SOU 1930:22

Medicinalstyrelsens utlåtande och förslag till epizootilag och epizootiförordning

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1930: 22 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

MEDICINALSTYRELSENS U T L Å T A N D E OCH F Ö R S L A G TILL

EPIZOOTILAG OCH EPIZOOTI FÖRORDNING AVGIVET

DEN 30 AUGUSTI

1930 S T O C K H O L M 1 9

3 0

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1030 K i' o ii o 1 o s i s k Jordbrnksntredningena betänkaudon. 1. Betänkande an^ gående åtgärder för vete- och rågmarknadens stödjande lieckm m. 7G s. Jo. Jordbriksutredningcns lietänkanden. 2 Betänkande angående jordbrnkets kreditförhållanden. Beckman, vin, 179 B. Jo. Skydd för äldre kulturföremål. Idun. l!)l s. II. Jordbrtksntredningens betänkanden. 3 Betänkaude nngående vissa åtgärder för mejeribauteringens och smörexportens befrämjande. Beckman, viij, 129 s. 11 pl. Jo. Förslag till vissa ändringar i vallagen för skyddande av partibeteckningar. Norstedt. (4), 68 s. Ju. Uran sen för Sveriges territorialvatten. Av Torsten Gihl. Norstedt. 812 s. U. Betänkande med förslag till lotsförordniug samt andra författningar och föreskrifter rörnnde lotsverket. siarens, xvj, 385 s. II. Domänverkets omfattning, uppgifter och organisation. Tiden. 333 8. 1 karta. Fi. Betänkande med förslag angående ordnande av den lägre lantbruksundervisningen. Marcus. 727 s. Jo. Utrcdiing och förslag beträffande åtgärder för ökad användning av svenska lantbruksprodukter vid allmänna inrättningar m. m. Marcus. 21 s. 3 tab. Jo. Utkast till lagbestämmelser om befraktning. Norstedt. 154 s. Ju. Utredning röraude Sveriges försvarspolitiska läge samt behov av försvarskrafter. Beckman, vij, 325 s. Fö.

f ii r t c c k ii i ji g Utredning angående kommunalförvaltningens ordnian&é i städerna efter processreformens genomförande. Marrcus. 250 s. S. Utredning och förslag rörande praktiska bildniugsHnjer på realskolans åldersstadium. Norstedt. 327 s. K. 1928 års pensionsförsiikringskonnuitto och orgai.isatiionsBakkunniga. Statistiska undersökningar samt kostnadsberäkningar. Norstedt. 402 s. S. Betänkanden med förslug angående skärpta kontrojltföroskrifter rörande landsfiskalers och med dem Jämställda befattningshavares liiedölsförvaltuing m. ra. Becknnan. 199 s. S. 1928 års lönekommitté. Betänkande med forell allmänt avlöningsregleménte för ordinarie tjänsteiraön, tillhörande den civila statsförvaltningen. Norstedt. 310 s. Fi. I);striktsveterinärlönesakkun)iigus utredning och förrslag beträffande ordnandet av distriktsveterinärernas anställ* nings- och åvlöningsförbållanderi.. Marcns. 111 -. Jo>. I'uvdning angåonde beredande av större rriojlighett för skoldistrikt att vid minskning av antalet barn indirnga skolor och skolavdelningar. Iheggström. (2), 88 s. BO. 19'-'8 års lönekommitté. Betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare vid ntidervisniingeväsendet. Norstedt, vij, 371 s. Fi. Betänkande angående granskning av för vissa sju.khu? gällande särbestämmelser. Norstedt. 97 s. S. Medicinalstyrelsens utlåtande och förslag till epizoottilag och epizootiförordning. Norstedt., ös ?. Jo.

Aum. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det deiartement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. K. = ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement,.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1930: 22 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

MEDICINALSTYRELSENS UTLÅTANDE TILL

OCH

FÖRSLAG

EPIZOOTILAG

OCH

EPIZOOTIFÖRORDNING Avgivet den 30 augusti 1930

STOCKHOLM 1930 KUNGL. BOKTRYCKERIET.

P. A. NORSTEDT & SÖNER

Till

KONUNGEN.

Sedan de jämlikt Eders Kungl. Majrts beslut den 26 oktober och den 7 december 1928 tillkallade sakkunniga för utredning och revision rörande bestämmelserna angående förhindrande och hämmande av smittsamma sjukdomar

bland husdjuren med skrivelse den 31 juli 1929 till medicinalstyrelsen avgivit betänkande med förslag till dels lag angående bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar (epizootilag) dels Kungl. förordning med närmare föreskrifter angående bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar (epizootiförordning) ävensom motiv till ett vart av de sålunda framlagda förslagen, har medicinalstyrelsen infordrat och fått mottaga yttranden över betänkandet av veterinärhögskolans lärarkollegium, föreståndaren för statens veterinärbakteriologiska anstalt och styrelsen för svenska veterinärläkareföreningen. Sedermera hade medicinalstyrelsen, enligt av Eders Kungl. Maj:t den 31 december 1929 lämnat bemyndigande, kallat rikets samtliga länsveterinärer samt förste stadsveterinären i Stockholm till sammanträde inför styrelsen för överläggning rörande, bland annat, förslaget till förnyad epizootilagstiftning, vilket sammanträde ägde rum den 8 och 9 februari 1930. Med överlämnande av ovannämnda yttranden samt 50 exemplar av tryckt redogörelse för förhandlingarna vid berörda länsveterinärmöte får medicinalstyrelsen härmed avgiva dels förslag till förevarande lag och förordning, vilka huvudsakligen ansluta sig till de sakkunnigas förslag, dels ock härmed utlåtande i ämnet. Styrelsens lagförslag föreligger i sin helhet, medan förordningsförslaget blott intagits i de delar där ändring skett i de sakkunnigas förslag. I utlåtandet har styrelsen yttrat sig i fråga om lagförslaget angående samtliga de bestämmelser, i vilka styrelsen ansett böra företagas ändring av de sakkunnigas förslag, och beträffande förordningsförslaget endast rörande de ändringar, där uttrycklig motivering ansetts erforderlig. Ifrågavarande förslag till epizootilag föranleder medicinalstyrelsen anföra följande. Till en början vill medicinalstyrelsen framhålla, att styrelsen i lagförslaget ersatt ordet »Kungl. Maj:t» med »Konungen» såsom överensstämmande med uttryckssättet i svensk lagtext.

2§. 1 mom. I likhet med veterinärhögskolans lärarkollegium har medicinalstyrelsen funnit nödigt, att grunden för indelningen av de i lagen upptagna sjukdomarna bör angivas, och i överensstämmelse härmed angivit de regler, som skola gälla vid bekämpandet av sjukdomarna under respektive avdelning I med grupperna A och B samt avdelning I I . Beträffande uppdelningen av sjukdomarna hava i enlighet med den övervägande uppfattningen vid länsveterinärmötet väsentliga förändringar företagits. Sålunda hava frasbrand, akut svinsjuka och samtliga sjukdomar under grupperna C och D i betänkandet (med undantag av tuberkulos) flyttats ned under avdelning I I . Anledningen härtill är den, att de under avdelning I avsedda åtgärderna ej ansetts erforderliga för dessa sjukdomar. Grupperna C och D hava fått helt utgå, i det den återstående sjukdomen under grupp D, tuberkulos, ansetts vara av sådan betydelse att den förts till grupp B i styrelsens förslag. Då för elakartad katarralfeber förevarande bestämmelser ej synas behövliga, har denna sjukdom helt uteslutits ur förslaget. Beträffande benämningen på sjukdomen »hönskolera (fågelseptikämi)» finner medicinalstyrelsen intet övertygande skäl tala för att ersätta det gamla hävdvunna uttrycket »hönskolera» med det visserligen mera adekvata men mindre kända uttrycket »fågelseptikämi». Därjämte hava vissa, huvudsakligen redaktionella, ändringar vidtagits beträffande sjukdomarnas benämningar.

.') 3 mom. I slutet av detta mom. hava insatts orden »människor eller». Tilllägget har gjorts på grund av i senare tid vunnen erfarenhet därom, att vissa sjukdomar hos vilda djur kunna överföras på människor. 3 §. 3 mom. Då här stadgade åliggande givetvis bör avse även sjötrafiken, har detsamma utsträckts att gälla fartygsbefäl och sjötransportmedel. 1 mom. För tydlighetens skull har i första stycket efter orden »uppträda, skall» intagits orden »i den utsträckning och». I samma mom. andra stycket har det av förbiseende tillkomna felaktiga uttrycket »beröring mellan smittat etc.» rättats till »beröring med smittat o. s. v.». 2 mom. Såsom veterinärhögskolans lärarkollegium framhållit är ett generellt stadgande om smittrening beträffande vissa sjukdomar meningslöst, i fråga om andra åter sannolikt utan betydelse. Stadgandets omfattning synes därför böra begränsas genom tillägg av orden »i den utsträckning, som framgår av de närmare föreskrifter, Konungen utfärdar», med vilka avses epizootiförordningens. 6§. 2 mom. Medicinalstyrelsen har givit bestämmelserna i detta mom. ändrad avfattning i överensstämmelse med den praxis, som tillämpats beträffande 43 § 4 mom. av Kungl. förordningen den 9 december 1898 (nr 126), angående vad iakttagas bör till förekommande och hämmande av smittsamma sjukdomar bland husdjuren. I överensstämmelse härmed avser styrelsen med tillgänglig arbetskraft icke blott personal anställd i djurägarens tjänst utan även sådana personer på gården, vilka i det dagliga arbetet pläga vara sysselsatta med göromål, jämförliga med ifrågavarande handräckningsarbete. På gården befintliga redskap böra liksom hittills fortfarande så långt ske kan stå till veterinärens förfogande utan särskild ersättning. I samband härmed tillåter sig styrelsen hänvisa till vad som här nedan anförts rörande 9 § 3 mom.

7§. _ 1 mom. första stycket har för större tydlighets skull uppdelats i två punkter; i andra punkten har ordet »konstaterats» utbytts mot »påvisats». 2 mom. finner medicinalstyrelsen böra helt utgå, då bestämmelserna däri täckas av föreskrifterna i 1 mom. av denna paragraf. Det synes för övrigt styrelsen icke lämpligt att, som i förslaget skett, i lagen intaga så stränga bestämmelser för vissa uppräknade sjukdomar, om vilka man ej med säkerhet kan förutsäga, att icke det vetenskapliga arbete, som med avseende på åtminstone vissa av dem i stor utsträckning bedrives, kan giva uppslag till bekämpande enligt andra linjer än de i detta mom. föreslagna; härtill kommer, att om momentet fastställes i den av de sakkunniga föreslagna formen, skulle en tillämpning av andra åtgärder, än där upptagits, endast kunna ske genom en lagändring. Styrelsen finner stadgandet olämpligt jämväl med hänsyn därtill, att genom stadgandet skulle i lagen, som upptager för alla sjukdomar gemensamma bestämmelser, intagas särskilda bestämmelser för vissa sjukdomar. 3 mom. Vidkommande det här begagnade uttrycket »skyddsympning» vill styrelsen framhålla, att, ehuru visserligen med ympning avses införandet av levande material i t. ex. ett djur, dock enligt medicinalstyrelsens förmenande torde kunna under skyddskoppympning inbegripas även serumbehandling och vaccinbehandling med dödat smittämne.

9§. 1 mom. Beträffande kreatursförsäkringen har erfarenheten visat, att anslutningen till densamma varit relativt livlig under tider, då en eller annan epizooti haft större utbredning, medan förhållandet varit det motsatta under mera epizootifria tidsperioder. Då denna försäkring således ej synes ha utsikt att tillfredsställande lösas på frivillighetens väg, synes för styrelsen — som finner denna angelägenhet vara av största vikt även ur epizootisk-hygienisk synpunkt — en lösning av ifrågavarande ersättningsfrågor kunna ske antingen genom lagstadgad obligatorisk kreatursförsäkring eller också genom bestämmelser om ersättning av statsmedel vid nedslaktning utan något förbehåll. I frågans nuvarande outredda läge kan medicinalstyrelsen för sin del ej fatta bestämd ställning till densamma. Med hänsyn till innehållet i 9 § 8 mom., varigenom Konungen skulle äga rätt att under alla förhållanden utanordna statsmedel, har styrelsen ej velat yrka ändring av ordalydelsen i 1 mom. Styrelsen får emellertid i detta sammanhang hemställa, att Eders Kungl. Maj :t ville låta verkställa en närmare utredning i ämnet med särskilt sikte på de försäkringstekniska synpunkterna. Enligt andra stycket av detta mom. utgår under vissa villkor ersättning av statsmedel för förlust uppkommen genom betesförbud. Angående sistnämnda ersättning anföra de sakkunniga i sin motivering (Betänkandet sid. 27, sista stycket) följande: »Vad slutligen angår det i första momentets andra stycke upptagna stadgandet om ersättning för förlust åsamkad på grund av betesförbud, hava de sakkunniga ansett skäligt att staten bereder ersättning i sådant hänseende. Då fråga är om förhindrande av smittspridning vid en del i redan nu gällande bestämmelser upptagna sjukdomar såsom mul- och klövsjuka, mjältbrand m. fl. har det ansetts vara av synnerlig vikt att kunna förbjuda användande av framför allt s. k. gemensamhetsbeten. De sakkunniga hava ansett det vara synnerligen angeläget att bibehålla denna möjlighet och kan i sådant hänseende som ett ytterligare stöd anföras nödvändigheten av att jämväl vid den i lagförslaget nu njmpptagna sjukdomen smittsam blodbrist kunna meddela ett sådant förbud. Erfarenheten har nämligen oförtydbart givit vid handen att gemensamhetsbeten givit stark spridning åt denna sjukdom. Emellertid måste det anses vara med billigheten överensstämmande att vederbörande erhålla ersättning för det intrång, som vållats dem genom ett betesförbud. Stadgandet har givits sådan avfattning att såväl markägaren som respektive djurägare skola kunna beredas ersättning för genom betesförbudet uppkommen förlust.» Vid överläggning angående detta ämne ifrågasattes i styrelsen att av statsfinansiella skäl förorda undantag från ifrågavarande ersättningsstadgande vid avlysande av s. k. naturliga beten, såsom skogsmarker o. d., vara inga kostnader nedlagts av hästägarna. Med hänsyn till de ur veterinärhygienisk synpunkt betänkliga följder (underlåtenhet att anmäla sjukdomsfall m. m.), som ett sådant undantagande kunde medföra, beslöt emellertid styrelsen om ock med tvekan avstå från att föreslå den antydda inskränkningen. 2 mom. Den i detta mom. såsom särskilt stycke i betänkandet upptagna bestämmelsen om ersättning för djur, som nedslaktats för bekämpande av tuberkulos, har i medicinalstyrelsens förslag sammanarbetats med i momentets andra stycke intagna generella ersättningsstadgandet, från vilket förstnämnda bestämmelse utgör ett undantag. 3 mom. Den ändring styrelsen vidtagit beträffande första stycket av detta mom. avser att klargöra, att här stadgade ersättning bör utgå allenast för de

7 fall att det erfordras anställande av arbetskraft utom den på gården befintliga, respektive anskaffande av sådana smittreningsmedel och -apparater, som ej ingå i den vanliga utrustningen i ladugården. Den i andra stycket avsedda arbetsstyrkan är ämnad att användas för vakthållning, budskickning, tillhandagående åt vederbörande veterinär, uppsättande av stängsel m. m. Vidare må framhållas, att bestämmelsen i detta stycke därom, att ifrågavarande kostnader skola gäldas av djurägaren, vid jämförelse med stadgandet i 1 mom. synes sakna fog under varje annan förutsättning än obligatorisk smittriskförsäkring. Bestämmelsen torde därför böra ändras därhän, att kostnaderna skola gäldas efter enahanda grunder som i 1 mom. stadgas. 7 mom. Då djurägare enligt 8 § är skyldig att verkställa nedslaktning vid i samma paragraf omnämnd inrättning, bör ersättning utgå för erforderliga fraktkostnader. Bestämmelse härom har införts i styrelsens förslag. 10 mom. Orden »där särskilt ömmande omständigheter äro för handen» böra enligt medicinalstyrelsens mening utgå. H a r någon i avsedda fall vållats väsentligt intrång i näring eller avsevärd minskning i arbetsförtjänst, föreligger även utan nämnda förutsättning tillräcklig grund till ersättnings utbetalande. 11 §• I likhet med veterinärhögskolans lärarkollegium anser styrelsen att den mildrande klausulen i andra stycket: »Så framt icke av omständigheterna framgår, att han därigenom icke kan anses hava förorsakat skadan eller förlusten» bör uteslutas. Styrelsen instämmer även i kollegiets motivering härför, nämligen att bristande vård av djur eller överträdelser av gällande bestämmelser till bekämpande av smittsam husdjurssjukdom i och för sig äro förseelser av så allvarlig art, att de böra medföra ersättningens bortfallande. 13 §. 1 mom. Uttrycket »taga befattning med» bör utbytas mot uttrycket »förordna om behandling av», som adekvat uttrycker den avsedda innebörden av ifrågavarande stadgande. 2 mom. Då bestämmelsen här ej torde erfordras beträffande sjukdomar under avdelning I I i 2 §, ersattes ordet »avsedd» med orden »under avdelning I nämnd». Medicinalstyrelsen har intet att erinra mot upphävandet av de i de sakkunnigas förslag till övergångsbestämmelser omnämnda författningarna eller emot dessa bestämmelser i övrigt. Emellertid hava de sakkunniga i slutet av sin ovan berörda skrivelse till styrelsen den 31 juli 1929 anmält, att, förutom de bestämmelser, som upptagas i de författningar, vilka föreslås upphävda genom antagande av förslaget till epizootilag, fyra i de sakkunnigas skrivelse angivna Kungl. skrivelser och brev upphöra att gälla i och med ikraftträdandet av de framlagda förslagen. Med anledning härav får medicinalstyrelsen anföra, att styrelsen icke har något att invända häremot i vad angår de i de sakkunnigas skrivelse nämnda Kungl. breven den 14 och den 27 oktober 1911. Vidkommande åter de i samma skrivelse angivna Kungl. breven den 4 november och den 22 december 1911 vill medicinalstyrelsen framhålla följande. I lagförslaget 7 § 1 mom. föreslår medicinalstyrelsen, att styrelsen må i enlighet med de föreskrifter, Eders Kungl. Maj :t därom utfärdat eller må komma att utfärda, under vissa förutsättningar förordna om nedslaktning eller dödande av enstaka djur eller av hel smittad besättning. Nyssberörda Kungl. brev lämna medicinalstyrelsen för dessa åtgärder erforderligt bemyndigande och böra förty bibehållas. Sedan medicinalstyrelsen föreslagit, att 2 mom. av

8 samma 7 § med däri innefattade Eders Kungl. Maj:ts medgivande skall utgå, erfordras det genom meranämnda Kungl. brev meddelade bemyndigandet jämväl för vidtagande av de i 7 § 2 mom. avsedda åtgärderna. I fråga om förslaget till episootiförordning samma föreskrifter» framhålla följande.

vill styrelsen rörande »Gemen-

3§. I denna paragraf har, under punkt 1, uttrycket »såväl inom riket som inom grannländerna» av formella skäl ersatts med uttrycket »såväl inom som utom riket». I punkt 3 första raden har likaledes en formell ändring vidtagits. Beträffande det under punkt 5 i denna paragraf använda ordet »skyddsympning» åberopar medicinalstyrelsen vad som anförts i motiveringen till 7 § 3 mom. av lagförslaget. Bestämmelsen i punkt 6 har kompletterats genom insättande av orden »länsveterinären eller annan» framför »lämplig veterinär». Enligt medicinalstyrelsens förmenande bör nämligen länsveterinären under alla förhållanden i första hand anlitas för utfärdande av förrättningar som avses i epizootilagen och epizootiförordningen. I punkten 7 har »trycksaker» utbytts mot den lämpligare beteckningen »blanketter». I §. 1 mom. Efter »avdelning I» har införts »grupp A», vilket tillägg följer av den ändrade lydelsen av 1 §. 3 mom. Då de länsstyrelse anbefallda meddelandena böra lämnas skyndsamt, har styrelsen ansett föreskrift härom böra intagas. Vidare har styrelsen funnit erforderligt, att i förevarande stadgande tydligt angives, att länsveterinären och vederbörande tjänsteveterinär skola få del av nämnda meddelanden. Medicinalstyrelsen finner det nämligen ligga vikt uppå att nämnda tjänsteveterinärer på officiell väg snabbt och säkert erhålla kännedom om angelägenheter av större betydelse, såsom här ifrågavarande smittförklaring m. m. Tillägget har gjorts jämväl med hänsyn till åtskilliga bestämmelser i förordningen, bland andra 5 § 9 mom. Enligt sistnämnda stadgande skall tjänsteveterinär meddela uppgifter om smittat ställe. Det synes då vara i sin ordning, att han såsom grund för dessa uppgifter kan åberopa av vederbörande lämnat skriftligt meddelande. 5 mom. I första stycket hava två smärre ändringar vidtagits, vilka ej torde tarva motivering. Under punkt 1 har efter ordet »län» insatts uttrycket »i samråd med medicinalstyrelsen». Tillägget har skett med hänsyn till de förutsättningar för en vidare överblick i ifrågavarande avseende, vilka — särskilt beträffande främmande länder — stå medicinalstyrelsen till buds. I punkt 6 har för fullständighetens skull tillagts »länsveterinären eller annan vederbörlig ». Beträffande stadgandet i punkt 7 har medicinalstyrelsen funnit starka skäl tala för en ändring i fråga om de fall, då i stadgandet angivna arbete skall utföras på ägarens bekostnad. Denna påföljd bör enligt styrelsens mening drabba endast den, som utan skälig anledning underlåter att efterkomma ifrågavarande föreskrift. En djurägare, som på grund av ekonomiskt obestånd eller annan giltig orsak är urståndsatt att fullgöra här omnämnda prestation, bör alltså fritagas från berörda underlåtenhetspåföljd.

9 Under punkt 8 hava styckena b och c sammanförts till ett stycke, då de båda röra mejeriförhållanden. 6 mom. punkt 4. Då hälsovårdsnämnd enligt gällande bestämmelser förefinnes i samtliga rikets kommuner, har här såväl som på övriga ställen, där hälsovårdsangelägenheter äro i fråga, orden »kommun» respektive »kommunalnämnd» utbytts mot hälsovårdsnämnd. Föreskriften i senare hälften av punkt 5 a i 6 mom. (»åliggande det» etc.) har i styrelsens förslag uteslutits; innehållet i denna föreskrift innefattas i de enligt styrelsens förslag omarbetade 3 och 4 mom. i 6 §, och får styrelsen hänvisa till vad som anförts rörande sistnämnda författningsrum.

5§. 2 och 3 mom. hava omredigerats i fråga om av medicinalstyrelsen godkänd undersökningsanstalt, varjämte bestämmelsen i 2 mom. om provs tagande ansetts kräva en utförligare formulering. Den i slutet av 2 mom. i styrelsens förslag omförmälda värderingen behandlas nedan under 9 §. 6 mom. Då behandlingen av smittsamma sjukdomar kräver skyndsamhet och då de övervakande myndigheterna böra snarast underrättas om förloppet av en epizooti ävensom om därpå inverkande omständigheter, har styrelsen ansett nödigt att i en särskild punkt i slutet av detta mom. framhålla nödvändigheten av skyndsamhet i hithörande ärendens behandling. 6 §.

1 mom. I den här föreslagna bestämmelsen om åliggande för djurägaren ävensom i visst fall för varje annan person att göra anmälan om sjukdomseller dödsfall, som kan vara förorsakat av någon av de i 1 § omförmälda sjukdomarna, har av medicinalstyrelsen efter ordet »ofördröjligen» insatts uttrycket »och senast inom 24 timmar», vilket förekommer i motsvarande bestämmelse (4 § 1 mom.) av förut nämnda Kungl. förordning den 9 december 1898 (nr 126) angående vad iakttagas bör till förekommande och hämmande av smittsamma sjukdomar bland husdjuren. Medicinalstyrelsen har nämligen ej funnit anledning föreligga att utesluta angivna tidsbegränsning ur nu förevarande förslag. 2 mom. I andra stycket av detta mom. har styrelsen ansett lämpligt föreskriva, att dött djur, som under angiven förutsättning skall förvaras å särskild plats, skall tills vederbörlig undersökning sker bibehållas i förefintligt skick. Tillägget har skett för nedbringande av smittrisken till den minsta möjliga. 3 och 4 mom. hava i styrelsens förslag sammanförts till ett 3 mom., innehållande 3 avdelningar, vilka avse: den första vårdare av smittat djur, den andra person, som behörigen varit i beröring med djuret, och den tredje obehörig person. Vissa detaljer äro hämtade ur svenska veterinärläkareföreningens styrelses bifogade yttrande. Med här omnämnda föreskrifter, råd och anvisningar beträffande erforderliga smittreningsåtgärder avses dels och i första hand av medicinalstyrelsen utfärdade stadganden dels ock av vederbörande veterinär meddelade föreskrifter i ämnet. 8 §.

Beträffande uteslutningen i kantrubriken och i samtliga tre mom. av ordet »kommunalnämnd» får styrelsen hänvisa till vad ovan anförts under 4 § 6 mom. punkt 4.

10 Genom det i 2 mom. gjorda tillägget har möjlighet beretts hälsovårdsnämnden att rådföra sig med sakkunnig person, i detta fall vederbörande tjänsteveterinär. 4 mom. För att epizootiförordningens bestämmelser i vad de röra födoämneskontrollen ej skola komina i strid med hälsovårdsstadgan har medicinalstyrelsen velat införa det såsom ett 4 mom. här intagna stadgandet. 9 §. Då denna paragraf uteslutande handlar om värdering, har i kantrubriken strukits »m. m.». 1 mom. andra stycket. Då Kalmar län och Älvsborgs län, jämlikt 1 § av nådiga kungörelsen den 8 juni 1923 med allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation, äro uppdelade i 2 hushållningssällskapsområden samt Stockholms län och Stockholms stad tillsammans utgöra ett sådant område, synes i förevarande stadgande böra inrymmas möjlighet att utse värderingsmän inom hushållningssällskapsområde. I överensstämmelse härmed torde bestämmas, att vid tillsättande av värderingsmän om möjligt böra utses personer, som äro bosatta inom olika delar av hushållningssällskapsområdet. 1 sista meningen av detta stycke för visst fall bestämda utseendet av ytterligare värderingsmän bör lämpligen ske i enahanda ordning som för de ovan omnämnda, varför föreskrift härom tillfogats. 2 mom. Styrelsen har funnit, att värdering av djur för nedslaktning, varom i 5 § 2 mom. sägs, må verkställas av veterinär ensam, därest djurägaren godkänner detta förfarande. Ifrågavarande undantag har av styrelsen föreslagits huvudsakligen ur ekonomisk synpunkt, för att så vitt möjligt minska de kostnader för statsverket, vilka förorsakats av i förordningen stadgade värderingsförrättningar. 6 mom. Då bestämmelserna i 10 § av betänkandet nära ansluta sig till innehållet i nästföregående paragraf, torde nämnda bestämmelser lämpligen ingå som ett 6 mom. av 9 §. Till följd härav har sådan ändring gjorts i numreringen av 11—102 §§ i de sakkunnigas förslag, att motsvarande paragrafer i styrelsens förslag erhållit nummer 10—101, vilken sistnämnda beteckning även använts här nedan. 10 §. I anslutning till paragrafens innehåll har såsom kantrubrik tillsatts »Ersättning m. m.». 3 mom. första stycket. Då det kan tänkas att Eders Kungl. Maj:t kommer att för särskilda fall fastställa speciella ersättningsgrunder, har styrelsen intagit härpå syftande tillägg i detta stycke. Vidkommande »särskilda föreskrifter» har styrelsen till en början att yttra sig om de till avdelning I, grupp A, av styrelsen hänförda husdjurssjukdomarna. Dessa äro:

1. Mul- och klövsjuka. Beredskapsåtgärder före utbrott av mul- och klövsjuka.

13 §. 1 mom. I olikhet med veterinärhögskolans lärarkollegium anser medicinalstyrelsen att meddelandet till veterinärerna inom vederbörande distrikt om förordnande av överveterinär bör åligga medicinalstyrelsen och har därför infört tillägg härom i detta mom.

II b. Åtgärder till bekämpande av mul- och klövsjuka inom område, där nedslaktningsförfärande tillämpas. 21 §. 1 mom. Det i de sakkunnigas betänkande under 2 punkten av 22 § intagna åläggandet för veterinär att om konstaterat smittfall telegrafiskt underrätta medicinalstyrelsen torde utgå, då dylikt meddelande tillkommer överveterinären, varom för övrigt bestämmelse meddelats i 22 § 2 mom. I anslutning till av lärarkollegiet gjort uttalande har medicinalstyrelsen såsom en 4 punkt infört bestämmelse om skyldighet för veterinär att föranstalta om grävande av grav för de insjuknade djuren. 22 §.

I slutet av 5 mom. har i enlighet med lärarkollegiets förslag tillagts »eller annat lämpligt förfaringssätt». 23 §.

De i denna paragraf åsyftade åtgärderna angivas i av medicinalstyrelsen meddelade »Råd och anvisningar» i ämnet. 24 §.

Lärarkollegiet anmärker beträffande denna paragraf, att orden »djur, som kunna av sjukdomen angripas» borde utbytas mot »klövbärande djur», så att. nedslaktningsförfarandet ej behövde drabba även förefintliga försöksdjur, såsom t. ex. marsvin. Med anledning härav har den föreslagna ändringen av medicinalstyrelsen vidtagits. 25 §. 3 mom. andra stycket. I överensstämmelse med vad länsveterinären Lavesson anfört vid länsveterinärmötet (redogörelsen sid. 42) finner medicinalstyrelsen här stadgade spärrning böra iakttagas så snart mjölk från smittat ställe försålts till ställe med klövbärande djur. Före orden »sådan utfodring» hava på grund härav införts orden »sådant överlämnande eller»; och i konsekvens härmed har i början av stycket ordet »och» ersatts med ordet »eller». 26 §. Av veterinärhögskolans lärarkollegium har förslag avgivits till mildrande av bestämmelserna i denna paragraf, varjämte av herr Laves son vid länsveterinärmötet (redogörelsen sid. 42) förordats annan formulering av ifrågavarande bestämmelser till undvikande av misstolkning. Med beaktande härav har styrelsen givit 3 mom. dess ändrade avfattning. 28 §.

På därom av svenska veterinärläkareföreningens styrelse och lärarkollegiet framställda förslag hava orden »hö och halm» utbytts mot orden »foder, strömedel och gödsel». 30 §.

4 mom. Anmälningar om smittreningar böra givetvis ingå till överveterinär, enär denne bör hållas noga underrättad om vad som sker inom hans distrikt (jfr 13 §).

12 31 §. Då, såsom lärarkollegiet framhållit, transport kan förekomma med annat fortskaffningsmedel än järnvägsvagn och automobil, bör efter sistnämnda ord tilläggas orden »eller annat transportmedel». c. Åtgärder till bekämpande av mul- och klövsjuka inom område där isoleringsförfarande tillämpas. 33 §. 2 mom. Styrelsen har här velat uttryckligen framhäva, att förordnandet av extra veterinär avser visst distrikt ävensom att inom samma distrikt kunna förordnas en eller flera veterinärer, respektive veterinärkandidater. 34 §. 3 mom. I överensstämmelse med vad lärarkollegiet hemställt har medicinalstyrelsen här, för det fall att veterinär misstänker mul- och klövsjuka vara för handen men ej anser sig med säkerhet kunna ställa diagnosen, föreskrivit, att han skall göra omedelbar anmälan hos länsveterinären, som äger hos länsstyrelsen hemställa om ställets misstänktförklaring. 35 §. 2 mom. Lärarkollegiet har hemställt om visst förtydligande av sista bestämmelsen i detta mom. Medicinalstyrelsen har i anslutning härtill vidtagit ändring i nämnda bestämmelse så, att därav tydligen framgår att samtliga klövbärande djur inom besättning skola hava varit av sjukdomen angripna, innan smittrening verkställes. 2.

Boskapspest.

42 §. Då 2 mom. av 7 § epizootilagen föreslagits skola utgå, hava här uteslutits de ord, som syfta på berörda mom. För övrigt har paragrafen undergått redaktionell ändring. 43 §.

Då numera — såsom antydes av veterinärhögskolans lärarkollegium — vetenskapligt bevisats, att mjölkens uppvärmning till 60 grader Celsius under en halv timmes tid är tillräcklig för här avsedda ändamål, har denna tidsbestämning införts i stället för den av de sakkunniga föreslagna. 3.

Elekartad

lungsjuka.

47 §.

Beträffande ändringen av denna paragraf får styrelsen hänvisa till vad som anförts under 42 §. 48 §. En formell rättelse har skett i det att i andra meningen av 1 mom. framför »fyra månader» ordet »under» ersatts av »inom».

Svinpest.

54 §. 2 mom. Styrelsen har här föreslagit, att misstänktförklarat ställe skall ställas under uppsikt av vederbörande tjänsteveterinär. För att befordra skyndsamhet i smittbekämpandet har styrelsen nämligen velat undvika onödiga framställningar om veterinärförordnanden med därav följande tidsutdräkt. Styrelsen har därför också längre ned i detta mom. uteslutit orden »efter vederbörligt förordnande i varje fall av länsstyrelsen» och överlämnat åt vederbörande, av länsstyrelsen, jämlikt ovan under »Gemensamma föreskrifter» lämnat bemyndigande, förordnade veterinär att utan nyssnämnda procedur företaga förnyad undersökning o. s. v. 55 §. Rörande den i betänkandet för spärrning och isolering med anledning av beröring med smitt- eller misstänktförklarat ställe föreslagna tiden av två veckor anförde länsveterinären E . Dunge i sitt föredrag vid länsveterinärmötet, att under sista svinpestepizootien före friförklaring av smittade besättningar insatts försöksgrisar, från annat håll inköpta friska djur, för att utröna om smittämnet vore oskadliggjort. Härvid hade förekommit att dessa grisar stundom insjuknade först efter tre till fyra veckor. Länsveterinären Dunge anförde vidare, att enligt vetenskapliga iakttagelser inkubationstiden kunde växla mellan 4 och 20 dagar. På grund härav torde den föreslagna spärrnings- och isoleringstiden böra ökas till minst tre veckor, den tid de sakkunniga själva ansett smittämnet kunna finnas inom en besättning före sjukdomsutbrottet. Veterinärhögskolans lärarkollegium har även uttalat sig för den av Dunge föreslagna ändringen. Med instämmande häri vill styrelsen föreslå, att ifrågavarande spärrnings- och isoleringstid utsträckes till tre veckor. 56 §. 1 mom. Länsveterinären Dunge har i sitt nyssberörda föredrag framhållit, att den i detta mom. av betänkandet för transport av svin uppställda fordran att djuren skola hava befunnits »fullt friska» måtte understrykas och dessutom förklaras genom tillägg av ordet »feberfria». I fråga om samma uttryck har veterinärhögskolans lärarkollegium föreslagit, att uttrycket borde utbytas mot »fria från sjukdomstecken». Medicinalstyrelsen vill för sin del instämma i lärarkollegiets förslag och således förorda sistnämnda formulering, varigenom i den för transport erforderliga förutsättningen inbegripes jämväl fordran på djurens feberfrihet. 2 mom. Enligt styrelsens förmenande bör uppfödande av grisar överhuvud taget ej få ske å ställe, som avses i 1 mom., då nämligen genom sådant införande sjukdomens varaktighet därstädes förlänges. Orden »till avel» böra således utgå. 5.

Rots.

59 §. 1 mom. första stycket. Det av styrelsen här gjorda tillägget har skett för att poängtera, att länsstyrelsen har att, såsom framgår av 4 § 5 mom. punkt 6 ovan, förordna ijäwsfcveterinär att verkställa vederbörlig undersökning.

14 60 §.

3 mom. Orden »jämte obduktionsprotokoll» hava insatts med hänsyn till bestämmelsen om obduktion i 1 mom. av paragrafen. 61 §. Bestämmelsen i 1 mom. att huden ej bör sönderskäras vid djurkroppens oskadliggörande har uteslutits, av det skäl att sönderskärandet ej kan undgås vid obduktion. I 2 mom. har intagits förbud mot att använda för rots misstänkt häst utanför smittat område. Styrelsen tillåter sig härvid hänvisa till vad veterinärhögskolans lärarkollegium i denna punkt anfört. Därutöver vill styrelsen endast framhålla, att det synes rimligt att för smitta misstänkt häst må användas å ägarens egen gård, därest hästen är arbetsför. 6.

Smittsam

blodbrist.

64 §. Det torde vara tillräckligt föreskriva att länsstyrelsens underrättande sker omgående, då den skyndsamhet, som här är av behovet påkallad, därmed till fullo blir tillgodosedd. Tillgång till telegraf torde för övrigt mångenstädes saknas i de trakter, där denna sjukdom förekommer. Beträffande länsstyrelses befogenhet att förordna tjänsteveterinär får styrelsen hänvisa till motiveringen till 59 § här ovan. 65 §. 1 mom. Styrelsen finner uttrycket »med full visshet» böra utgå såsom överflödigt och har i anslutning härtill jämväl vidtagit en mindre, formell ändring av första satsen i detta mom. 2 mom. Då i fråga om denna sjukdom vissa organprov (t. ex. leverprov) kunna vara av större värde för diagnosens fastställande än blodprov, har nyssberörda ord utbytts mot undersökningsprov. Anledningen till tillägget i slutet av andra stycket av 3 mom. är den, att därstädes omnämnda åtgärder i de flesta fall ej äro erforderliga; av samma skäl har motsvarande ändring gjorts i 4 mom. 66—69 §§. Länsveterinären i Ångermanlands länsveterinärdistrikt P. Bergh framhöll i sitt vid ovannämnda länsveterinärmöte hållna föredrag om förevarande sjukdom (redogörelsen för mötet sid. 50, 51) bland annat, att en lokal spridningsfaktor för farsoten av mycket stor betydelse vore betessmittan eller betesgången på en del gemensamma betesmarker. Man måste under alla förhållanden gå ut ifrån att vissa betesmarker vore smittförande. Han anförde vidare följande: »Därmed stå vi enligt mitt förmenande inför ett av de besvärligaste momenten i fråga om sjukdomens bekämpande. Det torde nämligen med all säkerhet kunna antagas, att i vissa fall avsevärda svårigheter komma att yppa sig i fråga om ett effektivt avspärrande av samfällda betesmarker inom de milsvida områden, som det här kan röra sig om. Men frånsett detta förhållande, måste å andra sidan sjukdomens karaktär av betessjukdom och dess stationära uppträdande på vissa samfällda beten med nödvändighet fordra, att sådana betesmarker, där sjukdomen är gängse, för någon tid avspärras från att användas som hästbeten. Endast på detta sätt synes en sanering av dylika beten kunna åstadkommas genom självrening av den infekterade marken och

15 smittämnets utdöende. — Det torde därför bliva ofrånkomligt, att, såsom i förslaget föreskrives, smittförklaring sker under en eller annan betesperiod av sådana beten, där sjukdomen är gängse. Däremot torde det knappast vara erforderligt att misstänktförklara betesmark, där ett eller annat misstänkt fall förekommit. — I detta sammanhang skulle jag även vilja föreslå, att i det föreliggande förslaget till Kungl. förordning den bestämmelsen inryckes, att, innan smittförklaring sker, fullständig utredning skall verkställas genom lokala myndigheter och kommunala organ beträffande betesmarkens läge och omfattning samt antalet i densamma intresserade byalag och hästägare m. m. En smittförklaring i här berörda avseende kan under alla förhållanden icke anses mera brådskande än att ett dylikt tillvägagångssätt mer än väl kan tillämpas. Man kan, synes det mig, icke gärna fordra, att veterinären i samband med en i och för sig tidsspillande och krävande förrättning jämväl skall åläggas att samtidigt verkställa en dylik utredning, som kanske rör sig om milsvida områden och ett flertal byalag och djurägare. — Under förutsättning att de synpunkter, jag i det föregående anfört, komma att vinna beaktande, bliva en del ändringar i det föreliggande förslaget erforderliga.» Sålunda borde, föreslog Bergh, andra stycket i 67 § 1 mom. (av de sakkunnigas förslag) utgå samt sista meningen i andra stycket av samma paragraf 2 mom. (»ävensom, där ställets smittförklaring») bortfalla. I 69 § borde andra punkten i 2 mom. ävenledes utgå samt ersättas med följande mening: »Ej heller må sådan häst föras till gemensamhetsbete». 3 mom. i sistnämnda paragraf borde utgå. Slutligen borde 1 mom. i 70 § helt utgå ur förslaget och 2 mom. av samma paragraf erhålla viss ändrad lydelse, innehållande bestämmelser under angiven förutsättning om smittförklarande av betesmark. Medicinalstyrelsen biträder länsveterinären Berghs mening. I motsvarande paragrafer av styrelsens förslag hava i huvudsak införts av Bergh föreslagna ändringar. 2 mom. i 70 § i de sakkunnigas förslag har i styrelsens förslag såsom 1 mom. i 69 § erhållit den av Bergh föreslagna avfattningen dock med det av styrelsen gjorda förtydligandet, att hemställan av vederbörande veterinär om betesmarks smittförklaring skall ske hos länsstyrelsen. Förutom de av Bergh föreslagna ändringarna förordar styrelsen vissa smärre ändringar i nyssberörda paragrafer. Sålunda torde i första raden av 67 § 1 mom. (styrelsens förslag) ordet »verkställa» utbytas mot »föranstalta om». Vidare bör enligt styrelsens mening i 68 § 1 mom. (styrelsens förslag) jämte föreskriften om hästkroppens nedgrävande intagas ett alternativt stadgande om kroppens uppbrännande, då härigenom ernås ett mera effektivt oskadliggörande än genom nedgrävningen. Å andra sidan bör bestämmelsen i andra punkten av samma mom. om uppbrännande av gödsel från sjukt djur kompletteras med en alternativ föreskrift om nedgrävning. 7.

Vattuskräck.

71 §. 2 mom. Svenska veterinärläkareföreningens styrelse föreslår, att efter ordet »djuret» skulle införas uttrycket »därest detsamma är infångat», och anför som skäl härför, att liksom i 1 mom. måste förutsättas, att djur, som ej låter sig infångas, skall dödas till förekommande av ytterligare skadegörelse. Med instämmande häri tillstyrker medicinalstyrelsen införande av det föreslagna uttrycket i ifrågavarande mom.

Koppor hos får. 76 §.

Då medicinalstyrelsen anser, att det fall då sjukdomen icke tidigare förekommer inom landet bör avhandlas först och det motsatta fallet därefter, har styrelsen i överensstämmelse härmed omarbetat denna paragraf. 79 §. 1 mom. I likhet med veterinärhögskolans kollegium och svenska veterinärläkareföreningens styrelse finner medicinalstyrelsen, att här föreskrivna undersökning icke bör ske på ägarens bekostnad. Enligt styrelsens mening förefinnes nämligen ett så starkt allmänt intresse för sjukdomens bekämpande, att kostnaden för ifrågavarande undersökning bör gäldas av allmänna medel. 2 mom. Den i första stycket föreskrivna åtgärden bör, såsom lärarkollegiet framhållit, utföras av veterinär, som är vederbörligen förordnad. Bestämmelsen har undergått ändring i enlighet härmed. 9.

Mjältbrand.

83 g. 1 mom. Emot den i de sakkunnigas förslag förekommande anvisningen »— exempelvis ett öra —» har anmärkning framställts av svenska veterinärläkareföreningens styrelse. Medicinalstyrelsen finner nämnda anvisning såsom överflödig böra utgå. 4 mom. Lärarkollegiet har framhållit, att i andra stycket av detta mom. borde efter ordet »nedslaktats» införas orden »avblodning efter döden ägt rum, huden avdragits», då även därigenom fara för smittämnets spridning i lika hög grad föreligger. Med anledning härav föreslår medicinalstyrelsen, att ordet »nedslaktats» utbytes mot ordet »uppslaktats». I sistnämnda ord, som är liktydigt med ett yrkesmässigt slaktningsförfarande, böra nämligen inbegripas de av lärarkollegiet föreslagna åtgärderna. I likhet med lärarkollegiet har medicinalstyrelsen i samma mom., tredje styckets första rad, funnit orden »fall av sjukdomen» böra ersättas med orden »sjukdomsfall, som kan misstänkas vara mjältbrand». Det är här fråga om ett djurägarens åliggande och denne kan ju ej avgöra, om ett sjukdomsfall i kreatursbesättningen är förorsakad av mjältbrand. 5 mom. Lärarkollegiet anför, att i stället för orden »i mjältbrand» böra insättas orden »som misstankes vara förorsakat av mjältbrand, men där diagnosen ej med säkerhet kunnat av veterinären fastställas». Medicinalstyrelsen, som förordar den föreslagna ändringen — dock med uteslutande av eftersatsen »men där diagnosen» etc. såsom överflödig —• får som skäl härför anföra, att, utom de fall där veterinär genom ett positivt undersökningsresultat kan på egen hand konstatera att dödsfall i en kreatursbesättning förorsakats av mjältbrand, det kan tänkas fall, där veterinären vid företagen mikroskopisk undersökning erhåller negativt resultat men likväl har skäl att misstänka mjältbrand vara orsaken till dödsfallet. Även i dylikt fall bör det tillkomma honom att till undersökningsanstalt insända blodprov för kontrollundersökning.

17 85 §. 3 mom. I andra stycket finner styrelsen lämpligt att, såsom av lärarkollegiet föreslagits, efter ordet »sjukt» insättas orden »eller för mjältbrand misstänkt». 86 §. Framför ordet »nedgrävningsplats» bör i enlighet med lärarkollegiets förslag inskjutas orden »förbrännings- eller». Såsom medicinalstyrelsen ovan framhållit är förbränning av djurkroppen den i förevarande avseende mest effektiva metoden och bör alltså uttryckligen angivas. 87 §.

I enlighet med lärarkollegiets och förenämnda föreningsstyrelses böra orden »hö och halm» utbytas mot orden »foder och strömedel». 10.

förslag

Skabb.

Veterinärhögskolans lärarkollegium har framställt vissa anmärkningar mot de i fråga om behandlingen av denna sjukdom i de sakkunnigas betänkande förekommande bestämmelserna. I huvudsaklig överensstämmelse med nämnda anmärkningar har av medicinalstyrelsen vidtagits ändringar i respektive 89, 90 och 93 §§ (styrelsens förslag). Dessutom har styrelsen funnit nödigt förtydliga bestämmelsen i 92 § 2 mom. första stycket genom angivande att denna gäller det smit t förklarade området; och har stadgandet i andra stycket av samma mom. uttryckligen hänförts till det smittade området. 11.

Hönspest,

hönskolera och

hönstyfus.

Beträffande utbytandet av benämningen »fågelseptikämi» mot »hönskolera» får medicinalstyrelsen hänvisa till vad härom anförts i motiveringen till 2 § av lagförslaget. 96 §. 1 mom. I fråga om detta mom. har svenska veterinärläkareföreningens styrelse anfört, att då veterinären ej »äger» ställa diagnos å här avsedda sjukdomar, tjänsteresa syntes skäligen meningslös, förrän positivt utslag erhållits från vederbörande anstalt. Momentet syntes därför böra innehålla bestämmelse, att djurägaren skall till undersökningsanstalt enligt veterinärs anvisning insända kropparna av några döda eller dödade djur. Funnes ej dött djur och vägrade ägaren låta döda sådana, borde veterinär på ägarens bekostnad inställa sig för tagande av blodprov i och för stadgad undersökning. För egen del får medicinalstyrelsen framhålla, att, då veterinär ej kan på enbart klinisk väg ställa diagnos i här förevarande fall, tjänsteresa ej onödigtvis bör företagas. Befinner han sig på ort och ställe, bör han själv uttaga provet i fråga; i annat fall bör han äga infordra prov. Förfarandet torde med tillräcklig tydlighet framgå av föreskriften i momentet, om efter sista ordet »prov» tillsättas orden »eller föranstalta härom». 3 mom. Det bör enligt medicinalstyrelsens mening ligga i veterinärens hand att, allt efter omständigheterna, göra framställning hos länsstyrelsen eller ej. Stadgande härom torde lämpligen meddelas genom att — såsom ock av svenska veterinärläkareföreningens styrelse föreslagits — i texten intagas orden »där han så finner erforderligt». 2—302734

18 97 §. 1 mom. Enär hönskolera angriper alla slags fjäderfä, bör efter detta ord inskjutas orden »av vad slag som helst». 2 mom. Vid länsveterinärmötet anförde länsveterinären i Kristianstads län L. H. Lavesson i fråga om bestämmelserna i detta mom. följande: »Enligt detta moment skulle misstänktförklaring vid hönstyfus ske på grund av beröring med smittat ställe under ett helt år före sjukdomsfallet, och skulle denna misstänktförklaring medföra veterinärundersökning av de besättningar, som utsatts för dylik beröring. Konsekvenserna av ett sådant stadgande synas vara alltför vådliga. Så t. ex. om man tänker sig en större avelsbesättnings leverans under ett år av ägg och andra produkter från hönsgården utdistribuerad, som ofta sker, till en otalig mängd platser. Det torde få anses vara tillräckligt att meddela sådana ställen om smittfallet och att påpeka vikten om anmälan av eventuellt sjukdomsfall i besättningen.» Medicinalstyrelsen, som finner länsveterinären Lavessons framställning beaktansvärd, har därtill tagit hänsyn vid den omformulering av detta mom., som styrelsen funnit erforderlig. Härutinnan vill medicinalstyrelsen för egen del framhålla, att, eftersom rapport om sjukdomen i fråga inkommer till styrelsen och det måste anses vara styrelsens sak att bedöma hithörande förhållanden, så bör det tillkomma styrelsen att avgöra, huruvida ett i detta mom. åsyftat ställe skall förklaras smittat eller ej. Genom överförande till avdelning I I av sjukdomen frasbrand har ändring måst göras i härefter följande sjukdomars ordningsnummer och i paragraferingen. 12.

Smittsam

kastning

hos

nötkreatur.

Förarbetena till dessa författningsförslag hava till fullo ådagalagt, att stora svårigheter möta vid avfattandet av bestämmelserna för bekämpandet av smittsam kastning. Dessa svårigheter härröra ur flera orsaker. Å ena sidan är den smittsamma kastningen måhända den mest förlustbringande av våra smittsamma husdjurssjukdomar. Därför ligger stor makt uppå dess bekämpande. Å andra sidan måste trots detta hänsyn tagas till de stora kostnader och svårigheter i övrigt, som på grund av sjukdomens stora spridning skulle uppstå vid tillämpande av rigorösa bestämmelser över hela riket. Emellertid gestalta sig förhållandena med avseende på den smittsamma kastningens utbredning olika. Vissa områden äro i stor utsträckning genomsyrade av sjukdomen; i andra är dess förekomst mindre spridd. Med avseende fästat härå vill styrelsen föreslå alternativa bestämmelser på det sätt, att vissa »allmänna» bestämmelser skola utan vidare vara gällande för hela riket samt att i fråga om de län, där vederbörande länsstyrelse därom hos Eders Kungl. Maj:t gjort framställning, skola jämväl tillämpas andra »speciella» bestämmelser. Styrelsen förmenar nämligen, att vederbörande skola finna med sin fördel förenligt att i främsta rummet i de senare områdena, där större förhoppningar kunna finnas om sjukdomens snara väsentliga begränsning och utrotande, de strängare i 107—110 §§ av styrelsens utlåtande (108, 110, 112 och 113 §§ i de sakkunnigas betänkande) föreslagna bestämmelserna få sin tillämpning. En annan art av svårighet yppar sig däri, att våra kunskaper äro i vissa avseenden bristfälliga beträffande sjukdomens spridning. Detta kräver ock en stor försiktighet vid avfattandet av stadgarna. I detta hänseende har styrelsen funnit angeläget inskränka sig till vad den samlade sakkunskap styrelsen haft till sitt förfogande ansett utgöra uttryck för vår nuvarande kun-

19 skåp om sjukdomens smittvägar. Endast i ett avseende har styrelsen gått ett steg längre. Det gäller bestämmelsen i 105 § i styrelsens, respektive 109 § i de sakkunnigas förslag. Styrelsen är medveten om att vetenskapliga rön kunna anföras emot detta stadgande, som innebär förbud mot att från gårdar utföra eller till föda åt människor använda mjölk, grädde eller produkter därav från nötkreatur, som förete tecken på förestående kastning, med mindre än den pastöriserats. Det har nämligen ådagalagts, att djur i en smittad besättning utan att själv förete kliniska symptom kunna avsevärt lång tid vara bacillbärare, något som också är förhållandet med djur som skenbart tillfrisknat. Vi veta icke heller något bestämt om baciller, som de senare grupperna avsöndra, äro mindre smittfarliga än de, som stamma från kliniskt sjuka djur. Emellertid torde man vara berättigad att söka åtminstone i den utsträckning djuren äro sjuka, hava flytning etc. föreskriva sådana åtgärder, som förebygga tillhandahållandet av dylik mjölk till människoföda. Den sjukdom, som ifrågavarande sjukdomsgift förorsakar hos människan, har visserligen icke ännu fått någon större spridning vad antalet fall beträffar, men den är i regel långvarig och gör under veckor och månader de av densamma drabbade personerna till invalider och har även medfört döden. Under sådana förhållanden synes det vara en väl försvarlig hygienisk åtgärd att utfärda en generell föreskrift, som styrelsen föreslagit. Av praktiska hänsyn har en tidsbestämning gjorts till två månader. Styrelsen är härvid icke omedveten om att erinringar från vetenskaplig ståndpunkt sett kunna göras emot densamma. För att motverka faran av smittspridning skulle givetvis det mest rationella förfarandet vara, att all mjölk från en sådan besättning under en längre tid bleve föremål för pastörisering före användandet. I betraktande av att till följd av sjukdomens stora utbredning detta lätt skulle komma att medföra allmänt pastöriseringstvång, vilket ur andra synpunkter ej vore vare sig tillrådligt eller önskvärt, har styrelsen i sitt förslag stannat vid de föreslagna bestämmelser, som praktiskt sett lära få anses innebära borteliminerandet av de allvarligaste smittriskerna. Styrelsen har trots många betänkligheter låtit den angivna paragrafen kvarstå även av det skäl, att den synes utgöra en ständig maning till djurägaren, som har smittsam kastning i sin besättning, att även där de strängare bestämmelserna icke tillämpas sätta in ett målmedvetet arbete mot sjukdomen. L högre grad än måhända beträffande någon annan smittsam husdjurssjukdom kräves insikt, förståelse och ansvarskänsla för att ett i hög grad önskvärt mål skall kunna ernås i kampen mot smittsam kastning. Såsom_ ovan nämnts har ändring i paragraferingen måst göras i styrelsens förslag till följd av sjukdomen frasbrands överförande till avdelning I I . Därjämte har emellertid ytterligare omnumrering måst ske på grund av omkastning i ordningsföljden mellan vissa av de till förevarande sjukdom hörande paragraferna ävensom med hänsyn till att såsom inledning måst intagas en ny paragraf, vari särskilt angivas de bestämmelser, som avhandla de »allmänna åtgärderna» respektive »specialåtgärderna» för sjukdomens bekämpande. Här nedan komma att vid varje paragraf först utsättas det nummer, som paragrafen erhåller i styrelsens förslag, och därefter inom parentes respektive nummer i de sakkunnigas betänkande. Sistberörda inledande paragraf bör enligt styrelsens mening givas följande lydelse: 102 §. I fråga om bekämpande av smittsam kastning skola för hela riket bestämmelserna i 103—106 §§ (106, 107, 109 och 111 §§) äga tillämpning. Där-

20 jämte skall vad i 107—110 §§ (108, 110, 112 och 113 §§) stadgas tillämpas i de län, för vilka Kungl. Maj:t på hemställan av vederbörande länsstyrelse därom meddelat föreskrift. 103 (106) §. I överensstämmelse med vad ovan anförts bör såsom kantrubrik här utsättas »Allmänna åtgärder». 1 mom. Veterinärhögskolans lärarkollegium har anmärkt, att föreskriften om provtagning på djurägarens bekostnad ej syntes överensstämma med bestämmelsen i 9 § 6 mom. epizootilagen, då ju dylik undersökning är nödvändig för diagnosens ställande och alltså bör betalas av allmänna medel. Med gillande härav tillstyrker medicinalstyrelsen att uttrycket i fråga må utgå ur paragrafen. Styrelsen föreslår härjämte ett par smärre ändringar. Veterinär bör ha grundad eller skälig anledning till misstanken om den smittsamma kastningens förekomst. — Det riktiga uttrycket är att »taga» blodprov, ej att »uttaga» dylikt; vederbörlig ändring har i enlighet härmed vidtagits. 104 (107) §. 1 mom. Nämnda lärarkollegium anför i fråga om detta mom. följande. Uttrycket »betryggande avskilt» torde böra mildras, då ett sådant avskiljande, enligt vad i nu gällande författningar därmed förstås, torde komma att stöta på alltför stora praktiska svårigheter vid större utbredning av smittan inom en besättning. Med hänsyn till vad kollegiet anfört har styrelsen framför ordet »betryggande» insatt orden »så vitt möjligt». Angående den i tredje stycket av detta mom. förekommande bestämmelsen om smittrening av för sjukdom misstänkt djur anförde länsveterinären Lavesson vid länsveterinärmötet (redogörelsen sid. 60), att det syntes ^ meningslöst att desinfektera djur, som under sjukdomstiden själv avskiljer smittämne. På grund härav har ifrågavarande bestämmelse av styrelsen uteslutits. 3 mom. Föreskriften »Länsstyrelse skall» o. s. v. har på framställning av svenska veterinärläkareföreningens styrelse ändrats till »Länsstyrelse må» o. s. v., för att sålunda lämna länsstyrelsen valfrihet i förevarande avseende. 105 (109) §. Beträffande de i denna paragraf föreslagna åtgärderna har styrelsen redan ovan anfört de väsentliga synpunkter, som varit bestämmande för paragrafens bibehållande. I ett avseende har en förändring vidtagits. Medicinalstyrelsen har nämligen låtit orden »eller djur» utgå ur första stycket. Som en följd härav bortfaller andra stycket ur paragrafen. Denna ändring har vidtagits i enlighet med veterinärhögskolans lärarkollegii yttrande. Kollegiet anser visserligen, att vår kännedom om den smittsamma kastningen ännu är alltför ofullständig för att därpå grunda ett bestämt uttalande rörande de ifrågavarande åtgärdernas värde och betydelse. Kollegiet håller dock före, att mjölk från djur, som kasta, även utan uppvärmning bör kunna få användas för djur, då därigenom dels den olägenhet, som pastöriseringen kan medföra genom att i viss mån nedsätta vitaminernas verkan, kunde undvikas, dels även förvärvandet av en viss immunitet möjligen skulle kunna befrämjas. 106 (111).§. 1 mom. Vid länsveterinärmötet anförde länsveterinären N. O. Hultén i sitt föredrag över denna sjukdom (se redogörelsen sid. 29), att enligt epizooti-

21 förordningens 4 § 5 mom. punkt 9 endast tjänsteveterinärerna erhölle länskungörelserna; det vore således omöjligt för vilken praktiserande veterinär som helst att på officiell väg få kännedom om när smittsam kastning upphört inom en besättning. »Veterinär» borde därför utbytas mot »tjänsteveterinär». Med instämmande i anförda förslag har medicinalstyrelsen infört därav betingade ändring i början av detta mom. Bestämmelsen i 2 mom. bör enligt styrelsens mening utgå såsom opraktisk. 107 (108) §. 1 anslutning till vad länsveterinären Lavesson anfört (redogörelsen sid. 60) har av styrelsen i början av punkt 1 efter ordet »nedslaktning» insatts orden »eller till av smittsam kastning smittad gård». I samma punkt har uttrycket »fritt från sjukdomen» ändrats till »fritt från sjukdomstecken». På förslag av lärarkollegiet har paragrafen utökats med en punkt 10, innehållande att från i paragrafen förut nämnd besättning foder och strö ej må avyttras till annan ägare av nötkreatur utan att denne underrättats om att smittsam kastning föreligger inom besättningen. 109 (112) §. 2 mom. I överensstämmelse med framställningar av veterinärhögskolans lärarkollegium samt länsveterinären Hultén (se redogörelsen för länsveterinärmötet sid. 29) hava efter orden »sista kastningsfallet» tillagts orden »eller hava åtgärder, som i 108 § 2 mom. (styrelsens förslag) omförmälas, verkställts och samtliga kvarvarande djur vid förnyade blodprov icke reagerat». Även i det sålunda avsedda fallet böra nämligen de i anledning av sjukdomsfallet påbjudna åtgärderna kunna upphävas (jfr 1 mom.). 13.

Smittsam

kastning hos häst.

111 (114) §. 1 mom. På förslag av lärarkollegiet och med hänvisning till den rörande 106 § av de sakkunnigas förslag anförda motivering (betänkandet sid. 136) föreslår medicinalstyrelsen, att kostnaden för den i detta mom. omförmälda undersökningen gäldas av staten samt att i följd härav orden »på djurägarens bekostnad» utgå ur momentet. Då sjukdomarna akut svinsjuka, rödsjuka, lungröta, kvarka, smittsam juverinflammation och trikinsjukdom överförts till avdelning I I , har härav föranledd ändring gjorts i efterföljande sjukdoms, tuberkulos, ordningsnummer och i paragraferingen. Liksom ovan under smittsam kastning hos nötkreatur och hos häst angives vid varje paragraf först numret i styrelsens förslag och därefter inom parentes motsvarande nummer i de sakkunnigas betänkande. 14. Tuberkulos. Beträffande indelningsrubrikerna hava av medicinalstyrelsen vissa tillägg och ändringar gjorts. Sålunda har under »A. Bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur» en uppdelning ansetts erforderlig i »I. Allmänna bestämmelser», omfattande 118—132 (143—157) §§ samt »II. Särskilda bestämmelser», omfattande 133—146 (158—171) §§. Sistnämnda avdelning innefattar två grupper, nämligen »a. Bestämmelser rörande område, där hushållningssällskap organiserat bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur» och

22 »b. Bestämmelser rörande skyddat område angående tuberkulos hos nötkreatur». 120 (145) §. 1 mom. Det här förekommande uttrycket »öppen» tuberkulos har här liksom överallt i epizootiförordningen ändrats till »smittfarlig» tuberkulos, då den senare beteckningen är mera lättbegriplig för den stora allmänheten. På förslag av svenska veterinärläkareföreningens styrelse m. fl. har i första raden intagits ordet »skälig» framför »anledning». Andra och tredje styckena av detta mom. i de sakkunnigas förslag böra, såsom av länsveterinären T. A. Segelberg vid länsveterinärmötet (redogörelsen sid. 17) föreslagits, överflyttas till 129 (154) §, som avhandlar märkning av för tuberkulos misstänkt djur, medan 120 (145) § handlar om veterinärs skyldigheter med avseende å bekämpande av ifrågavarande sjukdom. De här i sistnämnda avseende meddelade bestämmelserna hava, i enlighet med framställning av här ovan nämnda styrelse ävensom länsveterinären Segelberg, av medicinalstyrelsen kompletterats med stadgande, att veterinär skall, därest juver- eller livmodertuberkulos misstänkas vara för handen, insända prov till undersökningsanstalt. 2 mom. Länsveterinären Segelberg anförde vid nämnda möte, att stadgandet i detta mom. om skyldighet för veterinär att göra anmälan hos hälsovårdsnämnd borde fullständigas med föreskrift att jämväl underrätta länsveterinären för meddelande till medicinalstyrelsen. Det borde nämligen anses lika viktigt, att medicinalstyrelsen erhölle meddelande härom som om juvertuberkulos, och enligt de sakkunnigas uttalade mening borde länsveterinären vara fullt underkunnig om sjukdomsförhållandet inom sitt län. Medicinalstyrelsen, som delar ovan anförda uppfattning, har i överensstämmelse därmed företagit ändring i momentets lydelse. 3 mom. Ifrågavarande underrättelse synes även böra delgivas vederbörande länsveterinär. 4 mom. Satsen »till vilkens kännedom kommit» har ersatts med satsen »som genom rapport eller eljest erhållit kännedom om». Medicinalstyrelsen har genom ändringen velat antyda, att även om länsveterinären ej mottagit rapport i saken, han i varje fall bör hava välgrundad kännedom därom. 124 (149) §. 1 mom. För vinnande av enhetlighet vid formuleringen av här avhandlade förbindelser, som lämnas av djurägare, har i medicinalstyrelsens förslag inryckts bestämmelse om att ifrågavarande förbindelser skola avfattas »på av medicinalstyrelsen fastställt formulär». Den i slutet av fjärde stycket enligt förslag av länsveterinären Segelberg tillagda meningen »sådant djur skall behandlas som reagerande» torde ej tarva särskild motivering. 125 (150) §. 1 mom. I fråga om det i andra stycket omnämnda intyget föreslogs vid meranämnda länsveterinärmöte av länsveterinären J . Modig, Umeå (redogörelsen sid. 25), att intyget jämväl borde innehålla uppgift å de besättningar, till vilka reagerande djur försålts som livdjur. Då sagda uppgift i sin mån kan bidraga till framgång i kampen mot nötkreaturstuberkulosen, har med nämnda förslag avsett stadgande införts i detta mom. 3 mom. Medicinalstyrelsen har funnit nödigt att här intaga stadgande därom, att undersökningen med tuberkulin skall hava skett i enlighet med gällande bestämmelser för undersökning på statens bekostnad. Tillägget i slutet av detta mom. torde ej behöva särskilt motiveras.

2;5 128 (153) §. 1 mom. I andra stycket har vidtagits en av länsveterinären Segelberg (redogörelsen sid. 17) föreslagen, redaktionell ändring, i det att relativsatsen »som åligger att avgöra» utbytts mot »som avgör». 3 mom. Mot bestämmelsen i detta mom. har nyssnämnde länsveterinär gjort det påpekandet, att klinisk-bakteriologisk undersökning ej rimligen bör åläggas veterinär utan ersättning utöver tuberkulinundersökningsarvodet. I anslutning härtill har medicinalstyrelsen ändrat ifrågavarande bestämmelse så, att i stället för enligt betänkandet stadgade skyldighet för veterinären att utföra berörda undersökning endast föreskrives att han »bör» företaga dylik. 129 (154) §. 1 mom. Såsom ovan rörande 120 (145) § anmärkts hava till 129 (154) § överflyttats bestämmelserna angående förfarandet med nötkreatur, som försetts med i 120 (145) § 1 mom. omförmält märke. 1 sammanhang härmed har stadgandet i andra stycket av 2 mom. i denna paragraf uteslutits ur detta mom. och sammanförts med nyssberörda överflyttade bestämmelser, därvid stadgandet i fråga erhållit av förevarande omredigering betingad ändrad formulering. 2 mom. har i enlighet med av svenska veterinärläkareföreningens styrelse framställt förslag behörigen kompletterats med orden »i enlighet med i 130 (155) § givna föreskrifter». Angående uteslutandet av andra stycket i detta mom. har redogjorts under 1 mom. 130 (155) § . ' 1 mom. I andra stycket har efter ordet »skall» inskjutits orden »slakteriinrättningens veterinär eller eljest». Ändringen har gjorts med hänsyn därtill, att veterinär vid sådan inrättning alltid är innehavare av medicinalstyrelsens förordnande. 134 (159) §. 4 mom. I enlighet med länsveterinären Segelbergs förslag bör sammanställningen översändas för varje kvartal. 135 (160) §. 2 mom. Länsveterinären Segelberg, som vid länsveterinärmötet framställde anmärkning mot såväl stiliseringen som innehållet i första stycket av detta mom., avgav därvid förslag till annan formulering av ifrågavarande stycke och har denna av medicinalstyrelsen godtagits. 136 (161) §. 2 mom. Enligt förslag av svenska veterinärläkareföreningens tuberkuloskommitté har föreningens styrelse hemställt, att till momentets andra stycke borde fogas villkoret »för så vitt djuren nedslaktas inom trettio dagar», och har medicinalstyrelsen funnit stycket böra ändras i enlighet härmed. 141 (166) §. _ Vidkommande denna paragraf har länsveterinären Segelberg (redogörelsen sid. 18, 19) anfört, att 2 och 4 mom. i 166 § av de sakkunnigas förslag borde byta plats. 4 mom. därstädes anslöte sig nära till 1 mom. såsom båda avhandlande veterinärs skyldighet. I nämnda 4 mom. borde därjämte efter

24 orden »hos länsstyrelsen» tilläggas orden »genom länsveterinären». 2 mom. borde jämte nedflyttningen till ett 4 mom. givas angiven, ändrad lydelse. Med anledning av detta förslag har förutvarande 2 mom. nedflyttats till 4 mom. i 141 § av styrelsens förslag samt erhållit av Segelberg föreslagen lydelse. Förra 3 mom. har placerats såsom 2 mom., och förra 4 mom. såsom 3 mom. I sistnämnda mom. har i enlighet med nyssberörda förslag efter orden »hos länsstyrelsen» införts orden »genom länsveterinären». 142 (167) §. 1 mom. Efter ordet »nötkreatur» hava insatts orden »och svin». Tillägget har gjorts med hänsyn till att svintuberkulos oftast är av bovint ursprung. I 143 (168) och 144 (169) §§ hava smärre redaktionella ändringar vidtagits. I 147 (172) § 1 mom. har medicinalstyrelsen i likhet med ovan (t. ex. i fråga om 120 (145) § 3 mom.) funnit underrättelse böra lämnas länsveterinär såväl som hälsovårdsnämnd. 150 (175) §. Ordet »lokal» har här i enlighet med framställning av svenska veterinärläkareföreningens styrelse utbytts mot ordet »människoboning». Avdelning II. 151 (176) §. 176 § i de sakkunnigas betänkande har ej föranlett någon anmärkning från styrelsens sida. Paragrafen har således oförändrad intagits i styrelsens förslag såsom 151 §. Genom nådiga remisser, två särskilda av den 4 december 1899, samt av den 18 maj 1900, den 28 mars 1917, den 31 oktober 1921, den 21 december 1922, den 22 februari 1926, den 10 juni 1929 och den 12 december 1929 samt statsrådsremiss av den 7 januari 1929 har medicinalstyrelsen anbefallts avgiva yttrande angående de ärenden, som innehållas i berörda remisser. Då samtliga remisser äro besvarade genom styrelsens förevarande utlåtande och författningsförslag, får styrelsen härmed återställa nämnda remisser. I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, deltagit medicinalrådet M. Herrlin vid behandlingen av frågor som angå hälsovårdsnämnds åligganden. Styrelsen har angående vissa ärenden såsom särskilt tillkallade sakkunniga rådgjort med ledamoten av styrelsens vetenskapliga råd, professorn G. B. Hulphers, professorn S. D. Wall och professorn C. A. Kling. Underdånigst N I L S HELLSTRÖM. Nils

Frykholm.

C. Ullman.' Stockholm den 30 augusti 1930.

25 Förslag till Lag angående bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar (epizootilag). Vi Gustaf etc. göra veterligt: att Vi, med Riksdagen funnit gott förordna som följer. 1 §• Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar sker i enlighet med denna lag samt med de föreskrifter, som i allmänhet eller för visst fall meddelas av Konungen eller myndighet, som därtill erhållit Konungens bemyndigande. I fråga om bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar bland arméns hästar och övriga djurbestånd är denna lag och av Konungen eller myndighet, som därtill erhållit Konungens bemyndigande, enligt densamma meddelade föreskrifter tillämpliga endast i den mån, Konungen därom särskilt förordnar. 2 §•

1 mom. De smittsamma husdjurssjukdomar, på vilka i denna lag givna föreskrifter skola tillämpas, äro:

Avdelning I omfattande sjukdomar, till vilkas bekämpande allmänna föreskrifter meddelas av Konungen: Grupp A, omfattande sjukdomar, vilka föranleda smittförklaring' i varje fall: 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10.

mul- och klövsjuka (aphtae epizooticae) hos klövbärande djur, boskapspest hos idisslande djur (pestis bovina), elakartad lungsjuka hos nötkreatur (pleuropneumonia bovis contagiosa), svinpest (pestis suis), rots (malleus) hos häst, smittsam blodbrist hos häst (anaemia infectiosa equi), vattuskräck (rabies) hos hund, koppor hos får (variolae ovinae), mjältbrand (anthrax), skabb (psoroptes- eller sarcoptesskabb) hos får och häst (scabies ovis et equi), samt 11. hönspest (pestis gallinarum), hönskolera (fågelseptikämi) (pasteurellosis avis, septicaemia haemorrhagica avis) och hönstyfus (vit diarré hos kyckling) (typhus vel paratyphus gallinarum); Grupp B, omfattande sjukdomar, vilka föranleda smittförklaring endast i vissa fall: 12. smittsam kastning hos nötkreatur (abortus infectiosus bovis Bang), 13. smittsam kastning hos häst (abortus infectiosus equi), samt 14. tuberkulos (tuberculosis) hos nötkreatur, svin och hund;

26 Avdelning II omfattande sjukdomar, till vilkas bekämpande föreskrifter av myndighet meddelas endast då särskilda förhållanden därtill föranleda: 15. frasbrand hos idisslande djur (emphysema infectiosum bovis), 16. akut svinsjuka (bipolarisseptikämi) (septicaemia haemorrhagica suis, pasteurellosis suis), 17. akut rödsjuka hos svin (rhusiopathia suis), 18. lungröta hos häst (influenza pectoralis equi), 19. kvarka hos häst (rhinitis streptococcica equi), 20. smittsam juverinflammation hos nötkreatur (mastitis streptococcica bovis), 21. trikinsjukdom (trichinosis) hos svin, 22. paratuberkulos hos nötkreatur (enteritis paratuberculosis bovis), 23. sommarsjuka hos nötkreatur (piroplasmosis bovis), samt 24. rensjuka (pasteurellosis tarandi) och klövröta hos ren (necrobacillosis tarandi). 2 mom. Angriper någon av de under 1 mom. uppräknade sjukdomarna andra husdjur än där angivits eller andra djur än husdjur och föreligger härigenom fara för smittas spridande till människor eller husdjur, förfares, där så ske kan, i enlighet med denna lag och enligt densamma meddelade föreskrifter. 3 mom. Visar sig annan husdjurssjukdom så elakartad och smittsam, att den i dessa avseenden anses jämförlig med de under 1 mom. uppräknade sjukdomarna, beslutar Konungen efter framställning av medicinalstyrelsen eller länsstyrelse, huruvida och i vilken utsträckning i denna lag givna eller enligt densamma meddelade föreskrifter skola tillämpas å sjukdomen, över sådan framställning av länsstyrelse skall medicinalstyrelsen höras. Lag samma vare, där annan sjukdom uppträder bland andra djur än husdjur under sådana förhållanden, att det kan anses innebära fara för människor eller husdjur. 4 mom. Giva förhållandena därtill anledning, äger Konungen förordna, att viss sjukdom skall anses tillhöra annan avdelning eller grupp än ovan i 1 mom. stadgats eller eljest förordnats ävensom att inom skilda delar av landet bekämpande av i denna lag avsedd sjukdom skall ske enligt olikartade bestämmelser.

3§. 1 mom. Överinseendet beträffande åtgärder till bekämpande av i denna lag avsedda sjukdomar tillkommer medicinalstyrelsen. 2 mom. Länsstyrelse skall öva tillsyn däröver, att de föreskrifter, som utfärdats till bekämpande av i denna lag avsedda sjukdomar, noggrant tilllämpas. 3 mom. Det åligger såväl hälsovårdsnämnd som polismyndighet och kronobetjäning att vaka över iakttagandet av de i denna lag eller eljest meddelade föreskrifter till förhindrande av smittsamma husdjurssjukdomars spridande ävensom att i förekommande fall, där så påkallas, biträda veterinär med undersökningar för utrönande av smittkälla m. m. Järnvägspersonal och fartygsbefäl åligger att biträda med tillsynen över iakttagandet av samma föreskrifter, så vitt desamma avse förhindrande av smittas spridande genom järnvägs- eller sjötransportmedel.

4§. Inträffar sjukdoms- eller dödsfall, som kan misstänkas vara orsakat av någon utav de i 2 § 1 mom. omförmälda sjukdomarna, skall anmälan därom göras i enlighet med de närmare föreskrifter Konungen utfärdar.

ö§. 1 mom. Yppas sjukdom, som i denna lag avses, eller finnes skälig anledning misstänka, att sådan sjukdom förefinnes eller på grund av beröring med ställe, varest sjukdom förekommer, med sannolikhet kan väntas inom närmaste tiden uppträda, skall i den utsträckning och efter de grunder, Konungen för olika fall och sjukdomar stadgar, isolering påbjudas samt länsstyrelse i förekommande fall förklara stället smittat respektive misstänkt för smitta. Vid fall av beröring med smittat eller för smitta misstänkt ställe äger vederbörande veterinär efter de grunder Konungen stadgar förklara för sådan smittfarlig beröring utsatt ställe under viss tid spärrat och påbjuda isolering. 2 mom. Har sjukdom upphört, till vilkens bekämpande åtgärder från det allmännas sida vidtagits, skall smittrening äga rum i den utsträckning, som framgår av de närmare föreskrifter, Konungen utfärdar. Härefter skall länsstyrelse i enlighet med de föreskrifter, som därom av Konungen meddelas, förklara stället fritt från smitta. Har å ställe, som förklarats misstänkt för smitta, ifrågakommen sjukdom befunnits icke föreligga, skall länsstyrelse i enlighet med på enahanda sätt givna föreskrifter förklara stället ej längre misstänkt för smitta.

6§. 1 mom. En var är skyldig att tåla det intrång och underkasta sig de åtgärder, som meddelas i fråga om bekämpande av i denna lag avsedd sjukdom, och att ställa sig till noggrann efterrättelse i sådant hänseende av vederbörande myndighet eller behörig veterinär meddelade föreskrifter. 2 mom. Djurägare är skyldig att vid förrättning utan särskild ersättning ställa till veterinärens förfogande på gården tillgänglig arbetskraft samt att jämväl tillhandahålla på gården befintliga redskap, som kunna vara för förrättningen nödiga. 3 mom. Vid smittrening äger vederbörande veterinär, där så finnes erforderligt, låta förstöra kläder, foder och andra varor, redskap och andra föremål, som kunna befaras överföra smitta och vilka icke kunna betryggande smittrenas. Ej må någon genom bortförande eller på annat sätt undandraga föremål från sådan åtgärd. 7 §.

1 mom. Misstankes i denna lag avsedd sjukdom förekomma, må, i enlighet med de föreskrifter, Konungen därom utfärdat eller må komma att utfärda, medicinalstyrelsen förordna om nedslaktning eller dödande av ett eller annat djur för utrönande av sjukdomens art. Har sådan sjukdom påvisats, må, i enlighet med ovan nämnda föreskrifter, medicinalstyrelsen förordna om nedslaktning eller dödande antingen av hel smittad besättning eller ock av vissa sjuka eller för sjukdom misstänkta djur i och för sjukdomens hämmande. Vederbörande veterinär äger att i enlighet med de föreskrifter, som därom utfärdas, taga erforderliga prov å djur i och för undersökning, huruvida i denna lag avsedd sjukdom förekommer. Intill dess resultatet av sådan undersökning föreligger, må djurägare icke, i vidare mån än veterinär med stöd av utfärdade föreskrifter eller eljest medgiver, förfoga över djuret och dess produkter.

28 2 mom. Till förekommande av smittas spridande må, där så prövas erforderligt, mindre husdjur, såsom fjäderfä, kaniner, hundar och katter, dödas, ehuru de icke själva äro av sjukdom angripna eller därför misstänkta. 3 mom. Vid utbrott av sjukdom, som i denna lag avses, äger medicinalstyrelsen att, då så anses lämpligt för sjukdomens bekämpande, påbjuda, att skyddsympning av djur skall verkställas. 4 mom. Närmare föreskrifter angående behandlingen av kropp och övriga delar av djur, som dött på grund av i denna lag avsedd sjukdom eller efter nedslaktning befinnes vara angripet av sådan sjukdom, meddelas av Konungen eller den myndighet, som därtill erhållit Konungens bemyndigande. 8 §. Vid företagande av nedslaktning i enlighet med bestämmelserna i 7 § skall i och för tillvaratagande av kött och hudar slakt av fullt friska djur, där så kan ske utan fara för smittas spridande och där sådan slakt kan anses nedbringa kostnaderna, verkställas på offentligt slakthus, annan under offentlig kontroll ställd slakteriinrättning eller för sådant ändamål godkänd slakteriinrättning eller ock på slaktautomobil. Offentligt slakthus eller slakteriinrättning, som nyss sagts, har att, då så påkallas, ställa lokal och personal till förfogande å tidpunkt, som mellan anstaltens ledning och medicinalstyrelsen överenskommes. 9 §. 1 mom. I den mån försäkring i statsunderstött bolag icke kan ske mot förluster, som tillskyndas djurägare på grund av i denna lag avsedd sjukdom, är djurägare, så framt ej annorlunda följer av 11 §, berättigad till ersättning av statsmedel för djur — dock icke för hund eller katt — som på grund av bestämmelserna i denna lag eller uti av Konungen utfärdade föreskrifter avlivas eller som dör till följd av å detsamma efter medicinalstyrelsens förordnande verkställd skyddsympning. Under enahanda villkor utgår ersättning av statsmedel för förlust uppkommen genom betesförbud. 2 mom. För beräknande av ersättning — såväl då fråga är om ersättning av statsmedel enligt 1 mom. som ock då ersättning skall på grund av ingånget försäkringsavtal utgå från försäkringsbolag med ändamål att meddela försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar — skall värdering ske i enlighet med av Konungen meddelade föreskrifter, å djur, som skall avlivas, innan avlivande äger rum samt i övrigt så snart ske kan. Ersättning för djur skall beräknas efter det värde, djuret skulle hava ägt om sjukdomen icke inträffat, dock att för djur, som nedslaktas för bekämpande av tuberkulos, ersättning skall beräknas enligt de särskilda grunder, som av Konungen fastställas. Förklarar veterinär, att nedslaktat djur eller del därav kan till nytta användas och ställes sådan vara till djurägarens förfogande, skall särskild värdering ske och avdrag göras härför vid bestämmande av ersättningen. Förlust uppkommen genom betesförbud uppskattas till sitt fulla värde. 3. mom. Kostnad för föreskrivna eller eljest nödvändiga smittreningsåtgärder i anledning av i denna lag avsedda sjukdomar i vidare mån än i 6 § sägs gäldas efter enahanda grunder, som i 1 mom. stadgas. Har djurägare på grund av stadgandet i 6 § 2 mom. tillhandahållit arbetare för handräckning i annat fall än för verkställande av smittreningsåtgärder, är han berättigad till gottgörelse i antydda avseende, dock allenast i det fall,

29 att för ändamålet måst anställas särskilda arbetare eller arbetet utförts på övertid eller sön- och helgdag, skolande ersättningen i sådant fall utgå efter den arbetslön, som i orten i allmänhet tillkommer sådan arbetare, och högst med belopp, som vederbörande nödgats utgiva uti ifrågakomna hänseende. 4 mom. Utfärdas till förhindrande av smittas spridande förbud mot utförande från smittat eller för smitta misstänkt område av smör, grädde, mjölk, kärnmjölk eller vassla, är ägaren, i den mån försäkring icke kunnat ske mot förlust, som genom förbudet tillskyndas honom, berättigad till ersättning av statsmedel enligt de särskilda bestämmelser, som härom av Konungen utfärdas. 5 mom. Kostnaderna för områdes avspärrning och för vakthållning gäldas av statsmedel. 6 mom. Kostnad för konstaterande av i denna lag avsedd sjukdom genom särskild undersökning å av medicinalstyrelsen godkänd anstalt ävensom för därav föranledd fraktkostnad bestrides av statsmedel. Huruvida och i vilken mån ersättning må av statsverket utgå för sådana medel — serum, vaccin eller annat preparat — som föreskrivits skola användas för konstaterande, förebyggande eller behandling av i denna lag avsedd sjukdom, bestämmes av Konungen. 7 mom. Anlitas i enlighet med bestämmelserna i 8 § där nämnd anstalt för slakt, utgår härför ersättning av statsmedel efter överenskommelse mellan medicinalstyrelsen och anstaltens ledning. För ändamålet erforderliga fraktkostnader ersättas enligt samma grunder. 8 mom. Konungen äger föreskriva, att, utan hinder av bestämmelserna i denna lag, vid utbrott av viss i lagen avsedd sjukdom ersättning för nedslaktade djur samt kostnaderna för dödande, nedgrävning eller förbränning av djur, för förstörande av föremål i enlighet med bestämmelserna i 6 § 3 mom. ävensom för smittreningsåtgärder helt eller delvis må utgå av statsmedel. 9 mom. Kostnaderna för värdering ävensom för veterinärs tjänstförrättningar gäldas av statsmedel i enlighet med de närmare bestämmelser, Konungen därom utfärdar. 10 mom. Förlust, som tillskyndas djurägare eller annan på grund av tilllämpningen av denna lag eller övriga föreskrifter till bekämpande av smittsam husdjurssjukdom, ersattes icke av statsmedel i vidare mån än i denna paragraf sägs. Påbjudes vid bekämpande av smittsam husdjurssjukdom i annat fall än vid betesförbud avspärrning av visst område eller annan dylik åtgärd och vållas någon härigenom väsentligt intrång i näring eller avsevärd minskning i arbetsförtjänst, må likväl ersättning kunna honom av Konungen tillerkännas. 11 mom. Föreskrift om den tid, inom vilken anspråk på ersättning enligt denna lag skall vara framställt, meddelas av Konungen. 10 §. Underlåter någon att skyndsamt fullgöra vad honom enligt denna lag eller enligt densamma meddelade föreskrifter åligger, varde detsamma genom länsstyrelsens försorg verkställt på den försumliges bekostnad. 11 §• R ä t t till ersättning enligt denna lag eller på grund av densamma av Konungen meddelad föreskrift vare förverkad: om den, som lidit skadan eller förlusten, brustit i vård om honom tillhörigt djur eller överträtt gällande bestämmelser till bekämpande av smittsam husdjurssjukdom ; om djurägare icke ställer sig till noggrann efterrättelse i vederbörlig ordning meddelade föreskrifter i fråga om tid och sätt för nedslaktning; samt

om djur, som från annat land införts, angripits av elakartad lungsjuka eller rots innan sex månader eller av mul- och klövsjuka eller boskapspest innan två veckor förflutit efter djurets införsel, samt det ej kan utrönas, att djuret ådragit sig smittan efter införseln. 12 §. Med uttrycket djurägare förstås i denna lag och enligt densamma meddelade föreskrifter i tillämpliga fall även dennes ställföreträdare. 13 §. 1 mom. Annan än legitimerad eller vederbörligen förordnad veterinär må icke förordna om behandling av i denna lag avsedd sjukdom. 2 mom. Anbefallande, försäljande eller användande av medel till förebyggande eller behandling av i denna lag under avdelning I nämnd sjukdom vare förbjudet, för så vitt icke medicinalstyrelsen för nämnda ändamål godkänt sådant medel eller veterinär därom lämnat anvisning. 14 §. Bryter någon mot de föreskrifter, som till förekommande eller hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar äro givna, straffes enligt allmän lag. Denna lag träder i kraft den 193 . Genom densamma upphävas: 1) Kungl. Maj:ts förnyade nådiga förordning den 9 december 1898 angående vad iakttagas bör till förekommande och hämmande av smittsamma sjukdomar bland husdjuren (nr 126 s. 1), 2) Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse den 1 maj 1903 angående åtgärder mot tuberkulos i juvret hos nötkreatur (nr 71 s. 1), 3) Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse den 3 november 1906 angående åtgärder mot svinpest, svinsjuka samt rödsjuka hos svin (nr 94 s. 1), 4) Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse den 14 februari 1908 angående tilllämpning inom Malmöhus län å sjukdomen lungröta bland hästar av vissa föreskrifter i nådiga förordningen den 9 december 1898 angående vad iakttagas bör till förekommande och hämmande av smittsamma sjukdomar bland husdjuren (nr 3 s. 1), 5) Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse den 14 november 1913 angående tilllämpning inom Östergötlands län å sjukdomen lungröta av vissa föreskrifter i förordningen den 9 december 1898 angående vad iakttagas bör till förekommande och hämmande av smittsamma sjukdomar bland husdjuren (nr 260), _6) Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse den 5 februari 1918 angående tillämpninginom Kristianstads län å sjukdomen lungröta av vissa föreskrifter i förordningen den 9 december 1898 angående vad iakttagas bör till förekommande och hämmande av smittsamma sjukdomar bland husdjuren (nr 43), 7) Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse den 25 februari 1919 angående villkor för erhållande på statens bekostnad av undersökning med tuberkulin av nötkreatur (nr 133), 8) Kungl. Maj:ts kungörelse den 23 maj 1919 angående tillämpning å sjukdomen skabb hos djur, hörande till hästsläktet, av vissa föreskrifter i förordningen den 9 december 1898 (nr 126) angående vad iakttagas bör till förekommande och hämmande av smittsamma sjukdomar bland husdjuren (nr 243), 9) Kungl. Maj:ts kungörelse den 19 mars 1920 angående tillämpning å sjukdomen smittsam kastning hos häst av vissa föreskrifter i förordningen den 9 december 1898 (nr> 126) angående vad iakttagas bör till förekommande och hämmande av smittsamma sjukdomar bland husdjuren (nr 85),

31 10) Kungl. Maj:ts kungörelse den 21 november 1924 angående rengöring och desinfektion i vissa fall av automobil, som använts för transport av klövbärande djur (nr 489), 11) Kungl. Maj:ts kungörelse den 3 april 1925 angående särskild behandling i vissa fall av klövar hos idisslande djur och svin (nr 74), 12) Kungl. Maj:ts kungörelse den 10 februari 1928 angående åtgärder mot hönskolera och hönspest m. m. (nr 28) samt 13) Kungl. Maj:ts kungörelse den 18 juli 1928 angående förbud mot transport av djur och varor av vissa slag vid utbrott av mul- och klövsjuka m. m. (nr 322); tillika med de särskilda föreskrifter, vilka innefatta ändring i eller tillägg till nämnda författningar, så ock vad i övrigt finnes stadgat stridande mot denna lag; skolande dock vad som finnes stadgat angående behandling av smittsam husdjurssjukdom bland arméns hästar och övriga djurbestånd alltjämt äga tillämpning. Det alla etc.

32 Förslag till Kungl. förordning med närmare föreskrifter angående bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar (epizootiförordning). Kungl. Maj:t har i överensstämmelse med innehållet uti 1 § av lagen den 193. . angående bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar (epizootilagen), efter vederbörandes hörande, förordnat, som följer. 1 §• De smittsamma husdjurssjukdomar, på vilka i denna förordning givna föreskrifter skola tillämpas, äro dels de i 2 § 1 mom. epizootilagen angivna, nämligen:

Avdelning I omfattande sjukdomar, till vilkas bekämpande allmänna föreskrifter meddelas av Kungl. Maj:t: Grupp A, omfattande sjukdomar, vilka föranleda smittförklaring i varje fall: 1. mul- och klövsjuka (aphtae epizooticae) hos klövbärande djur, 2. boskapspest hos idisslande djur (pestis bovina), 3. elakartad lungsjuka hos nötkreatur (pleuropneumonia bovis contagiosa), 4. svinpest (pestis suis), 5. rots (malleus) hos häst, 6. smittsam blodbrist hos häst (anaemia infectiosa equi), 7. vattuskräck (rabies) hos hund, 8. koppor hos får (variolae ovinae), 9. mjältbrand (anthrax), 10. skabb (psoroptes- eller sarcoptesskabb) hos får och häst (scabies ovis et equi), samt 11. hönspest (pestis gallinarum), hönskolera (fågelseptikämi) (pasteurellosis avis, septicaemia haemorrhagica avis) och hönstyfus (vit diarré hos kyckling) (typhus vel paratyphus gallinarum); Grupp B, omfattande sjukdomar, vilka föranleda smittförklaring endast i vissa fall: 12. smittsam kastning hos nötkreatur (abortus infectiosus bovis Bang), 13. smittsam kastning hos häst (abortus infectiosus equi), samt 14. tuberkulos (tuberculosis) hos nötkreatur, svin och hund;

33 Avdelning II omfattande sjukdomar, till vilkas bekämpande föreskrifter av myndighet meddelas endast då särskilda förhållanden därtill föranleda: 15. frasbrand hos idisslande djur (emphysema infectiosum bovis), 16. akut svinsjuka (bipolarisseptikämi) (septicaemia haemorrhagica suis, pasteurellosis suis) 17. akut rödsjuka hos svin (rhusiopathia suis), 18. lungröta hos häst (influenza pectoralis equi), 19. kvarka hos häst (rhinitis streptococcica equi), 20. smittsam juverinflammation hos nötkreatur (mastitis streptococcica bovis), 21. trikinsjukdom (trichinosis) hos svin, 22. paratuberkulos hos nötkreatur (enteritis paratuberculosis bovis), 23. sommarsjuka hos nötkreatur (piroplasmosis bovis), samt 24. rensjuka (pasteurellosis tarandi) och klövröta hos ren (necrobacillosis tarandi).

Gemensamma föreskrifter. 2 §.

3§. Medicinalstyrelsen tillkommer i avseende å åtgärder till bekämpande av Medicinaistysmittsamma husdjurssjukdomar bland annat: relsens ålig^ 1. att med uppmärksamhet följa sådana sjukdomars uppträdande och spride anden ning såväl inom som utom riket samt vidtaga eller hos Kungl. Maj:t eller vederbörande myndigheter hemställa om erforderliga åtgärder till sjukdomars förebyggande och hämmande, 3. att till ledning för veterinärer liksom för djurägare utfärda anvisningar , 6. att vid behov giva länsveterinären eller annan lämplig veterinär i uppdrag att företaga inspektion rörande tillämpningen av föreskrifter angående bekämpandet av i denna förordning avsedd sjukdom, samt 7. att anskaffa och tillhandahålla vederbörande myndigheter, veterinärer m. fl. i denna förordning omförmäld materiel samt vid bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, erforderliga blanketter, provtagningskärl, utensilier för märkning av djur m. m. 4§. 1 mom. Länsstyrelse skall till statsrådet och chefen för jordbruksdeparte- Länsstyrelmentet skyndsamt inberätta, när länsstyrelsen utfärdat smittförklaring angå- sensfiiigganende smittsam husdjurssjukdom, tillhörande avdelning I, grupp A, och när sådan sjukdom ej längre förekommer inom länet. 2 mom. 3 mom. Då område förklarats smittat eller misstänkt för smitta, skall länsstyrelse därom ävensom om de i anledning av sjukdomen påbjudna åtgärderna B—302734

34 skyndsamt underrätta såväl medicinalstyrelsen och de lokala myndigheterna, länsveterinären och vederbörande tjänsteveterinär skriftligen som ock allmänheten genom meddelande i länskungörelserna och en eller flera tidningar i orten ävensom bekantgöra beslutet genom anslag å lämpliga ställen inom och närmast omkring det såsom smittat eller misstänkt förklarade området. 4 mom. 5 mom. Länsstyrelse tillkommer, att då så anses erforderligt, efter vederbörande veterinärs hörande, påbjuda de åtgärder, som skola vidtagas enligt denna förordning eller enligt av medicinalstyrelsen utfärdade föreskrifter och anvisningar till smittsam husdjurssjukdoms hämmande eller till förekommande av dess spridning, eller som länsstyrelsen därutöver med avseende å förhandenvarande förhållanden finner erforderliga. Länsstyrelse har sålunda i detta avseende, bland annat, 1. att, då sjukdom, som i denna förordning avses, yppats i närbelägen del av främmande land eller inom angränsande län, i samråd med medicinalstyrelsen vidtaga åtgärder till förekommande av sjukdomens spridning till länet,

6. att förordna länsveterinären eller annan vederbörlig tjänsteveterinär att å ställe, varest i denna förordning avsedd sjukdom förekommer eller misstankes hava utbrutit, företaga erforderlig undersökning samt att, då förhållandena därtill giva anledning, verkställa undersökning för utrönande, huruvida sjukdomen eller smitta förefinnes utanför smittat område såsom vid mejerier, kreatursmarknader o. d. ävensom att, där smittförklaring skett, förordna tjänsteveterinär eller i förekommande fall annan lämplig person såsom desinfektör att övervaka smittreningsåtgärderna, 7. att, därest djurägare utan skälig anledning underlåter att tillhandahålla nödig arbetskraft för gravgrävning eller för arbete stående i samband med i denna förordning avsedd sjukdom, på hemställan av vederbörande veterinär anmoda polismyndighet att skyndsamt tillkalla arbetsmanskap i och för arbetets utförande på ägarens bekostnad, varvid iakttages, att till arbetet i fråga så vitt möjligt ej böra användas personer, vilka på grund av sin sysselsättning kunna befaras överföra smitta till andra djurbesättningar, 8. att meddela erforderliga föreskrifter, bland annat, a. angående forslande av djur, varor eller redskap till, inom eller från smittat område inom länet, b. för mejerier, ävensom för gårdar, som leverera mjölk till mejeri, samt om stängning av mejeri och liknande inrättning, dit mjölken lämnats från smittad kreatursbesättning, i och för verkställande av smittrening, c. för kontrollassistenter och jordbrukskonsulenter och andra dylika personer beträffande de inskränkningar och försiktighetsmått, som skola gälla för dem vid utövandet av deras verksamhet inom smittat eller misstänkt område, och d. för lokala polismyndigheter beträffande deras åligganden med avseende å smittsam husdjurssjukdoms bekämpande, ävensom å undersökningar för utrönande av smittkälla m. m., samt 9. att omedelbart tillställa medicinalstyrelsen och tjänsteveterinärerna inom länet samtliga rörande smittsamma husdjurssjukdomar av länsstyrelsen utfärdade kungörelser. 6 mom.

35 3. 4. att ålägga vederbörande hälsovårdsnämnd att smittrena stall eller vattningsställe, vilka äro upplåtna till allmänt begagnande, 5. att i fråga om smittat område förbjuda a. att någon utan skriftligt tillstånd av vederbörande veterinär (passersedel) lämnar området eller vinner tillträde därtill, varvid emellertid iakttages, att passersedel ej erfordras för veterinär, läkare eller barnmorska, som för förrättning inställa sig, och ej heller för annan person i offentligt uppdrag, där veterinärs tillstånd ej hinner inhämtas, b. 6*. b*. 5 §• 1 mom. 2 mom. Kan veterinären efter verkställd undersökning icke med säkerhet avgöra, huruvida i denna förordning avsedd sjukdom föreligger, men finner han skälig anledning antaga, att så är förhållandet, åligger honom att taga erforderliga prov av sjuka eller döda djur för omedelbart insändande till anstalt eller laboratorium, som av medicinalstyrelsen godkänts för sådant ändamål — härefter benämnd undersökningsanstalt. Kan sjukdomens art det oaktat icke utrönas och är icke annorlunda i denna förordning för viss sjukdom stadgat, skall han hos medicinalstyrelsen göra telegrafisk framställning om förordnande att i och för utrönande av sjukdomens art låta efter värdering nedslakta ett eller annat djur. 3 mom. # Änser_ sig veterinären efter å dött eller sålunda nedslaktat djur verkställd inre besiktning eller obduktion icke med säkerhet kunna avgöra, huruvida i denna förordning avsedd sjukdom är för handen, men finner han misstanke härom föreligga, skall han så skyndsamt som möjligt för sjukdomens bestämmande till i 2 mom. omnämnd anstalt eller laboratorium under iakttagande av föreskrivna försiktighetsmått, samt med bifogande av utförlig sjukdomsbeskrivning och i förekommande fall av obduktionsprotokoll, insända antingen hel kropp av självdött eller slaktat djur eller ock sådana delar av obducerat djur, vilkas beskaffenhet giver anledning misstänka förekomst hos djuret av smittsam sjukdom. Sedan veterinär smittsamma husdjurssjukdomar. 4 mom.

5 mom. 6 mom. Rapport som hos länsstyrelsen. Rapport över av veterinär till medicinalstyrelsen. Rapporter skola ofördröjligen avfattas och till vederbörande insändas samt utan dröjsmål av vederbörande granskas och vidarebefordras. 7 mom. 8 mom. —• — — 9 mom. 10 mom.

6§. Djnrägares 1 mom. Inträffar sjukdoms- eller dödsfall, som kan misstänkas vara förorm. fl. skyldig- sakat av någon utav de i 1 § omförmälda sjukdomar, åligger det djurägaren heter. ävensom, där sådan anmälan från djurägaren ej redan gjorts, varje annan person, som erhåller kännedom om fallet, att ofördröjligen och senast inom 24 timmar göra anmälan därom hos vederbörande tjänsteveterinär eller hos annan närmast boende veterinär; dock att, vid hos länsstyrelsen. 2 mom. Husdjur, som sådana djur. Djur, som dött i sjukdom, som misstankes vara i denna förordning avsedd sjukdom, ävensom eventuellt kastat foster med fosterhinnor, skall, till dess undersökning av veterinär i vederbörlig ordning blivit verkställd eller denne lämnat föreskrifter i ämnet, av djurägaren i förefintligt skick förvaras å avskild plats och på lämpligt sätt. Plats, varmed djuret varit i beröring, skall av ägaren förberedande smittrenas. 3 mom. Vårdare av smittat djur må om möjligt ej hava beröring med friskt djur, som kan av sjukdomen angripas, eller lämna smittat ställe eller lokal, där smittat djur förvaras, förrän han vidtagit personliga smittreningsåtgärder enligt lämnade råd och anvisningar. Varje person, som direkt eller indirekt varit i beröring med djur, angripet av eller misstänkt för någon i denna förordning avsedd sjukdom, skall rörande personlig renlighet och smittrening sorgfälligt iakttaga härom utfärdade föreskrifter. Innan han avlägsnar sig från stället, skall han noggrant rengöra även kläder och skodon med iakttagande av att, om veterinär är närvarande, smittrening bör ske enligt dennes föreskrift och under hans tillsyn. Obehörig person må icke tillåtas komma i närheten av sjukt djur eller föremål, varmed djuret varit i beröring.

7§. Oskadliggörande av döda djur m. m.

1 mom. 2 mom. För nedgrävning därav vållas. Plats, där i smittsam husdjurssjukdom, som angives under avdelning I grupp A, dött eller härför dödat djur nedgrävts, skall smittrenas och hållas avstängd för husdjur under minst ett år efter det nedgrävningen skedde.

Hälsovårdsnämnders åligganden.

1 mom. Saknar husdjur, som är angripet av smittsam sjukdom eller misstänkt därför, tillsyn och kan ägaren ej anträffas, åligger det hälsovårdsnämnd att göra anmälan, som i 6 § 1 mom. sägs, och att i övrigt fullgöra den skyldighet, som eljest skulle tillkommit djurägaren. 2 mom. Anträffas djur dött ute å mark eller uppflutet vid strand under förhållanden, som göra sannolikt att djuret dött av i denna förordning avsedd sjukdom, och är ägaren okänd, skall anmälan om förhållandet göras hos vederbörande hälsovårdsnämnd, som har att efter samråd, om så prövas lämpligt, med vederbörande tjänsteveterinär, föranstalta om kadavrets oskadliggörande på sätt i 7 § 1 mom. sägs. 3 mom. Innehar djurägare ej tjänlig mark för nedgrävningen, åligger det hälsovårdsnämnd att, på därom av veterinär gjord framställning, anvisa lämplig nedgrävningsplats, varvid emellertid markägaren bör lämnas tillfälle att yttra sig. 4 mom. Angående hälsovårdsnämnds åliggande i fråga om åtgärder till förhindrande av smittsamma sjukdomars överförande till människor och tillsyn över animala födoämnen är särskilt stadgat.

8 §.

9§. 1 mom. Värdering skall utfärdar. Värdering. > 1 och för deltagande jämte vederbörande veterinär i värdering enligt epizootilagens bestämmelser skall lantbruksstyrelsen samt vederbörande hushållningssällskap eller dess förvaltningsutskott var för sig inom varje län eller hushållningssällskapsområde utse minst två värderingsmän jämte suppleanter för dessa. Härvid böra om möjligt utväljas personer som äro bosatta inom olika delar av hushållningssällskapsområdet. Värderingsman skall utses för en tid av tre år. Prövar medicinalstyrelsen vid häftigt utbrott av viss sjukdom sådant erforderligt, skola efter framställning av styrelsen ytterligare värderingsmän i enahanda ordning utses. Det tillkommer överveterinärerna. 2 mom. Vederbörande veterinär förvaltningsutskott utsedda. Då fråga är om värdering i annat fall än nyss sagts, skall så framt ej annorlunda stadgas för viss sjukdom till värderingen kallas antingen en av de utav lantbruksstyrelsen eller en av de utav hushållningssällskapet eller dess förvaltningsutskott utsedda värderingsmännen; dock må värdering av djur för nedslaktning, varom i 5 § 2 mom. sägs, verkställas av veterinär ensam, därest djurägaren godkänner densamma; i annat fall förfares så som ovan sägs. Kan veterinären värderingsman. 3 mom. —• 4 mom. 5 mom. —• 6 mom. över varje värdering skall värderingsinstrument enligt formulär, som det åligger medicinalstyrelsen att fastställa, upprättas i två exemplar, av vilka ett överlämnas till djurägaren och det andra insändes till länsstyrelsen, vilket sistnämnda exemplar skall vara försett med djurägarens egenhändiga vederbörligen bestyrkta erkännande om delgivningen. 10 §. 1 mom. . 2 mom. . 3 mom. Veterinär, vilken enligt vederbörligt förordnande fullgjort sådan tjänstförrättning, som i denna förordning omförmäles, är, där det ej enligt vad i densamma stadgas tillkommer djurägaren att till honom utgiva gottgörelse, berättigad till ersättning av allmänna medel jämlikt gällande allmänna resereglemente och taxa för veterinärs tjänstförrättningar, där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnat. Ersättning av allmänna medel tillkommer även veterinär, som på djurägarens kallelse inställt sig å ställe, där i avdelning I under grupp A upptagen sjukdom misstankes förekomma, för så vitt av veterinären eller annan vederbörande konstaterats, att sådan sjukdom är för handen. Finner länsveterinär icke konstaterats. 4 mom. 1 11 §. 12

Angående arméns djur bestånd. Missnöje.

38 Särskilda föreskrifter. Avdelning I.

a. Beredskapsåtgärder Medicinalstyrelsens åligganden.

Grupp A. 1. Mul- och klövsjuka, före utbrott av mul- och

klövsjuka.

13 §. 1 mom. Medicinalstyrelsen tillkommer sådana veterinärer. Uppgift skall tillställas vederbörande länsstyrelser om förordnanden, varom i detta moment sägs. Uppgift om förordnande av överveterinär meddelas även vederbörande tjänsteveterinär. 2 mom. 3 mom. 14 §. 1 mom. 2 mom. Medicinalstyrelsen som L 13 § 2 mom. sägs inventarief örteckning. 15 §. 16 §. Vid början

17 §. i 16 och 18 §§. 18 §.

Lantbruksstyrelsens åligganden.

1 mom. 2 mom. —

Länsstyrelsens åligganden.

1 mom. — 2 mom.

19 §.

Åtgärder

till bekämpande av mul- och klövsjuka inom område, där nedslaktning s för farande tillämpas. 20 §.

1 mom. — 2 mom. 21 §. 1 mom. Har veterinär omedelbart 1. att telefonledes, medelst telegram eller annorledes lämna meddelande om fallet till vederbörande överveterinär eller länsveterinär, om ej överveterinär finnes förordnad, varvid veterinären samtidigt skall lämna uppgift om besättningens storlek och andra uppgifter till ledning för värderings verkställande, 2. att i fall, där mjölkleverans till mejeri ägt rum närmaste dagarna förut, underrätta vederbörande mejeriföreståndare om resultatet av undersökningen och giva order om mejeriets stängning, intill dess föreskriven smittrening hunnit verkställas, 3. att lämna meddelande i ämnet till polismyndigheten i orten och, där så befinnes erforderligt, anmoda denna verkställa erforderliga avspärrningsåtgärder utöver dem, som veterinären redan låtit vidtaga,

39 4. a t t låta genom gårdens folk eller av polismyndighet uppbådat manskap påbörja gravgrävning till omfattning motsvarande antalet insjuknade djur, 5. att genom förhör •— (beröringsförteckning), 6. att såväl bestämmelserna i 25 § här nedan desamma, samt 7. att lämna behandling. 2 mom. ; 22 §. 1 mom. överveterinär, som mottagit anmälan, som i 21 § 1 mom. punkt 1 sägs, eller eljest erhållit kännedom om för mul- och klövsjuka misstänkt sjukdomsfall, skall ofördröjligen avresa till ort och ställe för fastställande, huruvida sjukdomen föreligger. För så vitt icke besättningen i fråga är upptagen i sådan förteckning, som i 18 § 1 mom. av denna förordning omförmäles, skall överveterinären redan före sin avresa till stället träffa förberedande anstalter för besättningens snara värdering i enlighet med bestämmelserna i 9 §. ; 2 mom. 3 mom. 4 mom. 5 mom. Finner överveterinär genom nedgrävning eller annat lämpligt förfaringssätt. 6 mom. 7 mom. Innan överveterinär bestämmelserna i 23 § här nedan. 23 §. H a r överveterinär jämlikt 18 § 1 mom. på genomförande. I övrigt skola bestämmelserna i 33—40 §§ här nedan gälla i tillämpliga delar. 24 §. Konstateras mul- och klövsjuka inom kreatursmarknadsplats, offentligt slakthus eller annan under offentlig kontroll ställd slakteriinrättning, åligger det anstaltens ledning tillse, att samtliga därstädes befintliga klövbärande djur snarast möjligt nedslaktas samt att smittrening verkställes. Misstankes föreligger. 25 §. 1 mom. 2 mom. 3 mom. Har mjölk veterinär, som i 20 § sägs uppsikt. H a r mjölk från det smittade stället lämnats till annan ägare av klövbärande djur eller har mjölken i icke pastöriserat skick använts till utfodring av sådana djur, skall stället i fråga förklaras spärrat och isoleras under tio dagar räknat från sista dagen då sådant överlämnande eller sådan utfodring ägde rum. Tillika skall å stället omedelbart verkställas lokal smittrening i enlighet med veterinärs anvisningar. Där mjölk påkallade. 4 mom. 5 mom. 6 mom. 7 mom. 8 mom. 9 mom.

40 26 §. 1 mom. • 2 mom. 3 mom. Inom smitt- eller misstänktförklarat område förekommande katter skola, därest de ej kunna på betryggande sätt hållas instängda, dödas, varjämte fjäderfä och andra mindre husdjur skola hållas instängda. Därstädes ävensom inom fastställt skyddsområde befintliga hundar skola hållas instängda eller säkert bundna. 27 §. Medicinalstyrelsen bland annat, 2." 3.

b. Angående skyddsområde.

28 §. 1 mom. 2 mom. Till skyddsområde klövbärande djur. Ej heller må utan dylikt medgivande från skyddsområde utförande till inrikes ort utom detsamma äga rum vare sig av klövbärande djur eller av följande delar av klövbärande djur, nämligen huvud, tunga, klövar, lungor, hjärta, lever, juver och friska ben samt oberedda hudar och skinn, vilka icke äro väl saltade eller fullständigt torkade, eller av foder, strömedel och gödsel. Utan hinder i övrigt. 3 mom. 4 mom. 5 mom. 6 mom. 7 mom. 29 §. 1 mom. 2 mom. 3 mom. 30 §. 1 mom. 2 mom. 3 mom. 4 mom. Sedan smittreningen avslutats, skall å stället förordnad veterinär eller desinfektör därom göra anmälan till vederbörande överveterinär, vilken har att omedelbart verkställa slutbesiktning å stället och däröver avgiva vederbörlig rapport. 31 §. Under tid, då län till någon del är förklarat smittat av mul- och klövsjuka, skall järnvägsvagn, automobil eller annat transportmedel, som begagnats för transport av för sjukdom mottagliga djur, efter verkställd lossning undergå smittrening å lossningsorten i enlighet med av medicinalstyrelsen utfärdade närmare föreskrifter. Utföres dylik försäljningsställe. 32 §. 1 mom. 2 mom.

;

41 c.

Åtgärder

till bekämpcmde av mul- och klövsjuka inom område, där isolering sför farande tillämpas.

33 §. 1 mom. . 2 mom. Där så prövas erforderligt, må medicinalstyrelsen till extra tjänsteveterinär inom visst distrikt förordna en eller flera veterinärer, jämväl veterinärkandidater. Extra tjänsteveterinär ordinarie tjänsteveterinär. 34 §. 1 mom. Veterinär bestämmelserna i 20 § här ovan. 2 mom. Undersökning de åtgärder, som i 21 § 1 mom. 3—7 punkterna och 2 mom. sägs. Än vidare spärrningsåtgärder. Telegrafisk • 5 § 6 mom. 3 mom. Anser sig veterinär vid undersökning, som i 2 mom. sägs, icke kunna förklara sjukdomen vara för handen, men icke heller med säkerhet kunna Utesluta diagnosen mul- och klövsjuka, skall han därom göra omedelbar anmälan hos länsveterinären, som äger hemställa hos länsstyrelsen om ställets misstänktförklaring och låta vidtaga de isoleringsåtgärder m. m., som ovan i 25 § sägs. Till ägaren misstänkt ställe. Veterinären skall eller icke. 4 mom. Befinner sig besättningen eller del av densamma å betesmark, och vistas icke klövbärande djur tillhörande annan ägare därstädes, skola, om veterinär finner, att så kan ske med mindre risk för smittas överförande till andra ställen eller betesmarker än om djuren kvarstanna å betet, samtliga klövbärande djur hemforslas till gården och uppbindas. I sådant fall sådan betesmark. Har sjukdomen behovet påkallade. 5 mom. Rörande isolering vad i 26 och 28 §§ stadgats. 35 §. 1 mom. Har mul- och klövsjuka konstaterats, skall veterinär, utöver vad i 34 § stadgas, vederbörande veterinär. 2 mom. Veterinär skall sjukdomens utbredning i besättningen och innan slutlig smittrening verkställes förvissa sig om att samtliga klövbärande djur varit av sjukdomen angripna. 36 §. Angående samfärdsel, person- och djurtrafik och varutransport inom och från sådant område, som i 33 § sägs, skall i tillämpliga delar gälla, vad i 26 och 28 §§ stadgats, och ankommer det på vederbörande länsstyrelse att utfärda närmare föreskrifter rörande försiktighetsmått till undvikande av att smitta därigenom sprides. 37 §. 1 mom. 2 mom. 38 §. 1 mom. 2 mom. 3 mom. —

42 4 mom. Smittrening skall bestämmelserna i 30 § av denna förordning samt uti av medicinalstyrelsen utfärdade smittreningsföreskrifter. 5 mom. 39 §. Smittförklarat ställe omedelbar nedslaktning. Vad angår betesmark, där av sjukdomen angripet djur uppehållit sig, skall gälla vad i 32 § 2 mom. sägs. 40 §. 1 mom. , 2 mom. 2. Boskapspest. 41 §. Med avseende å bekämpande av boskapspest skall i tillämpliga delar och i den mån här nedan icke annorlunda stadgas gälla vad som beträffande muloch klövsjuka föreskrives i 13 och 15—17 §§, 18 § 2 mom., 19—22 §§ och 24— 32 §§ här ovan. 42 §. Alldenstund boskapspest i regel endast angriper idisslande djur, bör föreskriven nedslaktning endast omfatta sådana djur. 43 §. I fråga om avyttring och utförande av mjölk eller produkter därav från smitt- eller misstänktförklarat ställe skola föreskrifterna i 26 § 2 mom. äga tillämpning, dock att mjölk skall uppvärmas antingen till minst 80 grader Celsius eller ock under minst en halv timmes tid hållas uppvärmd vid minst 60 grader Celsius. 44 §. 45 §. 3. Elakartad lungsjuka. 46 §. Med avseende å bekämpande av elakartad lungsjuka skall i tillämpliga delar och i den mån här nedan icke annorlunda stadgas, gälla vad som beträffande mul- och klövsjuka föreskrives i 13 och 15—17 §§, 18 § 2 mom., 19—22, 24 och 26—31 §§ här ovan. 47 §. Alldenstund elakartad lungsjuka endast angriper nötkreatur och getter, bör föreskriven nedslaktning endast omfatta sådana djur. 48 §. 1 mom. H a r elakartad lungsjuka månader före sjukdomsutbrottet 2 mom. 1 3 mom.

från annan besättning inom fyra från beröringsdagen.

43 49 §. 50 §. 1 mom. 2 mom. 3 mom. — 4. Svinpest. 51 §. Har inom svinbesättning uppträtt sjukdoms- eller dödsfall, som av veterinär anses vara svinpest, skall i tillämpliga delar och så framt ej nedan annorlunda stadgas förfaras i enlighet med vad som beträffande mul- och klövsjuka föreskrives i 13 § 1 och 3 mom., 15—24 §§, 25 § 1, 2, 4—6 mom. och 8 mom., 26 § 1 och 3 mom., 27 § punkterna 1, 4 och 5 samt 32 § 2 mom. Har Kungl. Maj:t funnit skäl föreskriva, att beträffande område, inom vilket ifrågavarande fall inträffat, bekämpandet av sjukdomen skall ske genom isoleringsförfarande, skall i tillämpliga delar gälla vad i 33 och 34 §§, 35 § 2 mom. samt 36—38 §§ stadgas. 52. §. 53 §. 54 §. 1 mom. 2 mom. Har ställe förklarats misstänkt för svinpest på grund av att sjukdoms- eller dödsfall inträffat bland svinkreaturen därstädes, skall detsamma av länsstyrelsen ställas under uppsikt av vederbörande tjänsteveterinär, intill dess insänt prov blivit undersökt och visshet vunnits, huruvida sjukdomen är för handen eller icke. Inträffa under den tid, stället är förklarat misstänkt, nya sjukdoms- eller dödsfall inom svinbesättningen, har den av länsstyrelsen förordnade veterinären att företaga förnyad undersökning inom besättningen och vid dödsfall obduktion samt, vid misstanke om att sjukdoms- eller dödsfall förorsakats av svinpest, till undersökningsanstalt insända nytt undersökningsmateriel. 55 §. H a r smittfarlig beröring på sätt i 25 § 1, 2, 4—6 mom. sägs ägt rum mellan för sjukdomen smitt- eller misstänktförklarat ställe och annat ställe inom tre veckor närmast före sjukdomsutbrottet, skall sistnämnda ställe förklaras spärrat och isoleras under en tid av tre veckor från sista beröringsdagen. 56 §. 1 mom. Under den tid undersökning befunnits fria från sjukdomstecken, till under offentlig kontroll ställd slakteriinrättning i och för omedelbar nedslaktning. Ej heller må från stället utan sådant medgivande utföras kropp av slaktat svinkreatur eller delar därav och ej heller foder, strö, gödsel och andra föremål, som kunna anses vara smittförande. 2 mom. Till ställe, som i 1 mom. sägs, må icke införas svinkreatur av något slag. Å sådant ställe må icke heller grisar uppfödas. 3 mom. 4 mom.

44 57 §. 1 mom. 2 mom. 3 mom. — — — 58 §. 5. Rots. 59 §. 1 mom. Veterinär, som har anledning misstänka att häst lider av rots, skall därom telegrafiskt underrätta länsstyrelsen, som äger förordna vederbörande tjänsteveterinär att företaga tjänsteresa till stället för verkställande av undersökning rörande sjukdomen. Innan tjänsteresa insända blodprov. 2 mom. 3 mom. — 60 §. 1 mom. 2 mom. 3 mom. Har veterinär verkställt obduktion av häst, som dött i rots eller dödats på grund av sjukdomen eller misstanke om förekomst av densamma, skall han jämte obduktionsprotokoll för undersökning till statens veterinärbakteriologiska anstalt insända sjukligt förändrade delar av djuret. 61 §. 1 mom. Av djur, som dödats såsom angripet av rots, må ingen del användas till nytta, utan skall kroppen med hud och allt nedgrävas eller på annat effektivt sätt oskadliggöras. 2 mom. Häst, som misstankes vara angripen av rots, må ej användas utanför smittat område, ej heller överlåtas till annan person eller inställas i främmande stall eller vattnas ur kärl, som även användes för andra hästar. Till besättning annan besättning. 3 mom. 62 §. 63 §. Sedan från veterinär till länsstyrelse ingått meddelande, att å ställe, som varit smittat av rots, samtliga av sjukdomen angripna eller därför misstänkta djur dött eller dödats eller att å ställe, som varit misstänkt för rots, intet djur längre kan anses vara misstänkt för sjukdomen, och smittrening verkställts, må stället av länsstyrelsen friförklaras, varvid dock skall iakttagas, att medicinalstyrelsens yttrande skall inhämtas, innan friförklaring sker. 6. Smittsam blodbrist. 64 §.

Veterinär, som har anledning misstänka, att häst lider av smittsam blodbrist, skall därom omgående underrätta länsstyrelsen, som äger förordna vederbörande tjänsteveterinär att företaga tjänsteresa till stället för verkställande av undersökning och att med ledning av vad som därvid framkommer vidtaga författningsenliga åtgärder.

45 65 §. 1 mom. Firmer veterinär vid av honom företagen undersökning, att häst lider av smittsam blodbrist, skall han omedelbart vidtaga erforderliga isolerings- och andra åtgärder, vilka kunna anses påkallade av de lokala förhållandena, ävensom hos medicinalstyrelsen telegrafiskt utverka förordnande att låta nedslakta djuret och i förekommande fall även föl av smittat sto. 2 mom. Förefinnes tecken på smittsam blodbrist hos insjuknat djur, men anser sig veterinären icke med ledning av dessa tecken kunna fastställa säker diagnos å sjukdomen, har han att till undersökningsanstalt insända undersökningsprov från den sjuka hästen jämte kortfattad sjukdomsbeskrivning. Veterinären skall fem veckor. 3 mom. Är sjukdomen djurets organ. Har veterinären vid obduktionen konstaterat, att smittsam blodbrist förelegat, skall han omedelbart låta vidtaga smittrenings- och isoleringsåtgärder, om sådana befinnas erforderliga. Finnas å smittad betesmark eller ställe flera hästar, har veterinär att om möjligt omedelbart undersöka desamma och, om anledning därtill förefinnes, från sådana djur, som därvid misstänkas vara angripna av sjukdomen, insända blodprov och i övrigt vidtaga åtgärder, som ovan nämnts. 4 mom. Anser sig veterinären oaktat företagen obduktion icke med säkerhet kunna avgöra, huruvida sjukdomen föreligger eller icke, skall han dels insända undersökningsmaterial, dels ock vidtaga erforderliga smittreningsoch isoleringsåtgärder. 5 mom. 66 §. 1 mom. I den rapport, som veterinär har att avgiva över verkställd förrättning, skall han lämna noggrannast möjliga uppgifter om de sjukdomstecken och vid verkställd obduktion iakttagna sjukliga förändringar, vilka varit bestämmande för hans diagnos, och i fall, där djuret kan antagas hava blivit smittat å betesmark, beskrivning å betesmarkens läge ävensom uppgift å de djurägare, vilkas hästar samtidigt befunnit sig å betet. 2 mom. Har undersökning, som i 65 § sägs, skall dödas. Å dödat djur skall veterinären verkställa fullständig obduktion och om resultatet underrätta medicinalstyrelsen. 67 §. 1 mom. Har veterinär mottagit förordnande att föranstalta om nedslaktning av häst, • ojävig värderingsman. 2 mom. Sedan värdering skett och djuret nedslaktats, skall veterinären jämväl från sådant djur insända organdelar, som i 65 § 3 mom. omförmälas, varvid dock skall iakttagas, att kadavret styckas så litet som möjligt. 68 §. 1 mom. Kropp av häst, som dött eller dödats på grund av smittsam blodbrist, skall uppbrännas eller nedgrävas med hud och allt, varvid skall iakttagas, att blod och allt annat avfall uppbrännes eller på annat sätt fullständigt oskadliggöres. Därefter skall fullständig smittrening under veterinärs uppsikt verkställas å stället, och skall gödsel från sjukt djur antingen uppbrännas, nedgrävas eller uppläggas i kompost under en tid av minst tre månader. 2 mom. Häst, som misstankes vara angripen av smittsam blodbrist, må ej

46 överlåtas till annan person eller inställas i främmande stall. Ej heller må sådan häst föras till gemensamhetsbete. 69 §. 1 mom. Har å betesmark under efter varandra omedelbart följande betesperioder upprepade fall av smittsam blodbrist inträffat, skall vederbörande tjänsteveterinär hos länsstyrelsen hemställa om smittförklaring av betesmarken i fråga under en tid av ett år från sista fallet, och må under denna tid hästar icke utsläppas å densamma. Innan sådan smittförklaring sker, skall fullständig utredning verkställas genom vederbörande lokala myndigheter och kommunala organ beträffande betesmarkens läge och omfattning samt i densamma intresserade byalag och hästägare. 2 mom. 7. Yattuskräck. 70 §. 1 mom. 2 mom. 3 mom. 4 mom. 5 mom. 71 §. 1 mom. 2 mom. Har människa blivit biten av ett för vattuskräck misstänkt djur, må djuret, därest detsamma är infångat, icke dödas, förrän visshet vunnits, huruvida vattuskräck föreligger, och skall veterinären om förhållandet oförtövat underrätta vederbörande tjänsteläkare. 3 mom. 4 mom. 72 §. 73 §. 74 §. 75 §. 8. Koppor hos får. 76 §.

_ Har veterinär konstaterat, att koppor utbrutit inom fårbesättning, och har sjukdomen icke tidigare förekommit inom landet, skall han telegrafiskt underrätta medicinalstyrelsen om fallet och avvakta denna myndighets beslut, huruvida framställning skall göras till länsstyrelsen om utfärdande av smittförklaring. Prövar medicinalstyrelsen så erforderligt, äger styrelsen förordna om företagande av ytterligare undersökning till säkerställande av diagnosen. Förekommer sjukdomen tidigare inom landet, har veterinär att föranstalta om vidtagande av nödiga isoleringsåtgärder samt hos länsstyrelsen hemställa om smittförklaring av stället eller betesmark, där sjuka djur uppehållit sig.

47 77 §. Anser sig fastställts. Förekommer sjukdomen icke tidigare inom landet, skall vad för sådant fall |i 76 § första stycket stadgats äga motsvarande tillämpning. 78 §. 1 mom. 2 mom.

1 —

79 §. 1 mom. Fårbesättning, inom vilken fall av koppor konstaterats, skall, så länge sjukdomen förefinnes, en gång i veckan undersökas av veterinär. 2 mom. Till förkortande av sjukdomens varaktighet har den vederbörligen förordnade veterinären att snarast möjligt verkställa smittöverföring å samtliga till besättningen hörande får i enlighet med av medicinalstyrelsen givna anvisningar. Veterinär äger, smittad fårbesättning. 3 mom. 80 §. 1 mom. 2 mom. 81 §. 1 mom. 2 mom. 3 mom. 4 mom. 5 mom. 6 mom. 82 §. 1 mom. —• •— — 2 mom. 3 mom. 4 mom. —• 9. Mjältbrand. 83 §. 1 mom. Har inom djurbesättning inträffat dödsfall, som kan antagas vara förorsakat av mjältbrand, skall veterinär anmoda djurägaren att under erforderliga försiktighetsmått snarast till veterinären inkomma med undersökningsmateriel från det döda djuret, och skall veterinären genom mikroskopisk undersökning söka utröna, huruvida dödsfallet förorsakats av mjältbrand. 2 mom. ; 3 mom. 4 mom. Sedan länsstyrelsen på sätt i 3 mom. nämnts erhållit meddelande, att sjukdomen förekommer, av behovet påkallade. Har under en tid av två veckor endast ett fall av sjukdomen yppat sig, skall smittförklaring ske endast så framt mjältbrandssjukt djur uppslaktats eller kropp efter sådant djur styckats. Inträffar under sagda tid nytt sjukdomsfall, som kan misstänkas vara mjältbrand, åligger det djurägaren ställets smittförklaring. 5 mom. Det tillkommer veterinär att vid varje dödsfall, som misstankes vara förorsakat av mjältbrand, till undersökningsanstalt föreskrivna åtgärder.

48 84 §. 1 mom. 2 mom. 85 §. 1 mom. 2 mom. 3 mom. Ä betesmark påföljande år. I mjältbrand sjukt eller för mjältbrand misstänkt djur må ej slaktas, och må från dött djur inga delar till nytta användas. Kropp efter sådant djur må ej av annan än veterinär styckas, och ej heller må huden avdragas eller sönderskäras. 86 §. Kropp efter djur, som störtat i mjältbrand, skall snarast utforslas till lämplig förbrännings- eller nedgrävningsplats, och må kadavret därvid icke släpas direkt på marken, utan bör härför användas lämpligt underlag såsom släpbord eller drog. Vid i sjukdomen yta åstadkommes. 87 §. Då mjältbrand antagit farsotsartad utbredning, må länsstyrelsen kunna utfärda förbud mot utförsel från visst område inom länet av levande kreatur, kött, inälvor och hudar ävensom av foder och strömedel. 88 §. 10. Skabb. 89 §. Veterinär, som anser sig och han därvid iakttagit psoroptes- eller sarcoptesskabbdjur, eller ock sådan undersökning med positivt resultat företagits å undersökningsanstalt å av veterinär insända sådana prov. 90 §. 1 mom. Har undersökning, som i 89 § sägs, givit positivt resultat, skall länsstyrelsen förklara stället smittat av skabb. 2 mom. Kan genom verkställd undersökning icke med visshet avgöras, huruvida sjukdomen är för handen, men föreligger ändock misstanke därom, tillkommer det länsstyrelsen att, där så befinnes erforderligt, förordna vederbörande veterinär att fyra gånger med omkring två veckors mellanrum på i 89 § angivet sätt undersöka sjuka djur inom besättningen, och skall stället under tiden förklaras misstänkt för sjukdomen. Har skabb icke kunnat konstateras vid nämnda undersökningar, skall stället omedelbart förklaras ej längre misstänkt. 3 mom. Har djur från annat ställe haft beröring med djur, redskap, seldon eller dylikt å smittat ställe, skall det för den smittfarliga beröringen utsatta stället ställas under veterinäruppsikt under en tid av två månader. 91 §. 92 §. 1 mom. 2 mom. Av skabb angripen eller därför misstänkt häst må icke insättas i främmande stall eller användas utom det smittförklarade områdets gränser.

49 Sådant djur må användas inom det smittade området under villkor, att det icke å bete eller annorledes kommer i beröring med friska djur, som kunna angripas av sjukdomen. 3 mom. —- — — 4 mom. — — — 93 §. 1 mom. — — —. 2 mom. Hud efter av skabb angripet djur skall efter veterinärs anvisningar smittrenas och därefter under betryggande kontroll överföras till garveri för omedelbar behandling. 94 §. 95 §. 1 mom. — — — 2 mom. — — — 11. Hönspest, hönskolera ocb hönstyfus. 96 §. 1 mom. Veterinär, som anser sig hava anledning misstänka, att någon av sjukdomarna hönspest, hönskolera eller hönstyfus utbrutit, skall från av sjukdom angripna eller därför misstänkta djur uttaga och till undersökningsanstalt insända prov eller föranstalta härom. 2 mom. — — — 3 mom. Veterinären skall, där han så finner erforderligt, hos länsstyrelsen göra framställning om utfärdande av misstänktförklaring, intill dess resultatet av sådan undersökning föreligger. 4 mom. — — — 97 §. 1 mom. Har vid veterinärs undersökning å smittförklarat ställe framgått, att vid fall av hönspest levande hönsfåglar, gäss eller ankor utförts under en tid av två veckor före isoleringens början, eller att vid fall av hönskolera levande fjäderfä av vad slag som helst under nyss angivna tid utförts, eller att då fråga • — denna sjukdom. 2 mom. Efter mottagande av i 1 mom. omförmäld rapport, åligger det medicinalstyrelsen att lämna vederbörande länsstyrelse meddelande, huruvida länsstyrelsen bör förordna veterinär att å ställe, till vilket utförsel som i nämnda mom. sägs ägt rum, företaga erforderlig undersökning och, tills resultatet av undersökningen erhållits, förklara stället misstänkt för smitta. 98 §. 1 mom. — — — 2 mom. — — —

99 §. 100 §

1 mom. — — — 2 mom. — 101 §. 4—302734

50 Grupp B. 12. Smittsam kastning hos nötkreatur. 102 §. 1 fråga om bekämpande av smittsam kastning skola för hela riket bestämmelserna i 103—106 §§ (106, 107, 109 och 111 §§) äga tillämpning. Därjämte skall vad i 107—110 §§ (108, 110, 112 och 113 §§) stadgas tillämpas i de län, för vilka Kungl. Maj:t på hemställan av vederbörande länsstyrelse därom meddelat föreskrift. 103 §. Allmänna 1 mom. Veterinär, som har skälig anledning misstänka förekomst av smittåtgärder. g a m kastning bland nötkreatur, skall från för sjukdomen misstänkt djur taga och till undersökningsanstalt insända blodprov ävensom, där så kan ske, kastat foster och fosterhinnor eller delar därav. 2 mom. • — 104 §. 1 mom. I avvaktan dennes plikt att hålla för sjukdom misstänkt djur så vitt möjligt betryggande avskilt från andra nötkreatur, att omedelbart verkställa lokal smittrening av plats i ladugård, där djuret uppehållit sig under tiden för kastningen samt de två närmaste veckorna därefter, samt att låta mjölken undergå behandling, som nedan i 105 § första stycket sägs. 2 mom. 3 mom. Länsstyrelse må efter av vederbörande veterinär gjord och av länsveterinären med eget yttrande överlämnad framställning förklara ställe smittat av smittsam kastning hos nötkreatur, därest 1) under ett i smittförklaringen. 105 §. Mjölk, grädde eller produkter därav från nötkreatur, som förete tecken på förestående kastning eller som kastat inom sist förflutna två månader, må icke från stället utföras eller användas till föda åt människor, med mindre råvaran blivit uppvärmd till minst 80 grader Celsius eller under minst en halv timmes tid hållits uppvärmd vid minst 60 grader Celsius. Mjölk från angivet sätt. 106 §. Vederbörande tjänsteveterinär skall omedelbart skriftligen underrätta dels vederbörande hälsovårdsnämnd och dels vederbörande mejeri och mjölkmottagningsställe, då smittsam kastning hos nötkreatur utbrutit eller upphört inom besättning, från vilken mjölk levereras, ävensom, där smittförklaring skett, om tiden för densammas utfärdande och om friförklaring. Specialåtgärder.

107 §. I fråga gälla: \m a t t därifrån icke må annat än för omedelbar nedslaktning eller till av smittsam kastning smittad gård avyttras hondjur, som kastat, eller hondjur med flytning från könsdelarna eller dräktigt djur, så fram t icke det till utförsel avsedda djuret genom å undersökningsanstalt företagna undersökningar

51 å två av veterinär med en månads mellanrum uttagna blodprov befunnits fritt från sjukdomstecken; skolande det första av nämnda båda prov hava uttagits tidigast två månader efter inträffad kastning eller kalvning;

5. att tjur icke må användas till betäckning av hondjur hörande till besättning, varest smitta av sjukdomen icke förefinnes; 8. att förflyttning av föreningstjur endast må äga rum under de i punkt 7 härovan angivna förutsättningar; 9. att ägaren till sådan besättning skall, om föreningstjur är stationerad inom besättningen, underrätta tjur föreningens medlemmar om att fall av smittsam kastning inträffat; samt 10. att därifrån foder och strö ej må avyttras till annan ägare av nötkreatur, utan att denne underrättats om att smittsam kastning föreligger inom besättningen. 108 §. 1 mom. — — — 2 mom. 3 mom. 109 §. 1 mom. — — — 2 mom. Hava å smittförklarat ställe samtliga kor och före sista kastningsfallet betäckta kvigor en gång kalvat å normal tid samt minst femton månader förflutit efter sista kastningsfallet eller hava åtgärder, som i 108 § 2 mom. omförmälas, verkställts och samtliga kvarvarande djur vid förnyade blodprov icke reagerat, skall länsstyrelsen efter framställning av vederbörande veterinär, sedan smittrening verkställts, och efter hörande av länsveterinären förJdara stället fritt från smitta. Friförklaring må kvarstannad efterhörd. 110 §. 1 mom. — — — 2 mom. — • 13. Smittsam kastning- hos häst. H l §• 1 mom. Veterinär, som har skälig anledning misstänka förekomst av smittsam kastning hos häst, skall från för sjukdomen misstänkt sto till undersökningsanstalt insända blodprov, uttaget tidigast tio dagar efter inträffat fall av kastning, ävensom, där så kan ske, kastat foster och fosterhinnor eller delar därav. Veterinären skall av smittspridning. 2 mom. 112 §. 1 mom. — — — 2 mom. — 3 mom. — — — 4 mom. — — —

52 113 §. Å ställe, varest smittsam kastning hos häst konstaterats, skall, oavsett huruvida smittförklaring utfärdats, beträffande samtliga hästar å stället i tilllämpliga delar gälla, vad i 107 § är stadgat. 114 §. 1 mom. 2 mom. — 115 §. 14. Tuberkulos. 116 §. 117 §. A. Bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur. I.

Allmänna bestämmelser.

118 §. I fråga om bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur skola bestämmelserna i 119—132 §§ här nedan äga tillämpning, så framt ej annorlunda, föreskrives i 133—136 §§ i fråga om område, där hushållningssällskap med bidrag av statsmedel organiserat verksamhet till bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur, eller i 138—146 §§ i fråga om skyddat område. 119 §. 1 mom. — — — 2 mom. — 3 mom. Härstammade mjölkprovet från visst angivet nötkreatur, skall medicinalstyrelsen, där så prövas skäligt i enlighet med bestämmelserna i 129 §, förordna om nedslaktning av djuret i fråga. Var mjölkprovet • •—• avskilja tuberkelbaciller. 120 §. 1 mom. Veterinär, som har skälig anledning misstänka förekomst av smittfarlig tuberkulos hos nötkreatur på grund av iakttagelser vid klinisk undersökning, verkställd å djuret av denna anledning, åligger att förse djuret med av medicinalstyrelsen fastställt märke samt att underrätta länsveterinären om förhållandet. Misstankes förhandenvaro av juver- eller livmodertuberkulos, skall veterinären därjämte taga prov för omedelbart insändande till undersökningsanstalt. o . 2 mom. Påvisar veterinär vid köttbesiktning tuberkulos hos spädkalv, åligger det honom att söka utröna djurets ursprungsställe samt, där detta varit möjligt, att ofördröjligen underrätta såväl hälsovårdsnämnden i den kommun, inom vilken ursprungsstället är beläget, som vederbörande länsveterinär för meddelande till medicinalstyrelsen. Enahanda åtgärder • samma ursprungsställe. 3 mom. Veterinär, som mottagit meddelande, som i 119 § 1 mom. sägs, skall om förhållandet underrätta vederbörande hälsovårdsnämnd och länsveterinär. _ 4 mom. Länsveterinär, som genom mottagen rapport eller eljest erhållit kännedom om att fall av smittfarlig tuberkulos konstaterats, åligger att, där ej av rapport framgår, att så redan skett, om förhållandet skriftligen underrätta vederbörande hälsovårdsnämnd, mejeriförening och avelsförening.

53 121 §. 1 mom. Djurägare, som — — — svårartad diarré eller ock på grund av andra sjukdomstecken hos djuret har anledning misstänka förekomst av smittfarlig tuberkulos, åligger att göra anmälan om förhållandet hos veterinär. 2 mom. Bekämpande av tuberkulos i sådan form, som icke är eller icke skäligen kan misstänkas vara smittfarlig tuberkulos, ankommer på djurägaren. 122 §. 123 §. Önskar djurägare erhålla tuberkulinundersökning och i samband därmed klinisk-bakteriologisk undersökning med bidrag av statsmedel rörande förekomst av tuberkulos inom sin nötkreatursbesättning, har han att därom under iakttagande av föreskrifterna i 124—128 §§ här nedan göra framställning hos veterinär, vilken med eget utlåtande vidarebefordrar framställningen till länsveterinären. Sedan länsveterinären framställningen inlämnats. 124 §. 1 mom. Första undersökning med tuberkulin med bidrag av statsmedel må av medicinalstyrelsen medgivas djurägare, som på av medicinalstyrelsen fastställt formulär förbinder sig att vidtaga och fortfara med åtgärder till bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur. Tuberkulinundersökning skall års ålder. Från tuberkulinundersökning må undantagas djur, som är avsett att nedslaktas inom den närmaste månaden, ävensom djur, som på grund av kliniska symptom kan antagas vara tuberkulöst. Sådant djur skall behandlas som reagerande. Nötkreatur, som — föregående undersökning. 2 mom. — — — 125 §. 1 mom. Förnyad undersökning bland nötkreatur. Vid ansökan om kontrollundersökning skall fogas av veterinär i enlighet med av medicinalstyrelsen fastställt formulär utfärdat intyg rörande tidigare undersökning med tuberkulin ävensom rörande de åtgärder, som vidtagits inom besättningen med anledning av resultatet av sådan undersökning, innehållande tillika i förekommande fall uppgift å de besättningar, till vilka reagerande djur försålts som livdjur. Kontrollundersökning må icke företagas oftare än en gång under ett och samma kalenderår och icke tidigare än sex månader efter närmast föregående tuberkulinundersökning, dock må, om så prövas lämpligt, andra kontrollundersökningen kunna företagas redan sex månader efter den första. Där så — utförd totalundersökning. 2 mom. — — — 3 mom. Rätt till kontrollundersökning tillkommer även djurägare, vilken på egen bekostnad låtit utföra undersökning med tuberkulin, varvid undersökningen skall hava skett i enlighet med gällande bestämmelser för undersökning på statens bekostnad, samt inom föreskriven tid i tillämpliga delar vidtagit och alltjämt fortfar med åtgärder till bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur, som avses i 124 § 1 mom. 4 mom. ;

54 126 §. 1 mom. Undersökning med tuberkulin med bidrag av statsmedel av enstaka djur inom eller av viss del av nötkreatursbesättning — härefter benämnd partiell undersökning — må, utöver och oberoende av de undersökningar, som enligt bestämmelserna i 124—125 §§ företagas inom nötkreatursbesättning, av medicinalstyrelsen efter framställning av djurägare kunna medgivas högst en gång årligen under villkor, att vid — tvivelaktigt resultat. 2 mom. * 127 §. 128 §. 1 mom. Tuberkulinundersökning med — veterinären tillhanda. Har tuberkulinundersökning icke blivit utförd inom sist angivna tid, har veterinär att om förhållandet göra anmälan hos medicinalstyrelsen, som avgör, huruvida tuberkulinet må användas för ifrågakommen undersökning och huruvida denna må utföras med bidrag av statsmedel eller icke. 2 mom. 3 mom. Där så prövas erforderligt och så kan ske, bör veterinären vid undersökning å tuberkulos hos nötkreatur samtidigt med eller i omedelbar anslutning till tuberkulinundersökning utföra klinisk-bakteriologisk undersökning av djuren. 129 §. 1 mom. Nötkreatur, som av veterinär förklarats vara skäligen misstänkt för smittfarlig tuberkulos, skall förses med i 120 § 1 mom. omförmält märke samt, om möjligt omedelbart och intill dess visshet vunnits, att denna sjukdomsform icke föreligger, betryggande isoleras från den övriga besättningen. Nötkreatur, som försetts med sådant märke, må icke avyttras annat än för omedelbar nedslaktning. Dessförinnan får icke nämnda märke avlägsnas utan veterinärens skriftliga medgivande, angivande att misstanken på förhandenvaron av smittfarlig tuberkulos efter verkställd undersökning icke bekräftats. 2 mom. Nötkreatur, behäftat med juver- eller livmodertuberkulos, skall nedslaktas snarast möjligt efter diagnosens fastställande i enlighet med i 130 § givna föreskrifter. Mjölk eller produkter därav från med smittfarlig tuberkulos behäftat eller därför misstänkt djur må icke användas till människoföda. Mjölk från sådant djur må icke nyttjas till föda åt djur annat än efter kokning. 3 mom.. Djurägare är berättigad till ersättning för på grund av juver- eller livmodertuberkulos nedslaktat nötkreatur i enlighet med bestämmelserna i 130 och 131 §§. Ersättning må till människoföda. 4 mom. I ladugård, inom vilken fall av smittfarlig tuberkulos hos nötkreatur inträffat, skall, där ej i 145 § 4 mom. för visst fall annorlunda stadgas, snarast möjligt efter djurets avlägsnande lokal smittrening verkställas i enlighet med veterinärs anvisningar. 130 §. 1 mom. Lägger hälsotillståndet lämplig slakteriinrättning. Vid nedslaktning av sådant djur skall slakteriinrättningens veterinär eller eljest av medicinalstyrelsen förordnad veterinär närvara och tjänstgöra såsom god man vid verkställande av värdering samt i enlighet med av medicinalstyrelsen utfärdade köttbedömningsföreskrifter företaga besiktning av djurkroppen.

55 Märke, som — 3 mom. sägs. 2 mom. — — — 3 mom. Ersättning skall beräknas efter djurets slaktvikt och efter det värde för kilogram, som fastställts för dylika värderingar av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen uti årligen gemensamt utfärdad kungörelse, samt i övrigt beräknat på så sätt, att hälften fastställt formulär. 4 mom. — — — 131 §. 132 §.

II. a.

Bestämmelser

Särskilda bestämmelser.

rörande område, där hushållningssällskap kämpandet av tuberkulos hos nötkreatur.

organiserat

be-

133 §. 1 mom. — — — 2 mom. — — — 134 §. 1 mom. — — — 2 mom. — 3 mom. Vad i 123—127 §§ samt i 128 § 1 mom. härovan stadgas om medicinalstyrelsens åligganden i fråga om bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur, skall i fråga om område, där hushållningssällskap med bidrag av statsmedel organiserat bekämpande av sjukdomen, avse tuberkulosstyrelse. 4 mom. Tuberkulosstyrelse åligger att till medicinalstyrelsen dels för varje kvartal översända — över verksamheten. 135 §. 1 mom. —— 2 mom. Rapport över förrättning verkställd av veterinär med anledning av tuberkulos hos nötkreatur skall genom länsveterinären ingivas till tuberkulosstyrelsen, som efter tagen del vidarebefordrar densamma genom länsstyrelsen till medicinalstyrelsen, och skall rapport över verkställd undersökning med tuberkulin avgivas sist inom en månad. För annan rapport gäller vad om veterinära rapporter i allmänhet är föreskrivet. På tuberkulosstyrelsen lämnade uppgifter. 136 §. 1 mom. — 2 mom. Inom besättning delgivits djurägaren. För så vitt djuren nedslaktas inom trettio dagar, skola bestämmelserna i 129 —131 §§ äga tillämpning. 3 mom. — — — 4 mom. Kostnad för klinisk-bakteriologisk undersökning, som i 124 § 2 mom. sägs, må gäldas av tuberkulosstyrelsens anslagsmedel i enlighet med de särskilda grunder, som angivas i den för nämnda styrelse fastställda instruktionen.

56 b.

Bestämmelser rörande skyddat område angående tuberkulos hos

nötkreatur.

137 §. Med avseende å tuberkulos hos nötkreatur skola för Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län — härefter benämnt skyddat område — i 138—146 §§ här nedan intagna särskilda bestämmelser äga tillämpning. 1. Åtgärder till förhindrande av införsel till skyddat område av med tuberkulos behäftade nötkreatur. 138 §. 1 mom. Införsel av nötkreatur till skyddat område från det övriga riket må endast äga rum över för sådant ändamål i lämpliga orter anordnade kontrollstationer, vilka fastställas av medicinalstyrelsen, efter hörande av vederbörande länsstyrelse ävensom, för införsel sjöledes, av generaltullstyrelsen och, för införsel med järnväg, vederbörande järnvägsförvaltning. 2 mom. — 139 §. 1 mom. — 2 mom. •— 3 mom. — — — 140 §. Införsel till skyddat område av annat än i 139 § avsett nötkreatur må endast äga rum under villkor, 1. att djuret som livdjur. 2. Åtgärder till bekämpande inom skyddat område av tuberkulos hos nötkreatur. 141 §. 1 mom. Finner veterinär tuberkulos vara för handen vid klinisk undersökning, vid tuberkulinundersökning eller vid obduktion eller vid annan besiktning av kött eller organ från nötkreatur eller svin, eller har han efter prövning av till honom gjord anmälan, som i 119 § 1 mom., 121 § 1 mom., 122 § samt 142 § 1 och 2 mom. sägs, eller har han på angivna grunder av annan orsak anledning misstänka, att sjukdomen förekommer inom viss kreatursbesättning, skall veterinären därom översända meddelande enligt fastställt formulär till vederbörande länsveterinär, vilken med eget yttrande har att vidarebefordra meddelandet till länsstyrelsen. 2 mom. Har veterinär i av honom avgiven rapport uppgivit, att tuberkulos påvisats inom viss nötkreatursbesättning, äger länsveterinären att, där han så prövar erforderligt, hos länsstyrelsen hemställa om förordnande för veterinär att företaga klinisk-bakteriologisk undersökning inom besättningen av samtliga djur över två års ålder ävensom, om anledning därtill förefinnes, jämväl av djur under denna ålder. 3 mom. Veterinär, som från djurägare eller annan mottagit anmälan om fall av tuberkulos hos nötkreatur, åligger att söka utreda, huruvida fall av smittfarlig tuberkulos föreligger samt, om utredningen skulle giva anledning till antagande, att så är förhållandet, hos länsstyrelsen genom länsveterinären göra framställning om förordnande att företaga tjänsteresa till stället i och för utförande av erforderliga undersökningar. 4 mom. Efter mottagande av meddelande, som i denna paragraf sägs, må länsstyrelse förordna veterinär att verkställa undersökning av besättning även-

57 som, därest tuberkulos konstateras och så anses erforderligt, ställa besättning under veterinärkontroll genom att förordna veterinär att vidtaga för sjukdomens utrotande föreskrivna åtgärder och så länge besättningen är angripen av eller misstänkt för sjukdomen, högst två gånger årligen verkställa förnyad undersökning. 142 §. 1 mom. Det åligger hälsovårdstillsyningsman, vilken under sin verksamhet påträffar kropp av nötkreatur och svin eller del därav, som han anser sig hava skälig anledning misstänka vara behäftad med tuberkulos, att utreda, från vilket ställe köttet kommit, samt om förhållandet göra anmälan hos vederbörande hälsovårdsnämnd eller hos veterinär. Vid sådan organ företes. 2 mom. — — -— 143 §. 1 mom. Har vid tuberkulinundersökning inom viss nötkreatursbesättning sammanlagda antalet reagerande och tvivelaktigt reagerande djur icke uppgått till femtio procent och har vid företagen klinisk-bakteriologisk undersökning intet fall av smittfarlig tuberkulos påvisats, skola de reagerande djuren, efter verkställd märkning som i 145 § 1 mom. sägs, omedelbart avskiljas från övriga djur och nedslaktas inom en månad. Anser sig reaktionsfri avdelning. 2 mom. Har vid tuberkulinundersökning antalet reagerande eller tvivelaktigt reagerande djur icke uppgått till femtio procent, men vid företagen kliniskbakteriologisk undersökning påvisats fall av smittfarlig tuberkulos, ankommer det på länsveterinären att efter verkställd utredning avgöra, huruvida bestämmelserna i denna paragraf eller i 144 § skola äga tillämpning. 3 mom. Reaktionsfri avdelning skall minst en gång årligen av veterinär efter vederbörligt förordnande underkastas såväl tuberkulinundersökning som ock klinisk-bakteriologisk undersökning, varvid djur, som reagera eller visa sig misstänkta för smittfarlig tuberkulos, efter verkställd märkning omedelbart skola på föreskrivet sätt avskiljas och nedslaktas enligt bestämmelserna här ovan eller ock överföras till reagerande avdelning. , 4 mom. Reagera vid någon följande tuberkulinundersökning femtio procent eller mera av djuren inom reaktionsfri avdelning, vidtagas åtgärder som i 144 § stadgas. 144 §. 1 mom. Har vid tuberkulinundersökning inom viss nötkreatursbesättning .sammanlagda antalet reagerande och tvivelaktigt reagerande djur uppgått till femtio procent eller däröver, skola, med det undantag för ungdjur, som i 2 mom. här nedan sägs, samtliga djur märkas på i 145 § 1 mom. föreskrivet sätt. Sådan besättning skall, därest icke ägaren skriftligen förbinder sig att inom sex månader nedslakta hela besättningen, minst en, högst två gånger årligen av veterinär, som av länsstyrelsen därtill förordnas, underkastas klinisk-bakteriologisk undersökning på förekomst av smittfarlig tuberkulos. 2 mom. Har vid ifrågavarande djur. Djur, tillhörande sådan reaktionsfri ungdjursavdelning, må icke försäljas eller avyttras som livdjur, med mindre detsamma vid två på varandra följande tuberkulinundersökningar icke visat reaktion och ej heller i övrigt företett tecken till tuberkulos. För pålägg avsedda kalvar från kor, som icke äro behäftade med sjukdomen i smittfarlig form, må omedelbart efter födelsen under iakttagande av försik5—302734

58 tighetsmått, som av veterinär föreskrives, överföras till reaktionsfri ungdjursavdelning, där sådan finnes anordnad. I fråga om reaktionsfri ungdjursavdelning skall i tillämpliga delar gälla vad som i 143 § 3 och 4 mom. föreskrivits rörande reaktionsfri avdelning. 145 §. 1 mom. 2 mom. — — — 3 mom. — 4 mom. — — —

•

146 §. Inom skyddat område utgår ersättning för på grund av tuberkulos nedslaktat nötkreatur i enlighet med bestämmelserna i 130 och 131 §§ i följande fall: 1) för varje med smittfarlig tuberkulos behäftat djur under villkor, att djuret omedelbart avskilts från övriga djur inom besättningen samt att nedslaktning skett inom en månad, efter det sjukdomen konstaterats, 2) för varje av statsmedel. B. Bekämpande av tuberkulos hos svin. 147 §. 1 mom. Påvisar veterinär vid köttbesiktning tuberkulos hos ett flertal kroppar efter svinkreatur eller hos delar av eller i organ tillhörande sådana kroppar, åligger det honom att söka utröna kropparnas ursprungsställe samt, där detta varit möjligt och kropparna visa sig härstamma från samma ställe eller samma mejerikrets, att ofördröjligen härom underrätta vederbörande hälsovårdsnämnd ävensom vederbörande länsveterinär. Hälsovårdsnämnd, som — anses påkallade. 2 mom. — 148 §. C. Bekämpande av tuberkulos hos hund. 149 §. 1 mom. — — — 2 inom. — — — 150 §. 1 mom. — — — 2 mom. I människoboning, varest med tuberkulos behäftad hund uppehållit sig, skall snarast möjligt efter djurets avlägsnande lokal smittrening verkställas i enlighet med läkares anvisningar.

Avdelning II. 151 g. 1 mom. — — — 2 mom. — — — 3 mom. Denna kungörelse träder i kraft den Det alla etc.

193 .

Statens offentliga utredningar 1930 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarna» nnmmer i den kronologiska förteckningen.)

Alhniln l a g s t i f t n i n g .

Rättskipning.

Fångvård.

S t a t s f ö r f a t t n i n g . AllinUn s t a t s f ö r v a l t n i n g . Förslag till vissa ändringar i vallagen för skyddande av partibeteckningar. [5] Betänkanden med förslag ang. skärpta kontrollföreskrifter rörande landsfiskalers och med dem jämställda befattningshavares medelsförvaltning m. m. [16] {928 ära lönekotumitte. Betänkando med förslag till allmänt ftvlöningsreglemente för- ordinarie tjänstemän, tillbörande den civila statsförvaltningen. [17] Uistriktsvetorinärlönesakkunmgiis utredning och förslag beträffande ordnandet av distriktsveterinärernas nnställningsoch avlöningsförhållanden. [18] i;i'.'8 års lönekommitté. Betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet. [20]

Vattenväsen.

Skogsbruk.

Bergsbruk.

H a n d e l o c h sjöfart. Betänkande med förslag till lotsförordning samt undra fö fattningar och föreskrifter rörande lotsverkot. [1] Utkast till lagbestämmelser om befraktning. [11]

K o m m u n i k a t i o n sv'isen. K o m iiiunalförvai t n i n g . Utredning ang. kommunalförvaltningens ordnande i städerna efter processreformens genomförande. [13] Bank-, kredit- o c k peniiingvitsen. Statens o c b k o m m u n e r n a s (inaiisvlisen.

F ö r s ö k r i n g s vilsen. 1928 urs pensionsförsäkringskommitté och organisationssukkunniga. Statistiska undersökningar samt kostnadsberäkningar. [15]

Socialpolitik. •. iJomäuverkets omfattning, nppgifter och organisation. [8]

Hiilso- o c h sjukvård. Betänkande ang. granskning av för vissa sjukhus gällande särbestämmelser. [21] Medicinalstyrelsens utfatande och förslag till epizootilag ocs •piy.oo! i förordning. [22]

K y r k o v ä s e n . Un der v i s n i n g s vilsen. Andlig odling i övrigt. Skydd för äldre kulturföremål. [3] Betänkande med förslag nng. ordnandet av den lägre- luntbruksnndervisningen. [9] Utredning och förslag rörande praktiska bildningslinjer på realskolans åldersstadium. [14] Utredning angående borodande av större möjlighet för skoldistrikt att vid minskning av antalet barn indragna skoloch skolavdelningar. [19]

AllmUnt näringsväsen.

Fast egendom.

Jordbruk med binäringar.

Jordbrnksutredningens betänkanden. I. Betänkande ang. åtgärdar för vete- och rågmarknadens stödjande. [1] 2. Betänkande ang. jordbrukets kreditförhållanden. [2] 3. Betänkande ang. vissa åtgärder för mejerihanteringens och smörexportens befrämjande. [4] Utrednirg och förslag beträffande åtgärder för ökad användning av svenska lantbruksprodukter vid allmänna inrättningar m. m. [10]

Förs vars väsen. Utredning rörande Sveriges försvarspolitiska läge samt behov av försvarskrafter. [12]

Utrikes ärenden. Internationell Gränsen för Sveriges territorialvatten. [6]

Stockholm 1»30. Kgl. Boktr. P. A. Norstedt 4 Söner

»02784

rätt.