SOU

Betänkande med förslag till förordning med tulltaxa

Beteckning: SOU 1927:20
Typ: SOU

Hänvisat till av

Förarbeten

SOU 1956:60: Tulltaxeförordning : förslag, avsnitt 5

1X33 Z National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1927:20

FINANSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED

F Ö R S L A G T I L L F Ö R O R D N I N G MED

TU L L T A X A AVGIVET DEN 12 SEPTEMBER 1927 AV

TILLKALLADE

SAKKUNNIGA

INOM KUNGL. FINANSDEPARTEMENTET

1 9

***** OCK*QV

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1927 Kronologisk

förteckning

1. Betänkande angående åtgärder för tryggande av 11. 1924 års bankkommitté. Betänkande med tirslag til skogsvårdsstyrelsernas ekonomi m. m. 'Marcus. 109 lag om ändring i vissa delar av lagen dtn 22 jun s. J o . 1911 (nr 74) om bankrörelse m. in. Marcus. 228 s. Fi 12. Betänkande med förslag angående den siatsunder 2. Utredning med förslag till ändrade bestämmelser stödda egnahemsverksamheten. Marcus. 169 s. J o rörande allmänna handlingars offentlighet. Av N. 13. Betänkande med förslag angående vidgad rätt til Herlitz. Norstedt. (2), 289 s. J u . utträde ur svenska kyrkan jämte därmed samman 3. Betänkande med förslag till lag om vissa av landsfrågor. Norstedt. 428 s. J u . ting eller kommuner drivna sjukhus m.in. Norstedt. 14. hängande Yttrande angående allmänna principer Dr en ny 89 s. S. gruvlagstiftning. Tiden. 175 s. Fl. 4. Utredningar till belysande,av arbetsfredsfrågan. Nor- 15. Yttranden i anledning av processkominissbnens be stedt. 387 s. S. tänkande angående rättegångsväsendets onbildninr Norstedt m. fl. (4). 322 s. J u . 5. Betänkande och förslag rörande den andliga vården 16. Betänkande med förslag till åtgärder genteniot missvid armén. Norstedt. 51 s. Fö. bruk av alkoholhaltiga apoteksvaror ni. ni. samt av 6. Supplement nr 3 till Sverges familjenamn 1920. Stat. behörigheten att å recept utskriva spritdrycker m. repr.-anst. 31 s. J u . ni. från apoteksinrättning. Marcus. 154 s. Fl. 7. Betänkande angående sjöfartsavgifter. Idun. 376 s. H. 17. Järnvägs- och automobiltrafikkonferensei. i Stock8. 1920 års pensionsutredning. Betänkande med förslag holm den 23—25 maj 1927. Norstedt. 169 s K. till ny civil pensionslag m. m. Marcus. 165 s. Fi. 18. Sinnesslövårdssakkunniges betänkande. '.. Betän9. Hussvampen och konservering av trä mot röta. Kungl. kande med förslag rörande ordnandet av nirden av Byggnadsstyrelsens meddelande nr 2. Tullberg. 68 s. vuxna vanartade sinnesslöa (asociala imbecilla). 16 s. planscher. K. Norstedt. 71 s.o S. 10. Betänkande med förslag till lag om sinnessjuka och 19. Utlåtande angående tillverkning av alkt holsvaga om undersökning angående sinnesbeskaffenhet m. m. extraktrika maltdrycker. Marcus. 35 s. FI. 1926 års sinnessjuksakkunnigas betänkande. 1. Nor- 23. Betänkande med förslag till förordning ined tull stedt. 128 s. S. taxa. Marcus. 516 s. Fi.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstaverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet. J o . jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1927:20

FINANSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED

F Ö R S L A G T I L L F Ö R O R D N I N G MED

TULLTAXA AVGIVET DEN 12 SEPTEMBER 1927 AV T ILL KALLADE

SA KK U N N I G A

INOM KUNGL. FINANSDEPARTEMENTET

STOCKHOLM

192 7

ISAAC MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

Innehåll. Sid.

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet

5 Förslag: Tulltaxeförordning Innehållsförteckning till tulltaxan Tulltaxa Taratariff

9 23 25 104

114 Motivering: Inledning Allmän motivering Specialmotivering: Tulltaxeförordningen Tulltaxan Bilagor

•

155 167 200 235 507

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl.

Finansdepartementet.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 januari 1925 blevo undertecknade Röing och Alsén av dåvarande statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet tillkallade att såsom sakkunniga inom departementet verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om revision av gällande tulltaxa. Vid sitt första sammanträde antogo de sakkunniga namnet 1925 års tulltaxerevision. På grund av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 februari 1925 tillkallades undertecknad Sandquist att såsom sekreterare åt de sakkunniga biträda vid utredningen. Såsom resultat av arbetet få de sakkunniga härmed vördsamt överlämna föreliggande betänkande, innefattande förslag jämte motivering till förordning med tulltaxa. Beträffande de sakkunnigas uppdrag samt sättet för tulltaxerevisionens bedrivande tillåta vi oss hänvisa till vad därom anföres i inledningen till den allmänna motiveringen. Stockholm den 12 september 1927. ERIK RÖING.

TURE ALSÉN.

EDV. SANDQUIST.

FÖRSLAG

9 Förslag till

förordning med tulltaxa. 1 KAP. Allmänna grunder för tullavgifternas beräknande. 1 §• Varor, som från utlandet införas och icke enligt gällande bestämmelser överlåtas till kronan eller hemfalla till denna, äro, såframt icke annorlunda här nedan stadgas eller eljest särskilt förordnas, i fråga om tullavgift underkastade bestämmelserna i den vid denna förordning fogade tulltaxa. 2 §.

Vara förtullas i det skick, vari den inkommer, med iakttagande, där ej i fråga om vissa varuslag är annorlunda stadgat: a) att vara, som utgör en blandning av beståndsdelar, hänförliga till taxenummer med olika tullsatser, skall, om någon beståndsdel drager värdetull, förtullas enligt vad taxan stadgar för ifrågavarande beståndsdel samt i annat fall tullbehandlas lika med den beståndsdel, som är underkastad högsta tullavgiften; skolande dock härvid beståndsdelar, vilka förekomma i obetydlig mängd och icke väsentligen inverka på varans beskaffenhet, lämnas utan avseende; b) att genom mekanisk bearbetning framställd vara, som är sammansatt av beståndsdelar, hänförliga till taxenummer med olika tullsatser, skall förtullas i sin helhet efter huvudbeståndsdelen, varmed förstås den del, som ger varan dess karaktär; dock att, där huvudbeståndsdelen icke kan med säkerhet utrönas, varan förtullas efter den beståndsdel, som medför högsta tullavgiften, varvid emellertid sådana beståndsdelar, som erfordras för varans praktiska användning eller som icke giva densamma något avsevärt högre handelsvärde, lämnas utan avseende; c) att sammansatta varor, varom i b) sägs, skola, därest de äro i taxan särskilt nämnda, vara underkastade förtullning såsom sådana, även om de införas i söndertaget skick och utan hinder därav, att mindre väsentliga beståndsdelar saknas; d) att arbeten i förening med guld, silver eller platina, ej till instrument och apparater hänförliga, skola tullbehandlas på det sätt, att den del av

10 varan, som utgöres av guld, silver eller platina, förtullas såsom arbeten av dessa ämnen och varan i övrigt efter sin beskaffenhet; e) att till förgyllda, försilvrade, platinerade eller med annan metall överdragna, liksom ock till emaljerade, glaserade, polerade, målade, fernissade eller lackerade arbeten äro att hänföra även sådana, som till någon del blivit på förenämnda sätt bearbetade, dock att dylik bearbetning lämnas utan avseende, där den förekommer endast å vanliga beslag, handtag och dylika mindre väsentliga beståndsdelar och icke giver varan något avsevärt högre handelsvärde; samt f) att den för en vara fastställda tullsatsen skall gälla, även om varan undergått målning eller annan sönder delning, slamning, rening, färgning, torkning och saltning. 3 §.

1. Tull, som utgår efter varans vikt, skall, alltefter vad i tulltaxan är vid vederbörande tullsats eller varuslag angivet, beräknas, där ej i fråga om vissa varuslag är annorlunda stadgat: a) efter bruttovikten, varmed avses vikten av varan jämte emballage; b) efter verkliga nettovikten, varmed avses vikten av själva varan utan emballage; c) efter legala nettovikten, varmed avses den vikt, som erhålles genom att från bruttovikten draga den i taratariffen fastställda taran; eller d) efter nettovikten med tillägg av visst emballage, varmed avses vikten av själva varan jämte följande slag av emballage och förpackningsmateriel: beträffande i Avd. V C samt i Avd. V E under nr 418, 430—431 och 433—450 upptagna varuslag (vävnader och filt samt vissa kläder och andra sömnadsarbeten): omslag av papper eller väv kring de särskilda styckena eller persedlarna eller, där omslag kring de särskilda styckena eller persedlarna saknas, kring två eller flera stycken eller persedlar, allt försåvitt omslaget icke utgöres av ytteremballage, uppenbarligen endast avsett till varans skyddande under transporten; samt beträffande övriga varuslag: askar, fodral, etuier, papper, väv, folier och annat dylikt emballage, allt försåvitt det icke utgöres av ytteremballage, uppenbarligen endast avsett till varans skyddande under transporten; kärl av lervaror eller glas, burkar, flaskor, tuber och andra dylika behållare; emballage, vari varan är avsedd att i detaljhandeln försäljas; inlägg och kartor; mellanlägg i bladguld och andra dylika artiklar; hö, halm, träspån och annat dylikt förpackningsmateriel, försåvitt det befinner sig innanför emballage, som skall inräknas i vikten. 2. Utan hinder därav, att enligt bestämmelserna i taxan tullen skall beräknas efter den verkliga nettovikten, må, där så beflnnes lämpligt, tullen

11 i stället beräknas efter den vikt, som erhålles genom att från bruttovikten draga en med följande procentsatser utgående t a r a : för omslag av enkel väv 2 % » » » dubbel väv eller matta 3 » » fat eller låda 12 » » askar eller flaskor av bleck 10 » » askar eller flaskor av bly, järn eller koppar 20 » » buteljer och flaskor av glas samt för burkar och krukor av lera 40 » . 3. För den händelse varuägare gör framställning därom eller statsverkets intresse sådant kräver, må till grund för beräknandet av tullen läggas den verkliga i stället för den legala nettovikten. Därest tillämpandet av förstnämnda beräkningsgrund sker på yrkande av varuägaren, är denne skyldig anskaffa och bekosta såväl det arbetsbiträde som den materiel, som erfordras för utrönande av den verkliga nettovikten. I annat fall åligger tullverket enahanda förpliktelse. 4. Införas varor av olika slag, förpackade i ett och samma emballage, och är med avseende å någon av dem stadgat, att tullen skall beräknas efter nettovikten med tillägg av visst emballage, skall det gemensamma emballagets vikt läggas till vikten av denna vara; dock skall vikten av dylikt emballage icke inberäknas i vikten av vara, som utgör allenast en oväsentlig del av innehållet. Förekomma i samma förpackning olika varor, i fråga om vilka tullen skall beräknas efter nettovikten med tillägg av visst emballage, skall emballagets vikt läggas till vikten av den huvudsakliga bland dessa varor. 5. Där enligt bestämmelserna i taxan tullen är beroende av varans vikt per stycke, skall med denna vikt avses den verkliga nettovikten. 4 §.

Där tull skall utgå efter vissa procent av varans värde, beräknas detta för inkommen oskadad vara lika med varans marknadspris, sådant detta vid tiden för varans inköp ställde sig å inköpsplatsen eller, i fråga om inkommen ej inköpt vara, sådant priset vid tiden för varans skeppning ställde sig å avsändningsplatsen, med tillägg i vilketdera fallet som helst av emballagets värde jämte assurans, frakt och annan därå använd kostnad, intill dess varan anlänt, därest den fraktats med fartyg, till hamn, dit den är destinerad eller varest den för vidare befordran till destinationsorten ur fartyget lossas, och, därest den fraktats på annat sätt, till första svenska tullplats. För vara, som lidit avsevärd skada, beräknas allenast det lägre värde, varan vid förtullningstillfället beflnnes äga å förtullningsplatsen. Det åligger varuägare att uppgiva och, så vitt ske kan, styrka de belopp, vilka sålunda tillhopa skola anses utgöra oskadad varas värde. Fullgör ej varuägaren vad honom sålunda åligger eller finner tullförvaltningen skälig anledning antaga, att det uppgivna värdet understiger det verkliga, eller är

12 fråga om skadad vara, vare tullförvaltningen pliktig, liksom den i allt fall är berättigad, att låta besiktiga och värdera varan. Närmare bestämmelser angående den bevisning, som erfordras till styrkande av oskadad varas värde, ävensom angående varas besiktning och värdering meddelas av Konungen. Vad i fråga om utrönande av varors värde här ovan stadgas skall i tilllämpliga delar iakttagas jämväl där vid varas tullbehandling erfordras att bestämma kostnaden för reparation eller bearbetning, som varan utomlands undergått. 2 KAP. Tullfrihet eller tullnedsättning i särskilda fall. 5 §. Tullfrihet åtnjutes, utom för varor, vilka enligt tulltaxan äro fria från tullavgift, jämväl för: a) varor, som inkomma för Konungens eller medlems av det kungliga huset räkning; b) varor, som utländskt, här ackrediterat sändebud eller annan person, som enligt meddelande från utrikesdepartementet tillhör främmande makts härvarande beskickning, inför för tjänstebruk eller för eget eller sin familjs behov; dock att detta medgivande gäller endast person, som icke är svensk undersåte, och under förutsättning att vederbörande främmande makt medgiver Sverige motsvarande förmån; c) vapensköldar, flaggor, kontorsförnödenheter och andra likartade, för tjänsten avsedda föremål, som inkomma till sådana främmande regeringars härvarande konsulat, vilka inom eget land medgiva Sverige motsvarande förmån; d) gångkläder och sängkläder, tillhöriga resande eller ombord å fartyg anställda personer, när kläderna äro synbart brukade eller, av ägaren själv medförda, prövas icke överstiga hans personliga behov; e) förnödenheter, tillhöriga resande, ombord å fartyg anställda personer, tågpersonal eller formän, i den mån sådana förnödenheter prövas icke överstiga behovet under resan samt försåvitt anledning icke finnes antaga, att de äro avsedda för annat ändamål; skolande till sådana förnödenheter jämväl hänföras begagnad velociped samt av resande medförd, begagnad handfotografikamera eller skrivmaskin, vilka enligt av resande på tro och heder avgiven skriftlig försäkran införas för eget bruk och icke i handelsavsikt; dock att om resandes rätt att för eget bruk tullfritt medföra färdiga tobaksvaror och cigarrettpapper skall gälla vad särskilt stadgas; f) instrument, redskap, verktyg och dylikt, som på resa stadd utövare av vetenskap, konst eller hantverk i och för sådan utövning medför eller vilka till honom inkomma med särskild lägenhet, i sistnämnda fall såvida han

IS avlämnar på tro och heder avgiven skriftlig försäkran, att de införas för att av honom brukas i dylik utövning och ej införas i handelsavsikt; g) skeppsförnödenheter och skeppsinventarier, därunder även inbegripna till fartyg hörande husgerådssaker, försåvitt dessa förnödenheter eller inventarier med avseende å beskaffenhet och mängd skäligen kunna anses vara avsedda till begagnande ombord i fartyget, vari de införts, och så länge de där kvarbliva; dock att beträffande bensin, medförd å farkost såsom driftmateriel för denna, skall iakttagas, vad här nedan under h) stadgas; h) bensin, medförd å fortskaffningsmedel såsom driftmateriel för detta, dock endast till myckenhet, som vederbörande tullmyndighet prövar icke överstiga behovet under resan; i) skeppsinventarier, tillhörande förolyckat fartyg, då de inbärgas från fartyget eller då de tillhört svenskt, utom riket förolyckat fartyg och såsom särskild försändelse införas av fartygets ägare eller för hans räkning; ävensom sjöfynd, till värde ej överstigande tio kronor, då fyndet, enligt vad särskilt är stadgat, av vederbörande tullförvaltning utlämnas till bärgaren; k) skeppsproviant, medförd å fartyg, kommande från utrikes ort, försåvitt den erfordras ombord till fartygets besättning eller till medföljande passagerare, så länge fartyget icke efter avslutad resa avgått till annan svensk plats i inrikes fart, ävensom alla till proviant hänförliga varor, med undantag av konserver, dryckesvaror och tobak, vilka medföras å från utrikes ort ankommande, i genomgående järnvägståg insatt restaurationsvagn och av tullförvaltningen å plats, som först anlöpes, prövas icke överstiga behovet för passagerares bespisning under tågets gång genom Sverige; 1) färdiga hushålls- eller klädespersedlar, införda av utländsk eller sedan minst ett år i utlandet bosatt svensk undersåte, som i följd av giftermål med här i landet bosatt person hit inflyttar, sedan nu angivna förhållanden vederbörligen styrkts och försåvitt ägaren på tro och heder skriftligen intygar, att persedlarna i anledning av giftermålet erhållits i hemgift eller såsom bröllopsskänk, samt detta intyg icke av andra omständigheter motsäges; m) gamla och brukade husgeråds- eller andra lösörepersedlar, när de inkomma för sådana personers räkning, vilka inflytta från utlandet eller vilka, ägande hemvist i Sverige, antingen oavbrutet eller endast med tillfälliga avbrott vistats utomlands en tid av minst ett år, allt dock med villkor, dels att ägaren på tro och heder skriftligen intygar ej mindre berörda, till tullfrihet föranledande förhållande, än även att han själv begagnat samt för eget bruk och icke i handelsavsikt infört ifrågavarande persedlar, dels ock att vederbörande tullförvaltning prövar dem icke överstiga ägarens behov; n) varuprov och mönster, som vid införseln sakna handelsvärde eller vid tullbehandlingen göras värdelösa; Alternativ I (herr Röings förslag): o) emballage, vari varor inkomma, därest det icke skall i varans vikt eller värde inräknas, ävensom särskilt inkommande emballage, vari varor bevis-

14 ligen införts till frihamn, allt försåvitt icke av emballagets form och utseende eller av eljest förekommande omständigheter framgår, att det utgör icke blott emballage utan jämväl en för annat ändamål lika mycket eller mera användbar eller i och för sig i handelsavsikt införd artikel, skolande i detta hänseende med emballage likställas av trävirke hopfogade trummor för åstadkommande av ventilation i fartygs lastrum samt bastmattor och annan s. k. garneringsmateriel, uppenbarligen avsedd endast till att under transporten skydda godset och icke inkommande i handelsavsikt; dock skall vad sålunda stadgats icke gälla i avseende å järncylindrar för förtätade gaser; Alternativ II (herr Alséns förslag): o) emballage, vari varor inkomma, därest det icke skall i varans vikt eller värde inräknas, ävensom särskilt inkommande emballage, vari varor bevisligen införts till frihamn, allt försåvitt icke av emballagets form och utseende eller av eljest förekommande omständigheter framgår, att det utgör icke blott emballage utan jämväl en för annat ändamål lika mycket eller mera användbar eller såsom handelsvara uppenbarligen lämpad artikel; skolande i detta hänseende med emballage likställas av trävirke hopfogade trummor för åstadkommande av ventilation i fartygs lastrum samt bastmattor och annan s. k. garneringsmateriel, uppenbarligen avsedd endast till att under transporten skydda godset och icke inkommande i handelsavsikt ; p) emballage, särskilt inkommande, gammalt och begagnat, när det beflnnes inkomma i retur eller då av varuägaren styrkes antingen att emballaget är avsett att återutföras med varor eller att emballage av samma slag och kvantitet vid tidigare tillfälle utförts eller är avsett att sedermera ututföras med varor, skolande i detta hänseende med emballage likställas s. k. garnbommar; dock skall vad sålunda stadgats icke äga tillämpning på smördrittlar; q) inom landet alstrade eller tillverkade ävensom här förut införtullade utländska varor, när de, efter att hava till utlandet utförts, inom tio år från utförseln i oförändrat skick återinföras; dock att, i händelse för varan eller för därtill använda materialier vid utförseln åtnjutits restitution av tull eller annan avgift, som uppburits av tullverket, det restituerade beloppet skall till tullkassan återbetalas samt att, därest å vara av svensk tillverkning eller å kärl eller omslag, vari den tydligen är avsedd att hållas till salu, förekommer beteckning, som tydligt angiver varans svenska tillverkare, tullfrihet må åtnjutas av annan ägare än tillverkaren, allenast försåvitt varuägaren antingen företer tillverkarens förklarande, att denne icke har något att erinra mot varans tullfria utlämnande, eller annorledes gör antagligt, att från tillverkarens eller hans rättsinnehavares sida icke något hinder i sådant hänseende skäligen kan förutsättas; r) transportmateriel, som inkommer blott för tillfälligt bruk inom landet, såsom fartyg och båtar, järnvägsvagnar samt luftfartyg, då de begagnas

15 för införsel till eller äro avsedda för utförsel från riket av gods eller personer, samt till reparation av sådan materiel avsedda, särskilt inkommande lösa delar; ävensom under den närmare kontroll, vederbörande lokala tullmyndigheter i särskilda fall kunna finna erforderlig, dragare och fordon, som uppenbarligen användas endast för transport av varor eller personer till Sverige över riksgränsen och omedelbart därefter återutföras; ankommande i fråga om luftfartyg på prövning av Konungen i varje särskilt fall, huruvida tullfriheten må åtnjutas, även om luftfartyget tillika begagnas för befordran av gods eller personer i egentlig inrikes trafik; s) av främmande statsmyndigheter förlänade ordenstecken och dylikt; ävensom utställningsmedaljer eller andra prisföremål, vilka i allmän tävlan utomlands tillerkänts här i landet bosatt person; t) naturalier, etnografiska och kulturhistoriska föremål, konstnärsarbeten samt anatomiska modeller, gipsavgjutningar och avbildningar, avsedda för offentliga samlingar och undervisningsanstalter; ävensom handskrifter; u) livsförnödenheter, avsedda för och införda samtidigt med från utlandet inkommande djur, i den mån sådana förnödenheter prövas icke överstiga behovet under transporten till den ort inom riket, dit djuren enligt åtföljande frakthandlingar äro slutligt bestämda, samt försåvitt anledning icke finnes antaga, att förnödenheterna äro avsedda för annat ändamål; samt v) likkistor med inkommande lik och urnor med aska av lik; ävensom medföljande kransar och dylikt, liksom ock särskilt inkommande kransar och blommor, avsedda till minnesgärd åt avliden person. De särskilda kontrollföreskrifter och bestämmelser i övrigt, vilka må erfordras till förekommande av missbruk av den enligt denna paragraf medgivna tullfrihet, utfärdas av Konungen; kunnande jämväl i enahanda ordning, där sådant finnes av behov påkallat, med avseende å fartyg, som användas i kombinerad in- och utrikes fart, särskilda föreskrifter meddelas till inskränkning av den här ovan under k) medgivna tullfrihet för skeppsproviant. 6 §.

1. Vid resa, annorledes än med järnväg, från Norge till Sverige över de delar av gränsen, som äro belägna norr om gränsstationen i Mitandersfors i Värmland, vare det, med undantag för spelkort, vilka äro underkastade såväl stämpelavgift som tull, och arbetad tobak, för vilken vara tull skall erläggas, medgivet att av till införsel tillåtna, tull underkastade naturalster eller tillverkningar tullfritt medföra följande mindre partier, nämligen: bröd, alla slag, tillsammans 20 kilogram, fläsk, alla slag, tillsammans 10 kilogram, garn, alla slag, tillsammans 5 kilogram, kaffe, alla slag, och kaffesurrogat, tillsammans 5 kilogram, malt, 40 kilogram,

16 maltdrycker, 10 liter, risgryn, 5 kilogram, socker och sirap, alla slag, tillsammans 10 kilogram, spannmål, omalen, 150 kilogram, » målen, 100 kilogram, vävnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöver ett värde av 40 kronor, samt andra varor till ett sammanlagt värde av 30 kronor; dock att för det fall, att resan sker över någon av här nedan angivna delar av riksgränsen, ovan stadgade myckenheter i fråga om nedannämnda varor sålunda ökas, att det skall vara den resande tillåtet att av dem tullfritt medföra följande partier, nämligen a) vid resa över gränsen mot Härjedalen eller mot Hotagens och Frostvikens socknar i Jämtland eller mot Västerbottens län: socker och sirap, alla slag, tillsammans 20 kilogram, spannmål, omalen och målen, tillsammans 600 kilogram, samt b) vid resa över gränsen mot Arjepluogs eller Karesuando socknar i Norrbottens län: socker och sirap, alla slag, tillsammans 50 kilogram, spannmål, omalen och målen, tillsammans 600 kilogram, andra varor, rörande vilka icke här ovan i detta moment särskilt stadgats, till ett sammanlagt värde av 50 kronor. Där vara av resande medföres i större myckenhet, än ovan stadgats, skall tull, enligt vad eljest gäller, erläggas för hela den av varan införda kvantiteten. Tullfrihet, varom i detta moment sägs, gäller icke för varor, som i handelsavsikt införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas eller för att utlämnas såsom ersättning för verkställt arbete, ej heller för varor, som av handlande eller för handlandes räkning införas, såvitt de äro av de slag, med vilka han idkar handel; dock äger för särskilda fall generaltullstyrelsen härifrån medgiva undantag och därvid beträffande i handelsavsikt införda varor jämväl tillåta tullfri införsel av större kvantiteter än ovan angivits. Resande vare, om tulltjänsteman sådant fordrar, skyldig att, jämte uppgift om yrke och hemvist, avlämna en under edlig förpliktelse avgiven skriftlig försäkran, att de varor, han medför, icke införas i handelsavsikt, på sätt ovan förmäles. Införas varorna icke för resandes egen räkning, skall sådan försäkran avgivas av den, för vilkens räkning de införas. Underlåter vederbörande avlämna dylik försäkran, skola varorna i vanlig ordning tullbehandlas. 2. Om i gränstrakterna mellan Sverige och Norge någon äger eller brukar egendom på båda sidor om riksgränsen och dessa egendomar antingen ligga omedelbart intill varandra eller äro så belägna, att avståndet mellan egen-

17 domarnas närmaste gränser ej överstiger 20 kilometer, må utsäde, kreatur och redskap, som erfordras för den i Sverige belägna egendomens skötsel, tullfritt dit införas över gränsen. 3. Varor, som av gränsbefolkningen för hushållsbehov föras från Sverige till Norge eller Finland eller från Norge eller Finland till närbelägen ort i i Sverige för att förädlas genom blekning, färgning, garvning, målning, spinining, vävning eller annan dylik bearbetning eller för reparation och som [efter sådan förädling eller reparation återföras till ursprungslandet, äro vid införseln fria från tullumgälder. Frihet från tullumgälder åtnjutes jämväl för dragare och fordon, som av [ gränsbefolkningen föras från Norge eller Finland till närbelägen ort i Sverige [för att under viss kortare tid här användas till timmerforsling, jordbruksarbete och annat dylikt ändamål, liksom även för kreatur, vilka från sagda främmande länder införas för att under viss tid å sådan ort gå i bet. Därest ; tiden för sådan disposition inom Sverige, som nu blivit sagd, överstiger tre månader, skall medgivande av tullfrihet ankomma på prövning av general: tullstyrelsen i enahanda ordning och under villkor, som i 7 § 1 mom. föreskrivas. 4. Till förekommande av missbruk av de i denna paragraf gjorda medgivanden äger generaltullstyrelsen eller, i särskilda fall, tullmyndighet vid gränsen att meddela de närmare kontrollföreskrifter, som kunna anses erforderliga. 7 §. 1. Tullfrihet under viss kortare tid må medgivas för: a) tullpliktiga varor, som inkomma: för att repareras eller kompletteras inom landet och som äro avsedda att därefter återutföras; samt för att komplettera vara, som är avsedd att ur riket utföras; b) tullpliktiga föremål, vilka inkomma: för att förevisas såsom prov eller mönster eller såsom utställningsföremål och vilka sålunda icke äro i och för sig att anse såsom i försäljningsändamål införda; för att användas såsom modeller vid tillverkning av exportvara och som |äro avsedda att därefter återutföras; för att användas vid anordnad tävling och vid tillfälliga föreläsningar, teater- eller cirkusföreställningar samt idrotts- eller skyttefester och dylikt; samt för att avprovas och eventuellt återutföras; börande dock i sistnämnda fall tullfriheten avse antingen blott enstaka föremål eller ock varor, som icke skäligen kunna antagas vara införda i försäljningsändamål; c) med varor inkommande tullpliktigt emballage, som icke skall inräknas i varornas vikt eller värde och som är avsett att återutföras; samt d) särskilt inkommande tullpliktigt emballage av spånadsvara eller halm, 2 — 4372.

avsett att återutföras med varor, ävensom för enahanda ändamål särskilt inkommande tullpliktigt emballage av sådant slag, som icke tillverkas inom landet. Tullfrihet enligt detta moment må icke medgivas för längre tid än ett år, och bör, där tullfrihet medgives för vara, som skall avprovas och eventuellt återutföras, eller för emballage, tiden begränsas till högst sex månader. P å vederbörande tullförvaltning ankommer att i enlighet med de allmänna anvisningar, som av generaltullstyrelsen i ämnet utfärdas, medgiva tullfrihet, som nu är sagd, därvid tullförvaltningen äger meddela de kontrollföreskrifter, vilka befinnas erforderliga för fastställande av identiteten mellan den införda och den utförda varan; och skall såsom villkor för tullfriheten gälla, att varuägaren jämte iakttagande, i vad på honom ankommer, av berörda föreskrifter har att vid varans utbekommande i tullkassan deponera belöpande tullavgift eller annorledes ställa av vederbörande tullförvaltning godkänd säkerhet för dess gäldande i det fall, att återutförseln icke äger rum inom tid, som av tullförvaltningen bestämts, ävensom i fall att återutförseln icke varder behörigen styrkt. 2. På prövning av generaltullstyrelsen efter samråd med kommerskollegium ankommer, huruvida och under vilka villkor i särskilda fall tullfrihet under viss tid må medgivas ej mindre för maskiner, redskap, verktyg och andra föremål, som införas för användning vid järnvägs- eller hamnbyggnad, kanaliseringsarbete, elektrisk anläggning för allmänt behov eller annat allmännyttigt företag och som därefter skola ur riket återutföras, än även för lokomotiv och järnvägsvagnar, som av järnvägsförvaltning förhyras från utlandet. 3. Om de villkor, under vilka resande, som endast tillfälligt skola vistas inom riket, må utan tullavgifts erläggande under en tid av högst ett år förfoga över medförd automobil, avsedd att inom samma tids utgång återutföras, förordnar Konungen. 4. Därest i fråga om varuprov och mönster, kommande från visst land eller medförda av handelsresande från visst land, särskilda bestämmelser angående tullfrihet äro meddelade, lände dessa till efterrättelse. 8 §. För varor, som utföras för att i utlandet undergå reparation eller någon bearbetning, vilken icke väsentligen förändrar deras karaktär, liksom ock för inom landet tillverkad eller här förut införtullad transportmateriel, som i trafik avgått till utlandet och där reparerats, må återinförsel inom högst ett år efter utförseln eller avgången medgivas mot tullavgift, motsvarande 15 procent av det belopp, vartill reparations- eller bearbetningskostnaden uppgått. Varder vara i följd av bearbetning hänförlig till tulltaxenummer med högre tullsats än den förut tillämpliga, skall i stället belöpande skillnadstull erläggas. Har reparation av transportmateriel antingen nödvändig-

19 gjorts av skada, som uppkommit efter avgången till utlandet, eller haft till syfte att genom avhjälpande av mindre bristfälligheter sätta materielen i transportdugligt skick, må vid återinförseln tullavgift ej beräknas för sådan reparation. Medgivande, som i denna paragraf sägs, och bestämmande av därvid erforderliga kontrollföreskrifter ankommer på tullförvaltningen i den ort, över vilken återinförseln sker eller är avsedd att äga r u m ; dock att tullförvaltningen därvid har att iakttaga de allmänna anvisningar, som av generaltullstyrelsen i ämnet utfärdas. *9 §. För inkommet gods må icke på grund av åkommen skada nedsättning i den enligt taxan belöpande tull medgivas utom i det fall, att ägare till gods, som under transporten till införselorten genom tillfällighet lidit skada, avstår från att själv förfoga över godset, i vilket fall tullavgiften, där den i taxan är bestämd annorledes än efter varuvärdet, må kunna nedsättas i samma förhållande som det, vari godsets värde står till värdet av enahanda gods i oskadat skick. Varuägare, som påkallar tillämpning av vad sålunda stadgats, har att därom göra anmälan hos tullförvaltningen senast två dagar efter utgången av den tid, inom vilken godset enligt tullstadgan skall angivas till förtullning, samt inom tid, som varder honom av tullförvaltningen förelagd, förebringa tillförlitlig utredning om skadans förlopp, varefter och sedan genom tullförvaltningens föranstaltande värdet å godset dels såsom oskadat, dels ock i dess skadade skick utrönts, enligt vad i 4 § sägs, godset skall genom tullförvaltningens försorg försäljas såsom oförtullat å offentlig, behörigen kungjord auktion samt, efter avdrag för tullverkets omkostnader, behållna auktionssumman tillhandahållas godsets ägare intill ett år efter auktionsdagen, då beloppet, i händelse det icke lyftats, tillfaller kronan; skolande, där nye ägaren vill godset förtulla, dess värde beräknas lika med försäljningsbeloppet, såframt detta icke understiger det vid värderingen den skadade varan åsatta värde, men eljest lika med detta senare. Om och i vad mån enligt taxan belöpande tullavgift må nedsättas för utländska varor, som bärgats från strandat fartyg eller utgöra bottenfynd, fynd i öppen sjö och strandfynd, därom förordnar Konungen.

Denna förordning träder i kraft den , från och med vilken dag bestämmelserna i 1—10 §§ i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor skola upphöra att gälla.

TULLTAXA

Innehållsförteckning till tulltaxan. Nummer

II.

III. IV.

VI.

VII.

Levande djur samt närings- och njutningsmedel m. ni.: A. Levande djur samt matvaror av animaliskt ursprung B. Spannmål, potatis, frö, kreatursfoder m. m C. Frukter, bär, grönsaker, blommor och levande växter m. m D. Kolonialvaror och kryddor E. Närings- och njutningsmedel, ej annorstädes upptagna F. Drycker och tobak Hudar, skinn, tagel, ben, horn m. in. samt arbeten därav: A. Hudar, skinn, tagel, ben, horn m. m B. Arbeten av skinn, tagel, ben, horn m. m Trävaror och växtämnen m. m. samt arbeten därav Papper och arbeten därav samt tryckalster m. m.: A. Pappersmassa, papp och papper B. Arbeten av pappersmassa, papp och papper C. Tryckalster m. m Spånadsämnen samt arbeten därav: A. Spånadsämnen B. Garn, tråd, tågvirke och linor C. Vävnader och filt D. Band, snören, spetsar, strumpstolsarbeten, sadelgjordsväv, nät, tekniska artiklar m. m. E. Sömnads- och andra arbeten, ej annorstädes upptagna Mineraliska och fossila ämnen samt arbeten därav: A. Sten- och jordarter, mineral, kol m. m B. Arbeten av sten- och jordarter m. m C. Lervaror D. Glas och glasvaror Metaller och arbeten därav: A. J ä r n och stål samt arbeten därav: 1. Tackjärn och gjutgods därav (icke smidbart) • 2. Smidbart järn och stål samt arbeten därav B. Andra oädla metaller samt arbeten därav C. Arbeten av oädel metall utan avseende å metallens art D. Ädla metaller samt arbeten därav

1—27 28—50 51—82 83—99 100—115 116—131 132—150 151—179 180—203 204—215 216—228 229—235 236—238 239 — 298 299—378 379—405 406—466 467—477 478—507 508—530 531—556

557—577 578—737 738—780 781-790 791—794

24 Nummer

VIII.

IX.

XI.

Maskiner, instrument, fartyg och fordon: A. Maskiner, apparater och redskap, ej elektriska B. Maskiner och apparater m. m., elektriska C. Instrument, vågar och ur D. Fartyg och fordon Oljor, fett, torrdestillationsprodukter, kautschuk m. m. samt arbeten därav: A. Oljor, fett m. m B. Produkter av oljor, fett m. m., såsom lacker, tvål, parfymer o. dyl C. Torrdestillationsprodukter och närstående ämnen D. Kautschuk och arbeten därav Produkter av kemisk industri samt dithörande råämnen, ej annorstädes upptagna: A. Kemiska grundämnen och deras föreningar B. Färger och färgningsämnen m. m C. Konstgödsel D. Sprängämnen, tändstickor och fyrverkeriarbeten E. Produkter av övrig kemisk industri Varor, ej annorstädes upptagna

795—850 851—875 876—905 906-916

917—938 939—954 955—960 961—974

975—1007 1008—1028 1029—1030 1031—1040 1041—1057 1058—1106

Teckenförklaringar. Av de vid vederbörande tullsatser eller varuslag anbragta bokstavsbeteckningarna angiva: B att tullen skall beräknas efter bruttovikten, N » » » » » verkliga nettovikten, T » » » » » legala nettovikten, samt E » » » » » nettovikten med tillägg av visst emballage. Angående innebörden av förenämnda viktbeteckningar, se i övrigt 3 ^ 1 mom. tulltaxeförordningen.

TULLTAXA.

Levande djur samt närings- och njutningsmedel m. ni.

A. Levande djur samt matvaror av animaliskt 1 2 3 4 5

7 8 9 10 11 12 13 15 16 17 18

ursprung.

Hästar: föl under ett år andra slag 1st. Nötkreatur 1 st. Får 1st. Svin N Levande djur, ej särskilt nämnda Kött, ätbara djurdelar, ej särskilt nämnda, härunder inbegripna: av fågel: gåslever N annat N andra slag N Fläsk: rökt N andra slag T Fisk: skarpsill, kryddad eller saltad: i tunnor annan; ävensom sardeller, saltade eller inlagda ... E andra slag Fiskrom, saltad eller på annat sätt beredd: torskrom i tunnor kaviar (störrom) T andra slag T Ostron B Anm. Ostronyngel eller ungostron, som i minsta diameter eller bredd icke hålla 5 cm, må tullfritt införas i riket, därest vid införseln företes av vederbörande fiskeriintendent utfärdat intyg därom, att desamma äro avsedda att användas uteslutande för odlingsändamål.

19 Kräftdjur; ävensom musslor, ej särskilt nämnda

26 I A. Levande djur samt matvaror av animaliskt ursprung.

20 21 22 23 24 25 26

27 Mjölk och grädde: kondenserad, torrmjölk härunder inbegripen N andra slag Ost T/E Smör: naturligt T konstgjort (margarin) T Ägg; ävensom äggula och flytande äggvita Soja och såser; köttextrakt och kondenserade soppor; korv och andra annorledes än genom kokning, saltning, torkning och rökning till förtäring beredda, ej särskilt nämnda varor av djurs kött eller andra djurdelar; ävensom kräftstjärtar E Gåsleverpastej N B.

28 29 30 31 32 33 34 35

Spannmål,

potatis,

frö, kreatursfoder

Tullsats för 100 kg kronor

15:fria 20:20: 15: fria

50: 500:

m. m.

Spannmål: omalen: havre; majs; ris, oskalat eller blott befriat från ytterskalet; vicker, sojabönor samt andra ärter och bönor, ej tjänliga till människoföda malt, även krossat T råg, vete och korn, ärter och bönor, tjänliga till människoföda, samt andra slag, ej särskilt nämnda T målen: mjöl; ävensom mjöl av andra vegetabilier, ej till annat nummer hänförligt T gryn: havreT/E risT andra slag T/E kli

fria 6:50 3:70 6:50 3:50 2:6:50 fritt

Anm. Kliartade varor av vete eller råg skola förtullas såsom mjöl, därest askan av torrsubstansen utgör mindre än 4 . 1 % av torrsubstansens vikt-

36 37 38 39

Potatis: rå: av det löpande årets skörd och inkommande under tiden 1 januari—30 juni T annan; ävensom potatisflingor skuren och torkad N Potatismjöl och annan stärkelse, gryn av andra vegetabilier än spannmål samt makaroner och vermiceller T/E; ävensom bak- och jästpulver E

2:50 fria 5: — 20: —

27 I B.

40 41 42 43 44 45 46

49 50

Tullsats för 100 kg kronor

Spannmål, potatis, frö, kreatursfoder m. m.

Vitbetor (sockerbetor): råa skurna och torkade; ävensom cikorierot Rötter, icke ätbara, ej särskilt nämnda, rotknölar av gladiolus härunder inbegripna; ävensom manioka- och arrowrot Blomsterlökar; ävensom lökliknande stam- och rotknölar, ej särskilt nämnda, av blomsterväxter Frö: timotejfrö; ävensom kanariefrö rödklöverfrö tallfrö; ävensom oklängda kottar av pinus silvestris granfrö; ävensom oklängda kottar av abies excelsa eller abies pectinata andra slag, ej särskilt nämnda; ävensom fröstoft (sporer) Humle Oljekakor; hö och halm; ävensom kreatursfoder, ej särskilt nämnt '

N N

N T T N N T

Anm. Till detta n u m m e r hänföras mjölformiga produkter av majs, försåvitt de hålla minst 20 % protein av torrsubstansens vikt.

C. Frukter, bär, grönsaker, blommor och levande växter m. m,

51 52 53 54 55 56 57

58 59

Frukter och bär: ätbara: färska eller enbart kokade: bananer vindruvor jordgubbar: inkommande under tiden 1 september—31 december andra apelsiner, citroner, äpplen, päron och andra, ej särskilt nämnda torkade eller saltade: kopra och jordnötter; ävensom bananer russin, korinter och fikon; apelsin-, citron- och pomeransskal; ävensom skal och kärnhus av äpplen samt s. k. chopped apples till beredning av läskdrycker nötter och kastanjer mandel; ävensom aprikos-, persiko- och plommonkärnor samt s. k. arachidmandel

T N N T

T T T

28 I C.

61 62 63

64 65 66 67 68 69 70 71 72

73 74 75

76 77 78

Frukter, bär, grönsaker m. m.

plommon och dadlar T samt äpplen, päron, aprikoser och andra, ej särskilt nämnda N ; ävensom nötkärnor T inlagda i sprit, ättika eller olja eller syltade: frukter bär icke ätbara, andra än till prydnad användbara Köksväxter, ej särskilt nämnda: färska eller enbart kokade: lök vitkål meloner och gurkor sparris andra slag saltade eller torkade, även i blandning med rötter... inlagda i sprit, ättika eller olja eller syltade Svampar, ätbara Rötter, ätbara, ej särskilt nämnda: av det löpande årets skörd och inkommande under tiden 1 januari—30 juni; ävensom pepparrot samt skurna och torkade rötter andra Blommor och blomdelar, naturliga, avskurna, ej särskilt n ä m n d a : till prydnad användbara, även preparerade andra slag, härunder inbegripna kardborrar, ej till nr 74 hänförliga, även bearbetade Växter, ej särskilt nämnda: levande: rhododendron, azaleor, kamelior, erika och syren förädlade träd av äpple, päron, plommon och körsbär andra

E E

T N N T T N E E

N N E

Anm. 1. Väger en växt mer än 10 kg, skall för den överskjutande vikten tullen beräknas efter endast 3 öre för kg. Anm. 2- Växter, till prydnad användbara, som inkomma med knoppar eller blommor, men utan jord, tullbehandlas såsom blommor, naturliga, avskurna, till prydnad användbara, n r 74. Anm. 3. Avdrag i vikten medgives ej för närmaste emballage, såsom balja eller kruka med jord, korg, bastmattorm. m.

79 80 81 82

torkade eller annorledes preparerade: till prydnad användbara andra slag Kvistar och blad, naturliga, samt gräs: till prydnad användbara, även preparerade andra slag, ej särskilt nämnda

E E

29 I D.

D. 83

Kolonialvaror

och

kryddor.

Kolonialvaror

och

kryddor.

Kaffe: orostat rostat, kaffesurrogat inbegripet Te

Tullsats för 100 kg kronor

40:

54: 150:

T N

5: 30:

med tillsats av kaffe härunder

Anm. Avdrag i vikten medgives ej för folier, papper och dylikt omslag.

86 87

89 90

Kakao: bönor pulver Anis, stjärnanis, fänkål, koriander och kummin; ävensom lagerblad och lagerbär, torkade Senap: omalen målen i degform

T T E E

Peppar, ingefära, nejlikor och nejlikstjälkar: omalna malna Kanel: 94 omalen 95 målen 96 Kapris

T E E

97 Kardemumma, muskot och muskotblomma 98 Saffran samt essenser och extrakter därav Vanilj och vanillin samt ersättningsmedel därför

N N N

92 93

Närings-

och njutningsmedel,

ej annorstädes

T E

upptagna

Bröd: dessertkäx, pepparkakor och andra slag av finare bakverk, ej till konfityrer hänförliga andra slag Jäst Socker: polariserande högst 98 % polariserande mer än 98 % Anm. 1. Sockerlösningar, sirap och sirapsblandningar, vilka i torrsubstansen hålla mindre än 70 % direkt polariserat socker, ej till honung hänförliga, färglösa eller med en askhalt ej

E N N T T

30 Tullsats för 100 kg kronor

överstigande 1.8 % av torrsubstansens vikt, hänföras till n r 104. Övriga sockerlösningar, sirap och sirapsblandningar, vilka i torrsubstansen hålla mindre än 70 % direkt polariserat socker, hänföras allt efter sin beskaffenhet till sirap eller honung, försåvitt de ej på grund av annt. under n r 105, sirap och melass, äro att hänföra till stärkelsesirap. Anm. % Då socker, även sådant i upplöst eller flytande tillstånd, från tullverket utlämnas till fritt bruk, skall jämte tullavgiften erläggas sockerskatt enligt vad därom är särskilt stadgat.

105 Sirap och melass

Anm. Sockerlösningar, sirap, sirapsblandningar och melass, vilka i torrsubstansen hålla mindre än 70 % direkt polariserat socker, ej till honung hänförliga, icke färglösa, med en askhalt överstigande 1.8 % av torrsubstansens vikt samt en halt av dextros + dextrin överstigande 15 % av torrsubstansens vikt, tullbehandlas såsom stärkelsesirap, nr 106. Till ledning vid tullbehandlingen skall avlämnas en av tillverkaren på tro och heder avgiven försäkran, att askhalten överstiger 1.8 % av torrsubstansens vikt samt att den genom direkt polarisation bestämda sockerhalten i torrsubstansen understiger 70 % ävensom att halten av dextros + dextrin i torrsubstansen ej överstiger 15 %. Företes ej dylik försäkran, drabbe kostnaden för behövlig undersökning importören.

106 107

Druv-, frukt-, mjölk- och stärkelsesocker, stärkelsesirap samt honung, även konstgjord T Maltsocker T/E; ävensom barnmjöl och annat kraftmjöl, tjockflytande maltextrakt samt andra näringspreparat, ej särskilt nämnda E Anm. Tjockflytande maltextrakt må utlämnas m o t en tull av 15 % av värdet, därest genom på tro och heder avgivet intyg styrkes, att varan är avsedd uteslutande för textilindustriens behov eller för användning inom tvättinrättningar.

108 Kulör, även i fast form, icke innehållande sprit

Anm. Innehåller sådan vara sprit, tullbehandlas den som likör, nr 116.

109 110 111 112

113 114 115

Lakrits, ej till konfityrer hänförlig Choklad, även med tillsats av socker eller mjölk, av vanilj eller andra aromatiska ämnen Konfityrer, ej särskilt nämnda Kaffesurrogat utan tillsats av kaffe Konserver av djurs kött och andra djurdelar eller av frukter, bär, grönsaker, svampar och rötter: kött av nötboskap eller får sardiner och tonfisk; ävensom brissling (sprats) och dylika fiskslag, inlagda såsom sardiner andra slag Anm. 1. Konserver av varor, som draga högre tull än för konserver, andra slag, är stadgat, tullbehandlas enligt de tulltaxenummer, vartill varorna eljest äro hänförliga.

T E E N

E E E

31 I E.

Närings-

och njutningsmedel,

ej annorstädes

upptagna.

Anm. 2. Till n r 113—115 hänföras icke varor, som inkomma i kärl, vilka endast äro avsedda att skydda varan under transporten men icke tjäna som emballage vid detaljförsäljningen.

Drycker

och

tobak.

Spritdrycker, innehållande mer än 25 volymprocent alkohol; ävensom sprit och absolut alkohol: 116 likör och absint; ävensom, oavsett alkoholhalten, andra spritdrycker, försatta med socker eller annat främmande ämne, varigenom alkoholhalten angives oriktigt å provaren 100 lit. arrak och rom: på fat T riOO Ut. av 50 # alko-\ 117 118 119 120

121 122 123 124 125

på a n d r a k ä r l

andra slag: på fat på andra kärl

\ holhalt vid + 15° G. / |100 Zrt. utan avseende* \ på alkoholhalten. /

T / 1 0 ° UL a v 5 0 ^

alko

\ holhalt vid + 15° C / 1 0 ° lJL u t a n avseende* \ på alkoholhalten. /

Vin och andra alkoholhaltiga drycker, innehållande mer än 27* men ej mer än 25 volymprocent alkohol, ej till maltdrycker hänförliga: på fat, med en alkoholhalt av: mer än 21/i men ej mer än 14 volymprocent .... T mer än 14 men ej mer än 25 volymprocent T på andra kärl: musserande 100 Ut. icke musserande, med en alkoholhalt av: mer än 21/i men ej mer än 14 volymprocent 100 Ut. mer än 14 men ej mer än 25 volymprocent 100 Ut Anm. till nr 116—125. Angående införsel till riket av spritdrycker, sprit och absolut alkohol samt vin gäller vad särskilt är stadgat.

126 127 128 129

Saft, bär- och frukt-, samt andra drycker, ej särskilt nämnda, innehållande högst 27* volymprocent alkohol, ej till maltdrycker hänförliga: på fat T på andra kärl 100 Ut. Maltdrycker: på fat B på andra kärl 100 Ut. Anm. Angående införsel till riket av vissa maltdrycker gäller vad särskilt är stadgat.

130 Mineralvatten och kolsyrade, alkoholfria läskdrycker ....

Tullsats för 100 kg kronor

32 I F.

Drycker och tobak.

Tullsats ! för 100 kg! kronor

fria

131 Tobak och tobaksvaror Anm. 1. Angående införsel till riket av tobak och tobaksvaror gäller vad särskilt är stadgat. Anm. 2. Resande, som ankommer från utrikes ort och för eget b r u k medför färdiga tobaksvaror utöver viss mindre, av Kungl. Maj:t med stöd av 21 § 2 mom. i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket fastställd kvantitet, 1 skall för berörda överskott erlägga tullavgift, som utgör: a) vad angår kvantitet, icke överstigande den av Kungl. Maj:t med stöd av 3 mom. i nämnda paragraf fastställda, 2 för cigarrer 15 öre per s t » cigarrcigarretter 8 » » » » cigarretter 5 » » » » färdiga tobaksvaror, andra slag 10 kr. »kg. b) vad angår kvantitet, överskjutande den under a) åsyftade, för cigarrer 30 öre per st. » cigarrcigarretter 16 » » * » cigarretter 10 » > Ä » färdiga tobaksvaror, andra slag 20 kr. » kg. Anm. 3. För av vederbörligen legitimerad handelsresande från utrikes ort medförda prov å färdiga tobaksvaror skall tullavgift beräknas efter de här ovan i anm. 2 under b) bestämda tullsatserAnm. k. I tullhänseende utgöres skillnaden mellan cigarr och cigarrcigarrett därav, att den senare saknar spets, har skuren inlaga samt i vikt uppgår till högst 3.3 gr.

II.

Hudar, skinn, tagel, ben, horn m. m. samt arbeten därav. A.

133 134 1

Hudar, skinn,

tagel, ben, horn m. m.

Hudar och skinn, ej hänförliga till pälsverk: oberedda, härunder inbegripna saltade, kalkstrukna, torkade eller picklade; ävensom limläder samt annat läderavfall beredda, halvberedda härunder inbegripna: sulläder och bindsulläder samt valross- och flodhästhudar: kärnstycken (renskurna); ävensom maskinremläder N hela eller halva hudar samt stycken därav, allt försåvitt de icke äro hänförliga till nr 133;

Denna kvantitet utgör för närvarande 50 gr. * Denna kvantitet utgör för närvarande 500 gr.

fria

35: —

33 II A. Hudar, skinn, tagel, ben, horn m. m. ävensom konstgjort läder, helt eller delvis av läderavfall N andra slag: i stycken, vägande minst 1 kg E i stycken av mindre vikt E

135 136

Anm. Därest till nr 135—136 hänförliga hudar och skinn inkomma förpackade i buntar, må, under förutsättning att de äro av sinsemellan samma slag och till synes lika vikt per stycke, till grund för bestämmandet av styckevikten läggas den genom vägning av varje bunt och med ledning av däri ingående stycketal utrönta medelvikten.

137 Pälsverk: oberedda: av får, gasell, get, hare, hjort, hund, isbjörn, kanin, katt, ren, rådjur, schakal, varg och älg; ävensom av räv och säl, ej till nr 138 hänförliga Anm. Såsom pälsverk av får anses icke astrakan, persian, s. k. halvpersian och tibet.

av bäver, chinchilla, hermelin, mård, närts, vit-, blå-, svart-, silver- och korsräv, sobel, äkta säl (amerikanskt sjölejon) samt utter N andra slag N beredda, lösa: av får, gasell, get, hjort, hund, häst- eller nötkreatur, isbjörn, katt, ren, rådjur, schakal, varg och älg; ävensom av räv och säl, ej till n r 142 hänförliga N av kanin eller hare N av bäver, chinchilla, hermelin, mård, närts, vit-, blå-, svart-, silver- och korsräv, sobel, äkta säl (amerikanskt sjölejon) samt utter N andra slag N

144 145

Tagel: råtagel; ävensom borst annat, krusat tagel och tagelrep härunder inbegripna T

139 140

141 142

146 147 148 149

Fjäder, ej särskilt nämnd: orensad och osorterad annan: dun, konstdun härunder inbegripet N andra slag T Ben och horn, oarbetat eller sågat, spjälkat, kluvet och raspat, s. k. hornborst samt spjälkade och kluvna fjäderpennor härunder inbegripna; tvättsvamp; sköldpadd, pärlemor samt skal av musslor och snäckor,

4372.

oarbetade; ävensom pärlor och koraller, äkta, oinfattade Anm. Vid införsel av äkta pärlor skall i vissa fall erläggas stämpelavgift enligt vad därom är särskilt stadgat.

150 Tarmar, blod och djurdelar, ej särskilt nämnda; animaliskt avfall, ej särskilt nämnt; kreatursfoder av animaliskt avfall; ben- och hornmjöl; gödsel av animaliskt avfall

154 155 156 157

160 161

163 B. Arbeten av skinn, tagel, ben, horn m. m. Arbeten av läder och skinn: läder- och skinnstycken, utstansade, utskurna eller utklippta, men icke vidare bearbetade, ej särskilt nämnda: av sul- eller bindsulläder; ävensom hästskyltar och delar därav N andra slag, ränder, även hopskarvade, härunder inbegripna N skodon: med bottnar av trä; ävensom becksöms- och sjöstövlar N andra: av skinn: med bottnar, fastsatta vid ovanlädret och bindsulan uteslutande medelst pligg, stift eller skruvar; ävensom skodon av pälsverk N andra, nåtlade överdelar härunder inbegripna N av spånadsvara, innehållande silke eller finare metalltråd E andra slag, ej särskilt nämnda, oavsett materialets beskaffenhet E bälten och skärp samt delar till bälten, skärp eller hängslen E klädespersedlar, ej till annat nummer hänförliga; ävensom grövre arbetshandskar N handskar, ej särskilt nämnda N för tekniskt bruk avsedda artiklar; ävensom guldslagarhinna N andra arbeten, ej särskilt nämnda, härunder inbegripna, oavsett materialets beskaffenhet, sadelmakararbeten, fäkt- och boxhandskar samt rakstriglar .... E Arbeten av pälsverk: beredda, hopsydda skinn samt delvis bearbetade persedlar, foder härunder inbegripet: av får, gasell, get, hare, hjort, hund, häst- eller nötkreatur, isbjörn, kanin, katt, ren, rådjur,

35 II B.

164 165

167 168

169 170 171 172 173

174 175

177 1

Arbeten

av skinn, tagel, ben, horn m. m.

schakal, varg och älg; ävensom av räv och säl, ej till nr 164 hänförliga N av bäver, chinchilla, hermelin, mård, närts, vit-, blå-, svart-, silver- och korsräv, sobel, äkta säl (amerikanskt sjölejon) samt utter N andra slag, konstgjorda svansar, även i längder, härunder inbegripna N fullfärdiga persedlar, ej särskilt nämnda, med pälsverk till övertyg eller foder: av får, gasell, get, hjort, hund, häst- eller nötkreatur, isbjörn, katt, ren, rådjur, schakal, varg och älg; ävensom räv och säl, ej till nr 169 — 170 hänförliga E av kanin eller hare: med övertyg eller foder av spånadsvara, innehållande silke E andra E av bäver, chinchilla, hermelin, mård, närts, vit-, blå-, svart-, silver- och korsräv, sobel, äkta säl (amerikanskt sjölejon) samt utter: med övertyg eller foder av spånadsvara, innehållande silke E andra E andra slag: med övertyg eller foder av spånadsvara, innehållande silke E andra E Arbeten av tagel, ej särskilt nämnda; ävensom perukmakararbeten och andra arbeten, ej särskilt nämnda, av människohår eller efterbildningar därav E Borstbindararbeten: av fiber, gräs, rötter och andra dylika vegetabiliska ämnen E av andra ämnen: med infattning eller montering av järn eller opolerat eller endast målat trä; ävensom alla till nr 174 ej hänförliga moppar och bonborstar, penslar, murar- och målarborstar samt för tekniskt bruk avsedda borstar E med annan infattning eller montering l ; ävensom damm- och pudervippor E Arbeten av ben, horn, sköldpadd, pärlemor samt skal av musslor och snäckor: plattor och skivor för vidare bearbetning; tangentskivor ; ävensom knivskaft samt ämnen och delar därtill

fria

Angående tullbehandlingen av arbeten i förening med guld, silver eller platina, se 2 § d) tulltaxeförordningen.

36 II B. Arbeten av skinn, tagel, ben, horn m. m.

178 179

andra arbeten, ej särskilt nämnda: av elfenben eller av valross- eller andra slag

flodhästtänder

E E

III. Trävaror och växtämnen m. m. samt arbeten därav. 180

Trävaror, oarbetade eller endast bilade eller sågade; sy Ilar, master, bogspröt, spiror, pumpstockar och årämnen; lådämnen, ej särskilt nämnda, och stav, endast sågade; tunnband; käppämnen och paraplyskaftämnen, även böjda, ämnen till valsar för spinnerimaskiner, gevärstocksämnen och tändsticksämnen av asp; ävensom tangentskivor 181 Ved; bark; vegetabiliska garvningsämnen, ej särskilt nämnda; färgträ och andra till färgning användbara växter och växtdelar, ej särskilt nämnda; grenar, kvistar och vegetabiliska rör, även skalade, kluvna och hyvlade; för flätning och dylik bearbetning eller till borstbindararbeten avsedda vegetabiliska ämnen; vegetabiliska råämnen och avfallsprodukter, ej särskilt nämnda; ävensom träull ,-, ;. 182 Lådämnen av 7 mm tjocklek eller därunder av annat träslag än furu eller gran N 183 Fanerskivor av 7 mm tjocklek eller därunder samt hoppressade faner- eller träskivor (s. k. kryssfaner o. dyl.) av annat träslag än furu eller gran N 184 Tunnbindararbeten; huggblock samt fotställningar därtill; trämjöl; ävensom träspån, ej till nr 181 hänförlig N L85 Skövlar och ugnsspadar, skruvtvingar, skruvknektar och hyvelstockar; ävensom skaft till yxor, släggor, hammare, korpar, skyfflar, spadar, grepar, hackor, liar och högafflar N 186

187 Remskivor; brynen samt slip- och polerskivor; för redskap eller verktyg avsedda handtag eller skaft, icke hänförliga till nr 185; sågställningar och delar därtill; block och läster för tillverkning av skodon samt ämnen för dylika läster; träskor; ävensom ämnen för infattning av borstar (s. k. borstträn) samt formar för industriella ändamål , N Spindlar, bobiner, spolpipor, skyttlar och andra för textilindustrien avsedda, ej särskilt nämnda maskindelar eller redskap samt ämnen därtill av trä; vagnshjul

utan gummiringar, särskilt inkommande, och delar därtill samt skaklar; ävensom ämnen till hjuldelar och skaklar N Trävaror, bearbetade, ej särskilt nämnda: av furu eller gran, icke snidade, fanerade eller belagda med massa: betsade, målade, lackerade eller på annat liknande sätt å ytan bearbetade N andra N andra slag: förgyllda, försilvrade, bronserade, polerade, bonade, lackerade eller med inläggningar försedda; ävensom snidade arbeten av annat träslag än furu eller gran N andra N Möbler av trä, försedda med stoppning: utan överklädnad med överklädnad

N N

förtullas enligt bestämmelserna för trävaror, bearbetade, ej särskilt nämnda, med tillägg av

Arbeten av kork eller korkavfall: block, plattor, rör, form stycken och andra dylika grövre arbeten av korkavfall N livbojar, livbälten och s. k. fendertar N andra arbeten, ej särskilt nämnda N, butelj- och andra flaskkorkar utan beslag härunder inbegripna T .... Anm. Korkar med beslag tullbehandlas såsom det ämne, arbetat, varav beslaget utgöres.

Rör, vegetabiliska, polerade, lackerade, svarvade eller på likartat sätt bearbetade N Arbeten, ej särskilt nämnda, av grenar, kvistar, vegetabiliska rör, spån, vass, säv, fiber, bast och andra för flätning eller dylik bearbetning avsedda vegetabiliska ämnen eller av gräs, halm, rötter och mossa: bast-, säv- och halmrep, till varuemballage avsedda bast- och sävmattor samt flätor, ej särskilt nämnda, av säv mattor, ej särskilt nämnda: fot- och vagnsmattor samt s. k. reveteringsmattor N andra slag N gräs, tränsat eller upprispat; krollsplint, krusad fiber och annat tagelsurrogat samt till stoppningsmaterial preparerad mossa; ävensom buteljhylsor, lösa, samt halmskor och andra grövre artiklar av halm N

korgmakararbeten av oskalade kvistar och grövre spån; ävensom för emballageflaskor avsedda skyddskorgar av skalade kvistar N andra slag, även försedda med stoppning och överklädnad, härunder inbegripna korgmakararbeten, ej till nr 202 hänförliga N

IV.

Papper och arbeten därav sannt tryckalster ni.

A. 204

206 Pappersmassa,

m„

papp och

papper.

Pappersmassa; ävensom pappersavfall och makulerade tryckalster Papp: asfalttakpapp och annan med asfalt, beck, tjära eller tjärolja bestruken eller impregnerad papp, härunder inbegripen s. k. asfalt- och tjärfilt; ävensom förhydnings- och grålumppapp utan impregnering N färgad annorlunda än i massan (även kriterad), impregnerad eller bestruken med annat ämne än asfalt, beck, tjära eller tjärolja, överdragen med papper, fernissad, lackerad, belagd med metall, stansad (ej i mönster) eller präglad, samt kartong- och målarpapp N Anm. Mattor av papp med därå anbragt överdrag av färg, fernissa eller dylikt hänföras till nr 305.

207 208

vulkanfiber och annan kemiskt beredd fiberpapp i plattor N andra slag, ej särskilt nämnda, presspapp, alla slag, härunder inbegripen N Papper: gult halm-, grålump- och annat naturfärgat eller i massan grå- eller brunfärgat, grovt omslagspapper, även bestruket med asfalt eller liknande ämne .... T/E Anm. Omslagspapper, vägande 30 gr eller därunder per kvm, hänföres till papper, andra slag, ej särskilt nämnda, nr 211—213.

tidningspapper Anm. Hit hänföres endast sådant svagt limmat, oglättat eller svagt glättat (maskinglättat) papper med en vikt, ej överstigande 55 gr per kvm och en slipmassehalt, ej understigande 60 % av det i papperet ingående fibermaterialet, som i skriftlig, på tro och heder avgiven försäkran förklaras vara avsett till tryckning av tidningar.

39 Tullsats för 100 k kronor

IV A. Pappersmassa, papp och papper.

213 214

andra slag, ej särskilt nämnda, s. k. cellulosavadd härunder inbegripen: färgat annorlunda än i massan (även kriterat), impregnerat eller bestruket annorledes än med asfalt och liknande ämne, ljuskänsligt fotografiskt papper härunder inbegripet, fernissat, lackerat, förgyllt, försilvrat eller med annan metall belagt, försett med tryckta mönster i en eller flera färger eller stansat (ej i mönster) T/E försett med vattenmärke (även torrstämplat), lädereller linneimitation, mönsterpressning eller plissering, ej till nr 211 hänförligt; ävensom kartongpapper och s. k. kräppapper, alla slag T/E annat T/E : Papper och papp med överdrag eller mellanlägg av vävnad eller av tråd av spånadsämne eller metall... T/E

20: —

18: 10: 40:

Anmärkningar till nr 205—21U. 1. Skillnaden mellan papp och papper bestämmes sålunda, att, därest varan väger under 350 gr per kvm hänföres den till papper, eljest till papp. Dock tullbehandlas läskpapper alltid såsom papper.

Vid tullbehandlingen fästes ej avseende vid tryck eller etiketter, åsatta papper eller papp, som tydligen avsetts endast till omslag, ej heller vid kvalitets- eller firmabeteckning, som åstadkommits endast genom prägling.

Papper i rullar tullbehandlas såsom arbeten, ej särskilt nämnda, av papper, då bredden understiger 20 cm, försåvitt icke papperets användning för vidare yrkesmässig förbrukning styrkes.

Smärgel-, glas-, sand- och annat slip- eller polerpapper, även nedskuret, utstansat eller på annat sätt tillformat T/E B.

218 219 220

Arbeten

av pappersmassa,

papp och

7: —

papper.

Tapeter, tapetbårder härunder inbegripna: bottentapeter (å endera sidan belagda med grundfärg); ävensom pressade, sammetsliknande, fernissade, lackerade och bronserade tapeter andra slag Papperspåsar och kuverter: försedda med tryck utvändigt andra slag; ävensom s. k. papeterier Bobiner, spolpipor och verktygsskaft, jacquardkort med eller utan hål, även sammanhäftade, rör av papper,

T T

50: 20:

E E

50: 30:

40 IV B.

221 222

224 225

Arbeten av pappersmassa, papp och papper.

ej till annat nummer hänförliga, samt klistrad wellpapp eller wellpapper Frimärksalbum; ävensom delar till sådana album Vykorts- och fotografialbum; ävensom delar till sådana album Notisböcker och andra böcker med inbundet rent eller linjerat papper; album, ej särskilt nämnda; lösa bokpärmar samt samlingspärmar för brev, räkningar o. dyk; ävensom delar av papp, papper eller pappersmassa till sådana pärmar: överklädda med skinn eller med annan spånadsvara än vaxduk andra slag Spelkort; ävensom målade eller tryckta ark, avsedda att sönderskäras till spelkort

N E E

E E E

Anm. Vid införsel av spelkort skall dessutom erläggas stämpelavgift enligt vad därom är särskilt stadgat.

230 231

Arbeten, ej särskilt nämnda, av papp, papper eller pappersmassa: förgyllda, försilvrade, bronserade, fernissade eller lackerade E försedda med prägling, bokstavstryck (även förgyllt, försilvrat eller bronserat), annat tryck, målning, plissering, pressning (ej formgivning) eller stansade mönster, även om sådan bearbetning anbragts endast å montering; ävensom, oavsett bearbetningen, masker samt karnevals- och kottiljongsartiklar E andra slag, härunder inbegripna tekniska artiklar, ej särskilt nämnda, samt grövre hushålls- och köksartiklar, oavsett bearbetningen; ävensom blanketter och etiketter utan bokstavstryck samt kragar, manschetter och lösa skjortbröst av papper, även i förening med väv E

C. Tryckalster m. m. Böcker, tryckta, ej särskilt nämnda; musiknoter, tidningar, tidskrifter och modejournaler, med eller utan bilagor; ävensom s. k. blindskrift samt för samlingar avsedda frimärken Kartor: med svensk text N andra; ävensom glober, alla slag

41 IV C.

232 233

Tryckalster m. m.

Bilder, ej särskilt nämnda, anbragta å papp, papper eller pappersmassa, oinfattade, eller med infattning av dessa ämnen: vykort; gratulationskort, även utan bilder E andra slag, härunder inbegripna planschverk; ävensom för barn avsedda bilder- och målarböcker, med eller utan text, även av spånadsvara, samt med bilder försedda reklamskyltar och reklamplakat, oavsett bearbetningen E

Tullsats för 100 kg kronor

50:-

75:-

Anm. 1. Bilder, tillhörande tryckta verk och med dem inkommande, tullbehandlas tillsammans med det tryckta verket såsom en del av detta. Anm. 2. Bilder med infattning av annat ämne än papp, papper eller pappersmassa draga den för infattningen bestämda tullen.

235 Tryckalster, ej särskilt nämnda: kataloger, affärscirkulär och annat, ej särskilt nämnt merkantilt tryck med svensk text; ävensom alla med bokstavstryck försedda blanketter, visitkort, adresskort, etiketter och matsedlar samt med firmabeteckning eller annat bokstavstryck försett papper, dock ej omslagspapper E andra slag

Spånadsämnen samt arbeten därav. A.

75: — fria

Spånadsämnen.

Råsilke, naturligt, ofärgat, även spunnet, s. k. gut härunder inbegripen; ull och andra djurhår, ej särskilt nämnda, samt människohår; konstull; bomull, okardad; lin, hampa, ramie, jute, kokostågor och andra, ej särskilt nämnda vegetabiliska spånadsämnen; ävensom avfall, ej särskilt nämnt, av spånadsämnen, s. k. ullstoft samt blår, drev, trassel och charpi härunder inbegripna, samt lump

fria

Ospunna konstsilkefibrer och andra motsvarande på konstlad väg ur cellulosa framställda spånadsfibrer i mindre längder; ävensom avfall av konstsilke N

15: —

Vadd, alla slag, kardad bomull härunder inbegripen ... N

10: —

42 V B.

239 240

Garn,

tråd,

tågvirke

och

linor.

Garn, tråd, tågvirke

och

linor.

Silke, ej särskilt nämnt, även i förening med annat spånadsämne: i smärre för detaljhandeln lämpade uppläggningar N annat N Anm. Effekt- eller fantasigarn, bestående av silke i förening med annat spånadsämne, hänföres till dessa nummer, allenast försåvitt silket i en sammanhängande tråd följer garnets hela längd.

242 243 244 245 246 247 248 249 250 251 252 253

254 255 256 257 258 259 260 261

Garn: helt eller delvis av till nr 237 hänförliga konstsilkeoch andra motsvarande fibrer, utan inblandning av annat silke N helt eller delvis av ull, utan inblandning av silke: enkelt: oblekt och ofärgat: t. o. m. nr 41 metrisk numrering N över n r 41 N blekt, färgat eller tryckt: t. o. m. nr 41 N över n r 41 N två- eller flertrådigt: oblekt och ofärgat: t. o. m. n r 41 över nr 41 blekt, färgat eller tryckt: t. o. m. nr 41 över nr 41 effekt- eller fantasigarn: oblekt och ofärgat N blekt, färgat eller tryckt; ävensom s. k. sniljgarn N i smärre för detaljhandeln lämpade uppläggningar N av andra djurhår än ull, utan inblandning av annat spånadsämne N av bomull, utan inblandning av annat spånadsämne: enkelt: oblekt och ofärgat: under nr 12 engelsk numrering; ävensom s. k. förspinning N nr 12 och däröver men under nr 23 N nr 23 och däröver men under nr 33 N nr 33 och däröver N blekt, färgat eller tryckt: under nr 12; ävensom s. k. förspinning ....... N nr 12 och däröver men under nr 23 N nr 23 och däröver men under nr 33 N nr 33 och däröver N

Tullsats för 100 kg kronor

262 263 264 265 266 267 268 269 270 271 272 273 274 275 276 277

278 279 280 281 282 283 284 285

två- eller flertrådigt, en gång tvinnat: oblekt och ofärgat: under nr 12 nr 12 och däröver men under nr 23 n r 23 och däröver blekt, färgat eller tryckt: under nr 12 nr 12 och däröver men under nr 23 nr 23 och däröver flertrådigt, mer än en gång tvinnat; ävensom effekteller fantasigarn: oblekt och ofärgat blekt, färgat eller tryckt i smärre för detaljhandeln lämpade uppläggningar av kokostågor, utan inblandning av annat spånadsämne: enkelt eller tvåtrådigt annat: hänföres till tågvirke och linor; av jute, utan inblandning av annat spånadsämne: enkelt: oblekt och ofärgat blekt, färgat eller tryckt två- eller flertrådigt, med en diameter av: 5 mm eller därunder: oblekt och ofärgat blekt, färgat eller tryckt mer än 5 m m : hänföres till tågvirke och linor; helt eller delvis av lin, hampa, ramie och andra vegetabiliska spånadsämnen, ej särskilt nämnt, utan inblandning av silke eller ull: enkelt: oblekt och ofärgat: n r 25 engelsk numrering och därunder över nr 25 t. o. m. nr 75 över n r 75 blekt, färgat eller tryckt: n r 25 och därunder över nr 25 t. o. m. nr 75 över n r 75 två- eller flertrådigt N, härunder inbegripen tråd T: oblekt och ofärgat blekt, färgat eller tryckt Anmärkningar till nr 242—285. 1. Därest ett och samma kolli innehåller garn av olika nummer, på grund varav garnet är underkastat olika tull, och den olika finleken icke är genom varan åsätt nummerbeteckning angiven,

N N N N N N N N N

N N N N

V B.

Garn, tråd, tågvirke och linor.

tillämpas den högre tulisatsen även för det grövre garnet eller för garn, som eljest på grund av finieken skulle hava åtnjutit tullfrihet. 2. Såsom oblekt och ofärgat garn tullbehandlas även s. k. falskfärgat garn samt grisaillegarn.

286 Sytråd av bomull Tågvirke och linor samt bind- och segelgarn: icke flätade: av bomull 287 av andra vegetabiliska spånadsämnen, med en diameter av: 288 mer än 15 mm; ävensom skör de- och kabelgarn 289 mer än 5 mm t. o. m. 15 mm 5 mm eller därunder, med en vikt för 100 m, efter det enkla garnet räknat, av: 35 gr eller däröver: 290 enkelt: hänföres till garn; två- eller flertrådigt: 291 oblekt och ofärgat

N N

Anm. Till detta n u m m e r hänförligt bindgarn av hampa, vilket enligt skriftlig, på tro och heder avgiven försäkran är avsett uteslutande för tillverkning av fisknät, må utlämnas tullfritt.

292 293 294 295 296 297 298

blekt, färgat eller tryckt mer än 17 men mindre än 35 gr: enkelt: hänföres till garn; två- eller flertrådigt: oblekt och ofärgat blekt, färgat eller tryckt 17 gr eller därunder: hänföres till garn; flätade: oblekta och ofärgade blekta, färgade eller tryckta

Vävnader

N N N N

och

filt.

299 Bokbindarklot, klistrad, även i förening med papper, samt appreterad väv till adresslappar (s. k. labelklot)

Anm. Hit hänföres även ensidigt appreterad bomullsvävnad, som enligt skriftlig, på tro och heder avgiven försäkran är avsedd uteslutande för tillverkning av polerduk.

300 Polerduk, jämväl i tillklippta, tillskurna eller utstansade stycken, även med sömnadsarbete

T/E

45 V C.

302 303 304 305

306 307

308 309 310 311 312 313 314 315

316 Vävnader

och

filt.

Vävnader och stampad filt, vattentäta genom beläggning eller impregnering med massa eller innehållande kautschuk; ävensom sammanklistrade, fernissade eller lackerade vävnader, vaxduk härunder inbegripen: tydligen avsedda för tekniskt bruk eller för användning inom skofabrikationen eller för tillverkning av säckar E andra slag: innehållande silke L E icke innehållande silke 1 : i förening med kautschuk E andra E Mattor, ej särskilt nämnda: linoleummattor och andra dylika mattor, med eller utan underlag av vävnad; ävensom mattor av papp med därå anbragt överdrag av färg, fernissa eller dylikt, även tillskurna E andra slag, även försedda med sömnadsarbete eller fransar: innehållande silke1: plyschartade, oskurna eller skurna, icke knutna N andra: tullbehandlas efter vävnadens beskaffenhet; helt eller delvis av ull eller andra djurhår, utan inblandning av silke': knutna, även gamla och brukade: med högst 250 knutar på en längd av 1 meter E med mer än 250 knutar på en längd av 1 meter E icke knutna: metervara E avpassade E av kokostågor eller kokosgarn: utan inblandning av annat spånadsämne N andra N av jute, med eller utan inblandning av annat spånadsämne E av andra spånadsämnen, härunder inbegripna s. k. trasmattor, alla slag E Vävnader, ej särskilt nämnda: innehållande silke1: filtvävnader med bomullsvarp och inslag av grovt garn av silkesavfall, avpassade till filtar (s. k. italienska), även fållade eller kantade, samt .o färgad

Angående viss medgiven procenthalt silke, se anm. 1 c) till Avd. V.

Tullsats J för 100 kgi kronor i

25: 400: 200: 60:

25:

225:-

250: 800: 75: 100: 7: 20: 40: 100:

46 V C.

317 318

Vävnader och filt.

eller naturfärgad shantung E ; ävensom för tekniskt bruk avsedda vävnader N fälb-, plysch- och sammetsvävnader, oskurna eller skurna: avpassade borddukar och sofföverkast N andra N Anm. Till detta nummer hänföras endast sådana vävnader, vilkas flor (lugg) helt eller delvis består av silke.

320 321

andra slag: av silke enbart eller i förening med högst 15 % annat spånadsämne (helsiden): av konstgjort silke enbart eller i förening med högst 15 % annat spånadsämne N andra N av silke i förening med mer än 15 %' annat spånadsämne (halvsiden) 1 N Anm. Vid bestämmandet av procenthalten av annat spånadsämne än silke räknas såsom annat spånadsämne varken metalltråd eller med metalltråd eller silke överspunnet garn.

324 325 326

327 328

helt eller delvis av ull, utan inblandning av silke 1 : pressduk; ävensom maskinfilt, ändlös eller rundvävd, för fabriksbehov fälb-, plysch- och sammetsvävnader, oskurna eller skurna; ävensom dukar, schalar, filtar, draperier, gardiner, väggbonader och andra avpassade vävnader andra slag, vägande per k v m : mer än 700 gr mer än 500 gr men ej mer än 700 gr 500 gr eller därunder helt eller delvis av tagel eller andra djurhår än ull eller av människohår, utan inblandning av silke 1 eller ull: vävd hårfilt andra slag Anm. Till nr 327—328 hänföras vävnader, allenast försåvitt varpen eller inslaget till huvudsaklig del består av tagel eller andra till ull ej hänförliga djurhår eller av människohår.

329 1

av bomull, utan inblandning av andra spånadsämnen än kokostågor eller jute 1 : maskinfilt för fabriksbehov, även ändlös; samt

Angående viss medgiven procenthalt silke, se anm. 1 c) till Avd. V.

E E E E

E E

47 V C.

330 331 332

333 334

335 336

337 338 339

340 341 342

343 344 345 346 347 348

Vävnader och filt.

segelduk, oblekt och ofärgad, av högst 65 cm bredd, vägande minst 650 gr per k v m och hållande på en yta av 1 cm i kvadrat högst 36 varp- och inslagstrådar E fälb-, plysch- och sammetsvävnader, oskurna eller skurna, s. k. manchester härunder inbegripen; ävensom avpassade varor därav: oblekta och ofärgade E blekta eller färgade E tryckta eller pressade E näsduksvävnader, som på en yta av 1 cm i kvadrat innehålla sammanlagt: högst 80 varp- och inslagstrådar E mer än 80 varp- och inslagstrådar E dukar, gardiner och andra avpassade vävnader, ej till nr 333 och 334 hänförliga, försåvitt hela ytan är till vävnadssättet likartad, som på en yta av 1 cm i kvadrat innehålla sammanlagt: högst 60 varp- och inslagstrådar E mer än 60 varp- och inslagstrådar E andra vävnader, vilkas hela yta är till vävnadssättet likartad, vägande per kvm: 100 gr eller däröver, som på en yta av 1 cm i kvadrat innehålla sammanlagt: högst 60 varp- och inslagstrådar: oblekta och ofärgade E blekta eller enfärgade E vävda i två eller flera färger; ävensom tryckta E mer än 60 varp- och inslagstrådar: oblekta och ofärgade E blekta eller enfärgade E vävda i två eller flera färger; ävensom tryckta E mindre än 100 gr, som på en yta av 1 cm i kvadrat innehålla sammanlagt: högst 60 varp- och inslagstrådar: oblekta och ofärgade E blekta eller enfärgade E vävda i två eller flera färger; ävensom tryckta E mer än 60 varp- och inslagstrådar: oblekta och ofärgade E blekta eller enfärgade E vävda i två eller flera färger; ävensom tryckta E

48 V C.

349 350 351

352 353 354

Vävnader och filt.

andra slag, härunder inbegripna mönstervävda, även avpassade, vägande per k v m : 100 gr eller däröver: oblekta och ofärgade blekta eller enfärgade vävda i två eller flera färger; ävensom tryckta mindre än 100 gr: oblekta och ofärgade blekta eller enfärgade vävda i två eller flera färger; ävensom tryckta

E E E E E E

Anm. Ull nr 337—354. Såsom vävda i två eller flera färger skola anses vävnader, framställda antingen av två eller flera sinsemellan olikfärgade garner eller ock av dels oblekt eller blekt, dels färgat garn. Vävnader av ett och samma slags garn, även om detta är melerat eller tvinnat av olikfärgade parter, tullbehandlas såsom enfärgade.

355 356

357 358 359

361 362 363

av kokostågor eller kokosgarn; utan inblandning av annat spånadsämne än jute ... N andra N av jute, utan inblandning av annat spånadsämne än kokostågor eller kokosgarn: oblekta och ofärgade, som på en yta av 2 cm i kvadrat innehålla sammanlagt: högst 15 varp- och inslagstrådar N mer än 15 men mindre än 35 varp- och inslagstrådar N andra slag N helt eller delvis av lin, hampa, ramie och andra vegetabiliska spånadsämnen, ej särskilt nämnda, utan inblandning av silke 1 eller ull: fälb-, plysch- och sammetsvävnader, oskurna eller skurna näsduksvävnader, som på en yta av 1 cm i kvadrat innehålla sammanlagt: högst 50 varp- och inslagstrådar i mer än 50 varp- och inslagstrådar satin- eller atlasvävnader, vilkas hela yta är till vävnadssättet likartad tvåskaftade och kyprade vävnader, ej särskilt

Angående viss medgiven procenthalt silke, se anm. 1 c) till Avd. V.

E E E E

49 V C.

Vävnader och filt.

nämnda, vilkas hela yta är till vävnadssättet likartad: oblekta och ofärgade, vägande per kvm 500 gr eller däröver andra, som på en yta av 1 cm i kvadrat innehålla sammanlagt: högst 25 varp- och inslagstrådar: oblekta och ofärgade blekta, färgade eller tryckta mer än 25 t. o. m. 35 varp- och inslagstrådar: oblekta och ofärgade blekta, färgade eller tryckta mer än 35 t. o. m. 50 varp- och inslagstrådar : oblekta och ofärgade blekta, färgade eller tryckta mer än 50 varp- och inslagstrådar: oblekta och ofärgade blekta, färgade eller tryckta

365 366 367 368 369 370 371 372

E E E E E E E E

Anm. till nr 363—372. För vävnader med invävda namn, monogram, bokstäver eller siffror höjes tullsatsen med 20 %.

andra slag, mönstervävda härunder inbegripna, som på en yta av 1 cm i kvadrat innehålla sammanlagt: högst 50 varp- och inslagstrådar E mer än 50 varp- och inslagstrådar, härunder jämväl inbegripna alla, som hava mönster, åstadkommet genom olika trådtäthet E

373 374

376 377 378

—

Stampad (icke vävd) filt: av nöthår eller andra djurhår med undantag av ull; ävensom förladdningar samt polerskivor och andra för tekniskt bruk avsedda skivor av till detta nummer hänförlig filt andra slag: maskinfilt, ändlös eller i slangform, för fabriksbehov annan, vägande per kvm: mindre än 300 gr 300 gr och däröver; ävensom polerskivor och andra för tekniskt bruk avsedda skivor av filt, även vävd, ej till nr 375 hänförliga

4372.

E E E E

90:

50 V

Band,

snören,

spetsar,

strumpsiolsarbeten

Tullsats för 100 kg kronor

etc.

D. Band, snören, spetsar, strumpstolsarbeten, sadelgjordsväv, nät, tekniska artiklar m. m.

379 380 381

382 Elastiska band och snören, innehållande strängar (trådar) av kautschuk: i förening med silke andra slag För tekniskt bruk samt för skrivmaskiner avsedda band, innehållande silke 1 Band, ej särskilt nämnda, härunder inbegripna flätade, bandliknande snören med raka kanter och utan annat mönster än sådant, som åstadkommits genom färgat garn eller färgad tråd: innehållande silke 1 : fälb-, plysch- och sammetsband

E E

400: — 200: —

600: —

2 000: -

Anm. Till detta nummer hänföras endast sådana band, vilkas flor (lugg) helt eller delvis består av silke.

383 384 385

andra: av silke enbart eller i förening med högst 15 % annat spånadsämne (helsidenband): av konstgjort silke enbart eller i förening med högst 15 % annat spånadsämne .... E andra E av silke i förening med mer än 15 % annat spånadsämne (halvsidenband) E

1 500: — 2 000: — 1 000: -

Anm. Vid bestämmandet av procenthalten av annat spånadsämne än silke räknas såsom annat spånadsämne varken metalltråd eller med metalltråd eller silke överspunnet garn.

icke innehållande silke 1

200: —

Anm. Till band hänföras förutom egentliga band, d. v. s. på bandstol framställda vävnader med varp och inslag, även s. k. konstgjorda band, bestående av i bandform ordnade längsgående och sammanklistrade spånadsfibrer eller garn.

387 388

Snören och andra snörmakararbeten, ej särskilt nämnda 2 : innehållande silke E andra slag E

3 000: 300:

Anm. Till n r 387—388 hänföras besättnings- och garneringsartiklar, ej särskilt nämnda, medelst sömnad, klistring eller på liknande sätt tillverkade av band eller av snören eller av band jämte snören, även i förening med andra ämnen. 1

Angående viss medgiven procenthalt silke, se anm. 1 c) till Avd. V. Angående för ampelskålar och dylika belysningsartiklar avsedda och med ledningstråd försedda upphängningsanordningar av snörmakararbete, se nr 764. 2

51 V

389 390 391

392 393 394 395 396 397

Band,

snören,

spetsar,

strumpstolsarbeten

Tullsats för 100 kg kronor

etc.

Spetsar samt spetsvävnader och tyll, ej särskilt nämnda: innehållande silke andra slag: trådgardinsvävnad av minst 50 cm bredd och slät (icke mönstervävd) tyll andra Strumpstolsarbeten och andra genom virkning, stickning eller knytning tillverkade varor, metervara härunder inbegripen, ej till annat nummer hänförliga: innehållande silke andra slag: strumpor: av ull andra vantar underkläder, vägande högst 1 kg per dussin .... andra

4 000:

E E

250: 400:

2 000: —

N N N N N

200: 190: 200: 225: 175:

100:

N N

35: 50:

N N

25: 45:

N N N

600: 35: 50:

Anm. Vid tullbehandlingen av strumpstolsarbeten fästes icke avseende vid enstaka ränder, figurer o. dyl. av silke.

398 Lamp- och ljusvekar Sadelg jordsväv: 399 tvåskaftad, oblekt och ofärgad 400 andra slag Fisknät samt för tekniskt bruk, sport eller idrott avsedda n ä t ; ävensom hängmattor: 401 av bomull 402 andra slag Slangar, driv- och transportremmar, solv och andra för tekniskt bruk avsedda artiklar, ej särskilt nämnda: 403 innehållande silke 404 andra slag 405 Skur- och putsdukar av avfallsgarn, även fållade

Sömnads-

och andra arbeten, ej upptagna.

406 Spånadsvaror, ej särskilt nämnda, endast tillklippta, tillskurna, utstansade, fållade och kantade, även försedda med enkel hålsöm i omedelbart sammanhang med fållen E Anm.

Sådana

tillklippta

annorstädes

tullbehandlas lika" med den spånadsvara, av vilken de framställts, med tillägg av

eller tillskurna spånadsvaror,

vid

52 V E.

Sömnads-

och andra

arbeten

etc.

vilkas tillklippning eller tillskärning tydligen intet avfall uppstått, tullbehandlas lika med den vävnad, varav de framställts, utan förhöjning.

408 Ärmlappar, även utan sömnadsarbete: av spånadsvara, innehållande silke, eller med foder av sådan spånadsvara E andra slag E

409 410

övertyg till paraplyer eller parasoller, tillskuret eller sytt: av spånadsvara, innehållande silke E andra slag E

411 412

Säckar: tydligen använda andra, s. k. droppsäckar härunder inbegripna .... E

413 Segel

{

tullbehandlas lika med den spånadsvara, av vilken de framställts, med tillägg av

[tullbehandlas lika med den spå-~j av vilken de fram-> [ ställts, utan förhöjning. J

E jnadsvara,

Presenningar N Tält och markiser av linne-, hamp- eller bomullsvävnad N Rullgardiner: utan käppar och mekanism: tullbehandlas efter sin 416 beskaffenhet; andra slag; ävensom lamp-, avdelnings- och andra 417 skärmar, ej särskilt nämnda 100 kr. 418 Gardiner av till n r 390 hänförlig vävnad eller tyll, hopsydda, fållade, kantade och försedda med fransar E Madrasser, bolstrar, stickade täcken och andra dylika sängkläder; ävensom kuddar samt sängskärmar: med övertyg eller överdrag av spånadsvara, inne419 hållande silke N 420 andra N Hängslen, bälten, skärp, strumpeband, klädnings- och ärmhållare samt andra dylika persedlar, ej till gulddragararbeten hänförliga; ävensom delar därtill av spånadsvara: av elastiska band eller snören, innehållande silke E 421 av spånadsvara, innehållande silke, ej till n r 421 422 hänförliga E andra slag E 423 Snörliv: av spånadsvara, innehållande silke E 424

414 415

Tullsats för 100 kg kronor

V E.

425 426

Tullsats för 100 kg kronor

Sömnads- och andra arbeten etc.

andra slag: försedda med broderier, spetsar, band, snören, annan besättning eller andra tillbehör, i vilka silke ingår andra

E E

330: 180:

Broderier (andra än å strumpstolsarbeten), även försedda med fällning eller kantning: 427

å spånadsvara, innehållande Silke, eller a Stampad filt

(tullbehandlas lika med den spå\nadsvara, å vilken broderiet utE l förts, med tillägg av

50 Anm. Med glaspärlor, paljetter och annat dylikt material broderad silkestyll tullbehandlas lika med tyllen utan förhöjning.

å annan spånadsvara: 428 med brodermaterial, innehållande silke E 429 med annat brodermaterial E 430 Kragar, manschetter och skjortbröst, stärkta och strukna, av linne- eller bomullsvävnad E 431 Kläder och andra sömnadsarbeten, ej tullbehandlas lika särskilt nämnda, av till n r 301—304 med den spånadshänförliga spånadsvaror; ävensom vara, av vilken de framställts, m e d arbeten, ej särskilt nämnda, av elastillägg av tiska band eller snören E Kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt n ä m n d a : 432

tullbehandlas

700: 400: 310: —

efter"

av knutna, stickade, virkade eller vad för s t r u m p < stolsarbeten är bepå strumpstol förfärdigade varor (även metervara) N stämt utan förhöjning.

433 434 435 436

437 438 1

överrockar samt rockar, västar och byxor för män och gossar, av vävnad, icke innehållande silke 1 : av ylle-, linne- eller hampvävnad: försedda med foder, vari silke ingår E tullbehandlas lika 175 med den spånads . försedda med uppslag eller jvara, av vilken de > annan besättning, vari silke [ framställts, med ingår E 125 % tillägg av andra E 70 % av annan vävnad E 200:andra slag: av spetsar, spetsvävnader eller tyll: innehållande silke: försedda med broderier E 6 700: andra E 5 000: —

Angående viss medgiven procenthalt silke, se anm. 1 c) till Avd. V.

54 V E.

439 440 441 442 443 444 445 446 447 448 449 450 451

452 453 454 455 456 457 1

Sömnads-

och

andra

arbeten

etc.

Tullsats för 100 kg kronor

icke innehållande silke: med foder av spånadsvara, innehållande silke E andra •••••• E av hel- eller halvsiden eller av vävnad, hänförlig till nummer 452: försedda med broderier eller (tullbehandlas lika med] Iden de spånadsvara, vil-l Satsar Siken framställts,av medf andra &{ tillägg av av stampad filt E av yllevävnad: försedda med broderier, spetsar, foder, [tuiibehanduppslag eller annan besättning, vari ilas lika med Silke ingår E jdenspanads, ,, * j broderier t. _j._.__ eller _n i. <vara, av vilförsedda med spetsar, vari silke icke ingår E ken de framställts, med andra E tillägg av av annan spånadsvara: försedda med broderier, spetsar, foder, uppslag E eller annan besättning, vari silke ingår försedda med broderier eller spetsar, vari silke E icke ingår andra slag: av bomullsvävnad och vägande mer än 200 E gr per stycke andra • E Spånadsvaror, ej särskilt nämnda, i förening med finare metalltråd, gulddragararbeten härunder inbegripna: gulddragartråd; ävensom paljetter och kantiljer, oavsett materialets beskaffenhet E andra slag, bälten, skärp och dylika artiklar härunder inbegripna: innehållande metalltråd eller med metalltråd överspunnet garn till mer än 15 % av varans hela vikt: vävnader, andra än spetsvävnader och tyll E andra E andra: tullbehandlas efter sin beskaffenhet i övrigt. Paraplyer och parasoller *: av spånadsvara, innehållande silke 1 st. andra slag 1 s^ Hattflätor: uteslutande av halm, gräs, säv, bast, träspån, rot och andra vegetabiliska ämnen, ej till spånadsämnen hänförliga

Angående tullbehandlingen av arbeten i förening med guld, silver eller platina, se 2 § d) tulltaxeförordningen.

55 V E.

461 462

465 466

Sömnads-

och andra arbeten

Tullsats för 100 kg kronor

etc.

andra slag: i n n e h å l l a n d e silke eller gguullddddrraaggaarrttrråådd Anm. Vid tullbehandlingen fästes ej avseende vid silke, som endast förekommer i obetydlig mängd och icke väsentligen inverkar på hattflätornas utseende. andra

1 000: —

200:

H a t t a r , ej a v p ä l s v e r k eller s t r u m p s t o l s a r b e t e , ä v e n halvfärdiga: f r u n t i m m e r s - , m o n t e r a d e m e d b l o m m o r eller p l y m e r 1 st. andra slag: a v v a r a , i n n e h å l l a n d e silke eller g u l d d r a g a r t r å d : ogarnerade 1 st. andra 1 st. Anm. Såsom hattar av vara, innehållande silke, skola icke tullbehandlas hattar, tillverkade av sådana hattflätor, som avses i anm. till nr 458, ej heller hattar, i vilka silket förekommer endast såsom brodermaterial. a v oljad v ä v n a d , s. k. s y d v ä s t a r 1 st. av annat ämne: o g a r n e r a d e ; ä v e n s o m mössor, s y d d a a v till n r 457 h ä n f ö r l i g a flätor, s a m t s. k. filtstumpar 1 st. andra slag: försedda m e d g a r n e r i n g eller m o n t e r i n g a v v a r o r , i n n e h å l l a n d e silke 1st. andra 1 st.

Anmärkningar

till Avd.

1. Vid tullbehandling av till denna avdelning hänförliga varor lämnas utan avseende: a) enstaka trådar eller fibrer, vilkas förekomst uppenbarligen har till syfte att göra varan hänförlig till tulltaxenummer med lägre tullsats; b) fibrer av så ringa mängd, att de tydligen oavsiktligt tillkommit vid varans framställning; c) silke, vilket ingår i vävnader, andra än spetsvävnader och tyll, och i band, andra än elastiska, eller därav tillverkade, till nr 433 — 436 och 441 — 450 hänförliga kläder och andra sömnadsarbeten, såframt silket utgör högst 7 % av vävnadens eller bandets vikt; d) färgade ränder, vilka uteslutande tjäna till ledning vid tillskärning eller sömnad eller till varumärke eller igenkänningstecken för olika fabrikat; samt e) beskaffenheten av staden i vävnader och band. 2. Vid tullbehandling av till denna avdelning hänförliga varor, tillverkade helt eller delvis av till nr 241

7:50

3:4:50

—:40

—:50

1:—:75

56 V E.

Sömnads-

och andra arbeten

etc.

hänförligt garn, skall sådant garn i tullbehandlingshänseende likställas med garn av ull; dock att detta stadgande icke gäller till nr 306, 317, 318 och 382 hänförliga varor eller därav tillverkade kläder och andra sömnadsarbeten. 3. Spånadsvaror, i vilka ingår blekt, färgat eller tryckt garn tullbehandlas, där ej annorlunda är särskilt stadgat, såsom blekta, färgade eller tryckta. Vid tullbehandling av spånadsvaror anses mercerisering eller nitrering lika med färgning. 4. Med fälb-, plysch- och sammetsvävnader, samt fälb-, plysch- och sammetsband likställas plysch- och sammetsartade vävnader och band, såsom vävnader och band, som äro framställda av sniljer eller sniljgarn eller hava en av öglor bildad yta. Till fälb-, plysch- och sammetsvävnader samt fälb-, plysch- och sammetsband och därmed likställda vävnader och band hänföras endast sådana, i vilka floret (luggen) täcker hela ytan. 5. Vävnader, vilka genom ruggning eller annat dylikt förfarande bibragts en yta, som icke låter bindningssättet framträda, tullbehandlas icke såsom mönstervävda. 6. Därest vid tullbehandling av kläder och andra sömnadsarbeten, för vilka tullsatsen är beroende av vävnadens vikt per kvadratmeter eller av den procenthalt silke, som ingår i varan, ifrågavarande vikt eller procenthalt icke kan bestämt utrönas, tillämpas den högre av de tullsatser, vilka kunna ifrågakomma, försåvitt icke varuägaren tillhandahåller för undersökning lämpligt prov å varan. 7. För sydda persedlar tages övertyget till grund för tullberäkningen. Uppstår svårighet att bestämma huvudbeståndsdelen, tages till beräkningsgrund det material, som drager högsta tullavgiften. 8. Såsom sömnadsarbeten tullbehandlas, där ej är annorlunda stadgat, även varor, vid vilkas framställande i stället för sömnad använts klister, lim, kautschuk eller liknande ämne, dock att tygklädda pappskivor, avsedda till stommar i kravatter och dylikt, skola tullbehandlas efter den högst tullbeskattade vävnad, varav de bestå, utan förhöjning. 9. Med broderi avses, med här nedan nämnda undantag, all prydnadssöm samt medelst metalltråd, klistring eller sömnad fastsatta prydnader. Lika med broderade arbeten tullbehandlas sådana, som äro försedda med applikation eller med för prydnadsändamål anbragta band, andra än av bomull eller linne, snören, fransar eller gulddragararbeten. Såsom broderi anses dock icke i omedelbart sammanhang med fållen anbragt enkel hålsöm, ej heller s. k.

57 V E.

Tullsats för 100 kg kronor

Sömnads- och andra arbeten etc.

picotsöm, imiterade knapphål och dylik för varans utseende oväsentlig brodersöm. Å sömnadsarbete anbragta monogram, enstaka bokstäver, siffror och dylikt, upptagande en yla av mindre än 6 cm i kvadrat, skola icke föranleda, att varan betraktas såsom broderad. 10. Kantband eller snören till skydd för kanter eller påsydda för att ersätta knapphål räknas icke såsom besättning, ej heller krage. 11. Vad rörande kautschuk är stadgat gäller även guttaperka och balata.

VI.

Mineraliska och fossila ämnen samt arbeten därav. A.

Sten- och jordarter,

mineral,

kol m. m.

Malm, även briketterad Asbest, bauxit, flinta, flusspat, fältspat, gipssten, glimmer, kalk, släckt, kalkspat och annan kalksten, även bränd, kiselgur, kryolit, även konstgjord, kvarts, magnesit, även bränd, råfosfat, sjöskum, även konstgjort, spetsglans, talk, tungspat och wither it, även bränd; ävensom andra sten- och jordarter, även brända, samt mineral, ej särskilt nämnda och icke till annat nummer hänförliga, grus samt sand, ej särskilt nämnd, härunder inbegripna

fri

fria

Anm. Kalkspat och annan vit kalksten, som pulveriserats till sådan finlek, att varan i förefintligt skick är användbar som färg, tullbehandlas såsom krita, målen eller slammad, nr 1009.

Ädelstenar, oinfattade, även konstgjorda

fria

Anm. Vid införsel av ädla stenar skall i vissa fall erläggas stämpelavgift enligt vad d ä r o m är särskilt stadgat.

Stenkol, koks, träkol, kol- och torvbriketter samt andra brännmaterialier, ej särskilt nämnda; torvmull och torvströ; ävensom retortkol, oarbetat, samt grafit .... Lera, kaolin härunder inbegripen; ävensom chamott-, dinas- och annat murbruk Slagg och annat mineraliskt avfall, till gödningsämnen ej hänförligt; ävensom gasreningsmassa samt aska, till annat nummer ej hänförlig

fria

Asfalt, även konstgjord, härunder inbegripna asfaltkitt och asfaltmastix; ävensom kabelmassa av asfalt samt beck, ej särskilt nämnt

fria

Gips, bränd; ävensom s. k. marmorcement

fria fria

—:40

VI A.

Sten-

och

jordarter,

mineral,

kol m.

Tullsats för 100 kg kronor

Cement för byggnadsändamål

Anm- Såsom cement tullbehandlas även varje till golvbeläggningsmaterial tjänlig blandning, innehållande en eller flera mineraliska beståndsdelar jämte sågspån eller dylikt.

Smärgel, pimsten, trippel och liknande mineraliska slipoch putsmedel, oarbetade; ävensom trippelsten och wienerpimsten Isoleringsmassa mot värme eller köld N

Arbeten

av sten- och jordarter

m. m.

Arbeten av asbest: packningar och tätningar, material därtill samt bromsband, innehållande asbest E andra arbeten, ej särskilt nämnda Arbeten av glimmer, ej särskilt nämnda Arbeten av kol, ej särskilt nämnda, vägande per stycke: 3 kg eller däröver: grafiterade N andra slag N mindre än 3 kg: kolborstar E andra slag E Arbeten av sten: slip-, bryn- och polerstenar, ej särskilt nämnda: naturliga, utan förening med annat ämne, härunder inbegripna även sådana, som äro försedda med centrumbeslag av metall andra slag N kvarn-, defibrör- och kollergångsstenar: naturliga: av granit N andra slag; ävensom andra för tekniskt bruk avsedda artiklar av lava konstgjorda N 489 takskiffer; ävensom för tekniskt bruk avsedda artiklar 490 av sten, ej särskilt nämnda N litografisk sten; skrivtavlor; grifflar, även av konst491 gjord massa skivor och plattor av marmor: 492 opolerade 493 polerade ; N andra arbeten, ej särskilt nämnda, härunder inbegripna arbeten av konstgjord alabaster:

59 VI B. 494

Tullsats för 100 kg kronor

Arbeten av sten- och jordarter m. m.

huvudsakligen avsedda till prydnad; ävensom ampelskålar och dylika belysningsartiklar samt toalett-, skrivtygs- och bordsartiklar 1 E Anm. 1. Om en till detta nummer hänförlig vara per stycke väger mer än 5 kg, belägges den för överskjutande vikten med en tull av endast 10 kr. för 100 kg. Anm. 2. Vid ampelskålar och dylika belysningsartiklar fastsittande upphängningsanordningar av snörmakararbete tullbehandlas särskilt för sig.

495 496 497

andra slag: opolerade och oslipade: av sandsten eller kalksten andra polerade eller slipade

N N

Anm. Om en till detta n u m m e r hänförlig vara per stycke väger mer än 100 kg, belägges den för överskjutande vikten med en tull av endast 4 kr. för 100 kg.

498 Arbeten av asfalt, ej särskilt nämnda Arbeten av gips: 499 formar för industriella ändamål 500 gipsplattor, gipsbräder och annat likartat byggnadsmaterial andra arbeten, ej särskilt nämnda: 501 huvudsakligen avsedda till prydnad; ävensom toalett-, skrivtygs- och bordsartiklar x 502 andra slag, härunder inbegripna ornament och likartade arkitektoniska arbeten

N E N

Anm. Om en till n r 501—502 hänförlig vara per stycke väger mer än 5 kg, belägges den för överskjutande vikten med en tull av endast 10 kr. för 100 kg.

Arbeten av cement, härunder inbegripna arbeten av betong: 503 plattor av högst 3 cm tjocklek, plana eller korrugerade, även av cementmosaik, samt ornament N andra arbeten: 504 huvudsakligen avsedda till prydnad; ävensom toalett-, skrivtygs- och bordsartiklar: tullbehandlas såsom motsvarande arbeten av gips; 505 cementmosaikarbeten, ej till nr 504 hänförliga N 506 andra slag N Anm. Såsom arbeten av cement tullbehandlas jämväl arbeten av magnesiacement och arbeten, ej särskilt nämnda, av annan konstgjord sten ävensom kalksandsarbeten, ej särskilt nämnda.

507 1

Arbeten av till nr 477 hänförlig isoleringsmassa

Angående tullbehandlingen av arbeten i förening med guld, silver eller platina, tulltaxeförordningen.

60 VI C.

Lervaror.

Tegel: mur-, vanligt, oglaserat, även poröst, kalksandtegel härunder inbegripet andra slag, ej särskilt nämnda, härunder inbegripna klinker; ävensom för kemiskt-tekniska ändamål avsedda plattor samt reveteringsplattor: oglaserade: eld- eller syrefast tegel 509 andra 510 glaserade 511

Tullsats för 100 kg kronor

508 N

N N N

Anm. 1. Därest en till glaserat tegel eljest hänförlig vara, som har båda de varandra motstående största ytorna glaserade, genom perforering eller på annat sätt så formats, att den lätt kan delas i plattor (s. k. klyvsten), hänföres varan till golv- och väggplattor. Anm. 2. Därest ett och samma kolli innehåller tegel av skilda slag, underkastade olika tullavgifter, tillämpas den högsta tullsatsen för hela innehållet.

Golv- och väggplattor: av 3 cm tjocklek eller däröver: 512 oglaserade och enfärgade 513 glaserade eller flerfärgade

T T

Anm. Hit hänföras jämväl sådana klyvstenar, vilkas tjocklek i okluvet skick uppgår till 3 cm eller däröver.

514 515 516 517

av mindre tjocklek: oglaserade: enfärgade flerfärgade glaserade: enfärgade flerfärgade

T T T

Anm. Därest ett och samma kolli innehåller golv- och väggplattor av skilda slag, underkastade olika tullavgifter, tillämpas den högsta tullsatsen för hela innehållet.

518 Deglar, retorter och mufflar, även av grafitmassa, samt delar därtill N 519 Kranar, kylrör, kapslar och kulor till kulkvarnar och andra maskiner, pumpcylindrar, pumphus och kolvar samt andra för tekniskt bruk avsedda artiklar, ej särskilt nämnda; ävensom arbeten, ej särskilt nämnda, av eld- eller syrefast massa N 520 Rör, ej särskilt nämnda, och rördelar samt brunnar och krubbor N

61 VI C.

Tullsats för 100 kg kronor

Lervaror.

521 Badkar, tvättställ, disklådor, klosetter och andra dylika artiklar, allt försåvitt de ej äro hänförliga till fajans- eller porslinsvaror N Isolatorer och andra artiklar för isolering av elektriska ledningar: 522 vita N 523 andra slag N Anm. Beträffande skillnaden i tullbehandlingsavseende mellan vita och andra slag av hithörande artiklar skall i tillämpliga delar gälla vad i anm. till nr 527—530 är stadgat.

j Fajans- och porslinsvaror, ej särskilt nämnda l : huvudsakligen avsedda till prydnad och ej hänförliga till n r 526: 524 av äkta porslin E 525 andra slag E 526 i förening med annan oädel metall än järn E andra slag: av äkta porslin: 527 vita eller enfärgade N 528 två- eller flerfärgade eller förgyllda, försilvrade eller på annat likartat sätt dekorerade ... N av fajans (oäkta porslin), härunder inbegripna krukmakargods och andra lervaror, ej särskilt nämnda; ävensom kakel och kakelugnsornament: 529 vita eller enfärgade N 530 två- eller flerfärgade eller förgyllda, försilvrade eller på annat likartat sätt dekorerade ... N Anm. till nr 527—530. Såsom enfärgade anses de hithörande artiklar, som förete samma färg på hela sin yta, varvid dock avseende icke fästes vid bottnars undersida och dylika för varans utseende oväsentliga delar av ytan, ej heller vid ojämnheter i färgen, vilka föranledas av tillverkningssättet, eller vid fabriks- eller handelsmärke, firmanamn, rymd-, kvalitetseller annan dylik beteckning, allt försåvitt därigenom icke åstadkommes utsmyckning.

D. Glas och

glasvaror.

531 Glas-, glasyr- och emaljmassa samt glasull; ävensom glasskärv 532 | Glaspulver; ävensom glitter 1

Angående tullbehandlingen av arbeten i förening med guld, silver eller platina, se 2 § d) tulltaxeförordningen.

62 VI D.

Glas och glasvaror.

Tullsats för 100 kg kronor

533 Råglas, gjutet i skivor, även med kantslipning; alabaster- och opalglas, även slipat; ävensom trottoaroch däcksglas B Arbeten, ej särskilt nämnda, av till n r 533 hänförligt 534 glas, även med infattning N Takpannor och tegel samt för fartyg avsedda sid535 ventilglas, även med r a m a r ; ävensom krubbor och tråg N Fönster- och spegelglas: of olierat: utan slipning eller etsning, i plana skivor med en sammanlagd längd och bredd a v : mindre än 245 cm B 536 245 cm eller däröver B 537 mattslipat, slipat och polerat, etsat, böjt eller kupigt: 538 utan fasett- eller kantslipning B 539 andra slag B f olierat: 540 utan fasett- eller kantslipning B 541 andra slag B 542 Fotografiska torrplåtar 543 Speglar och glasmålningar av fönster- eller spegelglas 1 E 544 Arbeten, ej särskilt nämnda, av fönster- eller spegelglas x E Flaskor och burkar: helt oslipade och utan målning, förgyllning eller eljest annan dekorering än sådan, som åstadkommits genom gravyr i formen: av högst 100 kbcm rymd T 545 av större rymd: flaskor av grön eller brun massa för malt546 drycker, mineralvatten, läskdrycker, vin eller spritdrycker samt damejeanner av sådan massa, allt försåvitt de ej äro hänförliga till nr 547 T andra slag, härunder inbegripna flaskor, försedda 547 med mekaniska tillslutningsanordningar ... T med slipade kanter eller bottnar eller med inborrade, 548 oslipade eller slipade proppar men i övrigt helt oslipade och utan målning, förgyllning eller eljest annan dekorering än sådan, som åstadkommits genom gravyr i formen T 1 Angående tullbehandlingen av arbeten i förening med guld, silver eller platina, se 2 § d) tulltaxeförordningen.

63 VI D.

549 Glas och

Tullsats för 100 kg kronor

glasvaror.

andra slag \ härunder inbegripna flaskor, försedda med flätning eller annan beklädnad, som icke utgör emballage, samt flaskor med i prydnadssyfte åstadkommen beläggning eller annan sammansättning med oädel metall; ävensom färdiga, lösa glas till s. k. termosflaskor N

60:-

Anm. Vid tullbehandling av flaskor om minst 3 liters r y m d eller damejeanner fästes ej avseende vid om varan är försedd med grövre korgflätning.

550 Rör, ej särskilt nämnda, samt stavar N 551 Laboratorieartiklar, ej särskilt nämnda, graderade rör härunder inbegripna N N 552 Isolatorer 553 Optiska glas, lösa och oinfattade, samt linser till fyr- och signalanläggningar, fartygs-, automobil- och velocipedlanternor, elektriska ficklampor o. dyl.; ävensom emaljögon samt konstgjorda tänder, även av porslinsmassa 554 Råglasämnen till hushålls- eller prydnadsglas; lampkupor utan sådan dekorering, som namnes i nr 555; ävensom lampglas N l Glas- och emalj varor, ej särskilt nämnda : 555 slipade, etsade, målade, förgyllda eller eljest med annan dekorering än sådan, som åstadkommits genom gravyr i formen, eller med i prydnadssyfte åstadkommen beläggning eller annan sammansättning med oädel metall N andra slag N 556

VII. A.

10: — 40:25: —

fria

60:

90: — 45: —

Metaller och arbeten därav.

Järn och stål samt arbeten

därav.

1. T a c k j ä r n och g j u t g o d s d ä r a v (icke s m i d b a r t ) . 557

558 559

Tackjärn, ej särskilt nämnt, i form av tackor eller gösar, järnsvamp samt järnskrot, även av smidbart j ä r n . . . Ferrolegeringar: kiseljärn och kiselmanganjärn, hållande mer än 15 % kisel N andra slag

fria

7: — fria

1 Angående tullbehandlingen av arbeten i förening med guld, silver eller platina, se 2 § d) tulltaxeförordningen.

64 VII A 1.

Tullsats för 100 kg kronor

Tackjärn och gjutgods därav (icke smidbart).

560 Granulerat tackjärn, stålsand och järnsand härunder inbegripna, samt lyonerspån; ävensom eldstadsroster, ej särskilt nämnda, samt malkroppar E Rör och rördelar: icke bearbetade 1 , med en invändig diameter av: 145 mm eller däröver 561 mindre än 145 mm, härunder inbegripna utan av562 seende å diametern alla ogängade och i övrigt oarbetade muffar, flänsar, proppar och huvar .... N bearbetade l , gängade rördelar härunder inbegripna; 563 ävensom brandposter, tackjärnsbrunnar och sifoner samt slussventiler till rör, hänförliga till nr 561 2 N Anm. 1. Till rördelar hänföras vinkelrör, T-rör, korsrör och andra på liknande sätt formade r ö r ; ävensom muffar, flänsar, proppar och huvar. Anm. 2. Emaljering av rör och rördelar samt plansvarvning av rörflänsar och rörändar föranleda icke att föremålen anses såsom bearbetade. Anm. 3. För emaljerade rör och rördelar, hänförliga till n r 561, utgår en tull av 1 kr. 50 öre för 100 kg och för emaljerade rör och rördelar, hänförliga till n r 562 och 563, en tilläggstull av 1 kr. 50 öre för 100 kg.

564 565 566 567

568 569 570 571 572 573 574 575

Byggnads-, möbel-, hushålls- och renhållningsgjutgods, ej särskilt nämnt, samt delar därtill: luftväxlingsventiler och spolcisterner, möbeltrissor och pianorullar samt stryk- och pressjärn: emaljerade, förnicklade eller förtenta andra andra slag: emaljerade, förnicklade eller förtenta andra Icke smidbart gjutgods, ej särskilt nämnt: icke bearbetat 1 , vägande per stycke: 100 kg eller däröver mindre än 100 kg men icke mindre än 25 kg mindre än 25 kg men icke mindre än 3 kg mindre än 3 kg men icke mindre än 0.5 kg mindre än 0.5 kg bearbetat l , vägande per stycke: 100 kg eller däröver mindre än 100 kg men icke mindre än 25 kg mindre än 25 kg men icke mindre än 3 kg

N N N N

N .... N N E E N .... N N

1 Angående skillnaden mellan bearbetade och icke bearbetade järnvaror, se anm. 3 till Avd. VII A. 2 Slussventiler till rör, hänförliga till n r 562, tullbehandlas som armatur, nr 847—850.

65 VII A 1. 576 577

Tullsats för 100 kg kronor

Tackjärn och gjutgods därav (icke smidbart).

mindre än 3 kg men icke mindre än 0.5 kg mindre än 0.5 kg

E E

15:20: —

Anm. För varor, hänförliga till nr 575—577 och vägande per stycke högst 10 kg, tillkommer såsom särskild tillläggstull, då de äro förgyllda eller försilvrade, 80 kr. för 100 kg, och då de äro polerade, förnicklade 1 , emaljerade, lackerade, förmässingade eller förkopprade, 35 kr. för 100 kg.

2. 578

579 S m i d b a r t j ä r n och s t å l s a m t a r b e t e n d ä r a v .

Alternativ I (herr Röings förslag): Göten, smältstycken, råstänger och råskenor; ämnen av götmetall eller annat järn, plåtämnen härunder inbegripna; ävensom stålull och s. k. pulveriserat j ä r n . . . N

1:50

Alternativ II (herr Alséns förslag): Göten, smältstycken, råstänger och råskenor; ämnen av götmetall eller annat järn, plåtämnen härunder inbegripna; ävensom stålull och s. k. pulveriserat järn... N Varmvalsat järn i stänger med invalsade mönster eller eljest genom varmvalsning åstadkommen olika storlek eller form å tvärsektionen; stänger med olika hårdhetsgrader i tvärsektion (compoundstål), härunder inbegripna även vridna eller på annat sätt fasonerade (s. k. pansarskenor för kassavalv); ävensom bearbetade stänger, synbarligen avsedda till betongarbeten N Verktygs- och specialstål i stänger samt tillformade ämnen av sådant stål, härunder inbegripet s. k. silverstål, hållande mer än 10 mm i största dimension av tvärsektion; ävensom malkroppar N

7:50

Alternativ I (herr Röings förslag): Varmvalsat eller smitt järn och stål, ej särskilt nämnt, vägande per löpmeter: 581 60 kg eller däröver; ävensom, oavsett vikten per löpmeter, järnvägs- och spårvägsskenor 582 mindre än 60 kg men ej mindre än 20 kg N 583/5 mindre än 20 kg N

fria 1:50 2:50

3:50

Anm. 1. Är till nr 583/5 hänförligt järn överdraget med tenn, zink eller bly eller med legeringar av dessa metaller, förhöjes tullen med 15 %. Anm. 2. Platt bandjärn av mindre än 0.9 m m tjocklek tullbehandlas enligt vad för kallvalsat järn är föreskrivet. 1 Angående tullbehandlingen av kobolterade eller med krom eller aluminium överdragna varor såsom förnicklade, se anm. 1 till Avd. VII A.

66 VII A 2.

Alternativ

581 582 •583

584 585

Smidbart

järn

och

stål samt

arbeten

Tullsats för 100 kg kronor

därav.

II (herr Alséns förslag):

Balk-, vinkel- och annat varmvalsat profiljärn, vägande per löpmeter: 60 kg eller däröver; ävensom, oavsett vikten per löpmeter, järnvägs- och spårvägsskenor mindre än 60 kg men ej mindre än 20 kg mindre än 20 kg Varmvalsat eller smitt järn och stål, ej särskilt nämnt, vägande per löpmeter: 20 kg eller däröver mindre än 20 kg

N N

Anm. 1. Ar till nr 585 hänförligt järn överdraget med tenn, zink eller h\y eller med legeringar av dessa metaller, förhöjes tullen med 15 %. Anm. 2. Platt bandjärn av mindre än 0-9 m m tjocklek tullbehandlas enligt vad för kallvalsat järn är föreskrivet.

586 587 588 589 590 591

Kallvalsat eller kalldraget järn samt järn, som genom annan behandling än kallvalsning eller kalldragning bibragts en blank yta \ över 10 mm i största dimension av tvärsektion: platt, med en tjocklek av: 0.9 mm eller däröver N mindre än 0.9 mm men icke under 0.4 mm .... N mindre än 0.4 m m : överdraget med bly annat N runt, fyrkantigt (kvadratiskt) eller sexkantigt, härunder inbegripna svarvade, släta, cylindriska axelämnen, ej vidare bearbetade N av annan form N Anm. Smidbart järn av 10 mm bredd eller därunder hänföres till tråd och smidbart järn i form av plattjärn, som har en bredd av mer än 250 m m och vars tjocklek icke överstiger en tiondel av bredden, till plåt.

Tråd, band- och fasonjärn härunder inbegripet, av 10 mm eller därunder i största dimension av tvärsektion: varmvalsad N 592 Anm. Platt tråd av mindre än 0.9 m m tjocklek tullbehandlas såsom kallvalsad eller dragen. 1 Angående tullbehandlingen av järn, som bibragts en blank yta, se anm. 1 till Avd. VII A-

594 595 596 597 I 598 599

kallvalsad eller dragen samt tråd, som genom annan behandling än kallvalsning eller dragning bibragts en blank y t a 1 : s. k. silverstål, ej till nr 580 hänförligt, samt tråd med växlande tvärsektion å olika delar av samma stycke N andra slag: platt, med en tjocklek av: 0.6 mm eller däröver N mindre än 0.6 mm men icke under 0.3 mm N mindre än 0.3 mm N av annan form; ävensom s. k. solvtråd, med största dimension i tvärsektion av: 1.5 mm eller däröver N mindre än 1.5 mm men icke under 0.5 mm N mindre än 0.5 mm N Anm. 1. Är till n r 592—599 hänförlig tråd överdragen med annan oädel metall med undantag av koppar och kopparlegeringar, förhöjes tullen med 1 5 % . Anm. 2. Beträffande s. k. solvtråd iakttages, att den enkla trådens dimension lägges till grund för tullbehandlingen. Anm. 3. Linor, stängseltråd med eller utan taggar, stängselduk och annan järntrådsduk, möbelresårer med lösa eller fastgjorda ändar samt torkgaller till torkinrättningar beläggas med dubbla tullbeloppet å tråden, varav de äro förfärdigade.

600 601 602

604 Plåtar, även korrugerade: varmvalsade, utan ytbehandling, även om de å ena sidan hava invalsade mönster, med en tjocklek a v : 3 mm eller däröver N mindre än 3 mm men icke under 0.6 mm N mindre än 0.6 mm men icke under 0.3 m m ; ävensom plåtar, alla slag, med olika hårdhetsgrader i tvärsektion (compoundstålplåtar) N mindre än 0.3 mm kallvalsade samt plåtar genom annan behandling än kallvalsning bibragta en blank yta 1 , slipade, polerade, betade, målade, fernissade, förnicklade, lackerade, emaljerade, brunerade eller med annan, ej särskilt nämnd ytbehandling samt mönsterpressade, med en tjocklek av: 3 mm eller däröver N

1 Angående tullbehandlingen VII A.

av järn, som bibragts en blank yta, se anm. 1 till Avd.

68 VII A 2. 605 606 607 608

Tullsats för 100 kg kronor

Smidbart järn och stål samt arbeten därav.

mindre än 3 mm men icke under 0.25 m m ; ävensom kallvalsad plåt av mindre tjocklek än 0.25 mm N mindre än 0.2 5 mm, andra än kallvalsade överdragna med rent eller blyhaltigt tenn; ävensom överdragna med rent eller tennhaltigt bly, av högst 0.3 mm tjocklek överdragna med oädla metaller eller deras legeringar och ej till nr 604—607 hänförliga N Anm. 1. Ej rätvinklig, klippt plåt av mindre än 7 m m tjocklek drager en tullförhöjning av 15 %. Anm. 2. S. k. sträckmetall, framställd av plåt, belägges med dubbla tullbeloppet å plåten, varav den är förfärdigad.

609 610 611

böjda och med kanterna hopsvetsade; ävensom perforerade, med en tjocklek av: 3 mm eller däröver N mindre än 3 mm men icke under 1.6 mm N mindre än 1.6 mm N Anm. Plåtar, böjda till rör och med kanterna hopsvetsade, tullbehandlas såsom rör. försåvitt den inre diametern icke överstiger 250 m m .

Rör 1 : valsade eller varmdragna: icke bearbetade' 2 , härunder inbegripna nitade, fal612 sade och förzinkade; ävensom lednings- och lyktstolpar av rör N bearbetade 2 , härunder inbegripna böjda, formade 613 till spiraler, försedda med flänsar, rör med ökad godstjocklek på ändarna samt rör med ändarna hopvällda N Anm. Rör, hållande i inre diameter mer än 250 m m hänföras, om de äro vällda, till plåtar, böjda och med kanterna hopsvetsade, nr 609—611, eljest till plåt- och bleckvaror, ej särskilt nämnda, n r 721—725.

614 615

kalldragna, med en godstjocklek av: 2 mm eller däröver mindre än 2 mm

N N

Anm. 1. Rör, som på mekanisk väg försetts med omhölje av nickel, koppar eller kopparlegering, tullbehandlas såsom r ö r av den metall, varav omhöljet består. Anm. 2. Å r ö r anbragta muffar inverka icke på tullbehandlingen. 1

Angående isoleringsrör, se nr 873—874 under Avd. VIII B. Angående skillnaden mellan bearbetade och icke bearbetade järnvaror, se anm. 3 till Avd. VII A. 2

617 618 619 620 621 622 623

624 625

626 627

Vinkelrör, T-rör, korsrör och andra på liknande sätt formade rördelar samt muffar, flänsar, proppar och huvar; ävensom cylindrar för förtätade gaser N Kättingar och kedjor, även avpassade, samt lösa länkar därtill: s. k. Ewarts kätting N ledbultkättingar med en längd å rullen (invändig länkbredd) av: 6 mm eller däröver N mindre än 6 mm N andra slag, vari länkjärnet har en diameter av: 25 mm eller däröver N från och med 6 till 25 mm N mindre än 6 mm N Fackverk och andra dylika järnkonstruktioner; ävensom nitade master samt s. k. sträckmaster N Järnvägs- och spårvägsmateriel, ej särskilt nämnd: bottenplåtar, syllar, skarvjärn, räls- och mellanklotsar, spårramar och stödskenor, spårväxlar, spårkorsningar och växeltungor rundjärnsstag och omkastare till spårväxlar, mellanstag (förbindningsjärn), klämplattor, skenskor, vändskivor, även gjutna, och delar därtill samt andra, ej särskilt nämnda delar till spåranordningar N centralställverk och delar därtill N delar och tillbehör, ej särskilt nämnda, till signalsäkerhets-, växelförreglings- och vägbomsanordningar; ävensom till järnvägs- och spårvägsvagnar hörande boggier och underreden, med eller utan tillbehör N Anm. Elektriska centralställverk och delar därtill samt andra, ej särskilt nämnda, med elektriska anordningar försedda delar och tillbehör till signalsäkerhets-, växelförreglings- och vägbomsanordningar tullbehandlas såsom elektrotekniska specialapparater och delar därtill, ej särskilt nämnda, nr 875.

axlar, raka, samt lösa hjul: icke bearbetade; ävensom hjulringar bearbetade; ävensom hjulsatser, fjädrar, buffertar och delar därtill, draginrättningar och koppelanordningar 630 Vagns- och spiralfjädrar, ej särskilt nämnda Ankare, draggar, kättingstoppare, kättingkrokar, roderjärn och skeppsknän, vägande per stycke: 631 30 kg eller däröver mindre än 30 kg 632 628 629

N N N

N N

70 VII A 2.

633 634 635 636 637 638

639 640 641 642

643 644 645 646 647 648 649

651 652 653

654 Smidbart järn och stål samt arbeten därav.

Propellrar, färdigarbetade, samt färdiga, lösa propellerblad, vägande per stycke: 100 kg eller däröver N mindre än 100 kg N Plogvändskivor och plogbillspetsar N Plogbillar och landsidor, hästräfs-, fjäderharvs- och kultivatorspinnar samt kultivatorsfjädrar N Liar, skaror och halmknivar N Handredskap, ej särskilt nämnda, för lantbruk eller trädgårdsskötsel, skyfflar, ej hänförliga till husgeråd, härunder inbegripna; ävensom gräsklippningsmaskiner N Kreatursskrapor; ävensom hästskor N Klensmidesstäd, sparrhorn och ambultar; ävensom skruvnycklar, andra än skiftnycklar N Skruvstycken, vägande per stycke 10 kg eller däröver; bräckjärn samt jämbågar till sågar N Skruvstycken, vägande per stycke mindre än 10 kg .... N Hammare, släggor, korpar, spett och mejslar, andra än skruvmejslar; ävensom sättstampar och andra verktyg (ej pneumatiska) för stenarbeten, vägande per stycke: 5 kg eller däröver N mindre än 5 kg men ej under 1.5 kg N mindre än 1.5 kg N Yxor och bilor N Maskinhyveljärn, med en tjocklek av: 7 mm eller däröver N mindre än 7 mm N Hyveljärn, ej särskilt nämnda, svarvjärn, huggjärn, hål järn, stämjärn och bettlar; ävensom cirklar och passare av järn N Hyvlar för bearbetning av trä, även med trästock, samt hyvelstockar av järn E Maskinknivar, cirkelknivar härunder inbegripna: knivar till betrivningsmaskiner E holländarknivar utan egg E andra slag E Knivar, ej särskilt nämnda: hopfällbara: med ytterskållor av horn, celluloid, galalit och andra liknande formbara, konstgjorda ämnen, av

71 VII A 2.

655 656

657 Smidbart järn och stål samt arbeten därav.

järn med oarbetad, grovsmärglad eller pressad yta utan annan beläggning än fernissa, av trä eller pappersmassa eller av ben med undantag av elfenben, flodhäst- eller valrosständer; rakknivar, härunder inbegripna rakhyvlar och delar därtill, även av annan oädel metall än järn; ävensom lösa blad till knivar, hänförliga till nr 654—655 andra slag icke hopfällbara; ävensom bords- och hushållsgafflar: med skaft av förgylld eller försilvrad metall, ebonit, porslin, pärlemor, elfenben, flodhäst- eller valrosständer eller av celluloid, galalit och andra liknande formbara, konstgjorda ämnen andra; ävensom lösa blad till knivar, hänförliga till nr 656—657

Sågar och sågklingor; sågblad och sågbladsämnen, andra än stensågblad: 658 blad till bandsågar 659 i blad till rälssågar och till bågfilar för hand- eller maskinkraft 660 blad till andra metallsågar och till lövsågar; ävensom kedjesågar 661 andra slag, ej särskilt nämnda

663 664

665 666 667 668

Saxar, ej särskilt nämnda; ävensom färdigarbetade lösa delar därtill: plåt-, bult- och metalltrådssaxar, trädgårdssaxar för en hand samt ullsaxar trädgårdssaxar för två händer skräddarsaxar av minst 25 cm längd samt tandade hår- och kreaturssaxar andra slag: polerade eller förnicklade, med en längd av: mer än 15 cm 15 cm eller därunder andra, med en längd av: mer än 15 cm 15 cm eller därunder

E E

E E E E

E E E E E E E

Tänger samt färdigarbetade lösa skänklar därtill, med en längd av: 669 mer än 16 cm E 16 cm eller därunder: 670 polerade eller förnicklade E 671 andra slag E

72 VII A 2 .

Smidbart

järn

och stål samt

arbeten

Tullsats för 100 kg kronor

därav.

672 Spiralborrar, borrhylsor, brotschar, fräsar, gängtappar, gängbackar, gängkloppor och andra gängverktyg, kordongtrissor samt träsnideriverktyg 100 kr.

15: -

673 Borrar, ej särskilt nämnda, borr- eller sparrsockar, tubpressar, skärcirklar och röravskärare samt delar därtill; ävensom skruvmejslar E

25: —

674 Borrsvängar; ävensom skiftnycklar, skruvtvingar, filklovar och fästklo var samt delar därtill Filar och raspar, med en längd från spetsen till skaftet a v : mer än 35 cm 675 mer än 16 cm men ej över 35 cm 676 högst 16 cm 677

20:

E E E

15: 25: 40:

E 678 Sylar, ritspetsar och s. k. modellborrar 679 Verktygslådor, verktygsskåp och verktygsetuier med sorterade verktyg, ävensom sorterade verktyg, uppfästade å kartor, allt försåvitt varan icke är hänförlig till leksaker E

200:

680 Tråd, överspunnen eller överklädd med spånadsämne eller papper E Fjädrar, ej särskilt nämnda: formade fjädrar till beklädnadspersedlar eller liknande ändamål, även med överklädnad och beslag, med en bredd a v : 681 högst 10 mm E 682 mer än 10 mm, härunder inbegripna planschetter, oavsett bredden E

50: 100:

100: — 40:-

Anm. Vid bestämmandet av bredden medräknas icke överklädnad.

driv- och urfjädrar, hållande i bredd mer än 3 mm

50: —

Anm. Driv- och urfjädrar med högst 3 mm bredd tullbehandlas såsom delar av urverk, nr 904.

684 Paraply- och parasollspröt med tillformade ändar; ävensom gafflar till sådana spröt E 685 686

Solv av järntråd, med största dimension i tvärsektion a v : 0.6 mm eller däröver E mindre än 0.6 mm E

50: — 75: — 200: —

Anm. Beträffande solv av järntråd iakttages, att den enkla trådens dimension lägges till grund för tullbehandlingen.

Spik, stift och nubb: rälsspik 687

3:-

73 VII A 2.

Tullsats för 100 kg kronor

Smidbart järn och stål samt arbeten därav.

andra slag, även med huvud helt eller delvis av annan oädel metall än järn: möbelspik och s. k. koffertnaglar, även överklädda andra, med en längd a v : mindre än 45 m m ; ävensom hästskosöm, hästskohakar och broddar 45 mm eller däröver Skruvar, bultar och muttrar, mutterbrickor och andra underläggsbrickor samt nitar, med en diameter av: 12 mm eller däröver; ävensom, oavsett dimensionen, för järnvägs- och spårvägsskenor avsedda skarv- och syllbultar med muttrar 8 till 12 mm; ävensom alla nitar, icke hänförliga till nr 691 4 till 8 mm mindre än 4 m m : träskruvar andra slag

E E E

N E E E E

Anm. 1. Muttrar med blank (oxidfri) y t a 1 av 12 m m eller däröver i diameter draga samma tull som m u t t r a r av 8 till 12 m m i diameter. Anm. 2. Skruvar, som inkomma med påsatta muttrar, förtullas efter den för muttern gällande tullsats.

Handkardor: friserkardor andra slag; ävensom handkardläder Kardbeslag, även med nockar av annan metall än järn Spindlar, särskilt inkommande, till spinneri- och spolmaskiner samt delar till sådana spindlar Kassaskåp, kassakistor, dokumentskåp, kassa- eller förvaringsfack samt dörrar till kassavalv eller arkiv; ävensom verktygs-, instrument- och klädskåp samt andra dylika skåp

E N N N

Lås, även med tillhörande nycklar, samt dörrstängare: lackerade eller försedda med annan ytbetäckning .... E andra slag E Gångjärn, hörnjäm, haspar, märlor och andra dylika beslag, ej särskilt nämnda: förnicklade, förmässingade eller förkopprade E andra slag E Reglar; skjutdörrullar, även med rullar av icke smidbart gods eller av annat ämne än järn E 1

Angående tullbehandlingen av föremål med blank yta, se anm. 1 till Avd. VII A.

74 MI A 2.

i 706 707 708

709 Tullsats för 100 kg kronor

Smidbart järn och stål samt arbeten därav.

Tränsar samt kör- och ridstänger, sporrar och stigbyglar; ävensom söljor, beslag och andra dylika delar eller tillbehör till seldon eller remtyg: förgyllda, försilvrade, polerade, förnicklade eller lackerade andra slag Härdugnar, elektriska, kokapparater, stryk- och pressjärn, anordnade för uppvärmning med flytande bränsle eller elektricitet, samt elektriska kaminer, även gjutna; ävensom spisar, ugnar, ej särskilt nämnda, kök och kaminer för eldning med gasformigt eller flytande bränsle, vägande per stycke högst 35 kg, även gjutna Sängar; ävensom gavlar, bottnar och sidostöd därtill: helt och hållet av järn, även med knoppar av mässing; ävensom sängbottnar av järntråd med ramar av trä andra slag

E E

Anm. Vid tullbehandlingen av sängar må, om varuägaren sådant begär, de i överrubriken nämnda särskilda delarna förtullas var för sig.

711 712

Skridskor och rullskor samt delar därtill: förnicklade andraslag

E E

Anm. Samtidigt med skridskor eller rullskor inkommande lösa remmar, dock ej mer än erforderligt antal till varje par, inberäknas i skridskornas eller rullskornas vikt.

Floretter, dolkar, sablar, värjor, bajonetter, huggare och dylika vapen, även med tillhörande baljor; ävensom delar därtill: förgyllda, försilvrade, förnicklade eller etsade E 713 Anm. Såsom förgyllda, försilvrade, förnicklade eller etsade anses varorna, även om sådan bearbetning förekommer allenast å delar, bestående av annan metall än järn.

714 andra slag E 715 Revolvrar och pistoler, även med tillbehör; ävensom färdigarbetade delar till sådana skjutvapen E 716 Skjutgevär, luft- och fjäderbössor härunder inbegripna, även med tillbehör, samt maskingevär och kulsprutor utan lavetter; ävensom färdigarbetade delar till sådana skjutvapen E Krigsmateriel, ej särskilt nämnd, och delar även av annan metall än järn: 717 pansar 718 andra slag

därtill, 100 kr. 100 kr.

75 VII A 2.

Smidbart järn och stål samt arbeten därav.

719 Skedar av järnplåt, förtenta 720 721 722 723 724

Tullsats I för 100 kg; kronor i

Plåt- och bleckvaror, ej särskilt nämnda: emaljerade andra slag, vägande per stycke: 20 kg eller däröver: pressade, svetsade eller förzinkade andra mindre än 20 kg men ej mindre än 1 k g : elevatorskopor andra

E E N N N E

Anm. ^ till 721—722 och 724. Fat samt andra kärl och behållare av järnplåt med invändig beklädnad av aluminium tullbehandlas efter vad för plåt- och bleckvaror, ej särskilt nämnda, är stadgat, med tilllägg av 75 % av tullbeloppet.

mindre än 1 kg

Anm. F"ör varor, hänförliga till nr 724—725 och vägande per stycke högst 10 kg, tillkommer såsom särskild tillläggstull, då de äro förgyllda eller försilvrade, 80 kr. för 100 kg, och då de äro polerade, förnicklade 1 , lackerade, förmässingade eller förkopprade, 35 kr. för 100 kg.

726 727 728 729 730 731 732 733 734 735 736 737

Smidbart gjutgods och andra varor av smidbart järn, ej särskilt nämnda: icke bearbetade 2 , vägande per stycke: 1000 kg eller däröver mindre än 1 000 kg men icke mindre än 100 kg mindre än 100 kg men icke mindre än 25 kg .... mindre än 25 kg men icke mindre än 3 kg .... mindre än 3 kg men icke mindre än 0.5 kg .... mindre än 0.5 kg bearbetade 2, vägande per stycke: 1000 kg eller däröver mindre än 1 000 kg men icke mindre än 100 kg mindre än 100 kg men icke mindre än 25 kg .... mindre än 25 kg men icke mindre än 3 kg mindre än 3 kg men icke mindre än 0.5 kg .... mindre än 0.5 kg

N N N N E E N N N N E E

Anm. För varor, hänförliga till nr 735—737 och vägande per stycke högst 10 kg, tillkommer såsom särskild tillläggstull, då de äro förgyllda eller försilvrade, 80 kr. för 100 kg, och då de äro polerade, förnicklade \ emaljerade, lackerade, förmässingade eller förkopprade, 35 kr. för 100 kg. 1 Angående tullbehandlingen av kobolterade eller med k r o m eller aluminium överdragna varor såsom förnicklade, se anm. 1 till Avd. VII A. 1 Angående skillnaden mellan bearbetade och icke bearbetade järnvaror, se anm. 3 till Avd. VII A.

76 Anmärkningar

till Avd.

VII

1. Varor av järn eller stål, överdragna på mekanisk väg (pläterade) med nickel, koppar eller kopparlegeringar, tullbehandlas som den metall, varav överdraget består. Vad sålunda stadgats gäller dock icke med avseende å plåt. Varor av järn eller stål, pläterade med silver eller guld, tullbehandlas såsom försilvrade eller förgyllda. Med kobolt, krom eller aluminium på galvanisk väg överdragna järn- och stålvaror tullbehandlas såsom förnicklade. Det förhållandet, att en blank yta förlorat denna sin egenskap genom glödgning, blåanlöpning eller dylik efterföljande behandling, skall icke föranleda tillämpning av annan tullsats än den, som gäller i fråga om föremål med blank yta. 2. Vid tullbehandlingen av järn- och stålvaror fästes ej avseende vid överstrykning med ämne, som uteslutande h a r till uppgift att skydda föremålen mot rost. 3. Vid tullbehandlingen av sådana fabrikat av järn eller stål, i fråga om vilka skillnad härovan göres mellan bearbetade samt icke bearbetade, utan att bearbetningens art närmare angives, skola, där ej är annorlunda stadgat, gälla följande bestämmelser. Till bearbetade hänföras alla helt eller delvis filade, frästa, svarvade, gängade (med nedan angivna inskränkning), borrade, stansade, hyvlade, slipade, polerade eller på annat dylikt sätt behandlade; genom oljeöverdragning och upphettning bibringade en jämn grå, brun eller annan färg eller i skurtrumma rengjorda; vidare alla helt eller delvis målade, fernissade, lackerade, emaljerade, med andra oädla metaller eller legeringar av oädla metaller överdragna liksom alla genom nitar och skruvar eller på liknande sätt hopfogade varor. Även mer eller mindre fullständigt borttagande av råytan efter gjutning, smidning eller valsning har till följd, att föremålet behandlas såsom bearbetat. Såsom bearbetning anses däremot icke gängning, avskärning, svallning eller strypning av rörändar, bearbetning på vissa ställen av ett föremål i och för undersökning av dess felfrihet, avlägsnande av glödspån genom betning i syra, borttagande av gjutgrader och kallflytningar samt andra gjutfel, avjämnande av brottytor liksom avskrotande av sjunkhuvuden, ingöten och stiggöten.

77 VII B. B.

Andra oädla metaller samt arbeten därav.

Andra

oädla metaller

samt arbeten

därav.

738 Koppar, bly, tenn, zink, aluminium och nickel samt andra, ej särskilt nämnda metaller, oarbetade, även legerade med oädla metaller; skrot och blyull; anoder; ävensom mynt 739 Hagel och kulor av bly; ävensom rör av tenn, innehållande lödpasta, samt slaglod (lödmedel)...., E Plåtar och band: 740 av bly, tenn eller zink eller av legeringar av dessa metaller; ävensom valsade plattor av zink, försedda med hål (s. k. ångpannezink) av annan metall, med en tjocklek av: minst 0.2 m m : valsade eller pressade: 741 rätvinkliga N 742 andra slag N 743 hamrade, bockade, kupade, med uppvikta kanter, skålformiga ämnen för patrontillverkning m. m. härunder inbegripna, försedda med hål, polerade eller på annat, förut ej angivet sätt bearbetade och ej till n r 744 hänförliga; ävensom utstansade plana matsilverämnen N 744 mindre än 0.2 m m ; ävensom all perforerad plåt, s. k. silplåtar härunder inbegripna N 1 Rör , ej särskilt nämnda: 745 av bly, tenn eller zink eller av legeringar av dessa metaller, rördelar av nämnda metaller härunder inbegripna av annan metall, även avsvarvade på ytan och invändigt : 746 av rund genomskärning, i raka längder, ej vidare bearbetade, med hål försedd stagbultkoppar härunder inbegripen N 747 av annan än rund genomskärning eller ornerade, avskurna i ringar eller på annat sätt bearbetade N Stänger: 748 av bly eller tenn eller av legeringar av dessa metaller av annan metall: 749 av rund, kvadratisk eller rektangulär (även med rundade hörn) eller sexkantig genomskärning, ej vidare bearbetade N 750 av annan genomskärning eller försedda med ytbetäckning men utan vidare bearbetning N 1

Angående isoleringsrör, se nr 873—874 under Avd. VIII B.

78 VII B.

Andra oädla metaller samt arbeten därav.

Anm. till nr 749—750. Är genomskärningen rektangulär, hänföres varan till stänger, allenast försåvitt tjockleken uppgår till minst 2 m m och motsvarar minst en tiondel av bredden. Oavsett genomskärningens form är varan hänförlig till tråd, om den håller 10 m m eller därunder i största dimension av tvärsektion. Såsom tråd tullbehandlas även all s. k. trolleytråd, oavsett dimension.

751 752

754 755

Tråd: icke isolerad: av bly, tenn eller zink eller av legeringar av dessa metaller; ävensom linor av blytråd av annan metall: N förgylld eller försilvrad andra slag: av rund, kvadratisk, rektangulär eller sexkantig genomskärning; ävensom s. k. trolleytråd (kontakttråd): av 0.5 mm eller däröver i största dimension av tvärsektion, utan överdrag av annan oädel metall; ävensom s. k. drillerad tråd av högst 1 mm i diameter N annan • N av annan genomskärning N Anm. till nr 752—755. Tråd, vriden till linor eller kablar, drager en tullförhöjning av 50 %.

756 757

758 759

760 761

isolerad; ävensom elektriska ledningskablar, linor och snören: försedd med mantel av bly eller annan metall, även armerad, med en diameter av: högst 25 mm N mer än 25 mm N överdragen med kautschuk, guttaperka eller annan, ej särskilt nämnd isoleringsmassa, enbart eller i förening med spånadsämne, papper eller asbest: armerad med minst 7 järntrådar av mer än 1.5 mm tjocklek per tråd N armerad med järn på annat sätt eller med annan metall N andra slag, med en trådtjocklek av: högst 2 mm mer än 2 mm

E E

79 VII B.

762 763

Andra oädla metaller samt arbeten därav.

isolerad antingen enbart medelst spånadsämne, papper, asbest eller fernissa eller medelst flera av dessa ämnen, med en trådtjocklek a v : högst 0.5 mm E mer än 0.5 mm E Anm. till nr J58—763. Innehålla kablar, linor eller snören trådar av olika dimensioner, bestämmes tullsatsen efter den tråd, som har minsta tjockleken. Kablar, linor eller snören, vilkas ändar icke äro åtkomliga för uppmätning av trådens tjocklek, förtullas efter den högre tullsatsen.

på annat sätt isolerad; ävensom för ampelskålar och dylika belysningsartiklar avsedda och med ledningstråd försedda upphängningsanordningar av snörmakararbete 100 kr

Duk: s. k. viror (ändlösa) samt duk av mer än 1 meters bredd N 766 andra slag N 765

767 768

Spik, stift och nubb samt nitar; bultar, även gängade: av zink av annan metall E

769 770

Propellrar samt lösa propellerblad, vägande per stycke: högst 50 kg N mer än 50 kg N

771 Vatten- och andra behållare utan rör och maskinella anordningar samt vägande per stycke mer än 100 kg N Anm. Tillämpning av denna tullsats må äga rum, oaktat rör finnas insatta, försåvitt de löstagas och tullbehandlas särskilt efter vad för sådana är stadgat.

772 Lampbrännare utan ytbetäckning 773 774 775 776 777 778

Knivar, gafflar och skedar: förgyllda, försilvrade eller platinerade eller pläterade med guld, silver eller platina förnicklade andra slag Arbeten, ej särskilt nämnda: förgyllda, försilvrade eller platinerade eller pläterade med guld, silver eller platina förnicklade; ävensom toalett-, skrivtygs- och bordsartiklar, ej särskilt nämnda, utan ytbetäckning .... fernissade, lackerade eller försedda med annan, ej särskilt nämnd ytbetäckning än förtenning

E E E

80 VII B.

779 780

Andra

oädla metaller samt arbeten

Tullsats för 100 kg kronor

därav.

andra slag: av bly eller zink eller av legeringar av dessa metaller E av annan metall E Anmärkning

till Avd. VII

Vid tullbehandlingen av varor av aluminium fästes ej avseende vid ytbetäckning, som endast h a r till syfte att skydda varan mot oxidation.

Arbeten

av oädel metall utan avseende lens art.

å metal-

Nålar, ej särskilt nämnda, ej till bijouterivaror hänförliga: 781 hår-, stopp- och synålar; ävensom stickmaskins- och symaskinsnålar E 782 andra slag E 783

Häktor, hyskor och hakar samt väst- och byxspännen; ävensom fingerborgar och syringar E

784 Skrivpennor

Cirklar och passare, andra än av järn, samt cirkelbestick E 786

Stanniol och andra dylika folier

Bladguld och bladsilver, även äkta, samt glansguld och andra likartade preparater av guld E 788

Tryckstämplar och delar därtill, även av annat ämne än metall E ; stilar (typer), patriser och linjer för boktryckerier eller bokbinderier samt kvadrater, regietter, steg och annat dylikt fyllnadsmateriel T

789 Musiknotplattor för tryckning, stuckna (punsade)

790 Klischéer; ävensom elektro-, galvano- och stereotyper 100 kr. D.

Ädla metaller

samt arbeten

därav.

791 Guld, silver och platina, oarbetade, även i stänger, samt skrot; mynt; ävensom för tekniskt bruk avsedda artiklar, ej särskilt nämnda

81 VII D.

Ädla metaller samt arbeten därav.

N 792 Plåt, rör och tråd Andra arbeten, även med infattade pärlor eller stenar: av guld eller platina E 793 av silver E 794 Anmärkningar

till Avd. VII

1. Enligt nr 793—794 tullbehandlas, där icke annorlunda är särskilt stadgat, alla arbeten av guld, silver eller platina, utan hänsyn till huruvida desamma kunna hänföras även under annat nummer i tulltaxan. 2. Angående kontrollstämpling av till riket införda guld-, silver- och platinaarbeten samt angående stämpelavgift i vissa fall vid införsel av smycken av guld, silver eller platina gäller vad särskilt är stadgat.

VIII. A.

795 796

797 798

Maskiner, instrument, fartyg och fordon.

Maskiner,

apparater

och redskap 1, ej

elektriska.

Ångpannor, förvärmare, ej särskilt nämnda, samt med maskinella anordningar försedda behållare och kokare, allt försåvitt de huvudsakligen bestå av smidbart j ä r n ; ävensom arbeten av valsad järnplåt till ångpannor: ångpannor och förvärmare med tuber eller rör av annan metall än järn andra slag: mångtubiga (med mer än 3 tuber) med rör av högst 250 mm diameter och vägande per stycke högst 5 000 kg andra, härunder inbegripna alla utan tuber och rör: pressade, svetsade eller förzinkade andra slag

N N N

Anm. För ångpannor, förvärmare, behållare och kokare, hänförliga till nr 795—798, skall tullen i varje fall motsvara minst 5 % av varans värde och må, beträffande till nr 797 och 798 hänförliga artiklar, som äro mångtubiga med r ö r av högst 250 m m diameter, i intet fall utgå med lägre belopp än 450 kr. per stycke.

799 Eldningsapparater för ångpannor och gasverk; ävensom för sådana apparater avsedda eldstadsroster 1

6 —

Handredskap äro i allmänhet icke hänförliga till denna avdelning. 487 2.

82 VIII A.

Maskiner,

apparater

och redskap,

Tullsats för 100 kg kronor

elektriska.

800 Economisers (rökgasförvärmare) samt delar därtill Kondensorer: 801 utan tuber eller med tuber av järn 802 med tuber av annan metall

N N N

Anm. 1. Kondensorer, som äro fast förenade med till dem hörande maskiner, draga tull som dessa senare. Anm. 2. För artiklar, hänförliga till nr 801—802, skall tullen i varje fall motsvara minst 5 % av varans värde.

803 804 805 806

Förbrännings- och varmluftsmotorer, vägande per stycke: högst 1500 kg .' 100 kr. mer än 1500 kg men ej mer än 5 000 kg N mer än 5 000 kg men ej mer än 25 000 kg N mer än 25 000 kg N Anm. 1. Lösa svänghjul till m o t o r e r inberäknas ej i maskinens vikt vid dess hänförande u n d e r viss viktgrupp. Sådana svänghjul förtullas, därest maskinen är underkastad vikttull, särskilt för sig. Anm. 2. För motorer, hänförliga till nr 804—806, skall tullen i varje fall motsvara minst 5 % av varans värde och må, beträffande till n r 805 och 806 hänförliga maskiner, i intet fall utgå med lägre belopp än resp. 600 kr. och 2 250 kr. per stycke.

807 Ugnar för industriella ändamål samt smidesässjor och blåsbälgar N Anm- För artiklar, hänförliga till detta nummer, skall tullen i varje fall motsvara minst 5 % av varans värde.

Valsverk för metallindustrien, ång-, luft- och fjäderhammare, hejare samt nitnings-, tråddragnings-, spik-, hästsko- och smidesmaskiner; stans-, klipp-, bockningsoch riktningsmaskiner; pressmaskiner, härunder inbegripna pressar, ej särskilt nämnda; ävensom plåtslageri-, kopparslageri- och bleckslagerimaskiner, ej här förut nämnda: för hand- eller fotkraft N andra, vägande per stycke: 809 högst 1000 kg N 810 mer än 1000 kg men ej mer än 5 000 kg N 811 mer än 5 000 kg och ej till nr 812 hänförliga ... N Anm. 1. Stabbar med tillhörande bottenplåtar till ångoch lufthammare förtullas särskilt efter sin beskaffenhet. Anm. 2. För maskiner, hänförliga till nr 808—811, skall tullen i varje fall motsvara minst 5 % av varans värde och må, beträffande till n r 810 och 811 hänförliga artiklar, i intet fall utgå med lägre belopp än resp. 100 kr. och 40© kr. per stycke.

812 Fasonjärnsaxar samt stans-, bocknings-, riktnings-, plåthyvlings- och plåtskärpningsmaskiner, vägande per stycke mer än 8 000 kg

83 Metallbearbetningsmaskiner, ej särskilt nämnda, vägande per stycke: 813 högst 10 000 kg 100 kr. 814 mer än 10 000 kg men ej mer än 20 000 kg N 815 mer än 20 000 kg N 816 Sågramar och delar därtill N Trä- och korkbearbetningsmaskiner, ej särskilt nämnda, vägande per stycke: högst 250 kg N 817 818 mer än 250 kg men ej mer än 5 000 kg N 819 mer än 5 000 kg N Anm. För maskiner, hänförliga till nr 817—819, skall tullen i varje fall motsvara minst 5 % av varans värde och må, beträffande till nr 818—819 hänförliga artiklar, i intet fall utgå med lägre belopp än resp. 62 kr. 50 öre och 600 kr. per stycke.

820 Tryckpressar: digelpressar, härunder inbegripna även handpressar (icke litografiska) och korrekturpressar N Anm. F ö r artiklar, hänförliga till detta nummer, skall tullen i varje fall motsvara minst 5 % av varans värde.

andra slag, såsom snällpressar och litografiska pressar; ävensom stilgjuteri- och sättmaskiner samt delar och tillbehör, ej särskilt nämnda, till maskiner, hänförliga till detta nummer Sy- och nåtlingsmaskiner: 822 bestående av med ställningar fast förenade överdelar; ävensom överdelar, vägande per stycke mer än 15 kg N 823 överdelar, ej till nr 822 hänförliga N Anm. För artiklar, hänförliga till n r 822 — 823, skall tullen i varje fall motsvara minst 10 % av varans värde.

824 Ställningar av järn till sy- och nåtlingsmaskiner samt delar till sådana ställningar N

825 Bordskivor, socklar, huvar och andra delar av trä till sy- och nåtlingsmaskiner N 826

Maskiner och apparater, ej särskilt nämnda, för beredning av matvaror samt klädvridningsmaskiner, allt försåvitt de väga per stycke högst 15 kg N 827 Tröskverk, halm- och höpressar samt såningsmaskiner N 828 Maskiner, apparater och redskap, ej särskilt nämnda, för jordens beredning eller för skörd, för sortering,

84 Tullsats för 100 kg kronor

VIII A. Maskiner, apparater och redskap, ej elektriska. rening eller rensning av säd, frö eller andra frukter samt för fodervarors sönderdelning, härunder inbegripna rotfruktskärare och roterande krossar; ävensom gödselspridare samt potatis- och torvrivningsmaskiner N Anm. till nr 827—828. För artiklar, hänförliga till nr 827—828, skall tullen i varje fall motsvara minst 5 % av varans värde.

829 830

831 832

Delar, ej särskilt nämnda, till maskiner, apparater och redskap, hänförliga till nr 828, försåvitt delarna äro särskilt inkommande, vägande per stycke: högst 25 kg N mer än 25 kg N Mjölkskumningsmaskiner; ävensom emulsorer, fettbestämningscentrifuger samt jäst- och slamcentrifuger: för maskinkraft N för hand- eller fotkraft, även försedda med remskiva N Anm. F ö r artiklar, hänförliga till n r 831—832, skall tullen i varje fall motsvara minst 5 % av varans värde.

833 Traktorer och lokomobiler; ävensom ång- och motorvältar 100 kr 834 Lyftblock och blockvagnar, även med kätting N 835 Cylindrar, slidskåp och kolvar, bearbetade, särskilt inkommande, avsedda för ångmaskiner, motorer, kylmaskiner, pumpar, sprutor och dylika maskiner N Anm. För var#, hänförlig till detta nummer, vilken bevisligen införes för att ersätta en utsliten eller eljest obrukbar del till en tidigare införd maskin, erlägges en tullavgift, utgörande 75 % av den tull, som eljest skulle hava utgått. Närmare föreskrifter rörande bevisningen utfärdas av Konungen.

Vevaxlar och vevstakar, särskilt inkommande: 836 blanksvarvade eller eljest finarbetade 837 andra 838 Valsar, särskilt inkommande, till sades- och oljekakskrossar samt malskivor, särskilt inkommande, till kvarnar för förmalning av fodervaror Valsar, särskilt inkommande, borstvalsar härunder inbegripna, samt valscylindrar, ej särskilt nämnda: 839 icke bearbetade bearbetade: med överdrag av kautschuk; ävensom av järn i förening med annan oädel metall 841 andra slag

N N

N N N

85 VIII A.

Maskin r, apparater och redskap, ej elektriska.

Anm. till nr 836 — 841. För artiklar, hänförliga till nr 836 —841, skall tullen i varje fall motsvara minst 5 % av varans värde.

Transmissioner, härunder inbegripna släta axlar, försedda med kilspår eller annorledes apterade, lager, ej särskilt nämnda, och lagerboxar, svänghjul utan regulator, rem- och linskivor, ej särskilt nämnda, samt kugghjul med oarbetade kuggar, vägande per stycke: högst 500 kg N 842 mer än 500 kg N 843 Anm. 1. En axel med andra därå monterade transmissionsdelar anses såsom ett stycke. Anm. 2. Mellantransmissioner, inkommande tillsammans med den maskin, för vilken de äro avsedda, förtullas efter vad för maskinen är stadgat. Anm. 3. Remskivor av plåt hänföras till plåt- och bleckvaror, ej särskilt nämnda. Anm. 4. För artiklar, hänförliga till nr 842—843, skall tullen i varje fall motsvara minst 5 % av varans värde och må, beträffande till n r 843 hänförliga varor, i intet fall utgå med lägre belopp än 30 kr. per stycke.

Skruvväxlar samt kugghjul vägande per stycke: högst 500 kg 844 mer än 500 kg 845

med bearbetade kuggar, N N

Anm. För artiklar, hänförliga till nr 844—845, skall tullen i varje fall motsvara minst 5 % av varans värde och må, beträffande till n r 845 hänförliga varor, i intet fall utgå med lägre belopp än 60 kr. per stycke.

846 Maskiner och apparater, ej särskilt nämnda, härunder inbegripna pressvalsar med stativ för textil- eller pappersindustri, ost- och filterpressar samt mjölkförvärmare; pneumatiska verktyg; ävensom delar, ej särskilt nämnda, till maskiner och apparater, härunder inbegripna kul- och rullager och delar därtill samt s. k. harnesk till jacquardmaskiner, allt försåvitt delarna äro särskilt inkommande 100 kr

847 848 849 850

A r m a t u r samt delar därtill för maskiner, apparater eller rörledningar, härunder inbegripna slussventiler, ej till nr 563 hänförliga: till huvudsaklig del av järn, vägande per stycke: högst 5 kg mer än 5 kg men ej mer än 50 kg mer än 50 kg andra slag

N N N N

86 VIII A.

Maskiner, apparater och redskap, ej elektriska.

Anm. 1. Är en till nr 847—850 hänförlig vara helt eller delvis förnicklad \ höjes tullsatsen med 50 %. Anm. 2. För artiklar, hänförliga till dessa nummer, skall tullen i varje fall motsvara minst 5 % av varans värde och må, beträffande till nr 848 och 849 hänförliga artiklar, i intet fall utgå med lägre belopp än resp. 1 kr. 25 öre och 7 kr. 50 öre per stycke. Anm. 3. Armatur, fast förenad med det föremål, för vilket den är avsedd, drager den för föremålet bestämda tull. Vad sålunda stadgas gäller även lös armatur, tillhörande med 10 % värdetull belagda maskiner och apparater och samtidigt med dem inkommande.

Anmärkning till Avd. VIII A. Tullsatserna gälla, där ej annorlunda är stadgat, för maskiner och apparater, hela eller söndertagna i delar, även om några mindre väsentliga beståndsdelar saknas. Den omständighet, att en maskin eller apparat införes söndertagen i delar, som inkomma med olika lägenheter, må icke utgöra hinder, att, där varuägaren sådant påyrkar, den för maskinen eller apparaten såsom helhet bestämda tullsats tillämpas. De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av vad sålunda är stadgat, utfärdas av Konungen. B.

851 852 853 854 855

Maskiner

och apparater

m. m.,

elektriska.

Generatorer, motorer och omformare samt andra elektriska maskiner, ej till nr 856 hänförliga, ävensom transformatorer och dämprullar, vägande per stycke: högst 50 kg N mer än 50 kg men ej mer än 100 kg N mer än 100 kg men ej mer än 500 kg N mer än 500 kg men ej mer än 3 000 kg N mer än 3 000 kg : N Anm. För varor, å vilka vid n r 851—855 fastställda tullsatser tillämpas, skall vikttullen i varje fall motsvara minst 10 % av varans värde och må, beträffande till n r 852, 853, 854 och 855 hänförliga artiklar, i intet fall utgå med lägre belopp än resp. 27 kr. 50 öre, 38 kr., 140 kr. och 660 kr. per stycke. Vid procentuell förhöjning av tullsatserna enligt vad i nr 857 är stadgat må vikttullarna ej utgå med lägre belopp än resp. 41 kr. 25 öre, 57 kr., 210 kr. och 990 kr. per stycke.

856 Elektriska fläktar, dammsugare, golvbonare, slip-, poleroch borrmaskiner samt andra elektro-mekaniska komb i n a t i o n e r , vägande per stycke högst 100 kg 100 kr. 1 Såsom förnicklade tullbehandlas även kobolterade eller med krom eller aluminium överdragna varor; se anm. 1 till Avd. VII A.

87 VIII B.

Maskiner

och apparater

m. m.,

Tullsats för 100 kg kronor

elektriska.

Anm. Den till Avd. VIII A fogade allmänna anmärkningen skall gälla även med avseende å elektriska maskiner och apparater m. m., hänförliga till nr 851—856.

857 Delar, ej särskilt nämnda, till i nr 851—856 upptagna maskiner och apparater m. m., försåvitt delarna äro särskilt inkommande: statorer, rotorer, strömsamlare, magnetspolar, borsthållare och härvor: förtullas efter de för elektriska maskiner, nr 851—855, fastställda grunder med 50 % förhöjning av tullen; Anm. För vara, hänförlig till detta nummer, vilken bevisligen införes för att ersätta en utsliten eller eljest obrukbar del till en tidigare införd maskin, erlägges icke någon tilläggstull. Närmare föreskrifter rörande bevisningen utfärdas av Konungen.

858 859

andraslag

100 kr,

10: —

Ackumulatorer: helt eller delvis monterade element och batterier; ävensom hoplödda eller på annat sätt sammanfogade elektroder N omonterade element samt till n r 859 ej hänförliga delar därtill; ävensom träställningar, gångbanor, isolationsmateriel och dylika tillbehör N

32: 6:

861 Galvaniska element

10:

Elektriska lampor och lyktor samt delar därav, ej särskilt nämnda: glödlampor: 862 koltrådslampor 863 metalltrådslampor 864 båglampor, även med tillhörande glober, samt strålkastare 865 andra slag

N N

150: — 440: —

N E

50: — 100: —

866 Koltrådar, även metalliserade, metalltråd samt socklar till glödlampor :

fria

867 Säkerhetsapparater, monterade på porslinsisolatorer (ej plattor); pådrags-, reglerings- och förkopplingsmotstånd; kontroller och andra elektriska manöverapparater; ävensom elektriska apparat- och instrumenttavlor, monterade, motor- och pådragsskåp härunder inbegripna E

35: —

868 Säkerhetsapparater, ej särskilt nämnda, härunder inbegripna även säkerhetsproppar, smältstycken, smältpatroner och överspänningsapparater E

50:

VIII B .

Maskiner

och apparater

m. m.,

Tullsats för 100 kg kronor

elektriska.

Strömställare: oljeströmställare N dosströmställare; knivströmställare, monterade på plattor; ävensom glödlampshållare med eller utan strömställare E 871 andra slag E 869 870

30: 55: 75:

Anm. till nr 867—871. Hit hänföras icke delar till telefonoch telegrafapparater eller till telefonväxlar eller telefonväxelbord.

872 Telefon- och telegrafapparater, telefonväxlar och telefonväxelbord samt delar därtill, ej särskilt nämnda N Isoleringsrör (Bergmannsrör samt liknande): 873 stålpansarrör N andra samt rör vinklar, även med påsittande muffar; 874 ävensom dosor till isoleringsrör N Anm. S. k. mikanitrör glimmer, nr 480.

tullbehandlas

såsom

arbeten

150: 10: 20:

875 Elektrotekniska specialapparater och delar därtill, ej särskilt nämnda; ävensom jacklister till telefonväxelbord 100 kr. C.

Instrument,

vågar och ur.

876 Barometrar och termometrar; ävensom vattenmätare med högst 40 mm genomloppsöppning E 877 Manometrar och vakuummetrar samt delar därtill E 1 878 Gasmätare, vägande per stycke högst 100 k g ävensom vattenmätare, ej hänförliga till nr 876 N 879 Kikare, glasögon och infattade optiska glas, ej särskilt nämnda; ävensom delar därtill, andra än oinfattade optiska glas E Fotografikameror; ävensom delar därtill, ej särskilt nämnda, vägande per stycke: 880 högst 3 kg N 881 mer än 3 kg N 882 Kassetter, sökare, slutare och bländare samt särskilt inkommande objektiv till fotografikameror; ävensom delar till artiklar, hänförliga till detta nummer N Musikinstrument: pianon, även begagnade: 883 flyglar 1 st. 884 pianinon och tafflar 1 st. 1

10:

Gasmätare av större vikt hänföras till instrument, ej särskilt nämnda, nr 891.

100:200:50: —

200:400: 100:

200:

200: 150:

89 VIII C.

Instrument,

vågar

och

ur.

Tullsats för 100 kg kronor

Anm. 1. Är spelapparat inbyggd i piano, förhöjes tullen å detta med 75 kr. per stycke. 1 Anm. 2. S. k. stomryggar till pianon, strängade eller osträngade, tullbehandlas såsom fullfärdiga instrument.

885 886 887 888 889

ackordion och delar därtill E blåsinstrument: flöjter, klarinetter, oboer och saxofoner samt delar därtill andra; ävensom delar därtill 100 kr. mekaniker till pianon samt tonbord till orgelharmonier; ävensom delar till sådana mekaniker och tonbord andra slag, ej särskilt nämnda; ävensom särskilt inkommande delar och tillbehör, ej särskilt nämnda 100 kr.

100: — fria 20: — fria 15:-

890 Grammofoner, fonografer och dylika för återgivande av

892 893 894 895

896 897 898 899 900

901 902

903 1

musik m. m. inrättade instrument samt delar och tillbehör därtill, grammofonnålar härunder inbegripna E Instrument, ej särskilt nämnda, härunder inbegripna mätband och mätstockar; ävensom delar till instrument, hänförliga till detta nummer 100 kr. Vågar: analys- och apoteksvågar; ävensom brev vågar E taffel- och hushållsvågar E decimalvågar, bestående huvudsakligen av trä och järn N andra slag 100 kr. Ur: fickur: med boett av guld eller platina 1 st. med boett av silver eller andra ämnen 1 st. vägg- och studsarur i foder; ävensom lösa urfoder: av alabaster eller annan sten, porslin, terrakotta, majolika eller annat lergods eller av glas eller silver E av annat ämne, skeppskronometrar härunder inbegripna E tornur: förtullas såsom arbeten av det ämne, varav de huvudsakligen bestå. Delar, ej särskilt nämnda, till ur: boetter: av guld eller platina 1st. av silver eller andra ämnen: förtullas såsom arbeten av det ämne, varav de bestå; verk: till fickur 1 st.

50:10: — 100: — 25: — 15: — 10: —

250: 100:

3: —

1: —

Särskilt inkommande spelapparater tullbehandlas såsom delar till musikinstrument, nr 889.

90 VIII C. 904 905

till vägg- och studsarur, ävensom delar, ej särskilt nämnda, av verk till ur, andra än tornur; ävensom tavlor och visare till ur, andra än tornur E andra slag, lod till u r härunder inbegripna: förtullas såsom arbeten av det ämne, varav de bestå.

D. 906 907 908

Instrument, vågar och ur.

Fartyg

och

fordon.

Fartyg och båtar, även med tillbehör: av järn med nettodräktighet av 40 registerton eller därunder 100 kr, andra Lokomotiv, även elektriska, med eller utan ävensom särskilt inkommande tendrar

Järnvägs- och spår vägs vagnar: med motorer eller ångmaskiner andra slag: 910 personvagnar; ävensom postvagnar 911 godsvagnar 909

tendrar; 100 kr, 100 kr. N N

Anm. till nr 908—911. Den omständigheten, att en hit hänförlig artikel införes söndertagen i delar, som inkomma med olika lägenheter, må, där varuägaren sådant på} r rkar, icke utgöra hinder för tillämpning av den för varan såsom helhet bestämda tullsats. De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av vad sålunda är stadgat, utfärdas av Konungen.

912 Automobiler och delar därtill, ej särskilt nämnda, samt motorcyklar och sid vagnar därtill; luftfartyg; ävensom andra åkdon och fordon, ej särskilt nämnda 100 kr. Anm. För automobil eller motorcykel, som för tillfälligt brukande införes till riket, skall erläggas skatt enligt vad därom är särskilt stadgat.

913 För tillverkning av automobiler avsedda delar och tillbehör med undantag av underreden och karosserier 100 kr. Anm. De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av detta nummer, utfärdas äv Konungen.

914 Velocipeder

915 Delar, ej särskilt nämnda, till motorcyklar eller velocipeder, försåvitt delarna äro särskilt inkommande ... E

916 Barnvagnar

1 st.

20:

91 Tullsats för 100 kg kronor

IX.

Oljor, fett, torrdestillationsprodukter, kautschuk m. m. samt arbeten därav. A.

917 Oljor, fett m. m.

Mineraloljor: bensin

100 Ut

Anm. För bensin, som till riket införes, skall erläggas skatt enligt vad därom är särskilt stadgat.

andra slag; ävensom paraffin, montanvax och ceresin

jord vax

(ozokerit),

919 Vaselin, även konstgjord; maskin- och vagnssmörja; smörjoljor, utgörande en blandning av fet olja och mineralolja, försåvitt den senare är huvudbeståndsdelen; ävensom andra smörjmedel, ej särskilt nämnda, i vilka olja eller fett ingår B

922 923 924

Vegetabiliska, feta oljor samt växtfett och andra vegetabiliska fettämnen, även härdade, ej till annat nummer hänförliga: linolja, rå, samt rov- och rapsolja, även blåsta, samt andra liknande blåsta oljor; lin-, rov- och rapsoljesyror; ävensom smörjoljor, utgörande en blandning av mineralolja och fet olja, försåvitt den senare är huvudbeståndsdelen T linolja, blekt eller kokt, även oxiderad till fast form, samt andra oljefernissor, utan tillsats av andra ämnen än mineraliska torkmedel T ; ävensom sickativ i fast form, bestående av olja eller harts i förening med metalloxider eller metallsalter N oliv- eller bomolja, jordnöt- eller arachidolja, sesamolja och bomullsfröolja: på glas- eller lerkärl E på andra kärl andra slag

925 Animaliska oljor, talg (premier jus och presstalg härunder inbegripna) samt annat djurfett, även härdade, ej till annat nummer hänförliga; ävensom ullfett och lanolin samt degras och annat garvarfett 926

Oleomargarin Anm. Med oleomargarin avses det ur talg avskilda, till margarinberedning tjänliga fettämne, vars smältpunkt ligger vid eller under + 42 J C.

92 IX A.

Tull sats för 100 kg kronor

Oljor, fett m. m.

927 Ister, även konstister, samt

flott

928 Olein och andra, ej särskilt nämnda oljesjTror

931 932

Stearin

Glycerin; ävensom etylenglykol

Vax, ej särskilt n ä m n t : insektvax; ävensom ympvax andra slag

Flyktiga vegetabiliska oljor samt inom parfymindustrien eller vid tillverkningen av konfityrer, bakverk, drycker o. dyl. använda essenser, estrar och andra välluktande ämnen, ej till annat nummer hänförliga, naturliga eller konstgjorda: 933 bittermandelolja E andra slag, i kärl eller förpackning vägande brutto: 934 1 kg eller däröver E 935 mindre än 1 kg E 936 Nitrobensol (mirbanolja)

Terpineol, safrol och mentol

938 Kamfer, även konstgjord

939 Produkter

av oljor, fett m. m., såsom lacker, parfymer o. dyl.

tvål,

Lacker: sprithaltiga T; ävensom icke drickbara spritblandningar, ej särskilt nämnda, finkelolja härunder inbegripen, samt sprithaltiga putsmedel för läderarbeten N andra T

941 Kitt, ej särskilt nämnt, berett av olja och fasta mineraliska ämnen; ävensom modelleringsmassa Ljus, alla slag 943 944

N T/E

Arbeten, ej särskilt nämnda, av ceresin, paraffin eller vax: mellanväggar för bikupor E andra slag E

93 IX B.

Tullsats för 100 kg kronor

Produkter av oljor, fett m. m.

Tvål, surrogat för tvål härunder inbegripna: parfymerad eller i formade handstycken; ävensom s. k. transparenttvål E 946 andra slag T/E 947 Såpa T och turkrödolja N Tvätt-, skur-, poler-, slip-, puts-, desinfektions- och appreturmedel, ej särskilt nämnda, innehållande fett, olja, harts, vax, tvål eller såpa men utan inblandning av dextrin eller stärkelse: 948 fasta eller i pulverform E i flytande form, i kärl vägande brutto: E över Va kg 945

100: 10: 5:

10:

Anm. Till detta n u m m e r hänförliga tvätt- och appreturmedel må utlämnas m o t en tull av 5 kr. för 100 kg, därest genom på tro och heder avgivet intyg styrkes, att varan är avsedd uteslutande för användning inom textil- eller läderindustrien.

950 Va kg e l l e r därunder 951 Putsmedel, ej sprithaltiga, för läderarbeten 952 Tandpulver, tandpasta, puder, smink och näskitt 953 Lukt- eller toalett vatten, parfymer och kosmetiska medel, fasta eller flytande, ej till annat nummer hänförliga 954 Kosenvatten och pomeransblomvatten (orangevatten) ....

958 959 960

E E E

25: 30: .00:

E E

300: 10:

C. Torr destillationsprodukter och närstående ämnen. Tjära, tjär- och hartsoljor samt andra genom torrdestillation framställda ämnen, ej till annat nummer hänförliga : stenkolstjära, beredd till bestrykning av tak, betonggrunder, järnkonstruktioner eller dylikt; ävensom för sådant ändamål avsedda beck- och asfaltpreparat T andra slag, härunder inbegripna bensololjor, karbolsyra, naftalin och andra likartade destillationsprodukter ur stenkolstjära; ävensom karbolkalk Harts, även härdat, esterharts samt sulfatharts, även destillerat; terpentin, tjock, och annan balsam, även konstgjord; ävensom konstharts Hartstvål eller s. k. hartslim N Terpentinolja T Träsprit (metanol) T; ävensom aceton och acetonolja N

2: fria

fria 2: 5: 20:

94 IX D. D.

Kautschuk och arbeten därav.

Kautschuk

och arbeten

därav.

Kautschuk, guttaperka och balata: oarbetade, härunder inbegripna även för skosulor avsedda plattor av rå kautschuk; ebonitpulver; ävensom avfall och förslitna varor av kautschuk, guttaperka och balata samt s. k. regenererat gummi .... upplösta eller i degform E ; ävensom konstgjord mjuk kautschuk N

965 Arbeten av kautschuk, guttaperka och balata samt av konstgjord mjuk kautschuk: hårdgummi i block eller plattor, även i avpassade stycken men utan vidare bearbetning N tråd (strängar) av mjuk kautschuk, hållande högst 5 m m i största dimension av tvärsektion; ävensom knivskaft samt ämnen och delar därtill .... plattor, ej till nr 961 eller 963 hänförliga; ävensom packningar, tätningar och material därtill, ej innehållande asbest: i förening med spånadsämne, metall eller andra ämnen E andra slag; ävensom gummiklackar och gummisulor till skodon, hov- och andra buffertar samt strängar, ej till nr 964 hänförliga E slangar och rör, ej till annat nummer hänförliga, även i avpassade längder: spiral- och pansarslangar, även försedda med kopplingar eller annan aptering N slangar av rundvävd bomulls-, hamp- eller linnevävnad, invändigt belagda med ett högst 2 mm tjockt kautschukslager andra slag, härunder inbegripna för automobiler, motorcyklar och velocipeder avsedda innerslangar, omonterade, icke sammansatta och utan ventilklaffar och ventiler N dykardräkter samt delar därtill, även av annat ämne än kautschuk 100 kr. driv- och transportremmar, innehållande kautschuk, guttaperka eller balata N mattor, proppar, massiva hjulringar, även i längder, symaskinsringar, ventiler, ventilkulor samt för tekniskt bruk avsedda kautschuksvaror, ej till annat nummer hänförliga E velociped- och motorcykeldelar, ej till nr 969 hänförliga, härunder inbegripet pedal- och bromsgummi i längder E

95 IX D .

974 Kautschuk

och arbeten

Tullsats för 100 kg kronor

därav.

automobildelar, ej till nr 913 eller 969 hänförliga; galoscher och andra kautschuksskodon; ävensom andra arbeten, ej särskilt nämnda, radergummi och kirurgiska artiklar härunder inbegripna .... E Anm. till nr 972—974. F ö r följande arbeten av mjuk kautschuk, som till riket införas, nämligen massiva hjulringar (även i längder) samt yttergummi eller delar därtill för ringar till automobiler eller motorcyklar, skall erläggas skatt enligt vad därom är särskilt stadgat.

Produkter av kemisk industri samt dithörande råämnen, ej annorstädes upptagna. A.

975 Kemiska

grundämnen

och deras

föreningar.

Förtätade gaser

Anm. Därest varan inkommer i järncylindrar, som icke bevisligen i n o m landet tillverkats eller förut införtullats, utgår särskild tullavgift för dessa enligt vad för dem är stadgat.

978 979 980

981 n o o

Svavel, fosfor, brom, jod, arsenik, selen och kisel; ävensom kolsvavla, klorsvavel, fosforseskvisulfid och fosforhydrid samt svavelkalium, svavelnatrium och svavellever Saltsyra, svavelsyra och svavelsyreanhydrid T; ävensom fettspaltningsreaktiv, utgörande sulfureringsprodukter av kolväten eller fett N Salpetersyra T Fluorvätesyra, kromsyra, borsyra, myrsyra, mjölksyra, citronsyra, vinsyra, bensoesyra och salicylsyra Fosforsyra samt kalium-, natrium- och ammoniumfosfat; ävensom kresolfosforsyra (kresylfosforsyra) N Ättika och ättiksyra: på fat: av till och med 10 % syrehalt T i ..

T , , m / f ö r varje procent högre syrehalt ökas \

982 av högre syrehalt T { tullavJgi{fen m e d j 8 kr . &. 1 0 0 k g . / 983 på andra kärl, utan avseende på syrehalten T 984 Oxalsyra; ävensom kalium-, natrium- och ammoniumoxalat N 985 Kaliumhydrat (kaustikt kali) och natriumhydrat (kaustikt natron, kaustik soda) T ; ävensom kaliumxantogenat N 986 Kaustik ammoniak T

96 X A.

Kemiska grundämnen etc.

987 Ammoniumkarbonat (hjorthornssalt) 988 Kromalun 989 Alun, ej särskilt nämnd, samt aluminiumsulfat (svavelsyrad lerjord) T; ävensom vattenglas (kalium- eller natriumsilikat) N 990 Ferrosulfat (järnvitriol) 991 Kopparsulfat (kopparvitriol) 992 Ammoniumnitrat 993 Silvernitrat (lapis) 994 Natriumacetat (ättiksyrat natron) 995 Kalciumacetat (ättiksyrad kalk) 996 Kromacetat (ättiksyrad kromoxid) och järnacetat (ättiksyrad järnoxid)

N T T N N N N

997 Blyacetat (blysocker) och blyättika 998 Blodlutsalt, gult eller rött (ferro- och ferricyanider av kalium och natrium); kaliumcyanid och natriumcyanid; ävensom cyanväte (blåsyra) samt desinfektionsmedel, bestående av fritt cyanväte med tillsats av eller absorberat i andra ämnen 999 Kalciumkarbid och bariumkarbid

1000 Oxider, hydroxider (hydrater), fluorider, klorider, klorater, bromider, jodider, sulfater, sulfiter, hyposulfiter, nitrater, karbonater, borater, perborater, kromater, molybdater, permanganater, formiater (myrsyrade Salter), tartrater (vinsyrade salter), bensoater och karbider av metaller eller ammonium, ej till annat nummer hänförliga; kiselkarbid (karborundum); föreningar av arsenik, antimon och vismut; ävensom salter av sulfoxylsyra eller hydrosvavelsyrlighet, även i förening med formaldehyd, aceton o. dyl 1001 Klorkalk; ävensom vätesuperoxid och andra superoxider, ej till annat nummer hänförliga 1002 Formalin i vattenlösning N 1003 Formalin i fast form E 1004 Anilinolja (anilin), naftol, naftylamin, nitranilin, fenylendiamin, toluylendiamin och resorcin samt salter av dessa ämnen; ävensom tiokarbanilid, toluidin och xylidin 1005 Etyleter, även i blandning med sprit E

97 X A.

Tullsats för 100 kg kronor

Kemiska grundämnen etc.

Anm. Beträffande införseln av hit hänförliga varor skall i tillämpliga delar gälla vad i apoteksvarustadgan är föreskrivet i fråga om införseln av apoteksvaror-

1006 Adronolacetat (cyklohexanolacetat), butylacetat och metylacetat; ävensom esterhaltiga lösningsmedel för lacker, innehållande jämväl bensol, aceton, träsprit o. dyl N 1007 Sackarin och andra konstgjorda sötningsmedel Anm. Hit hänförliga varor må införas allenast av apoteksföreståndare eller, efter medicinalstyrelsens, vetenskapsakademiens, vederbörande universitetsfakultets eller karolinska institutets eller tekniska högskolans lärarkollegiers hörande, av vetenskapsm ä n till begagnande för vetenskapliga ändamål eller ock, efter kommerskollegii prövning, av näringsidkare, som styrka sig hava behov av dylika varor för åstadkommande av sina tillverkningar.

Färger och färgningsämnen

m. m.

Krita: 1008 oarbetad; ävensom fälld krita 1009 målen eller slammad 1010 Jord- och mineralfärger, ej särskilt nämnda, härunder inbegripna koboltoxider samt andra glas- och porslinsfärger Bronspulver, även broccatbrons: 1011 i förpackningar om minst 0.5 kg bruttovikt 1012 i förpackningar av mindre bruttovikt 1013 Kimrök och likartade svarta färgämnen, ej särskilt nämnda 1014 Benkol och bensvärta : 1015 Anilinfärger och andra konstgjorda, organiska färgämnen, ej till annat nummer hänförliga 1016 Organiska färgämnen i mindre, för detaljhandeln avsedda förpackningar (s. k. hemfärger) 1017 Smör- och ostfärger 1018J Trycksvärta 1019 Bok-, sten- och koppartrycksfärger, ej särskilt nämnda 1020 Färger, beredda med olja, ej särskilt nämnda; ävensom s. k. skeppsbottenfärger Anm. Färger, beredda med olja, vilka vid intorkningen förhålla sig såsom fernissa (emaljfärger), tullbehandlas såsom lacker, nr 939—940. 7 —

4372.

E E T T

E E T N T

98 X B.

Färger och färgningsämnen m. m.

Målarfärger, även i torr form, beredda med annat bindemedel än olja, såsom med albumin eller kasein: 1021 i mindre, för detaljhandeln avsedda förpackningar 1022 i andra förpackningar 1023 Färger, ej särskilt nämnda, oberedda eller beredda; ävensom brons- och färgfolier )24 Färger i tuber, glas, porslinsskålar och dylika för detaljhandeln avsedda förpackningar, vägande högst 250 gr brutto; ävensom färglådor med tillbehör samt till färglådor avsedda färger 1025 Bläck och till beredning av bläck avsett pulver samt tusch Blyertspennor, även försedda med radergummi, samt blyertsstift: 1026 grövre s. k. timmermanspennor 1027 andra slag; ävensom färgstift samt svartkrita 1028 Skol- och skräddarkrita samt pastellkrita; ävensom annan krita, ej särskilt nämnd, i skurna eller formade stycken

E N

E E

Konstgödsel.

1029 Chilesalpeter (natriumnitrat); kalksalpeter (kalciumnitrat), även med en halt av högst 10 % ammoniumnitrat; stassfurterkalisalter, ej särskilt nämnda; superfosfat, s. k. benprecipitat, tomasfosfat och omalen tomasslagg samt andra oorganiska, fosforsyrehaltiga gödselmedel, ej särskilt nämnda I Kalkkväve (karbidkväve) N D. 1031 1032 1033 1034 1035 1036

Sprängämnen,

tändstickor

och

fyrverkeriarbeten.

Svartkrut (salpeterkrut) T/E Bomullskrut; ävensom kollodiumbomull E Röksvagt krut E Dynamit och andra sprängämnen, ej särskilt nämnda E Tändhattar Tändmedel, ej särskilt nämnda, för projektiler och skjutvapen 100 kr. 1037 Patroner; ävensom patronhylsor E

99 X D.

Sprängämnen, tändstickor och fyrverkeriarbeten.

1038 Stubintråd och antändningsrör N 1039; Tändstickor, ej till nr 1040 hänförliga E 1040 Fyrverkeriarbeten samt bengaliska tändstickor, knallsignaler, knallpulver och smällare; ävensom blixtljuspreparat E

Produkter

av övrig kemisk

industri.

1041 Garvämnesextrakter samt konstgjorda garvningsämnen, ej särskilt nämnda, helt eller delvis organiska; garvsyra (tannin), gallussyra och pyrogaliussyra (pyrogallol); ävensom konstgjorda pyrningsmedel 1042 Glutenlim T 1043 Dextrin och stärkelseklister; ävensom appreturmedel, innehållande dextrin, stärkelse, glykos, växtslem o. dyl T/E 1044 Gummi, nativt, ej särskilt nämnt, gummigutta och andra gummihartser härunder inbegripna 1045 Albumin och kasein 1046 Gelatin i folier med en medelvikt av högst 8 gr för 100 kvcm; ävensom arbeten av gelatin, ej till annat nummer hänförliga E 1047 Draglim, kaseinlim och andra, ej särskilt nämnda slag av lim, icke flytande T; ävensom vals-, autograf- och hektografmassa samt arbeten därav E Lim och andra bindemedel, flytande, ej till annat nummer hänförliga: 1048 i kärl, vägande brutto 1 kg eller däröver N 1049 i kärl av mindre bruttovikt E 1050 Kollodiuni E 1051 Ostlöpe N 1052 Sigill- och buteljlack E 1053 Löd- och svetsmedel, ej särskilt nämnda E 1054 Glödstrumpor och andra glödnät, alla slag E 1055 Mineralkällsalter, även konstgjorda 1056 Apoteksvaror, enkla eller sammansatta Anm. 1. Enligt detta n u m m e r tullbehandlas alla varor, som på grund av gällande apoteksvarustadga utgöra apoteksvaror, utan hänsyn till huruvida varorna kunna hänföras även under annat n u m m e r i tulltaxan, ävensom sådana giftiga ämnen av första

Tullsats för 100 kg kronor

100 X E.

Produkter av övrig kemisk industri.

klassen, vilka endast eller i huvudsakligaste mån användas såsom läkemedel eller vid tillredning av läkemedel. Anm. 2. Rörande införseln av hit hänförliga varor äro särskilda bestämmelser meddelade, vad angår apoteksvaror, i gällande apoteksvarustadga och, vad beträffar giftiga ämnen av första klassen, i gällande giftstadga.

1057 Kemiska preparat, ej särskilt nämnda; kemikalier för fotografisk framkallning, fixering, toning, förstärkning och försvagning, inkommande i mindre, för detaljhandeln avsedda förpackningar; ävensom plåster, ej till apoteksvaror hänförligt 100 kr.

XI.

Varor, ej annorstädes upptagna.

Etuier, med eller utan tillbehör, samt askar, attrapper, dosor och fodral, ej särskilt nämnda: av läder, skinn eller spånadsvara; ävensom av andra ämnen i förening med agat, bärnsten, elfenben, förgylld, försilvrad eller platinerad metall, prydnadsfjädrar, pärlemor, skinn, sköldpadd, snäckor, spetsar eller med spånadsvara, vari ingår silke eller finare metalltråd: 1058 utvändigt klädda med eller bestående av spånadsvara, vari ingår silke eller finare metalltråd, eller klädda med prydnadsfjädrar E 1059 invändigt klädda med spånadsvara, vari ingår silke eller finare metalltråd E andra E Anm. Paraplyfodral av spånadsvara, särskilt inkommande, tullbehandlas enligt vad för kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt nämnda, är stadgat.

1061 1062

andra slag: etuier med tillbehör E andra: tullbehandlas såsom arbeten av det ämne, varav de huvudsakligen bestå. Anm. Vid tullbehandlingen av förpackningskartonger fästes icke avseende vid förg3'lld, försilvrad eller färgad kant eller rand eller vid beskaffenheten av etikett, ej heller vid band, avsedda för lockets fasthållande.

Väskor, vägande per stycke högst 0.5 kg, och necessärer, med eller utan inredning eller tillbehör, samt portföljer, plånböcker och portmonnäer: 1063 utvändigt klädda med eller bestående av spånadsvara, vari ingår silke eller finare metalltråd, eller klädda med prydnadsfjädrar E

Tullsats för 100 kg kronor

101 XI. 1064 1065 1066

Tullsats för 100 kg kronor

Varor, ej annorstädes upptagna.

invändigt klädda med spånadsvara, vari ingår silke eller finare metalltråd E utvändigt klädda med eller bestående av läder eller skinn, ej till n r 1064 hänförliga E andra E

1067 Väskor, vägande per stycke mer än 0.5 kg, med eller utan inredning eller tillbehör E

400: 200: 150: 150: —

Anm. Ull nr 1063—1067. Vid fastställandet av väskors vikt inräknas ej lös inredning i vikten.

Koffertar, kappsäckar, hattfodral och dylika reseffekter, ej särskilt nämnda, med eller utan inredning: av läder eller skinn; ävensom, oavsett materialets 1068 beskaffenhet, turist- och klädsäckar N andra slag N 1069

150: 60:

1070 Mösskärmar

60:

E E

20: 40:

1071 1072

Inläggssulor för skodon: av kork andra slag

Konstgjorda blommor, frukter och växter samt efterbildningar av fjärilar, skalbaggar, prydnadsfjädrar o. dyl., allt försåvitt de ej äro hänförliga till nr 227: avsedda för eller användbara såsom besättnings1073 eller monteringsartiklar andra slag; ävensom delar till konstgjorda blommor 1074 och andra i överrubriken upptagna artiklar 1075 1076

Prydnadsfjädrar (plymer): oarbetade arbetade, konstgjort fjäderpälsverk härunder inbegripet

1077 1078

Solfjädrar av annat ämne än trä, papp eller papper: av prydnadsfjädrar andra

1079 1080

500: 3 000: 9 000: E E

Pärlor, oäkta, oinfattade: E av glas eller porslin andra slag; ävensom arbeten av oäkta pärlor, ej till E bijouteri varor hänförliga 1

1081 Bijouterivaror platina 1 1

2 500:

6 000: 1500: 60: 200:

av annat ämne än guld, silver eller E

500:

Angående tullbehandlingen av arbeten i förening med guld, silver eller platina, se 2 § d) tulltaxeförordningen.

102 XI.

1082 1083

1084 1085 1086 1087

Tullsats för 100 kg kronor

Varor, ej annorstädes upptagna.

Knappar, ej till snörmakararbete hänförliga; ävensom delar därav: överklädda: med vävnad, vari silke ingår med annan vävnad eller med skinn icke överklädda: helt och hållet av andra oädla metaller än järn, av dylika metaller och järn i förening med varandra, av stennöt eller av celluloid, galalit och andra liknande formbara konstgjorda ämnen: förgyllda eller försilvrade andra av pärlemor; ävensom knappar, ej särskilt nämnda, sammansatta av två eller flera ämnen andra slag

E E

E E E E

Anm. Vid tullbehandlingen av knappar elller delar därav fästes ej avseende vid ögla eller vid mellanlägg av papp- eller pappersskivor. Om knappar eller delar därav, häuförliga under olika tullsatser, inkomma förpackade i samma ask, tillämpas den högsta tullsatsen för hela innehållet.

1088 Leksaker, munharmonikor härunder sällskapsspel samt delar därtill

inbegripna,

1089 Julgransprydnader 1090 Fiskredskap, andra än nät

och E E 100 kr.

Ramar, fotografi- och tavel-, även med infattade fotografier eller tavlor: av metall: tullbehandlas efter sin beskaffenhet; 1091 andra slag E 1092 1093 Paraply- och parasollställningar, sammansatta

1094 Käppar, skaft och kryckor till paraplyer och parasoller; ävensom käppkryckor l E 1 1095 Käppar, ej till nr 1094 hänförliga

Tobakspipor samt huvuden och skaft därtill; ävensom cigarr- och cigarrettmunstycken: av sjöskum, även oäkta, eller av bärnsten E 1096 andra slag E 1097 1098! Pennskaft samt rit- och skrivstift

1 Angående tullbehandlingen av arbeten i förening med guld, silver eller platina, se 2 tulltaxeförordningen.

103 XI.

Varor, ej annorstädes upptagna.

Tullsats för 100 kg kronor

Celluloid, cellon, cellofan, gaudafil, bakelit, galalit, ambroin, eburin och andra liknande formbara konstgjorda ämnen, ej till annat nummer hänförliga: oarbetade, härunder inbegripna plattor, stänger, rör, 1099 tangentskivor, knivskaft samt ämnen och delar därtill; ävensom kamämnen arbetade, ej särskilt nämnda: av celluloid eller galalit; ävensom fotografisk 1100 film, alla slag E andra slag 100 kr. 1101 1102 Skylt- och mannekängfigurer samt för skyltning avsedda föremål, bestående av en med spånadsvara, papper eller liknande ämne överklädd stomme 100 kr. 1103 Konstnärsarbeten, målningar (tavlor), alla slag, härunder inbegripna, samt modeller till konstnärsarbeten; ävensom ritningar och kopior därav samt teckningar

fria 80: 10:

15: —

fria

Anm. Infattade målningar, ritningar och teckningar draga den för ramen bestämda tull.

1104 Husgeråds- eller andra lösörepersedlar, gångkläder härunder inbegripna, gamla och brukade och ej inkommande i den ordning i 5 § tulltaxeförordningen sägs, därest ägaren på tro och heder skriftligen intygar, att de införas för eget bruk och ej i handelsavsikt 100 kr, Varor, som icke kunna hänföras under någon av de i tulltaxan upptagna bestämmelser: råämnen, ävensom avfall samt döda djur, ej ät1105 bara, även uppstoppade eller annorledes konserverade mer eller mindre arbetade 100 kr. 1106

15: —

fria 15:

TARATARIFF. Nummer

989 989 986 987 992 55

55 57 1043 59 59

955 V a r u s l a g

Aluminiumsulfat rad lerjord)

Emballage, för vilket tara utgår

(svavelsy

bal fat Alun, ej särskilt nämnd ... fat Ammoniak, kaustik damejeanne med korg korgflaska Ammoniumkarbonat (hjorthornssalt) fat Ammoniumnitrat fat Ananas, färsk; se under Frukter. Anis och stjärnanis bal av väv » av gräs Apelsiner; se under Frukter. Apelsinskal; se under Frukter. Appreturmedel; se Dextrin. Aprikoskärnor; se under Frukter. Arachidmandel; se under Frukter.

126 Beck- och asfaltpreparat, avsedda till bestrykning av tak e. dyl fat Benkol och bensvärta; se under Färger. Bärsaft; se Saft

55 57

Citroner; se under Frukter. Citronskal; se under Frukter.

60 Dadlar; se under Frukter.

1014 I Tara ! pro! cent

105 Nummer

V a r u s 1a

Emballage, för vilket tara utgår

Taraprocent

106 Dextrin och stärkelseklister; ävensom appreturmedel, innehållande dextrin, stärkelse, glykos, växtslem 2 bal e. dyl fat, då brutto vikten utgör 100 18 kg eller därunder » då bruttovikten utgör mer än 100 kg men ej 14 mer än 300 kg » då bruttovikten utgör mer än 300 kg 10 Druvsocker; se under Socker.

930 Etylenglykol

damejeanne packning

med korg

bleckkärl (s. k. gallon) fat

och 20 10 18

921 Fernissa, olje-

57 17

Fikon; se under Frukter. Fiskrom, saltad eller på annatl fat eller kagge, då bruttoviksätt beredd: andra slag ten utgör 5 kg eller där20 under fat eller kagge, då bruttovikten utgör mer än 5 kg .. 16 Fjäder, ej särskilt nämnd 6 bal .. a n n a n : andra slag 15 fat .. Flott 20 låda Fläsk: andra slag Frukter och bär: ätbara: färska: låda med träull och papper 50 ananas .. låda, då bruttovikten utgör apelsiner 22 50 kg eller därunder » då bruttovikten utgör 18 mer än 50 kg 20 låda citroner 33 fat eller låda vindruvor andra, ej särskilt 12 fat nämnda 10 spånkorg 15 videkorg torkade: apelsin-, citron- och 10 bal av gräs pomeransskal ....

148 927 11 52—55

57—60

106 Nummer

V a r u s 1 a

Frukter och bär: (forts.) torkade: dadlar fikon

kastanjer korinter mandel, kräk-

126 106

Emballage, för vilket tara utgår

ask av papp » av papp jämte trä ... låda låda, då bruttovikten utgör 5 kg eller därunder: utan ytterlåda med ytterlåda » då bruttovikten utgör mer än 5 kg bal fat korg bal fat eller låda bal fat

skalad; ävensom aprikos-, persiko och plommonkär nor samt s. k, arachidmandel bal fat nötkärnor bal bal nötter fat plommon låda russin: s. k. sultan-... låda andra fat låda, då bruttovikten utgör 5 kg eller därunder .. » då bruttovikten utgör mer än 5 men ej mer än 10 kg » då bruttovikten utgör mer än 10 men ej mer än 20 kg » då bruttovikten utgör mer än 20 kg skal och kärnhus av äpplen samt s. k.! chopped apples | bal fat låda Fruktsaft; se Saft. Fruktsocker; se under Socker.

Tarapro-

107 Nummer

44, 45

1014 1020

545—548 215 1042 930 512—517 33 39

V a r u s 1a

Emballage, för vilket tara utgår

Taraprocent

Frö: timotej-, kanarie- och 3 bal rödklöver15 fat 3 bal av väv Fänkål 6 » av gräs Färger och f ärgningsämnen: 3 bal benkol och bensvärta ... 12 fat färger, beredda med olja, ej särskilt nämnda; ävensom s. k. skeppsbotten18 fat eller järnplåtcylinder färger kimrök och likartade svarta färgämnen, ej särskilt s. k. bössa (litet cylindriskt nämnda 50 träkärl) 30 fat eller låda småpaket och yttre pappers 20 omslag fat, då brutto vikten utgör 15 trycksvärta 20 kg eller därunder » då bruttovikten utgör 15 mer än 15 kg järnplåtcylinder ... 18 Glas: flaskor och burkar

25 20

fat eller låda korg

Glaspapper; se under Papper, Glutenlim; se under Lim. damejeanne Glycerin packning Golv- och väggplattor; se under Lervaror. bal Gryn: risfat av andra vegetabilier bal .. än spannmål låda

med korg och

106 49

Hjorthornssalt (ammoniumfat . karbonat) » Honung, även konstgjord bal Humle låda med innerlåda av bleck järncylinder

92 927

Ingefära: omalen Ister, även konstister

bal fat

20 1,5

9 2 17 12 12 3 20 25 4 15

108 Nummer

V a r u s 1 a

Kaffe: orostat

enkel bal av väv dubbel bal av väv dubbel bal, den ena av väv och den andra av bast enkel bal dubbel bal fat

Kakao: bönor Kaliumhydrat, kali), flytande Kanel: omalen

Emballage, för vilket tara utgår

1,5 2,5

(kaustikt järnfat bal låda utan överdrag . . » med överdrag .... korg med vävomslag

Kastanjer; se under Frukter Kaviar bleckdosa K i m r ö k ; se under Färger och färgningsämnen. Klister, stärkelse-; se Dextrin. Kopparsulfat (kopparvitriol) fat Koriander bal fat eller låda Korinter; se under Frukter. Korkar: butelj- och andra flaskkorkar utan beslag ... bal K r u t : svartkrut (salpeterkrut) fjärding Kulör fat Kummin bal Köksväxter, ej särskilt nämn da: färska: bal av väv lök låda spånkorg ... sparris andra slag, ej hänförliga till nr 64--67 fat spånkorg videkorg Lacker Lagerblad, torkade Lagerbär, torkade 109

Taraprocent

Lakrits: i block ... i stänger

bleckkärl (s. k. gallon) fat bal » fat låda

12 10 15 10 18 5 3 15 12 20

109 Nummer

989 512—517 1047

788 920, 921 920 942 64

V a r u s l a g

Emballage, för vilket tara utgår

Lerjord, svavelsyrad; se Aluminiumsulfat. Lervaror: 15 fat . golv- och väggplattor 10 låda Lim: draglim, kaseinlim och andra, ej särskilt nämnda 3 slag av lim, icke flytande bal 15 fat eller låda 10 korg fat, då bruttovikten utgör glutenlim 100 kg eller därunder 18 » då bruttovikten utgör mer än 100 kg men ej 14 mer än 300 kg » då bruttovikten utgör 12 mer än 300 kg Linjer för boktryckerier eller bokbinderier; se under Me taller. Linolja; se under Oljor. Linoljesyra; se Oljesyror. 17 låda Ljus Lök; se under Köksväxter. bal .. låda

39 Makaroner

107 59 24 105

Maltsocker; se under Socker Mandel; se under Frukter. Margarin; se Smör. fat Melass Metaller: stilar (typer), patriser och linjer för boktryckerier eller bokbinderier samt kvadrater, regietter, steg och annat dylikt fyll låda nadsmateriel Mjölksocker; se under Socker.

106 985

60 I Taraprocent

Natriumhydrat (kaustikt na tron; kaustik soda), flyjärnfat tande Nejlikor och nejlikstjälkar enkel bal omalna dubbel bal dubbel bal av bast. Nötkärnor; se under Frukter

2 17

15 3 5

110 Nummer

V a r u s l a g

58 Nötter; se under Frukter.

926 920

920, 921

959 22

Emballage, för vilket tara utgår

Taraprocent

Oleomargarin fat 15 Oljesyror: lin-, rov- och raps- » 18 Oljor: feta, vegetabiliska: linolja, rå, blekt eller kokt; rov- och rapsolja, även blåsta, samt andra liknande blåsta oljor; ävensom smörjoljor, utgörande en blandning av mineralolja och fet olja, försåvitt den senare är huvudbeståndsdelen fat 18 damejeanne med enkel korg 20 terpentinol ja » med dubbel korg 30 fat 18 Ost träbalja, då bruttovikten utgör 100 kg eller därunder 13 » då bruttovikten utgör mer än 100 kg men ej mer än 140 kg 12 » då bruttovikten utgör mer än 140 kg 8

209, \ packe med bottnar av trä ... 211—214/ Papper 215 smärgel-, glas-, sand- och annat slip- eller polerpapper 788 Patriser för boktryckerier eller bokbinderier; se under Metaller. 92 Peppar: omalen bal 59 Persikokärnor; se under Frukter. 60 Plommon, torkade; se under Frukter. 59 Plommonkärnor; se under Frukter. 300 Polerduk packe med bottnar av trä ... 215 Poler- eller slippapper; se under Papper. Pomeransskal; se under Fruk-j 57 ter.

I 41

Ill

Nummer

V a r u s 1a

Emballage, för vilket tara utgår

Taraprocent

Potatis: rå: av det löpande årets skörd och inkommande under tiden 1 janubal ari—30 juni videkorg Potatismjöl och annan stärbal kelse låda fat

2 13 12

920 33

Rapsoljesyra; se Oljesyror. Risgryn

1,5

920 57

Rovoljesyra; se Oljesyror. Russin; se under Frukter.

126 Saft, bär och frukt-, samt andra drycker, ej särskilt nämnda, innehållande högst 2 7.. volymprocent fat, då bruttovikten utgör alkohol 20 mindre än 50 kg » då bruttovikten utgör 18 50 kg eller däröver damejeanne med korg och Salpetersyra 15 packning damejeanne med korg och Saltsyra 15 packning Sandpapper; se under Papper. 3 bal Senap: omalen 15 fat 12 Sirap Slip- eller polerpapper; se under Papper. Smärgelpapper; se under Papper. Smör, naturligt och konst11 fat gjort (margarin) Socker: 10 låda kandi1 krossat eller pulveriserat enkel bal 2 dubbel » fat, då brutto vikten utgör 400 kg eller därunder » , då brutto vikten utgör mer 7 än 400 kg 12 sågat eller hugget i bitar låda 3 papper topp-

978 977 215 89 105 215 215 23, 24 103, 104

bal fat

2 5

112 Nummer

V a r u s 1a

Socker: (forts.) andra slag 106, 107

Emballage, för vilket tara utgår

bal av enkel väv » » dubbel väv, bast eller säv

druv-, frukt-, malt-, mjölkoch stärkelsesocker fat låda 29—32, 34 Spannmål, omalen och målen bal 67 Sparris, färsk; se under Köksväxter. 117, 119 Spritdrycker, innehållande mer än 25 volymprocent alkohol; ävensom sprit och absolut alkohol fat av järnplåt: då brutto vikten utgör 400 kg eller därunder .... då bruttovikten utgör mer än 400 kg men ej mer än 700 kg då bruttovikten utgör mer än 700 kg arrak fat av t r ä : helläglar andra fat: då bruttovikten utgör 50 kg eller därunder då bruttovikten utgör mer än 50 kg andra slag fat av trä: då bruttovikten utgör 50 kg eller därunder då bruttovikten utgör mer än 50 kg Stearin fat eller låda Stenkolstjära, beredd till bestrykning av tak o. dyl. fat .. Stilar (typer) av metall låda Stärkelse bal .. låda fat .. Stärkelseklister; se Dextrin. Stärkelsesirap fat Stärkelsesocker; se under Socker. Svavelsyra damejeanne med korg och packning Svavelsyreanhydrid lerkrus

113 V a r u s 1a

Nummer

Emballage, för vilket tara utgår

papper, enkelt » dubbelt .... pappask trärullar i papper » » pappask fat

286 Sytråd av bomull

947 Såpa

145 Tagel: annat (än rå tagel), krusat tagel och tagelrep bal härunder inbegripna Tapeter, tapetbårder härunder inbegripna Terpentinolja; se under Oljor. Trycksvärta; se under Färger. Tråd, av lin, hampa, ramie och andra vegetabiliska spånadsämnen: pappask nystad trärullar i pappask bal icke nystad papper fat Träsprit bal Tvål, andra slag låda

216, 217 959 1018

284, 285

960 946 39 121, 122

Vermiceller Vin

bal låda fat, då bruttovikten utgör mindre än 450 kg » då bruttovikten utgör 450 kg eller däröver: vin med en alkoholhalt av 14 volymprocent och därunder » med en alkoholhalt av mer än 14 men ej mer än 25 volymprocent...

52 Vindruvor; se under Frukter

57 Äpplen, skal och kärnhus därav samt s. k. chopped apples; se under Frukter. fat .... Ättika och ättiksyra butelj

981—983

4372.

Taraprocent

114 Register till tulltaxan. A. Absint Acetat: blybutyl- och metylcyklohexanol- (adronol-)

natrium-

Ackumulatorer och delar

Tulltaxenummer.

1000 1000 1000 1000 980 1000 1000 987 1000 1000 1000 1000 992 984 1000 1000 1000 1000 494 o. anm.

Ammoniumborat Ammoniumbromid 997 Ammoniumfluorid 1006 Ammoniumformiat 1006 Ammoniumfosfat 996 Ammoniumhyposulfit .... 995 Ammonium jodid 996 Ammoniumkar bonat 994 Ammoniumklorat 960 Ammoniumklorid 960 Ammoniumkromat 885 Ammoniummolybdat .... Ammoniumnitrat 859 - 8 6 0 Ammoniumoxalat 234 Ammoniumperborat Ammoniumsulfat 299 Ammoniumsulfit 1006 Ammoniumtartrat 234-- 2 3 5 Ampelskålar av sten

Adresskort Adresslappväv (s. k. labelklot) Adronolacetat Affärscirkulär Alabaster, konstgjord: arbeten därav 494, 496-- 4 9 7 Alabasterglas 533 arbeten därav, ej s. n.*) 534 221-- 2 2 4 1045 Alkohol, absolut 119-- 1 2 0 Aluminium: arbeten, ej s. n 776-- 7 7 8 , 780 Se i övrigt Plåt, Rör etc. oarbetad, ävensom skrot 738 Aluminiumsulfat 989 Alun 988-- 9 8 9 Ambroin, oarbetad och arbeten därav, ej s. n 1099, 1101 640 Ammoniak, kaustik 986 Ammoniumbensoat 1000 *) Ej s. n. = ej särskilt nämnda.

upphängningsanordningar därtill Anilinfärger Anilinolja (anilin) Ankare Antimonföreningar Antändningsrör Apelsiner Apelsinskal, torkade eller saltade Apoteksvaror Apparater; se deras benämningar samt under Maskiner och Maskindelar.

764 1015 1004 88 631—632 738 1000 1038 55 57 1056

115 Tulltaxenummer.

Tulltaxenummer.

Apparattavlor, elektriska 867 Appreturmedel 948—950, 1043 Aprikoser, torkade 60 Aprikoskärnor 59 Arachidmandel 59 Arachidolja 922—923 Arbeten av oädel metall utan avseende å metallens art (VII C) 781—790 Arkivdörrar 700 Armatur 847—850 o. anm. Arrak 117—118 Arrowrot 42 Arsenik 976 Arsenikföreningar 1000 Asbest 468 arbeten därav, ej s. n. 478—479 Asfalt 473 arbeten därav, ej s. n. 498 Asfaltfilt 205 Asfaltkitt 473 Asfaltmastix 473 Asfaltpreparat för bestrykning 955 Asfalttakpapp 205 Aska 472 Askar 1058—1062 Attrapper 1058—1062 Autografmassa samt arbeten därav 1047 Automobildelar 912—913, 969 o. 974 Automobiler 912 Avdelningsskärmar 417 Avfall: animaliskt, ej s. n. >.... 150 kautschuks- samt förslitna kautschuksvaror 961 läder132 mineraliskt 472 pappers204 spånadsämnes236—237 vegetabiliskt-, ej s. n. 181 ej s. n. 1105 Axelämnen, svarvade, släta, cylindriska 590 Axlar, släta, apterade ... 842—843

Axlar, vevSe även Järnvägs- och spårvägsmateriel. Azaleor

836—837 76 anm.

B. Badkar av lera, ej fajanseller porslinsvaror 521 Bajonetter 713—714 Bakelit, oarbetad och arbeten därav, ej s. n.... 1099, 1101 Bakpulver 39 Bakverk, finare 100 Balata; se Kautschuk. Balkjärn (Alt. II) 581-583 Balsam 957 Bananer: färska 51 torkade 56 Band, snören, spetsar, strumpstolsarbeten, sadelgjordsväv, nät, tekniska artiklar m. m. (V D) 379-405 Band av spånadsämnen: elastiska 379—380 arbeten därav, ej s. n. 431 för tekniskt bruk, innehållande silke 381 ej s. n 382—386 Band, broms-; se Bromsband. Bandjärn 592—599 Bariumkarbid 999 Bark 181 Barnmjöl 107 Barnvagnar 916 Barometrar 876 Bast: arbeten därav: hattflätor 457 mattor till varuemballage 198 rep , 198 andra arbeten, ej s. n. 199—201,203 Batterier till ackumulatorer 859 Bauxit 468

116 Tulltaxenummer.

Beck, ej s. n. Beckpreparat för bestrykning Behållare, av andra oädla metaller än järn

473 955 771 o. anm.

järnplåt med invändig beklädnad av aluminium .... anm. t. 721—722 o. 724 huvudsakligen smidbart j ä r n (med maskinella anordningar) 796—798 Belysningsartiklar av sten 494 o. anm. upphängningsanordningar därtill 764 Ben: arbeten därav, ej s. n. 177—179 oarbetat 149 Benkol 1014 Benmjöl 150 Benprecipitat 1029 Bensin 917 Bensoater av metaller eller ammonium 1000 Bensoesyra 979 Bensololjor 956 Bensvärta 1014 Bergmannsrör 873—874 Beslag, ej s. n., av järn: för byggnader, möbler m. m 703—704 för seldon eller remtyg 706—707 Besättningsartiklar, ej s.n., av spånadsvara... anm. t. 387—388 Betongarbeten; se Cementarbeten. Bettlar 649 Bijouterivaror av annat ämne än guld, silver eller platina 1081 Bilder, ej s. n., å papper etc 232—233 o. anm. Bilderböcker för barn .... 233 Bilor 646 Bindgarn; se Tågvirke. Bindsulläder; se Sulläder.

Tulltaxenummer.

Bittermandelolja 933 Blad; se Kvistar och blad. Bladguld 787 Bladsilver 787 Blanketter 228, 234 Bleckvaror; se Plåtvaror. Blindskrift 229 Blixtljuspreparat 1040 Block: hugg184 hårdgummi963 korkavfalls194 lyft834 sko186 Blockvagnar 834 Blod 150 Blodlutsalt 998 Blommor och blomdelar: konstgjorda 1073—1074 naturliga, avskurna: till prydnad användbara 74 andra slag 75 Blomsterlökar 43 Bly: arbeten, ej s. n 776—779 Se i övrigt Plåt, Rör etc. oarbetat, ävensom skrot 738 Blyacetat 997 Blyertspennor och blyertsstift 1026—1027 Blysocker 997 Blyull 738 Blyättika 997 Blår 236 Blåsbälgar 807 Blåsinstrument 886-887 Blåsyra (cyanväte) 998 Bläck och bläckpulver.... 1025 Bländare till fotografikameror 882 Bobiner, av papper 220 trä 187 Boetter till ur 901-902 Boggier 627 Bogspröt 180 Bojar, liv-, av kork 195 Bokbindarklot 299

117 Tulltaxenummer.

Bokpärmar, ävensom delar därtill av papp etc. Bok-, sten- och koppartrycksfärger: trycksvärta ej s. n Bolstrar Bomolja Bomull: kardad okardad Se i övrigt Garn,Vävnader etc. Bomullsfröolja Bomullskrut Borater och perborater av metaller eller ammonium Bordsartiklar, av cement gips metall: oädel, annan än järn annan; se metallen, arbetad, sten Borrar: modellspiralej s. n Borrhylsor Borrsockar Borrsvängar Borst Borstar ämnen för infattning därav (s. k. borstträn) Borstbindararbeten Borsthållare (för elektriska maskiner) Borstvalsar Borsyra Bottenplåtar till spåranordningar Boxhandskar Brandposter Briketter, kol- och torvSe även Malm.

223—224 1018 1019 419—420 922—923 238 236

922—923 1032 1000 504 501 776—778 494 678 672 673 672 673 674 144 174-176 186 174—176 857 839—841 979 624 162 563 470

Tulltaxenummer.

Brissling (sprats) etc., inlagd såsom sardiner .... 114 Broccatbrons 1011—1012 Broddar 689 Broderier 427—429 Brom 976 Bromider av metaller eller ammonium 1000 Bromsband, innehållande asbest 478 Broms- och pedalgummi 973 Bronsfolier 1023 Bronspulver 1011—1012 Brotschar 672 Brunnar av lera 520 Brynen av trä 186 Brynstenar 485—486 Bräckjärn 641 Brännmaterialier, ej s. n. 470 Bröd 100—101 Buffertar: hov- och andra av kautschuk 966 till järnvägs- och spårvägsmateriel 629 Bultar: järn691—693, 695 skarv- och syll-, med muttrar 691 av andra metaller 767—768 Bultsaxar 662 Burkar av glas 545, 547—549 Buteljhylsor av halm ... 201 Buteljkorkar 196 o. anm. Buteljlack 1052 Butylacetat 1006 Byggnadsgjutgods, ej s. n. 564—567 Byx- och västspännen .... 783 Bågfilsblad 659 Båglampor 864 Båtar 906—907 Bälten och delar därtill, av läder eller skinn 158 spånadsvara: med metalltråd 453—454 andra 421—423 —»— liv-, av kork 195 Bär; se Frukter och bär. Bärsaft 126—127

118 Tulltaxenummer.

Böcker: bilder- och målar-, för barn blindskriftsnotis- och andra med inbundet rent eller linjerat papper tryckta, ej s. n Bönor: tjänliga till människoföda andra

Tulltaxenummer.

Cirkulär, affärs234—235 Citroner 55 233 Citronskal, torkade eller 229 saltade 57 Citronsyra 979 Compoundstål 579 223—224 Compoundstålplåtar 602 229 Cyanid, kalium- eller natrium998 Cyanväte 998 30 Cyklohexanolacetat 1006 28 Cylindrar: av järn för förtätade gaser 616 o. anm. t. 975 pump-, av lera 519 vals-, ej s. n 839-841 Celluloid, cellon, cellofan, —»— och slidskåp, bearoarbetade och arbeten betade, för maskiner ... 835 därav, ej s. n. 1099 -1101 Celluloidknappar 1085 Cellulosavadd 211—213 Cement: D. för byggnadsändamål... 475 marmor474 Dadlar, torkade 60 Cementarbeten 503—506 Damejeanner av glas 546—549 Cementmosaik: arbeten Dammsugare, elektriska 856 därav 503—505 Dammvippor 176 Centralställverk 487—489 627 Defibrörstenar o. anm. Deglar av lera eller graCentrifuger, fettbestämfitmassa 518 nings-, jäst- och slam- 831— 832 Degras 925 Ceresin 918 Desinfektionsmedel, innearbeten därav, ej s. n. 943 — 944 hållande 471 Chamottmurbruk cyanväte 998 236 Charpi tvål, såpa m. m 948—950 1029 Dextrin Chilesalpeter 1043 110 Digelpressar Choklad 820 57 Dinasmurbruk Chopped apples 471 Cigarrer, cigarrcigarretter Disklådor av lera, ej faoch cigarretter anm. t. 131 ! jans- eller porslinsvaror 521 Cigarr- och cigarrettmunDjur, levande, samt nästycken 1096— 1097 rings- och njutningsCikorierot 41 medel m. m. (I) 1—131 785 Djur, levande, samt matCirkelbestick varor av animaliskt Cirkelknivar 6 5 1 --653 ursprung (I A) 1—27 Cirklar: 649 Djur: av järn 785 döda, ej ätbara 1105 andra .... 673 levande 1—6 »— skär-

119 Tulltaxonummer.

Tulltaxenummer.

Djurdelar: ätbara, ej s. n varor därav, ej s. n.... ej s. n Djurfett, ej s. n Dokumentskåp av järn ... Dolkar Dosor: till isoleringsrör andra; se Askar. Draggar Draginrättningar till järnvägs- och spårvägsmateriel Draglim Draperier, avpassade: av ull andra, se Vävnader. Drev Driv- och urfjädrar

8—9 26 150 925 700 713—714 874 631—632 629 1047 323 236 683 o. anm.

Drivremmar; se Remmar. Droppsäckar 412 Druvsocker 106 Drycker och tobak (I F) 116—131 Drycker 116—130 Duk: metalltråds- (ej järn)... 765—766 poler300 press-, av ull 322 segel-; se Segelduk. stängsel- och annan järntrådsanm. 3 t. 592—599 Dukar, avpassade: bomulls335—336 silkes(plyschartade borddukar) 317 ylle323 andra; se Vävnader. Dukar, skur- och puts405 Dun 147 Dykardräkter samt delar därtill 970 Dynamit 1034 Däcksglas 533 arbeten därav, ej s. n. 534 Dämprullar 851—855 Dörrstängare 701—702

E. Ebonitpulver 961 Eburin, oarbetad och arbeten därav, ej s. n 1099, 1101 Economisers 800 Eldningsapparater för ångpannor och gasverk 799 Eldstadsroster: till eldningsapparater 799 ej s. n 560 Elektriska ledningskablar, linor och snören 756—764 Elektriska maskiner och apparater m. m. (VIII B) 851—875 Elektroder, sammanfogade 859 Elektrotekniska specialapparater och delar därtill, ej s. n 875 Elektrotyper 790 Element (elektriska) 859-861 Elevatorskopor av järnplåt 723 Elfenben och arbeten därav; se Ben. Emaljfärger anm. t. 1020 Emaljmassa 531 Emaljvaror,.ej s. n 555—556 Emaljögon 553 Emulsorer 831—832 Erikaväxter 76 o. anm. Essens, saffran98 Essenser, estrar och andra välluktande ämnen, ej s. n 934—935 Esterhaltiga lösningsmedel 1008 Esterharts 957 Eter, etyl1005 Etiketter av papper 228, 234 Etuier, med eller utan tillbehör, ej s. n 1058—1062 Etuier, verktygs- (med verktyg) 679 Etylenglykol 930 Etyleter 1005 Ewarts kätting 617

120 Tulltaxennmmer.

Extrakter: garvämnesköttmalt-

1041 26 107 o. anm. 98

saffran-

F. Fack, förvarings-, av järn 700 Fackverk 623 Fajans; se Porslin, oäkta. Fanerskivor samt s. k. kryssfaner (ej av furu eller gran) 183 Fartyg och fordon (VIII B) 906—916 Fartyg 906—907 Fasonjärn 592—599 Fason järnsaxar (över 8,000 kg) 812 F a t av järnplåt och aluminium ... anm. t. 721—722 o. 724 Fendertar av kork 195 Fenylendiamin 1004 Fernissa, olje921 Ferro- och ferricyanider av kalium eller natrium 998 Ferrolegeringar 558—559 Ferrosulfat ."! 990 Fettbestämningscentrifuger 831—832 Fettspaltningsreaktiv .... 977 Fettämnen: djurfett, ej s. n. 925 ullfett 925 vegetabiliska, ej s. n. 924 Fiber: krusad 201 vulkan207 Fiberarbeten, ej s. n. 199—201, 203 Fiberpapp 207 Fickur 896—897 delar därtill 901—905 Fikon, torkade 57 F i l a r och raspar 675—677 Filklovar av järn 674 Film, fotografisk 1100

Tulltaxenummer.

Filt: asfalt- och tjärstampad: vattentät annan vävd, av bomull (maskinfilt) ull (ändlös eller rundvävd maskinfilt)... annan; se Vävnader. Filtar, avpassade, av silkesavfall, s. k. italienska ull Filterpressar Filtstumpar Fingerborgar av oädel metall Finkelolja Fisk Fisknät ;. Fiskredskap, andra än nät Fiskrom, beredd Fjäder Fjäderbössor Fjäderhammare Fjäderharvspinnar Fjäderpennor, spjälkade och kluvna Fjäderpälsverk, konstgjort Fjädrar: järn-: driv- och ur-

205 301—304 375 — 378 329 322

316 323 846 464 783 939 12—14 401—402 1090 15—17 146—148 716 808—811 636 149 1075 683 o. anm.

formade, till beklädnadspersedlar o. dyl. 681—682 järnvägs- och spårvägs629 kultivators636 vagns- och spiral-, ej s. n 630 —»— prydnads1075—1076 Fjärilar, skalbaggar, prydnadsfjädrar o. dyl.: efterbildningar därav (se Blommor, konstgjorda) 1073-1074 Flaskkorkar 196 o. anm. Flaskor av glas 545—549

121 Te 11 taxenummer.

Tulltaxenummer.

980 Flinta 468 Fosforsyra, kresol-(kresyl-) Flodhästhudar 133—134 Fotografialbum samt delar därtill 222 Flodhästtänder: arbeten Fotografikameror 880—881 därav; se Ben. delar därtill 880—882 Floretter 713—714 1091—1092 Flott 927 Fotografiramar Fotografisk film 1100 Fluorider av metaller eller 542 ammonium 1000 Fotografiska torrplåtar ... 211 Fluorvätesyra 979 Fotografiskt papper 229 Flusspat 468 Frimärken för samlingar Frimärksalbum samt delar Flyglar; se Pianon. därtill 221 Flygplan 912 696 Fläktar, elektriska 856 Friserkardor Frukter, bär, grönsaker, Flänsar, av blommor och levande icke smidbart gjutjärn 562—563 växter m. m. (I C) ... 51—82 smidbart järn 616 Fläsk 1 0 - 1 1 Frukter och bär: ätbara: Flätor av säv 198 färska eller enbart —»— se även Hattflätor. kokade 51—55 Flöjter 886 inlagda i sprit, ättika Fodral: eller olja eller sylhatt1068—1069 tade 61-62 paraplyanm. t. 1058—1060 torkade eller saltade 56—60 ej s. n 1058-1062 icke ätbara, ej till prydFolier: nad 63 brons- o. färg1023 konstgjorda och delar stanniol o. dyl. 786 därtill 1073—1074 Fonograf er och delar samt Fruktsaft , 126—127 tillbehör därtill 890 Fruktsocker 106 Fordon, ej s. n 912 Fräsar 672 Formalin 1002—1003 Frö ' 44—48 Formar för industriella Fröstoft (sporer) 48 ändamål, av Fyllnadsmateriel av oädel gips 499 metall 788 trä 186 Fyrverkeriarbeten 1040 Formiater av metaller Får 4 eller ammonium 1000 Fäkthandskar 162 Formstycken av korkavFälb; se Vävnader. fall 194 Fältspat 468 Fänkol 88 Fosfater: Färger och färgningskalium-, natrium- och ämnen m. m. (XB).... 1008—1028 ammoniumfosfat .... 980 råfosfat 468 Färger och färgämnen: glas- och porslins1010 superfosfat 1029 jord- och mineral1010 tomasfosfat 1029 kimrök och liknande Fosfor 976 svarta färgämnen .... 1013 Forsforhydrid 976 organiska, konstgjorda 1015—1016 Forsforseskvisulfid 976 smör- o. ost1017 Fosforsyra 980

122 Tulltaxenummer.

Färger och färgämnen: (forts.) beredda med olja, ej s. n.

1020 o. anm.

beredda med annat bindemedel (målarfärger) 1021—1022 för färglådor 1024 i tuber, glas etc 1024 ej s. n 1023 Se i övrigt deras benämningar. Färgfolier 1023 Färglådor 1024 Färgstift 1027 Färgträ 181 Fästklovar 674 Fönsterglas 536—541 arbeten därav, ej s. n. 544 Förbindningsjärn (mellanstag) 625 Förbränningsmotorer .... 803—806 o. anm. Förhydningspapp 205 Förladdningar av nöthårsfilt etc 375 Förspinning 254, 258 Förvaringsfack av järn 700 Förvärmare: mjölk846 rökgas800 ej s. n 795—798

G. Gafflar, av järn, bords- och hushålls656—657 andra oädla metaller 773—775 Galalit, oarbetad och arbeten därav, ej s. n. 1099—1100 Galalitknappar 1085 Galler, tork-, av järntråd anm. 3 t. 592—599 Gallussyra 1041 Galoscher 974 Galvanotyper 790 Gardiner, avpassade: bomulls335—336 ylle323

Tulltaxenummer.

Gardiner, avpassade: (forts.) andra; se Vävnader. —»— av trådgardins vävnad eller tyll, hopsydda, fållade etc 418 —» rail416—417 Gardinvävnad, tråd390 Garn, tråd, tågvirke och linor (V B) 239—298 Garn: bind- och segel-; se Tågvirke, effekt- eller fantasi-, av bomull 268—269 silke i förening med annat spånadsämne anm. t. 239—240 ull 250—251 falskfärgat anm. t. 242—285 grisailleanm. t. 242—285 kabel288 skörde288 snilj251 —»— av bomull 254—270 i smärre uppläggningar 270 jute 273—277 kokostågor 271—272 konstsilkefibrer 241 ull 242—252 i smärre uppläggningar 252 andra djurhår än ull 253 vegetabiliska spånadsämnen, andra än konstsilke, bomull, kokostågor och jute 278—285 Garneringsartiklar, ej s. n., av spånadsvara anm. t. 387—388 Garvarfett 925 Garvningsämnen: organiska, konstgjorda 1041 vegetabiliska 181 Garvsyra 1041 Garvämnesextrakter 1041 Gaser, förtätade 975 Gasmätare 878 Gasreningsmassa 472

123 Tulltaxenummer.

Tulltaxenummer.

Glasvaror: (forts.) Gaudafil, oarbetad och ej s. n 555—556 arbeten därav, ej s. n. 1099 o. 1101 Glasyrmassa 531 Gelatin och arbeten där879 av 1046 Glasögon 468 Generatorer, elektriska .... 851—855 Glimmer arbeten därav, ej s. n. 480 Gevär 716 532 Gevärstocksämnen 180 Glitter 231 Gips, bränd 474 Glober 1042 Gipsarbeten 499—502 Glutenlim 930 Gipssten 468 Glycerin 862—863 Gladiolusrotknölar 42 Glödlampor kol- och metalltrådar Glansguld 787 samt socklar därtill 868 Glas och glasvaror (VID) 531—556 Glödlampshållare 870 Glas: 1054 alabaster- och opal- .... 533 Glödnät 1054 arbeten därav, ej s. n. 534 Glödstrumpor däcks533 Golvbeläggningsmaterial anm. t. 475 856 arbeten därav, ej s. n. 534 Golvbonare, elektriska .... Golvoch väggplattor; se fönster- och spegel- ... 536—54*1 Plattor. arbeten därav, ej s. n. 544 optiska: Grafit 470 infattade, ej s. n 879 Grammofoner och delar lösa, oinfattade 553 samt tillbehör därtill 890 rå-, gjutet i skivor .... 533 Granfrö 47 arbeten därav, ej s. n. 534 Gratulationskort 232 sidventil535 Grenar och kvistar 181 trottoar533 arbeten därav, ej s. n. 199—203 arbeten därav, ej s. n. 534 Grifflar 491 Glas till termosflaskor .... 549 Grisaillegarn anm. t. 242—285 Glasburkar 545, 547—549 Grus 468 Glasdamejeanner 546—549 Gryn, av Glasflaskor 545—549 spannmål: Glasisolatorer 552 havre 32 Glaskrubbor 535 ris 33 Glaslinser 553 ej s. n 34 Glasmassa 531 andra vegetabilier 39 Glasmålningar 543 Grålumppapp 205 Glaspapper 215 Grålumppapper 209 Glaspulver 532 Grädde 20—21 Glaspärlor, oinfattade .... 1079 Glasrör 5 5 0 - 5 5 1 Gräs: till prydnad användGlasskärv 531 bart 81 Glasstavar 550 tränsat eller upprispat 201 Glastakpannor 535 ej s. n 82 Glastegel 535 Glastråg 535 —»— arbeten därav: hattflätor 457 Glasull 531 ej s. n 198—201, 203 Glasvaror: Gräsklippningsmaskiner.. 638 laboratorieartiklar, ej Grönsaker; se Köksväxter. s. n 551

124 Tulltaxenummer.

Guld: arbetat bladguld och glansguld oarbetat, ävensom skrot Gulddragararbeten Gulddragartråd Guldslagarhinna Gummi: nativt, ej s. n regenererat Se även Lim och Kautschuk. Gummigutta Gummihartser Gummiklackar och -sulor Gurkor Gut Guttaperka; se Kautschuk. Gångjärn (av järn) Gåslever Gåsleverpastej Gängtappar, gängbackar, gängkloppor Gödsel Gödselmedel, oorganiska, fosforsyrehaltiga, ej s.n. Gödselspridare Göten av järn

Tulltaxcnummer.

Handpressar (icke litografiska) 820 Handskar: 787 arbets159 791 fäkt- och box162 451—454 ej s. n. (skinn-) 160 451 Handtag av trä till red161 skap eller verktyg 186 Harnesk till jacquard1044 maskiner 846 961 Harts 957 Se även Sulfatharts o. Gummihartser. 1044 Hartslim 958 1044 Hartsoljor 956 966 Hartstvål 958 66 Haspar av järn 703—704 236 Hattar 460—466 Hattflätor 457—459 703—704 Hattfodral 1068—1069 7 Havre 28 27 Havregryn 32 Hejare 808—811 672 Hektografmassa samt ar150 beten därav 1047 Hemfärger 1016 1029 Hjorthornssalt 987 828 Hjul: 578 järnvägs- och spårvägs628—629 vagns-, av trä, utan gummiringar 187 Se även Kugghjul och H. Svänghjul. Hagel 739 Hjuldelar samt ämnen därtill av trä 187 Hakar och hyskor 783 Halm 50 Hjulringar: järnvägs- och spårvägs628 Halmarbeten 1 9 8 - 2 0 1 , 203 kautschuks-, massiva ... 972 Se även Hattflätor. 652 — 653 Halmknivar 637 Holländarknivar av järn 106 Halmpapper 209 Honung Halmpressar 827 Horn: Hammare 643—645 arbeten därav, ej s. n. 177, 179 ång-, luft- och fjäder808—811 oarbetat 149 o. anm. Hornborst 149 Hampa 236 Hornmjöl 150 Se i övrigt Garn, VävHovbuffertar 966 nader etc. Hudar, skinn, tagel, ben, Handkardor och handhorn m. m. (II A) 132—150 kardläder 696—697 Arbeten därav (II B) 151—179 791—793

125 Tulltaxenummer.

Tulltaxenummer.

Hudar och skinn, ej pälsverk: beredda: sul- och bindsulläder samt valross- och flodhästhudar andra slag oberedda Huggare Huggblock samt fotställningar därtill Huggjärn Humle Husgerådspersedlar, gamla och brukade Hushållsartiklar av papp etc Hushållsgjutgods, ej s. n. Huvar (rördelar), av icke smidbart gjutjärn smidbart j ä r n Hydrat (hydroxid): kalium- och natriummetall-, ej till annat nummer hänförligt... Hydrosvavelsyrlighet, salter därav Hyposulfiter av metaller eller "ammonium Hyskor och hakar Hyveljärn: maskinej s. n. Hyvelstockar, av järn trä Hyvlar: för bearbetning av trä rak- och delar därtill Håljärn Hår Arbeten av människohår eller efterbildningar därav Se även Vävnader. Hårnålar Hårsaxar, tandade Häktor, hyskor och hakar Hängmattor

Hängslen, ävensom delar därtill, av läder eller skinn .... spånadsvara Härdugnar, elektriska .... Härvor (för elektriska maskiner) 133—134 135—136 Hästar 132 Hästräfspinnar 7 1 3 - 7 1 4 Hästskor Hästskosöm, hästskohakar och broddar 184 649 Hästskyltar och delar därav 49 Hö 1104 Höpressar Hörn järn (beslag) 228 564—567

158 421 — 423 708 857 1—2 636 639 689 151 50 827 703-704

562—563 616 985 1000 1000 1000 783 647—648 649 650 185 650 654 649 236

Ingefära 92-93 Inläggssulor för skodon... 1071—1072 Instrument och ur (VIII C) 876—905 Instrument: grammofoner o. dyl. ... 890 musik883—889 ej s. n 891 Instrumentskåp av järn 700 Instrumenttavlor, elektriska 867 Isolatorer: glas552 porslins522—523 Isoleringsmassa 477 arbeten därav 507 Isoleringsrör 873—874 Ister 927

Jacklister Jacquardkort 173 Jod Jodider av metaller eller ammonium, ej till an781 nat nummer hänförliga 664 783 Jordarter, ej till annat nummer hänför liga .... 401-402

875 220 976 1000 468

126 Tulltaxenummer.

Jordfärger, ej s. n Jordgubbar Jordnötolja Jordnötter Jordvax (ozokerit) Julgransprydnader Jute Se i övrigt Garn, Vävnader etc. Järn och stål samt arbeten därav (VII A)... Smidbart järn och stål samt arbeten därav (VII A-.2).... Tackjärn och gjutgods därav (icke smidbart) (VII A:l) Järn: byggnads-, möbel-, hushålls- och renhållningsgjutgods ferrolegeringar gjutgods, ej s. n.: icke smidbart smidbart; ävensom andra varor av smidbart järn granulerat tackjärn, stålsand och järnsand samt lyonerspån göten, smältstycken, råstänger och råskenor; ämnen, plåtämnen, stålull och s. k. pulveriserat järn kallvalsat eller kalldraget kiseljärn, kiselmanganjärn plåtar ämnen därtill plåt- och bleckvaror, ej s. n rör och rördelar: av icke smidbart gjutgods kalldragna

1010 53—54 922—923 56 918 1089 236

Tulltaxenummer.

J ä r n : (forts.) valsade eller varmdragna

vinkelrör o. dyl., muffar, flänsar etc skrot stänger, varmvalsade med invalsade mönster e t c , compound557—737 stål; ävensom stänger till betongarbeten tackjärn 578—737 tråd; ävensom bandoch fasonjärn av högst 10 mm:s tvärsektion 557—577 varmvalsat f (Alt ^ eller smitt ' ejs?n KAlt-n) i 564—567 verktygs- och specialstål 558—559 Järnacetat Järnkonstruktioner 568—577 Järnoxid, ättiksyrad Järnsand Järnsvamp 726—737 Järnvitriol Järnvägs- och spårvägsmateriel (av järn): 560 axlar, raka boggier bottenplåtar buffertar och delar därtill 578 centralställverk och delar därtill 586—591 o. anm. draginrättningar .... fjädrar 558—559 förbindnings järn .... 600—611 hjul, ej bearbetade, 578 hjulringar hjulsatser, bearbetade 720—725 lösa hjul klämplattor koppelanordningar... 561—563 mellanstag 614—615 omkastare till spåro. anm. växlar

612—613 o. anm. 616 557

579 557

592—599 581—583 °* a n m 581-585 o. anm. 580 996 623 996 560 557 990 628—629 627 624 629 626 o. anm. 629 629 625 628 629 625 629 625 625

127 Tulltaxenummer.

Järnvägs- och spårvägsmateriel: (forts.) rundjärnsstag räls- och mellanklotsar skarv- och syllbultar med muttrar skarvjärn skenor skenskor spårkorsningar spårramar spårväxlar stödskenor syllar underreden till järnvägs- och spårvägsvagnar vändskivor och delar därtill växeltungor delar, ej s. n., till spåranordningar.... delar och tillbehör, ej s. n., till signalsäkerhets-, växelförreglings- och vägbomsanordningar... Järnvägsvagnar Se även Järnvägs- och spårvägsmateriel. Jäst Jästcentrifuger Jästpulver

625 624

691 624 581 625 624 624 624 624 624 627 625 624 625

627 o. anm. 909—911 102 831—832 39

K. Kabelgarn 288 Kabelmassa 473 Kablar av andra oädla metaller än järn: elektriska lednings756—764 andra anm. t. 752—755 Kaffe 83—84 Kaffesurrogat: med tillsats av kaffe.... 84 annat 112 Kakao 86—87

Tulltaxenummer.

Kakel och kakelugnsornament 529—530 Kalciumacetat 995 Kalciumkarbid 999 Kalciumnitrat 1029 Kali, kaustikt 985 Kaliumcyanid 998 Kaliumf erricyanid 998 Kaliumf errocyanid 998 Kaliumfosfat 980 Kaliumhydrat 985 Kaliumoxalat 984 Kaliumsilikat 989 Kaliumxantogenat .. 985 Kalk: karbol956 klor1001 släckt 468 ättiksyrad 995 Kalkkväve 1030 Kalksalpeter 1029 Kalksandsarbeten, ej s. n. anm. t. 503—506 Kalksandtegel 508 Kalkspat 468 o. anm. Kalksten 468 o. anm. arbeten därav; se Sten. Kamelior 76 o. anm. Kamfer 938 Kaminer, järn-, för elektricitet, gas etc 708 Kamämnen av celluloid etc 1099 Kanariefrö 44 Kanel 94-95 Kantiljer 451 Kaolin 471 Kappsäckar 1068—1069 Kapris 96 Kapslar av lera till kulkvarnar m. m 519 Karbid: barium999 kalcium999 kisel1000 metall-, ej till annat nummer hänförlig... 1000

128 Tulltaxenummer.

Tulltaxenummer.

Karbidkväve 1030 Karbolkalk 956 Karbolsyra 956 Karbonat: ammonium987 metall-, ej till annat nummer hänförliga 1000 Karborundum (kiselkarbid) 1000 Kardbeslag 698 Kardborrar 74—75 Kardemumma 97 Kardläder-, hand697 Kardor, hand696—697 Karnevalsartiklar av papp etc 227 Kartongpapp 206 Kartongpapper 212 Kartor 230—231 Kasein 1045 Kaseinlim 1047 Kassafack 700 Kassaskåp och kassakistor 700 Kassavalvsdörrar 700 Kassetter (se Fotografikameror) 882 Kastanjer 58 Kataloger 234—235 Kautschuk och arbeten därav (IX D) 961—974 Kautschuk: arbeten därav: plattor av rå kautschuk för skosulor 961 andra 963—974 oarbetad 961 upplöst eller i degform; ävensom konstgjord mjuk kautschuk 962 Kautschuksavfall samt f örslitna kautschuksvaror 961 Kautschuksskodon 974 Kaviar 16 Kedjesågar 660 Kedjor, järn617—622 Kemikalier för fotografisk framkallning etc 1057 Kemiska grundämnen och deras föreningar (X A) 975—1007 Kemiska preparat, ej s. n. 1057

Kikare 879 Kimrök 1013 Kirurgiska artiklar av kautschuk 974 Kisel 976 Kiselgur 468 Kiseljärn 558—559 Kiselkarbid 1000 Kiselmanganjärn 558—559 Kitt 941 asfalt473 Se även Näskitt. Klackar, gummi966 Klarinetter 886 Klensmidesstäd 640 Kli 35 Klinker 509—511 Klischéer 790 Klister, stärkelse1043 Klorater; se Klorider. Klorider och klorater av metaller eller ammonium 1000 Klorkalk 1001 Klorsvavel 976 Klosetter av lera, ej fajanseller porslinsvaror 521 ^ . f a n m . l t . 508—511 Klyvsten av lera....| a n m > t 512_513 Kläder, gång-, gamla och brukade 1104 Kläder och andra sömnadsarbeten, ej s. n., av spånadsvaror... 431 — 450 Klädespersedlar, av läder eller skinn 159 Klädnings-ochärmhållare 421—423 Klädskåp av järn 700 Klädsäckar 1068 Klämplattor 625 Knallpulver 1040 Knallsignaler 1040 Knappar 1082—1087 Knivar, av järn: halm637 maskin- och cirkel651—653 rak654 ej s. n 654—657 andra oädla metaller... 773—775

129 Tulltaxenummer.

Tulltaxenummer.

Knivblad, lösa 654, 657 Koppar och därav framställda legeringar: Knivskaft samt ämnen arbeten, ej s. n 776 - 7 7 8 , 780 därtill, av Se i övrigt Plåt, ben, horn, sköldpadd Rör etc. eller pärlemor 177 738 oarbetad, ävensom skrot celluloid, galalit m. 991 Kopparsulfat fl. formbara, konstse gjorda ämnen 1099 Koppartrycksfärger; Boktrycksfärger. kautschuk 964 991 Koboltoxid 1010 Kopparvitriol till Koffertar 1068-1069 Koppelanordningar järnvägs- och spårvägsKoffertnaglar 688 629 materiel Kokapparater för upp56 Kopra värmning med flytande 149 bränsle eller elektricitet 708 Koraller 672 Kokare (maskiner) 796 — 798 Kordongtrissor 202—203 Kokostågor 236 Korgmakararbeten 88 Koriander Se i övrigt Garn, Väv57 Korinter nader etc. 194—196 Koks 470 Kork: arbeten därav 196 Korkar Kol: o. anm. stenkol, koks, träkol; re30 470 Korn tortkol, oarbetat 643—645 481—484 Korpar (verktyg) arbeten därav, ej s. n. 820 483 Korrekturpressar Kolborstar Kort: 470 Kolbriketter adress-; se Adresskort. 487—489 Kollergångsstenar 232 gratulations1050 Kollodium 220 jacquard1032 Kollodiumbomull 225 spelKolonialvaror och krydvisit-; se Visitkort. 83-99 dor (I D) 232 vy976 Kolsvavla 26 Korv 866 Koltrådar till glödlampor 953 Kosmetiska medel, ej s. n. 835 Kolvar (för maskiner) .... 519 Kottar, av Kolvar av lera abies excelsa eller abies 801-802 Kondensorer 47 pectinata o. anm. 46 pinus silvestris 111 Kottiljongsartiklar Konfityrer av 113—115 Konserver 227 papp etc o. anm. Kraftmjöl 107 430 147 Kragar, stärkta och strukna Konstdun 228 1029—1030 —»— av papper Konstgödsel (X C) ... 519 957 Kranar av lera Konstharts Kreatursfoder: 927 Konstister 150 av animaliskt avfall... 1103 Konstnärsarbeten 50 ej s. n. Konstsilke; se Silke. 664 Kreaturssaxar, tandade . 236 Konstull 639 753—754 Kreatursskrapor Kontakttråd 980 Kresol(kresyl-) fosforsyra 867 Kontroller, elektriska 9 — 4372.

130 Tulltaxenummer.

Tulltaxenummer.

Krigsmateriel, ej s. n 717—718 Kvistar och blad, naturliga: Krita: till prydnad användfälld 1008 bara 81 målen eller slammad... 1009 andra slag 82 oarbetad 1008 519 pastell1028 Kylrör av lera 1094—1095 skol- och skräddar- etc. 1028 Käppar 1094 svart1027 Käppkryckor 180 Krollsplint 201 Käppämnen Kromacetat 996 Kärnor: aprikos-, persiko- och Kromalun 988 plommon59 Kromater av metaller nöt60 eller ammonium, ej till Kättingar av järn 617—622 annat nummer hänförliga 1000 Kättingstoppare och kättingkrokar 631—632 Kromoxid, ättiksyrad .... 996 100 Kromsyra 979 Käx, dessertKrossar, roterande 828 Kök av järn för eldning med gasformigt eller Krubbor, av flytande bränsle 708 glas 535 Köksartiklar av papp etc. 228 lera 520 Krukmakargods 529—530 Köksväxter, ej s. n.: färska eller enbart koKrut 1031—1033 kade 64—68 Kryolit 468 inlagda i sprit, ättika Kryssfaner (ej av furu eller olja eller syltade 70 eller gran) 183 saltade eller torkade ... 69 Kräftdjur 19 706—707 Kräftstjärtar 26 Kör- och ridstänger Kött 7-9 Kräppapper 212 varor därav, ej s. n. ... 26 Kuddar; se Sängkläder... 419—420 Köttextrakt 26 Kugghjul 842—845 Kullager och delar därtill 846 Kulor, av L. bly 739 kautschuk, till ventiler 972 Labelklot 299 lera, till kulkvarnar etc. 519 Laboratorieartiklar av glas 551 Kulsprutor utan lavetter 716 Lack 1052 Kultivatorspinnar samt Lacker 939—940 kultivatorsfjädrar 636 Lager: Kulör 108 kul846 o. anm. ej s. n 842—843 Kummin 88 Lagerblad och lagerbär, Kuverter 218—219 torkade 88 Kvadrater (för boktryckeLagerboxar 842—843 rier) 788 Lakrits 109 Kvarnstenar 487—489 Lampbrännare utan ytKvarts 468 betäckning 772 Kvistar; se Grenar och Lampglas 554 kvistar. Lampkupor 554—555

131 Tulltaxenummer.

Lampor, elektriska 862—865 Lampskärmar av spånadsvara 417 Lampvekar 398 Landsidor (till plogar).... 636 Lanolin 925 Lapis 993 Lava: arbeten därav för tekniskt bruk 488 Ledbultkättingar 618—619 Ledningsstolpar; se Lyktstolpar. Leksaker 1088 Lera 471 Lerjord, svavelsyrad 989 Lervaror (VI C) 508—530 Lervaror; se även Porslin. Lever; se Gåslever. Liar 637 Likör 116 Lim 1047—1049 gluten1042 harts958 Limläder 132 Lin 236 Se i övrigt Garn, Vävnader etc. Linjer för boktryckerier 788 Linoleummattor 305 Linolja 920—921 Linoljesyra 920 Linor, av blytråd 751 järntråd anm. 3 t. 592—599 756—764 + ii* - j / annan metalltråd | a n m < t 7 5 2 _ 7 5 5 Se även Tågvirke. Linskivor, ej s. n. 842—843 Litografisk sten 491 Litografiska pressar 821 Livbojar ochlivbälten av kork 195 Ljus 942 Ljusvekar 398 Lod till ur 905 Lokomobiler 833 Lokomotiv 908 Luftbössor 716 Luftfartyg 912

Tulltaxenummer.

Lufthammare

809 — 811 o. anm.

Luftväxlingsventiler av icke smidbart järn Luktvatten Lump Lyftblock Lyktor, elektriska Lyktstolpar av järnrör... Lyonerspån Lådämnen Lås, järnLäder: konstgjort limSe även Hudar och skinn. Läderavfall Läder och skinnarbeten Läskdrycker, kolsyrade ... Läster för tillverkning av skodon ävensom ämnen därtill Lödmedel: slaglod ej s. n Lök blomsterlökar Lösningsmedel, esterhaltiga, för lacker Lösörepersedlar, gamla och brukade

564—565 953 236 834 862—865 612 560 180, 182 701-702 134 132 132 151—162 130 186 739 1053 64 43 1006 1104

M. Madrasser (sängkläder).... 419—420 Magnesiacement, arbeten därav anm. t. 503—506 Magnesit 468 Magnetspolar 857 Majs 28 Makaroner 39 Malkroppar av järn 560, 580 Malm 467 Malskivor till gröpkvarnar m. m 838 Malt 29 Maltdrycker 128—129

132 Maltextrakt Maltsocker Manchester (vävnad) Mandel Maniokarot Mannekängfigurer, överklädda Manometrar Manschetter, stärkta och strukna —»— av papper Manöverapparater, elektriska Margarin Markiser Marmor; se Sten. Marmorcement Masker av papp etc Maskindelar (särskilt inkommande), till elektriska maskiner delar, ej s. n., till elektrotekniska specialapparater Maskindelar, (särskilt inkommande), till maskiner, apparater och redskap, icke elektriska: armatur axlar, släta (apterade) Se även Vevaxlar, bobiner för textilindustrien, av papp eller papper trä borst valsar; se Valsar, cylindrar (och slidskåp), bearbetade —»— vals-, ej s. n. fjäderharvspinnar .... harnesk till jacquardmaskiner hy vel järn (maskin-)... hästräf spinnar jacquardkort, av papp eller papper kapslar av lera, till kulkvarnar m. m. kardbeslag

Tulltaxenummer.

107 o. anm. 107 330—332 59 42

Maskindelar: (forts.) knivar (maskin-) 651—653 kolvar (och slidskåp), bearbetade 835 kugghjul 842-845 kulor av lera, till kulkvarnar m. m 519 kultivatorspinnar och kulti va torsfjädrar 636 lager: kul846 ej s. n 842-843 lagerboxar 842-843 landsidor (till plogar) 636 linskivor, ej s. n 842—843 malskivor till gröpkvarnar m.m 838 nålar-, stickmaskinsoch symaskins- .... 781 plogbillar 636 plogvändskivor och plogbillspetsar 635 remskivor, av plåt anm. 3 t. 842—843 trä 186 —»— ej s. n 842—843 skruvväxlar med bearbetade kuggar... 844—845 skyttlar av trä för textilindustrien .... 187 slidskåp, bearbetade 835 solv, av järntråd 685 — 686 spånadsvara 403—404 spindlar, av järn, till spinnerioch spolmaskiner 699 trä, för textilindustrien 187 spolpipor, av papp eller papper 220 trä, för textilindustrien 187 stabbar med tillhörande bottenplåtar till ång- och lufthammare ... anm. 1 1 . 808—811 stickmaskins- och symaskinsnålar 781

1102 877 430 228 867 24 415 474 227 857—858 875

847-850 842—843

220 187 835 839—841 636 846 647—648 636 220 519 698

133 Tulltaxenummer.

Maskindelar: (forts.) ställningar och delar därtill av järn till sy- och nåtlingsmaskiner svänghjul utan regulatorer sågklingor transmissioner valsar: till sades- och oljekakskrossar ... ej s. n vevaxlar och vevstakar ej s. n., till maskiner och apparater delar till: lantbruksmaskiner m. m rökgasförvärmare (economisers) .... sy- och nåtlingsmaskiner : bordsskivor, socklar, huvar o. andra delar därtill av trä ställningar och delar därtill av järn .... överdelar snällpressar, stilgjuterimaskiner m. m. sågramar textilmaskiner (ej s. n. maskindelar och redskap) av trä ångpannor (av valsad järnplåt) .... Maskiner, instrument, fartyg och fordon (VIII) Maskiner, apparater och redskap: ej elektriska (VIIIA)

824 842—843 658—661 842—843 o. anm. 838 839—841 836-837 846 829—830 800

825 824 822—823 821 816

187 797—798 795—916 795—850

Tulltaxenummer.

Maskiner: (forts.) elektriska (maskiner och apparater m. m.) (VIII B) Maskiner, elektriska: slip-, poler- och borrej s. n Maskiner, icke elektriska: bleckslageribockningsgräsklippningshästskoklippklädvridningskokare av smidbart järn kopparslagerikorkbearbetningslantbruksmatvaruberednings- .... mejerimetallbearbetnings-, ej s. n mjölkskumningsnitningsnåtlingsplåthyvlings- och plåtskärpnings-, vägande över 8,000 kg plåtslageripotatisrivningspressrensnings- (för säd m. m.) riktningsskördesmidessorterings-, renings- och rensnings- (för säd m. m.) spikstansstilgjuterisysåningssättsönderdelningstorvrivningstråddragningsträbearbetningsej s. n

851—875 856 851-855 808—811 808—812 638 808—811 808-811 826 796—798 808—811 817—819 827—828 826 831—832 813—815 831—832 808—811 822—823 812 808—811 828 808—811 828 808-812 828 808—811 828 808—811 808—812 821 822—823 827 821 828 828 808—811 817—819 846

134 Tulltaxenummer.

Maskinfilt; se Filt. Maskingevär Maskinhyveljärn Maskinknivar Maskinremläder Maskinremmar; se Remmar. Maskinsmörja Master: järn-, nitade sträck- (järn) träMastix (asfaltmastix) .... Matsedlar med bokstavstryck Matsilverämnen Mattor, av kautschuk linoleum o. dyl papp med överdrag av färg spånadsämnen: jute kokostågor eller kokosgarn silke ull eller andra djurhår andra; även trasmattor vegetabiliska ämnen: bast- och säv, till varuemballage .... andra Mejslar: skruvandra Mekaniker till pianon .... Melass

Tulltaxenummer.

Metaller och arbeten därav (VII) 557—794 Se i övrigt metallernas namn. Metalloxider, -hydrater, -fluorider e t c , ej till annat nummer hänförliga 1000 Se i övrigt under Oxi919 der, Hydrater etc. 662 623 Metalltrådssaxar 960 623 Metanol (träsprit) Metylacetat 1006 180 anm. t. 874 473 Mikanitrör Mineral, ej s. n 468 1010 234 Mineralfärger, ej s. n och fossila 743 Mineraliska ämnen samt arbeten därav (VI) 467—556 972 Mineralkällsalter 1055 305 Mineraloljor 917—918 Mineralvatten 130 305 Mirbanolja 936 Mjöl: 314 barn- och annat kraftmjöl 107 312—313 ben- och horn150 306-307 potatis39 trä184 308—311 av spannmål och andra vegetabilier, ej till 315 annat nummer hänförligt 31 Mjölk 20—21 198 —»— torr20 199—200 Mjölkförvärmare 846 Mjölkskumningsmaskiner 831—832 106 673 Mjölksocker : 979 643—645 Mjölksyra 678 888 Modellborrar 105 Modeller till konstnärsarbeten 1103 o. anm. Modejournaler 229 Mellanklotsar (järnvägsModelleringsmassa 941 materiel) 624 Molybdater av metaller Mellanstag (förbindningseller ammonium 1000 järn) 625 Montanvax 918 Mel lantransmissioner Moppar 174—175 anm. 2 t. 842—843 Mossa: Meloner 66 till stoppningsmaterial Mentol 937 preparerad 201 716 647—648 651—653 133

135 Tulltaxenummer.

Mossa: (forts.) andra arbeten, ej s. n. Motorcykeldelar; se Velocipeddelar. Motorcyklar och sid vagnar därtill Motorer: elektriska förbrännings-och varmlufts-

Tulltaxenummer.

Mätband och mätstockar 891 201 , 203 Möbelgjutgods, ej s. n 564—567 Möbelresårer anm. 3 t. 592—599 Möbelspik 688 Möbeltrissor av icke smid912 bart järn 564-565 Möbler med stoppning ... 192—193 851- - 8 5 5 Mösskärmar 1070 Mössor av flätor, hänför803-- 8 0 6 liga till nr 459 464 0. anm. Motorskåp, elektriska .... 867 Motorvältar 833 N. Motstånd-, pådrags-etc... 867 Muffar (rördelar), av Naftalin 956 gjutjärn, icke smidbart 562-- 5 6 3 Naftol 1004 järn, smidbart 616 Naftylamin 1004 Mufflar samt delar därtill Natriumacetat 994 av lera eller grafitmassa 518 Natriumcyanid 998 Munharmonikor 1088 Natriumferricyanid 998 Munstycken, cigarr- och Natriumferrocyanid 998 cigarrett1096— -1097 Natriumfosfat 980 Murarborstar 174-- 1 7 5 Natriumhydrat 985 Murbruk, chamott-, dinasNatriumnitrat 1029 och annat 471 Natriumoxalat 984 Musikinstrument 883- - 8 8 9 Natriumsilikat 989 Musiknoter 229 Natron: Musiknotplattor 789 kaustikt 985 Muskot och muskotblomättiksyrat 994 ma 97 Necessärer 1063—1066 Musselskal: Nejlikor ochnejlikstjälkar 92—93 arbeten därav 179 Nickel: oarbetade 149 arbeten, ej s. n 776-- 7 7 8 , 780 Musslor, ej s. n 19 Se i övrigt Plåt, Rör Muttrar och mutterbrickor etc. m. m. (av järn) 691—693 ,695 oarbetad, ävensom skrot 738 Mynt, av Nitar, av oädla metaller 738 järn 691—692 ädla metaller 791 767—768 andra oädla metaller.... Myrsyra 979 Nitrat: Målarborstar 174- -175 ammonium992 Målarböcker för barn .... 233 kalcium1029 Målarfärger; se Färger. natrium1029 Målarpapp 206 silver993 Målningar 1103 ej s. n. metall1000 0 . anm. 1004 Nitranilin Människohår, oarbetat ... 236 Nitrobensol 936 arbeten därav 173 Noter musik229 Se även Vävnader. Notisböcker 223—224 Märlor av järn 703- -704 Nubb; se Spik.

136 Tulltaxenummer.

Tulltaxenummer.

Nålar: bijouterigrammofonhårstickmaskins- och symaskinsstopp- och syej s. n. Nåtlade överdelar till skodon Nåtlingsmaskiner; se Symaskiner. Närings- och njutningsmedel, ej annorstädes upptagna (I E) Näringspreparat, ej s. n. Näsduksvävnader; se Vävnader. Näskitt Nät, fisk-, samt för tekniskt bruk eller sport Nötkreatur Nötkärnor Nötter jordnötter

Oljor: (forts.) terpentintjärvegetabiliska: feta flyktiga 781 781 —»— smörj-; se Smörjoljor. 782 Se även Fettämnen. 155 Omformare, elektriska .... Omkastare till spår växlar Opalglas arbeten därav, ej s. n. Orangevatten 100—115 Ornament, av cement 107 gips —»— kakelugns952 Ost Ostfärger 401—402 Ostlöpe 3 Ostpressar 60 Ostron 58 56 Oxalat, kalium-, natriumoch ammoniumOxalsyra Oxider: koboltandra metall-, ej till 882 annat nummer hän886 förliga 928 926 Ozokerit 9 2 2 - 9 2 3 Oädla metaller (andra än 921 järn och stål) samt ar50 beten därav (VII B).... 1081 890 781

Objektiv Oboer Olein Oleomargarin Olivolja Oljefernissa Oljekakor Oljesyra: lin-, rov- och raps- .... 920 ej s. n 928 Oljor, fett, torrdestillationsprodukter, kautschuk m. m. samt arbeten därav (IX) 917—974 Oljor, fett m. m. (IX A) 917—938 Oljor: aceton960 animaliska 925 bensol956 harts956 mineral* 917—918

Packningar, av asbest kautschuk Paljetter Pansar Pansarskenor för kassavalv Pansarslang Papeterier

959 956 920—924 933—935

851—855 625 533 534 954 503 502 529—530 22 1017 1051 846 18 o. anm. 984 984 1010 1000 918 738-780

478 965—966 451 717 579 967 219

137 Tulltaxenummer.

Papp, papper eller pappersmassa: arbeten därav: ark, målade eller tryckta, att sönderskäras till spelkort hushålls- eller köksartiklar, grövre .... mattor av papp med överdrag av färg m. m wellpapp och wellpapper, klistrade... ej s. n Papp fiber-, kemiskt beredd well-, klistrad överdragen med eller med mellanlägg av vävnad eller av tråd av spånadsämne eller metall Papper och arbeten därav samt tryckalster m. m. (IV) Papper

225 228 305 220 226—228 205—208 207 220

214 204—235 209—213 o. anm.

med firmabeteckning eller annat bokstavstryck 234 smärgel-, glas-, sandoch annat slip- eller polerpapper 215 well-, klistrat 220 överdraget med eller med mellanlägg av vävnad eller av tråd av spånadsämne eller metall 214 Pappersmassa, papp och papper (IV A) 204—215 Arbeten därav (IV B) 216—228 Pappersavfall 204 Pappersmassa 204 Papperspåsar 218—219 Pappersrör 220 Paraffin 918 arbeten därav 943—944 Paraplyer och parasoller 455 — 456 fodral därtill... anm. t. 1058—1060

Tulltaxenummer.

Paraplyer och parasoller: (forts.) käppar, skaft och kryckor därtill .... 1094 övertyg därtill 409—410 Paraplyskaftämnen 180 Paraply- och parasollspröt samt gafflar därtill 684 Paraply- och parasollställningar 1093 Parfymer, ej s. n. 953 Passare: av järn 649 andra 785 Pastellkrita 1028 Patriser för boktryckerier 788 Patroner och patronhylsor 1037 skålformiga ämnen för patrontillverkning.... 743 Pedalgummi 973 Pennor: blyerts1026—1027 skriv-, av oädel metall 784 Pennskaft 1098 Penslar 174—175 Peppar 92—93 Pepparkakor 100 Pepparrot 72 Perborater; se Borater. Permanganater av metaller eller ammonium .... 1000 Persikokärnor 59 Perukmakararbeten 173 Pianon 883—884 mekaniker därtill 888 stomryggar därtill anm. 21.883—884 Pianorullar av icke smidbart järn 564—565 Pimsten 476 Pipor 1096—1097 Pistoler 715 Planschetter 682 Planschverk 233 o. anm. Platina: arbeten därav 791- -793 791 oarbetad, ävensom skrot Plattor, av 177 ben

138 Tulltaxenummer.

Tulltaxenummer.

Plattor, av (forts.) celluloid, galalit m. fl. formbara, konstgjorda ämnen 1099 cement 503, 505—506 gips 500 horn 177 kautschuk: av råkautschuk till skosulor 961 andra 963, 965—966 korkavfall 194 lera: för kemiskt-tekniska ändamål samt reveterings509—511 golv- och vägg512—517 pärlemor 177 sköldpadd 177 sten: marmorplattor 492—493 takskiffer 490 zink (s. k. ångpannezink) 740 Plogbillar 636 Plogbillspetsar 635 Plogvändskivor 635 Plommon; se Frukter. Plommonkärnor 59 Plymer 1075—1076 Plysch; se Vävnader. Plånböcker 1063—1066 Plåster (ej apoteksvara) ... 1057 Plåtar, av järn 600—611 arbeten av valsad järnplåt till ångpannor 797—798 andra oädla metaller .... 740—744 ädla metaller 792 —»— fotografiska torr542 Plåtsaxar 662 Plåt- och bleckvaror av järn, ej s. n 720—725 Plåtämnen av järn 578 Pneumatiska verktyg ... 846 Polerduk 300 bomullsvävnad, appreterad, för tillverkning därav anm. t. 299

Polermedel, ej s. n., innehållande fett m. m 948—950 Polerpapper 215 Polerskivor, av filt 375, 378 trä 186 Polerstenar 485-486 Pomeransblomvatten 954 Pomeransskal, torkade eller saltade 57 Porslin: i förening med annan oädel metall än järn 526 pärlor 1079 ej s. n. arbeten, av oäkta porslin 525, 529—530 äkta porslin 524, 527—528 Portföljer 1063-1066 Portmonnäer 1063—1066 Potatis: rå 36—37 skuren och torkad .... 38 Potatisflingor 37 Potatismjöl 39 Premier jus 925 Presenningar 414 Pressar: filter846 halm827 hö827 ost846 tryck820—821 ej s. n 808—811 Pressduk av ull 322 Pressjärn; se Strykjärn. Presspapp 208 Presstalg 925 Pressvalsar med stativ, för textil- eller pappersindustri 846 Produkter av kemisk industri samt dithörande råämnen, ej annorstädes upptagna (X) .... 975—1057 Produkter av oljor, fett m. m., såsom lacker, tvål, parfymer o. dyl. (IX B) 939—954 Produkter av övrig kemisk industri (X E) .... 1041—1057

139 Tulltaxenummer.

Tulltaxenummer.

Profil j ä r n ; se Balkjärn. R. Propellrar, av järn, ävensom proRadergummi 974 pellerblad, färdiga.... 633—634 Rakhyvlar 654 andra oädla metaller, Rakknivar 654 ävensom propellerRakstriglar 162 blad 7 6 9 - 7 7 0 Ramar, fotografioch tavel1091—1092 Proppar, av 236 gjutjärn, icke smidbart 562—563 Ramie Se i övrigt Garn, Vävjärn, smidbart 616 nader etc. kautschuk 972 920 Prydnadsfjädrar 1075—1076 Rapsolja 920 efterbildningar därav 1073—1074 Rapsoljesyra 675—677 Puder 952 Raspar Pudervippor 176 Redskap: hand-, för lantbruk eller Pumpcylindrar och pumpträdgårdsskötsel, ej hus av lera 519 s. n 638 Pumpstockar 180 textil-, av trä, samt Putsdukar 405 ämnen därtill 187 Putsmedel: ej s. n., för jordens beför läderarbeten: redning, för skörd sprithaltiga 939 etc 828 andra 951 delar, ej s. n., därinnehållande fett m. m. 948—950 till 829-830 mineraliska, oarbetade 476 Se i övrigt Maskiner Pyrningsmedel 1041 samt de olika bePyrogallussyra (pyrogalnämningarna. lol) 1041 705 Pådragsskåp, elektriska ... 867 Reglar, järnRegietter (för boktryckePälsverk: rier) 788 beredda 140—143 Reklamskyltar och refjäder-, konstgjort 1075 klamplakat av papp etc, oberedda 137—139 med bilder 233 —»— persedlar därav: o. anm. delvis bearbetade 163—165 133 fullfärdiga 166—172 Remläder, maskinRemmar: Pärlemor: driv- och transport-: arbeten därav, ej s. n. 177, 179 av spånadsämnen ... 403 — 404 oarbetad 149 innehållande kautPärlemorknappar 1086 schuk etc 971 Pärlor, oinfattade: skridskoanm. t. 711—712 oäkta 1079—1080 Remskivor: äkta 149 av trä 186 — »— oäkta: arbeten därej s. n 842—843 av 1080—1081 o. anm. Pärmar, bok- och samRenhållningsgjutgods, ej lings- ävensom delar s. n 564—567 därtill av papp etc. .... 223—224 Rep: Päron; se Frukter. bast-, säv- och halm198

140 Tulltaxenummer.

Tulltaxenummer.

Rep: (forts.) tagel145 Se även Tågvirke. Reseffekter, ej s. n 1068-1069 Resorcin 1004 Retorter av lera eller grafitmassa 518 Retortkol, oarbetat 470 Reveteringsmattor 199 Reveteringsplattor; se Plattor. Revolvrar 715 Rhododendronväxter 76 o. anm. Ridstänger 706-707 Ris, oskalat 28 Risgryn 33 Ritningar och kopior därav 1103 o. anm. Ritspetsar 678 Ritstift 1098 Roderjärn 631—632 Rom 117—118 Rom, fisk-, beredd 15—17 Rosenvatten 954 Roster, eldstads-: till eldningsapparater.... 799 ej s. n. 560 Rotfruktskärare 828 Rotknölar: gladiolus42 lökliknande, ej s. n., av blomsterväxter 43 Rotorer 857 Rovolja 920 Rovoljesyra 920 Rullgardiner 416—417 Rullskor 711-712 remmar därtill... anm. t. 711—712 Rundjärnsstag till spårväxlar 625 Russin 57 Råfosfat 468 Råg 30 Råglas 533 arbeten därav, ej s. n. 534 Råglasämnen till hushålls-eller prydnadsglas 554 Råsilke, naturligt, ofärgat 236

Råstänger och råskenor av järn Råämnen: vegetabiliska icke hänförliga under någon av de i tulltaxan upptagna bestämmelser Rälsklotsar Rälsspik Ränder (till skodon) Rödklöverfrö Rökgasförvärmare (economises) Rör och rördelar: antändningsisolerings- (Bergmannssamt liknande) —»— av bly celluloid, galalit m. fl. formbara, konstgjorda ämnen glas järn: gjutna, icke smidbara

578 181

1105 624 687 152 45 800 1038 873—874 745 1099 550-551

561—563 o. anm. kalldragna 614—615 o. anm. valsade ellerf 612—613 varmdrag-<o. anm. t. 612—613 na [ anm. t. 612—615 vinkel-, T- och korsrör etc. samt muffar, flänsar, proppar, huvar 616 kautschuk 967—969 korkavfall 194 metall: oädel, annan än järn 745—747 ädel 792 lera 519—520 papper 220 tenn 745 —» — innehållande lödpasta 739 vegetabiliska ä m n e n . . . 181, 197 arbeten därav, ej s.n. 199—201,203 zink 745

141 Tulltaxenummer.

Röravskärare och delar därtill 673 Rötter: cikorierot 41 manioka- och arrowrot 42 icke ätbara: rotknölar, lökliknande, ej s. n., av blomster växter .... 43 andra 42 ätbara: pepparrot 72 ej s. n 72—73 —»— arbeten därav: hattflätor 457 ej s. n 199—201, 203

s. Sablar 713—714 Sackarin 1007 Sadelgjordsväv 399—400 Sadelmakararbeten 162 Saffran samt essenser och extrakter därav 98 Safrol 937 Saft, bär- och frukt126—127 Salicylsyra 979 Salpeter: chile1029 kalk1029 Salpetersyra 978 Salter: anilin, naftol etc 1004 mineralkäll1055 stassfurterkali-, ej s. n. 1029 — »— av sulfoxylsyra eller hydrosvavelsyrlighet 1000 —»— sura och basiska, ej s. n anm. t. Avd. X . Saltsyra 977 Samlingspärmar för brev etc. ävensom delar därtill av papp etc 223—224 Sammet; se Vävnader. Sand: järn- och stål560

Tulltaxenummer.

Sand: (forts.) ej s. n Sandpapper Sardeller, saltade eller inlagda Sardiner Saxar: bultfason järn-: vägande mer än 8 000 kg andra (se Klippmaskiner) hår- och kreaturs-, tandade metalltrådsplåtskräddarträdgårdsullej s. n Saxofoner Schalar, avpassade: ylleandra; se Vävnader. Segel Segelduk: bomulls-, oblekt och ofärgad, vägande minst 650 gr per kvm etc annan; se Vävnader. Segelgarn; se Tågvirke. Selen Senap Sesamolja Shantung, ofärgad eller naturfärgad Sickativ Sidvagnar till motorcyklar Sidventilglas Sifoner av järn Sigillack Signalsäkerhetsanordningar: ej s. n. delar därtill Silke, även konstsilke .... - » — ej s. n

468 215 13 114 662 812 808-811 664 662 662 664 662-663 662 665—668 886 323 413

329 976 89-91 922—923 316 921 912 535 563 1052 627 o. anm. 236—237 239—240 o. anm.

142 Tulltaxenummer.

Tulltaxenummer.

Se i övrigt Garn, VävSkjortbröst av papper .... 228 nader etc. Skjutdörrullar av järn .... 705 Silplåtar 744 Skjutgevär 716 Skodon: Silver: kautschuks974 arbetat 791- -792, 794 andra 153—157 bladsilver 787 oarbetat, ävensom skrot 791 Skoklackar av kautschuk 966 Silvernitrat 993 Skol- och skräddarkrita .... 1028 Silverstål 580, 593 Skor: Sirap 105 halm201 o. anm. trä186 — »— stärkelse106 Skosulor av kautschuk ... 966 Sjöskum 468 Se även Inläggssulor. Skaft, av Skövlar och ugnsspadar papper (verktygs-) 220 av trä 185 trä: Skrapor; se Kreatursskratill yxor, släggor, por. hammare, korpar, Skridskor 711—712 skyfflar, spadar, remmar därtill... anm. t. 711—712 grepar, hackor, liar Skrivmaskinsband, inneoch högafflar 185 hållande silke 381 till andra redskap Skrivpennor av oädel meeller verktyg 186 tall 784 Se även Knivskaft. Skrivstift 1098 491 Skaklar och ämnen därtill 187 Skrivtavlor av sten Skrivtygsartiklar, av Skarpsill, kryddad eller cement 504 12—13 saltad gips 501 691 Skarvbultar med muttrar metall: 624 Skarvjärn oädel, annan än järn 776—778 Skedar, av annan; se metallen, järnplåt, förtenta 719 arbetad. andra oädla metaller än sten 494 järn 773—775 Skrot, av Skenor, järnvägs- och järn 557 spårvägs581 andra oädla metaller .... 738 —»— s. k. pansar579 ädla metaller 791 Skenskor 625 Skeppsbottenfärger 1020 Skruvar av järn 691—695 Skeppsknän 631—632 Skruvknektar av trä 185 Skeppskronometrar 899 Skruvmejslar 673 Skiffer; se Sten. Skruvnycklar 640 Skiftnycklar 674 Skruvstycken 641—642 Skinn; se Hudar och skinn. Skruvtvingar, av —»— arbeten därav; se järn 674 Läder- och skinnarträ 185 beten. Skruvväxlar 844—845 Skjortbröst, stärkta och Skräddarkrita 1028 strukna 430 Skurdukar 405

143 Tulltaxenummer.

Skurmedel, ej s. n., innehållande fett, olja m. m. 948—950 Skyfflar av järn, ej husgeråds638 Skyltar, reklam-; se Reklamskyltar. Skyltfigurer samt för skyltning avsedda föremål, överklädda 1102 Skyttlar av trä 187 Skåp av järn, för verktyg, kläder m. m 700 — » — verktygs-, med sorterade verktyg 679 Skärcirklar 673 Skärmar av spånadsvaror: lamp-, avdelnings- och andra, ej s. n 417 säng419—420 Skärmar, möss1070 Skaror 637 Skärp; se Bälten. Sköldpadd: arbeten därav, ej s. n. 177, 179 oarbetad 149 Skördegarn 288 Slagg 472 — »— tomas1029 Slaglod (lödmedel) 739 Slamcentrifuger 831—832 Slangar, av kautschuk 967—969 Se även Automobiloch Velocipeddelar. spånadsvara 403—404 Slidskåp för maskiner .... 835 Slip- och putsmedel: innehållande fett, olja m. m 948—950 mineraliska, oarbetade 476 Slip- eller polerpapper .... 215 Slip- och polerskivor av trä 186 Slip-, bryn- och polerstenar 485—486 Slussventiler av järn .... 563, 847—850 Slutare (se Fotografikameror) 882 Släggor 643—645 Smidesässjor 807

Tulltaxenummer.

Smink Smällare Smältpatroner Smältstycken av järn ... Smältstycken (elektriska säkerhetsapparater) .... Smärgel Smärgelpapper Smör Smörfärger Smörjmedel, ej s. n., i vilka fett eller olja ingår Smörjoljor av fet olja och mineralolja Sniljgarn Snäckor, skal därav: arbetade oarbetade Snällpressar Snören, elektriska ledningsSnören och andra snörmakararbeten av spånadsvaror: bandliknande, flätade etc. snören elastiska snören arbeten därav, ej s. n ej s. n. Snörliv Socker

952 1040 868 578 868 476 215 23—24 1017 919 919—920 251 179 149 821 758-764

382—386 379—380 431 387—388 424—426 103-104 o. anm.

druv-, frukt-, mjölk- och 106 stärkelse107 malt40—41 Sockerbetor 866 Socklar till glödlampor.... 985 Soda, kaustik Sofföverkast av silke, 317 plyschartade 26 Soja 28 Sojabönor Solfjädrar (ej av trä, papp 1077—1078 eller papper) Solv, av 685—686 järntråd 403 - 404 spånadsämne

144 Solvtråd av järn Soppor, kondenserade ... Spadar, ugns- (av trä) .... Spannmål, potatis, frö, kreatursfoder m. m. (I B) Spannmål: målen omalen Sparrhorn Sparris Sparrsockar Special- och verktygsstål Spegelglas arbeten därav, ej s. n. Speglar Spel, sällskapsSpelkort; ävensom ark, avsedda att sönderskäras till spelkort Spetsar, spets vävnader och tyll, ej s. n Spetsglans Spett Spik, stift och nubb, av järn: möbelrälsej s. n zink andra oädla metaller... Spindlar, av järn trä Spiralborrar Spiralfjädrar; se Fjädrar. Spiralslang Spiror, träSpisar, järn-, för eldning med gasformigt eller flytande bränsle Spolcisterner av icke smidbart järn Spolpipor, av papper trä Sporer (fröstoft) Sporrar

Tulltaxenummer.

597—599 o. anm. 26 185

Sprats (brissling) o. dyl. fiskslag, inlagda såsom 114 sardiner 119—120 Sprit Se även Träsprit. Spritblandningar, icke 939 drickbara, ej s. n. Spritdrycker 116—120 Sprängämnen, tändstickor och fyrverkeriarbeten (X D) 1031-1040 Sprängämnen, ej s. n 1034 Spån, trä181, 184 arbeten därav: hattflätor 457 / 199—200 andra, ej s. n. \ 202—203 Spånadsvaror, ej s. n., endast tillklippta e t c , fållade och kantade .... 406 o. anm. —»— i förening med finare metalltråd 451—454 Spånadsämnen (V A) .... 236 — 238 Spånadsämnen samt arbeten därav (V) 236—466 Spåranordningar: delar därtill, ej s. n. 625 Se även Järnvägs- och spårvägsmateriel. Spårkorsningar 624 Spårramar 624 Spårvägsmateriel; se Järnvägsmateriel. Spårvägsskenor 581 Spårvägsvagnar 909—911 Se även Järnvägs- och spårvägsmateriel. Spårväxlar 624 Spännen, väst- och byx783 Stabbar till ång- och lufthammare anm. 1 t. 808—811 Stagbultkoppar med hål 746 Stam- och rotknölar, ej s. n., lökliknande, av blomsterväxter 43 Stanniol • 786 Stassfurterkalisalter, ej s. n 1029

28—50 31—35 28—30 640 67 673 580 536-541 544 543 1088 225 389—391 468 643-645

688 687 689-690 767 768 699 187 672 967 180 708 564—565 220 187 48 706—707

145 Statorer Stav, sågad Stearin Steg (för boktryckerier).... Sten- och jordarter, mineral, kol m. m. (VI A) Arbeten av sten- och jordarter m. m. (VI B) Sten: gipskalkpim-, trippel- och wienerpimädelstenar, oinfattade ... ej s. n — » — arbeten därav: ampelskålar o. dyl. belysningsartiklar

Tulltaxenummer.

857 180 929 788

Stift; se Spik. Stigbyglar 706-707 Stilar (typer) 788 Stjärnanis 88 Stoft (s. k. ullstoft) 236 Stolpar; se Lednings- och Lyktstolpar. Stomryggar till pianon anm. 2 t. 8 8 3 - 8 8 4 Stoppnålar 781 Strumpeband 421—423 Strumpstolsarbeten och andra genom virkning, stickning eller knytning tillverkade varor, ej till annat nummer hänförliga 392-397 —»— kläder och andra sömnadsarbeten därav, ej s. n. 432 Stryk- och pressjärn: för uppvärmning med flytande bränsle eller elektricitet 708 ej s. n., av icke smidbart järn 564—565 Strålkastare, elektriska ... 864 Sträckmaster 623 Sträckmetall av järnplåt anm. 2 t. 600—608 Strängar av kautschuk... 964, 966 Strömsamlare 857 Strömställare 869—871 Stubintråd 1038 Studsarur 898-899 delar därtill: urfoder 898-899 andra 904—905 Stål och stålvaror; se J ä r n och järnvaror. Stålpansarrör 873 Stålsand 560 Stålull 578 Städ, klensmides640 Stämjärn 649 Stämplar, tryck788 Stänger, av bly 748 celluloid, galalit m. fl.

467-477 478-507 468 468 o. anm. 476 469 468 494 o. anm. 491

grifflar kvarn-, defibrör- och kollergångsstenar .... 487—489 litografisk sten 491 prydnadsföremål 494 skivor och plattor av marmor 492—493 skrivtavlor 491 slip-, bryn- och polerstenar 485—486 takskiffer 490 toalett-, skrivtygs- och bordsartiklar 494 för tekniskt bruk, ej s. n 490 ej s. n 494—497 —»— konstgjord: arbeten av konstgjord alabaster 494, 496—497 ej s. n. arbeten ... anm. t. 503—506 Stenkol 470 Stenkolstjära 955—956 destillationsprodukter därur 956 Stennötsknappar 1085 Stentrycksfärger; se Boktrycksfärger. Stereotyper 790 Stickmaskinsnålar 781 10 — 137-2.

146 Tulltaxenummer.

Stänger, av (forts.) formbara, konstgjorda ämnen järn: bearbetade, avsedda till betongarbeten compoundstål (med olika hårdhetsgrader i tvärsektion); med in valsade mönster etc råstänger och råskenor verktygs- och specialstål metall: oädel, annan än järn, bly eller tenn

Svamp: (forts.) tvätt1099 Svampar, ätbara Svansar, konstgjorda (se Pälsverk) 579 Svartkrita Svartkrut Svarvjärn Svavel Svavelkalium 579 Svavellever Svavelnatrium 578 Svavelsyra Svavelsyreanhydrid 580 Svetsmedel Svin « .. v- i / 749—750 Svanghjul | anm x t o. anm. Sydvästar ädel 791 Sylar tenn 748 Syllar: Stängseltråd och stängseljärnduk anm. 3 t. 592—599 träStärkelse 39 Syllbultar med muttrar Stärkelseklister 1043 Sy- och nåtlingsmaskiner Stärkelsesirap 106 bordskivor, socklar, huStärkelsesocker 106 var och andra delar Stödskenor 624 därtill av trä Störrom (kaviar) 16 nålar därtill Sulfat: ställningar därtill av aluminium989 järn ammonium1000 Symaskinsringar av kautferro990 schuk koppar991 Synålar metall-, ej s. n 1000 Syrenträd Sulfatharts 957 Sulfiter av ammonium elSyringar ler metaller 1000 Sytråd av bomull Sulfoxylsyra: salter därav 1000 Sågar, sågklingor, sågSul- och bindsulläder .... 133—134 blad och sågbladämnen, stycken därav, utstanandra än stensågblad... sade, utskurna eller —»— järnbågar därtill... utklippta 151 Sågramar Sulor till skodon: Sågställningar och delar gummi966 därtill av trä inläggs1071—1072 Såpa Superfosfat 1029 Såser Superoxider 1001 Säckar Svamp: Säkerhetsapparater järn557 Säkerhetsproppar

Tulltaxenummer,

149 71 165 1027 1031 649 976 976 976 976 977 977 1053 5 842—843 803_806 463 678 624 180 691 822—823 825 781 824 972 781 76 o. a n m . 783 286 658—661 641 816 186 947 26 411—412 867—868 868

147 Tulltaxenummer.

Tulltaxenummer.

Sällskapsspel 1088 Tangentskivor, av Sängar, järn709—710 ben 177 Sängbottnar av järntråd celluloid, galalit m. fl. formbara, konstgjormed ramar av trä 709 da ämnen 1099 Sängkläder 419—420 Sängskärmar med övertyg 419—420 trä 180 Sättstampar 643—645 Tannin 1041 Säv, arbeten därav: Tapeter och tapetbårder.. 216—217 flätor: Tarmar 150 hatt457 Tartrater av metaller eller ammonium 1000 ej s. n 198 Tavelramar 1091—1092 mattor till varuemballage 198 Te 85 1103 rep 198 Teckningar o. anm. andra arbeten, ej s. n. 199—201, 203 Tegel 508—511 Sökare (se Fotografikameo. anm. ror) 882 — »— glas535 Söljor till seldon eller remtyg 706—707 Tekniska (för tekniskt bruk avsedda) artiklar, Sömnads- och andra arej s. n., av beten, ej annorstädes guld, silver eller plaupptagna (VE) 406—466 tina 791 Sömnadsarbeten, ej s. n., lava 488 av spånadsvaror 431—450 lera 519 Sötningsmedel, konstgjorläder eller skinn .... 161 da 1007 papp eller papper .... 228 spånadsvara 403—404 poleroch andra T. skivor av stamTackjärn: pad filt 375, 378 sten 490 granulerat 560 tackor eller gösar 557 Telefonapparater, telefonväxlar, telefonväxelSe även Ferrolegerinbord samt delar därtill, gar. Tackjärnsbrunnar 563 ej s. n. 872 Tafflar; se Pianon. jacklister till telefonTagel 144—145 växelbord 875 arbeten därav: Telegrafapparater samt rep 145 delar därtill, ej s. n. ... 872 vävnader 327—328 Tendrar 908 ej s. n 173 Tenn: Tagelsurrogat 201 arbeten, ej s. n 776—778, 780 Se i övrigt Plåt, Rör Takpannor av glas 535 etc. Takskiffer 490 oarbetat, ävensom skrot 738 Talg 925 Talk 468 Termometrar 876 Tallfrö 46 Termosflaskor: glas därTandpasta 952 till 549 Tandpulver 952 Terpentin 957

148 Tulltaxenummer.

Terpentinolja Terpineol Tidningar, tidskrifter och modejournaler. Tidningspapper

959 937

Tulltaxenummer.

Trasmattor 315 Trassel 236 Trippel och trippelsten ... 476 229 Trolleytråd (kontakttråd) 753—754 210 Trottarglas 533 o. anm. arbeten därav, ej s. n. 534 Timotejfrö 44 Tryckalster m. m. (IV C) 229—235 Tiokarbanilid 1004 Tryckalster: Tjära 955-956 makulerade 204 destillationsprodukter ej s. n. 234—235 ur stenkolstjära 956 820—821 Tjärfilt 205 Tryckpressar 788 Tjäroljor 956 Tryckstämplar Trycksvärta 1018 Toalettartiklar, av cement 504 Tråd, av bomull 286 gips 501 järn 592—599 metall: stängseltråd anm. 3 t. 592—599 oädel, annan än järn 776—778 solvtråd 597—599 annan; se metallen, o. anm. arbetad. överspunnen eller sten 494 överklädd med spåToalettvatten 953 nadsämne eller papTobak och tobaks varor... 131 per 680 Tobakspipor samt huvukautschuk 964 den och skaft därtill... 1096—1097 metall: Toluidin 1004 oädel, annan än järn: Toluylendiamin 1004 icke isolerad 751—755 Tomasfosfat 1029 isolerad 756—764 Tomasslagg, omalen 1029 ädel 792 Tonbord till orgelharmo451 nier 888 — »— gulddragarTonfisk, konserverad 114 — »— kol- och metall-, till glödlampor 866 Torkgaller av järntråd 1038 anm. 3 t. 592—599 — » — stubin390 Tornur 900 Trådgardins vä vnad 535 delar därtill 905 Tråg av glas Träd, förädlade, av äpple, Torrdestillationsprodukpäron, plommon och ter och närstående ämkörsbär 77 nen (IX C) 955—960 Se i övrigt Växter. Torrmjölk 20 Torrplåtar, fotografiska... 542 Trädgårdssaxar 662—663 Torskrom i tunnor 15 Träkol 470 Torvbriketter 470 Trämjöl 184 Torvmull och torvströ .... 470 Tränsar av järn 706—707 Traktorer 833 Träskivor, hoppressade (s. Transformatorer 851—855 k. kryssfaner) 183 Transmissioner 842—843 Träskor 186 o. anm. Träskruvar av järn 691—694 Transportremmar; se RemTräsnideri verktyg 672 mar. Träsprit 960

149 Tulltaxenummer.

Träspån; se Spån. —»— hattflätor därav .... 457 Träull 181 Trävaror och växtämnen m. m. samt arbeten därav (IH) 180-203 Trävaror: bearbetade, ej s. n 188—191 Se i övrigt de olika benämningarna, oarbetade, bilade eller sågade 180 Tröskverk 827 Tubpressar 673 Tungspat 468 Tunnband 180 Tunnbindararbeten 184 Turistsäckar 1068 TurkrÖdolja 947 Tusch 1025 Tvål 945—946 harts958 Tvålsurrogat 945—946 Tvättmedel, ej s. n., innehållande fett, olja etc. 948—950 Tvättställ av lera, ej fajans- eller porslinsvaror 521 Tvättsvamp 149 Tyll, ej s. n 389—391 silkestyll, broderad med glaspärlor o. dyl anm. t. 427 Tågvirke och linor: av bomull 287, 297—298 — » — samt bind- och segelgarn av andra vegetabiliska spånadsämnen än bomull 288—298 Täcken, stickade 419—420 Tält 415 Tänder, konstgjorda 553 Tändhattar 1035 Tändmedel, ej s. n., för projektiler och skjutvapen 1036 Tändstickor 1039 —»— bengaliska 1040 Tändsticksämnen av asp 180 Tänger samt skänklar därtill 669—671 Tätningar; se Packningar.

Tulltaxenummer.

u. Ugnar: elektriska härdför industriella ändamål ej s. n., för eldning med gas eller flytande bränsle Ugnsspadar av trä Ull och andra djurhår.... Se i övrigt Garn, Vävnader etc. Ull: blyglaskonststålträUllfett Ullsaxar Ullstoft Underreden till järnvägsoch spårvägsvagnar .... Ur och urdelar Urfjädrar Urfoder, lösa Urtavlor Urverk, lösa, till fickur vägg- och studsarur ...

708 807 708 185 236

738 531 236 578 181 925 662 236 627 896—905 683 o. anm. 898—899 904 903 904

V. Vadd, av cellulosa spånadsämnen Vagnar: barnblockjärnvägs- och spårvägssid-, till motorcyklar... Vagnsfjädrar, ej s. n Vagnshjul; se Hjul. Vagnssmörja Vakuummetrar Valrosshudar Valrosständer: arbeten därav; se Ben.

211-213 238 916 834 909—911 912 630 919 877 133—134

150 Tulltaxenummer.

Valsar: press-, med stativ, för textil- eller pappersindustri till sades- och oljekakskrossar ej s. n. Valscylindrar; se Valsar. Valsmassa samt arbeten därav Valsverk för metallindustrien Valsämnen av trä, för spinnerimaskiner Vanilj och vanillin samt ersättningsmedel därför Vantar; se Strumpstolsarbeten. Varmluftsmotorer

Ventiler, av (forts.) kautschuk Ventilkulor av kautschuk 846 Verktyg: för stenarbeten (ej pneu838 matiska) 839—841 pneumatiska sorterade, uppfästade å kartor (ej leksaker) 1047 träsnideriSe även Knivar samt 808—811 de olika benämningarna. 180 Verktygsetuier med verktyg 99 Verktygshandtag av trä Verktygslådor och verk803—806 tygsskåp med verktyg o. anm. Verktygsskaft, av Varor, ej annorstädes papper upptagna (XI) 1058—1106 trä Varor, som icke kunna Verktygsskåp av järn ... hänföras under någon Verktygsstål '.. av de i tulltaxan uppVermiceller tagna bestämmelser .... 1105—1106 Vete Vaselin 919 Vevaxlar och vevstakar Vass, arbeten därav, ej Vicker s. n 198—201,203 Wienerpimsten Vatten, mineral130 Vin Vattenglas 989 Vindruvor Vattenmätare 876, 878 Vinkeljärn; se Balk järn. Vax: Vinsyra jord- (ozokerit) 918 Vippor, damm- och pudermontan918 Viror (ändlösa) ej s. n 931—932 Visare till ur Vaxarbeten, ej s. n. 943—944 Visitkort Vaxduk 304 Vismutföreningar Ved 181 Vitbetor Vekar, lamp- och ljus-... 398 Witherit Wellpapp och wellpapper 220 Vitkål Velocipeddelar: av kautschuk 969, 973 Vitriol: järnej s. n., särskilt inkomkoppar mande 915 Velocipeder 914 Vulkanfiber Vykort Ventiler, av Vykortsalbum samt delar järn: därtill luftväxlings564—565 sluss563, 847—850 Vågar

Tulltaxenummer.

972 972

643—645 846 679 672

679 185—186 679 220 185—186 700 580 39 30 836—837 28 476 121—125 52 979 176 765 904 234 1000 40—41 468 65 990 991 207 232 222 892—895

151 Tulltaxenummer.

Vägbomsanordningar: s. n. delar därtill

ej 627 o. anm.

Tulltaxenummer.

Vävnader: (forts.) klippta etc, fållade och kantade

406 o. anm. Väggbonader, avpassade: av ull 323 Växelförreglingsanordningar: ej s. n. delar andra; se Vävnader. Väggplattor; se Plattor. därtill 627 Väggur 898—899 o. anm. delar därtill: Växeltungor 624 urfoder 8 9 8 - 8 9 9 Växter, ej s. n.: andra 904—905 konstgjorda och delar Vältar, ång- och motor833 därtill 1073—1074 Vändskivor 625 köks-; se Köksväxter. Värjor 713—714 levande 76-78 Väskor 1063—1067 o. anm. Väst- och byxspännen .... 783 torkade eller annorledes Vätesuperoxid 1001 preparerade 79—80 Vävnader och filt (V C) 299—378 Växter och växtdelar, till Vävnader: färgning användbara ... 181 bokbindarklot 299 Växtfett 924 innehållande finare metalltråd 452—454 labelklot 299 X. polerduk 300 bomullsvävnad för Xylidin 1004 tillverkning därav anm. t. 299 sadelgjords399—400 sammanklistrade, ferY. nissade eller lackerade 301—304 Ympvax 931 spets389—391 Yxor 646 trådgardins390 Yxskaft 185 vattentäta 301—304 vaxduk 304 ej s. n., av bomull 329-354 jute 357—359 Zink: kokostågor eller koarbeten därav, ej s. n. 776—779 kosgarn 355—356 Se i övrigt Plåt, Rör lin, hampa, ramie etc. och andra vegetaoarbetad, ävensom skrot 738 biliska spånadsämnen, ej s. n 360—374 silke 316—321 tagel eller andra djurÅ. hår än ull eller av människohår 327 - 3 2 8 Åkdon, ej s. n 912 ull 322—326 Ånghammare 809—811 o. anm. —»—» ej s. n., endast till-

152 Tulltaxenummer.

Ångpannezink Ångpannor arbeten av valsad järnplåt därtill Ångvältar Årämnen

Ä.

Tulltaxenummer.

740 Äpplen; se Frukter. 795—798 —»— skal och kärnhus därav 797—798 Ärmhållare 833 Ärmlappar 180 Ärter: tjänliga till människoföda andra Ättika och ättiksyra

57 421—423 407-408 30 28 981—983

ö.

Ädelstenar, oinfattade .... 469 Ädla metaller samt arbeten därav (VII D) ... 791—794 överdelar, nåtlade, till Ägg, äggula och flytande skodon äggvita 25 överspänningsapparater Ämnen, konstgjorda, formövertyg till paraplyer eller bara 1099—1101 parasoller

155 868 409—410

MOTIVERING

155 Inledning. Den nuvarande tulltaxan leder sitt ursprung från det förslag till förord- Historik. ning med tulltaxa för inkommande varor, som på sin tid utarbetades av 1906 års tulltaxekommitté. Detta förslag företedde, jämfört med den vid tiden för kommitténs arbete gällande tulltaxan, genomgripande ändringar av såväl formell som reell art. Bland annat hade ett stort antal varuslag som i taxan voro sammanförda till en rubrik med gemensam tullsats, uppdelats på olika rubriker. Därigenom hade antalet tulltaxerubriker, som i nämnda taxa uppgick till 740, i det framlagda tulltaxeförslaget ökats till 1 281. Såsom en konsekvens av den utsträckta specialiseringen ansågs den förutvarande alfabetiska uppställningen av tulltaxan böra ersättas med en systematisk gruppindelning. Samtidigt med att specialiseringen ökades, vidtogs en ingående revision av tullsatserna. Denna revision, som huvudsakligen omfattade industritullarna, resulterade bland annat däri, att specifika tullar nu kommo till avsevärt större användning än vad förut varit fallet. Detta gällde framför allt varugruppen maskiner, som i den gamla taxan var sammanförd under rubriken »maskiner, redskap och verktyg — — —» med en gemensam tullsats av 10 % av värdet. Denna rubrik uppdelades nu på ett stort antal nya rubriker, av vilka endast ett fåtal upptogo värdetull. En dylik uppdelning vidtogs även beträffande samlingsrubrikerna »kemiskt-tekniska preparater, ej specificerade: andra slag», »slöjdvaror, i taxan ej nämnda» och »varor, i taxan ej särskilt nämnda, arbetade», alla med tullsats av 15 % av värdet. I ett av kommerskollegium och generaltullstyrelsen avgivet utlåtande över det av kommittén framlagda förslaget ifrågasattes vissa ändringar i detsamma, varjämte betonades att den föreslagna, vidsträckta specialiseringen med nödvändighet komme att försvåra tulltaxans tillämpning. Därjämte uttalades vissa betänkligheter mot den av kommittén föreslagna inskränkningen av värdetullar å maskiner. De av ämbetsverken framlagda ändringsförslagen rönte i viss mån beaktande vid utarbetandet av den kungl. proposition, som vid 1910 års riksdag avgavs på grundval av kommittébetänkandet. I fråga om den av kommittén föreslagna specialiseringen uttalade chefen för finansdepartementet emellertid den övertygelsen, att det ej vore möjligt att i någon nämnvärd grad inskränka densamma. Vidare godkändes i stort sett den av kommittén tämligen konsekvent genomförda övergången från värde- till vikttullar.

156 Vid behandlingen i riksdagen blev förslaget underkastat betydande förändringar. Sålunda vidtogos bland a n n a t åtskilliga jämkningar i de föreslagna tullsatserna. Beträffande maskintullarna frångick riksdagen på flera punkter kommitténs förslag om värdetullarnas ersättande med vikttullar. Den av riksdagen antagna tulltaxan tjänade såsom underhandlingsbas vid de i slutet av år 1910 inledda traktatförhandlingarna med Tyska riket. Dessa förhandlingar föranledde utfärdandet av 1911 års tulltaxa. De ändringar och tillägg, denna taxa företedde i jämförelse med den av 1910 års riksdag antagna, voro att betrakta såsom konsekvenser av traktatbestämmelserna. I tullsatserna hade sålunda vidtagits nedsättningar och bindningar, som berörde avsevärda delar av taxan. Med avseende på den formella gestaltningen skilde sig denna taxa icke n ä m n v ä r t från den, som antagits av 1910 års riksdag. Dock kom den nya taxan, ävenledes såsom en följd av traktatbestämmelserna, att förete en ännu starkare specialisering. Antalet rubriker hade sålunda nu ökats till 1 325. I taxan hade därjämte införts ett stort antal av traktaten betingade detaljföreskrifter. De ändringar, som sedermera vidtagits i 1911 års tulltaxa, hänföra sig mestadels till höjningar eller sänkningar av vissa särskilda tullsatser eller beredandet av tullfrihet för vissa inom olika industrier använda förbrukningsartiklar, vilka icke äro föremål för tillverkning här i landet. Ändringarna av skyddstullarna hava varit jämförelsevis få. Mera omfattande hava varit de ändringar, som vidtagits beträffande finanstullarna. Genom beslut av 1921 års riksdag höjdes sålunda tullsatserna för ett sextiotal rubriker, omfattande varor, som icke eller endast i obetydlig omfattning framställas inom landet, eller varor, i vilka såsom råmaterial eller halvfabrikat ingå artiklar, som berördes av de vidtagna tullförhöjningarna. Redan vid genomförandet av dessa ändringar i tulltaxan förutsågs, att vissa jämkningar sedermera skulle visa sig vara av behovet påkallade. Sådana hava också i ganska stor utsträckning beslutats av de följande årens riksdagar. Andra mera betydande ändringar av tullsatserna hava föranletts av de under åren 1925 och 1926 avslutade handelsavtalen med Spanien och Tyska riket. Dessa avtal föranledde dels nedsättning av ett antal tullar, bland vilka även funnos några med skyddstullskaraktär, dels bindningar i vissa fall av gällande tullbestämmelser. Jämlikt beslut av 1912 års riksdag blevo från och med ingången av år 1913 under vissa tulltaxerubriker införda bestämmelser rörande förtullning från frihamn eller frilager av sådana till ifrågavarande rubriker hänförliga varor, som äro oemballerade eller endast försedda med pappersomslag. Dessa bestämmelser, vilka innebära, att tullavgifterna för dylika varor skola höjas med vissa belopp för varje kilogram, hava sedermera vid olika tillfällen reviderats i samband med vidtagna ändringar av tullsatserna för rubrikerna ifråga.

157 Med avseende å den tekniska utformningen har 1911 års tulltaxa eljest icke undergått ändringar i vidare mån än att specialiseringen ytterligare ökats till följd av inträffade höjningar eller sänkningar av tullen å vissa varuslag och därav föranledda uppdelningar av rubrikerna. I nu föreliggande skick upptar tulltaxan, om de med bokstäver eller halvnummer betecknade, nytillkomna rubrikerna medräknas, sammanlagt 1 387 rubriker. J ä m l i k t Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 januari 1925 har dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet givit oss i uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om revision av gällande tulltaxa. Uppdragets omfattning framgår närmare av statsrådets anförande till protokollet över finansärenden samma dag. Enligt oss tillställt utdrag av nämnda protokoll yttrade statsrådet följande. »Den 15 juni 1924 avgav tull- och traktatkommittén betänkande angående tullsystemets verkningar i Sverige före världskriget. Betänkandet inledes med en historisk överblick av tullsystemets utveckling; därefter lämnas en framställning och prövning av de viktigare argument, som anförts till stöd för en skyddsvänlig tullpolitik, samt en kort översikt av tullsystemets finansiella betydelse; huvudparten av betänkandet upptages av en undersökning av tullsystemets betydelse och verkningar dels i avseende på produktion och konsumtion i allmänhet, dels i avseende på olika grenar av den produktiva verksamheten; det avslutas med en undersökning angående tullsystemets betydelse för den ekonomiska krigsberedskapen. Genom beslut den 19 december 1924 förklarade Kungl. Maj:t, att det åt tull- och traktatkommittén lämnade uppdraget skulle, i den del det icke slutförts, upphöra med utgången av år 1924. Något förslag till ändring i större eller mindre omfattning av vårt nuvarande tullsystem har icke framlagts i kommitténs betänkande. Emellertid torde man kunna säga, att de verkställda utredningarna lämna ett omfattande material och väsentliga hållpunkter för ett bedömande av frågan om grunderna för vår framtida tullpolitik. Oberoende av ställningen till denna omfattande fråga synes nu utredning böra igångsättas angående sådana åtgärder, om vilkas lämplighet meningarna icke behöva vara delade. I första hand erfordras en revision av tulltaxan i mera tekniskt avseende, med huvudsakligt syfte att ernå förenklingar samt större översiktlighet och klarhet i fråga om tullbeskattningens syftemål. Under den tid, som förflutit efter tulltaxans antagande, har vidare framträtt behov av en överarbetning till förekommande av vissa oformligheter i tullbeskattningen, som uppenbarligen icke varit förutsedda eller påkallade av vare sig tullverkets eller näringslivets intressen. Åtskilliga framställningar angående sådana ändringar hava tid efter annan inkommit till Kungl. Maj:t. Inom vissa a v näringslivets områden hava så betydande förändringar ägt rum, att tulltaxans varuspecifikation och tullsatser på den grund kunna vara i behov av komplettering och ändring. Slutligen hava vidtagna ändringar i tulltaxan i vissa fall medfört ej avsedda verkningar; undersökas bör, huruvida och i vad mån korrigeringar kunna i sådana fall vidtagas. Lämpligen bör utredningsarbetet bedrivas genom sakkunniga inom finans-

158 departementet. De sakkunnigas antal synes mig böra bestämmas till högst tre. J a g förutsätter, att de sakkunniga under sitt arbete skola stå i n ä r a kontakt med finansdepartementet och att departementschefen skall äga meddela närmare anvisningar, där sådana påkallas. Till den sålunda ifrågasatta tulltaxerevisionen torde de av mig berörda framställningarna angående undanröjande av vissa oformligheter i tulltaxan m. m. få överlämnas.» De sakkunniga skulle sålunda bland annat hava att undersöka, huruvida och i vad mån tulltaxans varuspecifikation och tullsatser på grund av inträffade förändringar inom vissa näringslivets områden kunde vara i behov av komplettering och ändring. Emellertid har, enligt de närmare anvisningar departementschefen meddelat, avsikten därvid icke varit att pröva, i vad mån frågan om behovet av tullskydd för den inhemska industrien till följd av ändrade produktionsförhållanden kommit i nytt läge, utan fastmer att undersöka, vilka jämkningar i tulltaxan härav kunna anses påkallade med hänsyn till tulltekniska och andra allmänna intressen. H u r u vida sådana jämkningar skulle genomföras utan hinder därav, att de i viss mån återverkade på det nuvarande tullskyddet, borde prövas i varje särskilt fall. Av den redogörelse för vårt uppdrag, som ovan lämnats, framgår att tulltaxerevisionen har till huvudsakligt syfte att ernå förenklingar samt större översiktlighet och klarhet i fråga om tullbeskattningens syftemål. Beträffande möjligheterna att ernå förenkling av tulltaxan äro dessa till väsentlig del beroende av i vad mån specialiseringen av taxan kan minskas. Icke minst från tullförvaltningarnas och enskilda tulltjänstemäns sida hava också framställts önskemål om en mindre vittgående specialisering. Såsom i den allmänna motiveringen vid behandlingen av tulltaxans specialisering närmare utvecklas hava vi emellertid på grund av vårt uppdrags begränsning endast i jämförelsevis ringa omfattning kunnat tillmötesgå dessa önskemål. De av oss framlagda förslagen till förenkling av tulltaxan hava huvudsakligen måst inriktas på taxans yttre gestaltning, vilken vid ett genomförande av förslagen skulle komma att undergå genomgripande förändringar. I detta avseende må särskilt framhållas förslagen till ändrad gruppindelning och uppställning i övrigt av tulltaxan ävensom förslagen rörande tulltaxerubrikernas formulering samt emballagebestämmelsernas anordnande och avfattning. Åtskilliga förslag hava också framlagts i syfte att ernå förenklingar i själva tullbehandlingen. Såsom ovan nämnts skulle tulltaxerevisionen även hava till uppgift att ernå större klarhet i fråga om tullbeskattningens syftemål. Detta har i viss mån belysts av tull- och traktatkommittén, som i sitt betänkande under avdelningen »tullsystemets betydelse i finansiellt hänseende» berört tulluppbördens fördelning på olika varuslag med hänsyn dels till tullarnas egen-

159 skåp av finans- eller skyddstullar av olika slag, dels till varornas karaktär av å ena sidan närings- och njutningsämnen, råvaror och fabrikat, å andra sidan nödvändighetsvaror, umbärliga varor och lyxvaror. I vissa av de specialutredningar rörande olika industrier, som på uppdrag av nämnda kommitté verkställdes, har även undersökts, vilken belastning olika näringar och industrier hava att räkna med på grund av tullar å råvaror och halvfabrikat. Givetvis kan en fortsatt och mera ingående undersökning i ett eller annat avseende vara ägnad att ytterligare belysa tullbeskattningens syftemål. Det har emellertid synts, som om en dylik utredning, huru nödvändig den än må vara för den slutliga avvägningen av tullskyddet, lämpligen borde anstå till en senare tidpunkt, helst som ett uppskov med denna utredning ej kan störande inverka på en revision sådan som den nuvarande, vilken är avsedd att inriktas mera på tekniska detaljer. Såsom framhålles i de för uppdraget meddelade direktiven har under den tid, som förflutit efter tulltaxans antagande, framträtt behov av en överarbetning till förekommande av vissa oformligheter i tullbeskattningen, vilka uppenbarligen icke varit förutsedda eller påkallade av vare sig tullverkets eller näringslivets intressen. Till dylika oformligheter är att hänföra exempelvis det icke sällan förekommande förhållandet, att en inhemsk industri får vidkännas en alltför hög tullbelastning å sådana för tillverkningen erforderliga råvaror och halvfabrikat, som måste införas från utlandet på grund av att de icke äro föremål för framställning inom landet eller här icke kunna tillverkas till konkurrenskraftiga priser. Under gången av vårt arbete hava vi haft tillfälle iakttaga talrika missförhållanden av nu berörda slag, utan att vi dock ansett oss böra ingå på en närmare undersökning av alla de fall, där av denna anledning ändringar i tullsatserna kunde vara av behovet påkallade. Det har nämligen synts oss nödvändigt, att en mera allmän justering av tullsatserna i nu nämnda syfte bleve vidtagen i samband med avvägningen av det tullskydd, som bör åtnjutas för den färdiga varan, alldenstund storleken av detta tullskydd givetvis mycket nära sammanhänger med tullen å råvarorna och halvfabrikaten. Emellertid hava nu anförda omständigheter icke ansetts böra utgöra hinder för nedsättandet eller borttagandet av tullen å dylika varor i vissa enstaka fall, där berörda missförhållanden gjort sig i särskilt hög grad gällande och där fara kunde ligga i dröjsmål. Bland andra dylika oformligheter i tulltaxan må nämnas sådana, som hava sin grund i den omständigheten, att en tullförändring vidtagits i en del av taxan, utan att de jämkningar i andra delar av taxan, som bort bliva en följd av nämnda ändring, blivit genomförda. Vissa av dessa oformligheter beröra ett stort antal tulltaxerubriker och kunna med hänsyn till de vittgående konsekvenser, som en ändring av vederbörande tullsatser skulle medföra, icke lämpligen avhjälpas annat än i samband med en allmän revision av tulltaxan. I några fall hava vi dock funnit oss böra framlägga förslag

160 till tulltaxeändringar, vilka äro ämnade att avhjälpa vissa oformligheter, som ur tullskyddssynpunkt gjort sig särskilt kännbara men på samma gång äro av mera begränsad räckvidd. Dessa förslag avse företrädesvis justering av tullen å vissa helfabrikat, i vilka ingå tullpliktiga halvfabrikat, som underkastats tullförhöjning utan att motsvarande höjning av tullen vidtagits för helfabrikaten. I de för revisionen meddelade direktiven framhålles vidare att inom vissa av näringslivets områden så betydande förändringar ägt rum, att tulltaxans varuspecifikation och tullsatser kunna vara i behov av komplettering och ändring. Emellertid har, såsom förut nämnts, avsikten därvid icke varit att pröva, i vad mån frågan om behovet av tullskydd för den inhemska industrien till följd av förändrade produktionsförhållanden kommit i nytt läge, utan fastmera att undersöka, vilka jämkningar i tulltaxan härav kunde anses påkallade med hänsyn till tulltekniska och andra allmänna intressen. Huruvida sådana jämkningar skulle genomföras utan hinder därav, att de i viss mån återverkade på det nuvarande tullskyddet, borde prövas i varje särskilt fall. Förslag till dylika, av tulltekniska och andra allmänna intressen påkallade jämkningar i tulltaxans varuspecifikation och tullsatser hava framlagts exempelvis i sådana fall, där det visat sig möta svårighet att från varandra skilja likartade men olika tullbeskattade varor. Såsom i den allmänna motiveringen vid behandlingen av tulltaxans specialisering anföres hava vi funnit oss böra i vissa fall föreslå, att dylika varor sammanföras under en gemensam tullsats, varigenom vissa ändringar i tullskyddet icke kunnat undvikas. Andra ändringar i tulltaxans varuspecifikation och tullsatser kunna vara motiverade av den snabba och på vissa områden revolutionerande utveckling, som tekniken undergått sedan tiden för gällande tulltaxas utarbetande. Emellertid må framhållas att en sådan revision av tulltaxan, som toge hänsyn till med nämnda utveckling sammanhängande faktorer, såsom förändrade framställningsmetoder, tillkomsten av nya råmaterial o. dyl., i regel skulle kräva mera ingående undersökningar än det varit oss möjligt att utföra. Konsekvenserna av en dylik utredning torde också bliva så vittgående, att densamma synts böra vidtagas först i samband med en allmän taxerevision. Hänsyn till den tekniska utvecklingen har sålunda icke tagits i vidare mån än att i några enstaka fall sådana varuslag, som vid tiden för gällande tulltaxas utarbetande voro okända eller av mindre betydelse, där så ansetts erforderligt, utbrutits ur de tulltaxerubriker, till vilka de på grund av rubrikernas formulering kommit att hänföras, och i stället upptagits med för dem lämpade tullsatser. Med de undantag, som ovan berörts, hava vi icke ansett oss böra föreslå några ändringar, som skulle kunna antagas i den ena eller den andra riktningen nämnvärt påverka det fastställda tullskyddet. Följaktligen hava vi i allmänhet icke upptagit till behandling framställningar, som uppenbar-

161 ligen endast haft till syfte att bereda någon viss inhemsk industri ett högre tullskydd eller att tillgodose av tulltekniska eller andra skäl framförda önskemål om sådana ändringar i tulltaxan, som skulle medföra rubbning av det för en industri fastställda tullskyddet. Slutligen innefattar uppdraget åliggande att undersöka, huruvida och i vad mån i tulltaxan vidtagna förändringar medfört ej avsedda verkningar, vilka kunde påkalla korrigeringar. Sistnämnda fråga torde hava sin största betydelse med avseende å de av 1921 års riksdag beslutade höjningarna av vissa tullsatser, vilka företrädesvis hade finanstullskaraktär. Avsikten med dessa tullförhöjningar var, såsom uttryckligen framhållits, att tillföra statskassan ökade inkomster men däremot icke att bereda industrien ett ökat tullskydd. Flertalet av de artiklar, vilka hade uppmärksammats såsom lämpliga skatteobjekt, voro vid tiden för tulltaxeändringarna icke föremål för nämnvärd tillverkning inom landet. Från början hade emellertid förutsetts att den hastigt genomförda högre beskattningen kunde visa sig behöva undergå vissa jämkningar. Sådana hava också vidtagits, dels så att åtskilliga tullförhöjningar reducerats, dels i det avseendet att de industrier, som för sin tillverkning äro i behov av sådana artiklar, vilka varit föremål för högre tullbeskattning, fått kompensation för tullförhöjningarna å halvfabrikaten. Det har emellertid icke kunnat undvikas, att i ett eller annat fall en uteslutande såsom finanstull avsedd tullsats med tiden fått karaktär av skyddstull. I första rummet gäller detta tullsatserna å vissa sidenvaror. Med den framskjutna ställning, som konstsilket kommit att intaga bland spånadsämnena, har frågan angående tullen å varor av konstsilke blivit allt mera aktuell. Särskilt gäller detta strumpstolsarbeten av konstsilke men även vävnader och band, helt eller delvis bestående av detta spånadsämne. Visserligen har tullen å trikåvaror av konstsilke genom handelstraktaten med Tyska riket nedsatts från 30 till 20 kr. för kg, men även sistnämnda tullsats är obestridligen högre än som kan anses motiverat uteslutande ur tullskyddssynpunkt. Enahanda är förhållandet, om också i mindre påfallande grad, beträffande de nuvarande tullsatserna å vävnader och band, innehållande konstsilke. Riksdagens bevillningsutskott har uttryckligen framhållit, att avsikten med de ifrågavarande tullförhöjningarna uteslutande varit att bereda förstärkning åt statskassan under en tid med sinande statsinkomster samt att en ny industrigren följaktligen icke kunde påräkna, att de högre tullsatserna skulle äga giltighet under längre tid än som påkallades av ovannämnda skäl, vilka varit ensamt bestämmande för tullförhöjningarna. Ett dylikt uttalande kan emellertid givetvis icke få bindande verkan för industrien, vilken måste anpassa sin tillverkning efter de nya moderiktningar, som tid efter annan göra sig gällande. Att tullen å sidenvaror i stor utsträckning kommit att få en icke avsedd verkan såsom skyddstull framgår bland annat av efterföljande siffror, vilka belysa konsumtionen av konstsilke inom landet. 11 — i 3 7 2 .

162 I m p o r t

Export

Sammanlagd Härav otvin(stat. nr nat (stat. nr 358—360) 360 A) kg kg

Inhemsk produktion

(stat. nr 358 — 360)

Beräknad inhemsk förbrukning

15 032

2 424

4 000

18 881

26 784

10 576

23 000

9 352

40 432

48 534

22 653

32 307

7 306

73 535

169 858

108 109

62 000

2 575

229 283

336 011

237 668

105 000

7 275

433 736

471 880

380 828

103 560

3 457

571 983

1 Preliminära siffror.

I ovanstående kvantiteter ingår visserligen för detaljhandeln avsett konstsilke i småförpackningar, för vilket importkvantiteterna under vart och ett av de senaste åren uppgått till 10 å 15 tusen kg. I fråga om den inhemska produktionen finnas inga viktuppgifter för detta slag av silke tillgängliga. Den ojämförligt största delen av förbrukningen utgöres emellertid av för industriell användning avsett konstsilke. Riksdagen, som även under tiden för tillämpningen av de högre tullsatserna å ifrågavarande artiklar haft uppmärksamheten riktad på möjligheten av att de uteslutande av statsfinansiella skäl beslutade tullförhöjningarna kunde komma att få icke avsedda verkningar, anhöll i anledning av motion vid 1923 års riksdag genom skrivelse till Konungen den 20 mars nämnda år om utredning och förslag rörande åtgärder till förhindrande av dylika verkningar. Den 27 februari 1924 avgåvo kommerskollegium och general tullstyrelsen yttrande i ämnet. Bevillningsutskottet hade i sitt utlåtande framhållit, att utredningen i första rummet borde avse frågan, huruvida produkter av konstsilke och produkter av natursilke kunde på tulltekniskt tillfredsställande sätt särskiljas. Därest så visade sig vara fallet, torde — anförde utskottet — frågan kunna lösas genom en nedsättning av tullsatserna för silkesvaror, i vad dessa tullsatser avsåge varor av konstsilke. Ämbetsverken ägnade detta tulltekniska spörsmål en ingående prövning och sammanfattade resultatet därav så att, ehuru i vissa fall tulltekniska svårigheter kunde uppstå, då det gällde att skilja konstsilke från natursilke, några oöverstigliga hinder för ett sådant särskiljande dock icke kunde anses föreligga. Emellertid framhöllo ämbetsverken, att de ökade krav, som genom ovannämnda uppdelning skulle ställas på den personal, vilken förrättar det mera kvalificerade tullbehandlingsarbetet, kunde föranleda behov av förstärkning av arbetskrafterna, ävensom att vid tullbehandlingen av strumpstolsarbeten, ur vilka fibermaterialet icke kan uttagas för undersökning utan att

163 varan skadas, kunde uppstå anledning till klagomål över att varorna vid tullbehandlingen blivit förstörda och framkomma anspråk på ersättning härför. Efter att hava berört uppdelningens betydelse i fråga om de olika varuslagen — vävnader, band, snören, spetsar och strumpstolsarbeten — framhöllo ämbetsverken vidare, att en uppdelning av sidenvaror med hänsyn till det ingående silkets beskaffenhet av natur- eller konstsilke med åtföljande nedsättning av tullen å varor av konstsilke skulle komma att motverka de syften, som föranlett de av 1921 års riksdag beslutade tullförhöjningar å vissa lyxvaror, nämligen dels att åstadkomma en höjning av statsverkets inkomster, dels att hämma förbrukningen av lyxartiklar. I anledning härav berördes en annan utväg för vinnande av det med tullförhöjningen avsedda syftet, nämligen höjning av tullen å konstsilkegarn i förening med en skatt på här i landet tillverkat dylikt garn, en utväg som emellertid ansågs erfordra så omfattande åtgärder, att de icke skulle stå i rimligt förhållande till det mål, man önskade vinna. Ämbetsverken inskränkte sig till att föreslå en tullnedsättning å strumpstolsarbeten av silke, såväl naturligt som konstgjort, från 30 till 20 kr. för kg, vilken tullnedsättning i och med avslutandet av det senaste handelsfördraget med Tyska riket blev genomförd. Den storartade utveckling, som konstsilkeindustrien under de gångna åren haft att uppvisa, synes alltjämt fortskrida, och i den mån man genom ytterligare tekniska framsteg lyckas fullända fabrikationen, torde detta spånadsämne komma att få ännu större användning. Ehuru konstsilket genom sina yttre egenskaper företer viss likhet med det naturliga silket, efter vilket det fått sitt namn, torde detsamma för närvarande i övervägande grad användas såsom ersättning för andra spånadsämnen. Betecknande härför är också att, enligt en av svenska generalkonsulatet i New York insänd redogörelse för förhållandena inom Förenta Staternas konstsilkeindustri (se Kommersiella Meddelanden nr 19 år 1926), landets konsumtion av konstsilke ökats från 3.9 milj. pounds år 1913 till 57.2 milj. pounds år 1925, samtidigt som konsumtionen av råsilke starkt ökats (mot en konsumtion år 1913 av något mer än 26 milj. pounds svarade en importkvantitet år 1925 av 63.8 milj. pounds), medan bomullskonsumtionen under nämnda tid endast stigit från 5.8 till 6.8 milj. balar. Den stegrade konstsilkeförbrukningen måste sålunda hava återverkat kraftigare på konsumtionen av bomull än på förbrukningen av natursilke. Benämningen konstsilke, vilken ursprungligen torde hava ansetts lämplig i reklamsyfte, är säkerligen icke utan skuld till att varan i beskattningshänseende i vissa länder jämställts med silke. Med hänsyn till konstsilkets nuvarande användning torde en lyxbeskattning å artiklar av konstsilke få anses mindre berättigad. En nedskrivning av dessa tullsatser till en ur tullskyddssynpunkt lämpligare höjd måste emellertid grundas på en ingående undersökning av alla på frågan inverkande faktorer, vilken kräver bland

164 annat medverkan av industriell sakkunskap. Då därtill kommer att en nedsättning av tullen å konstsilkeprodukter sannolikt skulle få vittgående statsfinansiella konsekvenser, hava vi ansett oss icke böra närmare ingå på denna fråga. Sättet för I och för fullgörande av vårt uppdrag att verkställa revision av gällande rSo«e M S t u l l t a x a n a v a v i till en början ansett oss böra hos representanter för näringsbedrivande. livet inhämta upplysningar rörande av dem gjorda erfarenheter angående behovet av ändringar i tulltaxan. I sådant syfte hava vi i utsänd cirkulärskrivelse hemställt, att vederbörande måtte, inom ramen för det oss meddelade uppdraget, i största möjliga utsträckning besvara vissa i skrivelsen intagna frågor och i samband därmed avgiva vederbörligen motiverade förslag till ändringar av tulltaxan. Ifrågavarande cirkulärskrivelse har i första hand utsänts till ett 100-tal sammanslutningar och organisationer inom olika områden av vårt näringsliv. Ett stort antal av dessa korporationer hava själva ombesörjt distribueringen av cirkulärskrivelsen bland sina medlemmar, varvid erforderligt antal exemplar av densamma av oss tillhandahållits. Andra korporationer hava tillställt oss förteckningar på de medlemmar, som kunde antagas vara intresserade av tulltaxerevisionen, i vilket fall cirkulärskrivelsen blivit av oss direkt utsänd till vederbörande näringsidkare. Cirkulärskrivelsen har dessutom tillställts ett stort antal enskilda näringsidkare, som därom gjort anhållan, varjämte densamma, utan att sådan anhållan gjorts, överlämnats till åtskilliga firmor, som enligt oss under hand meddelade upplysningar kunde väntas vara intresserade av tulltaxerevisionen. Sammanlagt hava utsänts nära 5 000 exemplar av skrivelsen ifråga. I samband med utsändandet av cirkulärskrivelsen hava vi genom tidningspressen uppmanat firmor och andra intresserade, som ej nåtts av skrivelsen ifråga, att hos oss tillkännagiva sina önskningar med avseende på tulltaxerevisionen. Från näringslivets organisationer och enskilda näringsidkare hade vid utgången av maj månad 1925 — den i cirkulärskrivelsen angivna tidsfristen — inkommit omkring 200 svar med mer eller mindre utförligt motiverade förslag i ämnet. Sedermera hava under arbetets gång inkommit ytterligare ett stort antal svarsskrivelser och framställningar. Bland de organisationer, som framfört önskemål om ändringar i tulltaxan, kunna exempelvis nämnas — här upptagna i den ordning, vederbörande skrivelser till oss inkommit — Sveriges allmänna sjöfartsförening, Stockholms handelskammare, svenska detaljisternas sömnadsindustriförbund, svenska hushållsglas- och svenska flaskfabrikantföreningarna, kungl. automobilklubben, Sveriges repslageriidkareförening, svenska tapetfabrikantföreningen, Sveriges kemiska industrikontor, svenska yllefabrikantföreningen, Sveriges varvsindustriförening, Sveriges köpmannaförbund, svenska pianofabrikantföreningen, svenska bryggareföreningen,

165 Sveriges pälsvaruarbetsgivareförening, svenska bomullsfabrikantföreningen, svenska skofabrikantföreningen, svenska automobilhandlareföreningen, Skånes handelskammare, Västergötlands och Norra Hallands handelskammare, svenska chokladfabrikantföreningen och choklad- och konfektyrfabrikantföreningen, Göteborgs textilindustriförening, centralstyrelsen för Sveriges järnhandlareföreningar, Sveriges pomologiska förening, svenska gar veriidkar ef öreningen, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund, Sveriges elektroindustriförening, Sveriges damhattfabrikanters och modevarugrossisters förening, Jernkontoret, Smålands och Blekinge handelskammare, handelskammaren i Karlstad, Sveriges maskinindustriförening samt svenska kvarnföreningen. Dessutom hava genom förmedling av utrikesdepartementet eller svenska handelskammare till oss överlämnats ett antal framställningar från utländska myndigheter eller näringskorporationer, såsom Board of Trade, the Huddersfield incorporated Chamber of Commerce m. fl. Med stöd av oss meddelat bemyndigande att från ämbetsverk och myndigheter infordra de uppgifter och meddelanden, som för vårt arbete kunde erfordras, hava vi hemställt hos generaltullstyrelsen, att vederbörande tullförvaltningar måtte anmodas avgiva motiverade förslag till sådana ändringar i tulltaxan, som visat sig av behovet påkallade och fölle inom ramen för vårt uppdrag. I anledning härav har generaltullstyrelsen i utfärdad rundskrivelse anbefallt tullförvaltningarna att till styrelsen inkomma med dylika förslag. De av tullförvaltningarna avlåtna skrivelserna i ämnet — uppgående till ett antal av 70 och berörande de flesta av tulltaxans rubriker — hava sedermera blivit till oss överlämnade. Dessutom hava från enskilda tulltjänstemän inkommit ett antal skrivelser med förslag till ändringar. Av generaltullstyrelsen hava till oss överlämnats även vissa från organisationer och enskilda näringsidkare till styrelsen inkomna framställningar rörande ändringar i tulltaxan. I anslutning till vad statsrådet och chefen för finansdepartementet härom anförde till statsrådsprotokollet vid hemställandet om de sakkunnigas tillkallande, hava vidare till oss överlämnats åtskilliga till Kungl. Maj:t ingivna framställningar angående undanröjande av vissa oformligheter i tulltaxan m. m. för att tagas i övervägande vid fullgörandet av vårt uppdrag. Därjämte hava i sådant syfte blivit till oss överlämnade även ett antal framställningar till vederbörande departementschefer samt tull- och traktatkommittén. Slutligen hava vi haft att tillgå ytterligare arbetsmaterial i de å generaltullstyrelsens tullbehandlingsbyrå förvarade handlingar rörande klagomål, tvister och förhandsupplysningar med avseende å varors tullbehandling, vilka handlingar underkastats granskning till utrönande av huruvida vid ärendenas handläggning framkommit omständigheter, som ådagalagt önskvärdheten av ändringar eller kompletteringar i den nuvarande tulltaxan. Det vidlyftiga utredningsmaterial, som redan under arbetets första skede

166 stått oss till buds, har under sommaren 1925 underkastats en förberedande bearbetning och sammanställning. Sedermera har materialet under arbetets fortgång kompletterats genom skriftliga eller muntliga förfrågningar dels hos organisationer och firmor, som besvarat cirkulärskrivelsen, dels hos andra representanter för näringslivet samt tekniskt sakkunniga.

167 Allmän motivering. Bland de spörsmål, som behandlades av den under maj månad 1927 hållna Tuiinomenekonomiska världskonferensen i Geneve, var även frågan angående åstadkommandet av en gemensam varunomenklatur för de olika ländernas tulltariffer. Konferensen antog enhälligt en resolution, enligt vilken Nationernas förbunds råd borde taga initiativ till upprättandet av en systematisk tullnomenklatur i samverkan med producent- och handelsorganisationer och i enlighet med en allmän plan, omfattande alla slag av varor. Emellertid borde enligt resolutionen ett urval göras och en förmånsordning bestämmas mellan de olika varugrupperna, så att den gemensamma nomenklaturen kunde utarbetas efter hand med utgångspunkt från de varuslag, beträffande vilka den lättast vore genomförbar. Den sålunda förberedda gemensamma nomenklaturen borde, allteftersom arbetet fortskrede, underställas de olika regeringarna samt vederbörande producent- och handelsorganisationer. För den händelse det skulle visa sig, att tillämpningen av en gemensam nomenklatur för vissa viktiga produktionsgrenar kunde komma till stånd, innan en fullständig nomenklatur upprättades, skulle förslag om antagande av en sålunda begränsad nomenklatur framläggas för regeringarna genom en diplomatisk konferens eller på annat sätt, varefter regeringarna borde genom bilaterala överenskommelser eller annat lämpligt förfaringssätt utfästa sig att tillämpa densamma. Sedermera har den fjärde internationella handelskammarkongressen, som i slutet av juni månad detta år avhölls i Stockholm, givit sin fulla anslutning till den ekonomiska världskonferensens resolutioner och uttalat den förhoppningen, att definitiva åtgärder snarast möjligt måtte vidtagas för genomförande av de i resolutionerna framlagda förslagen. Av det anförda torde framgå att planerna på upprättandet av en för olika länder gemensam tullnomenklatur ännu befinna sig helt och hållet på ett förberedande stadium. Enligt vad som meddelades vid handelskammarkongressen har visserligen den senaste europeiska sidenfabrikantkongressen enat sig om en unifierad tullnomenklatur för silke och siden, vilken utgör frukten av två års studier av många länder gemensamt. Ännu så länge torde dock för arbetet i dess helhet icke ens hava uppdragits några bestämda riktlinjer och ännu mindre föreligga några officiellt godtagna resultat av detsamma.

168 För övrigt torde arbetet vara av den art, att det måste bedrivas på lång sikt, varför icke heller några dylika resultat torde kunna förväntas inom den närmaste framtiden. Under sådana förhållanden har vid upprättande av föreliggande förslag till tulltaxa förklarligt nog icke kunnat vidtagas några direkta åtgärder till främjande av ovan berörda syfte. Emellertid må framhållas att vissa av de framlagda ändringsförslagen torde vara ägnade att förbereda och underlätta Sveriges anslutning till en blivande internationell tullnomenklatur. Till belysande härav må anföras följande. En av de resolutioner, som antogos av ekonomiska världskonferensen och sedermera vunno anslutning av handelskammarkongressen, åsyftade en inskränkning av antalet rubriker i de olika tulltarifferna. Såsom skäl härför anfördes bland annat de svårigheter, som det stora antalet rubriker medförde för uppnående av den enhetliga nomenklatur, vars upprättande hade föreslagits av konferensen. Med anledning härav vilja vi framhålla, att tulltaxeförslaget företer en ganska betydande minskning av rubrikantalet, i det av gällande tulltaxas 1387 rubriker inemot 300 rubriker indragits. Denna minskning har till stor del åvägabragts genom att vederbörande artiklar icke längre specificerats utan upptagits under kollektiva beteckningar. Det ligger i öppen dag, att härigenom beretts ökade möjligheter att utan alltför stora omläggningar av tulltaxans varuspecifikation inordna denna under en blivande internationell nomenklatur. I en annan av resolutionerna uttalade sig den ekonomiska konferensen för internationellt samarbete på grundval av den år 1913 avslutade konventionen rörande upprättandet av en internationell handelsstatistik. Konferensen ansåg nämligen, att ett dylikt samarbete skulle utgöra en god förberedelse för genomförandet av den förordade gemensamma tullnomenklaturen. Även nu berörda önskemål torde i föreliggande tulltaxeförslag hava tillgodosetts så långt detta under nuvarande förhållanden är möjligt. Såsom närmare framgår av vad som nedan anföres vid behandlingen av frågorna angående grupperingen av tulltaxan och den statistiska varuförteckningens inarbetande i densamma har sålunda förslaget upprättats med vederbörligt hänsynstagande till vissa av de allmänna principer, som ligga till grund för den vid nämnda konvention fogade statistiska varuförteckningen. I fråga om nomenklaturen i nu gällande taxa hava för övrigt i till oss inkomna framställningar uttalats vissa önskemål. Ett av dessa avser, att tulltaxan borde så mycket som möjligt begagna sig av den i teknik och handel förekommande terminologien. Det har i detta hänseende till och med föreslagits, att kvalitetsbeteckningar skulle införas i vederbörande tulltaxerubriker. Emellertid hava vi icke ansett oss kunna i vidare mån taga hänsyn till dessa önskemål, än att vissa särskilda varubenämningar moderniserats och bragts i överensstämmelse med allmänt vedertagen terminologi, varjämte åtskilliga vilseledande benämningar uteslutits.

169 Beträffande tulltaxans uppställning har av några tullförvaltningar före- Tulltaxans slagits en återgång till den förutvarande alfabetiska anordningen av de olika uPPstalimn3rubrikerna. Såsom skäl härför har anförts att den nuvarande systematiska indelningen av taxan visat sig icke befordra u t a n tvärtom hindra en snabb orientering och att härigenom uppstått svårigheter för tullbehandlingen och debiteringen. Med anledning härav må framhållas följande. I de svenska tulltaxor, som föregingo 1910 års taxa, var uppställningen alfabetisk efter de i taxan specificerade varuslagens benämning. Emellertid innehöll 1906 års tulltaxekommittés uppdrag den anvisningen att, i den mån detta lämpligen kunde ske, sådan förändring borde vidtagas, att artiklar av samhörande eller närstående slag och arter systematiskt sammanfördes. I samband med en redogörelse för denna del av sitt uppdrag framhöll kommittén, att den alfabetiska uppställningen, i den mån som tulltaxan utbildats på skyddssystemets grundval, visat sig alltmera otillfredsställande. Sålunda hade denna form av uppställning medfört olägenheter bland annat i det avseendet, att lagstiftaren lätteligen förlorade överblicken av sammanhanget mellan taxans olika delar, vilket ofta nog gav anledning till att ändringar vidtoges i en del av taxan, utan att uppmärksamheten fästes vid de jämkningar i andra delar, som bort bliva en följd av de vidtagna ändringarna. Kommittén ansåg även att, med den starkt specialiserade taxa som av densamma föreslagits, det icke längre vore möjligt att bibehålla en alfabetisk uppställning, utan borde denna i enlighet med berörda, åt kommittén lämnade anvisning ersättas med en systematisk indelning. E n sådan vore enligt kommitténs åsikt helt enkelt nödvändig för att underlätta handhavandet av den föreslagna taxan. Från och med 1910 års tulltaxa blev också en dylik systematisk indelning genomförd. Då de skäl, som sålunda på sin tid anförts för en systematisk anordning av tulltaxan, ännu alltjämt äga giltighet, hava vi icke ansett oss böra förorda en återgång till den alfabetiska uppställningen. Det må för övrigt i detta sammanhang erinras därom, att till tulltaxan är fogat ett fullständigt alfabetiskt register, som upptager varje i taxan särskilt nämnt varuslag. Härigenom torde det numera till och med vara bättre sörjt för möjligheterna till en snabb orientering än vad fallet var i de äldre, alfabetiska taxorna, där bokstavsordningen ofta endast anslöt sig till det först nämnda varuslaget i varje rubrik. I samband med frågan om tulltaxans uppställning och yttre gestaltning i övrigt hava från flera håll framförts önskemål om att taxan icke alltför mycket måtte belastas med bestämmelser i form av anmärkningar till vederbörande tulltaxerubriker. Såsom skäl härför har anförts att de många anmärkningarna vore ägnade att undanskymma sambandet mellan de olika tulltaxerubrikerna och leda uppmärksamheten från andra viktigare bestämmelser. Vidare har gjorts gällande att anmärkningarna icke sällan vore placerade på ett sådant sätt, att de lätt kunde förbises. Detta vore i synnerhet fallet beträffande de ofta förekommande och ur tullbeskattnings-

170 synpunkt särdeles viktiga anmärkningarna rörande visst emballages inräknande i den tullpliktiga vikten, vilka anmärkningar merendels hade sin plats i slutet av en större eller mindre rubrikgrupp och, i vissa fall, till och med i slutet av en avdelning. I syfte att minska risken för dylika förbiseenden borde antingen anmärkningarna ifråga upptagas efter varje särskild rubrik eller hänvisningar göras från rubrikerna till vederbörande anmärkningar. Riktigheten av de sålunda framförda erinringarna lärer icke kunna bestridas. I fråga om möjligheterna att tillgodose de uttalade önskemålen rörande dels en inskränkning av antalet anmärkningar, dels en överskådligare anordning av desamma må framhållas följande. Åtskilliga anmärkningar innehålla bestämmelser, som närmast äro att anse såsom anvisningar rörande tullbehandlingen. Flertalet av dessa anmärkningar torde utan olägenhet kunna utgå ur tulltaxan och bestämmelserna ifråga, där så anses erforderligt, i stället intagas i den av generaltullstyrelsen utfärdade varuförteckningen, allrahelst som denna har till sitt egentliga syfte att meddela anvisningar av nu nämnda art. Vid utarbetandet av gällande tulltaxa förutsattes också att dylika detalj föreskrifter skulle kunna avlägsnas ur taxan, i och med det att en officiell varuförteckning förelåge. Ett stort antal bestämmelser, som återfinnas i anmärkningar, äro däremot ur tullbeskattningssynpunkt av den betydelse, att bestämmelserna såsom sådana icke lämpligen kunna uteslutas ur tulltaxan. Detta gäller bland annat förenämnda bestämmelser rörande inräknandet av visst emballage i den tullpliktiga vikten. Av skäl som här nedan vid behandlingen av emballagebestämmelserna anföras hava vi emellertid föreslagit, att dessa bestämmelser skola med vissa enstaka undantag sammanföras till en enda gemensam föreskrift, som skulle hava sin plats i tulltaxeförordningen. Sättet för viktens beräknande skulle i stället angivas medelst bokstavsbeteckningar vid vederbörande tullsatser eller, i vissa fall, vid själva varubenämningen. Genom den sålunda föreslagna anordningen skulle nära nog samtliga anmärkningar, som innehålla dylika bestämmelser, komma att bortfalla ur taxan. En annan form av emballagebestämmelser, som i samband härmed föreslagits skola utgå, äro de som avse tullförhöjning vid förtullning från frihamn eller frilager av vissa varor, som äro oemballerade eller endast försedda med pappersomslag. Dessa bestämmelser äro meddelade i anmärkningar till vederbörande tulltaxerubriker, vilka anmärkningar sålunda skulle komma att bortfalla. Beträffande de närmare motiven till uteslutandet av ifrågavarande bestämmelser hänvisas ävenledes till vad som nedan aaföres i fråga om emballagebestämmelserna. Vissa andra mera konstitutiva bestämmelser, som för närvarande återfinnas i anmärkningar till vederbörande tulltaxerubriker, synas lämpligen kunna inarbetas i själva rubrikerna. Detta gäller särskilt sådana bestämmelser, enligt vilka ett visst varuslag skall hänföras till en viss uppgiven tulltaxe-

171 rubrik. Taxan torde vinna i tydlighet, om dylika varuslag direkt angåves i de rubriker, enligt vilka de skola tullbehandlas. P å grund av de sålunda föreslagna åtgärderna skulle ett icke ringa antal av de anmärkningar, som för närvarande äro intagna i tulltaxan, komma att utgå. Emellertid hava å andra sidan föreslagits upptagandet i taxan av vissa nya anmärkningar. Bland dessa märkas särskilt ett antal anmärkningar med hänvisningar till gällande bestämmelser rörande erläggandet av skatt vid införseln av vissa särskilda varuslag. Beträffande anledningen till att i taxan intagits dylika hänvisningar må framhållas följande. Sedan Kungl. Maj:t den 22 januari 1926 beslutat ratificera den i Geneve den 3 november 1923 avslutade, av Kungl. Maj:t den 13 juni 1924 biträdda internationella konventionen rörande förenkling av tullformaliteterna — i det följande benämnd tullförenklingskonventionen — blevo konventionens bestämmelser för Sveriges del tillämpliga från och med den 13 maj 1926. I artikel 5 av nämnda konvention föreskrives, att varje fördragsslutande stat, vars tulltaxa undergått ändringar genom tid efter annan vidtagna tillägg eller jämkningar, omfattande ett betydande antal varor, skall i lätt tillgänglig form offentliggöra en noggrann redogörelse för samtliga de avgifter, som utgå på grund av gällande bestämmelser. För detta ändamål skola alla avgifter, som på grund av varors in- eller utförsel uppbäras av tullmyndigheterna, på ett systematiskt sätt uppgivas, vare sig de utgöras av tullar, tilläggsavgifter, konsumtions- och tillverkningsskatter, dragarpenningar och dylika avgifter eller av andra umgälder av vad slag de vara må. Emellertid skall denna förpliktelse vara inskränkt till sådana avgifter och umgälder, som för statens räkning och i följd av godsets tullbehandling påläggas in- och utförda varor. Berörda åliggande för de fördragsslutande staterna torde få anses innebära, att meddelanden rörande avgifterna ifråga intagas i tulltaxan i samband med angivandet av de för vederbörande varuslag fastställda tullsatserna. På grund av ovan berörda inskränkning i denna förpliktelse torde för Sveriges vidkommande inga andra dylika avgifter behöva omnämnas i tulltaxan än eventuellt utgående konsumtions- och tillverkningsskatter. Då det skulle möta betydande svårigheter att i tulltaxan uppgiva storleken av de olika skatterna, har det synts lämpligt, att i stället endast hänvisningar göras till de på området utfärdade bestämmelserna. Redan i gällande tulltaxa finnas vissa sådana hänvisningar i form av anmärkningar till vederbörande tulltaxerubriker. Emellertid hava på grund av nämnda åliggande ytterligare ett antal dylika anmärkningar intagits i tulltaxan, avseende bland annat sådana, skatt underkastade varor som bensin, automobilgummiringar m. fl. Till uppfyllande av konventionens föreskrifter har det ansetts nödvändigt att hänvisningar göras jämväl till de provisoriska bestämmelserna angående erläggande av stämpelavgift vid införsel av vissa lyxföremål. Även om större delen av de nuvarande anmärkningarna i tulltaxan, vilka avse själva tullbehandlingen av vissa varor, enligt förslaget skulle utgå,

172 kommer dock ett betydande antal anmärkningar att kvarstå. I syfte att så långt möjligt minska risken för att dessa anmärkningar skola förbises hava i första rummet föreslagits vissa omplaceringar, beräknade att göra anmärkningarna mera i ögonen fallande. Vidare har i fråga om anmärkningar, som ansetts vara av särskild vikt ur tull beskattningssynpunkt, vidtagits den anordningen, att hänvisningar gjorts till desamma vid vederbörande tulltaxenummer i form av fotnoter till dessa. Gruppindel-

Gällande tulltaxa är indelad i 16 huvudgrupper och 25 underavdelningar. Enligt vad som framgår av 1906 års tulltaxekommittés betänkande har man vid denna gruppindelning huvudsakligen tagit sikte på varornas fördelning å olika industrier utan strängare fasthållande vid naturvetenskapliga synpunkter. De av olika industrier förarbetade råämnena hava i allmänhet upptagits i samma grupp som de därav framställda produkterna. Då, såsom i fråga om ler- och glasvaror, de färdiga produkterna omfatta en mångfald olika, till samma industri hörande artiklar, hava dessa senare sammanförts till en särskild grupp. Den sålunda tillämpade indelningsgrunden skiljer sig ganska avsevärt från den, som kommit till användning inom handelsstatistiken. Denna är uppdelad i 25 huvudgrupper jämte ett stort antal underavdelningar. Vid anordningen av de särskilda grupperna och avdelningarna har man uppenbarligen sökt att så långt möjligt tillämpa naturvetenskapliga principer. Sålunda har uppdelningen i regel skett på grundval av råvarornas ursprung. Därigenom har exempelvis en sådan artikel som knappar, vilken i tulltaxan återfinnes i en och samma avdelning, i handelsstatistiken kommit att uppdelas på icke mindre än 10 olika avdelningar. Vid handelsstatistikens indelning har man även tagit stor hänsyn till de olika artiklarnas egenskap av råvara eller av mer eller mindre bearbetade produkter. Sålunda äro råämnen och »oformade fabrikat» i regel upptagna under andra avdelningar än de färdiga varorna. De skiljaktigheter, som tulltaxan och handelsstatistiken sålunda förete med avseende på gruppindelning och anordning i övrigt, hava medfört olägenheter av flera slag. Bland annat måste på grund av olikheterna i grupperingen en omsortering alltid ske av det statistiska primärmaterialet, innan detsamma kan användas för de handelsstatistiska berättelserna. Den mest framträdande olägenheten torde emellertid vara, att för den med tulltaxans gruppindelning förtrogne orienteringen i dessa berättelser försvåras av att de förete en annan uppställning än taxan. Vid flera tillfällen hava därför framförts önskemål, att tulltaxans gruppindelning måtte följas även i handelsstatistiken. För en sådan anordning uttalade sig bl. a. 1920 års statistiksakkunniga, och i ett år 1922 avgivet yttrande över nämnda sakkunnigas förslag förklarade sig även kommerskollegium berett att genomföra anordningen ifråga, så snart tidpunkten härför kunde befinnas läglig. Emellertid fann kollegium icke lämpligt att

173 för det dåvarande övergå till att tillämpa tulltaxans varugruppering jämväl i handelsstatistiken, alldenstund man först borde äga överblick över de förändringar i tulltaxans uppställning, som kunde framgå ur tull- och traktatkommitténs arbete m. m. Sedermera blev frågan angående handelsstatistikens uppställning efter tulltaxan upptagen till behandling även av den år 1923 tillsatta besparingskommittén. I ett år 1925 avgivet utlåtande angående vissa besparingsmöjligheter inom handelsstatistiken framhöll kommittén att, då arbete nu påginge med revision av tulltaxan, rätta tidpunkten syntes vara inne att upptaga frågan om den statistiska varuförteckningens omarbetning och förkortning och att, sedan varuförteckningen undergått en dylik revision, handelsstatistiken borde uppställas efter tulltaxan. Kommittén ansåg, att särskild utredning borde igångsättas beträffande ifrågavarande spörsmål. I en inom handelsdepartementet upprättad promemoria, som blivit till oss överlämnad, hava ovan berörda önskemål ytterligare understrukits. I nämnda promemoria yrkas även att överensstämmelsen mellan tulltaxan och handelsstatistiken i avseende på uppställningen måtte utsträckas till industristatistiken. Såsom skäl härför anföres att de fall, då handelsstatistiken samt industristatistiken vore direkt jämförbara med varandra, i själva verket utgjorde ett fåtal och att i vissa fall varje försök till jämförelse vore uteslutet. Vidare framhålles såsom önskvärt att jämförbarhet kunde vinnas även med den särskilda slag av varustatistik, som upprättas inom vissa statens verk, såsom statens järnvägar, patentverket m. fl. För ändamålet vore det av vikt, att man omedelbart sökte fixera den grundgruppering inom statistiken, som borde följas av samtliga statens verk. Av det ovan anförda framgår att det icke torde råda mer än en mening om lämpligheten, att överensstämmelse åstadkommes mellan tulltaxan och handelsstatistiken i fråga om gruppindelningen. Fråga uppställer sig då på vad sätt en sådan överensstämmelse lämpligast skall kunna åvägabringas. För ändamålet kunde tänkas att tulltaxans nuvarande gruppindelning, med vilken den trafikerande allmänheten vunnit en viss förtrogenhet, även komme till användning inom handelsstatistiken. Emellertid har denna gruppindelning i vissa avseenden icke ansetts lämpad för statistiskt ändamål. Sålunda har mot densamma anmärkts, bland annat, att den icke i tillräcklig grad toge hänsyn till skillnaden mellan å ena sidan råvaror och halvfabrikat och å andra sidan färdiga fabrikat. Vidare har gjorts den invändningen mot tulltaxans uppställning, att sådana varugrupper, som innefatta artiklar av samma ursprung, icke upptagits i en följd utan ofta vore splittrade på olika delar av taxan. Såsom exempel härå har anförts att arbeten av mineraliska råämnen återfinnas dels i avd. I dels i avd. X — X I I I , att animaliska produkter äro upptagna i avd. I I , IV—V, V I I I och X I V o. s. v. Även mot artiklarnas placering i de olika grupperna och rubrikerna hava anmärkningar framställts. Bland annat har det ansetts mindre lämpligt, att exempelvis ister och talg äro upptagna i avd. II, under det att flott

174 återfinnes i avd. IV, att artikeln kopra inordnats under huvudrubriken frukter, medan jordnötter äro intagna i samma rubrik som oljekakor o. s. v. överhuvud taget har tulltaxans nuvarande uppställning ansetts alltför gammalmodig och opraktisk för att den skulle kunna läggas till grund för handelsstatistiken. Ännu mindre låter den anordningen tänka sig, att den nuvarande indelningen av handelsstatistiken skulle tillämpas även för tulltaxans vidkommande. Oavsett att vissa av de anmärkningar, som riktats mot gällande tulltaxas systematiska indelning, nog även träffa handelsstatistikens gruppindelning, lärer det av tulltekniska skäl icke vara lämpligt eller ens möjligt att låta denna indelning komma till användning i tulltaxan. Bland annat skulle den i handelsstatistiken konsekvent genomförda indelningen efter varornas ursprung komma att föranleda en avsevärt ökad specialisering av tulltaxan. Till uppnående av överensstämmelse mellan tulltaxans och handelsstatistikens uppställning återstår under sådana förhållanden endast att införa en i vissa avseenden ny gruppindelning, ägnad att såvitt möjligt motsvara såväl tulltaxans som handelsstatistikens behov. Redan på ett tidigt stadium av vårt arbete hava vi därför i samråd med kommerskollegii statistiska byrå utarbetat förslag till en sådan gruppindelning. Enligt detta förslag skulle tulltaxan och därmed även handelsstatistiken indelas i 11 huvudgrupper med sammanlagt 37 underavdelningar. Beträffande de allmänna grunderna för den sålunda föreslagna gruppindelningen må framhållas följande. I likhet med vad fallet är i de handelsstatistiska berättelserna hava levande djur samt närings- och njutningsmedel upptagits i ett sammanhang omedelbart i början av taxan. En dylik anordning är genomförd såväl i flertalet utländska tulltaxor som i den varuförteckning, vilken är fogad vid 1913 års konvention rörande upprättandet av en internationell handelsstatistik, till vilken konvention Sverige är anslutet sedan år 1914. Varuslagen ifråga hava i förslaget intagits i en gemensam avdelning — avdelning I — under vilken ingå produkter av såväl animaliskt som vegetabiliskt ursprung. De därpå följande avdelningarna II—VII äro ordnade efter varornas ursprung på det sätt, att animaliska, vegetabiliska och mineraliska ämnen och arbeten därav äro i nu nämnda följd upptagna var för sig under en eller flera särskilda avdelningar. Avdelning V — spånadsämnen samt arbeten därav — utgör dock så till vida ett undantag härifrån, att densamma omfattar varor av såväl animaliskt som vegetabiliskt ursprung. I fråga om uppställningen av avdelningarna VIII—X har icke tagits någon hänsyn till råvarornas ursprung utan i stället tillämpats det förfaringssättet, att produkter av en och samma industri — såsom t. ex. maskiner, kemiskt-tekniska artiklar, färger och färgningsämnen o. s. v. — sammanförts under särskilda grupper eller underavdelningar. Slutligen hava i avdelning X I , ävenledes utan hänsyn till ursprunget, upptagits åtskilliga varor, som icke lämpligen kunnat inordnas

175 under de föregående avdelningarna eller som på grund av likartat användningssätt eller dylikt ansetts böra inordnas i en och samma avdelning. Vad därefter beträffar ordningen inom de särskilda huvudgrupperna hava råvaror eller till en del arbetade varor antingen placerats för sig framför de färdiga varorna eller upptagits i särskilda underavdelningar. E n åtskillnad mellan dessa båda varukategorier är, såsom förut nämnts, genomförd i de handelsstatistiska berättelserna och har jämväl vidtagits i varuförteckningen till nyssberörda konvention rörande upprättandet av en internationell handelsstatistik. I övrigt hava med avseende på gruppindelningen föreslagits vissa särskilda jämkningar och omplaceringar, vilka ansetts ägnade att befordra klarhet och överskådlighet i tulltaxans och handelsstatistikens uppställning. Sålunda har bland annat föreslagits att askar, etuier, väskor och dylika likartade eller närbesläktade artiklar skola utbrytas ur de olika avdelningar, i vilka de för närvarande äro upptagna, och i stället sammanföras under en gemensam grupp i avd. X I . En dylik anordning har föreslagits även beträffande exempelvis artikeln skosulor, som nu återfinnes under tre olika avdelningar. Beträffande spånadsgruppen — avd. V — har föreslagits att den nuvarande indelningen efter de olika slagen av spånadsämne skall ersättas med en uppdelning efter råvaror och olika slag av färdiga produkter. Sålunda hava, bland annat, alla slag av vävnader inordnats under en gemensam underavdelning i stället för att desamma för närvarande äro upptagna i fyra olika grupper allt efter det spånadsämne, av vilket de äro framställda. På samma sätt hava band, snören, spetsar, strumpstolsarbeten och vissa andra dylika spånadsvaror, som ävenledes äro uppdelade på olika grupper, föreslagits inordnade i en och samma underavdelning. Då de på dylikt sätt sammanförda varuslagen ofta draga samma tull, hava åtskilliga tulltaxerubriker kunnat sammanslås, varigenom specialiseringen minskats. Beträffande de sålunda föreslagna omgrupperingarna hänvisas i övrigt till specialmotiveringen. Med avseende å gruppindelningen har från vissa håll föreslagits att alla artiklar, som till användningssättet stå i samband med en viss varugrupp, skulle upptagas där. Sålunda borde exempelvis s. k. elektriskt porslin (isolatorer, knoppar, inledningsrör o. d.), som nu är upptaget under porslinsgruppen, i stället införas i avdelningen för elektriska maskiner och apparater. På samma sätt borde t. ex. plogbillar, hästräfspinnar o. d., som i gällande tulltaxa återfinnas under järngruppen, överflyttas till rubrikgrupperna för plogar etc. under avdelningen för icke elektriska maskiner. Emellertid har det synts oss lämpligt, att dylika artiklar fortfarande bibehållas under den grupp, till vilken de med hänsyn till ursprung och framställningssätt närmast höra. Vad sålunda beträffar det elektriska porslinet torde detsamma hava sin naturliga plats under den mineraliska gruppen i samband med övriga därstädes upptagna produkter av porslinsindustrien. Likaså torde plogbillar och andra typiska järnbruksartiklar, även om de hava maskinell

176 användning, böra upptagas i järngruppen tillsammans med järnindustriens övriga alster. Vad slutligen beträffar det framförda önskemålet om bättre överensstämmelse mellan handelsstatistiken och industristatistiken vilja vi endast framhålla, att vid uppgörandet av förslaget till gruppindelning hänsyn tagits till nämnda önskemål så långt detta varit möjligt utan att förrycka en ur tariffteknisk synpunkt naturlig uppställning. Däremot hava v i . av förklarliga skäl icke ansett oss kunna ingå på frågan rörande enhetliga riktlinjer för grupperingen av annan vid statsförvaltningen förekommande varustatistik. SpecialiseEnligt det oss meddelade uppdraget skall tulltaxerevisionen hava till nngen. huvudsakligt syfte att ernå förenklingar i taxan. Självfallet måste det ligga närmast till hands att för ändamålet tänka sig en minskning av tulltaxans specialisering, ty i samma mån som en sådan kunde genomföras, skulle svårigheterna vid tulltaxans tillämpning minskas, varigenom också kunde ernås en snabbare och mera likformig tullbehandling. Vidare skulle åtminstone vid en mera genomgående minskning av specialiseringen erfordras en mindre talrik och även mindre kvalificerad personal för tullbehandlingsarbetet. Slutligen skulle genom den inskränkning av antalet rubriker, som bleve en omedelbar följd av den minskade specialiseringen, vinnas fördelen av större koncentration och överskådlighet i tulltaxans uppställning. Det är under sådana förhållanden helt naturligt, att en stor del av de önskemål, som blivit till oss framförda eller som kommit till uttryck under den allmänna diskussionen rörande bristerna i gällande tulltaxa, hava inriktats på åstadkommandet av en minskad specialisering. Emellertid må redan här med styrka framhållas att vi, med hänsyn till begränsningen av vårt uppdrag, icke ägt möjlighet att i berörda avseende framkomma med några mera genomgripande ändringsförslag. En minskning av specialiseringen förutsätter ju i regel sammanslagning av tulltaxerubriker. I fråga om rubriker med olika tullsatser måste en sådan sammanslagning, vare sig den sker under den högre eller den lägre tullsatsen eller under en medeltullsats, alltid medföra en ändring av tullskyddet, som, även i det fall att tullskillnaden är obetydlig, kan medföra vittgående konsekvenser. Enligt vår uppfattning måste åt en mera allmän revision av vårt tullsystem förbehållas att upptaga ovannämnda önskemål till mera ingående omprövning. Emellertid hava vi, i syfte att så långt möjligt tillgodose de uttalade önskemålen om en minskning av specialiseringen, funnit oss böra föreslå vissa mera partiella ändringar i densamma. Beträffande de allmänna principer, som ligga till grund för dessa förslag, må anföras följande. I gällande tulltaxa finnas omnämnda åtskilliga varuslag, som, oaktat de äro varandra ganska likartade och även draga samma tull, äro upptagna under särskilda rubriker. Vissa av dessa varuslag torde utan olägenhet kunna sammanföras under gemensamma rubriker. Dock torde det vara lämpligt a t t därvidlag framgå med en viss försiktighet, ty överskådligheten och klar-

177 heten befordras icke alltid genom dylika sammanslagningar. Att förslaget, sådant det här föreligger, ändock upptager vissa sammanslagningar, som u r nämnda synpunkt kunna förefalla mindre lämpliga, har sin förklaring däri, att vi utgått från att statistiska varuförteckningen kommer att inarbetas i taxan och att vederbörande varuslag därvid komma att uppdelas på särskilda statistiska positioner, varigenom större överskådlighet över rubrikernas innehåll vinnes. I vissa särskilda fall hava vi funnit oss böra föreslå en minskning av specialiseringen, oaktat densamma kommer att medföra en jämkning i tullsatserna. Detta gäller i första rummet sådana olika tullbeskattade varor, som icke alls eller endast med största svårigheter kunna tulltekniskt skiljas från varandra. Såsom i specialmotiveringen till vederbörande tulltaxenummer närmare utvecklas finnas sålunda vissa varuslag, vilka nu äro åsatta olika tull men som även av den högsta sakkunskap inom landet förklarats omöjliga att åtskilja. De tulltekniska svårigheter och de ojämnheter i tullbeskattningen, som föranledas härav, lära icke kunna undanröjas på annat sätt, än att dylika varuslag sammanföras under gemensam tullsats. Vid en granskning av gällande tulltaxa finner man, att särskilda rubriker stundom upptagits för varuslag, som sällan eller aldrig förekomma till import. I vissa fall kunna dessa rubriker hava en uppgift att fylla, i det de tjäna att förhindra kringgåendet av för andra artiklar fastställda tullsatser. Mestadels äro de dock ur tullbeskattningssynpunkt fullkomligt betydelselösa. I sådant fall kunna de antingen helt uteslutas ur taxan, varigenom vederbörande varuslag vanligen komme att falla under någon samlingsrubrik, eller sammanföras med andra lämpliga tulltaxenummer. Andra rubriker representera varuslag, som visserligen mer eller mindre regelbundet förekomma till import men som uppvisa så obetydliga importsiffror, att det icke synes föreligga någon anledning att för desamma upprätthålla självständiga rubriker. Detta gäller bland annat för den kategori av varor, som här nedan beröres. I gällande tulltaxa äro arbeten av sten, porslin och glas i förening med guld eller silver upptagna under särskilda rubriker, nämligen respektive n r 46, 671 och 702. Likaledes finnas särskilda rubriker för käppar av trä och vegetabiliska rör ävensom för borstbindararbeten samt pärlor och armoch halsband i förening med guld eller silver, nämligen nr 248 a, 249 a, 271 a, 272 a, 285 och 299. Under år 1925 förekom ingen införsel av artiklar, hänförliga till nr 46, 271 a, 299 och 671. Importen av varor, fallande under n r 248 a, 249 a, 272 a, 285 och 702, utgjorde under samma år respektive 2, 5, 19, 41 och 54 kg. Med hänsyn till denna ringa införsel har föreslagits att nämnda rubriker skola utgå ur taxan och att i stället de delar av artiklarna ifråga, som utgöras av guld-, silver- eller platinaarbete, skola tullbehandlas såsom sådana arbeten, under det att återstoden skall förtullas efter sin beskaffenhet, d. v. s. såsom stenarbeten, porslins- och glasvaror, käppar, borstar etc. Några svå12 — 43 7 2.

178 righeter att erhålla de för ändamålet erforderliga särskilda vikterna torde icke förefinnas. Samtliga förberörda slag av arbeten äro nämligen underkastade kontrollstämpling av mynt- och justeringsverket, varvid vikten av det i varan ingående guld-, silver- eller platinaarbetet särskilt bestämmes i och för fastställandet av vederbörlig kontrollavgift. Den av mynt- och justerings verket för ändamålet upptagna vikten meddelas i den attest över kontrollstämplingen, som överlämnas till vederbörande tullförvaltningDet må framhållas, att vid genomförandet av en sådan anordning tullbeskattningen av dylika artiklar skulle komma att ske efter rättvisare grunder än vad nu är fallet. För närvarande drager exempelvis en käpp, som är försedd med endast en smal silverrand eller en liten namnplåt av silver, samma tull som en käpp med silverkrycka. De för ändamålet erforderliga bestämmelserna böra självfallet icke avse sådana arbeten, i vilka huvudbeståndsdelen utgöres av ädla metaller. Sistnämnda arbeten böra, såsom för närvarande är fallet, tullbehandlas i sin helhet som arbeten av respektive guld, silver eller platina. Att bestämmelserna ej heller böra avse sådana arbeten i förening med guld eller silver, som äro i taxan särskilt nämnda, såsom gulddragar- och guldslagararbeten, guld- och silverur m. fl., ligger i sakens natur. Emellertid lärer det bliva nödvändigt att i de sålunda ifrågasatta bestämmelserna göra undantag för instrument och apparater, bland annat av det skälet att dylika artiklar icke äro underkastade kontrollstämpling och det sålunda skulle möta svårigheter att få vikten bestämd för den del av varan, som utgöres av guld-, silver- eller platinaarbete. Av samma skäl kunde ifrågasättas huruvida icke undantag även borde göras för vissa andra arbeten, som äro befriade från kontrollstämpling, nämligen lösa urbyglar, remontoirkronor, glasögonsbågar och tandpetare av ädel metall. Emellertid torde de flesta av dessa artiklar i motsats till instrument och apparater oftast helt och hållet eller åtminstone till sin huvudsakliga del bestå av ädel metall, i vilket fall de komma att tullbehandlas såsom arbeten av sådan metall och sålunda falla utanför bestämmelserna ifråga. F r å n föreskrifterna angående kontrollstämpling äro likaledes undantagna inkommande föremål, vilka erhållits i gåva. Skulle berörda artiklar vara av den beskaffenhet, att de föreslagna bestämmelserna bleve tillämpliga på desamma, och vikten av den del av varan, som utgöres av guld-, silver eller platinaarbete, icke kunde utrönas genom vägning, torde det icke behöva möta några betänkligheter att i dylika fall uppskattningsvis bestämma vikten ifråga. Nu ifrågavarande bestämmelser synas lämpligen böra få sin plats i sammanhang med föreskrifterna rörande tullbehandlingen av sammansatta varor, vilka föreskrifter för närvarande återfinnas i § 1 b) tulltaxeunderrättelserna, men som hava föreslagits överflyttade till tulltaxeförordningen. Bestämmelserna hava i förslaget till tulltaxeförordningen upptagits under 2 § d). I fråga om specialiseringen må slutligen endast nämnas att vissa tulltaxerubriker föreslagits uppdelade på ett eller flera nya tulltaxenummer. Detta har

179 exempelvis skett i sådana fall, då en rubrik på grund av sin formulering kommit att omfatta något varuslag, som uppenbarligen icke varit avsett att hänföras dit och för vilket tullsatsen ej heller lämpar sig. Särskilt gäller detta vissa nya varor, som vid tiden för den nuvarande taxans utarbetande voro okända eller ur importsynpunkt betydelselösa. F r å n såväl den trafikerande allmänhetens som tullförvaltningarnas sida Tulltaxehar framhållits önskvärdheten av att tulltaxerubrikerna till vinnande av r^brikfrn.a formulertn

större klarhet och överskådlighet så långt möjligt förenklas och förkortas. För detta ändamål erbjuder sig först och främst den möjligheten att ur rubrikerna avlägsna den här och var förekommande exemplifieringen av olika varuslag. Denna möjlighet har på sin tid berörts av 1906 års tulltaxekommitté. I motiveringen till sitt tulltaxeförslag framhöll kommittén, att den i avsevärd utsträckning begagnat utvägen att giva anvisningar för taxans tillämpning genom exemplifiering i de särskilda rubrikerna. E n sådan exemplifiering vore, enligt vad kommittén vidare anförde, motiverad endast så länge en verklig officiell varuförteckning icke funnes till ledning för allmänheten och tulltjänstemännen vid taxans begagnande. Emellertid ansåg kommittén att, om en sådan förteckning komme att utarbetas, tulltaxan kunde till formen väsentligt förenklas. Som bekant föreligger numera en av generaltullstyrelsen utfärdad varuförteckning till tulltaxan. P å grund härav hava vi ansett oss kunna föreslå, att största delen av den exemplifiering, som för närvarande förekommer inom själva tulltaxerubrikerna, må utgå. Detta synes så mycket mera befogat, som de meddelade exemplen ofta avse varor, vilka hava mycket ringa betydelse såsom importartiklar. I vissa fall äro för övrigt exemplen av den art, att de föranleda ovisshet beträffande rubrikens rätta tolkning, varigenom de snarare försvåra än underlätta tullbehandlingen. Det må framhållas att, sedan den statistiska varuförteckningen inarbetats i tulltaxan, sådana exempel, som avse mera betydande varuslag, alltjämt komme att återfinnas i taxan. I ett stort antal rubriker ingå tillägg sådana som »även i förening med annat ämne», »även i förening med trä, oädel metall eller dylikt», »även i förening med annat ämne än trä» o. dyl. Vid utarbetandet av tulltaxan har man tydligen utgått från den uppfattningen, att dylika tillägg vore påkallade av bestämmelsen i § 1 b) tulltaxeunderrättelserna: »dock att där i fråga om huvudbeståndsdelen tulltaxan icke upptager sådan sammansättning, som varan företer varan för tullas efter den beståndsdel, som medför högsta tullavgiften», vilken bestämmelse eljest kunde befaras i vissa fall medföra allt för hård tullbeskattning. Genom den omformulering bestämmelserna angående tullbehandlingen av sammansatta varor i förslaget erhållit, hava ifrågavarande tillägg förlorat sitt berättigande. Vad ovan nämnts gäller i viss mån även beträffande sådana tillägg som »även med inblandning av annat ämne», »med eller utan tillsats av andra ämnen» o. dyl. Dessa tillägg hänföra sig uteslutande till i taxan särskilt

180 specificerade artiklar, såsom kreatursfoder, flytande lim o. s. v., vilka, oberoende av eventuell inblandning eller tillsats av andra ämnen, givetvis böra tullbehandlas enligt angiven rubrik, försåvitt icke inblandningen eller tillsatsen givit varan annan karaktär. Det må framhållas, att vara, som utgör en i taxan icke nämnd blandningsprodukt, skall tullbehandlas enligt de i § 1 a) tulltaxeunderrättelserna intagna bestämmelserna rörande tullbehandlingen av blandningar. På grund av nu anförda omständigheter har föreslagits borttagandet ur vederbörande tulltaxerubriker av ovan angivna tillägg rörande förening med eller inblandning av andra ämnen. I vissa tulltaxerubriker, som upptaga artiklar, vilka kunna tänkas bestå av ädla metaller — såsom bijouterivaror, etuier m. fl. — förekomma tillägg sådana som »ej av guld eller silver», »av annat ämne än guld, silver eller platina» o. s. v. Redan nu lärer något större behov av dessa tillägg icke föreligga, då det torde ligga i sakens natur, att t. ex. en bijouterivara av guld under alla förhållanden skall tullbehandlas såsom guldarbete. Tilläggen komma emellertid att bliva fullständigt överflödiga, därest, såsom föreslagits, under avdelningen för ädla metaller samt arbeten därav intages en anmärkning, enligt vilken alla arbeten av guld, silver eller platina skola, där icke annorlunda är särskilt stadgat, tullbehandlas efter vad för sådana arbeten är i nämnda avdelning föreskrivet, utan hänsyn till huruvida desamma kunna hänföras även under annat nummer i tulltaxan. Beträffande i tulltaxan upptagna råämnen är det en allmän regel, att målning eller annan sönderdelning, slamning, rening, färgning, torkning och saltning, såvida annorlunda ej är stadgat, skola vid tullbehandlingen lämnas utan avseende. Därest denna princip fastslås genom ett allmänt stadgande, kunna de i ett stort antal rubriker förekommande tilläggen »även malna», »även slammade», »även renade» o. s. v. utgå ur taxan. I den mån målning, slamning, rening etc. i särskilda fall skola inverka på tullbehandlingen, har detta, såsom innebärande ett undantag från det allmänna stadgandet, angivits i vederbörande tulltaxenummer. Även i åtskilliga andra avseenden hava föreslagits åtgärder i syfte att förkorta rubrikerna och göra desamma mera överskådliga. Jämsides med det från många håll framförda kravet på kortare och mera överskådliga rubriker har framhållits önskvärdheten, att rubrikerna formulerades tydligare och klarare än vad nu ofta är fallet. Det lärer ej heller kunna förnekas, att vissa rubriker i nämnda avseende lämna åtskilligt övrigt att önska, varigenom misstolkningar icke sällan uppstått. Vid utarbetandet av tulltaxeförslaget har det därför varit en allmän strävan att söka åstadkomma en formulering av de olika tulltaxenumren, vilken i möjligaste mån förebygger dylika missförstånd och feltolkningar. En av de anmärkningar, som framförts mot avfattningen av tulltaxans bestämmelser, avser de på vissa ställen i taxan förekommande uttrycken »tekniska artiklar» och »för tekniskt bruk avsedda artiklar». Det har anförts, att inne-

181 börden av dessa uttryck vore oklar och att det rått olika uppfattningar rörande deras rätta tolkning. Sålunda kunde för tekniskt bruk avsedda varor tänkas utgöra dels halvfabrikat eller delar till färdiga industriprodukter, dels fullt färdiga artiklar, ämnade att brukas och förslitas inom industri, hantverk eller yrke. Till undanröjande av misstolkningar borde innebörden av nämnda uttryck fastställas genom en särskild bestämmelse i tulltaxeunderrättelserna, varjämte endast en enhetlig term — nämligen »för tekniskt bruk avsedda artiklar» — borde komma till användning i tulltaxan. Med anledning härav vilja vi till en början framhålla, att uttrycken ifråga i regel synas böra tolkas på sådant sätt, att de endast omfatta tekniska artiklar, som äro avsedda för förbrukning eller förslitning vid själva utövandet av vederbörande industri, hantverk eller yrke, och således icke artiklar, som äro ämnade att såsom råvaror, halvfabrikat, sammansättningsdelar o. d. ingå i den färdiga varan. Det synes knappast nödvändigt att i tulltaxan meddela föreskrift härom, utan torde det vara tillfyllest, att för tullbehandlingen erforderliga anvisningar meddelas i varuförteckningen. Däremot synes det lämpligt, att en enda term användes för att beteckna nämnda artiklar och att för ändamålet endast uttrycket »för tekniskt bruk avsedda artiklar» kommer till användning. Med avseende på tulltaxerubrikernas formulering har framförts det önskemålet, att i vederbörande rubriker måtte angivas — där detta vore möjligt — vad som karakteriserar ett varuslag gent emot ett närstående. Härigenom skulle man icke blott avlägsna ovisshet i tillämpningen utan ock undvika besvärliga och tidsödande utredningar rörande vilken tulltaxerubrik, som i de olika fallen rätteligen bör komma i tillämpning. Ett realiserande av nämnda önskemål förutsätter uppenbarligen, att i tulltaxerubrikerna eller i anmärkningar till dessa intagas mer eller mindre omfattande beskrivningar av vederbörande varuslag och anvisningar för deras tullbehandling. Dylika beskrivningar och anvisningar synas dock icke lämpligen kunna inrymmas i tulltaxan utan böra såsom hittills intagas i varuförteckningen, varigenom de också lättare kunna underkastas de jämkningar, som tid efter annan kunna bliva erforderliga, bland annat på grund av teknikens utveckling. Slutligen må i detta sammanhang nämnas att vi icke ansett nödigt att i här föreliggande förslag utsätta de i gällande tulltaxa förekommande beteckningarna, genom vilka angivas att tulltaxerubrik är traktatsenligt fastställd eller till någon del beröres av handelsavtal. Under förutsättning att den statistiska varuförteckningen skulle, såsom föreslagits, bliva inarbetad i taxan, i samband varmed tullsatserna lämpligen borde anbringas vid varje särskild statistisk position, torde nämligen utsättandet av dessa beteckningar böra anstå till dess en dylik statistisk uppdelning av tulltaxan blivit verkställd.

182 Kvantitet ^ninghen.ak'

i gällande tulltaxa äro de specifika tullsatser, som grunda sig på varans , i allmänhet bestämda efter 1 kilogram såsom viktenhet. Där en tullsats för 1 kilogram skulle giva ett mycket obetydligt tullbelopp eller varan oftast införes i stora kvantiteter, användes i stället viktenheten 100 kilogram. För den i tulltaxans handhavande mindre förfarne kan det förhållandet, att två olika beräkningsgrunder sålunda tillämpas, lätteligen föranleda misstag i fråga om den tullsats, som skall i ett givet fall utgå. Till undvikande härav synes större enhetlighet böra införas i avseende på beräkningsgrunderna, varvid det torde ligga närmast till hands att välja 100 kilogram såsom allmän viktenhet. I flertalet utländska tulltaxor är också nämnda beräkningsgrund införd. I fråga om en del tulltaxor har detta föranlett, att vissa tullsatser måst angivas till och med i femsiffriga tal, vilket ju i och för sig icke kan anses tilltalande. Emellertid skulle för den svenska tulltaxans vidkommande högst fyrsiffriga tal komma till användning och detta endast i ett jämförelsevis obetydligt antal fall. Oavsett den synpunkten att genom införandet av 100 kilogram såsom allmän viktenhet skulle ernås större formell överensstämmelse med utländska tulltaxor, till vilket syfte Sverige förbundit sig att medverka genom sin anslutning till tullförenklingskonventionen, komme en dylik anordning att medföra vissa fördelar med avseende på taxans formella gestaltning. Genom antagandet av en enhetlig beräkningsgrund kan viktenheten anbringas överst i kolumnen för tullsatserna, varigenom den nu befintliga särskilda kolumnen för kvantitetsgrund skulle komma att utgå. Den omständigheten, att raden av vikttullsatser här och var komme att avbrytas av värde-, rymd- eller stycketullar, behöver givetvis icke utgöra något hinder härför. Vidare skulle öretalkolumnen komma att bortfalla. Genom de sålunda vidtagna uteslutningarna beredes erforderlig plats för den eller de nya kolumner, som kunna bliva erforderliga vid den statistiska varuförteckningens inarbetande i tulltaxan. Gent emot ett allmänt införande av viktenheten 100 kilogram kan möjligen invändas att debiteringen av tull för sådana varor, som vanligen inkomma i smärre kvantiteter, skulle i viss mån kompliceras. Emellertid behöver ju den nya anordningen icke medföra någon ändring av hittills tillämpade debiteringsmetoder. Visserligen kan omläggningen i början tänkas medföra en viss osäkerhet vid debiteringen, men denna osäkerhet torde dock med all sannolikhet försvinna redan efter någon kortare övergångstid. vikt

Emballagebe- Jämlikt § 2 mom. 1 tulltaxeunderrättelserna skall tullsats, som i taxan stämmelsema. ä j , b e s t ä m d e f t e r v a r a n s v ikt, beräknas efter nettovikten, såframt icke annorlunda är särskilt stadgat. Den allmänna regeln är sålunda, att varan skall förtullas netto. P å grund av särskilda föreskrifter i tulltaxan göras emellertid undantag från denna regel i ett stort antal fall, då förtullning' är stadgad antingen efter bruttovikten eller efter nettovikten med tillägg av visst

183 emballage. Beträffande dessa stadganden hänvisas till en vid betänkandet fogad tablå över i gällande taxa intagna emballagebestämmelser av olika slag (bilaga 1). Av denna tablå framgår att för närvarande en mångfald skilda föreskrifter finnas meddelade i berörda avseende. Ifrågavarande emballagebestämmelser äro intagna dels i själva texten till vederbörande tulltaxerubriker, dels i till dessa fogade anmärkningar. Såsom redan förut i annat sammanhang nämnts avser en sådan anmärkning ofta ett större eller mindre antal olika rubriker, i vilket fall den är placerad i slutet av vederbörande rubrikgrupp eller avdelning. E n med tulltaxans handhavande mindre förtrogen person kan därigenom lätt förbise, att för en viss rubrik finnas fastställda särskilda emballagebestämmelser. Från den trafikerande allmänhetens sida har därför framställts det önskemålet, att, där sådana bestämmelser finnas, desamma måtte upptagas vid varje särskild rubrik. Å andra sidan har framhållits att det stora antalet emballagebestämmelser vore ägnat att minska överskådligheten och försvåra orienteringen i tulltaxan. Denna olägenhet komme givetvis i ännu högre grad a t t göra sig gällande, därest emballagebestämmelserna i enlighet med förenämnda önskemål skulle upprepas vid varje särskild rubrik. Emellertid är det icke endast det stora antalet emballagebestämmelser och den i vissa fall ogynnsamma placeringen av desamma, som medföra olägenheter. Även den vittgående differentieringen av bestämmelserna har i vissa avseenden visat sig mindre fördelaktig. Den ledande principen vid utarbetandet av de olika bestämmelserna har uppenbarligen varit, att varje särskild bestämmelse skulle avfattas med hänsyn till det förpackningssätt, som för vederbörande varuslag vore karakteristiskt. Emellertid inträffar icke sällan att en varas förpackningssätt av en eller annan anledning underkastas förändringar. Genom att emballagebestämmelserna anknutits till vissa förpackningssätt försvåras i sådana fall anpassningen efter det förändrade emballaget. Av den i berörda tablå intagna sammanställningen av de olika bestämmelser, som för närvarande gälla beträffande nettoförtullning med tillägg a v visst slag av emballage, framgår att skillnaden mellan dessa bestämmelser oftast är av en rent formell natur och därigenom — oavsett de olika tolkningar, som kunna föranledas härav — saknar praktisk betydelse u r tullbeskattningssynpunkt. Detta förhållande sammanhänger med den förut berörda omständigheten, att de olika emballagebestämmelserna avfattats med hänsyn till det för vederbörande varuslag handelsbrukliga förpackningssättet. I själva verket lärer differentieringen av emballagebestämmelserna äga praktisk betydelse endast i vissa undantagsfall. Under sådana förhållanden synes böra tagas under övervägande huruvida icke emballagebestämmelserna till åvägabringande av en ur flera synpunkter önskvärd förenkling på området borde utbrytas ur tulltaxan och efter erforderlig samarbetning upptagas tillsammans med de allmänna emballagebestämmelser, som för närvarande återfinnas i tulltaxeunderrättelserna men

184 vilka föreslagits skola överflyttas till tulltaxeförordningen. Denna samarbetning borde givetvis hava till syfte att åstadkomma bestämmelser, som å ena sidan vore tillräckligt tydliga för att icke föranleda olikformighet i tullbehandlingen och å andra sidan ägde mera generell tillämplighet. För ändamålet skulle kunna tänkas att bestämmelserna inskränktes till en mera allmän definition på det emballage, som skall inräknas i nettovikten. Dylika allmänna definitioner återfinnas i vissa utländska tulltaxor. Såsom exempel härå må anföras följande. Spanien. Papper, halm, träspån och varje annan anordning, med vilken varan bildar ett helt, ävensom lådor och askar, som utgöra varans naturliga förvaringsrum och med vilka den avlämnas till köparen. Jugoslavien. Den handelsbrukliga förpackning, med vilken varorna köpas eller säljas i parti- eller detaljhandeln. Chile. Allt förpackningsmaterial, som finnes inom det såsom gemensamt förvaringsrum tjänande yttre omhöljet, med undantag av halm, träull. papper, sågspån, vaxduk och järnbleck. Dylika definitioner fylla visserligen anspråken på korthet och enkelhet. Å andra sidan kunna de på grund av sin allmänna formulering lätteligen föranleda olika tolkningar och därigenom medföra bristande likformighet i tullbehandlingen. I flertalet utländska tulltaxor har man också i stället anlitat den utvägen att genom en för de olika varuslagen gemensam bestämmelse uttryckligen fastställa de särskilda slag av emballage, som skola inräknas i netto vikten. Här nedan anföras några exempel på dylika bestämmelser. Danmark. I nettovikten skall inräknas följande slag av emballage o. d.: a) glasflaskor, glasdamejeanner, glas och andra glasbehållare samt krukor; b) enkelt omslag av papper, blåsor, gummiväv, tennfolier och dylikt, omedelbart omgivande de särskilda artiklarna, samt segelgarn, tråd och dylikt; c) linnesäckar och dylikt emballage omkring kläder och liknande artiklar; d) omslag av halm omkring glasvaror, varmed dock icke förstås den lösa halm, vari glasvarorna kunna vara inpackade; e) askar för bomulls-, linne- och ullgarn, ävensom sådant emballage, som i detaljhandeln vanligen säljes tillsammans med själva varan och för vilket särskild tara icke är fastställd, såsom askar för choklad, leksaker, tändstickor, parfymer, stålpennor och dylikt; pappersomslag omkring cikoria, tobak o. s. v.; omslag av tennfolier omkring pomada, såpa, tobak m. m.; blåsor omkring färger och tobak o. s. v.; färglådor, musslor, glas och koppar, innehållande färger; etuier för instrument, skjutvapen, galanterivaror m. fl.; dosor, glas, krukor o. s. v. för ätbara varor och dylikt; f) inlägg, t. ex. av trä, papp eller papper i metervaror; rullar, å vilka garn, metalltråd och dylikt upprullats; mellanlägg av papper i bladguld och bladsilver; föremål av trä, papp och dylikt, å vilka varor äro uppfästade. Frankrike. Vid förtullning efter »halvbruttovikten» skall inräknas: lödda eller falsade burkar; papper för omslag eller mellanlägg; tennfolier och pergamentpapper för emballeringsändamål; inlägg för vävnader samt askar av papp och annan dylik inre förpackning. (Den allmänna

185 principen vid bestämmande av »halvbruttovikten» är, att endast den yttre förpackningen skall fråndragas.) Italien. I nettovikten inräknas: hermetiskt tillslutna kärl, vilka vid försäljning i detaljhandeln icke avlägsnas från den vara, de innehålla, och som icke kunna användas, sedan innehållet borttagits (i motsatt fall tullbeläggas de efter sin beskaffenhet); lådor, burkar och dylikt emballage, innehållande putsmedel för läder och skodon, samt flaskor med bläck, av mindre rymd än 1 liter; kartor o. d., å vilka varor äro uppfästade; spolar o. d., å vilka tråd är upprullad; tuber o. d., innehållande färger. Vid en samarbetning av de svenska emballagebestämmelserna synes en dylik anordning, varigenom de olika slag av emballage, som skola inbegripas i nettovikten, i detalj uppräknas, av förut anförda skäl vara att föredraga framför en mera allmän definition av begreppet emballage. Vad beträffar det sätt, på vilket ett dylikt sammanförande av emballagebestämmelserna synes böra ske, må framhållas följande. Den nuvarande differentieringen av ifrågavarande bestämmelser är, såsom förut nämnts, endast i vissa undantagsfall av praktisk betydelse. Dessa undantagsfall hänföra sig bl. a. till artiklarna vävnader och stampad filt (rubrikerna 361, 3 7 7 - 3 8 0 , 393—408, 445—466, 499—530, 543—545 och 546 —551), för vilka gäller den särskilda föreskriften »avdrag i vikten medgives ej för omslag av papper eller väv kring varje särskilt stycke, ej heller för inlägg». Beträffande inläggen i nämnda artiklar gälla dessutom vissa specialföreskrifter. Då berörda bestämmelse icke låter inordna sig under någon av de övriga kategorierna av emballagebestämmelser, torde det bliva nödvändigt, att beträffande vävnader och filt särskilda bestämmelser bibehållas. •Emballageföreskrifterna för ifrågavarande artiklar synas dock böra i vissa avseenden ändras. Såsom förut nämnts medgives enligt desamma icke avdrag för omslag av papper eller väv kring varje särskilt stycke. Om däremot i omslaget inläggas två eller flera stycken, skall avdrag lämnas för dylikt omslag. Då sakliga skäl icke torde kunna åberopas för olikformiga föreskrifter i ovan angivna fall, synes bestämmelsen böra ändras därhän, att avdrag överhuvud taget icke medgives för omslag av papper eller väv kring vävnadsstycken, försåvitt omslaget icke utgöres av ytteremballage. Däremot synes beträffande nu ifrågavarande artiklar avdrag alltid böra medgivas för inlägg. Rörande de närmare skälen härtill hänvisas till vad som anföres å sid. 191—193. — Av skäl som i specialmotiveringen till avd. V E anföras har föreslagits att de för vävnader och filt gällande emballagebestämmelserna skola tillämpas jämväl på vissa till nämnda avdelning hörande kläder och andra sömnadsarbeten, varför berörda särföreskrifter även skulle komma att omfatta sistnämnda artiklar. En annan bestämmelse, vilken på grund av sin speciella karaktär icke synes kunna inordnas under de allmänna emballagebestämmelserna, är den som avser levande växter (rubrik 130), beträffande vilka tillämpas föreskriften »avdrag i vikten medgives ej för närmaste emballage, såsom balja

186 eller kruka med jord, bastmattor m. m.», vilken föreskrift synes lämpligen kunna bibehållas i form av en anmärkning till vederbörande tulltaxenummer. Däremot torde exempelvis de särbestämmelser, som återfinnas under punkterna 18 och 20—21 i ovanberörda sammanställning av nu gällande emballagebestämmelser, kunna inordnas under de allmänna bestämmelserna, utan att detta kommer att medföra någon skillnad i beskattningsavseende. I övrigt inskränka sig specialbestämmelserna till vissa särskilda varuslag. Beträffande elektriska metalltrådslampor (rubrik 1070) gäller sålunda att avdrag icke medgives för askar, papper och dylikt omslag med undantag dock för askar och wellpapp, i vilka lamporna äro förpackade. Emellertid har av skäl, som anföras i specialmotiveringen till tulltaxenummer 862—865, föreslagits, att för elektriska metalltrådslampor liksom för glödlampor i allmänhet ren nettoförtullning må tillämpas. I fråga om färglådor samt färger därtill (rubrik 1207) gäller den allmänna bestämmelsen, att avdrag icke medgives för askar, papper och dylikt omslag. Dessutom föreskrives att låda, glas eller annat tillbehör skall inräknas i vikten. Emellertid synes denna särskilda föreskrift vid en obetydlig förändring av själva rubriktexten kunna bliva överflödig. Beträffande ramar gäller, förutom nämnda allmänna föreskrift, den särskilda bestämmelsen, att avdrag icke medgives för den i ramen infattade fotograflen eller tavlan. Denna föreskrift liksom den för väskor av spånadsvaror (rubrikerna 561—563) gällande bestämmelsen, enligt vilken lös inredning ej skall inräknas i nettovikten, synes knappast hava karaktären av emballagebestämmelse, varför föreskrifterna ifråga icke behöva i detta sammanhang upptagas till behandling. Detsamma gäller beträffande skjutvapen (rubrik 871) och vissa andra varuslag, beträffande vilka gäller, att tillbehören skola inräknas i nettovikten. Under ovan angivna förhållanden skulle uppdelningen av emballagebestämmelserna kunna inskränkas till två varugrupper, nämligen »vävnader och filt samt vissa kläder och andra sömnadsarbeten» och »övriga varuslag». Under denna senare grupp skulle därvid upptagas de olika slag av emballage o. d., som enligt nu gällande bestämmelser skola inräknas i vikten av själva varan. Dessa slag av emballage äro i första hand askar, fodral, etuier, papper, väv, folier och annat dylikt omslag. Jämlikt § 2 mom. 8 tulltaxeunderrättelserna skola de till vissa rubriker fogade bestämmelser, enligt vilka avdrag i vikten ej medgives för askar, papper och dylikt omslag, ej tillämpas på ytteremballage, uppenbarligen endast avsett till varans skyddande under transporten. I förslaget har detta stadgande utsträckts till att omfatta allt emballage av de slag, som nyss nämnts. Praktiskt taget är denna utvidgning betydelselös, då av helt naturliga skäl fodral, etuier och folier icke användas såsom ytteremballage. Andra slag av emballage, som synas böra upptagas under denna grupp, äro kärl av lervaror eller glas, burkar, flaskor, tuber och andra dylika be-

187 hållare, vidare emballage, vari varan är avsedd att i detaljhandeln försäljas, inlägg och kartor samt mellanlägg i bladguld och andra dylika artiklar. Beträffande hö, halm, träspån och annat dylikt förpackningsmateriel åtnjutes för närvarande avdrag i vikten. Så bör givetvis även i fortsättningen bliva förhållandet. Emellertid förekommer understundom att prydnadspjäser och andra ömtåligare föremål förpackas i dubbelt papper med mellanlägg av träspån, halm eller dylikt. I sådana fall synes det vara mest ändamålsenligt att till förekommande av tidsödande och riskabel tarering låta även mellanlägget inräknas i vikten. Samtidigt med att emballagebestämmelserna på ovan angivet sätt sammanföras, torde begreppen bruttovikt och nettovikt böra närmare klargöras och definieras. Vid en jämförande granskning av olika utländska tulltaxor framgår att dessa begrepp inom den internationella tullagstiftningen ofta tolkas på olika sätt. I vissa länder anses bruttovikten vara den sammanlagda vikten av varan jämte allt såväl yttre som inre emballage. I andra länder menas med bruttovikt endast vikten av varan jämte viss del av emballaget. I några länder tillämpas s. k. halvbruttovikt (demi brut), varmed avses den vikt, som erhålles genom att från bruttovikten draga ytteremballaget eller del därav. Med nettovikt avses i allmänhet vikten av varan utan något som helst emballage. I vissa länder anses dock vikten av det inre, omedelbara emballaget böra ur tullteknisk synpunkt ingå i nettovikten. I fråga om denna skiljes ofta på verklig nettovikt och s. k. legal nettovikt. Med denna senare term betecknas i allmänhet den vikt, som erhålles genom att från bruttovikten draga en viss, fastställd tara. Med legal nettovikt avses dock stundom vikten av varan jämte närmaste emballaget. I länder, där förtullning efter bruttovikten förekommer i större utsträckning, är ofta fastställt ett taratillägg (»strafftara») beträffande varor, som införas oförpackade eller i tankfartyg, cisternvagnar o. d. Dessa skiljaktigheter med avseende på de olika viktbegreppens innebörd och tillämpning hava sedan lång tid tillbaka visat sig medföra olägenheter för den internationella handeln. I syfte att avhjälpa dessa olägenheter föreslog 1900 års internationella kongress för tullagstiftning, att enhetliga bestämmelser på området skulle fastställas. Frågan härom behandlades sedermera även av 1913 års kongress för tullagstiftning. Denna kongress, vid vilken Sverige var representerat, undersökte i detalj möjligheten av att få till stånd en internationell överenskommelse om likformigt bestämmande av begreppen bruttovikt och nettovikt. För ändamålet antog kongressen för sin del vissa definitioner av de olika begreppen. Avsikten var att dessa definitioner sedermera skulle underställas prövning av en internationell konferens av speciellt tullsakkunniga. Kriget förhindrade emellertid förverkligandet av denna avsikt. De av kongressen föreslagna definitionerna voro av följande lydelse: »Med bruttovikt avses vikten av innehållet jämte allt det, vari innehållet

188 rymmes, d. v. s. den sammanlagda vikten av innehållet och allt emballage, yttre såväl som inre; med verklig nettovikt avses vikten av varan, befriad från allt yttre och inre emballage; med legal nettovikt avses den vikt, som erhålles genom att från bruttovikten, såsom den ovan definierats, draga en fastställd tara. I nettovikten skall inräknas inre förpackning, närmaste emballage och alla föremål, som bilda det inre arrangemanget av kollina, beträffande sådana varor: a) som äro särskilt upplagda eller förpackade för detaljförsäljning; b) som äro försedda med någon inre anordning eller förpackning, vars undersökning och vägning skulle försvåra tullbehandlingsarbetet; c) som äro av beskaffenhet att kunna undergå förändring eller försämring under själva tullbehandlingsarbetet.» Sedermera har frågan angående åstadkommande av enhetliga bestämmelser på området upptagits till behandling inom internationella handelskammaren. På uppdrag av denna har direktören i franska tullverket, M. L. J . Magnan, utarbetat ett förslag till internationell överenskommelse på området. I fråga om viktdefinitionerna och det inre emballagets inberäknande i nettovikten överensstämmer detta förslag i allt väsentligt med ovannämnda, av 1913 års kongress framlagda förslag. Det var ursprungligen avsikten, att det av M. Magnan uppgjorda förslaget skulle för godkännande föreläggas en av internationella handelskammaren planerad tullkongress. Emellertid inhiberades denna kongress, sedan Nationernas förbund år 1922 beslutat anordna en konferens för behandling av internationella tullangelägenheter. Denna konferens — 1923 års internationella konferens rörande förenkling av tullformaliteterna — upptog icke till behandling nu ifrågavarande spörsmål, vilket sålunda alltjämt väntar på sin lösning. Ovanberörda av 1913 års kongress framlagda förslag till definitioner avser närmast de tre viktbegreppen bruttovikt, verklig nettovikt och legal nettovikt. Av definitionernas lydelse framgår att såsom bruttovikt betraktas vikten av varan jämte emballage, såsom verklig nettovikt vikten av själva varan utan emballage och såsom legal nettovikt den vikt, som erhålles genom att från bruttovikten draga den i taratariffen fastställda (legala) taran. Genom den i samband med viktdefinitionerna meddelade föreskriften, att i nettovikten skall beträffande vissa varor inbegripas vikten av inre förpackning m. m., erhålles ytterligare ett viktbegrepp, nämligen nettovikt med tillägg av visst emballage. Samtliga dessa viktbegrepp hava redan sin motsvarighet inom den svenska tullagstiftningen. Sålunda förekommer även förtullning efter »verklig nettovikt» och »legal nettovikt», såsom dessa termer äro ovan definierade. Under sådana omständigheter skulle ett införande i den svenska tulltaxan av nyssberörda viktbegrepp med åtföljande definitioner, vilka återfinnas i flertalet utländska tulltaxor, icke komma att i praktiken medföra någon ändring av på området redan bestående förhållanden. Med hänsyn härtill och även i betraktande av att Sverige genom sin anslutning

189 till tullförenklingskonventionen förbundit sig att för sin del medverka till åstadkommande av större internationell likformighet på tullagstiftningens område, hava vi föreslagit, att såväl viktbegreppen ifråga som tillhörande definitioner, på visst sätt modifierade, skola upptagas tillsammans med övriga emballagebestämmelser. I och med införandet av generella emballagebestämmelser skulle de nuvarande, i vederbörande tulltaxerubriker och därtill fogade anmärkningar intagna föreskrifterna rörande inräknande av visst emballage i vikten med ett fåtal undantag komma att bortfalla. Därigenom uppstår behov att på annat sätt angiva, enligt vilka grunder vikten skall beräknas. Detta synes kunna ske genom att framför vederbörande tullsatser eller, i förekommande fall, omedelbart efter namnet på vederbörande varuslag anbringas bokstavsbeteckningar, angivande huruvida förtullningen skall ske efter bruttovikt, verklig nettovikt o. s. v. Därvid torde lämpligen bruttovikt kunna betecknas med bokstaven B, verklig nettovikt med N, legal nettovikt med T och nettovikt med tillägg av visst emballage med E. Erforderliga förklaringar av dessa beteckningar torde kunna intagas i början av tulltaxan. Beträffande emballagebestämmelsernas anordning och utformning hänvisas i övrigt till vad som i specialmotiveringen anföres vid 3 § i förslaget till tulltaxeförordning. I detta sammanhang må även beröras ett slag av bestämmelser, som äro att anse såsom en följd av föreskrifterna rörande visst emballages inräknande i den tullpliktiga vikten. I gällande tulltaxa hava till vissa rubriker fogats anmärkningar, innehållande bestämmelser angående särskild tilläggstull vid förtullning från frihamn eller frilager av varor, som äro oemballerade eller endast försedda med pappersomslag. Dessa anmärkningar, som förekomma vid 44 olika rubriker, avse exempelvis sådana varor som väskor, etuier, askar, celluloidarbeten, spelkort, album, finare pappersarbeten, solfjädrar, vissa kautschuksvaror och metallarbeten samt toalettvatten, parfymer, knappar, leksaker och bijouterier. Det har ifrågasatts, huruvida dessa bestämmelser hade ur praktisk synpunkt något berättigande och om de icke kunde, såsom mycket sällan tillämpade, helt bortfalla, varigenom taxan skulle vinna i koncentration och överskådlighet. Ifrågavarande bestämmelser äro att anse såsom ett komplement till föreskriften i § 19 mom. 2 frihamnsförordningen, vilken föreskrift har följande lydelse: »Varor, beträffande vilka i tulltaxan stadgas, att avdrag i vikten ej skall göras för 'askar, fodral, omslag, kartor m. m., må icke från frihamn uttagas för uppläggning å nederlag, med mindre de äro emballerade på sådant sätt, som eljest vid införsel av enahanda varor är brukligt. E j heller må dylika varor, med mindre emballeringen är på nämnda sätt verkställd, från frihamn uttagas för att efter förtullning införas i landet, så framt de icke äro vid förtullning från frihamn underkastade särskild förhöjd tullavgift.»

190 Syftet med denna föreskrift har uppenbarligen varit att förhindra, att en vara, beträffande vilken tulltaxan föreskriver, att vid tullbehandlingen avdrag i vikten ej må medgivas för visst emballage, skulle, därest varan inkommit till frihamn eller frilager och där sedermera helt eller delvis befriats från sitt emballage, vid förtullningen draga lägre tull än den avsedda. Av föreskriften ifråga framgår att sådana varor, för vilka någon särskild tilläggstull icke är i tulltaxan stadgad, ej få införas från frihamn, därest de icke äro förpackade på sådant sätt, som eljest vid införsel är brukligt. Vad däremot beträffar varor, för vilka finnes föreskrift om tilläggstull, föreligger möjlighet att, oaktat nämnda villkor icke uppfylles, införa desamma från frihamn, därest dylik tull erlägges. Till utrönande av i vad mån denna möjlighet begagnats infordrades vid mitten av år 1925 uppgift från landets frihamnstullförvaltningar angående det antal gånger under första hälften av nämnda år, som bestämmelserna rörande tilläggstull blivit tilllämpade. Samtidigt begärdes yttrande angående tullförvaltningarnas uppfattning rörande nödvändigheten eller lämpligheten av ifrågavarande bestämmelsers bibehållande. Av de inkomna svaren framgår bland annat följande. Vid tullförvaltningen i Stockholms frihamn har under den angivna tidsperioden icke verkställts någon debitering av tilläggstull på grund av berörda bestämmelser. P å vissa anförda skäl anser tullförvaltningen, att bestämmelserna kunna utgå ur tulltaxan. Tullförvaltningen i Göteborgs frihamn meddelar, att det under nämnda tidsperiod endast en gång och dessförinnan, under hela den tid verksamheten i frihamnen pågått, ytterst sällan förekommit, att anmärkningarna rörande tilläggstull vid förtullning från frihamn kommit i tillämpning. Enligt tullförvaltningens uppfattning är det icke nödvändigt att bibehålla bestämmelserna ifråga och detta synes ej heller lämpligt, enär ett särskilt förfarande i fråga om ett jämförelsevis ringa antal varuslag knappast kan vara till gagn för den alltid eftersträvade enhetligheten vid tullbehandlingen. I Malmö frihamn hava, enligt vad tullförvaltningen därstädes upplyser, bestämmelserna rörande tilläggstull under första halvåret 1925 tillämpats sex gånger. Enligt tullförvaltningens åsikt böra bestämmelserna bibehållas såsom korrektiv mot försök att kringgå den stadgade tullen. Av de sålunda lämnade uppgifterna framgår att antalet fall, då man begagnat sig av möjligheten att genom erläggande av tilläggstull få införa varorna oemballerade eller endast försedda med pappersomslag, är mycket obetydlig. Något större behov att i trafikens intresse bibehålla bestämmelserna ifråga kan alltså knappast anses föreligga. Än mindre torde det ur statsverkets synpunkt vara någon anledning att låta bestämmelserna kvarstå, alldenstund den i frihamnsförordningen intagna allmänna bestämmelsen, enligt vilken varorna icke få införas från frihamn utan att vara förpackade på eljest brukligt sätt, i och för sig utgör tillräcklig garanti mot

191 att trafikanterna i frihamn skulle få någon gynnad ställning i förhållande till andra. P å grund av nu anförda skäl har föreslagits att ovanberörda anmärkningar rörande tilläggstull i vissa fall vid förtullning från frihamn eller frilager skola utgå ur tulltaxan. Godtages detta förslag, torde härav påkallas en jämkning av ovannämnda bestämmelse i frihamnsförordningen. I samband med de föreslagna ändringarna av emballagebestämmelsernas anordning och yttre gestaltning i övrigt hava vi funnit oss böra framlägga vissa förslag, åsyftande en mera vidsträckt tillämpning av det förfarande, enligt vilket tullsatsen beräknas efter varornas verkliga nettovikt. Beträffande de omständigheter, som ligga till grund för dessa förslag, må anföras följande. Från den trafikerande allmänhetens sida har framhållits, att bestämmelserna rörande visst emballages inräknande i den tullpliktiga vikten ofta drabbade onödigt hårt och i många fall ledde till uppenbara orättvisor. Detta gällde i synnerhet beträffande inräknandet av sådant tyngre emballage som förpackningskartonger samt olika slag av inlägg i vävnader (vickelbräder, pappskivor o. dyl.). Särskilt i fråga om högre tullbeskattade varuslag, såsom sidenvaror samt vissa konfektionsartiklar, skodon o. s. v., kunde nuvarande bestämmelser på området leda till fullkomliga orimligheter i tullbeskattningen. Det ligger i sakens natur, att ifrågavarande bestämmelser ofta kunna medföra konsekvenser, som ur handelns synpunkt måste te sig mindre tilltalande. Vederbörande importörer hava också sedan länge inriktat sig på att så långt möjligt inskränka användningen av dylikt tyngre emballage. Detta har å sin sida medfört, att vissa emballagebestämmelser numera sällan eller aldrig komma i tillämpning. I den mån så blivit förhållandet, synas bestämmelserna ifråga böra utgå ur taxan. Härigenom skulle importörerna beredas större möjlighet att låta förpacka sitt gods på det sätt, som med hänsyn till varornas mer eller mindre ömtåliga beskaffenhet, sättet för transporten etc. kan anses vara det ur affärssynpunkt mest lämpade. Det är nämligen förklarligt, att importören, i sådana fall där emballagebestämmelserna drabba särskilt hårt, icke alltid begagnar sig av ett dylikt förpackningssätt och att på grund härav varorna stundom framkomma i ett deformerat eller eljest mindre säljbart skick. En annan omständighet, som talar för en vidare tillämpning av förtullning efter nettovikt, är att härigenom i många fall torde komma att ernås en säkrare och mera likformig tullbehandling och på samma gång en rättvisare tullbeskattning. Detta gäller framför allt i det avseende, som här nedan beröres. Jämlikt § 2 mom. 8 tulltaxeunderrättelserna skola de till vissa rubriker fogade bestämmelser, enligt vilka avdrag i vikten ej medgives för askar, papper och dylikt omslag, ej tillämpas på ytteremballage, uppenbarligen

192 endast avsett till varans skyddande under transporten. Sålunda gäller att i varje särskilt fall avgöra, huruvida emballage av viss beskaffenhet uteslutande har nämnda syfte eller om det tilläventyrs även tjänar annat ändamål, såsom att utgöra skydd för varan under lagringen, att åtfölja densamma vid försäljningen o. s. v. Det är uppenbart, att ett dylikt avgörande ofta måste möta svårigheter. Erfarenheten har också visat, att det finnes få bestämmelser i tulltaxan, som så ofta varit föremål för olika tolkningar och därav föranledda tullbehandlingstvister och klagomål. Gjorda försök att genom närmare definitioner fastställa innebörden av begreppet ytteremballage hava visserligen i någon mån bidragit till införande av bestämdare riktlinjer för tullbehandlingen. Emellertid måste det med hänsyn till mångfalden av de former, i vilka emballaget kan förekomma, anses ogörligt att på ett mera allmängiltigt sätt karakterisera ytteremballage till skillnad från annat emballage, varför berörda svårigheter ännu alltjämt göra sig i hög grad gällande. Dessa svårigheter komme givetvis att minskas i samma mån som nettoförtullning infördes, alldenstund det då icke längre förelåge någon anledning att skilja mellan ytteremballage och annat emballage. Vid bedömandet av frågan i vad m å n bruttoförtullning bör ersättas med nettoförtullning torde hänsyn även böra tagas till nedan berörda omständigheter. Under hänvisning till förenämnda bestämmelser i § 19 mom. 2 frihamnsförordningen har ett frihamnsbolag framhållit, att, då vid ett stort antal tulltaxerubriker, där avdrag i vikten ej medgives för askar, papper och dylikt omslag, ingen förhöjd tullavgift utginge vid uttagning från frihamn, följden ofta bleve den, att exempelvis konstgjorda blommor, förpackade i kartonger, icke finge införas från frihamn med mindre än att tull erlades för kartongerna, under det att dessa i tullhamn ginge fria från tull, om varan infördes som postpaket, varvid kartongerna tjänade såsom ytteremballage. För att frihamnarna i detta avseende icke skola komma i sämre ställning än tullhamnarna föreslår bolaget en allmän övergång till förtullning efter nettovikten. Av en annan representant för frihamnsintressena har föreslagits att nettoförtullning, där så utan olägenhet kan ske, införes i stället för bruttoförtullning. Såsom exempel på ett varuslag, som lämpligen borde förtullas netto, namnes skodon. Enligt gällande bestämmelser skall denna vara för att få införas från frihamn till tullhamn vara förpackad på handelsbrukligt sätt, under det att den vid införsel direkt till tullhamn kan vara helt och hållet oförpackad — t. ex. löst inlastad i järnvägsvagn — utan att detta medför någon skärpning av tulltaxebestämmelserna. Även av en handelskammare har framhållits olämpligheten av att lagerinnehavare i frihamn på grund av nu anförda omständigheter kunna komma i sämre ställning än andra importörer. Emellertid har handelskammaren ansett, att denna olägenhet borde undanröjas på det sätt, att tilläggstull all-

193 tid skall utgå, därest varorna icke äro försedda med brukligt emballage, oavsett om de införas från frihamn eller direkt från utlandet. Med anledning av vad sålunda från olika håll föreslagits må till en början framhållas, att det av flera skäl icke torde kunna komma ifråga att allmänt införa tilläggstullar för varor, som icke införas i handelsbrukligt emballage. Bland annat torde gällande traktatbestämmelser lägga hinder i vägen för en sådan anordning. Däremot synes det angivna syftet kunna vinnas därigenom, att bruttoförtullning ersattes med nettoförtullning, så långt detta med hänsyn till tulltekniska skäl är möjligt. Gent emot en utsträckning av förtullning efter nettovikt kan invändas att, särskilt vad beträffar klädesplagg och andra ömtåligare varor, risken att varorna vid själva tullbehandlingen skadas blir större åtminstone så tillvida, att de efter densamma te sig i ett mindre tilltalande skick. Ett liknande förhållande kan även tänkas inträffa i fråga om vävnader, från vilka inlägget måste avlägsnas i och för bestämmandet av nettovikten. Emellertid torde denna i många fall kunna med tillräcklig noggrannhet bestämmas, utan att uppackning eller avlägsnande av förpackningsmaterial behöver vidtagas. Sålunda torde vikten av ett inlägg ofta kunna fastställas med ledning av hos tullförvaltningen förvarat eller av varuägaren uppvisat likartat förpackningsmaterial. Där det gäller varupartier, som införas i ett antal likartade förpackningar, torde det för övrigt vara tillräckligt att genom provvägning utröna vikten av förpackningarna. Av vad ovan anförts torde framgå att flera skäl tala för en mera vidsträckt tillämpning av förtullning efter nettovikten. Ett sådant förfarande synes motiverat jämväl ur den synpunkten, att nettoförtullning rent principiellt sett måste anses naturligare och riktigare än bruttoförtullning. I den utländska tullagstiftningen har också nettoförtullning kommit till användning i långt större utsträckning än vad hittills varit fallet i den svenska tulltaxan. Skulle hänsyn tagas uteslutande till önskemålet att ernå förenklingar i tullbehandlingsarbetet, komme givetvis en revision av nu gällande emballagebestämmelser att gå i helt motsatt riktning. I det föreliggande förslaget hava vi emellertid sökt att med vederbörligt beaktande av de tulltekniska svårigheter, som skulle uppstå vid en allt för långt driven princip angående tillämpning av nettoförtullning, tillgodose framställda krav på övergång till förtullning efter nettovikten i de fall, då vägande skäl härför kunnat åberopas. I detta sammanhang må erinras därom, att även förändringar i denna riktning kunna vara ägnade att underlätta tullbehandlingen, i det att de, såsom redan förut nämnts, utesluta anledningar till tvistigheter angående vad som i förekommande fall bör förstås med »emballage, uppenbarligen endast avsett till varans skyddande under transporten». Slutligen må endast framhållas att i sådana fall, där en övergång från bruttoförtullning till nettoförtullning ansetts i högre grad inverka på det 13 — 4372.

194 fastställda tullskyddet för något visst varuslag, vederbörlig hänsyn härtill tagits vid avgivandet av förslag till tullsats för varan ifråga. Beträffande emballagebestämmelserna för de särskilda varuslagen hänvisas i övrigt till specialmotiveringen. Den statistiska varufbrteckningens inarbetande i tulltaxan.

Från flera håll har framhållits lämpligheten av att den statistiska varuförteckningen inarbetades i tulltaxan, varjämte framförts önskemål att nämnda förteckning moderniserades och erhölle en tekniskt mera tillfredsställande uppställning. I anledning härav må till en början erinras att den nuvarande statistiska varuförteckningen, som varit i gällande kraft sedan ingången av år 1914, på uppdrag av Kungl. Maj:t utfärdats av generaltullstyrelsen i huvudsaklig överensstämmelse med en år 1911 av Kungl. Maj:t fastställd förteckning. Gällande varuförteckning är beträffande uppställningen i så måtto överensstämmande med tulltaxan, att gruppindelning, huvudrubriker och rubriknummer äro desamma. Emellertid är i varuförteckningen genomförd en uppdelning på statistiska positioner, betecknade med bokstäver, vilken uppdelning icke återfinnes i tulltaxan. Till följd härav måste tulltaxan och den statistiska varuförteckningen begagnas parallellt, vilket givetvis är ägnat att i viss mån komplicera och fördröja tullformaliteterna. Vad särskilt tullbehandlingsarbetet beträffar har nödvändigheten att anlita två uppslagsböcker icke endast bidragit till att försena expeditionen utan även föranlett större möjligheter till felskrivningar och andra misstag i fråga om de statistiska beteckningarna för vederbörande varuslag. Även för affärsvärlden måste det givetvis vara förenat med vissa olägenheter att behöva söka vad som sammanhänger med varuattesteringen vid import och export i två skilda författningar. Något tvivel torde sålunda icke råda därom, att det skulle vara till stor fördel ur såväl statsverkets som trafikanternas synpunkt, om de statistiska beteckningarna återfunnes i tulltaxan på samma ställe som vederbörande rubrik och tullsats. Därigenom finge man en för praktiskt bruk lämpad tulltaxa, i vilken vore samlade alla för tullbehandling, debitering och statistisk deklaration erforderliga uppgifter. För tullbehandlingsarbetet skulle en sådan anordning bliva till lättnad och tidsvinst, och för de många affärsmän, som hava behov av såväl tulltaxa som statistisk varuförteckning, skulle densamma medföra fördelen att endast en uppslagsbok behövde anskaffas. Såsom ett påtagligt bevis för att ett praktiskt intresse här föreligger må omnämnas, att på privat initiativ utgivits en edition av den svenska tulltaxan, i vilken den statistiska varuförteckningen inarbetats. Det må även framhållas, att en sådan anordning, varigenom tulltaxan jämväl tjänar såsom statistisk varuförteckning, synes vara genomförd i flertalet moderna utländska tulltaxor. Gent emot en dylik anordning kan invändas att den skulle medföra vissa olägenheter i sådana fall, då de statistiska beteckningarna av en eller annan

195 anledning behöva ändras. Såsom förut nämnts är gällande statistiska varuförteckning utfärdad av generaltullstyrelsen, som också äger vidtaga erforderliga ändringar i densamma. Visserligen torde ett motsvarande bemyndigande vara tänkbart även för det fall, att den statistiska uppdelningen inarbetades i tulltaxan. Emellertid synes det av såväl formella som reella skäl riktigast att, om den statistiska rubriceringen införes i tulltaxan, ändringar av de statistiska positionerna också bliva föremål för prövning av riksdagen. Häremot kan göras den anmärkningen, att riksdagen därigenom komme att besväras med ett stort antal jämförelsevis obetydliga ärenden. Emellertid må framhållas att största delen av de ändringar, som hittills vidtagits i statistiska varuförteckningen, äro att anse som en direkt följd av ändringar i tulltaxan. Givetvis kunna dylika, oftast rent formella modifikationer i statistiskt hänseende med fördel genomföras av riksdagen i samband med själva tulltaxeändringarna, utan att detta behöver öka riksdagens arbetsbörda. De ändringar av statistiska beteckningar, som hittills blivit företagna utan sammanhang med tulltaxeändringar, äro ganska fåtaliga och avse huvudsakligen upptagandet av nya artiklar i statistiska varuförteckningen, frågor vilka från riksdagens sida icke torde behöva kräva någon mera ingående behandling. Under sådana förhållanden torde det ur nu angivna synpunkt icke behöva möta några betänkligheter att göra tulltaxans statistiska indelning beroende av riksdagens beslut. En viss tvekan skulle även kunna råda rörande lämpligheten härav ur den synpunkten, att ändringar i de statistiska beteckningarna genom anordningen ifråga endast skulle kunna vidtagas under den tid på året, då riksdagen vore samlad, och att genomförandet av erforderliga ändringar alltså kunde komma att fördröjas. Emellertid torde i allmänhet icke föreligga något behov av att dylika ändringar omedelbart genomföras, varför någon tids uppskov med desamma i regel skulle sakna praktisk betydelse. E n omständighet, som direkt talar för att den statistiska indelningen av tulltaxan göres beroende av riksdagens beslut, är att denna indelning i enstaka fall möjligen kan komma att göra intrång i riksdagens beskattningsrätt. Det låter sålunda tänka sig, att ett varuslag, som förut saknat särskild statistisk beteckning, på därom gjord framställning upptages under egen statistisk position vid någon tulltaxerubrik, till vilken detsamma visserligen blivit enligt gällande tullbehandlingspraxis hänfört men beträffande vilken praxis delade meningar kunna råda om dess riktighet. På grund av ovan anförda omständigheter hava vi funnit oss böra föreslå, att den statistiska varuförteckningen inarbetas i det tulltaxeförslag, som kommer att föreläggas riksdagen. Emellertid har den uppdelning av vissa tulltaxenummer på statistiska positioner, som för ändamålet måste vidtagas, icke blivit genomförd i här föreliggande förslag till tulltaxa. Beträffande anledningen härtill må framhållas följande. Nu gällande statistiska varuförteckning upptager omkring 2 600 nummer, under det att tulltaxan, såsom förut nämnts, innehåller sammanlagt 1 387

196 rubriker. Från såväl tullförvaltningarnas som trafikanternas sida hava uttalats önskemål, att antalet statistiska nummer så långt möjligt begränsades. Såsom skäl härför har anförts, bland annat, att den nuvarande, vittgående differentieringen av handelsstatistiken vore ägnad att förorsaka besvär och tidsutdräkt såväl vid tullbehandlingen av inkomna varor som vid fullgörande av de för exporten erforderliga tullformaliteterna. I samband härmed har hänvisats till det förhållandet att i vissa främmande länder med mångsidigt utvecklad handel och industri — såsom England, Nederländerna, Tjeckoslovakien m. fl. — handelsstatistiken vore avsevärt mindre specialiserad än hos oss utan att detta veterligen medfört några olägenheter. Även om det av flera skäl icke är möjligt att tillfredsställa de längst gående kraven på en begränsning av antalet statistiska positioner, torde dock en avsevärd inskränkning häri kunna vidtagas. En granskning av. de handelsstatistiska berättelserna ger vid handen, att åtskilliga statistiska positioner omfatta mycket obetydliga kvantiteter. Sålunda finnes ett icke ringa antal varuslag med import- eller exportvärden för år räknat av 100 till 1 000 kr., och vad särskilt importen beträffar äro siffror, som till och med ligga avsevärt under 100 kr., ingalunda ovanliga. Vissa statistiska positioner uppvisa på flera år icke några import- eller exportsiffror. Det torde endast råda en mening om lämpligheten därav, att dylika betydelselösa positioner utmönstras u r handelsstatistiken, därest icke några särskilda skäl tala för deras bibehållande. För övrigt torde det även finnas åtskilliga andra, i och för sig mera betydande positioner, som böra kunna indragas, utan att därigenom några berättigade intressen skadas. Dylika inskränkningar i antalet statistiska positioner äro motiverade icke endast av de skäl, som ovan anförts. Även ur ren besparingssynpunkt hava de en uppgift att fylla, därigenom att de kunna väntas bidraga till nedbringandet av kostnaderna för det statistiska materialets insamling, bearbetning och publicering. Det må i sådant hänseende erinras, att förberörda, av 1923 års besparingskommitté avgivna förslag angående vissa besparingsmöjligheter inom handelsstatistiken i första rummet avsåg en förkortning av den statistiska varuförteckningen. I och med nämnda förtecknings inarbetande i tulltaxan föreligger också ett särskilt skäl att så långt möjligt söka inskränka antalet statistiska positioner, alldenstund dessa givetvis i viss mån minska överskådligheten i taxan och sålunda försvåra orienteringen. Emellertid torde det bliva nödvändigt att i fråga om indragningen av statistiska positioner framgå med en viss försiktighet. Det gäller sålunda bland annat att tillse, att icke sådana positioner avskaffas, som ur näringarnas synpunkt verkligen hava en viktig uppgift att fylla. Vidare är det angeläget, att inskränkningarna av de statistiska positionerna hållas inom sådana gränser, att möjligheterna till jämförelse mellan årssiffrorna före och efter den eventuella omläggningen av den statistiska specificeringen icke alltför mycket kringskäras. Samtidigt med att antalet statistiska positioner så långt möjligt begränsas,

197 torde även böra vidtagas vissa andra åtgärder i förenklingssyfte. Sålunda synes det lämpligt, att i och för användning vid den statistiska deklarationen av exempelvis trävaror och vissa andra av våra speciella exportartiklar en särskild statistisk varuförteckning upprättades, vilken varuförteckning borde bifogas taxan, varjämte den även kunde utgivas separat. Det må framhållas, att genom en dylik anordning antalet statistiska positioner i tulltaxan ytterligare kunde inskränkas. Ävenledes torde kunna företagas en del förenklingar med avseende på de olika slag av kvantitetsgrunder, som för närvarande skola tillämpas vid varudeklarationen. För att nämna endast ett exempel synes det knappast erforderligt att, såsom nu är fallet, artikeln ägg skall deklareras, förutom med vikt och värde, även med stycketal. Ehuru det huvudsakliga intresset enligt vad ovan anförts bör inriktas på en minskning av antalet statistiska positioner, lärer kunna förutsättas att krav i ett eller annat fall kunna komma att framställas på ökad specialisering, vilka krav i mån av berättigande givetvis även böra tillgodoses. I samband med ändringarna av den statistiska specialiseringen torde även förordningen den 28 november 1913 (nr 289) angående åstadkommande av statistiska uppgifter rörande utrikes handeln böra underkastas en revision. Det har i fråga om densamma anmärkts, bland annat, att ansvarsbestämmelserna för avgivandet av oriktiga värdeuppgifter icke skulle vara lämpligt avvägda. Slutligen har från vissa håll framförts önskemål om utsträckning av skyldigheten att för statistiskt ändamål deklarera värdet av infört gods. Det må i detta sammanhang nämnas, att enligt ett i slutet av förra året avgivet förslag till ny tullstadga de bestämmelser, som äro intagna i nämnda förordning, skulle, på visst sätt reviderade, överflyttas till tullstadgan, i samband varmed förordningen skulle upphävas. Det ovan anförda torde vara tillräckligt för att belysa nödvändigheten av att den nuvarande statistiska specialiseringen underkastas en grundlig revision, innan de olika statistiska positionerna inarbetas i tulltaxan, och att i samband med denna revision vissa andra med handelsstatistiken sammanhängande spörsmål göras till föremål för utredning. P å denna grund har i här föreliggande tulltaxeförslag icke vidtagits någon uppdelning på statistiska positioner; i stället har, såsom ovan nämnts, förutsatts, att de statistiska beteckningarna intagas först i det tulltaxeförslag, som förelägges riksdagen. Nu gällande taratariff är framgången ur ett av generaltullstyrelsen den Taratariffen. 9 november 1909 avgivet förslag till taratariff vid inkommande varors tullbehandling, vilket förslag var grundat på det av 1906 års tulltaxekommitté framlagda förslaget till tulltaxa. Sedan sistnämnda förslag av 1910 års riksdag blivit underkastat vissa modifikationer, erhöll generaltullstyrelsen i uppdrag att inkomma med förnyat förslag till taratariff, vilket avgavs den 3 februari 1911. Vid överlämnandet av detta förslag, för vars upprättande infordrats yttranden från rikets samtliga tullförvaltningar, framhöll styrelsen, bland annat, att det icke varit möjligt att fästa avseende vid

198 alla framkomna förslag till jämkningar i bestående tarasatser, enär sådana förändringar enligt styrelsens förmenande icke borde verkställas, förr ä n behovet därav fastställts genom undersökningar från flera, i synnerhet större tullplatser. De av generaltullstyrelsen föreslagna tarasatserna blevo fastställda av 1911 års riksdag. Några mera systematiska undersökningar av det slag, som ovan berörts, torde icke hava verkställts, och taratariffen har därefter icke heller underkastats några som helst förändringar. P å grund härav och i betraktande av att förpackningssättet för åtskilliga varor sedan denna tid undergått betydande ändringar är det förklarligt, att vissa av de nu gällande tarasatserna icke fylla sitt ändamål. Erfarenheten har sålunda givit vid handen, bland annat, att åtskilliga av de i tariffen angivna procentsatserna äro för höga. Visserligen äger tullverket jämlikt bestämmelserna i § 2 mom. 5 tulltaxeunderrättelserna rätt att med vissa undantag låta störta varan till utrönande av nettovikten. Då emellertid störtningsförfarandet många gånger är förenat med svårigheter och medför risk för varans skadande, lärer denna rätt icke så ofta hava tagits i anspråk, vilket till en del förklaras därav, att tullverket är skyldigt anskaffa och bekosta såväl det arbetsbiträde som den materiel, som erfordras för störtningens verkställande. I stället torde icke sällan den fastställda taraprocenten hava tillämpats, även om vederbörande förrättningsman haft anledning misstänka, att densamma varit för hög. Följden har givetvis blivit den, att statsverket icke alltid erhållit den tull, som jämlikt tulltaxans bestämmelser bort utgå för det importerade varupartiet. Å andra sidan har det icke sällan kunnat konstateras, att en i taratariffen upptagen procentsats varit för låg. Då även varuägaren har rättighet att störta varan, därest han icke åtnöjes med den fastställda taraprocenten, torde man visserligen kunna utgå ifrån att nettovikten i dylika fall merendels blivit utrönt genom störtning. Många gånger torde dock varuägaren, hellre än att låta varan undergå en besvärlig och kostsam störtningsprocedur, nöja sig med den föreskrivna taraprocenten, ehuruväl högre tull härigenom kommer att utgå för varan än som varit avsett. Det kunde synas ligga närmast till hands att avhjälpa berörda missförhållanden genom att för de i taratariffen intagna varuslagen söka fastställa tarasatser, som bättre än de nu gällande motsvarade emballagets verkliga vikt. Emellertid har erfarenheten visat, att i fråga om vissa av dessa varuslag emballagets vikt fluktuerar i den omfattning, att det på denna väg knappast är möjligt att uppnå ett rättvist resultat. Beträffande dylika varuslag synas tarabestämmelserna i stället böra helt och hållet utgå, varigenom vederbörande förrättningsman skulle få friare händer att bestämma nettovikten allt efter föreliggande omständigheter. Andra varuslag, beträffande vilka tarabestämmelserna synas böra utgå, äro sådana som numera endast sällan införas i det emballage, som angives i taratariffen, eller som överhuvud taget äro föremål för ringa import. Likaså torde tarabestämmelserna böra

199 uteslutas för sådana varor som garn, maskiner o. d., vilkas vikt i regel bestämmes med ledning av företedda fakturor eller andra dylika handlingar. Slutligen torde man sakna anledning att i taratariffen upptaga sådana varuslag, för vilka de fastställda tarasatserna överensstämma med de i § 2 mom. 3 tulltaxeunderrättelserna upptagna procentsatserna. Beträffande de återstående varorna torde tarasatserna böra underkastas de ändringar och kompletteringar, som visat sig vara av behovet påkallade. Därvid synes särskild uppmärksamhet böra ägnas de för vin och vissa frukter gällande procentsatserna, vilka av flera tullförvaltningar ansetts mindre lämpligt avvägda. Då vi av förklarliga skäl icke ägt möjlighet att i detalj undersöka behovet av ändringar i gällande taratariff och att avgiva förslag till lämpliga tarasatser, hava vi hos generaltullstyrelsens tullbehandlingsbyrå anhållit, att genom dess försorg måtte utarbetas ett förslag till ny taratariff med beaktande av de synpunkter, som ovan anförts. Med skrivelse den 23 juni 1927 har byrån till oss överlämnat ett dylikt förslag, som i oförändrat skick intagits omedelbart efter själva tulltaxeförslaget såsom en del av detsamma och enligt vilket taratariffens omfång skulle inskränkas till ungefär hälften av det nuvarande. Beträffande motiven till det sålunda framlagda förslaget hänvisas till vad som anföres i berörda skrivelse, vilken finnes återgiven i bilaga 2 till detta betänkande. I och för handhavandet av en systematiskt uppställd tulltaxa måste alltid Registret. förutsättas ett alfabetiskt register över de olika, i taxan specificerade varuslagen, varför förslag till sådant register är bifogat tulltaxeförslaget. Emellertid må framhållas att registret kan väntas bliva avsevärt utökat, i och med att den statistiska varuförteckningen inarbetas i tulltaxan och sålunda ett ytterligare antal varuslag där bliva specificerade.

De ändringar i gällande tulltaxa, som av tulltekniska och andra skäl före- Tulitaxeftsrslagits, äro i vissa fall av den beskaffenhet, att de kunna förväntas medföra ns0l^-f^a **°~e viss ökning eller minskning av tulluppbörden för vederbörande varuslag. börd. Emellertid måste det självfallet möta stora svårigheter att, särskilt beträffande varuslag, i fråga om vilka i handelsstatistiken uppgift saknas angående införselns omfattning, med någon säkerhet bedöma storleken av denna ökning, respektive minskning. Av en inom generaltullstyrelsens revisionsbyrås statistiska avdelning verkställd undersökning synes dock framgå, att höjningarna och sänkningarna i statsfinansiellt avseende i stort sett torde uppväga varandra.

200 Specialmotivering. Tulltaxef ör or dni n g e n . Till åstadkommande av större överskådlighet har tulltaxeförordningen uppdelats i två kapitel, av vilka det första behandlar de allmänna grunderna för tullavgifternas beräknande, under det att det andra innehåller bestämmelser rörande tullfrihet eller tullnedsättning i särskilda fall. Till gällande tulltaxa äro under benämningen »underrättelser om vad vid tulltaxans tillämpning iakttagas bör» fogade vissa föreskrifter, berörande bland annat tullbehandlingen av blandningar och sammansatta varor, sättet för beräknandet av varors vikt och värde m. m. Ifrågavarande bestämmelser, vilka fastställts i samma ordning som tulltaxan, äro i vissa avseenden grundläggande för tullbehandlingen. I avseende å dessa bestämmelser, vilka äro intagna efter taratariffen, kan anmärkas, att de fått en i anseende till sin betydelse allt för undanskymd plats. Med hänsyn härtill och då särskilt vissa av bestämmelserna naturligt anknyta sig till stadganden i tulltaxeförordningen har föreslagits, att tulltaxeunderrättelserna skola överflyttas till nämnda förordning. Därigenom skulle vinnas den fördelen, att samtliga av riksdagen beslutade, till tulltaxan hörande bestämmelser komme att återfinnas i ett sammanhang. Det må framhållas, att i utländska tulltaxor sådana bestämmelser, som motsvara tulltaxeunderrättelserna, i regel äro intagna i den inledande författningen och oftast omedelbart i början av denna. I §§ 11—13 av gällande tulltaxeförordning återfinnas vissa bestämmelser rörande tullrestitution. J ä m l i k t § 11 får rätteligen debiterad och erlagd tull, även om varan återutföres, icke restitueras utom i vissa, särskilt angivna fall. Bestämmelserna i §§ 12 och 13 avse s. k. industrirestitution* Föreskrifterna angående s. k. handelsrestitution återfinnas däremot icke i tulltaxeförordningen utan äro intagna i särskild författning. Under framhållande att särskilt de i §§ 12 och 13 meddelade restitutionsbestämmelserna, vilka upptoge inemot hälften av tulltaxeförordningen, vore av intresse endast för en jämförelsevis ringa del av den trafikerande allmänheten, har från olika håll föreslagits, att restitutionsbestämmelserna måtte utgå ur tulltaxeförordningen, varigenom denna skulle vinna i klarhet och överskådlighet. De i nämnda förordning ingående restitutionsbestämmel-

201 serna borde i stället intagas i en särskild författning i likhet med vad som skett beträffande handelsrestitutionsbestämmelserna. Det lärer icke kunna bestridas, att vissa skäl tala för den sålunda ifrågasatta anordningen. De i tulltaxeförordningen meddelade restitutionsbestämmel serna hava egentligen ganska litet samband med övriga i förordningen intagna bestämmelser. En granskning av ett antal utländska tulltaxor har också givit vid handen, att restitutionsbestämmelser endast undantagsvis förekomma i taxorna. Under alla förhållanden synes intet skäl föreligga att tillämpa en annan ordning beträffande bestämmelserna för industrirestitution än den som kommit till användning i fråga om handelsrestitutionsbestämmelserna. Därest jämväl förenämnda bestämmelser intoges i särskild författning, skulle även beredas större möjlighet att få samtliga slag av restitutionsbestämmelser jämte tillhörande av Kungl. Maj:t utfärdade tillämpnings- och kontrollföreskrifter samlade och ordnade på ett sätt, som gjorde detta komplex av författningar mera lättillgängligt och överskådligt än vad nu är fallet. Vad här ovan nämnts angående lämpligheten att ur tulltaxeförordningen utbryta restitutionsbestämmelserna gäller i ännu högre grad beträffande de i § 14 av nämnda förordning inrymda bestämmelserna rörande lastpenningar. Dessa bestämmelsers upptagande i tulltaxeförordningen kunde möjligen anses motiverad på den tid, då lastpenningarna, såsom före år 1914 var fallet, ingingo i tullmedlen. Sedan numera lastpenningarna redovisas särskilt, synes ingen anledning föreligga att låta bestämmelserna kvarstå i nämda förordning, allrahelst som det för den trafikerande allmänheten måste förefalla egendomligt, att bestämmelser angående en sjöfartsavgift skola vara att finna i tulltaxeförordningen. Säkerligen skulle det ur olika synpunkter vara till fördel, om bestämmelserna ifråga, eventuellt i samband med föreskrifter angående andra statliga sjöfartsavgifter, bleve intagna i en särskild, fristående författning. Med hänsyn till ovan anförda omständigheter har föreslagits att §§ 11—14 skola utgå ur tulltaxeförordningen. Vad därefter beträffar frågan rörande behovet av och sättet för en eventuell revision av de i nämnda paragrafer inrymda bestämmelserna må anföras följande. Genom beslut av 1925 års riksdag blevo de i § 11 mom. 2 tulltaxeförordningen förut angivna möjligheterna att i vissa fall erhålla restitution av erlagd tull avsevärt utvidgade. Sålunda får på vissa villkor restitution numera åtnjutas exempelvis i det fall, att en vara befunnits icke överensstämma med gällande leveransavtal eller tullavgiften för varan uppenbarligen blivit erlagd av förbiseende, allt under förutsättning att varan återutföres. Härigenom har tillgodosetts ett från den trafikerande allmänhetens sida sedan lång tid tillbaka och vid flera tillfällen framfört önskemål. Emellertid har från olika håll framhållits önskvärdheten av att de nya be-

202 stämmelserna i vissa avseenden förtydligades. Detta gäller bland annat frågan, huruvida tullrestitution för till införda varor använt tullpliktigt emballage bör medgivas även i det fall, att endast en del av varorna återutföras. Vidare har anmärkts att de av Kungl. Maj:t utfärdade kontrollbestämmelserna rörande den medgivna restitutionsrätten i vissa avseenden vore alltför rigorösa och ofta föranledde onödig omgång och tidsförlust. Bland annat har ifrågasatts huruvida det vore nödvändigt att i fråga om sådan vara, för vilken såsom villkor för restitutionen gäller att den ej blivit här i riket nyttjad, till annan överlåten eller till försäljning utbjuden, hänvändelse alltid skall ske till vederbörande handelskammare, annan näringssammanslutning eller till vederbörande kommunala myndighet för inhämtande av närmare upplysningar till fullständigande av eller kontroll å de i ansökningen om restitution lämnade uppgifterna. Beträffande de i §§ 12—13 intagna bestämmelserna rörande iudustrirestitution hava icke framkommit några invändningar mot de allmänna principer, på vilka dessa bestämmelser äro grundade. Däremot hava såväl från olika industrier som ock från åtskilliga tullförvaltningar gjorts framställning om vissa omläggningar och detaljändringar av bestämmelserna ifråga. En del av de framförda önskemålen hava blivit tillgodosedda genom vissa av 1926 års riksdag beslutade ändringar av nämnda paragrafer, men åtskilliga av de frågor, som beröras i framställningarna, vänta ännu alltjämt på sin lösning. Detta gäller bland annat frågan om en smidigare tillämpning av de i industrirestitutionsbestämmelserna här och var förekommande särskilda villkoren för erhållande av restitution och de därmed förbundna kontrollföreskrifterna. Det har ansetts, att dessa villkor och kontrollföreskrifter i många fall vore alltför stela för att tillfredsställa trafikens behov samt att möjlighet borde i vissa fall beredas för erhållande av dispens, där detta kunde ske utan äventyrande av kronans rätt. I fråga härom har Sveriges varvsindustriförening efter att först hava redogjort för några av de villkor, som stadgas för restitution enligt § 12 tulltaxeförordningen, anfört bland annat följande. E n del av dessa krav äro, såsom det förefaller, av relativt formell natur, synbarligen endast avsedda att underlätta tullverkets möjlighet till kontroll av varans identitet eller dylikt. Nu har ett av de till varvsindustriföreningen anslutna varven anmält, att restitutionsframställning vid flera tillfällen blivit gjord, även då någon av dessa former under sakens föregående behandling förbisetts eller ens ej kunnat uppfyllas, men blivit avslagen under den alltjämt återkommande motiveringen, att ansökan icke kunnat författningsenligt bifallas. Generaltullstyrelsens beslut har i ett flertal fall överklagats hos Kungl. Maj:t, som ävenledes likalydande resolverat, att Kungl. Maj:t finner ifrågavarande ansökan icke kunna bifallas. Generaltullstyrelsens beslut kan ju vara förståeligt, då handlingarna lidit av vissa formella brister, men då Kungl. Maj:t icke heller i något fall kunnat göra ändring i saken, även då de formella oriktigheterna ej berott på slarv eller dylikt utan fullt plausi-

belt kunnat förklaras liksom även när fullt tryggande garanti for varans identitet eller för fyllande av de övriga krav, som i intygen avses, förelegat, synes det oss som om denna författning vore av en sådan undantagslös natur, att icke ens Kungl. Maj:t kan giva dispens. Den sålunda påtalade stelheten och bristande smidigheten i här ifrågavarande restitutionsbestämmelsers tillämpning skulle till väsentlig del kunna undanröjas, därest endast de mera konstitutiva bestämmelserna fastställdes av riksdagen, under det att tillämpningsföreskrifterna och andra bestämmelser av sekundär art finge meddelas av Kungl. Maj:t. Det må erinras därom, att så är förhållandet såväl i fråga om restitution, som beviljas enligt § 11 tulltaxeförordningen, som beträffande handelsrestitution. Vad särskilt angår denna senare restitutionsform, innehåller sålunda § 4 av kungl. förordningen den 13 december 1912 (nr 355) angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara ett stadgande, enligt vilket Konungen på förslag av generaltullstyrelsen meddelar de närmare bestämmelser, som äro erforderliga för bevarande av kronans rätt och för vinnande av ordning och säkerhet vid åtnjutande av ifrågavarande restitution. För övrigt har framförts en mängd önskemål rörande detaljändringar i bestämmelserna angående industrirestitution. Beträffande bestämmelserna i § 12 har sålunda hemställts, bland annat, att den därstädes medgivna restitutionsrätten må utsträckas till mudderverk 1 ävensom till för nybyggnader och reparenter använda bryggor och kajer med därtill hörande kranar. Ävenledes har ifrågasatts restitutionsrätt för vissa av skeppsvarven använda förbrukningsartiklar. I fråga om bestämmelserna i § 13 har föreslagits bland annat att restitutionsrätten enligt mom. 1 - 3 av nämnda paragraf, vilken ratt för närvarande avser endast utförsel sjöledes samt utförsel med Darnvag till Norge, skall åtnjutas jämväl vid utförsel med järnväg till Finland. Av ovanstående redogörelse för några av de önskemål, som till tulltaxerevisionen framförts med avseende på bestämmelserna i §§ 1 1 - 1 3 tulltaxeförordningen, torde framgå, att här föreligger ett komplex av frågor, for vilkas lösning kräves en särskild utredning, vilken i vissa delar torde bora ske under medverkan av på området speciellt sakkunniga personer. Vidkommande de i § 14 tulltaxeförordningen intagna bestämmelserna rörande lastpenningar äro visserligen en del önskemål framställda till tulltaxerevisionen. Emellertid hava vi ansett oss kunna utgå ifrån att hithörande spörsmål helt och hållet ligga utanför ramen av vårt uppdrag, allrahelst som under de senare åren pågått en utredning av särskilt tillkallade sakkunniga i och för revision av de statliga sjöfartsavgifterna, vilken utredning resulterat i ett nyligen avgivet förslag, innebärande bland annat att lastpenningarna skulle helt och hållet avskaffas. * Det må framhållas, att jämlikt ntslag av Kungl. Maj:t den 18 mars 1927 tullrestitution enligt § 12 tulltaxeförordningen ansetts kunna medgivas för mudderverk.

204 Slutligen uppställer sig frågan, huru på lämpligaste sätt bör förfaras med avseende på den föreslagna utbrytningen av §§ 11—14 i tulltaxeförordningen och därmed sammanhängande spörsmål. Då man torde böra räkna med möjligheten att en revision av restitutionsbestämmelserna icke hinner verkställas i så god tid, att det därpå grundade förslaget kan i samband med tulltaxeförslaget föreläggas riksdagen, kunde möjligen ifrågasättas, om det icke vore lämpligt, att åtminstone §§ 1 1 - 1 3 finge i oförändrat skick kvarstå i den nya tulltaxeförordningen, till dess de reviderade restitutionsbestämmelserna eventuellt av en följande riksdag bleve antagna, och att paragraferna ifråga först därefter uteslötes ur förordningen. Emellertid skulle en sådan anordning medföra den nackdelen, att tulltaxeförordningen redan efter en jämförelsevis kort tid måste undergå en ny ändring. Vill man undvika denna olägenhet, torde möjlighet förefinnas att utbryta §§ 11 —14 redan i det förslag till tulltaxeförordning, som förelägges riksdagen. Därigenom skulle även vinnas den fördelen, att den nya tulltaxeförordningen redan från början finge den kortfattade och överskådliga form, vars ernående utgjort ett av motiven för utbrytningen av paragraferna ifråga. I sådant fall skulle givetvis i samband med utfärdandet av den nya tulltaxeförordningen meddelas föreskrift därom, att §§ 1 1 - 1 4 i den gamla tulltaxeförordningen tills vidare och till dess annorlunda förordnades skulle äga gälande kraft. I fråga om de särskilda paragraferna i förslaget till tulltaxeförordning må anföras följande. 1 KAP. 1 *. Denna paragraf motsvarar § 1 av gällande tulltaxeförordning. Stadgandet i § 1 mom. 8 av lagen om straff för olovlig varuinförsel den 8 juni 1923 (nr 147) synes innebära, att tullavgift icke skall erläggas för olovligen införda varor, som dömts förverkade. Ej heller skall tull utgå för vara, som jämlikt § 9 av lagen den 4 juni 1913 (nr 159) angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning blivit förklarad förbruten. Då dylika varor försäljas genom tullverkets försorg, utgår alltså ingen tull för desamma. Enligt bestämmelserna i § 4 av lagen den 2 april 1918 (nr 163) med vissa bestämmelser om sjöfynd skall strandfynd med vissa undantag tillfalla kronan. P å grund av föreskrift i § 127 gällande tullstadga skall för dylikt fynd, då det inom riket disponeras, betalas tull med den inskränkning, ^ som föranledes av bestämmelserna i § 4 i) tulltaxeförordningen. Likaså torde tull kunna anses utgå för gods, som på grund av bestämmelserna i § 27 mom. 1 tullstadgan överlåtes till kronan och för dess räkning försäljes.

205 Då det torde böra vara en allmän regel, att gods, som på grund av gällande bestämmelser överlåtes till kronan eller eljest hemfaller till denna, skall efter försäljning genom tullverkets försorg utlämnas tullfritt, har paragrafen ansetts böra undergå härav betingad komplettering. Vid ett genomförande av den sålunda föreslagna ändringen bör givetvis vid förenämnda $ 127 i tullstadgan vidtagas däremot svarande jämkning. Då förordningen den 27 april 1923 (nr 93) angående rätt för Konungen att i visst fall åsätta särskild tullavgift ännu alltjämt äger tillämpning och det icke torde vara uteslutet, att för framtiden andra dylika stadganden, innebärande undantag från tulltaxans allmänna bestämmelser, kunna komma a t t utfärdas, har det ansetts lämpligt, att till den redan befintliga undantagsföreskriften »såframt icke annorlunda här nedan stadgas» göres tillägget »eller eljest särskilt förordnas». I detta sammanhang har ifrågasatts huruvida icke bestämmelserna i nyssnämnda förordning, vilka bestämmelser som bekant innefatta bemyndigande för Kungl. Maj:t att i förekommande fall åsätta särskild tilläggstull för varor, som inkomma från visst land, borde inarbetas i tulltaxeförordningen. Det har i sådant avseende hänvisats till att bestämmelser av dylikt slag inom den utländska tullagstiftningen ofta utgöra en integrerande del av vederbörande tulltariffer. Då emellertid förordningen ifråga får anses hava endast tillfällig karaktär — dess giltighet har hittills praktiskt taget varit begränsad till ett år i sänder — och då för övrigt det i förordningen innefattade bemyndigandet hittills icke behövt av Kungl. Maj:t utnyttjas, har det icke ansetts nödigt eller ens lämpligt att i tulltaxeförordningen infoga bestämmelserna ifråga. De i § 2 av gällande tulltaxeförordning intagna bestämmelserna skulle självfallet hava en viktig uppgift att fylla, därest vår nuvarande tulltaxa vore byggd på dubbeltariffsystemet. Då så icke är förhållandet, kunna bestämmelserna för närvarande anses äga intresse endast för det fall, att Kungl. Maj:t skulle komma att använda sig av förenämnda bemyndigande att belägga varor från visst land med särskild tilläggstull. Under sådana förhållanden synas bestämmelserna saklöst kunna utgå i detta sammanhang och, om så anses erforderligt, i stället intagas i den förordning, i vilken sagda bemyndigande lämnas. Stadgandet i § 3 av gällande tulltaxeförordning återgår ända till 1858 års tulltaxa, där det ersatte förutvarande bestämmelser rörande viss förmånsbehandling av varor, som infördes med svenska fartyg. Numera torde stadgandet ifråga sakna all praktisk betydelse, varför detsamma uteslutits. 2 §. Denna paragraf rättelser.

motsvarar bland annat § 1 av gällande tulltaxeunder-

206 Då här ifrågavarande bestämmelser äro grundläggande för tullbehandlingen av en mängd viktiga varuslag, hava de ansetts böra erhålla en framträdande plats och för detta ändamål upptagits redan i tulltaxeförordningens andra paragraf. Denna placering motiveras även därav, att bestämmelserna naturligt anknyta sig till stadgandet i den första paragrafen. 2 § a) i förslaget motsvarar § 1 a) tulltaxeunderrättelserna, enligt vilket författningsrum vara, som utgör blandning av beståndsdelar, hänförliga till tulltaxerubriker med olika tullsatser, skall, om någon beståndsdel drager värdetull och varan icke innehåller sprit eller eter, förtullas enligt vad taxan stadgar för ifrågavarande beståndsdel samt i annat fall tullbehandlas lika med den beståndsdel, som är underkastad högsta tullavgiften. Emellertid skola härvid beståndsdelar, som förekomma endast i obetydlig mängd och icke väsentligen inverka på varans beskaffenhet, lämnas utan avseende, försåvitt de icke utgöras av sprit eller eter eller ock avsikt skäligen kan förutsättas att medelst deras inblandning undandraga dem belöpande tullavgift. Beträffande ifrågavarande bestämmelser har i första rummet anmärkts, att tullbehandlingen baserades på ett subjektivt bedömande av vad som i de olika fallen skall förstås med obetydlig mängd och icke väsentlig inverkan, och att därigenom ojämnheter ofta uppstode i tullbehandlingen. Vidare har från olika håll anförts, att bestämmelserna mången gång kunde leda till fullkomligt orimliga tullsatser. Som exempel härpå har framhållits, att en vara, som till övervägande del bestode av en tullfri beståndsdel och till någon obetydlig del av en tullbelagd, skulle, om den sistnämndas inverkan kunde karakteriseras såsom icke oväsentlig, i sin helhet beläggas med den tullsats, som gällde för sistnämnda beståndsdel. P å grund av dessa anmärkningar hava vissa förslag framkommit, avseende en omläggning av den nuvarande principen för tullbehandlingen av blandningar. Bland annat har en representant för den kemiska sakkunskapen föreslagit, att tullavgiften skulle beräknas på den verkliga halten av de tullpliktiga beståndsdelarna. I fråga om ett sådant förfaringssätt anför den sakkunnige bland annat. Det förutsätter visserligen en undersökning eller en analys, men en sådan måste dock företagas redan med nuvarande bestämmelser för att fastställa, om beståndsdelen finnes i mängd eller icke. Det är sant, att i förra fallet måste analysen vara skarpare, men en större noggrannhet skulle behövas endast för den händelse, att tullbeloppet skulle uträknas på de direkt funna värdena. Detta vore givetvis icke lämpligt, utan beräkningen borde ske på uppåt ganska kraftigt avrundade procenttal. Vid ett genomförande av berörda förslag skulle måhända ernås en mera rättvis tullbehandling av blandningar än vad för närvarande är fallet. Ä andra sidan måste en sådan anordning, varigenom tullbeskattningen av blandningar grundades på den verkliga halten av de ingående beståndsdelarna, föranleda avsevärt ökade svårigheter för tullbehandlingsarbetet, i det att praktiskt taget varje varuslag, som utgör en blandningsprodukt, skulle behöva

207 undergå kvantitativ analys. Förslaget komme således att medföra konsekvenser, som stå i uppenbar strid mot tulltaxerevisionens syfte att åstadkomma förenklingar i tullbehandlingen. Med hänsyn härtill hava vi icke ansett oss kunna förorda den sålunda föreslagna ändringen. F r å n flera håll hava även framkommit förslag om åsättandet av en enhetlig tullsats för alla blandningsprodukter. Så har Sveriges kemiska industrikontor, såsom närmare framgår av vad som anföres vid behandlingen av den kemiska gruppen, i samband med angivandet av de kemiska produkter, vilka det ur skyddssynpunkt ej finnes anledning att tullbelägga, föreslagit, att ej särskilt nämnda blandningar, innehållande kemiska grundämnen, föreningar eller preparat, oavsett till vilken rubrik beståndsdelarna vore hänförliga, skulle, med undantag för sådana blandningar, som vore avsedda att användas såsom råvaror eller hjälpmedel inom industrien, åsättas en enhetlig tull av 15 procent av värdet. Detta förslag har bland annat motiverats med angelägenheten av att ernå en enklare tullbehandling av ifrågavarande produkter. Med anledning härav vilja vi framhålla följande. E n tullbeskattning med 15 procent av värdet å alla ej särskilt nämnda blandningsprodukter skulle leda till resultat i rakt motsatt riktning mot den tanke, som ligger till grund för omarbetningen av den kemiska gruppen, nämligen att den industri, som för sin verksamhet har behov av kemiska produkter, skulle kunna befrias från tull å sådana artiklar, beträffande vilka den inhemska kemiska industrien ur skyddssynpunkt icke har något intresse av tullens bibehållande. Ej heller lärer den föreslagna tullsatsen vara motiverad såsom tullskydd för en bearbetning, som endast består däri, att två eller flera produkter blandas. Samma anmärkning torde kunna gälla även om blandningsproceduren är kombinerad med en enkel smältnings- eller lösningsprocess. Däremot förekomma fall, då ingredienserna undergått viss bearbetning, varigenom de gjorts tjänliga för det syfte, den färdiga varan är avsedd att befordra, varvid det färdiga preparatet, oavsett själva blandningsförfarandet, framstår såsom en ny produkt. Dessutom förekomma blandningar, vilka icke hava användning såsom halvfabrikat eller hjälpmedel inom industri, jordbruk eller andra näringar. De utgöra fullt färdiga preparat med speciella användningsområden och inkomma vanligen i smärre förpackningar (bleckburkar, glasflaskor, tuber, pappkartonger o. s. v.) samt försäljas ofta under fantasinamn, vilka icke angiva varans sammansättning, varvid de i regel betinga höga försäljningspris i förhållande till de ingående beståndsdelarnas värde. Åtskilliga sådana artiklar finnas, vilka antingen — om de innehålla någon beståndsdel, som är underkastad värdetull — redan nu draga värdetull eller äro åsätta samma vikttull som den högst tullbeskattade ingående beståndsdelen eller ock, om alla ingående beståndsdelar äro tullfria, även såsom färdiga preparat åtnjuta tullfrihet. E n på ovan angivna grunder baserad tullbeskattning måste givetvis utfalla synnerligen ojämnt. Det förefaller, som om en omläggning av tullbehandlingspraxis beträffande

208 sistnämnda slags produkter därhän, att de inrymdes under beteckningen »kemiska preparat, ej särskilt nämnda», vilka i förslaget äro upptagna i n u m mer 1057 med 15 procents värdetull, skulle vara ägnad att i fråga om tullskyddet åstadkomma en lämpligare avvägning, vilken i viss utsträckning även skulle komma inhemsk industri till godo, samt icke oväsentligt underlätta tullbehandlingsarbetet därigenom, att kvalitativa analyser å dylika preparat icke behövde ifrågakomma. E n sådan ändring av nu gängse tullbehandlingspraxis synes stå i god överensstämmelse med den allmänna tolkningen av nämnda uttryck. Visserligen kan häremot göras den anmärkningen, att det måste bliva svårt att vid tullbehandlingen uppdraga gränsen mellan de blandningsartiklar, beträffande vilka tulltaxeförordningens bestämmelser skola tillämpas, och sådana, vilka skola hänföras till tulltaxenumret för kemiska preparat, ej särskilt nämnda. Vi betvivla emellertid icke, att med stöd av någon tids erfarenhet en lämplig tullbehandlingspraxis på detta område skall kunna utbilda sig och att tarifferingen i varje fall skall kunna försiggå med både större enhetlighet och lätthet än nu, då många tullförvaltningar icke äro rustade för de erforderliga varuundersökningarna. Skulle någon mera betydande artikel uppstå, vilken icke lämpligen bör draga nämnda värdetull, står möjlighet alltid öppen att upptaga densamma i tulltaxan. Såsom gällande bestämmelser äro avfattade får vid tullbehandlingen av blandningar icke bortses från sprit eller eter, även om dessa artiklar skulle förekomma endast i obetydlig mängd och icke väsentligt inverka på varans beskaffenhet. Denna särbestämmelse beträffande sprit och eter har uppenbarligen tillkommit i syfte att förhindra, att de jämförelsevis höga tullsatserna å dessa varuslag eluderas genom att artiklarna ifråga med avsikt blandas med andra, kvantitativt förhärskande men eljest oväsentliga beståndsdelar. Då emellertid nämnda bestämmelse i vissa fall visat sig medföra orimliga konsekvenser i beskattningshänseende, har föreslagits att densamma skall utgå. Det må erinras därom, att den sålunda ifrågasatta ändringen icke skulle beröra tullbehandlingen av alkoholhaltiga drycker, icke drickbara spritblandningar, sprithaltiga putsmedel och andra i taxan särskilt nämnda sprit- eller eterhaltiga artiklar, alldenstund dylika varor under alla förhållanden falla utanför blandningsbestämmelserna. 2 § b) motsvarar § 1 b) tulltaxeunderrättelserna, i vilket författningsrum äro intagna bestämmelser rörande tullbehandlingen av genom mekanisk bearbetning framställd vara, som är sammansatt av beståndsdelar, hänförliga till taxerubriker med olika tullsatser. Enligt dessa bestämmelser skall vara förtullas i sin helhet efter huvudbeståndsdelen, varmed förstås den del, som ger varan dess karaktär. Där i fråga om huvudbeståndsdelen tulltaxan icke upptager sådan sammansättning, som varan företer, liksom ock i det fall, att huvudbeståndsdelen icke kan med säkerhet utrönas, skall varan förtullas efter den beståndsdel, som medför högsta tullavgiften. Emellertid

209 skall vid tillämpning härav sådana beståndsdelar, som erfordras för varans praktiska användning eller som icke giva densamma något avsevärt högre handelsvärde, lämnas utan avseende. Även dessa bestämmelser hava givit anledning till anmärkningar på grund av att de ansetts lämna alltför stort utrymme för ett subjektivt bedömande och därigenom medföra olikformig tullbehandling. För övrigt har gjorts gällande att den i vissa fall föreskrivna tullbehandlingen efter den beståndsdel, som medför högsta tullavgiften, ofta medför en oskäligt hård tullbelastning. De sålunda framförda anmärkningarna kunna icke frånkännas visst berättigande. Emellertid gäller här liksom beträffande blandningarna att olägenheterna av de nuvarande bestämmelserna minskats, i och med det att tullbehandlingsprinciperna stabiliserats och en mindre snäv tolkning av bestämmelserna blivit införd. Dels med hänsyn härtill, dels i betraktande av att en rubbning av de nuvarande grunderna för tullbehandlingen av sammansatta varor skulle i tullbeskattningsavseende medföra djupgående och svåröverskådliga konsekvenser, synas gällande bestämmelser tills vidare böra i huvudsak bibehållas. Endast i fråga om nedan berörda detaljföreskrifter torde ändring böra vidtagas. Sedan i tulltaxeförslaget vid ett stort antal rubriker på anförda skäl vidtagits sådan ändring, att tilläggen »även i förening med» etc. borttagits, synes föreskriften att högsta tullavgiften skall tillämpas, där i fråga om huvudbeståndsdelen tulltaxan icke upptager sådan sammansättning, som varan företer, ej längre böra bibehållas. Någon praktisk tillämpning av denna bestämmelse har ytterst sällan förekommit. För övrigt synes bestämmelsen knappast kunna anses sakligt berättigad. Principen att den huvudsakliga beståndsdelen skall läggas till grund för tullbehandlingen förefaller riktig, och det torde icke föreligga någon anledning att frångå denna princip i det fall, att man vid den ena eller andra rubrikens avfattning icke tänkt sig möjligheten av viss sammansättning och därför uraktlåtit att göra ovan antydda tillägg. Det i slutet av ovan berörda bestämmelser intagna stadgandet, enligt vilket sådana beståndsdelar som spik, beslag, gångjärn etc. icke skola föranleda, att en vara betraktas såsom sammansatt, synes likaledes kunna uteslutas och, om så anses nödigt, i stället intagas i varuförteckningen, då detsamma snarast har karaktären av en anvisning rörande tullbehandlingen. 2 § c) motsvarar § 1 c) tulltaxeunderrättelserna. Enligt den avfattning, nämnda författningsrum för närvarande har, skola sammansatta varor för tullas såsom sådana, även om de införas i söndertaget skick och utan hinder därav, att mindre väsentliga beståndsdelar saknas. Denna bestämmelse, som uppenbarligen tillkommit i syfte att förhindra vissa tullsatsers eluderande, synes i överensstämmelse med utbildad tullbehandlingspraxis böra tillämpas endast beträffande sådana sammansatta varor, 14 — 4372.

210 som äro i tulltaxan särskilt nämnda, vilket uppenbarligen även varit avsikten. De i § 1 d) av gällande tulltaxeunderrättelser intagna bestämmelserna synas kunna utgå. Den grundsats, åt vilken nämnda bestämmelser giva uttryck, förefaller så självklar, att något särskilt stadgande i ämnet icke torde vara av behovet påkallat. Beträffande de i 2 § d) föreslagna bestämmelserna, vilka sakna motsvarighet i gällande tulltaxa, hänvisas till vad som anföres i allmänna motiveringen vid behandlingen av tulltaxans specialisering. § 2 e) motsvarar § 1 e) tulltaxeunderrättelserna, enligt vilket författningsrum en vara, som till någon om ock ringa del undergått viss i författningsrummet närmare angiven ytbehandling, i sin helhet skall anses på sådant sätt bearbetad. Detta innebär, att exempelvis kaminer, värmepannor och dylika artiklar, vilka äro försedda med ett eller annat förnicklat beslag eller med förnicklade handtag o. dyl., skulle i sin helhet tullbehandlas såsom förnicklade, vilket, särskilt när det gäller grövre artiklar av ovan berörda slag, kan leda till orimliga konsekvenser. I anslutning till av Kungl. Maj:t i ett antal fall meddelade utslag rörande tullbehandlingen av dylika varor har också numera utbildat sig den praxis, att vid tullbehandlingen bortses från ytbehandling av beslag, handtag o. dyl., när bearbetningen ifråga icke anses giva varan i dess helhet något avsevärt högre handelsvärde. I syfte att stadfästa denna praxis hava bestämmelserna omformulerats, i samband varmed uttrycket »till någon om ock ringa del» ersatts med det mindre kategoriska »till någon del». Vidare har borttagits den i slutet av bestämmelserna förekommande definitionen på vad som skall anses såsom polering, vilken definition lämpligen synes böra överflyttas till varuförteckningen^ Beträffande de i 2 § f) föreslagna bestämmelserna, vilka icke hava någon motsvarighet i gällande taxa, hänvisas till vad som i allmänna motiveringen anföres i fråga om tulltaxerubrikernas formulering. 3 §. Denna paragraf utgör på visst sätt en motsvarighet till § 2 tulltaxeunderrättelserna. Emellertid har föreslagits borttagandet av åtskilliga i sistnämnda författningsrum intagna bestämmelser, vilka huvudsakligen beröra praktiska detaljer av tullbehandlingsarbetet, såsom utrönandet av nettovikten för emballerade varor, provvägning, fastställandet av viss taraprocent, sättet för vägning av tyngre gods å decimalvåg samt bestämmandet av rymden av vissa buteljer. Dylika bestämmelser, vilka närmast torde vara att betrakta såsom anvisningar för tullbehandlingen, saknas helt och hållet

211 i moderna utländska tulltaxor. Beträffande de närmare motiven för bestämmelsernas borttagande hänvisas till vad nedan anföres rörande de särskilda momenten. I fråga om bestämmelserna i mom. 1, som i viss mån motsvarar § 2 mom. 1 tulltaxeunderrättelserna, tillåta vi oss hänvisa till vad i den allmänna motiveringen anföres vid behandlingen av emballagebestämmelserna. Enligt § 2 mom. 2 tulltaxeunderrättelserna skall i fråga om varor, vilka inkomma i emballage, nettovikten i regel bestämmas sålunda, att varan väges brutto, varefter avdrag från bruttovikten äger rum enligt vad i tarabestämmelserna stadgas. I praktiken torde dock detta förfaringssätt huvudsakligen äga rum i fråga om partigods. Beträffande annat gods är i stället regeln den, att varan, där emballaget icke skall inräknas i vikten, väges netto. Med hänsyn härtill och då några bestämmelser i nu förevarande avseende knappast torde vara erforderliga, har föreslagits att stadgandet ifråga skall utgå. I fortsättningen av samma moment föreskrives att tullförvaltning skall med iakttagande av de allmänna anvisningar, generaltullstyrelsen i ämnet utfärdar, äga medgiva, att bruttovikten må utrönas genom provvägning. Emellertid torde rätten till provvägning, där sådan vägning kan ske utan risk för någondera av de intresserade parterna, numera anses som en självklar sak. Det kan därför ifrågasättas, om denna rätt skall behöva vara beroende av riksdagens beslut och om det icke vore tillräckligt, att generaltullstyrelsen med stöd av den för styrelsen fastställda instruktionen lämnade tullförvaltningarna bemyndigande att verkställa provvägning i enlighet med av styrelsen utfärdade anvisningar i ämnet. Det må framhållas, att styrelsen på grund av bestämmelserna i nämnda instruktion äger att utfärda anvisningar rörande tullbehandlingen av varor och att provvägningsbestämmelserna strängt taget icke torde vara annat än ett slags anvisningar för tullbehandlingen. Med hänsyn härtill har föreslagits att även nu berörda stadgande skall utgå u r mom. 2, varigenom sålunda hela detta moment skulle bortfalla. Mom. 2 i förslaget motsvarar § 2 mom. 3 tulltaxeunderrättelserna. Momentet företer i sak icke någon ändring men har undergått en redaktionell omarbetning i syfte att ernå en ur formell synpunkt lämplig anslutning till de i 3 § mom. 1 intagna stadgandena rörande viktberäkning. I § 2 mom. 4 tulltaxeunderrättelserna äro intagna definitioner på vad som skall förstås med de i tarabestämmelserna förekommande uttrycken »tungt trä» och »lätt trä». Dessa definitioner hade en viktig uppgift att fylla på den tid, då i tarabestämmelserna gjordes skillnad på tungt och lätt trä beträffande emballaget för sådana viktiga artiklar som socker på fat

212 eller låda, sirap på fat samt gryn och åtskilliga kryddor på lådor o. s. v. I fråga om förstnämnda artikel kvarstår visserligen nämnda skillnad, som dock, med hänsyn till att importen av fat- och lådsocker numera är jämförelsevis ringa, icke torde hava någon större praktisk betydelse. I övrigt göres nu skillnad mellan tungt och lätt trä endast i fråga om fernissa, ingefära och muskotblomma samt beträffande ljus, vilken senare artikel emellertid föreslagits skola utgå ur taratariffen. Då något större behov att för de övriga artiklarna upprätthålla berörda skillnad icke torde föreligga, har i taratariffen föreslagits borttagandet av densamma, varigenom nu ifrågavarande moment skulle i sin helhet kunna utgå. Mom. 3 motsvarar § 2 mom. 5 tulltaxeunderrättelserna. Enligt detta författningsrum äger varuägare, som icke åtnöjes med den i taratariffen stadgade tara, låta störta varan till utrönande av dess nettovikt. Enahanda rättighet tillkommer jämlikt bestämmelserna ifråga tullverket, som dock icke äger störta andra flytande varor än brännvin och sprit. Under framhållande att den för vin fastställda taraprocenten visat sig alltför hög har en tullförvaltning föreslagit, att till säkerställande av statsverkets intresse rätten för tullverket att störta flytande varor utsträcktes till nämnda artikel. I ett fall som detta, där en längre tids erfarenhet visat, att taraprocenten icke är lämpligt avvägd, synes det dock ligga närmast till hands att vidtaga en revidering av procentsatsen, varför i taratariffen framlagts förslag till ändrad taraberäkning för vin. Emellertid kunna ju fall tänkas inträffa, då en fastställd taraprocent utnyttjas i syfte att undandraga statsverket någon del av den för varan bestämda tullen. Det kan därför ifrågasättas, om icke full reciprocitet mellan varuägare och tullverket borde råda i fråga om rätten att störta gods, för vilket ändamål denna rätt för tullverkets vidkommande borde utsträckas till andra flytande varor än brännvin och sprit. Häremot kan invändas att varuägare då skulle löpa risk, att flytande varor bleve onödigtvis underkastade störtning. Emellertid torde denna risk vara ganska ringa. Vad först och främst beträffar artikeln vin är ju importen numera koncentrerad till ett fåtal tullförvaltningar, där tullbehandlingen av varan i regel torde handhavas av på området särskilt vana och erfarna tjänstemän, vilka säkerligen icke skulle skrida till en sådan åtgärd som störtning, utan att alldeles särskilda skäl därtill förelåge. Med bortseende från brännvin, sprit och vin är det för övrigt endast ett fåtal flytande varor, beträffande vilka taraprocent är fastställd. Ej heller beträffande dessa varor lärer det vara någon anledning misstänka, att störtning skulle i onödan tillgripas. För övrigt ligger ett återhållande moment redan i den omständigheten, att störtning av flytande varor alltid måste bereda svårigheter och att eventuella kostnader för störtningen, i det fall att den sker på tullförvaltnings tillskyndan, skola bestridas av tullverket. P å grund av nu anförda omständigheter har föreslagits, att tullverket

213 i fråga om störtning skall äga samma rätt som varuägare. Samtidigt därmed har föreslagits borttagandet av de i momentet förekommande anvisningarna för störtning av varupartier, som bestå av flera kolli av huvudsakligen lika beskaffenhet. Dessa anvisningar synas utan olägenhet kunna överflyttas till varuförteckningen. Den omformulering, som momentet i övrigt undergått, betingas av den i mom. 1 använda nya terminologien. De i § 2 mom. 6 tulltaxeunderrättelserna intagna bestämmelserna rörande upptagandet av vikten vid vägning på decimalvåg synas ävenledes kunna överflyttas till varuförteckningen, varigenom detta moment skulle komma att bortfalla. Enligt § 2 mom. 7 tulltaxeunderrättelserna skall vid förtullning av flytande varor, som inkomma på vanliga buteljer (icke literbuteljer), en sådan butelj räknas lika med 0.7 liter med undantag för sådana buteljer, vara musserande viner i allmänhet förekomma, vilka skola räknas lika med 0.7 5 liter. Emellertid är det såväl varuägaren som tullverket obetaget att, om i särskilda fall eller vid förändrade förhållanden omständigheterna skulle sådant påkalla, genom tömning och mätning av en eller annan buteljs innehåll utröna rymden. Denna bestämmelse torde knappast komma i tillämpning annat än vid förtullning av brännvin och vin på buteljer. På den tid, då dessa artiklar till icke oväsentlig del importerades i småsändningar av privatpersoner, kunde en sådan, av riksdagen fastställd beräkningsgrund för rymden hava en uppgift att fylla, bland annat u r den synpunkten att den gav en viss stadga åt tullbehandlingen och förebyggde onödiga tvister. Sedan numera importen sker i stora sändningar genom monopolbolag, hava ur nu nämnda synpunkt bestämmelserna ifråga förlorat i betydelse. Då för övrigt såväl tullverket som varuägaren praktiskt taget äger oinskränkt rätt att i stället för tillämpning av angivna beräkningsgrund yrka på störtning av varan, kunna bestämmelserna i själva verket närmast anses hava karaktären av anvisningar rörande tullbehandlingen, varför de lämpligen torde böra hava sin plats i varuförteckningen. P å grund av vad ovan anförts hava vi föreslagit, att ifrågavarande moment skall helt och hållet utgå. Bestämmelserna i § 2 mom. 8 tulltaxeunderrättelserna hava inarbetats i 3 § mom. 1 d), sista stycket, av förevarande förslag till tulltaxeförordning och kunna således här utgå. Mom. 4 motsvarar § 2 mom. 9 tulltaxeunderrättelserna och företer endast vissa redaktionella ändringar, betingade av de i mom. 1 använda benämningar och definitioner på de olika viktbegreppen. På grund av gällande tulltaxebestämmelser är tullsatsen för ett stort antal varuslag beroende av varans vikt per stycke. I flertalet dylika fall är

214 i vederbörande tulltaxerubriker uttryckligen angivet, att härvid avses nettovikten. Emellertid saknas dylik föreskrift på åtskilliga ställen, men har det då ansetts underförstått, att även här åsyftades nettovikten. I avsikt att i nämnda hänseende åstadkomma formell övererensstämmelse och på samma gång vinna en förenkling i tulltaxerubrikernas formulering har föreslagits, att berörda föreskrifter skola utgå ur rubrikerna och att i stället en allmän bestämmelse av ovan angivna innebörd skall intagas i tulltaxeförordningen såsom ett nytt moment — mom. 5 — i här förevarande paragraf. 4 §. Denna paragraf motsvarar § 3 tulltaxeunderrättelserna. De senare delarna av sistnämnda paragraf innehålla detaljerade bestämmelser rörande sättet för verkställandet av besiktning och värdering av inkomna varor, kostnaderna för värderingen samt eventuell återutförsel av värderad vara. Dessa bestämmelser synas knappast vara av den konstitutiva innebörd, att det kan anses erforderligt att upptaga dem i tulltaxeförordningen. I likhet med föreskrifterna angående den bevisning, som erfordras till styrkande av varas värde, torde bestämmelserna ifråga böra meddelas av Konungen, i vilket fall de lämpligen kunna intagas i samma författning som berörda föreskrifter. Denna författning — kungörelsen den 10 november 1911 (nr 115) med föreskrifter rörande tillämpningen av vissa i tulltaxan och tulltaxeunderrättelserna upptagna bestämmelser — måste ändock i åtskilliga punkter revideras i samband med utfärdandet av ny tulltaxa. Med avseende å bestämmelserna i § 3 angående skiljenämndsförfarandet anse vi oss böra framhålla, att desamma i sin nuvarande form icke synas fullt tillfredsställande. Enligt författningen skall skiljenämnden bestå av tre ojäviga och för sakkunskap kända personer. Med sakkunskap har givetvis här icke avsetts förmåga att i juridiskt avseende befordra varuägarens intressen utan fastmer kännedom om prisförhållanden och andra faktorer, som kunna inverka på bedömandet av varuvärdet. Erfarenheten har dock visat, att vissa personer, som i sin ställning gent emot tullverket ansett med sin fördel förenligt att anlita skiljedomsförfarandet, såsom representanter i nämnden tillkallat personer med goda förutsättningar i förstnämnda avseende, men vilka icke ägt annan kännedom i prisfrågan än den som kunnat vinnas genom upplysningar, meddelade av den intresserade parten. Visserligen kan jäv framställas mot föreslagen skiljeman, men framgången härav synes befordras, om uttrycket »för sakkunskap kända» ändrades exempelvis till »för sakkunskap på området kända», en ändring som i varje fall synes ägnad att förtydliga innebörden av uttrycket. Då § 4 tulltaxeunderrättelserna icke innehåller någon upplysning i sak utan endast en i och för sig skäligen betydelselös hänvisning till vissa särskilda stadganden, torde paragrafen utan vidare kunna utgå.

215 Den i § 5 tulltaxeunderrättelserna intagna föreskriften att vid tullklarering brutet öretal, understigande ett halvt öre, skall uteslutas och att vad av sådant brutet tal uppgår till eller överstiger halvt öre skall räknas såsom ett öre, torde utan vidare kunna utgå och paragrafen sålunda i sin helhet bortfalla. Utan att någon särskild föreskrift finnes därom, tillämpas nämnda förfaringssätt allmänt inom andra grenar av det offentliga uppbördsväsendet. P å grund av bestämmelserna i § 3 av gällande instruktion för generaltullstyrelsen åligger det styrelsen, bland annat, att i varuförteckningen till tulltaxan meddela anvisningar rörande tulltaxans tillämpning. Detta stadgande står på visst sätt i strid mot den i § 6 tulltaxeunderrättelserna meddelade bestämmelsen, enligt vilken de närmare föreskrifter angående tulltaxans tillämpning, vilka, utöver vad i nämnda författning stadgas, kunna finnas erforderliga, skola meddelas av Konungen. Det må även framhållas, att några dylika föreskrifter hittills icke torde hava blivit med stöd av nämnda författningsrum utfärdade av Kungl. Maj:t. I de fall, då närmare föreskrifter rörande tulltaxans tillämpning blivit av Kungl. Maj:t utfärdade, synes detta hava skett på grund av särskilda bestämmelser härom i tulltaxeförordningen eller tulltaxeunderrättelserna eller i anmärkningar till vederbörande tulltaxerubriker. E n ä r något behov av ett stadgande av ovan angivna innebörd sålunda hittills icke synes hava förelegat och då, som nämnts, stadgandet icke står i god överensstämmelse med eljest gällande bestämmelser, hava vi ansett oss kunna föreslå, att § 6 i tulltaxeunderrättelserna skall utgå. 2 KAP. 5 §. Denna paragraf motsvarar § 4 av gällande tulltaxeförordning. Enligt kungörelse den 27 april 1923 (nr 80) har mom. d) av sistnämnda paragraf upphört att gälla. Genom uteslutandet av sagda moment hava bokstavsbeteckningarna vid de efterföljande momenten e—h i förslaget ändrats till d—g. Beträffande mom. e) — som i förslaget motsvaras av mom. d) — har från en del tullförvaltningars sida ifrågasatts, huruvida icke den därstädes medgivna tullfriheten för av resande medförda gångkläder, icke överstigande det personliga behovet, borde inskränkas till sådana kläder, som icke överstege behovet under resan. Såsom skäl härför har anförts att på grund av nuvarande bestämmelser även nya gångkläder i avsevärda mängder kunde införas tullfritt av resande, utan att tullmyndigheterna vore i stånd att hindra detta, då ju en resandes »personliga behov» vore ett mycket tänjbart

216 begrepp. Genom det föreslagna tillägget skulle beredas större möjlighet att förhindra uppenbart missbruk av tullfriheten ifråga. Det ligger i sakens natur, att berörda bestämmelse i vissa fall kan komma att utnyttjas på ett sätt, som aldrig varit lagstiftarens mening. Emellertid torde det erbjuda oövervinneliga svårigheter att för ifrågavarande bestämmelse finna en form, som, på samma gång den tillgodoser den lojala trafikens intressen, i varje fall förhindrar missbruk av tullfriheten. Vad särskilt beträffar det föreslagna tillägget »under resan», torde detsamma snarare vara ägnat att komplicera än underlätta prövningen av tullfrihetsfrågan, vars avgörande dock i sista hand alltid måste bliva beroende av vederbörande tjänstemans omdöme och erfarenhet. Nu ifrågavarande moment avser endast sådana kläder, som införas av resande. Emellertid förekommer införsel av gamla och brukade gångkläder i form av gåvor från vänner och anförvanter utomlands, särskilt från Amerikas Förenta Stater. Någon bestämmelse om tullfrihet eller tullindring för sådana kläder finnes ej, varför dessa i många fall illa medfarna och tämligen värdelösa persedlar egentligen skulle tullbehandlas efter respektive tulltaxerubriker med samma tull som för nya kläder, vilket ofta skulle leda till att gåvorna icke kunde mottagas av dem, för vilka de äro avsedda. Också har det blivit en sedan lång tid tillbaka allmänt vedertagen praxis, att dylika gåvor, i den mån de icke utgöras av mera värdefulla plagg, lämnas tullfria. Uppenbarligen i syfte att få denna praxis legaliserad har av en tullförvaltning föreslagits sådan ändring av mom. e), varigenom tullfrihet finge åtnjutas även för synbart brukade kläder, som tydligen utgöra gåva och icke införas i handelsavsikt. Emot den praxis, som sålunda utbildat sig med avseende på tullbehandlingen av här ifrågavarande sändningar, synes intet vara att erinra. Dock torde man kunna ställa sig något tveksam i fråga om det föreslagna sättet för legaliseringen av nämnda praxis. Till en början må erinras att det många gånger torde möta svårigheter att avgöra, huruvida en sändning är att anse såsom en gåva i egentlig mening. Vidare kan ifrågasättas om det vore så lämpligt att, såsom föreslagits, medgiva generell tullfrihet, alldenstund i sändningarna understundom påträffas visserligen begagnade men ändock synnerligen värdefulla klädesplagg, beträffande vilka någon anledning icke föreligger att bevilja tullfrihet. Med hänsyn härtill hava vi i stället funnit oss böra föreslå, att gamla och begagnade gångkläder upptagas i rubrik 1322 '/a — i förslaget nummer 1104 — tillsammans med där nämnda gamla och brukade husgeråds- och andra lösörepersedlar. Därigenom skulle visserligen alla dylika kläder formellt sett bliva underkastade tull av 15 procent av värdet. Emellertid torde man kunna utgå från att sådana kläder, som hittills plägat utlämnas tullfritt, emedan de ansetts sakna tullvärde, även hädanefter komme att lämnas tullfria. Beträffande sådana begagnade kläder, för vilka tull anses böra utgå, synes det skäligare, att tullen beräknas efter det värde, kläderna anses äga

217 i förefintligt skick, än att den utgår såsom för nya kläder. P å grund av det med tillämpningen av ovannämnda rubrik förbundna villkoret, att varorna skola vara införda för eget bruk och ej i handelsavsikt, kan uppenbarligen något missbruk genom ändringen icke uppkomma. I anledning av vad ovan anförts hava vi föreslagit bibehållandet av momentet i oförändrat skick. Enligt bestämmelserna i mom. f), som i förslaget motsvaras av mom. e), åtnjutes på vissa villkor tullfrihet bland annat för av resande medförd begagnad handfotografikamera. Då denna tullfrihet synes böra utsträckas till begagnad skrivmaskin, som, enligt vad allt mer blivit vanligt, av resande medföres, har föreslagits härav betingad komplettering av momentet. Det har rått tvekan, huruvida tullfrihet enligt detta moment kunde medgivas för barnvagn eller rullstol, som medföres vid inresa eller eftersändes. Med anledning härav vilja vi uttala såsom vår uppfattning, att dylika artiklar böra åtnjuta tullfrihet, därest de i första stycket av momentet stadgade villkoren kunna anses uppfyllda. Jämlikt kungörelsen den 23 maj 1924 (nr 127) om ändrad lydelse av rubriken 1099 i den vid förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor fogade tulltaxa m. m., skall vad i § 4 h) i nämnda förordning är stadgat i fråga om tullfrihet för skeppsförnödenheter icke hava avseende å till tulltaxerubriken 1099 hänförlig vara, då den medföres å farkost såsom driftmateriel för denna. I samma kungörelse stadgas att tullfrihet för sådan vara må åtnjutas, då den till riket medföres å fortskaffningsmedel såsom driftmateriel för detta, dock endast för den myckenhet, som vederbörande tullmyndighet prövar icke överstiga behovet under resan. Då den första bestämmelsen innebär ett viktigt undantag från de allmänna föreskrifterna i mom. h) — i förslaget mom. g) — synes den böra intagas i nämnda författningsrum. Den andra bestämmelsen, som har sin givna plats i detta sammanhang, synes böra upptagas omedelbart därefter såsom ett särskilt moment, i förslaget betecknat h). Momenten i)—s) i § 4 av gällande tulltaxeförordning hava sin motsvarighet i de på samma sätt betecknade momenten i förslaget. Beträffande den i mom. i) medgivna tullfriheten för skeppsinventarier hade 1906 års tulltaxekommitté föreslagit, att tullfriheten endast skulle avse sådana inventarier, som tillhörde fartyg, vilket förolyckats inom svenskt farvatten. I ett av kommerskollegium och generaltullstyrelsen häröver avgivet utlåtande framhölls önskvärdheten av att tullfrihet kunde medgivas jämväl för inventarier, tillhörande fartyg, som förolyckats utom svenskt farvatten. I Kungl. Maj:ts proposition upptogs momentet utan särskild motivering med sin nuvarande lydelse, således utan den av tulltaxekom-

218 mitten föreslagna inskränkningen. Av propositionen framgår att, då departementschefen på grund av ämbetsverkens motivering funnit sig böra förorda de av dem framlagda ändringsförslagen, han i regeln icke funnit något särskilt uttalande erforderligt. Man torde sålunda kunna utgå ifrån att avsikten varit, att tullfriheten skulle i enlighet med ämbetsverkens förslag gälla även för inventarier, tillhörande fartyg, som förolyckats utom svenskt farvatten. Emellertid har av praktiska skäl tullfriheten ansetts böra inskränkas till sådana fall, då inventarierna ilandförts från det förolyckade fartyget, varvid tullpersonal enligt gällande bestämmelser skall vara närvarande och utöva uppsikt. För det fall att fartyget förolyckats utanför svenskt farvatten och inventarier inbärgats hit till riket, torde stadgandets nuvarande lydelse icke lägga hinder i vägen för medgivande av tullfrihet, om inbärgningen skett under sådana omständigheter, att tullpersonalen är övertygad om att inventarierna tillhöra visst fartyg. Emellertid synes bestämmelsen böra undergå erforderlig precisering i nu berörda avseende, varigenom också skulle vinnas mera stadga i tillämpningen än vad för närvarande är fallet. För detta ändamål synes böra fastslås, att tullfrihet skall gälla för alla sådana skepps inventarier, som till svensk hamn inbärgas från förolyckat fartyg. Därest skeppsinventarier införas hit till riket under andra omständigheter än som ovan berörts, torde desamma icke böra behandlas såsom varor, bärgade från strandat fartyg, utan som sjöfynd. För den händelse fartyget är svenskt och förolyckats utom riket, synes dock tullfrihet böra medgivas, även om inventarierna icke inkomma direkt från det bärgade fartyget utan av fartygets ägare eller för hans räkning såsom särskild försändelse införas exempelvis från ett främmande land, där de efter bärgningen upplagts. Bestämmelserna i mom. k) avse tullfrihet under vissa villkor dels för skeppsproviant, som medföres å från utrikes ort kommande fartyg, dels för alla till proviant hänförliga varor, med undantag av konserver, dryckesvaror och tobak, vilka medföras å från utrikes ort ankommande, i genomgående järnvägståg insatt restaurationsvagn. Den senare delen av detta moment — från orden »ankommande i fråga om skeppsproviant» etc. — innehåller vissa tillämpnings- och kontrollföreskrifter, vilka utan olägenhet torde kunna överföras till de av Kungl. Maj:t utfärdade särskilda bestämmelserna till förekommande av missbruk av den enligt § 4 i gällande tulltaxeförordning medgivna tullfriheten. Därvid synas de dock böra undergå komplettering i det avseende, som här nedan beröres. Den i förevarande moment medgivna tullfriheten avser, såsom förut nämnts, bland annat skeppsproviant, som medföres å från utrikes ort kommande fartyg. Emellertid gäller denna tullfrihet endast så länge fartyget icke efter avslutad resa avgått i inrikes fart. Däremot medgives tullfrihet för det fall, att fartyget utklarerar till utrikes ort. Detta medgivande har

219 i vissa fall utnyttjats på det sätt, att tullpass uttagits för resa till utrikes ort, fastän fartyget avgått i uteslutande inrikes fart, varigenom man undgått att förtulla medförd, införseglad proviant. Det må framhållas, att tullmyndigheterna icke torde äga möjlighet vare sig att kontrollera riktigheten av lämnade uppgifter rörande destinationsorten eller att vägra utklarera fartyget endast på misstanken, att detsamma ämnar avgå uteslutande i inrikes fart. E n formell utklarering till utrikes ort synes därför icke uteslutande böra läggas till grund för tullfrihetsmedgivandet, utan torde jämväl böra föreskrivas, att fartyget skall befinna sig på resa till utrikes ort. Detta synes på enklaste sätt kunna ske genom att orden »utklarering till utrikes ort» i den del av momentet, som enligt vad ovan föreslagits skulle överflyttas till annan författning, ändras till »utklarering på resa till utrikes ort». Härigenom skulle ernås större möjlighet att förhindra missbruk av tullfriheten ifråga. Den i mom. 1) medgivna tullfriheten avser färdiga hushålls- och klädespersedlar, införda i följd av giftermål (s. k. brudutstyrslar). Det förefaller ganska naturligt att, såsom också skett, bestämmelsen tolkas så, att tullfriheten endast skall omfatta sådana persedlar som färdiga kläder, handdukar, borddukar och annat duktyg, lakan och örngått men däremot icke möbler, bordsilver, köksinventarier och andra dylika lösörepersedlar. Sannolikt i syfte att detta förhållande må bättre framhävas, har av en tull förvaltning föreslagits, att efter orden »hushålls- och klädespersedlar» skall infogas »av spånadsvara». Då emellertid dylika persedlar kunna förekomma även av läder, skinn, pälsverk, vissa vegetabiliska ämnen m. m., skulle ett sådant tillägg medföra en av billighetsskäl knappast motiverad inskränkning av rätten till tullfrihet. Med hänsyn härtill hava vi icke ansett oss böra avgiva något förslag i nu angivna riktning. I fråga om den i mom. m) under vissa villkor medgivna tullfriheten för gamla och brukade husgeråds- eller andra lösörepersedlar, vilka införas bland annat av personer, som inflytta från utlandet, har från olika tullförvaltningars sida föreslagits, att till vinnande av större garantier mot missbruk av tullfriheten ifråga borde såsom ytterligare villkor gälla, att införseln av flyttsakerna skulle ske inom en viss begränsad tidsrymd efter ägarens inflyttning till riket. Ävenledes har ifrågasatts huruvida icke i samma syfte en bestämmelse borde införas angående en minimitid, under vilken ägaren skulle själv hava begagnat i författningsrummet omförmälda persedlar, för att desamma vid införseln finge åtnjuta tullfrihet. Även vissa andra skärpningar av bestämmelserna hava föreslagits. Det är uppenbart, att missbruk kunna förekomma av den i detta moment medgivna tullfriheten. Emellertid förefaller det tveksamt, huruvida de föreslagna ändringarna skulle i mera nämnvärd grad kunna förhindra dylika

220 missbruk, enär tullfriheten ändock blir i första hand beroende av tillförlitligheten av varuägarens intyg rörande de i momentet angivna, till tullfrihet föranledande förhållandena. Vad särskilt beträffar de ifrågasatta minimiperioderna torde det möta stora svårigheter att fixera dessa perioder på ett sätt, som vore ägnat att å ena sidan tillgodose den lojala trafikens berättigade krav och å andra sidan förhindra varje försök till missbruk av tullfriheten. Det må för övrigt framhållas, att ett visst korrektiv mot missbruk ligger dels i det förhållandet, att tullfriheten är beroende av tullförvaltnings prövning rörande ägarens behov av de införda flyttsakerna, dels i den omständigheten att, på grund av bestämmelserna i 4 § av lagen om straff för olovlig varuinförsel, avgivandet av veterligen oriktigt intyg om befintligheten av sådant förhållande, som kan föranleda varas tullfria utlämnande, kan straffas såsom för olovlig varuinförsel. Beträffande ett särskilt fall, där möjligheter till missbruk av tullfriheten kunna tänkas föreligga, må framhållas följande. Under senare tiden har vid flera tillfällen förekommit, att hemvändande utlandssvenskar medfört, förutom gångkläder o. dyl., en automobil, för vilken påyrkats tullfrihet. I sådana fall, då det kunde antagas, att den resande komme att sälja eller överlåta automobilen till annan person här i landet, har vid en tullförvaltning, där dylik införsel är ganska vanlig, tillämpats den praxis, att den resande fått tills vidare deponera tullen. Om det därefter visat sig, att äganderätten till automobilen under en tid av sex månader efter införseln icke övergått till annan person, vilket kunnat kontrolleras med ledning av länsstyrelsernas automobilregister, har depositionen återställts eller, med andra ord, tullfrihet enligt förevarande moment medgivits. Nämnda förfaringssätt synes böra legaliseras. Emellertid torde det vara tillräckligt, att de för ändamålet erforderliga bestämmelserna inflyta i de av Kungl. Maj:t utfärdade kontrollföreskrifterna till förekommande av missbruk av tullfriheten. Med avseende på bestämmelserna i förevarande moment har slutligen av en tullförvaltning framhållits följande. Understundom inträffar att i utlandet bosatta svenska eller utländska undersåtar i Sverige inköpa fastighet, avsedd att av dem bebos vissa tider av året, vanligen sommartiden. Det händer då, att dessa personer från utlandet till Sverige överföra gamla och begagnade husgeråds- eller andra lösörepersedlar för att av dem begagnas i de här inköpta fastigheterna. I ett sådant fall hade viss lösegendom med stöd av momentets ordalydelse utlämnats tullfritt, vilket förfarande emellertid gav anledning till anmärkning från generaltullstyrelsens revisionsbyrå, som ansåg att tullfrihet ej borde åtnjutas. På grund härav föreslår tullmyndigheten, som anser att tullfrihet icke bör i dylika fall förvägras, att i momentet göres ett tillägg, enligt vilket tullfrihet må medgivas även för flyttsaker, som inkomma för sådana personers räkning, vilka, ägande hemvist i utlandet, besitta fast egendom i Sverige och av denna anledning vistas här under en del av året.

221 Med anledning av vad sålunda föreslagits vilja vi såsom vår uppfattning framhålla, att även flyttsaker, inkomna för det ändamål som nu nämnts, böra medgivas tullfrihet, därest det kan antagas, att ett sådant medgivande icke kommer att utnyttjas i illojalt syfte. Det synes till och med som om den ifrågasatta inskränkningen till personer, vilka besitta fast egendom här i landet, ej vore betingad av sakliga skäl. Då emellertid momentet redan i sin nuvarande avfattning synes giva stöd för tullfritt utlämnande av dylikt lösöre, låt vara att inflyttningen avser endast någon tids vistelse här, torde det av tullmyndigheten föreslagna tillägget till momentet knappast vara av behovet påkallat. Momentet ifråga har därför i sin helhet bibehållits oförändrat. Enligt mom. n) åtnjutes tullfrihet för varuprov, som vid införseln sakna handelsvärde eller vid tullbehandlingen göras värdelösa. Det har stundom uppstått tvekan, huruvida denna tullfrihet även borde gälla för exempelvis gardin-, matt- och tapetmönster, avsedda att ersätta varuprov. Då givetvis tullfrihet även bör medgivas för dylika artiklar, hava vi, i syfte att allt tvivel härom må undanröjas, föreslagit, att efter ordet »varuprov» skall infogas »och mönster». Därigenom skulle vinnas överensstämmelse med den terminologi, som kommit till användning såväl i vissa av våra handelstraktater som i tullförenklingskonventionen och de i anslutning till denna konvention utfärdade tillämpningsbestämmelserna rörande tullbehandlingen av varuprov och mönster. Det må framhållas, att den föreslagna ändringen icke kommer att beröra tullbehandlingen av exempelvis tillskärningsmönster o. d., enär sådana mönster vid införseln icke kunna anses sakna handelsvärde. Icke heller skulle ändringen inverka på tullbehandlingen av kataloger och dylika tryckalster, alldenstund dessa enligt allmänt språkbruk icke kunna betraktas såsom mönster. Mom. o) avser tullfrihet under vissa villkor för emballage, vari varor inkomma. Genom att en varuägare har rättighet att i frihamn dels ompacka sitt gods, dels angiva till förtullning en del av innehållet i ett kolly, plägar i frihamn uppkomma överblivet emballage. E n ä r det icke finnes någon bestämmelse om tullfrihet för dylikt emballage vid införsel från frihamn till tullhamn, skall för emballaget ifråga betalas tull. Då emellertid från frihamn infört emballage synes böra under eljest i författningsrummet angivna förutsättningar åtnjuta tullfrihet, har föreslagits härav betingad komplettering av momentet. Såsom villkor för den i momentet medgivna tullfriheten för emballage gäller, bland annat, att emballaget icke skall inräknas i varans vikt. Emellertid stadgas i § 3 tulltaxeunderrättelserna att, då tullsats är bestämd till vissa procent av varans värde, i detta skall inräknas emballagets värde. Här föreligger uppenbarligen en brist på överensstämmelse, som synes böra avhjälpas genom att efter orden »varans vikt» infogas »eller värde».

222 I fråga om detta moment har en handelskammare i skrivelse till generaltullstyrelsen, vilken skrivelse blivit till oss överlämnad, framhållit, att till riket kunnat såsom emballage tullfritt införas varor, vilka otvivelaktigt importerats i handelsavsikt. Såsom exempel härpå anföres att, enligt uppgift, vichyvattensflaskor, endast innehållande vanligt vatten, blivit tullfritt utlämnade. Ävenledes framhålles att i samband med import av steriliserad grädde tullfritt införts stora mängder glasflaskor till skada för den svenska buteljglasfabrikationen. I anledning härav föreslår handelskammaren en sådan ändring av gällande bestämmelser, att emballage med självständigt handelsvärde särskilt tullbelägges, för den händelse att emballaget, importerat för sig, är tullpliktigt. Detta borde i synnerhet gälla i fråga om emballage av sådant material — företrädesvis järn och glas — som ur de svenska näringarnas synpunkt tarvade särskilt skydd mot illojal konkurrens från utlandet. Med anledning av vad sålunda föreslagits må till en början erinras, att på grund av momentets lydelse tullfrihet icke medgives för emballage, då av dess form och utseende eller av eljest förekommande omständigheter framgår, att det utgör icke blott emballage utan jämväl en för annat ändamål lika mycket eller mera användbar eller i och för sig i handelsavsikt införd artikel. Om — för att använda ett av ovanberörda handelskammare anfört exempel — glasflaskor skulle införas från utlandet med innehåll av vanligt vatten, måste uppenbarligen avsikten vara att på detta sätt få tullfritt införa ett i och för sig tullpliktigt emballage, vilket det i bestämmelsen angivna undantaget uppenbarligen avser att förhindra. Det måste sålunda bero på rent förbiseende från förrättningsmannens sida, om i dylikt fall flaskorna utlämnades tullfritt. Emellertid skulle ett dylikt förfarande vid importen ej kunna äga rum utan kostnader. Dels har man att räkna med högre frakt för flaskorna om de äro fyllda än eljest. Vidare måste emballeringen bliva dyrbarare, varjämte fyllningen och tömningen av flaskorna ej lärer ske utan kostnad. Skall företaget ha någon utsikt till framgång, måste flaskorna etiketteras. Det synes i hög grad tvivelaktigt, om tullen, vilken för vanliga mineralvattenflaskor utgår med 2 öre för kg, motsvarande ungefär 1 öre för flaska, överstiger dessa kostnader, så att förfaringssättet skulle kunna bliva lönande. Alternativ I (hr Röings yttrande): Vad beträffar berörda införsel av flaskor med steriliserad grädde h a r en undersökning givit vid handen, att ifrågavarande flaskor i ganska avsevärd utsträckning returneras till utlandet såsom tomglas. Emellertid kan det givetvis i vissa fall — bland annat med hänsyn till fraktförhållanden — vara fördelaktigare att låta flaskorna kvarstanna i landet, då avsättningsmöjligheter för dem här erbjudas. Skulle nu flaskorna i sådana fall tullbeläggas, bleve nog följden att de under alla förhållanden reexporterades, varigenom komme att uppstå extra kostnader, som säkerligen skulle drabba konsu-

223 menterna av denna vara, vilken särskilt i vissa delar av vårt land har en viktig uppgift att fylla. Skulle trots tullbeläggningen tomflaskor komma att kvarstanna i landet, lära nog också i sådant fall konsumenterna i sista hand få betala tullen. Under sådana förhållanden synes ingen anledning föreligga att på grund av berörda import vidtaga en ändring av bestämmelserna i den av handelskammaren föreslagna riktningen. I handelskammarens framställning beröres även emballage av järn, varvid närmast torde åsyftas bensinfat. Emellertid synas ej heller för denna import några restriktiva bestämmelser vara motiverade, allrahelst som någon inhemsk tillverkning av dylika fat icke lärer förekomma. För övrigt torde det rent principiellt sett icke kunna anses riktigt, att emballage, som är naturligt och nödvändigt för den vara, för vilken det användes, särskilt tullbelägges. Den svenska emballageindustrien synes icke på denna väg böra erhålla ett ökat tullskydd. Enligt gällande tulltaxa ->- rubrik 1128 — skall vid förtullning av förtätade gaser närmaste emballagets vikt inberäknas. Då gaserna inkomma på järncylindrar, som icke bevisligen inom landet tillverkats eller förut införtullats, skall jämlikt en anmärkning till nämnda rubrik särskild tullavgift utgå för dessa, enligt vad för dem är stadgat. Av skäl som i specialmotiveringen under tulltaxenummer 975 anföres har föreslagits, att förtätade gaser skola tullbehandlas efter nettovikten. Då nu ifrågavarande moment stadgar generell tullfrihet för emballage, vari varor inkomma, försåvitt det icke skall i varans vikt inräknas, torde i momentet uttryckligt undantag böra göras för ifrågavarande järncylindrar. I anslutning till vad sålunda anförts föreslår jag, att ifrågavarande moment erhåller sådan lydelse, som framgår av förslagets alternativ I vid denna punkt. Alternativ II (hr Alséns yttrande): I andra fall än det ovan anförda kan frågan, huruvida emballaget är att anse såsom en i och för sig i handelsavsikt införd artikel, vara tveksam. Det kan sålunda inträffa, att det med viss vara införda emballaget kommer att bliva en handelsartikel, utan att vare sig tulltjänstemannen eller måhända ens varuägaren vid importtillfället kunnat med säkerhet förutse detta förhållande. I sistnämnda avseende tjänar det av handelskammaren åberopade fallet, då grädde införes på glasflaskor, såsom ett typiskt exempel. Även om varuägaren vid införseltillfället ej haft för avsikt att sälja flaskorna, hindrar detta icke, att han, om köpeanbud erhålles, kan finna med sin fördel mera förenligt att här avyttra flaskorna än att returnera desamma. Vid en så betydande import, som beträffande denna artikel äger rum och vilken under vissa år uppgår till mer än en miljon flaskor, kan givetvis den sålunda i strid mot tullagstiftningens andemening vunna tullfriheten för emballaget icke undgå att bereda de inhemska glasbruken konkurrens, vilken torde bliva desto mera besvärande, som flaskorna i sin egenskap av redan använt em-

224 ballage sannolikt kunna säljas till lägre pris än vid inköp från glasbruken. För nu ifrågavarande ändamål avsedda flaskor, vilka äro av ofärgad massa, utgår tullen enligt rubrik 694 med 6 öre för kg. Visserligen har en verkställd utredning givit vid handen, att åtskilligt av det glasemballage, som inkommer i samband med importen av grädde, returneras. H u r u mycket härav, som stannar inom landet, kan icke ledas till bevis, men att döma av de uppgifter, vilka från olika håll inkommit, måste man antaga, att det icke gäller obetydliga kvantiteter. I handelskammarens framställning beröres i detta sammanhang även emballage av järn. Det kan icke bestridas, att frågan för detta slags emballage har rätt stor betydelse. Detta gäller bland annat transportkärl av järn för bensin. Den ojämförligt största delen av bensinimporten försiggår som bekant på tankångare. Emellertid förekommer ej obetydlig import på järnkärl, vid något enstaka tillfälle på mindre transportkärl, rymmande 25 till 50 liter, men vanligen på järnfat, hållande omkring 200 liter. Då det uppenbarligen ej kan finnas annan anledning att införa bensin på kärl av förstnämnda storlek än att söka bereda tullfrihet för emballaget, har särskild tull debiterats därför, en åtgärd som vid klagomål gillats av Kungl. Maj:t. De större kärlen (vanliga transportfat) hava däremot, då de inkommit med bensin, utlämnats tullfritt, enär undantagsbestämmelsen i mom. o) från det allmänna stadgandet om tullfrihet för »emballage vari varor inkomma» här icke ansetts tillämplig. Uttrycket »i och för sig i handelsavsikt införd» i samband med det föregående undantaget beträffande »för annat ändamål lika mycket eller mera användbar» synes hava givit anledning till den tolkningen, att införselns syfte förutsattes avse mera emballaget än själva varan. Beträffande sistnämnda fat är förhållandet detsamma som i fråga om de ovannämnda glasflaskorna, vilka användas vid införsel av grädde, nämligen att, i den mån köpare kan uppbringas, faten stanna inom landet. Enligt uppgift utbjudas dylika fat här till ett pris av 15 å 16 kr. per stycke, under det att desamma vid inköp från utlandet betinga ett pris av omkring 20 kr. per stycke, tullen häri inberäknad. Fatens vikt utgör cirka 50 kg per stycke. Då tullen utgår med 8 kr. för 100 kg, motsvarar prisskillnaden tullbeloppet. Att frågan ej är betydelselös vare sig ur statsfinansiell eller industriell synpunkt inses därav, att enbart de större oljebolagen med säte i Stockholm enligt uppgift hava ett årsbehov av omkring 20 000 fat. Oavsett huruvida en tillverkning inom landet av ifrågavarande fat kan bliva lönande, därest den nu gällande tullsatsen finge effektiv verkan, och med bortseende tillika från den illojala konkurrens, som på angivet sätt kan uppstå från mindre nogräknade importörers sida, synes det oegentligt, att gällande bestämmelser skola på här nämnda sätt uppenbart eluderas. Fråga uppstår då, vilka åtgärder som lämpligen böra och kunna vidtagas, utan att fullt lojala intressen skadas. För bedömandet av denna fråga torde böra erinras därom, att den stränghet i tullbeskattningen, som består däri, att möjlighet till tullrestitution ej

225 finnes vid återutförsel av ett med varor inkommande, i och för sig tullpliktigt emballage, genom den i 7 § mom. 1 c) i förslaget till tulltaxeförordning ifrågasatta bestämmelsen vore avsedd att försvinna. Då sålunda möjlighet skulle beredas till restitution av tull vid återutförsel av tullpliktigt emballage, vilket ej skall inräknas i varas vikt eller värde, synes det ur principiell synpunkt ej ligga något oberättigat uti att vid införsel av varor i sådant emballage, som efter användningen i egenskap av handelsvara konkurrerar med inhemska fabrikat, belägga detsamma med tull. Jag anser sålunda, att detta moment bör undergå en ändring, av vilken framgår, att den i momentet intagna undantagsbestämmelsen bör hava större räckvidd än som motsvarar nu tillämpad praxis. Å andra sidan bör givetvis tillses, att tillämpningen icke blir mera vidsträckt, än som står i överensstämmelse med tullbeskattningens syftemål. Man bör sålunda söka ernå en formulering av bestämmelsen, som först och främst förebygger en tolkning, varigenom sådant emballage, som efter användningen vanligen icke tillvaratages, skulle bliva tullbelagt. Bland dylikt emballage må nämnas vanligt papp- och pappersomslag, ävensom för kemiska preparat och liknande artiklar vanligen använda flaskor och burkar av glas samt bleckemballage. Däremot synes, oavsett huruvida från varuägarens sida redan vid införseltillfället föreligger avsikt att försälja emballaget eller icke, dess uppenbara lämplighet för försäljningsändamål böra utöva inflytande på bedömandet av frågan om tullpliktighet eller tullfrihet. På grund härav synes det nuvarande uttrycket »i och för sig i handelsavsikt införd artikel» böra ändras till »såsom handelsvara uppenbarligen lämpad artikel». Såsom sådan böra givetvis icke anses begagnade tomlådor och tomfat av trä eller i allmänhet emballage, som redan genom den första användningen förlorat avsevärd del av sitt handelsvärde. Att i fråga om emballagets tullpliktighet taga hänsyn uteslutande till det ingående materialets beskaffenhet skulle säkerligen leda till oegentligheter. Sålunda kan visst slags emballage av glas eller metall vara av beskaffenhet att böra tullbeläggas, under det att annat emballage av enahanda material bör lämnas tullfritt. Med varor inkommande emballage av trä torde mera sällan vara av tullpliktig beskaffenhet. Emellertid har även med tillämpning av nu gällände bestämmelse vissa slag av träemballage — exempelvis för cigarrer avsedda lyxlådor av tjockt trä och utan etikett samt av bestående värde — ansetts böra tullbeläggas. Visserligen kommer bestämmelsen även i den sålunda föreslagna, ändrade avfattningen att lämna möjlighet öppen för olika tolkningar. Man torde emellertid kunna förvänta, att efter utfärdandet av erforderliga tillämpningsföreskrifter och någon tids erfarenhet en praxis skall utbilda sig, med stöd av vilken en likformig och i sakligt avseende berättigad tillämpning skall komma till stånd. Därest ordalydelsen i momentet ändras på föreslagna sätt, erfordras intet tillägg om att järncylindrar såsom emballage till förtätade gaser icke skola 15 — 4872.

226 åtnjuta tullfrihet, enär dylika cylindrar påtagligen utgöra en såsom handelsvara lämpad artikel. I anslutning till vad sålunda anförts föreslår jag, att ifrågavarande moment erhåller sådan lydelse, som framgår av förslagets alternativ II vid denna punkt. Mom. p) innehåller bestämmelser rörande tullfrihet under vissa villkor för särskilt inkommande, gammalt och begagnat emballage, »såsom tomma fat, bleckkärl, lådor och dylikt». Då tullfrihet under i momentet angivna förutsättningar synes böra medgivas för alla slag av emballage — sålunda exempelvis även för presenningar — har nämnda exemplifiering uteslutits. Såsom villkor för tullfriheten är i momentet stadgat, att emballaget beflnnes inkomma i retur eller för att återutföras med varor. På grund härav har i fråga om emballage, som återutföres, uppställts fordran på identitet mellan detta emballage och det som införts. Enär detta krav i praktiken visat sig medföra vissa svårigheter — sålunda är det för en exportör ofta vanskligt att ordna så, att just det emballage, som vid ett visst tidigare tillfälle införts, blir vid ett kanske långt senare tillfälle återutfört — har från många håll framförts det önskemålet, att fordran på identitet mellan det in- och utförda emballaget eftergåves och att tullfrihet även finge åtnjutas för emballage av samma kvantitet och slag, som vid ett tidigare tillfälle utförts eller som vore avsett att senare återutföras. Det sålunda framställda önskemålet synes böra tillgodoses. Dock bör såsom förutsättning för tullfriheten gälla, att varuägaren avlämnar intyg på tro och heder rörande de till tullfrihet föranledande förhållandena, varjämte till stärkande av kontrollen varuägaren bör kunna åläggas att deponera belöpande tullavgift, därest vederbörande tullförvaltning finner detta erforderligt. Till åstadkommande av erforderlig kontroll rörande överensstämmelse mellan de in- och utförda kvantiteterna torde det för övrigt, åtminstone i vissa fall, bliva erforderligt att införa någon enklare form av avräkningsdiarium. De föreskrifter, vilka sålunda kunna vara erforderliga till förekommande av missbruk, synas dock icke böra utfärdas i detta sammanhang utan torde böra meddelas av Kungl. Maj:t. Till införsel förekomma ofta s. k. garnbommar, avsedda att vid spinnerier i Sverige fyllas med garn för att därefter återutföras. Beträffande dessa artiklar finnas inga uttryckliga bestämmelser rörande tullfrihet, men desamma hava dock enligt tillämpad praxis vanligen utlämnats tullfritt eller mot deposition av tullen. Då denna praxis synes böra fastställas, hava varorna ifråga ansetts böra särskilt omnämnas i detta moment. Jämlikt bestämmelserna i mom. q) åtnjutes tullfrihet för inom landet alstrade eller tillverkade ävensom här förut införtullade varor, när de, efter att hava till utlandet utförts, inom tio år från utförseln i oförändrat skick återinföras. Emellertid gäller bland annat den särskilda föreskriften att, om

227 å vara av svensk tillverkning eller å kärl eller omslag, vari den tydligen är avsedd att hållas till salu, förekommer beteckning, som angiver varans svenska ursprung, tullfrihet för sådan vara får åtnjutas av annan ägare än tillverkaren allenast under vissa särskilda förutsättningar. Det har vid åtskilliga tillfällen uppstått svårigheter att bedöma, huruvida en å v a r a n eller emballaget anbragt beteckning verkligen kunde anses utmärka varans svenska ursprung och om sålunda anledning förelåge att tillämpa berörda särbestämmelse. De krav, som i vissa fall kunna komma att ställas på vederbörande förrättningsmans förmåga att med ledning av ofta otydliga och intetsägande beteckningar bedöma varans ursprung, äro alltför stora. Därest en tillverkare önskar skydd för sina egna alster mot tullfri återinförsel av desamma genom annan ägare, synes den kontrollerande myndigheten kunna fordra, att firmanamn, firmamärke eller eljest tydlig svensk beteckning är åsätt varan eller emballaget. I anledning härav har föreslagits, att orden »som angiver varans svenska ursprung» skola utbytas mot »som tydligt angiver varans svenska tillverkare». Förutom tull äger generaltullstyrelsen restituera bensin- och sockerskatt, varjämte automobilgummiringskatt restitueras av Konungens befallningshävande. Då bensin- och automobilgummiringskatt ej skall debiteras, om tullfrihet åtnjutes, skulle alltså, om bensin eller automobilgummiringar återinföras och tullfrihet medgives enligt förevarande moment, skatt ej utgå. Under sådana förhållanden synes det lämpligt, att uttrycket »tullrestitution» utbytes mot »restitution av tull eller annan avgift, som uppburits av tullverket». — I detta sammanhang må framhållas, att vid återinförsel av spannmål, för vilken utförselbevis utfärdats, beviset givetvis skall återställas eller motsvarande belopp inbetalas, för att tullfrihet må kunna åtnjutas enligt detta moment. Den enligt mom. r) medgivna tullfriheten avser transportmateriel, som inkommer blott för tillfälligt bruk inom landet. Såsom exempel på dylik transportmateriel angivas järnvägsvagnar och luftfartyg, som begagnas för införsel till eller äro avsedda för utförsel från riket av gods eller personer. Då tullfrihet uppenbarligen bör, såsom i praktiken sker, medgivas även för fartyg och båtar, som införas i nu nämnda syfte, har exemplifieringen till framhållande härav utökats med sistnämnda slag av transportmedel. Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 3 mars 1916 må från utrikes ort kommande reservdelar till sådana utländska, i vagnsamtrafik gående järnvägsvagnar, vilka enligt gällande samtrafiksöverenskommelser skola repareras i Sverige, tullfritt disponeras enligt nu ifrågavarande moment, därest dessa reservdelar av vederbörande järnvägsförvaltning hos tullförvaltningen angivas vara införda i syfte att användas vid reparation av dylika vagnar. För reparation av fartyg erforderliga materialier kunna jämlikt § 12 mom. 1 tulltaxeförordningen införas utan erläggande av tullavgift. Även sådana delar till flygmaskiner eller annat transportmateriel, vilka införas för att

användas vid reparation av dylik materiel, kunna åtnjuta tullfrihet, för vilket ändamål dock måste anlitas det omständliga industrirestitutionsförfarandet enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen. Då det sålunda redan med nu gällande bestämmelser finnes möjlighet till tullfrihet för i reparationsändamål införda delar till transportmateriel, som inkommer blott för tillfälligt bruk inom landet, synes ett dylikt medgivande lämpligen böra intagas i detta moment, varigenom restitutionsformaliteterna skulle undvikas. Det förutsattes emellertid, att här ifrågavarande bestämmelser skola komma i tillämpning endast beträffande enstaka fall och att i fråga om sådan mera omfattande reparationsverksamhet, som bedrives i samband med nybyggnad eller förbyggnad av fartyg och framställning av exportvaror, restitutionsbestämmelserna fortfarande skola tillämpas. — Erforderliga närmare föreskrifter angående kontrollen synas böra intagas i förutberörda, av Kungl. Maj:t utfärdade kontrollbestämmelser till förhindrande av missbruk av den i förevarande paragraf medgivna tullfriheten. Beträffande mom. s) har icke föreslagits någon annan ändring än att ordet »pris» ersatts med »prisföremål». I gällande tulltaxa äro under rubrik 9 upptagna bland annat gipsavgjutningar till offentliga samlingar eller till officiella undervisningsanstalter samt under rubrik 331 anatomiska modeller för undervisningsändamål. Nämnda artiklar, vilka samtliga äro tullfria, torde lämpligen kunna överföras till mom. u) — i förslaget mom. t) — som stadgar tullfrihet för naturalier, etnografiska och kulturhistoriska föremål samt avbildningar därav, avsedda att ingå i vissa samlingar. Vidare torde här böra upptagas konstnärsarbeten. Den i momentet intagna definitionen på berörda samlingar har ersatts med uttrycket »offentliga samlingar», varjämte tillagts officiella undervisningsanstalter». Någon ändring i sak torde de sålunda föreslagna modifikationerna i momentets lydelse knappast medföra. Slutligen har i momentet upptagits »handskrifter», vilka för närvarande återfinnas i rubr. 340—342 och sålunda redan nu äro tullfria. 6 §.

I syfte att samtliga bestämmelser rörande tullfrihet vid gränstrafik med Norge och Finland skola kunna återfinnas i ett sammanhang, hava i denna paragraf upptagits icke endast nuvarande §§ 5—7 utan även § 8 mom. 4 och § 9 mom. 2 tulltaxeförordningen. I fråga om §§ 5—6, som i förslaget motsvaras av 6 § mom. 1 och 2, har icke vidtagits någon annan ändring än att § 5 underkastats vissa formella ändringar i syfte att ernå överensstämmelse med gällande rusdryckslagstiftning och att de i början av näst sista stycket av samma paragraf förekommande orden »eller tullbetjänt» uteslutits. Med avseende på § 5 har av en tullförvaltning framhållits följande.

229 Enligt § 4 e) av gällande tulltaxeförordning får tullfrihet åtnjutas för av ägaren själv medförda gångkläder, som prövas icke överstiga hans personliga behov. Jämlikt § 5 av samma förordning medgives tullfrihet vid resa från Norge annorledes än med järnväg över vissa delar av gränsen för en del uppräknade förnödenheter, såsom bröd, fläsk, kaffe etc, samt för »andra varor» till ett sammanlagt värde av 30, i vissa fall 50 kr. Tvekan kan därför råda, huruvida en resande, som anländer från Norge med annat fortskaffningsmedel än järnväg, har rätt att tullfritt medföra i utlandet inköpta nya klädespersedlar, ej överstigande hans personliga behov, om dessa persedlar i värde skulle överstiga 30, respektive 50 kr. På grund härav ifrågasätter tullförvaltningen ett förtydligande av § 5. I anledning härav vilja vi såsom vår uppfattning framhålla, att den enligt § 4 i gällande tulltaxeförordning medgivna generella tullfriheten icke synes böra i något fall lida inskränkning av eljest i tulltaxeförordningen eller tulltaxan förekommande bestämmelser. I anslutning till denna vår uppfattning hava vi icke funnit nödigt föreslå någon ändring i förtydligande syfte vare sig i här förevarande paragraf eller å vissa andra ställen i tulltaxeförordningen eller tulltaxan, där det kan spåras ett skenbart motsatsförhållande till bestämmelserna i § 4 av nämnda förordning. Mom. 3 i förslaget motsvarar i huvudsak nuvarande § 8 mom. 4 och § 9 mom. 2. Beträffande § 8 mom. 4 må framhållas, att de däri intagna bestämmelserna angående tullfrihet för dragare och fordon, som av gränsbefolkningen införas för att användas till timmerforsling eller annat dylikt ändamål, plägat tolkas såsom avseende jämväl dragare och fordon, som användas för jordbruksarbete, stenforsling o. d. Till stadfästande av denna tolkning har efter »timmerforsling» infogats »jordbruksarbete». Mom. 4 motsvarar dels nuvarande •§ 7, dels vissa delar av § 8 mom. 4 och § 9 mom. 2. 7 §. Denna paragraf motsvarar § 8 i gällande tulltaxeförordning. Enligt mom. 1 a) av sistnämnda författningsrum må tullfrihet under viss kortare tid medgivas för tullpliktiga varor, som införas i ändamål av reparation eller komplettering inom landet och som äro avsedda att därefter återutföras. Detta stadgande har i fråga om komplettering tillämpats så, att det är den införda varan, som skall kompletteras i någon detalj för att tullfrihet må kunna medgivas. Är varan däremot avsedd att användas för komplettering av en annan inom landet befintlig, till utförsel ämnad vara, har stadgandet icke ansetts tillämpligt, varför vederbörande i förekommande fall hänvisats att i föreskriven ordning söka rätt till restitution jämlikt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, vilket författningsrum numera avser även artiklar för komplettering av exportvara. Emellertid är ansökandet

230 om sådan rätt förknippat med ganska omständliga formaliteter och därav föranledd tidsutdräkt med tullbeloppets restituerande. Med hänsyn härtill och då någon anledning icke torde föreligga att i fråga om tullfriheten göra skillnad mellan varor, som själva skola kompletteras, och varor, som äro avsedda att komplettera andra föremål, hava vi föreslagit ett tillägg till mom. 1 a), enligt vilket temporär tullfrihet må åtnjutas även för varor, som inkomma för att komplettera vara, som ä r avsedd att ur riket utföras. Det må framhållas, att den sålunda föreslagna ändringen icke nödvändigtvis synes behöva föranleda någon ändring av bestämmelserna i ovanberörda § 13 mom. 5 av tulltaxeförordningen. I det fall att kompletteringsverksamheten är av större omfattning och bedrives i samband med framställning a v exportvaror, för vilka restitutionsrätt erhållits, synes restitutionsförfarandet fortfarande kunna utan olägenhet tillämpas. I mom. 1 b), första punkten, har, i analogi med vad som skett i § 4 n), efter ordet »prov» tillagts »eller mönster». Enligt mom. 1 b), andra punkten, åtnjutes temporär tullfrihet för föremål, som inkomma för att användas såsom modeller vid tillverkning av gjutgods för export samt återutföras tillsammans med detta gods. Till import förekomma stundom trämodeller, efter vilka andra varor än sådana, som kunna betecknas såsom gjutgods, tillverkas och som äro avsedda att därefter återutföras. Då det icke torde föreligga någon anledning att förvägra dylika modeller, temporär tullfrihet, har uttrycket »gjutgods för export» ersatts med »exportvara». Enligt vad erfarenheten visat, har villkoret, att modellerna skola återutföras tillsammans med exportvaran, ofta lett till onödiga hårdheter i tilllämpningen. Sålunda inträffar det icke sällan, att, sedan en leverans blivit fullgjord, modellerna någon tid kvarhållas i avvaktan på efterbeställning. Därest denna sedermera icke kommer till stånd, måste — även om modellerna inom föreskriven tid återutföras — tullen erläggas, alldenstund de icke utförts samtidigt med exportvaran. Till förekommande av dylika, säkerligen icke avsedda konsekvenser har föreslagits, att nämnda villkor skall utgå. Såsom förutsättning för tullfriheten synes endast böra gälla, att modellerna införas för användning vid tillverkning av exportvara samt att de äro avsedda att återutföras. Beträffande mom. 1 b), tredje punkten, må framhållas, att bestämmelsen rörande tullfrihet för föremål, som användas vid bland annat »tillfälliga teater- och cirkusföreställningar», i praktiken ansetts tillämplig även med avseende på föremål, som begagnas vid tillfälliga föreläsningar — t. ex. fysikaliska instrument — och vid tillfälliga idrotts- och skyttefester o. dyl. Då denna praxis synes böra stadfästas, har bestämmelsen föreslagits kompletterad i berörda hänseende.

231 Såsom redan i annat sammanhang nämnts skall på grund av bestämmelserna i anmärkningen till tulltaxerubrik 1128 vid införsel av förtätade gaser i järncylindrar, som icke bevisligen inom landet tillverkats eller förut införtullats, utgå särskild tullavgift för dessa, enligt vad för dem är stadgat. Därvid skall vikten av cylindern beräknas utgöra två tredjedelar av bruttovikten. Vid förtullning av förtätade gaser skall med nuvarande bestämmelser vikten av cylindrarna dessutom inräknas i gasernas tullpliktiga vikt. Emellertid hava vi av skäl, som anföras vid tulltaxenummer 975, föreslagit, att gaserna skola förtullas efter nettovikten och att tullen å desamma skall undergå härav betingad förhöjning. Med nu gällande bestämmelser kan den tull, som enligt vad ovan nämnts skall särskilt utgå för järncylindrarna vid införseln, icke återbekommas vid eventuell återutförsel av cylindrarna. Detta förhållande har visat sig så mycket mera kännbart som tull ofta kan komma att utgå upprepade gånger för samma cylinder. Beträffande anledningen härtill må anföras följande. Sedan järncylindrarna tömts på sitt innehåll, returneras de merendels till den utländske leverantören, varefter de efter ny påfyllning ofta återinföras hit till landet. Vid denna förnyade införsel liksom vid kommande införseltillfällen böra cylindrarna jämlikt bestämmelserna i § 4 q) tulltaxeförordningen åtnjuta tullfrihet, därest de återkomma i oförändrat skick och återinförseln sker inom tio år efter utförseln. Emellertid har det visat sig erbjuda stora svårigheter för de svenska importörerna att få dessa sändningar organiserade på sådant sätt, att vid införseln kan konstateras, huruvida sändningarna bestå av just de cylindrar, som redan förut blivit i Sverige införtullade. Möjligheterna till tullfrihet vid dylik upprepad införsel hava därför i praktiken blivit ganska begränsade, och i själva verket torde det mycket ofta förekomma, att för samma cylinder får betalas tull flera gånger. Från olika håll har nu framförts önskemål om vidtagande av sådan ändring i gällande bestämmelser, att möjlighet beredes till återbekommande av erlagd tull för cylindrar, som efter tömning återutföras ur riket. Det har framhållits, att det redan ur principiell synpunkt icke kunde anses vara riktigt, att dylikt med varor inkommande låneemballage, som returnerades till utlandet, skulle här i landet vara underkastat tull. Vidare har anförts att den särskilda tullen å cylindrarna vore ägnad att oskäligt belasta de inhemska industrier, som för sina tillverkningar vore beroende av införsel av förtätade gaser. Såsom exempel härå har anförts, hurusom för en kvantitet vätgas av 6 kbm med ett värde av 12 kr. och tillsammans med cylindern vägande 75 kg finge betalas icke endast tull för vätgasen med 3 kr. 75 öre, varav 2 kr. 50 öre belöpte enbart på cylindern, utan därjämte särskild tull för cylindern med 4 kr. 50 öre, därest det icke kunde påvisas, att denna förut blivit införtullad eller vore av svensk tillverkning. Berörda bestämmelse, enligt vilken järncylindrarna skola tullbehandlas särskilt med för dem stadgad tull, har uppenbarligen tillkommit i den svenska järnindustriens intresse. Emellertid lärer det ur synpunkten av

nämnda intresse knappast kunna anses berättigat att utkräva tull även för sådana cylindrar, som efter tömning av sitt innehåll återutföras ur landet och sålunda icke utgöra en konkurrentartikel på den svenska marknaden. På grund av ovan anförda omständigheter synes det skäligt, att tullfrihet medgives för sådana med förtätade gaser inkommande järncylindrar, som äro avsedda att ur riket utföras. Ett dylikt medgivande synes lämpligen böra ske i den form, att temporär tullfrihet beviljas jämlikt bestämmelserna i förevarande paragraf, vilka bestämmelser erbjuda erforderliga garantier mot missbruk av tullfriheten. Emellertid torde medgivandet ifråga böra omfatta icke endast ifrågavarande järncylindrar utan även annat tullpliktigt, med varor inkommande emballage. Givetvis bör dock tullfriheten icke avse sådant med varor inkommande emballage, som skall inberäknas i vikten eller värdet av varorna och sålunda draga samma tull som dessa, utan endast emballage, som skall tullbehandlas särskilt för sig. För närvarande kan en sådan tullbehandling, förutom beträffande järncylindrarna, endast ifrågakomma i avseende å emballage, som icke uppfyller bestämmelserna för tullfrihet enligt § 4 o) tulltaxeförordningen, d. v. s. emballage som jämväl utgör en för annat ändamål lika mycket eller mera användbar eller i och för sig i handelsavsikt införd artikel. Bestämmelserna rörande den sålunda föreslagna tullfriheten hava intagits i en ny punkt, i förslaget betecknad c). Nuvarande punkt c) kommer därför i stället att betecknas d). I sistnämnda punkt har omedelbart i början infogats ordet »särskilt», i syfte att det må tydligt framgå, att här, i motsats till vad i föregående punkt är fallet, icke avses emballage, som inkommer med varor. I avsikt att ernå formell överensstämmelse med motsvarande föreskrift i § 4 p) tulltaxeförordningen — i förslaget 5 § p) — hava orden »med exportgods återutföras» ersatts med »återutföras med varor». Beträffande bestämmelserna i mom. 3 har gjorts gällande att där avsedda tullfrihet skulle kunna få tillgodonjutas allenast av personer, som icke äro inom riket mantalsskrivna. Även om personer, som äro mantalsskrivna här i riket, måste anses vara i juridisk mening här bosatta, ehuru de äro anställda utomlands eller större delen av året vistas utom riket, såsom fallet är med vissa diplomatiska tjänstemän, handelsresande och ingenjörer, torde dock goda skäl tala för att sådana personer, då de på besök i hemlandet medföra automobil, få tullfritt disponera densamma under viss tid. Avfattningen av författningsrummet synes knappast utgöra ett absolut hinder för medgivande av en sådan förmån beträffande personer, som äro bosatta både i Sverige och utlandet. Emellertid har det ansetts lämpligt, att uttrycket »som icke är inom riket bosatt» i förtydligande syfte ändras till »som endast tillfälligt skola vistas inom riket». I samband med vidtagandet av en dylik ändring torde gällande bestämmelser om rätt att

233 tullfritt disponera automobil på passersedel böra kompletteras i avseende å befogenheten för automobilklubb att utfärda passersedel för andra än h ä r icke mantalsskrivna personer. Nuvarande mom. 4 har av skäl, som anförts under 6 § här ovan, föreslagits skola överflyttas till nämnda paragraf, varför efterföljande mom. 5 blivit i förslaget betecknat såsom mom. 4. I fråga om detta moment har, i analogi med vad som föreslagits beträffande andra i tulltaxeförordningen förekommande bestämmelser rörande varuprov, tillagts »mönster». 8 §. Denna paragraf motsvarar § 9 mom. 1 tulltaxeförordningen. Mom. 2 har här uteslutits och i stället intagits i 6 § av förslaget. I ett av generaltullstyrelsen den 8 februari 1926 avgivet utlåtande med förslag till ändrad lydelse av § 9 tulltaxeförordningen berördes även det fall, att järnvägsmateriel, fartyg och automobil reparerats utomlands, men föreslogs icke några bestämmelser för annat fall än att materielen skadats till följd av olycka. Det fall att nödvändiga mindre reparationer utförts utomlands utan att någon olycka inträffat, åsyftades ej med författningsändringen. Genom den i kungl. propositionen gjorda omredigeringen av förslaget hava emellertid bestämmelserna fått en mera utvidgad omfattning, så att tullavgift skall i varje fall utgå, då materielen reparerats utomlands, såvitt det ej visas, att reparationen föranletts av skada, som inträffat efter avgången till utlandet. Avsikten med ändringen var ju bland annat att förekomma, att svenska luftfartyg, vars motorer förslitits, skulle komma i åtnjutande av tullfrihet, om nya motorer inmonterats utomlands. Då det torde vara skäligt, att utomlands verkställda smärre reparationer å transportmateriel, som i trafik avgått till utlandet, icke tullbeskattas, när reparationerna endast haft till syfte att genom avhjälpande av mindre bristfälligheter sätta materielen i transportdugligt skick, har i momentet gjorts ett tillägg i sådant syfte. Anmärkas må att tullförvaltningarna sakna möjlighet att utöva kontroll över dylika mindre reparationer. 9 §. Denna paragraf motsvarar § 10 tulltaxeförordningen. P å grund av bestämmelserna i sistnämnda paragraf medgives icke någon nedsättning i tullen för skadade, vikttull underkastade varor i annat fall än att varuägaren avstår från att själv förfoga över godset. Under framhållande av att jämlikt § 3 tulltaxeunderrättelserna nedsättning i tullen kan få åtnjutas för sådana skadade varor, som äro underkastade värdetull, utan att därför varuägaren frånhändes rätten att förfoga Över godset, h a r från olika håll framställts krav på liknande medgivande i fråga om varor, som förtullas efter vikt. Såsom stöd härför har anförts, att exempelvis beträffande vattendränkt gods tull måste erläggas för hela vikten, d. v. s. även

234 för vikten av ingående vatten. För dylikt gods borde tull endast utgå för den vikt, som varan har i oskadat skick. Det är uppenbart, att ifrågavarande bestämmelser i vissa fall kunna för importören leda till mindre tilltalande konsekvenser. Emellertid torde det möta oövervinneliga svårigheter att på detta område utfinna bestämmelser, som under alla förhållanden äro ägnade att på samma gång tillgodose varuägarens intressen och säkerställa statsverkets rätt till å varan belöpande tull. Vad särskilt beträffar vattendränkta varor finnes det knappast någon möjlighet att med den säkerhet, som måste krävas ej mindre i statsverkets än även i trafikantens intresse, utröna vikten av den oskadade varan genom besiktning eller annan dylik åtgärd. Det måste ju även anses uteslutet att basera tullen enbart på mer eller mindre tillförlitliga uppgifter i fakturor, lasthandlingar och dylikt rörande vikten av den icke vattendränkta varan. För övrigt skulle en bestämmelse, enligt vilken det i varan ingående vattnet finge frånräknas från vikten, vid en följdriktig tillämpning medföra orimliga konsekvenser även i andra avseenden. Sålunda synes det bliva en given följd av en dylik bestämmelse, att hänsyn även bör tagas exempelvis till det förhållandet, att en vara undergått viktökning genom att den på grund av atmosfäriska förhållanden dragit till sig fuktighet. Beträffande vissa varor kan som bekant härigenom uppstå en avsevärd förtyngning. Att hänsyn till dylika förhållanden icke kan tagas vid tullbehandlingen ligger dock i öppen dag. Det må för övrigt framhållas, att de nuvarande bestämmelserna icke kunna anses alltför ogynnsamma för varuägaren. Visserligen måste denne avstå från att förfoga över godset, därest tullen skall kunna nedsättas, vilken nedsättning då sker i samma förhållande som det, vari godsets värde står till värdet av enahanda gods i oskadat skick. Då emellertid godset i dylikt fall skall försäljas å offentlig auktion, kommer under alla förhållanden den behållna auktionssumman varuägaren till hända. Givetvis möter det icke något hinder, att denne själv inropar godset, varvid han har att erlägga endast den lägre tullen. Med hänsyn till ovan anförda omständigheter hava vi funnit oss böra föreslå bibehållandet av ifrågavarande bestämmelser i oförändrat skick.

235 Tulltaxan. I.

Levande djur samt närings- och njutningsmedel m. m.

I likhet med vad fallet är såväl i flertalet utländska tulltariffer som i den varuförteckning, vilken är vidfogad förenämnda, av Sverige biträdda konvention rörande upprättandet av en internationell handelsstatistik, inledes taxan i det föreliggande förslaget med en avdelning för levande djur samt närings- och njutningsmedel. I denna avdelning hava även intagits vissa därmed närbesläktade varuslag, såsom blomsterlökar, frö, blommor, levande växter m. fl. Den första avdelningen i förslaget motsvarar sålunda i stort sett avdelningarna II, III och IV i den nu gällande taxan. A. Levande djur samt matvaror av animaliskt

ursprung.

Enligt överskriften upptager denna underavdelning levande djur samt matvaror av animaliskt ursprung. Emellertid må framhållas att de olika överskrifterna icke äro avsedda att på ett fullt uttömmande sätt angiva vilka varuslag, som ingå i vederbörande avdelningar, utan att de snarare böra betraktas såsom vägledning för orienteringen i tulltaxan. Vad särskilt beträffar här ifrågavarande överskrift må sålunda påpekas, att vissa matvaror av animaliskt ursprung — nämligen konserver av djurs kött och andra djurdelar — äro upptagna i underavdelning D. I fråga om levande djur äro bestämmelserna i förslaget av väsentligen Hästar etc samma innehåll som motsvarande bestämmelser i den nuvarande taxan, vilka Nr 1—6. återfinnas i rubrikerna 49—54. Nummer 1—6 hava emellertid icke, såsom nämnda rubriker, sammanfattats under överrubriken »Levande djur», enär en dylik sammanfattning synes vara oegentlig och ägnad att vilseleda. Alla slag av levande djur falla nämligen icke under ifrågavarande nummer. Fisk samt ostron och andra musslor ävensom kräftor äro i förslaget, liksom i den nuvarande taxan, upptagna i annat sammanhang (se nummer 14 och 18—19). Nuvarande rubrik 54 upptager fåglar samt levande djur, ej särskilt nämnda. Med hänsyn till den jämförelsevis ringa importen av fåglar torde någon anledning icke föreligga att särskilt nämna dessa djur, allrahelst som desamma på grund av formuleringen av rubriken ändock bliva dit hän-

236 förliga. Med anledning härav har artikeln ifråga uteslutits ur det tulltaxenummer — nr 6 — som motsvarar berörda rubrik. Enligt nu gällande bestämmelser drager gåslever (rubrik 59) en tull a v endast 7 öre för kg, under det att gåsleverpastej i bakverk eller i s. k. terriner (rubrik 144) är belagd med en tull av 5 kr. för kg. Den stora skillnad i tullen å dessa varor, som sålunda råder, har haft till följd, att m a n börjat i allt större utsträckning införa färsk gåslever och bereda densamma inom landet. Beredningen består huvudsakligen i rening, kokning samt, i vissa fall, tillsättning av vin och tryffel. Tullen å gåsleverpastej har alltså kommit att verka såsom en skyddstull, ehuru den varit avsedd att helt utgöra en finanstull. För att i någon mån utjämna skillnaden i tullen å råvaran och å den färdiga produkten torde tullsatsen böra höjas å gåslever, vilken tullsats såväl i betraktande av varans karaktär som i förhållande till varuvärdet — enligt uppgift utgörande 10 å 15 kr. för kg — måste anses vara synnerligen låg. Artikeln gåslever har därför utbrutits u r rubrik 59 och upptagits under särskilt nummer i förslaget, med en tull av 1 kr. för kg. Såsom framgår av motiveringen vid nummer 27 skulle även tullen å gåsleverpastej komma att undergå en jämkning såsom följd av ett framlagt förslag till ändrade grunder för tull behandlingen av nämnda vara. De ändringar, som i övrigt vidtagits uti rubrikerna 58—59, vilka i förslaget motsvaras av nummer 7—9, äro väsentligen av formell natur och betingade av berörda ändring i rubriceringen av gåslever. Andra delar av fåglar än gåslever skulle dock enligt förslaget bliva belagda med en från 7 till 20 öre för kg förhöjd tull. Denna förändring, som torde sakna all praktisk betydelse, har föreslagits huvudsakligen i syfte att erhålla en ur formell synpunkt mera tilltalande uppställning av denna rubrikgrupp. I rubrik 59 är särskilt angivet att, förutom kött, andra slag, endast sådana ej särskilt nämnda ätbara djurdelar, som icke äro hänförliga till konserver, skola tullbehandlas enligt sagda rubrik. I de flesta övriga rubriker i den nuvarande taxan, som innefatta ätbara varor av sådan beskaffenhet, att varorna, om de inkomma i hermetiskt tillslutna eller lufttäta kärl, skola tullbehandlas såsom konserver, har emellertid motsvarande inskränkning icke antytts. Då det icke torde föreligga något verkligt behov av att vid varje tulltaxenummer angiva nämnda begränsning, vilket för övrigt skulle bliva alltför omständligt, och förekomsten av dylika begränsningar endast vid vissa nummer skulle kunna föranleda den missuppfattningen, att bestämmelserna icke vore tillämpliga beträffande övriga nummer, har det ansetts lämpligast att helt och hållet utelämna desamma. Dessa nummer motsvara rubrikerna 62—64 i gällande tulltaxa. Kryddad skarpsill skall nu tullbehandlas, om den inkommer i tunnor enligt rubrik 62 och eljest enligt rubrik 63. Detta framgår dock icke med full tydlighet av gällande bestämmelser, beroende på att varan i rubrik

237 63 icke betecknats kryddad skarpsill, annan än i tunnor, utan ansjovis, annan. Denna beteckning torde även vara oegentlig, då den i tunnor inkommande kryddade skarpsillen enligt uppgift icke benämnes ansjovis. P å grund härav har rubriceringen ändrats och förtydligats i förslaget. Härvid har man ansett den enbart saltade skarpsillen, som nu skall hänföras till rubrik 64, lämpligen böra upptagas under samma nummer som den kryddade, då saltad skarpsill ävenledes införes för beredning till ansjovis. Slutligen har ur rubrik 63 uteslutits tonfisk, enär saltad eller inlagd dylik fisk numera sällan förekommer till införsel. Rubrik 143 i den nu gällande taxan upptager torskrom i tunnor, saltad Fiskrom. men utan vidare bearbetning. All annan fiskrom — sålunda bl. a. saltad Nr 15—17. torskrom på kaggar eller fjärdingar, rökt torskrom samt alla slag av löjrom — ävensom kaviar, innefattande färsk, saltad eller på annat sätt behandlad rom av fiskar, hörande till störsläktet, skola hänföras till rubrik 144. E n dylik uppdelning av dessa varuslag i endast två kategorier, av vilka den ena är helt fri från tull, under det att den andra är belagd med en så hög tull som 5 kr. för kg, är uppenbarligen i hög grad otillfredsställande. Tullsatsen 5 kr. för kg kan väl anses vara lämplig för kaviar, som utgör en dyrbar lyxvara, men torde otvivelaktigt vara för hög för övriga slag av fiskrom, vilka falla under rubrik 144. För en del av dessa varuslag utgör tullen nu ett absolut hinder mot importen. I förslaget har därför införts ett nytt tulltaxenummer, nr 17, för andra billiga slag av saltad eller på annat sätt beredd fiskrom än saltad torskrom i tunnor. Hit skulle sålunda hänföras bl. a. saltad torskrom på andra kärl än tunnor samt saltad eller på annat sätt beredd rom av löja, lake, sik m. fl. dylika fiskar. Tullsatsen vid detta nya nummer har i samråd med sakkunniga ansetts böra fastställas till 50 öre för kg, motsvarande för de slag, som kunna tänkas bliva föremål för import, omkring 10 procent av värdet. För att vinna större överskådlighet i taxan än de nuvarande bestämmelserna erbjuda har kaviar utbrutits ur rubrik 144 och upptagits under särskilt nummer, varjämte de tre nummer, 15—17, som avse ifrågavarande slag av fiskrom, sammanfattats under en gemensam överrubrik. Detta nummer motsvarar nuvarande rubrik 66, i vilken icke vidtagits Kräftdjur etc. Nr annan ändring, än att exemplifieringen uteslutits. 19. Mjölk och grädde äro i den nu gällande taxan upptagna i rubrik 135, Mjölk och varjämte torrmjölk finnes särskilt nämnd i rubrik 136. Sistnämnda vara 9raddeN r 20—21 ä r belagd med en tull av 15 öre för kg, under det att mjölk och grädde enligt rubrik 135 äro fria från tull. Kondenserad mjölk hänföres emellertid icke till någon av sagda rubriker utan tullbehandlas, om den införes i kärl, som icke äro hermetiskt slutna, enligt rubrik 1325, med tull av 15 procent av värdet. Inkomma förenämnda varor i hermetiskt slutna kärl, skola de

alla tullbehandlas såsom konserver enligt rubrik 168 b, med tull av 50 öre för kg. Ej mindre än fyra rubriker kunna sålunda för närvarande ifrågakomma att tillämpas å mjölk och grädde. Då dessa rubriker återfinnas pä olika ställen i taxan, erbjuder densamma nu icke någon överblick över tullbehandlingen av nämnda varor. I förslaget har antalet nummer för mjölk och grädde inskränkts till två, nämligen ett för den kondenserade varan, torrmjölk därunder inbegripen, med tull av 15 öre för kg, och ett för andra slag, utan tull. Att torrmjölken inordnats under den kondenserade mjölken motiveras därav, att det i stort sett endast är vattenhalten som åtskiljer de båda varorna, d. v. s. indunstningen i den förra varan har drivits något längre än i den senare. Nu ifrågavarande nummer äro avsedda att omfatta jämväl mjölk och grädde, inkommande i hermetiskt slutna kärl. Vidtagandet av en dylik förenkling i rubriceringen skulle icke innebära någon nämnvärd ändring i tullens storlek för sådan kondenserad mjölk, som nu är hänförlig till rubrik 1325 — d. v. s. sådan som införes i fat för användning huvudsakligen inom chokladindustrien — då, såsom förut anförts, tullen för närvarande utgår med 15 procent av värdet och varan betingar ett pris av omkring 90 öre per kg. Däremot skulle den tull av 50 öre för kg, vilken nu utgår för all mjölk och grädde, som införes i hermetiskt slutna kärl, bortfalla. Det torde emellertid få anses bero snarare på en mindre tillfredsställande avfattning av rubrikerna för konserver än på en verklig avsikt, att det förhållandet att en dylik tullfri eller med låg tull belagd vara tappas å kärl, som sedermera hermetiskt tillslutas, skall medföra en så hög tullbeskattning. Att märka är även, hurusom den stora importartikeln steriliserad grädde införes på glasflaskor utan sådan tillslutning, som föranleder tillämpning av konservtullen. Dylik grädde hänföres därför till rubrik 135 och är sålunda redan enligt gällande bestämmelser fri från tull. Detta nummer motsvarar rubrik 137 i gällande tulltaxa. I rubriken har icke vidtagits någon annan ändring, än att tillägget »alla slag» uteslutits. Därmed åsyftas icke någon ändring i den praxis, enligt vilken till nämnda rubrik hänförts mesost, en vara, som visserligen icke ur kemisk synpunkt torde kunna betraktas såsom ost men vilken enligt eljest gängse uppfattning dock räknas till detta varuslag. Rubrikerna 145, 146 och 147 i den nuvarande taxan hava i förslaget sammanförts till ett gemensamt tulltaxenummer, nr 26. Härigenom skulle tullen å kräftstjärtar, som nu äro upptagna i rubrik 145, bliva höjd från 20 till 50 öre för kg, vilken sistnämnda tullsats är gemensam för rubrikerna 146 och 147, men det torde ej heller kunna anses omotiverat att vidtaga en dylik förhöjning av tullen, då kräftstjärtar betinga ett pris vid införseln av omkring 7 kr. för kg. För övrigt är importen av nämnda vara

239 mycket liten — år 1925 infördes endast 176 kg, med ett värde av 1 228 kr. En särskild rubrik för denna artikel torde med hänsyn härtill få anses obehövlig. Den nuvarande formuleringen av rubrik 147 har understundom givit anledning till den uppfattningen, att kött och andra ätbara djurdelar, som endast blivit beredda genom kokning, skola hänföras till denna rubrik. Emellertid böra dylika kokta djurdelar givetvis hänföras till rubrik 59. I rubrik 147 nämnas uttryckligen endast varor av djurs kött etc, vilket måste anses innebära, att råvaran skall, förutom kokning, hava undergått beredning genom hackning, målning eller annan dylik procedur, för att den färdiga produkten skall bliva hänförlig till denna rubrik. I syfte att tydligare angiva detta förhållande har den del av nummer 26, som avser här ifrågavarande artiklar, ansetts böra inledas med ett lämpligt exempel på en dylik beredd vara. För ändamålet har här placerats den från rubrik 146 överflyttade artikeln korv. Såsom framgår av förslaget hava soja och såser samt köttextrakt och kondenserade soppor, vilka varor nu hava sin plats i slutet av rubrik 147, upptagits allra först under nummer 26. Denna omflyttning har vidtagits med hänsyn till att nämnda varor utgöra de största importartiklarna, som falla under ifrågavarande nummer. Beredd gåslever införes till riket dels i form av pastej (paté de foie gräs), dels såsom pure (puree de foie gräs). Pastejen plägar inkomma antingen i bakverk, i terriner eller i hermetiskt slutna bleckkärl; purén är alltid konserverad. Sistnämnda vara tillverkas huvudsakligen utav de avfallsprodukter, som uppstå vid beredningen av pastejen, och är sålunda av betydligt lägre kvalitet än denna. Med tillämpning av nu gällande bestämmelser skall gåsleverpastej i bakverk eller i terriner, även om dessa inkomma i hermetiskt slutna kärl, tullbehandlas enligt rubrik 144 och sålunda draga en tull av 5 kr. för kg, under det att den i egentlig mening konserverade pastejen ävensom purén skola hänföras till rubrik 168 b, med tull av endast 50 öre för kg. Den konserverade pastejen är emellertid enligt uppgift av alldeles samma slag och betingar även ungefär samma pris — 25 å 30 kr. för kg — som annan pastej. Det är då uppenbarligen oegentligt, att varan i tullhänseende skall jämställas med purén och beläggas med en tull, som blott utgör en tiondel av det belopp, varmed tullen utgår för pastej i bakverk eller i terriner. Härtill kommer att bakverket och terrinerna skola inräknas i gåsleverpastejens tullpliktiga vikt, varför berörda tullskillnad i verkligheten blir betydligt större, än som framgår av nyss anförda siffror. Enligt verkställda beräkningar utgör vikten av bakverket omkring 50 procent och vikten av terrinerna omkring 75 procent av bruttovikten. Tullsatsen vid rubrik 144 förhöjdes år 1917 från 2 kr. 50 öre för kg till nuvarande belopp, 5 kr. för kg. Även om man måste anse gåsleverpastej

utgöra en lyxvara i utpräglad grad, torde det väl dock kunna ifrågasättas, huruvida icke denna fördubbling av tullen, särskilt i betraktande av de grunder, som fastställts för beräkningen av den tullpliktiga vikten, medfört en allt för hög beskattning av varan ifråga. Också hava på diplomatisk väg gjorts vissa framställningar om reduktion av den gällande tullen. Såsom redan under nummer 7 framhållits hava de nuvarande tullbestämmelserna även haft till följd, att man börjat i allt större utsträckning bereda gåsleverpastej inom landet utav införd färsk lever, varigenom den beräknade inkomsten av finanstullen å gåsleverpastej delvis uteblivit. Med hänsyn till här ovan anförda omständigheter har nu vidtagits den ändringen, att all gåsleverpastej hänförts till ett och samma nummer. Den nuvarande tullsatsen, 5 kr. för kg, har visserligen bibehållits, men tullen skulle enligt förslaget beräknas endast å nettovikten. Avdrag skulle sålunda lämnas såväl för terriner och bleckburkar som för det gåslevern omslutande bakverket. Av det anförda framgår att ändringen skulle innebära en höjning av tullen å den konserverade pastejen men en sänkning av tullen å pastej i bakverk eller i terriner. Man kan givetvis hysa vissa betänkligheter i fråga om lämpligheten av att införa nettoförtullning för en sådan vara som gåsleverpastej, men dessa betänkligheter hava ansetts icke böra utgöra hinder för genomförandet av ovan angivna ändring i taxan, då man härigenom skulle kunna vinna en likformig och mera rättvis beskattning av varan, än de nuvarande bestämmelserna leda till. Det torde ej heller i verkligheten bliva förenat med så stora svårigheter att utröna nettovikten, som man vid ett ytligt bedömande kan vara benägen att föreställa sig. Om tullen skulle komma att utgå å nettovikten, komme givetvis fakturor och andra handlingar, vilka innehålla uppgift om denna vikt, att företes till ledning vid tullbehandlingen. I den mån varan inkommer på terriner, vilka pläga vara av standardiserade typer, kan riktigheten av fakturauppgifterna lätt kontrolleras genom vägning av tomma kärl, som enligt praxis i liknande fall pläga ställas till förfogande. Viktkontrollen beträffande den i bakverk inkommande varan skulle onekligen bliva mera vansklig. Emellertid lära även i dylika fall viktuppgifter kunna företes, med ledning av vilka man efter någon tids erfarenhet säkerligen kan ernå en tillfredsställande bedömning av bakverkets (tarans) vikt. Vi hava tagit under övervägande, huruvida nettoförtullningen lämpligen borde inskränkas till endast sådan pastej, som inkommer i terriner. Då emellertid på dylikt sätt införd pastej ofta visat sig vara förskämd vid framkomsten, och det sålunda icke är förenligt med handelns intressen att gynna införseln av gåsleverpastej å dylik förpackning, har nettoförtullning föreslagits för all gåsleverpastej. Det ställer sig svårt att i siffror angiva, vad den föreslagna ändringen statsfinansiellt sett skulle betyda, men man torde med stöd av de uppgifter angående importens storlek och fördelning å olika kvaliteter, som inhämtats,

241 hava anledning antaga, att tullförhöjningen å den konserverade varan skulle komma att ungefärligen uppväga sänkningen av tullen å gåslever i bakverk eller i terriner.

Spannmål,

potatis, frö, kreatursfoder

m. m.

Under överrubriken spannmål hava i förslaget upptagits samma varor, Spannmål. som falla under rubrikerna 74—79 b i den gällande taxan, samt därjämte Nr 28—35. ris och kli, vilka båda sistnämnda produkter nu återfinnas i rubrikerna 80, 81 och 84. Någon särskild anledning att i tullhänseende skilja ris från övriga sädesslag, såsom skett i den nuvarande taxan, torde nämligen icke förefinnas, och vad beträffar kli, har varan upptagits under spannmål dels på grund av att den utgör en avfallsprodukt därav, dels ock med hänsyn till att vissa kliartade varor enligt gällande bestämmelser (se anmärkningen till rubrik 84) skola förtullas såsom mjöl. De ändringar, som i övrigt vidtagits i de nuvarande bestämmelserna i fråga om spannmål, bestå huvudsakligen däri, att vissa rubriker sammanslagits och att varorna upptagits i annan ordning än i den gällande taxan, vartill kommer att målen spannmål uppdelats i mjöl, gryn och kli, vilket allt skett i syfte att vinna större överskådlighet än som utmärker de nuvarande bestämmelserna. Slutligen har anmärkningen till nuvarande rubrik 84 — i förslaget nummer 35 — i förenklingssyfte undergått viss omformulering. Enligt nu gällande bestämmelser är den potatis av det löpande årets skörd, Potatis. som inkommer under tiden från och med den 15 februari till och med den Nr 36—38. 30 juni, belagd med tull av 2 kr. 50 öre för 100 kg, under det att annan oberedd potatis åtnjuter tullfrihet. Såsom framgår av 1906 års tulltaxekommittés betänkande har förstnämnda dag blivit vald såsom tidpunkt för tillämpandet av nämnda tull efter mönster av de bestämmelser, som voro gällande i Tyskland vid tiden för den nuvarande taxans utarbetande. Emellertid införes numera färsk potatis till Sverige i rätt betydande kvantiteter redan under de första sex veckorna av året. Sålunda inkommo ej mindre än 10 000 kg dylik potatis under januari månad år 1925. Då det torde vara oegentligt, att den färska potatis, som införes till riket före den 15 februari, skall vara fri från tull, ehuru den otvivelaktigt har karaktär av lyxvara i minst lika hög grad som den potatis, vilken enligt nuvarande bestämmelser är belagd med tull, har tidpunkten för tullens tillämpning i förslaget ändrats till den 1 januari. Detta nummer upptager dels de varuslag, som falla under rubrikerna 82 Potatismjöl och 83 i den gällande taxan, vid vilka båda rubriker tullen nu utgår med Nr 39. 20 öre för kg, dels även bak- och jästpulver. 16 — 4372.

242 Det har anmärkts, att av tulltaxans nuvarande bestämmelser icke med önskvärd tydlighet framginge vilka slag av gryn, som skola hänföras till rubrik 82, och ej heller huruvida potatismjöl skall tullbehandlas enligt rubrik 83 eller attesteras enligt rubrik 79 b såsom mjöl av andra vegetabilier, ej till annan rubrik hänförligt. Med hänsyn härtill har rubriceringen av nämnda varor förtydligats i förslaget. Artikeln bak- och jästpulver finnes nu icke nämnd i tulltaxan. I regel utgör varan en blandning av stärkelse och vissa kemikalier, såsom natriumbikarbonat, vinsyra, citronsyra, surt kalciumfosfat m. fl., och skall den i sådant fall, med tillämpning av bestämmelserna angående tullbehandlingen av blandningar i § 1 a) tulltaxeunderrättelserna, förtullas, om någon beståndsdel drager värdetull, enligt vad taxan stadgar för denna beståndsdel, och eljest lika med den beståndsdel, som är underkastad högsta tullavgiften. I de fall, då varans sammansättning icke är känd, erfordras alltså kemisk undersökning i och för tullbehandlingen. Enligt förslaget skulle bak- och jästpulver, som numera utgöra jämförelsevis betydande importartiklar, bliva särskilt nämnda i taxan under en gemensam tull. Härigenom vunnes enhetlighet i tullbehandlingen, som dessutom bleve i hög grad förenklad. Då stärkelse utgör den gemensamma beståndsdelen i de slag av bak- och jästpulver, som vanligen förekomma till införsel, har det synts lämpligt, att varan upptages i samma tulltaxenummer som stärkelse och belägges med en tull av 20 öre för kg. Den sålunda föreslagna anordningen skulle ur tullbeskattningssynpunkt icke medföra någon förändring beträffande sådana bak- och jästpulver, i vilka den högst tullbeskattade beståndsdelen utgöres av stärkelse, alldenstund desamma på grund av berörda blandningsbestämmelser redan tullbehandlas såsom stärkelse. Beträffande övriga bak- och jästpulver, av vilka flertalet bliva hänförliga till kemiskt-tekniska preparat med tull av 15 procent av värdet, torde en tull av 20 öre för kg kunna betraktas såsom en med hänsyn till tullen å de ingående beståndsdelarna lämplig medeltullsats. vitbetor. I den nuvarande taxan finnes cikorierot upptagen uti en särskild rubrik, Nr 40—41. nr 99. Som varan emellertid numera utgör en mycket obetydlig importartikel och drager samma tull som skurna och torkade vitbetor (rubrik 98), har den ansetts lämpligen kunna inryckas i det nummer, som upptager betor av nämnda beskaffenhet. W Rötter, icke ätbara, ej s. n., etc. Nr 42.

I nummer 42 hava sammanförts de olika slag av rötter, som falla under rubrikerna 126 och 127 i den nuvarande taxan. Emot en dylik sammanslagning skulle möjligen kunna invändas, att de i rubrik 126 nämnda rötterna vore ätbara och sålunda borde upptagas i annat sammanhang. Emellertid torde dessa rötter icke inom vårt land finna användning direkt såsom födoämne utan endast vid tillverkning av stärkelse m. m., och synes det

under sådana förhållanden vara försvarligt att införa dem under samma nummer som de icke ätbara rötterna. Härtill kommer att nu ifrågavarande rötter äro tullfria, under det att de ätbara rötterna draga tull. Rubrik 126 upptager nu bl. a. tapioka- och kassavarot. Emellertid torde det i verkligheten icke finnas några rötter med dylika benämningar, utan beteckna tapioka och kassava i stället produkter (stärkelse) av manioka- eller arrowrot. På grund härav hava uttrycken tapioka och kassava icke medtagits i nummer 42. Till rubrik 125 i den nuvarande taxan hava tidigare hänförts, förutom blomsterlökar i egentlig mening, även sådana stam- och rotknölar av blomsterväxter, som visserligen icke äro att anse såsom lökar i botanisk bemärkelse men vilka till utseendet likna dessa och därför även allmänt benämnas lökar. Kungl. Maj:t har emellertid genom meddelade utslag på anförda besvär över vissa av generaltullstyrelsen fattade beslut förklarat sig icke godkänna en sådan tolkning av rubriken ifråga, varför densamma numera tillämpas endast å sådana jordstammar av blomsterväxter, som utgöra lökar i botanisk mening. Stam- och rotknölar av förut nämnda beskaffenhet tullbehandlas såsom rötter enligt rubrik 127 och äro sålunda, i motsats till de egentliga blomsterlökarna, fria från tull. Ehuru nämnda slag av växtdelar botaniskt sett äro av en något olikartad beskaffenhet, torde det dock icke vara lämpligt att göra någon skillnad mellan dem i tullhänseende. Det ställer sig nu, av naturliga skäl, i många fall mycket svårt för vederbörande tjänstemän att utan biträde av sakkunnig vid tullbehandlingen av dessa varor med säkerhet avgöra, vilka som utgöra verkliga lökar och vilka som endast äro lökliknande stam- eller rotknölar. Vidare inkomma dessa växtdelar vanligen i samma sändningar. Vid tullbehandlingen härav måste sålunda nu i regel verkställas en uppsortering av varorna i å ena sidan tullbara lökar och å den andra sidan tullfria stam- och rotknölar. Ett upptagande av dessa växtdelar under samma nummer i taxan skulle därför utan tvivel medföra en icke oväsentlig förenkling i tullbehandlingen av varorna ifråga. Men även ur beskattningssynpunkt torde det vara lämpligt att vidtaga en dylik ändring, ty det måste ju anses vara i hög grad oegentligt, att stam- och rotknölar av växter, tillhörande släktena gloxinia, begonia, montbretia, crocus, iris m. fl., som införas i stora kvantiteter, skola vara fria från tull, medan däremot hyacint-, tulpan- och narcisslökar skola draga en tull av 50 öre för kg. De slag av stam- och rotknölar, varom här är fråga, utgöra lika väl som lökarna ämnen till prydnadsväxter. En del av de växter, som uppdrivas ur dylika stam- eller rotknölar, betinga även ett högre värde än vissa lökväxter. Det förhållandet, att nämnda växtdelar ur botanisk synpunkt äro av olika karaktär, kan näppeligen anses vara av någon som helst betydelse ur tullbeskattningssynpunkt. Upptagandet av de för blomsterodling avsedda lökliknande stam- och rotknölarna i samma nummer som

244 blomsterlökar synes endast vara att betrakta såsom en naturlig konsekvens därav, att lökarna belagts med tull, vilket skedde i samband med den år 1921 vidtagna höjningen av vissa finanstullar. Undantag måste dock göras för rotknölar av gladiolus, då den nu rådande tullfriheten för dessa är bunden genom handelstraktaten med Tyska riket. Frö. Till rubrikerna 86 och 87 i gällande taxa hänföras jämlikt syftet med Nr 44—48. tullens tillkomst endast sådana kottar av de i nämnda rubriker angivna trädslagen, som äro oklängda; andra kottar falla under rubrik 1324 och äro fria från tull. För att någon missuppfattning av tulltaxans bestämmelser i denna punkt icke måtte uppstå, har uttrycket »oklängda» infogats före ordet »kottar» i nummer 46 och 47, som i förslaget motsvara de nyssnämnda rubrikerna 86 och 87. Oljekakor etc. I detta nummer hava sammanförts vissa tullfria vegetabiliska fodermedel, Nr 50. som nu återfinnas i rubrikerna 91, 104 och 105. Ekollon, malna eller omalna, som för närvarande äro upptagna i rubrik 104, utgöra en mycket obetydlig importartikel, och det torde därför näppeligen kunna anses vara motiverat att särskilt omnämna dem i taxan. Hela införseln uppgick år 1924 till 2 401 kg, med ett värde av 716 kr., och år 1925 till 975 kg, med ett värde av 404 kr. Ekollon skulle därigenom komma att falla under nummer 63: Frukter, icke ätbara, andra än till pryd. nad användbara, vilka ävenledes äro fria från tull. I rubrik 104 äro även upptagna kakor, hoppressade av sammalet majsmjöl. Då dylika kakor erhållas såsom pressåterstoder vid utvinning av olja ur majsmjöl och sålunda kunna betraktas såsom ett slag av oljekakor, har det icke ansetts erforderligt att särskilt nämna desamma i nummer 50. Arachid- och jordnötter (rubrik 104) användas hos oss icke såsom fodermedel utan för pressning av olja och hava därför i förslaget icke upptagits i nummer 50 utan under frukter i avd. I I C, där de sammanförts med den för samma ändamål använda artikeln kopra (se nummer 56). Enligt anmärkningen till rubrik 105 skola till nämnda rubrik hänföras mjölformiga produkter av majs, försåvitt de hålla minst 20 procent protein. Jämlikt bestämmelserna i anmärkningarna till rubrikerna 84, 160 och 161 skall vid tullbehandlingen av kliartade varor, sockerlösningar, sirap och sirapsblandningar procenthalten beräknas å torrsubstansens vikt. Då samma beräkningsgrund tillämpas beträffande de i förstnämnda anmärkning omnämnda majsprodukterna, synes anmärkningen böra i förtydligande syfte kompletteras med en motsvarande bestämmelse.

245 C.

Frukter,

bär, grönsaker,

blommor

och levande växter

m. m.

Under de senare åren hava ändringar upprepade gånger vidtagits i tull- Frukter och bär taxans bestämmelser rörande frukter och bär, vilka artiklar äro upptagna i ru' N l 51—63< brikerna 106 a—117 b. År 1921 genomfördes en betydande höjning av de flesta tullsatserna å nämnda produkter. Sedermera har tullen blivit nedsatt för åtskilliga slag av frukter och bär i samband med att Sverige ingått handelsavtal med vissa främmande länder. De sålunda företagna ändringarna i tullsatserna hava föranlett klyvningar och omredigeringar av rubrikerna, varigenom bestämmelserna ifråga förlorat i överskådlighet. Därtill kommer att det förut rådande förhållandet mellan tullsatserna för vissa närbesläktade varuslag blivit i viss mån rubbat. Särskilt med hänsyn till nu berörda omständigheter hava vi ansett lämpligt att omarbeta de nuvarande bestämmelserna i åtskilliga punkter. Nyssnämnda rubriker innefatta ej endast ätbara utan även icke ätbara frukter och bär, andra än sådana som äro användbara till prydnad. Av de icke ätbara produkterna finnas nu endast de torkade särskilt nämnda i taxan (rubrik 116), och dessa åtnjuta tullfrihet. Färska icke ätbara frukter och bär, som förekomma till införsel, falla sålunda under rubrik 107 och draga en tull av 10 öre för kg. I det föreliggande förslaget hava alla icke ätbara eller till prydnad användbara frukter och bär upptagits under ett och samma nummer (63), utan tull. Övriga hithörande produkter (nr 51—62) hava sammanfattats under beteckningen ätbara. Genom en dylik uppdelning av varugruppen ifråga synes man vinna bättre överskådlighet över bestämmelserna i taxan samt ökad klarhet beträffande omfattningen av de olika numren och därmed även en viss möjlighet att inskränka exemplifieringen. Någon berättigad invändning mot utsträckning av tullfriheten beträffande de icke ätbara eller till prydnad användbara frukterna och bären torde näppeligen kunna göras. Ätbara frukter och bär hava i förslaget indelats i tre kategorier, nämligen 1) färska eller enbart kokade, 2) torkade eller saltade och 3) inlagda i sprit, ättika eller olja eller syltade. Denna indelning överensstämmer i det närmaste med den nuvarande indelningen av gruppen frukter och bär. I överrubriken till den första kategorien har visserligen icke från den gällande taxan medtagits orden »även krossade eller på annat sätt sönderdelade». Emellertid har avsikten härmed icke varit att vinna någon ändring i sak, utan de anförda orden hava ansetts kunna utgå, enär enligt en i förslaget till tulltaxeförordning intagen allmän bestämmelse sådan bearbetning, som blott består i krossning eller annan sönderdelning, icke skall inverka på tullbehandlingen. Saltade ätbara frukter och bär äro i den gällande taxan upptagna i två positioner — saltade apelsin-, citron- och pomeransskal i rubrik 109 b och övriga i rubrik 115 — under överrubriken »torkade», vilket torde få anses mindre lämpligt. Såsom förut angivits har rättelse häri nu vidtagits

på det sättet, att »saltade» inryckts i överrubriken till nummer 56—60. De saltade produkterna skulle sålunda i tullhänseende bliva helt jämställda med de torkade, men den ändrade rubriceringen komme dock icke att medföra någon större förskjutning i beskattningshänseende. Importen utgöres nämligen huvudsakligen utav saltade skal av nyssnämnda beskaffenhet samt saltade oliver, och dessa varor komme att draga samma tull enligt förslaget som med tillämpning av nu gällande bestämmelser. Beträffande de särskilda rubrikerna må anföras följande. Rubrik 107 omfattar de färska frukter och bär, som ej äro specificerade, sålunda bl. a. apelsiner, citroner, äpplen och päron. Sistnämnda frukter utgöra emellertid så betydande importartiklar, att de lämpligen borde finnas särskilt upptagna i taxan jämte registret till densamma, och varorna hava därför i förslaget blivit omnämnda under nummer 55. I rubrik 112, vilken upptager de torkade frukter, som åtnjuta tullfrihet, har infogats artikeln jordnötter, som på förut anförda skäl uteslutits ur rubrik 104. Rubrikerna 108, 109 b och 110 a hava ansetts kunna sammanslås till ett nummer, 57, enär tullen vid alla tre rubrikerna nu utgår med 15 öre för kg. Den första delen av rubrik 108 har uteslutits, enär de inledande orden »äpplen i skivor eller bitar» lätt kunna giva anledning till den uppfattningen, att den lägre tullsatsen skall gälla jämväl till beredning av soppor avsedda torkade äpplen i bitar, vilka emellertid skola hänföras till nummer 60. Rubriceringen av nötter har förenklats dels genom sammanslagning av rubrikerna 111 och 113, dels ock genom uteslutning av exemplifieringen i sistnämnda rubrik. Alla ätbara nötter skulle sålunda komma att hänföras till ett nummer, 58, med samma tullsats, 30 öre för kg, som nu gäller vid rubrik 113. Kokosnötterna, som i den nuvarande taxan äro skilda från övriga slag av nötter och upptagna i rubrik 111, utgöra en så obetydlig importvara — hela införseln uppgick år 1924 till 6 118 st., med ett värde av 2 181 kr., och år 1925 till 5 486 st., med ett värde av 2 305 kr. — att tillräckliga skäl ej torde kunna anses föreligga att bibehålla den särskilda rubriken för dessa nötter. Härtill kommer även att dessa nötter variera rätt betydligt i storlek och vikt, varför en stycketull i varje fall synes vara mindre lämplig. Då kokosnötter genomsnittligt taget väga något under 1 kg per stycke och tullen nu utgår med 50 öre för varje nöt, skulle den ändrade rubriceringen visserligen innebära en viss sänkning av tullen, men då denna efter sänkningen skulle motsvara omkring 70 å 80 procent av värdet, torde goda skäl anses föreligga för den vidtagna ändringen. Intill den 6 juni 1921 voro kokosnötter belagda med en tull av blott 10 öre för stycke. Den nedsättning i tullsatserna för mandel samt för nötter, hänförliga till rubrik 113, som vidtogs under år 1925, synes med nödvändighet påkalla en justering av tullen å de varor, som nu äro upptagna i rubrik 114 b. Aprikos-, persiko- och sviskonkärnor samt s. k. arachidmandel hava användning

247 såsom mandelersättning, och det kan då uppenbarligen icke anses vara rimligt, att dessa varor skola draga en så hög tull som 75 öre för kg, sedan tullen för vanlig mandel blivit nedsatt till 35 öre för kg.' Tullen å nötkärnor har tidigare ansetts böra överstiga tullen å nötter med 10 öre för kg. Efter den höjning av tullsatserna för dessa produkter, som genomfördes under år 1921, utgjorde skillnaden 25 öre för kg. Genom nedsättningen av tullen vid rubrik 113 till 30 öre för kg har berörda tullskillnad stigit till 45 öre, vilken skillnad synes vara allt för stor. För att vinna rättelse i anförda missförhållanden hava förutnämnda, såsom mandelersättning nyttjade varor i förslaget upptagits under samma nummer (59) som vanlig mandel, varjämte nötkärnorna införts i samlingsrubriken för torkade ätbara frukter och bär, nummer 60, med tull av 50 öre för kg. Enbart kokade köksväxter pläga nu tullbehandlas såsom färska. Sålunda Köksväxter, hänföres exempelvis tomatpuré utan tillsats av socker, salt eller annat dylikt ej ' ' Nr 64—70

ämne till rubrik 118 b. Den praxis för tullbehandlingen av dessa varor, som utbildats, har uppenbarligen ett visst stöd i de bestämmelser, som gälla för tullbehandlingen av kokade frukter och bär, och torde även ur olika synpunkter få anses vara riktig. För att emellertid någon tvekan icke skall behöva råda huru enbart kokade köksväxter skola attesteras, har till överrubriken för de färska köksväxterna i förslaget fogats orden »eller enbart kokade». Detta tillägg ger alltså endast uttryck för gällande praxis och är sålunda att betrakta blott såsom ett förtydligande. För lämpligheten av ett dylikt tillägg talar även den omständigheten, att man därigenom uppnår likformighet med bestämmelserna under frukter och bär. Föreskriften i rubrik 119 att emballagets vikt skall inberäknas i den tullpliktiga vikten av sparris har uteslutits i förslaget. För övriga köksväxter skall nämligen tullen enligt gällande bestämmelser utgå efter nettovikten och något skäl att i berörda avseende göra undantag för sparris torde icke föreligga. I syfte att underlätta tullbehandlingen hava i samband härmed föreslagits särskilda tarabestämmelser för varan ifråga. Såsom kompensation för övergången till nettoförtullning har tullsatsen blivit höjd från 40 till 50 öre för kg. I taxan ej särskilt nämnda ätbara rötter skola enligt nu gällande bestäm- Rötter, ätmelser draga en tull av 20 öre för kg, då de inkomma med blast (rubrik bara' ej *' ' 101). Färska dylika rötter utan blast äro belagda med en tull av endast 10 N r 7 2 ~ 7 3 ' öre för kg (rubrik 102). Den högre tullsatsen är avsedd för de rötter, som införas till riket under de tidigare månaderna av året, då rötterna ifråga betinga ett jämförelsevis högt pris och äro att anse såsom lyxvaror i viss grad. Dessa tidiga rötter kunna emellertid, enligt vad erfarenheten visat, understundom införas utan blast, och det är i vissa fall alldeles uppenbart, att blasten blivit borttagen endast för att undgå tillämpning av den högre tullen. Med gällande bestämmelser uppnås därför icke alltid det resultat i

248 beskattningsavseende, som man åsyftat. På grund härav har i stället för den nuvarande rubriceringen av ifrågavarande rötter i förslaget intagits den bestämmelsen, att 20-öres tullen skall tillämpas för rötter av det löpande årets skörd och inkommande under tiden 1 januari—30 juni. E n motsvarande bestämmelse återfinnes i nummer 36 beträffande potatis. Pepparrot samt skurna och torkade rötter, vilka nu äro upptagna i rubrikerna 100 resp. 103, äro jämväl åsätta en tull av 20 öre för kg och hava därför ansetts lämpligen kunna införas under samma nummer som nyss berörda färska rötter. Blommor och Rubrikerna 128 och 129, som i förslaget motsvaras av nummer 74 och 75, blomdelar, ^ava förenklats genom uteslutning av en del i dessa rubriker nu förekomnaturhga etc.

mande uttryck, allt i enlighet med de principer, som angivits i den allmänna motiveringen. Härjämte har insektpulver uteslutits ur rubrik 129, vilket emellertid icke torde medföra någon större ändring i sak, enär de slag av insektpulver, som i rubriken avses — torkade och pulveriserade blomdelar, med eller utan tillsättning av mineraliska beståndsdelar — på grund av blandningsbestämmelserna ändock i många fall skulle komma att bliva hit hänförliga. Å andra sidan hava gjorts vissa tillägg till nu ifrågavarande tulltaxenummer. I nummer 74, som omfattar till prydnad användbara blommor e t c , har sålunda tillfogats »även preparerade». Härigenom skulle stadfästas den praxis, enligt vilken blommor och blomdelar, som fernissats, färgats eller på annat sätt preparerats, hänföras hit. E n dylik preparering förekommer exempelvis beträffande torkade blomblad, fröhus av vallmo o. s. v. I nummer 75 hava upptagits kardborrar. Genom tillägget »även bearbetade» komma alla sådana kardborrar, som införas för användning inom textilindustrien, att bliva fria från tull. Dylika kardborrar, som äro av annan form och av större dimensioner än de i vårt land vanligen förekommande, tullbehandlas för närvarande, om de — såsom i regel torde vara fallet — inkomma avskurna och urborrade, enligt rubrik 1325: Varor, som icke kunna hänföras under någon av de i tulltaxan upptagna bestämmelser: mer eller mindre arbetade, med tull av 15 procent av värdet. Något skäl att på grund av urborrningen belägga en dylik vara med tull torde icke föreligga. Till införsel hava även förekommit kardborrar, preparerade på sådant sätt att de uppenbarligen varit ämnade såsom prydnadsföremål. Dylika kardborrar synas böra draga samma tull som andra för prydnad användbara blomdelar, varför i tulltaxenumret gjorts undantag för desamma. Växter,ejs.n. Ur rubrik 130 a, som upptager de i taxan ej särskilt nämnda levande Nr 76—78. växter, för vilka tullfrihet medgivits i gällande handelstraktat med Tyska riket, hava orden »med jordklump, även med knoppar och blommor» uteslutits. De anförda orden utgöra visserligen en förklaring rörande omfattningen av det från svensk sida lämnade medgivandet beträffande tullen å växterna ifråga och finnas även anförda i traktatens tariff B men sakna all praktisk betydelse i tulltaxan, enär de angivna växterna alltid N

74_7-

249 inkomma med jord. Tillägget »även med knoppar och blommor» innebär ej heller någon undantagsförmån, då bestämmelsen i anmärkning 2 till rubrikerna 130 a och b endast har avseende å sådana växter, som inkomma utan jord. Enligt nyss berörda anmärkning skola växter, som inkomma med knoppar eller blommor men utan jord, tullbehandlas såsom blommor, naturliga, avskurna, till prydnad användbara (rubrik 128). Denna anmärkning har till syfte att förhindra ett kringgående av tullen för prydnadsblommor. Emellertid har bestämmelsen ifråga icke begränsats till endast prydnadsväxter utan erhållit en så allmän avfattning, att jämväl andra växter än sådana, som äro avsedda till prydnad, nu kunna bliva underkastade den höga tullen av 5 kr. för kg, vilket ju måste anses vara orimligt. Till rättelse härav har efter ordet »växter» i anmärkningen infogats uttrycket »till prydnad användbara». Då de för växter gällande emballagebestämmelserna icke låta inordna sig under de föreslagna allmänna bestämmelserna på området, har under dessa nummer bibehållits den nuvarande anmärkningen — anm. 3 — rörande visst emballages inräknande i vikten. Nummer 81 och 82 motsvara rubrikerna 133 och 134 i den nuvarande Kvistar och taxan. Såsom av förslaget framgår hava emellertid vissa delar av bestäm- lig^ samt melserna förkortats. Någon saklig ändring har dock härigenom icke uppgräs. kommit i rubriceringen av kvistar och blad, naturliga. Upptagandet av Nr 81—82. gräs i överrubriken till nummer 81—82 skulle däremot medföra, att de slag gräs, som nu falla under rubrik 91, bleve hänförliga till nyssnämnda nummer. Denna överflyttning synes vara lämplig även såtillvida, att rubrik 91 därigenom bleve överflödig och kunde utgå ur taxan. Övriga i rubriken upptagna varor, nämligen halm och hö, hava, såsom förut nämnts, sammanförts med vissa andra fodermedel under nummer 50. Nummer 81 skulle enligt ordalydelsen omfatta icke endast preparerat gräs, som nu är upptaget i rubrik 133, utan överhuvud taget allt till prydnad användbart gräs. Då emellertid det prydnadsgräs, som numera införes, i regel är preparerat på något sätt, torde ändringen i rubrikens avfattning i själva verket bliva av mycket liten praktisk betydelse. Den vara, som för närvarande faller under rubriken 91, utgöres huvudsakligen av espartogräs, vilket finner användning inom borstbinderiindustrien. Hela införseln av gräs, ej särskilt nämnt, (stat. nr 91 C) uppgick år 1924 till 1162 kg, med ett värde av 246 kr., och år 1925 till 8 824 kg, med ett värde av 1 437 kr.

250 D.

Kolonialvaror

och

kryddor.

Kaffe. Den anvisning för tullbehandlingen av kaffesurrogat med tillsats av kaffe, Nr 83—84. som nu återfinnes i en anmärkning under rubrik 156 b, har uteslutits ur taxan; i stället har nämnda artikel upptagits i nummer 84, vilket motsvarar rubrik 156 a. Kaffesurrogat utan tillsats av kaffe (rubrik 156 b) synes icke hava sin plats i taxan under rubriken kaffe. Varan har därför i förslaget upptagits under ett fristående nummer (112). I övrigt har i denna rubrikgrupp icke vidtagits någon annan ändring än att ordet »obränt» ersatts med det inom handeln allmänt brukade uttrycket »orostat» och att i konsekvens därmed ordet »bränt» uteslutits. Te. Nr 85.

I gällande tulltaxa är artikeln te upptagen i rubrik 157, med tull av 1 kr. 50 öre för kg. Jämlikt en till rubriken fogad anmärkning medgives icke avdrag i vikten för askar, folier, papper och dylikt omslag. I en av ett antal teimportörer till oss ingiven skrivelse har nu hemställts, att för varan ifråga måtte tillämpas nettoförtullning. Såsom skäl härför har anförts att medräknandet av emballaget i vikten bidroge att i hög grad fördyra varan. Detta vore särskilt fallet beträffande te, som införes i bleckburkar. Med anledning härav må till en början erinras att tullen å te före de år 1921 vidtagna höjningarna av vissa finanstullar utgjorde endast 50 öre för kg. Med den jämförelsevis höga tull, som numera är åsätt varan, måste särskilt inräknandet av bleckburkarna i vikten ur beskattningssynpunkt bliva ganska betungande, allrahelst som vikten av burkarna ställer sig proportionsvis mycket hög på grund av teets ringa vikt. Vi hava därför ansett oss böra föreslå, att avdrag medgives för bleckburkarna, övriga slag av emballage, såsom papper och folier, vilka icke i samma grad som burkarna inverka på vikten, hava av tulltekniska skäl ansetts böra inberäknas i den tullpliktiga vikten. Gent emot den föreslagna anordningen, vilken förutsätter tarering av sådant te, som inkommer på bleckburkar, kan invändas, att den skulle kunna föranleda besvär och omgång vid tullbehandlingen. Emellertid torde bestämmandet av nettovikten väsentligen underlättas genom tillgängliga uppgifter angående fakturavikten eller genom de viktuppgifter, som vanligen äro åsätta varje särskild förpackning. Genom den sålunda föreslagna ändringen skulle för nu ifrågavarande artikel komma att gälla emballagebestämmelser, som innebära ett avsteg från de i förslaget till tulltaxeförordning intagna allmänna bestämmelserna på området. P å grund härav har den eljest använda bokstavsbeteckningen E här ersatts med en anmärkning rörande de slag av emballage, för vilka i förevarande fall avdrag i vikten icke må medgivas.

251 Någon införsel av kakaoskal har icke förekommit efter å r 1917. En verk- Kakao. ställd undersökning har även givit vid handen, att dylika skal hos oss numera Nr 86—87. icke användas vid framställning av choklad. Varan ifråga utgör endast ett avfall och bör då uppenbarligen icke vara belagd med tull. På grund härav hava kakaoskal, som nu finnas nämnda i rubrik 152, icke medtagits i nummer 86. Nummer 88 omfattar de kryddor, som äro upptagna i rubrikerna 172, 178, 178 Va o c n 179 i den gällande taxan. Dessa kryddor äro nu belagda med en tull av 25 öre för kg, med undantag av fänkål och koriander, som draga en tull av 50 öre för kg. Sistnämnda produkter hava tidigare varit upptagna i rubrik 178 men utbrötos ur denna rubrik, då tullen å anis och stjärnanis på grund av bestämmelserna i gällande handelstraktat med Spanien nedsattes till 25 öre för kg. Det torde emellertid få anses vara i högsta grad oegentligt, att två till beskaffenhet och användning så likartade varor som fänkål och anis skola draga olika tull. Dessa kryddor hava sedan mycket lång tid tillbaka varit belagda med samma tull och varje mera betydande rubbning häri synes endast kunna leda till en förskjutning i importen av varorna ifråga. Med hänsyn till nu berörda omständigheter hava vi funnit lämpligt att upptaga jämväl fänkål och därmed även den ur importsynpunkt mindre betydande artikeln koriander under nummer 88.

Anis etc. Nr 88.

Kanelknopp och cassia lignea, som nu äro omnämnda i rubrikerna 176— Kanel. 177, hava utelämnats i förslaget, enär det synes vara alldeles uppenbart, att Nr 94—95. varorna ifråga skola tullbehandlas såsom kanel. Cassia lignea utgör också blott beteckningen å ett visst slag av kanel. Såsom skäl för uteslutning av kanelknopp ur taxan kan även åberopas den omständigheten, att varan numera sällan förekommer till införsel. I detta sammanhang må nämnas att ur taxan jämväl uteslutits de under rubrik 180 upptagna, mycket obetydliga artiklarna cassia fistula och tamarinder, vilka därigenom skulle komma att tullbehandlas såsom torkade frukter, med tull av 50 öre för kg. Båda dessa varor hade förr ganska stor användning för officinellt ändamål men hava numera icke någon nämnvärd betydelse i detta avseende. I den mån de ännu användas för dylikt ändamål lära de, enligt vad från sakkunnigt håll upplysts, ingå med så ringa kvantiteter i respektive beredningar, att nämnda tull icke kan anses hava någon betydelse. Artikeln tamarinder användes jämväl för inblandning i tuggtobak. Emellertid är även här, efter vad som uppgivits, inblandningen så ringa, att en tull av 50 öre för kg icke skulle komma att inverka på den färdiga tuggtobakens pris. Rubrik 182 */, i gällande tulltaxa upptager vanilj och vanillin samt essenser Vanilj etc och extrakter därav. Under senare åren hava förts i handeln vissa ersättNr 99. ningsmedel för vanilj, såsom bourbonal m. fl., vilka på grund av likhet i

252 den kemiska sammansättningen med vanillin endast med största svårighet kunna skiljas från denna vara, med vilken de även äro ganska likställda i fråga om värdet. Enligt praxis hava de också blivit hänförda till nämnda rubrik. Till stadfästande av denna praxis har i tulltaxenummer 99, som motsvarar rubriken ifråga, upptagits ersättningsmedel för vanilj och vanillin. Såsom följd härav kunna ur rubriken uteslutas »essenser och extrakter därav», enär även dessa varor utgöra ersättningsmedel för vanilj och vanillin.

Närings-

och njutningsmedel,

ej annorstädes

upptagna.

Bröd. Under år 1921 höjdes tullen för hundbröd från 6.5 till 25 öre för kg, och Nr 100-101. varan utbröts då ur rubrik 149 samt upptogs i en särskild rubrik, n r 149 a. Emellertid har inköpspriset å dylikt bröd, som icke tillverkas inom landet, sedermera sjunkit högst avsevärt. För närvarande torde priset föga överstiga 50 öre för kg, d. v. s. hälften av det belopp, med vilket man räknade vid tidpunkten för tullens höjning. Efter den prissänkning, som sålunda inträtt, står den höjda tullsatsen uppenbarligen icke i rimlig proportion till varuvärdet. Vidare synes hundbröd utgöra en produkt av sådan beskaffenhet, att den knappast under nu rådande förhållanden torde böra beläggas med tull såsom lyxvara. Rubrik 149 a har därför ansetts kunna helt uteslutas ur taxan, som enligt förslaget sålunda åter skulle komma att upptaga endast två rubriker för bröd. Nummer 100 företer vissa avvikelser i formuleringen från rubrik 148 men är eljest avsedd att helt motsvara nämnda rubrik. Utbytet av »käx» mot »dessertkäx» innebär endast ett förtydligande. Enligt gällande tullbehandlingspraxis, som grundar sig på ett av Kungl. Maj:t meddelat utslag på anförda besvär över tullbehandlingen av käx av viss beskaffenhet, hänföres nämligen till rubrik 148 endast sådan käx, som innehåller socker, ägg, fett, kryddor o. dyl. S. k. skeppskäx och annan grövre käx tullbehandlas sålunda redan nu enligt rubrik 149 b. Det torde slutligen böra framhållas, att uttrycket »finare bakverk» i nummer 100 ansetts bättre än det i rubrik 148 nu förekommande uttrycket »finare småbröd» karakterisera arten av hit hänförliga artiklar. Socker. De nya bestämmelser för beräkningen av tullen å oraffinerat socker (rubr. Nr 103-104. 159—160), som infördes i taxan under år 1926, äro, till skillnad mot förut gällande, av sådan natur att de kunna tillämpas jämväl i fråga om raffinerat socker. Man torde då ej längre hava någon anledning att bibehålla den gamla uppdelningen av ifrågavarande produkt i raffinerad och oraffinerad vara, varemot för övrigt tidigare vid flera tillfällen anförts vissa invändningar. E n dylik uppdelning förekommer ej heller i sådana utländska tulltaxor, i vilka sockret klassificerats efter den olika polarisationsprocenten. Då man vidare kan utgå ifrån, att det raffinerade socker, som förekommer

253 till införsel, utom möjligen i något enstaka undantagsfall, polariserar mer än 98 procent och dylikt socker är belagt med samma tull — 10 öre för kg — som det till rubrik 159 nu hänförliga oraffinerade sockret, synes rubrik 158 saklöst kunna uteslutas u r taxan. Nummer 104 skulle alltså komma att innefatta dels raffinerat socker, dels ock oraffinerat socker, polariserande mer än 98 procent, och sålunda motsvara rubrikerna 158 och 159 i gällande taxa. Någon undersökning för utrönande av polarisationsprocenten skulle givetvis i regel icke behöva ifrågakomma vid tullbehandlingen av raffinerat socker. Nummer 106 har bildats genom sammanslagning av rubrikerna 141 och Druvsocker 162, vilka båda avse varor, som äro belagda med en tull av 23.5 öre för kg. Under detta nummer hava emellertid i förslaget upptagits två varor, som icke återfinnas i nyss berörda rubriker, nämligen frukt- och mjölksocker. Den förra av dessa produkter är till sin beskaffenhet så närbesläktad med de sockerarter, som finnas omnämnda i rubrik 162, att varan, ehuru icke särskilt nämnd, plägat hänföras till denna rubrik. Upptagandet av fruktsocker i nummer 106 innebär sålunda endast ett godkännande av gällande praxis för tullbehandlingen av varan ifråga. Mjölksocker däremot är för närvarande upptaget i rubrik 150 och sålunda belagt med en tull av 40 öre för kg. Varan har emellertid tidigare tullbehandlats såsom stärkelsesocker och då dragit en tull av endast 23.5 öre för kg. Den höjning av tullen till 40 öre för kg, som vidtogs år 1911, hade närmast till syfte att bereda den vid sagda tidpunkt nya inhemska tillverkningen av varan ett effektivt skydd mot dumping från tysk sida. Sedan ändrade förhållanden numera inträtt i berörda avseende — för närvarande lärer varan icke vara föremål för tillverkning inom landet — torde den höjda tullen, som enligt uppgift motsvarar omkring 30 procent av varuvärdet, ej längre vara motiverad, utan synes varan kunna återföras till den taxerubrik, under vilken den med hänsyn till sin beskaffenhet uppenbarligen hör. Rubrik 150 är med nuvarande lydelse tillämplig endast å en del av de till införsel förekommande näringspreparat, som icke äro att anse såsom apoteksvaror, övriga dylika preparat måste tullbehandlas efter sin beskaffenhet och kunna sålunda bliva hänförliga till olika rubriker i taxan. De flesta näringspreparat i flytande form — såsom exempel härå kunna anföras de numera vanligen förekommande vitaminpreparaten — falla under rubrik 1259, med tull av 15 procent av värdet. Det är uppenbart, att tullbehandlingen av ifrågavarande produkter under sådana omständigheter måste erbjuda vissa svårigheter, enär undersökningen av de ingående beståndsdelarna vållar ett betydande arbete, i all synnerhet som nya preparat ständigt föras i marknaden. De nuvarande bestämmelserna leda ej heller alltid till ett sådant resultat i beskattningshänseende, som kan anses vara tillfredsställande. Det synes då u r olika synpunkter vara lämpligt att under en

Maltsocker etc. Nr 107.

254 gemensam tull sammanföra de näringspreparat, som ej äro särskilt nämnda. Till rubrik 150 — i förslaget nummer 107 — har därför fogats »andra näringspreparat, ej särskilt nämnda». Å andra sidan har ur rubrik 150 uteslutits dels mjölksocker, som på förut anförda skäl upptagits i nummer 106, dels ock de efter maltextrakt (tjockflytande) förekommande orden »då varan inkommer annorledes än i hermetiskt tillslutna flaskor eller burkar». Uteslutningen av de sist anförda orden betingas av de vidtagna ändringarna i rubriceringen av konserver (se nummer 113—115). Anm. till nr 107.

Bestämmelsen i anmärkning 1 till rubrik 150 är med anmärkningens nuvarande lydelse icke tillämplig i fråga om maltextrakt, som är avsett för vanliga tvätterier. Emellertid har varan alldeles samma användning i dylika tvätterier som inom vävnadsindustrien, nämligen såsom ett medel för upplösning av stärkelse. Vid sådant förhållande torde det få anses vara oegentligt, att tullen i ena fallet skall beräknas efter 40 öre för kg och i andra fallet utgå med 15 procent å värdet. Bestämmelsen ifråga har därför i förslaget utvidgats till att omfatta jämväl för tvättinrättningar avsett maltextrakt.

Lakrits. Nr 109.

Enligt 1906 års tulltaxekommittés förslag till taxa skulle lakrits, tillsatt med socker, kryddor eller essenser, hänföras till konfityrer (rubrik 164). All annan lakrits skulle tullbehandlas enligt rubrik 165. Detta förslag blev emellertid av praktiska skäl ändrat på det sättet, att sistnämnda rubrik erhöll en mera begränsad omfattning, varjämte bestämmelsen att viss lakrits skulle draga tull såsom konfityrer upptogs under ett särskilt rubriknummer (166). Härigenom blevo bestämmelserna för tullbehandlingen av lakrits mycket enkla och lätta att tillämpa men, enligt vad erfarenheten sedermera visat, i hög grad otillfredsställande ur beskattningssynpunkt. Lakrits, utan tillsats av socker, kryddor eller essenser, förekommer nämligen icke blott i block eller sådana stänger, som äro omnämnda i rubrik 165, utan även i platta stänger och i cylindriska stänger av mindre diameter än 10 mm samt slutligen såsom extrakt. Dessa sistnämnda produkter böra ju icke rimligen draga tull såsom konfityrer, d. v. s. efter 80 öre för kg, då lakrits i cylindriska stänger av minst 10 mm i diameter eller i block är belagd med en tull av blott 12 öre för kg. För vinnande av rättelse i berörda missförhållande har nu i förslaget upptagits den bestämmelsen, att den lägre tullsatsen, 12 öre för kg, skall gälla för all lakrits, som ej är hänförlig till konfityrer. Häremot kan givetvis riktas den anmärkningen, att avfattningen är alltför obestämd. Emellertid synas förhållandena i detta fall kräva en lydelse, som medgiver en betydande smidighet i tillämpningen. Man får ju även förutsätta, att de närmare föreskrifter angående rubrikens omfattning, som, i anslutning till vad ovan anförts, kunna befinnas påkallade, komma att inflyta i den av generaltullstyrelsen utfärdade varuförteckningen.

255 Rubrik 154 anses för närvarande icke tillämplig å choklad med tillsats Choklad. av essenser, utan hänföres sådan choklad till konfityrer (rubrik 164). Den Nr 110. essenstillsättning, som förekommer i choklad, är emellertid i regel helt obetydlig och förändrar i varje fall icke varans beskaffenhet i nämnvärd grad. Vid sådant förhållande torde en dylik tillsättning icke rimligen kunna motivera en höjning av tullen från 50 till 80 öre för kg. Det förtjänar även framhållas, att choklad, innehållande mjölk, socker eller kryddor, exempelvis vanilj, enligt gällande praxis icke hänföres till konfityrer utan tullbehandlas enligt rubrik 154. E n viss förenkling i tullbehandlingen skulle uppenbarligen vinnas genom att all choklad med tillsats av aromatiska ämnen upptoges i ett och samma nummer. I betraktande härav har till rubrik 154 i förslaget fogats orden »även med tillsats av socker eller mjölk, av vanilj eller andra aromatiska ämnen». Härmed äro givetvis icke alla tillsatser angivna, som kunna ifrågakomma i choklad, för vilken nummer 110 må tillämpas. Enligt nu gällande praxis hänföres choklad, innehållande vissa näringsämnen, till rubrik 154, vilket bör bliva fallet även med tillämpning av rubriken i dess nu föreslagna form. Enligt nu gällande bestämmelser (rubr. 167—168 b jämte anmärkningar) Konserver. skola alla ätbara varor av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung, som ej Nr 113-115. äro åsätta högre tull än vad för konserver, andra slag, är stadgat, d. v. s. 50 öre för kg, tullbehandlas såsom konserver, om de inkomma i sådana lufttätt tillslutna kärl, som äro avsedda icke blott att skydda varan under transporten utan även att tjäna såsom emballage vid detalj försäljningen. Vissa i tulltaxan särskilt nämnda ätbara varor synas dock med hänsyn till sin beskaffenhet och det relativt låga värde, de betinga, böra vara undantagna från tillämpningen av konservtullen. Det torde sålunda icke kunna anses vara rimligt, att exempelvis sådana tullfria eller med låg tull belagda produkter som grädde, sirap, olivolja, ister, smör och ost skola tullbehandlas såsom konserver (rubrik 168 b) och draga en så hög tull som 50 öre för kg endast därför, att de inneslutits i lufttäta kärl. Ifrågavarande rubriker hava därför i förslaget erhållit en mera begränsad omfattning än i den nuvarande taxan och torde i sin föreslagna form omfatta vad som enligt vanligt språkbruk betecknas såsom konserver. Den närmare förklaringen rörande arten av den tillslutning, som bör karakterisera konserver, torde lämpligen kunna överflyttas från tulltaxan till varuförteckningen.

Drycker

och

tobak.

Såsom av förslaget framgår hava vissa ändringar vidtagits i den nu- Drycker. varande indelningen beträffande drycker. Detta har skett huvudsakligen Nr 116—130. för att vinna större likformighet än som nu råder mellan tulltaxan och

256 rusdrycksförsäljningsförordningen. Någon full överensstämmelse i berörda avseende kan dock för närvarande icke uppnås. I rusdrycksförsäljningsförordningen avses nämligen med vin vissa drycker, som hålla mer än 2Vt men ej mer än 22 volymprocent alkohol. Tulltaxan däremot upptager 25 procent såsom högsta alkoholhalt för vin och någon ändring häri kan nu icke vidtagas, då taxans bestämmelser i denna del äro bundna genom gällande handelsavtal med Spanien. Brännvin och sprit införas numera mycket sällan i fat, innehållande mindre än 250 liter. På grund härav är bestämmelsen i anmärkning 1 under rubrik 184 b ej längre av någon nämnvärd betydelse för beräkningen av tullen å drycker, hänförliga till rubrikerna 183 a och 184 a. Däremot föranleder sagda bestämmelse nästan undantagslöst förhöjning av de i taxan angivna tullsatserna för brännvin och sprit på andra kärl än fat. Vid sådant förhållande torde anmärkning 1 lämpligen böra utgå ur taxan och tullsatserna vid rubrikerna 183 b och 184 b i stället höjas med 15 öre för liter. Anmärkning 2 till nyssnämnda rubriker är av den natur, att den utan vidare torde kunna utgå ur taxan. Även anmärkning 3 kan uteslutas, enär de i densamma omnämnda varuslagen överflyttats till avdelning IX, där de upptagits tillsammans med vissa andra sprithaltiga, icke drickbara produkter. Bestämmelserna i anmärkning 4 under rubrik 184 b rörande viss nedsättning av tullen å finkelolja för tekniskt ändamål stå icke i överensstämmelse med den nuvarande lagstiftningen angående beskattning av brännvin och hava uteslutits ur taxan i samband med att finkeloljan upptagits i nummer 939, med tull av 40 öre för kg. Tullen å finkelolja torde för övrigt numera vara skäligen betydelselös, då varan ej längre är föremål för någon nämnvärd import till riket utan i stället utgör en betydande exportartikel. På diplomatisk väg har gjorts framställning om nedsättning av tullen å vissa alkoholfria viner, vilka enligt gällande bestämmelser draga tull av 34 öre för kg, om de inkomma på fat, och 69 öre för liter, om de införas på buteljer. Ehuru vissa skäl kunna anföras till stöd för en tullnedsättning i fråga om dessa drycker, hava vi icke ansett det falla inom ramen för vårt uppdrag att föreslå åtgärder i dylik riktning, helst som tullnedsättningen torde kunna få konsekvenser, vilka såväl ur statsfinansiell och tullteknisk synpunkt som med hänsyn till den inhemska industriens intressen kunna ingiva betänkligheter. Bär- och fruktsaft samt andra, ej särskilt nämnda och ej till rubrikerna 192 eller 193 hänförliga drycker, innehållande högst 2 7* volymprocent alkohol, vilka icke äro underkastade bestämmelserna i rusdrycksförsäljningsförordningen, hava i förslaget helt avskilts från spritdrycker och vin samt upptagits under tvenne särskilda nummer, 126 och 127, med samma tullsatser som nu gälla för vin av 14 procent alkoholhalt och därunder, d. v. s. 34 respektive 69 öre. Härigenom undvikes att med kolsyra tillsatta alko-

257 holfria bär- och fruktsafter måste, såsom stundom inträffat, beläggas med samma tull som musserande viner. Mjöd, som jämte maltdrycker finnes upptaget i rubrikerna 192 och 193, har ansetts kunna uteslutas ur taxan, då någon import därav numera icke förekommer. Under rubrik 193 i den nuvarande tulltaxan finnes ett antal anmärkningar, som innehålla dels utdrag ur gällande bestämmelser rörande införsel och försäljning av rusdrycker, dels hänvisningar till nämnda bestämmelser samt till vissa stadganden i tulltaxeförordningen. Dylika föreskrifter synas, i den mån de endast utgöra en upprepning av bestämmelser, som återfinnas i andra författningar, knappast böra belasta tulltaxan, utan torde det vara tillräckligt med en hänvisning till föreskrifterna ifråga. E n sådan anordning är också i tulltaxan tillämpad beträffande apoteksvaror och giftiga ämnen samt vissa andra varor, som vid införseln äro underkastade särskilda kontrollföreskrifter. P å grand härav hava anmärkningarna till rubrikerna 183—193 uteslutits ur taxan, och i stället har under nummer 125 och 129 i förslaget intagits en erinran därom, att beträffande införseln till riket av spritdrycker, sprit och absolut alkohol samt vin och vissa maltdrycker gäller vad särskilt är stadgat. Rubrik 194 upptog ursprungligen endast mineralvatten. Numera omfattar rubriken jämväl mineralkällsalter, naturliga eller konstgjorda, ävensom saltblandningar till bad. U r systematisk synpunkt måste det emellertid anses vara oegentligt, att sistnämnda varor skola inrymmas i avdelningen för drycker, och de hava därför i förslaget överflyttats till den kemiska gruppen. I rubrik 194 hava i stället upptagits kolsyrade, alkoholfria läskdrycker. Dylika drycker, som vanligen icke innehålla saft utan endast essenser, färgämnen m. m., pläga nu i regel tullbehandlas såsom mineralvatten, varför det gjorda tillägget i stort sett endast skulle innebära ett godkännande av gällande praxis. Då såväl tobak som varor därav numera äro fria från tull, när de in- Tobak och föras av utövaren av statens tobaksmonopol, hava rubrikerna 195, 196 och tobaksvaror Nr 131

197 ansetts kunna sammanslås till ett nummer. Av skäl som ovan anförts i fråga om anmärkningarna till rubrikerna för rusdrycker hava de under rubrikerna för tobak intagna anmärkningarna uteslutits med undantag av anm. 4—6, vilka torde böra kvarstå, alldenstund de beröra själva tullbeskattningen av vissa tobaksvaror. Anm. 6 — i förslaget anm. 4 — har ändrats till överensstämmelse med den i förordningen den 6 maj 1927 (nr 138) intagna föreskriften rörande skillnaden i skattehänseende mellan cigarr och cigarrcigarrett.

17 — 4372.

258 II.

Hudar, s k i n n , t a g e l , ben, h o r n m . m. s a m t a r b e t e n därav.

Denna avdelning motsvarar grupp V i gällande taxa. Vissa läder- och skinnarbeten, som nu falla under rubrikerna 216—219, såsom mösskärmar, väskor, etuier m. fl., hava emellertid i förslaget sammanförts med dylika artiklar av annat ämne än skinn i avdelning X I . Å andra sidan hava under avdelning I I i förslaget upptagits tagel, borst, fjäder, ben, horn och dylika ämnen av animaliskt ursprung samt vissa arbeten därav. Sistnämnda varuslag, som nu återfinnas på skilda ställen i taxan, synas nämligen hava sin naturliga plats i samma avdelning som hudar och skinn. Vidare företer förslaget i nu ifrågavarande del den olikheten mot gällande taxa, att råvarorna oeh fabrikaten upptagits i skilda underavdelningar.

Hudar, skinn, tagel, ben, horn m. m.

Hudar och Nummer 132 innefattar förutom oberedda hudar och skinn, ej hänförliga förliga till till pälsverk, sådant avfall av läder eller lädervaror, som är fritt från tull, pälsverk, obe- o c n motsvarar sålunda rubrikerna 198 och 205 i den nuvarande taxan. redda. I rubrik 198 stadgas att saltade, kalkstrukna och torkade hudar och Nr 132. skinn skola tullbehandlas såsom oberedda. Däremot finnes nu icke angivet i taxan till vilken kategori picklade skinn skola hänföras. Detta torde bero därpå, att picklingsförfarandet icke kommit till allmännare användning vid tiden för den nuvarande taxans tillkomst. De picklade skinnen, som pläga inkomma förpackade i fat, hava visserligen behandlats med salt och syror men kunna icke anses hava blivit beredda genom denna behandling utan endast konserverade. Efter uppackningen underkastas dylika skinn även samma behandling som andra råa skinn, varvid både saltet och syran måste fullständigt urtvättas. Jämväl de picklade skinnen torde därför — såsom även hittills skett — böra tullbehandlas såsom oberedda, och detta har i förslaget angivits genom upptagandet av ordet picklade i nummer 132. Den anmärkning angående tullbehandlingen av oberedda hudar av häst eller nötkreatur, som finnes intagen under rubrik 198, har ansetts kunna utgå ur taxan och ersättas med en motsvarande bestämmelse i varuförteckningen. Hudar och Konstgjort läder (helt eller delvis av läderavfall), som nu finnes upptaget förliga till i rubrik 204, är föremål för en mycket obetydlig import till riket. Under pälsverk, be- åren 1924 och 1925 infördes därav tillhopa endast 100 kg, med ett värde av 68 kr. Någon särskild rubrik torde under sådana omständigheter ej vara ' erforderlig för denna artikel, utan synes den kunna upptagas tillsammans med sulläder under rubrik 200. Tullen komme visserligen härigenom att minskas från 35 till 28 öre för kg, men en dylik sänkning skulle uppenbarligen icke vara av någon praktisk betydelse. För övrigt må erinras

259 därom att tullen å konstgjort läder ursprungligen avpassats efter tullen å sulläder. År 1911 fastställdes tullen vid rubrik 200 till 35 öre men har sedermera blivit nedsatt till 28 öre, under det att tullen å konstgjort läder — tydligen av förbiseende — kommit att kvarstå oförändrad. Det förefaller också oegentligt, att ett utav avfall framställt lädersurrogat skall vara belagt med högre tull än verkligt läder, försåvitt man ej åsyftar att genom en högre tull hämma införseln av den mindervärdiga varan, men detta synes här icke hava varit fallet. Med avseende å beredda hudar och skinn har icke vidtagits annan ändring i de nuvarande bestämmelserna, än att rubrik 202, omfattande gulloch silverskinn, med tull av 1 kr. 50 öre för kg, uteslutits. Införseln av dylika skinn uppgick år 1924 till 16 kg och år 1925 till 358 kg, men under flera tidigare år har importen understigit 10 kg. Gull- och silverskinn inkomma alltid i stycken av mindre nettovikt än 1 kg och skulle sålunda enligt förslaget komma att falla under nummer 136, med tull av 90 öre för kg. Till pälsverk ej hänförliga beredda hudar och skinn äro, med undantag för sulläder samt valross- och flodhästhudar, underkastade olika tullsatser, allt efter som de inkomma i stycken, vägande netto minst 1 kg, eller i stycken av mindre nettovikt än 1 kg. Det är uppenbart, att den undersökning, som måste verkställas vid tullbehandlingen av dylika hudar och skinn för utrönande av de olika styckenas nettovikt, understundom kan vålla betydande arbete och tidsutdräkt. Härtill kommer att nämnda varor, och detta gäller i särskilt hög grad i fråga om de lackerade skinnen, lätt kunna bliva skadade vid uppackning och sortering. Några tullförvaltningar hava därför ifrågasatt, huruvida det icke vore lämpligt att antingen fastställa, en enhetlig tullsats för hudar och skinn av nu ifrågavarande slag eller ock uppställa en annan viktgräns mellan de båda kategorierna än 1 kg, så att någon närmare undersökning för utrönande av styckevikten endast mera sällan behövde ifrågakomma. Vidtagandet av en sådan ändring i taxan skulle emellertid medföra en betydande rubbning i det bestående tullskyddet för ifrågavarande produkter. Vi hava därför icke ansett oss böra upptaga nyss berörda förslag till närmare prövning, och detta så mycket mindre som det synes vara möjligt att med bibehållande av de nuvarande bestämmelserna för tullens beräknande i vissa fall tillämpa ett enklare förfarande vid utrönandet av skinnens styckevikt, än som nu i regel kommer till användning. En särskild bestämmelse i detta syfte har intagits under nummer 136 i förslaget. Enligt denna bestämmelse skulle någon vägning av de olika styckena icke behöva företagas, då skinnen inkomma förpackade i buntar samt äro av sinsemellan samma slag och till synes lika vikt, utan skulle i sådant fall till grund för bestämmandet av styckevikten få läggas den genom vägning av varje bunt och med ledning av däri ingående stycketal utrönta medelvikten. Beredda hudar och skinn inkomma numera i rätt stor utsträckning sorterade i buntar efter tulltaxans indelning, och man torde väl hava anledning antaga, att detta skulle bliva fallet i än större omfattning, därest

en bestämmelse av nyss berörda innehåll bleve intagen i taxan. Vederbörande importörer skulle givetvis alltjämt äga rätt att få styckevikten fastställd genom provvägning av olika skinn, och tullmyndigheterna skulle även äga befogenhet att verkställa en dylik mera ingående undersökning, därest anledning därtill syntes föreligga. Pälsverk. Pälsverk äro med avseende å beredning och bearbetning för närvarande Nr 137—143. indelade i fyra kategorier i tulltaxan, nämligen 1) oberedda (rubr. 222 a—c), 2) beredda, lösa (rubr. 223—225), 3) beredda, hopsydda skinn samt delvis bearbetade persedlar (rubr. 226 a—227) och 4) fullfärdiga persedlar med pälsverk till övertyg eller foder (rubr. 228 a—229 b). Envar av dessa kategorier omfattar dels ett antal rubriker med olika tullsatser för vissa uppräknade slag av pälsverk, vilka äro nämnda i samma ordningsföljd inom alla fyra grupperna, dels ock en samlingsrubrik för alla övriga slag. Såsom av taxan närmare framgår äro de dyrbaraste pälsverken icke specificerade, utan falla dessa under samlingsrubrikerna, vilka åsatts de högsta tullsatserna. Det är uppenbart, att en dylik rubricering i vissa fall kan medföra orimliga konsekvenser i beskattningshänseende. Åtskilliga i marknaden förekommande mindre dyrbara pälsverk äro föremål för en jämförelsevis liten import och hava därför icke ansetts böra särskilt omnämnas i taxan. Sedan tiden för tulltaxans utarbetande hava också kommit i marknaden åtskilliga nya, jämförelsevis billiga slag av pälsverk. Dessa drabbas nu av den högsta tullsatsen inom varje grupp. Det har synts som om större möjlighet förelåge att uppnå en efter varuvärdet bättre avvägd beskattning för nämnda varuslag, om man — i anslutning till den princip, som tillämpades i den föregående tulltaxan — särskilt angåve de slag av dyrbarare pälsverk, som böra draga den högsta tullsatsen, och likaså de billigaste pälsverken med den lägsta tullsatsen. Samlingsrubriken skulle då komma att omfatta mellanklassen av pälsverk med en medeltullsats. Till den högst tullbeskattade klassen hava efter samråd med sakkunniga i förslaget hänförts pälsverk av bäver, chinchilla, hermelin, mård, närts, vit-, blå-, svart-, silver- och korsräv, sobel, äkta säl (amerikanskt sjölejon) samt utter. Pälsverk av isbjörn och schakal hava däremot infogats i den första rubriken inom varje grupp, upptagande de billigaste pälsverken. Isbjörnshudar pläga nämligen införas oberedda och äro då vanligen saltade, varför de representera en mycket hög vikt. Skulle då tullen beräknas efter någon av de tullsatser, som upptagits vid nummer 138—139, komme dylika hudar att bliva allt för hårt beskattade. Pälsverk av schakal äro av mycket likartad beskaffenhet med pälsverk av hund och varg, vilka båda sistnämnda slag nu finnas nämnda i den lägst tullbeskattade gruppen. De rubriker, som nu omfatta astrakan, persian, s. k. halvpersian, tibet, hamster, murmel, nutria eller bisam, d. v. s. rubrik 222 b och motsvarande i de efterföljande grupperna, hava utvidgats till samlingsnummer med bibehållande av de nuvarande tullsatserna.

261 Såsom förut anförts hava pälsverk av vissa sällsynta rävarter ävensom av äkta säl blivit särskilt nämnda i förslaget. På grund av denna ändring i rubriceringen hava de i taxan nu förekommande mycket obestämda beteckningarna »vanlig räv» och »vanlig säl» kunnat ersättas med uttryck, som närmare angiva vilka slags räv- och sälskinn, som skola hänföras till den första rubriken inom varje grupp. Bestämmelsen i anmärkningen under rubrik 222 a, att »sådana i denna rubrik nämnda skinn, som icke hava uteslutande användning för pälsverksberedning, hänföras till pälsverk endast i de fall, då de äro avsedda för sådan beredning», synes lämpligen kunna överflyttas till varuförteckningen och har därför uteslutits i förslaget. I stället har under rubrik 222 a — i förslaget nummer 137 — intagits en anmärkning, enligt vilken astrakan, persian, s. k. halvpersian och tibet icke skola anses såsom pälsverk av får. Syftet härmed är endast att undanröja all tveksamhet rörande tullbehandlingen av dessa pälsverk, som visserligen härstamma från fårsläktet men dock icke kunna betraktas såsom fårskinn i vanlig mening utan böra tullbehandlas enligt samlingsnumret. Slutligen må nämnas att de varor, som nu falla under rubrikerna 226 a— 229 b och som utgöra arbeten av pälsverk, i förslaget upptagits under avdelning II B, arbeten av skinn etc. (nummer 163—172). Tagel är nu upptaget i rubrikerna 69 och 70. I dessa har icke vidtagits Tagel. annan ändring, än att den senare rubriken förkortats genom insättande av Nr 144—145. uttrycket »annat» i stället för orden »berett eller bearbetat, även i förening med annat hår eller växtfibrer». Med den lydelse, rubriken erhållit i förslaget, framhäves även tydligare än som sker i den gällande taxan, att allt tagel, som icke kan betraktas såsom råtagel, skall hänföras till sistnämnda rubrik och sålunda draga tull. Inblandningen av annat hår eller växtfibrer bör enligt de allmänna bestämmelserna icke inverka på tullbehandlingen. Den nuvarande uppdelningen av fjäder, ej särskilt nämnd — d. v. s. Fjäder, ej annan än sådan som är hänförlig till prydnadsfjädrar — i ospritad och — spritad vara (rubr. 71—72) är föråldrad. Fjäder av ifrågavarande slag r ' plägar numera ej spritas utan underkastas rensning och sortering samt understundom även krossning. Genom sorteringen, som sker i maskin och med tillhjälp av starka luftströmmar, skiljas de lättare fjädrarna från de tyngre. Enligt uppgift är all sorterad fjäder, som förekommer i handeln, rensad och all osorterad tillika orensad. Den råa fjädern, som avses i rubrik 71, torde sålunda ej längre kunna karakteriseras med uttrycket ospritad utan synes i stället böra betecknas orensad och osorterad. Med hänsyn till vad nyss anförts angående det samband, som i detta fall råder mellan orensad och osorterad, skulle kunna ifrågasättas, huruvida båda dessa beteckningar behövde införas i taxan. Detta har emellertid skett för att underlätta tullbehand-

262 lingen. Det kan nämligen antagas i vissa fall vara lättare att avgöra, om fjäder är orensad, än att bedöma om den är osorterad. Vidtagandet av berörda ändring i rubriceringen skulle visserligen hava till följd, att en icke oväsentlig del av den fjäder, som nu hänföres till rubrik 72, med tull av 20 öre för kg, bleve fri från tull och å andra sidan en del fjäder, vilken nu införes såsom tullfri, bleve fullbelagd. Om emellertid råvaran allt fortfarande skall skiljas från annan fjäder i taxan, torde den föreslagna uppdelningen vara den enda rationella. Härtill kommer att ändringen säkerligen skulle medföra en betydande förenkling i tullbehandlingen av ifrågavarande produkter. Dun och konstdun, vilken sistnämnda vara utvinnes u r krossad fjäder och plägar vara uppblandad med minst 10 procent äkta dun, falla nu under samma rubrik som spritad fjäder och draga sålunda en tull av endast 20 öre för kg. Emellertid utgör dun en betydligt värdefullare produkt än vanlig rensad och sorterad fjäder. Äkta dun betingar ett pris av omkring 25 kr. för kg — ejderdun ända upp till 80 kr. för kg — under det att medelvärdet å konstdun kan beräknas till omkring 10 kr. för kg. Annan rensad och sorterad fjäder representerar ett värde av blott 2 å 3 kr. för kg. Med hänsyn till den stora skillnad i kvalitet och värde, som sålunda råder mellan dun och konstdun å ena sidan samt annan rensad och sorterad fjäder å den andra, torde det icke vara rimligt att jämställa dessa båda produkter i tullhänseende. Dun och konstdun hava därför i förslaget upptagits under ett särskilt nummer, och har tullsatsen för sistnämnda varor ansetts icke böra sättas till lägre belopp än 75 öre för kg. En dylik höjning av tullen å dun och konstdun skulle i viss mån kompensera den utvidgade tullfriheten för råfjäder. Enligt vad den verkställda utredningen givit vid handen skulle man icke behöva befara, att den ändrade rubriceringen komme att i högre grad än den nuvarande leda till försök att kringgå taxans bestämmelser genom inblandning av större fjädrar i sorterad vara eller i dun. Den vinst i tullhänseende, som härigenom skulle kunna uppnås, torde nämligen icke motsvara kostnaden för sorteringsarbetet. n och hom Under detta nummer hava sammanförts vissa oarbetade eller blott obeetctydligt bearbetade varor av animaliskt ursprung, som nu finnas upptagna Nr 149. i rubrikerna 68, 287, 291, 294 och 295. Samtliga dessa varor äro för närvarande fria från tull. Efter nummer 149 har i förslaget införts en anmärkning om att vid införsel av äkta pärlor i vissa fall skall erläggas stämpelavgift enligt vad därom är särskilt stadgat. Liknande anmärkningar hava upptagits under alla följande nummer, vilka innefatta sådana varor, som beröras av bestämmelserna i förordningen den 17 maj 1923 (nr 113) om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.

263 Nummer 150 motsvarar rubrikerna 73 och 1230, vilka båda rubriker upp- Tarmar etc. taga varor av så likartad beskaffenhet, att de ansetts lämpligen kunna sam- Nr 150. manslås till ett nummer.

Arbeten

av skinn,

tagel, ben, horn m. m.

Den nu gällande taxan upptager tre rubriker (206—208) för läder- och Läder- och skinnstycken, utstansade, utskurna etc. Av dessa har rubrik 207 icke med^^Tad? tagits i förslaget, på grund av att några till sistnämnda rubrik hänförliga etc. varor numera icke förekomma till införsel. Den vidtagna ändringen kan Nr 151-152. även sägas i viss mån utgöra en följd därav, att den särskilda rubriken (202) för gull- och silverskinn uteslutits. Den föreskrift, att krökning av resefter icke skall anses såsom bearbetning, som nu finnes intagen i taxan under rubrik 208, synes lämpligen kunna överflyttas till varuförteckningen. Enligt bestämmelsen i anmärkning 2 till rubrikerna 209—213 skola nåt- Skodon. lade överdelar till skodon tullbehandlas såsom skodon. Denna bestämmelse Nr 153-157 torde hava praktisk tillämpning endast i fråga om nåtlade överdelar till sådana skinnskodon, som falla under rubrik 211. Med hänsyn härtill har berörda anmärkning ansetts kunna uteslutas i förslaget, sedan nåtlade överdelar upptagits i sistnämnda rubrik. Skulle möjligen överdelar till skodon av vävnad förekomma till införsel, torde det få anses lämpligt, att de tullbehandlas såsom sömnadsarbeten. I övrigt har icke vidtagits annan ändring i de nu gällande bestämmelserna för tullbehandlingen av skinnskodon, än att föreskrift om nettoförtullning införts. Avdrag i vikten skall nu enligt anmärkningen under rubrik 229 b ej medgivas för askar, papper eller dylikt omslag. Någon sådan bestämmelse synes emellertid här icke vara motiverad vare sig med hänsyn till varans beskaffenhet eller på grund av föreliggande svårigheter att utröna nettovikten och torde också numera ur skyddssynpunkt vara av mindre intresse än tidigare, sedan man börjat i allt större utsträckning införa skodon av ifrågavarande slag i för ändamålet inredda fack, vilka icke inräknas i vikten. Den princip, åt vilken anmärkning 1 under rubrik 213 avser att giva uttryck, innebär att, där olika materialier ingå i skodonens överdelar, varan skall tullbehandlas såsom skodon av det slag, för vilket högsta tullavgiften är bestämd, men att — jämlikt sista delen av anmärkningen — avseende ej skall fästas vid materialier, vilka endast ingå i obetydlig mängd och ej kunna anses utöva inflytande på skodonens beskaffenhet. Om man bortser från att anmärkningen genom en mindre tillfredsställande avfattning av dess sista del någon gång kunnat få en säkerligen icke avsedd verkan, har densamma, vad den huvudsakliga importen beträffar, visat sig icke hava någon nämnvärd praktisk betydelse. Då härtill kommer att anmärkningen

264 ej sällan givit upphov till tullbehandlingstvister, har densamma ansetts böra utgå och ersättas med en anvisning i varuförteckningen. Tullen å skodon av hel- eller halvsiden (rubrik 212), som nu utgår med 9 kr. för kg, har i förslaget höjts till 10 kr. Denna justering av tullsatsen har vidtagits för tillgodoseende av skoindustriens berättigade krav på kompensation för den höjning av tullen å vissa sidenvävnader — för helsiden från 6 till 20 kr. och för halvsiden från 3 till 10 kr. per kg — som genomfördes år 1921. Vidare hava i nummer 156 upptagits skodon av vävnad, innehållande finare metalltråd (brokadvävnad). Skodon av dylik vävnad skola för närvarande tullbehandlas, om silke ingår i materialet, enligt nyssnämnda rubrik 212 men eljest enligt rubrik 213. I sistnämnda fall komma de alltså att draga en tull av blott 1 kr. 50 öre för kg. Alla brokadskodon synas emellertid vara att betrakta som lyxvaror och de betinga även ett högt pris, varför deras jämställande i tullhänseende med sidenskodon torde få anses vara motiverat. En tullsats av 1 kr. 50 öre för kg är uppenbarligen även för låg i jämförelse med tullen å materialet. Med tillämpning av de nuvarande bestämmelserna kan brokadvävnad utan silke bliva underkastad en tull av ända upp till 30 kr. för kg. I förslaget har dylik vävnad upptagits under nummer 452 med en enhetlig tullsats av 15 kr. för kg. Slutligen må framhållas att vidtagandet av berörda ändring beträffande rubriceringen av brokadskodon skulle medföra en viss lättnad i tullbehandlingsarbetet, i det att någon sådan undersökning, som nu måste företagas för utrönande av om den i skodonen ingående vävnaden innehåller silke eller ej, därefter icke behövde verkställas. Bälten etc. Detta nummer omfattar en del av de varuslag, som nu äro upptagna i Nr 158. rubrik 218. övriga i nämnda rubrik specificerade artiklar hava, såsom förut anförts, i förslaget överflyttats till den sista avdelningen. KlädesNr 159.

Nummer 159 motsvarar rubrik 220. De i nämnda rubrik förekommande ' orden »av läder eller skinn» samt »även försedda med foder av spånadsämnen» hava emellertid uteslutits i förslaget, enär några sådana förtydliganden angående rubrikens omfattning i berörda punkter icke synas vara erforderliga. Anmärkningen under rubrik 220 har ej heller medtagits i förslaget, då den endast innehåller en anvisning, som lämpligen synes böra införas i varuförteckningen. Å andra sidan har under nummer 159, med tull av 1 kr 50 öre för kg, upptagits en vara, som icke finnes nämnd i den nuvarande taxan, nämligen grövre arbetshandskar. En sådan artikel kan uppenbarligen icke bära en tull av 6 kr för kg, som utgår för handskar, ej särskilt nämnda, enligt rubrik 214, och har ej heller enligt nu gällande praxis ansetts böra rubriceras såsom handskar. De närmare bestämmelser, vilka kunna vara erfor-

265 derliga för att erhålla en bestämd gräns mellan de olika slagen av handskar, synas böra inflyta i varuförteckningen. Dock torde här böra framhållas att med grövre arbetshandskar icke avsetts körhandskar och liknande slag, vilka kunna vara av hög kvalitet. Såsom ovan anförts hava grövre arbetshandskar upptagits under nummer Handskar, ej 159. I fråga om handskar har i övrigt icke vidtagits annan ändring än att N r 160 nettoförtullning stadgats i förslaget. Bestämmelsen om medräknandet i vik ' ten av visst emballage har för denna artikel ingen nämnvärd praktisk betydelse. Detta nummer motsvarar rubrik 215, men rubriken har i förslaget erhål- För tekniskt lit en ändrad avfattning, som torde medgiva en smidigare tillämpning av brukrt^fda bestämmelsen ifråga än den nuvarande formuleringen. N r 161 Rubrik 215 upptager, jämte driv- och transportremmar, snören samt slangar av läder och motsvarande artiklar av tarmar. Några dylika av tarmar framställda varor lära emellertid numera icke vara föremål för import och de hava därför uteslutits i förslaget. Nummer 162 innefattar samma varuslag som rubrik 221 i gällande taxa. Andra arbeDen enda ändring, som här vidtagits, består däri, att rubriken utvidgats ^ ^ ^ till att omfatta alla sadelmakararbeten och rakstriglar, oavsett materialets skinn etc. beskaffenhet. Härigenom skulle man vinna en fullt enhetlig tullbehandling Nr 162. av nämnda artiklar. För närvarande upptager rubrik 221 sadelmakararbeten av läder, skinn och spånadsvaror samt rakstriglar av läder och skinn. Såväl sadelmakararbeten som rakstriglar pläga emellertid vara tillverkade av något av nyssnämnda material, varför ändringen icke skulle bliva av nämnvärd betydelse ur beskattningssynpunkt. För övrigt hänföras rakstriglar redan nu med stöd av praxis till rubrik 221, även då de till huvudsaklig del bestå av spånadsvara. Under överrubriken »arbeten av pälsverk» upptager förslaget de pälsvaror, Arbeten av som för närvarande falla under rubrikerna 226 a—229 b. Den nuvarande PälsverkNr 163—172. gruppindelningen har bibehållits oförändrad, men klassificeringen inom de olika grupperna har ändrats i överensstämmelse med vad som skett i fråga om pälsverk, oberedda och beredda, lösa. De skäl, som föranlett dessa ändringar, hava närmare utvecklats i motiveringen under nummer 137—143. Efter uttrycket »konstgjorda svansar» i rubrik 226 b hava i förslaget infogats orden »även i längder». Till import förekomma nämligen pälsvaror i längder, vanligen benämnda bräm, som förfärdigats på samma sätt som konstgjorda svansar, d. v. s. genom hopvridning av smala pälsverksremsor omkring ett snöre. Dylika bräm drabbas nu i vissa fall av högre tull än svansarna, vilket ju måste anses mindre lämpligt. Vidare har efter orden »fullfärdiga persedlar» i överrubriken till rubri-

266 kerna 228 a—229 b inskjutits uttrycket »ej särskilt nämnda» med hänsyn till att skodon av pälsverk äro specificerade i taxan (nr 154). Beredda, hopsydda skinn samt delvis bearbetade persedlar av pälsverk pläga vanligen inkomma förpackade endast i ytteremballage. I betraktande härav har i förslaget stadgats att tullen vid nummer 163—165 skall beräknas å nettovikten. Arbeten av Detta nummer omfattar samma arbeten av tagel och människohår, som nu tagel, ej s.«., f a [] a u i m e r rubrik 409. övriga arbeten av nämnda material hava i förege. ^T nr.0 slaget upptagits under nummer 327—328. Nr 173.

Borstbindar- För borstbindararbeten upptager förslaget endast tre nummer, motsvarande arbeten. r u brikerna 283, 284 och 286. Beträffande dylika arbeten med infattning Nr 174—176. e ^ e r m o n t e r i n g av guld eller silver, vilka arbeten nu falla under rubrik 285, skulle enligt de i 2 § mom. d) i förslaget till tulltaxeförordning intagna allmänna bestämmelserna de delar, som utgöras av guld eller silver, tullbehandlas såsom arbeten av nämnda metaller och varorna i övrigt såsom borstbindararbete. Under sådana förhållanden bör givetvis nuvarande rubrik 285 utgå. De ändringar, som i övrigt vidtagits i bestämmelserna för tullbehandlingen av borstbindararbeten, avse huvudsakligen rubrik 284. Denna rubrik upptager nu bl. a. borstbindararbeten av andra ämnen än fiber, gräs etc. med infattning eller montering av opolerat eller målat trä. Härmed avses emellertid icke arbeten med infattning eller montering av exempelvis både fernissat och målat trä, vilka alltså skola hänföras till rubrik 286. För att taxans bestämmelser icke skola kunna giva anledning till missförstånd eller tveksamhet i denna punkt, har ordet »endast» infogats i förslaget före »målat trä». Vidare hava i nummer 175 upptagits moppar och bonborstar samt för tekniskt bruk avsedda borstar, andra än sådana som äro tillverkade av fiber, gräs eller dylikt i nummer 174 nämnt material. Dessa artiklar hänföras nu allt efter sin beskaffenhet till någon av rubrikerna 284, 286 och 542, med tull av 50 öre respektive 1 kr. 20 öre och 35 öre för kg. Med tillämpning av gällande bestämmelser kan det även ifrågakomma, att varorna måste uppdelas och de olika delarna tullbehandlas var för sig. Ur tullteknisk synpunkt framstår det därför såsom synnerligen önskvärt, att ifrågavarande artiklar bleve särskilt nämnda i taxan och belagda med en enhetlig tull. Nummer 175 synes utgöra en lämplig rubrik för desamma, då infattningen vanligen plägar bestå huvudsakligen av järn, och tullsatsen 50 öre för kg torde även få anses vara skälig med hänsyn till varornas beskaffenhet i övrigt. Arbeten av Arbeten av pärlemor samt av skal av musslor och snäckor (rubr. 291— ben etc. 2 93) hava i förslaget sammanförts med arbeten av ben, horn eller sköldNr 177—179. p a ^ (rubr. 288—290). Genom den vidtagna ändringen komme visserligen

de arbeten av pärlemor samt av skal av musslor och snäckor, som nu falla under rubrikerna 292—293 och draga en tull av 1 kr. respektive 50 öre, att bliva belagda med en enhetlig tull av 80 öre för kg enligt nummer 179, men en dylik ändring torde ur beskattningssynpunkt icke kunna möta några betänkligheter, då hela importen av ifrågavarande artiklar uppgår till omkring 500 kg per år. Piskskaftämnen samt arbeten av fjäderspolar, som nu äro nämnda i rubrikerna 288 och 290, hava uteslutits i förslaget, då importen av dessa varor är ytterst obetydlig. III.

Trävaror och växtämnen m. m. samt arbeten därav.

Denna avdelning motsvarar den väsentliga delen av avdelning VI i gällande tulltaxa. Ur sistnämnda avdelning hava utbrutits borstbindararbeten, ävensom ben, horn, pärlemor och koraller samt arbeten därav, vilka varuslag överflyttats till avdelning II i förslaget. Vidare hava käppar, oäkta pärlor samt formbara konstgjorda ämnen överförts till avdelning XI. Slutligen hava helt och hållet uteslutits rubrikerna 246—247 för träsnittstockar, en artikel som numera endast sällan förekommer till import, varför ändringen ej har någon betydelse ur beskattningssynpunkt. De oskurna träsnittstockarna, som för närvarande äro tullfria, skulle komma att tullbehandlas såsom andra bearbetade trävaror, ej särskilt nämnda, och sålunda i regel draga en tull av 30 öre för kg. Skurna träsnittstockar, som nu äro åsätta en tull av 15 procent av värdet, bleve i de flesta fall tullfria, alldenstund de merendels få anses hava karaktären av konstnärsarbeten. Under detta nummer äro sammanförda nuvarande rubrikerna 230, 234 och 236. Ur förstnämnda rubrik hava ansetts kunna uteslutas fällda, icke avkvistade träd, enär dessa ingå under den i förslaget använda kollektiva beteckningen »trävaror, oarbetade eller endast bilade eller sågade». Härunder falla även de i rubrik 234 nämnda trävarorna med undantag av master etc, vilka kunna hava undergått annan bearbetning än bilning eller sågning och därför blivit särskilt nämnda. Av de i rubrik 236 upptagna trävarorna hava uteslutits bandstakar, vilka såsom utgörande det oarbetade utgångsmaterialet för framställning av tunnband ändock komma att hänföras hit. I enlighet med hemställan från en representant för den inhemska paraplytillverkningen hava i stället här upptagits paraplyskaftämnen, vilken artikel för närvarande tullbehandlas såsom snickararbeten men som med hänsyn till graden av bearbetning kan jämställas med de i rubriken upptagna böjda käppämnena. Vidare hava i detta tulltaxenummer införts ämnen till valsar för spinnerimaskiner. Ämnena ifråga bestå av på omkretsen grovt rundade träskivor, avkapade från en stock och försedda med borrhål i mitten. De hänföras för närvarande till rubrik 245, med tull av 20 öre

268 för kg, vilken tull icke står i rimlig proportion till det å varan nedlagda arbetet. Under rubrik 234 finnes nu intagen en anmärkning, enligt vilken genomfärgning av de i rubriken nämnda trävarorna icke skall anses såsom bearbetning. Emellertid synes denna bestämmelse kunna överflyttas till varuförteckningen, varför anmärkningen uteslutits i förslaget. Ved, bark etc. Detta nummer, som upptager vissa till trävaror i egentlig mening icke hänNr 181. förliga vegetabiliska råämnen, halvfabrikat och avfallsprodukter, omfatta i första hand de nuvarande rubrikerna 231—233 samt 265, 269 och 274. Vidare hava hit överflyttats vegetabiliska garvningsämnen samt färgträ och andra till färgning användbara växter och växtdelar, ej särskilt nämnda, vilka varuslag för närvarande äro upptagna under den kemiska gruppen. Lådämnen etc. Det i nuvarande rubrik 235 intagna tillägget »avsedda till cigarr- eller Nr 182. parfymlådor» har ansetts kunna utgå, enär lådämnen av den tjocklek, som här avses, endast undantagsvis torde finna användning för andra slag av lådor och även i sådant fall synes böra draga den vid ifrågavarande rubrik fastställda tullen. Likaså hava uteslutits orden »även med inpressade eller inbrända ornament», alldenstund en dylik form av bearbetning icke kan anses förtaga varan dess karaktär av lådämne och sålunda ej heller göra densamma hänförlig till annat tulltaxenummer. I rubrik 237 har icke vidtagits annan ändring än att benämningen »limbräder» i enlighet med modern terminologi ersatts med »kryssfaner o. dyl.» samt orden »av annat träslag än furu eller gran» tillagts. Då vanliga snickararbeten av nämnda träslag äro belagda med en tull av endast 5 öre för kg, synes högre tull ej böra utgå för därav framställt kryssfaner, som numera förekommer i marknaden och vilken artikel är föremål för massproduktion.

Fanerskivor etc. Nr 183.

Tunnbindar-

Detta nummer innefattar dels rubriken 238, dels rubrikerna 239 och 240. De båda sistnämnda rubrikerna hava ansetts kunna sammanslås under en gemensam tullsats av 2 öre för kg. För till rubrik 240 hänförliga tunnbindararbeten — huvudsakligen sådana av ek — innebär detta en sänkning av tullen med 2 öre för kg. Då under åren 1924 och 1925 importerats endast 25 421 respektive 24 785 kg dylika tunnbindararbeten, är denna sänkning u r statsfinansiell synpunkt av mycket ringa betydelse. Ur tullskyddssynpunkt torde den icke spela någon roll på grund av den starka ställning, som den inhemska industrien på området synes intaga gent emot den utländska konkurrensen. Mot anförda importsiffror kunna nämligen ställas exportsiffrorna 4 371 960 respektive 5 115 548 kg. I nuvarande rubrik 238 ingå även huggblock, en artikel som användes för styckning och hackning av kött. Fotställningar till dylika huggblock hava icke ansetts kunna hänföras till denna rubrik utan tullbehandlats

269 såsom snickararbeten med tull av 30 öre för kg, vilken tull synes vara oskäligt hög i förhållande till varans värde. Med anledning härav hava fotställningarna ifråga nu upptagits tillsammans med huggblocken. Detta nummer motsvarar fullständigt nuvarande rubrik 243 med undantag Skövlar etc. av att det även upptager skaft till korpar, vilka skaft enligt praxis hän- Nr 185. förts till denna rubrik. I detta nummer ingå nuvarande rubrikerna 242 och 244. Remskivor etc. Under hänvisning till att jämlikt § 1 c) tulltaxeunderrättelserna sammanNr 186. satta varor äro underkastade förtullning såsom sådana, även om de införas i söndertaget skick, har av en tullförvaltning framhållits att tvekan ofta uppstått, huruvida lösa handtag och skaft, tillhörande samtidigt inkommande redskap eller verktyg, skola tullbehandlas tillsammans med dessa. Med anledning härav må framhållas att, då i många fall antalet inkommande skaft och verktyg icke överensstämmer, det är praktiskt taget omöjligt att avgöra» huruvida och i vilken omfattning skaften äro avsedda för samtidigt därmed inkommande verktyg. Ovanberörda bestämmelser synas därför icke böra tillämpas i det fall, att sammansättningsdelarna äro särskilt nämnda i taxan. Följaktligen böra lösa handtag och skaft, hänförliga till rubrikerna 243 och 244, alltid tullbehandlas särskilt för sig. Under detta nummer äro sammanförda nuvarande rubrikerna 241 och 245. Spindlar etc. Ur sistnämnda rubrik hava emellertid utbrutits bordskivor och huvar samt Nr 187. andra delar av trä till sy-, stick- och nåtlingsmaskiner. De för sy- och nåtlingsmaskiner avsedda delarna hava ansetts böra upptagas i samband med maskinerna ifråga och för ändamålet överflyttats till maskingruppen. Då stickmaskiner enligt förslaget icke skulle upptagas särskilt utan tullbehandlas såsom andra, ej särkilt nämnda maskiner, har det ansetts lämpligt, att ej heller delar av trä till dylika maskiner specificerades. Ifrågavarande delar skulle följaktligen komma att tullbehandlas såsom maskindelar, ej särskilt nämnda, med tull av 10 procent av värdet, vilket icke torde komma att medföra någon nämnvärd förändring ur tullbeskattningssynpunkt. De återstående artiklarna i rubrik 245 utgöras av för textilindustrien avsedda, ej särskilt nämnda maskindelar eller redskap samt ämnen därtill av trä. Det har ifrågasatts, huruvida icke dessa artiklar borde överflyttas till maskingruppen. Då de emellertid icke äro i egentlig mening produkter av maskinindustrien, hava de ansetts böra bibehållas under avdelningen för trävaror. Dessa nummer motsvara rubrikerna 250—262 i gällande tulltaxa. Andra bearbeRubrik 250 upptager askar av aspspån, utan betsning etc. P å grund av tad^rava^or, den ringa införseln av dylika askar — åren 1924 och 1925 importerades N r 1 8 8 _ 1 9 L

respektive 391 och 59 kg — har rubriken ansetts kunna utgå, varigenom artiklarna skulle komma att tullbehandlas såsom andra bearbetade trävaror, ej särskilt nämnda, med tull av 30 öre för kg. För i rubrik 251 upptagna svarvade, rund- eller ovalfrästa eller med snideri försedda arbeten, vägande per stycke netto högst 2 kg, är fastställd en tull av 1 kr. för kg. Det har från flera håll anmärkts att, i fråga om de svarvade eller frästa arbetena, denna tullsats vore alldeles för hög i förhållande till det å varorna nedlagda arbetet. Svarvning vore i och för sig en ganska enkel form av träbearbetning, som stode långt efter de finare slagen av annat snickararbete. Detsamma gällde rund- och ovalfräsning, vilken bearbetning i många fall vore av så enkel beskaffenhet, att den icke borde tullbeläggas hårdare än till exempel maskinhyvling. Vidare har framhållits att det mötte stora svårigheter att skilja rund- och ovalfrästa föremål från andra frästa arbeten, ett särskiljande som för övrigt icke vore motiverat av olika framställningskostnader. Slutligen har påpekats den oegentligheten att, medan övriga slag av snickararbeten i regel äro tullbeskattade allt efter den ytbehandling de undergått, intet avseende fästes vid ytbehandlingen av svarvade samt rund- eller ovalfrästa arbeten. På grund härav droge exempelvis ett svarvararbete med fullständigt rå yta samma höga tull som ett polerat sådant arbete. Det kan icke bestridas, att de sålunda framförda anmärkningarna rörande de nuvarande tullbestämmelserna för ifrågavarande arbeten i allt väsentligt äro berättigade. Dessa bestämmelser drabba otvivelaktigt mycket ojämnt och leda icke sällan till ur tullbeskattningssynpunkt orimliga konsekvenser. Då därtill kommer att tillämpningen av bestämmelserna tulltekniskt sett erbjuder stora svårigheter, hava vi funnit oss böra föreslå den anordningen, att i rubrik 251 upptagna svarvade samt rund- eller ovalfrästa arbeten tullbehandlas såsom andra bearbetade trävaror, ej särskilt nämnda. Någon anledning att bibehålla särskilt nummer för den i samma rubrik upptagna, jämförelsevis obetydliga artikeln snidade arbeten förefinnes icke. Rubriken skulle alltså enligt förslaget i sin helhet komma att utgå. Genom den sålunda föreslagna anordningen skulle tullen å ifrågavarande arbeten komma att sänkas från 1 kr. till högst 60, lägst 5 öre för kg. Sistnämnda tullsats gäller för arbeten av furu och gran, vilka icke undergått någon ytbehandling. Vad ovan anförts angående den i vissa fall oskäliga beskattning, som drabbar åtskilliga enklare arbeten, vilka framställts exempelvis i käppsvarv eller genom någon annan dylik svarvnings- eller fräsningsprocedur, gäller i särskild grad ovannämnda arbeten av furu eller gran. Införseln av till rubrik 251 hänförliga arbeten uppgick år 1925 till 39 191 kg, medan utförseln utgjorde 2 687 376 kg. Rubrik 252 upptager s. k. wienermöbler, med tull av 50 öre för kg. Då införseln av dylika möbler under åren 1924 och 1925 utgjorde endast respektive 696 och 2 662 kg, synes rubriken kunna utgå. Möblerna skulle då

271 komma att tullbehandlas såsom andra bearbetade trävaror, ej särskilt nämnda, och som de enligt uppgift vanligen äro polerade, komme tullen följaktligen att i regel utgå med 60 öre för kg. Beträffande rubrikgruppen för snickararbeten och andra bearbetade trävaror, ej särskilt nämnda, etc, rubrikerna 253—262, har anmärkts att densamma lede brist på överskådlighet och i det hela taget vore onödigt komplicerad. I syfte att ernå en klarare och mera koncentrerad uppställning av denna rubrikgrupp har föreslagits en ändrad indelningsgrund för densamma, varigenom antalet rubriker kunnat avsevärt reduceras. Förslaget innebär i övrigt icke någon annan ändring än att rubrikerna 255 och 261 samt i rubrik 262 upptagna lister och ramar av utländskt träslag helt och hållet uteslutits. Detta har sin grund däri, att fotografi- och tavelramar föreslagits överflyttade till den sista avdelningen i tulltaxeförslaget (avd. XI). Såsom förut nämnts hava artiklarna ifråga upptagits med en tull av 50 öre för kg eller samma tull som gäller vid rubrikerna 255 och 261. Angående konsekvenserna härav tillåta vi oss hänvisa till vad som anföres vid nummer 1092. Bestämmelsen i' den efter rubrik 262 intagna anmärkningen synes kunna överflyttas till varuförteckningen. Flera tullförvaltningar hava föreslagit vidtagande av sådan ändring i rubrikerna 259 och 261—262, att fernissade arbeten, som nu tullbehandlas på samma sätt som målade, bleve jämställda med polerade, bonade och lackerade arbeten. Såsom skäl härför har anförts att det ofta mötte svårigheter att skilja fernissning från annan ytbehandling. I detta sammanhang har även framhållits, att beträffande arbeten av annat material än trä, såsom arbeten av papper och metall, icke gjordes någon åtskillnad i taxan mellan fernissning och lackering. Det är obestridligt, att stora svårigheter i nu berörda avseende gjort sig gällande. Mången gång har det till och med för fackmän visat sig omöjligt att med bestämdhet avgöra, vilket slag av ytbehandling som kunde anses föreligga. Ur tullteknisk synpunkt vore det därför önskvärt, om fernissning kunde likställas med polering, boning och lackering. Efter att hava tagit denna fråga under noggrant övervägande hava vi emellertid kommit till den uppfattningen, att en sådan förändring — även om den inskränktes till föremål av viss maximivikt — skulle komma att medföra så vittgående konsekvenser i tullbeskattningsavseende, att densamma bör vidtagas först i samband med en allmännare revision av tulltaxan. Det må påpekas, att bland de fernissade snickararbetena förekomma åtskilliga tyngre och jämförelsevis enkla artiklar, såsom brandstegar, hyvelbänkar, transportvagnar o. dyl., för vilka det icke kan anses skäligt att tillämpa den för polerade, bonade och lackerade arbeten fastställda tullen. Jämlikt bestämmelserna i rubrikerna 263—264 skola möbler, försedda med Möbler, förstoppning, tullbehandlas enligt vad för snickararbeten är stadgat med vissa ** "Xo. Nr 192—193.

procents förhöjning av tullen. Avgörande för tullbehandlingen blir alltså arten av träslaget samt ytbehandlingen, och detta oavsett huru stor del av träet som är synligt. Det har från flera håll påpekats, att härigenom kunna uppstå ojämnheter i tullbeskattningsavseende. Såsom exempel härå har anförts att en stoppad skinnmöbel, å vilken träarbetet utgöres av omålad furu, enligt gällande bestämmelser drager en tull av endast 7 öre för kg, under det att en likaledes stoppad och överklädd men i och för sig avsevärt enklare och mindre dyrbar möbel, bestående av annat träslag än furu eller gran och försedd med annan ytbehandling än målning eller fernissning, blir belagd med en tull av 84 öre för kg. Till åstadkommande av en jämnare tullbeskattning har därför av några tullförvaltningar föreslagits, att stoppade möbler skola åsättas fasta tullsatser. Utan tvivel kunna de nuvarande bestämmelserna på området leda till mindre önskvärda konsekvenser i beskattningsavseende. Emellertid torde det möta stora svårigheter att i fråga om berörda artiklar finna en form för tullbeskattningen, som under alla förhållanden utesluter de påtalade ojämnheterna. Detta syfte lärer knappast kunna uppnås genom en anordning med fasta tullsatser, ty en sådan förutsätter, att man i det hela taget skulle bortse från det i möblerna ingående träslaget och dess ytbehandling, vilka faktorer dock i de flesta fall torde ur kostnadssynpunkt vara av avgörande betydelse. Det låter visserligen tänka sig, att fasta tullsatser skulle kunna tillämpas beträffande möbler, som till huvudsaklig del vore överklädda och i vilka den synliga delen av träet icke spelade någon större roll för varans utseende och beskaffenhet i övrigt. Emellertid torde det möta svårigheter att för detta ändamål uppdraga någon lämplig gräns. För övrigt skulle även beträffande dylika möbler fixa tullsatser komma att drabba ojämnt och orättvist, då man tager i betraktande, att för dessa möbler själva överklädnaden är avgörande för värdet och att beskaffenheten av denna kan variera högst väsentligt. Det torde vara nu berörda omständigheter, som givit anledning till att i flera utländska tulltaxor, i vilka vikttullsystemet eljest är tämligen konsekvent genomfört, värdetullar fastställts för stoppade och överklädda möbler. Möjligt är att en sådan anordning skulle kunna visa sig lämpad även för den svenska tulltaxan. Emellertid hava vi med hänsyn till begränsningen av vårt uppdrag icke ansett oss böra närmare ingå vare sig på frågan rörande en övergång till värdetull för berörda artiklar eller på ovan berörda förslag rörande fasta vikttullar för desamma. I vilken riktning förändringen än göres, måste den nämligen medföra ganska avsevärda rubbningar i tullskyddet, varför den lämpligen torde böra anstå till en kommande, mera allmän revision av tulltaxan. I rubrikerna 263—264, som i förslaget motsvaras av nummer 192—193, hava därför endast vidtagits några smärre formella ändringar, huvudsakligen betingade av de föreslagna ändringarna i rubrikgruppen för andra bearbetade trävaror, ej särskilt nämnda.

273. Dessa nummer motsvara rubrikerna 266—268. I överensstämmelse med Arbeten av en i tulltaxeförslaget allmänt tillämpad princip hava de i nämnda rubriker korkavfaii. förekommande tilläggen rörande förening med eller inblandning av vissa Nr 194—196. andra ämnen uteslutits. I övrigt har icke vidtagits någon annan ändring än att den i rubrik 268 upptagna artikeln skosulor överflyttats till avdelning X I i förslaget, där den med nu gällande tullsats upptagits under överrubriken »inläggssulor för skodon». I gällande tulltaxa äro vegetabiliska rör uppdelade på två rubriker. Den ™£s™9e*^ första av dessa — rubrik 269 — upptager rör utan bearbetning, ävensom ierade etc. kluven och skalad eller hyvlad rotting samt röravfall. Såsom förut nämnts Nr 197. hava dessa varor i förslaget sammanförts med vissa andra, i nummer 181 upptagna vegetabiliska råämnen, halvfabrikat och avfallsprodukter. Den andra rubriken — nr 270 — omfattar dels polerade, lackerade, svarvade eller på likartat sätt bearbetade rör, dels hyvlade rör, ej till rubrik 269 hänförliga, d. v. s. andra än rotting. Vid rubrik 269 gäller tullfrihet och vid rubrik 270 en tull av 25 öre för kg. Då något bärande skäl icke torde förefinnas för denna åtskillnad i tullen å olika slag av hyvlade rör, vilka samtliga kunna hava användning såsom halvfabrikat, hava vi uteslutit ur rubrik 270 de därstädes upptagna hyvlade rören, som alltså skulle komma att falla under nummer 181 i förslaget och bliva fria från tull. Något inhemskt produktionsintresse lär icke beröras härav annat än i gynnsam riktning. Dessa nummer motsvara rubrikerna 92, 273 och 275—282. Ur rubrikerna Arbeten, ej 211 och 278 hava dock utbrutits de där upptagna mattorna av kokostågor, s ' ^ J / ™ ^ vilka överflyttats till spånadsgruppen, under vilken de synas lämpligen böra N r 1 9 8 _ 2 0 3 hava sin plats (se rubrikgruppen »mattor, ej särskilt nämnda» under avdelning V C). I nummer 198 hava upptagits rep samt till varuemballage avsedda mattor av säv, vilka för närvarande sakna lämplig rubrik och som torde böra jämställas med motsvarande artiklar av bast och halm. Å andra sidan har uteslutits den i rubrik 281 nämnda artikeln målskjutningstavlor av halm. Detta innebär icke någon ändring i sak, enär artikeln måste anses falla under de i samma rubrik upptagna »andra grövre artiklar av halm.» De sakliga ändringar, som vidtagits i ovan berörda rubriker, inskränka sig till följande. Sedan ur rubrik 277, med en tullsats av 7 öre för kg, utbrutits mattor av kokostågor, återstår i denna rubrik endast fot- och vagnsmattor av gräs, strå och dylika ämnen. Införseln av dessa mattor, vilken å r 1924 uppgick till 6 402 kg, hade år 1925 nedgått till 3 511 kg. Även för framtiden torde vara att räkna med en nedgång i införseln, enär dessa mattor synas alltmera undanträngas av kokosmattorna. Under sådana förhållanden hava vi icke ansett det nödvändigt att bibehålla en särskild rubrik: 18 — 4372

för fot- och vagnsmattor, utan hava dessa sammanförts med den stora artikeln reveteringsmattor, som i förslaget upptagits under nummer 199, med tullsats av 5 öre för kg. I en underdånig framställning, som av chefen för finansdepartementet blivit till oss överlämnad för att tagas i övervägande vid fullgörandet av vårt uppdrag, liksom även i en direkt till oss ingiven skrivelse har gjorts hemställan om lägre tull för korgar av skalad vide, pil o. dyl., avsedda att användas såsom skydd för emballageflaskor, vilka korgar för närvarande falla under rubrik 279, med tull av 1 kr. för kg. I avgivet utlåtande över den underdåniga framställningen har generaltullstyrelsen, under framhållande att en tull av 1 kr. för kg motsvarade ungefär inköpspriset, tillstyrkt en nedsättning av tullen. Ifrågavarande korgar av skalade kvistar hava under nummer 202 i förslaget sammanförts med där upptagna korgmakararbeten av oskalade kvistar och grövre spån. I avgivet utlåtande med anledning av anförda besvär över tullbehandlingen av glasdamejeanner, helt omslutna av korgflätning utav skalade pilkvistar, har en sakkunnig förklarat sig anse, att frågan, huruvida ett korgmakararbete vore av grövre eller finare art, i främsta rummet berodde på flätningens teknik och sålunda icke kunde bedömas enbart med hänsyn till den omständigheten, huruvida kvistmaterialet vore skalat eller ej. Visserligen lär denna fråga, enligt vad som blivit upplyst, förlorat i aktualitet därigenom, att man övergått till användning av korgar av träribbor i stället för av vide. Då emellertid flätningen av videkorgarna är av enklaste beskaffenhet, hava vi ansett det lämpligt, att korgarna i tullbeskattningsavseende jämställdes med de i nummer 202 intagna grövre korgmakararbetena. Det må framhållas, att den i anmärkningen till rubrik 696 förekommande bestämmelsen, enligt vilken vid tullbehandlingen av vissa glasflaskor avseende ej skall fästas vid om varan är försedd med grövre korgflätning, efter genomförandet av den sålunda föreslagna ändringen självfallet bör tillämpas jämväl i fråga om flaskor i ovannämnda skyddskorgar.

IV.

Papper och arbeten därav samt tryckalster m. m.

Den fjärde avdelningen i förslaget, som motsvarar avdelning VII i den nuvarande taxan, har uppdelats i tre underavdelningar, vilka omfatta, den första (A) pappersmassa, papp och papper, den andra (B) arbeten därav samt den tredje (C) tryckalster m. m. Till en början må framhållas att en betydande reducering av antalet rubriker för nu ifrågavarande artiklar vidtagits i syfte att uppnå större koncentration och överskådlighet i denna avdelning. Av skäl som i den allmänna motiveringen anförts hava vidare askar, etuier och andra i rubrik 333 angivna artiklar ävensom målningar, vilka nu falla under avdelning

275 VII, i förslaget överförts till sista avdelningen. Slutligen har bestämmelsen i rubrik 331 angående tullfrihet för anatomiska modeller för undervisningsändamål ansetts lämpligen kunna inrymmas i tulltaxeförordningens § 4 mom. u) — i förslaget 5 § mom. t) — som innehåller motsvarande stadgande beträffande naturalier m. m. A. Pappersmassa, papp och papper. Då nummer 204, som motsvarar rubrikerna 303 och 339 i gällande taxa, Pappersår avsett att omfatta alla slag av pappersmassa, hava de olika kvaliteterna ""****'/ icke blivit särskilt specificerade. Det må emellertid framhållas, att vid en inarbetning av den statistiska varuförteckningen i tulltaxan de viktigare slagen av pappersmassa ändock torde komma att bliva omnämnda. Överförandet av pappersavfall och makulerade tryckalster till detta nummer från rubrik 339 står i överensstämmelse med den allmänt tillämpade principen att upptaga råvaror och motsvarande avfallsprodukter i samma nummer. Ett av en tullförvaltning framfört önskemål att rubrik 303 måtte uppdelas för undvikande av den oformlighet i tullbeskattningen, som med nuvarande rubricering kunnat inträffa, nämligen att med pressade mönster försett cellulosastoff blivit belagt med en tull av 75 öre för kg, har tillgodosetts på det sättet, att nämnda artikel, s. k. cellulosavadd, likställts med papper och upptagits i överrubriken till nummer 211—213, en anordning som förordats av på området sakkunnig. Härigenom bleve varan belagd, om den är pressad, med en tull av 18 öre och eljest med en tull av 10 öre för kg, vilket torde få anses skäligt. I sistnämnda fall har varan hittills tullbehandlats såsom pappersmassa och sålunda åtnjutit tullfrihet. I nu gällande tulltaxa är annan papp än kemiskt beredd fiberpapp förUppdelad på tre rubriker (nr 304—306), omfattande den första sådana slag av Nr 205-2papp, som ej vidare förarbetats, och de två sista sådana, som undergått någon fabrikationsprocess utöver den vanliga på pappmaskinen. De vid tiden för taxans tillkomst kända pappslagen hava angivits i någon av rubrikerna. Erfarenheten har emellertid givit vid handen, att tveksamhet vid tullbehandlingen kunnat uppstå i sådana fall, då varan undergått olika, i skilda rubriker angiven behandling. Det har därför synts lämpligt att här, såsom inom flera andra avdelningar i tulltaxan redan skett, sedan vissa varuslag särskilt angivits, sammanföra de övriga i ett nummer under beteckningen »andra slag». Nummer 206 upptager bl. a. papp, överdragen med papper. Den omständigheten att överdragningen med papper skett i själva tillverkningsproceduren — såsom fallet är beträffande s. k. duplex- och triplexpapp — bör givetvis icke föranleda tillämpning av annat tulltaxenummer. Vulkanfiber och annan kemiskt beredd fiberpapp i plattor eller skivor (ark) åter-

276 finnas nu i rubrik 315. Även detta slag av papp har synts lämpligen böra sammanföras med övriga pappsorter. Den till nyssnämnda rubrik 315 fogade anmärkningen angående tullbehandlingen av vulkanfiber i rör eller stänger har ansetts saklöst kunna utgå, enär ifrågavarande arbeten även utan särskilt stadgande böra tullbehandlas såsom arbeten, ej särskilt nämnda, av papp etc. Vid tillämpning av nu gällande föreskrifter å ifrågavarande område har, på grund av de i anmärkning 2 till rubriken för papp och papper intagna bestämmelserna angående kartongpapp, åtskillnad vid tullbehandlingen ansetts böra göras mellan sådan presspapp, som till sina egenskaper fyller betingelserna för kartongpapp, d. v. s. består a v genom bindemedel förenade lameller, och vanlig presspapp. Det synes emellertid vara tvivel underkastat, huruvida det verkligen varit lagstiftarens mening, att någon skillnad i tullhänseende skall göras mellan dessa olika slag av presspapp, vilket dels ur teknisk synpunkt icke lärer vara motiverat, dels förorsakat åtskilligt besvär vid tullbehandlingen. Uttrycket »alla slag», som på andra ställen uteslutits ur tulltaxan, har därför här bibehållits såsom ett förtydligande, att ovanberörda allmänna bestämmelser angående kartongpapp ej skola hava tillämpning å presspapp. I övrigt har den nuvarande rubriceringen i allt väsentligt bibehållits oförändrad. Beck har dock upptagits bland de för papp använda bestryknings- eller impregneringsmedlen, men detta tillägg innebär ej någon saklig ändring. Papper, gult Då det visat sig synnerligen svårt att avgöra, huruvida ett grått eller Drunt N 209° &rovt omslagspapper är naturfärgat eller färgat i massan har till vinnande av likformighet i tullbehandlingen sådan ändring av rubriken vidtagits, att undersökning i berörda avseende ej skulle behöva ifrågakomma. I övrigt är rubriken oförändrad. Med hänsyn till de olika bestryknings- och impregneringsmedel, som vanligen pläga förekomma i fråga om papp respektive papper, torde få anses förklarligt att ordalydelsen i förslagets nummer 205 och 209 ej är fullt överensstämmande. Skulle emellertid i fråga om grövre papper förekomma bestrykning med tjära eller tjärolja, böra givetvis dessa bestrykningsmedel i berörda avseende anses likställda med asfalt. Då de i överrubriken till nummer 309—311 i gällande tulltaxa angivna benämningarna å olika slag av papper ej bibehållits, har anmärkningen till rubriken 307 ändrats i överensstämmelse härmed. TidningsBeträffande denna rubrik har icke vidtagits annan ändring än att ordet papper. »endast» i förtydligande syfte inskjutits i anmärkningens början. Nr 210. Papper, färgat Ben exemplifiering av till ifrågavarande grupp hänförliga papperssorter, annorlundaän

„..

...

,.,,

ÄÄÄ

„ ,.

i massan, etc. s o m förekommer i overrubnken till rubrik 309 och följande, synes lämpligen Nr 211.

277 kunna anföras i varuförteckningen och har därför uteslutits i förslaget. Skälen för upptagandet av s. k. cellulosa vadd i överrubriken hava angivits i motiveringen till denna grupps första nummer. Nummer 211 i förslaget motsvarar rubrikerna 312 och 314 i gällande tulltaxa, med en enhetlig tullsats av 20 öre för kg. Den något ändrade formuleringen innebär ingen saklig ändring. Uppräkningen i rubrik 314 av olika ämnen, som pläga förekomma såsom impregnerings- eller bestrykningsmedel, torde lämpligen kunna få sin plats i varuförteckningen. Sedan papper, färgat annorlunda än i massan, sammanförts med bestruket papper, har färg icke behövt undantagas bland bestrykningsmedlen. Detta nummer motsvarar rubrikerna 310 och 313, vilka båda äro åsätta Papper, försett med en tull av 18 öre för kg. En bland de största svårigheterna vid tullbehand- vattenmärke, etc. lingen av papper har varit förenad med avgörandet, huruvida detsamma Nr 212. vore pressat eller ej. Understundom företer nämligen ett papper tydliga spår efter trådarna i viran eller efter våtfiltarna i pappersmaskinen, vilka märken kunna förläna papperet en viss effekt. Uppenbarligen har avsikten icke varit, att dylikt papper skulle beläggas med högre tull utan endast sådant, som undergått en särskild pressningsprocedur, såsom förhållandet är med s. k. läder- eller linneimitation. Då pressningen utförts i mönster, måste densamma givetvis även utgöra resultatet av en särskild bearbetningDen föreslagna formuleringen torde bättre än den nuvarande klargöra rubrikens innebörd i berörda avseende. I övrigt innebär rubriken den förändringen, att allt s. k. kräppapper skulle beläggas med en tull av 18 öre för kg. Hittills har detta papper, som användes omkring blomkrukor, till bordlöpare o. dyl., ofta såsom efterfärgat dragit en tull av 20 öre för kg. Därest det varit färgat i massan, har tullsatsen utgjort 10 öre för kg. De tulltekniska svårigheter, vilka särskilt i fråga om detta slags papper varit förenade med avgörandet, huruvida färgen tillkommit redan i massan eller först genom efterfärgning, nödvändiggöra en förenkling, och har därför allt slags kräppapper upptagits i en och samma rubrik. Med hänsyn till varans lätthet och beskaffenhet i övrigt lärer en tull av 18 öre för kg få anses skälig, vilket även bestyrkes därav, att importörerna, enligt vad från vissa tullförvaltningar uppgivits, hittills ofta erbjudit sig erlägga den högre tullen för att undgå en tidsödande undersökning. I anslutning till vad nedan anföres beträffande rubriken för slip- eller polerpapper — nummer 215 i förslaget — har denna rubrik ansetts böra undan<» o

,.„..

x..

Anmärk9 til

nin ar

nr 205—21

tagas trän tillämpning av bestämmelserna i anmärkningarna till rubrikerna för papp och papper utom vad beträffar emballagebestämmelserna i nuvarande anmärkning 6. Då understundom inträffar

att läskpapper genom sammanfogning med

Anm. i.

annat papper uppnår en vikt av mer än 350 gr per kvm och en dylik varas karaktär av papper är obestridlig, har viktgränsen mellan papp och papper ansetts icke böra gälla för läskpapper. I övrigt är anmärkningen lika med anmärkning 1 under rubrik 317. Anm. 2.

Första delen av anmärkningen motsvarar nuvarande anmärkning 5. I förslaget har dock tillfogats en bestämmelse därom, att kvalitets- eller firmabeteckning, som åstadkommits endast genom prägling, ej skall utöva inflytande på tullbehandlingen. På grund av gällande praxis bortses redan nu från kvalitetsbeteckning. Däremot har anbringandet av importörens namn ansetts böra föranleda att varan tullbehandlas såsom tryckalster, ett förfarande som på anförda besvär blivit av Kungl. Maj:t gillat. Särskilt å ritpapper brukar ofta förekomma importörens firmanamn såsom reklam, och det torde icke kunna anses skäligt att en sådan beteckning skall föranleda höjning av tullen från 10 till 75 öre för kg. Att märka är att en dylik färglös beteckning är föga framträdande och vanligen upptäckes först efter en närmare undersökning av varan. Det har också klagats över att papperet skadas under den efterforskning av dylika märken, som nu företages vid tullbehandlingen, varvid omslaget måste avlägsnas. Annorlunda ter sig varan, då det präglade trycket färgats, såsom å firmapapper eller annat dylikt merkantilt tryck.

Anm. 3.

I det ursprungliga förslaget till 1911 års tulltaxa reglerades icke tullbehandlingen av papper i rullar genom någon särskild bestämmelse. Sådant papper hade förut, åtminstone i de allra flesta fall, tullbehandlats utan avseende vid nedskärningen i remsor. Genom 1911 års handelstraktat med Tyska riket blev denna praxis enligt nuvarande anmärkning 3 fastslagen beträffande dels allt papper i rullar med en bredd överstigande 20 cm, dels för vidare yrkesmässig bearbetning eller förarbetning avsett papper i rullar av mindre bredd. Formuleringen av denna bestämmelse har föranlett den tolkningen, att papper i rullar av mindre bredd än 20 cm och vars användning för yrkesmässig bearbetning eller förarbetning ej kunnat styrkas, hänförts till pappersarbeten, en praxis som ur tullskyddssynpunkt är av icke oväsentlig betydelse. Med hänsyn till vårt uppdrags beskaffenhet hava vi icke ansett oss böra ingå i prövning, huruvida och i vad mån denna praxis, som man från den inhemska industriens sida önskat få ytterligare skärpt, är berättigad. Däremot har avseende fästs vid ett ur tullteknisk synpunkt framfört önskemål att erhålla större klarhet i vad som rätteligen bör anses såsom »yrkesmässig bearbetning eller förarbetning». I detta syfte har den tämligen begränsade exemplifieringen, som nu finnes anförd i taxan, uteslutits, varjämte nämnda uttryck ersatts med orden »yrkesmässig förbrukning». Härunder skulle då kunna inbegripas även sådant i rullar inkommande papper, som användes för hopklistring av pappkartonger m. m. vid emballering av varor och beträffande vilket tveksamhet i berörda avseende varit rådande.

279 De i nuvarande anmärkningarna 2 och 4 intagna bestämmelserna angående vad som skall förstås med kartongpapp och kartongpapper samt skillnaden mellan blanketter och papper ävensom anvisningarna för tullbehandlingen av korrespondens- och visitkort, inkommande i askar, hava ansetts närmast tillhöra varaförteckningen och därför uteslutits i förslaget. Vid tullbehandlingen av smärgelpapper och därmed likställda slag av SmärgeiP slip- eller polerpapper har fråga ofta uppstått, huruvida en nedskärning ^J^>' borde föranleda tillämpning av anmärkningarna till rubrikerna för papp och papper, varvid tullen skulle kunna komma att höjas från 7 till 50 eller i vissa fall 75 öre för kg. Visserligen hava berörda anmärkningar fått sin plats efter rubriken 317, som upptager nämnda slag av papper, men anmärkningarnas tillämpning å dylikt papper lärer väl näppeligen hava varit avsedd. Ett förtydligande i detta hänseende har emellertid ansetts lämpligt, för vilket ändamål nummer 215 införts efter anmärkningarna. Ävenledes har i detta nummer uttryckligen angivits, att utstansning eller annan tillformning (exempelvis kupning för anpassning å sliptrissor) ej skall inverka på tullbehandlingen.

B. Arbeten av pappersmassa, papp och papper. Den föreslagna formuleringen innebär ingen saklig förändring i nu gäl- Tapeter. Nr lande bestämmelser och tillämpad praxis. 216—217. Då olika uppfattningar gjort sig gällande beträffande innebörden av den i rubrik 318 — i förslaget nummer 216 — förekommande benämningen »bottentapeter», synes ett förtydligande av begreppet ifråga vara av behovet påkallat. I nu gällande tulltaxa avses med bottentapeter sådana tapeter, som blivit »å endera sidan bestrukna med grundfärg». Under hänvisning till det högre pris, vissa tapeter betingade, upptogos, bland andra, bottentapeter av 1906 års tulltaxekommitté med högre tullsats. Då det merpris, som kan betingas av högvärdiga, måhända i och för sig tullfria färger, givetvis icke kan motivera ett högre tullskydd, torde väl kommittén hava närmast avsett, att den högre tullsatsen skulle komma tillverkningen av sådana tapeter till godo, som undergått flera arbetsprocedurer och därför draga högre tillverkningskostnader. Bottentapeter, vilka, såsom namnet antyder, tillverkas på det sättet, att mönstertrycket utföres å en förut på papperet anbragt botten, måste givetvis ställa sig dyrbarare i framställningen än motsvarande naturelltapeter, vilka ofta endast en gång passera tryckmaskinen. Vid tiden för kommitténs verksamhet utfördes denna botten å en maskin, i vilken pappersbanan medelst borstar beströks med grundfärg. Med teknikens utveckling har detta sätt för grundfärgens anbringande allt mera kommit ur bruk, och man har i stället övergått till användningen av maskiner, i vilka färgen anbringas medelst valsar. På sistnämnda sätt anbragt botten kallas, till skillnad

380 från sådan som åstadkommits enligt ovan angivna metod, för patentbotten. Då avsikten, såsom redan framhållits, synes hava varit, att den högre tullsatsen skulle träffa den vara, som undergått flera arbetsprocedurer, och det i detta avseende synes likgiltigt, huruvida den ena eller andra arbetsmaskinen kommit till användning, lära även patentbottentapeter böra anses såsom bottentapeter i tulltaxans mening. Framhållas må emellertid att detta uttalande på intet sätt innebär något omdöme om tullskyddets lämpliga avvägning för de olika slagen av tapeter. ^cYZZtter * g a l l a n d e tulltaxa äro s. k. papeterier upptagna i rubrikgruppen för papper Nr 218-219 - D a e n väsentlig del av det arbete, som nedlagts å artiklarna ifråga, ligger i inredningen och utstyrseln av askar och dylika omslag, har denna vara ansetts böra överflyttas till avdelningen för arbeten av papper, där den tillsammans med kuverter upptagits med nu utgående tull. Bobiner etc. Under detta nummer hava upptagits de i rubrik 330 angivna artiklarna, Nr 220. av vilka de flesta äro avsedda för tekniskt bruk. Ifrågasättas kunde huruvida ej rubriken borde utvidgas att omfatta även andra tekniska artiklar av papp eller papper. Då emellertid detta spörsmål sammanhänger med tullskyddsfrågans avgörande, torde prövningen av detsamma böra anstå till en kommande tulltaxerevision. Med hålslagna jacquardkort hava likställts dylika kort utan hål, enär det synts oegentligt, att dessa skola draga högre tull än de hålslagna. Vykorts- och Enär vissa album lika väl kunna användas för vykort som för fotografier, fotografi- har en sammanslagning av rubrikerna 324 och 325 av tulltekniska skäl ' ansetts önskvärd. Det torde böra framhållas att, sedan de förr vanliga fotografialbumen allt mera försvunnit, de nu gångbara, för uppsättning av amatörfotografier avsedda albumen i tillverkningsavseende äro likställda med vykortsalbum, varför en likformig tullbeskattning även ur denna synpunkt synes berättigad. Importen är mycket obetydlig och uppgick åren 1924 och 1925 till 326 respektive 167 kg fotografialbum och 105 respektive 80 kg vykortsalbum. Då importsiffrorna för fotografialbum äro högre än för vykortsalbum, har det ansetts lämpligt att vid nummer 222 upptaga den för fotografialbum gällande tullsatsen. Notisböcker Då för närvarande delar till lösa bokpärmar i tullbehandlingsavseende äro N 223-224 l i k s t a n ( * a m e c * n e l a dylika pärmar, synas även delar till samlingspärmar ' böra likställas med den färdiga varan, under förutsättning att delarna bestå av papp, papper eller spånadsvara. Detta skulle innebära en tullteknisk fördel, och någon anledning att belägga dessa artiklar med olika tull lärer ej

281 heller föreligga. Lösa metalldelar torde däremot fortfarande böra draga tull såsom metallarbeten. Enär särskiljandet av kontorsböcker från andra böcker med inbundet papper vid tullbehandlingen visat sig synnerligen tidsödande och besvärligt, torde det icke vara lämpligt att längre upprätthålla den nu bestående skiljaktigheten i tullbeskattningsavseende mellan ifrågavarande artiklar. Vid sammanslagningen av vederbörande rubriker har den för andra böcker med inbundet papper gällande tullsatsen bibehållits, enär nämnda böcker utgöra den ojämförligt största artikeln. Enligt gällande praxis hava till spelkort hänförts endast sådana kort, som Spelkort etc. äro avsedda för de nu brukliga kortspelen, såsom bridge, kille etc, samt Nr 225. patienskort. Däremot hava kort, som icke kunna anses äga användning annat än till sådana sällskapsspel som »de löjliga familjerna» o. dyl., icke hänförts hit utan till leksaker. En sådan tolkning synes också stå i god överensstämmelse med innehållet i anmärkning 2 till rubrik 320 angående stämpelbeläggning av spelkort. Uttrycket »alla slag» synes emellertid kunna leda till en felaktig tolkning och har därför uteslutits. För att ernå en likformig tullbehandling av alla sällskapsspel hava dessa upptagits jämte leksaker i avdelning XI under nummer 1088. Beträffande smärre kort synes den vid tullbehandlingen hittills tillämpade praxis hava gått i mycket sträng riktning, i det att till spelkort hänförts kort av så små dimensioner, att utrymme knappast funnits för kortstämpelns anbringande. Kortens användbarhet åtminstone såsom patienskort synes böra utgöra förutsättning för varans hänförande till spelkort. Rubrikerna för ej särskilt nämnda arbeten av papp, papper eller pappers- Arbeten, ej massa — nr 335—338 i gällande taxa — hava i förslaget undergått en s. n., av papp etc. ganska genomgripande omredigering. Nr 226—228. Under överrubriken förgyllda arbeten äro i rubrik 335 upptagna pappkort till uppklistring av fotografier med en särskild, lägre tullsats. Då införseln av nämnda artikel är synnerligen obetydlig — år 1925 uppgick densamma till endast 127 kg — synes anledning ej föreligga att belasta tulltaxan med särskild rubrik för denna vara, utan har densamma ansetts kunna jämställas med andra på liknande sätt bearbetade varor av papp och papper. Enär med glimmerbrons beströdda arbeten måste anses såsom bronserade, har denna särskilda art av bronsering ej omnämnts i nummer 226. Avfattningen av rubrikerna 336 och 337 giver anledning till tvekan, huruvida ett pappersarbete med förgyllt, försilvrat eller bronserat bokstavstryck bör hänföras till den förra eller till den senare rubriken. Enligt tilllämpad praxis har emellertid sådan vara hänförts till rubrik 336. Då det emellertid lärer få anses oskäligt, att den oväsentliga bearbetning, som exempelvis bronseringen i dylika fall utgör, skall föranleda en fördubbling

av den eljest utgående tullen, har rubrik 337 ändrats därhän, att ett förgyllt, försilvrat eller bronserat bokstavstryck ej skall medföra större tullförhöjning än annat tryck. Såsom »pressade» hava hittills icke ansetts sådana arbeten, beträffande vilka pressningen endast haft till uppgift att bibringa varan viss form. Denna praxis har genom formuleringen av nummer 227 fastslagits. Enligt vad i rubriken 337 särskilt angives, inverkar i densamma nämnd bearbetning på tullbehandlingen, »även om sådan bearbetning anbragts endast å montering eller etikett». Jämlikt anmärkningen till rubrikerna 336—338 skall emellertid vid tullbehandlingen av förpackningskartonger avseende ej fästas »vid en förgylld, försilvrad, bronserad eller färgad rand eller kant, ej heller vid beskaffenheten av etikett, med mindre denna är förgylld, försilvrad eller bronserad eller ock tryckt i mer än en färg». Denna anmärkning har med viss modifiering intagits vid det nummer i sista avdelningen, till vilket förpackningskartonger äro hänförliga. Då frågan om tullbehandlingen av med etikett försedda pappersarbeten har sin egentliga betydelse beträffande förpackningskartonger, hava orden »eller etikett» här ansetts böra utgå. Skulle å andra pappersarbeten en etikett förekomma av beskaffenhet att böra inverka på tullbehandlingen, lärer etiketten utgöra en montering, för vilket fall ovanberörda tillägg kvarstår. För ernående av likformighet i tullbehandlingen av alla förekommande slags karnevals- och kottiljongsartiklar, vilkas tariffering hittills förorsakat mycket besvär, hava dessa upptagits i nummer 227. För masker innebär förslaget en tullförhöjning med 25 öre för kg. övriga artiklar hava hittills hänförts till ett flertal olika rubriker med tullsatser varierande från 50 öre till 1 kr. 50 öre för kg; understundom hava ännu högre tullsatser kommit i tillämpning. Tullsatsen, företrädesvis av finanstullskaraktär, torde här vara av mindre betydelse än angelägenheten av att ernå en likformig och förenklad tullbehandling. I nummer 228 hava upptagits grövre hushålls- eller köksartiklar (rubrik 334) samt blanketter och etiketter utan bokstavstryck (rubrik 332). Under samma nummer hava vidare införts kragar, manschetter och lösa skjortbröst av papper, vilka enligt en till rubriken 338 fogad anmärkning även nu, oavsett bearbetning och sammansättning med bomullsvävnad, skola hänföras till denna rubrik. Då nämnda artiklar ytterst sällan lära förekomma i sammansättning med annan vävnad än bomullsvävnad, har det ansetts onödigt att angiva vävnadsslaget.

C. Tryckalster m. m. Med böcker hava i nu gällande tulltaxa likställts vissa andra tryckalster såsom tidningar och tidskrifter m. fl. I taxeförslaget hava vid ifrågavarande nummer ytterligare tillagts musiknoter, nu upptagna i rubrik 346,

varjämte från rubrik 339 hit överförts för samlingar avsedda frimärken. Slutligen hava här upptagits även modejournaler, med eller utan bilagor. Tryckalster av sistnämnda slag hänföras nu till rubrik 340—342, därest de hava de för tidskrifter utmärkande kännetecknen; eljest tullbehandlas de antingen såsom tryckalster, ej särskilt nämnda, rubrikerna 350 och 351, med utländsk text tullfria och med svensk text belagda med en tull av 75 öre för kg, eller såsom bilder, ej särskilt nämnda, rubrik 349, med en tull av 75 öre för kg. I regel hava dessa tryckalster åtnjutit tullfrihet. Tullbehandlingen efter ovan angivna grunder har emellertid varit förenad med stora vanskligheter, varför en enhetlig tullbehandling framhållits såsom ett angeläget önskemål. Det stora flertalet av detta slags tryckalster är av den beskaffenhet, att en tullbeskattning saknar betydelse ur skyddssynpunkt. Ej heller statsfinansiella skäl torde kunna åberopas för ett frångående av hittills i allmänhet gällande tullfrihet. Handskrifter hava, såsom ej utgörande tryckalster, uteslutits ur rubriken och i stället intagits i § 5 t) av förslaget till tulltaxeförordning, varigenom de fortfarande skulle tillförsäkras tullfrihet. Tullen å kartor med svensk text i exemplar eller häftade utgör för när- Kartor. varande 1 kr. 50 öre för kg och å kartonnerade kartor, bundna eller på väv Nr 230—231. uppfodrade, 2 kr. för kg. Denna jämförelsevis obetydliga skillnad i tullen synes icke behöva upprätthållas, utan hava samtliga kartor med svensk text i förslaget upptagits med en enhetlig tullsats. Enär den ojämförligt största delen faller under den förra gruppen — åren 1924 och 1925 importerades sålunda 14 109 respektive 9 517 kg av detta slag, medan däremot nämnda år någon som helst import icke förekom av kartor, tillhörande den senare gruppen — har tullsatsen upptagits till det lägre beloppet, 1 kr. 50 öre för kg. Att s. k. tellurium lunarium skall tullbehandlas såsom glober lärer icke kräva särskilt omnämnande i tulltaxan. Tullbehandlingen av bilder enligt rubrik 349 med därtill hörande sex Bilder, ej anmärkningar har varit synnerligen besvärlig, varför en förenkling av pa *' området gällande bestämmelser allmänt anses såsom ett berättigat krav. Efter ordalydelsen i nyssnämnda rubrik skall till densamma hänföras även bilder, anbragta på annat material än papp eller papper. Enligt anmärkning 3 gäller detta i fråga om dylika bilder, allenast försåvitt bilden utgör huvudsak och icke blott dekorering å för visst ändamål avsedd vara. Avgörandet huruvida exempelvis en bild, anbragt å en reklamskylt av emaljerad plåt, är huvudsak eller blott dekorering har emellertid ständigt föranlett tvister. Oavsett denna olägenhet måste det framstå såsom oegentligt, att en dylik typisk järnplåtvara ej skall draga den för andra järnplåtvaror med enahanda bearbetning stadgade tullsatsen. 1906 års tulltaxekommitté angiver icke de skäl, som föranlett det till »bilder» i gällande tulltaxa fogade tillägget (»även anbragta på annat material än papp eller papper»).

284 A v allt att döma har man emellertid härvid syftat på väv och andra, papper närstående ämnen, vilka i mera sällsynta fall kunna förekomma såsom underlag för ett bildtryck, exempelvis i bilderböcker för barn. Att märka är också, att denna artikel i kommittéförslaget var upptagen i rubriken för bilder. Det skulle påtagligen leda till i sakligt avseende riktigare konsekvenser, om tillägget, såsom i förslaget skett, inskränktes att gälla endast av. spånadsvara bestående bilder- och målarböcker för barn. Näsdukar och dylika artiklar med bildtryck böra givetvis i tullbehandlingshänseende likställas med andra tryckta spånadsvaror. Enligt anmärkning 6 till rubrik 349 skola infattade bilder draga den för infattningen bestämda tullen. Från denna princip har endast föreslagits den avvikelsen, att densamma ej skall gälla infattning av papp, papper eller pappersmassa, en ändring som föreslagits av tulltekniska skäl. Till införsel hava nämligen förekommit bilder, utanför vilka lämnats oberörd av trycket en del av det material, å vilket bilden anbragts och vilken del kunnat giva intryck av infattning. Ävenledes förekomma bilder uppklistrade å papp- eller pappersskivor med en bilden omfattande pressning, som kan åstadkomma utseende av ram. I dylika fall synes varan böra tullbehandlas såsom bilder och har överrubriken samt anmärkning 6 ändrats i överensstämmelse härmed. Ej heller synes varans karaktär av bild hava upphört, därest bildens konturer utstansats. Bestämmelsen i anmärkning 2 har fördenskull ansetts böra utgå. Enahanda är förhållandet med anmärkning 5, vilken tillkommit vid avslutandet av 1911 års handelstraktat med Tyska riket. Även utan särskilt stadgande lära i denna anmärkning angivna slag av enklare bearbetning ej anses böra utöva inflytande på tullbehandlingen. Till »bilder» hänföras enligt anmärkning 4 till rubrik 349 reklamkort och reklamplakat med bilder men utan sammanhängande text. Bestämmelsen har varit avsedd till lättnad för tullbehandlingen så till vida, att man beträffande ifrågavarande reklamartiklar ej behövde taga i övervägande, huruvida bilden vore huvudsak eller ej. Trots detta har tullbehandlingen av ifrågavarande reklamartiklar varit synnerligen invecklad, i det att man haft att välja mellan fem olika rubriker, nämligen 336, 337, 349, 350 och 351. De till rubrikerna 337, 349 och 351 hänförliga artiklarna äro belagda med en tull av 75 öre och de till rubrik 336 hänförliga med en tull av 1 kr. 50 öre, allt för kg, under det att varor, fallande under rubrik 350, äro fria från tull. Från ett flertal tullförvaltningar har också framhållits angelägenheten av att förenklingar inom detta område av tullbehandlingen måtte vidtagas. I detta syfte hava med bilder försedda reklamskyltar och reklamplakat, oavsett bearbetningen, upptagits i förslagets nummer 233, varigenom samtliga dessa artiklar skulle komma att åsättas en tull av 75 öre för kg. Införandet av denna tull å dylika artiklar med sammanhängande utländsk text torde kunna anses motvägas av tullsänkningen för till rubrik 336 nu hänförliga reklamartiklar. Till reklamplakat hava ansetts böra

285 räknas även dylika artiklar av mindre storlek (reklamkort). Även beträffande gratulationskort synes det större eller mindre formatet vara utan betydelse för tullbeskattningen. Då sistnämnda slag av kort förekomma även utan bilder och desamma synas böra likställas med de vanliga, med bilder försedda gratulationskorten, har ett förtydligande härom intagits i vederbörande tulltaxenummer. Såsom av förslaget framgår hava vidare i nummer 233 omnämnts planschverk, vilka även för närvarande tullbehandlas såsom bilder, därest de icke innehålla så mycket text, att densamma motiverar deras hänförande till »böcker». Beträffande tryckalster, ej särskilt nämnda, innebär förslaget ingen saklig Tryckalster, ändring. Såsom av 1906 års tulltaxekommittés betänkande framgår, har e° Nr 234 236

avsikten med den vid rubrik 351 stadgade tullsatsen varit att träffa det merkantila trycket — andra tryckalster av någon större betydelse hava ej heller tullbehahdlats enligt denna rubrik. Detta syftemål synes bäst vinnas på i förslaget angivet sätt, vilket även i vissa avseenden skulle vara till fördel ur tullteknisk synpunkt.

V. Spånadsämnen samt arbeten därav. I gällande tulltaxa är spånadsgruppen — avdelning VIII — indelad i sju underavdelningar. Envar av de fyra första avdelningarna, vilka i ordningsföljd bära överskrifterna »silke, även konstgjort», »ull och andra djurhår», »vegetabiliska spånadsämnen med undantag av bomull» samt »bomull», omfatta icke endast de i överskriften angivna spånadsämnena utan även därav framställda halvfabrikat, såsom garner och tråd, samt åtskilliga slag av färdiga manufakturvaror, såsom vävnader, band, strumpstolsarbeten m. m. Under de tre sista avdelningarna falla vävnader och andra spånadsvaror i förening med kautschuk, vattentäta och sammanklistrade vävnader, polerduk, sömnadsarbeten m. m. Mot denna indelning kan för det första anmärkas att någon skillnad i gruppindelningen icke göres mellan råämnen, halvfabrikat och färdiga varor, ett förhållande som särskilt ur handelsstatistisk synpunkt måste te sig mindre tillfredsställande. I de statistiska berättelserna har man också på denna punkt helt och hållet frångått tulltaxans uppställning och i stället tillämpat en indelning, vilken grundar sig på den grad av förädling, de olika spånadsvarorna undergått. En annan anmärkning, som kan göras mot den nuvarande uppställningen, är att den medfört en uppdelning av varje särskilt slag av spånadsvaror på ett flertal skilda underavdelningar. Sålunda återfinnas exempelvis artiklarna garn och tråd i fyra olika avdelningar, och vävnader måste till och med sökas under sex särskilda avdelningar. Detta förhållande är givetr

286 vis ägnat att i hög grad minska överskådligheten och försvåra orienteringen i taxan. Att en sådan anordning icke heller är lämplig ur statistisk synpunkt ligger i öppen dag. I handelsstatistiken hava också de särskilda slagen av manufakturvaror med frångående av tulltaxans uppställning sammanförts under gemensamma grupper. På grund av nu anförda omständigheter hava vi funnit oss böra föreslå en ny indelning av spånadsgruppen. Densamma överensstämmer i allt väsentligt med den indelning, som är genomförd i handelsstatistiken. Sålunda hava råvarorna — spånadsämnena — sammanförts till en gemensam underavdelning, som inleder gruppen. Därefter följer en särskild underavdelning för halvfabrikaten garn och tråd, med vilka hava sammanförts tågvirke och linor. I de följande underavdelningarna äro manufakturvarorna upptagna. Alla slag av vävnader samt filt återfinnas i en avdelning, och i en annan hava sammanförts band, snören, spetsar, strumpstolsarbeten, sadelgjordsväv, nät, tekniska artiklar m. m. Den sista underavdelningen omfattar sömnadsoch dylika arbeten. Jämlikt anmärkning 1 till Avd. VIII A—F i gällande taxa skall i fråga om spånadsvara, som betecknas såsom vara av visst spånadsämne i förening med eller med inblandning av annat sådant ämne, den i vederbörande rubriker först nämnda beståndsdelen, där ej annorlunda är särskilt stadgat, vara bestämmande för varans rubricering såsom vara av silke, ull, lin o. s. v., oavsett den myckenhet, vari de olika beståndsdelarna ingå i varan. Denna bestämmelse innebär att, om i en spånadsvara ingå två eller flera av de olika spånadsämnena silke, ull, lin eller bomull, dessa ämnen i nu nämnd ordning skola vara avgörande för varans rubricering. Sålunda skall exempelvis en vävnad, som består av ull i förening med silke, i regel tullbehandlas såsom sidenvävnad och en vävnad, som är framställd av bomull med inblandning av ull, såsom yllevävnad o. s. v. Denna bestämmelse, som ur tullbeskattningssynpunkt uppenbarligen är av största betydelse, har nu sin plats alldeles i slutet av den långa följd av rubriker — inemot 200 stycken — på vilka den har avseende. Bestämmelsen kan därför lätteligen förbises av en i tulltaxan mindre bevandrad person, allrahelst som rubrikens lydelse ofta torde giva anledning till det antagandet, att en för varans beskaffenhet mindre väsentlig inblandning av annat spånadsämne, icke skall inverka på tullbehandlingen. När sålunda exempelvis under överskriften »bomull» upptages »garn», utan att någonting namnes angående inblandning av eller förening med annat ämne, ligger det ju nära till hands att draga den felaktiga slutsatsen, att såsom bomullsgarn får tullbehandlas allt garn, som till övervägande del består av bomull. Till förekommande av dylika förbiseenden och missuppfattningar har föreslagits en anordning, enligt vilken berörda princip för tullbeskattningen kommer till direkt uttryck i vederbörande tulltaxerubriker och varigenom sålunda anmärkningen ifråga blir överflödig. För ändamålet hava i de olika överrubrikerna eller, i förekommande fall, i de enskilda tulltaxenum-

287 ren uttryckligen angivits det eller de slag av spånadsämnen, som icke få ingå i varan för att bestämmelsen ifråga skall vara tillämplig. Detta har skett genom tillägg sådana som »utan inblandning av silke», »utan inblandning av annat spånadsämne» o. s. v. Emellertid må framhållas att ifrågavarande bestämmelser enligt förslaget äro underkastade vissa modifikationer. På grund av ett allmänt stadgande, intaget i anmärkning 1 till spånadsgruppen, skall sålunda beträffande vissa slag av spånadsvaror avseende icke fästas vid en viss mindre procenthalt silke. Där denna bestämmelse kan tänkas komma i tillämpning, har gjorts en hänvisning till densamma i form av en fotnot till vederbörande överrubrik eller tulltaxenummer. Enligt nämnda anmärkning skola dessutom alla slag av spånadsfibrer lämnas utan avseende, då de förekomma i så ringa mängd, att de tydligen oavsiktligt tillkommit vid varans framställning. Emellertid har det icke ansetts nödvändigt att göra en motsvarande hänvisning till denna bestämmelse, alldenstund densamma jämförelsevis sällan torde komma i tilllämpning. Beträffande den allmänna anordningen av spånadsgruppen må för övrigt endast framhållas, att de efter avdelning VIII F i gällande tulltaxa intagna anmärkningarna i förslaget placerats sist i gruppen, d. v. s. efter underavdelningen för sömnadsarbeten m. m., enär de indirekt hava tillämpning även på nämnda arbeten. Här hava också, förutom de anmärkningar, som avse sömnadsarbeten, inordnats vissa på spridda ställen under spånadsgruppen upptagna bestämmelser, som äro gemensamma för mera betydande delar av denna grupp. I sammanhang med ovanstående redogörelse för spånadsgruppens uppställning må nämnas att till oss inkommit ett stort antal framställningar med begäran om att varor av konstsilke måtte upptagas under särskilda rubriker med lägre tullsatser än som gälla för varor av natursilke. Dessa önskemål hava sedermera i viss mån tillgodosetts genom de av handelstraktaten med Tyska riket föranledda ändringarna i tullen å vävnader och band av konstsilke. Beträffande möjligheterna för en mera genomförd omläggning av tullbeskattningen i berörda riktning hänvisas till vad som härom anföres i inledningen till betänkandet (sid. 161—164). A.

Spånadsämnen.

Detta nummer motsvarar i första rummet de tulltaxerubriker, som upptaga spånadsämnen i egentlig mening samt avfall därav, nämligen rubrikerna 353, 355, 374, 375, 417, 474 och 476. Dessutom har från rubrik 1323 hit överförts artikeln lump, som, bland annat på grund av att den användes såsom råvara inom textilindustrien, synes böra hava sin plats i detta sammanhang. Med lump avses här givetvis endast lump av spånads-

288 varor och alltså ieke s. k. papperslump, vilken vara bör tullbehandlas såsom avfall av papper. De i vissa av berörda rubriker förekommande tilläggen »oberedda», »tvättade», »kardade», »kammade», »häcklade», »färgade» etc. hava ansetts kunna utgå. Försåvitt icke annorlunda är särskilt stadgat — såsom beträffande kardad bomull — böra dylika slag av förarbetning givetvis icke inverka på tullbehandlingen. Den till rubrik 374 fogade bestämmelsen angående vad som skall anses såsom ull synes kunna utgå ur taxan och i stället intagas i varuförteckningen. Ospunna

I analogi med vad som skett i övriga rubriker för spånadsämnen har i den på grund av handelstraktaten med Tyska riket nytillkomna rubriken för ospunna konstsilkefibrer i mindre längder — rubrik 353 1/2 — uteslutits tillägget »även kammade». Någon förändring i sak har därmed icke avsetts. Nuvarande rubrik 353 omfattade ursprungligen avfall av såväl naturligt som konstgjort silke. Emellertid ändrades rubriken i samband med införandet av nyssberörda rubrik för ospunna konstsilkefibrer i mindre längder till att omfatta endast avfall av naturligt silke. Det ansågs nämligen lämpligt, att vid konstsilkefabrikationen uppstående avfall bleve i tullbehandlingsavseende jämställt med fibrerna dels på grund av svårigheten i vissa fall att skilja detta avfall från de direkt och med avsikt framställda kortfibriga produkterna, dels med hänsyn till den likartade användningen och därav betingade, nära jämförliga prisläge. Avfall av konstsilkefibrer i mindre längder drager alltså nu en tull av 15 öre för kg. Emellertid har på senare tiden importerats avfall även av långfibrigt konstsilke. Med den nuvarande lydelsen av rubrik 353 1 / 2 har det ansetts tveksamt, huruvida dit kunde hänföras dylikt affall. Då emellertid någon anledning icke torde föreligga att tullbehandla det långfibriga konstsilkeavfallet efter andra grunder än det kortfibriga, har i tulltaxerubrik 353 1/2 — i förslaget nummer 237 — tillfogats »ävensom avfall av konstsilke».

Vadd.

Detta nummer upptager vadd, alla slag, och motsvarar i första rummet rubrikerna 376, 418, 475 och 477. De i dessa rubriker upptagna slagen av vadd draga en tull av 10 öre för kg. Rubrik 354 upptager vadd av silke med tull av 3 kr. för kg. Under åren 1923 och 1924 infördes därav respektive 10 och 38 kg; däremot förekom icke någon införsel under åren 1922 och 1925. Under sådana förhållanden har rubriken ansetts kunna utgå, varigenom varan skulle komma att tullbehandlas såsom övriga slag av vadd, med tull av 10 öre för kg. Enligt vad som uppgivits måste det av tekniska skäl anses uteslutet, att tullen å silke skulle kunna kringgås genom att varan infördes i form av vadd.

Nr 238.

289 B.

Garn, tråd, tågvirke och linor.

Under nummer 239 hava sammanförts rubrikerna 356 och 359 samt under sake, nummer 240 rubrikerna 357 och 360. Nr 239_24a Under överrubriken »garn» äro upptagna de nuvarande rubrikerna 358, 381—392, 478—495 och 419—433. I fråga om ordningsföljden mellan rubrikerna har, till skillnad mot vad nu är fallet, tillämpats den principen, att spånadsvaror av bomull omnämnts före spånadsvaror av lin, hampa, jute etc. Denna ordningsföljd är genomförd såväl i handelsstatistiken som i flertalet utländska tulltaxor. Från flera håll hava framförts önskemål om nedbringande av antalet rubriker för garn genom en sammanslagning av varandra närstående rubriker. Såsom skäl härför har anförts att skillnaden mellan de olika tullsatserna ofta utgjorde endast några få ören. Detta vore särskilt fallet beträffande rubrikerna för bomullsgarn. Av dessa borde rubrik 478 kunna sammanslås med 479, rubrik 480 med 481 o. s. v. Med anledning av de sålunda uttalade önskemålen vilja vi framhålla, att det i fråga om garnrubrikerna i allmänhet rör sig om mycket stora importoch produktionsartiklar, varför även en obetydlig ändring i tullsatserna kan medföra vittgående konsekvenser i beskattningsavseende. Då därtill kommer att skillnaden mellan tullsatserna, enligt vad som uppgivits, noga ansluter sig till skillnaden mellan produktionskostnaderna, hava vi icke ansett oss böra föreslå någon sammanslagning av rubrikerna ifråga. För övrigt torde ur förenklingssynpunkt vinsten av en sådan sammanslagning icke bliva särdeles stor, enär tullbehandlingen vanligen sker med ledning av i företedda fakturor befintliga uppgifter. I gällande tulltaxa är genom anmärkningar till rubrikerna 385 - 388, 437 —442, 486-491 och 496 föreskrivet att vid utrönande av förhållandet mellan vikt och längd hos ett tvinnat garn hänsyn icke skall tagas till den minskning i det enkla garnets längd, som förorsakats genom tvinningen. Då denna bestämmelse förefaller ganska självklar, hava ifrågavarande anmärkningar uteslutits i förslaget. Om så anses erforderligt, torde nämnda föreskrift i stället kunna intagas i varuförteckningen.

Gam.

I nuvarande rubrik 390 är bland annat upptaget s. k. sniljgarn för matt- Nr 250—251. tillverkning. Då dylikt garn även användes för tillverkning av plyschartade vävnader o. dyl. samt någon möjlighet att vid tullbehandlingen avgöra, huruvida ett sniljgarn är avsett för det ena eller det andra ändamålet, i regel icke förefinnes, hava orden »för mattillverkning» ansetts böra utgå. Enligt anmärkningar till rubrikerna 389—390 och 495 skall med effekteller fantasigarn förstås sådant i regel två- eller flertrådigt garn, som utefter hela sin längd eller på bestämda avstånd företer noppor, förtjockningar, 19 — 4372.

290 knutar, öglor, slingor, spiraler eller dylikt. Dessa anmärkningar torde, såsom endast innebärande en ^anvisning för tullbehandlingen, kunna utgå och den däri intagna definitionen på effekt- eller fantasigarn i stället överflyttas till varuförteckningen. Då emellertid denna definition medfört svårigheter för tullbehandlingen och dessutom lett till vissa ojämnheter i beskattningsavseende, synes den samtidigt böra underkastas en revision i det avseende, som här nedan beröres. I anslutning till ett av en sakkunnig avgivet utlåtande, enligt vilket enkla noppgarner icke vore att anse såsom effekt- eller fantasigarn, hava alla slag av enkla noppgarner tullbehandlats enligt i taxan eljest gällande bestämmelser. Sålunda har exempelvis ett enkelt bomullsgarn med noppor av ull hänförts till ullgarn, en tullbehandling som dock visat sig mycket vansklig, enär de tillgängliga nummeruppgifterna, vilka givetvis avse bomullsgarnet, icke kunna läggas till grund för tullbehandlingen och numrets utrönande å den härför konstruerade garnvågen icke giver ett riktigt resultat. Dylikt garn med noppor av silke har däremot tullbehandlats såsom bomullsgarn. P å grund av bestämmelserna i anmärkningen till rubrik 360 kunde ifrågavarande garn icke hänföras till silke, alldenstund sistnämnda spånadsämne icke i en sammanhängande tråd följde garnets hela längd. Sålunda uppstår här den oegentligheten, att ett bomullsgarn med silkesnoppor blir lägre tullbeskattat än ett bomullsgarn med ullnoppor. Till förebyggande av dylika ojämnheter och till underlättande av tullbehandlingen synes det lämpligt, att berörda definition ändrades i syfte att även enkla noppgarner komme att tullbehandlas såsom effekt- eller fantasigarn och att därvid avseende icke fästes vid om nopporna äro av annat spånadsämne än det egentliga garnet. Nr 268—269.

I överensstämmelse med en i förslaget allmänt tillämpad princip har rubriken 495 uteslutits och de däri upptagna artiklarna i stället överförts till de rubriker, enligt vilka de skola tullbehandlas, d. v. s. 492—493, som i förslaget motsvaras av nummer 268—269.

Nr 278-285.

Beträffande överrubriken till nummer 278—285 i förslaget må framhållas att densamma är avsedd att helt och hållet motsvara överrubriken till nummer 426—433 i gällande taxa. Den ändrade formuleringen har sin grund i förut berörda omläggning av spånadsgruppens uppställning. I slutet av rubrikgruppen för garn hava under en gemensam anmärkning sammanförts anmärkningarna till nuvarande rubrikerna 381—388, 426—431, 478—491 och 496. Här har i avsevärt förkortad form även upptagits anmärkningen till rubrikerna 3 8 1 - 3 9 0 . Det i nämnda anmärkning angivna förfaringssättet för utrönande, huruvida ett garn skall anses vara falskfärgat, d. v. s. huruvida färgen endast har till uppgift att tjäna såsom ledning vid fabrikationen, lämnar, enligt vad erfarenheten visat, icke i varje fall ett tillfredsställande resultat. Sålunda förekommer numera garn, vilket

291 uppenbarligen bör betraktas såsom falskfärgat men vars färg icke kan avlägsnas genom den metod, som angives i anmärkningen. En ny definition på vad som skall avses med falskfärgat garn synes därför böra utarbetas. Emellertid synes det lämpligt, att definitionen å dylikt garn utgår ur tulltaxan och i stället intages i varuförteckningen, ty härigenom skulle vinnas större möjligheter för tullverket att i detta hänseende anpassa sitt arbete efter teknikens utveckling. Anmärkningen till rubrikerna 381—390 har därför inskränkts till ett stadgande, enligt vilket falskfärgat garn skall tullbehandlas såsom oblekt och ofärgat. Då även falskfärgning av bomullsgarn lärer förekomma, har anmärkningen erhållit en sådan plats, att den kommer att avse jämväl dylikt garn. Liksom förut innehåller anmärkningen bestämmelser även rörande tullbehandlingen av grisaillegarn, och har definitionen å dylikt garn likaledes ansetts kunna utgå. Sytråd av bomull är i gällande tulltaxa uppdelad på följande sätt.

Sytråd av bomull.

497 498

Sytråd, fyr- eller flertrådig: blekt, färgad eller tryckt, en gång tvinnad, nr 23 och däröver, efter det enkla garnet räknat; ävensom mer ä n en gång tvinnad i smärre för detaljhandeln lämpade uppläggningar, såsom dockor, nystan, rullar och dylikt andra slag; ävensom sytråd, annan än fyr- eller flertrådig: tullbehandlas lika med garn.

N r 286>

1 kg

35 öre

1 kg

35 öre

Av denna uppdelning framgår att tullbehandlingen av annan sytråd än sådan, som inkommer i smärre för detaljhandeln lämpade uppläggningar, är beroende bland annat av trådantalet. Fyr- eller flertrådig sytråd drager i regel en enhetlig tullsats av 35 öre för kg, under det att två- eller tretrådig sytråd tullbehandlas såsom garn, varvid olika tullsatser kunna komma ifråga allt efter trådtal, nummer och tvinning. Av flera tullförvaltningar liksom även av importörer har framhållits att den härav föranledda sorteteringen av tråden vållade besvär och tidsförlust vid tullbehandlingen. Det är obestridligt, att den nuvarande uppdelningen av sytråd ofta förorsakar betydande svårigheter i tullbehandlingsarbetet. Även u r tullbeskattningssynpunkt synes uppdelningen i vissa avseenden vara mindre tillfredsställande. Sålunda drager exempelvis sextrådig sytråd på rullar en tull av 35 öre för kg, under det att två- eller tretrådig sytråd i vissa fall belägges med en tull av 40 öre för kg. P å grund av nu anförda omständigheter hava vi funnit oss böra föreslå en enhetlig tullsats av 35 öre för kg för alla slags sytråd av bomull. Detta innebär icke någon ändring beträffande de till rubrikerna 496 och 497 hänförliga slagen av sytråd, vilka utgöra den ojämförligt största artikeln med en import under år 1925 av sammanlagt 253 927 kg. Beträffande de slag av sytråd, som för närvarande falla under rubrik 498 och varav importen under nämnda år uppgick till 16 805

292 kg, kommer åsättandet av en gemensam tullsats av 35 öre för kg att medföra vissa smärre jämkningar i den nuvarande tullen, vilka dock i det hela taget torde vara utan betydelse ur beskattningssynpunkt. Tågvirke och Under överrubriken »tågvirke och linor samt bind- och segelgarn» ingå hnor etc. j » ^ ^ frg_mst nuvarande rubrikerna 434—444. Vidare hava till denna rubrikgrupp överflyttats från rubrik 541 tågvirke och linor av bomull. Under nummer 287 i förslaget skulle falla oflätade linor o. dyl. av bomull och under nummer 297—298 flätade linor såväl av bomull som av andra spånadsämnen. Nr 288.

I nuvarande rubrik 434 är upptaget s. k. kabelgarn och under rubrik 442 återfinnes en anmärkning med definition på dylikt garn. Denna definition synes kunna överflyttas till varuförteckningen, varigenom anmärkningen skulle komma att utgå.

Nr 291.

För tillverkning av trålnät användes bindgarn av hampa, vilket måste importeras, då någon tillverkning av för dylikt ändamål lämpat garn enligt uppgift icke förekommer inom landet. Ifrågavarande garn tullbehandlas för närvarande enligt rubrik 437, med tull av 20 öre för kg. I en till oss ingiven skrivelse har nu hemställts om tullfrihet för dylikt garn. Med anledning härav må framhållas följande. Redan vid 1916 års riksdag hemställdes i motion (nr 41) i andra kammaren att tullfrihet måtte beviljas för till tråltillverkning använt grovt trålgarn genom restitution av tullmedel i visst bestämt pris för kilogram färdiggjort trålnät i förhållande till erlagd tullavgift för till detta ändamål använt importerat garn samt att för ändamålet ändring måtte vidtagas i § 13 mom. 1 tulltaxeförordningen. I motionen framhölls att de svenska tråltillverkarna måste erlägga tull för importerat trålgarn men icke kunde tillgodogöra sig tullrestitution vid utförsel av de färdiga trålarna på grund av det villkor, som förbundits med restitutionsrättens åtnjutande, nämligen avgivande under edlig förpliktelse av skriftlig försäkran, att trålarna vore försålda till utlandet och icke avsedda att insättas i svenska fiskefartyg. Å andra sidan påpekades de möjligheter till tullfri införsel av utländska trålar, som förefunnos dels på grund av bestämmelserna i § 4 mom. h) tulltaxeförordningen, dels ock genom återutförsel från tullnederlag. Förhållandet bleve sålunda det, att utländska trålar kunde införas tullfritt, medan i Sverige tillverkade trålar vore tyngda av tullen å importerat garn. Någon verklig export förekomme nämligen icke, utan den svenska trålindustrien vore helt beroende av svenska köpare. Med anledning av nämnda motion anhöll riksdagens bevillningsutskott i skrivelse den 5 februari 1916 om yttrande av kommerskollegium och generaltullstyrelsen särskilt med avseende å möjligheten att tullrestitution kunde beredas för den svenska tråltillverkningen enligt § 13 mom. 1 tulltaxeförord-

293 ningen eller, alternativt, förslag om ändring av gällande bestämmelser, varigenom det formella hinder, som befunnits stå i vägen för tillämpningen i detta fall av restitutionsförfarandet enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, bleve undanröjt. Kommerskollegii och generaltullstyrelsens yttrande avgavs den 24 mars 1916 och innebar i huvudsak, att restitution enligt § 13 mom. 1 tulltaxeförordningen icke lämpligen kunde ifrågakomma, utan förordades i stället restitutionsmedgivande enligt § 13 mom. 5, varjämte föreslogs att § 4 mom. h) tulltaxeförordningen skulle utvidgas med bestämmelse om tullfrihet för till fiskefartyg hörande fiskredskap o. dyl. Emellertid ansåg kommerskollegium för sin del, att författningsändringarna borde föregås av vissa utredningar. Bevillningsutskottet hemställde sedan hos riksdagen om utredning av frågan, på vilket sätt den svenska tillverkningen av trålar, som användas i svenska fiskefartyg, måtte kunna beredas utväg att komma i åtnjutande av tullfrihet för vid tillverkningen använt grovt trålgarn. Denna hemställan bifölls av riksdagen, varefter Kungl. Maj:t anbefallde kommerskollegium och generaltullstyrelsen att gemensamt verkställa den av riksdagen beslutade utredningen. Ämbetsverkens utlåtande avgavs den 8 januari 1919 och utmynnade i vissa förslag till författningsändringar, avsedda att förhindra tullfritt utlämnande från transitupplag, nederlag etc. av utländska trålar. Förslagen borde dock enligt ämbetsverkens mening icke bringas till utförande, förrän läget på fiskredskapsmarknaden vore sådant, att de föreslagna anordningarna icke kunde tänkas verka till men för fiskets rationella bedrivande. Handlingarna i ärendetlhava sedermera av chefen för handelsdepartementet blivit till oss överlämnade för att tagas i övervägande vid fullgörandet av vårt uppdrag. Av ovanstående redogörelse för frågans utveckling framgår att det varit statsmakternas avsikt, att den inhemska tråltillverkningen borde på ett eller annat sätt beredas stöd mot den utländska konkurrensen. De förslag, som för sådant ändamål framlagts, hava varit inriktade på medgivande av tullrestitution för det vid tillverkningen använda garnet eller på förhindrande av tullfritt utlämnande från tullager av färdiga utländska trålar. Emellertid kan ifrågasättas om icke det angivna syftet skulle kunna ernås på ett avsevärt enklare och på samma gång effektivare sätt genom att den svenska tillverkningen av trålar bereddes tullfrihet för vid tillverkningen använt grovt trålgarn. Ur tullskyddssynpunkt torde en dylik tullfrihet icke behöva möta några betänkligheter, alldenstund någon inhemsk tillverkning av dylikt garn icke lärer förekomma. Några utsikter för upptagandet av en dylik specialtillverkning torde ej heller förefinnas, på grund av att avsättningen här i landet är allt för obetydlig. Med hänsyn till nu anförda omständigheter hava vi föreslagit en sådan ändring i tulltaxan, varigenom grovt bindgarn av hampa, hänförligt till rubrik 437 — i förslaget nummer 291 — och avsett att användas för till-

294 verkning av trålar, skulle komma att åtnjuta tullfrihet. Då till nämnda rubrik även hänföras vissa slag av hampgarn, som hava annan användning, skulle tullfriheten, jämlikt en till rubriken fogad anmärkning, bliva beroende av på tro och heder avgiven skriftlig försäkran, att garnet uteslutande vore avsett för tillverkning av fisknät. Det må erinras därom, att redan enligt gällande bestämmelser tullbehandlingen av vissa varuslag göres beroende av dylika intyg rörande varornas användning. Så är exempelvis fallet beträffande vissa till rubrikerna 150 och 308 hänförliga varor samt beträffande papper i rullar (se anm. 3 till rubrikerna för papp och papper). Nr 297—298.

i rubrik 443 upptagas tågvirke och linor samt bind- och segelgarn av hampa, lin etc, flätade, oblekta och ofärgade, med tull av 35 öre för kg. Blekta, färgade och tryckta dylika artiklar skola jämlikt bestämmelserna i rubrik 444 tullbehandlas såsom snören och andra snörmakararbeten. Sistnämnda slag av tågvirke etc. komma härigenom att draga en tull av 3 kr. för kg, vilken tull bland annat drabbar vissa flätade garner, avsedda för rand- eller bindsömnad å skodon. Under framhållande att dylika garner icke tillverkades inom landet har påyrkats nedsättning av tullen för desamma. Då det måste anses orimligt, att ovannämnda artiklar, vilka varken med avseende å värde eller framställningssätt kunna likställas med egentliga snörmakararbeten, skola draga den för dessa senare avsedda tullen, hava vi föreslagit, att till rubrik 444 hänförliga varor måtte åsättas en tull av 70 öre för kg. Detta innebär, att här, liksom å flertalet övriga ställen inom rubrikgruppen för tågvirke, den blekta, färgade och tryckta produkten skulle komma att draga dubbelt så hög tull som den oblekta och ofärgade varan. I fråga om flätat tågvirke etc. av bomull innehåller gällande taxa icke några bestämmelser rörande tullbehandlingen, men i analogi med vad som är föreskrivet beträffande flätat, blekt och färgat tågvirke av lin, hampa etc. har även förenämnda slag av tågvirke tullbehandlats såsom snören och andra snörmakararbeten, med tull av 3 kr. för kg. P å detta sätt hava bl. a. förtullats för spinnstolar avsedda flätade eller slungade bomullslinor. Även beträffande dessa artiklar hava gjorts framställningar om sänkning av tullen. Enligt förslaget komme dessa framställningar att bliva tillgodosedda därigenom att, såsom förut nämnts, flätat tågvirke och därmed i tullbehandlingsavseende likställda artiklar av bomull skulle komma att falla under ovanberörda rubriker.

Vävnader

och

filt.

Bokbindar- Under detta nummer äro sammanförda rubrikerna 453 och 500. klot etc. j e n Yfå "LQ27 års riksdag i andra kammaren väckt motion (nr 222) hemNr 299. ställdes om höjning av tullen å polerduk eller sänkning av tullen å appre-

295 terad bomullsvävnad, uteslutande avsedd för tillverkning av polerduk. Till stöd för motionen anfördes, bland annat, följande. Vid införsel hit till riket droge polerduk, såsom hänförlig till rubrik 551, en tull av 25 öre för kg. Den vid tillverkning av polerduk inom landet använda råvävnaden, vilken på grund av det höga pris, som den inhemska vävnaden betingade, till större delen måste införas från utlandet, tullbehandlades enligt rubrik 514, med tull av 90 öre för kg. Enligt verkställda beräkningar utgjorde den sammanlagda tullkostnaden å råmaterialierna för 1 kg färdig polerduk 43.3 öre, under det att den färdiga duken, som nämnts, droge en tull av endast 25 öre för kg. Den svenska polerduksindustrien finge sålunda vidkännas en tullbelastning å råmaterialierna, som vore 18.3 öre större än tullen å färdig polerduk. Detta förhållande innebure uppenbarligen en oegentlighet, som syntes böra avhjälpas antingen genom att tullen å den färdiga duken höjdes med 18.3 öre och sålunda sattes till i runt tal 45 öre för kg eller genom att tullen å råvävnaden nedsattes, vilket lämpligen kunde ske så, att vävnaden ifråga jämställdes med de till vävnadssätt och beskaffenhet likartade artiklarna klistrad bokbindarklot och appreterad väv till adresslappar (s. k. labelklot), vilka droge en tull av 40 öre för kg. I senare fallet borde dock tullbehandlingen bliva beroende av intyg rörande varans tillämnade användning. Under sådana förhållanden syntes det icke lämpligt, att varan upptoges i själva tulltaxerubriken, utan borde bestämmelserna om dess tullbehandling i stället intagas i en till rubriken fogad anmärkning. I sitt yttrande över motionen anförde bevillningsutskottet, att invändningar kunde göras mot båda dessa alternativ. Vad det första alternativet anginge, kunde man befara, att därav skulle följa en höjning av priset å polerduk, vilket vore till men för viss svensk exportindustri, som använde polerduk av svenskt fabrikat. Vidkommande det andra alternativet skulle den ifrågasatta tullsänkningen vara ogynnsam för viss gren av vår textilindustri. Den i motionen väckta frågan tarvade därför en grundlig utredning och borde prövas i samband med en allmännare revision av tulltaxan eller åtminstone i ett sådant sammanhang, att alla för bedömandet viktiga synpunkter kunde beaktas och konsekvenserna av olika möjliga lösningar fullt överblickas. Med hänsyn härtill och då ett uppskov med prövningen av denna fråga icke borde möta några betänkligheter, hemställde utskottet, att motionen icke måtte föranleda någon åtgärd. Motionen blev också av riksdagen avslagen. I en till oss ingiven skrivelse har en representant för den inhemska polerdukstillverkningen gjort framställning om rättelse av berörda missförhållande mellan tullen för den färdiga polerduken och tullsatsen för i densamma ingående råvävnad. I framställningen yrkas på en sänkning av tullen å vävnaden till 40 öre för kg, d. v. s. samma yrkande som framkommit i det senare av de i berörda motion framlagda alternativen. Det av bevillningsutskottet i ovanberörda yttrande gjorda uttalandet, att

296 en sänkning av tullen å råvävnaden skulle vara ogynnsam för viss gren av vår textilindustri, åsyftar uppenbarligen bomullsindustrien. Med anledning härav må framhållas att, medan enligt vad som uppgivits på 1 000 kronors tillverkningsvärde för bomullsvävnader komma högst 40 öre, d. v. s. en 2 500-del, på tillverkningen av råvävnad till polerduk, så uppgår värdet av den färdiga polerduk, som tillverkas inom den svenska slipmedelsindustrien, till en femtedel av industriens hela omsättning. Ändringen har sålunda en ojämförligt större betydelse för slipmedelsindustrien än för bomullsindustrien. Även för de båda fabriker, som hittills tillverkat råvävnad för polerduk, har avsättningen av den för ifrågavarande ändamål erforderliga kvantiteten, vilken uppgivits utgöra omkring 30 000 meter per år, givetvis underordnad betydelse i förhållande till den belastning, som tullen innebär för slipmedelsindustrien. Visserligen skulle den invändningen kunna göras att, då denna industri under nu bestående tullförhållanden kunnat existera ett trettiotal år, regleringen av tullen å ifrågavarande halvfabrikat utan olägenhet kunde anstå till den slutliga revisionen av tulltaxan. Det har emellertid framhållits, att tillverkning av polerduk på grund av de pris råvaran med nuvarande tull betingar ginge med förlust, en förlust som måste bäras av andra tillverkningsgrenar, men att förstnämnda tillverkning det oaktat icke lämpligen kunde nedläggas. Då man nu av hänsyn till bland annat vår exportindustri, som har behov av den svenska polerduken och även är intresserad av den inhemska fabrikationens fortbestånd, icke anser lämpligt att höja tullen å den färdiga varan, synas anspråken på sådan nedsättning av den nu å råvävnaden belöpande tullen, att ovannämnda missförhållande mellan tullen å halv- och helfabrikaten avlägsnades, berättigade. Genom fastställandet av en tull av 40 öre för kg å råvävnaden skulle tullen å de för tillverkning av 1 kg polerduk erforderliga materialierna komma att understiga tullen å den färdiga varan med 3.9 öre. P å grund av vad sålunda anförts hava vi funnit oss böra föreslå, att denna tullfråga redan nu löses efter de riktlinjer, som angivas i det senare av de i berörda motion framlagda alternativen. Vävnader, Dessa nummer motsvara rubrikerna 543—545 och 547—550 men omfatta, vattentäta ^.yj skillnad från vissa av nämnda rubriker, endast vävnader och stampad 301—304 filt* A v ö v r i & a t n l s a m m a rubriker hänförliga spånadsvaror hava elastiska band och snören, innehållande strängar av kautschuk, upptagits under särskilda nummer i underavdelningen för band, snören e t c (avd. V D ) . De till rubrikerna 543—550 hänförliga spånadsvaror, som icke äro att anse vare sig såsom vävnader eller såsom elastiska band eller snören, äro av så ringa betydelse, att de utan olägenhet böra kunna tullbehandlas efter sin beskaffenhet såsom band, snören, strumpstolsarbeten etc. I övrigt hava rubrikerna ifråga undergått de ändringar, som nedan beröras. I rubrik 543 äro upptagna för tekniskt bruk avsedda, oblekta och ofärgade vävnader. Då erfarenheten ådagalagt, att det endast med stor svårighet

297 låter sig konstatera, huruvida en till tekniskt bruk avsedd vävnad, som ä r å båda sidorna överdragen med kautschuk, är att anse såsom blekt eller oblekt, och då i praktiken det stora flertalet av de med kautschuk överdragna vävnaderna för tekniskt bruk visat sig vara oblekta och ofärgade, har det ansetts lämpligt, att uttrycket »oblekt och ofärgad» uteslutes ur nämnda rubrik. Inom skofabrikationen användas vissa oblekta och ofärgade vävnader av bomull, å ena sidan överdragna med kautschuk, ävensom vissa slag av filt, impregnerad med kautschuk och andra ämnen. Då dylika såsom halvfabrikat i en tillverkning ingående artiklar icke kunna anses avsedda för tekniskt bruk i taxans mening, hava de tullbehandlats enligt rubrik 545, med tull av 2 kr. för kg. Under framhållande av att denna tull motsvarade eller till och med överstege varornas värde har gjorts framställning om en sänkning av tullen. En dylik framställning har, med samma motivering, även gjorts beträffande vissa för säcktillverkning avsedda impregnerade jutevävnader, vilka likaledes tullbehandlats med en tull av 2 kr. för kg. Enär nämnda tullsats uppenbarligen måste anses oberättigad för dessa skäligen enkla spånadsvaror, vilka i oimpregnerat skick endast draga en ringa del av denna tull, och då särskilt de inom skofabrikationen använda vävnaderna stå tekniska artiklar ganska nära, hava berörda slag av vävnader och filt upptagits i nummer 301, varigenom de skulle komma att draga en i förhållande till varuvärdet bättre avpassad tull, nämligen 25 öre för kg. I nuvarande rubrik 547 äro upptagna isoleringsremsor, med tull av 25 öre för kg. Artikeln ifråga utgöres av ur vävnad klippta remsor, impregnerade med trä- eller asfalttjära, jordbeck e. dyl. Enligt en anmärkning till rubrik 533 skola till band hänföras, förutom egentliga band, bl. a. vissa i form av band av högst 20 cm bredd klippta eller skurna vävnader. Av skäl som vid nummer 382—386 anföras har föreslagits att denna bestämmelse skall utgå, varigenom dylika remsor i stället skulle komma att tullbehandlas såsom den vävnad, ur vilken de vore klippta. Sålunda skulle även förberörda isoleringsremsor komma att tullbehandlas såsom impregnerad vävnad och, då de uppenbarligen måste anses vara avsedda för tekniskt bruk, komme de därvid att bliva hänförliga till nummer 301 och underkastade samma tull som för närvarande. Under dessa förhållanden har ingen anledning förelegat att i förslaget särskilt nämna ifrågavarande isoleringsremsor. Det må påpekas, att desamma efter statistiska varuförteckningens inarbetande ändock komme att återfinnas i tulltaxan, därest det med hänsyn till artiklarnas betydelse u r handelsstatistisk synpunkt skulle befinnas lämpligt att upptaga dem under en särskild statistisk position. Nummer 302 omfattar i första rummet nuvarande rubrik 544. Dessutom har avsikten varit, att under detta nummer skulle ingå rubrik 549, som upptager vissa sammanklistrade vävnader, innehållande silke. Enligt bestämmelsen i denna rubrik skola vävnaderna ifråga tullbehandlas lika med siden-

298 vävnader, varför de för närvarande, allt efter sin karaktär av hel- eller halvsiden, draga tull av 20 respektive 10 kr. för kg. Emellertid torde införseln av ifrågavarande vävnader vara mycket obetydlig. Under de två senare åren har handelsstatistiken icke att uppvisa någon införsel, vilket dock kan bero därpå, att vävnaderna vid tullbehandlingen blivit direkt attesterade såsom sidenvävnader. Under alla förhållanden synes ingen anledning föreligga att upprätthålla en särskild rubrik för dessa artiklar, utan torde de utan olägenhet kunna tullbehandlas på samma sätt som impregnerade sidenvävnader, varigenom de skulle komma att draga en tull av 4 kr. för kg. Det må framhållas, att den omständighet, som torde kunna motivera en lägre tull för impregnerade sidenvävnader, nämligen den förtyngning som vävnaderna undergå genom impregneringen, även kan åberopas såsom skäl för en lägre tull å de sammanklistrade sidenvävnaderna. Gent emot den ifrågasatta tullsänkningen skulle kunna invändas att densamma kunde föranleda, att sidenvävnader infördes sammanklistrade endast i syfte att kringgå den för vävnader fastställda tullen. Emellertid h a r från sakkunnigt håll upplysts att något dylikt kringgående av tullen icke behöver befaras. Berörda förfaringssätt skulle nämligen, förutom risken för varans förstörande, medföra alltför stora kostnader för att bliva lönande. I nummer 302 skulle slutligen ingå sådana till nuvarande rubrik 548 hänförliga vävnader, vilka innehålla silke. Dessa vävnader utgöras vanligen av oljefernissade sidenvävnader, avsedda för tillverkning av regnkappor, badmössor o. dyl. Det har från flera håll framhållits såsom en oegentlighet, att dessa vävnader draga tull av endast 60 öre för kg, under det att råmaterialet är belagt med tull av 10 till 20 kr. för kg. Vid införandet av nämnda tull av 60 öre har uppenbarligen icke förutsatts att under densamma skulle komma att falla även sidenvävnader. Genom den nu föreslagna anordningen skulle vävnaderna komma att draga en tull av 4 kr. för kg och sålunda i beskattningsavseende bliva jämställda med andra impregnerade sidenvävnader. Nummer 303 motsvarar nuvarande rubrik 545 med den skillnaden att, såsom förut nämnts, endast vävnader och stampad filt skulle komma att hit hänföras. Beträffande nummer 304 motsvarar detta i första rummet nuvarande rubrik 548 med den skillnad som nyss berörts. Sistnämnda rubrik omfattar bl. a. sådana för tillverkning av regnrockar, regnkappor och dylika persedlar avsedda vävnader, som gjorts vattentäta genom beläggning eller impregnering med massa. Beläggnings- eller impregneringsmedlet i dylika vävnader utgöres ofta av fettsyrade aluminiumsalter. Fråga uppstår då, huruvida ett dylikt material bör betraktas såsom »massa» i taxans mening. Vore så förhållandet, skulle för dylika vävnader, därest de äro vattentäta, rubriken 548 komma i tillämpning. Då vävnaderna icke avsevärt förtyngas genom impregneringen, skulle en dylik tolkning medföra en av förhållandena icke motiverad rubbning av tullsatserna för yllevävnader och därav framställda

299 kläder. F r å g a n har sin största betydelse beträffande färdiga persedlar. Dessa hava hittills utan ingående prövning av eventuell vattentäthet tullbehandlats såsom kläder av yllevävnad, Det har ifrågasatts, huruvida icke för undanröjande av all anledning till tveksamhet denna praxis borde fastslås på det sätt, att yllevävnader undantagas från tillämpningen av den vid rubrik 548 fastställda tullsatsen av 60 öre för kg, vilken tullsats uppenbarligen varit avsedd endast för grövre impregnerade vävnader, såsom presenningsduk o. dyl., men däremot icke för ovan berörda vävnader. Då emellertid den nuvarande avfattningen av överrubriken till rubr. 546—548 icke ansetts utgöra hinder för sådan tolkning, att ovannämnda, med fettsyrade aluminiumsalter impregnerade vävnader undantagas från tillämpningen av nämnda tullsats, synes någon ändring av rubriken i berörda syfte icke erforderlig. I nummer 304 ingår även nuvarande rubrik 550, vilken upptager sammanklistrade vävnader, icke innehållande silke, med tull av 1 kr. för kg. Detta slags vävnader torde till väsentlig del utgöras av s. k. marle, en av två glesa, sammanklistrade bomullsvävnader bestående vara, som användes bl. a. för tillverkning av hattstommar. I en till oss ingiven skrivelse har gjorts hemställan om nedsättning av tullen å nämnda artikel, under framhållande att den vore en nödvändig råvara för hattfabrikationen. Enligt vad som upplysts förekommer icke någon inhemsk tillverkning av densamma och utsikter att en sådan tillverkning skulle kunna komma till stånd lära ej heller förefinnas. Med hänsyn härtill och då den nuvarande tullen uppenbarligen måste anses alldeles för hög i förhållande till varans värde, hava vi funnit oss böra föreslå en nedsättning av tullen. För ändamålet har det synts oss lämpligt, att rubrik 550 helt och hållet utginge ur taxan och att dit hänförliga artiklar i stället tullbehandlades enligt nummer 304, med tull av 60 öre för kg. Då importen under år 1924 utgjorde 67 170 kg och under år 1925 113 685 kg, kommer den sålunda föreslagna ändringen icke att bliva utan betydelse i statsfinansiellt avseende. Emellertid synes denna omständighet icke böra stå hindrande i vägen för beredande av skälig lättnad i tullbeskattningsavseende åt berörda industri. Under överrubriken »mattor, ej särskilt nämnda» hava sammanförts samt- Mattor, ej s.n. liga i taxan upptagna slag av mattor med undantag av mattor av strå, Nr 305—315. vass o. dyl., vilka fortfarande återfinnas under gruppen för trävaror etc. (avd. I I I i förslaget) samt kautschuksmattor, vilka bibehållits under kautschuksgruppen (avd. I X D). I rubrikgruppen har dessutom upptagits ett samlingsnummer — nr 315 — för vissa slag av mattor, som för närvarande sakna rubrik i taxan. Beträffande de olika numren må anföras följande. Nummer 305 motsvarar rubrik 546. Emellertid har i rubriken efter »linoleummattor» tillfogats orden »och andra dylika mattor, med eller utan underlag av vävnad». Avsikten härmed är endast att legalisera den praxis,

300 enligt vilken till detta nummer hänförts sådana, linoleummattor närstående artiklar som rublino-tiles, triolin o. dyl. De övriga slagen av mattor äro sammanförda under nummer 306—315. I överrubriken till dessa nummer hava tillfogats orden »även försedda med sömnadsarbete eller fransar». Ett tillägg av denna innebörd finnes redan vid de rubriker, som i förslaget motsvaras av nummer 306, 308—309 och 311. Tillägget ifråga torde också hava huvudsakligt intresse beträffande till dessa rubriker hänförliga mattor, men för vinnande av likformighet har det utsträckts även till de övriga slagen. I nummer 306 återfinnas de mattor, som för närvarande äro upptagna i rubrik 362 a. Följande nummer — nr 307 — innehåller endast en anvisning för tullbehandlingen av andra slag av silkesmattor, för vilka någon bestämd tullsats icke ansetts böra införas, då de utgöra en jämförelsevis obetydlig importartikel, vilken liksom hittills synes böra likställas med andra vävnader av silke. Nummer 308—311 motsvara rubrikerna 394—399. I fråga om orientaliska mattor synes den omständigheten, att de äro gamla och brukade, icke böra i och för sig föranleda lägre tullbeskattning än för nya mattor, alldenstund gamla och brukade orientaliska mattor utgöra en vanlig handelsartikel. Enligt Kungl. Maj:ts utslag hava också dylika mattor tullbehandlats såsom nya, oaktat sådant intyg, som omförmäles i rubrik 1322 7 2 , blivit avlämnat. På grund härav har i överrubriken till nummer 308—309 efter ordet »knutna» tillfogats »även gamla och brukade». Det må framhållas, att härmed givetvis icke avses någon inskränkning av den i § 4 m) tulltaxeförordningen under där angivna förutsättningar medgivna tullfriheten för gamla och brukade husgeråds- eller andra lösörepersedlar. I nuvarande rubrikerna 396 och 398 äro upptagna yllemattor i metervara, i den förra rubriken plyschartade och i den senare icke plyschartade, med en tull av 75 respektive 60 öre för kg. Av de till den förra rubriken hänförliga mattorna infördes under år 1924 43 559 kg och under år 1925 42 311 kg. Motsvarande införselsiffror för den senare rubriken voro endast 1 964 och 2 539 kg. Då det understundom möter vissa svårigheter att avgöra, huruvida en spånadsvara tulltekniskt sett är att anse såsom plyschartad eller icke plyschartad, har det ansetts lämpligt att sammanslå dessa båda rubriker under ett gemensamt nummer (nr 310 i förslaget). Med hänsyn till berörda fördelning av importen har sammanslagningen skett under den högre av de båda tullsatserna. Under nummer 312—313 hava med oförändrade tullsatser upptagits vissa slag av mattor, som för närvarande återfinnas i rubrikerna 277 och 278. Enligt en vid rubrik 448 fogad anmärkning skola till denna rubrik hänföras plyschartade mattor av jute även med annat vegetabiliskt spånadsämne i bottenvävnaden. Mattorna komma härigenom att draga en tull av 40 öre för kg. Icke plyschartade jutemattor med inblandning till större eller mindre del av annat spånadsämne tullbehandlas jämlikt bestämmel-

301 serna i rubrik 449 såsom vävnad av detta senare spånadsämne. Även en obetydlig inblandning av annat spånadsämne föranleder sålunda, att mattan i tullbehandlingsavseende likställes med andra vävnader. Detta har visat sig leda till orimliga konsekvenser, varför vi föreslagit den ändringen, att jutemattor skola tullbehandlas efter en bestämd tullsats. Denna har upptagits till 40 öre för kg, d. v. s. samma tull som för närvarande utgår för plyschartade jutemattor. Under samlingsnumret 315 skulle i första rummet falla mattor av bomull och linne. Dessa artiklar tullbehandlas för närvarande efter sin beskaffenhet, vilket i många fall visat sig medföra icke avsedda verkningar, varför en bestämd tullsats ansetts vara att föredraga. Vidare skulle hit hänföras alla slag av trasmattor. Sålunda vore avsikten att härunder även skulle falla trasmattor, innehållande tygremsor av siden- eller yllevävnad, beträffande vilka mattor det rått tvekan, huruvida de icke enligt gällande bestämmelser borde tullbehandlas såsom halvsiden- respektive yllevävnad, men som dock enligt tillämpad praxis förtullats efter det material, av vilket de för övrigt bestå. Såsom en lämplig gemensam tullsats för till nummer 315 hänförliga mattor har föreslagits 1 kr. för kg, vilken tullsats ur industriens synpunkt bör anses tillfredsställande. Den gällande tulltaxan innehåller en särskild rubrik — nr 361 — för Vävnader, ej s. k. italienska filtar, med tull av 5 kr. för kg. Då införseln av dessa •• *• artiklar under åren 1924 och 1925 endast utgjorde respektive 281 och 231 kg, har det ansetts onödigt att bibehålla rubriken ifråga. Nämnda varor hava upptagits under nummer 316 i förslaget, varigenom tullen skulle komma att utgå med 6 kr. för kg. Den förhöjning av tullen med 1 kr. för kg, som härigenom skulle inträda, torde sakna praktisk betydelse. I en till oss ingiven skrivelse har gjorts framställning om sänkning av tullen å ofärgad eller naturfärgad s. k. shantung. Såsom skäl därför har anförts att shantung vore ett tungt och billigt sidentyg, som i fråga om värdet kunde jämställas med finare kvaliteter av bomulls vävnad. Shantung kunde icke anses utgöra en lyxvara utan vore en slitstark, av billigt silke framställd produkt, som uteslutande köptes av praktiska skäl. Den nuvarande tullen av 20 kr. för kg uppginge ända till 109 procent av värdet och understege icke någon gång 42 procent. Efter införandet av denna tull hade också importen blivit fullständigt lamslagen. Då beträffande nämnda vara den år 1921 vidtagna höjningen av vissa finanstullar uppenbarligen förfelat sitt syfte att bereda statsverket ökade inkomster, synes det lämpligt, att tullsatsen för densamma återföres till sitt ursprungliga belopp, d. v. s. 6 kr. för kg. För ändamålet har ofärgad eller naturfärgad shantung upptagits i nummer 316. I detta nummer skulle även ingå i rubrik 362 1/2 upptagna sidenvävnader för tekniskt bruk, vilka redan nu draga tull av 6 kr. för kg. I sistnämnda rubrik intagna sidenband för tekniskt bruk återfinnas i underavdelningen för band etc. (avd. V D).

302 Nr 317—318.

Nr 319—321.

Nr 323.

Dessa nummer motsvara senare delen av rubrik 362 a ävensom hela rubrik 362 b. Enligt en anvisning i varuförteckningen skola fälb-, plyschoch sammetsvävnader med flor (lugg), helt bestående av exempelvis bomull, och med bottenvävnad, vari silke ingår, hänföras till rubrikerna 363—365 och sålunda icke tullbehandlas såsom fälb, plysch eller sammet av silke utan såsom vävnader, ej särskilt nämnda, av silke, varigenom de komma att draga tull såsom halvsiden. E n motsvarande anvisning finnes beträffande fälb-, plysch- och sammetsband. Bestämmelsen ifråga är ur beskattningssynpunkt av så viktig karaktär, att ett stadgande av berörda innebörd ansetts böra inflyta i tulltaxan i form av anmärkningar till nummer 318 och 382.

Den nuvarande rubriken 364 upptager oblekta och ofärgade halvsidenvävnader, vägande per kvm 100 gr eller därunder. Tullen å dessa vävnader är fastställd till 9 kr. för kg, under det att tullen för övriga halvsiden vävnader utgår med 10 kr. för kg. 1906 års tulltaxekommitté anförde såsom motiv för tullskillnaden, att vävnader av förenämnda slag vore att betrakta såsom halvfabrikat för vidare förädling och att en förädlingsindustri, som lämpligen kunde upptaga bearbetningen av dessa vävnader, sedan lång tid tillbaka funnes inom landet. Emellertid har importen av ifrågavarande vävnader varit mycket obetydlig. Sålunda infördes under åren 1924 och 1925 endast respektive 246 och 184 kg, och under flera föregående år har icke förekommit någon som helst införsel. Med hänsyn härtill och då det visat sig medföra svårigheter att vid tullbehandlingen avgöra, huruvida dylika vävnader äro att anse såsom färgade eller ofärgade, har föreslagits att rubrik 364 med tillhörande anmärkning skall utgå, varigenom vävnaderna skulle komma att tullbehandlas såsom övriga halvsidenvävnader, d. v. s. enligt nummer 321 i förslaget. Under rubrik 365 finnes intagen en anmärkning därom, att yllekostymvävnader av viss vikt per kvm och innehållande trådar, helt eller delvis av silke, skola hänföras till yllevävnader, så framt silket utgör högst 7 procent av vävnadens hela vikt. Av skäl som anföras i motiveringen till de allmänna anmärkningarna under spånadsgruppen har föreslagits att silke, som ingår i bl. a. vävnader, skall lämnas utan avseende vid tullbehandlingen, försåvitt silket utgör högst 7 procent av vävnadens vikt. Vid införandet av en dylik bestämmelse blir givetvis förberörda anmärkning överflödig. Den i anmärkningens senare del meddelade detalj föreskriften för bestämmandet av procenthalten silke synes böra överflyttas till varuförteckningen.

Under detta nummer hava sammanförts de nuvarande rubrikerna 400 och 401. Flera tullförvaltningar hava framställt önskemål om större överensstämmelse i formuleringen mellan de rubriker, som upptaga plysch- och sammetsvävnader, enär de nuvarande olikformigheterna i berörda avseende

303 lätt kunde giva anledning till det antagandet, att olika principer-låge till grund för tullbeskattningen av dylika vävnader. För tillgodoseende av detta önskemål har i alla nummer, där dylika vävnader äro omnämnda, införts den gemensamma beteckningen »fälb-, plysch- och sammetsvävnader». I nuvarande rubrik 403 äro upptagna yllekostymvävnader, vägande per Ylhkostymkvm 250 gr eller däröver och innehållande trådar, helt eller delvis av silke, inneUltnde såframt silket utgör högst 7 procent av vävnadens hela vikt, med en tull silke. av 2 kr. 50 öre för kg. Med kostymvävnader avses här uppenbarligen för manskläder avsedda vävnader. F r å n olika håll hava framförts anmärkningar rörande denna rubrik. Av vissa tullförvaltningar har framhållits att det i många fall erbjöde svårigheter att avgöra, huruvida en vävnad vore avsedd för manskostymer eller för dräkter och kappor för damer. Från importörernas sida liksom även av representanter för vissa utländska tillverkare har gjorts gällande, att det icke förelåge någon rimlig anledning att göra skillnad mellan vävnader för det ena eller det andra ändamålet och att rubriken därför borde omfatta även dräkt- och kapptyger. Det vore beträffande dessa tyger oskäligt, att en inblandning av några få procent silke — ofta konstsilke — skulle föranleda, att varan tullbehandlades såsom halvsiden, med tull av 10 kr. för kg. Vidare borde för alla dessa slag av vävnader den i rubriken angivna viktgränsen av 250 gr sänkas och den fastställda procentsatsen för silke — 7 procent — höjas. Såsom redan förut nämnts har av skäl, som anföras vid de allmänna anmärkningarna under spånadsgruppen, föreslagits att silke, som ingår i bl. a. vävnader, skall lämnas utan avseende, försåvitt silket utgör högst 7 procent av varans vikt. Därest detta förslag skulle vinna beaktande, bör givetvis rubrik 403 utgå, varvid dit hänförliga vävnader i stället skulle komma att tullbehandlas såsom yllevävnader, andra slag, ej särskilt nämnda. Då ifrågavarande yllekostymvävnader i de allra flesta fall hava en vikt av mindre än 500 gr per kvm, skulle de därvid komma att draga en tull av 2 kr. 25 öre för kg. Ändringen skulle alltså leda till en sänkning av tullen med 25 öre för kg. Införseln av dylika vävnader utgjorde under åren 1924 och 1925 respektive 53 584 och 54 525 kg, varav största delen kom från Storbritannien. P å grund av det rikhaltiga mönsterurval, som de stora engelska fabrikerna kunna erbjuda, har man alltid att räkna med en viss import för det finare beställningsskrädderiet. Ur tullskyddssynpunkt torde den obetydliga sänkningen av tullen icke kunna hava någon större betydelse. Till införsel har förekommit pressduk av människohår. Då vävnader av Vävnader, ej nämnda material icke finnas upptagna i taxan, har varan ifråga enligt be- s- n> heU eller slut av generaltullstyrelsen tullbehandlats såsom tekniska artiklar, med tull ^ a «£.'* av 35 öre för kg. Emellertid kan ifrågasättas om icke vid ett strängt till- Nr 327-328. lämpande av tulltaxans bestämmelser nämnda pressduk i stället hade bort

304 tullbehandlas såsom arbeten av människohår, med en tull av 2 kr. för kg, en tull som dock måste anses alldeles för hög i förhållande till varans värde. I syfte att undanröja all tveksamhet rörande tullbehandlingen av pressduk och andra eventuellt förekommande vävnader av människohår har nu i överrubriken till nummer 327—328, som motsvara rubrikerna 407—408 i gällande taxa, infogats »av människohår», varigenom vävnaderna ifråga skulle komma att draga en tull av 60 öre för kg. Pressduk av människohår komme då att tullbehandlas efter samma principer som andra slag av pressduk, vilka nu förtullas såsom vävnader. Den till rubrikerna 407 och 408 fogade anmärkningen har i förenklingssyfte underkastats viss omredigering. Bomullsväv- Rubrikgruppen för bomullsvävnader omfattar för närvarande icke mindre nader ' än trettiotvå rubriker. Det torde ej heller finnas någon rubrikgrupp i taxan, beträffande vilken det framförts så många önskemål om en minskad specialisering som just i fråga om denna grupp. Såsom skäl för dessa önskemål har anförts att den nuvarande uppdelningen vore ägnad att i hög grad försvåra tullbehandlingsarbetet, enär den vore grundad såväl på vävnadernas vikt per kvm som på deras trådtäthet. Att under brådskande expedition företaga en undersökning av vävnadernas beskaffenhet i båda dessa avseenden vore en mycket besvärlig procedur. Det mötte också ofta motstånd från varuägarens sida att i och för undersökningen av vikten per kvm utstansa de erforderliga vävnadsstyckena. Då skillnaden i tull ofta vore ganska obetydlig, borde det icke möta något hinder att i förenklingssyfte vidtaga en sammanslagning av åtskilliga rubriker. Det är givetvis obestridligt, att den nuvarande specialiseringen av bomullsvävnader i många fall medför svårigheter och tidsutdräkt vid tullbehandlingen. E n förenkling av denna rubrikgrupp genom sammanslagning av sådana rubriker, som upptaga varandra närstående vävnader, vore därför önskvärd. Emellertid äro möjligheterna för dylika sammanslagningar ganska begränsade. I allmänhet rör det sig här om mycket stora artiklar, beträffande vilka även en obetydlig rubbning i tullskyddet kan medföra vittgående konsekvenser. Av representanter för bomullsindustrien har också påyrkats bibehållandet i allt väsentligt av den nuvarande specialiseringen, som är byggd på principer, vilka med hänsyn till de olika produktionskostnaderna böra vara utslagsgivande vid bedömandet av tullskyddet. E t t frångående av dessa principer skulle kunna medföra allvarliga konsekvenser för vår bomullsindustri. P å grund av den sålunda uttalade uppfattningen hava vi funnit oss nödsakade att inskränka oss till de ändringsförslag, som här nedan beröras. Nr 330-332.

Beträffande formuleringen av överrubriken till nummer 330—332 hänvisas till vad som anförts vid nummer 323. Rubrik 501 i gällande taxa upptager oblekt och ofärgad s. k. manchester,

305 med tull av 50 öre för kg, och rubrik 503 andra oblekta och ofärgade plyschoch sammetsvävnader, med tull av 80 öre för kg. Av de förra vävnaderna förekom år 1924 ingen import men år 1925 infördes 109 kg. Införseln av de senare vävnaderna uppgick under samma år till respektive 67 och 51 kg. Med hänsyn till den ringa införseln och då vävnaderna över huvud taget såsom handelsartiklar torde vara mycket obetydliga, hava desamma ansetts kunna sammanföras under en gemensam tullsats. Då av införselsiffrorna för ett antal år tillbaka framgår att importen av de i sistnämnda rubrik upptagna vävnaderna är övervägande, har såsom en lämplig medeltullsats föreslagits 70 öre för kg. Enligt en anmärkning under rubrik 507 skall trådantalet i näsduksväv- Nr 333—336. nader räknas i botten vävnaden, ej i bården. Denna bestämmelse synes kunna ersättas med en anvisning i varuförteckningen. Under framhållande att införseln av till rubrikerna 506—509 hänförliga vävnader vore ganska obetydlig har av vissa tullförvaltningar ifrågasatts, huruvida icke den nu förekommande uppdelningen efter trådantalet, vilken förorsakar ett besvärligt undersöknings- och sorteringsarbete, kunde borttagas och rubrikerna sammanslås. Emellertid må framhållas att, även om införseln av dessa vävnader i ofållat skick är jämförelsevis ringa, en mycket betydande införsel av fållade sådana vävnader förekommer, beträffande vilka en dylik ändring skulle medföra vittgående konsekvenser i beskattningsavseende. Den gällande tulltaxan innehåller en särskild rubrikgrupp — rubr. 510— Nr 337—354. 512 — för till vävnadssättet likartade bomullsvävnader, vägande per kvm 250 gr eller däröver. Denna rubrikgrupp synes lämpligen kunna sammanslås med den grupp, som upptager dylika vävnader, vägande per kvm mindre än 250 gr men ej mindre än 100 gr, d. v. s. rubr. 513—518. Genom denna sammanslagning skulle även vävnader, tillhörande den förra rubrikgruppen, komma att tullbehandlas efter trådtätheten. I den mån vävnaderna innehölle mer än 60 trådar per k vem bleve de härigenom belagda med högre tull än för närvarande. Emellertid innehålla dessa grova vävnader i regel mindre än 60 trådar per kvem, varför ur tullbeskattningssynpunkt sammanslagningen icke torde hava någon nämnvärd betydelse. Tulltekniskt sett skulle den vara till fördel så till vida, att antalet viktgrupper komme att minskas. Det förhållandet att tullbehandlingen i stället skulle bliva beroende av trådtätheten torde, i betraktande av vad ovan nämnts rörande trådantalet i dessa vävnader, sakna praktisk betydelse. Från många håll hava framförts önskemål om ett upphävande av skillnaden mellan likartade och mönstrade vävnader, vilken ofta medför stora svårigheter i tullbehandlingsarbetet. Då emellertid beträffande mönstrade bomullsvävnader tullbeskattningen icke lämpligen bör, såsom i fråga om de likartade vävnaderna, göras beroende av trådtätheten, förutsätter ett lik20 —

4372.

306 ställande av dessa slag av vävnader en omläggning av principerna för tullbehandlingen av de likartade vävnaderna, vilken icke kan undgå att avsevärt inverka på det nuvarande tullskyddet. Med hänsyn härtill hava vi funnit oss böra föreslå bibehållandet av den nuvarande åtskillnaden mellan berörda slag av vävnader. I detta sammanhang må emellertid framhållas att en viss lättnad i tullbehandlingen skulle komma att ernås genom den i anmärkning 5 till spånadsgruppen upptagna bestämmelsen. Beträffande bomullsvävnader, ej särskilt nämnda, vilkas hela yta är till vävnadssättet likartad, äro högre tullsatser fastställda för sådana som äro vävda i två eller flera färger än för de enfärgade vävnaderna. Det skulle kunna synas som om det ej borde möta några svårigheter att avgöra, huruvida en vävnad vore enfärgad eller vävd i flera färger. I själva verket har emellertid bedömandet av denna fråga mången gång varit synnerligen besvärligt. Det förekommer nämligen allt som oftast vävnader, vilkas varp består av garn med annan färg än det i väften ingående garnets, men vilkas yta man det oaktat åtminstone vid första påseendet är böjd att beteckna såsom enfärgad. Detta blir i ännu högre grad fallet, om ytan ruggats eller undergått liknande behandlingssätt, varvid de olika färgerna uppgå i varandra. Tullbehandlingen av dylika vävnader har varit skiftande, beroende på det individuella bedömandet. Det skulle därför vara synnerligen önskligt att få en säkrare grund för tullbehandlingen av dylika vävnader. Vidare förekomma vävnader, i vilka ingå melerat garn eller av olika parter bestående garn. Ehuru vid en närmare granskning av dessa vävnader garnparternas olika färger kunna urskiljas, göra vävnaderna dock intryck av att vara enfärgade och hava enligt hittills tillämpad praxis även tullbehandlats såsom sådana. Även beträffande sistnämnda slag av vävnader synes ett förtydligande önskligt. Av ovan anförda skäl har under nummer 354 upptagits en anmärkning, med tillämpning av vilken man torde kunna ernå större likformighet än hittills i tullbehandlingen av ifrågavarande vävnader. I några fall skulle tillämpningen av denna anmärkning medföra en skärpning av nuvarande praxis. Dessa fall torde emellertid icke vara ofta förekommande. Ur saklig synpunkt finnes ej heller någon anledning att belägga en vävnad med lägre tull för att den undergått en efterbehandling, exempelvis ruggning. Under alla omständigheter synes det vara av vikt att få en mera enhetlig tullbehandling till stånd på detta område. Vävnader, ej Enligt en anmärkning till rubrik 445 skola vävnader av kokostågor eller tåqor^dUr' kokosgarn med inblandning av annat spånadsämne tullbehandlas såsom vävkokosgam. nader av detta senare ämne. I syfte att förenkla tullbehandlingen av ifrågaNr 355—356. varande vävnader hava desamma upptagits under nummer 356 i förslaget med en tullsats av 25 öre för kg, vilken tull genomsnittligt taget torde motsvara de tullsatser, som nu kunna komma i tillämpning. Det må erinras, att kokosmattor äro särskilt upptagna under överrubriken »mattor, ej sär-

307 skilt nämnda». Då mattorna utgöra den ojämförligt största artikeln bland kokosvävnaderna, är ovanberörda fråga ur tullbeskattningssynpunkt av underordnad betydelse. De nuvarande rubrikerna 446—447 omfatta oblekt och ofärgad säck- och Vävnader, ej packvävnad av jute. Emellertid har det ofta mött svårigheter att avgöra, s' M*' *° °u*e huruvida en jutevävnad vore att anse såsom »säck- och packvävnad» eller r ~ ° ej. I praktiken har därför trådantalet tagits till ledning vid bedömandet härav, varvid man utgått från att jutevävnader, som på en yta av 2 cm i kvadrat innehålla 35 trådar eller däröver, i allmänhet icke användas såsom säck- eller packvävnad. Denna praxis synes böra legaliseras genom angigivande av nämnda trådgräns i taxan, varvid uttrycket »säck- och packvävnad» kan uteslutes. Även beträffande rubrikgruppen för linnevävnader har från många håll Vävnader, ej framförts önskemål rörande en minskad specialisering. Av samma skäl, s \ w - ' av hn> <?•• j. • <. o , hampa etc. som antorts i fråga om bomullsvävnader, äro dock möjligheterna härför KT oon onÅ i

-i

-XT.

mycket begränsade. Vi hava också funnit oss nödsakade att föreslå bibehållandet av den nuvarande uppdelningen med det undantaget, att rubrik 464 uteslutits. Genom denna förändring skulle alla till vävnadssättet likartade linnevävnader med mer än 50 varp- och inslagstrådar på 1 kvcm komma att förtullas efter en enhetlig tullsats. Den lägre tull, som för närvarande gäller för till rubrik 464 hänförliga vävnader, har på sin tid motiverats med att dessa vävnader utgjorde halvfabrikat för tillverkning av kragar, manschetter och skjortbröst. Under de första åren efter taxans ikraftträdande förekom också en ganska betydande införsel av vävnaderna ifråga. Emellertid har importen under de senare åren nedgått avsevärt. Åren 1924 och 1925 infördes endast 1164 respektive 1384 kg. Anledningen till denna minskning är, enligt vad som uppgivits, att man alltmera börjat övergå till bomullsvävnad såsom halvfabrikat för nyssnämnda artiklar. Under sådana förhållanden synes det knappast föreligga någon anledning att belasta tulltaxan med en särskild rubrik för vävnaderna ifråga. I olikhet med vad fallet är beträffande mönstrade bomullsvävnader har såsom indelningsgrund för de mönstrade linnevävnaderna — rubrikerna 465—466 — tillämpats trådantalet per kvcm. Att då fråga är om mönstrade vävnader en dylik indelning mången gång kan föranleda svårigheter i tullbehandlingen ligger i sakens natur, och av vissa tullförvaltningar har också framhållits önskvärdheten av att nämnda rubriker sammansloges. Emellertid må framhållas att dessa svårigheter åtminstone i någon mån minskas genom den bestämmelse i rubrik 466, enligt vilken alla vävnader, som hava mönster, åstadkommet genom olika trådtäthet, skola tullbehandlas efter den högre tullsatsen. Med hänsyn härtill och då representanter för linneindustrien motsatt sig en sammanslagning av rubrikerna under lämplig medeltullsats,

obO—d/4

308 hava vi för vår del icke ansett oss böra framlägga något förslag i sådan riktning. I en anmärkning till rubrikerna 454—466 föreskrives att vävnader, vilkas hela yta är till vävnadssättet likartad, men som hava genom färgade varpeller inslagstrådar åstadkomna randningar eller rutningar, skola tullbehandlas såsom icke mönstervävda. Att en dylik till vävnadssättet likartad vävnad icke på grund av nu anförda omständigheter bör betraktas såsom mönstervävd torde emellertid ligga i öppen dag, varför något särskilt stadgande härom icke synes vara erforderligt. Anmärkningen ifråga har ej heller medtagits i förslaget. För övrigt hava i rubrikgruppen för linnevävnader endast vidtagits vissa mera formella ändringar, delvis betingade av motsvarande ändringar i de föregående rubrikgrupperna för vävnader. Stampad filt. Dessa nummer motsvara rubrikerna 377—380. Sistnämnda rubrik uppNr 375—378. tager, jämte filt av ull, vägande per kvm 300 gr och däröver, polerskivor och andra skivor för tekniskt bruk av filt, även vävd, med tull av 90 öre för kg. Till införsel hava förekommit polerskivor, uteslutande av nöthår. Dessa skivor torde ursprungligen hava hänförts till förenämnda rubrik men tullbehandlas numera på grund av ett generaltullstyrelsens beslut såsom tekniska artiklar, med tull av 35 öre för kg. Emellertid måste det anses såsom en inkonsekvens att, medan polerskivor, innehållande ull, förtullas efter samma grunder som motsvarande filt, polerskivor av nöthår skola tullbehandlas icke såsom nöthårsfilt utan såsom tekniska artiklar. Någon annan bearbetning hava dessa polerskivor i regel icke undergått än att de utskurits ur filten. I syfte att härutinnan åstadkomma större överensstämmelse hava i rubriken för nöthårsfilt — nummer 375 i förslaget — upptagits polerskivor och andra för tekniskt bruk avsedda skivor av dylik filt. Därigenom skulle skivorna komma att draga en tull av 10 öre för kg, vilken också torde stå i mera rimligt förhållande till varans värde än de förut tillämpade tullsatserna. I en till oss ingiven skrivelse har en tillverkare av jaktpatroner hemställt, att förladdningar av stampad nöthårsfilt måtte tullbehandlas enligt rubrik 377, med tull av 10 öre för kg. Dylika förladdningar förtullas nu såsom tekniska artiklar, med tull av 35 öre för kg. I och med att för tekniskt bruk avsedda skivor av dylik filt upptagits i nämnda rubrik — i förslaget nummer 375 — fordrar konsekvensen, att även nämnda iorladdningar hänföras dit, varigenom det framställda önskemålet skulle komma att tillgodoses. Då det emellertid kan vara tveksamt, huruvida förladdningar böra anses såsom för tekniskt bruk avsedda skivor, har artikeln särskilt omnämnts. Enligt vad som uppgivits förekommer icke någon inhemsk tillverkning av förladdningar utav här ifrågavarande slag.

309 D.

Band, snören, spetsar, strumpstolsarbeten, tekniska artiklar m. m.

sadelgjordsväv,

nät,

Under rubrikerna 544 och 545 i gällande taxa falla, bl. a., elastiska ,

...

Elastiska band och

band och snören, innehållande strängar (trådar) av kautschuk. Dessa artik- snören. lar hava i förslaget utbrutits ur nämnda rubriker och upptagits i nu ifråga- N r 379-380. varande avdelning under särskilda nummer. Beträffande band och snören av förenämnda slag i förening med silke har framhållits att, medan tullen å därav tillverkade varor, såsom hängslen och bälten (rubr. 559), blivit höjd från 4 till 15 kr. för kg i samband med de år 1922 vidtagna höjningarna av vissa finanstullar, tullen å halvfabrikaten ifråga förblivit oförändrad. Det har också ansetts anmärkningsvärt, att elastiska band, innehållande silke, draga en tull av 4 kr. för kg, under det att icke elastiska sådana band, såsom utgörande halvsidenband, äro belagda med en tull av 10 kr. för kg. Vad beträffar förhållandet mellan de olika tullsatserna för å ena sidan elastiska band, innehållande silke (rubr. 544), och å andra sidan därav tillverkade hängslen och bälten m. fl. artiklar (rubr. 559) är anmärkningen berättigad så tillvida, att tullen å helfabrikatet höjts, utan att halvfabrikatet berörts av de under åren 1921 och 1922 beslutade tullförhöjningarna. Emellertid ingå i rubrik 559 artiklar, framställda av vävnader, band eller snören, för vilka tullsatserna höjts från 3, 6 och 9 kr. till respektive 10, 20 och 30 kr. för kg. Som det med hänsyn till rubrikens jämförelsevis ringa omfattning hittills ej ansetts lämpligt vidtaga någon uppdelning av densamma allt efter de ingående materialiernas beskaffenhet, har tullförhöjningen beslutats till belopp, avsett att genomsnittligt taget täcka förhöjningen av tullen å halvfabrikaten. Då nu hängslen e t c av elastiska band, innehållande silke, blivit belagda med högre tull, än s§om betingas av tullen å det däri ingående halvfabrikatet, innebär detta givetvis ej anledning att höja tullen å det sistnämnda. I stället hava, såsom framgår vid nummer 421—423, helfabrikaten utbrutits ur rubriken och åsatts den före år 1922 gällande tullsatsen. Vad åter angår jämförelsen mellan tullen å elastiska band, innehållande silke, och tullen å andra band, i vilka silke ingår, må erinras därom, att de förstnämnda avsevärt förtyngas av ingående kautschukssträngar, vilka äro fria från tull. Vissa skäl kunna möjligen tala för åvägabringandet av en närmare överensstämmelse mellan de olika tullsatserna. Denna fråga synes emellertid böra upptagas till prövning först i samband med en allmännare revision av tulltaxan. Vidstående nummer omfattar i första rummet sådana band för tekniskt Bandförtekbruk, av silke enbart eller i förening med annat spånadsämne, som nu äro ^^^aanåe upptagna i rubrik 362 1/%. Därjämte har i detta nummer upptagits skrivsilke. maskinsband, innehållande silke. Före tillkomsten av berörda rubrik, vilken Nr 381.

310 införts i tulltaxan såsom en följd av handelstraktaten med Tyska riket, tullbehandlades denna artikel såsom helsidenband, med tull av 20 kr. för kg, vilken tull uppenbarligen icke kan anses lämpad för en vara av denna art. Sedermera hava banden hänförts till rubriken 362 1/2, varigenom de kommit att draga en tull av 6 kr. för kg. Då emellertid varan icke lärer kunna anses vara avsedd för tekniskt bruk i egentlig mening, synes den böra särskilt omnämnas i rubriken. Band, ej s. n. Denna rubrikgrupp motsvarar i första rummet de nuvarande rubrikerna Nr 382—386. 386—368 och 533 samt därjämte rubrikerna 411 och 468, i vad de avse band. Före nu gällande tulltaxas ikraftträdande voro flätade, bandliknande snören av vanlig beskaffenhet i tullbehandlingsavseende likställda med band. I den nuvarande taxan innefatta rubrikgrupperna för snören och andra snörmakararbeten, ej särskilt nämnda, jämväl flätade, bandliknande snören med raka kanter samt utan annat mönster än sådant, som åstadkommits genom färgat garn eller färgad tråd. Dylika bandliknande snören utan förening med silke falla under någon av rubrikerna 411, 468 eller 534 och äro underkastade samma tull som motsvarande band. Före ikraftträdandet av handelstraktaten med Tyska riket voro även sådana bandliknande snören, som innehålla silke — rubrikerna 369 och 370 — i tullbeskattningsavseende jämställda med sidenband. Såsom en följd av nämnda traktat vidtogs emellertid en uppdelning av helsidenband i sådana av konstsilke (rubr. 367 a) och andra (av natursilke, rubr. 367 b). För de senare bibehölls tullsatsen 20 kr. för kg, under det att tullen för de förra nedsattes till 15 kr. för kg. Flätade, bandliknande snören av konstsilke utgöras till väsentlig del av hattflätor, som icke äro föremål för tillverkning här i landet. Av skäl som vid nummer 457—459 anföras hava för hattflätor föreslagits särskilda tulltaxenummer med bestämda tullsatser. Därest detta förslag skulle vinna beaktande, torde av flätade, bandliknande snören, hänförliga till rubrik 369, endast komma att återstå en obetydlighet. Under sådana förhållanden synes anledning ej föreligga att för flätade, bandliknande snören upprätthålla särskilda tulltaxerubriker, utan synas varorna ifråga kunna i tullbehandlingsavseende helt och hållet jämställas med band, varför de upptagits i överrubriken till band, ej särskilt nämnda. Av vad ovan anförts torde framgå att en dylik sänkning av tullen, om man bortser från hattflätorna, icke torde få någon nämnvärd ekonomisk betydelse. Beträffande den under nummer 382 intagna anmärkningen hänvisas till vad som anförts vid nummer 317—318. Före ikraftträdandet av nu gällande taxa tullbehandlades ur vävnad klippta remsor såsom vävnader. P å förslag av 1906 års tulltaxekommitté vidtogs härutinnan den ändringen, att i form av band om högst 20 cm bredd klippt eller skuren vävnad, med undantag av spetsvävnad och tyll, eller stampad filt skall tullbehandlas såsom band. Sedermera hava berörda

311 undantag utvidgats till att omfatta jämväl s. k. labelklot. Emellertid hava ytterligare undantag påyrkats. Sålunda har hemställts att remsor, utskurna u r gasvävnad och av 5 till 15 cm bredd, mätte tullbehandlas icke såsom band utan såsom vävnad. Liknande önskemål hava framförts beträffande gummerade remsor av bomullsklot, avsedda för hopklistring av papplådor. Såsom skäl för den föreslagna ändringen i tullbehandlingen av vävnadsremsor anförde 1906 års tulltaxekommitté, att sådana remsor icke skulle kunna utan betydande olägenheter jämställas med vävnader, på grund av att för dessa senare enligt kommitténs förslag vikten per kvm i många fall måste utrönas. Emellertid har erfarenheten visat, att importen av ifrågavarande remsor knappast har den sammansättning, att några större svårigheter i berörda avseende kunna befaras. Då därtill kommer att de nuvarande bestämmelserna rörande tullbehandlingen av remsor mången gång visat sig medföra orimliga konsekvenser i beskattningsavseende, hava vi ansett oss böra föreslå en återgång till förutvarande bestämmelser på området. För detta ändamål hava ur anmärkning 1 till rubrik 368 samt ur anmärkningen till rubrik 533 uteslutits orden »samt i form av band» etc. Anmärkning 2 till rubrik 368 och däremot svarande bestämmelse i anmärkningen till rubrik 533 hava ansetts kunna utgå ur taxan. Dessa nummer motsvara rubrikerna 371 och 535 ävensom rubrikerna 411 Snören och och 468 i vad de avse snören och andra snörmakararbeten med undantag .™kararbeten, av flätade, bandliknande snören, vilka, såsom förut nämnts, överflyttats till ej s. n. Nr rubrikgruppen för band. 387—388. Ur anmärkningen till rubrik 371 respektive 535 har uteslutits den bestämmelse, som inledes med orden »dock att ej plyschartade dylika besättnings- och garneringsartiklar» etc. Denna bestämmelse äger nämligen mycket ringa praktisk betydelse men har i de enstaka fall, då den kommit i tillämpning, föranlett besvär och tidsutdräkt i tullbehandlingsarbetet. Vidare hava orden xmedelst sömnad, klistring eller annorledes tillverkade» ersatts med »medelst sömnad, klistring eller på liknande sätt tillverkade». Avsikten härmed är att förebygga den oegentligheten att såsom besättnings- och garneringsartiklar avsedda band, å vilka icke nedlagts något sömnadsarbete utan vilka endast undergått plissering, goffrering, pressning e. dyl., skola draga den för snörmakararbeten fastställda tullen. Denna rubrikgrupp omfattar nuvarande rubrikerna 372, 410, 467, 531 och Spetsar samt 532. Rubrik 531 V2 bar överflyttats till underavdelningen för sömnads^ f ^ f arbeten (avd. V E). s. n. Nr 389—391.

Dessa nummer motsvara rubrikerna 373 b, 412, 413 och 536—539 även- strumpstolssom rubrik 468 i vad den avser strumpstolsarbeten och dylika artiklar. arbeten etcRubrik 373 a omfattar glödnät av silke, även apterade till glödstrumpor. N r 392-397.

312 Av skäl som vid nummer 1054 anföras har föreslagits att alla slag av glödnät skola upptagas tillsammans med avbrända glödstrumpor. Under sådana förhållanden skulle rubrik 373 a komma att utgå. I gällande taxa äro vantar, sydda av vävnad, upptagna i rubrikgrupperna för strumpstolsarbeten. Då detta ur systematisk synpunkt måste anses mindre tillfredsställande, har artikeln ifråga här uteslutits, varigenom den skulle komma att tullbehandlas efter samma grunder som andra sömnadsarbeten. Ändringen torde hava mycket ringa praktisk betydelse, enär varan, enligt vad som uppgivits, numera är sällan förekommande. Med tulltaxans nuvarande lydelse måste strumpstolsarbeten, bestående av annat ämne än silke men försedda med en eller annan, i samband med tillverkningen anbragt rand, figur e. dyl. av silke, tullbehandlas såsom silkesstrumpstolsarbeten, med tull av 20 kr. för kg. P å detta sätt tullbehandlas exempelvis bomullsstrumpor med instickade silkesränder. Å andra sidan inverkar ej bland annat broderi på tullbehandlingen av ifrågavarande artiklar, varför exempelvis bomullsstrumpor med efter tillverkningen påstickade ränder av silke draga tull av endast 1 kr. 90 öre för kg. Det har också ofta mött svårigheter att vid tullbehandlingen avgöra, huruvida silket ingår i varan som en beståndsdel eller endast utgör ett broderi. I syfte att dels åstadkomma en rättvisare tullbeskattning av ifrågavarande artiklar, dels ock förenkla tullbehandlingen av desamma har nu föreslagits en bestämmelse i form av en anmärkning under rubrikgruppen för strumpstolsarbeten, enligt vilken vid tullbehandlingen av dylika arbeten avseende icke skall fästas vid enstaka ränder, figurer o. dyl. av silke. Det förutsattes att närmare anvisningar rörande tillämpningen av denna bestämmelse komma att inflyta i varuförteckningen. Sadeigjords- Sadelgjordsväv är i gällande tulltaxa upptagen i rubrikerna 414 och v av 469—470. Tvåskaftad, oblekt och ofärgad sådan väv drager en tull av Nr 399—400 35 öre för kg, under det att övriga slag av sadelgjordsväv hänföras till band, med tull av 2 kr. för kg. Största delen av den sadelgjordsväv, som vid import skulle drabbas av nämnda tull, består av jute med inslag av färgade trådar av samma material. Den nuvarande tullsatsen omöjliggör emellertid införsel av dylik sadelgjordsväv — år 1925 uppgick införseln till endast 12 kg. Det är uppenbart, att en tull av 2 kr. för kg å dylika enkla och grova artiklar icke står i rimligt förhållande till varuvärdet, och från olika håll hava också gjorts framställningar om sänkning av tullen. I syfte att tillgodose dessa önskemål hava vi föreslagit en tullsats av 50 öre för kg å annan sadelgjordsväv än sådan, som faller under rubrik 469. Fisknät samt Målnät för fotbollspel, tennisnät och andra nät för sport eller idrott sakna "nisMbruk ^ ° r närvarande särskild rubrik i taxan, varigenom de komma att tullbeetc. handlas såsom knytningar, med tull av 1 kr. 75 öre för kg, en tull som Nr 401-402. säkerligen aldrig varit avsedd att drabba dylika grova artiklar. Näten ifråga

313 synas i stället böra i tullbeskattningsavseende jämställas med fisknät och nät för tekniskt bruk, varför de upptagits tillsammans med dessa nät i överrubriken till nummer 401—402. Av dessa nummer motsvarar nummer 401 i övrigt nuvarande rubrik 541, ur vilken dock utbrutits tågvirke och linor, som överförts till underavdelning V B. Nummer 402 omfattar i första rummet rubrik 472, men dessutom ingå i detta nummer nät för tekniskt b r u k samt hängmattor, som nu återfinnas i rubrik 473. Tullen för dessa artiklar skulle härigenom komma att sänkas med 5 öre för kg. Det må emellertid framhållas, att varorna både såsom import- och produktionsartiklar äro mycket obetydliga. Såsom en följd av 1926 års handelstraktat med Tyska riket upptogs i Slot tulltaxan en särskild rubrik — nr 362 Va — f o r vävnader och band för °jjl tekniskt bruk, av silke enbart eller i förening med annat spånadsämne, med N r [ tull av 6 kr. för kg. Dessa artiklar äro i förslaget upptagna med samma tull under nummer 316 och 381. Emellertid förekomma slangar och vissa andra tekniska artiklar, innehållande silke, vilka lämpligen böra draga samma tull som berörda vävnader och band. Med anledning härav har under överrubriken för slangar, driv- och transportremmar etc. upptagits ett särskilt nummer — nr 403 — för dylika artiklar, innehållande silke, ävenledes med tull av 6 kr. för kg. I nummer 404, med tull av 35 öre för kg, ingå i första rummet de artiklar, som falla under nuvarande rubrikerna 416, 471 och 542. Dessa artiklar äro de ojämförligt mest betydande bland hithörande produkter. Under detta nummer skulle även komma att ingå till rubrik 415 hänförliga driv- och transportremmar av ull, vilka nu draga en tull av 30 öre för kg. För sistnämnda artiklar, vilka till väsentlig del torde utgöras av kamelhårsremmar, skulle alltså inträda en tullförhöjning av 5 öre för kg. Tullsatsen komme emellertid ej att motsvara mer än omkring 7 procent av värdet. Då vidare införsel och förbrukning av dylika remmar visar en bestämd tendens till nedgång på grund av att de alltmera börjat ersättas av andra remmar, torde den ökade tullbelastningen bliva av ganska ringa betydelse. Nummer 404 omfattar slutligen i rubrik 473 upptagna artiklar med undantag av nät och hängmattor, vilka överflyttats till den i förslaget intagna rubrikgruppen för nät (nr 401—402). För de övriga skulle tullen enligt förslaget komma att sänkas med 15 öre för kg. Då emellertid införseln av samtliga till rubrik 473 hänförliga artiklar under åren 1924 och 1925 utgjorde endast 4 062 respektive 6 586 kg, torde sänkningen icke hava nämnvärd betydelse. Det må framhållas, att de sålunda ifrågasatta rubriksammanslagningarna skulle komma att medföra betydande lättnader i tullbehandlingsarbetet. För närvarande tullbehandlas skur- och putsdukar i allmänhet såsom vävnaden, varav de bestå, eller såsom sömnadsarbete och hava därigenom H

314 kommit att hänföras till ett flertal olika rubriker. Sålunda hava tillämpats bl. a. rubrikerna 508, 509, 552/510 och 552/512, med tull av respektive 1 kr. 15 öre, 1 kr. 40 öre, 55 öre och 1 kr. 21 öre för kg. Dessutom hava vissa putsdukar tullbehandlats såsom tekniska artiklar, med tull av 35 öre för kg. De rubriker, som oftast kommit i tillämpning, äro emellertid rubrikerna 510 och 513, med tull av 50 öre för kg. I syfte att ernå en enhetlig tullbehandling av dessa artiklar, vilka, i den mån de äro att anse såsom skur- och putsdukar i egentlig bemärkelse, i regel bestå helt eller till största delen av avfallsgarn, har efter samråd med sakkunniga föreslagits artiklarnas upptagande under särskilt nummer med sistberörda tullsats, vilken ansetts även ur industriens synpunkt tillfredsställande för dessa grova artiklar.

Sömnads-

och andra arbeten,

ej annorstädes

upptagna.

I gällande tulltaxa äro under avdelningen för sömnadsarbeten — avd. V I I I G — upptagna bl. a. väskor, portföljer, portmonnäer, plånböcker, etuier, askar, fodral o. dyl. ävensom mösskärmar och skosulor. I likhet med vad som skett på övriga ställen, där dylika artiklar förekomma, hava desamma utbrutits och upptagits i den sista avdelningen — avd. X I — där de sammanförts med motsvarande artiklar av läder, papper etc. Till nämnda avdelning hava också från sömnadsgruppen överförts artiklarna konstgjorda blommor, prydnadsfjädrar, konstgjort fjäderpälsverk och solfjädrar. Slutligen har till avdelningen för kautschuk och arbeten därav — avd. I X D i förslaget — överflyttats den under sömnadsgruppen i gällande taxa hörande rubriken för dykardräkter samt delar därtill. Den nuvarande ordningsföljden mellan de olika artiklarna inom sömnadsgruppen har underkastats vissa ändringar i syfte att halvfabrikat och i övrigt mindre bearbetade varor måtte återfinnas i en följd framför de färdiga artiklarna. Spånadsvaror, Detta nummer motsvarar rubrik 552 i gällande tulltaxa, vilken rubrik %s'^r e"rfas* omfattar bl. a. spånadsvaror, fållade eller kantade men utan annat sömnadsHllklippta etc.

arbete, ej särskilt nämnda. P å grund av ett Kungl. Maj:ts utslag hava till denna rubrik hänförts filtar, bestående av två yllevävnader, förenade med ett genom en enkel söm påsytt kantband. I anslutning härtill har numera utbildat sig den praxis, att dylik sömnad betraktas såsom kantning, vilken praxis synes böra stadfästas. Då emellertid sömnaden i detta fall icke tjänar enbart som kantning utan även har till uppgift att sammanhålla de båda vävnaderna, har för ändamålet det i rubriken efter ordet »kantade» nu förekommande tillägget »men utan annat sömnadsarbete» uteslutits. I stället har före ordet »tillklippta» infogats uttrycket »endast».

315 På grund av bestämmelsen i anmärkning 1 till rubrik 552 skola till denna rubrik även hänföras varor, som i omedelbart sammanhang med fållen hava en enkel hålsöm. Denna bestämmelse har ansetts lämpligen böra uppflyttas i rubriken, varigenom anmärkningen kunnat utgå. Artikeln ärmlappar tullbehandlas för närvarande efter ett flertal olika Ärmlappar. rubriker. Den ojämförligt största delen faller dock under rubrikerna 583 Nr 407—408. och 584, som upptaga ärmlappar av spånadsvaror, impregnerade eller överdragna med kautschuk, förenade genom mellanlägg av kautschuk eller försedda med foder av detta ämne. I syfte att uppnå en enhetlig tullbehandling av dessa artiklar hava under nummer 407 och 408 sammanförts alla slag av ärmlappar med de tullsatser, som gälla vid förenämnda rubriker. Dessa nummer motsvara rubrikerna 576—577 och förete ingen annan övertyg till ändring, än att orden »av hel- eller halvsiden» ersatts med »av spånadsvara, ParaPlye^eller innehållande silke». Ändringen, som är helt och hållet av formell natur, har vidtagits såsom en följd av motsvarande ändringar i vissa andra rubriker, beträffande vilka gjorts gällande, att förstnämnda uttryck strängt taget icke innefattade strumpstolsarbeten, band o. dyl. av silke och att ett förtydligande därför vore påkallat. Ett sådant förtydligande torde lämpligen kunna åstadkommas på sätt som föreslagits. Enligt en anmärkning under rubrik 553 skall, därest vid tullbehandling av segel eller av tillklippta, utstansade, fållade eller kantade persedlar av sådan vävnad, för vilken tullsatsen är beroende av vävnadens vikt per kvm, denna vikt icke kan bestämt utrönas, tillämpas den högre av de tullsatser, vilka kunna ifrågakomma, försåvitt icke varuägaren tillhandahåller för undersökning lämpligt prov å varan. Sedan i anslutning till vissa förslag rörande ändrade bestämmelser för tullbehandlingen av kläder och andra sömnadsarbeten ett allmänt stadgande av nämnda innebörd blivit intaget i en anmärkning under spånadsgruppen, kan förenämnda anmärkning helt och hållet utgå.

Segel. Nr 413.

I en under år 1922 till chefen för finansdepartementet ingiven skrivelse Presenningar. hemställde Skånes handelskammare om höjning av tullen å presenningar Nr 414. från nuvarande belopp av 50 öre till 70 öre för kg. Såsom skäl härför anfördes bl. a. att den vävnad, som i allmänhet användes för tillverkning av presenningar, vore, såsom hänförlig till tulltaxerubrik 548, belagd med en tull av 60 öre för kg och att här sålunda förelåge en oriktig avvägning av tullen mellan halv- och hel fabrikaten. I ett över nämnda framställning avgivet utlåtande uttalade kommerskollegium och generaltullstyrelsen den uppfattningen, att den för presenningar gällande tullsatsen av 50 öre för kg sannolikt vore väl låg. H u r u stor förhöjning tullsatsen ifråga borde undergå för att motsvara en fullt rättvis

316 avvägning av alla på saken inverkande faktorer förefölle däremot ämbetsverken ovisst. I anledning härav och då en ändring av tulltaxan i föreslagen riktning näppeligen vore av större betydelse för det dåvarande, hemställde ämbetsverken, att framställningen icke måtte föranleda a n n a n åtgärd, än att handlingarna i ärendet toges i betraktande vid en kommande revision av gällande tulltaxa. Sedermera hava handlingarna i ärendet blivit av Kungl. Maj:t till oss överlämnade för att tagas i övervägande vid fullgörandet av vårt uppdrag. Förenämnda handelskammare har jämväl i en till oss direkt ingiven skrivelse påyrkat en höjning av tullen å presenningar, varjämte framställningar i dylikt syfte även inkommit från ett antal tillverkare av dylika artiklar. Slutligen hava vissa tullförvaltningar framhållit oegentligheten av att färdiga presenningar vore underkastade lägre tull än den vävnad, av vilken de vanligen vore förfärdigade. Vid avgivandet av förslag till tull å presenningar utgick 1906 års tulltaxekommitté ifrån att tullsatsen borde sättas lika med tullen för den vävnad, av vilken presenningar oftast tillverkades. Från denna utgångspunkt föreslog kommittén en tull av 50 öre för kg, motsvarande lägsta tulisatsen för oimpregnerade bomullsvävnader. Enligt vad som från olika håll meddelats torde dock den inhemska presenningsindustrien numera så gott som uteslutande betjäna sig av färdigimpregnerad duk vid framställningen av presenningar. Särskilt för de mindre presenningstillverkarna skulle nämligen, enligt vad som uppgivits, en impregnering i samband med tillverkningen ställa sig alltför dyrbar på grund av den särskilda maskinella utrustning, som erfordras för ändamålet. Såsom förut nämnts drager den impregnerade duken en tull av 60 öre för kg, under det att tullen å de färdiga presenningarna utgör 50 öre för kg. Sedan numera impregnerad presenningsduk i lämpliga kvaliteter kan tillverkas inom landet och de utländska priserna stigit, lärer man alltmera hava övergått till användning av svensk duk. Vid försäljning av densamma till presenningsfabrikerna torde emellertid nämnda tullskydd till fullo utnyttjas. Med hänsyn till nu anförda förhållanden synas åtgärder böra vidtagas för åstadkommande av en riktigare proportion mellan berörda tullsatser. För ändamålet skulle kunna tänkas att tullen å den impregnerade duken sänktes. Då det emellertid numera förekommer en betydande inhemsk tillverkning av sådan duk, lärer en tullsänkning komma att medföra ganska vittgående konsekvenser ur tullskyddssynpunkt. Därtill kommer att tulltaxeändringen rätteligen borde avse endast sådan impregnerad duk, som vore avsedd att komma till användning för presenningsfabrikation. Till ernående av ett sådant syfte måste tullbehandlingen göras beroende av intyg rörande varans tillämnade användning, en anordning som dock i detta fall säkerligen komme att erbjuda stora vanskligheter. Under sådana förhållan-

317 den torde endast återstå att höja tullsatsen för de färdiga presenningarna. Angående storleken av en sådan höjning må framhållas följande. Såsom förut anförts utgick 1906 års tulltaxekommitté vid avgivandet av sitt förslag till tull å presenningar från den ståndpunkten, att tullsatsen borde sättas lika med tullen för den vävnad, av vilken presenningarna oftast vore tillverkade. Det på den färdiga varan nedlagda arbetet borde enligt kommitténs åsikt i allmänhet vara fullt skyddat genom den högre tull för densamma, som betingades av den viktökning, impregneringen och i fabrikatet ingående tågvirke eller andra tillbehör förorsakade. Därest man utgår ifrån att presenningarna numera tillverkas av färdigimpregnerad vävnad, finnes icke längre någon anledning att vid bedömandet av tullfrågan räkna med den viktökning, som föranledes av impregneringen. Vad åter beträffar den viktökning, som förorsakas av i presenningarna ingående tågvirke och andra tillbehör, har av representanter för presenningsfabrikationen med styrka framhållits, att denna ökning i förhållande till presenningarnas hela vikt är mycket obetydlig. Det har sålunda uppgivits, att i en presenning av vanlig storlek — 35 kvm — och vägande 37 a 40 kg ifrågavarande tillbehör representerade en vikt av endast 1 å 1 8/* kg. Vid behandlingen av frågan angående tullen å presenningar torde 1906 års tulltaxekommitté icke ansett sig hava anledning att räkna med någon råvaruförlust. E n mera betydande sådan lärer ej heller förekomma vid framställning av vanliga presenningar. Emellertid hava under de senare åren presenningar i allt större utsträckning kommit till användning för sådana ändamål som täckning av motorbåtar, automobiler, däcksanordningar o. dyl. Då dessa presenningar uppträda i de mest olika former kan icke undvikas, att vid tillskärningen av desamma uppstår en viss dukförlust. Nu anförda omständigheter synas böra föranleda, att tullsatsen å de färdiga presenningarna sättes något högre än tullen å den impregnerade duken. Ovanberörda av Skånes handelskammare framlagda förslag avsåg, att tullen å presenningarna skulle sättas till 70 öre för kg, d. v. s. 10 öre mera för kg än tullen å duken. Emellertid hava vi ansett oss böra stanna vid en tullsats av 65 öre för kg. Enligt inhämtade prisuppgifter skulle en sådan tullsats genomsnittligt taget komma att motsvara ungefär 18 procent av värdet. Rubrik 566 i gällande tulltaxa upptager avdelningsskärmar av spånadsvara, Rullgardiner. med tull av 15 procent av värdet. Då införseln är jämförelsevis obe- Nr 416—417. tydlig, har det ansetts onödigt att upprätthålla en särskild rubrik för artikeln ifråga, utan har desamma i stället upptagits i nummer 417, varigenom den skulle bliva underkastad samma tull som för närvarande. Den nu gällande tulltaxan innehåller icke någon rubrik för lampskärmar, på grund varav dessa artiklar komma att tullbehandlas efter sin beskaffenhet. I den mån skärmarna äro förfärdigade av spånadsvara, hava de blivit hän-

318 förliga till sömnadsarbeten. Detta medför, att exempelvis en lampskärm av siden, försedd med spets, kommer att draga en tull av 30 kr. för kg, vilken tull drabbar så mycket hårdare som den största delen av vikten belöper på ståltrådsställningen. Enligt vad som uppgivits lärer också tullen i vissa fall hava uppgått till flera gånger varuvärdet. I syfte att åstadkomma en rättvisare tullbeskattning av dylika lampskärmar hava artiklarna ifråga upptagits i nummer 417, varigenom de skulle komma att draga en tull av 15 procent av värdet. I detta nummer skulle även ingå »andra skärmar, ej särskilt nämnda». Under denna kategori torde huvudsakligen komma att falla jalusier och andra fönsterskärmar av spånadsvara. Tillägget »ej särskilt nämnda» är föranlett av att sängskärmar äro upptagna i överrubriken till nummer 419—420. Gardiner etc. Såsom förut nämnts har det ur systematisk synpunkt ansetts lämpligt, att Nr 418. nuvarande rubrik 531 1/i, såsom upptagande gardiner, å vilka visst sömnadsarbete nedlagts, bleve överflyttad till denna avdelning. Mad

™sser Överrubriken till nummer 564—565 i gällande tulltaxa upptager sängkläNr 419—4^0 d e r ' 0 c l 1 s a s o m e x e m P e l P a dylika angivas kuddar, varvid tillfogats »även soffkuddar». Emellertid hava enligt tillämpad praxis hit hänförts jämväl sådana slag av kuddar som golv- och fotkuddar. I syfte att stadfästa denna praxis har artikeln kuddar upptagits särskilt för sig i överrubriken, i samband varmed förenämnda tillägg uteslutits. Beträffande de i överrubriken nämnda sängskärmarna må framhållas att därmed givetvis endast avses exempelvis lösa gavelstycken till järnsängar och sålunda icke avdelningsskärmar, avsedda att placeras framför sängar. Av de i överrubriken upptagna artiklarna omfattar rubrik 564 sådana »med övertyg av hel- eller halvsiden» och rubrik 565 sådana »med övertyg av annan vävnad». Vissa tullförvaltningar hava framhållit, att formuleringen av dessa rubriker kan giva anledning till det antagandet, att till desamma icke böra hänföras exempelvis kuddar med överdrag av knytningar eller stickningar i stället för av vävnad. Då det icke föreligger något skäl att på grund av berörda olikhet göra någon åtskillnad i tullbeskattningen av nämnda artiklar, hava rubrikerna ifråga underkastats viss omformulering i syfte att undanröja all tveksamhet härutinnan. Hängslen, Den gällande tulltaxan innehåller en särskild rubrik — nr 558 — för en e c. bä n g s len, bälten, skärp etc. av gulddragararbete, med tull av 30 kr. för kg. " Införseln av nämnda artiklar utgjorde under åren 1924 och 1925 endast 6 respektive 2 kg, varför rubriken ansetts kunna utgå. Artiklarna hava i stället upptagits i överrubriken till rubrikgruppen för gulddragararbeten, andra slag — nummer 452—454 i förslaget — varigenom de i de flesta fall skulle komma att draga samma tull som för närvarande. I rubrik 559 äro upptagna bl. a. hängslen, bälten, skärp etc. dels av hel-

319 eller halvsiden, dels av elastiska band eller snören, vari silke ingår, med tull av 15 kr. för kg. Sistnämnda artiklar voro ursprungligen underkastade en tull av 4 kr. för kg, d. v. s. samma tull som gäller för de elastiska band eller snören, av vilka de äro förfärdigade. Från att förut hava varit lika tullbeskattade draga alltså nu de färdiga varorna nära fyra gånger så hög tull som de band eller snören, av vilka de tillverkats. I betraktande av att i helfabrikaten vanligen ingå vissa tyngande och jämförelsevis lågt tullbeskattade beståndsdelar, såsom spännen, knappar o. dyl., innebär denna avsevärda skillnad i tullen en uppenbar oegentlighet. Då av skäl som vid nummer 379 — 380 anförts något förslag icke framlagts till ändring av tullen å halvfabrikaten, hava vi i stället till undanröjande av berörda missförhållande funnit oss böra föreslå, att tullen å de färdiga fabrikaten återställes till sitt förutvarande belopp, d. v. s. 4 kr. för kg. För ändamålet hava ifrågavarande artiklar utbrutits ur rubrik 559 och upptagits under ett särskilt tulltaxenummer (nr 421). Då det ansetts tveksamt, huruvida det i rubrik 559 förekommande uttrycket »av hel- eller halvsiden» även kan anses omfatta exempelvis artiklar av trikåvaror, innehållande silke, har nämnda uttryck ersatts med orden »av spånadsvara, innehållande silke». Det i rubrik 560 förekommande tillägget »härunder inbegripna även sådana, vilkas huvudbeståndsdel utgöres av elastiska band eller snören, i vilka silke icke ingår» har uppenbarligen tillkommit i syfte att förhindra, att å elastiska hängslen, skärp etc. anbragta förstärkningar o. dyl. av hel- eller halvsiden, silkesstroppar m. m. skola medföra, att varan tullbehandlas såsom hängslen, skärp etc. av hel- eller halvsiden. Då det emellertid ligger i öppen dag, att dylika beståndsdelar och tillbehör i och för sig icke böra inverka på tullbehandlingen, har tillägget ifråga ansetts kunna utgå. Rubrik 572 omfattar snörliv av »hel- eller halvsiden». Det citerade ut- Snörliv. trycket har, av skäl som förut anförts i förslaget, blivit ersatt med orden ^r 424—426. »spånadsvara, innehållande silke». I rubrik 573 a äro upptagna snörliv av annan vävnad än hel- eller halvsiden, försedda med spetsar, band, snören, annan besättning eller andra tillbehör av varor, i vilka silke ingår, med tull av 3 kr. 30 öre för kg. Emellertid förekomma till införsel jämväl snörliv med silkesbroderier. Såsom nämnda rubrik är avfattad kunna dylika snörliv icke hänföras dit, utan komma desamma att tullbehandlas enligt rubrik 573 b, med tull av 1 kr. 80 öre för kg. I betraktande av att under rubrikerna 601 a—b och 602 a—b upptagna kläder, ej särskilt nämnda, försedda med broderier, blivit jämställda med sådana, försedda med spetsar etc, synes detta böra bliva fallet även i fråga om artikeln snörliv. I rubrik 573 a, som i förslaget motsvaras av nummer 425, har därför infogats »broderier». Ändringen torde icke hava någon större praktisk betydelse utan får huvudsakligen anses

320 hava till syfte att åvägabringa formell överensstämmelse mellan berörda rubriker. Till rubrikerna 572, 573 a och 573 b hänföras endast snörliv och korsetter i egentlig mening. Reformliv, höftgördlar och andra dylika ersättningspersedlar för snörliv tullbehandlas däremot såsom kläder, ej särskilt nämnda, varigenom de kunna bliva hänförliga till ett tiotal olika rubriker, vilket givetvis är ägnat att komplicera tullbehandlingen. Då därtill kommer att det ofta visat sig svårt att uppdraga en bestämd gräns mellan å ena sidan snörliv och korsetter och å andra sidan vissa av berörda ersättningspersedlar, vore det u r tullteknisk synpunkt önskvärt, om samtliga ifrågavarande artiklar bleve likställda i tullbeskattningsavseende. Framställningar härom hava också gjorts icke endast från vissa tull förvaltningar utan även av representanter för importintressen. Emellertid har en ingående undersökning av denna fråga givit till resultat, att en ändring i berörda syfte icke kan undgå att medföra betydande konsekvenser i tullskyddsavseende, varför vi icke ansett oss böra framlägga något förslag i ämnet. Emellertid synes frågan böra upptagas till förnyad prövning i samband med en allmännare revision av tulltaxan. Broderier. Nr 427—429.

Vidstående nummer motsvara de nuvarande rubrikerna 578—582. P å grund av bestämmelserna i rubrik 589 i gällande taxa skola kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt nämnda, av strumpstolsvaror förtullas efter vad för sistberörda varor är bestämt utan förhöjning av tullen, vilket stadgande ansetts tillämpligt även beträffande exempelvis schalar av strumpstolsarbete med påknutna fransar och andra dylika artiklar, som eljest tulltekniskt sett betraktas såsom broderier. Det kan dock ifrågasättas, huruvida det icke vore riktigare ur tullbeskattningssynpunkt, att broderier av strumpstolsarbete finge följa bestämmelserna för broderier å andra spånadsvaror. Då det emellertid kan tänkas, att broderad metervara av strumpstolsarbete skulle kunna komma till användning såsom halvfabrikat för färdiga strumpstolsarbeten, skulle därvid uppstå den oegentligheten, att halvfabrikatet bleve högre tullbeskattat än den färdiga varan. Med hänsyn härtill hava vi för vår del icke ansett oss böra föreslå någon förändring beträffande tullbehandlingen av broderier å strumpstolsvara, vilka sålunda alltjämt skulle förtullas enligt bestämmelserna i förenämnda rubrik 589. I syfte att detta måtte uttryckligen framgå av tulltaxans formulering har i överrubriken efter ordet »broderier» inom parentes tillfogats »andra än å strumpstolsarbeten». Beträffande andra broderier än å remsor — rubrikerna 579—580 och 582 — föranleder en fällning eller en kantning, att broderierna falla under rubrikerna för kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt nämnda. Härvid uppstår det oegentliga förhållandet, att tullen i vissa fall utgår med högre belopp för broderiet enbart än för detsamma, försett med fällning eller kantning, Sålunda drager broderad silkestyll en tull av 80 kr. för kg, under det att tullen för samma artikel, försedd med fällning eller kantning, utgör 67

321 kr. för kg. Å andra sidan föranleder en fällning eller kantning icke sällan, att ett broderi blir högre tullbeskattat, än vad som kan anses skäligt med hänsyn till arten av nämnda bearbetning. Sålunda kommer i vissa fall tullsatsen å broderier, andra slag, som i och för sig äro åsätta en tull av 4 kr. för kg att, försåvitt de äro fållade eller kantade, uppgå till respektive 7, 6 och 5 kr. för kg, allt efter materialets beskaffenhet. I syfte att undanröja berörda oegentligheter har i överrubriken föreslagits ett tillägg, innebärande att hänsyn icke skall tagas därtill, att broderier äro försedda med fällning eller kantning. Nummer 427 i förslaget motsvarar nuvarande rubrik 580 och företer ingen annan ändring än att orden »å hel- eller halvsiden (vävnad eller band)», i överensstämmelse med vad å motsvarande ställen skett, ersatts med »å spånadsvara, innehållande silke». Med den sålunda föreslagna formuleringen skulle till detta nummer komma att hänföras jämväl broderier å spetsar, spetsvävnader och tyll, innehållande silke, vilka broderier, såsom hänförliga till rubrik 579, för närvarande förtullas med 100 procents förhöjning av tullsatsen för den vara, vara broderiet utförts. Härigenom skulle för sistnämnda artiklar komma att inträda en sänkning av tilläggstullen med 50 procent, vilken dock varken statsfinansiellt eller ur andra synpunkter torde kunna anses hava någon större betydelse. Införseln av artiklarna ifråga utgjorde under åren 1924 och 1925 endast 236 respektive 136 kg. Till sistberörda rubrik — nr 579 — hänföres bl. a. silkestyll, broderad med glaspärlor, paljetter och annat dylikt material. Då tyllen i sig själv är åsätt en tull av 40 kr. för kg, komma dylika broderier att draga en tull av 80 kr. för kg. Ofta förekomma dessa broderier å tyll, som är så tätt besatt med glaspärlor, paljetter o. dyl., att tyllens vikt endast utgör en bråkdel av pärlornas. Nämnda tull synes då drabba oskäligt hårt, och från importörhåll h a r också gjorts framställning om en sänkning av densamma. Detta önskemål skulle visserligen i någon mån komma att tillgodoses genom berörda nedsättning av tilläggstullen från 100 till 50 procent. Emellertid lärer även vid en dylik ändring tullen bliva alltför hög i förhållande till varans värde. På grund härav hava vi ansett oss böra föreslå, att på dylikt sätt broderad silkestyll skall förtullas lika med tyllen utan förhöjning. Föreskrift härom har meddelats i form av en anmärkning till nummer 427. I gällande tulltaxa äro till rubrikerna 601 a—b och 602 a—b hänförliga kläder åsätta högre tull, om de äro försedda med broderier, i vilka ingår silke, än om broderierna utförts med annat spånadsämne. I fråga om själva broderierna synes en sådan differentiering i tullen vara i ännu högre grad påkallad. Brodermaterialet i dessa utgöres ofta helt eller till största delen av silke, vilket i många fall fullständigt täcker en gles och simpel bottenvävnad. Med anledning härav har beträffande broderier å annan spånadsvara än siden föreslagits en uppdelning i broderier med brodermaterial, innehållande silke, och sådana med annat brodermaterial. De förra äro i förslaget upptagna under nummer 428, med tull av 7 kr. för kg, och de senare 2 1 — 4372.

under nummer 429, med tull av 4 kr. för kg. Vid genomförandet av en sådan uppdelning synas de nuvarande rubrikerna för broderade remsor — nr 578 och 581 — kunna helt och hållet utgå ur taxan, varigenom artiklarna ifråga i stället skulle bliva underkastade nyss nämnda tullsatser. Beträffande de konsekvenser detta skulle medföra ur tullbeskattningssynpunkt må anföras följande. Tullen å broderade remsor var ursprungligen lika med tullen å den vävnad, vara broderiet anbragts, med tillägg av 100 procent. Enligt beslut av 1901 års riksdag fastställdes bestämda tullsatser för dylika remsor, nämligen 6 kr. 50 öre för tyllremsor och 5 kr. 50 öre för övriga remsor. Denna ändring innebar en ganska betydande tullförhöjning, vilken motiverades därmed, att en gryende inhemsk industri hotades att gå under i kampen mot utländska konkurrenter. Emellertid har det sedan visat sig, att trots det höjda tullskyddet någon nämnvärd industri icke kunnat upparbetas på området. För närvarande förekommer veterligen icke någon inhemsk tillverkning av broderade remsor i nämnvärd omfattning, och utsikterna för upptagandet av en konkurrenskraftig sådan tillverkning lära också vara mycket ringa. Under sådana förhållanden torde vid bedömandet av denna fråga kunna bortses från tullskyddssynpunkter och hänsyn tagas, förutom till de statsfinansiella intressena, endast till varans karaktär av halvfabrikat för sömnadsindustrien. I sistberörda avseende spelar den en ganska viktig roll, varför det är av betydelse, att någon ändring icke vidtages, som kan verka fördyrande på varan ifråga. Vad då först beträffar de till rubrik 578 hänförliga remsorna av tyll, skulle den föreslagna ändringen medföra, att den nuvarande tullen — 6 kr. 50 öre för kg — höjdes till 7 kr. för kg, därest brodermaterialet innehölle silke, men i annat fall sänktes till 4 kr. för kg. Även om man kan utgå ifrån, att brodermaterialet numera ganska ofta utgöres av silke, torde dock förenämnda tullförhöjning å tyllremsor med dylikt brodermaterial mer än väl kompenseras av tullsänkningen å de övriga tyllremsorna. Med avseende på här ifrågavarande remsor torde för övrigt ändringen icke hava någon större betydelse. Införseln därav utgjorde nämligen under åren 1924 och 1925 endast 1135 respektive 1 545 kg. De till rubrik 581 hänförliga remsorna utgöra en avsevärt större artikel. Sålunda infördes av dylika remsor under nämnda år ej mindre än 43 782 respektive 31 383 kg. Genom den föreslagna ändringen skulle den nu utgående tullen — 5 kr. 50 öre för kg — komma att höjas till 7 kr. för kg i sådana fall, då brodermaterialet består av silke, och i övriga fall att sänkas till 4 kr. för kg. Den höjning i tullen, som skulle inträda beträffande remsor med brodermaterial av silke, synes motiverad med hänsyn till att silket ofta fullständigt täcker botten vävnaden, varigenom remsorna få karaktären av sidenvara. Tulltekniskt sett kommer den föreslagna ändringen att medföra en avsevärd förenkling därigenom, att de svårigheter, som ofta varit

förbundna med undersökningen av bottenvävnadens beskaffenhet, till stor del skulle bortfalla. Detta nummer motsvarar rubrikerna 570 och 571 i gällande taxa. Först- Kragar, manschetter etc. nämnda rubrik, med tull av 4 kr. för kg, omfattar kragar etc. med broderier Nr 430. eller spetsar. Dylika kragar äro numera en mycket obetydlig artikel, vilket belyses av införselsiffrorna, som för åren 1924 och 1925 utgjorde endast 8 respektive 27 kg. På grund härav har rubriken ansetts kunna utgå, varigenom kragarna ifråga skulle komma att tullbehandlas såsom övriga kragar, med tull av 3 kr. 10 öre för kg. Vid tullbehandling av kragar skall på grund av bestämmelsen i anmärkning 5 till rubrikerna 552-604 avdrag i vikten icke medgivas för bl. a. askar. Då en kragkartong endast rymmer ett ganska begränsat antal kragar, komma kartongerna, som i och för sig äro jämförelsevis tunga, att representera en rätt betydande del av hela vikten. Det är under sådana förhållanden förklarligt, att man börjat alltmera importera kragarna emballerade endast i pappersomslag eller i tygpåsar. Ur tullbeskattningssynpunkt torde därför nämnda bestämmelse, i vad den avser förpackningskartonger, för närvarande icke hava någon större betydelse, men genom sin tillvaro motverkar den användningen av ett för varan naturligt förpackningssätt. På grund härav och i övrigt av skäl som i den allmänna motiveringen anföras i fråga om emballagebestämmelserna har ansetts lämpligt, att vid tullbehandlingen av kragar avdrag i vikten medgives för kartongerna ifråga. För ändamålet har i 3 § 1 mom. av förslaget till tulltaxeförordning ifrågavarande artiklar upptagits bland de varuslag, beträffande vilka endast omslag av papper och dylikt skall inräknas i vikten. I vidstående nummer ingå nuvarande rubrikerna 585—588, vilka före- Kläder av kautschuksträdesvis omfatta kläder, som äro tillverkade av vävnader, impregnerade vävnad etc. eller belagda med kautschuk eller annan massa, samt oljade eller fernissade Nr 431. kläder. Av skäl, som anföras vid nummer 444—446, har beträffande kläder, ej särskilt nämnda, av yllevävnad föreslagits, att de skola tullbehandlas med vissa procents tillägg till tullen för den vävnad, varav de äro förfärdigade. Då de på nyssberörda sätt behandlade vävnaderna till avsevärd del utgöras av yllevävnader, har det ansetts lämpligt, att en dylik anordning med procentuella tillägg på vävnadstullen även tillämpas beträffande de till förevarande nummer hänförliga kläderna. För ändamålet har föreslagits ett tillägg av 50 procent till grundtullen å övertyget. Härigenom skulle också, såsom nedan torde framgå, i vissa avseenden ernås en rättvisare beskattningsnorm för ifrågavarande persedlar än den som för närvarande tilllämpas. Den sålunda föreslagna anordningen kommer icke att medföra någon nämnvärd ändring i tullen å de till rubrikerna 585 och 586 hänförliga kläderna, vilka till största delen utgöras av regnrockar och regnkappor.

324 Beträffande sådana kläder, i vilka övertyget utgöres av kautschuksvävnad och i vilkas foder icke ingår silke, skulle tullen komma att utgå med samma belopp som för närvarande, d. v. s. med 6 respektive 3 kr. för kg, alldenstund tullen å vävnaderna ifråga utgör 4 respektive 2 kr. för kg. I fråga om till rubrik 585 hänförliga kläder med foder av vävnad, innehållande silke, vilka kläder för närvarande draga tull av 6 kr. för kg, skulle ej heller någon ändring inträda, därest även övertyget innehölle silke. I annat fall skulle förslaget medföra en sänkning av tullen till 3 kr. för kg. I betraktande av att dylika persedlar lära förekomma jämförelsevis sällan, torde denna tullsänkning icke böra möta några betänkligheter. Det må framhållas, att hela införseln av till rubrik 585 hänförliga kläder under åren 1924 och 1925 utgjorde 1 450 respektive 1 581 kg och att säkerligen endast en ringa del av denna införsel belöper å sistberörda persedlar. I fråga om de till rubrikerna 587 och 588 hänförliga kläderna kommer den föreslagna anordningen med 50 procents tillägg å vävnadstullen att medföra vissa ändringar, vilka emellertid delvis äro att anse såsom en konsekvens av de framlagda förslagen till ändrade tullsatser å de vävnader, varav dylika kläder äro förfärdigade. Av skäl som anförts vid nummer 302—304 har föreslagits att tullen å oljade eller fernissade vävnader, innehållande silke, vilken för närvarande utgör 60 öre för kg, skulle höjas till 4 kr. för kg. En motsvarande höjning bör självfallet vidtagas i fråga om kläder, förfärdigade av sådana vävnader. Enligt förslaget skulle också tullen å dylika, till rubrikerna 587 och 588 hänförliga kläder, vilken för närvarande utgör endast 60 öre respektive 1 kr. för kg, komma att höjas till 6 kr. för kg. Såsom redan beträffande vävnaderna framhållits stå de nuvarande låga tullsatserna icke i rimlig proportion till tullarna å hel- och halvsiden. Ur beskattningssynpunkt torde för övrigt tullförhöjningen bliva av ganska ringa betydelse. Några kläder av vävnader, innehållande silke, vilka oljats eller fernissats efter sömnadsarbetet (rubrik 587), torde knappast förekomma. Vad beträffar de övriga kläderna (rubrik 588) uppgick hela införseln år 1924 till 4 806 kg och år 1925 till 3 499 kg, av vilka kvantiteter endast en bråkdel torde belöpa å persedlar, innehållande silke. I fråga om sådana till rubrikerna 587 och 588 hänförliga kläder och andra sömnadsarbeten, som icke innehålla silke, kommer den föreslagna anordningen med procentuella tillägg å vävnadstullen att medföra en tullförhöjning vid den förra rubriken från 60 till 90 öre för kg och en tullsänkning vid den senare från 1 kr. till 90 öre för kg. Såsom framgår av ovan anförda införselsiffror för ifrågavarande rubriker rör det sig här om jämförelsevis små kvantiteter. Genom att de till den senare rubriken hänförliga artiklarna äro kvantitativt förhärskande torde tullnedsättningen vid denna rubrik i stort sett kompenseras av tullförhöjningen vid den förra rubriken. Nummer 431 i förslaget omfattar även arbeten, ej särskilt nämnda, av elastiska band eller snören. Beträffande dessa artiklar kommer övergången

325 från fasta tullar till procentuella tillägg å tullen för spånadsvaran icke att medföra någon som helst ändring i tullbeskattningsavseende. Under överrubriken »kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt nämnda» Kläder och hava, med de ändringar som nedan beröras, upptagits nuvarande rubrikerna nadsarbeten, 589_604. P å grund av bestämmelsen i anmärkning 5 till rubrikerna 552— q *• »• 604 skall vid tullbehandlingen av här ifrågavarande artiklar avdrag i vikten icke medgivas för askar, papper och dylikt omslag, ej heller för inlägg. Kläder och andra sömnadsarbeten av strumpstolsarbeten — rubrik 589 — skola jämlikt en i rubriken intagen bestämmelse förtullas utan förhöjning efter vad för strumpstolsarbeten är bestämt. Av skäl som anförts i den allmänna motiveringen vid behandlingen av emballagebestämmelserna har för strumpstolsarbeten ifrågasatts förtullning efter nettovikten. Såsom följd härav bör givetvis nettoförtullning även införas i fråga om kläder av strumpstolsarbeten, allrahelst som någon bestämd gräns mellan dylika kläder och egentliga strumpstolsarbeten icke kan uppdragas. Beträffande de till rubrikerna 590—604 hänförliga kläderna har, såsom framgår av 3 § 1 mom. i förslaget till tulltaxeförordning, likaledes föreslagits den ändringen, att förpackningskartonger icke längre skola inräknas i vikten. Angående skälen härtill hänvisas till vad som i den allmänna motiveringen anförts med avseende å emballagebestämmelserna. Såsom förut nämnts skola kläder och andra sömnadsarbeten av trikåvaror Kläder av tullbehandlas såsom strumpstolsarbeten utan förhöjning av tullen. Då i strumpstolsarbeten. fråga om strumpstolsarbeten den omständigheten, att varorna äro broderade Nr 432. eller försedda med för prydnadsändamål påsydda band, snören, fransar o. dyl., icke inverkar på tullbehandlingen, komma med sådan utstyrsel försedda klänningar etc. av exempelvis ylletrikå att draga tull av endast 1 kr. 75 öre för kg, under det att kläder av yllevävnad äro underkastade en tull av 7 respektive 5 kr. för kg, om de äro försedda med broderier eller spetsar, beroende på huruvida i broderierna eller spetsarna ingår silke eller icke, och eljest en tull av 3 kr. 50 öre för kg. Under hänvisning härtill och med framhållande av att den nuvarande tullen vore alldeles för låg har en representant för konfektionsindustrien gjort hemställan om höjning av tullen å med broderier, band e t c försedda klänningar och andra dylika artiklar av trikåvara. De skäl, som föranlett den nuvarande differentieringen i tullskyddet å klädespersedlar av vävnader allt efter den utstyrsel, de undergått, torde med fog kunna åberopas även beträffande klädespersedlar av trikåvara. Att i fråga om sistnämnda persedlar någon dylik differentiering dock icke blivit vidtagen torde hava sin grund däri, att vid tiden för tulltaxans tillkomst strumpstolsarbeten endast mera undantagsvis torde hava varit försedda med sådan utstyrsel. Sedan numera klänningar, jumpers, strandkoftor och andra dylika persedlar i stor omfattning framställas genom sömnad av trikåvara,

326 har en tydlig ändring inträtt härutinnan. I modernare utländska tulltaxor äro också sydda och med broderier, spetsar o. dyl. försedda persedlar av trikåvara ofta uppdelade efter enahanda grunder som motsvarande persedlar av vävnad. Av en verkställd undersökning har emellertid framgått att det icke låter sig göra att utan en genomgripande omläggning av tullbeskattningen av trikåvaror införa en sådan differentiering, varför frågan härom synes lämpligen böra upptagas till prövning först i samband med en allmännare revision av tulltaxan. Visserligen kunde tänkas att differentieringen inskränktes till vissa bestämda persedlar, beträffande vilka den kunde anses särskilt motiverad, såsom exempelvis i fråga om klänningar, sydda av trikåvara. En sådan anordning lärer dock icke kunna undgå att medföra ojämnheter och orättvisor i tullbeskattningsavseende, varjämte densamma, enligt vad av undersökningen framgått, torde kunna väntas medföra betydande svårigheter ur tullbehandlingssynpunkt. Kläder av \ e n till oss ingiven skrivelse hava ett antal representanter för den insidenväv- hemska konfektionsindustrien, under hänvisning till de av 1926 års riksdag nader. beslutade ändringarna i tullsatserna för vissa slag av yllevävnader, hemställt om vidtagande av vissa ändringar även i tullsatserna för kläder av yllevävnader. Berörda ändringar i tullarna å yllevävnader framgå av följande t a b l å : Tullsats för 1 kg före den 1926

fr. o. raden 7 T 1926

hr.

kr.

1: 50 1: 75 1: 75 2: 25

1: 20 1: 60 2: 25 2: 25

Yllevävnader, andra slag, ej särskilt nämnda, vägande per kvm: mflr ä n 7 0 0 f?r

» » 500 men ej mer än 700 gr » » 200 » » » » 500 » 200 gr eller därunder

Härav framgår att en sänkning av tullen genomförts för de tyngre vävnaderna, under det att tullen å de medellätta tygerna höjts och å de lättaste kvaliteterna bibehållits oförändrad. De sålunda vidtagna jämkningarna i tullarna å yllevävnader hava givetvis kommit att i viss mån återverka på tullskyddet för av sådana vävnader tillverkade kläder. Sålunda har det effektiva tullskyddet för kläder, tillverkade av tyngre vävnader, höjts, under det att skyddet för kläder av vävnader, vägande mellan 500 —200 gr per kvm, undergått en sänkning. Detta förhållande synes böra föranleda en ändring av tullsatserna å ifrågavarande kläder i syfte att tullskyddet måtte återställas till sin ursprungliga höjd. Beträffande sättet för genomförandet av en sådan ändring må framhållas följande.

327 Före ikraftträdandet av nu gällande taxa tullbehandlades såsom »kläder, ej specificerade» betecknade varuslag med vissa procents tillägg till tullen för den vävnad, varav de voro förfärdigade. Med hänsyn till att bestämmelserna om dylika procentuella tillägg ofta visat sig drabba ojämnt och då sådana bestämmelser skulle bliva svåra att tillämpa vid genomförandet av en föreslagen uppdelning av ett flertal vävnader efter vikt per kvm, föreslog 1906 års tulltaxekommitté en övergång till fasta tullsatser, beräknade efter persedlarnas vikt. I ovanberörda skrivelse från representanter för konfektionsindustrien har nu hemställts om en återgång till beräknandet av tullen å sömnadsarbeten efter tullen å spånadsvaran med vissa procents tillägg. Såsom skäl härför framhålles bl. a., att en dylik beskattningsnorm skulle verka rättvisare än den nuvarande. Av betydelse ur tullskyddssynpunkt vore nämligen endast den del av tullbeloppet, som återstode, när materialiernas tullkostnader fråndragits. Då dessa sistnämnda kostnader varierade högst avsevärt för till samma rubrik hänförliga konfektionspersedlar, låge det i öppen dag, att systemet med fasta tullsatser icke vore lämpligt. En på tullen å övertyget baserad beskattning av kläder vore för övrigt även önskvärd ur den synpunkten, att den smidigare anslöte sig till eventuella växlingar i vävnadstullarna. Den brist på smidighet i nu nämnda avseende, som karakteriserade det nuvarande systemet, hade särskilt gjort sig märkbar efter de vidtagna ändringarna av tullsatserna å yllevävnader. De sålunda framförda önskemålen om att konfektionerade varor måtte tullbeskattas på basis av tullen å vävnaderna hava rönt instämmande av representanter för importintressena. För bedömandet av här ifrågavarande spörsmål hava vi ansett det vara av intresse att erfara, huru frågan angående tullbeskattningen av kläder och sömnadsarbeten blivit löst i den utländska tullagstiftningen. En för ändamålet vidtagen undersökning, omfattande sådana utländska tulltariffer, som med avseende på vävnaderna tillämpa i stort sett samma indelningsgrund som den svenska — nämligen vikt per kvm samt trådtäthet — har givit till resultat, att endast ett fåtal länder tillämpa fasta vikttullsatser för kläder och sömnadsarbeten. Det övervägande antalet länder beräkna tullen efter procentuella tillägg på vävnadstullen. Det må framhållas, att bland dessa länder finnas flera, vilkas tulltaxor förete en långt mera ingående specialisering av vävnadstullarna än den svenska. Det lärer icke kunna bestridas, att sistberörda beräkningsgrund för tullen å kläder och sömnadsarbeten i allmänhet taget måste leda till större rättvisa i tullbeskattningen än den nuvarande, så tillvida att större hänsyn komme att bliva tagen till de olika vävnadskvaliteterna. Vidare erbjuder den vissa fördelar ur tariffteknisk synpunkt. Frågan om en ändrad beräkningsgrund har fått särskild aktualitet genom berörda, av 1926 års riksdag vidtagna ändringar av tullarna å vissa yllevävnader liksom även genom de

328 av samma riksdag genomförda ändringarna av tullarna på vissa sidenvävnader. Det må framhållas, att ett tiotal rubriker under sömnadsgruppen beröras av ifrågavarande tulländringar. Med hänsyn till ovan berörda omständigheter har beträffande kläder av ylle- och sidenvävnad föreslagits en återgång till beräknandet av tullen efter tullsatsen å spånadsvaran med vissa procentuella tillägg. Då i fråga om andra vävnader än de ovan berörda några ändringar i tullen icke blivit vidtagna, hava vi icke ansett oss böra ingå på frågan om införandet av motsvarande anordning även beträffande kläder av dylika vävnader, utan har det synts oss lämpligt, att prövningen av denna fråga finge anstå till en mera allmän revision av tulltaxan. Genom att tullen å flertalet yllevävnader är beroende av vikten per kvm skulle den sålunda föreslagna anordningen, i vad den avser kläder av sådana vävnader, kunna väntas medföra tulltekniska svårigheter, alldenstund det i många fall icke låter sig avgöra vilken viktkategori den i kläderna ingående vävnaden tillhör och någon utstansning av vävnadsprov för utrönande härav givetvis icke kan förekomma, då det gäller färdiga plagg. I syfte att minska dessa svårigheter har i en i slutet av spånadsgruppen intagen anmärkning — anm. 6 — föreslagits en bestämmelse, enligt vilken vid tullbehandling av kläder och andra sömnadsarbeten, för vilka tullsatsen är beroende av vävnadens vikt per kvm och ifrågavarande vikt icke kan bestämt utrönas, skall tillämpas den högre av de tullsatser, vilka kunna ifrågakomma, försåvitt icke varuägaren tillhandahåller för undersökning lämpligt prov å varan. Ett dylikt stadgande finnes redan i tulltaxan under rubrikerna för spånadsvaror, tillklippta etc, samt segel (nr 552—553). Visserligen skulle kunna tänkas att ett stadgande av denna innebörd i den praktiska tillämpningen kunde komma att föranleda onödiga hårdheter i tullbeskattningsavseende i sådana fall, då prov å vävnaden saknas och tullen icke kan fastställas utan tillgång till sådant prov. Emellertid komme, vad beträffar den stora importen, vederbörande importörer givetvis att tillse, att sändningarna åtföljas av materialprov. I fråga om den införsel, som bedrives av mindre importörer och särskilt av privatpersoner, lärer det nog åtminstone till en början komma att inträffa, att dylikt prov saknas. Emellertid må påpekas att denna omständighet i och för sig icke behöver föranleda tillämpning av stadgandet ifråga, enär det ofta torde vara möjligt att på annan väg fastställa den tullsats, som gäller för vävnaden. Förberörda bestämmelse angående tillhandahållandet av för undersökning lämpligt prov å själva vävnaden har ansetts böra gälla även beträffande sådana kläder och andra sömnadsarbeten, vilkas tullbehandling är beroende av den i vävnaden ingående procenthalten silke. Vad därefter beträffar storleken av de procentuella tillägg till vävnadstullen, som skulle ersätta de nuvarande fasta tullsatserna å kläder av ylle-

329 vävnad, gäller givetvis att tilläggen i möjligaste mån böra avvägas på sådant sätt, att tullskyddet återställes till samma höjd som före ändringarna i vävnadstullarna. I detta avseende hänvisas till en vid betänkandet fogad tablå (bilaga 3), utvisande storleken av de tullsatser, som för ändamålet böra åsättas dylika kläder. Såsom framgår av denna tablå har det procentuella tillägget för de olika slagen av klädespersedlar uträknats på grundval av en jämförelse mellan tullsatserna å yllevävnad före och efter de vidtagna tulländringarna. Med stöd av de därvid framkomna procentsatserna för varje särskild varugrupp och viktkategori har beräknats en medelprocent, varvid hänsyn tagits till de olika artiklarnas betydelse ur import- och produktionssynpunkt. Sålunda har exempelvis beträffande till nuvarande rubrik 601 hänförliga klädespersedlar icke alltför stort avseende ansetts böra fästas vid den för kappor av yllevävnader, vägande 500—700 gr per kvm, beräknade procentsatsen — 330 procent — alldenstund dylika plagg utgöra en ganska obetydlig artikel. I stället hava till grund för beräkningen av medelprocenten huvudsakligen lagts de båda övriga procentsatserna inom denna varugrupp — 240 och 210 procent — och då de kläder, som representera den förstnämnda procentsatsen, ansetts kvantitativt förhärskande, har såsom en lämplig medelprocent föreslagits 235 procent. Emellertid må framhållas att vid beräknande av såväl denna som övriga motsvarande procentsatser hänsyn jämväl tagits till den minskning i tullskyddet, som kunde tänkas uppstå på grund därav, att förpackningskartonger enligt förslaget icke längre skulle inräknas i den tullpliktiga vikten. Av en verkställd undersökning har framgått att genomsnittligt taget tullen såsom kompensation härför bör ökas med ungefär 5 procent. Denna låga procentsats förklaras dels av att en avsevärd del av här ifrågavarande artiklar införes med post, varvid kartongerna nästan undantagslöst utgöra ytteremballage och sålunda redan nu avräknas vid bestämmandet av den tullpliktiga vikten, dels av att vid den övriga importen förpackningskartonger så långt möjligt undvikas för nedbringande, av tullen. Vid införandet av den sålunda föreslagna beräkningsgrunden har icke kunnat undvikas att de lättare konfektionsartiklarna blivit i tullskyddshänseende i viss mån överkompenserade, under det att de tyngre artiklarna fått vidkännas en sänkning i tullskyddet. Genomsnittligt taget torde dock höjningarna och sänkningarna komma att uppväga varandra. I övrigt må beträffande de särskilda tulltaxenumren under här ifrågavarande rubrikgrupp anföras följande. I överrubriken till vidstående nummer har, i överensstämmelse med vad överrockar å andra liknande ställen skett, orden »av annan vävnad än hel- eller halvN r 433—43( siden» ersatts med »av vävnad, icke innehållande silke». Rubrikerna 590 a—b och 591 i gällande taxa omfatta förutom vissa slags

330 kläder av yllevävnad även motsvarande kläder av linne- eller hampvävnad. Under åren 1924 och 1925 utgjorde den sammanlagda införseln av dessa senare kläder 1 305 respektive 479 kg. Då artiklarna ifråga även u r produktionssynpunkt äro mycket obetydliga, hava desamma ansetts kunna följa de tulltaxebestämmelser, som föreslagits beträffande till samma rubriker hänförliga kläder av yllevävnad, varigenom tullen sålunda skulle komma att utgå med vissa procentuella tillägg å vävnadstullen. Anordningen ifråga torde icke komma att medföra några nämnvärda ändringar i tullbeskattningsavseende. I gällande taxa finnes en särskild rubrik — n r 590 c — för manskläder, förfärdigade av sådan, silke innehållande yllevävnad, som ej är hänförlig till halvsiden. Vävnaden ifråga är upptagen i nuvarande tulltaxerubrik 403, vilken rubrik, av skäl som under avdelning V C anförts, föreslagits skola uteslutas ur taxan. Såsom följd härav bör givetvis även rubrik 590 c utgå. Det i nuvarande rubrik 592 förekommande tillägget »däri silke ej ingår» har uteslutits, enär redan i överrubriken infogats en bestämmelse av enahanda innebörd. Kläder av hel. eller halvsi-

Vidstående nummer motsvara nuvarande rubrikerna 596—599.

Då på

. .

den etc. senare tiden förekommit till införsel för teaterutstyrslar avsedda kläder, tillNr 441—442. verkade av vävnader, helt bestående av metalltråd, för vilka kläder taxan för närvarande saknar lämplig rubrik, har i överrubriken till dessa nummer upptagits även kläder av dylik vävnad. Beträffande kläder, försedda med broderier eller spetsar, har det procentuella tillägget föreslagits till 50 procent och beträffande övriga kläder till 30 procent. För kläder av sådan helsidenvävnad, som består av natursilke, skulle tullen härigenom komma att utgå med samma belopp som för närvarande eller med 30 kr. för kläder, försedda med broderier eller spetsar, och med 26 kr. för de övriga. I fråga om kläder av helsidenvävnad, bestående av konstsilke, vilka för närvarande draga samma tull som övriga kläder av helsiden, skulle tullen däremot komma att sänkas till 22 kr. 50 öre respektive 19 kr. 50 öre för kg, vilken tullsänkning i viss mån är att betrakta såsom en följd av den år 1926 vidtagna sänkningen av tullen å vävnaderna ifråga. Det må framhållas, att sistberörda slag av kläder utgöra en ganska obetydlig artikel, varför tullsänkningen ur statsfinansiell synpunkt icke kan anses spela någon nämnvärd roll. Beträffande kläder av halvsiden, försedda med broderier eller spetsar, skulle genom det föreslagna procenttillägget icke inträda någon ändring i den nuvarande tullen. För andra kläder av halvsiden skulle däremot tullen komma att höjas från 12 kr. 50 öre till 13 kr. för kg, vilken höjning i fråga om artiklar av ifrågavarande slag icke torde hava någon nämnvärd praktisk betydelse.

331 I och med det att beträffande kläder av yllevävnad föreslagits en Kläder av a n n a n beskattningsgrund än den nu tillämpade, hava desamma måst ut- N^444—446. brytas ur sina nuvarande rubriker och upptagas under en särskild rubrikgrupp. Beträffande de föreslagna tullsatserna hänvisas till vad ovan anförts. Dessa nummer motsvara nuvarande rubrikerna 602 a—b och 603 ävensom Kläder a» rubrik 604 i vad den omfattar kläder, andra än av yllevävnad. "'Tadlvlra. Nr 447—450.

Spånadsvaror i förening med finare metalltråd, gulddragararbeten här- Spånadsvaror under inbegripna, återfinnas i rubrikerna 605—608 i gällande tulltaxa. Av ^f^fiTafe dessa upptager rubriken 605 gulddragartråd, med en tull av 6 kr. för kg, metalltråd. och rubriken 606 paljetter och kantiljer, alla slag, oavsett materialets be- Nr 451—454. skaffenhet, med en tull av 8 kr. för kg. Enär importen av varor, hänförliga till den sistnämnda rubriken, under åren 1924 och 1925 endast utgjorde 6 respektive 18 kg, hava båda rubrikerna ansetts kunna sammanföras under gemensam tullsats, vilken upptagits till det för den större artikeln, gulddragartråd, nu utgående beloppet. Till rubriken 607 skola enligt dess ordalydelse hänföras band, snören och andra snörmakararbeten, fransar, spetsar, spetsvävnader och tyll samt strumpstolsarbeten, innehållande metalltråd eller med metalltråd överspunnet garn till mer än 15 procent av varans hela vikt, och utgör tullsatsen för dessa artiklar 30 kr. för kg. I fråga om andra, finare metalltråd innehållande vävnader än spetsvävnader och tyll innehåller tulltaxan inga andra bestämmelser angående tullbehandlingen än att i anmärkningen till rubrikerna 363—365 (vävnader av silke enbart eller i förening med viss procent annat spånadsämne) föreskrivits, att vid bestämmandet av procenthalten av annat spånadsämne än silke i hit hänförlig vävnad såsom annat spånadsämne varken räknas metalltråd eller med metalltråd eller silke överspunnet garn. Anledningen till att bestämmelse eljest saknas angående tullbehandlingen av dylika vävnader (brokadvävnader) torde vara den, att desamma förr alltid innehöllo silke och sålunda föllo under bestämmelserna för sidenvävnader. P å senare tiden hava emellertid förekommit för tillverkning av finare damskor m. m. avsedda brokadvävnader, i vilka i stället för silke ingått appreterat bomullsgarn, vilka vävnader till sitt utseende icke nämnvärt skilja sig från brokadvävnader, innehållande silke. Vidare hava till tullbehandling förekommit för teaterutstyrslar ämnade dräkter, tillverkade av vävnader, helt bestående av metalltråd, vilka svårligen kunnat inordnas under någon av rubrikerna för kläder och andra sömnadsarbeten i gällande tulltaxa. Det har därför ansetts lämpligt att upptaga alla dylika vävnader under gemensam rubrik, och har tullsatsen synts böra föreslås till 15 kr. för kg. För att undvika särskild rubrik för de obetydliga artiklar, bälten, skärp m. m. av gulddragararbete, vilka nu äro upptagna i rubriken 558

332 och av vilka år 1925 infördes endast 2 kg, hava dessa artiklar överförts till denna rubrikgrupp. Paraplyer och Vidstående nummer motsvara rubrikerna 611 a—612 b i gällande tullparasoller. t a x a Sedan i 2 § d) av förslaget till tulltaxeförordning intagits en be. o—4. 6. s t ä m m e l s e , enligt vilken arbeten i förening med guld, silver eller platina skola tullbehandlas på det sätt, att den del av varan, som utgöres av guld, silver eller platina, förtullas såsom arbeten av dessa ämnen och varan i övrigt efter sin beskaffenhet, hava rubrikerna 611 a och 612 a kunnat bortfalla. Orden »av hel- eller halvsiden» hava av skäl som förut anförts utbytts mot »av spånadsvara, innehållande silke». Hattflätor. Nu gällande bestämmelser i tulltaxan rörande hattflätor, rubr. 613—616, Nr 457—459. hava följande avfattning:

613 614 615 616

Hattflätor: av halm, gräs, säv, bast, träspån, rot eller andra vegetabiliska ämnen, ej till spånadsämnen hänförliga: av dessa ämnen vart för sig eller i förening med varandra i förening med silke eller vara, däri silke ingår i förening med andra ämnen av spånadsämnen, tagel härunder inbegripet: hänföras efter sin beskaffenhet antingen till band eller till snören.

— 1 kg 1 kg

fria 2: 50 1: —

Införseln av till rubrikerna 614—615 hänförliga hattflätor utgjorde: av varor, hänförliga till rubr. 614 » » » » » 615

ar 1924

år 1925

— 45 kg

12 kg 42 kg.

Med hänsyn till de införda kvantiteternas obetydlighet och då hattflätor av halm, gräs, säv, bast etc. i förening med andra ämnen till sin k a r a k t ä r icke nämnvärt skilja sig från hattflätor, i vilka huvudbeståndsdelen utgöres av spånadsämne, hava de ansetts kunna i tullskattningsavseende likställas med sistnämnda slag av flätor. Bestämmelsen i rubrik 616 att av spånadsämne bestående hattflätor skola hänföras efter sin beskaffenhet antingen till band eller till snören kan förefalla enkel men har i själva verket medfört mycket stora tulltekniska svårigheter. Dessa bero företrädesvis därpå, att de i tulltaxan angivna gränserna mellan å ena sidan flätade bandliknande snören och å andra sidan övriga slag av snören, vilka gränser i fråga om de vanliga slagen av dessa artiklar kunna vara lämpliga för åtskillnaden dem emellan i tulltekniskt avseende, icke passa för hattflätor. Enligt nuvarande bestämmelser liksom enligt förslaget gäller såsom kännemärke för

333 förstnämnda slag av snören, att de skola hava raka kanter och sakna annat mönster än sådant, som åstadkommits genom färgat garn eller färgad tråd. Det är i synnerhet vid bedömandet, huruvida en hattfläta företer mönster eller icke raka kanter, som svårigheter uppstått. Till belysande av deras omfattning må nämnas att det icke varit ovanligt, att frågan om tullbehandlingen av flera tiotal olika slag av dylika flätor samtidigt förelegat till prövning av generaltullstyrelsen. Att med nuvarande bestämmelser på området åstadkomma likformighet i tullbehandlingen synes icke heller vara möjligt. Under sådana omständigheter har det framstått såsom ett viktigt tulltekniskt önskemål att en förenkling av ifrågavarande bestämmelser måtte vidtagas. Detta synes också desto lättare kunna ske, som någon inhemsk industri på området veterligen icke finnes, vilken kan hava intresse av de nuvarande bestämmelsernas bibehållande. I förslaget hava därför ifrågavarande hattflätor upptagits med bestämda tullsatser, en för sådana som innehålla silke eller gulddragartråd, vilken föreslagits till samma belopp som tullen å band och flätade bandliknande snören av silke, i förening med mer än 15 procent annat spånadsämne, samt en för flätor utan silke eller gulddragartråd, till samma belopp som för motsvarande band och flätade bandliknande snören. Den tullnedsättning, som förslaget skulle innebära för vissa slags flätor, synes motiverad därav, att tullen ofta visat sig oskäligt hög i förhållande till varuvärdet. I detta sammanhang må framhållas, att det ingående silket i regel utgöres av konstsilke. Rubrikerna 617 — 623 i gällande tulltaxa innehålla bestämmelser rörande Hattar. tullsatserna för hattar. För andra huvudbonader finnas inga särskilda tull- Nr 460—466 satser angivna, utan tullbehandlas desamma allt efter beskaffenheten såsom sömnadsarbeten, strumpstolsarbeten, persedlar av pälsverk o. s. v. En tydlig gräns mellan hattar och mössor av vissa materialier är emellertid ofta svår att angiva, varför det skulle vara till obestridlig fördel ur tullteknisk synpunkt, om anledningen till åtskillnad mellan nämnda persedlar bortfölle genom bestämmelse om enhetlig tullbehandling för alla slags huvudbonader. En sådan ändring skulle emellertid, allmänt genomförd, innebära en för industrien kännbar rubbning av det nuvarande tullskyddet. För närvarande räknas såsom hattar vissa huvudbonader av pälsverk eller strumpstolsgods, vilka genom brättets form eller genom utseende och beskaffenhet i övrigt erhållit karaktär av hattar. I fråga om huvudbonader av nämnda materialier torde en förändring i ovan angiven riktning ej möta betänkligheter. Att hattar och mössor av pälsverk likställas i tullbehandlingsavseende synes ur alla synpunkter lämpligt; vad huvudbonader av strumpstolsgods beträffar hava desamma mera sällan karaktär av hattar, varför en ändring i fråga om dem har sin största betydelse genom den fördel ändringen skulle innebära i tulltekniskt avseende. Framhållas må att blotta beskaffenheten av materialet kan föranleda tveksamhet angående lämpligheten av att hänföra en dylik vara till »hattar». I anledning härav har

334 överrubriken givits en sådan formulering, att huvudbonader av pälsverk och strumpstolsarbete undantagas från tillämpning av de för hattar fastställda tullsatserna och sålunda komma att likställas med andra persedlar av nämnda materialier. Beträffande hattar av vara, i vilken silke ingår, upptager tulltaxan (rubr. 618—620) tre olika tullsatser, nämligen 3 kr. för ogarnerade, 4 kr. för garnerade och 5 kr. för monterade, allt för stycke räknat. Herrhattarna inom denna kategori — fälbhattar och de på senare åren brukliga hattarna av silkesplysch — införas garnerade och komma sålunda att falla under rubrik 619, med en tull av 4 kr. Damhattar förekomma till införsel såväl ogarnerade som garnerade och monterade. Enligt vad från sakkunnigt håll bekräftats kan någon prisskillnad mellan garnerade och monterade damhattar knappast påvisas, enär värdet av en hatt är mera en kvalitetsfråga beträffande materialet än en fråga om garnering eller montering. Med den nuvarande moderiktningen, som föreskriver enkelt utstyrda hattar, kunna ogarnerade hattar ofta vara mycket dyrbarare än garnerade eller monterade. Vid sådant förhållande kan ifrågasättas, huruvida bibehållandet av olika tullsatser för garnerade och monterade hattar kan vara erforderligt. I förslaget hava båda dessa slag av hattar upptagits med en tull av 4 kr. 50 öre för stycke. Sedan hattflätor, innehållande gulddragartråd, likställts med hattflätor, innehållande silke, torde även hattar av varor, i vilka nämnda materialier ingå, böra jämställas. Den till rubrikerna 618—623 fogade anmärkning 1 har, såsom avgörande för bedömandet i vissa fall, huruvida en hatt skall anses bestå av vara, i vilken silke ingår, upptagits under nummer 462. Till införsel förekomma understundom hattar, å vilka finnes ett med silke utfört broderi. Har detta broderi utförts å materialet, innan detsamma bibringats form av hatt, hava hattarna ansetts bestå av vara, i vilken silke ingår. Om däremot broderiet utförts efter formgivningen, har hänsyn icke tagits till detsamma. Då det ofta visat sig vara vanskligt att avgöra, vid vilket skede av tillverkningen dylikt broderi utförts, och det synts oegentligt att ovan berörda omständighet skall utöva inflytande på tullsatsen, har i nämnda anmärkning tillfogats bestämmelse därom, att hattar, i vilka silket förekommer endast såsom brodermaterial, icke skola tullbehandlas såsom hattar av vara, innehållande silke. Detta synes desto mera berättigat, som tullförhöjningen för sidenhattar genomförts för att kompensera höjningen av sidentullarna, vilka emellertid icke beröra det såsom brodermaterial ingående silket. Anmärkning 2 till rubrikerna 618—623 innehåller för tullbehandlingen avsedda anvisningar, vilka synas böra intagas i varuförteckningen. Anmärkning i Med hänsyn till den genomgripande betydelse för tullbeskattningen, som uu avd y ' vid tillämpning av de för spånadsvaror gällande bestämmelserna en inblandning även i obetydlig mängd av visst spånadsämne kan erhålla, hava i av-

335 delningen för spånadsvaror intagits vissa stadganden, avsedda att förebygga icke åsyftade verkningar av dessa bestämmelser. Ehuru det i första delen av anmärkning 1 till avd. VIII A—F av gällande tulltaxa förekommande principiella stadgandet angående spånadsvaror, i vilka flera spånadsämnen ingå, i förslaget ersatts med mera detaljerade bestämmelser, lära dock fortfarande vissa allmänna föreskrifter erfordras för undvikande av oegentligheter i ena eller andra riktningen. Den under 1 a) i förslaget intagna bestämmelsen motsvarar sista delen av ovannämnda anmärkning 1 till avd. VIII A—F. Vid tullbehandling av vissa, i allmänhet grövre vävnader av bomull har understundom kunnat påträffas en eller annan fiber av ull, vars närvaro av industrimän förklarats kunna bero på bristande rengöring av maskinerna eller annan rent tillfällig anledning. Då enligt ordalydelsen av anmärkning 1 till avd. VIII A—F, oavsett den myckenhet, vari de olika beståndsdelarna ingå i varan, den i vederbörande rubriker först nämnda beståndsdelen skall vara bestämmande för varans rubricering såsom vara av silke, ull, lin o. s. v., hade ursprungligen av vederbörande tull förvaltningar ifrågasatts, huruvida en bomullsvara av ovannämnda beskaffenhet borde tullbehandlas såsom vara av ull. Enär emellertid så uppenbarligen icke kan hava varit avsikten, hava redan nu dylika fibrer, vilka av allt att döma tillkommit rent oavsiktligt och vilka även mera av en tillfällighet blivit upptäckta, vid tullbehandlingen lämnats utan avseende. Genom den i anmärkning 1 b) av förslaget intagna bestämmelsen skulle denna praxis bliva vederbörligen legaliserad. Vid diskussionen härom har framkastats frågan, huruvida man icke lämpligen borde såsom allmän regel införa bestämmelse om att viss lägre procenthalt av ett spånadsämne vid tullbehandlingen skulle lämnas utan avseende, i likhet med vad som i förslaget skett i fråga om silke. Detta låter sig emellertid av praktiska skäl icke genomföra. Det skulle nämligen i fråga om exempelvis ullfibrer möta nästan oöverstigliga svårigheter att i tveksamma fall utröna procenthalten, vilket däremot på grund av fibrernas beskaffenhet kan, om också icke utan viss tidsutdräkt, äga rum i fråga om silke. Beträffande vävnader, i vilka silke ingår, finnes i gällande tulltaxa angiven en kvantitetsgräns i fråga om det ingående silket, utmärkande skillnaden mellan hel- och halvsidenvävnader. Med avseende å de sistnämnda gäller såsom regel, att en ingående kvantitet silke, huru obetydlig som helst, föranleder, att vävnaden i tullavseende betraktas såsom halvsiden. Från denna regel innebär emellertid bestämmelsen i rubrik 403 ett undantag. Till nämnda rubrik, med en tull av 2 kr. 50 öre för kg, skola hänföras kostymvävnader, vägande per kvm 250 gr eller däröver och innehållande trådar, helt eller delvis av silke, såframt silket utgör högst 7 procent av vävnadens hela vikt. Uttrycket »kostymvävnader» har i praktiken ansetts avse endast herrkostymvävnader; tyger till dräkter och kappor för damer samt med ingående effekttrådar av silke hava sålunda tullbehandlats såsom halvsiden-

336 vävnader. År 1911 fastställdes tullen för halvsidenvävnader till 3 kr. för kg. Oaktat den jämförelsevis obetydliga skillnaden mellan denna tullsats och tullen å yllevävnader ansågs skäligt att undantaga kostymvävnader, i vilka silke ingår i obetydlig mängd, från tillämpningen av den för halvsidenvävnader gällande tullsatsen. Då nu tullen å halvsidenvävnader höjts från 3 till 10 kr. för kg, bliva konsekvenserna av att tillämpa tullsatserna för halvsiden å vävnader, i vilka ingår en obetydlig del silke, än mera i ögonen fallande. Skarpast framträder måhända detta förhållande vid en jämförelse mellan tullen för å ena sidan herrkostymvävnader och å andra sidan damdräktstyger med effekttrådar av silke. Men även i fråga om andra vävnader föranleda de nuvarande bestämmelserna en oskälig tullbeskattning, som ofta nog verkar såsom importförbud. Det har därför ansetts lämpligt att i detta avseende få en ändring till stånd av innebörd att en i vissa spånadsvaror ingående obetydlig mängd silke icke skall utöva inflytande på tullbehandlingen. Vad först beträffar frågan angående vilken kvantitet silke, som borde få ingå utan att föranleda tillämpning av tullsatserna för sidenvaror, hava olika förslag varit föremål för prövning. I vissa främmande länders tulltaxor — exempelvis den belgiska och den grekiska — är denna kvantitet bestämd till 5 procent av varans vikt. Vid den ändring av rubrik 403 i gällande tulltaxa, som i anledning av väckt motion beslutades av 1924 års riksdag, anförde bevillningsutskottet, att det synts utskottet ådagalagt, att de av de dåvarande bestämmelserna föranledda olägenheterna (den medgivna procentsatsen utgjorde då 3 procent) komme att i ej obetydlig utsträckning fortfarande göra sig gällande, därest procentsatsen icke höjdes något mera än till 5 procent såsom motionären föreslagit, men att en höjning till 7 procent måste anses i stort sett avhjälpa olägenheterna, i den mån dessa sammanhängde med den medgivna silkeshalten. Vad utskottet sålunda uttalat äger, enligt vad som påvisats, sin tillämpning även i fråga om andra spånadsvaror än kostymvävnader. Då det synts olämpligt att vidtaga en sänkning av den sedan nämnda tid gällande procentsatsen i fråga om kostymvävnader, vilka i här berörda avseende spela en viktig roll, har den kvantitet silke, vilken icke bör utöva inflytande på tullbehandlingen, i anmärkning 1 c) föreslagits till 7 procent av varans vikt. Genom en sådan bestämmelse skulle visserligen tullen å ovannämnda kostymvävnader komma att nedsättas med 25 öre för kg. Denna tullskillnad synes emellertid allt för obetydlig för att, vid införandet av en allmän bestämmelse av ovan angivet innehåll, böra föranleda bibehållandet av kostymvävnader, innehållande silke, under särskild rubrik. Emellertid kan en dylik bestämmelse av praktiska skäl icke gälla alla spånadsvaror. Hänsyn måste nämligen tagas till möjligheterna att i förekommande fall utröna procentsatsen av det ingående silket. Utan att varan skadas kan detta givetvis icke ske i fråga om vissa snörmakeriarbeten och andra dylika artiklar, som bilda ett avslutat helt. I åtskilliga spånads-

337 varor ingår dessutom silket på sådant sätt, att det skulle vålla allt för stor tidsutdräkt att åstadkomma en dylik undersökning. Bestämmelsen har därför begränsats till att gälla vävnader, andra än spetsvävnader och tyll, samt band, andra än elastiska, ävensom vissa därav tillverkade arbeten. Bestämmelsen i förslagets anmärkning 1 d) motsvaras i gällande tulltaxa av anmärkning 2 till avdelning V I I I A—F samt anmärkningen till rubrikerna 446 och 447. Skillnaden ligger endast däri, att enligt förslaget avseende i allmänhet icke skulle fästas vid färgade ränder, avsedda såsom varumärken eller igenkänningstecken för olika fabrikat, under det att detta nu gäller endast i fråga om färgade ränder bredvid kanterna eller, beträffande säck- och packvävnad, i mitten av vävnaden. I ovannämnda anmärkning 2 till avdelning VIII A—F föreskrives att vid tullbehandling av vävnader avseende icke skall fästas vid stadens beskaffenhet. Då de skäl, vilka föranlett intagandet i taxan av denna bestämmelse, äga giltighet även i fråga om band, har den i anmärkning 1 under e) införda bestämmelsen formulerats med hänsyn härtill. Den med nummer 2 i förslaget betecknade anmärkningen motsvarar anmärkningen till avdelning V I I I A i gällande taxa och berör tullbehandlingen av spånadsvaror, tillverkade av kortfibrigt konstsilke. Det torde visserligen ligga i öppen dag, att vad som i berörda avseende är stadgat angående vävnader även skall gälla av ifrågavarande vävnader tillverkade kläder och andra sömnadsarbeten. För undvikande av varje anledning till tveksamhet h a r emellertid detta tydligt angivits i anmärkningen.

Anmärknin 9 2-

I anmärkning till rubrikerna 455—464 samt i anmärkning 2 till rubrikerna 499—530 finnas bestämmelser av det innehåll, första delen av anmärkning 3 till denna avdelning i förslaget angiver. Bestämmelsen angående mercericering och nitrering motsvaras av enahanda stadgande i anmärkningen till rubrikerna 478—493 samt anmärkning 1 till rubrikerna 499—530. I vissa anmärkningar i gällande taxa föreskrives att vävnader, som hava genom färgade varp- eller inslagstrådar åstadkomna randningar eller rutningar icke skola anses såsom mönstervävda. Då uttrycket »mönstervävd» torde få anses innebära, att mönstret åstadkommits genom vävnadssättet, och sålunda ovannämnda anmärkningar på intet sätt innebära någon avvikelse från vad som överensstämmer med vanligt språkbruk, hava desamma ansetts kunna utelämnas för att i stället intagas i varuförteckningen.

Anmärknxng '

I rubrik 450 samt överrubriken till gällande tulltaxas rubriker 501— 505, avseende fälb, plysch och sammet av lin respektive bomull är angivet att med fälb, plysch och sammet skola likställas sammets- och plyschartade vävnader. Då emellertid dylika vävnader förekomma även av annat spånadsämne än lin och bomull samt även dessa torde böra likställas med mot-

Anmärkmn 9 4-

22 — 4372.

338 svarande sammets- och plyschvävnader, har i anmärkning 4 införts ett allmänt stadgande i berörda avseende. För den som icke är bevandrad på det tulltekniska området torde icke vara fullt klart vad som avses med »sammets- och plyschartade» vävnader. Av motiveringen till 1906 års tulltaxekommittés förslag framgår, att därmed i första rummet avsetts vävnader, å ena eller å båda sidorna försedda med öglor eller plyschartad lugg (handduks- och lakansvävnader för badändamål m. m.). Det torde emellertid få anses lämpligt att genom ett eller annat exempel — såsom i förslaget skett — angiva vilka slags vävnader som avses med nämnda beteckning. Till de i nuvarande rubrik 450 upptagna sammets- och plyschartade vävnaderna har fogats tillägget »oskurna eller skurna». Detta har föranlett ett till synes oriktigt uteslutande av visst slag, obestridligen till utseendet plyschartade vävnader. Till införsel hava nämligen förekommit vävnader av bomullsgarn i varp och s. k. sniljgarn i inslag, i vilka sniljgarnet är framställt genom sönderklippning i smala remsor av vävnad, bestående av bomullsgarn i varp och ett grovt garn i inslag. Enär det icke är själva vävnaden såsom sådan som skurits utan den väv, av vilken sniljgarnet framställts, hava ifrågavarande vävnader enligt ett av Kungl. Maj:t godkänt beslut av generaltullstyrelsen icke tullbehandlats såsom plyschartade. Genom att bland exemplen på plysch- och sammetsartade vävnader anförts vävnader av sniljgarn torde ovannämnda oegentlighet komma att försvinna. Plyschartade, mönstrade vävnader med en delvis av öglor bildad yta hava under senare tiders moderiktningar förekommit för olika ändamål och av till vävnadssättet olika beskaffenhet med de förr brukliga badlakansvävnaderna, å vilka öglorna (floret) täckte hela ytan. Då det icke torde finnas anledning att frångå tillämpningen av tullsatserna å mönstervävnader därför att vissa partier av ytan förete ovannämnda florbildande öglor, har i senare delen av anmärkning 4 i förslaget uttryckligen angivits att till fälb-, plysch- och sammetsliknande vävnader skola hänföras endast sådana, i vilka floret (luggen) täcker hela ytan. Vad ovan anförts angående vävnader har tillämpning även i fråga om band, ehuruväl band av nämnda beskaffenhet mera sällan torde förekomma. Anmärkmng

Frågan huruvida en vävnad är att anse såsom mönstervävd eller icke måste i mera tveksamma fall avgöras genom en undersökning av bindningssättet. (Med avseende å olika bindningssätt hänvisas till de å sidan 549 i den av generaltullstyrelsen utfärdade varuförteckningen intagna avbildningarna.) Om genom ruggning eller annat förfarande bindningssättet dolts under ett flor, uppstå svårigheter vid tullbehandlingen att avgöra bindningssättets beskaffenhet. Visserligen kan floret genom svedning helt eller delvis avlägsnas på en mindre yta, men förfarandet är i varje fall besvärligt och tidsödande. En ur tullteknisk synpunkt icke oväsentlig lättnad skulle vinnas, om man i fråga om dessa vävnader icke behövde ingå på en under-

339 sökning av vävnadssättet. I sådant syfte har anmärkning 5 tillkommit. Det torde böra framhållas, att i detta avseende liksom i fråga om andra ändringar, som hava någon betydelse för bomullsindustrien, förslaget uppgjorts i samråd med representanter för nämnda industri. Den i anmärkning 6 i förslaget intagna bestämmelsen har sin motsvarighet i anmärkningen till rubrikerna 552 och 553, ehuru sistnämnda anmärkning är av mera begränsad räckvidd. Såsom förut framhållits måste på grund av de ändringar, som föreslagits beträffande grunderna för tullens beräkning å kläder och andra sömnadsarbeten av vissa vävnader, en bestämmelse finnas, genom vilken möjlighet beredes att i de fall, då prov å den ingående vävnaden ej kan företes, lösa frågan om rubriceringen.

Anmärkmng '

Vidstående anmärkningar motsvara anmärkningarna 1 och 4 till rubrikerna

Anmärkmngarna

552—604 under avdelning V I I I G i gällande taxa.

7 och 8.

I anmärkning 9 återfinnes flertalet av de i anmärkningarna 2 och 3 efter rubriken 604 intagna bestämmelserna. Vissa delar, vilka synts vara av beskaffenhet att hava sin rätta plats i varuförteckningen, hava uteslutits. Så är förhållandet beträffande de i anmärkning 2 angivna exemplen å olika slags söm, vilka äro att räkna till prydnadssöm, likaså påpekandet i nämnda anmärkning, att en kedjesöm, som blott avser att fästa olika delar av en sydd persedel vid varandra, icke skall räknas såsom broderi. Enahanda är förhållandet beträffande sista delen av samma anmärkning, avseende viss s. k. halv- och helstapelsöm, vilken anmärkning vid avslutandet av 1911 års handels- och sjöfartstraktat med Tyska riket i enlighet med från tysk sida uttalad önskan intogs i tulltaxan, ehuru bestämmelsen ifråga icke innebär något avsteg från vad eljest i berörda avseende är stadgat. Enligt de nuvarande bestämmelserna skola sådana arbeten, som äro försedda med applikation, för prydnadsändamål påsydda band, snören, garn, fransar eller gulddragararbeten, förtullas lika med broderade arbeten. Enär garn mera sällan förekommer för dylik utstyrsel, har ordet »garn» i här berörda sammanhang uteslutits. Vidare har den i anmärkning 3 intagna bestämmelsen att med band eller flätade, bandliknande snören av bomull åstadkomna besättningar å sömnads- och andra arbeten av vävnader, tillhörande avdelning V I I I C—D, icke skola förtullas såsom broderade, ändrats så till vida, att undantaget från likställigheten med broderier skulle gälla för prydnadsändamål anbragta band av linne och bomull, oavsett den vävnads beskaffenhet, å vilka de anbragts. Att bestämmelsen utsträckts att gälla bomulls- och linneband, anbragta även å annan vävnad än bomullseller linnevävnad, torde ej hava nämnvärd praktisk betydelse, då ifrågavarande band mera sällan användas för garnering av exempelvis kläder av yllevävnad. U r saklig synpunkt kan det givetvis icke anses berättigat att göra någon åtskillnad i berörda avseende, allt eftersom banden an-

Anmärk. nmg

340 bragts å vävnader av det ena eller andra slaget. Vad åter bandens beskaffenhet angår, är givetvis effekten av exempelvis ett påsytt sidenband mera verkningsfull än av ett anbragt bomullsband samt ävenledes karaktären av broderi mera påtaglig på grund av att sömnadsarbetet i regel är av mera omfattande beskaffenhet. Med hänsyn till det sätt, på vilket bandliknande snören i förslaget inordnats under band, kräves intet särskilt undantagsstadgande beträffande påsydda bandliknande snören. Med s. k. picotsöm avses en enkel hålsöm, som ituklippts. En å spånadsvara anbragt dylik söm har hittills föranlett, att varan, i motsats till vad som är fallet beträffande en med enkel hålsöm försedd artikel, ansetts såsom broderad. Då det emellertid måste anses ur saklig synpunkt oberättigat, att klippningen skall hava sådan påföljd, har i denna anmärkning intagits bestämmelse därom, att s. k. picotsöm icke skall anses såsom broderi. En annan omständighet, som ofta föranlett en med hänsyn till bearbetningskostnaden till synes omotiverad tullförhöjning, är, att — om man bortser från undantagsbestämmelsen i första delen av anmärkning 2 angående monogram, enstaka bokstäver, siffror och dylikt — ingen inskränkning gjorts beträffande den prydnadssöm, som skall anses såsom broderi. Ett än så obetydligt dylikt sömnadsarbete, exempelvis imiterade knapphål eller ett broderat ankare å ett plagg, medför sålunda understundom avsevärd förhöjning av eljest utgående tull. Då en för varans utseende oväsentlig dylik söm ej synes böra föranleda tillämpning av tullsatserna för broderier, har bestämmelse härom intagits i förslagets anmärkning 9. AnmärkIO^OSTTI

De i dessa anmärkningar intagna bestämmelserna återfinnas i gällande tulltaxa i anmärkningarna till rubrikerna 590 b, 602 a och anmärkning 3 till avd. VIII A - F .

VI.

Mineraliska o c h fossila ä m n e n s a m t a r b e t e n därav.

Denna avdelning omfattar grupperna I, X och X I i gällande tulltaxa Enligt överrubriken upptager avdelningen mineraliska och fossila ämnen samt arbeten därav. Emellertid avser denna överrubrik liksom övriga avdelningstitlar endast att giva en allmän orientering rörande de varuslag, som ingå i vederbörande avdelning. Åtskilliga av nu berörda ämnen och arbeten därav återfinnas sålunda i förslaget under andra avdelningar. Bland annat upptager den kemiska gruppen vissa mineraliska ämnen. A. Sten- och jordarter, mineral, kol m. m. I denna underavdelning äro upptagna vissa mineraliska och fossila råämnen samt oarbetade produkter därav, under det att nästföljande underavdelning omfattar arbeten av motsvarande ämnen eller produkter.

341 I dessa båda underavdelningar återfinnes flertalet av de varuslag, som ingå i nuvarande avdelning I. Från denna avdelning har emellertid till underavdelningen »färger och färgningsämnen m. m.» i d e n kemiska gruppen överflyttats oarbetad krita, som för närvarande återfinnes i rubrik 34. Ur sistnämnda rubrik hava även uteslutits oarbetade jordfärger, såsom bolus, ockror m. fl., vilka härigenom skulle komma att falla under det i sistnämnda underavdelning intagna tulltaxenumret för jord- och mineralfärger, ej särskilt nämnda. E n sådan anordning synes motiverad med hänsyn till att de oarbetade jordfärgerna endast fordra en obetydlig bearbetning för att bliva användbara såsom egentliga färger. Vidare har ur avdelning I uteslutits rubrik 9. Av de i densamma ingående varuslagen hava avgjutningar till offentliga samlingar eller till officiella undervisningsanstalter upptagits i 5 § av förslaget till tulltaxeförordning bland de artiklar, som åtnjuta generell tullfrihet, under det att modeller till konstnärsarbeten överflyttats till det i avdelning X I intagna tulltaxenumret för konstnärsarbeten. Detta nummer skulle även komma att innefatta nuvarande rubriken för konstnärsarbeten av sten — rubrik 29 — som följaktligen kan utgå. Ingen av de sålunda vidtagna omflyttningarna eller uteslutningarna av rubriker medför någon förändring i tullbeskattningsavseende. Vidstående nummer utgör en sammanfattning av nuvarande rubrikerna Asbest etc. 1, 3, 4, 21 och 44 samt vissa delar av rubrikerna 12, 13 och 34. Vid åt- Nr 468. skilliga i nämnda rubriker ingående varuslag äro fogade bestämmelser, på grund varav pulverisering, slamning, färgning eller rening icke skola inverka på tullbehandlingen. Sedan i förslaget till tulltaxeförordning intagits ett allmänt stadgande av nu berörda innebörd, kunna dessa bestämmelser utgå. Anmärkningen till rubrik 4 har uteslutits, då bestämmelsen i densamma endast innebär en anvisning för tullbehandlingen och sålunda lämpligen kan överföras till varuförteckningen. I syfte att underlätta orienteringen hava i nummer 468 de särskilt nämnda varuslagen ordnats i alfabetisk följd. Det må framhållas, att vid den statistiska varuförteckningens inarbetande i taxan de mera betydande artiklarna torde komma att erhålla särskilda statistiska positioner, varigenom tulltaxenumret komme att vinna i överskådlighet. Till stadfästande av hittills tillämpad praxis har i rubriken för ädelste- Ädelstenar. nar — nr 20 i gällande taxa — tillagts »även konstgjorda», varjämte till Nr 469. rubriken fogats en anmärkning med hänvisning till bestämmelserna rörande stämpelavgift å vissa lyxvaror. Detta nummer omfattar i första rummet nuvarande rubrik 41, ur vilken stenkol etc. dock uteslutits antracit och torv, enär dessa artiklar innefattas under andra Nr 470. i numret upptagna varukategorier. Vidare hava hit överflyttats torvmull och torvströ samt grafit, vilka varuslag för närvarande återfinnas i rubrik 34.

342 Lera etc. Nr 471.

Av skäl som anföras vid nummer 468 hava de i nuvarande rubrik 11 förekommande uttrycken »slammad» och »målen» uteslutits. Även ordet »bränd» har ansetts kunna utgå, enär det måste anses uppenbart, att i fråga om lera bränningsproceduren icke skall föranleda tillämpning av annat tulltaxenummer. Slutligen har uteslutits ordet »porslinslera», enär detsamma närmast torde vara att anse som en förklaring till den allmänt vedertagna benämningen »kaolin».

Slagg etc. Vidstående nummer motsvarar nuvarande rubrik 40 och företer ingen Nr 472. annan ändring än att exemplifieringen i överensstämmelse med en i förslaget allmänt tillämpad princip uteslutits och att uttrycket »även pulveriserat» av skäl som förut anförts borttagits ur rubriken. Den efter ordet »gasreningsmassa» inom parentes anbragta beteckningen »järnoxidhydrat» har ansetts böra utgå, enär järnoxidhydrat användes även för annat ändamål än såsom gasreningsmassa. Asfalt etc. I rubrik 42 är upptaget beck av stenkols- eller trätjära. Andra slag av Nr 473. beck hänföras för närvarande till ett flertal olika rubriker allt efter varans sammansättning. De rubriker, som därvid oftast komma i tillämpning, äro nummer 1178 och 1323, båda med tullfrihet. I syfte att ernå en enhetlig tullbehandling av dessa artiklar har i nummer 473 upptagits beck utan någon inskränkning med avseende på sammansättningen. Emellertid förutsattes givetvis att till detta nummer endast hänföres beck i egentlig mening och icke andra mer eller mindre beckliknande produkter. I förevarande nummer har även upptagits kabelmassa av asfalt, vilken vara i regel hänförts till rubrik 42. Den till nämnda rubrik fogade anmärkningen har uteslutits, enär bestämmelserna i densamma äro av den karaktär, att de i stället synas böra hava sin plats i varuförteckningen. Gips etc. Av skäl som förut nämnts har ur rubriken för gips — nummer 5 i gälNr 474. lande taxa — uteslutits orden »även målen». Enligt en till denna rubrik fogad anmärkning skall även s. k. marmorcement hänföras dit. Då dylik cement endast är att betrakta såsom ett särskilt slag av bränd gips, har anmärkningen ifråga ansetts kunna utgå och ersättas med en anvisning i varuförteckningen. Cement etc. De i rubrik 35 upptagna olika slagen av cement hava sammanfattats Nr 475. under den gemensamma beteckningen »cement för byggnadsändamål». I den mån det skulle anses önskvärt ur statistisk synpunkt att ett eller annat slag av cement särskilt specificeras, kan detta önskemål tillgodoses vid den statistiska varuförteckningens inarbetande i tulltaxan.

343 Vidstående nummer omfattar först och främst rubrikerna 14 och 15 i Smärgel etc. gällande tulltaxa. I den förra rubriken äro upptagna smärgel, pimsten, Nr 476. trippel och liknande mineraliska slip- eller putsmedel, oarbetade etc, i förpackningar om högst 2 kg vikt, med tull av 10 öre för kg, och i den senare motsvarande artiklar i större förpackningar eller oförpackade, med tullfrihet. År 1924 utgjorde införseln av ifrågavarande artiklar 6 946 respektive 1 402 534 kg, under det att den år 1925 uppgick till 5 831 respektive 1163 587 kg. Som synes är införseln av smärgel, pimsten e t c i smärre förpackningar mycket obetydlig i jämförelse med den övriga införseln. Med hän* syn härtill och då det i fråga om dylika, helt och hållet oarbetade varor knappast kan anses motiverat att enbart på grund av förpackningens art belägga desamma med tull, har rubrik 14 uteslutits ur taxan, varigenom även smärgel, pimsten etc. i smärre förpackningar skulle komma att åtnjuta tullfrihet. Enligt en till rubrikerna 14 och 15 fogad anmärkning skall dit hänföras även trippel i formstycken, s. k. trippelsten. Denna vara har i förslaget intagits i själva tulltaxenumret, varigenom anmärkningen ifråga kan utgå. A v skäl som anföras vid nummer 485 och 486 har slutligen här upptagits även artikeln wienerpimsten. Den nuvarande rubriken för isoleringsmassa mot värme och köld — isoieringsn u m m e r 47 — innehåller detaljerade bestämmelser rörande den sammansättning, massan skall förete för att bliva hit hänförlig. Emellertid hava Nr 477. till införsel förekommit vissa slag av isoleringsmassa, som icke i alla avseenden uppfyllt ifrågavarande villkor rörande sammansättningen men som dock uppenbarligen varit av den beskaffenhet, att de i tullbeskattningsavseende borde jämställas med de slag av isoleringsmassa, som avses i rubriken. P å grund härav och i syfte att ernå en enhetlig tullbehandling av dessa artiklar hava berörda bestämmelser uteslutits. Härigenom skulle alla slag av isoleringsmassa mot värme och köld komma att hänföras hit, dock givetvis endast under den förutsättningen att massan helt eller till huvudsaklig del består av mineraliska ämnen.

Arbeten

av sten- och jordarter

m. m.

I gällande taxa äro packnings- och tätningsmaterial samt packningar av Arbeten av as est mjuk kautschuk i förening med asbest samt plattor och andra packningar av asbest i förening med spånadsämne eller av asbest i förening med stearin, 478—479. talg, talk och dylika ämnen upptagna i kautschuksgruppen under rubrik 634, med tull av 25 öre för kg. Tätningar av asbest i förening med talk, talg och dylika ämnen äro icke upptagna i nämnda, rubrik utan tullbehandlas enligt rubrik 12 såsom arbeten, ej särskilt nämnda, av asbest, med tullfrihet. Emellertid har det ofta visat sig svårt att avgöra, huruvida en vara med berörda sammansättning är att anse såsom packning eller tätning, allrahelst

344 som vissa dylika artiklar äro användbara för såväl det ena som det andra ändamålet. Med hänsyn härtill och då det icke torde föreligga någon anledning att i tullbeskattningsavseende särskilja nämnda artiklar, hava tätningar, innehållande asbest, sammanförts med packningar av enahanda beskaffenhet under den för sistnämnda artiklar gällande tullsatsen av 25 öre för kg och samtidigt därmed upptagits i ett särskilt tulltaxenummer — nr 478 — under överrubriken arbeten av asbest. I detta nummer hava även upptagits packnings- och tätningsmaterial, innehållande asbest. Detta innebär icke någon ändring i fråga om sådant material, som innehåller kautschuk, då, såsom förut nämnts, varorna ifråga redan nu draga en tull av 25 öre för kg. Beträffande packnings- och tätningsmaterial, som till större delen består av spånadsämne utan förening med kautschuk, skulle ändringen medföra en tullsänkning, under det att packnings- och tätningsmaterial, huvudsakligen bestående av asbest och ej innehållande kautschuk, skulle från att förut hava åtnjutit tullfrihet komma att bliva underkastat en tull av 25 öre för kg. Den enhetliga tullbehandling av packnings- och tätningsmaterial, innehållande asbest, som vid genomförandet av de sålunda föreslagna ändringarna skulle ernås, vore ägnad att medföra betydande lättnader i tulltekniskt avseende. Ur tullbeskattningssynpunkt torde ändringarna bliva av ganska ringa betydelse, enär höjningarna och sänkningarna av tullen i stort sett komme att uppväga varandra. I nummer 478 hava slutligen upptagits bromsband. Denna artikel användes för åstadkommande av friktionsbromsning å fordon och har alltmera börjat ersätta den förr brukliga bromsbeläggningen med metallklotsar. Särskilt hava bromsbanden kommit till användning för automobiler, och då exempelvis å en trafikbil banden ifråga måste utbytas en eller två gånger om året hava de numera blivit en ganska betydande artikel. Ifrågavarande bromsband förekomma av olika typer och sammansättning. Vanligen utgöras de av asbest, som spunnits tillsammans med bomull, varefter de på detta sätt framställda trådarna omvirats med mässingstråd. I banden ingår dessutom ofta bomull eller jute, spunnet i särskilda trådar. Banden äro slutligen impregnerade med asfalt, beck, kautschukslösning eller dylikt. Då bromsband för närvarande icke äro särskilt nämnda i tulltaxan, har tullbehandlingen blivit beroende av kvantiteten av de olika beståndsdelar, som ingå i varan, i det att band, som till övervägande del bestått av bomull eller jute, hänförts till rubrikerna 542 respektive 473, med tull av 35 respektive 50 öre för kg, medan band, som till huvudsaklig del utgjorts av asbest, hänförts till rubrik 12, med tullfrihet. På grund av varans beskaffenhet har det emellertid föranlett stora svårigheter att utröna mängden av de olika beståndsdelarna. Sålunda har impregneringsmedlet först måst extraheras, varefter procentsatserna av de ingående spånads- och asbestfibrerna var för sig måst utrönas. För att i någon mån underlätta tullbehandlingen har visserligen införts den praxis, att hänsyn endast tages till sådana spånads-

345 fibrer, som ingå i banden i form av särskilda trådar, och att avseende sålunda icke fästes vid fibrer, som uppenbarligen endast hava till ändamål att göra asbesten spinnbar. Emellertid är tullbehandlingen av bromsband ännu alltjämt förenad med besvär och tidsförlust. Med hänsyn härtill och då det knappast föreligger någon anledning, att banden ifråga skola bliva underkastade olika tull på grund av ovan berörda, mestadels ganska oväsentliga skiljaktigheter i sammansättningen, hava de ansetts böra särskilt upptagas i taxan under en gemensam tullsats. Enligt vad som uppgivits skulle den föreslagna tullen komma att motsvara 4 å 5 procent av varans värde. Nummer 479 motsvarar nuvarande rubrik 12, i vad den avser arbeten, ej särskilt nämnda, av asbest. I nummer 479 skulle komma att ingå samma asbestarbeten som för närvarande, med undantag av de artiklar — packningar, tätningar etc. — som enligt vad ovan nämnts vore avsedda att falla under närmast föregående tulltaxenummer. Vidstående nummer omfatta i första rummet rubrikerna 1073—1075 i den Arbeten av elektriska gruppen av gällande tulltaxa, vilka rubriker upptaga för elektro- ° > eJ s- n' tekniskt ändamål arbetat kol, ej särskilt nämnt. Annat arbetat kol, såsom 481—4& tätningsringar till ångturbiner, gjutkärnor, ritkol m. m., tullbehandlas för närvarande enligt rubriken för varor, ej särskilt nämnda, arbetade — nr 1325 — med tull av 15 procent av värdet. Emellertid synes det lämpligt, att dessa slag av kol underkastas samma tullbestämmelser som det elektrotekniska kolet, varigenom tullen sålunda skulle bliva beroende av vikten per stycke. På grund härav har överrubriken ändrats till »arbeten av kol, ej särskilt nämnda», i samband varmed rubrikerna överflyttats från den elektriska till den mineraliska gruppen, vilket synes lämpligt med hänsyn till varornas ursprung. Vad därefter beträffar de särskilda rubrikerna i denna varugrupp hava dessa för närvarande följande lydelse: 1073 vägande per stycke netto 3 kg eller däröver 1 kg 3 öre av mindre vikt: 1074 kolborstar, även i förening med annat ämne ... 1 » 2 kr. 50 » 1075 andra slag 1 » 20 » Bland de artiklar, som falla under rubrik 1073, intaga elektroder till elektriska ugnar för smältning av malm o. dyl. det första rummet. Lättare elektroder av dylikt slag ingå även i rubrik 1075, som dessutom omfattar bl. a. elektroder till galvaniska element, kolspetsar till lampor, mikrofonkol m. m. Förstnämnda slag av elektroder utgöres dels av vanliga kolelektroder, dels av graffterade elektroder. Dessa senare framställas på det sätt, att kolelektroder upphettas i elektrisk ugn till så hög temperatur, att kolet överföres till grafit. I en under år 1921 till Konungen ingiven skrivelse har ett svenskt bolag i egenskap av tillverkare av grafitelektroder hemställt, att särskilda tullsatser måtte i taxan upptagas för grafitelektroder och att dessa tullsatser

346 måtte fastställas i överensstämmelse med ett i skrivelsen framlagt förslag. Handlingarna i detta ärende hava av Kungl. Maj:t blivit till oss överlämnade för att tagas i övervägande vid fullgörandet av vårt uppdrag. Sedermera har samma bolag direkt till oss ingivit en skrivelse i berörda syfte. I sistnämnda skrivelse hemställes, att tullen å grafitelektroder måtte utgå efter följande grunder: oarbetade: vägande per stycke netto 3 kg eller däröver 1 kg 11 öre av mindre vikt 1 » 29 » arbetade: vägande per stycke netto 3 kg eller däröver 1 » 13 » av mindre vikt 1 » 33 » Såsom skäl för denna hemställan har anförts bland annat följande. Råmaterialet i de kolelektroder, som av bolaget användas för framställning av grafitelektroder, utgöres av petroleumkoks, varvid amerikansk petroleumkoks visat sig giva de bästa elektroderna. Tillverkningen av fullgoda elektroder av petroleumkoks erbjuder särskilda svårigheter, som endast kunna övervinnas genom längre erfarenhet i deras framställning. Sådan tillverkning bedrives därför icke i Sverige, utan bolaget är hänvisat till att importera petroleumkokselektroder från utlandet. P å grund av råmaterialets höga pris betinga dessa elektroder ett väsentligt högre pris än vanliga kolelektroder. Priset å de grafitelektroder, som framställas av petroleumkokselektroder, är också i allmänhet cirka 4 gånger högre än priset på vanliga kolelektroder. Vid framställning av grafitelektroder är vikten av de för ändamålet använda råelektroderna avsevärt större än vikten av de färdiga grafitelektroderna. Detta gäller i synnerhet beträffande sådana grafitelektroder, som före användningen måste undergå särskild bearbetning, såsom svarvning o. dyl. Då emellertid tullsatsen är densamma, kommer härigenom tullkostnaden för råvaran att bliva större än tullen å det färdiga fabrikatet. För egen del få vi i ämnet anföra följande. Framställning av elektroder genom grafitering av petroleumkokselektroder har, enligt vad i berörda skrivelse meddelas, sedan början av 1900-talet ägt rum vid Niagara Falls i Amerika. För framställningsmetoden erhölls patentskydd bl. a. i Sverige, vilket skydd utsträcktes till år 1916 och sålunda tidigare förhindrade uppkomsten i Sverige av en grafiteringsindustri. P å grund härav och då under de första åren av 1900-talet någon nämnvärd införsel av grafitelektroder icke lärer hava ägt rum, torde man kunna utgå ifrån, att den nuvarande tullen blivit satt uteslutande med tanke på de vanliga kolelektroderna. Då nu dessa utgöra halvfabrikat för framställning av de grafiterade elektroderna och då vid denna framställning uppstår en ganska avsevärd råämnesförlust, måste det anses såsom en oegentlighet, att dessa båda slag av elektroder skola vara underkastade samma tull. Med anledning härav hava vi, i överensstämmelse med det i skrivelsen framställda önskemålet, föreslagit, att grafitelektroder skola åsättas särskild tull. Emellertid hava vi ansett lämpligt, att ändringen ifråga inskränkes till grafitelektroder med en vikt av 3 kg eller däröver, enär grafiterade elek-

347 troder av mindre vikt utgöra en jämförelsevis obetydlig artikel, som är bättre tillgodosedd med avseende å tullskydd. Vidare torde knappast någon anledning föreligga att göra åtskillnad mellan oarbetade och bearbetade elektroder utan synes i. stället en lämplig medeltullsats böra åsättas desamma. Beträffande storleken av en sådan tullsats har gjorts gällande att om, med bortseende från olika arbetskostnader, alla faktorer medräknas, vilka föranleda, att den inhemska tillverkningen är ogynnsammare ställd än importen, tullen å de grafiterade elektroderna borde med 8.2 5 öre överstiga tullen för råelektroderna, för att merkostnaderna skulle bliva kompenserade. Utan att kunna i alla detaljer kontrollera riktigheten av denna uppgift hava vi dock funnit anledning föreligga, att tullsatsen för grafitelektroder sättes icke oväsentligt högre än den för vanliga kolelektroder gällande, och har det synts skäligt, att tullen fastställes till ett belopp av 10 öre för kg. Emellertid må framhållas att den sålunda föreslagna ändringen bör betraktas mera såsom en provisorisk åtgärd. Vid en blivande allmän revision av tulltaxan torde frågan böra upptagas till förnyad prövning, varvid jämväl synes böra undersökas möjligheten av en sådan lösning av frågan, varigenom råelektroderna medgåves tullfrihet. Till vinnande av större överskådlighet hava under den gemensamma Arbeten av överrubriken »arbeten av sten» sammanförts nuvarande rubrikerna 16—19, 22—28 och 30—33. I gällande tulltaxa äro slip-, bryn- och polerstenar uppdelade på följande slipstenar etc sätt: Nr 485—486. naturliga: i förening med trä, oädel metall eller annat dylikt ämne 1 kg 25 öre u t a n förening med annat ämne, härunder inbegripna även sådana, som äro försedda med centrumbeslag av metall fria konstgjorda, även i förening med trä, oädel metall eller annat dylikt ämne: helt eller delvis av smärgel, korundum, alundum, karbor undum eller andra liknande hårda slipmedel .... 1 kg 25 öre andra slag 1 kg 4 öre Denna uppdelning av slip-, bryn- och polerstenar har visat sig medföra vissa olägenheter i tulltekniskt hänseende. Bland annat har det ofta mött svårigheter att avgöra, huruvida artiklarna ifråga äro framställda av naturlig eller konstgjord sten. I vissa fall kan detta icke utrönas annat än genom analysering av materialet. Enligt vad av sakkunniga uppgivits lära dock i regel de båda slagen av stenar kunna med någon vana åtskiljas därigenom, att vid vattenbegjutning de konstgjorda stenarna hastigare suga till sig vattnet än de naturliga stenarna. Ett annat skiljemärke ligger i värdet på

348 stenarna, i det att de konstgjorda i regel betinga flerdubbelt högre pris än de naturliga. Med hänsyn härtill och då berörda svårigheter icke lära kunna avhjälpas på annat sätt än att de naturliga och konstgjorda stenarna åsättas samma tull, vilket dock icke kan undgå att medföra vittgående konsekvenser i beskattningsavseende, har i förslaget den nuvarande uppdelningen i naturliga och konstgjorda stenar bibehållits. Mera betydande hava varit de svårigheter, som förorsakats av nödvändigheten att skilja de konstgjorda stenarna (rubr. 18—19) efter hårdhetsgraden hos det slipmedel, varav de äro framställda. Dessa svårigheter hava i själva verket ofta visat sig oöverkomliga. Det har även framhållits, att en tullbeskattning efter dylika grunder i många fall medför uppenbara orättvisor. I anslutning till ett av sakkunnig avgivet utlåtande har mineralet kvarts i fråga om hårdhetsgraden vanligen ansetts representera den översta gränsen för de mjuka stenarna. Emellertid kunna slipstenar o. dyl. av kvarts och andra mineraliska ämnen av ännu lägre hårdhetsgrad, efter vad som från fackmannahåll upplysts, många gånger vara hårdare och därigenom hava större avverkande, förmåga än dylika stenar av smärgel, korundum o. dyl. Detta har sin grund däri, att hårdhetsgraden ofta beror mindre på slipmaterialet än på bindemedlet. Oavsett de tulltekniska svårigheter, som givetvis äro förenade med bedömandet av hårdhetsgraden, är den nuvarande uppdelningen sålunda även otillfredsställande ur ren tullbeskattningssynpunkt, enär det uppenbarligen varit avsikten att de hårdare, dyrbarare stenarna skulle tullbeskattas högre än de mjukare. Under rubriken för konstgjorda mjuka slip- och polerstenar — nr 19 — ingår även s. k. wienerpimsten, som sålunda är belagd med en tull av 4 öre för kg. Då denna vara utgör ett viktigt hjälpmedel inom målaryrket och icke är föremål för tillverkning inom landet, synes tullfrihet kunna införas för desamma. I sådant syfte har artikeln wienerpimsten i förslaget upptagits under tulltaxenumret för smärgel, pimsten etc. (nr 476). Efter denna ändring torde av till rubrik 19 hänförliga, i egentlig mening mjuka slipstenar o. dyl. endast återstå sådana av talk och dylikt material, vilka artiklar lära vara jämförelsevis obetydliga. Under sådana förhållanden torde till undanröjande av svårigheterna att avgöra, huruvida en konstgjord slipsten består av hårt eller mjukt slipmedel, rubriken ifråga kunna utgå. Samtliga slag av konstgjorda slip-, bryn- och polerstenar, med det undantag som nyss berörts, skulle då komma att draga en tull av 25 öre för kg. Samtidigt därmed kunna rubrikerna 16 och 18 sammanslås under ett gemensamt tulltaxenummer (nr 486). Den till rubrik 17 fogade anmärkningen synes kunna ersättas med en anvisning i varuförteckningen. Dessa nummer motsvara nuvarande rubrikerna 22—24. Det i överrubriken nu förekommande tillägget »även bandade med järn» har, i likhet med

349 flertalet övriga i vederbörande tulltaxerubriker intagna bestämmelser rörande förening med annat ämne, uteslutits. Den i nuvarande rubrik 25 intagna definitionen på takskiffer har ansetts Takskiffer etc. kunna utgå. Nr 490.

Nuvarande rubrik 26 omfattar bl. a. skrivtavlor, oinfattade, ävensom i Litografisk träram infattade. Andra inramade skrivtavlor tullbehandlas enligt bestäm- sten etcmelserna för sammansatta varor, d. v. s. efter huvudbeståndsdelen, varvid N r 4 9 1 , olika rubriker kunna komma i tillämpning. Berörda inskränkning med avseende på inramningen har uteslutits, varigenom alla skrivtavlor av här ifrågavarande material skulle komma att åtnjuta tullfrihet. Ur tullbeskattningssynpunkt har ändringen mycket ringa betydelse, enär annan infattning än av trä endast undantagsvis förekommer. I fråga om den i rubrik 26 upptagna artikeln grifflar har det nuvarande tillägget »oinfattade eller infattade» uteslutits. Härigenom avses icke någon ändring i nu gällande normer för tullbehandlingen av grifflar. I gällande tulltaxa äro skivor och plattor av marmor — rubrikerna 27 och 28 — uppdelade i opolerade och polerade, av vilka de förra äro fria

Skivor och vlattor av marmor.

från tull, under det att de senare draga en tull av 10 öre för kg. Under Nr 492—493. rubriken för de opolerade artiklarna falla härigenom även slipade men för övrigt oarbetade skivor och plattor. Beträffande skivor och plattor, andra än av marmor — rubrikerna 31 och 33 — är däremot vidtagen en uppdelning, varigenom de slipade plattorna jämställas med de polerade. Av representanter för den inhemska marmorindustrien har nu hemställts, bland annat, att en liknande uppdelning måtte vidtagas beträffande skivor och plattor av marmor. Såsom skäl härför har framhållits att den nuvarande tullen å polerade marmorskivor — 10 öre för kg — sällan komme i tilllämpning å importerad marmor, enär införseln huvudsakligen omfattade, förutom sågade råskivor, färdiga slipade golvplattor o. dyl., vilka infördes tullfritt. Dessa senare vore dock att anse såsom ett helfabrikat och stode med hänsyn till fabrikationskostnaden mycket nära de polerade plattorna. Poleringen vore icke annat än en finare form av slipning, och skillnaden i kostnad mellan polering och finslipning uppginge endast till 3 å 5 procent. Under sådana förhållanden förelåge icke någon anledning att i tullbeskattningshänseende göra skillnad mellan slipade och polerade marmorskivor. Med anledning av vad sålunda anförts hava vi från olika håll inhämtat upplysningar i ämnet, av vilka framgår, bland annat, följande. De marmorskivor, som införas till riket, äro i regel oslipade. Import av slipade skivor äger rum endast i enstaka fall, exempelvis då plattorna vid sågning av blocken ej blivit fullt plana, så att bräckage kunde riskeras, ifall de utan föregående slipning ställdes intill varandra under transporten.

350 Vidare förekommer import av golvplattor, vanligen tillverkade av avfallsbitar. Den ringa importen av slipade plattor sammanhänger därmed, att det av praktiska skäl är lämpligast att utföra slipningen här i landet, varför man icke heller har att räkna med någon större utländsk konkurrens på området. Av vad sålunda upplysts synes framgå att denna tullfråga icke är av någon större betydelse. Med hänsyn härtill och då det möter svårigheter att överblicka konsekvenserna av en ändring i ovan angivna riktning, hava vi för vår del icke ansett oss böra framlägga något förslag i ämnet. Då emellertid den nuvarande avvägningen av tullsatserna obestridligen ger anledning till vissa erinringar, torde frågan böra upptagas till förnyad behandling i samband med en blivande allmän revision av tulltaxan. Andra arbe- Vidstående nummer motsvara nuvarande rubrikerna 30—33. Först'av sten. ' nämnda rubrik omfattar arbeten, ej särskilt nämnda, av marmor, alabaster, Nr 494—497. även konstgjord, porfyr och andra finare stenarter, huvudsakligen avsedda till prydnadsföremål, med tull av 1 kr. för kg. Då för sistnämnda ändamål avsedda, ej särskilt nämnda stenarbeten nästan undantagslöst torde bestå av finare stenarter, har det ansetts onödigt att begränsa rubrikens omfattning till vissa särskilda stensorter. Därest i något enstaka fall skulle förekomma införsel av prydnadsföremål, bestående av någon grövre stensort, exempelvis granit, lärer varan hava undergått så omständliga arbetsprocedurer, att den utan svårighet torde kunna bära den vid nämnda rubrik fastställda tullen. Det må i detta sammanhang erinras, att på grund av bestämmelserna i en till rubriken fogad anmärkning tullen utgår med endast 10 öre för kg för den del av styckevikten, som överskjuter 5 kg. Enligt vad förut nämnts omfattar rubrik 30, såsom den för närvarande är formulerad, endast sådana föremål, som huvudsakligen äro avsedda till prydnad. Till denna rubrik hava därför icke ansetts kunna hänföras sådana, prydnadsföremål närställda artiklar som ampelskålar av polerad marmor eller onyx, askar av alabaster till förvaring av puder o. dyl., bläckhorn av polerad sten, lampor av alabaster i form av urnor samt diverse skrivbords-, rökbords- och toalettbordsartiklar. Dessa artiklar hava i stället tullbehandlats enligt rubrik 33, med tull av endast 10 öre för kg. Emellertid synas ifrågavarande artiklar såväl med hänsyn till materialets dyrbarhet som även till det å dem nedlagda omsorgsfulla arbetet böra draga samma tull som de egentliga prydnadsföremålen. Då därtill kommer att det i många fall visat sig medföra svårigheter att avgöra, huruvida exempelvis en toalettbordsartikel är huvudsakligen avsedd såsom prydnadsföremål eller till verkligt gagn, hava i förslaget ampelskålar och dylika belysningsartiklar liksom även toalett-, skrivtygs- och bordsartiklar sammanförts med prydnadsföremålen. Av skäl som anföras vid nummer 764 har i tulltaxeförslaget särskilt upptagits för ampelskålar och dylika belysningsartiklar avsedda och med led-

351 ningstråd försedda upphängningsanordningar av snörmakararbete, med tull av 10 procent av värdet. Dessa upphängningsanordningar inkomma ofta fastsittande vid de belysningsartiklar — vanligen ampelskålar — till vilka de höra. I de fall då upphängningsanordningarna varit fastsatta medelst en enkel, för hand utan verktyg löstagbar anordning, hava desamma tullbehandlats särskilt för sig efter sin beskaffenhet, varvid olika tulltaxerubriker hava kommit i tillämpning (se motiveringen vid nummer 764). Därest upphängningsanordningarna däremot varit anbragta på sådant sätt, att de endast medelst anlitande av verktyg kunnat lösgöras, har den sammansatta varan jämlikt bestämmelserna i tulltaxeunderrättelsernas § 1 b) måst tullbehandlas efter huvudbeståndsdelen, till följd varav upphängningsanordningarna inräknats i vikten av belysningsartiklarna och sålunda dragit samma tull som dessa. Upphängningsanordningar av för övrigt likartad beskaffenhet hava sålunda blivit föremål för en mycket ojämn tullbeskattning, i det att tullen kunnat utgå med 10 öre, 50 öre, 90 öre, 1 kr., 3 kr. eller 30 kr. för kg. Till förekommande härav har i form av en anmärkning till nummer 494 föreslagits en bestämmelse, enligt vilken vid ampelskålar fastsittande upphängningsanordningar av snörmakararbete alltid skola tullbehandlas särskilt för sig. Med ledningstrådar försedda upphängningsanordningar skulle härigenom bliva hänförliga till förenämnda nummer 764. Någon gång har inträffat att upphängningsanordningarna vid införseltillfället icke varit försedda med ledningstråd, beroende på att tråden varit avsedd att insättas först vid belysningsarmaturens inmontering. I dylika fall skulle upphängningsanordningen ifråga med tillämpning av nämnda anmärkning givetvis komma att tullbehandlas såsom snörmakararbete. Det må framhållas, att efter den ifrågasatta ändringens genomförande vederbörande importörer säkerligen icke komma att finna med sin fördel förenligt att införa upphängningsanordningarna fastsatta vid belysningsartiklarna, utan lära de olika delarna i regel komma att förpackas var för sig, vilket också torde vara det ur olika synpunkter naturliga förpackningssättet. Nummer 495—497 motsvara fullständigt nuvarande rubrikerna 31—33. Den till dessa rubriker fogade anmärkningen har underkastats vissa ändringar, som emellertid äro av rent formell natur. Vidstående nummer har sin motsvarighet i rubrik 43 i gällande taxa och Arbeten av företer i jämförelse med denna rubrik inga andra ändringar än att till- as a ' * jSjj» 4-98.

läggen rörande inblandning av eller förening med andra ämnen i överensstämmelse med en i förslaget allmänt tillämpad princip helt och hållet uteslutits. Under dessa nummer ingå de nuvarande rubrikerna 6, 7, 8 och 10. Sist- Arbeten av nämnda rubrik omfattar, förutom konst- och konstslöjdartiklar, gipsarbeten, ' andra slag, ej särskilt nämnda, med tull av 1 kr. för kg. Då sålunda den under ifrågavarande grupp högst tullbeskattade rubriken valts såsom sam-

352 lingsrubrik, har följden blivit, att åtskilliga mycket enkla och billiga artiklar kommit att träffas av nämnda, för konst- och konstslöjdartiklar egentligen avsedda tullsats. Sålunda hava till rubrik 10 måst hänföras exempelvis gipsplattor, avsedda att användas såsom skivor till nattduksbord. En tullsats av 1 kr. för kg för dylika artiklar synes alltför hög, särskilt i jämförelse med tullen å motsvarande artiklar av ädlare material. Sålunda draga skivor av marmor en tull av endast 10 öre för kg. P å grund härav har föreslagits särskild, lägre tull för de grövre gipsartiklarna, för vilket ändamål vidtagits en uppdelning av rubrik 10 i tvenne tulltaxenummer. Det första av dessa nummer — n r 501 — är avsett att med bibehållen tullsats av 1 kr. för kg inrymma de artiklar, som i rubrik 10 äro upptagna under beteckningen »konst- och konstslöjdartiklar». Då emellertid denna beteckning visat sig medföra svårigheter i tillämpningen, har i stället för densamma föreslagits formuleringen »huvudsakligen avsedda till prydnad, ävensom toalett-, skrivtygs- och bordsartiklar», varigenom överensstämmelse skulle ernås med formuleringen av motsvarande nummer under rubrikgruppen för andra stenarbeten, ej särskilt nämnda (nr 494). I det andra numret — nr 502 — skulle komma att ingå dels i rubrik 10 upptagna gipsarbeten, andra slag, dels de artiklar — ornament och likartade arkitektoniska arbeten — som falla under nuvarande rubrik 8, vilken rubrik föreslagits skola utgå. Såsom gemensam tullsats skulle enligt förslaget gälla den vid sistnämnda rubrik fastställda tullsatsen av 20 öre för kg, varjämte den till rubrik 10 fogade anmärkningen rörande särskild lägre tull för artiklar av högre styckevikt jämväl vore avsedd att gälla i nummer 502 intagna artiklar. Den tullsänkning, som härigenom skulle inträda för gipsarbeten, andra slag, torde sakna annan betydelse än att den nuvarande, fullkomligt prohibitiva tullen för enklare arbeten nedbragtes till mera rimligt belopp. Under åren 1924 och 1925 utgjorde hela införseln av till rubrik 10 hänförliga artiklar endast 5 218 respektive 5 902 kg. Av denna införsel torde en väsentlig del hava utgjorts av konst- och konstslöjdartiklar, vilka icke beröras av ändringen ifråga. P å grund av bestämmelserna i nyssberörda anmärkning skulle i vissa fall en tullsänkning komma att inträda även för de arkitektoniska gipsarbetena, vilken dock måste anses hava mycket ringa betydelse. Av dylika arbeten infördes under åren 1924 och 1925 endast 1 736 respektive 517 kg. Arbeten av Vidstående nummer motsvara nuvarande rubrikerna 36—39. cement etc. Enligt gällande tulltaxebestämmelser skola till rubrik 36 hänföras plattor r 503—506. a y c e m e n ^ m e ( j ^ull a v i ^ r # 25 öre för 100 kg, under det att plattor av betong skola, såsom fallande under begreppet »arbeten av betong», tullbehandlas enligt rubrik 39, med tull av 80 öre för 100 kg. Till införsel hava förekommit plattor, beträffande vilka tvekan uppstått, huruvida de borde anses såsom cementplattor eller såsom betongplattor. Då det även i andra fall kan uppstå svårigheter att avgöra, vad som avses med arbeten

353 av betong till skillnad från arbeten av cement, hava i förslaget betongarbeten helt och hållet jämställts med cementarbeten, för vilket ändamål förstnämnda slag av arbeten upptagits redan i överrubriken till här ifrågavarande rubrikgrupp. Den föreslagna ändringen torde ur tullbeskattningssynpunkt icke hava någon större betydelse. Till införsel hava förekommit cementarbeten i form av grövre plattor, avsedda att användas som byggnadsmaterial vid uppförandet av mellanväggar. Då, enligt vad av sakkunniga upplysts, med cementplatta i byggnadstekniskt hänseende förstås en för beläggning avsedd platta, vanligen med slitstark yta, hava artiklarna ifråga icke tullbehandlats såsom plattor utan såsom andra arbeten av cement. Denna praxis synes böra stadfästas, vilket torde kunna ske genom att en tjockleksgräns fastställes för de verkliga plattorna. Efter samråd med sakkunniga har såsom en lämplig sådan gräns föreslagits 3 cm. På grund av Kungl. Maj:ts utslag hänföras korrugerade cementplattor icke till rubriken för plattor utan till rubriken för andra arbeten, varigenom de korrugerade plattorna komma att draga lägre tull än de plana. Då detta knappast kan anses motiverat ur tullbeskattningssynpunkt, hava i förslaget de korrugerade plattorna upptagits med samma tullsats som de plana. Det må framhållas, att genom ett annat Kungl. Maj:ts utslag böjda väggplattor av lera, s. k. hörnplattor, jämställts med plana plattor av nämnda beskaffenhet, ehuru de i mindre grad än de korrugerade cementplattorna torde kunna betecknas såsom »plattor». Ävenledes må erinras därom, att korrugerad järnplåt enligt gällande taxa är i tullbeskattningsavseende jämställd med vanlig plåt. Nuvarande rubrik 37 motsvaras i förslaget av nummer 504. Den ändrade lydelsen av rubriken betingas av de vidtagna ändringarna i rubrikerna för gipsarbeten. Nummer 505 och 506 motsvara rubrikerna 38 och 39 i gällande taxa. U r sistnämnda rubrik har borttagits exemplifieringen, varjämte det i rubriken förekommande tillägget rörande arbeten av betong uteslutits, enär artiklarna ifråga av skäl som ovan anförts upptagits redan i överrubriken.

Lervaror.

I fråga om lervaror, som falla under grupp X i gällande taxa, företer förslaget endast mindre väsentliga ändringar i de nuvarande bestämmelserna. För närvarande finnas särskilda rubriker — nr 653 och 654 — för byggnadsornament. Då såväl införseln som även framställningen inom landet av dylika ornament numera är mycket obetydlig, hava rubrikerna ifråga ansetts kunna utgå. I detta sammanhang må framhållas att något särskilt nummer för fajans- och porslinsvaror i förening med guld eller silver, motsvarande rubrik 671, ej införts i förslaget, då, såsom redan i den allmänna 23 —

4o72.

354 motiveringen omnämnts, generella bestämmelser för tullbehandlingen iv varor i förening med ädla metaller upptagits i tulltaxeförordningen 2 § c). Beträffande de vidtagna ändringarna inom ifrågavarande avdelning torde i övrigt här endast vara att anföra följande. Tegel. överrubriken till rubrikerna 650—652, upptagande vissa slag av teg3l Nr 508—511. ävensom en del plattor, vilka icke torde kunna anses såsom tegel i egentlg mening, har, i överensstämmelse med de vid förslagets utarbetande allmäit tillämpade principerna i fråga om rubrikernas formulering, förkortats genom uteslutning av de nu förekommande exemplen å förstnämnda varuslag. Av det syrefasta teglet äro nu endast formtegel nämnda i rubrik 650, med en tull av 25 öre för 100 kg; annat syrefast tegel hänföres till rubrik 651, med en tull av 30 öre för 100 kg. Det torde emellertid få anses oegentligt, att syrefast tegel av vanlig form skall vara belagt med högre tull än sådait syrefast tegel, som på särskilt sätt formats och därför givetvis i regel drager högre tillverkningskostnader. Allt syrefast tegel har därför i förslaget upptagits under nummer 509. Den med nr 3 betecknade anmärkningen under rubrik 652 innebär en i överensstämmelse med den tekniska uppfattningen stående anvisning för tullbehandlingen, vilken lämpligen torde böra få sin plats i varuförteckningen. Golv- och Av vidstående nummer motsvara 512—513 rubrikerna 655—656 samt vaggp åttor. 514—517 rubrikerna 657—659 b. För vinnande av större överskådlighet —5 . haya (j e sistnämnda i förslaget inordnats under särskilda överrubriker for oglaserade och glaserade. Deglar etc. I rubrik 660 stadgas nu att även deglar av grafitmassa skola hänföras Nr 518. till denna rubrik. Däremot innehåller taxan icke någon bestämmelse om huru retorter och mufflar av dylik massa skola tullbehandlas. Vid förekommande import av sistnämnda artiklar har tveksamhet därför uppstått, till vilken rubrik de rätteligen borde föras. Då man icke synes hava anledning att i tullbehandlingsavseende göra någon åtskillnad mellan deglar, retorter och mufflar av ifrågavarande beskaffenhet, har tillägget »även av grafitmassa» i förslaget flyttats efter ordet mufflar. Kranar,

Detta nummer motsvarar rubrikerna 661 och 663 i gällande tulltaxa, av

kylror etc.

Nr 519.

vilka den förra upptager arbeten, ej särskilt nämnda, av eldfast massa, oglaserade eller glaserade, med tull av 1 kr. 50 öre för 100 kg, och den senare kranar, kylrör och andra för tekniskt bruk avsedda, ej särskilt nämnda och ej till fajans- eller porslinsvaror hänförliga artiklar, även armerade, samt kapslar av porslin till kulkvarnar, ävensom kulor av porslin till kulkvarnar och andra maskiner, med tull av 2 kr. för 100 kg. Dessa tullsatser äro desamma som funnos upptagna i 1906 års tulltaxekommittés förslag till taxa.

355 Beträffande till sistnämnda rubrik hänförliga artiklar anförde kommittén, att- desamma icke i nämnvärd omfattning tillverkades inom landet utan huvudsakligen importerades, varvid flertalet tullbehandlades såsom maskiner, redskap och verktyg, ej specificerade, med 10 procents värdetull. Prisen å de artiklar, för vilka uppgifter i berörda avseende meddelades, utgjorde 24 respektive 65 kr. för 100 kg. I betraktande av artiklarnas tekniska användning ansågs tullen ej böra sättas till högre belopp än 2 kr. för 100 kg. Tullbehandlingen av här ifrågakommande varuslag är, om man bortser från de i rubriken 663 särskilt angivna artiklarna, beroende av massans beskaffenhet med avseende å eldfastheten. Då det emellertid icke är möjligt att konstatera massans egenskaper i berörda avseende endast genom en okulär besiktning, har rubriceringen icke alltid blivit likformig. Rubrikernas formulering är ej heller ägnad att klart angiva deras omfattning. Det i båda rubrikerna förekommande uttrycket »ej särskilt nämnda» förorsakar nämligen en viss oklarhet. Bestämmelserna ifråga synas därför böra erhålla en sådan ändrad avfattning, att de lämna säkrare ledning för tullbehandlingen. Då tullsatserna icke avsevärt skilja sig från varandra, har en sammanslagning av rubrikerna ansetts kunna äga rum, varvid tullsatsen upptagits till ett belopp, som utgör medeltalet mellan de nu gällande. De förskjutningar i beskattningsavseende, som härigenom kunna uppstå, måste anses vara allt för obetydliga för att böra utgöra hinder för en dylik ändring, varigenom den önskvärda förenklingen i tullbehandlingen skulle vinnas. De till rubrikerna 661 och 663 hänförliga artiklarna framställas icke i billig massproduktion utan i mindre antal och genom individuell formning, ett, förhållande som givetvis är av betydelse med avseende å produktionskostnaderna. Så är även fallet beträffande motsvarande arbeten av syrefast massa, varför dessa i förslaget likställts med arbeten av eldfast massa. Till införsel förekomma vissa maskindelar eller eljest för tekniskt bruk avsedda artiklar av ler- eller stengods eller av porslin, vilka icke äro föremål för tillverkning inom landet. Dessa artiklar torde lämpligen böra sammanföras med de under ifrågavarande nummer förut upptagna artiklarna, och har rubriken i förslaget utvidgats i överensstämmelse härmed. Rubrik 664 i gällande taxa upptager nu vissa för användning inom hus- Badkar, hållet eller för sanitärt bruk avsedda artiklar av grövre lergods (s. k. fire- tvattstaU * clay). Till import förekomma emellertid åtskilliga andra artiklar av samma ° material och med liknande användning, vilka uppenbarligen i tullhänseende böra vara likställda med dem som äro särskilt omnämnda i taxan. En del av dessa ej särskilt nämnda artiklar tullbehandlas för övrigt redan med stöd av gällande praxis enligt rubrik 664, de övriga hänföras till andra lervaror, ej särskilt nämnda (rubrik 675), och draga då en tull av 10 öre för kg. För att vinna en fullt enhetlig tullbehandling av ifrågavarande artiklar har i förslaget infogats orden »och andra dylika artiklar».

356 Isoiatorer etc. Dessa nummer motsvara rubrikerna 667—668. P å grund av den avfattNr 522—523. ning bestämmelsen angående tullbehandlingen av sammansatta varor erhållit i förslaget är det till överrubriken i den nuvarande taxan fogade tillägget »även i förening med järn eller annan oädel metall» icke längre erforderligt. Under rubrik 668 finnes nu intagen en bestämmelse därom, att viss beteckning å föremålen till ledning för användningen icke skall utöva inflytande på tullbehandlingen. Denna bestämmelse har ersatts med en hänvisning till den i slutet av gruppen upptagna anmärkningen till nummer 527—530, vilken i förslaget erhållit en sådan ändrad avfattning, att densamma komme att gälla även i fråga om beteckningar angående användningssättet. Vidstående nummer motsvara rubrikerna 665—666, 669—670 och 672—676 i gällande taxa. Då kakel och kakelugnsornament utgöra jämförelsevis obetydliga importNr 524-530. artiklar och tullsatserna härför äro desamma som för andra lervaror, ej särskilt nämnda, hava rubrikerna 665 — 666 synts kunna utgå. Vidare har den i överrubriken till rubrikerna 669—670 förekommande exemplifieringen, som avser att närmare angiva innebörden av begreppet lyxföremål, ansetts kunna uteslutas och ersättas med motsvarande anvisning i varuförteckningen. Slutligen har, av skäl som vid nummer 522 — 523 här ovan anförts, det till vissa av ovanstående rubriker fogade tillägget angående förening med andra ämnen utelämnats i förslaget. Enligt den nuvarande avfattningen av anmärkningen till rubrikerna 673 — 676 skall vid bedömandet av frågan, huruvida till nämnda rubriker hänförliga varor skola anses såsom enfärgade eller ej, avseende ej fästas vid bl. a. fabriksmärke, fabrikens namn eller rymdbeteckning, allt försåvitt därigenom icke åstadkommes utsmyckning. Till import förekomma emellertid porslinsvaror med andra beteckningar, såsom handelsmärke, importörens firmanamn eller beteckning, angivande varans användningssätt. Dessa sistnämnda beteckningar böra uppenbarligen, därest de icke äro avsedda att åstadkomma prydnad, lika litet som de först angivna utöva inflytande på tullbehandlingen och leda till att varorna betraktas såsom två- eller flerfärgade. Med hänsyn härtill har en mindre ändring i anmärkningens avfattning vidtagits i förslaget.

Fajans- och porslinsvaror, ej s. n.

Glas och

glasvaror.

De ändringar, som vidtagits i gällande bestämmelser för glas och glasvaror, vilka innefattas i elfte gruppen i den nuvarande taxan, beröra huvudsakligen spegelglas, flaskor och burkar samt ej särskilt nämnda glasvaror. Rubriken 702 för glas- och emaljvaror i förening med guld eller silver har, i likhet med motsvarande rubriker i det föregående, helt uteslutits i förslaget.

357 Detta nummer motsvarar rubrikerna 677 och 706 i gällande taxa. Glas-, glasyrSåsom förut anförts skulle enligt förslaget i tulltaxan intagas en allmän och emalJ~ iihQrSSCt GZC*

föreskrift därom, att färgning och pulverisering icke skola, där ej är annorlunda stadgat, öva inflytande på tullbehandlingen. Vid sådant förhållande hava de särskilda bestämmelser i berörda avseende, som nu finnas upptagna i den förstnämnda rubriken, uteslutits i nummer 531. S. k. överfångstappar hava likaledes utelämnats i förslaget, varvid förutsatts att en anvisning för tullbehandlingen av detta särskilda slag av glasmassa kommer att införas i varuförteckningen.

Nr g

De i rubrik 679 förekommande benämningarna tråd-, katedral-, opalescent- Råglas, gjutet och ornamentglas hava utelämnats i förslaget, enär de alla inrymmas i be- * s wor etc' r teckningen »i skivor gjutet råglas». I anslutning till det allmänna strävandet att undvika specialbestämmelser i form av anmärkningar har det i anmärkningen till rubrik 679 omnämnda alabaster- och opalglaset i förslaget upptagits i själva rubriken. Nummer 534 motsvarar rubrik 680 i den nuvarande tulltaxan. Arbeten, ej Arbeten av alabaster- och opalglas med infattning av oädel metall hava med ^'isThäntillämpning av gällande bestämmelser ansetts böra i vissa fall tullbehandlas förligt glas. såsom ej särskilt nämnda glasvaror (rubr. 703 — 705). Då emellertid glas av Nr 534. nämnda slag, såväl slipat som oslipat, skall hänföras till rubrik 679, synas arbeten därav rätteligen böra likställas med arbeten av råglas. Rubrik 680 har därför i förslaget erhållit en sådan ändrad avfattning, att i densamma uppenbarligen skola kunna inrymmas jämväl arbeten av alabaster- och opalglas. Sistnämnda rubrik är nu tillämplig endast å sådana arbeten av råglas, som äro infattade i oädel metall. Det torde dock icke kunna anses vara motiverat att i tullbehandlingsavseende göra någon skillnad mellan dylika arbeten och sådana som sakna infattning eller äro infattade i annat ämne än metall. Med hänsyn härtill hava orden »med infattning av bly, mässing eller annan oädel metall» i förslaget ersatts med uttrycket »även med infattning». Vanligt (oslipat, ofolierat) fönsterglas hänföres till rubrikerna 682—684 i Fönster- och gällande taxa. Det ofolierade spegelglaset faller under rubrikerna 685—686 spegelglas. samt allt folierat glas under rubrikerna 687—688. Enligt de nuvarande N r 536—541. bestämmelserna beräknas tullen för det glas, som faller under rubrikerna 682 - 684, å bruttovikten, men eljest lägges nettovikten till grund vid bestämmandet av tullavgiften. I en under år 1922 till Konungen ingiven skrivelse har styrelsen för Sveriges fönster- och spegelglashandlareförening gjort framställning om sådan ändring i ovan nämnda bestämmelser, att även i fråga om glas, hänförligt till någon av rubrikerna 685—688, tullen måtte utgå efter bruttovikten. Till stöd för denna framställning anfördes, att det nuvarande tullbehandlingssättet förorsakade importörerna stora olägenheter och kostnader. Det vore

358 så gott som omöjligt att på förhand uppgöra en tillförlitlig kalkyl över tullumgälderna för ett parti glas av ifrågavarande slag. Man använde nämligen olika sätt för nettoviktens beräknande i olika importhamnar. Vid en del tull förvaltningar fastställdes avdraget genom vägning av viss del av emballaget, vid andra åter beräknades nettovikten med ledning av fakturans uppgifter. Vid uppackningen förelåge risk för bräckage eller skada genom uppstående repor. Då lådornas storlek i allmänhet utgjorde hinder för deras intagande i packhus, löpte folierat glas fara att skadas vid tullbehandling i regn eller fuktig väderlek. Utom nämnda olägenheter förorsakade den omständliga tullbehandlingsproceduren stort dröjsmål. Mot förslaget angående bruttoförtullning kunde möjligen invändas, att större, böjda rutor, av vilka endast ett mindre antal kunna förpackas i samma låda, skulle drabbas av en väl hög tull, en anmärkning som kunde gälla även andra lådor med mindre innehåll. Denna invändning saknade emellertid praktisk betydelse, enär import av enstaka spegelglas förekomme i mycket ringa grad. I häröver avgivet utlåtande har generaltullstyrelsen anfört, bland annat, att bestämmelsen om bruttoförtullning för fönsterglas tillkommit på förslag av 1906 års tulltaxekommitté, som emellertid icke ansåg sig böra tillstyrka ifrågasatt bruttoförtullning för spegelglas, då en bestämmelse härom skulle komma att verka ganska ojämnt, enär taran för dylikt glas visat sig vara mycket växlande. En av tullbehandlingsinspektionen i Stockholm föranstaltad utredning hade givit visst stöd för detta uttalande i fråga om vanligt of olierat spegelglas; beträffande folierat spegelglas hade däremot taraprocenten visat sig ganska likformig. Med hänsyn till de olägenheter, som uppenbarligen vore förenade med utrönandet av nettovikten i fråga om en så ömtålig vara som spegelglas, förklarade styrelsen sig emellertid icke hava något att erinra mot införandet av en bestämmelse angående bruttoförtullning även för glas, hänförligt till någon av rubrikerna 685 — 688. Genom ovan berörda utredning angående taran å glas, hänförligt till sistnämnda rubriker, hade — enligt vad styrelsen vidare anförde — utrönts, att vid tillämpning av bruttoförtullning följande tullsatser skulle motsvara nu gällande, efter nettovikten utgående tullsatser, nämligen för rubrik » » » » » »

685 686 687 688

1 kg 1 » 1 » 1 »

20 öre 33 » 30 » 37 »

För bedömandet av tullsatsernas lämpliga avvägning vid övergång till bruttoförtullning vore av betydelse, huruvida man hade anledning antaga, att emballaget efter eventuellt genomförande av bruttoförtullning komme att nedbringas i vikt. Från olika håll hade emellertid blivit upplyst att med hänsyn till risken av bräckage vid en minskning av emballaget så icke skulle bliva fallet. En mindre jämkning av tullsatserna vid rubrikerna 686 och 688 syntes ur tariffteknisk synpunkt vara att förorda, och föreslogs

359 i sådant hänseende att dessa tullsatser skulle fastställas till 30 respektive 40 öre för kg. Någon ändring av här ifrågavarande bestämmelser har emellertid ännu icke kommit till stånd. I en till undertecknade ingiven framställning har styrelsen för ovan nämnda förening ånyo framhållit önskvärdheten av att förut berörda ändringar i tulltaxan vidtoges, varjämte vissa importfirmor framkommit med yrkanden i enahanda riktning. Då det icke lärer kunna bestridas, att nu gällande bestämmelser äro förenade med stora olägenheter, har föreslagits övergång till bruttoförtullning. I samband härmed hava tullsatserna vid ifrågavarande rubriker i förslaget upptagits till de av generaltullstyrelsen föreslagna beloppen. Med hänsyn till innehållet i förslagets allmänna föreskrifter rörande tullbehandlingen av varor, som undergått färgning e t c , är något stadgande därom, att färgat fönsterglas skall likställas med ofärgat dylikt glas, ej längre erforderligt vid ifrågavarande nummer. Den med nr 1 betecknade anmärkningen till rubrikerna 682—684 synes kunna ersättas med en anvisning i varuförteckningen och har av denna anledning uteslutits. Vidstående nummer motsvarar rubrik 689. Att jämväl fotografiska plåtar Fotografiska torrplåtar. med negativbilder skola hänföras till denna rubrik torde kunna framhållas Nr 542. genom en anvisning i varuförteckningen, varför tillägget »med eller utan negativbilder» synes böra utgå ur taxan. Genom den avfattning, som de allmänna bestämmelserna angående tull- Speglar etc. behandlingen av sammansatta varor enligt förslaget skulle erhålla, kan till- Nr 543. lägget »även i förening med annat ämne, dock ej guld eller silver» uteslutas ur rubrik 690. Sedan rubrik 349 i gällande tulltaxa, vilken rubrik för närvarande omfattar bilder, alla slag, oavsett materialet å vilket de äro anbragta, enligt förslaget skulle omfatta endast bilder å papp eller papper, och övriga bilder sålunda skulle komma att tullbehandlas efter sin beskaffenhet, synes anmärkningen under rubrik 690 angående tullbehandlingen av reklamskyltar av viss beskaffenhet, vilken införts i taxan i anslutning till bestämmelserna i 1911 års traktat med Tyska riket, böra utgå. Skyltar av ifrågavarande slag utgöras i många fall av glasmålningar, vilka äro nämnda i rubriken, varför ändringen sakligt sett är av ringa betydelse. I rubrik 691 har icke vidtagits annan ändring än att exemplifieringen Arbeten, ej s. n., av samt tillägget »även i förening med annat ämne, dock ej guld eller silver» fönster- eller spegelglas. uteslutits. Nr 544.

360 Flaskor Dessa nummer motsvara rubrikerna 692—696 i gällande taxa. överrubriken burkar * - till rubrikerna 692—694 har nu följande lydelse: »Flaskor och burkar, helt ' 4 ~ 49- oslipade och utan målning, förgyllning eller eljest annan dekorering än sådan, som kan åstadkommas genom gravyr i formen.» Vid tillämpning av sistnämnda rubriker har man sålunda enligt taxans ordalydelse i vissa fall att bedöma icke huru den förekommande dekoreringen i verkligheten framställts utan huruvida densamma kan åstadkommas genom gravyr i formen eller ej. Att med full säkerhet avgöra detta kan emellertid understundom vara förenat med vissa svårigheter. Då det vidare torde få anses mera naturligt att grunda tullbehandlingen på varans verkliga beskaffenhet i det speciella fallet, har rubrikens avfattning i förslaget ändrats på det sättet, att orden »kan åstadkommas» ersatts med »åstadkommits». Uttrycket »av högst 100 grams rymd» i rubrik 692 torde få anses något oegentligt, varför i förslaget använts beteckningen kbcm i stället för gram. Till import förekomma numera vissa för maltdrycker avsedda glasflaskor, rymmande 5 å 10 liter och av sådan massa, som finnes omnämnd i rubrik 693. Ifrågavarande flaskor hava emellertid en sådan form, att de knappast kunna anses utgöra vare sig buteljer eller damejeanner i egentlig mening. Enligt gällande praxis pläga desamma dock hänföras till rubrik 693. Då denna tullbehandlingspraxis synes väl överensstämma med bestämmelsens syfte, torde rubriken ifråga till undvikande av all tveksamhet böra ändras i anslutning härtill, och har i detta syfte ordet buteljer i förslaget ersatts med flaskor. Sistnämnda rubrik är för närvarande enligt ordalydelsen tillämplig endast å vissa kärl av mörkgrön eller brun massa. Beteckningen mörkgrön kan emellertid giva anledning till olika tolkningar, och då jämväl buteljer och damejeanner av tämligen ljusgrön massa med stöd av praxis pläga hänföras till sagda rubrik, har i nummer 546 beteckningen »grön» använts i stället för »mörkgrön». Tillägget »allt försåvitt de ej äro hänförliga till nummer 547» betingas därav, att med mekaniska tillslutningsanordningar försedda flaskor i förslaget upptagits under sistnämnda nummer. Angående skälen härtill må framhållas följande. Flaskor av sådan beskaffenhet, som avses i nummer 546, inkomma understundom med därå anbragta mekaniska tillslutningsanordningar, s. k. patentproppar, bestående av porslin och metalltråd samt kautschukspackning. Enligt nu gällande bestämmelser kan förekomsten av dylika anordningar å flaskorna icke öva något inflytande å tullbehandlingen. Detta synes emellertid vara oegentligt, då tillslutningsanordningarna, när de inkomma särskilt för sig, draga väsentligt högre tull än den som gäller vid rubriken 693, vilken sistnämnda tullsats utgör endast 2 öre för kg. I regel utgår tullen för desamma enligt någon av rubrikerna 672—674 med 30 å 60 öre för kg. För att uppnå överensstämmelse mellan den sammanlagda tullavgiften för de olika delarna och tullen å den sammansatta varan skulle, enligt vad verkställda beräkningar givit vid handen, anbringandet av tillslutningsanordning av nämnda beskaffenhet å flaskorna rätteligen böra föranleda en höjning av tullen å

361 dessa till 5 å 6 öre för kg. Med hänsyn härtill har till nummer 547 i förslaget fogats ett tillägg, varigenom dylika flaskor skulle bliva dit hänförliga. Det torde böra tilläggas, att damejeanner icke pläga vara försedda med mekaniska tillslutningsanordningar, varför någon motsvarande ändring i bestämmelserna för damejeanner icke synes vara av behovet påkallad. I rubriken 695 har icke vidtagits annan ändring än att orden »kan åstadkommas» i sista satsen, i likhet med vad som skett i överrubriken till nästföregående rubrikgrupp, ersatts med uttrycket »åstadkommits». Såsom av ordalydelsen i rubrikerna 695 och 696 framgår skola till sistnämnda rubrik hänföras, bland annat, flaskor och burkar med annan dekorering än sådan, som kan åstadkommas genom gravyr i formen. Till import förekomma understundom glasvaror, å vilka genom olika förfaringssätt anbringats bladslingor eller andra orneringar av metall. Ehuru dylik bearbetning företagits i dekorativt syfte, hava dessa glasvaror —• enär, enligt överrubriken till rubrik 703 och följande, förening med annat ämne än guld eller silver i och för sig ej skall inverka på tullbehandlingen — icke betraktats såsom dekorerade i tulltaxans mening. Då emellertid nämnda slag av bearbetning ofta kan kräva högre arbetskostnader än vissa i taxan nämnda slag av dekorering, torde det få anses vara motiverat, att dylika flaskor i beskattningshänseende jämställas med dekorerade flaskor. Rubrik 696 har därför i förslaget utvidgats genom infogande i densamma av orden »samt flaskor med i prydnadssyfte åstadkommen beläggning eller annan sammansättning med oädel metall». Vidstående nummer motsvarar rubrik 697. Tillägget »även tillslutna» till Rör, ej s. n rör, ej särskilt nämnda, ävensom den till rubriken fogade anmärkningen av samt stavar. innehåll att graderade rör skola hänföras till laboratorieartiklar hava emeller- Nr 550. tid uteslutits i förslaget. Avsikten härmed har dock icke varit att vidtaga någon ändring i sak. Den förstnämnda bestämmelsen synes böra överflyttas till varuförteckningen, och i fråga om graderade rör har gjorts ett tillägg vid nummer 551 i syfte att säkerställa deras tullbehandling som laboratorieartiklar. I fråga om dessa artiklar, vilka nu finnas upptagna i rubrik 698, har — Laboratorieförutom det under föregående nummer omnämnda tillägget angående graderade ar- *s a*' rör — någon annan ändring ej vidtagits än att exemplifieringen uteslutits. N r 5 5 1 De artiklar, som upptagits under detta nummer, återfinnas nu i rubrikerna Optiska glas etc 700 och 701 samt äro fria från tull. Nr Rubrik 700 har i förslaget förtydligats på det sättet, att linser till fyr°53och signalanläggningar blivit särskilt omnämnda, under det att s. k. helpressade dioptriska glaslinser uteslutits. Enär linser till velocipedlanternor och elektriska ficklampor icke kunna skiljas ifrån vissa för likartade ändamål använda linser, exempelvis för elektriska handlyktor, har rubriken genom tillägget

362 »och dylika» utvidgats till att omfatta jämväl sistnämnda slag av linser, vilka i likhet med de förstnämnda icke äro föremål för tillverkning inom landet. Ragiasamnen Nummer 554 motsvarar den nuvarande rubriken 704, vilken ansetts lämptill

hushalls-

eller pryd- ligen böra utbrytas ur rubrikgruppen för ej särskilt nämnda glasvaror och nadsglas etc. e r h å l l a e n fristående plats. Nr 554. Glas- och Dessa nummer motsvara rubrikerna 703 och 705 i gällande taxa. emaljvaror, Den i överrubriken till rubrikerna 703—705 förekommande hänvisningen ej s. till rubriken för bijouterivaror liksom ock föreskriften därom, att under glasNr 555—556. varor, ej särskilt nämnda, skola inbegripas jämväl karaffiner, vilka sålunda icke skola tullbehandlas såsom flaskor, synes lämpligen kunna överflyttas till varuförteckningen och har därför uteslutits i förslaget. Med uttrycket hushålls- och prydnadsglas i rubrik 703 har man icke velat angiva någon begränsning i rubrikens tillämpning, utan har sagda uttryck i stället till syfte att framhålla, att rubriken ifråga är avsedd att omfatta såväl till nytta som till prydnad ämnade artiklar. Rubrik 703 tillämpas även enligt gällande praxis å alla slags glasvaror, som äro dekorerade på i rubriken angivet sätt. Då uttrycket emellertid kan föranleda tveksamhet, har detsamma uteslutits i förslaget. I övrigt avviker nummer 555 i sak från rubrik 703 endast därigenom, att, i anslutning till vad förut anförts i motiveringen till nummer 545—549, orden »kan åstadkommas» ändrats till »åstadkommits», varjämte till rubriken fogats »eller med i prydnadssyfte åstadkommen beläggning eller annan sammansättning med oädel metall», ett tillägg vilket här har samma berättigande som i fråga om flaskor. Då anmärkningen under rubrik 703 i den nuvarande taxan utgör en föreskrift av sådan natur, att den synes kunna överflyttas till varuförteckningen, har densamma utelämnats i förslaget.

VII.

M e t a l l e r och arbeten d ä r a v .

Denna avdelning motsvarar XILe gruppen i nu gällande taxa och är i likhet med nämnda grupp indelad i fyra underavdelningar, omfattande: avdelning A J ä r n och stål samt arbeten därav, » B Andra oädla metaller samt arbeten därav, » C Arbeten av oädel metall utan avseende å metallens art, och » D Ädla metaller samt arbeten därav. Såsom framgår vid jämförelse med den nuvarande taxan hava avdelningsrubrikerna till de två första underavdelningarna ändrats i ett par punkter. Sålunda har ordet »järnlegeringar» uteslutits ur rubriken till avdelning A, alldenstund den därstädes förekommande kollektiva beteckningen »järn» även

363 får anses omfatta det legerade järnet. I stället har i rubriken upptagits »stål». Det synes nämligen mera lämpligt att i själva rubriken angiva, att avdelningen omfattar stål och arbeten därav, än att, såsom skett i gällande taxa, framhålla detta först uti en efter hela avdelningen kommande anmärkning. Om »stål» upptages i avdelningsrubriken, kan berörda anmärkning — nr 1 till avdelning X I I A — helt utgå. Vad beträffar rubriken till avdelning B, som nu har följande lydelse: »Koppar och andra, ej förut nämnda oädla metaller samt arbeten därav», inskränker sig den vidtagna ändringen till en förkortning av rubriken.

Järn och stål samt arbeten

därav.

Sedan framställning gjorts hos fullmäktige i Jernkontoret att erhålla del av de önskemål angående ändringar i tulltaxan, som för järnindustriens vidkommande gjorde sig gällande och vilka låge inom ramen för det meddelade uppdraget, hava vi från nämnda fullmäktige mottagit ett omfattande material till belysande av frågan. Vissa krav på höjning av gällande tullsatser, som framställts, hava med hänsyn till uppdragets begränsning ansetts icke kunna upptagas till närmare prövning, men i den mån det varit förenligt med de givna direktiven och så även befunnits lämpligt ur tullteknisk synpunkt, hava de framförda önskemålen blivit beaktade vid utarbetandet av förslaget. För vinnande av större överskådlighet har järngruppen i förslaget uppdelats i tvenne underavdelningar, omfattande den första »Tackjärn och gjutgods därav (icke smidbart)» samt den andra »Smidbart järn och stål samt arbeten därav». Orden »icke smidbart» i rubriken till den första underavdelningen hava tillagts för att markera, att avdelningen icke innefattar aducerat gjutgods. I några fall har det emellertid befunnits lämpligt att sammanföra de gjutna produkterna med motsvarande artiklar av smidbart järn. Sålunda hava skjutdörrullar med rullar av icke smidbart gods upptagits i nummer 705 och vissa gjutna ugnar etc. i nummer 708. Då de gjutna artiklarna nu äro upptagna i början av grupp X I I A, har den vidtagna uppdelningen av nämnda grupp i två underavdelningar i och för sig icke föranlett någon större omflyttning av ifrågavarande rubriker i taxan. Samlingsrubrikerna för icke smidbart gjutgods och varor därav, ej särskilt nämnda (875—884) hava dock måst framflyttas och upptagas närmast före rubriken för göten etc. Däremot företer förslaget åtskilliga ändringar i den nuvarande ordningsföljden mellan rubrikerna för smidbara järnvaror. Dessa ändringar hava vidtagits huvudsakligen med hänsyn till önskvärdheten av att de artiklar, som äro likartade i produktionshänseende eller med avseende å användningen, måtte i största möjliga utsträckning bliva upptagna i ett sammanhang i taxan. Såsom exempel på de ändringar, som vidtagits, må nämnas, att rubrikgruppen för tråd infogats omedelbart efter rubrikgruppen för kallvalsat järn, på grund av att dessa båda grupper

364 tulltekniskt sett hava vissa beröringspunkter. De efter rubrikgruppen för tråd upptagna rubrikerna för olika slags arbeten av tråd hava i stället flyttats till den senare delen av gruppen. Härigenom bliva järnbrukens produkter nämnda i ett sammanhang och även i en naturlig följd före verkstadsindustriens artiklar. Slumprubrikerna för plåt- och bleckvaror, som nu äro inordnade mellan rubrikerna för plåtar och rör, hava i överensstämmelse med en i förslaget tillämpad allmän princip flyttats till slutet av gruppen och upptagits närmast före slumprubrikerna för varor av smidbart järn. Sylar, ritspetsar och s. k. modellborrar samt verktygslådor, verktygsskåp och verktygsetuier, som falla under rubrikerna 856 och 858—859, hava i förslaget upptagits i omedelbar följd efter verktygen. I samband härmed torde även böra framhållas, att alla eggverktyg, som nu återfinnas på skilda ställen, i förslaget upptagits i en följd. Vidare hava rubrikerna 863—864 för tränsar etc. flyttats efter nuvarande rubrik 867, i syfte att de för byggnader och möbler avsedda artiklar, som falla under rubrikerna 861—862 och 865—866, måtte återfinnas i ett sammanhang. I rubrikerna 856—857 nämnda slag av nålar hava i förslaget sammanförts med ej särskilt nämnda nålar av annan oädel metall än järn under nummer 781—782 i avdelning VII C. Vidare hava paraply- och parasollställningar (rubr. 770 a—b) överflyttats till avdelning X I , i vilken de upptagits under nummer 1093. Några varuslag, som äro särskilt nämnda i den nuvarande taxan, hava ansetts kunna helt uteslutas i förslaget. Så har skett beträffande kulor, särskilt inkommande (rubr. 719—720), som då skulle komma att tullbehandlas såsom ej särskilt nämnda järnvaror, försåvitt de icke utgöra delar till kullager, i vilket fall de komme att hänföras till nummer 846 och sålunda draga värdetull. Vidare hava lod och vikter ävensom gjutna lyktstolpar och kolonner, som nu äro nämnda i rubrik 714, ansetts kunna uteslutas, då dessa artiklar numera äro föremål för jämförelsevis liten import till riket. Av enahanda skäl har även rubrik 721, omfattande gjutna konstföremål och andra finare gjutgodsartiklar, ansetts kunna utgå. Gjutgods av det slag, som avses i sistnämnda rubrik, exempelvis ornerat gjutgods till lampor, förekommer nu i handeln i mycket mindre omfattning än tidigare. Hela införseln därav år 1925 utgjorde endast 4 902 kg. Det har även vid tillämpningen av rubrik 721 visat sig vara förenat med svårigheter att uppdraga en bestämd gräns mellan »finare» och annat gjutgods, varför det jämväl ur tullteknisk synpunkt vore önskvärt, att rubriken finge utgå. Ifrågavarande artiklar skulle då komma att tullbehandlas såsom gjutgods, ej särskilt nämnt. 1.

T a c k j ä r n och g j u t g o d s d ä r a v (icke s m i d b a r t ) .

.ckjäm etc. ^ e olika slag av järn och järnlegeringar, som falla under rubrikerna 707— Nr 557. 709, hava omgrupperats i förslaget, varvid under nummer 557 upptagits tackjärn, ej särskilt nämnt, samt järnsvamp. Sistnämnda artikel är icke föremål

365 för någon import hit till landet. Då den emellertid utgör en stor exportartikel, har det närmast ur handelsstatistisk synpunkt ansetts lämpligt, att den omnämnes i taxan, som för närvarande saknar lämplig rubrik för densamma. Till ifrågavarande nummer bör givetvis även hänföras spegeljärn, men detta torde icke behöva särskilt framhållas i taxan, då varan endast utgör en varietet av tackjärn. Det till »tackjärn» fogade tillägget »ej särskilt nämnt» betingas därav, att vissa slag av tackjärn upptagits i de följande numren. Med »tackjärn» i rubrik 707 torde ursprungligen hava avsetts endast själva råvaran för framställning av gjutgods. Emellertid hava i avsaknad av annan lämplig rubrik även sådana artiklar som svetsningsstavar och malkroppar (cylpebs), vilka icke kunna anses såsom tackjärn i egentlig mening, enligt tillämpad praxis hänförts till denna rubrik. Sedan nu den större av dessa artiklar — malkropparna — av skäl som vid nummer 560 anföras upptagits i nämnda nummer med en för desamma lämpad tull, synes förberörda rubrik uttryckligen böra begränsas till artiklar, som utgöra egentligt tackjärn. För ändamålet har efter tackjärn, ej särskilt nämnt, i nummer 557 inskjutits orden »i form av tackor eller gösar». I annan form lärer det egentliga tackjärnet icke förekomma. I överensstämmelse med den allmänt tillämpade principen att sammanföra avfallet med råvaran har även järnskrot, som nu finnes nämnt i rubrik 874, upptagits i nummer 557. Den systematiska uppdelningen har ansetts icke böra utgöra hinder för att därvid medtaga det smidbara skrotet. En uppdelning av järnskrot i smidbart och icke smidbart torde för övrigt av praktiska skäl icke kunna ifrågakomma. De legeringar av järn med annan metall, som inrymmas i nuvarande Ferroiegerubrik 707, hava i förslaget sammanförts med kiseljärn och kiselmanganrmgar. järn (rubr. 708—709) under den även hos oss numera allmänt vedertagna N r o o 8 — 551 beteckningen ferrolegeringar. Det kiseljärn och kiselmanganjärn, som är belagt med tull (rubr. 709) har upptagits i nummer 558 och övriga slag i nummer 559. Granulerat järn (rubr. 710) har i förslaget upptagits under beteckningen Granulerat »granulerat tackjärn», vilken mera tydligt än den nuvarande angiver varans taek3ärn etc N r 56 beskaffenhet och ursprung. °* Uttrycket »krossat eller okrossat», som förekommer i rubrik 710 efter granulerat järn, har ansetts kunna uteslutas, sedan i de allmänna bestämmelserna inryckts ett stadgande därom, att sönderdelning av en vara i och för sig icke skall hava någon inverkan på tullbehandlingen av densamma. Ur nämnda rubrik hava vidare utbrutits s. k. pulveriserat järn och stålull. Dessa varor utgöras av smidbart järn och hava följaktligen icke sin plats i denna avdelning utan i avdelning VII A 2, inom vilken de upptagits under nummer 578.

366 Å andra sidan hava i detta nummer upptagits eldstadsroster, andra än sådana som äro avsedda för de i nummer 799 nämnda eldningsapparaterna. Förstnämnda eldstadsroster utgöra den största importartikeln, som faller under rubrik 714. Övriga däri upptagna varuslag, d. v. s. lod och vikter samt gjutna lyktstolpar och kolonner, införas till riket i jämförelsevis obetydliga kvantiteter, varför det icke torde vara erforderligt att specificera dem i taxan. Dessa varor skulle enligt förslaget komma att hänföras till ej särskilt nämnda varor av icke smidbart gjutgods och torde härvid falla under sådana viktgrupper, att tullen komme att utgå med samma eller oväsentligt högre belopp än med tillämpning av nu gällande tullsats. Slutligen har i nummer 560 införts en vara, som icke finnes nämnd i rubrik 710, nämligen gjutna, icke smidbara malkroppar. Dessa tullbehandlas nu, såsom redan nämnts i motiveringen till nummer 557, enligt rubrik 707 och äro följaktligen fria från tull. Malkroppar utgöra emellertid icke tackjärn utan en vara därav, varför den nuvarande rubriceringen uppenbarligen är oegentlig. Genom varans upptagande i nummer 560 skulle den komma att bliva belagd med en tull av 2 kr. 50 öre för 100 kg. Enligt uppgift betinga malkroppar av ifrågavarande beskaffenhet ett värde av 25—30 kr. för 100 kg. Genom att i förevarande nummer, förutom granulerat järn o. dyl., upptagits även eldstadsroster och malkroppar har numret kommit att omfatta ganska olikartade artiklar. Emellertid är det granulerade järnet liksom eldstadsrosterna var för sig så betydande artiklar, att de vid statistiska varuförteckningens inarbetande i tulltaxan säkerligen komma att upptagas under särskilda statistiska positioner, varigenom berörda förhållande kommer att bliva mindre framträdande. Rör och rör- Ur överrubriken till rubrikerna för gjutna rör och rördelar (711—713) hava orden »av icke smidbart gjutgods» uteslutits i förslaget, då nämnda — ' rubriker falla under avdelningen för tackjärn och gjutgods därav (icke smidbart). Uttrycket »av icke smidbart gjutgods» är även såtillvida oegentligt, som ifrågavarande rör och rördelar icke bestå av men väl utgöra gjutgods. I anmärkning 3 till tulltaxans avdelning X I I A är föreskrivet, att emaljerade varor skola hänföras till bearbetade. Med tillämpning härav skulle alla emaljerade gjutna rör och rördelar tullbehandlas enligt rubrik 713. Uppenbarligen har emellertid avsikten icke varit, att denna bestämmelse skulle äga tillämpning beträffande gjutna rör och rördelar. Detta framgår därav, att i form av anmärkning till rubrikerna 711—713 införts ett särskilt stadgande angående beräkningen av tullen för emaljerade rör och rördelar. Till förebyggande av tveksamhet i berörda avseende har emellertid i anmärkning 2 till nummer 561—563 upptagits ett stadgande därom, att emaljering av rör och rördelar i och för sig icke skall föranleda, att varorna skola rubriceras såsom bearbetade. Till denna anmärkning har även anknutits nuvarande anmärkning 5 till rubrikerna 711—713 av inne-

367 håll att plansvarvning av flänsar å rör ej föranleder, att rören anses såsom bearbetade, och har sistnämnda bestämmelse på förslag av sakkunniga därvid utvidgats att omfatta även plansvarvade rörändar. Denna utvidgning står i överensstämmelse med gällande praxis vid tullbehandlingen. De nuvarande anmärkningarna 2 och 4 till rubrikerna 711—713, vilka endast innehålla vissa anvisningar för tullbehandlingen, synas kunna utgå ur tulltaxan och i stället införas i varuförteckningen. Den efter anmärkning 5 intagna hänvisningen till de allmänna anmärkningarna efter avdelning X I I , vilken uppenbarligen avser att fästa uppmärksamheten på skillnaden i tulltekniskt avseende mellan bearbetade och icke bearbetade rör och rördelar, har ersatts med en not, som direkt hänvisar till den anmärkning, där berörda skillnad angives. I förut berörda anmärkning 1 till rubrikerna 711—713 stadgas att för emaljerade rör och rördelar skall utgå en tilläggstull av 1 kr. 50 öre för 100 kg. Uttrycket »tilläggstull» förefaller här mindre lämpligt, då avsikten uppenbarligen varit att bereda ett tullskydd för emaljeringen, oavsett huruvida artiklarna ifråga äro i och för sig tullpliktiga eller icke. Bestämmelsen har därför, ehuru den mera sällan torde komma i praktisk tillämpning i fråga om rör av den dimension, som angives i rubrik 711, i förslaget erhållit en ändrad avfattning. De nuvarande rubrikerna 715—718 hava i förslaget sammanfattats under Byggnadsden gemensamma överrubriken »byggnads-, möbel-, hushålls- och renhåll- 9Jut9ods etc ningsgjutgods, ej särskilt nämnt, samt delar därtill», varigenom den nu före- N r 564—56' kommande uppräkningen av olika artiklar, som gör rubrikerna mindre överskådliga, kunnat uteslutas. Enligt vanligt tekniskt språkbruk omfattar det sålunda angivna gjutgodset kaminer, värmepannor, värmeelement, spolcisterner samt de flesta andra i överrubrikerna till 715—718 nu upptagna artiklar. Det måste dock förutsättas, att en så vitt möjligt uttömmande exemplifiering kommer att intagas i varuförteckningen. Några av de varuslag, som nu falla under förenämnda rubriker, skulle emellertid bliva hänförliga till icke smidbart gjutgods, ej särskilt nämnt. Såsom exempel härpå må anföras, från rubrikerna 715—716, gravvårdar och lyktarmar samt, från rubrikerna 717—718, kopiepressar och trädgårdsurnor. Med avseende å dessa artiklar torde ändringen dock sakna praktisk betydelse, enär någon nämnvärd import av desamma numera icke förekommer. Av de i rubrikerna 717—718 nämnda och med en tullsats av 18 resp. 12 öre för kg belagda artiklarna hava i nummer 564—565 med oförändrade tullsatser angivits de varuslag, som ur införselsynpunkt numera hava den största betydelsen. Av de övriga i nyssnämnda rubriker upptagna varuslagen skulle, såsom förut nämnts, några bliva hänförliga till ej särskilt nämnda varor av icke smidbart järn, under det att vissa andra — såsom eldredskaps- och paraplyställ samt bord, ej särskilt nämnda — komme att falla under nummer 566—567.

368 icke smidbart Nummer 568—577 motsvara de nuvarande rubrikerna 875—884. gjutgods, ej överrubriken upptager nu icke blott »gjutgods» utan även »varor därav». s Då emellertid begreppet gjutgods innefattar även färdiga fabrikat, har sistNr 568—577 nämnda beteckning ansetts kunna uteslutas. Anm. till nr Denna anmärkning motsvarar den nuvarande anmärkningen under rubrik 575—577. ggg^ Emellertid hava orden »galvaniskt bronserade» utbytts mot »förkopprade», enär galvanisk bronsering numera knappast torde förekomma. Genom ändringen har även det tulltekniska önskemålet blivit tillgodosett, att förkopprade varor måtte bliva jämställda med förmässingade, vilket även ur saklig synpunkt måste anses berättigat.

2. Alternativ

S m i d b a r t j ä r n och s t å l s a m t a r b e t e n d ä r a v . I (herr Röings förslag).

Göten etc. För göten, smältstycken och övriga i rubrik 722 upptagna produkter utgår Nr 578. tullen nu med 2 kr. för 100 kg. Denna tullsats torde emellertid icke kunna anses vara väl avpassad, då av nämnda produkter framställt valsjärn, vägande mindre än 60 kg men ej mindre än 20 kg per löpande meter, är belagt med en tull av endast 1 kr. 50 öre för 100 kg (rubr. 726). Dylikt järn av större vikt per löpande meter åtnjuter tullfrihet (rubr. 725). Det synes även vara oegentligt, att i förstnämnda rubrik angivna ämnen över 70 mm i fyrkant, med runda hörn, skola draga högre tull än dylika ämnen med skarpa hörn och klenare fyrkantsämnen, vilka i regel torde falla under rubrik 726, samt alla cylinderformiga ämnen med en vikt av 20 kg eller däröver per löpande meter (rubr. 725—726). Dessa uppenbara oformligheter uppkommo väsentligen genom de ändringar, som vidtogos i 1906 års tulltaxekommittés förslag till taxa vid granskningen därav i riksdagen å r 1910. Enligt kommitténs förslag skulle allt varmvalsat järn, ej särskilt nämnt, dock med undantag för dubbla T-balkar eller s. k. I-balkar, vägande 60 kg eller däröver per löpande meter, draga en tull av 2 kr. 50 öre för 100 kg. Antagandet av detta förslag skulle emellertid. hava inneburit en r ä t t betydande skärpning i det förut bestående tullskyddet för det varmvalsade järnet. Då bevillningsutskottet, som jag år 1910 tillhörde, efter månadslånga förarbeten fattade definitiva beslut i fråga om tullsatserna vid de olika rubrikerna i tulltaxan, beslöt utskottet föreslå riksdagen bl. a. en lägre tullsats å de varuslag, som falla under rubrik 726, än den, som av Kungl. Maj:t föreslagits. Utskottet hyste uppenbarligen den uppfattningen, att, om någon annan rubrik i tulltaxan berördes av en av utskottet tillstyrkt ändrad tullsats, tullsatsen vid rubriken ifråga skulle i konsekvens härmed ändras. Vid det brådskande utarbetandet av utskottets betänkande förbisåg emellertid utskottet beklagligtvis att vid rubrik 722 taga konsekvenserna av sitt beslut vid rubrik 726, och den av Kungl. Maj:t för rubrik 722 föreslagna

369 tullsatsen av 2 kr. för 100 kg blev på grund av detta förbiseende godkänd. Till rättelse härav synes sistnämnda tullsats nu böra nedsättas till 1 kr. 50 öre för 100 kg, och torde denna tullsats för vinnande av enhetlighet i tullbehandlingen böra omfatta alla ämnen av järn. Sedan en dylik ändring vidtagits i rubrik 722, skulle visserligen ovan berörda oformlighet i beskattningshänseende kvarstå beträffande de grövre ämnena, då det varmvalsade järnet, vägande 60 kg eller däröver per löpande meter, såsom förut nämnts, är fritt från tull, men detta förhållande torde icke hava någon praktisk betydelse, enär de järnbruk, som tillverka sådant järn, enligt uppgift själva framställa de för denna tillverkning erforderliga halvfabrikaten. Mot den av mig föreslagna nedsättningen av tullen vid rubrik 722 torde någon berättigad invändning ur tullskyddssynpunkt näppeligen kunna göras, då de produkter, som falla under denna rubrik, icke äro föremål för någon avsevärd införsel till riket utan i stället utföras i betydande kvantiteter. Av ämnen, hänförliga till rubrik 722, uppgick importen år 1925 till endast 43 411 kg, under det att exporten samma år utgjorde 6 923 654 kg. Övriga i rubrik 722 upptagna produkter voro icke föremål för någon som helst införsel nämnda år. Stålull och pulveriserat järn, vilka varuslag för närvarande äro nämnda i rubrik 710, böra, såsom förut anförts, utbrytas ur denna rubrik, enär de utgöras av smidbart järn, och synas de lämpligen kunna införas under nummer 578. Den nuvarande taxan upptager under rubrik 722 en anmärkning angående vad som skall förstås med plåtämnen i nämnda rubrik. De i anmärkningen angivna dimensionsgränserna överensstämma emellertid icke med dimensionerna på de plåtämnen, som nu användas. Då bestämmelsen vidare har karaktär av en anvisning för tullbehandlingen, torde den böra utgå ur taxan och ersättas med en efter nuvarande förhållanden avpassad definition i varuförteckningen. P å grund härav synes rubrik 722 böra erhålla den ändrade avfattning, som alternativ I vid förslagets nummer 578 angiver. Alternativ

II (herr Alséns förslag).

Nu gällande tullsatser för å ena sidan i rubrik 722 upptagna göten och Göten etc ämnen samt å andra sidan för av dessa göten och ämnen framställt valsat Nr 578. järn stå icke i god överensstämmelse med varandra. Under det att de förstnämnda äro belagda med en tull av 2 kr. för 100 kg, äro nämligen vissa därav framställda produkter tullfria eller belagda med en tull av endast 1 kr. 50 öre för 100 kg (enligt rubrikerna 725 resp. 726). Det framstår också såsom en oegentlighet, att ämnen över 70 mm i fyrkant med runda hörn (rubr. 722) skola draga högre tull än såväl ämnen av enahanda dimension med skarpa hörn, på vilka givetvis ett större arbete måst nedläggas, 24 —

4372.

370 som klenare fyrkantsämnen, vilka i regel torde falla under rubrik 726 med en tullsats av 1 kr. 50 öre för 100 kg. En jämförelse mellan tullen å fyrkantsämnen och tullen å cylindriska ämnen företer samma brist på överensstämmelse. Fråga uppstår då, huru rättelse lämpligen bör åstadkommas i berörda avseende. Det i alternativ I framställda förslaget är byggt på förutsättningen, att den av 1910 års riksdag vidtagna tulltaxeändringen beträffande varmvalsat järn icke bör rubbas, men att ovan påvisade bristande överensstämmelse mellan tullsatserna vid rubrik 722 och vid rubrikerna 725—726 bör avhjälpas genom en sänkning av tullen vid den förstnämnda rubriken. Ehuru med det nuvarande tullskyddet införseln av göten och andra till rubrik 722 hänförliga artiklar är obetydlig i förhållande till utförseln, synes med hänsyn till det allmänna läget å järnmarknaden även en mindre tullnedsättning kunna befaras få konsekvenser, vilka ytterligare komme att försvåra den inhemska järnhanteringens ställning. Då därtill kommer att — såsom jag ämnar påvisa vid förslagets nummer 581 o. följ. i alternativ I I — anledningen till den bristande överensstämmelsen mellan ovan berörda tullsatser i första rummet bör sökas i det förhållandet, att den av 1910 års riksdag genomförda ändringen av tullsatserna för varmvalsat järn, rubrikerna 725—727, fått en icke avsedd räckvidd, synes rättelse böra vidtagas vid dessa rubriker, och anser jag därför, att tullsatsen för göten etc. bör bibehållas vid sitt nuvarande belopp. Beträffande de övriga i nummer 578 upptagna artiklarna liksom beträffande anmärkningen till nuvarande rubrik 722 instämmer jag med vad herr Röing anfört. Varmvalsat Nummer 579 omfattar samma varuslag som nuvarande rubrik 724. De jäm i stänger olika artiklarna hava endast upptagits i annan ordningsföljd, som synes med invalsade , ....

mönster etc. b a t t r e an den nuvarande motsvara deras betydelse ur importsynpunkt. Nr 579. Den anmärkning, som nu finnes införd i taxan under rubrik 724, har uteslutits i förslaget, enär den innehåller en sådan anvisning för tullbehandlingen, som torde hava sin rätta plats i varuförteckningen. Verktygsoch specialstål etc. Nr 580.

Enligt bestämmelserna i nu gällande tulltaxa skall, med undantag för snabbsvarvstål, järn och stål i stänger hänföras till olika rubriker, allt efter som varan blivit framställd genom smidning eller genom valsning. Det har emellertid visat sig vara förenat med mycket stora svårigheter att vid tullbehandlingen avgöra, huruvida smitt eller valsat järn föreligger, och rent tekniskt sett anses även en dylik indelning efter olika framställningssätt numera vara otillfredsställande. Det synes också ur beskattningssynpunkt vara oegentligt, att å ena sidan höglegerat valsat stål skall likställas med vanligt valsjärn samt att å andra sidan smitt järn av ordinär kvalitet skall hänföras till samma rubrik och draga lika hög tull som de ädlare stålsorterna. För att tillgodose de krav på en lämpligare klassificering av nämnda varuslag, som sålunda ur olika synpunkter göra sig gällande, har rubrik

371 728 utvidgats till att omfatta icke blott smitt utan även valsat verktygsstål, vilket sistnämnda slag av stål nu faller under rubrik 727. Å andra sidan har »annat smitt järn i stänger», varmed i rubrik 728 avses sådant smitt järn, som icke utgör verktygs- eller snabbsvarvstål, sammanförts med varmvalsat järn, ej särskilt nämnt, under nummer 581—583/5 enligt alternativ I och 584—585 enligt alternativ II. Med snabbsvarvstål, som nu finnes nämnt i rubrik 728, torde i tullhänseende böra likställas andra legerade stålsorter, som tekniskt sett höra till samma klass och även kunna betinga samma höga pris som det nämnda stålet. Uttrycket »snabbsvarvstål» har därför i förslaget ersatts med »specialstål», vilket sistnämnda uttryck förekommer i flera utländska tulltaxor såsom ett sammanfattande begrepp för legerade stålsorter. Det torde i detta sammanhang förtjäna framhållas, att enligt på ifrågavarande område nu tillämpad tullbehandlingspraxis, som delvis grundar sig på den av 1906 års tulltaxekommitté meddelade definitionen å snabbsvarvstål, till rubrik 728 hänförts vissa stålsorter, som icke utgöra snabbsvarvstål i egentlig mening men väl kunna betecknas såsom specialstål, exempelvis rostfritt stål. Införandet av begreppet specialstål i tulltaxan synes icke böra möta betänkligheter ur tullteknisk synpunkt, då det i allmänhet ej torde vara förenat med större svårigheter att skilja specialstål från vanliga järn- och stålsorter. I många fall kunna tillgängliga uppgifter beträffande stålets värde, varan åsätta beteckningar och i viss mån även emballeringen av densamma tjäna till ledning för tullbehandlingen. Det torde emellertid bliva nödvändigt att i varuförteckningen närmare angiva, vad som i tullhänseende skall förstås med specialstål. Såsom specialstål i vidare bemärkelse lära även anses legerade stål i form av plåt, tråd o. dyl. Då det emellertid icke varit avsikten, att berörda ändringar skulle komma att omfatta även sistnämnda slag av järnvaror, har rubriken omformulerats i syfte att det till verktygsstål fogade tillägget »i stänger» även må avse specialstål. Representanter för järnindustrien hava hemställt, att specialstålet måtte uppdelas i låglegerat och höglegerat stål, såsom skett i vissa främmande länders tulltaxor. Härjämte har man påyrkat höjning av tullen för den höglegerade varan och, såsom en konsekvens härav, införandet av tilläggstullar för sådana artiklar, som framställts av specialstål. E n dylik genomgripande revision av de nuvarande bestämmelserna vore, förmenar man, motiverad med hänsyn till de betydande tekniska ändringar, som ägt rum inom järnhanteringen under de senare åren, sammanhängande med den allmänna utvecklingen på maskinteknikens område. Då emellertid ett tillgodoseende av berörda önskemål skulle innebära mycket betydande ändringar i tullskyddet och även kunna medföra vittgående konsekvenser ur handelspolitisk synpunkt, har frågan härom ansetts vara av natur att icke böra upptagas till prövning i samband med utarbetandet av föreliggande förslag. I nummer 580 har vidare upptagits s. k. silverstål, hållande mer än 10 mm

372 i största dimension av tvärsektion, vilket enligt anmärkning 2 under rubrik 760 nu skall tullbehandlas såsom verktygsstål, i stänger, smitt. Slutligen har i samma nummer införts artikeln malkroppar av smidbart järn. Hittills hava dylika malkroppar allt efter beskaffenheten tullbehandlats antingen såsom valsat järn med tull av 2 kr. 50 öre för 100 kg eller såsom järnvaror, ej särskilt nämnda, med tull av 20 öre för kg. I syfte att ernå en enhetlig tullbehandling av dessa artiklar och på samma gång en efter deras värde bättre avpassad tullsats, hava de upptagits i detta nummer. Representanter för järnindustrien hava förklarat sig icke hava något att invända mot den sålunda föreslagna anordningen. Alternativ Varmvalsat

I (herr Röings förslag).

Representanter för järnindustrien hava yrkat, 1) att åtskillnad i tulltaxan och annat till rubrikerna 725—727 hänförligt nu rådande tullfriheten för valsjärn, vägande 60 kg eller däröver per löpande meter, måtte begränsas till profiljärn med jo, kg eller däröver per löpande meter samt 3) att tullen för en vjj^ av annat varmvalsat järn, vägande 20 kg eller däröver per löpande meter, måtte fastställas till 2 kr. för 100 kg. Ett tillgodoseende av dessa krav skulle uppenbarligen innebära mycket betydande ändringar i den nuvarande tullbeskattning av ifrågavarande produkter, vilken varit gällande allt sedan år 1911, och synes även kunna medföra vittgående konsekvenser, varför jag anser frågan härom ligga utanför ramen för vårt uppdrag. De i överrubriken till rubrikerna 725—727 förekommande benämningarna »balk- och hörn järn», av vilka den sist nämnda torde vara föråldrad och även synes vara i viss mån vilseledande, äro överflödiga och kunna utgå. Artikeln valstråd, som nu finnes särskilt nämnd i rubrik 727, torde lämpligen böra inordnas under överrubriken »tråd». Vad slutligen beträffar de skäl, som föranlett intagande av smitt järn och stål, ej särskilt nämnt, i nummer 581—583/5 hänvisas till motiveringen vid nummer 580. Enligt mitt förmenande böra rubrikerna 725—727 sålunda erhålla den ändrade avfattning, som alternativ I vid förslagets nummer 581—583/5 angiver.

eller smitt måtte göras mellan profiljärn järn och stål, varmvalsat järn, 2) att den ej s. n.

Nr 581— o83/o.

Alternativ

II (herr Alséns förslag).

Valsat eller För bedömandet av den av herr Röing berörda framställningen från reståi3a'rn °Ch P r e sentanter för järnindustrien beträffande tullsatserna för sådant järn, som Nr 581—58" a r h a n förligt till rubrikerna 725 — 727, torde böra erinras om de ändringar, vilka tulltaxan i denna del på senare tiden undergått. I 1906 års tulltaxa voro följande tullsatser fastställda för nedan nämnda artiklar: S

373 Järn- och stålgöten 100 kg 2 kr. Balk-, hörn- och annat till järnvägsskenor ej hänförligt s. k. fason järn: vägande 20 kg eller däröver per löpande meter fria av mindre vikt per löpande meter 100 kg 2 kr. 50 öre Andra valsade eller smidda stänger etc. 100 kg 2 kr. 50 öre. Genom beslut av 1907 års riksdag inträdde den ändring, att tullfriheten för ovannämnda s. k. fasonjärn inskränktes till dimensioner med en vikt av minst 60 kg per löpande meter. Fasonjärn, vägande mindre än 60 kg till och med 20 kg per löpande meter, belades med en tull av 1 kr. 50 öre för 100 kg. Tullsatsen för annat valsat och smitt järn än fasonjärn bibehölls emellertid oförändrad vid 2 kr. 50 öre för 100 kg. 1906 års tulltaxekommitté erinrade i motiveringen till sitt förslag därom, att ovannämnda av 1907 års riksdag beslutade tull å grövre balkar och annat grövre fasonjärn tillkommit för att stödja en ny inhemsk tillverkning. Såsom ytterligare ett syfte med förändringen hade de motionärer, på vilkas förslag densamma genomfördes, framhållit angelägenheten att söka förekomma den illojala konkurrens, som uppgavs äga rum därigenom, att i strid mot taxans tydliga mening ämnesjärn infördes tullfritt såsom fasonjärn. Då mer än väl kunde tänkas, att tyngre ämnesjärn med enkel konstruktion, vilket icke eljest hade någon större användning, komme att som fasonjärn införas till plåt valsverken, hade kommittén ansett lämpligast, att under tullfrihet bibehölles endast dubbla T-balkar, även kallade I- eller H-balkar, med vikt av 60 kg eller däröver per löpande meter, samt att allt annat, ej särskilt nämnt fasonjärn sammanfördes med ej specificerat, varmvalsat stångjärn till den för denna artikel gällande tull, vilken ansetts böra bibehållas vid sitt dåvarande belopp. Under en gemensam överrubrik »varmvalsat järn, ej särskilt nämnt», upptog därför kommittén i sitt förslag dubbla Tbalkar eller s. k. I-balkar, vägande 60 kg eller däröver per löpande meter, tullfria, samt andra slag med en tull av 2 kr. 50 öre för 100 kg. Sistnämnda tullsats skulle sålunda hava tillämpats icke blott å sådant fasonjärn, som förut var belagt med en tull av 1 kr. 50 öre för 100 kg, utan även, oavsett vikten per löpande meter, å allt sådant fasonjärn, vilket icke utgjordes av dubbla T-balkar eller s. k. I-balkar. Propositionen nr 69 till 1910 års riksdag upptog också detta kommitténs förslag. Bevillningsutskottet vid nämnda års riksdag framhöll i sitt med anledning av propositionen avgivna betänkande i denna del den betydande skärpning av tullbestämmelserna för hörn-, balk- och annat fasonjärn, som förslaget innebar, och anförde vidare, att då ett fördyrande genom tullar av för skilda ändamål så viktiga artiklar som de här ifrågavarande synts utskottet betänkligt, utskottet i allmänhet icke kunnat förorda frångående av då bestående tullförhållanden. Detta utskottets yttrande lärer icke kunna fattas på annat sätt än att utskottet, som icke velat förorda de föreslagna tullförhöjningarna, ansett det bestående tullskyddet böra bibehållas oför-

374 ändrat. Hade avsikten varit att åstadkomma en nedsättning av tullsatserna för ifrågavarande järnartiklar, torde utskottet icke hava uraktlåtit att på något sätt motivera en åtgärd i sådan riktning. Icke dess mindre innebar utskottets förslag på grund av formuleringen nedsättning av förut gällande tullsatser, i det att samma bestämmelser blevo gällande för »annat varmvalsat järn» som för fason järn. Då riksdagen biföll utskottets hemställan i berörda punkt, medförde detta beslut följande ändringar beträffande sådant varmvalsat järn, som icke utgör fasonjärn och vilket förut dragit tull med 2 kr. 50 öre för 100 kg, nämligen att dylikt järn med en vikt av mer än 60 kg per löpande meter blev tullfritt och att för dylikt järn med en vikt av mindre än 60 men ej mindre än 20 kg per löpande meter tullen nedsattes till 1 kr. 50 öre för 100 kg. Man torde hava desto mindre anledning antaga, att denna ändring skett avsiktligt, som frågan berör ett för järnindustrien betydelsefullt område. Mera sannolikt synes vara, att vid en brådskande formulering konsekvenserna av ändringen förbisetts. Oavsett att det förefaller rimligt, att ett med all sannolikhet på ovan angivet sätt tillkommet misstag blir rättat, synes det på grund av de uppenbarligen icke förutsedda oformligheter i tullbeskattningen, vilka enligt vad vid nummer 578 framhållits bliva en följd av den nuvarande lydelsen av ifrågavarande rubriker, väl överensstämma med de oss meddelade direktiven att föreslå ändring i berörda avseende. Skulle tullen å annat varmvalsat och smitt järn och stål än profiljärn återställas till fullt samma belopp, som gällde före ovannämnda ändrings genomförande, borde allt järn av förstnämnda beskaffenhet åsättas en tull av 2 kr. 50 öre för 100 kg. Då emellertid även beträffande detta slag av järn en viss avpassning av tullskyddet efter järnets olika dimensioner torde vara motiverad och Jernkontoret för dylikt järn med en vikt per löpmeter av 20 kg eller däröver med hänsyn till de oss meddelade direktiven i sitt förslag icke ifrågasatt högre tull än 2 kr. för 100 kg, genom vilken tullsats ovan berörda oformlighet att den färdiga varan drager lägre tull än råvaran skulle avlägsnas, synes anledning ej föreligga att för järn av denna viktklass upptaga högre tullsats. Mot det i alternativ I I framställda förslaget skulle kunna riktas den anmärkningen, att tullen å göten och ämnen icke stode i riktigt förhållande till tullen å därav framställda profiljärn av grövre dimensioner, men då de järnbruk, vilka tillverka sistnämnda slag av järn, själva framställa för denna tillverkning erforderliga halvfabrikat, har detta förhållande ingen praktisk betydelse. På grund av vad sålunda anförts och då det av representanter för järnindustrien framställda önskemålet om ändring av viktgränsen för det tullfria profiljärnet torde böra upptagas till prövning i annat sammanhang, anser jag att nummer 581—585 böra hava den lydelse, som framgår av det såsom alternativ I I betecknade förslaget. Uttrycket hörnjärn har utbytts mot det tydligare uttrycket vinkeljärn.

375 Beteckningen profiljärn motsvarar vad som i 1906 års tulltaxa avsågs med s. k. fasonjärn. Beträffande valstråd samt smitt järn och stål instämmer jag med vad herr Röing anfört. Denna anmärkning, som icke återfinnes i den nuvarande taxan, har till Anmärkning 2 syfte att undanröja de svårigheter, som göra sig gällande vid tullbehand- U ™ 5 g / lingen av bandjärn av viss beskaffenhet. Till införsel förekommer såväl varmvalsat som kallvalsat bandjärn. Det vanliga kallvalsade järnet, som icke utglödgats vid lufttillträde, kan på grund av den stålblanka ytan jämförelsevis lätt skiljas från det varmvalsade järnet, vilket senare alltid är överdraget med ett glödspånsskikt. Om emellertid ett kallvalsat järn efter valsningen underkastas en utglödgning i syfte att järnet måtte erhålla erforderlig mjukhet, en behandling som bandjärn vanligen undergått, överdrages varan med en oxidhinna, varvid den förut blanka ytan erhåller ett utseende, som nära överensstämmer med ytans utseende hos ett varm valsat järn. Det kan därför vara utomordentligt svårt att avgöra, huruvida ett bandjärn är varm- eller kallvalsat, och erfarenheten har visat, att icke ens sakkunniga på området, från vilka yttranden i tvistiga fall måst inhämtas, alltid kunna med säkerhet bedöma detta. I anledning av de svårigheter, som gjorde sig gällande vid tillämpningen av tulltaxans bestämmelser i fråga om vissa järnartiklar, tillkallades år 1915 av dåvarande chefen för finansdepartementet trenne sakkunniga att inom nämnda departement biträda med utarbetande av förslag till ändrad lydelse av taxans bestämmelser i fråga om bl. a. varm- och kallvalsat järn. Det av dessa sakkunniga utarbetade förslaget innebar, bland annat, att band järn av mindre än 0.9 mm tjocklek skulle tullbehandlas enligt vad för kallvalsat sådant järn var stadgat, försåvitt icke genom en av tillverkaren på tro och heder avgiven försäkran styrktes, att varan icke under något stadium av tillverkningen undergått sådan valsning i kallt tillstånd, att tjockleken därigenom märkbart nedbringats, samt trovärdigheten av denna försäkran vitsordades av svensk konsul eller annan officiell myndighet på tillverkningsorten. Detta förslag har emellertid hittills icke föranlett ändring i tulltaxan. Fullmäktige i Jernkontoret hava sedermera i framställning till generaltullstyrelsen den 10 december 1924 hemställt om vidtagande av åtgärder för vinnande av en riktig och likformig tullbehandling av bandjärn, varvid framhållits, att bandjärn av mindre tjocklek än 0.9 mm i regel vore kallvalsat. Visserligen kunde band järn av så ringa tjocklek framställas även genom s. k. kontinuerlig varmvalsning, men detta förekomme i relativt sällsynta fall. I anledning av denna framställning har generaltullstyrelsen utfärdat ett cirkulär med föreskrift, att emballagebandjärn med en tjocklek, understigande 0.9 mm, skall hänföras till rubrikerna för kallvalsat järn, försåvitt icke särskild anledning förefinnes antaga, att järnet är varmvalsat,

376 i vilket sistnämnda fall vederbörande tullmyndighet har att hos styrelsens tullbehandlingsbyrå inhämta besked angående varans attestering. Ehuru bedömandet av bandjärnets framställningssätt härigenom blivit mera enhetligt, kvarstår dock alltjämt med oförminskad styrka kravet på sådan ändring i taxan, att möjlighet förefunnes för tullmyndigheterna att i förekommande fall avgöra, till vilken rubrik nämnda vara rätteligen bör hänföras. Då, såsom förut nämnts, band järn av mindre tjocklek än 0.9 mm i regel är kallvalsat, har det synts lämpligt att genom en anmärkning till ifrågavarande nummer fastslå, att allt bandjärn av dylik tjocklek skall tullbehandlas enligt vad för kallvalsat järn är föreskrivet. Ett sådant stadgande, som av tulltekniska skäl synes vara oundgängligen nödvändigt, torde enligt vad nyss anförts icke komma att få synnerligen stor räckvidd ur beskattningssynpunkt. Kallvalsat p a J^-Q' v a g f r a m s t ä l l t järn skiljer sig till det yttre från varmvalsat järn eller kalldraget jäm därigenom, att varan företer en blank och jämn, oxidfri yta, under det att etc det varmvalsade järnet har en mer eller mindre ojämn, i allmänhet mörkt Nr 586—o91. r ^^ e j | e r bi a a ktig yta. Emellertid kan även det varmvalsade järnet genom en efter framställningen företagen bearbetning erhålla en yta, som i stort sett liknar ytan hos det kallvalsade eller kalldragna järnet. Såsom exempel på dylikt järn, vilket genom en efterföljande bearbetning bibragts en blank yta, må nämnas kallvalsglättat, s. k. blankreelat samt komprimerat järn. För tullbehandlingen skulle det därför innebära en stor lättnad att icke behöva ingå på en prövning av frågan, på vilket sätt den blanka ytan kan hava uppstått, och i anledning härav har sådant järn, som genom annan behandling än kallvalsning eller kalldragning bibragts en blank yta, i förslaget likställts med det kallvalsade eller kalldragna järnet. överrubriken till nr 729—733 i nu gällande tulltaxa företer den egendomligheten, att i rubriken äro angivna vissa särskilda former, i vilka varan plägar förekomma till införsel. Det torde emellertid vara uppenbart, att frågan huruvida järn av här åsyftade beskaffenhet införes i enstaka stänger, sammanbuntat i knippor, upprullat i ringar eller eventuellt på annat sätt icke bör utöva inflytande på tullbehandlingen. Tillägget »i stänger, knippor eller ringar» har därför uteslutits i förslaget. Likaså hava orden »utan avseende på genomskärningens form» ansetts kunna utgå, då av underrubrikerna tydligt framgår, att någon inskränkning i berörda hänseende ej är avsedd. Förklaringen att med »platt» järn avses sådant järn, som har två motstående sidor större än de två övriga, synes böra hava sin plats i varuförteckningen och har därför utelämnats. Anmärkning 1 till nyssnämnda tulltaxerubriker innehåller en beskrivning å utseendet av kallvalsat eller kalldraget järn, som jämväl synes kunna inflyta i varuförteckningen. Anmärkningen under nummer 591 motsvarar såväl anmärkning 2 som

377 den därpå följande anmärkningen under rubrik 733. Det förhållandet, att det i anmärkning 2 förekommande uttrycket »kallvalsat eller kalldraget järn» ersatts med »smidbart järn», innebär ingen förändring i sak, enär varm valsat rundjärn under 10 mm genomskärning redan nu tullbehandlas såsom valstråd. Tr Såsom förut anförts har det synts lämpligt att upptaga artikeln valstråd åd. (rubr. 727) i rubrikgruppen för tråd. För ändamålet har denna rubrikgrupp Nr 592—599. uppdelats i två underavdelningar, av vilka den första omfattar varmvalsad tråd, d. v. s. vad som vanligen benämnes valstråd, och den andra kallvalsad samt övriga slag av tråd. Band järn är givetvis i allmänhet av större bredd än 10 mm. Då emellertid även smalare bandjärn kan förekomma till införsel, har en bestämmelse, motsvarande den som i förslaget återfinnes i anmärkning 2 till nummer 583/5 respektive 585, ansetts böra intagas under nummer 592. Skälen till att i överrubriken till nummer 593—599 upptagits tråd, som genom annan behandling än kallvalsning eller dragning bibragts en blank yta, framgå av vad ovan anförts vid nummer 586—591. Ifrågavarande tillägg har dock här gjorts närmast i syfte att ernå formell överensstämmelse med övriga rubrikgrupper, där motsvarande förändring vidtagits. I fråga om tråd lärer tillägget icke få någon nämnvärd praktisk betydelse. Dragen tråd förekommer till införsel även i annan form än i stänger eller ringar (exempelvis å rullar). Då meningen givetvis icke kan hava varit, att på sistnämnda sätt inkommande tråd skall tullbehandlas på annat sätt än tråd i stänger eller ringar, synes tillägget i överrubriken till nuvarande nr 760—766 »allt i stänger eller ringar» hava lika litet berättigande, som motsvarande tillägg i överrubriken till nr 729—733, varför detsamma uteslutits i förslaget. Rubrik 760 upptager tråd, polerad (s. k. silverstål och pianotråd) samt tråd med växlande tvärsektion å olika delar av samma stycke. I anmärkning 1 till nämnda rubrik stadgas, att till polerad tråd ej skall hänföras sådan, som endast genom dragning erhållit en blank yta. Rubrikens formulering skulle kunna giva anledning till den uppfattningen, att silverstål och pianotråd alltid vore polerade. Vad silverstål beträffar anförde 1906 års tulltaxekommitté följande: »Allt silverstål är visserligen icke polerat — s. k. prima silverstål har icke genomgått någon särskild poleringsprocess — men har dock undergått sådan behandling, att dess yta företer samma utseende, som om varan vore polerad.» Avsikten har sålunda varit, att även sådant silverstål, som icke är polerat i egentlig mening, skall hänföras till rubrik 760. Med hänsyn härtill och då beteckningen silverstål i och för sig på tillfyllestgörande sätt karakteriserar den åsyftade varan, har beteckningen polerad uteslutits. I fråga om pianotråd, som användes icke blott vid pianotillverkningen utan även vid tillverkning av exempelvis telefonapparater och flygmaskiner, har det visat sig vara förenat med stora svårigheter att avgöra, huruvida

378 ytan erhållit sitt mer eller mindre blanka utseende endast genom dragning eller genom en efterföljande poleringsprocedur. Svårigheterna att bedöma detta förhållande bliva givetvis större, i den mån dimensionen på tråden minskas. Den jämförelsevis obetydliga införseln av till rubrik 760 hänförlig tråd — år 1925 uppgick införseln till endast 4 669 kg — synes giva vid handen, att största delen av den pianotråd, som införes, icke tullbehandlas såsom polerad. I betraktande härav och med hänsyn till ovan antydda tulltekniska svårigheter har artikeln pianotråd i förslaget uteslutits ur rubriken. På grund av de sålunda föreslagna ändringarna kan anm. 1 till rubrik 760 utgå. Sedan silverstål, hållande mer än 10 mm i största dimension av tvärsektion, upptagits i nummer 580, finnes icke heller anledning bibehålla anm. 2 till samma rubik. Den i överrubriken till nr 761—763 intagna förklaringen angående vad som skall förstås med »platt» tråd har, liksom den motsvarande förklaringen vid rubrikerna 729—731, ansetts kunna utgå. Likaledes hava de i överrubriken till nr 764—766 anförda exemplen å olika slag av tråd av annan form än platt ansetts kunna utelämnas, varvid emellertid förutsatts att en motsvarande anvisning kommer att införas i varuförteckningen. Anmärkningarna till nummer 592—599 motsvara anmärkningarna 1, 2 och 4 till rubrikerna 760—766. Sistnämnda anmärkning synes för närvarande gälla endast kallvalsad eller dragen tråd. Emellertid torde det få anses lämpligt, att densamma komme att tillämpas jämväl i fråga om arbeten av varmvalsad tråd, vilka nu hänföras till ej särskilt nämnda järnvaror. Någon större praktisk betydelse torde en dylik ändring dock icke få, enär linor och övriga ifrågavarande artiklar mestadels äro tillverkade av dragen tråd. Anmärkning 3 till rubrikerna 760—766, angivande den tulltekniska skillnaden mellan tråd och stänger, synes kunna utgå, enär denna skillnad med tillräcklig tydlighet framgår av överrubrikerna till nr 586 — 591 respektive nr 592—599. Plåtar. Till huvudordet plåtar är i den nu gällande tulltaxan fogat uttrycket Nr 600—611. »klippta eller oklippta». Härmed har man velat uttryckligen angiva, att den klippning, som de flesta plåtar undergått i sammanhang med valsningen och vilken endast har till syfte att avjämna kanterna, icke skall inverka på tullbehandlingen. Då emellertid taxan varken i de allmänna bestämmelserna eller eljest innehåller något stadgande, som kan giva stöd för en motsatt uppfattning, synes tillägget vara obehövligt. I överrubriken hava i stället infogats orden »även korrugerade». Ett dylikt tillägg återfinnes nu endast i överrubriken till nr 734—737 och i rubrik 742. Även andra slag av plåtar än sådana, som falla under nämnda rubriker, kunna emellertid förekomma korrugerade, och nämnda bearbetning

379 bör givetvis lika litet beträffande det ena som det andra slaget av plåtar inverka på tullbehandlingen. Av 1906 års tulltaxekommittés betänkande framgår att avsikten varit, att enligt rubrikerna 734—737 skulle tullbehandlas endast vanlig, oarbetad s. k. svartplåt, under det att till rubrikerna 738—740 skulle hänföras all plåt, som efter valsningen underkastats särskild behandling eller bearbetning, annorledes än genom överdragning med metall. I syfte att tydligare framhäva denna skillnad har i förslaget överrubriken till förstnämnda rubrikgrupp underkastats viss omformulering. Någon saklig ändring har därmed icke avsetts. I överrubriken till nr 738—740, vilka i förslaget motsvaras av nummer 604—606 , hava däremot föreslagits vissa jämkningar av saklig innebörd. Sålunda hava på grund av svårigheterna att avgöra, huruvida en blank yta åstadkommits genom kallvalsning eller annan behandling på kall väg, i anslutning till förut berörda ändringar i överrubrikerna till nr 729 — 733 och 760—766 med kallvalsade likställts sådana plåtar, vilka genom en annan behandling än kallvalsning bibragts en blank yta. Denna ändring har sin huvudsakliga betydelse beträffande visst slag av kallvalsglättade plåtar, vilka på grund av ett Kungl. Maj:ts beslut hittills tullbehandlats såsom varmvalsade. Enligt sakkunnigs utlåtande tillverkas dylika kallvalsglättade plåtar sålunda. Det på vanligt sätt framställda plåtämnet nedbringas medelst varmvalsning till en tjocklek, som i det närmaste överensstämmer med den färdiga plåtens tjocklek. Därefter betas plåten tvenne gånger, för att ytan skall bliva befriad från vid varmvalsningen uppkomna järnoxider. Efter betningen underkastas plåten dels en kallbearbetning mellan valsar, varigenom erhålles en slät och blank yta, dels en glödgningsprocedur, som utföres på sådant sätt, att den vid betningen uppkomna sprödheten försvinner utan att därigenom den genom kallbearbetning erhållna blanka ytan förstöres av några vid plåtens glödgning bildade järnoxider. Då enligt gällande bestämmelser betning i och för sig skall föranleda tillämpning av de högre tullsatserna för plåt, synes det oegentligt och även stridande mot bestämmelsernas syfte, att sådan plåt, som först betats och sedermera undergått olika arbetsprocedurer, vilka påverkat den betade ytan, skola draga lägre tull än den som gäller för plåt, vilken undergått endast betning. Såsom förut nämnts har avsikten varit att till nummer 604—606 skulle, med vissa angivna undantag, hänföras alla plåtar, som undergått ytbehandling. Då även andra slag av ytbehandling kunna förekomma än de som uppräknas i överrubriken, har tillfogats »annan, ej särskilt nämnd ytbehandling». Tillägget »ej särskilt nämnd» är föranlett därav, att med vissa metaller överdragna järnplåtar äro upptagna i nummer 607—608. Det må framhållas, att avsikten icke varit att exempelvis en glödgningsprocedur i och för sig bör betraktas såsom en »ytbehandling», även om den skulle föranleda viss förändring av plåtens yta.

380 Nummer 607 motsvarar rubrikerna 741—742 a och nummer 608 rubriken 742 b. I tulltaxerubriken 746 upptagen s. k. sträckmetall, framställd av plåt, skall enligt det i nämnda rubrik intagna stadgandet beläggas med dubbla tullbeloppet å plåten, varav den är förfärdigad. Då emellertid sträckmetall är en mycket obetydlig artikel, synes bestämmelsen angående tullens beräknande, i likhet med vad förhållandet är beträffande vissa av tråd framställda artiklar, kunna i form av en anmärkning fogas till rubrikerna för plåt. Så har också skett i förslaget. Av de efter rubrik 740 intagna anmärkningarna motsvaras den med nr 2 betecknade av förslagets anmärkning 2 till avdelning VII A. De övriga anmärkningarna innehålla bestämmelser av sådan art, att de torde kunna överflyttas till varuförteckningen. Den efter rubriken 742 intagna och med nr 2 betecknade anmärkningen därom, att ur plåt klippta strimlor (band) skola, oavsett bredden, draga den för plåten bestämda tullen, har i vissa fall visat sig mycket svår att tilllämpa. Av de klippta strimlornas beskaffenhet framgår nämligen icke huruvida de äro klippta ur plåt eller ur plattjärn av högst 250 mm bredd. Därtill kommer svårigheten att avgöra, huruvida överhuvud taget klippning föreligger. Med hänsyn härtill har det synts lämpligt, att ifrågavarande anmärkning finge helt utgå ur tulltaxan, varvid strimlorna skulle komma att tullbehandlas efter sin beskaffenhet, d. v. s. såsom plåt om de hava en bredd av mer än 250 mm och eljest såsom band järn eller platt tråd. Anmärkningen har visserligen tillkommit i syfte att förebygga, att ur plåt klippta strimlor skulle komma att draga lägre tull än den plåt, varav de framställts. Då emellertid bestämmelsen har ringa praktisk ..betydelse, synes densamma med hänsyn till ovan berörda, därav föranledda tulltekniska svårigheter lämpligen böra utgå. Rör. I överensstämmelse med den i förslaget allmänt tillämpade principen att Nr 612—615. för vinnande av överskådlighet om möjligt under gemensam överrubrik inordna de nummer, som avse samma slags artiklar, hava rubrikerna 755—758 i förslaget sammanförts under överrubriken rör. Den i överrubriken till rubrikerna 755—756 i gällande taxa intagna förklaringen, enligt vilken varans form å tvärsektionen ej skall inverka på tullbehandlingen, synes, om den anses behövlig, böra få sin plats i varuförteckningen. Detsamma gäller det i nämnda överrubrik intagna stadgandet, på grund av vilket svetsning och lödning ej skola inverka på tullbehandlingen. I nämnda överrubrik finnas vidare vissa bestämmelser av innebörd att nitning, falsning och förzinkning icke skola inverka på tullbehandlingen av hit hänförliga rör och sålunda ej heller föranleda att varan betraktas såsom bearbetad. Då detta innebär en avvikelse från de i en anmärkning till

381 järngruppen intagna allmänna bestämmelserna angående vad som skall anses såsom bearbetning eller icke och då enligt förslaget dessa bestämmelser skulle i huvudsak bibehållas, måste fortfarande undantag göras i fråga om berörda slag av bearbetning. Emellertid synes detta lämpligen böra ske i den form, att de på dylikt sätt bearbetade rören särskilt nämnas i rubriken för de icke bearbetade rören. Ifrågavarande överrubrik innehåller även ett stadgande, enligt vilket överdrag av väv icke skall inverka på tullbehandlingen. Denna bestämmelse synes dock så självklar, att densamma utan vidare torde kunna utgå. Slutligen finnes ett motsvarande stadgande beträffande överdrag av rostskyddande medel. I och med det att efter järngruppen intagits en allmän anmärkning, enligt vilken avseende ej skall fästas vid överstrykning med ämne, som uteslutande har till uppgift att skydda föremålen mot rost, kan även sistberörda undantagsbestämmelse utgå. Enligt de allmänna bestämmelserna skola gängning, avskärning, svallning eller strypning av rörändar icke anses såsom bearbetning. I detta avseende överensstämmer förslaget med den nuvarande taxan. Att nämnda undantag stadgats beror givetvis därpå, att merkostnaderna för ifrågavarande behandlingssätt äro allt för obetydliga för att motivera den tullförhöjning, som skulle inträda, om rören betraktades som bearbetade. Jernkontoret har emellertid nu yrkat, att gängade rör skulle i tullbeskattningshänseende likställas med bearbetade, men detta yrkande hava vi bland annat av ovan angivna skäl icke ansett oss kunna biträda. Beträffande anmärkningen till nummer 612—613 må framhållas, att den gängse tekniska benämningen vällning täcker begreppet svetsning, varför det knappast föreligger något behov att, såsom från vissa tullförvaltningars sida föreslagits, komplettera uttrycket »vällda» med »svetsade». Då tillägget »på liknande sätt formade rördelar» i rubrik 759 närmast an- vinkelrör etc. sluter sig till vinkelrör, T-rör och korsrör, har en omkastning i ordnings- Nr 616. följden mellan de olika artiklarna synts lämplig. Vidare har uttrycket »allt försåvitt de äro framställda av smidbart gods» ansetts kunna utgå, enär rubrikens omfattning i berörda hänseende torde fullt tydligt framgå av gruppindelningen. Att aducerade rördelar såsom bestående av smidbart järn skola falla under ifrågavarande nummer torde icke behöva särskilt påpekas i taxan. Dessa nummer motsvara rubrikerna 784—787.

Kättmgar och Jc&clioT

Det i överrubriken nu förekommande uttrycket »ej särskilt nämnda» motiveras därav, att avpassade kedjor till velocipeder äro upptagna i rubrik 1091 och urkedjor i rubrik 1301. Då den nyligen genomförda förändringen av tullen å ledbultkättingar vidtagits i syfte att bereda ett lämpligt skydd åt den inhemska industri, som driver tillverkning av velocipedkedjor i läng-

382 der (rubr. 7841/2 b), och det måste anses oegentligt, att tullen å sistnämnda kedjor endast på grund av en avkapning skall höjas från 50 öre till 1 kr. 60 öre för kg, hava orden »även avpassade» infogats i överrubriken. Ändringen skulle icke hava annan praktisk betydelse än att vederbörande importörer, som så önska, kunde införa velocipedkedjor i för ändamålet avkapade längder. Då urkedjor icke blivit särskilt nämnda under det nummer i förslaget, som innefattar bijouteri varor, har ovan berörda tillägg »ej särskilt nämnda» i överrubriken kunnat uteslutas. I nu gällande tulltaxa har endast i fråga om s. k. Ewarts kätting angivits, att lösa länkar skola draga den för kättingen fastställda tullsatsen. Då emellertid import förekommer av lösa länkar även till andra kättingar och kedjor än s. k. Ewarts kätting, exempelvis till ledbultkättingar, och jämväl dylika länkar torde böra likställas i tullhänseende med den färdiga varan, hava »lösa länkar» upptagits i överrubriken. Ledbultkättingar förekomma även under annat namn än Galls kätting, exempelvis Renolds, och då dessa sistnämnda kättingar böra i tullbehandlingsavseende likställas med Galls, har sistnämnda beteckning, som nu finnes intagen i taxan, utelämnats i förslaget. Fackverk etc Detta nummer motsvarar rubrik 797. I anslutning till en i förslaget allNr 623. mänt tillämpad princip har exemplifieringen ansetts kunna överflyttas från tulltaxan till varuförteckningen. I stället har i rubriken tillagts s. k. sträckmaster, vilken vara enligt gällande praxis tullbehandlas enligt denna rubrik. Jämlikt en till rubriken fogad anmärkning skola dit hänföras valsade stänger, försedda med hål. Då, enligt vad som uppgivits, dylika stänger näppeligen kunna hava annan användning än såsom fackverk, torde anmärkningen kunna utgå och en anvisning rörande tullbehandlingen i stället intagas i varuförteckningen. Järnvägs- och Rubrikerna 7 8 9 - 7 9 6 hava i förslaget sammanförts under den gemenUria^eYTn. s a m m a överrubriken »järnvägs- och spårvägsmateriel, ej särskild nämnd». Nr 624—629. T i l 1 övervägande vid fullgörandet av vårt uppdrag har överlämnats en till chefen för handelsdepartementet ingiven framställning angående tullskydd för vissa i rubrik 789 angivna artiklar, över vilken framställning kommerskollegium och generaltullstyrelsen den 15 mars 1924 avgivit ett tillstyrkande utlåtande. I enahanda syfte har Jernkontoret föreslagit, att bottenplåtar, räls- och mellanklotsar, stödskenor, spårväxlar, spårkorsningar samt fjäder- och växeltungor skulle överflyttas till rubrik 790 och sålunda beläggas med en tull av 4 kr. för 100 kg. Såsom skäl för framställningarna ifråga har bland annat åberopats att berörda artiklar, vilka vid tiden för gällande tulltaxas tillkomst icke tillverkades inom landet, numera äro föremål för inhemsk produktion. Bedömandet av frågan om vilket tullskydd som bör beredas den nya inhemska tillverkningen av ifråga-

383 varande artiklar kräver emellertid en mera ingående utredning av olika faktorer än som lämpligen kan åstadkommas i samband med den tekniska revisionen av tulltaxan, varför lösningen av denna fråga tills vidare torde böra anstå. Då fjädertungor endast utgöra ett särskilt slag av växeltungor och spårramar till flyttbara järnvägar torde ingå under den förut i rubriken intagna beteckningen spårramar, varmed förstås transportabla järnvägsspår med skenor fastskruvade vid syllarna, har en förkortning av rubriken här ansetts kunna vidtagas. Den föreslagna omgrupperingen av i rubrikerna 793—796 upptagna hjul, axlar m. m. och den i samband därmed verkställda reduceringen av antalet rubriker medför icke någon saklig förändring. Därest den statistiska varuförteckningen skulle, såsom vi hava föreslagit, Handredskap, inarbetas i tulltaxan, torde de i och för sig betydelsefulla artiklar, som nu ^ s- n->f°r finnas uppräknade i rubrik 812 kunna sammanfattas under den allmänna Nr 638

beteckningen »handredskap, ej särskilt nämnda, för lantbruk eller trädgårdsskötsel». Skyfflar förekomma emellertid för annan användning och måste därför särskilt omnämnas. Likaså torde gräsklippningsmaskinerna böra specificeras med hänsyn till deras säregna karaktär. Det i denna rubrik liksom i vissa andra rubriker under denna avdelning förekommande tillägget »med eller utan skaft» har ansetts böra uteslutas, då detsamma någon gång givit anledning till den uppfattningen, att samtidigt med redskap inkommande lösa skaft skola inberäknas i redskapens vikt, vilket givetvis icke har varit avsikten. Hästskor äro nu upptagna i rubrik 804 tillsammans med vissa verktyg och redskap, med vilka de icke hava något annat gemensamt än tullsatsen, 10 kr. för 100 kg. De hava i förslaget upptagits tillsammans med kreatursskrapor, som falla under rubrik 813 och draga samma tull.

Kreatursskrapor etc.

Detta nummer motsvarar rubrik 804. Såsom nyss nämnts hava emellertid hästskor upptagits i annat sammanhang. Vidare hava bänkplåtsaxar, varav hela införseln år 1925 uppgick till endast 414 kg, sammanförts med andra plåtsaxar under nummer 662.

Klensmidesstäd etc N r 64 °-

Nr 639.

Vidstående nummer motsvara rubrikerna 825—827. Emellertid hava spett, Hammare etc. som nu äro upptagna tillsammans med rälsspik i rubrik 778, med en tull Nr 643-645. av 3 kr. för 100 kg, men vilka med hänsyn till sin användning hava större samhörighet med här ifrågavarande produkter, överflyttats hit, varjämte yxor och bilor, som utgöra en stor artikel och äro av väsentligt annan karaktär än övriga i förstnämnda rubriker angivna varor, upptagits under särskilt nummer (646) utan förändring av tullsatsen. Den tullförhöjning, som ge-

384 nom berörda omflyttning skulle inträda i fråga om spett, har uppenbarligen ingen praktisk betydelse. År 1925 utgjorde införseln därav blott 79 kg. Hyveijäm, I detta nummer upptagna artiklar återfinnas nu i rubrik 834. ej s. n., etc. I betraktande av att cirklar av järn utgöra en jämförelsevis obetydlig Nr 649. artikel hava desamma placerats i slutet av nummer 649, varjämte såsom ett förtydligande och till vinnande av likformighet med nummer 785 tilllagts passare. Korkskruvar och korkutdragare, vilka nu finnas upptagna i rubrik 834, hava icke blivit särskilt omnämnda i förslaget. Vad korkskruvarna beträffar torde nämligen någon anledning att frångå den för ej särskilt nämnda järnvaror gällande differentieringen av tullsatserna allt efter ytbehandlingens art ej förefinnas. Korkutdragningsmaskinerna skulle enligt förslaget komma att tullbehandlas såsom maskiner, ej särskilt nämnda, vilket även synes vara lämpligt med hänsyn till dessa artiklars karaktär. MaskinDessa nummer motsvara rubrikerna 809—811 och hava synts kunna inknivar. o r dnas under den gemensamma beteckningen maskinknivar. Under det att Nr 651—653. a n ( j r a knivar vanligen bestå av blad och skaft, sakna maskinknivarna i regel sistnämnda del, avsedda som de äro att insättas i sina respektive fästen på de olika maskinerna. Vid sådant förhållande synes det mindre lämpligt att, såsom i nuvarande tulltaxa skett, beträffande ett enda slag av maskinknivar, nämligen sådana som äro avsedda för skörde- och slåttermaskiner, särskilt angiva deras karaktär av knivblad, varför ändring i denna punkt ansetts böra vidtagas. Den i anmärkningen till rubrik 810 intagna bestämmelsen angående tullbehandlingen av cirkelknivar har i förslaget infogats i överrubriken. Knivar, ej s. n. y[^ e n granskning av bestämmelserna för andra knivar än maskinknivar Nr 654—657. i gällande tulltaxa (rubr. 839—846) kan man ej undgå att finna en förenkling i uppställningen önskvärd. Bland annat förefaller det anmärkningsvärt, att med samma tull belagda knivar äro upptagna i flera olika rubriker. Sålunda gäller en tullsats av 3 kr. för kg vid tre rubriker, och vid två rubriker utgår tullen med 1 kr. 50 öre för kg. Erfarenheten har även givit vid handen, att gällande bestämmelser trots den långt drivna specialiseringen leda till vissa oformligheter i beskattningshänseende. Under det att sålunda arbeten av celluloid och galalit i regel draga högre tull än arbeten av andra formbara konstgjorda ämnen, är förhållandet i fråga om knivar med ytterskållor av dylika ämnen det motsatta. Hopfällbara knivar med ytterskållor av celluloid äro nämligen belagda med en tull av 3 kr. för kg, under det att knivar med ytterskållor av andra formbara konstgjorda ämnen draga en tull av 5 kr. 50 öre för kg enligt rubrik 843. Ävenledes har uppmärksamheten fästs därpå, att sistnämnda rubrik innefattar knivar med skaft av pappersmassa,

385 vilka på grund av sin enkla beskaffenhet torde böra hänföras till rubrik med lägre tullsats än 5 kr. 50 öre för kg. De ändringar i nu gällande bestämmelser, som föreslagits i syfte att avlägsna dessa oformligheter, innebära en minskning i tullskyddet för vissa slag av knivar, vilken emellertid skulle kompenseras genom en höjning av tullen för knivar och lösa knivblad, hänförliga till rubrik 840, en höjning som även i och för sig torde få anses berättigad. Flertalet av de knivar, som falla under sistnämnda rubrik, äro nämligen av rätt hög kvalitet. Vad lösa knivblad beträffar förekommer knappast någon införsel därav i annat syfte än att undgå den vid rubrik 843 stadgade tullen. Då det i överrubriken till rubrikerna 840—841 förekommande uttrycket »grövre bensorter» givit anledning till tveksamhet, synes det lämpligt att i stället angiva de bensorter, som böra föranleda undantag från tillämpningen av den lägre tullsatsen, och har i sådant syfte — i anslutning till avfattningen av nummer 178 — angivits elfenben samt flodhäst- och valrosständer. Beträffande rakhyvlar företer förslaget den avvikelsen från nu gällande bestämmelse (rubr. 839), att rakhyvlar av annan oädel metall än järn likställts med dylika av järn. Det har nämligen synts oegentligt, att nämnda artikel skall draga lägre tull om den är tillverkad av mässing — rubrik 928, med tull av 1 kr. 80 öre för kg, plägar då i regel vara tillämplig — än om den består av järn. E n ä r rakhyvlar understundom inkomma i delar, synas, såsom ofta eljest ansetts lämpligt, delarna böra upptagas i samma rubrik som den färdiga varan. Tillägget »ej särskilt nämnda» till knivar är motiverat därav, att maskinknivarna upptagits under en särskild rubrikgrupp. Den efter rubrik 841 förekommande anmärkningen med bestämmelser rörande tullbehandlingen av knivar med ytterskållor av viss beskaffenhet har ansetts kunna utgå. Anmärkning 2 till rubrik 843 har även uteslutits såsom saknande praktisk betydelse. Porterbrytare synas vara en allt för obetydlig artikel för att förtjäna särskilt omnämnande i taxan. Enligt förslaget skulle denna vara alltså komma att tullbehandlas såsom ej särskilt nämnda järnvaror. Dolkar med parerstång hava även uteslutits ur rubrikerna för knivar, och i stället hava dolkar upptagits i nummer 713—714. Sistnämnda nummer äro dock icke avsedda att innefatta sådana dolkar, som hava karaktär av knivar. Dylika dolkar skulle alltjämt tullbehandlas såsom knivar och sålunda draga olika tull allt efter skaftets beskaffenhet. Vidstående nummer motsvara rubrikerna 816—820. Den i anmärkningen Sågar etc till sistnämnda rubrik förekommande bestämmelsen att stensågblad icke Nr 658—661. skola hänföras till sågblad och sågbladsämnen har i förslaget intagits i överrubriken. Då tullsatsen vid rubrik 816 är densamma som vid sam2 5 — 43 72.

386 lingsrubriken 820, synas dessa båda rubriker kunna sammanslås under ett gemensamt nummer. Saxar ej s. n. ~$?ÖY vinnande av större överskådlighet hava de olika slag av saxar, som Nr 662-668. n u återfinnas i rubrikerna 804, 815, 829, 830 och 848—851, sammanförts till en rubrikgrupp. Härunder skulle givetvis icke ingå fason järnsaxar och andra under benämningen »saxar» förekommande klippmaskiner. Samtidigt hava till undvikande av särskilda rubriker för tämligen oväsentliga artiklar vissa rubriker sammanslagits, vilket föranlett några jämkningar i tullsatserna. Dessa ändringar torde emellertid icke kunna anses vara av någon nämnvärd betydelse ur| beskattningssynpunkt. Så skulle bänkplåtsaxar, vilka nu äro åsätta en tull av 10 öre för kg, i likhet med andra plåtsaxar komma att draga en tull av 25 öre för kg enligt nummer 662. Under samma nummer äro även upptagna ullsaxar, vilka nu återfinnas i rubrik 829 med en tull av 20 öre för kg. Av bänkplåtsaxar infördes år 1925 endast 414 kg med ett kilopris av 2 kr. 40 öre; under åren 1923 och 1924 utgjorde införseln respektive 79 och 64 kg. Importen av ullsaxar uppgick år 1925 till 1163 kg med ett kilopris av 3 kr. 70 öre. Skräddarsaxar samt tandade hår- och kreaturssaxar hava för vinnande av större överskådlighet upptagits i särskilt nummer. Den i anmärkningen till rubrik 849 intagna definitionen på skräddarsaxar synes, med undantag av längdbegränsningen, vilken lämpligen torde böra angivas vid själva tulltaxenumret, kunna överflyttas till varuförteckningen. Beträffande övriga saxar har vidtagits en omgruppering, varvid de i rubrikerna 848—849 upptagna hänförts till samlingsnumren 667—668. Vidare hava de förnicklade saxarna i förslaget likställts med de polerade. Anledningen härtill är den, att det i vissa fall befunnits vara så gott som omöjligt att avgöra, huruvida den behandling varan undergått rätteligen bör betecknas såsom polering eller icke. Enligt § 1 e) tulltaxeunderrättelserna skola till polerade arbeten hänföras de, som till större eller mindre del underkastats polering, så att slipningsstreck därå ej äro synliga. Den vanliga behandlingen av det i saxar ingående materialet består däri att, efter avlägsnande av i godset eventuellt förekommande ojämnheter, ytan smärglas. Smärglingen kan utföras mer eller mindre omsorgsfullt (finsmärgling respektive grovsmärgling) och efterlämna mer eller mindre tydliga spår i form av repor. Med polering i egentlig mening förstås ytans ytterligare avslipning förmedelst tyg- eller borstskivor med därå anbragt polerpulver. Dessa olika grader av bearbetning kunna i vissa gränsfall icke skiljas från varandra. För åstadkommande av en vacker yta åtnöjer man sig ofta med en mindre långt gående avputsning och ersätter finpoleringen med förnickling, eventuellt med efterföljande blankputsning. Särskilt i fråga om förnicklade saxar har det visat sig mycket svårt att avgöra, huruvida de äro polerade eller icke. Dessa svårigheter skulle till stor del avhjälpas genom att för-

387 nicklade saxar likställdes med polerade, vilket även med hänsyn till bearbetningens beskaffenhet torde få anses lämpligt. Med hänsyn till att rubrikerna 804 och 830 nu innefatta icke blott skänklar utan även andra lösa delar till i dessa rubriker angivna slag av saxar, har i överrubriken till nummer 662—668 upptagits »färdigarbetade lösa delar» i stället för »färdigarbetade lösa skänklar» (rubr. 848—851). Denna ändring skulle icke bliva av någon praktisk betydelse för tullbehandlingen av delar till sådana saxar, som falla under sistnämnda rubriker, då några andra delar till dylika saxar än skänklar näppeligen torde vara föremål för införsel. Såsom skett i fråga om knivar och saxar hava de olika slagen av tänger Tänger. (rubr. 831—833) i förslaget inordnats under gemensam överrubrik. De i Nr 669—671. rubrik 831 upptagna artiklarna skiftnycklar etc. hava med bibehållen tullsats överförts till nummer 674. Tillägget »alla slag» till tänger synes med desto större skäl böra utlämnas, som vissa kirurgiska tänger nu tullbehandlas såsom instrument. Detta nummer motsvarar rubrik 828. Spiralborrar E n ä r frasar för bearbetning av metall eller trä icke alltid kunna till utseenNr 672 det skiljas från frasar för bearbetning av läder och vissa andra ämnen och det ej heller torde finnas anledning att i tullbehandlingsavseende göra någon åtskillnad dem emellan, har tillägget »för bearbetning av metall eller trä» ansetts böra utgå. Samma tillägg till spiralborrar torde även saklöst kunna utelämnas. Till införsel hava förekommit vissa gängverktyg, som icke äro att hänföra till de i rubrik 828 upptagna slagen av dylika verktyg men som uppenbarligen böra draga samma tull som dessa. Med anledning härav har i förslaget tillfogats »andra gängverktyg». Sedan i rubrik 830 nämnda saxar och därmed likställda artiklar överförts till nummer 662, hava de återstående varuslagen upptagits under vidstående nummer.

Borrar, J_*'mn

Nr 673.

Såsom vid nummer 669—671 redan anförts innefattar detta nummer vissa Borrsvängar ur rubrik 831, tänger etc, utbrutna artiklar. Härjämte hava här upptagits borrsvängar, som nu falla under rubrik 829. För samtliga artiklar är tull- N r 6 7 4 ' satsen oförändrad. Vidstående nummer motsvara rubrikerna 821—823, och förslaget företer Filar och här ingen annan ändring i de nuvarande bestämmelserna, än att det i an- raspar. märkningen till nämnda rubriker föreskrivna sättet för mätning av längden Nr 675—677. å filar och raspar angivits i överrubriken.

388 Sylar etc. I syfte att alla olika slags eggverktyg av järn såvitt möjligt skola återfinnas Nr 678. i ett sammanhang hava hit överförts i rubrik 856 upptagna sylar, ritspetsar och s. k. modellborrar. Verktygs-

Ehuru i rubrik 1300 uttryckligen angivits att dit skola hänföras alla

lador etc.

, S

Nr 679

a k e r , oavsett materialets beskaffenhet, äro leksaksverktyg, lösa eller inkommande i lådor, skåp eller etuier, i den nuvarande taxan upptagna under järngruppen i rubrik 858, med samma tullsats som för leksaker. Genom att i nummer 679 gjorts tillägget »allt försåvitt varan icke är hänförlig till leksaker» kan förenämnda rubrik helt och hållet utgå. Av de båda anmärkningarna till rubrikerna 858—859 synes den första kunna överflyttas till varuförteckningen. Den andra anmärkningen har inarbetats i rubriken.

Tråd, överspunnen etc. Nr 680.

Vidstående nummer motsvarar första delen av rubrik 767.

Det i sista

delen av denna rubrik angivna slaget av fjädrar synes lämpligen böra, med bibehållen tullsats, upptagas i samband med de i rubrik 768 nämnda artiklarna.

Fjädrar, Bl

. leks

De formade fjädrar till beklädnadspersedlar eller liknande ändamål, som

nu äro upptagna i rubrikerna 767 och 768, hava i förslaget inordnats under " gemensam överrubrik. För att undanröja den ovisshet angående huru mätningen av bredden å överklädda fjädrar skall verkställas, som föranletts av den nuvarande formuleringen av anmärkningen till nämnda rubriker, har bestämmelsen ifråga givits en tydligare avfattning i förslaget. I I denna rubrikgrupp hava under särskilt nummer och med bibehållen tullsats även upptagits i rubrik 769 omnämnda driv- och urfjädrar.

Paraply- och etc

Nr 684. Spik, stift '

Skruvar, bul-

Enär paraply- och parasollspröt utgöra en avsevärd importartikel, vilken till beskaffenheten väsentligen skiljer sig från övriga i rubrik 769 angivna varuslag, hava desamma upptagits under särskilt nummer i förslaget.

De olika rubriker i den nuvarande tulltaxan, som upptaga möbelspik etc. (rubr. 775), rälsspik (rubr. 778) samt vanlig spik, stift och nubb (rubr. 776— 777), hava synts lämpligen böra sammanföras under gemensam överrubrik. Då någon nämnvärd införsel av spett, som nu äro nämnda i rubrik 778 tillsammans med rälsspik, aldrig förekommit, har det ansetts onödigt att upprätthålla en särskild rubrik för denna vara, som i stället upptagits i överrubriken till nummer 643—645, vilken innehåller i viss mån närbesläktade artiklar.

Dessa nummer motsvara rubrikerna 779—783. Omformuleringen av överrubriken har vidtagits huvudsakligen för att Nr 691—695. vinna förenkling. Till uttrycket »mutterbrickor» har emellertid i förslaget

389 fogats »och andra underläggsbrickor». Detta överensstämmer med tillämpad, av Kungl. Maj:t godkänd praxis. Vid tulltaxans tillkomst utgick man uppenbarligen ifrån att alla underläggsbrickor utgöra mutterbrickor, vilket emellertid icke är fallet. Bland övriga underläggsbrickor må nämnas skruv-, nit- och spikbrickor, vilka i tillverkningshänseende äro fullt likställda med och tulltekniskt icke kunna skiljas från mutterbrickor. Motsvarande rubriker i gällande taxa äro, i vad de avse skruvar, bultar och muttrar, begränsade till artiklar med en styckevikt av högst 5 kg. Mycket sällan torde emellertid ifrågavarande artiklar hava större vikt, och skulle detta i något fall förekomma, synes tullen kunna utgå efter den för dessa varuslag stadgade lägsta tullsatsen, varför ovanberörda viktbegränsning icke ansetts böra bibehållas. Anmärkning 2 i förslaget motsvarar sista delen av anmärkning 2 i nu gällande tulltaxa. I denna del innebär bestämmelsen ett avsteg från tilllämpningen av de i rubrikerna fastställda tullsatserna. I första delen innehåller nämnda anmärkning endast anvisningar för tullbehandlingen, vilka synas kunna överföras till varuförteckningen. E n tull förvaltning har framhållit önskvärdheten av att rubrik 854 måtte Kardbeslag. förtydligas, enär eljest skulle kunna råda tveksamhet, huruvida med kardNr 698. beslag i tulltaxan avsåges endast beslag för kardmaskiner och sålunda icke beslag till borstvalsar för rengöring av kard- och ruggmaskinsvalsar. Då emellertid för sistnämnda ändamål avsedda beslag till sin karaktär äro fullt likartade med dylika beslag för kardmaskiner och enligt gällande praxis även hänföras till kardbeslag, torde en anvisning härom i varuförteckningen vara tillfyllest. Däremot synes i anslutning till ett av samma tullförvaltning framlagt förslag i taxan böra angivas, att det förhållandet att nockarna i kardbeslagen bestå av annan oädel metall än järn icke skall utöva inflytande på tullbehandlingen. Spindlar till spolmaskiner tullbehandlas nu såsom spindlar till spinneri- Spindlar till maskiner enligt rubrik 855, vilken praxis lämpligen torde böra fastslås. spinneri- och spolmaskiner.

S. k. vingar till spindlar inberäknas för närvarande, om de äro påsatta spindlarna, i deras vikt men tullbehandlas, om de inkomma för sig, såsom järnvaror, ej särskilt nämnda, och draga då i regel en tull av 20 öre för kg. Då en dylik olikformighet i tullbeskattningen icke synes äga sakligt berättigande, hava även delar till spindlar upptagits i nummer 699.

„

Rubrik 860 i gällande taxa upptager kassaskåp, kassakistor och dokument- Kassaskåp etc skåp samt dörrar till kassavalv eller arkiv, med en tull av 25 öre för kg. Nr 700. Kassa- eller förvaringsfack samt skåp för nycklar till kassavalv, kassaskåp eller kassafack falla däremot under rubrik 862, med en tull av 50 öre för kg. Då emellertid införseln av sistnämnda artiklar varit synnerligen obetydlig — år 1925 uppgick densamma till endast 75 kg — och då de ur

390 fabrikationssynpunkt icke hava någon samhörighet med övriga i rubriken 862 hänförliga artiklar, synas de utan olägenhet kunna sammanföras med de i rubrik 860 upptagna varuslagen, med vilka de äro mera jämförbara. På senare tiden hava skåp av järn allt mera kommit till användning för olika ändamål, såsom till förvaring av verktyg, instrument etc. Dessa skåp tullbehandlas för närvarande enligt rubrikerna för plåt- och bleckvaror, ej särskilt nämnda. E n del av nämnda artiklar äro i tillverkningshänseende tämligen likställda med ovanberörda skåp, andra äro av en något enklare beskaffenhet. Då det av tulltekniska skäl icke torde vara lämpligt att i taxan göra någon åtskillnad mellan dessa olika slag av skåp, har till nummer 700 i förslaget fogats »ävensom verktygs-, instrument- och klädskåp samt andra dylika skåp». I detta sammanhang torde böra erinras därom,att alla lackerade skåp före den år 1923 vidtagna ändringen av rubrik 749 drogo en tull av 50 öre för kg. Lås etc. För vinnande av större överskådlighet hava rubrikerna 861—862 omflyttats Nr 701—702. och upptagits under gemensam överrubrik, varvid de anförda exemplen å olika slag av lås ansetts kunna utelämnas. Att med »lås» i detta sammanhang icke avses vattenlås och kättinglås torde vara så uppenbart, att ett påpekande härav i varuförteckningen torde vara till fyllest. Beträffande dörrstängare innebär förslaget en saklig ändring, åsyftande viss förenkling i tullbehandlingen av dylika artiklar. Enligt nu gällande bestämmelser skola alla dörrstängare med yttre anordning av annan metall än järn draga en tull av 50 öre för kg, men enligt förslaget skulle denna tullsats tillämpas endast i det fall att varan är försedd med ytbetäckning. Denna ändring torde emellertid icke bliva av nämnvärd praktisk betydelse, enär endast en ringa del av de dörrstängare, som införas, sakna ytbetäckning. Gångjärn etc. Då i rubrikerna 865—866 nämnda beslag även kunna hava användNr 703—704. ning för annat ändamål än byggnader och möbler och det i vissa fall kan ställa sig svårt att av utseendet bedöma, för vilket ändamål beslagen äro avsedda, hava de i över rubriken nu förekommande orden »för byggnader och möbler» uteslutits i förslaget. I likhet med vad som skett i fråga om andra järnartiklar har uttrycket »galvaniskt bronserade» i rubrik 865 utbytts mot »förkopprade». Reglar etc. Rubrik 867 är uppenbarligen avsedd att omfatta alla skjutdörrullar av Nr 705. järn, oavsett av vilket material själva rullen är förfärdigad. Sedan varor av smidbart och av icke smidbart järn i förslaget upptagits i skilda avdelningar, synes särskild anledning föreligga att i rubriken låta komma till uttryck, att frågan huruvida materialet i rullarna utgöres av smidbart eller icke smidbart järn ej skall utöva inflytande på tullbehandlingen. Härdugnar Vidstående nummer motsvarar nuvarande rubrik 868, som upptager vissa etc ' med avseende å användningssätt och konstruktion likartade artiklar med Nr 708.

391 värmeteknisk användning. I rubriken ingå bl. a. flyttbara spisar, kök och kaminer för eldning med gasformigt eller flytande bränsle. Såsom av flera tullförvaltningar framhållits har det i praktiken visat sig medföra stora svårigheter att vid införseln avgöra, huruvida nämnda artiklar borde betraktas såsom flyttbara eller icke, ett förhållande som ofta icke framginge av föremålets utseende utan vore beroende på sättet för kopplingens utförande. I syfte att undanröja dessa svårigheter hava vi föreslagit, att i stället för begreppet »flyttbara» må införas en viktgräns för de hit hänförliga spisarna etc. Efter samråd med på området sakkunniga personer hava vi såsom en lämplig sådan viktgräns föreslagit 35 kg. Spisar av högre vikt kopplas i allmänhet till gasledning förmedelst rör av metall och förenas med avgasningsrör till skorstenspipa, varför de måste anse såsom icke flyttbara. Införandet av en dylik viktgräns skulle därför icke medföra någon nämnvärd förändring i tullbeskattningsavseende. Gent emot densamma skulle kunna invändas, att emaljerade spisar etc. av plåt, vägande över 35 kg per stycke, skulle, såsom hänförliga till tulltaxerubriken för emaljerade plåtoch bleckvaror, ej särskilt nämnda, bliva högre tullbeskattade än dylika artiklar av mindre vikt. Emellertid har utvecklingen under de senare åren gått i den riktningen, att plåtspisarna alltmera börjat undanträngas av de vanliga, gjutna spisarna. Emaljerade plåtspisar med en vikt av över 35 kg lära därför numera mycket sällan förekomma. E h u r u ugnar, andra än elektriska härdugnar, icke äro nämnda i rubrik 868, hava till densamma dock hänförts flyttbara gasugnar, enär avsikten givetvis icke kan hava varit att någon skillnad i tullbehandlingshänseende skulle göras mellan spisar och ugnar, särskilt som ugnar och spisar för gas ofta äro kombinerade med varandra. I syfte att stadfästa nämnda praxis har efter ordet »spisar» tillfogats »ugnar, ej särskilt nämnda». Tillägget »ej särskilt nämnda» är betingat dels av att i samma rubrik äro upptagna härdugnar, dels därav att i taxan finnes en särskild rubrik för ugnar till industriellt bruk. Nuvarande rubrik 868 omfattar artiklar av såväl smidbart som icke smidbart järn. Då förslaget icke avser någon ändring härutinnan har, i och med det att rubriken i förslaget upptagits i underavdelningen för smidbart järn och stål samt arbeten därav, på erforderliga ställen måst tilläggas »även gjutna». Framhållas må att den nuvarande tullen å ugnar för industriella ändamål — 5 kr. för 100 kg — alltjämt kvarstår oförändrad. Då någon tveksamhet icke torde råda därom, att i kaminer ingående lampor av järn böra inräknas i kaminernas vikt, synes bestämmelsen härom kunna utgå ur rubriken. Givetvis böra lampor av annan metall alltjämt tullbehandlas särskilt för sig. Sängbottnar av järntråd med ramar av trä äro nu upptagna i rubrik Sängar etc 773, med en tull av 15 öre för kg. Består ramen av järn, faller varan Nr 709—710 under rubrik 869 och drager då en tull av 30 öre för kg. Enär säng-

392 bottnar med ramar av trä icke äro föremål för införsel i nämnvärd omfattning och någon skillnad i tillverkningskostnaderna för de olika artiklarna ej heller kan påvisas — det i handelsstatistiken angivna värdet per kg, som i detta fall grundar sig på varuägarens deklarationer, är till och med något högre för rubrik 773 än för rubrik 869 - synes någon anledning icke föreligga att upptaga förstnämnda slag av sängbottnar med särskild tullsats, varför de i förslaget införts under det tulltaxenummer, som omfattar bl. a. sängbottnar, helt och hållet av järn. Efter denna ändring kan det i överrubriken till nr 869—870 förekommande tillägget »ej särskilt nämnda» utgå. 8kr

ruUskkIr°Ch A n m a r k n i n g e n till rubrikerna 8 3 5 - 8 3 6 i gällande taxa synes hava Nr 711-712. e r h å l l i t e n a Htför snäv avfattning, då däri stadgats, att endast ett par ' remmar till varje par skridskor eller rullskor får medräknas i den tullpliktiga vikten. För fasthållande av ett par skridskor eller rullskor erfordras understundom mer än ett par remmar, och avsikten med bestämmelsen har givetvis varit den, att alla tillhörande remmar skola tullbehandlas tillsammans med varan. Att vid tullbehandlingen avskilja det överskjutande antalet remmar vållar även ej ringa besvär och tidsutdräkt. Anmärkningen ifråga har därför i förslaget erhållit en sådan ändrad avfattning, att erforderligt antal remmar till varje par skulle få inräknas i skridskornas eller rullskornas vikt. Floretter etc. I rubrikerna 837—838 har ingen annan ändring vidtagits än att dolkar Nr 713—714. upptagits i desamma. Såsom redan i motiveringen vid nummer 654—657 angivits skulle emellertid hit icke hänföras sådana dolkar, som hava karaktären av knivar. , Revolvrar,

Dessa nummer motsvara rubrikerna 871—871 V,.

skjutgevär etc.

T» °

Nr 715—716 redan av de allmänna emballagebestämmelserna och de vid ifråga' varande nummer intagna emballagebeteckningarna framgår, att fodral skola inberäknas i den tullpliktiga vikten, hava de i rubrikerna nu förekommande bestämmelserna härom ansetts kunna utgå. Krigsmate- Vidstående nummer motsvara rubrikerna 872—873. De ändringar, som nel, ej s. n. häj. v i d t a g i t s , bestå endast däri, att exemplifieringen i rubrik 873 uteslutits N r 717

71R

' l ö - samt att anmärkningen till nämnda rubrik inarbetats i överrubriken. Plåt- och Den nuvarande taxans bestämmelser för ej särskilt nämnda plåt- och bleckvaror, ej bleckvaror med olika slags ytbetäckning skilja sig såtillvida från bestämNr 720—725. m e l s e r n a f ö r andra ej särskilt nämnda järnvaror med ytbehandling, att taxan för de förra upptager fasta tullsatser (rubr. 747—749) men i fråga om de senare ett stadgande angående viss tilläggstull (anm. under rubr. 896). Tilläggstullen utgår dock endast för sådana, ej särskilt

393 nämnda järnvaror, som hava en vikt per stycke av högst 10 kg. I fråga om plåt- och bleckvaror är en motsvarande viktbegränsning fastställd endast för de lackerade, i det att den vid rubrik 749 stadgade tullsatsen av 50 öre för kg efter beslut av 1923 års riksdag gäller endast sådana, som hava en netto vikt per stycke av högst 10 kg. Sistnämnda riksdagsbeslut föranleddes av en framställning från generaltullstyrelsen. Denna framställning avsåg visserligen i första rummet lackerade plåt- och bleckvaror, i fråga om vilka behov av en ändring i tulltaxans bestämmelser visat sig särskilt framträdande, men styrelsens hemställan att den högre tullsatsen skulle gälla endast för varor med en styckevikt av högst 10 kg omfattade även förnicklade, förkopprade, förmässingade och bronserade plåt- och bleck va ror. Med avseende å de sistnämnda förklarade sig emellertid kommerskollegium efter Jernkontorets och Sveriges Industriförbunds hörande för det dåvarande icke kunna biträda förslaget. Det torde emellertid icke kunna bestridas, att de skäl, med hänsyn till vilka den i anmärkningen under rubrik 896 fastställda tilläggstullen begränsats att gälla varor med en styckevikt av högst 10 kg, kunna åberopas för motsvarande inskränkning i den högre tullsatsens tillämpning å alla plåt- och bleckvaror med enahanda ytbetäckning. E t t ytterligare skäl att söka åstadkomma likformighet även i här berörda avseende mellan plåtoch bleckvaror, ej särskilt nämnda, och andra, ej särskilt nämnda järnvaror föreligger i det förhållandet, att, såsom åtskilliga tullförvaltningar även framhållit, vissa svårigheter äro förenade med avgörandet, huruvida smärre artiklar rätteligen böra anses såsom plåtvaror eller såsom ej särskilt nämnda järnvaror enligt rubrik 896. Om varan ej undergått någon ytbehandling, är tullsatsen i båda fallen densamma. Vid vissa slag av ytbetäckning inträder däremot en skillnad i tullsatsen av 5 öre för kg. Från några tull förvaltningars sida har även framhållits såsom anmärkningsvärt att någon viktbegränsning ej är stadgad i fråga om tillämpningen av den högre tullsatsen å andra med ytbetäckning försedda plåt- och bleckvaror än lackerade. Ofta förekomme nämligen ytbetäckning endast å smärre beslag, vilken icke motiverade den stora tullskillnaden. Visserligen skulle genom den allmänna bestämmelsen i 2 § e) av förslaget till tulltaxeförordning verkningarna i sistnämnda avseende mildras, men de övriga anförda skälen synas i och för sig motivera en ändring, varigenom större likformighet vunnes mellan bestämmelserna i här ifrågavarande avseende för de olika varuslagen. I detta syfte har till nummer 724—725 i förslaget fogats en anmärkning av samma innehåll som den efter nummer 737 intagna anmärkningen. Beträffande plåt- och bleckvaror innebär denna anmärkning den ändringen i fråga om ytbehandlingens återverkan på tullsatsen, att tilläggstull skulle gälla för polering men däremot icke för enbart bronsering. Vad polering beträffar synes, ehuruväl plåt- och bleckvaror mera sällan torde vara polerade, skäl ej föreligga att låta här ifrågavarande artiklar intaga en undan-

394 tagsställning. Bronserade föremål äro i regel även lackerade. Förekommer exempelvis en bronserad rand å ett eljest endast målat föremål, motiverar detta givetvis icke någon ändring i tullen. Galvanisk bronsering torde enligt vad från sakkunnigt håll upplysts numera knappast förekomma. Såvitt man vid den verkställda utredningen kunnat finna, skulle förslaget ej heller i övrigt medföra några större rubbningar i tullskyddsavseende. I allmänhet utgöras med ytbetäckning försedda plåtvaror av mindre artiklar, och för dessa skulle ändringen medföra en höjning av tullsatsen med 5 öre för kg. Denna höjning komme i viss mån att motväga den tullsänkning, som i enstaka fall skulle inträda för större föremål. Dessa nummer motsvara rubrikerna 885—896. Då de olika slag av behandlingssätt, som materialet undergått i och för Nr 726—737. varans framställning (valsning, smidning, pressning etc.) givetvis icke böra inverka på tullbehandlingen, hava de i överrubriken till rubrikerna 885— 896 anförda exemplen på olika framställningssätt ansetts kunna utgå. Frågan om vilka föremål som skola anses såsom bearbetade till skillnad från icke bearbetade beröres i anmärkning 3 till avdelning V I I A. Beträffande anmärkningen under rubrik 896 har någon annan ändring icke vidtagits än att, i likhet med vad som på anförda skäl skett vid andra anmärkningar med motsvarande innehåll, uttrycket galvaniskt bronserade utbytts mot förkopprade. Smidbart gjutgods etc.

Anmärkningar till avd. VII A.

I likhet med vad som är fallet i nu gällande tulltaxa har till järngruppen i förslaget fogats ett antal anmärkningar, genom vilka man velat klarlägga innebörden av vissa i denna grupp använda uttryck och lämna föreskrifter av för tullbehandlingen så grundläggande natur, att de synts böra inflyta i tulltaxan. Första delen av anmärkning 1 motsvarar anmärkning 2 till avdelning X I I A. I fråga om vissa under denna avdelning upptagna artiklar liksom ock beträffande alla ej särskilt nämnda järnvaror utgår tullen med högre belopp, därest varorna äro förnicklade, än om de sakna sådan ytbetäckning. P å senare tiden hava emellertid i rätt stor utsträckning kobolt, krom och aluminium börjat användas såsom ersättningsmedel för nickel. Enligt nu gällande bestämmelser skulle ett galvaniskt överdrag av sistnämnda metaller icke inverka på tullbehandlingen. Ytans utseende lämnar dock icke stöd för bedömandet, huruvida den ena eller den andra metallen kommit till användning, utan måste för utrönande härav anlitas kemisk undersökning, vilket givetvis verkar mycket hindrande för tullbehandlingen. Då därtill kommer att bearbetningskostnaderna icke äro beroende på metallens art och sålunda en åtskillnad ur tullskyddssynpunkt icke är motiverad, hava med nämnda metaller på galvanisk väg överdragna järn- och stålvaror ansetts böra jämställas med förnicklade.

395 För vissa produkter av järn hava särskilda tullsatser stadgats, allt efter som framställningen skett på varm eller kall väg. Den sistnämnda efterlämnar en blank yta, vilken utgjort kännetecken på produkter, som framställts på detta sätt. Då emellertid ytan understundom genom glödgning, blåanlöpning eller annan dylik efterföljande behandling kan förlora sitt stålblanka utseende, ehuru densamma dock bär vittne om det ursprungliga framställningssättet, har uppmärksamheten ansetts böra fästas på att en sådan efterföljande behandling icke skall föranleda tillämpning av annan tullsats än den, som gäller för föremål med blank yta. Enligt anmärkning 2 till nuvarande rubrikerna för järnplåt (nr 738—740) skall oljebestrykning, synbarligen endast avsedd att skydda plåten mot rost, icke anses såsom målning eller fernissning. Ett stadgande av liknande innebörd är i gällande taxa intaget i överrubriken till nr 755—756, varjämte anmärkning 3 till avdelning X I I A innehåller en bestämmelse, att en överstrykning med olja, oljefärg, tjära, asfalt eller grafit, synbarligen endast avsedd att skydda föremålen mot rost, icke skall betraktas såsom bearbetning. Nämnda stadganden hava sammanförts till en gemensam bestämmelse, intagen i anmärkning 2 i förslaget. Därvid har det emellertid ansetts lämpligt fastslå, att uteslutande såsom rostskydd tillkommen överstrykning överhuvud taget icke skall inverka på tullbehandlingen. Det har nämligen ofta uppstått tveksamhet, huruvida exempelvis en överstrykning med asfalttjära kan betraktas såsom lackering eller ej.

Anm. 2.

Anmärkning 3 motsvarar den med samma nummer under avdelning X I I A i gällande taxa intagna anmärkningen, dock med den skillnad att det i första stycket nu förekommande allmänna stadgandet utelämnats. Detta stadgande har nämligen givit anledning till åtskilliga tullbehandlingstvister på grund av den bristande överensstämmelsen med överrubriken till nr 885—896. I denna talas nämligen om valsade, smidda, pressade, klippta eller hejade varor av smidbart järn, och man har tydligen därmed velat angiva de vanliga sätten för en järnvaras framställning ur halvfabrikatet. Då skillnad sedan göres mellan bearbetade och icke bearbetade järnvaror, har avsikten givetvis icke varit, att den arbetsprocedur (smidning, pressning, hejning etc), varigenom varan framställts ur halvfabrikatet, ävenledes skulle föranleda att densamma betraktades såsom bearbetad. Avfattningen av första delen av anmärkning 3 har även givit anledning till den tolkningen, att varje bearbetning, som gjort varan användbar för dess slutliga ändamål, skulle hava till följd, att varan borde tullbehandlas såsom bearbetad. Det bör emellertid framhållas, att även ett föremål enbart genom valsning, smidning etc. kan bibringas form, utseende och egenskaper i övrigt, som göra varan direkt användbar för sitt slutliga ändamål, utan att någon ytterligare bearbetning behöver förekomma. Bland de i andra stycket av anmärkning 3 i gällande tulltaxa upptagna

Anm. 3.

396 exemplen på de behandlingssätt, som skola föranleda, att en järnvara tulltekniskt sett betraktas såsom bearbetad, finnes icke upptaget gängning. Vid en jämförelse med de i tredje stycket av samma anmärkning intagna bestämmelserna rörande vad som icke skall anses såsom bearbetning framgår emellertid att gängning, med det undantag som beröres i sistnämnda bestämmelser, skall betraktas såsom bearbetning. Sedan vissa tullförvaltningar hemställt om ett förtydligande i nu berörda avseende, har i anmärkningen gjorts ett härav betingat tillägg. Då avdelning V I I A angivits omfatta »Järn och stål samt arbeten därav», kan anmärkning 1 till avdelning X I I A i gällande tulltaxa utgå. Innehållet i anmärkning 4 till nämnda avdelning överensstämmer med de allmänna bestämmelserna angående sammansatta varor, varför även denna anmärkning kan uteslutas ur taxan.

Andra

oädla metaller

samt arbeten

därav.

Denna avdelning omfattar i första rummet samtliga de varuslag, som återfinnas under grupp X I I B i gällande taxa. Därigenom att den i nuvarande kemiska gruppen upptagna rubriken för kvicksilver och kvicksilverlegeringar — rubrik 1167 — uteslutits ur taxan komma även nämnda varor att falla under här ifrågavarande avdelning och, närmare bestämt, under tulltaxenummer 738. Slutligen hava till denna avdelning överflyttats mynt av oädel metall (nr 738), som nu finnas upptagna i rubrik 964 under gruppen X I I C. Den åtskillnad mellan vissa olika metaller och arbeten därav, som gjorts i den nuvarande taxan, har icke bibehållits i förslaget, utan hava här i stället artiklar, som ur tillverkningssynpunkt äro likställda eller närbesläktade, sammanförts i grupper såsom skett i fråga om spånadsvaror. Då åtskilliga varuslag för närvarande äro upptagna under olika rubriker allt efter metallens art men med samma tullsats, har genom denna anordning vunnits en ej obetydlig inskränkning i antalet rubriker och därigenom större överskådlighet i uppställningen. Såsom en fördel med den ändrade indelningen torde även förtjäna framhållas, att dubbla nummer — 953 jämte numret å ifrågavarande rubrik under koppargruppen — ej längre skulle behöva angivas vid attesteringen av aluminium, nickel och ej särskilt nämnda metaller samt arbeten därav. Det torde böra tilläggas, att i och med den statistiska varuförteckningens inarbetande i taxan de olika tulltaxenumren komma att förete den uppdelning efter metallens art, som ur statistisk synpunkt kan anses erforderlig. I överensstämmelse med den vid utarbetandet av förslaget tillämpade principen att såvitt möjligt undvika anmärkningar i taxan har anmärkning 1 till avdelning X I I B uteslutits och ersatts med en motsvarande bestäm-

397 melse i de olika nummer, som kunna tänkas inrymma arbeten, pläterade med silver eller guld. I detta sammanhang må nämnas att vissa metallarbeten numera förekomma till införsel med överdrag av platina. I anledning härav hava platinering och plätering med platina ansetts böra omnämnas i nummer 773 och 776. Härigenom skulle dessa arbeten komma att bliva belagda med samma tull som motsvarande artiklar med överdrag av silver eller guld, vilket torde få anses vara motiverat såväl med hänsyn till de höga kostnaderna för platinaöverdraget som av varornas finare beskaffenhet i övrigt. De emballagebeteckningar, som införts i förslaget under denna avdelning, hava blivit avpassade efter förpackningssättet för de olika artiklarna och innebära i sak icke någon nämnvärd ändring i gällande bestämmelser. Enligt anmärkning 2 till avdelning X I I B skall vid tullbehandlingen av de i denna avdelning upptagna metallarbetena avdrag i vikten icke medgivas för fodral, askar, papper och dylikt omslag, ej heller för kartor. Vissa av ifrågavarande produkter inkomma utan emballage eller med omslag av papper eller dylikt material, som lätt kan avlägsnas och saknar betydelse ur tullskyddssynpunkt. För dessa produkter har föreslagits nettoförtullning. Detta nummer innefattar först och främst alla till avdelning V I I B i för- Koppar, bly slaget hörande metaller och metallegeringar i oarbetad form ävensom skrot därav, vilka varor nu återfinnas i rubrikerna 897, 932, 939 och 946. Där- N r m jämte hava i nummer 738 upptagits blyull och mynt av oädel metall, som falla under rubrikerna 933 respektive 964 i gällande taxa och liksom de oarbetade metallerna äro fria från tull. Enligt förslaget skulle vidare till ifrågavarande nummer hänföras alla anoder av annan oädel metall än järn. För närvarande äro endast de gjutna anoderna särskilt nämnda i taxan (rubr. 897 och 947). De valsade tullbehandlas såsom plåt och draga sålunda tull enligt någon av rubrikerna 898—900, om de bestå av annan hithörande metall än bly, tenn eller zink. Att en dylik åtskillnad gjorts i gällande tulltaxa mellan gjutna och valsade anoder beror därpå, att man ansett en utsträckning av tullfriheten till de sistnämnda kunna medföra fara för ett kringgående av tullen å plåt. Denna fara synes emellertid icke kunna tillmätas så stor betydelse, att den i och för sig bör utgöra hinder för ett sammanförande av alla anoder under ett nummer. Till ledning för tullbehandlingen av de valsade artiklarna kan ju i tveksamma fall infordras intyg angående varans tillämnade användning. Slutligen bör nämnas att i en till oss inkommen skrivelse i ämnet framhållits att det snarare borde vara de gjutna anoderna, som skulle vara belagda med tull, enär dylika anoder under förutsättning av lämpligt tullskydd lätt kunde framställas inom landet. Då det emellertid icke ingår i vårt uppdrag att avväga ett lämpligt tullskydd för en sådan ny tillverkning och från representanter för ett av våra inhemska metallverk även upplysts att man för närvarande icke hade för avsikt att upp-

398 taga tillverkning härav, synes anledning icke föreligga att i fråga om anoder vidtaga annan ändring i taxan än att likställa de valsade med de gjutna. Hagel etc. De varuslag, som äro upptagna under detta nummer, återfinnas nu i Nr 739. rubrikerna 904, 934 och 941 samt draga alla samma tull — 10 öre för kg — som angivits i förslaget. Det i rubrik 904 efter varubeteckningen »slaglod (lödmedel)» befintliga tillägget »gjutet, krossat eller fräst» har ansetts kunna utgå. Dock böra givetvis hit icke hänföras sådana under benämningen slaglod förekommande artiklar som plåt, stänger o. dyl. Plåtar och I den nuvarande taxan finnas plåtar av bly, tenn och zink upptagna i an " rubrikerna 933 respektive 940 och 947; sistnämnda rubrik innefattar även r 0—744. v a j s a c i e plattor, försedda med hål (s. k. ångpannezink), allt med tullfrihet. Plåtar av dessa metaller torde mera sällan införas i form av band, varför tulltaxan ej heller under bly, tenn och zink upptager sistnämnda artikel* I den mån dylika band förekomma till införsel, tullbehandlas de såsom plåt. Upptagandet av band i överrubriken till nummer 740—744 innebär sålunda icke någon saklig ändring i gällande bestämmelser. Legeringar av koppar med zink, tenn eller annan oädel metall, såsom mässing, brons, nysilver, britanniametall m. fl. äro för närvarande likställda med koppar (se överrubriken till rubrik 897 och följande). Aluminium och nickel samt ej särskilt nämnda, sammansatta metaller och arbeten därav skola likaledes — enligt bestämmelsen i rubrik 953 — tullbehandlas såsom koppar och motsvarande arbeten därav. Däremot finnes nu intet stadgande angående tullbehandlingen av varor, som bestå utav legeringar av de i taxan särskilt nämnda metallerna bly, tenn eller zink. Enligt gällande praxis tullbehandlas dessa emellertid såsom arbeten av den metall, vilken ingår såsom huvudbeståndsdel i legeringen. Detta synes, särskilt med hänsyn till avfattningen av nummer 738, böra komma till uttryck i tulltaxan, och har därför vid nummer 740 och motsvarande nummer i det följande gjorts ett särskilt tillägg härom. I fråga om de följande numren, 741—744, företer förslaget ingen annan avvikelse från gällande tulltaxa, än att utstansade, plana matsilverämnen upptagits i nummer 743, med en tull av 20 öre för kg. Dylika ämnen, som icke undergått annan bearbetning ä n utstansning, hava med hänsyn till taxans nuvarande ordalydelse icke kunnat tullbehandlas enligt någon av rubrikerna för plåt utan ansetts hänförliga till rubrik 931, med en tull av 50 öre för kg. Då denna i förhållande till bearbetningens omfattning höga tullsats omöjliggjort införseln av ämnena i ovan angivet skick, hava de nysilverfabrikanter, vilka icke själva tillverka nysilverplåt, måst införa sin råvara i form av plåt, varur ämnena här utstansats. Vid denna bearbetning uppstår ett betydande avfall, vars försäljning visat sig oekonomisk. I anledning härav hava vi fått mottaga framställning om ändring av bestämmelserna rörande tullbehandlingen av ifrågavarande halvfabrikat. Även-

399 ledes väcktes genom motion (I: 38) vid 1927 års riksdag förslag om sådan ändring i gällande tulltaxa, att plana matsilverämnen, direkt uthuggna ur plåten, skulle i tullbeskattningshänseende föras till rubrik 899 och beläggas med en tull av 12 öre för kg. I häröver avgivet betänkande (nr 15) anförde bevillningsutskottet bland annat följande. Det torde icke kunna bestridas, att den för ifrågavarande matsilverämnen nu utgående tullen är högre än som står i skäligt förhållande till den bearbetning, som varan undergått, och till vid bearbetningen uppkommet avfall. Enligt vad som kommit till utskottets kännedom föreligger emellertid här liksom i vissa andra tullfrågor, vilka vid innevarande riksdag hänskjutits till utskottets prövning, en påtaglig intressemotsats mellan olika fabrikanter. Sålunda har en nysilverfabrikant, gent emot vad motionären anfört därom, att någon nysilverplåt av användbar beskaffenhet icke tillverkades inom landet, påvisat, att vid hans egen fabrik den plåt framställes, som erfordras för matsilvertillverkningen därstädes. Med hänsyn till vad sålunda anförts fann utskottet frågan böra prövas i samband med en allmännare revision av tulltaxan eller åtminstone i ett sådant sammanhang, att alla för bedömandet viktiga synpunkter kunde beaktas och konsekvenserna av olika möjliga lösningar kunde fullt överblickas, samt hemställde därför, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Detta blev även riksdagens beslut. I anledning härav hava vi mottagit förnyad framställning om ändring i berörda avseende. I motiveringen framhålles att priset å plana, uthuggna matsilverämnen ligger omkring 20 procent över värdet på den plåt, varur de uthuggits. Priset å dylika ämnen vore ungefär detsamma som för rondeller, vilka nu beläggas med en tull av 12 öre för kg. Vid sådant förhållande syntes det riktigare att vid en tulltaxeändring åsätta ifrågavarande ämnen denna tull än att hänföra dem till rubrik 900, med en tull av 20 öre för kg eller 100 procent mer än tullen å plåten. Den nuvarande tullen enligt rubrik 931 innebure 400 procents förhöjning av plåttullen, vilket med hänsyn till bearbetningskostnaden vore fullständigt orimligt. Den fabrik, vars representant ingivit ifrågavarande framställning, sysselsätter enligt uppgift cirka 350 man inom och cirka 400 kvinnor utom fabriken samt använder årligen omkring 90 ton matsilverämnen. Enligt vad i framställningen vidare anföres toge ämnesuthuggningen icke mer än en mans tid i anspråk. En import av plana matsilverämnen inverkade sålunda icke nämnvärt på arbetstillgången här i landet. Om däremot ingen ändring i nuvarande tullförhållanden komme att inträda, skulle man sannolikt tvingas att låta ämnena i utlandet undergå flera arbetsprocedurer (valsning, kapning, tillformning etc), vilka icke skulle medföra någon höjning av tullsatsen. Härigenom skulle vissa störningar på vår arbetsmarknad icke kunna undvikas. Vid behandlingen av denna framställning hava vi icke kunnat undgå att

finna, hurusom nu gällande bestämmelser för tullbehandlingen av ifrågavarande matsilverämnen måste anses mindre tillfredsställande. Den intressemotsats mellan olika fabrikanter, som bevillningsutskottet funnit föreligga i denna fråga, synes hava sin grund i det förhållandet, att den ende fabrikant inom landet, vilken själv tillverkar den plåt, som erfordras för hans matsilvertillverkning, har intresse av att för denna tillverkning här kunna uppköpa vid utstansning av matsilverämnen uppstående avfall och sålunda icke gärna ser, att konkurrenterna beredas möjlighet att importera utstansade ämnen. Det synes emellertid icke vara lämpligt att, för befordrandet av ett sådant, i och för sig förklarligt enskilt intresse, å ifrågavarande halvfabrikat bibehålla en tull, som tvingar övriga fabrikanter att antingen här verkställa utstansningen, vilken med hänsyn till förlusten på försäljningen av avfallet blir oekonomisk, eller införa halvfabrikatet i mera förädlat skick, i vilket sistnämnda fall minskningen i tillgång till arbete här blir avsevärt större än om endast stansningen skulle utföras i utlandet. Anledningen till att övriga nysilverfabrikanter ej upptagit någon tillverkning av nysilverplåt har uppgivits vara den, att det är förenat med mycket stora svårigheter att tillverka sådan plåt av tillfredsställande kvalitet, en uppgift vars riktighet vid inhämtande av upplysningar från sakkunniga bekräftats. Under ovan angivna förhållanden synes tullen å ifrågavarande matsilverämnen böra nedsättas till ett belopp, som står i rimligare förhållande till framställningskostnaderna. Med avseende å dessa har inhämtats att arbetspriset för utstansningen för närvarande uppgår till 4 öre för matskedar och matgafflar samt dessertskedar och dessertgafflar, 7 öre för tegafflar och kaffeskedar samt 11 öre för mockaskedar, allt för kg räknat. Om det vid utstansningen uppstående avfallet beräknas utgöra 40 procent av plåtens vikt, vilket genomsnittligt taget torde vara snarare för högt än för lågt beräknat, skulle tullen å den plåt, som erfordras för framställning av 1 kg matsilverämnen, uppgå till 16.7 öre. Då i fråga om den ojämförligt största delen av matsilverämnen utstansningen betingar en kostnad av 4 öre för kg, synes denna bearbetning väl skyddad om tullen sättes till 20 öre för kg, d. v. s. samma tullsats som gäller för rubrik 900. I förslaget hava därför utstansade, plana matsilverämnen upptagits i nummer 743. Under rubrik 901 i gällande taxa finnes intagen en anmärkning därom, att ur plåt klippta strimlor (band) oavsett bredden skola draga den för plåten bestämda tullen. Sålunda få de tullsatser, som gälla för stänger och tråd, icke tillämpas å strimlor, framställda på nämnda sätt. Emellertid torde ur plåt klippta strimlor enligt vad erfarenheten givit vid handen i regel förete en sådan form och beskaffenhet i övrigt, att desamma även utan särskild föreskrift komme att falla under någon av rubrikerna 898—901, omfattande plåtar och band. Berörda anmärkning synes därför hava en mycket ringa praktisk betydelse. Härtill kommer att det understundom kan ställa sig svårt att avgöra, huruvida strimlorna verkligen blivit klippta ur plåt eller ej. Vid sådant förhållande har det synts lämpligt att låta an-

401 märkningen, i likhet med motsvarande bestämmelse under rubrik 742 b, utgå ur taxan. I fråga om rör av annan oädel metall än järn överensstämmer förslaget Sor> «å s- n. i sak helt med nu gällande taxa (rubr. 906—907, 933, 940 och 947). Det Nr 745-747. till överrubriken i förslaget fogade tillägget »ej särskilt nämnda» betingas bland annat därav, att isoleringsrör äro upptagna i avdelning VIII B under nummer 873—874. Bestämmelsen i anmärkning 1 under rubrik 907 i den nuvarande taxan synes lämpligen kunna överflyttas till varuförteckningen och har därför uteslutits i förslaget. Den med nr 2 betecknade anmärkningen har i förslaget ersatts med en hänvisning till tulltaxenumren för isoleringsrör i form av en not till överrubriken. Under nummer 748 ingå stänger av bly eller tenn eller av legeringar av stänger. dessa metaller, vilka stänger för närvarande äro upptagna under rubrikerna Nr 748-750. 933 och 940. Stänger av zink äro i gällande tulltaxa upptagna under rubrik 948 med tull av 10 öre för kg. Då stänger av sistnämnda metall, enligt vad som uppgivits, i regel äro av rund, kvadratisk eller rektangulär genomskärning, skulle de enligt förslaget vanligen komma att falla under nummer 749 och sålunda draga samma tull som för närvarande. Överrubriken till nummer 902—903 i gällande tulltaxa omfattar stänger, valsade, dragna, smidda eller profilpressade men utan vidare bearbetning. Någon gång hava till införsel förekommit på nämnda sätt framställda stänger, vilka hava varit försedda med en ytbetäckning av ett eller annat slag. P å grund av berörda tillägg — »men utan vidare bearbetning» — har man icke ansett sig kunna tullbehandla dessa stänger enligt ifrågavarande rubriker, utan hava desamma rubricerats såsom »andra arbeten», varigenom tullen kommit att höjas från 10 respektive 25 öre till 75 respektive 85 öre för kg, vilka tullförhöjningar givetvis på intet sätt kunna anses berättigade genom den obetydliga bearbetning, som är förbunden med anbringandet av ytbetäckningen. Med hänsyn härtill och då i fråga om rör en ytbetäckning icke föranleder varans attestering som »andra arbeten», hava i nummer 750 upptagits även stänger försedda med ytbetäckning, som därigenom skulle komma att draga tull av 25 öre för kg. Däremot har ur överrubriken uteslutits bl. a. uppgiften på de olika slag av behandlingssätt, som materialet undergått i och för varans framställning, enär dessa behandlingssätt icke inverka på varans tullbehandling. Anmärkningen till nummer 749—751 utgör en samarbetning av nuvarande anmärkningarna till rubrikerna 902—903 och 908—911. Den till ifrågavarande avdelning hörande tråden har i förslaget uppdelats Tråd. i tvenne grupper. Den förra (nr 751-755) utgöres av sådan tråd, som sak- Nr 751-764 nar isolering, och den senare (nr 756—764) av isolerad tråd. Under nummer

751 i den förra gruppen hava upptagits dels tråd av bly, tenn eller zink eller av legeringar av dessa metaller, dels ock linor av blytråd, vilka varor nu äro hänförliga till rubrikerna 933 respektive 940 och 947 samt åtnjuta tullfrihet. Något motsvarande nummer torde icke erfordras i den senare gruppen, då all bly-, tenn- eller zinktråd, som numera förekommer till införsel, lärer vara oisolerad. De nummer i förslaget, som innefatta tråd av annan metall än bly, tenn eller zink, överensstämma i allt väsentligt med rubrikerna 908—921 i gällande taxa. överrubriken »valsad eller dragen» till rubrikerna 908—910 har emellertid ansetts kunna utgå såsom varande överflödig, då tråd plägar vara framställd antingen medelst valsning eller dragning och ifrågavarande rubriker uppenbarligen äro avsedda att omfatta all sådan icke isolerad tråd, som ej är förgylld eller försilvrad. Såsom redan förut nämnts har den nuvarande anmärkningen under rubrik 911 sammanslagits med anmärkningen till rubrikerna 902—903 och upptagits under de nummer, som avse stänger. Vidare har rubrik 912, som endast innehåller ett stadgande angående beräkningen av tullen för till linor eller kablar vriden tråd av här ifrågavarande beskaffenhet, ersatts med en anmärkning under nummer 755, varigenom vunnits likformighet med motsvarande bestämmelser under järngruppen (anmärkning 3 till nummer 592—599). Sedan alla rubriker för isolerad tråd inordnats under en gemensam överrubrik, hava elektriska ledningskablar, linor och snören, vilka artiklar för närvarande äro omnämnda under de olika numren, kunnat uppflyttas i överrubriken. I fråga om de anmärkningar, som finnas införda i nu gällande taxa under rubrikerna 914, 918 och 920, må anföras följande. Den i första anmärkningen under rubrik 914 intagna föreskriften angående sättet för mätningen av diametern å med mantel försedda kablar etc. torde överensstämma med allmänt tillämpad praxis beträffande dylika mätningar och synes därför icke vara erforderlig i taxan. Anmärkningen till rubrikerna 913—914 att trätrummor, vara till dessa rubriker hänförliga varor inkomma, ej skola medräknas i den tullpliktiga vikten, har utelämnats i samband med införandet av allmänna emballagebestämmelser. Den första anmärkningen under rubrik 918 och den därmed likalydande anmärkning 1 till rubrikerna 919—920 hava sammanslagits med anmärkning 2 till sistnämnda rubriker och den sålunda uppkomna bestämmelsen har i förslaget upptagits i en anmärkning under nummer 763. Anmärkningarna till rubrikerna 913—918 respektive 915—920 hava slutligen helt utelämnats, då de endast innehålla anvisningar, vilka synas lämpligen kunna inflyta i varuförteckningen. I nummer 764 har upptagits en vara, som icke finnes särskilt nämnd i den nuvarande taxan, nämligen för ampelskålar och dylika belysningsartiklar avsedda och med ledningstråd försedda upphängningsanordningar av snörmakararbete. Dylika upphängningsanordningar tullbehandlas för när-

403 varande, om varje snöre innehåller ledningstråd, enligt de bestämmelser, som gälla för tullbehandlingen av dylik tråd, och hänföras sålunda vanligen till rubrik 919, med tull av 1 kr. för kg, eljest såsom snörmakararbeten, varvid tullen utgår med antingen 30 eller 3 kr. för kg enligt rubrik 371 respektive 535, allt efter som varan innehåller silke eller ej. Inkomma upphängningsanordningarna fast förenade med skålarna, inberäknas de i den tullpliktiga vikten av dessa och då skålarna i allmänhet bestå av sten eller glas, kommer tullen i sådant fall att utgå med 10 eller 90 öre för kg enligt rubrik 33 respektive 703. Gällande bestämmelser leda sålunda till en mycket ojämn beskattning av ifrågavarande upphängningsanordningar. Vid tillämpning av den högsta tullsatsen, 30 kr. för kg, kan tullavgiften komma att uppgå ända till 10 å 11 kr. per stycke eller ett belopp, som ungefär motsvarar det värde, varan betingar. Det lärer därför knappast vara möjligt att med nuvarande tulltaxebestämmelser införa sådana upphängningsanordningar, som innehålla silke men sakna ledningstråd i någon part. Berörda ojämnheter i tullbeskattningen kunna undvikas genom varans omnämnande i taxan med fast tullsats. Skulle tullen angivas till visst belopp för kg, torde emellertid en uppdelning av varan på olika rubriker allt efter materialets beskaffenhet bliva nödvändig. Till undvikande härav och då artikeln ifråga är närbesläktad med vanliga elektriska ledningssnören, har densamma ansetts kunna upptagas under nummer 764. Enligt inhämtade uppgifter skulle en tullsats av 10 procent av värdet motsvara omkring 4 kr. för kg. För vinnande av största möjliga enhetlighet i tullbeskattningen har, såsom förut anförts, i anmärkning 2 till nummer 494 stadgats, att vid ampelskålar och dylika belysningartiklar fastsittande upphängningsanordningar av snörmakararbete skola tullbehandlas särskilt för sig. Det torde slutligen böra nämnas, att sakkunniga på området förklarat sig icke hava något att erinra mot den föreslagna ändringen. Spik och nubb av zink finnas nu upptagna i rubrik 947 och åtnjuta tull- Spik etc frihet, under det att spik och nitar ävensom bultar, gängade eller ogängade, Nr 767—768. av koppar etc, äro nämnda i rubrik 905, med en tull av 35 öre för kg. Genom den föreslagna rubriceringen skulle bultar (med huvud försedda) och nitar av zink, som icke äro särskilt nämnda i gällande tulltaxa och sålunda falla under rubrik 952, med en tull av 20 öre för kg, bliva fria från tull, men denna ändring torde sakna praktisk betydelse, då nämnda produkter av zink numera hava mycket liten användning. Representanter för inhemska metallverk hava också förklarat sig ej hava något att erinra häremot. I viss mån kan ju ändringen anses motiverad därav, att nitar och bultar av koppar, såsom förut nämnts, i tullhänseende äro jämställda med spik av nämnda metall.

404 Propellrar Rubrikerna 925—926 i gällande tulltaxa upptaga endast propellrar men samt lösa pro- - ^ ^elar därtill. Följaktligen måste särskilt inkommande propellerblad J ^ J l „L tullbehandlas såsom ej särskilt nämnda arbeten (rubr. 931), med tull av 50 Nr 769— /70.

„

. .

. ,

öre för kg, vilket givetvis måste anses vara oformligt och uppenbarligen icke kan hava varit avsikten. För vinnande av rättelse häri har till överrubriken i förslaget fogats »lösa propellerblad». Härigenom uppnås även överensstämmelse med motsvarande nummer (633—634) under järngruppen. Knivar, gaff- De nuvarande rubrikerna för andra arbeten av koppar etc. (rubr. lar och ske- 928—931) hava givit anledning till åtskilliga befogade anmärkningar för De brister i berörda avseenden, som N 7 7 o 7 7 8 bristande klarhet och överskådlighet. " bestämmelserna ifråga förete, synas hava uppkommit huvudsakligen därigenom, att knivar, gafflar och skedar inrymts i de olika rubrikerna utan hänsyn till den i övrigt tillämpade uppdelningen allt efter ytbetäckningens beskaffenhet. I betraktande härav och då det även eljest torde vara lämpligt att nämnda varor, såsom förhållandet är i fråga om motsvarande artiklar av järn, upptagas för sig i taxan, hava de utbrutits ur sitt nuvarande sammanhang och inordnats under särskild överrubrik. K n i v a r utan ytbetäckning, vilka såsom hänförliga till bordsartiklar enligt rubrik 929 nu äro belagda med en tull av 75 öre för kg, skulle enligt förslaget komma att draga en tull av endast 50 öre för kg. Samma tull skulle även utgå för knivar, gafflar och skedar med annan ytbetäckning än förgyllning, försilvring, platinering eller förnickling. Dessa ändringar sakna emellertid nämnvärd betydelse ur beskattningssynpunkt, då sådana artiklar, som beröras av ändringarna, äro föremål för en mycket obetydlig införsel till riket. Arbeten, ej Med ytbetäckning försedda arbeten av bly, tenn eller zink äro i nu gäls.n av andra l a n d e tulltaxa belagda med samma tullsatser — 1 kr. 80 öre, 85 öre eller oadla metaller

än jäm. 75 öre för kg — som arbeten av koppar med motsvarande ytbetäckning. Nr 776—780. Dessa arbeten kunna sålunda inordnas under gemensamma rubriker, utan att någon ändring i beskattningsavseende därigenom uppkommer. Emellertid innefattar rubrik 929 jämte förnicklade arbeten vissa toalett-, skrivtygs- och bordsartiklar utan ytbetäckning, med en tull av 75 öre för kg, och dessa artiklar hava även upptagits under nummer 777 i förslaget med oförändrad tullsats. Tennarbeten av nu ifrågavarande slag — några dylika artiklar av bly eller zink torde väl mera sällan förekomma — skulle visserligen härigenom bliva belagda med en tull av 75 öre för kg i stället för 50 öre för kg enligt gällande bestämmelser, men det lärer ej kunna anföras några vägande skäl, varför dessa skola draga annan tull än motsvarande artiklar av koppar, mässing eller dylik metall.

405 C.

Arbeten

av oädel metall utan avseende

å metallens

art.

Denna avdelning innefattar i stort sett samma varuslag som grupp X I I C i gällande taxa. Såsom förut anförts hava emellertid mynt, vilka nu falla under rubrik 964, i förslaget upptagits under avdelning V I I B (nr 738). Vidare hava konstnärsarbeten (rubr. 965) överförts till den sista gruppen. Å andra sidan hava de olika slag av nålar, som äro nämnda i rubrikerna 856 och 857 under grupp X I I A i gällande taxa, överflyttats till nu ifrågavarande avdelning och inordnats under gemensam överrubrik med de nålar, som äro nämnda i rubrik 961. Av konstnär etsade eller graverade tryckplåtar (rubr. 955) äro givetvis att anse såsom konstnärsarbeten och åtnjuta liksom dylika arbeten tullfrihet. Med hänsyn härtill har den särskilda rubriken för nämnda slag av plåtar ansetts kunna uteslutas i förslaget. Vidstående nummer motsvara rubrikerna 857 och 961 i gällande taxa. Nålar, ej s. «. Nummer 782 är emellertid avsett att innefatta även virknålar, som nu finnas Nr 781—782. upptagna i rubrik 856, med en tull av 2 kr. för kg, vilken tull ofta icke står i rimlig proportion till varans värde. Nålarna ifråga äro för närvarande enligt uppgift icke föremål för tillverkning inom landet och någon inhemsk fabrikation därav torde med största sannolikhet ej heller komma att upptagas. Vid sådant förhållande och då tullsatsen för varan ifråga ur statsfinansiell synpunkt saknar betydelse, hava virknålar ansetts kunna ingå under »andra slag», med tull av 60 öre för kg. Detta nummer motsvarar rubrik 962. »Byxhakar, alla slag», hava ute- Häktor, hysslutits, då någon tveksamhet uppenbarligen icke kan råda därom, att dessa skola tullbehandlas såsom hakar, vilka äro nämnda förut i rubriken. Nummer 786 utgör motsvarighet till rubrik 958 i gällande taxa, vilken Stanniol och sistnämnda rubrik enligt ordalydelsen omfattar bly- eller tennfolier, stanniol andra folier. härunder inbegripen. Med stanniol förstås närmast folier av tenn, möjligen Nr 786. med någon tillsats av bly, vilken dock är att anse såsom förorening. Emellertid förekomma till införsel andra bladmetaller av liknande beskaffenhet och användning som stanniol, särskilt aluminiumfolier, och dessa pläga även sedan lång tid tillbaka hänföras till ifrågavarande rubrik. Den utvidgning av rubriken, som vidtagits i förslaget, innebär sålunda endast ett fastställande av gällande tullbehandlingspraxis. Den till rubrik 958 fogade anmärkningen synes lämpligen kunna inflyta i varuförteckningen i form av en anvisning och har därför uteslutits i förslaget. Folier inkomma i regel med mellanlägg, för vilka dock enligt gällande bestämmelser avdrag skall lämnas vid fastställandet av den tullpliktiga vikten. Då emellertid utrönandet av netto vikten i detta fall visat sig vara förenat

med åtskilligt besvär, hava flera tullförvaltningar framhållit angelägenheten av att ett stadgande angående inräknande av mellanlägg i den tullpliktiga vikten måtte införas i tulltaxan, och detta önskemål har även blivit tillgodosett i förslaget. TryckUnder detta nummer upptagna artiklar återfinnas nu i rubrik 954. stämplar etc Understundom förekomma till införsel lösa delar, särskilt stativ, till tryckNr 788. stämplar. Dylika delar innefattas nu icke i rubrik 954 utan måste tullbehandlas allt efter sin beskaffenhet och kunna sålunda bliva hänförliga till ett flertal olika rubriker i taxan. I syfte att vinna förenkling i tullbehandlingen av dessa artiklar har nämnda rubrik i förslaget utvidgats till att omfatta jämväl till tryckstämplar avsedda delar, även bestående av annat ämne än metall. Rubrik 954 innefattar för boktryckerier och bokbinderier avsedda linjer av mässing. Enligt uppgift kunna emellertid linjer förekomma jämväl av annan metall, och då anledning ej torde förefinnas att i tullhänseende göra någon åtskillnad mellan dylika linjer och linjer av mässing, har artikeln ifråga upptagits under nummer 788 utan inskränkning med avseende å metallens art. En liknande ändring har föreslagits beträffande de i samma nummer upptagna kvadrater, regietter, steg och annat dylikt fyllnadsmaterial.

Ädla metaller

samt arbeten

därav.

I fråga om de ändringar, som vidtagits i rubrikerna 966—978, upptagande ädla metaller och arbeten därav, må anföras följande. Stänger av guld hava hittills hänförts till rubrik 966 och sålunda åtNr 791—794. njutit tullfrihet. Ofasonerade stänger av silver, som äro särskilt nämnda i rubrik 971, draga ej heller någon tull. De fasonerade stängerna av sistnämnda metall äro däremot belagda med en tull av 5 kr. för kg (rubr. 973). Då emellertid införseln av sistnämnda slag av stänger är helt obetydlig — år 1925 uppgick den sammanlagda importen av fasonerade stänger och tråd till endast 2 kg — hava dylika stänger ansetts kunna sammanföras med de ofasonerade. Efter vidtagandet av en dylik ändring skulle alla stänger av ädla metaller komma att åtnjuta tullfrihet. För tekniskt bruk avsedda artiklar av ädla metaller äro för närvarande icke skilda i tulltaxan från andra arbeten. Beträffande artiklar av platina saknar detta förhållande praktisk betydelse, då endast sådana arbeten av platina, som äro försedda med infattade stenar eller pärlor, äro belagda med tull. För tekniskt bruk avsedda artiklar av silver, exempelvis grytor för användning inom den elektro-kemiska fabrikationen, förekomma emellertid till införsel, och det är uppenbart, att en tullsats av 20 kr. för kg i detta fall icke är lämplig. Med hänsyn härtill och då tullen för dessa artiklar Guld, silver och platina samt arbeten därav.

407 saknar betydelse ur skyddssynpunkt, hava desamma i förslaget upptagits med tullfrihet. Plåt av guld och silver ävensom all tråd av guld och ofasonerad tråd av silver äro för närvarande belagda med en tull av 2 kr. 50 öre för kg; fasonerad silvertråd drager däremot en tull av 5 kr. för kg. Sistnämnda artikel är emellertid u r importsynpunkt tämligen betydelselös (se ovan angående fasonerade stänger) och har därför i förslaget sammanförts med ofasonerad tråd. Rör av silver förekomma till införsel och måste nu hänföras till rubrik 975. E n tullsats av 20 kr. för kg synes emellertid innebära en allt för stor belastning för en artikel av så enkel beskaffenhet som rör, och dessa hava därför i förslaget upptagits under samma nummer som plåt och tråd. I övrigt innebär förslaget en nedsättning av tullen från 60 till 40 kr. för kg beträffande sådana arbeten av platina, som nu falla under rubrik 977. Denna nedsättning är tämligen betydelselös, alldenstund importen år 1925 uppgick till knappast 1.5 kg. Erinras må att andra arbeten av platina utan infattade stenar eller pärlor — exempelvis kedjor och dylikt — vilka arbeten för närvarande äro tullfria, enligt förslaget skulle bliva belagda med tull, vilket torde få anses lämpligt, enär alla andra arbeten av platina än tekniska artiklar, varom ovan nämnts, obestridligen i viss grad hava karaktär av lyxvara. Såsom redan i den allmänna motiveringen angående tulltaxerubrikernas Anmärkg formulering anförts har till avd. X I I D i förslaget fogats en anmärkning, bea"™ yIID. tecknad med nr 1, enligt vilken alla arbeten av guld, silver eller platina skola, där ej annorlunda är särskilt stadgat, draga de vid ifrågavarande nummer fastställda tullsatserna, utan hänsyn till huruvida artiklarna kunna hänföras även under annat nummer i tulltaxan. Såsom följd härav hava de vid vissa rubriker nu förekommande tilläggen »ej av guld eller silver» eller »av annat ämne än guld, silver eller platina etc.» kunnat uteslutas i förslaget. Anmärkning 2 under rubrik 975 i gällande taxa innehåller en hänvisning till bestämmelserna rörande kontrollstämpling av guld- och silverarbeten. Sedan numera på grund av kungl. förordningen den 2 mars 1923 (nr 49) även platinaarbeten äro underkastade dylik kontroll, har anmärkningen kompletterats i nämnda avseende. I överensstämmelse med vad som skett på andra motsvarande ställen har dessutom i anmärkningen intagits en hänvisning till gällande bestämmelser angående stämpelavgift vid införsel av smycken av guld, silver eller platina.

408 VIII.

Maskiner, i n s t r u m e n t , fartyg o c h fordon.

I överensstämmelse med grupperingen i den officiella handelsstatistiken hava i denna avdelning jämväl upptagits instrument, vågar och ur, såsom varande maskiner, apparater och redskap närstående artiklar.

Maskiner,

apparater

och redskap,

elektriska.

Tulltaxans nuvarande uppdelning av maskiner etc. leder sitt upphov från 1906 års tulltaxekommittés förslag. Nämnda kommitté hade — i anledning av att riksdagen år 1906 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit om utredning och förslag angående lämpligaste sättet för sådan ändring av tulltaxan, att maskiner, redskap och verktyg såvitt möjligt bleve åsätta vikttull i stället för värdetull — beträffande dessa artiklar sökt att i största möjliga utsträckning utbyta förut gällande värdetullar mot vikttullar och betecknade de maskiner, vilka i förslaget åsatts sistnämnda slag av tullar, såsom »det stora flertalet». Kommittén framhöll, att till dem, för vilka värdetull fortfarande skulle utgå, icke komme att hänföras några, som för det dåvarande kunde anses äga större betydelse för den inhemska maskinindustrien eller i fråga om vilka bibehållandet av värdetull mötte avsevärd betänklighet ur statsfinansiell synpunkt. För samtliga delar till maskiner e t c , vare sig sådana delar vore i förslaget särskilt upptagna eller komme att tullbehandlas efter materialets beskaffenhet, skulle vikttullar tillämpas. Frågan om tullbehandlingen av maskindelar hade varit föremål för ingående överläggningar med sakkunniga, varvid olika förslag till lösning av frågan framkommit. Vissa av de sakkunniga hade förordat, att särskilt inkommande sådana delar skulle förtullas efter samma grunder som den färdiga maskin, till vilken de hörde, andra åter att värdetullen skulle bibehållas för desamma. Det förra alternativet ansågs icke tillrådligt bland annat av det skälet, att det i många fall skulle möta allt för stora svårigheter att vid tullbehandlingen avgöra, till vilket slags maskin delarna hörde. Det senare alternativet föreföll mindre tilltalande, då det illa överensstämde med den eljest förordade övergången från värde- till vikttullar och i många fall skulle kunna leda till att vikttullsatserna bleve illusoriska. Kommerskollegium och generaltullstyrelsen framhöllo i ett över förslaget avgivet utlåtande, att den ifrågasatta inskränkningen av värdetullar å maskiner enligt ämbetsverkens uppfattning vore ägnad att ingiva vissa betänkligheter. Ett tillämpande av vikttull för detta varuslag i den omfattning, kommittén hade tänkt sig, skulle nämligen i tulltekniskt avseende stöta på betydande svårigheter. Därtill komme att vikttullar å maskiner med nödvändighet drabbade synnerligen ojämnt. Dessa omständigheter föranledde ämbetsverken att i fråga om sådana icke elektriska maskiner och maskindelar,

409 för vilka tullen skulle utgå efter vikt, yrka på en minimitull av 11 procent av värdet, varav 1 procent motiverades med den av ämbetsverken föreslagna tullen å tackjärn. För elektriska maskiner och delar därav föreslogs en motsvarande minimitull av 15 procent. Vidare yrkades på införandet av ett stadgande, enligt vilket tullen för sådana maskiner och apparater samt delar därav, för olika tullsatser voro fastställda allt efter vikten per stycke, alltid skulle utgå med minst det belopp, som komme att falla å de högst tullbeskattade varorna inom närmast lägre viktgrupp. I den kungl. proposition, som vid 1910 års riksdag avgavs på grundval av kommittébetänkandet, blevo de av ämbetsverken framlagda ändringsförslagen i viss mån beaktade. Sålunda upptog propositionen förslaget om minimitull på maskiner, varvid dock beloppet för icke elektriska maskiner — med anledning av att förslaget om tull å tackjärn ej biträddes — sattes till 10 procent. Emellertid blev förslaget vid behandlingen i riksdagen underkastat betydande förändringar. Först och främst vidtogos åtskilliga ändringar i de föreslagna tullsatserna. I samband därmed nedsattes den i propositionen förordade minimigränsen för tullskyddet å elektriska och icke elektriska maskiner samt delar därav från respektive 15 och 10 till respektive 10 och 5 procent av värdet. Beträffande maskintullarna frångick riksdagen för övrigt på flera punkter kommitténs förslag om värdetullarnas ersättande med vikttullar. Vid antagandet av 1910 års tulltaxa hade riksdagen anhållit hos Kungl. Maj:t om igångsättandet av erforderlig undersökning rörande verkningarna av de bestämmelser om vikttullar å maskiner, som av riksdagen antagits. I anledning härav fick generaltullstyrelsen i uppdrag att verkställa en dylik utredning. Resultatet av densamma överlämnades i början av år 1911 men gjordes icke till föremål för framställning till riksdagen och kom sålunda ej heller att tagas i beaktande vid utfärdandet av 1911 års tulltaxa. Såsom skäl härför anförde vederbörande departementschef, att den av styrelsen förebragta utredningen i vissa avseenden borde kompletteras. För detta ändamål tillkallade Kungl. Maj:t år 1912 särskilda sakkunniga med uppdrag att verkställa undersökning, huruvida och i vad mån beträffande tull å maskiner en återgång från vikttull- till värdetullsystem vore av omständigheterna påkallad, samt avgiva det förslag, vartill denna undersökning kunde föranleda. I sitt år 1913 avgivna betänkande framhöllo de sakkunniga, att de vid sin undersökning kommit till den övertygelsen, att vikttullsystemet för maskiner i allmänhet vore det mest effektiva och det som såväl ur statsverkets som ur industriens synpunkt vore att föredraga. I anslutning till denna uppfattning förordade de sakkunniga bibehållandet av vikttullarna, dock med undantag för icke elektriska motorer, för vilka en återgång till värdetull ansågs lämplig. De sakkunniga föreslogo även, att kombineringen viktoch värdetull skulle på grund av de olägenheter, den i praktiken visat sig

410 medföra, i viss mån inskränkas beträffande icke elektriska maskiner samt helt och hållet borttagas i fråga om maskindelar, andra än elektriska. Vidare framhöllo de sakkunniga, att även vissa särskilda rubriker i tulltekniskt hänseende skulle vinna på en omarbetning. Emellertid ansågo de sig endast i enstaka fall kunna föreslå sådana förenklingar, alldenstund även en jämförelsevis oväsentlig förändring kunde hava vittgående följder, som vore oförenliga med bestämmelserna i den med Tyska riket avslutade handelstraktaten. P å grund av olika omständigheter blevo de sakkunnigas förslag icke föremål för närmare omprövning. För tullbehandlingen av maskiner gälla därför ännu alltjämt de år 1911 antagna bestämmelserna.

I åtskilliga av de nu inkomna yttrandena har den gamla principfrågan angående vikt- eller värdetullars företräde, vilken har sitt huvudsakliga intresse beträffande till denna grupp hänförliga artiklar, ånyo upptagits till bedömande. En handelskammare har uttalat, att faran för falska fakturor icke borde tillmätas allt för stor betydelse, enär tulltjänstemännen numera hade fått större erfarenhet att bedöma fakturornas riktighet. Även åtskilliga tullförvaltningar förorda värdetullar på grund av den lättnad, deras införande skulle medföra för tullbehandlingen. Andra åter tillråda utsträckt tillämpning av vikttullar å maskiner med den motiveringen, att det vore omöjligt för en icke-fackman att bilda sig något säkrare omdöme om olika maskiners värde. Under det att meningarna sålunda äro delade i fråga om vilket system, som bör föredragas, råder en så gott som samstämmig uppfattning bland så väl näringslivets representanter som tullförvaltningarna angående nödvändigheten att frångå kombinationen vikt- och värdetull i den utsträckning, denna för närvarande tillämpas. Beträffande maskiner framföres detta krav mindre allmänt än i fråga om maskindelar, för vilka de flesta förorda övergång till värdetull. Även de som icke räkna med att jämförelsen mellan vikt- och värdetull skall kunna helt försvinna, anse en ändring av de nuvarande bestämmelserna nödvändig, så att jämförelsen ej behöver äga rum beträffande varje särskild del utan kan inskränkas till slutresultatet för samtliga på en gång inkommande delar. Vid den granskning, som 1906 års tulltaxekommittés förslag genomgick under 1910 års riksdag, synes den ledande principen vid behandlingen av maskingruppen hava varit, att vikttullar borde tillämpas i den mån vägningen icke kunde antagas möta allt för stora praktiska svårigheter eller artiklarnas värden voro så växlande, att dylika tullar skulle leda till ett ur beskattningssynpunkt allt för otillfredsställande resultat. I anledning härav överfördes, såsom ovan berörts, ett icke oväsentligt antal maskiner från vikttill värdetull. Med den sålunda begränsade omfattning, tillämpningen av vikttullar å maskiner fått enligt nu gällande tulltaxa, synes tullbehandlingen av maskiner hava försiggått tämligen obesvärat. Det lärer icke heller

411 kunna bestridas, att — oavsett de skäl som eljest kunna åberopas till förmån för det ena eller andra systemet — vikten utgör en vida tillförlitligare grund för tullberäkningen än värdet, som tulltjänstemannen i många fall måste sakna förutsättning att bedöma. Någon anledning att i större utsträckning frångå nu gällande vikttullar å maskiner har sålunda icke förelegat och i de enstaka fall, då förslag i sådan riktning framställts, har detta, såsom av motiveringen framgår, skett på skäl, som i allmänhet sammanfalla med ovan angivna, av riksdagen intagna principiella ståndpunkt. I god överensstämmelse med denna ståndpunkt står även den mera genomgripande förändring, nämligen övergång till värdetull, som föreslagits beträffande tullbehandlingen av i taxan ej särskilt nämnda maskindelar och varigenom de allmänt påtalade olägenheter, som äro förenade med beräkning av såväl vikt- som värdetull å desamma, skulle komma att försvinna. I fråga om maskiner, vid vilkas tullbehandling jämförelsen mellan viktoch värdetull ej medför några större olägenheter, har kombinationen viktcch värdetull bibehållits, där den kan vara av någon betydelse. Från några tullförvaltningar hava anförts klagomål över det för tullbehandlingen betungande särskiljandet av maskindelar från tillbehör till maskiner. Sådana tillbehör vore ofta inberäknade i maskinens värde, vilket förorsakade besvär vid fastställandet av det tullpliktiga värdet å desamma. Det lärer icke kunna bestridas, att uppdragandet av gränsen mellan delar och tillbehör till maskiner i vissa fall kan föranleda tveksamhet. Av principiella skäl synes emellertid ett likställande av dessa båda varukategorier icke böra ifrågakomma. Med ledning av i varuförteckningen meddelade anvisningar torde tullbehandlingen för övrigt kunna ske utan allt för stora svårigheter. Beträffande rubrik 1004 har uppmärksamheten fästs vid det ovanliga förhållandet, att under särskilt rubriknummer införts en bestämmelse, som endast fastslår sättet för tullbehandlingen av viss vara. Rubriken innehåller nämligen följande: »Elevatorer och transportörer, ej tillhörande samtidigt införda maskiner, förtullas efter vad taxan stadgar för de särskilda delar, varav elevatorn består, dock att därvid, därest skopor och kedjor äro sammanhängande, den högsta tullsatsen för dessa tillämpas». Det torde hava varit bestämmelsens senare del, som föranlett, att den ansetts böra inflyta i tulltaxan. Då emellertid tillämpningen av de allmänna föreskrifterna för tullbehandlingen av sammansatta varor säkerligen skulle leda till det resultat, som åsyftats med bestämmelsen ifråga, har den synts kunna utgå u r taxan. Rubrik 1033, innefattande lokomotiv, även elektriska, har upptagits under avdelning V I I I D: »Fartyg och fordon», i vilken även järnvägsvagnar återfinnas. Med hänsyn till vår kullagerindustris dominerande ställning på världsmarknaden har det ej ansetts nödvändigt belasta tulltaxan med specifika tullsatser — för närvarande ett antal av fem — för olika slag av rail- och kullager, utan hava dessa artiklar omnämnts bland ej särskilt nämnda

412 maskindelar (nr 846), varigenom de skulle komma att beläggas med 10 procents värdetull. Härmed tillgodoses även ett framfört önskemål att vissa rullager av grövre utförande måtte beläggas med lägre tull, vilket med hänsyn till bearbetningens beskaffenhet synes skäligt. Då det torde vara mindre lämpligt, att på tullbeloppen så väsentligt inverkande bestämmelser som de, vilka innefattas i anm. 6 till avd. X I I I A, skola hava en så undanskymd plats, som de erhållit i den nuvarande taxan, hava dessa bestämmelser, i den mån de ansetts böra bibehållas, intagits i anmärkningar till vederbörande tulltaxenummer, varvid beträffande bestämmelsen angående viss minimitull för olika viktklasser det lägsta ifrågakommande tullbeloppet uttryckligen angivits. ngpannor

Till rubrikerna 983—984 hänföras för närvarande en mångfald i över-

etc

rubriken nämnda, för industriellt bruk avsedda artiklar, vilka helt och hållet sakna maskinella anordningar. Dessa artiklar äro i allmänhet tillverkade av grov plåt. Jämföras tullsatserna vid ovannämnda rubriker med tullsatserna för tyngre plåtarbeten, rubrikerna 750—751, finner man också en ganska god överensstämmelse dem emellan, i det att tullsatserna för nitade dylika arbeten enligt rubrik 751 respektive 983 äro fullständigt lika, under det att tullen å pressade eller svetsade arbeten enligt rubrik 750 med endast 50 öre för 100 kg överstiger tullen för motsvarande arbeten enligt rubrik 984, en skiljaktighet för vilken några bärande skäl knappast torde kunna åberopas. Av de i överrubriken nu angivna artiklarna hava, förutom ångpannor och förvärmare, i förslaget upptagits endast med maskinella anordningar försedda behållare och kokare. Det synes nämligen vara dessa anordningar, som böra karakterisera en vara såsom hänförlig till maskingruppen. Andra i överrubriken nämnda artiklar skulle, därest de vore att anse såsom apparater, komma att beläggas med 10 procents värdetull, vilket i betraktande av de växlande värdena synes lämpligt, och eljest tullbehandlas efter sin beskaffenhet. Förändringen, som i tullbeskattningsavseende ej är av större betydelse, skulle säkerligen i många fall undanröja anledning till tveksamhet vid tarifferingen. Avgörandet huruvida exempelvis en behållare är avsedd för »fabriker, bryggerier och brännerier» eller icke har nämligen ofta föranlett tvistigheter. Då förzinkade grövre plåtarbeten under järngruppen likställts med pressade och svetsade dylika arbeten, har så ansetts böra ske även i fråga om de till denna avdelning hänförliga, med maskinella anordningar försedda plåtarbetena. Till denna grupp hava uppflyttats de i rubrikerna 985 — 986 nu upptagna arbetena av valsad järnplåt. Någon ändring i tullsatserna inträder härigenom icke på annat sätt än att endast vikttull kommer att tillämpas. Exemplen hava uteslutits, enär desamma lämpligen torde kunna inflyta i varuförteckningen. De nuvarande rubrikerna 979 och 980 synas utan olägenhet kunna sammanslås. Handelsstatistiken utvisar nämligen, att under vissa år ingen som helst införsel förekommit av till dessa rubriker hänförliga artiklar. Då under de

413 senaste åren import förekommit, har denna företrädesvis berört rubrik 979. Så infördes år 1925 898 kg till denna rubrik hänförliga artiklar med ett värde av 3 357 kr. Den för rubrik 979 stadgade tullsats har därför ansetts böra åsättas den nya rubriken. Enär roterande kokare icke äro föremål för nämnvärd import — vissa år har handelsstatistiken ej ens någon kvantitet att uppvisa — hava desamma ej ansetts böra upptagas i särskild rubrik. Genom att ej omnämnas bliva de hänförliga till nummer 797 eller 798 med en tull av 7 kr. 50 öre eller 6 kr. för 100 kg, vilken tull motsvarar omkring 10 procent av värdet. Vid revision av tulltaxans olika delar har, såsom i den allmänna motiveringen redan nämnts, särskild uppmärksamhet ägnats åt möjligheten att ersätta i vissa anmärkningar förekommande tillämpningsföreskrifter med anvisningar i varuförteckningen. Ett sådant förfaringssätt synes kunna tilllämpas även beträffande anmärkningen till rubrikerna 979—984, enär bestämmelserna i densamma närmast hava karaktären av anvisningar för tullbehandlingen. Med »rörliga» eldstadsroster, rubrik 987, har uppenbarligen avsetts roster, Eidningssom erhållit sådan utformning, att de genom sin konstruktion bidraga till aPParater ei bränslets införande och jämna fördelning under eldytan samt till slaggens bortförande, d. v. s. för eldningsapparater särskilt konstruerade roster. Då för sådant ändamål avsedda roster förekomma, vilkas rörlighet är ganska begränsad, har rubriken förtydligats i berörda avseende. E n ä r benämningen »economisers» å det speciella slag av rökgasförvarmare, Economisers. som avses i rubrik 988, numera vunnit burskap även inom vårt språk, har Nr 800. denna benämning upptagits såsom huvudord i förslaget. Tillägget »hela eller i delar» har uppenbarligen fogats till nämnda rubrik i syfte att vinna en likformig tullbehandling av anläggningen och dess olika delar. Understundom har inträffat att införsel förekommit av enbart sammanbindningsoch cirkulationsrör. Med rubrikens nuvarande lydelse hava enligt Kungl. Maj:ts beslut dessa delar till economisers icke ansetts kunna hänföras till rubrik 988 utan böra tullbehandlas såsom rör och rördelar av icke smidbart gjutgods, bearbetade (rubr. 713). Ehuru tullen för till sistnämnda rubrik hänförliga artiklar är densamma som för economisers och denna tullbehandlingsfråga sålunda inverkar å tullsatsen endast för det fall, att vikttullen understiger 5 procent av varuvärdet, har rubriken synts lämpligen böra ändras, så att den tydligen omfattar även särskilt inkommande delar till nämnda apparater. Kondensorer utan tuber (rubr. 989) draga nu en tull av 8 kr. och kon- Kondensorer. densorer med järntuber (rubr. 990) en tull av 15 kr. för 100 kg. Denna Nr 801—802 uppdelning synes mindre tillfredsställande, i det att de olika tullsatserna, att döma av importstatistikens siffror, icke återspegla de olika artiklarnas skiftande värden och därmed sammanhängande produktionskostnader. Det

414 synes tvärtom, som om värdet å till rubrik 989 hänförliga artiklar skulle vara större än värdet å dem som falla under rubrik 990. Med hänsyn härtill och då importen är mycket obetydlig, hava dessa rubriker sammanslagits och åsatts en medeltullsats av 12 kr. för 100 kg. Enligt anmärkningen till rubrikerna 989—991 skola kondensorer, som införas tillsammans med till dem hörande maskiner, draga tull som dessa senare. Denna bestämmelse äger dock med avseende å vissa uppräknade maskiner tillämpning endast i det fall, att en dylik maskin och den därtill hörande kondensorn hava väsentliga gemensamma delar. Innebörden av denna anmärkning har i den av generaltullstyrelsen utfärdade varuförteckningen klargjorts genom en anvisning av följande innehåll: »Då kondensorer införas tillsammans med till dem hörande maskiner, utgöras dessa senare vanligen av något utav de i anmärkningen angivna slagen. H a r kondensorn inga väsentliga delar gemensamma med den övriga maskinen utan är avsedd att genom kopplingar och rörförbindningar sättas i förbindelse med densamma, förpackas de olika maskinerna vanligen var för sig. Är däremot kondensorn så sammanbyggd med den övriga maskinen, att exempelvis pumphus med kolv eller omhölje (maskinkroppen) är gemensamt, och sålunda kondensorn, om den skulle lösgöras, ej kan anses fullständig annat än i förening med de för båda maskinerna gemensamma delarna, drager kondensorn enligt anm. till rubr. 989/91 tull såsom den tillhörande maskinen.» I praktiken har bestämmelsen verkat därhän, att kondensorer, som varit fast förenade med andra maskiner, dragit tull såsom dessa senare. Genom denna tolkning har ett tidsödande och besvärligt särskiljande av de olika föremålen undvikits och synes densamma lämpligen böra fastslås genom den ifrågasatta avfattningen av anmärkningen. Förbrännings- Då enligt numera gängse tekniskt språkbruk uttrycket »förbrännings°C motser. S~ motorer» omfattar även »explosionsmotorer», har sistnämnda beteckning uteNr 803—80(5. slutits ur rubriken. För motorer med en styckevikt av högst 500 kg utgör tullen för närvarande 10 procent av värdet, under det att vikttullsatser äro gällande för större motorer. 1912 års maskinsakkunniga framhöllo, att även beträffande motorer inom viktklassen närmast över 500 kg utredningsmaterialet visade så stor prisskillnad mellan olika slag av maskiner, att vikttull knappast kunde anses fullt lämplig. Med den ökade användning, dyrbara motorer för snabbgående lyxbåtar erhållit, synes viktgränsen för värdetull underkastade motorer böra höjas till 1 500 kg. En sådan omläggning lärer icke nämnvärt beröra för flygmaskiner avsedda motorer, vilkas vikt åtminstone för närvarande i regel ej överstiger 500 kg. I syfte att ernå en enhetlig princip för tullbehandlingen av samtliga motorer och då de större typerna ej vore föremål för mera avsevärd import, hade nämnda sakkunniga ifrågasatt återgång till värdetull för hela denna grupp. Då emellertid några mera tungt vägande skäl för en sådan omlägg-

415 ning ej torde föreligga, hava de för större motorer nu gällande bestämmelserna bibehållits oförändrade. Beträffande denna rubrik har ingen annan ändring föreslagits, än att ..„

, ...

exemplifieringen utelämnats.

Ugnar för industriella

ändamål etc Nr 807.

Ur överrubriken till nummer 998—1001 i gällande taxa hava tilläggen Valsverk etc. »ej verktyg» samt »utan stabbe och därtill hörande bottenplåt» ansetts kunna Nr 808—812. utgå såsom varande överflödiga. I en till ifrågavarande rubriker fogad anmärkning meddelas nämligen erforderliga föreskrifter för tullbehandlingen av sistberörda föremål. »Pressmaskiner» hava utbrutits ur sitt nuvarande sammanhang och placerats så, att sambandet med »pressar» tydligare framträder. Då »goffreringsmaskiner» äro ett slag av pressar, har förstnämnda beteckning ansetts kunna uteslutas ur överrubriken. De i slutet av densamma upptagna form- och delnings- samt knådningsmaskinerna skilja sig både med avseende å konstruktion och användningssätt helt och hållet från övriga hit hänförliga maskiner. En del av de förstnämnda användas för beredning av matvaror, varför deras överförande till rubrikerna 1022— 1023 förordats. Vad särskilt knådningsmaskiner angår, förete dessa ofta stor likhet med de i rubriken 1034 upptagna maskinerna för blandning av betong, lera, sand eller dylikt. Vissa konstruktioner användas till och med både såsom knådnings- och blandningsmaskiner. En olikformig tullbeskattning lärer under sådana förhållanden icke böra ifrågakomma för dessa slag av maskiner. Det har därför ansetts lämpligt, att de utginge här och i stället hänfördes till slumprubriken, varigenom förut gällande 10 procents värdetull skulle komma att återinföras för desamma. Enär till sistnämnda rubrik enligt förslaget även skulle föras större maskiner för beredning av matvaror, komme även de för sådant ändamål avsedda form-, delnings- och knådningsmaskinerna att draga nämnda tull. Efter de sålunda föreslagna ändringarna framstår denna grupp av maskiner såsom en specialgrupp, företrädesvis omfattande järnbrukens och andra, den grövre järnbearbetningens maskiner. Vad särskilt angår för skeppsbyggeriändamål avsedda maskiner, åtnjuta de i rubrik 1002 nämnda, med en styckevikt av mer än 8 000 kg, redan nu tullfrihet. Såsom motivering härför åberopades på sin tid dels skeppsbyggerinäringens behov av lättnader, dels det förhållandet att inhemsk tillverkning av ifrågavarande maskiner — åtminstone för avsalu — icke förekomme. Från varvsindustriens sida har man ansett en utökning av rubriken önskvärd, så att den komme att omfatta även plåtsaxar, plåthyvlar och plåtskärpningsmaskiner. Dessutom har framhållits, att det vid tullbehandlingen icke vore möjligt att avgöra, huruvida bocknings- och riktningsmaskiner vore avsedda för bearbetning av plåt och rör eller exempelvis för bockning av balkjärn. Användningen för det ena eller andra ändamålet vore nämligen endast beroende på vilket arbetsverktyg som insattes i maskinen. U r

416 tullteknisk synpunkt har även ansetts önskvärt att press- och stansmaskiner likställdes. Hittills torde praxis i allmänhet hava gått i den riktningen att, därest en maskin varit av den karaktär, att anledning funnits att hänföra densamma såväl till den ena som den andra av två rubriker med olika tullsatser, tullbehandlingen skett enligt den rubrik, för vilken den högre tullsatsen är stadgad. Efter samråd med representanter för den inhemska mekaniska verkstadsindustrien hava vi ansett oss för närvarande ej böra ifrågasätta längre gående utvidgning av den medgivna tullfriheten, än att plåthyvlings- och plåtskärpningsmaskiner upptagits i rubriken, varjämte av ovan angivna tulltekniska skäl bocknings- och riktningsmaskiner enligt förslaget skulle komma att åtnjuta tullfrihet, oavsett för vilket material de äro avsedda. Metalibearbet- Med den nuvarande avfattningen av överrubriken till nummer 1006—1011 Zr^eT*. n. i g ä l l a n d e tulltaxa hänföras hit — förutom de angivna delarna till vissa Nr 813-815. m a s k i n e r — sådana metallbearbetningsmaskiner, som genom avskiljande av spån giva det bearbetade föremålet viss form, d. v. s. för metallbearbetning avsedda verktygsmaskiner. I den mån andra metallbearbetningsmaskiner förekomma, hänföras de till rubrik 1034, med 10 procents värdetull. Enligt sistnämnda rubrik hava sålunda tullbehandlats, bland andra, olika för bearbetning av metalltråd konstruerade maskiner. Då det synts önskligt att ernå en enhetlig tullbehandling av alla till den närmast föregående gruppen ej hänförliga metallbearbetningsmaskiner, har en härav påkallad ändring i överrubrikens avfattning företagits. Därest förslaget angående värdetull för metallbearbetningsmaskiner med en vikt av högst 10 000 kg vinner beaktande, kommer tullen för de från rubrik 1034 hit överflyttade maskinerna inom denna viktgräns att bliva oförändrad. Frågan om tullbeskattningen av denna, för den mekaniska verkstadsindustrien viktiga grupp av maskiner har såväl av 1906 års tulltaxekommitté som av 1912 års maskinsakkunniga ägnats ingående uppmärksamhet. De nu utgående vikttullarna å maskiner äro avsedda att i stort sett motsvara förutvarande värdetull å sådana slag, som äro föremål för tillverkning här i landet. I vissa fall torde dessa tullsatser ursprungligen hava legat något över 10 procent av genomsnittsvärdet. Såsom redan 1912 års sakkunniga påpekat, har tendensen allt mera gått i riktning mot användandet av mera komplicerade och sålunda per viktenhet räknat dyrare maskiner än förr. I en till undertecknade ingiven skrift har Sveriges maskinindustriförening med avseende härå anfört, bland annat, följande. I vår tid med dess höga arbetslöner hade industriföretagen tvingats till en allt mer utpräglad specialisering, varför man inom ett flertal industrigrenar övergått från enklare arbetsmaskiner till mera fulländade, ofta heleller halvautomatiskt verkande. Särskilt i fråga om de viktigaste arbetsmaskinerna inom verkstadsindustrien, nämligen metall- och träbearbetningsmaskinerna (rubr. 998—1001 och 1005—1016), hade efter tillkomsten av 1911 års tulltaxa förhållandena utvecklats i nu antydd riktning. Vid be-

417 dömandet av tullsatsernas relativa höjd måste hänsyn tagas därtill, att den inhemska tillverkningen hade en annan sammansättning än importen. Den svenska produktionen av dylika maskiner vore nämligen alltjämt i stor utsträckning inriktad på enklare konstruktioner, beträffande vilka vår verkstadsindustri jämförelsevis väl tillgodosåge den inhemska marknadens behov. Importen åter utgjordes till stor del av dyrbarare maskiner av mera invecklad konstruktion. Den ökade användningen av dylika maskiner hade emellertid tvingat de inhemska tillverkarna att i allt större omfattning omlägga sin produktion och inrikta den på sådana typer, som nu importerades. Möjligheterna att här med framgång upptaga konkurrensen med utlandet vore emellertid mycket beskurna, enär arbetskostnaderna inginge i de dyrbarare maskinerna med vida högre andel än i de billigare. Då produktionen för att bliva ekonomisk ej kunde bedrivas i allt för liten skala, vore det av vikt, att det inhemska behovet på området i största möjliga utsträckning tillgodosåges av svenska producenter. Vid tillkomsten av 1911 års taxa hade tillverkningen av mera komplicerade metallbearbetningsmaskiner ännu ej blivit av större intresse för inhemska maskinfabrikanter, och maskinerna ifråga kunde därför utan olägenhet sammanföras med enklare metallbearbetningsmaskiner, efter vilkas värden vikttullsatserna torde hava beräknats. Då numera behovet av en noggrannare avvägning av tullsatserna gjorde sig gällande, syntes det riktigast att — i den mån så med hänsyn till tulltekniska faktorer vore möjligt — upptaga de automatiska och mera konstruktivt utvecklade metall- och träbearbetningsmaskinerna intill viss storleksgrad (styckevikt) under särskilda rubriker i tulltaxan. Olikheterna i konstruktion och ojämnheten i värde per viktenhet talade här för användning a v värdetull i stället för vikttull. Vad tullens storlek anginge, syntes det stå i god överensstämmelse med syftet vid nu gällande tulltaxas tillkomst a t t bestämma densamma till 10 procent av värdet. Det av maskinindustriföreningen påpekade förhållandet, att verkstäderna för att nedbringa arbetskostnaderna allt mera övergått från de enklare arbetsmaskinerna till mera arbetsbesparande maskiner (hel- eller halvautomatiska) torde vara allmänt känt. Givet är att dessa senare på grund av sin mera invecklade konstruktion kräva per viktenhet räknat högre arbetskostnader än de förra. Detta belyses också av de produktionskalkyler, som representanterna för en av våra större mekaniska verkstäder ställt till förfogande. Under det att exempelvis på tillverkningen av en planfräsmaskin av äldre typ använts 884 timmar, hade för framställningen av en dylik maskin av modernare konstruktion använts 1020 timmar. För en svarv av äldre respektive nyare konstruktion uppgick den använda arbetstiden till 4 466 respektive 6 745 timmar. För en spindeldocka var timantalet 750 respektive 1 536. Siffrorna hava uppgivits icke avse några undantagsfall, och torde sålunda kunna anses tämligen belysande för det förändrade allmänna läget. De av 1906 års tulltaxekommitté på sin tid — med bortseende från vissa specialmaskiner — beräknade medelvärdena å metallbearbetningsmaskiner inom olika viktgrupper, jämförda med medelvärdena enligt 1925 års hnportoch exportstatistik, framgå av följande siffror:

27 — 4372.

418 M e d e ]v ä r d e p e r 100 kg enligt 1906 enligt 1925 års handelsårs tulltaxestatistik kommitté för import för export kr. kr. kr.

för metallbearbetningsmaskiner med en styckevikt a v : högst 250 kg 200 413 305 mer än 250 men ej mer än 1 000 kg 170 403 188 » » 1000 » » » » 2 000 » 135 352 201 » » 2 000 » » » » 5 000 » 85 270 176 » » 5 000 » » » » 10 000 » 55 269 155 mer än 10 000 kg 94 105 Värdenas växlingar inom samma viktgrupp, vilka belysas av 1912 års maskinsakkunnigas utredning (bilaga 4 i det av nämnda sakkunniga avgivna betänkandet), äro anmärkningsvärt stora inom de lägre viktgrupperna. Sålunda utgjorde i den lägsta viktklassen högsta värdet 3 420 kr. och lägsta värdet 57 kr.; i den andra viktklassen högsta värdet 602 kr. och lägsta värdet 54 kr., allt för 100 kg räknat. I de högre viktlägena äro värdena mera enhetliga. Riksdagen har vid upprepade tillfällen givit uttryck åt den uppfattningen att, ehuru vikttullar i allmänhet vore att föredraga, man dock i fråga om artiklar med mycket växlande värden icke lämpligen kunde undgå värdetullar. Ett rätt stort antal maskiner är också nu upptaget i taxan med värdetullsatser. Även i fråga om samma slags maskiner hava av ovan nämnda skäl olika system tillämpats. Detta är förhållandet beträffande icke elektriska motorer. Då värdena å metallbearbetningsmaskiner, såsom i det föregående påvisats, i de lägre viktklasserna äro mycket växlande samt de mera komplicerade och sålunda dyrare maskinerna icke kunna tulltekniskt skiljas från de enklare, synes en återgång till förut gällande värdetull för metallbearbetningsmaskiner med en styckevikt av högst 10 000 kg vara att förorda. Däremot torde vikttull kunna bibehållas för maskiner med en vikt av mer än 10 000 kg per stycke, vilka icke i nämnvärd grad äro föremål för tillverkning inom landet. För maskiner med en styckevikt av mer än 20 000 kg har en vikttull av 2 kr. 50 öre för 100 kg förordats såsom lämplig. I nu gällande tulltaxa hava mindre borrmaskiner för metaller upptagits i särskild rubrik (nr 1005). Syftet härmed har varit att hindra, att dessa billigare, huvudsakligen inom hantverket använda maskiner skulle drabbas av allt för hög vikttull. Sedan enligt förslaget allmän värdetull införts för metallbearbetningsmaskiner av högst 10 000 kg styckevikt, har skälet för de mindre borrmaskinernas bibehållande under särskild rubrik bortfallit. Med hänsyn till de mycket växlande värdena synes även för detta slag av maskiner värdetull vara att föredraga. Den uppräkning av olika slag av metallbearbetningsmaskiner, som förekommer i den nuvarande tulltaxan, torde, särskilt om den statistiska upp-

419 delningen kommer att införas i taxan, icke behöva bibehållas. De i slutet av överrubriken uppräknade maskindelarna hava ävenledes uteslutits och komme sålunda att, i likhet med andra maskindelar, draga 10 procents värdetull. Vad i fråga om metallbearbetningsmaskiner anförts angående övergång Trä- och från enklare till mera komplicerade maskiner lärer i viss mån äga tillämp- *^Ä*^*;w" ning även beträffande träbearbetningsmaskiner. Då emellertid importen av ner, ej s. n. sistnämnda maskiner är mindre betydande, under det exporten därav är av- Nr 817—819. sevärd — år 1925 uppgick importen till 122 000 kg med ett värde av 280 000 kr. och exporten till 998 000 kg med ett värde av över 2 000 000 kr. — synes något mera kännbart behov av övergång till värdetull här ej föreligga. Dessa rubriker hava därför bibehållits i sakligt avseende oförändrade med undantag därav att rubriken 1013, avseende träbearbetningsmaskiner för fot- eller handkraft, uteslutits. Importen av dessa maskiner har under åren 1924 och 1925 utgjort endast 111 respektive 156 kg. I och med elektrifieringens genomförande även å mindre verkstäder har intresset av att få dessa maskiner upptagna under särskild rubrik upphört. De i gällande taxa anförda exemplen å olika slag av träbearbetningsmaskiner hava, av enahanda skäl som ovan anförts beträffande metallbearbetningsmaskiner, utelämnats i förslaget. Enligt gällande praxis hava till rubrikerna 1017 och 1018 hänförts endast Tryckpressar. tryckpressar i egentlig mening. Sålunda hava exempelvis tapettryckpressar Nr 820—821. icke ansetts böra räknas hit. Då något yrkande på frångående av denna praxis icke förekommit, har det synts lämpligt att, ehuru exemplifiering i allmänhet undvikits i förslaget, genom anförandet av ett par exempel här giva en ledning för tullbehandlingen. I fråga om tillbehör till tvåturs- och rotation spressar har den nuvarande formuleringen givit anledning till den uppfattningen, att rubrik 1018 skulle vara tillämplig, endast försåvitt tillbehören inkomme samtidigt med maskinerna, men däremot icke om de inkomme särskilt för sig, en uppfattning som emellertid icke godkänts av Kungl. Maj:t. Ett förtydligande i berörda avseende har därför synts böra göras. Då vidare någon anledning att tullbelägga ej särskilt nämnda ersättningsdelar till sådana tryckpressar, som åtnjuta tullfrihet, icke torde föreligga, hava sådana delar upptagits i rubriken. I nu gällande tulltaxa hava stickmaskiner likställts med symaskiner. Då Sy- och emellertid dessa båda slag av maskiner till såväl konstruktion som använd- ™Miller ningssätt hava föga gemensamt och stickmaskiner vad användningen be- N r 82 2_823 träffar äro mera besläktade med textilindustriens maskiner, hava desamma, i likhet med dessa sistnämnda, ansetts böra hänföras till slumprubriken, med 10 procents värdetull. Någon saklig ändring innebär detta icke, enär

420 på grund av bestämmelserna i anmärkningen till rubrikerna 1019—1021 denna tullsats redan nu tillämpas. Värdet å till rubrikerna 1019 och 1020 hänförliga stickmaskiner motsvarar nämligen enligt 1925 års importstatistik 6 kr. 60 öre respektive 6 kr. 42 öre för kg, varför vikttullsatserna icke kommit i tillämpning. Enahanda är i stor utsträckning förhållandet med symaskiner efter den höjning av prisen, som inträtt i och med den allmänna prisstegringen. Med hänsyn härtill skulle kunna ifrågasättas, huruvida m a n icke även för symaskiner lämpligen borde övergå till förut gällande värdetull. Då emellertid symaskiner tillhöra de slag av maskiner, för vilka vikttullsatser av principiella skäl ansetts böra föredragas, och tillämpningen av vikttullsystemet beträffande dessa maskiner ej innebär några svårigheter av tullteknisk art samt det ingalunda torde vara uteslutet, att man vid en blivande saklig revision av tulltaxan kommer att anse vikttullar på detta område vara de lämpligaste, synas tillräckliga skäl ej föreligga att för närvarande helt övergå till värdetull för ifrågavarande maskiner. Däremot hava vissa ändringar i de nuvarande bestämmelserna ansetts vara av behovet påkallade för att undanröja åtskilliga tulltekniska svårigheter. Med den nuvarande formuleringen av rubrik 1019 äro symaskiner, fast förenade med ställningar, i tullbeskattningsavseende likställda med symaskiner för motordrift. Enär emellertid vanliga hemsymaskiner numera ofta kunna vara avsedda för motordrift, vilket dock är svårt att vid importtillfället konstatera, då dessa maskiner i övrigt äro till utseendet fullt lika vanliga trampmaskiner och även kunna användas såsom sådana samt motorn och den övriga elektriska utrustningen plägar inkomma förpackad för sig, hava tvister angående den rätta tullbehandlingen av dylika maskiner ofta förekommit. Även attesteringen av för yrkesmässigt bruk avsedda, motordrivna symaskiner har understundom varit förenad med vissa svårigheter. Enligt ordalydelsen i rubrik 1019 skall i fråga om symaskiner för motordrift intet avseende fästas vid om de äro fast förenade med ställningar eller icke. Då nu ett visst antal maskiner för motordrift inkomma och samtidigt därmed ett antal för dylika maskiner användbara ställningar, ibland flera, ibland färre än maskinernas antal, är det mycket vanskligt, för att icke säga omöjligt att avgöra vilka maskiner och ställningar, som höra tillsammans. I dessa avseenden bör sålunda rubriken förtydligas. Då syftet påtagligen varit, att den lägre tullen skulle avse dels maskiner, som inkomma med ställningar, dels ock tyngre överdelar (för motordrift), har det synts som om detta syfte kunde nås samtidigt med att det tulltekniska önskemålet tillfredsställdes genom fastställandet av en viktgräns för de överdelar, för vilka den lägre tullsatsen skall tillämpas, och har i sådant avseende en viktgräns vid 15 kg förordats av såväl importörer som fabrikanter. Visserligen komme detta att innebära en nedsättning av tullen för vissa tyngre, icke motordrivna sy- och nåtlingsmaskiner, men dessa utgöra dock ett jämförelsevis obetydligt antal; en lägre tull för dem lär också vara motiverad. Enligt nuvarande bestämmelser skulle den kombinerade vikt- och värde-

421 tullen gälla såväl för överdelar som för delar därtill. Då dessa sistnämnda ofta inkomma i tusental, inses lätt huru tullbehandlingsproceduren skulle te sig, därest vikt och värde måste utrönas för varje särskild del. Lyckligtvis har det endast varit i rena undantagsfall, som vikttullen kommit i tillämpning. Emellertid skulle vid en eventuell jämkning av vikttullsatsen ändrade förhållanden kunna inträda, varigenom en brydsam situation kunde uppstå i tullbehandlingsavseende. Det synes sålunda lämpligt, att delar (ersättningsdelar) till överdelar finge följa den av oss föreslagna allmänna principen angående 10 procents värdetull för maskindelar, och har rubriken i förslaget formulerats i överensstämmelse härmed. I övrigt förete dessa rubriker ingen annan nämnvärd ändring, än att från gruppen för trävaror hit överförts bordsskivor och andra delar av trä till sy- och nåtlingsmaskiner, varigenom de samhörande importartiklarna få sin plats i ett sammanhang. Maskiner för beredning av matvaror draga enligt gällande taxa (rubr. Maskiner och 1022—1023) en tull av 18 kr. för 100 kg, om de väga per stycke högst 15 ^ ' / t y ' & e kg, och en tull av 12 kr. för 100 kg, om de äro av större vikt. Sistnämnda redning av matvaror etc. tullsats har kommit att gälla åtskilliga inom chokladindustrien använda maskiner, för vilka den medfört en avsevärd belastning. Dylika maskiner Nr 826. lära icke vara föremål för tillverkning här i landet. Tveksamhet har också ofta varit rådande rörande vilka av de inom industrien använda maskinerna, som rätteligen borde anses avsedda »för beredning av matvaror». Härom vittna åtskilliga i anledning av klagomål meddelade beslut. Det har för den skull synts lämpligt att med vikttull bibehålla endast maskiner, tillhörande den lägre viktgruppen, och låta de övriga ingå i slumprubriken, med 10 procents värdetull. De i gällande taxa anförda exemplen å olika slag av maskiner torde utan olägenhet kunna utgå. Enär uttrycket »för hushållsbehov eller eljest för beredning av matvaror» i den nuvarande överrubriken giver vid handen, att även beträffande de för hushållsbehov avsedda maskinerna och apparaterna användbarhet för beredning av matvaror utgör förutsättning för tillämpning av ifrågavarande rubriker, har uttrycket »för hushållsbehov» ansetts böra utgå. För lantbruket avsedda maskiner och större redskap äro upptagna i ru- Lantbruksbrikerna 1024, 1025, 1027 och 1028 i den nuvarande taxan med följande »»«**»«'• Nr 827—828.. tullsatser för 100 kg: vältar, sladdar och andra för jordens beredning avsedda, ej särskilt nämnda redskap, andra än handredskap (rubr. 1024) 4 kr. tröskverk, halm- och höpressar samt såningsmaskiner (rubr. 1027) .... 7 » gödselspridare (rubr. 1028) 6 » det stora flertalet övriga maskiner, apparater och redskap (rubr. 1025) 6 » E n förenkling i uppställningen av dessa rubriker, vilken påtagligen skulle bereda större överskådlighet och ur denna synpunkt vara önskvärd, synes

422 utan störande rubbningar av nu gällande tullsatser kunna genomföras. Vad först beträffar de i rubrik 1024 upptagna artiklarna vältar, sladdar e t c äro dessa av den beskaffenhet, att de i allmänhet torde vara föremål för hemslöjd och endast i obetydlig omfattning förekomma till försäljning. Av handelsstatistiken framgår också att av till denna rubrik hänförliga artiklar under år 1925 införts endast 1 593 kg med ett värde av 1168 kr. Vid sådant förhållande synes bibehållandet av särskild rubrik för dessa artiklar knappast vara av behovet påkallat, utan torde varorna ifråga utan olägenhet kunna ingå i den stora samlingsrubriken för lantbruksredskap, med en tull av 6 kr. för 100 kg. Denna tullsats gäller redan nu för gödselspridare (rubr. 1028), vilka sålunda utan ändring av tullsatsen kunna upptagas i samlingsrubriken. Ehuru tullsatsen för tröskverk, halm- och höpressar samt såningsmaskiner med endast 1 kr. överstiger tullsatsen vid sistnämnda rubrik, synes med hänsyn till den avsevärda importen skillnaden ur tullskyddssynpunkt ingalunda betydelselös, varför rubriken för dessa artiklar bibehållits. Av halmelevatorer och andra stackningsmaskiner infördes år 1925 endast 114 kg med ett värde av 150 kr. För år 1924 finnes ingen import angiven i handelsstatistiken. Under sådana förhållanden hava dessa maskiner icke ansetts böra upptagas i rubriken. Vid eventuell införsel skulle desamma följaktligen komma att hänföras till maskiner, ej särskilt nämnda, med 10 procents värdetull. Med avseende å samlingsrabrikens formulering hava vi, såsom skett i övriga liknande fall, sökt så långt det varit möjligt med generella beteckningar angiva maskinernas art. Den specialisering, som kan befinnas önsklig, kommer givetvis att vidtagas i samband med den blivande uppdelningen av rubriken i statistiskt avseende. Delar, ej s. n„ Rubriken 1026 upptager delar, ej särskilt nämnda, till skörde- och slåttertili lantbruks- m a s k m e r , m e d en tull av 12 kr. för 100 kg. Ej särskilt nämnda delar till maskiner.

Nr 829—830. andra lantbruksmaskiner komma enligt den i anmärkning 4 till avdelning

X I I I A meddelade allmänna bestämmelsen för tullbehandlingen av lösa maskindelar att tullbehandlas såsom varor av det ämne, varav de bestå, och hänföras sålunda i allmänhet till ej särskilt nämnda varor av icke smidbart eller av smidbart järn, vanligen någon av rubrikerna 881—884 eller 893— 896. P å grund av bestämmelsen i anmärkning 6 till avdelning X I I I A skall vikttullen för delarna i varje fall motsvara minst 5 procent av varans värde. Tillämpningen av dessa bestämmelser, enligt vilka man har dels att skilja delar till slätter- och skördemaskiner från delar till andra lantbruksmaskiner, dels att beträffande de senare verkställa en uppsortering efter bland annat olika viktgrupper, dels att jämföra vikttullarna med varuvärdet, har — ehuruväl delarna till skörde- och slåttermaskiner, vilka äro upptagna under gemensam tullsats, utgöra den mest betydande delen — verkat synnerligen betungande för tullbehandlingsarbetet. En tullförvaltning, vid

423 vilken massimport av ifrågavarande artiklar förekommer, har härom anfört följande: »Delar till andra maskiner och redskap för lantbrukets behov än slätter- och skördemaskindelar äro till sin beskaffenhet ganska närstående de senare. De äro liksom dessa föremål för masstillverkning, och båda slagen tillverkas ofta vid samma fabrik. Lika till det yttre på grund av material och tillverkningssätt kunna de olika delarna icke åtskiljas utan ingående fackkunskap eller tillhjälp av fabrikernas kataloger. Under sådana förhållanden synes det icke finnas något egentligt skäl, varför slätter- och skördemaskindelar skola vara upptagna i en rubrik med viss tullsats, under det att delar till övriga lantbruksmaskiner, särskilt sådana av järn, skola falla under ett flertal rubriker med olika tullsatser.» En förenkling av bestämmelserna synes lämpligen kunna ske på det sättet, att samtliga ej särskilt nämnda delar till maskiner, apparater och redskap, hänförliga till nummer 828, upptagas under samma rubrik med vikttull utan kombination med värdetull. En ingående utredning har utvisat, att priserna på de olika delarna äro i genomsnitt högre för delar till slåtteroch skördemaskiner än för delar till andra maskiner, apparater och redskap. Någon anledning att, såsom nu i vissa fall sker, belägga sistnämnda delar med högre tull än delar till slätter- och skördemaskiner torde i varje fall icke förefinnas. Ehuru de allra flesta delar till lantbruksmaskiner hava jämförelsevis låg vikt, hava vi dock anslutit oss till ett av ovan berörda tullförvaltning framställt förslag om en uppdelning av ifrågavarande artiklar på två nummer, allt eftersom deras vikt uppgår till 25 kg eller däröver. Uppsorteringen för tillämpning i förekommande fall av dessa tulltaxenummer kommer säkerligen ej att nämnvärt försvåra tullbehandlingen. E n ä r den industri, som tillverkar separatorer och andra i rubrikerna Mjölkskum1029—1030 upptagna maskiner, haft att glädja sig åt en sådan utveckling, "'JJffJJ'**" att importen endast motsvarar en mycket obetydlig del av exporten, har N r 8 3 1 _ 8 3 2 ifrågasatts huruvida tullen å dessa maskiner behövde bibehållas. Detta har emellertid bestämt påyrkats, då utländsk konkurrens på separatorområdet dock förekommer. Däremot torde anledning knappast föreligga att bibehålla rubrikerna 1031—1032 för kulor till separatorer och fettbestämningscentrifuger. Införseln uppgick nämligen under år 1925 för båda rubrikerna till endast 117 kg med ett värde av 2 626 kr. Ett inordnande av dessa delar under ej särskilt nämnda maskindelar med 10 procents värdetull hindrar givetvis icke att de, om så anses erforderligt, kunna erhålla sin särskilda statistiska beteckning. I gällande tulltaxa finnas ånglokomobiler, landsvägslokomotiv och ång- Traktorer och vältar upptagna i rubrik 1034, med 10 procents värdetull. Motordrivna ' °™° * lokomobiler hänföras även med stöd av gällande praxis till nämnda rubrik. N r g 3 3 Med landsvägslokomotiv hava, enligt ett av Kungl. Maj:t i anledning av klagomål meddelat utslag, likställts traktorer. Med hänsyn dels till den i

424 och med motorteknikens utveckling stegrade användningen av ifrågavarande maskiner, dels till den särställning de intaga har det synts lämpligt att — med bibehållande av nu gällande tullsats — upptaga desamma under särskild rubrik. Lyftblock och Lyftblock och blockvagnar finnas i nu gällande tulltaxa upptagna under blockvagnar, rubriknummer 1003 i nära samband med bestämmelsen angående tullber 834 ' handlingen av elevatorer och transportörer. Sedan sistnämnda bestämmelse, såsom i inledningen till denna avdelning angivits, avlägsnats ur tulltaxan, har det ansetts lämpligt att förflytta lyftblock och blockvagnar till annan plats, nämligen efter de särskilt angivna slagen av maskiner. Cylindrar, Detta nummer motsvarar rubrikerna 1035—1040 i gällande tulltaxa med mtlr%e°arb. f ö l J a n d e tullsatser per 100 kg för bearbetade cylindrar och slidskåp: Nr 835 vägande per stycke netto högst 50 kg (rubr. 1035) 50 k r . » » » mer än 50 men ej mer än 200 kg (rubr. 1036) 30 » » » » mer än 200 kg (rubr. 1037) 16 » För bearbetade kolvar (rubr. 1038—1040) äro tullsatserna desamma, dock hava för dem viktgränserna fastställts till respektive 25 och 50 kg. Handelsstatistiken utvisar följande siffror för importen av nämnda varor under år 1925: Rubrik

Kr.

1035 1036 1037 1038 1039 1040

18 675 20 586 8 524 20 514 918 1473

85 865 53 050 18 563 95 947 5 402 4429

70 690

263 256

Summa

Medelvärdet för samtliga rubriker utgjorde år 1925 3 kr. 72 öre och å r 1924 2 kr. 72 öre per kg. Den ojämförligt största delen av införseln eller omkring 60 ton faller, såsom framgår av ovanstående siffror, under rubrikerna 1035, 1036 och 1038. Med hänsyn till den jämförelsevis obetydliga importen av artiklar, hänförliga till de övriga rubrikerna, har det synts onödigt att belasta tulltaxan med den nuvarande viktgruppindelningen, utan har en enhetlig tullsats av 35 kr. för 100 kg föreslagits, mot vilken representanter för maskinindustrien icke haft något att erinra. Angivandet av de olika slag av maskiner, i vilka till detta nummer hänförliga artiklar äro avsedda att ingå såsom delar, torde hava sitt egentliga berättigande beträffande cylindrar. Valscylindrar, cylindrar för pappersindustrien samt cylindrar för sil-, sikt- eller sorteringsmaskiner äro av helt annan karaktär än här ifrågavarande cylindrar samt finnas också redan nu upptagna i andra rubriker i tulltaxan.

425 I fråga om valsar anförde 1912 års maskinsakkunniga, bland annat, följande.

Valsar och valscylindrar ej s. n.

Vad åter beträffar ett slag av valsar, som i tullbehandlingsavseende äro Nr 839—841 hänförliga till rubriknummer 1046 med en tullsats av 8 kr. per 100 kg, har påvisats, hurusom tullen är onaturligt hög i jämförelse med värdet, ett förhållande som även framgått av vår utredning. Denna anmärkning gäller järnvalsar (till valsverk), icke härdade, vilkas värde utgör omkring 20 kr. per 100 kg. I ett fall, som förekommit under tiden för utredningen, har värdet till och med varit så lågt som endast 16 kr. Även för de större kokillhärdade valsarna, vilkas pris lärer utgöra omkring 30 kr. per 100 kg, blir den nu gällande vikttullen avsevärd. Då av tulltekniska skäl de kokillhärdade valsarna ej lämpligen kunna skiljas från de icke härdade, har framkastats ett förslag att avhjälpa det överklagade missförhållandet genom fastställandet av en lägre tullsats för alla till rubriknummer 1046 n u hänförliga valsar med en nettovikt per stycke av mer än 2 000 kg. Tullen för de tyngre valsarna har av hörda sakkunniga ej ansetts böra sättas till lägre belopp än 3 kr. per 100 kg. I enlighet härmed föreslogo de sakkunniga en uppdelning av rubrik 1046 i två rubriker, omfattande den ena, med en tull av 3 kr. för 100 kg, valsar och valscylindrar av större vikt än 2 000 kg per stycke, och den andra, med den för rubrik 1046 gällande tullsatsen, mindre valsar. Någon dylik åtgärd har emellertid sedermera icke vidtagits. Då det kunde förutsättas vara av intresse för vår järnindustri, att för densamma avsedda valsar — i den mån järnbruken själva ej tillverkade desamma — vid importen icke belades med allt för hög tull, har genom Jernkontorets förmedling en utredning verkställts angående vilken uppfattning järnbrukens representanter hava i denna fråga. Det har därvid framgått, att den ifrågasatta klyvningen av rubriken från vissa håll förordas. Vad beträffar värdena å ifrågavarande större valsar hava desamma givetvis påverkats av den allmänna prisstegringen. Sålunda hava uppgivits pris, varierande mellan 27 och 46 kr. för 100 kg, under det att värdena år 1912 synas hava utgjort 16—30 kr. för 100 kg. Emellertid hava av representanter för den mekaniska verkstadsindustrien uttalats betänkligheter mot den ifrågasatta tullnedsättningen, vilken skulle komma att beröra även andra valsar än järnindustriens, bland annat valsar till tork- och pappersmaskiner. Man har ansett, att den betydande tillverkningen inom landet av sistnämnda slags valsar skulle komma att menligt påverkas av tullnedsättningen. Då det blivit upplyst, att — åtminstone i fråga om vissa för järnindustrien avsedda valsar — de svenska verken notera ungefär samma pris som de utländska och det sålunda icke synes vara någon angelägenhet av större vikt för avnämarna att få en tullnedsättning till stånd, har med hänsyn till de framkomna protesterna mot tullnedsättningen denna fråga synts böra uppskjutas till en kommande utredning. Tvekan har understundom uppstått, huruvida borstvalsar rätteligen böra hänföras till rubrik 1046 eller draga de för vanliga borstbindararbeten

426 gällande tullsatserna, vilka dock icke äro avpassade efter vad som kan vara lämpligt för nämnda valsar. Med anledning härav hava borstvalsar i överrubriken angivits såsom hit hänförliga. Transmissioner etc,

Dessa nummer motsvara rubrikerna 1052—1053, och hava inga andra förändringar här vidtagits än några mindre jämkningar i formuleringen.

Nr 842—843.

Maskiner och T rubrik 1034, som utgör en samlingsrubrik för alla sådana maskiner, a «f«r"somf för vilka tulltaxan icke upptager specifika tullsatser, finnas de viktigaste delar, ej s. n., slagen a v dessa maskiner angivna. Förteckningens omfång kan icke undgå % a S ra 0Ch a ppa- t t göra rubriken med dess nuvarande typografiska uppställning mindre rater. överskådlig, varför maskinerna, med de undantag som nedan omförmälas, Nr 846. icke blivit i förslaget särskilt specificerade utan i stället sammanfattats under den kollektiva beteckningen »maskiner och apparater, ej särskilt nämnda». Den statistiska varuförteckningens inarbetande i tulltaxan komme visserligen att medföra en ny uppdelning, vilken dock torde kunna bliva mindre omfattande än den nuvarande. I varje fall torde rubriken i dess blivande skick komma att te sig mera överskådlig än vad nu är fallet. Pressvalsar med stativ för textil- eller pappersindustrien hänföras nu till rubrik 1034 och synas alltjämt böra särskilt omnämnas, enär desamma eljest skulle komma att tullbehandlas såsom valsar enligt nummer 839 och följande. Av liknande anledning skulle ost- och filterpressar, om de ej särskilt angå ves i nummer 846, komma att i stället för nuvarande värdetull draga kombinerad vikt- och värdetull enligt nummer 808 och följande. För undvikande av att mjölkförvärmare tullbehandlas såsom förvärmare, ej särskilt nämnda (nr 795—798 i förslaget) hava även dessa här upptagits, likaså pneumatiska verktyg, vilka eljest icke skulle hänföras till denna avdelning. I ovan berörda avseende innebär förslaget ingen rubbning av nuvarande förhållanden. Såsom i inledningen till denna grupp redan berörts, har emellertid här vidtagits den genomgripande ändringen, att ej särskilt nämnda maskindelar upptagits i denna avdelning. De mest vägande skälen till denna förändring hava varit dels svårigheterna vid tullbehandlingen av ifrågavarande artiklar, dels den ojämnhet i tullbeskattningen, som tillämpningen av specifika tullsatser medfört. I förstnämnda avseende hava klagomål anförts över det omständliga förfaringssättet, som skyldigheten att uppsortera maskindelar av järn i olika viktklasser o. s. v. medför vid införsel av sådana maskindelar i större mängder. Därtill kommer enligt de nuvarande bestämmelserna den tidsödande jämförelsen mellan vikt- och värdetull, vilken ofta försvåras därigenom, att särskilda uppgifter å värdet av olika delar saknas. Vid införsel av smådelar till maskiner blir en noggrant genomförd tillämpning av ifrågavarande bestämmelse understundom praktiskt taget omöjlig. Angående ojämnheterna i tullbeskattningen vid tillämpning av nu gällande vikttullsatser å maskindelar lämnar den av 1912 års maskinsakkunniga

föranstaltade utredningen otvetydiga vittnesbörd. Följande siffror, utvisande växlingarna mellan de högsta och lägsta värdena per 100 kg å maskindelar, införda under en tid av nio månader år 1912, förtjäna att anföras. För maskindelar, hänförliga till: UUDnK

894 B » D 895 B » D 896 B » D

Värde i kr. per 100 kg: högsta lägsta medeltal

2 432 5 478 18250 17 083 176 692 169100

20 21 46 16 46 10

207 293 536 379 4 970 845.

Visserligen åstadkommer den nuvarande bestämmelsen att vikttullen alltid skall motsvara viss procent av varuvärdet en begränsning nedåt i tullbeskattningens växlingar i fråga om maskindelar, men en sådan regulator till förekommande av allt för hög tullbeskattning saknas. Då därtill kommer, att nämnda bestämmelse angående kombinerad vikt- och värdetull å maskindelar, såsom ovan berörts, medför praktiska svårigheter, synas goda skäl tala för en återgång till värdetull å i taxan ej särskilt nämnda maskindelar. Den fara, som 1906 års tulltaxekommitté ansåg vara förenad med åsättandet av värdetull å maskindelar, nämligen att detta i många fall skulle kunna leda till att vikttullsatserna bleve illusoriska, torde i verkligheten mera sällan föreligga. Till en början må erinras hurusom det förhållandet att en maskin införes söndertagen i delar i och för sig ej föranleder tillämpning av annan tullsats, än som gäller för maskinen i hopsatt skick. Ett utnyttjande av eventuella bestämmelser angående värdetull å maskindelar för att ernå lindrigare tull å en vikttull åsätt maskin förutsätter, att av delarna så mycket införes med olika lägenheter, att ingen sändning kan anses utgöra det väsentliga av maskinen. Ett dylikt förfaringssätt är emellertid i allmänhet förenat med vissa olägenheter och kostnader. Därtill kommer att sammansättningen av en i delar införd maskin kräver mekaniska anordningar, vilka åtminstone de flesta av våra maskinfirmor torde sakna. Man lär sålunda knappast hava att räkna med att en maskin över huvud taget införes söndertagen i delar i annat fall än när detta av transportoch förpackningsskäl är lämpligt. Dessutom torde icke, allra minst vid nu gällande vikttullsatser å vissa maskiner, skillnaden mellan vikttullen å maskinerna och den föreslagna värdetullen å delarna innebära någon lockelse till de befarade, ur andra synpunkter oekonomiska manipulationerna i ovan angivet syfte. Större fara i detta hänseende kan antagas föreligga, om man bibehölle vikttull å maskindelar men borttoge den allmänt utdömda bestämmelsen angående kombinerad vikt- och värdetull å desamma. Denna fara minskas icke i nämnvärd mån därigenom, att vissa maskindelar äro upptagna med specifika tullar.

428 I förslaget har särskilt angivits att kul- och rullager samt s. k. harnesk till jacquardmaskiner skola inbegripas bland ej särskilt nämnda maskindelar. Med avseende å kul- och rullager har anmärkts att tullsatserna, vilka torde hava avvägts närmast efter vad som ansetts lämpligt för kullager, icke passa för vissa rullager av grövre utförande. Med hänsyn till den ställning, kullagerindustrien intager i vårt land och vilken belyses bland annat av de siffror, som angiva värdet å in- och utförseln — år 1925 uppgingo dessa värden till 543 054 respektive 23 409 052 kr. — torde det vara tämligen betydelselöst för denna industri, huruvida de nuvarande vikttullarna bibehållas eller utbytas mot värdetullar. Av skäl, som ovan anförts, har värdetull ansetts böra föredragas. Visserligen torde största delen av kul- och rulllager hava användning inom maskinindustrien, men då nämnda artiklar även i stor utsträckning nyttjas inom andra områden, har det synts lämpligt att genom deras omnämnande fastslå tullbehandlingen såsom maskindelar. S. k. harnesk till jacquardmaskiner utgöras av bräden med däri inträdda linnetrådar, solv och tyngder av järn. Tullen å de olika delarna skulle enligt verkställda beräkningar uppgå till omkring 65 å 70 kr., medan tullen å den sammansatta varan, i vilken järnsolven ansetts utgöra huvudbeståndsdelen, utgör omkring 380 kr. eller obetydligt mindre än varans hela värde. Denna påtagligen oskäliga tullbeskattning skulle undvikas genom den föreslagna åtgärden att upptaga s. k. harnesk bland maskindelar med 10 procents värdetull. Framhållas bör att det stora flertalet av textilindustriens maskiner draga denna tull. Med avseende å lämpligaste platsen i tulltaxan för maskindelar hava i de inkomna yttrandena olika meningar gjort sig gällande. I vissa yttranden riktas anmärkningar mot det nuvarande systemet att upptaga maskindelar under skilda avdelningar i tulltaxan exempelvis i grupperna för trä- och järnvaror. Från vissa håll har föreslagits att efter varje maskingrupp skulle upptagas särskilda rubriker för delar till ifrågavarande maskiner; andra hava ansett, att delarna borde upptagas i en särskild underavdelning efter maskinerna. Vid övervägandet av de olika förslagen har det förefallit naturligast, att maskindelar återfunnos under maskingruppen. Ett fullt konsekvent genomförande av denna princip torde emellertid möta betänkligheter. Sålunda synes man hava grundad anledning ifrågasätta, varför plogvändskivor, plogbillar, hästräfspinnar och andra i rubrikerna 802 och 803 upptagna, typiska järnbruksartiklar icke skulle hava sin plats under järngruppen. Viss hänsyn synes också böra tagas till de med införseln av olika artiklar förknippade säregna förhållandena. Förslaget att efter varje maskingrupp upptaga särskilda rubriker för delarna synes allt för mycket taga utrymme i anspråk utan motsvarande fördel ur tullteknisk synpunkt. Det skulle tvärtom mången gång möta mycket stora svårigheter att avgöra, för vilken maskin en maskindel vore avsedd. Det framförda önskemålet att delarna måtte upptagas i särskild underavdelning efter maskiner är i förslaget —

429 liksom i gällande taxa — i viss mån tillgodosett, dock med de avvikelser, som i vissa fall kunna vara betingade av särskilda förhållanden. Enligt bestämmelserna i rubrikerna 1056—1059 skola de där angivna tull- Armatur. satserna gälla för ej särskilt nämnd armatur, »lös eller särskilt inkommande». Nr 847—850. Då en maskin inkommer med armatur, är det ganska vanligt, att den sistnämnda förpackats i särskilt kolli, enär densamma eljest lätt skulle kunna skadas under transporten. Alldenstund särskild tull nu utgår för på sådant sätt inkommen armatur, måste vid tullbehandlingen armaturens och maskinens värden uppgivas vart och ett för sig. Detta har förorsakat vissa svårigheter, då fakturavärdet ofta avser den kompletta maskinen. Redan 1912 års maskinsakkunniga framhöllo denna olägenhet och föreslogo till dess avhjälpande en bestämmelse av innehåll att i de fall, då tullen å maskiner och apparater utgår efter värde, däri även skulle inberäknas värdet av samtidigt med maskinen eller apparaten inkommande och därtill hörande armatur. Även i de nu inkomna framställningarna förordas åtgärder i nu angivet syfte. Ävenledes har ifrågasatts huruvida icke armatur med hänsyn till de prisväxlingar, som kunna göra sig gällande, lämpligen borde åsättas värdetull, i vilket fall ovanberörda olägenheter vid tullbehandlingen skulle avhjälpas i de fall, då jämväl maskinen vore belagd med värdetull. Då lösningen av dessa frågor icke kan undgå att väsentligen inverka på det bestående tullskyddet för armaturfabrikerna, hava dessa beretts tillfälle att yttra sig härom. Detta yttrande är åtföljt av en utredning angående h u r u nu gällande tullsatser förhålla sig till värdet å de artiklar av ifrågavarande slag, som äro föremål för tillverkning inom landet, och utmynnar i en hemställan om bibehållande av vikttullarna, vilka under alla förhållanden vore att föredraga framför värdetullar. Vad beträffade växlingarna i pris per viktenhet räknat syntes dessa icke vara större på detta område, än att vikttullarna utan olägenhet kunde bibehållas. Vissa vid den av 1912 års maskinsakkunniga föranstaltade utredningen angivna, ovanligt höga eller mycket låga värden syntes avse rena undantagsfall. Ett framställt förslag att armatur, som inkommer samtidigt med de maskiner eller apparater, för vilka armaturen är avsedd, måtte inberäknas i maskinens eller apparatens vikt eller värde, skulle i vissa fall leda till mycket otillfredsställande resultat. Så skulle för ångpannor avsedd armatur, vilken enligt utförda beräkningar betingade ett värde för kg räknat av minst 3 kr. 6 öre och högst 28 kr., under det att ångpannans värde kunde anslås till 40—60 öre för kg, beläggas med samma tull som ångpannan. Vid övervägandet av frågan på vad sätt man med minsta möjliga rubbning av tullskyddet skulle kunna avhjälpa de uppenbara olägenheter, vilka, enligt vad som tämligen allmänt framhållits, vidlåda tillämpningen av de nuvarande bestämmelserna, har det synts som om en god förbättring kunde vinnas därigenom, att i anslutning till 1912 års maskinsakkunnigas förslag, då tullen å maskiner eller apparater utgår med 10 procent av värdet, häri

inberäknades även värdet av samtidigt med maskinen eller apparaten inkommande och därtill hörande lös armatur. Visserligen skulle även efter denna förändrings genomförande svårigheter kvarstå beträffande vikttull underkastade maskiner och apparater, men då dessa äro färre än de som äro åsätta värdetull, bleve olägenheterna dock i avsevärd mån avhjälpta. Tillägget i överrubriken »lös eller särskilt inkommande» har sålunda uteslutits och i stället har i en anmärkning intagits bestämmelse om de fall, då vikttullsatserna för armatur icke skola tillämpas. Anmärkning Av de till avdelning X I I I A i gällande tulltaxa fogade anmärkningarna Ml avd- innehåller den med nr 1 betecknade i senare delen föreskrift för varuVIll

ägaren att vid tullbehandling av maskiner, söndertagna i delar, i den mån sådant till ledning för tullbehandlingen erfordras, avlämna förklarande beskrivning över och specifikation av delarna jämte avbildning, utvisande att delarna tillsammans utgöra en maskin. Dylika åtgärder, ägnade att underlätta tullbehandlingen, kunna vara erforderliga även i fråga om andra varuslag än maskiner och pläga utan föreskrift i tulltaxan av varuägarna beredvilligt vidtagas, då det ligger även i deras intresse att påskynda tullbehandlingsproceduren. Något stadgande angående skyldighet härom i fråga om maskiner synes därför ej behöva inrymmas i tulltaxan. Den i anmärkning 4 intagna bestämmelsen angående tullbehandlingen av lösa maskindelar har ersatts med särskild rubrik i förslaget (nr 846). Innehållet i anmärkning 5 torde närmast kunna karakteriseras såsom anvisningar för tullbehandlingen, vilka synas böra överföras till varuförteckningen. Det har anmärkts, att vid tullbehandlingen av maskinkomplex, bestående av olika, sins emellan fast förenade maskiner, svårigheter ofta uppstå att erhålla specificerade vikt- och värdeuppgifter å de olika maskinerna, vilka enligt nu gällande bestämmelser skola tullbehandlas var för sig. Detta vore särskilt fallet med aggregat, bestående av en maskin jämte kraftmaskin. Ur principiell synpunkt torde få anses riktigt att, då olika tull är stadgad för olika maskiner, detta förhållande icke påverkas därav, att maskinerna äro förenade. Det synes emellertid av praktiska skäl vara vanskligt att i varje fall genomföra denna i och för sig riktiga princip. Särskilt i fråga om mindre elektromekaniska kombinationer torde ej heller detta vara ur tullskyddssynpunkt nödvändigt. Förslag till undanröjande av de tulltekniska svårigheterna i fråga om dessa maskiner har avgivits i nummer 856 under följande underavdelning. Såsom i det föregående redan anförts hava de i anmärkning 6 intagna bestämmelserna, i den mån de ansetts böra bibehållas, intagits under vederbörande nummer i tulltaxeförslaget. I fråga om ej särskilt nämnda maskindelar hava dessa bestämmelser, sedan den ändring vidtagits, att maskindelarna komme att beläggas med 10 procents värdetull, ej längre något berättigande. Bestämmelserna äro ej heller ursprungligen avsedda att bliva bestående längre än till dess erfarenhet vunnits angående vikttullsatsernas

431 verkningar. Bevillningsutskottet vid 1910 års riksdag anförde med r avseende härå, att utskottet hyste den uppfattning, att en tillfredsställande avfattning av denna del av tulltaxan icke kunde ernås annorledes än genom någon tids tillämpning av de bestämmelser, som då kunde varda antagna, samt därefter följande omarbetning av bestämmelserna ifråga på grund av vunnen erfarenhet. Med hänsyn härtill lika väl som för säkerställande av maskinindustriens intressen under denna försökstid ansåg utskottet en kombinering av vikt- och värdetull i den riktning, Kungl. Maj:ts förslag innefattade — i det undersökning i varje fall skulle ske, att vikttullen ej understege vissa procent av värdet — ganska lämplig. Ifrågasättas kunde huruvida icke tiden vore inne för ett allmänt upphävande av bestämmelsen angående kombinerad vikt- och värdetull, vilken ursprungligen varit avsedd såsom en provisorisk åtgärd. Då emellertid denna bestämmelse genom det förändrade penningvärdet fått större betydelse för maskinindustrien än man förr haft anledning förmoda, synes med en dylik åtgärd böra anstå till dess tullskyddsfrågan för maskinindustrien upptages till omprövning. Med den begränsade räckvidd, bestämmelsen genom det föreliggande förslaget erhållit, torde uppskovet ej möta någon betänklighet.

Maskiner

och apparater

m. m.,

elektriska.

Denna underavdelning motsvarar avdelning X I I I B i gällande tulltaxa. Såsom ett önskemål för de elektriska firmornas vidkommande har framhållits att under denna avdelning måtte sammanföras alla artiklar, vilka hava elektroteknisk användning. Av dessa finnas exempelvis isolatorer upptagna under avdelningarna för glas- respektive porslinsvaror, kablar och ledningstråd under avdelningen för metallarbeten o. s. v. Åtskilliga artiklar med uteslutande eller företrädesvis elektroteknisk användning tullbehandlas såsom arbeten av det ämne, varav de bestå. Ett sammanförande av till beskaffenheten vitt skilda men till användningssättet likartade artiklar förefaller u r affärsteknisk synpunkt naturligt och praktiskt tilltalande. Genomförandet av en sådan princip i en systematiskt uppställd tulltaxa möter emellertid stora vanskligheter och skulle förutsätta ett oavlåtligt aktgivande på uppkomsten av nya artiklar med åtföljande taxeändringar. Det har därför ansetts lämpligt att i stort sett bibehålla avdelningen vid dess nuvarande omfattning. För elektrotekniskt ändamål arbetat kol har emellertid överförts till avdelning V I B. Under framhållande av att tillverkningen utav småmotorer vid tiden för Generatorer, utarbetandet av förslaget till nu gällande tulltaxa icke tillnärmelsevis var moto*er etc^ av samma betydelse som nu, hava representanter för den elektriska indu- N l 8 o l — 8 5 ° strien föreslagit en uppdelning av rubrik 1060 i två rubriker, av vilka den ena skulle omfatta elektriska maskiner med en vikt av högst 10 kg

432 per stycke och med en mot det högre värdet av dessa maskiner svarande högre vikttullsats. Bedömandet av frågan vilken vikttullsats som lämpligen borde ifrågakomma torde emellertid icke sammanhöra med den tekniska revisionen av tulltaxan. Då beträffande vissa andra maskiner så stora växlingar i värdena per viktenhet gjort sig gällande, att det befunnits olämpligt att sammanföra maskinerna under en enhetlig vikttullsats, har man i allmänhet föredragit värdetull. Så är exempelvis förhållandet i fråga om mindre förbränningsmotorer. Av enahanda skäl hava lättare metallbearbetningsmaskiner i här föreliggande förslag upptagits med 10 procents värdetull i stället för de vikttullsatser, vilka nu äro gällande. Under sådana omständigheter kunde ifrågasättas huruvida icke samma åtgärd borde vidtagas beträffande mindre elektriska motorer. Härvid är emellertid att märka att, medan för icke elektriska maskiner den bestämmelsen gäller, att vikttullsatserna skola motsvara minst 5 procent av värdet, för elektriska maskiner stadgas en minimitullsats av 10 procent av värdet (anmärkning 2 till rubrikerna 1060—1065). P å grund av småmotorernas högre värde kommer nästan uteslutande denna tullsats i tillämpning, varför ersättandet av nuvarande vikttull med nyssnämnda värdetull ej skulle få någon praktisk betydelse ur beskattningssynpunkt. Ej heller skulle en dylik ändring, därest det i nummer 856 intagna förslaget om 10 procents värdetull å elektro-mekaniska kombinationer vinner beaktande, bliva till nämnvärd lättnad vid tullbehandlingsarbetet. Ovannämnda från industriens sida framställda förslag gick vidare ut därpå, att autostarter, elektromagneter och induktionsregulatorer skulle upptagas bland de elektriska maskinerna med ovan angivna utökning av viktklasserna. Beträffande tullbehandlingen av dessa artiklar må anföras följande. Autostarter införas i flera delar, i tullbehandlingsavseende hänförliga till nedan angivna rubriker, nämligen strömställare, rubrik 1081, fotkontakt (startkontakt), rubrik 1098, startmotor, rubrik 1060, s. k. bendixdrev, rubrik 1034, samt kuggkrans, rubrik 1054. Elektromagneter tullbehandlas i regel såsom ej särskilt nämnda järnvaror. Induktionsregulatorer hänföras enligt av generaltullstyrelsen utfärdade anvisningar redan nu till elektriska maskiner. Beträffande de förstnämnda artiklarna skulle förslaget medföra en väsentlig rubbning av nu tillämpade tullsatser och kan redan av denna anledning ej föranleda någon åtgärd från vår sida. Med hänsyn till vad som upplysts angående sättet för införseln av autostarter synes även lämpligast att de olika delarna tullbehandlas enligt vad för dem är stadgat. Införas desamma i syfte att sammansättas med andra automobildelar, kommer rubrik 1098 a / 2 i dess av innevarande års riksdag beslutade avfattning att tillämpas. Med hänsyn till den stora praktiska användning, som kvicksilverlikriktare redan hava fått och som kan förväntas ytterligare stegras, har framhållits önskvärdheten av att dessa apparater, vilka nu hänföras till rubrik 1087 med 10 procents värdetull, måtte upptagas i särskild rubrik med denna tullsats.

433 Detta önskemål synes kunna vinna beaktande vid utformningen i statistiskt hänseende av motsvarande nummer i taxeförslaget. Anmärkningen till nummer 851—855 motsvarar anmärkning 2 till rubri- Änm. till nr kerna 1060—1065 och kommer med den föreslagna avfattningen att gälla 851—855. även de i nummer 857 upptagna delarna till elektriska maskiner. Såsom i det föregående vid anmärkningen till avdelning V I I I A redan an- Elektro-mekaförts har den vid tillämpning av nu gällande bestämmelser föreliggande skyldig- mska± } o m b ' 1 nationer.

heten att, då olika maskiner inkomma förenade, utröna vikten och värdet av

«. OEr„ JNr öbo.

varje särskild maskin medfört vissa svårigheter vid tullbehandlingen. Med utgångspunkt från önskemålet att i detta avseende ernå en förenkling, vilken med tillfredsställelse skulle emotses av dem som äro intresserade av tullbehandlingsarbetets underlättande, hava representanter för industrien framlagt förslag till vikttullsatser för dylika elektro-mekaniska kombinationer. Detta förslag, upptagande sex olika viktgrupper, skulle praktiskt taget innebära, att alla maskiner, förenade med elektriska motorer, skulle hänföras till dessa rubriker, för vilka föreslagits tullsatser från och med 15 kr. till och med 100 kr. för 100 kg, dock motsvarande minst 10 procent av värdet. Enligt den motivering, som åtföljer förslaget, synas förslagsställarna hava tänkt sig, att de ifrågasatta tullsatserna skulle tillämpas, även om maskinerna inkomme för sig men vore avsedda att förenas. Oavsett de nya vanskligheter av tullteknisk art, som skulle uppstå vid en sålunda utsträckt tillämpning, förefaller det ur saklig synpunkt oberättigat att frångå gällande tullsatser så snart ma skinerna blivit på ett eller annat sätt sammanfogade. Ett dylikt stadgande utan inskränkning skulle förrycka eljest för tullbehandlingen av maskiner gällande bestämmelser. Å andra sidan kan icke förnekas att utredningen an gående de olika maskinernas vikt och värde samt vad som rätteligen bör anses höra till den ena eller andra maskinen ofta förorsakar större besvär än frågan är värd. Detta gäller särskilt mindre maskinaggregat, som till väsentlig del få sin karaktär av motorn och vilkas värde till mera betydande del ligger i densamma samt beträffande vilka det efter slutförd undersökning oftast beflnnes, att vikttullen icke skall tillämpas. Beträffande maskiner, förenade med större motorer, har man lättare att, i den mån faktura eller andra handlingar ej innehålla uppgift angående de olika maskinernas vikt och värde, med ledning av affärskataloger inskaffa för tullbehandlingen erforderliga upplysningar. Av ovan anförda skäl har det synts lämpligt att belägga mindre elektro-mekaniska kombinationer med 10 procents värdetull, vilket, såsom ovan antytts, ej innebär någon större saklig ändring. Viktgränsen har ansetts böra sättas vid 100 kg. Till rubriken skulle då komma att hänföras de elektro-mekaniska kombinationer, som förorsakat de största svårigheterna vid tullbehandlingen. För att närmare angiva vad som åsyftas med nämnda uttryck hava exempel å några vanligare slag anförts. 2 8 — 4372.

434 Anm. till nr Anmärkningen under nummer 856 motsvarar den under nuvarande rubrik 851—856. -^004 intagna anmärkningen, ur vilken dock utbrutits den första delen, som endast innehåller en anvisning rörande tullbehandlingen och därför lämpligen torde kunna överflyttas till varuförteckningen. Då det kan tänkas att vissa slag av elektro-mekaniska kombinationer införas söndertagna i delar, har anmärkningen i förslaget givits en sådan plats, att den även kommer att avse nämnda varuslag. Delar, ejs.n., De i nummer 857 angivna, väsentliga delarna till elektriska maskiner 856 upptagna återfinnas nu i rubrik 1065 under enahanda bestämmelser. Då i taxan ej maskiner och särskilt nämnda delar till icke elektriska maskiner upptagits under särskild appara er. ^fafe, synes konsekvensen fordra att så även sker beträffande ej särskilt — ' nämnda delar till elektriska maskiner. AckumalaDessa nummer motsvara rubrikerna 1066 och 1067. I den förstnämnda torer. ( j e s s a rubriker upptagas omonterade element samt vissa till ackumulaay Nr 859—860. torer hörande delar och tillbehör. I den sistnämnda däremot återfinnas helt eller delvis monterade element och batterier ävensom hoplödda elektroder. Syftet med denna uppdelning angav 1906 års tulltaxekommitté vara att få en lägre tull å blyackumulatorer och en högre å automobilackumulatorer. Såsom en naturlig följd av föreskriften om särskild tullsats för omonterade element ansågs bestämmelse nödvändig därom, att vissa till blyackumulatorer hörande delar och tillbehör, även då de inkomme särskilt, skulle draga samma tull som den färdiga apparaten. Den i rubriken upptagna förteckningen över dylika delar och tillbehör har tydligen gjorts så fullständig, som omständigheterna vid ifrågavarande tidpunkt medgivit. Trots detta motsvarar densamma icke nutidens fordringar. Sålunda draga blylister, vilka utgöra förbindelsen mellan de i elementen ingående olika plattorna, en tull av 20 öre för kg. I moderna element ingående hårdgummistavar i stället för förut använda trästavar beläggas med en tull av 1 kr. 20 öre för kg o. s. v. Rymden av glaskärl för ackumulatorer av den stationära typen har även minskats, varigenom dylika kärl icke sällan måste tullbehandlas såsom glasburkar med en tull av 10 öre för kg. I vissa fall har tillämpningen av den lägre tullsatsen gjorts beroende på huruvida delarna eller tillbehören inkomme samtidigt med de ackumulatorer eller delar därav, för vilka de vore avsedda. Detta har medfört vissa, säkerligen icke förutsedda konsekvenser. Vid leveranser av större ackumulatorsbatterier, omfattande ända upp till ett femtiotal vagnslaster, som avsändas på olika tider, är det praktiskt outförbart att lasta materielen så, att sändningarna omfatta ett bestämt antal kompletta element. Vissa till batterierna hörande delar och tillbehör måste sålunda med nu gällande bestämmelser tullbehandlas efter särskilda rubriker, varigenom tullbeskattningen avsevärt ökas. Även är det mycket svårt att vid tullbehandlingen av dylika sänd-

435 ningar avgöra vad som tillhör ett visst antal batterier. Av såväl tulltekniska som sakliga skäl kräves sålunda en ändring av dessa rubriker. Ävenledes har framhållits hurusom u r den inhemska industriens synpunkt rubrikerna icke vore tillfredsställande avfattade. Dels vore den för rubrik 1067 gällande tullsatsen icke avpassad efter de numera förekommande alkaliska ackumulatorerna, dels kunde importörerna göra sig oberoende av den för monterade element avsedda tullen genom att införa desamma i delar. Tendensen i sistnämnda avseende skulle kunna väsentligt motverkas genom att låta den högre tullsatsen gälla även för ackumulatorsplåtar med en vikt av högst 1 kg per stycke. Gent emot sistnämnda ändringsförslag har invänts att den föreslagna gränsen icke vore väl vald. En ändring av tullsatsen enligt detta förslag skulle nämligen medföra, att även ackumulatorer av de minsta stationära typerna skulle komma att drabbas av den högre tullen, enär de negativa plattorna i dessa vägde omkring 0.45 kg per stycke. Med hänsyn till vårt uppdrags begränsning hava vi, såsom i den allmänna motiveringen anförts, icke ansett oss böra närmare ingå på önskemål, förestavade uteslutande av tullskydds- eller frihandelsvänliga intressen. P å grund härav hava vi endast föreslagit vidtagandet av sådan ändring, att samtliga för omonterade element avsedda delar och tillbehör, oavsett om de inkomma samtidigt eller särskilt för sig, komme att draga den för ifrågavarande artiklar avsedda tullen. Genom att anföra några exempel å sådana tillbehör, som här avses, har man velat förekomma en allt för vidsträckt tolkning. Sålunda böra givetvis för stationära batterier erforderliga instrument draga den för desamma stadgade tullen. Då elektroder numera kunna hopfogas på annat sätt än genom lödning, har detta ansetts böra komma till uttryck i vederbörande tulltaxenummer (nr 859). Den nu gällande tulltaxan innehåller följande behandlingen av elektriska lampor och lyktor:

bestämmelser för tull- Elektriska ^yktllltc.

Glödlampor:

1069 1070

koltrådslampor metalltrådslampor

N/S62-865.

1 kg 1 »

1:50 kr. 4:— »

Anm. Avdrag i vikten medgives ej för askar, papper och dylikt omslag; dock inräknas icke i den tullpliktiga vikten askar och wellpapp, i vilka metalltrådslampor äro förpackade.

1071 Båglampor, även med tillhörande glober; s. k. nernstlampor samt glober, lyskroppar och motstånd därtill; ävensom strålkastare Anm. Avdrag i vikten medgives ej för askar, papper och dylikt omslag.

1 kg —:50 kr.

436 1295

Lampor, ej särskilt nämnda, och lyktor: förtullas såsom det ämne, arbetat, varav de huvudsakligen bestå. Anm. Inkomma lampor i delar, förtullas varje del särskilt. Ar en lampdel sammansatt av ämnen, som draga olika tull, skall det ämne, som är underkastat den högsta tullsatsen, vara för tullbehandlingen bestämmande.

Vad sålunda stadgats har givit anledning till åtskilliga erinringar på grund av att bestämmelserna i vissa hänseenden äro föråldrade samt leda till orimliga konsekvenser i beskattningsavseende och slutligen medföra stora tulltekniska svårigheter. Vad först beträffar metalltrådslamporna har gjorts anmärkning mot de nuvarande emballagebestämmelserna, vilka understundom föranleda stort besvär vid tullbehandlingen. Det skulle föra allt för långt att i detalj ingå på frågan om vilka förpackningar som visat sig lämpliga och användas för olika lamptyper. Dock må nämnas att ett vanligt emballage utgöres av papper närmast glödlampan, utanpå detta vadd eller schoddy, därefter wellpapp och ytterst omslagspapper, understundom klistrat vid wellpappen. Metalltrådslampor inkomma också ofta i ett närmaste emballage av wellpapp jämte ytterpapper. Vanskligheten består i att vid alla olika former av emballage, där wellpapp och askar förekomma, utan allt för stor tidsförlust utröna den tullpliktiga vikten, i vilken icke skall ingå vikten av nämnda slag av förpackningsmaterial. Allmänt har också påyrkats antingen brutto- eller nettoförtullning. Vid valet mellan dessa båda former har nettoförtullning ansetts böra föredragas, då varuägaren därigenom erhåller full frihet att välja det förpackningssätt, som med hänsyn till risken av bräckage i förekommande fall kan vara mest lämpligt. Då emellertid de nu gällande emballagebestämmelserna i fråga om metalltrådslampor, vilka i regel icke inkomma utan sådant pappersomslag, som skall medräknas i den tullpliktiga vikten, utöva icke oväsentligt inflytande på beräkningen av denna vikt, har tullen höjts med det belopp, som enligt verkställd utredning kan anses motsvara eftergiften beträffande papperet. I fråga om den jämförelsevis obetydliga artikeln koltrådslampor har motsvarande ändring av tullsatsen icke ansetts erforderlig. Båglampor i egentlig mening användas numera endast för projektionsapparater samt för fotografiskt ändamål. Importen har också gått avsevärt tillbaka men är dock fortfarande av den betydelse, att det ansetts lämpligt bibehålla särskild rubrik för dessa lampor med nuvarande tullsats. De i samma rubrik, nr 1071, nu omnämnda nernstlamporna med tillbehör hava på senaste tiden alldeles försvunnit ur marknaden och torde därför kunna uteslutas ur tulltaxan. Slutligen företer taxeförslaget den avvikelsen från gällande tulltaxa, att i nummer 862 — 864 icke upptagna elektriska lampor och lyktor ävensom ej särskilt nämnda delar därav — nummer 865 i förslaget — skulle be-

437 läggas med en enhetlig tull av 1 kr. för kg. Bland de i tulltaxeförslaget särskilt nämnda delarna må nämnas galvaniska element (nr 861) samt glaslinser (nr 553). En betydande importartikel, som skulle falla under ifrågavarande nummer, utgör elektriska ficklampor samt cykel- och handlyktor. Dessa skola nu enligt ovan återgivna bestämmelse i rubrik 1295 tullbehandlas efter huvudbeståndsdelen. E n stor del av vikten belöper sig å elementet, vilket dock icke kan betraktas såsom den huvudsakliga delen av lampan. Detta drager en tull av endast 10 kr. för 100 kg och införes därför vanligen särskilt för sig, vilket även av andra skäl är lämpligt. Övriga delar bestå av olika materialier, vanligen förnicklad mässing eller förnicklat eller lackerat järn, ofta med överdrag av någon vävnad. Reflektorn, som utgör en obetydlig del av lampan, består understundom av försilvrad mässing, i vilket fall denna del, som drager en tull av 1 kr. 80 öre för kg, jämlikt anmärkningen till rubrik 1295 blir utslagsgivande för tullbehandlingen av hela lampomhöljet. Är lampan däremot komplett, skall densamma, såsom ovan nämnts, tullbehandlas efter huvudbeståndsdelen. I fråga om delar till lyktor gäller även att de skola tullbehandlas efter huvudbeståndsdelen. Följaktligen har man att vid tullbehandlingen avgöra, huruvida delarna äro avsedda för lampor eller lyktor, vilket ofta kan möta stora svårigheter. Det ovan anförda torde vara tillräckligt för att belysa behovet av en ändring av nu gällande bestämmelser. Tullsatserna växla för närvarande mellan 50 öre och 1 kr. 80 öre för kg. En avsevärd del av dessa artiklar drager emellertid en tull av 85 öre för kg, varför en tull av 1 kr. för kg torde motsvara det nuvarande genomsnittliga tullskyddet. Bland andra artiklar, som skulle komma att ingå under nummer 865, må nämnas kvicksilverlampor. Dessa hava hittills dragit en tull av 50 öre för kg enligt rubrik 1071. En tullförhöjning skulle sålunda inträda för dem. Vikten å själva lampan plägar enligt uppgift utgöra 0.4—0.7 kg; värdet av densamma är emellertid så högt, att den höjda tullsatsen icke torde uppgå till mer än någon procent därav. Motstånd, stativ och övriga tillbehör skulle, såsom hittills, tullbehandlas efter beskaffenheten. Detta nummer motsvarar rubrik 1072, och ingen annan ändring har däri Koltrådar, vidtagits, än att ordet »metalltrådar» på förslag av representanter för den ^ t solklar elektriska industrien utbytts mot »metalltråd», vilket bättre överensstämmer till giodmed nuvarande fabrikationsmetoder. Tråden tillverkas nämligen och försäljes numera i hela längder och icke såsom förr i hårnålsform. Att uttrycket Nr 866. »socklar till glödlampor» omfattar även socklar till glödlampor för annat ändamål än belysning, exempelvis för audion- och motståndslampor, torde utan vidare tillägg vara uppenbart. Vidstående nummer motsvara rubrikerna 1076 och 1077 i gällande taxa. SäkerhetsMed avseende å uttrycket elektriska »regulatorer» har anmärkts att vissa *fi?ai slag av regulatorer — bl. a. förutberörda induktionsregulatorer — tullbe- Nr 867—868.

438 handlas enligt andra rubriker i taxan och att uttrycket ifråga därför borde i anslutning till varuförteckningens anvisning utbytas mot den riktigare benämningen elektriska »manöverapparater». Motor- och pådragsskåp tullbehandlas redan nu såsom instrumenttavlor, monterade, vilken praxis torde böra fastslås genom upptagandet av dessa artiklar i rubriken. Strömställare.

I den nuvarande taxan skiljas oljeströmställare, vilka äro ställbara för (rubr. 1078), från andra oljeströmställare (rubr. 1079). Bland de sistnämnda må anföras sådana oljeströmställare, som manövreras medelbart på elektrisk väg (med elektromagneter, små motorer o. s. v.) eller medelst tryckluft. Även förekomma sådana med handmanövrering, kombinerad med andra anordningar. Det har vid tullbehandlingen ofta visat sig vara förenat med stora svårigheter att avgöra, vilken av nämnda rubriker som rätteligen bör komma i tillämpning. Detta gäller bland annat oljeströmställare, försedda med s. k. maximal- eller minimalutlösning. Det synes därför önskligt, att den i tullbehandlingsavseende nu rådande skillnaden mellan olika oljeströmställare upphävdes, så att alla dylika apparater sammanfördes i en rubrik. Enligt vad handelsstatistiken utvisar utgöra i allmänhet oljeströmställare, ställbara för hand, den ojämförligt största importartikeln. Det har anmärkts, att dessa, huvudsakligen av smidesjärn och plåt bestående strömställare i förhållande till elektriska maskiner utgjorde en jämförelsevis obetydligt förädlad produkt och att den nuvarande tullsatsen vore väl hög i förhållande till varuvärdet, särskilt i fråga om större oljeströmställare. Ehuru omfattningen av vårt uppdrag ej giver anledning att närmare ingå på denna fråga, synes dock vid ett tillmötesgående av de tulltekniska kraven på en gemensam tull för alla oljeströmställare så tillvida hänsyn böra tagas till ovan angivna påpekande, vilket ej synes sakna grund, att den gemensamma tullsatsen ej lämpligen bör sättas högre än den för oljeströmställare enligt rubrik 1078 nu gällande tullsatsen. Vid en slutlig avvägning av tullskyddet torde frågan böra upptagas, huruvida en uppdelning av rubriken med olika tullsatser allt efter olika vikt per stycke skulle kunna innebära en mera rationell lösning; häremot kan ur tullteknisk synpunkt givetvis ingen vägande invändning framkomma.

Nr 869—871. hand

P å skifferplattor monterade knivströmbrytare draga nu en tull av 50 öre för kg, under det att dylika apparater, monterade på plattor av annat ämne, t. ex. bakelit, draga en tull av 75 öre för kg. Plattor av skiffer äro emellertid de som vanligen användas för ifrågavarande ändamål. Då det med hänsyn till de för halvfabrikaten gällande tullsatserna måste anses oegentligt att låta det i plattorna ingående materialets beskaffenhet vara bestämmande för tullsatsens storlek, hava alla på plattor monterade säkerhetsapparater sammanförts i nummer 870, med en tull av 55 öre för kg, varigenom det nuvarande tullskyddet lär kunna anses i stort sett orubbat. Telefon- och Då av naturliga skäl någon nämnvärd införsel av telefonapparater ej teiegrafappa- förekommer, synes anledning icke föreligga att bibehålla den nuvarande rater etc. Nr 872.

439 uppdelningen allt efter olika styckevikt, mot vilken uppdelning dessutom anmärkts att det i fråga om de vanliga apparaterna vore mycket lätt föranstalta att den lägre tullsatsen komme i tillämpning. De nuvarande rubrikerna 1082—1084 torde sålunda kunna sammanslås till ett nummer. Då de till rubrikerna 1082 och 1084 hänförliga artiklarna äro av den ojämförligt största betydelsen, har sammanslagningen skett under den för dessa nummer gällande tullsatsen. Vidstående nummer motsvarar rubrik 1087, ur vilken emellertid exempli- Eiektrotekfieringen med tanke på den statistiska varuförteckningens inarbetande i ^^raUr^tc. taxan uteslutits. Det torde nämligen kunna förutsättas, att de viktigare N r g 7 5 slagen av elektrotekniska specialapparater därvid komma att bliva omnämnda. • Tullbehandlingen av delar till elektrotekniska specialapparater har hittills varit förenad med åtskilliga vanskligheter, då det gällt att avgöra dels huruvida ett föremål rätteligen borde anses utgöra del till en elektroteknisk specialapparat eller en självständig dylik apparat, dels — om den förstnämnda frågan besvarats jakande — beståndsdelarnas beskaffenhet. Då understundom frågan berört mycket ömtåliga och dyrbara föremål, har risken av att varan genom undersökningen kunde förstöras varit påfallande. Ett ämne, som understundom användes för framställning av delar till ifrågavarande artiklar, är bakelit, vilket såsom bearbetat faller under rubrik 302, för vilken enligt beslut av 1926 års riksdag, med beaktande av ovan antydda tulltekniska svårigheter, fastställts samma värdetull som gäller för elektrotekniska specialapparater, ej särskilt nämnda. För att avlägsna ovan berörda svårigheter även i fråga om delar av annat material hava jämte elektrotekniska specialapparater, ej särskilt nämnda, i detta nummer upptagits delar, ej särskilt nämnda, till dylika apparater.

Instrument,

vågar och ur.

I överensstämmelse med såväl vår handelsstatistiks uppställning som internationellt gängse praxis hava instrument, vågar och ur ansetts böra upptagas i samband med den mekaniska verkstadsindustriens artiklar uti en särskild underavdelning. Förstnämnda varuslag återfinnas nu i tulltaxans avdelning X V I . Såsom en brist i gällande tulltaxa, i vad den avser rubriceringen av olika slags instrument, har betecknats det förhållandet, att rubrik saknas för sådana instrument, vilka icke kunna inordnas under något av de i taxan särskilt angivna slagen av dylika artiklar. Visserligen har man i rubrik 1260 sökt åstadkomma en i möjligaste mån uttömmande uppräkning. Området är emellertid så vittomfattande, att förteckningen måste bliva mer eller mindre ofullständig. Denna ofullständighet blir än mera

440 framträdande, i den mån vetenskapen gör nya framsteg. Samma behov, som beträffande maskingruppen tagit sig uttryck i en samlingsrubrik för i taxan ej särskilt nämnda maskiner och apparater, föreligger sålunda i fråga om instrument. Då värdet av de vitt skilda slags artiklar, som skulle komma att hänföras till denna rubrik — nr 891 i förslaget — är synnerligen växlande, kan vikttull ej gärna ifrågakomma för densamma, utan synes den i liknande fall vanligen använda 10 procents värdetullen böra komma i tilllämpning även här. Vad ovan anförts angående växlingarna i värdet gäller även beträffande åtskilliga ej särskilt nämnda optiska instrument oeh delar därtill, för vilka den vid rubrik 1265 stadgade tullsatsen av 2 kr. för kg än är orimligt hög, än motsvarar endast en obetydlig procent av varuvärdet. I förstnämnda fallet drabbar den höga tullen ofta för undervisningsändamål avsedda apparater, vilka icke lära vara föremål för nämnvärd tillverkning här i landet. Ovan angivna värdetull synes därför böra tillämpas även å andra optiska instrument än de i taxan särskilt uppräknade. Jämställandet av ej särskilt nämnda optiska instrument med andra ej särskilt nämnda instrument medför dessutom vissa fördelar ur tullteknisk synpunkt, enär det ofta varit svårt att avgöra, huruvida ett instrument rätteligen bör betecknas såsom optiskt eller exempelvis medicinskt. Under samlingsnumret för ej särskilt nämnda instrument skulle de i rubrik 1266 upptagna fyrapparaterna och delar därtill kunna ingå, varigenom särskild rubrik undvekes för dessa jämförelsevis obetydliga importartiklar. Beträffande de ändringar som i övrigt ifrågasatts vid respektive rubriker må anföras följande. Gasmätareetc Till nuvarande rubrik 1269 är fogad en anmärkning, enligt vilken gasNr 878. mätare av större vikt än den i rubriken angivna skola hänföras till apparater, ej särskilt nämnda. I och med att i denna avdelning införes ett samlingsnummer för instrument, ej särskilt nämnda, synas ifrågavarande gasmätare i stället böra hänföras till nämnda samlingsnummer. Föreskrift härom har meddelats i en not till nummer 878. Kikare, glas- Vidstående nummer motsvarar rubrik 1265, i vad den avser kikare, glasögon, etc. ö g o n o c n j n f a ttade optiska glas samt delar därtill, ej särskilt nämnda, av Nr 879. annat a m n e än guld eller silver. Någon annan ändring har här ej föreslagits, än att man dels angivit de delar, på vilka uttrycket »ej särskilt nämnda» syftar, nämligen oinfattade optiska glas, dels uteslutit undantaget »av annat ämne än guld eller silver», vilket på grund av det i anmärkning 1 till avdelning VII D intagna stadgandet rörande tullbehandlingen av guld- eller silverarbeten blivit överflödigt. De under denna rubrik nu ingående ej särskilt nämnda artiklarna av mer eller mindre optisk karaktär, såsom biograf- och projektionsapparater, skioptikon, förstoringsapparater,

441 mikroskop o. s. v., komma allt efter sin beskaffenhet att hänföras till instrument, ej särskilt nämnda, eller apparater, ej särskilt nämnda, för vilka båda rubriker samma värdetull är föreslagen. Fotografikameror och delar därtill, som återfinnas i rubrikerna 1261—1263 Fotografikameror i gällande taxa, draga nu en tull av 4, 3 eller 1 kr. för kg, allt efter som r 0—881 de väga per stycke netto högst 3 kg, mer än 3 men ej mer än 5 kg eller mer än 5 kg. Mot dessa tullsatser hava vissa anmärkningar framställts, vilka främst gå ut på att erhålla en lindrigare beskattning å tyngre kameror. I detta syfte har föreslagits att den lägsta tullsatsen skulle gälla alla kameror, som hava yrkesmässig användning och vilka närmast äro att beteckna såsom snickeriarbete till skillnad från de mindre kamerorna, vilka ofta utgöra ett dyrbart finmekaniskt arbete. Bland de mindre kamerorna förekomma emellertid även synnerligen enkla kvaliteter, varför prisen äro mycket växlande. Att övergå till värdetull för denna artikel torde dock icke vara lämpligt. Däremot synes tullen å yrkeskameror böra sänkas, vilket lämpligen kan ske på det sättet, att den högsta viktgränsen sänkes från 5 till 3 kg. Beträffande frågan om huru viktgränsen bör sättas för de kameror, vilka synas böra komma i åtnjutande av den lägre tullen, kunna meningarna vara delade. Det förefaller emellertid som om — intill dess en mera genomgripande revision av taxan vidtages, då frågan om tullbeskattningen av fotografikameror kan upptagas i hela dess vidd — någon lättnad lämpligen skulle kunna beredas yrkesfotograferna genom den sålunda föreslagna anordningen, varvid rubrik 1262 skulle helt och hållet utgå. Införseln av till sistnämnda rubrik hänförliga kameror utgjorde under åren 1924 och 1925 endast 271 respektive 184 kg. Med hänsyn därtill och då fotografikameror icke heller äro föremål för nämnvärd tillverkning inom landet, bör u r tullskyddssynpunkt några invändningar icke kunna göras mot den föreslagna ändringen. Tillägget »med eller utan objektiv» till fotografikameror i den nuvarande taxan har uteslutits såsom varande överflödigt. Om objektivet saknas, kan detta förhållande uppenbarligen ej inverka på tullbehandlingen, då varan givetvis ändock måste betraktas antingen såsom kamera eller såsom del till kamera. Anmärkning 1 till ifrågavarande rubriker synes kunna utgå, då den till sitt innehåll överensstämmer med det allmänna stadgandet i 2 § av förslaget till tulltaxeförordning. Den följande anmärkningen bör likaledes utgå, enär objektiv, särskilt inkommande, upptagits i nummer 882 med nu gällande tullsats. Förutom det tillägg, som föranledes därav, att ovannämnda anmärkning Kassetter etc. 2 till rubrikerna 1261—1263 uteslutits, har ingen annan ändring vidtagits Nr 882. beträffande denna rubrik, än att delar till ifrågavarande artiklar angivits

442 såsom hänförliga hit. Bland sådana delar m å nämnas kasettinlägg, visirskivor och s. k. utlösare. Pianon. I fråga om rubriceringen av pianoinstrument hava inga sakliga ändringar Nr 883—884. vidtagits. Senare delen av anmärkning 1 till rubr. 1270—1271 har ersatts med en till anmärkningen fogad not. Slutligen h a r anmärkning 3 ansetts kunna bortfalla. Det torde nämligen utan vidare förklaring i taxan få anses uppenbart, att bestämmelserna i tulltaxeförordningen skola gälla, därest de fastställda villkoren uppfyllas, även om härigenom avvikelser uppstå från de i tulltaxan meddelade föreskrifterna. BlåsinstruNr 886

Blåsinstrument av trä och delar därtill åtnjuta för närvarande tullfrihet. Någon inhemsk tillverkning av sådana instrument förekommer nämligen

* icke. Från sakkunnigt håll har framhållits önskvärdheten av att tullfriheten utsträcktes till andra blåsinstrument, vilka icke äro föremål för tillverkning inom landet. Detta önskemål avser närmast flöjter och saxofoner. De förstnämnda äro vanligen av trä och sålunda redan nu tullfria. Emellertid förekomma även flöjter av metall, vilka, i likhet med saxofonerna, som alltid lära bestå av metall, tullbehandlas enligt rubrik 1276, med tull av 20 procent av värdet. Frågan är icke av nämnvärd betydelse ur statsfinansiell synpunkt, men då tullen i allmänhet drabbar mindre bemedlade utövare av musik, synes skäl föreligga att tillmötesgå det uttalade önskemålet. Musikinstru- Under vidstående nummer skulle ingå, förutom till motsvarande rubrik ment, andra -^77 n u hänförliga instrument m. m., även positiv och speldosor. De förstnämnda finnas nu upptagna i rubrik 1272, med en tull av 10 kr. för N r 889 stycke, och de sistnämnda i rubrik 1273, med en tull av 3 kr. för kg. Importen av dessa instrument är numera mycket obetydlig. Under år 1925 infördes endast tre stycken positiv och 316 kg speldosor. Det synes därför knappast lämpligt att belasta tulltaxan med särskilda rubriker för dessa artiklar. Genom den föreslagna ändringen skulle därjämte vinnas en mera rättvis avvägning av beskattningen av dessa till värdet mycket olikartade instrument. Första delen av anmärkningen till rubrik 1277 synes icke vara erforderlig, då där berörda princip utan särskild föreskrift nu tillämpas vid tullbehandlingen av andra varuslag. Då vidare munharmonikor särskilt omnämnts under nummer 1088, kan hela anmärkningen utgå. Grammofoner Såsom delar till grammofoner skola enligt rubrik 1278 tullbehandlas etc »plattor och rullar, trattar, ljuddosor och nålar m. m.» Då i tulltekniskt Nr 890. avseende göres skillnad mellan »delar» och »tillbehör» och åtminstone vissa

443 av de angivna artiklarna torde böra betecknas snarare såsom tillbehör än såsom delar, har ordet tillbehör i förslaget infogats i rubriken. Rubrikerna för vågar hava i nu gällande tulltaxa följande avfattning: 1279 1280 1281 1282

1283 1284

Vågar: analys- och apoteks vågar; ävensom brevvågar .... balans vågar, ej särskilt nämnda: av mässing andra slag; ävensom taffel- och hushållsvågar vågar för lokomotiv och järnvägsvagnar; ävensom andra vagnsvågar, vägande per stycke mer än 500 kg decimalvågar, bestående huvudsakligen av trä och järn gods-, bagage-, person-, kran- och kreatursvågar; vagnsvågar, vägande per stycke högst 500 kg, samt vågar, ej särskilt nämnda; ävensom vågbalanser av järn

vågar Nr 892

1 kg

1: — kr.

1 » —: 75 » 1 » —: 25 »

1 » —: 10 » 1 » —: 15 »

1 » —: 20 »

Det har ofta mött svårighet att avgöra, till vilken rubrik vissa vågar rätteligen böra hänföras. Svårigheterna hava särskilt uppstått, då det gällt att uppdraga gränsen mellan balansvågar och vissa i rubrik 1284 angivna vågar ävensom vid avgörandet, huruvida en våg rätteligen bort hänföras till vagnsvågar, beträffande vilka tullskillnad inträder vid angiven viktgräns, eller till kreatursvågar eller vågar, ej särskilt nämnda, vilka oavsett vikten skola hänföras till rubrik 1284. Det har därför ansetts önskvärt att få en förenkling tilll stånd på sådant sätt, att dessa vågar sammanfördes under gemensam tull sats. På grund av de växlande värdena synes detta icke kunna ske med bibehållande av vikttull. Redan vid tiden för den nuvarande tulltaxans utarbetande ansågos kvaliteternas växlingar betinga en långt gående diffenentiering av tullsatserna. Under de senare åren hava utarbetats nya vågtyper, exempelvis självregistrerande och prisangivande vågar, vilka utgöra ett långt drivet precisionsarbete, jämförbart med det som nedlagts å vissa instrument. Att föra dessa vågar under samma vikttullsats som gods-, bagage-, person-, kran- och kreatursvågar synes knappast lämpligt. Det synes därför som om enda sättet att finna en åtminstone provisorisk lösning på ovan antydda olägenheter vore att åsätta ifrågavarande vågar värdetull, och synes den vanligen använda 10 procents tullen här böra ifrågakomma. Vågbalanser av järn äro upptagna i rubrik 1284 och sålunda likställda med där angivna vågar. Da emellertid vågbalanser icke utgöra någon importartikel, synas de, i likhet med tilläventyrs inkommande andra delar till vågar, utan olägenhet kunna tullbehandlas såsom det ämne, arbetat, varav de bestå.

444 Ur och urI syfte att vinna större överskådlighet har vidtagits den ändringen i rudeiar. brikerna 1285—1294, att ur och urdelar åtskilts. Dock har det ansetts r 896—90o. lämpligt, att foder till vägg- och studsarur bibehållas i samma rubrik som uren ifråga. Då numera förekomma fickur med boett av platina och dessa betinga ett högre pris än motsvarande ur med boett av guld, har det synts oegentligt att tullen utgår med lägre belopp för förstnämnda än för sistnämnda slag av ur. Såsom en konsekvens av den vidtagna ändringen hava även boetter av platina likställts med guldboetter. De år 1921 genomförda höjningarna av vissa finanstullar berörde även tullen å studsarur av alabaster och andra i rubrik 1291 angivna ämnen. Tullen har sedermera nedsatts från 5 kr. till 2 kr. 50 öre för kg men är dock fortfarande högre än för ur i andra foder, exempelvis av trä eller metall. Det har anmärkts, att dyrbara ur förekomma i foder av silver, glas och förgylld metall, varför dessa ämnen borde fogas till de i nyssnämnda rubrik redan angivna. Med anledning härav har tillagts »glas eller silver». Vad beträffar u r i förgylld metall har det synts tveksamt, huruvida de rättvisligen borde likställas med de övriga, och torde försiktigheten bjuda, att man åtminstone tills vidare ej utvidgar rubriken mera än vad ovan angivna tillägg innebär. Det i nuvarande rubrik 1292 förekommande tillägget »även med spelverk» har ansetts kunna utgå. Av skeppskronometrar infördes år 1925 endast 16 stycken. Med hänsyn till denna obetydliga import synes det onödigt att belasta tulltaxan med särskild rubrik för dessa ur, utan synas de kunna likställas med de till nämnda rubrik hänförliga slagen. Beträffande tornur och delar därtill samt lod till ur föreskriver nu gällande taxa, att de skola tullbehandlas såsom det ämne, arbetat, varav de bestå, men för urbyglar, skruvar, glas och dylika delar finnes ingen bestämmelse i detta avseende. Den under nummer 905 intagna samlingsrubriken avser bland annat att fylla denna brist.

Fartyg

och

fordon.

Lokomotiv. Såsom i motiveringen till avdelning V I I I A redan anförts har det synts Nr 908. lämpligare att upptaga lokomotiv i likhet med järnvägsvagnar under avdelningen för fordon än under maskingruppen. Till lokomotiv hörande och samtidigt därmed inkommande tendrar tullbehandlas nu jämlikt bestämmelsen i anmärkningen till rubrik 1033 såsom lokomotiv med en tull av 10 procent av värdet. Inkomma däremot tendrarna särskilt för sig, draga de en tull av 12 kr. för 100 kg enligt rubrik 1097. Ehuru frågan om tullbehandlingen av tendrar är tämligen betydelselös, då någon import därav icke förekommit sedan flera år tillbaka, hava vi dock ansett det vara oegent-

445 ligt, att olika rubriker skola tillämpas allt efter sättet för införseln, och därför vidtagit den ändringen, att den för lokomotiv gällande värdetullen under alla förhållanden skall utgå även för tendrar. Under överrubriken »järnvägs- och spårvägs vagnar» hava inordnats såväl Järnvägs- och till rubrikerna 1095—1096 hänförliga vagnar utan motorer som i rubrik sparvagsvagnar.

1098 upptagna järnvägs- och spårvägsvagnar med motorer eller ångmaski- N r 9 0 9 _ Q H ner. För övrigt har beträffande dessa artiklar ingen ändring ifrågasatts. Då det emellertid förekommit, att järnvägsvagnar införts i delar med olika lägenheter — boggien med en lägenhet och överredet med en annan — har det synts lämpligt, att i fråga om såväl dessa artiklar som även lokomotiv göra motsvarande medgivande som beträffande maskiner, nämligen att den för varan såsom helhet gällande tullen må tillämpas även i det fall, att varan införes söndertagen i delar, som inkomma med olika lägenheter. Sedan samma tull fastställts för motorvelocipeder som för automobiler, Automobiler synes — med hänsyn jämväl till det nära släktskapet mellan dessa båda slag av fordon — lämpligt att sammanföra dem under ett gemensamt nummer, varvid den gängse benämningen »motorcyklar» använts i stället för motorvelocipeder. Sidvagnar till motorcyklar, vilka redan nu tullbehandlas såsom åkdon, ej särskilt nämnda, utgöra en så betydande artikel, att de torde böra omnämnas. Likaledes synas, med hänsyn till lufttrafikens allt mera stegrade utveckling, luftfartyg böra särskilt nämnas i rubriken. Den ändring av tullbeskattningen å automobiler och delar därtill, som beslöts vid 1927 års riksdag, bestod, vad beträffar i detta nummer upptagna artiklar, väsentligen däri, att sådana i taxan ej särskilt nämnda delar till automobiler, vilka ej äro avsedda för tillverkning av automobiler, åsattes samma tull som automobiler, till följd varav de upptogos i samma rubrik som de sistnämnda. Efter vidtagandet av denna ändring finnes ej längre anledning att i rubriken bibehålla underreden och med gummiringar försedda hjul till åkdon och detta desto mindre som i stort sett de enda till andra åkdon och fordon avsedda underreden samt med gummiringar försedda hjul» vilka förekomma till import, äro avsedda till flygplan, och beträffande dessa underreden och hjul finnes i anmärkningen till rubrik 1098 stadgat, att de skola tullbehandlas efter sin beskaffenhet. Skulle i något undantagsfall underreden och med gummiringar försedda hjul till andra i taxan ej särskilt nämnda åkdon och fordon förekomma till införsel, torde det vara lämpligt, att även dessa tullbehandlades efter sin beskaffenhet, vilket bleve fallet, om förslaget i denna del vinner beaktande. Någon särskild föreskrift härom synes icke av behovet påkallad, varför berörda anmärkning ansetts kunna utgå.

446 IX.

Oljor, fett, torrdestillationsprodukter, kautschuk m. m. samt arbeten därav.

Den nu gällande tulltaxan upptager icke alla slag av oljor i ett sammanhang, utan dessa produkter återfinnas på flera olika ställen. Sålunda inrymmas mineraloljorna och de feta oljorna i avdelning XIV, medan däremot sådana oljor, som framställts genom torrdestillation, samt de flyktiga, vegetabiliska oljorna äro upptagna i avdelningarna XV B och XV D. För vinnande av bättre översikt över de bestämmelser, som gälla för tullbehandlingen av nämnda produkter, hava alla oljor i förslaget upptagits under en och samma avdelning. Denna innefattar i övrigt fett av olika slag, som nu faller under avdelning XIV, ävensom vissa till människoföda användbara feta ämnen, nämligen oleomargarin, ister och konstister samt flott, vilka återfinnas under avdelningarna II och IV i den gällande taxan. Sistnämnda varor hava ansetts böra sammanföras med övriga fettämnen av animaliskt ursprung, då sådana fettämnen av vegetabiliskt ursprung, som äro tjänliga till människoföda, icke lämpligen torde kunna i tulltaxan skiljas från övriga dylika fettämnen. Härjämte hava under avdelning IX i förslaget upptagits produkter av oljor och fett ävensom vissa därmed närbesläktade varor, vilka återfinnas under avdelningarna XIV samt XV B och XV D i gällande taxa. Några artiklar, nämligen formalin, etyleter samt adronolacetat etc, som nu höra under sistnämnda avdelningar (rubr. 1183/4 respektive 1226 och 1226 7a), hava emellertid på grund av sin karaktär av kemiska produkter ansetts böra i förslaget upptagas i nästkommande avdelning X. Här ovan berörda, under den nionde avdelningen i förslaget inordnade varor hava uppdelats i trenne grupper, nämligen A) oljor, fett, m. m., B) produkter av oljor, fett m. m., såsom lacker, tvål, parfymer o. dyl., samt C) torrdestillationsprodukter och närstående ämnen. I detta sammanhang må framhållas att hartsoljorna, vilka nu äro nämnda i rubrik 1101 och sålunda hava sin plats närmast före de vegetabiliska feta oljorna, såsom varande framställda genom torrdestillation i förslaget upptagits bland torrdestillationsprodukterna (nr 955/6). Slutligen har den nuvarande taxans nionde avdelning, omfattande kautschuk och arbeten därav, inordnats såsom en särskild underavdelning under avdelning IX i förslaget. Denna omflyttning har vidtagits dels på grund därav, att kautschuken till sitt ursprung står en del av de i nu ifrågavarande avdelning förut upptagna ämnena mycket nära, dels ock med hänsyn till att ur statistisk synpunkt framhållits önskvärdheten av att en dylik ändring vidtoges för vinnande av större överensstämmelse mellan tulltaxans och handelsstatistikens varugruppering.

447 A.

Oljor, fett m. m.

Dessa nummer motsvara rubrikerna 1099 och 1099 V, i gällande taxa. Mineraloljor. Det i överrubriken nu förekommande tillägget »nativa eller råa, ävensom Nr 917—918. renade» har uteslutits såsom varande överflödigt, sedan i 2 § av förslaget till tulltaxeförordning införts en allmän bestämmelse därom, att den för en vara fastställda tullsatsen skall gälla, även om varan undergått rening. Rubrik 1099 upptager, förutom petroleumbensin, även gasolin, som dock icke är någon allmänt vedertagen benämning på en viss mineraloljefraktion. Tulltaxan avser emellertid därmed, efter vad som framgår av varuförteckningens anvisningar till rubrik 1099, en mycket lågkokande mineraloljefraktion, som mycket väl kan inrymmas under begreppet bensin. Detta har också skett i förordningen den 23 maj 1924 (nr 126) om särskild skatt å bensin och motorsprit. Enligt 1 § av denna förordning skall nämligen med bensin förstås mineraloljor, vilka enligt gällande tulltaxa hänföras till petroleumbensin och gasolin. Då bensin numera kan framställas u r stenkol, kan import av dylik bensin komma att framdeles äga rum, och den bör därvid givetvis beläggas med tull och skatt i likhet med vanlig petroleumbensin. På grund av nu anförda omständigheter hava i förslaget beteckningarna petroleumbensin och gasolin ersatts med bensin. Vid genomförandet av en dylik ändring måste nyssnämnda författningsrum undergå däremot svarande omredigering. Det må framhållas, att ändringen ifråga helt och hållet är av formell natur. Till nummer 917 har av skäl som i den allmänna motiveringen anförts fogats en anmärkning, varigenom uppmärksamheten fästs därå, att för bensin, som till riket införes, skall erläggas skatt enligt vad därom är särskilt stadgat. Med stöd av varuförteckningens anvisningar för tillämpningen av rubrik 1099 7 2 plägar montanvax hänföras till denna rubrik, ehuru varan nu icke finnes särskilt specificerad i taxan. Mot denna tullbehandlingspraxis torde någon berättigad invändning icke vara att framställa. För att emellertid någon tveksamhet icke skall kunna råda angående varans rätta attestering och då vidare montanvax utgör en rätt betydande importartikel, har varan blivit omnämnd i tulltaxenummer 918, vilket nummer i förslaget motsvarar nyssnämnda rubrik 1099 VaUnder rubrik 1100 finnes nu upptagen en anmärkning därom, att smörj- Vaselin etc oljor, utgörande en blandning av fet olja och mineralolja, skola, om de Nr 919. huvudsakligen bestå av fet olja, tullbehandlas såsom rov- och rapsoljor. Denna bestämmelse har uteslutits i förslaget och i stället hava smörjoljor av angivna beskaffenhet omnämnts i nummer 920, som i övrigt innefattar bland annat rov- och rapsoljor. Växtfett och övriga till rubrik 1108 hänförliga vegetabiliska fettämnen Vegetabiliska, stå de vegetabiliska feta oljorna (rubr. 1102 -1107) mycket nära såväl med feta oljor etcNr 920—924.

448 avseende å ursprunget som i fråga om användningen, och den enda anledningen till att åtskillnad i tullhänseende gjorts mellan nämnda produkter torde hava varit, att de förra vanligen förekomma i fast form, medan däremot de senare hava den för oljor vanliga konsistensen. Någon skarp skillnad kan dock knappast anses råda i berörda avseende. Vissa slag av växtfett förete nämligen flytande konsistens vid en något högre temperatur än den» som i regel förekommer hos oss, varför dessa varuslag även pläga benämnas oljor. Såsom exempel härpå må anföras palmolja och kokosolja. Med anledning härav hava de ej särskilt nämnda växtfetten och de vegetabiliska, feta oljorna, i likhet med vad som redan är fallet beträffande motsvarande produkter av animaliskt ursprung, sammanförts under en gemensam överrubrik. Då de till rubrik 1108 hänförliga vegetabiliska fetten enligt förslaget skulle komma att falla under nummer 924, med tullfrihet, kommer härigenom icke att inträda någon ändring i tullbeskattningsavseende. Om man bortser från sådana produkter, som äro att hänföra till konstister, skall härdning av oljor och fett enligt gällande praxis icke utöva inflytande på tullbehandlingen av dessa varor. Den praxis, som sålunda är rådande, grundar sig på av Kungl. Maj:t meddelat utslag a anförda besvär över tullbehandlingen av vissa dylika artiklar. Då varorna genom härdningsprocessen erhålla väsentligt ändrade egenskaper i flera avseenden, torde emellertid böra i taxan särskilt angivas att de härdade produkterna skola hänföras till samma rubriker som de icke härdade. I överensstämmelse härmed hava orden »även härdade» i förslaget infogats i överrubriken till nummer 920—924. Tillägget »ej till annat nummer hänförliga» i samma överrubrik betingas därav, att konstister upptagits tillsammans med vanligt ister och flott under nummer 927. Nummer 920 motsvarar rubrikerna 1102 och 1104, vilka båda upptaga oljor och oljesyror, som äro belagda med en tull av 7 öre för kg. Den senare delen av tulltaxenumret ifråga ersätter den under rubrik 1100 i gällande taxa förekommande anmärkningen därom, att smörjoljor, utgörande en blandning av fet olja och mineralolja, skola, om de huvudsakligen bestå av fet olja, tullbehandlas såsom rov- och rapsoljor. Linolja samt rov- och rapsoljor pläga understundom behandlas på det sätt att luft inblåses i desamma. Härigenom erhålla oljorna en fastare konsistens och en viss grad av seghet, som göra dem mera lämpliga för användning till vissa speciella ändamål. Enligt nu rådande praxis skall blåsningen icke öva något inflytande på tullbehandlingen, vilket även ur olika synpunkter torde få anses vara riktigt. För att emellertid någon tveksamhet i denna punkt icke skall kunna råda hava orden »även blåsta» infogats i nummer 920. Understundom förekomma till införsel blåsta oljor, vilkas egenskap av rovoljor icke kan med säkerhet konstateras, ehuru benämningarna — såsom »ravisonolja» — tyda på nära släktskap med nämnda oljor. Dessa produkter förete väsentligen samma utseende och beskaffenhet som rovoljorna och då det är förenat med stora svårigheter att genom un-

449 dersökning av en blåst olja konstatera ursprunget, hava tvister ofta uppstått vid tullbehandlingen. Med anledning härav hava i nummer 920 upptagits även »andra liknande blåsta oljor». Till förebyggande av missuppfattning i fråga om innebörden av detta tillägg torde emellertid böra framhållas att avsikten därmed givetvis icke varit, att oljor av de slag, som användas för margarinfabrikationen, skola, om de undergått blåsning, hänföras till n u m m e r 920 och sålunda komma att draga tull. De produkter, som nu falla under rubrik 1118: oljefernissa, utgöras huvudsakligen av kokt linolja. Med hänsyn härtill har rubriken ifråga ansetts lämpligen böra överflyttas till den grupp av rubriker, som innefatta de vegetabiliska feta oljorna. Genom denna överflyttning har rubrik 1103, som endast innehåller en hänvisning till nyssnämnda rubrik, blivit överflödig och kunnat uteslutas. I samband härmed har rubrik 1118 omformulerats och utvidgats så att den första delen av anmärkning 1 ävensom hela anmärkning 2 i den nuvarande taxan kunnat utelämnas. Den senare delen av anmärkning 1 utgör endast en anvisning, som närmast torde tillhöra varuförteckningen, varför jämväl denna del av anmärkningen uteslutits i förslaget. Då den i rubrik 1118 upptagna artikeln standolja endast är att betrakta såsom ett slag av kokt linolja, har det ansetts onödigt att särskilt omnämna densamma. För tillverkning av linoleummattor enligt viss metod användes linolja, som oxiderats till fast form. Varan ifråga framställes antingen av rå linolja genom långvarig kokning under lufttillförsel eller av kokt linolja, som genom upprepade begjutningar anbringas på bomullsväv. I båda fallen tillsättas under behandlingen vissa ämnen. Oxiderad linolja har hittills, då den någon gång förekommit till införsel, tullbehandlats såsom kemiskt-tekniska preparat, ej särskilt nämnda, med 15 procents värdetull. Då emellertid några sakliga skäl icke synas? föreligga att tillämpa annan tull sats för denna artikel än den för kokt liriolja gällande och tullbehandlingsfrågan kan komma att i framtiden få ökad betydelse, har även den till fast form oxiderade linoljan upptagits i rubriken. Hit skulle då även komma att hänföras linoleumcement, bestående av söndermalen, oxiderad linolja, som kokats tillsammans med hartser. Nummer 922 och 923 motsvara de nuvarande rubrikerna 1105 och 1106 i omvänd ordningsföljd samt nummer 924 rubrikerna 1107 och 1108. Under detta nummer hava sammanförts de olika slag av animaliskt fett, Animaliska som äro hänförliga till rubrikerna 60 och 1109 i gällande taxa. Enligt för°3°lica9 slaget skulle sålunda allt tullfritt fett av animaliskt ursprung, vare sig det N r 92 5 # förekommer i flytande eller i fast form och oavsett huruvida det är tjänligt till människoföda eller ej, falla under ett och samma nummer. De exempel på animaliska oljor och djurfett, som finnas upptagna i rubrik 1109, hava uteslutits i förslaget, då exemplifieringen lämpligen torde kunna överflyttas till varuförteckningen. Å andra sidan har, i överensstäm29 — 4372

450 melse med gällande tullbehandlingspraxis och såsom skett i fråga om det vegetabiliska fettet, i förslaget särskilt angivits, att animaliskt fett av h ä r ifrågavarande slag skall hänföras till nummer 925, även om varan undergått härdning. Det har ifrågasatts huruvida icke till rubrik 1109 borde fogas ett tillägg därom, att jämväl sådant garvarfett, som benämnes moellon, skall hänföras till denna rubrik, vilket endast skulle innebära ett legaliserande av nu rådande tullbehandlingspraxis. Något dylikt tillägg har emellertid icke ansetts erforderligt, då berörda produkt lärer vara att betrakta såsom ett slag av degras, vilket nu finnes särskilt omnämnt i rubriken. Vid sådant förhållande torde vara tillfyllest att i varuförteckningen införes en anvisning om att artikeln skall hänföras till ifrågavarande nummer. Ister etc Nr 927.

Ister och konstister samt flott äro upptagna under två olika nummer, 57 respektive 140, i den nuvarande taxan. Emellertid förete nämnda produkter en mycket likartad beskaffenhet, varför det understundom kan vara förenat med vissa svårigheter att skilja dem åt. Med hänsyn härtill och då tullen vid båda rubrikerna är densamma, hava varorna ifråga införts under ett och samma nummer i förslaget. I en anmärkning under nuvarande rubrik 57 finnes intagen en förklaring angående vad som skall förstås med konstister. Denna förklaring utgör en del av den definition på konstister, som återfinnes i förordningen den 13 oktober 1905 (nr 59) angående kontroll å tillverkningen av margarin och margarinost ävensom konstister samt å handeln därmed. Emellertid har erfarenheten visat, att denna definition är i behov av förtydligande, och enligt vad som försports lärer också avsikten vara att vidtaga en omarbetning av densamma i samband med en blivande allmän revision av nämnda förordning. Under sådana förhållanden och med hänsyn till att den i tulltaxan intagna delen av berörda definition endast är att anse såsom en anvisning för tullbehandlingen, torde anmärkningen ifråga böra utgå ur tulltaxan och ersättas med en anvisning i varuförteckningen. Det förutsattes att denna anvisning skall i tillämpliga delar grundas på förordningens bestämmelser rörande vad som skall förstås med konstister.

stearin. Nr 929.

Rubrik 1111 är uppenbarligen avsedd att innefatta stearin av sådan beskaffenhet, som användes för ljusfabrikationen. Denna produkt utgöres emellertid icke av stearinsyra enbart utan består av en blandning av stearinoch palmitinsyror. Vid sådant förhållande synes det såsom en förklaring till begreppet stearin i sagda rubrik förekommande tillägget »stearinsyra» vara i viss mån vilseledande. Det har därför icke medtagits i förslaget.

Glycerin etc Vidstående nummer motsvarar rubrik 1112. Den enda skillnaden består Nr 930. däri, att tillägget »rå eller renad» efter glycerin uteslutits.

451 Dessa nummer äro avsedda att innefatta alla andra slag av vax än jord- Vax, ej s. n. vax och montanvax, vilka, såsom förut nämnts, upptagits under nummer Nr 931—932. 918. Avsikten h a r dock icke varit att s. k. japanvax, som finnes upptaget under rubrik 1108 i den gällande taxan men icke särskilt omnämnts i förslaget, skulle komma att hänföras till nu ifrågavarande nummer. Sistnämnda produkt utgör nämligen icke något vax i egentlig mening utan ett vegetabiliskt fett och bör givetvis alltjämt attesteras med tillämpning av de bestämmelser, som gälla för tullbehandlingen av dylikt fett. Det till rubrik 1113 fogade tillägget »bivax» har icke medtagits i nummer 931, då nämnda tillägg synes kunna giva anledning till den uppfattningen, att rubriken ifråga vore tillämplig endast för det i handeln vanligen förekommande insektvaxet, som utgöres av bivax. E n dylik uppfattning är emellertid oriktig, ty rubriken är avsedd att omfatta alla slag av insektvax. Enligt vad erfarenheten givit vid handen förekommer ympvax numera i mycket växlande sammansättning, varför tullbehandlingen av denna artikel med gällande bestämmelser ofta kräver kemisk undersökning, som vållar besvär och tidsutdräkt. I syfte att vinna förenkling häri och då det även ur affärssynpunkt torde vara önskvärt, att en enhetlig tullsats bleve fastställd för varan ifråga, har densamma i förslaget upptagits under nummer 931. Härigenom skulle ympvax komma att draga samma tull — 15 öre för kg — som utgår för bivax. Det må framhållas, att bivax ofta visat sig ingå i varan, i vilka fall den redan nu med tillämpning av blandningsbestämmelserna kommit att hänföras till rubriken för bivax. De produkter, som falla under rubrikerna 1212—1213 och 1218—1219 i Flyktiga vegeol or den gällande taxan — d. v. s. flyktiga vegetabiliska oljor, ej särskilt taUli^ i nämnda, samt vissa inom parfymfabrikationen använda välluktande ämnen N r 9 3 3 _935 — ävensom sammansatta eterarter (estrar) och essenser, vilka äro upptagna i rubrik 1226, stå varandra mycket nära i flera avseenden. Det har också i många fall visat sig vara förenat med svårigheter att vid tullbehandlingen av här ifrågavarande produkter avgöra, till vilken av nämnda rubriker de rätteligen borde hänföras, och attesteringen har därför ofta kommit att bliva mer eller mindre osäker och godtycklig. I betraktande härav hava nyssnämnda varor i förslaget sammanförts under två nummer, 934 och 935, med samma tullsatser, som utgå vid rubrikerna 1212—1213 och 1218—1219 eller 2 respektive 3 kr. för kg, allt efter som varan inkommer i kärl eller förpackning, vägande brutto minst 1 kg eller mindre än 1 kg. För estrar och essenser, som nu äro belagda med en enhetlig tullsats av 2 kr. 50 öre för kg, skulle denna sammanslagning visserligen innebära en rubbning i beskattningsavseende, men då den ena av de nya tullsatserna överskjuter och den andra understiger den nuvarande tullsatsen med 50 öre för kg, synes man hava anledning antaga, att de ändrade bestämmelserna komme att i stort sett leda till samma resultat som de nu gällande. Även om någon mindre förskjutning i ena eller andra riktningen skulle uppstå, torde detta dock icke böra utgöra hinder för vidtagande av berörda ändring i rubrice-

452 ringen, vilken ur tullteknisk synpunkt otvivelaktigt skulle innebära en avsevärd förenkling. Bittermandelolja återfinnes nu i rubrik 1214 och har jämväl i förslaget upptagits under särskilt nummer, 933, med oförändrad tullsats. Detta nummer har emellertid, då varan utgör en flyktig vegetabilisk olja, ansetts lämpligen böra inordnas under samma överrubrik som nummer 934—935. Den under rubrik 1213 i gällande taxa förekommande anmärkningen samt tillägget »även konstgjord» i rubrik 1214 hava uteslutits i förslaget, då redan i överrubriken angivits att nummer 933—935 äro avsedda att innefatta såväl naturliga som konstgjorda produkter av ifrågavarande beskaffenhet. Den i berörda anmärkning intagna föreskriften, enligt vilken såsom vegetabiliska, flyktiga oljor få tullbehandlas endast konstgjorda sådana av enahanda sammansättning som motsvarande naturliga oljor, är ägnad att medföra tulltekniska svårigheter. P å grund härav och då bestämmelsen icke torde hava någon större praktisk betydelse, har densamma föreslagits skola utgå. E n ä r det torde vara alldeles uppenbart att med uttrycket förpackning i nyssnämnda rubriker avses endast det närmaste emballaget, har anmärkningen till rubrikerna 1218—1219 icke medtagits i förslaget. Kamfer. Nr 938.

Detta nummer motsvarar rubrik 1216, i vilken icke vidtagits annan ändring än att tillägget »rå eller renad» uteslutits. B.

Produkter

av oljor, fett, m. m., såsom lacker, tvål, parfymer

o. dyl.

Lacker. Såsom redan i motiveringen till nummer 920—924 anförts hava oljeNr 939—940. fernissorna (rubr. 1118) i förslaget upptagits under gruppen vegetabiliska feta oljor, övriga slag av fernissor hava sammanfattats under beteckningen lacker, vilken numera allmänt användes i handeln och även torde lämpa sig väl i detta sammanhang, då den innefattar jämväl emaljfärger, som enligt anmärkning 2 till rubrik 1203 skola tullbehandlas såsom fernissa. Spritfernissa, med eller utan tillsats av färgämne, finnes nu upptagen i rubrik 1117, med tull av 1 kr. 60 för kg. Enligt en till nämnda rubrik fogad anmärkning må emellertid sådan spritfernissa, som inkommer i kärl, innehållande mer än 20 kg, och i vilken spriten vid tullbehandlingen denatureras, på sätt därom är särskilt föreskrivet, införas mot en tull av endast 40 öre för kg. Detta medgivande infördes i taxan från och med år 1890 och tullindringen beräknades då motsvara tillverkningsskatten å den i fernissan ingående spriten. Denatureringen verkställes nu medelst tillsättande av 4 cl träsprit för varje kg av varan, och det torde i detta sammanhang förtjäna framhållas, att fernissa, som före införseln denaturerats, skall underkastas förnyad denaturering för att komma i åtnjutande av den lägre tullen. De bestämmelser, som sålunda gälla i fråga om tullbehandlingen av sprit-

453 fernissor, stå emellertid icke i god överensstämmelse med de föreskrifter, som i övrigt finnas utfärdade beträffande dylika produkter. För utrönande av vilka jämkningar i tullbestämmelserna som i anledning härav kunde befinnas erforderliga hava vi från kontrollstyrelsen inhämtat ett yttrande i frågan. Detta yttrande innehåller i huvudsak följande. För den inhemska fernissfabrikationen gäller att tillverkaren i regel äger att för ändamålet inköpa skattefri sprit. Som villkor härför fordras, att spriten kan på betryggande sätt denatureras. De denatureringsmedel, som därvid ifrågakomma, äro i regel det s. k. allmänna denatureringsmedlet, bestående av pyridinbaser och träsprit, samt, då fråga är om ljusa fernissor eller över huvud taget fernissor av högre kvalitet, terpentinolja. Denatureringsmedlen äro närmast avsedda att förhindra missbruk av spriten under tillverkningens gång. För den färdiga varan är icke föreskrivet någon särskild denaturering, då den i fernissan ingående spriten i allmänhet befunnits vara på grund av fernissans sammansättning obrukbar till förtäring. Nämnda förhållande har ock föranlett kontrollstyrelsen att i sin skrivelse till kungl. generaltullstyrelsen den 30 juni 1924 angående införsel av alkoholhaltiga preparat upptaga fernissa bland de alkoholhaltiga preparat, som med stöd av 6 § i förordningen den 1 juli 1918 (nr 564) må införas utan särskilt tillstånd av kontrollstyrelsen. Kontrollstyrelsen har emellertid av särskilda skäl funnit sig böra föreskriva, att inom landet tillverkade fernissor och polityrer skola, om de hållas till salu, såsom denatureringsmedel innehålla schellack eller annat harts till en myckenhet av minst en tiondel av deras vikt. Styrelsen har härvid begagnat sig av den möjligheten att såsom denatureringsmedel för ett preparat bestämma en i detta ingående beståndsdel. Går man ut därifrån att den i fernissan ingående spriten på grund av fernissans sammansättning i allmänhet är obrukbar till förtäring och att den inhemska fernissindustrien för sin fabrikation äger möjlighet att använda skattefri sprit, synes något skäl icke förefinnas för upprätthållande av den hittills gällande olikheten i fråga om tullsats för fernissa, som införes från utlandet. Det skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke det villkoret borde uppställas, att importör av fernissa borde vid införseltillfället genom intyg av tillverkaren styrka, att fernissan innehölle schellack till ovan angivna myckenhet. Med hänsyn till den undersökning i fråga om sammansättning, vederbörande tullmyndighet underkastar till införsel angiven fernissa — jfr kontrollstyrelsens ovannämnda skrivelse till generaltullstyrelsen, införd såsom nr 190 i tullverkets författningssamling för år 1924 — synes det likväl icke erforderligt att uppställa nyssnämnda villkor för införseln. Framhållas bör ock att, därest de ifrågasatta lättnaderna för fernissimportörerna skulle på illojalt sätt utnyttjas i syfte att den i fernissan befintliga spriten skulle göras tillgänglig för förtäring, kontrollstyrelsen äger enligt förordningen angående alkoholhaltiga preparat möjlighet att för importen av fernissor uppställa sådana villkor, som till förhindrande härav kunna vara behövliga. Med hänsyn till vad ovan sagts torde denatureringsföreskriften under rubrik 1117 böra utgå samt i anslutning härtill den tullsats för fernissa bestämmas, som utan hänsyn till brännvinstillverkningsskatten betingas av eljest för fastställande av tullsatser gällande principer. På grund av vad sålunda anförts har någon åtskillnad i förslaget icke gjorts mellan denaturerad och icke denaturerad spritfernissa, utan har all

454 dylik fernissa upptagits med en tull av 40 öre för kg, d. v. s. samma tullsats som nu utgår i vissa fall för den denaturerade varan enligt förut berörda anmärkning till rubrik 1117. För flertalet av de produkter, som nu tullbehandlas såsom spritfernissa, torde denna tullsats motsvara omkring 15 procent av varuvärdet. Då tullsatsen vid rubrik 1119, innefattande »fernissa, andra slag», med endast 10 öre understiger den vid nummer 939 angivna tullsatsen, torde med skäl kunna ifrågasättas, huruvida icke en enhetlig tullsats borde fastställas för alla lacker. E n dylik ändring skulle emellertid kräva mycket ingående utredningar, och då även det bestående tullskyddet härigenom komme att rubbas, har prövningen av denna fråga ansetts böra anstå till en kommande allmän tulltaxerevision. Förutom sprithaltiga lacker hava i nummer 939 upptagits icke drickbara spritblandningar, ej särskilt nämnda, finkelolja härunder inbegripen, samt sprithaltiga putsmedel för läderarbeten. Detta innebär en saklig ändring i de nuvarande bestämmelserna endast beträffande finkeloljan, då de övriga produkterna nu tullbehandlas såsom spritfernissa med tillämpning av anmärkning 3 till rubrikerna 184 a—b och anmärkningen till rubrikerna 1126/7. Uttrycket spritblandningar har införts i förslaget i stället för spritlösningar i den nuvarande taxan, dels emedan en del av här ifrågavarande produkter knappast kunna anses utgöra lösningar i egentlig mening, dels ock med hänsyn till att det förra uttrycket innefattar jämväl »sprit i fast form», som då icke längre skulle behöva särskilt omnämnas i taxan. Tilllägget »ej särskilt nämnda» till icke drickbara spritblandningar betingas därav, att en del sådana blandningar, till exempel essenser, lukt- och toalettvatten samt parfymer ävensom etyleter i blandning med sprit, äro särskilt specificerade i taxan. Finkelolja tullbehandlas nu såsom brännvin och sprit (rubr. 184 a—b). Enligt anmärkning 4 under rubrik 184 må emellertid fabriks- eller yrkesidkare, som styrker sig innehava vederbörligt tillstånd att för tekniskt ändamål använda skattefri finkelolja, för enahanda ändamål införa finkelolja, hållande minst 75 volymprocent i koncentrerad klorkalciumlösning olöslig olja, mot en tull av 75 öre per kg utan avseende å alkoholhalten med villkor, att han underkastar sig de särskilda kontrollföreskrifter angående varans användning, som meddelas av Konungen. Såsom motivering för införandet av denna undantagsbestämmelse i taxan anförde 1906 års tulltaxekommitté följande. Enligt gällande författningar kan fabriks- eller yrkesidkare förvärva rättighet att på vissa villkor och under viss kontroll inköpa och för sin rörelse eller sitt yrke använda skattefri finkelolja, som tillverkats inom landet. Näringsidkare beredas härigenom tillfälle att erhålla finkelolja, som icke är fördyrad genom tillverkningsskatt. Denna förmån gäller dock endast med avseende å inom landet framställd sådan olja. För införd vara däremot skall tull alltid erläggas med fulla beloppet utan avseende å varans användning. Emellertid synes hinder icke möta att även i fråga om impor-

455 terad finkelolja bereda näringsidkare en motsvarande förmån som den nyss omförmälda; och lärer detta lämpligast kunna ske genom att reducera tullavgiften med så stor del, som motsvarar brännvinstillverkningsavgiften. I samband med utfärdandet av förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit vidtogs emellertid en ändring i gällande brännvinstillverkningsförordning, varigenom rätten att erhålla restitution av brännvinstillverkningsskatt å finkelolja, tillverkad inom landet, helt bortföll samt finkeloljan övergick till att anses såsom en fri handelsvara. Såsom villkor härför gäller dock allt fortfarande, att varan skall innehålla ovannämnda myckenhet olöslig olja. Skulle i densamma ingå mera än 2V4 volymprocent etylalkohol, blir varan emellertid underkastad bestämmelserna i förordningen den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat. Efter vidtagandet av nyss berörda ändring i lagstiftningen angående brännvinsbeskattningen kan förut anförda anmärkning 4 under rubrik 184 uppenbarligen icke vidare få någon praktisk tillämpning. Anledning finnes ej heller längre att vid införsel av finkelolja vare sig tillämpa olika tullsatser för varan eller att vid beräkningen av tullen för densamma taga hänsyn till brännvinstillverkningsskattens storlek. I ett från kontrollstyrelsen inhämtat yttrande i frågan har även framhållits lämpligheten av att finkeloljan utbrötes ur rubrikerna för brännvin och sprit. Om sålunda varan i tullhänseende bör helt skiljas från brännvin och sprit, torde det vara mest naturligt att föra densamma till icke drickbara spritblandningar, med tull av 40 öre för kg. I detta sammanhang må framhållas att någon import av finkelolja för tekniskt ändamål icke förekommit sedan år 1915, vilket år den införda kvantiteten dock icke uppgick till mer än 2 kg. Däremot är varan en betydande exportartikel, och betingar densamma härvid enligt uppgift i handelsstatistiken ett värde av något mer än 2 kr. för kg. F r å n kontrollstyrelsens sida har framhållits att det alltjämt torde vara nödvändigt att äga vissa garantier för att till införsel angiven finkelolja besitter de för denna vara utmärkande egenskaperna. Skulle så icke vara fallet, måste varan givetvis hänföras till brännvin och sprit. Någon särskild bestämmelse härom torde dock icke vara erforderlig i själva taxan, utan synas de kontrollföreskrifter i berörda avseende, som kunna befinnas påkallade, lämpligen böra införas i varuförteckningen. Vad slutligen beträffar rubrik 1119, som i förslaget motsvaras av nummer 940, så har i denna rubrik icke vidtagits annan ändring, än att exemplifieringen uteslutits. Vidstående nummer motsvarar rubrik 1120 i gällande tulltaxa. Här har Kitt, emellertid även upptagits artikeln modelleringsmassa. Visst slag av dylik massa N: har visat sig utgöra en blandning av lera och fett, tillsatt med något vaselin eller paraffin. Tullbehandlingen härav har hittills varit svävande; tidigare har

456 varan hänförts till rubrik 1325, med 15 procents värdetull, men då bestämmelserna angående tullbehandlingen av blandningsprodukter i förevarande fall ansetts tillämpliga, har varan sedermera, enär ingen av de ingående beståndsdelarna äro belagda med tull, åtnjutit tullfrihet enligt rubrik 11 (lera). Modelleringsmassa har stundom införts i förpackningar av sådan art, att det med skäl kunnat ifrågasättas, huruvida icke rubriken för leksaker rätteligen borde tillämpas. För undvikande av all anledning till tveksamhet beträffande varans tullbehandling har artikeln ifråga nu blivit särskilt omnämnd i taxan. Den låga tullsats, 5 kr. för 100 kg, som skulle komma att utgå enligt nummer 941, torde bliva utan nämnvärd betydelse, då priset å varan enligt uppgift utgör 1 kr. 50 öre a 2 kr. för kg. Arbeten, ej Dessa nummer motsvara rubrikerna 1115—1116 i gällande taxa. Genom sin,'paraffin upptagande av ceresin- och paraffinarbeten i överrubriken har den nuvarande eller vax. bestämmelsen i anmärkning 1 under rubrik 1116, att dylika arbeten skola Nr 943—944. tullbehandlas såsom arbeten av vax, kunnat uteslutas. I rubrik 1116 h a r icke vidtagits annan ändring, än att rubriken förkortats genom uteslutning av exemplifieringen. 6

Tvål. Enligt anmärkning 1 till rubrikerna 1122—1123 i gällande taxa skall Nr 945-946. surrogat för tvål, såsom extrakt av kvillajabark och dylikt, tullbehandlas såsom tvål. I överensstämmelse med de principer, som allmänt tillämpats vid uppgörandet av det föreliggande förslaget, har nämnda bestämmelse nu inryckts i överrubriken. Beträffande formuleringen av rubrik 1122, upptagande med en tull av 1 kr. för kg, bland annat, parfymerad tvål och annan tvål i formade handstycken, kan ifrågasättas, huruvida blotta inblandningen av ett parfymeringsmedel eller en viss formgivning lämpligen bör föranleda så hög tullbeskattning. Avsikten med tulltaxans uppdelning av artikeln tvål i olika kategorier, vilken uppdelning ägt bestånd sedan år 1904, har, såsom framgår av bevillningsutskottets vid nämnda års riksdag betänkande (nr 14), varit att till denna rubrik skulle hänföras de finare tvålsorterna, vid vilkas framställning användes sprit. Däremot har meningen uppenbarligen icke varit, att den högre tullsatsen skulle drabba tvättvål eller för industriellt bruk avsedda, billiga tvålsorter, för vilka nämnda tullsats givetvis komme att verka rent prohibitivt. Detta syftemål har emellertid med nuvarande bestämmelser icke alltid kunnat vinnas. De fall, då tillämpningen av dessa bestämmelser gått i en riktning, som icke synes hava varit avsedd, beröra dels tvättvål och andra billiga tvålsorter i bitar, vilka ansetts böra betecknas såsom formade handstycken, dels för industriellt bruk avsedda, flytande eller mjuka tvålsorter i burkar, dels ock — ehuru i mindre grad — vissa slag av parfymerad tvål för annan användning än till toalettändamål. Beträffande tolkningen av förstnämnda uttryck meddelas i den av generaltullstyrelsen utfärdade varuförteckningen följande anvisning: »Med hand-

457 stycken förstås tvålbitar av högst 250 gr vikt och av form i övrigt, som gör dem lämpliga för toalettändamål. Som handstycken tullbehandlas icke av tvålstänger skurna bitar, försåvitt icke skillnaden mellan styckena synbarligen varit genom formade fördjupningar utmärkta å stången.» Den vanliga form, i vilken finare toalettvål plägar förekomma, är handstycken. Emellertid användas även tvättvålar i bitar, vilka kunna betecknas såsom handstycken, och hänföras jämväl dessa till rubrik 1122. Då denna billiga vara icke kan bära så hög tull som 1 kr. för kg, är den utländska tvättvål, som importeras, vanligen av sådan storlek, att den icke faller inom den av generaltullstyrelsen angivna gränsen för handstycken. Understundom införes tvättvål i stänger med inpressade stämplar, angivande de smärre stycken, i vilka varje stång är avsedd att delas. Det torde hava varit för att hämma införseln av tvål i denna form, som representanten för en härvarande fabrik i en på sin tid till chefen för finansdepartementet ingiven framställning påyrkat skärpta bestämmelser i tullbeskattningsavseende, en framställning som sedermera överlämnats till oss att tagas under övervägande vid utarbetandet av vårt förslag. Denna fråga torde dock numera hava förlorat i aktualitet, sedan den utländska firma, vars tillverkning i skrivelsen åsyftades, funnit med sin fördel förenligt att anlägga en fabrik här i landet. Emellertid är, såsom ovan anförts, den högre tullsatsen icke avsedd att träffa så enkla tvålsorter som tvättvål. Då priset å en vanlig tvättvål utgör 1 kr. 40 öre för kg, inses lätt att en tull av 1 kr. för kg måste vara vida högre än som erfordras såsom skydd för den inhemska tillverkningen. En ändring i bestämmelserna synes då snarare böra gå ut på att undantaga tvättvålen från tillämpningen av den högre tullsatsen. Då emellertid tvättvål understundom har annan användning än för rengöring av kläder o. dyl. och man av tulltekniska skäl överhuvud taget ej synes kunna göra någon åtskillnad i nu ifrågavarande avseende mellan tvättvål och annan tvål, har den slutliga justeringen av tullsatserna för ifrågavarande artiklar synts böra anstå till en senare revision av tulltaxan, varvid frågan om nämnda industris tullskydd torde komma att upptagas till prövning. Viss jämkning har emellertid synts böra omedelbart vidtagas. Sålunda hava flytande och mjuka tvålsorter i tuber, burkar och dylikt, vilka nu äro upptagna i rubrik 1122, avförts från denna rubrik och skulle desamma följaktligen, om de icke äro parfymerade, komma att falla under nummer 946, med tull av 10 öre för kg. Det har nämligen understundom visat sig olämpligt, att dylika tvålsorter, vilka förekomma för industriell användning, icke kunna införas i mindre förpackningar utan en tiodubbling av tullen. Ur tullskyddssynpunkt torde denna ändring ej hava större betydelse, då de för toalettändamål införda flytande eller mjuka tvålsorterna vanligen äro parfymerade. Med avseende å rubriceringen av parfymerad tvål må anföras, att enligt gängse tullbehandlingspraxis en obetydlig tillsats av parfymeringsmedel,

458 endast avsedd att täcka eventuellt förekommande obehaglig lukt hos råämnena, icke ansetts böra föranleda tillämpning av den högre tullsatsen. Någon anledning att i samband med vårt uppdrags fullgörande upptaga frågan om den lämpliga avvägningen av tullen å parfymerad tvål synes icke föreligga. Såpa och Rubrik 1124 i gällande tulltaxa har följande lydelse: »Såpa; ävensom tvätt-, skur- turkrödolja och flytande tvål- eller såphaltiga appreturmedel, icke innehållande och poler- dextrin eller stärkelse». Tullsatsen vid denna rubrik utgör 5 öre för kg. Av nämnda artiklar återfinnas i förslaget under nummer 947 såpa och ]vjr 947

950.

turkrödolja med bibehållen tullsats. Flytande tvål- eller såphaltiga appreturmedel, icke innehållande dextrin eller stärkelse, skulle däremot, då de — såsom nästan undantagslöst lär vara fallet — inkomma i kärl av mer än 1 / s kg bruttovikt, enligt förslaget hänföras till nummer 949, med en tull av 10 öre för kg. Sistnämnda nummer motsvarar i övrigt rubrik 1125 Vs a» vilken med samma tullsats upptager, bland annat, tvättmedel i flytande form, framställda av tvål, fett eller olja med tillsats av andra ämnen. Anledningen till den sålunda föreslagna förändringen är den, att begreppen appreturmedel och tvättmedel delvis täcka varandra. Samma vara kan nämligen användas såväl till appreturmedel som till tvättmedel. Understundom kan en vara av samma beskaffenhet som här ifrågavarande appretur- och tvättmedel hava användning för något tredje ändamål inom industrien. Det torde då vara uppenbart, att tullbehandlingen av nämnda preparat med nu gällande bestämmelser måste bliva synnerligen osäker. F r å n tullförvaltningar, som haft särskild känning av denna olägenhet, hava också framställningar inkommit om sammanförandet av tvål- eller såphaltiga appreturmedel och dylika tvättmedel under enhetlig tull, ett önskemål vilket på ovan angivet sätt i förslaget tillgodosetts. Emellertid skulle, därest ingen inskränkning gjordes beträffande tillämpningen av den vid nummer 949 föreslagna tullsatsen, förslaget för ifrågavarande appreturmedel, av vilka importstatistiken för år 1925 utvisade en införsel av 141 994 kg, innebära en tullförhöjning från 5 till 10 öre för kg. Då det icke synes lämpligt att belasta de industrier, vilka i större utsträckning för sina tillverkningar hava behov av ifrågavarande preparat, med en ökad tull, har efter förebild från bestämmelser vid andra rubriker i tulltaxan (se anm. 1 till rubr. 150, anm. till rubr. 308 samt anm. 3 till rubrikerna för papp och papper) efter nummer 949 intagits en anmärkning av innehåll, att sådana flytande tvätt- och appreturmedel, vilka enligt på tro och heder avgivet intyg äro avsedda uteslutande för användning inom textil- eller läderindustrien, må utlämnas mot den nuvarande, lägre tullen, 5 öre för kg. Härigenom skulle visserligen en nedsättning i tullsatsen från 10 till 5 öre för kg inträda för inom nämnda industrier använda flytande tvättmedel. Då emellertid införseln av samtliga till rubrik 1125 1/2 a hänförliga varuslag — rubriken omfattar utom tvättmedel även vissa skur- och polermedel — år 1925 uppgick till omkring 100 ton, är det en relativt mindre

459 del av ifrågavarande preparat som beröras av tullnedsättningen än de för vilka tullen skulle höjas, om tullsatsen vid nummer 949 utan ovan berörda inskränkning fastställdes till 10 öre för kg. Till införsel hava förekommit vissa av de i rubrikerna 1125 och 1125 7angivna ämnena bestående slag av pasta, vilka snarare kunna betecknas såsom slipmedel än som skur- eller polermedel. Dessa hava redan nu likställts med sistnämnda artiklar; ett förtydligande i berörda avseende har emellertid ansetts lämpligt. Med hänsyn till den omfattning förbrukningen tagit av vissa preparat, vilka oftare gå under namn av putsmedel än polermedel, har den förra beteckningen även upptagits i överrubriken till nummer 948—950. Slutligen hava förekommit till införsel vissa inom textilindustrien använda, icke tvål- eller såphaltiga appreturmedel, innehållande harts, understundom förtvålat, eller vax. Tullbehandlingen av dessa preparat har varit svävande och beroende på hur resultatet utfallit av undersökningarna angående de ingående beståndsdelarna, för vilka undersökningar givetvis icke alla tullförvaltningar kunna vara fullt rustade. Allt efter de ingående beståndsdelarnas beskaffenhet hava dessa preparat hänförts till olika rubriker i tulltaxan. Då det ur tullteknisk synpunkt vore synnerligen lämpligt att få en enhetlig behandling av nämnda preparat, hava även dessa upptagits i överrubriken till nummer 948—950. Av dessa putsmedel äro för närvarande blanksmörja, svart, icke flytande, Putsmedel, ej upptagen i rubrik 1126, med en tull av 20 öre, och andra slag i nästföl- sprithaltiga, för läderarbeten. jande rubrik, med 30 öres tull, allt för kg räknat. Någon förbrukning av blanksmörja av det slag, som förr användes, lärer numera knappast föreNr 951. komma, i varje fall införes icke sådan vara från utlandet. Under rubrik 1126 redovisas det oaktat i införselstatistiken för år 1925 en kvantitet av 21 665 kg, vilket har sin förklaring därav, att svart skokräm tullbehandlats såsom blanksvärta. Då det synes oegentligt att åsätta den svarta skokrämen lägre tullsats än andra krämer och detta desto mera som den förstnämnda till skillnad från de övriga innehåller tullpliktigt färgämne, hava olika slag av ifrågavarande putsmedel sammanförts under den nu gällande högre tullsatsen. I detta sammanhang må framhållas, att de medelvärden handelsstatistiken upptager för dessa artiklar utgöra för svart blanksmörja 2 kr. och för andra slags putsmedel 1 kr. 75 öre för kg. Från gruppen X V D i gällande tulltaxa har till denna avdelning överförts rubrik 1222, upptagande puder, smink, tandpulver och tandpasta, med en tull av 1 kr. för kg. Enligt förslaget skulle med dessa varuslag likställas näskitt, en jämförelsevis obetydlig artikel, inkommande liksom smink i stänger. Näskittet har hitintills icke betraktats såsom kosmetiskt medel i tulltaxans mening utan rubricerats med tillämpning av bestämmelserna i tulltaxeunderrättelsernas § 1 a), varvid i regel rubrik 1259 kommit i till-

Tandpulver etc. Nr 952.

460 lämpning. Vid förslagets genomförande i denna del skulle man undgå kemisk undersökning av nämnda vara och sålunda ernå en viss lättnad i tullbehandlingen. Lukt- eller Vidstående nummer motsvarar rubrikerna 1221 och 1225, av vilka den toalettvatten förstnämnda upptager lukt- eller toalett vatten, eter- eller sprithaltiga, här' under inbegripen även hårtinktur, alla slag, och den sistnämnda parfymer N och kosmetiska medel. Vid båda rubrikerna utgår tullen med 3 kr. för kg. Oavsett att ett sammanförande av nämnda artiklar under en rubrik står i god överensstämmelse med de principer, som i allmänhet tillämpats vid utarbetandet av taxeförslaget, har framhållits fördelen ur tullteknisk synpunkt av en dylik åtgärd, enär det visat sig besvärligt att vid tullbehandlingen skilja de olika artiklarna från varandra, då, såsom i regel är fallet, en mängd olika preparat inkomma blandade i samma kolli. De i rubrikerna anförda exemplen hava, såsom vanligen i dylika fall ägt rum, uteslutits. E n vidtagen ändring, som kan förefalla att vara av saklig innebörd, är den, att tillägget till lukt- eller toalettvatten, »eter- eller sprithaltiga», uteslutits. Emellertid hava de eter- och alkoholfria luktvatten, som förekommit till införsel, utgjort starkt koncentrerade luktmedel, hänförliga till parfymer, varför beträffande dem ingen ändring skulle inträda i tullbeskattningsavseende. Någon införsel av eter- eller alkoholfria toalettvatten har veterligen icke förekommit. Skulle införsel av dylika toalettvatten inträffa, synes det i varje fall lämpligt att de likställdes med övriga under detta nummer upptagna artiklar. I gällande tulltaxa äro pomador upptagna i en särskild rubrikgrupp, uppdelad på två rubriker, nämligen: 1223 i kärl, vägande brutto 3 kg eller däröver 1 kg 35 öre 1224 i kärl av mindre bruttovikt 1 » 1 kr. Hit hänförliga artiklar äro huvudsakligen av två slag, hårpomador och grundpomador. Det förra slaget omfattar färdigberedda, kosmetiska preparat av salvliknande konsistens, vilka bestå av parfymerade, animaliska fettämnen, ofta uppblandade med lanolin, vaselin, kokosolja, mandelolja o. dyl. Grundpomadorna utgöra däremot halvfabrikat, huvudsakligen bestående av vaselin. Då införseln av pomador är jämförelsevis obetydlig, hava rubrikerna ifråga jämte tillhörande anmärkning ansetts kunna utgå. Hårpomadorna skulle härigenom, såsom utgörande kosmetiska medel, bliva hänförliga till nummer 953, under det att grundpomadorna skulle komma att tullbehandlas efter sin beskaffenhet.

C. Tjära etc. Nr

Torrdestillationsprodukter

och närstående

ämnen.

I dessa två nummer, som upptagits under gemensam överrubrik, hava tjära av olika slag, tjär- och hartsoljor samt vissa andra

955_9F,G. sammanförts

461 genom torrdestillation framställda ämnen, vilka falla under rubrikerna 1101, 1174—1177 och 1180 i gällande taxa. Det första numret innefattar de tullbelagda produkterna och motsvarar sålunda den nuvarande rubriken 1175. Enligt förslaget skulle emellertid till denna rubrik hänföras, förutom sådan stenkolstjära, som nu finnes upptagen i densamma, vissa likartade produkter med enahanda användning. Till import förekomma nämligen åtskilliga tjär-, beck- och asfaltpreparat, som äro avsedda att användas för bestrykning av tak, betonggrunder, järnkonstruktioner eller dylikt men vilka äro beredda på annat sätt än genom tillsättning av mineraliska ämnen. Dylika produkter kunna icke inrymmas i rubrik 1175, såsom denna rubrik nu är avfattad, utan måste hänföras, om de torka såsom fernissa, till rubrik 1119, med tull av 30 öre för kg och eljest till någon av rubrikerna 42 eller 1174, båda med tullfrihet. En dylik uppdelning i flera rubriker av här ifrågavarande, till beskaffenheten mycket likartade produkter är givetvis ägnad att vålla svårigheter vid tullbehandlingen. Den tull av 30 öre för kg, som nu understundom kan bliva tillämplig, synes ej heller stå i rimlig proportion till värdet å sådana preparat, varom nu är fråga, och torde även i regel innebära importförbud för de artiklar, som drabbas därav. De olägenheter av olika slag, vilka sålunda äro förbundna med den nuvarande taxans bestämmelser i denna del, skulle undanröjas genom att rubrik 1175 erhölle en sådan ändrad avfattning, som angivits i förslaget. Nummer 956 omfattar de tullfria produkterna inom ifrågavarande grupp Kresol, kreosotolja och karbolineum, vilka nu äro upptagna i rubrik 1176, hava ansetts kunna uteslutas, då det torde vara allmänt bekant, att dessa artiklar utgöras av torrdestillationsprodukter av ifrågavarande slag. Tjärpärma, som nu finnes upptagen i rubrik 1177, har ej heller blivit omnämnd i förslaget, enär varan endast utgöres av ernulserad trätjära och för övrigt mera sällan torde förekomma till införsel. Den under rubrik 1174 i gällande taxa förekommande bestämmelsen att stenkolstjära, som vid intorkning förhåller sig som asfaltlackfernissa, skall tullbehandlas såsom asfaltlack har i praktiken visat sig leda till en orimligt hög tullbeskattning av åtskilliga hithörande produkter. Bestämmelsen torde därför böra utgå, särskilt om sådan ändring vidtages i avfattningen av rubrik 1175, som angivits i förslagets nummer 955. I rubrik 1178 hava endast vidtagits vissa ändringar av formell natur i syfte att åstadkomma en förkortning av rubriken. Tillägget »i stycken eller pulveriserat», som nu förekommer i densamma på två ställen, har uteslutits såsom varande överflödigt, sedan i taxan införts allmänna bestämmelser rörande målning och pulverisering. Bakelit, som finnes upptaget i rubrik 1178 såsom ett exempel å konstharts, har i förslaget ansetts böra sammanföras med andra formbara konstgjorda ämnen (nr 1099). Denna överflyttning skulle dock icke innebära någon ändring i beskattningsavseende, utan komme varan jämväl i fortsättningen att vara fri från tull.

Harts etc Nr 957.

462 Hartstvål etc. Detta nummer motsvarar rubrik 1179, ur vilken rubrik artikeln garvlim. Nr 958. dock uteslutits. Denna artikel, som numera har mycket ringa användning, är nämligen endast att betrakta såsom ett särskilt slag av den i rubriken upptagna artikeln hartslim.

Kautschuk

och arbeten

därav.

Denna avdelning innefattar med nedan angivna undantag de varuslag, som falla under nionde avdelningen i gällande taxa, samt därjämte dykardräkter och delar därtill. Sistnämnda artiklar återfinnas nu under avdelning V I I I G (rubr. 569 72) m e n torde hava sin naturliga plats i kautschuksgruppen, då de till väsentlig del bestå av kautschuk. Såsom förut anförts hava de olika slag av packningar, innehållande asbest, som äro nämnda i rubrik 634, i förslaget inordnats under avdelning V I B och upptagits tillsammans med tätningar och bromsband i nummer 478, med bibehållen tullsats av 25 öre för kg. Ur rubrik 634 hava vidare uteslutits alla packningar av spånadsämnen i förening med stearin, talg, talk och dylika ämnen, då det ur systematisk synpunkt torde få anses oegentligt, att dylika packningar skola inrymmas i kautschuksgruppen. Enligt förslaget skulle desamma komma att ingå i det tulltaxenummer, som innefattar motsvarande, helt av spånadsämnen tillverkade fabrikat, d. v. s. nummer 404, med tull av 35 öre för kg. Den vidtagna ändringen skulle visserligen medföra en höjning av tullen med 10 öre för kg, men denna höjning synes vara alltför obetydlig för att utgöra hinder för ett till synes berättigat likställande av ifrågavarande packningar med andra motsvarande tekniska artiklar. Kautschuk, Rubrikerna 631 och 632 hava för vinnande av större överskådlighet i och "balata årslaget sammanfattats under överrubriken »Kautschuk, guttaperka och Nr 961—962 D a l a ta». Härigenom skulle även bliva fastslaget att guttaperka och balata, upplösta eller i degform, skola hänföras till den senare av nyssnämnda rubriker, vilket icke med full tydlighet framgår av gällande bestämmelser. Avfall samt förslitna varor av ifrågavarande ämnen, som nu falla under rubrik 648 och liksom de oarbetade produkterna åtnjuta tullfrihet, hava med tillämpning av den vid förslagets utarbetande allmänt genomförda principen att upptaga avfallet i samband med råvaran inryckts i nummer 961. I saknad av uttryckliga bestämmelser i taxan huru ebonitpulver skall tullbehandlas plägar denna produkt hänföras till nyssnämnda rubrik 648, vilket även torde få anses vara försvarligt, då varan i regel framställes genom förmalning utav avfall eller förslitna varor av hårdgummi och vidare användes såsom utgångsmaterial för tillverkning av formpressade ebonitvaror. Som nämnda pulver emellertid icke kan sägas utgöra vare sig oarbetad kautschuk eller avfall i egentlig mening, har artikeln ansetts böra särskilt omnämnas i nummer 961.

463 De i rubrik 632 förekommande tilläggen »(dock ej utvalsad i plattor eller vidare bearbetad), med eller utan inblandning av andra ämnen såsom svavel, grafit och harts» hava uteslutits i förslaget, men denna åtgärd är icke avsedd att medföra någon ändring i sak utan har vidtagits uteslutande i syfte att vinna förenkling och större överskådlighet i taxan. Enligt gällande bestämmelser skall tullen för de produkter, som falla under rubrik 632, beräknas å nettovikten. Emellertid förekommer upplöst kautschuk oftast till införsel i tuber eller annan sådan förpackning, för vilken eljest något avdrag av praktiska skäl icke plägar lämnas. Sålunda stadgas exempelvis beträffande flytande lim och gummi i kärl av mindre bruttovikt än 3 kg (rubr. 1247), att närmaste emballagets vikt skall inräknas i den tullpliktiga vikten. Med hänsyn härtill har i nummer 962 upptagits emballagebeteckningen E för kautschuk, guttaperka och balata, upplösta eller i degform, medan däremot beteckningen N angivits för konstgjord mjuk kautschuk. I den nuvarande taxan äro arbeten av mjuk kautschuk och arbeten av hårdgummi upptagna i två skilda rubrikgrupper (nr 633—643 respektive 644—647). E n dylik uppdelning torde emellertid icke vara påkallad ur tillverkningssynpunkt, då arbeten av såväl det ena som det andra slaget av kautschuk i regel framställas vid samma fabriker. Ej heller av tulltekniska skäl synes det vara erforderligt att uppdela kautschuksvarorna på nyssnämnda sätt. Häremot talar även den omständigheten, att vissa produkter äro belagda med samma tull vare sig de bestå av mjuk kautschuk eller av hårdgummi. Med hänsyn härtill har den nuvarande åtskillnaden mellan arbeten av mjuk kautschuk och arbeten av hårdgummi icke bibehållits i förslaget, utan hava alla kautschuksvarorna upptagits i en och samma rubrikgrupp. Som jämväl arbeten av guttaperka och balata samt av konstgjord mjuk kautschuk skola hänföras till ifrågavarande rubrikgrupp, hava dessa arbeten omnämnts i överrubriken, till följd varav den särskilda bestämmelsen i anmärkning 2 under rubrik 643 angående tullbehandlingen av dylika produkter kunnat utgå.

Arbeten av k utschuk « > balata etc

Detta nummer motsvarar rubrik 644. Hårdgummi i Det har anmärkts, att den nuvarande avfattningen av rubriken är så till^f^f^ vida otillfredsställande som därav icke framgår, huruvida rubriken ifråga Nr 963. är avsedd att innefatta jämväl plattor, vilka undergått någon bearbetning utöver nedskärningen i för ändamålet avpassade stycken. I anledning härav har rubriken i förslaget kompletterats med orden »men utan vidare bearbetning», vilket tillägg står i överensstämmelse med gällande praxis och sålunda endast innebär ett förtydligande. Den föreslagna kompletteringen av rubrik 644 utgör även i viss mån en förutsättning för genomförandet av vissa förenklingar i rubrikerna 6 3 4 - 6 3 5 , i vad dessa avse plattor.

464 Tråd etc. Nr 964.

Detta nummer upptager de tullfria kautschuksarbeten, som nu falla under rubrikerna 633 och 646. Den till förstnämnda rubrik fogade anmärkningen i gällande taxa att rubriken är avsedd att innefatta endast sådan tråd, som håller högst 5 mm i största dimension av tvärsektion, har, såsom skett i övriga liknande fall, inryckts i själva rubriken. Å andra sidan har tillägget »för tillverkning av elastiska vävnader, band och snören» uteslutits såsom varande utan nämnvärd praktisk betydelse, då i det närmaste all kautschukstråd av förenämnda dimension, som förekommer till införsel, är av sådan beskaffenhet, att den ansetts böra hänföras till rubrik 633.

Plattor, ej till Rubrik 634 företer nu en påtaglig brist på klarhet och överskådlighet, nr 961 eller v a r f ö r densamma underkastats en fullständig omarbetning. I samband här963 hänför-

„

liga, etc. med har rubriken inordnats under gemensam overrubnk med nastlokjande Nr 965—966. nummer 635, som jämväl innefattar vissa slag av plattor, packningar och tätningar. Efter de ändringar, som sålunda vidtagits, skulle till den förra rubriken inom ifrågavarande grupp hänföras dels sådana plattor, som ej äro förut nämnda i nummer 961 eller 963, dels ock packningar och tätningar, ej innehållande asbest, samt material därtill, allt i förening med annat ämne än kautschuk. Den senare rubriken skulle omfatta enahanda produkter helt av kautschuk samt därjämte gummiklackar och gummisulor till skodon, hov- och andra buffertar ävensom strängar, ej till nummer 964 hänförliga. Såsom redan förut framhållits hava alla packningar, innehållande asbest, som nu äro nämnda i rubrik 634, utbrutits ur denna rubrik och överflyttats till avdelning VI B (nr 478). Packningar av spånadsämnen i förening med stearin, talg, talk och dylika ämnen hava likaledes uteslutits ur rubrik 634 men icke särskilt omnämnts under annat nummer, enär desamma ansetts lämpligen kunna inrymmas under beteckningen »andra för tekniskt bruk avsedda artiklar, ej särskilt nämnda, andra slag» i nummer 404, med tull av 35 öre för kg. Den nuvarande bestämmelsen att endast sådana plattor med inlägg eller omlägg av spånadsämne eller metall, som hava en tjocklek av högst 10 mm, skola draga den vid rubrik 634 fastställda tullen av 25 öre för kg, har ansetts icke böra bibehållas i förslaget, men dess borttagande torde knappast komma att medföra någon ändring i sak, då jämväl tjockare plattor av ifrågavarande beskaffenhet pläga hänföras till samma rubrik, enär de vanligen äro avsedda att användas såsom packningsmaterial. Plattor av hårdgummi, som i något avseende undergått bearbetning, tullbehandlas nu såsom »andra varor, ej särskilt nämnda, av hårdgummi» (rubr. 647) och beläggas sålunda med en tull av 1 kr. 20 öre för kg. Det torde emellertid få anses orimligt, att en bearbetning, som är helt obetydlig och exempelvis endast består däri, att varan perforerats, skall föranleda en höjning av tullen med 1 kr. för kg; de oarbetade plattorna äro nämligen belagda med en tull av 20 öre för kg (nr 963). Denna oegentlighet skulle bortfalla genom vidtagandet av de

465 föreslagna ändringarna i taxan, i det att bearbetade plattor av hårdgummi då komme att draga en tull av 50 öre för kg, när de, såsom vanligen torde vara fallet, icke äro förenade med andra ämnen. Rubrik 634 upptager nu material till såväl packningar som tätningar men a v de färdiga produkterna äro endast packningarna särskilt nämnda. I rubrik 635 finnes däremot angivet att rubriken skall innefatta både packningar och tätningar. Denna bristande likformighet i rubriceringen har varit ägnad att väcka tveksamhet vid tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser. Till förebyggande härav hava såväl packningar som tätningar omnämnts i överrubriken till nummer 965 -966. De strängar av kautschuk, som enligt gällande tullbehandlingspraxis hänföras till rubrik 636, utgöras huvudsakligen av sådana som äro avsedda att användas för packnings- och tätningsändamål. Med hänsyn härtill har det synts lämpligt att överföra dessa strängar till nu ifrågavarande rubrikgrupp och upptaga dem i nummer 966. Den sänkning av tullen från 80 till 50 öre för kg, som skulle bliva en följd av omflyttningen, torde sakna betydelse, då artikeln förekommer till införsel i ganska obetydliga kvantiteter. Dessa nummer motsvara rubrikerna 637—639 i gällande taxa. Slangar och Monterade innerslangar till velocipeder, motorcyklar och automobiler inNr 967

rymmas icke häri utan falla under rubrikerna 642—643. Som emellertid dylika slangar icke särskilt omnämnts under motsvarande nummer i förslaget, har det i överrubriken till nu ifrågavarande grupp förekommande uttrycket »ej särskilt nämnda» ansetts böra ersättas med orden »ej till annat nummer hänförliga». Rubrik 638 har, såsom av förslaget framgår, förkortats i vissa delar, utan a t t någon ändring i sak därigenom uppkommit. Rubrik 639, som i förslaget motsvaras av nummer 969, är avsedd att innefatta alla slag av omonterade innerslangar. För att någon tvekan härom icke skall kunna uppkomma har rubriken i förslaget förtydligats genom infogande av orden »för automobiler, motorcyklar och velocipeder avsedda». Dykardräkter samt delar därtill hava på förut anförda skäl överflyttats Dykardräkter till denna grupp från avdelningen för sömnadsarbeten (rubr. 5697 2 )^ t d^ar därtill. Nr 970.

Rubrik 640 innefattar, såsom av formuleringen framgår, icke blott så- Driv- och dana driv- och transportremmar, som helt eller till väsentlig del utgöras av transportremmar. kautschuk, guttaperka eller balata, utan även remmar av spånadsämnen i „ ft_. JNr 971.

förening med nämnda material. Vid sådant förhållande har avfattningen av bestämmelsen ifråga ansetts kunna förenklas på sätt nummer 971 i förslaget angiver. 30 — 4372.

466 Mattor etc. Detta nummer motsvarar rubrik 636, vari dock vidtagits vissa smärre Nr 972. ändringar av formell natur. Sålunda hava orden »för industriella ändamål» ersatts med det i förslaget å motsvarande ställen allmänt nyttjade uttrycket »för tekniskt bruk avsedda». Vidare är att märka att kautschukssträngar på förut anförda skäl utbrutits ur rubriken och upptagits under nummer 966. Velociped- och Vidstående nummer motsvarar rubrik 642 i gällande taxa, men exemplifie7ä™lj\iil r i n g e n h a r här, såsom på andra liknande ställen, uteslutits. För att någon nr 969 hän- tveksamhet icke skall kunna uppstå beträffande tullbehandlingen av pedaloch bromsgummi i längder, har, i överensstämmelse med gällande praxis, Nr 973. angivits att sådan vara skall hänföras till detta nummer. Automobil- I den gällande taxan äro skodon av kautschuk upptagna under ett säreiar ej till g ] ^ n u m m e r 641. Då emellertid tullen vid detta nummer utgår med

nr 913 eller

969 hänför- samma belopp, 1 kr. 20 öre för kg, som för ej särskilt nämnda kautschuksUga, etc. v a r o r enligt samlingsrubriken 643, hava skodonen ansetts kunna överflyttas Nr 974. till sistnämnda rubrik. I samband härmed har benämningen galoscher såsom betecknande den största artikel, som innefattas i begreppet kautschuksskodon, upptagits i rubriken. Monterade innerslangar samt yttergummi och delar därtill av kautschuk skola för närvarande hänföras till olika rubriker, nr 642 respektive 643, allt efter som de äro avsedda för motorcyklar eller automobiler. I förra fallet utgår tullen med 1 kr. 60 öre och i senare fallet med 1 kr. 20 öre för kg. Det kan emellertid understundom vara synnerligen vanskligt att avgöra, huruvida en kautschuksvara av nu ifrågavarande beskaffenhet är att hänföra till den ena eller till den andra kategorien, då slangar och yttergummi av vissa dimensioner kunna användas å såväl motorcyklar som automobiler. Tvenne varor av alldeles samma beskaffenhet kunna sålunda med tillämpning av nu gällande bestämmelser bliva belagda med olika tullsatser, vilket givetvis måste anses vara i hög grad oegentligt. Med hänsyn härtill framstår det såsom ett mycket starkt tulltekniskt önskemål, att en enhetlig tullsats bleve fastställd för sagda produkter. Några mera betydande sakliga skäl, varför monterade slangar och yttergummi för motorcyklar skola draga väsentligt högre tull än motsvarande artiklar för automobiler, torde nog ej heller kunna anföras. I detta sammanhang må framhållas att nämnda produkter äro helt likställda i beskattningshänseende. Varje ändring i angivet syfte av gällande bestämmelser skulle emellertid få mycket vittgående konsekvenser för de industrier inom landet, som äro beroende av det nu bestående tullskyddet. I trots av det starkt framträdande behovet av en tulltaxeändring i denna punkt hava vi därför funnit oss icke böra föreslå vidtagandet av någon sådan ändring i detta sammanhang utan torde* med prövningen av frågan böra anstå till en kommande, mera allmän revision av tulltaxan.

467 Slutligen har under nummer 974 införts en anmärkning om att för massiva hjulringar (även i längder) samt yttergummi eller delar därtill för ringar till automobiler eller motorcyklar skall erläggas skatt enligt vad därom är särskilt stadgat (förordningen den 2 juni 1922 om särskild skatt å automobilgummiringar, nr 261).

P r o d u k t e r av k e m i s k industri s a m t dithörande r å ä m n e n , ej a n n o r s t ä d e s upptagna.

Av skäl som förut anförts hava de i den nuvarande kemiska gruppen intagna underavdelningarna för torrdestillationsprodukter och flyktiga, vegetabiliska oljor — avd. X V B och D — med undantag av rubrikerna 1183, 1184, 12267 2 och vissa delar av rubrik 1226 överflyttats till avdelningen för oljor, fett etc.

Kemiska

grundämnen

och deras

föreningar.

Denna underavdelning motsvarar i stort sett nuvarande avd. X V A. Ur sistnämnda avdelning har dock utbrutits rubriken för kvicksilver och kvicksilverlegeringar (amalgamer), nr 1167, vilka artiklar härigenom skulle komma att falla under nummer 738 i förslaget och sålunda fortfarande åtnjuta tullfrihet. Å andra sidan har till denna underavdelning överflyttats vissa kemiska föreningar, som för närvarande återfinnas i andra avdelningar av tulltaxan. Sålunda hava hit överförts rubrikerna för formalin, nr 1183 och 1184, vilka för närvarande äro upptagna i avdelningen för torrdestillationsprodukter, där de dock knappast höra hemma. Vidare har här upptagits rubriken för anilin (anilinolja), naftol etc, nr 1197, som i gällande taxa återfinnes under avdelningen för färger och färgningsämnen men som icke har sin plats därstädes, eftersom artiklarna ifråga i regel icke själva utgöra färger utan endast tjäna till framställning av sådana. Slutligen hava hit överflyttats dels rubrikerna för adronolacetat etc. samt sackarin, nr 1226 7 2 och 1258 72» dels ur rubrik 1226 artikeln etyleter, vilka varor för närvarande äro upptagna under avdelningen för »produkter av övrig kemisk industri m. m.» I övrigt har i denna underavdelning upptagits med tullfrihet ett antal kemiska föreningar, som för närvarande falla under rubriken för kemiskttekniska preparat, ej särskilt nämnda, nr 1259, med tull av 15 procent av värdet. Beträffande anledningen härtill må anföras följande. Nämnda rubrik omfattar dels en mångfald kemiska grundämnen och till sammansättningen kända föreningar av sådana, dels ett stort antal kemiska artiklar av växlande sammansättning och namn samt för olika användning, vilka föras i marknaden såsom produkter från kemiska fabriker. P å grund av bestämmelserna i § 1 a) tulltaxeunderrättelserna falla under

468 denna rubrik även sådana blandningar av beståndsdelar, hänförliga till taxerubriker med olika tullsatser, vilka innehålla någon beståndsdel, som i och för sig är hänförlig till rubriken ifråga. Nu berörda artiklar drogo redan före tillkomsten av nu gällande tulltaxa en tull av 15 procent av värdet. I åtskilliga till 1906 års tulltaxekommitté ingivna framställningar yrkades på en nedsättning av denna tull. Såsom skäl härför framhölls, bland annat, att många av de artiklar, som sålunda drabbades av 15 procents värdetull, inom vissa svenska industrier vore nödvändiga förbrukningsartiklar, vilka onödigtvis fördyrades genom tullen ifråga. Kommittén beslutade emellertid att föreslå bibehållandet av den förut gällande tullsatsen, vilket motiverades bland annat därmed, att, sedan i förslaget flertalet då kända viktigare kemiska artiklar specificerats, en nedsättning av tullsatsen ur förbrukarnas synpunkt icke kunde på långt när vara av samma betydelse som förut. Den tid, som förflutit efter utarbetandet av 1906 års tulltaxekommittés förslag, har ju kännetecknats av en genomgripande utveckling inom olika industrier, varvid det gällt att tillgodogöra sig inom andra områden gjorda uppfinningar och förbättringar. I särskild grad hava för industriella ändamål utnyttjats de framsteg, som gjorts på det kemiska området. Sålunda hava många artiklar, som vid tiden för nu gällande tulltaxas utarbetande ännu voro helt och hållet okända eller av ringa betydelse, sedermera fått stor användning inom olika svenska industrier. I den mån dessa artiklar icke äro föremål för framställning här i landet, innebär deras beläggande med tull en belastning för den inhemska industrien, som mången gång kan verka hämmande på användningen av betydelsefulla hjälpmedel och ingredienser. Särskilt under de senare åren hava också vid flera tillfällen vidtagits mer eller mindre omfattande ändringar av tulltaxan i syfte att bereda tullfrihet för vissa artiklar av dylikt slag. Med hänsyn till den snabba utvecklingen på det kemiska området är det dock all anledning förmoda, att även för framtiden berättigade krav i sådan riktning skola tid efter annan komma att hos statsmakterna framföras. Det må i detta sammanhang nämnas, att till oss inkommit ett stort antal framställningar rörande tullfrihet för kemiska produkter, avsedda att användas såsom råvaror eller hjälpmedel inom olika svenska industrier. Emellertid är det givetvis förenat med vissa svårigheter att, så snart en ny sådan artikel uppträder på marknaden, rätta tullagstiftningen därefter, varjämte dröjsmålet med en tulländring ofta kan lägga hinder i vägen för artikelns införande och utnyttjande vid den rätta tidpunkten. På grund härav har uppstått frågan, huruvida icke de artiklar, beträffande vilka den inhemska kemiska industrien hade behov av tullskydd, kunde utbrytas ur rubrik 1259 och åsättas på lämpligt sätt avvägda vikt- eller värdetullar, under det att övriga i rubriken ingående artiklar upptoges med tullfrihet. En anordning efter dylika grunder är genomförd i vissa utländska tulltaxor. I den tyska tulltariffen finnes sålunda en samlingsrubrik med tullfrihet för

469 i taxan icke särskilt nämnda kemiska produkter. Enahanda är förhållandet i den belgiska tulltaxan. I syfte att utröna möjligheterna av att införa en dylik anordning även i den svenska tulltaxan hava vi hos Sveriges kemiska industrikontor hemställt om ett uttalande beträffande nu berörda fråga. Såsom svar härå Jiar industrikontoret till en början framhållit, att en teknisk revision av tulltaxan borde utan olägenhet för den kemiska industrien kunna vidtagas, så att en mera rationell uppställning av tulltaxan vunnes, samtidigt som ett stort antal kemiska produkter kunde göras tullfria. Emellertid ansåg industrikontoret, att till uppnående av detta syfte i stället borde anlitas den utvägen, att den vid rubrik 1259 gällande tullsatsen av 15 procent av värdet bibehölles men att ett antal i denna rubrik ingående artiklar utbrötes och gjordes tullfria. I anslutning härtill har industrikontoret utarbetat och till oss överlämnat ett förslag till nya tulltaxerubriker i stället för nuvarande rubrikerna 1128—1173 och 1259. Enligt detta förslag skulle i tulltaxan under tullfrihet särskilt specificeras vissa kemiska föreningar, som nu falla under rubrik 1259 och sålunda draga värdetull. Även vissa artiklar, som för närvarande draga vikttull, skulle jämlikt förslaget bliva tullfria. Enligt detsamma skulle slutligen, förutom nuvarande rubrik för kemiskt-tekniska preparat, ej särskilt nämnda, i taxan intagas en särskild rubrik för blandningar, ej särskilt nämnda, innehållande kemiska grundämnen, föreningar eller preparat, oavsett till vilken rubrik beståndsdelarna vore hänförliga, med tull av 15 procent av värdet. Till denna rubrik borde enligt förslaget fogas en anmärkning därom, att till rubriken hänförliga varor skulle tullbehandlas på det sätt, som i tulltaxeunderrättelsernas § 1 a) vore föreskrivet i fråga om blandningar, i sådana fall då varorna bevisligen vore avsedda att användas som råvaror eller hjälpmedel inom industrien. Genom det av Sveriges kemiska industrikontor sålunda framlagda förslaget skulle tullfriheten för kemiska produkter otvivelaktigt komma att avsevärt utvidgas, varigenom också åtskilliga av de olägenheter, som enligt vad ovan nämnts äro förbundna med de nuvarande bestämmelserna på området, skulle komma att bortfalla. Med hänsyn härtill hava vi ansett oss böra lägga nämnda förslag till grund för vissa av de ändringar, som föreslagits beträffande här ifrågavarande avdelning. I fråga om den av kemiska industrikontoret föreslagna särskilda rubriken för blandningar, innehållande kemiska grundämnen, föreningar eller preparat, hänvisas till vad som anföres vid 2 § a) i förslaget till tulltaxeförordning. Emellertid torde icke kunna bestridas att en mera rationell lösning av denna fråga skulle vinnas genom förstberörda förfaringssätt, enligt vilket sådana artiklar, som vore föremål för tillverkning inom landet, utbrötes u r rubrik 1259 och alla de övriga gjordes tullfria. P å grund härav synes denna fråga böra upptagas till förnyad prövning vid en blivande allmän revision av tulltaxan.

470 Denna underavdelning har i övrigt underkastats vissa ändringar med avseende på varunomenklatur och uppställning. För närvarande äro de kemiska benämningarna än angivna såsom huvudord, än intagna inom parentes efter de populära benämningarna. I syfte att härutinnan uppnå enhetlighet hava de mera korrekta kemiska beteckningarna upptagits först och därefter i förekommande fall berörda benämningar. Det må framhållas, att även de senare komma att återfinnas i det till tulltaxan fogade registret. I fråga om uppställningen har tillämpats den principen, att till sammansättning och användning närbesläktade varor så vitt möjligt upptagits i följd, vilket föranlett ganska betydande omkastningar i den nuvarande ordningsföljden mellan de olika rubrikerna. Vad därefter beträffar de enskilda tulltaxenumren under denna avdelning må anföras följande. Förtätade Detta nummer motsvarar nuvarande rubrik 1128, som omfattar förtätade gaser gaser. Tullen utgår för närvarande med 5 öre för kg, varvid dock närmaste N r 975 emballagets vikt inberäknas. Därest varan inkommer i järncylindrar, som icke bevisligen inom landet tillverkats eller förut införtullats, skall, på grund av en till rubriken fogad anmärkning, utgå särskild tullavgift för dessa enligt vad för dem är stadgat. Därvid skall emballagets vikt beräknas utgöra två tredjedelar av bruttovikten. Järncylindrar för förtätade gaser äro upptagna i nuvarande rubrik 759 och draga en tull av 9 kr. för 100 kg. I en under år 1925 till chefen för handelsdepartementet ingiven skrivelse har ett svenskt järnverksbolag såsom tillverkare av dylika cylindrar hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för säkerställande av nämnda tull. Det framhölls i skrivelsen, att cylindrarna icke infördes tomma utan alltid fyllda med gas men att därvid på grund av ovanberörda bestämmelser tullen sällan om ens någonsin utginge med fastställt belopp. Cylindrarnas vikt överstege nämligen avsevärt två tredjedelar av bruttovikten. I vanliga fall kunde den senare beräknas till omkring 83 kg, varav icke mindre än 75 kg belöpte på själva cylindern. Då två tredjedelar av bruttovikten utgjorde 55 kg, komme sålunda 20 kg av cylinderns vikt att undandraga sig tullbeläggning. Detta medförde icke allenast minskade statsinkomster utan även stora olägenheter för den inhemska industrien. Nämnda skrivelse har blivit till oss överlämnad för att tagas i övervägande vid fullgörandet av vårt uppdrag. Sedermera har Jernkontoret direkt till oss ingivit en liknande framställning, i vilken till uppnående av berörda syfte föreslås, att nettoförtullning införes för förtätade gaser, varigenom cylindrarna skulle komma att tullbehandlas efter sin verkliga vikt. Med anledning av de sålunda gjorda framställningarna må anföras följande. Enligt vad som framgår av 1906 års tulltaxekommittés betänkande har beräkningen av järncylindrarnas vikt i förhållande till bruttovikten skett

471 med utgångspunkt från införseln av komprimerad kolsyra, som vid denna tid torde varit den enda förtätade gas, vilken importerades i mera avsevärd omfattning. Verkställda beräkningar hade givit vid handen, att de järncylindrar, på vilka importen ägde rum, vägde ungefär dubbelt mot den däri inneslutna kolsyran. Emellertid har sedan dess införseln av förtätade gaser fått en helt annan sammansättning. Numera utgöra sålunda syr- och vätgas, klorgas, ammoniakgas o. dyl. de ojämförligt största artiklarna. Det har vid flera tillfällen kunnat konstateras, att i fråga om dessa gaser den nuvarande beräkningsgrunden för fastställandet av järncylindrarnas vikt lämnar mycket felaktiga resultat. I många fall leder den till att den tullpliktiga vikten å cylindrarna blir avsevärt lägre än den verkliga. Emellertid har även inträffat det motsatta förhållandet. I fråga om klorgas har sålunda visat sig att järncylindrarnas vikt uppgår endast till hälften av bruttovikten, varför den tullpliktiga vikten här överstiger den verkliga. Till undanröjande av nu berörda missförhållanden hava vi ansett oss böra föreslå införandet av nettoförtullning för förtätade gaser, varvid dock förutsattes att, vid tullbehandling av gaser, som absorberats i andra ämnen, absorptionsmassan skall, såsom redan nu är fallet, inräknas i den tullpliktiga vikten. Såsom förut nämnts utgår tullen för närvarande med 5 öre för kg, varjämte vikten av cylindrarna beräknas utgöra två tredjedelar. Därest det nuvarande tullskyddet å förtätade gaser skall bibehållas, torde alltså samtidigt med genomförandet av den sålunda föreslagna ändringen tullen å gaserna böra höjas till 15 öre för kg. Det må framhållas, att 1906 års tulltaxekommitté, enligt vad i motiveringen uttryckligen angives, vid framläggandet av sitt förslag till tull å förtätade gaser utgick ifrån att en tullsats av 5 öre för kg brutto skulle komma att motsvara 15 öre för kg netto. Vid införandet av nettoförtullning för förtätade gaser skulle bestämmandet av nettovikten kunna tänkas ske exempelvis genom vägning av en tom gasbehållare av samma slag som den fyllda, varjämte tillgängliga viktuppgifter skulle tjäna såsom kontroll vid viktens fastställande. I rubrik 1128 har för övrigt vidtagits den ändringen, att det efter varubeteckningen införda tillägget »alla slag» i överensstämmelse med vad som skett å andra liknande ställen uteslutits. Likaså har tillägget »ej till a n n a n rubrik hänförliga» ansetts överflödigt. Detta uttryck torde syfta på vissa för medicinskt ändamål avsedda gaser, vilka jämlikt gällande bestämmelser skola tullbehandlas enligt rubrik 1258 såsom apoteksvaror. Emellertid har å andra ställen i tulltaxan icke gjorts någon hänvisning till denna rubrik, vilken jämlikt en till densamma fogad anmärkning skall omfatta alla apoteksvaror, utan hänsyn till huruvida de kunna hänföras även under annan tulltaxerubrik. Slutligen har, såsom en följd av att nettoförtullning föreslagits för förtätade gaser, sista delen av den till rubrik 1128 fogade anmärkningen uteslutits.

472 Svavel, fös- Detta nummer omfattar först och främst nuvarande rubrikerna 1129 och för etc 1172. Från rubrik 1145 hava hit överflyttats brom och jod, varjämte h ä r Nr 976. upptagits arsenik, vilken artikel för närvarande saknar lämplig rubrik, samt selen, som hittills tullbehandlats såsom mineralfärger men som även användes för annat ändamål än såsom färg. Slutligen har under detta nummer intagits kisel, som för närvarande drager en tull av 15 procent av värdet. Då den fria kiseln på senare tiden fått användning såsom legeringsmedel, synes den böra åtnjuta tullfrihet. Saltsyra, I vidstående nummer ingå rubrikerna 1130 och 1132 i gällande taxa. svavelsyra etc. Därjämte hava här upptagits fettspaltningsreaktiv, utgörande sulfureringsNr 977. produkter av kolväten eller fett. Beträffande anledningen härtill må framhållas följande. I en till oss ingiven skrivelse har hemställts om tullfrihet för en produkt »kontaktspalter», vilken för närvarande tullbehandlas såsom kemiskttekniska preparat, ej särskilt nämnda, med tull av 15 procent av värdet. Såsom skäl för denna framställning har anförts att ifrågavarande artikel, vilken erhölles såsom återstod vid raffinering av bergolja medelst svavelsyra och vore avsedd för spaltning av fetter till fettsyror och glycerin, förut icke hade någon användning. Först sedan man funnit, att produkten kunde utnyttjas som emulgeringsmedel vid fettspaltning, hade den erhållit sitt värde. Vissa modifikationer hade visserligen vidtagits i svavelsyreraffineringen i syfte att utvinna produkten i så lämplig form som möjligt. Detta förhållande motiverade dock icke en så hög tullsats som 15 procent av värdet. Någon fabrikation här i Sverige vore icke tänkbar, då en sådan är beroende av inhemsk petroleumutvinning. De fettspaltningsreaktiv, som i berörda skrivelse avses, utgöra endast ett särskilt slag av en stor grupp artiklar, som under de senare åren funnit användning för spaltning av fetter och som icke enbart kunna anses såsom raffineringsåterstoder utan äro med avsikt framställda. Ett gemensamt kännemärke för alla dessa artiklar är att de äro tillverkade med användande av svavelsyra och inom fettspaltningsindustrien göra samma tjänst som denna. Under sådana förhållanden har det också ansetts lämpligt att de i tullbeskattningshänseende jämställas med svavelsyra. Härigenom skulle de komma att draga en tull av 60 öre för 100 kg. Värdet å de fettspaltningsreaktiv, som avses i förenämnda framställning, utgör 80 öre för kg men torde för övriga slag av reaktiv ställa sig något högre. Den nuvarande tullen av 15 procent av värdet skulle alltså komma att motsvara en vikttull av minst 12 öre för kg. Den föreslagna ändringen innebär följaktligen en avsevärd tullnedsättning. Enligt vad som uppgivits lär ingen inhemsk tillverkning av nu berörda artiklar förekomma.

473 Nu gällande tulltaxa upptager i rubrik 1133 »salpetersyra, kärlens vikt Salpetersyra. inberäknad», med en tull av 2 kr. för 100 kg. Denna tullsats tillkom på Nr 978. förslag av 1891 års tulltaxekommitté, som föreslog bruttoförtullning av det skäl, att varan på grund av sin beskaffenhet icke lämpligen kunde störtas för utrönande av taran. I en under år 1924 till Konungen ingiven skrivelse har en importör av salpetersyra hemställt om sådan ändring i tulltaxan, att salpetersyra, inkommande å krukvagn, tankvagn eller fat, måtte förtullas efter nettovikten. I ett häröver avgivet yttrande har generaltullstyrelsen anfört bland annat följande. Det emballage, som tidigare förekom vid import av salpetersyra, utgjordes av glasdamejeanner. Emellertid hava förhållandena i sistnämnda avseende ändrats så till vida, att man numera anser med sin fördel förenligt att införa svag salpetersyra å krukvagn samt högkoncentrerad sådan syra antingen i oblandat tillstånd å tankvagnar av aluminium eller, med tillsats av 15 procent svavelsyra, å tankvagnar av järn eller å stora järnfat. Frågan om viktens beräknande i sådana fall, då varan införes å krukvagn, har varit föremål för styrelsens prövning, varvid styrelsen resolverade, att behållarna skulle inberäknas i den tullpliktiga vikten. Detta beslut synes stå i överensstämmelse med såväl tulltaxans andemening som rubrikens avfattning, då avsikten att underkasta varan bruttoförtullning tydligen angivits och de å järnvägsvagnar monterade behållarna av lergods eller metall vid transportens förmedling tjänstgöra såsom kärl för salpetersyran. Av meddelade uppgifter och vad som i övrigt inhämtats angående vikten av ifrågavarande behållare respektive järnfat, jämförd med vikten av de förr använda glasdamejeannerna, framgår, att den del av tullen, som belöper sig å emballaget, vid införsel av varan å aluminiumtankvagn blir ungefär lika som vid användning av glasdamejeanner. Emballagets vikt uppgår nämligen i båda fallen till omkring 8 procent av bruttovikten. Beträffande införsel av varan å krukvagn, tankvagn av järn eller järnfat hava följande viktuppgifter lämnats:

Vid införsel i krukvagn » » » tankvagn av järn ... » » » järnfat

Behållarens vikt kg

Varans vikt kg

Bruttovikt kg

Taraprocent

1600 3 000 110

5 000 15 000 460

6 600 18 000 570

24.2 16.7 19.3

Av ovanstående siffror framgår, att tullsatsen, då varan inkommer på sistnämnda sätt, drabbar hårdare, än dä den införes å det ursprungligen använda emballaget. Ehuru detta förhållande icke varit för styrelsen obekant, har från dess sida framställning ej gjorts om åtgärders vidtagande för att få till stånd en ändring av nu gällande bestämmelser på ifrågavarande område, enär den av det förändrade transportsättet föranledda höjningen av den för varan utgående tullen synts icke vara av större betydelse än att med en ändring kunde anstå till en blivande allmän revision av tulltaxan. Skulle emellertid redan nu förhållandena anses påkalla en ändring av tulltaxans bestämmelser, synes denna böra gå ut på nettoförtullning, oavsett på vad slags kärl syran inkommer. Visserligen lämpar sig varan icke för

474 störtning, men andra utvägar kunna anlitas för utrönande av nettovikten. Vid införsel å kruk- eller tankvagnar finnes vagnens vikt angiven — bruttovägning kan ske å våg för järnvägsvagnar — och i sådana fall, då varan inkommer å järnfat eller å glasdamejeanner, kan ett likartat tomt emballage säkerligen ställas till förfogande för det fall, att varuägaren ej åtnöjer sig med den taraprocent, som kunde bliva fastställd. En tullsats av 2 kr. 20 öre per 100 kg vid nettoförtullning skulle, om meddelade uppgifter äro tillförlitliga, ungefärligen motsvara den nuvarande tullsatsen vid bruttoförtullning, under förutsättning att varan införes å glasdamej eanner. Handlingarna i detta ärende hava sedermera av finansdepartementet blivit till oss överlämnade för att tagas i övervägande vid fullgörande av vårt uppdrag. Dessutom hava direkt till oss ingivits flera framställningar i enahanda syfte. För egen del vilja vi framhålla, att det icke torde föreligga någon anledning att i fråga om emballagebestämmelserna göra åtskillnad mellan å ena sidan salpetersyra och å andra sidan saltsyra och svavelsyra, vilka senare tullbehandlas efter nettovikten. Med hänsyn härtill och då en ändring i förevarande avseende icke torde kunna anses föregripa den allmänna tulltaxerevisionen hava vi föreslagit övergång till nettoförtullning för salpetersyra. Samtidigt härmed har i överensstämmelse med generaltullstyrelsens förslag tullsatsen upptagits till 2 kr. 20 öre för 100 kg. FluorväteI detta nummer hava sammanförts tullfria syror ur nuvarande rubrisyra etc. k e m a n s ^ n u ^ 1UQ Q c h n 5 9 vidare hava här i enlighet med kemiska Nr 979. industrikontorets förslag upptagits salicylsyra, som i gällande tulltaxa återfinnes under särskild rubrik, nr 1141, med tull av 30 öre för kg, samt bensoesyra, som för närvarande tullbehandlas såsom kemiskt-tekniska preparat, ej särskilt nämnda, med tull av 15 procent av värdet. Ingendera av dessa artiklar torde vara föremål för tillverkning inom landet. Av salicylsyra infördes under åren 1924 och 1925 10 366 respektive 10 602 kg, varför den föreslagna ändringen i fråga om denna artikel icke saknar betydelse. Emellertid torde tullfriheten kunna anses motiverad ur den synpunkten, r att en avsevärd del av dessa kvantiteter är avsedd för medicinsk användning. Ättika och ättiksyra.

Till nuvarande rubrik 1137 är fogad en anmärkning, enligt vilken tullen å ättika och ättiksyra, som vid tullbehandlingen denaturerats, skall utgå N r 981—983. med vissa lägre belopp. Då emellertid införseln av ättika och ättiksyra, som sålunda denaturerats, är mycket obetydlig — under vissa år har icke förekommit någon som helst import — har anmärkningen ifråga ansetts kunna utgå. Oxider etc. I detta nummer, som är avfattat i huvudsaklig överensstämmelse med Nr 1000. ovanberörda, av Sveriges kemiska industrikontor framlagda förslag, ingå först och främst nuvarande rubrikerna 1144 samt 1145 (med undantag av

475 brom och jod, som i förslaget upptagits under nummer 976, samt bariumsuperoxid, som skulle falla under nummer 1001), vidare rubrikerna 1147, 1150 med tillhörande anmärkning, 1151, 1153, 1159 (med undantag av kromsyra, som återfinnes under nummer 979), 1160, 1161 (med det undantag som nedan beröres) samt 1163, 1171 (varvid dock karborundum särskilt upptagits, enär artikeln ifråga icke utgör en förening av metaller eller ammonium) och 1173. Därjämte skulle hit komma att överflyttas från rubrik 1131 fluorammonium, från rubrik 1134 borax samt från rubrik 1140 därstädes upptagna tartrater. Slutligen skulle härunder komma att falla flertalet av de kemiska föreningar, för vilka enligt vad förut nämnts föreslagits tullfrihet. Bland dessa må särskilt nämnas sulfater, karbonater, perborater och permanganater, ävensom arsenik- och vismutföreningar. Härigenom skulle komma att tillgodoses ett stort antal till oss inkomna framställningar rörande tullfrihet för vissa särskilda kemiska föreningar, såsom kalciumkarbonat, bariumkarbonat, manganoxidhydrat, kaliumpermanganat, natriumperborat, vissa koboltsalter m. fl. I rubrik 1161 äro upptagna bl. a. föreningar av sällsynta jordartmetaller samt guld-, platina- och radiumsalter, med tullfrihet. Då artiklarna ifråga icke specificerats i förslaget, skulle enligt detsamma endast sådana föreningar och salter av nu nämnda metaller, som äro särskilt upptagna i nummer 1000, komma att åtnjuta tullfrihet, under det att de övriga, såsom hänförliga till kemiskt-tekniska preparat, skulle bliva underkastade tull av 15 procent av värdet. Emellertid lär, enligt vad som upplysts, metallerna ifråga vanligen förekomma just i de enkla föreningar, som äro upptagna i sistnämnda tulltaxenummer, varför det knappast torde föreligga någon anledning att i taxan särskilt upptaga berörda artiklar. Vad särskilt beträffar guld- och platinaföreningarna torde dessa vanligen utgöras av klorider, vilka äro särskilt nämnda i tulltaxenumret. Det förutsattes, att såsom klorider även skola betraktas sådana föreningar som kaliumguldklorid, kaliumplatinaklorid, ammoniumplatinaklorid o. dyl. Gent emot formuleringen av här ifrågavarande tulltaxenummer skulle kunna invändas, att såsom en följd av densamma flera mycket viktiga artiklar, såsom t. ex. koksalt, soda, glaubersalt m. fl., icke bliva särskilt omnämnda i taxan. Med avseende härå må framhållas att dessa artiklar vid varuförteckningens inarbetande i tulltaxan givetvis erhålla särskilda statistiska positioner och följaktligen komma att återfinnas i den för praktiskt bruk avsedda tulltaxan. Detta nummer omfattar först och främst artikeln klorkalk, som för när- Klorkalk etc varande är upptagen i rubrik 1146. I enlighet med Sveriges kemiska indu- Nr 1001. strikontors förslag hava här även upptagits vätesuperoxid samt andra superoxider, vilket synes motiverat därav, att artiklarna ifråga till väsentlig del hava samma användning som klorkalk. I nu gällande tulltaxa finnas endast nämnda vätesuperoxid, som är upptagen i rubrik 1169, med tull av 3 öre

476 för kg, samt bariumsuperoxid och blysuperoxid, som återfinnas i rubrik 1145 respektive 1165, med tullfrihet. Övriga superoxider tullbehandlas i regel enligt rubrik 1259 såsom kemiskt-tekniska preparat, ej särskilt nämnda, med' tull av 15 procent av värdet. I flera till oss ingivna skrivelser har gjorts hemställan om tullfrihet för alla slag av superoxider, vilka önskemål genom förslaget skulle komma att tillgodoses. Ur statsfinansiell synpunkt torde den föreslagna ändringen hava ringa betydelse. Anilinolja etc. Vidstående nummer motsvarar nuvarande rubrik 1197. Emellertid hava Nr 1004. tillfogats fenylendiamin, toluylendiamin och resorcin, vilka i likhet med den i rubriken redan upptagna artikeln naftol hava stor betydelse som s. k. Entwickler för substantiva färgämnen. Etyleter. Nr 1005.

Såsom förut anförts har ur nuvarande rubrik 1226 utbrutits »essenser, alla slag, ej särskilt nämnda, avsedda till aromatisering av drycker, konfityrer, bakverk o. dyl.», vilka artiklar i förslaget upptagits under nummer 934—935 tillsammans med där omnämnda välluktande ämnen. Vidare skulle enligt förslaget ur rubrik 1226 komma att bortfalla vissa esterhaltiga lösningsmedel för lacker, som upptagits i nummer 1006. Återstoden av till rubriken hänförliga artiklar hava i vidstående nummer sammanfattats under beteckningen »etyleter, även i blandning med sprit». Samtidigt har föreslagits en nedsättning av tullen från 2 kr. 50 öre till 1 kr. för kg. I den nuvarande tullen måste nämligen anses ingå kompensation för skatt å vid etertillverkning använd inhemsk alkohol. Då emellertid för nämnda ändamål numera huvudsakligen torde begagnas alkohol, för vilken skatt ej utgår, synes tullen böra minskas med motsvarande belopp. Från denna utgångspunkt har i förslaget tullsatsen upptagits till 1 kr. för kg. För övrigt hänvisas till vad som vid nummer 1050 anföres rörande tullen å kollodium. Ordalydelsen i anmärkningen till rubrik 1226 är grundad på bestämmelserna i § 1 av kungl. förordningen den 8 december 1876, vilken förordning numera upphävts och efterföljts av kungl. förordningen angående handel med alkoholhaltiga apoteksvaror m. m. den 1 juli 1918 (nr 639). I § 3 av sistnämnda förordning stadgas, att vad i apoteksvarustadgan är föreskrivet i fråga om apoteksvaror skall i tillämpliga delar gälla beträffande eter samt blandningar av eter och sprit, i den mån sådana blandningar ej äro hänförliga till apoteksvaror. I anledning härav har ifrågavarande anmärkning underkastats häremot svarande omformulering.

Adronolacetat Under de senare åren hava i stor utsträckning införts lackutspädningsmedel, bestående av, förutom estrar, olika ämnen, såsom bensol, aceton Nr 1006. o c n träsprit, som i sig själva antingen äro tullfria eller lågt tullbeskattade. Dessa utspädningsmedel hänföras nu vanligen till rubrik 1226, med en tull av 2 kr. 50 öre för kg. Även om denna tullsats skulle, såsom föreslagits, nedsättas till 1 kr. för kg, måste tullen anses alldeles för hög, i synnerhet

477 som det ofta ganska dyrbara lacket självt i regel drager en tull av endast 30 öre för kg. Med anledning härav hava dessa utspädningsmedel i nummer 1006 av förslaget sammanförts med de för samma ändamål använda, i nuvarande rubrik 1226 Va upptagna estrarna, varigenom skulle tillgodoses ett från olika håll framställt önskemål. Det må framhållas, att artiklarna ifråga icke äro användbara för parfymeringsändamål.

Färger och färgningsämnen

m. m.

Denna underavdelning motsvarar nuvarande avdelning X V C, ur vilken dock, såsom förut nämnts, utbrutits rubrik 1197, som överflyttats till underavdelningen för kemiska grundämnen och deras föreningar. Vidare hava ur rubrik 1195 uteslutits färgträ samt andra till färgning användbara växter och växtdelar, vilka artiklar i förslaget återfinnas under avdelning I I I (nr 181). I gällande tulltaxa är krita, målen, slammad eller fälld, rubrik 1185, upptagen under överrubriken »jordfärger». Då emellertid den fällda kritan, såsom utgörande en konstprodukt, knappast torde kunna betraktas såsom en jordfärg och då i förslaget jämväl oarbetad krita, som nu återfinnes under den mineraliska gruppen, upptagits i avdelningen för färger och färgningsämnen, har det ansetts lämpligt, att dessa artiklar bilda en särskild grupp under överrubriken »krita». Den fällda kritan är för närvarande jämställd med den malna eller slammade och drager alltså en tull av 1 kr. för 100 kg. Då fälld krita icke tillverkas inom landet och på grund av sitt höga pris icke heller utgör en konkurrensartikel till den vanliga kritan, har denna tull icke något intresse ur tullskyddssynpunkt. P å grund härav och då tullen endast onödigt fördyrar ett för vissa svenska industrier erforderligt råmaterial, har i förslaget fälld krita i stället upptagits tillsammans med den tullfria, oarbetade kritan. Några större svårigheter att tulltekniskt skilja den fällda kritan från den malna eller slammade torde icke förefinnas. Av skäl som i inledningen till avd. VI A anförts hava till avdelningen för färger och färgningsämnen överflyttats oarbetade jordfärger. Därvid hava jordfärgerna sammanförts med de i nuvarande rubrik 1187 upptagna mineralfärgerna under ett gemensamt tulltaxenummer, nr 1010, enär det stundom visat sig möta svårigheter att skilja mellan dessa båda slag av färger. I anslutning till i förslaget eljest tillämpad praxis har den nuvarande exemplifieringen av mineralfärger uteslutits. Dock har bibehållits det i rubriken anförda exemplet på koboltfärger — koboltoxid — i samband varmed även upptagits andra glas- och porslinsfärger, alldenstund nu be-

Krita. ^008—

Jord- och mineralfärger, ej s. n., etc. Nr 1010.

478 rörda artiklar i vissa fall icke kunna betraktas såsom färger i egentlig mening. Anilin far ger etc. Nr 1015.

Organiska färgämnen etc (s. k. hemfärger). Nr 1016.

Detta nummer motsvarar nuvarande rubrik 1196, vilken endast undergått viss omredigering i syfte att bättre motsvara modern terminologi. Med den avfattning rubriken erhållit skulle densamma komma att omfatta jämväl konstgjord indigo och andra konstgjorda indigofärgämnen, som för närvarande falla under rubrik 1194. I gällande tulltaxa finnes en särskild rubrikgrupp för »tjärfärger och färgextrakter med tillsats av lösnings- eller betningsämnen, såsom ättiksyra, acetin, garvsyra eller alun eller annat metallsalt». Artiklarna äro uppdelade på två rubriker av följande lydelse: 1198 1199

i mindre, för detaljhandeln avsedda förpackningar (s. k. hemfärger) 1 kg 15 öre i andra förpackningar 1 » 7 » .

Till dessa rubriker är fogad en anmärkning, på grund av vilken tjärfärger, som innehålla en ringa mängd av sådana ämnen, som t. ex. ättiksyra, acetin eller sulfid, vilkas inblandning endast har till ändamål att mildra eller fixera färgtonen eller att förhindra fällning i badet o. dyl., skola tullbehandlas enligt rubrik 1196 och sålunda åtnjuta tullfrihet. De framsteg som hava gjorts på det färgtekniska området sedan tiden för den nuvarande tulltaxans tillkomst hava medfört, att ovan berörda bestämmelser rörande tullbehandlingen av s. k. hemfärger icke längre kunna anses motsvara det ändamål, som med dem avsetts. Dylika hemfärger kännetecknades ursprungligen därav, att de voro tillsatta med alun eller annat betningsmedel. De hemfärger, som nu förekomma, innehålla i regel icke något betningsmedel utan endast tjärfärg, vanligen uppblandad med något koksalt och natriumsulfat. I den mån hemfärgerna i och för tullbehandlingen underkastats kemisk undersökning hava de därför på grund av ovan berörda bestämmelser vanligen kommit att hänföras till rubrik 1196 och sålunda blivit tullfria. I sådana fall, då färgerna icke blivit kemiskt undersökta, torde de mången gång hava hänförts till rubrik 1198, på grund av att denna rubrik uttryckligen omnämner »hemfärger». Då det skulle möta stora svårigheter att underkasta varje sådan sändning kemisk analys, har det icke kunnat undvikas att tullbehandlingen av dessa färger blivit vacklande och osäker. I syfte att undanröja dessa olägenheter hava i förslaget alla hemfärger upptagits i ett gemensamt nummer, nr 1016, under beteckningen »organiska färgämnen i mindre, för detaljhandeln avsedda förpackningar (s. k. hemfärger)». Då de nu brukliga hemfärgerna utan betningsmedel göra fullkomligt samma tjänst som de färger, som avsetts i rubrik 1198, och även torde betinga ungefär samma pris som dessa, har bibehållits den vid nämnda

479 rubrik fastställda tullsatsen av 15 öre för kg. Då priset å dylika färger genomsnittligt taget torde uppgå till omkring 4 kr. för kg, kommer tullen knappast att motsvara 4 procent av värdet. Till nuvarande rubrik 1199 hänföras huvudsakligen vissa snickarbetser, s. k. Artibeizen, samt av blåträextrakt beredda lädersvärtor. Riktigheten av att hit hänföra dylika snickarbetser kan dock dragas i tvivelsmål. Visserligen äro betserna ifråga försatta med metallsalter, men om salterna tjänstgöra som betningsmedel eller om de självständigt bidraga till ernående av viss önskad färgeffekt är ovisst. Enahanda är förhållandet med det i lädersvärtorna vanligen ingående ferrosulfatet. Å andra sidan synes rubriken vid en bokstavlig tolkning kunna få betydligt större räckvidd än vad som avsetts. Med hänsyn härtill har denna rubrik föreslagits skola utgå, varigenom artiklarna ifråga skulle komma att bliva hänförliga till samlingsnumret för färger, nr 1023, och sålunda åtnjuta tullfrihet. Någon inhemsk tillverkning av nu berörda artiklar torde icke förekomma. Jämlikt anm. 1 till nuvarande rubrik 1203 skola såsom färger, beredda med olja, tullbehandlas även skeppsbottenfärger, varvid dock gäller att sprithaltiga sådana färger skola denatureras för att bliva hit hänförliga. Sker ej denaturering, skola färgerna tullbehandlas såsom spritfernissa, varvid de draga en tull av 1 kr. 60 öre för kg. Sedan av skäl som anföras vid nummer 939—940 den odenaturerade spritfernissan föreslagits skola draga samma tull som den denaturerade (40 öre för kg), föreligger icke heller någon anledning att göra skillnad mellan denaturerad och odenaturerad skeppsbottenfärg. På grund härav har anmärkningen ifråga uteslutits och skeppsbotten färgerna uppflyttats i själva tulltaxenumret. Det må framhållas, att ändringen icke har någon praktisk betydelse, enär någon införsel av odenaturerad, sprithaltig bottenfärg på grund av den höga tullen knappast torde hava förekommit.

Färger, beredda med olja. Nr 1020.

Under detta nummer skulle komma att ingå de nuvarande rubrikerna Färger, 1192, 1193, 1199 och 1206. Vidare skulle härunder komma att falla till «•? 8- *'> etc' rubrik 1194 hänförliga, naturliga indigofärgämnen samt i rubrik 1195 upp- N r 1023 tagna extrakter av vegetabiliska färgningsämnen. Nuvarande rubrik 1207 omfattar bl. a. artistfärger i tuber, glas, porslinsskålar och dylika för detaljhandeln avsedda förpackningar, med en tull av 1 kr. 50 öre för kg. Under de senare åren hava utom de verkliga artistfärgerna börjat förekomma andra färger i tuber, såsom dekorations-, studieoch retuschfärger. Enligt vad av sakkunnig upplysts karakteriseras artistfärgerna till skillnad från berörda slag av färger endast av den finare målning och omsorgsfullare behandling, som de undergått. Att härvidlag uppdraga någon bestämd och i tullbehandlingsarbetet användbar gräns mellan det ena och det andra slaget av färger torde dock få anses ogörligt. P å grund

Färger i etc '

tuber

N r 1024,

480 härav har föreslagits att till detta nummer skola hänföras alla färger i tuber, glas, porslinsskålar och dylika för detaljhandeln avsedda förpackningar, vägande högst 250 gram brutto. På grund av den föreslagna viktgränsen och då med »dylika förpackningar» givetvis icke avses bleckburkar och liknande kärl, torde det knappast föreligga någon risk att vanliga målarfärger skola bliva hit hänförliga. Det må framhållas, att tullbehandlingen redan nu i viss mån måste göras beroende av förpackningarnas vikt. Även må påpekas att benämningen »artistfärger» i regel saknas i utländska tulltariffer och att i stället vanligen en viktgräns å förpackningarna är föreskriven. I vissa utländska tulltaxor är denna viktgräns satt vid 250 gram. Blyertspennor Dessa nummer motsvara nuvarande rubrikerna 1209 och 1210 och förete ingen annan ändring, än att bestämmelserna i den till sistnämnda rubrik r i027.~ fogade anmärkningen uppflyttats till överrubriken samt att det i nämnda rubrik förekommande tillägget beträffande blyertspennor, försedda med skyddshylsa, uteslutits såsom varande obehövligt.

Konstgödsel.

Chilesalpeter Vidstående nummer omfattar bl. a. nuvarande rubrikerna 1227 och 1229. etc Rubrik 1230 har överflyttats till grupp II, omfattande vissa produkter av Nr 1029. a nimaliskt ursprung, där den införts under nummer 180. Till införsel har förekommit en vara, benämnd benprecipitat, bestående huvudsakligen av dikalciumfosfat, erhållet genom upplösning av ben i saltsyra och lösningens utfällning med kalkmjölk eller kalciumkarbonat. Varan, som användes dels för att såsom dietiskt medel tillsättas kreatursfoder, dels och huvudsakligen såsom gödningsmedel, har av Kungl. Maj:t förklarats hänförlig till rubrik 73, vilken bland annat omfattar kreatursfoder av animaliskt avfall. Då emellertid varan är en på kemisk väg framställd produkt, synes den ookså böra hava sin plats under den kemiska gruppen och med hänsyn till sin huvudsakliga användning upptagas i numret för de tullfria konstgödselmedlen. Vissa utländska fosfatgödselmedel, såsom rhenaniafosfat, tullbehandlas för närvarande såsom kemiskt-tekniska preparat, med tull av 15 procent av värdet. I till oss ingivna skrivelser har hemställts om tullfrihet för dylika fosforsyregödselmedel. Såsom skäl härför har anförts bland annat att, sedan tullen å superfosfat, som är föremål för en omfattande inhemsk tillverkning, borttagits till jordbruksnäringens förmån, någon anledning icke längre förelåge att tullbeskatta andra fosforsyrehaltiga gödningsmedel. Då riktigheten av den sålunda anförda synpunkten icke torde kunna bestridas och då det bland jordbrukets målsmän torde förefinnas ett allmänt intresse, att samtliga fosforsyregödningsmedel bliva tullfria, har i detta nummer även tillfogats »andra oorganiska fosforsyrehaltiga gödselmedel, ej särskilt nämnda». Till-

481 lägget »ej särskilt nämnda» betingas därav, att i nummer 980 äro upptagna kalium-, natrium- och ammoniumfosfat, vilka artiklar även hava användning såsom gödningsmedel.

Sprängämnen,

tändstickor

och

fyrverkeriarbeten.

Nuvarande rubrik 1232 omfattar bomullskrut, med tull av 30 öre för kg. Bomullskrut etc Enligt varuförteckningens anvisningar skall hit hänföras jämväl kollodiumN r 1032 bomull. Då detta icke direkt framgår av rubrikens lydelse och varan ifråga numera utgör en ganska betydande artikel, har det ansetts lämpligt att densamma uttryckligen omnämnes i rubriken, allrahelst som den icke kan anses utgöra ett sprängämne. Bomullskrut och kollodiumbomull transporteras av försiktighetsskäl i regel fuktade med större eller mindre mängd alkohol eller annat ämne. Av praktiska skäl har befuktningsmedlet hittills inräknats i den tullpliktiga vikten. Denna praxis torde böra tillämpas även i fortsättningen, varvid det dock synes lämpligt, att uttrycklig anvisning härom meddelas i varuförteckningen. Under överrubriken »tändstickor» äro i gällande tulltaxa upptagna två Tändstickor rubriker av följande lydelse: w 1naQ 1239 av tra 1 kg 5 öre 1240 andra slag, ej till nästföljande rubrik hänförliga 1 » 20 » Det i sistnämnda rubrik förekommande tillägget »ej till nästföljande rubrik hänförliga» syftar på de i rubrik 1241 upptagna bengaliska tändstickorna. De tändstickor, som bliva hänförliga till rubrik 1240 äro huvudsakligen vaxtändstickor, vilka numera äro en mycket obetydlig artikel. Under sådana förhållanden har det ansetts onödigt att upprätthålla en särskild rubrik för artiklarna ifråga, varför rubrik 1240 föreslagits skola utgå, i samband varmed rubrik 1239 ändrats till att omfatta alla slag av tändstickor med det undantag som ovan berörts. Färdigblandade blixtljuspreparat hänföras enligt hittills tillämpad praxis Fyrverkeritill rubriken för fyrverkeriarbeten (nr 1241). Däremot har denna rubrik arbeien etcicke ansetts kunna tillämpas beträffande för blixtljuspreparat avsedda oxi- N r 1 0 4 °dationsmedel och metallpulver, vilka, ehuru inkommande i samma detaljförpackning, dock icke äro blandade med varandra utan förpackade var för sig i särskilda glasrör eller dylikt. I sådana fall hava de olika beståndsdelarna tullbehandlats var för sig. Då det skulle leda till både jämnare tullbeskattning och avsevärt'enklare tullbehandling, om samtliga blixtljuspreparat finge hänföras till en och samma rubrik, hava artiklarna ifråga upptagits i nummer 1040. 31 — 4372.

482 E.

Produkter

av övrig kemisk

industri.

Denna underavdelning motsvarar nuvarande avd. X V G, ur vilken dock utbrutits rubrik 1258 */lf som i förslaget upptagits i gruppen för kemiska grundämnen och deras föreningar (avd. X A). Å andra sidan hava hit överflyttats vissa artiklar, som för närvarande återfinnas under andra avdelningar. I detta avseende hänvisas till vad nedan anföres vid vederbörande tulltaxenummer. Garvämnes- Rubrik 1242 upptager olika slag av garvningsmedel, dels sådana som extrakter. » r o direkt hämtade ur växtriket, dels på konstgjord väg framställda. De Nr 1041. förstnämnda återfinnas i förslagets nummer 181 under avdelning I I I : Trävaror och växtämnen m. m. De senare hava under vidstående nummer sammanförts med i rubrik 1243 upptagna, konstgjorda garvningsmedel. Samtliga preparat äro nu fria från tull. Gluteniim. Formuleringen av rubrik 1244 i nu gällande tulltaxa, »gluténlim eller Nr 1042. växtlim», har ofta givit anledning till den felaktiga uppfattningen, att alla slag av växtlim äro hänförliga till denna rubrik. Denna uppfattning förklaras bland annat därav, att under den tyska beteckningen »Pflanzenleim» inrymmes även stärkelseklister, vilken vara — i förslaget upptagen under nästföljande nummer — jämlikt bestämmelsen i anm. 1 till rubrik 1245 skall tullbehandlas såsom stärkelse. Till förekommande av misstag i berörda avseende hava orden »eller växtlim» i förslaget utelämnats. Dextrin etc. I anmärkning 1 till rubrik 1245 stadgas att såsom dextrin tullbehandlas Nr 1043. även stärkelseklister samt dextrin- eller stärkelsehaltiga appreturmedel. Då det ansetts lämpligt, att bestämmelse angående tullbehandlingen av dessa betydande artiklar funnes intagen i tulltaxan på mera bemärkt plats, hava ifrågavarande artiklar upptagits i själva tulltaxenumret. Emellertid förekomma appreturmedel, innehållande andra beståndsdelar än dextrin eller stärkelse, såsom glykos, växtslem eller vissa gummiarter. Tullbehandlingen av dessa appreturmedel är nu mycket växlande; de glykoshaltiga hava vanligen hänförts till rubrik 162 med en tull av 23.5 öre för kg, de övriga allt efter sin beskaffenhet till olika rubriker i taxan, understundom med tullfrihet. Då det synts lämpligt, att ifrågavarande till beskaffenhet och användning likartade preparat sammanfördes under gemensam tullsats, vilket även skulle vara till avsevärd lättnad för tullbehandlingen, hava i detta nummer även upptagits sådana appreturmedel, som innehålla glykos, växtslem o. dyl. Gelatin etc. Detta nummer motsvarar nuvarande rubrik 1249. Den i anm. 1 till nämnda Nr 1046. rubrik intagna bestämmelsen har uppflyttats i själva tulltaxenumret, i samband varmed det i rubriken förekommande tillägget »i tunna böjliga folier» ansetts kunna utgå.

483 De under nummer 1250 och 1251 med samma tull av 20 öre för kg upp- Draglim etc tagna artiklarna draglim eller s. k. snickarlim och andra, ej särskilt nämnda Nr 1047. slag av lim, icke flytande, samt valsmassa, autograf- och hektografmassa hava i förslaget sammanförts under gemensamt nummer. Med den nuvarande avfattningen av rubrik 1250 har dit ansetts böra hänföras kaseinlirn, ett vattenfast lim som fått stor användning inom vissa industrier, varför detsamma särskilt angivits. Ävenledes hava upptagits arbeten av vals-, autograf- och hektografmassa. Till införsel hava nämligen förekommit isoleringsplattor av elastisk massa, innehållande lim, glycerin, sand m. m., alltså i huvudsak samma beståndsdelar som ingå i valsmassa, jämte överdrag å båda sidor av papper. Dessa plattor, vilka hittills tullbehandlats enligt rubrik 1325 med 15 procents värdetull, synas lämpligen böra draga samma tull som den massa, varav de förfärdigats. Med beteckningen arbeten av valsmassa avses givetvis icke med valsmassa överdragna valsar för tryckpressar o. dyl. Rubrikerna 1246 och 1247 i gällande taxa hava följande lydelse: Lim och andra Lim och gummi, flytande, ej till annan rubrik hänförliga, med eller utan °i^e^del, flytande etc tillsats av andra ämnen: ' 1246 i kärl, vägande brutto 3 ' k g eller däröver 1 kg 40 öre ^ p m " 1247 i kärl av mindre bruttovikt, närmaste emballagets vikt inberäknad 1 » 1 kr. I en till generaltullstyrelsen ingiven skrivelse, som av styrelsen blivit till oss överlämnad, har en representant för den kemiskt-tekniska industrien hemställt om lägre tull å flytande fisklim i större kärl, vilken vara för närvarande, såsom hänförlig till rubrik 1246, drager en tull av 40 öre för kg. Såsom skäl härför anföres, bland annat, att ifrågavarande lim användes såsom en oumbärlig ingrediens i vissa kemiskt-tekniska preparat för exempelvis skoindustrien. Det införes i fat om 50 och 100 kg i poster på några hundra upp till tusen kilogram. En tull av 40 öre för kg måste anses oproportionerligt hög, särskilt i jämförelse med tullarna å glutenlim och dextrin, som endast utgjorde 3 respektive 20 öre för kg. Den höga tullen vore även anmärkningsvärd ur den synpunkten, att intorkat, granulerat fisklim, såsom hänförligt till rubrik 1250, icke droge högre tull än 20 öre för kg, ehuru 1 kg sådant lim, upplöst i vatten, gåve något över 2 kg flytande fisklim. Av inhämtade uppgifter framgår att flytande lim, hänförligt till rubrik 1246, har ett genomsnittligt värde av något över 1 kr. för kg. Hithörande varor framställas genom att i vatten lösa limämnen, vilka antingen draga en tull av 20 öre för kg (rubr. 1250) eller äro tullfria (rubr. 1248). I betraktande härav synes en tull av 40 öre för kg icke vara betingad ur tullskyddssynpunkt. Härtill kommer att någon tillverkning här i landet icke lärer förekomma av fisklim, som torde utgöra den största av ifrågavarande artiklar. Vid sådant förhållande synes en nedsättning av tullen böra vid-

484 tagas, och hava vi, intilldess tullfrågan för denna artikel blir slutligt avgjord, föreslagit en tullsats av 20 öre för kg. Då den mellan rubrikerna 1246 och 1247 fastställda viktgränsen av 3 kg synes vara för hög för att göra en rättvis skillnad mellan preparat för industriellt bruk och sådana för hushållsbruk, hava vi samtidigt föreslagit, att nämnda viktgräns skall nedsättas till 1 kg. P å senare tiden hava under olika benämningar förts i marknaden åtskilliga bindemedel, som icke framställts av animaliskt lim eller gummi och vilka därför hittills tullbehandlats efter sin sammansättning. I syfte att ernå en enhetlig tullbehandling av dessa artiklar har det i överrubriken förekommande ordet »gummi» ersatts med »andra bindemedel». Koiiodium. I en till oss ingiven skrivelse har hemställts att tullen å s. k. normalNr 1050. koiiodium måtte sänkas med minst 50 procent. Såsom skäl härför har anförts, bland annat, att, då dylik koiiodium endast hade ett inköpsvärde av 1 kr. för kg, den nuvarande tullen icke stode i någon rimlig proportion till varans värde. Koiiodium är i gällande tulltaxa upptaget i rubrik 1252 med tull av 2 kr. för kg, kärlens vikt inberäknad. Varan ifråga består av nitrocellulosa, upplöst i en blandning av alkohol och eter. Den huvudsakliga förbrukningen inom landet utgöres av s. k. normalkollodium, avsett för fotografiskt bruk och innehållande 2 procent nitrocellulosa. Annan för inhemsk förbrukning framställd koiiodium, varav större delen är avsedd för medicinskt och återstoden för tekniskt bruk, tillverkas i regel med en halt av 4 procent nitrocellulosa. 1 ovanberörda skrivelse ifrågasattes nedsättning av tullen endast beträffande s. k. normalkollodium. Emellertid synes det vanskligt att i tulltaxan skilja mellan detta slag av koiiodium och annat koiiodium med hänsyn till de tullbehandlingssvårigheter, som skulle uppstå därest olika tullsatser skulle behöva tillämpas. Då de omständigheter, som äro av betydelse för frågan om tullens höjd, för båda äro tämligen likartade och då båda slagen av koiiodium äro föremål för tillverkning inom landet, torde ej heller förefinnas någon anledning att göra en dylik åtskillnad. En tullnedsättning torde därför böra gälla allt slags koiiodium, även den för medicinskt och tekniskt bruk avsedda. Enligt meddelade uppgifter utgöra råvarorna för 3 liter = 2.3 8 kg tvåprocentig koiiodium: 2 liter eller omkring 1.6 kg 95- å 96-procentig alkohol, 1 liter eller omkring 0.7 2 kg eter och 0.0 6 kg nitrocellulosa (bomullskrut). Då emellertid fabrikerna själva framställa eter ur alkohol genom inverkan av svavelsyra (för en liter eter åtgå 1 l / 8 liter alkohol) och tullen å nitrocellulosa är så obetydlig, att man i detta sammanhang kan bortse från densamma, har man, vad råvarorna vid kollodiumtillverkningen beträffar, i

485 stort sett endast att räkna med i vad mån denna tillverkning fördyras av tull respektive skatt å den använda kvantiteten alkohol. För 2.3 8 kg koiiodium åtgå omkring 3 */, liter 95- å 96-procentig alkohol. Tullen å alkohol utgör 1 kr. för liter å 50 procent, motsvarande 1 kr. 90 öre för 95-procentig vara, varför tullbelastningen å den mot 1 kg koiiodium svarande kvantiteten alkohol skulle utgöra 2 kr. 66 öre. På grund av åtskilliga omständigheter kan dock icke denna siffra tagas till utgångspunkt vid prövning av frågan om kollodiumtullens höjd. Såsom framgår av motiveringen till 1906 års tulltaxekommittés betänkande ansåg kommittén sig icke kunna förorda någon nedsättning av den för koiiodium gällande tullsatsen av 2 kr. för kg, enär skatten å den för tillverkningen erforderliga alkoholen i det närmaste uppgick till tullens belopp. Emellertid hava sedan dess förhållandena förändrat sig väsentligt. Den här beräknade formella tullbelastningen å råvarorna av omkring 2 kr. 66 öre för kg koiiodium motsvaras icke av verkligheten. Kollodiumtillverkarna använda numera praktiskt taget uteslutande denaturerad inhemsk sprit, för vilken tillverkningsskatt ej utgår, och lagstiftningen rörande dylik sprit är väsentligt omlagd och har genom sin tillämpning berövat tullen å sprit så gott som allt inflytande på prisbildningen i fråga om sprit för tekniskt ändamål. I verkligheten råder för närvarande importförbud för utländsk sprit för sistnämnda ändamål, från vilket förbud undantag av kontrollstyrelsen lärer medgivas endast i alldeles särskilda fall, och såsom komplement härtill är anordnad en statlig reglering av handeln med och prissättningen å skattefri sprit. I själva v.erket är priset å den sprit, som i allmänhet användes vid kollodiumtillverkning, s. k. sulfitträsprit, för närvarande 66 öre per kg eller 54 öre per liter, vara till större förbrukare lämnas betydande rabatter. Vid sådant förhållande och då kollodiumtillverkningen icke är förenad med några mera komplicerade fabrikationsprocesser, vilket också torde framgå av gängse varuvärde, hava vi föreslagit en nedsättning av tullen till 1 kr. för kg. Det må i detta sammanhang erinras därom, att av skäl som vid nummer 1005 anföras, i fråga om eter, som enligt vad ovan nämnts utgör en viktig råvara vid kollodiumframställningen, föreslagits en tullnedsättning från 2 kr. 50 öre till 1 kr. för kg. Detta nummer motsvarar nuvarande rubrik 1256, som upptager lödpasta Löd-och svetsmedel och lödpulver, avsedda att underlätta lödning av metaller. Då emellertid ^ N r 10 8 gränsen mellan löd- och svetsmedel är synnerligen svårbestämbar, hava även °* de sistnämnda blivit upptagna i rubriken, som i samband därmed underkastats viss omformulering. Nuvarande rubrik 1257 upptager endast avbrända glödstrumpor, under Glödstrumpor etc det att andra glödnät tullbehandlas såsom strumpstolsarbeten. Glödnät av N r 1054, silke, även apterade till glödstrumpor, äro i gällande taxa särskilt upptagna

486 i rubrik 373 a, med en tull av 9 kr. för kg. Glödstrumpor och glödnät av annat spånadsmaterial hemfalla under vederbörande samlingsrubriker för strumpstolsarbeten och draga därigenom en tull av 1 kr. 75 öre för kg. Under åren 1924 och 1925 infördes följande kvantiteter av icke avbrända glödnät och glödstrumpor, nämligen: av silke av vegetabiliska spånadsämnen, andra än bomull av bomull

286 kg 6 » 281 »

556 kg 10 » 201 »

Avbrända glödstrumpor infördes under åren 1924 och 1925 till en kvantitet av 1139 respektive 1152 kg. Med hänsyn till de obetydliga införselsiffrorna för icke avbrända glödnät och glödstrumpor och då dessa artiklar i och med den fortgående elektrifieringen torde komma att ytterligare minska i betydelse, hava desamma ansetts kunna sammanföras under en gemensam tullsats, för vilket ändamål även icke avbrända glödnät upptagits i nummer 1054. Mineralkällsalter etc. Nr 1055-

I gällande tulltaxa äro mineralkällsalter upptagna tillsammans med mineralvatten i rubrik 194 under avdelningen för närings- och njutningsmedel. Då emellertid källsalterna ifråga äro att anse såsom kemiska produkter, har det synts riktigare att de upptagas under den kemiska avdelningen. I r ubrik 194 ingå även saltblandningar till bad, vilka emellertid icke ansetts behöva särskilt nämnas, alldenstund desamma torde falla under begreppet » mineralkällsalter».

Kemiska Detta nummer motsvarar i huvudsak nuvarande rubrik 1259, omfattande preparat etc. k e m iskt-tekniska preparat, ej särskilt nämnda, med tull av 15 procent av Nr 1057. v a r ( j e t . Såsom framgår av motiveringen till 2 § a) av förslaget till tulltaxeförordning hava vi huvudsakligen av tulltekniska skäl ansett oss höra föreslå viss omläggning av nuvarande praxis rörande tullbehandlingen av blandningar i syfte att vissa blandningsprodukter, vilka för närvarande tullbehandlas efter ett flertal olika rubriker allt efter sin sammansättning, i stället skulle hänföras till förevarande rubrik och sålunda draga en enhetlig tull av 15 procent av värdet. För att underlätta en dylik omläggning av praxis har uttrycket »kemiskt-tekniska preparat» ersatts med det något vidare begreppet »kemiska preparat». Sistnämnda beteckning synes också riktigare ur den synpunkten, att med »kemiskt-tekniska preparat» enligt gängse språkbruk företrädesvis torde avses sådana, merendels i taxan särskilt nämnda artiklar som tvål, såpa, parfymer, bläck, putsmedel, ljus o. dyl. Fotografiska kemikalier i småförpackningar draga i regel en tull av 15 procent av värdet, såsom hänförliga till rubrik 1259. Enär varorna emellertid icke finnas särskilt upptagna i taxan, har attesteringen ofta föregåtts

487 av mer eller mindre ingående undersökningar med åtföljande tidsutdräkt. Till undvikande härav hava artiklarna ifråga upptagits i nummer 1057. I detta nummer har slutligen införts plåster, ej till apoteksvaror hänförligt. För närvarande tullbehandlas varan ifråga vanligen efter den vävnad, som utgör underlaget och vilken i regel består antingen av siden eller av bomullsvävnad. I sistnämnda fall har man att utröna vävnadens vikt per kvadratmeter samt trådantalet, vilket givetvis ofta kan erbjuda svårigheter beträffande en vara av den beskaffenhet, varom här är fråga. Vissa slag av plåster tullbehandlas efter den verksamma beståndsdelen, varvid det i stället gäller att undersöka de ingredienser, av vilka plåstermassan består. Till undanröjande av dessa svårigheter synes det lämpligt, att varan upptages under en bestämd tullsats.

XI.

Varor, ej annorstädes

upptagna.

Denna avdelning utgör i stort sett en motsvarighet till avd. X V I i nu gällande tulltaxa. Från sistnämnda avdelning hava dock, av skäl som förut nämnts, avskilts instrument, vågar och ur, rubrikerna 1260—1294, vilka artiklar upptagits under en särskild underavdelning i maskingruppen. Sedan av skäl som anförts vid nummer 862—865 ur nuvarande tulltaxerubrik 1295 utbrutits elektriska lampor och lyktor samt delar därtill och återstoden av de under denna rubrik fallande artiklarna på grund av elektrifieringens ganska allmänna genomförande blivit av mindre betydelse, synes denna rubrik i dess helhet kunna utgå. På grund av de allmänna bestämmelserna rörande tullbehandlingen av sammansatta varor skulle lampor och lyktor komma att tullbehandlas efter huvudbeståndsdelen utan att detta uttryckligen föreskrives. De i anmärkningen till rubrik 1295 intagna bestämmelserna rörande tullbehandlingen av delar till lampor hava medfört tulltekniska svårigheter och lett till ojämn tullbeskattning. Med hänsyn härtill synes det lämpligt, att dessa delar tullbehandlas efter de allmänna bestämmelserna, d. v. s. på samma sätt som lyktdelar. U r avdelning X V I har även uteslutits rubrik 1296, omfattande siktar, ej särskilt nämnda (handsiktar), med en tull av 60 öre för kg. Dessa siktar utgöra en ganska obetydlig artikel; under åren 1924 och 1925 infördes endast 1 251 respektive 1 003 kg. Genom borttagandet av rubriken skulle dylika siktar, i likhet med silar och handsåll, komma att tullbehandlas efter sin beskaffenhet. Då själva siktduken i regel skulle bliva utslagsgivande för tullbehandlingen, komme tullen å siktar med tagelduk fortfarande att utgå med 60 öre för kg, under det att siktar med metallduk i allmänhet skulle komma att draga en tull av 25 öre för kg. Enligt vad som upplysts tillverkas här i landet huvudsakligen tagelsiktar, vilken tillverkning vanligen bedrives såsom hemslöjd. Ur tullteknisk synpunkt skulle den så-

488 lunda föreslagna ändringen bliva till fördel, enär det ofta kan möta svårigheter att skilja mellan å ena sidan handsiktar och å andra sidan såll. I nuvarande rubrikerna 1297 och 1298 äro upptagna strängar. Den förstnämnda rubriken omfattar strängar av metalltråd, icke överspunna eller för musikinstrument apterade, vilka strängar skola tullbehandlas som metalltråd. I den andra rubriken ingå strängar, andra slag, ej särskilt n ä m n d a , med tull av 1 kr. 20 öre för kg. Dessa senare strängar utgöras till största delen av till musikinstrument apterade strängar. Då dylika strängar vanligen inkomma samtidigt med och fakturerade tillsammans med andra delar till musikinstrument, skulle det vara till lättnad för tullbehandlingen, om de finge tullbehandlas tillsammans med dessa delar. På grund härav har rubrik 1298 uteslutits, varigenom även rubrik 1297 kan utgå. Nuvarande rubrik 1321 omfattar oblat och kapslar därav samt munlack, med tull av 1 kr. för kg. Då någon större import av dessa artiklar icke förekommer — under åren 1924 och 1925 infördes 2 423 respektive 2 148 kg — synes denna rubrik kunna utgå ur taxan, varigenom artiklarna i regel torde komma att tullbehandlas såsom varor, arbetade, ej särskilt nämnda, med tull av 15 procent av värdet. Under det att sålunda ett ganska stort antal rubriker uteslutits ur den allmänna avdelningen, hava å andra sidan i densamma upptagits vissa artiklar, vilka för närvarande återfinnas under andra avdelningar i taxan. Såsom 1906 års tulltaxekommitté i sin motivering anförde, upptogs under denna avdelning en tämligen heterogen grupp av varor, för vilkas inrymmande inom annan grupp svårighet mött eller vilka framställas av än ett än ett annat slags råämne men som detta oaktat ansetts kunna d r a g a samma tull och sålunda icke behövt, till men för taxans överskådlighet, uppföras i de olika grupper, där råvarorna återfinnas. Särskilt för den som är mindre bevandrad på tullagstiftningens område måste en sådan koncentration bidraga till vinnandet av överskådlighet. Häremot skulle möjligen kunna erinras, att en dylik anordning icke harmonierar med strävandena att vinna överensstämmelse mellan tulltaxans och handelsstatistikens gruppindelning. De varuslag, som tillförts denna grupp, förskriva sig emellertid i regel från specialindustrier, vilka synas även u r statistisk synpunkt kunna inordnas under en gemensam grupp. Etuier^askar De under vidstående nummer upptagna artiklarna återfinnas i olika ruxr ms» briker av gällande tulltaxa. Så hänföras: JNr l U o o —

1062.

etuier, askar och fodral av läder eller skinn, även i förening med annat material, till rubrik 218, med en tull av 1 kr. 80 öre för kg; etuier, askar, dosor, fodral och attrapper av papp, papper eller pappersmassa i förening med vissa ämnen till rubrik 333, likaledes med en tull av 1 kr. 80 öre för kg; etuier, askar och fodral av spånadsvara till rubrikerna 561 och 562, av vilka den förra avser sådana, som äro utvändigt klädda med eller bestå

489 av hel- eller halvsiden, med en tull av 7 kr. för kg, och den senare andra slag, med en tull av 1 kr. 50 öre för kg; samt etuier, askar, dosor och fodral av annat ämne än de ovan angivna till rubrikerna 1314 och 1315, den förstnämnda avseende artiklar i förening med elfenben, sköldpadd och vissa andra uppräknade, dyrbarare ämnen, med en tull av 1 kr. 80 öre för kg, och den sistnämnda andra slag, beträffande vilka är stadgat, att de skola tullbehandlas såsom arbeten av det ämne, varav de huvudsakligen bestå. Denna fördelning av likartade artiklar på olika varugrupper, vilken ansetts påkallad av taxans systematiska uppställning, har föranlett åtskilligt besvär vid tullbehandlingen, bland annat då det gällt att avgöra, vilket av de ingående materialierna som rätteligen borde anses vara det huvudsakliga. Flera tullförvaltningar hava också — under framhållande av de tulltekniska svårigheter, vilka man med tillämpning av nu gällande bestämmelser har att övervinna — uttalat sig för att åtgärder måtte vidtagas i syfte att förenkla tullbehandlingen. En sådan förenkling vore emellertid även påkallad i andra avseenden. Bland annat har framhållits hurusom tullbehandlingen av etuier med tillbehör i enlighet med bestämmelsen vid rubrik 1315, vilken föranleder att etuiet och tillbehören måste rubriceras var för sig, vore synnerligen tidsödande. Samma anmärkning gäller även etuier, vilka tullbehandlas såsom ej särskilt nämnda arbeten av papp. Chefen för en av våra större tullförvaltningar anför härom följande: Utöver ovanberörda rent tulltekniska svårigheter har tullbehandlingen av till rubrik 1315 samt till rubrikerna för ej särskilt nämnda pappersarbeten hänförliga etuier, de s. k. icke tulltekniska etuierna med tillbehör, vållat mycket besvär och en oskälig tidsutdräkt, enär beträffande dessa artiklar själva etuiet tullbehandlas för sig och varje särskilt tillbehör efter sin beskaffenhet. Ett önskemål synes därför vara att få dessa icke tulltekniska etuier med tillbehör sammanförda till en gemensam rubrik med enhetlig tullsats. Flertalet av sistnämnda artiklar torde utgöras av manicureetuier. Själva etuiet, som i allmänhet består av ett pappersarbete, försett antingen med pressning eller bronsering, fernissning, lackering etc, tullbehandlas enligt vedertagen tullbehandlingspraxis för sig efter beskaffenheten och drager sålunda en tull av 75 öre respektive 1 kr. 50 öre per kg. Tillbehören, bestående av åtskilliga varandra kompletterande föremål, såsom sax, nagelpolerare, nagelfilar, puderdosor m. m., äro beträffande dessa billiga etuier, med undantag av saxen och nagelfilen, nästan undantagslöst tillverkade av celluloid eller galalit och draga sålunda jämlikt rubrik 301 en tull av 80 öre per kg. Saxen, som i allmänhet torde vara polerad, är jämlikt rubrik 851 åsätt en tull av 4 kr. per kg och nagelfilen 20 öre respektive 55 öre per kg. Med hänsyn till de olika föremålens inbördes viktförhållanden torde medeltullen för desamma belöpa sig till omkring 1 kr. per kg. Medeltullen för själva etuierna utgör omkring 1 kr. 12 öre per kg. Då själva etuiet i allmänhet väger något mera än tillbehören, kommer medeltullen av hela etuiet att uppgå till ungefär 1 kr. 15 öre per kg. För ett mindretal andra etuier, bestående av celluloid eller trä, torde medeltullen belöpa sig till 75

490 å 80 öre. En tullsats av 1 kr. per kg för samtliga ifrågavarande icke tulltekniska etuier med tillbehör anser sig inspektionen fördenskull kunna föreslå. Enligt gängse praxis vid tullbehandlingen av sådana askar och dosor m. m., beträffande vilka delarna, såsom locket och själva asken, bestå av olika ämnen och äro underkastade olika tull, har tullen beräknats å var och en för sig av de olika tullbeskattade beståndsdelarna. För undvikande av besväret att i dylika fall särskilja från varandra och väga de olika delarna har av vissa tullförvaltningar föreslagits den bestämmelsen, att dylika artiklar i sin helhet skola tullbeskattas efter den huvudsakliga beståndsdelen. Vidare har framhållits att anmärkningen till rubrikerna 336—338 av innehåll, att vid tullbehandlingen av förpackningskartonger avseende ej skall fästas vid en förgylld, försilvrad, bronserad eller färgad rand eller kant, vid tillämpningen i många fall föranlett tvist, huruvida varan vore att anse såsom förpackningskartong i taxans mening eller ej. Uppmärksamheten har även från tullförvaltningarnas sida fästs därpå, att vissa av de i rubrikerna 333 och 1314 angivna ämnena, vilka såsom ingående sammansättningsdelar föranleda högre tullbeskattning än varan i annan sammansättning är underkastad, såsom arbeten betinga så lågt pris, att de icke kunna sägas i nämnvärd grad förhöja den sammansatta varans handelsvärde. Såsom exempel på de egendomliga konsekvenserna av nu gällande bestämmelser har anförts, att tullen för en lackerad järnplåtask höjes från 50 öre till 1 kr. 80 öre för kg, om asken är försedd med ett band av mässing, under det att tullen, om asken helt och hållet vore förfärdigad av mässing utan ytbetäckning, endast utgjorde 50 öre för kg. En representant för importintressena har påvisat, hurusom askar av betsad furu med lock av glas draga en tull av 10 öre för kg, under det att enahanda askar med lock av celluloid bliva belagda med en tull av 1 kr. 80 öre för kg. Däremot hava på senare tiden förekommit i marknaden askar, attrapper och liknande artiklar, överklädda med prydnadsfjädrar och andra dyrbara beståndsdelar, för vilka e n högre tull än den nuvarande vore väl motiverad. Ävenledes hava representanter för den inhemska industri, som tillverkar etuier och liknande artiklar, anfört missnöje med de bestående tullförhållandena, vilka hindra uppdrivandet av någon större tillverkning inom landet av dessa artiklar. Etuier vore ofta utvändigt klädda med papper och invändigt monterade med siden. Sidenåtgången blir vid invändig montering större än vid yttre beklädnad. Detta oaktat hade kompensation för de höjda finanstullarna lämnats endast beträffande artiklar, utvändigt klädda med eller bestående av siden. Av vad sålunda anförts torde framgå att de nuvarande bestämmelserna rörande tullbehandlingen av askar, etuier och dylika artiklar kräva en omarbetning. Angående vad som i detta avseende åtgjorts må anföras följande.

491 Det torde icke kunna bestridas, att den nuvarande uppdelningen av ifrågavarande artiklar allt efter huvudbeståndsdelens beskaffenhet på fyra olika varugrupper och med något avvikande bestämmelser inom de olika grupperna, särskilt för den som ej äger mera ingående kännedom om tulltaxan, är hinderlig för en orientering på området. Vid ett flyktigt betraktande av bestämmelserna vid de olika rubrikerna kan det synas svårt att med bibehållande i stort sett av nu gällande tullskydd sammanföra artiklarna under gemensamma bestämmelser. Svårigheterna äro emellertid mera skenbara än verkliga. Vid angivandet under de olika varugrupperna av sådana ingående beståndsdelar, vilka ansetts böra föranleda tillämpning av högre tullsats, har hänsyn tagits till de för dylika artiklar av olika material brukliga sammansättningsdelarna. Åvägabringandet av enhetlighet i berörda avseende torde ej komma att medföra några mera vittgående konsekvenser. Ett undantag i detta avseende utgöra bestämmelserna angående etuier etc. i förening med spånadsvara, vari silke ingår, beträffande vilka råder en bristande enhetlighet, som icke är motiverad av olikheter i varornas beskaffenhet. I fråga om etuier av läder eller skinn upptager tulltaxan icke sammansättning med silkesvaror. Däremot stadgas särskild tull för etuier av papp eller papper samt för etuier, hänförliga till avdelning XVI, om de äro sammansatta med vara, i vilken silke ingår. Dessa tullsatser äro emellertid desamma som vid tiden för tulltaxans tillkomst. Någon kompensation för de höjda tullarna å siden varor har endast beretts beträffande ifrågavarande artiklar av spånadsvara, utvändigt klädda med eller bestående av hel- eller halvsiden. Då, enligt vad som påvisats, i fråga om alla slags etuier och askar för guld- och silverarbeten samt finare bijouterivaror m. m. montering av siden eller halvsiden förekommer, varvid monteringsmaterialet, ofta rikt veckat, kvantitativt spelar icke oväsentlig roll, och tullsatsen för nämnda vävnader höjts från 6 resp. 3 kr. till 15 eller 20 resp. 10 kr. för kg, lärer icke kunna bestridas, att den inhemska etuitillverkningen genom de höjda finanstullarna fått sitt tullskydd icke oväsentligt reducerat. Enär riksdagen i andra liknande fall berett kompensation för de höjda finanstullarna och intet skäl synes föreligga att beträffande nu ifrågavarande artiklar frångå denna princip, har vid förslagets upprättande vederbörlig hänsyn tagits till nämnda förhållande. För vinnande av likformighet med motsvarande bestämmelser på andra områden har med spånadsvara, vari ingår silke, likställts spånadsvara, innehållande finare metalltråd. Vidare hava ovan berörda, med prydnadsfjädrar klädda artiklar upptagits under den högsta tullsatsen. Å andra sidan hava vissa åtgärder vidtagits till förekommande av allt för hög tullbeskattning. Så hava bland sammansättningsdelar, vilka skola föranleda tillämpning av högre tullsats, icke upptagits kautschuk eller celluloid, gelatin eller annat dylikt formbart ämne, ej heller annan metall än järn, försåvitt den ej är förgylld, försilvrad eller platinerad. Såsom en oegentlighet har framhållits att paraplyfodral av siden, i vilka beståndsdelar av annat ämne icke ingå i nämnvärd mängd, draga en tull

492 av 7 kr. för kg (enligt rubr. 561), under det att tullen å siden vävnader utgör 20 eller 10 kr. för kg. Ävenledes har yrkats att dylika fodral, om de vid införseln äro åsätta paraplyer, skola tullbehandlas särskilt för sig. Vad det sistnämnda yrkandet beträffar synes — oavsett det förhållandet att ett särskiljande av fodralen från paraplyerna vid tullbehandlingen givetvis skulle ställa sig besvärligt desto mindre skäl föreligga att bifalla detsamma som, enligt vad blivit upplyst, vid avvägningen av den kompensation, som tilldelats paraplyfabrikanterna för de höjda sidentullarna, hänsyn tagits även till den i paraplyfodralen ingående vävnaden. Däremot synes skäligt att fodralen, därest de inkomma särskilt för sig, i tullbehandlingsavseende likställas med andra sömnadsarbeten. Ehuru sistnämnda fråga ej är av större praktisk betydelse, har bestämmelse i angiven riktning intagits i form av en anmärkning till nummer 1058—1060. Såsom framgår av ovan återgivna yttrande av chefen för en av våra större tullförvaltningar har tullbehandlingen av vissa enklare etuier varit synnerligen besvärlig, i det att de olika tillbehören måst tullbehandlas var för sig och etuiet för sig. Sedan de finare etuierna upptagits under nummer 1058—1060, hava övriga etuier med tillbehör ansetts kunna sammanföras (i n r 1061) under den tullsats av 1 kr. för kg, som, enligt vad verkställd utredning givit vid handen, i genomsnitt motsvarar nu gällande tullsatser. Det torde böra framhållas, att till ifrågavarande nummer icke äro avsedda att hänföras enstaka föremål i etuier, utan böra dessa, såsom redan nu är fallet, tullbehandlas efter sin beskaffenhet med inräknande i förekommande fall av etuiet i den tullpliktiga vikten. Ett påpekande härav jämte närmare anvisningar rörande tullbehandlingen av dylika artiklar torde böra intagas i varuförteckningen. Med anledning av det framställda förslaget, att askar, vilkas olika, lösa delar bestå av olika ämnen, skulle — i likhet med vad i tulltaxeunderrättelsernas § 1 b) är stadgat angående vara, sammansatt av beståndsdelar, hänförliga till tulltaxerubriker med olika tullsatser — tullbeskattas efter den huvudsakliga beståndsdelen, har denna fråga upptagits till ingående behandling, dock utan att någon åtgärd i föreslagen riktning vidtagits. Ovanberörda bestämmelse har uppenbarligen tillkommit i syfte att reglera tullbeskattningen å varor av olika beståndsdelar, sammansatta på sådant sätt, att vikten av de olika delarna icke kan vid tullbehandlingen utrönas. Om det också beträffande askar med lösa lock kan vara förenat med visst besvär att konstatera vikten av de olika beståndsdelarna, möter dock i detta avseende icke samma svårighet som i nämnda fall. Ur principiell synpunkt torde också få anses berättigat att, då olika tullsatser äro fastställda för exempelvis glasvaror och nysilvervaror, vid tullbehandlingen av glasaskar med lock av nysilver, de olika beståndsdelarna få draga den för var och en av dem fastställda tullen, varvid dock bör tillses, att vid tillämpningen av denna i och för sig till synes riktiga princip konsekvenserna icke utdragas in absurdum. Det förefaller även som om ett stadgande av förslagets inne-

493 håll skulle kunna medföra svårigheter i andra avseenden och dessutom leda till oegentligheter i tullbeskattningsväg. Visserligen skulle man genom den föreslagna bestämmelsen undvika det arbete, som kan vara förenat med beräkningen av de olika delarnas vikt, vilken dock vid införsel av ett flertal likartade föremål utan allt för stort besvär kan utrönas genom provvägning. Emellertid skulle man i stället kunna råka i svårigheter i vissa fall, då det gäller att avgöra vilken del som utgör huvudbeståndsdelen. Sådana svårigheter äro av mera betänklig art, då de kunna leda till olikformighet i tullbeskattningen. Det har därför icke synts tillrådligt att följa det framställda förslaget. Vad slutligen angår det ifrågasatta upphävandet av bestämmelsen i anmärkningen till rubrikerna 336—338 av innehåll, att vid tullbehandlingen av förpackningskartonger avseende ej skall fästas vid en förgylld, försilvrad, bronserad eller färgad rand eller kant etc, vilket förslag föranletts av svårigheten att i vissa fall avgöra vad som bör betraktas såsom förpackningskartonger till skillnad från andra askar, skulle konsekvenserna i beskattningsavseende av den föreslagna åtgärden säkerligen bliva allt för vittgående. Det var nämligen på grund av enstämmiga framställningar från handelskåren som 1906 års tulltaxekommitté föreslog införandet av ovannämnda anmärkning. Ehuru densamma i enstaka fall kan föranleda tveksamhet vid tullbehandligen, synes dock avsteget från de för pappersarbeten eljest gällande bestämmelserna vara så betydelsefullt, att man med hänsyn därtill nu icke kan återgå till de förutvarande, ofta överklagade förhållandena. Bestämmelsen har sålunda i förslaget bibehållits, till och med i något utvidgad form, så till vida att etiketter, åsätta förpackningskartonger, även om etiketterna äro förgyllda, försilvrade eller bronserade, icke skola utöva inflytande på tullbehandlingen. Enligt vår mening kan nämligen lika litet en förgylld etikett som en förgylld rand eller kant å varan utöva ett inflytande, som motiverar den avsevärda tullförhöjningen. Då förpackningskartonger av papp eller papper jämlikt förslaget skulle komma att falla under nummer 1062, har anmärkningen ansetts böra hava sin plats efter nämnda nummer. Vad ovan anförts beträffande etuier och övriga under nummer 1058—1062 Väskor, port . i. o

- i

upptagna artiklar äger i viss mån tillämpning även i traga om vaskor och andra i överrubriken till nummer 1063—1066 angivna artiklar. Dessa återfinnas nu, om de bestå av läder eller skinn, i rubrik 217, med en tull av 2 kr. för kg, om de bestå av spånadsvara, i rubrikerna 561 och 562, med tull av 7 kr. resp. 1 kr. 50 öre för kg, samt, om huvudsakligen andra ämnen ingå, i rubrik 1313, med en tull av 1 kr. 50 öre för kg. Vid det föreslagna sammanförandet av dessa artiklar har, praktiskt taget, ingen annan ändring i tullbeskattningsavseende vidtagits, än att kompensation över hela linjen beretts för de höjda tullsatserna å siden, som åtgår för den invändiga beklädnaden. Bland de materialier, vilka skulle föranleda tillämp-

f°her>

Plan-

ete, io63— Nr 1067. böcker

494 ning av högre tullsats, hava — i likhet med vad som föreslagits i fråga om de i den föregående gruppen upptagna artiklarna — angivits jämväl finare metalltråd och prydnadsfjädrar. Uttrycket »med eller utan inredning» har tolkats så, att med »inredning» avses icke blott de anordningar, som äro ämnade att innesluta eller fasthålla toilettartiklar och andra inredningen tillhörande lösa tillbehör, utan även dessa sistnämnda, vilka eljest skulle komma att föranleda en mycket omständlig tull behandlingsprocedur, då de kunna vara hänförliga till en mängd olika tulltaxerubriker. Till förekommande av varje anledning till tvivelsmål har överrubriken förtydligats i berörda avseende. Väskor, vägande per stycke mer än 0.5 kg, äro för närvarande, allt efter materialets beskaffenhet, hänförliga till någon av rubrikerna 219, 563 eller 1313, alla med tull av 1 kr. 50 öre för kg. Då dessa tyngre väskor endast i undantagsfall hava inredning av siden, föreligger beträffande dem ej anledning att bereda kompensation för de höjda sidentullarna, varför tullsatsen för desamma upptagits till sitt nuvarande belopp. Koffertar, kappsäckar etc. Nr 1068— 1069.

Mösskärmar. Nr 1070.

Inläggssulor för skodon. Nr 1071— 1072.

Koffertar, kappsäckar, hattfodral och dylika reseffekter hänföras nu, om de bestå av läder eller skinn, till rubrik 219, med en tull av 1 kr. 50 öre för kg, och, om huvudbeståndsdelen utgöres av andra ämnen, till rubrik 1312, med en tull av 60 öre för kg. Nattsäckar, turist- och klädsäckar samt hattfodral av spånadsvara äro upptagna i rubrik 563, med en tull av 1 kr. 50 öre för kg. Då nattsäckar alltmera kommit ur bruk, har det icke ansetts nödvändigt att omnämna denna vara i taxan. Skulle vid något enstaka tillfälle införsel därav förekomma, ingå de i varje fall under begreppet »dylika reseffekter». Hattfodral utgöras i regel av läder eller papp, i sistnämnda fall understundom med överdrag av vävnad. Då anledning ej synes föreligga att på grund av vävnaden frångå för fodralen eljest gällande tull, hava endast turist- och klädsäckar, vilka vanligen till huvudsaklig del bestå av högre tullbeskattade vävnader i förening med annat material, upptagits i nummer 1068. Av mösskärmar finnas i gällande tulltaxa de som bestå av läder upptagna i rubrik 216 och de som utgöras av spånadsvara i rubrik 587. Mössskärmar av andra ämnen tullbehandlas efter sin beskaffenhet. Sålunda förekomma mösskärmar av lackerad papp, vilka draga tull med 1 kr. 50 öre för kg. Då tillverkningen är skäligen enkel, torde tullsatsen icke kunna anses väl avpassad för denna billiga artikel. Samtidigt med att alla slag av mösskärmar sammanförts under ett gemensamt nummer, har tullsatsen därför upptagits till det belopp, som nu gäller för de vanligare slagen, eller 60 öre för kg. Såsom material för inläggssulor till skodon användes en mängd olika ämnen, exempelvis kork, filt, luffa, halm m. fl. Dessa sulor, i gällande tull-

495 taxa — till synes något oegentligt — betecknade »skosulor», draga nu tull, om de bestå av kork (rubr. 268), med 20 öre och, om de utgöras av spånadsvara (rubr. 557), med 40 öre för kg. Andra tullbehandlas efter sin beskaffenhet. Då tullsatsen för sulor av kork är bunden genom handelstraktaten med Spanien, har någon ändring ej ifrågasatts beträffande detta slag. De övriga hava synts lämpligen kunna sammanföras under en gemensam tull, varvid tullsatsen för den ojämförligt största artikeln, sulor av spånadsvara, synts närmast böra ifrågakomma. Införseln av sistnämnda slags inläggssulor uppgick år 1925 till 7 073 kg. Jämlikt rubrik 609 i gällande taxa beläggas konstgjorda blommor, frukter, växter och andra i nämnda rubrik angivna artiklar, förfärdigade huvudsakligen av spånadsvara, papper, halm eller andra dylika ämnen, vid införseln med en tull av 25 kr. för kg. Tullsatsen utgjorde före år 1917 15 kr. men höjdes nämnda år, i samband med höjningen av tullsatserna å vissa andra lyxvaror, till 20 kr. och ytterligare år 1922, för att bereda industrien kompensation för de höjda sidentullarna, till nuvarande belopp. Tullsatsen för delar till ifrågavarande konstgjorda blommor m. m. utgjorde före år 1917 6 kr. men höjdes nämnda år till 8 kr. för kg, en tullsats som sedermera bibehållits oförändrad. Det torde icke kunna bestridas, att ovannämnda tullsats av 25 kr. för kg drabbar synnerligen ojämnt i förhållande till de olika artiklarnas handelsvärden och understundom träffar artiklar, för vilka den uppenbarligen icke varit avsedd. Från tulltekniskt håll har också i anledning härav förordats ändrad avfattning av rubriken, varvid man ansett användningssättet böra bliva avgörande för tullbehandlingen i stället för materialets beskaffenhet. I viss mån har man redan vid tillämpningen av nuvarande bestämmelser måst taga hänsyn till användningssättet för att undvika alltför orimliga konsekvenser. Så hava exempelvis åtskilliga i form av blommor tillverkade dekorationsartiklar av papper icke tullbehandlats såsom konstgjorda blommor. Å andra sidan förekomma vissa, påtagligen för montering avsedda artiklar av celluloid och andra lättare ämnen, vilka med den nuvarande formuleringen icke kunnat hänföras till rubrik 609, ehuru alla omständigheter tala för att de borde i tullbehandlingsavseende likställas med där upptagna artiklar. Då denna rubrik synes hava varit avsedd att omfatta sådana konstgjorda blommor etc, vilka användas såsom besättnings- eller monteringsartiklar för hattar och andra klädespersedlar eller för liknande ändamål, torde den föreslagna avfattningen av rubriken giva ett riktigare uttryck härför än den nuvarande formuleringen. Beträffande artiklar av ifrågavarande slag, avsedda för andra ändamål, har ansetts angeläget att undvika en allt för komplicerad tullbehandlingsprocedur, och hava desamma synts kunna sammanföras med delar till konstgjorda blommor, nummer 1074. Den tullnedsättning, som härigenom skulle inträda, är motiverad av dessa artiklars i regel enklare beskaffenhet och större vikt. Vid bedömandet av tullsatsen vid sistnämnda nummer hava vi haft att

496 taga under övervägande en av representanterna för två härvarande fabriker till Konungen ingiven framställning om sådan ändring av tulltaxan, att delar till konstgjorda blommor åsattes 15 procents värdetull samt att tullen å färdiga dylika blommor höjdes till 75 kr. för kg. Såsom stöd för framställningen i sistnämnda avseende har framhållits att tillverkningen av konstgjorda blommor genom tullförhöjningen å sidenvaror kommit i ett betydligt försämrat läge. Blommorna tillverkades förr av tyngre material, under det att modet nu fordrade siden och sammet i fantasiutförande. Tillverkningen hade därför måst inskränkas till hälften eller tredjedelen, vilket vore beklagligt för den arbetarstam — företrädesvis kvinnor — som haft sin utkomst av yrket. Såsom i det föregående redan omnämnts höjdes tullsatsen å konstgjorda blommor år 1922 från 20 till 25 kr. för kg i syfte att bereda kompensation för de ökade sidentullarna. Givetvis måste det beträffande en artikel med så växlande utförande som konstgjorda blommor vara rent av omöjligt att fastslå, huru stor denna höjning rätteligen bör vara för att i varje fall åstadkomma jämvikt mellan förutvarande tullskydd och det som industrien kunde påräkna efter sidentullarnas höjning. Vid frågans bedömande bör emellertid ihågkommas att den år 1917 genomförda tullförhöjningen uteslutande motiverades såsom en lyxvarubeskattning utan syfte att bereda den inhemska industrien ökat tullskydd. Vid en verkställd undersökning har icke heller kunnat påvisas, att kompensationen, särskilt om hänsyn tages till de före år 1917 bestående förhållandena, tilltagits för snävt. Utan tvivel har man till stor del att söka orsaken till nedgången i de inhemska fabrikernas omsättning i den numera minskade användningen å damhattar av blommor och andra dylika prydnadsföremål. Någon anledning att av ovan angivna skäl höja tullsatsen å konstgjorda blommor synes sålunda icke föreligga. Däremot har en tullnedsättning å delar till konstgjorda blommor synts motiverad. Stjälkar och andra delar, vilka äro föremål för massproduktion vid specialfabriker och importeras av våra blomfabrikanter, äro ofta tillverkade av kautschuk, i slangform sammanklistrade vävnadsremsor, appreterat bomullsgarn eller andra enklare materialier. E n nedsättning av tullsatsen för dessa artiklar till 5 kr. för kg har synts skälig. Enligt gällande tulltaxa äro strutsfjädrar åsätta en tull av 50 kr. såsom oarbetade och 150 kr. såsom arbetade (rubr. 624—625) samt andra slags prydnadsfjädrar en tull av 25 kr. såsom oarbetade och 75 kr. såsom arbetade (rubr. 626—627), allt för kg räknat. Tullsatserna utgjorde från början respektive 15 och 40 samt 10 och 30 kr. för kg men hava sedermera vid de under åren 1917 och 1921 genomförda tullförhöjningarna uppbringats till nuvarande belopp. Avsikten med uppdelningen har varit att därigenom kunna belägga de olika plymerna med efter de skiftande värdena avpassade tullsatser. Det har emellertid framhållits, att detta syfte knappast kunde anses bliva vunnet genom ovan angivna indelning. Det förekomme nämligen espriter och andra

497 prydnadsfjädrar, som betingade avsevärt högre pris än strutsfjädrar. Den nuvarande uppdelningen vore även otillfredsställande ur tullteknisk synpunkt på grund av svårigheten att skilja vissa slag av prydnadsfjädrar från strutsfjädrar. Denna svårighet hade särskilt gjort sig gällande beträffande vissa maraboufjädrar. Med anledning härav hava olika förslag framställts, nämligen dels att strutsfjäderliknande fjädrar borde likställas med strutsfjädrar, dels att alla prydnadsfjädrar borde sammanföras under samma tullsats. Efter vad som påvisats äro de nuvarande svårigheterna så avsevärda, att en likformig tullbehandling icke kan påräknas utan ändring av tulltaxan. Av de framställda förslagen synes det sista vara att föredraga, enär uttrycket »strutsfjäderliknande» lämnar rum för olika tolkningar. Dock har den nuvarande uppdelningen mellan arbetade och oarbetade fjädrar ansetts böra bibehållas. Vid beräknandet av de föreslagna medeltullsatserna har hänsyn tagits till importens fördelning på de olika slagen av fjädrar. P å grund härav torde förslaget, oaktat medeltullsatserna hållits något lägre än de matematiska medeltalen, icke medföra någon mera betydande ändring i statsfinansiellt avseende. Konstgjort fjäderpälsverk, som nu är upptaget i särskilda rubriker, 628 och 629, med samma tullsatser som för arbetade prydnadsfjädrar, har i förslaget sammanförts med dessa. Den till rubrikerna 624—627 fogade anmärkningen är av sådant innehåll, att den lämpligen torde kunna överföras till varuförteckningen. Solfjädrar av strutsfjädrar äro nu åsätta en tull av 100 kr. (rubr. 630 a) Solfjädrar. och andra solfjädrar en tull av 15 kr. (rubr. 630 b) för kg. I anslutning Nr 1077— 1078 till den föreslagna ändringen av rubrikerna 624—627 har uttrycket »av strutsfjädrar» ersatts med »av prydnadsfjädrar», i samband varmed tullen nedsatts till 60 kr. för kg. Då solfjädrar icke lära förekomma av andra prydnadsfjädrar än strutsfjädrar, innebär förslaget i denna del ingen annan saklig ändring, än att tullsatsen nedbringats i samma förhållande till tullen å fjädrarna som det förut rådande. Visserligen har anförts att den nuvarande tullen å solfjädrar av strutsfjädrar i betraktande av vikten å andra ingående beståndsdelar är för hög i förhållande till tullen å strutsfjädrar, men då tullsatsen tillkommit efter ingående undersökningar, har någon ändring i proportionen mellan tullen å den färdiga varan och halvfabrikatet ej vidtagits. Frågan är också av mycket underordnad betydelse. Importen uppgick nämligen år 1925 till icke fullt 7 kg. Däremot hava de synnerligen enkla reklamartiklarna i form av solfjädrar, bestående av trä, papp eller papper, vilka tid efter annan förelegat till tullbehandling, undantagits från tillämpningen av tullsatsen för solfjädrar. Tullbehandlingen av dessa artiklar har vid upprepade tillfällen givit anledning till tvister mellan varuägare och tullmyndigheter, enär den nuvarande tullsatsen verkat såsom importförbud. 32 — 4872.

498 Pärlor, oäkta, Oinfattade, oäkta pärlor återfinnas i rubrikerna 296 och 297 i gällande omfattade, tulltaxa. Av dessa utgöra de i förstnämnda rubrik med en tull av 60 öre r 9_ för kg upptagna glas- och porslinspärlorna den ojämförligt största import10 gQ artikeln. Tullsatsen för »andra slag», rubrik 297, utgör 2 kr. för kg. Såsom hänförliga till förstnämnda rubrik angiver tulltaxan även s. k. pärlfransar till lampor, amplar och dylika belysningsartiklar. Det har nämligen ansetts, att på grund av dessa artiklars jämförelsevis höga vikt och med hänsyn till användningssättet den för vanliga fransar stadgade tullen för dem innebure en allt för hög beskattning. I många fall har det emellertid visat sig oerhört svårt för att icke säga omöjligt att avgöra, huruvida dylika fransar vore avsedda för belysnings- eller besättningsartiklar, varför tullbehandlingen blivit mer eller mindre osäker. Har införseln skett till en firma, som uteslutande handlar med belysningsartiklar, torde man i ett sådant förhållande hava haft anledning finna bevis för varans användning. Har däremot samma vara införts av en firma, vars avsättning omfattar olika artiklar, har varan säkerligen mången gång kommit att hänföras till rubriken för fransar och sålunda dragit högre tull (vanligen 3 kr. för kg). Flera tullförvaltningar hava också uttalat önskvärdheten av att få en ändring till stånd. I sådant syfte hava alla arbeten av oäkta pärlor, ej till bijouterivaror hänförliga, upptagits i nummer 1080 med en tull av 2 kr. för kg, vilket skulle innebära en höjning av tullen å pärlfransar för belysningsartiklar men en sänkning av tullen å andra pärlfransar. Andra arbeten av oäkta pärlor än pärlfransar utgöra mycket obetydliga artiklar. Det torde böra framhållas, att med arbeten av pärlor här icke avses sådana artiklar, i vilka pärlor ingå såsom brodermaterial. Genom tillägget »ej till bijouteri varor hänförliga» till arbeten av oäkta pärlor framgår huru infattade pärlor liksom arm- och halsband samt kedjor av pärlor skola tullbehandlas. Rubrik 298, för vilken tullsatsen är densamma som för bijouterivaror, har sålunda kunnat utgå. Bijouterivaror Nr 1081

Bijouterivaror finnas nu upptagna i rubrik 1301 med en tull av 5 kr. för kg. Enligt en i förslaget allmänt tillämpad princip hava de anförda exemplen uteslutits. Förslaget innebär härjämte en saklig ändring så tillvida, att tillägget i rubrik 1301 »härunder jämväl inbegripna ärm- och bröstknappar» uteslutits. Detta tillägg, som förekom i tulltaxan redan före nu gällande taxas tillkomst, bibehölls av 1906 års tulltaxekommitté i dess förslag, »då dessa artiklars egenskaper av prydnadsföremål i många fall kunde vara omtvistad men kommittén ej ansett skäl till ändring föreligga». Det är emellertid att märka, att tullsatsen för bijouteri var or vid nämnda tid utgjorde endast 2 kr. (enligt kommitténs förslag 2 kr. 50 öre) för kg, varför dess tillämpning även å artiklar, vilka icke kunna anses utgöra prydnadsföremål, då var av mindre betydelse än nu. Kommitténs ovan angivna uttalande innebär långt ifrån någon överdrift, enär ingen lär vilja anse vanliga enkla ärm- och bröstknappar av svarvat

499 ben såsom prydnadsföremål. Det synes därför lämpligt, att dessa tullbehandlas såsom andra knappar av ben, och torde vid utarbetandet av den blivande varuförteckningen begreppet prydnadsartiklar böra på lämpligt sätt definieras med särskilt avseende fästat vid nu berörda föremål. Uppmärksamheten har fästs därpå, att vid tullbehandlingen av spännen tämligen obetydliga förändringar i sammansättningen kunnat föranleda avvikelse från eljest gällande tullsats. Så har här utbildats en praxis, enligt vilken spännen med s. k. dorn, vilka ansetts hava företrädesvis praktisk användning, tullbehandlats efter huvudbeståndsdelens beskaffenhet, under det att samma slags spännen utan dorn hänförts till bijouterivaror. Det rikhaltiga provmaterial, som under årens lopp samlats för att belysa tullbehandlingspraxis på detta område, vittnar otvetydigt om svårigheterna att åstadkomma likformig tullbehandling av ifrågavarande artiklar, beträffande vilka tillämpningen av tulltaxans bestämmelser är beroende på olika subjektiv uppfattning. Begreppet bijouterivaror eller — såsom det definierats i gällande tulltaxa — »för personligt begagnande avsedda prydnadsföremål» måste nämligen alltid lämna rum för skilda tolkningar. Olägenheterna härav ökas i samma mån som skillnaden mellan de olika tullsatser, vilka kunna ifrågakomma, tilltager. Den sänkning av tullen å bijouterivaror från 10 till 5 kr. för kg, vilken nyligen företagits, har sålunda varit ägnad att i viss mån utjämna dessa skiljaktigheter. Avståndet mellan sistnämnda tullsats och den tull, som i förekommande fall skulle tillämpas, därest varan icke vore att anse såsom en bijouterivara, är dock fortfarande tillräckligt stort för att bibehålla intresset av att tullbehandlingen blir likformig och sker efter lämpliga riktlinjer. Ur denna synpunkt vore givetvis önskligt, om man i tulltaxan kunde uppdraga konturerna härför. Detta skulle emellertid kräva allt för stort utrymme och torde lämpligen böra ske i varuförteckningen i samband med ovan berörda definiering av begreppet prydnadsartiklar. Då i fråga om bijouteri varor det antagandet ligger särskilt nära till hands, att härunder även skola falla vissa prydnadsföremål av ädla metaller, har till undvikande av missförstånd i nu berörda avseende här bibehållits det å andra ställen i förslaget uteslutna tillägget »av annat ämne än guld, silver eller platina». Bestämmelserna för tullbehandlingen av knappar återfinnas i rubrikerna 1302—1311 och därvid fogade anmärkningar. Beträffande dessa bestämmelser hava åtskilliga förslag till förenklingar framförts* Vad först beträffar överklädda knappar har framhållits att den i anmärkning 2 till rubrik 1303 intagna bestämmelsen, som avser att angiva skillnaden mellan överklädda knappar och sådana snörmakarknappar, vilka böra tullbehandlas såsom snörmakararbeten, leder till oriktiga resultat. Det vore nämligen oegentligt att från tullen å snörmakararbeten undantaga de knappar, som arbetats över form. Även en snörmakarknapp måste nämligen hava

500 en form av ett eller annat slag; att söka åstadkomma en knapp genom att arbeta över bomull eller annat löst ämne vore meningslöst, ty på sådant sätt bleve arbetsresultatet ingen knapp utan en kula eller något annat föremål. Någon definition på snörmakarknappar erfordrades icke, enär dessa icke kunde förväxlas med knappar, överklädda med vävnad. Då företett provmateriel ger stöd för den sålunda uttryckta uppfattningen, har ovannämnda anmärkning icke ansetts böra bibehållas, utan har i överrubriken uppmärksamheten fästs därå, att sådana knappar, vilka utgöra snörmakararbeten, icke äro hänförliga till ifrågavarande nummer. I anslutning härtill har beteckningen i rubrik 1302, »med spånadsämne, vari silke ingår», utbytts mot »med vävnad, vari silke ingår». Med vävnad synes i detta fall böra jämställas knytningar och dylikt. Med andra överklädda knappar hava likställts knappar, överklädda med skinn. Dessa tullbehandlas nu såsom arbeten, ej särskilt nämnda, av läder eller skinn med en tull av 1 kr. 20 öre för kg. Ehuru artikeln är jämförelsevis obetydlig, har ändringen ansetts böra vidtagas, enär eljest detta slag av knappar skulle komma att hänföras till nummer 1087 med endast 50 öres tull för kg. Såsom överrubriken till rubrikerna 1305 och 1306 är formulerad, kan det därstädes förekommande uttrycket »av järn i förening med annan oädel metall» icke tolkas på samma sätt som motsvarande bestämmelser på andra ställen i tulltaxan. Då eljest i taxan talas om en vara av visst ämne i förening med annat material, innebär detta, att det först nämnda ämnet skall utgöra huvudbeståndsdelen. Här har syftet däremot uppenbarligen varit att, oavsett den kvantitet, i vilken järn respektive annan oädel metall ingår i en knapp, varan skall hänföras till någon av ifrågavarande rubriker. Det synes som om bestämmelsen i berörda avseende skulle vinna i tydlighet genom den föreslagna formuleringen. Det förhållandet att den högre tullsatsen för förgyllda eller försilvrade knappar enligt förslaget skulle träffa alla i överrubriken till nummer 1084—1085 angivna slag av knappar, då det däremot nu endast är metallknappar som drabbas av densamma, saknar praktisk betydelse, enär det blott är metallknappar, som pläga vara förgyllda eller försilvrade. Av metallknappar äro nu de, som bestå uteslutande av en enda metall eller metallegering, belagda med en tull av 75 öre för kg, under det att andra äro åsätta en tull av 90 öre för kg. Den ojämförligt största delen av importen faller inom den förstnämnda kategorien, av vilken år 1925 infördes 15156 kg mot 3125 kg av den sistnämnda. Då de nuvarande bestämmelserna komplicera och fördröja tullbehandlingen, har det ansetts lämpligt att sammanföra dessa slag av knappar under gemensam rubrik, och har en tullsats av 80 öre för kg med hänsyn till importens fördelning synts ganska väl motsvara de nuvarande förhållandena. Av de övriga rubrikerna skulle rubrik 1308 uppgå i förslagets nummer 1087 och rubrik 1309 i nummer 1085; rubrik 1310 motsvarar nummer 1086, allt med bibehållande av nuvarande tullsatser. Av knappar, hänförliga till rubrik 1311, vilka tullbehandlas såsom det

501 ämne, arbetat, varav de bestå, infördes år 1925 27 201 kg. Den största delen härav utgjordes utan tvivel av knappar, förfärdigade av celluloid eller galalit, vilka enligt förslaget skulle komma att falla under nummer 1085 med den för dylika arbeten nu gällande tullsats. Den jämförelsevis obetydliga återstoden fördelar sig på olika rubriker. Så förekomma knappar av blodmassa, trä, vulkanfiber o. s. v. Då det synts bidraga till förenkling av tullbehandlingen och överskådlighet i rubriceringen, om dessa upptoges under viss angiven tullsats, har så skett i nummer 1087. För leksaker, alla slag, utan avseende å materialet, ävensom delar därtill Leksaker etc upptager rubrik 1300 en tull av 1 kr. 20 öre för kg. Beträffande denna Nr 1088. rubrik har icke vidtagits annan förändring än att, sedan den i form av en anmärkning under rubrik 1277 intagna bestämmelsen angående, bland annat, tullbehandlingen av munharmonikor i förslaget utelämnats, nämnda artikel upptagits tillsammans med leksaker. Ävenledes har ett länge känt behov att erhålla en enhetlig tullbehandling av olika slag av sällskapsspel tillgodosetts genom deras sammanförande med leksaker, såsom skett i flertalet utländska tulltaxor. Sällskapsspel hava hittills allt efter sin beskaffenhet tullbehandlats såsom arbeten av olika ämnen eller såsom bilder; vissa slag hava dock redan nu rubricerats såsom leksaker. En mängd olika tullsatser hava sålunda — ofta efter tidsödande undersökningar och överläggningar — kommit i tillämpning. Den tullförhöjning, som i vissa fall skulle inträda med tillämpning av de föreslagna bestämmelserna, synes vara av mindre betydelse än fördelen av en enhetlig tullbehandling. Tillägget »alla slag, utan avseende å materialet», har här liksom å andra motsvarande ställen uteslutits. Beträffande fiskredskap, vilka nu äro upptagna i rubrik 1299 med 10 Fiskredskap. procents värdetull, har ingen annan ändring vidtagits, än att exemplifieringen Nr 1090. utelämnats, i samband varmed uttryckligt undantag gjorts för fisknät, vilka såväl i gällande tulltaxa som i förslaget äro särskilt nämnda. Enligt tulltaxans rubrik 1316 utgör tullen å fotografi- och tavelramar, över- Ramar, foto_. ,

„..

» T

klädda med vävnad eller eljest med annat ämne an papper, 2 kr. for kg. Andra slag, rubrik 1317, skola tullbehandlas såsom arbeten av det ämne, varav de huvudsakligen bestå. Införseln av till förstnämnda rubrik hänförliga ramar utgjorde år 1925 464 kg. Under vissa år har införseln gått ned till ett par hundra kilogram. Vid sådant förhållande har särskild rubrik för dessa artiklar icke ansetts böra bibehållas, utan torde de kunna likställas med andra ramar. Den tullsänkning, som enligt förslaget skulle inträda, kan icke spela någon nämnvärd roll u r skyddssynpunkt, då den inhemska tillverkningen lär vara ganska obetydlig. Hela införseln av till rubrik 1317 hänförliga ramar uppgick år 1925 till 45 704 kg. Den ojämförligt största delen härav har utgjorts av träramar. Dessa tullbehandlas nu, om de äro rund- eller ovalfrästa eller med

graft- och tavel^ N r 1091—

1092.

502 snideri försedda och väga per stycke högst 2 kg, enligt rubrik 251 med en tull av 1 kr. för kg, om de äro förgyllda, försilvrade eller bronserade enligt rubrikerna 254 eller 260 med en tull av 60 öre för kg, om de äro polerade, bonade, lackerade eller eljest med annan ytbetäckning försedda enligt rubrikerna 255 eller 261 med en tull av 50 öre för kg, om de icke äro belagda med massa och bestå av utländska träslag, enligt rubrik 262 med en tull av 60 öre för kg och slutligen, om de bestå av furu eller gran, enligt rubrik 258 med en tull av 10 öre för kg. Givetvis måste tullbehandlingen under ovan angivna förhållanden bliva ganska besvärlig, vartill kommer att vid en närmare undersökning av ramarnas beskaffenhet dessa icke kunna undgå att bliva mer eller mindre skadade. E n förenkling av tullbehandlingen måste därför anses synnerligen önskvärd. För detta ändamål synas artiklarna ifråga böra sammanföras under en gemensam tullsats. H u r importen fördelar sig på ovan angivna rubriker kan icke exakt angivas. Med största sannolikhet kan emellertid antagas att de med 50 öres tull belagda äro förhärskande, under det att de med den högsta och de med lägsta tullsatsen belagda utgöra en mindre betydande del. Såsom medeltullsats torde därför en tull av 50 öre för kg kunna anses lämplig. Beträffande ramar av metall föreligga icke samma tullbehandlingssvårigheter som i fråga om träramar, utan synes för dem nuvarande bestämmelse kunna bibehållas, varvid sålunda beträffande dylika ramar de för metallarbeten gällande tullsatserna fortfarande skulle komma i tillämpning. Till överrubriken har uppflyttats det nu i en anmärkning under rubrik 1317 intagna stadgandet, enligt vilket infattade fotografier eller tavlor skola draga den för ramen bestämda tull. Paraply- och Under avdelning X I I A i gällande tulltaxa finnas i rubrikerna 770 a nin^arUSktp'- o c n b u PPtagna paraply- och parasollställningar, sammansatta, även med par till para- käppar av annat ämne än järn. Sedan av skäl som nedan anföras paraplyplyer etc. o c n p a r a s o l l k ä p p a r överförts till den sista avdelningen i tulltaxan, har det r — synts lämpligt, att där även upptagas sammansatta paraply- och parasoll1094 ställningar, vilket även synes motiverat av att käpparna i desamma mycket ofta utgöras av annat ämne än järn. Käppar till paraplyer och parasoller äro nu upptagna i rubrikerna 248 a och b, om de utgöras av trä, och i rubrikerna 271 a och b, om de bestå av vegetabiliska rör. Emellertid förekomma även paraplykäppar av järn, vilka, då de ej äro särskilt nämnda, komma att hänföras till ej särskilt nämnda järnvaror. Behovet av en samlingsrubrik för dessa artiklar blir än mera framträdande, om, såsom paraplyfabrikanterna hemställt, med käppar till paraplyer skulle likställas skaft och kryckor därtill. Med den moderiktning, som för närvarande gör sig gällande i fråga om damparaplyer och som karakteriseras av tunga, fint arbetade och jämförelsevis dyrbara skaft av ädla träslag, har till de inhemska paraplyfabrikanternas nackdel en avsevärd förskjutning inträtt i förhållandet mellan tullarna å

503 halvfabrikaten och de färdiga artiklarna. Det synes därför vara skäligt, att paraplyfabrikanterna bereddes någon lättnad med avseende å tullen å ifrågavarande halvfabrikat. Desamma tillverkas enligt uppgift endast vid en fabrik inom landet, vilken emellertid knappast torde kunna bliva konkurrenskraftig med de utländska specialfabrikerna på detta område. Genom sammanslagning av skaft och kryckor till paraplyer under ett gemensamt tulltaxenummer oavsett materialets beskaffenhet skulle även en icke oväsentlig lättnad vinnas vid tullbehandlingen. Då käppkryckor icke kunna skiljas från paraplykryckor, hava även de förstnämnda här upptagits. Att några särskilda tulitaxenummer icke intagits för till paraplyer och parasoller avsedda ställningar och käppar, som äro försedda med kryckor eller beslag av guld eller silver, förklaras därav, att dylika kryckor eller beslag enligt förslaget vore avsedda att tullbehandlas särskilt för sig såsom guld- eller silverarbeten. Vad ovan anförts angående sammanförandet under en gemensam grupp av vissa halvfabrikat för paraplyer gäller även i tillämpliga delar i fråga om promenadkäppar, vilka nu, under förutsättning att de utgöras av trä eller rör, äro hänförliga till tulltaxans avdelning VI, rubrikerna 249 a och b respektive 272 a och b. Med teknikens utveckling hava de till rubrikerna 300—302 i gällande tulltaxa hänförliga formbara konstgjorda ämnena fått en alltmera ökad användning. Bland dessa ämnen kunna med avseende å ursprung och framställningssätt särskiljas fyra huvudgrupper, nämligen cellulosaderivat (gaudafil, cellofan, viskoid, celluloid, cellit, cellon m. fl.), konsthartser (bakelit, recinit, perlitol m. fl.), härdade äggviteämnen (galalit, syrolit, thomasit, ernolit m. fl.) samt övriga formbara ämnen, av vilka flertalet torde utgöras av produkter, framställda av krita, lera, asbest, glimmer, talk eller andra mineraliska ämnen, förenade medelst vax, beck, harts, lim eller liknande ämnen såsom bindemedel. Till sin natur äro de olika produkterna så vitt skilda, att det kan ifrågasättas, huruvida den nuvarande anordningen av denna rubrikgrupp tillfredsställer tekniska krav. Sedan emellertid riksdagen beslutat den ändring, att 10 procents värdetull införts för arbeten av ifrågavarande konstgjorda ämnen, andra än celluloid och galalit, torde behov av justering ur tullbeskattningssynpunkt ej längre göra sig gällande. Rubrikerna hava sålunda bibehållits i stort sett oförändrade. Emellertid hava i överrubriken upptagits vissa ämnen (cellon, cellofan, gaudafil och bakelit), som på senare tiden mera allmänt förekommit till införsel, varjämte uteslutits celloidin, som utgör starkt koncentrerad koiiodium och införes för att efter tillsats av lösningsmedel användas såsom koiiodium. Vidare har föreslagits att ämnen till kammar skola upptagas i nummer 1099 och sålunda åtnjuta tullfrihet, i likhet med vad som redan är fallet beträffande ämnen till knivskaft. P å särskild framställning hava även delar till knivskaft upptagits i samma tulltaxenummer. Slutligen har till undanröjande av den oegentlig-

504 heten, att kinematografisk film drager lägre tull såsom framkallad enligt rubrik 349 än såsom råfilm enligt rubrik 301, fotografisk film, alla slag, upptagits i nummer 1100. Skylt- och Jämlikt bestämmelserna i tulltaxerubriken 131772 skola skyltfigurer eller mannekäng, skyltdockor (s. k. mannekänger), som äro överklädda med spånadsvara, skinn N 1102 e ^ e r dylikt, d r a 6 a tull med 15 procent av värdet; andra slag åter skola tullbehandlas såsom arbeten av det ämne, varav de huvudsakligen bestå. Denna bestämmelse tillkom år 1912 på förslag av generaltullstyrelsen, som till stöd för sitt förslag anförde, att tillämpningen å ifrågavarande föremål av bestämmelserna i tulltaxeunderrättelsernas § 1 b) angående sammansatta varor skulle leda till orimliga resultat. För dylika fall borde någon ersättning finnas för den gamla rubriken: slöjdvaror, i taxan ej nämnda, med tull av 15 procent av värdet, vilken rubrik på förslag av 1906 års tulltaxekommitté uteslutits ur taxan. Även i fråga om skyltning och de hjälpmedel, som därvid användas, har utvecklingen gått framåt. Nya artiklar för ifrågavarande ändamål föras sålunda i marknaden, beträffande vilka samma skäl kunna anföras för en lämplig värdetullsats som i fråga om skyltfigurer eller skyltdockor i egentlig mening. Så hava inkommit — för att anföra endast ett par exempel — med sammet överklädda och med blytyngder försedda artiklar för skyltning med olika juvelerararbeten samt fyllnadsläster, bestående av med silkesstrumpor överklädda pappstommar. Tillämpningen å dylika artiklar av ovanberörda bestämmelse angående tullbehandlingen av sammansatta varor skulle leda till mycket egendomliga resultat, varför rubriken 1317 1 / 3 även i de nämnda fallen tillämpats, oaktat föremålen knappast torde kunna betecknas såsom skyltfigurer i egentlig mening. Med hänsyn härtill har en utvidgning av rubriken synts påkallad. Bland de materialier, vilka användas såsom överklädnad av stommarna, förekommer mera sällan skinn, varför detta material ej särskilt nämnts. Med den föreslagna formuleringen komma emellertid figurer, överklädda med skinn, att jämställas med dem som äro överklädda med spånadsvara eller papper. Vid ett genomförande av förslaget skulle den nuvarande bestämmelsen i senare delen av rubrik 1317 1 / 2 : »andra slag: tullbehandlas såsom arbeten av det ämne, varav de huvudsakligen bestå», kunna utgå. Skulle vid något enstaka tillfälle skyltfigurer inkomma av sådan beskaffenhet, att de icke inrymmas under nummer 1102, komma de med tillämpning av de allmänna bestämmelserna ändock att tullbehandlas efter huvudbeståndsdelen. Xonstnärsar- I rubrik 1322 av gällande tulltaxa äro upptagna konstnärsarbeten, ej särheten etc s^iit nämnda. Konstnärsarbeten av sten finnas i taxan särskilt nämnda i Nr 1103. r u D r i k 29 och av oädel metall i rubrik 965. Under avdelning VII B äro därjämte i rubrik 352 upptagna målningar (tavlor), även på väv, trä, oädel metall eller sten, samt ritningar och teckningar. Såsom vid behandlingen

505 av vederbörande grupper redan anförts hava nämnda rubriker utelämnats, då det särskilt med hänsyn till de olika slag av material, av vilka berörda artiklar kunna vara utförda, synts lämpligare att sammanföra dem under ett gemensamt tulltaxenummer. I detta hava även upptagits modeller till konstnärsarbeten, vilka, i den mån de äro utförda av gips, för närvarande återfinnas under rubrik 9, samt kopior av ritningar, vilka, då de utgöras av blåkopior, tullbehandlats såsom bilder enligt rubrik 349 men eljest såsom ritningar. Vidstående nummer motsvarar nuvarande taxerubriken 1322 72 endast med den ändring, att i rubriken infogats »gångkläder härunder inbegripna». Beträffande anledningen härtill hänvisas till vad som anföres rörande bestämmelserna i § 5 e) i förslaget till tulltaxeförordning.

Husgerådseller andra lösörepersedlar etc. Nr 1104.

Dessa nummer motsvara rubrikerna 1323—1325 i gällande tulltaxa. Den Varor, ej s. förstnämnda rubriken, upptagande avfall, ej särskilt nämnt, lump härunder N r *Jj|5inbegripen, har sammanförts med rubriken för råämnen, varvid dock är att märka dels att lump av spånadsvaror återfinnes i förslagets nummer 236 under avdelningen för spånadsämnen, dels att pappersavfall är nämnt under nummer 204 i pappersgruppen. I gällande tulltaxa äro döda djur, ej ätbara e t c , upptagna i rubrik 67 under avdelningen för djur och animaliska ämnen. Sedan denna avdelning i förslaget inordnats under en huvudgrupp för närings- och njutningsmedel, hava artiklarna ifråga överflyttats till den sista avdelningen, där de ansetts lämpligen kunna sammanföras med i nummer 1105 upptagna artiklar.

BILAGOR

509 Bilaga 1.

Tablå ö v e r i gällande t u l l t a x a i n t a g n a e m b a l l a g e b e s t ä m m e l s e r , Då en vara skall förtullas efter bruttovikten, angives detta genom föreskriften »emballagets vikt inberäknad» eller »avdrag i vikten medgives icke för emballage». Sådana bestämmelser förekomma nu endast beträffande följande tulltaxerubriker: 5 (gips), 35 (cement), 65 (ostron), 119 (sparris), 679 (trottoar- och annat råglas i skivor), 682—684 (fönsterglas, of olierat och oslipat) samt 1100 (vaselin o. dyl.). Där förtullning skall äga rum efter nettovikten med tillägg av visst emballage, angives detta genom någon av följande föreskrifter: 1. Avdrag i vikten medgives icke för askar, papper och dylikt omslag. Denna bestämmelse hänför sig till följande tulltaxerubriker: 10 (vissa gipsarbeten), 30 (arbeten av finare stenarter), 37 (vissa cementarbeten), 45 (arbeten av bärnsten och gagat), 46 (stenarbeten i förening med guld och silver), 82 (gryn, ej särskilt nämnda), 83 (stärkelse), 128 (prydnadsblommor), 131 (torkade prydnadsväxter), 133 (prydnadsblad o. dyl.), 248—249 (käppar av trä), 251 (svarvararbeten), 271—272 (käppar av rör), 323—325 (album), 326—329 (vissa böcker och bokpärmar), 332 (blanketter o. dyl. utan bokstavstryck), 333 (etuier m. m. av papp etc), 347—349 (bilder o. dyl.), 351 (vissa tryckalster), 409 (tagel- och hårarbeten), 415—416 (tekniska artiklar av ull), 418 och 477 (vadd), 669—671 (lyxporslin), 678 (glitter), 690—691 (glasmålningar och arbeten av fönsterglas), 1069—1070 (glödlampor; dock lämnas avdrag för askar och wellpapp, i vilka metalltrådslampor äro förpackade), 1071 (båglampor m. m.), 1073—1075 (elektrotekniska kol), 1076— 1081 (säkerhetsapparater och strömställare), 1084 (delar till telefonapparater o. dyl.), 1115—1116 (vaxarbeten), 1121 (ljus), 1184 (formalin), 1207 (färglådor och artistfärger; avdrag medgives ej heller för låda, glas eller annat tillbehör), 1231—1234 (krut o. dyl.), 1237 (patroner), 1241 (fyrverkeriarbeten), 1249 (gelatinarbeten), 1255 (lack), 1257 (glödstrumpor), 1267 (barometrar och termometrar), 1268 (manometrar), 1273—1274 (speldosor och ackordion), 1278 (grammofoner), 1297—1298 (strängar), 1314 (etuier m. m. av annat ämne än papp etc), 1316—1317 (ramar; avdrag medgives ej för infattade fotografier och tavlor) och 1321 (oblat). 2. Avdrag i vikten medgives ej för askar och pappersomslag: 307—317 (papper), 321—322 (påsar och kuvert) och 335—338 (pappersarbeten). 3. Avdrag i vikten medgives ej för askar, papper och dylikt omslag, ej heller för inlägg eller kartor: 210—229 (läder- och skinnarbeten), 301 (vissa celluloidarbeten), 366—372 (band, snören och spetsar av silke), 410—414 (spetsar, band, snören och

510 strumpstolsarbeten av ull), 467—468 (samma varor av spånadsämnen, hänförliga till avd. V I I I C), 531—542 (samma varor av bomull), 469—473 (sadelgjordsväv, tekniska artiklar m. m. av spånadsämnen, hänförliga till avd. V I I I C), 543—544 (spånadsvaror i förening med kautschuk med undantag av vävnader), 552—610 (sömnadsarbeten, gulddragararbeten och konstgjorda blommor), 614—616 (hattflätor), 634—647 (kautschuksvaror), 960—962 (skrivpennor, nålar, häktor m. m.), 1209—1211 (blyertspennor och krita), 1300 (leksaker), 1300 7 3 (julgransprydnader), 1302—1311 (knappar), 1313 (väskor, ej särskilt nämnda) och 1320 (pennskaft). 4. Avdrag i vikten medgives ej för fodral, askar, papper och dylikt omslag: 320 (spelkort), 963 (cirklar och cirkelbestick), 1265 (optiska instrument, andra slag), 1291—1292 och 1294 (ur och urdelar) samt 1318—1319 (tobaks- 1 pipor). 5. Avdrag i vikten medgives ej för fodral, askar, papper och dylikt omslag, ej heller för kartor: avd. X I I A—B (metallarbeten). 6. Vikten av etuier, askar, papper och dylikt omslag inberäknad: 702 (glasvaror i förening med guld eller silver), 967, 969, 9 7 2 - 9 7 3 , 975 och 977 (guld-, silver- och platinaarheten). 7. Avdrag i vikten medgives ej för etuier, askar, papper och dylikt omslag, ej heller för kartor eller inlägg: 283—286 (borstbindararbeten), 289—290 (hornarbeten), 292—293 (pärlemorarbeten), 296—298 (pärlor; avdrag lämnas ej heller för fodral), 6 2 4 - 6 3 0 (prydnadsfjädrar o. dyl.) och 1301 (bijouterivaror). 8. Avdrag i vikten medgives ej för omslag av papper eller väv kring varje särskilt stycke, ej heller för inlägg: 361 (vissa filtvävnader, innehållande silke), 377—380 (stampad yllefilt), 393—408 (yllevävnader), 445—466 (vävnader av spånadsämnen, hänförliga till avd. VIII C; avdrag medgives för bommar, å vilka jutesäckväv är upprullad), 499—530 (bomullsvävnader), 543—545 (vävnader i förening med i kautschuk) och 546—551 (vävnader, vattentäta, i förening med annat ämne). I 9. Avdrag i vikten medgives ej för askar, folier, papper och dylikt omslag: 157 (te). 10. Avdrag i vikten medgives ej för askar, papper, flaskor och dylikt omslag, ej heller för mellanlägg: 959 (bladguld). 11. Avdrag i vikten medgives ej för omslag av papper, stanniol, väv eller dylikt ämne, ej heller för askar, burkar eller flaskor: 137 (ost). 12. Avdrag i vikten medgives ej för askar, papper, burkar, flaskor och dylikt omslag: 147 (köttvaror, kokta, saltade etc. samt såser m. m.), 150 (kraftmjöl), 154 (choklad), 164 (konfityrer), 174 (peppar, målen) och 177 (kanel, målen).

511 13. Avdrag i vikten medgives ej för askar, flaskor, burkar och dylikt emballage: 1125—1127 (tvätt- och putsmedel m. m.), 1245 (dextrin) och 1256 (lödpasta). 14. Avdrag i vikten medgives ej för askar, papper och dylikt omslag, ej heller för tuber och burkar: 1122—1123 (tvål) och 1222 (puder, tandpasta m. m.). 15. Omslags eller flaskors vikt ävensom vikten av etuier och askar inberäknad : 1225 (parfymer). 16. Kärlens vikt ävensom vikten av etuier, askar, papper och dylikt omslag inberäknad: 1221 (luktvatten). 17. Kärlens vikt inberäknad: 63 (ansjovis m. m.), 115 (saltade ätbara frukter och bär), 117 (inlagda eller syltade frukter och bär), 123 (inlagda eller syltade köksväxter), 167—168 (konserver), 170—171 (senap, målen eller preparerad), 181 (kapris), 192 (maltdrycker på fat), 1106 (olivolja o. dyl. på glas- eller lerkärl), 1133 (salpetersyra), 1185 (krita, målen etc), 1212—1213 (flyktiga vegetabiliska oljor), 1214 (bittermandelolja), 1215 (nitrobensol), 1217 (terpineol), 1220 (rosenvatten), 1 2 2 3 - 1 2 2 4 (pomador), 1226 (eterarter etc.) och 1252 (koiiodium). 18. Hermetiskt tillslutna kärl inräknas i vikten: 144 (kaviar och gåsleverpastej). 19. Närmaste emballagets vikt inberäknad: 130 b—c (vissa levande växter; såsom närmaste emballage anses balja, kruka med jord, bastmattor m. m.), 148 (finare småbröd), 1128 (förtätade gaser), 1190—1191 (bronspulver), 1200 (smör- och ostfärger), 1208 (bläck och tusch), 1218—1219 (välluktande ämnen), 1239—1240 (tändstickor), 1247 (flytande lim) och 1249 (arbeten av gelatin). 20. I vikten inräknas det emballage, däri varan är avsedd att i detaljhandeln försäljas: 14 (mineraliska putsmedel), 1198 (hemfärger) och 1204 (målarfärger i detaljhandelsförpackningar) . 21. Avdrag i vikten medgives ej för emballage, däri varan är avsedd att jämväl efter transporten förvaras, försåvitt detta är av annat ämne än t r ä : 124 (svampar, ätbara). 22. Vikten av fodral och tillbehör inberäknad: 871 — 871 lL (skjutgevär, revolvrar m. m.).

512 Bilaga

Till 1925 års tulltaxerevision. Sedan 1925 års tulltaxerevision anmodat kungl. generaltullstyrelsens tullbehandlingsbyrå att efter vissa angivna allmänna riktlinjer och med ledning av det av revisionen utarbetade förslaget till ny tulltaxa uppgöra förslag till ny taratariff, får byrån härmed äran överlämna bifogade förslag till sådan tariff. Till grund vid utarbetandet av tarifförslaget har huvudsakligen legat den vid tulltaxan av den 9 juni 1911 fogade taratariffen. Förslag till ändringar häri hava inhämtats från tvenne tullförvaltningar, och de önskemål, som av dessa framförts, hava i huvudsak tillgodosetts i tarifförslaget. Åtskilliga bestämmelser i den nuvarande tariffen hava uteslutits i förslaget, varigenom tariffen väsentligt förkortats. Sålunda hava bestämmelser för vissa i emballage inkommande varor, beträffande vilka taraprocenten överensstämmer med de i 3 § av förslaget till tulltaxeförordning upptagna procentsatser för enahanda förpackningar, uteslutits. Ej heller hava medtagits taraföreskrifter för en del varor, inkommande å smärre sådana kärl, vilka till storlek och beskaffenhet i regel variera rätt väsentligt, varigenom taran även kan komma att växla. Tillämpningen av för vissa sådana varuförpackningar fastställda taraföreskrifter har lett till resultat, att statsverket därigenom ibland icke erhållit den tull, som rätteligen bort utgå för det importerade varupartiet. Ibland åter har varuägare fått erlägga för hög tullavgift, exempelvis då taran beräknats enligt gällande bestämmelser för honung i glasflaska eller lerkrus och kaviar i glasburk. Icke heller hava i förslaget upptagits tarabestämmelser för varor, vilkas nettovikt i regel utrönes med ledning av faktura eller liknande handling. Sådana varor äro exempelvis bobiner, garn, maskiner, vissa glas- och lervaror samt papper i låda. Föreskrifter för varor, vilka numera sällan äro föremål för import eller som blott undantagsvis införas emballerade uti sådant emballage, som finnes nämnt i gällande taratariff, hava ej heller upptagits i tarifförslaget. Av dylika varor må nämnas fikon i fat, korg eller matta eller i packe, bestående av flera mattor tillsammans i ett omslag, plommon, torkade, i bal, fat, pappask och glasburk, kaffe, rostat, i olika förpackningar samt orostat i fat och träcylinder samt ljus i låda. En anledning, varför uppgift angående tara för vissa flytande varor icke ansetts behöva införas i tariffen, är att enligt förslaget till tulltaxeförordning, vilket även innefattar nuvarande taxas underrättelser om vad vid tulltaxans tillämpning iakttagas bör, intet förbud längre skulle gälla för tullverket att låta sådana varor störtas till utrönande av deras netto vikt.

513 Efter vad tullbehandlingsbyrån erfarit har av tulltaxerevisionen föreslagits borttagande av skilda taraföreskrifter för emballage av lätt och tungt trä, och hava till följd därav, i den mån särskilda föreskrifter ansetts behövliga, i här föreliggande förslag enhetliga bestämmelser i nämnda hänseende införts. Beträffande de olika punkter, i vilka förslaget skiljer sig från den nu gällande tariffen, må anföras följande. Enär taran å kött i fat vid tullbehandlingen befunnits variera mellan 17 och 46 procent, torde någon viss procentsats icke kunna fastställas, varför den i nuvarande tariff upptagna uteslutits i förslaget. Detsamma har skett med taran för fläsk, saltat, i lake, på grund av att varan icke är föremål för någon import av betydenhet. Potatis, hänförlig till nummer 36 i tulltaxeförslaget, införes vanligen i bal eller videkorg och har taran för på dylikt sätt emballerad vara vid företagna uppvägningar visat sig uppgå till 2, respektive 5 procent. Under avdelningen för frukter hava i förslaget till taratariff insatts bestämmelser för färsk ananas, aprikos-, persiko- och plommonkämor samt s. k. arachidmandel. Vad först ananas beträffar, utgör trälåda med träull och papper en vanlig förpackning, vilken i regel befunnits hava samma vikt som själva varan, varför taran föreslagits till 50 procent. De övriga här nämnda frukterna äro i taxeförslaget upptagna under samma rubrik som mandel och företagna vägningar hava givit vid handen, att enahanda bestämmelser beträffande tara böra gälla för dem som för skalad mandel. Denna sistnämnda vara, liksom även nötkärnor, importeras vanligen i bal. Taran i nu gällande tariff för sådan förpackning är upptagen till 3 procent, vilken dock befunnits vara för hög, i det att den i allmänhet icke överstiger 2 procent. Denna sistnämnda procentsats har sålunda föreslagits för samtliga av de nämnda varuslagen. Stundom importeras mandel och nötkärnor även i lådor, men dä erfarenheten visat, att taran för sådana varierar rätt avsevärt, allt efter lådornas storlek, har taraföreskrift för dylik förpackning icke upptagits i förslaget. Torkade dadlar hava införts under rubriken frukter. Av de olika slags förpackningar, som i nu gällande taratariff finnas angivna för nämnda vara, hava endast låda och pappask upptagits i förslaget, under det att träask uteslutits, enär sådant emballage för varan ifråga numera sällan lärer förekomma. I stället utgöra askar, förfärdigade av papp jämte trä, den kanske vanligaste förpackningen för de högre kvaliteterna av dadlar. Taran för dylika askar har befunnits uppgå till 30 procent. Av köksväxter införes sparris vanligen i spånkorgar, vilkas vikt i regel visat sig uppgå till 12 procent av bruttovikten. Några bestämmelser angående tara för saltade köksväxter, vilka hittills beträffande tara jämställts med torkade sådana, hava icke ansetts lämpligen böra upptagas i tariffen, emedan till saltade även hänföras i saltlake inlagda. Enär den förekommande mängden av lake varierar högst väsentligt och denna icke skall in33 —

4372.

514 beräknas i varans tullpliktiga vikt, har icke någon taraprocent kunnat fastställas. För te i låda, fodrad med bly, finnes tara nu upptagen till 25 procent, vilken dock ofta visat sig för hög. Vikten har i regel utrönts med ledning av faktura, vilken numera nästan alltid angiver rena nettovikten. Vad som i förslaget upptagits angående kanel, omalen, överensstämmer med vad som nu finnes stadgat, med undantag av att avdraget för bal angivits till endast 4 procent i stället för nuvarande 5 procent. Fruktsocker finnes icke särskilt nämnt i nuvarande tulltaxa eller taratariff. I tulltaxeförslaget däremot har varan införts under samma nummer som de närstående varuslagen druv-, mjölk- och stärkelsesocker och böra, enligt vad som utrönts, för densamma gälla motsvarande tarabestämmelser. Beträffande vin å fat har från Aktiebolaget Vin- & spritcentralen i Stockholm meddelats, dels att vid tillämpningen av de nu fastställda tarorna de beräknade nettovikterna för starkare viner icke överensstämma med de verkliga nettovikterna, dels ock att den i taratariffen fastställda bruttoviktgränsen 50 kg icke längre är behövlig, enär vin numera endast undantagsvis förekommer till införsel i så små fat. Bolaget har i stället ansett, att viktgränsen bör sättas vid 450 kg samt att taraprocenten för vin av mer än 14 men ej mer än 25 volymprocents alkoholhalt bör fastställas till endast 14 procent i stället för nu gällande 18 procent. Samma resultat beträffande taran har även vunnits vid tullpackhusavdelningen i Stadsgårdshamnen i Stockholm, vilken avdelning även förordat berörda förslag till ändring av viktgränsen. Försåvitt tullen å dun fastställes till ett så högt belopp som 75 öre för kg, torde det icke vara lämpligt att hava något visst taraavdrag därför angivet, vilket även torde vara obehövligt, enär i regel nettovikten finnes angiven å emballage eller faktura. Dun har för den skull uteslutits ur förslaget. Icke heller för silke har ansetts lämpligt införa någon viss tara, emedan så många olika slag av förpackningar förekomma därav, att det i tariffen i svårligen skulle låta sig göra att beskriva ens de vanligaste slagen. Dessntom drager silke tämligen hög tull, varför även från den synpunkten sett varan icke bör upptagas i taratariffen. De nuvarande tarorna, avseende silke å trärullar samt å trärullar i pappask, hava på grund av de varierande storlekarna å rullarna i regel icke kunnat användas vid utrönandet av nettovikterna. Med anledning av att nettovikterna å garn samt tågvirke och linor jämte bind- och segelgarn så gott som uteslutande utrönas med ledning av faktura, vilket förhållande meddelats från tullförvaltningarna i de orter, där den största importen av dylika varor förekommer, hava de nuvarande tarabestämmelserna uteslutits ur förslaget. Å metaller hava samtliga nu gällande taraföreskrifter, med undantag för till nummer 788 i tulltaxeförslaget hänförliga varor, dock ej tryckstämplar, visat sig obehövliga, varför de icke upptagits i tarifförslaget. Beträffande

515 tryckstämplar har hittills varit fastställd enahanda tarabestämmelse som för i samma rubrik upptagna stilar, patriser och mässingslinjer, ävensom kvadrater, regietter, steg och annat dylikt fyllnadsmaterial. Emellertid har vid förtullning av tryckstämplar nettovikten på grund av varans art icke kunnat utrönas på annat sätt än genom direkt nettovägning, varför någon föreskrift beträffande tara icke upptagits i förslaget. De övriga i förslagets nummer 788 nämnda varorna äro däremot upptagna, men har den nuvarande taran för dessa varor, förpackade i låda, varit bestämd till 8 procent. Denna procentsats har emellertid visat sig vara för låg, i det att den i regel uppgår till 10 procent, som i stället föreslagits. I samma rubrik som rov- och rapsolja hava införts såväl blåsta sådana oljor som andra liknande blåsta oljor, för vilka samtliga oljor böra gälla enahanda taraföreskrifter, enär de äro av sinsemellan likartad beskaffenhet och pläga inkomma i samma slags emballage. Flott samt ister och konstister importeras vanligen antingen i smärre handelsförpackningar eller ock, då det gäller större kvantiteter, i fat eller bytta. Det senare slaget av emballage innehåller så gott som alltid en viss angiven nettovikt av varan, varför någon taraföreskrift icke torde vara behövlig. Den nu angivna taraprocenten å flott och ister i fat har utrönts vara för hög och föreslås nedsatt från 17 till 15 procent. Etylenglykol, vilken vara numera, och även enligt taxeförslaget, är upptagen i samma tulltaxerubrik som glycerin, lärer förekomma till införsel i ensartad förpackning med denna vara. Till beskaffenheten äro varorna också lika varandra, varför samma föreskrifter beträffande tara föreslagits för dem båda. Av enahanda skäl böra för beck- och asfaltpreparat tillämpas de för stenkolstjära gällande taraföreskrifter. Vad kautschuksskodon angår finnes taraprocent nu angiven för sådan vara, inkommande i låda. Denna tara har dock i regel befunnits vara för hög samt visat sig variera rätt avsevärt. Enär därjämte tullen å nämnda skodon är relativt hög, har tarabestämmelsen ifråga icke ansetts böra vidare upptagas i taratariffen. Stockholm, kungl. generaltullstyrelsens tullbehandlingsbyrå den 23 juni 1927. Ivar

Olson.

516 Bilaga 3. Tablå u t v i s a n d e s t o r l e k e n av de t u l l s a t s e r , s o m b o r d e å s ä t t a s k l ä d e r av y l l e v ä v n a d , o m tullskyddet efter ä n d r i n g e n av t u l l s a t s e r n a å v i s s a y l l e v ä v n a d e r s k u l l e b i b e h å l l a s vid d e s s f ö r u t v a r a n d e h ö j d . Tullen å kon- Ifråga- Motlektionerad satt vara borde procen- svarar i motsva- tuellt viktrande fr. o. m. nu ut- ett till- tillägg tull för före 1/i göra lägg å resp. VT 1926 kronor väv- å väv- artik1926 nads1 för kg nadstullar len av tullen Tullen å vävnaden

i Tull- Nuva\ taxe- rande rubrik tullsats

Varuslag

import i kg år 1925

Vävnadens vikt per kvm i gr

Manskläder: 590 a

5:50

590 b 4: —

överrockar ...

1283 över 700 500—700 200—500

1:50 1:75 1:75

1:20 1:60 2:25

5:15 5:32 6:10

330% 3:30 230% 4:40 170% 1 7 5 % 6:19

rockar, västar, byxor

500—700 200—500

1:75 1:75

1:60 2:25

5:32 6:10

230% 170%

4:40 6:19

överrockar •. • 3 908 över 700 500—700 200—500

1:50 1:75 1:75

1:20 1:60 2:25

3:65 3:82 4:60

200% 140% 100% 125%

2:70 3:60 5:06

500—700 200—500

1:75 1:75

1:60 2:25

3:82 4:60

140% 100%

3:60 5:06

överrockar ... 99 927 över 700 500—700 200-500

1:50 1:75 1:75

1:20 1:60 2:25

2:65 2:82 3:60

120% 75% 60%

2:04 2:72 3:83

500—700 200—500

1:75 1:75

1:60 2:25

2:82 3:60

75% 60%

2:72 3:83

53 066 500—700 200-500

1:75 1:75

1:60 2:25

6:82 7:60

330% 240%

5:36 7:54 7:54 7:54

rockar, västar, byxor ... . 591

3: —

rockar, västar, byxor

70%

Damkläder m. m. 601 a

601 b

7: — dräkter

200—500 t. o. m. 200

1:75 2:25

2:25 2:25

blusar och klänningar

200—500 t. o. m. 200

1:75 2:25 1:75 1:75

2:25 2:25 1:60 2:25

7:60 2 4 0 % 7: — 2 1 0 % 2 3 5 % 7:60 2 4 0 % 7: — 2 1 0 % 4:82 2 0 0 % 5:60 1 5 0 %

5: —

31826 500—700 200—500

7:54 7:54 3:92 5:51

dräkter

200—500 t. o. m. 200

1:75 2:25

2:25 2:25

5:60 5: —

5:51 150% 1 2 0 % 145 % 5:51

blusar och klänningar

200—500 t. o. m. 200

1:75 2:25

2:25 2:25

5:60 5:-

150% 120%

5:51 5:51

1:75 1:75

1:60 2:25

3:32 4:10

110% 80%

2:80 3:94

200-500 t. o. m. 200

1:75 2:25

2:25 2:25

4:40 3:50

80% 55 %

200—500 t. o. m. 200

1:75 2:25

2:25 2^25

4:10 3:50

80% 55%

3:50

70 920 500—700 200—500 dräkter blusar och klänningar

75%

3:94 3:94 3:94 3:94

1 Vid beräknandet av vikttullen å den konfektionerade varan har det vid varans framställning uppstående vävnadsavfallet uppskattats till 20 procent av vävnadens vikt.

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1927 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård.

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Yttranden i anledning av processkommissionens betän- Betänkande ang. åtgärder för tryggande av skogsvårdskande angående rättegångsväsendets omhiklning. [15] styrelsernas ekonomi m. m. [1] Industri. Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Utredning med förslag till ändrade bestämmelser rö- Hussvampen och konservering av trä mot röta. rande allmänna handlingars offentlighet. [2] 1926 års pensionsutredning. Betänkande med förslag till ny civil pensionslag m. m. [8] Kommunalförvaltning.

Statens och kommunernas finansväsen. Betänkande med förslag till förordning med tulltaxa. [20]

Handel och sjöfart. Betänkande ang. sjöfartsavgifter. [7]

Kommunikationsväsen. Järnvägs- och automobiltrafikkonferensen i Stockholm den 23-25 maj 1927. [17]

Politi. Förslag till åtgärder gentemot missbruk av alkoholhaltiga apoteksvaror ni. m. [16] Sinnesslövårdssakkunniges betänkande. 2. Betänkande Bank-, kredit- och penningväsen. med förslag rörande ordnandet av vården av vuxna 1924 års bankkommittés betänkande. [11] vanartade sinnesslöa (asociala imbecilla). [18] Utlåtande ang. tillverkning av alkoholsvaga extraktrika maltdrycker. [19] Försäkringsväsen.

Socialpolitik. Utredningar till belysande av arbetsfredsfrågan. [4] Allmänna principer för en ny gruvlagstiftning. [14]

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen, Andlig odling i övrigt. Hälso- och sjukvård. Betänkande och förslag rörande den andliga vården Betänkande med förslag till lag om vissa av landsting vid armén. [5] eller kommuner drivna sjukhus in. m. [3] Supplement nr 3 till Sverges familjenamn 1920. [6] Betänkande med förslag till lag om sinnessjuka och om Betänkande med förslag ang. vidgad rätt till utträde undersökning angående sinnesbeskaffenhet m. m. [10] ur svenska kyrkan. [13]

Allmänt näringsväsen.

Försvarsväsen.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande med förslag ang. den statsunderstödda egnahemsverksamheten. [12j

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Stlilm 1927, Isaac Marcus' Boktr.-A.-B.