Betänkande och förslag angående ändrad organisation av väg- och vattenbyggnadsväsendet

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R 1 0 2 7 : 2 6 KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

ÄNDRAD ORGANISATION AV VÄG- OCH VATTENBYGGNADSVÄSENDET AVGIVET DEN 26 OKTOBER

1927 AV

SAKKUNNIGA, TILLKALLADE INOM KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

S T O C K H O L M 19

2 7

*?**

Statens offentliga u t r e d n i n g a r 1927 Kronologisk 1. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e å t g ä r d e r för t r y g g a n d e av Bkogsv å r d s s t y r e l s e r n a s e k o n o m i m . m. Marcus. 109 s. J o . 2. U t r e d n i n g m e d förslag till ä n d r a d e b e s t ä m m e l s e r rör a n d e a l l m ä n n a h a n d l i n g a r s offentlighet. Av N. Herlitz Norstedt. (2), 28a s. J u . 3. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om vissa av l a n d s t i n g eller k o m m u n e r d r i v n a s j u k h u s m. m. N o r s t e d t . 89 s. S. 4. U t r e d n i n g a r till b e l y s a n d e av arbetsfredsfrågan. Norstedt. 387 s. S. 5. B e t ä n k a n d e och förslag r ö r a n d e den andliga v å r d e n v i d a r m é n . N o r s t e d t . 51 s. F ö . 6- S u p p l e m e n t n r 3 till Sverges f a m i l j e n a m n 1920. Stat. r e p r . - a n s t . öl s. J u . 7. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e sjöfarteavgifter. I d u n . 376 s. H. 8. 1926 års p e n s i o n s u t r e d i u n g . B e t ä n k a n d e m e d förslag t i l l n y civil p e n s i o n s l a g n i . ni. Marcus. L65 s. F l . 9. H u s s v a m p e n och k o n s e r v e r i n g av trä m o t r ö t a . K u n g l . B y g g n a d s s t y r e l s e n s m e d d e l a n d e n r 2. T u l l b e r g . 63 s. 16 s. p l a n s c h e r . K. 10. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om s i n n e s s j u k a och om u n d e r s ö k n i n g a n g å e n d e sinnesbeskaffenhet m . m . 1926 å r s sinnessjuk-sakkunnigas b e t ä n k a n d e . 1. Norstedt. 128 s. S. 11. 1924 å r s b a n k k o m m i t t é . B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om ä n d r i n g i-vissa delar av lagen den 22 j u n i 1'Jll (nr 74) om b a n k r ö r e l s e m. m . M a r c u s . 228 s. F i . 12. B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e den s t a t s u n d e r s t ö d d a e g n a h e m s v e r k s a m h e t e n . M a r c u s . 269 s. J o . 13. B e t ä n k a n d e med förslag a n g å e n d e vidgad rätt till utträde u r svensk-a k y r k a n j ä m t e d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e frågar. Norstedt. -128 s. J u . 14. Yttrande a n g å e n d e a l l m ä n n a p r i n c i p e r för en n y gruvlagstiftning. T i d e n . 175 s. F i .

f ör te c k n i 1-3. Y t t r a n d e n i a n l e d n i n g av p r o c e s s k o m m i s s i o m e n s betänkande angående rättegångsväsendets ombiildning. N o r s t e d t m . fl. (4), 322 s. J u . 16. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g till å t g ä r d e r g e n t e n n o t missb r u k av a l k o h o l h a l t i g a a p o t e k s v a r o r m. m . ssamt av b e h ö r i g h e t e n a t t å r e c e p t u t s k r i v a spritdrycken- m . m . från a p o t e k s i n r ä t t u i n g . M a r c u s . 154 s. F i . 17. J ä r n v ä g s - o c h a u t o m o b i l t r a f i k k o n f e r e n s e n i S t o c k h o l m d e n 23—25 m a j 1927. N o r s t e d t . 1C9 s. K. 18. S i n n e s s l ö v ä r d s s a k k u n n i g e s b e t ä n k a n d e . 2. B e t ä i n k a h d e m e d f ö r s l a g r ö r a n d e o r d n a n d e t av v å r d e n a"W v u x n a vanartade sinnesslöa (asociala imbecilla). N orstedt. 71 s. S. 19. U t l å t a n d e a n g å e n d e t i l l v e r k n i n g av alkohol s v a g a ext r a k t r i k a m a l t d r y c k e r . M a r c u s . 35 s. F i . 20. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g t i l l f ö r o r d n i n g m e d t u l l t a x a . M a r c u s . 516 s. F i . 21. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g t i l l k u n g ö r e l s e a n g å e m d e ans t ä l l a n d e a v k o m m i s s i o n ä r e r h o s s t a t s d e p a r t e m . e n t och v i s s a ä m b e t s v e r k m . ti. m y n d i g h e t e r . Av K. A. Gislén. B e c k m a n . 41 s. S. 22. U t r e d n i n g a n g å e n d e d i s p o s i t i o n av s k o g s a v k a s i t n i n g e n vid b o s t ä l l e n a n s l a g n a till k l o c k a r e och l ä r a r e vid de a l l m ä n n a l ä r o v e r k e n . Av G. T h u l i n . N o r s t e d t . !97 s. E . 23. P r o m e m o r i o r r ö r a n d e v i s s a b e s k a t t n i n g s f r å g o r . M a r c u s . 90 s. F i . 24. T a b e l l e r r ö r a n d e t a x e r i n g e n a v j o r d b r u k s f a s t i g h e t å r 1922 i r i k e t s l a n d s k o m m u n e r . M a r c u s . (2), 39 s. F i . 25. F ö r s l a g a n g å e n d e d e s v e n s k a l a p p a r n a s r ä t t till r e n b e t e i S v e r i g e i n . m . B e c k m a n . 83 s. S. 26. B e t ä n k a n d e och f ö r s l a g a n g å e n d e ä n d r a d o r g a n i s a t i o n av väg- o c h v a t t e n b y g g n a d s v ä s e n d e t . B e c k m a n . ,T>8 s. K.

... A n m \ . , , 0 m i s a j r s k l l < * t r y c k o r t ej angives, ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m . B o k s t ä v e r n a m e d fetstil u t g ö r a b e g y n n e l s e b o k stäverna till d e t d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket u t r e d n i n g e n a v g i v i t s , t. e x . E . = e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t , J o . = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . E n l i g t k u n g ö r e l s e n den 3 febr. 1922 a n g . s t a t e n s offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e a n o r d n i n g (nr 98) mtgivaa u t r e d n i n g a r n a i o m s l a g m e d e n h e t l i g färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1927: 2 6 KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

BETANKANDE OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

ÄNDRAD ORGANISATION AV VÄG- OCH VATTENBYGGNADSVÄSENDET AVGIVET DEN 26 OKTOBER 1927 AY

SAKKUNNIGA, TILLKALLADE INOM KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

STOCKHOLM 1927 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [1862 27]

^

_

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Kommunikationsdepartementet 5 A.

Förberedande redogörelser.

Nuvarande former för vägärendens handläggning 1925 års förslag Kritik av 1925 års förslag Chefens för kommunikationsdepartementet direktiv B.

7 9 14 15

Sakkunniges utlåtande.

Allmän motivering Organisationsförslag Speciell motivering Vägundersökningar och granskning av arbetsplaner Flerårsplaner. Anslagsfördelning och beviljande av statsbidrag Byggnadsarbetes utförande, arbetsledning och kontroll Ärenden rörande större broar och konstarbeten Ärenden rörande enklare vägar, ödebygdsvägar, utfartsvägar m. m Vägunderhåll och underhållskontroll Sammanfattning Personal, löner, kostnadsberäkning och statförslag Övergångsanordningar Särskilt yttrande av de sakkunnigas ordförande

18 23 26 26 29 33 38 39 41 42 42 57 58

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl.

Kommunikationsdepartementet.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande har Herr Statsrådet den 26 sistlidne juli uppdragit åt undertecknade von Sydow, Lubeck och Valsinger att i egenskap av sakkunniga inom kommunikationsdepartementet biträda vid utredning av vissa frågor rörande ändrad organisation av väg- och vattenbyggnadsväsendet. Såsom sekreterare hos de sakkunniga har tjänstgjort chefen för järnvägsstyrelsens statistiska kontor Lars Akselsson. De sakkunniga hava tagit del av det den 30 september 1925 avgivna betänkande och förslag angående ändrad organisation av väg- och vattenbyggnadsväsendet samt däröver avgivna yttranden. De sakkunniga, vilka beträffande historik m. m. tillåta sig hänvisa till nämnda betänkande, få härmed vördsamt till Herr Statsrådet överlämna sin utredning. Stockholm den 26 oktober 1927. OSCAR VON SYDOW. SVEN LUBECK.

AXEL YALSINGER.

Lars

Akselsson.

7 A. Förberedande redogörelser. Nuvarande former för vägärendens handläggning. Nu gällande lagstiftning lägger till väsentlig del avgörandet i frågor rörande vägväsendet och vägtrafiken i länsstyrelsens händer. Enligt 4 § väglagen har sålunda länsstyrelse att besluta om anläggning och indragning av allmän väg, omläggning av backig eller eljest för rörelsen obekväm allmän väg samt förändring av redan befintlig väg till bygdeväg eller landsväg. Det tillkommer vidare enligt 34 § länsstyrelse att övervaka vägarnas behöriga underhåll och vidtaga därför erforderliga åtgärder. Länsstyrelse utfärdar instruktioner för vägstyrelser och är behörig upptaga besvär över vägstämmas beslut, över vägdelning, över särskilda nämndens uppskattning, över åläggande vid vägsyn m. m. Även i övrigt har länsstyrelse på mångfaldigt sätt att taga befattning med och besluta i frågor, som avse reglerandet av väghållningsbesväret och därmed sammanhängande rättsförhållanden. Enligt motorfordonsförordningen, hjulringslagen, vägtrafikstadgan m. fl. författningar är länsstyrelse i allmänhet beslutande i vägtrafikfrågor, varibland särskilt må nämnas tillstånd till samt taxor och villkor för linjetrafik ävensom annan yrkesmässig automobiltrafik. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens befattning med vägväsendet är avhängig av den omständigheten, att staten i så stor utsträckning ekonomiskt bidrager till väghållningskostnaderna, och torde närmast åsyfta att säkerställa en tekniskt och ekonomiskt fullgod användning av statsmedel. De arbeten, som utgöra föremål för styrelsens ämbetsbefattning, äro praktiskt taget dels sådana, som utföras av enskilda och menigheter med statsunderstöd, och dels sådana, som utföras av staten och på dess bekostnad. Beviljande av statsbidrag tillkommer i allmänhet Kungl. Maj:t. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i allmänhet — frånsett vissa olikheter beträffande automobilskattemedel, ödebygdsvägar m. m. — att förordna Undersökningsförrättare, granska arbetsplaner, avgiva yttrande över ansökningar om statsbidrag, upprätta kontrakt med de väghållningsskyldiga om arbetes utförande med statsbidrag, godkänna arbetsledare, godkänna entreprenadanbud, förordna inspektions- och avsyningsförrättare, godkänna avslutat arbete och utbetala statsbidrag. Beträffande vägunderhållet har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen brukat förordna om underhållsinspektioner å broar och konstarbeten. Numera (sedan år 1924) har vägoch vattenbyggnadsstyrelsen även att förordna sakkunnig, som avgiver intyg över verkliga underhållskostnaden i vägdistrikt, som övertagit underhållet medelst vägkassan, samt (från och med innevarande år) att utbetala till vägunderhållet utgående statsbidrag. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har vidare — enligt praxis om också icke enligt instruktionens ordalydelse — att i egenskap av central statsmyndighet verkställa utredningar och avgiva utlåtanden i större och allmännare frågor rörande vägväsendet, tillvarataga de allmänna rikssynpunkterna och verka för vägväsendets ändamålsenliga utformning och planläggning i stort. Styrelsen har också att avgiva yttranden i besvärsmål i vägärenden och vägtrafikärenden. Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens lokala organ fungera sju distriktschefer, därav en på extra stat, och nio distriktsingenjörer, av vilka en är uppförd på extra stat. Dessa distriktstjänstemäns arbetsuppgifter på vägväsendets område avse, förutom förekommande allmännare utlåtanden till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, i huvudsak fyra olika slag av förrättningar, nämligen vägundersökningar med upprättande av planer och kostnadsförslag,

8 arbetsledning för vägbyggnadsföretag, kontroll och avsyning av vägbyggnadsföretag samt underhållsinspektioner å broar och andra konstarbeten. Härtill kommer numera i förekommande fall kontroll å verkliga underhållskostnaden i distrikt, som övertagit underhållet medelst vägkassan. Sedan några år äro hos länsstyrelserna anställda vägsakkunniga, vägkonsulenter, vilka hava att tillhandagå länsstyrelser och vägstyrelser uti vägväsendet rörande frågor. De anlitas av länsstyrelserna i ärenden rörande anslagsmedel och särskilt förslag rörande användning av länen tillkommande automobilskattemedel samt i övrigt för förekommande undersökningar och utredningar i vägfrågor och även i vägtrafikfrågor. I övrigt utföra vägkonsulenterna i stor utsträckning samma slags förrättningar som distriktstjänstemännen, särskilt vägundersökningar, arbetsledning och kontroll å verkliga underhållskostnaden. Närmare redogörelser för vägärendens administrativa, tekniska och ekonomiska behandling skola de sakkunniga i det följande lämna i samband med organisationsförslagets detaljutformning. Såsom en förberedande översikt lämnas här en redogörelse i sammandrag för gången av ett vanligt vägbyggnads- e U e r vägförbättringsärende, med bortseende från de olikheter, som förekomma beträffande företag, understödda av automobilskattemedel, ödebygdsvägar m. m. Av vägstyrelse hos vederbörande länsstyrelse gjord framställning om undersökning och uppgörande av arbetsplan (plan med kostnadsförslag) till visst vägföretag vidarebefordras till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som förordnar vederbörande distriktstjänsteman till undersökningsförrättare. Arbetsplanen granskas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som även utbetalar förrättningsarvodet. På grundval av upprättad arbetsplan hör länsstyrelsen enligt 4 § väglagen vederbörande väghållnings skyldiga och landsfiskal samt meddelar sitt utslag. Därefter insänder vägdistriktet planen jämte ansökan om statsbidrag till länsstyrelsen, som vidarebefordrar den till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, där den blir vilande i avvaktan på statsbidrag. På grund av årliga framställningar från länsstyrelserna rörande de vägföretag, som närmast böra erhålla statsbidrag, avger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen yttrande till Kungl. Maj:t, som beviljar bidrag till varje särskilt företag och fastställer arbetsplanen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen delger länsstyrelsen och vägstyrelsen Kungl. Maj:ts beslut och översänder till vägstyrelsen kontrakt enligt tryckt formulär i två exemplar, vilka återsändas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämte säkerhetshandling. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen antager kontrakt, utlämnar mot ersättning enligt taxa erforderliga kopior av arbetsplaner, godkänner på vägstyrelsens förslag arbetsledare (kontrollant) samt godkänner entreprenadanbud. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordnar inspektions- och avsyningsförrättare. Efter arbetets fullbordande har denne att verkställa avsyning samt granska och vitsorda byggnadsräkenskaperna. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen granskar räkenskaperna, godkänner arbetet och utbetalar sista delen av statsbidraget. Dessförinnan hava delar av statsbidraget utbetalats från väg- vattenbyggnadsstyrelsen på grundval av intyg från arbetsledaren eller inspektionsförrättaren. Mera detaljerade redogörelser för de särskilda momenten i denna procedur komma, såsom redan nämnts, att lämnas i det följande.

9 1925 års förslag. Mot den organisation av vägväsendet, som sålunda i stora drag angivits, har från skilda håll och vid upprepade tillfällen riktats kritik. För att biträda vid frågan om ändrad organisation av väg- och vattenbyggnadsväsendet och därmed sammanhängande spörsmål tillkallades också den 11 april 1924 av dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet på grund av Kungl. Maj:ts bemyndigande särskilda sakkunniga. Dessa sakkunniga avgåvo den 30 september 1925 betänkande och förslag i ämnet. Förslaget innebar beträffande vägväsendet i huvudsak följande. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förutsattes skola bibehållas såsom självständigt centralt ämbetsverk. Tanken att slopa väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och uppdela dess verksamhet mellan länsstyrelserna och kommunikationsdepartementet och eventuellt även andra myndigheter avstyrktes av såväl konstitutionella som praktiska skäl. Genom att från nuvarande tekniska byrån avskilja alla ärenden rörande vattenbyggnader skulle inom styrelsen bildas en vägbyrå med uteslutande uppgift att handlägga väg- och vägtrafikärenden. Inom vägbyrån skulle tillsättas en förste byråingenjör och broinspektör (lönegrad B 26) med tjänstgöringsskyldighet även å järnvägsbyrån samt en fackman för automobilärenden (extra ordinarie förste byråingenjör, B 26). I övrigt skulle personalen minskas med 1 notarie och 4 icke-ordinarie biträdande ingenjörer, vilket motiverades med att vattenärendena icke vidare skulle handläggas å byrån och att granskningen av arbetsplaner skulle övertagas av väginspektörer, placerade i orterna. Styrelsens administrativa byrå förutsattes bibehålla samma arbetsuppgifter som 'hittills. Således skulle där handläggas bland annat ärenden om upprättande av kontrakt med de väghållningsskyldiga om arbetens utförande med statsbidrag, prövning av entreprenadanbud, utbetalning av statsbidrag samt revision av byggnadsräkenskaper. De sakkunnigas förslag innebar, attbyrådirektörstjänsten skulle omändras till byråchefstjänst, samt att den ordinarie personalen i övrigt skulle något utökas. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens chef skulle tillsättas genom förordnande på viss tid, förslagsvis 6 år, samt erhålla generaldirektörs ställning. Beträffande styrelsens ämbetsbefattning upptog det betänkandet bilagda instruktionsförslaget en i vissa avseenden allmännare och vidare formulering än den nuvarande. Under vägväsendet upptogs såsom åliggande för styrelsen bland annat att med uppmärksamhet följa utvecklingen av vägtrafiken och automobilbesiktningsverksamheten, att tillhandagå länsstyrelserna med råd, upplysningar och utredningar samt i erforderliga fall utfärda tillämpningsföreskrifter rörande tekniska detaljer beträffande automobilbesiktning. I avseende på ärendenas handläggning föreslogos vissa förenklingar, nämligen att beviljandet av statsbidrag ur allmänna anslaget till anläggning och förbättring av vägar m. m. ävensom ur automobilskattemedel skulle förflyttas från Kungl. Maj:t till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, samt att yägstyrelserna skulle äga själva föranstalta vägundersökningar och därtill anlita vilken kompetentförklarad förrättningsman de önskade. Undersökningsförrättare skulle auktoriseras av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Vidare ifrågasattes, att vissa besvärsmål skulle avgöras av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Ifråga om den lokala organisationen skulle enligt förslaget den nuvarande distriktsorganisationen upphöra och, vad vägväsendet beträffar, ersättas^ med en till länen närmare ansluten organisation. Distriktstjänstemännen hittills åliggande byggnads- och underhållskontroll å järnvägar, hamnar, kanaler och farleder skulle övertagas av styrelsens järnvägs-,respektive vattenbyggnadsbyrå,

10 därvid > förutsattes, att det i en del fall för byggnadsföretag kunde bliva erforderligt att anlita särskilda kontrollanter (eventuellt styrelsens hamnbyggnadschefer). Även nuvarande s. k. vägkonsulenter skulle' indragas. Den lokala organisationen för vägväsendet skulle bestå av statens vägingenjörer och statens väginspektörer. Vägingenjör erna skulle utöva praktiserande ingenjörsverksamhet i länen samt lämna länsstyrelserna rådgivande biträde. Kontrollen å statsmedlens användning för vägbyggnad och vägunderhåll skulle åvila väginspektörerna. E n statens vägingenjör skulle anställas i varje län (i Gotlands dock i kombination med annat län eller annan tjänst). Vägingenjör skulle i tjänsten vara underställd väg- och vattenbyggnadsstyrelsen men stå till länsstyrelsens förfogande för fullgörande av dess uppdrag. Vägingenjör skulle av Kungl. Maj:t förordnas för fem år efter väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag och efter vederbörande länsstyrelses hörande. Avlöningsförmånerna skulle utgöras av lön 3 000 kronor med dyrtidstillägg såsom för nyreglerade verk, dagarvode 25 kronor för mera omfattande biträde åt länsstyrelsen samt i övrigt ersättning enligt taxa för utförda förrättningar; såsom bidrag till kontorskostnader och expenser skulle utgå 800 kronor. Såsom pensionsunderlag föreslogs samma belopp som lönen eller 3 000 kronor. Vägingenjörernas största arbetsuppgift förutsattes bliva utövandet av praktiserande ingenjörsverksamhet inom länets vägväsen; de bleve i detta avseende icke så mycket statstjänstemän som fastmer statligt auktoriserade yrkesutövare, vilka närmast skulle betjäna vägstyrelserna. Arbetet komme i främsta rummet att omfatta vägundersökningar med upprättande av planer och kostnadsförslag samt arbetsledning för vägbyggnads- och vägförbättringsföretag. Statliga vägarbetsföretag inom länet — i huvudsak ödebygdsvägar — skulle vägingenjör kunna förordnas att handhava. Vägingenjör skulle vidare hava att lämna länsstyrelsen rådgivande biträde i alla frågor rörande vägbyggnader, vägunderhåll och vägtrafik samt att på länsstyrelsens uppdrag verkställa utredningar, undersökningar eller särskilda förrättningar i vägväsendet berörande frågor. Slutligen skulle det åligga vägingenjör att i mindre utsträckning vara tillgänglig för kostnadsfria råd och upplysningar åt vägstyrelseledamöter, väghållare och landsfiskaler. Den statliga teknisk-ekonomiska kontrollen å vägväsendet skulle utövas av fem statens väginspektörer med placering en i vart av fem inspektionsdistrikt. Väginspektörerna, som skulle vara väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemän, skulle av Kungl. Maj:t förordnas tills vidare. Lön skulle utgå med 14 000 kronor och pensionsunderlaget utgöra 7 000 kronor. Varje väginspektör skulle erhålla ett årligt anslag av 4 000 kronor för anlitande av skrivbiträde samt för expenser och lokalkostnader. Därutöver skulle ett årligt anslag av 25 000 kronor ställas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande med rätt att därur bestrida avlöningar till av väginspektörerna anlitade tekniska biträden, vilka icke skulle erhålla fast statsanställning. Väginspektörerna skulle icke äga utöva praktiserande ingenjörsverksamhet på vägväsendets område och icke heller hava rätt att åtaga sig byggnadsarbetes utförande på entreprenad eller mottaga anställning i entreprenörs tjänst. Deras viktigaste arbetsuppgifter skulle vara: Lo att granska oclh å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vägnar godkänna arbetsplaner; 2:o att inspektera och avsyna vägarbeten; 3:o att utöva teknisk-ekonomisk kontroll å verkliga underhållskostnaden samt inspektera underhållet av broar och konstarbeten. Först i samband med statsbidragsansökningarna skulle väg- och vattenbyggnadsstyrelsen underkasta arbetsplanerna en allmänt hållen efitergranskning. Väginspektörerna skulle icke intaga befäls ställning till vägingenjörerna men komme att bliva rådgivare, till vilka dessa kunde vända

11 sig. Särskild vikt borde läggas på att kontrollverksamheten inriktades på att få handledande och konsulterande karaktär. Även mellan länsstyrelserna och väginspektörerna förutsattes rådplägningar skola äga rum. Den i betänkandet framlagda motiveringen för en lokal organisation av denna typ (betänkandet sid. 26—29) må här återgivas: »Vad som framförallt gör, att organisationsspörsmålet tränger till en snar lösning, är tillståndet inom vägväsendet: ett starkt och dagligen växande behov av effektiva åtgärder till vägväsendets förbättring och väghållningens höjande, och på grund därav också behov av sakkunnig teknisk-ekonomisk ledning samt vederbörlig tillsyn från myndigheternas sida över att de högst avsevärda belopp, som årligen häri nedläggas, och av vilka den större delen för närvarande bestrides av statsmedel, bliva använda på mest ändamålsenliga sätt. Den tekniska sakkunskap, som hittills stått vägväsendet till buds, har huvudsakligen utgjorts av väg- och vattenbyggnadsstatens distriktstjänstemän, vilka haft den dubbla funktionen av praktiserande ingenjörer och statskontrollanter. Dessa tjänstemän hava under mer än ett halvt sekel fyllt en ytterst betydelsefull uppgift. De hava — med den för staten föga betungande organisation, som de utgjort — i avsevärd grad medverkat vid uppbyggande av det nuvarande svenska vägväsendet, vilket för sin tid betydande tekniska arbete varit av grundläggande vikt, även om det — hos oss lika litet som i andra länder — nu fyller de krav, som den moderna vägtrafiken uppställer. Jämväl det enskilda järnvägsnätets utbyggande ar ett verk, som till väsentliga delar utförts genom framstående tjänstemän å väg- och vattenbyggnadsstaten. Emellertid har utvecklingen tydligt givit vid handen, att distriktsorganisationen i sin ursprungliga och alltjämt bestående form icke förmår fylla de krav, som numera måste uppställas. De huvudsakliga skälen härtill torde vara, att distriktsindelningen icke på sådant sätt anslutit sig till länen, att länsstyrelsernas behov av teknisk rådgivning i vägfrågor härigenom kunnat i tillräcklig grad tillgodoses; vidare att väg- och vattenbyggnadsdistrikten, vad vägväsendet beträffar, blivit allt för stora och även i övrigt mindre lämpade för distriktstjänstemännens övriga uppgifter, samt slutligen att distriktstjänstemännens arbetskraft, särskilt tidigare, blivit splittrad på vitt skilda uppgifter av allmän och enskild natur. E t t provisoriskt avhjälpande av distriktsorganisationens brister i avseende på vägväsendet har man, såsom ovan erinrats, sökt uppnå genom de till länsstyrelsernas förfogande ställda vägsakkunniga. Uppenbarligen måste emellertid denna delvisa dubblering av organisationen uppfattas såsom ett provisorium, vilket icke kan vara ändamålsenligt eller lämpligt att i oförändrat skick bibehålla. De sakkunniga hava under dessa förhållanden stått inför frågan, huruvida den nuvarande distriktsorganisationen bör reorganiseras, så att den förmår bättre fylla föreliggande uppgifter, eller om en helt ny lokalorganisation bor uppbyggas. .. .„ Sett enbart ur vägväsendets synpunkt ligger det otvivelaktigt närmast till hands att skapa en till länsindelningen anpassad organisation med uteslutande för vägväsendet avsedda tjänstemän. På detta sätt vinner man enklast den nödvändiga nära samverkan mellan den tekniska vägadministrationen och länsstyrelserna, vilka senare hava att i stor utsträckning besluta i vägväsendets angelägenheter och övervaka väghållningens behöriga fullgörande. Med en dylik organisation för vägväsendet undanrycker man emellertid grunden för de nuvarande väg- och vattenbyggnadsdistrikten, vilka icke rimligtvis kunna bibehållas enbart för de återstående uppgifterna, d. v. s. järnvägar

12 och vattenbyggnader. Ur viss synpunkt är det utan tvivel att beklaga, om de enhetliga, för olika grenar av väg- och vattenbyggnadsväsendet verksamma distrikten måste upphöra, ty det måste dock anses hava legat en betydande styrka i att äga i rikets olika delar stationerade, allsidigt kompetenta arbetskrafter för olika slag av väg- och vattenbyggnads- samt kommunikationsfrågor. De sakkunniga hava emellertid kommit till den uppfattningen, att, såsom utvecklingen nu fortskridit, det icke är möjligt att i längden vidhålla kravet på att hos en och samma person finna samlad allsidig och verkligt grundlig kompetens inom så vitt skilda och vart för sig betydelsefulla områden. Särskilt torde vattenbyggnadsfrågor av olika slag vara av sådan säregen beskaffenhet, att de icke lämpligen böra sammankopplas med väg- och järnvägsärenden; i och med vattendomstolarnas och vattenrättsingenjörernas tillkomst hava också andra statsorgan bildats, under vilkas kompetens dylika frågor falla, och i den mån väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har att i enstaka fall taga befattning därmed, torde centralt i styrelsen placerade fackmän kunna giva ett effektivare utbyte för mindre kostnad än lokalt utplacerade tjänstemän. Och även vad järnvägsfrågor beträffar torde dessa, sedan numera byggandet av nya enskilda järnvägar erhållit en mycket begränsad omfattning, kunna väl och med större fördel handläggas centralt genom i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen placerade specialister. De sakkunniga hava sålunda ansett sig böra föreslå upphävande i huvudsak av den nuvarande distriktsorganisationen och dess ersättande i vad vägväsendet beträffar med en till länen närmare ansluten organisation, varvid givetvis också behovet av de nu befintliga vägsakkunnigebefattningarna upphör. .. ? e t kan ifrågasättas, att i enlighet härmed för varje län fast anställa en vägingenjör, helt avlönad med statsmedel och således icke såsom nuvarande distriktstjänstemän och vägsakkunniga delvis beroende av ersättning enligt taxa för förrättningar. Vägingenjörens uppgift bleve då att stå till länsstyrelsens förfogande för utredningar och teknisk rådgivning vid vägärendenas handläggning samt att å statens vägnar öva tillsyn å vägarbetenas utförande och kontrollera statsmedlens användning. I förhållande till vägstyrelserna bleve han _ icke blott statskontrollant utan även en utan kostnad för dessa styrelser till buds stående, rådgivande expert. Organisationen skulle innebära ett effektivt tillgodogörande av vägingenjörens tekniska sakkunskap för tillsyn av vägväsendet i direkt samarbete med länsstyrelserna och under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tekniska överinseende. Man skulle också kunna tänka sig att än vidare utbygga denna organisationsform genom att ålägga vägingenjören att utan särskild gottgörelse men med anlitande av biträden, som av staten ställdes till hans förfogande, jämväl förrätta erforderliga undersökningar och upprätta vederbörliga arbetsplaner samt handhava arbetsledningen vid vägföretagen inom länet. En dylik monopolisering av hela vägväsendet inom länet, som i en befattningshavares hand skulle lägga såväl vägarbetenas tekniska planläggning som ock deras tekniskt-ekonomiska utförande för vägdistriktens räkning, under det han samtidigt skulle vara länsstyrelsens rådgivare i dess tillsyn över vägdistrikten samt statens kontrollant över den teknisk-ekonomiska användningen av vägbyggnadsmedlen, skulle dock innebära en så uppenbar risk för å ena sidan byråkratisering av vägväsendet och å andra sidan efterlåtenhet i den ekonomiska statskontrollen, att en dylik organisationsform ej lärer kunna väljas, utan att man tillförsäkrade densamma en så stark central ledning, att denna i verkligheten skulle innebära ett steg mot vägväsendets förstatligande. För det svenska vägväsendet torde en organisation i denna riktning ej för närvarande vara att förorda. Erfarenheterna från Norge

13 synas också giva vid handen, att en dylik anordning måste leda till en mycket vidlyftig personalorganisation med en stor stab av ingenjörer och biträden. . Även om vissa skäl synas kunna tala för en organisation av ifrågavarande art, utformad i sin först antydda mindre omfattning enbart såsom organ för den statliga tillsynen och kontrollen, kunna emellertid starka invändningar resas mot att vid nuvarande utvecklingsstadium inom vägväsendet och vid rådande ovisshet om blivande väglagsreformer uppbygga och fastlåsa en ny tjänstemannaorganisation av dylikt slag. Med en jämförelsevis högt avlönad statstjänsteman i varje län jämte sannolikt erforderliga biträden kan organisationen icke undgå att bliva avsevärt dyrbar. Vid nuvarande väglagstiftning med ett flertal smärre vägdistrikt inom varje län skulle organisationen visserligen medföra den fördelen, att den statliga kontrollen kunde kombineras med en allmän teknisk handledning av vägdistrikten, men dels bleve dock härigenom endast en mindre del av vägdistriktens behov av ingenjörsbiträde för olika slag av förrättningar tillgodosett, och dels skulle organisationen icke i obeskuret skick passa vid en framtida övergång till landstingsvägdistrikt; dessa måste nämligen förmodas komma att själva med egen personal övertaga de flesta tekniska arbetsuppgifterna utom den egentliga statskontrollen, för vilken då enklare former än de angivna givetvis måste sökas. Organisationen vore sålunda redan vid nuvarande förhållanden och än mer efter en eventuell övergång till landstingsvägdistrikt alltför vidlyftig och mycket för dyrbar för enbart de statliga uppgifterna — nämligen statskontroll samt biträde åt länsstyrelserna — och den för närvarande synnerligen behövliga tillgången till ingenjörshjälp för vägdistrikten bleve i huvudsak icke tillgodosedd. Av dessa skäl samt med hänsyn överhuvud taget till nuvarande svävande läge för vägfrågan i dess helhet hava de sakkunniga icke nu velat föreslå en ny fast organisation av angiven typ, utan för sin del velat förorda, att man åtminstone tillsvidare väljer en organisation, som utan att medföra så stora fasta organisationskostnader närmare ansluter sig till bestående förhållanden, men framdeles lätt kan utvecklas till någon annan såsom lämpligare befunnen organisationstyp. De sakkunniga vilja sålunda föreslå, att länsvägingenjören tillsvidare bibehålles i ungefär samma ställning som de nuvarande vägsakkunniga, d. v. s. anställes på extra stat med en mindre, fast lön och i övrigt ersättning enligt taxa för utförda förrättningar. Enligt samstämmiga uppgifter från ett flertal län torde den angelägnaste uppgiften inom vägväsendet för de närmaste åren alltjämt bliva att bereda vägstyrelserna direkt biträde vid vaghållningens rationella ordnande. Denna uppgift går uppenbarligen långt utöver den rent kontrollerande samt fullgöres säkerligen bäst genom att vagingenjören beredes möjlighet att inom sitt län utöva praktiserande ingenjörsverksamhet på vägväsendets område och därvid vara till vägstyrelsernas ständiga förfogande för vägundersökningar, upprättande av vägplaner samt direkt arbetsledning. För sin fasta lön skall vägingenj ören biträda länsstyrelsen vid behandling av väg- och trafikärenden samt jämväl i viss utsträckning tillhandagå vägstyrelser och väghållare med kostnadsfria råd och upplysningar. Med denna organisation sörjes liksom nu på ett smidigt sätt och utan större fasta organisationskostnader för att inom länet tillgång finnes till teknisk sakkunskap, som kan i mån av behov och på bästa sätt anlitas. . .. Eftersom vägingenjören vid denna organisation blir ekonomiskt intresserad i omfattningen och fortgången av vägarbetena inom länet samt i v i s s omfattning även inför vägstyrelserna ansvarig för arbetenas ekonomiska utfö-

14 rande, är det givetvis icke rimligt att åt honom uppdraga att samtidigt fungera såsom statens kontrollant å vägdistrikten. E t t särskiljande av dessa uppgifter är, med den avsevärda ekonomiska insats, som från statsverkets sida nu göres i svenskt vägväsen, ofrånkomligt. En avsevärd del av kritiken mot det äldre distriktssystemet har ju även riktats mot att detta, med rätt eller orätt, ansetts övervaka sig självt, varigenom bristande effektivitet i kontrollen riskerats. Den statliga teknisk-ekonomiska kontrollen är därför oundgänglig och måste, med ovan angivet arbetssätt, särskilt ordnas. De sakkunniga hava ansett, att den på billigaste och mest ändamålsenliga sätt utövas av den centrala väg- och vattenbyggnadsstyrelsen genom särskilda väginspektörer med lokal placering, en i vart och ett av förslagsvis fem inspektionsdistrikt. Dessa inspektörer, som komma att i sin verksamhet uppträda å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vägnar samt bilda en övergångsform för förutvarande distriktschefer, kunna också från styrelsen avlasta åtskilligt detaljarbete, särskilt granskning av arbetsplaner, som lämpligare bör ske av en med lokala förhållanden väl förtrogen person. Härigenom torde även möjlighet beredas till en enklare och snabbare handläggning av vägärendena. Den angivna organisationen bör, såsom redan anförts, betecknas såsom en övergångsform, och man får låta den framtida erfarenheten utvisa, huruvida denna organisation bör med viss jämkning framgent bibehållas, eller om den framdeles bör utvecklas till en organisation av den först nämnda fastare typen eller eventuellt till en mot landstingsvägdistrikt lämpligen svarande form. För en dylik framtida utveckling av ena eller andra slaget lägger den åsyftade organisationen inga hinder." Särskilt är att erinra, att man vid en eventuell övergång till landstingsvägdistrikt, varvid väl länsingenjörerna i regel torde övergå till dessa, i de fåtaligare väginspektörerna har stommen till den enklare kontrollorganisation, som då erfordras. Genom sin direkta anknytning till bestående förhållanden är den föreslagna organisationen väl anpassad till det nuvarande ovissa men krävande utvecklingsstadiet inom vägväsendet. Ben innebär i stort sett ett klart överskjutande på länsstyrelserna av det lokala ansvaret för det allmänna vägväsendet men ett bibehållande hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen av den statliga teknisk-ekonomiska kontrollen över de betydande statsmedlens användning. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen blir härigenom även statens organ för den tekniskt enhetliga handläggningen av landets väg- och trafikfrågor.»

Kritik av 1925 års förslag. Över detta förslag avgåvos — i vad vägväsendet och därmed sammanhängande frågor beträffar — yttranden av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, distriktscheferna i väg- och vattenbyggnadsdistrikten, samtliga länsstyrelser, civilförvaltningens lönenämnd, Svenska vägföreningen, Svenska teknologföreningen, Tekniska samfundet i Göteborg, Kungl. Automobilklubben, Automobilbesiktningsmännens förening, Tjänstemannaföreningen vid statens vägoch vattenbyggnader och Svenska konsulterande ingenjörers förening. Många av de hörda myndigheterna, däribland länsstyrelserna i de fyra nordligaste länen, tillstyrkte förslagets grundlinjer. E n stor del av utlåtandena gingo emellertid i väsentligen avstyrkande riktning, därvid flertalet förordade organisationsfrågans lösning enligt det alternativa förslaget med fast avlönade vägingenjörer. Den huvudsakligaste kritiken mot 1925 års förslag torde kunna sammanfattas sålunda: Visserligen vunnes fördelen, att kontrollen bleve skild från den praktiserande ingenjörsverksamheten, men i övrigt skulle nuvarande

15 system med dess mångskriveri och tidspillan bliva tämligen orubbat. En praktiserande vägingenjör bleve lätt ej så självständig i förhållande till vägstyrelserna och så opartisk som hans ställning hos länsstyrelserna borde kräva. De föreslagna väginspektörerna skulle ej medföra det avsedda gagnet, enär deras distrikt och arbetsbörda bleve alltför stora. Alternativet med helt statsavlönade vägingenjörer bleve sannolikt billigare, skulle möjliggöra avsevärda förenklingar i vägärendenas procedur och skulle skapa enhetlighet och fasthet vid vägärendenas handläggning inom länet. Statstjänst och enskilt förvärvsarbete skulle därigenom särskiljas. Tillräckligt antal privata ingenjörer skulle säkerligen stå till förfogande för att övertaga den praktiserande verksamheten. Genom att vägdistrikten överginge till vägkasseunderhåll och anställde vågmästare eller anlitade entreprenörer komme behovet av vägingenjörens praktiserande verksamhet att minskas. — Tjänstemannaföreningen vid statens väg- och vattenbyggnader ansåg, att nuvarande systems brister i arbetsledning och kontroll skulle komma att kvarstå i det nya systemet, om icke vägmästarfrågan ordnades. Beträffande följande detaljer i 1925 års förslag torde kritiken böra omnämnas. Flera länsstyrelser ansågo, att vägingenj ören borde vara icke väg- och vattenbyggnadsstyrelsens utan länsstyrelsens tjänsteman, men att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle äga utfärda tekniska direktiv. Förslaget att vägdistrikten själva skulle få med anlitande av auktoriserad förrättningsman föranstalta vägundersökningar avstyrktes av flera länsstyrelser, vilka yrkade, att förrättningsman alltid skulle förordnas av länsstyrelsen. Åtskilliga länsstyrelser föreslogo, att till länsstyrelsen skulle överflyttas bestyret med att upprätta kontrakt om arbetes utförande med statsbidrag, utbetalning av statsbidrag samt revision av byggnadsräkenskaperna. Ett par länsstyrelser uttalade särskilt, att detta borde kunna ske utan ökning av länsstyrelsens arbetskrafter. Åtskilliga länsstyrelser ansågo, att anslags- och automobilskattemedel av Kungl. Maj:t borde fördelas mellan länen och statsbidrag till särskilda arbeten därefter beviljas av vederbörande länsstyrelse. Förslaget om eii broinspektörstjänst i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lämnades i samtliga yttranden utan erinran. Förslaget om en fackman för automobilärenden inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrktes av en del men avstyrktes av andra länsstyrelser. Det tillstyrktes även av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vägföreningen, teknologföreningen, automobilklubben och automobilbesiktningsmännens förening. Automobilklubben uttalade därvid, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen borde göras till centralmyndighet på automobilväsendets område, men sakkunskapen borde ej utnyttjas i kontrollerande syfte utan borde hållas tillgänglig, när helst frågor av automobilteknisk natur underställdes styrelsen, t. ex. den yrkesmässiga trafikens reglering, trafiksäkerhetsfrågor, automobilförordningar etc. Automobilbesiktningsmännens förening däremot ansåg, att visserligen en fackman med automobiltekniska insikter borde införlivas med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, men att styrelsen icke borde göras till centralmyndighet för automobilväsendet.

Chefens för kommunikationsdepartementet direktiv. I yttrande till statsrådsprotokollet den 26 juli 1927 i samband med igångsättandet av nu förevarande utredning anförde chefen för kommunikationsdepartementet, efter att hava berört 1925 års förslag och däröver avgivna yttranden, följande:

K; »Med vägväsendets utveckling och de ständigt ökade medel, som av staten ställas till förfogande för vägnätets utvidgning och förbättring, blir det uppenbarligen allt mer av nöden att tillse, att för sådant ändamål vidtagas de ur teknisk och ekonomisk synpunkt mest lämpliga åtgärderna samt att tillgängliga medel verkligen komma till användning för avsett ändamål. Den nuvarande organisationen tillgodoser icke i erforderlig utsträckning de krav, som numera måste uppställas i avseende å sådan tillsyn, och frågan om en ändring av vägväsendets organisation synes därför snarast böra upptagas till förnyat övervägande. Ovan omförmälda sakkunniga voro icke främmande för tanken på en organisation liknande den, som i vissa av de avgivna utlåtandena antytts. Sålunda yttrade de sakkunniga bland annat:. 'Det kan ifrågasättas, att för varje län fast anställa en vägingenjör, helt avlönad av statsmedel och således icke såsom nuvarande distriktstjänstemän och vägsakkunniga delvis beroende av ersättning enligt taxa för förrättningar. Vägingenjörens uppgift bleve då att stå till länsstyrelsens förfogande för utredningar och teknisk rådgivning vid vägärendenas handläggning samt att å statens vägnar öva tillsyn å vägarbetenas utförande och kontrollera statsmedlens användning. I förhållande till vägstyrelserna bleve han icke blott statskontrollant utan även en utan kostnad för dessa styrelser till buds stående, rådgivande expert. Organisationen skulle innebära ett effektivt tillgodogörande av vägingenjörens tekniska sakkunskap för tillsyn av vägväsendet i direkt samarbete med länsstyrelserna och under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tekniska överinseende/ De sakkunniga funno väl vissa skäl tala för en dylik organisation men ansågo sig dock icke böra vid nuvarande utvecklingsstadium inom vägväsendet och vid rådande ovisshet om blivande väglagsreformer föreslå en ny fast organisation av angiven typ utan ville för sin del förorda, att man åtminstone tillsvidare valde en organisation, som utan att medföra så stora fasta organisationskostnader närmare anslöte sig till bestående förhållanden. Den utveckling, som ägt rum efter avgivandet av de sakkunnigas förslag, synes emellertid giva vid handen, att tanken på en omorganisation i den av de sakkunniga först angivna riktningen redan nu måste upptagas till prövning. Utredning härom torde böra åvägabringas genom tillkallande av särskilda sakkunniga. Vid den blivande utredningen synes man böra utgå från att i regel i varje län skall finnas anställd en av Kungl. Maj:t tillsatt vägingenjör, som helt avlönas av statsmedel, med uppgift att tillhandagå länsstyrelsen och vägstyrelserna samt utöva det allmännas tillsyn å vägarbetenas utförande, vägunderhållet och vägkassornas räkenskaper. På vägingenjören synes det likaledes böra ankomma att upprätta planer och kostnadsforslag till vägbyggnader; den ersättning enligt taxa, som av de väghållningsskyldige härför erlägges, bör tillfalla statsverket. I den mån vägingenjörens tid ej härtill förslår, torde dylika planer och kostnadsförslag även få mot direkt ersättning enligt taxa upprättas av annan kompetent förrättningsman, varvid dock sålunda upprättade förslag synas lämpligen böra underställas vägingenjörens granskning. Det allmännas tillsyn över vägarbetenas utförande, vilken numera ofta, ehuru oegentligt, benämnes arbetsledning, bör verkställas av vägingenjören utan särskild ersättning. Med hänsyn till vägingenjörens ställning bör det vara honom förbjudet att såsom väghållningsdistriktens uppdragstagare syssla med arbetsledning i vanlig mening eller med andra enskilda uppdrag. Under övervägande synes dock böra tagas, huruvida förhållandena inom vissa län kunna nödvändiggöra, att möjlighet till undantag härifrån tillsvidare beredes.

17 Att såsom från vissa håll påyrkats göra vägingenjören uteslutande till länsstyrelsens tjänsteman lärer icke vara lämpligt. Såsom länsstyrelsen i Norrbottens län framhållit i sitt yttrande över förenämnda förslag, böra länsstyrelserna icke indragas i det tekniskt-ekonomiska arbetet vid vägbyggnaders utförande och kontroll. Detta arbete, som skulle än ytterligare belasta länsstyrelserna, synes böra ledas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och i den mån vägingenjörerna utföra dylikt arbete lära de ock därutinnan böra lyda under en teknisk myndighet. Att vägingenj örerna härigenom komma i en viss dubbelställning såsom i särskilda avseenden lydande under olika myndigheter synes icke kunna undvikas, men exempel härpå saknas icke inom andra grenar av statsförvaltningen och under förutsättning av ett gott samarbete mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och länsstyrelserna lära slitningar icke behöva uppstå. För att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall kunna följa utvecklingen av landets vägväsen samt utöva kontroll och eftersyn å vägingenjörens sätt att sköta sina åligganden synes ett mindre antal väginspektörer erfordras. Huruvida dessa skola stationeras ute i orterna eller placeras såsom tjänstemän i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, torde böra göras till föremål för utredning. I samband med den sålunda förordade utredningen torde även bora upptagas till prövning de förändringar inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som kunna föranledas av utredningens resultat.»

1862 27

18 B. Sakkunniges utlåtande. Allmän motivering. Nuvarande Nuvarande organisation för vägväsendet är i och för sig icke tillfredsorganisations ställande. Den dubbelorganisation, som nu förefinnes genom den samtidiga bmster. tillvaron av distriktstjänstemän och vägkonsulenter, måste, såsom i 1925 års sakkunnigbetänkande framhållits, anses olämplig. De nuvarande distriktstjänstemännens splittring på uppgifter av vitt skilda slag inverkar för övrigt menligt på deras arbete för vägväsendet. Härtill kommer, att andra vägande sakliga invändningar kunna göras mot såväl den lokala som den centrala organisationens verkningsförmåga. En av de viktigaste är den, att distriktstjänstemän och vägkonsulenter, vilka fungera såsom länsstyrelsernas rådgivare och såsom statens kontrollanter å arbetenas utförande och statsmedlens användning, för sin inkomst äro väsentligen beroende av samma vägstyrelser, vilkas verksamhet de i betydande omfattning kontrollera, och i vilkas angelägenheter de biträda länsstyrelserna. Särskilt har i denna dubbelställning ett inre motsatsförhållande framträtt genom den nya uppgiften för dessa tjänstemän att till grundval för statsbidrag till vägunderhållet utfärda intyg rörande verkliga underhållskostnaden i vägdistrikt, som övertagit underhållet medelst vägkassan. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens befattning med vägprojekteringen genom granskning av arbetsplaner och prövning av ansökningar om statsbidrag har, sedan anslagsmedlens belopp genom automobilskattemedlen flerdubblats utan någon motsvarande ökning av styrelsens arbetskrafter, nödtvunget blivit, praktiskt taget, av enbart expeditionell karaktär. Med till buds stående, otillräckliga arbetskrafter har styrelsen icke kunnat medhinna någon grundlig och omsorgsfull granskning och prövning. Av skäl, som i det följande närmare utvecklas, kan det t. o. m. ifrågasättas, om det vid nuvarande ordning vore möjligt att genoin personalförstärkning uppnå effektiva resultat. Genom mängden av detaljärenden har också styrelsens möjlighet att utöva verklig ledning av vägväsendets utveckling avsevärt försvagats. Härtill kommer, att vägärendena handläggas under tunga former med omfattande skriftväxling, omgång och tidsutdräkt, utan att dock grundlig beredning kan åstadkommas eller verklig kontroll å medelsanvändningen utövas. Alternativ Nära nog fullständig enighet torde råda därom, att nuvarande lokala organisation d u l : > b . e l o rganisation med å ena sidan tjänstemän i väg- och vattenbyggnadsotgai on. distrikten och å andra sidan vägkonsulenter i länen bör upphävas och ersättas med en till länen anknuten vägorganisation. _ Det för organisationens utformning avgörande är den ställning, som därvid gives åt vägingenj örerna i länen. Två utvägar äro möjliga: antingen att frigöra vägingenj örerna från ställningen såsom statens tjänstemän och kontrollanter eller att frigöra dem från det med praktiserande ingenjörsverksamhet förbundna ekonomiska beroendet av vägdistrikten. 1925 års förslag gick i huvudsak på den förra linjen; dock skulle vägingenjörerna alltjämt vara länsstyrelsernas rådgivare, ehuru de genom sin ingenjörspraktik icke kunde anses vara fullständigt oväldiga. Kontrollantuppgifterna förlades enligt förslaget, såsom förut nämnts, till fem lokalt placerade väginspektörer; härigenom vanns en i princip oantastlig form för kontrollen. Emellertid vill det synas, som hade det blivit omöjligt för dessa väginspektörer, även om antalet ökats till 6 eller 7, att medhinna en noggrann

19 tillsyn å samtliga större och mindre vägbyggnadsarbeten samt å underhållet och underhållskostnaderna. Kontrollen å statsmedlens användning, som icke heller skulle kunnat stödjas av en ingående lokalkännedom, torde därför hava förblivit ofullständig. Dessutom innebar förslaget endast i ringa grad en förenkling av de nuvarande tunga formerna för vägärendenas handläggning. Tvärtom måste tillkomsten av väginspektörerna såsom en faktiskt ny instans innebära fara för ökad omgång vid vägärendenas behandling. De sakkunniga anse för sin del förhållandena numera hava utvecklat sig Sakkunniges därhän, att vägingenjörerna för att med nödig auktoritet kunna tillvarataga förslag. statens intressen böra erhålla ställning såsom fast avlönade tjänstemän, oberoende av ersättningar från vägdistrikten för uppdrag, lämnade direkt av vägdistrikten eller meddelade genom förordnande av statsmyndighet. Ett sådant system med helt statsavlönade vägingenjörer, som, frigjorda från ekonomiskt beroende av vägdistrikten, bliva rådgivande och beredande statstjänstemän och verkställa allt kontrollarbete, erbjuder framförallt följande fördelar. Bestämd åtskillnad åstadkommes mellan statstjänst och enskilt förvärvsarbete, och därmed vinnes också fullständig opartiskhet hos länsstyrelsens tekniska rådgivare. Ojämförligt starkare och bättre kontroll — tillika kombinerad med konsulterande och handledande upplysningsarbete — uppnås än vare sig med nuvarande ordning eller 1925 års förslag. Möjlighet skapas för en mycket stor förenkling av vägärendenas handläggning. Av många skäl bör åtminstone vid nuvarande väglagstiftning icke ifrågasättas att på dessa statsanställda vägingenj örer och deras biträden överflytta fullgörandet av samtliga de ingenjörsförrättningar, som nu utföras dels av distriktstjänstemän och vägkonsulenter samt i deras tjänst anställda ingenjörer, dels ock av andra ingenjörer, som vägdistrikten anlita. I princip böra vägingenjörernas arbetsuppgifter begränsas till att biträda länsstyrelserna — särskilt i tekniskt och ekonomiskt avseende — vid vägärendenas handläggning och till att utöva teknisk och ekonomisk kontroll å vägprojektering, vägbyggnad och vägunderhåll i länet. Vägdistriktens övriga behov av ingenjörshjälp, särskilt för vägundersökningar, renstakningar och arbetsledning, förutsättas täckta från fall till fall genom anlitande av icke statsanställda praktiserande ingenjörer, i den mån de icke — såsom säkerligen i stigande omfattning kommer att bliva fallet — kunna fyllas genom att de särskilda vägdistrikten eller sammanslutningar av yägdistrikt hos sig fast anställa vågmästare, eller, för mera krävande uppgifter, ingenjörer. I begränsad omfattning förutsattes likväl, att vägingenjörerna och deras biträden skola kunna utföra sådana förrättningar för vägdistriktens räkning, dock utan att därav åtnjuta inkomst. Båda de huvuduppgifter, som föreligga för vägingenjörerna, äro av stor betydelse. Vad kontrollen beträffar, är den vid de mycket stora värden, som äro ifråga, starkt behövlig. Den bör givetvis utövas såsom en fortlöpande effektiv tillsyn av vägväsendet i förening med konsulterande verksamhet med vägingenjören såsom vägdistriktens alltid till buds stående rådgivare. Kontrollen kan då ingalunda anses representera en improduktiv kostnad. Mot här angivna organisation torde tilläventyrs kunna göras gällande, Invändningar dels att till vägingenj örer med statsavlöning icke skulle kunna förvärvas och mot t'årslaget. kvarhållas verkligt dugande krafter och att rekryteringen med män, erfarna i praktiskt vägbyggnadsarbete, skulle i fortsättningen försvåras, dels att vägingenjörerna, avkopplade från egen praktiserande verksamhet, icke skullo kunna vidmakthålla sin praktiska duglighet, dels att organisationen och kostnaderna icke skulle kunna begränsas till måttlig omfattning, och dels och kanske framförallt att vägdistriktens behov av ingenjörshjälp icke skulle kunna tillgodoses.

20 För att i vad på avlöningen beror möjliggöra anställande av väl kvalificerade vägingenjörer föreslå de sakkunniga jämförelsevis goda avlöningsförmåner, nämligen förutom lön enligt lönegrad B 26 samt dyrtidstillägg (f. n. 18 %) ett avlöningstillägg med en halv procent av länet tilldelade belopp från väg- och brobyggnadsanslag samt automobilskattemedel, automatiskt utgående bidrag till vägunderhåll frånräknade. Enligt detta förslag uppgå avlöningsförmånerna (jfr tab. B sid. 50) t. ex. i Blekinge län till lägst 10 410 och ^ högst 12 054 kronor samt i Stockholms län till lägst 14 588 och högst 16 256 kronor. I flertalet fall komma avlöningsförmånerna att ligga mellan omkring 13 000 och 16 000 kronor. De sakkunniga äro övertygade om att det vid sådan avlöning skall vara möjligt att förvärva dugande och erfarna krafter. De vilja emellertid med all styrka betona, att, då det här gäller att anställa dugliga personer för praktiskt ingenjörsarbete, man icke kan underlåta att taga viss hänsyn till vad i enskild verksamhet brukar betalas för sådant arbete. Enligt de sakkunnigas mening är det för organisationens lyckliga genomförande oundgängligen nödvändigt, att löner av angiven storlek ställas till förfogande. Genom den föreslagna avlöningsformen blir vägingenjören icke i någon mån ekonomiskt beroende av vägdistrikten. Svårighet att framdeles rekrytera vägingenjörsbefattningarna med personer, som förvärvat icke blott formell kompetens utan även tillräcklig praktisk erfarenhet genom deltagande i byggnadsarbete, torde icke behöva uppstå. Rekrytering bör kunna äga rum såväl ur de biträdande ingenjörernas krets som även från praktiserande, auktoriserade ingenjörer och deras biträden samt från ingenjörer med anställning hos entreprenadfirmor eller andra enskilda. För de biträdande ingenjörer, som önska komma i fråga till befordran, är det angeläget att, om de icke redan tidigare erhållit tillräckligt långvarig och mångsidig enskild praktik, söka sedermera förskaffa sig sådan, t. ex. genom anställning såsom arbetsledare hos vägdistrikt eller i entreprenadfirma. Risken för att innehavaren av ren kontrollantbefattning så småningom förlorar i kompetens och duglighet finna de sakkunniga i här förevarande fall icke föreligga. Vägingenjören får i själva verket en maktpåliggande ställning med aktivt deltagande i ledningen av vägväsendet inom länet och med daglig beröring med de praktiska arbetsuppgifterna. Risken är så mycket mindre som de sakkunniga föreslå, att vägingenjören och hans biträde efter länsstyrelsens beprövande, i den mån det kan medhinnas, skola vara pliktiga utföra vägund ers ökningar och renstakningar och, särskilt i de nordliga länen, i viss utsträckning även arbetsledning för vägdistriktens räkning. Härigenom vinner vägingenjören ytterligare i praktisk erfarenhet och skapas möjlighet att utjämna arbetsmängden, som kan bliva rätt skiftande i olika län och under olika årstider. Av vägdistrikt erlagt arvode för sådan förrättning bör emellertid såsom nämnts tillfalla statsverket, ej vägingenjören. För vägdistrikten innebär det en fördel att ständigt kunna påräkna en kvalificerad ingenjör såsom rådgivare och i vissa fall även såsom direkt verkställande. Det kunde måhända synas praktiskt att låta bland vägingenjörens avlöningsförmåner ingå ersättning för nyssnämnda slag av förrättningar och därmed sporra till ökad arbetsprestation. De sakkunniga anse dock detta olämpligt. Det bör nämligen icke ens kunna misstänkas, att de uppgifter, som medfölja statstjänsten, få stå tillbaka till förmån för förvärvsarbete, låt vara att detta utföres efter länsstyrelsens förordnande eller med dess medgivande. I allt fall skulle med en anordning sådan som den åsyftade icke kunna undgås ett sken av att vägingenjören icke hade den absolut opartiska ställ-

21 ning, som för organisationens goda fungerande är ofrånkomlig. Enligt de sakkunnigas förslag skall vägingenjören i full utsträckning kostnadsfritt stå vägdistrikten till förfogande för rådgivning; endast för ovan angivna slag av förrättningar skall utgå arvode, som emellertid, på sätt nämnts, tillfaller statsverket. Beträffande erforderlig personal hava de sakkunniga funnit densamma kunna begränsas till en vägingenjör och en biträdande ingenjör i varje län, i de nordligaste länen ytterligare en eller ett par biträdande ingenjörer. Kostnaderna bliva också, såsom i det följande skall uppvisas, måttliga i förhållande till nuvarande verkliga kostnader. Betraktade såsom administrationskostnader för de stora statsmedelsbelopp, som tillföras vägväsendet, äro de att anse som förhållandevis små. Vad slutligen beträffar vägdistriktens behov av ingenjörshjälp, har mot den nu föreslagna organisationen invänts, att svårigheter skulle möta för vägdistrikten att erhålla erforderlig och kompetent ingenjörshjälp för de förrättningar, som falla utom vägingenjörens arbetsuppgifter. Särskilt skulle detta vara fallet i Norrland. De sakkunniga finna för sin del uppenbart, att efter organisationens genomförande tillräckligt antal kompetenta ingenjörer finnes eller snart nog kan ställas till förfogande. Någon verklig brist på dugliga ingenjörer kommer säkerligen icke att föreligga. Vissa övergångssvårigheter kunna möjligen tänkas uppkomma, innan vägdistrikten hinna vänja sig vid och få förtroende för nya ingenjörskrafter, som etablera sig som konsulterande. Dessa kunna dock endast bliva av övergående natur. Svårigheterna för Norrlandslänen kunna för övrigt avhjälpas genom att organisationen, såsom de sakkunniga tänkt sig, där förstärkes med ytterligare några biträdande ingenjörer, så att förefintliga ingenjörsuppgifter i större utsträckning kunna övertagas av statsanställda. Det har vidare invänts, att stora fördelar äro förbundna med nuvarande ordning, då i regel samme person upprättar plan och kostnadsförslag, verkställer renstakning och handhar arbetsledning och sålunda bär fullt ansvar för alla leden i vägarbetet. Man har nämligen på ett och annat håll velat göra gällande, att man hos konsulterande, icke statsanställda eller i entreprenörers tjänst varande ingenjörer icke skulle finna motsvarande säkerhet för ansvarskänsla och noggrannhet. De sakkunniga, som tänkt sig, att de praktiserande ingenjörer, som erhålla uppdrag att verkställa dylika arbeten, skola vara vederbörligen godtagna, utgå emellertid från att dessa skola känna samma ansvar, som vid nuvarande ordning är fallet. Dessutom står ju beskaffenheten av deras arbete under ständig kontroll av vägingenjören,. och olämpliga förrättningsmän komma givetvis ej att få förnyade uppdrag. D e sakkunniga vilja här erinra, att i 1925 års betänkande (jfr citerade delar här ovan sid 11—14) icke riktades några principiella invändningar mot en organisation av nu ifrågasatt typ. Det anfördes tvärtom, att vissa skäl syntes tala för en sådan organisation; den skulle innebära ett effektivt tillgodogörande av vägingenjörens tekniska sakkunskap för tillsyn av vägväsendet i direkt samarbete med länsstyrelserna och under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tekniska överinseende. P å vissa skäl, av vilka de väsentligaste redan blivit härovan bemötta, ansågo sig emellertid 1925 års sakkunniga icke för det dåvarande böra föreslå en dylik organisation utan förordade såsom en övergångsform en organisation med praktiserande vägingenj örer. Nämnda sakkunniga uttalade i detta sammanhang, att ifrågavarande organisation icke skulle passa vid övergång till landstingsvägdistrikt, och att man med hänsyn överhuvud till vägfrågans svävande läge icke borde binda sig vid en sådan fastare organisation. Det synes emellertid de sakkunniga, som om en genomgripande vägreform med övergång till helt ny lagstiftning

22 och landstingsdistrikt icke är en aktuell fråga; fortgående utveckling inom nuvarande väglags ram synes mest sannolik. För att likväl taga all hänsyn till framtida förändringar och eventuellt nya erfarenheter föreslå de sakkunniga, att de nya tjänstemännen tillsvidare tillsättas på extra stat. Vid sådant förhållande kan icke förefinnas större svårighet än enligt 1925 års förslag att anknyta organisationen till landstingsvägdistrikt, därest sådana framdeles tilläventyrs skulle komma till stånd. Förslagets Att stora fördelar äro förbundna med den nu föreslagna organisationen fördelar, är redan antytt. Det är sålunda enligt de sakkunnigas mening nödvändigt, att länsstyrelserna erhålla bistånd av kompetenta och fullt opartiska tekniker, vilka såsom statstjänstemän kunna helt ägna sig åt att tillvarataga det allmännas intressen i den verksamhet, som årligen för vägbyggnad och vägunderhåll omsätter inemot trettiofem miljoner kronor av statsmedel och dessutom inemot tjugofem miljoner kronor av andra allmänna medel. Deras i samband med allmän handledning och konsultation utövade kontroll är av största betydelse. Genom att länsstyrelserna, vilka enligt väglagen äro beslutande rörande vägars anläggning och underhåll, med vägingenjörerna erhålla opartiska tekniker till sitt förfogande, kan en eftersträvansvärd förenkling åstadkommas av den nu så komplicerade proceduren vid vägärendenas handläggning. Det blir sålunda möjligt att, på sätt i det följande närmare utvecklas, till länsstyrelserna förlägga bl. a. prövning av ansökningar om statsbidrag, upprättande av kontrakt med de väghållnings skyldiga om arbetes utförande med statsbidrag, revision av räkenskaper, utbetalning av statsbidrag till vägbyggnader samt avsyning och godkännande av fullbordade arbeten. Härigenom komma vägstyrelserna i stort sett att hava endast med länsstyrelserna att skaffa och slippa den omfattande skriftväxlingen med olika myndigheter. För såväl länsstyrelser som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och Kungl. Maj:t minskas i hög grad nu förekommande skriftväxling och översändande av handlingar. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tekniska och tekniskt-ekonomiska ledning av vägväsendets utveckling och av vägbyggandets och vägunderhållets utförande måste likväl tillfullo upprätthållas och såvitt möjligt stärkas. De sakkunniga äro av den fasta övertygelsen, att avlyftandet från centralmyndigheten av administrativa och expeditionella, för dess uppgift oväsentliga detaljarbeten långtifrån att innebära ett försvagande av dess ställning tvärtom är ägnat att stärka dess möjligheter att effektivt påverka och leda utvecklingen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall äga att till vägingenjörernas efterrättelse utfärda allmänna tekniska och tekniskt-ekonomiska direktiv samt i de särskilda fall, som vid inspektioner iakttagas, meddela nödiga anvisningar och påkalla erforderliga rättelser. Av väsentlig betydelse är, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemän genom täta inspektioner förskaffa sig och styrelsen på personlig iakttagelse grundad erfarenhet om vägväsendets tillstånd och behov, vilket hittills blott i ringa omfattning varit möjligt. De sakkunniga föreslå personaluppsättning i styrelsen med hänsyn härtill, bland annat tre väginspektörer. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens inspektioner i länen böra främst åsyfta att förskaffa styrelsen kännedom om de särskilda vägingenj örernas skicklighet och noggrannhet vid fullgörandet av deras tekniska och ekonomiska tjänsteåligganden och således möjliggöra en sådan handledning av vägingenj örernas arbete, att detta tillrättalägges efter riktiga och för hela landet i erforderlig mån ensartade linjer. Om väginspektörerna befinna sig på resor omkring fem månader om året, kan för inspektion beräknas från två veckor till omkring en månad årligen i varje län, beroende på länens storlek. Det

23 förutsattes härutöver, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens chef och övriga tjänstemän skola bliva i tillfälle att årligen göra inspektionsresor. Av inspektionstiden åtgår en del för arbete å vägingenjörens kontor, och den övriga tiden torde användas till att inspektionsförrättaren och vägingenjören gemensamt resa i länet. På sådant sätt kan en ingående kontroll å vägingenjörens arbete åstadkommas och tillfälle jämväl beredas att besiktiga alla viktigare arbeten, varvid eventuella felaktigheter i de särskilda fallen kunna rättas. Uppenbarligen kan dock icke beräknas, att väginspektören, såsom vid 1925 års förslag åsyftades, skall hinna besiktiga och avsyna varje detalj i länets vägväsende. Detta skall vara vägingenjörens sak. Det är emellertid självfallet, att inspektionernas täthet och grundlighet i olika län komma att inriktas efter den erfarenhet man förvärvar rörande eventuellt förefintliga svagheter. Kontrollen blir i allt fall ojämförligt starkare än nu. Med skäl kan göras gällande, att det icke för närvarande förefinnes nödig allmän översikt, planläggning och ledning av vägväsendet, ej heller kunna i detalj grundligt prövas de ändamål, till vilka medel utgå. I dessa avseenden medför förslaget en genomgripande förbättring. För att ytterligare stärka den allmänna planläggningen föreslå de sakkunniga särskild ordning för upprättande av flerårsplaner i länen under medverkan av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Genom inspektioner och kontroll i orterna och genom sin medverkan vid upprättande av flerårsplaner blir väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke blott en tekniskt granskande och expedierande myndighet utan erhåller ingående förtrogenhet med rikets vägväsende och har möjlighet att av egen erfarenhet bedöma de särskilda länens behov och den lämpliga fördelningen dem emellan av tillgängliga anslagsmedel. En organisatoriskt viktig detalj i förslaget rör vägingenjörens ställning i Vägingenförhållande till länsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Väg- jorens stallo

•

• ...

1 o 1

1" 1

J

TT

1*

!*••

i.

•• *

tlitlQ

till

lclflS~

ingenjören måste tjäna bada dessa myndigheter. Hans dagliga tjänstgöring styreisen oeh måste ligga under länsstyrelsens ledning. Hans arbetes tekniska och tek- vag. och vatniskt-ekonomiska kvalitet åter måste stå under väg- och vattenbyggnadssty- tenbyggnadsrelsens tillsyn. Huru väg- och vattenbyggnadsstyrelsens inflytande skall styrelsen. göras gällande angives i det följande i detalj i samband med redogörelsen för de särskilda arbetsuppgifterna. Av jämförelsevis underordnad betydelse kan det synas vara, om vägingenjören benämnes en länsstyrelsens eller en väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänsteman. Någon risk för slitningar mellan dessa myndigheter torde icke behöva föreligga. Ur organisatorisk synpunkt och med hänsyn till vikten av att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tekniska inflytande och ledning icke i något fall skall kunna med åberopande av formella skäl undanskjutas, anse de sakkunniga emellertid angeläget, att vägingenjören betecknas såsom en väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänsteman med tjänstgöring i vederbörande länsstyrelse. Organisationsförslag. Från ovan angivna utgångspunkter hava de sakkunniga utformat följande organisationsförslag. På länsstyrelserna skola, utöver vad redan nu är fallet, ankomma följande åligganden. För undersökning jämte upprättande av plan och kostnadsförslag till vägföretag, till vilket statsbidrag ifrågasattes, skall länsstyrelsen förordna förrättningsman, antingen vägingenjör eller annan av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kompetentförklarad person. Förrättningsarvodet skall av vägstyrelsen inbetalas till länsstyrelsen, som har att utbetala detsamma till för-

Länsstyrelserna.

24 Vägingenjörer och biträdande ingenjörer.

rättningsmannen, såvida det ej skall tillfalla statsverket. Arvodet får, om företaget kommer till stånd, inräknas i byggnadskostnaden och statsbidrag därå åtnjutas. — Sedan vägingenjören antingen själv uppgjort eller ock granskat av annan förrättningsman upprättad plan med kostnadsförslag, meddelar länsstyrelsen beslut om företagets utförande. Varje länsstyrelse skall med biträde av vägingenjören upprätta flerårsplan för samtliga vägarbeten inom länet samt underställa planen väg- och vattenbyggnadsstyrelsens granskning. Sedan Kungl. Maj:t årligen på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag fördelat allmänna väganslaget, anslaget till enklare vägar samt automobilskattemedlen mellan länen, skall länsstyrelse äga att, där icke Kungl. Maj:t för visst fall annorlunda bestämmer, av de sålunda till förfogande ställda medlen i huvudsaklig överensstämmelse med av länsstyrelsen uppgjord och av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen granskad flerårsplan samt enligt fastställda grunder bevilja statsbidrag till särskilda företag. Statsbidrag av allmänna väganslaget må beviljas till högst 2/3 av kostnadsförslagets slutsumma, och statsbidrag av automobilskattemedel likaledes i allmänhet till högst 2/3 av samma summa, dock att, då särskilda skäl föreligga, länsstyrelse må äga att av automobilskattemedel bevilja statsbidrag till högst 3 / 4 av kostnadssumman. Ifrågasattes högre bidragsbelopp, har länsstyrelsen att därom göra hemställan hos Kungl. Maj:t. Vederbörande länsstyrelse har att upprätta kontrakt med de väghållningsskyldiga angående arbetes utförande med statsbidrag. I kontrakt bör förbehållas länsstyrelsen bl. a. att medgiva eller påfordra ändringar i arbetets plan, föreskriva särskilda villkor och kontroll samt godkänna entreprenadanbud. Länsstyrelsen skall, sedan vägingenjören verkställt avsyning, godkänna det avslutade arbetet. Vidare har länsstyrelsen att utbetala statsbidrag till vägbyggnader på grundval av vägingenjörens attest över verkställd granskning av byggnadsräkenskaperna. Beträffande större broar ock konstarbeten samt ödebygdsvägar m. m. inträder viss ändring i ovan angivna behandling på grund av vag- och vattenbyggnadsstyrelsens särskilda befattning med ifrågavarande ärenden. E n vägingenjör och en biträdande ingenjör, båda med högre teknisk utbildning, anställas i varje län. I Gotlands län må, enligt Kungl. Maj:ts beprövande, de båda tjänsterna kombineras med annan tjänst eller verksamhet, exempelvis med motsvarande tjänster i Uppsala län. I vart och ett av de fyra nordligaste länen anställas tillsvidare 2, eventuellt 3 biträdande ingenjörer. Vägingenjör och biträdande ingenjör äro väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemän med stationsort i vederbörande residensstad och med tjänstgöring i länsstyrelsen. Över deras tjänstgöring bestämmer länsstyrelsen. I alla frågor, som beröra väghållningens tekniska och tekniskt-ekonomiska utförande, lyda de under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Vägingenjör och biträdande ingenjör anställas tillsvidare på extra stat. Vägingenjör förordnas förslagsvis för sex år av Kungl. Maj:t på förslag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter vederbörande länsstyrelses hörande. För biträdande ingenjör meddelar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter förslag av vägingenjören förordnande tillsvidare. Vägingenjör och biträdande ingenjör, som skola hava förvärvat god erfarenhet om det praktiska vägväsendet, skola hava avlagt avgångsexamen från tekniska högskolan eller från Chalmers tekniska instituts i Göteborg högre avdelning eller eljest hava förvärvat kompetens, som kan härmed jämställas. Beträffande vägingenjörers och biträdande ingenjörers avlöning hänvisas, till utöver vad redan omnämnts, efterföljande kapitel om personal och löner.

25 Vägingenjör skall åligga: .. att biträda länsstyrelsen vid beredningen av vagarenden och vagtratikärenden samt på länsstyrelsens uppdrag verkställa utredningar och avgiva utlåtanden; „ , , ,.,*•....» j •, i J„ att stå vägstyrelser, väghållare och landsfiskaler till tjänst med kostnadsfria råd och upplysningar samt efter länsstyrelsens förordnande närvara vid viktigare vägstämmor och vägstyrelsesammanträden ävensom vagsyner; att i den utsträckning tjänsten i övrigt medgiver enligt lansstyrelsens förordnande verkställa vägundersökningar med upprättande av planer och kostnadsförslag samt renstakning och, särskilt vad de norrlandska länen beträffar, i erforderliga fall även arbetsledning, därvid forrattmngsarvodena skola tillfalla statsverket; att granska av övriga undersökningsförrättare upprattade planer och kostna a t t ° r v a r ? ' statens kontrollant för allt vägbyggande och allt vägunderhåll inom länet; dock beträffande större broar och konstarbeten samt ödebygdsvägar m. m. med den inskränkning, som må betingas därav att de sta under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens särskilda tillsyn eller förvaltning; att utföra särskilda förrättningar eller uppdrag för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens räkning. . , Biträdande ingenjör står till vägingenjörens förfogande i tjänsten ocn fungerar såsom hans ställföreträdare, då denne på grund av annat uppdrag eller eliest är förhindrad. M Vägingenjör och biträdande ingenjör må icke av vagstyrelse mottaga avlönade uppdrag; dock må länsstyrelse i undantagsfall kunna medgiva dem tillstånd att åtaga sig visst uppdrag, då det prövas kunna ske utan att inkräkta på deras arbete för staten och utan att i förhallande till entreprenörer eller leverantörer eller andra beröra deras ställning såsom opartiska Ja Väg- m ocn vattenbyggnadsstyrelsens tekniska byrå ombildas till en väg7

Y väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anställas på extra stat tre väginspektörer (lönegrad B 28) med arbetsområden förslagsvis en for norra, en tor mellersta och en för södra Sverige. Väginspektörerna och styrelsens övriga tjänstemän böra företaga täta inspektionsresor, så att varje lan i regel ärligen blir föremål för inspektion. . I väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anställes pa extra stat en bromspektor (lönegrad B 28), vilken inom styrelsen skall handlägga ärenden rörande de större broar och konstarbeten, vilka skola vara underställda styrelsens sarVäg-'och^attenbyggnadsstyrelsen bör i egenskap av centralmyndighet fölia utvecklingen samt verka för åstadkommande och vidmakthållande av ett gott vägväsende och vägtrafikväsende. I detta syfte bör styrelsen, bland annat, arbeta för sådan tekniskt och ekonomiskt ändamålsenlig planläggning och utveckling, som bäst kan främja samhällsintresset, verka for god ekonomi och hushållning vid arbetsföretagen samt för tillgodogörandet av tekniska framsteg och för tillämpandet av enhetliga normer. Styrelsen bor tillhandaga med upplysningar, råd och utlåtanden, verkställa av Kungl Maj:t anbefallda utredningar av teknisk och ekonomisk art samt till behandling upptaga frågor och väcka förslag om åtgärder, som befinnas lampliga for tramiande av en allmännyttig utveckling på vägväsendets område btyrelsen bör ock hava sin uppmärksamhet på automobilbesiktningsverksamheten, tillhandaga med råd, upplysningar och utredningar samt i erforderliga tall utfärda tillämpningsföreskrifter rörande tekniska detaljer beträffande densamma.

v^oeh ^^sm.

26 I tekniskt och ekonomiskt avseende har styrelsen att övervaka och leda vagingenjörernas arbete. Styrelsen äger att till vägingenj örernas efterrättelse utfärda allmänna tekniska och tekniskt-ekonomiska anvisningar och direktiv och skall i särskilda fall, som iakttagas vid inspektioner, sörja för att erforderliga rättelser vidtagas. Styrelsen meddelar även kompetensförklaring för personer som kunna av länsstyrelserna förordnas till undersökningsförrättare. Styrelsen skall till Kungl. Maj:t avgiva förslag rörande anslagsmedlens fördelning mellan länen. Styrelsen granskar de inom länsstyrelserna upprattade flerårsplanerna, och, om enighet om planens innehåll icke uppnås med lansstyrelsen, har styrelsen att hos Kungl. Maj:t göra de framställningar och foreslå de särskilda villkor vid statsbidragsmedlens tilldelning, som styrelsen finner av förhållandena betingade. Styrelsen har särskild tillsyn över större broar och konstarbeten och har beträffande sådana att förordna undersökningsförrättare, granska upprättad plan, pröva entreprenadanbud, godkänna arbetet samt utöva underhållsinspektion! Styrelsen utbetalar statsbidrag till vägunderhållet. Styrelsen har att i den utsträckning sådant föreskrives ombesörja väganläggningar för statens räkning.

Speciell motivering. De sakkunniga övergå nu till närmare motivering för förslagets utformning. Detta torde bäst ske genom en mera detaljerad redogörelse för det satt varpå vägärenden komma att administrativt, ekonomiskt och tekniskt handlaggas jämfört med nuvarande ordning. Nuvarande

ramng.

Valundersökningar och granskning av arbetsplaner. Beträffande arbeten, som avses att understödjas av allmänna väganslaget o c l l broanslaget, tillgår för närvarande sålunda: Vägstyrelsen gör hos länsstyrelsen framställning om undersökning och uppgörande av arbetsplan (plan med kostnadsförslag) till visst vägföretag. Länsstyrelsen vidarebefordrar med eget yttrande framställningen till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som torordnar vederbörande distriktstjänsteman till undersökningsförrättare. Efter avslutad förrättning insänder denne arbetsplanen och arvodesräkning till vag- och vattenbyggnadsstyrelsen, som granskar planen och gör påteckning härom samt utbetalar förrättningsarvodet (varav 2/3 bestridas ur undersökningsanslaget och återstoden av vägdistriktet eller vederbörande intressenter). Vag- och vattenbyggnadsstyrelsen översänder planen till länsstyrelsen, som enligt 4 § väglagen hör de väghållningsskyldiga och landsfiskalen samt därefter meddelar utslag. Om företaget anses vara nödigt och nyttigt för den allmanna samfärdseln, åläggas de väghållningsskyldiga att utföra detsamma i enlighet med den uppgjorda planen, eventuellt med den jämkning som provningen föranlett, samt att för framtiden underhålla vägen. Åläggandet sker dock vanligen under förutsättning att statsbidrag erhålles till företaget. Planen blir sedermera i samband med beviljande av statsbidrag av Kungl. Maj:t fastställd. För arbeten, som avses att understödjas med automobilskattemedel, ombesörja vägdistrikten i allmänhet själva, att arbetsplan upprättas av förrättningsman, som de finna lämplig, och länsstyrelsen meddelar sitt utslag, utan att planen först granskats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Planen ingår först med ansökning om statsbidrag till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, och ehuru någon grundlig granskning icke brukar medhinnas, anses planen godtagen i och med att statsbidrag beviljas. För dessa arbeten bestrida vagdistrikten direkt undersökningskostnaderna och få sedan, om arbetet kommer till stånd, inräkna dem i byggnadskostnaderna och åtnjuta statsbidrag därå.

27 Enligt de sakkunnigas mening är det uppenbarligen av vikt, icke minst Sakkunniges ur ekonomisk synpunkt, att valundersökningar utföras och tillhörande planer forslag. och kostnadsförslag upprättas endast av fullt kompetenta personer. ^ Till undersökningsförrättning bör därför, utom vederbörande vägingenjör, få anlitas endast person, som blivit av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kompetentförklarad. Kompetensförklaring bör kunna meddelas viss person antingen generellt eller för visst arbete eller viss grupp av arbeten i sådana fall, där mera begränsad sakkunskap må anses tillräcklig. Ersättning för sådana undersökningar bör utgå efter taxa, som fastställes av Kungl. Maj:t. Enligt 1925 års förslag skulle vägstyrelserna själva äga anlita sålunda kompetentförklarad person och föranstalta vägundersökning. Det måste emellertid anses angeläget, att länsstyrelserna erhålla inflytande redan på vägprojekteringens första stadium för att kunna tillse, att undersökningsarbetet anpassas efter det förutsebara behovet och efter föreliggande^ allman plan för vägnätets utbyggande och förbättrande. Bland annat kan då också förhindras undersökning av vägföretag, vilka icke hava utsikt att överhuvud taget eller inom rimlig tid komma till utförande. Det är även av vikt, att förrättningsmannen äger nödig självständighet gentemot särskilda lokala intressen. De sakkunniga hava därför föreslagit, att förordnande att verkställa valundersökning bör meddelas av länsstyrelsen, som har att anlita vagingenjören eller kompetentförklarad person. Att, såsom hittills, låta förordnandena utfärdas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen innebär en onödig omgång. Enligt de sakkunnigas förslag upphör den förut omnämnda skiljaktigheten i undersökningsförfarandet, som nu förefinnes beträffande arbeten, som aro avsedda att understödjas med automobilskattemedel. Vid denna anordning bör lämpligen reservationsanslaget for yagundersökningar, nu 60 000 kronor, kunna utgå ur riksstaten. Detta har i allt fall på senare tider räckt endast till en mindre del av förekommande undersökningar. I stället böra undersökningarna bekostas av vägdistrikten och arvodet inräknas i byggnadskostnaderna, vara statsbidrag åtnjutes. Det torde då höra till god ordning, att förrättningsarvodena av vägdistrikten inbetalas till länsstyrelsen för att därifrån, sedan plan och kostnadsförslag granskats, tillställas förrättningsmannen. Då undersökningen utförts av vägingenjören, böra, i enlighet med vad tidigare sagts, arvodena stanna hos statskassan. (Hantlangning bör såsom nu direkt tillhandahållas av vägdistriktet och icke ingå i förrättningsarvodet.) Vägingenjören har den kompetens och ställning, att man med fog kan förlita sig på hans arbete. Något behov av att underkasta av vägingenjören själv upprättad plan och kostnadsberäkning särskild granskning föreligger därför enligt de sakkunnigas mening icke. Dessa av vägingenjör upprattade planer komma dock, såsom här nedan utvecklas, att i stor omfattning bliva föremål för granskning vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens inspektioner. Då undersökning utföres av annan än vägingenjören, bör denne i erforderliga fall underhand rådgöra med förrättningsmannen. Plan och kostnadsförslag ingivas till länsstyrelsen och överlämnas till vägingenjören för granskning. Vägingenjören har därefter att å plan och kostnadsförslag göra påteckning om granskning med de erinringar, vartill granskningen eventuellt givit anledning. Härefter låter länsstyrelsen enligt 4 § vaglagen hora de väghållningsskyldiga och landsfiskalen samt meddelar sitt utslag. Såsom redan förut framhållits, kan väg- och vattenbyggnadsstyrelsens nuvarande granskning av planer ingalunda anses innebära en effektiv och betryggande ledning av vägprojekteringen inom landet, såsom väl ursprungligen varit avsett. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har icke haft möjlighet att med nuvarande ordning medhinna någon effektiv granskning av arbets-

28 planerna, särskilt planerna till alla av automobilskattemedel understödda arbeten. Beträffande arbetsplaner, som understödjas av riksstatens äldre väganslag, har styrelsen numera nödgats tillämpa ett förenklat granskningsförfarande, avseende endast stickprovsgranskning av kostnadsförslagen samt, beträffande broar och konstarbeten, granskning endast av förslagens huvudanordningar. Granskningen avser emellertid i allt fall endast den efter undersökningsförrättning upprättade planen — således en preliminär plan, vilken ligger till grund för kostnadsberäkning och för beslut om anläggningens utförande — men däremot icke det tekniskt genomarbetade förslag, som framgår först efter företagen renstakning och som ligger till grund för själva arbetets utförande. Granskningen företages vidare i Stockholm av en med förhållandena på platsen i regel obekant person och utan okulärbesiktning. En å sådan preliminär plan företagen, endast å ritning i liten skala men ej å marken utförd granskning torde merendels icke hava större ekonomisk betydelse. De sakkunniga anse därför icke motiverat att tillföra väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den betydande förstärkning av styrelsens arbetskrafter, som skulle erfordras för att styrelsen skulle kunna medhinna en effektiv granskning av samtliga arbetsplaner — om nu detta ens kunde vara möjligt utan att på betänkligt sätt fördröja arbetenas igångsättande. De sakkunniga hava i stället stannat vid att, såsom ovan angivits, förlägga ansvaret för planernas granskning till vägingenjörerna i länen. Över dessas verksamhet utövas tillsyn av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vid inspektioner i länen. Dessa inspektioner giva — vad vägundersökningar och granskning av planer beträffar — i första hand möjlighet att bedöma vägingenjörens arbete på dessa områden samt att antingen samtalsvis eller genom formligen av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utfärdade direktiv giva detsamma den rätta inriktningen. Inspektionerna giva även tillfälle till inskridande i de särskilda fallen. Den inspekterande kommer bl. a. att på ort och ställe taga del av undersökningsförrättningar, som vid inspektionstillfället pågå, och av planer, som ännu ej granskats; i dessa fall har han tillfälle att omedelbart göra sina erinringar gällande. Beträffande planer, som redan granskats, och planer, på grundval av vilka länsstyrelsen redan meddelat utslag, kan inspektören finna anledning till anmärkning antingen enbart mot kostnadsförslagets beräkning eller mot förslagets tekniska innebörd. I förra fallet bör, med hänsyn till kostnadsförslagets betydelse för statsbidragsbeloppet, vag- och ^ vattenbyggnadsstyrelsen äga hos länsstyrelsen göra framställning om ändring av kostnadsförslaget; detta berör ju icke länsstyrelsens redan meddelade utslag. Erinringar mot förslagets tekniska innebörd böra i många enklare fall kunna vinna rättelse i samband med den blivande renstakningen, och det bör vara tillräckligt, att vägingenjören i samråd med inspektören vidlagger planen en promemoria om vad som vid renstakningen bör iakttagas. Sker ej det, eller framställas erinringar av mera genomgripande art, lärer vag- och vattenbyggnadsstyrelsen icke underlåta att hos länsstyrelsen göra hemställan om rättelses vidtagande eller upprättande av nytt förslag. Detta motsvarar de Add nuvarande ordning förekommande fall, då av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen redan granskad plan på grund av sin ålder eller av andra skäl behöver omarbetas. Skulle i något enstaka fall länsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke kunna enas, kan frågan dragas under Kungl. Maj:ts prövning, antingen omedelbart eller ock genom att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vid förslag om tilldelning av anslag till länet förordar visst förbehåll rörande arbetet ifråga. Med visshet torde man emellertid kunna utgå från att erfor-

29 derliga rättelser på grund av erinringar vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens inspektioner skola kunna genomföras i fullt samförstånd mellan den tekniska och den administrativa myndigheten. Det är enligt de sakkunnigas mening uppenbart, att förslaget beträffande valundersökningar och granskning av planer åstadkommer en betryggande handläggning på helt annat sätt än nu är fallet. Förslaget innehåller överhuvud taget förutsättningar för en effektiv och rationell vägprojektering. Vägingenjörerna få tillfälle att följa vägundersökningarna och underhand rådgöra med förrättningsmannen samt med sin ingående lokalkännedom underkasta det upprättade förslaget effektiv realprövning. Även den centrala väg- och vattenbyggnadsstyrelsens inflytande måste i realiteten bliva större, då inspektörerna vid sina inspektionsresor få tillfälle att granska planerna ej endast vid skriv- eller ritbordet utan också i terrängen, vilken ordning ju icke utesluter att, då så erfordras, planer kunna medtagas till Stockholm för mera ingående granskning. Flerårsplaner. Anslagsfördelning och beviljande av statsbidrag. För rationell och målmedveten användning av de för vägbyggnadsändamål utgående statsmedlen är enligt de sakkunnigas mening angeläget att på förhand för ett antal år framåt upprättas förberedande planer över de arbeten, som med hänsyn till dels behovet och dels den sannolika medelstillgången beräknas kunna komma till utförande. I åtskilliga län har arbete redan pågått för upprättande av sådana flerårsplaner. Därvid hava länsstyrelserna haft biträde av distriktstjänstemän eller vägkonsulenter, vilka ju dock såsom endast i ringa mån direkt statsavlönade icke kunnat nedlägga mer omfattande arbete härå. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hittills icke deltagit i detta planeringsarbete. Enligt de sakkunnigas mening är såväl för vägdistrikten och länsstyrelserna som för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen nödvändigt, att flerårsplaner på fastare sätt inordnas såsom ett hjälpmedel vid planläggningen av vägväsendets rationella utveckling. Varje länsstyrelse bör med biträde av vägingenjören upprätta flerårsplan för samtliga vägarbeten inom länet. Särskilda planer böra uppställas för de grupper av arbeten, som äro avsedda att understödjas av de skilda slagen av anslagsmedel, d. v. s. av allmänna väganslaget, broanslaget, anslagen till enklare vägar, ödebygdsvägar, tillfartsvägar till Inlandsbanan och statsunderstödda utfartsvägar samt anslaget ur automobilskattemedel. Flerårsplanerna sammanfattas lämpligen i tabellform med en tabell för var och en av nämnda grupper av anslagsmedel och med underavdelningar för varje vägdistrikt. För varje arbete angives arbetets art, den överslagsvis beräknade kostnaden, det därav efter angiven procentsats utgående statsbidragsbeloppet eller anslagsbehovet samt dettas fördelning på vart och ett av de år, som planen omfattar, med en kolumn för varje år. P å en för hela planen gemensam karta utmärkas med olika beteckningar samtliga de arbeten, som enligt planen avses utförda. Formulär till flerårsplan torde böra fastställas ay vägoch vattenbyggnadsstyrelsen. Lämpligen bör inom länen jämväl uppläggas på enahanda sätt anordnade liggare över pågående och avslutade arbeten, varigenom en ständig översikt blir tillgänglig. Sådan flerårsplan synes lämpligen kunna upprättas för en period av fem år. För företag, avsedda att understödjas av automobilskattemedel, såsom omfattande en mängd mindre förbättringsarbeten, skulle möjligen kunna ifrågasättas att begränsa perioden till tre år.

30 Det skulle kunna invändas, att en plan av antydd art icke kan uppgöras med sådant förutseende, att den verkligen kan följas. Tilläventyrs kan sägas, att p det för fem år sedan vid begynnelsen av vägväsendets stora renässans varit omöjligt att upprätta en plan, som ens tillnärmelsevis angivit de arbeten, vilka i verkligheten blivit utförda under den nu tilländalupna femårsperioden. De sakkunniga äro emellertid övertygade om att man numera erhållit så god allmän överblick av vägväsendets behov, att en dylik flerårsplan skall kunna upprättas och bliva av verkligt värde. Det är icke nödvändigt och bör på intet sätt föreskrivas, att den upprättade planen i detalj skall följas. Den mer eller mindre rikliga medelstillgången kan sålunda kräva ett snabbare eller långsammare tempo vid genomförandet än som beräknats, och i övrigt kunna kompletteringar och avvikelser efter hand visa sig behövliga. Men redan tvånget att försöka på längre sikt planlägga användningen av de väldiga summor, som äro ifråga, måste innebära en utomordentlig styrka för en rationell medelsanyändning. Som ett detaljexempel må anföras, att, om både permamentbeläggning och rätning av viss väg kunna ifrågakomma, bör undvikas, att av brist på översikt permamentbeläggning inlägges, innan frågan om vägrätning kommit under prövning. Det är också av vikt, att skilda arter av vägfrågor, exempelvis rörande bilskattemedlens fördelning på underhålls-, förstärknings- och ombyggnadsarbeten, behandlas någorlunda enhetligt i rikets olika delar, i den mån sådant med hänsyn till skiftande lokala förhållanden är lämpligt, samt att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen genom flerårsplaner och inspektioner beredes möjlighet att överblicka hithörande frågor. En flerårsplan kan i regel icke grundas på verkställda undersökningar för alla däri upptagna arbeten utan får i viss utsträckning baseras på förberedande överslag. Undersökningsförrättningar för de särskilda arbetena igångsättas i den ordning, som erfordras för arbetets förberedande och utförande. Även vägundersökningsarbetet blir således rationellare ordnat genom flerårsplan en. Att flerårsplaner kräva successiv förnyelse och jämkning är av det anförda tydligt. Säkerligen kommer det att visa sig nödvändigt att redan efter ett par års förlopp med hänsyn till vunna erfarenheter göra en revision av planen. De särskilda länens flerårsplaner bilda tillsammans på visst sätt en generalplan för rikets vägväsende. Det är av synnerlig vikt, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen får tillfälle att aktivt deltaga i utformningen av detta viktiga planläggningsarbete dels för att inom varje särskilt län söka åstadkomma en i tekniskt och ekonomiskt hänseende så ändamålsenlig planläggning som möjligt och dels för att tillvarataga allmänna riksintressen beträffande genomfartsvägar m. m. samt i fråga om enhetlighet och planmässighet över huvudtaget. En verklig överledning av rikets vägväsende, med hög teknisk kompetens, bör härigenom kunna åvägabringas på helt annat sätt än hittills varit möjligt. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som redan genom de regelbundna inspektionsresorna erhåller förtrogenhet med vägväsendet i olika landsdelar, får genom arbetet med flerårsplaner ytterligare förstärkt överblick över vägväsendets tillstånd och behov och får därigenom möjlighet till en allmän initiativtagande och ledande verksamhet. För väg- och vattenbyggnadsstyrelsens och länsstyrelsens samverkan vid upprättande av flerårsplaner bör enligt de sakkunnigas mening i minsta möjliga mån uppställas formella behandlingsregler; arbetet bör grundas på ömsesidigt samförstånd. Det naturliga är, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens chef och tjänstemän i samband med sina inspektionsresor överlägga med länsstyrelserna _ och vägingenjörerna rörande flerårsplanerna, samt att länsstyrelserna i övrigt under hand inhämta väg- och vattenbyggnadsstyrel-

31 sens mening. Då flerårsplanen i ett län närmar sig sin fullbordan, kan det exempelvis vara lämpligt, att en väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänsteman reser till länsstyrelsen för överläggning, eller att planen i koncept delgives väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för granskning. På detta sätt bör under hand enighet uppnås om planens innehåll. Den av länsstyrelsen slutligen färdigställda planen bör upprättas i två exemplar, ett för länsstyrelsens eget och ett för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens behov. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har att granska planen och förse den med påteckning om verkställd granskning. Någon formell fastställelse av planen genom Kungl. Maj:t eller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen synes icke lämpligen böra äga rum, eftersom planen förutsattes komma att efter hand jämkas och kompletteras. Förändringar i planen böra av länsstyrelsen delgivas väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, liksom länsstyrelsen årligen bör till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen avgiva rapporter om utförda arbeten. När planen föreligger i granskat skick bör avskrift av densamma tillställas vederbörande vägstyrelser. Skulle mellan länsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke uppnås enighet rörande flerårsplan, lärer väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skriftligen delgiva länsstyrelsen sina erinringar och eventuellt göra framställning i saken till Kungl. Maj:t, som då har tillfälle att vid tilldelning av anslagsmedel till länet föreskriva de förbehåll, som Kungl. Maj:t av sålunda gjorda erinringar finner motiverade. Vid denna i och för sig synnerligen nyttiga och nödiga ordning för flerårsplaner bör enligt de sakkunnigas mening också kunna genomföras en förenklad handläggning av ansökningar om statsbidrag. Statsbidrag ur allmänna väganslaget och broanslaget beviljas för närva- Statsbidrag. rande i följande ordning. *£££?* Sedan länsstyrelsens utslag rörande visst vägföretag vunnit laga kraft, in- or ning' sänder vägdistriktet ansökan om statsbidrag jämte redan förut granskad plan och kostnadsförslag till länsstyrelsen, som med eget yttrande befordrar den vidare till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, där den blir vilande till dess statsbidrag kan komma ifråga. En gång årligen plägar länsstyrelsen till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen överlämna förslag å de vägföretag, för vilka statsbidrag närmast anses böra ifrågakomma. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gör hos Kungl. Maj:t framställning om fördelning av årets väganslag, och Kungl. Maj:t beviljar statsbidrag till varje särskilt företagför sig samt fastställer planen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen underrättar vederbörande länsstyrelse och vägstyrelse om Kungl. Maj:ts beslut. Ansökningar om bidrag av automobilskattemedel insändas i enahanda ordning av vägdistriktet genom länsstyrelsen till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som till Kungl. Maj:t avgiver yttrande. Kungl. Maj:t beviljar därefter av de varje särskilt län tillgodokommande automobilskattemedlen bidrag till de enskilda företagen. Rörande automobilskattemedlens fördelning mellan länen erinras om följande. Av automobilskattemedlen bestrides till en början hälften av de enligt väglagen utgående statsbidrag (3/10 av kostnaden) till vägunderhåll och vinterväghållning. Därefter tillfalla 20 % städerna och 80 % landsbygden. Av landsbygdens andel fördelas 85 % sålunda, att först utgår till vägdistrikt, som övertagit underhållet medelst vägkassan, två tiondelar av distriktets verkliga kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning, medan återstoden tillgodokommer de särskilda länen i förhållande till de belopp, som influtit i automobilskatt från respektive läns landsbygd. Denna fördelning mellan länen utföres av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Återstående 15 % av

32 landsbygdens andel fördelas av Kungl. Maj:t på förslag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen mellan länen efter skälighet (utjämningsandel), frånsett den mindre del som kan användas för forsknings- och undersökningsarbeten. Av automobilskattemedel, som sålunda tillgodokomma visst län, beviljar Kungl. Maj:t, på sätt ovan angivits, bidrag till förbättring av de för automobiltrafiken särskilt viktiga vägar och broar inom länet samt till underhåll av sådana av vederbörande vägkassa underhållna vägar och broar, vilkas underhåll på grund av automobiltrafik i synnerlig grad försvåras, ävensom till sådan vinterväghållning, som är till särskilt gagn för automobiltrafiken. Sakkunniges De sakkunnigas förslag innebär, att icke blott automobilskattemedlen utan förslag. även allmänna väganslaget skall fördelas icke såsom nu på de särskilda företagen utan på länen. Angående fördelningen av allmänna väganslaget bör icke lämpligen uppställas automatiska eller fasta regler, utan anslaget bör liksom automobilskattemedlens utjämningsandel årligen efter väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag fördelas av Kungl. Maj:t. Såsom i organisationsplanen angivits, hava de sakkunniga föreslagit, att vederbörande länsstyrelse skall äga att i huvudsaklig överensstämmelse med av länsstyrelsen uppgjord och av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen granskad flerårsplan samt enligt fastställda grunder bevilja statsbidrag till de särskilda företagen, Kungl. Maj:t givetvis obetaget att vid tilldelning av medel till länen foga de särskilda villkor, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt. För erhållande av statsbidrag har vägstyrelsen sålunda enligt förslaget allenast att ingiva ansökan till länsstyrelsen, som beviljar statsbidrag. Då länsstyrelsen, enligt vad förut anförts, även får avgörande inflytande på vägfrågornas förberedande behandling, bör länsstyrelsen kunna så ordna, att prövning och beviljande av statsbidrag i regel sker med vida större skyndsamhet än nu. Till motivering av förslaget i denna del få de sakkunniga anföra följande. Nuvarande ordning är förbunden med avsevärd omgång och tidsutdräkt, försvårande arbetet för vägstyrelserna. Den sakliga prövning, som inom vägoch vattenbyggnadsstyrelsen och av Kungl. Maj:t ägnas ansökningarna om statsbidrag, kan av skäl som förut nämnts icke bliva grundlig. Endast i ringa utsträckning torde avvikelser från länsstyrelsernas förslag förekomma. Det kan heller icke förväntas, att hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och Kungl. Maj:t skall finnas den personliga lokalkännedom, som är nödvändig för att rätt bedöma behovet. De sakkunnigas förslag medför stark arbetsförenkling med inbesparing av en omfattande skriftväxling samt möjliggör, att tillgängliga medel kunna utan tidsutdräkt ställas till förfogande och att de särskilda arbetena sålunda kunna bättre planläggas och bedrivas. 1925 års förslag om beslutanderättens förläggande till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle endast i mindre grad medföra dessa fördelar. En mindre ändamålsenlig användning av tillgängliga medel genom beslutanderättens förläggning till länsstyrelserna torde icke behöva befaras, allraminst sedan länsstyrelserna erhållit opartiska tekniska biträden, och sedan genom flerårsplaner åstadkommits en projektering på lång sikt, som ger vida bättre överblick över den rationella medelsanvändningen, än nu är fallet. I 1925 års betänkande uttalades visserligen, att anslagssummornas ändamålsenliga och enhetligt planmässiga tillgodogörande för vägväsendets förkovran uppenbarligen skulle äventyras, om de icke bleve fördelade under medverkan av en facklig myndighet utanför de lokala intressenas direkta räckvidd. Häremot kan med fullt fog göras gällande, att länsstyrelserna stå helt fria i förhållande till lokala särintressen, samtidigt som de genom sin förtrogenhet med förhållandena äga möjlighet att inbördes avväga de skilda

33 intressena. Kravet på medverkan av en facklig centralmyndighet för planläggning av vägmedlens användning i stort blir för övrigt genom de sakkunnigas förslag fullt tillgodosett. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erhåller enligt förslaget genom flerårsplanerna långt mer än nu tillfälle att leda vägprojekteringen i stort. Beträffande statsbidragets belopp stadgar nu gällande författning angående statsbidrag till väganläggningar och vägförbättringar, bro- och hamnbyggnader m. m., att statsbidrag må bestämmas till högst 2/3 av den beräknade kostnaden enligt den fastställda arbetsplanen. De sakkunniga hava ej föreslagit någon ändring av bidragsprocenten beträffande detta anslag. Anmärkas bör dock att, på sätt förut anförts, även kostnaden för undersökning bör inräknas i byggnadskostnaden. Beträffande statsbidrag av automobilskattemedel gäller nu, att bidrag ej må sättas till högre belopp än att det sammanlagt med det bidrag av statsmedel, som eljest må utgå till samma arbete, motsvarar 2/3 av den för arbetet beräknade kostnaden, där ej Kungl. Maj:t med hänsyn till arbetets art och omfattning samt väghållningsdistriktets ekonomiska bärkraft eller på grund av andra skäl finner högre bidrag böra beviljas. I kostnaden för arbete må jämväl inräknas kostnad för upprättande av arbetsplan. Sistnämnda kostnad må dock ej upptagas högre än den för tjänstemännen i väg- och vattenbyggnadsdistrikten gällande taxa medgiver. Enligt de sakkunnigas förslag skall länsstyrelse i allmänhet icke heller av automobilskattemedel äga bevilja högre bidrag än 2/3 av den beräknade kostnaden. De sakkunniga hava emellertid tänkt sig, att länsstyrelse, under noggrant iakttagande av de i författningen angivna särskilda villkor och förutsättningar för högre bidrags beviljande, skulle kunna medgiva bidrag upp till 3 / 4 av kostnaden. Det synes nämligen de sakkunniga, som om denna befogenhet med trygghet skulle kunna läggas i länsstyrelsens hand, då gränsen icke sättes högre. Ifrågasattes större bidrag, har länsstyrelsen att underställa frågan Kungl. Maj:ts prövning. Rörande statsbidrag ur broanslaget, ödebygdsväganslaget m. fl. anslag lämnas redogörelse i det följande. Byggnadsarbetets utförande, arbetsledning och kontroll. Vid nuvarande ordning tillgår på följande sätt. Nuvarande Samtidigt med att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen underrättar yeder- ordning. börande vägstyrelse om Kungl. Maj:ts beslut om statsbidrags beviljande, översänder styrelsen kontrakt enligt tryckt formulär i två exemplar, vilka underskrivna återsändas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämte säkerhetshandling. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen antager kontraktet och återsänder det ena kontraktsexemplaret. Éontraktsformuläret innehåller bl. a. följande förbindelser från de väghållningsskyldigas sida: att utföra företaget i noggrann överensstämmelse med arbetsplanen med de ändringar däri, vilka eventuellt kunna varda av Kungl. Maj:t eller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen medgivna; att underkasta sig alla de villkor och den kontroll, som av Kungl. Maj:t eller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen prövas lämpliga och nödiga samt gälda alla de av statsmedel icke utgående kostnader, som härav kunna förorsakas; att i den händelse för åstadkommande av en fullgod väg särskilda åtgärder bliva nödiga, som vid undersökningen icke upptäckts, bekosta härav föranledda arbeten; att i händelse företaget skall helt eller i större omfattning utföras på entreprenad, till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för prövning och godkännande insända avlämnade entreprenadanbud jämte handlingar rörande anbudens infordrande, såsom program och kontraktsförslag etc. 1862 27

^

34 Vägstyrelsen begär hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erforderliga kopior av arbetsplanen, vilka mot avgift enligt taxa tillhandahållas genom kommissionären hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkänner på vägdistriktets förslag s. k. arbetsledare (distriktstjänsteman, vägkonsulent eller annan kompetent person, vid mindre arbeten ofta vågmästare) samt fastställer arvode för denne, oberäknat kostnad för schaktmästare och arbetsförmän, där sådana äro anställda av arbetsledaren. Renstakning verkställes och detaljerad arbetsbeskrivning upprättas i regel av samme person som utsetts till arbetsledare, men mot särskilt arvode. Arbetsledarens funktioner äro därefter avsevärt olika allt efter sättet för arbetets utförande. I de norra delarna av landet är det vanligt, att arbetena i smådelar bortsättas på ackord; terrassering och dikning bortauktioneras i smärre skiften till arbetslag bland ortens befolkning, trummor, broar och specialarbeten bortsättas till särskilda, mera fackkunniga personer inom orten, och vägens hårdgöring utföres enligt särskilda ackord, skilda från terrasseringsackorden. Arbetsledaren utövar vid detta system verklig arbetsledning, verkställer alla nödiga utsättningar, meddelar anvisningar till de många gånger med arbetet ej fullt förtrogna personerna eller arbetslagen samt övervakar och kontrollerar det utförda arbetet dels genom en hos sig anställd, av vägföretaget avlönad schaktmästare, dels själv genom ofta förekommande besök å arbetsplatsen. Denna metod för arbetet har, där den förekommer, sina stora fördelar. Den bereder ortsbefolkningen arbetsförtjänster och blir i regel billig därigenom att arbetet förlägges till tider, lämpliga för befolkningen. I de södra delarna av landet är vanligt, att arbetet bortlämnas på entreprenad antingen i en generalentreprenad eller uppdelat i flera entreprenader till personer eller firmor, fullt förtrogna med väg- eller brobyggnad. I detta fall biträder arbetsledaren vägstyrelsen vid uppgörande av entreprenadprogram och vid prövning av anbud samt yttrar sig över anbud,, då detta insändes till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för godkännande. Är vägarbetet uppdelat i mycket små entreprenader, blir arbetsledarens uppgift nära densamma som vid det nyssnämnda s. k. »norrlandssystemet». I allmänhet inskränker sig dock arbetsledarens uppgift enligt detta system till rent kontrollerande verksamhet. Han blir följaktligen endast kontrollant för arbetet, medan den direkta arbetsledningen handhaves av entreprenörens ingenjörer eller schaktmästare. Vid båda systemen bruka dessutom vägstyrelserna själva genom sina medlemmar eller genom särskilt anställda platskontrollanter kontrollera arbetet. Taxa för arbetsledning är icke inryckt i distriktstjänstemännens taxa. Vägoch < vattenbyggnadsstyrelsen har vid fastställande av arvode brukat som maximigräns följa Svenska teknologföreningens taxa för väg- och vattenbyggnadsfacket, arbetsledning enligt taxa klass I I I . Arvodet enligt denna utgör, oavsett kostnad för renstakning och resor, vid en byggnadskostnad av 10 000 kronor 4*50 % av denna, vid 50 000 kronor 3 i 5 %, vid 100000 kronor 2'6i %, vid 500 000 kronor 1*90 % o. s. v. Vid arbeten, som utföras enligt »norrlandssystemet», tillätes 25 % förhöjning å taxans arvoden. Sammanlagda kostnaden för sådana arbetsledararvoden samt för renstakning beräknas för år 1926 (se sid. 53) hava uppgått till över 600 000 kronor. Väg-^ och vattenbyggnadsstyrelsen .förordnar vidare för varje arbete en inspektions- och avsyningsförrättare. Är distriktschef arbetsledare, förordnas vanligen en., styrelsens tjänsteman att verkställa avsyning vid arbetets fullbordande. Ar distriktsingenjör arbetsledare, har distriktschefen att avsyna arbetet och äger, om särskild anledning föreligger, verkställa inspektion även

35 under arbetets gång. Är annan person arbetsledare, skall distriktstjänsteman inspektera arbetet minst en gång årligen eller oftare, därest förhållandena giva anledning därtill, samt efter fullbordandet verkställa avsyning. För inspektions- och avsyningsförrättningar utbetalas av statsmedel dagarvode samt resekostnads- och traktamentsersättning. Vid avsyning skall vägdistriktet framlägga förutom kontrakt, ritningar och övriga handlingar även avslutade och av revisorer granskade räkenskaper med verifikationer samt bestyrkt räkenskapsutdrag. Aysyningsförrättaren har bl. a. att granska räkenskaperna och i avsyningsbeviset bestyrka kostnadernas storlek. Avsyningsbeviset jämte kontrakt, ritningar, räkenskaper, verifikationer och bestyrkt räkenskapsutdrag insändes av vägdistriktet till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som efter granskning och revision av räkenskaperna i skrivelse till vägstyrelsen meddelar, att styrelsen godkänt arbetet, och översänder återstående del av statsbidraget. Dessförinnan har under arbetets fortgång delar av statsbidraget utbetalats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen på grundval av intyg över utfört arbete, som utfärdas av arbetsledaren eller av den förordnade inspektions- och avsyningsförrättaren. Vad nu anförts gäller både för arbeten, som understödjas av automobilskattemedel, och för övriga arbeten. Den sålunda beskrivna ordningen innebär en invecklad procedur, förenad Sakkunniges med mycken omgång. Med skäl kan också anmärkas på den föga klara av- fBralag. vägningen mellan arbetsledning och kontroll. Det torde icke heller kunna bestridas, att vägarbetenas övervakande vid nuvarande ordning understundom lämnat ganska mycket övrigt att önska. Vederbörande tjänstemän hava haft ekonomiskt intresse av att i största möjliga utsträckning åtaga sig de jämförelsevis väl betalda uppdragen såsom arbetsledare. De rena inspektionsoch avsyningsuppdragen hava av staten betalats med relativt blygsamma ersättningar. Det måste anses önskvärt att åvägabringa dels enklare och naturligare former utan så mycken ämbetsskriftväxling för varje arbetsföretag och dels framförallt en fast och betryggande tillsyn över arbetet, i lika mån inriktad på att säkerställa tekniskt fullgott utförande och att övervaka användningen av statens medel, vilka dock utgöra huvudparten av varje arbetes kostnad. Gången av ett byggnadsarbetes handläggning skulle nu enligt de sakkunnigas förslag bliva följande. Länsstyrelsen upprättar kontrakt med de väghållningsskyldiga, och i kon- Kontrakt, traktet förbehålles länsstyrelsen, såsom nu väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, bl. a. att medgiva eller påfordra ändringar i arbetets plan, föreskriva särskilda villkor och kontroll samt godkänna entreprenadanbud. Upprättandet av kontrakt sker rent expeditionellt å tryckta formulär och kan icke innebära nämnvärt arbete. Vägingenjören, såsom väl förtrogen med byggnadsplanerna, bör härvid biträda för att iakttaga, om i visst fall särskilda förbehåll kunna erfordras. Vägdistriktet föranstaltar renstakning och upprättande av detaljerad arbets- Renstakning. beskrivning. Det synes lämpligt, att vägingenjören eller biträdande ingenjören, då så ske kan, härtill anlitas enligt länsstyrelsens förordnande, varvid arvodet ingår till statskassan. I annat fall blir det vägstyrelsens sak att härför anlita praktiserande ingenjör eller annan lämplig person. Vid större och viktigare arbeten bör vägingenjören under alla förhållanden följa renstakningen för att redan under dess fortgång göra sina erinringar gällande. I många fall torde personer utan högre teknisk utbildning men med stor personlig erfarenhet och duglighet kunna anlitas. Vid mindre arbeten, såsom vägrätningar och vägbreddningar m. m., bör vågmästare kunna utföra arbetet. E t t formligt godkännande i varje särskilt fall av den person, som skall utföra renstakningen,

36 synes icke erforderligt. I tveksamma fall torde vägstyrelsen rådgöra med vägingenjören angående personvalet. Utföres arbetet icke tillfredsställande, kan vägingenjören hos länsstyrelsen påkalla rättelse. EntreprenadVägingenjören biträder i erforderliga fall, särskilt vid större entreprenader, anbud. vägstyrelsen vid upprättande av entreprenadprogram och skall alltid yttra sig om entreprenadanbud, då det underställes länsstyrelsen för prövning och godkännande. Kontroll. Vägingenjören kontrollerar arbetets utförande ur såväl teknisk som ekonomisk synpunkt. I kontrollen ingår utan kostnad för vägdistriktet en fortlöpande _ tillsyn å arbetet samt meddelande av råd och anvisningar till arbetsledningen och till vägstyrelsen. Vägingenjören blir sålunda vägdistriktets ständige tekniske rådgivare. Rörande tätheten av vägingenjörens besök på arbetsjDlatsen kunna några bestämda regler självfallet icke uppställas; den blir beroende av arbetets art och det av olika förhållanden betingade större eller mindre behovet av tillsyn. Vägingenjören åligger såsom kontrollant att tillse, att i erforderliga fall duglig arbetsledare samt platskontrollant förefinnas. Vägingenjören torde som regel stå i så god kontakt med vägstyrelserna, att han under hand erhåller meddelande om de avsedda dispositionerna. Skulle i något fall icke under hand uppnås sådan anordning som vägingenjören finner tillfredsställande, har han att utverka ingripande av länsstyrelsen, vilken enligt kontraktet kan påfordra anställande av arbetsledare eller platskontrollant och därvid även godkänna personvalet. I allmänhet kommer således icke att erfordras något formligt länsstyrelsens beslut rörande arbetets ledning eller platskontrollant. Vid arbeten å entreprenad blir vägingenjören i lika mån vägstyrelsens som statens kontrollant över entreprenören; vid arbeten i vägstyrelsens egen regi blir han en kontrollant över vägstyrelsen eller den för företaget utsedda arbetsdirektionen. Skulle i enstaka fall de anvisningar vägingenjören meddelar icke åtföljas, har vägingenjören att hänvända sig till länsstyrelsen. ArbetsVägingenjörens verksamhet i nu ifrågavarande avseende innebär en väsentledning. ligt starkare kontroll än den inspektion, som hittills utövats av särskilt förordnade inspektions- och avsyningsförrättare och jämväl verksammare än den, som i 1925 års betänkande föreslagits. Då arbeten utföras å entreprenad, torde vägingenjörens kontroll jämväl innebära en minst lika effektiv tillsyn och ledning som den, vilken hittills utövats av de av staten påfordrade s. k. arbetsledare, som skolat av vägdistrikten mot arvode anlitas och av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännas. Dessa arbetsledaruppdrag torde sannolikt i flertalet fall av arbete på entreprenad bliva obehövliga, så att ifrågavarande utgifter kunna till största delen inbesparas och avräknas från den nya organisationens kostnader. Vid alla arbeten av mindre omfattning samt vid arbeten, som utföras av van och välkänd entreprenör, lärer sålunda vägingenjörens tillsyn jämte vägstyrelsens och eventuellt vågmästarens övervakande vara tillfyllest. Vid arbeten av mera betydande omfattning samt vid konstarbeten och vissa slag av permanenta beläggningar kan redan för vägdistriktens egen räkning erfordras särskild platskonfrollant för det dagliga övervakandet av utförandet. Sådan platskontrollant, ehuru kanske med mindre kvalifikationer och anspråk, torde emellertid då även vid hittillsvarande ordning hava av vägdistrikten anställts till biträde åt arbetsledaren. Vid de arbeten i egen regi däremot, som särskilt — och till synes med stor ekonomisk fördel — äro brukliga i Norrland, måste alltjämt särskild arbetsledare finnas för att bestämma ackorden, verkställa utsättningar och i detalj giva anvisningar och övervaka arbetet. Detta har hittills i regel utförts av de till arbetsledare förordnade distriktstjänstemännen och deras ingenjörsbi-

37 träden jämte hos dem anställda men av vägdistrikten avlönade schaktmästare. Vid åtskilliga mindre arbeten böra vägstyrelserna själva eller deras väg- eller schaktmästare kunna sköta denna arbetsledning, men för alla större arbeten föreligger här ett behov av ingenjörshjälp, vilket måste tillgodoses. _ Såsom ovan anförts äro de sakkunniga övertygade om, att en eventuell brist å ingenjörshjälp i varje fall snart nog skall fyllas. För att emellertid lätta övergångssvårigheterna hava de sakkunniga föreslagit, att vägingenjörerna i de fyra nordligaste länen tillsvidare erhålla något större antal biträdande ingenjörer än som eljest skulle erfordras, samt att vägdistrikten skola äga att mot betalning till statskassan anlita vägingenjören och hans biträden även för sådan arbetsledning. I övrigt bör i detta samband anföras, att upphävandet av det obligatoriska, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkända arbetsledarskapet utan tvivel kommer att verka i riktning mot att vägdistrikten i större utsträckning i sin tjänst anställa vågmästare samt i vissa fall även utbildade ingenjörer, eventuellt gemensamma för flera distrikt. Dessa komma då under vägingenjörens allmänna tillsyn att handhava distriktets såväl underhålls- som byggnadsarbeten. Efter arbetets fullbordande har vägingenjören, såsom nu den förordnade Avsyning, avsyningsförrättaren, att verkställa avsyning och utfärda avsyningsbetyg, på räkenskapsgranskning grundval varav länsstyrelsen godkänner arbetet. m m. Räkenskaperna skola, såsom nu, av vägstyrelsen efter avsyningsförrättningen framläggas med fullständiga verifikationer samt granskade av revisorer och åtföljda av bestyrkt räkenskapsutdrag, uppställt enligt direktiv av vägoch vattenbyggnadsstyrelsen. Vägingenjören granskar räkenskaperna och bestyrker i avsyningsbetyget kostnadernas storlek, på grundval varav länsstyrelsen utbetalar statsbidrag. Under arbetets fortgång kunna delar av statsbidraget utbetalas efter av vägingenjören utfärdade intyg om utfört arbete. Vägingenjörens granskning bör innebära en icke blott formell utan även saklig granskning i avseende på gjorda utbetalningars behörighet, skälighet och lämplighet, vartill vägingenjören, som handhaft den tekniska kontrollen, har de största förutsättningarna. Att byggnadsräkenskaperna i första hand granskas av samma man som underhållsräkenskaperna torde vara av stor betydelse. Finner vägingenjör anledning till anmärkning, har han att i avsyningsbetyget därom göra anteckning. Vägingenjören är ansvarig för att kostnaderna av honom riktigt uppgivas; länsstyrelsen är ansvarig för utbetalningens riktighet på grundval av vägingenjörens intyg. De av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen genom inspektörer och övriga inspektioner, tjänstemän företagna inspektioner i länen giva tillfälle att övervaka, på vad sätt vägingenjören handhar tillsynen å arbetena ävensom räkenskapsgranskningen. Under rådplägningar och gemensamma resor i länet kunna inspektören och vägingenjören överlägga om riktiga sättet för arbetens utförande m. m. Inspektören kan härigenom leda och inrikta vägingenjörens arbete efter linjer, som den tekniska myndigheten finner riktiga. Erfarenheter i skilda län bliva på detta sätt genom inspektörernas förmedling allmännare tillgodogjorda. Det är att förutsätta, att ett ömsesidigt fruktbringande personligt samarbete härmed etableras, och formella föreskrifter härutinnan torde icke erfordras. I väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hand ligger möjlighet att, om så erfordras, utfärda direktiv av allmän innebörd. Skulle i ett enskilt fall inspektören finna anledning till anmärkning mot ett pågående arbete eller mot vägingenjörens räkenskapsgranskning utan att rättelse vinnes under hand, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att hos länsstyrelsen anmäla det anmärkta förhållandet och utverka rättelse. Över pågående såväl som avslutade arbeten bör, såsom förut framhållits, Liggare och i länsstyrelsen föras liggare, uppställd i samma form som flerårsplanen och rapporter.

38 lämpligen kompletterad med fortlöpande anteckningar i de avseenden, som för länsstyrelsens och vägingenjörens verksamhet äro av betydelse. Inom landskontoret föras räkenskaper över statsbidragsanslagen. Hos länsstyrelsen skola under vägingenjörens vård förvaras arbetsplaner och övriga ritningar rörande länets vägarbeten. Ärligen eller, om det skulle visa sig erforderligt, halvårs- eller kvartalsvis bör länsstyrelse till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ingiva rapporter, angivande pågående arbeten och verkställda avsyningar samt statsanslagens ställning. Avskrift av räkenskapsutdraget bör för varje särskilt arbete delgivas väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Ärenden rörande större broar och konstarbeten. Broinspektör. I 1925 års betänkande upptogs ett sedan gammalt föreliggande förslag att i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inrätta en särskild tjänst för en specialist i brokonstruktioner, förslagsvis benämnd broinspektör. Mot detta förslag har i avgivna yttranden icke framställts någon erinran. De sakkunniga hava anslutit sig till detta förslag. I väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle sålunda anställas en broinspektör, och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle hava särskild tillsyn å byggnad och underhåll av större broar och konstarbeten. Genom denna anordning befrias vägingenjörerna från skyldigheten att bära det fulla ansvaret för de stark specialutbildning krävande brofrågorna. Broinspektören bör i största möjliga utsträckning upplägga för olika fall tillämpliga normalier, som kunna användas av undersökningsförrättarna, vilka sålunda med användning av normalierna i allmänhet endast behöva utföra de i samband med val av lämpligt broläge erforderliga grundundersökningarna för de i vägförslagen ingående broar. För mera omfattande brokonstruktioner eller för de fall då särskilda bronormalier icke finnas upplagda bör särskilt sakkunnig konstruktör anlitas. I ena som i andra fallet har vägingenjören att hänskjuta granskningen av förslaget till broinspektören, varefter väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fastställer den i det särskilda fallet lämpligaste konstruktionen. Såväl byggnad som underhåll av större broar och konstarbeten skall därefter stå under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens kontroll. Genom denna centralisering till en i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen placerad specialist bör utan tvivel en avsevärd arbetsbesparing bliva följden. Samtidigt vinnes större säkerhet för att den ur såväl teknisk och ekonomisk som estetisk synpunkt lämpligaste brokonstruktionen i det enskilda fallet kommer till användning. Inrättandet av en broinspektörstjänst torde sålunda vara väl motiverat. Ärendenas Ärenden rörande broar, till vilka statsbidrag avses att utgå ur riksstatens handläggning, anslag till understödjande av brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader m. m., synas lämpligen böra handläggas i samma ordning som nu. Det skall sålunda åligga väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, ej länsstyrelsen eller vägingenjören, att förordna om undersökningsförrättning, granska upprättad plan och kostnadsberäkning, upprätta kontrakt med de väghållningsskyldiga, utöva byggnadskontroll, verkställa avsyning, godkänna arbetet och utbetala statsbidrag. Kungl. Maj.-t bör på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag bevilja statsbidrag till varje särskilt företag. Därest sådant broföretag utföres i samband med vägarbete, bör samverkan åstadkommas mellan länsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, så att statsbidrag samtidigt kan utgå för båda ändamålen. Det kan emellertid även förekomma, att av allmänna väganslaget eller automobilskattemedel bidrag utgår till broar och konstarbeten av sådan beskaffenhet, att de lämpligen böra hänföras under väg- och vattenbyggnads-

39 styrelsens särskilda handläggning. Någon fast regel, t. ex. att alla broar av viss minsta spännvidd skola underställas väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, bör dock ej uppställas. De sakkunniga föreslå i stället åläggande for vägingenjörerna att till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ingiva meddelande om varje mera betydande bro och konstarbete, som är ifråga, varvid vagoch vattenbyggnadsstyrelsen skall äga besluta, huruvida arbetet skall ställas under dess särskilda tillsyn. . , Dessa senare broar och konstarbeten — de för vilka bidrag utgår av allmänna väganslaget eller automobilskattemedel — böra administrativt behandlas såsom övriga arbeten under samma anslag, d. v. s. länsstyrelsen bör bevilja statsbidrag, efter samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen avsluta kontrakt med de väghållningsskyldiga samt utbetala statsbidrag. Däremot bor det ankomma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att, i den utsträckning styrelsen finner lämpligt och i erforderlig mån efter samråd med länsstyrelsen, förordna om undersökningsförrättning, granska upprättad plan och kostnadsberäkning, utöva byggnadskontroll samt avsyna och godkänna arbetet. För samtliga broar och konstarbeten, med vilka väg- och vattenbyggnadsstyrelsen enligt det anförda tager särskild befattning, skall styrelsen i den utsträckning den finner lämpligt använda vägingenjören för byggnadskontroll, inbegripet granskning av planer, räkenskapsgranskning m. m. Vag- och vattenbyggnadsstyrelsen beslutar därvid själv, på vad satt kontrollen skall utövas, förordnar platskontrollant o. s. v. Självfallet kan vägingenjör även i övrigt hos väg- och vatten byggnadsstyrelsen begära bistånd i frågor rörade broar och konstarbeten, liksom ju eljest i alla tekniska frågor, som komma under hans handläggning. Underhållskontroll å större broar och konstarbeten utfores av vag- och vattenbyggnadsstyrelsen genom egna tjänstemän eller genom uppdrag till vägingenjören, därvid styrelsen utfärdar närmare föreskrifter for kontrollens Den befattning, som broinspektionen tilläventyrs kan komma att få taga med enskilda järnvägars broar, och därav betingat personalbehov torde i detta sammanhang icke behöva beröras. Ärenden rörande enklare vägar, ödebygdsvägar, utfartsvägar m. m. Rörande statsbidrag till enklare vägar gäller för närvarande i huvudsak Enklare vägar. följande. ,„ , „ .. .. • <,-. Statsbidrag till enklare väg må endast utgå, da fråga ar om vag i sådana glest befolkade delar av landet, där trafiken under en längre följd av år icke kan påräknas bliva större och tyngre, än att den kan tillgodoses med en väg av sådan enklare typ. .. . Länsstyrelsen har att hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen göra framställning om förordnande av undersökningsförrättare, men om vag- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle finna nyss nämnda förutsättningar for statsbidrags erhållande icke vara för handen, må förrättningsman icke forordnas, utan att ärendet underställts Kungl. Maj:ts prövning. Plan och kostnadsberäkning skola fastställas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Sedan Kungl. Maj:t efter väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag fordelat de tor året tillgängliga anslagsmedlen på de särskilda länen, äger styrelsen att till vä^ar inom de fyra nordligaste länen bevilja statsbidrag intill högst 2 / 3 av den beräknade kostnaden. Statsbidrag till högre belopp eller till vag i annat län skall av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen understallas Kungl. Marts prövning. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upprättar kontrakt med menighet bolag eller enskilda, som erhållit statsbidrag, och utövar byggnadskontroll. Statsbidrag utbetalas från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

40 antingen direkt till bidragstagarna eller ock på särskild framställning av dessa genom vederbörande länsstyrelse. De sakkunniga föreslå, att ärenden rörande enklare vägar skola handlaggas på samma sätt som förut angivits för vägar, avsedda att understödjas av allmanna vaganslaget eller av automobilskattemedel. Anslagsmedlen skulle sålunda av Kungl. Maj:t på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag fördelas mellan länen. Prövningen huruvida förutsättningar för enklare väg i det särskilda fallet äro för handen bör utan olägenhet kunna anförtros åt lansstyrelsen. Vag- och vattenbyggnadsstyrelsen äger i allt fall tillfälle ?T* a n n a t V l d granskning av flerårsplan, att därom anföra sin mening ÖdebygdsMed odebygdsväg förstås enligt lagen den 13 juni 1919 väg, som till avsevägar. v a r d l a n g d s t r a c k e r sig över fjäll, genom skogar eller genom glest befolkade trakter och som, ehuru vägen icke prövats vara för allmänna samfärdseln *I:lg~ • 1 n o , l g ' l l k v ä l finnes v a r a t i H g a g n f ö r det allmänna såsom ägnad att främja landets uppodlande och bebyggande. Plan och kostnadsförslag till odebygdsväg godkännes av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Länsstyrelsen bar därefter, sedan de väghållningsskyldiga och landsfiskalen blivit i ärendet hörda, att pröva huruvida den tillamnade vägen är att hänföra till odebygdsväg. I samband med denna prövning äger lansstyrelsen ålägga vägdistriktet att, om företaget kommer till stand, ur vagkassan lämna bidrag till vägens byggande med visst belopp i penningar i allmänhet dock ej mer än en sjättedel av den beräknade kostnaden. Statsbidrag till odebygdsväg anvisas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till högst 9/10 av den beräknade kostnaden; fråga om högre bidrag skall understallas Kungl. Majrts prövning. Arbetet med anläggande av ödebygdsvag, vartill statsbidrag anvisats, utföres genom statens försorg Den närmaste ledningen av arbetet skall handhavas av en av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utsedd arbetsledare. Vägföretagets kassa skall förvaltas av särskild av länsstyrelsen förordnad kassaförvaltare. Odebygdsvägar böra enligt de sakkunnigas mening alltjämt såsom hittills byggas i vag- och vattenbyggnadsstyrelsens egen regi. Med hänsyn härtill finna de sakkunniga icke anledning att föreslå ändring av nu gällande ordning. Undersökning bör dock bekostas av byggnadsanslaget. utfartsvägar. Till utfartsvägar, vilka äro enskilda vägar, skola ansökningar om statsbidrag ingivas till vederbörande länsstyrelse. Statsbidrag till företag inom Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län beviljas av lansstyrelsen. Fråga om statsbidrag till företag inom Gävleborgs, Kopparbergs och Varmlands län samt norra delarna av Örebro län har länsstyrelsen att med eget yttrande underställa Kungl. Maj:ts prövning. Statsbidrag må ej utgå med mindre vederbörande landsting för det ändamal, som med anslaget avses, beviljat medel, uppgående till minst 15 % av det belopp, som utav anslaget blivit för vederbörande län anvisat. Statsbidraget bor i allmänhet icke utgå med mer än J / 4 till 7 3 av den beräknade kostnaden och må ej för något fall bestämmas till högre belopp än som motsvarar hälften av samma kostnad. Om arbetets utförande skall mellan länsstyrelsen och intressenterna eller vederbörligen utsedd arbetsdirektion kontrakt i vederbörlig ordning avslutas Lansstyrelsen godkänner plan för arbetet, bestämmer angående kontroll samt utbetalar statsbidrag. Företaget skall vederbörligen avsynas och godkännas. . l d e , n n a , n u gällande ordning betingas av de sakkunnigas förslag icke någon forändring. Tillfartsvägar .Fråga om anläggning av tillfartsvägar till inlandsbanan i Norrbottens, banan Västerbottens och Jämtlands län, vartill riksdagen beviljat särskilt anslag, bor, såsom hittills, i allt väsentligt behandlas på motsvarande sätt som ärenden rörande ödebygdsvägar.

41 Vägunderhåll och underhållskontroll. Enligt väglagens föreskrift tillkommer det länsstyrelse att övervaka vägar- Nuvarande nas behöriga underhåll och vidtaga därför erforderliga åtgärder. Med hänsyn ordning. härtill har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, enligt praxis, icke i vidare mån tagit befattning med tillsyn å vägunderhållet, än att styrelsen från tid till annan förordnat distriktstjänstemän att förrätta underhållsinspektioner å broar och andra konstarbeten, vilka utförts med bidrag av statsmedel, samt enligt länsstyrelses anmodan även å andra dylika arbeten. Det enligt väglagen utgående statsbidraget till vägunderhållet (3/10) har hittills utbetalats av länsstyrelserna men skall med anledning av de av 1927 års riksdag vidtagna ändringarna, innebärande att hälften av bidraget bestrides med automobilskattemedel, hädanefter utbetalas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Det numera till vägdistrikt, som övertagit underhållet medelst vägkassan, utgående ytterligare statsbidraget till vägunderhållet (2/10) utbetalas av yägoch vattenbyggnadsstyrelsen på grundval av intyg över verkliga underhållskostnaden, avgivet av sakkunnig person, som det åligger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att förordna. Rörande statsbidrag till synnerligen betungade väghållningsdistrikt har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att avgiva utlåtande. Närmast under länsstyrelsen utövas tillsynen över vägväsendet av landsfiskalen med biträde av fjärdingsman. Årligen skall vägsyn hållas av landsfiskal med biträde av två nämndemän. Rörande botande av brister, som iakttagits vid vägsyn, utfärdas föreläggande, angivande det sätt för bristernas avhjälpande, som synemännen finna lämpligast. Tillfälliga, emellan de årliga vägsynerna uppkomna brister skola vederbörande anmanas att inom viss kort tid avhjälpa; försummas det, låter landsfiskalen ofördröjligen på lämpligt sätt bota skadan. Enligt de sakkunnigas förslag får länsstyrelsen i vägingenjören ett sak- Sakkunniges kunnigt biträde vid övervakande av vägarnas behöriga underhåll. Vägingen- forslag. jören kommer under sina resor i länet att utöva en fortlöpande tillsyn å vägunderhållet i samtliga vägdistrikt; han kommer snart nog att erhålla god överblick över vad som möjligen brister på olika orter och vad som ändamålsenligast bör åtgöras. I erforderlig utsträckning bör han närvara vid vägsyner och lämna landsfiskalen råd angående förelägganden. Även mellan vägsynerna kunna landsfiskalerna av vägingenjören erhålla mycket god hjälp att på rätt sätt fullgöra sina åligganden beträffande tillsyn av vägunderhållet. Av stor betydelse är, att vägingenjören blir vägstyrelsernas tekniskt sakkunniga rådgivare rörande vägunderhållets rationella bedrivande. För alla de fall, där vägunderhållet erbjuder särskilda svårigheter, bör han genom sin kostnadsfria konsulterande verksamhet kunna bliva till stor nytta och fördel för vägdistrikten ej minst i ekonomiskt avseende. Att samme rådgivare och kontrollant fungerar både för underhålls- och byggnadsfrågor är givetvis en stor styrka. För statsverket, som numera i de flesta fall bär 50 % av underhållskostnaderna, är det av synnerlig vikt, att fullgod kontroll från synpunkten av statsbidragets storlek utövas över vägunderhållet och underhållskostnaderna. Vägingenjören har, särskilt i distrikt som övertagit underhållet medelst vägkassan, att utöva såväl fortlöpande teknisk och ekonomisk kontroll över arbetets utförande som ock räkenskapsgranskning. Först genom sådan kombination med tillsyn å själva arbetet kan räkenskapskontrollen bliva effektiv, ej blott formell. Fördelen av att underhållskostnads- och byggnadskostnadskontrollen påvilar samma person är förut berörd. För såväl statsverket som vägdistrikten och väghållarna torde den utökade sakliga och kamerala underhållskontrollen innebära stor ekonomisk'fördel.

42 Vägingenjören bör hava att på eget ansvar granska räkenskaperna och utfärda intyg enligt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fastställt formulär rörande verkliga underhållskostnaden i distrikt, som övertagit underhållet medelst vägkassan. Såsom nämnt skall hälften av det i lagen föreskrivna underhållsbidraget (3/10) samt hela det övriga bidraget (2/10) bestridas av automobilskattemedel. De bidrag, som utgå av dessa medel, avsättas, innan annan fördelning därav äger rum. Det synes därför lämpligt, att utbetalning av vägunderhållsbidrag alltjämt i enlighet med den innevarande år genomförda ordningen utbetalas centralt från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Den grundläggande räkenskapsgranskningen skall dock, såsom förut anförts, utföras av vägingenjören, vilken utövar den tekniska tillsynen. Inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erfordras allenast sådan eftergranskning, som kan befinnas önskvärd. I väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bör för detta ändamål uppläggas en liggare i tabellform, vilken för varje vägdistrikt år från år upptager våglängd och underhållskostnad jämte de ytterligare anteckningar som befinnas erforderliga. Genom denna sammanställning erhålles överblick över underhållskostnadernas storlek och förändringar. Finner vägoch vattenbyggnadsstyrelsen därvid, att underhållskostnaderna i visst distrikt under visst år synas oskäligt höga, har styrelsen möjlighet att låta verkställa särskild undersökning rörande orsakerna. Sålunda'åstadkommes en allmän granskning beträffande kostnaderna för statsbidraget till vägunderhållet. Sammanfattning. Såsom en kortfattad sammanfattning få de sakkunniga här återupprepa de väsentliga fördelar, som med förslaget vinnas, nämligen: En stark förenkling av vägärendenas handläggning, med minskad skriftväxling, omgång och tidsutdräkt. Upphörande av nuvarande splittring av kontrollen på skilda instanser. En stark och betryggande kontroll genom såväl länsstyrelsen som vägoch yattenbyggnadsstyrelsen, i första hand utövad genom den från egna ekonomiska intressen helt frigjorda vägingenjören, vilken kommer att med ingående personlig kännedom handhava all såväl teknisk kontroll som saklig och kameral räkenskapsgranskning beträffande byggnaders och underhålls utförande och därav beroende kostnader. En starkare beredning av alla vägärenden inom länsstyrelserna. En effektiv ledning av vägväsendet i stort genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vilkens arbete främst inriktas på de väsentliga tekniska och tekniskt-ekonomiska problemen och på att i allmänt riksintresse leda vägväsendets utveckling. Personal, löner, kostnadsberäkning, statförslag. Väg. och Vad först beträffar väg- och vattenbyggnadsstyrelsens personal och stat vattenbijgg. a r följande att anföra. adsstyreisen. Styrelsens nuvarande tekniska byrå bör, på sätt i 1925 års betänkande föreslogs, ombildas till en vägbyrå. P å vägbyrån föreslås inrättade tre väginspektörsbefattningar å extra stat. Dessa befattningar bliva för styrelsens hela verksamhet av synnerlig betydelse. Väginspektörerna böra visserligen icke formellt tillerkännas beslutanderätt, men faktiskt komma de i stor utsträckning att handla å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vägnar och under sina inspektioner i auktoritativ form meddela anvisningar och råd. Endast då de icke under hand uppnå avsedd verkan, behöva de påkalla formligt beslut av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Med hänsyn härtill böra de erhålla byrådirektörs ställning med avlöning minst enligt lönegrad B 28. P å styrelsens chef bör ankomma att bestämma, i vilken utsträckning de skola självständigt men i byråchefens närvaro föredraga ärenden.

43 Av motsvarande skäl bör broinspektören hänföras åtminstone till lönegrad B 28. Såsom härav framgår hava de sakkunniga ansett, att väginspektörerna böra placeras centralt i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och icke ute i orterna på sätt jämväl varit ifrågasatt. Väginspektörernas erfarenheter måste nämligen vara en särdeles värdefull tillgång för styrelsen, där de jämväl i viss omfattning komma att bliva föredragande. Genom den centrala placeringen kunna väginspektörerna även sinsemellan jämföra sina erfarenheter och sålunda gemensamt främja tillfredsställande och, i den mån sådant är lämpligt, enhetlig teknisk-ekonomisk standard inom skilda landsdelars vägväsende. Beträffande personalen å vägbyrån är i övrigt att märka, å ena sidan att personaltillgången för närvarande är allt för knapp i förhållande till föreliggande arbetsuppgifter och å andra sidan att en avsevärd arbetslättnad uppstår genom de sakkunnigas förslag, att arbetsplaners granskning och statsbidrags prövning ej vidare skola åligga väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Efter övervägande av dessa olika synpunkter föreslå de sakkunniga personaluppsättning i överensstämmelse med nedanstående sammanställning. Den kvarstående förste byråingenjören synes i likhet med motsvarande befattningshavare i järnvägsstyrelsen böra beredas avlöning enligt lönegrad B 27. Nuvarande personaluppsättning å tekniska byrån: Löne ad Ordinarie tjänster: ^ 1 byråchef B 30 2 förste byråingenjörer (varav 1 överflyttad från järnvägsbyrån) B 26 3 byråingenjörer (varav 1 överflyttad från järnvägsbyrån) B 21 1 notarie med ingenjörsgöromål B 21 1 kanslibiträde B 7 1 kontorsbiträde B 4 Icke ordinarie tjänster: 1 extra byråingenjör B 21 4 biträdande ingenjörer B 21 1 ritare B 15 1 kontorsbiträde 4

Lönesumma. *) Kr.

11460 19 080

!

21636 7 212 3 300 2 832 65 520 6 816 27 264 4 932 2 676 41688 Summa 107 208

Föreslagen personaluppsättning å vägbyrån: Ordinarie tjänster: 1 byråchef.... . 1 förste byråingenjör 2 byråingenjörer 1 kanslibiträde 1 kontorsbiträde Icke ordinarie tjänster: 3 väginspektörer 1 broinspektör 4 biträdande ingenjörer 1 ritare 1 kontorsbiträde *) Beräknad efter näst högsta löneklass.

B 30 B 27 B 21 B 7 B 4

11460 10 020 14 424 3 300 2 832 42 036

B 28 B 28 B 21 B 15 4

30 060 10 020 27 264 4 932 2 676 74 952 Summa 116 988

44 Förslaget innebär sålunda, frånsett förhöjd lönegrad för förste byråingenjören, att personalen minskas med 3 ordinarie tjänster, nämligen 1 förste byråingenjör, 1 byråingenjör och 1 notarie samt med 1 extra byråingenjör, men ökas med 3 väginspektörer och 1 broinspektör på extra stat. Totalt blir personalantalet detsamma som nu. Att de sakkunniga föreslagit bibehållandet av de 4 biträdande ingenjörerna beror därav, att en var av väginspektörerna och broinspektören behöver en biträdande ingenjör till sitt förfogande. I staten erfordras en ökning med 9 780 kronor, nämligen ökning av extra anslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet med 33 264 kronor, men minskning av ordinarie förslagsanslaget med 23 484 kronor. Såsom av ovanstående framgår hava de sakkunniga icke funnit tillräckliga skäl att för närvarande föreslå uppförande å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens stat av en automobilteknisk fackman, på sätt i 1925 års betänkande förordades. Rent maskintekniska ärenden torde förekomma endast sporadiskt, och i dessa lärer erforderlig utredning lämpligast kunna åstadkommas antingen genom samverkan med Kungl. Automobilklubben och Automobilbesiktningsmännens förening eller genom att kommunikationsdepartementet eller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillkallar särskild sakkunnig. I trafiktekniska ärenden åter torde väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vägtekniska tjänstemän besitta eller förvärva erforderlig sakkunskap. I detta sammanhang vilja de sakkunniga framhålla, att det är uteslutet, att, på sätt från visst håll anförts, kunna centralisera automobilregistren till ett enda centralregister hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. De lokala registren hos länsstyrelserna äro nämligen av flera skäl nödvändiga, bl. a. för debitering av automobilskatten. Den i några yttranden över 1925 års förslag framförda tanken att förändra avlöningsformen för automobilbesiktningsmännen torde vara värd ett allvarligt beaktande i syfte att undanröja nu förefintliga olägenheter. Detta spörsmål ligger emellertid utanför de sakkunnigas uppdrag. I anslutning till 1925 års förslag föreslås icke någon personalökning på styrelsens nuvarande hamnavdelning, trots att vissa göromål överflyttas dit från nuvarande tekniska byrån. Huruvida av de sakkunnigas förslag om distriktsorganisationens upphävande bör följa någon personalökning å styrelsens järnvägsbyrå, torde ligga utom de sakkunnigas uppdrag att bedöma. A styrelsens administrativa byrå uppstår minskad arbetsbelastning genom befrielse från ett stort antal ärenden rörande kontrakt/räkenskapsgranskning och statsbidragslikvider för vägbyggnadsföretag. Ärenden rörande arbeten, understödda från broanslaget, kvarstanna emellertid hos styrelsen. Ökning i arbetet uppträder genom åliggandet att till vägdistrikten utbetala hela statsbidraget till vägunderhållet. Administrativa byråns arbetsuppgifter bliva i huvudsak följande: Utredningar på grund av remisser från Kungl. Maj:t eller länsstyrelser eller för ärenden från styrelsens övriga byråer, författningsförslag m. m.; allmän fördelning av automobilskattemedel; utbetalning av städernas del av automobilskattemedel jämte avslutande av kontrakt med dessa; utbetalning av statsbidrag till vägunderhåll ävensom viss granskning av ifrågavarande räkenskaper; ärenden rörande arbeten, understödda av broanslaget; statistik rörande vägväsendet;

45 styrelsens årsberättelse; ödebygdsvägar: granskning av kassörernas månadsrapporter; särskild bokföring och litterering; fiskehamnarna: granskning av kassörernas månadsrapporter; särskild bokföring och litterering; Väddö kanal: skötsel, redovisning och bokföring; granskning av räkenskaper vid godkännande av broar; granskning av väginspektörernas och styrelsens övriga tjänstemäns reseräkningar ; granskning av räkenskaperna för ett flertal hamnar och farleder i landsorten, i vilkas bolagsordningar dylik granskning särskilt föreskrivits; sammanställning av rapporter från länsstyrelserna angående gjorda utbetalningar från anslagen; uträkning och utbetalning av löner; bokföring. Nuvarande byrådirektörstjänsten föreslogs senast i 1925 års betänkande omändrad till byråchefstjänst, och nuvarande innehavaren har sedermera erhållit personlig lönefyllnad. Med hänsyn till det stora antalet nådiga remisser och övriga omfattande ärenden av administrativ-ekonomisk natur, i vilkas handläggning denne ledamot av styrelsen har att deltaga, anse de sakkunniga det vara av vikt, att han är en väl kvalificerad jurist. Trots den minskade arbetskvantiteten å byrån anse de sakkunniga därför, att tjänsten bör uppflyttas till byråchefsgrad. Registratorsgöromålen i verket bestridas för närvarande av ett kvinnligt kanslibiträde, som härför åtnjuter vikariatsersättning såsom för kansliskrivares tjänst. I enlighet med 1925 års förslag och i anslutning till numera gängse praxis föreslå de sakkunniga, att kanslibiträdestjänsten omändras till kansli-, skrivartjänst för handhavande av registratorsgöromålen. Med hänsyn i övrigt till den enligt förslaget ändrade arbetsmängden å administrativa byrån föreslå de sakkunniga personaluppsättning enligt följande sammanställning, frånsett vaktmästarpersonalen. Nuvarande personaluppsättning å administrativa byrån: ^ T

.....

,

T ••

A

Ordinarie tjänster: .Lönegrad 1 byrådirektör (med personligt lönetillägg 800 kr.) B 28 1 registrator, tjänstgörande som revisor B 21 1 revisor och bokhållare B 21 1 kanslibiträde, tjänstgörande som registrator ... B 7 2 kontorsbiträden B 4 Icke ordinarie tjänster: 2 extra revisorer B 21 2 förste amanuenser 18 1 amanuens med halvtidstjänstgöring 18 3 kontorsbiträden 4

Lönesumma Kr

11 300 7 212 7 212 3 300 5 664 34 gg g 13 632 8496* 3 024 8 028 33 igo

Summa 67 868 Föreslagen personaluppsättning å administrativa byrån: Ordinarie tjänster: 1 byråchef B 30 11460 1 revisor (förutvarande registrator) B 21 7 212 i Transport 18 672 * frånsett 3 600 kr., som utgå av fiskehamnsanslaget. Dessutom finnes ytterligare en amanuens med halvtidstjänstgöring, avlönad från ödebygdsvägsanslaget med 2 760 kr. per år.

46 1 revisor och bokhållare 1 kansliskrivare 1 kontorsbiträde

Transport 18 672 B 21 7 212 Bil 4104 B 4 2 832 32 820

Icke ordinarie 2 extra revisorer

B21

13 632

2 676

ICSOQ

Summa

tjänster:

1 kontorsbiträde

Förslaget innebär således, frånsett förändrad tjänsteställning för byråchefen och kansliskrivaren, att personalen minskas med 1 ordinarie kontorsbiträde samt av icke ordinarie personal 2 förste amanuenser, 1 amanuens och 2 extra kontorsbiträden. Personalantalet nedgår från 14 till 8. I staten inträder en minskning med 18 740 kronor, nämligen minskning av ordinarie förslagsanslaget _ med 1 068 kronor för ordinarie personal och 16 872 kronor för icke ordinarie personal samt av extra anslaget för styrelsens verksamhet med 800 kronor. Enligt 1925 års förslag skulle väg- och vattenbyggnadsstyrelsens chef tillsättas genom förordnande på viss tid, förslagsvis 6 år, samt erhålla generaldirektörs ställning och avlöning med 19 000 kronor. För att till ifrågavarande synnerligen viktiga chefsbefattning kunna förvärva en högt kvalificerad person med tekniska insikter och förmåga att överblicka en så omfattande organisation som vägväsendets, vilken årligen rör sig med en omsättning av ett sextiotal miljoner kronor, synes de sakkunniga i hög grad angeläget, att innehavaren av befattningen i enlighet med 1925 års förslag erhåller generaldirektörs ställning med förordnande på viss tid. Den merkostnad, som härigenom uppstår, är 4 000 kronor på styrelsens ordinarie förslagsanslag. De sakkunnigas förslag rörande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen medför enligt det anförda inalles en minskning i staten med omkring 4 900 kronor. Förändringen träffar dels ordinarie förslagsanslaget: Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, nu 167 500 kr. som lärer böra minskas med 37 400 » till 130100 » dels extra anslaget: Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet, nu 56 800 kr. som torde böra höjas med 32 500 » till 89 300 » Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens stat bör bliva: Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag Vikariatsersättningar, förslagsanslag Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m

113 800 kr. 3500 » 12 800 » Summa 130 100 kr.

Därjämte minskas dyrtidstilläggsanslaget med omkring 900 kronor. Beträffande anslaget expenser för allmänna arbeten, ordinarie anslag, nu 80 000 kronor, inträder en avsevärd avbelastning genom upphävandet av distriktsorganisationen. P å detta anslag har nämligen förts bl. a. distriktstjänstemännens reseersättningar och dagarvoden för inspektionsuppdrag.

47 Emellertid synas kostnaderna för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens inspektionsresor alltjämt böra påföras detta anslag, och det torde böra bli beroende av framtida erfarenhet, huruvida anslaget skall kunna minskas. Att för varje län utom Gotlands erfordras en vägingenjör och en biträdande Vägingenjör med högre teknisk bildning finna de sakkunniga uppenbart. En stor ingenjörer del av bådas arbetstid kommer att åtgå till resor för tillsyn å vägundersökningar och renstakningar samt å byggnads- och underhållsarbeten, vidare för rådplägningar med vägstyrelser samt för närvaro vid vägstämmor, vägstyrelsesammanträden och vägsyner. Vägingenjören och biträdande ingenjören komma att huvudsakligen å tjänsterummet och, så vitt möjligt, under de mindre bråda vintermånaderna verkställa granskning av planer och kostnadsförslag, granskning av byggnads- och underhållsräkenskaper, prövning av entreprenadanbud m. m. samt att biträda länsstyrelsen vid handläggning av vägärenden, däribland upprättande av flerårsplaner samt allmän planläggning i övrigt. Vidare har vägingenjören att upprätta årsberättelser och rapporter, vilka skola ingivas till länsstyrelsen och till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Det kan icke ifrågasättas, att dessa omfattande och viktiga åligganden skola medhinnas av vägingenjören utan bistånd av en tekniskt kvalificerad person. Med hjälp av denne torde emellertid vägingenjören åtminstone i de flesta län kunna medhinna att utföra en del vägundersökningar och renstakningar. Dessa arbeten, för vilka arvodena indragas till statsverket och täcka en avsevärd del av kostnaderna för biträdande ingenjörerna, tjäna såsom regulator på arbetsmängden. För de nordligaste länen föreligga särskilda förhållanden. På grund av stor våglängd och omfattande vägarbeten bliva inspektionsresorna omfattande och med hänsyn till de långa distanserna jämväl tidskrävande. Det där allmänt praktiserade arbetssystemet med småackord kräver dessutom en mera ingående tillsyn än de sydligare länens entreprenadsystem, i synnerhet i de fall då vägstyrelserna själva eller deras vågmästare ombesörja arbetsledningen. Slutligen torde under en övergångstid måhända bliva nödvändigt, att vägingenjören i vissa fall åtager sig verklig arbetsledning — gränsen mellan allmän tillsyn och kontroll samt verklig arbetsledning är för övrigt här svävande. Med hänsyn härtill föreslå de sakkunniga, att i Västernorrlands och Jämtlands län tillsättas två samt i Västerbottens och Norrbottens län två eller, om behövligt, tre biträdande ingenjörer. Vägingenjör hänföres till lönegrad B 26. Lönen utgår jämlikt kungl. kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 356) enligt löneklass, som är närmast lägre än den som skulle hava gällt, därest vederbörande varit innehavare av ordinarie tjänst inom ifrågavarande lönegrad, således i förevarande fall lägst enligt löneklass 25 och högst enligt löneklass 28. Såsom avlöningstillägg erhåller vägingenjör en halv procent av de vägbyggnadsanslagsmedel och automobilskattemedel — frånsett till vägunderhållet automatiskt utgående bidrag — som för året tilldelas länet, dock högst 5 000 kronor Dyrtidstillägg såsom för nyreglerade verk bör utgå å lönen men ej å avlöningstillägget. Biträdande ingenjör hänföres till lönegrad 20 av den för extra ordinarie tjänstemän gällande löneplanen, vilken omfattar löneklasserna 18—22, således, förutom dyrtidstillägg, å dyraste ort lägst 5 304 och högst 6 816 kronor. Därest vägingenjör och biträdande ingenjör i ett län upprätthålla samma tjänster även i Gotlands län, utgår härför icke annan ersättning än det procentuella avlöningstillägget. Träffas för Gotlands län, såsom förut anförts, annan ordning, fastställer Kungl. Maj:t skäligt arvodesbelopp. De sakkunniga förutsätta, att jämväl pensionering för dessa tjänstemän blir ordnad i samman-

48 hang med pensionsfrågans reglering för den civila statsförvaltningens icke ordinarie personal i övrigt. De sakkunniga bifoga här två tabeller A och B, den förra angivande de statsmedelsbelopp, vara vägingenjörernas avlöningstillägg beräknas, och den senare de totala avlöningsförmånerna, inberäknat dyrtidstillägg och avlöningstillägg för vägingenjör och biträdande ingenjör i de särskilda länen. Sammanlagda avlöningsförmånerna för vägingenjörer och ingenjörsbiträden inklusive dyrtidstillägg uppgå enligt efterföljande tabell F, då lönerna för statberäkningen upptagas i näst högsta löneklassen, till omkring 533 000 kronor. Beträffande lokal (1 a 2 rum) och maskinskrivningsbiträde är önskvärt, att vägingenjören placeras inom länsstyrelsens lokaler och anlitar länsstyrelsens skrivbiträden. Enligt vad de sakkunniga under hand inhämtat, kan i flera länsstyrelser lokal omedelbart beredas, i en del andra länsstyrelser antingen för en mindre kostnad inredas eller i samband med ändock erforderlig lokalreglering framdeles göras tillgänglig, medan i ett antal andra länsstyrelser lokal icke kan påräknas annat än genom förhyrning i staden. Maskinskrivningshjälp torde i en del fall kunna erhållas i länsstyrelsen, i andra fall lärer tillfällig hjälp få anlitas, men anställande av särskild person synes dock ej bliva erforderligt. Dessutom tillkommer kostnader för telefon, papper o. s. v. De sakkunniga antaga, att, med hänsyn till de olika förhållandena i skilda län, en sammanlagd summa av 30 000 kronor för hela riket bör vara tillräcklig för att i erforderliga fall förhyra lokal, anlita skrivhjälp samt bestrida telefon- och övriga expensutgifter. För länsstyrelserna uppstår i övrigt ökat arbete genom de nya uppgifterna att förordna undersökningsförrättare, upprätta kontrakt, godkänna entreprenadanbud och vidtaga övriga åtgärder i anledning av kontrakten, utbetala statsbidrag till vägbyggnader samt godkänna avslutade arbeten. Flertalet av dessa uppgifter äro av övervägande expeditionell natur, och, i den mån så icke är förhållandet, kommer beredningen huvudsakligen att påvila vägingenjören. Antalet förekommande ärenden av denna art är icke heller synnerligen stort, såsom framgår av tab. C. Enligt förslaget skulle länsstyrelserna befrias från besväret med utbetalande av statsbidrag till vägunderhållet. Om hänsyn tages jämväl till den allmänna förenkling och minskade skriftväxling, som de sakkunnigas förslag innebär, och därjämte tages i betraktande att länsstyrelserna vid beredning av redan nu förekommande arbetsuppgifter erhålla avsevärd hjälp av vägingenjören, torde för länsstyrelserna i övrigt icke uppstå någon mera avsevärd arbetsökning. Det kan tänkas, att i någon länsstyrelse, där arbetsmängden redan nått bristningsgränsen, något nytt skrivbiträde kan behöva anställas, men detta lärer dock få räknas till undantagen. Kostnaderna för vägingenjörers och biträdande ingenjörers avlöning och dyrtidstillägg samt lokalhyra och expenser, men frånsett resekostnads- och traktamentsersättningar, beräknas på sätt framgår av det föregående till 563 000 kronor. Härifrån avgå emellertid inkomster och besparingar till mycket betydande belopp. Dessa äro av två olika slag. I första hand avgå från organisationskostnaderna de inkomster, som inflyta till statsverket genom att vägingenjörerna och deras biträden i viss omfattning komma att verkställa förrättningar — väg- och broundersökningar med upprättande av plan och kostnadsförslag samt renstakningar och i viss mån även arbetsledning — för vilka arvoden skola erläggas av vägdistrikten och tillfalla statsverket. Enbart arvoden för undersökningsförrättningar beräknas uppgå till omkring 300 000 kronor per år. Om man antar, att genom samtliga nyss nämnda förrättningar, utförda av vägingenjörer och deras bi-

49 C005iM^iOr-i>0(>J05COCOT-l-5ti|>.C^Tj<eOrHOO'*l|>.OCOCO uOC<5Cll'«OHOCOfl5HOr|(i.'5CONHIMH'*COtOO)inH

05005r-(^coco-*o^c<«i>-<x>cocO'-(i>.C50»ioo5ir5(jQ-^^H •*O5NC0wc0iac0(NOHC005XtOCDC0(MiniX)NC0ffJ00 (NTttt^COtD-^Ni-ICOOTTtl-^OCJb-ONiOCOaiHOWN pfl I cS fl h 60 CD 60 ^3

-HOMCO(NXlN(MHC)'*a)050a>HCOtD(NCOeO'<l<'J'tC C005^Hl>.i£5^Hif3!J»CSCO«0'-l'5jU>.<MrflCOi-lCO-^U-»OaOCO t.noHco5QHCococo(NotDNOOf-ooff!0)OHa3eo lOcOOOHHO^NOQOOJOHWM^NinatOWCOO • * t r > a ^ O N 0 5 c o H ( N i n t £ f f i a ) c o c o o i o o o 5 t o i 0 3, 5 ( X ) r-i^i(X>t>iocooi-iCQcococoinit>tocot^'*ot^i>.-*- *iTfi

5 B

o o o o o o o o o o o o o o

O ,e8 H ««-l rQ _

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O COOOCO^aSi-H^i-liOCOCNcTiCOcOt^OO (MO^XNJlOOlTllOlONOlOiOM HOtDHN05m(MCO!Ci£305gx050 i-l H H H r t « CO T-l "* IO 00 00

00 OCT>t o t-- O» <x> 09

O O O O O o o o o o o o o o o o o o l O i o o o i n o HHNWtOtO

I I 6c

ga

8* 3 60 CO

Ö

o o o o

S3 -O

a

:eä

c* h 5 C ^ 03 JS oj 0 • 2 :co S :eo

:c3

ao

c

CD ^

CD

,-.

™

O

o o o o o o o o o o o o

I I ! I I I I I I I I I I 18 I

.xfs-

t^> TH CO CQ i-H

TH

a

o o o o o o o O I I o o o o o o o I I a o o o o o o

a

6C 6C

O <M

>•.

! £ CO O lO

iQ IO CTi O

lO Ot

0Q i-H

.SS O

C3 rfl

co

^

00 O O O O O O O O O O O CO <M O O

O O O O I O O O O I t 0 0 « 0 1~O O T-l 0 0 ^ti c o T-i CQ

O I O I CO OJ

I I

o o o o o o o o I O O O O O O O O I O M C ^ O O t D H C 0 H i 0 C 0 O O 0 5 N <rj (M i>. i n r - I O c o ^ti

<M

M

C3 CD >^Ö ö

-

TH

I M fl I O bo

t - fl KS CM O > OS ^H

+= o -^

O o 5 © 60

g :c3

O O O o o o o O O O O O o o c o o a ; 0 \ o a j 0 5 CO •<* 05 CO O .-I t~O N O ) N O » i ( l

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

OCONNCDJJ-^HtnO^iOiCCO-iN (Mjjoa: t^^TH-^oMmic^incoco t-^iin»Ni>oa3coi5i^i-icocoa>co i-H i-H i—I i-l

T H ^H OJ OJ O» OJ

<? O rrt 60 O . f l rO _ . rO

fl

KÖ H O

COONNClHmrH^iOJ.CCO^KICOiOOO^COTjHOOOX

bond >•

•^ooTfiNcgmoowNcoTNHffjTfTHOOSTtowHin "*co^o»-icococo^ocoaiaoincoio^tKN-HiniTHaoajco

WHNTJITJICOMHHKICOHT-I-*COCOOICNCOCNCOO»COCO

^ fl -CD

^ åt» 1

uM

.

CD cc

M n i '43 40 cS cS co 0 fi

•43 60 § M

o 5

81 H »

°cS

ej)

io s a fl T3 c* fi co SP 73 c3 60 60

*3-2

T3 co 60

T3 ?

CO

CD

CO blCrS

„ 2 cc 60 60 Ö

5 H * ° ~Z h u , ? 0 H Ä ^

OJ

^ . 2 Is -P

CD

?»

a,

<u <i>

flr^

ö

3 3 s §>£.-§ ^sc^° sJ s^ ^Oöc s| ^| Jä g 40 PH:0 w 5

CM r a

_.

H

CO M

** *3 ° KS KS .3 KS O

PH ^^

3 CO CD

fi fl

-p

CQ

ca p O Q O H? M M O pq M S W Ö5-.<j OJ t > 0 t> M O P»- ^ ,> Jzi

50 Tab. B. Yägingenjörers och biträdande ingenjörers avlöningsförmåner. Vägingenjörs Biträdande ingenjörs lön inklusive dyr- lön inklusive dyr- Vägingentidstillägg 18 % jörs avOrts- tidstillägg 18 % löningsgrupp tilläohögst lägst högst lags kl. 28 kl. 18 kl. 22 kl. 25

L ä

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Älvsborgs ... Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

Summa

Vägingenjörs totala avlöningsförmåner läsrst

högst

14 588 11 486 12 936 13 476 11820 10 899 12 525

G E E E D C D

6 252 5 844 5 844 5 844 5 640 5 436 5 640

8 040 7 536 7 536 7 536 7 272 7 020 7 272

9 588 9 036 9 036 9 036 8 760 8 484 8 760

11256 10 692 10 692 10 692 10 404 10116 10 404

5 000 2 450 3 900 4 440 3 060 2 415 3 765

(C) D E E D F D C F E F E E F G F G

5 640 5 436 5 844 5 640 6 048 5 640 5 436 6 048 5 844 6 048 5 844 5 844 6 048 6 252 6 048 6 252

7 272 7 020 7 536 7 272 7 788 7 272 7 020 7 788 7 536 7 788 7 536 7 536 7 788 8 040 7 788 8*040

8 760 8 484 9 036 8 760 9 312 8 760 8 484 9 312 9 036 9 312 9 036 9 036 9 312 9 588 9 312 9 588

10 404 10116 10 692 10 404 10 968 10 404 10116 10 968 10 692 10 968 10 692 10 692 10 968 11256 10 968 11256

1650 4 510 5 000 2 430 3 495 4 920 3 810 5 000 3 950 2 610 5 000 4 950 5 000 5 000 5 000 5 000

10 410 12 994 14 036 11190 12 807 13 680 12 294 14 312 12 986 11922 14 036 13 986 14 312 14 588 14 312 14 588

10 256 13142 14 592 15 132 13 464 12 531 14169 675 12 054 14 626 15 692 12 834 14 463 15 324 13 926 15 968 14 642 13 578 15 692 15 642 15 968 16 256 15 968 16 256

134 412

173 232

207 828

245 820

93 030

300 858

338 850

träden, tillföres statsverket ett belopp av 100 000 kronor om året, torde man säkerligen icke hava räknat för högt. Detta belopp avgår direkt från organisationskostnaden och sänker denna till 463 000 kronor. 1 ) Dessutom inträda följande besparingar: kostnaderna för distriktstjänstemän och för vägkonsulenter bortfalla; en väsentlig del av nuvarande arvoden för arbetsledning inbesparas genom att vägingenj örernas kontroll ersätter nuvarande s. k. arbetsledning; nu utgående ersättningar för granskning av verkliga underhållskostnaden bortfaller. r ) Beträffande taxa på arvode för olika slag av förrättningar, såsom vägundersökning, renstakning och arbetsledning, erinra de sakkunniga i detta sammanhang om följande. Nu gällande taxa för distriktstjänstemännen u p p t a g e r detaljerade arvodesgrunder för undersökningsförrättning, således för utearbetet visst belopp per kilometer, för plankarta, profilritning, kostnadsförslag och betänkande likaledes vissa angivna belopp per kilometer samt i övrigt vissa ersättningar per styck för översiktskarta m. m. För renstakning och arbetsledning innehåller taxan icke arvodesgrunder. Renstakning har b r u k a t betalas med 100 ä 125 kronor per kilometer, arbetsledning enligt ovan sid. 34 angivna grunder. Enligt vad som uppgivits för de sakkunniga är taxeersättningen för undersökningsförrättning väl låg, medan däremot gängse arbetsledningsarvoden äro för arbetsledaren förmånligare. I samband med den nya organisationens genomförande torde en reviderad taxa böra fastställas, i vilken intagas jämväl arvodesgrunder för renstakning och arbetsledning. I byggnadskostnader, vara statsbidrag åtnjutas, böra endast ersättningar i enlighet med sålunda fastställd taxa få inräknas. Samma taxa bör tillämpas för de till statsverket ingående förrättning-sarvodena.

51 Tab. C. Antal väg- ocli brobyggnadsföretag, som genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tilldelats statsbidrag av för budgetåret 1926-1927 beviljade statsmedel. 1

• •

Dessa företag beräknas föranleda

Av Riksdagen direkl beviljade ordinarie och extra anslag

Vanliga Broar vägar

st. 9 2 4 10 8 4 9

Stockholms Södermanlands Östergötlands Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Alvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

4 1 2 1 1

1 1

6 4 7 7 11 13 8 17 7 4 10 9 23 33 44 36

54 26 32 29 23 17 28 7 13 52 51 14 34 41 32 37 60 23 40 39 34 23 44 25

63 28 40 40 33 22 38 7 19 56 58 21 45 54 40 54 67 27 50 48 57 56 88 61

63 28! 40 40 33; 22 i 38 7 19 56 58 21 45 54 40 54 67 27 50 48 57 56 88 61

180 80 120 120 95 65 110 20 55 165 170 60 135 160 120 160 200 80 150 140 170 165 260 180

32 14 20 20 17 11 19 4 10 28 29 12 23 27 20 27 34 14 25 24 29 28 44 31

—

—

—

— —

— —

_ —

—

—

— —

—

— — — — — — — —

— — — — — —

—

—

—

—. — —

9 2 8 11 10 5 10

..

Summa l

st.

AutoOdemobil- Totala Utbygdsskatte- antalet Kon- anord- RäkenEnvagar Särskapstraktsföretag medlen ningar granskklare och skilda Summa ärenav ningar vägar till- företag den fartsmedel vägar st. st. st. st. st. st. st. st. st.

4 2 6 6 9 10 6 12 6 2 5 4 15 18 17 11

1 1 2 2 2 3 1 2 4 4 4 4 6 7

_

1 1 3 6 15 12 41

1 5 5 5

*

) 1926 års automobilskattemedel.

För att giva en översikt över kostnadskalkylerna hava de sakkunniga Kostnadskalsammanställt efterföljande tabeller D, E, F och G, i vilka särskilda kolumner kyler och uppställts för allmänna statsmedel, automobilskattemedel och vägdistriktsmedel. budgetförslag. Tab. D lämnar i anslutning till riksstaten 1927—1928 en översikt över vägväsendets hela medelsförbrukning samt en specifikation av de i förevarande sammanhang särskilt intresserande arvodena för undersökningar och arbetsledning samt kontroll å verkliga underhållskostnaden. Tab. E innehåller redogörelse för de sakkunnigas beräkning rörande arvoden för arbetsledning. Tab. F innefattar beräkning av verkliga kostnaden för den lokala vägorganisationen. Tab. G anger förslagets budgetära konsekvenser. (Forts. sid. 56.)

52 Tab. I). Landsbygdens vägbyggnads- och vägunderhållskostnader samt vissa slag av däri ingående omkostnader. Approximativ beräkning i anslutning till riksstaten 1927- 1928. Allmänna statsmedel

Automobilskattemedel

Vägdistriktsmedel

Totalkostnader

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

30 000

90 000

1 500 000 375 000 250 000 50 000

4 500 000 1125 000 950 000 500 000

11000 ») 600 000

111 000 875 000 285 000

13 400 000

5 700 000

19100 000

5 620 000

13 400 000

8 516 000

27 536 000

4 250 000

4 250 000

Byggnadskostnader. Vägundersökningar, understödda av särskilda anslaget Anläggning eller förbättring av vägar m. m Understödjande av b r o b y g g n a d e r 1 ) .. Anläggning av enklare vägar Anläggning av ödebygdsvägar Anläggning av tillfartsvägar till Inlandsbanan Tärna- och Muodoslombolo-vägarna Av automobilskattemedlens länsdelar, för byggnadsändamål 3 ) Summa

60 000 3 000 000 750 000 700 000 450 000

—

100 000 275 000 285 000

Underhållskostnader. Statsbidrag enligt lagen med Vio av kostnaden Statsbidrag av automobilskattemedel med Vio av kostnaden 3 ) Av automobilskattemedlens länsdelar, för underhållsändamål 3) Understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt Underhållskostnader i övrigt

4 000 000 \ 30 000 000

1 800 000 200 000 .15 500 000

Summa

4 450 000

10 050 000

15 500 000

30 000 000

Summa summarum

10 070 000

23 450 000

24 016 000

57 536 000

60 000

150 000

90 000

300 000

111 000

335 000

195 000

641 000

16 000

16 000

Kostnader för vissa förrättningar till den del de ej utföras av vägdistriktens egen eller entreprenörers personal. Vägundersökningar med upprättande av plan och kostnadsförslag Arvoden för arbetsledning och renstakning 4) Arvoden för granskning av verkliga underhållskostnaden 5)

*) Statsanslaget, som benämnes understödjande av brobyggnader och. företrädesvis mindre, h a m n b y g g n a d e r m. m., är 1000 000 kr., varav 250 000 kr. beräknas gå till hamn- och farledsbyggnader. 2 ) Denna siffra vilar på en osäker uppskattning och avser ej vägdistriktens utan enskilda intressenters kostnad. 3 ) F ö r u t o m halva kostnader (4 250 000 kr.) av lagenliga statsbidraget till vägunderhållet upptager riksstaten 19 200 000 kr. som landsbygdens andel av automobilskattemedel. H ä r a v har h ä r antagits, att 4000 000 kr. åtgå till bidrag med 2/io av kostnaden i vägdistrikt med vägkasseunderhåll samt 15 200 000 kr. tilldelas länen, varav åter 13 400 000 kr. antagits bliva anvisade till vägbyggnads- och 1 800 000 till vägunderhållsändamål inklusive anskaffande av arbetsmaskiner. *) Avser arvoden för arbetsledning och renstakning exklusive eventuella reseersättningar samt exklusive arbetsledning för statliga vägai*beten. Se beräkning i tab. E. 5 ) Omkring 275 vägdistrikt hava övertagit underhållet medelst vägkassan. H ä r har antagits ett genomsnittligt granskningsarvode av 60 kr. per distrikt.

53 Tab. E. Beräkning rörande arvoden för arbetsledning och renstakning. Med ledning av uppgifter, erhållna från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, kan antagas, att i arvode för renstakning och arbetsledning, frånsett ev. reseersättningar, f. n. i genomsnitt utgår 2 1/2 % av byggnadskostnaden. Bortsett från ödebygdsvägar m. fl. vägar i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens egen regi samt enskilda utfartsvägar, erhålles med uppdelning mellan Norrland och övriga Sverige följande beräkning. Allmänna statsmedel

Automobilskattemedel

Kr.

,. ]'%

Total-

, , kostnad

Kr.

distrikts, . medel Kr.

2 100 000 2 350 000

2 600 000 10 800 000

2 050 000 5 775 000

6 750 000 18 925 000

Summa

*) 4 450 000

13 400 000

) 7 825 000

25 675 000

Arbetslednings- och remtakningsarvoden. I de fem Norrlandslänen, 2 V2 % ••• I övriga Sverige, 2 l /s %

52 000 59 000

65 000 270 000

51 000 144 000

168 000 473 000

Summa

111 000

335 000

195 000

641 000

Byggnadskos tnad. I de fem Norrlandslänen I övriga Sverige

2 Kr.

J ) 3 000 000 + 750 000 + 700 000 kronor (se tab. D). *) 1 500 000 + 375 000 + 250 000 + 5 700 000 kronor (se tab. D).

Efter organisationsförslagets genomförande kommer i Norrland att erfordras arbetsledning i ungefär samma utsträckning som nu. I den mån vägingenjörer och biträdande ingenjörer utföra arbetsledning, indragas arvodena till statsverket, vartill hänsyn tages i annat sammanhang. Till viss del kunna arvodena för arbetsledning inbesparas, genom att arbetsledningen skötes av distriktens egna vågmästare. För att räkna försiktigt hava de sakkunniga emellertid ej tagit hänsyn härtill utan beräkna för Norrland oförändrade arbetslednings- och renstakningsarvoden med 2 Va %• ...^ södra Sverige åter, där entreprenadsystemet är vanligt, ersattes den ojämförligt största delen av hittillsvarande s. k. arbetsledning genom att vägingenjörerna utan ersättning utöva kontroll. Kvar står ett renstakningsarvode, som kan beräknas till Va % a v byggnadskostnaden. De sakkunniga hava dessutom räknat med att ytterligare 1/i % av totala byggnadskostnaderna komma att åtgå för de arvoden för arbetsledning, som ändock i vissa fall kunna tänkas bliva erforderliga. De sakkunniga räkna således för södra Sverige med kvarstående renstaknings- och arbetsledningsarvoden om 8/4 %. Härvid erinras, att ersättningar till särskilda platskontrollanter, schaktmästare o. s. v. ävensom hantlangning både nu och enligt förslaget betalas särskilt och således falla utanför bär förevarande arvodesberäkning. Efter organisationsförslagets genomförande får man således följande beräkning: Allmänna statsmedel

Arbetslednings- och renstakningsarvoden. I de fem Norrlandslänen, 21/» % ... Summa

Automobilskattemedel Kr.

Vägdistriktsmedel Kr.

Totalsumma Kr.

52 000 18 000

65 000 81000

51000 43 000

168 000 142 000

70 000

146 000

310 000

189 000

101 000

331000 Alltså besparing genom obehövliggjorda

54 Tab. F. Beräkning av verkliga kostnaden för den lokala vägorganisationen, exklusive resekostnader.

i

Automobilskattemedel

Vägdistriktsmcdel

Kr.

Kr.

Kr.

197 340 93 030 175 890 67181

—

197 340 93 030 175 890 67181 30 000

533 441

—

563 441

100 000

__

100 000

433 441

—

463 441

Nya organisationens kostnader. 23 vägingenjörer, l ö n 1 ) avlöningstillägg ... 23 + 6 biträdande ingenjörer ! ) Dyrtidstillägg 18 % Lokalhyra och expenser

30 000

Summa

30 000

A v g å r : förrättningsarvoden, som tillfalla statsverket Rest

30 000

Distriktstjänstemäns lön löneförbättring, dyrtidstillägg 36 % dagarvoden för inspektioner..

34 500 8 625

Summa

Inbesparade

1,

Allmänna statsmedel

Totalsumma Kr.

utgifter. 34 500 8 625

—

—

15 525

65 750

—

—

65 750

z

55 000 10 000

-2) -2)

55 000 10 000

—

65 000

-

65 000

189 000

101 000

331 000

16 000

16 000

15 525 7 000

Vägkonsulenters lön 8 ) dagarvoden 2) Summa Arbetsledningsarvoden, som ej behöva komma ifråga Arvoden för granskning av verkliga underhållskostnaden

7 000

Summa

189 000

117 000

347 000

Summa inbesparade utgifter

106 750

254 000

117 000

477 750

76 750

+ 179 441

— 117 000

— 14 309

Saldo: kostnadsökning ( + ) eller kostnadsminskning (—)

-

') L ö n e r n a beräknade i näst högsta löneklassen. I beräkningen h a r förutsatts 2 biträdande ingenjörer i Västernorrlands län, 2 i Jämtlands, 3 i Västerbottens och 3 i Norrbottens län. 2 ) Av automobilskattemedel h a r för vägkonsulenter anvisats länen inalles 93 000 kr. H ä r a v hava omkring 55 000 kr. u t g å t t till lön och sannolikt mellan 5 000 och 10 000 kr. till dagarvoden vid uppdrag för länsstyrelsernas räkning, resetraktamenten oberäknade. N å g r a tiotusental kr., som av landstingsmedel eller länsvägföreningars medel u t g å t t till vägkonsulenters arvoden, äro h ä r ej medtagna.

Till denna tabell anmärkes, att någon säker kalkyl över resekostnadernas storlek vid nuvarande och föreslagen organisation icke kunnat genomföras. Sannolikt bliva resekostnaderna vid den föreslagna organisationen något större än nu.

55 Tab. G. Budgetsammanställning. Femte huvudtitelns

anslag.

Skrivmaterialier och expenser, ved m. m Sjätte huvudtitelns

höjes med

Kr. 30 000

anslag.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen minskas med Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet höjes med Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens distriktstjänstemän anslaget utgår Ytterligare medel till avlöning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens distriktstjänstemän anslaget utgår Vägundersökningar anslaget utgår Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen anslaget utgår Dyrtidstillägg till befattningshavare i statens tjänst... minskas med

37 400 32 500 30 000 4 500 60000 9 000 16 400

Vägingenjörer och biträdande ingenjörer, extra anslag, att direkt utgå av automobilskattemedel nytt anslag, upptages med 433 000

Enär detta sistnämnda anslag täckes av automobilskattemedel och sålunda måste motsvaras av en till beloppet lika stor minskning av budgetens övriga automobilskattemedelsanslag, följer därav icke en ökning av budgetens slutsumma. Budgetmässigt blir följaktligen slutresultatet: Kr.

Under femte huvudtiteln » sjätte »

ökning minskning

30000 124 800

Nuvarande föreskrifter om vägsakkunniga (vägkonsulenter) i automobilskattemedelsförordningen utgå och ersättas med bestämmelse, att vägingenjörers och biträdande ingenjörers resekostnader må bestridas av länens automobilskattemedelsandelar.

56 Då den nya vägorganisationen i allt väsentligt är påkallad av de förändringar, som automobilismen medfört, anse de sakkunniga skäligt, att organisationens kostnader bestridas av automobilskattemedel, varvid givetvis de till statsverket inflytande förrättningsarvodena böra krediteras samma anslag. Enklast vore att låta kostnaderna i varje län utgå av de länen tillgodokommande automobilskattemedlen, i vilket fall något särskilt riksstatsanslag icke skulle erfordras. För de län, som erhålla jämförelsevis liten sådan tilldelning, kunde emellertid detta synas betunga anslaget mer än skäligt i jämförelse med andra län med större tilldelning. De sakkunniga föreslå därför, att i riksstaten upptages ett särskilt anslag, förslagsvis benämnt vägingenjörer och biträdande ingenjörer, extra anslag, att direkt utgå av automobilskattemedel. Detta anslag skall då täckas, innan den övriga medelsfördelningen mellan anslagen äger rum; de övriga automobilskattemedelsanslagen minskas följaktligen med motsvarande belopp. De sakunniga föreslå, att vägingenjörers och biträdande ingenjörers lön lönetillägg och dyrtidstillägg påföras detta anslag. Anslaget beräknas med hansyn till sammanlagda kostnaden härför efter avdrag av inflytande förrättningsarvoden, alltså till 433 000 kronor. _ Förekommande utgifter för lokalhyra och telefon m. m. böra, såsom väsentligen jämförbara med länsstyrelsernas expensutgifter, utgå av femte huvudtitelns expensanslag. Resekostnads- och traktamentsersättning för vägingenjörers och biträdande ingenjörers resor synes lämpligen kunna utgå av de länen tillgodokommande automobilskattemedlen och kommer således, liksom kostnaden för nuvarade vägkonsulenter, icke tillsynes i budgeten. . . . U r b u c l g e t e n utgå anslagen till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens distriktstjänstemän och till löneförbättring ävensom, enligt vad förut anförts, anslaget till vägundersökningar. Anslagen till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och till dyrtidstillägg förändras på sätt förut angivits och närmare framgår av tabellerna. Det budgetmässiga resultatet blir enligt tab. G en ökning på femte huvudtiteln med 30 000 kronor och en minskning på sjätte huvudtiteln med 124 800 kronor, således i det hela en minskning med 94 800 kronor. Detta^ representerar emellertid icke förslagets verkliga ekonomiska innebörd, något som framgår av beräkningen av verkliga kostnaden i tab. F. Enligt denna beräknas totalresultatet, om både stats- och vägdistriktsmedel medtagas men resekostnader ej beaktas, vara en verklig kostnadsminskning av omkring 14 000 kronor, nämligen å allmänna statsmedel minskning 76 000 kronor, å automobilskattemedel ökning 179 000 kronor och å vägdistriktsmedel minskning 117 000 kronor. Möjligen skulle det kunna anses oriktigt att betunga automobilskattemedlen, vilka äro avsedda för vägväsendets förbättring och vidmakthållande, med de till 433 000 kronor beräknade kostnaderna för den nya vägingenjörsorganisationen. Emellertid är att märka, dels att denna organisation i högsta grad tjänar syftet att förbättra vägväsendet, och dels att med förslaget följer en till 254 000 kronor beräknad besparing på utgifter, som bestridas av automobilskattemedel, så att den verkliga belastningen på dessa medel begränsas till 179 000 kronor (se tab. F). Och denna summa motväges i sin tur väsentligen därav (se samma tabell) att besparingar uppstå på utgifter, som bestridas av andra vägbyggnadsanslag (41 000 kronor) och av vägdistriktens egna medel (117 000 kronor). A andra sidan belastas vägbyggnadsanslagen med undersökningskostnader genom att det särskilda anslaget för undersökningar, 60 000 kronor, skall utgå. De sakkunnigas förslag innebär

57 sålunda en rad av förskjutningar i belastningen på olika anslag och medel, vilket dock icke i och för sig är av betydelse. Slutligen vilja de sakkunniga framhålla, att minst lika viktig som den kalkylmässiga besparing förslaget medför är den möjlighet till väsentligt större besparingar, vilka ernås i och med rationell organisation, effektiv och betryggande beredning av vägärenden samt ingående tillsyn å och handledning av vägarbetena. Tages hänsyn härtill, måste förslaget anses vara till gagn för det allmänna även i ekonomiskt avseende. P å grund av sin utredning hemställa de sakkunniga, Hemställan. att det ovan angivna organisationsförslaget genomföres, samt att i budgeten vidtagas de förändringar, som i sammandrag framgå av ovanstående tab. G. Vissa förändringar i instruktioner och författningar rörande statsanslag till vägväsendet följa av förslaget. Dessa förändringars innebörd framgår omedelbart av den förebragta utredningen, och de sakkunniga hava icke ansett erforderligt att här bifoga författningsförslag.

övergångsanordniiigar. Nuvarande ordinarie innehavare av distriktschefs- eller distriktsingenjörstjänst torde i enlighet med avlöningsvillkoren den 22 juni 1911 vara skyldiga att antaga förordnande å vägingenjörstjänst eller väginspektörstjänst och att, mot avstående av samtliga med den ordinarie tjänsten förbundna avlöningsförmåner, åtnjuta vägingenjörs eller väginspektörs avlöning. Ordinarie distriktschef eller distriktsingenjör, som eventuellt icke erhåller förordnande såsom vägingenjör eller väginspektör, överföres å indragningsstat och skall därvid äga att utöver honom i hans ordinarie tjänst tillkommande lön jämte löneförbättring åtnjuta viss gottgörelse för de med hans befattning hittills förenade särskilda inkomster i tjänsten. Gottgörelsen torde böra beräknas efter medeltalet för visst antal år, men torde i intet fall böra utgå med högre belopp än 5 000 kronor för år räknat. Sålunda på indragningsstat överförd distriktstjänsteman bör i sin innehavande befattning kunna av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anlitas för särskilda uppdrag, t. ex. för järnvägsinspektioner eller för att inom styrelsen biträda med granskning av flerårsplaner eller med andra i samband med övergången anhopade ärenden. Därest sådant arbete förekommer i avsevärd omfattning, synes särskild ersättning genom extra arvode böra beredas. Av de 16 distriktstjänstemännen hava f. n. endast 10 ordinarie tjänst, nämligen 4 distriktschefer samt 6 distriktsingenjörer. Av dessa uppnå några snart pensionsåldern. Det torde vara lämpligt, att några av dem icke emot egen önskan förordnas till vägingenjörer, varför ett mindre antal avlöningar å indragningsstat kan ifrågakomma för de närmaste åren. Av i styrelsen indragna tjänster torde blott en eller annan komma ifråga att överföras å övergångsstat, med fortsatt tjänstgöringsskyldighet inom styrelsen. Den nya personalorganisationen beträffande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och den nya ordningen för beviljande av statsbidrag föreslås träda i kraft den 1 juli 1928 och den nya organisationen beträffande vägingenjörer med biträden med hänsyn till lokalfrågans ordnande först den 1 oktober 1928. Såväl ordinarie och icke ordinarie distriktstjänstemän som vägkonsulenter, vilka erhålla vägingenjörstjänst, torde skäligen berättigas att enligt länsstyrelsernas beprövande avsluta redan påbörjade uppdrag, dock högst under loppet av 12 månader räknat från den 1 juli 1928. 1862 27

58 Särskilt yttrande av de sakkunnigas ordförande. I en detalj är jag av annan mening än de sakkunnigas majoritet. Utan att lägga alltför stor vikt vid frågan huruvida vägingenjören bör betraktas såsom länsstyrelsens eller väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänsteman, anser jag dock övervägande skäl tala för det förra alternativet. Vägingenjörens hela verksamhet blir förlagd till länsstyrelsen; det blir därför också länsstyrelsen, som disponerar över hans tid och arbetskraft. Vid sådant förhållande vore det enligt min mening en organisatorisk oformligliet, om vägingenjören skulle i tjänsten vara direkt underställd väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Och denna oformlighet skulle kunna draga med sig reella nackdelar. Givetvis bör vägingenjören i tekniska och tekniskt-ekonomiska frågor vara bunden av direktiv och anvisningar, som meddelas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Men denna sak kan säkerligen ordnas på fullt tillfredsställande sätt, även om vägingenjören i likhet med de nuvarande vägkonsulenterna inordnas i administrationen såsom en länsstyrelsens tjänsteman. Skulle detta förslag bifallas, bör vägingenjör förordnas av Kungl. Maj:t på länsstyrelsens förslag, sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen yttrat sig över de sökandes kompetens, varjämte en och annan jämkning i de sakkunnigas förslag i övrigt härav skulle bliva en följd. Oscar von Sydow,

Statens offentliga utredningar 1927 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen."i

Allmän lagstiftning. Kättskipning. Fångvård. yttranden i anledning av processkommissionens betänkande ang. rättegångsväsendets ombildning. 15'

Yattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande -ang. åtgärder lör tryggande av skogsvårdsstyrelsernas ekonomi m. m. [1]

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Utredning med förslag till ändrade bestämmelser rörande allmänna handlingars offentligbot. [2; 1926 års pensionsutredning. Betänkande med förslag till ny civil pensionslag m. m. [8] Betänkande med förslag till kungörelse ang. anställande av kommissionärer bos statsdepartement och vissa ämbetsverk m. fl. myndigheter. [21]

Industri. Hussvampen och konservering av trä mot röta. [9]

Handel och sjöfart. Betänkande ang. sjöfartsavgifter. [7]

Kommu nål förval t n in g.

Statens och kommunernas fiuansviisen. Betänkande med förslag till förordning med tulltaxa. [20] Promemorior rörande vissa beskattningsfrågor. [231 Tabeller rörande taxeringen av jordbruksfastighet år 1922 i rikets landskommuner. [21] Politi. Förslag till åtgärder gentemot missbruk av alkoholhaltiga apoteksvaror m. m. [16] Sinnesslövårdssakkunniges betänkande. 2. Betänkande med förslag rörande ordnandet av vården av vuxna vanartade siunesslöa (asociala imbecilla). [18] Utlåtande ang. tillverkning av alkoholsvaga extraktrika maltdrycker. [19]

Kommunikations väsen. Järnvägs- och automobiltrafikkonferensen i Stockholm den 23-25 maj 1927. [17] Omorganisation av väg- och vattenbyggnadsväsendet. [26]

Bank-, kredit- och penningväsen. 1924 års bankkommittés betänkande. [11]

Försäkrings väsen.

Socialpolitik. Utredningar till belysande av arbetsfredsfrågan. [4] Allmänna principer för en ny gruvlagstiftning. [14]

IIii 1 so- och sjukvård. Betänkande med förslag till lag om vissa av landsting eller kommuner drivna sjukhus ni. m. [3] Betänkande med förslag till lag om sinnessjuka och om undersökning ang. sinnesbeskaffenhet ni. m. [10] '

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen, Andlig odling i övrigt. Betänkande och förslag rörande den andliga vården vid armén. [5] Supplement nr 3 till Sverges familjenamn 1920. [6] Betänkande med förslag ang. vidgad rätt till utträde ur svenska kyrkan. [13] Utredning ang. disposition av skogsavkastningen vid boställen anslagna till klockare och lärare vid de allminna läroverken. [22]

Allmänt näringsväsen. Förslag ang. de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige m. m. [25]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande med förslag ang. den statsunderstödda egnahemsverksamheten. [12

Försvarsväsen.

Utrikes ärenden.

S t o c k h o l m . K. L. Beckmans Boktr., 1927. 1862 27

Internationell rätt.