Förberedande utkast till strafflag. Speciella delen.7,

National Library of Sweden

)enna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

kr.fr STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1928:7

JUSTITIEDEPARTEMENTET

ÄMBETSBROTTEN.

FÖRBEREDANDE

UTKAST TILL STKAFFLAG SPECIELLA DELEN.

VII.

AV

JOHAN C. W. THYRÉN

I DISTEIBTJTION HOS A.-B. G L E E R U P S K A UNIV.-BOKHANDELN, LUND

Pris kr. 7: 50.

S t a t e n s

o f f e n t l i g a Kronologisk

1 Utrikesdepartementets organisation. Norstedt. (6), 49 s. U. 2. Yttrande och förslag angående revision av gällande förordningar om kommunalstyrelse på landet och i stad m. m. Almqvist k Wiksell, Uppsala, 160 s. S. 3. 1926 års pensionsutredning. Betänkande angående familjepensionering för viss icke-ordinarie personal i statens tjänst. Marcus. 73 s. Fi. 4. Monopolkontrollutredningens betänkande angående anordnandet av den statliga kontrollen av

u t r e d n i n g a r

förteckning Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens verksamhet. Marcus. 183 s. Fi. 5. Betänkande med förslag till stadsbyggnadslag och författningar som därmed hava samband. Norstedt. 501 s. Ju. 6. Betänkande med förslag angående åtgärder till handelsjärnhanteringens stödjande. Marcus. 139 s. H. 7. Ämbetsbrotten. Förberedande utkast till strafflag. Speciella delen. 7. Av J. C. W. Thyrén. Lund, Berling. vj, 235 s. Ju.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra btv begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartemc-mentet, Jo jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars ir s yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

.c. STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1928:7

J U S T I T I E D E P A R T E M E NTE T

ÄMBETSBROTTEN.

FÖRBEREDANDE

UTKAST TILL STRAFFLAG SPECIELLA DELEN.

VII.

AV

JOHAN C. W. THYRÉN

—HyS'rNH*

I DISTRIBUTION HOS A.-B. G L E E R U P S K A UNIV.-BOKHANDELN, LUND

*

<i&f

%*^*

^

L U N D 1928 B E R L I N G S K A BOKTRYCKERIET

FORORD. Det av mig senast utgivna utkast rörande strafflagens specieella del omfattade en grupp av s. k. »brott mot allmänheten», näiimligen förfalskningsbrotten. Föreliggande utkast har övergått tillll »brott mot staten» och behandlar »ämbetsbrotten» i en omfatttning motsvarande strafflagens 25 kap. Den komparativa framställningen har tagit hänsyn till flera avv de på senaste åren tillkomna nya strafflagar: Argentina (1921), Fr-reiburg (1924), Costa Rica (s. å.), Peru (s. å.), Tasmanien (s. å.), Ryyssland (1926), Turkiet (s. å.), Venezuela (s. å.). Beträffande förr slagen hava medtagit s schweiziska förslaget (1918), finska förslaaget (1922), danska regeringsförslaget (1924), tjeckoslovakiska föreslaget (1925), tyska regeringsförslaget (1927) och italienska torn-slaget (s. å.) — men icke tidigare förslag i dessa länder. Össterrikiska förslaget (1912) har utelämnats såsom numera saknaande aktualitet. Såsom bilaga till den historiska översikten har i parallelltryyck sammanställts hithörande kapitel av Lagkommitténs förslaag 1839, Lagberedningens förslag 1844, strafflagen 1864 i dess urrsprungliga lydelse samt nu gällande lag. Utkastets närmast följande del torde komma att fortsätta beehandlingen av brott mot staten. Stockholm 5 mars 1928. Johan C. W. Thyrén.

Förkortningar av citerade lagar och lagförslag. Aarg". = Kantonen Aargaus strafflag. Allm. Utk. — Förberedande utkast till strafflag. Kap. I — X I I I (allmänna delen). Av Johan C. W . Tlryrén. 1916. App. A . - R h . = Strafflagen för Appenzell Ausser-Rhoden. App. I.-Rh. = Strafflagen för Appenzell Inner-Rlioden. Arg". = Argentinas strafflag (av 1921). Bas. = Strafflagarne för kantonen BaselStadr och kantonen Basel-Landschaft (nästan likalydande). B e l g \ = Belgiens strafflag. B e r n = Kantonen Berns strafflag. Bras. = Brasiliens strafflag. B u l g . = Bulgariens strafflag. Calif. = Californiens strafflag. Can. = Canadas strafflag. Chil. = Chiles strafflag. Costa R. = Costa Ricas strafflag (av 1924). D. = Danmarks strafflag. D. Fsl. 1924 = Danska regeringsförslaget till strafflag ( 8 /i a 1924). E n g . = Engelsk straffrätt (anförd efter Stephen, A Digest of the Criminal Law, 1926; Siffrorna avse artt.). Fi. = Finlands strafflag. Fi. Fsl. = Förslag till ny strafflag. II och I I I delen. Av Professor Allan Serlachius, enligt uppdrag av Justitieministeriet. Helsingfors 1922.

Fr. = Frankrikes strafflag. F r e i b . = Kantonen Freiburgs strafflag (av 1924). Gen. = Kantonen Geneves strafflag. Glar. = Kantonen Glarus' strafflag. Graub. = . Kantonen Graubnndens strafflag. Grek. = Greklands strafflag. H. = Hollands strafflag. Ind. Pen. C. = Indian Penal Code (gällande för vissa områden av Brittiska Indien). I o w a = Iowas strafflag. It. = Italiens strafflag. It. Fsl. = Italienska förslaget (av 1927). J a p . = Japans strafflag. L. B. — Lagberedningens förslag (1844). L. K. = Lagkommitténs förslag (1839). Luz. = Kantonen Luzerns strafflag. Mex. = Mexikos strafflag. M. B. = Missgärningsbalken av 1734 års lag. N. = Norges strafflag. Nebr. = Nebraskas strafflag. N e u c h . = Kantonen Neuchatels strafflag. N. S. W a l e s = Strafflagen för Nya SydWales. N. Zeal. = Strafflagen för Nya Zeeland. N. Y. = Staten New Yorks strafflag. N. Carol. = Nord Karolinas strafflag. ObW. = Kantonen Obwaldens strafflag. Peru = Strafflagen för Peru (av 1924).

VI

• S p e c . Utk. V = Förberedande utkast till P o r t . = Portugals strafflag. strafflag. Speciella delen. V. AllmänQ u e e n s l . = Queenslands strafflag. farliga brott. Av Johan C. W . Thyrén. R. = Rysslands strafflag (av 1926). Lund 1923. Rum. = Rumäniens strafflag. S p e c . Utk. VI = Förberedande utkast S. = Sveriges strafflag. till strafflag. Speciella delen. VI. Schaffh. = Kantonen Schaffhausens Förfalskningsbrotten. Af Johan C. W . strafflag. Thyrén. Lund 1925. S c h w . Fsl. = Schweiziska strafflagsförS:t Gall. = Kantonen S:t Gallens straffslaget (i lydelsen af 1918). lag. S. Fsl. 1923 = Förslag till strafflag, allmänna delen, samt förslag till lag an- | T. = Tysklands strafflag. gående villkorlig frigivning, jämte mo- T. F s l . 1927 = Tyska regeringsförslaget av u / 6 1927. tiv avgivna av strafflagskommissionen. T a s m . = Tasmaniens strafflag (av 1924). Stockholm 1 9 2 3 . S o l o t h . = Kantonen Solothurns strafflag. T e x . = Texas' strafflag. Thurg". = Kantonen Thurgaus strafflag. Sp. = Spaniens strafflag. | Tie. = Kantonen Ticinos strafflag. S p e c . Utk. I = Förberedande utkast till Tjslov. Fsl. = Tjeckoslovakiska förslastrafflag. Speciella delen. I. Brott get (av 1925). mot kroppslig okränkbarhet. Av Johan Turk. = Turkiets strafflag (av 1926). C. W . Thyrén. Lund 1917. S p e c . Utk. II = Förberedande utkast till U n g . = Ungerns strafflag. strafflag. Speciella delen. I I . Are- U. S. A. Crim. C. = Strafflag för Nordamerikas förenade stater, gällande för kränkningsbrotten. Av Johan C. W . vissa områden eller vissa fall. Thyrén. Lund 1919. V e n e z . = Venezuelas strafflag (av 1926). S p e c . Utk. III = Förberedande utkast Waadt = Kantonen W a a d t s strafflag. till strafflag. Speciella delen. I I I . FörWallis = Kantonen Wallis' strafflag. mögenhetsbrotten. Första delen. Av J W e s t . A u s t r . = Westaustraliens straffJohan C. W . Thyrén. Lund 1920. lag. S p e c . Utk. IV = Förberedande utkast Zug"— Kantonen Zugs strafflag. till strafflag. Speciella delen. IV. Förmögenhetsbrotten. Andra delen. Av i ZUP. = Kantonen Zurichs strafflag. j 0 . = Österrikes strafflag. Johan C. W . Thyrén. Lund 1922.

FÖRSTA AVDELNINGEN.

Utkast till Lag. Ämbetsbrott. 1 §. Gör domare eller annan ämbetsman i dom eller beslut uppsåtligen orätt; varde avsatt. Begick han brottet för att bereda sig eller annan orättmätig vinning, domes dessutom till fängelse eller, där omständigheterna äro försvårande, till tukthus i sex år. Har domare uppsåtligen fällt oskyldig till straff; då skall, utom avsättning, som i 1 stycket sägs, honom ådömas straff efter . . . och, om den oskyldige till fullo eller till någon del undergått straffet, efter . . . 2 §.

Överträder ämbetsman, som har inseende över straffånge eller över annan, vilken friheten lagligen berövats, uppsåtligen eller av grov vårdslöshet sin ämbetsplikt genom att släppa honom lös eller hjälpa honom att undkomma; domes till fängelse eller böter och dessutom till avsättning eller mistning av ämbete på viss tid. Begicks brottet uppsåtligen och äro omständigheterna försvårande, må till tukthus i sex år dömas. i

2 3 §•

Ämbetsman, som med uppsåtligt överträdande av sin ämbetsplikt förfar oriktigt vid påläggande eller uttagande av allmän utskyld eller vid utbetalning å ämbetets vägnar; varde avsatt eller miste ämbetet på viss tid. Begick han brottet för att bereda sig eller annan orättmätig vinning; dömes dessutom till fängelse eller till tukthus i sex år. 4 §•

Ämbetsman, som, för egen vinning, själv eller genom annan, förmår rikets invånare till sammanskott, utgift, kostnad eller arbete, dömes till avsättning, mistning av ämbete på viss tid eller böter. o §. Ämbetsman, som för att företaga en ämbetsåtgärd begär, mottager eller låter åt sig utlova belöning, därtill han ej är berättigad; dömes till avsättning eller mistning av ämbete på viss tid, eller, där omständigheterna äro mildrande, till böter. Gällde det en olaglig ämbetsåtgärd, dömes till fängelse och dessutom till avsättning eller mistning av ämbete på viss tid. Ämbetsman, som begär, mottager eller låter åt sig utlova belöning för en redan företagen ämbetsåtgärd, dömes till böter eller ock till mistning av ämbete på viss tid eller till avsättning. 6 §• Tager ämbetsman gåva eller förläning av främmande makt och har han ej förut, eller strax därefter, sökt Konungens lov därtill; varde avsatt. Lag samma vare, om han, där lov vägrats, ej ställer sig till efterrättelse vad Konungen förordnar om gåvan eller förläningen.

7§Förskingrar ämbetsman statens eller annans tillhörighet, som han i kraft av sitt ämbete mottagit till förvarande, förvaltning eller redovisning; varde avsatt och dömes dessutom till fängelse i minst ett år eller till tukthus i sex år. Gitter han genast ersätta det förskingrade eller har han ställt eller ställer han genast sådan säkerhet, att skada ej är att befara av gärningen: dömes till avsättning. Har han genom förfalskning, förstörande eller annat missbruk av bevismedel sökt dölja sitt tillgrepp; varde avsatt och dömes, ändå att skada ej är att befara av gärningen, till tukthus i högst tio år. Äro omständigheterna synnerligen mildrande; må i stället för tukthus till fängelse i tre år kunna dömas. 8 §• Ämbetsman, den där å tjänstens vägnar mot bättre vetande gör osann anteckning i urkund, som omtalas i . . ., eller lämnar oriktig avskrift eller avgiver osannt intyg eller sätter orätt stämpel eller märke; dömes, där gärningen ej är särskilt med högre straff belagd, till avsättning eller mistning av ämbete på viss tid eller, där omständigheterna äro mildrande, till böter. Begick han brottet för att bereda sig eller annan orättmätig vinning; varde avsatt och straffes dessutom med fängelse eller med tukthus i sex år. ^ §• Yppar någon utan tvingande skäl sakförhållande, varom han i egenskap av ämbetsman erhållit kännedom och som han är pliktig att hemlighålla, eller utnyttjar han i syfte att bereda sig eller annan orättmätig vinning olovligen sådan hemlighet; dömes till fängelse och dessutom till avsättning eller mistning av

ämbete på viss tid. Äro omständigheterna mildrande; straffes med böter. 10 §. Har ämbetsman, anställd vid postverket, olovligen Öppnat försändelse, som han i tjänsten omhänderhade eller som genom tjänsten var honom tillgänglig, eller har han uppsåtligen förstört eller undanhållit sådan försändelse; straffes med fängelse eller böter och må därjämte kunna dömas till avsättning eller mistning av ämbete på viss tid. Lag samma vare, om ämbetsman, anställd vid telegrafverket, uppsåtligen förvanskar innehållet av telegram på annat satt än i .. . sägs eller förfar oriktigt vid dess befordran. 11 §• Underlåter eller försummar ämbetsman vid statens kommunikationsanstalt av oaktsamhet vad honom, till förekommande av tågsammanstötning, skeppsbrott eller annan dylik olycka, åligger att iakttaga, så att skada lätteligen kan ske; dömes till fängelse eller böter. 12 §. Den, som genom missbruk av sin ämbetsställning tvingar någon att något göra, tåla eller underlåta; dömes, där gärningen ej är särskilt med högre straff belagd, till böter eller fängelse. 13 §. Förleder ämbetsman uppsåtligen en honom underordnad ämbetsman till brott i tjänsten eller är han eljest delaktig i sådant brott av underordnad; varde avsatt eller miste ämbetet på viss tid.

14 §. Lånar förman av underordnad ämbetsman veterligen sådana medel, som äro honom anförtrodda å ämbetets vägnar; domes till avsättning. Lånar förman i uppbördsverk medel av underordnad uppbördsman eller redogörare, varde, ändå att medlen ej hörde till uppbörden, avsatt eller miste ämbetet på viss tid. 15 §. Ämbetsman, som i sin ämbetsutövning, på annat sätt än förut är sagt, uppsåtligen genom handling eller underlåtenhet kränker allmän eller enskild rättighet eller åsidosätter intresse, som det är hans ämbetsplikt att bevaka; varde avsatt. Var det av förhastande, som ämbetsmannen förgick sig, och kom därav ingen eller ringa skada; då må till mistning av ämbete på viss tid eller till böter kunna dömas. 16 IVisar ämbetsman vårdslöshet eller försummelse i sitt ämbete och är ej i särskild lag eller författning ansvar därå satt; straffes med böter eller mistning av ämbetet på viss tid. Äro omständigheterna synnerligen försvårande; må till avsättning dömas. Lag samma vare, om ämbetsman av oförstånd eller oskicklighet begår fel i sitt ämbete. 17 §• Nu har ämbetsman, utan lov eller tillkännagivet förfall, avhållit sig från tjänstgöring och ej kunnat med kallelse träffas eller inställas: kommer han ej inom tre månader, sedan kallelse i allmänna tidningarne ågått: varde avsatt.

18 §. Dömes allmän åklagare till straff efter . ., varde tillika dömd till avsättning. Lag samma vare, om ämbetsman, som omtalas i 11 % dömes till straff efter . . . 19 §. Begår ämbetsman brott, därför han dömes till tukthus eller svårare straff; varde tillika dömd till avsättning från ämbete, som han innehaver, ändå att brottet är begånget utom ämbetet. Dömes ämbetsman till fängelse eller arrest, varde, om brottet det förtjänar eller hänsyn till hans ämbete det kräver, ock dömd till avsättning eller till mistning av ämbete på viss tid. Varder ämbetsman, som dömts till fängelse jämlikt 9, 10 eller 11 §, därjämte dömd till avsättning; må domstolen kunna förordna, att han ej vidare får nyttjas i sådan allmän befattning som den, varuti han sig förbrutit. 20 §.

Vad här är stadgat om statens ämbetsmän, gälle ock om dem, som äro satte att förvalta kommuners eller allmänna av Konungen stadfästade eller under myndighets tillsyn ställda stiftelsers eller inrättningars angelägenheter; om de tjänstemän, som lyda under äinbets- eller förvaltningsmyndigheterna; och om andre, som äro förordnade eller valde att förrätta ämbete eller tjänsteärende. Skall, till följd av Konungens förordnande, vad i . . . om statens kommunikationsanstalt är stadgat, tillämpas å dylik inrättning, som äges av enskilda personer, menigheter eller bolag; varde ock därvid anställd person för brott av sådan beskaffenhet, som

1 7

sägs i 9, 10 eller 11 §, straffad efter de i samma §§ och i 19 § 3 stycket stadgade grunder. 21 §. Har ämbetsman förskyllt avsättning jämlikt 1 §, 5 § 1 stycket 2 punkten, 7 § 1 stycket 1 punkten eller 2 stycket, 8 § 2 punkten eller 18 § 2 punkten, skall han tillika förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas. Har ämbetsman förskyllt avsättning jämlikt 2, 3 eller 13 §, 14 § 1 punkten, 15 § eller 18 § 1 stycket, må han ock, om brottet det förtjänar, kunna dömas ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas. Har tjänsteman, som omtalas i 20 § 2 stycket, blivit dömd till straff efter .. . ., må han ej vidare nyttjas i sådan allmän befattning.

ANDRA AVDELNINGEN.

Komparativ översikt av nuvarande straffrätt. INLEDNING. E n ä r individerna i samhället existera genom inbördes samverkan eller med andra ord samhället existerar genom individernas samverkan, är samhället såsom sådant icke blott intresserat utan beroende av att de särskilda individernas funktioner åtminstone till viss grad fullgöras. Till den del emellertid en differentiation av individernas funktioner ägt rum, gäller nämnda samhällsintresse i olika grad de olika individernas funktioner. Somliga funktioner intressera samhället så direkt, att samhället giver innehavarne ställning av allmänna funktionärer. Att rättsordningen mer eller mindre ingående reglerar sistnämnda funktioner, är självklart. Men även andra funktioner inom samhället kunna bliva föremål för rättsregler, även för sådana av repressiv natur. En jordbrukares vanhävd t. ex. kan framkalla repressiva rättsverkningar, ehuru han icke är någon »allmän» funktionär; i stor utsträckning kan rätt att utöva visst yrke under omständigheter frånkännas utövaren, göras beroende av auktorisation från det allmännas sida o. s. v. Regleringen får emellertid särskild betydelse inom det — visserligen till sina gränser ganska osäkra — område, som inne-

10 fattar »allmänna funktioner». Även i de mest primitiva samhällen måste vissa funktioner av allmän natur förekomma. Därmed är, för vad angår straffrätten, möjligheten given av ett angrepp på de med en dylik funktion förbundna samhällsintressena. Enär man kan skilja mellan organet, som utövar funktionen, och funktionen själv, kan angreppet (närmast) rikta sig antingen mot organet eller mot funktionen och man kan sålunda åtskilja det straffrättsliga intresset att skydda organet (t. ex. domaren mot övervåld) och det att skydda funktionen (t. ex. den dömande funktionen mot vittnes mened eller mot domares maktmissbruk). Från det utvecklade samhällets synpunkt visar sig emellertid »organet» vara ett komplicerat begrepp. De olika funktionärerna bilda nämligen till mycket stor del ett sammanhängande helt, ett förvaltningsmaskineri med hierarkisk över- och underordning — om det än alltid därjämte i större eller mindre utsträckning förekommer allmänna funktionärer (t. ex. riksdagsmän, stadsfullmäktige, jurymän), som icke äro infogade i denna apparat —: därmed uppstår det självständiga intresse för staten att skydda apparatens funktionsduglighet, dess punktlighet och effektivitet. Vare sig det gäller de fristående organen eller de infogade (»statstjänarne»), är det alldeles icke givet, att de äro fasta, permanenta; även de sistnämndas utövning av funktionerna kan vara av helt tillfällig natur, ehuru de under den längre eller kortare tid, varunder funktionen varar, ingå i den hierarkiska apparaten. Uppdelningen av de allmänna funktionärerna i fristående organ och statstjänare är för straffrätten av vikt för vad angår såväl brottet som straffet. Då det är nödvändigt, att den statliga förvaltningsapparaten noggrannt regleras och att de uppställda reglerna följas, uppstår den möjlighet, att statstjänaren kan, genom att handla mot reglerna, t. ex. genom insubordination, förgripa sig på denna apparat, vari han är en infogad länk. Och på samma sätt finnes möjlighet för särskilda repressivåtgärder

11 mot statstjänaren: varning av förman, tvångsförflyttning, förbigående vid befordran, suspension, avsättning o. s. v. Till den del lagstiftaren uppställer särskilda straffbestämmelser icke blott mot statstjänarne utan även mot de fristående organen, komma tydligen nyssnämnda »särskilda ämbetsstraff» att för de senares vidkommande vara föga tillämpliga. Angrepp av de fristående organen på den funktion, de utöva, kan i allmänhet icke heller hava ovannämnda interna karaktär; det riktar sig nästan alltid så att säga utåt, icke inåt; stannar icke inom förvaltningsapparaten utan träffar något av funktionen berört främmande intresse, vare sig statens eller (i första hand) enskilt rättssubjekts. Såväl brottets beskaffenhet som tillgängliga repressionsmedel göra det sålunda naturligt att här alltid använda allmänna straff (även om därtill möjligen knytes någon speciell rättsverkan). A andra sidan är det klart, att rättsverkan beträffande statstjänarne icke alltid skulle kunna stanna vid allmänt straff, icke ens i fråga om en gärning, som är ett rent allmänt brott. Uppenbarligen kan man i mera allvarliga fall av »interna» ämbetsbrott icke undgå att gripa till suspension eller avsättning och detsamma gäller andra ämbetsbrott. Men lika tydligt är, att ett svårare allmänt brott, inbrottsstöld t. ex., icke skulle kunna lämna statstjänarnas ställning inom förvaltningsapparaten oantastad. Nyssnämnda särskilda rättsverkningar måste således finnas tillgängliga. Vad som däremot kan vara tvivelaktigt, är frågorna, dels i vad mån sådana särskilda rättsverkningar kunna ersätta de allmänna straffen, dels i vad ordning de skola fastställas. Båda frågorna hava ringa betydelse beträffande de fristående organen, men desto större för statstjänarne. Angående den första frågan kan man skilja mellan allmänt brott, begånget utom tjänsten, allmänt brott, begånget i tjänsten samt ämbetsbrott. I fråga om allmänt brott, begånget utom tjänsten, överens-

stämmer det icke med nuvarande åskådning — och torde icke heller i nuvarande rätt förekomma — att ämbetsmannen skulle undslippa med ämbetsstraff; det skulle strida mot likheten inför lagen och detta utan avseende på om straffet är stort eller litet. Det är mycket möjligt — och, såsom redan anmärkts, i fråga om svåra brott oundgängligt — att ämbetsmannen drabbas av en särskild rättsverkan, t. ex. avsättning, men denna verkan måste då kumuleras med det allmänna straffet och kan icke få ersätta detsamma. Det förekommer till och med, att lagstiftaren icke ens nöjer sig med denna kumulering, utan därjämte tilldelar ämbetsmannen ett svårare allmänt straff, än det som i motsvarande fall skulle drabbat en icke-ämbetsman. Riktigheten av denna ståndpunkt kan ju betvivlas, eftersom angreppet på det statens intresse av ämbetsmannaståndets allmänna integritet, vilket visserligen kan anses kränkt genom vad brott än ämbetsmannen begår, väl borde anses tillräckligen reprimerat genom den särskilda rättsverkan (avsättning etc), som drabbar ämbetsmannen; det förekommer emellertid även, att lagstiftaren (i mindre fall) avstår från (att i strafflagen uttala sig om) den särskilda rättsverkan (vare sig han kvalificerar det allmänna straffet eller icke). Härom jfr ned. Vad angår allmänt brott begånget i tjänsten, står väl frågan i det väsentliga på samma sätt. Här saknas emellertid i den moderna rätten icke alla ansatser till en substitution av ämbetsstraff i stället för allmänt straff. Så N. 126 (Fälldes en offentlig Tjenestemand for nogen i Tjenesten for0vet Forbrydelse efter andre Straffebud end de i dette Kapitel indeholdte, kan istedetfor Straf af B0der eller af Hefte indtil 6 Maaneder eller af Fångset indtil 3 Maaneder

Tjenestens Tal) idsmmes); räckvidden av detta stadgande beror emellertid av tolkningen utav uttrycket i Tjenesten, vilket skulle kunna så förstås, att det icke omfattar mycket mera än faktiska ämbetsbrott, d. v. s. angrepp på funktionen (ehuru icke av lagen uppställda såsom särskilda rekvisit). I alla handel-

13 ser går dock lagen exceptionellt långt i fråga om nämnda substitution. Beträffande slutligen ämbetsbrotten (d. v. s. brott, som av den beträffande lagen så betecknas, genom uppställande av ett specialsubjekt), måste man skilja mellan olika typer av sådana. Ämbetsbrottet kan 1) vara så beskaffat, att rekvisitet i sin helhet ingår under något annat brotts rekvisit i lagen och sålunda utgör ett specialfall av detta. (Provet, huruvida detta äger rum, sker naturligen så, att man undersöker, huru det skulle ställa sig med straffbarheten [efter strafflagen] för de i ämbetsbrottets omfång ingående gärningar, därest bestämmelsen om ämbetsbrottet tänktes borta: om alla dessa gärningar förbleve straffbara, föreligger fallet). En sådan straffbestämmelse måste då vara antingen en kvalifikation av det allmänna brottet eller en idealkonkurrens mellan det allmänna brottet och ämbetsbrott (en åtskillnad, som måste bedömas in casu och kan få praktisk betydelse t. ex. för frågan, huruvida brottsligheten uteslutes genom samtycke av enskilt rättssubjekt). I de strider, som förts och föras om frågan, huruvida vad som endast är en kvalifikation av ett allmänt brott kan anses såsom ett »ämbetsbrott», har man gemenligen icke skilt mellan ämbetsbrott i teknisk och i saklig mening. Tekniskt lärer väl det naturligaste vara att, såsom ovan nämnt, låta uppställandet av visst specialsubjekt ( = ämbetsman e t c , jfr ned.) vara avgörande för kategorien ämbetsbrott; emellertid är det endast en ordfråga, om man för detta tekniska begrepp vill därutöver fordra, det rekvisitet skall vara självständigt, d. v. s. att det icke (bortsett från brottssubjektets bestämning) får helt och hållet ingå under ett annat, allmänt, brottsrekvisit. Sakligt åter är, alldeles oberoende av den givna strafflagens beteckning, varje (handling, som enligt lagen utgör) brott ett ämbetsbrott, såvitt det innebär, att ämbetsmannen angriper sin egen funktion. Om t. ex. en lag i fråga om uppenbarande av hemlighet endast straffar ämbetsmän

14 (såsom stundom händer), så är detta brott ju ostridigt både tekniskt och sakligt sett ett ämbetsbrott. Om därefter samma lag därjämte införer en annan (mindre straffbar) bestämmelse rörande rättsstridigt uppenbarande av hemlighet överhuvud (med i övrigt samma rekvisit), så förvandlar sig det i lagen kvarstående ämbetsbrottet visserligen till en kvalifikation av det nya allmänna brottet och kan därmed sägas tekniskt icke längre utgöra något »självständigt» ämbetsbrott. Men sakligen upphör det naturligen icke därmed att utgöra ett angrepp på ämbetsmannens funktion; fastmera är klart, att denna sistnämnda egenskap finnes hos gärningen lika väl, om det särskilda ämbetsbrottet alldeles icke uppställes av lagen (så snart gärningen dock är straffbar). Beträffande emellertid frågan, huruvida inom denna typ en substitution av sunbetsstraff i stället för det allmänna straffet bör förekomma, torde svaret bli detsamma som vid förutnämnda typer. Även inom detta område bör gälla, att det allmänna straff, som drabbar medborgare överhuvud, icke bör par. cet. för en viss klass få utbytas mot något annat. Bortsett från den ovannämnda N. 126, förekommer dock här en och annan gång (särskilt i D.), att lagen öppnar möjlighet till en dylik substitution, genom att sätta ämbetsstraffet alternativt med det allmänna straffet. (Bestämmelsen i S. 25: 11, att förskingrande ämbetsman, som »gitter det förskingrade genast ersätta», endast dömes till avsättning, är däremot intet undantag, ty detta fall kan icke anses gå in under det allmänna förskingringsrekvisitet i 22: 11). Vidare kan ämbetsbrottet 2) vara så beskaffat, att viss del av dess omfång logiskt ingår under något allmänt rekvisit, medan en annan del stannar utanför (jfr det nyssnämnda exemplet S. 25: 11: vissa fall av vad som uppställes såsom ämbetsförskingring innefattar vanlig förskingring, andra fall däremot icke). Till den del ämbetsbrottets omfång går in under ett allmänt rekvisit, bör det vid föregående typer anförda, hava sin giltighet; till den del åter ämbetsbrottet icke ingår under något all-

15 mänt rekvisit, bör detsamma gälla, som för den nu återstående typen. Denna innebär, att ämbetsbrottet 3) är så beskaffat, att dess rekvisit faller fullständigt utanför strafflagens övriga rekvisit (eller i varje fall utanför dem, som icke formellt betecknats såsom ämbetsbrott, ty intet hindrar, att rekvisitet kan vara en kvalifikation av ett annat ämbetsbrott). Först här kan det allvarligen bliva tal om att utbyta det allmänna straffet mot ämbetsstraff, vare sig obetingat, sä att endast ämbetsstraff kan ifrågakomma, eller alternativt, så att domaren kan välja mellan allmänt straff och ämbetsstraff. Argumentet om likhet inför lagen förlorar här sin udd, eftersom icke-ämbetsmannen icke kan komma i samma situation. (Detta gäller visserligen blott under förutsättning, att lagen icke även i dylika fall straffar en extraneus för delaktighet i ämbetsmannens brott — därvid naturligen extraneus måste dömas till allmänt straff). Skall man nu likväl avvisa det allmänna straffets ersättande med ämbetsstraff, så måste detta grunda sig på det resonnemang, att gärningen, i och med det att den uppfattas såsom brott och därmed såsom innebärande en viss högre grad av samhälls farlighet, måste träffas av en repression, som motsvarar denna grad; och att det särskilda ämbetsstraffet icke härvid fyller måttet. Tanken kan vidare så utföras, att tjänstens förlust är ingenting annat än som kan drabba varje innehavare av enskild tjänst på grund av fel eller oduglighet i tjänsten och därför icke kan ensamt fungera såsom straff i fråga om en ämbetsman, som begått en samhällsfärlig handling. Dylika resonnemanger hava i själva verket alltmera fört den moderna lagstiftningen till att utesluta substitutionen, eller m. a. o. att icke erkänna det särskilda ämbetsstraffet såsom huvudstraff; även där det ådömes enligt strafflagen, är det mestadels blott såsom åtföljande ett allmänt straff (närmare härom jfr ned. s. 140 fi). Till trots härför lära argumenterna icke få anses avgörande (annat än såvitt det gäller utpräglat svåra

16 brott). I den mån t. ex. avsättning ådömes såsom ensamt straff för ett begånget brott och icke kan påläggas annat än genom straffdom, får den otvivelaktigt en helt annan verkan i allmänpreventivt hänseende, än det avlägsnande ur enskild tjänst, som kan ske när som helst med eller utan skäl. Den ämbetsman, som i vårt land blivit in forma, efter dom och rannsakning, avsatt ur statens tjänst, är i ett helt annat läge med avseende på sina framtidsmöjligheter än en person, som blott blivit avskedad ur enskild tjänst. På detta sätt ådömd en statens ämbetsman, blir avsättningen, redan utan avseende på de ekonomiska verkningarne för den dömde och så mycket mer, om dessa tagas i betraktande, ett allvarligt straff och fyller höga anspråk på en repressivåtgärd. — Därmed skjutes frågan tillbaka till den nya fråga, huruvida principen om ämbetsmäns oavsättlighet, annat än genom laga dom, i och för sig är önskvärd. Ty därest ämbetsmannen när som helst kan utan vidare avsättas, så lämpar sig visserligen icke avsättningen enbart att användas såsom straff. Nämnda statsrättsliga fråga torde emellertid böra jåkande besvaras. De olägenheter, som oavsättligheten må innebära, torde övervägas av fördelarne, åtminstone om man gör vissa undantag från principen. Särskilt med avseende på nu rådande förhållanden måste man betona, att då staten icke längre kan skänka ämbetsmännen varken den ekonomiska eller den sociala ställning som i äldre tider, det tvivelsutan ligger i statens eget intresse, att ämbetsmännen erhålla en såvitt möjligt säkrad ställning. J u lättare ämbetsmannen kan avsättas, överhuvud ju mer rättslös han är ställd mot åtgärder på grund av hans verkliga eller förmenta fel, desto svårare för samhället att förvärva fullgoda krafter för utövande av de allmänna funktionerna.

Den andra av ovannämnda (sid. 11) frågor gäller, i vad ordning den särskilda rättsverkan skall fastställas. Tydligen samman-

17 hänger denna på det närmaste med den n}Tss berörda. Medger man, att t. ex. avsättning kan — obligatoriskt eller alternativt — användas såsom enda straffet vid verkliga brott (förutsatt, att de äro »rena» ämbetsbrott), så faller av sig själv, att sådan avsättning bör ådömas av domstol (vare sig allmän domstol eller specialdomstol — eventuellt en domstol, vars funktion just består i att avdöma ämbetsbrott överhuvud). Då ligger det åtminstone närmast till hands, att brotten i fråga införas i allmänna strafflagen, där icke särskilda skäl föreligga för att uppställa dem i speciallagstiftning (såsom i fråga om den militära straffrätten, kanske även sjörätt m. m.). Annorlunda, om man anser, att brottet såsom sådant, även om det är ett »rent» ämbetsbrott, måste (i första hand) beläggas med allmänt straff. Då är det fullkomligt tänkbart (ehuru natur ligen icke nödvändigt) att åtminstone inom vissa gränser överlämna åt överordnad administrativ myndighet (»förman») att vid sidan av det judiciella förfarandet (som leder till allmänt straff) anordna ett förfarande (icke i straffprocessuell form, eftersom det icke är fråga om domstol), som kan leda till avsättning, suspension etc. Detta inverkar emellertid i sin ordning på gränslinjen för det område, som skall anses utgöra ämbetsbrott (i motsats till sådana disciplinförseelser, som falla utom strafflagens gräns). Ty om icke förman utan endast domstol kan ådöma avsättning, så måste strafflagstiftningen så inrättas, att alla gärningar, som böra föranleda avsättning, komma under strafflagen (vare sig den allmänna strafflagen eller specialstraff rättsliga författningar). Kan däremot avsättning ådömas av förman, så kommer strafflagen att avstå från ett icke ringa område — isynnerhet av statstjänares »interna» ämbetsbrott — där en tillräcklig repression kan ske i disciplinväg genom avsättning e t c jämlikt administrativa förordningar. Den ovan intagna ståndpunkten — ämbetsmännens principiella oavsättlighet annat än efter laga rannsakning, kontradiktorisk förhandling och dom — leder sålunda till ett 2

18 ökande av den egentliga straffrättens (allmänna strafflagens resp. specialstraffrättsliga författningars) område på bekostnad av de administrativa disciplinbestämmelsernas. Om den ställning, som olika lagar intaga i dessa frågor, jfr ned.

Här bör ytterligare erinras, att ett ämbetsbrott icke uppstår därmed, att en allmän funktionär angriper en allmän funktion: det fordras, att denna allmänna funktion är hans egen. Naturligen kan funktionären angripa en allmän funktion under sådana förhållanden, att han står på samma linje, som en extraneus, vilken gör ett dylikt angrepp. Detta inträffar t. ex., om funktionären begår mened eller om han falskeligen åtalar någon (utan att själv vara allmän åklagare) eller om han ger sig ut för att innehava en helt annan funktion, än den han innehar, och i denna föregivna egenskap företager handlingar, som icke hava något att göra med hans egen funktionsutövning. En sådan gärning är intet ämbetsbrott; gärningsmannen blir straffbar efter samma bestämmelse som den förste bäste, vilken begår samma handling (eller på sin höjd enligt någon personlig kvalifikationsbestämmelse). Men fallet kan ligga mera tveksamt. Under det att domaren, som uppsåtligen meddelar en materiellt oriktig dom, härvid håller sig formellt inom sin befogenhet (nämligen att i det givna fallet meddela dom), är detta icke förhållandet, om en underordnad funktionär företager en handling, som det endast tillkommer hans närmaste överordnade att företaga, eller om en funktionär i sammanhang med sin funktionsutövning företager en handling, som överhuvud icke är tillåten för någon funktionär (t. ex. använder tortyr för att utpressa bekännelse eller tager mutor). Sistnämnda handlingar ligga icke, såsom det förstnämnda exemplet, inom funktionärens formella kompetens. Det har stundom satts i fråga att uppställa fordran på formell kompetens för de brott, som utbrytas såsom ämbetsbrott (och

19 för de övriga fallen dels nöja sig med de allmänna brotten, dels uppställa straffbestämmelser i annat sammanhang). Så hava emellertid lagarne, i det hela taget, icke förfarit, och praktiskt bleve denna väg svår att beträda. I större eller mindre omfång inrymma således »ämbetsbrotten» gärningar, som (även formellt) icke tillhöra funktionen men som stå i ett sådant nära sammanhang med funktionsutövningen, att de böra anses innefatta, ett angrepp på funktionen (vilket otvivelaktigt är fallet, t. ex. då ämbetsmannen olovligen tager betalning för en i och för sig riktig ämbetsåtgärd).

Om ämbetsbrottens systematiska behandling i strafflagstiftningen. Det område av den allmänne funktionärens angrepp på sin egen funktion, som av lagen betraktas såsom brott och belägges med (vad lagen anser såsom verkliga) straff fördelar sig, såsom förut anmärkt, på de allmänna strafflagarne och specialstraffrättsliga författningar. Detta är ingenting för ämbetsbrotten specifikt, utan förekommer även i andra fall, där straffbestämmelserna gälla ett »specialsubjekt» (t. ex. sjörättsliga straffbestämmelser, som oftast förekomma i sjölagarne, men stundom [N.; H.] i de allmänna strafflagarne; bestämmelser om vissa brott av köpman, t. ex. rörande konkurs, vilka icke sällan förekomma icke i den allmänna strafflagen utan i handelslag, jfr Spec. Utk. IV, 22). Beträffande fördelningen av ämbetsbrotten mellan allmän strafflag och specialförfattningar förete rättsordningarne en viss överensstämmelse. Ministrarnes konstitutionella ansvarighet är sålunda oftast reglerad i särskilda författningar; det förekommer emellertid att sådana bestämmelser uppställas i allmän strafflag, t. ex. H. 355 (minister, som kontrasignerar olagligt beslut av Konungen eller verkställer okontrasignerat beslut m. m.), 356 {culpa lata); Fr. 115, 116; Sp. 142, 143. — Militära

funktionärers brott behandlas likaledes i det hela i specialstraffrätt (»krigsrätt»). Undantag göra i några lagar vissa fall av militärt landsförräderi från militärbefälhavares sida, vilka kriminaliseras i de allmänna strafflagarne i sammanhang med de allmänna bestämmelserna om militärt landsförräderi; t. ex. Fr. 81 (Tout fonctionnaire public, tout agent, tout préposé du Gourernement, charge, ä raison de ses fonctions, du dépöt des plans de fortifications, arsenaux, ports ou rades, qui aura livré ces plans ou Vun de ces plans ä Vennemi ou aux agents de Vennemi), 93 3 ; Belg. 119 e t c (L. 4/s 1914);

It. 107; Rum. 71; Grek. 127*; Mex. 1,077; Chil. 109 /./., 1123: Venez.

1343 e t c ; ävenså bestämmelser, som sammanhänga med brott mot offentlig myndighet, särskilt då militärbefälhavare vägrar eller eljest underlåter att lämna handräckning åt civil myndighet: H. 357 (De bevelhebber der geivapende macht die weigert of opzettelijk nalaat, op de wettige vordering van het bevoegde burgerlijk gezag, de onder zijn bevel staande macht aan te wenden) och ofta eljest: Fr. 234; It. 179 e t c ; i H. ställas alla militärer överhuvud, befäl eller icke, under samma straffbestämmelser som ämbetsmän (843), vilket visserligen icke utesluter existensen av en speciell militärstraffrätt. — Beträffande brott av präst i denna hans funktion ställer sig frågan olika, allteftersom landet har en statskyrka eller icke: i förra fallet bliva naturligen ämbetsbrottsbestämmelserna automatiskt tillämpliga på statskyrkans präster. I ena som andra fallet pläga dessutom i rätt stor utsträckning förekomma särskilda straffbestämmelser för präster icke blott i specialförfattningar utan även i de allmänna strafflagarne; detta framför allt i deras egenskap av vigselförrättare (även där borgerlig vigsel är obligat); ävenså i fråga om predikningar m. m., som innebära angrepp på statens lagar och institutioner (t. ex. T. 130 a; särskilt [efter mönstret av Fr. 201 —208, numera upphävda och ersatta med L. 9/i2 1905, 34, 35] i romanska strafflagar: Belg. 268, It. 1 8 2 184; Sp. 144; Port. 136—139; Venez. 210—213 o. s. v. I fråga om den systematiska uppfattningen av de i de all-

21 manna strafflagarne införda ämbetsbrotten äro lagarna ganska olika. I första hand kan man åtskilja en motsats mellan två • tendenser: den ena att behandla ämbetsbrotten såsom ett slutet helt, en grupp för sig; den andra att uppdela dem allt efter det särskilda angreppsobjekt, som (bortsett från det alltid förefintliga samhällsintresset av funktionens korrekta skötsel och förvaltningsapparatens felfria fungerande) i regel låter sig påvisa (förmögenhet, frihet o. s. v.). Men det förekommer även i stor utsträckning lagar, som häruti hålla en medelväg: på.vissa punkter bilda grupper men i övrigt fördela fallen på de speciella angreppsobjekten. Till den del förstnämnda tendens framträder och sålunda ämbetsbrotten sammanföras gruppvis, får man icke härav sluta, att lagen tänkt sig ett gemensamt angreppsobjekt, eller rättare sagt, att den velat behandla brotten såsom byggda på ett sådant; det kan bero helt enkelt på brottens egenskap att förutsätta ett specialsubjekt av en och samma typ, nämligen en allmän funktionär. Detta torde snarast få anses vara förhållandet, där lagen (såsom

S.; FL; H.; T.; Ung.; Bulg.; Grek.; Thurg.; Waadt; Graub.; Luz.; Glar.; Zur.; Bas.; Sehwyz; Freib.) uppställer ämbetsbrotten alldeles skilda från övriga brott, i slutet av strafflagen (eller av den del därav, som omhandlar de egentliga brotten). Till den del åter gruppbildningen vilar på ett av lagstiftaren antaget gemensamt angreppsobjekt kan detta variera, även i samma lag. Det kan vara den allmänt medborgerliga rättssäkerheten, som lagstiftaren finner bragt i fara genom ämbetsmännens inkorrekthet (liksom t. ex. vid förfalskningsbrott); det kan även vara, såsom här ovan utfört, de särskilda statsfunktionerna eller under omständigheter (vid förräderibrott av ämbetsmän) statens själva centrum. — Till den del de »interna» ämbetsbrotten (jfr ov.) skiljas från övriga, uppfattas angreppsobjektet vid de förra såsom den speciella plikt (»tjänsteplikt» etc), som påverkar st&tstjänaren såsom sådan (till skillnad från de allmänna funktionärer, som icke äro tjänare, såsom riksdagsmän, jurymän etc), exempelvis

lydnadsplikt mot förman. Om denna i teorien mycket omdebatterade skiljelinje gäller, att den i strafflagarnes teknik huvudsakligen gör sig gällande på det negativa sätt, att ett och annat lagverk söker utesluta de »interna» brotten från strafflagen (och överlämna dem ät disciplinförfarande). Beträffande de olika lagarnes systematik är S. ett exempel på lagar, som ganska fullständigt genomföra gruppbildningen. Till de i Str. L. 25 kap. uppställda fall kommer strängt taget (bortsett frän kvalifikationsbestämmelsen i 22: 52 om kronans uppbördsman etc) endast diplomatiskt landsförräderi i 8: 15, 17. Men visserligen har denna lag, liksom andra lagar, inom andra brottsgrupper uppställt fall, där rekvisitet i realiteten huvudsakligen avser ämbetsbrott, men där antingen lagen icke alls yttrar sig om brottssubjektet (olaga husrannsakan 11: 11, olaga häktning 15: 10, tortyr 15: 11) eller där den allmänne funktionären såsom brottssubjekt sammanföres med andra specialsubjekt er (18: 6). Den rakt motsatta ståndpunkten intages, bland nu aktuella lagverk, mest utpräglat av Tjslov. Fsl., som så fullständigt upplöst ämbetsbrotten, att man svårligen kan tala om dem såsom någon grupp. I det hela på samma sida som S. stå de viktigaste germanska lagarne: Fi., N.; D.; H.; T.; Ö.; Ung. och flera andra. Däremot intaga de romanska lagarna mellanställningar: jämte en eller flera gruppbildningar förekomma i dessa lagar en mängd sporadiska fall av (även formellt) otvetydiga ämbetsbrott. Emellertid sammanhänger denna olikhet mellan germanska, och romanska lagar väsentligen med det förhållande, att antalet av rekvisit, som uppställas såsom särskilda ämbetsbrott, i de romanska lagarne är större: ofta ett femtiotal och stundom betydligt däröver. — Beträffande de aktuella strafflagsförslagen är, som sagt, upplösningsprincipen genomförd i Tjslov. Fsl.; däremot den enhetliga gruppbildningen i D. Fsl. 1924; T. Fsl. 1927; Schw. Fsl., medan It. Fsl. håller en medelväg. Vad äter beträffar den systematiska uppfattning, som ligger

till grund för gruppbildningen, till den del sådan förekommer, så har i modern lagstiftning den ståndpunkt alltmera övergivits, som bygger på brottssubjektets speciella karaktär. (Jfr emellertid o v. om S.; Fi.; H. m. fl. lagar). Det vanligare är, att gruppen eller grupperna byggas på det gemensamma angrepps objektet. Som nyss nämnt, framstår detta stundom såsom den allmänt medborgerliga rättssäkerheten, stundom såsom staten själv, vilken angripes (vid förräderibrotten i sitt centrum men eljest) i sina särskilda funktioner. Anlägges den förra synpunkten, måste dock givetvis vissa ämbetsbrott (vare sig de äro så talrika, att de kunna räknas för en »grupp» eller icke) uppfattas såsom riktade mot staten själv; i alla händelser gäller detta ämbetsmäns (diplomaters etc.) förräderibrott. Med detta förbehåll torde den medborgerliga säkerheten hava varit den i Fr. för lagstiftaren bestämmande .synpunkten (den största gruppen uppställes närmast efter förfalskningsbrotten); likaså i Port.; ännu tydligare i Sp. (gruppen uppställes mellan hasardspel och brott mot kroppslig integritet). Staten åter är det tydliga objektet för de gruppvis sammanfattade ämbetsbrotten enligt N.; Belg.; It. — I D. och Ö. äro ämbetsbrotten så placerade (mellan brotten mot staten och brotten mot allmänheten), att man icke med bestämdhet kan därav sluta sig till lagstiftarens uppfattning. — Beträffande förslagen har, som nämnt, Tjslov. Fsl. överhuvud icke någon gruppbildning av ämbetsbrotten. Bland de övriga är Schw. Fsl. tvivelaktigt, såtillvida som det sätter denna grupp sist bland brotten men därmed också i omedelbart sammanhang med brott mot staten (vilka här behandlas efter de övriga). Däremot hava Fi. Fsl.; D. Fsl. 1924; T. Fsl. 1927; samt It. Fsl. tydligen uppfattat ämbetsbrotten, såvitt de bilda grupp, såsom riktade mot staten.

I) Rättsfaktum. För en jämförande behandling av ämbetsbrotten inom olika lagar är uppdelningen i vad som rör rättsfaktum och vad som rör rättsverkan självskriven; sistnämnda område, isynnerhet frågan om särskilda »ämbetsstraff», spelar här av förut omtalade skäl en större roll än vanligt. För vad åter angår rättsfaktum, visar sig vid första blicken, att de olika rekvisiten — detta även om man inskränker sig till en lag och även om man jämför de av lagen till en grupp sammanfattade rekvisit — äro långt mer heterogena än vid någon som helst annan grupp av brott. Denna omständighet — som sammanhänger med den nyss berörda tendensen på vissa håll i lagstiftningen (och än mer i teorien) att spränga hela institutet ämbetsbrott — förklaras naturligen av det ävenledes påpekade förhållande, att ämbetsbrotten förutom det oförnekliga — men abstrakta — gemensamma angreppsobjektet, i de allra flesta fall förutsätta ett annat •— konkret, men starkt växlande — angreppsobjekt. För en komparativ framställning lämpar sig därför att fördela ämbetsbrottens rekvisit i grupper. Men eftersom brottssubjektet till stor del är detsamma och dess närmare bestämmande, såsom alltid då rekvisitet innehåller ett specialsubjekt, av synnerlig vikt, är det oundgängligt att till en viss grad utbryta och särskilt behandla detta rekvisitmoment.

A) Det allmänna ämbetsbrottssubjektet. I fråga om det brottssubjekt, som lagarne uppställa vid ämbetsbrotten, är att skilja mellan vad man kan kalla det allmänna

25 ämbetsbrottssubjektet — vilket oftast betecknas med någon enhetlig term, ämbetsman, funktionär e t c — och de särskilda brottssubjekt, som lagen kanske uppställer vid ett eller annat särskilt rekvisit. Sistnämnda särskilda brotts subjekt kan förhålla sig på olika sätt till det allmänna ämbetsbrottssubjektet: det kan innefatta någon viss utbruten del av detta och intet vidare; det kan innefatta en viss sådan utbruten del och därjämte en utvidgning (med subjekt, som icke ingå i det allmänna ämbetsbrottssubjektet); det kan innefatta hela det allmänna begreppet och därjämte en utvidgning; slutligen kan det toto genere falla utanför det allmänna begreppet, därvid brottet i själva verket icke rätteligen borde betraktas såsom ämbetsbrott utan endast såsom ett analogon till dylika (jfr t. ex. T., som i 359 uttryckligen utesluter begreppet advokat från begreppet Beamter men i 356 bland ämbetsbrotten uppställer »prevarikationsbrottet» av advokat). Vi upptaga nu till behandling frågan om det allmänna ämbetsbrottssubjektet och överlämna frågan om de särskilda brottssubjekterna till framställningen (sub I B ) av de olika rekvisitgrupperna. Här må om sistnämnda fråga blott anmärkas, att i flere fall inskränkningarna i brottssubjektet falla av sig själv, i det åtgärden i fråga endast kan företagas av viss ämbetsman, t. ex. av domare, av åklagare, av ämbetsman, som har med påläggande av utskylder, med uppsikt över häktade eller fångar, med skötseln av järnvägar e t c , med status civilis, med post eller telegraf att göra. A andra sidan inträffar även, att brottssubjektet för visst fall utvidgas genom medtagande av funktionärer, vilkas verksamhet är analog (så att t, ex. skiljemän, i fråga om korruption eller orätt i dom, ställas vid sidan av domare). Det allmänna ämbetsbrottssubjektet är oftast enhetligt betecknat men därför icke alltid av homogen natur. Om t. ex. brottssubjektet betecknas såsom ämbetsman, hindrar ingenting, att lagen kan fastslå, att under ämbetsman skall, beträffande ämbetsbrott, inbegripas jämväl områden, som eljest icke ingå under begreppet.

26 Man kan sålunda i en given lag merändels utsöndra en kärna inom det allmänna ämbetsbrottssubjektets begrepp, innefattande vad lagen anser ligga i själva den använda beteckningen; till denna kärna kommer, såsom jämväl ingående i det allmänna ämbetsbrottssubjektet (ehuru icke i begreppet ämbetsman etc), eventuella uttryckligen uppställda tillägg. Den största svårigheten vid en jämförelse lagarne emellan ligger emellertid i fixerandet av själva kärnan — det område, som (mestadels stillatigande) förutsattes under lagens enhetliga beteckning — frågan, vad en given lag menar med ämbetsman, Tjenestemand, Beamter,. fonctionnaire e t c Jämförelsevis enklast ställer sig frågan i sådana lagar, som kunna anses åsyfta att i det allmänna ämbetsbrottssubjektet medtaga alla allmänna funktionärer (i den mening vi här taga detta ord: funktion = verksamhet av vad slag det vara må) utan principiell inskränkning. Här inskränkes svårigheten till att bestämma förutsättningarne för att en funktion eller en funktionär skall anses såsom allmän. Betecknas däremot ämbetsbrottssubjektet såsom ämbetsman, tjänsteman el. dyl. (eller användes ordet funktionär i någon inskränkande betydelse, t. ex. = organ med något element av myndighet, jfr ned.), så tillkommer svårigheten att avgöra, vilka former av allmän verksamhet, som skola anses innefatta tjänst etc. Den grundläggande frågan blir sålunda bestämmandet av begreppet allmän funktionär. Under det utövning av allmän funktion måste anses given i och med varje element av myndighetsutövning (maktutövning) i det allmännas namn, faller detta ingalunda av sig själv, därest funktionsutövningen visserligen innefattar en prestation till det allmänna (leverans till staten, uppförande av byggnad för statens räkning etc.) men icke innesluter något element av nämnda slag. Fastmera måste man i sistnämnda fall gå till det rättsfaktum, som är grunden till prestationsskyldigheten, och undersöka, huru-

vida detta rättsfaktum innehåller något offentligträttsligt element. Är rättsfaktum ett rent civilrättsligt faktum, kan funktionen ingalunda betraktas såsom allmän: staten intager då ingen annan ställning i rättsförhållandet än vilken enskild kontrahent som helst. Är däremot rättsfaktum av offentligträttslig natur (anställning i allmän tjänst, t. ex. såsom statens arkitekt o. s. v.), så synes den härpå vilande funktionen, utan avseende på dess innehåll, böra räknas till de allmänna: detta torde också vara den förhärskande uppfattningen i flertalet länder, i varje fall i praxis. Här uppstår emellertid ett tvivelaktigt gränsområde, som knappast kan ernå en tillfredsställande lösning på annat sätt, än att det vid varje dylikt avtal mellan staten och enskild uttryckligen angives, huruvida funktionen är att anse såsom allmän i straffrättslig mening. — Naturligtvis hindrar ingenting, att i särskilda fall felaktigheter med avseende pä prestationer inom ett rent civilrättsligt avtal med staten kunna mycket eftertryckligt beivras av strafflagarne, t. ex. vid leveranser i krigstid (jfr härom Spec. Utk. IV, 20): ej heller, att i enstaka fall ett uppdrag av offentligträttslig natur kan anknyta sig till ett samtidigt bestående privaträttsligt förhållande. Än vidare kan en funktion icke anses bliva allmän, endast därigenom att staten fordrar ett offentligt godkännande för att funktionen må utövas. I varje fall synes detta givet, då själva verksamheten är av rent privat natur, t. ex. en läkares. Men även där funktionären spelar en roll i den statliga verksamheten, såsom t. ex. en advokat i statens judiciella verksamhet, synes det riktigast att på sin höjd i det fall betrakta funktionären som allmän, då han genom en offentligträttslig akt blivit anställd eller förordnad att inom visst område eller för visst fall utöva dylik verksamhet (emellertid har T., vilken (359), såsom nyss nämnt, uttryckligen utesluter advokater från begreppet Beamter, lika uttryckligt förklarat advokatens verksamhet för allmän funktion: (31) Ufiier öffentlichen Ämtern im Sinne dieses Strafgesetzes sind die

28 Advokatur, die Anwaltschaft . . mill) eg riff en; redan den gällande lagen har sålunda i sak konstituerat den i teorien och nu även i förslagen framträdande skillnaden mellan Beamter och Amtsträger). — I övrigt äro fordringarne på godkännande vid hithörande fall mycket växlande i olika länder. Sålunda förekommer än, att sådana funktioner (läkare, advokater, lantmätare etc) lämnats fullkomligt fria; än att staten till allmänhetens tjänst inrättat kompetensprov för dem, som önska avlägga sådana, men utan att förhindra andra från funktionens utövning; än. att staten lämnat monopol på funktionens utövning åt dem, som avlagt kompetensprovet (t. ex. läkare i Sverige); än (såsom t, ex. lantmätare i Sverige) att staten inskränker funktionens utövning till sådana, som icke blott avlagt offentligt kompetensprov utan innehava allmän tjänst. Ytterligare böra avskiljas fall, där en funktion, som uppstått genom ett enskilt rättsfaktum, kanske har en offentligträttslig verkan (t. ex. skiljemän, vilkas beslut har karaktären av dom): eller där en funktion kommit till stånd genom allmänt uppdrag men är av enskild natur (t. ex. förmyndare, god man e t c , som på grund av myndighets förordnande förvaltar enskild förmögenhet); att det allmänna möjligen har uppsikt över funktionens utövning bör icke anses nog för att förvandla den till allmän. (Än mindre skulle detta kunna antagas, där staten möjligen övar uppsikt över enskilda funktionärer, i vilkas tillsättande den icke tagit någon del, t. ex. vid privatbanker; annorlunda, om staten utrustar någon enskild funktionär såsom sådan, t. ex. tjänsteman vid enskild järnväg, med något element av offentlig myndighet, t. ex. polismyndighet). Härmed är att jämställa det fall, att det allmänna bekostar utövandet av enskilt arbete, t. ex. en vetenskapsmans studieresor för hans egen räkning. Annorlunda, om staten uppdrager åt någon att (med eller utan ersättning) göra en utredning etc. för statens räkning. Icke heller böra de fall medtagas, då individen visserligen

29 kan sägas fullgöra en allmän funktion men detta icke beror på något särskilt rättsförhållande mellan det allmänna och individen utan endast är en följd av någon allmänt medborgerlig plikt resp. rättighet, exempelvis värnplikt, vittnesplikt, valrätt till parlament o. s. v. Till stor del — särskilt i fråga om värnplikt — kunna här kriminalsanktioner förekomma, men de lämpa sig dock svårligen att sammanställa med »ämbetsbrott» (ehuru i lagarne stundom så sker, jfr ned.). En ytterligare inskränkning eller åtminstone närmare bestämning av begreppet allmän funktion knyter sig till frågan om vilken relation till staten som förutsattes för predikatet allmän. Givetvis kan begreppet allmän icke inskränkas till sådana funktionärer som äro direkt verksamma för statens räkning; ingen grund finnes att icke i straffrättsligt avseende jämställa åtminstone kommunerna — i varje fall vissa kommunala funktioner — med staten. Man måste sålunda till de allmänna funktionerna räkna, jämte omedelbara statsfunktioner, även vissa medelbara. Men i och med det att gränsen överskrides, blir det en nödvändig och svår uppgift att närmare bestämma vad som skall innefattas inom detta medelbara område, eller med andra ord vad som (förutom begreppet kommun) skall anses kunna tjänstgöra såsom medlande länk mellan staten och funktionen i fråga. Det hittills sagda kan så sammanfattas, att varje behörigt utövande av myndighet i det allmännas namn är att betrakta såsom allmän funktion; att detsamma bör gälla om varje annan verksamhet för det allmännas räkning, såvitt den stöder sig på ett individuellt rättsfaktum av offentligträttslig natur (men icke om den endast är ett utflöde av en allmänt medborgerlig rätt eller plikt eller om den vilar på rent privaträttslig grund); att det däremot icke bör gälla om verksamhet för enskild räkning, även om den i visst avseende skulle ha offentligträttslig betydelse eller förutsätta uppdrag eller auktorisation av det allmänna eller ske på det allmännas bekostnad eller stå under allmän uppsikt;

30 slutligen, a t t den relation till s t a t e n , som ligger i begrepjjet allm ä n , det a l l m ä n n a , icke n ö d v ä n d i g t behöver v a r a o m e d e l b a r u t a n inom vissa g r ä n s e r k a n v a r a m e d e l b a r (i det t. ex. k o m m u n e n med en viss självständighet r e p r e s e n t e r a r s t a t e n och statsintresset). I det väsentliga oförändrat t o r d e b e g r e p p e t a l l m ä n funktionär, s å d a n t det h ä r u t v e c k l a t s , k u n n a anses g e n o m f ö r t (såsom a l l m ä n t ämbetsbrottssubjekt) inom den s p a n s k a strafflagsgruppen. Särskilt torde d e t t a gälla Port. 327 (Para os effeitos do disposto n'este capitulo, considera-se empregado publico todo aquelle que, ou auctorisado immediatamente pela disposicåo da lei, ou nomeado por eleicäo popular ou pelo Bei, ou por auctoridade competente, exerce ou participa no exercicio de funccoes publicas civis de qualquer natureza) m e n jfr ä v e n t. ex. Sp. 416 (todo el que . . . participe del ejercicio de funciones publicas). Fr. 166—198 h a r i de särskilda bestämm e l s e r n a u p p r ä k n i n g a r , som k u n d e synas åsyfta i n s k r ä n k n i n g a r i det a l l m ä n n a begreppet fonctionnaire public. Men r ä t t s p r a x i s (t. ex. Cass. 29 /s 1886) h a r — delvis i m o t s a t s till t e o r i e n m e n a n t a g l i g e n m e d r ä t t a — så u p p f a t t a t lagen, a t t den i n g a l u n d a v e l a t m e d sina u p p r ä k n i n g a r i n s k r ä n k a b e g r e p p e t u t a n blott för varje särskilt fall p å p e k a de k a t e g o r i e r av a l l m ä n n a funktionärer, som faktiskt k u n d e t ä n k a s b e g å b r o t t e t i fråga. D å s å l u n d a t. ex. vid korruption (177) såsom b r o t t s s u b j e k t n a m n e s tout fonctionnaire public de Vordre administratif ou judiciaire h a r d e t t a t o l k a t s så, a t t l a g e n d ä r m e d icke v e l a t u t e s l u t a n å g o n a l l m ä n funktionär såsom v a r a n d e v a r k e n administratif eller judiciaire, u t a n velat säga, a t t icke e n d a s t det n ä r m a s t till h a n d s l i g g a n d e fallet, n ä m l i g e n domares korruption, u t a n ä v e n a n d r a funktionärers, skulle i n g å under b e s t ä m m e l s e n ; följaktligen h a r r ä t t s p r a x i s icke d r a g i t sig för a t t u n d e r n ä m n d a funktion hänföra ä v e n p a r l a m e n t s l e d a m o t , som t a g i t mutor. — F l e r e b l a n d förslagen n ä r m a sig m e r eller mindre till s t å n d p u n k t e n a t t u t s t r ä c k a det a l l m ä n n a ä m b e t s b r o t t s subjektet till allmän funktionär: T. Fsl. 1927, 9 4 (Im Sinne dieses Ge-

31 seizes ist Amtsträger: jeder, der bestelit ist, ein öffentliches Amt auszuuben) jfr §§ 123 ff.; den g ä l l a n d e l a g e n s Beamter h a r s å l u n d a e r s a t t s m e d Amtsträger; D. Fsl. 1924, 146 ff. (offentlig Tjeneste eller Hverv — vilka b e g r e p p t i l l s a m m a n t a g n a väl få anses m o t s v a r a »allmän funktion»); s a m t It. Fsl. 364, 365, som, i m o t s a t s till den g ä l l a n d e lagen, vilk e n kumulativt fordrar funzione och servizio (härom jfr ned. s. 38), uppställer dessa b e s t ä m n i n g a r alternativt, så a t t såväl varje innehav a r e a v en allmän funzione som av en s å d a n servizio fyller fordran p å b r o t t s s u b j e k t e t . — (Om Fi. Fsl., som i ä m b e t s b r o t t s k a p i t l e t (14) a n v ä n d e r b e t e c k n i n g e n tjänsteman m e n i likhet m e d Fi. i a n n a t s a m m a n h a n g (1:5) u t v i d g a r detta, så a t t det t o r d e få anses o m f a t t a allmän funktion överhuvud, jfr ned.). D e t g r u n d l ä g g a n d e b e g r e p p e t allmän funktionär är emellertid, såsom förut n ä m n t , i l a g a r n a oftast föremål a n t i n g e n för u t v i d g n i n g a r eller för i n s k r ä n k n i n g a r jämfört m e d de ovan uppd r a g n a k o n t u r e r n a ; d e t t a ä v e n så, a t t en r ä t t s o r d n i n g , som åt n å g o t håll u t v i d g a r det a l l m ä n n a ä m b e t s b r o t t s s u b j e k t e t , å t a n d r a håll k a n s k e s t a r k t i n s k r ä n k e r d e t s a m m a . E n s å d a n utvidgning, i fråga om det s t a t l i g a godkännandets v e r k a n , i n n e b ä r Thurg. 284 (Die Vorschriften der vorstehenden Paragraphen beziehen sich femer auf diejenigen Personen, ivelche zum Dienste des Publikums fur besondere Geschäfte obrigkeitlich ermächtigt . . ivorden sind); Schaffh. 264 (Die Bestimmungen des g eg enw artig en Titels gelten von allén Beamten . .; femer . . von denjenigen Personen, ivelche fur besondere Geschäfte obrigkeitlich ermächtigt.. ivorden sind). S t u n d o m b e g r ä n sas u t v i d g n i n g e n till vissa s å d a n a »Diener des P u b l i k u m s » , såsom advokater (t. ex. It. Fsl. 366 jfr ned.); notarier (T. 359; Ö. 102 b; It. 207 2 ; Bas. 178; Sol. 181); läkare m. fl. (St..Gall. 171: Den Beamten unci öffentlichen Bediensteten sind gleichzulialten und unterliegen den gleichen Str af bestimmungen . . Aerzte, Apotheker, Zahnärzte, Rebammen, niedere Chirurgen, sowie Tierärzte nach Massgabe ihrer im Inter esse des öffentlichen Wohles iibemommenen Verpfiichtungen); eller lärare (St. Gall. ib.).

32 E n a n n a n u t v i d g n i n g , p å basis av s t a t l i g t uppdrag, innefatt a s i Thurg. 274, beträffande förmyndare: (Wenn die Amtsgewalt öder die amtliche öder dienstliche Stellung von einem öffentlichen Beamten öder Bediensteten öder von einem waisenamtlich bestellten Vormunde . . missbraucht ivird). H ä r k a n ä v e n a n m ä r k a s , a t t n å g r a l a g a r generellt m e d t a g a skiljemän (vilka ofta f ö r e k o m m a vid särskilda rekvisit, t. ex. korruption): H. 84 (Onder ambtenaren . . ivorden begrepen scheidsrechters); It. 207 i. f. (Ai pubblici ufficiali sono equiparati, per gli stessi effetti, . . gli arbitri, . . durante il tempo in cui sono chiamati ad esercitare le loro funzioni; Bas. 178 (Die Vorschriften dieses Gesetzes . . findcn Anwendung auf . . Schiedsrichter); Sol. 181 (likaså); St. Gall. 171 (Den Beamten und öffentlichen Bediensteten sind gleichzuhalten und unterliegen den gleichen Strafbe stimmun g en . . . Schiedsrichter): Venez. 236. P ä basis av allmänt medborgerlig plikt u t v i d g a s det a l l m ä n n a ä m b e t s b r o t t s s u b j e k t e t av H. till värnpliktige (84 3 : Allen die tot de gewapende macht behooren, ivorden mede als ambtenaren beschouivd). N å g o n g å n g förekommer en a l l m ä n u t v i d g n i n g till vittnen: It. 207 i. f. (Ai pubblici ufficiali sono equiparati, per gli stessi effetti, . . i testimoni, durante il tempo in cui sono chiamati ad esercitare le loro funzioni); Venez. 236 (los testigos). S t u n d o m förekommer, a t t l a g e n söker u p p d r a g a en g r ä n s b e t r ä f f a n d e den förmedlande l ä n k m e l l a n s t a t e n och det privata, som skall anses ä g n a d a t t g i v a funktionen k a r a k t ä r e n av en medelbar statsfunktion. H ä r u t i k a n efter o m s t ä n d i g h e t e r n a ligga a n t i n g e n en u t v i d g n i n g eller i n s k r ä n k n i n g : alla, som l i g g a inom den u p p d r a g n a g r ä n s e n , m e d t a g a s m e n inga, som ligga u t o m d e n s a m m a . Till den del emellertid den u p p d r a g n a g r ä n s e n g å r u t ö v e r komm u n e r n a såsom medlande länk, bör d e n väl s n a r a s t b e t r a k t a s såsom en u t v i d g n i n g . D e t t a förekommer t. ex. i S. 25: 22 (Vad om stcdens ämbetsmän här stadgat är, gälle ock om dem, som äro satte att förvalta städers, menigheters eller allmänna av Konungen stadfästade kassors, verks eller andra inrättningars eller stiftelsers angelägenheter

— de beträffande inrättningarna eller stiftelserna måste sålunda vara dels »allmänna» dels av »Konungen stadfästade», jfr N. J. A. 1906, 494); Fi. 2: 12 (Med tjänsteman förstås i denna lag statens ämbetsmän, så ock de, som äro satte att förvalta städers, köpingars, landskommuners, församlingars eller andra menigheters eller av överheten stadfästade allmänna inrättningars eller stiftelsers angelägenheter); It. 207 l (coloro che sono rivestiti di pubbliche funzioni . . a servizio dello Stato, delte provincie o dei comuni, o di un istituto sottoposto per legge alla tutela dello Stato, di una provincia o di un comune — nöjer sig

således icke med »stadfästande» utan fordrar författningsmässigt underställande under statens etc. »skydd»); Costa R. 503 (omfattar dock icke alla ämbetsbrott). Andra lagar (t. ex. T. 359; Ö. 1012), nöja sig med att uttryckligen nämna, jämte omedelbar, även medelbar statsfunktion utan att söka bestämma sistnämnda begrepp: åter andra inlåta sig icke på denna uppdelning utan överlämna tolkningen helt och hållet åt rättspraxis (så t. ex. Sp. 416; rättspraxis har emellertid gått snarast längre än de lagar, som göra en tydlig utvidgning; exempelvis har tjänsteman vid enskild järnväg överhuvud likställts med stats funktion är). En mycket väsentlig och på samma gång mycket tänjbar utvidgning förekommer i It. Fsl. 366, som till det allmänna beg r e p p e t (D : pubblica funzione, 364 -1- pubblico servizio, 365) lägger varje servizio di pubblica necessitä och h ä r u n d e r i n n e f a t t a r l:o) i privati che esercitano professioni forensi o sanitarie, ovvero altra professione, il cui esercizio sia per legge vietato serna una speciale abilitazione dello Stato; 2:o) i privati che aclempiono un servizio dichiarato di pubblica necessitä mediante un atto delta pubblica amministrazione.

Besläktad med sistnämnda utvidgning är bestämmelsen i Ztir. 2

224 (Ges. 26/4 1908): Angestellte und Arbeiter, ivelche die Pflicht ilbernommen haben, öffentliche Betriebe des Staates öder von Gemeinden zu bedienen, wenn sie vorsätzlich und rechtswidrig Hirer Dienstpflicht zuwiderhandeln und dadurch Leib öder Leben von Personen öder wertvolles öffentliches öder privates Gut gefährden. 3

34 Beträffande inskränkningarne i begreppet allmän funktion, uppstår först frågan, om sanktionen gäller allmänna funktioner överallt eller endast allmänna funktioner inom den egna staten. Till den del ämbetsbrotten av lagen uppställas såsom brott mot staten, kan svaret knappast vara tvivelaktigt: hela detta område avser, då intet annat säges, endast gärningar, begångna mot den egna staten, icke mot främmande stat. Icke fullt lika säker kan man vara i de fall, där lagen uppfattar ämbetsbrottet såsom »brott mot allmänheten» eller bygger det endast på basis av brottssubjektets specialitet eller där den alldeles spränger begreppet ämbetsbrott och uppställer de särskilda rekvisiten inom de grupper, dit rättskränkningen in casu hör (t. ex. ämbetsförskingring bland förmögenhetsbrotten, tvång till bekännelse bland frihetsbrotten o. s. v.). Även i d}dika fall kan lagens syfte att begränsa sig till angrepp mot den egna statens funktion framgå (inom ett större eller mindre område) av själva rekvisitet, vare sig av brottssubjektets bestämning (t. ex. S. 25:22: »statens», »av Konungen» etc) eller av något annat rekvisitelement (t. ex. — i ett fall, som lagen icke ens formellt betecknat såsom ämbetsbrott — S. 15: 10: »så förfaret, som om laga häktning stadgat är» = i svensk lag stadgat). Där så icke är förhållandet, kan man dock, vid lagens tystnad, nog i allmänhet antaga, att rättspraxis skall visa sig synnerligen obenägen att, där brottssubjektet betecknas såsom allmän funktionär, ämbetsman e t c , utsträcka bestämmelsen till sådana gärningsmän, som visserligen innehaft och angripit en allmän funktion, men en funktion inom annan stat (undantag härifrån torde i huvudsak inskränka sig till »aktiv korruption», där det väl har förekommit, att man, vid lagens tystnad, tillämpat bestämmelsen på den som mutat utländsk ämbetsman). En viktig inskränkning, särskilt ofta genomförd i de gällande germanska lagarne, är den förut berörda, till ämbets- eller tjänstemän. En parlamentsledamot utövar en synnerligen viktig allmän

35 funktion, m e n är efter vanlig terminologi i n g e n ä m b e t s m a n eller t j ä n s t e m a n . (Här bör dock n ä m n a s , a t t i n å g r a a n g l i k a n s k a lag a r p a r l a m e n t s l e d a m ö t e r u t t r y c k l i g e n inbegripas u n d e r officers, t. ex. T e x . 2 6 3 : By the term »officer of this state» as used in the preceding article is meant the . . members . . of both houses of the legislature — u n d e r det a t t de i a n d r a , t. ex. U. S. A. Crim. C. 199 [110] ff.: Tasm. 71, 72 g ö r a s till föremål för särskilda bes t ä m m e l s e r ) . D e t s a m m a gäller (enligt den u p p f a t t n i n g , som t o r d e v a r a den n a t u r l i g a och m e r a vanliga) om en j u r y m a n , en »Schöffe» e t c H ä r f r a m t r ä d e r således den förut a n m ä r k t a m o t s a t s e n mell a n de i den hierarkiska f ö r v a l t n i n g s a p p a r a t e n , m e d sin överoch u n d e r o r d n i n g , (mer eller m i n d r e v a r a k t i g t ) infogade »statstjänarne» och de »fristående» a l l m ä n n a o r g a n e r n a . (Det bör dock å n y o e r i n r a s , a t t enligt t y s k t språkbruk, m å n g a av de s i s t n ä m n d a a n s e s i n n e h a v a e t t Amt, v a r a Amtsträger, ehuru icke Beamte). D e n n a a l l m ä n n a b e g r ä n s n i n g av b r o t t s s u b j e k t e t till s t a t s t j ä n a r e f ö r e k o m m e r s å l u n d a i S. 25 k a p . (ämbetsman -— u t v i d g a t g e n o m 25: 22: Vad om statens ämbetsmän här stadgat är, gälle ock om dem, som äro satte att förvalta städers, menigheters eller allmänna av Konungen stadfästade kassors, verks eller andra inrättningars eller stiftelsers angelägenheter, om de tjänstemän, som under ämbets- eller förvaltningsmyndigheterna lyda, och om andre, som förordnade äro att ämbete eller tjänsteärende förrätta — m e n överskrider således i alla fall icke g r ä n s e n tjänsteärende); N. 11 k a p . (offentlig Tjenestemand — utt r y c k e t b e s t ä m m e s icke n ä r m a r e i lagen, m e n t o r d e av lagstift a r e n v a r a a v s e t t a t t tolkas m y c k e t v i d s t r ä c k t och u t ö v e r »statstjänare» g r i p a in på. de »fristående» s t a t s o r g a n e r n a , såsom jurym ä n m. fl.; å a n d r a sidan synes m e n i n g e n v a r a a t t i n s k r ä n k a o m f å n g e t m e d h ä n s y n till v e r k s a m h e t e n s art, ä v e n d ä r funktionen vilar p å e t t offentligträttsligt r ä t t s f a k t u m ) ; D. 13 k a p . ( n ä r m a r e b e s t ä m t i § 144: Hvad ovenfor om Embedsmand og Embeder er fastsat, gcelder tillige med Hensyn till Bestillingsmcend og de dem betroede Bestillinger, dog saaledes at Straffen forholdsvis kan nedscettes . . . De

36 foregaaende Bestemmelser ere derhos ikke alene gceldende med Rensyn til dem, der ere fast ansatte i Embede eller Bestilling, men ogsaa med Rensyn til dem, hvem det er överdraget midlertidig at forestaa et Embede eller en Bestilling eller at udfere nogen dertil hsrende Forretning); T. 359 (Unter Beamten im Sinne dieses Strafgesetzes sind zu verstehen alle im Dienste des Reichs öder in unmittelbarem öder mittelbarem Dienste eines Bundesstaats auf Lebcnszeit, auf Zeit öder nur vorläufig an g est elite Personen, ohne Unterschied, ob sie einen Diensteid geleistet haben öder nicht, ingleichen Kolare, nicht aber Advokaten und Anivälte — g e n o m f o r d r a n p å Anstellung h a r här, i m o t s a t s till övriga citerade germ a n s k a lagar, införts den b e g r ä n s n i n g , a t t e n d a s t s å d a n a medt a g a s , som h a v a en i n å g o n m å n generell befogenhet a t t u t ö v a funktionen, och icke de, vilkas u p p d r a g i n s k r ä n k t s till en b e s t ä m d k o n k r e t uppgift); Ö. 101 (Jeder Staats- öder Gemeindebeamte . . . Als Beamter ist derjenige anzusehen, welcher vermöge unmittelbaren öder mittelbaren öffentlichen Auftrages, mit odcr ohne Beeidigung, Geschäfte der Begierung zu besorgen verpflichlel ist — h ä r a n v ä n d e s visserligen uppdrag såsom bas i stället för tjänst, m e n g e n o m b e s t ä m n i n g e n Geschäfte der Begierung blir r e s u l t a t e t icke v ä s e n t l i g t olika de f ö r u t n ä m n d a l a g a r n e s s t å n d p u n k t ) : It. 207, som i första h a n d i n s k r ä n k e r det a l l m ä n n a b r o t t s s u b j e k t e t till dem, som äro a servizio dello Stato, delte provincie o dei comuni, o di un istituto sottoposto per legge alla tutela dello Stato, di una provincia o di un comune, m e n u t v i d g a r b e g r e p p e t pubblici ufficiali till a t t o m f a t t a ä v e n i notai, gli agenti delta forza pubblica e gli uscieri addetti alVordine giudiziario s a m t m e d pubblici ufficiali »likställer» i giurati, gli arbitri, i periti, gli interpreti e i testimoni, durante il tempo in cui sono chiamati ad esercitare le loro funzioni; om den särskilda i n s k r ä n k n i n g , som m å s t e anses enligt den italienska t e r m i n o l o g i e n l i g g a i ordet funzione jfr ned. — D e t y s k a k a n t o n a l l a g a r n e röra sig g e n o m g å e n d e m e d b e g r e p p e t Beamter (stundom Beamter öder Bediensteter e t c ) såsom a l l m ä n t brottssubjekt, i vissa fall med ovan b e r ö r d a u t v i d g n i n g a r ;

så Thurg. 274 ff.; Graub. 77 fi; Aarg. 80 ft; Schaffh. 264; Luz.

234; Obw. 61 ff.: Bern 88 ff.; Glar. 148 ff.; Zur. 224 ff. (Ges. 2G/± 1908); Bas. 178: Zug. 51 ff.; App. A.-Rh. 67 ff.; App. I.-Rh. 52 ff.; Schwyz 114 ff.; Sol. 181: St. Gall. 171. — Bland förslagen är att föra hit Schw. Fsl. 97 4 (Unter Beamten sind verstanden die Beamten und Angestellten einer öffentlichen Verwaltung und der Bechtspfiege. Als Beamte gelten auch Personen, die provisorisch ein Amt bekleiden öder angestellt sind. öder die voriibergehend amtliche Funktionen ausilben); vid de särskilda rekvisiten förekomma emellertid ofta u t v i d g n i n g a r i en eller a n n a n r i k t n i n g , v a r o m jfr ned. Annorlunda ställer sig s a k e n i Fi. 2: 12 (Med tjänsteman [så b e t e c k n a s det a l l m ä n n a b r o t t s s u b j e k t e t i 40 k a p . »Om t j ä n s t e m a n s b r o t t i tjänsten»] förstås i denna lag statens ämbetsmän, så ock de, som äro satte att förvalta städers, köpingars, landskommuners, församlingars eller andra menigheters eller av överheten stadfästade allmänna inrättningars eller stiftelsers angelägenheter, samt de tjänstemän och betjänte, som lyda under sådana ämbets- eller förvaltningsmyndigheter, ävensom andre, vilka blivit förordnade eller valde att förrätta offentlig syssla eller offentligt ärende — g e n o m u t t r y c k e t offentlig syssla, som t y d ligen är v i d s t r ä c k t a r e än offentlig tjänst, ävensom g e n o m o r d e t ärende (icke tjänsteärende), lärer b r o t t s s u b j e k t e t , å t m i n s t o n e efter bokstaven, få anses u t v i d g a t till »allmän funktionär» ö v e r h u v u d ; h ä r m e d ö v e r e n s s t ä m m e r Fi. F s l . 1: 5). I c k e m y c k e t m i n d r e är u t v i d g n i n g e n i H. som i a v d e l n i n g e n Ambtsmisdrijven (B. I I . Tit. 28) b e t e c k n a r det a l l m ä n n a b r o t t s s u b j e k t e t såsom ambtenaar m e n i 84 1 förklarar »Onder ambtenaren ivorden begrepen alle personen verkozen bij krachtens ivettelijk voorschrift uitgeschreven verkiezingen —• b o r t s e t t från de förut n ä m n d a u t v i d g n i n g a r n e u t ö v e r själva beg r e p p e t allmän funktionär, g e n o m m e d t a g a n d e av skiljemän och av v ä r n p l i k t i g a (ib.). E n m e r a ovanlig i n s k r ä n k n i n g förekommer i It. 207, såtillvida som ordet funzione (coloro che sono rivestiti di pubbliche funzioni, anche temporanee, stipendiate o gratuite, a servizio dello Stato e t c ) anses innefatta ett element av myndighetsutövning i s t a t e n s (kom-

38 munens etc) namn. Då lagen därjämte, såsom nyss nämnt, i likhet med flera andra, inskränker området genom bestämningen servizio — så att alltså brottssubjektet dels skall utöva myndighet dels också kunna sägas innehava tjänst — har den bland viktigare lagar kommit att intaga den snävaste ståndpunkten med avseende på det allmänna brottssubjektets omfång. A andra sidan gör lagen, såsom förut berört, åtskilliga utvidgningar, däribland även till vittnen, vilkas generella likställande i denna punkt med tjänstemän är någonting i europeisk lagstiftning ganska unikt. I övrigt bör anmärkas, att det i praxis ingalunda saknats tendenser att — mot lagens ordalydelse — utsträcka omfattningen av brottssubjektet exempelvis till parlamentsledamöter.

B) Den brottsliga handlingen. Då lagarne ofta innehålla särskilda straffbestämmelser för ämbetsmans delaktighet i brott (vare sig ämbetsbrott eller allmänna brott), åtskilja vi här rekvisit, som innefatta gärningsmannahandling av ämbetsmannen och dem, som innefatta delaktighet shandling. 1) G ä r n i n g s m a n n a b r o t t . Alla lagar innehålla ett större eller mindre antal speciella rekvisit, där gärningsmannen bestämmes såsom ämbetsman. Många lagar uppställa dessutom subsidiärt mer eller mindre generella rekvisit, likaledes med ämbetsman såsom specialsubjekt. Uppenbart är, att i de lagar, som sakna allmänna subsidiärbestämmelser. frågan, vilka speciella ämbetsbrott lagen uppställer, blir av vida större praktisk vikt än i de lagar, som hava subsidiärbestämmelser. a) Speciella rekvisit. Bland de speciella rekvisiten förekomma några allmänt i lagarne: diplomatiskt landsförräderi; angrepp på statens straffande funktion (olaga häktning etc); andra angrepp på den judiciella funktionen; olagliga utskylder m. m. (»konkussion»); mutor (passiv korruption); ämbetsförskingring (»pekulat»); ämbetsförfalskning; yppande av ämbetshemlighet; förbrytelser i post- eller telegraftjänst; brott mot familj eller sedlighet; samt, särskilt i romanska lagar, överskridande av kompetens. Dessutom före-

komma, i stor omväxling, en mängd andra rekvisit, vartdera begränsat till ett mindre antal lagar. Vi behandla först de nyss uppräknade grupperna (med undantag av förräderibrotten, på vilka vi här ej närmare ingå: jfr ned. sid. 104). (1) Angrepp mot S t a t e n s straffande funktion. E t t angrepp mot statens straffande funktion kan samtidigt innebära ett rättsstridigt angrepp mot den individ, som är föremål för nämnda statsfunktion. Framförallt dessa fall, där det sålunda alltid föreligger en dubbel rättskränkning, dels mot staten dels mot individen, hava uppmärksammats av lagarne, såvitt angår uppställandet av särskilda ämbetsbrott inom detta område. Men brottet kan även rikta sig mot statsfunktionen utan att innehålla något angrepp mot individen, om det nämligen verkar i hämmande riktning mot statens straffande verksamhet, t. ex. rättsstridig underlåtenhet att åtala, rättsstridigt lösgivande av straffånge o. s. v. (a) Dubbelangrepp mot statsfunktion och individ. De särskilda rekvisit, som innefatta angrepp icke blott mot straffunktionen utan även mot individen, kunna knyta sig till olika stadier av strafförfärandet: kroppsrannsakan, husrannsakan, beslag, häktning, behandling av häktad person (eller straffånge), åtal, bevisning inför domstol, processledning, utseende av jury, dom, verkställighet. I några av dessa fall, t. ex. misshandel å häktad person, är det uppenbart, att gärningen, där lagen icke uppställer ett speciellt ämbetsbrott, faller under en straffbestämmelse av allmän natur. I andra fall, t. ex. meddelande av obefogad straffdom, är det lika tydligt, att det i allmänhet icke kan finnas någon allmän straffbestämmelse att repliera på, vadan gärningen, vid saknad av ett speciellt ämbetsbrottsrekvisit, endast

u n d e r den f ö r u t s ä t t n i n g k a n k o m m a under strafflagen, a t t d e n n a b l a n d ä m b e t s b r o t t e n uppställer generella rekvisit, som o m f a t t a det beträffande fallet (t. ex. a t t »göra orätt i dom», eller, ä n n u generellare, a t t överhuvud b e g å u p p s å t l i g r ä t t s k r ä n k n i n g i sin ä m b e t s u t ö v n i n g ) . F ö r s å d a n a fall, d ä r g ä r n i n g e n icke faller in u n d e r n å g o n som helst strafflagsparagraf, vare sig generell eller speciell, å t e r s t å r h ä r som eljest e n d a s t möjligheten av special| r ä t t s l i g a b e s t ä m m e l s e r . — I anglikansk r ä t t ingå g e m e n l i g e n dessa fall, j ä m t e a n d r a , u n d e r det enhetligt reglerade b e g r e p p e t oppression (jfr t. ex. E n g . Steph. 156 3 , där oppression b e s t ä m m e s såsom olagligt u t ö v a n d e av m y n d i g h e t , b e s t å e n d e in inflicting upon any person any bodily harm, imprisonment or other injury, not being extortion). Kroppsramisakau. Såsom ä m b e t s b r o t t b e h a n d l a s olaga kroppsr a n n s a k a n av N. 116 (En offentlig Tjenestemand, som foretager en ulovlig Bausagning af... Person); It. 149 (Il pubblieo ufficiale, che, abusando delte sue funzioni, ordina o eseguisce una perquisizione personate — [bland b r o t t e n m o t enskild]); jfr ä v e n Sp. 215 3 (El funcionario publico que, con ocasiön del registro . .. cometiere cualquiera otra vejaciön injusta contra las personas): Gen. 97; Venez. 179. Brott mot hemfrid eller olaga husrannsakan (eller b å d a i förening) uppställes såsom särskilt ä m b e t s b r o t t i N. 116; D. 128, 129; H. 370 1 (De ambtenaar die, met overschrijding van zijne bevoegdheid oj zonder inachtneming van de bij de wet bepaalde vormen, in de woning of het besloten lokaal of erf, bij een änder in gebruik, diens ondanks binnentreedt of, wederrechtelijk aldaar vertoevende, zich niet op de vordering van of vanwege den rechtb ebb ende aanstonds verwijdert); T. 342 (Ein Beamter, der in Ausiibung öder in Veranlassung der Ausubung seines Amies einen Rausfriedensbruch begeht); 0 . 101 jfr Ges. /io 1862 § 4: Ung. 199 (bland frihetsbrotten); F r . 184 (Tout fonctionnaire de For dre administratif ou judiciaire, tout officier de justice ou de police, tout commandant ou agent de la force publique, qui, agissant en sadite qualité, se sera introduit dans le domicile d'un citoyen contre le gré de

42 celui-ci, hors tes cas prévus par la loi, et sans les formalités. qifelle a prescrites); Belg. 148 ( = Fr.) jfr Const, art. 10; It. 158 (s'introduce nella abitazione altrui o nelle appartenenze di essä . . . Se il fatto sia accompagnato da perquisizione . . . [bland frihetsbrotten|; l a g e n b e h a n d l a r det sålunda som kvalifikation, om h e m f r i d s b r o t t e t åtföljes av h u s r a n n s a k a n ) ; Sp. 215. 216; Port. 294 (huvudsakligen = F r . ) ; Rum. 1 5 1 : Bulg. 306 2 (kvalifikation av d e t a l l m ä n n a b r o t t e t ) ; W a a d t 353 (Tout magistrat revétu du droit . . de visite domiciliaire, qui use de ce droit dans un but illicite), 356; Luz. 247 c: Ti'c. 107 (Qualunque funzionario . . . che pr enda un titolo o pretesto dal carattere delta sua carica per introdursi nel domicilio di un privato, fuori dei casi preveduti dalta legge, e serna le formalitå da essä ordinate);

Sol. 179; Mex. 985; Chil. 155; Argent. 151: Costa R. 341; Peru 230 2 , 339; Venez. 185; FL Fsl. 14: 5 (Tjänsteman, som med missbruk av sin tjänsteställning . . håller olaga husrannsakan); D. Fsl. 1924, 149 (Kaar nogen, hvem det paahviler at virke til Raandhcevelse af Statens Straffemyndighed, . . . foretager en lovstridig . . . Bansagning). Beslag. H i t h ö r a n d e b e s t ä m m e l s e r i n s k r ä n k a sig ofta till olovligt beslag av papper, t. ex. b r e v : N. 116 (ulovlig Beslaglaggelse af Breve eller Télegrammer); D. 128 (Beslagheggelse og TJndersfujelse af Breve og andre Papirer), 129; H. 370 2 (geschriften, boeken of andere papieren onderzoekt of in beslag neemt), 371 (strängare straff vid olovligt b e s l a g t a g a n d e från post, telegraf eller överhuvud eenige openbare installing van vervoer); F r . 187 (från p o s t e n : Toute suppression, toutc ouverture de lettres confiées å la pöste, commise ou facilitée par unfonctionnaire ou un agent du Gouvernement ou de V administration des postes); Belg. 149 (från post eller telegraf); Sp. 215 2 , 217; Port. 295 § 1 (från p o s t e n : (que supprimir, subtrahir ou abrir alguma carta confiada ao fcorreioj): Luz. 247 c (Beschlagnahme von Brief en etc.): Obw. 63 1 (likaså): Sol. 179 (Beschlagnahme von Papieren); D. Fsl. 1924, 149 {Beslaglmggelse). — B e s t ä m m e l s e r av a l l m ä n n a r e räckvidd — b o r t s e t t från det generella »oppression» — f ö r e k o m m a stundom i a n g l i k a n s k r ä t t ,

43 t. ex. Calif. 146 (Every public officer, or person pretending to be a public officer, who under the pretence or color of any process or other legal authority . . seizes or levies upon any property, or dispossesses any one of lands or tenements). Häktning. Olaga h ä k t n i n g såsom ä m b e t s b r o t t uppställes i N. 117 (som foretager . . en ulovlig Fmngsling, Paagribelse eller anden Frihedsber0velse . . eller som ulovlig forlcenger en Frihedsber0velse); D. 127, 128, 129; H. 368 1 (de ambtenaar, met het opsporen van strafbare fetten beläst, die opzettelijk niet voldoet aan de vordering om van eene wederrechtelijke vrijheidsrooving te doen blijken of daarvan aan de hoogere macht opzettelijk niet onveruijld kennis geeft), 368 2 (negativ dela k t i g h e t ) ; T. 341 (Fin Beamter, welcher vorsätzlich, ohne hierzu berechtigt zu sein, eine Verhaftung öder vorläufige Ergreifung und Festnahme öder Zivangsgestellung vornimmt öder vornehmen lässt, öder die Dauer einer Freiheitsentziehung verlängert); Ung. 193; F r . 114 (Lorsqu\m fonctionnaire public, un agent ou un préposé du Gouvernement, aura ordonné ou fait quelque acte arbitraire ou attentatoire . . ä la liberté individuelle), 115, 119, 122; Belg. 147 (qui aura illégalement et arbitrairement arrété ou fait arréter, détenu ou fait détenir), jfr Const, a r t . 7; 155, 156, 159; It. 147 (priva alcuno delta libertä personate, jfr. 146, 151 ff. — u p p s t ä l l t b l a n d b r o t t m o t enskild); Sp. 210—214 (ingående detalj b e s t ä m m e l s e r ) ; Port. 333 (bland b r o t t m o t enskild); Rum. 149; R. 115; Bulg. 289 3 (kvalifikation av a l l m ä n t brott); Waadt 353 (Tout magistrat revétu du droit d'arrestation . . qui t/se de ce droit dans un but illicite), 354 (Toid dépositaire dela force publicpue, qui abuse de son autorité pour faire arreter ou détenir quelqiiun illégalement); Wall. 135, 136, 137 (likaså); Luz. 247 d (ividerrechliche Verhaftung öder Verhqftsverlängerung); Gen. 97, 103; Calif. 146 (Every public officer, or person pretending to be a public officer, who under the pretence or color of any process or other legal authority, arrests any person or detains him against his will . . without a regular process or other lawful authority therefore);

Mex. 980; Chil. 148; Argent. 143; Venez. 177; Costa R. 331; Peru 340; D. Fsl. 1924, 149; jfr ä v e n Tic. 129 (överskridande av di-

44 fesa preventiva vid a r r e s t e r a n d e t ) . — I a n d r a l a g a r uppställes visserligen olaga h ä k t n i n g såsom ett särskilt (frihets-) b r o t t m e n u t a n b e g r ä n s n i n g i a v s e e n d e p å b r o t t s s u b j e k t e t : S. 15: 10; Fi. 25: 10; Fi. Fsl. 24: 3. — Obefogat dröjsmål m e d a t t i n s t ä l l a h ä k t a d person för sin »naturlige domare» kriminaliseras i D. 129; ofta i s p a n s k r ä t t , s t u n d o m även i anglikansk, t. ex. N. Y. 118; Calif. 145 (Delaying to t a k e person a r r e s t e d before a m a g i s t r a t e : Every public officer or other person, having arrested any person upon a criminal charge, who wilfully delays to take such person before a magistrate having jurisdiction, to take his examination, is guilty of a misdemeanour). Våld och misshandel å häktad person etc. B o r t s e t t från de allm ä n n a bestämmelser, som s t u n d o m förekomma om m i s s h a n d e l eller våld i t j ä n s t e n (jfr ned. s. 119) u p p s t ä l l a s stundom i l a g a r n e speciella b e s t ä m m e l s e r a n g å e n d e tvång till bekännelse, förövat av ä m b e t s m a n : N. 115 (En offentlig Tjenestemand, som. for i en Straffesag at opnaa en Förklaring i en bestemt Betning eller en Tilstaaelse, anvender ulovlige Midler); D. 126 (Naar en Unders0gelsesdommer i en Strafferetssag anvender ulovlige Tvangsmidler for af udpresse Tilstaaelse eller Förklaring); T. 343 (Ein Beamter, welcher in einer Untersuchung Zwangsmittel anwendet öder anwenden lässt, um Geständnisse öder Aussagen zu erpressen); Ung. 477; Rum. 150; R. 115 2 ; Bulg. 434; Turk. 243; Tie. 128 (Il pubblico funzionario che, nelTesercizio delte sue funzioni, minaccia, maltratta, lusinga un imputato od un testimonio per otienere una confessione o una deposizione preconcetta, o che, net detto scopo, vessa arbitrariamente i congiunti delVimputato, od aggrava il trattamento di questo in carcere — h ä r s å l u n d a ä v e n t v å n g s å t g ä r d e r m o t den tilltalades n ä r m a s t e ) ; Gen. 101 (des tortures corporelles); Sol. 179 (Anwendung von Zwangsmitteln zur Erlangung von Geständnissen öder anderer Aussagen in einer Tint er such ung); Fi. Fsl. 14: 5 (med olovliga medel förmår en åtalad till bekännelse); D. Fsl. 149; T. Fsl. 1927, 137 1 . — I a n d r a l a g a r förekommer, b l a n d frihetsbrotten, e t t dylikt r e k v i s i t u t a n b e g r ä n s n i n g i avseende p å b r o t t s s u b j e k t e t : S. 15: 1 1 ; Fi. 25: 1 1 ; F r . 344 i. f. (la peine sera celle de la mört, si les personnes

45 arrétées, détenues ou séquestrées, ont été soumises ä des tortures corporelles). Falskt åtal uppställes såsom särskilt ä m b e t s b r o t t i S. 25: 3 (Ställer Konungens befallningshavande, eller annan, som å ämbetes vägnar äger att brott åklaga, den, han vet oskyldig vara, under åtal vid domstol); F i . 40: 3 (åtal vid domstol eller hos myndighet)', D. 130 (En Embedsmand, som foranlediger, beslutter eller fortscetter en kriminel Undersegel se mod nogen, hvis Uskyldighed er ham békendt jfr ib. 226 i. / . ) ; T. 344 (Ein Beamter, welcher vorsätzlich zum Xachteile einer Person, der en Unschuld ihm bekannt ist, die Eröffnung öder Fortsetzung einer Untersuchung beantragt öder beschliesst); Ung. 476; Port. 288 (Se o agente do niinisterio publico proceder criminalmente contra determinada pessoa, tendo conhecimento de que as provas såo falsas); Bulg. 4 3 5 ; Luz. 247 b (widerrechtliche Einleitung einer strafrechtlichen Untersuchung); Mex. 1,041 (sabiendo que es inocente y conociendo las pruebas de ello). — E n l i g t l a g a r , som h ä r icke u p p s t ä l l a e t t särskilt ä m b e t s b r o t t , k o m m e r ä m b e t s m a n n e n n a t u r l i g e n u n d e r det a l l m ä n n a rekvisitet, u p p s t ä l l t bland b r o t t m o t s t a t e n eller b l a n d ä r e k r ä n k n i n g s b r o t t e n ; t. ex. N.; så a l l m ä n t k a n t o n a l l a g a r n e . Olagligheter under processen, a n g å e n d e bevisning, processledning etc. b e r ö r a s t. ex. i Mex. 1,042 (El juez 6 magistrado que . . d peticiön de aquél |o: del Ministerio Publico], proceda contra una persona cuya inocencia esté comprobada); 1,039 (El juez 6 magistrado que infrinja alguna de las tres primeras fracciones del articulo 20 de la Constituciön federal — dessa g r u n d l a g s b e s t ä m m e l s e r å l ä g g a d o m a r e n a t t a v h ö r a i n k u l p a t e n i n o m viss tid; a t t u n d e r r ä t t a h o n o m om a n l e d n i n g e n till processen och om k ä r a n d e n ; a t t konfrontera h o n o m m e d b e l a s t n i n g s v i t t n e n a ; a t t sörja för a t t h a n erhåller försvarare m. m.); 1,057 jfr 1,056 (lottning till j u r y : en domare, som al sortear un jurado que haya de conocer en una causa criminal . . . cometiere un fraude, ya sea para comprender en el sorteo, 6 ya excluir de él indebidamente ä una persona; 1,056 l i k n a n d e i fråga om tryckfrihetsmål); om de m e r a a l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r n a i 1,050 och

46 1,052 jfr ned. — I övrigt förekomma ej sällan särskilda straffbes t ä m m e l s e r r ö r a n d e j u r y p r o c e d u r e n i den a n g l i k a n s k a r ä t t e n , t. ex. NewY. 77 (An officer to whose charge any juror is committed by a court or magistrate, who negligently or willfully permits them, or any of them, whitout leave of tlie court or magistrate 1. To receive any communication from any person; 2. To make any communication to any person; S. To obtain or receive any book or paper, or refreshment; or, 4. To leave the jury room. Is guilty of a misdemeanor); Minnes. 4808. Ä v e n s å förekomma b e s t ä m m e l s e r , a n a l o g a m e d de o v a n från Mex. 1,057 anförda, t. ex. i NewY. 76. Straffdom mot oskyldig uppställes s t u n d o m såsom s j ä l v s t ä n d i g t rekvisit; i a n d r a l a g a r såsom kvalifikation av en a l l m ä n n a r e bes t ä m m e l s e om orätt dom (om d e n n a jfr n e d . ) : Sp. 361 (om straffet verkställts), 362 (om det icke verkställts), 363 (vid förseelser); Mex. 1,036 ff., 1,048 (por mera ignorancia); 1,035 2 (definition: Se tendrå como notoriamente injusta toda sentencia en (que se viole alguna disposiciön terminante de una ley, 6 que manifiestamente sea contraria d lo que conste en las actuaciones del juicio en que se dicte, 6 al veredicto de un jurado); 1,005 (obefogat straff p å l a g t av a d m i n i s t r a t i v m y n d i g h e t , vilket enligt Const, art. 21 k a n stiga till 500 pesos i b ö t e r eller en m å n a d s fängelse); Argent. 269 2 . — S å s o m kvalifikation uppställes fallet i S. 25: 2 ; FL 40: 2 2 ; N. 110 2 < 3 ; Port. 284 § 1. Obefogat verkställande av straff eller obefogad s k ä r p n i n g av straffv e r k s t ä l l i g h e t : FL 40: 4 (Rar tjänsteman uppsåtligen verkställt eller låtit verkställa straff, som honom veterligen ej får verkställas, eller svårare straff, än vartill dömt blivit); N. 117 (den offentlige Tjenestemand, som foretager en idovlig Fuldbyrdelse af Frihedsstraf . . . eller som ulovlig forlcenger en Frihedsberevelse eller skjcerper dens Strenghed); D. 130 (den Embedsmand, der försåtlig läder en ikendt Straf fuldbyrde med Tilsidesmttelse af de med Rensyn til Dommens Prevelse ved hejere Bet eller Benaadning gaddende Bestemmelser); T. 345 (welcher. vorsätzlich eine Strafe vollstrecken lässt, von der er weiss, dass sie uberhaupt nicht öder nicht der Art öder dem Masse nach vollstreckt werden darf),

47 341 (welcher vorsätzlich, ohne hierzu berechtigt zu sein . . . die Dauer einer Freiheitsentziehung verlängert); Sp. 213; Port. 293 (Todo o agente da auctoridade publica, encarregado da guarda de algum preso, que empregar para com ello rigor illegitimo); Bulg. 436; Calif. 147 (Inhum a n i t y to p r i s o n e r s : Every officer who is guilty of wilful inhumanity or oppression toward any prisoner under his care or in his custody); Argent. 143; Costa R. 3 3 1 ; Fi. Fsl. 14: 3 (Verkställer tjänsteman eller låter verkställa straff, som honom veterligen är olagligt, eller svårare straff än vartill dömt blivit); T. Fsl. 1927, 138 (Ein zur Mitwirkung bei der Strafvollstreckung berufener Amtsträger, der . . eine Strafe vollstreckt, die nicht zu vollstvecken ist). Vid d e t t a institut s t a d g a s s t u n d o m (särskilt) straffbarhet ä v e n i culpa, t. ex. D. 130 3 : T. 345 2 . I n o m den s p a n s k a g r u p p e n förekomma s t u n d o m b e s t ä m m e l ser r ö r a n d e särskilda straff eller s ä k e r h e t s å t g ä r d e r , t. ex. Sp. 222 (TJI funcionario publico que deportare 6 extremare del territorio del Beino d un ciudadano, d no ser en virtud de sentencia firmej, 221 (que estando en suspenso las garantias constitucionales desterrare a un ciudadano a una distancia mayor de 250 kilometros de su domicilio, å no ser en virtud de sentencia judicial . . . que no estando en suspenso las garantias constitucionales compeliere å un ciudadano d mudar de domicilio o residencia); Peru 340 7 ; jfr ä v e n Chil. 152—154. S t u n d o m uppställer strafflagen, bland ä m b e t s b r o t t e n , rekvisit, i n n e f a t t a n d e överträdelse av föreskrifter, som syfta till säkerställande av straffverkställighetens laglighet, t. ex. H. 369 (het hoofd van een gesticht, bestemd tot opsluiting van veroordeelden, voorloopig aangehoudenen of gegijzelden . . . die weigert te voldoen aan eene wettige vorde'ring om iemand,'die in het gesticht is opgenomen, te vertoonen, of om inzage te geven van het register van inschrijving of van de åkte waarvan de wet de inschrijving vordert). — I d e t t a s a m m a n h a n g k a n a n m ä r k a s en n å g o n g å n g f ö r e k o m m a n d e s ä r b e s t ä m m e l s e om oriktigt förande av fångjournal, vare sig till fångens skada eller favör; så Costa R. 538 (El director o jefe de un establecimiento penal que certificare con

48 falsedad los asientos del Libro de Begistro de Conducta de los reos que estuvieren bajo su dependencia, en la tramitaeion de diligencias relativas al otorgamiento de gracia, ä la liberation conditional o a la retention del penado — s v å r a r e straff, om a n t e c k n i n g e n är till fångens nackdel). (b) Angrepp ensamt mot statsfunktionen. I n o m d e n n a g r u p p av ä m b e t s b r o t t uppställa l a g a r n e i l å n g t m i n d r e omfång särskilda rekvisit. Såvitt emellertid s å d a n a förek o m m a , k n y t a de sig ä v e n h ä r till olika stadier av strafförfar a n d e t : åtal, r a n n s a k n i n g , dom, verkställighet. Underlåtenhet att åtala: N. 118 (En offentlig Tjenestemand . .som udenfor de i Loven hjemlede Tilfmlåe eller paa anden end den lovhjemlede Maade undlader at forfelge en strafbar Handling); D. 131 (Naar en Embedsmayid, som ifelge sit Embede skal virke til Straffemagtens Haandhaivelse, med Forsat undlader at forfelge en strafbar Handling); T. 346 (Ein Beamter . . wenn er in der Absicht, jemand der gesetzlichen Strafe rechtswidrig zu entziehen, die Verfolgung einer strafbaren Handlung unterlässt); Ung. 478; It. 180 (Il pubblico ufficiale, che, avendo nelV esercizio delte sue funzioni accquistato notizia di un reato in materia attinente alle medesime, per il quale si debba procedere tXufficio, omette o indebitamente ritar da di riferirne alV autoritå Se il colpevole sia ufficiale di polizia giudiziaria . .); Sp. 370 (El funcionario publico que, faltando a la obligation de su cargo, dejare maliciosamente de promover la persecution y castigo de los delincuentes);

Port. 287 (likaså); Rum. 154; Bulg. 437; Schaffh. 2602; Chil. 229 (skriftlig angivelse förutsatt); Argent. 274; Costa R. 513; Peru 359 (El representante del ministerio publico que no intérpusiere su action en los casos en que la ley lo prescribe), 3 6 1 ; T. Fsl. 1927, 137". Olagligt gynnande av tilltalad m. m.: N. 118 (En offentlig Tjenestemand, som ved Misbrug af sin Stilling hindrer nogens lovlige Straffceldelse eller Fceldelse til den forskyldte Straf); D. 131 (Naar en Embedsmand, som ifelge sit Embede skall virke til Straffemagtens Hmnd-

49 hmvelse, med Forscet . . foretager eller efterlader noget for at bevirke enten Frifindelse eller en mindre Strafs Idemmelse); T. 346 (Ein Beamter . . wenn er in der Absicht, jemand der gesetzlichen Strafe rechtswidrig zu entziehen . . tine Handlung begeht, ivelche getignet ist, eine Freisprechung öder eine dem Gesetze nicht entsprechende Bestrafung zu bewirken); Ung. 478; Sp. 370; Port. 287; Bulg. 437; Luz. 247 e (widerreehtfiche Begunstigung von Angeschuldigtcn in der Unter such ung): Obw. 63 1 ; Chil. 224 4 ( u n d e r l ä t e n h e t a t t h ä k t a ) ; Venez. 253. Olaglig dom till den tilltalades förmån. D e t t a fall i n g å r vanligen i en eventuell allmän b e s t ä m m e l s e om orätt dom; uppställes dock stundom, särskilt inom den s p a n s k a gruppen, såsom självs t ä n d i g t r e k v i s i t : Sp. 364 (El Juez que, d sabiendas, dictare sentencia injusta en causa criminal a favor del red); [Port. 287]; Mex. 1,036 3 . Underlåten straffverkställighet eller olagligt mildrande d ä r a v : N. 119 (En offentlig Tjenestemand, som ved pligtstridigt Forhold i Tjenesten bevirker . . at en idemt Straf ikke bringes til Fuldbyrdelse, eller at en mildere Straf end den idemte fuldbyrdes); D. 131 (Naar en Embedsmand, som ifelge sit Embede skal virke til Straffemagtens Haandlicevelse, med Forscet . . foretager eller efterlader noget . . for at forskaane nogen for at udstaa den ham paalagte Straf): T. 346 (Ein Beamter, welcher vermöge seines Amies . . bei Vollstreckung der Strafe mitzuwirken hat . . wenn er in der Absicht, jemand der gesetzlichen Strafe rechtswidrig zu entziehen . . die Vollstreckung der ausgesprochenen Strafe nicht betreibt, öder eine gelindere als die erkannte Strafe zur Vollstreckung bringt); Sp. 370; Port. 287; Rum. 154; s t u n d o m i a n g l i k a n s k r ä t t , t. ex. Nebr. 168 (underlåtenhet eller u p p s k o v av verkställighet), 169 (If any sheriff or jailor, or any other person having the care and custody of any jail, shall suffer any person sentenced to imprisonment therein for any offence, to be dealt with in a manner less severe than is required by law); D. Fsl. 1924, 151 (Naar nogen, hvem . . Fuldbyrdelse af Domme i Straffesager paahviler . . hindrer Dommens Fuldbyrdelse eller bevirker, at den fuldbyrdes paa mildere Maade end foreskrevet; T. Fsl. 1927, 138 (Ein zur Milwirkung bei der Strafvoll4

50 streckung berufener Amtsträger, der es unterlässt, eine Strafe zu vollstrecken, die vollstreckt iverden muss . . Diese Vorschriften gelten entsprechend fur den Vollzug von Massregeln der Besserung und Sicherung, die mit einer Freiheitsentziehung verbunden sind). — Om oriktigt förande av fångjournal till fångens favör jfr ov. sid. 47. Olagligt lössläppande av straffånge m. m.: S. 25: 14 (Släpper ämbetsman, som över fånge eller häktad person inseende haver, honom med vilja lös, eller hjälper honom att undkomma); FL 40: 5; N. 119 (En offentlig Tjenestemand, som ved pligtstridigt Forhold i Tjenesten bevirker, at en sigtet eller straffceldt Person undviger); D. 132 (Har en Embedsmand, hvem en Fånges Bevogtning paaligger, forscetlig tadel Fangen undvige eller befor dr et hans Undvigelse); H. 367 (De ambtenaar die, belast met de bewaking van iemand die op openbaar gezag of krachtens rechterlijke uitspraak of beschikking van de vrijheid is beroofd, hem opzettelijk laat ontsnappen of bevrijdt of bij zijne bevrijding of zelfbevrijding behulpzaam is); T. 347 (Ein Beamter, welcher einen Gefangenen, dessen Beaufsichtigung, Begleitung oder Bewachung ihm anvertraut ist, vorsätzlich entweichen lässt oder dessen Befreiung vorsätzlicli bewirkt oder befordert); 0 . 218 (Wenn der Vorschub von jemandem gegeben wird, der zur Sorge fur die Verwahrung verpflichtet ist); Ung. 448; Fr. 237 (Toides les fois qu'une evasion de detenus aura lieu, les huissiers, les commandants en chef ou en sous-ordre, soil de la gendarmerie, soil de la force armée servant d'escorte ou garnissant les postes, les concierges, gardiens, geoliers, et tons les autres priposés ä la conduite, an transport ou å la garde des detenus . .), 238 ff. (olika b e s t ä m m e l s e r allt efter beskaffenheten av fångens b r o t t ) ; Belg. 332 ff.; It. 229 ff.; Sp. 373 (olika allt eftersom l a g a k r af t a g a n d e dom förelåg eller icke); Port. 192 ff.; Eng. Steph. 210; Bulg. 439; Waadt 338; Luz. 2 4 7 / . ; Obw. 63; Bas. 177; Sol. 180; Freib. 182 (Le fonctionnaire ou employe public qui, intentionellement, aide dans son evasion ou laisse s'evader une personne arrétée, détenue ou internee par decision de Vautorité); Can. 191 b, 192 b, 193; U. S. A. Crim. C. 244 [138, 139];

New Y. 89 ff.; Nebr. 162; New Jers. 7; Mex. 930, 931; Chil.

51 299; Argent. 281; Venez. 266; Costa R. 481; Ind. Pen. C. 225 A (om stats- eller krigsfånge särskild b e s t ä m m e l s e ib. 128); FL Fsl. 14: 4 (Släpper tjänsteman, vilken har inseende över eller vilken det åligger att bevaka fånge eller annan i anstalt, som omnämnes i 4 kap., eller enligt särskild författning i annan liknande anstalt intagen person, honom lös eller befordrar han dennes rymning); D. Fsl. 1924, 1 5 1 : |T. Fsl. 1 9 2 7 , 201]; Schw. Fsl. 283 (Der Beamte, der einem Verhafteten, einem Ge fangenen oder einem andern auf amtliche Anordnung in eine Anstalt Eingewiesenen eur Flucht behiilfiich ist oder ilen entweichen lässt): Tjslov. Fsl. 200 2 (även hjälp lender flykten: Ein Organ der öffentlichen Macht, das bei der Ausubung seines Amtes einen G ej 'ang enen entweichen lässt oder ihm zur Flucht oder auf der Flucht behilfiich ist), ib} (Als Gefangener gilt jeder, der vom Gericht oder von einer anderen öffentlichen Behövde oder von einem Organe der öffentlichen Macht verhaftet, in Haft genommen oder auf ihren B ef eld in einer Straf-, Sicherungs- oder Erziehungsanstalt oder aus Grunden der öffentlichen Sicherheit oder der öffentlichenGesundheitspflege in einer anderen Anstalt untergebracht ist). Någong å n g u p p t a g e r strafflagen en särskild b e s t ä m m e l s e ä v e n om m e r a tillfälligt lösgivande av fånge: It. 231 (Il pubblico ufficiale incaricato delta custodia o del trasporto di un arrestato o condannato, che, senza autorizzazione, gli permette di allontanarsi, anche temporaneamente, dal luogo in cui deve rimanere in arresto o scontare la pen a):

Venez. 268. [I d e t t a s a m m a n h a n g k a n a n m ä r k a s den m o t s v a r a n d e straffb e s t ä m m e l s e för t j ä n s t e m a n vid hospital, som n å g o n g å n g förek o m m e r , t. ex. N. Zeal. 148 b; Tasm. 108 2 ]. I f r å g a v a r a n d e institut — s. k. fångspillning — ä r d e t enda bland ä m b e t s b r o t t e n , där strafflagarne allmänt u p p s t ä l l a även en bes t ä m m e l s e om culpa. E n sådan återfinnes i S. 25: 14; FL 40: 5 3 ; D. 132 2 ; H. 367 2 ; T. 347 2 ; Ung. 448 2 ; F r . 238 ff. (en cas de negligence); Belg. 333 ff. (likaså); It. 229 3 ff.; Port. 193 (med bevisp r e s u m t i o n e n m o t ä m b e t s m a n n e n : se os mesmos agentes näoprovarem caso fortuito ou forca maior, que exclua toda a imputacao de negligencia):

52 Eng. Steph. 2 1 1 ; Bulg. 439 2 o. s. v. N å g r a l a g a r (t. ex. It. 2 3 3 ; Mex. 933; Venez. 270) s t a d g a , vid culpa, straffnedsättning, d ä r ä m b e t s m a n n e n inom viss tid g r i p e r och för v e d e r b ö r a n d e m y n dighet inställer r y m l i n g e n . — Om Sp.:s egendomliga b e h a n d l i n g av culpa jfr Spec. Utk. I, 40. (2) A n d r a a n g r e p p m o t S t a t e n s j u d i c i e l l a

funktion.

Angrepj) p å s t a t e n s judiciella funktion från ä m b e t s m ä n s sida, i form av oriktigt d ö m a n d e , uppställes s t u n d o m såsom en särskild komplikation vid k o r r u p t i o n s b r o t t e t , v a r o m jfr ned. M e n det förekommer även i m å n g a l a g a r , a t t uppsåtlig orätt i dom i och för sig uppställes såsom e t t rekvisit, s t u n d o m i n n e f a t t a n d e j ä m v ä l dylik o r ä t t i a d m i n i s t r a t i v a beslut (ävensom domstols interlokutoriska beslut); s t u n d o m ä v e n i jDrocessleclningen. Så S. 25: 1 (Gör domare, Konungens befallningshavande eller annan ämbetsman i dom eller beslut uppsåtligen orätt); FL 40: 2 (likaså); N. 110 1 (En Dommer, Lagrettemand eller Skjonsmand, der som saadan handler mod bedre Vidende): D. 123 (G0r en Dommer sig i sin Dommervirksomhed forscetlig skyldig i nogen Uretfa^rdighcd); T. 336 (Ein Beamter oder Schiedsrichter, welcher sich bei der Leituug oder Entscheidung einer Bechtssache vorsätzlieh zugunsten oder zum Nachteile einer Partet einer Beugung des Beehtes schuldig macht); F r . 183 (Tout juge ou administrateur qui se sera decide par faveur pour une partie. ou par inimitié contre elle); Sp. 365 (orätt dom i civilmål, jfr 361 — 364 om kriminalmål), 367 (domstols interlokutoriska beslut), 369 (administrativa beslut) — alla dessa fall bet e c k n a s här, såsom ofta inom den spanska g r u p p e n , m e d t e r m e n prevarication: Port. 284 (Todo o juiz que proferir sentenca definitiva manifest a men t c injusta, por favor ou por odio; — därefter en uppdelning liknande den i Sp.); R. 114 (förutsatt personliga syften);

Turk. 244: Bas. 1752; Mex. 1,035, 1,047: Chil. 2231; Argent. 269 (högre straff i brottmål): Costa R. 509 (likaså); Peru 354; FL

Fsl. 14: 2 (Gör domare eller annan tjänsteman orätt i dom eller beslut); D. Fsl. 1924, 148 (Begaar nogen, der har Domsmyndighed eller anden offentlig Myndighed til al trceffe Afg&relse i private Retsforhold, Uretfcerdighed ved Sägens Afgorelse eller Behandling . . . Rar Randlingen medfört Ve/fwrds Fortabelse for nogen, eller har saadant varet tilsigtet); T. Fsl. 1927, 129; Tjslov. Fsl. 183 2 (Ein zur Entscheidung in der Sache' selbst berufener Bidder oder öffentlicher Beamter. der eine Entscheidung, von der er weiss, dass sie dem Gesetze widerspricht, trifft oder durch seinen Antrag oder seine Abstimmung bewirkt in der Absicht. sich oder einem anderen einen Vorteil zu verschgffen. auf den er kein Becht hat, oder dadurch einem anderen rechtswidrig Schaden zuzufugen). E n särskild b e s t ä m m e l s e r ö r a n d e olaglig expropriation m n e hålles i Sp. 228 (El funcionario publico que expropiare de sus bienes d un ciudadano 6 extraujero para un servicio u obra publica, å no ser en virtud de sentencia ö maudamiento judicial, y con los requisitos prevenidos en las I eyes). B e s t ä m m e l s e r särskilt h ä n f ö r a n d e sig till processledningen förek o m m a i Port. 284 § 4 (Aquelle [juiz] que aconselhar urna das partes sobre o litigio que pender per ante elle); Mex. 1.050 (El juez 6 magistrado que, en jwicio civil 6 criminal, admita recursos notoriamente frivolos 6 malitiosos, ö conceda términos manifiestamente innecesarios, 6 pr orrogas indebidas), 1,052 (El magistrado 6 juez que. abierta 6 encubiertamente, patrocinen d un particular en negotios que se sigan en el territorio de su jurisdiction, 6 que dirijan n uconsejen publica 6 secretamentc ä las partes que ante ellos litigan), 1.053: Chil. 224 6 e t c - - Jfr Sp. 368 2 . I anglikansk r ä t t förekomma ofta s t r ä n g a b e s t ä m m e l s e r om j u r y m ä n , skiljemän m. fl., t. ex. New. Y. 73 (,1 juror . . or a person chosen arbitrator . . ivho either 1. Makes any promise or agreement to give a verdict, judgment, report, award, or decision, for or against any party: or 2. Wilfully receives any communication, book, paper, instrument, or information, relating to a cause or matter pending before him, except according to the regular course of proceeding upon the trial or hearing of that cause or matter).

54 Vägran att döma uppställes i r o m a n s k a l a g a r ofta såsom särskilt rekvisit: F r . 185 (Tout juge ou tribunal, tout administrates ou autorité administrative, qui, sous quelque prétexte (que ce soit, méme du silence ou de Vobscurité de la loi, aura clénié de rendre la justice qu'il doit aux parties, apres en avoir été requis, et qui aura persevere dans son deni, apris avertissement ou injonction de ses supérieurs); Belg.

258 (likaså); It. 178; Sp. 3681; Port. 286; Mex. 1,007; Chil. 2243; Argent. 273; Costa R. 512; Peru 358; Venez. 207. A n g å e n d e domares jävaktighet innehåller Chil. 224 7 en straffbestämmelse om domare, som förtiger jäv, och Peru 356 om den, som dömer i mål, däri h a n v a r i t a d v o k a t . J f r Tasm. 86 etc. om v ä r d e r i n g s m a n , som döljer sitt p r i v a t a intresse. I somliga a n g l i k a n s k a l a g a r förekommer en b e s t ä m m e l s e om förledande till oskälig rättegäng [»barratry») m. m., t. ex. Nebr. 159 (If any judge, justice of the peace, clerk of any court, sheriff, coroner, constable, attorney, or counsellor (d law shall encourage, excite or stir up any suit, (quarrel, or controversy between two or more persoyis, with intent to injure such person or persons — såsom r ä t t s v e r k a n stadgas bl. a. det i d e n n a lag s t u n d o m förekommande t r e d u b b l a s k a d e s t å n d e t till m å l s ä g a n d e n ) . [Jfr, a n g å e n d e r ä t t e g å n g s f u l l m ä k tige, S. 22: 14; FL 38: 2 8 e t c ] . S t u n d o m förekomma a l l m ä n n a bestämmelser r ö r a n d e verkställigheten, t. ex. Can. 166 (who, being a sheriff, deputy-sheriff, coroner, elisor, bailiff, constable or other officer entrusted with the execution of any writ, warrant or process, wilfully misconducts himself in the execution of the same, or wilfully, and without the consent of the person in whose favour the writ, warrant or process was issued, makes any false return thereto). (3) Konkussion. B e g r e p p e t konkussion, s å d a n t det n u m e r a v a n l i g e n a n v ä n d e s , innefattar de fall, a t t ä m b e t s m a n g e n o m missbruk av sin ä m b e t s ställning vare sig avtvingar eller /'rånnarrar tredje m a n en p r e s t a t i o n

55 av f ö r m ö g e n h e t s v ä r d e . D e t förutsätter s å l u n d a vis eller error och i a l l m ä n h e t lärer icke k r ä v a s , a t t ä m b e t s m a n n e n själv uppväckt d e n n a error ( n å g o n g å n g m e d t a g e s även mala fides super veniens). I ö v r i g t är i n s t i t u t e t stundom u p p d e l a t p å t v å linjer, allteftersom g ä r n i n g e n f r a m s t å r såsom k r a v p å en olaglig utskyld till s t a t e n eller sportel till ä m b e t s m a n n e n . Skillnaden är dock föga s k a r p , såtillvida som ä v e n sporteln är e t t slags utskyld. Men ä v e n d e t fall, a t t ä m b e t s m a n n e n t i l l t v i n g a r eller u t v e r k a r sig en p r e s t a t i o n (»belöning» e t c ) , som icke framställes eller fattas såsom (av s t a t e n fastställd) sportel, m å s t e — såvitt det ej faller u n d e r k o r r u p t i o n s i n s t i t u t e t — r ä k n a s till konkussion; likaså det fall, a t t ä m b e t s m a n n e n , i fråga om p r e s t a t i o n av s t a t e n till tredje m a n , g e n o m t v å n g eller svek m i n s k a r p r e s t a t i o n e n . — I den a n g l i k a n s k a r ä t t e n b e t e c k n a s k o n k u s s i o n e n a l l m ä n t såsom extortion (o: by public officers), t. ex. E n g . Steph. 156 2 (If the illegal act consists in taking under colour of office from any person any money or valuable thing which is not due from him at the time when it is taken, the offence is called »extortion» — g r ä n s e n m o t k o r r u p t i o n e n [bribery] u t m ä r k e s således g e n o m m o m e n t e t under colour of office). S t u n d o m uppställes emellertid olagligt k r ä v a n d e eller m o t t a g a n d e av sportler m. m. såsom särskilt institut, j ä m t e extortion, t. ex. N e w Y. 48 jfr 556. Såsom särskilt ä m b e t s b r o t t uppställes konkussionen i S. 25: 9 (Ämbetsman, som uppsåtligen å annan lägger eller av honom uttager annan eller högre skatt, tull eller annan allmän utskyld, än beviljad och påbuden är, eller utfordrar vad han vet av skatt, tull eller utskyld redan guldet vara) jfr ib.: 5 3 (Tager eller betingar sig ämbetsman eljest för sin ämbetsåtgärd någon belöning eller sportel, därtill han ej berättigad l är — d e t t a rekvisit i n n e f a t t a r emellertid j ä m v ä l ett visst o m r å d e av korruption, jfr ned.), än vidare ib. 6 (Ämbetsman, som, för egen I vinning, själv eller genom annan, intalar eller förleder rikets invånare till sammanskott, utgift, kostnad eller arbete . . . Tager han sådant emot, då det såsom av fri vilja bjudes); FL 40: 8, l 2 , 10 (i h u v u d s a k lika med S. 25: 9, 5 3 och 6); N. 111 (Fordrer en offentlig Tjenestemand

56 enten for sig selv eller en anden Tjenestemand eller for det offentlige en ulovlig Skat, Afgift eller Godtgjerelse for Tjenestehandling, eller modtager han, livad der af Vildfarelse tilbydes ham som saaledes skyldigt . . . Beholder han det i god Tro oppebaarne efter at voire bl even opmerksom paa Feilen . . .); D. 137 (En Embeclsmand, hvem delpaaligger at hceve Skatter eller andre offentlige Afgifter, skal, naar han til egen Fordel krcever eller oppebcerer deslige Skatter eller Afgifter, om hvilke han ved, at de enten aldeles ikke skyldes eller kun med et ringere Belob . .); H. 366 (Be ambtenaar die in de uitoefening zijner bediening, als verschuldigd aan hem zelven, aan een under ambtenaar of aan senige openbare kas. vordert of ontvangt of bij eene uitbetaling terughoudt hetgeen hij weet dat niet verschuldigd is, ivordt, als schuldig aan knevelarij . .); T. 353

(i egendomlig och något oklar kombination med pekulat: Ein Beamter, welcher Steuern, Gebuhren oder andere Äbgaben fur eine öffentliche Kasse zu erheben hut, wird. wenn er Äbgaben, von denen er weiss, dass der Zahlende sie iiberhaupt nicht oder nur in geringerem Bet rage verschuldet, erhebt, unci das rechtsmdrig Erhobene ganz oder zum Teil nicht zur Kasse bringt . . . Gleiche Strafe trifft den Beamten, welcher bei amtlichen Ausgaben on Geld oder Naturalien dem Empfanger vorsätzlich und rechtswidrig Abziige macht und die Ausgaben als vollständig geleistet in Ilechnuug stellt), 352 (Ein Beamter, Advokat, Anwalt oder sonsliger liechtsbeistund, welcher Gebuhren oder andere Vergutungen fur amtliche Verrichtungen zu seinem Vorteile zu erheben hat, wird. wenn er Gebuhren oder Vergutungen erhebt, von denen er weiss, dass der Zahlende sie iiberhaupt nicht oder nur in geringerem Betrage verschuldet); F r . 174 (Tous fonctionnaires, tons officios publics, leurs commis ou préposési, tous percepteurs des droits, taxes, contributions, deniers, revenus publiics ou communaux. et leurs commis ou pr eposes, qui se seront rendus couj)ables du crime de concussion, en ordonnant de percevoir ou en exigeant ou en recevant ce qifils savaient nétre pas du ou excéder ce qui était du pour alroits, taxes, contributions, deniers ou revenus, ou pour salaires et traitenvents);

Belg. 243 (i huvudsak = Fr.); It. L. II T. III C. II Delia concussione, 169 (Il pubblico ufficiale, che, abusando del suo ufficio, costringe alcmno a

57 dare o promettere indebitamente, a se o ad un terzo, danaro o ultra utilita), 170 (II pubblico ufficiale, che, abusando del suo ufficio, induce alcuno a dare o promettere indebitamente, a se o ad un terzo. danaro o ultra utilitä — h ä r dragés alltså g r ä n s e n mellan konkussion och korruption p å det sätt, a t t varje initiativ från ä m b e t s m a n n e n s sida, även u t a n t v å n g — induce — gör g ä r n i n g e n till konkussion); Sp. 223 ff. i (olika för olika g r a d e r av ä m b e t s m ä n ) ; särskild bestämmelse (225 3 ) I för det fall a t t g ä r n i n g e n s k e t t medelst t v å n g ; 413 (sportler); Port. 314 (särskilt för våld och h o t : Todo o empregado publico que extorquir de alguma pessoa, por si ou por outrem, dinheiro, servicos ou out ra qualquer cousa que the näo seja devida, empregando violentias ou ameagas), 315 (Todo o empregado publico que sem auctorisacäo legal impozer arbitrariamente urna contribuicao, receber por si ou por outrem qualquer importancia (Vetta com destino ao servieo publico; e bem assim todo o empregado publico encarregado da cobranca ou arrecadacao de impostos, rendas, dinheiro ou qualquer cousa pertencente ao estado ou a estabelecimentos publicos, que receber com o mesmo destino o que näo för devido ou mais do que för devido, sendo d'isso sabedor); Rum. 141: Bulg. 424 ff.; Turk. som h a r en mångfald h i t h ö r a n d e bestämmelser förutom de u t t r y c k l i g e n såsom konkussion b e t e c k n a d e 209 och 210 ( = It. 169 och 170): olaglig u t p r e s s n i n g av s k a t t 247, d:o av böter 248, d:o av a r b e t e n 249, v å l d g ä s t n i n g 250, e g e n m ä k t i g försäljning 246, b e d r ä g e r i eller trolöshet vid utbetaln i n g för s t a t e n s r ä k n i n g 206 och 207: Bund 53 a (Ein Beamter oder Angestellter des Buudes, welcher för seine Dienstltistungen de/d oder andere Vorteile verlangt . . . auf die er keinen Anspruch hat, oder der beim Bezuge von Taxen, Gebuhren u. dgl. den gesetzlichen Turif uberschreitet); W a a d t 346 (mera a l l m ä n t : Tout fonctionnaire ou officier public qui abuse de ses fonctions pour dépouiller quelqu'un d'une partie de ses Mens), 347; Wallis 131 3 (likaså); Aarg. 82 (Ein Beamteter, welcher durch Anwendung der Amtsgewalt, durch Befehl, Drohuug oder Täuschung Jemanden veranlasst, Him oder Andern ungebuhrliche Vorteile zu yewähren, begeht das Verbrechen der Eipressuug); Luz. 242 (Erpres-

58 sung), 243 (betriigliche Taxenuberforderung); h ä r skiljes således uttryckligen m e l l a n vis (strängare bestraffat) och error, m e n i b å d a fallen ä r det e n d a s t fråga om l u k r a t i v a b r o t t ; Tic. 115; Gen. 153 ( = Fr.); St. Gall. 167 3 ; Freib. 178 (Les fonctionnaires qui, dans un but de lucre, excédent les tarifs, percoivent des taxes, emoluments ou indemnités qui nétaient pas dus, ou ne les répartissentpas exactement); Mex. 1,010 ( ä m b e t s m a n , som med missbruk a v sin m y n d i g h e t , tilltvingar och t i l l ä g n a r sig f r ä m m a n d e sak — straffas såsom för rån); 1,032 definierar konkussionsbegreppet (Comete el delito de concusiön: el encargado de un servicio publico que, con el cardcter de tal y d titulo de impuesto 6 contribution, recargo, renta, rédito, salario ö emolumento, exija por si ö por medio de otro, diner o, valöres, servicios 6 cualquiera otra cosa que sepa no ser debida, o en mayor cantidad que la senalada por la ley): Chil. 157 (skatt), 241 (sportel); Argent. 266—268 (»exaction» — h ö g r e straff bl. a. om t j ä n s t e m a n n e n förebär särskild a u k t o r i s a t i o n ) ; Costa R. 506—508 (samma kvalifikation som i A r g e n t . ) ; Peru 343 (con propösito de lucro); Venez. 196, 197; FL Fsl. 14: l 2 , 9 ( = S. 25: 5 3 , 6); D. Fsl. 1924, 147 {Kräver eller modtager nogen, som virker i offentlig Tjeneste eller Hverv, Skat, Af gift eller Kendelse för Tjenestehandling, der ikke skyldes, straffes han, hvis det sker til privat Vinding . . . Beholder han saadan i god Tro oppebaaren Ydelse efter at vare bleven opmcerksom paa Fejlen, strafes han, hvis det sker til privat Vinding . . .); T. Fsl. 1927, 136 (Ein Amtsträger, der wissentlich nicht geschuldete Steuern, Gebuhren, Abgaben oder andere Vergutungen erhebt . . . Ebenso wird tin Amtsträger bestraft, der einem anderen bei der amtlichen Ausgabe von G eld oder anderen Sachen wissentlich dos ihm Zukommende ganz oder zum Teil vorenthält); S c h w . Fsl. 277; It. Fsl. 319 (medger straffmildring, om e r s ä t t n i n g l ä m n a s före d o m e n [liksom Tic. 117]). I a n g l i k a n s k r ä t t förekommer s t u n d o m straff för ä m b e t s m a n , som i förskott u p p b ä r e r s ä t t n i n g för ä n n u icke v e r k s t ä l l d ä m b e t s å t g ä r d , t. ex. N e w Y. 50 (An executive officer who asks or receives any fee or compensation for any official service which has not been

59 actually rendered, except in cases of charges for prospective costs, or of fees demandable in advance in the cases allowed by law). Jfr U. S. A.

Crim. C. 181(95] den stränga bestämmelsen om ämbetsman, som mottager kvitto av en statens fordringsägare, utan att full betaln i n g erlagts (If any officer charged with the disbursement of the public moneys accepts, receives, or transmits to the Treasury Department to be alloived in his favor any receipt or voucher from a creditor of the United States without having paid to such creditor in such funds as the officer I received for disbursement, or in such funds as he may be authorized by law to take in exchange, the full amount specified in such receipt or voucher, every such act is an act of conversion by such officer to his own use of the amount specified in such receipt or voucher).

Konsummationen a v ifrågavarande delikt bestämmes oftast till kravets framställande, men i It. /. c. till framtvingande av löfte och i T. m. fl. till uppbärande (Erheben) av beloppet. (4) (Passiv) korruption (det allmänna deliktet). Kärnan i korruptionsinstitutet är tydligen det fall, att ämbetsmannen låter muta sig av tredje man till överträdelse av sin ämbetsplikt. Institutet inskränkes emellertid i nuvarande lagar icke til detta fall. Några lagar lämna därhän, huruvida den med korruptionen avsedda ämbetsåtgärden (»korruptionsobjektet») är rättsenlig eller rättsstridig. Andra lagar hava olika bestämmelser, allteftersom nämnda åtgärd är rättsenlig eller icke; det förekommer även, att lagen, såvitt det icke rör domare m. fl., icke uppställer någon (särskild) straffbestämmelse för det fall, att åtgärder är rättsenlig. Än vidare släpper lagstiftaren stundom — säiskilt i modern lagstiftning — fordran på tredjemannens initiatv, så att även det område föres hit, att ämbetsmannen spontant erbjuder sig företaga en ämbetsåtgärd mot ersättning eller iordrar ersättning för en ämbetsåtgärd (åtminstone såvitt han icke framställer denna fordran såsom berättigad). Sistnämnda

(50

fall innefattar ett gränsområde mellan konkussion och korruption, som av lagarne än föres till det ena, än till det andra institutet: lägges huvudvikten på den av ämbetsmannen utövade pressionen, framstår fallet såsom konkussion; lägges huvudvikten därpå, att prestationen av tredje mannen uppfattas såsom en olaglig ekvivalent för ämbetsätgärden, framstår det såsom korruption. Några lagar synas begränsa korruptionen till det område, där prestationen (eller åtminstone löfte därom) givits före ämbetsåtgärdens företagande (då clen kan antagas ha varit kausal för åtgärden): andra uppställa särskilt det fall, att den givits efteråt: åter andra göra ingen skillnad härutinnan. Ofta uppställa lagarna vid sidan av det allmänna korruptionsbrottet domares m. fl. korruption såsom ett svårare fall; härom jfr ned. sub 5. Mycket ofta innehålla lagarne bland ämbetsbrotten straffbestämmelser om extraneus. som mutar ämbetsman (vilket väl, systematiskt sett, rätteligen borde innebära, att mutandet ansetts utgöra en delaktighetshandling till korruptionsbrottet [såsom uttryckligen är förhållandet i It. Fsl., jfr ned.]; denna nära till hands liggande förklaring överensstämmer dock icke med det faktum, att en dylik bestämmelse förekommer i lagar, som icke antaga straffbar delaktighet i ämbetsbrottet som sådant). Härom jfr ned. Förutom nu nämnda synpunkter användes stundom vid doliktets struktur även konsiemmationsfrågan: straffet blir högre, om (en rättsstridig) ämbetsåtgärd verkligen företagits. I avsaknad av dylik bestämmelse blir det en konkurrensfråga mellan korruptionsbrottet och en eventuell — mer eller mindre generell — bestämmelse om orätt i ämbetet. Någon gång förekommer, att lagen gör uttryckliga undantag från korruptionsbestämmelserna. Sä Bulg. 429, som undantager skänker och belöningar, vilka frivilligt och med samtycke av överordnad givas en ämbetsman för ett särskilt mödosamt arbete.

61 ä v e n s o m h ä v d v u n n a skänker och belöningar, som u t a n a n m a n i n g givas en »tjänare», såvida icke vederbörligt förbud h ä r e m o t utf ä r d a t s . L i k n a n d e Ung. 466, som ä v e n h a r en särskild bestämmelse om notarier i d e t t a avseende. A a n d r a sidan förekommer även n å g o n g å n g en utvidgning till e t t område, som är a t t uppfatta såsom i n n e b ä r a n d e fara för k o r r u p t i o n eller presumption om sådan, t. ex. ä m b e t s m a n , som m o t t a g e r (eller kräver) g å v a eller fördel av någon, vilken på e t t eller a n n a t sätt är beroende av h a n s ä m b e t s g ä r n i n g . Jfr Ind. Pen. C. 165 {Whoever, being a public servant, accepts or obtains, or agrees to accept or attempts to obtain, for himself, or for any other person, any valuable thing without consideration, or for a consideration which he knows to be inadequate, from any person, whom he knows to have been, or to be, or to be likely to be concerned in any proceeding or business transacted or about to be transacted by such public servant, or having any connection with the official functions of himself or of any public servant to whom he is subordinate, or from any person whom he knows to be interested in or related to the person so concerned).

(a) Fråg-an om ämbetsåtg-ärdens rättsenlig-het eller rättsstridighet. a) Lagar, som ej skilja (eller som uttryckligen likställa) korruption med rättsenligt och med rättsstridigt objekt.

H i t höra 0 . 104 (Ein Beamter, der bei Verwaltung der Gerechtigkeit, bei Dienstverleihungen, oder bei Entscheidung en iibcr öffentliche Angelegenheiten zwar sein Amt nach Ffiicht ausubt, aber, um es auszuuben, ein Geschenk unmittelbar oder mittelbar annimmt, oder sonst sich dal/er einen Vorteil zuivendet, oder versprechen lässt; ingleichen, welcher dadurch iiberhaupt bei Fährung seiner Amtsgeschäfte sich zu einer Parteilichkeit verleiten lässt); F r . 177 1 (Tout fonctionnaire public de Vordre administratif ou judiciaire, tout agent ou préposé oVune administration publique, tqui aura agréé des offres ou promesses, ou recu des dons ou presents, pour faire un acte de sa fonction ou de son emploi, méme juste, mais

62 non sujet a salaire); i 178 s t a d g a s emellertid e t t högre straff, för det fall, a t t k o r r u p t i o n e n a v s e t t e t t s v å r a r e b r o t t ; Rum. 144 (fie si drepi); vidare åtskilliga k a n t o n a l l a g a r : W a a d t 336 (Tout fonctionnaire public qui accepte des dons ou des presents ä Voccasion de Vexertice de ses fonctions); Graub. 78 (Wer als öffentlicher Beamter, Angestellter oder Bediensteter oder als Mitglied einer Behörde Mieth oder Gaben oder andere ihm nicht gebuhrende Vorteile annimmt oder sich versprechen lässt, um sich dadurch zu einer in seine amtliche Stellung einschlagende/n Handlung, Unterlassung oder Stimmgebung bestimmen zu lassen, oder zugibt, dass in soldier Absicht dergleichen Geschenke oder Vorteile seinen Angehörigen verschafft oder versprochen wer den); särskilt m i n d r e straff »wenn es nicht erwiesen ist, dass er sich durch das Empfangene oder Versprochene zu einer Handlung, Unterlassung oder Stimmgebung habe bestimmen lassen»; Aarg. 80 (Wer als Mitglied einer Behörde oder als öffentlicher Beamteter bei Wahlen oder bei Entscheidung tiber öffentliche Angelegenheiten, oder bei Beurteilung von Bechtssachen seine Stimme verkauft oder unmittelbar oder mittelbar Geschenke oder Vorteile annimmt oder sich versprechen lässt); Wall. 131 2 (Qui, ä Voccasion de ses fonctions, accepte de V argent ou (Vemtres avantages); Schaffh. 259; Luz. 238 (Vorteile in Beziehung auf seine Amtsverbindlichkeit . . . Hiebei fällt nicht in Betracht, ob das Geschenk die Nicht e rf illlung einer Amtshandlung bezweckt habe, oder ob es angenommen worden sei, um die Amtsverbindlichkeit wirklich zu erfUllen); Bern 8 8 3 ; Glar. 148 l (mittelbar oder unmittelbar annimmt oder sich zur Annahme ber tit zeigt); | S c h w y z 116]; Bund 56; åtskilliga a n g l i k a n s k a lagar, t. ex. Can, 158 b e t c ; N e w Y. 45 (upon an agreement or understanding that his vote, opinion or action upon any matter then pending or which mag by law be brought before him in his official capacity shall be influenced thereby — alltså efter ordalagen, orsaksförbindelsen förutsatt, likgiltigt h u r u v i d a den överenskomna å t g ä r d e n är r ä t t s e n l i g eller icke); Minnes. 4800 (likaså); Tasm. 8 3 l (jfr ned.); U. S. A. Crim. C. 207 [117] (with intent to have his decision . . influenced thereby); Ind. Pen. C. 161 (Whoever, being or expecting to be a public servant, accepts or obtains.

63 or agrees to accept, or attempts to obtain from any person, for himself or for any other person, any gratification whatever, other than legal remuneration, as a motive or reward for doing or forbearing to do any official act or for showing or forbearing to show, in the exercice of his official functions, favour or disfavour to any person etc. — m e d t a g e r således ä v e n den, som ä n n u icke är ä m b e t s m a n , m e n b e g å r k o r r u p t i o n s b r o t t e t i b e r ä k n i n g a t t så bliva [däremot icke den, som utan dylik b e r ä k n i n g falskeligen utgiver sig för ä m b e t s m a n ] ; fattai gratification i v i d s t r ä c k t a r e betydelse [»not restricted to pecuniary gratifications, or to gratifications estimable in money»]; fordrar ej p å v e i k a n [»a person who receives a gratification as a motive for doing what he does not intend to do, or as a reward for doing what he has not dme, comes within these words»); y t t e r l i g a r e n å g r a l a g a r inom den spanska g r u p p e n : Argent. 256; Costa R. 497. — B l a n d förslag e n kan, i fråga om m a x i m u m , D. Fsl. 1924, 146 föras hit (Naar nogen i JJdsvelse af offentlig Tjeneste eller Hverv uberettiget modtager, fördrev eller läder sig tilsigc Gave eller anden Fordel . . . E m e l l e r t i d sänkes, u n d e r mildrande o m s t ä n d i g h e t e r , m i n i m u m , om Formaalet eller Grunden ikke har varet pligf stridig Handlemaade).

/3) Ligar, som skilja korruption med rättsstridigt oeh med rättsenligt objekt.

Hit h ö r a S. 25: 5 (Har ämbetsman tagit, låtit åt sig utlova eller begärt muta, för alt i ämbetet orätt främja . . . Tager eller betingar sig änbetsman eljest för sin ämbetsåtgärd någon belöning eller sportel, därtill han ej berättigad är); FL 40: 1; N. 112 (En offentlig Tjenestemand, som for Udforelse eller Undladelse af en Tjenestehandling for sig elhr andre enten kräver nogen uberettiget Fordel eller modtager nogen soadan eller L&fte dcrom, vidende om, at den gives eller tillsiges for at 0ve Indflydelse paa hans Optrmden i Tjenesteanliggende), 113 (Var i det i § 112 omhandlede Tilfalde den Handling eller Undladelse, hvorfor Fördelen blev modtaget eller Utsagt, en pligtstridig, eller har Tjenestemandm vmgret sig ved at foretage en Tjenestehandling for derved at

64 tiltvinge sig eller andre en saadan Fordel . . . Paa samme Maade strafes den, som modtager nogen Fordel, vidende om, al den ydes ham for at have foretaget en pligtstridig Tjenestehandling); D. 117 (dog uden ievrigt derved at krwnke nogen Embedspligt), 118 (for Krwnkelse af en Fmbedspligt); H. 362 (De ambtenaar die eene gift of bei of te aanneemt. wetende dat zij hem gedaan wordt ten einde hem te bewegen om, zonder daardoor in strijd met zijn plicht te handelen, in zijne bediening iets te doen of na te läten — alltså i fråga om rättsenlig å t g ä r d endast v a d som sker före å t g ä r d e n ) , 363 (l:o. die eene gift of bélofte aanneemt, wetende dat zij hem gedaan wordt ten einde hem te bewegen om, in strijd met zijn plicht. in zijne bediening iets te doen of na te läten; 2:o. die eene gift aanneemt, wetende dat zij hem gedaan wordt ten gevolge of naar aanleiding van hetgeen door hem, in strijd met zijn plicht, in zijne bediening is gedaan of nagelaten — alltså i fråga om rättsstridig å t g ä r d straff och samma straff, vare sig k o r r u p t i o n s h a n d l i n g e n sker före eller efter å t g ä r d e n ) ; T. 331 (eine in sein Amt einschlagende, an sich nicht pflichtwidrige Handlung), 332 (eine Handlung, die eine Verletzung einer Amis- oder Dienstpflicht enthält); Ung. 4 6 5 ; Belg. 246 (högre straff, då g å v a n etc. m o t t a g i t s : soit pour faire, dans Vexercice de sa fonction ou de son emploi, un acte injuste, soil, pour s'abstenir de faire un acte qui rentrait dans Vordre de ses devoirs), 247 (högre straff, då å t g ä r d e n k o m m i t till verkställighet), 248 (ytterligare höjning, d å å t g ä r d e n , v e r k s t ä l l d eller icke, i n n e f a t t a t un crime ou un délit); It. 171 (per un atto del suo ufficio), 172 (per rHärdare od omettere un atto del suo ufficio, o per fare un atto contro i doveri delVufficio medesimo), Sp. 396—398 [området m e d rättsstridigt korruptionsobjekt indelas h ä r i olika straffbarhetsgråder, allteftersom å t g ä r d e n 1) är un ado que constituya delito, 2) un ado injusto, que no constituya delito och som k o m m e r till verkställighet, 8) en h a n d l i n g av s i s t n ä m n d a slag, som icke k o m m e r till verkställighet, 4) u n d e r l å t e n h e t : cuando la dddiva recibida 6 prometida tuviere por objeto abstenerse el funcionario publico de un acto que debiera practicar en el ejercicio de los deberes de su cargo], 401 ( k o r r u p t i o n s o b j e k t e t

65 icke r ä t t s s t r i d i g t : El funcionario publico que admitiere regalos que le fueren presentados en consideration å su oficio): Port., som i flera h ä n s e e n d e n är e g e n d o m l i g . löftesmottagandet b e t r a k t a s (318 § 4) e n d a s t såsom försök, och d e t t a , ä v e n om ä m b e t s å t g ä r d e n kom till verkställighet, v a r v i d dock viss s k ä r p n i n g inträder, om åtgärden var r ä t t s s t r i d i g (A acceitaeäo de offerecimento ou promessa sera punida, observando-se as regras geraes sobre a tentativa; mas sempre haver d logar a pena de demissäo, se o act o för injusto e executado): ett slags »tätige Reue» (med straf frihet) uppställes för det fall, a t t ä m b e t s m a n n e n , efter m o t t a g a n d e t av g å v a n , återställer denna och a v s t å r från den r ä t t s s t r i d i g a å t g ä r d e n (ib. § 5: Se o empregado repudiou livremente o offerecimento ou promessa que acceitdra, ou restituiu a dadiva ou presente que recebéra, e livremente deixou de executar o acto injusto, sem que fosse impedido por motivo algum independente da sua vontade, cessard a disposicdo d'este artigo); i n s t i t u t e t u t s t r ä c k e s uttryckligen till k o r r u p t i o n m e d a v s e e n d e på en åtgärd, som ämbetsm a n n e n svikligen framställer såsom fallande inom hans kompetens (ib. § 6: As disposieöes d'este artigo e seus par agraphos terao logar tamhem nos casos em que o empregado publico, arrogando-se dolosamente ou simulando attribuicäo de fazer qualquer acto, acceitar offerecimento ou promessa, ou receber dadiva ou presente, para fazer esse acto ou näo o fazer, salvas as penas mais graves da falsidade, se houverem logar); i övrigt skiljes mellan r ä t t s e n l i g å t g ä r d (ib. § 2: um ado justo que o empregado seja obrigado a praticar). r ä t t s s t r i d i g u n d e r l å t e n h e t (ib. § 3), r ä t t s s t r i d i g å t g ä r d , som icke k o m m e r till verkställighet (ib., pr.), r ä t t s s t r i d i g å t g ä r d , som k o m m e r till verkställighet men icke utgör um crime (ib.), s a m t r ä t t s s t r i d i g och verkställd åtgärd, som utgör um crime (ib. § 1); R. 117; Bulg. 4 2 8 ; Turk. som ä v e n h ä r har m y c k e t detaljerade b e s t ä m m e l s e r : 211 en definition p å m u t a (richvet), som bl. a. o m f a t t a r la difference démesurée entré le veritable prix des marchandises et des biens que ces personnes . . ont achetés, vendus et adjugés ä bas prix ou ä un prix excessif, et le montant payé ou reeu. 212 (rättsenligt korruptionsobjekt), 213 (rätts-

stridigt korruptionsobjekt), 214 (särskilt för d o m a r e och åklagare), 215 (särskilt i straffprocess, i friande r i k t n i n g ) , 216 (d:o, i fäll a n d e riktning), 217 (likaså, i s v ä r a eller i n a p p e l l a b l a fall), 219 ( u t s t r ä c k n i n g av b e s t ä m m e l s e r n a om d o m a r e till skiljemän, advok a t e r , n o t a r i e r och överhuvud alla, som j ä m l i k t 211 k u n n a b e g å k o r r u p t i o n s b r o t t , försåvitt deras k o r r u p t i o n a infiué sur le jugement definifij), 224 ett slags tätige Bene med straf frihet, jfr P o r t . 318 $ 5, s a m t 227 (korruption med avseende p å en å t g ä r d , som mott a g a r e n svikligen framställer såsom fallande inom h a n s ä m b e t s k o m p e t e n s , jfr P o r t . 318 § 6); Grek. 456; Thurg. 277. 278 (det särskilda h ö g r e straffet vid r ä t t s s t r i d i g t objekt gäller h ä r icke för hela korruptionsområdet, u t a n e n d a s t i en inför j u d i k a t i v eller a d m i n i s t r a t i v m y n d i g h e t anliängiggjord r ä t t e g å n g ) ; ZUr. 228, 229: Bas. 172; Tie. 118, 119, 122 (straffskärpningar vid vissa fall av r ä t t s s t r i d i g å t g ä r d ) ; Gen. 158 ff.; Zug. 51; App. I.-Rh. 52: Sol. 17(5, 177: St. Gall. 167, 168; Freib. 180 (Les membres d'une autorité, les fond ion naires, les personnes appelées ä renåre la justice et celles aux ordres de Vautorité qui, pour faire un acte contraire aux devoirs de leur charge, sollicitent ou acceptent un avantage quelconque auquel ils nont pas droit), 181 (qui, pour procéder å un acte conformc ä leurs devoirs et rent runt dans leurs jönctions. sollicitent ou acceptent etc. — föreg.): Mex. 1,014 ff., som fäster a v s e e n d e vid i n i t i a t i v e t ; Chil. 248, 2 4 9 :

Peru 349, 350; Venez. 198, 199; FL Fsl. 14:1 ( = S . och Fi.); T. Fsl. 1927, 123 (Ein Amtsträger, der fur die Vornahme oder Unterlassung einer Amtshandlung ein Entgelt fordert, aich versprechen lässt oder annimmt), 124 (Fin Amtsträger, der tin Entgelt dafur fordert. sich versprechen lässt oder annimmt, dass er unter Verletzung seiner Amtspjiicht eine Amtshandlung vorgenommen oder unterlassen hat oder kiinftig vornehme oder unterlasse — e n d a s t d e t t a fall b e t e c k n a s såsom Bestechung); S c h w . Fsl. 279 ( r ä t t s s t r i d i g t o b j e k t : h ö g r e straff, om å t g ä r d e n s k e t t infolge der Bestechung), 280 (icke r ä t t s s t r i d i g t objekt; straff e n d a s t om g å v a n g å r före å t g ä r d e n ) ; Tjslov. Fsl. 185 2- 3 en allmän bestämmelse, som endast avser r ä t t s s t r i d i g t

67 objekt; d e s s u t o m särskilda bestämmelser för d o m a r e m. fl., som straffas, vare sig objektet är r ä t t s e n l i g t eller r ä t t s s t r i d i g t , m e n i s i s t n ä m n d a fall s t r ä n g a r e : Ebenso [mit Kerker von einem Monate bis zu drei Jahren oder mit Gefängnis von vierzehn Tagen bis zu drei Jahren] wird bestraft: ein Organ der öffentlichen Macht, das unmittelbar oder mittelbar einen Vermögensvorteil sich versprechen lässt, fordert oder annimmt, damit es seine Amtspflicht verletze, oder dafur, dass es sie verletzt hat: ein zur Entscheidung in der Sache selbst berufener Bichter oder öffentlicher Beamter. der unmittelbar oder mittelbar einen Vermögensvorteil sich versprechen lässt, fordert oder annimmt. damit er eine Entscheidung in einem bestimmten Sinne tre/fe oder beantrage oder damit er fur eine solche Entscheidung stimme oder damit er dies nicht tue, oder dafur, dass er dies getan hat oder nicht getan hat . . . Ein zur Entscheidung in der Sache selbst berufener Bichter oder öffentlicher Beamter, der unmittelbar oder mittelbar einen Vermögensvorteil dafur sich versprechen lässt. fordert oder annimmt, dass er eine Entscheidung, von der er iveiss. dass sie dem Gesetze widerspricht, treffen oder beantragen wird, oder dafur, dass er fur eine solche Entscheidung stimmt, wird mit Kerker von einem Jahre bis zu acht Jahren oder mit Gefängnis von sechs Monaten bis zu fiinf Jahren bestraft); It. Fsl. 320, 3 2 1 . R. 119 straffar provokation till korruption, såväl p r o v o k a t i o n från ä m b e t s m a n n e n s sida till a k t i v k o r r u p t i o n som från m o t s a t t a sidan till passiv korruption (UpoBOKaipia B^rrKir, r.-e. 3aBe,noMoe c<)3XAWWC aOJKKHOCTHHM

JIIHJOM OÖCTaHOBKH II yCJIOBIlfi, BH3HBaJ0HDTX Tipe;iJIO-

iKeime IUIII riojiytienire B^HKH, v ue.nix nocjiejyiomero injoo-nuieiiim ;UIBmero n.nr npmnimiiero B3HTKy — den t i d i g a r e lagen, av 1922, h a d e endast u p p t a g i t det förra av dessa fall). y) Lagar, som endast uppställa korruption med rättsstridigt objekt. I

a n g l i k a n s k r ä t t förekommer, a t t en allmän b e s t ä m m e l s e (som således icke i n s k r ä n k e r sig till d o m a r e m. fl.) om passiv korruption s a k n a s ; m e n även, d ä r en s å d a n allmän b e s t ä m m e l s e

68 finnes, att den inskränker sig till rättsstridig åtgärd såsom koiruptionens objekt. Så N. Zeal. 127 a (with the intent to interfere corruptly etc.); West. Austr. 1221. — Detta sista är förhållandet iven i App. A.-Rh. 68; om Tjslov. Fsl. 185, som starkt närmar sig denna ståndpunkt, jfr här ov. (b) Korruptionens tidsförhållande till ämbetsåtgärden. Åtskilliga lagar inskränka, som nämnt, korruptionen tdl det område, där gåvan, löftet e t c föregått ämbetsåtgärden; andra medtaga även, i större eller mindre omfång, sådan handling, där den efterföljt ämbetsåtgärden. Kombineras denna motsats med den nyss omtalade mellan ämbetsåtgärdens rättsstridighet eller rättsenlighet, så uppstå inom rekvisitets omfång fyra tänkbara fall: a) korruptionshandlingen föregår en rättsstridig ämbetsåtgärd: b) den efterföljer en rättsstridig åtgärd; c) den föregår en rättsenlig åtgärd; d) den efterföljer en rättsenlig åtgärd. Tager man därjämte hänsyn till den ofta förekommande indelningen i olika straffbarhetsgrader, så kunna gällande lagar fördelas i följande grupper: a) samtliga fallen a, b, c, d medtagas: ad) de sammanslås alla utan åtskillnad (o: rekvisitet omfattar, med samma straffbarhet, gåva e t c , som föregått, och den. som efterföljt ämbetsåtgärden, denna må vara rättsstridig eller rättsenlig). Hit höra R. 117 och flera kantonallagar: Bund 53 a;

Waadt 336; Aarg. 80; Wall. 131; Luz. 238 (synnerligen tydlig i detta avseende: . . . vor oder nach der Amtshandlung annimmt, oder sich iiberhaupt Vorteile in Beziehung auf seine Amtsverbindlichkeit geben oder versprechen lässt. Hiebei fällt nicht in Betracht, ob das Gesehenk die Nichterfullung einer Amtshandlung bezweckt habe, oder ob es angenommen ivorden sei. um die Amtsverbindlichkeit ivirklich zu erfullen);

69 än v i d a r e n å g r a av de a n g l i k a n s k a l a g s t i f t n i n g a r n e , t. ex. Tasm. 83 1 (solicits, receives or obtains, or agrees to receive or obtain, any property or benefit of any kind for himself or any other person on account of anything done or omitted, or to be done or omitted, by him in or about the discharge oj the duties of his office); Ind. Pen. C. 161 (motive or reward); f$f>) fallet a (föregående k o r r u p t i o n i a v s e e n d e p å r ä t t s s t r i d i g ä m b e t s å t g ä r d ) har högre, de övriga l ä g r e straffbarhet: S. 25: 5; FL 40: 1; It. 171 ff.: Sp. 396 — 401 (fallet a indelas h ä r y t t e r l i g a r e i g r a d e r , jfr ov.): Tic. 118, 119: Venez. 198, 199: Jap. 197; FL Fsl. 14: 1; yy) fallen a och b (o: de m e d r ä t t s s t r i d i g ä m b e t s å t g ä r d ) h a v a högre, fallen c och d (med r ä t t s e n l i g ä m b e t s å t g ä r d ) lägre straffb a r h e t : D. 118, 117; T. 332, 331: Ung. 4 6 5 ; Bulg. 428; St. Gall. 168*, 167 2 ; D. Fsl. 1924, 146; T. Fsl. 1927, 123, 124; It. Fsl. 320, 321 (skiljer i straffbarhet ä v e n mellan c och d); dö) fallen a och c (o: de m e d föregående k o r r u p t i o n s h a n d l i n g ) h a v a högre, fallen b och d (med efterföljande k o r r u p t i o n s h a n d l i n g ) l ä g r e straffbarhet: Thurg. 278, 280; Mex. 1,015, 1,014, 1,020 (skiljer i straffbarhet även mellan a och c); Argent. 256, 259: /?) fallen a, b och c m e d t a g a s : H i t h ö r a n d e lagar u p p s t ä l l a fallen a och b i en högre, fallet c i en högre straf fbarhetsgrad: N. 113, 112; H. 363, 362; Peru 349, 350; Schw. Fsl. 279, 280. y) e n d a s t fallen a och b m e d t a g a s : H i t hör App. A.-Rh. 68; ävenså en och a n n a n av ovann ä m n d a anglikanska lagar, t. ex. W e s t . Austr. 122 1 ; s a m t p å visst s ä t t Tjslov. Fsl. 185 (jfr ov. sid. 67), som emellertid h a r en särbestämmelse för ä m b e t s m a n , vilken är zur Entscheidung in der Sache selbst berufeu, d ä r o m jfr ned. sid. 73. ö) endast fallen a och c m e d t a g a s : ad) b å d a fallen h a v a s a m m a straf fbarhetsgrad: 0 . 104; Fr.

177; Rum. 144; Graub. 78; Schaffh. 259: Schwyz 116; Costa R.

70 497; ävenså n å g r a a n g l i k a n s k a lagar, t. ex. Can. 158 b (jfi ib. a: with intent to obtain); U. S. A. Crim. C. 207 [117]; fiff) fallet a bildar en högre, c en l ä g r e straf fbarhetsgrad: Belg. 246; Port. 318; Turk. 212 ff.; Bern 88 (endast såvitt, i fallet a, den rättsstridiga ä m b e t s å t g ä r d e n verkligen företogs): Glar. 148 (endast såvitt, i fallet a, Jemand eine erhebliche Rechtskrankung erlitten hat): Zur. 228, 229: Zug 5 1 ; Sol. 176. 177: App. I.-Rh. 52; Chil. 248, 249 (rättsstridig underlåtenhet i n t a g e r h ä r en mellanställning); e) e n d a s t fallet a m e d t a g e s : H i t h ö r a n å g r a bland o v a n n ä m n d a anglikanska lagar, t. ex. N. Zeal. 127 a. (o) Konsummationen vid (det passiva) korruptionsdeliktet. D e flesta l a g a r hava b e s t ä m t k o n s u m m a t i o n e n vid det passiva korruptionsdeliktet enhetligt: b r o t t e t s fullbordan b e s t ä m m e s efter s a m m a regler, vare sig h a n d l i n g e n g å r före eller efter ä m b e t s å t g ä r d e n och vare sig den s i s t n ä m n d a är r ä t t s s t r i d i g eller r ä t t s e n l i g . E n del lagar l å t a äter, allt efter dessa o m s t ä n d i g heter, k o n s u m m a t i o n e n växla. I övrigt finnas, l a g a r n e emellan, åtskilliga olikheter i avseende p å k o n s u m m a t i o n s p u n k t e n s fixerande. a) Lagar med enhetlig

konsummation.

ad) Åtskilliga av dessa l a g a r låta k o n s u m m a t i o n i n t r ä d a r e d a n i och med en ensidig handling från ä m b e t s m a n n e n s sida (»fordra» e r s ä t t n i n g e t c ) ; såsom förut a n m ä r k t , är m a n h ä r inne p å ett g r ä n s o m r å d e mellan konkussion och k o r r u p t i o n . H i t höra

FL 40: 1: D. 117, 118; T. 331. 332; Ung. 4(55; Bulg. 428: Bund 53 a; SchafTh.

259; Tic. 118 (chiesto o ricevuto); App. A.-Rh. 68;

St. Gall. 167. 168; U. S. A. Crim. C. 207 [117]; New. Y. 45; Minnes. 4800: N. Zeal. 127 a; West. Austr. 1221: Tasm. 831; Ind. Pen. C. 161 m. fl. anglikanska; Peru 349, 350; Jap. 197: FL Fsl. 14: 1: D. Fsl. 1924, 14(5; T. Fsl. 1927, 123, 124: Schw.

71 Fsl. 279, 280: Tjslov. Fsl. 185. (Enligt lagar, tillhörande följande grupper, kan blotta »fordrandet» av gåva, som här är fullbordat korruptionsbrott, endast bliva straffbart försök); /i/>) Andra lagar anlägga på konsummationsfrågan synpunkten av (oneröst) avtal och betrakta den passiva korruptionen såsom fullbordad, då ämbetsmannen accepterat ett löfte. Hit höra 0. 104 (sich einen Vorteil zuwendet oder versprechen lässt); Fr. 177; Belg. 246, 247: It. 171 (riceve .. o ne accetta la promessa), 172 (viceve o si fa promettere); Rum. 144; Turk. 212 ff.: Graub. 78; Aarg. 80; Luz. 238; Obw. 62: Glar. 148; Gen. 158; Zug 51: Sol. 17(5; App. I.-Rh. 52; några anglikanska (t. ex. Queensl. 88); Venez. 198, 199; Costa R. 497; It. Fsl. 320, 321; väl även Grek. 45(5. som fordrar, att en benägenhet till accepterande tagit sig uttryck (cpavovv TiQÖdvjuoi tic, åjro5op'p>).

yy) Ytterligare några lagar låta konsummationen inträda först med gåvans mottagande: Port. 318 (ib. § 4 förklarar uttryckligen a acceitacao de offeretimento ou promessa för endast försök); R.

117; Waadt 336; Wall. 131; Bern 88: ZUr. 228. dö) Slutligen förekommer i sällsynta fall, att lagen för konsummation fordrar, att ämbetsmannen »låtit bestämma sig» att företaga åtgärden, vilket (bortsett ifrån, att det naturligen förutsätter, att endast föregående korruption i detta sammanhang kriminaliseras) väl i praktiken mestadels kommer att löpa ut på, att han verkligen företagit åtgärden i fråga: Schwyz 116: Zug 51; Chil. 248, 249 (förutsätter uttryckligen ämbetsåtgärdens företagande). ft) Lagar med växlande konsummation.

ad) Lagar, som i konsummationsavseende skilja mellan föregående och efterföljande korruptionshandling på det sätt, att vid den förra redan den ensidiga handlingen (fordrande etc), vid den senare gåvans mottagande utgör konsummation: S. 25: 5 (ty då uttrycket i st. 3 »betingar sig» endast kan lämpas till före-

gående korruption, bestämmes för all efterföljande korruption handlingen genom ordet tager); N. 112, 113; H. 362, 363 (resp. eene gift of belofte aanneemt och eene gift

aanneemt);

/?/?) Lagar, som skilja föregående och efterföljande korruption på det sätt, att vid den förra avtalets slutande (löftets accepterande etc), vid den senare gåvans mottagande utgör konsummationen: Thurg. 278, 280; Mex. 1,014, 1,020; Argent. 256, 259; yy) Lagar, vilka skilja den föregående korruption, som avsett rättsstridig ämbetsåtgärd (där avtalets slutande), från övriga fall (där gåvans mottagande utgör konsummation): Sp. 396 ff. (aceptare ofrecimientos ö promesas por ejecutar e t c ) jfr 401 (admitiere regains que le fueren presentados).

(5) Särskilt utbrutna fall av passiv k o r r u p t i o n . Bland sådana utbrutna fall intages det ojämförligt främsta rummet av korruptionsbrott, begånget av domare och med dem jämförliga funktionärer; Stundom har dock utbrytningen emdast karaktären av kvalifikation. I flera hithörande lagar omfattar detta särskilda institut även fall med icke rättsstridigt korruptionsobjekt. Så N. 114 {Kräver eller modtager en Dommer, Lagrettemand, Skjonsmand eller Sagkyndig for som saadan at handle eller have handiet til Gunst eller Skade for den ene eller den anden af Parterne i en Betstvist nogen uberettiget Fordel for sig eller andre, eller läder han sig nogen saadan tilsig/e); D. 120; H. 364 (De reenter die eene gift of belofte aanneemt, wetende dat zij hem gedaan wordt ten einde invloed te oefenen op de beslissinig van eene aan zijn oordeel onderworpen zaak — straffskärpning, o m det

gäller kriminalmål); T. 334; Ung. 468; Eng. Steph. (som, i likhet med flere andra, särskilt äldre, anglikanska lagstiftningar, i fråga om passiv korruption endast sysselsätter sig med judicial officers. Om dessa heter det emellertid, 170: Every gift or payment made in resped of or in relation to any business having been, being, or alboiut to

73 be transacted before any such person in his office is a bribe, whether it is given in order to influence the judicial officer in something to be done or to reward him for something already done, and whether the thing done or to be done is itself proper or improper); Can. 156 a; NewY. 72; N. Zeal. 126 a; Tasm. 90 1 och i a l l m ä n h e t i a n g l i k a n s k r ä t t (här förekommer s t u n d o m , liksom i Turk. 214, u t v i d g n i n g till åklagare m. fl., t. ex. Can. 157 a; T a s m . 91 1 ); Mex. 1,018 (Ser d cohechado juez, jurado, asesor, drbitro, arbitrador 6 perito — såsom försvårande I o m s t ä n d i g h e t o m f a t t a n d e hela b e g r e p p e t cohecho = korruption); Argent. 257; Costa R. 4 9 8 ; Peru 3 5 1 : s v å r a r e straff, om det gäller b r o t t m å l (utan a v s e e n d e p å r ä t t s e n l i g h e t e n ) ; T. Fsl. 1927, 125: vid i c k e - r ä t t s s t r i d i g t korruptionsobjekt skiljes mellan a t t å t g ä r d e n är f r a m t i d a eller förfluten; vid r ä t t s s t r i d i g t korruptionsobjekt å t e r s a m m a n f ö r a s dessa fall (Ein Bichter oder Schiedsrichter, der ein Entgelt dafur fordert, sich versprechen lässt oder annimmt, dass er eine richterliche Handlung vorgenommen oder unterlassen hat, wird mit Gefängnis bestraft. Ein Bichter oder Schiedsrichter, der ein Entgelt dafur fordert, sich versprechen lässt oder annimmt, dass er kunftig eine richtzrlitiie Handlung vornehme oder unterlasse, wird mit Zuchthaus bis zu filnf Jahren bestraft. Wenn die Vornahme oder Unterlassung der richterlieheu Handlung eine Bechtsbeugung oder eine andere Verletzung der riehterlichen Fdichten enthält oder enthalten soil, ist die Strafe Zuchthaus bis zu zehn Jahren); Tjslov. Fsl. 185, vilket, såsom förut n ä m n t , e n d a s t vid d e t särskilda (men i d e t t a l a g v e r k m e r än eljest o m f a t t a n d e ) i n s t i t u t e t straffar k o r r u p t i o n m e d r ä t t s enligt objekt (och vid r ä t t s s t r i d i g t objekt höjer straffet). I a n d r a l a g a r i n s k r ä n k e s det särskilda i n s t i t u t e t till fall m e d r ä t t s s t r i d i g t k o r r u p t i o n s o b j e k t (även om i n s k r ä n k n i n g e n icke alltid göres fullt uttrycklig). H i t torde v a r a a t t r ä k n a Fr. 1 8 1 — 1 8 3 :

Belg. 249—251; It. 172; Port. 319, 320; Bulg. 430; Zur. 216 [welcher sich . . . bestechen lässt, um eine Fflichtverletzung zu Gunsten oder zum Nachteil der einen Bartei zu veruben); Bas. 172 2 (Lässt sich ein Bichter in einer Zivil- oder Strafsache bestechen, um zu

74 Gunsten oder Ungunsten tines Beteiligten pflichtwidrig zu handeln): Gen. 161. Beträffande konsummationen av d e t t a särskilda korruptionsbrott lata flertalet europeiska l a g a r d e n s a m m a i n t r ä d a r e d a n med den ensidiga h a n d l i n g e n (fordrandet av g å v a e t c ) : u n d a n t a g härifrån u t g ö r H. (jfr ov.). B l a n d ovan citerade utomeuropeiska l a g a r h a v a de a v den s p a n s k a g r u p p e n b e s t ä m t k o n s u m m a t i o n s p u n k t e n , efter avtalsprincipen, till m o t t a g a n d e t av löfte: de övriga låta den i n t r ä d a i och m e d den ensidiga h a n d l i n g e n (asks, solicits, attempts to obtain e t c ) . S t u n d o m förekomma s t a d g a n d e n om straf frihet för den bestuckne, som är villig a t t u p p t r ä d a som vittne m o t k o r r u p t ö r e n . Sä Nebr. 157, 1(55 (juryman blir straf fri, if he shall give testimony at the request of the County Attorney against the person who has given to him or who has agreed to give to him any valuable consideration or gratuity whatever, for the giving of his verdict, award or report in favor of any particular person).

Ä v e n a n d r a fall av k o r r u p t i o n u t b r y t a s stundom, särskilt i a n g l i k a n s k r ä t t . och u p p s t ä l l a s såsom särskilda institut, e x e m pelvis säljande av ämbeten: Can. 162 a; I o w a 4S78; N. Zeal., L28 etc. Jfr Eng. Stcph. 184, där emellertid fallet uppställes i c k e såsom ä m b e t s b r o t t , u t a n såsom allmänt b r o t t .

(6) Pekulat. P e k u l a t e t , ä m b e t s m a n s förskingring i ä m b e t e t , f ö r e k o m m e r ä n n u m y c k e t a l l m ä n t i g ä l l a n d e lagar, m e n h a r i m o d e r n lagstiftning börjat förlora t e r r ä n g (i det dylik g ä r n i n g s å l u n d a straffas enligt den v a n l i g a förskingringsbestämmelsen, eventuellit såsom kvalifikation). A t t pekulatet av ålder h a r u p p s t ä l l t s s;äsom särskilt brott, beror dels därpå, a t t förskingring i ä m b e t e t an-

75 s e t t s b ö r a straffas v ä s e n t l i g t s t r ä n g a r e ä n vanlig förskingring (för v i l k e n straffet i äldre l a g a r tidvis v a r g a n s k a milt) och särskilt också b ö r a beläggas m e d s t r ä n g a ämbetsstraff (därest straffl a g e n o p e r e r a d e m e d dylika); dels ä v e n därpå, a t t ämbetsförs k i n g r i n g e n s rekvisit gjordes s t r ä n g a r e , n ä m l i g e n mera o m f a t t a n d e , ä n d e n v a n l i g a förskingringens. D e n n a större s t r ä n g h e t i fråga om r e k v i s i t e t — y t t r a n d e sig bl. a. däri, a t t ämbetsförskingring k a n s k e a n s e t t s föreligga i och m e d a t t ä m b e t s m a n n e n visade sig i n s o l v e n t beträffande o m h ä n d e r h a f d a medel, ä v e n om denna insolvens v a r helt ö v e r g å e n d e — h a r s t u n d o m medfört, a t t särskilda m i l d r i n g s g r u n d e r uppställts vid ämbetsförskingringen (t. ex. om deficit i n o m kort tid täckes). A a n d r a sidan h a r strängheten, u t o m i fråga om rekvisitet. s t u n d o m även tagit sig u t t r y c k i u p p s t ä l l a n d e t av l e g a l k o n k u r r e n s e r särskilt m e d förfalskning (också i l a g a r , som icke k ä n n a en dylik l e g a l k o n k u r r e n s vid vanlig förskingring). — N å g o n g å n g förekommer, att pekulatet vidgas u t ö v e r b e g r e p p e t förskingring och o m f a t t a r ä v e n olovligt brukande. Så It. Fsl. 31(5° (Qualora sia fatto soltanto uso private delta eosa mobile). Ä v e n Port. 313 t a l a r om applicar a uso proprio m e n m e d tillsatsen faltando å applicacao legal: l i k n a n d e även i a n d r a lagar. P e k u l a t e t såsom särskilt ä m b e t s b r o t t resp. såsom kvalifikation av det a l l m ä n n a b r o t t e t uppställes i S. 25: 11 (Tillgriper och förskingrar ämbetsman penningar eller annat, vare sig statens eller annans tillhörighet, som han i kraft av sitt ämbete till förvarande, förvaltning eller redovisning emottagit); FL 40: 7 (Försnillar tjänsterna)} penningar eller annat, som han för tjänstens skull mottagit eller har i sin värjo); D. 135 (Befindes nogen Embedsmand, der har offentlige Midler under Hcender og derfor staar til Begnskab. at have Kassemangel . . . Hvad ovenfor er anfört ont Mangier med Hensyn til betroede Benge og BengeEffekter, finder ogsaa Anvendelse i Henseende til Korn, Furage. Materialier og andre lignende Genstande — s t r ä n g kvalifikation, om förskingraren avviker m e d n å g o n del av de anförtrodda m e d l e n eller gör försök därtill [ m a x i m u m : 8 års straffarbete]); H. 359

(Be ambtenaar of een ander met eenigcn openbaren dienst voortduremd of tijdelijk beläst persoon die opzettelijk geld of gelds waardig papier, dad hij in zijne bediening onder zich heeft. verduistert of toelaat dat het doorr een ander weggenomen of verduisterd wordt, of dien ander daarbij als rmedeplichtige ter zijde staai); T. 350 (Ein Beamter, welcher Geldcr odevr andere Sachen, die er in amtlicher Eigenschajt empfangen oder in Geivahrsam hat, unterschlägt); 0 . 181 (Als ein Verbrechen ist diejenige Veruntreuung zu behandeln. wenn jemand ein, vermbge seines öffenthichen (Staats- oder Gemeinde-jAndes oder besonderen obrigkeitlichen oder- Gemeindeauftrages ihm anvertrautes Gut im Betrage von mehr als 225 S vorenthält oder sich zueignet — uppställt såsom kvalifikationi av det a l l m ä n n a b r o t t e t ) ; Ung. 4 6 2 : F r . 169—172 (Tout peircepteur, tout commis å une perception, dépositaire ou comptable public., qui aura détourné ou soustrait des deniers publics ou privés, ou effets aictifs en tenant lieu, ou des pieces, litres, actes, effets mobiliers qui éttaient entré ses mains en vertu de ses fonctions): den förskingrande ämlbetsm a n n e n skall förklaras ä jamais incapable d'exercer aucune fomction publique; allt efter v ä r d e t eller det t i l l g r i p n a s p r o p o r t i o n tilll de o m h ä n d e r h a v d a medlen m. m. är straffet des travaux forces å ttemps eller emprisonnement i 2—o år; ib. 408 2 (för a n d r a a l l m ä n n a f u n k t i o n ä r e r ä n de i 169 n ä m n d a | ä v e n s o m för enskilda t j ä n a r e m.. fl.]: kvalifikation av det a l l m ä n n a f ö r s k i n g r i n g s b r o t t e t 408 1 , varonn jfr Spec. Utk. III, 36); Belg. 240 (qui étaient entré ses mains, sovit en vertu, soit å raison de sa charge); It. 168 (Il pubblico ufficiale, che soottrae o distrae danaro o ultra cosa mobile di cui egli abbia, per ragiome del suo ufficio, Vamministrazione, Tesazione o la custodia); Sp. 405 (/os,' sustrajere 6 consintiere que otros los sustraigan); Port. 313 (Todo oo empregado ]>ublico que em rasäo das suas funccoes ti ver em sen poder- dinheiro, titulos de credito, ou effeitos moveis pertencentes ao estado, ou a particulars, para guardar, despender ou administrar, ou Ihes dar <o destino legal, e alguma cousa d'est as j/otar, maliciosamente levar, ou dleixar levar ou furtar a outrem: ou applicar a uso proprio ou alheio, falttando a applicacäo ou entrega legal): R. 116 1 (kvalificerat för v i s s a äm-

77 b e t s m ä n och vid högre v ä r d e ) ; Bulg. 4 2 1 ; Turk. 202; Waadt 349 ( a l l m ä n t : qui commet, dans sa gest ion. des fraudes ou des malversations au prejudice de cette administration): Aarg. 8(5 (die er zu venva/ten und zu verrechnen hat), 87 (die ihm vermöge seines Amies von Bchörden oder Brivatcn anvertraut werden): Luz. 249 (Gelder, ivelche er einzuziehen oder zu verwalteu hat, sich zutignet, in seinem Nutzen verwendet. unterschlägt, oder statt sie in der Kasse zu haben. verbraucht); Tic. 1 1 1 : Gen. 155; Mex. 1,026 (definition), 1,027 (Xo ser vira de excusa al que comete el delito de peculado, el haber hecho la distraction con dnimo de de vol ver, con sus réditos 6 frutos aquello de que dispuso); Chil. 233; A r g e n t .

260 ff.; Costa R. 501 ff.; Peru 346; Venez. 195; D. Fsl. 1924, 15(5 (kvalifikation av det a l l m ä n n a b r o t t e t : Har nogen i Udforelsen af offentlig Tjencste eller Hverv gjort sig skyldig i . . Undersheb, Utroskab . . kan den for den paagceldende Forbrydelse foreskrevne Straf forhejes med indtil det halve); T. Fsl. 1927, 131 (Ein Amtsträger, der eine ihm amtlich anvertraute oder zugängliche Sache stiehlt, unterschlägt oder sich unberechtigt ancignet): S c h w . Fsl. 122 3 (kvalifikation av det allm ä n n a förskingringsbrottet och u p p s t ä l l t t i l l s a m m a n s m e d d e t t a ) ; Tjslov. Fsl. 319 (likaså: wenn die Tat von einer zur Ausubung der öffentlichen Macht berufenen Person bei der Ausubung ihres Amies oder unter Missbrauch ihres Amies oder des damit verbundenen Bechtes begången wird); It. Fsl. 316, 317 (skiljer peculato, d ä r s k a d a n träffar det a l l m ä n n a , och malversazione, d ä r den d r a b b a r privat), 318 ( m e d t a g e r den, som b e g a g n a r sig av a n n a n s error). Ä v e n den a n g l i k a n s k a r ä t t e n p l ä g a r behandla pekulatet, om ock m e d m e r a s v ä v a n d e b e g r ä n s n i n g , såsom självständigt ä m b e t s brott. Jfr Eng. Steph. 158 (»Frauds a n d b r e a c h e s of t r u s t by officers»: Every public officer commits a misdemeanour who, in the discharge of the duties of his office, commits any fraud or breach of trust affecting the public, whether such fraud or breach of trust would have been criminal or not if committed against a private person); Can.

160; New Y. 1142; Mississ. 1204: Tex. 272 etc.; Vict. 148: New S. Wal.

150 o. s. v.

Mera

inskränkt

t. ex. U. S. A. Crim. C.

78 183 [97] (embezzle or wrongfully convert to his own use any money or property etc.). — S t u n d o m uppställas särskilda regler om t e visningen, t. ex. U. S. A. Crim. C. 180 [94], 181 [95]; N. S. Wal. 161 (It shall not be necessary to prove the larceny or embezzlement by the accused of any specific sum of money, if there is proof of a general deficiency on the examination of the books of account or entries kept or made by him or otherwise, and the jurors are satisfied that he stole or fraudulently embezzled the deficient money or any part thereof);

jfr Vict. /. c S å s o m ovan nämnt, mildras eller bortfaller straffet stundom, dä s k a d a n bortfaller. Bland a n d r a frågor, p å vilka lagarne någ o n g å n g ingå, u p p s t å r h ä r den, h u r u v i d a m i l d r i n g e n skall int r ä d a , d å s k a d a n (för det allmänna) t ä c k e s av e t t p å förhand ö v e r l ä m n a t k a u t i o n s b e l o p p resp. ställd b o r g e n eller t a g e n försäkr i n g (jfr X. J. A. 1903, 252; 1905, 335; 1908, 415). B e s t ä m m e l s e r om bortfallande eller mildring av straffet förek o m m a i S. 25: 11 i. fi (Gitter han det förskingrade genast ersätta, eller sådan säkerhet därför ställa, att någon skada av tillgreppet ej komma kan); FL 40: 72 (likaså); D. 135 4 (Dersom den forefundue Kassemangel dcekkes iuden 3 Gange 24 Timer, kan under itwrigt formildende Omstmndigheder Tiltale bortfalle, naar vedkommende Ministerium dertil giver sit Samtykke — jfr D . 254 om vanlig förskingring och Spec. Utk. IV, 82); Ung. 464 (då s k a d a n k a n t ä c k a s av ämbetsm a n n e n s kaution); It. 168 2 (Se il danno . . sia interamente risarcito prima delVinvio al giudizio — straff mildring); Sp. 407 (El funtionario que con daho 6 entorpecimiento del servicio publico aplicare a usos propios 6 ajenos los caudales ö efectos puestos a su cargo — vanligt pekulatstraff, om beloppet ej e r s a t t e s ; d ä r e m o t y t t e r l i g a r e straffnedsättning, om i n g e n »stockning» \entorpecimiento] u p p s t o d för det a l l m ä n n a ) ; Bulg. 423 (då s k a d a n a n t i n g e n t ä c k e s a v ämb e t s m a n n e n s kaution eller dock e r s a t t e s före i n l e d a n d e t av straf förf ä r a n d e ) ; Turk. 202 2 (straffet n e d s ä t t e s m e d hälften, om

79 skadan är ringa eller täckes före målets överlämnande till domstol; med tredjedelen, om den täckes åtminstone före domens m e d d e l a n d e ) ; Luz. 251 (Wenn jedoch gewiss ist, dass der Beamte ohne die Absicht, das Anvertraute zu veruntreuen, und ohne Gefahr fur den Sta ut oder einen Private)/, auch ohne dabei einen Bet rug zu begehen, die ihm anvertrauten (i cider oder Effekten zu seinem Privat vorteile benutzte, so ist er nebst der Amtsentsetzung bloss mit einer Geldstrafe bis auf 2000 Franken zu bdegeuj: Bern 92 /.,/'. (Es känn je nach Umständen Strafiosigkeit eintreten, wenn der Angeschuldigte den Wert der unterschlagenen Sache auf geschehene Aufforderung hin sofort rollständig ersetzt); Tic. 111, 112 (stadgar bl. a. bötestraff, även om de olovligt använda medlen ersatts av ämbetsmannen före upptäckten); Mex. 1,030: stark nedsättning av straffet, om gottgörelse lämnas före domens lagakraftvinnande, och ett helt obetydligt straff, om den lämnas inom tre dygn från upptäckten (Las penas de que hablan los dos articulos anteriores, se redutirdn å arresto menor, si dentro de los tres dias siguientes å aquel en que se descubriö el delito devolviere el reo lo substraido. Bero cuando hag a la devolution después de ese término y antes de que recaiga una sentencia definitiva, la pena se reducird å la tertia parte de la que corresponda con arreglo å dichos articulos); Chil. 235 (nedsättning, om skadan täckes; ytterligare nedsättning, om ingen »stockning» uppstått för det allmänna); Venez. 195. Bland förslagen hör hit It. Fsl. 316, som bestämmer den kritiska punkten till domens meddelande. Legalkonkurrens med förfalskning uppställes i S. 25: 12 (Har ämbetsman, som i 11 § omtalas, genom falska räkenskaper eller böcker sökt dölja sitt tillgrepp, såsom att lian uteslutit influtna medel eller upptagit dem såsom restantier, eller å räkning uppfört uti) el (ilningar, som icke skett, eller har han, till bristens döljande, undanskaffat handlingar, företett veterligen oriktiga verifikationer, eller förövat annat sådant bedrägeri; dömes, ändå att han det förskingrade ersätter eller säkerhet därför ställer — det konkurrerande elementet sträcker sig här — sär-

skilt g e n o m m e d t a g a n d e av s. k. intellektuell förfalskning — v ä s e n t l i g t u t ö v e r l a g e n s tekniska förfalskningsbegrepp i 12 kap.: jfr även K. J. A. 1902, 484); FL 40: 7 3 ; D. 135 2 (naar han paasvigagtig Maade har S0gt at skjul c Kassemangelen, saasom naar de til Indforelse af Indtcegterne eller Udgifterne eller til Kontrol med samme bestemte Beger, Begistre eller Begninger jörscetlig ere urigtig ferte, forfalskede eller skaffede til Side, eller naar falske Begnskaber eller Begnskabsuddrag eller andre Bilag til samme ere fremlagte, eller Indholdet jalskelig er angivet paa Fustager, Poser eller Bakker); T. 351 (i h u v u d s a k = D.); Ung. 463 (förfalskning eller a n n a t m e d p e k u l a t e t sammanh ä n g a n d e b r o t t ) ; Bulg. 422 (likaså); Turk. 203 förfalskning eller b e d r ä g e r i m. m . : enfin, en se livraid a toute sorte de fraudes et de vols de nature å tromper les departements compétents et ä empécher la découverte de ces fails; ä v e n h ä r straffnedsättning, si le prejudice a été entierement réparé par Vinculpé, avant son renvoi devant le tribunal); A a r g . 88 a [Wenn mit der Veruntreuung zugleieh Täuschung oder Verheimlichung (falsche Buch- oder Bechnungsfuhrung) verbunden ist]: Luz. 250 1 ; Tie. 114: a l l m ä n b e s t ä m m e l s e om b r o t t s l i g t medel (Se, per eseguire o nascondere il peculato, il reo abbia commesso falsitä nei conti, nei registri o document!, o siasi valso di altro mezzo costituente un crimine o delitto); U. S. A. Crim. C. 189. — D e t bör vidare a n m ä r k a s , a t t m å n g a lagar, vilka icke h a v a i f r å g a v a r a n d e legalkonkurrens, uppställa ämbetsförfalskning såsom särskilt brott, vilket s å l u n d a eventuellt k o n k u r r e r a r m e d p e k u l a t e t ; jfr h ä r o m n e d .

I n o m d e n s p a n s k a strafflagsgruppen förekomma rekvisit, s t u n d o m b e t e c k n a d e såsom pekulat, s t u n d o m icke, m e n i varje fall skiljande sig från det v a n l i g a p e k u l a t e t g e n o m frånvaron av e t t l u k r a t i v t m o m e n t . S å d a n a r e k v i s i t ä r o : a t t ä m b e t s m a n n e n a n v ä n t medlen för a n n a t publikt ä n d a m å l ä n a v s e t t varit: a t t h a n självrådigt u t l å n a r a l l m ä n n a m e d e l ; a t t h a n självrådig! u t b e t a l a r en s t a t e n s skuld före förfallodagen: a t t h a n självrådig!

81 g e r a n s t å n d med en förfallen skuld. H ä r m å anföras: Sp. 408 (olovlig a n v ä n d n i n g för a n n a t ull mänt ä n d a m å l : El funcionario publico que diere d los caudates 6 efedos que administrate una aplicaciön publica diferente de aquella a que estuvieren destinados — olika straff, allteftersom o l ä g e n h e t uppstod för det a l l m ä n n a eller icke); Port. 313 £ 3 (Se der o dinheiro a ganho, ou o emprestar ou pågar antes do vencimento. ou se, estando encarregado da arrecadacåo ou cobranca de alguma cousa pertencente ao estado, der espaco ou espera ao devedor), ib. § 4 (Se do- ao dinheiro publico um destino para uso publico differente d'aquelle para que era destinado) — i d e n n a l a g beteckn a s fallen u t t r y c k l i g e n såsom pecutato; Mex. 1.009 (El funcionario publico que. teniendo å su cargo caudal es del Erario, les dé una aplicaciön publica distiuta de aquella å que estuvieren destinados, 6 hitiere un

pago ilegal); Chil. 236; Argent. 260, 264; Costa R. 500; Peru 348; Bras. 222 (även olovligt u t l å n a n d e av p e n n i n g a r ) . — Om vissa formella föreskrifter i a n g l i k a n s k r ä t t , i n å g o n m å n samm a n h ä n g a n d e med pekulat, jfr ned. s. 111.

(7) Ä m b e t s f ö r f a l s k n i n g - . Särskilda b e s t ä m m e l s e r om ä m b e t s m a n s i ä m b e t e t b e g å n g n a (dokument-)förfalskningsbrott förekomma i de allra flesta l a g a r (jfr Spec. Utk. VI, 83), ä n bland ä m b e t s b r o t t e n , ä n b l a n d förf a l s k n i n g s b r o t t e n , och i b å d a fallen än m e d s j ä l v s t ä n d i g t rekvisit (eventuellt såsom legalkonkurrens, särskilt, såsom i nyss omh a n d l a d e fall, m e d pekulat) än i form av en kvalifikation av det a l l m ä n n a b r o t t e t (och således u t a n a t t i övrigt g ö r a n å g o n ändr i n g i d e t t a s rekvisit). Av de fyra former, i vilka förfalskningsi n s t i t u t e t (med avseende på förfalskningsåtgärden) k a n indelas (se Spec. Utk. VI, 58 ff.), n ä m l i g e n den positiv-materiella, den negativ-materiella, den positiv-immateriella och den n e g a t i v - i m m a teriella, förekommer den s i s t n ä m n d a sällan såsom ä m b e t s b r o t t (jfr dock t. ex. Mex. 748, 746 [negando ser suga la firma con que haya 6

82 suscrito un documento}). I övrigt k a n a n m ä r k a s , a t t ä m b e t s b r o t t tillh ö r a n d e de b å d a positiva f o r m e r n a i r o m a n s k a l a g a r v a n l i g e n uppställas b l a n d förfalskningsbrotten (som i n ä m n d a l a g a r ofta e n d a s t i n n e f a t t a dessa två former) — vare sig såsom s j ä l v s t ä n d i g a rekvisit eller såsom kvalifikationer av de a l l m ä n n a förfalskningsb r o t t e n — m e n i a n d r a l a g a r v a n l i g e n bland ä m b e t s b r o t t e n .

(a) Positiv-materiell förfalskning. H i t h ö r a n d e bestämmelser finnas i S. 25: 12 (legalkonkurrens med förskingring, jfr ov.); FL 40: 7 3 (likaså); D. 133 (Hvis nogen Embedsmand, for at tilvende sig eller andre en Fordel eller for at shade andre . . förf alsker . . Dokumenter, som if0Ige hans Embede ere ham betroede eller tilgcengelige for ham), 135 2 (legalkonkurrens); H. 860 (De ambtenaar of een under met eenigen openbaren dienst voortdurend of tijdelijk beläst persoon die opzettelijk bocken of registers, uitsluitend bestånd tot contröle van de administrate .. vervalscht); T. 348 a (welcher eine ihm amtlich anvertraute oder zugängliche Urkunde vorsätzlich . . verfälscht), 349 (högre straff vid l u k r a t i v t eller d a m n a t i v t syfte), Ung. 393 (bland förfalskningsbrotten: kvalifikation), 463 (legalkonkurrens): 351 (legalkonkurrens); F r . 145 (bland förfalskningsbrotten: Tout fonctiouuaire ou officier public qui, dans Vexercice de ses fonctions, auru commis un faux, soil par fausses signatures, soil par alteration des actes. écritures ou signatures . . soit par les écrit teres fades ou intercalées sur des registres ou (Vautres actes publics, dep/tis leur confection ou cloture): Belg. 194 ( = F r . ) ; It. 275 (bland förfalskningsbrotten: Il pubblico ujfieiale. che. nelTesercizio delte sue funzioni, forma, in tutto o in parte, un atto falso o altera un atto vero, ove ne possa derivare pubblico o privato nocumento . . Agli atti original! sono equiparate le copie autentiche di essi, quando, a norma di legge, tengano luogo delV originate mancante); Sp. 314 (bland förfalskningsbrotten: El funcionario publico que, abusando de su oficio, cometiere fal sed ad: T. Contrahaciendo 6 fingiendo letra, firma ö rubrica . . 6°. Haciendo en documento verdadero cualquiera alteration 6

83 intercalation que varie su sentida . . 8°. Intercalando cualquiera escritura en un protocolo, registro 6 libro oficial), 328; Port. 218 (i huvudsak = Sp.); R. 120: Bulg. 354 (bland förfalskningsbrotten: kvalifikation), 422 (legalkonkurrens); Turk. 203 (legalkonkurrens); Waadt 350; Graub. 181 (bland förfalskningsbrotten: kvalifikation); 184 (likaså); Wall. 180 (likaså): Aarg. 84 (Ein Beamteter oder Notar, der wissentlich und in der Absicht. Jem anden widerrechUich zu begiinstigen oder zu beschädigen, in Amtssachen . • . Urkunden verfälscht), 88 a; Luz. 249, 250; Obw. 63 2 ; Bern 107 (bland förfalskningsbrotten; = Fr.); Glar. 149; Zur. 211: Tic. 114; Gen. 131 (bland förfalskningsbrotten; = Fr.); Schwyz 115; New Y. 1141; Mex. 714 etc. (bland förfalskningsbrotten: kvalifikation); Chil. 193 (likaså); Argent. 291, 298 (likaså): Venez. 317 (bland förfalskningsbrotten); Costa R. 532 (stämplar och märken: kvalifikation bland förfalskningsbrotten); Peru 368 (bland förfalskningsbrotten; kvalifikation); Venez. 317 (bland förfalskningsbrotten); Jap. 156 (likaså). FL Fsl. 14: 6 i. ,/'.; D. Fsl. 1924, 156 (endast kvalifikation, men upptagen bland ämbetsbrotten, jfr ov.): T. Fsl. 1927, 132 (urkunder [jfr Spec Utk. VI, 331: in der Absicht. .. dass davon im Bechtsverkehr zum Beweis eines Beddes, eines Beddsv erhöll ni sses oder einer Tatsaehe Gebrauch gemacht werde); 133 (Beglaubigungszeichen), 134 (andra bevismedel: in der Absicht, dass davon in einem Bechtsverfahren vor einer Behördc oder einem Schiedsgericht Gebrauch gemacht werde); Tjslov. Fsl. 197 (Ein Organ der öffentlichen Macht, das eine Urkunde oder eine Aufzeichnung, die fur eine Amtshandlung wichtig sind und die es zufolge seiner Amtspfiicht aufbewahrt oder zu denen ihm sein And Zutritt gewährt . . . fålscht). I några romanska lagar uppställas särskilda rekvisit för några positiv-materiella förfalskningsbrott av ämbetsman, rörande pass, sjukbetyg och andra certifikater m. m. (fall, som hava större praktisk betydelse och i större utsträckning särskilt uppställas inom den positiv-immateriell a förfalskningens område). Hit höra

t. ex. Belg. 208; It. 287; Port. 224°; Waadt 3502; Gen. 135, 146.

84 (b) Positiv-immateriell förfalskning. Såsom särskilt ämbetsbrott förekommer endast den form av positiv-immateriell förfalskning, som plägar benämnas intellektuell förfalskning (jfr Spec. Utk. VI. 59). Denna återfinnes emellertid så mycket oftare: i de romanska lagarne, som nämnt, bland förfalskningsbrotten. Hit höra S. 25: 12 (endast i legalkonkurrens med förskingring): FL 40: 6 (Har tjenstemuu. för att bereda sig eller annan nytta eller skada annan, emot bättre vetande: 1) i dombok, protokoll, kronoräkenskapsbok, kyrkobok, mantal'sförteckning, jordebok, eller annan handling, som honom åligger föra eller utfärda, sanningslöst antecknat eller intygat något, som kan inverka på annans rätt eller rättsförhållande: 2) orätt satt rå eller rör eller märke för vattenhöjd eller annat likartat märke; eller 3) missbrukat stämpling eller märkning, som varit honom betrodd); N. 120 (Har en offentlig Tjenestemand i nogen Tjenesten vedkommende Brotokol anfört Usandhed eller lagt Skjul pua Sandheden, eller har han ved Udfairdigelsen af Brotokol tidskrift, Telegram eller Télefonmeddelelse eller ved Stemphng, Merkning eller anden tjenstlig Erklmring, der- er af given for at tjene som Bevis, anfört eller bevidnet Usandhed eller lagt Skjul paa Sandheden); D. 133 (Hvis nogen Embedsmand, for at tilvende sig eller andre en Fordel eller for at shade andre, i de til hans Embede herende B rotokoller anforer, hvad der ikke er foregaaet, eller anforcr noget anderledes, end det er foregaaet, udsteder Dokument er, som han har at udfcerdige efter sine Embedsbfiger, af et falsk Indhola), 134 (Har ncogen foretaget nogen af de i § 133 ommeldte Handlinger, uden at Gerninigen kan henferes under Bestemmelserne i samme, eller iovrigt i Emb<edsmedfor afgivet en falsk Attest eller Förklaring, eller försåtlig undlaidt i Attesten eller Förklaringen at oplyse Omstamdigheder. der maa amses veesentlig at henlwrc til den omhandlede Sag); H. 360 (De ambtenaaw of een ander met eenigen openbaren dienst voortdurend of tijdelijk beläst persoon die opzettelijk bocken of registers, uitsluitend bestemd tot eonthröle van de administratie, valschelijk opmaakt); T. 348 1 (Ein Beamter, weheher

85 zur Aufnahme öffentlicher Urkunden befugt, innerhalb seiner Zuständigkeit vorsätzlich eine rechtlich erheblichc Tatsache falsch beurkundet oder in öffentliche Register oder Bilcher falsch einträgt), 349 (kvalifikation vid l u k r a t i v t eller d a m n a t i v t syfte); Ö. 102 b (jeder Beamte, der in Amtssachen, dal/er auch ein Notar, der bei Aufnahme oder Ausfertigung einer Xotariatsurkuude eine Unwahrheit bezeugt); Ung. 349 e t c (bland förfalskningsbrotten): F r . 146 (bland förfalskningsbrotten: Sera aussi puni des truvaux forces å perpétuité, tout fonctionnaire ou officier public qui. en rédigeant des actes de son ministere, en aura frauduleuscment denature la substance on Irs cirConstances, soit en écrivant des conventions a ut res que celles qui auraient été tracées ou dictées par les parties, soit en constatant comme vrais des faits faux, ou comme avoués des faits qui ne Tétaient pas); Belg. 195 (i h u v u d s a k = Fr.); It. 276 (bland förfalskningsbrotten: Il pubblico ufficiale, che, ricevendo o formando un atto nelV esercizio delte sue funzioni, attesta come veri e seguifi alla sua p resenia fatti o dichiarazioni non conform i a ver itu, od omette o altera le dichiarazoni da lui ricevute, ove ne possa der i vare pubblico o privata nocumento), Til (Il pubblico ufficiale, che, supponendo un atto pubblico, ne Simula una copia e la rilascia in forma legale, ovvero rilasciu una copia di un atto pubblico diversa dalVoriginal'e} senza que questo sia stato alterato o soppresso); Sp. 314 (bland förfalskningsbrotten): Port. 218 (likaså); R. 120; Bulg. 355 etc. (likaså): W a a d t 3 5 1 : Graub. 206 (Ein Beamter, welcher, mit böser Gefährde, durch ein mundliches oder schriftliches Zeugnis oder eine andere amtliche Ausfertigung, eine Unwahrheit bezeugt oder die Wahrheit eutstellt): Wall. 180 jfr 178 5 ' G (bland förfalskningsbrotten: kvalifikation); Aarg. 84 (in Amtssachen Unwahrheit bezeugt); Luz. 248 (Urkunden, deren Aufnahme oder Ausstellung ihm vermöge seines Amtes obliegt, unrichtig ausstellt): Bern 107 (bland förfalskningsbrotten; i h u v u d s a k = W a a d t ) ; Glar. 149 ( = Luz.): Zur. 2 1 1 : Gen. 132 (bland förfalskningsbrotten; = Fr.); Schwyz 115; St. Gall. 169 (Wer als Beamter oder Bediensteter seine öffentliche Stellung in betruglicher Absicht zur Anfertigung von öffentlichen, formell echten, in ihrem Inhalte aber unwahren Urkunden (Protokollen,

86 Berichten, Rechnungen u. s. w.) missbraucht); Freib. 183 (Le fonctionnaire ou le notaire qui constate fanssemeut, dans un litre, un fait ayant une portée juridiquc, notamment en certifiant fausscment Videntité d'une pcrsonnc. V authenticity d'une signature ou T exactitude d'une copie): U. S. A. Crim. C. 194 [105]; 195 [106]; Calif. 167 (Every public officer authorized by law to make or give any certificate or other writing, who makes and delivers as true any such certificate or writing, containing statements which he knows to be false, is guilty of a misdemeanour): Mex. 714: Chil. 193: A r g e n t . 298 jfr 2 9 3 ; Peru 368; V e n e z . 318, 319 (i samtliga dessa s p a n s k a lagar, såsom kvalifikation, b l a n d förfalskningsb r o t t e n ) ; FL Fsl. 14: (5 (i h u v u d s a k = Fi.); D. Fsl. 1924, 156 (endast kvalifikation, m e n u p p t a g e n bland ä m b e t s b r o t t e n ) : T. Fsl. 1927, 132 (Ein Amtsträger. der innerhalb seiner Zuständigktit tin Becht, ein Bechtsverhältnis oder eine Tatsache in einer öffentlichen Urkunde in der Absicht unrichtig beurkundet, dass davon im Bechtsverkehr zum Beiveise des Bcchtes, des Bechtsverhältnisses oder der Tatsache Gebrauch gemacht werde), 133 ( m o t s v a r a n d e i fråga om Beglaubigungsztichen); S c h w . Fsl. 281 1 (Beamte oder Personen öffentlichen Glaubens, die eine rechtlich erhebliche Tatsache unrichtig beurkuuden, uumcntlich eine falsche Unterschrift oder eine uurichtige Abschrift beglaubigen); Tjslov. Fsl. 198 (Ein öffentlicher Beamter oder eine andere nadi dem Gesetz öffentlichen Glaubeu geuiessende Berson, die in dieser Eigenschaft in einer Urkunde, einem öffentlichen Buch oder einem amtlichen Register eine unwuhre rechtlich bedeutsame Tatsache beglaubigt). D e m i n d r e fall (certifikater e t c ) , som ovan berörts (s. S3), förekomma, i fråga om positiv-immateriell förfalskning, g a n s k a a l l m ä n t , särskilt i r o m a n s k a lagar, såsom särskilda ä m b e t s b r o t t , m e n n ä s t a n alltid u p p s t ä l l d a b l a n d förfalskningsbrotten: Ung. 408 ff.: Fr. 155, 158, 160: Belg. 202, 204, 2 0 8 : It. 287, 290; Sp.

317, 320, 323, 324; Port. 224, 225: Bulg. 367, 440; Waadt 3502; Bern 1114; Bas. 752; Gen. 135, 141, 143, 146; Freib. 153; Mex. 725; Chil. 199, 203: Venez. 329; Costa R. 539 (som skiljer mellan a t t förfalskningsprodukten v a r i t capaz de producir perjuicio en asunto

87 sometido a resolution de los Tribunates o de autoridades o juntas de administration de cualquier dase och a t t så ej varit förhållandet).

(c) Neg-ativ-materiell förfalskning*. D e n negativ-materiella förfalskningen, såsom ällmänt brott, b e h a n d l a s i l a g a r n e mycket olika (jfr Spec. Utk. VI, 74), ä n som förfalskning, än såsom bedrägeri, oredlighet, skadegörelse, stöld eller fördelad p å olika av dessa institut; ä n uppställes den överh u v u d icke såsom a l l m ä n t b r o t t i strafflagen. Oberoende h ä r a v är frågan, huruvida lagen uppställer ett särskilt ämbetsbrott, innef a t t a n d e negativ-materiell förfalskning: e t t s å d a n t s a k n a s i m å n g a fall. d ä r ett m o t s v a r a n d e a l l m ä n t b r o t t finnes (t. ex. S.; Fi.; N.); m e n finnes d ä r e m o t icke blott i lagar, d ä r det a l l m ä n n a b r o t t e t förekommer vare sig såsom förfalskning (T.; 0 . e t c ) eller skadegörelse (Fr.; Belg.) etc. u t a n ä v e n i lagar, som icke u p p s t ä l l a det a l l m ä n n a brottet (H.; Sp.). H i t h ö r a n d e b e s t ä m m e l s e r förekomma i D. 133 (tilintetgor eller paa anden Maade forvansker Dokumentet', som ifelge hans Embede ere ham betroede eller tiUpengelige for ham — det a l l m ä n n a b r o t t e t behandlas såsom b e d r ä g e r i , 252); H. 361 (opzettelijk zaken bestånd om voor de bevoegde macht tot overtuiging of bewijs te dienen, akten, bescheiden of registers, welke hij in zijne bediening onder zich heeft, verduistert, vernidt. beschadigt of onbruikbaar maakt, of toelaat, dat zij door een ander worden iveggemaakt, vernield, beschadigt of onbruikbaar gemaakt, of dien ander daarbij als medeplichtige ter zijde staat — det a l l m ä n n a brottet s a k n a s ) ; T. 348 2 (welcher eine ihm amtlich anvertraute oder zugängliche Urkunde vorsäfzlich vernichtet, beiseite schafft, beschadigt oder verfälscht — det a l l m ä n n a b r o t t e t b e h a n d l a s såsom förfalskning, 274). 349 (kvalifikation vid l u k r a t i v t och d a m n a t i v t syfte): Ö. 102 c (der cine seiner Amtsaufsicht anvertraute Urkunde vernichtet — det a l l m ä n n a b r o t t e t b e h a n d l a s , j ä m t e a n n a n förfalskning, såsom bedrägerikvalifikation, 201 a); Ung. 398 (det a l l m ä n n a brottet b e h a n d -

88 las såsom förfalskning); Fr. 173 [Tout juge, administrateur, fonctionnaire ou officier public qui aura détruit, supprimé, soustrait ou détourné les actes et litres dont il était dépositaire en cette qualité, ou qui lui auront été remis ou communiques ä raison de ses fonctions — det allmänna brottet behandlas som skadegörelse, 439); Belg. 241 (détruit ou supprimé — det allmänna brottet behandlas såsom skadegörelse, 527); It. 202 2 (avser endast förstörande etc. av corpi di reato, atti o documenti custoditi in un pubblico ufficio o presso un pubblico ufficiale per ragione di tale sua qualitä; bland »d ditt i contra la pubblica amministrazione» det allmänna brottet, 283, bland förfalskningsbrotten); Sp. 375 (sustrajere, destruyere u ocultare — det allmänna brottet saknas); Bulg. 358 (det allmänna brottet såsom förfalskning); Waadt 334; Wall. 131 5 ; Luz. 248; Obw. (532; Glar. 149;

Zur. 226: Tie. 221 jfr 216; Gen. 157; Schwyz 115; Neuch. 144; Freib. 185 jfr 154 (endast kvalifikation men upptagen bland ämbetsbrotten); NewY. 1141; Argent. 298 jfr 294: Peru 3(58 jfr 366; Venez. 231 2 (liknande It.); D. Fsl. 1924, 156 (kvalifikation bland ämbetsbrotten): T. Fsl. 1927, 132 (Urkunde), 133 (Beglaubigungszeichen), 134 (varje bevismedel, vid syfte att hindra dess användning in einem Bechtsverfalnen vor einer Behörde oder einem Schiedsgerieht): Tjslov. Fsl. 197.

Förutom bestämmelserna om dokumentsförfalskning av ämbetsman förekomma även, isynnerhet inom den spanska gruppen, bestämmelser, som ingå under eller beröra institutet myntförfalskning (jfr Spec. Utk. VI, 89): Belg. 171, 172: Mex. 67(5; Argent.

287; Costa R. 526; Peru 375, 378; Bras. 244. (8) Yppande eller utnyttjande av hemlighet. Bliktstridigt yppande av hemlighet förekommer under olika synpunkter kriminaliserat i strafflagarne. Straffbestämmelserna rikta

sig stundom mot personer i sådan enskild tjänst (fabriksarbetare m. fl.), att de genom tjänstens beskaffenhet måste erhålla kännedom om fakta, vilkas hemlighållande — uttryckligen eller tacite —• förutsattes. — De rikta sig stundom mot personer (läkare, advokater etc), som på grund av sitt yrke i förtroende av sina klienter mottaga meddelanden, vilka — likaledes uttryckligen eller tacite — måste anses avgivna under förutsättning av hemlighållande. Slutligen kunna bestämmelserna rikta sig mot allmänna funktionärer, vilka genom sin ämbetsställning dels erhålla kännedom om egentliga »ämbetshemligheter» dels, med eller mot den enskildes vilja, erhålla del av hans hemligheter. Delvis kunna nämnda synpunkter sammanfalla, särskilt bestämmelserna om yrkes2)likt att bevara hemlighet och dylik ämbetsplikt; det förekommer också, att lagarne sammanslå dem. — Enligt N. 121 2 samt några av de aktuella förslagen straffas även ämbetsman, som olovligen utnyttjar hemlighet, som han i sitt ämbete åtkommit; jfr ned. om D. Fsl.; Tjslov. Fsl.; och It. Fsl. (Så även för ett särskilt fall U. S. A. Crim. C. 214 [123]: ämbetsman, som för privat spekulation begagnar honom i tjänsten tillhandakomna upplysningar av natur att influera på grödans marknadspris; därom jfr ned. s. 91). — En synpunkt, som föga framträder i strafflagarna, men väl däremot i speciallagstiftningen, är den av illojal konkurrens: straff mot den som i vinningssyfte på olovligt sätt skaffar sig kännedom om affärshemlighet. Vissa länder — t. ex. S. och flera schweiziska kantoner — hava icke i strafflagarne någon annan bestämmelse om yppande av hemlighet än den ofta förefintliga om ämbetsmäns yppande av -s/'rtz'shemlighet eller den, som implicite kan ligga i en kriminalsanktionering av mandatet m. m. (trolöshetsbrott); se Spec. Utk. IV, 90 ff. (Men jfr för S. L. 19/o 1919 om illojal konkurrens). I några lagar förekommer en bestämmelse om yrkesplikt men ingen av de andra typerna. Så FL 38: 3 (Uppenbarar sakförare eller annan ombudsman, läkare, fältskär,

barnmorska eller apotekare, eller

90 sådan persons biträde i yrket, olovligen enskild persons eller familjs hemlighet, varom han eller hon i utövning av yrket fått kännedom); T. 300 (Beehtsanwälte. Advokaten, Xotare, Verteidiger in Strafsachen. Ärzte, Wundärzte. Hebammen, Apotheker, sowic die Gehilfen dieser Personen werden, wenn sie unbefugt Brivatgeheimnisse offenba^en, die ihnen kraft ihres Andes, Standes oder Gewerbes anvertraut sind). dessutom en bestämm e l s e i novellen 353 a, som dock endast rör ä m b e t s m ä n im Dienste des Auswärtigen Amies och s n a r a s t är a t t f a t t a såsom ett a n n e x till b e s t ä m m e l s e n om s t a t s h e m l i g h e t (92 1 ): Aarg. 93: St. Gall. 172 (Geistliche, Ärzte, Apotheker, Hebammen und niedere Chirurgen, ivelche Geheimnisse. die ihnen in Hirer berufliehen Stellung anvertraut werden, pflichtwidrig eröffnen); n å g o t v i d s t r ä c k t a r e Bern 187 (iiberhaupt alle diejenigen, denen vermöge ihres Standes oder Berufes Geheimnisse anvertraut werden); Neuch. 252 (liknande); ä v e n i sistn ä m n d a l a g a r är emellertid g r ä n s e n d r a g e n g e n o m b e g r e p p e t förtroendemissbruk. S t u n d o m uppställas särskilda b e s t ä m m e l s e r dels om enskild tjänst (fabrikshemligheter) dels om yrkesmän m e n icke om ä m b e t s m ä n : F r . 418 (Tout directeur, commis, ouvrier de fabrique, qui KU ra communique ou tenlé de communiquer å des drangers ou ä des Francais résidant en pays dr angers des secrets de la fabrique ou il est employe . . . Si ces secrets ont été communiques ä des Francois résidant en France . .); 378 (Les médecins, chirurgiens et autres officiers de santé, ainsi que les pharmaciens, les sages-femmes d toutes autres personnes dépositaires, par dat ou profession, des secrets q/r'on leur confie. qui, hors le cos oil la loi les oblige ä se porter dénonciateurs. au rönt révélé ces secrets); Belg. 309, 458. E n s a m t ämbetshemligheter beröras i D. (139: Den Embedsm<and, der aabenbarcr, hvad der hans Embede vedkommende bor höides hemmeligt): 0 . 102 c (fjeder Beamtej der ein ihm anrertrautes Amtsgeheimnis gefährlicher Weise eröffnet e t c ) ; R. 121 ( ä m b e t s m a n , som u t s p i i d e r eller i syfte att utsprida h o p s a m l a r u n d e r r ä t t e l s e r , som icke få sprid a s : Paaivianienne, coooiaeiiire, nepe^a^a HJIH coöupanue B IUVIHX nope/uen!

91 ;u>.nKiiocTiibiM .IIIUO.M cBeAeHHH, ne nojjJiesKaunrx orjiamemiio); Thurg. 276 (Öffentliche Beamte oder Bedienstete, ivelche mit Verletzung Hirer Amies- oder Dienstespflicht Tatsachen von ivetch en sie nur zufolge ihres Amies oder Dienstes Kenntnis erhieltcn, ver öffentlichen oder die ihnen anvertrauten Akten oder Urkunden andern als den hiczu berechtigten Bensonen mitteilen — alltså, bortsett från d o k u m e n t e r , endast fråga om offentliggörande av hemligheten). — N å g o n g å n g förekomma dylika b e s t ä m m e l s e r , b e g r ä n s a d e till särskilda fall: U. S. A. Crim. C. 214 [123] (Whoever, being an officer or employe oj' the United States or a person acting for or on behalf of the United States in ang capacity under or by virtue of the authority of any department or office thereof, and while ladding such office, employment, or position shall, by virtue of the office, employment, or position held by him, become possessed of any information which might exert an influence upon or affect the market value of any product of the soil grown within the United States, which information is by law or by the rules of the department or office required to lie withheld from publication until a fixed time, and shall wilfully impart, directly or indirectly, such information, or any part thereof, to any person not entitled under the law or the rules of the department or office to receive the same; or shall, before such information is made public through regular official channels, directly or indirectly speculate in any such product respecting which he has thus become possessed of such information, by buying or selling the same in any quantity): jfr ib. 21(5 om fabrikshemligheter m. in. Ä t e r andra l a g a r h a v a dels en b e s t ä m m e l s e om enskild tjänsteinnehavare dels om ämbetsman: It. 298 (Chiunque rivela notizie concernenti scoperte o invenzioni scientifiche o applicazioni industrial i, delte quali sia venuto a cognizione per ragione del suo stato od ufficio o delta sua professions od arte, c che dovevano rimanere segrete . . . Se la rivelazione sia fatta a uno straniero non residente net regno o ad un suo agenté) jfr 177 (Il pubblico ufficiale, che comunica o pubblica document'* o fatti, da lui posseduti o conosciuti per ragione d'ufficio, i quali debbano rimanere segreti. o che ne agevola in qualsiasi modo la cognizione);

92 Sp. 513 (El administrador, dependiente 6 criado e t c ) , 514 (El encargado, empleado u obrero de una fdbrica n otro establecimiento industrial que con perjuicio del dueno descubriere los secretos de su industria) jfr 378, 379; Port. 462 ( = Sp. 514) jfr 290 (ämbetsplikt, i viss m å n u t v i d g a t g e n o m ib. $ 1); Schaffh. 255 (Wer, um Jemandeu zu schaden oder um sich oder einem Driften einen Vorteil zu verschuffen. unbefugter Weise sich in fremde Geheimnisse eindrängt oder wer als Angestellter in einem Fabrik- oder Handlungsgeschäfte entgegen der von ihm aus(IriUkUch ubernommenen Verpfiichtung zum Nachteile seines Dienstherrn — ohne Unterschied ob solches während des Dienstverhåltnisses oder nach dem Austritt ans demselben geschah — Andern Geheimnisse mitteilt. die ihm mil Beziehuug auf diesem Beruf oder diese Beschäftigung anvertraut sind) jfr 258 (Wer aus böswifliger oder eigenniitziger Absicht Tatsachen, ivelche ihm bloss durch seine Amtsverhältnisse bekannt geworden, oder die ihm amtlich anvertrauten Akten oder sonstigen Urkunden andern als den hiezu berechtigten Bensonen mitteitl oder bekannt macht). N å g r a l a g a r sammanslå, såsom ovan n ä m n t , yrkesplikt och ämbetsplikt i en b e s t ä m m e l s e : Freib. 184 (Celui qui, sans droit, révele un secret ä lui confié en sa qualité de membre dune uutorité, de fonctionnaire. (Cavocat, de notaire, de médecin, d'auxiliaire de ces persomnes ou dans Yexercice oVune autre profession Vastreignant au secret, ou dont il a eu eonnaissance ä raison de sa fonction ou profession); Luz. Pol.

124; Obw. Pol. 102; Argent. 156, 157: Costa R. 34(5; Peru 363: Venez. 190. A n d r a lagverk h a v a dels en b e s t ä m m e l s e om grkesjnlikl dels en om ämbetsplikt: Turk. 198 (Quiconque ayant, å roxison de son dat. de ses fonctions, de sa profession ou de son art, conmaissance (Vun secret dont la divulgation pent causer un prejudice., le reveler a sans juste cause) jfr 229 (tout fonctionnaire public qui réwelerait a autrui ou publierait des documents, des decisions, des ordres ou toutes autres communications dont it auraif possession ou connaissanice ä raison de ses fonctions, ainsi que tout fonctionnaire qui en favoriseerait oVune mani ere quelconque la divulgation — h ä r m e d likställt det om-

93 vända fallet, att ämbetsman uppskjuter offentliggörande, då han är skyldig företaga sådant): FL Fsl. 28: 2 (Uppenbarar präst, sakförare eller annan ombudsman, läkare, fältskär, barnmorska eller apotekare eller sådan persons biträde i yrket hemlighet, varom han eller hon i utövning av yrket fått kännedom) jfr 14: 8 (Tjänsteman, som yppar tjänstehemlighet, va rom han i tjänsten erhållit kännedom); D. Fsl. 1924, 2(512 (Bersoner. som virker ello- har virket i offentlig Tjeneste eller Hverv. eller som i Medför af offentlig Beskikkelse eller Anerkendelse udover et Erhverv, saavel som saadanne Bensöners medhjatpere, naar de rober Pri vall i vet tilhorenele Hem m dig heder, der er kommet til deres Kundskab ved Ud0velsen af deres Virksomlied, med mindre de har vwret forpligtede til at udlale sig eller har handiet i berettiget Varetagelse af al men Inter esse eller af eget eller andres Tar v) jfr 154 (jlUber nogen. som virker i offentlig Tjeneste eller Hverv, hvad der i Tjenestens eller Hvcrvets Medfer er ham betroet som Hemmelighed, eller ved Lov eller anden gyldig Bcstemmelse er betegnct som saadan . . . Sker det for at skaffe sig eller andre uberettiget Vinding, eller benytter han iavrigt saadan Kundskab i det angivne 0jemed . . . Efter ovenncevnte Begler straffes ogsaa den, som efter ut vcere fratraadt Stillingen paa nogen af de angivne Maader förser sig med Hensyn til Tjenestehemmeligheder, som han i Stillingen har erfaret); T. Fsl. 1927, 325 (Approbierte Ärzte, Apotheker und andere staatlich geprufte Medizinalpersonen, Bechtsanwälte, Verteidiger in Strafsachen, Bersonen, denen das mundliche Verhanddn vor Gericht durch eine von der Justizverwaltung getroffene Anordnung gestattet ist, und, soweit sie nicht Amtsträger sind, Notare, die unbefugt ein Brivatgeheimnis off enbären, das ihnen bei Ausubung ihres Berufs anvertraut worden oder zugänglich geworden ist . . . Den in Abs. 1 genannten Bersonen stehen ihre berufsmässigen Gehilfen und Bersonen gleich, die zur Vorbereituug auf den Beruf an der berufsmässigen Tätigkeit teilnehmen. Ver Täter ist straffrei, wenn er ein solchcs Geheimnis zur Wahrnéhmung eines berechtigten öffentlichen oder pri v äten Interesses offenbart, das nicht auf andere Weise gewahrt werden känn, und wenn das gefährdete Interessc uberwiegt) jfr 140 (Ein Amtsträger

94 oder fruiterer Amtsträger, der ein ihm kraft seines Andes anvertroutcs oder zugängliehes Geheimnis gegen Entgelt oder in der Absicht offenbart sich oder einem anderen unrechtmässig einen Vorteil zu versdiuffen oder jemand einen Nuchteil zuzufugen); Schw. Fsl. 285 (Geistliche, Bechtsanwätte, Verteidiger, Notare, Ärzte, Apotheker, Gehulfen soldier Bersonen und Hebammen, die ein Geheimnis offenbaren, das ihnen zufolge ihres Berufes anvertraut wird. oder dus sie bei der Ausubung ihres Berufes wuhruehmen . . . Ebenso werden bestraft Medizinstudierende, die ein Geheimnis offenbaren, das sic bei ihren Studien wuhrnehmen. Die Bfiicht zur Geheimnisbewahrung besteht audi nach Beendigung der Berufsausubung oder der Studien. Die Offenbarung ist nicht strafbar, wenn sie mit Einwilligung des Berechtigten erjölgt oder zur Wahrung eines höhem Inte resses notwendig ist), 284 (Wer ein Geheimnis offenbart, dus ihm in seiner Eigenschaft als Mitglied einer Behörde oder als Beamter anvertraut wird, oder das er in seiner dmtlichen Stellung wahrnimmt . . . Die Bfiicht zur Geheimnisbewahrung besteht audi nach Beendigung des amtlichen Yerhältnisses. Die Offenbarung mit Einwilligung der vorgesetzten Amtsstelle ist nicht strafbar). Slutligen förekommer, a t t strafflagen u p p t a g e r alla de tre n ä m n d a f o r m e r n a : b r o t t av enskild t j ä n s t i n n e h a v a r e , av y r k e s m a n och av ä m b e t s m a n . H i t höra N. 294 2 (uberettiget enten selr gjor Brug af en Forretnings- eller Driftshemmelighed vedkommende en Bedrift, hvori han er eller i Bobet af de to sidste Aar har vwrd ansat, eller hvori han har eller i Lobet af de 2 sidste Aar har haft Bel, eller aabenbarer en saadan i Hensigt at svelte en anden island til ut gjore Brug af den, eller som ved Forledelse eller Tilskyndelse medvirker hertil — d e n n a b e s t ä m m e l s e i n g å r således ä v e n p å i n s t i t u t e t illojal konkurrens), jfr 144 (Brester, Sagferere, For svar ere i Struffesager, lager, Apotliekere og Jordnwdre saavelsom disses Betjente eller Hjwlpere, der retsstridig aabenbarer Hemmeligheder, som er dem eller deres foresatte betroede i Stillings Medför) och 121 (Aabenbarer en offentlig Tjenestemand uden skjellig Grund, livad der i Tjenestens Medför er blevet ham betroet eller ved Lov eller anden ggldig Bestemmelse

95 er betcguet som Tjenestehemmelighed); H., som i B. 2 T. 17 Schending van geheimen h a r följande b e s t ä m m e l s e r : 272 (Hij die opzettelij eenig geheim, hetwelk hij, uit hoofde van zijn hetzij fegenwoordig hetzij vroeger ambl of beroep, verglicht is te bewareu, bekendmaakt), 273 (Hij die opzettelijk aangaaude eene onderneming van handel of uijverheid bij wefke hij werkzaam is of geweest is, bijzonderheden waarvan hem geheimhouding is opgelegd, bekendmaakt). L i k n a n d e Tic. 358 § 1 (Chiunque, avendo notizia, per ragione del suo stato, ufficio o professione, di un segreto che concerne la buona farna di taluno, lo rivela. senza gin sto motivo. ad altri che alV ont or itu u vente il diritto di esigerne la cotnunicazioru): 238 (Colui che rivela dolosamenU un segreto concernente la fabbricazione o la industrin esertitata in uno stabilimento o in ana fabbrica in cui c, od e stato addetto od impiegato). S a m m a s t å n d p u n k t förekommer med vissa inskränkningar i Tjslov. Fsl., som i första hand skiljer mellan privathemlighet och ämbetshemlighet men kvalificerar (i åtalsavseende) yppande av privathemlighet — vare sig yrkeshemlighet eller affärshemlighet - - som under vissa omständigheter skett av ämbetsman; i detta sammanhang medtages även brott mot brevhemlighet m. m. och beröres illojal konk u r r e n s (340: Wer ein j'remdes Brivatgeheimnis, das er bei der Ausubung seines Bernfes als öffentlicher Beamter, Geistlieher, Advokat oder Yerteidiger, Arzt, Apotheker. Geburtshelferin, Krankenpfleger, Angestellter eines Krankenhauses oder als Bediensteter oder Gehiife einer solchen Berson oder bei dem Studium der Heilkunde erfahren hat . . . Ebenso wird auch eine andere Berson bestraft, die ein jr em des Geheimnis ver rät, zu dessen Bewahrung sie nach den fur ihren Beruf bestehenden Bestimmungen verpdichtet ist. Die Tat ist nicht strafbar, insofern das Geheimnis offenbart werden musste, um ein öffentliches Inter esse oder ein solches Brivatinteresse zu sehutzen, das billig erweise mehr Bucksicht verdient als das Inter esse an der Bewahrung des Geheimnisses; 3 4 1 : Wer ein Geschäjtsoder Erzeugungsgeheimnis, zu dessen Bewahrung er zufolge eines Gesetzes, eines behördlichen Auftrages oder eines Vertrages verpdichtet ist, in Kenntnis des Utnstandes verrät, dass es in einem fremdeu Unternehmen ausgenulzt

96 werden soil; iver in seinem oder in einem fremden Unternehmen ein. Geschäfts- oder tin Erzeugungsgeheimuis ausnufzt, das ihm auf Solche Weise verraten ivorden ist oder das er auf Schleichwegen erkundet hat. . .: 342: Die in diesem Hauptstuck angefuhrtcn Handlungen tverden nur fiber Brivatanklage verfolgt. ausgenommen den Fall, dass die Tat von einer zur Ausubung der öffentlichen Macht berufenen Berson bei der Ausubung ihres Andes oder unter Missbrauch Hires Andes oder des damit rerbundenen Bechtes begången ivorden ist; 183: Ein Organ der öffentlichen Macht. welches das Amtsgeheimnis . . . in der Absicht verletzt, sich oder einem anderen einen Vorteil zu verschaffen. auf den ihm kein Betid zusteht, oder dadurch einem anderen rechtswidrig Schaden zuzufuyen): It. Fsl. 326 ( u t n y t t j a n d e av hemlighet), 327 (uppenbarande därav). N å g o n g å n g f ö r e k o m m a särskilda bestämmelser i strafflagen r ö r a n d e ä m b e t s m ä n , som y p p a s k a t t s k y l d i g s ekonomiska förhåll a n d e n eller b e g a g n a sig av affärshemligheter m. m., varom de erhållit k ä n n e d o m vid h a n d l ä g g n i n g av beskattningsfrågor. Så T. Fsl. 1927, 143 (Verletzung des S t e u e r g e h e i m n i s s e s : Wer Verhältnisse eines Steuerpfiichtigen, die ihm als Amtsträger oder amtlich zugezogenem Sachverständigen im Steuerverfahren oder im Steuerstrafverfahren bekannt geworden sind, oder den Inhalt von Yerhandlungen in Steuersachen, an denen er als Amtsträger oder als amtlich zugezogener Sachverständiger beteiligt war, unbefugt offenbart . . . wer ein Geschäjtsoder Betricbsgeheimnis, das ihm als Amtsträger oder amtlich zugezogenem Sachverständigen im Steuerverfahren oder im Steuerstrqfverjähren anvertraut ivorden oder zugänglich geworden ist, unbefugt renvertet). Jfr även U. S. A. Crim. C. 216. A n d r a speciella b e s t ä m m e l s e r f ö r e k o m m a i a n g l i k a n s k r ä t t a n g å e n d e y p p a n d e av fakta, som f r a m k o m m i t vid u n d e r s ö k n i n g i brottmål, t. ex. Calif. 168 (Every grand juror, district attorney, clerk, judge or other officer who, except by issuing or in executing a warrant of arrest, toilfully discloses the fact of an information or indictment having been made for a felony, until the defendant has been arrested, is guilty of a misdemeanour).

97 1 stor u t s t r ä c k n i n g i n n e f a t t a s straffskydd för vissa hemligh e t e r i de s p e c i a l b e s t ä m m e l s e r för post- och telegraftjänsteman, v a r o m jfr h ä r ned.

(9) Ä m b e t s b r o t t av tjänstemän, a n s t ä l l d a vid post, t e l e g r a f etc. I fråga om ö p p n a n d e eller förstörande av brev e t c åtnöja sig flera l a g a r m e d en allmän straffbestämmelse m o t var och en. som g ö r sig skyldig tiil dylik h a n d l i n g (stundom u t v i d g a d till olovligt ö p p n a n d e av tillsluten sak överhuvud, t. ex. S. 22: 10 annat, som honom enskilt angår och med försegling eller på annat sätt tillslutet är). A n d r a l a g a r h a v a en straffbestämmelse mot alla ämbetsmän, som öppna eller förstöra brev. Så F r . 187 (Toute suppression, toute ouverture de lettres confiées å la pöste, commise ou facilitée par un fonctionnaire ou un agent du Gouvernement ou de Vadministralion des postes): Sp. 218, 219, 220; Bulg. 311 (dessutom i 310 en särskilt b e s t ä m m e l s e om p o s t t j ä n s t e m ä n m. fl., jfr ned.); Gen. 175, 176 o. s. v. Men i åtskilliga l a g a r innehållas specialb e s t ä m m e l s e r för det fall, att b r o t t s s u b j e k t e t är en vid post eller telegraf anställd person. H ä r kan, förutom s k y d d e t för brevhemlighet och s k y d d e t för materiell integritet, t i l l k o m m a intresset av s ä n d n i n g e n s vederbörliga befordrande, vilket k a n k r ä n k a s därigenom, a t t t j ä n s t e m a n n e n t. ex. k v a r h å l l e r s ä n d n i n g e n i stället för a t t befordra den r e g l e m e n t s e n l i g t . I n å g r a av s i s t n ä m n d a l a g a r n ä m n a s e n d a s t p o s t t j ä n s t e m ä n , i a n d r a j ä m v ä l t e l e g r a f t j ä n s t e m ä n (stundom d ä r j ä m t e vid telefon eller vid j ä r n v ä g anställda personer). H a n d l i n g e n i n n e f a t t a r i varje fall öppnande av brev, p a k e t e t c , oftast ä v e n förstörande (undanstickande, u n d a n h å l l a n d e e t c ) : k a n s k e ä v e n u t l ä m n a n d e av brev etc. till o r ä t t person, u p p e n b a r a n d e av innehållet för orätt person, förfalskande av innehållet (i fråga om telegram). H i t h ö r a FL 40: 14 (Posttjänsteman, vilken olor/igen öppnar, förstör, undanskaffar eller undanhåller brev eller annat,

98 som åt posten blivit anförtrott, eller hjälper eller uppsåtligen tillåter annan att begå sådan handling), 15 (Telegraftjänsteman, vilken förfahkar eller olovligen öppnar, förstör, undanskaffar eller undanhåller telegram dier för telegrafer ing åt inrättningen anförtrodd skrift, eller om innehållet utan lov underrättar tredje person eller hjälper eller uppsåtligen tillåter annan att begå sådan handling); N. 122 (något vidsträcktare i fråga om b r o t t s s u b j e k t e t : En offentlig Tjenestemand, der ulovlig aabner eller tilsteder nogen at aabne et ham i Tjenestens Medför betr oet Brev; om förstörande en a l l m ä n b e s t ä m m e l s e i § 14(5): D. 138 (öppnande eller förstörande m. m. b e g å n g e t av posttjänstem a n ) ; H. 372 (varje openbare installing van vervoer: öppnande e t c av brev m. m.), 373 (förstörande, u t l ä m n a n d e till orätt person m. m.), 374 ( m o t s v a r a n d e b e s t ä m m e l s e r i fråga om telegram), 375 (dylik ä m b e t s m a n , som tillåter a n n a n a t t begå s å d a n handling eller är delaktig däri); T. 354 (Ein Bostbeamter, welcher die der Bod anvertrauten Briefe oder Bakete in anderen als den im Gesetze vorgesehenen Fallen eröffnet oder unterdruckt, oder einem anderen wissentlich eine solche Handlung gestattet, oder ihm dabei wissentlich Hilfe leistet), 355 (Telegraphenbeamte oder andere mit der Béaufsichtigung und Bedienung einer zu öffentlichen Zwecken dienenden Telegrapttenanstall betraute Bersonen, welche die einer Telegraphenanstalt anvertrauten Depeschen verfälschen oder in anderen als in den im Gesetze vorgesehenen Fallen cröffnen oder unterdrucken, oder von ihrem Inhalt Dritte rechtsividrig bcnachrichtigen, oder einem anderen wissentlich eine solche Handlung gestalten oder ihm dabei wissentlich Hilfe leisfen . . . Den einer Telegraphenanstalt anvertrauten Depeschen werden Nachrichten gleichgeachtet, die durch eine zu öffentlichen Zwecken dienende Fernsprechanlage vermittelt werden); Ung. 200, 2 0 1 ; [Eng. Steph. 129 (Every person having official duties connected with the Post Office or acting on behalf of the Bostmaster-General is guilty of a misdemeanour, who contrary to his duty discloses, or in any way makes known, or intercepts, the contents, or any part of the contents, of any telegraphic message or any message intrusted to the Postmaster-General for the pur-

99 poses

of

transmission)]:

Bulg.

310;

Chil. 156, 337; Argent. 154;

Costa R. 344: Peru 362; Venez. 189; Fi. Fsl. 14: 7; D. Fsl. 1924, 155 (Naar nogen, som virker i Post- eller Jernbanevcesends Tjeneste, ulovlig aabner, tilintetgor eller forstikker Forsendelser eller understetter en anden i saadan Fcerd . . . Baa samme Maude straffes den, som virker i Statstelegrafvoisenets eller et offentlig anerkendt Telegrafanlags Tjeneste, naar han tilintetgnr. jörvunsker eller forstikker et samme til Befordring övergivet Telegram eller understetter en anden i saadan Fcerd); T. Fsl. 1927, 142 (post, telegraf, telefon; o m f a t t a r ä v e n personer, die in einer öffentlichen Zwecken dienenden Telegraphen- oder Femsprechanstalt mit der Béaufsichtigung oder Bedienung der Anstalt oder mit Arbeiten un ihren Einrichtungen betraut sind: b e s t ä m m e l s e n om olovligt y p p a n d e av innehållet tillämplig ä v e n p å förut anställda); Schw. Fsl. 286 (Der Postbeamte, der das Postgeheimnis verletzt, numentlich fiber den Postverkehr bestimmter Personen Mitteilungen macht, eine versch/ossene Postsendung öffnet, ihrem Inhalt nuchforsdd, ihren Inhalt Dritten mitteilt; der eine Bostsendung vernichtet, beiséiteschafft oder dent Empfangsberechtigten vorenthålt; der irgend jemand em Gelegenheit verschafft, solche Handlungen vorzunehmen), 287 (Der Telegraphen- oder Telephonbeamte, der dus Telegraphen- oder Telephongehcimnis verletzt, namentlich den Inhalt eines Telegramms, Badiogrumms oder Phonogramms oder eines Telephongesprächs einem Dritten mitteilt; der ein Telegrumm, Budiogramm oder Phonogrumm fälscht, unrichtig iviedergibt, verändert, unterdruckt oder dem Empfangsberechtigten vorenthålt; der irgend jemundem Gelegenheit verschajft, solche Ilandlungen vorzunehmen); Tjslov. Fsl., vilket, säsom förut n ä m n t , u p p s t ä l l e r en a l l m ä n bestämmelse och sedan, i ätalsavseende, kvalificerar d e n n a för ä m b e t s m ä n : 339 (Wer einen Brief, ein Telegrumm oder ein anderes Schriftstiick in der Absicht öffnet, um den Inhalt, der nicht fur ihn bestimmt ist, zu erfahren; wer in derselben Absicht ein versperrtes Behältnis, in dem ein solehes Schriftstuck aufbewahrt ist, öffnet . . Wer in der Absicht, sich oder einem anderen einen Vorteil zu verschuffen, auf den er kein Bedd hut, oder dadurch einem anderen rechtswidrig Schaden zuzu-

100 fugen, eine Nachricht iiber eine Tatsache vcrbreitet. die er dadurch crfahreu hat, dass er selbst oder ein underer ein Brief geheimnis verletzt hat; wer in derselben Absicht eine solche Nachricht ausnutzt); härtill den

förut anförda kvalifikationen i 342 (jfr ov. sid. 96). (10) Ämbetsbrott mot familj eller sedlighet. I några länder har vigselförrättares skyldigheter helt och hållet eller till viss del kriminalsanktionerats i specialförfattningar (så S. B. 12 /n 1915 och L. 8/a 1889, 4 § i dess lydelse 12/u 1915; T. [delvis] i Ges. %j% 1875, §§ (57, (59). Ofta förekomma emellertid dylika bestämmelser i strafflagarne. Härvid kriminaliseras stundom allt åsidosättande av äktenskapshinder, stundom visst sådant (t. ex. vigande av lagiigen gift person); stundom underlåtenhet att företaga vissa preventiva åtgärder, t. ex. lysning. — Sådana bestämmelser förekomma i FL 40: 12 (äktenskaps avslutande vid förefintlighet av laga hinder eller utan att laga lysning skett), 13 (äktenskaps avslutande innan avvittring skett, där sådan skolat äga rum); H. 3791 (avslutande av äktenskap, som innefattar tvegifte). 379'2 (vid annat äktenskapshinder); T. 338 (tvegifte — angående andra fall jfr ov.); Fr. 193 (förrättande av äktenskap utan samtycke av den, det vederbör), 194 (underlåtenhet att iakttaga föreskriven väntetid, där kvinnan förut varit gift), jfr 195, 3402 (tvegifte); Bulg. 432 (tvegifte), 433 (andra dirimerande äktenskapshinder); Turk. 237; Gen. 169 (Tout ministre clun cutte qui procédera aux ceremonies religieuses oVun mariage sans quit lui uit été justifié (fun acte de mariage préalablement recupar les

officios de Vdut-civil = T. Gres. 6/a 1875, § 67), 178 (utan vederbörligt samtycke), 179 (utan vederbörlig väntetid), 180 (mot föräldrars etc. vilja): Chil. 388; Argent. 136; Costa R. 325. Otukt förövad genom missbruk av tjänsteställning uppställes ofta såsom särskilt ämbetsbrott (eller åtminstone så, att brottssubjektet i det väsentliga sammanfaller med subjektet vid äm-

101 b e t s b r o t t ) . Mestadels sker d e t t a bland s e d l i g h e t s b r o t t e n : S. 18: 62 (övar styresman, föreståndare eller annan tjänsteman, läkare, uppsyningsman eller vuktbdjänt vid straffinrättning, häkte, sjukhus, fattighus, barnhus eller annan sådan inrättning, otukt med kvinnsperson, som där intagen är), jfr ä v e n 18: (51 (religions- eller skollärare, uppfostrare eller läromästare); FL 20: 62 (tjänsteman vid allmän anstalt eller inrättning); N. 199 2 (den, som hur ut ngt ig Omgjcengelse med nogen i Fwngsef, Arbeidshus, Sygehus, Futtighus. Opdragelsesanstalt dier lignende Anstalt optagen Person, som der staar under hans Myndighed dier Opsigt) jfr 2 0 5 ; D. 167; H. 249 :! (door ambtenaren met personen die aan han gezug zijn onderworpen oj' aan hunne waakzaamheid toevertrouwd of aanbevolen), 249 4 (door bestuurders, genee.sk/indigen. onderwijzers, beambten, opzichters of bedienden ingevangenissen, rijkswerkinrichtingen, huizen van verbetering, opvoedingsgestiehten, weeshuizen. ziekenhnizen, krunkzinnigengestichlen oj instellingen van weldudigheid, mel personen daarin opgenomen); T. 174 (Beumte. die mit Personen, gegen ivelche sie eine Untersuchung zu fuhren huhen oder welche ihrer Obhut anvertraut sind, unzuchtige Hundlungen vornehmen), 174 3 (Beumte. Ärzte oder andere Medizinulpersonen, welche in Gefängnissen oder in öffentlichen, zur Pfiege von Kranken, Ann en offer anderen Hilfiosen bestimmten Anstalten beschtifligi oder angesfellt sind) o. s. v. Jfr FL Fsl. 23: 3 : D. Fsl. 1924, 2 2 1 ; T. Fsl. 1927, 2 9 3 ; Schw. Fsl. 168. - S t u n d o m uppställes fallet (eller visst o m r å d e därav) t i l l s a m m a n s m e d de andra ä m b e t s b r o t t e n : Sp. 394, 395 (men jfr 458 i fråga om corruption de menores); W a a d t 343, 344, 345; Wall. 134; Chil. 258, 259. N å g o n g å n g förekommer en särskild b e s t ä m m e l s e om tjänstem a n , som »tolererar» bordeller m. m. Så Costa R. 514, som straffar ä v e n den t j ä n s t e m a n , vilken i sitt leverne g e r »ett exempel på den last, h a n är s a t t a t t b e k ä m p a » och höjer straffet i händelse av samförstånd m e d företagaren (El funcionario de polida que a sabiendas tolere lugares de escdndalo, o casus de juego prohibido, o que diere personalmente el ejemplo de vitio o extravios encargado

102 de perseguir . . . En caso de ser tal tölerancia el resultado de un concierto entré et funcionario y el dueno del estahlecimiento de vicio . .). (11) Ö v e r s k r i d a n d e av k o m p e t e n s . Särskilt i r o m a n s k a strafflagar f ö r e k o m m a ofta bestämmelser om ä m b e t s m ä n , som överskrida sin k o m p e t e n s (resp. som i något visst a v s e e n d e överskrida den, t. ex. en ä m b e t s m a n i n k r ä k t a r på den l a g s t i f t a n d e m a k t e n eller en f ö r v a l t a n d e ä m b e t s m a n gör i n t r å n g p å d o m a r e n s funktion, eller vice versa). I detta samm a n h a n g o m t a l a s stundom ä v e n det fall, a t t en u t n ä m n d ämbetsm a n börjar u t ö v a sitt ä m b e t e före den lagliga tidpunkten eller a t t en a v s k e d a d ä m b e t s m a n fortsätter u t ö v n i n g e n utöver den lagliga s l u t p u n k t e n . E n a l l m ä n b e s t ä m m e l s e om ö v e r s k r i d a n d e av kompetens förek o m m e r i R. 110 (dessutom l e g a l k o n k u r r e n s e r m e d pinande eller ä r e k r ä n k n i n g ) : v i d a r e t. ex. i Mex. 997 (El empleudo publico que ejerzu funciones que no le correspondan por su empleo, cargo 6 comisiön); jfr Chil. 2 2 1 . Ä m b e t s m a n s övergrepp på den lagstiftande m a k t e n s område omtalas i F r . 127 (Les juges, les procure urs genera ur on de la Bépublique, on leurs substituts, les officios de police, qui se seront immiscés duns Texercice du pouvoir iégis/utif soit par des reglements contenunt des dispositions legislatives, soit en urrétunt ou en suspendant Vexécution d'une ou de plusieurs lois. soit en dé/ibcrant sur le point de savoir si /es lois seront publiées ou exécutées); Belg. 237 (likaså); Sp. 388 (likaså); Rum. 108; Gen. 165 (likaså); Port. 3 0 1 ! (Todo o empregado publico que se ingerir no exercicio do poller legislativo, suspendendo quaesquer leis ou arrogando-se qualquer dus (dtribuicoes, que exclusivamente compeiem ds codes com a sanccäo do rei). F ö r v a l t n i n g s ä m b e t s m ä n s ö v e r g r e p p p å den dömunde funktionens o m r å d e kriminaliseras, m e r eller m i n d r e allmänt, i F r . 130 {Les pn'fets, sous-préfets, maires et autres administrateurs . . . qui se seront ingérés de prendre des arrétcs gcncruux tendant ä intimer des

103 ordres ou des defenses quelconques ä des cours ou tribunaux). 131: Belg. 239; Sp. 389 2 (todo funcionario del orden udministrntivo que se arrogare atribuciones judiciales 6 impidiere la execution de ana providencia 6 decision didada por Juez competente), 3 9 1 : Port. 301 4 (A uudoridude administrativa que com quaesquer ordens ou prohibicöes tentur impedir ou perturbar o exercicio do poder judicial); Rum. 110, 1 1 1 : Chil. 222 (endast vid tredska). Om d o m a r e s m. fl. ö v e r g r e p p på förvaltningsomrkået jfr F r .

1272 ff.; Belg. 2372: Sp. 3891; Port. 3012: Rum. 109: Gen. 1652; Chil. 222 (endast vid tredska, jfr ov.) B e s t ä m m e l s e r om ä m b e t s m a n , som börjar resp. fortsätter sin ä m b e t s u t ö v n i n g före resp. efter den lagliga kompetenstiden, förekomma i F r . 196 (Tout fonctionnaire public qui sera entré en exercice de ses fonctions sans avoir prété le serment), 197 (Tout fonctionnaire public révoqué, destituc, suspend// ou interdit légalement. qui, apres en avoir en la connaissance officielle, aura continue Vexercice de ses functions, ou qui, étant electif ou temporaire, les aura exercées apres avoir di' remplacé); Sp. 384 (sin haber prestado en debida forma d juramento 6 fianza requeridos por las leyes), 385 (después que debiere cesar conforme a las leges, reglamentos 6 disposiciones especiales de su ramo respectivo), 386 (Ft funcionario culpable de cualquiera de los delitos penudos en los dos articulos anteriores que hubiere pertibido algunos derechos 6 emoluments por ruzon de su cargo 6 comision antes de poder desempeharlo o después de haber debido cesar en el); Port. 306, 307, ib. § an. (särskild b e s t ä m m e l s e om militärbefälhavare, som fortsätter a t t utöva sitt k o m m a n d o , sedan det l a g l i g e n u p p h ö r t ) ; Rum. 1(53, 164: Grek. 449; W a a d t 359 (Tout fonctionnaire ou officierpublic révoqué, destitué ou suspendu, qui continue rexercice des fonctions dont il a été privé, on qui refuse de restituer les archives, seeaux ou autres objeh uppartenunt a son office); Wall. 138 (likaså); Gen. 173, 174; New J e r s . 6 a (if ang sheriff elect shall presume to execute the office of sheriff before he shall have given bond and taken the oath of office — betecknat såsom sheriffs acting before qualification}, jfr ib. 6 b;

104 New Y. 42; Minnes. 4797; Mex. §§ 993, 994, 995 (undantag för det fall, a t t ä m b e t s m a n n e n fortsätter sin t j ä n s t g ö r i n g i avvaktan pä a t t e f t e r t r ä d a r e n skall infinna sig, såvida icke en la orden de separation se exprese que ést a se verifique desde In ego, u la lo no lo prohiba); Chil. 216, 217, 218. (12) A n d r a s ä r s k i l t u p p s t ä l l d a

ämbetsbrott.

Allt efter det eventuellt g e n o m ä m b e t s b r o t t e t angripna särskilda i n t r e s s e t (jfr ov. sid. 21) åtskilja vi dessa fall i brott m o t staten, brott m o t a l l m ä n h e t e n och b r o t t m o t enskild — jämlikt den v a n l i g a i n d e l n i n g s g r u n d e n . (a) Brott mot Staten. Såsom förut a n m ä r k t , förekomma ofta i strafflagarna särskilda kriminalisationer för ä m b e t s m ä n , som b e g å vissa jörräderibrotl. Vid högförräderi inträffar d e t t a dock m y c k e t sällan (eftersom straffet r e d a n vid det a l l m ä n n a h ö g f ö r r ä d e r i b r o t t e t är m a x i m a l t ) ; så likväl Costa R., som (432) för det a l l m ä n n a högförräderibrott e t u p p s t ä l l e r skalan presidio temporal en su grado cuarto a presidio por tiempo indeterminado men (433) m e d det a b s o l u t a straffet presidio por tiempo indeterminado belägger el funcionario publico, militär en servicio, agente o comisionado det Gobierno, som i och för b r o t t e t s b e g å e n d e hubiere abusado de la untoridud, documentos, noticias, o medias que tuvieru por ruzön de su cargo. D ä r e m o t ä g e r det a l l m ä n t r u m i fråga om s. k. diplomatiskt lundsförräderi. S å l u n d a förek o m m a b e s t ä m m e l s e r om underhandlares trolöshet bl. a. i S. 8: 15;

FL 12: 7; N. 89; D. 79; H. 99; T. 92;J; It. 111; Port. 152; Mex! 1,091; Argent. 225; Costa R. 437; Venez. 138; FL Fsl. 12: 53; D. Fsl. 1924, 108a; T. Fsl. 1927, 90; Schw. Fsl. 231: l3; rörande yppande av statshemlighet (utav funktionär) i S. 8: 17 1 ; FL 12:: 7; N. 90 3 ; D. 80: 1 ; [T. 335 a för särskilt fall]; Fr. 8 0 ; ' B e l g . 1 18;

It. 107 i. fi: Port. 153; Rum. 70; Mex. 1,077; Venez. 1343 o. s. v.'

105 mera sällan i fråga om förstörande etc. av statshandling (så likväl t. ex. D. 81). Nämnda bestämmelser förekomma än såsom självständiga rekvisit, än såsom kvalifikationer av allmänna delikt. — Att särskilda stadganclen om militärt landsförräderi av militära ämbetsmän förekomma i en del strafflagar, har ovan anmärkts (sid. 20). Sp. 177; Chil. 151; Argent. 242 straffa ämbetsman, som vid arresterande eller åtalande av parlamentsledamot m. fl. ej iakttager särskilt föreskrivna former. Jfr Fr. 121; Costa R. 491. Någongång förekommer en allmän bestämmelse om skadande av statsintresse (i förhållande till utländsk stat). Så, Bras. 237 (Quando do excess», ou abuso de antoridade, resultar prejuizo aos inter esses nae i o news |. I detta sammanhang må även nämnas bestämmelser rörande tjänsteman, som olovligen tager gåva av främmande makt (S. 25: 8; FL 40: 11 etc).

En omfattande grupp av rekvisit (bortsett från förräderibrotten) kännetecknas därav, att ämbetsmannen ställer sig i uttrycklig opposition mot statsmakten, sålunda fall, som kunna betecknas såsom brott mot offentlig myndighet. Härunder komma icke blott fall, analoga med de allmänna brott, som så betecknas, utan även »interna» ämbetsbrott, som endast taga sig uttryck i opposition mot statstjänarens förman i tjänsten. Sistnämnda gärningar kunna omärkligen övergå i disciplinförseelser, som vanligen falla utanför strafflagarne. Men i svårare former kunna de vara av samma straffrättsliga valör som andra ämbetsbrott, såvisst som det är ett allvarligt statsintresse att inom förvaltningsapparaten strängt uppehålla lydnadsplikten. Det är sålunda ingenting orimligt, att många lagar uppställt dessa fall, utan vidare åtskillnad, bland andra ämbetsbrott — om det ock å andra sidan förekommer, att man omsorgsfullt undvikit att

106 u p p t a g a dem i strafflagen (i det de ö v e r l ä m n a t s åt disciplinförfarande). I f r å g a v a r a n d e rekvisiter k u n n a indelas i sådana, som föruts ä t t a e t t a g g r e s s i v t motstånd m o t statsviljan; olydnad mot uttrycklig befallning av överordnad, ofta s a m m a n f ö r t med annan underl å t e n h e t att efterkomma ä m b e t s p l i k t : eller slutligen övergivande av tjänsten. Motstånd med väpnad makt o m t a l a s i F r . 188 ff. (Tout fonctionnaire public, agent ou préposé du Gouvernemenf de quelqut étut et grade qu'il soit, qui aura requis ou ordonné, fait requcrir ou ordonner radion ou Vemploi de la force publique — centre f execution <Fune hi ou contre la perception dune contribution legale, ou contre /'execution soit (rune ordonnance ou mandat de justice, soit de tout autre ordre cmané de Vautorité legitime); Belg. 254 (likaså): Port. 297; Mex. 999, 1000; Argent. 235 och Peru 303 (kvalifikation av det a l l m ä n n a u p p r o r s b r o t t e t ) , 342. A n d r a besläktade fall äro T. 128 2 (deltagande i »Gcheimbundelei»), 129 2 (i »statsfientliga föreningar»); Argent. 238 3 (våld m o t m y n d i g h e t ) . Om u n d e r l å t e n h e t vid b e k ä m p a n d e av u p p r o r jfr ned. Sammanslutning av ä m b e t s m ä n i oppositionellt syfte beröres i den o v a n anförda H. 358 ter ( j ä r n v ä g s m ä n ) ; Ung. 4 8 1 ; F r . 123 (alla i n n e h a v a r e av m y n d i g h e t : Tout concert de mesures conttraires aux lois. pratique soit par la reunion d'individus ou de corps déjmsdaires de quefque partie de fautorité publique, soit pur deputation ou co}l'f''§pondauce entré eu.r); Belg. 233 (likaså): It. 178 2 (allmänt vid o l y d n a d : Se il dditto sia commesso da tre o pin ufficiali pubblici, previa) concerto); Port. 300; Bulg. 443 2 ; Tic. 132 § 2 J (kvalifikation a v det a l l m ä n n a o l y d n a d s b r o t t e t ) ; Mex. 1,011 ff.: Venez. 207'-. — Ofta straffas ä v e n s å d a n s a m m a n s l u t n i n g , som e n d a s t g å r ut piå a t t i visst syfte gemensamt lämna tjänsten: F r . 126 (Les jönctionmaires publics qui auront, par deliberation, arrété de donner des démiissions dont Tobjet ou V ef et sera it (Fempccher ou de suspend re soit Vadmimi st ra-

107 tion de la justice, soit Vaccomplissement dun service quelconqué); Belg. 236 (par suite de concert): It. 181 (abbundonano indebitamente it propria ufficio); Turk. 23(5; Grek. 4 5 1 ; TiC. 132 § 2 c (Se. per efetto di coalizione, due o pin funzionari o agenti del/a forza pubblica. abbiano abbandonato il posto dopo richiesti de/f ntto o delf intervento. od in procinto oVesserlo); M e x . 1,013; Venez. 209; It. Fsl. 3 3 4 — 3 3 6 : kvalificerat, d å g ä r n i n g e n s k e t t i politiskt syfte; ä v e n s a b o t a g e medt a g e t ; ävenså arbetsinställelse på g r u n d av »sympati» med en av a n d r a i g å n g s a t t strejk (334: I pubblici ufficiali, gli impiegati c agenti dello Stato o di altro ente pubblico esercente pubblici servizi, i privuti esercenti servizi pubblici o di pubblica necessitä [jfr ov. sid. 33], nou organizzati in imprese, c dipendenti da imprese di servizi pubblici o di pubblica necessitä. i quali, in numero di tre o piii, abbandonano collettivamente Tufficio, Vimpiego, il servizio o il lavoro, ovvero U prestano in modo d turbarne la continuitåo la regolaritå, sono puniti con la reclusiowe fno a due anni. I capi, promotori o organizzatori sono puniti con ta reclusione du due a cinque anni. Le pene sono aumentate, se il fatto. 1°— sia commesso per fine politico; 2°— abbia dderminato dimostruzioni. tum u/ti o som mosse popoluri. — 335: Gli esercenti imprese di servizi pubblici o di pubblica necessitä, che interrompinm it servizio, ovvero sospendono il la voro nei loro stabil i menti. uffici o aziende, in modo da turbare la regolaritä del servizio, sono puniti eon la reclusione da sei mesi a un anno e con la malt a non inferiore a lire cinquemila. I capi, promotori o organizzatori sono puniti con tu reclusione da tre a sette anni c con la mu/ta non inferiore a trenta mil a. Si upplica 'a disposizione dell'ultimo capoverso delV articolo precedente. — 336: / pubblici ufficiali c i dirigent! servizi pubblici o di pubblica necessitä, che in occasione di alcuno dei delitti preveduti nei due articoli precedent/, ai quali non abbiano preso parte, rifiutano o omettono di adoperarsi jer la ripresa del servizio, cui sono addetti o preposti, ovvero di compiere tio che sia necessurio per la regolare continuazione del servizio, sono puniti con la matta fi.no a lire cinquemila). Offentlig uppvigling o m t a l a s t. ex. i Gen. 170 (les fonctionnaires

108 publics, qui, dans Vexercice de leurs fonctions, soit par des diheours proférés en assembleé publique, soit par des écrits imprimés ou non. vendus ou mis en vente, auront directement provoqué a la désobéissance aux lois ou a tout acte de Vautorité publique). (Om ä m b e t s m a n , som överh u v u d — ä v e n om det ej sker offentligen — u p p m a n a r till brott, jfr ned.). R ö r a n d e olydnad förekomma, som n ä m n t , ofta allmänna bes t ä m m e l s e r i strafflagarne. Så D. 142 (Den IJmbedsmund. som nwgter etter for sedlig undlader ut opfglde. hvud der er ham lovlig befälet); Ung. 480; It. 178; Sp. 380, som i n g å r p å frågan om den intressekollision, vilken uppstår, om f ö r m a n n e n s befallning är l a g s t r i d i g (Los funtionarios juditiales 6 administrativos que se neguren abiertamente ä dar d debido cumplimiento å sentencias, decisiones u ordenes de Aulori dad superior, dictadas dentro de los limites de su respectiva competentia y revestidas de las formalidades legales . . . Sin embargo de lo dispuesto en el pårrafo (interior, no incurrirån en responsabilidad criminal los funtionarios publicos por no dar cumplimiento ä un mandato administrative que constituya una infraction manifesto, elära y tenninante de un precepto constitutional. Tumpoco incurrirån en responsabilidad criminal los funtionarios publicos constituidos en Autoridad que no den cumplimiento ä un mandato de igual clase en el que se infrinja manifiesta, clara g terminantemente cualquiera otra leg), 381 (särskild b e s t ä m m e l s e för det fall, a t t ämb e t s m a n , som funnit skäl a t t uppskjuta v e r k s t ä l l i g h e t e n , forts ä t t e r d ä r m e d även sedan ö v e r o r d n a d m y n d i g h e t ogillat uppskovet); Port. 303 (i huvudsak = Sp.): Bulg. 4 4 3 ; Turk. 2:30, 231 (särskilt om domare), 234 (särskilt om militärer, p o l i s t j ä n s t e m ä n m. fl.); Thurg. 282; Waadt 3 5 2 ; Aarg. 89 (under f ö r u t s ä t t n i n g e n : dadurch den Staat oder einen Burger absichtlich benachteiligt oder gejährdet); Glar. 150; Bas. 176 (i h u v u d s a k = Aarg.); Tic. L32 (ricusa di . . . far un atto qualunque del suo ministero); G e n . 171: Zug 52 (i h u v u d s a k = A a r g . ) ; Sol. 178 (likaså); Chil. 252; A r g e n t . 249: Costa R. 492: Peru 338 (tillsammans m e d u n d e r l å t e n h e t :

109 que

ilegu/meute

omit/ere.

rehusure

liucer

6 returdure

a/gun

ado

de su

oficio); Venez. 2 0 7 : stundom i a n g l i k a n s k r ä t t , t. ex. N. Carol. 740, 745. — Bland förslagen återfinnes en dylik b e s t ä m m e l s e i D. Fsl. 1924, 158 (Naar nogen. som virker i offentlig Tjeneste eller Hverv, nwgter etter undlader at opfylde Pligt, som Tjenesten eller Hvervet medforer. eller ut efterkom me lovlig tjeustlig Beful ing); It. Fsl. 330, 331. B e s l ä k t a t med d e t t a rekvisit är det i vissa l a g a r uppställda rör a n d e ä m b e t s m a n s vägran all lämna hjälp å t m y n d i g h e t , som h a r r ä t t a t t fordra sådan. S t u n d o m förekomma s å d a n a b e s t ä m m e l ser m e d a l l m ä n r ä c k v i d d : Sp. 382 (El funcionario publico que, requerido por Autoridad competente, no prestare tu debida cooperation para la administration de justicia ii otro servicio publico); Port. 304; Chil. 253. S t u n d o m uppställas de för visst fall: särskilt, såsom ovan n ä m n t , befälhavares v ä g r a n a t t l ä m n a militär hjälp: H. 357; F r . 234 (Tout commandant, tout officier ou sous-offitier de la force publique qui. apres en avoir été légalement requis par Vautorité civile, uuru refuse de faire ugir les forces ä ses ordres); Belg. 259 (likaså); It. 179 (rifiuta o indebitamente ritarda Vesecuzione di una richiesta legalmente fattagli dalVautoritä competente): Mex. 1,008; Argent. 250; Costa R. 4 9 3 : Peru 341. - V ä g r a n a t t a r r e s t e r a , a t t m o t t a g a fånge o. s. v. omtalas stundom i a n g l i k a n s k r ä t t : N e w J e r s . 6 c; Calif. 153. [Vägran a t t l ä m n a hjälp till enskild förekommer sällan särskilt kriminaliserad: Mex. 1,004 (El funcionario publico que indébidainenie retards 6 niegue ä los particulares la protection 6 servicio que tengu obligation de dispensaries); Chil. 25(5. — Port. 157 h a r en straffbestämmelse för diplomat, som u n d e r l å t e r a t t l ä m n a vederbörligt skydd åt portugis i det land, d ä r d i p l o m a t e n är ackrediterad (qualquer empregado diplomatico que fattar å proteccuo que as leis mandam prestar a qualquer portuguez no puiz estrangeiro em que se achar empregado)]. Övergira udd av tjänsten, eventuellt i visst syfte, n a m n e s i åtskilliga fall: S 25: 19 (Nu hur ämbetsman, utan lov eller tillkännagivetl för-

110 fall, sig från tjänstgöring avhållit och ej kunnut med kallelse träff as eller inställas: kommer han ej inom tre månader, sedan kallelse i allmänm lutningar ne ågått): FL 40: 2 1 3 (Har tjänstemun, ulan lov eller a i malt forfall, avhållit sig från tjänstgöring utöver två månader); It. 18/ 2 (Il pubblico ufficiale. die abbandona il proprio ufficio per impedire la hrattazione di un uffare, o per cagionare qualsiasi a/tro nocumento alpuhblico servizio): Sp. 387 (om s k a d a u p p s t å r för det a l l m ä n n a : El funcionario politico que sin hubérsele udmitido la reuuuciu de su destino. lo abundonare, con dano de la causa publica — kvalifikation om syftet varit a t t g y n n a b r o t t s l i g t a n g r e p p p å s t a t e n eller fölfattningen); Port. 308 (förutsätter u t t r y c k l i g v ä g r a n a t t fortsätta ä m b e t s u t ö v n i n g e n : Todo o empregado publico da ordern judicial ou administrativa que abandonar o emprego, recusando u continuacao do exereicio de snus funccoes), ib. § 1 (vid b l o t t a b o r t o v a r o n över femton dagar), ib. § 2 (kvalifikation = Sp.); d e s s u t o m innehåller ib. 158 en särskild b e s t ä m m e l s e om diplomat, som |olagligen förl ä n g e r sin t j ä n s t g ö r i n g eller] överger sin t j ä n s t och v ä g r a r att f o r t s ä t t a den; Mex. 998 (olika straff allt eftersom skada, u p p s t å t t eller icke); Chil. 254; Argent. 252 (om s k a d a följt); Costa R. 495 (likaså): It. Fsl. 337 (även s a b o t a g e i a r b e t e t ) . S ä r s k i l d a b e s t ä m m e l s e r om ä m b e t s m a n , som överger sin t j ä n s t vid upprorsfara, f ö r e k o m m a i Sp. 2 6 1 ; Chil. 135; Costa R. 463. Dåligt uppförande, s t u n d o m e n d a s t i tjänsten, s t u n d o m ä v e n utom t j ä n s t e n , kriminaliseras av n å g r a l a g a r i e t t eller a n n a t a v s e e n d e : FL 43: 62 (Gör tjänstemun. i utövning av sysslan, sig skyldig till fylleri); N. 325;{ (under Udforelse af offentlig Tjeneste gjrrr sig skyldig i ut il bortig Optrcrden mod nogen); ib. 325 4 {'/ Anledning uf Tjeneste u gjor sig skyldig i utilborlig Optiwden mod foresatte eller underordnede). Mex. straffar den, som i t j ä n s t e n visar slöhet (morosidadW 1,051 (El magistrado, juez, secretario 6 actuario que . . reciban dos reprensiones por morosidad . . Si dieren lugar å tercera . . reprension . . , y å la cuarta, serdn considerados como reos de morosidad hubituul. g destituidos de sus cargos).

ill Om uppförande utom tjänsten är fråga i N. 325° (bland förs e e l s e r n a : udenfor Tjenesten udviser et Forho/d, som ger horn uvwrdig til eller virker nedbrudende paa den for Stillingen foruodne Ti/tid eller Agtc/si); R.113 (diskrediterande av förvaltningen genom h a n d l i n g a r av ä m b e t s m a n , som ej s a m m a n h ä n g a m e d h a n s ämbetsplikter, m e n t y d l i g e n i arbetarklassens ögon u n d e r g r ä v a den m y n d i g h e t s a n s e e n d e och auktoritet, som h a n r e p r e s e n t e r a r : ,'lucKpe;urnipoBairiie BJiacTH, T.-e. coBepmemie ^OJDRHOCTHNM jmnoM #eftcTBHft, xcmi 6u n ne CB^3aaHHx c ero cjiysKeÖHHMH o6a3aHHOCTHMH, HO HBHO mrmbiBaioiiuix B rjiaaax Tpy^annrxca ÄOCTOIIHCTBO ir aBTopirreT rex opraHOB BJiaarn, upe^cTaBiiTejieM KOHX /UUIIIOC ^ojDKHOCTHoe jnnjo HBJiaeTca); Mississ. 1309 (habitual drunkenness); Mex. 1,055, vilken straffar vissa ä m b e t s m ä n , som kroniskt missbruka alkohol eller v ä c k a a n s t ö t g e n o m omoraliskt l e v n a d s s ä t t (Los magistrados y los jueces que scan convencidos de embriuguez habitual 6 de iumorulidud escandalosa); Bras. 238 (O empregado publico que för convencido de incontinentia publica e escandalosa; de vido, de jogos prohibidos, de embriaguez repetida). Om Costa R. 514 jfr ov. s. 101. — Bland förslagen h a r FL Fsl. 14: 14 en bith ö r a n d e bestämmelse (Uppför sig tjänstemun, i eller utom tjänsten, offentligt på ett sätt, som är ägnat att beröva honom ilen aktning, som utgör en nödvändig betingelse för tjänstens skötande). E n och a n n a n g å n g u p p t a g a s i strafflagarna kriminalsanktioner av å t m i n s t o n e s k e n b a r t r e n t formell n a t u r , vilka emellertid mestadels tjäna visst säkerhets- eller k o n t r o l l ä n d a m å l , t. ex. H. 462—468; Fr. 192 (Les officiers de retat civil qui auront inscrit leurs uctes sur de simples feuilles volantes); Belg. 263 (likaså); Gen. 177; Eng. Stepli. 164 (Any person is guilty of a misdemeanour und on con victim is incapable of ever holding any office under the drown, who, being a collector or other person intrusted- with the collection, receipt or custody of inland revenue, neglects or omits to keep und render accounts in the prescribed manner and form of all sums of money collected or received by him or intrusted to his cure). — L i k n a n d e formella föreskrifter även eljest i anglikansk r ä t t , t. ex*. U. S. A. Crim. C.

112 174 ff. [88 ff.]; Mississ. 3488 (om p l a c e r i n g av a l l m ä n n a nedel inom a n n a n s t a t s område): T e x . 260 (Any officer of any court having the custody by law of any money, evidence of debt, scrip, instrument of writing or other article that may have been deposited in court to abide the result of any legal proceedings, who shalt fail to sed up in a secure package the identical money or other article received by him, and deposit the same in some iron safe or bunk vault] or who. when such money or other article is so deposited, shall fail to keep if uaruys accessible and sub'ect to the control of the proper court; or who shall fail to keep in a well bound book, a correct statement showing each und every item of money or other article so received or deposited, on wind account received, and what disposition has been made of the same).

S å v i t t ä m b e t s m a n s trolöshet mot s t a t e n (bortsett från förr ä d e r i b r o t t e n ) särskilt k r i m i n a l i s e r a t s , är d e t g e m e n l i g e n fråga om h a n d l i n g a r av ekonomisk innebörd. S å l u n d a o m t a l a s stundom ä m b e t s m a n s olagliga a v k o r t n i n g — ä v e n u t a n l u k r a t i v t syfte — vid b e s t ä m m a n d e eller uppbörd av a l l m ä n u t s k y l d : S. 25: 10 (Gör ämbetsman uppsåtligen orätt genom avkortning, vid bestäm ni ande eller uppbörd ur skutt, tull etter annan ullmän utskyld . . dör hon det för egen fördel): FL 40: 9 (liknande). M e r ä n d e l s gäller det emellertid ä m b e t s m a n s l u k r a t i v a missbruk av sin ställning. D}dikt missbruk h a r visserligen, ä v e n såv i t t det blott träffar det a l l m ä n n a , i stor u t s t r ä c k n i n g bestraffats g e n o m de förut b e h a n d l a d e och a l l m ä n t uppställda delikten korruption och pekulat. Men det k a n t ä n k a s också utanför n ä m n d a delikters område. Bestämmelser, som u t v i d g a o m r å d e t a v lukrat i v a ä m b e t s b r o t t (stundom i viss m å n subsidiära till n y s s n ä m n d a typer), u p p s t ä l l a s n å g o n g å n g mera a l l m ä n t , t. ex. Schw. Fsl. 278 (Mitglieder einer Behörde oder Beumte. die die öffentlichen Inte ressen, die sie bei einem Rechtsgeschäft ivuliren sollen, scliädigen. um sich oder einem andern einen unrechtmässigen Vorteil zu verschaffen). Oftare

113 u p p s t ä l l a s särskilda fall, exempelvis, i s y n n e r h e t i r o m a n s k a lagar, u p p g ö r e l s e r om leveranser och a n d r a a v t a l för det a l l m ä n n a s r ä k n i n g . H i t höra H. 376, 377, 378; F r . 175 (Tout fonctionnaire, tout ojfitirr public, tout agent du Gouvernement, qui, soit ouvertement, soit par actes si mules, soil pur interposition de personnes, aura pris ou rent quelque intent que ce soil dans les actes, adjudications, entreprises ou regies dont it a on avail, an temps de facte, en tout ou en purtie, T administration ou to surveillance); Belg. 245 (likaså; m e n h ä r tillägg e s : La disposition qui precede ne sent pus applicable å celui qui ue pouvait, en raison des circumstances, favoriser pur sa position ses interéts privés, et qui auru ugi ouvertement); It. 176 (II pubblico ufficiale, die, direttumeufe o per interpostu persona, o eon atti si mal uti, prende un interesse privuto in qualsiasi atto delta pubblica umminisfrazione, presso la quale esercita it propria ufficio); Sp. 412; Port. 317: Rum. 142; Turk. 205 (uttryckligen b e t e c k n a t såsom pekulat), 208;

Bund 53 e; Waadt 336. Tic. 124; St. Gall. 167: Chil. 240; Argent. 265; Costa R. 505; Peru 344, 345 ( b e t e c k n a t såsom fall av concusiöu). L i k n a n d e b e s t ä m m e l s e r förekomma ä v e n i a n g l i k a n s k r ä t t , t. ex. N e w Y. 48 u, b; Tex. 264, 266; Queensl. 89 (Anyperson, who, being employed in the Public Service, knowingly acquires or ludds directly or indirectly, otherwise than as a member of a registered joint stock company consisting of more than twenty persons, u pri rule interest in ung contract or agreement which is made on account of a Public Service with respect to any 'matter concerning the department of the Service in which he is employed); dylikt u n d a n t a g för a k t i e ä g a r e i Tasm. 85 2 (förutsatt a t t h a n icke är direktör för bolaget). S i s t n ä m n d a u n d a n t a g r ö r a n d e aktiebolag förekomma även, mera vidsträckt, i B r a s . 233 (som, beträffande där n ä m n d a ä m b e t s m ä n , u n d a n t a g e r fallet de ser uccionistu em qualquer compunhiu mercantil, urna vez que näo fomem parte na gerencia administrativa da mesma companhia). — B l a n d förslagen jfr It. Fsl. 325. Straff för överträdelse av det för somliga ä m b e t s m ä n gällande förbudet a t t driva viss h a n d e l s t a d g a s i Fr. 176 (med säd, 8

114 vin e t c ) ; Sp. 415; Rum. 143; Eng. Steph. 164 (Any person is guilty of a misdemeanour, and on con rid ion forfeits his office or employment and is incapable of ever holding any office or employment in or relating to the excise, who being a collector, or ang person appointed to be an officer und employed in relation to duties of excise, deals or trades in any goods subject to any such duty, or curries on or is concerned in any t rude or business subject to uuy law of excise); Turk. 238 (fait le commerce de matiere de premiere nécessité pour la population, Idles que céréales, vi v res et autres choses indispensables); U. S. A. Crim. C. 192

[103], 193 [104]; Ind. Pen. C. 168, 169 etc. I d e t t a s a m m a n h a n g m å ä v e n n ä m n a s den n å g o n g å n g förek o m m a n d e k r i m i n a l i s a t i o n e n av olovlig förening u t a v a n n a n syssla med ä m b e t e t : Bund 53 b (einen Beruf ausiibt oder durch andere fur sich ausuben lässt, der durch ein Gesetz oder eine Verordnung mit seinem Ande oder seiner Anstdlung fur unvereinbar erklärt ivorden ist); Wall. 131 6 (qui exerce directement, ou pur personnes interposées, une profession incompatibles avec ses fonctions ou son emploi). Stundom förekomma m e r a a l l m ä n n a och o b e s t ä m d a s t a d g a n den, av icke särskild ekonomisk innebörd, om trolöshet m o t staten. Så Port. 285, rörande falska u p p l y s n i n g a r eller r å d till överordnade (Todo o empregado publico que, sendo obrigado pela natureza dus snus funccoes. a dar conselho ou informagäo å auctoridade superior, consultur ou informar dolosumente com falsidade do facto). Jfr, för särskilt fall, T. 353 u2 (diplomatisk t j ä n s t e m a n , som in der Absicht, seinen Vorgesetzten in dessen amtlichen llundl ungen irrezuleiten. demselben erdichtete oder entstellte Tatsachen berichtet).

A n g r e p p p å allmänt medborgerliga rättigheter (valrätt, föreningsr ä t t o. s. v.) straffas oftast u t a n h ä n s y n till b r o t t s s u b j e k t e t s ställning. Dock f ö r e k o m m a m å n g a u n d a n t a g härifrån. S t u n d o m uppställer lagen dylik g ä r n i n g av ä m b e t s m a n , inom en s t ö r r e eller mindre del av området, såsom en kvalifikation av d e t all-

115 manna brottet. Stundom uppställas självständiga ämbetsbrott, innefattande angrepp på vissa dylika rättigheter. Och det förekommer även, att lagen uppställer ett generellt ämbetsbrott, innefattande angrepp på sådana rättigheter överhuvud. Kvalifikationer av allmänna brott utav ifrågavarande typ förekomma i FL 15: 5 (som stadgar avsättning för tjänsteman, vilken i ämbetets utövning stör val- eller rösträtt etc. jämlikt föregående §§ i kap.): T. 108 (som stadgar högre straff för förrättningsman vid valärende); Belg. L. 28/G 1894 art. 201 (liknande): It. 1392, som överhuvud kvalificerar hindrandet av politiska rättigheters utövning, då gärningsmannen är ämbetsman (Chiunque, con viofenza, minaccia o tumulto, impedisce in tutto od in parte Vesercizio di qualsiasi diritto politico . . . Se it colpevole sia un pubblico ufficiale . .); Port. 203 (viss kvalifikation i fråga om valärenden); Tic. 98 § 2

(likaså); Costa R. 357 i. fi: Peru 319: Venez. 1672(=It.); Schw.

Fsl. 2522. En kvalifikation av ett flertal brott mot medborgerlig frihet, då de begås av ämbetsman, uppställes i Costa R. 355 (arbetsfrihet, handelsfrihet, föreningsfrihet, pressfrihet, religionsfrihet m. m.). Särskilda ämbetsbrott äter uppställas i Sp. 229 ff.: hindrande eller upplösande av förening, församling, demonstration; eller hindrande av petition); liknande Chil. 158. Det sista förekommer även i Mex. 1,00(5 jfr Const. Feder. art. 8. Tic. 109 kriminaliserar upplösande av förening; ib. 110 angrepp på handelsfrihet (Ogni funzionario o aqente pubblico il quale, fuori dei casi autorizzati du leggi oil ordinanze speciali, avrä, sotto qualsiasi pretesto, impedito la vendita o compera di cose in libero eommercio, o le avrä sequestrate, od ordinato di ritirarle da/fa pubblica esposizione). — Sp. 233 straffar den ämbetsman, som obehörigt stänger eller upplöser enskild undervisningsanstalt (a no ser por motivos racionalmente suficientes de higiene ö morulidud) eller som i varje fall underlåter att inom 24 timmar underrätta vederbörande myndighet; Ung. XXIII: 1913 och XVII: 1918; Bulg. 130. — I fråga om valärenden uppställes ett självständigt

116 b r o t t i Tic. 101 (vincolure il voto deg/i elettori e t c ) : likaså Fr. 111; Belg. L. 28/« 1894, art. 212 (Tout president, assesseur ou secretaire oVun bureau, tout témoin qui aura révélé le secret du rote); Rum. 97; ofta i a n g l i k a n s k r ä t t . t. ex. N e w Y. 41 1 0 " 1 3 , 41 j , u, v; Tjslov. Fsl. 175 (Ein öffentlicher Beamter oder ein Geistlicher, der bei Ausubung seines Amies oder /inter Missbruuch seines Amies oder des damit verba ndeneu Bechtes auf einen Wähler tinivirkt, dum it er sich an einer öffentlichen Wahl nicht beteilige oder dum it er dus Wahlrecht auf cine bestimmte Weise ausiibe). Generella och självständiga kriminalisationer r ö r a n d e medborgerliga r ä t t i g h e t e r förekomma i Fr. 114 (Lorsqu'un fonctionnaire public, un agent ou un préposé du Gouvernement, aura ordonnc ou fait quelque acte arbitraire ou attentatoire . . . aux droits civiques oVun ou de plusieurs citoyens): Port. 29(5 (Qualquer empregado publico que, riesta qualidude e abusando de suas funecbes, impedir de qualquer modo a um c idaduo o exercicio legal dos sus direitos politicos). I d e t t a s a m m a n h a n g m å ä v e n e r i n r a s om straffbestämmels e r n a i U. S. A. Crim. C. 208 ff. [118 ff.] r ö r a n d e ä m b e t s m a n s pression på a n n a n ä m b e t s m a n i och för utfående av bidragför politiska ä n d a m å l : (It is unlawful for ung senator or representative in, or delegate or resident commissioner to Congress, or any candidate for, or individual elected as, senator, representative, delegate, or resident commissioner, or any officer or employe of the United States, or any person receiving any salary or compensation for services from money derived from the Treasury of the United States, to directly or indirectly solicit, receive or be in any manner concerned in soliciting or receiving, any assessment, subscription or contribution for any political purpose whatever, from any other such officer, employe, or person).

(b) Brott mot allmänheten. Beträffande s. k. brott mot allmänheten h a v a r e d a n o m t a l a t s förfalskningsbrott i ä m b e t e t ä v e n s o m ä m b e t s b r o t t m o t familj och

117 sedlighet. I övrigt förekomma, r ö r a n d e »allmänfarliga brott», särskilda straffbestämmelser för t j ä n s t e m ä n vid j ä r n v ä g a r , vattenverk, fyrar e t c . telegraf, rörpost, telefon S. 25: 15, 22 2 ; Fi. 40: 16, 17: H. 358 bis, ter, quater; T. 316, 318, 319, 320 e t c ) . S å v i t t det rör uppsåtligt framkallande av fara för k o m m u n i k a t i o n e n s drift, i n s k r ä n k a sig dessa b e s t ä m m e l s e r till a t t kvalificera tjänstem a n n e n s brott g e n o m att k u m u l e r a det, a l l m ä n n a straffet m e d ämbetsstraff. A n g å e n d e d ä r e m o t culpa-idAS. förekommer, särskilt i S. 25: 15, en stark kvalifikation av det a l l m ä n n a straffet ( m a x i m u m stiger frän sex m å n a d e r s fängelse till två års straffarbete). B e s t ä m m e l s e r n a u t s t r ä c k a s g e m e n l i g e n a t t o m f a t t a ä v e n a n d r a t j ä n s t e m ä n än de vid statens j ä r n v ä g a r e t c a n s t ä l l d a ; någong å n g förekomma även y t t e r l i g a r e straffsanktioner, r ö r a n d e förm a n , som u n d e r l å t e r a t t efterkomma dom om b r o t t s l i n g e n s skiljande från b e f a t t n i n g e n (t. ex. FL 40: 17: Underlåter föreståndare för jämväl), kanal, sluss, ullman telegrafinrättning eller lots- eller fyrinrättning uti genast efter erhållen del av slutlig dom, varigenom någon efter 16 § dömts titt avsättning, skilja honom från befattningen . . . Lag samma vare. i fall någon, med vetskap om dom, varigenom annan efter 16 § förklarats oskicklig att nyttjas i befattning vid viss inrättning, anställer den dömde rid dylik inrättning; l i k n a n d e T. 320, som t i l l ä g g e r : diddle Strafe trifft denjeuigen, welcher fur unfähig zum Eisenbahn- oder Telegraphendienste erklärt ivorden ist. wenn er sich nachher bei einer Eisenbahn oder Telegraphenanstalt wieder un stel len lässt). — D e ovan citerade b e s t ä m m e l s e r n a i H. (358 bis, ter, guider) avse u p p s å t l i g t å s t a d k o m m a n d e av hinder för j ä r n v ä g s d r i f t och särskilt det fall, a t t d e t t a sker g e n o m sammanslutning av t j ä n s t e m ä n (358 bis: De ambtenaar of oenig in hd openbaar spoorwegverkeer voortdurend of tijdetijk werkzaam gesteld persoon, nid behoorende tot het personal van een spoorweg, waarop uitsluitend met beperkte snelheid wordt vervoerd, die, met het oogmerk om in de uitoefening von eenen openbaren dienst oj' in het openbaar spoorwegverkeer stremming te veroorzaken of te doen voortdureu, nalaat of, op wettig gegeven lust, weigert, tverkzaumheden te verrichten,

118 waartoe hij zich uitdrukkelijk of uit kracht van zijne dienstbetrekking heeft verbonden . . . ib. ter: Indien twee of nicer personen ten gevolge van sumenspunning het misdrijf plegen in het rörig artikel omschreven . . . ib. qualer: Indien het oogmerk, bij artikel 358 bis omschreven, wordt bereikt). (c) Brott mot enskild. Friketsbrott. Det allmänna frihetsbrottet (t. ex. S. 15: 22) är i lagarne ofta så karaktäriserat, att ett tvång, som ämbetsmannen utövar genom sin ämbetsmyndighet icke alltid kommer därunder (särskilt gäller detta, om, enligt det allmänna rekvisitet, tvånget skall hava skett genom »våld eller hot med straffbar gärning», såsom t. ex. T. 240). Det ligger då nära till hands att utfylla denna lucka genom uppställande av ett särskilt rekvisit, enligt vilken ämbetsmannen, utan avseende pä huruvida hans gärning ingår under det allmänna frihetsbrottet, alltid straffas, då tvånget åstadkommits genom hans missbruk av ämbetsmyndighet. Sådana bestämmelser innehållas särskilt i flera g e r m a n s k a l a g a r : N. 124 (En offentlig Tjenestemand, som retsstridig nytter sin ofifentlige Stilling til at formaa etter soge al formaa nogen tit ut gjore, tuule eller undtade noget): D. 124 (misbruger sin JEmbedsmyndighed); H. 365 (door misbruik run gczag); T. 339 (Lin Beamter. welcher durch Missbrauch seiner Amtsgewalt oder durch Androhung eines bestimmten Missbrauchs derselben jemand zu einer Handlung, Duldung oder Unterlassung widerrechtlich nötigt . . . In den Fälten der §§ 106, 107, 107 und 253 t ritt die daselbst angedrohte Strafe ein, wenn die Handlung von einem Beamten, wenn uuch ohne Gewalt oder Drohung, aber (lurch Missbrauch seiner Amtsgewalt oder Androhung eines bestimmten Missbrauchs derselben begången ist): Ung. 4 7 5 : ZUr. 2 3 5 ; S c h w y z 114; Chil. 255: Jap. 193: FL Fsl. 14: 5 (med missbruk av sin tjänsteställning)', D. Fsl. 1924, 152 (Naar nogen, som virker i offentlig Tjeneste eller Hverv, misbruger sin Stilling fit at tvinge nogen . .); T. Fsl. 1927, 130 (Ein Amtsträger, (ter jemand durch Missbrauch seiner Amtsgewalt oder durch Androhung eines bestimmten Missbrauchs seiner Amtsgewult

119 zu einer Handlung, Duldung oder Unterlassung nötigt). — Frihetsb r o t t e t ingår, j ä m t e a n n a t , u n d e r det o v a n n ä m n d a , i den anglik a n s k a r ä t t e n v a n l i g a i n s t i t u t e t oppression. Misshandel och våld. F ö r u t o m s t u n d o m förekommande specialb e s t ä m m e l s e r om m i s s h a n d e l av fånge etc. u p p s t ä l l a s i n å g r a l a g a r m e r a v i t t g å e n d e rekvisit: D. 125 (En Embedsmand, som under Udforelsen af sit Embede ulovlig anvender Hug og Slag eller anden Void); T. 340 (Ein Beamter. welcher in Ausilbung oder in Veranlassung der Ausubung seines Amies vorsätz/ich eine Körperverletzung begelif oder begehen lässt) jfr 232: Ung. 4 7 3 : Fr. 186 (Lorsqu'un fonctionnaire . . . aura, suns motif legitime, use on fait user de violences envers les personnes, dans Vexertice on ä Voccasion de Vexertice de ses fonctions); Belg. 257 (likaså); Port. 299 (violencias que näo sejam necessarias para a execucäo do ado legal, que deve cumprir); R. 110 (legalkonk u r r e n s m e d kompetensöverskriclande); Turk. 2 4 5 ; Luz. 247 u; Gen. 98; Calif. 149 (Every public officer who under colour of authority, without lawful necessity, assaults or beats any person)', Nebr. 160; Mex. 1.002; Jap. 195, 196. Ärekränkning a n v ä n d e s ä n n u n å g o n g å n g såsom bas för särskilt ä m b e t s b r o t t : Ö. 331; Rum. 148 (prin of ense orale) \ R. 110 (leg a l k o n k u r r e n s m e d k o m p e t e n s ö v e r s k r i d a n d e ) ; Nebr. 160; Mex. 1,003 (El funcionario que, en un acto de sus funeiones, vejure injustamente ä una persona, 6 la insuiture). Förmögenhetsbrott. Ä m b e t s m a n s stöld i t j ä n s t e n (o: av sak, vartill ä m b e t s s t ä l l n i n g e n bereder honom tillträde) h a r n å g o n g å n g särskilt uppställts såsom (jämte förskingring) i n g å e n d e i pekul a t e t : så T. Fsl. 1927, 131 (Ein Amtsträger, der eine ihm amtlich anvertraute oder zugängliehe Sache stieh/t, untcrschlägt oder sich unbereditigt uneignet). N å g o n g å n g uppställes dylik g ä r n i n g i särskilt rekvisit: Port. 310 § 1 (O furto com rompimento dos sdlos, commettido pelos mesmos empregados publicos [encarregados du guurdu de paptis, titulos, ou outros objectos sellados por ordern da auetoridade competente]) — den portugisiska l a g e n skiljer emellertid k n a p p a s t mellan

120 t j u v n a d och förskingring, se Spec. Utk. I I I . 35. — Tjsl. Fsl. 316 kvalificerar stöld överhuvud, wenn die Tat von einer zur Ausubung der öffentlichen Macht ber af enen Person bei der Ausubung Hires Amies oder unter Missbrauch ihres Amies oder des damit verbundenen Uechtes begången wird. Jfr även N. 259 8 (misbrugt nogen offentlig Egenskab);

Ung. 336°; Belg. 467; Eng. Steph. 426 i; Vict. 141; N. Zeal. 247 b 2. — Bedrägeri i t j ä n s t e n omtalas ä v e n i n å g r a fall (bortsett från konkussion), men det är d ä r mestadels e n d a s t fråga om bed r ä g l i g t s k a d a n d e av a l l m ä n n a intressen, vid t r a n s a k t i o n e r för det a l l m ä n n a s r ä k n i n g : h ä r o m jfr ov. s. 113. Dock förekommer även, särskilt i anglikansk r ä t t , kriminalisation av viss ämbetsm a n s bedrägeri m o t enskild (bortsett från v a d som s t u n d o m i n g å r u n d e r det a l l m ä n n a b e g r e p p e t extortion), t. ex. Nebr. 160. I Peru 247 kvalificeras vissa b e d r ä g e r i b r o t t (även mot enskild), då de begås av en empleado publico. — Jfr ä v e n N. 271 1 (ved at misbruge nogen offentlig Egenskab) samt, för e t t speciellt fall, S. 22: 5 2 . b) G e n e r e l l a r e k v i s i t . (1) A l l m ä n t u p p s å t l i g t ä m b e t s b r o t t . B o r t s e t t från de m å n g a olikheterna i fråga om a n t a l e t och beskaffenheten av särskilt u p p s t ä l l d a rekvisit inom ämbetsbrotten, skilja sig l a g a r n e skarpt i t v ä g r u p p e r m e d h ä n s y n till beh a n d l i n g e n av alla de fall, som icke i n g å u n d e r de särskilda rekvisiten. N å g r a l a g a r h a v a h ä r en a l l m ä n subsidiärbestämmelse, å t m i n s t o n e för alla u p p s å t l i g a fall (eller för h u v u d p a r t e n av dylika): a n d r a l a g a r s a k n a en s å d a n och överlämna således hela d e t t a o m r å d e åt specialstraffrätt eller å t disciplinförfarande. E n a l l m ä n subsidiärbestämmelse om u p p s å t l i g t ä m b e t s b r o t t (stundom dock i n s k r ä n k t t. ex. genom u p p s t ä l l a n d e av visst syfte och stundom kvalificerad vid visst syfte eller vid i n t r ä d d skada) förekommer i S. 25: 1(5 (Begår ämbetsman uppsåtligen, på annat sätt, än förut sagt är, förbrytelse i sitt ämbete, för egen fördel, eller för att

121 annan gg una eller skada, eller eljest till kränkning av allmän eller enskild rätt dier säkerhet, eller underlåter ämbetsman uppsåtligen, i avsikt som sagd är, sin ämbetsplikt): FL 40: 20 (Förbryter sig tjänsteman uppsåtligen i utövning av tjänsten på annat sätt, än i denna lag namnes, och gör han det för att bereda sig eller annan nytta eller skada annan . . . Gör han det utan sådan avsikt)) N. 123 (Misbruger en offent/ig Tjenestemand sin Stilling til ved Foretagelse dier Undladelse af Tjenestehandling at krcenke nogens Bet . . . Har hun handiet for ut jörskuffc sig dier andre en uberettiget Vinding, eller er ved Forbrydelsén betydd ig Skade dier Betskrankelse forseetlig voldt) och a l l m ä n n a r e 324 (bland förseelserna: Undlader en offentlig Tjenestemand forseetlig at udfore •nogen Tjenestepligt, dier overtrceder hun paa anden Ma a de forsedlig sine Tjenestepligter); D. 141 (Misbruger en Embedsmand i andre Tilfcelde end de oven for nmvnte sin Embedsstilling til egen Fordel eller til at foretage nogd, hvorved pri rules eller det offent! iges Rettigheder krcenkes); Ung. 471 (Ein öffentlicher Beamter, welcher um einem anderen widerrecht/ich einen Vorteil zuzuivenden oder einen Schaden oder eine sonstige Verletzung znzuj'agen, (lurch sein Vorgehen oder seine Verfiigungen eine Amtspfiieht verletzt); It. 175 1 (II pubblico ufficiale, che, abusando del suo ufficio, ordinu o commette contro gli altrui diritti qualsiasi atto arbitrario non preveduto come reato da ana spetiale disposizione di legge. é punito . . . c qualora agisca per un fine privata . . .); R. 109 (positiv handling; rekvisitet innehåller två alternativa serier: 1) gärningen skall ha förövats systematiskt eller av personligt intresse eller haft svåra följder eller risker; 2) följderna skola ha bestått i störande av förvaltningsarbetet eller skadande av allmän förmögenhet, av allmän ordning eller av enskildas lagligt skyddade rättigheter och intresse), 110 (motsvarande bestämmelser rörande underlåtenhet av ä m b e t s m a n ) ; Bulg. 431 (En ämbetsman, som kränker sina ämbetsplikter för att skuffa sig eller någon annan en fördel eller tillfoga någon annan skada eller olägenhet); Eng. Steph. 156 (Every public officer commits a misdemeanour who, in the exercice or under colour of exercising the duties of his office, does any legal act, or abuses

122 any discretionary power with which he is invested by law from an improper motive, the existence of which motive may be inferred either from the nature of the ad. or from the circumstances of the case), den negativa formen i 159 (Every public officer commits a misdemeanour who wilfully neglects to perform any duty which he is bound either by common law or by statute to perform, provided that the discharge of such duty is not attended with greater danger than a man of ordinary firmness and activity may by expected to encounter); Turk. 240 (Le fonctionnaire qui, duns toutes les autres circonstances non prévues pur (a loi, dbusera de ses fonctions — jfr emellertid ä v e n det m i n d r e straffb a r a fallet i 228); Bund 53 / (absichtlich seine Amtspfiicht verletzt); Thurg. 274; Graub. 204 (zu anderartigen Rechtsverletzungen oder rechtswidrigen Beeinträchtig ungen . . . wissentlich missbruucht); Wall. 131 9 (qui riole. avec intention, tes devoirs inliérents u su charge): SchafTh. 257; Luz. 235—236 (Das VerbrecJien des Amtsmissbrauchs liegt vor, wenn ein öffentlicher Beamter oder Angestellter irgend eine ivillkurUche, gezetzlicli nicht (je reelltfc rtigte, cutwater die Verfussung, die individuelle Ereiheit. oder die stoats- oder geu/eiudebärger/icheu Ilechte eines oder mehrerer Burger verletzende Handlung befohlen oder selbst vollfuhrt hut . . . In geringfugigen Fallen des Amtsmissbrauchs und wenn mildernde Umstände vorhanden sind, känn eine korrektionelle Strafe erkennt werden); Obw. 61 (Wer als Beamter oder Bediensteter den ihm in dieser Stellung obliegenden Fuiehten mit rechtswidriger Absicht oder Ful/rlässig-

keit zuwiderhandelt), Obw. Pol. 48 1 ; Bern 91; Glar. 151; Zur. 209;

Bas. 1751: Tie. 121, 127: Zug 53: App. A.-Rh. 67; Sol. 175; St.

Gall. 166 (Wer den ihm durch stin Ami oder öffentlichen Dier/st unfierlegten Verpfiichtungen mit rechtswidrigem Vorsutz, uns Widerspenstigkeit oder unerluubten Gewinnes wegen, oder zur Begäustiguug oder Hintunsetzung anderer oder sonst aus bösem W/Ilen entgegenhandelt); Freib. 177;

ofta i den anglikanska lagstiftningen utom Europa, t. ex. Can. 164; N e w Y. 117, 154; Calif. 143 (Every person holding the office of public administrator, who wilfully refuses or neglects to perform the duties thereof, or who violates ung provision of luu: relating to his duties

123 or the duties of his office, for which some other punishment is not prescribed); Minnes. 4796; Queensl. 9 2 ; Ind. Pen. C. 166; en och a n n a n g å n g inom den s p a n s k s p r å k i g a g r u p p e n : Peru 337 (El funcionario publico que abusando de sus funciones ordenara 6 cometiere en perjuicio de otro un acto arbitrario cualquiera, no elasifieado especialmente en la ley penal); Venez. 204 1 : jfr ä v e n Argent. 248. - - B l a n d förslagen m ä r k a s D. Fsl. 1924, 157 (Misbruger iovrigt nogen, som virker i offentlig Tjeneste eller Hverv. sin Stilling til ut krmnke privates eller det offentliges Bd): Schw. Fsl. 27(5: It. Fsl. 324 (förutsatt vinningssyfte eller skadesyfte).

(2) A l l m ä n t k u l p o s t ä m b e t s b r o t t . Bland de n y s s n ä m n d a lagar, som uppställt en a l l m ä n subsid i ä r b e s t ä m m e l s e för uppsåtliga ä m b e t s b r o t t , h a v a n å g r a en dylik b e s t ä m m e l s e ä v e n för ouppsåtliga. D e t stora flertalet av lagar, d ä r ingen dylik bestämmelse förekommer, h a v a således för d e t t a o m r å d e endast disciplinär bestraffning a t t tillgå (såvida icke i u n d a n t a g s f a l l specialförfattningarna skulle s t a d g a judiciell bestraffn i n g för kulposa förseelser — n å g o t som i fråga om u p p s å t l i g a b r o t t i stor u t s t r ä c k n i n g förekommer). U p p s t ä l l e r å t e r l a g e n det a l l m ä n n a kulposa ä m b e t s b r o t t e t , så förekommer, a t t ä v e n oskicklighet i ä m b e t e t m e d t a g e s i rekvisitet, v a r m e d m a n tydligen k o m m e r utöver den egentliga straffrättens g r ä n s (eftersom oskicklighet icke behöver innebära n å g o t viljefel, vare sig dolost eller kulpost). F ö r k l a r i n g e n för en s å d a n u t v i d g n i n g är n a t u r l i g e n d e n s a m m a som för uppställande överhuvud av dessa subsidiära b r o t t i strafflagen, a t t m a n icke — d. v. s. icke för hela det beträffande o m r å d e t — vill ö v e r l ä m n a r ä t t e n a t t a v s ä t t a m. m. å t överordnad a d m i n i s t r a t i v m y n d i g h e t u t a n förbehålla den åt domstolen. H ä r m e d u p p s t å r emellertid behovet av en gränslinje mellan det område av kulposa ä m b e t s b r o t t , som faller u n d e r strafflagen

124 (eller eljest under egentlig straffrätt) och under disciplinarbestraffning enligt specialförfattningar — överhuvud problemet om förhållandet mellan judiciell och disciplinär bestraffning. Någongång reglerar strafflagen i någon mån även den disciplinära bestraffningen (ehuru den skall påläggas efter specialförfattning och av administrativ myndighet), såsom då Port. (som icke känner någon allmän subsidiärbestämmelse vid ämbetsbrotten, vare sig uppsåtliga eller kulposa) 326 stadgar, att vid ådömande av disciplinstraff för kulposa förseelser i ämbetet avsättning icke får av den överordnade myndigheten ådömas vid första eller andra resan (utan högst suspension), men skull ådömas vid tredje resan. — I Mex. har författningen (Const. Eeder. art. 21) bestämt ett maximum för administrativa straff, och strafflagen straffar (1,005) den administrative ämbetsman, som överskrider detta maximum. — Även kan här anmärkas, att Sp. 25 8 uttryckligen undantager de administrativa straffen från penas i teknisk mening. I övrigt kan förhållandet mellan strafflagen och disciplinstraffrätten beträffande kulposa ämbetsbrott tänkas i strafflagen så bestämt, att hela området indrages under strafflagen. Så ZUr. 212 (Verletzung der Amts- oder Diensfpfiicht uns Euhrlässigkeif). Troligen får detta dock förstås, såsom uttryckligen säges i Obw. Pol. 48 2 , att överordnad myndighet kan i första hand utdöma ett mindre straff, men att besvärsvägen till domstol alltid står öppen. Alldeles omvänt kan tänkas, att strafflagen uttryckligen skjuter området ifrån sig till disciplinförfarandet (Luz. 237), vilket tydligen är detsamma, som tacite sker, om strafflagen överhuvud icke befattar sig med det kulposa ämbetsbrottet in genere. Såvida åter en fördelning mellan strafflag och disciplinarrätt äger rum beträffande kulposa ämbetsbrott, kan detta ske sä, att strafflagen uppställer ett allmänt rekvisit, omfattande visst område av kulposa ämbetsbrott, varmed återstoden av området automatiskt överföres till disciplinarrätten. Så Bund 57 (Ein Beamter oder Augestellter

des Bändes,

welcher (lurch

Vernuchlässigung

seiner

Geschäfte

•

einen erheblidien Sehaden stiftet oder eine bedeutende Stö/ung in dem betreff'enden Dienstziveige verursacht). H i t hör ä v e n N., som i strafflagen, b l a n d förseelserna, u p p t a g e r dels (324) sådan Eorsommelighed eller Skjodeslashed vett Udforelse af 'Tjenesteptigter, som sker efter erhållen v a r n i n g , dels (3251) sådan culpa, som h a r formen av grov Ujörstund i Tjenesten. Jfr ä v e n ned. om D. 143. D e t k a n ä v e n ske, o m v ä n t , så. att strafflagen h ä n v i s a r till rekvisiten i disciplinarrättsliga författningar och ställer sig själv såsom subsidiär till dessa: vad som icke straffas enligt dylika specialförf a t t n i n g a r , k o m m e r således u n d e r strafflagen. Så S. 25: 17 (Visar ämbetsman vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i sitt ämbete, och är ej särskilt ansvar därå satt); FL 40: 21 (Begår tjänsteman fel i tjänsten av vårdslöshet, försummelse, dier ouktsumhet, och är ej särskilt straff därför stadgat . . . Lag summa vare, om tjänstemun begår tjänstefel ar oförstånd d/er oskicklighet. — D e n n a l a g förutsätter emellertid, a t t även det fel, som efter n ä m n d a regel skulle komina u n d e r strafflagen, k a n v a r a så ringa, a t t det m å »endast med varning näpsas»); FL Fsl. 14: 12 ö v e r e n s s t ä m m e r m e d Fi.; D. 143 (ForSBmmelse eller Skodesloshed i Embedsforelse, hvorfor Strof ej seerskilt i Lovgivningen er fastsut — h ä r införes emellertid i själva v e r k e t e t t särskilt rekvisit g e n o m tillägget: naar nogen oftere der i ger sig skyldig, eller naar grov Forsammelse eller Skodeshshed er udvistj; med D . ö v e r e n s s t ä m m e r D. Fsl. 1924, 159. — Slutligen l å t e r också t ä n k a sig, a t t det in casu skall a v g ö r a s , h u r u v i d a förseelsen bör b e h a n d l a s judiciellt eller med disciplinär bestraffning — därvid det ofta är oklart, huru kompetenskonflikten mellan domstol och överordnad f ö r v a l t n i n g s m y n d i g h e t skall lösas. Jfr Thurg. 275;

Graub. 207; App. A.-Rh. 67; St. Gall. 165.

126 Tillägg till I) B) 1):

Särskilda regler för ämbetsmans allmänna brott (i eller utom tjänsten). Ett allmänt brott av ämbetsman kan, som nämnt, medföra förhöjning av det allmänna straffet; det kan även på det sätt få en särskild verkan för honom, att det — alldeles oavsett om det står i något sammanhang med tjänsten — ådrager honom (jämte det allmänna straffet) ett ämbetsstraff, t. ex. avsättning, eller — om lagen icke känner särskilda ämbetsstraff — straff eller straffpåföljd, som implicite medför förlust av ämbete e t c De lagar, som vid sidan av de allmänna straffen hava särskilda ämbetsstraff, pläga uppställa en förbindelse mellan dessa strafftyper på det sätt, att svära allmänna straff (tukthus etc) äro obligatoriskt (och mindre svåra kanske fakultativt) förbundna med avsättning etc. Liknande bestämmelser förekomma i lagar, som väl icke hava särskilda ämbetsstraff men bland de allmänna straffen upptaga förlust av vissa allmänna rättigheter och däribland den att bekläda ämbeten. Stadganden av denna art förekomma gemenligen i sammanhang med uppställandet av straffsystemet (FL 2: 10: N. 30; T. 31 o. s. v.); någongång bland ämbetsbrotten, såsom S. 25: 201 (Begav ämbetsman brott, därför han till straffarbete eller svårare straff' dömes; varde tillika dömd till avsättning från ämbete, som han innehaver, ändå att brottet utom ämbetet begånget är: äro omständigheterna synnerligen mildrande; då må till mistning av ämbete på viss tid dömas). I övrigt förekommer en mångfald av bestämmelser rörande sådana allmänna brott, som stå i mer eller mindre direkt sammanhang med tjänsten, antingen så, att det funnits ett kausalsammanhang (i det ämbetsställningen varit medel för ämbetsmannen att begå det allmänna brottet eller, omvänt, det allmänna brottet, t. ex. en förfalskning, varit medel för ett ämbetsbrott,

127 t. ex. pekulat) eller så, a t t det a l l m ä n n a b r o t t e t är b e g å n g e t »i ä m b e t e t » (varmed det föreligger å t m i n s t o n e ideal k o n k u r r e n s m e l l a n det a l l m ä n n a brottet och e t t ä m b e t s b r o t t .

a) Ämbetet medel för allmänt brott, (t) Bestämmelser, där rättsverkan icke uttryckligen berör ämbetsställningen.

H i t höra s å d a n a kvalifikationer, som H. 44 (Indien een ambtenaar . . . bij het begaan van een straf betar jeif gebruik maakt van macht. gelegenheid of middel hem door zijn ambt geschonken. kan de straf met een derde ivorden verhoogd): It. 209 (Quando aleuno. per commdtere un delitto. si valga delte facoltä o dei mezzi inerenti alle pubbliche funzioni delle quali e rivestito. la pena stabilita per il delitto commesso e aumeniata da un sesto ad un terzo): Gen. 164 (qui auront abusé de tear autorité. soit pour commettre un crime ou un délit, soit pour provoquer ä cette action, pour en preparer ou en faciliter les moyens); Venez. 238: ävenledes a l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r om försvårande omständio-heter, t. ex. S p . 1 0 u (prevalerse del caräcter publico que tenga el culpable); Port. 34, 24, 25.

(2) Bestämmelser, där rättsverkan uttryckligen berör ämbetsställningen.

I n å g r a fall s t a d g a s s a m t i d i g t e t t obligat ämbetsstraff och kvalifikation av det a l l m ä n n a straffet: Obw. Bol. 46 (Wenn tin Beamter in Begehung einer Tat, die in diesem Gesetzbnche als Vergehen bezeichnet ist, sich seines Amtes zum Vorwand oder als Werkzeug bedient, so soil fur denselben die bezugliche Strafe um die Hälfte erhöht werden: nebstdem soil ihn Amtsentsetzung treffen); Tic. 133 (. . e punito con un grado maggiore della pena comminata al commesso delitto, e eolla interdizione dalT ufficio, sino al quarto grado. second o i casi). I (inom

a n d r a fall skalan) på

v e r k a r ä m b e t s s t ä l l n i n g e n endast försvårande det a l l m ä n n a straffet m e n dessutom stadgas,

obligatoriskt eller fakultativt, ett ämbetsstraff. Hit höra 1) med ämbetsstraffet obligatoriskt, Graub. 205 (Missbraucht ein öffentlicher Beamter oder Angestcllter seine amtliche Stellung ner Verubung dues gemeinen Verbrechens, so kommt, soweit ein soldier Missbrauch nicht mit einer besonderen Strafe bedroht ist, die in diesem Gesetzbuch fur das verubte Verbrechen festgesetzte gemeine Strafe in Anwendung, doch ist liiebei die amtliche Eigenschaft des Täters als erschwerender Umstand in Betracht zu zieheu und hat in allén Fallen Amtsentsetzung einzutre-

ten); 2) med ämbetsstraffet, allt efter brottets svårhet, obligatoriskt eller fakultativt, Schaffh. 263 (Wenn ein Beamter bei Gelegenheit der Ausubung oder tenter Missbrauch seines Andes oder seines Dienstes ein gemeines Verbrechen oder Vergehen rerubt, so soil das amtliche oder (lienstliche Verhälfnis des Täters als besonderer Erschwerungsgrund in Betracht kommen. Es känn daher in allén elicsen Fallen, wenn nicht ohnehin die Bestimmung des § 20 Anwendung findet, nében der sonst verwirkten Strafe and, insofern diese zwei Monate Gefängnis ubersteigt, soil auf IJienstentsetzung oder Einstellung im Dienste erjcannt werden); St. Gall. 170 (. . soil bei Verbrechen and känn auch bei schwereren Vergclien själlen die Amts- oder Dienstentsetznng verbunden

werden): 3) med ämbetsstraffet fakultativt, Thurg. 283. b) Allmänt brott medel för ämbetsbrott. I några hithörande, särskilt viktiga fall hava vissa lagar uppställt legalkonkurrens. Så i fråga om pekulat, begånget med tillhjälp av förfalskning; användning av misshandel för att framtvinga ett rättsstridigt resultat o. s. v. Förutom dylika i det föregående berörda kombinationer förekomma i enstaka fall helt tillfälliga bildningar av denna typ, såsom då Waadt 335 uppställer en legalkonkurrens mellan korruption och negativ förfalskning. Endast i sällsynta fall förekomma mera allmänna kvalifikationer av sådan natur, t. ex. begående av pekulat, konkussion

129 etc, förmedelst a n n a t brott, vilket som helst: Ung. 463 (pekulat b e g å n g e t förmedelst a n n a t brott): Tic. 116 (Se, per commettere fa Concussions, il reo abbia commesso altro crimine o delitto).

c) Allmänt brott begånget i tjänsten. H i t h ö r a n d e b e s t ä m m e l s e r i n n e b ä r a vanligen, a t t vissa allm ä n n a b r o t t kvalificeras, då de b e g å s av ä m b e t s m a n i ä m b e t e t . ( U n d a n t a g s v i s k a n förekomma, att det, utan kvalifikation, g e n o m lossande p å n å g o n p u n k t i rekvisitet, skapas ett parallelfalf till det a l l m ä n n a b r o t t e t s rekvisit, såsom då T. 155 3 för m e n e d straffar den t j ä n s t e m a n , som a v g e r falsk försäkran i t j ä n s t e n u n d e r åber o p a n d e av sin tjänsteed jfr a n d r a l i k n a n d e parallelfall vid m e n e d och eljest). E n l i g t Fr. 166 — 168 gäller d e t t a om varje crime (Tout crime commis par un fonctionnaire public dans Vexertice de ses fionctions est une forfaiture. Toute forfaiture pour laquelle la loi ne prononce pas de peines plus graves est punie de la degradation tivique. Les simples délits ne constituent pas les fonäionnaires en forfaiture); dessutom straffar F r . 198 ä m b e t s m ä n för d e l t a g a n d e i crimes eller délits quits étaient charges de surveilfer ou de réprimer; Belg. 266 (i h u v u d s a k = Fr. 198); S p . 414 (gäller b e d r ä g e r i b r o t t ) : Port. 325 (liknande F r . 198); Freib. 185 (Le détournement, le faux, la corruption, la menace et la contrainte commis par les fonctionn aires dans Vexertice de leurs fionctions pen vent tonjours dre punis de réclusion); D. Fsl. 1924, 156 (likaledes kvalifikation av vissa b r o t t s t y p e r : Har nogen i Udferelsen af offentlig Tjeneste eller Hverv gjort sig skyldig i falsk Anklage. Eriliedsberovelse, Legemsangreb, Underslceb, Utroskab eller Dokument-, Märke- eller Varcfalsk, kan den for den paagceldende Eorbrydelse foreskrevne Straf forhgjes med indtil det halve); H. 44 kvalificerar bl. a. varje a l l m ä n t brott, som k a n anses k r ä n k a e n särskild ä m b e t s p l i k t : Gen. 164 innehåller bl. a. en b e s t ä m m e l s e , l i k n a n d e F r . 198. Turk.

251 h a r

en

allmän

kvalifikation för alla b r o t t m o t

130 enskild person, begångna av ämbetsman i tjänsten (Tout fonctionnaire qui, dans Vexertice de ses fionctions, commettrait contre une personne un délit non spéeifié par la loi, sera puni de la peine legale encourue par ce délit, augmentée (Vim tiers).

FL 40: 22 låter överhuvud den omständighet, att allmänt brott begåtts under tjänstens utövning, gälla såsom försvårande. N. 126 innehåller den egendomliga bestämmelse, att, för allmänt brott begånget i tjänsten, ämbetsstraff kan inom viss gräns ådömas i stället för det allmänna straffet — således ingen kvalifikation utan en substitution (Fwldes en offentlig Tjenestemand for nogen i Tjenesten fororet Eorbrgdelse efter andre Straffebud end de i dette Kapitel indeholdte, kan istedetfor Straf af B oder eller af Hefte indtil 6 Maaneder eller af Famgsel indtil 3 Maaneder Tjenestens Tab idommes); jfr ov. s. 12.

131 2) Delaktighetsbrott. Särskilda bestämmelser förekomma dels i fråga om ämbetsmans delaktighet i annan ämbetsmans ämbetsbrott dels även, ehuru mindre ofta, i fråga om ämbetsmans delaktighet i allmänt brott. Den första typen av bestämmelser anknyter sig mestadels till subordinationsförhållandet och omfattar huvudsakligen två fall: negativ delaktighet i fråga om brott av underordnad samt anstiftan till sådant brott. Sådana stadganden innehållas i FL 40: 18 (Förleder förman uppsåtligen underordnad tjänsteman till tjänsteförbrytelse . . . Vet han tjänsteförbrytelse av underordnad förehavas, men söker ej hindra utförandet därav); [N. 139 3 och 347, b e s t ä m m e l s e r om negativ delaktighet, som emellertid omfatta subordinationsförhållande överhuvud]; D. 136 (Ben Bogholder, Revisor, Kassekontrolar eller anden Embedsmand, der befindes at have set igennem Fingre med en Oppebersélsbetjent, med hvem han er sat til at fare Tilsyn, eller ievrigt er meddelagtig i hans Brode, er undergiven Ansvar og Straf lige med denne), 140 (En Embedsmand, som forseetlig forleder eller soger at forlede de ham underordnede Embedsmcend til Embedsovertrcedelse); T. 357 (Ein Amtsvorgesetzter, welcher seine Untergebenen zu einer strofbaren Handlung im Amte vorsätzlich verleitet oder zu verleiten untcrnimmt, oder eine solche straffbare Handlung seiner Untergebenen wissentlich geschehen lässt, hat die auf diese straf bare Handlung angedrohte Strafe verwirkt. Biesetbe Bestimmung fiiulet auf einen Beamten Anivendung, welchem eine Aufsicht oder Kontrolle äber die Amfsgeschäfte eines anderen Beamten ubertragen ist...); Port. 324, som uppställer e t t slags »efterföljande delaktighet», vilken skall bestraffas såsom vanlig delaktighet, nämligen det fall, att överordnad, med vetskap om ett redan begånget brott av underordnad, som »direkt» står under hans lydnad, underlåter att befordra honom till straff (Todo o empregado publico serä considerado ciimplice, e punido segundo as regras geraes sobre a cumplicidade. no caso em que, subedor de um

132 crime eommettido por empregado subalterno, que Hie dere directamente obediencia, näo cmpregar os meios que a lei the facultu, para que seja punido), 298, som u n d e r vissa f ö r u t s ä t t n i n g a r s t a d g a r straf frihet för u n d e r o r d n a d , som utför ö v e r o r d n a d s i l a g a form g i v n a order (härifrån dock u n d a n t a g i 3 0 1 3 vid vissa b r o t t m o t staten), s a m t straff för den ö v e r o r d n a d e ; Chil. 159 (straffrihet, i vissa fall av a n g r e p p på medborgerliga r ä t t i g h e t e r , för u n d e r o r d n a d , som utfört överordnads befallning); FL Fsl. 14: 11 (Förman, som underlåter att göra. vad i hans förmåga står, för att hindra underordnad från att begå uppsåtlig tjänsteförbrytelse, straffas enligt samma lagrum som den underordnade): D. Fsl. 1924, 153 (Den, som tilskgnder eller med virker til. af nogen hum i offentlig Tjeneste eller Hverv underordnet forbryder sig i denne Tjeneste, straffes, uden Ilensyn til om den underordnede kan straffes eller paa Grund af Vildfarelse eller af andre Grunde er straffri, med den for den paagwldende Handling fioreskrevne Straf jörhojet med indtil det halve); T. Fsl. 1927, 144 (Ein Amtsvorgesetzter, der einen Untergebenen zu einem Amtsverbrechen oder einem vorsätzliehcn Amtsrergehen oder zu einem anderen in oder bei Ausubung des Andes zu begehendeu Verbrechen oder vorsätzliehcn Vergelien zu verleiten sucht . . . Verhinclert der Amtsvorgesetzte ans freien Stacken das Verbrechen oder Vergelien. so wird er stroffret). I d e t t a s a m m a n h a n g bör a n m ä r k a s det i S.; FL och FL Fsl. förekommande straff s a n k t i o n e r a d e förbudet för överordnad a t t l å n a medel av u n d e r o r d n a d : S. 25: 13 (Lånar förman av underordnad ämbetsman veterligen sådana medel, som honom å ämbetets vägnar anförtrodda äro . . . Lånar förman i uppbördsverk medel av underordnad uppbördsman eller redogörare . . ändå att de medel ej till uppbörden hörde); FL 40: 19; FL Fsl. 14: 10. E n a n a l o g och m e r a v i t t g å e n d e bestämmelse förekommer i Bras. 234 (Constitwir-se devedor de ulgum subalterno: dä-lo por sen fiador; ou contrahir com die obrigacao pecuniaria). . D e n a n d r a t y p e n av bestämmelser r e p r e s e n t e r a s t. ex. av Fr. 198, som kvalificerar ä m b e t s m ä n s d e l a k t i g h e t i vissa a l l m ä n n a

133 b r o t t (crimes ou délits quits étaient charges de surveiller ou de réprimer); ib. 432 (särskilt fall: ä m b e t s m a n , som är delaktig i svek vid l e v e r a n s e r till armé eller flotta): It. 175 2 ( ä m b e t s m a n , som i u t ö v n i n g e n av sin tjänst u p p m a n a r n å g o n till l a g ö v e r t r ä d e l s e : // pubblico ufficiale. che. ndV esercizio delte sue funzioni, eccita alcuno a trasgredire alle leggi od ai provvedimenti delV autoritå); Port. 287 (O empregado publico que, faltando as obrigacbes do sen officio, deixou dolosamente . . . de cmpregar as medidas da sua competentia para impedir ou preventr a perpetracao de qualquer crime); Schaffh. 2(501 (som straffar ä m b e t s m a n för n e g a t i v d e l a k t i g h e t i a l l m ä n t brott lika m e d vanlig delaktighet [såsom »Gehulfe»]; Wer vermöge seines Amies oder öffentlichen Dienstes die Begehung von Verbrechen zu verhindern verpilichtet ist, soil, wenn er diese Verhinderuug ungeachtet erhultener glaubhufter Kenntnis von der bevorstehenden Ausfährung eines Verbrechens oder Vergehens geflissentlich unterlässt, gleich einem Gehulfen bestraft werden); Venez. 204 2 : jfr Turk. 235. — E n särskild straffb e s t ä m m e l s e för den »kompetente» ä m b e t s m a n , som, efter erhållen k ä n n e d o m om olagligt fängslande u n d e r l å t e r a t t inskrida, förekommer i It. 151; Venez. 181. I n o m den s p a n s k a g r u p p e n förekomma b e s t ä m m e l s e r om ämb e t s m a n , som brustit i energi i fråga om b e k ä m p a n d e av uppror: Sp. 260; Chil. 134; Argent. 235 2 (Los funtionarios que no hubieren resistido una rebeliön o sedition por todos los me/fios ä su ulcuuce);

Costa R. 463; Peru 3122.

E n specialbestämmelsc rörande ä m b e t s m a n s d e l a k t i g h e t i vissa s e d l i g h e t s s å r a n d e h a n d l i n g a r förekommer i U. S. A. Crim. C. 190 (Any officer, agent, or employe of the Government of the United States who shall knowingly aid or abet emy person engaged in ang violation of any of the provisions of law prohibiting importing, advertising, dealing in, exhibiting, or sending or receiving by mail obscene or indecent publications of representations, or means for preventing conception or procuring abortion, or other articles ofi indecent or immoral use or tendency — straff upp till tio års imprisonment at hard labour).

134 Tillägg till I):

Bestämmelser om extraneus i sammanhang med ämbetsbrotten. Omfattningen, i fråga om ä m b e t s b r o t t , av begreppet extraneus i en given lag beror n a t m i i g e n av vad omfång l a g e n giver begrepp e t b r o t t s s u b j e k t (»specialsubjekt») vid ä m b e t s b r o t t e n . K a t e g o r i e r , som i l a g e n A icke ingå, i l a g e n B ingå under s i s t n ä m n d a b e g r e p p , falla därför väl enligt l a g e n A m e n icke enligt l a g e n B u n d e r beg r e p p e t e x t r a n e u s . S å v i d a e t t specialrekvisit uppställes för en dylik kategori, k o m m e r s å l u n d a d e t t a a t t i l a g a r av t y p e n B, i motsats till t y p e n A, icke a t t framstå såsom ä m b e t s b r o t t (ehuru visserligen som specialbrott). D e t v i k t i g a s t e exemplet är den s. k. prevarikationen (i den n u m e r a vanligaste betydelsen av d e n n a term) — rättegångsfullinäktigs trolöshet m o t klient — vilken, såvitt r ä t t e g å n g s f u l l m ä k t i g b e h a n d l a s lika m e d ä m b e t s m a n , blir ä m b e t s b r o t t (såsom Ö. 102 d; Sp. 371, 372; Port. 2 8 9 1 - 4 : Mex. 1,061 e t c ) , m e n eljest icke (t, ex. S. 22: 14). A n n o r l u n d a d ä r e m o t s å d a n a fall, där l a g e n straffar en extraneus just i d e n n a h a n s e g e n s k a p . D e t ojämförligt v a n l i g a s t e fallet, förekommande i de allra flesta lagar, är den s. k. »aktiva korruptionen». I n å g r a fall - t, ex. FL 16: 13 (Giver, utfäster eller erbjuder någon åt tjänsteman etter annan sådan person, som i § 1 namnes, muta för att förmå honom att i sysslan orätt främja); N. 128 (Ben, som ved . . Ydelse af eller Tilsagn om Eordele säger at formaa en offentlig Tjenestemand til uretmcessig ut företage eller undlade en Tjenestehandling); H. 177 (T1, hij die een ambtenaar eene gift of belofte doet met het oogmerk om hem te bewegen in zijne bediening, in strijd met zijn plicht, ids te doen of nu te läten; 2\ hij die een ambtenaar eene gift doet ten gevolgc of naar aanleiding van hetgeen door dezen in zijne bediening, in strijd met zijn plicht, is gedaan of nagelaten), 178 (Hij die een rechter eene gift of belofte doet met het oogmerk om invloed te oefe-

135 nen op de beslissing van eene aan diens oordeel onderworpen zaak . . . Indien die gift of belofte gedaan wordt met het oogmerk om eene veroreleeling in eene straf zaak te verkrijgen); Bulg. 146—148, (som, egend o m l i g t nog, till aktir korruption r ä k n a r , 148, även det fall, a t t n å g o n erbjuder sig eller m o t t a g e r u p p d r a g a t t v a r a skiljedomare mot belöning eller löfte därom) — förekommer en s å d a n bestämmelse bland b r o t t mot offentlig myndighet, avlossad från allt sammanhang med ämbetsbrotten. V i d a vanligare är, a t t b e s t ä m m e l s e n u p p t a g e s bland ä m b e t s brotten. Så är förhållandet i S. 25: 5 2 (Den, som till ämbetsman lämnar, utlovar eller erbjuder sådan muta); D. 119 (ät ä m b e t s m a n i allmänhet). 121 (åt domare e t c ) ; T. 333 (Wer einem Beamten oder einem Mitgliede der bewaffneten Macht Geschenke oder andere Vorteile anbietet, verspricht oder gewährt. um ihn zu einer Handlung. die eine Verletzung einer Amts- oder Dienstpflicht cnthält, zu bestimmen), 334 2 (åt domare m. fl., u t a n avseende på r e s u l t a t e t s r ä t t s s t r i d i g het); 0 . 105 (Wer durch Geschenke einen Zivil- oder Strafrichter, einen Staatsanwalt, oder in Fallen einer Dienstverleihung, oder einer Entscheidung öffentlicher Angel eg enheiten was immer fur einen Beamten zu einer Parteilichkeit oder zur Verletzung der Amtspflicht zu verleiten sucht, macht sich eines Verbrechens scliiil dig; die Absicht mag auf sei nen eig enen. oder eines dritten Vorteil gerichtet sein, sie mag ihm gelingen oder nicht); Ung. 470; F r . 179 (tvång, genom våld eller hot, s a m m a n f a t t a t mod m u t o r i en och s a m m a bestämmelse); Belg. 252 (likaså); It. 173 (Chiunque induce un pubblico ufficiale e t c ) ; Sp. 402 (Los que con dädivas, presented, ofirecimientos 6 proynesas corrompieren ä los funtionarios publicos), 403 (privilegiation, då g ä r n i n g e n sker till förmån för n ä r s k y l d tilltalad); Port. 321 och ib. § un. (i huvudsak = Sp.); Rum. 146; R. 118; Eng. Steph. 170, 171 (som straffar a k t i v korruption av ä m b e t s m ä n u t a n i n s k r ä n k n i n g [under det a t t den passiva k o r r u p t i o n e n e n d a s t o m f a t t a r domare m. fl., jfr ov.]; — h a n d l i n g e n v i d s t r ä c k t : by any means endeavours to force, persuade, or induce); Turk. 220 (löfte eller g å v a för a t t åstad-

136 komma pliktstridig h a n d l i n g eller u n d e r l ä t e n h e t i ämbetet), 221 (kvalifikation vid bestickning av d o m a r e m. fl.), 223 (straffnedsättning, då k o r r u p t i o n e n blivit u t a n resultat), 224 (straffrihet vid tiitige Rene för g i v a r e n — r e s p . för m o t t a g a r e n ) , 226 (Uintermédiaire entré le corrupteur et le corrompu sera repute complice de telle des deux parties dont il aura été Vinstrument); Grek. 459 (även till familjemedlemmar); Thurg. 279; Graub. 77 (ihm selbst oder dessen Eamilienangehörigen); Schaffh. 259 2 ; Luz. 240; Obw. 62 (innefatt a r givaren i s a m m a b e s t ä m m e l s e m e n m e d t i l l ä g g e t : Der Bestechende ist in der Regel milder zu bestrafen, als der Bestochene); Bern 88 1 även den, som g e n o m löften e t c sich einen Einfluss auf die Art der Vornahme der amtlichen Handlung verschufft hat oder zu versehaffen versucht); Glar. 148 2 ; ZUr. 215 (ihm oder seJnen Angehörigen), 218 (åt d o m a r e e t c ) ; Bas. 173; Tic. 123; Gen. 162 ( = F r . ) ; Zug

51; App. A.-Rh. 682; Schwyz 116; St. Gall. 1683; New Y. 44 etc;

Nebr. 164 (icke e n s a m t k o r r u p t i o n : If any person shall attempt to corrupt or influence any juror or witness either by promises, threats, letters, money or any other undue means either directly or indirectly), 166 (särskilt vid fångspillning); N. Zeal. 126 b, 127 b; W e s t . Austr.

1222, 123; Ind. Pen. C. 162; Mex. 1,022, 1,023; Chil. 250; Argent. 258; Costa R. 472; Peru 352, 353; Venez. 200-202; Jap. 198

(straffet k a n n e d s ä t t a s eller bortfalla, om g ä r n i n g s m a n n e n själv a n g i v e r sitt b r o t t — jfr b e s t ä m m e l s e n om j u r y m a n i Nebr. 165, o v. sid. 74). Bland förslagen u p p s t ä l l a n å g r a m u t n i n g s b r o t t e n bland b r o t t mot offentlig m y n d i g h e t : FL Fsl. 15: 6 ( = Fi); D. Fsl. 1924, 127 (Den, som yder, lover eller tilbyder nogen, der virker i offentlig Tjeneste eller Hverv, Gave eller anden Fordel for at formaa ham til at foretage eller undlade noget, hvorved han vilde gere sig skyldig i pligtstridig Handlemaade . . . Har Formaalet ikke veeret pligtstridig Handlemaade); Schw. Fsl. 257 (Wer einem Mitglied einer Behövde, einem Beamten, einer zur Ausubung des Richteramtes berufenen Person, einem Schiedsrichter, einem amtlich bestellten Sachverständigen, Ubersetzer oder

137 Dolmetscher, einem Angehörigen des Heeres ein Geschenk oder einen anderen Vorteil anbietet, ver spridit, gibt oder zukommen lässt, damit er seine Åmts- oder Dienstpflicht verletze); Tjslov. Fsl. [vilket emellertid överhuvud icke uppställer ämbetsbrotten såsom särskild grupp] 1851 (i allmänhet endast vid rättsstridigt korruptionsobjekt, men i fråga om domare ni. fl. även vid rättsenligt, såvida mutandet föregår ä m b e t s å t g ä r d e n : Wer einem Organe der öffentlichen Macht unmittelbar oder mittelbar einen Vermögensvorteil verspricht, anbietet oder gewährt, damit es seine Amtspflicht verletze, oder dafur, dass es sie verletzt hat; Wer einem zur Entscheidung in der Sache selbst berufenen Bichter oder öffentlichen Beamten unmittelbar oder mittelbar einen Vermögensvorteil verspricht, anbietet oder gewährt, damit er eine Entscheidung in einem bestimmten Sinne treffe oder beantrage oder damit er fur eine solche Entscheidung stimme oder damit er dies nicht tue). — Bland ämbetsbrotten upptages däremot fallet i T. Fsl. 1927, 1242 (endast med rättsstridigt objekt och utan avseende på tidsförhållandet till ä m b e t s å t g ä r d e n : Wer einem Amtsträger oder einem Soldaten ein Entgelt dafur anbietet, verspricht oder gewährt, dass er unter Verletzung seiner Amis- oder Dienstpflicht eine Amis- oder Diensthandlung rorgenommen oder unterlassen hed oder knnftig vornehme oder unterlasse), 126 (mutande av domare: vid föregående korruptionshandling dels med rättsenligt dels - högre straffbart — med rättsstridigt objekt, vid efterföljande korruptionshandling endast med rättsstridigt objekt: Wer einem Bidder oder Schiedsrichter ein Entgelt dafur anbietet, verspricht oder gewährt, dass er unter Verletzung seiner richterliehen Bfiichten eine richlerliche Handlung vorgenommen oder unterlassen hat, wird mit Gefängnis bestraft, Enthält die Verletzung der richterlichen Bfiichten eine Bechtsbeugung, so ist die Strafe Zuchthaus bis zu fiiinfi Jahren. Wer einem Bichter oder Schiedsrichter tin Entgelt dafur anbietet, verspricht oder gewährt, dass er kunftig eine richterliche Handlung vornehme oder unterlasse, wird mit Zuchthaus bis zu fänf Jahren bestraft. Soil die Vornahme oder Unterlassung der Handlung eine Bechtsbeugung oder eine andere Verletzung der riehterlichen Bfiichten enthalten,

so ist die Strafe Zuchthaus bis zu zehn Jahren); It. Fsl. 323, som uttryckligen behandlar den aktiva korruptionen såsom delaktighet, i det att den särskilda bestämmelsen endast omfattar det fall, att gärningen blivit utan verkan — och det motsatta fallet sålunda uppenbarligen betraktas såsom anstiftan till det passiva korruptionsbrottet. Frågor, som i de olika lagarne dels spela en roll för institutets begränsning dels för strukturen inom institutet, äro, såsom även framgår av de anförda lagställena, huruvida ämbetsmannen är domare eller icke; den åsyftade ämbetsåtgärden rättsenlig eller rättsstridig; korruptionen föregående eller efterföljande i förhållande till åtgärden; huruvida åtgärden är dom i brottmål eller icke: huruvida det kommit till åtgärdens företagande eller icke. Här må blott anmärkas, att vissa lagar, t. ex. S.; FL; N.; Ö.; ävensom Fi. Fsl. och Schw. Fsl. uttryckligen begränsa institutet till ämbetsåtgärdens rättsstridighet: att andra lagar, t. ex. Belg.; It. ävensom D. Fsl. 1924, lika uttryckligt medtaga fall, där ämbetsåtgärden varit rättsenlig; samt att ännu andra lagar, t. ex. H.; T. ävensom T. Fsl. 1927 och Tjslov. Fsl., förfara olika härutinnan alltefter ämbetets art eller korruptionens tidsförhållande till åtgärden. En kvalifikation för det fall, att även brottssubjektet varit ämbetsman, förekommer i Argent. 258 2 ; Costa R. 472 2 ; Peru 353 2 . Frivilegiationer uppställas för det fall, att brottet begåtts för att hjälpa nära släkting i brottmål (Sp.; Port.; Chil.; Venez.); att ämbetsåtgärden varit rättsenlig och gåvan lämnats på ämbetsmannens eget initiativ (Mex.): att brottslingen visat tätige Rene (Turk.). Turk. 232 har en bestämmelse om annan påverkan på domare än genom korruption (Quiconque, par intérét, animosité ou protection, usera, aupres (Vun juge, de son autorité, de son influence ou de sa recommendation, ä Végard d'une des parties oVun procés en cours . . . Si, ä la suite de cette intervention, une sentence injuste est

139 intervenue); [för domare, som p å d e t t a s ä t t låter p å v e r k a sig, innehålles en straffbestämmelse i 233]. L i k n a n d e ofta, i fråga om j u r y (»embracery»), i anglikansk r ä t t : Can. 180; N e w Y. 75; Minnes. 4804: W e s t . Austr. 123; Tasm. 93 e t c Mera a l l m ä n t Ind. Pen. C. 163 om the exertice of personal influence.

Straffbestämmelser om enskilda personer, som olovligen av ä m b e t s m a n m o t t a g a a l l m ä n n a medel såsom deposition m. m. förekomma i U, S. A. Crim. C. 187 [100]; jfr ib. 182 [96] om banker receiving unauthorized deposit of public money m. m. U n d a n t a g s v i s förekommer, a t t obehörigt utövande ur ämbete m. m. uppställes bland ä m b e t s b r o t t e n . S å T. Fsl. 1927, som i 145 k r i m i n a l i s e r a r Amtsanmassung och d e s s u t o m i 146 Ersehleichung eines Andes samt i 147 Ersehleichung der Befähigung zu einem Amte (t. ex. g e n o m u t g i v a n d e av fremde Bräfungsleistung als e igen c). E n a l l m ä n b e s t ä m m e l s e om e x t r a n e u s ' straffbarhet såsom d e l a k t i g i ä m b e t s b r o t t förekommer sällan i d e t t a s a m m a n h a n g . J f r emellertid FL Fsl. 14: 13 (Utomstående, som medverka)- Ull uppsåtlig tjänsteförbrytelse; straffes för delaktighet däri).

II) Straffet. Av förutnämnda skäl är frågan om straffet av särskild vikt vid ämbetsbrotten. Möjligheten föreligger nämligen för dessa brotts vidkommande att använda särskilda straff, »ämbetsstraff» sådana som avsättning från tjänsten, till sin natur icke tillämpliga på andra än ämbetsmän. Lagarne förete i denna punkt stora olikheter. Alla europeiska lagar känna allmänna straff av den innebörd, att de (bland annat) medföra förlust av ämbete. Att straffet är allmänt, innebär, att det formellt kan ådömas varje medborgare (t. ex. inkapacitet att användas i allmänna värv); detta hindrar icke, att det faktiskt kommer att innebära en specifik verkan för ämbetsmannen (medförande t. ex. avsättning). Lagarne skilja sig emellertid närmast så, att några endast operera med allmänna straff, under det att andra dessutom hava särskilda ämbetsstraff, som blott kunna ådömas ämbetsmän. 1) Strafflagar utan särskilda ämbetsstraff. Det nyssnämnda allmänna straff, som inkluderar verkningar på ämbetsställningen, kan för vissa brott vara av lagen uppställt såsom enda rättsverkan av brottet. Så Fr., som straffar vissa brott (111, 114, 119 etc) med degradation civique; likaså, Rum. (degradatiunea civicä). Vanligare är, att det nämnda allmänna straffet ej förekommer i lagen på annat sätt än i förbindelse med annat allmänt straff, t. ex. frihetsstraff. Förbindelsen kan vara en gång för alla abstrakt bestämd av lagen, så att viss grad av brott (där

141 brotten indelas i grader) eller visst straff (t. ex. tukthus) alltid är förbundet med det andra straffet — till denna form inskränka sig Ö. 26 d och Grek. 21 • - eller ske på det sätt, att lagen i sin speciella del vid vissa brott kumulerar de båda straffen, vare sig kumulationen är fast eller beroende på domarens prövning. Hit höra — utom Fr. och Rum., där. såsom nyss nämnt, det allmänna straffet uppträder även såsom ensamt straff —

Belg.; It.; Turk.; Bas.; Gen.; Freib. 2) Strafflagar med särskilda ämbetsstraff. I några av dessa lagar förekommer ämbetsstraffet endast i förbindelse med allmänt straff; i andra förekommer det även såsom ensamt straff. Det förra är förhållandet i H. 28; T. (§§ 81, 83, 84, 87—91, 128, 129); Ung. 54; R. 20 8 , 37; Bulg. 30 1 : och en mängd kantonallagar: Thurg. 3 g, 11, 12; Waadt 137, 25: Aarg. 16, Zuchtpol. 5 \

10, 11; Wall. 20G; Luz. Pol. 5*3, 19, 20; Obw. 310, 14; Bern 78, 20; Glar. 3G, 10, 11: App. A.-Rh. 310, 14; App. I.-Rh. 38; Schwyz 6", 16, Sol. 57, 19, 23; St. Gall. 5"7'8, 16, 17; Neuch. 88; Schw. Fsl. 49. Andra lagar åter medgiva, för vissa fall, ådömande av särskilt ämbetsstraff såsom ensamt straff: S. 2: 15 ff.; FL 2: 1, 7 ff.;

N. 15; D. 9; Sp. 34 ff.; Port. 59; Eng. Steph. 164; Bund 2 d, 4, 6; Schaffh. 7 B4, 19; Zur. 46, 21, 22; Tic. 10G, 27 § 1; Zug 13*, 10: FL Fsl. 3: 8 ff. (allt jämfört med bestämmelserna vid de särskilda ämbetsbrotten i S. 25 kap. o. s. v.). Härvid förfara lagarne så, att de dels uppställa ämbetsstraffet alternativt med allmänt straff (N. använder endast denna form och D. avviker därifrån endast såtillvida, att den vid vissa brott ensamt föreskriver ämbetsstraff, dä omständigheterna äro [143) resp. då de icke äro [132, 137, 138] försvårande) dels. för andra fall, icke stadga annat straff än ämbetsstraff. Beträffande innebörden av de särskilda ämbetsstraffen i de lagar, som uppställa sådana, kommer framför allt i betraktande

142 straffet av ämbetets förlust, utfört i olika modaliteter. — Emellertid namnes i åtskilliga lagar även suspension, d. v. s. avstängande från ämbetsutövning under begränsad tid, utan förlust av ämbetet (o: så att den dömde automatiskt återinträder i ämbetsutövningen efter den bestämda tidens förlopp). Det kan stundom vara något oklart, huruvida lagen åsyftar suspension i denna mening eller verklig förlust av ämbetet jämte inkapacitet att återfå det under viss tid; i varje fall uppställes suspension tydligt såsom straff i S.; FL; Sp.; Port. och ett antal kantonallagar; mestadels fixeras en maximitid (ofta 2 år), någon gång (t. ex. S.) icke. — Mycket sällan användes, i den allmänna strafflagen, varning såsom ämbetsstraff; så dock Port. 59 (censura), som uppställer två grader därav (73: A pena de censura dos empregados publicos pode ser, ou simples, on sever a, com as form alidades decretadas na respectiva lei disciplinär). — Självklart är, att såväl det stora flertal rättsordningar, som i strafflagen icke använda varning, som även de många lagar, som icke heller använda suspension, utgå därifrån, att båda dessa straff, vilka säkerligen överallt komma till användning, äro av disciplinär natur och därför icke höra hemma i den allmänna, strafflagen. Vad angår ämbetsförlust, förekommer icke sällan, att detta straff användes fullkomligt isolerat i den mening, att lagen icke (uttryckligen) ingår på frågan, om och när den dömde åter kan erhålla detta eller något annat ämbete. Detta gäller S.; FL; N.;

D.; Ung.; Port; R.; Schwyz; Neuch. Bland nu nämnda lagar känna N. och D. intet annat ämbetsstraff än denna momentana ämbetsförlust. De övriga hava vid sidan om »avsättning» i denna mening andra straff (eller straffpåföljder), som sträcka sin verkan till framtiden, i form av inkapacitet till innehav av ämbete. Denna inkapacitet kan variera dels till sitt omfång, d. v. s. i avseende på frågan, huru stort område av allmänna funktioner den omfattar, dels till den tid, varunder den gäller. Vad angår

143 det första, kan inkapaciteten vara universell, således omfatta allt vad lagen betraktar såsom allmänna funktioner (eller åtminstone alla statsrätter), eller ock partiell, omfattande blott det ämbete, »vari han sig förbrutit» (eller möjligen i ämbeten av denna typ, jfr Sp. 34, 36 otros andlogos). Beträffande tiden kan inkapaciteten vara permanent eller tidsbegränsad (i sista fallet ofta genom uppställande av en skala, inom vilken domaren utmäter inkapacitetens tidslängd). Härigenom uppstå kombinationerna: universell-permanent, universell-tidsbegränsad, partiell-permanent, partiell-tidsbegränsad inkapacitet. Bland dessa former hava somliga lagar endast uppställt en, andra flere. Alla fyra formerna uppställas av H. Båda de universella formerna (universell-permanent och universell-tidsbegränsad) uppställas av T. (den sistnämnda i §§ 128, 129). De permanenta formerna (universell-permanent och partiell permanent) förekomma i E., som emellertid lämnar mycket litet utrymme åt ämbetsstraff. De partiella formerna (partiell-permanent och partiell-tidsbegränsad) uppställas i Sp. och Waadt. De tidsbegränsade formerna (universell-tidsbegränsad och partiell-tidsbegränsad) användas av Bulg. och Tic. (sistnämnda lag uppställer, med avseende på tiden, fyra olika skalor). Endast den universdl-permanenta inkapaciteten användes av

S.; FL; Ung.; Port.; Obw.; Schwyz; App.A.-Rh. Endast den universéll-tidsbegransade formen uppställes av R. och ett antal schweiziska kantoner. Endast den partiell-permanenta formen förekommer i Wall. Någongång inträffar, att en lag, som eljest endast använder universell inkapacitet, för något särskilt fall använder partiell (t. ex. S. 25: 15\ 22 2 : i dylik befattning).

144 Beträffande straffsatserna må, s å v i t t gäller frihetsstraff, följande anmärkas. Orätt i dom och beslut p l ä g a r av de lagar, som uppställa d e t t a delikt, beläggas m e d flerårigt frihetsstraff (detta gäller även lagar, som särskilt u t b r y t a och m e d h ö g r e straff b e l ä g g a straffdom m o t oskyldig). S å l u n d a är m a x i m u m i D. och Ö. tio, N. och T. fem; FL fyra år etc. (medan t. ex. S. endast h a r ämbetsstraff). FångspiUning belägges oftast m e d e t t m a x i m u m å 3—(5 år (D. sex; FL; N.; T. fem; S. fyra) H. tre år e t c ) . Konlxussionsbrottets m a x i m u m är enligt It. tio; D.; H. sex; N.; F r . ; fem; S. och FL (de lukrativa fallen) fyra år o. s. v. Korruptionsbrottet h a r h ö g a m a x i m a , framförallt för de fall, d ä r d o m a r e s m. fl. passiva korruption särskilt u t b r u t i t s : T. femton; H. tolfi; Ö. tio; N. åtta; D. sex år etc. L a g a r , som icke u t b r y t a d o m a r e k o r r u p t i o n e n , h a v a ofta l i k n a n d e siffror (S. och FL dock e n d a s t ämbetsstraff j ä m t e fängelse). I förstnämnda l a g a r s t a d g a s g a n s k a s t r ä n g a straff ä v e n vid okvalificerat korr u p t i o n s b r o t t , för det fall a t t k o r r u p t i o n s o b j e k t e t är r ä t t s s t r i d i g t : N. och T. fem år o. s. v. Pekulatet h a r likaledes h ö g a straffmaxima, då det k o n k u r r e r a r m e d förfalskning: S.; Fi.; T.; Ung. Ho; D. åtta år o. s. v. Likn a n d e straff i lagar, som icke särskilt uppställa d e t t a fall: F r . tjugo: Belg.; It. tio; H. sex år e t c . I de f ö r s t n ä m n d a lagar, som u p p s t ä l l a det komplicerade fallet, är m a x i m u m vid det enkla p e k u l a t e t oftast (oansett ämbetsstraff) 3 ä (5 år: D. sex (i särskilt fall åtta); T.; Ung. fem; S.; FL fyra o. s. v. Positiv-immateriell förfalskning straffas ö v e r h u v u d s t r ä n g t : T.; Ö. tio; FL åtta; N.; D. sex; H. tre års m a x i m u m . (I S. k o m m e r fallet, b o r t s e t t från k o n k u r r e n s e n m e d pekulat, e n d a s t under 25: 16 och k a n således icke b e l ä g g a s m e d frihetsstraff). F ö r yppande ar ämbetshemlighei v a r i e r a r straffet s t a r k t . M a x i m u m för posttjänstemans e t c särskilda förbrytelse i fråga om b r e v h e m l i g h e t m. m. är enligt N.; D. sex; T. fem; H. fyra år e t c

145 Maximum vid aktiv korruption är i T.; Ö. fem; S.; D. två; N. ett år. Där aktiv korruption mot domare särskilt utbrytes, är straffmaximum stundom mycket högt (T. femton år). I här berörda straffiagsfiörslag hava följande maxima uppställts: Orätt i dom: T. Fsl. 1927, 129 femton; Tjslov. Fsl. 183 2 åtta; FL Fsl. 14: 2; D. Fsl. 1924, 148 sex; Schw. Fsl. 276 fem år; Fångspillning: T. Fsl. 1927, 137 tio; FL Fsl. 14: 4 sex; D. Fsl. 1924, 151; Schw. Fsl. 283; Tjslov. Fsl. 200 2 tre år; Konkussion: It. Fsl. 319 tolfi; D. Fsl. 1924, 147 sex; T. Fsl. 1927, 136 fem; Schw. Fsl. 277 två år; Passir korruption: T. Fsl. 1927, 125 tio (domare; eljest enligt 124 fem); Tjslov. Fsl. 1853 åtta; D. Fsl. 1924, 146 sex; It. Fsl. 321 fem; FL Fsl. 14: 1 fyra; Schw. Fsl. 279 1 tre år; Pekulat: T. Fsl. 1927, 131 3 ; It. Fsl. 316 tio; D. Fsl. 1924, 156 jfr 285 1 ' 3 nio; Tjslov. Fsl. 319 fem år; Positiv-immateriell förfalskning: It. Fsl. 474 2 tolfi; T. Fsl. 1927, 132, 133 tio; FL Fsl. 14: 6 åtta; Schw. Fsl. 281 2 fem; D. Fsl! 1924, 156 jfr 177 fyra och ett halvt; Tjslov. Fsl. 198 tre år; Brott mot ämbetshemlighet: T. Fsl. 1927, 140 fem; It. Fsl. 326 fem (vid utnyttjande, eljest enligt 327 tre); D. Fsl. 1924, 154; Tjslov. Fsl. 183 tre; FL Fsl. 14: 8; Schw. Fsl. 284 två år. Aktiv korruption: T. Fsl. 1927, 1262 tio; It. Fsl. 323 tre l / 3 ; D. Fsl. 1924, 127; Tjslov. Fsl. 185 tre; FL Fsl. 15: 6; Schw. Fsl. 257 två år. Konfiskation. Endast undantagsvis inträffar, att strafflagen saknar en på (flere eller färre) ämbetsbrott tillämplig konfiskationsbestämmelse. Så likväl Bulg. (art. 37 i den allmänna delen innehåller en konfiskationsbestämmelse, som tillämpas under förutsättning av särskilt stadgande i den speciella delen, men ett sådant stadgande finnes icke beträffande ämbetsbrotten). I övrigt skilja sig lagarne närmast så, att, enligt några bland dem, konfiskationsfrågan vid ämbetsbrott faller helt och 10

hållet under en bestämmelse i den allmänna delen av lagen, medan andra lagar i sammanhang med ämbetsbrotten hava speciella bestämmelser om konfiskation. Det förra är förhållandet i N. (34—37); H. (33, 34); Ung. (61 jfr 27); R. (40); Waadt (29): Sol. (21); St. Gall. (6M\ 20); Glar. (310, 14); Freib. (34); Fi. Fsl. (4: 8); D. Fsl. 1924, (80); Tjslov. Fsl. (49, 46). Det senare är förhållandet i S. (25: 7); FL (40: 1); D. (122); T. (335); Ö. (104); Fr. (180); Belg. (253); It. (174, 36); Sp. (404); Port. (323); Turk. (222): Thurg. (281); Graub. (78); Aarg. (81); Wall. 1372; Schaffh. 259; Obw. (625) Bern (90); Zur. (234); Bas. (174); Tic. (125): Gen. (163); Zug. (51); App. A.-Rh. (684); App. I.-Rh. (52); Schwyz (116); Neuch. (157); Luz. (241); T. Fsl. 1927, (128, 135); Schw. Fsl. (280). — Av sistnämnda lagar uppställa flertalet det specifika konfiskationsstraffet endast vid korruptionsbrottet. Några lagar medtaga dock även konkussion eller åtminstone viss del därav: S. (sportel enligt 25: 5 men ej utskyld enligt 25: 9); D.; och subsidiärt (nämligen om restitution icke är verkställbar) Wall. (/. c: Les dons seront confisqués; les profits illicites le seront pareillement, sil nj) a pas possibilité de les restituer ä ceux au prejudice desquels ils

auraient été fails); och Neuch. — T. Fsl. 1927, 135 har en konfiskationsbestämmelse rörande ämbetsförfalskning (där ämbetsförfalskningen behandlas bland de allmänna förfalskningsbrotten, kunna ofta dylika konfiskationsbestämmelser komma till tillämpning). — Undantagsvis förekommer det stadgande, att även då gåvan icke mottagits — t, ex. vid misslyckat korruptionsförsök — den mutande skall drabbas av konfiskation: Bas. /. c. Många lagar förklara uttryckligen, att konfiskationen, då själva det presterade föremålet icke kan konfiskeras, i stället skall omfatta dess värde: FL; N. (36); D.; H. (34); T.; Ö.; Fr.; Belg.; Port.; Turk.; Thurg.; Ziir.; Bas.; Tic; App. A.-Rh.; App. I.-Rh.; Luz.; FL Fsl. (4: 82); D. Fsl. 1924 (808); T. Fsl. (128); Schw. Fsl.; Tjslov. Fsl. (49). — Tysk rättspraxis (E. 57,232) har även medtagit (värdet av) arbetsprestation, som utgjort vederlag för ämbetsåtgärd.

147 A n g å e n d e exekutionen finnas s ä r s k i l d a b e s t ä m m e l s e r i H. 34 (Verben rdvérkl ar ing van niet in beslag genomen voorwerpen wordt, ingeval die voorwerpen niet ivorden uitgeleverd of het geldelijk bedrag, ivaarop zij bij de uitspruak geschat ivorden, niet wordt betaald, vervangen door hechtenis en ten aanzien van een minderjarigen per soon, die den leeftijd van achttien jar en nog niet heeft bereikt, door plaatsing in eene tuchtschool. Be duur dezer hechtenis is ten minste een dag en ten hoogste zes maanden . . . De duur dezer plaatsing in eene tuchtschool is ten minste eene week en ten hoogste eene maand . . . O ok de uitlevering van de voorwerpen bevrijdt van de hechtenis en van de plaatsing in eene tuchtschool); jfr även Turk. 222 och 19. N å g o n g å n g i n g å r l a g e n p å f r å g a n om prioritetsförhållandet m e l l a n s t a t e n s konfiskationskrav och e t t p r i v a t skadeståndskrav eller överhuvud a n d r a fordringar: N. 37 (Kan den ved en strafbar Handling skadelidende ikke hos den skyldige erholde Erstatning, bliver, saavidt det läder sig gjere, de inddragne Gjenstande at tilstede anvendt til hans Skudeslosholdelse); Thurg. 13 c (sofern jene [o: die Konfiskation] ohne die Verletzung der Bechte von Nichtschuldigen geschehen känn); Neuch. 40 (Les salaires et presents qui ont servi ä provoquer ou a recompense)- un délit, peuvent étre confisqnés et servir au besoin ä indemniser la partie Usee); Glar. 14 (likaså); FL Fsl. 4: 8 (Skadestånd, som ej utfås av den skyldige, skall dock utgå ur den sålunda förbrutna egendomen, ifall talan därom väckes inom natt och är från men ej med den dag, då domen, varigenom egendomen förklarades förbruten, vunnit laga kraft); D. Fsl. 1924, 80 (I (ivrigt bliver det inddragne, for saa vidt nogen har lidt Skade ved den straf bare Handling, og Erstatning ikke paa anden Maade keen fäas hos den skyldige, at anvende til Bwkning af Er staining skr a v et, saaledes at delte gaar fiorud for Statens Krav); Tjslov. Fsl. (som, 49 jfr 46 2 , stadgar, a t t det konfiskerade [i likhet m e d böter] i första h a n d skall a n v ä n d a s a t t t ä c k a e t t e v e n t u e l l t s k a d e s t å n d s k r a v , s å v i t t d e t t a icke k a n t ä c k a s av b r o t t s l i n g e n s f ö r m ö g e n h e t ; i övrigt jfr h ä r ned.).

148 Beträffande användningen av det konfiskerade s t a d g a de flesta l a g a r , a t t d e t skall g å till fiskus. I n å g r a fall b e s t ä m m e s dock, a t t det skall på särskilt s ä t t disponeras: Ö. 104 (Audi hat er das erhaltene Geschenk, oder dessen Wert, zum Armenfonde des Örtes, wo er das Verbrechen begången hat, zu erlegen); Ung. 61 (samma anv ä n d n i n g som av böter; d ä r o m s t a d g a s , 2 7 : Bie Geldstrafen sind zur Unterstiitzung entlassener armer Sträfiinge, sowie zur Errichtung und Erhaltung von Besserungsanstalfen fur junge Sträfiinge zu verwenden. tfber die Verwendung der eingeflossenen Gelder zu solchen Zwecken verfugt der Justizminister); F r . 180 (Il ne sera jamais fait au corrupteur restitution des choses par lui livrées, ni de leur val cur: elles seront confisquées au profit des hospices des licux oil la corruption aura été commise); Belg. 253 (elles seront confisquées et mises ä la disposition de la commune ou le délit aura été commis, avec charge de les remettre aux hospices ou au bureau de bienfaisance, selon les besoins de ces établissements); Zur. 234 (zugunsten der Armen). — Mex. 1021 s t a d g a r , a t t det konfiskerade beloppet skall l ä g g a s till den allm ä n n a skadeståndsfond, som m o t t a g e r tredjedelen av alla inbet a l d a bötesbelopp (enligt art, 123; jfr Princ. I, 77). — B l a n d förslagen h a r Tjslov. Fsl. 46 3 en h i t h ö r a n d e b e s t ä m m e l s e , närm a s t uppställd för böter, men, såsom nyss n ä m n t , g ä l l a n d e även för konfiskationsbelopp (Ans den nicht auf diese Weise verwendeten Geldstrafen ivird tin fur die Färsorge fur entlassene Sträfiinge und fur die Familien der Sträfiinge während des Strafvollzugcs bestimmter Fond gebildet. Biesen Fond .ver watt et das Justizministerium und känn in besonders riicksichtswurdigen Fallen daraus audi Unlerstutzungen an solche Verletzte erteilen, die durch die strafbare Handlung einen fur sie besonders empfindlichen Schadcn gelitten hdben). [Bestämmelser om restitution (vid konkussion) i m o t s a t s till konfiskation (vid korruption) förekomma i n å g r a l a g a r . Jfr, u t o m de ovann ä m n d a Wall. 137 2 och Neuch. 157, Fi. 40: 1; W a a d t 336 jfr 29].

TREDJE AVDELNINGEN.

Svensk rättsutveckling. I) Rättsutveckling före 1734 års lag. H ö r a n d e missbruk av den dömande funktionen förekomma i de m e d e l t i d a l a g a r n e straffbestämmelser m o t domare, som dömer saklös m a n till livsstraff. 0 . G. L. synes för d e t t a fall s t a d g a 40 m a r k s böter; l a n d s l a g a r n e h a v a infört talionsprincip (stande slikan reet, sum han honom giorpe): 0 . G. L. E/)z. 28: Nu nar peer man a sina saklösu olaghlika halshuggin, heengdwr adla stwghldwr: . . . pcen sam han dömde, bote fiuratighi markeer. M. E. L. L. Epz. 3(5 (jfr Chr. L. L. Edz. 38): Nu värper man a sina saklöso olaghlika hals huggiu, hwngder cellce steeghlder: pen pet giorpe, stande slikan ra>t sum han honum giorpe. I övrigt förekomma i s v e a l a g a r n e b e s t ä m m e l s e r om domares uteblivande från ting ä v e n s o m om h a n s vägran att döma. V a d ang å r f ö r s t n ä m n d a fall, s t a d g a s , a t t å t m i n s t o n e en av de t v å dom a r e , som förestodo h u n d a r e t , skall v a r a n ä r v a r a n d e vid t i n g e t . H a r i n g e n d e r a infunnit sig, skola b å d a b o t a t r e m a r k . Målsä g a n d e är (enligt Sdm. L.) den, som »miste sin r ä t t g e n o m dom a r e n s skuld». U. L. pingm. 2 § 1: Nu cer ping sammn komit a rcettum pinx stap: peer sked domeeri a pingi wcera0. 2Er ok anncer par, weerin bapir

150 saklösir. JEr hwarghin peer, botin bapir fyr c markeer cellr witin förfall sin, hivar perm mcep t ivern m annum ok sialfiiveer han pripi. Hwilikin perm cci egitccr forfallz ep fyllt, bote pre markeer; aff pe bot takeer kunungcer pripiung, annan hnndwri, pripw malseghande. Weeri pcen malseghande sum mal it winder. Nu sigheer bonde dömmrm (ti hatcw a pingi wmrit; domceri sighmr sik par ivcerit heifiwee: witin peet tolfi' nuen, pe a pingi ivaru. H ä r m e d ö v e r e n s s t ä m m e r W m . L. II, pingm. 7, blott med den skillnad, a t t b ö t e r n a g å till tveskiftes mellan K o n u n g och h u n d a r e . Sdm. L. pingm. 3 § 1: Nu hawer han ping stämt: pu sculu döma ra a pinge /vara, bape celler ann re r peree. JEr hwarghin peree peer, böten bapen III. marker caller witin förf all sijn, luvur peree meep II. mannum. Gitw pe ti forfalz ivitne fiylt, botin sum sagt a?r til preeskiptis. War i pen malsceghande, sin rwl firi domara skylt) miste. Kicerir bonde til domara, at pe ei a fringe tvaru: stande pcet til XII manna, sum pa warn a pinge, hivat domara peer warn eellcr ei; rape halive iKcmd hwar perce. S a m m a l a g a r bestraffa d o m a r e s vägran att döma med t r e m a r k s böter: U. L. pingm. 2 $ 1 /. / . : Nu (er donueri a pingi ok will (ti dömee: witin ok pwt tollff mcen. per a pingi warn. EeelUe pe domcercen, pa bote domcerin pre markmr ok skiptis sum fiyrr cer saght. liapi halfiwi nmmpd hivar peree sam wipeer delens. Will anneer ncenipnce ok anncer eei: pa cer pcen fallin, eei will ueempnee. Mru anncen iveegh fiere, pa cer pcen warpcer, fiere j'glghice. pe ncempd ma aldrigh ateer brytas. E hwar nwmpnis, pa ncempnis pe mcen i, cer bapir sighiee ia ivip. eer sameen dclec. L i k n a n d e W m . L. II. pingm. 8: m e n h ä r t i l l ä g g e s : Seegheer domare, at han can eei peer om döma rcet lanzlagh, pa seal han hällda dom sin vnde land oc laghman. Ware peer meep domare saclös, at mulet standee?' til quarstado. Sdm. L. pingm. 3 § 1 i. / . : JEr domare a pinge, will ei bondtim rcet dömee: stande oc peet til XII. manna. Wari pen peree saclös. sinn ncemnir. pen ei nwmnir. wari fadder oc bote 111. marker.

151 I detta sammanhang må nämnas bötesbestämmelserna (3 mark) för länsman, som »skär upp budkavle» för att kalla till ting, under falsk förevändning, att det sker på Konungens befallning: U. L. pingm. 2 pr.; Sdm. L. pingm. 3 pr. - Däremot nöjer sig Wm. L. II pingm. 5 i. fi.. för den händelse, att länsmannen skär upp budkavle i andra fall, än de av lagen uttryckligen nämnda (Konungens bud eller vissa svårare brott), med den förklaring, att bönderna, vid olydnad, fritagas från det eljest s t a d g a d e b ö t e s a n s v a r e t : Skcer si pan lansmun bopcafia op om ann ur mal een pcessom, som fyr eero sagp: gange swa långt som ma; peer cer bot cengon at.

Under det fångspillning ofta i de medeltida rättskällorna omtalas såsom ett allmänt brott (särskilt även avseende målsägande, som släpper brottsling), uppställes fallet endast i St. L. såsom uttryckligt ämbetsbrott: St. L. Thiu. 5: Kan stadzens swen tiuffwe ella andrum sleeppa v ieernum. stande surna red han skulde staa.

fånga

Beträffande konkussionsbrottet innehålla Svealagarne tämligen likalydande bestämmelser om länsmän m. fl., som kräva sammanskott (gcengicerp) av bönderna (eller landbor) eller våldgästa dem; som föda sina hästar på böndernas bekostnad (i vilket fall hästarne skulle vara förfallna till Konungen) eller utan att hava lån eller lega för sig taga hästar från bonden; detta sista straffades som tjuvnad. — I »Konung Magni Stadga» (W. G. L. IV: 19) innehålles (c 4) den allmännare bestämmelse, att, om någon, som har län, lägger pålaga eller tunga på bönderna, han skall mista länet. U. L. Kpm. 10 (jfr Wm. L. II Kpm. 13 och Sdm. L. Kpm. 13): Nu ma cengin luerrce gcengicerp biupee a leen sitt ok cengin lamsman, hwarti a böndwr cellr a landbom. Will hcerree etilr levnsman ping mcep bondum hawce, pa lialdi sicelfwcer kost sin. § 1. Nu ma cengin laghman a bondee kost ripce, pa han skal ping hawce, utcen nokor bonde will hanum

152 biupee hem til sin, § 2. JEngin hcerree cellr länsman ma shim lieestce j hundceri lata rinna, swa at böndeer skulu pern fiöpce; utcen hem haivi foregiört hcestcence ok pern taki kunungcer. § 3. cengin ma ok skint takce utcen pecs gopwilia, peet u, utcen han hawi konunx opit b ref, cellr peet se heinum leent cellr leghu salt. Haweer han cei bondans lojf cellr gopiviliee, pa ma bondce pcen takce ok piufi's red hanum gioree ok pylikum witnum nip binda sum annan piufif. W . G. L. IV, 1 9 : 4 : Wir hawm oc swa skipped, at inejin pcen, eer Icen hawir, Icegeji nokor alagh a böndeer cell eer punggev, swa wist han vil eyejh sin Icen mistce, vtcen pat se perra gocfwUi etc.

Under det dessa eller liknande bestämmelser under senare delen av medeltiden återkomma i en serie av kungliga stadgar, utgå de såsom ämbetsbrott ur lands- och stadslagarne. Såsom allmänna brott åter omtalas såväl våldgästning (M. E. L. L. Kon. 32; Chr. L. L. Kon, 26) som olovligt tagande av annans häst m. m. (M. E. L. L. piu. 38; St. L. Thiu. 18; Chr. L. L. By. 53; Tia, 38).

Direkta bestämmelser om pekulat förekomma icke i de medeltida rättskällorna. Utgångspunkten för sådana i den senare rätten blev emellertid en straffbestämmelse i Skenninge stadga av 1335 om den, som drog under sig kronans ingäld (egentligen riktad mot frälsemän, som genom skenköp av kronoskattejord bedrogo kronan på skatten från de köpta hemmanen).

I fråga om korruption namnes såsom brottssubjekt i hithörande landskapslagar (W. G. L. II, Add. 1; Sdm. L. Kpm. 12) och i landslagarne (M. E. L. L. pingm. 3; Chr. L. L. ib.) lagman, häradshövding (domare) och nämndeman; stundom även länsman och fogde; i stadslagen (St. L. Kon. 5) borgmästare och rådman. I Sdm. L. förekommer emellertid, anmärkningsvärt nog, en allmän

153 u t v i d g n i n g av brottssubjektet (hulike andre man, sum mutur taka). S å s o m e g e n t l i g t straff förekommer i l a n d s k a p s l a g a r n a s t u n d o m 40 m a r k s böter (i W. G. L. e n d a s t för n ä m n d e m a n ) , s t u n d o m förlust av ä m b e t e (i Sdm. L. e n d a s t för lagman). I rikslagstiftn i n g e n k u m u l e r a s båda dessa straff och i l a n d s l a g a r n a förknippas ämbetsförlusten med ovärdighet a t t vidare b e k l ä d a ä m b e t e t . B ö t e r n a g å enligt s t a d s l a g e n till treskiftes; enligt övriga r ä t t s källor g å t v å tredjedelar till K o n u n g e n och en tredjedel till å k l a g a r e n . Vad beträffar mutan, förekommer e n d a s t i Sdm. L., a t t den å t e r g å r ; enligt övriga r ä t t s k ä l l o r tillfaller den K o n u n g e n . — K ä l l s t ä l l e n a h a v a följande lydelse: W . G. L. II, Add. 1: Taker lagmaper mutu firi dom sin, giui konongi mutu oc myst i laghmanzdöme sit. Taker harazhöpingi mutu, giui konongi mutu oc mysti harazmauna mall sit. Tokar lansmaper mutu, giui konongi mutu och mysti lan sit.. Taker ncmpclamaper mutu, taki kononger mutu oc hin bote XL marker, sua pieenistee man sum bonde |oc swa nempdamian], Huilkin man han giter at py sannan giort, at han tok mutu, pa taki han VIII örtugher och XIII marker af XL markum. S d m . L. Kpm. 12: Framalep war peet stat, at ene/in matti taka mutur af andrum. Taker high man mutur firi dom sin, giwi kununge mutur oc miste laghmanz dome sit. Taker domare mutur, giwi äter mutu pem håna giwit hafpe; miste dom sin oc bote XL marker. Taker nwmdaman mutu. giwi äter mutu oc bote samulep. Hulike undre man, sum mutur taka, giivin äter mutur oc botin XL marker. Af passé bot taki II lyti kununger oc pripiuug pcen sum kceri oc sannan gör al oc laghlica wiper binder pen sum mutur tok, M. E. L. L. pingm, 3 : Taker laghmaper muto fior dom sin, giui kununge muto ok bote fiyritighi marker, ok miste laghmanzdöme sit ok fiae pet äldre sipan äter. Taker harazhbfponge muto, vari lagh samu. Taker haraz lansman muto, giui kununge muto, ok miste hen sit ok fa pet äldre äter, ok bote fiyritighi marker. Taker namda man muto, giui kununge muto ok bote fiyritighi marker, ok satis äldre i namd oftare. § 1. Huilkin man sum giter han forwnnit mep fiillum skalum cd han

154 muto tok, taki han af pern fiyritighi markum, sum han bota skal, åtta örtoghar ok prattan marker. St. L. Kon. 5: Tugher borghamestare eller radhmun muto for doom sin, gifiui honunge muto ok bote XL marker til trcskiptis, konungenom XIII marker ok åtta örtogher, stadhenom ok swa mgkit, malsaghandenom surna ledhis, ok gange aff rudheno, an han wardher til ivunen medh siex godhom mannom. Chr. L. L. Tingm. 3: Taker laghmun muto for doom sin, gifiui konunghe mwto oc bote XL marker, oc miste laghmanz döme si it, oc fae thet sidan äldre auther. Taker heredzhöfdinge muto, wari lagh samiv. Taker foghate eller lansman muto, gifiui honunge mutho oc miste lan siit, oc fiäae thet äldre aater, oc bote XL mark. Taker nempdaman mutho. gifiui konunge muto oc bote XL murc, oc satis old re j nempd optare. § 1. Huilken man som giter honom jörwnnet nietli fullom skal om ath han muto tok, taki han off them XL markorn, som han bota seal, VIII örluger oc XIII murc. Vitis thet nokrom the ra. wari sik meth XII manna ede, eller bote som sagt eer.

U n d e r t i d e r y m d e n mellan l a n d s l a g e n och 1734 års l a g befästes och u t v i d g a d e s de i de medeltida r ä t t s k ä l l o r n a uppställda principer g e n o m praxis och en m ä n g d K. F ö r o r d n i n g a r (särskilt u n d e r Carl X I ) . R ö r a n d e orätt i dom s t a d g a d e Rätteg. Ordin. 1614 § 15, a t t den domare, som befunnes dolose h a v a h a n t e r a t sitt ä m b e t e , skulle straffas efter L. L. Tingm. 3, a v s ä t t a s och aldrig m e r a b r u k a s uti K o n u n g e n s eller K r o n a n s t j ä n s t . I Rätteg. Proc. 1615 §§ 20, 22 s t a d g a d e s vidare, att, om d o m a r e n befriades från dolus m e n likväl prövades h a v a i d ö m a n d e gjort m å n g a och g r o v a felaktigheter eller förnekat p a r t e r n a r ä t t e n eller l ä n g e uppehållit deras sak eller själv v a r vederdeloman, uti saken p a r t i s k och m i s s t ä n k t , så l ä m n a d e s K. H o v r ä t t e n a t t straffa honom arbitrarie och jämväl, där o m s t ä n d i g h e t e r n a det fordrade, a v s ä t t a

155 h o n o m från tjänsten. Vad som s t a d g a t s om domare, u t s t r ä c k t e s (ib. § 38) till executor, som v r å n g v i s l i g e n f ö r r ä t t a r sitt ä m b e t e . Reger. F. 1720 § 23 föreskriver, att, om en d o m a r e eller executor b e t r ä d e s h a v a uppsåtligen av hat, v ä n s k a p eller begärelse till m u t o r v r ä n g t r ä t t e n och således s a r g a t sitt s a m v e t e och s k a d a t sin n ä s t a till liv, ä r a och välfärd, en s å d a n bör icke m e d b ö t e r eller a v s ä t t n i n g u t a n med förlust av liv och ära, som saken är till, Umgälla sin ondska och v a n a r t . — Fsl. 8 /s 1643 innehåller (Tinghm. I I I : 4) följande b e s t ä m m e l s e : Domitillo, thet är, när Domaren dömer anorlunda änn efter inn förde Skiähl och bewijs dömas bör, böthes efter saaksens wichtigheet, och niutlie Domaren inga nhrsächt off sitt oförståndh. Nämbden wari och same laglt. D ä r e m o t s t a d g a s endast skadeståndsskyldighet, såvitt d o m a r e n s fel b e s t å t t däri, att han iväg rar någrom Rätt, will intet höra eller optaga eens invände Skiähl, hindrar eller oppskiuter sa åken ifrån then ena tijden till then andra, eller ttvärt emot förhastar sigh och öfwerijlar Farten medh otijdigh Doom, för än saken är rätt ransakat och tilbörligen uthfördh. Straffbestämmelser a n g å e n d e olovligt b e t u n g a n d e med s k a t t e r uppställdes i Norrk. Besl. 1604, likasom i flera föregående eller efterföljande s t a d g a r ; för m o t t a g a n d e av »frivilligt» e r b j u d n a gåvor i K. F. 30 / 9 1692 m. fl. F r å n och m e d Kalm. Fee. 1483 förekomma även straffbestämmelser för t j ä n s t e m a n , som till k r o n a n s nackdel pålägger för låg s k a t t . N ä r m a r e b e s t ä m m e l s e r om pekulat innehöllos i K. Br. 28/'2 1(582 m. fl. s t a d g a r under Carl X I och senare. I praxis beh a n d l a d e s gemenligen förskingring av a l l m ä n n a medel såsom tjuvnad. Straff för korruption t i l l ä m p a d e s t i d i g t ä v e n p å a n d r a ämb e t s m ä n än de i l a g a r n e u t t r y c k l i g e n n ä m n d e . Landslagens ovan anförda bestämmelse om actio popularis förblev alltjämt gällande, »på det s å d a n a b r o t t ej m å n e d e r t y s t a s » . Åtskilliga bestämmelser, avseende a t t g ö r a s t a d g a n d e n a om ä m b e t s b r o t t m e r a effektiva, tillkommo u n d e r Carl X I . S å l u n d a

156 föreskrevs, att hovrättsfiskalen bör strax åtala den domare, som orättrådligen förestår sitt ämbete, och icke skjuta upp och samla ifrån den ena tiden till den andra, sedan en del äro döda, en del till andra tjänster avancerade och de kvarblevna sakerna ur minnet fallna (K. Br. 3/i 1686); att hovrätten, evacl den anklagade frias eller fälles, bör strax översända utslaget i sådana mål till vederbörande landshövding, på det han må veta, huruledes var och en, som under hans hövdingedöme eller befallning hörer, med rätta bör anses (K. Br. 13/i2 1692) o. s. v. Såsom nya fall av ämbetsbrott tillkommo under Carl XI ämbetsmans mottagande av gåva eller förläning av främmande makt (K. F. 9/i2 1696) och präst, som »viger sådana personer tillsamman, vilka icke lovligt är att binda äktenskap» (upptagen i 1686 års kyrkolag, 15: 3: straff: en månads fängelse på vatten och bröd och därpå landsförvisning).

Il) 1734 års lag. Beträffande ämbetsbrott innehåller 1734 års lag i det väsentliga samma rättsregler, som i olika sammanhang uppställts och voro gällande före lagens tillkomst. Lagen visar emellertid ingen ansats till att sammanföra dessa bestämmelser i en särskild grupp. Allmänna bestämmelser om orätt i dom och beslut förekomma, såsom förhållandet varit sedan Rätteg. Froc. 1615, rörande domare och exekutorer men inga andra ämbetsmän. Innehållet i dessa stadganden anknyter sig nära till nyss anförda bestämmelse i 1720 års regeringsform: Ii. B. 1: 12. Fäller Domare orätt dom af uppenbar vårdslöshet, eller oförstånd; miste embetet aldeles, eller til viss tid, eller bote med penningar til treskiftes, alt efter omständigheterna, och fylle allan skada. Griör han thet upsåteliga, af hat och illvilja, eller för vänskap, eller muto och vinning; miste embetet, och få thet aldrig åter, gälde ock skadan, och muta gånge til the fattiga. Nu kan så hända, at någor genom sådan vrång dom mister lif eller ära; varde Domaren, för thenna sin ondsko och arghet, sielf straffad til lif eller ära. U. B. 9: 5. Nu kan så hända, at Konungens Befalningshafvande upsåteliga, af hat och afvund, eller för egen vinning, eller androm til viljes, hafver giordt then klagande orätt; varde för brott sitt lagliga dömd, som i Rättegångs Balken om Domare sägs, och fylle up allan skada. Mindre förseelser av domare m. fl. i tjänsten omtalas, i

158 överensstämmelse med vad som skett redan i de medeltida rättskällorna, i Ii. B. 2: 1, 3, 8; 9: 1—4 (oriktigt utsättande av ting: uteblivande från ting; försummelse att där infinna sig i rätt tid: kronofogdes försummelse att utsöka sakören m. m.). Om åklagares underlåtenhet att åtala stadgas i Sfr. B. 1: 1. Str. B. 1: 1. Lifssaker, och andra grofva missgierningar. skola utan upskof för R ä t t a angifvas. Griör målsäganden thet ej, utan lägger them neder; bote tiugu daler, eller mera, som saken är til; och käre å missgierningen then, som å Konungens vägnar kära bör. Griör han thet ej; miste tiensten, eller bote, efter omständigheterna. Beträffande straffverkställigheten regleras fångspillning i M. B. 19 kap. Särskilt det kulposa fallet (19: 3) uppställes såsom rent ämbetsbrott. M. B. 19: 1. Hvar som bryter Kronones fängelse, at hielpa fånga ut, eller ther til lånar tyg och redskap; eller värjer någon missgierningsman emot them, som honom komma at gripa, så at han therigenom undkommer; eller släpper man fånga med vilja lös; eller med hvarjelianda list hielper honom ut: han skal bota hundrade daler. ib. 3. Släpper vachtkarl fånga lös af försummelse eller vangiömo; miste tienst sin, och plichte ther til med böter, fängelse, arbete eller spö, alt som försummelsen, eller ock then undkomnas brott är. Om mindre oegentligheter i avseende på straffverkställighet handla Str. B. 3: 2; 5: 6 (den, som låter en dödsdömd överlasta sig vid exekutionen eller låter den, som dömts till fängelse på vatten och bröd, njuta annan dryck och spis).

Konkussionsbrottet regleras i M. B. 44 kap. eller »belöning» talas här icke direkt.

Om »sportel»

159 M. B. 44: 1. Dierfves någor lägga skatt, giärder, eller annan tunga å Konungens undersåtare; eller svikeliga taga högre tull och skatt ut, än beviljadt och päbudit är; gälde skadan åter, och stande dubbel tiufsrätt. ib. 2. Hvilken Konungens Embetsmam hög eller låg, som sielf eller genom andra, intalar, eller förleder undersåtarna til något sammanskott, kostnad, utgift, eller arbete; rätte up skadan, miste embetet, och bote tuhundrade daler. Tager han sådant emot tå thet, såsom af fri vilja biudes; bote hundrade daler, och gifve åter thet han tog.

Korruptionsbrottet behandlas endast i ovannämnda sammanhang med de allmänna bestämmelserna om orätt i dom (JB. B. 1: 12; U. B. 9: 5). Tydligen har lagstiftaren utgått därifrån, att det praktiskt viktiga fallet av uppsåtlig orätt i dom just är det, dä domaren tagit mutor för att döma orätt.

Pekulatet regleras i M. B. 45 kap. Bortsett från den sedan gammalt kvarstående bestämmelsen i 1 § om att »draga under sig Kronans ingäld», nämner lagen endast uppbördsman och talar endast om allmänna medel (icke om enskilda medel, som blivit ämbetsmannen å ämbetets vägnar anförtrodda). 31. B. 45: 1. Hvar som svikeliga drager under sig Kronones ingäld; stande dubbel tiufsrätt. ib. 2. Griper Upbördsman til Kronones, Stadens, eller andra almänna medel, och them förskingrar; miste tienst sin, och gälde åter, med sex af hundrade i ränta; bote ock ther til fyratijo daler för hvarje hundrade, som han tilgripit. Kan han ej fullt återgälda, och är thet under, och til hundrade daler; arbete vid Konungens Slott eller Fästning, ett åhr. Stiger thet något ther öfver, eller til tuhundrade daler; arbete, som sagdt

1(50 är, i tu åhr, och så vidare. Stiger thet öfver nijohundrade daler, eller til tusende; arbete i tijo åhr. Tilgriper han något ther öfver; arbete i hela sin livstid. Går thet öfver tutusende daler; varde hängd. Och gånge ej thes mindre i alla thessa fall, i betalning, hvad han i bo hafver. Nu kan han skadan gälda, men ej böterna, och stiga the böter til tusende daler, eller ther öfver; sitte en månad i Konungens hächte vid vatn och bröd. Äro böterna mindre; plichte med sådant fängelse i åtta, eller fiorton dagar, eller tre vekor, alt som Domaren thet pröfvar.

Ämbetsförfalskning förekommer i form av kvalifikation av det allmänna brottet, dels, för vad rör mått och vikt, i H. B. 8: 3, dels, för vad rör dokumentsförfalskning, i 31. B. 8: 3. II. B. 8: 3. Falskar then mått eller vigt, som är förordnad at them rätta och märka; miste lif vet. Varder annar man tilvunnen at hafva satt Kronones märke ä mått eller vigt; miste äran, och bote hundrade daler. Ändrar någor krönt mått eller vigt, och thet således falskar; varde ock ärelös, och bote femtijo daler. 31. B. 8: 3. Utplånar, tilsätter, eller förändrar någor annars namn, eller insegel, eller på annat sätt förfalskar böcker, räkningar, förskrifningar, bref, och andra skrifter, eller sönderrifver och förbränner them, och skrifver andra i stället, at therm ed skada giöra; miste äran, och bote fyratijo daler, gälde ock skadan äter. Giör han thet i embetes ärender: ligge i tveböte.

Beträffande ämbetsbrott mot familj innehåller G. B. några hithörande stadganden (2: 12; 7: 2; 12: 1) om vigsel trots äktenskapshinder och vigsel utan lysning resp. avvittring. G. B. 2: 12. Viger Prest them, som ächtenskap ej bygga mage; vare vigsel ogilcl och miste han sitt Prestaämbete. I the

161 fall, ther lägersmål vid dödsstraff förbudit är, plichte ock Prest thertil med fiorton dagars hächte vid vatn och bröd. Viger then, som ej är Prest, ehvad ächtenskapet är tillåtit, eller ej; straffes med arbete vid Konungens slott eller fäste, i try, eller flera åhr, som brottet är til; och i thy fall, ther ächtenskap är tillåtit, bör laga vigning ske. ib. 7: 2. Förr än vigsel sker, skal tre söndagar lysas af Predikostolen i then församling, ther bruden tages; utan så är, at upbrott sker emot fienden, eller mannen för annat Rikets ärende utskickad varder; tå må lysning ske allenast på en Söndag, eller Helgedag, doch vigsel ej förr, än två dagar therefter, som i Kyrkio Ordningen vidare sägs. Viger Prest förr än så lyst är; miste embete sitt. ib. 12: 1. Enkling eller enka hafve ej våld at gå i annat gifte, förr än barn, eller andre arfvingar afvitrade äro, ehvad the äro myndige, eller omyndige. Giör thet någor; hafve förverkadt til barnen, eller arfvingarne tridiung af sin del i boet, efter förra giftet, och afvitre äntå efter lag. Viger Prest enkling, eller änka, förrän afvitring lagliga skedd är; miste embete sitt.

Förräderibrott av ämbetsman (röjande av statshemlighet) kriminaliseras i M. B. 4: 5; uppslaget härtill torde ha givits i K. HofArt, 16/i2 1687, 2: 8. I förslagen förekommer det från och med Fsl. Högm. B. 1713 (7: 4). M. B. 4: 5. Then, som betrodd är at veta Konungens och Rikets hemliga rådslag eller slut, i the ärender, ther å Rikets vård och säkerhet ligger, och them uppenbarar; eller gifver någor utan lof och minne the skrifter ut, som han i thy mål lönliga hålla bör; stande samma straff, som om förräderi sagdt är. Den ovannämnda bestämmelsen om ämbetsman, som tager gåva av främmande makt, upptogs i 31. B. 4: 6. M. B. 4: 6. Tager någor gåfvo eller förläning af fremli

162 mande Herrskap, at främja thes fördel emot Konungens och Rikets bästa; hafve förverkadt lif vet, och thet han nutit. Tager eljest Konungens Embetsman gåfvo eller förläning af fremmande Herrskap, och hafver ej förut, eller strax therefter, gifvit thet tilkänna, och fått Konungens lof thertil; miste ära och embete, och hafve förbrutit thet han fått hafver.

Om ämbetsman, som gör »våld eller orätt med ord eller gärning» mot enskild person, innehåller 31. B. 18: 9 en kvalifikationsbestämmelse, som hade uppställts i Fsl, till Högm. och Eds. B. 1696 (29: 3) och därpå i alla följande förslag. M. B. 18: 9. Dierfves någor med hugg och slag öfverfalla them, i och för theras embetes skul, som Konungens, eller hans Embetsmäns eller Rättens ärender gå; tå hafver han brutit edsöre. Varda the med hot, eller smädeord öfverfallne; bote then thet giör tijo daler. Sker thet å almänt embetesrum; bote tiugu daler. Giöra the sielfve i embetes ärender våld, eller orätt, med ord eller gierning; ligge i tveböte mot thet, som eljest i thy mål stadgadt är. Åtskilliga detaljfrågor, som varit föremål för överläggningar eller beslut under förberedelserna till lagen, återkommo icke i den slutliga lagtexten; t. ex. frågan, huru det skulle förfaras, om, vid pekulat, gärningsmannen ställt kaution, varigenom förlusten täcktes (Sjögren II, 130); huruvida det fall borde medtagas vid konkussionsbrottet, att tjänsteman förhåller någon enskild det honom kan och bör tillkomma (ib, 311).

Under tiden mellan 1734 års lag och 1864 års strafflag skedde på ifrågavarande område inga stora förändringar i lagstiftningen.

163 Beträffande pekulatet utfärdades under 1700-talet en mängd bestämmelser (se Flintberg V, 607 ff.). Genom K. F. 29 /u 1823 gjordes straffbestämmelsen i 31. B. tillämplig icke blott på uppbördsmän m. fl. utan på alla ämbets- och tjänstemän och rörande icke blott allmänna medel utan även sådana enskilda medel, som de å ämbetets vägnar omhänderhade. K. F. 7/9 1858 om bedrägeri och förfalskning upptog lagens ståndpunkt såtillvida, som förfalskning av ämbetsman behandlades såsom kvalifikation av de allmänna brotten. K. K. b/u 1782 uppställde straff för ämbetsman, som avhåller sig från tjänstgöring (motsvarande Str. L. 25: 19): avhåller han sig, utan tillstånd eller sjukdomsförfall, längre än sex veckor från tjänsten, skall han utan skonsmål vara tjänsten förlustig. Nuvarande stadganden i Str. L. 25: 15, 22 2 hava sin upprinnelse i K. K. 18/i 1855, §§ 5, 8, 9. Ansvar för ämbetsman, som lånar medel av underordnad uppbördsman och redogörare (jfr Str. L. 25: 13) stadgades i K. F. 21 /3 1735 (jfd med K. Fkl, 23 / 3 1807): har ingen skada skett, inträder förlust av ämbetet; har sådan skett, dömes till ovärdighet att någonsin mera få tjäna K. Maj:t och Kronan.

III) 1864 års strafflag. I motsats till 31. B. sammanför redan L. K. ämbetsbrotten till en gemensam grupp (28 kap.), egentligen blott med undantag för s. k. diplomatiskt landsförräderi (9: 10, 12). Beträffande brott mot statens juridiska funktion utvidgar L. K. (gentemot B. B. 1: 12; U. B. 9: 5) den allmänna bestämmelsen om orätt i dom och beslut till att gälla icke blott domare och exekutorer utan alla ämbetsmän (28: 6). För det särskilda fallet av straffdom mot oskyldig kumulerar L. K. ämbetsstraffet med det allmänna straffet för falsk angivelse (ib. 7). Falskt åtal av allmän åklagare straffas på samma sätt med ämbetsstraff jämte det allmänna straffet för falsk angivelse (ib. 1). I båda fallen utgöres ämbetsstraffet av vad som på L. K.:s språk kallas avsättning (2: 34), d. v. s. efter nuvarande terminologi avsättning jämte ovärdighet att i dylikt ämbete vidare nyttjas. (Avsättning i vår nuvarande mening betecknas såsom »mistning av ämbete»; detta straff innefattar dock även förlust av »annat dylikt embete, om han sådant innehafver», 2: 35). »Olaga dröjsmål», vare sig från domares eller åklagares sida, med att anställa rannsakning över häktad person, kriminaliseras särskilt (ib. 2); ävenså beträffande straffverkställigheten obehörigt fördröjande eller förlängande därav (ib. 3). Fångspillning (»fånge eller häktad person») straffas såväl i dolus som i culpa (ib. 4). E t t särskilt mindre straff föreskrives för obehörigt lösgivande av bysatt person (ib. 5). Konkussionsbroltet (ib. 11) innefattar påläggande eller uttagande

av för hög utskyld; men olagligt utkrävande av »belöning eller sportel» föres till korruption (ib. 9). 31. B:s bestämmelse om förledande till sammanskott etc. bortföll; däremot kriminaliseras (ib. 12), i sammanhang med det egentliga konkussionsbrottet, olaglig avkortning vid bestämmande eller uppbörd av allmän utskyld. Korruptionsinstitutet regleras i 28: 9. Föregående korruptionshandling med rättsstridigt objekt (»för att i embetet orätt främja») utbrytes och straffas strängare. Konsummationen bestämmes i likhet med nuvarande lag (jfr ov. sid. 64): för efterföljande korruptionshandling inträder den först i och med tagandet av belöning. Tagande resp. betingande av oberättigad sportel föres, såsom redan nämnt, till korruption (icke till konkussion). Konfiskation stadgas vid korruptionsinstitutet överhuvud, alltså även av oberättigad sportel (det närmast till konkussion hänförbara fallet att förleda till sammanskott e t c upptogs, som nämnt, icke i förslaget). Pekulatet regleras i 28: 13, 14. I likhet med vad som skett redan genom K. F. 29 /u 1823, utsträckes institutet till varje ämbetsman och till skydd jämväl för »enskild persons tillhörighet, som han, i kraft av sitt embete, till förvarande, förvaltning eller redovisning emottagit». Såsom privilegiationsfall uppställes nu, att ämbetsmannen »gitter det skingrade genast ersätta eller sådan säkerhet derföre ställa, att någon skada af tillgreppet ej komma kan»; såsom kvalifikation åter komplikationen med förfalskning (alldeles lika med nuvarande rekvisitet i Str. L. 25: 12). De i då gällande lag uppställda kvalifikationer av förfalskning, begången av ämbetsman (H. B. 8: 3; 31. B. 8: 3) hava däremot ingen motsvarighet i L. K. Troligen har man ansett, att de praktiskt viktiga fallen utgjordes av nyssnämnda kombination med pekulat. Beträffande ämbetshemlighet förekommer i 28: 16 en bestämmelse om »embetsman vid postverket», som »olodigen bryter eller öppnar annans brefi som i hans embetsvård är». Därvid uppställes en

166 l e g a l k o n k u r r e n s i fall av tillgrepp u t a v »penningar eller penningevärde». A n g å e n d e brott mot familj straffas prest enligt 28: 8 dels för vigsel u t a n vederbörlig lysning dels för vigsel i t r o t s av dirimerande äktenskapsh inder. B l a n d förräderibrotten (9 kap.) u p p t a g e r L. K., i likhet m e d n u v a r a n d e lag, dels det fall, a t t den, som fått »uppdrag att, i ärende, som Riket rörer, med främmande makt något afihandla och sluta, uppsåtligen främjat dess fördel emot Rikets rätt eller bästa»; ävensom a t t h a n , »/ sådan afsigt, tager gåfva eller förläning af fir ammande makt»; dels det fall, a t t den, som »betrodd är att veta Statens hemliga underhandlingar, rådslag eller slut i ärende, dera dess säkerhet eller rätt emot främmande makt ligger, dem uppenbarat, eller handling, som han i ty mål lönlig hålla bort, utan lofiutgivit eller kungjort». A v dessa b å d a fall förekom, som n ä m n t , det sista r e d a n i 31. B. 4: 5; från M. B. 4: 6 u p p t o g s nu d ä r j ä m t e b e s t ä m m e l s e n om ä m b e t s m a n , som t a g e r g å v a eller förläning av f r ä m m a n d e m a k t ; m e n den uppställes (bortsett från det n y s s n ä m n d a fall, a t t g ä r n i n g e n b e g å s av underh a n d l a r e i förrädlig avsikt) av L. K. i ä m b e t s b r o t t s k a p i t l e t (28: 10). E n b e s t ä m m e l s e , m o t s v a r a n d e K. K. 5 / n 1782 om ä m b e t s m a n , som avhåller sig från t j ä n s t g ö r i n g , u p p t o g s i 28: 19 ( = S t r . L. 25: 19). D e n viktigaste förändringen g e n t e m o t då g ä l l a n d e r ä t t v a r e m e l l e r t i d u p p s t ä l l a n d e t av de allmänna, subsidiära ämbetsbrotten i 28: 17, 18 (— Str. L. 25: 16 resp. 17). Konkurrensregeln i nuvar a n d e 25: 18 innehölls j ä m v ä l i n y s s n ä m n d a §§. F r å g a n om i n v e r k a n p å ä m b e t s s t ä l l n i n g e n av allmänna brott, begångna av ämbetsmannen, b e h a n d l a s i 28: 20, 2 1 . I f ö r s t n ä m n d a § s t a d g a s : »Begår embetsman brott, derföre han till straffarbete dömd varder; miste ock embete, som han innehaver, ändå att brottet utom embetet begånget är». I § 21 s t a d g a s : »Dömes embetsman, för brott utom embetet, till ringare straff, än i 20 § sägs, och är brottet sådant, att hans embets värdighet eller medborgerliga anseende derigenom befläckas eller spilles; miste ock då embetet».

167 Beträffande brottssubjektet hade ingen närmare bestämmelse givits i 1734 års lag. Redan dessförinnan föreskrev emellertid K. Br. 8 /i 1729, att städernas uppbördsmän, som stadens medel tillgripa och förskingra, vilka ej annorlunda än för publika anses kunna, skulle straffas lika med Kronans otrogne uppbördsmän. L. K. 28: 23 bestämmer nu brottssubjektet på ett sätt, som sammanfaller med Str. L. 25: 22, 1 st.; blott med den skillnad, att L. K. medtog de »allmänna fullmäktige», som kommittén infört i sitt förslag till rättegångsbalk (I: 30: 30 jfr II: 9: 7 e t c ) , ävensom »postförare» (med hänsyn till 28: 16). För vad angår straffet, använde L. K. »avsättning» och »mistning av ämbete» såsom särskilda ämbetsstraff (om dessa termers betydelse jfr ov. s. 164). Däremot användes icke suspension; och denna omständighet anföres i motiverna såsom förklaring för att bötesmaximum sattes högre än eljest och bestämdes så, att böterna skulle kunna utdömas med hänsyn till den dömdes inkomst av ämbetet. »Då suspension», heter det sid. 86, »såsom straff å embetsförseelser, af lindrigare beskaffenhet än de, som medföra mistning af embete, ej blifvit bibehållen, och det ej heller ansetts lämpligt att för dem använda fängelsestraff, har kommittéen, enär följaktligen bötesstraffet för alla sådana förseelser kommer att tillämpas, funnit nödigt bestämma en sådan grund för böternas åläggande, att straffets ändamål må uppfyllas, den nämligen, att de må utsättas i förhållande till den lön och öfriga inkomster, som åtfölja den felandes embete, dock högst till deras belopp för ett år». — För det fall, att ej viss lön eller inkomst är med ämbetet förenad, bestämmes maximum (likasom enligt Str. L. 25: 21) till dubbla beloppet av det ordinarie bötesmaximum.

Inom ifrågavarande område gjorde L. B. endast obetydliga ändringar i L. K.:s förslag. I sammanhang med det egentliga korruptionsbrottet upptogs (28: 10) den i 31. B. 44: 2 förekom-

168 mande men av L. K. uteslutna bestämmelsen om »embetsman, som, sjelfi eller genom annan, intalar eller förleder Rikets invånare till sammanskott, utgift, kostnad eller arbete»; likasom i 31. B. I, c. stadgades ett mindre straff, därest han »tager sådant emot, då det såsom af fri vilja bjudes». Konfiskationsbestämmelsen gjordes uttryckligen tilllämplig även på detta fall (ib. 11). — Tvänne tillägg, resp. i 13 § (där det såsom ett fall av konkussion namnes, att ämbetsmannen »utfordrar hvad han vet af skatt, tull eller utskyld redan guldet vara») och 16 § (där bestämmelsen om kvalificerat pekulat uttryckligen göres tillämplig »ändå att han det förskingrade ersätter eller säkerhet der före ställer») torde snarare vara att fatta såsom förtydliganden än såsom verkliga avvikelser från L. K. I fråga om brottssubjektet borttogos de »allmänna fullmäktige», såsom hänförande sig till ett ännu icke antaget lagförslag. Vad angår straffet, står L. B. på samma ståndpunkt som L. K. med den skillnad, att »avsättning» bestämdes vida strängare. Det gjorde den därav drabbade ovärdig icke blott till alla ämbeten och tjänster utan även till alla andra allmänna befattningar; än vidare att välja till allmän befattning och ävenså att föra annans talan inför rätta (2: 15 jfr 21).

Strafflagen 16/2 1864 ansluter sig i 25 kap. ganska nära till L. B. 28 kap. Emellertid upptogs i 25: 15 den redan genom K. K. 18/i 1855 (se ov. s. 163) införda bestämmelsen om ämbetsman vid Statens vattenbyggnad eller järnvägsanläggning, varjämte brottssubjektet utvidgades till motsvarande personer i enskild tjänst (25: 222). A andra sidan bortföllo några i L. B. innehållna bestämmelser: 28: 2, 3 om dröjsmål med rannsakning över häktad person och om vissa oriktigheter i fråga om straffverkställighet; ib. 5 om obehörigt lössläppande av bysatt; ib. 18 om ämbetsman vid postverket, som olovligen öppnar brev (jämte däremot svarande utvidgning av brottsubjektet, ib. 26 2 ); samt ib.

169 24 — jämlikt anmärkning av H. D. — om avsättning på grund av sådant utom ämbetet begånget brott, att brottslingens ämbetsvärdighet eller medborgerliga anseende därigenom befläckas eller spilles. — I 25: 17 infördes avsättning i straffskalan. Genom L. 20/o 1890 mildrades straffet för pekulat, såväl det enkla som det kvalificerade (25: 11, 12). L. 17/;3 1905 stadgade, genom tillägg till 25: 20, avsättning eller suspension för »ämbetsman, till vars ämbete hörer att undervisa eller uppfostra ungdom», därest han antingen enligt 18: 61 dömes till fängelse för otukt med ungdom, som han i kraft av sitt ämbete eller eljest hade till undervisning eller uppfostran, eller enligt 18: 13 dömes till ansvar för någon tukt och sedlighet sårande gärning, därav synnerlig fara för sådan ungdoms förförelse kom. L. 12/T 1907 företog en ytterligare nedsättning av straffet för det kvalificerade pekulatet (25: 12). Genom dessa upprepade nedsättningar har minimum sänkts från sex år till ett år. L. u/j5 1909 gjorde vissa ändringar i strukturen av 25: 15: skadans inträdande upphörde att vara konstitutivt för straffet och påföljden att ej vidare få nyttjas i dylik befattning knöts icke, såsom dittills, direkt till vallandets grad (grovt eller icke) utan till straffets beskaffenhet (straffarbete eller icke; förutsättningen för att kunna ådöma straffarbete blev emellertid, att vållandet varit »synnerligen grovt)». En motsvarande ändring beträffande brottssubjektet (i enskild tjänst) gjordes i 25: 22 2 . Genom L. 12 /n 1915 upphävdes 25: 4 om ansvar för präst vid vissa fall av olaglig vigsel. I stället blevo de allmänna bestämmelserna i 25: 16, 17 tillämpliga (jfr L. 8/3 1889, 4 §) å präst (likasom naturligen å annan, till vars ämbete det hör att förrätta vigsel). Såsom supplement tillkom en särskild lag (12/n 1915), som dels ersatte bestämmelsen om präst i främmande trossamfund (L. 31/io 1873, § 182) dels stadgade ansvar för särskilt förordnad vigselförrättare.

170 Genom L. 24/Ö 1918 ersattes i 25: 12 förlust av medborgerligt förtroende med påföljd enligt 2: 19. L. 19/6 1919 införde (i sammanhang med lagstiftning om illojal konkurrens) det s. k. aktiva korruptionsbrottet i 25: 5 2 (Den, som till ämbetsman lämnar, utlovar eller erbjuder sådan muta, dömes till böter eller fängelse). Härav betingades en redaktionell ändring i 25: 21. — Samtidigt gjordes ändring i straffskalan fordet svårare fallet av passiv korruption: suspension infördes jämte avsättning, medan åter avsättningen fakultativt kumulerades med fängelse.

FJÄRDE AVDELNINGEN.

Motiver. De utmärkande dragen i den nuvarande svenska strafflagens behandling av ämbetsbrotten äro: att den sammanför nästan alla ämbetsbrott i en grupp för sig; att den (i det närmaste) begränsar brottssubjektet till innehavare av allmän tjänst (icke »fristående» organ, jfr ov. s. 10 e t c ) ; att den subsidiärt uppställer ett allmänt ämbetsbrott i dolus och likaledes i culpa (det senare subsidiärt även i förhållande till specialstraffrätten); samt att den, beträffande rättsverkan, i stor utsträckning opererar med särskilda »ämbetsstraff». I alla dessa avseenden har Utk. följt den gällande svenska rätten. Av nämnda fyra frågor är den sista i icke ringa mån prejudicierande för de övriga. Att för vissa brott ett särskilt straffsystem uppställes, måste göra det naturligt, att dessa brott behandlas för sig själva, om icke starka skäl tala för motsatsen. Bortsett från kvalifikationsbestämmelsen i 22: 5 2 , har Str. L. gjort undantag för vissa fall av »landsförräderi» (8: IB1, 17l). Utk. har, åtminstone tillsvidare, behållit denna ståndpunkt, som delas av det stora flertalet andra lagar och förslag: tydligen har man ansett, att karaktären av förräderibrott prevalerade över den av ämbetsbrott. Vidare är klart, att, i samma mån som det särskilda straffsystemet baseras på förlust av allmän tjänst, starka skäl skola

172 tala för att begränsa bestämmelsernas räckvidd till innehavare av sådan tjänst. I motsatt fall bleve nödvändigt — åtminstone försåvitt det gäller straff, som bestå ensamt i inverkan på tjänsteställningen — att för de brottssubjekt, som falla utom denna krets, uppställa ett surrogatstraff. Detta hindrar icke, att särskilt frågan om korruptionsbrott begånget av politiska eller kommunala representanter eller av jurymän m. fl. i den dömande funktionen deltagande organ kan vara förtjänt av att tagas i övervägande; emellertid torde den lämpligast böra behandlas i ann at s am m anh ang. Då grunden för uppställande av de särskilda ämbetsstraffen väsentligen måste antagas vara, att lagstiftaren velat, åtminstone inom visst omfång, förbehålla åt domstol att besluta om avsättning etc. av ämbetsman och sålunda knutit dylik rättsverkan till vissa brottsrekvisit i strafflagen, så är vidare tydligt, att han inför svårigheten att uppräkna alla de fall av dessa ämbetsbrott, som kunde tänkas motivera avsättning, lätt måste drivas till att subsidiärt uppställa ett allmänt rekvisit (sådant som Str. L. 25: 16). Detsamma gäller även om kulposa ämbetsbrott, till den del han låter även dessa kunna åtföljas utav avsättning. Av dessa skäl är det för ämbetsbrottens behandling av grundläggande vikt att bestämma sig för, huruvida och i vad utsträckning de särskilda ämbetsstraffen böra användas. Ovan (sid. 16) hava de skäl berörts, som tala för deras bibehållande och i samband därmed för fasthållandet i den svenska rätten av ämbetsmännens jnincipiella oavsättlighet annat än efter rannsakning och dom. Några av bestämmelserna i Str. L. 25 kap. hava icke funnit motsvarighet i Utk. I 25: 5 2 uppställes (enligt L. 19/c. 1919) det s. k. aktiva korruptionsbrottet (Den, som till ämbetsman lämnar, utlovar eller erbjuder sådan muta, dömes till böter eller fängelse). Att straffbarheten

173 för dylik gärning bör bibehållas, lider intet tvivel, men det synes systematiskt riktigast att, i likhet med fiere aktuella strafflagsförslag och några lagar, däribland FL; N.; H., upptaga detsamma bland brott mot offentlig myndighet (då man nämligen icke godkänner konstruktionen av delaktighet i specialdeliktet). I 25: 7 förekommer en konfiskationsbestämmelse (Muta eller annat, som ämbetsman, den där efter 5 eller 6 straffas, olovligen tagit, tillfälle kronan). Enligt denna bestämmelse skall icke blott muta eller eljest frivilligt lämnad »belöning» utan även »sportel», som ämbetsman rättsstridigt utkrävt och erhållit, samt därjämte »sammanskott» etc, vartill ämbetsman »förleder rikets invånare», vara underkastad konfiskation. Men lika naturlig som konfiskationsregeln är, så länge det gäller klar och tydlig korruption, lika tvivelaktig blir den, då man har med konkussion att göra, där fastmera den naturliga regeln synes böra vara, att det orättfångna återgår till den, som det avhänts. Jfr FL 40: l 3 : Muta, eller dess värde, vare förbruten och belöning eller sportel gånge åter; jfr även 31. B. 44: 2 i. fi., där. det, i motsats till nuvarande lag, heter om gåva till ämbetsmannen, vilken »såsom af fri vilja biudes»: gifve åter thet han tog; ej heller i fråga om sammanskott, vartill ämbetsman förlett rikets invånare, stadgar 31. B. konfiskation; det heter (ib.) blott: rate up skadan. Betänkligheter i denna punkt hade ^yppats tidigt under förberedelserna till 1734 års lag (se Sjögren II, 35, prot. 8/io 1695). Utk. har tillsvidare lämnat hela frågan öppen. — Några gällande lagar föreskriva, att det konfiskerade skall gå till de fattiga, till lasarett o. s. v. (jfr ov. s. 148). Liknande 1734 års lag i R. B. 1: 12 (Muta gånge til the fattiga). I Str. L. 25: 18 innehålles en konkurrensbestämmelse för det fall, att ett allmänt ämbetsbrott (§§ 16, 17) tillika innefattar »annat uppsåtligt brott eller sådant vållande, vara straff efter denna lag följa bör». Med den ståndpunkt, som S. Fsl. 1923, 11: 1 (jfr

174 Allm. Utk. 9: 1) intager i fråga om brottskonkurrens, måste denna bestämmelse bortfalla. Str. L. 25: 202 innehåller en bestämmelse (enligt L. 17/3 1905) om ämbetsstraff för vissa sedlighetsbrott av »ämbetsman, till vars ämbete hörer att undervisa eller uppfostra ungdom». Till den del denna bestämmelse icke täckes av stadgandet i Utk. 19 § 2 st., torde med dess utformande böra anstå till dess sedlighetsbrotten behandlats. I Str. L. 25: 21 stadgas en särskild grund för beräkningen av alla de i 25 kap. direkt (icke enligt 16 kap.!) utsatta bötesstraff med undantag av straff enligt 15 §. Såsom framgår av den historiska översikten (jfr ov. s. 167), föreslogs detta stadgande på ett skede, då suspension icke medtogs bland ämbetsstraffen: i betraktande av den härav följande utvidgningen av bötesstraffets användning till relativt svåra fall ansågs det, för att »straffets ändamål må uppfyllas», nödigt att bestämma bötesskalan så, att den lämnade tillräckligt spelrum för att kunna fästa avseende vid ämbetsmannens större eller mindre avlöning — således ett slags proportionalisering av böterna. Därefter kvarstod emellertid bestämmelsen, även sedan suspension upptagits bland ämbetsstraffen och därigenom bötesstraffets användningsområde inskränkts. I varje fall medger den i S. Fsl. 1923 föreslagna proportionaliseringen av bötesstraffet, att nämnda intresse tillgodoses utan särskilt stadgande.

Under det Utk. sålunda i det väsentliga bibehåller de bestämmelser om ämbetsbrott, som förekomma i nuvarande lag, har det ansetts nödigt — förutom att på vissa punkter supplera de redan uppställda rekvisiten •— att tillfoga fiere nya bestämmelser. Skälet kan dels ha varit, att det synts ovisst, huruvida icke den subsidiära ansvarsbestämmelsen (nuvarande 25: 16) över-

175 huvud vore otillämplig på d}dikt fall — vilket i sådan händelse skulle bliva str af fritt — dels, för såvitt fallet inginge under nämnda subsidiärbestämmelse, att det där uppställda straff (vilket ingalunda lämpligen kan in genere höjas) vore för lindrigt. Härom jfr ned. vid §§ 8, 9, 10, 12, 13.

Speciell Motivering. i §• Utk. har i 1 § sammanfört Str. L. 25: 1 och den därtill hörande kvalifikationsbestämmelsen i 25: 2. Några lagar, särskilt av den spanska gruppen, som uppställt detta institut, giva det en mera invecklad struktur genom att åtskilja t. ex. judikativa och administrativa beslut, definitiva och interlokutoriska beslut, beslut i civilmål och i kriminalmål (oavsett fällande dom mot oskyldig). Det synes icke nödigt att i detta avseende avvika från nuvarande lag, vilken, med frånskiljande av straffdom mot oskyldig, behandlar hela det återstående området homogent. Däremot torde, för det fall att brottet begåtts animo lucri, ingen tvekan kunna råda därom, att, i motsats till gällande svensk rätt, allmänt straff bör inträda jämte ämbetsstraffet. Vad angår det kvalificerade fallet — straffdom mot oskyldig — har Utk. utgått därifrån, att, om det allmänna straffet för detta fall skall såsom nu hämtas från bestämmelserna om falsk angivelse, dessa bliva sådana, att straffet vid animus lucri blir under alla förhållanden minst lika strängt som det i 1 stycket av föreliggande § uppställda. Uppenbarligen är uttrycket i Str. L. 25: 14 »fånge eller häktad person» för inskränkt. Fullkomligt lika starka skäl att bestraffa obehörigt lössläppande föreligga i fråga om otillräkneliga personer,

intagna på kriminalasyl ävensom personer, intagna i interneringseller förvaringsanstalt jämlikt L. L. 22/i 1927 — fall, som icke eller icke med tillräcklig säkerhet innefattas under ordet fånge. Dessutom finnes intet tillräckligt skäl att icke låta bestämmelserna omfatta även dem, som undergå tvångsarbete, tvångsuppfostran, karantän o. s. v.: överhuvud alla, om vilka det kan sägas, att friheten lagiigen berövats dem. Vid sidan om animus lucri måste man i detta fall särskilt, såsom en omständighet, ägnad att väsentligt inverka pä straffmätningen, beakta graden av den med lössläppandet in casu förenade fara (i sin tur ofta sammanhängande med beskaffenheten av brott, som föranlett frihetens förlust). Straff höj ningen har därför knutits till »försvårande omständigheter» i allmänhet. Att culpa i detta fall särskilt straffas i gällande lag, torde till någon del bero på den historiska omständighet, att fallet kriminaliserades pä en tid, då ingen subsidiärbestämmelse fanns (varken för dolus eller .culpa). Oavsett detta har väl vår lagstiftare, likasom många andra, icke utan skäl ansett denna kulposa handling under omständigheter så farlig, att den kräver ett för kulposa brott ovanligt strängt straff (hos oss: maximum två års straffarbete, förutom avsättning). I några lagar har särskilt kriminaliserats pliktstridigt lössläppande av fånge, som endast avsetts att vara provisoriskt. Då i detta och andra fall skiljandet mellan vad som, med hänsyn till fångens definitiva lössläppande, varit uppsåt eller endast grov vårdslöshet, torde, erbjuda stora bevissvårigheter, har hela detta subjektiva område sammanfattats i en straff skala, dock med höjning av straff maximum för det fall, att uppsåt visats och omständigheterna äro försvårande (t. ex. brottet lukrativt). Vid mindre vårdslöshet lärer den subsidiära bestämmelsen (16 §) vara tillräcklig.

178 3

8-

Str. L. uppställer i 25: 9 det s. k. k o n k u s s i o n s b r o t t e t (Ämbetsman, som uppsåtligen å annan lägger eller av honom uttager annan eller högre skatt, tull eller annan allmän utskyld, än beviljad och påbuden är. eller utfordrar vad han vet av skatt, tull eller utskyld redan guldet rara). I 3 25: 5 o m t a l a s vidare det fall, a t t ä m b e t s m a n t a g e r eller b e t i n g a r sig för sin ä m b e t s å t g ä r d »sportel, därtill han ej berättigad är». I 25: 10 b e h a n d l a s det fall, a t t ä m b e t s m a n »gör •uppsåtligen orätt genom avkortning, vid bestämmande eller uppbörd av skatt, tull eller annan allmän utskyld». Oriktigt t a g a n d e av sportel (i betydelsen a v s å d a n e r s ä t t n i n g till ä m b e t s m a n n e n personligen, som framställes eller u p p f a t t a s såsom b e r ä t t i g a d ) synes i n n e f a t t a d i olagligt p å l ä g g a n d e av a l l m ä n utskyld. V a d beträffar förhållandet mellan n u v a r a n d e 25: 9 och 10 t o r d e icke m e d b e s t ä m d h e t k u n n a fasthållas, a t t det förra fallet skulle v a r a i princip straffbarare ä n det s e n a r e ; i varje fall icke så mycket, a t t icke b å d a skulle kunna s a m m a n f a t t a s i en bestämmelse (även om b e g r e p p e t konkussion icke o m f a t t a r 25: 10). D å h a n d l i n g e n , såsom h ä r i Utk., beskrives såsom oriktigt förfarande vid påläggande eller uttagande av allmän utskyld, k o m m e r den a t t i n n e f a t t a ä v e n det i n u v a r a n d e lag särskilt o m t a l a d e (på sin tid av L. B. införda) fall, a t t ä m b e t s m a n »utfordrar v a d h a n vet av skatt, tull eller utskyld r e d a n guldet v a r a » . E t t fall däremot, som icke i n g å r u n d e r Utk.:s o v a n n ä m n d a formulering, är, a t t ä m b e t s m a n n e n förfar oriktigt, vid utbetalning å ä m b e t e t s v ä g n a r . Utk. h a r emellertid tillagt d e t t a fall, såsom till sina v e r k n i n g a r likartat m e d konkussion (dit det ä v e n föres bl. a. av T. Fsl. 1927). U n d e r det a t t den h ä r v a l d a formuleringen i n n e s l u t e r det i n å g r a l a g a r särskilt o m t a l a d e fall, a t t ä m b e t s m a n n e n b e g a g n a r sig av den b e t a l a n d e s villfarelse, är d e t t a icke förhållandet m e d det j ä m v ä l i en och a n n a n lag (t. ex. N.) m e d t a g n a fallet av mala fides superveniens. D e t t a fall synes emellertid ligga så pass a n n o r l u n d a ,

179 att man — jämväl i betraktande av den svenska rättens ställning överhuvud till m. f. sup. — torde böra åtnöja sig med den subsidiära ansvarsbestämmelsen (då det ju icke kan betvivlas, att ämbetsmannen genom dylik underlåtenhet begår fel i ämbetet). 4 §.

Bestämmelsen i Str. L. 25: 6 om dylik prestation, vilken »såsom av fri vilja bjudes», har icke medtagits. Kan ämbetsmannens initiativ icke bevisas, synes nämnda bestämmelse hava karaktären av presumtionsstraff (byggt på misstanken, att ämbetsmannen likväl haft sin hand med i spelet). 5 §. Str. L. 25: 5 utsöndrar, såsom svårare, det fall, att »korruptionsobjektet» varit en rättsstridig ämbetsåtgärd (jfr ov. s. 59). Även Utk. straffar detta fall strängare än de övriga men gör dessutom någon skillnad, inom det återstående området, mellan föregående och efterföljande korruptionshandling (jfr ov. s. 68 ff.). Vid den föregående korruptionshandlingen ligger det nära till hands, att belöningen framställts eller uppfattats såsom villkor för ämbetsåtgärdens företagande — en misstanke, som väl kan finnas även vid den efterföljande korruptionshandlingen, men där framträder mera förtäckt. I avseende på konsummationen måste vår lag anses göra den skillnad, att efterföljande korruptionshandling först konsummeras genom mottagandet av belöningen (jfr ov. s. 71). Tillräckliga skäl för en sådan skillnad synas emellertid icke föreligga, vare sig det gäller korruption med rättsenligt eller med rättsstridigt objekt. Utk. har sålunda för alla fall låtit redan kravet från ämbetsmannens sida resp. hans mottagande av löftet innebära fullbordat brott. Har ämbetsåtgärden i fråga varit rättsstridig och kommit till utförande inträder tydligen, enl. Utk. såväl som enligt gällande lag, vare sig det gäller föregående eller efterföljande korruption,

180 konkurrens mellan korruptionsbestämmelsen och den bestämmelse, under vilken den rättsstridiga ämbetsåtgärden faller. Att i likhet med vissa lagar skapa en realkonkurrens för fiere eller färre dylika fall synes icke erforderligt. Att fall kunna förekomma, särskilt sådana, där belöningen följer efter tjänstehandlingen, vilka - jämlikt principen minima non curat praetor — lämpligast böra lämnas straffria, låter sig väl ej förneka. Men att i lag söka reglera dem (såsom skett i ett par europeiska lagar, Ung. och Bulg.) lärer vara, vanskligt och knappast tillrådligt. Lika litet lärer det böra ifrågasättas att, såsom någongång skett i utomeuropeisk lagstiftning, straffa även mottagande av gåva, som visserligen icke lämnas såsom ekvivalent för någon bestämd ämbetsåtgärd men dock av någon som är mer eller mindre direkt beroende av ämbetsmannens tjänsteutövning (jfr ov. s. 61). I många lagar uppställes ett särskilt kvalificerat korruptionsbrott för domare (kanske även för vissa med dem jämförliga funktionärer). Då emellertid i vårt land ämbetsmännen i mycket stor utsträckning hava en ställning jämförlig med domares, synas knappast tillräckliga skäl föreligga att i detta straffrättsliga avseende göra en skillnad dem emellan (helst i många fall en administrativ ämbetsåtgärd kan vara lika ingripande som en dom), vadan nuvarande lags ståndpunkt har bibehållits. i §• Den svenska strafflagen, likasom strafflagarna i allmänhet, bygger pekulatet på den stränga princip, att den, som i kraft av sitt ämbete mottager allmän eller enskild egendom, under alla förhållanden skall anses skyldig att hålla denna egendom avsöndrad från sin egen förmögenhet, även om det gäller fungibla ting såsom penningar. Därav följer, att ämbetsman anses ha begått pekulat i samma ögonblick en på hans sammanblandning av den främmande och den egna förmögenheten beroende insolvens med avseende på

181 de anförtrodda medlen föreligger, utan avseende på möjligheten att framdeles täcka denna insolvens. Denna principiella ståndpunkt torde icke böra mildras och därav följer, att ämbetsförskingringen bör behandlas såsom ett självständigt brott, icke såsom kvalifikation av det allmänna förskingringsbrottet. Emellertid har den svenska lagen — mer eller mindre i överensstämmelse med vissa andra — dock gjort det till en väsentlig mildringsgrund, att ämbetsmannen är i stånd att genast ersätta, det förskingrade eller åtminstone ställa full säkerhet därför. Även denna bestämmelse torde böra bibehållas och det bör väl härvid icke göra någon skillnad, om kaution var ställd på förhand eller ställes efter upptäckten: huvudsaken är, att det genast visar sig, att ingen skada skall uppstå. (Svensk rättspraxis har i denna punkt varit något vacklande. »Skada» av gärningen torde emellertid ej böra anses innefatta förlusten för den, som frivilligt kautionerat; än mindre t. ex. ett försäkringsbolags utbetalning, vilket mot på förhand bestämda premier avtalsmässigt ersätter beloppet). Å andra sidan hör Str. L. även till de lagar, som uppställa ett väsentligt strängare straff vid konkurrens mellan pekulat och förfalskning. Det konkurrerande elementet har i den svenska lagen endast på ett svävande sätt bestämts (»eller jorövat annat sådant bedrägeri»); i det väsentliga torde lagstiftaren hava avsett missbruk av bevismedel. Sådant kan framträda i olika former: förfärdigande eller begagnande av oäkta eller av äkta men osannt bevismedel, förstörande av bevismedel o. s. v. (jfr Spec. Utk. VI, 58 ff.). Utöver denna gräns synes knappast skäl att utsträcka legalkonkurrensen. Inom denna gräns åter är bibehållandet av legalkonkurrensen avgjort att tillråda, då såväl det enkla pekulatets som mestadels även den enkla förfalskningens straff bleve mycket för litet i förhållande till den komplicerade handlingens farlighet (en reflexion, som särskilt har sin giltighet med hänsyn till den ståndpunkt, som såväl Allm. Utk. som S. Fsl. 1923 intagit till brottskonkurrens överhuvud).

182 Det annex till pekulat — stundom betecknat såsom pekulat — som i några lagar förekommer, bestående av varjehanda former utav egenmäktigt (icke lukrativt) förfarande med anförtrodda medel, synes icke kräva annan bestraffning än som kan ske genom den subsidiära ansvarsbestämmelsen (jfr ov. s. 80). Frågan om påföljd enligt Str. L. 2: 19 förbigås här liksom i de föregående utkasten. B §• Under det vid övriga former av förfalskning straffet för det allmänna brottet torde böra sättas så högt, att full hänsyn, vid straffmätning inom skalan, kan tagas till den omständighet, att gärningen förövats av ämbetsman i ämbetet, lärer detta icke kunna ske vid s. k. intellektuell förfalskning, där ämbetsmannens straffbarhet står på en väsentligen annan nivå än i allmänhet den enskildes. Visserligen bör en kvalifikation drabba även vissa kategorier av enskilde i detta fall (jfr Spec. Utk. VI, s. 3, 8 ij 2 st. om läkare, veterinär och barnmorska). Men då i fråga om ämbetsmän ämbetsstraff här synas böra komina till användning i större utsträckning än eljest vid allmänna brott, torde vara lämpligast att behandla nämnda förfalskningsform, såvitt det rör brott i ämbetet, såsom ämbetsbrott och icke såsom kvalifikation av det allmänna brottet. För det fall, att brottet är lukrativt, torde straffet böra väsentligt skärpas (och frihetsstraff obligat komma till användning jämte avsättning med o värdighet). Detta innebär således, i betraktande av den intellektuella förfalskningens straffrihet enligt svensk lag (jfr Spec. Utk. VI, 149) en betydlig skärpning gentemot nuvarande lag, enligt vilken endast Str. L. 25: 16 kan tillämpas. 9 §• Sverige är ett av de få europeiska länder, som i den allmänna strafflagen överhuvud icke (såvitt det ej är fråga om

183 förräderibrott eller det implicite kan ligga i trolöshetsbrottet) uppmärksamma otillbörligt utspridande av hemlighet utav den, som i ämbete, yrke eller enskild tjänst därom erhållit kännedom. Utan tvivel bör denna lucka fyllas (om ock visserligen en viktig del av området kriminaliserats genom L. 19/G 1919 om illojal konkurrens) men i detta sammanhang kan institutet endast upptagas, såvitt det rör gärningsman, som i sin egenskap av ämbetsman erhållit kännedom om hemligheten. Däremot torde bestämmelsen böra göras tillämplig på varje sådant fall, utan avseende på om gärningsmannen numera, då gärningen sker, lämnat sitt ämbete (eventuellt kommer för sådant fall det i S. Fsl. 1923, 7: 25 och Allm. Utk. 2: 30, jfr Str. L. 2: 17 stadgade substitutionsstraff till användning). Det låter även tänka sig, att ämbetsmannen väl icke utsprider hemligheten men otillbörligen utnyttjar den för egen del i lukrativt syfte. Detta fall synes böra,, i likhet med norska lagen, medtagas (jfr även nyssnämnda lag 19/c 1919, § 1). 10 §• Såväl L. K. som L. B. hade pä sin tid intagit en bestämmelse om posttjänsteman, som olovligen öppnar brev. Dä denna bestämmelse borttogs i sista hand, berodde detta väl på den uppfattning, att sådant tjänstefel kunde tillräckligt beivras med den subsidiära ansvarsbestämmelsen (Str. L. 25: 16). Rättspraxis sedan Str. L.:s tillkomst torde dock hava ådagalagt önskvärdheten av en särskild bestämmelse. Denna kan avse dels öppnande av brev e t c (vare sig av nyfikenhet eller för att skada eller, framför allt, i lukrativt syfte, i förhoppning att åtkomma något av värde); dels störande av postförsändelses normala befordran. Motsvarande förbrytelser i fråga om försändelser med järnväg och andra transportmedel torde väl få anses tillräckligt reprimeracle med den subsidiära bestämmelsen (Utk. 15 §). Men i fräga om telegram har det ansetts, lika med de aktuella strafflagsför-

184 slagen och några gällande lagar, att en särskild straffbestämmelse kräves för obehörigt fördröjande etc. av telegram, utlämnande till orätt person m.fl. otillbörligheter rörande dess befordran ävensom för förvanskande av dess innehåll. (Hemligheten skyddas, beträffande såväl brev som telegram, genom föregående § och angående förfalskning av utskrift å ankomstorten jfr Spec. Utk. VI, sid. 7, § 22). Om komplikation med tillgrepp eller försök därtill jfr Spec. Utk. III, §§ 46 och 18 (sid. 2 och 6). Om tjänsteman vid enskild järnvägs telegraf anstalt jfr ned. vid 19, 20 och 21 §§. 11 §• En specialbestämmelse om ämbetsmans culpa i här nämnda avseende har betydelse framför allt för att därtill kunna knyta det särskilda ämbetsstraff, att han ej må vidare nyttjas i dylik befattning. Likasom i nuvarande lag måste här medtagas motsvarande tjänstemän i enskild järnvägs e t c tjänst. Jfr vidare ned. vid 19, 20 och 21 §§, 12 §. Rekvisitet för det allmänna frihetsbrottet (jfr Str. L. 15: 22: Tvingar någon, utan laga rätt. etter med missbruk av sin rätt, genom våld eller hot, annan att något göra, tåla eller underlåta) kan icke sä affattas, att det omsluter allt sådant missbruk av auktoritet, som, då det sker från en ämbetsmans sida, bör straffbeläggas. Då det emellertid är tvivelaktigt, om dylik gärning, som icke inginge under det allmänna frihetsbrottets rekvisit, skulle kunna, i saknad av en särskild bestämmelse, anses gå in under den subsidiära bestämmelsen i Utk. 15 §, har en särskild bestämmelse här uppställts (såsom subsidiär i förhållande till det allmänna frihetsbrottet). Detsamma är förhållandet i fiere gällande lagar, däribland N.; D.; H.; T.

185 13 §. En överordnad ämbetsman kan förskylla straff för en underordnads brott först och främst på det sätt, att den underordnade, som faktiskt är gärningsman, blir, såsom ofta kan inträffa vid brott med »specialsubjekt», att betrakta såsom redskap i den överordnades hand. Den överordnade blir i dylika fall att anse såsom (medelbar) gärningsman. Detta följer av allmänstraffrättsliga regler och härför behövs intet särskilt stadgande. Vidare kan inträffa, att, även om den överordnade icke intager nu nämnda ställning till gärningen, han likväl har en bestämd plikt att hindra eller korrigera det fel av den underordnade, varom fråga är. I sådana fall blir han straffbar enligt den allmänna subsidiärbestämmelsen (Utk. 15 §), därest han överträder denna plikt. Ligger fallet däremot icke heller på detta sätt, så kommer ämbetsman, som i en eller annan form varit faktiskt delaktig i den underordnades brott, att befinna sig i samma ställning som en extraneus, vilken varit detsamma, Utan att ingå på den allmänstraffrättsliga frågan om extraneus' straffbarhet vid ämbetsbrott, torde dock här ämbetsstraff böra uppställas för den överordnade delaktige. Det säger sig själv, att, om den underordnades brott i tjänsten på samma gång innefattar ett allmänt brott, den överordnade, liksom varje annan extraneus, blir straffbar såsom anstiftare e t c jämfört med den allmänna bestämmelse, varunder brottet faller (utan avseende på, om den underordnade, gärningsmannen, kommer jämväl under denna § eller enbart under ämbetsbrottsbestämmelsen). Den av några lagar i detta sammanhang berörda frågan om underordnad ämbetsmans str af frihet, då han lytt order, är ett specialfall av en allmänstraffrättslig fråga utav större räckvidd. 15 §. Denna §, den allmänna subsidiärbestämmelsen för dolus, överensstämmer i det väsentliga med nuvarande 25: 16. I stället för

186 »kränkning av säkerhet» har här använts uttrycket »åsidosätter intresse, som det är hans ämbetsplikt att bevaka». Den svenska strafflagen, likasom flertalet av de lagar, som hava en dylik subsidiärbestämmelse, har — i varje fall såsom den allmänneligen tolkas i praxis — icke under 25: 16 velat medtaga hela det område, som efter vanliga grunder skulle föras till dolus; icke alla de fall, där ämbetsmannen handlat annorlunda än vad han insett vara sin ämbetsplikt. För att 16 § skall tillämpas, fordras att ämbetsmannens gärning (eller underlåtenhet) riktat sig mot någon konkret »rätt eller säkerhet», så att någon »skada» kunde befaras. Sådana fall, som att han t. ex. uppsåtligen — dock utan avsikt att begå kränkning, som nyss nämnts — fördröjt en ämbetshandling, betraktas såsom »försummelse» i den mening detta ord fått i 25: 17 och straffas efter sistnämnda §. (Jfr även L. K.:s motiver sid. 84, varav dock visserligen icke med full tydlighet framgår, vad L. K. ville innefatta i sin klausul om att det »var av förhastande, som ämbetsmannen sig förgick»). — Utk. har icke avsett någon rubbning i hittillsvarande praxis. Det stora flertalet rättsordningar medtaga icke alls i strafflagen »försummelse» i nyssnämnda mening utan överlämna den åt disciplinär bestraffning. 16 §. I Str. L. 25: 17 sammanföras begreppen vårdslöshet, försummelse, oförstånd och oskicklighet. Orden vårdslöshet och försummelse avse tydligen att tillsammantagna motsvara begreppet culpa (och därjämte de nyss berörda fall av dolus, som icke komma under 16 §). Vad beträffar oförstånd och oskicklighet kunna de endast indirekt ingå under culpa-begreppet, såtillvida nämligen, som personen i fråga bort kunna inse, att hans brist pä förstånd eller skicklighet kunde förorsaka skada. Då emellertid staten måste ha möjlighet att befria sig från odugliga ämbetsmän men, i stor utsträckning, avsättning endast kan ske genom rannsakning (inför domstol) och dom, har fallet måst uppställas i form av ett brottsrekvisit — ehuru det tydligen

187 faller utom den egentliga straffrättens gränser. — Utk. har, lika med FL 40: 21, i det yttre skilt ifrågavarande område från den verkliga culpa-bestämmelsen. 17 §. Även denna §, motsvarande Str. L. 25: 19, ligger till väsentlig del utanför egentlig straffrätt. Skulle än ämbetsmannen vara fullkomligt utan skuld, måste dock staten hava möjlighet att befria sig från honom, då han efter rimlig tid icke kan inställas eller åtminstone anträffas. Även här kräves emellertid ett uttalande av domstol. 18 §. Första stycket av denna § avser det fall, att allmän åklagare dömes för falskt åtal. Självfallet skall han då straffas enligt den allmänna bestämmelsen om falskt åtal (och dylikt straff bör alltså icke stadgas i detta kap. utan förutsättas; annorlunda domare, om han skall för orätt dom straffas enligt den allmänna bestämmelsen om falskt åtal; Str. L. 25: 1—3 har icke iakttagit denna skillnad). Men han bör dessutom drabbas av ämbetsstraff i större utsträckning än som skulle följa av Utk. 19 §. Andra stycket avser det fall, att ämbetsman, anställd vid kommunikationsanstalt, uppsåtligen begår gärning, som omtalas i Utk. 11 >? (jfr Str. L. 25: 152). Här gäller samma anmärkning rörande ämbetsstraff. 19 §. Str. L. 25: 20 låter i regel, beträffande brott utom ämbetet, ämbetsstraff inträda, endast då det allmänna straffet är straffarbete (»eller svårare straff» — numera endast tillämpligt i fråga om dödsstraff enligt krigslag). I allmänhet är avsättning obligat; dock kan vid synnerligen mildrande omständigheter suspension inträda, Ovärdighet kan däremot icke på denna grund ådömas (varav följer, att, om brottet icke är belagt med påföljd enligt 2: 19,

188 formellt intet hinder möter för anställning i statens tjänst; likasom även i det motsatta fallet — vid tidsbegränsad påföljd — då tiden för påföljden lupit till ända). — Från regeln göres, jämlikt lagändringen 17/s 1905, det ovannämnda undantag (jfr ov. s. 169) beträffande lärare m. fl., som dömas efter 18: 61 eller 18: 13. Den av Str. L. fastslagna skillnaden mellan straffarbete och andra straff kan icke i Utk. överföras till motsatsen mellan tukthus och andra straff. Minimum för »tukthus» enligt Allm. Utk. är sex, för »straffarbete» enligt S. Fsl. 1923 fyra år. Ämbetsstraff måste uppenbarligen i många fall ådömas, ehuru straffet endast utgör ett eller annat års fängelse. Men då å andra sidan ämbetsstraffet icke kan göras obligat vid allt fängelse, återstår endast att göra det fakultativt vid andra frihetsstraff än tukthus (straffarbete); arrest måste nämligen medtagas av hänsyn till svåra politiska brott. Vid avgörandet bör hänsyn tagas dels till brottets dels till ämbetets beskaffenhet. — Frågan huruvida ämbetsstraffet, inom det område, där det är fakultativt, bör ådömas av samma domstol, som avdömer det allmänna brottet, eller av den domstol, under vilken ämbetsmannen sorterar i fråga om ämbetsbrott, lärer väl böra lösas på sistnämnda sätt, men har icke bort upptagas i detta sammanhang. En antydan om att den står öppen, ligger däri, att uttrycket i 1 stycket tillika dömds icke användes i 2 stycket. Av stadgandet i 2 stycket följer, att ämbetsman vid kommunikationsanstalt, som jämlikt Utk. 11 § dömts till fängelse för viss oaktsamhet, även kan dömas till avsättning. I sådant fall bör möjlighet finnas för domstolen att förklara, att han icke vidare får nyttjas i dylik allmän befattning. (Har han begått sådant brott uppsåtligen, skall han enligt Utk. 182 § avsättas och enligt ib. 21 1 § förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas). — Gällande lag, 25: 151 i. fi., fordrar för denna påföljd dom på straffarbete och gör den i sådant fall obligat; av ovannämnda skäl är denna lösning icke användbar för Utk. Nämnda fakultativa påföljd bör även kunna ifrågakomma,

189 då . ämbetsman för de i 9 eller 10 § omtalade brott dömes till fängelse och därjämte till avsättning. 20 §.

Utk. har i det väsentliga bestämt brottssubjektet lika med nu gällande lag. Beträffande stiftelser e t c hava även sådana här medtagits, som, om ock ej stadfästade av Konungen, dock blivit ställda under offentlig myndighets tillsyn — vilket torde kunna förväntas i regel ske beträffande allmännyttiga stiftelser. En exakt gränslinje kring det begrepp statstjänare, som bör utgöra brottssubjektet, lärer icke genom någon definition kunna uppdragas; den måste såsom hittills överlämnas åt rättspraxis och åt uttryckliga stadganden i särskilda författningar. En annan sak är, att en principiell utvidgning över begreppet statstjänare och med dem likställda innehavare av allmän tjänst torde vara oundviklig (jfr ov. s. 172). Men denna ömtåliga fråga kan knappast upptagas till lösning förr än en fullständig översikt över den blivande strafflagens speciella institut föreligger. Såsom redan anmärkt vid 11 §, måste, likasom i nuvarande lag, tjänstemän vid allmän kommunikationsanstalt i annans äp-o än statens medtagas — framför allt därför, att avsättning och inkompetens för framtiden till dylik tjänst måste finnas såsom straffmedel. Vissa lagar, som upptaga ifrågavarande institut bland ämbetsbrotten, hava ingått pä närmare regler för att göra bestämmelserna effektiva, då det icke är fråga om statstjänare. I själva verket synas straffbestämmelser vara på sin plats mot dem, som eludera de nämnda straffpåföljderna. Men dessa bestämmelser torde icke hava sin rätta plats bland ämbetsbrotten. 21 §. Med avseende pä straffpåföljden ovärdighet att i rikets tjänst vidare nyttjas hava de rekvisit, vid vilka den förekommer, delats i två grupper, allt efter som den är obligatorisk eller fakultativ. Denna

190 skillnad har sin motsvarighet i gällande strafflag (som icke sammanför ovärdighetsbestämmelserna på ett ställe): påföljden är fakultativ enligt Str. L. 25: 3 och 16; i övriga fall obligatorisk. Beträffande tjänstemän vid allmän kommunikationsanstalt, som äges av annan än staten, kan man, med Utk.:s straffsystem, icke komina längre än att för uppsåtligt brott av det slag, som namnes i Utk. 11 §, göra förklaringen om inkompetens för dylik allmän befattning obligatorisk. Förutom de nya fall av särskilda ämbetsbrott, som i Utk. föreslagits, kunde ifrågasättas att införa ytterligare några institut, som mer eller mindre ofta förekomma i lagarne. Sålunda förekomma ofta särskilda institut rörande ämbetsmäns felaktiga förfarande i fråga om straffverkställighet. För det praktiska behovet synes dock tillräckligt att i dessa fall hava den allmänna subsidiärbestämmelsen att tillgå. Därest en dithörande gärning icke blir tillräckligt bestraffad enligt nämnda bestämmelse, måste den antagas jämväl ingå under ett allmänt och med strängt straff förbundet brottsrekvisit, t. ex. tortyr eller olagligt frihetsberövande. I fiere strafflagar förekomma bland ämbetsbrotten — liksom fallet varit i svenska strafflagen — bestämmelser rörande fel vid vi g sel förrättande. Hos oss hava numera dessa fall införts under den allmänna subsidiärbestämmelsen (jfr ov. s. 169); och härvid torde så mycket snarare kunna bero, som även här, vid svårare komplikationer, gärningen kan antagas utgöra jämväl ett allmänt brott (t. ex. delaktighet i tvegifte). I åtskilliga lagar förekomma ingående bestämmelser om ämbetsmans överskridande av sin kompetens. Dock gäller härom •— likasom i fråga om många andra i nämnda lagar förekommande fall av ämbetsbrott — att de beträffande lagarne nästan undantagslöst sakna en allmän subsidiärbestämmelse. Där en sådan finnes, föreligger knappast anledning att särskilt kriminalisera kompetensöverskridandet.

191 Vissa förbrytelser i ämbetet mot staten hava ävenledes i inånga lagar särskilt uppställts. Definitiv ståndpunkt beträffande dessa fall torde icke böra tagas, förr än efter en närmare utredning av de allmänna brotten mot staten. Beträffande försök till här avhandlade brott synas bestämmelser därom icke behövliga, dels i betraktande av den tidiga konsummationspunkt, som i allmänhet uppställes i rekvisiten, dels, där detta skäl möjligen icke är tillräckligt (såsom kanske vid fångspillning eller pekulat), i betraktande därav att en försökshandling gemenligen blir ett självständigt ämbetsbrott och således straffbart enligt subsidiärbestämmelsen. Den allmänna frågan om en extraneus' delaktighet i ämbetsbrott har. såsom redan anmärkts, här icke upptagits till behandling. Av Schlyters reservation i L. B. (till 28: 23, sid. 76) framgår, att L. B. enhälligt ansåg sådan delaktighet i princip icke straffbar enligt ämbetsbrottskapitlet; och till och med att majoriteten fann denna sak så självklar, att det vore onödigt att i lagen därom uttala sig. Sistnämnda åskådning torde numera icke kunna fasthållas. Emellertid har S. Fsl. 1923, 6: 8 (jfr Allm. Utk. 8: 8) uppställt ett principiellt stadgande, enligt vilket straffbestämmelser, som innehålla rekvisit med specialsubjekt icke äro tillämpliga på extraneus, såvida icke lagen uttryckligen förklarar motsatsen. E t t definitivt ståndpunkttagande i detta och andra dylika fall torde böra ske först då den speciella delen av strafflagen fullständigt genomarbetats. — De stundom i lagarne berörda fall, att ämbetsmannen »låter» en extraneus företaga en handling, som ingår under ett ämbetsbrottsrekvisit, »hjälper» honom därmed, använder honom såsom redskap o. s. v., komma av allmäns träff rättsliga grunder gemenligen att leda till ansvar för ämbetsmannen, antingen såsom »medelbar» gärningsman eller för den pliktöverträdelse, som ligger däri, att lian befordrar handlingen eller underlåter att hindra den. Jfr ov. s. 184 om överordnad ämbetsman.

Bilaga 1 till Andra

Avd.

Gällande lagar. Ämbetsbrott. S.

25 kaj). 1 §. Gror domare, Konungens befallningshavande eller annan ämbetsman i dom eller beslut uppsåtligen orätt; varde avsatt och förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas. 2 §. Har domare uppsåtligen fällt till straff den han visste oskyldig vara; då skall, utom avsättning och påföljd, som i 1 § sägs, honom ådömas straff efter 16 kap. 1 § och, om den oskyldige undergått straffet till fullo eller till någon del, efter 3 § i samma kapitel. 3 §. Ställer Konungens befallningshävande, eller annan, som å ämbetes vägnar äger att brott åklaga, den, han vet oskyldig vara, under åtal vid domstol; varde avsatt och straffad såsom i 16 kap. om falsk angivelse stadgat är, samt dessutom, om brottet det förtjänar, förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare n3 r ttjas. 5 §. Har ämbetsman tagit, låtit åt sig utlova eller begärt muta, för att i ämbetet orätt främja; varde, ändå att ingen skada skedde, avsatt och förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller ock dömd till mistning av ämbete på viss tid; och skall, där till avsättning dömes, den skyldige, om brottet det förtjänar, dessutom straffas med fängelse.

Den, som till ämbetsman lämnar, ut lovar eller erbjuder sådan muta, dömes till böter eller fängelse. Tager eller betingar sig ämbetsman eljest för sin ämbetsåtgärd någon belöning eller sportel, därtill han ej berättigad är; straffes med mistning av ämbete på viss tid eller böter: äro omständigheterna synnerligen försvårande; må till avsättning dömas. 6 §. Ämbetsman, som, för egen vinning, själv eller genom annan, intalar eller förleder rikets invånare till sammanskott, utgift, kostnad eller arbete, dömes till avsättning, mistning av ämbete på viss tid eller böter. Tager han sådant emot, då det såsom av fri vilja bjudes; vare straffet böter. 7 §. Muta eller annat, som ämbetsman, den där efter 5 eller 6 § straffas, olovligen tagit, tillfälle kronan. 8 §. Tager ämbetsman gåva eller förläning av främmande makt, och har han ej förut, eller strax därefter, sökt Konungens lov därtill; varde avsatt. Lag samma vare, om han, där lov vägrat blivit, ej ställer sig till efterrättelse vad Konungen om gåvan eller förläningen förordnar. 9 §. Ämbetsman, som uppsåtligen å annan lägger eller av honom uttager an-

193 nan eller högre skatt, tull eller annan det förskingrade ersätter eller säkerhet allmän utskyld, än beviljad och påbuden därför ställer, till avsättning och straffarbete från och med två år sex månader är, eller utfordrar vad han vet av skatt, tull eller utskyld redan guldet vara, varde till och med tio å r : varde ock förklarad avsatt och förklarad ovärdig att i rikets ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas tjänst vidare nyttjas. Gör han det för I samt dömd till påföljd enligt 2 kap. 19 §. egen fördel; då skall han dessutom till Äro omständigheterna synnerligen mildstraffarbete från och med sex månader rande; må tiden för straffarbetet till ett år nedsättas. till och med fyra år dömas. 13 §. Lånar förman av underordnad 10 §. Gror ämbetsman uppsåtligen orätt genom avkortning, vid bestämmande ämbetsman veterligen sådana medel, som eller uppbörd av skatt, tull eller annan honom å ämbetets vägnar anförtrodda äro; allmän utskyld; straffes med avsättning, dömes till avsättning och varde, om skada av brottet kom, tillika förklarad ovärdig mistning av ämbete på viss tid eller böter. Gör han det för egen fördel; varde att i rikets tjänst vidare nyttjas. Lånar avsatt och förklarad ovärdig att i rikets förman i uppbördsverk medel av underordtjänst vidare nyttjas samt dömes dess- nad uppbördsman eller redogörare; varde utom till straffarbete i högst två år: äro avsatt eller miste ämbetet på viss tid, omständigheterna synnerligen försvåran- \ ändå att de medel ej till uppbörden hörde. de; må tiden för straffarbetet till fyra 14 §. Släpper ämbetsman, som över år höjas. fånge eller häktad person inseende haver, 11 §. Tillgriper och förskingrar äm- i honom med vilja lös, eller hjälper honom betsman penningar eller annat, vare sig | att undkomma; dömes till avsättning och statens eller annans tillhörighet, som han ; straffarbete från och med sex månader i kraft av sitt ämbete till förvarande, I till och med fyra år: varde ock förklaförvaltning eller redovisning emottagit; rad ovärdig att i rikets tjänst vidare varde avsatt och förklarad ovärdig att i nyttjas. Släpper han fången eller den rikets tjänst vidare nyttjas samt dömes häktade av vårdslöshet; dömes, om vårdsdessutom till straffarbete från och med lösheten grov var, till avsättning, så ock sex månader till och med fyra år eller, till fängelse i högst sex månader eller där omständigheterna äro synnerligen straffarbete i högst två år, och, om den mildrande, till fängelse. Gitter han det mindre var, till böter. förskingrade genast ersätta, eller sådan 15 §. Underlåter eller försummar säkerhet därför ställa, att någon skada ämbetsman vid statens kanal- eller slussav tillgreppet ej komma kan; dömes till verk eller annan sådan vattenbyggnad avsättning. eller järnvägsanläggning vad honom, till 12 §. Har ämbetsman, som i 11 § förekommande av olyckshändelse, åligger omtalas, genom falska räkenskaper eller att iakttaga, så att skada lätteligen ske böcker sökt dölja sitt tillgrepp, såsom kan; dömes till fängelse eller böter. Var att han uteslutit influtna medel eller upp- vållandet synnerligen grovt, må dömas tagit dem såsom restantier, eller å räk- till straffarbete i högst två år. Varder ning uppfört utbetalningar, som icke skett, fängelse ådömt, skall den felaktige, om eller har han, till bristens döljande, un- brottet det förtjänar, tillika avsättas. Dödanskaffat handlingar, företett veterligen mes den felaktige till straffarbete, varde oriktiga verifikationer, eller förövat annat avsatt, och må han ej vidare i dylik besådant bedrägeri; dömes, ändå att han fattning nyttjas. 13

194 Varder ämbetsman, till vars ämbete Sker sådan underlåtenhet eller försummelse uppsåtligen; varde den brotts- hörer att undervisa eller uppfostra unglige avsatt samt dömd till straff efter 19 dom, enligt 18 kap. 6 § 1 mom. dömd kap. 11 §; och skall han tillika förklaras till fängelse för otukt med ungdom, som ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas. han i kraft av sitt ämbete eller eljest 16 §. Begår ämbetsman uppsåtligen, hade till undervisning eller uppfostran, eller dömes han enligt 18 kap. 13 § till på annat sätt, än förut sagt är, förbrytelse i sitt ämbete, för egen fördel, eller ansvar för någon tukt och sedlighet såför att annan gynna eller skada, eller rande gärning, därav synnerlig fara för sådan ungdoms förförelse kom; skall tilleljest till kränkning av allmän eller enskild rätt eller säkerhet, eller underlåter lika till avsättning eller till mistning av ämbetet på viss tid dömas. ämbetsman uppsåtligen, i avsikt som sagd är, sin ämbetsplikt; varde avsatt och, om 21 §. Böter, som efter 5 § 3 mom., brottet det förtjänar, tillika förklarad 6, 10, 14, 16 eller 17 § ådömas, må sätovärdig att i rikets tjänst vidare nytttas högst till beloppet för ett år av den j a s : var det av förhastande, som äm- | lön och övriga inkomst, som åtfölja det betsmannen sig förgick, och kom därav ämbete, vari den skyldige sig förbrutit. ingen eller ringa skada; då må till bö- Är ej med det ämbete viss lön eller anter eller mistning av ämbete på viss nan inkomst förenad; vare bot högst ett tid dömas. tusen riksdaler. 22 §. Vad om statens ämbetsmän här 17 §. Visar ämbetsman vårdslöshet, stadgat är, gälle ock om dem, som äro försummelse, oförstånd eller oskicklighet i sitt ämbete, och är ej särskilt ansvar satte att förvalta städers, menigheters eller allmänna av Konungen stadfästade därå satt; straffes med böter eller mistkassors, verks eller andra inrättningars ning av ämbetet på viss tid. Äro omständigheterna synnerligen försvårande; eller stiftelsers angelägenheter, om de tjänstemän, som under ämbets- eller förmå till avsättning dömas. 18 §. Innefattar förbrytelse, som i valtningsmyndigheterna lyda, och om and16 eller 17 § sagd är, tillika annat upp- re, som förordnade äro att ämbete eller såtligt brott eller sådant vållande, vara tjänsteärende förrätta. Skall, till följd av Konungens förordstraff efter denna lag följa bör; gånge I nande, vad i 19 kap. 11 och 12 §§ om som i 4 kap. 2 § stadgas. 19 §. Nu har ämbetsman, utan lov statens kanal- eller slussverk eller annan sådan vattenbyggnad eller järnvägsaneller tillkännagivet förfall, sig från tjänstgöring avhållit och ej kunnat med kal- läggning stadgat är, tillämpas a dylik lelse träffas eller inställas: kommer han inrättning, som av enskilda personer, meej inom tre månader, sedan kallelse i all- nigheter eller bolag gjord är; varde ock männa tidningarne ågått; varde avsatt. därvid anställd person för brott av sådan 20 §. Begår ämbetsman brott, där- beskaffenhet, som i 15 § nämnd är, straffad efter de i samma § stadgade grunför han till straffarbete eller svårare straff dömes; varde tillika dömd till avsättning der; och må den brottslige eller felaktige, från ämbete, som han innehaver, ändå om brottet uppsåtligen skett eller han att brottet utom ämbetet begånget är: därför blivit dömd till straffarbete, ej äro omständigheterna synnerligen mild- sedermera kunna i dylik allmän befattrande; då må till mistning av ämbete ning nyttjas. på viss tid dömas.

195 FL

40 kap. § 1. Har tjensteman emotvarde afsatt och förklarad ovärdig att tagit, betingat sig eller fordrat muta för nyttjas i landets tjenst samt dessutom att i tjensten främja orätt; varde afsatt dömd till tukthus från och med ett till och förklarad ovärdig att nyttjas i lanoch med sex år. dets tjenst samt dessutom, der omstän- j Var det verkstälda straffet böter, eller digheterna äro synnerligen försvårande, j äro omständigheterna eljest synnerligen straffad med fängelse i högst två år. mildrande; straffes den brottslige med H a r han eljest för tjensteåtgärd emot- | skiljande från tjenstens utöfning eller tagit, betingat sig eller fordrat belöning fängelse i högst två år. eller sportel, hvartill han ej är berätti- j § 5. Släpper tjensteman, som har gad; straffes med böter eller skiljande inseende öfver eller hvilken åligger att från utöfning af tjensten, eller, der om- ! bevaka eller ledsaga fånge, med vilja ständigheterna äro synnerligen försvå- | honom los, eller befordrar han uppsåtlirande, med afsättning. gen fånges rymning; varde afsatt och Muta, eller dess värde, vare förbruten förklarad ovärdig att nyttjas i landets och belöning eller sportel gånge äter. tjenst samt dessutom straffad med tukt§ 2. Gör domare eller annan tjenste- hus i högst fem år. Äro omständigheman uppsåtligen orätt i dom eller beslut; terna synnerligen mildrande; straffes den varde skild från utöfning af tjensten, skyldige med afsättning och fängelse ej eller ock afsatt och förklarad ovärdig under tre månader. att nyttjas i landets tjenst. Äro omFörsök är straffbart. ständigheterna synnerligen försvårande; Har sådan tjensteman vållat fånges dömes till fängelse och varde tillika af- rymning; dömes till skiljande från tjenssatt samt förklarad ovärdig att nyttjas i tens utöfning eller till böter, eller till landets tjenst. fängelse i högst ett år och afsättning. Blef någon i följd af brottet oskyl§ 6. H a r tjensteman, för att bereda digt eller för hårdt straffad; dömes, om sig eller annan nytta eller skada annan, brottet det förtjenar, till tukthus från emot bättre vetande: och med fyra till och med tolf år eller 1) i dombok, protokoll, kronoräkenpå lifstid, och varde den brottslige tillskapsbok, kyrkobok, mantalsförteckning, lika afsatt samt förklarad förlustig med- jordebok, eller annan handling, som hoborgerligt förtroende. nom åligger föra eller utfärda, sannings§ 3. Ställer Kejsaren och Storfurs- löst antecknat eller intygat något, som tens befallningshafvande, eller annan, som kan inverka på annans rätt eller rättså tjenstens vägnar eger att åklaga brott, förhållande; någon, den han vet vara oskyldig, under 2) orätt satt rå eller rör eller märke åtal vid domstol eller hos myndighet; för vattenhöjd, eller annat likartadt märstraffes för falsk angifvelse, såsom i 26 k e ; eller kap. stadgas, och varde tillika skild från 3) missbrukat stämpling eller märkutöfning af tjensten, eller ock afsatt och ning, som varit honom betrodd; förklarad ovärdig att nyttjas i landets varde avsatt och förklarad förlustig tjenst. medborgerligt förtroende samt dessutom § 4. H a r tjensteman uppsåtligen verk- straffad med tukthus från och med två stält eller låtit verkställa straff, som ho- till och med åtta år. nom veterligen ej får verkställas, eller Lag samma vare. om tjensteman i svårare straff, än hvartill dömdt blifvit: afsigt, som ofvan sägs, förfalskar, eller

196 uppsåtligen förstör, skadar, undanskaffar eller undanhåller handling, som för tjenstens skull är honom tillgänglig eller anförtrodd. Föröfvas brottet utan sådan afsigt; dömes till fängelse ej under fyra månader och, der omständigheterna äro synnerligen försvårande, dessutom till afsättning. § 7. Försnillar tjensteman penningar eller annat, som han för tjenstens skull mottagit eller har i sin värjo; straffes med fängelse i högst två är och varde tillika afsatt eller skild från tjenstens utöfning. Stiger värdet af det försnillade öfver ettusen mark, eller äro omständigheterna eljest synnerligen försvårande ; dömes till afsättning och ovärdighet att nyttjas i landets tjenst samt tukthus i högst fyra år. Gitter han genast ersätta det försnillade eller derför ställa säkerhet; straffes med afsättning eller skiljande från tjenstens utöfning. Har han, för att dölja försnillningen, oriktigt fört eller förfalskat räkning eller bok, eller undanskaffat eller undanhållit räkning, bok eller annan sådan handling eller företett honom veterligen oriktigt utdrag ur eller bevis till räkning eller bok; straffes, ändå att han ersätter det försnillade eller derför ställer säkerhet, med afsättning och tukthus från och med två till och med tio år; varde ock förklarad ovärdig att nyttjas i landets tjenst, eller, der brottet det förtjenar, förlustig medborgerligt förtroende. § 8. Tjensteman, som uppsåtligen å någon lägger eller af någon uttager annan eller högre skatt, tull eller annan allmän utskyld, än denne lagligen åligger gälda, eller hvad han vet deraf redan vara guldet, straffes med afsättning eller skiljande från tjenstens utöfning. Gjorde han det för egen vinning; varde afsatt och förklarad ovärdig att

nyttjas i landets tjenst samt dessutom straffad med fängelse ej under sex månader eller tukthus i högst fyra år. § 9. Gör tjensteman uppsåtligen orätt genom afkortning, då han påför någon eller af någon uppbär skatt, tull eller annan allmän utskyld; straffes med afsättning eller skiljande från tjenstens utöfning eller böter. Gjorde han det för egen vinning; straffes med afsättning och fängelse eller tukthus i högst tre år. § 10. Tjensteman, som, för egen vinning, sjelf eller genom annan intalar eller förleder menighet i landet till sammanskott, utgift, kostnad eller arbete, straffes med afsättning eller skiljande från tjenstens utöfning eller böter. Emottog han sådant, då det bjöds såsom af fri vilja; straffes med böter och gåfvan gånge åter. § 1 1 . Tager tjensteman gåfva eller förläning af främmande magt, och har han ej förut eller strax derefter sökt Kejsaren och Storfurstens lof dertill; straffes med böter eller skiljande från tjenstens utöfning, eller, der omständigheterna äro synnerligen försvårande, med afsättning. § 12. Har den, som lagligen eger afsluta äktenskap, gjort sådant, innan laga lysning skett, eller mellan dem hvilka för laga hinder ej få ingå giftermål med hvarandra; straffes med fängelse eller böter. Var han prest i evangelisk-luthersk församling i landet; gälle livad i kyrkolagen stadgas. § 13. Har prest vigt enkling eller enka innan afvittring skett, eller har den, hvilken lagligen eger afsluta äktenskap, verkstält sådant före afvittring; straffes med böter, eller, der omständigheterna äro synnerligen försvårande, med skiljande från tjenstens utöfning eller böter ej under tvåhundra mark.

197 § 14. Posttjensteman, hvilken oloffattning vid viss inrättning, anställer den ligen öppnar, förstör, undanskaffar eller dömde vid dylik inrättning. undanhåller bref eller annat, som ät pos§ 18. Förleder förman uppsåtligen ten blifvit anförtrodt, eller hjelper eller underordnad tjensteman till tjensteförbryuppsåtligen tillåter annan att begå sådan telse; straffes, der brottet sker, såsom handling, straffes med fängelse i högst anstiftare deraf. två år eller böter, och varde, der brottet Vet han tjensteförbrytelse af underdet förtjenar, tillika afsatt. ordnad förehafvas, men söker ej hindra § 15. Telegraftjensteman, hvilken utförandet deraf; straffes med böter eller förfalskar, eller olofligen öppnar, förstör, skiljande från tjenstens utöfning, eller, iindanskaffar eller undanhåller telegram der omständigheterna äro synnerligen föreller för telegrafering åt inrättningen ansvårande, med afsättning. förtrodd skrift, eller om innehållet utan § 19. Lånar förman af underordnad lof underrättar tredje person, eller hjeltjensteman medel, som honom veterligen per eller uppsåtligen tillåter annan att blifvit den underordnade för tjenstens begå sådan handling, straffes med fängskull anförtrodda; straffes med afsättning else i högst två år eller böter, och varde, eller skiljande från tjenstens utöfning. der brottet det förtjenar, tillika afsatt. Lånar förman af underordnad upp§ 16. Begår någon, hvilken har upp- bördsman eller redogörare sädana medel, sigt öfver eller är anstäld vid järnväg, som den underordnade icke för tjenstens kanal, sluss, allmän telegrafinrättning skull innehar; straffes med böter. eller fyr, eller har uppsigt öfver sjö§ 20. Förbryter sig tjensteman uppmärke, uppsåtligen eller af vållande brott, såtligen i utöfning af tjensten på annat som namnes i 9, 10. 11, 12 eller 14 § sätt, än i denna lag namnes, och gör han af 3 4 kapitlet, vare sig att det sker gedet för att bereda sig eller annan nytta nom handling, som der omförmäles, eller eller skada annan; varde afsatt och, der underlåtande af hvad honom för sysslan i omständigheterna äro synnerligen försvååligger iakttaga; straffes, efter som sarande, dessutom förklarad ovärdig a t t n y t t ken är till, såsom i sagde §§ stadgas, I jas i landets tjenst. och varde tillika, i fall han dömes till Gör han det utan sådan afsigt; straftukthus- eller fängelsestraff, afsatt samt fes med böter eller skiljande från tjensförklarad oskicklig att vidare nyttjas i tens utöfning, eller, der omständigheterna befattning vid den inrättning, der han äro synnerligen försvårande, med afsättvar anstäld, eller vid annan enahanda ning. inrättning. § 2 1 . Begår tjensteman fel i tjens§ 17. Underlåter föreståndare för ten af vårdslöshet, försummelse, eller oaktjernväg, kanal, sluss, allmän telegrafin- samhet, och är ej särskildt straff derrättning eller lots- eller fyrinrättning att för stadgadt; dömes, der felet ej är så genast efter erhållen del af slutlig dom, ringa, att han må endast med varning hvarigenom någon efter 16 § dömts till näpsas, till böter eller skiljande från afsättning, skilja honom från befattningen; tjenstens utöfning, eller, i fall omstänstraffes med böter högst femhundra mark digheterna äro synnerligen försvårande, eller fängelse ej öfver tre månader. till afsättning. Lag samma vare, i fall någon, med L a g samma vare, om tjensteman begår vetskap om dom, hvarigenom annan efter tjenstefel af oförstånd eller oskicklighet. 16 § förklarats oskicklig att nyttjas i beHar tjensteman, utan lof eller anmäldt

198 förfall, afhållit sig från tjenstgöring ut§ 113. Var i det i § 112 omhandöfver två månader: vare tjensten för- I lede tilfaelde den handling eller undlalustig. | delse, hvorfor fordelen blev modtaget § 22. Begår tjensteman under tjens- i eller tilsagt, en pligtstridig. eller har tens utöfning annat brott emot allmän tjenestemanden vaegret sig ved at forelag, än i detta kapitel namnes, och inne- tage en tjenestehandling for derved at fattar brottet ej tjenstefel; skall den j tiltvinge sig eller andre en saadan foromständighet, att det skett i tjensten. I del, straffes han med faengsel indtil likväl gälla såsom försvårande. 5 aar. Paa samme maade straffes den, som modtager nogen fordel, vidende om, at § 110. En dommer, lagrettemand | den ydes ham for at have foretaget en eller skjonsmand. der som saadan hand- pligtstridig tjenestehandling. ler mod bedre vidende, straffes med § 114. Kraever eller modtager en faengsel indtil 5 aar. j dommer. lagrettemand, skjonsmand eller Har han derved bevirket eller med- ! sagkyndig for som saadan at handle virket til. at nogen urettelig faeldes i [ eller have handiet til gunst eller skade straf eller i större straf end fortjent, I for den ene eller den anden af parterne straffes han med faengsel i mindst 2 aar. i en retstvist nogen uberettiget fordel E r paa grund af forbrydelsen dods- for sig eller andre, eller läder han sig straf fuldbyrdet eller frihedsstraff ud- i nogen saadan tilsige, straffes han med staaet i mere end 5 aar, kan fyengsel fa?ngsel indtil 8 aar. paa livstid anvendes. Hvad oven er bestemt, gjaelder ogsaa § 111. Fordrer en offentlig tjeneste- 1 voldgiftsmaend, forsaavidt voldgiftskjenmand enten for sig selv eller en anden delsen har domsvirkning. tjenestemand eller for det offentlige en § 115. En offentlig tjenestemand, ulovlig skat, afgift eller godtgjorelse ! som, for i en straffesag at opnaa en for tjenestehandling, eller modtager han, ' förklaring i en bestemt retning eller en hvad der af vildfarelse tilbydes ham ! tilstaaelse. anvender ulovlige midler, som saaledes skyldigt, straffes han med straffes med boder, tjenestens tab eller faengsel indtil 5 aar. med hefte indtil 2 aar. Beholder han det i god tro oppe§ 116. En offentlig tjenestemand, baarne efter at vsere bleven opmerksom som foretager en ulovlig ransagning af paa teilen, straffes han med boder, hus eller person eller en ulovlig beslagtjenestens tab eller med faengsel indtil laeggelse af breve eller telegrammer, 3 maaneder. straffes med boder, tjenestens tab eller § 112. E n offentlig tjenestemand, hefte indtil 2 aar. som for udforelse eller undladelse af en § 117. Med faengsel indtil 6 aar tjenestehandling for sig eller andre enstraffes den offentlige tjenestemand, som ten krsever nogen uberettiget fordel eller foretager en ulovlig fuldbyrdelse af frimodtager nogen saadan eller löfte der- hedsstraf, en ulovlig faengsling, paagriom, vidende om, at den gives eller til- belse eller anden frihedsberovelse, udsiges for at ove indffydelse paa hans visning eller forvisning, eller som ulovoptraeden i tjenesteanliggende, straffes lig forlaenger en frihedsberovelse eller med boder, tjenestens tab eller med skjserper dens strenghed. faengsel indtil 6 maaneder. Med faengsel i mindst 2 aar eller paa

199 livstid straffes den offentlige tjenestemand, som foretager en ulovlig fuldbyrdelse af dodsstraf. Under saerdeles formildende omstaendigheder, navnlig naar forbrydelsen alene bestaar i tilsidesaettelse af den lovbestemte fremgangsmaade eller overskridelse af den vedkommende tjenestemand tilliggende myndighed, anvendes straf af boder eller tjenestens tab eller af hefte indtil 2 aar. § 118. E n offentlig tjenestemand, som ved misbrug af sin stilling hindrer nogens lovlige straffaeldelse eller faeldelse til den forskyldte straf, eller som udenfor de i loven hjemlede tilfaelde eller paa anden end den lovhjemlede maade undlader at forfolge en strafbar handling, straffes med tjenestens tab eller med hefte eller faengsel indtil 3 aar. Under saerdeles formildende omstaendigheder kan boder anvendes. § 119. En offentlig tjenestemand, som ved pligtstridigt forhold i tjenesten bevirker, at en sigtet eller straffaeldt person undviger, eller at en idomt straf ikke bringes til fuldbyrdelse, eller at en mildere straf end den idomte fuldbyrdes, straffes med tjenestens tab eller med hefte eller faengsel indtil 5 aar. Under saerdeles formildende omstaendigheder kan boder anvendes. § 120. Har en offentlig tjenestemand i nogen tjenesten vedkommende protokol anfört usandhed eller lagt skjul paa sandheden, eller har han ved udfaerdigelsen af protokoludskrift, telegram eller telefonmeddelelse eller ved stempling, merkning eller anden tjenstlig erklaering, der er af given for at tjene som bevis, anfört eller bevidnet usandhed eller lagt skjul paa sandheden, straffes han med tjenestens tab eller med faengsel indtil 3 aar, men indtil 6 aar, saafremt han har handiet i hensigt at for-

skaffe sig eller andre en uberettiget vinding eller at skade nogen. § 121. Aabenbarer en offentlig tjenestemand uden skjellig grund, hvad der i tjenestens medför er blevet ham betroet eller ved lov eller anden gyldig bestemmelse er betegnet som tjenestehemmelighed, straffes han med boder eller tjenestens tab eller med faengsel indtil 6 maaneder. Sker aabenbarelsen i hensigt at tilvende sig eller andre en uberettiget vinding til skade for en anden, eller benytter en offentlig tjenestemand nogen tjenestehemmelighed i saadan hensigt, straffes han med tjenestens tab eller med faengsel indtil 2 aar. Ovenstaaende bestemmelser kommer ogsaa til anvendelse paa den, som saaledes förser sig efter att have fratraadt den offentlige tjeneste med hensyn til, hvad han under denne har bragt i kundskab. § 122. En offentlig tjenestemand, der ulovlig aabner eller tiisteder nogen at aabne et ham i tjenestens medför betroet brev, straffes med tjenestens tab eller med faengsel indtil 3 aar, men indtil 6 aar, saafremt han föröver forbrydelsen for at forskaffe sig eller andre en uberettiget vinding. § 123. Misbruger en offentlig tjenestemand sin stilling til ved foretagelse eller undladelse af tjenestehandling at kraenke nogens ret, straffes han med boder eller tjenestens tab eller med faengsel indtil 1 aar. Har han handiet for at forskaffe sig eller andre en uberettiget vinding, eller er ved forbrydelsen betydelig skade eller retskraenkelse forsaetlig voldt, kan faengsel indtil 5 aar anvendes. § 124. E n offentlig tjenestemand, som retsstridig nytter sin offentlige stilling til at formaa eller soge at formaa nogen til at gjore, taale eller undlade

200 noget, straffes med boder eller tjenestens tab. § 125. E n offentlig tjenestemand, der forleder eller tilskynder nogen ham i offentlig tjeneste underordnet eller hans opsyn undergiven tjenestemand til at forbryde sig i denne tjeneste, eller som bistaar ham dermed eller vidende läder ham gjore det, eller som misbruger sin offentlige stilling til at tilskynde en anden offentlig tjenestemand til forbrydelse i tjenesten eller til at bistaa ham dermed, straffes efter de samme straffebud som denne. Straffen kominer til anvendelse uden hensyn til, om den anden tjenestemand paa grund af god. tro eller af andre grunde ikke er strafskyldig. § 126. Faeldes en offentlig tjenestemand for nogen i tjenesten forovet forbrydelse efter andre straffebud end de i dette kapitel indeholdte, kan istedetfor straf af boder eller af hefte indtil 6 maaneder eller af faengsel indtil 3 maaneder tjenestens tab idommes.

han gjor sig skyldig i Kraenkelse af sin Embedspligt, straffes med Faengsel eller Boder. § 120. Den Dommer, som i sin Dommervirksomhed fordrer, modtager eller läder sig tilsige Gaver eller andre Fordele, til hvilke han er uberettiget, straffes med Embedsfortabelse og under skjaerpende Omstaendigheder tillige med Faengsel, ikke under 3 Maaneders simpelt Faengsel, eller Forbedringshusarbeide. Gjor en Naevning sig i sin Virksomhed som saadan. skyldig i lige Brode, straffes han med Forbedringshusarbeide eller Faengsel. § 1 2 1 . Den, som bestikker eller forsoger at bestikke en Dommer eller en Nsevning, straffes med Faengsel eller under saerdeles skjaerpende Omstaendigheder med Forbedringshusarbeide indtil 2 Aar, forsaavidt Gjerningen ikke efter andre Bestemmelser maatte medfore hoiere Straf. § 122. I de i §§ 117 — 121 omhandlede Tilfselde blive de ydede Gaver eller Fordele eller sammes Vaerdi at tilkjende Statskassen. D. § 117. Den Embedsmand, som ford§ 123. Gjor en Dommer sig i sin rer, modtager eller läder sig tilsige Gaver eller andre Fordele, til hvilke han Dommervirksomhed forsaetlig skyldig i er uberettiget, for sine Embedshandlin- | nogen Uretfaerdighed, straffes han med ger, dog uden iovrigt derved at kraenke Embedsfortabelse og med Strafarbeide indtil 10 Aar eller under formildende nogen Embedspligt, straffes med Boder, Omstaendigheder Faengsel, ikke under ikke under 50 Bd., simpelt Faengsel eller 1 Aar. Embedsfortabelse. § 124. En Embedsmand, som mis§ 118. Naar en Embedsmand fordrer, modtager eller läder sig tilsige Ga- bruger sin Embedsmyndighed til retsstridig at tvinge Nogen til at foretage, ver eller andre Fordele for Kraenkelse af en Embedsplikt, straffes han med ! taale eller undlade Noget, straffes, forEmbedsfortabelse og med Faengsel, ikke saavidt Gjerningen ikke efter sin ovrige under 3 Maaneders simpelt Faengsel, eller Beskaffenhed medforer större Straf, med simpelt Faengsel eller under skjaerpende Forbedringshusarbeide. § 119. Den, som yder, lover eller Omstaendigheder med Embedsfortabelse. § 125. E n Embedsmand, som under tilbyder en Embedsmand Gaver eller andre Fordele for at formaa ham til at Udforelsen af sit Embede ulovlig anvenforetage eller undlade Noget, hvorved der Hug og Slag eller anden Void, straf-

201 fes, forsaavidt Gjerningen ikke efter sin Uskyldighed er ham bekjendt, straffes ovrige Beskaffenhed medforer större med Embedsfortabelse og Faengsel, ikke Straf, med Boder eller simpelt Faengsel under 3 Maaneders simpelt Faengsel, eller Embedsfortabelse. eller under skjaerpende Omstaendigheder § 126. Naar en Undersogelsesdom- Forbedringshusarbeide. mer i en Strafferetssag anvender ulovSamme Straf rammer den Embedslige Tvangsmidler for at udpresse Til- mand, der forsaetlig läder en ikjendt staaelse eller Förklaring, straffes han Straf fuldbyrde med Tilsidesaettelse af med simpelt Faengsel eller Embedsfor- de med Hensyn til Dommens Provelse tabelse eller under formildende Omstaen- ved hoiere Ret eller Benaadning gjaeldigheder med Boder. dende Bestemmelser. § 127. Den Dommer, som foretager Begaaes Handlingen i sidstnaevnte Tileller läder foretage en lovstridig Faengs- faside af Uagtsomhed, straffes han med ling eller lovstridig forlaenger en FaengsBoder eller simpelt Faengsel. lings Varighed, straffes, forsaavidt Gjer§ 1 3 1 . Naar en Embedsmand, som ningen ikke efter sin ovrige Beskaffen- ifolge sit Embede skal virke til Straffehed medforer större Straf, med simpelt magtens Haandhaevelse, med Forsaet undFaengsel, ikke under 1 Maaned, eller lader at forfolge en strafbar Handling med Embedsfortabelse. eller foretager eller efterlader Noget for § 128. Den Embedsmand, som fore- at bevirke enten Frifindelse eller en tager eller läder foretage en ulovlig An- mindre Strafs Idommelse eller for at holdelse, Husundersogelse eller Beslag- forskaane Nogen for at udstaa den ham laeggelse og Undersogelse af Breve og paalagte Straf, straffes han, forsaavidt andre Papirer, straffes med Boder, simGjerningen ikke efter sin ovrige Beskafpelt Faengsel eller under skjaerpende fenhed medforer större Straf, med simOmstaendigheder med Embedsfortabelse. pelt Faengsel, Embedsfortabelse eller un§ 129. For Overtraedelse af de i der formildende Omstaendigheder med Grundlovens §§ 85 og 86 indeholdte Boder. Bestemmelser, at enhver, der anholdes, § 132. Har en Embedsmand, hvem inden 24 Timer skal stilles for en Dom- en Fånges Bevogtning paaligger, forsaetmer, at en af Grunde ledsaget Kjendelse lig ladet Fangen undvige eller befordret skal afsiges snarest muligt og senest in- [ hans Undvigelse, straffes han med Emden 3 Dage, at Ingen kan underkastes | bedsfortabelse og under skjaerpende OmVaretaegtsfaengsel for en Förseelse, som I staendigheder tillige med Faengsel eller kun kan medfore Straf af Pengebod Forbedringshusarbeide. eller simpelt Faengsel, og at der til HusE r det sket af Uagtsomhed eller undersogelse eller Beslaglaeggelse samt Forsommelse, straffes han med Boder, Undersogelse af Breve og andre Papirer simpelt Faengsel eller Embedsfortabelse. udfordres en Retskjendelse, hvor ingen § 133. Hvis nogen Embedsmand for Lov hjemler en saeregen Undtagelse, at tilvende sig eller Andre en Fordel straffes Vedkommende, forsaavidt Hand- eller for at skade Andre, i de til hans lingen ikke efter sin ovrige Beskaffen- Embede horende Protocoller anforer, hvad hed medforer större Straf, med Boder. der ikke er foregaaet, eller anforer No§ 130. E n Embedsmand, som for- get anderledes, end det er foregaaet, udanlediger, beslutter eller fortsaetter en steder Documenter, som han har at udcriminel Undersogelse mod Nogen, hvis faerdige efter sine Embedsboger, af et

202 Hvad ovenfor er anfört om Mangier falsk Indhold, forfalsker, tilintetgjor eller paa anden Maade forvansker Documen- med Hensyn til betroede Penge og Pengetor, som ifolge hans Embede ere ham Effecter, finder ogsaa Anvendelse i Henbetroede eller tilgjaengelige for ham, straf- seende til Korn, Fourage, Materialier og andre lignende Gjenstande. fes han, forsaavidt Gjerningen ikke efter sin ovrige Beskaffenhed medforer större Dersom den forefundne Kassemangel Straf, med Embedsfortabelse og med dsekkes inden 3 Gauge 24 Timer kan Strafarbeide indtil 6 Aar eller under under iovrigt formildende Omstaendigheformildende Omstaendigheder Faengsel, der Tiltale bortfalde, naar vedkommende ikke under 6 Maaneders simpelt Faengsel. Ministerium dertil giver sit Samtykke. § 136. Den Bogholder, Revisor, § 134. H a r Nogen foretaget nogen af de i § 133 ommeldte Handlinger, uden Kassekontrolleur eller anden Embedsat Gjerningen kan henfores under Be- mand, der befindes at have set igjenstemmelserne i samme, eller iovrigt i nem Fingre med en Oppeborselsbetjent, Embedsmedfor afgivet en falsk Attest med hvem han er sat til at fore Tilsyn, eller förklaring, eller forsaetlig undladt eller iovrigt er meddelaktig i hans Brode, i Attesten eller Förklaringen at oplyse er undergiven Ansvar og Straf lige med Omstaendigheder, der maa anses vaesent- denne. lig at henhore til den omhandlede Sag, § 137. En Embedsmand, hvem det straffes han med Embedsfortabelse, sim- paaligger at haeve Skatter eller andre pelt Faengsel, ikke under 1 Maaned, eller offentlige Afgifter, skal, naar han til under formildende Omstaendigheder med egen Fordel kraever eller oppebaerer desBoder. lige Skatter eller Afgifter, om hvilke han § 135. Befindes nogen Embedsmand, ved, at de enten aldeles ikke skyldes der har offentlige Midler under Haender j eller kun med et ringere Belob, straffes og derför staaer til Regnskab, at have med Embedsfortabelse og under skjaerKassemangel, skal han have sit Embede pende Omstaendigheder tillige med Faengsel eller Forbedringshusarbeide. forbrudt. Under skjaerpende Omstaendig§ 138. Hvis nogen ved Postvaeseheder bliver han derhos at straffe med Forbedringshusarbeide, og er han und- net ansat Embedsmand ulovlig aabner, vegen med nogen Del af de ham betro- tilintetgjor eller underslaaer de til Forede Midler eller har forsogt herpaa, kan j sendelse med Posten indleverede Breve Straffen stige indtil Strafarbeide i 8 Aar. | eller Pakker eller vidende understöttor Sidstnrevnte Straf er ogsaa anvende- en Anden i saadan Faerd, straffes han, lig paa ham, naar han paa svigagtig forsaavidt Gjerningen ikke efter sin medforer större Maade har sogt at skjule Kassemange- ovrige Beskaffenhed Straf, med Embedsfortabelse og under len, saasom naar de til Indforelse af Indtaegterne eller Udgifterne eller til skjaerpende Omstaendigheder tillige med Control med samme bestemte Boger, Re- Faengsel eller Forbedringshusarbeide. § 139. Den Embedsmand, der aabengistre eller Regninger forsaetlig ere urigtig forte, forfalskede eller skaffede til barer, hvad der hans Embede vedkomSide, eller naar falske Regnskaber eller mende bor höides hemmeligt, straffes, Regnskabsuddrag eller andre Bilag til forsaavidt Gjerningen ikke efter sin ovsamme ere fremlagte, eller Indholdet rige Beskaffenhed medforer större Straf, falskelig er angivet paa Foustager, Poser med Boder, simpelt Faengsel eller Embedsfortabelse. eller Pakker.

203 § 140. En Embedsmand, som forsaetlig forleder eller soger at forlede de ham underordnede Embedsmaend till Embedsovertraedelser, anses med den for disse Overtraedelser bestemte Straf, og kan derhos efter Omstaendighederne dommes til at have sit Embede forbrudt, hvor ikke denne Straf efter selve Forbrydelsens Beskaffenhed er paabudt. § 141. Misbruger en Embedsmand i andre Tilfaelde end de ovenfor naevnte sin Embedsstilling til egen Fordel eller til at foretage Noget, hvorved Privates eller det Offentliges Rettigheder kraenkes, straffes han, forsaavidt Gjerningen ikke efter sin ovrige Beskaffenhed medforer större Straf, med Boder, simpelt Faengsel eller Embedsfortabelse. § 142. Den Embedsmand, som naegter eller forsaetlig undlader at opfylde, hvad der er ham lovlig befälet, straffes med Boder, simpelt Faengsel eller Embedsfortabelse. § 143. Forsommelse eller Skjodesloshed i Embedsforelse, hvorfor Straf ei saerskilt i Lovgivningen er fastsat, straffes ligeledes, naar Nogen oftere deri gjor sig skyldig, eller naar grov Forsommelse eller Skjodesloshed er udvist, med Boder, simpelt Faengsel eller under skjaerpende Omstaendigheder med Embedsfortabelse. § 144. Hvad ovenfor om Embedsmaend og Embeder er fastsat, gjaelder tillige med Hensyn til Bestillingsmaend og de dem betroede Bestillinger, dog saaledes, at Straffen forholdsvis kan nedsaettes, og at istedetfor Embedsfortabelse efter Omstaendighederne Faengsel eller Boder kan anvendes paa Bestillingsmaend. De foregaaende Bestemmelser ere derhos ikke alene gjaeldende med Hensyn til dem, der ere fast ansatte i Embede eller Bestilling, men ogsaa med Hensyn til dem, hvem det er överdraget

midlertidig at forestaa et Embede eller en Bestilling eller at udfore nogen dertil horende Forretning, dog saaledes at hvor Embeds- eller Bestillingsmanden skulde fradommes Embede eller Bestilling, vil Straf af Faengsel eller Bode trsede istedet. 355. Met gevangenisstraf van ten hoogste drie jaren, met of zonder ontzetting van het in artikel 28 n°. 3 vermelde recht, worden gestraft de hoofden van ministerieele departementen: 1°. die hunne medeonderteekening verleenen aan koninklijke besluiten of koninklijke beschikkingen, wetende dat daardoor de grondwet of andere wetten of algemeene maatregelen van inwendig bestuur van den staat of van zijne kolonien of bezittingen in andere werelddeelen worden geschonden; 2°. die uitvoering geven aan koninklijke besluiten of koninklijke beschikkingen, wetende dat deze niet van de vereischte medeonderteekening van een der hoofden van de ministerieele departementen zijn voorzien; 3°. die beschikkingen nemen of bevelen geven of bestaande beschikkingen of bevelen handhaven, wetende dat daardoor de grondwet of andere wetten of algemeene maatregelen van inwendig bestuur van den staat of van zijne kolonien of bezittingen in andere werelddeelen worden geschonden; 4°. die opzettelijk nalaten uitvoering te geven aan de bepalingen der grondwet of andere wetten of algemeene maatregelen van inwendig bestuur van den staat of van zijne kolonien of bezittingen in andere werelddeelen, voor zoo ver die uitvoering wegens den aard

H

204 des onderwerps tot hunne ministerieele departementen behoort of uitdrukkelijk hun is opgedragen. 356. Met hechtenis van ten hoogste zes maanden worden gestraft de hoofden van ministerieele departementen aan wier grove schuld te wijten is dat de in artikel 355, n°. 4 omschreven uitvoering wordt nagelaten. 357. De bevelhebber der gewapende macht die weigert of opzettelijk nalaat, op de wettige vordering van het bevoegde burgerlijk gezag, d e - o n d e r zijn bevel staande macht aan te wenden, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste drie jaren. 358. De ambtenaar die opzettelijk den bijstand der gewapende macht inroept tegen de uitvoering van vettelijke voorschriften, van wettige bevelen van het openbar gezag of van rechterlijke uitspraken of bevelschriften, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste zes jaren. Indien die uitvoering daardoor wordt verhinderd, wordt de schuldige gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste negen jaren. 3o8bis. De ambtenaar of eenig in het openbaar spoorwegverkeer voortdurend of tijdelijk werkzaam gesteld persoon, niet behoorende tot het personeel van een spoorweg, waarop uitsluitend met beperkte snelheid wordt vervoerd, die, met het oogmerk om in de uitoefening van eenen openbaren dienst of in het openbaar spoorwegverkeer stremming te veroorzaken of te doen voortduren, nalaat, of, op wettig gegeven last, weigert, werkzaamheden te verrichten, waartoe hij zich uitdrukkelijk of uit kracht van zijne dienstbetrekking heeft verbonden, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste zes maanden of geldboete van ten hoogste driehonderd gulden. 3b8ter. Indien twee of meer personen

ten gevolge van samenspanning het misdrijf plegen in het vorig artikel omschreven, worden de schuldigen, zoomede de leiders of aanleggers der samenspanning, gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste twee jaren. 3h8qitater. Indien het oogmerk, bij artikel Sh8bis omschreven, wordt bereikt, wordt gevangenisstraf opgelegd: in het ge val van art. 'åo&bis van ten hoogste een j a a r ; in het geval van artikel 358/er van ten hoogste vier jaren. 359. De ambtenaar of een ander met eenigen openbaren dienst voortdurend of tijdelijk beläst persoon die opzettelijk geld of geldswaardig papier, dat hij in zijne bediening onder zich heeft, verduistert of toelaat dat het door een ander weggenomen of verduisterd wordt, of dien ander daarbij als medeplichtige ter zij de staat, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste zes jaren. 360. De ambtenaar of een ander met eenigen openbaren dienst voortdurend of tijdelijk beläst persoon die opzettelijk boeken of registers, uitsluitend bestemd tot contröle van de administratie, valschelijk opmaakt of vervalscht, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste drie jaren. 3 6 1 . De ambtenaar of een ander met eeningen openbaren dienst voortdurend of tijdelijk beläst persoon die opzettelijk zaken bestemd om voor de bevoegde macht tot overtuiging of bewijs te dienen, akten, bescheiden of registers, welke hij in zijne bediening onder zich heeft, verduistert, vernielt, beschadigt of onbruikbaar maakt, of toelaat, dat zij door een ander worden weggemaakt, vernield, beschadigd of onbruikbaar gemaakt, of dien ander daarbij als medeplichtige ter zijde staat, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste vier jaren en zes maanden. 362. De ambtenaar die eene gift of

205 belofte aanneemt, wetende dat zij hem houdt hetgeen hij weet dat niet verschulgedaan wordt ten einde hem te bewegen digd is, wordt, als schuldig aan knevelarij, om, zonder daardoor in strijd met zijn gestraft met gevangenisstraf van ten plicht te handelen, in zijne bediening iets hoogste zes jaren. te doen of na te laten, wordt gestraft met 367. De ambtenaar die, beläst met gevangenisstraf van ten hoogste drie maan- de bewaking van iemand die op openbaar den of geldboete van ten hoogste drie- gezag of krachtens rechterlijke uitspraak honderd gulden. of beschikking van de vrijheid is beroofd, 363. Met gevangenisstraf van ten hem opzettelijk laat ontsnappen of behoogste vier jaren wordt gestraft de amb- vrijdt of bij zijne bevrijding of zelfbetenaar: vrijding behulpzaam is, wordt gestraft 1°. die eene gift of belofte aanneemt, met gevangenisstraf van ten hoogste drie wetende dat zij hem gedaan wordt jaren. ten einde hem te bewegen om, in Indien de ontsnapping, bevrijding of strijd met zijn plicht, in zijne zelfbevrijding aan zijne schuld te wijten bediening iets te doen of na te is, wordt hij gestraft met hechtenis van laten; ten hoogste twee maanden of geldboete 2°. die eene gift aanneemt, wetende van ten hoogste driehonderd gulden. dat zij hem gedaan wordt ten ge368. Met gevangenisstraf van ten volge of naar aanleiding van het- hoogste drie jaren wordt gestraft: geen door hem, in strijd met zijn 1°. de ambtenaar, met het opsporen plicht, in zijne bediening is gedaan van strafbare feiten beläst, die of nagelaten. opzettelijk niet voldoet aan de 364. De rechter die eene gift of bevordering om van eene wederlofte aanneemt, wetende dat zij hem gerechtelijke vrijheidsrooving te daan wordt ten einde invloed te oefenen doen blijken of daarvan aan de op de beslissing van eene aan zijn oordeel hoogere macht opzettelijk niet ononderworpen zaak, wordt gestraft met vervijld kennis geeft; gevangenisstraf van ten hoogste negen 2°. de ambtenaar die, na in de uitoejaren. fening van zijne bediening kennis te hebben bekomen dat iemand Indien die gift of belofte wordt aanop onwettige wijze van de vrijheid genomen met het bewustzijn dat zij geis beroofd, opzettelijk nalaat daardaan wordt om eene veroordeeling in eene van onverwijld kennis te geven strafzaak te verkrijgen, wordt de rechter aan een ambtenaar met het opgestraft met gevangenisstraf van ten sporen van strafbare feiten behoogste twaalf jaren. last. 365. De ambtenaar die door misbruik De ambtenaar aan wiens schuld eenig van gezag iemand dwingt iets te doen, niet te doen of te dulden, wordt gestraft j in dit artikel omschreven verzuim te wijmet gevangenisstraf van ten hoogste twee ten is, wordt gestraft met hechtenis van I ten hoogste drie maanden of geldboete jaren. 366. De ambtenaar die in de uitoe- ! van ten hoogste driehonderd gulden. fening zijner bediening, als verschuldigd 369. Met gevangenisstraf van ten aan hem zelven, aan een ander ambtenaar | hoogste een jaar wordt gestraft het hoofd of aan eenige openbare kas, vordert of | van een gesticht, bestemd tot opsluiting ontvangt of bij eene uitbetaling terug- | van veroordeelden, voorloopig aangehou-

206 denen of gegijzelden, of van een rijksop- \ genisstraf van ten hoogste een jaar en voedingsgesticht of krankzinnigengesticht, j zes maanden. die weigert te voldoen aan eene wettige 373. De ambtenaar van eenige openvordering om iemand, die in het gesticht bare instelling van vervoer die een aan is opgenomen, te vertoonen, of om inzage zoodanige instelling toevertrouwden brief, te geven van het register van inschrijving briefkaart, stuk of pakket opzettelijk aan of van de akte waarvan de wet de ineen ander dan den rechthebbende afgeeft, schrijving vordert. vernietigt, wegmaakt, zich toeeigent, of 370. De ambtenaar die, met overden inhoud wijzigt of eenig daarin gesloschrijding van zijne bevoegdheid of zon- ten voorwerp zich toeeigent, wordt g e der inachtneming van de bij de wet bestraft met gevangenisstraf van ten hoogpaalde vormen, in de woning of het beste vier jaren. sloten lokaal of erf, bij een ander in Indien zoodanig stuk of voorwerp gebruik, diens ondanks binnentreedt of, j geldswaarde heeft, wordt de toeeigening wederrechtelijk aldaar vertoevende, zich gestraft met gevangenisstraf van ten niet op de vordering van of vanwege den hoogste zes jaren. rechthebbende aanstonds verwijdert, wordt 374. De ambtenaar der telegraphie gestraft met gevangenisstraf van ten of eenig ander persoon beläst met het hoogste een jaar of geldboete van ten toezicht op of met den dienst van eene hoogste driehonderd gulden. ten algemeenen nutte gebezigde teleMet gelijke straf wordt gestraft de graafinrichting, wordt gestraft: ambtenaar die, ter gelegenheid eener huis1°. met gevangenisstraf van ten hoogzoeking, met overschrijding van zijne beste een jaar en zes maanden, invoegdheid of zonder inachtneming van de dien hij den inhoud van een aan bij de wet bepaalde vormen, geschriften, de telegraphie of aan zoodanige boeken of andere papieren onderzoekt of inrichting toevertrouwd bericht in beslag neemt. opzettelijk en wederrechtelijk aan 3 7 1 . De ambtenaar die, met overeen ander bekendmaakt of een schrijding van zijne bevoegdheid, zich doet telegram opzettelijk en wederrechoverleggen of in beslag neemt een aan telijk opent, daarvan inzage neemt eenige openbare instelling van vervoer of den inhoud aan een ander betoevertrouwden brief, briefkaart, stuk of kendmaakt; pakket, of een telegraphisch bericht dat 2°. met gevangenisstraf van ten hoogzich in handen bevindt van een ambteste vier jaren, indien hij een aan naar der telegraphie of van andere perde telegraphie of aan zoodanige sonen beläst met den dienst van eene inrichting toevertrouwd bericht of ten algemeenen nutte gebezigde teleeen telegram opzettelijk aan een graafinrichting, wordt gestraft met geander dan den rechthebbende afvangenisstraf van ten hoogste twee jaren. geeft, vernietigt, wegmaakt, zich toeeigent of den inhoud wijzigt. 372. De ambtenaar van eenige openbare instelling van vervoer die een aan 375. De ambtenaar van eenige openzoodanige instelling toevertrouwden brief, bare instelling van vervoer of der telegesloten stuk of pakket opzettelijk en graphie of eenig ander in artikel 374 wederrechtelijk opent, daarvan inzage bedoeld persoon, die opzettelijk toelaat neemt of den inhoud aan een ander be- dat een ander een der in de artikelen kendmaakt, wordt gestraft met gevan- 3 7 2 — 3 7 4 vermelde feiten pleegt, of dien

207 ander daarbij als medeplichtige ter zijde straf van ten hoogste twee jaren of geldstaat, wordt gestraft met de straffen en boete van ten hoogste driehonderd gulden. n a a r de onderscheidingen in die bepa3 8 0 . Bij veroordeeling wegens een lingen vastgesteld. | der in de artikelen 359, 3 6 3 , 364, 366, 376. Met gevangenisstraf van ten 373 laatste lid, en 379 eerste lid, omhoogste zes maanden of geldboete van j schreven misdrijven, kan ontzetting van ten hoogste twaalfhondprd gulden wordt J de in artikel 28 nos. 3 en 4, bij vergestraft de ambtenaar die opzettelijk oordeeling wegens een der in de artikelen deelneemt, middellijk of onmiddellijk: i SbSMs, 368ter en SbSquater omschreven 1°. aan aannemingen of leverantién | misdrijven, ontzetting van de in artikel waarover hem op het tijdstip der j 28 nos. 1—3 vermelde rechten worden handeling geheel of ten deele uitgesproken. het bestuur of toezicht is opgedragen. 2°. aan het bezorgen van plaatsver3 3 1 . Ein Beamter, welcher fur eine T vangers of nummerverwisselaars in sein Amt einschlagende, an sich nicht voor de militie, bij wier keuring i pflichtwidrige Handlung Geschenke oder of toelating hij geroepen is ambts- [ andere Vorteile annimmt, fordert oder halve werkzaam te zijn. I sich versprechen lässt, wird mit Geld377. De ambtenaar van het munt- ; strafe bis zu dreihundert Mark oder mit wezen, behalve de muntmeester, of de Gefängnis bis zu sechs Monaten bestraft. ambtenaar van den waarborg die handel 332. Ein Beamter, welcher ftir eine drijft in edele metalen of daarvan ver- Handlung, die eine Verletzung einer Amtsvaardigde voorwerpen, of opzettelijk aan oder Dienstpflicht enthält, Geschenke oder zoodanigen handel middellijk of onmidandere Vorteile annimmt, fordert oder sich dellijk deelneemt, wordt gestraft met ge- versprechen lässt, wird wegen Bestechung vangenisstraf van ten hoogste zes maanden mit Zuchthaus bis zu fiinf J a h r e n bestraft. of geldboete van den hoogste twaalfhonSind mildernde Umstände vorhanden, derd gulden. so tritt Gefängnisstrafe ein. 378. De ambtenaar van den waar333. W e r einem Beamten oder eiborg die een te zijnen kantore aangebo- nem Mitgliede der bewaffneten Macht den goud- of zilverwerk afdrukt of natrekt Geschenke oder andere Vorteile anbietet, of daarvan eene beschrijving geeft aan verspricht oder gewährt, um ihn zu eieen ander dan die van ambtswege be- ner Handlung, die eine Verletzung einer voegd is haar te vorderen, wordt gestraft Amts- oder Dienstpflicht enthält, zu bemet geldboete van ten hoogste driehonstimmen, wird wegen Bestechung mit derd gulden. Gefängnis bestraft; auch kann auf Ver379. De ambtenaar van den burger- lust der burgerlichen Ehrenrechte erkannt lijken stand die iemands huwelijk shut, werden. wetende dat deze daardoor een dubbel Sind mildernde Umstände vorhanden, huwelijk aangaat, wordt gestraft met ge- so kann auf Geldstrafe bis zu eintausendvangenisstraf van ten hoogste zes jaren. ftinfhundert Mark erkannt werden. De ambtenaar van den burgerlijken 334. Ein Richter, Schiedsrichter, stand die iemands huwelijk sluit, wetende Geschworener oder Schöffe, welcher Gedat daartegen eenig ander wettig beletsel schenke oder andere Vorteile fordert, anbestaat, wordt gestraft met gevangenis- nimmt oder sich versprechen lässt, um

208 eine Rechtssache, deren Leitung oder perverletzung begeht oder begehen lässt, Entscheidung ihm obliegt, zugunsten oder wird mit Gefängnis nicht unter drei Mozum Nachteile eines Beteiligten zu leiten naten bestraft. Sind mildernde Umstände oder zu entscheiden, wird mit Zuchthaus i vorhanden, so kann die Strafe bis auf einen Tag Gefängnis ermässigt oder auf bestraft. Derjenige, welcher einem Richter, Geldstrafe bis zu neunhundert Mark erSchiedsrichter, Geschworenen oder Schöf- kannt werden. 1st die Körperverletzung eine schwere, fen zu dem vorbezeichneten Zwecke Geschenke oder andere Vorteile anbietet, so ist auf Zuchthaus nicht unter zwei Sind mildernde verspricht oder gewährt, wird mit Zucht- j J a h r e n zu erkennen. haus bestraft. Sind mildernde Umstände Umstände vorhanden, so tritt Gefängvorhanden, so tritt Gefängnisstrafe ein. nisstrafe nicht unter drei Monaten ein. 3 4 1 . Ein Beamter, welcher vorsätz335. In den Fållen der §§ 331 bis 334 ist im Urteile das Empfangene oder j lich, ohne hierzu berechtigt zu sein, eine der W e r t desselben fur dem Staate ver- Verhaftung oder vorläufige Ergreifung und Festnahme oder Zwangsgestellung fallen zu erklären. 336. Ein Beamter oder Schiedsrich- i vornimmt oder vornehmen lässt, oder die ter, welcher sich bei der Leitung oder Dauer einer Freiheitsentziehung verlängEntscheidung einer Rechtssache vorsätz- i ert, wird nach Vorschrift des § 239, jelich zugunsten oder zum Nachteile einer doch mindestens mit Gefängnis von drei Monaten bestraft. Partei einer Beuinmg des Rechtes schul342. Ein Beamter, der in Ausubung dig macht, wird mit Zuchthaus bis zu j oder in Veranlassung der Ausubung seifunf Jahren bestraft. 338. Ein Religionsdiener oder Per- nes Amtes einen Hausfriedensbruch (§ 123) begeht, wird mit Gefängnis bis zu sonenstandsbeamter, welcher, wissend, einem J a h r e oder mit Geldstrafe bis zu dass eine Person verheiratet ist, eine neue Ehe derselben schliesst, wird mit neunhundert Mark bestraft. 343. Ein Beamter, welcher in einer Zuchthaus bis zu fiinf J a h r e n bestraft. anwendet 339. Ein Beamter, welcher durch Untersuchung Zwangsmittel Missbrauch seiner Amtsgewalt oder durch oder anwenden lässt, um Geständnisse Androhung eines bestimmten Missbrauchs oder Aussagen zu erpressen, wird mit derselben jemand zu einer Handlung, Dul- Zuchthaus bis zu fiinf Jahren bestraft. 344. Ein Beamter, welcher vorsätzdung oder Unterlassung widerrechtlich lich zum Nachteile einer Person, deren nötigt, wird mit Gefängnis bestraft. Unschuld ihm bekannt ist, die Eröffnung Der Versuch ist strafbar. In den Fallen der §§ 106, 107, 167 oder Fortsetzung einer Untersuchung beund 253 tritt die daselbst angedrohte antragt oder beschliesst, wird mit ZuchtStrafe ein, wenn die Handlung von einem haus bestraft. 345. Gleiche Strafe trifft den BeBeamten, wenn auch ohne Gewalt oder Drohung, aber durch Missbrauch sei- amten, welcher vorsätzlich eine Strafe ner Amtsgewalt oder Androhung eines vollstrecken lässt, von der er weiss, dass sie iiberhaupt nicht oder nicht der Art bestimmten Missbrauchs derselben beoder dem Masse nach vollstreckt wergången ist. 340. Ein Beamter, welcher in Au- den darf. 1st die Handlung aus Fahrlässigkeit subung oder in Veranlassung der Ausubung seines Amtes vorsätzlich eine Kör- begången, so tritt Gefängnisstrafe oder

209 349. Wird eine der im § 348 beFestungshaft bis zu einem Jahre oder Geldstrafe bis zu neunhundert Mark ein. zeichneten Handlungen in der Absicht 346. Ein Beamter, welcher vermöge i begången, sich oder einem anderen einen Vermögensvorteil zu verschaffen oder eiseines Amtes bei Ausubung der Strafnem anderen Schaden zuzufiigen, so ist gewalt oder bei Vollstreckung der Strafe auf Zuchthaus bis zu zehn Jahren und mitzuwirken hat, wird mit Zuchthaus bis zu fiinf Jahren bestraft, wenn er in der zugleich auf Geldstrafe von einhundertAbsicht, jemand der gesetzlichen Strafe I fiinfzig bis zu dreitausend Mark zu errechtswidrig zu entziehen, die Verfolg- kennen. ung einer strafbaren Handlung unterlässt, 350. Ein Beamter, welcher Gelder oder eine Handlung begeht, welche geeig- oder andere Sachen, dié er in amtlicher net ist, eine Freisprechung oder eine dem Eigenschaft empfangen oder in GewahrGesetze nicht entsprechende Bestrafung sam hat. untersclilägt, wird mit Gefängzu bewirken, oder die Vollstreckung der nis nicht unter drei Monaten bestraft; ausgesprochenen Strafe nicht betreibt, : auch kann auf Verlust der biirgerlichen oder eine gelindere als die erkannte Ehrenrechte erkannt werden. Strafe zur Vollstreckung bringt. Der Versuch ist strafbar. 3 5 1 . Hat der Beamte in Beziehung Sind mildernde Umstände vorhanden, auf die Unterscblagung die zur Eintraso tritt Gefängnisstrafe nicht unter einem j gung oder Kontrolle der Einnahmen oder Monat ein. 347. Ein Beamter, welcher einen j Ausgaben bestimmten Rechnungen, ReGefangenen, dessen Béaufsichtigung, Be- I gister oder Biicher unrichtig gefiihrt, gleitung oder Bewachung ihm anvertraut verfälscht oder unterdriickt, oder unist, vorsätzlich entweichen lässt oder des- richtige Abschliisse oder Auszuge aus sen Befreiung vorsätzlich bewirkt oder diesen Rechnungen, Registern oder Biibefördert, wird mit Zuchthaus bis zu chern, oder unrichtige Belege zu denfunf Jahren bestraft. Sind mildernde selben vorgelegt, oder ist in Beziehung Umstände vorhanden, so tritt Gefängnis- auf die Unterschlagung auf Fässern, Beuteln oder Paketen der Geldinhalt strafe nicht unter einem Monat ein. 1st die Entweichung durch Fahrläs- fälschlich bezeichnet, so ist auf Zuchtsigkeit befördert oder erleichtert worden, haus bis zu zehn Jahren zu erkennen. Sind mildernde Umstände vorhanden, so tritt Gefängnisstrafe bis zu sechs Monaten oder Geldstrafe bis zu sechshun- so tritt Gefängnisstrafe nicht unter sechs Monaten ein. dert Mark ein. 352. Ein Beamter, Advokat, Anwalt 348. Ein Beamter, welcher, zur Aufnahme öffentlicher Urkunden befugt, in- oder sonstiger Rechtsbeistand, welcher nerhalb seiner Zuständigkeit vorsätzlich Gebiihren oder andere Vergutungen fur eine rechtlich erhebliche Tatsache falsch amtliche Verrichtungen zu seinem Vorbeurkundet oder in öffentliche Register teile zu erheben hat, wird, wenn er Geoder Biicher falsch einträgt, wird mit Ge- biihren oder Vergutungen erhebt, von fängnis nicht unter einem Monat bestraft. denen er weiss, dass der Zahlende sie Dieselbe Strafe trifft einen Beamten, iiberhaupt nicht oder nur in geringerem welcher eine ihm amtlich anvertraute oder Betrage verschuldet, mit Geldstrafe bis zugängliche Urkunde vorsätzlich vernich- zu dreihundert Mark oder mit Gefängnis tet, beiseite schafft, beschadigt oder ver- bis zu einem J a h r e bestraft. fälscht. Der Versuch ist strafbar. 14

210 353. Ein Beamter, welcher Steuern, 355. Telegraphenbeamte oder andere Gebiihren oder andere Abgaben fur eine mit der Béaufsichtigung und Bedienung öffentliche Kasse zu erheben hat, wird, einer zu öffentlichen Zwecken dienenden wenn er Abgaben, von denen er weiss, Telegraphenanstalt betraute Personen, dass der Zahlende sie iiberhaupt nicht welche die einer Telegraphenanstalt anoder nur in geringerem Betrage verschul- vertrauten Depeschen verfälschen oder in det, erhebt. und dasrechtswidrig Erhoanderen, als in den im Gesetze vorgebene ganz oder zum Teil nicht zur Kasse sehenen Fallen eröffnen oder unterdriicbringt, mit Gefängnis nicht unter drei ken, oder von ihrem Inhalt Dritte rechtsMonaten bestraft. | widrig benachrichtigen, oder einem andeGleiche Strafe trifft den Beamten, ren wissentlich eine solche Handlung gewelcher bei amtlichen Ausgaben an Geld ] statten oder ihm dabei wissentlich Hilfe oder Naturalien dem Empf anger vorsätz . leisten, werden mit Gefängnis bestraft. lich und rechtswidrig Abziige macht und Den einer Telegraphenanstalt anverdie Ausgaben als vollständig geleistet in | trauten Depeschen werden Nachrichten Rechnung stellt. ' gleichgeachtet, die durch eine zu öffent353 a. Ein Beamter im Dienste des \ lichen Zwecken dienende FernsprechanAuswärtigen Amtes des Deutschen Reichs, lage vermittelt werden. welcher die Aintsverschwiegenheit da356. Ein Advokat, Anwalt oder ein durch verletzt, dass er ihm amtlich an- anderer Rechtsbeistand, welcher bei den vertraute oder zugängliche Schriftstiicke ihm vermöge seiner amtlichen Eigenoder eine ihm von seinem Vorgesetzten schaft anvertrauten Angelegenheiten in erteilte Anweisung oder deren Inhalt an- derselben Rechtssache beiden Parteien deren widerrechtlich mitteilt, wird, sofern durch Rat oder Beistand pflichtwidrig nicht nach anderen Bestimmungen eine dient, wird mit Gefängnis nicht unter schwerere Strafe verwirkt ist, mit Ge- drei Monaten bestraft. fängnis oder mit Geldstrafe bis zu fiinfHandelt derselbe im Einverständnisse tausend Mark bestraft. mit der Gegenpartei zum Nachteile seiGleiche Strafe trifft einen mit einer ner Partei, so tritt Zuchthausstrafe bis auswärtigen Mission betrauten oder bei zu fiinf J a h r e n ein. einer solchen beschäftigten Beamten, wel357. Ein Amtsvorgesetzter, welcher cher den ihm durch seinen Vorgesetzten seine Untergebenen zu einer strafbaren amtlich erteilten Anweisungen vorsätzlich Handlung im Amte vorsätzlich verleitet zuwiderhandelt, oder welcher in der Ab- oder zu verleiten unternimmt, oder eine sicht, seinen Vorgesetzten in dessen amt- solche strafbare Handlung seiner Unterlichen Handlungen irre zu leiten, demgebenen wissentlich geschehen lässt, hat selben erdichtete oder entstellte Tatsachen die auf diese strafbare Handlung angeberichtet. drohte Strafe verwirkt. 354. Ein Postbeamter, welcher die Dieselbe Bestiminung findet auf einen der Post anvertrauten Briefe oder Pakete Beamten Anwendung, welchem eine Aufin anderen, als den im Gesetze vorgesehe- sicht oder Kontrolle iiber die Amtsgenen Fallen eröffnet oder unterdriickt, schäfte eines anderen Beamten iibertragen oder einem anderen wissentlich eine sol- ist, sofern die von diesem letzteren Beamche Handlung gestattet, oder ihm dabei ten begangene strafbare Handlung die wissentlich Hilfe leistet, wird mit Ge- zur Aufsicht oder Kontrolle gehörenden fängnis nicht unter drei Monaten bestraft. Geschäfte betrifft.

211 358. Neben der nach Vorschrift der Notariatsurkunde eine Unwahrheit §§ 3 3 1 , 339 bis 341. 352 bis 355 und bezeugt; 357 erkannten Gefängnisstrafe kann c) der ein ihm anvertrautes Amtsauf Verlust der Fähigkeit zur Bekleigeheimnis gefährlicher Weise erdung öffentlicher Ämter auf die Dauer öffnet; der eine seiner Amtsaufsicht von einem bis zu t'iinf Jahren erkannt anvertraute Urkunde vernichtet, werden. oder jemanden pfiichtwidrig mitteilt; 359. Unter Beamten im Sinne dieses Strafgesetzes sind zu verstehen alle im d) ein Advokat oder anderer beeideter Dienste des Reichs oder in unmittelSachwalter, der zum Schaden seibarem oder mittelbarem Dienste eines ner Partei dem Gegenteile in Bundesstaats auf Lebenszeit. auf Zeit Verfassung der Rechtsschriften oder nur vorläufig angestellte Personen, oder sonst mit Rat und Tat beohne Unterschied, ob sie einen Diensteid hilflich ist. geleistet haben oder nicht, ingleichen § 103. Die Strafe dieses VerbreNötare, nicht aber Advokaten und Anchens ist schwerer Kerker von einem wälte. ! bis auf fiinf Jahre. Nach der Grösse der Bosheit und des Schadens kann derselbe audi bis auf zehn Jahre verlängert § 101. J eder Staats- oder Gemein- ; werden. debeamte, welcher in dem Anite, in dem § 104. Ein Beamter, der bei Verer verpfiichtet ist, von der ihm anver- j waltung der Gerechtigkeit, bei Diensttrauten Gewalt, um jemanden, sei es der ! verleihungen, oder bei Entscheidungen Staat, eine Gemeinde oder eine andere iiber öffentliche Angelegenheiten zwar Person, Schaden zuzufiigen, was immer | sein Amt nach Pflicht ausiibt, aber, um fiir einen Missbrauch macht. begeht durch I es auszuiiben, ein Geschenk unmittelbar einen solchen Missbrauch ein Verbrechen; I oder mittelbar annimmt, oder sonst sich er mag sich durch Eigennutz, oder sonst ! daher einen Vorteil zuwendet, oder verdurch Leidenschaft oder Nebenabsicht sprechen lässt; ingleichen, welcher dadazu haben verleiten lassen. i durch iiberhaupt bei Fiihrung seiner AmtsAls Beamter ist derjenige anzusehen. geschäfte sich zu einer Parteilichkeit verwelcher vermöge unmittelbaren oder mit- j leiten lässt, soil mit Kerker zwischen telbaren öffentlichen Auftrages, mit oder I sechs Monaten und einem Jahre bestraft ohne Beeidigung, Geschäfte derRegierung i werden. A u d i hat er das erhaltene Gej schenk, oder dessen Wert, zum Armenzu besorgen verpfiichtet ist. § 102. Unter solchen Umständen I fonde des Ortes, wo er das Verbrechen begeht dieses Verbrechen insbesondere: ! begången hat, zu erlegen. a) ein Richter, Staatsanwalt oder an§ 105. W e r durch Geschenke einen derer obrigkeitlicher. wie audi ' Zivil- oder Strafrichter, einen Staatssonst jeder in Pfiichten stehende anwalt, oder in Fallen einer DienstBeamte, der sich von gesetzmäs- verleihung, oder einer Entscheidung öfsiger Erfiillung seiner Amtspfiicht fentlicher Angelegenheiten was immer abwenden lässt; I fiir einen Beamten zu einer Parteilichkeit b) jeder Beamte, der in Amtssachen, | oder zur Verletzung der Amptspflicht zu daher auch ein Notar, der bei Auf- | verleiten sucht, macht sich eines Vernahme oder Ausfertigung einer brechens schuldig; die Absicht mag auf

212 seinen eigenen, oder eines dritten Vorteil ! wirklich verursachtem erheblichen Schagerichtet sein, sie mag ihm gelingen oder den schwerer Kerker von einem bis zu fiinf Jahren. Ausserdem ist das annicht. Die Strafe einer solchen Verleitung getragene oder wirklich gegebene Geist Kerker von sechs Monaten bis zu schenk zum Armenfonde des Ortes zu einem Jahre; bei grosser Arglist oder I erlegen.

Bilaga 2 till Andra

Avd.

Aktuella Strafflagsförslag. Fsl.

11 kap. 1 §. Emottager, betingar sig eller fordrar tjänsteman muta för att i tjänsten främja orätt: straffes med fängelse eller tukthus i högst fyra ar samt avsättning. Emottager, betingar sig eller fordrar han eljest för tjänsteåtgärd belöning eller sportel, vartill han ej är berättigad, straffes med böter eller skiljande från utövning av tjänst eller, där omständigheterna äro försvårande, med avsättning. 2 §. Gör domare eller annan tjänsteman orätt i dom eller beslut; straffes med fängelse eller tukthus i högst sex år och varde tillika avsatt. 3 §. Verkställer tjänsteman eller låter verkställa straff, som honom veterligen är olagligt, eller svårare straff' än vartill dömt blivit, straffes med fängelse eller tukthus i högst sex år ävensom avsättning. Var det verkställda straffet böter eller äro omständigheterna eljest synnerligen mildrande, straffes den skyldige med skiljande från tjänstens utövning eller fängelse i högst ett år. 4 §. Släpper tjänsteman, vilken har inseende över eller vilken det åligger att bevaka fånge eller annan i anstalt, som omnämnes i 4 kap. eller enligt särskild författning i annan liknande anstalt intagen person, honom lös eller be-

fordrar han dennes rymning; varde avsatt samt dessutom straffad med fängelse eller tukthus i högst sex år. Försök är straffbart. Gör sådan tjänsteman av oaktsamhet sig skyldig till detta brott, dömes till böter eller högst ett års fängelse, eller med avsättning. 5 §. Tjänsteman, som med missbruk av sin tjänsteställning tvingar någon att tåla, göra eller underlåta något eller med olovliga medel förmår en åtalad till bekännelse eller håller olaga husrannsakan; straffes med fängelse eller, vid synnerligen mildrande omständigheter, med böter. 6 §. Tjänsteman som, för att bereda sig eller annan nytta eller skada annan, emot bättre vetande, 1) i dombok, protokoll, kronoräkenskapsbok, kyrkobok, mantalsförteckning, jordebok eller annan sådan handling gör sanningslös anteckning, som kan inverka på annans rätt; 2) orätt sätter rå eller rör, eller märke för vattenhöjd eller annat likartat märke; 3) missbrukar stämpling eller märkning, som är honom ombetrodd; straffes med tukthus i högst åtta år. Lag samma vare om tjänsteman i avsikt, som ovan säges, förfalskar eller förstör, skadar eller undanhåller hand-

ling, som å tjänstens vägnar är honom ten av vårdslöshet, och är ej särskilt tillgänglig eller anförtrodd. straff därför stadgat: dömes, där felet Förövas brottet utan sådan avsikt, ej är så ringa, att han endast må med vare straffet fängelse. varning näpsas, till böter eller, ifall om7 §. Posttjänsteman, vilken öppnar, ständigheterna äro synnerligen försvåranförstör, undanskaffar eller undanhåller de, till avsättning. brev eller annat, som blivit posten anL a g samma vare, om tjänsteman beförtrott, eller underlåter att, såvitt i hans går tjänstefel av oskicklighet. makt står, hindra annan från att föröva Har tjänsteman utan lov eller anmält sådan gärning; straffes med fängelse förfall avhållit sig från tjänstgöring uteller böter och varde, där brottet det över två månader, vare tjänsten förförtjänar, tillika avsatt. lustig. L a g samma vare, om telegraftjänste13 §. Utomstående, som medverkar man förfalskar, förstör eller undanhåller till uppsåtlig tjänsteförbrytelse: straffes telegram eller om dess innehåll under- för delaktighet däri. r ä t t a r annan eller underlåter att, såvidt 14 §. Uppför sig tjänsteman, i eller i hans makt står, hindra annan från att utom tjänsten, offentligt på ett sätt som föröva sådan gärning. är ägnat att beröva honom den aktning, 8 §. Tjänsteman, som yppar tjänste- som utgör en nödvändig betingelse för hemlighet, varom han i tjänsten erhållit tjänstens skötande: straffes med böter. kännedom; straffes med böter eller fängAro omständigheterna synnerligen förelse i högst sex månader. svårande, kan han därjämte dömas den Gör han det för egen vinning, vare tjänst förlustig. till vars skötande han straffet fängelse jämte avsättning. j genom sitt uppförande visat sig icke 9 §. Tjänsteman, som för egen vin- I vara skickad. ning själv eller genom annan intalar eller förleder menighet till sammanskott, utgift, kostnad eller arbete: straffes med § 146. Naar nogen i Udovelse af D . ] avsättning. j offentlig Tjeneste eller Hverv uberettifQJ Emottager han sådant, då det bjöds | get modtager, fordrer eller läder sig såsom av fri vilja, straffes med skiljan- j tillsige Gave eller anden Fordel, strafde från tjänstens utövning. fes' han med 1 hefte eller med Faengsel 10 §. Lånar förman av underord- indtil 6 Aar. Har Formaalet eller Grunnad tjänsteman medel, som honom veterden ikke V8Bret pligtstridig Handlemaaligen blivit denne å tjänstens vägnar de, kan Straffen under formildende Omanförtrodda; straffes med avsättning. i staendigheder nedsa j ttes til Bode. H a r han ej vetat men hade bort inse, § 147. Kraever eller modtager noatt medlen voro å tjänstens vägnar den gen, som virker i offentlig Tjeneste eller underordnade anförtrodda, straffes med Hverv, Skat, Afgift eller Kendelse for skiljande frän tjänstens utövning. Tjenestehandling, der ikke skyldes, straf11 §. Förman, som underlåter att fes han, hvis det sker til privat Vinding, göra, vad i hans förmåga står, för att med Faengsel indtil 6 Aar og ellers med hindra underordnad från att begå upp- Haefte. Beholder han saadan i god Tro såtlig tjänsteförbrytelse, straffes enligt oppebaaren Ydelse efter at vaere bleven samma lagrum som den underordnade. opmaerksom paa Fejlen. straffes han. 12 §. Begår tjänsteman fel i tjäns- ' hvis det sker til privat Vinding. med

215 Faengsel indtil 2 Aar og ellers med Haefte eller Bode. § 148. Stk. 1. Begaar nogen, der har Domsmyndighed eller anden offentlig Myndighed til at traeffe Afgorelse i private Retsforhold, Uretfaerdighed ved Sägens Afgorelse eller Behandling, straffes han med Faengsel indtil 6 Aar. Stk. 2. Har Handlingen medfört Velfaerds Fortabelse for nogen, eller har saadant vaeret tilsigtet, er Straffen Faengsel ikke under 3 Aar eller under saerdeles skaerpende Omstaendigheder Tugthus indtil 8 Aar. § 149. Naar nogen, hvem det paahviler at virke til Haandhaevelse af Statens Straffemyndighed, derved anvender ulovlige Midler for at opnaa Tilstaaelse eller Förklaring, eller foretager en lovstridig Anholdelse, Faengsling, Ransagning eller Beslaglaeggelse, straffes han med Bode eller Haefte eller under skaerpende Omstaendigheder med Faengsel indtil 3 Aar. § 150. Naar nogen, hvem Domsmyndighed eller anden Myndighed til at traeffe Afgorelse i Retsforhold tilkommer, eller hvem det paahviler at virke for Haandhaevelse af Statens Straffemyndighed, forsaetlig eller ved grov Uagtsomhed undlader at iakttage den lovbestemte Fremgangsmaade med Hensyn til Sägens eller enkelte Retshandlingers Behandling eller med Hensyn til Anholdelse. Faengsling, Ransagning, Beslaglaeggelse eller lignende Forholdsregler, straffes han med Bode eller Haefte. § 151. Naar nogen, hvem en Fanges Bevogtning eller Fuldbyrdelse af Domme i Straffesager paahviler, läder en sigtet undvige, hindrer Dommens Fuldbyrdelse eller bevirker, at den fuldbyrdes paa mildere Maade end foreskrevet, straffes han med Haefte eller med Faengsel indtil 3 Aar eller under formildende Omstaendigheder med Bode.

§ 152. Naar nogen, som virker i offentlig Tjeneste eller Hverv, misbruger sin Stilling til at tvinge nogen til at gore, taale eller undlade noget, straffes han med Haefte eller med Faengsel indtil 3 Aar. § 153. Den, som tilskynder eller medvirker til, att nogen ham i offentlig Tjeneste eller Hverv underordnet forbryder sig i denne Tjeneste, straffes, uden Hensyn til om den underordnede kan straffes eller paa Grund af Vildfarelse eller af andre Grunde er straffri, med den for den paagaeldende Handling foreskrevne Straf forhoj et med indtil det halve. § 154. Stk. 1. Rober nogen, som virker i offentlig Tjeneste eller Hverv, hvad der i Tjenestens eller Hvervets Medför er ham betroet som Hemmelighed, eller ved Lov eller anden gyldig Bestemmelse er betegnet som saadan, straffes han med Bode, Haefte eller under skaerpende Omstaendigheder med Faengsel indtil 1 Aar. Sker det for at skaffe sig eller andre uberettiget Vinding, eller benytter han iorigt saadan Kundskab i det angivne Ojemed, kan Straffen stige til Faengsel i 3 Aar. Stk. 2. Efter ovennaevnte Regler straffes ogsaa den, som efter at vaere fratraadt Stillingen paa nogen af de angivne Maader förser sig med Hensyn til Tjenestehemmeligheder, som han i Stillingen har erfaret. Stk. 3. De ovenstaaende Bestemmelser finder tilsvarende Anvendelse paa den, som virker ved Telegraf- eller Telefonanlaeg, der er anerkendt af det offentlige. § 155. Stk. 1. Naar nogen, som virker i Post- eller Jernbanevaesenets Tjeneste, ulovlig aabner, tilintetgor eller forstikker Forsendelser eller understöttor en anden i saadan Fa^rd, straffes han med Haefte eller med Faengsel indtil 3 Aar.

216 Stk. 2. P a a samme Maade straffes oder annimmt. dass er unter Verletzung den, som virker i Statstelegrafvaesenets seiner Amtspnicht eine Amtshandlung eller et offentlig anerkendt Telegrafanvorgenommen oder unterlassen hat, oder laegs Tjeneste, naar han tilintetgor, for- kiinftig vornehme oder unterlasse, wird vansker eller forstikker et samme til mit Zuchthaus bis zu fiinf Jahren beBefordring övergivet Telegram eller unstraft. derstotter en anden i saadan Faerd. W e r einem Amtsträger oder einem § 156. H a r nogen i Udforelsen af Soldaten ein Entgelt dafiir anbietet. veroffentlig Tjeneste eller Hverv gjort sig { spricht oder gewährt, dass er unter Verskyldig i falsk Anklage, Frihedsberovelse, letzung seiner Amts- oder Dienstpflicht Legemsangreb, Underslaeb, Utroskab eller ! eine Amts- oder Diensthandlung vorgeDokument-, Maerke- eller Varefalsk, kan nommen oder unterlassen hat oder kiinfden for den paagaeldende Forbrydelse j tig vornehme oder unterlasse, wird mit foreskrevne Straf forhojes med indtil det I Gefängnis bestraft. halve. § 125. Ein Richter oder SchiedsS, 157. Misbruger iovrigt nogen, som i richter, der ein Entgelt dafiir fordert, virker i offentlig Tjeneste eller Hverv, sich versprechen lässt oder annimmt, dass sin Stilling til at kraenke privates eller ; er eine richterliche Handlung vorgenomdet offentliges Ret. straffes han med men oder unterlassen hat, wird mit GeBode eller Haefte. Sker det for at skaffe fängnis bestraft. sig eller andre uberettiget Fordel, kan Ein Richter oder Schiedsrichter, der Faengsel indtil 2 Aar anvendes. I ein Entgelt dafiir fordert. sich versprechen § 158. Naar nogen, som virker i lässt oder annimmt, dass er kiinftig eine offentlig Tjeneste eller Hverv, naegter richterliche Handlung vornehme oder uneller undlader at opfylde Pligt, som terlasse, wird mit Zuchthaus bis zu fiinf Tjenesten eller Hvervet medforer, eller Jahren bestraft. at efterkomme lovlig tjenstlig Befaling, Wenn die Vornahme oder Unterlassstraffes han med Bode eller Haefte. ung der richterlichen Handlung eine § 159. Paa samme Maade straffes Rechtsbeugung (§ 129) oder eine andere den, som gor sig skyldig i grov eller Verletzung der richterlichen Pflichten oftere gentagen Forsommelse eller Skodes- | enthält oder enthalten soil, ist die Strafe loshed i Tjenestens eller Hvervets Ud- ! Zuchthaus bis zu zehn Jahren. forelse eller i Overholdelsen af de Plig§ 126. W e r einem Richter oder ter, som Tjenesten eller Hvervet med- j Schiedsrichter ein Entgelt dafiir anbietet, forer. verspricht oder gewährt, dass er unter Verletzung seiner richterlichen Pflichten eine richterliche Handlung vorgenommen oder unterlassen hat, wird mit Gfefängnis Enthält die A T erletzung der § 123. Ein Amtsträger, der fiir die bestraft. Vornahme oder Unterlassung einer Amts- richterlichen Pflichten eine Rechtsbeugung (§ 129). so ist die Strafe Zuchthaus handlung ein Entgelt fordert, sich versprechen lässt oder annimmt, wird mit | bis zu fiinf Jahren. Gefängnis bis zu einem Jahre oder mit W e r einem Richter oder Schiedsrichter Geldstrafe bestraft. ein Entgelt dafiir anbietet. verspricht oder § 124. Ein Amtsträger, der ein Ent- gewährt, dass er kiinftig eine richterliche gelt dafur fordert. sich versprechen lässt Handlung vornehme oder unterlasse, wird

217 mit Zuchthaus bis zu fiinf J a h r e n be- i öffentlichen Urkunde in der Absicht unstraft. Soil die Vornahme oder Unter- richtig beurkundet, dass davon im Rechtslassung der Handlung eine Rechtsbeugung I verkehr zum Beweise des Rechtes, des (§ 129) oder eine andere Verletzung der i Rechtsverhältnisses oder der Tatsache richterlichen Pflichten enthalten, so ist ] Gebrauch gemacht werde, wird mit Gedie Strafe Zuchthaus bis zu zehn Jahren. ! fängnis nicht unter drei Monaten be§ 127. Die Vergiitung eines Schieds- : straft. richters gilt nur dann als Entgelt im Ebenso wird ein Amtsträger bestraft, Sinne der §§ 125, 126, wenn er sie von der in derselben Absicht eine ihm amtlich einer Partei hinter dem Riicken der an- anvertraute oder zugängliche Urkunde deren fordert, sich versprechen lässt oder \ verfälscht oder eine solche Urkunde in annimmt oder wenn sie ihm eine Partei der Absicht vernichtet, beschadigt, behinter dem Riicken der anderen Partei seitigt oder unterdruckt, zu verhindern, anbietet, verspricht oder gewährt. ; dass davon im Rechtsverkehr zum Be§ 128. In den Fallen der §§ 123 weis eines Rechtes, eines Rechtsverhältbis 126 ist das empfangene Entgelt oder nisses oder einer Tatsache Gebrauch geein diesem W e r t entsprechender Betrag macht werde. einzuziehen. Der Versuch ist strafbar. § 129. Ein Amtsträger oder SchiedsIn besonders schweren Fallen ist die richter, der bei der Leitung oder Ent- i Strafe Zuchthaus bis zu zehn Jahren. scheidung einer Rechtssache in der Ab§ 133. Ein Amtsträger, der innersicht, einen Beteiligten zu begiinstigen | halb seiner Zuständigkeit an einer Sache oder zu benachteiligen, wissentlich das i ein öffentliches Beglaubigungszeichen unRecht beugt, wird mit Zuchthaus be- richtig oder zu Unrecht in der Absicht straft. anbringt, dass im Rechtsverkekr von der § 130. Ein Amtsträger, der jemand Sache Gebrauch gemacht werde, als läge durch Missbrauch seiner Amtsgewalt oder die bestätigte Tatsache vor, wird mit durch Androhung eines bestimmten MissGefängnis nicht unter drei Monaten bebrauchs seiner Amtsgewalt zu einer Hand- straft. lung, Duldung oder Unterlassung nötigt, Ebenso wird ein Amtsträger bestraft, wird mit Gefängnis bestraft. der in derselben Absicht ein öffentliches Der Versuch ist strafbar. Beglaubigungszeichen an einer ihm amtIn besonders schweren Fallen ist die lich anvertrauten oder zugänglichen Sache Strafe Zuchthaus bis zu zehn Jahren. verfälscht, dem Beglaubigungszeichen eine § 1 3 1 . Ein Amtsträger, der eine andere Sache unterschiebt, die Sache ihm amtlich anvertraute oder zugängliche wesentlich ändert oder das BeglaubigungsSache stiehlt, unterschlägt oder sich un- zeichen in der Absicht vernichtet, beberechtigt aneignet (§§ 328, 329, 333, schadigt, beseitigt oder unterdruckt, zu 334), wird mit Gefängnis nicht unter verhindern, dass im Rechtsverkehr von drei Monaten bestraft. I der Sache als von einer beglaubigten Der Versuch ist strafbar. | Gebrauch gemacht werde. I n besonders schweren Fallen ist die Der Versuch ist strafbar. Strafe Zuchthaus bis zu zehn Jahren. In besonders schweren Fallen ist die § 132. Ein Amtsträger, der innerhalb | Strafe Zuchthaus bis zu zehn Jahren. seiner Zuständigkeit ein Recht, ein Rechts§ 134. Ein Amtsträger, der, abgesehen verhältnis oder eine Tatsache in einer | von den Fallen der §§ 132, 133, ein ihm

218 amtlich anvertrautes oder zugängliches fahrlässig eine Strafe, die nicht zu vollBeweismittel in der Absicht, dass davon strecken ist, so wird er mit Gefängnis in einem Rechtsverfahren vor einer Be- bis zu einem Jahre oder mit Geldstrafe hörde oder einem Schiedsgericht Gebrauch bestraft. gemacht werde, verfälscht oder ein solches Diese Vorschriften gelten entspreBeweismittel in der Absicht vernichtet, chend fiir den Vollzug von Massregeln beschadigt, beseitigt oder unterdruckt, der Besserung und Sicherung, die mit seinen Gebrauch in einem Rechtsverfahren einer Freiheitsentziehung verbunden sind. vor einer Behörde oder einem SchiedsS, 139. Ein Polizeibeamter, der bei gericht zu verhindern. wird mit Gefängnis gemeiner Gefahr oder bei inneren Unruhen nicht unter drei Monaten bestraft. sich seiner Dienstpflicht entzieht oder Vorschriften oder Anordnungen in DienstDer Versuch ist strafbar. sachen nicht befolgt, wird mit Gefängnis In besonders schweren Fallen ist die bestraft. Strafe Zuchthaus bis zu zehn Jahren. Die Tat ist nur strafbar, wenn die § 135. In den Fallen der §§ 132 bis 134 ist die Einziehung zulässig, audi j Befolgung der Vorschriften oder Anordwenn die Gregenstände nicht dem Täter I nungen f'iir die Bekämpning der Gefahr i oder der Unruhen von Bedeutung war. gehören. § 140. Ein Amtsträger oder friiherer § 136. Ein Amtsträger, der wissentlich nicht geschuldete Steuern, Gebiihren, Amtsträger, der ein ihm kraft seines Amtes anvertrautes oder zugängliches Abgaben oder andere Vergiitungen erhebt, I Geheimnis gegen Entgelt oder in der wird mit Gefängnis bestraft. Ebenso wird ein Amtsträger bestraft, j Absicht offenbart sich oder einem anderen unrechtmässig einen Vorteil zu verder einem anderen bei der amtlichen Ausgabe von Geld oder anderen Sachen schaffen oder jemand einen Nachteil zuzufugen, wird mit Gefängnis bestraft. wissentlich das ihm Zukommende ganz Die Tat wird nur auf Verlangen des oder zum Teil vorenthält. Vorgesetzten verfolgt. Der Versuch ist strafbar. § 1 4 1 . W e r als Amtsträger oder § 137. Mit Zuchthaus bis zu zehn friiherer Amtsträger unbefugt Nachrichten J a h r e n wird ein zur Mitwirkung bei einem oder Gegenstände an einen anderen geStrafverfahren berufener Amtsträger belangen lässt, die ihm kraft seines Amtes straft, der anvertraut worden oder zugänglich ge1. Zwangsmittel anwendet, um Aussagen worden und die fiir die Beziehungen des zu erpressen; 2. wissentlich einen Schuldigen der Ver- Reichs zum Ausland von Bedeutung sind, wird mit Gefängnis bestraft. folgung oder Bestrafung entzieht; Ebenso wird bestraft, wer bei der 3. wissentlich einen Unschuldigen zur Verfolgung oder Bestrafung bringt. i Vertretung des Reichs gegeniiber einer § 138. Ein zur Mitwirkung bei der I auswärtigen Regierung einer amtlichen Strafvollstreckung berufener Amtsträger, Anweisung zuwiderhandelt oder in der Absicht, die Reichsregierung irrezuleiten, der es unterlässt, eine Strafe zu vollstrecken, die vollstreckt werden muss, unwahre Berichte tatsächlicher Art eroder eine Strafe vollstreckt, die nicht zu stattet. vollstrecken ist, wird mit Zuchthaus bis Die Tat wird nur auf Verlangen des zu zehn J a h r e n bestraft. Vorgesetzten verfolgt. g 142. Mit Gefängnis wird bestraft: Vollstreckt ein soldier Amtsträger

219 1. ein im Dienste der Post stehender Amtsträger. der unbefugt eine der Post anvercraute verschlossene Sendung öffnet. ihrem Inhalt nachforscht, von dem Inhalt einer Postsendung einen anderen benachrichtigt, eine Postsendung unterdruckt oder eine solche Handlung zulässt oder erleichtert; 2. ein im Dienste einer öffentlichen Telegraphenanstalt stehender Amtsträger, der unbefugt ein der Anstalt anvertrautes Telegramm öffnet, seinem Inhalt nachforscht, von dem Inhalt eines Telegramm^ einen anderen benachrichtigt oder ein Telegramm unterdruckt oder unrichtigt Aveitergibt oder eine solche Handlung zulässt oder erleichtert; 3. ein im öffentlichen Fernsprechdienst stehender Amtsträger, cler unbefugt von dem Inhalt eines durch Fernsprecher gefuhrten Gesprächs einen anderen benachrichtigt oder ein solches Gespräch unterdruckt oder unrichtig iibermittelt oder einem anderen das Anhören eines solchen Gesprächs gestattet oder erleichtert. Den im Abs. 1 Nr. 2, 3 bezeichneten Amtsträgern stehen andere Personen gleich, die in einer öffentlichen Zwecken dienenden Telegraphen- oder Fernsprechanstalt mit der Béaufsichtigung oder Bedienung der Anstalt oder mit Arbeiten an ihren Einrichtungen betraut sind. Soweit in den Abs. 1, 2 die Mitteilung iiber den Inhalt einer Postsendung, eines Telegramms oder eines durch Fernsprecher gefuhrten Gesprächs mit Strafe bedroht ist, gilt dies auch fiir Amtsträger und die ihnen gleichgestellten Personen, die friiher im Dienst der Post oder einer öffentlichen Telegraphenanstalt oder im öffentlichen Fernsprechdienst gestanden haben oder in der im Abs. 2 bezeichneten AVeise verwendet worden sind.

Die Tat wird nur auf Verlangen des Verletzten oder des Vorgesetzten verfolgt. § 143. W e r Verhältnisse eines Steuerpflichtigen, die ihm als Amtsträger oder amtlich zugezogenem Sachverständigen im Steuerverfahren oder im Steuerstrafverfahren bekannt geworden sind, oder den Inhalt von Verhandlungen in Steuersachen, an denen er als Amtsträger oder als amtlich zugezogener Sachverständiger beteiligt war, unbefugt offenbart, wird mit Gefängnis bestraft. Ebenso wird bestraft. wer ein Geschäfts- oder Betriebsgeheimnis, das ihm als Amtsträger oder amtlich zugezogenem Sachverständigen im Steuerverfahren oder im Steuerstrafverfahren anvertraut worden oder zugänglich geworden ist, unbefugt verwertet. Die Tat wird nur auf Verlangen des Verletzten oder der Behörde verfolgt. bei der das Verfahren anhängig war. § 144. Ein Amtsvorgesetzter, der einen Untergebenen zu einem Amtsverbrechen oder einem vorsätzlichen Amtsvergehen oder zu einem anderen in oder bei Ausubung des Amtes zu begehenden Verbrechen oder vorsätzlichen Vergelien zu verleiten sucht, wird mit Gefängnis bestraft. Verhindert der Amtsvorgesetzte aus freien Stiicken das Verbrechen oder Vergelien so wird er straffrei. § 27 Abs. 3 gilt entsprechend. § 145. W e r sich unbefugt mit der Ausubung eines öffentlichen Amtes befasst oder unbefugt eine Handlung vornimmt, die nur kraft eines öffentlichen Amtes vorgenommen werden darf, wird mit Gefängnis bis zu zwei J a h r e n oder mit Geldstrafe bestraft. § 146. AVer eine Anstellungsbehörde iiber einen Umstand täuscht, der die Anstellung ausschliessen wiirde, und dadurch bewirkt, dass ihm oder einem anderen ein öffentliches Amt iibertragen wird,

220 Schw. Fsl.

wird mit Gefängnis bis zu zwei Jahren I det werden, oder beim Bezug von Taxen, bestraft. Gebuhren oder Vergutungen die gesetzDer Versuch ist strafbar. I lichen Ansätze iiberschreitet, wird mit § 147. W e r vor einer Behörde eine Prii- Gefängnis oder mit Busse bestraft. fung ablegt, um seine Befähigung zu einem 278. Mitglieder einer Behörde oder Amt oder Beruf nachzuweisen oder eine Beamte. die die öffentlichen Interessen, Anstellung oder einen Titel zu erlangen, die sie bei einem Rechtsgeschäft wahren und dabei eine ganz oder im wesentsollen, schädigen. um sich oder einem lichen fremde Prufungsleistung als eigene andern einen unrechtmässigen ATorteil ausgibt oder einen anderen dazu bestimmt, zu verschaffen, werden mit Zuchthaus die Priifung ganz oder teilweise fiir ihn bis zu drei Jahren oder mit Gefängnis abzulegen, wird mit, Gefängnis bis zu bestraft. Mit der Freiheitsstrafe ist Busse einem Jahre oder mit Geldstrafe bestraft. zu verbinden. 279. Mitglieder einer Behörde, BeEbenso wird bestraft, wer eine Priifungsleistung fiir eine solche Priifung i amte. zur Ausiibung des Riehteramtes ganz oder im wesentlichen fiir einen berufene Personen, Schiedsrichter, amtanderen herstellt oder die Priifung ganz lich bestellte Sachverständige, Ubersetoder teilweise fiir einen anderen ablegt. zer oder Dolmetscher. die fiir eine HandHandelt der Täter nicht gegen Entgelt. lung, die eine A 7 erletzung ihrer amtlichen so kann das Gericht von Strafe absehen. Pflichten enthält, ein Geschenk oder einen W e r die im Abs. 2 bezeichnete Tat andern ihnen nicht gebiihrenden A'orteil gewerbsmässig begeht, oder sich öffentlich fordern. annehmen oder sich versprechen zur Herstellung soldier Priifuugsleist- i lassen, werden mit Zuchthaus bis zu drei ungen oder zur Ablegung soldier Prii- j Jahren oder mit Gefängnis bestraft. fungen fur andere anbietet. wird mit Hat der Täter infolge der Bestechung Gefängnis bis zu zwei Jahren bestraft. die Amtspflichtverletzung begången, so § 148. Fiir Träger von Ämtern der ist die Strafe Zuchthaus bis zu fiinf Religionsgesellschaften des öffentlichen Jahren oder Gefängnis nicht unter einem Rechtes gelten die ATorschriften der §§ Monat. 131 bis 136, 143 entsprechend. 280. Mitglieder einer Behörde, BeDen in den §§ 146, 147 bezeichneten | amte, zur Ausiibung des Riehteramtes öffentlichen Amtern und Behörden stenen j berufene Personen, Schiedsrichter, amtÄmter und Behörden der Religionsgesell- lich bestellte Sachverständige, Ubersetzer oder Dolmetscher, die fiir eine kiinfschaften des öffentlichen Rechtes gleich. tige, nicht pflichtwidrige Amtshandlung ein Geschenk oder einen anderen ihnen 7 276. Mitglieder einer Behörde oder nicht gebiihrenden A orteil fordern, anBeamte, die ihre Amtsgewalt missbrau- j nehmen oder sich versprechen lassen, werden mit Gefängnis bis zu sechs Mochen, um sich oder einem andern einen unrechtmässigen A7orteil zu verschaffen I näten oder mit Busse bestraft. Die Zuwendung, die der Täter empoder einem andern einen Nachteil zuzufiigen, werden mit Zuchthaus bis zu fiinf ! fangen hat, oder deren AVert verfällt dem I Staat. Jahren oder mit Gefängnis bestraft. 2 8 1 . 1. Beamte oder Personen öf277. Ein Beamter, der in gewinnsiichtiger Absicht Taxen, Gebuhren oder fentlichen Glaubens. die eine rechtlich A^ergutungen erhebt, die nicht geschul- erhebliche Tatsache unrichtig beurkun-

221 den, namentlich eine falsche Unterschrift oder eine unrichtige Abschrift beglaubigen, werden mit Zuchthaus bis zu drei J a h r e n oder mit Gefängnis bestraft. 2. Hat der Täter dafiir eine besondere Belohnung gefordert. angenommen oder sich versprechen lassen, oder handelt er, um sich oder einem andern einen unrechtmässigen A7orteil zu verschaffen oder um einem andern einen Nachteil zuzufugen, so ist die Strafe Zuchthaus bis zu fiinf Jahren oder Gefängnis nicht unter sechs Monaten. 282. 1. Ärzte oder Tierärzte, die vorsätzlich ein unwahres Zeugnis ausstellen, das zum Gebrauche bei einer Behörde oder zur Erlangung eines unberechtigten Vorteils bestimmt oder das geeignet ist, wichtige und berechtigte Interessen Dritter zu verletzen, werden mit Gefängnis oder mit Busse bestraft. H a t der Täter dafiir eine besondere Belohnung gefordert, angenommen oder sich versprechen lassen, so wird er mit Gefängnis nicht unter einem Monatbestraf t. 2. Handelt der Täter fahrlässig, so ist die Strafe Busse. 283. Der Beamte, der einem Verhafteten, einem Gefangenen oder einem andern auf amtliche Anordnung in eine Anstalt Eingewiesenen zur Flucht behiilflich ist oder ihn entweichen lässt, wird mit Zuchthaus bis zu drei J a h r e n oder mit Gefängnis bestraft. 284. 1. W e r ein Geheimnis offenbart, das ihm in seiner Eigenschaft als Mitglied einer Behörde oder als Beamter anvertraut wird, oder das er in seiner amtlichen Stellung wahrnimmt, wird mit Gefängnis oder mit Busse bestraft. Die Pflicht zur Geheimnisbewahrung besteht auch nach der Beendigung des amtlichen A^erhältnisses. 2. Die Offenbarung mit Einwilligung der vorgesetzten Amtsstelle ist nicht strafbar.

285. Geistliche. Rechtsanwälte, Verteidiger, Notare, Arzte, Apotheker, Gehiilfen soldier Personen und Hebammen, die ein Geheimnis offenbaren, das ihnen zufolge ihres Berufes anvertraut wird, oder das sie bei der Ausiibung ihres Berufes wahrnehmen, werden, auf Antrag, mit Cxefängnis oder mit Busse bestraft. Ebenso werden bestraft Medizinstudierende, die ein Geheimnis offenbaren, das sie bei ihren Studien wahrnehmen. Die Pflicht, zur Geheimnisbewahrung besteht auch nach der Beendigung der Berufsausiibung oder der Studien. 2. Die Offenbarung ist nicht strafbar, wenn sie mit Einwilligung des Berechtigten erfolgt oder zur AVahrung eines höhem Interesses notwendig ist. 286. Der Postbeamte, der das Postgeheimnis verletzt. namentlich iiber den Postverkehr bestimmter Personen Mitteilungen macht, eine verschlossene Postsendung öffnet, ihrem Inhalt nachforscht, ihren Inhalt Dritten mitteilt, der eine Postsendung vernichtet, beiseiteschafft oder dem Empfangsberechtigten vorenthält, der irgend jemandem Gelegenheit verschafft, solche Handlungen vorzunehmen, wird mit Grefängnis bestraft. 287. Der Telegraphen- oder Telephonbeamte, der das Telegraphen- oder Telephongeheimnis verletzt, namentlich den Inhalt eines Telegramms,Radiogramms oder Phonogramms oder eines Telephongesprächs einem Dritten mitteilt, der ein Telegramm, Radiogramm oder Phonogramm fälscht, unrichtig wiedergibt, verändert, unterdruckt oder dem Empfangsberechtigten vorenthält, der irgend jemandem Gelegenheit verschafft, solche Handlungen vorzunehmen, wird mit Gefängnis bestraft.

Bilaga till Tredje L.

K.

6 §. Gör Domare, Konungens Befallningshafvan.de eller annan embetsman i dom eller beslut uppsåtligen orätt; varde afsatt.

Avd. L.

B.

6 §. Gör Domare. Konungens Befallningshafvande eller annan embetsman i dom eller beslut uppsåtligen orätt; varde avsatt.

7 §. Har domare uppsåtligen fällt 7 §. Har Domare uppsåtligen fällt till straff den, han visste oskyldig vara: till straff den han visste oskyldig vara; då skall han dömas, utom afsättning, till varde, utom afsättning, dömd till straff efter 18 Kap. 1 §., och om den oskyldige | straff efter 19 Kap. 1 §, och om den undergått straffet till fullo eller till nå- j oskyldige undergått straffet till fullo ! eller till någon del. efter 3 § i samma gon del, efter 3 §. i samma Kapitel. kapitel. 1 §. Ställer Konungens Befallnings1 §. Ställer Konungens Befallningshafvande, eller annan, som ä embetes j hafvande, eller annan, som å embetes vägnar äger att brott åklaga, den han vägnar äger att brott åklaga, den han vet oskyldig vara, under åtal vid Dom- j vet oskyldig vara, under åtal vid Domstol: stol: varder afsatt, och straffes dessutom varde afsatt, och straffes dessutom såför falsk angifvelse efter 18 Kap. 1 §. som i 19 Kap. om falsk angifvelse stadgadt är.

2 §. Underlåter domare, af vårds2 §. Domare, som af vårdslöshet eller försummelse underlåter att inom tid, löshet eller försummelse, att i lasra tid i ' som i 3 Kap. 3 §. af Rättegångs-Balkens företaga ransakning öfver häktad perSenare Del stadgas, anställa ransakning son; straffes med böter, eller der dröjsöfver häktad person; bote för livar dag, målet varat öfver sextio dagar, med mistsom det olaga dröjsmål varat, fem Riks- ning af embete. Har domare, af ondt daler. Har det varat öfver två måna- uppsåt, ransakning fördröjt; varde afsatt. der; äge dagabot ej rum för längre tid, utan straffes den skyldige med mistning af embete. Har Domare, af ondt uppsåt, ransakning fördröjt; varde afsatt. 3 §. Fördröjer Konungens Befall3 §. Fördröjer Konungens Befallningshafvande eller annan embetsman, j ningshafvande eller annan embetsman, utan laga skäl, häktad persons instäl- ! utan laga skäl, häktad persons instäl-

Bilaga till Tredje Str.

L.

1864 Avd.

Gällande lag (1928) 1 §. Gör domare. Konungens Be25 kap. 1 §. Gör domare. Konungfallningskavande eller annan embetsman ens befallningshavande eller annan ämi dom eller beslut uppsåtligen orätt; betsman i dom eller beslut uppsåtligen varde afsatt och förklarad ovärdig att i orätt; varde avsatt och förklarad ovärdig rikets tjenst vidare nyttjas. att i rikets tjänst vidare nyttjas. § 2. Har domare uppsåtligen fällt 2 §. Har domare uppsåtligen fällt till straff den han visste oskyldig vara; till straff den han visste oskyldig vara; då skall, utom afsättning och påföljd, då skall, utom avsättning och påföljd, som i 1 § sägs, honom ådömas straff som i 1 § sägs, honom ådömas straff efter 16 Kap. 1 § och, om den oskyl- efter 16 kap. 1 § och, om den oskyldige dige undergått straffet till fullo eller undergått straffet till fullo eller till någon till någon del, efter 3 § i samma kapitel. del, efter 3 § i samma kapitel. § 3. Ställer Konungens Befallnings3 §. Ställer Konungens befallniugshafvande, eller annan, som å embetes j havande, eller annan, som å ämbetes vägvägnar eger att brott åklaga, den, han j nar äger att brott åklaga, den, han vet vet oskyldig vara, under åtal vid dom- I oskyldig vara, under åtal vid domstol; stol; varde afsatt och straffad såsom i I varde avsatt och straffad såsom i 16 kap. 16 Kap. om falsk angifvelse stadgadt är, om falsk angivelse stadgat är, samt desssamt dessutom, om brottet det förtjenar, utom, om brottet det förtjänar, förklarad förklarad ovärdig att i rikets tjenst viovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas. dare nyttjas.

224 L.

K.

1*39.

lande till ransakning, eller verkställighet af dom öfver sådan person, eller håller honom obehörigen i straffinrättning eller häkte qvar, sedan han sitt straff undergått eller är berättigad att ä fri fot vara; varde, för det olaga dröjsmål, straffad after ty för hvarje fall i 2 §. skils. 8 §. Wger Prest, utan att laga lysning till ägtenskap föregått; miste embetet. Viger Prest dem. hvilkas ägtenskap för laga hinder återgå måste, och var det hinder honom vetterligt: varde afsatt. 9 §. Har embetsman tagit eller tillbetingat sig muta, för att i embetet orätt främja; varde afsatt, ändå att ingen skada skedde. Tager eller tillbetingar han sig eljest, för sin embetsåtgerd, någon belöning eller sportel, dertill han ej berättigad är; straffes med mistning af embete eller böter. Muta eller belöning, som gifven är. tillfälle Kronan.

L.

B.

lande till ransakning eller verkställighet af dom öfver sådan person, eller håller honom obehörigen i straffinrättning eller häkte qvar, sedan han sitt straff undergått eller är berättigad att å fri fot vara; varde, för det olaga dröjsmål, straffad efter ty för hvarje fall i 2 § skils. 8 §. A'iger prest, utan att laga lysning till äktenskap föregått; miste embetet. Ariger prest dem, hvilkas ägtenskap för laga hinder återgå måste, och var det hinder honom veterligt: varde avsatt. 9 §. Har embetsman tagit eller betingat sig muta, för att i embetet orätt främja; varde afsatt, ändå att ingen skada skedde. Tager eller betingar han sig eljest för sin embetsåtgerd någon belöning eller sportel, dertill han ej berättigad är; straffes med mistning af embete eller böter.

10 §. Embetsman som, sjelf eller genom annan, intalar eller förleder Rikets invånare till sammanskott, utgift, kostnad eller arbete, dömes till mistning af embete eller böter. Tager han sådant emot, då det såsom af fri vilja bjudes; vare straffet böter. [se ov. 9 § i. /".]

11 §. Muta eller annat, som embetsman, den der efter 9 eller 10 § straffas, olofligen tagit, tillfälle kronan.

Str. L. 1864

§ 4. Viger prest utan att laga lysning till äktenskap föregått; dömes till afsättning. \ 7 iger prest dem, hvilkas äktenskap för laga hinder återgå måste, och var det hinder honom veterligt; varde afsatt och förklarad ovärdig att i rikets tjenst vidare nj^ttjas. § 5. Har embetsman tagit eller betingat sig muta, för att i embetet orätt främja; varde, ändå att ingen skada skedde, afsatt och förklarad ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas. Tager eller betingar han sig eljest för sin embetsåtgärd någon belöning eller sportel, dertill han ej berättigad är; straffes med mistning af embete på viss tid eller böter: äro omständigheterna synnerligen försvårande; må till afsättning dömas.

§ 6. Embetsman, som, för egen vinning, sjelf eller genom annan, intalar eller förleder rikets innevånare till sammanskott, utgift, kostnad eller arbete, dömes till afsättning, mistning af embete på viss tid eller böter. Tager han sådant emot, då det såsom af fri vilja bjudes; vare straffet, böter. § 7. Muta eller annat, som embetsman, den der efter 5 eller 6 § straffas, olofligen tagit, tillfälle Kronan.

Gällande

lag (1928)

5 §. Har ämbetsman tagit, låtit åt sig utlova eller begärt muta, för att i ämbetet orätt främja; varde, ändå att ingen skada skedde, avsatt och förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller ock dömd till mistning av ämbete på viss tid; och skall, där till avsättning dömes, den skyldige, om brottet det förtjänar, dessutom straffas med fängelse. Den, som till ämbetsman lämnar, utlovar eller erbjuder sådan muta, dömes till böter eller fängelse. Tager eller betingar sig ämbetsman eljest för sin ämbetsåtgärd någon belöning eller sportel, därtill han ej berättigad är; straffes med mistning av ämbete på viss tid eller böter: äro omständigheterna synnerligen försvårande; må till avsättning dömas. 6 §. Ämbetsman, som, för egen vinning, själv eller genom annan, intalar eller förleder rikets invånare till sammanskott, utgift, kostnad eller arbete, dömes till avsättning, mistning av ämbete på viss tid eller böter. Tager han sådant emot, då det såsom av fri vilja bjudes; vare straffet böter. 7 §. Muta eller annat, som ämbetsman, den där efter 5 eller 6 § straffas, olovligen tagit, tillfälle kronan. 15

226 L. K.

1839 L.

B.

12 §. Tager embetsman gåfva eller förläning af främmande Makt, och har han ej förut, eller strax derefter, sökt Konungens lof dertill; miste embetet. L a g samma vare, om han, der lof vägradt blifvit, ej ställer sig till efterrättelse hvad Konungen om gåfvan eller förläningen förordnar. 11 §. Embetsman, som uppsåtligen 13 §. Embetsman, som uppsåtligen å annan lägger eller af honom uttager å annan lägger eller af honom uttager annan eller högre skatt, tull eller annan annan eller högre skatt, tull eller annan allmän utskyld, än beviljad och påbjuden ! allmän utskyld, än beviljad och påbuden är, eller utfordrar hvad han vet af skatt, ä r : varde afsatt. Skedde det för egen fördel; dömes dessutom till straffarbete tull eller utskyld redan guldet v a r a ; varde afsatt. Gör han det för egen föri fjerde eller femte grad. del; då skall han dessutom till fängelse i femte eller sjette grad dömas. 10 §. • Tager embetsman gåfva eller förläning af främmande Makt, och har han ej förut eller straxt derefter gifvit det tillkänna och fått Konungens lof dertill; miste embetet.

14 §. Gör embetsman uppsåtligen 12 §. Gör embetsman uppsåtligen orätt, genom afkortning vid bestämmande orätt genom afkortning, vid bestämmande eller uppbörd af skatt, tull eller annan eller uppbörd af skatt, tull eller annan allmän utskyld: straffes med mistning allmän utskyld; straffes med mistning af embete eller böter. Skedde det för I af embete eller böter. Gör han det för egen fördel; då skall till afsättning och egen fördel; då skall han till afsättning straffarbete i femte eller fjerde grad och fängelse i sjette eller femte grad dömas. ' dömas.

13 §. Griper embetsman till penningar eller annan egendom, vare sig Statens eller enskild persons tillhörighet, som han, i kraft af sitt embete, till förvarande, förvaltning eller redovisning emottagit, och den förskingrar; varde afsatt, och dömes dessutom till straffarbete i fjerde eller femte grad. Gitter han det skingrade genast ersätta, eller sådan säkerhet derföre ställa, att någon skada af tillgreppet ej komma kan; då må han sitt brott med embetets mistning försona.

15 §. Tillgriper och förskingrar embetsman penningar eller annat, vare sig Statens eller annans tillhörigheter, som han i kraft af sitt embete till förvarande, förvaltning, eller redovisning emottagit; varde avsatt, och dömes dessutom till fängelse i femte eller sjette grad. Gitter han det förskingrade genast ersätta, eller sådan säkerhet därför ställa, att någon skada af tillgreppet ej komma k a n ; då må han sitt brott med embetets mistning försona.

Str. L.

1864 Gällande

lag (1926')

8 §. Tager embetsman gåfva eller 8 §. Tager ämbetsman gåva eller förläning af främmande makt, och har förläning av främmande makt, och har han ej förut, eller straxt derefter, sökt ! han ej förut, eller strax därefter, sökt Kommgeus lof dertill; varde afsatt. L a g Konungens lov därtill; varde avsatt. L a g samma vare, om han, der lof vägradt samma vare, om han, där lov vägrat bliblifvit, ej ställer sig till efterrättelse vit, ej ställer sig till efterrättelse vad hvad Konungen om gåfvan eller förlä- Konungen om gåvan eller förläningen ningen förordnar. förordnar. 9 §. Embetsman, som uppsåtligen 9 §. Ämbetsman, som uppsåtligen å å annan lägger eller af honom uttager annan lägger eller av honom uttager anannan eller högre skatt, tull eller annan nan eller högre skatt, tull eller annan allmän utskyld, än beviljad och påbuden allmän utskyld, än beviljad och påbuden är, eller utfordrar hvad han vet af skatt, är, eller utfordrar vad han vet av skatt, tull eller utskyld redan guldet vara, varde tull eller utskyld redan guldet vara, varde afsatt och förklarad ovärdig att i rikets avsatt och förklarad ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas. Gör han det för tjänst, vidare nyttjas. Gör han det för egen fördel; då skall han dessutom till egen fördel; då skall han dessutom till straffarbete från och med sex månader straffarbete från och med sex månader till och med fyra år dömas. till och med fyra är dömas. 10 §. Gör embetsman uppsåtligen 10 §. Gör ämbetsman uppsåtligen orätt genom afkortning, vid bestämmande orätt genom avkortning, vid bestämmande eller uppbörd af skatt, tull eller annan eller uppbörd av skatt, tull eller annan allmän utskyld; straffes med afsättning, allmän utskyld; straffes med avsättning, mistning af embete på viss tid eller mistning av ämbete på viss tid eller böböter. Gör han det för egen fördel; ter. Gör han det för egen fördel: varde varde afsatt och förklarad ovärdig att i avsatt och förklarad ovärdig att i rikets rikets tjenst vidare nyttjas samt dömes tjänst vidare nyttjas samt dömes dessdessutom till straffarbete i högst två år: utom till straffarbete i högst tvä år: äro äro omständigheterna synnerligen försvå- omständigheterna synnerligen försvåranrande; må tiden för straffarbetet till fyra de; må tiden för straffarbetet till fyra år höjas. år höjas. 11 §. Tillgriper och förskingrar em11 §. Tillgriper och förskingrar ämbetsman penningar eller annat, vare sig betsman penningar eller annat, vare sig Statens eller annans tillhörighet, som statens eller annans tillhörighet, som han han i kraft af sitt embete till förvai kraft av sitt ämbete till förvarande, förrande, förvaltning eller redovisning emot- valtning eller redovisning emottagit; varde tagit; dömes till afsättning och straffavsatt och förklarad ovärdig att i rikets arbete från och med sex månader till tjänst vidare nyttjas samt dömes dessoch med fyra år: varde ock förklarad utom till straffarbete från och med sex ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas. månader till och med fyra år eller, där Gitter han det förskingrade genast er- omständigheterna äro synnerligen mildsätta, eller sådan säkerhet derför ställa, rande, till fängelse. Gitter han det föratt någon skada af tillgreppet ej komma skingrade genast ersätta, eller sådan säkan; varde afsatt. kerhet därför ställa, att någon skada av tillgreppet ej komma kan; dömes till avsättning.

228 L. K. 1839

L.

B. 1844

14 §. Har förvaltare af medel, som i 13 §. sägas, genom falska räkenskaper eller böcker sökt dölja sitt tillgrepp, såsom att han uteslutit influtna medel, eller upptagit dem såsom restantier, eller å räkning uppfört utbetalningar, som icke skett, eller har han, till bristens döljande, undanskaffat handlingar, företett vetterligen oriktiga verifikationer, eller föröfvat annat sådant bedrägeri; fälles till straffarbete i tredje eller andra grad, och dömes tillika medborgerligt förtroende för alltid förlustig.

16 §. H a r embetsman, som i 15 § omtalas, genom falska räkenskaper eller böcker sökt dölja sitt tillgrepp, såsom att han uteslutit influtna medel, eller upptagit dem såsom restantier, eller å räkning uppfört utbetalningar som icke skett, eller har han, till bristens döljande, undanskaffat handlingar, företett veterligen oriktiga verifikationer, eller föröfvat annat sådant bedrägeri; varde, ändå att han det förskingrade ersätter eller säkerhet derföre ställer, dömd till afsättning och fängelse i tredje eller andra grad.

15 §. Lånar förman af underordnad embetsman vetterligen sådana medel, som honom, å embetets vägnar, anförtrodde äro: straffes, om skada deraf kom, med afsättning, och i annat fall, med mistning af embete. Lånar förman i uppbördsverk medel av underordnad uppbördsman eller redogörare; miste embetet, änskönt de medel ej, honom vetterligen, till uppbörden hörde.

17 §. Lånar förman af underordnad embetsman veterligen sådana medel, som honom å embetets vägnar anförtrodda äro; straffes, om skada deraf kom, med afsättning, och i annat fall, med mistning af embete. Lånar förman i uppbördsverk medel af underordnad uppbördsman eller redogörare; miste embetet, ändå att de medel ej till uppbörden hörde.

4 §. Släpper embetsman, som öfver fånge eller häktad person inseende hafver, honom med vilja lös, eller hjelper honom att undkomma; varde afsatt, och dömes dessutom till straffarbete i fjerde grad. Släpper han fången eller den häktade af vårdslöshet; dömes, om vårdslösheten grof var, till mistning af embete, så ock till fängelse eller straffarbete i femte grad, och om den mindre var, till böter.

4 §. Släpper embetsman, som öfver fånge eller häktad person inseende hafver, honom med vilja lös, eller hjelper honom att undkomma; varde afsatt, och dömes dessutom till fängelse i sjette eller femte grad. Släpper han fången eller den häktade av vårdslöshet; dömes, om vårdslösheten grof var, till mistning af embete, så ock till fängelse i sjunde eller sjette grad, och om den mindre var, till böter.

5 §. A7ar den undkomne för gäld häktad; dömes, om han med vilja släpptes, till mistning af embete och fängelse,

5 §. Var den undkomne för gäld häktad; då skall, om han med vilja släpptes, till mistning af embete och fängelse

Str. L.

1864 Gällande

leig (1928)

12 §. H a r embetsman, som i 11 § omtalas, genom falska räkenskaper eller böcker sökt dölja sitt tillgrepp, såsom att han uteslutit influtna medel eller upptagit dem såsom restantier, eller å räkning uppfört utbetalningar, som icke skett, eller har han, till bristens döljande, undanskaffat handlingar, företett veterligen origtiga verifikationer, eller föröfvat annat sådant bedrägeri; dömes, ändå att han det förskingrade ersätter eller säkerhet derför ställer, till afsättning och straffarbete från och med sex till och med tio år: varde ock dömd medborgerligt förtroende för alltid förlustig.

12 §. Har ämbetsman, som i 11 § omtalas, genom falska räkenskaper eller böcker sökt dölja sitt tillgrepp, såsom att han uteslutit influtna medel eller upptagit dem såsom restantier, eller å räkning uppfört utbetalningar, som icke skett, eller har han, till bristens döljande, undanskaffat handlingar, företett veterligen oriktiga verifikationer, eller förövat annat sådant bedrägeri; dömes, ändå att han det förskingrade ersätter eller säkerhet därför ställer, till avsättning och straffarbete från och med två år sex månader till och med tio år: varde ock förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas samt dömd till påföljd enligt 2 kap. 19 §. Äro omständigheterna sjmnerligen mildrande; må tiden för straffarbetet till ett år nedsättas.

13 §. L å n a r förman af underordnad embetsman veterligen sådana medel, som honom å embetets vägnar anförtrodda äro; dömes till afsättning och varde, om skada af brottet kom, tillika förklarad ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas. Lånar förman i uppbördsverk medel af underordnad uppbördsman eller redogörare; varde afsatt eller miste embetet på viss tid, ändå att de medel ej till uppbörden hörde. 14 §. Släpper embetsman, som öfver fånge eller häktad person inseende hafver, honom med vilja lös, eller hjelper honom att undkomma; dömes till afsättning och straffarbete från och med sex månader till och med fyra år: varde ock förklarad ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas. Släpper han fången eller den häktade af vårdslöshet; dömes, om vårdslösheten grof var, till afsättning, så ock till fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst två år, och, om den mindre var, till böter.

13 §. Lånar förman av underordnad ämbetsman veterligen sådana medel, som honom å ämbetets vägnar anförtrodda äro; dömes till avsättning och varde, om skada av brottet kom, tillika förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas. Lånar förman i uppbördsverk medel av underordnad uppbördsman eller redogörare; varde avsatt eller miste ämbetet på viss tid, ändå att de medel ej till uppbörden hörde. 14 §. Släpper ämbetsman, som över fånge eller häktad person inseende haver, honom med vilja lös, eller hjälper honom att undkomma; dömes till avsättning och straffarbete från och med sex månader till och med fyra år: varde ock förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas. Släpper han fången eller den häktade av vårdslöshet; dömes, om vårdslösheten grov var, till avsättning, så ock till fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst två år, och, om den mindre var, till böter.

230 L. K.

1839 L. B.

och om det af vårdslöshet skedde, till j i sjunde grad, och om det af vårdslösböter: stande ock den, som med vilja het skedde, till böter dömas; stande ock släppte, i sådan ansvarighet för den undden, som honom med vilja släppte, i säkomne, som i 8 Kap. 5 §. sägs. dan ansvarighet, som i 8 Kap. 5 § sägs.

16 §. Bryter eller öppnar embetsman vid postverket olofligen annans bref, som i hans embetsvård ä r ; varde afsatt, och dömes dessutom till straffarbete i femte eller fjerde grad. Tillgriper han derutur penningar eller penningevärde; varde fälld till straffarbete i andra grad och tillika dömd medborgerligt förtroende för alltid förlustig. 17 §. Begår embetsman uppsåtligen, på annat sätt än nu sagdt är, förbrytelse i sitt embete. för egen fordel, eller för att annan gynna eller skada, eller eljest till kränkning af allmän eller enskild rätt eller säkerhet, eller underlåter embetsman uppsåtligen, i afsigt som sagd är, sin embetspligt; dömes till mistning af embete eller afsättning: var det af förhastande, som embetsmannen sig förgeck, och kom deraf ingen eller ringa skada: då må han till böter dömas. Innefattar förbrvtelse i embete tillika an-

18 §. Bryter eller öppnar embetsman vid postverket olofligen annans bref eller eljest förseglade tillhörighet, som under hans embetsvård är; varde afsatt, och dömes dessutom till fängelse i sjette eller femte grad. Tillgriper han derutur penningar eller penningevärde; då skall han dömas, utom avsättningen, till fängelse i andra eller tredje grad. 19 §. Begår embetsman uppsåtligen, på annat sätt, än nu sagdt är, förbrytelse i sitt embete, för egen fördel, eller för att annan gynna eller skada, eller eljest till kränkning af allmän eller enskild rätt eller säkerhet, eller underlåter embetsman uppsåtligen, i afsigt som sagd är, sin embetspligt; dömes till mistning af embete eller afsättning: var det af förhastande, som embetsmannen sig förgick, och kom deraf ingen eller ringa skada; då må han till böter dömas.

Str. L.

1861 Gällande

lag (1928)

15 §. Underlåter eller försummar 15 §. Underlåter eller försummar embetsman vid Statens kanal- eller slussämbetsman vid statens kanal- eller slussverk eller annan sådan vattenbyggnad verk eller annan sådan vattenbyggnad eller jernvägsanläggning hvad honom, till eller järnvägsanläggning vad honom, till förekommande af olyckshändelse, åligger förekommande av olyckshändelse, åligger att iakttaga, så att skada lätteligen ske att iakttaga, så att skada lätteligen ske k a n ; varde afsatt och dessutom dömd, kan; dömes till fängelse eller böter. Var om skada sker, till straffarbete i högst vållandet synnerligen grovt, må dömas två år eller fängelse, men, i annat fall, i till straffarbete i högst två år. A7arder till fängelse i högst sex månader eller j fängelse ådömt, skall den felaktige, om böter. A7ar vållandet groft; må han ej brottet det förtjänar, tillika avsättas. Dövidare i dylik befattning nyttjas. I mes den felaktige till straffarbete, varde Sker sådan underlåtenhet eller för- i avsatt, och må han ej vidare i dylik besummelse uppsåtligen; då skall, utom fattning nyttjas. afsättning, straff efter 19 Kap. 11 § Sker sådan underlåtenhet eller förden brottslige ådömas, och varde han j summelse uppsåtligen; varde den brottstillika förklarad ovärdig att i rikets ! lige avsatt samt dömd till straff efter tjenst vidare nyttjas. ! 19 kap. 11 § : och skall han tillika förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

16 §. Begår embetsman uppsåtligen, på annat sätt, än förut sagdt är, förbrytelse i sitt embete, för egen fördel, eller för att annan gynna eller skada, eller eljest till kränkning af allmän eller enskild rätt eller säkerhet, eller underlåter embetsman uppsåtligen, i afsigt som sagd är, sin embetspligt; varde afsatt och, om brottet det förtjenar, tillika förklarad ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas: var det af förhastande, som embetsmannen sig förgick, och kom deraf ingen eller ringa skada; då må till

16 §. Begår ämbetsman uppsåtligen, på annat sätt, än förut sagt är, förbrytelse i sitt ämbete, för egen fördel, eller för att annan gynna eller skada, eller eljest, till kränkning av allmän eller enskild rätt eller säkerhet, eller underlåter ämbetsman uppsåtligen, i avsikt som sagd är, sin ämbetsplikt; varde avsatt och, om brottet det förtjänar, tillika förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttj a s : var det av förhastande, som ämbetsmannen sig förgick, och kom därav ingen eller ringa skada; då må till böter

232 L. K.

nat brott; vare lag, som i 6 Kap. 12 §. sägs; och skall den omständighet, att brottet med missbruk af embete förenadt är, såsom synnerligen försvårande anses. 18 §. Viser embetsman vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i sitt embete, och är ej särskildt ansvar dera satt; straffes med böter eller mistning af embete. Har af den embetsförseelse timat skada, hvarå straff för vållande efter denna lag följa bör; vare lag, som i 6 Kap. 12 §. sägs.

19 §. Nu har embetsman, utan lof eller tillkännagifvet förfall, sig från tjenstgöring afhållit, och ej kunnat med kallelse träffas eller inställas: kommer han ej inom tre månader, sedan kallelse i allmänna tidningarna ågått, som i Rättegångs-Balken sägs; varde till mistning af embetet dömd. 20 §. Begår embetsman brott, derföre han till straffarbete dömd varder; miste ock embete, som han innehafver, ändå att brottet utom embetet begånget är.

L.

B.

20 §. Viser embetsman vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i sitt embete, och är ej särskildt ansvar dera satt; straffes med böter eller mistning af embete.

21 §. Innefattar förbrytelse, som i 19 eller 20 § sagd är, tillika annat uppsåtligt brott, eller sådant vållande, hvarå straff efter denna lag följa bör; gånge som i 6 Kap. 13 § stadgas. 22 §. Nu har embetsman, utan lof eller tillkännagifvet förfall, sig från tjenstgöring afhållit och ej kunnat med kallelse träffas eller inställas: kommer han ej inom tre månader, sedan kallelse i allmänna tidningarna ågått; varde till mistning af embetet dömd. 23 §. Begår embetsman brott, derföre han till fängelse i sjette grad eller svårare straff dömd varder; miste ock embete, som han innehafver, ändå att brottet utom embetet begånget är.

Str. L.

1864 Gällande

lag (1928)

böter eller mistning af embete på viss tid dömas.

eller mistning dömas.

17 §. Visar embetsman vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i sitt embete, och är ej särskildt ansvar dera satt; straffes med böter eller mistning af embetet på viss tid. Äro omständigheterna synnerligen försvårande; må till afsättning dömas.

17 §. Visar ämbetsman vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i sitt ämbete, och är ej särskilt ansvar därå satt; straffes med böter eller mistning av ämbetet på viss tid. Äro omständigheterna synnerligen försvårande; må till avsättning dömas.

18 §. Innefattar förbrytelse, som i 16 eller 17 § sagd är, tillika annat uppsåtligt brott eller sådant vållande, hvarå straff efter denna lag följa bör; gånge som i 4 Kap. 2 § stadgas. § 19. Nu har embetsman, utan lof eller tillkännagifvet förfall, sig från tjenstgöring afhållit och ej kunnat med kallelse träffas eller inställas: kommer han ej inom tre månader, sedan kallelse i allmänna tidningarne ågått; varde afsatt.

18 §. Innefattar förbrytelse, som i 16 eller 17 § sagd är, tillika annat uppsåtligt brott eller sådant vållande, vara straff efter denna lag följa bör; gånge som i 4 kap. 2 § stadgas. 19 §. Nu har ämbetsman, utan lov eller tillkännagivet förfall, sig från tjänstgöring avhållit och ej kunnat med kallelse träffas eller inställas: kommer han ej inom tre månader, sedan kallelse i allmänna tidningarne ågått; varde avsatt.

20 §. Begår embetsman brott, derför han till straffarbete eller svårare straff dömes; varde tillika dömd till afsättning från embete, som han innehafver, ändå att brottet utom embetet begånget är: äro omständigheterna synnerligen mildrande; då må till mistning af embete på viss tid dömas.

20 §. Begår ämbetsman brott, därför han till straffarbete eller svårare straff dömes; varde tillika dömd till avsättning från ämbete, som han innehaver, ändå att brottet utom ämbetet begånget ä r : äro omständigheterna synnerligen mildrande; då må till mistning av ämbete på viss tid dömas. A7årder ämbetsman, till vars ämbete hörer att undervisa eller uppfostra ungdom, enligt 18 kap. 6 § 1 mom. dömd till fängelse för otukt med ungdom, som han i kraft av sitt ämbete eller eljest hade till undervisning eller uppfostran, eller dömes han enligt 18 kap. 13 § till ansvar för någon t u k t och sedlighet sårande gärning, därav synnerlig fara för sådan ungdoms förförelse kom* skall tilllika till avsättning eller till mistning av ämbetet på viss tid dömas.

av ämbete

på viss

tid

234 L- K-

21 §. Dömes embetsman, för brott utom embetet, till ringare straff, än i 20 §. sägs, och är brottet sådant, att hans embetsvärdighet eller medborgerliga anseende derigenom befläckas eller spillos; miste ock då embetet. 22 §. Böter, som efter 4, 5, 9, 12, 17 eller 18 §. ådömas, må sättas högst till beloppet för ett år af den lön och öfriga inkomst, som åtfölja det embete, hvari den skyldige sig förbrutit. Är ej med det embete viss lön eller annan inkomst förenad; vare bot högst tvåhundrade Riksdaler. 23 §. Hvad om Statens embetsman stadgadt är, gälle ock om dem, som äro satte att förvalta städers, menigheters eller allmänna af Konungen stadfästade ATerks, Bolags eller andra inrättningars eller stiftelsers angelägenheter, om de tjensteman, som under Embets- eller Förvaltningsmyndigheterna lyda, eller annan, som förordnad är att embete eller tjänsteärende förrätta; så ock om dem, som till allmänna fullmäktige förordnade äro. Postförare, som i vård hafver hvad åt allmänna posten förtrodt är, varde efter 16 §. straffad, om han i postföringen något af de brott begår, som der sagde äro.

L.

B.

24 §. Dömes embetsman, för brott utom embetet, till ringare straff, än i 23 § sägs, och är brottet sådant, att hans embetsvärdighet eller medborgerliga anseende därigenom befläckas eller spilles; miste ock då embetet. 25 §. Böter, som efter 2, 3, 4, 5, 9, 10, 14, 19 eller 20 § ådömas, må sättas högst till beloppet för ett år af den lön och öfriga inkomst, som åtfölja det embete, hvari den skyldige sig förbrutit. Är ej med det embete viss lön eller annan inkomst förenad; vare bot högst tvåhundrade Riksdaler. 26 §. Hvad om Statens embetsman här stadgadt är, gälle ock om dem, som äro satte att förvalta städers, menigheters eller allmänna af Konungen stadfästade verks, bolags eller andra inrättningars eller stiftelsers angelägenheter, om de tjensteman, som under embetseller förvaltningsmyndigheterna lyda, och om andra, som förordnade äro att embete eller tjensteärende förrätta. Postförare, som i vård hafver hvad åt allmänna posten förtrodt är, varde efter 18 § straffad, om han i postföringen något af de brott begår, som der sagda äro.

Str. L.

21 §. Böter, som efter 5, 9, 10, 14, 16 eller 17 § ådömas, må sättas högst till beloppet för ett år af den lön och öfriga inkomst, som åtfölja det embete, hvari den skyldige sig förbrutit. Är ej med det embete viss lön eller annan inkomst förenad; vare bot högst ett tusen Riksdaler. 22 §. Hvad om Statens embetsman här stadgadt är, gälle ock om dem, som äro satte att förvalta städers, menigheters eller allmänna af Konungen stadfästade kassors, verks eller andra inrättningars eller stiftelsers angelägenheter, om de tjensteman, som under embetseller förvaltningsmyndigheterna lyda, och om andre, som förordnade äro att embete eller tjensteärende förrätta. Skall, till följd af Konungens förordnande, hvad i 19 Kap. 11 och 12 §§ om Statens kanal- eller slussverk eller annan sådan vattenbyggnad eller jernvägsanläggning stadgadt är, tillämpas å dylik inrättning, som af enskilda personer, menigheter eller bolag gjord är; varde ock därvid anställd person för brott af sådan beskaffenhet, som i 15 § nämnd är, straffad efter de i samma § stadgade grunder; och må den brottslige eller felaktige, om brottet uppsåtligen skett eller skada genom groft vållande timat, ej sedermera kunna i dylik allmän befattning nyttjas.

Gällande

lag (1928)

21 §. Böter, som efter 5 § 3 mom., 6, 10, 14, 16 eller 17 § ådömas, må sättas högst till beloppet för ett år av den lön och övriga inkomst, som åtfölja det ämbete, vari den skyldige sig förbrutit. Är ej med det ämbete viss lön eller annan inkomst förenad; vare bot högst ett tusen riksdaler. 22 §. Vad om statens ämbetsmän här stadgat är, gälle ock om dem, som äro satte att förvalta städers, menigheters eller allmänna av Konungen stadfästade kassors, verks eller andra inrättningars eller stiftelsers angelägenheter, om de tjänstemän, som under ämbetseller förvaltningsmyndigheterna lyda, och om andre, som förordnade äro att ämbete eller tjänsteärende förrätta. Skall, till följd av Konungens förordnande, vad i 19 kap. 11 och 12 §§ om statens kanal- eller slussverk eller annan sådan vattenbyggnad eller järnvägsanläggning stadgat är, tillämpas ä dylik inrättning, som av enskilda personer, menigheter eller bolag gjord är; varde ock därvid anställd person för brott av sådan beskaffenhet, som i 15 § nämnd är, straffad efter de .i samma § stadgade grunder; och må den brottslige eller felaktige, om brottet uppsåtligen skett eller han därför blivit dömd till straffarbete, ej sedermera kunna i dylik allmän befattning nyttjas.

INNEHALL. Sid.

Förord F Ö E S T A A V D E L N I N G E N : U t k a s t till l a g

1-

7.

ANDRA A V D E L N I N G E N : K o m p a r a t i v översikt a v n u v a r a n d e straffrätt 9—148. Inledning 9— 23. Om ämbetsbrottens systematiska behandling i strafflagstiftningen 19— 23. I) Rättsfaktum 24—139. A) Det allmänna ämbetsbrottssubjektet 24— 38. B) Den brottsliga handlingen 39—139. 1) Gärningsmannabrott 39 —130. a) Speciella rekvisit 39—120. (1) Angrepp mot Statens straffande funktion 40— 52. (a) Dubbelangrepp mot statsfunktion och individ 40— 48. (b) Angrepp ensamt mot statsfunktionen 48— 52. (2) Andra angrepp mot Statens judiciella funktion 52— 54. (3) Konkussion 54— 59. (4) (Passiv) korruption (det allmänna deliktet) 59— 61. (a) F r å g a n om ämbetsåtgärdens rättsenlighet eller rättsstridighet 6 1 — 68. a) Lagar, som ej skilja (eller som uttryckligen likställa) korruption med rättsenligt och med rättsstridigt objekt 6 1 — 63. p) Lagar, som skilja korruption med rättsstridigt och med rättsenligt objekt 6 3 — 67.

Sid.

y) Lagar, som endast uppställa korruption med rättsstridigt objekt... (b) Korruptionens tidsförhållande till ämbetsåtgärden

67 —68. 68— 70.

(c) Konsummationen vid (det passiva) korruptionsdeliktet 70— 72. or) Lagar med enhetlig konsummation 70— 71. (S) Lagar med växlande konsummation 7 1 — 72. (5) Särskilt utbrutna fall av passiv korruption 72— 74. (6) Pekulat 74— 81. (7) Ämbetsförfalskning 8 1 — 88. (a) Positiv-materiell förfalskning 82— 83. (b) Positiv-immateriell förfalskning 84— 87. (c) Negativ-materiell förfalskning 87— 88. (8) Yppande eller utnyttjande av hemlighet 88— 97. (9) Ämbetsbrott av tjänstemän, anställda vid post, telegraf etc 97—100. (10) Ämbetsbrott mot familj eller sedlighet 100—102. (11) Överskridande av kompetens 102—104. (12) Andra särskilt uppställda ämbetsbrott... 104—120. (a) Brott mot Staten 104—116. (b) Brott mot allmänheten 116 — 118. (c) Brott mot enskild 118—120. b) Generella rekvisit, 120—125. (1) Allmänt uppsåtligt ämbetsbrott 120—123. (2) Allmänt kulpost ämbetsbrott 123—125. Tillägg till I) B) 1): Särskilda regler för ämbetsmans allmänna brott (i eller utom tjänsten) 126—130. a) Ämbetet medel för allmänt brott 127—128. b) Allmänt brott medel för ämbetsbrott 128—129. c) Allmänt brott begånget i tjänsten 129—130. 2) Delaktighetsbrott 131—133. Tillägg till I): Bestämmelser om extraneus i sammanhang med ämbetsbrotten 134—139. II) Straffet 140—148. Konfiskation 145—148.

Sid.

TREDJE AVDELNINGEN: Svensk rättsutveckling

149—170.

I) Rättsutveckling före 1734 års lag II) 1734 års lag III) 1864 års lag

149—156. 157—163. 164—170.

FJERDE AVDELNINGEN: Motiver

171-191.

Speciell motivering

176 — 191.

Bilaga 1 till Andra Avd.: Gällande lagar Bilaga 2 till Andra Avd.: Aktuella strafflagsförslag Bilaga till Tredje Avd

192—212. 213—221. 222-235.

S t a t e n s

o f f e n t l i g a Systematisk

u t r e d n i n g a r

förteckning

(Siffrorna inom k l ä m m e r b e t e c k n a u t r e d n i n g a r n a s n u m m e r i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning.

Rättskipning.

Fångvård.

Vattenväsen.

Skogsbruk.

Bergsbruk.

B e t ä n k a n d e me*d förslag till stadsbyggnadslag. [5] F ö r b e r e d a n d e u t k a s t till strafflag. Ä m b e t s b r o t t e n . [7]

Statsförfattning.

Allmän statsförvaltning.

1926 års pensionsutredning. B e t ä n k a n d e ang. familje : pensionering för viss icke-ordinarie personal i s t a t e n s tjänst. [3]

Industri. Betänkande med förslag ang. åtgärder till hiandelsj ä r n h a n t e r i n g e n s stödjande. [6]

Handel och sjöfart.

Kommunalförvaltning. Y t t r a n d e och förslag ang. revision av gällande förordningar om k o m m u n a l s t y r e l s e p å l a n d e t och i s t a d m. m. [N2] Statens och kommunernas finansväsen.

Kommunikationsväsen.

Politi. Monopolkontrollutredningens b e t ä n k a n d e ang. anordn a n d e t av den statliga kontrollen av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens verksamhet. [4]

Bank-, kredit- och penningväsen.

Socialpolitik.

Försäkringsväsen.

Kyrkoväsen.

Hälso- och sjukvård.

Undervisningsväsen. i övrigt.

Andlig o d l i n g

Försvarsväsen.

Allmänt näringsväsen.

Fa9t e g e n d o m . Jordbruk med binäringar.

Utrikes ärenden.

Internationell rätt.

U t r i k e s d e p a r t e m e n t e t s organisation. [1]

Lund 1928, Berlingska Boktryckeriet.