SOU 1927:34

Betänkande med förslag till åtgärder gentemot spritsmuggling från fartyg, som uppehålla trafik med utlandet m.m.

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1927:34

FINANSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER GENTEMOT

SPRITSMUGGLING FRÅN FARTYG, SOM UPPEHÅLLA TRAFIK MED UTLANDET M. M. AVGIVET AV

1926 ÅRS

RUSDRYCKSLAGSTIFTNINGSBEREDNING

S T O C K H O L M 1 9

2 7

Statens offentliga utredningar 1927 Kronologisk

förteckning

1. Betänkande angående åtgärder för t r y g g a n d e av vuxna v a n a r t a d e sinnesslöa (asociala imbe(Cilla). skogsvårdsstyrelsernas ekonomi m. m. Marcus. 109 Norstedt. 71 s. S. s. J o . angående t i l l v e r k n i n g av alkoholssvaga 2. Utredning m e d förslag till ä n d r a d e bestämmelser 19. Utlåtande e x t r a k t r i k a m a l t d r y c k e r . Marcus. 35 s. F i . r ö r a n d e allmänna handlingars offentlighet. Av N. 20. Betänkande m e d förslag till förordning m e d tullHerlitz. Norstedt. (2), 289 s. J u . taxa. Marcus. 516 s. F i . 3. Betänkande med förslag till lag om vissa av landst i n g eller k o m m u n e r drivna sjukhus m. m. Norstedt. 21. B e t ä n k a n d e m e d förslag till kungörelse angåtende 89 s. S. anslällande av kommis-donärer hos statsdepiarte4. Utredningar till belysande av arbetsfredsfrågan. Norm e n t och vissa ämbetsverk m. fl. myndigheter 1 . Av stedt. 387 s. S. K. A. Gislén. Beckman. 41 s. S. 5. Betänkande och förslag rörande den andliga vården 22. Utredning angående disposition av s k o g s a v k a s t vid armén. Norstedt. 51 s. F ö . ningen vid boställen anslagna till klockare och C. Supplement nr 3 till Sverges familjenamn 1920. Stat. lärare vid de a l l m ä n n a läroverken. Av G Tluulin. repr.-anst. 31 s. J u . Norstedt. 97 s. E . 7. Betänkande angående sjöfartsavgifter. Idun. 376 s. H. 23. P r o m e m o r i o r rörande vissa beskattningsfrågor. Mar8. 1926 års pensionsutredning. Betänkande m e d förslag cus. 90 s. F I . till ny civil pensionslag ni. m. Marcus. 165 s. F i . 9. Hussvampen och konservering av trä mot röta. Kungl. 24. Tabeller r ö r a n d e taxeringen av jordbruksfastiighet Byggnadsstyrelsens m e d d e l a n d e nr 2. Tullberg. 68 s. år 1922 i rikets l a n d s k o m m u n e r . Marcus. <2) 39 ts. F i . 16 s. planscher. K. 25. Förslag angående de" svenska lapparnas rätt tilli ren10. Betänkande m e d förslag till lag om sinnessjuka och bete i Sverige m. m. Beckman. 83 s. S. o m u n d e r s ö k n i n g angående sinnesbeskaffenhet m. m. 26. B e t ä n k a n d e och förslag a n g å e n d e ändrad orgainisa1926 års sinnessjuksakktinnigas betänkande. 1. Nor. tion av väg- och vattenbyggnadsväsendet. Beck.man. stedt. 128 s. S. 58 s. K. 11. 1924 års b a n k k o m m i t t é . Betänkande m e d förslag till 27'. Utredning och förslag r ö r a n d e inrättande av lkomlag om ä n d r i n g i vissa delar av lagen den 22 j u n i m u n a l a flickskolor. Norstedt. 144 s. E . 1911 (nr 74) om bankrörelse m. m. Marcus. 228 s. F i . 28. Betänkande och förslag a n g å e n d e t u r i s t r e k l a m - och 12. Betänkande m e d förslag angående den statsunderu p p l y s n i n g s v e r k s a m h e t e n i utlandet. Beckmani. 151 stödda e g n a h e m s v e r k s a m h e t e n . Marcus. 269 s. J o . s. K. 13. Betänkande med förslag angående vidgad rätt till 29. Betänkande och förslag r ö r a n d e den centrala* föru t t r ä d e u r svenska kyrkan j ä m t e d ä r m e d s a m m a n svarsförvaltningen. Beckman, viij, 291 s F ö . h ä n g a n d e frågor. Norstedt. 428 s. J u . - • 30. Förslag till riktlinjer för b e s t ä m m a n d e t av e r s ä t t 11. Yttrande angående a l l m ä n n a principer för en ny n i n g för 'tjänstebostad. Marcus. 58 s. F i . gruvlagstiftning. Tiden. 175 s. F i . 31. B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e a v v e c k l i n g e n av 15. Yttranden i anledning av processkommissionens beAktiebolaget Kreditkassans av år 1922 engagemiang. t ä n k a n d e angående rättegångsväsendets o m b i l d n i n g . Cedergren. 19 s. F i . Norstedt m. fl. (4). 322 s. J u . 32. B e t ä n k a n d e m e d förslag till den högre l a n t b r u k s 16. Betänkande med förslag till åtgärder gentemot missundervisningens o r d n a n d e . Norstedt. 367 s. 117 pl. b r u k av alkoholhaltiga apoteksvaror ni. m. samt av Jo. b e h ö r i g h e t e n att å recept utskriva spritdrycker m. 33. 1926 års pensionsutredning. B e t ä n k a n d e angåiende ni. från a p o t e k s i n r ä t t n i n g . Marcus. 154 s. F i . p e n s i o n e r i n g av arbetarpersonal vid försvarsväsemdet 17. Järnvågs- och automobiltrafikkonferensen i Stockoch a l l m ä n n a civilförvaltningen. Marcus. 84 s.. F i . holm den 23-25 maj 1927. Norstedt. 169 s. K. 34. B e t ä n k a n d e m e d förslag till å t g ä r d e r gentemot s p r i t 18. Sinnesslövårdssakkunniges b e t ä n k a n d e . 2. Betäns m u g g l i n g från fartyg, som u p p e h å l l a trafik med kande m e d förslag r ö r a n d e o r d n a n d e t av vården av u t l a n d e t m. m. Marcus. 66 s. F i .

A n m . Om särskild t r y c k o r t ej angives, är tryckorten Stockholm.. Bokstäverna med fetstil utgöra begynntelseJDOkstaverna till det d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet, J o 4 = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e ano r d n i n g (nr 98) utgivas u t r e d n i n g a r n a i omslag m e d enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1927:34

FINANSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER GENTEMOT

SPRITSMUGGLING FRÅN FARTYG, SOM UPPEHÅLLA TRAFIK MED UTLANDET M. M. AVGIVET AV

1926 ÅRS

RUSDRYCKSLAGSTIFTNINGSBEREDNING

STOCKHOLM ISAAC MARCUS

1927 BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

3¶Till herr statsrådet

och chefen

för Kungl.

finansdepartementet.

Genom nådigt beslut den 23 september 1926 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet dels att tillkalla tre utredningsmän för att inom departementet biträda vid utredningen av vissa, av departementschefen berörda frågor, som ägde samband med gällande rusdryckslagstiftning, dels, i den m å n så för behandlingen av vissa av ifrågavarande spörsmål funnes påkallat, för sådan frågas utredning tillkalla ytterligare en eller flera speciellt sakkunniga personer, dels ock tillhandahålla ifrågavarande beredning erforderlig kanslipersonal. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade chefen för finansdepartementet genom skrivelse samma dag undertecknade, ledamoten av riksdagens första kammare, förrådsförmannen A. J. B ä r g i Katrineholm, ledamoten a v riksdagens a n d r a kammare, lantbrukaren C. O. Johanson i H u s k v a r n a samt byråchefen i kontrollstyrelsen A. S. E. Larsson, för att inom finansdepartementet biträda vid ifrågavarande utredning, varjämte åt undertecknad Larsson uppdrogs att såsom ordförande leda utredningsarbetet ävensom att ombestyra sekreterargöromålen. Genom skrivelse den 1 november 1926 tillkallade därefter chefen för finansdepartementet undertecknade, dåvarande tullbevakningschefen vid tullbevakningsinspektionen i Stockholm, numera tulldirektören i Stockholm K. F . Leander samt vice verkställande direktören i Stockholms rederiaktiebolag Svea, f. d. kommendörkaptenen B. R. von Sydow för att biträda vid utredningen av frågan om åtgärder gentemot spritsmuggling från fartyg, som uppehålla trafik med utlandet. Samtidigt tillkallades jämväl för övriga frågor andra speciellt sakkunniga personer. 1926 års rusdryckslagstiftningsberedning — som den sålunda igångsatta utredningen benämnes — h a r i enlighet med statsrådets och chefens för finansdepartementet yttrande till statsrådsprotokollet den 23 september 1926 erhållit i u p p d r a g att utreda ett flertal frågor, vilka dock hava det gemensamt, att de alla äga samband med gällande rusdryckslagstiftning. Den 14 maj 1927 h a r beredningen till chefen för finansdepartementet överlämnat betänkande med förslag till åtgärder gentemot

4 missbruk av alkoholhaltiga apoteksvaror m. m. samt av behörigheten att å recept utskriva spritdrycker m. m. från apoteksinrättning. Närmast därefter h a r beredningen till behandling upptagit frågan om åtgärder gentemot spritsmuggling från fartyg, som uppehålla trafik med utlandet m. m. Såsom ett resultat av beredningens utredning rörande sistnämnda fråga får beredningen härigenom vördsamt överlämna betänkande i ämnet jämte förslag till vissa, i betänkandet n ä r m a r e angivna författningsändringar ävensom hemställan om åtgärder lör vissa ändringar i och tillägg till Helsingforskonventionen. I detta sammanhang har beredningen däremot icke n ä r m a r e undersökt, h u r u v i d a spritsmugglingen på annat sätt än genom särskild lagstiftning och internationella överenskommelser skulle kunna ytterligare t r ä n g a s tillbaka. Enligt medgivande genom nådiga brevet till statskontoret den 17 september 1927 hava undertecknade Larsson och Leander företagit en resa till Finland, Estland och D a n m a r k för att taga kännedom om de åtgärder, som inom dessa länder vidtagits till förhindrande av spritsmuggling. Under utredningsarbetet h a r beredningen rådfört sig med ett stort antal personer med särskild kännedom om de förhållanden, åt vilka beredningen haft att ägna uppmärksamhet. Genom skrivelse den 24 november 1926 h a r chefen för finansdepartementet till beredningen överlämnat i avskrift en framställning från Sveriges segelfartygsförening u. p. a. och därvid framhållit angelägenheten av att beredningen vid behandling av frågan om spritsmuggling från fartyg, som uppehålla trafik med utlandet, måtte bereda nämnda förening tillfälle att framföra sina synpunkter i ämnet. Med anledning h ä r a v har beredningen lämnat segelfartygsföreningens ordförande tillfälle a t t vid beredningens sammanträden framföra sina synpunkter. Beträffande en specialfråga, om spritdrycker å provianteringsfrilager, kommer beredningen att avgiva särskild u t r e d n i n g och hemställan. Stockholm den 30 november 1927. SAM LARSSON.

A. J. BÄRG.

C. O. JOHANSON.

KARL LEANDER.

B. v. SYDOW.

5¶Motivering och förslag. I det anförande till statsrådsprotokollet den 23 september 1926, vari hemställdes om tillkallande av utredningsmän för att inom finansdepartementet biträda vid utredningen av vissa, av departementschefen berörda frågor, som ägde samband med gällande rusdryckslagstiftning, y t t r a d e dåvarande chefen för finansdepartementet, statsministern Ekman, beträffande den del av utredningsarbetet, som nu är i fråga, följande: »Under de senare åren har t y v ä r r en tidvis mycket omfattande sprit- statsrådssmuggling ägt rum utmed rikets kuster, vilken åstadkommit, att gäl- protokollet lande restriktioner på rusdryckslagstiftningens område åtminstone inom den 23 sep~ vissa trakter och under vissa perioder förlorat en betydande del av sina tember 1926nykterhetsfrämjande verkningar. Smugglingen försiggår dels från utanför territorialgränsen liggande fartyg, dels också från person- eller lastförande fartyg, vilka uppehålla förbindelse med utländska h a m n a r . Först genom 1924 å r s lag med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin hava mera effektiva vapen erhållits i kampen mot smugglingen. Nämnda lag, som trädde i kraft den 1 juli 1924 och skulle gälla under två år, h a r med vissa mindre ändr i n g a r förnyats på ytterligare två år, r ä k n a t från och med den 1 juli 1926. Det torde icke r å d a något tvivel om att den skärpta lagstiftningen jämte den förbättrade bevakningen medfört en högst avsevärd tillbakagång i fråga om spritsmugglingen till Sverige. Minskningen i smugglingsfrekvensen gäller emellertid väsentligen den smuggling, som sker från spritlastade fartyg utanför landets gränser. Däremot tyda åtskilliga tecken på att det alltjämt förekommer en betydande spritsmuggling från fartyg, som uppehålla förbindelse med utländska hamnar. I detta avseende vill jag erinra om att det under år 1925 enbart hos personal, anställd å fartyg, som gå i reguljär fart mellan Stockholm och utlandet, gjordes icke mindre än 365 spritbeslag, v a r v i d beslagtogos sammanlagt 3,122 liter sprit. H ä r i ingå icke beslag å mindre lastbåtar, vilkas personal dock visat sig hava i ännu större utsträckning gjort sig skyldig till olaga införsel av sprit. Denna spritsmuggling från fartyg, som uppehålla trafik med utlandet, synes iör n ä r v a r a n d e icke kunna tillräckligt effektivt bekämpas. Det bör därför undersökas, huruvida icke anordningar kunna träffas, vilka på ett bättre sätt kunna bidraga till a t t omöjliggöra olaga införsel av sprit på sådana vägar. Även om det i varje särskilt fall icke rör sig om så stora spritkvantiteter, blir dock den oavbrutna strömmen av smuggelsprit, som silar in i landet från ett avsevärt antal fartyg, i längden

6 alls icke u t a n betydelse, i synnerhet som denna sprit helt visst ofta kommer i händerna på just sådana personer, som samhället genom den nuvarande rusdryckslagstiftningen velat hindra från a t t åtkomma spritdrycker.» utredningens Av ovan återgivna y t t r a n d e till statsrådsprotokollet framgår, att che* 9- j e n för f i l l a n s d e p a r t e m e n t e t n ä r m a s t och i första hand åsyftat, att undersökningen skulle avse den spritsmuggling, som äger r u m från fartyg, vilka uppehålla trafik med utlandet. Beredningen h a r emellertid ansett sig böra taga under övervägande, huruvida även i övrigt något ytterligare kunde från statsmakternas sida åtgöras till förhindrande av spritsmugglingen. Till denna mera allsidiga översikt h a r beredningen ansett sig hava så mycket större anledning, som nu gällande lagstiftning angående olovlig befattning med spritdrycker och vin ävensom angående förverkande i visst fall av spritdrycker och vin upphör att gälla den 1 juli 1928, varför frågan om lagstiftningens förlängning under alla förhållanden torde komma att föreläggas 1928 års riksdag. Då ifrågavarande lagstiftning ägt giltighet sedan den 1 juli 1924, torde numera sådan erfarenhet föreligga såväl om dess verkningar som rörande befintliga brister i densamma, att det får anses v a r a förtjänt av n ä r m a r e Övervägande, icke blott h u r u v i d a lagstiftningen ifråga bör förlängas och eventuellt göras permanent u t a n även h u r u v i d a och i vilka avseenden av hittills vunnen erfarenhet påkallade ä n d r i n g a r nu böra vidtagas. Då spritsmuggling under de senare åre ägt rum icke blott till Sverige u t a n även — och delvis under betydligt svårare former än hos oss — till vissa av v å r a grannländer, h a r beredningen ansett det vara av betydelse att i n h ä m t a kännedom om de åtgärder, som i dessa länder vidtagits till förhindrande av sådan smuggling. F ö r detta ändamål företogo två av beredningens ledamöter under innevarande höst efter därtill meddelat tillstånd en resa till Finland, Estland och Danmark, varjämte beredningen från Norge förskaffat sig och tagit del av där gällande lagar öch föreliggande förslag till lagändringar på hithörande område. P å olika punkter av sitt betänkande torde beredningen få tillfälle att hänvisa till de på sådant sätt från v å r a grannländer inhämtade upplysningarna. Statistik Någon säker, siffermässig kännedom om spritsmugglingens verkliga over spnt- o m f a t t n i n g kan m a n av n a t u r l i g a skäl icke erhålla. Man kan däremot beslag m. m.

sammanställa uppgifter om antalet beslagsmål, antalet däri inblandade personer samt beslagtagna spritkvantiteter. F r å n generaltullstyrelsens statistiska avdelning har beredningen erhållit dylika uppgifter för tiden 1 j a n u a r i 1925—30 juni 1927. Uppgifterna för tidigare år äro på grund av den å r 1924 ändrade lagstiftningen icke fullt jämförbara med de senare årens siffror. Särskilt därför att innehavet av insmugglad sprit från och med den 1 juli 1924 kriminaliserats, torde man kunna antaga, a t t en mycket betydande andel av de senare årens beslagsmål avse sprit,

som tagits i beslag från exempelvis personer, vilka anhållits för fylleri. Antalet dylika mål kan sålunda avsevärt öka siffran för spritbeslagsmål, utan att detta behöver betyda en ökning av själva spritsmugglingen, då ju ett enda insmugglat spritparti, som före den 1 juli 1924, om det beslagtogs, representerade ett enda mål, numera kan vara fördelat på flera tiotal personer, vilka icke dömas för olovlig införsel utan för olovlig befattning med insmugglad sprit. Ännu mindre kunna de beslagtagna kvantiterna sägas vara en tillförlitlig mätare på smugglingens omfattning. Slutsiffran för ett år eller annan period förryckes nämligen i allra högsta grad, om ett större beslag göres, och de stora beslagen äro så fåtaliga och beroende på sådana särskilda förhållanden, att de omöjligen kunna anses utgöra någon måttstock på storleksgraden av förekommande smuggling. En ökning av spritbeslagen kan vara beroende på större intensitet i bevakningen och därför i verkligheten, åtminstone för en kortare tid, innebära att mindre kvantiteter smuggelsprit tillföras den olovliga marknaden, varjämte upptäckten av sådan sprit kan vara beroende på rena tillfälligheter. Till en viss grad och, om man iakttager erforderlig försiktighet vid deras bedömande, torde dock dessa siffror erbjuda den bästa belysning rörande smugglingens omfattning och karaktär, som överhuvud taget på siffermässig väg står att erhålla. I de från generaltullstyrelsens statistiska avdelning erhållna uppgifterna meddelas antalet spritbeslagsmål, antalet åtalade personer samt litertalet beslagtagen sprit för varje särskilt tullkammardistrikt halvårsvis åren 1925 och 1926 samt första halvåret 1927. För vart och ett sådant område äro uppgifterna närmare fördelade med hänsyn dels till platsen för beslaget, dels också till de personer, från vilka beslagen gjorts, eller de övriga omständigheter, som kunna sägas angiva beslagets karaktär. Först indelas därvid beslagen i två huvudavdelningar, varvid i den första sammanföras de beslag, som gjorts vid kust eller annorstädes utom tullplats, och i den andra de beslag, som gjorts vid tullplats. Inom den första huvudavdelningen indelas därefter beslagen med hänsyn till om de verkställts å fartyg, annat trafikmedel, å gata eller landsväg, i bostad eller å annan upplagsplats, varjämte den sprit, som upphittats utan att ägaren blivit känd, föres i en särskild kolumn. Inom den andra huvudavdelningen redovisas först de beslag, som skett å eller vid fartyg, och angives därvid, huruvida de ägt rum vid kroppsvisitation eller ej samt huruvida de skett från fartygsbesättning eller från andra personer. Även inom denna huvudavdelning upptagas de beslag, som verkställts å gata eller landsväg, i bostad eller dylikt, samt den upphittade spriten i särskilda kolumner. Slutligen angives, huru mycket av summan sprit, som förskingrats. För erhållande av bättre översikt har beredningen sammanfört de sålunda anskaffade statistiska uppgifterna för större områden, varvid tullkammardistrikten i Norrland bildat en grupp, Stockholms tullkammar^

8 co J I ^ O

Ö l O 0 0 i—I CM CM

personer

1¶COC^Ot^-l^COOLCCOOC^ i C r - i r - i - C M CO I C <M 0 0 CO K 5 H r - .-o i C C > J l rtiCHHriH

1 CO

CD 0 0 l - 0 0 CO

ic it: i— no CM »c

TT »C l ^ " ^ TT

1 1 I I I

O O CD CM CD i C CC D l CD CO

*-« 1 1 11 1

Tji M T-H T j i

t - CD 0 0 0 0 i C CM

a a

00 11 i? CM 1 1

liter

lOaOCMOOOOOTCMO — T * Ä J CM (M H CM H

mål

| I I I

liter

111 1 1 I I I ! I I 1 1 1I I I 1 1 1 1 1 1I I I

ic i t a c i * l > i C CM CO H CO T J I o i i D CO

personer

•i •

mål

ÄiT*

m K

*» ^ ._ ._

i 4-1 OH

a a

1-1

a §H

1 1

S* 1 1 |

p-rsoner

:o3

>•

CD P H

mål

003 CD <X>

1 l>

(

i-i 1

i l

p o

i c co

1 i-i T

1 00 CM

CD PH

CD |

3 1 * 1 11I 1 I I

1 1

I I I

CT. CO 00 CM D 00 C CC L^ O i

o a: o o

>C L- X CM CD C35HCNHJ CM , - j ^_ ^ OT

CD C CC - t lO T t co CM TJI CD

I CO CM CM —.

T - r - r O n * T t CM CM TT ico

I | T * I TJ< 1 00 CM — O I I 1 I Q 1 Tj< O". C l TJI

111 1 i 1 I I I

1 PH J « |

mål

111 1 1 1 I I I

—

liter

111 1 1 1

personer mål

._ o 0

"co : ° o ,jj

M 1 1 1 II

1 1 1

IMU

1 1 1

i i i ii i ii

oo SP 1

• * a N C O CD X Ä CM Hf C£ CM CCiOCO

CM 1

•-t OS 00

1 l

1 | l

03¶J l l - O O

P H CM .

cc »c

CO i C CC T Dl

PH'TT

ss irr i i i i i

I I

CM 00 i-H

liter

1 ?A 1 ^ 111

| |

J- CM O | CD C CM |

Tji

TT O

CO CO

CM co -H m H

o L-

Tji Q ]

ss^^s^:

CD co - - i D l CO CD CM L^ i—i L— 00

1 Ol

X i C 0 0 CD O I C CO r-H CM CD

asio^cMr^-co-^H

T T —-i 1 OliO 1

mål

1 1

1 1 1 GOOOI-II-I

oo i~-

1 | I I

•Ö B

1 1 1 1 1 1 11 1 1 1 1 1 1 11

personer

J |

1 1 1

ocS

liter

C 9 0 r— i0>

rcTfxacM

1 -H 1 1 - i * 1 L - »o

personer

X w

lC.

i-H

t - "C T t 0 0 TjH D l CO —- D l P H

o co — i - c*

CD tO — CM 00 CM 00 CM H ^

•>

— 1 ^ CM CM CO D l CM H CM rt

•n< — D l 00 00 O CD D l TJI T t t > O PH CO P H

i i i ii

CO CC CO O C£ 5 CO i D — CD P

»C

V | |

personer

! ' ° 1 Ti 1 1 1 1I I

mål

1 °° rt I 11 1 1I I CO C3

el-

CD bO

,£> kl : 0

s • •2 •» "SS

ira <M OJ

;

•

iir

1 1 1 M « •

C 1 - O T- D D l CO .—1 i C —

• U

. . : : .

: <u : » 53 * : CD : : -ö : : ca •

C/3 PH

: o DI . ^ OJ

:•

•

1 1 I 1

•

C o s

lO CN

'5T

CTS

"« '• : i feco" : : :g™| : -a : • " « ! <u • .Sis-^S. " 5 CO t » p - a >n cc ® i ^ " 0 < w to co > » i i n t o t o r>

4-1 '""I

ft a

I I I

II 1 1 1 1 I I I

o o

S C C35 O l O »C CO CD CM CO CO P - , - T CD l O

1 1

liter

ho c

C °o3 ••» A !

• 0 0

v « r

I I I

ttT

•n

1^ 1 S 1 1 ™ 1 L^ 1

• «3

liter

S. •OS

11111 &? 1 1 1 I I 11I I 111 1 1 I 1 1-1 * f 1 1 J

a a

• C5 O i OS C l • *

150= ra ra ra

:o3 CO

,4 o

-rJ \ -? — O + j ra ra

+» > > | | 1 | ca 1 G ö S3 >.->;-?.< ^

CM CM c- OS C 0 5 O 5 c 3

^CO ->

-1

CM CM CM CM O ! S i CR ©

S »fe~ 2 CD 2 |

| >

i—

» H 4-J ^ ^

| i~

>a •t^

1 ( M CM ( M CM ' C i DC C i OS

"* 2

o«

oca *

>J?

i S i

T - _ <—fl

3 " ^

j-~ 1 •j^

*P>D CD co r• g D5 OJ o ; 05

s ? ••

•^ 1 1 1 1 1 1 1 1 «J cao c 8 - ^ " r t ^ ~ r t

"ö- 0) t-i S —> O 5

pj°ca

CM OS

H-1

p j oca tö

>^>

9 o co o i- ip* P» CO o o

co c — c o CC iD X Cl CO &

Tt 1> CO >C TJ1

PH Tt t* 05

—" r-T

0 0 O l '00 CO X - P CO CO CO X ) CC C CO I - i C

D l X CO i C »D CD D l 3 1 DC i C H O I rH -^

3 1 CC iC I D

i i i I l M i l l i i i i i

I I l i i M i l l i i i i i CM i -

, D .

C O H n

Tt Dl

,«

CO T T

I-I D l

-H

CO l O CO

Dl Dl

i C C >D D l r-H T t CD

co co

o i co T T

CO 3 1 3 1 1 CO T t i-H

L - CO

» C O CO D l CO T t 3 1 CM oc C i Dl

CO i D >C

ro 31

co Tt co

t— L - M D l CO D l

M i D CO

M J r. j (• j j r | j- i i T. j

i—I CO L - 3 . T t CD M

CO TT CO

i I CO 3 1 i—I i—.

i I

TT 0 0 PH

Dl H

1 =°

1—1

1 "

CM T T

-it co Dl

; —.

D l L ^ CO T f CO

co x

CD X

1— T j " l > T CD 3 1 3 1 D l

35 -t

CM TJi

~ CO C

7-1 TH T t CO CC

"-1 1-T T t -• DCCl

CO D l

i—i I D

» X

00 Tt

i-p

i o c x i - 1 C- CM X t> co

1 1 .1 1lw 1 CC lO

1 1 r?

CC D l CO T T

0L — l O — CO CO D I D l CC O D l D l T ^ O l CM

1¶C T t iC M D l CC CC 3 1 — i i D T x . D l —' Dl w

ig i - co oo o DJ_» Dl CC O —~ T-' or pf

1 1

1 1 1 1 Dl

T Tf

TT O D l —i i—i

Mll3gS§£|l.!M 1 1 2^

CC .1-» CD 1 ^ CD i f f O

— Dl X

CO i d L- X

I j j | i g 2 ? g» | i i i | l i m r c ^ i il i1 M I M ^ ^ ^ ^ M I M

or Dl

"""'

i C CO TT i C — O ' C D . i— •—i

» CM -

CO X 3 1 3 1 •— O LD Dl Dl

1 Dl

D l 35 I CM 3

I »o i—i

L— TT

of cd

T t 0 0 3 1 CC i—i CC CC -— O L— P H CM - I CM r-H

I 1 °° a w 1 1 *P 7 ?? i i' 0 0 0 0 1

CD P O l CO

C Dl

1 1 i 1 1

D l l O l—

I I I I

I I I I I

O X O Dl D l D l CO 3 1

>o i -

a cc

3 - D !

Tt iD

COCO — —*

O X —,

D i r~ H x x H • + CO I - O I Dl O

7-1 X

X — h ( C M X CO C i O 00 — iC X X

T t i D D l CO D l

i— >C —

I— D l C

CO X Dl CO 0 0 H »

lC iC — X Tt co t— x oi co

co o co x Tt i - o co co H o o — co —

M Dl iC o O — -I Tt X

C Dl O O l

X I CO K

CO O l CO O lO H

cc er. D I x r>

31 t*

— lO I CO

M i l l

u ID x x r~CU CM D l D I CM

cuos oi oi oi

I I I

toCio x x

CM CM D l

"Z CI Ol OS Ol

iirrsT

.o eu 0«

A 1 1 | fl-C^i-iL-s

c fa o

• ' lO X X l— CD CM Dl Ol CM p . OS OS OS OS

g rj~ c?~~c?~S~" * 1 1 1 1 C i - " f ö _, W

j rH rt

PJ g , rr>

<u M "

I D X X t— CM C I N M O l OS OS O l

-2 I I

£ 2"^-~^H ttC D-

IO x

io x x r—

I ID x x I—

D l D l D l CM O l OS O l OS

CM D l D l D l '•OSOSOS

_^_ D l D l D l CM ^ ClOSOSOS

Li s i i l i

10 distrikt en, tullkammardistrikten å ostkusten i övrigt en, till vilken även Gotland hänförts, tullkammardistrikten i Blekinge och Skåne en grupp, tullkammardistrikten å västkusten en samt övriga tullkammardistrikt en grupp. Med denna uppdelning redovisas beslagsuppgifterna i tabellen å sid. 8—9. Av tabellen framgår, a t t de ojämförligt flesta spritbeslagsmålen komma på Stockholms tullkammar distrikt, vilket icke enbart omfattar Stockholms stad utan även hela skärgården från skäret Björn norr om Öregrund till och med Landsort samt dessutom en stor del av Mälaren. Hela antalet spritbeslagsmål fördelar sig procentiskt med följande andelar på de olika områdena under angivna perioder: i/!-*/, 1925

v?-31/i2 1925

Vi-so/o 1926

/f— 8 7« 1926

Vi—80/e 1927

Norrlands tullkammardistrikt

5.0¶Stockholms tullkammardistrikt Tullkammardistrikten å ostkusten .... övrigt

63.4 On -=-°

9q -°

1 is J 0

31 °-

27 J

Blekinges och Skånes tullkammardistrikt

12.7¶Västkustens tullkammardistrikt

13-3

U.o

13.G

16.0¶Övriga tullkammardistrikt

0-5

0.2¶Summa 100.0

Beträffande antalet åtalade personer äro procenttalen för olika områden och tidsperioder följande: Norrlands tullkammardistrikt

i/i-oo/e 1925 2.5

7,-81/1» 1925 5.2

Vi- 3 0 /o 1926 3.2

79.3¶Stockholms tullkammardistrikt Tullkammardistrikten övrigt

ostkusten

/7- 3 1 /i2 1926 6.3

Vi-3% 1927 4.1

i 2.0

2.;»

2.7¶Blekinges och Skånes tullkammardistrikt

7.G

13.4¶Västkustens tullkammardistrikt

10.0 0.1

13.0 0.G

15-4 0.2

100.0¶Övriga tullkammardistrikt

•• — Summa 100. o

Sammanlagt för hela den undersökta perioden hade förekommit 5,625 spritbeslagsmål mot 7,943 personer, varvid den beslagtagna spritkvantiteten utgjort 202,278 liter. Av dessa tal kommo följande procentiska andelar på de olika områdena: Mål

Personer

Norrlands tullkammardistrikt

o. 2

4.4¶Liter 28.0

Stockholms tullkammardistrikt

50.0¶Tullkammardistrikten å ostkusten i övrigt

0.4¶Blekinges och Skånes tullkammardistrikt

4.8¶Västkustens tullkammardistrikt

5 O-

OJ!

O-1

Summa 100.0

100.0¶Övriga tullkammardistrikt

11 V a d särskilt de beslagtagna spritkvantiteterna beträffar, torde uppmärksamheten böra riktas på den omständigheten, att ett enda beslag av ett helt spritfartyg fullständigt förrycker jämförelserna. E t t sådant beslag på mer än 50,000 liter sprit har exempelvis ägt rum i Norrland under första halvåret 1925, ett beslag å n ä r a 60,000 liter sprit i Stockholms tullkammardistrikt första halvåret 1926, varjämte stora beslag gjorts j ä m v ä l å Västkusten. Även med all tillbörlig hänsyn tagen till dessa förhållanden står det vid studium av tabellens siffror fullt klart, vilken dominerande roll Stockholm och Stockholms skärgård ägt och äirer i t r å g a om spritsmugglingen. H ä r t i l l må dock anmärkas, att såväl tull- som polismyndigheternas bevakningsåtgöranden genom bättre u t r u s t n i n g helt visst torde få anses hava varit mera effektiva i och omkring Stockholm än i övriga delar av riket, och a t t man av denna anledning måhända kan v a r a berättigad draga den slutsatsen, att en proportionsvis större andel av den sprit, som avsetts för insmuggling inom Stockholmsdistriktet, beslagtagits än vad fallet varit åtminstone inom flertalet övriga tullkammardistrikt. De ojämförligt flesta spritbeslagen h a v a gjorts vid tullplats. Av sammanlagda antalet beslagsmål gällde nämligen under hela den undersökta tiden endast 3.o procent beslag, som verkställts vid kusten eller annorstädes utom tullplats, under det att 97.0 procent av beslagen skett vid tullplats. Av de åtalade personerna voro för hela perioden blott 1.8 procent åtalade i samband med beslag, som ägt r u m utom tullplats, medan sålunda 98.2 procent av de åtalade personerna voro inblandade i beslag, vilka verkställts vid tullplats. Däremot voro de spritkvantiteter, som beslagtagits vid kusten eller annorstädes utom tullplats, mycket stora. De utgjorde nämligen 56.4 procent av sammanlagda mängden under hela perioden beslagtagen sprit. Vid tullplats hade alltså beslagtagits endast 43.6 procent av nämnda, spritmängd. Enär, på sätt ovan angivits, några få stora spritbeslag kunna helt förrycka proportionerna mellan olika perioder och skilda landsdelar, har en beräkning verkställts rörande de beslagtagna spritmängdernas fördelning efter frånräknande av de största beslagen. Även till arten äro beslagen av hela spritskutor skiljaktiga från den stora mängden små beslag. Av hela antalet beslagsmål under den undersökta perioden — 5,625 — böra därvid endast sex beslag frånräknas, nämligen ett beslag i Norrland å 51,621 liter, två beslag å västkusten, avseende resp. 13,408 och 15,000 liter, samt tre beslag i Stockholms tullkammardistrikt å resp. 5,603, 5,101 och 58,297 liter sprit. P å dessa sex beslag kommo alltså icke mindre än sammanlagt 149,030 liter sprit, eller 73.7 procent av hela den i samtliga mål beslagtagna spriten. Den återstående spritkvantiteten, som beslagtagits — 53,248 liter — fördelade sig på följande sätt å olika områden och perioder:

12 Vi - 3 %

7e- 81 /u

1925 Norrlands tullkammardistrikt

215 Stockholms tullkammardistrikt Tullkammardistrikten

11,805

ostkusten i

övrigt

115 Blekinges ochSkånestullkammardistrikt

1,252

Västkustens tullkammardistrikt

1,269

Övriga tullkammardistrikt

25_ Summa 14,681

V7— 3 , /i2 1926

1,937

7i-3% 1926 203

1,859

7,545

1,835

7,402

3,615

Vi- 8 7« 1927

1,230

2,386

4,000

1,610

1,209

12,152

3,897

12,907

9,611

P å de olika områdena kommo följande procentiska andelar: Vi-8%

Ve—31/i2

i/t—13/6

l/i—I 1 /»

Vi-3% 1927

1926 Norrlands tullkammardistrikt

7.4¶Stockholms tullkammardistrikt

37.0¶Tullkammardistrikten

ostkusten

övrigt

0.G

2.S

0.8¶Blekinges och Skånes tullkammardistrikt

31.G

41.6¶Västkustens tullkammardistrikt

0.2¶Summa 100.0

Ol 100.0

(\2 100.0

Oj 100.0

Oo 100.0

Övriga tullkammardistrikt

Beträffande den sprit, som beslagtagits vid tullplats, har på sätt ovan angivits uppdelning skett med hänsyn till, bland annat, huruvida beslag, som ägt rum å fartyg, skett från fartygens besättning eller ej. Det visar sig därvid, att på fartygsbesättningen komma sammanlagt följande antal spritbeslagsmål, antal åtalade personer och beslagtagna spritkvantiteter under de olika halvårsperioderna. Mål

Personer

4,098

V*—3l /i2 1925

6,050

Vi-3% Vi— 3 %

Liter

1,834

V7- 3 1 /i2 1926

5,999

Vi—30/6

2,547

2,237

2,734

20,528

1927 Summa

Vid angivande av spritmängden har frånräknats det ovan angivna beslaget å 51,621 liter sprit, vilket verkställts vid tullplats från ombord anställda personer. I procent av hela antalet beslag, som gjorts å fartyg vid tullplats, utgjorde beslagen från fartygsbesättning:

13 Mål

Personer

6".l

i/ 7 _.si/ 12 1925

86.2¶I/I—SO/B

Liter

i/i--L-8o/e 1926

58 6

i/,_3i/ 1 2 1926

i/1—••/, 1927

6&S

6CU

82^

80 Vi 1925— / 0 1927

Även om man sätter beslagen från fartygsbesättning i förhållande till hela antalet spritbeslag, oavsett var och hur och från vem de verkställts, visar det sig, att beslagen från besättningen utgjort en avsevärd andel. Därvid böra emellertid de sex ovan angivna stora beslagen frånräknas kvantitetsuppgifterna. Med denna reduktion erhållas följande procentiska andel för beslagen från fartygsbesättning: Mål

Personer

7-—31/i2 1925

49.8 Vi—30/e

47.1 V'7— /i2 1926 _ i / 1 _ 3 0 / 6 1927

46.1 40 7

39.9 33j>

46.5 26^5

38.6 Vi—30/e

31 Vi 1925—80/e 1927

Liter

Ungefär 60 procent av alla beslag å fartyg vid tullplats hava sålunda skett från fartygens besättning, och omkring 40 procent av samtliga spritbeslag under den undersökta tiden — häri inräknade även beslag på grund av olovlig befattning med insmugglad sprit — hava ägt rum från fartygsbesättning. Procenttalen ifråga om beslagtagna spritkvantiteter utvisa, att av de mängder, som beslagtagits å fartyg vid tullplats, icke mindre än 80 procent och däröver beslagtagits från fartygsbesättning. Av hela den beslagtagna spritmängden, med frånräknande av de sex största beslagen, komma genomsnittligt nära 40 procent på fartygsbesättning. Å särskilda tabeller har generaltullstyrelsens statistiska avdelning vidare lämnat en u r flera synpunkter synnerligen intressant specifikation rörande de beslagtagna spritmängderna. Av de å gata, landsväg, i bostad m. m. beslagtagna spritmängder, vilka haft känd ägare, hade under åren 1925 och 1926 samt första halvåret 1927 sammanlagt nedan angivna mängder, vilka här upptagas i storleksordning, tagits i beslag å följande platser: Liter

i bostad å hästskjuts å sjöbotten å gata å automobil

2,516 1,700 1,459 1,192 1,128

14¶Liter

i skog å ö eller holme å strand å landsväg i affär i källare å järnvägsstation

835 7631 589 542 390 297 24o

Av den sprit, som upphittats utan att ägaren blivit känd, hade under samma tid följande kvantiteter funnits å nedan angivna platser: Liter

å ö eller holme å sjöbotten å strand å farkost i skog å landsväg i grotta

5,717 4,239 711 707 577 281 213

Inom så gott som samtliga nämnda grupper komma de största mängderna på Stockholms tullkammardistrikt. Det nuvaDet samlade intrycket av den för de senaste åren meddelade statiran e age . gj-iken rörande beslag av insmugglad sprit torde kunna sägas vara, att spritsmugglingen helt visst i icke obetydlig grad minskats vid jämförelse med åren före den nuvarande lagstiftningens ikraftträdande men a t t alltjämt spritsmuggling till Sverige måste sägas förekomma i sådan utsträckning och under sådana former, att särskilda å t g ä r d e r däremot äro påkallade. Till den förbättring, som de senaste tre åren, enligt samstämmiga vittnesbörd från alla på området sakkunniga, hava a t t uppvisa vid jämförelse med åren närmast därförut, har av allt att döma främst bidragit den år 1924 genomförda, avse\?ärt skärpta lagstiftningen. Först genom denna lagstiftning hava myndigheterna erhållit sådana vapen, att de med utsikt till framgång kunnat upptaga kampen mot spritsmugglingen och i samband därmed stående annan olovlig rusdryckshantering. E n förstärkt och med bättre tekniska hjälpmedel utrustad kustbevakning har också haft stor betydelse i detta avseende, vartill må läggas, att såväl tull- som polispersonalen under årens lopp givetvis tillägnat sig en rik fond av erfarenhet samt en personal- och lokalkännedom, som på detta område ä r av särskild betydelse. Måhända är man också slutligen berättigad framhålla, a t t den laglydiga befolkningen, åtminstone i Stockholms skärgård, under de senaste åren något bestämdare än förut reagerat mot spritsmugglingen. Till en förbättring i detta avseende har särskilt sammanslutningen för smugglingens bekämpande syftat och för den skull anordnat

15 en omfattande propagandaverksamhet med föredrag, broschyrspridning m. m. Tillsammans har genom skärpt lagstiftning, förbättrad bevakning samt upplysning vunnits åtminstone så mycket, att spritsmugglingens utbredning hejdats och att densamma därjämte också i viss grad t r ä n g t s tillbaka, h u r u mycket torde v a r a svårt att med säkerhet avgöra. E n pålitlig uppskattning av den nuvarande spritsmugglingens om- Olika former fattning vid jämförelse med föregående år försvåras även därigenom, s^u^*g a t t smugglingens former under årens lopp förändrats. Tidigare var det vanligt, att utländska spritskutor förankrades utanför den svenska territorialgränsen och där besöktes av svenska smugglare, som med mindre farkoster, ofta mycket snabbgående, införde sprit till riket. Denna form av spritsmuggling h a r under de senaste åren, åtminstone i Stockholms skärgård, blivit allt mera sällsynt. Såväl i Bottniska viken som utanför Skånes kust och vid västkusten torde det dock ej så sällan även under de sistförflutna åren hava förekommit, att dylika skutor drivit försäljning av sprit, avsedd för insmuggling till Sverige. De kända spritsmuggl a r n a i Stockholms skärgård hava åter företagit färder antingen till spritskutor, som varit förankrade i närheten av Finlands kuster, eller också till sådana orter i den finländska skärgården, där smuggelsprit varit lagrad. I ännu större utsträckning än genom dylika färder torde emellertid sprit hava genom Stockholms skärgård införts till huvudstaden medelst fartyg, som uppehållit trafik med utlandet. Såväl fartyg i regelbunden trafik som en mångfald lastförande fartyg hava medverkat vid detta slags spritsmuggling. Därvid har man dels sökt att i så stor utsträckning som möjligt införa spriten direkt till Stockholm, varvid den i fartyget fördolts så väl, att ingalunda obetydliga mängder helt visst u n d g å t t tulltjänstemännen även vid den mest noggranna visitering, dels h a r man också under färden genom skärgården enligt träffad överenskommelse antingen kastat i vattnet spritpartier, som omedelbart tillvaratagits, eller också sänkt sådana på platser, där de sedermera upphämtats av medhjälpare i skärgården. Då det som bekant under segiationstiden är ett mycket stort antal fartyg, som passera genom Stockholms skärgård på färder från olika utländska hamnar, där sprit till billigt pris kan inköpas, torde det kunna antagas, att de spritmängder, som på sådant sätt insmugglats, ingalunda äro obetydliga. De talrika beslagen å en del fartyg från ombord anställda personer tala sitt tydliga språk om att denna smuggling satts i system och ej sällan drives rent yrkesmässigt. I all synnerhet är det de mindre lastförande fartygen, ved- och kreatursbåtar m. fl., som visat sig ofta och i stor utsträckning medföra smuggelsprit. P å grund av lastens beskaffenhet kunna dessa fartyg svårligen underkastas en mera genomgripande invisitation. Härtill kommer beträffande exempelvis fartyg, som äro lastade

16 med ved, bräder eller dylikt, att de för sitt framdrivande ofta äro försedda med allenast segel eller smärre motorer, varför jämförelsevis lång tid, som icke sällan under motvind ökas genom uppankring, å t g å r för passerandet genom skärgården, varvid talrika tillfällen till smuggling kunna yppa sig. Den bild av spritsmugglingen till Stockholm, som sålunda lämnats, torde till större delen gälla även övriga, för smuggling utsatta delar av rikets kuststräckor. F o r m e r n a växla dock efter olika förhållanden. Särskilda åt- Tillsammans är emellertid, som ovan framhållits, den spritsmuggling, 9 som alltjämt äger r u m från fartyg i trafik med utlandet, och den smuggling, som erforderliga, verkställes genom färder ut till spritskutor eller till a n d r a sprithandlare utanför v å r a gränser, av mindre omfattning än smugglingen under åren närmast före den n u v a r a n d e lagstiftningens ikraftträdande. Att den dock alltjämt utgör en allvarlig social olägenhet och en fara för nykterhetstillståndet, därom v i t t n a r ej minst den oavbrutna ström av olovlig sprit, som söker sig fram till just de samhällets bottenlager, vilka gällande rusdryckslagstiftning velat skydda för rusdrycksmissbrukets ödeläggelse. P å olika sätt h a r man under den senaste tiden sökt genom skärpt och efter rådande förhållanden bättre avpassad lagstiftning förhindra den olovliga rusdryckshantering av skilda slag, som under och efter kristiden f r a m t r ä t t i v å r t land. Det vore helt visst oriktigt att göra gällande, att dessa å t g ä r d e r varit verkningslösa. Man torde nog tvärt om v a r a berättigad framhålla, att så småningom och med stöd av vunnen erfarenhet allt flera av de vägar, på vilka den olovliga spriten söker sig ut till kundkretsen, blivit stängda eller åtminstone allt mer svårframkomliga. Helt kan man nog aldrig hoppas bliva i tillfälle hindra att spritdrycker på smygvägar tillhandahållas dem, för vilka intet pris är nog högt och ingen svårighet nog stor, då det gäller a t t åtkomma sådana drycker. Så snart den för förtäring avsedda spriten är underkastad verksamma restriktioner eller åsätt ett tillräckligt högt pris, förefinnas helt säkert hos oss liksom i alla länder, där dylika åtgärder vidtagits, risker för att olovlig sprithantering skall förekomma. För samhället gäller det att så verksamt som möjligt söka t r ä n g a sådan hentering tillbaka. Därvid måste extraordinärt stränga medel tillgripas, eftersom det gäller en extraordinär företeelse av särskilt samhällsskadlig n a t u r och en grupp av brottslingar, vilka äro förtjänta a v h å r t straff, i synnerhet därför att de ockra på svagheten och det sjukliga begäret hos de minst motståndskraftiga elementen i de folklager, som leva på armodets gräns. 1924 års lag- Såsom ovan nämnts, framlade Kungl. Maj:t för 1924 års riksdag pros ifmng. p 0 s ition, n r 223, med förslag till l:o) lag med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin;

17 2:o) lag angående vissa ändringar i lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff för olovlig varuinförsel; samt 3:o) lag angående förverkande i vissa fall a v spritdrycker och vin. Dessa förslag blevo med vissa ä n d r i n g a r i huvudförslaget bifallna av riksdagen. Lagar i ämnet utfärdades den 20 juni 1924 (nr 225—227). Sedan på en konferens i Helsingfors den 24 november—4 december 1924 utarbetats förslag till särskild konvention för bekämpande av spritsmugglingen, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen genom proposition, nr 89, å r 1925, dels att godkänna berörda konvention, dels ock att antaga ett förslag till lag om utsträckt tillämpning av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin. Propositionen bifölls av riksdagen. Efter det konventionen ratificerats av Finland, Norge och Sverige samt ratifikationsinstrumenten deponerats i Helsingfors, utfärdade Kungl. Maj:t för Sveriges vidkommande den 27 november 1925: l:o) lag (nr 463) om utsträckt tillämpning av lagen den 20 juni 1924 (nr 2251 med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin: 2:o) kungörelse (nr 464) angående ikraftträdande av förstnämnda lag samt 3:o) kungörelse (nr 465) med särskilda bestämmelser om utförsel från riket av rusdrycker. Förstnämnda lag innehåller det huvudsakliga stadgandet, att, om spritdrycker med fartyg av mindre nettodräktighet än 250 ton i smugglingsavsikt införts till område intill 12 sjömil från svenska kusten, denna å t g ä r d skall betraktas såsom olovlig införsel till svenskt territorialvatten. Vid ikraftträdandet, den 24 december 1925, ägde de under l:o) och 3:o) angivna författningarna tillämpning allenast å fartyg av finsk och norsk nationalitet. Allteftersom konventionen sedermera ratificerats av övriga stater, har Kungl. Maj:t genom särskilda kungörelser förordnat, att författningarna skola äga tillämpning jämväl för fartyg av dansk, estnisk, lettisk, polsk och tysk nationalitet ävensom för fartyg, hemmahörande i den fria staden Danzig. Den särskilda lagstiftningen av år 1924 liksom lagen om utsträckt tilllämpning d ä r a v gjordes provisorisk och förlänades giltighet till och med den 30 juni 1926. Till 1926 års riksdag framlade Kungl. Maj:t därefter proposition, n r Förlängt Vro211, med förslag till lag om fortsatt giltighet av ifrågavarande lagstift- vi8°£%£ &r ning. Chefen för finansdepartementet uttalade i sitt yttrande till statsrådsprotokollet, då förslaget till förlängt provisorium motiverades, bland annat, att det av den förebragta utredningen oförtydbart framginge, att den ifrågavarande lagstiftningen i det stora hela uppfyllt de krav, man ställt på densamma. Särskilt hade den lämnat möjlighet 2 — 5546

18 till ett verksamt bekämpande av spritsmugglingen, och det vore att förvänta, att de författningar, som nyligen tillkommit i samband med anslutningen till Helsingforskonventionen, skulle visa sig avsevärt öka denna möjlighet. Då det utan vidare A^ore klart, att lagbestämmelser a v förevarande slag vore av behovet påkallade även efter den 30 juni 1926, återstode att avgöra, huruvida åt bestämmelserna borde givas permanent k a r a k t ä r . Det kunde tagas för visst, att lagstiftningen i ämnet svårligen kunde undvaras under avsevärd tid. Att göra lagstiftningen permanent syntes därför hava skäl för sig. Emellertid vore att märka, a t t förevarande lagstiftning varit i tillämpning endast under kort tid. Särskilt borde beaktas, att för det dåvarande ingen erfarenhet kunnat vinnas om verkningarna av de efter Helsingforskonventionen utfärdade författningarna. Under sådana förhållanden finge det anses, att försiktigheten bjöde att välja den väg, som av kontrollstyrelsen och generaltullstsa-elsen i infordrade yttranden anvisats, nämligen förlängd giltighet för viss tid, exempelvis två år. Departementschefen tillstyrkte därför, att åt samtliga stadganden i de ämnen, varom fråga vore, måtte förlänas allenast fortsatt provisorisk giltighet under två år, under vilken tid tillräcklig erfarenhet finge anses kunna vinnas för förnyat ställningstagande i frågan. Endast i 3 § 1 mom. i spritinförsellagen föreslogs en ändring. I övrigt ansåg departementschefen, att frågan om en fullständig revision borde anstå. Riksdagen godkände propositionen, varefter den 4 juni 1926 särskilda lagar (nr 148 och 149) utfärdades om fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1928 av dels lagen den 29 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin, dels lagen den 27 november 1925 (nr 463) orn utsträckt tillämpning av förstnämnda lag, dels eck lagen den 20 juni 1924 (nr 227) angående förverkande i visst fall av spritdrycker och vin. Samtliga dessa lagar upphöra sålunda att gälla den 1 juli 1928, såvida icke statsmakterna dessförinnan fattat beslut angående deras fortsatta giltighet. Bör lagstift- Beredningen har ansett sig böra till särskild och noggrann undersökH perman°nT n m S upptaga frågan, huruvida och under vilka former ifrågavarande lägger provi- stiftning gentemot spritsmuggling och viss annan slags olovlig rusdryckshantering bör förlänas giltighet, sedan det förlängda provisoriet utgått. Därvid vill beredningen först med bestämdhet göra det uttalandet, att särskild lagstiftning gentemot spritsmuggling och liknande företeelser alltjämt synes vara oundgängligen erforderlig. Inga som helst tecken tyda på att det inom en n ä r a liggande framtid skall bliva möjligt att u n d v a r a denna speciallagstiftning eller ens ersätta den med mindre stränga bestämmelser än de nu gällande. Tvärtom synes erfarenheten ådagalägga, att, i den mån ändringar äro påkallade, dessa böra gå i riktning mot än strängare och mera effektiva straff.

19 Med hänsyn till de uttalanden, som år 1925 gjordes av ett flertal sakk u n n i g a myndigheter, och med hänvisning till ovan refererade y t t r a n d e av chefen för finansdepartementet vid framläggande av propositionen n r 211 å r 1926 skulle det ligga nära till hands att t ä n k a sig, att lagstiftningen nu k u n d e göras permanent och samtidigt underkastas en genomgående revision med stöd av de gångna årens lärdomar och erfarenhetsrön. Beredningen har dock för sin del funnit övervägande skäl tala för ett fortsatt provisorium men under något längre tid än två år. E t t av huvudskälen för att man år 1926 icke ansåg sig böra göra lagstiftningen permanent låg i hänvisningen till att man då icke k u n n a t vinna någon erfarenhet om verkningarna av de efter Helsingforskonventionen utfärdade författningarna. Samma skäl talar alltjämt i denna riktning. Först på hösten innevarande år har nämligen Tyskland anslutit sig till konventionen. Ännu saknar man därför n ä r m a r e erfarenhet av h u r u konventionens stadganden komma att verka, sedan de erhållit tilllämpning av Norge samt alla stater vid Östersjön utom Lithauen och de Socialistiska Sovjetrepublikernas Union. Vissa tecken synas tyvärr, på sätt beredningen längre fram n ä r m a r e utvecklar, tyda på att den illegitima sprithandeln kan bereda sig möjligheter att göra vissa av konventionens viktigaste bestämmelser mer eller mindre verkningslösa. Det finnes på dessa g r u n d e r all anledning att ställa sig avvaktande, innan man med bestämdhet u t t a l a r sig om den verkan, Helsingforskonventionen kan komma att få på spritsmugglingen. Under alla förhållanden kan det icke nu v a r a tillrådligt att under åberopande av denna konvention definitivt och för längre tid besluta angående formerna för svensk lagstiftning gentemot sådan smuggling. Även i övrigt synes det beredningen, som om starka skäl tala för att man under ännu n å g r a år bör pröva sig fram. P å olika punkter råda delade meningar om. nu gällande bestämmelsers effektivitet, och i många avseenden krävas skärpningar och tillägg. Under sådana förhållanden kan det knappast v a r a a n n a t än för saken gagneligt, om ytterligare erfarenhet vinnes, innan man går till det slutgiltiga, utformandet av den lagstiftning på hithörande områden, som enligt beredningens uppfattning alltjämt torde bliva erforderlig. Då beredningen sålunda icke anser sig böra förorda, att 1924 å r s lagstiftning n u göres permanent, vill beredningen däremot tillstyrka, att det förnyade provisorium, som beredningen ansluter sig till, måtte få giltighet under tre år. Det k a n nämligen knappast v a r a ändamålsenligt att förn y a detsamma på allenast två år, då denna tid helt visst får anses v a r a för kort för inhämtandet av den mera ingående erfarenhet, som kräves för ett avgörande ställningstagande. Å andra sidan bör provisoriet ej heller göras för längre tid än tre år, eftersom det måhända kan möta betänkligheter att under provisorietiden få möjligen erforderliga ä n d r i n g a r vidtagna. Beredningen hemställer därför, att ifrågavarande lagstiftning

20 måtte, med de ändringar, som här nedan angivas, förlänas fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1931. Bör lagstift- Då beredningen till detaljgranskning upptagit 1924 års lagstiftning mot ningen i sin S p r r t s m u g g l i n g och i samband därmed stående a n n a n olovlig rusdryckshelhet revi-

°°

deras eller hantering, h a r beredningen icke underlåtit att pröva, huruvida de grundendast ändras ] äggande principerna däri kunna sägas v a r a riktiga och ändamålsenliga eller om möjligen hela förfaringssättet borde och kunde omläggas efter a n d r a linjer. Därvid h a r beredningen också ingående jämfört v å r lagstiftn i n g med motsvarande bestämmelser i v å r a grannländer. E n sådan jämförelse h a r särskilt starkt framhävt den skiljaktighet, som råder mellan framför allt den danska och den svenska lagstiftningen och lagtillämpningen på hithörande områden. Det ä r i synnerhet tvenne principer i den danska lagstiftningen, vilka visat sig effektiva i tillämpningen. Den enä a v dessa principer innebär, att böter för smuggling omedelbart vid beslaget kunna fastställas, i vissa fall av vederbörande tullkammare och eljest av högsta tullmyndigheten; ägaren eller den, för vilken v a r o r n a beslagtagits, dock obetaget a t t draga saken inför domstol samt, om bötesbeloppet bestämts av tullkammare, anföra besvär hos högsta tullmyndigheten. F a r t y g eller a n n a t transportmedel k a n kvarhållas som säkerhet för böternas erläggande. Högsta bötesbeloppet vid spritsmuggling är 20,000 kronor. Då det i praktiken sällan förekommer, att dylika ärenden dragas inför domstol, inses lätt, vilka verkningar förfaringssättet måste medföra, eftersom brottets upptäckande, bötesbeloppets bestämmande och böternas utkrävande följa omedelbart på varandra, och möjlighet därför oftast saknas för den skyldige att undandraga sig straff. Den andra principen går ut på a t t — då det ej är fråga om frihetsstraff — lägga hela ansvaret för spritsmuggling från fartyg på fartygets ägare, vilken skall ansvara för alla hos honom anställda. Om sålunda besättningsmän å ett fartyg, som inkommer till dansk hamn, beträdas med spritsmuggling, utkräves bötesansvaret härför av rederiet, och fartyget utgör säkerhet för böternas erläggande. Tillämpningen av sistnämnda princip liar enligt de danska tullmyndigheternas bestämda förklaring haft till resultat, att den spritsmuggling från fartyg i trafik med utlandet, vilken i Sverige vållat så inånga olägenheter och visat sig så svår a t t bekämpa, ytterst sällan förekommer i Danmark. Det bör i detta sammanhang framhållas, att nämnda båda principer i dansk lagstiftning härleda sig från den danska tullförordningen av den 1 februari 1797 och a t t de alltså hava betydligt mer än h u n d r a å r i g hävd. Beträffande frågan om sättet för straffs utmätande m å erinras, a t t detta spörsmål varit under behandling även i Sverige, i det a t t de till lagrådet å r 1924 remitterade förslagen till lag angående olovlig befattning med spritdrycker och vin upptogo särskilda bestämmelser om så kallat straffföreläggande. P å grund av lagrådets avstyrkande uteslötos emellertid

21 ifrågavarande paragrafer ur det lagförslag, som framlades för riksdagen. Beredningen har, trots de invändningar, som år 1924 anfördes, ansett sig böra ånyo, ehuru i något ändrad form, framföra förslag om dylikt straffföreläggande. Den n ä r m a r e motiveringen för beredningens förslag i detta avseende återfinnes längre fram i betänkandet. I ett senare sammanhang vill beredningen också mera ingående undersöka, h u r u v i d a och i vilken utsträckning fartygens ägare kunna och böra göras ansvariga för den spritsmuggling, som bedrives av å fartygen anställda personer. Om mera genomgripande ändringar i detta eller andra avseenden skola k u n n a genomföras, k r ä v a s härför enligt beredningens förmenande förhandlingar med de stater, som ratificerat Helsingforskonventionen. Då dylika förhandlingar, även om de snariigen skulle upptagas, icke kunna förväntas bliva slutförda så tidigt, a t t resultaten d ä r a v kunna föreläggas 1928 å r s riksdag, torde en m e r a djupgående revision av gällande provisoriska lagstiftning icke nu böra företagas, övervägande skäl tala därför enligt beredningens mening för att den nuvarande lagstiftningen mot spritsmuggling och viss a n n a n olovlig rusdryckshantering bibehålies till sina huvuddrag oförändrad under det förlängda provisoriet. Däremot har beredningen vid övervägande av frågan, huruvida i mer eller mindre betydelsefulla detaljer ändringar nu böra vidtagas, kommit till den slutsatsen, att på de punkter, där erfarenheten ådagalagt, att påtagliga brister förefinnas, försök böra göras att åstadkomma stadganden, som om möjligt bättre än de nuvarande bestämmelserna lämna verksamma medel till bekämpande av här ifrågavarande olaglighet. Såsom ovan antytts, hade redan å r 1925, då lagstiftningen varit i kraft endast något mer än ett år, från ett flertal landsfiskaler och tullförvaltare ävensom a n d r a myndighetspersoner samt korporationer an. fl. liksom från kontrollstyrelsen och generaltullstyrelsen framställts förslag om ä n d r i n g a r i lagstiftningen. Dessa förslag föranledde då ändring allenast på en enda punkt, nämligen i 3 § 1 mom. av spritinförsellagen. I övrigt förklarade chefen för finansdepartementet, a t t antingen tillräckliga skäl för ändring icke anförts eller att ytterligare erfarenhet borde inhämtas, innan ändringar vidtoges. Då nu m e r än t r e å r gått, sedan ifrågavarande lagstiftning började tillämpas, torde sådan erfarenhet hava vunnits rörande vissa bestämmelsers otillräcklighet, att man, där detta kan visas v a r a verkligt nödvändigt, bör skrida till ändring. Med denna utgångspunkt har beredningen ägnat 1924 års lagstiftning en ingående detaljgranskning, som lett till i det följande n ä r m a r e motiverade ändringsförslag.

22¶Lagen med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning spritdrycker och vin.

med

(Spritinförsellagen.) Före den 1 juli 1924 var straffet för olovlig införsel till riket av spritdrycker eller vin i de ordinära fallen böter från och med två till och med sex gånger beloppet av tullavgiften för dryckerna, dock minst 10 kronor. Då den tullsats, efter vilken böter för spritsmuggling allmänt beräknades, utgjorde 2 kronor för liter, kom således bötesbeloppet att uppgå till lägst 4, högst 12 kronor för liter. Är 1924 höjdes bötesbeloppen för de ordinära fallen till lägst 8, högst 20 kronor för liter, dock minst 30 kronor. Enligt vad beredningen inhämtat, tillämpas vid Stockholms rådhusrätt genomgående den praxis, att vid utdömande av böter enligt 1 § 1 mom.' första stycket beloppet i regel bestämmes till 10 kronor för liter av de olovligen införda dryckerna. P å förevarande område torde synnerligen stränga straffbestämmelser krävas, för a t t straffet skall erhålla en mera allmänt avskräckande verkan. Det kan emellertid trots den skraffskärpning, som genomfördes år 1924, sättas i fråga, om ens de nu gällande straffsatserna för ordinära fall kunna anses tillräckligt verksamma. Väl kan man i likhet med två ledamöter av lagrådet å r 1924 uttala tvivel, huruvida ett effektivt resultat över huvud taget s t å r a t t vinna på den h å r d a straffrättsliga reaktionens väg. Så länge m a n eljest anser sig böra gå den vägen för beivrande av brott av detta eller liknande beskaffenhet, bör m a n dock i fråga o»m böter sätta beloppen så högt, a t t deras utdömande verkligen uppfattas som ett kännbart straff och så, att desamma icke kunna ingå i en affärskalkyl såsom ett på förhand beräknat riskmoment av ej alltför allvarlig art. I d e t t a samm a n h a n g vill beredningen erinra därom, att en lyckad insmuggling av en så liten m ä n g d som fem liter sprit för närvarande vid utförsäljning i partier om en tredjedels liter brännvin kan medföra en nettovinst av 100 kronor eller ännu mera. Misslyckas åter smugglingsförsöket, bliva böterna enligt praxis i Stockholm endast 50 kronor. Beredningen vill också bringa i erinran, att olovlig rusdrycksförsäljning enligt 74 § i förordningen den 14 juni 1927 angående försäljning av rusdrycker i de ordinära fallen straffas med böter från och med 100 till och med 1,000 kronor. Om förbrytelsen icke skett i större omfattning eller yrkesmässigt, må, där omständighet e r n a ä r o synnerligen mildrande, straffet vid första förbrytelsen nedsättas till 30 kronors böter. Enligt förordningen den 11 juni 1926 angående tillverkning och beskattning av brännvin är straffet för olovlig brännvinstillverkning eller mäskberedning i de o r d i n ä r a fallen böter från och med 300 till och med 3,000 kronor. H a r tillverkningen eller beredningen icke bedrivits i större omfattning eller i syfte att försälja det

23 framställda brännvinet, må, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, straffet vid första förbrytelsen nedsättas till 100 kronors böter. Försäljning av skattefri sprit eller alkoholhaltiga preparat till förtäring straffas enligt 23 § 1 mom. i förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit eller 11 § 2 mom. i förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat lika som olaga rusdrycksförsäljning. Åtgärder för renaturering av denaturerad sprit eller alkoholhaltiga preparat straffas enligt 22 § 1 mom., respektive 11 § 1 mom. i nyssnämnda båda förordningar lika som olovlig brännvinstillverkning. Härtill kommer ytterligare, att den, som en gång begått förbrytelse, som avses i de angivna paragraferna i någon av nu nämnda fyra förordningar, vid därefter begången ny förbrytelse mot vilken som helst av dessa bestämmelser domes såsom för upprepad förbrytelse till avsevärt strängare straff. Den sålunda lämnade redogörelsen torde tydligt visa, att spritsmuggling i regel straffas betydligt mildare än olovlig rusdrycksförsäljning eller olovlig brännvinstillverkning. Någon anledning a t t anse spritsmugglingen såsom ett lindrigare brott än övriga slag av olovlig rusdryckshantering förefinnes enligt beredningens förmenande icke. I de flesta fall torde insmugglingen av sprit äga rum i försäljningssyfte, även om bevisning härom icke kan förebringas. Så gott som undantagslöst torde smugglingen avse att med spritdrycker förse sådana personer, som enligt gällande lagstiftning icke ä&a rätt att utminuteringsvis inköpa dylika drycker. Smugglingsbrottet framstår därför såsom fullkomligt jämförbart med olovlig försäljning eller olovlig tillverkning. På väsentligen, sålunda angivna skäl h a r beredningen ansett sig böra förorda en höjning av de bötesstraff, som angivas i 1 §. Motsvarande höjningar föreslår beredningen längre fram i andra paragrafer. Mot en höjning av bötesbeloppen kan säkerligen framföras den invändningen, att en dylik förhöjning icke komme att medföra a n n a n verkan än att böterna, som efter nu tillämpad beräkning ej sällan inbetalas, i avsevärt flera fall skulle bliva obetalda och istället få förvandlas enligt allmänna strafflagen, varvid följden särskilt ifråga om utländska undersåtar ofta skulle bliva, att den skyldige hölle sig undan och följaktligen komme att alldeles undgå straff. Det vill dock synas beredningen, som om denna anmärkning icke skulle kunna tillmätas avgörande betydelse. Ungefär samma erinran kan ju riktas mot fängelsestraffet, då det är fråga om sådana utländska undersåtar, som .man icke anser sig kunna kvarhålla i häkte. Även dessa personer undgå i regel straffets avtjänande genom a t t underlåta att återkomma till riket. Större betydelse bör man måhända tillmäta en invändning av den innebörd, att, eftersom spritinförsellagens 1 § 1 mom. i motsats mot de ovan återgivna stadgandena i rusdrycksförsäljningsförordningen ocn brännvinstillverkningsförordningen saknar bestämmelse om lägre straff vid

synnerligen mildrande omständigheter, insmuggling av en ringa kvantitet sprit u t a n försäljningssyfte skulle komma att straffas oskäligt hårt, Då emellertid de straffsatser, beredningen ämnar förorda, trots förhöjningen äro för de normala fallen avsevärt lägre än brännvinstillverkningsförordningens straff för olovlig tillverkning vid synnerligen mildrande omständigheter, torde icke heller detta skäl böra förhindra den straffskärpning, som eljest synes vara motiverad. Beredningen anser sig alltså böra förorda, att straffet för olovlig varuinförsel enligt 1 § 1 mom. skall bliva böter till belopp motsvarande lägst 15, högst 25 kronor för liter av de olovligen införda dryckerna, dock minst 50 kronor, eller fängelse i högst ett år, och hemställer på den grund, a t t 1 § 1 mom. första stycket måtte erhålla följande ändrade lydelse: »Var, som utan behörig tullangivning till riket inför spritdrycker eller vin, straffes för olovlig varuinförsel med böter till belopp motsvarande lägst femton, högst tjugufem kronor för liter av de olovligen införda dryckerna, dock minst\ femtio kronor, eller med fängelse i högst ett år.» iterationsI 1 § 4 mom. stadgas straff för den, som förövar olovlig införsel av s ™" e ' spritdrycker eller vin och som förut en eller flera gånger fällts till straff för enahanda brott. Vid dylik upprepad smuggling skall dömas till fängelse eller till straffarbete i högst två år. H a r införseln skett i allenast ringa omfattning och äro omständigheterna synnerligen mildrande, må dömas till böter enligt vad i paragrafens 1 mom. stadgas, såvida brottet icke förövats i tjänsten av tjänsteman vid tullverket eller vid lotsverket eller av vissa tjänstemän vid postverket eller vid statens järnvägar. Bestämmelserna om iterationsstraff synas vara så formulerade, att fängelsestraff avsetts skola bliva det normala vid upprepad förbrytelse. Att avsikten varit denna, framgår också med full tydlighet av förarbetena till spritinförsellagen. Redan i sitt yttrande till statsrådsprotokollet vid framläggandet av 1924 å r s förslag framhöll emellertid chefen för finansdepartmentet, att iterationsstraff i praktiken icke komme till användning, ehuru förutsättningarna därför redan enligt tidigare gällande lagstiftning förelåge; detta bland a n n a t beroende på svårigheten för åklagare och domstolar att erhålla kännedom om huruvida en tilltalad förut straffats för enahanda brott. Denna svårighet skulle visserligen bliva mindre, därest såsom förordades redan fällande till straff bleve iterationsgrund, men därjämte föreslogos vissa ytterligare åtgärder, främst en central registrering genom generaltullstyrelsen av alla personer, vilka dömdes för smugglingsbrott. E t t dylikt register är n u m e r a anordnat i generaltullstyrelsen, och från detsamma erhålla vederbörande åklagare uppgifter om förut ådömda straff. I regel torde också domstolarna godtaga dylika uppgifter från berörda register, ehuru detta icke h a r straffregisters n a t u r . Beredningen anser sig böra framhålla, a t t fängelsestraff emellertid

25 ingalunda i så stor utsträckning, som man av lagens ordalydelse och motivens formulering skulle kunnat förvänta, blivit regel vid itererat smugglingsbrott. Åtminstone vid Stockholms r å d h u s r ä t t synes man synnerligen ofta döma till enbart böter, även då relativt betydande spritkvantiteter varit föremål för smugglingsförsök av person, som förut fällts till straff för smuggling. Beredningen har tagit del av ett stort antal utslag från Stockholms rådh u s r ä t t i mål av här förevarande a r t och d ä r v i d funnit, att böter ej sällan utdömts vid upprepad smuggling, även då kvantiteterna varit så stora som omkring 10 liter sprit eller mera. E n person, som tidigare fyra gånger fällts till ansvar för försök till olovlig spritinförsel, h a r exempelvis dömts till endast 170 kronors böter för försök att olovligen införa 17 liter sprit. En annan person dömdes till 120 kronors böter för försök till olovlig införsel av 12 liter sprit, ehuru han tidigare icke mindre än 10 gånger dömts för enahanda brott., Till och med vid försök att olovligen införa så stora mängder som 35 liter sprit hava endast böter utdömts, ehuru iteration förelegat. Understundom har i utslagen icke åberopats, att svaranden tidigare fällts till straff för enahanda brott. F ö r de mål, som avgjorts under åren 1924 och 1925, torde' härtill hava bidragit, att generaltullstyrelsens register då ännu icke kommit till användning, och a t t domstolen sålunda icke ansett sig kunna konstatera identiteten hos de personer, som voro anklagade. Under de senaste två åren torde däremot uppgifter ur ifrågavarande register regelbundet hava infordrats och åberopats. Av utslagen framgår, att r å d h u s r ä t t e n i vissa fall uttryckligen angivit, att den funnit såväl kvantiteten ringa som omständigheterna i övrigt synnerligen mildrande och på den grund dömt allenast till böter. F ö r att kunna döma till fängelsestraff torde i allmänhet fordras, a t t den tilltalade åtminstone vid något rättegångstillfälle varit personligen tillstädes inför rätten. Då så ofta icke kan ske exempelvis beträffande personer, som äro anställda å fartyg i utländsk trafik, alldenstund h ä k t n i n g i regel icke äger rum, torde även av denna anledning ett eljest motiverat fängelsestraff understundom icke utdömas. Till allsidig belysning av den praxis, som vid Stockholms r å d h u s r ä t t utvecklat sig, torde vidare böra omnämnas, att r å d h u s r ä t t e n dock under den sista tiden, om flerfaldig iteration förelegat, dömt till fängelse i åtskilliga fall, då kvantiteterna varit jämförelsevis små. Beredningen vill i anledning av den praxis, som vid vissa underdomstolar synes hava utvecklat sig i hithörande mål, som sin mening framhålla, att lagstiftningen mot spritsmuggling bör så avfattas, att frihetsstraff vid iteration blir regel, så snart det icke kan anses uppenbart, att försäljningssyfte icke föreligger. Spritsmugglande personer bland besättningen ombord å fartyg i utländsk trafik torde så gott som undantagslöst, då de försöka sig på spritsmuggling, hava för avsikt a t t verkställa införseln för

26 a t t därefter till högt pris försälja dryckerna. Detta kan åtminstone sägas v a r a fallet, så ofta kvantiteten är, något så n ä r avsevärd. Kvantiteter inemot eller överstigande ett tiotal liter sprit lära endast undantagsvis kunna a n t a g a s v a r a föremål för försök till olovlig införsel u t a n försäljningssyfte. I fall, som h ä r avses, bör frihetsstraff komma till användning, där det icke ä r uppenbart, att försäljuingssyfte icke förelegat. F ö r bekämpande av spritsmugglingen h a r det med säkerhet v a r i t av den allra största betydelse, a t t genom 1924 års lagstiftning icke blott själva den olovliga införseln strängt bestraffats u t a n även att all slags olovlig befattning med insmugglade spritdrycker och vin kriminaliserats. Ofta torde det förhålla sig så, att det lindrigare straffet för olovlig befattning med sådana varor måst utdömas, därför att bevisning icke k u n n a t förebringas rörande själva införseln, ehuru det av omständigheterna i målet kan synas uppenbart, att den tilltalade i verkligheten gjort sig skyldig till smuggling. Ej sällan torde vidare de personer, som ej kunna dömas för annat än olovlig befattning med insmugglad sprit, i realiteten v a r a upphovsmän till smugglingen liksom de sedermera ombesörja den olovliga försäljningen, ehuru bevis därom svårligen kan erhållas. Det synes på dessa skäl beredningen erforderligt, att stadgande införes därom, a t t den, som förut fällts till straff för olovlig befattning med spritdrycker och vin, som olovligen införts, och vilken därefter dömes för olovlig införsel av sådana varor, skall drabbas av samma straff som den, vilken tidigare fällts till straff för olovlig införsel av spritdrycker och vin. P å de skäl, som sålunda angivits, hemställer beredningen, att 4 mom. första stycket måtte erhålla följande ä n d r a d e lydelse: »Förövas olovlig införsel av spritdrycker eller vin av den, som förut fällts till straff för enahanda brott eller för brott, som i 5 § sägs, skall till fängelse eller till straffarbete i högst två år dömas. Har införseln skett i allenast ringa omfattning, och är det uppenbart, att avsikten icke varit att försälja de olovligen införda dryckerna, samt äro omständigheterna tillika synnerligen mildrande, må, där ej föreligger fall, som avses i 1 § 3 mom. i lagen om straff för olovlig varuinförsel, dömas till böter efter! vad i 1 mom. här ovan stadgas.» I denna paragraf förbjudes införsel av spritdrycker och vin till svenskt territorialvatten med fartyg av mindre nettodräktighet än 250 ton. F ö r visst område av svenskt territorialvatten kan Kungl. Maj:t meddela motsvarande förbud beträffande ännu större fartyg, då särskilda omständigheter därtill föranleda. U n d a n t a g från dessa förbud är meddelat, dels då dryckerna utgöras av skeppsproviant eller tillhöra medföljande resande eller ombord anställd personal enligt de n ä r m a r e bestämmelser, som angivas i 2 mom. a), dels vid genomfart u t a n onödigt uppehåll genom Öresund, v a r v i d dock vattenområde inom en halv kilometer från svenska landet icke må befaras.

27 I fråga om undantaget från lagens bestämmelser vid genomfart genom Öresund framfördes redan år 1925 av kustbevakningsinspektören, tulldirektören och tullbevakningschefen i Malmö samt sammanslutningen för smugglingens bekämpande krav på undantagsbestämmelsens upphävande. Som skäl för en ändring framhölls bland annat, att motsvarande u n d a n t a g icke förekomme i den danska lagstiftningen, att den för bevakningen i Öresund disponibla personalen icke vore tillräcklig a t t ständigt hålla uppsikt över att fartygens genomfart skedde u t a n onödigt uppehåll samt a t t det alltid vore förenat med svårighet att avgöra, n ä r ett uppehåll kunde betecknas såsom onödigt, varjämte undantaget beredde särskilt segelfartyg möjlighet till uppehåll på svenska sidan av Öresund i spritförsäljningssyfte. Generaltullstyrelsen framhöll såsom ur tullverkets synpunkt önskvärt, a t t ifrågavarande undantagsmedgivande bortfölle, men styrelsen hade dock icke ansett sig böra framställa något förslag i denna riktning, då starka betänkligheter däremot måste göra sig gällande. Kontrollstyrelsen fann sig böra tillstyrka ändring i omförmälda hänseende. De betänkligheter, som med hänsyn till internationella förhållanden skulle kunna möta, funne kontrollstyrelsen icke vara av mera vägande art, särskilt som eventuella åtal bleve beroende av generaltullstyrelsens tillstånd. Chefen för finansdepartementet erinrade i sitt yttrande till statsrådsprotokollet om att lagstiftningen i denna del såväl år 1923 som år 1924 varit föremål för noggrann prövning. Då n y a omständigheter icke tillkommit, funne han icke anledning att för det dåvarande biträda ändringsförslaget. Beredningen önskar först med eftertryck framhålla, att det omöjligen kan betecknas såsom välbetänkt, a t t de båda länder, mellan vilka Öresund utgör gränsen, tillämpa helt olika principer ifråga om uppsikten över spritlastade fartyg på fart genom Öresund. I Danmark undersökes, huruvida sådana fartyg på genomfart kunna uppvisa lojalt ärende. Om så icke är fallet, behandlas fartygen på samma sätt, som då de eljest inkommit på danskt territorialvatten. P å den svenska halvan av Öresund åter äro tullmyndigheterna nödsakade att låta uppenbara spritsmugglingsfartyg passera och kvarstanna, så länge uppehållet icke kan betecknas såsom »onödigt». P å sätt redan år 1925 framhållits, torde kontrollen i detta avseende svårligen kunna bliva effektiv, i all synnerhet beträffande segelfartyg men även ifråga om motordrivna fartyg, vilka lätt kunna under exempelvis föregiven maskinskada förlänga uppehållet på svenska sidan av Öresund. Givetvis äro dylika fartyg d ä r u n d e r av skäl, som ovan anförts, städse ytterligt angelägna att icke överskrida sundets mitt. Resultatet av undantaget i den svenska lagen har också av många tecken a t t döma blivit, a t t den skånska kusten i högre grad än eljest sannolikt skulle varit fallet utsatts för spritsmuggling. Väl är beredningen fullt medveten om att den fria genomfarten genom

Öresund sedan gammalt betraktats såsom varande av vitalt intresse för svensk sjöfart, liksom att man med hänsyn till internationella förhållanden i övrigt bör iakttaga den största försiktighet, innan man skrider till åtgärder, som skulle kunna betecknas såsom spärrande av en internationell genomfartsväg av stor betydelse. Alla sådana hänsyn gälla dock uppenbarligen allenast den lovliga sjöfarten och böra icke kunna åberopas som stöd för att samma rättighet skall beviljas fartyg, vilka tydligen äro stadda på smugglingsfärd för försäljning av spritdrycker till Sverige eller grannländerna. Mycket ofta h a r det exempelvis förekommit, att ett spritlastat fartyg, av tullmyndigheterna känt från föregående liknande färder, passerat på svenska sidan av Öresund norrut till Hertas flak för att därstädes på internationellt vatten driva försäljning till både Sverige, Norge och Danmark. Genom den utförselkontroll, som Norge samt flertalet Östersjöstater numera förbundit sig att tillämpa, torde det Arara möjligt att bättre än tidigare av fartygens skeppshandlingar utröna, huruvida spritsmuggling kan befaras v a r a avsedd eller icke. Under sådana förhållanden kan beredningen icke finna, att avgörande betänkligheter numera böra möta mot att på den svenska hälften av Öresund tillämpa ungefär samma principer som de, vilka sedan länge kommit till användning på den danska hälften av samma vatten. Därmed skulle, som sagt, inga hinder resas gentemot den lojala sjöfartens krav på obehindrad genomfart, men möjlighet skulle finnas att effektivt ingripa mot fartyg, som uppenbarligen företaga sin resa i spritsmugglingssyfte. Beredningen vill under åberopande av de skäl, som ovan anförts, hemställa, att 2 mom. b) erhåller följande ändrade lydelse: »vid genomfart utan onödigt uppehåll genom Öresund mellan Falsterbo rev och Kullens fyr från internationellt eller utländskt område till annat sådant område, såvida det av omständigheterna uppeyib ärlig en framgår, att dryckerna icke äro avsedda att olovligen införas till riket; dock må vattenområde inom en halv kilometer från svenska landet icke befaras. 3 §.

I 3 § 1 mom. andra stycket stadgas såsom u n d a n t a g från den allmänna regeln ifråga om olovlig införsel till svenskt territorialvatten, enligt vilken sådan förbrytelse straffas såsom olovlig införsel till riket, att, om det av omständigheterna uppenbarligen framgår, att dryckerna icke v a r i t avsedda att olovligen införas till riket, straffet för olovlig införsel till svenskt territorialvatten skall vara allenast böter, högst 500 kronor. Stadgandet ifråga har till undgående av beslag plägat åberopas, då utländska spritlastade fartyg uppbringats å svenskt vatten, v a r v i d det försäkrats, att avsikten icke varit att försälja spriten till Sverige» u t a n till något av v å r a grannländer. Beredningen har övervägt, huruvida på denna punkt behov av lagändring kan anses föreligga. Sedan högsta domstolen i mål angående tyska ångfartyget Norderelbe ansett undantagsstadgandet

29 icke v a r a ttillämpligt, torde emellertid ovan angivna skäl icke k u n n a med framgång göras gällande. P å grund h ä r a v h a r beredningen funnit sig sakna anledning att framlägga ändringsförslag. Då utgången av n ä m n d a mål måste anses äga den största betydelse, må det väsentligaste av vad som däri förekommit i korthet återgivas. Å n g f a r t y g e t Norderelbe om 62.74 tons nettodräktighet, hemmahörande i H a m b u r g , hade den 16 j a n u a r i 1925 inlöpt å svenskt territorialvatten samt samma d a g inkommit^ till Sundsvall. Lastens ägare hade medföljt fartyget och enligt <ett mellan honom och fartygets ägare u p p r ä t t a t kontrakt haft r ä t t beordra fartyget v a r t h ä n han ville. F a r t y g e t hade åtskilliga dygn uppehållit sig å finska sidan av Bottniska viken, varest en del av fartygets last försålts. D å med fartyget i strid mot stadgandet i 2 § 1 mom. i spritinförsellageni till svenskt territorialvatten införts spritdrycker, yrkade tullförvaltaren i Sundsvall, att fartygets befälhavare och lastens ägare måtte j ä m l i k t 3 § 1 mom. första stycket i samma lag fällas till ansvar såsom för olovlig införsel av spritdrycker. Tillika yrkades, a t t ej mindre fartyget, vilket tagits i beslag, än även därå vid ankomsten till Sundsvall befintlig och i beslag tagen last av sammanlagt 51,621.2 liter sprit måtte förklaras förverkad. R å d h u s r ä t t e n i Sundsvall yttrade i sitt utslag den 20 februari 1925, att, såvitt i målet visats, fartygets inlöpande å svenskt territorialvatten icke föranletts av* verklig sjönöd. Av omständigheterna i målet måste emellertid anses uppenbarligen framgå, att avsikten med fartygets inlöpande å svenskt territorialvatten och förankring å Sundsvalls redd icke varit att till riket införa de ombord å fartyget befintliga spritvarorna. Vid sådant förhållande prövade r å d h u s r ä t t e n rättvist på det sätt bifalla den i målet förda talan, att befälhavaren och lastens ägare jämlikt 1 kapitlet 3 § 1 mom. andra stycket i omförmälde lag fälldes att bota vardera 300 kronor. P å grund av denna u t g å n g av målet blev det å fartyg och last lagda beslag av r å d h u s r ä t t e n hävt. Svea hovrätt, varest dels tullfiskalen i Stockholm efter förordnande av generaltullstyrelsen, dels ock Norderelbes befälhavare och lastens ägare anfört besvär, prövade i utslag den 3 februari 1926, enär lastens ägare icke visats v a r a ansvarig för Norderelbes inlöpande å svenskt territorialvatten, rättvist befria denne från honom av rådhusrätten ådömt bötesstraff. I övrigt fann hovrätten ej skäl göra annan ä n d r i n g i rådhusrättens utslag än att, enär a v omständigheterna i målet icke uppenbarligen framginge, att de å Norderelbe vid ankomsten till Sundsvall befintliga, i beslag tagna spritdryckerna icke v a r i t avsedda att olovligen införas till riket, samma drycker j ä m t e kärl och emballage jämlikt 7 § i förenämnda lag förklarades förverkade. Över hovrättens utslag anfördes besvär av dels justitiekanslersämbetet, dels ägaren av Norderelbes last. Högsta domstolens utslag av den 21 april 1927 är a v följande innehåll. E n ä r av omständigheterna icke uppenbar-

30 ligen framginge, att avsikten icke varit att olovligen till riket införa ifrågavarande i beslag t a g n a spritdrycker och, på sätt rådhusrätten y t t r a t , sjönöd ej förelegat samt med hänsyn till vad i målet förekommit jämväl lastens ägare måste anses ansvarig för fartygets inlöpande å svenskt territorialvatten, prövade högsta domstolen lagligt sålunda ändra hovrättens utslag att, jämlikt 1 § 1 mom., 2 § 1 mom. och 3 § 1 mom. första stycket i spritinförsellagen, en var av befälhavaren och lastens ägare dömdes såsom för olovlig införsel av spritdrycker att undergå fängelse i två månader, samt, jämlikt 8 § 1 mom. i samma lag, fartyget förklarades förverkat. 4

§•

Redan år 1925 framhöll kustbevakningsinspektören samt sammanslutningen för smugglingens bekämpande, att tullverket borde erhålla rättighet att på fartygens bekostnad sätta bevakning å alla österifrån kommande utländska routeångare och skutor, å vilka sprit vid något tillfälle beslagtagits eller ifråga om vilka misstanke förelåge, att de befattade sig med smuggling. Beredningen vill upptaga detta yrkande, som synes innebära en riktig tankegång och som, om det förverkligas, torde kunna verksamt bidraga till förhindrandet av visst slags spritsmuggling. Redan nu hava de lokala tullmyndigheterna, åtminstone i Stockholm, ej sällan funnit sig" föranlåtna att sätta bevakning å en del utifrån kommande fartyg, då det varit känt, att från dessa fartyg spritsmuggling tidigare i mera avsevärd omfattning bedrivits eller skälig anledning funnits till antagande, att sådan smuggling från fartygen vore under resan tillämnad. Kostnaderna för dylik bevakning hava dock åvilat tullverket, vilket förhållande tillika med den starkt begränsade personaltillgången haft till följd, att sådan bevakning icke så ofta, som eljest otvivelaktigt varit önskvärt, kunnat sättas å inlöpande fartyg. Sålunda torde tullmyndigheterna hava ansett sig förhindrade att på detta sätt bevaka de talrika mindre fartyg, vilka — som ovan på flera ställen framhållits — under de senaste åren måhända framför andra v a r i t delaktiga i insmuggling av sprit. Dessa fartyg, vilka till följd av lastens beskaffenhet oftast icke kunna vid inloppsstation eller eljest vid visitation ombord effektivt undersökas, hava därför — på sätt ovan angivits — haft möjlighet att under en långsam färd genom s k ä r g å r d a r n a a v y t t r a eller på annat sätt från fartyget undanskaffa den medhavda spriten. Då spritsmuggling visat sig ofta förekomma från vissa fartyg, som uppehålla trafik med utlandet, eller då särskild anledning förefinnes att antaga tillämnad spritsmuggling, borde tullverket därför äga befogenhet att på sådant fartygs egen bekostnad å s ä t t a detsamma bevakning av tullpersonal, som toge fartyget under uppsikt snarast möjligt sedan det inlupit på svenskt vatten och som därefter bevakade detsamma, till dess det inkommit till tullplats, där fullständig invisitation skall äga rum. E n sådan bevakning borde kunna hindra spritens avlämnande under infärden.

31 Likaledes borde vid resa till utrikes ort tullbevakning på fartygets bekostnad k u n n a under färd till öppen sjö åsättas fartyg, som här avses, d å a n t a g a s kan, a t t spritdrycker eller vin finnas dolda ombord för att under utresan insmugglas i riket eller att sådan åtgärd är tillämnad beträffande såsom skeppsproviant införseglade dylika varor. Beslut om att bevakning skall på fartygets bekostnad åsättas detsamma bör enligt beredningens mening fattas av vederbörande tull- eller kustbevakningschef. Över sådant beslut kan givetvis i vanlig ordning anföras besvär. Orn de fartyg, varom här är fråga, åläggas att själva bekosta sådan bevakning, vilket måste anses rimligt, då bevakningens åsättande tillkommit såsom en följd av fartygsbesättningens förvållande, torde även detta förhållande komma a t t bidraga till minskning av smugglingen. Fartygens ä g a r e och befälhavare få nämligen då ett direkt intresse av att vidtaga alla åtgärder, som från deras sida kunna göras, för att fartygen icke skola behöva belastas med kostnader för sådan bevakning. Bestämmelsen synes emellertid böra inskränkas till att gälla allenast fartyg av mindre nettodräktighet än 250 ton. E t t stadgande av h ä r angiven innebörd torde enligt beredningens förmenande icke kunna anses v a r a stridande mot den punkt i Helsingsforskonveiitionens artikel 10, som återgives å sid. 62. Beredningen h a r uppmärksammat, att i den nya tullstadgan av den 7 oktober 1927, vilken träder i kraft den 1 maj 1928, införts ett stadgande i 194 § av innebörd, att kostnaden för utförande av extra tullförrättning skall den vidkännas, som påkallat förrättningen eller eljest föranlett densamma. För den händelse sådan särskild bevakning, som här avsetts, kunde betraktas såsom extra tullförrättning, skulle redan genom detta stadgande möjlighet öppnas för tullverket att uttaga kostnaden för bevakningen av den, som föranlett förrättningen, det vill i detta sammanhang säga av ägaren till det fartyg, som på grund av förut ombord gjorda spritbeslag eller andra särskilda förhållanden ansetts böra ställas under speciell uppsikt. Emellertid synes formuleringen av den nya tull stadgans 193 § giva vid handen, att med extra tullförrättning skall förstås sådan förrättning, som verkställes efter särskild framställning för beredande av en förmån eller lättnad åt trafiken. Ingenting tyder på att därmed också skall avses en bevakningsförrättning av det slag, som ovan berörts och som påfordrats av tullverket. Under sådana förhållanden h a r beredningen funnit det v a r a riktigast att förorda en särskild bestämmelse i angivet syfte, vilken lämpligen synes böra införas i spritinförsellagen och där ingå såsom ett nytt stycke av 4 §. Bestämmelsen föreslås skola erhålla följande lydelse: •»Har å farkost av mindre nettodräktighet än tvåhundrafemtio ton, vilken ankommer från eller avgår till utrikes ort, under resan eller vid tidigare tillfälle, då farkosten befunnit sig å svenskt territorialvatten, verk-

32 ställts beslag å spritdrycker eller vin, som varit avsedda att olovligen införas till riket, och förefinnes på sådan grund eller eljest skälig anledning antaga, att å farkost, som nyss sagts, finnas sådana drycker, avsedda att olovligen införas till riket, må, därest chef för tull- eller kustbevakning finner särskild tullbevakning böra anordnas å farkosten, nämnde tjänsteinan kunna förordna, att kostnaden för bevakningen skall gäldas av farkostens ägare. Kostnaden för bevakningen skall utgå efter gällande taxa för extra tullförrättningar samt gäldas i den ordning, som härutinnan är stadgad ifråga om ersättningsbelopp för sådan förrättning.» I överensstämmelse med de synpunkter, som ovan under 1 § anförts rörande storleken av bötesbeloppen, vill beredningen hemställa, att även de i denna paragraf stadgade straff för olovlig befattning med spritdrycker och Ann, som oloAdigen införts, m å t t e höjas så, a t t bötesbeloppet motsATarar lägst 10, högst 20 kronor för liter aA^ de drycker, med vilka oloAdig befattning tagits, dock minst 40 och högst 5,000, kronor. Straff för olovlig befattning med insmugglade spritdrycker är, som ovan nämnts, mycket ofta det enda straff, som kan utdömas, ehuru det kan finnas skälig anledning antaga, att den tilltalade i verklighetergjort sig skyldig till olovlig införsel eller att han haft för avsikt att försälja dryckerna. De personer, som dömas för oloAdig befattning med ifrågaA^arande drycker, äro ej sällan rent asociala typer, som livnära sig på spritlangning och a n d r a ljusskygga handlingar, ehuru de förstå a t t ordna det så, att bevisning SA^årligen kan förebringas om de brott, vilka äro underlagda strängare straff. Av denna anledning synes det vara erforderligt att föreskriva iterationsstraff även för den, som upprepade gånger gjort sig skyldig till olovlig befattning med insmugglad sprit. Dylikt straff synes böra inträda, då en person förut fällts till straff förbrott, som omnämnes i 5 §, eller då en person, som tidigare dömts enligt 1 §, därefter fälles till straff för olovlig befattning med insmugglad sprit. Det kan nämligen enligt beredningens förmenande icke v a r a i god överensstämmelse med det syfte, som m a n genom förevarande lagstiftning A^elat främja, att låta en person gång efter annan blivTa fälld till det jämförelsevis r i n g a straff, som nu stadgas i 5 §. Icke heller lärer det v a r a att befara, att genom en bestämmelse om iteration allt för stränga straff skola drabba personer, som gjort sig skyldiga till allenast obetänksamhet vid inköp av sprit. K v a r står nämligen stadgandet, att de tilltalade, om de k u n n a göra sannolikt, att de icke ägt kännedom om eller anledning misstänka, att dryckerna olovligen införts, skola A^ara fria från ansvar. Beredningen vill på dessa skäl hemställa, dels a t t 5 § 1 mom. första stycket m å t t e erhålla nedan angivna ändrade lydelse, dels också att efter detta stycke måtte införas ett nytt stycke av den lydelse, som här angives :

33 »Var som, utan att kunna såsom gärningsman eller delaktig fällas till ansvar för brott, som i 1 § sägs, för egen eller annans räkning förvärvar, forslar, döljer eller förvarar spritdrycker eller vin, skall, där det är uppenbart, att dryckerna hava olovligen införts, straffas med böter till belopp motsvarande lägst tio, högst tjugu kronor för liter av de drycker, med vilka han tagit sådan olovlig befattning, dock minst fyrtio och högst femtusen kronm; eller med fängelse i högst ett år. Angående höjning i visst fall av böternas belopp gäller vad i 1 § 1 mom. andra stycket stadgas. Förövas brott, som i detta mom. avses, av den, som förut fällts till straff för enahanda brott eller för brott, som i 1 § sägs, skall vad i\ 1 § i mom. stadgas äga motsvarande tillämpning.» Även i 6 § föreslår beredningen höjning av bötesbeloppen. I 1 mom. stadgas ansvar för befälhavare å fartyg eller tåg för bristande tillsyn över fartyget eller tåget, då spritdrycker eller vin finnas så förstuckna eller undandolda, att olovlig införsel därav uppenbarligen är tillämnad. I 2 mom. stadgas motsvarande ansvar för befälhavare å fartyg i trafik mellan inrikes orter, då spritdrycker eller vin, vilka uppenbarligen blivit till riket olovligen införda, påträffats å fartyget under sådana omständigheter, att olovlig forslin g därav måste anses vara tillämnad eller hava ägt rum. Bötesbeloppen äro i 1 mom. bestämda till högst 4 kronor för liter av dryckerna, dock lägst 10 kronor, och i 2 mom. till högst 3 kronor för liter av dryckerna, dock lägst 10 kronor. Beredningen hemställer, att straffet måtte i både 1 och 2 mom. fastställas till högst 8 kronor för liter av dryckerna, dock lägst 50 kronor. Den nuvarande formuleringen av 6 § har visat sig i praktiken medföra det resultat, att fartygsbefälhavare icke kunna fällas till ansvar för bristande tillsyn över fartyget, även om det förekommit, att beslag gjorts ombord efter nära nog varje resa från utlandet. Åtskilliga sådana mål hava dragits under Svea hovrätts prövning, sedan rådhusrätten i Stockholm i n k a n t fartygsbefälhavarna från ansvar. Härvid hava domstolarna tillämpat den i förmildrande riktning införda bestämmelsen, att befälhavaren skall v a r a fri från ansvar, då han gjort vad på honom ankommit för ; att förhindra dryckernas olovliga införande. De åtgärder, vilka de åtalade befälhavarna åberopat till sitt friande, hava utgjorts av: meddelande till de ombord anställda av bestämt förbud mot smuggling, vakthållning i de utländska hamnarna samt visitation å fartyget före ankomsten till svensk hamn, vanligen genom s t y r m a n eller maskinist. Beredningen har efter noggrant övervägande och sedan upplysningar inhämtats från särskilt sakkunniga personer kommit till den uppfattningen, att det måste sägas vara helt olika svårigheter för befälhavare @ fartyg av olika storlek att övervaka, att spritsmuggling icke äger rum. På stora fartyg kan sådan övervakning måhända icke bliva till-

räckligt effektiv, hur intresserad d ä r a v befälhavaren än kan vara. Han saknar den erforderliga överblicken över fartygets olika delar, varjämte personalen är så talrik och ombytes så ofta, a t t h a n icke k a n personligen känna till v a r och en av dem. Helt a n d r a äro däremot på mindre fartyg befälhavarens möjligheter till uppsikt över vad som försiggår ombord. P å ett sådant fartyg k a n befälhavaren i regel på en gång hava överblick över vad som tilldrager sig på däck och han har en besättning, som icke är större än att h a n k a n lära känna, vad v a r och en g å r för samt följa besättningens förehavanden. I all synnerhet gäller detta om de mindre lastbåtarna med endast några få mans besättning. P å sådana fartyg är det knappast tänkbart, att spritsmuggling i n ä m n v ä r d utsträckning skall k u n n a försiggå på sådant sätt, a t t befälhavaren varken äger kännedom därom eller kan, om han verkligen vill det, förhindra besättningen att föra ombord och dölja spritdrycker. Den m å h ä n d a mest besvärande spritsmugglingen till Stockholm och Stockholms skärgård har, som ovan nämnts, under den senaste tiden bedrivits just från lastförande mindre fartyg, vedskutor, kreatursbåtar och a n d r a dylika farkoster, som kommit från Finland och Estland. Vedskutorna torde i allmänhet h a v a en nettodräktighet av 50—100 ton, kreatursb å t a r n a av 150 ton eller något mera. Det torde icke v a r a oberättigat att införa ett stadgande, som för befälhavare å fartyg under 250 nettoton innebär skyldighet att hålla särskilt sträng uppsikt. Beredningen hemställer därför, att 6 § 1 mom. första stycket m å t t e erhålla följande ändrade lydelse: »Finnas å fartyg eller tåg spritdrycker eller vin så förstuckna eller undandolda, att olovlig införsel därav till riket uppenbarligen är tillämnad, skall fartygets eller tågets befälhavare, där ej på grund av annan bestämmese i denna lag strängare påföljd skall ådömas honom, för bristande tillsyn över fartyget eller tåget straffas med böter till belopp motsvarande högst åtta kronor för liter av dryckerna, dock lägst femtio kronor. Till ansvar, som nu sagts, må dock icke dömas i det fall, att å passagerarfartyg eller tåg spritdrycker eller vin anträffas förstuckna eller undandolda på plats, vilken är upplåten till medföljande resandes personliga begagnande, eller då befälhavaren gjort vad på honom ankommit för att förhindra dryckernas olovliga införande. Är fartyg av mindre nettodräktighet än tvåhundrafemtio ton, skall befälhavaren enligt vad 7iyss sagts dömas till ansvar för bristande tillsyn över fartyget, där det icke av omständigheterna uppenbarligen framgår, att befälhavaren icke kunnat förhindra dryckernas olovliga införande.»

Därjämte hemställer beredningen, att 6 § 2 mom. första stycket m å t t e erhålla följande ändrade lydelse: »Hava å fartyg i trafik mellan inrikes orter spritdrycker eller vin, vilka uppenbarligen blivit till riket olovligen införda, påträffats under sådana

35 omständigheter, att olovlig forsling därav måste anses vara tillämnad eller hava ägt rum, och finnes befälhavaren skäligen hava bort misstänka detta, skall befälhavaren, där han det oaktat underlåtit alt vidtaga på honom ankommande åtgärder för att förhindra eller avbryta dryckernas forslande med fartyget, för bristande tillsyn över fartyget, straffas med böter till belopp motsvarande högst åtta kronor för liter av dryckerna, dock lägst femtio kronor.» I det inom finansdepartementet utarbetade lagförslag med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin, som å r 1924 remitterades till lagrådet, ingick intet stadgande rörande sjöpanträtter och inteckningar, som belasta ett fartyg, vilket med stöd av lagen dömes förverkat. Två ledamöter av lagrådet uttalade emellertid rörande denna fråga följande:

8 §.

»Det lärer vara tvivelaktigt, huruvida sjöpanträtter och inteckningar, som belasta ett fartyg, förfalla, då fartyget blir förverkat. Med den föreslagna lagstiftningens syfte överensstämmer emellertid, att förverkande går ut äA^en över dessa rättigheter i fartyget. Särskilt är detta av vikt beträffande inteckningar, enär fartygsägaren genom missbruk av möjligheten att låta inteckna sitt fartyg lätt k a n göra en förverkandedom ekonomiskt kraftlöst. Fastslås i lagen, att domen h a r antydd verkan, synas dock hänsyn till lojala kreditgivare kräva, att, i överensstämmelse med vad under 1 mom. a n d r a stycket c) i förevarande paragraf föreslås beträffande äganderätten till fartyget, domstolen tillerkännes befogenhet förklara, att sjöpanträtt eller inteckning icke i anledning av fartykets förverkande förlorar sin giltighet, där detta finnes uppenbart oskäligt med hänsyn till särskilda omständigheter. I paragrafen torde alltså böra införas stadganden i nu angivna syfte.» Med anledning av detta yttrande uttalade därefter chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet den 9 maj 1924 följande: »Vid 8 § har slutligen i de inom lagrådet avgivna yttrandena berörts Departementsfrågan angående verkningarna beträffande sjöpanträtter och inteckchefen år W34 ningar därav att ett fartyg blir förverkat. Vid den förberedande behand' lingen inom finansdepartementet av förevarande förslag har man u t g å t t från att, om intet uttryckligt stadgande meddelades om att sjöpanträtter och inteckningar i fartyg skulle förfalla, då fartyget blivit förverkat, nämnda rättigheter icke som följd av förverkandet skulle förlora sin giltighet. Visserligen förbisågs därvid ej — vad nu inom lagrådet framhållits — att det förhållandet, att inteckningar bleve bestående, skulle kunna av fartygsägare missbrukas till att göra en kommande förverkandedom ekonomiskt verkningslös. Vådorna och ölägenheterna av a t t införa något stadgande, som verkade rubbning i nu avsedda slags rättigheter, befunnes emellertid så stora, att man icke a n s å g sig böra upptaga bestämmelse i ämnet, så mycket mindre som a n t y d d a missbruk, såvitt känt, dittills icke förekommit i praktiken. Även med sådan diskretionär prövningsrätt för domstolarna, som även inom lagrådet förutsatts som ett komplement till stadgande om att inteckningar och sjöpanträtter förtolle i och med fartygets förverkande och på grund v a r a v rättigheterna

icke skulle förfalla, då sådant ATore uppenbart oskäligt, skulle ju beträffande A*arje fartyg under 250 ton införas ett osäkerhetsmoment, som kunde inverka på fartygskrediten och hava ogynnsamma verkningar i vida utanför den krets av personer, Anlka rättigheternas förverkande närmast vore avsett att träffa. De nyss antydda skälen för att icke införa bestämmelser om förverkande aA^ sjöpanträtter och inteckningar synas mig Arara av den betydelse, att jag icke finner mig kunna biträda den inom lagrådet uttalade uppfattningen om att sådana bestämmelser i viss utsträckning borde givas. E n ä r j a g alltjämt är av den uppfattning, att, om icke uttrycklig bestämmelse i annan riktning gives, nu berörda rättigheter trots fartygets förverkande bli\ r a bestående, och då alltså införande av en bestämmelse härom icke synes betingad aA7 hänsyn till rättssäkerheten, har jag icke utav vad i föreA^arande aArseende inom lagrådet anförts funnit anledning vidtaga någon ändring i det remitterade förslaget.» Något stadgande i detta avseende ingick således icke i det till riksdagen ÖA^erlämnade lagförslaget. ltiksdagens Riksdagens sammansatta bevillnings- och första lagutskott hemställde utskott e m e ii e i .tici att i lagens 8 $ skulle införas ett nytt mom. av följande år

IV24.

lydelse: »3 mom. Då farkost, vilken besväras av inteckning, som sökts efter det denna lag t r ä t t i kraft, enligt vad i 1 eller 2 mom. stadgas skall vara förverkad, skall domstolen förklara, att panträtten i farkosten skall upphöra; dock skall sådan påföljd icke inträda, där det med hänsyn till särskilda omständigheter finnas uppenbart oskäligt. Beträffande påföljd, som nu sagts, skall A-ad i lagen den 10 maj 1901 (nr 26) om inteckning i fartyg är i 20 § stadgat angående dödande av inteckning, så ock vad i samma lag stadgas i 29 § första stycket och 31 § äga motsvarande tillämpning. Det åligger domstol, som ådömer sådan påföljd, att därom ÖA^ersända beAns till inteckningsdomstolen.» Till stöd för denna hemställan anförde utskottet: »Väl ansluter sig utskottet närmast till den av departementschefen uttalade uppfattningen, att den omständigheten, att ett fartyg förverkas, icke i sig själv medför, att sjöpanträtter och inteckningar, som häfta Add fartyget, förlora sin giltighet. Uppmärksammas måste dock den tAreksamhet i detta hänseende, som uttalats inom lagrådet. Större avseende än härvid bör emellertid enligt utskottets förmenande fästas vid den — såsom både inom lagrådet och av departementschefen Antsordats — med nämnda förhållande följande möjligheten för en fartygsägare att genom manipulationer med inteckningar i fartyget A^äsentligen undanröja de ekonomiska A-erkningarna av en förA-erkandedom. Även om hittills försök till kringgående på sådant sätt a\T gällande förverkandebestämmelser icke försports, kan det befaras, att, då genom den föreslagna lagstiftningen vissa för näi'A r arande befintliga möjligheter i sådant avseende bliva uteslutna eller försA^årade, nyss antydda tilh 7 ägagångssätt kommer till användning. Det kan And sådant förhållande knappast anses lämpligt a t t medA^etet låta denna lucka i lagstiftningen kvarstå. Trots det berättigade, som tydligen ligger i de aA^ departementschefen anförda betänkligheterna, bör alltså enligt utskottets mening tillägg göras till

37 förslaget i syfte att försvåra lagens kringgående på dylikt sätt. Därvid bör emellertid noga fasthållas, att de fall, man vill träffa, endast äro de, då mteekningshavaren på ett eller annat sätt är i komplott med fartygets ä g a r e eller smugglaren. I de fall åter, då inteckningen mottagits och innehaves i god tro — såsom framför allt då efter inteckningens mottagande fartyget överlåtits och den nya ägaren låter fartyget användas vid smuggling eller olovlig forsling av smuggelsprit — bör naturligen inteckningsrätten bestå. Då svårligen sjöpanträtter kunna på nu anförda sätt missbrukas, torde anledning icke finnas att införa bestämmelser angående förverkande av sådana rättigheter, något som för övrigt även ur andra synpunkter knappast vore försvarligt. Beträffande inteckningar torde en bestämmelse i den förordade riktningen böra gå ut på att, då ett intecknat fartyg dömes förverkat, panträtten på grund av inteckningen skall upphöra att gälla, dock med det av lagrådets ledamöter förordade undantaget för de fall, då sådan påföljd med hänsyn till särskilda omständigheter finnes uppenbart oskälig. Med dylik undantagsbestämmelse lärer icke behöva befaras, att nyss avsedda lojala inteckningshavare bliva utsatta för rättsförlust. Till ytterligare trygghet i sådant avseende synes, i överensstämmelse med vad som i förslagets 16 § första stycket föreskrives för det fall att fråga är om förverkande av forslingsredskap, böra stadgas en bestämmelse, att då innehavare av inteckning är känd, påföljd av panträttens upphörande icke må ådömas, med mindre innehavaren i den ordning, som om stämning är stadgad, erhållit underrättelse om målet. I rättssäkerhetens intresse torde vidare det förordade stadgandet böra begränsas till att avse inteckningar, som sökts efter det den föreslagna lagen t r ä t t i kraft. Vad formen för införande av de ifrågasatta tilläggsbestämmelserna angår, synas visserligen, då före varande lagstiftning i sin helhet ä r provisorisk, bestämmelserna kigtekniskt riktigast hava sin plats icke i lagen om inteckning i fartyg utan i en särskild lag. Väsentliga praktiska fördelar synas emellertid vara förenade med att bestämmelserna i ämnet komma a t t ingå i spritinförsellagen, och då bestämda hinder däremot icke synas förefinnas, liar utskottet stannat vid att förorda denna utväg. Det ä r tydligen nödvändigt, att i de fall, då panträtt pä grund av inteckning skall upphöra, möjlighet beredas den, som vid tull auktionen förvärvar fartyget, att få inteckningen dödad, och detta utan att fordrmgshandlmgeii företes. Utom i sådant hänseende torde erfordras bestämmelser i ändamål att anteckning om panträttens upphörande kominer att inflyta i inteckningsprotokollet och inteckningsboken och därigenom även i gravationsbevis rörande ifrågavarande fartyg. Hänvisning synes av nu anförda skäl böra göras till 20, 29 och 31 §§ i lagen om inteckning i fartyg och föreskrift lämnas om förpliktande för domstol, som ådömer nu avsedd påföljd, a t t därom översända bevis till inteckningsdomstolen. — I administrativ ordning torde böra stadgas skyldighet för åklagars eller domstol att införskaffa gravationsbevis rörande farkost, om vars förverkande är fråga och som kan vara intecknad.» Till utskottets betänkande voro på denna punkt fogade reservationer dels Reservationer av en ledamot, som yrkade bifall till Kungl. Maj:ts proposition oföränd- m utskottets rad, dels ock av en annan ledamot, vilken med instämmande av ytter^Tmt ligare två ledamöter anförde följande:

38 »I likhet med utskottet finner jag det vara i sin ordning, att, dä en farkost jämlikt 8 § förklaras förverkad, inteckning, som däri kan v a r a meddelad, må k u n n a förklaras ogiltig. E n nödvändig förutsättning för ett beslut härom synes mig dock böra A^ara, att av utredningen i målet klart framgår, att inteckningens innehavare avvetat eller haft anledning misstänka, att farkosten skolat användas till olovlig införsel eller forsling av spritdrycker eller Ann eller till sådant olovligt uppehållande av förbindelse med smuggelfartyg, som aA^ses i 2 mom. av- förevarande paragraf. Omkastar m a n i detta fall bevisningsskyldigheten och fordrar av inteckningshavaren, a t t han skall styrka de omständigheter, som han åberopar till sitt försvar och som kunna ställa hans åtgörande i en oskyldig dager, kan det allt för lätt hända, att påföljden i fråga kommer att drabba alldeles oskyldiga personer. Redan möjligheten av ett sådant resultat ä r i och för sig så allvarlig, a t t den m a n a r till en viss försiktighet vid utvidgande aA^ lagstiftningens räckvidd. Härtill kommer, att sjöfartsnäring ens kredit möjligen skulle kunna taga skada aA^ ett allt för summariskt förfarande mot innehavare aA^ inteckningar i fartyg, För att inteckning i fartyg under ifrågavarande förhållanden skall kunna förklaras förfallen, är emellertid ej tillräckligt, att iiiteckningshavaren finnes haA^a åtminstone haft anledning misstänka farkostens olovliga användning. Det kan nämligen tänkas, att en inteckningshavare, som från början varit i god tro, sedermera får kännedom om att fartyget användes i smuggeltrafik samt att han icke hinner att efter uppsägning draga sitt kapital ur den olovliga affären, innan densamma upptäckes och blir föremål lör åtal. Med hänsyn härtill och a n d r a dylika möjligheter synes därför, även med den här ovan förordade omläggningen av bevisskyldigheten, den på andra ställen i lagförslaget förekommande regeln böra bibehållas, att vederbörande ej må dömas, där detta med hänsyn till särskilda omständigheter finnes uppenbart oskäligt. J a g hemställer alltså, att 8 § 3 mom. måtte erhålla följande lydelse: 3 mom. Besväras farkost, vilken enligt vad i 1 eller 2 mom. stadgas skall vara förverkad, aA' inteckning, som sökts efter det denna lag t r ä t t i kraft, och framgår av omständigheterna, att innehavaren aAr inteckningen ägt kännedom om eller anledning misstänka farkostens användande vid olovlig införsel eller forsling av spritdrycker eller vin eller vid olovligt uppehållande av förbindelse mellan fartyg och land, skall domstolen förklara, att panträtten i fartyget skall upphöra, där ej sådant med hänsyn till särskilda omständigheter finnes uppenbart oskäligt. Beträffande påföljd lika med utskottet till inteckningsdomstolen.» Riksdagens Första kammaren biföll på denna punkt Kungl. Maj:ts förslag, andra be *to* kammaren däremot utskottets hemställan. Vid därefter företagen sammanjämkning mellan k a m r a r n a s skiljaktiga beslut hemställde utskottet ifråga om 8 §, att båda k a m r a r n a skulle från träda sina förut fattade beslut och i stället godkänna paragrafen i den lydelse, den erhållit i ovan återgivna reservation, dock med en mindre, formell jämkning. Denna hemställan bifölls av båda kamrarna, vadan ifrågavarande stadgande erhöll den lydelse, som nu återfinnes i lagens 8 § 3 mom. Beredningen. Beredningen kan för sin del ansluta sig till den synpunkt, som uppenbarligen varit avgörande för riksdagen, då densamma år 1924 gav stadgan-

39 det om intecknings förverkande den avfattning, det nu har, nämligen att inteckningshavare, som icke ägt kännedom om eller haft anledning misstänka farkostens användning för spritsmuggling, icke böra utsättas för ekonomiska förluster på grund a v åtgöranden, med vilken de icke tagit någon befattning. Vid stadgandets avmattning synes emellertid uppmärksamheten h a v a varit riktad enbart på inteckningar i svenska fartyg, varför hänsyn -knappast synes hava blivit tagen till de särskilda svårigheter ifråga om bevisningen, vilka i förevarande hänseende inträda beträffande inteckningar i utländska fartyg, i den mån sådana inteckningar skola vara gällande även i Sverige. U t a n att taga ståndpunkt till frågan, huru detta spörsmål bör besvaras med hänsyn till gällande rätt, anser sig beredningen böra framhålla följande. På diplomatisk konferens i Bryssel, senast år 1926, mellan ombud för ett stort antal sjöfartsidkande stater, däribland Sverige, har u t a r b e t a t s en konvention rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser ifråga om sjöpanträtt och fartygshypotek. Denna konvention h a r ännu icke ratificerats av Sverige, men förslag äro utarbetade till för ratifikationen erforderliga ändringar i gällande rätt, och hela frågan torde k u n n a förväntas komma att föreläggas 1928 å r s riksdag. Det grundläggande stadgandet i konventionens artikel 1 lyder: »Inteckningar, handpant och andra säkerhetsrätter (mortgages) i fartyg, som vederbörligen tillkommit i enlighet med lagarna i den fördragsslutande stat, där fartyget hör hemma, och inskrivits i offentligt register antingen hos myndighet, som är behörig beträffande fartygets registreringshamn, eller hos central myndighet, skola anses giltiga och erkännas i alla ÖArriga fördragsslutande stater.» I den mån inteckningar i utländska fartyg äro giltiga i Sverige, torde den n u v a r a n d e lydelsen av 8 § 3 mom. få anses alldeles otillfredsställande. Allt för stora möjligheter lära med denna formulering stå öppna för missbruk av inteckningsrätten genom sådana anordningar, att, även om spritsmugglande fartyg drabbas av förverkande, detta dock i sak blir u t a n ekonomisk betydelse. De stora krav, som med den nuvarande lydelsen måste ställas på bevisningen, torde i praktiken komma att ifråga om inteckningar i utländska fartyg så gott som utesluta möjlighet till p a n t r ä t tens upphävande, huru motiA^erat ett dylikt ä n kan vara. Beredningen h a r kommit till den uppfattningen, att ändring för den skull är erforderlig och att ifrågavarande stadgande lämpligen bör erhålla samma avfattning, som detsamma fått i förslaget från 1924 å r s riksdags sammansatta bevillnings- och första lagutskott. Till stöd för denna formulering kan också anföras, vad två ledamöter av lagrådet år 1924 anfört. Gentemot de risker, ett sådant stadgande befarats skola medföra, torde kunna framhållas, att bestämmelsen om att inteckningen icke skall upphävas,

där sådan påföljd ined hänsyn till särskilda omständigheter finnes uppenbart oskälig, torde få anses innebära tillräcklig garanti för att de inteckningshavare, som verkligen varit i god tro, icke skola bliva utsatta för rättsförlust. Beredningen förutsätter, att, därest dess förslag i denna del vinner siatsmakternas bifall, Kungl. Maj: t kommer att i administrativ väg meddela de bestämmelser, som erfordras för att i mål av förevarande beskaffenhet så vitt möjligt vinna kännedom om inteckningshavare även i utländska fartyg. Beredningen hemställer på sålunda angivna skäl, att 8 § 3 mom. första stycket måtte erhålla följande ändrade lydelse: »Då farkost, vilken besväras av inteckning, som sökts efter det denna lag trätt i kraft, enligt vad i 1 eller 2 mom. stadgas skall vara förverkad, skall domstolen förklara, att panträtten i farkosten skall upphöra; dock skall sådan påföljd icke inträda, där det med hänsyn till särskilda omständigheter finnes uppenbart oskäligt. I 10—12 §§ stadgas straff för olovlig befattning med spritdrycker eller vin, som uppenbarligen blivit olovligen tillverkade. I överensstämmelse med vad som anförts vid 5 § hemställer beredningen, att bötesbeloppen skola höjas till lägst 10, högst 20 kronor för liter av de drycker, med vilka olovlig befattning tagits, dock minst 40 och högst 5,000 kronor. Vid jämförelse med ovan omnämnda stränga straff för olovlig brännvinstillverkning torde den föreslagna straffskärpningen vara synnerligen niotiA^erad, särskilt som innehav eller forsling m. m. av olovligen tillverkade drycker ofta torde få anses vara indicium på att innehavaren även framställt dryckerna, ehuru bevisning härom icke kan förebringas. Även beträffande denna paragraf föreslår beredningen vidare, att iterationsstraff måtte införas. Skälen härför äro desamma som för motsvarande straff i 5 §. Iterationsstraff bör inträda, då en person tidigare fällts till straff för olovlig befattning med drycker, som olovligen tillverkats, samt jämväl då en person, som tidigare dömts för olovlig tillverkning av spritdrycker eller vin eller för renaturering av skattefri sprit eller alkoholhaltiga preparat, därefter dömes för olovlig befattning med sådana drycker, som i denna paragraf avses. Visserligen kan mot sådant iterationsstraff erinras, att motsvarande bestämmelser icke finnas införda i brännvinstillverkningsföroMningen samt i förordningarna angående handel med skattefri sprit och angående vissa alkoholhaltiga preparat, men beredningen vill däremot göra gällande, dels att följriktigheten ovillkorligen synes kräva, att 5 och 10 §§ i spritinförsellagen erhålla analoga stadganden, dels ock att straffsatserna i nämnda förordningar redan nu äro avsevärt högre än i förevarande lag. Det skulle visserligen vara önskvärt, att samtliga författningar, i vilka stadgas straff för skilda former av olovlig rusdryckshantering, bleve i ett sammanhang överarbetade i syfte att överallt införa den regeln, att brott mot vilken som helst av dessa stadganden skulle anses

innebära anledning till iterationsstrafi:, da brott därefter beginges mot liknande stadgande i någon annan aA' ifrågavarande författningar. En dylik överarbetning torde emellertid knappast kunna ske, så länge vissa hithörande bestämmelser hava allenast provisorisk giltighet. Denna omständighet synes emellertid icke böra hindra införande i spritinförsellagen av den hänvisning till ifrågavarande förordningar, som beredningen föreslår. Beredningen hemställer, dels att 10 § 1 mom. första stycket måtte erhålla nedan angivna ändrade lydelse, dels också att efter det nuvarande första stycket införes ett nytt stycke i\v angiven lydelse: »Var som, utan att kunna fällas till ansvar för olovlig tillverkning av spritdrycker eller vin eller delaktighet i sådant brott, för egen eller annans räkning förvärvar, forslar, döljer eller förvarar spritdrycker eller vin, skall, där det är uppenbart, att dryckerna hava olovligen tillverkats, straffas med böter till belopp motsvarande lägst tio, högst tjugu kronor för liter av de drycker, med vilka han tagit sådan olovlig befattning, dock minst fyrtio och högst femlusen kronor eller med fängelse i högst ett år. Angående höjning i visst fall av böternas belopp gäller vad i 1 § 1 mom. andra stycket stadgas. Förövas brott, som i detta mom. sägs, av den, som förut fällts till straff för enahanda brott eller för brott, som avses i 30 § 1 mom. eller 31 § 2 mom. i förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin eller i 22 § 1 mom. i förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit eller i 11 § 1 mom. första stycket i förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat, skall vad Vi ,ss> i mom. här ovan stadgas äga motsvarande tillämpning. Till statsrådsprotokollet den 7 mars 1924 anförde chefen för fi- Strafföreläoflftnrffi nansdepartementet, da inom departementet utarbetade förslag till lag angående olovlig befattning med spritdrycker och vin m. m. hän visades ie—18). till lagrådet för granskning, att en av de största bristerna i dittills gäl- Departements lande lagstiftning befunnits vara, att allt för lång tid förflöte mellan &r 1924 brottet och straffet, till följd varav straffet förlorade i verkan och en tilltalad ofta genom att avresa från riket iindandroge sig detsamma. Vid undersökning av olika möjligheter att pä det speciella område, varom vore fråga, åstadkomma sådana förhållanden, att lagstiftningens effektivitet kunde i någon större grad ökas, hade uppmärksamheten riktats på den form av åstadkommande av laga kraftagande beslut om straff utan domstols medverkan, som innefattades under namn av straff besked, strafföreläggande eller dylikt. Detta rättsinstitut funnes i växlande gestalt i ett flertal a n d r a länder, däribland i Danmark och Norge, och hade det därstädes visat sig medföra mycket goda verkningar i nu avsedd riktning. I de inom finansdepartementets lagbyrå upprättade författningslit- Författningsut1casten kasten intogos även, närmast i anslutning till norsk rätt, bestämmelser -

42 åsyftande införande ay nämnda institut ifråga om brott, som avsågos i den föreslagna n y a lagstiftningen. I en inom lagbyrån utarbetad promemoria rörande författningsutkasten hette det om utkasten i denna, del A7äsentligen följande: »Principen för de beträffande strafföreläggande i utkastet upptagna bestämmelserna är, att i mindre mål åklagaren bör kunna i stället för att stämma in saken till r ä t t a skriftligen förelägga en misstänkt det straff och den förverkandepåföljd, vartill åklagaren anser honom h a v a gjort sig skyldig. Tecknar den misstänkte godkännande å dylikt föreläggande, får detta rättskraft såsom laga kraftvunnen dom; godkänner han det icke, finnes möjlighet till anställande av åtal i vanlig ordning. F ö r d e l a r n a av en dylik anordning på förevarande område skulle v a r a följande: De relativt ringa bötesstraff, som det här kan blivna fråga om, verka psykologiskt starkare, då de drabba omedelbart än då de äro beroende på utgången i en framtid av en rättegång. De utländska besättningsmän, som utgöra en stor procent av smugglarna, skulle icke lika lätt som för närvarande kunna undandraga sig straffets utkrävande, något som skulle verka i samma riktning. Den avsevärda förkortningen av tiden mellan den brottsliga gärningen ocli exekutionen skulle även i a n d r a fall Ansa sig välgörande. Domstolarna skulle erhålla en betydande lättnad genom att befrias från ett stort antal mål, i vilka deras verksamhet är a v övervägande formell beskaffenhet. Då statsverket för n ä r v a r a n d e erlägger 15 kronor för A7art tullmål över sex, som årligen handlägges ATid A^arje rådstuvurätt, skulle staten göra en besparing. Mindre betänkligheter än eljest synes det böra möta att på detta område åt åklagare överlämna straff .mätning; detta enär böterna ju äro ställda i visst förhållande till godsets myckenhet och då de flesta domstolar torde tillämpa en fast 'taxa', så att såväl åklagaren som den tilltalade k u n n a v a r a förvissade om, att straffet skulle utmätas på samma sätt, därest saken skulle hänskjutas till domstol. E t t annat stöd för institutets införande ligger i den praxis, som, åtminstone i Stockholm, utvecklat sig i det hänseendet, att i mål, som endast röra obetydliga partier, den tilltalade Arid stämningens delgivande eller redan vid beslagstillfället åt en tulltjänsteman lämnar fullmakt, innefattande erkännande av förseelsen. Det synes då snarast innebära en fördel för den skyldige, att han, såsom med strafföreläggande, vid underskrivandet äger kännedom om det straff han underkastar sig. Strafföreläggande lärer få den största betydelsen på de platser, såsom i Stockholm och Göteborg, d ä r förseelser beträffande småpartier förekomma i stort antal. Betänkligheter l ä r a därför icke behÖA7a möta på grund därav a t t vid det stora flertalet andra tullmålsdomstolar vederbörande tullförvaltare är åklagare. Strafföreläggande skulle enligt utkastet kunna ifrågakomma beträffande såväl 1 som 2 kapitlets brott. Emellertid hava i andra hänseenden starka inskränkningar gjorts i det område, där strafföreläggande skulle k u n n a meddelas, nämligen dels såtillvida att åklagaren icke skulle få ålägga högre böter än 300 kronor — motsvarande straffet A7id en myckenhet av 15—30 liter — dels så a t t föreläggande icke skulle få ges, då fråga ä r om förverkande av forslingsredskap eller utgivande av Arärdet av förverkad egendom. Skälet till sistnämnda undantag har varit, att, såsom förut anförts, frågan om forslingsredskaps förverkande är beroende på subjektiva omständigheter a\ ganska hwecklad art, och att utdömande a A7 egen-

domens värde förutsätter en värdering, varom olika meningar kunna råda. A t t däremot åklagaren ansetts k u n n a förordna om förverkande av den olovliga spriten, h a r berott på att dylik påföljd inträder automatiskt, då det är k l a r t , att spriten är oloAdig, varjämte m å anmärkas, a t t enligt gällande förA 7 erkandeförordning spritdrycker aA7 obegränsad kA 7 antitet kunna bliva förA7erkade u t a n domstols medA7erkan under former, som lämna den tilltalade mindre g a r a n t i än ett strafföreläggande skulle medföra. E t t u n d a n t a g från föreläggandes likställighet med laga kraftägande dom torde behöva göras beträffande fördelningen av böter och försäljningssumman för förverkad egendom, detta då åklagaren såsom beslagare sjäh 7 k a n erhålla andel däri och i andra fall tvekan kan r å d a om vem som i \risst fall ä r att anse såsom beslagare. H u r u denna fråga lämpligast bör ordnas kan v a r a föremål för olika meningar; enklast synes vara, att den myndighet, som skall giva A 7 erkställighetsföreskrift, d. v. s. vederbörande länsstyrelse eller generaltullstyrelsen, fastställer fördelningen. Viss analogi finnes i förverkandeförordningens 7 §. Erforderliga bestämmelser angående redovisning samt angående åklagares befattning ined föreläggande i övrigt torde kunna lämnas i administrativ ordning. Till underlättande av åklagarens arbete torde formulär till föreläggande böra tillhandahållas. Beträffande den viljeförklaring från den tilltalades sida, som ett påtecknande a v godkännande innebär, torde utan särskild bestämmelse gälla allmänna rättsgrundsatser om rättshandlings ogiltighet m. m. Strafföreläggande skall ej förekomma, då fråga är allenast om förverkande.» Över n u berörda del av utkastet hade yttrande inhämtats frän process- Vrocesskomkommissionen, och hade kommissionen i anledning häraA7 anfört i huAmdsak följande: »Svensk lag innehåller i motsats till utländska lagstiftningar icke n å g r a bestämmelser om ett enklare förfarande i mindre brottmål. Processkommissionen anser det A7ara praktiskt och av behoA7et påkallat att möjliggöra ett summariskt förfarande i fråga om ringare brott, dar gärningsmannen erkänner A7ad som lägges honom till last samt är villig att underkasta sig visst straff härför. I sådant syfte ämnar kommissionen i sitt bet ä n k a n d e förorda införande hos oss av institutet strafföreläggande. Detta institut synes u r vissa synpunkter väl lämpa sig för de brottskategorier, som i utkastet avses. Reaktionen mot brottet blir synnerligen snabb, vilket torde v a r a en stor fördel särskilt vid ifrågavarande brott, där den skyldige under n u v a r a n d e förhållanden lätt undandrager sig straffets utkrävande. Straffskalan ä r av relativt fix k a r a k t ä r , varför det torde vara jämförelsevis lätt för åklagaren a t t föreslå ett skäligt straff. Å a n d r a sidan k a n det icke förbises, att åklagarens r ä t t a t t ålägga straff för ifrågavarande förseelser, låt v a r a att åläggandet skall godkännas av den misstänkte, i särskilda fall kan leda till mindre tillfredsställande resultat. Lagbestämmelserna äro av ganska invecklad art, vilket k a n medföra svårighet för en icke kvalificerad åklagare att riktigt bedöma, huruvida och efter vilka lagrum ett visst förfarande ä r straffbart. E n svaghet innebär det också, att åklagaren kan använda strafföreläggande i sådana fall, där han har andel i böter eller försäljningssumman för förverkad egendom. Dessa a n m ä r k n i n g a r böra emellertid icke föranleda ett avstyrkande av institutets införande i förevarande fall. Det torde v a r a tillräckligt, att vissa ä n d r i n g a r i förslagets bestämmelser angående proceduren A7idtagas.

44¶Åklagarens föreläggande kan enligt utkastet avse böter till ett belopp av högst 300 kronor jämte — med vissa angivna undantag — påföljd av förverkande. Enligt processkommissionens mening har åklagarens befogenhet härigenom utsträckts mer än som kan anses tillrådligt. När det gäller ett obetydligt bötesstraff, torde någon betänklighet icke möta att låta åklagaren slutligen pröva frågan. Annorlunda ställer sig saken i sådana fall, där högre bötesstraff eller ekonomiska påföljder av något så n ä r k ä n n b a r beskaffenhet ifrågakommer. Hänsyn till rättssäkerheten synes då kräva en kontroll i någon form å föreläggandet. En sådan kontroll har processkommissionen i sitt förslag tänkt sig anordnad sålunda, att, därest den misstänkte godkänt föreläggandet, som avser böter till högre belopp än femtio kronor, frågan skall underställas rättens prövning. Rätten, som av processkommissionen förutsattes i detta fall skola utgöras av en' ensam domare, sättes då i tillfälle att pröva, dels huruvida de av åklagaren i föreläggandet uppgivna faktiska omständigheterna innefatta ett brottsligt förfarande, dels lämpligheten av det föreslagna straffet, Finner rätten betänklighet icke möta mot föreläggandet, meddelar rätten fastställelse därå; i annat fall skall föreläggandet av rätten undanröjas. Proeesskommissionen anser, att en dylik underställning bör anordnas, och synes det för undvikande av tidsspillan och onödig omgång lämpligen böra ankomma ä rättens ordförande att handhava prövningen. Enligt utkastet skall ett av den misstänkte godkänt föreläggande anses lika med och lända till efterrättelse såsom laga kraftägande dom. E t t fullständigt avskärande av talan mot strafföreläggande synes dock ioke v a r a välbetänkt. Om de av åklagaren för den brottsliga gärningens kännetecknande i föreläggandet uppgivna faktiska omständigheterna icke innefatta något brottsligt förfarande, eller godkännandet icke uppfyller de betingelser, som erfordras för att en bindande viljeförklaring skall föreligga, eller åklagaren överträtt lagens formella föreskrifter i fråga om strafföreläggande, bör rätt till klagan stå öppen. Med tanke på sädana fall ämnar processkommissionen i sitt betänkande förorda, att den, som godkänt föreläggande, må genom besvär inom viss tid i hovrätten söka dess undanröjande, om vad som lagts honom till last icke är straffbart, eller om vid godkännandet förelupit sådant fel, a t t godkännandet bör anses ogiltigt. I förslaget synes böra intagas bestämmelse om r ä t t till fullföljd av talan i dessa fall. Införandet av sådan fullföljdsrätt bör dock icke föranleda uppskov med straffets utkrävande.» ^duJeT

. ö v r i # a myndigheter, som hördes över författningsutkasten, hade icke gjort någon erinran mot bestämmelserna om strafföreläggande. Kontrollstyrelsen hade i sitt yttrande understrukit att den bristande effektiviteten av bötesstraffen för olovlig rusdryckshantering till ej ringa del berodde därpå, att straffA 7 erkställigheten på grund av vederbörandes aA7 vikande från orten ej alls kunde inträda eller åtminstone bleA7e undanskjuten på en längre tid. För att det n y a institutet skulle erhålla verklig betydelse, krävdes alltså enligt kontrollstyrelsen, att straffet följde omedelbart på godkännande av föreläggande. För egen del anförde chefen för finansdepartementet följande:

Departements- »I likhet med processkommissionen och övriga hörda myndigheter vill chefen. j a g . i c k e s t ä | l a m i g avvisande till det uppkomna förslaget att på n u behandlade begränsade område införa strafföreläggande. Avgörande för mitt ståndpunkttagande hava A7arit i huvudsak samma synpunkter som

45 de, vilka anförts av kommissionen och i den återgivna promemorian. Det lärer vara obestridligt, att en anordning, sådan som den föreslagna, skulle medföra betydliga fördelar; j a g hänvisar i sådant hänseende till vad som anförts i promemorian. E t t visst stöd för förslaget finner j a g även däri, att processkommissionen tänkt sig införande aA7 strafföreläggande såsom ett led i den blivande nya processordningen. I viss mån innebär också förslaget blott ett fullföljande aA7 den särlagstiftning i processuellt häuseende beträffande rusdrycksbrott, som påbörjats genom föi'A7erkande förordningen. Den tvekan, som i vissa andra aA7seenden kan råda om lämpligheten av en lagändring, sådan som den ifrågasatta, torde väsentligen kunna hävas genom ett lämpligt aA7A7ägande aA7 bestämmelserna i ämnet. I sådant hänseende anser j a g det största avseende böra fästas vid de av processkommissionen gjorda erinringarna. I likhet med kommissionen finner j a g sålunda, att uttryckliga bestämmelser böra meddelas om en extraordinär r ä t t till talan angående föreläggandes undanröjande, och bestämmelserna om dylik talan synas mig böra aA7fattas i huvudsaklig anslutning till Arad kommissionen föreslagit; till de avA7ikelser, som skett, återkommer jag vid specialmotiA 7 eringen. Vidare anser jag, i överensstämmelse med vad kommissio nen anfört, att åklagare endast böra få meddela föreläggande angående jämförelseA7is obetydliga bötesbelopp, och j a g finner det sålunda knappast tillrådligt att låta åklagare kunna meddela föreläggande beträffande så höga bötesbelopp, som i utkasten föreslagits, eller intill 300 kronor. S t a r k a skäl torde u t a n tviA7el tala för den av processkommissionen förordade anordningen, att åklagaren skulle kunna med slutligt förbindande A7erkan meddela strafföreläggande allenast intill ett belopp aA7 50 kronors böter, samt att, då fråga \ r ore om högre bötesbelopp, föreläggandet skulle underställas domares prövning. Med nu A7arande rättegångsordning synes emellertid en dylik granskningsuppgift, som skulle tillkomma ordförande i rådhusrätt och häradshövding a landet, innebära något för dessa befattningshavares övriga ämbetsuppgifter ganska främmande. En underställning av antydd a r t skulle för övrigt ej blott leda till behov av utförligare protokollering utan även medföra en tidsförlust, som sannolikt i många fall icke skulle bliva obetydlig. P å grund av den summariska behandling, som i allmänhet ägnas de mål, varom här är fråga, skulle med den förordade anordningen föga återstå aA7 de med strafföreläggande avsedda fördelarna. Den föreslagna underställningen skulle för övrigt göra hela förfarandet mera invecklat, än som kan anses lämpligt beträffande ett institut, som införes för ett så begränsat rättsområde och för en så kort tid. Det har därför förefallit mig, som om man borde söka på andra vägar tillmötesgå de önskemål, som föranlett processkommissionens y t t r a n d e i denna punkt. Detta synes kunna ske på t v å sätt. F r ä m s t lärer u t a n större olägenhet det högsta bötesbelopp, beträffande vilket föreläggande skulle kunna meddelas, kunna väsentligt nedsättas och då lämpligen bestämmas till 150 kronor. E t t straff aA7 denna storlek torde A7ara det högsta, som kan tänkas normalt förekomma i den stora massa fall av okrvlig införsel av eller annan olovlig befattning med smuggelsprit i mindre skala. De ett straff aA7 angiven höjd knappast lärer ifrågakomma, n ä r kvantiteten spritdrycker eller A7in a\rseA7ärt överstigit 10 liter, ä r det vidare uppenbart, a t t den ekonomiska betydelsen av den förverkandepåföljd, som enligt strafföreläggande skulle kunna inträffa, icke är alltför stor. — Därjämte synes man böra beakta det redan

46 i promemorian framhållna och av processkommissionen understrukna förhållandet, att åklagare i de fall, där han själv ä r beslagare, k a n komma att erhålla andel i böter och i försäljningssumman för förverkad egendom. Det kan uppenbarligen icke vara lämpligt, att åklagare skulle kunna med förbindande verkan genom strafföreläggande bereda sig dylika förmåner. Denna olägenhet synes emellertid effektivare än på det av kommissionen förordade sättet kunna undanröjas genom ett uttryckligt u n d a n t a g a v innebörd, att åklagare icke skall äga meddela strafföreläggande, då han själv beslagtagit de drycker, som varit föremål för den olovliga befattningen. Då tullfiskalerna i de stora städerna aldrig torde själva verkställa beslag, synes en dylik bestämmelse icke inskränka föreläggandets användande å de orter, där detsamma skulle erhålla största betydelsen och för vilka det n ä r m a s t ä r avsett. Däremot lärer nu åsyftade undantagsbestämmelse kunna medföra, att strafföreläggande mindre ofta kan meddelas å landsbygden och i A7issa städer, där tullförA 7 altare är tullåklagare, något som i och för sig icke kan anses såsom ett olämpligt resultat. I fråga om u n d a n t a g i övrigt från rätten att ge strafföreläggande liksom beträffande det n ä r m a r e utformandet av reglerna därom ansluter jag mig till författningsutkastens i promemorian återgiAnia innehåll. Vissa speciella frågor i sammanhang med införande av institutet strafföreläggande, såsom angående formerna för meddelande därav och verkställighet därå, synas v a r a aA7 beskaffenhet, att bestämmelser därom lämpligen k u n n a meddelas av Konungen. I lagen synes emellertid ytterligare böra regleras förhållandet mellan strafföreläggande och ett, såsom följd av att föreläggandet icke godkänts, inlett domstolsförfarande. Såsom framgår av den åberopade promemorian, skall föreläggande innehålla u p p m a n i n g till vederbörande att inom viss tid inlämna påteckning om föreläggandets godkännande. Sker ej detta, kan — och bör, såvida ej n y a omständigheter tillkommit — åtal anställas. F r å g a n ä r då, vilken verkan som bör tillkomma ett godkännande, vilket lämnas efter utgången av den förelagda tiden och eventuellt efter det åtal anställts. Delgivning av stämning till inställelse vid rätten torde ofta utgöra en kraftig impuls till att genom föreläggandets godkännande söka undvika rättegång. Det mest rationella på samma gång som det mest praktiska synes, bland a n n a t med hänsyn härtill, i förevarande avseende vara, att strafföreläggande skall kunna med laga verkan godkännas, intill dess saken förevarit vid domstol. E t t under sådan tid meddelat godkännande bör alltså h a v a den verkan, att åklagaren återkallar sin talan eller att, om så ej> sker, hans talan avvisas av domstolen. Föreskriften om viss tid, inom vilken föreläggande skall godkännas, kommer med denna uppfattning icke att h a v a a n n a n innebörd, än a t t åklagaren under den anvisade tiden är lagligen förhindrad att instämma talan till domstol. Så som det svenska åklagai'A 7 äsendet och sättet för indrivning av böter äro anordnade, synes det icke A7ara lämpligt att, på sätt som är fallet exenipehus i Norge, vidtaga någon anordning, varigenom böterna skulle komma a t t i regel erläggas omedelbart efter föreläggandets godkännande. E h u r u m a n genom att icke införa dylik bestämmelse förlorar A7iss tid och sålunda i någon mån riskerar, att den skyldige u n d a n d r a g e r sig straffet, lärer alltså verkställigheten böra försiggå i överensstämmelse med den vanliga ordningen, vilket innebär, att, sedan avskrift eller dublett av föreläggandet insänts till länsstyrelsen i länet, respektive till generaltullstyrelsen, det av sådan myndighet ÖA7erlämnas till vederbörande indrivningsman för

47 verkställighet. Det torde emellertid k u n n a förutsättas, att, med insikt om ändamålet med hela systemet med strafförelägganden, berörda myndigheter skola med största möjliga skyndsamhet behandla dylika ärenden; den tidvinst, som uppstår därigenom, att man icke behöver a v v a k t a först u t g å n g e n av besvärstid och därefter erhållandet av lagakraftbeyis från hovrätten, är under alla förhållanden ganska avsevärd. Samtidigt med h a n d l ä g g n i n g av ärende rörande utfärdande av verkställighetsbeslut synes länsstyrelsen, respektive generaltullstyrelsen böra ex officio granska vad föreläggande innehåller av om fördelning av ådömda böter och av värdet av förverkad egendom. Väl skall enligt förslaget åklagare aldrig lagligen kunna tillerkänna sig själv sådan andel, men det k a n icke synas lämpligt, att åklagaren genom en föreskrift i föreläggandet, av vilken den, som godkänner detta, icke h a r något intresse, skulle kunna med slutligt förbindande verkan skipa r ä t t mellan olika personer, vilka var för sig göra anspråk på att v a r a beslagare. Någon klagorätt för beslagare över föreläggande h a r icke ansetts lämplig; däremot kommer naturligen länsstyrelsens, respektive generaltullstyrelsens beslut om att fastställa eller ändra h ä r avsedd fördelning a t t kunna i vanlig ordning överklagas. Vid anordnande i praktiken av ett system med strafförelägganden lärer m a n böra eftersträva ett enkelt och praktiskt förfaringssätt. F ö r sådant ändamål synas blanketter till strafföreläggande böra tillhandahållas, så u p p r ä t t a d e att det erforderliga ifyllandet inskränkes så mycket som möjligt, det vill säga till vad som är nödvändigt för utrönande av den misstänktes identitet, för klargörande av den brottsliga gärningen och av innebörden av åklagarens föreläggandebeslut. I gällande tjänstgöringsreglemente för tullverket föreskriven beslagsrapport torde emellertid d å fråga ä r om tullmål, icke kunna i dylika fall uteslutas, men synes det böra v a r a möjligt för åklagaren att, i stället för intagande i föreläggandet av beskrivning å den brottsliga gärningen, hänvisa till en föreläggandet bilagd avskrift av sådan rapport.» Det upprättade förslaget till bestämmelser angående strafföreläggande Be år 1924 hade avsetts skola ingå såsom 16—18 §§ i spritinförsellagen med följande {ZmmZrnt lydelse: S t r a f f ö r e l ä g g a n d e. 16 §. 1 mom. Misstankes någon för sådan olovlig befattning med spritdrycker eller vin, som avses i denna lag, må vederbörande åklagare, om. h a n anser den mistänkte h a v a gjort sig förvunnen till böter, högst etthundrafemtio kronor, i stället för att utfärda stämning, till godkännande förelägga den misstänkte det straff och den påföljd av förverkande, som åklagaren anser böra följa å brottet. Vad sålunda stadgats skall icke äga tillämpning, då förverkande av forslingsredskap eller gäldande av värdet av sådant redskap eller av annan egendom kan ifrågakomma. Ej heller må åklagare meddela föreläggande på grund av oloA7lig befattn i n g med drycker, vilka han själv tagit i beslag. 2 mom. Föreläggande, som avses i 1 mom., skall avfattas skriftligen och innehålla: a) uppgift om den brottsliga gärningen, med angivande såvitt möjligt av tid och ort för dess förÖA7ande samt av övriga omständigheter, som er-

48 fordras för att känneteckna densamma, äA7ensoin av gärningens rättsliga beteckning och det eller de lagrum, som åberopas; b) uppgift å egendom, som tagits i beslag; c) uppgift å det bötesbelopp och den påföljd av förverkande, som förelägges den misstänkte, ävensom å den fördelning av böterna och av behållna försäljningssumman för förverkad egendom, som åklagaren anser böra tillämpas; samt d) a n m a n i n g till den misstänkte att, därest han erkänner sig skyldig till gärningen och underkastar sig straff och påföljd enligt föreläggandet, göra påteckning därom å föreläggandet och, därest detsamma ej omedelbart godkännes, inom viss tid, som, där ej särskilda omständigheter föreligga, ej må sättas kortare än tre eller längre än tio dagar, återställa detsamma till åklagaren. 3 mom. Föreläggande skall delgivas den misstänkte omedelbart, om han är tillstädes vid utfärdandet, och eljest i den ordning, som angående delgivning av stämning är stadgad. 17 §. 1 mom. H a r strafföreläggande godkänts av den misstänkte, skall föreläggandet, utom i avseende varom sägs i 27 § 3 mom., anses lika med och lända till efterrättelse såsom laga kraftagande dom; vederbörande dock obetaget att angående undanröjande av föreläggandet föra sådan talan, som i 18 § sägs. Återställes ej föreläggande, försett med påteckning om godkännande, inom den föreskrivna tiden, anställes åtal i vanlig ordning. U t a n hinder av att åtal anställts må, intill dess målet förevarit vid domstol, godkännande av föreläggande med laga verkan lämnas. 2 mom. Närmare bestämmelser angående meddelande och ATerkställighet av strafföreläggande m. m. meddelas av Konungen. 18 §. 1 inom. Förmenar någon, som godkänt strafföreläggande, att sådant ej rätteligen kunnat meddelas för gärning, som i föreläggandet lagts honom, till last, eller att hans godkännande är att anse såsom ogiltigt, äger han i den ordning, som för överklagande av utslag i brottmål i allmänhet är stadgad, hos hovrätten söka föreläggandets undanröjande. Talan, som i första stycket avses, föres inom trettio dagar, efter det åtg ä r d för indrivning av böterna vidtagits hos den tilltalade. Angående förfarandet i mål rörande sålunda förd talan gäller vad i allmänhet är stadgat om förfarandet i mål, som genom besvär inkommit till hovrätten. 2 mom. Utan hinder av enligt 1 mom. förd talan må verkställigheten av förelä ggand et fortgå. I specialmotiveringen anförde departementschefen angående stadgandena om strafföreläggande följande: Specialmoti- »16—18 §§ i förslaget innehålla bestämmelserna om strafföreläggande, verhuj. om verkan därav samt talan däremot. J a g åberopar i dessa delar vad som anförts i den allmänna motiveringen, v a r j ä m t e j a g angående detaljerna tillåter mig att hänvisa till författningstexten. H ä r må därjämte rörande överklagande av föreläggande nämnas följande. Viss annan formulering

49 än de av processkommissionen omförmälda har kommit till användning, på den g r u n d a t t föreläggande nu införes blott för ett begränsat rättsområde. Man bör vidare hålla i s ä r frågan om föreläggandes giltighet och giltigheten av den enskilda viljeförklaring, som påteckning av godkännande innebär. Talan bör tydligen kunna föras om ogiltighet, enligt allm ä n n a rättsgrundsatser, av denna viljeförklaring, oaktat genom påteckningen ett formellt gällande föreläggande kommit till stånd. Vad a n g å r besvärstiden, synes den böra löpa från den tid, då föreläggande i och med straffets utkräA T ande gjorts gällande mot A7ederbörande och då innebörden av hans godkännande alltså senast blivit påtaglig. — Ordalagen beträffande anställande av åtal, då föreläggande ej godkännes, äro avfattade med hänsyn till att föreläggande naturligen icke skall ges, med mindre förutsättn i n g a r n a för åtal föreligga. Självfallet k u n n a dock omständigheter senare tillkom na, som gör.:, att, sedan tiden för godkännande aAT föreliggande förgått, anledning till åtal icke Addare förefinnes.» Rörande dessa paragrafer y t t r a d e lagrådet följande: »Av anförda, som det vill synas giltiga, orsaker haA7a möjligheterna till Lagrådet. a n v ä n d n i n g av det h ä r föreslagna institutet strafföreläggande blivit starkt begränsade. Sålunda äro u n d a n t a g n a de fall, där förA7erkande a v forslingsredskap eller gäldande aA7 värdet aA7 sådant redskap kan ifrågakomma, ATadan institutet saknar tillämpning på varje slag av forsling. | Vidare må, då fråga ä r om annan egendom än forslingsredskap, föreläg| gande ej givas, därest gäldande av egendomens A7ärde kan ifrågakomma, Arilket innebär, att egendomen måste hava tagits i beslag för a t t institutet skall kunna användas. E n ä r slutligen åklagare icke äger meddela föreläggande på grund av olovlig befattning med drycker, vilka h a n själv tagit i beslag, kan, såsom i motiA7en framhålles, strafföreläggande mindre ofta meddelas å landsbygden och i städer, där tullförA 7 altare är tullåklagare. P å det område, som dessa begränsningar lämna fritt för institutets tilllämpning, förringas dess betydelse av a n d r a omständigheter. Sant är, såsom framhållits, att straffet ATerkar psykologiskt starkare, då det drabbar mera omedelbart än som med den vanliga rättegångsordningen kan ske. Men då föreläggandets verkan beror av den misstänktes godkännande, | bliA7a väl i allmänhet de fall, då saken genom föreläggandet bringas till I slut, sådana, där i händelse av handläggning inför domstol målet skulle på i grund av den tilltalades erkännande blivit r e d a n vid första rättegångstill\ fallet avgjort genom utslag, mot vilket besvär ej förekommit; och straffföreläggandet komme sålunda att sakna betydelse, då fråga är om | tredskande förbrytare, beträffande vilka väl den psykologiska påtryckning, straffets omedelbara följande å brottet innebär, måste anses förnämligast aA7 nöden. Vidare må erinras, a t t den förbrytare, som vill undandraga sig straffets u t k r ä v a n d e genom att aA7ATika från orten, u n d g å r meddelat föreläggande genom underlåtenhet att godkänna detsamma, i vilket fall föreläggandet icke haft annan verkan än den för förbrytaren förmånliga, att målets instämmande till domstol blivit fördröjt. Det ifrågasatta strafföreläggandets v ä r d e såsom medel till bekämpande av olovlig rusdryckshantering synes sålunda v a r a skäligen ringa. I övrigt synas de med strafföreläggandet förenade fördelarna inskränka sig till att, såsom i motiven framhållits, detsammas tillämpning komme att medföra en viss minskning i arbetet vid domstolarna. Med hänsyn till ifrågavarande måls enkla beskaffenhet torde dock denna minskning ej

50 v a r a avsevärd; den motväges ock av de skyldigheter att föra protokoll och diarier, som i stället komme att åligga åklagaren. De fördelar, som stå att A7inna med ifrågavarande institut, sådant det nu föreslagits, synas alltså näppeligen v a r a av beskaffenhet att överväga de betänkligheter, vilka givetvis göra sig gällande mot att i v å r r ä t t på ett speciellt område upptaga ett institut, som visserligen processkommissionen, enligt vad densamma upplyst, ä m n a r förorda till införande hos oss, med varom man ännu icke med visshet vet, huruvida det, efter vederbörlig prövning aA7 statsmakterna, kommer att införlivas med den svenska rätten. Om detta blir fallet, kommer strafföreläggandet då att utgöra ett led i en rättegångsordning aA7 annan gestaltning än vår nuvarande; att i denna senare, i övrigt oförändrad, på förhand infoga en u r det blivande reformförslaget utbruten del kan av naturliga skäl v a r a ganska äventyrligt. Väl är det sant, att den normering av bötesstraffet, som i det föreliggande förslaget förekommer, gör tillämpningen av institutet lättare än på vissa andra områden. ÄA7enledes må medgivas, att det förfarande med avseende å rusdryckers förverkande, som stadgats i 1921 års förordning i detta ämne och som föreslås i huvudsak bibehållet, är ganska likartat med proceduren vid strafföreläggande. Dessa omständigheter synas dock icke v a r a av sådan A7ikt, att det anförda principiella skälet mot strafföreläggandets upptagande i det nu behandlade förslaget bör frånkännas väsentlig betydelse. Riktigheten av detta argument bestyrkes ock i viss m å n av vad i förslagets motivering anföres därom, att med den nuvarande organisationen av det svenska ålagarväsendet och det nu tillämpade sättet för bötesindrivning det icke syntes lämpligt att Andtaga någon anordning, varigenom böter, som avses i strafföreläggande, skulle komma att i regel erläggas omedelbart efter föreläggandets godkännande, samt att man genom att icke införa dylik bestämmelse förlorade viss tid och sålunda i någon m å n riskerade, att den skyldige undandroge sig straffet. Med det ifrågasatta strafföreläggandet äro även åtskilliga andra olägenheter förenade. , Betänkligheter möta redan i den omständigheten, a t t frågan om brottets verklighet och straffets storlek underkastas dispositionsprincipen, något som vår processlagstiftning hittills icke A7elat godkänna; och dessa betänkligheter A7äxa i styrka därigenom att de personer, vilka skola handh a v a institutet, knappast kunna anses i varje fall härlör kompetenta. H u r u v i d a t. ex. ett förfarande är aA7 beskaffenhet att enligt bestämmelserna i 5 eller 10 § innebära straffbart döljande eller förvarande, kan v a r a ganska svårt att avgöra. Och vad a n g å r storleken av straffet må visserligen icke v a r a att befara, att genom strafföreläggande den skyldige kommer att lida men genom erhållande av alltför strängt straff. Det motsatta förhållandet torde däremot ej vara uteslutet; det låter väl t ä n k a sig, att åklagaren i ett förekommande fall, för att kunna begagna sig av föreläggande, utmäter ett ringare bötesstraff än som skulle blivit ådömt av domstol. I så måtto kan institutet innebära en farlig frestelse till missbruk. I Tyskland förekommer strafföreläggande så anordnat, att det meddelas av domaren på förslag av åklagaren, varigenom domaren och åklagaren satts i tillfälle att så att säga kontrollera v a r a n d r a . Denna anordning, som innebär en ganska god garanti mot missbruk, minskar väsentligen sist anm ä r k t a olägenheter av institutet. Förbises må ej, att för lagbrytaren möjligheten att erhålla strafföreläggande i stället för att bliA7a föremål för åtal vid domstol måhända ter sig

51 såsom en fördel, då h a n därigenom undgår den offentlighet rättegången medför; det kan komma att ingå i det allmänna föreställningssättet, att man genom omedelbart erläggande av en summa penningar kan friköpa sig från obehaglig uppmärksamhet i anledning av begången rusdrycksförbrytelse. Vid tillämpning aA7 de föreslagna stadgandena om strafföreläggande kunna yppa sig ganska SA7årlösta spörsmål. K l a r t framgår sålunda ej, huruvida eller i A7ad mån stadgandena i 25 kap. 10 § rättegångsbalken skola v a r a tillämpliga jämte bestämmelserna i 18 § 1 mom. av förslaget. Ej heller eljest ä r omfattningen av den i samma moment omförmälda klagorätten tydligt begränsad. Otvetydigt besvarade äro sålunda icke t. ex. spörsmålen om klagorätt förefinnes, där det förmenas, a t t föreläggande givits aA7 den, som A7ar beslagare, eller eljest av därtill ej behörig person, eller att det aA7 a n n a t skäl än som betingas aAT gärningens beskaffenhet ej kunnat ges i enlighet med stadgandena i 16 § 1 mom., eller att böter ålagts till högre belopp än i det föreliggande fallet rätteligen k u n n a t förekomma eller att i föreläggandet åberopats å förbrytelsen otilllämpligt l a g r u m eller att felaktig uppgift lämnats angående A7ad som tagits i beslag. A t t föreläggande icke kan återkallas, sodan det blivit delgivet, synes v a r a självfallet. Men förslaget lämnar öppen frågan, huruvida dessförinnan återkallelse k a n äga rum och, om så må ske, h u r u därvid skall förfaras. Det må a n t a g a s v a r a avsett, att vid uteblivet godkännande aA7 föreläggande n y t t föreläggande icke skall kunna meddelas. H ä r p å tyder avfattningen av a n d r a stycket i 17 § 1 mom. Innebörden av tredje stycket i samma moment kan dock giva anledning till en tolkning i motsatt riktning. Oegentlig förefaller slutligen den r ä t t till omedelbar verkställighet aA7 strafföreläggande, som förslaget innebär, vid det förhållande att sådan verkställighet ansetts icke kunna beredas åt domstols beslut i mål aA7 enah a n d a art. Ifrågasättas må, om icke det åsyftade målet bättre än på sätt nu föreslagits kunnat A7innas genom stadganden antingen av sådant innehåll, att verkställighet tillätes å underdomstols beslut om bötesstraff i förevarande mål i huvudsaklig överensstämmelse med A7ad för urbota straff är stadgat i lagen den 26 mars 1909 angående verkställighet i vissa fall av straff, ådömt genom icke laga kraft ägande utslag, eller ock därom att domstols beslut i mål av föreA7arande art, varigenom tilltalad, som medgivit A7ad honom lagts till last, dömts till böter högst 150 kronor, ej må överklagas. P å grund av vad sålunda anförts hemställes, att stadgandena i 16—18 §§ uteslutas u r förslaget, i sammanhang varmed böra vidtagas därav föranledda j ä m k n i n g a r i vissa andra förslagets bestämmelser. Vinner denna hemställan ej bifall, må i fråga om de föreslagna stadgandena, utÖA7er vad nyss sagts, ytterligare göras följande erinringar. Delgivning av strafföreläggande torde alltid böra ske i den angående delgivning av stämning stadgade ordningen. Ur 16 § 3 mom. bör därför uteslutas vad d ä r sägs om delgivning omedelbart And föreläggandets utfärdande. E n jämförelse mellan första och a n d r a styckena i 17 § 1 mom. kan A7ålla tvekan om den tidpunkt, vid vilken strafföreläggandes likställighet med laga kraft ägande dom skall inträda. Lämpligast synes A7ara, att tiden,

52 d å föreläggandet, försett med godkännande, återställes till åklagaren, blir avgörande. Lagrådet hemställer alltså, a t t till u t m ä r k a n d e h ä r a v någon j ä m k n i n g A7idtages i avfattningen aA7 n ä m n d a båda stycken. De n ä r m a r e bestämmelser angående strafförelägganden, som avses i 17 § 2 mom., torde böra angiA7as gälla tillämpningen aA7 vad i 16 och 17 §§ stadgas.» En ledamot av lagrådet yttrade därjämte följande: En ledamot »Med anledning däraA7 att ett ej oväsentligt syfte med det föreslagna n y a av lagrådet, rättsinstitutet synes hava A7arit, att därigenom en viss besparing skulle vinnas för statsverket genom rådstuA 7 urätts befriande från handläggning aA7 dessa mål, anser jag mig böra uttala, att detta syfte lämpligare kan och bör vinnas på a n d r a A7ägar. Bibehålies förslaget angående strafföreläggande, torde särskilda stadganden erfordras, där fråga är om omyndig person, särskilt person under aderton år, för vilken eljest tA 7 ångsuppfostran kan ifrågakomma.» Då lagförslaget ånyo behandlades i konselj den 9 maj 1924, anförde chefen för finansdepartementet, efter att haA7a angivit de huAmdsakliga skäl lagrådet anfört, på denna punkt följande: Departement*- »I anledning aAT vad lagrådet sålunda y t t r a t må framhållas, att straffchefen om ^ föreläggande kunnat komma till a n v ä n d n i n g för det stora flertalet smugagr "'ande V gelmål och innehavarbroit, särskilt vid besättningsmäns smuggling av smärre kA 7 antiteter eller då personer befinnas innehava smuggelsprit eller olovligen tillverkad sprit i mindre omfattning. Fördelen av att domstolarna genom avlastning; av en del bagatell mål skulle erhålla kompensation för det ökade arbetet på grund aA7 kriminaliseringen av olovligt innehav skulle säkerligen icke heller bliva obetydlig. Att det är möjligt a t t u t a n olägenheter av avgörande beskaffenhet införliva strafföreläggande äA7en med v å r t gällande rättssystem synes mig framgå av processkommissionens av mig vid ärendets föregående behandling återgivna uttalande i frågan. De av lagrådet framställda detaljanmärkningarna angående de föreslagna bestämmelserna lära icke v a r a aA7 allvarligare beskaffenhet, än att de påvisade ölägenheterna utan svårighet skulle kunna avhjälpas. Emellertid kan, såsom av mig redan And ärendets tidigare behandling framhållits, i vissa avseenden tvekan råda om lämpligheten av införande av de föreslagna bestämmelserna om strafföreläggande. E n nytillkommande omständighet att i detta hänseende beakta är vad i det föregående anförts om att i ÖA7erensstämmelse med lagrådets hemställan böterna i de flesta i förslaget behandlade brottsfallen skola k u n n a höjas till 500 kronor, även om enligt normeringen bötesmaximum skulle haA7a ATarit lägre. Den större frihet vid straffutmätning, som ett sådant stadgande komme att medföra och varigenom det skulle läggas i åklagarens hand att träffa avgörande om straff inom en vidare skala än enligt remissförslaget, ökar naturligen nyss åsyftade betänkligheter. I viss mån synes det bliva en omdömessak, huruvida fördelarna eller nackdelarna med strafföreläggande på förevarande område skola anses övervägande. Av lagrådets y t t r a n d e h a r framgått, att lagrådet vid dylikt bedömande funnit nackdelarna A7ara de större. Angivna förhållanden tala naturligen mot att i en provisorisk lagstiftning införa en så pass genomgripande nyhet som strafföreläggande. J a g finner mig fördenskull i frågans n u v a r a n d e läge icke böra vidhålla min tidigare uppfattning, att

53 bestämmelser om strafföreläggande nu böra meddelas. Mot företagande i samma syfte aA7 andra å t g ä r d e r i någon aA7 de av lagrådet avgivna riktn i n g a r n a talar å ena sidan, a t t sådana bestämmelser endast delvis skulle medföra de fördelar, som skolat följa av strafföreläggande, och å andra sidan, att vissa av de aA7 l a g r å d e t mot det remitterade förslaget i denna del framställda a n m ä r k n i n g a r n a k u n n a riktas även mot de aA7 lagrådet antydda åtgärderna. E h u r u det torde kunna befaras, att vissa olägenheter komma att uppstå genom den ökade tillströmning aA7 mål till domstolarna, som får antagas bliva en följd av förevarande lagstiftning,, därest icke n å g r a åtgärder i motsatt r i k t n i n g A7idtagas, synas mig alltså för närvarande, med uteslutande aA7 strafföreläggande, n å g r a andra åtgärder icke kunna ifrågakomma.» Förslaget om bestämmelser rörande strafföreläggande ur det lagförslag, som förelades riksdagen.

uteslöts alltså

Beredningen har ansett sig böra, utförligt redogöra för vad som tidi- Beredningen. gare förekommit rörande frågan om införande av strafföreläggande på förevarande område. Detta spörsmål är nämligen enligt beredningens mening av så stor betydelse, att det måste anses v a r a förtjänt att upptagas till förnyad omprövning. Därvid torde man kunna erhålla för frågans bedömande viktiga lärdomar aA7 den erfarenhet, som under de senast förflutna tre åren Aninnits rörande tillämpningen av 1924 års lagstiftning. Såsom aA7 de ovan meddelade statistiska uppgifterna rörande antalet spritbeslagsmål torde framgå, föranledes det övervägande antalet dylika mål av beslag å förhållandeA 7 is små spritmängder. Sådana mindre beslag verkställas vanligen antingen vid visitation av ankommande fart y g eller också då personer anhållas för fylleri och därvid inneha va spritdrycker, vilka blivit olovligen införda eller olovligen tillverkade. Stockholms r å d h u s r ä t t tillämpar i regel vid utdömande aA7 straff för olovlig införsel av spritdrycker eller olovlig befattning med insmugglade eller olovligen tillverkade spritdrycker, n ä r det gäller en förstagångsförbrytelse och en förhållandeA 7 is mindre kvantitet, fasta bötessatser, utgörande tio kronor för liter av dryckerna vid olovlig införsel och sju kronor för liter vid olovlig befattning med sådana drycker. Liknande praxis torde tillämpas även A7id övriga underdomstolar, där mål av ifrågavarande a r t i n ä m n v ä r d utsträckning förekomma. I så gott som alla dylika mål, vilka, som nämnts, utgöra det stora flertalet aA7 de mål, vilka avdömas enligt spritinförsellagen, torde skriftligt erkännande på förhand h a v a lämnats av den tilltalade, vilken ej sällan därjämte i förväg deponerat bötesbeloppet, u t r ä k n a t enligt den kända skala, som ovan angivits. Särskilt besättning å fartyg i utländsk trafik plägar ofta redan vid beslaget deponera det beräknade bötesbeloppet. Vid samtliga sådana mål, som ovan omnämnts, torde domstolens befattning med målet v a r a begränsad till en rent formell behandling av det erkända brottet och en u t r ä k n i n g av bötesbeloppet.

54 Det synes beredningen, som om den praxis, vilken sålunda utbildat sig, skulle k u n n a föranleda införande av ett enklare och snabbare förfar a n d e A7id utdömande av böter i mål a v detta slag. Genom avlastning av ett stort antal mål, i vilka erkännande föreligger och i vilka med hänsyn härtill och till målens enkla beskaffenhet domstolsprövning icke kan anses erforderlig, skulle domstolarna befrias från ett tidskrävande arbete aA7 väsentligen formell natur, varjämte, på sätt år 1924 framhållits, en avseA7ärd förkortning av tiden mellan den brottsliga gärningen och exekutionen skulle ernås. Den psykologiska effekten av att straffet drabbar omedelbart efter brottets upptäckande torde icke böra underskattas. Beredningen kan väl inse, att de invändningar, som lagrådet hade att anföra mot 1924 års förslag, äro förtjänta aAr noggrant beaktande, men beredningen vill å andra sidan framhålla, att en väsentlig del av dessa invändningar synes bliva aA7 mindre betydelse genom att m a n i vissa avgörande avseenden modifierar de tidigare föreslagna bestämmelserna. Detta torde kunna ske, utan att själva institutet förlorar den betydelse, man ansett sig kunna tillmäta detsamma. F r å n strafföreläggande synas sålunda böra undantagas alla upprepade brott, äA7en om kA 7 antiteten är ringa och synnerligen mildrande omständigheter anses föreligga. E n b a r t genom att stadga detta u n d a n t a g kommer att till domstolarnas prövning ovillkorligen hänskjutas flertalet sådana hithörande mål, i vilka tvekan kan råda, huruvida böter eller frihetsstraff skall ådömas. Därjämte bör den aA7 departementschefen år 1924 förordade bötesgränsen, över A7ilken strafföreläggande icke får förekomma, fastställas till 150 kronor. Med den höjning aA7 bötesbeloppen, som beredningen föreslagit, skulle denna gräns innebära, att insmuggling aA7 eller olovlig befattning med allenast jämförelsevis små kA7antiteter spritdrycker komme att bliva föremål för strafföreläggande. Icke desto mindre komme helt säkert antalet fall, i vilka strafföreläggande skulle ifrågakomma, att bliva mycket betydande. Beredningen har från tullfiskalen i Stockholm under hand erhållit en approximativ beräkning av antalet mål av förevarande slag för tiden 1 juli 1926—30 juni 1927. Under denna tid hade av tullfiskalen instämts ungefär 1,500 mål. Nära hälften aA7 detta antal avsåg förstagångsförbrytelser i form aA7 olovlig införsel, vartill kommer ett ej obetydligt antal försstagångsförbrytelser i form av olovlig befattning med insmugglad eller olovligen tillverkad sprit. Införande av institutet strafföreläggande på det sätt beredningen förordar skulle sannolikt minska antalet hithörande mål, A7ilka skulle gå till domstol, till mindre än hälften aA7 nuA 7 arande antal. Vidare föreslår beredningen, att böterna vid strafföreläggande, vad g ä r n i n g s m a n angår, skola utgå med det i 1 § 1 mom., 5 § 1 mom. eller 10 § 1 mom. stadgade minimibeloppet. Genom denna bestämmelse ernås den fördel, att åklagare, som giA7er strafföreläggande, icke behöver tveka

55 om vilket bötesstraff, som bör utmätas, varjämte den skyldige icke kan hoppas a t t få sitt straff nedsatt genom att v ä g r a godkännande av föreläggandet och låta domstol pröva frågan. F r å n denna allmänna regel kommer undantag att äga rum allenast vid sådan delaktighet, som skall bestraffas mildare än gärningsmannaskap. Sådan delaktighet i brott mot förevarande lag lärer emellertid förekomma så sällan, att hänsyn till dessa fåtaliga fall icke torde böra utgöra hinder mot a n t a g a n d e av det förslag, beredningen i detta avseende framlägger. Mot den sålunda, föreslagna anordningen k u n n a helt visst invändningar göras, främst måhända den, att strafföreläggande med bötesminimum såsom, det enda förekommande straffet skulle innebära, a t t lägre straff komme a t t u t m ä t a s än vad fallet i regel skulle bliva, då domstol prövade frågor av alldeles samma beskaffenhet. Det k a n säkerligen också framhållas, att konsekvensen borde kräA7a, a t t fasta bötesbelopp i förhållande till k v a n t i t e t e r n a borde vara bestämda, även för de fall, att straff u t m ä t a s av domstol. Den första av dessa iiiA 7 ändningar kan beredningen visserligen icke frånkänna teoretiskt berättigande, men, då de av beredningen föreslagna förhöjda minimibeloppen för böter äro så anpassade, att de få anses v a r a skäliga A7id förstagångsförbrytelse, som avser en ringa mängd och d ä r försvårande omständigheter icke föreligga, torde u r praktisk synpunkt aA'görande betänkligheter icke behÖA7a 'möta mot förslaget. Vid domstolsprövning av hithörande frågor bör däremot alltjämt finnas en viss böteslatitud, för att domstolen skall hava möjlighet att efter omständigheterna, utdöma ett lägre eller högre straff. De mål, som med den föreslagna anordningen komme att underställas domstols prövning, bleve nämligen så gott som undantagslöst sådana, d ä r spritkvantiteten ej ä r alltför obetydlig och där på den grund försäljiiingssyfte bör föranleda ett strängare straff än bötesminimum. Mest verksamt skulle givetvis institutet strafföreläggande bliva, om till detsamma kunde anknytas en anordning, som möjliggjorde, att böterna i regel komme att erläggas omedelbart efter föreläggandets godkännande. P å de skäl, som anfördes av chefen för finansdepartementet år 1924, torde emellertid utsikter för n ä r v a r a n d e knappast förefinnas att i Sverige införa ett sådant förfarande, vilket dock flerstädes utomlands vunnit tillämpning och uppenbarligen lämnat goda resultat. I övrigt anser sig beredningen kunna i huvudsak ansluta sig till de synpunkter på frågan om strafföreläggande, vilka år 1924 framfördes av chefen för finansdepartementet och som ovan återgivits. Beträffande institutets n ä r m a r e utformning och dess anordnande i praktiken kan beredningen likaledes i huvudsak inskränka sig till att ansluta sig till vad i 1924 års proposition föreslagits och motiverats. Dock h a r beredningen i anledning aA7 de anmärkningar, som lagrådet då framförde, ansett, sig böra på några p u n k t e r vidtaga vissa ändringar, för vilka n ä r m a r e motivering icke torde A7ara erforderlig.

56 Beredningen hemställer alltså, a t t i spritinförsellagen måtte såsom en särskild avdelning med rubriken »Strafföreläggande» införas följande paragrafer, vilka torde böra erhålla nr 16—18: 16 §. 1 mom. Misstankes någon, som veterligen icke förut fällts till straff för sådan olovlig befattning med spritdrycker eller vin, som avses i denna lag, för sådant brott, må åklagaren, om han anser den misstänkte hava gjort sig förvunnen till böter, högst etthundrafemtio kronor, i stället för att utfärda stämning, till godkännande förelägga den misstänkte det straff och den påföljd av förverkande, som åklagaren anser böra följa å brottet. Bötesstraff, som av åklagaren förelägges den misstänkte, skall för gärningsman fastställas till det lägsta belopp, som angives i 1 § 1 mom., 5 § 1 mom., eller 10 § 1 mom. Vad sålunda stadgats skall icke äga tillämpning, då förverkande av forslingsredskap eller gäldande av värdet av sådant redskap eller av annan egendom kan if rå g åkomma. Ej heller må åklagare meddela föreläggande på grund av olovlig befattning med drycker, vilka han själv tagit i beslag. 2 mom. Föreläggande, som avses i 1 mom., skall avfattas skriftligen och innehålla: a) uppgift om den brottsliga gärningen, med angivande såvitt möjligt av tid och ort för dess förövande samt av övriga omständigheter, som erfordras för att känneteckna densamma, ävensom av gärningens rättsliga beteckning och det eller de lagrum, som åberopas; b) uppgift å egendom, som tagits i beslag; c) uppgift å det bötesbelopp och den påföljd av förverkande, som föreläggas den misstänkte, ävensom å den fördelning av böterna och av behållna försäljningssumman för förverkad egendom, som åklagaren anser böra tillämpas; samt d) anmaning till den misstänkte att, därest han erkänner sig skyldig till gärningen och underkastar sig straff och påföljd enligt föreläggandet, göra påteckning därom å föreläggandet och, därest detsamma ej omedelbart godkännes, inom viss tid, som, där ej särskilda omständigheter föreligga, ej må sättas kortare än tre eller längre än tio dagar, återställa detsamma till åklagaren. 3 mom. Föreläggande skall delgivas den misstänkte i den ordning, som angående delgivning av stämning är stadgad. 17 §. 1 mom. Har strafföreläggande godkänts av den misstänkte och återställts till åklagaren, skall föreläggandet, utom i avseende varom sägs i 26 § 3 mom., anses lika med och lända till efterrättelse såsom laga kraftägande dom; den tilltalade dock obetaget att angående undanröjande av föreläggande föra sådan talan, som i 18 § sägs. Återställes ej föreläggande, försett med påteckning om godkännande, inom den föreskrivna tiden, anstäUes åtal i vanlig ordning.

57 Utan hinder av att åtal anställts skall, därest föreläggandet, försett med påteckning om godkännande, återställes till åklagaren, innan målet förevarit vid domstol, godkännandet äga laga verkan. 2 mom. De närmare bestämmelser, som erfordras för tillämpningen av vad i 16 och 17 §§ stadgas, meddelas av Konungen. 18 §. 1 mom. Förmenar den, som godkänt strafföreläggande, att sådant givits av någon, som ej varit behörig därtill, eller att föreläggande ej rätteligen kunnat meddelas för gärning, som i föreläggandet lagts honom till last, eller att hans godkännande är att anse såsom ogiltigt, äger han i den ordning, som för överklagande av utslag i brottmål i allmänhet är stadgad, hos hovrätten söka föreläggandets undanröjande. Talan, som i första stycket avses, föres inom trettio dagar, efter det åtgärd för indrivning av böterna vidtagits hos den tilltalade. Angående förfarandet i mål rörande sålunda förd talan gäller vad i allmänhet är stadgat om förfarandet i mål, som genom besvär inkommit till hovrätten. 2 mom. Utan hinder av enligt 1 mom. förd talan må verkställigheten av föreläggandet fortgå. Såsom en följd av att dessa n y a paragrafer införas måste de nuvarande paragraferna 16—24 erhålla ändrade nummer, varjämte vissa hänvisningar böra ändras. I den n u v a r a n d e 26 § bör 3 mom. erhålla följande lydelse: »På länsstyrelsen eller, där åklagaren är tullverkets åklagare, på generaltullstyrelsen ankommer att fastställa fördelningen av böter, vilka någon på grund av godkänt strafföreläggande är pliktig utgiva, så ock fördelningen av försäljningssumman för förverkad egendom, då frågan om egendomens förverkande blivit avgjord annorledes än genom domstols utslag.? Lagen om straff för olovlig varuinförsel. (Varuinförsellagen.) Beträffande denna lag vill beredningen endast på en punkt framställa ändringsförslag. I 14 § 1 mom. stadgas, att undersökning å person efter olovligen infört gods må företagas allenast då mot någon, som från utlandet ankommer till ort, där tullförvaltning finnes, eller som anträffas vid gräns eller kustort, föreligger på sannolika skäl g r u n d a d misstanke, a t t h a n h a r på sig förstucket gods. Av ovan återgivna tabell framgår, a t t ett mycket stort a n t a l spritbe-

58 slag gjorts A7id kroppsA 7 isitation, särskilt å personer anställda ombord å fartyg. Erfarenheten har ådagalagt, att det i många fall, för vinnande av effektivitet ATid inA7isitation av från utrikes ort ankommande fartyg, är oundgängligen nödvändigt a t t tullverket h a r möjlighet a t t ombord å fartyget verkställa kroppsvisitation å fartyget medföljande personer. Tvekan har emellertid uppstått, h u r u v i d a en person, som ännu befinner sig ombord å ett fartyg, kan sägas hava ankommit till »orten», och om sålunda kroppsvisitation å honom kan äga r u m ombord å fartyget, vilket förhållande visat sig vara en olägenhet särskilt ifråga om utländska fartyg. Av besättning å utländskt fartyg göres nämligen ofta gällande, att tullverket icke äger befogenhet att verkställa kroppsvisitation ombord och besättningen understödes därvid icke sällan av fartygets befälhavare. Då det emellertid är uppenbart orimligt, att tullmyndigheterna skola vara förhindrade att A7idtaga en aA7 förhållandena påkallad kroppSAnsitation ombord å utländska fartyg i svensk hamn, och måhända på sådant sätt riskera, att spritkvantiteter, som And dylik visitation k u n n a t upptäckas, i stället komma att insmugglas, bör 14 § 1 mom. erhålla sådan ändrad lydelse, att tvekan om tullverkets befogenhet i detta avseende icke kan råda. P å den grund hemställes, att lagrummet måtte få följande lydelse: »Undersökning å pei'son efter olovligen infört gods må företagas allenast då mot någon, som från utlandet ankommer till ort, där tullförvaltning finnes, eller som befinner sig å farkost, som ankommer till sådan ort, eller mot någon, som anträffas vid gräns- eller kustort, föreligger på sannolika skäl grundad misstanke, att han har på sig förstucket gods; dock må genast i verkställighet.» Åtgärder, som torde kräva ändring i Helsingforskonventionen. I åtskilliga avseenden har beredningen funnit ändringar i 1924 års lagstiftning påkallade men ansett sig icke kunna framställa förslag därom på den grund, att dessa ändringsförslag torde få anses icke stå i god överensstämmelse med vissa artiklar i Helsingforskonventionen. Då emellertid enligt konventionens artikel 12 envar av de fördragsslutande staterna förklarat sig beredd att välvilligt pröva de förslag, som annan fördragsslutande stat kan komma att framlägga i syfte att fullständiga konventionen, och då numera så lång tid förflutit efter konventionens antagande, att erfarenheten på vissa punkter torde k u n n a sägas tydligt utvisa, i vilken riktning de internationella överenskommelserna böra fullständigas, har beredningen funnit sig oförhindrad att till n ä r m a r e prövn i n g framföra n å g r a förslag i sådan riktning. Spritsmugg- Redan tidigare har från flera håll framhållits, att det icke kan v a r a Ung till andra tillfredsställande, att var och en av de nordiska länderna allenast söker tåndTitater. förhindra den spritsmuggling, som tydligt ä r avsedd att äga rum till det egna riket. Enligt spritinförsellagens 3 § 1 mom. a n d r a stycket skall vid

59 olovlig införsel av spritdrycker eller Ann till svenskt territorialvatten dömas allenast till böter, högst 500 kronor, om det av omständigheterna uppenbarligen framgår, att dryckerna icke varit avsedda att olovligen införas till riket. Enligt 7 § i samma lag skall förverkande av drycker, som införts till svenskt territorialvatten, icke inträda, där av omständigheterna uppenbarligen framgår, att dryckerna icke varit avsedda a t t olovligen införas till riket. Under samma förhållanden skall enligt 8 § 1 mom. icke heller forslingsredskapet vara förverkat. Visserligen h a r genom högsta domstolens ovan refererade utslag i Norderelbemålet den tolkningen av nyssnämnda stadganden A7unnit tilllämpning, att förverkande skall äga rum och straff enligt spritinförsellagens 1 § 1 mom. utmätas, därest icke aA7 omständigheterna uppenbarligen framgår, att dryckerna icke varit avsedda, bestämt eller eventuellt, att framdeles A7id lämpligt tillfälle införas till riket. Sådana omständigheter kunna emellertid förekomma, då ett spritsmugglande fartyg kommer in på svenskt vatten men kan tydligt uppvisa, exempelvis genom köpehandlingar, att dryckerna äro försålda till viss person i något av grannländerna, dit insmuggling ä r avsedd att äga rum. Under sådana förhållanden torde fartyget eller lasten måhända icke kunna beslagtagas i Sverige. F ö r att råda bot på ett dylikt missförhållande borde mellan de stater, som anslutit sig till Helsingforskonventionen, kunna träffas överenskommelse aA7 innebörd, att staterna medgåve, a t t dem tillhöriga fartyg finge behandlas såsom smuggelfartyg, så snart det vore uppenbart, a t t smuggling till något aA7 de fördragsslutande staternas område vore avsedd. E n sådan ÖA7erenskommelse skulle också stå i god överensstämmelse med konventionens artikel 8, enligt vilken envar av de fördragsslutande staterna förbinder sig att — utan avseende å härför a n v ä n d a fartygs storlek och beskaffenhet — i största möjliga mån vidtaga åtgärder för att bekämpa spritsmugglingen till annan fördragsslutande stat. J ä m t e en överenskommelse av OA7an antydd innebörd synes det ock- Sjönödsbestamm så vara erforderligt a t t i någon mån ändra de bestämmelser angå^ serna.

ende sjönöd, som äro meddelade i konA7entionens artikel 10. Det uttalas där, att, om det visas, att ett fartyg, av vad storlek det v a r a må, med last aA7 alkoholvaror på grund av verklig sjönöd tvingats att söka nödhamn för räddande av fartyg, last och människoliv, fartyget icke på grund aA7 sin last må drabbas av särskilda kostnader eller påföljder, med u n d a n t a g i förekommande fall av nödiga bevakningskostnader. I n ä r a överensstämmelse med denna formulering står sjönödsstadgandet i spritinförsellagens 3 § 1 mom. tredje stycket. Erfarenheten har givit vid handen, att sjönöd ofta åberopas till friande a v fartyg, som under spritsmugglingsfärder kommit in på svenskt territorialvatten och där upptäckts av tullmyndigheterna. Beträffande de fördragsslutande staternas fartyg borde i dylika fall förverkande kunna

60 äga rum, så snart det av omständigheterna framgår, att fartygets last väsentligen utgöres a v alkoholvaror och att dessa varor uppenbarligen varit avsedda för olovlig införsel till någon av de fördragsslutande staternas område. ÄA7en då ett fartyg, som utanför territorialgränsen bedriver spritförsäljning, mot sin vilja, exempelvis under storm, driA7er in på svenskt vatten, synes det icke v a r a stridande mot sunda rättsprinciper att taga fartyg och last i beslag, eftersom med fartyget uppenbarligen drivits sådana affärer, som samtliga fördragsslutande stater förklarat sig skola bekämpa. Beredningen hemställer på sålunda angivna skäl, att från svensk sida åtgärder måtte vidtagas för sådan utvidgning av Helsingsforskonventionen, att dels ingripande möjliggöres gentemot fartyg, som bedriva spritsmuggling till annan fördragsslutande stat, dels också ändring A7idtages beträffande bestämmelserna om sjönöd. Redares anOvan har omnämnts, a t t i D a n m a r k den principen tillämpas, att, n ä r spritsmuggling äger r u m från ett fartyg i trafik med utlandet, ansvar utkräves aA7 fartygets ägare och att man på detta sätt anser sig na va ett så verksamt A7apen mot smuggling i denna form, att densamma därstädes icke kan sägas A7ara av någon betydelse. Förslag Redan år 1925 framfördes frågan om rederiernas ansvar för spritar i92o. smuggling i flera y t t r a n d e n rörande 1924 års lagstiftning. Sålunda fann den extra landsfiskal, som innehade länsstyrelsens i Stockholms län förordnande att biträda länets landsfiskaler med förrättande av polisundersökningar rörande bland annat olovlig varuinförsel, det önskvärt, om sådana bestämmelser kunde utfärdas, att en fartygsbefälhavare eller ett rederi finge ekonomiskt intresse av att ej vidare behålla spritsmugglande besättningsmän i sin tjänst. Av ej r i n g a betydelse skulle det enligt hans mening vara, om en fartygsbefälhavare ålades avlämna godtagbar borgen för erläggandet av de böter, som kunde komma att ådömas besättningsmän, därest dessa vore av utländsk nationalitet. Sammanslutningen för smugglingens bekämpande framhöll bland annat, att, då det inträffade, att samma person bland fartygens personal upprepade gånger gjort sig skyldig till och dömts för spritsmuggling, det icke syntes v a r a oriktigt, om fartygens ägare åtminstone gjordes ekonomiskt ansA7ariga för att de besättningen ådömda böterna bleve erlagda. Verkställande direktören i aktiebolaget Vin- & spritcentralen lämnade en redogörelse för spritbeslagen i Stockholm under åren 1924 och 1925 från personal å fartyg, hemmahörande i Finland, och framhöll, att vad som framkommit syntes giva övertygande skäl för att ifrågavarande bestämmelser i lagstiftningen icke vore tillräckligt effektiva, u t a n att det vore nödvändigt att, för a t t ernå bättre förhållanden, skärpa såväl befälhaA 7 arens som ock i sista hand rederiets ansvar för denna smuggeltrafik. Rederiet hade genom sina förtroendemän, befälhavaren och allt

61 underbefäl, långt större förutsättningar att förhindra och upptäcka smugglingsförsök än A7ad som vore möjligt för en fåtalig tullbeA 7 akningspersonal, vilken verkställde besök ombord allenast vid landningstillfället. Såsom ett förslag till sådan skärpning av berörda föreskrifter hänvisades till följande bestämmelse, som återfunnes i ett till förarbetena för lagstiftningen hörande lagutkast: »Anträffas spritdrycker, som äro förverkade på grund av lagen om straff för olovlig A 7 aruinförsel, å fartyg i svensk hamn under sådana omständigheter, att någon, som är anställd ombord å fartyget, måste antagas haA7a gjort sig skyldig till olovlig införsel aA7 dryckerna eller försök därtill eller olovligt forslande aA7 desamma, A7are redaren, ändock att de skyldige icke ertappas, pliktig a t t såsom tullavgift erlägga femdubbla beloppet aA7 den aA7gift, som eljest bort i sådant hänseende utgöras. H a r redaren överlåtit fartyget till annan att nyttja det till sjöfart för egen r ä k n i n g skall A7ad nu stadgats om redaren gälla om den, till vilken nyttjanderätten överlåtits. N ä r skäl därtill äro, m å fartyget på begäran av tullverkets A7ederbör a n d e åklagare av A 7 ederbörande tullförvaltning kvarhållas i hamnen, till dess aA7gift, A7arom nu sagts, guldits eller hos tullförA 7 altningen nedsatts eller ock säkerhet för dess gäldande därstädes ställts. Ej må dock fartyget kvarhållas mer än trettio dagar.» Även från flera tullmyndigheter påyrkades skärpta bestämmelser i ifrågavarande avseende, A7arA7id ifrågasattes föreskrift dels om a t t spritsmugglande sjömän skulle kunna kvarhållas, till dess de antingen erlagt böterna eller undergått förA 7 andlingsstraffet, dels också om skyldighet för respektive fartygsbefälhavare eller fartyg a t t svara för böterna. Generaltullstyrelsen anslöt sig till den uppfattningen, a t t missförhållanden aA7 antydd a r t förelåge. Styrelsen ansåge sig emellertid icke kunna understödja någotdera av de utaA7 de underordnade tullmyndigheterna omförmälda förslagen, aA7 Anlka det ena strede mot HelsingforskoiiA7entionens artikel 10 och det andra knappast vore förenligt med här i landet eljest gängse rättsuppfattning, åtminstone om, såsom ifrågasatts, förfaringssättet skulle tillämpas allenast mot utlänningar. Styrelsen såge sig icke i stånd att föreslå någon framkomlig A7äg till målet, hur önskvärt det än vore, att detsamma kunde nås. Kontrollstyrelsen fann det med hänsyn till avgivna omständigheter erforderligt, att åtgärder vidtoges. Enligt styrelsens mening skulle ett införande aA7 bestämmelser, som gjorde rederierna i större eller mindre grad ekonomiskt ansA7ariga för den spritsmuggling, med vilken besättningsmän ertappades, komma a t t visa sig mycket effektiv. De hrvändningar, som från vissa håll rests mot bestämmelsen med hänsyn därtill, att den skulle åsamka rederierna utgifter för handlingar, vilka det icke låge i rederiernas makt att förhindra, funne kontrollstyrelsen icke avgörande. Därest rederierna genom sina befälhavare och genom underbefälet på b å t a r n a verkligen sökte förhindra och upptäcka smugglingsförsök, Arore nämligen möjligheterna därtill så stora i jämförelse med den

62 fåtaliga tullpersonalens, att det icke kunde förutsättas, att denna personal, som hade att utföra sina undersökningar huvudsakligen vid landningstillfället, skulle kunna upptäcka n å g r a större kvantiteter, som undgått fartygsbefälet. Emellertid innehölle artikel 10 i Helsingforskomventionen sådana stadganden, att ett omedelbart realiserande av nämnda önskemål, åtminstone i hela dess utsträckning, icke syntes v a r a möjligt. Med hänsyn därtill funne kontrollstyrelsen sig allenast böra hemställa om åtgärder från svensk sida i syfte att ernå en sådan ä n d r i n g av Helsingforskomventionen, att densamma icke lade hinder i vägen för införande av en bestämmelse aA7 antydd art. Chefen för finansdepartementet uttalade på denna punkt, att den omChefen för fmansdeparte ständigheten, att insmuggling av rusdrycker ombord å fartyg i reguljär mentet. trafik ägt rum i stor utsträckning gåve anledning till ÖA7ervägande, huruvida särskilda bestämmelser vore erforderliga för stävjande av denna form av spritsmuggling. Till en början måste fastslås, att stadganden i dylik riktning icke saknades i gällande lagstiftning, och det finge anses förhälla sig så, att dessa stadganden, tillfullo utnyttjade, erbjöde ett icke föraktligt vapen vid spritsmugglingens bekämpande. Det hade särskilt framhållits, att en verksam åtgärd skulle v a r a föreskrivande av påföljd för rederi, då smuggling ägt r u m å rederiet tillhörigt fartyg. Skulle sådan å t g ä r d vidtagas, finge den anses böra hava form av införande aA7 straffrättsligt ansA7ar. Därmed skulle följa en betydande utvidgning av det straffrättsliga ansvaret å ifrågavarande område. Departementschefen erinrade om att lagstiftningen i ämnet redan innehölle bestämmelser, vilka utgjorde aA7vikelser från eljest vedertagna rättsprinciper. En utsträckning av det straffrättsliga ansvaret i föreslagen riktning — vilken å t g ä r d eventuellt förutsatte ä n d r i n g i den nyligen antagna HelsingforskonA T entionen — syntes knappast tillrådlig, innan gällande stadganden efter ytterligare prövning befunnits otillräckliga. Den del av artikel 10 i Helsingforskonventionen, som ansetts utgöra Helsingforskonventionens hmdm' för införande aA7 ansA7ar för rederierna vid spritsmuggling, har artikel 10.

följande lydelse: »De fördragsslutande staterna skola u p p r ä t t h å l l a principen, att straff för smuggling av alkoholvaror bör drabba endast den brottslige. I allt fall må fartyget icke — direkt eller indirekt — förklaras häfta för böter eller andra sådana avgifter för det fall, att någon ombord anställd person olovligen infört allenast en efter omständigheterna mindre kvantitet samt A7ad av flera sådana personer sålunda olovligen införts icke k a n anses utgöra en efter omständigheterna väsentlig kvantitet, allt under förutsättning dock, att olovlig införsel icke kan läggas fartygets redare eller befälhaA7are till last samt att dessa med hänsyn till de insmugglade alkoholvarornas kvantitet eller eljest icke kunna anses i detta avseende hava brustit i nödig tillsyn.» Beredningen. Beredningen har funnit sig böra särskilt undersöka, h u r u v i d a erfarenheten från de år, som gått efter gällande lagstiftnings ikraftträdande,

68 givit vid handen, a t t en påtaglig förbättring inträtt i fråga om spritsmugglingen från fartyg i utländsk trafik. E n sådan undersökning visar emellertid, såsom redan h ä r ovan på flera ställen framhållits och på sätt som äATen framgår a v de sammanställda siffermässiga uppgifterna rör a n d e spritbeslagen, att man t y v ä r r icke kan v a r a berättigad att på denna p u n k t tillerkänna gällande lagstiftning nödig effektivitet. Under det a t t övriga former av spritsmuggling på de senare åren visat tydlig tendens att minska, måste det sägas, att den oavlåtliga smugglingen av personal å h ä r ifrågavarande fartyg icke alls eller endast i obetydlig grad nedgått, och att det alltjämt i sådan utsträckning göras spritbeslag hos dylik personal, att man torde v a r a nödsakad k r ä v a åtgärder av ena eller a n d r a slaget däremot. Erfarenheten har också med full tydlighet ådagalagt, att vederbörande rederier och befälhavare icke sakna möjlighet att i gynnsam riktn i n g påverka utvecklingen på detta område. Att så verkligen är fallet, torde bäst framgå av det förhållandet, att spritsmugglingsfrekvensen kan v a r a och ofta är helt olika på fartyg, som trafikera samma trade men tillhöra olika rederier. Det bör i detta sammanhang rättvisligen framhållas, att A7issa rederier uppenbarligen hava med allra största intresse bemödat sig om att hos sina befälhaA7are och ÖA7rig personal inskärpa, att spritsmuggling icke får förekomma. Åtgärder i sådant syfte hava också visat sig verksamma, i det att spritsmuggling endast undantagsvis förekommer från dylika rederiers fartyg. Särskilt är det påfallande, a t t de svenska rederierna i detta hänseende synas utöva en betydligt bättre uppsikt över sin personal än en del utländska rederier, vilka trafikera samma linjer som de svenska rederierna. I fråga om vissa rederier kan det enligt beredningens mening icke sägas annat, än att de gjort och göra allt, som står i deras förmåga, för att förhindra ; spritsmuggling. F r å n andra rederiers fartyg däremot förekommer spritsmuggling så ofta och i sådan utsträckning, a t t man svårligen kan frigöra sig från den uppfattningen, att från fartygsägarnas sida viss unI derlåtenhet eller slapphet måste föreligga. De ovan omnämnda erfarenheterna från Danmark synas giva stöd åt den från olika håll framförda uppfattningen, att en verklig förbättring avhithörande förhållanden knappast k a n ernås på a n n a n väg än genom att göra rederierna i A7iss mån ekonomiskt ansvariga för den spritsmuggling, som äger rum från dem tillhöriga fartyg. Som ovan framhållits, h a r Danmarks exempel därjämte ådagalagt, att rederiernas ekonomiska ansA 7 arighet framtA 7 ingat åtgärder, A7ilka kommit smugglingen att minska eller upphöra. Lydelsen av ovan återgivna artikel 10 i HelsingforskonA 7 entionen synes emellertid förhindra en lagstiftning, som lägger ekonomiskt ansvar å rederierna vid spritsmuggling av ombord anställda personer. Att Danmark, som anslutit sig till kom 7 entionen, ändock anser sig kunna u t k r ä v a

64 ett dylikt ansvar, torde bero på att man i Danmark stöder sig på en lagstiftning, som v a r i t gällande i 130 år. Förhållandena måste ställa sig annorlunda, om m a n går att införa en ny princip i ett lands lagstiftning. De spritkvantiteter, varom det här kan v a r a fråga, torde i de allra flesta fall utgöra en efter omständigheterna — med hänsyn till fartygens storlek m. m. — mindre kA7antitet. Konventionens förpliktelser få för den skull anses h i n d r a Sverige att i sin lagstiftning stadga ekonomiskt ansvar för rederierna vid sådan spritsmuggling, som här är i fråga. Även om m a n bortser från de förpliktelser, som Helsingforskonventionens antagande ålägger, föreligga helt visst allvarliga betänkligheter gentemot en åtgärd, varigenom man skulle u t k r ä v a ansvar aA7 personer eller korporationer, vilka icke själva företagit någon brottslig handling. I överensstämmelse med vad chefen för finansdepartementet år 1926 anfört, torde nämligen en sådan åtgärd mot rederierna böra hava form a v införande av straffrättsligt ansvar. Genom att stadga sådant skulle man införa ett helt n y t t eller åtminstone avsevärt utvidgat straffrättsligt ansvar å ifrågavarande område. E t t dylikt steg bör givetvis icke tagas, förrän erfarenheten tydligt ådagalagt, att detsamma är oundgängligen nödvändigt. Beredningen har för sin del kommit till den uppfattningen, att smugglingen från fartyg i utländsk trafik av allt a t t döma icke kan b r i n g a s att upphöra med tillämpande av hittills gällande lagbestämmelser, samt att mer än tre års erfarenhet av 1924 års lagstiftning uppenbarligen visar, att den största bristen däri m å h ä n d a ligger just på denna punkt. Då h ä r t i l l kommer, att, som ovan framhållits, spritsmugglingen från fartyg i trafik med utlandet ingalunda kan sägas v a r a obetydlig, u t a n t v ä r t o m genom den höga frekvensen av visserligen i varje särskilt fall ej så stora kvantiteter oavbrutet tillför landet smuggelsprit, k a n man näppeligen underlåta att undersöka, h u r u v i d a möjligheten förefinnes, att genom en särskild lagstiftning erhålla förbättrade förhållanden. Såsom departementschefen framhållit, innehåller 1924 års lagstiftning redan förut bestämmelser, som innebära avvikelser från eljest vedertagna rättsprinciper. Sådana bestämmelser hava statsmakterna helt A7isst ansett sig kunna införa i lagstiftningen just därför, att det är fråga om en extraordinär företeelse. Med samma motivering torde man, om så visas v a r a erforderligt, j ä m v ä l v a r a berättigad att taga det ytterligare steg, som u t k r ä v a n d e aA7 ansvar å rederierna skulle innebära. Beredningen vill för den skull hemställa, att från svensk sida initiativ tages till en sådan ä n d r i n g av Helsingforskonventionen, att de till konventionen anslutna staterna bliva oförhindrade att i sin lagstiftning stadga ekonomiskt ansvar för ägare av sådana fartyg, från vilka spritsmuggling ägt r u m genom ombord anställda personer. Det definitiva ståndpunktstagandet till frågan, huruvida och under vilka former ekonomiskt ansvar för rederierna bör föreskrivas i svensk lagstiftning, k a n alltså ä g a rum först sedan Helsingforskonventionen

på denna punkt ändrats. Under tiden intill dess så skett hava vi möjlighet att dels n ä r m a r e överväga, huruvida ett dylikt ansvar u r andra synpunkter kan och bör u t k r ä v a s , dels också undersöka, h u r u v i d a de av beredningen föreslagna skärpningarna av hithörande lagstiftning — om och i den mån de av statsmakterna godtagas — k u n n a t minska spritsmugglingen även från fartyg i trafik med utlandet. De synpunkter, beredningen h ä r ovan framfört rörande tillägg till Hel- Helsingforssingforskonventionen, skulle helt visst bliva av betydelse för smujglin- konventionen .

far icke görai

gens bekämpande, om de kunde vinna anslutning hos övriga stater, som verkningsiös. ratificerat konA7entionen. För sin del har beredningen u t g å t t från att de internationella överenskommelser till spritsmugglingens bekämpande, Anlka genom denna konvention fått sitt första uttryck, äro avsedda att utgöra inledningen till ännu mera verkningsfulla överenskommelser, allt efter som erfarenheten visar, a t t sådana äro erforderliga. Förutsättningen för att konventionen i sin n u v a r a n d e avfattning samt med eventuella tillägg skall erhålla eftersträA 7 ad effekt är emellertid, att dess bestämmelser icke komma a t t kringgås eller göras verkningslösa genom åtgärder, som måste betecknas såsom illojala. P å annat sätt kan näppeligen det förfaringssätt karakteriseras, vilket under den senaste tiden kommit till anA 7 ändning vid spritsmuggling till Finland. Sedan Helsingforskonventionen t r ä t t i tillämpning beträffande flertalet stater vid Östersjön, h a r spritsmuggling ägt rum medelst fartyg, som utgivit sig tillhöra stater, vilka icke biträtt eller anmodats biträda konventionen och vilka icke under normala förhållanden bedriva sjöfart på Östersjön. Förfaringssättet torde hava v a r i t det, att interimscertifikat utfärdats av ifrågavarande staters konsuler i någon stad vid Östersjön. Skulle ett dylikt förfaringssätt bliva vanligt, kan givetvis Helsingforskonventionens viktigaste bestämmelser göras verkningslösa och överenskommelsen förlora det mesta av sin betydelse. Ä n n u torde det dock måhända A7ara för tidigt att i detta aA7seende göra ett bestämt uttalande. Man kan möjligen hoppas, att vad som inträffat är en ÖA7ergående företeelse och att de till Helsingforskoiwentionen icke anslutna staterna komma att följa det exempel, som Österrike givit, då denna stat, enligt vad beredningen inhämtat, till sina konsuler utsänt ett särskilt cirkulär med uttrycklig order att vid utfärdande av sådana certifikat, som h ä r äro i fråga, iakttaga den största försiktighet samt a t t icke alls utställa dylika, om det kan antagas, att desamma anskaffas för att utgöra ett skydd A7id bedrivande av spritsmuggling. Skulle det emellertid komma att A7isa sig, a t t det illojala förfaringssätt, som sålunda redan kommit till användning, även för framtiden i nämnvärd utsträckning komme att tillämpas, måste säkerligen de stater, som anslutit sig till Helsingforskonventionen, taga i allA'arligt övervägande, A7ad som kan göras för att förhindra ett dylikt förfarande. 5 —- 5."i i 6

m Beredningens hemställan. Under åberopande av vad som ovan anförts hemställer beredningen: att lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin måtte — med de ändringar och tillägg beredningen ovan förordat — förlänas fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1931; att lagen den 27 november 1925 (nr 463) om utsträckt tillämpning av förstnämnda lag likaledes m å t t e förlänas fortsatt giltighet till och med den 30 j u n i 1931; att lagen den 20 juni 1924 (nr 227) angående förverkande i visst fall av spritdrycker och vin likaledes måtte förlänas fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1931; aft i 14 § 1 mom. av lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff för olovlig A 7 aruinförsel måtte införas det tillägg, beredningen ovan föreslagit; samt att från svensk sida å t g ä r d e r m å t t e vidtagas för att i Helsingforskonventionen vidtaga de ä n d r i n g a r och till densamma foga de tillägg, som beredningen ovan angivit.

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1927 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen/)

VattenvEsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård. Yttranden i anledning av processkommissionens betan- j Betänkande ang. åtgärder för tryggande av skogsvård! kände ang. rättegångsväsendets oinbildning. [15] styrelsernas ekonomi ni. m. [1]

Industri. Statsförfattning. Allman statsförvaltning. Utredning med förslag till ändrade bestämmelser rö- Hussvampen och konservering av trä mot röta. [9] rande allmänna handlingars offentlighet. [2] 1926 års pensionsutredning. Betänkande med förslag till ny civil pensionslag ni. m. [8] Betänkande ang. pensionering av arbetat-personal vid försvarsväsendet och allmänna civilförvaltningen. [33] Handel och sjöfart. Betänkande med förslag till kungörelse ang. anställande av kommissionärer hos statsdepartement och vissa Betänkande ang. sjöfartsavgifter. [7] ämbetsverk m. fl. myndigheter. [21] Förslag till riktlinjer för bestämmandet av ersättning för tjänstebostad. [30] Kommunikationsvasen. Kommunalförvaltning. Järnvägs- och automohiltrafikkonferensen i Stockholm den 23-2."> maj 1927. [17] I Omorganisation av väg-och vattenbyggnadsväsendet. [2j Betänkande och förslag ang. turistreklam- och upplyl Statens och kommunernas finansvasen. ningsverksamhelen i utlandet. [28] Betänkande med förslag till förordning med tulltaxa. [20] | Promemorior rörande vissa beskattningsfrågor. [23] | Tabeller rörande taxeringen av jordbruksfastighet år ; Bank-, kredit- och penningvasen. 1922 i rikets landskommuner. [24]

1924 års bankkommittés betänkande [11] ! Betänkande ined förslag ang. avvecklingen av Akti(| Förslag till åtgärder gentemot missbruk av alkohol- I bolaget Kreditkassans av år 1922 engagemang. [31] ] haltiga apoteksvaror m. m. |16j Sinnesslövårdssakkunniges betänkande.o 2. Betänkande j med förslag rörande ordnandet av vården av vuxna : Försäkrings väsen. vanartade sinnesslöa (asociala imbecilla). [18] Utlåtande ang. tillverkning av alkoholsvaga extraktrika maltdrycker. [19] Betänkande med förslag till åtgärder gentemot spritsmuggling från fartyg, som uppehålla trafik med ut j Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig landet ni. m. [34]. odling i övrigt. Betänkande ocli förslag rörande den andliga vår< Socialpolitik. vid armén. [5] ! Utredningar till belysande av arbetsfredsfrågan. [4] Supplement nr 3 till Sverges familjenamn 1920. [6] Allmänna principer för en ny gruvlagstiftning. [14] Betänkande med förslag ang. vidgad rätt till utträd nr svenska kyrkan. |13| Utredning ang. disposition av skogsavkastningen vi boställen anslagna till klockare och lärare vid de al] Hälso- och sjukvård. manna läroverken. [22] Betänkande med förslag till lag om vissa av landsting I Utredning och lörslag rörande inrättande av konmit eller kommuner drivna sjukhus m. ni. [3] nala flickskolor. [27] j Betänkande med förslag till lagom sinnessjuka och om ! Betänkande med förslag till den högre lantbruksunde undersökning ang. sinnesbeskaffenhet m. ni. [10] visningens ordnande. [32J Politi.

Försvarsväsen. Allmänt näringsväsen. r,.. , . , , „.. .... . . . Betänkande och förslag rörande den centrala försvan korslag ang. de svenska lapparnas rätt till renbete i ; förvaltningen 1291 Sverige ni. m. [25] ' Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande med förslag ang. den statsunderstödda egnahemsverksaniheten. [12]

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Isaac Marcus' Boktr.-A.-B., Stockholm 1927