Gränsen för Sveriges territorialvatten utredning

= tdCjFE National Library of Sweden

,enna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

ttt-nif r/1'-* •

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1930: 6

> ö v ^

UTRIKESDEPARTEMENTET

RANSEN FOR SVERIGES TERRITORIALVATTEN UTREDNING U T A R B E T A D P Å O F F E N T L I G T U P P D R A G

av TORSTEN

GIHL

GRÄNSEN MELLAN SVERIGES TERRITORIALVATTEN OCH DET FRIA HAVET

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1930 K r o n o l o g i s k Jordbruksutredningens betänkanden. 1. Betänkande angående åtgärder för vete- och. rågmarknadens stödjande. Beckman. 76 s. J o . Jordbruksutredningens betänkanden. 2. Betänkande angående jordbrukets kreditförhållanden. Beckman, viij, 179 s. J o . Skydd för äldre kulturföremål. Idun. 191 s. H.

f ö r t e c k n i n g

4. Jordbruksutredningens betänkanden. 3. Betänkande angående vissa åtgärder för mejerihanteringens och smörexportens främjande. Beckman, viij, 129 s. 11 pl. J o . 5. Förslag till vissa ändringar i vallagen för skyddande av partibeteckningar. Norstedt. (4), 38 s. Ju. 6. Gränsen för Sveriges territorialvatten. Av Torsten Grihl. Norstedt. 312 s. U.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil ucgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. .= ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS O F F E N T L I G A UTREDNINGAR

1930:6

UTRIKESDEPARTEMENTET

GRÄNSEN FÖR SVERIGES TERRITORIALVATTEN UTREDNING UTARBETAD PÅ OFFENTLIGT UPPDRAG

av TORSTEN

GIHL

I GRÄNSEN MELLAN SVERIGES TERRITORIALVATTEN OCH DET FRIA HAVET

STOCKHOLM 1930 KUNGL. BOKTRYCKERIET.

P. A. NORSTEDT <fe SÖNER

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. [ Skrivelse till Konungen

Inledning.

I

Territorialvattnet i internationell och utländsk rätt Begreppet territorialvatten och dess rättsliga innebörd, s. 11. Havsområdets rättsställning enligt romersk rätt, s. 15. Territorialvattnet enligt medeltida rättsuppfattning, s. 16. Frågan om »havets frihet» och territorialvattnet under 1500- och 1600-talen. Grotius och Selden, s. 17. Kanonskottsviddsregeln och synviddsregeln, s. 21. Bynkershoek, s. 22. 1700talets doktrin och statspraxis, s. 23. 1800- och 1900-talens statspraxis, s. 24. Sexmilsgränsen i Syd-Europa, s. 25. Fyramilsgränsen i de nordiska länderna, s. 27. Tremilsgränsen i de anglosachsiska länderna, s. 28. Tremilsgränsen i övriga länder, s. 30. Nuvarande statspraxis: sammanfattning, s. 32. Tremilsgränsen i internationella överenskommelser, s. 32. Territorialgränsen enligt internationella skiljedomsutslag, s. 34. Doktrinen under 1800- och 1900-talen, s. 34. Territorialvattnets utsträckning enligt gällande folkrätt, s. 37. Utgångspunkten för territorialvattnets beräkning, s. 38. Territorialvattnets beräkning vid bukter och skärgårdar, s. 3B. Territorialvattnet i sund, s. 47. Territorialvatten vid konstgjorda landbildningar, s. 49. Luftområdet över och havsbottnen under territorialvattnet, s. 49. Territorialvattnets rättsliga natur, s. 50. Kodifikationsförslag, s. 52. Institut de Droit International, s. 53. International LawAssociation, s. 57. Nationernas förbunds kodifikationskommittéer, s. 58.

Avdelning I. Sveriges neutralitetsgräns. Kap.

1.

Dominium

maris

Baltici

Dominium maris Baltici, s. 64. Kap.

2.

Den nuvarande

svenska

och Östersjön

som mare

clausum

Östersjön som mare clausum, s. 78. neutralitetsgränsens

historia

. . .

Neutralitetsgränser i Östersjön under 1600-talet, s. 84. Neutralitetsgränser i Kattegatt och Skagerack under 1600-talet, s. 85. Sveriges ståndpunkt med avseende på frågan om neutralitetsgränsen under stora nordiska kriget, s. 92. * Synviddsgräns i fördrag mellan Sverige och Barbareskstaterna 1736 och 1741, s. 95. Kaperireglementet 1741, s. 96. Instruktionen för varvsmajoren Rajalin 1755, s. 97. Danmark-Norges neutralitetsgräns under 1740- och 1750-talen, s. 98. Synvidden svensk neutralitetsgräns 1756, s. 99. Kanonskottsvidden i instruktionen för landshövding Kaulbars 1758, s. 102. Ett avstånd av tre (tyska eller svenska) mil svensk neutralitets gräns 1758, s. 103. Tillämpningen av 1758 års bestämmelse om Sveriges neutralitetsgräns, s. 111. Ett avstånd av en tysk (fyra nautiska) mil svensk neutralitetsgräns 1779, s. 114. »En sjömil» som neutralitetsgräns i 1788 års uppbringningsreglemente,

4 Sid.

s. 124. Kanonskottsvidden som neutralitetsgräns i traktat mellan Sverige och Ryssland 1801, s. 125. »En sjömil» i 1808 års uppbringnings- och kaperireglementen, s. 127. Kanonskottsvidden i svensk-dansk traktat 1809, s. 128. Svenska författningar rörande neutralitet under 1800-talet, s. 129. Neutralitetsregler 1904 och 1912, s. 132. Svaret på lord Derbys cirkulärskrivelse 1874, s. 136. Sveriges neutralitetsgräns under världskriget 1914—1918, s. 139.

Avdelning I I . Bestämmelser angående territorialvattnet i författningar rörande andra ämnen än neutralitet. Kap. 1. Främmande örlogsfartygs och militära luftfartygs tillträde till svenskt territorialvatten i fred

148 Den internationella rättens ståndpunkt, s. 148. Äldre svenska bestämmelser, s. 148. Kungörelsen den 22 april 1904, s. 153. Kungörelsen den 20 december 1912, s. 155. Bestämmelsen angående undervattensbåtar 1916, s. 157. Kungörelsen den 21 november 1925, s. 157. Sammanfattning, s. 161. Kap.

2.

Sjöceremoniel

162 Den internationella rättens ståndpunkt, s. 162. Bestämmelser angående salut i av Sverige avslutade traktater, s. 162. Bestämmelser angående salut i sjöreglementen m. m. under 1700-talet, s. 163. Salutreglementen under 1800- och 1900-talen, s. 167. Sammanfattning, s. 171. Kap.

3.

Författningar

rörande

sjöfart

och luftfart

172 Den internationella rättens ståndpunkt med avseende på fartygs rätt till genomfart genom territorialvattnet, s. 172. a) Bestämmelser om främmande fartygs rätt till genomfart genom svenskt yttre territorialvatten samt genom luftområdet däröver Den svenska rättens ståndpunkt med avseende på fartygs rätt till genomfart genom territorialvattnet, s. 173. Kustfästningarnas skyddsområden, s. 173. Bestämmelser angående straff för olovlig varuinförsel och varuutförsel, s. 175. Lagstiftningen mot införsel av spritdrycker etc. till svenskt territorialvatten, s. 176. Helsingforskonventionen av 1925, s. 183. Avgifter för genomfart genom territorialvattnet? Fyr- och båkavgiften, s. 186. Luftfarten i internationell rätt, s. 188. Svensk lagstiftning angående luftfart, s. 190. Sveriges överenskommelser med främmande makter angående luftfart, s. 193. b) . Bestämmelser angående tullkontrollen Området för tullkontrollens utövning i äldre svenska tullförfattningar, s. 194. »Svenskt farvatten» enligt tullförfattningar 1825—1843, s. 195. »Svenskt strandterritorium» enligt 1826 års instruktion för tulljaktuppsyningsmannen och följande tullförfattningar, s. 196. »Svenskt farvatten» enligt tullstadgorna av 1860, 1877 och 1904, s. 199. »Sveriges tullområde» enligt 1927 års tullstadga, s. 203. Bestämmelser angående lossning och lastning, ankring o. dyl., s. 205. Bestämmelser om skyldighet att begagna vissa farleder, s. 207. Lotsplikt som medel för tullkontrollen, s. 210.

5 c) Bestämmelser rörande lotsning Lotsväsendet i Sverige före 1696 års lotsförordning, s. 210. Lotsplikten enligt 16S6 och 1697 års författningar angående lotsväsendet, s. 212. Bestämmelser angående lotsning i öppen sjö, s. 213. Bestämmelser angående lotsplikt i svenska författningar från 1700-talet och senare tid, s. 216. Sammanfattning, s. 219.

Sid. 210

d) ReglementarisJca bestämmelser i skilda ämnen berörande sjöfarten inom territorialvattnet 221 Sjömätning, s. 221. Nyttjande av radioanläggning, s. 223. Skyldighet att föra nationalitetsflagga m. m., s. 226. Skydd för undervattenskablar, s. 227. Åtgärder till undvikande av ombordläggning, s. 227. övriga författningar angående sjöfartssäkerheten, s. 232. Karantän, s. 233.

Kap. 4. Bestämmelser angående territorialvattnets ekonomiska utnyttjande 236 Strandstatens befogenheter med avseende på territorialvattnets ekonomiska utnyttjande, s. 236. Svenska statens rättigheter över kustfisket under medeltiden, s. 239. Regalrättsanspråk med avseende på fisket under Gustaf Vasa, s. 241. Bestämmelser om rätt till fiske i Göteborgs stads privilegier, s. 243. Frågan om utlänningars rätt till fiske vid Sveriges kuster under äldre tid, s. 243. Bestämmelser om rätt till fiske i svensk-engelska traktater under 1600-talet, s. 245. 1666 års reglemente för sillfisket, s. 245. Ryska undersåtars fiske vid finska kusten efter Nystadsfreden, s. 246. Fiskerilagstiftning under 1700talet, s. 249. 1852 års fiskeristadga, s. 255. 1896 års lag om rätt till fiske samt ändringar däri 1928, s. 259. Kungl. kungörelsen den 5 maj 1871 angående gränsen för det Sveriges inbyggare förbehållna fiskeområdet vid västkusten, s. 265. Kungörelsen den 4 juli 1910 angående tillämpningen av 1871 års kungörelse, s. 269. Fiskegränsen vid andra delar av Sveriges kust än västkusten, s. 270. Svenskdanska fiskerikonventionen 1899 och deklarationen om ändring däri 1907, s. 270. Den svenska fiskegränsens beräkning vid bukter: fallet »Heinrich Augustin», s. 275. Jakt och valfångst, s. 279. Sjöfynd och bärgning, s. 281. Författningar angående upptagande av sten från havsbottnen, s. 285. Kap.

5.

Jurisdiktion

Sammanfattning

290 Gränsen för Sveriges territorialvatten, s. 290. Utgångspunkten för det yttre territorialvattnets beräkning, s. 292. Gällande svenska rättsregler i fråga om territorialvattnets utsträckning, s. 296.

Tillägg. Om betydelsen av uttrycket mil för betecknande av avstånd till sjöss under olika tider Litteraturförteckning

301 306

Till

KONUNGEN.

Genom nådigt beslut den 28 september 1917 uppdrog Eders Kungl. Maj:t åt läroverksadjunkten, fil. lic. Efraim Strömberg att verkställa en allsidig utredning ur såväl historisk som folkrättslig och administrativ synpunkt av frågan

8 om utsträckningen av svenskt territorialvatten och sättet för detsammas beräknande på olika punkter av Sveriges kuster, och till Kungl. Maj :t inkomma såväl därmed som med de författningsförslag, som kunde av denna utredning föranledas. Emellertid avled Strömberg i maj 1921, och hade då av utredningsarbetet medhunnit a t t verkställa omfattande arkivforskningar, varav resultaten föreligga i form av excerpter, ävensom att avfatta promemorior rörande några specialfrågor samt utkast till vissa delar av arbetet. Sedermera har Eders Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 30 september 1926 uppdragit åt undertecknad att skyndsamt slutföra den av läroverksadjunkten Strömberg påbörjade utredningen rörande utsträckningen av Sveriges territorialvatten samt till Eders Kungl. Maj :t inkomma såväl därmed som med de förslag, som kunna av denna utredning föranledas. Detta utredningsarbete är numera slutfört i avseende på den del av ämnet, som avser gällande rättsregler med avseende på gränsen mellan Sveriges territorialvatten och det fria havet samt deras förhistoria, och får jag härmed i underdånighet överlämna denna utredning. Den del av ämnet, som avser gränsvatten, eller vattenområden, där gränsen för Sveriges territorialvatten tillika utgör riksgräns mellan Sverige och ett annat land, torde av flera skäl — bl. a. det att de härmed sammanhängande spörsmålen i väsentliga avseenden skilja sig från de problem, som föreligga med avseende på gränsen mellan Sveriges territorialvatten och det fria havet — lämpligen böra behandlas i en särskild del av utredningen. Åtskilliga förarbeten härför hava redan verkställts. Vid mitt arbete på den nu föreliggande delen av utredningen har jag väsentligen förfarit på så sätt, att jag genomgått de äldre och nyare författningar i skilda ämnen, för vilkas tillämpning territorialgränsen kan antagas hava varit av betydelse, för att undersöka i vad mån upplysningar därav kunna vinnas angående territorialvattnets utsträckning. I många fall har undersökningen icke givit något positivt resultat i detta avseende. Eör fullständighetens skull har jag emellertid ansett mig böra i framställningen redogöra även för de författningar, som icke givit några direkta upplysningar rörande denna fråga, dels emedan det synts vara angeläget att visa, att dessa författningar icke innehålla något, som strider mot de resultat, som utredningen i övrigt givit, dels därför att det torde vara av intresse att äga en översikt över de författningar, som avse utövningen av svenska statens befogenheter över vattenområdet kring rikets kuster. Vid utredningen har jag givetvis begagnat mig av det av läroverksadjunkten Strömberg efterlämnade materialet. Detta gäller särskilt om excerpterna, vilka huvudsakligen omfatta utdrag av svenska förordningar och av i riksarkivet befintliga handlingar. Ehuru ganska omfattande arkivforskningar även för arbetets fullföljande varit nödvändiga, hava dessa på grund av^ förefintligheten av Strömbergs excerpter tagit väsentligt kortare tid i anspråk än som eljest skulle behövt därför användas. De av Strömberg utarbetade prome-

9 moriorna och utkasten hava däremot icke i nämnvärd grad kunnat komma till användning för den nu föreliggande delen av utredningen. Den härmed överlämnade delen av utredningen åtföljes icke av några utarbetade förslag till nya författningsbestämmelser i fråga om gränsen för Sveriges territorialvatten. Anledningen därtill är huvudsakligen, att det är tänkbart, att den i mars 1930 i Haag sammanträdande konferensen för folkrättens kodifikation kan få till resultat, att denna fråga i alla händelser måste upptagas till ny prövning. Icke minst med hänsyn till denna konferens och med hänsyn till möjligheterna att bedöma de resultat, som kunna följa av konferensen — särskilt med avseende på frågan, i vad mån en svensk anslutning till en ur konferensens arbete eventuellt framgången internationell konvention skulle förutsätta en ändring av i Sverige nu gällande rättsregler i ämnet — torde det vara av betydelse, att en utredning, som avser att klargöra de nu gällande svenska rättsreglerna i fråga om gränsen mellan Sveriges territorialvatten och det fria havet, redan nu framlägges. Stockholm den 26 november 1929. Underdånigst: Torsten

Gihl.

INLEDNING.

Territorialvattnet i internationell och utländsk rätt. Ehuru den rättsliga innebörden av begreppet territorialvatten inom den folk- Begreppet rättsliga doktrinen är föremål för skiftande meningar, torde man utan att råka vaften oc^ i strid med någon av dessa meningar och med stöd av otvivelaktig statspraxis dess rättskunna definiera territorialvattnet såsom det vattenområde utmed en stats lörT* kuster, över vilket staten utövar vissa höghetsrättigheter. Utanför territorialvattnet vidtager det fria havet, som icke är underkastat någon särskild stats herravälde, och där ett fartyg således icke är underkastat någon annan myndighet än sitt eget lands, ehuru även där samfärdseln är i vissa avseenden underkastad i internationell rätt och traktater fastslagna regler. De rättigheter, som enligt folkrättslig praxis och doktrin tillkomma strandstaten med avseende på territorialvattnet och som således därinom utövas även gentemot främmande fartyg, äro följande: 1) rättskipning i en viss omfattning, vilken varierar något i olika staters praxis och varom ganska skiftande meningar även råda inom doktrinen; 2) rätt att förfoga över fisket inom territorialvattnet; strandstaten äger följaktligen förbehålla fisket inom territorialvattnet åt sina egna undersåtar, varvid den naturligtvis även kan genom traktater eller annorledes upplåta rätt till fiske inom territorialvattnet eller delar därav även åt främmande medborgare; vad som gäller om fiske äger motsvarande tillämpning i fråga om jakt, valfångst e t c ; 3) rätt att utöva tulluppsikt; 4) rätt att utfärda föreskrifter med avseende å sjöfarten, säkerheten till sjöss, lotsväsen, bärgningsväsen, sanitetsväsen o. dyl.; 5) rätt att fastställa bestämmelser rörande sjöceremoniel (salut o. s. v.). 1 1 OPPENHEIM, International law (4:e u p p l , ed. Mc Nair), I, s. 397 f. PIÉDELIÉVBE, Precis de droit international public, I, s. 339 ff. MÉRIGNHAC, Traité de droit public international, II, s. 384 ff. D E S PAGNET, Cours de droit international public (4:e uppl., ed. de Boeck), s. 618 ff. FATTCHTLLE, Traité de droit international public, I, 2, s. 158 ff. RIVIEB, Principes du droit des gens, I, s. 148 f. FIORE, Le droit international codifié, s. 195 ff. PEBELS, Das internationale öffentliche Seerecht, s. 35 f. SCHUCKING, Das Kiistenmeer, s. 34 ff. v. LISZT, Das Volkerrecht(12:teuppl., ed. Fleischmann), s. 145 ff. STIEBSOMLO, art. Kiistenmeer i Wörterbuch des Völkerrechts und der Diplomatie, I, s. 783 f. BJÖRKSTEN, Das Wassergebiet Finnlands in völkerrechtlicher Hinsicht, s. 101 ff. — För innebörden av strandstatens befogenheter över territorialvattnet redogöres närmare nedan i inledningarna till de olika kapitel, som behandla svenska statens utövning av dessa befogenheter.

12 Bland de rättigheter, som med avseende på territorialvattnet tillkomma strandstaten, namnes i ett flertal folkrättsliga arbeten även den att förbehålla sig rätten till kustfart (cabotage). Denna rättighet, som innebär rätt a t t idka fraktfart mellan strandstatens hamnar, kan emellertid icke anses vara på sådant sätt knuten till territorialvattnet, att den bör upptagas i detta sammanhang. 1 Under krig erhåller territorialvattnet en särskild betydelse, i t y att å ena sidan de krigförande äro skyldiga att avhålla sig från alla krigshandlingar (uppbringningar etc.) inom en neutral stats territorialvatten, och å andra si'dan den neutrala staten är skyldig att med tillgängliga medel förhindra, att de krigförande företaga krigshandlingar inom dess territorialvatten. 2 Territorialvattnets gräns blir alltså under sådana förhållanden neutralitets gräns. Om folkrätten sålunda fastställt vissa rättigheter, vilka ostridigt tillkomma strandstaten med avseende på territorialvattnet, föreligga å andra sidan enligt folkrätten vissa inskränkningar i strandstatens rätt att förfoga över territorialvattnet. Strandstaten äger sålunda icke till en annan stat avhända sig sitt territorialvatten eller delar därav annat än i samband med den kuststräcka, utmed vilket det är beläget. Territorialvattnet har nämligen en i förhållande till kusten accessorisk karaktär; det är ett bihang (appertinens) till landterritoriet. 3 Vidare äger strandstaten icke rätt att förbjuda eller hindra främmande nationers fartyg att passera genom dess territorialvatten, för så vitt passagen är oskadlig (inoffensif), d. v. s. icke innebär något attentat mot strandstatens säkerhet eller andra dess berättigade intressen. Passagen får ej heller beläggas med avgifter. Strandstaten äger genom föreskrifter reglera genomfarten, anvisa vissa vägar för densamma o. s. v., men dessa föreskrifter få ej gå så långt, att genomfarten helt och hållet hindras. Regeln om rätt till genomfart gäller emellertid icke i fråga om delar av territorialvattnet, som äro belägna innanför öar eller skärgårdar, liksom ej heller i fråga om bukter eller hamnar; dessa vattenområden kunna således, i motsats mot den del av territorialvattnet, som sträcker sig över öppna havet, spärras för främmande fartygs passage. I enlighet härmed skiljer man i rättsligt hänseende på tvenne olika slag av territorialvatten: yttre territorialvatten, där rätt till genomfart äger rum för främmande fartyg, och inre territorialvatten, där någon sådan rätt icke existerar * 1 Jfr yttranden av olika auktoriteter anförda i Annuaire de FInstitut de Droit International, X I I s. 115. 8 Konventionen i Haag den 18 oktober 1907 angående neutrala makters rättigheter och skyldigheter i händelse av sjökrig, särskilt art. 2 och 25; de i dessa artiklar av konventionen intagna bestämmelserna torde kunna anses som uttryck för en allmän folkrättslig princip. 3

OPPENHEIM, a. a., I, ss. 370, 395. Jfr FATJCHILLE, a. a., I, 2, s. 172.

* Att strandstatens rätt över bukter är mer absolut än dess rätt över yttre territorialvattnet samt att passagerätt för främmande fartyg ej förekommer i bukter är en åsikt, som uttalas av det övervägande flertalet folkrättsliga författare, bl. a. HALL (A treatise on international law, 8:e uppl., ed. Higgins, s. 197, not 3), BARCLAY (Annuaire de l'lnstitut de Droit International, XIII, s. 147), sir CECIL HURST (The territoriality of bays, i British Yearbook of International Law, 1922—1923, s. 53), HALLECK (International law, 3:e uppl., ed. Baker, I, s. 157), H Y D E (International law, I, s. 319), ORTOLAN (Regies internationales et diplomatie de la mer, I, s. 160), PRADIER-FODÉRÉ (Traité de droit international public, I I , s. 208), LAPRADELLE (Le droit de l'Etat sur la mer territoriale, i Revue générale de droit international public, 1898, ss. 264 ff., 279 ff.), MERIGNHAO (a. a., I I , s. 394 ff.), RIVIER (a. a., I, s. 153 ff.), N Y S (Le droit international, I, s. 478), CALVO (Le droit international, I, s. 500), v. LISZT (a. a., s. 146 f.), GAREIS (Institutionen des Völkerrechts, s. 85), VORWERK (art. Baien und

13 Om det inom folkrätten råder tämligen fullständig enighet angående de befogenheter, som med avseende på territorialvattnet för närvarande skola anses tillkomma strandstaten, respektive främmande stater, råda däremot ytterst skiljaktiga meningar åtminstone i fråga om det yttre territorialvattnets rättsliga natur, eller m. a. o. om huru strandstatens rätt över detta territorialvatten bör juridiskt konstrueras. Över det inre territorialvattnet äger strandstaten, enligt den inom doktrinen alldeles övervägande meningen, full suveränitet, dess rätt däröver är följaktligen densamma som över landterritoriet. Beträffande strandstatens rätt över det yttre territorialvattnet föreligger en rad skiftande meningar hos olika författare, från dem, som anse, a t t denna rätt utgöres av en absolut eller mer eller mindre begränsad suveränitet, till dem, som anse, att staten med avseende på det yttre territorialvattnet endast äger ett visst antal begränsade rättigheter, utgörande lika många undantag från regeln om havets frihet, vilken regel enligt dessa författare principiellt gäller även för det yttre territorialvattnet. 1 Det kan synas, som om denna tvistefråga vore av enbart teoretiskt intresse, då man ju på det hela taget ä r ense såväl om de rättigheter, vilka staten faktiskt äger över sitt territorialvatten, som om att vissa inskränkningar äga rum i dess förfoganderätt över detsamma. Emellertid ä r frågan om strandstatens rätt över territorialvattnet ej härmed uttömmande besvarad. Man kan nämligen fråga sig, huruvida den uppräkning av strandstatens rättigheter oyer territorialvattnet, vilken ovan anförts, är fullständig eller icke. Om t. ex. på grund av några ännu ej förutsedda förhållanden en stat skulle göra anspråk på någon n y rättighet över sitt territorialvatten, kan den då anses vara berättigad därtill utan övriga staters samtycke? Svaret på denna fråga är tydligen beroende av, huruvida territorialvattnet i princip är underkastat regeln om strandstatens suveränitet eller regeln om havets frihet. I det förra fallet äger strandstaten alla de rättigheter över territorialvattnet, som icke av folkrätten uttryckligen undantagits; i det senare fallet äger den endast de rättigheter, som redan av folkrätten uttryckligen tillagts densamma. Denna fråga har varit föremål för synnerligen vidlyftig diskussion inom den folkrättsliga litteraturen. Det torde emellertid vara tillräckligt a t t här lämna några korta antydningar om de argument, som anförts av de olika teoriernas anhängare. ^r« te s n 8m WÖrt r bUCh dr ™gf»«h* «nd der Diplomatic s. 105 f.) foch RASTAD (Kongens stram 3 £ ™ * r J i v! i™ a v s < * n d e p a f r ä m m a n d e f a r t y g s p a s s a g e r ä t t likställer R A S T A D m e d b u k t e r d e t i n o m J Ä j l ^ i T * ™ t t e n ° m r å d e t ; s k ä r g å r d a r n a , d e n n a för d e n o r d i s k a l ä n d e r n a s k u s t e r k a r a k t e ^ 1 J ! f ^ v e h a n ^ 3 fUan X d « \ u t i t a d 8 k a l i t t e r a t u r e n . D o c k framhålla åtskilliga författare, a t t s m a l a s u n d belägna innanför u t m e d k u s t e n b e l ä g n a ö a r ä r o i r ä t t s l i g t h ä n s e e n d e j ä m s t ä l l d a m e d e m exem P e l Q h a r P a n a m n a s ofta T h e Solent ( s u n d e t mellan On W i g h t o c h engelska f a s t l a n d e t ) fiQ™t KnT samt Kalmarsund Se P E L L I M O R E , C o m m e n t a r i e s o n I n t e r n a t i o n a l L a w , I , s. 2857 X X , B A B C L A ? A n n u a i r e d e 1'Iustitut d e D r o i t I n t e r n a t i o n a l , X I I I , s. 162 j ä m t e n o t 1, H Y D E a. a., I , s s . 2 7 0 279 F v. MARTENS

V o l k e r r e c h t , £ s . 3 8 3 , P E R E L S , a . a . , s. 32, S C H U C K I N G , a . L , s. 23 V O R W É R K a r t

£ £ ? , ° ! ! * T T ^ ' Wörterbuoh vniLdLiXi, a. a., x, z , s. i y y i l .

Meeret

d e s V ö l k e r r e c h t s u n d d e r D i p l o m a t i c , I I , ss. 3 4 , 3 5 . J f r F A u -

E t t f å t a l författare, bl. a. O P P E N H E I M (a. a . , I , s . 411) o c h F A U C H I L L B (a. a., I , 2, s. 387) g ö r a g ä l l a n d e 5 * T £ l m ? f a a D j ^ a r * strandstatens rättigheter gälla m e d avseende p å bukter som med avseende pa det yttre territorialvattnet. =uovOCCuuo i ? e ^ i ! * ä + m 8 t - ! f ^ a m ? > e n f Ö r ^ ä m n d a mening är LAPRADELLE (i uppsatsen Le Droit de 1'Etat sur la mer territonale i Revue generale de droit international public 1898). Till suveränitetsteorien 6 m o d l f i e r a d f o r m a n s l u t e r si n e T n s 50 § d e t övervägande antalet folkrättsliga^fMattare? Se a J

14 Det bör först anmärkas, att frågan i den folkrättsliga diskussionen blivit över hövan invecklad därigenom, att man särskilt i äldre tider laborerat med ett av det privaträttsliga äganderättsbegreppet starkt påverkat suveränitetsbegrepp och därigenom föranletts att använda en myckenhet av tid och utrymme på att diskutera frågan, huruvida staten har äganderätt (dominium, droit de propriété) över sitt territorialvatten eller endast offentligrättsliga befogenheter (jurisdiktion, imperium) över detsamma. Detta äldre (»patrimoniella») suveränitetsbegrepp har emellertid som bekant i den moderna statsrätten fått vika för ett suveränitetsbegrepp av rent offentligrättslig art. Suveräniteten innebär den högsta legislativa och administrativa makten över ett visst territorium och är således intet annat än imperium; diskussionen om, huruvida strandstatens rätt över territorialvattnet innebär äganderätt eller jurisdiktion, dominium eller imperium, har förlorat sin betydelse, såsom utgående från en föråldrad frågeställning. Om man tillerkänner strandstaten suveränitet över territorialvattnet med därav följande lagstiftningsmakt, torde det ankomma på strandstatens interna lagstiftning att reglera äganderättsförhållandena och övriga privaträttsliga förhållanden inom territorialvattnet, varvid dock givetvis intet intrång får göras i den internationellrättsligt fastslagna passagerätten med därav följande konsekvenser. 1 Då man ur de ostridigt föreliggande rättsreglerna rörande territorialvattnet sökt hämta argument för och emot strandstatens suveränitet över detsamma, har man särskilt fäst sig vid den främmande fartyg tillkommande passagerätten, som av åtskilliga författare förmenats vara oförenlig med suveräniteten, vilken av dessa författare anses innebära en oinskränkt makt att befalla inom statsområdet. 2 Häremot torde med skäl kunna invändas, att denna uppfattning av suveräniteten såsom absolut och oinskränkt är ett uttryck för en föråldrad ståndpunkt, som ej överensstämmer med de verkliga förhållandena; såväl i sm maktutövning över landterritoriet som över territorialvattnet är den suveräna staten bunden ej mindre av allmänna folkrättsliga regler än av traktatmässigt åtagna förpliktelser gentemot andra makter. Passagerätten, vilken ständigt utgjort en integrerande del av själva territorialvattensbegreppet, utgör således en av folkrätten stadgad inskränkning i strandstatens maktbefogenheter över territorialvattnet, men behöver ej vara oförenlig med dess suveränitet över detsamma. 3 En annan av .strandstatens befogenheter med avseende på territorialvattnet, som i diskussionen om dettas rättsliga natur tilldragit sig mycken uppmärk1

Angående svensk lagstiftning berörande privaträttsliga förhållanden inom territorialvattnet, se nedan, Avd. I I , kap. 4. 2 Så HARBTJRGER, Der strafrechtliche Begriff Inland, s. 14 f., LAFRADELLE, a. a., s. 279. 3 Se t. ex. SCHUCKING, a. a., s. 16 f. Det övervägande antalet folkrättsliga författare erkänna såväl strandstatens suveränitet över territorialvattnet som främmande fartygs passagerätt genom detsamma. Enstaka författare drivas av sin uppfattning om suveränitetens absouta karaktär att förneka passagerätten, varigenom de dock komma i strid med vad som ostndigt är gällande folkratt (så Kleen, Lois et usages de la neutralité, I, s. 507 f.; i ett senare utgivet arbete, Mellanfolklig ratt, II, s. 85, uttalar sig KLEEN för rätt till oskadlig genomfart för krigsfartyg, på grund av dessas »exterritorialitet»). — Att i detta sammanhang, såsom Schucking, tala om passagerätten såsom ett folkrättsligt »servitut» synes knappast vara nödvändigt, liksom ej heller för att tillgripa fiktionen om »fartygs exterritorialitet» för att förklara passagerätten och dess konsekvenser.

15 samhet, är strandstatens rätt att förbjuda främmande undersåtars fiske inom territorialvattnet. Denna omständighet har av de författare, som förfäkta statens äganderätt till territorialvattnet, anförts som bevis för riktigheten av deras teori; det har ovan framhållits, att detta betraktelsesätt numera måste anses såsom förfelat; å andra sidan måste det erkännas, att strandstatens exklusivarätt till fiske inom territorialvattnet utgör ett synnerligen starkt argument för dess suveränitet över detsamma, då denna rättighet svårligen låter sig på annat sätt förklaras. Man kan nämligen knappast grunda den enbart på strandstatens intresse av att förbehålla fisket åt sina invånare, då en främmande stats undersåtar ofta kunna ha ett fullt lika stort intresse av att fiska inom en viss stats territorialvatten som denna stats egna, under det att å andra sidan strandstatens invånare kanske ha långt större intresse av fisket å utanför territorialvattnet belägna fiskegrund än av fisket inom den egna statens territorialvatten; och likväl är det höjt över varje tvivel, att en stat enligt gällande folkrätt är berättigad att förbjuda främmande undersåtar att fiska inom sitt territorialvatten, men saknar varje motsvarande rätt i fråga om något område av det fria havet. LAPKADELLE, som ju förnekar strandstatens suveränitet över territorialvattnet, har också dragit den konsekvensen av sin ståndpunkt, att lian förnekat strandstatens exklusiva fiskerätt inom territorialvattnet. 1 Men därmed har hans teori kommit i strid med gällande folkrätt och således i viss mån dömt sig själv. Om man ur de befogenheter, som strandstaten enligt gällande folkrätt äger över territorialvattnet, söker draga slutsatser rörande detsammas rättsliga natur, blir resultatet följaktligen, att övervägande skäl tala för att strandstaten äger suveränitet över territorialvattnet. Emellertid har den folkrättsliga diskussionen om statens rätt över territorialvattnet särskilt i äldre tider huvudsakligen följt en annan linje. Man har diskuterat, huruvida havet kan tagas i besittning, huruvida det kan bliva föremål för occupatio och possessio. Ehuru närmast sammanhängande med den åskådning, som betraktar statens rätt över territorialvattnet såsom äganderätt, är denna problemställning av betydelse även för frågan, huruvida strandstaten äger (en rent offentligrättslig) suveränitet över territorialvattnet eller icke. I alla händelser har nämnda frågeställning utövat ett så avsevärt inflytande på territorialvattensbegreppets utveckling och nuvarande gestaltning, icke minst med avseende på frågan om den rätta gränsen för territorialvattnet, att den torde böra något närmare beröras i den kortfattade översikt av territorialvattnets historia såsom internationellrättsligt problem, vartill jag nu övergår. Den romerska rättens regler rörande havet ha erhållit stor betydelse i se- Eavsomnare tiders, framför allt 1600-talets, folkrättsliga diskussion, emedan man i ^ t s rätts dem funnit ett auktoritativt stöd för principen om »havets frihet». Det är Inliat^-otydligt, att uttalanden av romerska rättslärda från den klassiska perioden, mer™ rätt 1

LAPBADELLE, a. a., ss. 325 ff.,

342.

16 såsom följande: »Enligt den naturliga rätten äro följande ting allas gemensamma egendom: luften och det nedströmmande vattnet och havet och därför även havsstränderna» (»Naturali jure communia sunt omnium haec: aer et aqua profluens et mare et per hoc litora maris») eller »Havet är enligt sin natur öppet för alla» (»Mare natura omnibus patet») m. fl. av liknande innehåll, voro i hög grad ägnade att tjäna ett sådant syfte. Men icke förty vilar denna användning av de anförda rättssatserna på en felaktig tolkning därav; det är nämligen ganska säkert, att ifrågavarande uttalanden av de romerska juristerna hade en rent privaträttslig, icke en internationellrättslig innebörd. Det internationellrättsliga problemet »havets frihet» kunde helt enkelt icke existera för de romerska rättslärda, av den anledningen, att romarna under den romerska rättens blomstringstid voro ensamma herrar över Medelhavets kuster, liksom även över Atlantens, så långt denna hade någon betydelse för deras sjöfart. Det saknas icke vittnesbörd om att Rom ansågs härska även över havet; och det kan svårligen betvivlas, att de romerska kejsarna med avseende på havet tillade sig de offentligrättsliga befogenheter — lagstiftning, jurisdiktion, administration — som den moderna staten utövar över sitt territorialvatten. De ovan anförda rättssatserna hade emellertid den betydelsen, att nyttjandet av havet — för samfärdsel och även för fiske — var fritt för alla, icke blott för romerska medborgare utan även för andra. Men denna frihet ägde rum icke på grund av internationell rätt utan på grund av romersk rätt; den kunde följaktligen när som helst inskränkas, vilket också sedermera i det östromerska riket skedde med avseende på fisket. För romarna existerade icke begreppet territorialvatten, emedan dess motsats, det fria havet, icke existerade; hela havet, i den mån som det över huvud taget var tillgängligt för samfärdseln, lydde under Roms herravälde. 1 Territorial- I och med det romerska rikets splittring i ett flertal stater uppkommo förvattnet utsättningarna för utbildandet av det internationellrättsliga territorialvattensmedeltida begreppet, och detta möter också i doktrinen för första gången hos de italienTattmna s ^ a medeltids juristerna. I en på 1350-talet författad skrift utvecklade BARTOLUS A SAXOFERRATO den uppfattningen, att en stat äger jurisdiktion icke blott över sitt landterritorium utan över det angränsande havet intill ett avstånd av 100 (romerska) mil ( = c : a 80 nautiska mil) från kusten. Till samma uppfattning anslöt sig BALDUS, vilken uttalade, att en stats territorium sträcker sig även ut i vattnet (»territorium etiam in aquis se extendit»). De italienska juristerna upptogo emellertid även den romerska rättens lärosatser, att havet icke kunde bli föremål för privat äganderätt samt att dess nyttjande borde vara fritt för alla. Man skilde sålunda på jurisdiktionen över havet, vilken tillkom landsherren, äganderätten, som icke tillkom någon, samt nyttjanderätten, som var gemensam för alla (»est commune quoad usum, sed proprietas est nullius . . . jurisdictio est Caesaris, et sic ista tria sunt diversa: proprietas, usus, jurisdictio et protectio»). De för det nutida territorialvattensbegreppet ka1 CATTCHY, Le droit maritime international, I, s. 175 ff. WESTLAKE, International law, I, ss. 164, 202. RASTAD, Kongens stramme, s. 4 ff, La mer territoriale, s. 3 ff.

17 rakteristiska. dragen: strandstaten utövar de offentligrättsliga befogenheterna, under det a t t vattenområdets nyttjande för samfärdseln är fritt för alla länders undersåtar, funnos sålunda klart antydda redan hos de italienska medeltidsjuristerna, ehuru med den skillnaden, att av de sistnämnda även fisket torde hava innefattats i de rättigheter, vars nyttjande borde vara fritt för alla. 1 De italienska juristernas lära om territorialvattnet och om dess utsträckning till 100 mil från kusten behärskade under ett par århundraden framåt doktrinen. Staternas praxis företedde emellertid mångahanda avvikelser därifrån; sålunda gjorde Venedig och Genua anspråk på fullständigt herravälde över respektive Adriatiska havet och Liguriska bukten, belade sjöfarten därstädes med avgifter och synas även ha vidtagit inskränkningar i den fria fiskerätten. Inskränkningar i utlänningars rätt till fiske inom territorialvattnet förekomma även annorstädes, bl. a. i Norge och i Skottland. I sistnämnda land användes som mått för territorialvattnets utsträckning synvidden, ett beräkningssätt, som även återfinnes å andra håll, och som särskilt i de nordiska länderna fick stor betydelse. 2 Frågan om »havets frihet» och därmed även frågan om territorialvattnet Frågan om inträdde i ett nytt och kritiskt skede genom de stora geografiska upptäckterna y^eU f"1' vid slutet av 1400-talet och den därmed följande genomgripande omvälvningen territoriali handels- och sjöfartsförhållandena. Redan tidigare hade det förekommit, att va}tn%™~ vissa länder gjort anspråk på större havsområden och vidtagit inskränkningar och 1600i utlänningars sjöfart därstädes; exempel härpå utgöra Venedigs och Genuas tal^- GT°ovannämnda anspråk på Adriatiska havet och Liguriska bukten; ett annat Seldm. exempel är det herravälde, som den dansk-norska monarkien under medeltiden och början av nyare tiden utövade över Norra Atlanten och Ishavet mellan Grönland, Island och norska kusten. I ofantligt mycket större skala tilllämpades detta system, då de nyupptäckta världsdelarna och haven genom den bekanta påvliga bullan den 4 maj 1493 och genom traktaten i Tordesillas den 3 juni 1494 mellan Spanien och Portugal delades mellan dessa båda riken, vilka i kraft härav monopoliserade handeln på de nya länderna. Dylika anspråk kunde emellertid icke undgå att röna motsägelser från övriga västeuropeiska stater, i främsta rummet Nederländerna och England, vilka för sin raskt uppblomstrande sjöfart krävde del i den så ofantligt utvidgade världssamfärdseln. Dessa politiska motsättningar gåvo upphov till litterära fejder, som blevo av den största betydelse i folkrättens historia. Bland de första förkämparna under denna tid för havets frihet framstå emellertid märkligt nog några spanska jurister (Fernando Vasquez o. a.) samt italienska jurister i spansk tjänst, vilka huvudsakligen riktade sina angrepp mot Venedigs herravälde över Adriatiska havet, som stod i strid med det till spanska monarkien hörande konungariket Neapels intressen. Bland de tidigare förkämparna för havets frihet framträdde även drottning Elisabet av England, vilken med stor skärpa vände sig såväl mot Spaniens monopol på 1

N Y S , a, a., I, s. 541. SCHUCKING, a. a., s. 6 f. R A S T A D , Kongens staamme, s. 14 ff., La mer

territoriale, s. 12 ff. 2 N Y S , a. a. I, s. 542. RASTAD, Kongens stramme, ss. 13, 17 f., 22, 175 f., 180 ff., 192, La mer territoriale, ss. 14, 21, 24, 40 ff., 48. FULTON, The Sovereignty of the Sea, ss. 192 f., 544 f. 2—293623

18 sjöfarten till Nya Världen som det dansk-norska herraväldet över Nordhavet; under Elisabets efterträdare av den Stuartska dynastien skedde en total omsvängning i den engelska politiken i detta avseende, i det att den engelska kronan nu började framställa synnerligen vittgående anspråk på herravälde över de England omgivande haven, vilket gav upphov till en rad häftiga konflikter och t. o. m. krigiska sammanstötningar mellan England och de Förenade Nederländerna. 1 Ur denna motsättning mellan Nederländerna å ena sidan samt Spanien och England å andra sidan framgick den märkliga litterära fejd angående havets frihet, vari de mest bekanta inslagen utgjordes av GROTIUS' Mare Liberum (1609) och SELDENS Mare Clausum (1635). Grotius' skrift, vilken är märkligare genom sin glänsande, av övertygelsens värme burna framställningskonst än genom nyheten hos sina idéer eller genom styrkan av sin argumentering, utgör ett försvar för holländarnas rätt att segla till Indien och är alltså i främsta rummet riktad mot de vid denna tid förenade rikena Spaniens och Portugals koloniala handelsmonopol; förmodligen vände sig framställningen tillika mot engelska regeringens vid denna tid framträdande planer på att beskatta andra nationers fiske i Nordsjön. Huvudpunkten i Grotius' framställning, vilken rör sig såväl med rent naturrättsliga argument som med en blandning av citat från klassiska författare, bibeln och kyrkofäderna samt romerska, italienska och spanska jurister, utgör en diskussion av frågan, huruvida havet kan vara föremål för äganderätt; med utgångspunkt från att enskild äganderätt förvärvas genom besittningstagande (ockupation) och att en stats rätt till dess territorium förvärvas på analogt sätt (»Territoria sunt ex occupationibus populorum, ut privata dominia ex occupationibus singulorum») kommer Grotius fram till frågan: kan havet tagas i besittning, kan det göras till föremål för occupatio och possessio? Denna fråga besvaras nekande vad det öppna havet beträffar; däremot undantager han från sitt resonemang dels innanhav, dels bukter och sund samt ett så stort område av havet, som synes från land (»Non de mari interiore hie agimus, quod terris undique infusum, alicubi etiam fluminis latitudinum non e x c e d i t . . . de Oceano quaeritur, quern immensum, infinitum, rerum parentem, caelo conterminum antiquitas v o c a t . . . In hoc autem Oceano non de sinu aut freto, nec de omni quidem eo quod e litore conspici potest controversia est.») 2 Som synes, ansluter sig Grotius' uppfattning nära till de italienska juristernas: det vida havet är fritt, men detta gäller icke om vattenområdet närmast kusten; till skillnad från den italienska 100-milsgränsen antogs emellertid av Grotius i Mare Liberum den i nordiska länder gängse synviddsgränsen som mått för utsträckningen av det statens höghetsrätt underkastade vattenområdet. I sitt 1625 utgivna huvudarbete, De jure belli et pacis, utvecklar Grotius i huvudsak samma uppfattning om havets frihet och om territorialvattnet: han framhåller, hurusom det vida havet icke kan göras till föremål för besitt 1 FULTON, a. a., avd. L, kap. 3—8, 10—13. R^ESTAD, Kongens stramme, ss. 177 f., 198 ff., 269 ff., La mer territoriale, ss. 65 f., 72 ff. MEYER, Sjögrsensesporsmaalet i statspraxis og folkeretslsere, s. 5 ff. 2 Ovan återgivna resonemang återfinnes i kap. 5 av Mare Liberum.

19 1

ning och följaktligen ej heller för äganderätt. Däremot kunna delar av havet tagas i besittning, nämligen sådana delar, som å ömse sidor äro omgivna av land, såsom sund och bukter, dock under förutsättning, att dessa havsområden ej äro så vidsträckta, att de vid jämförelse med det omgivande landet ej kunna anses utgöra delar därav. 2 På ett annat ställe i De jure belli et pacis anför Grotius, att suveräniteten (imperium) över delar av havet kan förvärvas på tvenne sätt: genom personer (ratione personarum), såsom då en flotta uppehåller sig någonstädes på havet, och genom landområdet (ratione territorn), för så vitt som de, vilka uppehålla sig på havet i närheten av kusten, kunna betvingas från stranden lika väl som om de befunne sig på land (»quatenus ex terra cogi possunt qui in proxima maris parte versantur, nec minus quam si in ipsa terra reperirentur»). 3 Det är i och med detta uttalande, som en första antydan om läran om kanonskottsvidden såsom grund för strandstatens herravälde över territorialvattnet framträder i litteraturen. Samma uppfattning hade dock redan tidigare gjorts gällande inom europeisk diplomati, nämligen av en nederländsk ambassad, vilken 1610 kommit över till Englandför att förhandla med anledning av tvistigheterna om fisket i Nordsjön; det är anledning att antaga, att ambassadens instruktion i denna punkt inspirerats av G-rotius.4 Grotius' uppfattning om territorialvattnets rättsliga natur synes framgå av en sammanställning av följande yttranden i De jure belli et pacis: han framhåller, att de rättigheter, vilka kunna förvärvas genom ockupation, äro av tvenne slag: äganderätten (dominium) och den rent offentligrättsliga suveräniteten (imperium); 5 den rätt, som genom ockupation förvärvas över en del av havet, är åtminstone i regel av sistnämnda slag; 6 i kraft av denna suveränitet äger strandstaten bl. a. att reglera rätten till fiske inom territorialvattnet samt att utestänga utlänningar från utövande av denna rättighet; 7 under alla förhållanden äga emellertid alla nationers undersåtar rätt till oskadlig genomfart genom territorialvattnet, 8 varemot strandstaten äger belägga genomfarten med en skälig avgift (vectigal aequum) såsom ersättning för de kostnader, den ikläder sig för sjöfartens betryggande genom fyrar o. s. v.9 Grotius' uppfattning om innehållet av strandstatens rätt över territorialvattnet överensstämmer således, om ock med vissa skiljaktigheter, i stort sett med den, som numera är allmänt antagen. Även Grotius' främste motståndare, engelsmannen John Selclen, upptager i sitt 1635 utgivna arbete, Mare Clausum, till besvarande frågan, huruvida 1

De jure belli et pacis, bok II, kap. 2, § 3. De jure belli et pacis, bok II, kap. 3, § 8, § 10 mom. 2. De jure belli et pacis, bok II, kap. 3, § 13. 4 FULTON, a. a., s. 156. RASTAD, Kongens stramme, s. 265 f., La mer territoriale, s. 105 f 5 De jure belli et pacis, bok II, kap. 3, § 4. 6 De jure belli et pacis, bok II, kap. 3, § 13. 7 De jure belli et pacis, bok II, kap. 2, § 5. 8 . . . si qua pars maris in proprietatem populi alicuius venit, patere debet bis qui transitu opus labent ad causas justas; De jure belli et pacis, bok II, kap. 2, § 13; illud certum est, etiam qui mare jccupavent navigationem impedire non posse inermem et innoxiam; De jure belli et pacis bok I I lap. 3, § 12. * 9 De jure belli et pacis, bok II, kap. 3, § 14. 2

-20

havet kan tagas i besittning, vilken fråga han i motsats till Grotius besvarar jakande. Hans bevisföring består huvudsakligen i anförandet av en mängd exempel på att olika folk vid skilda tider utövat herravälde över större eller mindre havsområden. Hans om en omfattande lärdom vittnande framställning erbjuder mycket av intresse men är av ringa värde som bevisning för hans huvudsats: att England förvärvat herraväldet över de kringliggande haven ända fram till de angränsande ländernas kuster. Det förtjänar anmärkas., att även Selden gjorde gällande, att utlänningar borde äga fri genomfart genom det av en viss stat behärskade vattenområdet, ehuru denna genomfart ej grundade sig på obetingad rätt, utan på ett av humanitet dikterat medgivande från vederbörande stats sida, vilket av denna kunde vid behov inskränkas eller upphävas. 1 Det blev emellertid den av Grotius utvecklade uppfattningen — att havet är fritt, men att delar av detsamma kunna tagas i besittning, nämligen innanhav, bukter och det närmast kusten belägna vattenområde, som kan behärskas från stranden — som på ett avgörande sätt kom att påverka folkrättens ståndpunkt i fråga om havets frihet och om territorialvattnet. 2 Den Grotius-Seldenska problemställningen: kan havet ockuperas eller icke? behärskade en lång tid framåt den folkrättsliga diskussionen i dessa frågor. Däremot dröjde det länge, innan man i enlighet med det av Grotius givna uppslaget tillmätte kanonskottsvidden någon betydelse vid besvarande av frågan, i vad mån sådant besittningstagande kunde äga rum. Med avseende på den'rätta gränsen mellan det fria havet och det av strandstaten behärskade kusthavet rådde inom 1600-talslitteraturen mycken oklarhet. Den italienska 100-milsgränsen förlorade nu nästan fullständigt sin forna betydelse inom doktrinen; en sista rest av denna teori återfinnes hos LOCCENIUS, som återger densamma i den form, den fått genom den berömde franske statsrättsläraren Bodin, vilken, närmast på grund av missförstånd, förvandlat den italienska 100-milsgränsen till en 60-milsgräns. 3 Den i staternas praxis på många håll använda synviddsregeln finnes, frånsett Grotius' Mare Liberum, knappast omnämnd i litteraturen. Man nöjde sig ofta med att söka visa, att den ena eller andra staten tagit vissa havsområden i besittning. Även PUFENDORF, 1600-talets mest inflytelserike skriftställare på folkrättens område efter Grotius, förklarar, att någon allmängiltig regel för utsträckningen av en stats maktområde till sjöss icke kan uppställas; han hänvisar till faktiska besittningsförhållanden eller traktater såsom vägledande; han avvisar såsom alltför vittgående anspråk på territorialvatten med en utsträckning av hundratals mil; bukter och sund höra enligt Pufendorf regelrätt till de angränsande staternas område; om sundets eller buktens stränder innehas av olika stater, sträcker sig vardera statens herravälde över vattenområdet till mittlinjen. 1

SELDEN, Mare Clausum, bok I, kap. 20. « Den Utterära fejden mellan Grotius och Selden finnes mer eller mindre utfor igt omnämnd och refererad i de flesta folkrättsliga arbeten, som beröra frågan om havets frihet, särskilt OAUCHY, a. a., II, s. 92 ff., FULTON, a. a., avd. I, kap. 9, RASTAD, Kongens staamme, kap. 16, La mer terntonale, ka

^ ' LOCCENIUS, De jure maritimo et navali, bok I, kap. 4, § 6. Angående BODINS lära om territorialvattnets utsträckning, se RJESTAD, Kongens stremme, s. 16.

21 Grunden till att vattnet kring en stats kuster kan tagas i besittning ligger enligt Pufendorf dels däri, att havets rikedomar (fisk, pärlor, koraller etc.) icke äro outtömliga, dels däri, att det kusterna omgivande vattnet tjänstgör som ett slags förskansning (munimentum) för strandstaten. 1 I praxis erhöll däremot kanonskottsvidden i vissa avseenden betydelse för Kanonfrågan om territorialvattnets utsträckning redan under 1600-talet. Vid ett ^egllntch par tillfällen åberopades den under diplomatiska förhandlingar såsom angi- synviddsreffdn vande den rätta gränsen för territorialvattnet. 1691 anförde sålunda det frän' ska sändebudet i Köpenhamn, de Martangis, gentemot danska regeringen, som under då pågående krig fastställt synvidden som neutralitetsgräns, att neutralitetsgränsen ingenstädes i Europa utsträckts till längre avstånd från kusten än kanonskottsvidden eller en, högst två »lieues» (en »lieue» = tre nautiska mil). 2 A t t en stat under 1600-talet verkligen antagit kanonskottsvidden såsom territorialgräns torde det knappast kunna visas något exempel på. Däremot fick kanonskottsvidden betydelse i vissa särskilda avseenden, nämligen salut samt visitering av fartyg. Enligt 1600-talets praxis borde salut givas för en fästning av främmande fartyg, som kom inom ett kanonskotts avstånd från fästningen, och enligt en 1671 i de Förenade Nederländerna utfärdad förordning hade nederländska fartyg, som mötte ett främmande fartyg inom ett kanonskotts avstånd från dess hemlands kust, att salutera detta på det sätt, som föreskrevs i av sistnämnda land utfärdade bestämmelser. 3 Beträffande visitering till sjöss föreskrevs i ett flertal traktater från 1600-talet, att ett den ena fördragsslutande parten tillhörigt krigsfartyg vid visitering av ett handelsfartyg från den andra fördragsslutande staten icke fick komma det sistnämnda närmare än ett kanonskottshåll — detta för att förekomma oordningar (désordre). En liknande synpunkt torde ha gjort sig gällande, då man förbjöd främmande krigsfartyg att ankra inom skotthåll för en fästnings kanoner. 4 Å ett nytt, särskilt med hänsyn till det vid denna tid florerande kaperiväsendet mycket betydelsefullt område gjorde sig en liknande princip gällande, då en neutral stat började anses befogad att förbjuda uppbringningar inom kanonskottshåll från fästningar eller befästa hamnar, dymedelst till ett större område utsträckande det skydd, som tidigare endast själva hamnarna ansetts kunna lämna. I alla dessa fall rörde det sig tydligen om området inom skottvidden av faktiskt förefintliga kanoner, men i regler av denna art kan man dock se ursprunget till kanonskottsviddens användning såsom allmän neutralitetsgräns, en princip, som skymtar redan i franska sändebudet de Martangis' ovan citerade framställning till danska regeringen 1691. Såsom allmän neutralitetsgräns kom emellertid synvidden till användning tidigare i staternas 1 PufEfDOEF, De jure naturae et gentium, bok 4, kap. 5, § 7, 8. Angående folkrättslitteraturens ställning till frågan om sjöterritoriet under 1600-talet, se för övrigt FULTON, a. a., s. 550 ff RASTAD, Kongens stromme, s. 284 ff., La mer territoriale, s. 100 ff. 2 RASTAD, Kongens stromine, ss. 251, 290 f., La mer territoriale, s. 111. 3

BYNKEHSHOKK, De dominio maris, kap. 2, 4. FULTON, a. a., ss. 473, 556 f.

stremme, s. 287, La mer territoriale, s. 105. 4 RASTAD, Kongens stromme, s. 288 ff., La mer territoriale, s. 108 ff.

R A S T A D , Kongens

praxis än kanonskottsvidden. Ovan liar antytts, att synvidden på 1690-talet infördes som neutralitetsgräns i Danmark-Norge. Redan i en 1563 av Filip I I utfärdad författning förbjöds utövande av fientligheter inom sikte av den nederländska kusten, och i Medelhavsländerna kom synviddsgränsen till vidsträckt användning såsom neutralitetsgräns under 1600-talet och förra hälften av 1700-talet, varpå ett stort antal traktater mellan Storbritannien och Barbareskstaterna, en mellan Turkiet och konungariket Neapel 1740 avslutad traktat samt ett par traktater mellan Sverige och Barbareskstaterna, varom mera nedan, erbjuda exempel.1 I 1600-talets folkrätt hade för övrigt territorialgränsen icke den framträdande plats som neutralitetsgräns, den sedermera erhöll, något som naturligtvis sammanhängde med tidevarvets över huvud taget svagt utvecklade neutralitetsbegrepp, med vilket det var fullt förenligt, att en neutral stat tillät en krigförandes trupper att genomtåga dess territorium eller gjorde de krigförande ännu mer vittgående tjänster, fullständigt oförenliga med en neutral stats förpliktelser enligt modern folkrätt. Liksom de neutralas skyldigheter alltså över huvud taget voro ganska svävande, var den omfattning, vari de motsatte sig utövandet av krigshandlingar utanför sina kuster, underkastad avsevärda skiftningar. Det kunde därför förekomma, att neutrala stater förbjödo utövandet av fientligheter inom relativt vidsträckta områden utanför kusterna, såsom t. ex. inom synviddsgränsen eller de engelska »King's Chambers», varom mera nedan. Men dylika företeelser utgjorde snarast undantag. I traktater, som beröra frågan, inskränktes neutralitetsförpliktelserna oftast till att den ena parten förband sig att icke tillåta den andra partens fiender att uppehålla sig i dess hamnar eller vid dess kuster eller göra dessa till stödjepunkt för krigsoperationer. 2 Det var först de stora krigen från 1600talets slut till 1800-talets början (»pfalziska kriget» 1688—1697, »spanska arvföljdskriget» 1701—1714, »österrikiska arvföljdskriget» 1740—1748, »sjuåriga kriget» 1756—1763, »nordamerikanska frihetskriget» 1776—1783, revolutions- och Napoleonskrigen 1792—1815), som medförde en noggrannare utformning av neutralitetsrätten. Dessa krig, som samtliga beledsagades av omfattande strider till sjöss, vari England och Frankrike voro huvudmotståndarna, samt av en intensiv kaperiverksamhet, medförde också, att territorialgränsen för 1700-talets doktrin och statspraxis huvudsakligen erhöll betydelse som neutralitetsgräns, något som naturligtvis ej kunde undgå att utöva ett stort inflytande på utvecklingen av rättsreglerna rörande territorialvattnet. BynkersP å ett för den framtida utvecklingen avgörande sätt infördes principen om hoek kanonskottsvidden såsom gräns för territorialvattnet i doktrinen, då den bragtes i samband med den mycket diskuterade frågan, huruvida havet eller delar därav kunna tagas i besittning. Tanken, att detta besittningstagande kunde ske med vapenmakt, medelst på stranden uppställda kanoner, vilken ju an1

CROCKER,

The

extent

of m a r g i n a l s e a , s s . 534 ff.,

629.

FULTON,

a.

a.,

s. 5 4 5 ff.

RASTAD,

K o n g e n s s t o m m e , ss. 189, 308 f., L a m e r t e r r i t o r i a l e , ss. 64, 119. H A L L , a. a., s. 696. M E Y E R , a. a., ss. 5, 29 f. 2 R A S T A D , K o n g e n s s t r o m m e , s. 243, L a m e r t e r r i t o r i a l e , s. 110 f. J f r H A L L , a. a., ss. 691 ff., 715 f.

tytts redan av Grotius, utfördes närmare av dennes landsman BYNKERSHOEK i arbetena De dominio maris (1702) och Questiones juris publici (1737). Frågan, huruvida havet kan tagas i besittning, besvarar Bynkershoek jakande; men å andra sidan gör han gällande, att havet, i varje fall i modern tid, endast i begränsad utsträckning hålles i besittning, nämligen intill det avstånd från stranden, som bestämmes av kanonernas skottvidd (»eo potestatem terrae extendi, quousque tormenta exploduntur»; »terrae dominium finitur, ubi finitur armorum vis»). Bynkershoeks regel fick betydelse icke minst därigenom, att den var så generellt avfattad, att enligt densamma kanonskottsvidden bildade gräns för territorialvattnet i allmänhet, oavsett om kanoner funnos uppställda på stranden eller icke. I motsats till Grotius gör Bynkershoek gällande, att strandstatens herravälde över territorialvattnet innebär icke blott offentligrättslig suveränitet (imperium) utan även full äganderätt, och strandstaten äger följaktligen efter gottfinnande disponera över sitt territorialvatten samt även förbjuda främmande fartygs passage därigenom. 1 Bynkershoeks teori vann först så småningom insteg inom den folkrättsliga 1700-talets doktrinen. Den bekante tyske filosofen och folkrättsförfattaren WOLFF, verk- ^ts^ra^is sam under förra hälften av 1700-talet, anslöt sig i fråga om motiveringen för strandstatens herravälde över territorialvattnet närmast till Pufendorf, men en antydan om den Bynkershoekska teorien framkommer i det sätt, varpå han bestämmer territorialvattnets utsträckning: delar av havet kunna av den strandägande nationen tagas i besittning »så långt som de kunna upprätthålla sitt herravälde över dem» (»quousque dominium in iisdem tueri possunt»). 2 Kanonskottsviddsteorien tillämpades till en början huvudsakligen på neutralitetsspörsmål, något som också bäst överensstämde med praxis. Spanjoren ABREU Y BERTODANO och fransmannen VALIN omnämna båda i sina kring mitten av 1700-talet utgivna arbeten kanonskottsvidden såsom ett av de mått, som användas för att angiva gränsen för neutralt område till sjöss eller för det vattenområde, som är underkastat strandstatens herravälde; men de uppställa även andra mått som alternativ därtill, bl. a. en gräns av två »lieues marines» (en lieue = tre nautiska mil) .3 Den mycket inflytelserike, likaledes vid mitten av 1700-talet verksamme folkrättsförfattaren VATTEL ansluter sig till Wolffs uppfattning, att den moraliska grunden för statens herravälde över territorialvattnet är dess behov av säkerhet samt av att utnyttja havets till sin mängd begränsade rikedomar, under det att utsträckningen av detta herravälde är beroende av dess förmåga att effektivt behärska vattenområdet; i tydligare ordalag än Wolff ansluter han sig i sistnämnda hänseende till Bynkershoeks teori, i det han uttalar, att enligt gällande folkrätt hela det havsområde, som ligger inom kanonskottshåll från 1

BYNKERSHOEK, De dominio maris, kap. 2—4, 9, Questiones juris publici, bok I, kap. 8. » WOLFF, JUS gentium (1749), I, s. 104 ff. ABREU Y BERTODANO, Tratado Juridico-pohtico, sobre presas de mar (1746), s. 68 ff. VALIN, Nouveau commentaire sur l'ordonnance de la marine, II, s. 688. — Jfr det franska sändebudet de Martangis' ovan (s. 21) anförda uttalande, att neutralitetsgränsens rätta avstånd från kusten vore kanonskottsvidden eller en a två lieues. 3

kusten, anses tillhöra strandstatens territorium; för Vattel synes kanonskottsvidden alltså bilda gräns för territorialvattnet i allmänhet, ehuru det exempel, han anför å tillämpningen å denna regel, närmast hänför sig till frågan om uppbringningars lovlighet. 1 En liknande uppfattning uttalar dansken H U B NER, i det han grundar strandstatens herravälde över territorialvattnet dels på dess förmåga att behärska detsamma med kanoner dels på dess intresse av skydd för sitt landområde. 2 Från senare hälften av 1700-talet blev åsikten, att kanonskottsvidden bildade gräns för territorialvattnet i allmänhet, förhärskande inom den folkrättsliga litteraturen. Denna uppfattning uttalades sålunda av dansken MOSER (1778) samt av italienarna GALIANI (1782) och AZUNI (1795). 3 Galiani var den förste, som uttalade, att kanonskottsvidden hade en utsträckning av tre (nautiska?) mil. 4 Emellertid gjorde såväl Galiani som Azuni gällande, att territorialgränsen i neutralitetsspörsmål borde i anslutning till en ofta tilllämpad praxis bestämmas till tvenne »lieues» ( = sex nautiska mil). Även den framstående tyske folkrättslärde G. F . VON MARTENS samt dennes landsman K. G. GUNTHER anslöto sig i vid slutet av 1700-talet utgivna arbeten till åsikten, att kanonskottsvidden utgjorde territorialvattnets gräns. 5 Från mitten av 1700-talet och den därefter följande perioden föreligga ett flertal traktater samt i särskilda stater utfärdade författningar, som fastställa kanonskottsvidden såsom neutralitetsgräns. Bl. a. infördes denna neutralitetsgräns i av åtskilliga italienska stater 1778—1779 utfärdade författningar rörande neutralitet, i ett antal av Ryssland 1787 avslutade traktater samt i traktater mellan Storbritannien och Frankrike 1786 och mellan Storbritannien och Förenta Staterna 1794.6 För övriga, med statens rätt över det densamma omgivande vattenområdet sammanhängande förhållanden, såsom fiske och tulluppsikt, fastställdes i regel andra, i vissa längdmått angivna gränser, oftast med längre avstånd från kusten än kanonskottsvidden. 7 1800- och Det blev icke den inom doktrinen härskande kanonskottsviddsprincipen, utan l^'J^il* metoden att bestämma territorialvattnets utsträckning i vissa längdmått, som kom att behärska staternas praxis under 1800-talet. De mattbestämningar, som härvid kommit till användning, äro synnerligen varierande, icke blott så 1

VATTEL, Le droit des gens (1758), bok I, kap. 23, §§ 279—289. HCBNBK, De la saisie des båtiments neutres (1759), I, s. 57. MOSER, Versuch des Neuesten Europäischen Völkerrechts, V, s. 486. GALIANI, De doveri de principi neutrali, s. 420 ff. AZUNI, Systéme universel de principes du droit maritime, I, s. 57. 4 GALIANI namnes ofta såsom upphovsman till identifikationen av kanonskottsvidden med tre nautiska mil och därmed indirekt till teorien om avståndet av tre nautiska mil som rätta gränsen för territorialvattnet. Emellertid är det tänkbart, att Galiani med »miglia» menat italienska mil, vilka äro något kortare än nautiska mil. Se MEYER, a. a., s. 22. 6 v. MARTENS, G. F., Precis du droit des gens, l:a uppl. (1789), s. 189. Jfr 2:dra uppl. (1801). s. 71 f. GUNTHER, Europäisches Völkerrecht, I I (1792), s. 50 ff. Jfr angående den folkrättsliga doktrinens ställning till frågan om territorialvattnet under 1700-talet, FULTON, a. a., s. 558 ff., RASTAD, Kongens stromme, s. 307 ff., La mer territoriale, s. 121 ff. 2

6 CROCKER, a. a., ss. 509, 521 ff.,

524, 528, 537 f., 596 ff.,

618, 620, 623 f., 632, 637.

FULTON, a. a.,

s. 570 f. RASTAD. Kongens stromme, ss. 308 f., 315 ff., La mer territoriale, s. 123 f. MEYER, a. a., ss. 29 ff., 36. — Jfr Sveriges traktat med Marocko den 16 maj 1763, art. VIII, Sveriges traktater, V i l l , s. 862, samt den svensk-ryska traktaten den 13 mars 1801, se nedan s. 125 f. 7

CROCKER,

a.

a.,

ss.

f.,

539 ff.,

545,

623,

637 ff.,

644.

FULTON, a. a., ss. 572 f.,

RJESTAD, Kongens stromme, ss. 319 ff., 325 ff., La mer territoriale, s. 128 ff.

f.

25 till vida, som de olika staterna givit olika utsträckning åt sitt territorialvatten, utan även så, att en och samma stat ofta fastställt olika gränser för utövningen av de särskilda rättigheter och administrativa befogenheter, som vanligen pläga anknytas till territorialvattnet. Emellertid kan man urskilja tre mått för territorialvattnets utsträckning, som vunnit en större grad av användning, nämligen ett mått av tvenne »lieues marines» eller sex nautiska mil, som huvudsakligen kommit till användning hos södra Europas latinska stater, ett mått av en tysk (geografisk) mil eller fyra nautiska mil, som antagits av de nordiska länderna, samt ett mått av tre nautiska mil, som först antagits av de anglosaxiska länderna och därefter för olika ändamål kommit till användning i åtskilliga andra stater. Vi ha ovan sett, hurusom spanska, franska och italienska författare under Sexmils1700-talet (Abreu, Valin, Galiani) yrkade på användande av sexmilsgränsen Sv^Eurotx. som territorialgräns alternativt med kanonskottsviddsgränsen. I Spanien fastställdes genom ett dekret av 1760 ett avstånd från kusten av en a två »leaguas» (tre a sex nautiska mil) såsom den gräns, innanför vilken fartyg voro underkastade tull visitation; sexmilsgränsen fastställdes även såsom spansk tullgräns i en traktat med Frankrike 1774 samt i spanska tullförordningar av 1775, 1830, 1852 och 1894. Samma avstånd från kusten kom till användning för angivande av den spanska fiskegränsen i en traktat mellan Spanien och Frankrike 1768 och i traktater mellan Spanien och Portugal 1885 och 1893 samt såsom allmän spansk fiskegräns i ett fiskerireglemente av 1910. Sexmilsgränsen torde alltjämt fasthållas såsom spansk territorialgräns med avseende på tullkontroll och fiske och torde åtminstone före världskriget utgjort Spaniens neutralitetsgräns. 1 Genom ett dekret av den 23 november 1914 antogs emellertid såsom spansk neutralitetsgräns ett avstånd av tre nautiska mil från kusten; detta synes dock i Spanien ha betraktats som ett, visserligen högst betydelsefullt, undantag från den allmänna regeln rörande utsträckningen av Spaniens territorialvatten. 2 I Portugal fastställdes sexmilsgränsen som fiskegräns i de nyssnämnda traktaterna mellan Portugal och Spanien samt såsom tullgräns i en tullförordning av 1911. I fråga om fiske har Portugal efter att under en tid använt en tremilsgräns numera övergått till att tillämpa en fullt genomförd reciprocitetsgrundsats; enligt ett dekret den 31 juli 1917 upprätthålles nämligen gentemot varje särskild främmande nation samma fiskegräns, som vederbörande land självt tillämpar mot främmande fiskare. 3 Italien använde under 1800-talet flera varierande gränser för tullkontroll, för främmande örlogsfartygs rätt att uppehålla sig i italienska farvatten o. s. v.; dessutom finnas från denna tid italienska regeringsuttalanden och domstolsutslag gående 1

CROCKER, a. a., ss. 618, 624 f.

FULTON, a. a., ss. 568 f., 594, 664.

MEYER, a. a., ss. 28, 93

f.,

193 ff. BJÖRKSTEN, a. a., s. 53. SCHLCKINGS memorandum i territorialvattensfrågan, Rapport au Conseil de la Société des Nations (1927), avgiven av N. F:s expertkommitté för den internationella rättens kodifikation, s. 33 f. 2 Spanska regeringens svar på frågeformulär, uppställt av N. F:s expertkommitté för folkrättens kodifikation, tryckt i denna kommittés Rapport au Conseil de la Société des Nations (1927), s. 153 f. MEYER, a. a., s. 193 f.

3 SCHÖCKINGS memorandum i N. F:s expertkommittés för kodifikation av folkrätten Rapport au Conseil de la Société des Nations (1917), s. 34. MEYER, a. a., ss. 95 f.s 194 f. FULTON, a. a., s. 668.

BJÖRKSTEN, a. a., s. 53.

26 i den riktningen, att kanonskottsvidden enligt internationell rätt angåve territorialvattnets utsträckning. Vid början av världskriget fastställdes emellertid genom ett dekret av den 6 augusti 1914 ett avstånd av sex nautiska mil från kusten såsom Italiens neutralitetsgräns, och italienska regeringen fasthåller alltjämt vid att sexmilsgränsen utgör Italiens territorialgräns. 1 Även Turkiet antog vid början av världskriget sexmilsgränsen som neutralitetsgräns. E t t i Serbokroatoslovenska staten 1924 utfärdat reglemente rörande främmande örlogsfartygs besök i denna stats hamnar och farvatten utgår från a t t statens territorialvatten har en utsträckning av sex nautiska mil. 2 Frankrike antog i åtskilliga traktater och författningar från slutet av 1700-talet och från 1800talet kanonskottsvidden som neutralitetsgräns; emellertid kom vid ett par tillfällen under 1700-talet ett avstånd från kusten av två »lieues», eller sex nautiska mil, till användning såsom fransk tullgräns, och i ett franskt prisrättsutslag från år 1800 uttalades, att ett avstånd från kusten av två »lieues» utgjorde gränsen för det område utanför neutral kust, inom vilket kaperier och kapares visitation av handelsfartyg vore förbjudna. Motsvarande mått, eller sex nautiska mil, fastställdes genom en förordning av den 18 oktober 1912 såsom Frankrikes neutralitetsgräns. Genom en kort därefter utfärdad förordning utsträcktes samma regel till att gälla de franska besittningarna. I en av franska marinministeriets den 19 december 1912 utfärdad instruktion för sjömilitära chefer angående tillämpningen av folkrättens regler under krig föreskrevs, att 1907 års Haagkonvention angående neutrala makters rättigheter och skyldigheter i händelse av sjökrig skulle noga iakttagas, och att därvid tremilsgränsen skulle anses som minimigräns och kanonskottsvidden som maximigräns för neutrala staters territorialvatten; en till instruktionen fogad bilaga innehöll förteckning på de stater, som fastställt en vidsträcktare neutralitetsgräns än tremilsgränsen; däribland upptagas Sverige, Norge och Danmark med en neutralitetsgräns av fyra nautiska mil och Frankrike, Spanien och Portugal med en neutralitetsgräns om sex nautiska mil. Det framgår härav, att Frankrike principiellt ställt sig på den ståndpunkten, att varje stat äger att själv inom vissa gränser bestämma utsträckningen av sitt territorialvatten, varvid kanonskottsvidden anses beteckna den vidaste av de folkrättsligt medgivna gränserna. Genom lagar av 1862 och 1888 fastställdes tremilsgränsen, vilken redan tidigare kommit till användning såsom fiskegräns i av Frankrike avslutade fiskerikonventioner, såsom gräns för det franska undersåtar förbehållna fiskeområdet, och genom en lag av den 27 mars 1813 fastställdes ett avstånd från kusten av två myriameter, eller 20 kilometer, såsom fransk tullgräns. 3 Då 1 Italienska regeringens svar på frågeformulär, uppställt av N. F:s kommitté för förberedande av konferensen för folkrättens kodifikation, tryckt i denna kommittés publikation »Bases de discussion»,

II, s. 167. MEYER, a. a., ss. 96 f., 195. BJÖRKSTEN, a. a., s. 53 f. 2 MEYER, a. a., s. 195. 3 Instructions sur 1'application du droit international en cas de guerre adressées par le ministre de la marine a MM. les officiers généraux etc., commandant les forces navales et les båtiments de la république, Paris 1912, ss. 10, 125. Franska regeringens svar på N. F:s kommittés för förberedande av konferensen för folkrättens kodifikation frågeformulär, tryckt i denna kommittés publikation »Bases

de discussion», II, s. 159. MEYER, a. a., ss. 28, 39, 98 f., 195 f. BJÖRKSTEN, a. a., s. 51 ff.

den franska prisrättsdomen i fallet »Heina», se nedan.

Angående

emellertid en stats neutralitetsgräns torde böra anses som dess egentliga territorialgräns, får sexmilsgränsen anses utgöra gränsen för Frankrikes territorialvatten i egentlig mening. Rättsutvecklingen i de nordiska länderna kommer att mera ingående bero- Fyramilsras i det följande. Här torde det därför vara tillräckligt att nämna, att Dan- gr^ye£8lJ mark-Norge vid mitten av 1700-talet, Sverige under senare hälften av 1700- länderna. talet, fastställde en neutralitetsgräns, gående på ett avstånd från kusten av en s. k. tysk mil (även kallad dansk, norsk eller svensk sjömil eller en geografisk mil), utgörande fyra nautiska mil. Denna gräns har alltjämt bibehållits som territorialgräns i Norge liksom i Sverige. Dock fastställdes Norges tullgräns genom en lag av den 14 juli 1922 till ett avstånd av 10 nautiska mil från kusten. 1 Vilken ställning Danmark i detta hänseende intager är icke fullt klart. I sitt den 31 oktober 1928 daterade svar på ett frågeformulär, uppställt av Nationernas förbunds kommitté för förberedande av konferensen för folkrättens kodifikation, har danska regeringen förklarat, att Danmark numera i allmänhet (en general) antager en utsträckning av tre nautiska mil för sitt territorialvatten. Samtidigt förklarar emellertid danska regeringen, att en i kungl. resolution av den 22 februari 1812, vilken ännu har gällande kraft, införd bestämmelse, enligt vilken Danmarks territorialvatten har en utsträckning av fyra nautiska mil, fortfarande i vissa avseenden är av praktisk betydelse, särskilt i fråga om tullväsendet och i med övriga nordiska länder avslutade traktater. 2 Fyramilsgränsen utgör gränsen för Danmarks territorialvatten enligt den danska lagen om tullavgifter den 29 mars 1924 och utgör även, med vissa undantag, gränsen för det danska undersåtar förbehållna fiskeområdet enligt den svensk-danska fiskerikonventionen av 1899. Åtminstone gentemot vissa andra stater torde Danmark efter sitt tillträde till 1882 års Nordsjökonvention (varom mera nedan) tillämpa tremilsavståndet såsom fiskegräns. 3 Enligt en i Islands förbudslag 1925 införd bestämmelse skall brott mot lagen anses föreligga, om vissa förseelser begåtts inom ett avstånd av fyra nautiska mil från yttersta holmar och skär, som icke översköljas av havet; om denna gräns bildar gräns för Islands territorialvatten i allmänhet, är dock ovisst. 4 I det i Dorpat den 14 oktober 1920 avslutade fredsfördraget mellan Finland och Ryssland bestämdes i art. I I I , att de båda fördragsslutande parternas territorialvatten i Finska viken skulle, med vissa undantag, hava en utsträckning av fyra nautiska mil; ett av undantagen gäller territorialvattnet vid utanför territorialgränsen belägna finska öar, vilket skall hava en utsträckning av blott tre nautiska mil. Fyramilsgränsen anses gälla som gräns för Fin1 Norska regeringens svar på N. F:s expertkommittés för folkrättens kodifikation frågeformulär, tryckt i kommitténs Rapport au Conseil de la Société des Nations (1927), s. 172 ff.; norska regeringens svar på N. F:s kommittés för förberedande av konferensen för folkrättens kodifikation frågeformulär, i denna kommittés publikation »Bases de discussion», II, s. 173 ff. 2 N. F:s kommittés för förberedande av konferensen för folkrättens kodifikation publikation »Bases de discussion», II, s. 122. — Angående Danmarks territorialgräns, se även MATZEN, Den danske statsforfatningsret (4:e uppl. 1910), I, s. 34 ff. a 4

Jfr MEYER, a. a., s. 107. MEYER, a. a., s. 208.

28 lands territorialvatten i allmänhet; dock har Finland såsom gräns för tullkontrollens utövande fastställt ett avstånd av sex nautiska mil från kusten. 1 Rysslands territorialvatten i Finska viken har enligt Dorpatfreden en utsträckning av fyra nautiska mil; för sitt territorialvatten i Svarta havet, i Norra ishavet och i de ostasiatiska farvattnen gör Ryssland emellertid anspråk på en utsträckning av 12 nautiska mil. 2 TremilsVarken den sydeuropeiska sexmilsgränsen eller den nordiska fyramilsgränile^analo- s e n ^ a r n ^S' 0 ^ s o m helst påvisbart samband med kanonskottsvidden. Detta är sachsiska däremot fallet med tremilsgränsen. Kanonskottsvidden hade ju redan av Gaan erna. j j a n j identifierats med ett avstånd av tre (nautiska?) mil. Det första exemplet på att någon stat antagit tremilsgränsen i stället för kanonskottsvidden såsom territorialgräns härrör från år 1793, då Förenta Staterna under det pågående sjökriget mellan England och Frankrike antog tremilsgränsen såsom neutralitetsgräns. Åtgärden tillkännagavs av den amerikanske statssekreteraren Jefferson i skrivelser till engelska och franska ministrarna, vari framhölls, hurusom olika stater gjorde anspråk på högst varierande territorialgränser: den vidaste utsträckning, varpå någon stat gjorde anspråk, utgjordes av synvidden, vilken beräknades till c:a 20 nautiska mil, och den kortaste, varpå någon nation veterligen gjorde anspråk, utgjordes av den längsta möjliga kanonskottsvidden, gemenligen bestämd till en »sea league» ( = tre nautiska mil) ;3 under det att Förenta Staternas regering förbehölle sig rätten att för framtiden giva sitt territorialvatten en vidare utsträckning, ville den för dåvarande tid (»for the present») fastställa neutralitetsgränsen till ett avstånd av tre nautiska mil från kusten; härifrån undantogos dock bukter och floder, vilka helt och hållet vore innefattade i Förenta Staternas territorium. 4 Förenta Staternas regering har sedermera vid upprepade tillfällen i uttalanden till andra makter med anledning av olika tvistefrågor gjort gällande, att tremilsgränsen enligt internationell rätt betecknar den högsta utsträckningen för en stats territorialvatten. Tremilsgränsen har vidare vid åtskilliga tillfällen i amerikansk domstolspraxis ansetts angiva utsträckningen av Förenta Staternas territorialvatten, ehuru stundom i den formen, att denna gräns betecknats som minimimåttet för territorialvattnets utsträckning. Tremilsgränsen synes också alltjämt vara att anse som Förenta Staternas neutralitetsgräns. Förenta 1 Finska regeringens svar på N. F:s kommittés för förberedande av konferensen för folkrättens kodifikation frågeformulär, tryckt i denna kommittés publikation »Bases de discussion», I I , s. 155.

BJÖRKSTEN, a. a., ss. 21 ff., 70 ff.

2 Ryska regeringens svar på N. F:s kommittés för förberedande av folkrättens kodifikation frågeformulär, tryckt som supplement till denna kommittés publikation »Bases de discussion», I I . 3 »The smallest distance, I believe, claimed by any nation whatever, is the utmost range of a cannon ball, usually stated at one sea league.» Jeffersons skrivelse till brittiske ministern Hammond den 8 november 1793, hos MOORE, A digest of international law, I, s. 702. 4

MOORE, A digest of international law, I, s. 702 f. H Y D E , a. a., I, s. 253 f. FULTON, a. a., s. 573 f.

JESSUP, The law of territorial waters and maritime jurisdiction, s. 50. MEYER, a. a., s. 36. Att Förenta Staternas regering ingalunda avsåg a t t avstå från möjligheten att längre fram fastställa en mera vidsträckt neutralitetsgräns, framgår av ett uttalande av dåvarande presidenten Jefferson 1805. CROCKER, a. a., s. 641. Enligt en (icke ratificerad) traktat mellan Storbritannien och Förenta Staterna av 1806 skulle ömsesidigt en neutralitetsgräns av fem nautiska mil iakttagas. CROCKER, a. a., s. 642. MEYER, a. a., s. 37.

29 Staternas tullgräns bestämdes däremot i lagar av 1799 och 1922 till ett avstånd av 12 nautiska mil från kusten. 1 Det anses vanligen, att tremilsgränsen i engelsk rätt införts som neutralitetsgräns genom ett par av vid början av 1800-talet av den berömde domaren sir William Scott (Lord Stowell) avkunnade prisrättsdomar. I den första av dessa domar, som avkunnades år 1800 i fallet »Twee Gebroeders», utgick sir W. Scott från att enligt internationell rätt ett avstånd från neutral makts kust av tre nautiska mil utgjorde neutralt vattenområde; hans uttalande var emellertid vid detta tillfälle så formulerat, att det icke uteslöt möjligheten, att det neutrala farvattnet hade en vidare utsträckning; påföljande år förklarade han i ett liknande fall, att kanonskottsvidden angåve gränsen för neutralt område till sjöss; några år senare, 1805, förklarade han i sin dom i fallet »Anna» under åberopande av Bynkershoek, att kanonskottsvidden enligt folkrätten utgjorde territorialgräns, men att kanonskottsvidden gemenligen ansågs vara lika med ett avstånd av tre nautiska mil. I England, liksom i Förenta Staterna, kom alltså tremilsgränsen först till användning som ekvivalent för kanonskottsvidden, vilken sistnämnda ansågs utgöra den egentliga neutralitetsgränsen. Inom engelsk folkrättslitteratur tilläggas de genom dessa domar skapade prejudikaten ofta den innebörden, att genom dem tremilsgränsen införts såsom neutralitetsgräns i England; dock kunna domarnas eget innehåll icke sägas giva stöd åt en sådan uppfattning. 2 Tremilsgränsen infördes såsom gräns för brittiska domstolars jurisdiktion i brottmål över främmande fartyg i den bekanta Territorial Waters Jurisdiction Act 1878; i ingressen till denna lag säges emellertid Hennes brittiska Majestäts och hennes efterträdares höghetsrätt sträcka sig över det öppna havet omkring det Förenade Konungarikets och övriga brittiska besittningars kuster till så långt avstånd, som är nödvändigt för dessa besittningars försvar och säkerhet; vidare säges lagen vara motiverad av att det är lämpligt, att alla lagbrott, som av vem det vara månde begås å öppna havet inom ett visst avstånd från det Förenade Konungariket och de brittiska besittningarna, bliva beivrade enligt lag; i § 2 av lagen fastslås därpå, att brott, begångna inom till de brittiska besittningarna hörande territorialvatten (»within the territorial waters of Her Majesty's dominions»), även om de begåtts ombord på ett främmande fartyg, skola vara underkastade amiralens jurisdiktion. I en i § 7 införd definition av uttrycket »The territorial waters of Her Majesty's dominions» säges detta uttryck med avseende på havet betyda sådan del av det till det Förenade Konungariket och de brittiska besittningarnas kuster gränsande havet, som enligt internationell rätt anses höra under Hennes Majestäts territoriala suveränitet; och, heter det vidare, »med avseende på brott, som genom denna lag förklaras vara underkastade amiralens jurisdiktion, skall varje del av öppna havet, belägen inom en 'marine league' ( = tre nautiska mil) från kusten, räknat från lågvattensmärket, anses utgöra öppet hav inom det till de brittiska besittningarna 1 Förenta Staternas svar på N. F:s kommittés för förberedande av konferensen för folkrättens kodifikation frågeformulär, i denna kommittés publikation »Bases de discussion», II, s. 128 ff.

MOORE, a. a., I, s. 702 ff. JESSUP, a. a., ss. 52 ff., STEN, a. a., s. 50. 2 MEYER, a. a., s. 38 f. Jfr FULTON, a. a., B. 576 ff.

80 ff.

MEYER, a. a., ss. 28,

135 ff.

BJÖRK-

30 hörande territorialvattnet». 1 Uttryckssättet i lagen är tydligen genomgående valt på sådant sätt, att man undvikit att beteckna tremilsgränsen såsom utgörande gränsen för brittiskt territorialvatten i allmänhet. 2 Huruvida tremilsgränsen blivit antagen som Storbritanniens neutralitetsgräns torde vara osäkert, då detta spörsmål knappast ägt praktisk aktualitet sedan ett par århundraden tillbaka; sir THOMAS BARCLAY yttrade såsom ledamot av en kommitté, tillsatt av Institut de Droit International för förberedande av territorialvattensfrågans behandling vid institutets sammanträde i Lausanne 1927, att brittiska regeringen gör anspråk på rätt att kräva respekt för sin neutralitet inom en zon, som den rimligtvis kan anse nödvändig för att förekomma varje hinder för den fria samfärdseln till och från brittiska hamnar. 3 Denna uppfattning överensstämmer ju med vad som uttalas angående utsträckningen av brittiskt territorialvatten i ingressen till Territorial Waters Jurisdiction Act. Det kan ifrågasättas, om tremilsgränsen någonsin införts som territorialgräns i brittisk lagstiftning. Emellertid har brittiska regeringen vid upprepade tillfällen under de senaste decennierna gentemot andra makter gjort gällande, att ingen stat enligt folkrätten hade rätt att utsträcka sitt territorialvatten utöver tre nautiska mil från kusten. Samma ståndpunkt har brittiska regeringen intagit i sitt svar på det av Nationernas förbunds förberedande kommitté för konferensen för folkrättens kodifikation uppställda frågeformuläret. Regeringarna i de brittiska dominions, Australien, Nya Zealand och Sydafrika, samt Indien hava i sina svar på nämnda frågeformulär uttalat samma uppfattning som brittiska regeringen. 4 TremilsTyskland har efter sin anslutning till 1882 års Nordsjökonvention använt tre^övHga % m i l s g r ä n s e n s o m allmän fiskerigräns och även infört en bestämmelse angående länder. denna gräns i en tullförfattning för havsfisket (»Deutsche Seefischerei-Zollordnung») av 1906. Vidare har tremilsgränsen genom art. 3 av den tyska prisrättsförordningen (»Prisenordnung») av den 30 september 1909 fastställts såsom den gräns, innanför vilken tyska örlogsfartyg under krig icke få verkställa uppbringningar vid främmande neutrala makters kuster. I sitt svar på nyss1 Ingressen till Territorial Waters Jurisdiction Act lyder: »Whereas the rightful jurisdiction of Her Majesty, her heirs and successors, extends and has always extended over the open seas adjacent to the coasts of the United Kingdom and of all other parts of Her Majesty's dominions to such a distance as is necessary for the defence and security of such dominions: and whereas it is expedient that all offences committed on the open sea within a certain distance of the coasts of the United Kingdom and of all other parts of Her Majesty's dominions, by whomsoever committed, should be dealt with according to law» . . . 1 art. 7 av lagen heter det bl. a.: »The territorial waters of Her Majesty's dominions, in reference to the sea, means such part of the sea adjacent to the coast of the United Kingdom, or the coast of some other part of Her Majesty's dominions, as is deemed by international law to be within the territorial sovereignty of Her Majesty; and for the purpose of any offence declared by this Act to be within the jurisdiction of the Admiral, any part of the open sea within one marine league of the coast measured from low-water mark shall be deemed to be open sea within the territorial waters of Her Majesty's dominions.» BARCLAY, Problems of international Practice and Diplomacy, s. 356 f. 2 Lord Halsbury, som framlagt förslaget till Territorial Waters Jurisdiction Act 1878, yttrade vid ett senare tillfälle i parlamentet om denna lag: »In that Act they took care specially to avoid any measurements. The distance was left at such limit as was necessary for the defence of the Realm; then the exact limit was given for the particular purpose in view.» FULTON, a. a., s. 592. Jfr FULTON, a. a., s. 590 ff., MEYER, a. a., s. 42 ff. OPPENHEIM (a. a., I, s. 396 f.) anser, att tremilsgränsen genom Territorial Waters Jurisdiction Act indirekt blivit erkänd som Storbritanniens territorialgräns. 3 Annuaire de 1'Institut de Droit International, X X X I I I (1927), I, s. 93. 4 N. F:s förberedande kommittés för konferensen för folkrättens kodifikation publikation »Bases de discussion», II, ss. 106, 117, 162, 166, 176.

31 nämnda av Nationernas förbunds kommitté för förberedande av konferensen för folkrättens kodifikation uppställda frågeformulär har tyska regeringen uttalat, att enligt tysk uppfattning territorialvattnets utsträckning är tre nautiska mil, samt a t t tyska regeringen icke erkänner andra makters anspråk på en vidare utsträckning för sitt territorialvatten. 1 Nederländerna ha i neutralitetsförklaringar av 1904 och 1914 fastställt tremilsgränsen såsom sin neutralitetsgräns. Åtminstone sedan Nederländernas tillträde till 1882 års Nordsjökonvention har tremilsgränsen utgjort detta rikes fiskegräns. Denna gräns utgör alltjämt, enligt nederländska regeringens svar på det av Nationernas förbunds nyssnämnda kommitté uppställda frågeformuläret, Nederländernas territorialgräns. 2 Japan antog i sin neutralitetsförklaring av den 28 juli 1870 såsom neutralitetsgräns ett avstånd från kusten, frånsett »inre farvatten», av tre nautiska mil, vilket kort därpå ändrades till tre »ri», eller något över sex nautiska mil. Under krigen mellan Japan och Kina 1894—1895 och mellan Japan och Ryssland 1904 erkände emellertid de japanska prisdomstolarna endast tremilsavståndet såsom gräns för neutralt farvatten. Av japanska regeringens svar på det av Nationernas förbunds nyssnämnda kommitté uppställda frågeformuläret synes framgå, att denna regering betraktar tremilsavståndet såsom gräns för Japans territorialvatten liksom även såsom gräns för territorialvatten i allmänhet enligt internatione]l rätt. 3 Av svar, som av respektive stater avgivits å av Nationernas förbunds tvenne kommittéer för den internationella rättens kodifikation uppställda frågeformulär, framgår, att Grekland och Egypten använda tremilsgränsen som fiskegräns och tydligen även betrakta denna gräns som territorialgräns, att Lettland likaledes betraktar tremilsgränsen som gräns för sitt territorialvatten, att Polen och Rumänien i praktiken använda sig av tremilsgränsen såsom territorialgräns utan att dock hava definitivt fastställt denna gräns såsom territorialgräns, och att Belgien har tremilsgränsen såsom fiskegräns utan att dock betrakta denna gräns såsom sin territorialgräns. 4 Under världskriget antogo Brasilien och Chile tremilsgränsen såsom neutralitetsgräns. I detta sammanhang kan omnämnas, att Uruguay under världskriget fastställde sin neutralitetsgräns till ett avstånd av fem nautiska mil från kusten. 5 Det har ovan omnämnts, att åtskilliga stater göra anspråk på att utöva tulluppsikt utanför gränsen för sitt territorialvatten; samma ståndpunkt intages, 1 N. F:s kommittés för förberedande av kodifikationskonferensen publikation »Bases de discussion», II, s. 109. Angående den tyska prisrättsdomen i fallet »Eliida», se nedan. 2 N. F:s kommittés för förberedande av konferensen för folkrättens kodifikation publikation »Bases

de discussion», I I , s. 177. MEYER, a. a., ss. 99 f., 196. BJÖRKSTEN, a. a., s. 51. 3

N. F:s kommittés för förberedande av konferensen för folkrättens kodifikation publikation »Bases

de discussion», I I , s. 168. MEYER, a. a., s. 130. JESSUP, a. a., s. 45 f. 4

Greklands och Egyptens svar på frågeformulär, uppställt av N. F:s expertkommitté för folkrättens kodifikation, i denna kommittés Rapport au Conseil de la Société des Nations (1927), ss. 166, 257. Belgiens, Egyptens, Lettlands, Polens och Rumäniens svar på frågeformulär, uppställt av N. F:s kommitté för förberedande av konferensen för folkrättens kodifikation, tryckta i denna kommittés publikation »Bases de discussion», II, ss. 120, 125, 171, 181, 185. Angående Greklands fiskegräns, se MEYER, a. a., s. 98, BJÖRKSTEK, a. a., s. 54. 6 MEYER, a. a., s. 218. BJÖRKSTEN, a. a., s. 54.

enligt till Nationernas förbunds kommitté för förberedande av konferensen för j folkrättens kodifikation ingångna svar å dess frågeformulär, av några av de stater, som förklarat sig hava tremilsgränsen såsom territorialgräns, nämligen, förutom av Förenta Staterna och Danmark, av Egypten och Lettland, liksom även av Polen. Av de å samma frågeformulär avgivna svaren framgår det vidare, att av 23 Nuvarande statspraxis, stater (de brittiska dominions inberäknade), vilkas svar hittills publicerats, sammanhava tre eller fyra, nämligen Japan, Nederländerna och Tyskland, samt möjlifattning. gen även Förenta Staterna fastställt tremilsavståndet såsom mått för utsträckningen av sitt territorialvatten, ytterligare fyra stater, nämligen Danmark, Lettland, Polen och Rumänien, förklara sig i praktiken för närvarande använda tremilsgränsen såsom territorialgräns; dessutom har Storbritannien jämte Australien, Indien, Nya Zealand och Sydafrika förklarat, att det anser tremilsgränsen vara enligt internationell rätt fastslagen som allmän territorialgräns, utan att dessa stater dock uppgivit, att de själva antagit denna gräns i sin lagstiftning; detsamma gäller möjligen även om Estland; samma ståndpunkt med avseende på innehållet av gällande internationell rätt intaga även Japan och Tyskland och möjligen även Förenta Staterna, men däremot icke Danmark, Nederländerna, Polen och Rumänien och möjligen icke heller Lettland, övriga stater hava, i den mån de över huvud taget fastställt någon territorialgräns, territorialvatten av olika utsträckning (i flertalet fall fyra eller sex nautiska mil) och hysa i fråga om innehållet av gällande internationell rätt uppenbarligen den uppfattningen, att territorialvattnets utsträckning icke är underkastad någon för alla stater gällande enhetlig regel, en uppfattning som för övrigt delas av åtskilliga stater, vilka själva hava en tremilsgräns. Det finnes således icke någon verklig grund för den ofta hörda uppfattningen, att regeln om tre nautiska mil såsom utsträckningen av staternas territorialvatten är allmänt gällande inom folkrätten. Tremilsgränsen har emellertid fått vidsträckt användning såsom gräns för Tremilsgränsen i det strandstatens undersåtar förbehållna fiskeområdet i under 1800-talet avinternationella över- slutade fiskeritraktater, särskilt sådana som avslutats mellan England och enskommelandra makter. Den första av dessa var traktaten mellan England och Förenta ser. Staterna 1818, därpå följde överenskommelser mellan England och Frankrike (1839), mellan England och det Nordtyska förbundet (1868) samt England och Tyska riket (1874); slutligen följde den viktiga, 1882 i Haag avslutade s. k. Nordsjötraktaten mellan England, Frankrike, Belgien, Nederländerna, Tyskland och Danmark. 1 1

FULTON,

a. a., avd.

II, kap.

3.

MEYER, a. a.,

s. 50 ff.

FAUCHILLE, a. a., I, 2, ss. 51 f.,

179.

RASTAD gör gällande (La mer territoriale, s. 138 f.), att det icke existerar något samband mellan den i dessa traktater antagna tremilsgränsen för fisket och kanonskottsvidden. Det förefaller dock svårt att icke se ett visst sammanhang mellan den omständigheten, att tremilsgränsen för första gången införes som fiskegräns i en traktat mellan England och Förenta Staterna, och den omständigheten, att just dessa makter ett par decennier tidigare antagit tremilsgränsen såsom ekvivalent för kanonskottsvidden i neutralitetsavseende. Jfr FULTON, a. a., s. 615. •— Representanter för Sverige och Norge deltogo i de i Haag avhållna förhandlingarna om Nordsjötraktaten, men dessa båda stater anslöto sig icke till densamma. Vad Sverige angår, hade detta ståndpunktstagande ingenting att göra med frågan om gränsen för det respektive staters undersåtar förbehållna fiskeområdet. Se Till frågan om gränsen för Sveriges territorialvatten, Aktstycken utgivna av kungl. utrikesdepartementet, s. 108.

33 Åtskilliga av de till Nordsjötraktaten anslutna makterna hava antagit tremilsgränsen som allmän fiskerigräns, alltså icke blott som fiskerigräns gent emot övriga till traktaten anslutna makter. Man får emellertid ej härav draga den slutsatsen, att dessa makter därmed också antagit tremilsavståndet som gräns för sitt territorialvatten; ehuru en stat enligt folkrätten är berättigad att utesluta främmande undersåtar från fisket inom territorialvattnet, är det naturligtvis ingenting som hindrar, att staten kan genom traktater eller lagstiftning medgiva alla eller några främmande staters undersåtar rätt att idka fiske inom territorialvattnet eller delar därav. En stats fiskerigräns kan ej vara vidare än dess territorialgräns, då ju ingen stat är berättigad att förbjuda andra nationer att fiska å det fria havet, men den kan mycket väl vara trängre. Av ovanstående framgår, att varken Frankrike eller Belgien, som dock anslutit sig till Nordsjötraktaten, betrakta tremilsgränsen som sin territorialgräns, och till en viss grad gäller detsamma om Danmark. Den lag, varigenom Nordsjötraktatens bestämmelser infördes i engelsk rätt, var så avfattad, att tremilsgränsen ej identifierades med Englands territorialgräns. 1 Tremilsgränsen har vidare kommit till användning såsom gräns för neutraliserat område i några internationella traktater, nämligen i Suez-kanal-traktaten den 29 oktober 1888, i den mellan Förenta Staterna och Storbritannien den 18 november 1901 avslutade s. k. Hay-Pauncefote-trakten rörande Panamakanalen samt traktaten angående Ålandsöarnas icke-befästande och neutralisering den 20 oktober 1921. Vad särskilt sistnämnda traktat beträffar, förtjänar det att anmärkas, att såsom framgår av uttalanden fällda av Sveriges, Finlands, Frankrikes och Italiens representanter vid den konferens, där traktaten utarbetades, fastställandet av tremilsgränsen såsom gräns för Ålands territorialvatten endast ägde avseende på de frågor som genom traktaten reglerades, och att därmed i varje fall icke avsågs att fastslå, att tremilsavståndet på grund av någon allmän internationellrättslig regel utgjorde gräns för territorialvattnet. 2 I de traktater angående den amerikanska förbudslagstiftningens tillämpning ä främmande fartyg (de s. k. liquor treaties), som Förenta Staterna avslutat ined Storbritannien (23 januari 1924), Tyskland (19 maj s. å.), Panama (6 juni s. å.), Nederländerna (21 augusti s. a.) och Cuba (4 mars 1926), förklara de fördragsslutande makterna sig vara beslutna att upprätthålla principen, att tremilsavståndet utgör den rätta gränsen för territorialvattnet. I traktater rörande samma ämne, som avslutats mellan Förenta Staterna å ena sidan och å den andra sidan respektive Sverige (22 maj 1924), Norge (24 maj s. å.), Danmark (29 maj s. å.), Italien (3 juni s. å.), Frankrike (30 juni s. å.), Belgien (9 december 1925) och Spanien (10 februari 1926), lämnas däremot frågan om territorialvattnets rätta gräns öppen, i det att — för att citera det svenska fördragets text, varmed de övriga traktaterna till innehållet överensstämma — de fördragsslutande makterna »vidhålla sina respektive rättigheter och anspråk 1

HUEST, a. a., s. 51 f.

• Actes de la conference relative a la non-fortification et la neutralisation des iles d'Aland, 1921, ss. 30, 31, 36, 40. 3—293623

34 i fråga om utsträckningen av sin territoriella jurisdiktion utan att giva denna traktat någon prejudicerande verkan». 1 — I och med ovan citerade traktatbestämmelse hava Storbritannien, Förenta Staterna, Tyskland, Nederländerna, Panama och Cuba åtminstone i princip anslutit sig till regeln om ett avstånd av tre nautiska mil som gräns för territorialvattnet, även om vissa av dessa stater icke i sin egen lagstiftning fastställt denna gräns för sitt territorialvatten. Territorial- Frågan om rätta gränsen för territorialvattnet har vid ett par tillfällen varit li tTJer- f öremål för internationell skiljedom. I fallet »Costa Rica Packet», där det nationella- bl. a. var fråga om utsträckningen till havs av området för Nederländska ^utstaT I n f e n s jurisdiktion, uttalade skiljedomaren, F . von Martens, i sitt 1897 avkunnade utslag, att utsträckningen av en stats suveränitetsrätt över territorialvattnet bestämmes av kanonskottsvidden, räknad från lågvattensmärket. 2 1 den 1893 av en skiljedomstol med baron de Courcel som ordförande avkunnade skiljedomen i tvisten mellan Storbritannien och Förenta Staterna rörande sälfångsten i Benrings hav förklaras tremilsgränsen vara den »sedvanliga» gränsen (»la limite ordinaire») för territorialvattnet; men enligt vad som framgår såväl av domstolens protokoll som av sedermera av domstolens ledamöter gjorda uttalanden, innebär detta endast, att domstolen konstaterat att de tvistande parterna vore ense om att för det fall, som var underställt domstolen, erkänna tremilsgränsen som den sedvanliga gränsen för territorialvattnet; domstolens uttalande hade icke avsett frågan, vad som enligt allmänna internationellrättsliga regler borde anses som territorialvattnets rätta gräns. 3 På liknande sätt förhåller det sig med användningen av tremilsgränsen som fiskegräns i den av medlemmar av Permanenta skiljedomstolen i Haag 1910 avkunnade skiljedomen mellan Storbritannien och Förenta Staterna i fråga om fisket i norra Atlanten; i denna tvist hade domstolen endast att tolka den 1818 mellan de båda parterna avslutade traktaten, vari tremilsgränsen fastställts som fiskegräns vid ifrågavarande områden av Brittiska Nordamerikas kust.

9 n

Doktrinen Den folkrättsliga doktrinen har i stort sett ända fram till våra dagar fastochri900°~ hållit vid den teori om kanonskottsvidden såsom mått för sjöterritoriets uttalen. sträckning, kring vilken de folkrättsliga författarna med utgångspunkt från Bynkershoek samlade sig vid slutet av 1700-talet. Emellertid har denna kanon-

U

1 JESSUP, a. a., kap. 6. LEWENHAITPT, Receuil de Traités e t c , II, s. 341 ff. Sveriges överenskommelser med främmande makter 1924, s. 67 f. — Tillägg. En den 31 maj 1928 undertecknad traktat mellan Förenta Staterna och Japan, vilken i fråga om territorialvattnets utsträckning är avfattad på samma sätt som de mellan Förenta Staterna och Storbritannien m. fl. stater avslutade, har ratificerats den 16 januari 1930. 2 CROCKER, a. a., s. 582. MOORE, a, a., I, s. 715. REGELSPERGER, L'Affaire du Costa Rica Packet et la sentence arbitrate de M. de Martens, Revue générale de droit international public, 1897, s. 735 ff. 3 Annuaire de 1'Institut de Droit International, X I I I (1894—1895), s. 282. HALL, a. a., s. 192, not 1. Jfr v. MARTENS, Le tribunal d'arbitrage de Paris et la Mer Territoriale, Revue générale de droit international public, 1894, s. 39 ff.

skottsviddsteori utvecklat sig på högst olika sätt hos tvenne skilda riktningar inom folkrättslitteraturen. Enligt den ena riktningen, som huvudsakligen företrädes av kontinentaleuropeiska folkrättslärda, bestämmes territorialvattnets utsträckning vid varje särskild tidpunkt av den faktiska kanonskotts vidden vid ifrågavarande tid; territorialvattnet utvidgas alltså, åtminstone i princip, i och med artilleriteknikens utveckling. Enligt den andra riktningen, som huvudsakligen omfattas av folkrättslärda i de anglosaxiska länderna, är det mått, som i England och Förenta Staterna gavs åt kanonskottsvidden i slutet av 1700- och början av 1800-talet, alltjämt bestämmande; ett avstånd från kusten av tre nautiska mil har således trätt i stället för kanonskottsvidden såsom gräns för territorialvattnet. Såsom nyss framhållits, hava de kontinentaleuropeiska författarna övervägande anslutit sig till åsikten, att den faktiska kanonskottsvidden principiellt anger territorialvattnets gräns. Bland franska författare, som förfäktat denna åsikt, märkas från det nittonde århundradets mitt MASSÉ, ORTOLAN, HAUTEFEUILLE samt PISTOYE och DUVERDY, från senare tid IMBART-LATOUR, PIÉDELIÉVRE och DESPAGNET. 1 Bland franskspråkiga författare, som anslutit sig till åsikten om kanonskottsvidden såsom territorialvattnets rätta gräns, bör dessutom framhållas den i Belgien verksamme schweizaren RrviER.2 Bland tyska författare, som efter G. F . von Martens anslutit sig till läran att kanonskottsvidden angiver gränsen för territorialvattnet, märkas HEFFTER, KLUBER, BLUNTSCHLI och PERELS. Anhängare av samma uppfattning voro även amerikanen WHARTON, ryssen F . VON MARTENS samt den i England verksamme tyskfödde folkrättsförfattaren OPPENHEIM, vilken sistnämnde dock uttalar, att kanonskottsvidden i statspraxis vanligen, ehuru icke allmänt (»generally but not universally») omsattes i ett avstånd av tre nautiska mil. Författaren av det grundligaste specialarbetet på engelska om territorialvattnet, FULTON, framhåller, att kanonskottsvidden är den enda åsikt i fråga om territorialvattnets utsträckning, som vunnit någon mera allmän anslutning inom den folkrättsliga doktrinen, samt att tremilsgränsen ingalunda blivit allmänt antagen i praxis, utan a t t de olika staterna tvärtom antagit ett flertal skilda mått för sitt territorialvatten. 3 Åtskilliga nyare författare framhålla, att ehuru kanonskottsvidden alltjämt i teorien fasthålles såsom den rätta gränsen för territorialvattnet, så kan denna teori icke längre anses motsvara de faktiska förhållandena, utan går staternas praxis numera allmänt i den riktningen, att i vissa längdmått angivna, ehuru för olika stater varierande gränser fastställas för territorialvattnet. Denna synpunkt framhålles av bl. a. belgaren N Y S samt tyskarna SCHUCKING, 1 MASSÉ, Le droit commercial dans ses rapports avec le droit des gens et le droit civil (1844), I, s. 114. ORTOLAN, a. a., I, s. 175. HAUTEFEUILLE, Histoire du droit maritime international,

s. 21 f. PISTOYE och DUVERDY, Traité des prises maritimes, I, s. 93 f. IMBART-LATOUR, La mer territoriale, s. 36. PIÉDELIÉVRE, a. a., I, s. 336 f. DESPAGNET, a. a., s. 612. 2 RIVIER, a. a., I, s. 146. 3

HEFFTER, Das Europäische Völkerrecht der Gegenwart, s. 152. KLUBER, Europäisches Völker-

recht, s. 143. BLUNTSCHLI, a. a., s. 182.

PERELS, a. a., s. 21 f. WHARTON, Des eaux territoriales

ou de la zone maritime, Journal du droit international privé, X I I I (1886), s. 72 ff. F . V. MARTENS, a. a., s. 380 f. OPPENHEIM, a. a., s. 396 f. FULTON, a. a., avd. 2, kap. 4.

36 VON LISZT, STIER-SOMLO, NIEMEYER och STRUPP. 1

Amerikanaren P H . MARSHALL framhåller i anslutning till Schiicking, a t t tremilsgränsen ingalunda kan anses som allmän folkrättslig regel, i det att flera olika territorialgränser förekomma i statspraxis. 2 Hos de författare, som anse, att ett avstånd av tre nautiska mil ersatt kanonskottsvidden såsom gräns för territorialvattnet, kan man urskilja flera olika nyanser i uppfattningen om förhållandet mellan tremilsgränsen och kanonskottsvidden. E n riktning identifierar kanonskottsvidden med tre nautiska mil; »kanonskottsvidden eller tre nautiska mil» förklaras utgöra gränsen för territorialvattnet utan a t t man diskuterar förhållandet mellan dessa båda måttsbestämningar eller också säges, a t t kanonskottsvidden bildar gräns, varvid den antages utgöra tre nautiska mil. Dylika formuleringar möta huvudsakligen hos äldre anglosaxiska folkrättslärda, hos amerikanarna WHEATON och HALLECK samt hos engelsmannen sir TRAVERS TWISS. 3 HOS nyare författare möter satsen om tremilsavståndet såsom rätta gränsen för territorialvattnet vanligen i den formen, att man förklarar, att kanonskottsvidden ursprungligen utgjort territorialvattnets gräns, men att densamma numera ersatts med det mått, vartill den omkring å r 1800 fixerades, nämligen tre nautiska mil; tremilsgränsen har sålunda trätt i stället för kanonskottsvidden såsom gräns för territorialvattnet. Denna åsikt uttalas av engelsmännen PHILLIMORE och LAWRENCE, amerikanarna STOCKTON och HERSHEY samt W I L SON och TUCKER, argentinaren CALVO, italienaren FIORE samt fransmännen PRABROWN

DIER-FODÉRÉ och MÉRIGNHAC.4

Åtskilliga av de ovannämnda författarna — Phillimore, Hershey, Calvo, Fiore, Pradier-Fodéré och Mérignhac — framhålla, att tremilsgränsen numera varken motsvarar kanonskottsvidden eller staternas praktiska behov, varför territorialvattnet bör givas en vidsträcktare utsträckning, ehuru detta enligt deras förmenande endast kan ske genom en internationell överenskommelse. Åtskilliga författare göra gällande, att regeln om tremilsavståndet såsom gräns för territorialvattnet är den allmännast antagna regeln i ämnet, vilken kan sägas gälla in dubio, men dock icke är undantagslös. I denna riktning uttala sig engelsmännen HALL och WESTLAKE, amerikanen JESSUP samt norrmannen RASTAD. Den sistnämnde gör gällande, att i varje fall de stater, vilka före tremilsregelns framträdande inom folkrätten fastslagit vidare gränser för sitt territorialvatten, hava rätt att vidhålla dessa. Westlake förklarar, att sedan en stat fastställt en viss gräns för sitt territorialvatten — vare sig tre1

N Y S , a. a.,

I, s. 549 f.

SCHÖCKING, a. a., s. 12 f. v. LISZT, a. a., s. 142 f.

STIER-SOMLO, art.

Kustenmeer i Wörterbuch des Völkerrechts und der Diplomatie, I, s. 781 f. NIEMEYER, Völkerrecht, s. 112 f. STRUPP, Grundziige des positiven Völkerrechts, s. 83 f. 2 BROWN, The law of territorial waters, American Journal of International Law 1927, s. 101 ff. 3 WHEATON, Elements du droit international, I, ss. 168, 178. HALLECK, a. a., I, s. 157. Twiss, The law of Nations (Peace), s. 249. 4 PHILLIMORE, a. a., I, s. 276. LAWRENCE, Les principes de droit international, s. 143 ff. STOCKTON, Outlines of International Law, s. 126. HERSHEY, Essentials of International public law, s. 195 f. WILSON och TUCKER, International law, s. 121. CALVO, a. a. s. 479. FIORE, a. a., s. 199. PRADIER-FODÉRÉ, a. a., I I , s. 169 ff. MÉRIGNHAC, a. a., I I , s. 376 ff.

37 milsgränsen eller någon vidare gräns —• så har denna stat icke längre rätt att utan andra makters samtycke utvidga sin territorialgräns. 1 Slutligen må omnämnas en riktning inom folkrättslitteraturen, som gör gällande, att ingen enhetlig gräns finnes för territorialvattnet, utan endast särskilda gränser för de olika rättigheter och befogenheter, som pläga anknytas till territorialvattensbegreppet: neutralitetsskydd, tulluppsikt, jurisdiktion, fiske etc. F ö r denna riktning existerar intet vattenområde utmed kusten, över vilket strandstaten utövar suveränitet, endast särskilda zoner, inom vilka den gör vissa intressen gällande. Till denna riktning höra fransmannen LAPRADELLE och tysken STOERK.2 Men, som Lapradelle själv framhållit, att påstå att flera territorialvatten finnas, är detsamma som att erkänna, att intet territorialvatten i ordets egentliga bemärkelse finnes. 3 Om man med stöd av folkrättslig doktrin och staternas praxis söker bilda Territorialsig en uppfattning om vad som för närvarande bör anses vara gällande folk- vattnets ut.

„

•

• i

i

-

i

-T, o T

sträckning

rätt i i råga om territorialvattnets utsträckning, kommer man till följande re- enligt gälsultat: enligt den mening, som ända fram till senaste tid övervägande omfat- tonacfolktats av doktrinen, angives territorialvattnets rätta gräns av kanonskottsvidden; dock har i praxis genomgående en annan metod för bestämmandet av territorialvattnets utsträckning kommit till användning, nämligen dess angivande i vissa längdmått; de särskilda staterna hava därvid fastställt olika mått för utsträckningen av sina territorialvatten, något vartill respektive stater inom rimliga gränser måste anses fullt berättigade, clå någon allmänt antagen internationellrättslig regel, angivande ett visst maximimått för territorialvattnets utsträckning, icke finnes. Intet av de olika mått för territorialvattnets utsträckning, som antagits av de olika staterna — icke heller tremilsgränsen — har vunnit en så allmän anslutning, att något bestämt företräde framför de övriga kan tillmätas detsamma, och man kan således varken anse, att en stat, som icke fastställt någon viss gräns för sitt territorialvatten, måste förmodas hava antagit tremilsgränsen, eller än mindre, att en stat, som redan fastställt en annan gräns för sitt territorialvatten än tremilsgränsen, skulle vara skyldig att uppgiva denna andra gräns för att övergå till tremilsgränsen. 4 1 HALL, a. a. (8:e uppl.), s. 191 f. WESTLAKE, a. a., I, s. 188 f. Jfr Westlakes yttrande, cit. i Barclays rapport i territorialvattensfrågan 1894, Annuaire de 1'Institut de Droit International» XIII, s. 130. JESSUP, a. a., s. 62 ff. RASTAD, Kongens stremme, s. 388 ff. — Jessup gör gällande, att tremilsgränsen har stöd av en allmän folkrättslig regel, men a t t undantag därifrån finnas, särskilt de skandinaviska staternas fyramilsgräns; vidare anser han, a t t staterna kunna utöva alla möjliga rättigheter och befogenheter (inklusive neutralitetsskydd) utanför territorialgräns. Man kan då fråga sig, vad tremilsgränsen enligt Jessups mening egentligen har för betydelse. 2

LAPRADELLE, S. 338 ff. STOERK, HOLTZENDORFFS Handbuch des Völkerrechtes (1887), II,

s. 474 ff. 3 Lapradelles yttrande vid Institut de Droit International's sammanträde 1925. Annuaire de l'lnstitut de Droit International, X X X I I (1925), s. 528. 4 I sitt 1926 till Nationernas förbunds kommitté för kodifikation av den internationella rätten avgivna memorandum framhåller SCHUCKING, att den uppfattning angående territorialvattnets rätta gräns, som är den härskande inom den folkrättsliga doktrinen, alltjämt är, att denna angives av kanonskottsvidden. Comité d'Experts pour la Codification progressive du Droit international, Rapport au Conseil de la Société des Nations 1927, s. 36. — Å andra sidan måste det sägas, att, särskilt efter artilleriteknikens ofantliga utveckling under världskriget, kanonskottsvidden numera icke i praktiken torde kunna anses som en rimlig gräns för territorialvattnet. — I likhet med Westlake skulle

an UtgångsOvan har behandlats den yttre gränsen för territorialvattnet, och det har pmkten för befunnits, att denna regelrätt angives i ett visst avstånd från kusten. Med vaMneUbé- fixerandet av dylikt avstånd är emellertid territorialvattnets utsträckning räkning. i c k e f u u s tändigt bestämd, t y uttrycket »kusten» kan tagas i flera bemärkelser. I den utländska folkrättslitteraturen ha särskilt beaktats de skiljaktigheter i kustlinjen, som åstadkommas av ebb- och flodfenomenet; fråga är, om det är kustlinjen vid ebb eller kustlinjen vid flod, som bör tagas till utgångspunkt för beräkningen av territorialvattnets utsträckning. Den uppfattning, enligt vilken denna bestämmes av kanonskottsvidden, borde leda till, a t t den kustlinje, innanför vilken kanoner kunna uppställas, toges till utgångspunkt för territorialvattnets beräkning, och i enlighet härmed borde snarast kustlinjen vid flod väljas; för denna lösning av frågan ha också åtskilliga författare stannat. 1 Emellertid går staternas praxis i varje fall från det nittonde århundradet i en annan riktning; i åtskilliga fiskerikonventioner, såsom den fransk-engelska av 1839 och Nordsjökonventionen av 1882, beräknas fiskegränserna med utgångspunkt från kustlinjen vid ebb (la laisse de basse marée) ; samma utgångspunkt användes i den engelska Territorial Waters Jurisdiction Act 1878 samt i Ålandskonventionen 1921. På denna ståndpunkt ställa sig också flertalet nyare författare. 2 Även om man antagit en av dessa ståndpunkter, är frågan ej alldeles löst, enär tidvattnet regelbundet varierar i styrka. Skall man då utgå från exempelvis ebblinjen vid svagaste tidvatten (niptid) eller vid starkaste tidvatten (springtid)? Enighet synes^råda om att man bör utgå från förhållandena vid springtid men bortse från de särskilt starka tidvatten, som under exceptionella förhållanden kunna förekomma. 3 TerritorialAv större intresse ur svensk synpunkt än frågan om fastställande av den vattnets be- r ä t t a k u s tli n jen med hänsyn till tidvattnet är emellertid frågan, vilken kustlinje lukter oct skall tagas till utgångspunkt för territorialvattnets beräkning vid en kust, som skärgårdar. ä r sönderskuren av vikar och bukter eller omgiven av öar. Att även öar skola anses vara omgivna av territorialvatten torde vara ostridigt, och om en sammanhängande rad öar, sådan som den svenska skärgården, ligger utmed kusten, kommer landets territorialvatten sålunda faktiskt att räknas med utgångspunkt från öarna. Men skall vid en dylik sönderskuren kust territorialgränsen strikt följa alla de vindlingar i kustlinjen, som åstadkommas av vikar, bukter och ögrupper, eller skall den följa kustens huvudlinje? De författare, som upptagit detta problem till behandling, hava i allmänhet uttalat sig för en lösning man också kunna ifrågasätta, huruvida en stat, som en gång fixerat utsträckningen av sitt terntonalT t t e n tm ett v i s s t m å t t , har rätt att utan andra makters samtycke ytterligare utsträcka sitt territorialvatten. En dylik åtgärd skulle nämligen kunna kollidera med andra makters rättigheter med avseende på exempelvis fiske, för vilka hävd i viss mån skulle kunna a b * f P ^ ^ ^ i

MÉRIGNHAC, a. a.; II, s. 381.

RIVIEB, a. a., I, s. 146.

PERELS

a, a., s. 24

REUTERSKIOLD,

Om folkrättslig gränsbestämning i vattnet, Statsvetenskaplig Tidskrift 1909, ss. 84, 94. « PHILLZBE

a. a., I, s. 274. WESTLAKE, a. a., s. 188 f. COBBET Leading cases on Interna-

tional Law, I, s. 144. HEBSHEY, a. a., s. 195. SCHUCKING, a. a., s. 14. STIEB-SOMLO, a. a., I, s. 782. Jfr FATJCHILLE, a. a., I, 2, s. 195. 3 FATXCHILLE, a. a., I, 2, s. 196 f.

ULLMANN, a. a., s. 29o.

39 i den senare riktningen; territorialgränsen går enligt denna uppfattning parallellt med en linje, som sammanbinder de utskjutande punkterna å kusten. 1 Något, som är i hög grad ägnat att stödja denna uppfattning, är den relativa enighet, som råder bland de folkrättslärda därom, att territorialvattnet vid bukter böra beräknas med utgångspunkt — icke från buktens strandlinje, utan från en linje, som tankes dragen över buktens mynning. 2 Denna metod för territorialvattnets beräkning sammanhänger med det ovan omnämnda förhållandet, a t t strandstatens rätt över bukter är vida starkare än dess rätt över den del av territorialvattnet, som omfattar öppen sjö. Framför allt gäller icke för bukter den viktiga inskränkning i strandstatens suveränitet över territorialvattnet, som främmande fartygs rätt till genomfart innebär, och bukter äro över huvud taget i rättsligt avseende jämställda med landterritoriet. 3 Orsaken till detta förhållande antages i allmänhet vara den, att en bukt i motsats till det yttre territorialvattnet icke kan tjäna som genomfartsled för fartyg, som ämna sig till något annat land än den ifrågavarande strandstaten; frånsett fall av nöd finnes det ingen anledning för ett främmande fartyg att bege sig in i bukter, så vida det ej ämnar sig till någon strandstaten tillhörig hamn; emellertid är en stat otvivelaktigt enligt allmän folkrätt — alltså i avsaknad av traktatbestämmelser — berättigad att neka främmande fartyg tillträde till sina hamnar. P å grund härav äger strandstaten enligt allmän folkrätt också befogenhet att utestänga främmande fartyg från inom dess territorium belägna bukter. 4 Å andra sidan anföres det även, att strandstaten ur säkerhets- och andra synpunkter har större intresse av att behärska en i landet inskjutande bukt än av att behärska den del av territorialvattnet, som utgör öppen sjö.5 En konsekvens av dessa förhållanden är, att de regler, som gälla för begränsningen av en viss stats territorialvatten i öppen sjö, icke äro tillämpliga å inom denna stat belägna bukter. Det medgives allmänt, att icke huru stora bukter som helst kunna anses som territoriella; bukter av en sådan storlek och vidd som exempelvis Biscayabukten eller Mexikanska golfen äro otvivel1

PRADIER-FODÉRÉ,

a. a., I I , s. 172.

MÉRIGNHAC, a. a., I I , 382.

N Y S , a. a., I, ss. 547,

550 Sir CECIL HURST, a. a, s. 54. DE MONTLUC och ATJBERT i Annuaire de l'lnstitut de Droit International.

XIII, 1894, ss. 132, not 1, 146, not 1. REUTERSKIÖLD, a. a., s. 93 ff. — För en linje dragen över smärre inskärningar i kustlinjen uttalar sig FAUCHILLE (a. a., I, 2, s. 198). 2 I föregående not anförda författare (utom FAUCHTLLE) samt dessutom BARCLAY i Annuaire de l'lnstitut de Droit International, XIII, s. 144 ff. WESTLAKE, a. a., I, s. 191. OPPENHEIM, i Annuaire de l'lnstitut de Droit International, XXVI, s. 406. RWIER, a. a., I, s. 155. SCHUOKING, a. a., s. 22. VORWERK, art. Baien und Buchten i Wörterbuch des Völkerrechts und der Diplomatic, I, s. 106. 3 Jfr ovan sid. 12. Däremot måste man antaga, att vattenområdet i en bukt lika litet som någon del av det yttre territorialvattnet kan avträdas annat än i samband med det angränsande landterritoriet. 4

HALL, a. a., s. 197, jämte not

3.

HURST, a. a., s. 53.

H Y D E , a. a., I, s. 319.

SOHÖCKING,

a. a., s. 21. VORWERK, art. Baien und Buchten, a. a., s. 105. MEYER, a. a., s. 24 f. Jfr även motiveringen till de amerikanska domstolsutslagen rörande Delaware- och Chesapeake-bukterna, cit. av MOORE, a. a., 6

I, ss. 735 i ,

741 f.

JESSUP, a. a., ss. 388 f.,

395 f.

Se ett uttalande i den av medlemmar av Permanenta skiljedomstolen i Haag 1910 avkunnade skiljedomen mellan Storbritannien och Förenta Staterna i tvisten rörande fisket vid den nordatlantiska kusten. Se nedan s. 46 samt Till frågan om gränsen för Sveriges territorialvatten, ss. 94, 100. Samma mening uttalas redan av VATTEL, a. a., bok I, kap. 23, § 291. Jfr även JESSUP, a. a., s. 356.

40 aktigt delar av det fria havet; men man har icke inom folkrätten enat sig om att fastslå någon viss maximibredd såsom förutsättning för att en bukt skall anses territoriell. Den av vissa författare uttalade meningen, att bukter icke vore territoriella, om deras vidd överstiger dubbla bredden av vederbörande stats territorialvatten, har icke vunnit någon allmän anslutning, och i regel utgår man från att den utsträckning, vari en stat äger territorialhöghet över sina bukter, icke står i någon bestämd relation till utsträckningen av vederbörande stats territorialvatten i öppen sjö.1 Denna åtskillnad mellan bukterna och det yttre territorialvattnet sträcker sig långt tillbaka i historien. Redan i det första dokument, som omnämner kanonskottsvidden såsom gräns för territorialvattnet, de nederländska sändebudens ovan omtalade framställning till engelska regeringen 1610, undantagas bukter från den allmänna regeln.2 Även i statspraxis finner man från samma tid exempel på denna särställning för bukter. Då Englands neutralitetsgräns fastställdes genom en förordning av 1604, skedde detta genom att linjer uppdrogos mellan de utskjutande uddarna å kusten, varigenom mycket betydande vattenområden (de s. k. »King's Chambers») inneslötos.3 Skottarna gjorde på 1600-talet anspråk på uteslutande fiskerätt icke blott i de delvis mycket vidsträckta skotska fjordarna utan även inom ett betydande avstånd från linjer, som tänktes förena dess fjordars yttersta landspetsar ävensom vissa utanför kusten belägna öar.4 Inom doktrinen sträcker läran om strandstatens territorialhöghet över bukter sina rötter tillbaka till Grotius, och det kan sägas, att den förblivit mera oberörd av tidernas skiften än läran om det yttre territorialvattnet; buktens geografiska beskaffenhet gör ju, att den lättare än vattnet vid en öppen kust kan assimileras med landterritoriet, eller, från en annan synpunkt sett, a t t den lättare kan tänkas vara föremål för besittning, vilket ju särskilt för den äldre folkrättsvetenskapen utgjorde grunden för statens höghetsrätt över vattenområden. Det har ovan framhållits, att GROTIUS såväl i Mare Liberum som i sitt huvudarbete De jure belli et pacis från sin lära om »havets frihet» undantager bukter och sund, åtminstone om de ej äro alltför vidsträckta i förhållande till det omgivande landområdet; i fråga om territorialvattnets utsträckning i öppen sjö uttalar han däremot något skiftande meningar. 5 Även PUFENDORF förklarar, att bukter och sund otvivelaktigt höra till de angränsande staternas område. 6 Av samma mening äro även W O L F F och VATTEL, den sistnämnde dock med den inskränkningen, att regeln i fråga endast gäller om smärre bukter, vilkas mynning kan spärras av strandstaten (»Une baie, dont 1 Se t. ex. Barclays uttalande vid Institut de Droit International's sammanträde i Paris 1894, Annuaire de 1'Institut de Droit International, XIII, s. 292. 8 Det heter i denna framställning: »For that it is by the Lawe of nacions no prince can Challenge further into the Sea than he can Command with a Cannon except Gulfes within their Land from one point to another.» FULTON, a. a., s. 156, not 1. 3

FULTON, a. a., ss. 120 ff.,

7,50 ff.

RJESTAD, Kongens stromme, s. 269 f. MEYER, a. a., ss. 4,

24 f., 28 f. 4

6 6

FULTON, a. a., s. 228 ff.

Ovan s. 18 f. Ovan s. 20 f.

MEYEB, a. a., ss. 9 f., 24.

41 on peut défendre 1'entrée, peut étre occupée et soumise aux lois du souverain.») 1 GALIANI, den förste författare, som föreslog ett avstånd av tre mil såsom gräns för territorialvattnet, gjorde därvid undantag för bukter: vid dessa utgjordes enligt en av civiliserade nationer antagen regel territorialgränsen av en linje dragen mellan buktens pyntar eller därutanför belägna öar, och hela bukten vore territoriell, även om avståndet från buktens mitt till dess stränder på vissa ställen överstege tre mil. 2 Galianis åsikt om territorialvattnets beräkning vid bukter återgives så gott som ordagrant av Azuni. 3 Även i det första publika aktstycke, vari en stats neutralitetsgräns bestämmes till ett avstånd av tre nautiska mil, den amerikanske statssekreteraren Jeffersons ovannämnda skrivelse den 8 november 1793, göres undantag för bukter, i det dessa förklaras ligga helt inom Förenta Staternas territorium. 4 Från det nittonde århundradets statspraxis kunna uppvisas många exempel på att bukter ansetts vara territoriella, ehuru deras vidd vid mynningen betydligt överstiger dubbla bredden av vederbörande stats territorialvatten. Särskilt kunna åberopas ett antal engelska och amerikanska domstolsutslag, som utgå från att mycket vidsträckta bukter —• Bristolkanalen i England, Chaleursbukten i Canada, Conceptionbukten i Newfoundland, Delaware- och Chesapeakebukterna i Förenta Staterna -— i sin helhet äro territoriella. Motiveringarna till dessa domstolsutslag äro i flera fall så avfattade, att de tydligen utgå från att regeln om att bukter äro helt innefattade i statens territorium gäller om bukter i allmänhet, icke blott om den bukt, som var föremål för den aktuella tvisten. I engelsk rätt har synvidden ansetts angiva högsta bredden för bukter, som skola anses innefattade i rikets territorium. 5 Även i de brittiska dominions synes en tendens göra sig gällande att betrakta bukter såsom helt territoriella, oavsett deras vidd. 6 Den italienska förordningen av den 6 augusti 1914, vari Italiens neutralitetsgräns fastställes till ett avstånd av sex nautiska mil från kusten, föreskriver, att neutralitetsgränsen vid bukter, vars vidd ej överstiger 20 nautiska mil, skall utgöras av en rät linje, som tangerar cirklar med sex nautiska mils radie, och vilkas medelpunkter utgöras av buktens pyntar. I Norge hava fjordarna städse, utan avseende på bredden, ansetts vara helt innefattade i norskt territorium. 7 Att denna ståndpunkt är berättigad hävdades i ett av den svenske utrikesministern gjort uttalande under en diploma1 2 3

5 W O L F F , a. a., s. 105. VATTEL, a. a., GALIANI, a. a., s. 420 ff. AZUNI, a. a., I, s. 60.

MOORE, a. a., I, s. 702 f.

bok

I, kap.

23, § 291.

Jfr ovan s. 28 f.

HURST, The territoriality of bays, i British Yearbook of International Law, 1922—1923. MOORE, a. a., I, s. 735 ff. JESSUP, a. a., ss. 60, 383 ff. Jfr också ett yttrande av amerikanske statssekreteraren Jordan 1849. JESSUP, a. a., s. 53. 8

7 MEYER, a. a., ss. 131, 133

f.

Norska regeringens svar på det av N. F:s kommittés för förberedande av konferensen för folkrättens kodifikation uppställda frågeformuläret i denna kommittés publikation »Bases de discussion», II, s. 174. Indstilling fra sjogrsensekommissionen av 1911, I, s. 10 ff. BOYE, Territorial waters, with special reference to Norwegian legislation, International Law Association, Report of the 33d conference, s. 307 ff.

42 tisk skriftväxling med anledning av vissa meningsskiljaktigheter mellan de Förenade Konungarikena och Frankrike rörande fiske i norska Västfjorden. 1 I danska förordningar av 1913, 1921 och 1927 angående främmande örlogsfartygs tillträde i fredstid till danska hamnar och farvatten hava danska bukter eller av öar omgivna buktliknande formationer av delvis ganska betydande vidd förklarats för »inre danska farvatten», dit främmande örlogsfartyg icke alls eller endast efter föregående anmälan på diplomatisk väg äga tillträde. En särställning intaga vissa fiskerikonventioner — ovan (sid. 32) omnämnda av England med åtskilliga andra makter avslutade fiskeriöverenskommelser samt Nordsjökonventionen av 1882 — i vilka den allmänna gränsen för det respektive länders undersåtar förbehållna fiskeområdet utgöres av ettavstånd av tre nautiska mil; enligt dessa konventioner skall vid bukter, vilkas vidd ej överstiger tio mil, tremilsavståndet beräknas med utgångspunkt från en rät linje, dragen över buktens mynning. 2 Enligt Nordsjökonventionen samt den nyssnämnda italienska neutralitetsbestämmelsen skall vid bukter, vilkas vidd vid mynningen överstiger 10, respektive 20 nautiska mil, fiskegränsen, respektive neutralitetsgränsen beräknas med utgångspunkt från en linje, dragen över bukten å det ställe närmast mynningen, där dess bredd ej överstiger 10, respektive 20 nautiska mil. Såsom redan antytts, har den särställning för bukter, som bl. a. framträtt däri, att bukter ansetts tillhöra strandstatens territorium oberoende av relationen mellan deras vidd och bredden av vederbörande stats territorialvatten i öppen sjö, vidmakthållits även i nyare folkrättslig doktrin. Hos vissa författare, såsom WHEATON och HALLECK, möter man det uttryckssättet, att territorialvattnet i främsta rummet utgöres av hamnar, bukter och dylika av land omgivna vattenområden, och att på grund av sedvana därtill lagts ett vattenområde av viss utsträckning vid den öppna kusten. 3 Åtskilliga författare, som angiva en viss gräns för det yttre territorialvattnet, t. ex. tre nautiska mil eller kanonskottsvidden, förklara, att bukter tillhöra strandstatens territorium utan att såsom förutsättning härför uppställa någon viss maximividd; så HYDE, F. VON MARTENS, GAREIS och MASSÉ, vilken sistnämnde även ansluter sig till Galianis och Azunis uttalande, att den linje, som tankes bilda gräns för en territoriell bukt, även kan dragas mellan utanför buktens pyntar belägna öar.4 Andra författare åter — såsom LAWRENCE, HALL, N Y S , BLUNTSCHLI, STRUPP, NIEMEYER och JESSUP — framhålla, att endast bukter av en mera begränsad storlek kunna betraktas såsom territoriella utan att dock angiva någon viss 1 Till frågan om gränsen för Sveriges territorialvatten, Aktstycken utgivna av kungl. utrikesdepartementet, s. 115. 2 Enligt ett uttalande av MOOEE, anfört i Annuaire de 1'Institut de Droit International, XIII, s. 146, not 1, infördes 10-milslinjen vid bukter i de traktater, som fastställa tremilsavståndet såsom allmän fiskegräns, på grund av vissa med betingelserna för fiskets utövande sammanhängande praktiska hänsyn. 3 WHEATON, a. a., I, ss. 168, 178 f. HALLECK, a. a., s. 157. — Förenta Staternas anspråk på herravälde över vidsträckta bukter hävdas med styrka av KENT (Commentaries on American Law, I, s. 36 ff.). 4

HYDE,

a.

a. a., s. 115 f.

a.,

I,

ss.

258 f.,

267.

F. v. MARTENS, a. a., s. 382.

GAREIS, a. a., s. 84.

MASSE,

maximibredd för territoriella bukter såsom av folkrätten fastslagen. 1 E t t stort antal författare uttalar i anslutning till Vattels ovan anförda åsikt, att en bukt bör anses vara inbegripen i strandstatens territorium, så snart dess mynning kan spärras av strand staten, vare sig med kanoner eller på annat sätt; av denna mening äro Twiss, PHILLIMORE, STOCKTON, ORTOLAN, PRADIER-FODÉRÉ, PIÉDELIÉVRE, CALVO och KLUBER. En liknande uppfattning uttala HERSHEY, PISTOYE och DUVERDY, RIVIER, HEFFTER och ULLMANN, ehuru med den skillnaden, att dessa författare kräva som förutsättning för en bukts territorialitet, att dess mynning skall kunna behärskas från stränderna. 2 En härmed överensstämmande tankegång framträder hos VON LISZT, G. F . VON MARTENS, OPPENHEIM och DESPAGNET i den formen, att villkoret för att en bukt skall anses vara territoriell är, att dess vidd vid mynningen ej överstiger dubbla kanonskottsvidden.3 I den mån sistnämnda författare med avseende på frågan om den rätta gränsen för det yttre territorialvattnet äro anhängare av kanonskottsviddsprincipen, blir denna deras åsikt i fråga om bukterna tillika uttryck för den uppfattningen, a t t bukter för att vara helt territoriella ej få hava större vidd än dubbla bredden av det yttre territorialvattnet. Den åsikt, enligt vilken en bestämd relation skulle förefinnas mellan maximividden för territoriella bukter och det yttre territorialvattnets bredd, är i övrigt mycket sparsamt företrädd inom den folkrättsliga litteraturen. Som representanter för densamma kunna nämnas FIORE, WESTLAKE och VORWERK; de båda sistnämnda författarna framhålla dock, att regeln ingalunda äger absolut giltighet utan lider talrika undantag. 4 Slutligen bör nämnas, att ett par författare, nämligen PERELS och SCHUCKING, med stöd av den ovannämnda i vissa fiskerikonventioner intagna bestämmelsen om 10-milslinje vid bukter göra gällande, att ett avstånd mellan stränderna av 10 nautiska mil utgör den högsta vidd, innanför vilken en bukt vore att anse som helt territoriell. 5 Även FAUCHILLE, vilken som sin egen uppfattning gör gällande, att territorialvattnet vid bukter bör beräknas på samma sätt som vid öppen kust, anser dock, att enligt gällande folkrätt 10-milslinjen anger den högsta vidd, innanför vilken en bukt är underkastad strandstatens fulla suveränitet. 6 — Härtill är att märka, att de i ifrågavarande fiskerikonventioner intagna bestämmelserna om fiskegränsen endast avse de förhållanden, som genom konventionerna regleras; de avse icke att uppställa någon allmän folkrättslig regel rörande gränsen för territorialvattnet. 7 De författare, som uppställa en regel om en viss maximividd såsom villkor 1 LAWRENCE, a. a., s. 146 f. HALL, a. a., s. 193 ff. NYS, a. a., I, s. 485. BLUNTSCHLI, a. a., s. 185. STRUPP, a. a., s. 86. NIEMEYER, a. a., s. 111. JESSUP, a. a., s. 355 ff. 3 Twiss, a. a., s. 250 f. PHILLIMORE, a. a., I, s. 284 ff. STOCKTON, a. a., s. 125. ORTOLAN, a. a., I, s. 160. PRADIER-FODÉRÉ, a. a., I I , s. 208. PIÉDELIÉVRE, a. a., I, s. 363. CALVO, a. a., I, s. 500. KLUBER, a. a., I, s. 218 f. HERSHEY, a. a., s. 200. PISTOYE och DUVERDY, a. a., I, s. 109 f. RIVIER, a. a., s. 153 ff. HEFFTER, a. a., s. 154. ULLMANN, a. a., s. 294 f. 3 G. F . v. MARTENS, a. a., 2:dra uppl., s. 71. v. LISZT, a. a., s. 146 f. OPPENHEIM, a. a., s. 406 ff. DESPAGNET, a. a., I, s. 615. 4 F I O R E , a. a., s. 201. WESTLAKE, a. a., I, s. 191 f. VORWERK, art. Baien und Buchten i

Wörterbuch des Völkerrechts, I, s. 106 f. 5 6

7 PERELS, a. a., s. 33 ff. SCHUCKING, a. a., s. 21 f. FAUCHILLE, a. a., I, 2, ss. 376, 387.

HURST, a. a., s. 51 f. Jfr ovan s. 33.

44 för att en bukt skall anses territoriell, göra i allmänhet undantag för åtskilliga mera vidsträckta Dukter, vilka på grund av gammal hävd få betraktas såsom i sin helhet territoriella (s. k. »historiska bukter»). Vidare anse de i regel, att om en bukt vid mynningen är vidare än det antagna maximimåttet, så utgöres i denna bukt gränsen mellan det inre och det yttre territorialvattnet av en linje dragen över bukten å det ställe närmast mynningen, där dess vidd ei överstiger ifrågavarande maximimått. 1 Såsom förutsättning för att en bukt skall anses helt territoriell uppställa nyare författare i allmänhet villkoret, att den skall vara omgiven av en enda stats område; i motsatt fall anses respektive strandstater endast berättigade att vid sina utmed bukten belägna kuster beräkna vanligt territorialvatten. Undantagsvis möter man åsikten, att bukter även i sistnämnda fall äro helt territoriella, varvid deras vattenområde naturligtvis delas mellan strandstaterna. 2 Samma regler som för bukter gälla för de innanhav (Binnenmeere, mers intérieures), vilka genom ett segelbart sund stå i förbindelse med öppna havet. Den vanliga uppfattningen är, att ett innanhav, som omslutes av en enda stats område, och vars mynning är så smal, att den kan behärskas av strandstaten, i sin helhet tillhör strandstatens territorium och kan stängas för främmande fartyg, varemot ett innanhav, intill vilket flera stater gränsa, eller vars mynning är för bred för att kunna behärskas av strandstaten, är ett fritt hav, där strandstaterna endast kunna göra anspråk på vanligt territorialvatten och där främmande fartyg hava rätt till »passage inoffensif». Några författare — ORTOLAN, HAUTEFEUILLE, PRADIER-FODÉRÉ, PIÉDELIÉVRE, PHILLIMORE, PERELS och

VORWERK

— anse dock, att ett innanhav av sistnämnda slag kan spärras för främmande staters fartyg på grund av överenskommelse mellan strandstaterna. 3 Frågan om territorialvattnets beräkning vid bukter har även varit före i en internationell skiljedom, nämligen den 1910 av medlemmar av den s. k. Permanenta skiljedomstolen i Haag avkunnade skiljedomen i tvisten mellan Storbritannien och Förenta Staterna angående fisket vid den nordatlantiska kusten. 4 1 Jfr ovan (s. 42) anförda bestämmelser i den italienska neutralitetsförordningen av 1914 och i 1882 års Nordsjökonvention. — Angående den folkrättsliga doktrinens ställning till frågan om bukters territorialitet, se för övrigt UNDÉNS utredning i publikationen Till frågan om gränsen för Sveriges territorialvatten, Aktstycken utgivna av kungl. utrikesdepartementet, s. 79 ff. 2 3

180.

ULLMANN, a. a., s. 295. ORTOLAN, a. a., II, s. 245 ff. HAUTEFEUILLE, a. a., s. 22 f. PIÉDELIÉVRE, a. a., I, s. 352. PHILLIMORE, a. a., I, s. 303.

PRADIER-FODÉRÉ, a. a., PERELS, a. a., s. 160 ff.

II, s. VOR-

WERK, art. Binnenmeere i Wörterbuch des Völkerrechts und der Diplomatie, I, s. 139 f. 4 Akterna till denna skiljedom ha utgivits i officiella publikationer både i England och Förenta Staterna; titeln på den engelska publikationen lyder North Atlantic Coast Fisheries Arbitration at the Hague (1909—1910); den amerikanska publikationen benämnes Proceedings in the North Atlantic Coast Fisheries Arbitration before the Permanent Court of Arbitration at the Hague (1912); skiljedomen är dessutom tryckt i WILSON'S The Hague Arbitration Cases (1915), samt (med kommentarer av J . B. Scott) i det av SCHUCKING utgivna samlingsverket Das Werk von Haag, ser. II, del 2 (1917). Jfr även BASDEVANT, L'Affaire des pécheries des cötes septentrionales de 1'Atlantique, i Revue générale de droit international public, XIX (1912), s. 421 ff., BALCH, La decision de la cour permanente d'arbitrage au sujet des pécheries de 1'Atlantique, och DE LOUTER, L'arbitrage dans le conflit anglo-américain concernant les pécheries de 1'Atlantique, i Revue de droit international et de legislation comparée, 2:a ser., XIII (1911), ss. 5 ff., 131 ff. Jfr MEYER, a. a., s. 160 ff., samt Till frågan om gränsen för Sveriges territorialvatten, Aktstycken utgivna av kungl. utrikesdepartementet, s. 92 ff.

45 Tvisten gällde bl. a. tolkningen av en i 1818 års fiskeritraktat mellan Storbritannien och Förenta Staterna intagen klausul, vari Förenta Staterna avsade sig varje rätt till fiske »inom tre nautiska mils avstånd från någon av de kuster, bukter, vikar eller hamnar i Hans Brittiska Majestäts besittningar i Amerika», som ej vore belägna å vissa angivna kuststräckor. Från engelsk sida påstods, att denna bestämmelse gällde samtliga bukter och vikar å området i fråga, från Förenta Staternas däremot, att den endast avsåge bukter, som vore underkastade Storbritanniens territoriella suveränitet, och att detta endast gällde om bukter av sex mils vidd eller därunder, emedan tremilsregeln, såsom av traktaten framginge, vore en av den internationella rätten antagen princip, som borde konsekvent tillämpas även i fråga om bukter. Domstolens majoritet fann, att Förenta Staterna genom ifrågavarande traktatbestämmelse avstått från rätt till fiske inom tre mil från bukter, oavsett om dessa fölle inom Storbritanniens suveränitet eller icke, och att ordet »bukt» måste uppfattas som ett rent geografiskt uttryck; följaktligen fann domstolen, att de tre milen vid bukter skulle räknas från en rät linje dragen över bukten å det ställe, där densamma upphör att hava den för en bukt karakteristiska gestaltningen (»the configuration and characteristics of a bay»). Emellertid fogade domstolen till detta domslut en rekommendation, vari den med hänsyn till att tillämpningen av den i domslutet innefattade regeln i praktiken kunde befaras medföra svårigheter, samt att England i ett flertal med främmande makter avslutade traktater antagit regeln om en 10-mils-baslinje som utgångspunkt för territorialvattnets beräkning vid bukter, anbefallde parterna att överenskomma om en regel, enligt vilken det vattenområde vid bukter, varifrån amerikanska fiskare vore uteslutna, skulle sträcka sig från en linje, dragen över bukten å det ställe närmast dess mynning, där dess bredd icke överstege 10 nautiska mil; härvid borde dock undantag göras för vissa delvis betydligt vidsträcktare bukter, för vilka domstolen själv bestämde gränslinjerna; det förtjänar anmärkas, att domstolen vid uppdragande av dessa gränslinjer i flera fall utgick icke från uddarna av det bukten omgivande fastlandet, utan från utanför bukterna befintliga öar. En ledamot av domstolen, Dr Drago, var skiljaktig; i sitt särskilda votum gjorde han gällande, att uttrycket »bays . . . of His Britannic Majesty's Dominions» måste anses åsyfta endast de bukter, som vore underkastade Brittiska rikets suveränitet; domstolen hade därför att avgöra, vilka bukter på ifrågavarande kust skulle anses falla inom brittiskt territorium; härvid ansåg Drago, att man borde skilja mellan vissa »historiska bukter», som oavsett storleken i sin helhet fölle inom stramlstatens territorium, och de övriga bukterna, där tremilsavståndet borde räknas från en linje, dragen över bukten å det ställe närmast mynningen, där dess bredd ej översteg 10 nautiska mil; härvid utgick Drago, liksom domstolen i sin rekommendation, från det faktum, att England i åtskilliga fiskeritraktater antagit regeln om en 10-mils-baslinje vid bukter, ett förhållande, som Drago ansåg böra tagas i betraktande vid tolkningen av här ifrågavarande traktat. Härav framgår, att man varken av själva skiljedomen, av domstolens re•

46 kommendation eller av Dragos särskilda votum kan draga några allmängiltiga slutsatser i fråga om, lmru territorialvattnet enligt folkrätten bör beräknas vid bukter. Domstolen, som i skiljedomen strängt inskränkte sig till en tolkning av 1818 års traktat, ansåg sig därvid icke behöva ingå på någon prövning av f rågan, huruvida och i vilken utsträckning bukter skola anses falla inom strand statens territorium. Dr Dragos votum, liksom domstolens rekommendation, utgår från att det här gäller att fastställa gränslinjer för brittiska bukter och att man därvid borde taga hänssm till en regel, som upprepade gånger tillämpats i av Storbritannien avslutade traktater med främmande makter — en regel, som dock ej härigenom, såsom domstolen uttryckligen framhåller, blivit någon allmän internationellrättslig regel. I domstolens motivering till skiljedomen förekommer emellertid några moi det amerikanska påståendet om sexmilslinjen såsom angivande maximibredden för territoriella bukter riktade uttalanden, som äro av mera principiell räck vidd och därför förtjäna att anföras: (Domstolen kan ej godkänna det amerikanska påståendet), »a) emedan det är erkänt, att en bukts geografiska beskaffenhet innefattar förhållanden, som beröra den territoriella suveränens intressen på ett närmare och mera betydelsefullt sätt än de förhållanden, som äro förknippade med en öppen kust. Sålunda äro förutsättningarna för ett lands nationella och territoriella integritet, försvar, handel och industri samtliga i hög grad beroende av kontrollen över de bukter, som intränga i landets kustlinje. Detta intresse varierar i stort sett i förhållande till huru djupt bukten intränger i landet; men som ingen av den internationella rätten antagen princip erkänner något bestämt förhållande mellan en bukts konkavitet (concavity) och kraven på kontroll genom territoriell suveränitet, kan domstolen icke genom tillämpningen av någon ny princip modifiera sin tolkning av 1818 års traktat såsom uteslutande bukter i allmänhet från en sträng och systematisk tillämpning av tremilsregeln; icke heller kan domstolen i detta sammanhang fästa avseende vid andra principer angående den territoriella suveräniteten över bukter, såsom 10-mils- och 12-milsgränsen, vilka grunda sig på internationella urkunder senare än 1818 och hänföra sig till kuster av annan gestaltning och förhållanden av annan art; b) emedan uttalanden av jurister och folkrättslärde åberopade under förhandlingarna leda till den övertygelsen, att tremilsregeln på det hela taget icke kan strängt och systematiskt tillämpas å bukter; . . . f) emedan det av upplysningar, som domstolen erhållit, tydligt framgår, att tremilsregeln icke strängt och systematiskt tillämpas på bukter vare sig av Förenta Staterna eller någon annan makt; . . . » • Det framgår härav, att enligt domstolens uppfattning tremilsregeln i allmänhet icke är tillämplig på bukter, och att det finnes åtskilliga skäl för att anse bukter falla inom strandstatens territorium i vida större utsträckning än det utanför den öppna kusten liggande vattenområdet. Det framgår vidare, att domstolen icke ansåg de i vissa traktater etc. förekommande reglerna om 10-mils- eller 12-mils-baslinjen för territorialvattnets beräkning vid bukter äga någon allmän internationellrättslig giltighet. *

47 Dessa övervägande negativa uttalanden torde väl motsvara folkrättens nuvarande ståndpunkt i frågan om territorialvattnets beräkning vid bukter. Man är i stort sett ense om att bukterna intaga en särställning i förhållande till territorialvattnet i övrigt; detta framträder däri, att bukterna äro i rättsligt hänseende jämställda med landterritoriet, de utgöra »inre territorialvatten» och det yttre territorialvattnet beräknas sträcka sig till vanligt avstånd från den linje, som utåt havet bildar gräns för detta inre territorialvatten. Man är vidare ense om att dessa regler icke gälla för bukter, vilka äro mycket vidsträckta eller mycket öppna, d. v. s. som i förhållande till sin vidd tränga föga djupt in i landet. Men man har ännu icke kommit till enighet om att fastslå någon viss maximividd för de bukter, som skola anses territoriella. En åsikt, som omfattas av ett jämförelsevis stort antal författare, uppställer möjligheten att behärska eller att spärra inloppet som villkor för att en bukt skall anses vara helt inbegripen i strandstatens territorium; det är emellertid att märka, att denna åsikt icke med nödvändighet innebär, att buktens vidd vid mynningen ej får överstiga dubbla kanonskottsvidden. 1 De förhållanden, som ligga till grund för bukternas särställning i rättsligt hänseende, strandstatens starkare intresse av kontroll över bukterna och övriga staters svagare intresse av passagerätt i bukterna i jämförelse med territorialvattnet vid den öppna kusten, äga givetvis, om de geografiska förutsättningarna över huvud taget föreligga, tillämpning på hela bukten, icke blott på en del av densamma.2 Härmed kommer man sålunda fram till samma regel för beräkningen av territorialvatten vid bukter, som i Haagskiljedomen av 1910 principiellt användes för bestämmande av fiskegränsen utanför bukterna vid den brittiska Atlantkusten: utgångspunkten för beräkningen utgöres av en linje, dragen över vattenområdet å det ställe, där detsamma upphör att hava den för en bukt karakteristiska gestaltningen. Denna regel är onekligen något vag och måhända understundom svår att tillämpa i praktiken, men med stöd av gällande folkrätt kan man knappast komma till någon annan. Med bukter jämställde äldre tiders folkrätt sund; 1600-talsförfattare, såsom GROTIUS och PUFENDORF, lärde sålunda, att sund lika väl som bukter och under samma förutsättningar vore helt territoriella. 3 Senare tiders folkrättslärda hava emellertid fäst uppmärksamheten vid en betydelsefull skillnad mellan sund och bukter, nämligen att de förra åtminstone i vissa fall tjäna som genomfartsleder för sjöfarten, vilket däremot aldrig är fallet med de senare. I modern folk rättslitteratur skiljer man därför i allmänhet på två slag av sund, sådana som utgöra förbindelseleder mellan två fria hav, och sådana som icke hava denna karaktär. 1

8 Se särskilt PHILLIMOEE, a. a., I, s. 284.

Jfr ett uttalande i brittiska regeringens inlaga till skiljedomstolen i Haag i den nordatlantiska fiskeritvisten: »if bays are territorial waters then there is as right of sovereignty over the whole of them, that is, over all the space within the line drawn from headland to headland.» Case of Great Britain, cit. efter den amerikanska upplagan av domstolsakterna, North Atlantic Coast Fisheries Arbitration, vol. IV, s. 88. 3 Se ovan ss. 18 f., 20. Likaså WOLFF, a. a., s. 104 ff.

48 Beträffande det förra slaget av sund ä r den allmännast antagna åsikten, att strandstaten har rätt att i dessa beräkna territorialvatten till vanlig utsträckning; om sundet är bredare än dubbla bredden av strandstatens territorialvatten, uppkommer sålunda i sundets mitt ett område, som icIÉe är underkastat strandstatens suveränitet, utan är fritt hav. Om sundets stränder tillhöra olika stater, gäller samma regel; om sundet då är smalare än sammanlagda bredden av de båda strandstaternas territorialvatten, blir det emellertid en tvistig fråga, huru sundets vattenområde skall fördelas mellan de båda strandstaterna. Den allmännast antagna åsikten och den, som tillika synes ha de starkaste skälen för sig, är att vardera strandstatens territorialvatten i sådant fall sträcker sig till sundets mittlinje. 1 Enligt en annan mening går gränsen mellan strandstatens territorialvatten i mitten av den viktigaste i sundet belägna farleden eller den djupaste rännan (Thalweg, midchannel), på samma sätt som enligt åtskilliga traktater är förhållandet i gränsfloder. 2 E t t par författare anse, att strandstaterna kunna inbördes överenskomma om fördelning av sundets vattenområde, 3 enligt en annan, av ett fåtal författare antagen mening, kunna strandstaterna utöva gemensam territorialhöghet över sund eller de delar därav, som skulle ligga inom bådas på vanligt sätt beräknade territorialvatten. 4 Emellertid fortlever också hos vissa nyare författare den gamla åsikten, att sund i sin helhet äro underkastade strandstaternas territorialhöghet, utan avseende på, huru deras bredd förhåller sig till utsträckningen av vederbörande strandstaters territorialvatten i allmänhet. Denna uppfattning återfinnes hos engelsmännen PHILLIMORE, TWISS och HALL, samt amerikanarna HYDE och HERSHEY. 5 E t t exempel från nyare statspraxis på att även mycket breda sund betraktas som territoriella, utgöres av Eucasundet mellan Vancouver och det amerikanska fastlandet, vilket genom en traktat av den 15 juni 1846 i sin helhet delats mellan Storbritannien och Förenta Staterna, oaktat dess bredd varierar mellan 10 och 20 nautiska mil.G Det är emellertid här fråga om ett sund, som knappast är av någon avsevärd betydelse ur samfärdselns synpunkt, annat än för sjöfarten på de länder, intill vilka det gränsar. Vad som gäller om sund, vilka förbinda två fria hav, gäller emellertid icke om sund, vilka sakna denna karaktär. Detta är fallet exempelvis med sund, som skilja en stats fasta land från en invid detsamma belägen och samma stat tillFIORE, a. a., s. 502. FAUCHILLE, a. a., I, 2, s. 249. PIÉDELIEVRE, a. a., I, s. 356.

DESPAGNET,

a. a., s. 631. GUERRA, Les eaux territoriales dans les détroits, spécialement dans les détroits peu larges, i Revue générale de droit international public, X X X I (1924), s. 232 ff. F . v. MARTENS, a. a., I, s. 385. 2

OPPENHEIM, a. a., I, s. 412.

H Y D E , a. a., I, s. 269.

VORWERK, art.

Meeresengen i Wörter-

buch des Völkerrechts und der Diplomatie, I I , s. 34. 3 BLUNTSCHLI, a. a., s. 183. PERELS, a. a., s. 35; Perels anser dock, a t t i avsaknad av överenskommelse mellan strandstaterna mittlinjen bör utgöra gräns. 4

RIVIER,

a. a., I, s. 157 f.

ULLMANN, a. a., s. 294. Jfr även MATZENS yttrande angående

Öresund å Institut de Droit International's sammanträde 1894, i Annuaire de 1'Institut de Droit International, XIII, s. 320 f. 5

PHILLIMORE, a. a., I, s. 263 f.

Twiss, a. a., s. 250 f.

HALL, a. a., s. 193 f.

H Y D E , a. a., I,

s. 269. HERSHEY, a. a., s. 201 f. Hershey anser, a t t sund äro helt territoriella, om deras bredd ej överstiger dubbla kanonskottsvidden, ehuru han anser, att territorialvattnet i allmänhet har en utsträckning av endast tre nautiska mil. 6

MOORE, a. a., I, s. 658. MEYER, a. a., s. 151 f.

49 hörig ö, såsom The Solent mellan on Wight vid engelska fastlandet eller Kalmarsund. Dylika sund utgöra icke samfärdsleder för andra fartyg än dem, •som ämna sig till någon vid själva sundet belägen ort, de skäl, som tala för främmande fartygs passagerätt genom sund, som förbinda två fria hav, föreligga icke beträffande sådana sund, och de geografiska förutsättningarna äro närmast desamma som i bukter. Åsikterna hos de folkrättslärda, som uttalat sig i denna fråga, gå också genomgående i den riktningen, att dylika sund i rättsligt hänseende intaga samma ställning som bukter, d. v. s. de utgöra inre territorialvatten. 1 Konsekvensen härav blir, att det yttre territorialvattnet vid dylika sund bör beräknas dels från sundens mynningar, dels från de utanför sunden belägna öarna. A fortiori gäller detta om de smala vattenområden, som äro belägna mellan öarna i en ögrupp eller en utmed kusten belägen skärgård. 2 Det i skärgården belägna vattenområdet utgör således inre territorialvatten, och det yttre territorialvattnet beräknas med utgångspunkt från skärgårdens ytterlinje. Det är en omstridd fråga, i vad mån i havet uppförda byggnadsverk (t. ex. Territorialon på ett grund uppförd fyr) får tagas till utgångspunkt vid territorialvatt^st^llåa nets beräkning. Att så vore förhållandet hävdades av det brittiska ombudet tondZld-*1 nin sir Charles Russel i skiljedomsmålet angående sälfångsten i Benrings hav. Rik9«r3 tigheten härav bestrides emellertid från andra håll, bl. a. av OPPENHEIM. Man får väl också säga, att det ur rationell synpunkt får anses mindre lämpligt, om en stat skulle kunna, kanske i betydlig utsträckning, utvidga gränsen för sitt territorialvatten genom att uppföra en fyr eller något annat byggnadsverk på ett grund ute i havet. Annorlunda förhåller det sig måhända med i havet utbyggda konstruktioner, som sammanhänga med landområdet, t. ex. en hamnpir. Att hamnar utgöra inre territorialvatten torde få anses ostridigt, liksom att det yttre territorialvattnet skall beräknas med utgångspunkt från linjer, sammanbindande de mest utskjutande av de fasta byggnadsverk, som omgiva hamnen.4 Det är allmänt erkänt, att statens rätt över territorialvattnet är förenad med Luftomen höghetsrätt över luftområdet över och havsbottnen under detsamma, liksom rååf\ över • iver jordens innandömen under denna del av havsbottnen-.0 bottnen Zni «^ „„„„ i. A 10 1 be ovan s. 12, not 4. • * , S e särskilt art. X, mom. 3 i BARCLAYS förslag till bestämmelser rörande territorialvattnet i Annuaire de 1 Institut de Droit International, XIII, s. 162, jämte not 1. VORWERK, art. Meereskuste i Wörterbuch des Völkerrechts und der Diplomatie, II, s. 35, samt REUTERSKIÖLD, a. a., ss. 83 93 ff Jfr s s. 38 f. ovan. OPPENHEIM, a. a., s. 403. Annuaire de l'lnstitutde Droit International, XXVT(1913), s 408 ff — 1< or den motsatta uppfattningen CLEMINSON, Maritime jurisdiction in time of peace, British Yearbook of International Law, 1925, s. 153. 4 N. F:s kommittés för förberedande av konferensen för folkrättens kodifikation publikation »Bases de discussion», II, s. 47. 5 SCHUCKINGS memorandum i N. F:s expertkommittés för folkrättens kodifikation Rapport au Oonseil de la Societe des Nations, s. 32. Regeringarnas svar å frågeformulär, uppställt av N. F:s kommitté for förberedande av konferensen för folkrättens kodifikation, i denna kommittés publikation »Bases de discussion», II, s. 18 ff. OPPENHEIM, a. a., I, s. 403 f. 4—203623

der territorialvatt*

50 TerritorialDet har redan antytts, att det förefinnes ett logiskt samband mellan den vattnets folkrättsliga doktrinens uppfattning om den rätta gränsen för territorialvattnet natur. och dess uppfattning om territorialvattnets rättsliga natur. Såväl teorien om kanonskottsvidden såsom gräns för territorialvattnet som den uppfattning, enligt vilken strandstaten äger full suveränitet över territorialvattnet, utgå nämligen från att besittningstagandet utgör grunden för strandstatens rätt över territorialvattnet. 1 I betraktande av den förhärskande ställning, som teorien om kanonskottsvidden som gräns för territorialvattnet intager i doktrinen — även tremilsgränsen antages ju principiellt grunda sig på kanonskottsvidden — är det helt naturligt, att frågan om territorialvattnets rättsliga natur av det övervägande antalet folkrättsliga författare besvaras i den riktningen, a t t staten äger suveränitet över sitt territorialvatten. I synnerhet av äldre författare — men även av några moderna — diskuteras alltjämt frågan, om statens suveränitet över territorialvattnet innebär uteslutande offentligrättsliga befogenheter (imperium) eller om den innebär äganderätt (dominium); ovan har framhållits, att denna problemställning numera måste anses vara utan betydelse.2 Bland de författare, som göra gällande, att strandstaten äger suveränitet i den ena eller andra av dessa former över sitt territorialvatten, kunna nämnas WHEATON, PHILLIMORE, HALL, "WESTLAKE, LAWRENCE, COBBET, OPPENHEIM, BARCLAY,

HERSHEY,

JESSUP,

ORTOLAN,

HAUTEFEUILLE, PRADEER-FODÉRÉ, IMBART-

LATOUR, MÉRIGNHAC, DESPAGNET, FIORE, RIVTER, N Y S , KLUBER, BLUNTSCHLI, P E RELS, SCHUCKING, ULLMANN, STIER-SOMLO, F . VON MARTENS, ILESTAD och BJÖRKSTEN.3

E n stor del av dessa författare uttala i anslutning till traditionen från Grotius och Bynkershoek, att strandstatens rätt över territorialvattnet grundar sig på besittningstagande, ockupation. I motsats mot denna riktning inom den folkrättsliga doktrinen står en annan, som gör gällande, att grundsatsen om »havets frihet» principiellt gäller även för det en stats kuster omgivande vattenområdet, att detta ingalunda kan tagas i besittning, och att strandstaten på grund härav icke äger suveränitet över territorialvattnet, utan endast vissa begränsade befogenheter anknytande till dess behov av skydd för vissa viktiga intressen (säkerhet mot överfall e t c ) . I sina konsekvenser leder denna åsikt till att det enhetliga territorialvattnet ersattes med ett flertal områden av olika utsträckning, varierande alltefter de intressen, som det gäller att tillgodose. 4 Såsom redan omnämnts, är främste re1 FAUCHILLE, som själv har en annan uppfattning om territorialvattnets rättsliga natur, framhåller dock, att om man tillskriver staten suveränitet eller äganderätt över territorialvattnet, blir den logiska följden, att territorialvattnets gräns bör bestämmas av kanonskottsvidden. FAUCHILLE, a. a., I, s. 18ö. 2 S. 14 ovan. 8 WHEATON, a. a., ss. 168 f., 178 f. PHILLIMORE, a. a., I, s. 274. HALL, a. a. s. 190. W E S T LAKE, International Law, I, s. 187. LAWRENCE, a. a., s. 143 f. COBBET, a. a., I, s. 143. ? OPPEN-

HEIM, a. a., T, s. 394 f. BARCLAYS rapport i territorialvattensfrågan, 1925, Annuaire de 1'Institut de Droit International, X X X I I , s. 149. HERSHEY, a. a., s. 195. JESSUP, a. a., s. 115 ff.

ORTOLAN,

a. a., I, s. 174 ff. HAUTEFEUILLE, a. a., s. 20 f. PRADIER-FODÉRÉ, a. a., I I , s. 158 ff. IMBARTLATOUR a. a., s. 13. MÉRIGNHAC, a. a., I I , s. 374. DESPAGNET, a. a., s. 610. FIORE, a. a., s. 195 f. RIVTER, a. a., I, s. 148. N Y S , a. a., I, s. 562. KLUBER, a. a., I, s. 216. BLUNTSCHLI, a. a., 8. 185. PERELS, a. a., s. 17 ff. SCHUCKING, a. a., s. 14 ff. ULLMANN, a. a., s. 291. STIER-SOMLO, a. a., I, s. 782. F . v. MARTENS, a. a., s. 378. R A S T A D , Kongens stromme, s. 377. BJÖRKSTEN, a. a., s. 101 ff.

« Jfr ovan s. 37.

51 presentanten för denna uppfattning fransmannen LAPRADELLE; med olika modifikationer uttalas liknande åsikter av tyskarna STOERK, VON LISZT, HATSCHEK och STRUPP samt fransmannen FAUCHILLE; den sistnämnde framhåller dock, att åsikten att strandstaten äger suveränitet över territorialvattnet är den inom nutida folkrätt antagna. 1 Oavsett vilken åsikt man hyser om den rätta grunden till statens rätt över sitt territorialvatten, lär det icke kunna förnekas, att territorialvattensbegreppet, sådant det faktiskt föreligger inom gällande folkrätt, utformats under inflytande av åsikten om besittningstagandet såsom grundval för denna rätt, och att åsikten, att strandstaten äger suveränitet över territorialvattnet och följaktligen alla befogenheter över detsamma, som icke äro av folkrätten undantagna, kan anses vara inom doktrinen så gott som allmänt antagen. Härmed överensstämmer också staternas praxis. Såsom SCHUCKING framhåller, hava staterna aldrig tvekat att vid behov utsträcka sina befogenheter över territorialvattnet i nya riktningar. 2 Bland de regeringar, som avgivit svar på det av Nationernas förbunds kommitté för förberedande av konferensen för folkrättens kodifikation uppställda frågeformuläret, råder praktiskt taget enighet om att strandstaten äger suveränitet över sitt territorialvatten. 3 Härvid är dock att märka, att, såsom ovan framhållits, innebörden av begreppet suveränitet inom den internationella rätten är något omstridd, och a t t strandstatens suveränitet över territorialvattnet i alla händelser icke innebär någon obegränsad rätt att förfoga över detsamma eller över därinom befintliga främmande fartyg. I detta hänseende råder inom doktrinen praktiskt taget enighet om att strandstatens suveränitet över territorialvattnet är i vissa hänseenden begränsad, framför allt genom skyldighet att medgiva oskadlig genomfart (passage inoffensif) för främmande fartyg. Emellertid är det ett faktum, att åtskilliga stater hava fastställt olika gränser för de olika administrativa befogenheter, som de utöva över sina kustvatten; särskilt tulluppsikten utövas ofta utanför gränsen för det vattenområde, som vederbörande stat betraktar som sitt territorialvatten i egentlig mening. F ö r den uppfattning, enligt vilken staten icke äger suveränitet över territorialvattnet, är det tämligen naturligt, att detta upplöser sig i olika zoner för utövningen av strandstatens olika befogenheter; för den uppfattning åter, enligt vilken statens rättigheter inom territorialvattnet är ett uttryck för suveränitet, kan territorialvattnet svårligen tänkas såsom annat än en enhetlig zon, och det blir då ett problem, huru man skall motivera de befogenheter, som en stat u t övar utanför sitt territorialvatten, eller med andra ord å det fria havet. De av suveränitetsteoriens anhängare, som behandlat denna fråga, hava stannat vid en lösning, som synes vara den enda logiskt möjliga, nämligen att de utanför territorialgränsen utövade befogenheterna icke hava sin grund i allmän folk1 LAPRADELLE, a. a. STOERK, a. a., I I , ss. 460 ff., 470 ff. v. LISZT, a. a., s. 142 f. Völkerrecht, s. 190 f. STRUPP, a. a., s. 83. FAUOHILLE, a. a., I, 2, ss. 142 ff., 157.

HATSCHEK,

2 SCH COKING, Rapport i territorialvattensfrågan till Nationernas förbunds kodifikationskommitté, Comité d'Experts pour la Codification progressive du Droit international, Rapport au Conseil de la Société des Nations, s. 31. 8 Nämnda kommittés publikation »Bases de discussion», I I , s. 12 ff.

52 rätt, utan i »eomitas nationum», i övriga staters tysta medgivande eller möjligen i hävd; enligt den allmännast antagna meningen kunna dessa befogenheter icke utövas gent emot fartyg, tillhörande en stat, som vägrar att erkänna desamma. 1 Om nu en stat fastställt skilda gränser för alla de befogenheter, som den utövar över det dess kuster omgivande vattenområdet — neutralitetsskydd, förfogande över fisket, tulluppsikt o. s. v. — kan man fråga sig: vilken av dessa gränser utgör gränsen för dess territorialvatten i egentlig mening, det vattenområde, som är underkastat dess suveränitet? Härpå måste svaret bli, att denna egenskap måste anses tillkomma neutralitetsgränsen. Den neutrala staten är nämligen å ena sidan skyldig att med tillgängliga medel förhindra, att krigshandlingar äga rum i någon del av dess territorialvatten, å andra sidan icke berättigad att ingripa i krigshandlingar, som äga rum utanför dess territorialvatten. Neutralitetsgränsen utgör följaktligen på samma gång maximigräns och minimigräns för dess territorialvatten. Kodi/iku Ovanstående framställning av folkrättslig doktrin och praxis i fråga om maj s g. territorialvattnet torde hava visat, att fullt bestämda och allmänt erkända folkrättsliga regler ännu saknas rörande viktiga sidor av detta ämne, bl. a. rörande territorialvattnets utsträckning, territorialvattnets beräkning vid bukter och i sund etc. Folkrätten har endast nått fram till att angiva ganska vidsträckta gränser, inom vilka det tillkommer varje särskild stat att fastställa de närmare bestämmelser, som för dess del skola vara gällande. Resultatet härav har helt naturligt blivit, att synnerligen varierande regler i fråga om utsträckningen av de olika staternas territorialvatten förefinnas, varjämte man beträffande många länder svävar i okunnighet om vad som egentligen utgör dess territorialgräns. Det är uppenbart, att detta förhållande i vissa avseenden måste medföra olägenheter; dessa framträda icke minst däri, att, som erfarenheten visar, ett lands territorialgräns ej alltid utan vidare blir erkänd från andra länders sida, vilket ger anledning till konflikter med avseende på neutralitetsskydd, fiske o. s. v. Det har därför länge framstått såsom ett önskemål, att fastare regler skola komma till stånd på detta område, vilket givetvis endast kan ske genom en internationell överenskommelse. Tvenne ansedda internationella sammanslutningar, som verka för folkrättens utveckling, Institut de Droit International och International Law Association, hava sedan åtskilliga decennier sysslat med utarbetandet av regler rörande territorialvattnet, avsedda att läggas till grund för en allmän internationell överenskommelse i ämnet. Såsom nogsamt framgår av de vid dessa båda sammanslutningars möten förda diskussionerna, avse de därvid antagna reglerna icke enbart att fastslå, vad som redan är gällande folkrätt, utan delvis även vad som lämpligen bör bliva det; de hava med andra ord så till vida betydelse »de lege ferenda». 1

Twiss, a. a., I, s. 261 f.

PHILLIMORE, a. a., I, s. 275 f. COBBET, a. a., s. 144. MOORE, a. a.,

I, s. 725 ff. (citat från DANAS upplaga av WHEATON). OPPENHEIM, a. a., 8. 340. FULTON, a. a., s. 594 f. PIÉDEWEVBE, a. a., I, s. 337. NYS, a. a., I, s. 557 f. RASTAD, Kongens stromme, a.

325 ff.

53 Efter förarbeten av en kommitté, vars rapportör var THOMAS BARCLAY, an- institut de tog Institut de Droit International vid sitt sammanträde i Paris 1894 ett Droij. I*Urförslag till regler rörande territorialvattnet, som i fråga om utsträckningen av detsamma innehöll följande bestämmelser: 1 Den allmänna gränsen för territorialvattnet sattes till ett avstånd av sex nautiska mil från lågvattensmärkei (la laisse de basse marée) (art. 2 ) ; i händelse av krig skulle dock en neutral stat äga att bestämma sin neutralitetsgräns till ett längre avstånd från kusten, högst till kanonskottsvidden (art. 4 ) . I ett tidigare förslag, framlagt 1892, hade Barclay föreslagit en vidd för territorialvattnet av tre nautiska mil, med undantag för det fall, att någon stat kunde åberopa gammal hävd för en vidare utsträckning av sitt territorialvatten (»å moins qu'un usage continu et séculaire n'ait sanctionné une zone plus large»); som exempel på de mera vidsträckta gränser, som åsyftades med denna undantagsbestämmelse, nämnde Barclay den norska fyramilsgränsen ;2 då gränsen i förslaget av 1894 sattes till sex mil. ansågs undantagsbestämmelsen överflödig, emedan sexmilsavståndet täckte de mera vidsträckta territorialgränser, som förekommo i statspraxis. 3 I båda fallen utgick man således från att de stater, som redan antagit en vidsträcktare gräns för sitt territorialvatten än tremilsgränsen, voro fullt berättigade att behålla dessa gränser. —- Vid bukter skulle territorialvattnet beräknas med utgångspunkt från en rät linje, dragen över bukten å det ställe närmast dess mynning, där dess bredd ej överstiger 12 nautiska mil; med stöd av gammal hävd skulle dock även bukter av större bredd kunna anses inbegripna i strandstatens territorium (art. 3). Med avseende på territorialvattnets beräkning i sund skulle samma regler gälla som för territorialvattnet i övrigt; om sundet är smalare än 12 nautiska mil och dess stränder innehas av olika stater, sträcker sig vardera statens territorialvatten till sundets mittlinje (art. 10). Beträffande territorialvattnets rättsliga natur uttalas det i de av Institut de Droit International antagna reglerna, att strandstaten har »en suveränitetsrätt» (»un droit de souveraineté») över detsamma (art. 1). Denna något oklara formulering, som fick ersätta den av Barclay föreslagna: »staten är suverän» (»1'Etat est souverain») över sitt territorialvatten, avsåg att utmärka, att statens makt över territorialvattnet är mindre vidsträckt än dess makt över landterritoriet. 4 Även i ett förslag till reglemente avseende fartygs och fartygsbesättningars rättsställning i utländska hamnar, vilket av Institut de Droit International antogs vid dess sammanträde i Köpenhamn 1897, beröres frågan om territorialvattnets rättsliga natur. Det heter däri i art. 2, att hamnarna, liksom de därmed jämförliga redderna och bukterna, »icke blott äro underkastade en strandstaterna tillkommande suveränitetsrätt, utan ingå som delar i dessa staters territorium», en formulering, som väl avser att uttrycka, att ifrågavarande' 1

Annuaire de 1'Institut de Droit International, XIII (1894—1895), s. 328 ff. Annuaire de 1'Institut de Droit International, XII (1892—1894), s. 124 ff. Annuaire de 1'Institut de Droit International, XIII (1894—1895), s. 143 ff. * Annuaire de 1'Institut de Droit International, XIII (1894—1895), s. 323 ff. 2 3

54 hamnar, redder och butter i motsats mot det yttre territorialvattnet äro i rättsligt hänseende fullkomligt jämställda med landterritoriet. 1 1896 riktade den nederländska regeringen till åtskilliga andra regeringar ett förslag om avslutande av en internationell konvention i territorialvattensfrågan på grundval av de av Institut de Droit International antagna reglerna. Förslaget möttes emellertid icke med tillräckligt intresse, och engelska regeringen förklarade sig bestämt emot fastställandet av en så vid utsträckning för territorialvattnet som sex nautiska mil. 2 1911 beslöt Institut de Droit International att återupptaga territorialvattensfrågan till behandling: sir Thomas Barclay och Oppenheim erhöllo i uppdrag att i egenskap av rapportörer framlägga förslag i ämnet. Barclays förslag framlades 1912 och överensstämde med avseende på bestämmelserna om territorialvattnets utsträckning med de 1894 antagna reglerna, utom i bestämmelsen om territorialvattnets utsträckning vid bukter, där Barclay utan att uppställa något nytt positivt förslag synes tvekat om fastställandet av 12-milsavståndet som baslinje för beräkningen. 3 Oppenheims förslag avgavs 1913 och skilde sig i vissa avseenden från Barclays. Såsom allmän gräns för territorialvattnet föreslogs ett avstånd från kusten (lågvattensmärket) av tre nautiska mil, varvid dock undantag gjordes för det fall, att en större utsträckning för ett lands territorialvatten har stöd i gammal hävd (un usage continu et séculaire). Som skäl för fastställandet av en så pass trång gräns för territorialvattnet som tremilsgränsen anförde Oppenheim bl. a., att en neutral stats förpliktelser för neutralitetens upprätthållande skulle kunna bli alldeles för betungande, om en vidare utsträckning gåves åt territorialvattnet. Med avseende på bukter uttalade Oppenheim, att den regel, enligt vilken en bukt är territoriell i händelse dess mynning är tillräckligt smal för att kunna behärskas med kanoner från stränderna, är den principiellt riktiga; men han förklarar sig även beredd att acceptera 12-milslinjen som maximibredd för territoriella bukter. I Oppenheims förslag framhölls, att bukter äro territoriella endast under förutsättning, att de omgivas av en enda stats område. 4 Det av Institut de Droit International bedrivna arbetet på utformande av regler rörande territorialvattnet var avbrutet under världskriget men återupptogs därefter. 5 I utredningsarbetet deltogo flera folkrättslärda och vid institutets sammanträde i Haag 1925 förekom en intressant diskussion i ämnet.6 Vid institutets sammanträde i Stockholm 1928 upptogs territorialvattensfrågan till behandling på grundval av ett av en kommitté med sir Thomas Barclay och Alejandro Alvarez som rapportörer avgivet utlåtande med där1

Annuaire de 1'Institut de Droit International, XVI (1897), ss. 186 f., 231. * BARCLAYS rapport i territorialvattensfrågan 1912, Annuaire de 1'Institut de Droit International, XXV (1912), s. 376 ff. 3 BARCLAYS rapport och förslag i Annuaire de 1'Institut de Droit International, XXV (1912), s. 375 f. * Annuaire de 1'Institut de Droit International, XXVI (1913), s. 403 ff. 5 BARCLAYS rapport 1919, Annuaire de 1'Institut de Droit International, XXVII (1919), s. 62 ff. 6 Annuaire de 1'Institut de Droit International, X X X I I (1925), ss. 146 ff., 518 ff.

55 till fogat förslag till reglemente rörande territorialvattnet. I art. 1 av detta reglementsförslag uttalades med avseende på territorialvattnets rättsliga natur, att staterna äga suveränitet (»ont la souveraineté») över ett havsområde, som omgiver deras kuster, med den utsträckning och under de villkor, som i reglementet närmare angivas; detta havsområde benämnes territorialvattnet (»la Mer Territoriale»). Enligt art. 2 skulle territorialvattnets utsträckning vara sex nautiska mil; dock skulle strandstaten på grund av en obestridd internationell sedvana, grundad på särskilda geografiska förhållanden (»un usage international incontesté, fondé sur une configuration géographique particuliére») hava rätt att göra anspråk på större utsträckning för sitt territorialvatten. 1 Enligt art. 3 skulle territorialvattnets utsträckning beräknas med utgångspunkt från lågvattensmärket (la laisse de basse marée), vid hamnar med utgångspunkt från de mest utskjutande delarna därav, vid bukter och vikar, som tillhöra en och samma stat, med utgångspunkt från en rät linje, dragen över bukten å det ställe närmast mynningen, där bukten eller viken har en vidd av högst 12 nautiska mil, så vida icke på grund av en obestridd internationell sedvana en större bredd är hävdvunnen såsom utgångspunkt; vid bukter, som äro omgivna av flera staters område, skulle territorialgränsen följa kusterna, ö a r skulle enligt art. 4 vara omgivna av ett eget territorialvattensområde; om en ögrupp tillhörde en och samma stat och avståndet mellan öarna i dess omkrets icke översteg dubbla territorialvattensbredden, skulle ögruppen betraktas som ett helt och territorialvattnets utsträckning beräknas med utgångspunkt från linjer, sammanbindande de yttersta öarnas mest utskjutande punkter. Följande artiklar i förslaget handlade om främmande fartygs rätt till genomfart genom territorialvattnet, om strandstatens jurisdiktion över dylika inom territorialvattnet befintliga fartyg o. s. v. Enligt art. 12 skulle strandstaten ha rätt att inom en till territorialvattnet gränsande tilläggszon av högst sex nautiska mils utsträckning vidtaga åtgärder nödiga för dess säkerhet, för respekterandet av dess neutralitet samt ordnandet av sundhets- och tullförhållanden; strandstaten skulle även äga jurisdiktion med avseende på förseelser begångna inom denna tilläggszon mot rörande dessa angelägenheter utfärdade lagar och förordningar. 2 Vid institutets sammanträde i Stockholm antogs detta förslag med åtskilliga förändringar. En av dessa gällde rubriken, som blev »Förslag till reglemente rörande territorialvattnet under fredstid». Förslagets art. 1 antogs med en obetydlig förändring, i det att uttrycket »villkor» (»conditions») utbyttes mot »inskränkningar» (»restrictions»); institutet har sålunda övergivit den tidigare, mera vaga formuleringen av bestämmelsen rörande territorialvattnets rättsliga natur och klart uttalat sig för den ståndpunkt, enligt vilken strandstaten äger suveränitet över territorialvattnet; härvid är att märka, att kommitténs förslag i denna punkt utgick från att enligt modern uppfattning suveräniteten i internationellrättslig mening icke äro absolut, utan tvärtom underkastad åtskilliga 1 I denna punkt hade sir Thomas Barclay en avvikande mening, i det han ansåg, att territorialvattnets utsträckning enligt huvudregeln borde fastställas till tre nautiska mil. 4 Annuaire de 1'Institut de Droit International, X X X I I I (1927), I, s. 99 ff.

56 villkor och inskränkningar. I art. 2 vidtogs, ehuru med ytterst obetydlig majoritet, den ändringen, att territorialvattnets utsträckning enligt huvudregeln skulle vara tre nautiska mil, dock att på grund av en internationell sedvana (»un usage international») en större eller mindre utsträckning för territorialvattnet än tre mil skulle kunna erkännas. Samtidigt med att territorialvattnets utsträckning enligt huvudregeln sålunda reducerades i förhållande till vad som av kommittén föreslagits, gjordes förutsättningarna för att en internationell sedvana skulle medföra rätt till ett mera vidsträckt territorialvatten mindre stränga, i det man strök såväl villkoret, att sedvanan skulle vara obestridd (»incontesté»), som villkoret, att det skulle hava stöd i särskilda geografiska förhållanden. Man torde kunna antaga, att dessa modifikationer av undantagsbestämmelsen berodde på att ett relativt stort antal stater göra anspråk på en större vidd än tre nautiska mil för sitt territorialvatten, under det att det endast i undantagsfall förekommer, att en stat gör anspråk på ett territorialvatten av större utsträckning än sex nautiska mil; institutets ståndpunkt är tydligen alltjämt, liksom tidigare, präglad av den uppfattningen, att man vid en internationell reglering av territorialvattensfrågan bör taga hänsyn till de bestående förhållandena. Betydelsen av tremilsregeln såsom den allmänna regeln för territorialvattnets utsträckning förminskades emellertid i institutets förslag ytterligare därigenom, att institutet i art. 12 av reglementet upptog den av dess kommitté föreslagna bestämmelsen om en tilläggszon utanför territorialvattnet, där strandstaten skulle äga att utöva vissa befogenheter; maximividden för denna sattes till nio nautiska mil; bestämmelsens räckvidd utvidgades genom att bland de befogenheter, strandstaten ägde utöva inom tilläggszonen, även upptogs ordnandet av fiskeriförhållandena; detta torde icke böra förstås så, som om avsikten skulle ha varit, att strandstaten skall äga rätt att förbehålla sina egna undersåtar rätten till fiske inom tilläggszonen; däremot torde under den föreslagna befogenheten kunna inbegripas exempelvis rätt att med verkan även mot utländska undersåtar förbjuda användningen inom zonen av vissa fiskemetoder. Enligt det av institutet antagna reglementet, liksom enligt kommittéförslaget, skulle strandstaten äga rätt att inom tilläggszonen vidtaga nödiga åtgärder för upprätthållandet av sin neutralitet. Man kan fråga sig, om avsikten med denna bestämmelse skulle vara, att staten skall äga rätt att fastställa en verklig neutralitetsgräns utanför territorialgränsen eller vad som eljest är bestämmelsens innebörd. Reglementets ställning till frågan om neutralitetsgränsens sträckning är desto mera oklar, som frågor rörande krig och neutralitet enligt rubrikens lydelse borde vara uteslutna från behandling i detsamma. — Med avseende på territorialvattnets beräkning vid hamnar, bukter etc. upptog institutet likaledes med några förändringar kommitténs förslag; den viktigaste ändringen var, att den räta linje, som vid bukter skall tjäna som utgångspunkt för territorialvattnets beräkning, enligt reglementet skulle erhålla en maximilängd av 10 nautiska mil, även här med undantag för det fall, att en internationell sedvana kunde åberopas till förmån för en längre baslinje. Kommittéförslagets bestämmelser om territorialvattnets beräkning vid öar upptogs i reglementet; i art. 5 infördes dock ett till-

lägg-, avseende det fall, då en ögrupp är belägen utmed ett lands kust, såsom ju är fallet med exempelvis de finska, norska och svenska skärgårdarna; den av kommittén föreslagna bestämmelsen om territorialvattnets beräkning vid ögrupper var ej rätt väl lämpad till ett dylikt fall, emedan den förutsatte, att ögruppen skulle äga en omkrets (»périphérie»), vilket väl kan sägas gälla om en ute i havet belägen ögrupp (t. ex. Färöarna), men knappast om de utmed ett lands kuster liggande skärgårdarna. Den i reglementet införda nya bestämmelsen innebar, att vid en skärgård (»archipel») gränsen för territorialvattnet skall beräknas med utgångspunkt från de yttersta öarna och skären, under förutsättning att avståndet från ö till ö och mellan kusten och den närmast därintill belägna ön icke överstiger dubbla territorialvattensbredden. Det är här i främsta rummet frågan om avståndet från ö till ö, räknat från kusten och utåt havet, men det är tydligen även meningen, att den i första stycket av artikeln uppställda regeln, att avstånden mellan de i ögruppens ytterkant belägna öarna icke få överstiga dubbla territorialvattensbredden för att mellan dem dragna räta linjer skola få tagas till utgångspunkt för territorialvattnets beräkning, även skall gälla för skärgårdarna. 1 Den internationella sammanslutning, som i sin tidigare tillvaro benämndes InternatioAssociation for the Reform and Codification of the Law of Nations, men nal pa™ från mitten av 1890-talet antog namnet International Law Association, tillsatte 1887 en kommitté för behandling av territorialvattensfrågan; kommittén utsände ett frågeformulär för inhämtande av upplysningar om frågans läge i olika länder, och de inkomna svaren, bland vilka märkes det av R. KLEEN beträffande Sverige och Norge avgivna, trycktes som en särskild publikation. 2 Vid sitt sammanträde i Bryssel 1895 antog International Law Association på förslag av Th. Barclay samma regler rörande territorialvattnet, som föregående år antagits av Institut de Droit International, med vissa modifikationer, bl. a. att enligt art. 3 högsta längden för den baslinje, som vid bukter skall tagas till utgångspunkt för territorialvattnets beräkning, sattes till 10 i stället för 12 nautiska mil, samt att enligt art. 10 sund, vars båda stränder tillhöra samma stat, skulle anses helt territoriella även där deras bredd överstiger 12 nautiska mil, under förutsättning att deras bredd vid mynningarna icke översteg nämnda avstånd. 3 Vid International Law Associations sammanträde i Buenos Ayres framlade den argentinske kaptenen Storni ett förslag till regler rörande territorialvattnet, vilket i fråga om gränsen för detsamma gick ut på att denna för varje särskild stat skulle fastställas med hänsyn tagen till beskaffenheten av dess kuster och dess behov med avseende på försvar, neutralitet etc.4 Vid associationens sammanträde i Stockholm 1924 förelåg ett av en 1 Annuaire de 1'Institut de Droit International, XXXIV (1928), s. 755 ff. (Jfr s. 627 ff.) UNDÉN, Un projet de réglement relatif ä la mer territoriale, Revue de Droit International et de Legislation comparée 1929, s. 217 ff. 2 Association for the Reform and Codification of the Law of Nations, Territorial Waters, Questionnaire, Replies and Report (1893). 3 The International Law Association, Report of the seventeenth conference, held at Brussels 1895, s. 114 ff. 4 The International Law Association, Report of the thirty-first conference, held at Buenos Ayres 1922, II, s. 93 ff.

58 Nationernas förbunds kodifikationskommittéer.

kommitté utarbetat förslag, bl. a. innehållande, att gränsen för territorialvattnet skulle bestämmas till ett avstånd från kusten av tre nautiska mil; något förslag i ämnet blev dock ej å detta sammanträde antaget. 1 Vid följande sammanträde, som hölls i Wien 1926, antog International Law Association emellertid ett förslag till regler rörande territorialvattnet, enligt vilket dess utsträckning i allmänhet skulle utgöra tre nautiska mil, varvid det dock förutsattes, att vissa undantag skulle äga rum, bl. a. på grund av hävd. 2 Det mest betydelsefulla försöket att få till stånd allmänt erkända folkrättsliga regler rörande territorialvattnet är emellertid det, som gjorts av den av Nationernas förbund tillsatta kommittén för kodifikation av den internationella rätten (Comité d'experts pour la codification progressive du droit international). Vid sitt första sammanträde, i april 1925, tillsatte denna kommitté för territorialvattens frågans behandling en subkommitté, bestående av tysken Schucking, portugisen Barbosa de Magalhaes och amerikanen Wickersham. med Schucking som rapportör. Till kommitténs sammanträde i januari 1926 förelåg en rapport från denna subkommitté, innehållande dels ett memorandum av Schucking med därtill fogat förslag till internationell konvention rörande territorialvattnet, dels av de Magalhaes och Wickersham framställda anmärkningar mot detta förslag, dels slutligen ett senare konventionsförslag av Schucking, innefattande åtskilliga av diskussionen inom expertkommittén föranledda ändringar i förhållande till det första förslaget. Schuckings ursprungliga konventionsförslag innehöll beträffande gränsen för territorialvattnet följande bestämmelser: den allmänna gränsen för territorialvattnet utgöres av ett avstånd från lågvattensmärke av sex nautiska mil; strandstaten kan dock utöva vissa, administrativa befogenheter (men inga rättigheter av ekonomisk natur) utanför territorialvattnets gräns (art. 2 ) ; vid bukter, som äro omgivna av en enda stats område, beräknas territorialvattnet med utgångspunkt från en rät linje, dragen över bukten å det ställe närmast mynningen, där buktens bredd ej överstiger 12 nautiska mil, dock att bukter av ännu större bredd på grund av hävd kunna anses som territoriella; i bukter, som omgivas av flera staters områden, beräknas endast territorialvatten till vanlig utsträckning (art. 4 ) ; om naturliga öar ligga utmed kusten, beräknas territorialvattnet med utgångspunkt från dessa, så vida de ej äro belägna på ett avstånd från fastlandet, som är större än territorialvattnets vanliga bredd; i sistnämnda fall är ön omgiven av ett eget territorialvatten (art. 5 ) ; sund, vars båda stränder tillhöra samma stat, tillhöra denna stats territorium även där de äro bredare än 12 nautiska mil. så vida deras bredd vid mynningarna ej överstiger nämnda mått; i sund, vars stränder tillhöra skilda stater och vilkas bredd ej överstiger 12 nautiska mil, sträcker sig territorialvattnet till mittlinjen (art. 6). I fråga om territorialvattnets rättsliga natur ansluter sig Schucking till den av Institut de Droit International 1894 antagna, något oklara formuleringen, enligt vilken 1 The International Law Association, Report of the thirty-third conference, held at Stockholm 1924, s. 259 ff. * The International Law Association, Report of the thirty-fourth conference, held at Vienna 1926, s. 40 ff.

59 strandstaten äger »en suveränitetsrätt» (»un droit de souveraineté») över territorialvattnet (art. I ) . 1 Barbosa de Magalhaes påyrkade i sitt särskilda yttrande, att territorialvattnet skulle erhålla en utsträckning av 12 nautiska mil, detta särskilt med hänsyn till behovet av skydd för fiskbeståndet. Wickersham föreslog däremot, att bredden för territorialvattnet skulle fastställas till tre nautiska mil, varvid han särskilt åberopade de ovan omtalade s. k. »liqour treaties», vari Förenta Staterna, Storbritannien m. fl. stater förklarat sig vilja upprätthålla principen, att territorialvattnets rätta utsträckning är tre nautiska mil. Schuckings senare konventionsförslag innehöll i fråga om territorialvattnets gräns betydliga olikheter mot det tidigare. Sålunda sattes nu den allmänna gränsen för territorialvattnet till tre nautiska mil. varvid undantag dock gjordes för rätten till fiske, med hänsyn vartill de bestående förhållandena skulle vidmakthållas. Den linje, som skall tjäna till utgångspunkt för territorialvattnets beräkning vid bukter, skulle dragas där buktens bredd ej överstiger 10 nautiska mil; tillika framhölls, att vattenområdet i bukter är i rättsligt avseende likställt med inre vattendrag. Bestämmelsen angående öar fick ett tillägg, enligt vilket territorialvattnet vid ögrupper skulle anses sträcka sig från de öar, som äro belägna längst bort från ögruppens medelpunkt. Sund, som omgivas av en enda stats område, skulle anses helt territoriella, om deras bredd vid mynningarna ej överstege 10 mil, och i sund, som hava flera strandstater, skulle territorialvattnet anses sträcka sig till mittlinjen, så vida ej sundets bredd överstege samma mått. Av en inledande anmärkning av Schucking framgår, att förslaget icke avsåg att gälla med avseende på förhållanden berörande krig och neutralitet, något som dock ej framgår av någon bestämmelse i själva konventionsförslaget. Med en cirkulärskrivelse till samtliga staters regeringar den 22 mars 1926 överlämnade Nationernas förbunds generalsekreterare ett antal av expertkommittén utarbetade frågeformulär rörande olika områden av den internationella rätten; tillika begärde han regeringarnas yttrande över frågan, huruvida reglering genom internationella överenskommelser av dessa ämnen inom en nära framtid vore önskvärd och möjlig. E t t av dessa frågeformulär avsåg territorialvattensfrågan; till frågeformuläret var fogad subkommitténs rapport i ämnet, innehållande det av Schucking utarbetade konventionsförslaget. Av de publicerade svaren å detta frågeformulär framgick, att åtskilliga stater, nämligen Danmark, Storbritannien, Irland, Indien, Nya Zealand och Japan, utan att ingå på frågans detaljer förklarade sig anse det framlagda förslaget i territorialvattensfrågan vara lämpligt som utgångspunkt för den vidare diskussionen i ämnet; åtskilliga andra stater, nämligen Egypten, Estland, Finland, Grekland, Rumänien, Spanien och Tyskland, förklarade sig beredda antingen att antaga förslaget i dess helhet eller den del därav, som gör tremilsavståndet till allmän gräns för territorialvattnet, varvid dock flera stater, bl. a. Estland och Finland, betonade, att förutsättningen härför vore, att administra1 På grund av översättningsfel stod i Schuckings första konventionsprojekt »un droit illimité» i stället för det avsedda uttrycket »un droit de souveraineté».

60 tiva befogenheter finge av strandstaten utövas även utanför territorialgränsen; ett par stater, nämligen Norge och Sverige, uttalade, att regeln om tremilsavståndet som gräns för territorialvattnet ej bör göras till en allmän folkrättslig regel, varjämte även från Brasiliens och Portugals sida kritik framfördes mot tremilsgränsen som territorialgräns, och tre stater, nämligen Frankrike, Italien och Polen, uttalade, att frågan om territorialvattnet på grund av de betydande skiljaktigheter, som gjorde sig gällande i de olika staternas uppfattningar i detta, ämne, ej lämpade sig för reglering genom en internationell överenskommelse, varjämte även Nederländerna uttalade tvivelsmål om att någon folkrättslig lösning av denna fråga omedelbart vore möjlig.1 På grund av de från regeringarna ingångna yttrandena ansåg expertkommittén för folkrättens kodifikation, att frågan om territorialvattnet var ett av de ämnen, som kunde anses mogna för reglering på den internationella överenskommelsens väg, och vid Nationernas förbunds församling 1927 beslöts, att bl. a. denna fråga skulle upptagas till behandling vid en internationell konferens för folkrättens kodifikation. För förberedande av denna konferens tillsattes en ny kommitté (le Comité préparatoire pour la Conference de codification du droit international); ett led i denna kommittés utredningsarbete var uppställandet av ett frågeformulär, avseende de ämnen, som skulle behandlas vid konferensen och som genom förmedling av Nationernas förbunds generalsekreterare tillställdes de olika staternas regeringar för besvarande. I frågeformuläret begärdes så noggranna upplysningar som möjligt, ägnade att belysa ifrågavarande ämnen i följande hänseenden: a) staternas positiva, såväl interna som internationella rätts ståndpunkt, med så vitt möjligt utförliga bibliografiska och rättsvetenskapliga uppgifter; b) lärdomar, hämtade från respektive staters rättspraxis; c) regeringarnas önskemål med avseende på eventuellt fullständigande av gällande regler och sättet att utfylla i den internationella rätten befintliga luckor. De av regeringarna avgivna svaren å detta frågeformulär hava redan berörts i den föregående framställningen, i den mån de äro ägnade att belysa respektive staters lagstiftning och rättspraxis med avseende på territorialvattnet. Rörande regeringarnas i svaren uttryckta önskemål med avseende på den internationella rättens utformning (»de lege ferenda») bör följande anmärkas: Med avseende på frågan om territorialvattnets utsträckning hava bland 23 stater, som avgivit svar, åtta, nämligen Japan, Nederländerna, Tyskland samt Storbritannien jämte Australien, Nya Zealand, Sydafrika och Indien, uttalat sig för antagande såsom allmän folkrättslig regel av regeln att tremilsavståndet utgör territorialvattnets gräns; möjligen är även Estlands regering av samma uppfattning, ehuru dess uttalande är något oklart; fyra stater, nämligen Finland, Italien, Lettland och Rumänien, hava uttalat sig för en sexmilsgräns. 1 Såväl den av expertkommittén tillsatta subkommitténs rapport i territorialvattensfrågan med det Sckuckingska konventionsförslaget, som de från regeringarna inkomna svaren å det utsända frågeformuläret i ämnet äro publicerade i det av Nationernas förbund utgivna aktstycket Comité $ experts pour la codification progressive du droit international, Rapport au Conseil de la Société des Nations sur les questions qui paraissent avoir obtenu le degré de maturity suffisant pour un réglement international, Geneve 1927.

61 Portugal har uttalat sig för fastställandet av en betydligt vidsträcktare gräns, exempelvis ett avstånd från kusten av 18 nautiska mil, och övriga stater hava antingen icke uttalat någon bestämd mening eller uttalat sig för att ingen enhetlig, för alla stater lika gräns bör fastställas. — Ett stort antal regeringar hava uttalat sig för att staterna må tillerkännas rätt att utöva vissa administrativa befogenheter (t. ex. med avseende på tullkontrollen) utanför territorialgränsen. Med avseende på territorialvattnets beräkning vid bukter synes enighet praktiskt taget råda om att till utgångspunkt därför bör tagas en baslinje, antingen dragen över kustens mynning (åtminstone om dennas vidd icke överstiger ett visst maximimått), eller eventuellt, för så vitt buktens vidd Add mynningen överstiger ett visst fastställt maximimått, dragen inne i bukten å det ställe närmast mynningen, där buktens vidd icke överstiger maximimåttet. Däremot gå meningarna starkt isär i fråga om det maximimått, som eventuellt skall fastställas för den baslinje, som vid bukter skall tjäna till utgångspunkt för territorialvattnets beräkning. De från olika staters sida föreslagna maximimåtten variera mellan 6, 10, 12 och 20 nautiska mil samt dubbla eller tredubbla territorialvattensbredden, under det att vissa stater hava uttalat den uppfattningen, att något visst maximimått icke bör fastställas, utan att baslinjen i allmänhet skall få dragas över buktens mynning. Med avseende på territorialvattnets beräkning vid öar hava regeringarna med några få undantag (Storbritannien samt Australien, Indien och Nya Zealand) uttalat sig för att territorialvattnet vid ögrupper skall beräknas med utgångspunkt från de yttersta öarna, åtminstone i de fall, då avståndet mellan öarna inbördes och avståndet mellan öarna och fastlandet icke överstiger ett visst maximimått; det inuti ögruppen befintliga vattenområdet skulle i enlighet härmed komma att utgöra inre territorialvatten. Beträffande sund, som åtskilja tvenne staters områden, eller som förena två fria hav, gå de av regeringarna uttalade meningarna i allmänhet i den riktningen, att territorialvattnet från båda stränderna av dylika sund bör beräknas till vanlig utsträckning, och att, i händelse tvenne staters territorialvatten enligt detta beräkningssätt komma att mötas i sundet, gränsen bör anses gå i sundets mittlinje. Enighet synes råda om upprätthållandet av principen om främmande fartygs rätt till oskadlig genomfart (»passage inoffensif») genom territorialvattnet. På grundval av de från regeringarna ingångna svaren har kommittén för förberedande av konferensen för folkrättens kodifikation formulerat ett antal satser, som hava formen av bestämmelser i de internationellrättsliga ämnen, som skola behandlas vid konferensen. Kommittén framhåller emellertid, att dessa satser ingalunda äro att anse som av densamma framställda förslag; de utgöra fastmera på grund av regeringarnas svar utarbetade kompromissformler, avsedda att tjäna till utgångspunkter för diskussionen (»bases de discussion») vid konferensen. I vissa fall äro de uttryck för en mening, som enhälligt omfattas av de regeringar, som avgivit svar på kommitténs frågeformulär, eller som åtminstone omfattas av ett övervägande antal av dessa regeringar. Så är bl. a.

62 fallet med satserna, att strandstaten äger suveränitet över territorialvattnet, och att främmande fartyg äga rätt till oskadlig genomfart genom detsamma. I andra fall äro de uppställda enbart för att man vid konferensen skall ha en utgångspunkt för överläggningarna, i hopp att dessa sedan skola leda till något resultat. Detta synes bl. a. vara förhållandet med de satser, som röra frågorna om territorialvattnets utsträckning och utgångspunkten för dess beräkning. I dessa hänseenden hava, såsom framgår av ovanstående, starka meningsskiljakligheter mellan regeringarna gjort sig gällande. Ehuru de rörande dessa frågor av kommittén uppställda satserna således icke i och för sig tillåta några slutsatser om i vilken riktning konferensens eventuella beslut komma att gå, torde de här böra något beröras. Territorialvattnets utsträckning skall enligt huvudregeln bestämmas till tre nautiska mil; dock skola vissa stater kunna tillerkännas en vidsträcktare territorialgräns, varvid i den blivande konferensakten skall angivas, såväl vilka stater som skola erhålla denna undantagsställning som utsträckningen av varje sådan stats territorialvatten. Staterna skola inom de till deras respektive territorialvatten gränsande delarna av det fria havet kunna vidtaga kontrollåtgärder, nödiga för förhindrande av kränkningar från främmande fartygs sida av deras tull- och sundhetsförordningar ävensom av deras säkerhet. Territorialvattnet skall i allmänhet räknas från lågvattensmärket längs kusterna. Vid bukter, som omgivas av en enda stats område, skall territorialvattnets utsträckning beräknas med utgångspunkt från en rät linje dragen över buktens mynning; om dennas vidd överstiger 10 nautiska mil, skall baslinjen dragas tvärs över bukten å det ställe närmast dess mynning, där buktens vidd ej överstiger 10 nautiska mil; dock skall, oavsett buktens vidd, en över dess mynning dragen baslinje tagas till utgångspunkt, om bukten enligt hävd är i sm helhet underkastad strandstatens herravälde; bevisskyldigheten för detta förhållande åligger strandstaten; om en bukt gränsar till två eller flera staters landområden, skall territorialvattnet därstädes alltid räknas från lågvattensmärket längs kusterna. Vid hamnar skall territorialvattnet beräknas med utgångspunkt från dessas yttre gränser. I fråga om territorialvattnets beräkning kring öar uppställas följande satser som utgångspunkter för diskussionen: »Varje ö omgives av ett eget territorialvatten.» — »I fråga om en grupp av öar, tillhörande en och samma stat, och vilkas inbördes avstånd vid omkretsen icke överstiger dubbla territorialvattensbredden, skall territorialvattensområdet räknas med utgångspunkt från de yttersta öarna i gruppen. Vattenområdet inuti ögruppen skall anses som yttre territorialvatten (eaux territoriales). Samma regel gäller, då öarna befinna sig på ett avstånd från kusten, som icke överstiger dubbla territorialvattensbredden.» — »För att en ö må äga ett eget territorialvatten erfordras, att den ständigt, även vid högvatten, höjer sig ovan vattenytan; för att en ö, som befinner sig mom en annan ös eller fastlandets territorialvatten, må tagas i betraktande för bestämmande av territorialvattnets utsträckning, är det tillräckligt, att den höjer sig över vattenytan vid lågvatten.» Satsen, att vattenområdet inuti en ögrupp utgör yttre territorialvatten, modifieras avsevärt av vad som uttalas i en anmärkning till en efterföljande sats (angående gen om fart sr ätten),

63 nämligen att man skulle kunna uppställa den regeln, att i händelse ett dylikt vattenområde icke vanligen användes för handelssjöfarten på andra stater än strandstaten, så skall främmande fartygs rätt till »oskadlig genomfart» icke gälla beträffande vattenområdet i fråga; genom antagandet av denna regel skulle nämligen så beskaffade vattenområden i ett väsentligt avseende bli likställda med inre territorialvatten. — Beträffande territorialvattnets beräkning i sund uppställas följande satser: »Om ett sunds stränder tillhöra en och samma stat och dess bredd vid mynningarna icke överstiger dubbla territorialvattensbredden, skall sundets hela vattenområde utgöra strandstatens territorialvatten.» — »Om ett sund gränsar till tvenne stater och dess bredd icke överstiger dubbla territorialvattensbredden, skall varje stats territorialvatten i princip sträcka sig till mittlinjen; om sundets bredd är större, skall utsträckningen av varje stats territorialvatten bestämmas enligt den allmänna regeln.» — »Om ett sund endast utgör inloppet till ett innanhav, skola reglerna beträffande bukter gälla för sundet och innanhavet.» — I en följande sats framhålles, att gränslinjen mellan det inre och det yttre territorialvattnet (»les eaux intérieures» och »les eaux territoriales») utgöres av de baslinjer, som tjäna till utgångspunkter för territorialvattnets beräkning vid bukter, hamnar och redder.1 Enligt beslut av Nationernas förbunds råd den 25 september 1929 ha såväl förbundets medlemsstaters som ett flertal andra staters regeringar inbjudits att sända ombud till den första internationella konferensen för folkrättens kodifikation, som kommer att sammanträda i Haag i mars 1930. Om enighet därvid uppnås rörande reglerna för bestämmandet av territorialvattnets utsträckning, skall denna fråga hava nått fram till den internationella reglering, som hittills icke kommit till stånd. 1 Såväl regeringamas svar på det av Nationernas förbunds kommitté för förberedande av konferensen för folkrättens kodifikation uppställda frågeformuläret rörande territorialvattensfrågan, som de av denna kommitté formulerade satser, som äro avsedda a t t tjäna till utgångspunkt för diskussionen av denna fråga vid konferensen, äro tryckta i kommitténs publikation »Bases de discussion, I I , Eaux territoriales».

AVDELNING

I.

Sveriges neutralitetsgräns. Kap. I. Dominium maris Baltici och Östersjön som mare clausum. 1 Bland de hav, som omgiva Sveriges kuster, intager Östersjön historiskt sett en särställning. Under många århundraden — ända till mitten av 1600-talet — var Östersjön jämte sina förgreningar, Bottniska och Finska vikarna, det enda hav, till vilket det svenska väldet nådde fram, om man bortser från den lilla kuststräckan vid Göta älvs utlopp. Härtill kommer, att Östersjön är ett innanhav, som under äldre tider dessutom så till vida var ett slutet hav, som dess mynningar behärskades av en enda stat, Danmark. Det är därför en självklar sak, som ej tarvar vidare utläggning, att Sveriges maritima intressen i politiskt och kommersiellt avseende under äldre tider huvudsakligen voro inriktade på detta hav, och att Sveriges historia är på mångfaldigt sätt förknippad med Östersjöns övriga strandstaters. Dominium Östersjöns egenskap av ett till en viss grad slutet innanhav medförde naturBaltici lig en > a ^ frågan om herraväldet över detta hav framställde sig med alldeles särskild skärpa. Dock torde, så vitt som är bekant, anspråk på ett herravälde över Östersjöns vattenområde — ett verkligt dominium maris Baltici 2 — först vid mitten av 1500-talet framställts från någon särskild stats sida — möjligen ej utan samband med de förhållanden, som vid denna tid gjorde frågan om herraväldet över större vattenområden aktuell över hela världen. Under den senare medeltiden voro Hansestäderna den starkaste sjömakten i Östersjön och behärskade Östersjöhandeln. Dock torde Hansestäderna aldrig framträtt med anspråk på något herravälde över Östersjöns vattenområde, lik1 Det har ej varit möjligt att i och för föreliggande utredning bedriva mera omfattande källforskningar rörande det i och för sig mycket intressanta och i svensk historisk litteratur ganska knapphändigt behandlade ämnet dominium maris Baltici. Då det å andra sidan varit nödvändigt att fatta ståndpunkt till frågan om den roll, som dominium maris Baltici spelat i det svenska sjöterritoriets historia, har jag sökt bilda mig en uppfattning om frågan med hjälp huvudsakligen av tryckta framställningar och urkundspublikationer. Den hittills fullständigaste behandlingen av problemet synes mig vara den, som återfinnes i FRIDERICIAS 1876 utkomna arbete, Danmarks ydre politiske Historie, I, 1629—1635, och dess 1881 utkomna fortsättning Danmarks ydre politiske Historie, II, 1635—1645. 2 Uttrycket »dominium maris Baltici» torde på den tid, då frågan om detta dominium var aktuell, städse betytt ett herravälde över vattenområdet. Det kan därför knappast översättas med »Östersjöväldet», då med uttrycket »Sveriges Östersjövälde» i allmänhet torde förstås Sveriges herravälde över Östersjöns kustländer.

05 nande exempelvis det, som Venedig utövade över Adriatiska havet. Därtill var deras territoriella maktställning alltför obetydlig i jämförelse med andra Östersjömakters, varemot Venedig ju behärskade större delen av Adriatiska havets kusttrakter. Efter den hanseatiska maktens förfall under förra hälften av 1500-talet framträdde Danmark som den främsta sjömakten vid Östersjön, och Danmark hade helt andra förutsättningar att göra anspråk på herravälde över havet gällande. Med en territoriell maktställning, som jämte det nuvarande Danmark omfattade Skåne, Blekinge och Gotland, samt från 1560 även ösel, förenade det herraväldet över Östersjöns inlopp, som det ansåg sig kunna efter behag öppna eller tillsluta. 1 Därtill kom, att den dansk-norska monarkien sedan gammalt utövade ett verkligt dominium maris, nämligen över farvattnen mellan Norge och Island samt Norra Ishavet. 2 I betraktande av tidsförhållandena var det alltså helt naturligt, att Danmarks maktställning vid Östersjön vid mitten av 1500-talet tog sig uttryck i från dansk sida framställda anspråk på herravälde över detta havs vattenområde. Man framställde krav på att andra nationers fartyg skulle stryka segel för Danmarks flagga, och mot slutet av 1500-talet framträdde också det ytterst viktiga kravet, att inga främmande nationers örlogsfartyg hade rätt att visa sig i Östersjön utan den danske konungens samtycke. 3 »I början av 1600-talet ansåg sig den danske konungen på det hela taget med hänsyn till Sundet och Östersjön äga de rättigheter och förpliktelser, som anhängarna av rättmätigheten av herraväldet över havet bland samtidens rättslärda inlade i detta, nämligen rätten att hålla flotta och kräva hyllning för flaggan (dessa tvenne företrädesrättigheter innefattades under begreppet amiralitetsrätt), rätten att pålägga tull och att stänga farvattnen för andra sjöfarande samt förpliktelsen att giva skydd mot sjörövare.»4 De danska kraven på dominium maris innefattade dock aldrig krav på något exklusivt herravälde över hela Östersjön. Begreppet »Danmarks strömmar» utvecklade sig så småningom från att hava omfattat farvattnen närmast kusten till att omfatta större delar av öppna sjön. Men de danska anspråken sträckte sig aldrig så långt som de av Selden formulerade engelska anspråken på ett herravälde över havet sträckande sig ända fram till motliggande länders kuster. Det fanns i varje fall ett annat rike, vars anspråk på delaktighet i herraväldet över Östersjöns vattenområde av Danmark städse erkändes, nämligen Sverige. Från »Danmarks strömmar» undantogos alltid farvattnen vid Sveriges besittningar och gentemot Sverige restes veterligen aldrig kravet på Danmarks ensamrätt att hålla örlogsflotta i Östersjön.5 I motsats till andra östersjöstater åtnjöt ju Sverige dessutom av gammalt tullfrihet i Öresund, en tullfrihet, som första gången traktatmässigt bekräftades i Stettinfreden 1570. Då Erik X I V vid den livländska ordensstatens upplösning tog staden Reval under sitt beskydd och Reval jämte Estland 1561 underkastade sig det svenska 1

FRIDERIOIA, a. a., I, s. 7, not

1.

2 RASTAD, Kongens stramme, ss. 149 ff., 209 ff. m. fl. st.

3 FRIDERICIA, a. a., I, s. 13 f. FRIDERICIA, a. a., I, s. 15. FRIDERICIA, a. a., I, s. 12 ff.

4 d

b—293623

06 väldet, uttalades på skilda håll farhågor för att Sverige åsyftade att underlägga sig hela Östersjön. 1 Den nu uppblossande rivaliteten mellan Danmark och Sverige ledde som bekant till det nordiska sjuårskriget (1563—1570), men det torde ej kunna påvisas, att några stridiga anspråk i fråga om herraväldet över Östersjöns vattenområde spelade in vid denna konflikt. Striden gällde respektive staters andelar i den gamla ordensstatens landområden. Det är nog endast »en händelse, som ser ut som en tanke», att det nordiska sjuårskriget; inleddes på liknande sätt som de blodiga striderna mellan England och Nederländerna vid mitten av 1600-talet, vilka ju gällde herraväldet över havet. 2 En svensk flotta under Jakob Bagges befäl mötte invid Bornholm en dansk flotta; sedan den danske amiralen förgäves väntat på att svenskarna skulle fälla sina toppsegel »Herren till Östersjön till ära», avlossades jämte prejskottet ett skarpt skott, som gav signalen till fientligheternas utbrott. Tilldragelsen ägde emellertid rum å farvattnen invid Bornholm, som med skäl kunde anses höra till »Danmarks strömmar». 3 I Stettinfreden 1570, varigenom det nordiska sjuårskriget avslutades, bekräftades som sagt svenskarnas rätt till fri skeppsfart genom Öresund, varemot danskarna tillförsäkrades fri seglation genom Finska viken till Narva, något som svenskarna tidigare i Revals intresse sökt förhindra. 4 E t t uttryckligt erkännande av Sveriges rätt över vattenområdet vid de svenska besittningarna gav Danmark några år senare, 1574, då lubeckarna hos konungen av Danmark klagade över allehanda intrång och hinder, som svenskarna gjorde dem i sjöfarten på Narva, vilka klagomål från svensk sida besvarades med anklagelser mot lubeckarna för att de fölle in på konungens av Sverige strömmar och uppträdde fientligt mot svenska fartyg. Detta föranledde konungen av Danmark att avlåta en skarp förmaning till lubeckarna att icke sätta sig upp mot herrar och furstar och falla in på deras farvatten. 5 I det vid gränsmötet i Ulvsbäck och Sjöröd 1580 avslutade fördraget erkände de nordiska rikena ömsesidigt varandras maktsfärer i Östersjön, i det en bestämmelse träffades om att svenska örlogsskepp skulle salutera danska örlogsskepp på Danmarks strömmar, och danska örlogsskepp på samma sätt salutera svenska örlogsskepp på Sveriges strömmar. Dock angavs icke vad som skulle anses vara de rätta gränserna för Sveriges och Danmarks »strömmar».* Under det Sverige och Danmark sålunda ömsesidigt erkände varandras rätt till herravälde i viss utsträckning över Östersjöns vattenområde, voro de icke lika villiga att erkänna liknande anspråk från andra makters sida. Ansatser att upprätta en sjömakt i Östersjön framträdde under senare delen av 1500-talet 1 FRIDERICIA, a. a., I, s. 12. Enligt SCHÄFER skulle härvid uttrycket »dominium maris Baltici» för första gången kommit till användning, i det Sigismund II August år 1563 skulle använt detta uttryck i fråga om det av Sverige eftertraktade väldet över Östersjön. SCHÄFER, Der Kampf um die Ostsee, i Aufsätze, Vorträge und Eeden, II, s. 114. 2

Se FULTON, a. a.,

3 RESEN, Kong Frederik den andens Krönicke, s. 84. WESTLING, Det nordiska sjuårskrigets histo-

ria, s. 18. 4

s. 402

f.

FRIDERICIA, a. a., I, s. 13.

Sveriges traktater, IV, s. 401. FRIDERICIA, a. a., I, s. 12 f. WESTLING, Sveriges förhållande till Danmark 1571—1588, Historisk Tidskrift 1919, s. 85 f. 5

6 RESEN, a. a., s.

278.

Sveriges traktater, V, 1, s. 28.

såväl hos kejsaren som hos Polen, dock utan att dessa ledde till något resultat. 1 Det är onekligen märkligt, att mellan de i allmänhet föga eniga nordiska rikena en viss solidaritet gjorde sig gällande gentemot andra makters aspirationer på herravälde i Östersjön. Detta framträdde bl. a., då Johan I I I 1581 erfor, att hans svåger, greve Edzard av Ost-Friesland (gift med Gustav Vasas dotter Katarina) åstundade att erhålla det riksamiralsämbete, som kejsaren vid denna tid ämnade upprätta. Johan skrev då till sin syster, grevinnan av Ost-Friesland, att han ingalunda kunde tillstyrka dessa planer, »efter det vill vara vår egen rättighet, den vi hava här uti Östersjön fast för när, vilket heller icke konungen av Danmark skall vilja gilla», varpå han tillägger: »oss tvivlar ock. intet, att det skall vara konungarna i Spanien, Frankrike, England och Skottland, som mesta rättigheten hava uti Västersjön, mycket emot».2 Som tecken till den ökade betydelse, som vid denna tid började tillskrivas herraväldet över vattenområdet, får man måhända uppfatta, att gränsen mellan Sverige och Ryssland i den efter Teusinafreden 1595 förrättade gränsläggningen uppdrogs över havet; den skulle nämligen gå från den vid ingermanländska kusten belägna holmen Retunsari till mynningen av Systerbäck och den innersta delen av Finska viken sålunda tillhöra Ryssland och den återstående, betydligt större delen av Finska viken tillhöra Sverige. 3 I tidigare svensk-ryska traktater alltifrån freden i Nöteborg hade det hetat, att gränsen skulle gå »från havet längs Systerbäck». 4 Under Gustav I I Adolfs tid kommo Sveriges anspråk på ett dominium maris Baltici med därav följande rättigheter och förpliktelser mera klart och medvetet till uttryck än någonsin tidigare. E t t bland de första exemplen härpå är en bestämmelse i det den 5 april 1614 mellan Sverige och Nederländerna ingångna fördraget till handelns och sjöfartens skydd. I art. V I I I av detta fördrag heter det, att varken detta fördrag eller den tidigare ingångna traktaten mellan Nederländerna och Liibeck skall på något sätt prejudicera Sveriges »höghet, regalier, rättigheter eller dominium maris Baltici», utan skall Sverige åtnjuta allt detta med vad därav följer, så hädanefter som hittills, fritt och obehindrat. 5 Danmark utverkade vid traktatförhandlingar med Nederländerna några år senare en liknande nederländsk förklaring rörande de danska höghetsrättigheterna i Östersjön.6 1 Angående polska flottplaner, se SZELAGOWSKI, Der Kampf um die Ostsee, ss. 60 f., 162. Angående Danmarks motstånd mot Polens försök att skaffa sig en flotta, samma arbete, s. 38. 8 Riksregistraturet, 22 september 1581. R. A. I ett referat av detta brev, som sekreteraren Sven Elovsson gör i en samtida dagboksanteckning, återgives det sålunda: »Konung Johan ogillar det greve Edzard skall hava åstundat att hava amiralsämbetet uppå Romerska rikets vägnar, efter begge konungar Sverige och Danmark äro härutinnan intresserade, så ock vore de andra konungariken i Västersjön emot.» Linköpings biblioteks handlingar, I I (1795), s. 262. Jfr FRIDERICIA, a. a., I, s. 11, not 1. 3 Sveriges traktater, V, 1, s. 95. Jfr den i samma del av Sveriges traktater reproducerade gränskartan. 4 Se t. ex. den svensk-ryska fredstraktaten den 26 juni 1537: »ex mari per flumen Sesther», Sveriges traktater, IV, s. 183; fredstraktaten av augusti 1561: »von dem Mehre längs der Sisterbek», Sveriges traktater, IV, s. 353; Nöteborgsfreden 12 augusti 1323: »aff haffuino i aane Sestyr», Sveriges traktater, I, s. 448. 6 Sveriges traktater, V, 1, s. 235. 6 Generalstaternas förklaring den 11/21 mars 1621, Danmark-Norges traktater, III, s. 409. FKIDE-

RICIA, a. a.,

I, s. 28

f.

68 • Att Sveriges herravälde över Östersjöns kusttrakter under Gustav Adolfs ryska och polska krig oavbrutet utvidgades, varigenom en förskjutning av maktläget vid Östersjön till Sveriges fördel hotade att inträda, kunde knappast undgå att medföra en stark rivalitet mellan Sverige och Danmark, en rivalitet, som i viss mån även gällde herraväldet över Östersjön, där ju gränserna för de nordiska kronornas maktområden aldrig fastställts. Bigas erövring av svenskarna 1621 torde ha givit närmaste anledningen till att Kristian IV följande år underställde sitt riksråd spörsmålet om omfattningen av Danmarks höghetsrättigheter i Östersjön, särskilt med hänsyn till frågan, i vad mån man kunde tolerera svenska trupptransporter därstädes. Svaret, som avgavs den 6 juli 1622, blev, att Danmarks rätt över Östersjön borde anses sträcka sig därifrån, »där Danmarks rikes farvatten börjar och sedan genom Öresund till Bornholm och Gotland intill mittsjöss mellan Bornholm—Gotland på den ena sidan och svenska landet på den andra sidan och sedan till Ösel och från ösel tvärs över till Kurland»; beträffande farvattnen mellan Ösel, Pernau och Riga (alltså Rigabukten) och övriga strömmar omkring Ösel uttalade man sig icke så bestämt, men ansåg att Danmarks anspråk även på dessa farvatten borde, så vitt möjligt, upprätthållas i sin dittillsvarande utsträckning; då det kunde befaras, att åtskilliga våldsamheter kunde väntas förekomma i Östersjön, betonades Danmarks skyldighet att vaka över att inga krigshandlingar förövades på Danmarks strömmar. 1 — Det framgår härav, att hela Östersjön söder om linjen Bornholm—Gotland—ösel och därjämte halva vattenområdet mellan linjen Bornholm—Gotland enligt dansk uppfattning borde anses som »Danmarks strömmar». Det var den även annorstädes som nordisk rättsuppfattning bekanta mitthavsregeln, som här kom till användning. 2 — Vilken ståndpunkt svenska regeringen intog till denna från dansk sida hävdade uppfattning, eller om den över huvud taget fick tillfälle eller anledning att taga ställning därtill, är icke bekant. Emellertid hotades de nordiska kronornas herravälde i Östersjön fortfarande av ingrepp från andra håll. Kejsaren framställde 1612 ånyo i egenskap av det tysk-romerska rikets härskare anspråk på höghetsrätt över Östersjön, anspråk, som den danske konungen avvisade med uttalande av att han ägde »fullständigt herradöme över detta hav». 8 I farligare gestalt än någonsin förut återkommo kejsarens planer på östersjöväldet under 30-åriga kriget, då de utgjorde ett led i det Habsburgska husets angrepp mot det protestantiska Europa och då Wallenstein framträdde som den främste representanten för kejsarens maritima politik. 4 Den hotande faran medförde, att en viss solidaritet mellan de nordiska rikena, trots den häftiga inbördes rivaliteten, ånyo gjorde sig gällande i fråga om Östersjöns försvar mot de kejserliga angreppen. Danmark var som bekant det första av de nordiska rikena, som kastade sig in i öppet krig mot kejsaren. Särskilt efter de nederlag, som Kristian IV led redan i början av detta krig, framträder i mellan de nordiska rikena förda för1 ERSLEV, Aktstycker til Rigsraadets og Stsendermödernes Historie, I, s. 336 f. a. a., I, s. 23. HILL, The Danish Sound Dues and the Command of the Baltic, s. 93. - Jfr RASTAD, Kongens str0mme, ss. 25, 27, La mer territoriale, s. 31 f. 3

4 FRIDERICIA, a. a.,

I, s. 20

f.

FRIDERIOIA, a. a., I, s. 31. AHNLTJND, Gustaf Adolf inför tyska kriget, s. 6 ff.

FRIDERICIA,

69 handlingar en stark känsla av intressegemenskap gentemot de fientliga krafter, som hotade att sätta sig fast vid Östersjön.1 Först mot slutet av Kristian IV:s tyska krig avslöts emellertid en förbundstraktat mellan de båda rikena (den 4 januari 1628). Den blev av ringa betydelse för krigföringen, men innehöll ett par ur internationellrättslig synpunkt intressanta bestämmelser: Sverige tillförsäkrades rätt till fri genomfart för krigsfolk och ammunition genom Öresund, och Sverige erhöll rätt att angripa och uppbringa polska och Danzigska fartyg på Danmarks strömmar och farvatten, varemot Danmark erhöll motsvarande rätt att angripa sina fiender på Sveriges strömmar. 2 Då det blev tydligt, att Danmark, allt hårdare ansatt av de kejserliga, skulle nödgas uppgiva striden, och att försvaret av Östersjöns trygghet skulle komma att huvudsakligen åvila Sverige, framträdde de svenska anspråken på herravälde över Östersjön ännu mera klart och medvetet än tidigare. Sålunda uttalar riksdagens hemliga utskott den 12 januari 1628, att kejsaren icke finge tilllåtas fatta fast fot vid Östersjön, vars herradöme av hedenhös under Sveriges krona hört och lytt haver. 3 I en framställning av konungen till rådet i december 1628, vari skälen för ett krig mot kejsaren i Tyskland framläggas, anföres bland bevisen på, att krigstillstånd i själva verket redan rådde mellan Sverige och kejsaren, att denne »den rättighet och titel, som Sveriges konungar och krona av hedenhös haver haft över Östersjön, till högsta praejuditz och förfång, icke allenast satt Wallenstein till generalamiral över Östersjön och Gr. af Mansfeld till hans vice amiral, utan låter ock i alla städer vid den oss angränsande tyska sjösidan uppslå och köpa skepp och skutor, och på allehanda sätt practicera sig till en flotta . . .»4 Sveriges krav på dominium maris Baltici torde dock, lika litet som Danmarks, inneburit anspråk på ett allenavälde i Östersjön; Danmarks delaktighet i Östersjöväldet erkändes alltjämt. Då Gustav Adolf på sommaren 1628 inlade en svensk garnison i Stralsund och därmed tog ett första avgörande steg till ingripande i det tyska kriget, lät han för konungen av Danmark förklara, att denna åtgärd avsåg »Östersjöns conservation i sin vanlige stat» 5 och i en till ständerna avlåten proposition den 19 juni 1629, således efter fredsslutet mellan Danmark och kejsaren i Lubeck, heter det i samband med en framställningav de faror, som hotade från fientliga flottor i Östersjön, att det »måste utan försummelse tänkas på, huruledes Östersjön må aktas emot fienders flottor, och enkannerligen hållas i Kungl. Maj:ts händer, så att ingen flotta däruti 1 AHNLUND, a. a., s. 5. Instruktion för svenska ombudet Rasche den 27 september 1626 för hans förhandlingar med Danmark: Cum utriusque Regis et Regni interest, ne quis alius princips aut respublica in Mari Balthico potens evadit: neve Casarei aut Poloni in suam redigant potestatem oram ac portus Germanicos . . . Riksregistraturet. B. A. Liknande synpunkter i fråga om Wallensteins planer på Östersjökusten i instruktion för Bureus den 26 mars 1627. Rigsregistraturet. R. A. Båda instruktionerna citerade hos AHNLUND, a. a., s. 5, not 1. — I en instruktion den 2 december 1627 för de danska ombud, som skulle underhandla om ett förbund med Sverige, heter det, att »de nordiske Kongerigers Conservation . . . en stoor deel paa . . . Östersoens Dominatu beroer . . . » FKIDERICIA, a. a., I, s. 35, not 1. 2 Sveriges traktater, V, 1, s. 337 ff. 3 STIERNMAN, AUa riksdagars och mötens beslut, I, s. 809. AHNLUND, a. a., s. 43 ff. * Konungens framställning till rådet 9—12 december 1628, publ. av AHNLUND i Historisk Tidskrift 1914, s. 112 f. 5 Instruktion för Ax. Oxenstierna den 4 augusti 1628, Ax. Oxenstiernas skrifter och brevväxling, Avd. II, 1, s. 416.

70 uppkommer, mer än Kungl. Maj:ts och de danskes». 1 I fredsförhandlingarna i Liibeck sökte Sverige få deltaga genom ombud, vilka bl. a. hade i uppdrag att söka genomdriva, att kejsaren avstod från att hålla krigsfartyg i Östersjön; de svenska ombuden fingo emellertid aldrig tillträde till fredskongressen. 2 Efter fredens avslutande i maj 1629 uttryckte Gustav Adolf i brev till Kristian IV den 23 juni sin förhoppning, att Danmark låtit sig angeläget vara att fordra garantier för Östersjöns trygghet, »på vilken bägges vare rikens och undersåtars samt vänners välfärd består». Kristian svarade den 25 juli i något irriterad ton, att östersjöfrågan visserligen icke kunnat uttryckligen beröras i fredstraktaten, men att han ingalunda bortgivit något sitt intresse, utan alltjämt ville vårda sig om sin höghet i Östersjön och de nordiska ländernas säkerhet. Gustav Adolf svarade (den 17 september) med att uttrycka en förhoppning om fortsatt svenskdansk samverkan för Östersjöns säkerhet. 3 Det kan ej komma i fråga att här företaga en inbördes värdering av de olika motiv, som föranledde Gustav Adolfs ingripande i tyska kriget. Det må vara nog att konstatera, att frågan om Östersjöns säkerhet intager en mycket dominerande plats såväl i de överläggningar, som föregingo detta ingripande, som i den motivering, som framlades därför. I ett uttalande fällt 1640 angiver Axel Oxenstierna såsom den egentliga krigsorsaken, att »kejsaren genom Wallenstein tillmätt sig dess (näml. maris Baltici) dominium och kallat sig Generalem utriusque maris Balthici et Septemtrionalis», samt tillägger, att Gustav Adolf haft så mycket större anledning att ingripa, som »kungen i Danmark allt släppte handlöst, varandes tillfrids att behålla sitt konungarike»; 4 dessa synpunkter kommo även fram i de märkliga diskussionerna i rådet den 27 oktober 1629, varvid det avgörande beslutet om Sveriges deltagande i det tyska kriget fattades, och den 10 november s. å., som huvudsakligen rörde sig om förhållandet till Danmark. 5 Det framhölls i dessa diskussioner, att förnämsta orsaken till krig mellan Sverige och kejsaren vore den sistnämndes planer på att lägga under sig Sverige och Östersjön (»Principalis causa belli inter nos et Caesarem est, quod is vult Sveciam et mare Balticum occupare»); för konungen av Danmark skulle framhållas, att Sverige ingalunda kunde finna sig i något kejserligt dominium i Östersjön (»Vindictam committere deo om alt annadt, men intet kunna lijda hans [näml. kejsarens] dominium i Östersjön», eller enligt en annan version »me [näml. Gustaf Adolf] nequaquam pati Caesareanos in Balthico»). Konungen framhåller även, hurusom han måste hävda skyddsrätten (»tutela») över Östersjön, sedan denna uppgivits av Danmark (»Tutelam maris måste jag asserera, quia deserit» [näml. D a n u s ] ) . Uttrycket »tutela maris» torde få tolkas som innebärande en förpliktelse att skydda Östersjöns vattenområde mot våldshandlingar från främmande makters sida samt en däremot svarande rätt att råda över vattenområdet. 1

LOEKBOM, Historiskt Archivum, V, s. 40.

2 AHNLUND, a. a., s. 128

ff.

AHNLUND, a. a., s. 239 ff. FBIDEKICIA, a. a., I, s. 119 f. Konung Gustaf I I Adolfs skrifter (utg. av Styffe), s. 604 ff. 4 Svenska riksrådets protokoll, VIII (utg. av S. Bergh), s. 170. — Ett liknande uttalande av Oxenstierna i Svenska riksrådets protokoll, VIII, s. 221. 5 Svenska riksrådets protokoll, I (utg. av Kullberg), s. 218 ff.

71 Ehuru Sverige sålunda nu såg sig nödsakat att ensamt åtaga sig ansvaret för Östersjöns skydd, då Danmark icke längre kunde fullgöra sin uppgift i detta hänseende, innebar detta fortfarande icke, att Sverige för sig ensamt gjorde anspråk på dominium maris Baltici; Danmarks delaktighet i herraväldet över Östersjöns farvatten erkändes alltjämt. Det förutsattes, att, i händelse Sverige skulle föra kriget defensivt, d. v. s. utan att överföra armén till Tyskland, även Danmark skulle deltaga i försvaret av Östersjön (»Konungen i Danmark skulle ock göra sitt till Östersjöns defence»). Det antogs, att kriget delvis skulle föras på »Danmarks strömmar», vartill man skulle utverka sig medgivande; om sådant medgivande ej gåves, skulle detta bliva krigsanledning. För att få klarhet rörande Danmarks hållning skulle man dit avlåta en beskickning, som skulle begära ett uttalande av konung Kristian, huru pass vittgående åtgärder borde vidtagas med hänsyn till det gemensamma östersjöintresset (»Ergo constitui mittere ad eum [näml. konungen av Danmark] legatos, att begära hans rådh, huru jagh skall bära mig åt med Kaijseren, at icke allenast hans, uthan ock mijn högheet och säkerheet i Östersjön tages i acht.» — »Dicent Legati, 1) . . . 2) men aldenstundh vij icke vete huru högdt H. M:Jt holler, at thesse nordiske Kijkers interesse i Östersjön skulle tages i acht och driffves, derföre petit consilium.») — Det först citerade uttalandet utgör tydligen en replik till vad Kristian yttrat i sitt ovan anförda brev den 25 juli 1629). Vid sitt ingripande i det tyska kriget framträder Gustav Adolf öppet med anspråk på skyddsrätt över Östersjön. I de fredsvillkor, som han på våren 1630 ämnade förelägga kejsaren, upprepar han kravet, att kejsaren skulle avstå från att hålla krigsfartyg i Östersjön. 1 I det manifest, som han lät utfärda omedelbart efter sin landstigning på Tysklands jord i juni 1630, anger han som en bland orsakerna till sitt ingripande i kriget, att Wallenstein satt sig fast i Östersjöländerna och erhållit »generalitet» över Östersjön samt ämnade utsträcka sitt välde över detta hav, något som konungen av Sverige så mycket mindre kunde finna sig i, som »den rättmätiga skyddsmakten över detta hav sedan urminnes tider tillkommit Sveriges konungar» (»praesertim vero cum iusta hujus maris tutela ab antiqua Regum Sueciae peculiaris fuit»). 2 I ett något senare avlåtet brev till kejsaren talar Gustav Adolf likaledes om de kejserliga flottrustningarna, som han icke kunde tolerera med hänsyn till sin skyddsrätt över Östersjön (»ob maris Balthici ad Nos spectantem tutelam»). 3 Sveriges öppet proklamerade anspråk på skyddsrätten över Östersjön väckte naturligt nog uppseende på många håll, icke minst i Danmark, där man uttalade sitt missnöje däröver. 4 Emellertid behöver man ej heller i manifestets ordalag se ett uttryck för anspråk på ett allenavälde i Östersjön; de äro sna1 Instruktion för Ax. Oxenstierna m. fl. i april 1630, Ax. Oxenstiernas skrifter och brevväxling» Avd. II, 1, s. 595. a Causae öb quas Serenissimus . . . Dominus Gustavus Adolphus . . . tandem coactus est cum exercitu in Germaniam movere, Stralsund 1630. — Manifestet föreligger i översättningar till ett flertal europeiska språk; i den tyska översättningen lyder citerade passus: »vornehmlich weil die rechtmässige Beschutzung dieses Meeres von undenklichen Jahren her, dem Königen in Schweden eigenthumb verblieben». 3 Gustav II Adolfs brev till kejsaren den 31 oktober 1630, Sveriges traktater, V, 1, s. 833.

*

AHNLUND, a. a.,

s. 403.

FRIDERICIA, a. a., I, s. 170

f.

72 rare ett uttryck för de för tillfället rådande faktiska förhållandena, i det att nämligen genom Danmarks fredsslut med kejsaren bördan av Östersjöns försvar nu fallit på Sverige ensamt. 1 Det erkändes alltjämt, att Danmark ägde ett visst herravälde i Östersjön. Belysande äro några uttalanden, som fälldes i rådet den 23 mars 1631 med anledning av en förfrågan i brev från konungen, »på vad sätt det bäst skulle avstyras att konungen av Danmark tager tull vid Ruden (en liten ö belägen invid Riigen) och tillvällar sig stort dominium i Östersjön på de orter, H. K. Maj :t uti sin protektion haver». I diskussionen uppräknas skälen för och emot Danmarks rätt att taga tull vid Ruden; bland skälen för denna rätt anföres, att Danmark »haver praeserverat sig dominium maris Balthici» och »alltid haft sin flotta lika med vår gångande i Östersjön», bland skälen mot att »konungen av Danmark haver intet jus till strömmen, efter han intet land på någondera sidan haver»; slutsatsen blev, att Danmark icke ägde rätt att taga tull vid Ruden. 2 Då man 1632 diskuterade möjligheten av krig med Spanien, bl. a. med anledning av att Spanien hade ett antal krigsfartyg i Östersjön, fälldes det uttalandet, att »vi måste slåss med Hispano på hans (näml. konungens av Danmark) strömmar».' Om man nu söker klargöra den rättsliga innebörden av det herravälde över Östersjön, varpå de nordiska rikena gjorde anspråk, finner man först och främst, att gränserna för de båda rikenas maktområden i Östersjön — vilka för övrigt aldrig blevo klart bestämda — betraktades som neutralitetsgränser. Detta framgår bl. a. av bestämmelserna i den dansk-svenska traktaten 1628, vari de fördragsslutande parterna medgåvo varandra att antasta sina respektive fiender på varandras strömmar, samt av uttalandena i rådsprotokollen den 27 oktober och 10 november 1629 samt den 6 december 1632, vari möjligheten att föra kriget på »Danmarks strömmar» diskuteras. 4 Det är vidare klart, att en bland de viktigaste grundsatser, som anknötos till begreppet dominium maris Baltici, utgjordes av satsen, att inga andra örlogsflottor än Sveriges och Danmarks finge förekomma i Östersjön. Detta framgår redan av vad som ovan nämnts rörande Johan I I I : s opposition mot de kejserliga planerna på upprättande av ett amiralsämbete för Östersjön och om Danmarks motstånd mot andra makters flottrustningar därstädes; det framgår vidare av den mycket väsentliga plats, som de kejserliga flottplanerna intaga i motiveringen för Gustav I I Adolfs ingripande i 30-åriga kriget. 5 Efter Gustav Adolfs död fasthöllo de svenska statsmännen alltjämt vid att Östersjöns tryggande mot de katolska makterna vore det viktigaste krigsmålet och att kejsaren borde förhindras att hålla en flotta i Östersjön.6 1

Jfr ovan s. 70 f. Svenska riksrådets protokoll, I I (utg. av Kullberg), s. 67 ff. Svenska riksrådets protokoll, II, s. 244 (den 6 december 1632). 4 Att en neutral stat kunde medgiva en krigförande a t t använda dess sjöterritorium för krigsoperationer torde som ovan framhållits ha varit fullt förenligt med 1600-talets föga utvecklade neutralitetsbegrepp. 6 Jfr särskilt det ovan (s. 69) anförda uttalandet i propositionen till ständerna den 19 juni 1629. 6 Se t. ex. uttalanden i det svenska rådet den 17 maj 1637, den 2 mars 1638, den 19 januari 1639, den 7 januari 1641, den 10 augusti 1642, Svenska riksrådets protokoll, VII, ss. 51, 173, 409, VIII, s. 452, IX, s. 349. 3

73 Även inot andra makter än kejsarens gjordes denna grundsats gällande. I den instruktion, som i och för de 1629 förda underhandlingarna om allians mellan Sverige och Nederländerna lämnades det svenska ombudet, föreskrevs bl. a., att man borde avböja, att Hollands bistånd toge formen av en flottsändning till Östersjön, då detta skulle vara stridande mot Sveriges dominium maris. 1 Vid en diskussion i det svenska riksrådet den 16 april 1632 angående skälen för och emot krig med Spanien, uttalades, att de örlogsfartyg, som spanjorerna hade förlagda i Wismar, i och för sig utgjorde krigsanledning (»Och kan den Wismarska flottan allena vara nog och skälig orsak till att denunciera Spanien krig, alldenstund sådana store utrustningar hava stor konsekvens med sig, och han är kommen med samma flotta, att oss till förakt turbera mare Balthicum, vilkets dominium Kung]. Maj:t odisputerligen tillhörer»). 2 Vid underhandlingarna 1635 angående förlängning av stilleståndsfördraget med Polen sökte man i Sverige i första hand uppnå, att Polen skulle i det nya fördraget förbinda sig att ej hålla någon flotta i Östersjön; om ej detta kunde ernås borde man i stället utverka en försäkran om att den polska flottan på intet sätt, således ej heller genom att ställas till någon annan makts förfogande, skulle användas mot Sverige. Dock uttalade man i rådet sina betänkligheter mot att i sistnämnda fall flottan över huvud skulle omnämnas i traktaten, emedan förefintligheten av en polsk flotta strede mot Sveriges urgamla skyddsrätt över Östersjön. (»Dock är till att considerera, om man för denne gången skulle tillstädja honom, Pohlen, skeppsflotta att hava, medan Östersjöns tutela av hedenhös haver hört under Sveriges konungar och regenter, och således causerades Sverige ett märkeligt praejuditz, där våra eommissarii honom flottan concederade.») 3 Satsen, att inga främmande örlogsflottor finge visa sig i Östersjön, utgjorde alltså, åtminstone ur svensk synpunkt, den viktigaste sidan av herraväldet över Östersjön. Dominium maris Baltici hade i främsta rummet en rent politisk, närmast militärpolitisk betydelse. 4 Däremot torde det ej kunna påvisas, att Sverige, frånsett Narvafartens spärrning under en viss del av 1500-talet och blockader under krig, lade hinder i vägen för den fredliga sjöfarten på Östersjön eller belade densamma med avgifter enbart för genomfart genom vattenområdet. De bekanta tullar, som av Sverige upptogos i de preussiska 1

Instruktion för Camerarius den 4 mars 1629, SCHYBERGSON, Sverige och Holland, s. 98.

AHNLUND, a. a., s. 8

156.

Svenska riksrådets protokoll, II, s. 162. Rådsprotokoll 19 mars och 1 september 1635, Svenska riksrådets protokoll, V (utg. av S. Bergh), ss. 30, 162. Jfr art. 21 av stilleståndsfördraget i Stuhmsdorf 2/12 september 1635. Sveriges traktater, V, 2, s. 341. 4 I rent militär betydelse — nämligen ett visst vattenområdes faktiska behärskande medelst krigsfartyg — synes uttrycket »dominium maris Baltici» användas i riksamiralens uttalande i rådet den 22 maj 1644 angående flottans uppgift i danska kriget: »Herr Claes Fleming sätter för Bornholm . . . Kommer Kongen i Danmark inthet emoot honom, att han då sätter under Möen . . . och at han kan fåå Louis de Geers och Linnar Torstenssons skepp till sigh, holler sigh emellan Tyslandh och Danmark, holler dominium maris; holla därmedh värket gående. Är han nu i siön en månadt och inga kommer, då drager medh de store skeppen hem och lätha de andre Kreutza i siöen, och hafve vij då nogh vunnit, när vij hafve vunnit dominium maris Balthici.» Svenska riksrådets protokoll, X (utg. av S. Bergh), s. 533. I liknande betydelse användes uttrycket »dominium maris» av riksamiralen i rådet den 26 augusti 1644; Svenska riksrådets protokoll, X, s. 619. 3

74 hamnstäderna under åren 1629—1635, hade ej den karaktär av ren transitoavgift, som gav öresundstullen dess säregna ställning i internationellrättsligt avseende. I fråga om det berättigade i sistnämnda avgift bröt sig den svenska uppfattningen skarpt mot den danska. Som den svensk-danska motsättningen på denna punkt ur flera synpunkter är av intresse, torde den här böra i korthet beröras. Öresundstullen infördes av Erik av Pommern på 1420-talet, troligen 1425.* Den framkallade omedelbart starkt motstånd från den i den dåtida Östersjöhandeln mest intresserade handelsmakten, Hansestäderna, vilka mot densamma invände, att Öresund vore en »fri och öppen ström», som ingen hade rätt att besvära eller göra ofri medelst någon slags avgift. 2 Redan från början framträder sålunda den på Sundtullens karaktär av ren transitoavgift baserade opposition mot densamma, som från olika främmande makters sida fortfor under så gott som hela dess tillvaro och som slutligen framtvingade dess avlösning vid mitten av 1800-talet. Till denna opposition anslöt sig under 1600-talet även Sverige. Sverige åtnjöt visserligen befrielse från Sundtullen, men hade dock i många avseenden olägenhet av densamma. Tullfriheten avsåg endast svenska fartyg och varor, som voro svensk egendom; den svenska aktivhandeln var emellertid ännu föga utvecklad; handeln på Sverige bedrevs huvudsakligen med utländska, mestadels holländska, fartyg och med utländskt, huvudsakligen holländskt, kapital, och drabbades därför i stor utsträckning av tullen. Det var ofta svårt att avgöra, om de fraktade varorna voro svensk eller utländsk egendom, och deras transport genom Öresund var därför underkastad en ingående kontroll, som visserligen kunde anses motiverad av de underslev, som i stor utsträckning torde hava förekommit, men som vållade mycket obehag och av svenskarna uppfattades som trakasserier. Vidare företog sig Kristian I V att, liksom han ansåg sig kunna förbjuda örlogsfartygs och krigsfolks genomfart genom Sundet såsom varande danskt territorium, även förbjuda genomförsel av krigsförnödenheter, vilka vid denna tid hörde till Sveriges förnämsta exportartiklar. Dessutom gjorde man i Danmark gällande, att tullfriheten endast avsåg Sveriges gamla provinser, icke de nyförvärvade besittningarna på andra sidan Östersjön. De av dessa motsättningar alstrade misshälligheterna blevo som bekant en av huvudanledningarna till det svensk-danska kriget 1643— 1G45.3 Redan tidigare hade emellertid en principiell opposition mot de av Danmark resta hindren för trafiken i Öresund från svensk sida framträtt. I en framställning över olika svenska klagopunkter, som vid gränsmötet i Ulvsbäck 1624 överlämnades från de svenska ombuden till de danska, förekommer en 1 FEIDEBICIA, Fra hvilken tid skriver Sundtolden sig? i Dansk Historisk Tidskrift, 4:d raekke, V (1875), s. 1 ff. — Före publiceringen av Fridericias citerade uppsats antogs allmänt, att Sundtullen var minst ett par århundraden äldre, en uppgift, som fortfarande återfinnes flerstädes i den utländska folkrättsliga litteraturen. Jfr Hill, a. a., s. 11, not 1. 2 FRIDEEICIA, sist anförda uppsats, s. 13. 3 FEIDEEICIA, Danmarks ydre politiske Historie, II, ss. 196 ff., 214 ff., 283 ff. — Angående den svenska handeln på 1600-talet, jfr FAHLBOEG, E t t blad ur den svenska handelsflottans historia, Historisk Tidskrift 1923, s. 205 ff.

75 närmast av förbudet mot ammunitionstransport genom Sundet föranledd punkt, vari skarpt framhäves skillnaden mellan export- och importhandeln på ett land, vilken kunde förbjudas, och den rena transitotrafiken genom Öresund, som borde vara fri (»Belangande den ammunition, som i landet göres, haver så sin besked som andre varor och kan med samme skäl förbjudas att utföres, som nu på åtskillige varor sker förbud att införes. Men med Sundet haver det sig fast annorlunda, i det Gud och naturen haver förmedelst det sammanbundit Öster- och Västersjön och månge folk och nationer, som eljest icke väl deres kommunikation och handel med varandre have kunne, utom därigenom.») 1 Från dansk sida hävdades däremot, att rätten att förbjuda transitering av ammunition vore en följd av Danmarks »regale och höghet» i Sundet. 2 Det är säkerligen ingen tillfällighet, att invändningar med liknande motivering som den av Sverige vid nyssnämnda tillfälle använda under närmast följande åren framställdes mot Öresundstullen av Västeuropas sjöfarande nationer, Frankrike, England och Nederländerna. 3 I denna rent principiella opposition mot öresundstullen och övriga hinder för trafiken genom Sundet möter en återklang från de vid denna tid pågående teoretiska striderna om »havets frihet». De dansk-svenska misshälligheterna rörande trafiken genom Sundet förvärrades alltmer och nådde sin höjdpunkt under de år, som närmast föregingo krigsutbrottet 1643. Även nu angrep svenska regeringen problemet från principiella folkrättsliga utgångspunkter. Man bestred ej, att Sundet vore underkastat Danmarks herravälde, men man förnekade, att detta medförde rätt för Danmark att taga tull eller spärra trafiken i Sundet, vilken borde vara fri liksom sunden vid Gibraltar eller Dover och Calais. 4 Denna ståndpunkt överensstämmer ju med Grotius' lära, enligt vilken strandstaten äger suveränitet över angränsande sjöterritorium — bl. a. över sund, som hava en jämförelsevis ringa utsträckning i förhållande till omgivande landområden — men passagen icke förty skall vara fri. Vid fredsunderhandlingarna i Brömsebro bröto sig de svenska och danska uppfattningarna å denna punkt skarpt mot varandra. Instruktionen för de svenska kommissarierna vid fredsunderhandlingarna i Brömsebro innehöll en föreskrift, att de skulle bestrida att Danmarks dominium maris förde med sig rätt att taga tull i Sundet. Då svenskarna vid förhandlingarna hävdade, att den fria genomfarten genom Sundet vore grundad på folkrätten, svarade danskarna med att hävda Danmarks av ålder obestridda höghet och rättighet i Öresund. Svenskarna förklarade sig nu visserligen villiga att lämna den danske konungens höghetsrätt över Sundet åt sitt värde, men framhärdade icke förty med att bestrida, att transitering genom Sundet kunde beläggas med tull på samma sätt som in- och utförsel från ett land. Danskarnas svar förtjänar att citeras som ett synnerligen klart uttryck för de danska anspråken på herravälde över Sundet: »Vi kunde icke effterlade, 1

Ax. Oxenstiernas skrifter och brevväxling, Avd. I, 2, s. 686. Sveriges traktater, V, 1, s. 327. FEIDERICIA, Danmarks ydre politiske Historie, I, s. 180, not 6, II, ss. 210 f., 222 f., 272 f. 4 Se uttalanden i Svenska riksrådets protokoll (utg. av S. Bergh), VIII, ss. 138, 144 f. (23 och 24 juli 1640), X, ss. 346 (12 december 1643), 578, 582 (29 och 31 juli 1644), XI, s. 27 (8 mars 1645). a

76 saa vidt att gifve I goode herrer att forstaae, att der som Hendis M:t eders nådigste dronning ved saadan opinion om H. K. M:ts kongelig högheet i Öresundh skulde forblifve, att H. K. M:t hvercken vilde eller knnde andet end sig att opponere och den velherbrachte rettigheed saa vidt Gud i himmelen naade forlehner, att forsvare och maintinere; Effter H. K. M:ts lige saa vel vil vere holdit for konge att verre i Öresund och Beldt som i nogen de minste eller störste platzer under all sin Chrone och aldrig tillader sig av nogen Potentat eller andere att foreskrifves hvorledis i nogen sine lande och strömme foreholdis skulde, eller nogen skielniss att göres, att H. K. M:t ju lige saa vel paa det ene sted som andet Konglig jurisdiction maae exercere. Icke heller hafver nogentidh av nogen varit noget sligt practiceret, meden altid ved venlig pacta och traktater, hvorledis forholdes skulde aftalt och procederet. Aldrig hafver nogen Potentat een armeret mand sig understandit igiennem Sundet eller Beldt at lade fore, utden tilforne skrifftelig eller mundtelig haar varit söögt begieret, och af H. K. M:t woris allernaadigste herre bevilget. Aldrig hafver och Chron Swerrig sig nogen tholdfriheed igiennem Sundet tilforne inbiidet, uden saa vidt dee med pacta och lige friheed igien i Swerigie for Danske at forunde hafver kunned erlange . . .» Genom Brömsebrofreden blev svenskarnas tullfrihet i Öresund ytterligare stadfäst samt i vissa avseenden utvidgad och reglerad. 1 Söker man vidare bilda sig en uppfattning av betydelsen ur folkrättslig synpunkt av de svenska och danska anspråken på dominium maris Baltici, torde man finna, att dessa anspråk i första rummet voro uttryck för en doktrin, som utgjorde ett rättesnöre för de nordiska staternas politik, på samma sätt som exempelvis Monroedoktrinen för Förenta Staternas. Förefintligheten av denna doktrin hos de nordiska makterna kunde naturligtvis icke i och för sig medföra någon folkrättslig förpliktelse för övriga makter att ställa sig densamma till efterrättelse. Emellertid blev Sveriges dominium maris Baltici vid flera tillfällen traktatmässigt erkänt av främmande makter. Första gången skedde detta i den ovannämnda traktaten mellan Sverige och de Förenade Nederländerna 1614. Huru stor betydelse som bör inläggas i denna traktats bestämmelse, att Sverige skulle åtnjuta dominium maris Baltici »med allt vad därav följer, så hädanefter som hittills», är dock svårt att yttra någon bestämd mening om, då det ej är säkert, att båda de fördragsslutande parterna därmed menade alldeles detsamma. Ett liknande förbehåll för Sveriges dominium maris infördes i en serie traktater, som vid mitten av 1600-talet slötos mellan Sverige och England; de fördragsslutande parterna erkände därvid ömsesidigt varandras herravälde över respektive havsområden (»praeeminentia, ius ac Dominium cuiuscunque alterutrius confoederatorum in suis maribus fretis atque aquis quibuscunque»). 2 I en den 1 mars 1665 mellan Sverige och Eng1 Instruktion för de svenska kommissarierna vid fredsunderhandlingarna i Brömsebro, januari 1645, Sveriges traktater, V, 2, s. 646 ff. De svenska och danska kommissariernas brevväxling (kopior). Underhandlingar rörande freden i Brömsebro. R.A.Danica. Fredsfördraget i Brömsebro, 13 augusti 1645, Sveriges traktater, V, 2, s. 595 ff. Jfr FRIDEBICIA, Danmarks ydre politiske Historie, II, ss. 453, 457 ff., 471, 511 ff. 2 Traktater mellan Sverige och England den 11 april 1654 (art. XIV), den 21 oktober 1661 (art. XV).

land sluten traktat definierades närmare de havsområden, varöver de båda staterna förbehöllo sig herraväldet, varvid Englands dominium maris förklarades omfatta de kring England liggande hav, som benämndes »the Narrow Seas», och Sveriges förklarades omfatta Östersjön. (»Proesens foedus inter Serenissimos reges Magnse Britannia? et Sueciae initum neutri foederatorum in suis Regalibus, Juribus et Dominio marium [nempe S:ae R:se M:tis, Magnae Britannia? in sui maris, vulgo Narrow-Seas dicti, et S:8e R:se M:tis Sueciae in Maris Balthici Dominio] quiclquam derogabit»). 1 Bestämmelserna i de svensk-engelska traktaterna torde så till vida få tillerkännas större betydelse än nyssnämnda svensk-holländska traktatbestämmelse, som de tydligen innebära ett erkännande av att Sverige ägde samma rätt över Östersjön, som Storbritannien krävde över vattnen kring sina kuster, således ett verkligt herravälde över vattenområdet. Frånsett ovan anförda traktatbestämmelser stödde sig Sveriges och Danmarks anspråk på dominium maris Baltici väsentligen på det faktiska förhållandet, att dessa båda riken voro de enda Östersjöstater, som ägde någon nämnvärd sjömakt. För att de vid en konflikt skulle kunna göras gällande mot de västeuropeiska sjöstaterna, krävdes en samverkan mellan de nordiska rikena, för vilken de politiska förutsättningarna blott alltför ofta saknades. I och med Westfaliska freden (1648) befästes Sveriges Östersjövälde, och ställningen såsom den starkaste Östersjömakten hade övergått från Danmark till Sverige. 2 Detta medförde dock icke, att man å svensk sida sökte bestrida Danmarks delaktighet i dominium maris Baltici. Grundsatsen, att inga andra örlogsflottor än Danmarks och Sveriges fingo förekomma i Östersjön, var alltjämt ur svensk synpunkt den väsentliga innebörden av detta dominium maris. 3 Icke minst ur denna synpunkt betecknade Roskildefreden (1658), enligt vars I I I : e artikel de båda nordiska makterna ömsesidigt förbundo sig att hindra en främmande fientlig flottas inträngande i Östersjön, höjdpunkten av Sveriges östersjövälde. Den grundsats, som proklamerades i denna artikel, var visserli1 Traktat mellan Sverige och England den 1 november 1665, art. XIV. — Angående uttrycket »the Narrow Seas», se FULTON, a. a., s. 18 f. m. fl. st. 3 Vid överläggningarna i rådet den 2 januari 1647 om de westfaliska fredsunderhandlingarna yttrades om Pommerns förvärv, att »Pommern är nu för H. K. M:t som ett bälte kring om Östersjön, och H. K. M:jt bliver re ipsa dominus maris». Vid samma tillfälle yttrades, att »dedh hafver altidh varit sal. Konungen, H. K. M:jtz och Regeringens intention att göra sigh mästare i östersiön emot Kongen i Danmark»; Svenska riksrådets protokoll (utg. av S. Bergh), XII, ss. 1, 3. — Det förtjänar kanske nämnas, att då den ryktbare författaren till Mare Liberum, Hugo Grotius, vorden svenskt sändebud i Paris, 1637 av sina vänner uppmanades att skriva en vederläggning av Seldens nyligen utkomna »Mare Clausum», förklarade han sig icke kunna göra detta på grund av sin tjänsteställning till Sverige och med hänsyn till Sveriges anspråk på dominium maris Baltici. FKIDERICIA, Danmarks ydre politiske

Historie, II, s. 187. 3

FULTON, a. a., s. 375.

Denna synpunkt framträder i uttalanden i rådet 1655 och 1656, då en holländsk flotta väntades intränga i Östersjön för att ingripa i det svensk-polska kriget. Vid rådssammanträde den 20 mars 1655 yttrade rikskanslern: ». . . för ett åhr sedan är proiecterat en allience mellan Pohlen och några republiker, som till siös äre mechtige, till den ända, att draga fremmande militie i Östersiön . . . dersom dominium otvifvelachtigt hör S. Chronan till . . . Detta finnes onödigt, att stort deducera, man veet att Östersiön är allenast till Sverige och Danmark . . .», och den 14 juli 1656 uttalades i rådet, att »ingen fremmande orlogzsflotta, är lofligit att creutza i Östersiön, undantagandes Sveriges och Danmarks»; Svenska riksrådets protokoll, XVI (utg. av P. Sondén), ss. 85 f., 550. Angående underhandlingar på 1650-talet mellan Sverige och Danmark om ett förbund, avseende främmande krigsflottors utestängande från Östersjön, se BOYE, De vsebnede neutralitetsforbund, s. 40.

gen ingalunda ny, den hade tvärtom omfattats av de nordiska rikenas regeringar sedan närmare ett århundrade tillbaka, men det var nu första gången, som de nordiska rikenas gemensamma ansvar för Östersjöns, fredande mot främmande flottor blev traktatmässigt fastslagen. Det politiska läget vid Roskildefrederis avslutande, som betecknades av Sveriges avgjorda övermakt och Danmarks nedsjunkande nära nog till en svensk lydstat, kom emellertid I I I : e artikeln i fredstraktaten att närmast framstå som ett uttryck för ett rent svenskt intresse: Danmark skulle bli väktare för Sveriges östersjövälde. Ifrågavarande bestämmelse i fredstraktaten framkallade omedelbart ett kraftigt motstånd från de västeuropeiska sjömakternas, de Förenade Nederländernas och Englands sida. Enligt uppgift var det på bedrivande från detta håll. som ordet »fientlig» (»inimica») insattes i artikeln, varigenom förbudet mot främmande örlogsflottors inträngande i Östersjön fick en mindre absolut karaktär, än ursprungligen varit tillämnat. Den med vapenmakt stödda medlingsaktion, som av Nederländerna och England jämte Frankrike företogs under Karl X Gustavs andra krig med Danmark (1658—1660), avsåg icke minst att få Roskildef redens I I I : e artikel upphävd vid det blivande fredsslutet. Detta lyckades också; den 1660 i Köpenhamn avslutade fredstraktaten innehöll icke någon bestämmelse om utestängande av främmande flottor från Östersjön och betecknade alltså ett avgjort nederlag för de syften, som den svenska politiken anknöt till begreppet »dominium maris Baltici». 1 Från denna tid synes också detta uttryck ha förlorat i betydelse som politiskt slagord. Det var hädanefter tydligt, att upprätthållande av dominium maris Baltici förutsatte en viss samverkan mellan Sverige och Danmark, något som i betraktande av den nästan permanenta politiska motsatsen mellan dessa båda makter i regel var svårt att åstadkomma. Så snart de nödiga förutsättningarna förelågo — såsom t. ex. efter det 1691 med anledning av då pågående stora europeiska krig avslutade neutralitetsförbundet mellan de nordiska rikena — vaknade ånyo tanken på samverkan mellan dessa riken till Östersjöns fredande. Vid överläggningar i kanslikollegium 1693 framhölls sålunda, att man ej borde tilllåta, att Östersjön gjordes osäker av kapare, och man beslöt att inleda underhandlingar med Danmark om Sundets stängning för främmande kapare. 2 Östersjön Nystadsfreden (1721), varigenom Ryssland ånyo blev en östersjömakt, beS clausum6 t e c ^ n a r det definitiva uppgivandet av Sveriges anspråk på ett dominium maris Baltici, vari ingen annan makt utom Danmark hade del. Fredstraktaten innehåller en bestämmelse (art. X I X ) , enligt vilken svenska örlogsfartyg skulle salutera vid passerandet av ryska fästningar och ryska örlogsskepp på samma sätt salutera svenska fästningar; likaledes skulle svenska och ryska örlogsfartyg, som möttes på sjön eller i någon hamn, ömsesidigt med vanlig lösen salutera varandra. Detta innebar Rysslands erkännande som en med Sverige jämställd östersjömakt. 1 GIHL, Sverige och västmakterna under Karl X Gustavs andra krig med Danmark v(1913), ss. 6 ; 29, 116 ff. 2 Kanslikollegii protokoll 24 april 1693. B. A. Angående planer på svensk-dansk samverkan för Östersjöns stängande för främmande örlogsfartyg 1679 och 1698, se ESTEUP, Om de danske Kongers Hoihed over tfstersoen. ESTKTTP, Samlede skrifter, II, ss. 122, 128.

79 Även i detta nya läge gjorde sig emellertid Östersjöstaternas gemensamma intresse av Östersjöns tryggande mot främmande makters krigsvåld gällande, och deras samverkan framträdde nu i den form, varpå det svensk-danska neutralitetsförbundet av 1691 utgjorde det första exemplet. 1700-talets historia utmärktes ju av en serie stora sjökrig, varunder de krigförande icke nekade sig någonting med avseende på våldsamheter mot den neutrala sjöfarten. De fördrag, som östersjömakterna därunder avslöto till skydd för sina rättigheter som neutrala makter, avsågo icke blott skydd för sjöfarten å världshaven, utan även Östersjöns fredande för kaperier och andra krigshandlingar, och därunder präglades satsen, att Östersjön vore ett slutet hav. Man skulle kunna säga, att Östersjöns trygghetsproblem icke längre löstes enligt formeln dominium maris Baltici utan enligt formeln mare clausum. Skillnaden ligger väsentligen däri, att på grund av dominium maris Baltici rätten och plikten att försvara Östersjön tillkommo tvenne Östersjömakter, som ansågo sig ensamma äga herravälde över dess vattenområde, varemot Östersjöns ställning som mare clausum innebar, att Östersjöns spärrning för främmande krigsfartyg eller kapare kunde genomföras av Östersjöns samtliga strandstater i förening i gemensamt intresse. Att Östersjön vore ett slutet hav och som sådant borde vara fredat för krigshandlingar uttalas i ett betänkande av kansli- och kommerskollegierna den 26 juni 1745 rörande instruktion för de sjöofficerare, som skulle kryssa i Östersjön för sjöfartens skyddande mot de kaperier, som förövades av den med franskt kaparebrev försedde svenske undersåten Degenaer. I betänkandet föreslås bl. a., att en berättelse rörande dessa kaperier borde tillställas de svenska sändebuden i Danmark, Preussen och Ryssland, vilka på respektive orter borde »göra behöriga föreställningar över nödvändigheten för dessa makter att med Sverige göra gemensam sak till Östersjöns såsom en sluten sjös befredande för slika intrång och olagligheter». 1 En diplomatisk samverkan i av kollegierna åsyftad riktning kom också till stånd, åtminstone mellan Sverige samt Danmark och Ryssland, vilkas representanter i Paris och London riktade framställningar till franska och engelska regeringarna om Östersjöns fredande för kaperier. 2 I ovannämnda betänkande av kansli- och kommerskollegierna den 26 juni 1745 förekommer det uttalandet, att de för Degenaers förföljande utsända svenska fregatterna borde kryssa mellan Gotland och kurländska kusten »uti mitwater, hwilket collegierna som egenteliga gräntzen ansee». Det vill härav synas, som om kollegierna hade den uppfattningen, att Östersjöns vattenområde vore delat mellan strandstaterna efter mitthavsregeln — en i viss mån naturlig konsekvens av att Östersjön betraktades som ett slutet hav. 3 Sjuåriga kriget (1756—1763) medförde till en början ett återupplivande av 1

Kansli- och kommerskollegiernas gemensamma utlåtande den 26 juni 1745. R. A. Kanslipresidenten till envoyén C. Fr. Scheffer den 20 augusti 1745 (jämte bilagor). Scheffer till K. M:t den 9 och 16 augusti 1745 och till kanslipresidenten den 20 september 1745. Oallica. Kommissionssekreteraren vid beskickningen i Köpenhamn C. O. v. Höpken till kanslikollegium den 18/29 augusti 1745. K. M:t till ministern i Köpenhamn den 1 juni 1747. Danica. Kansli- och kommerskollegiernas gemensamma utlåtande den 10 februari 1756. R. A. 8 Jfr t. ex. v. ULLMANN, a. a., s. 295: »1st der Zugang (des Meerbusens) von zwei öder mehreren Staaten beherrscht, so gehört der Meerbusen beiden, bezw. allén adjuzierenden Staaten zu reellen Teilen.» 2

80 den gemensamma svensk-danska neutralitetspolitiken från 1690-talet. I det den 12 juli 1756 mellan Sverige och Danmark avslutade fördraget angående sjörustning till handelns försvar uttalas principen om Östersjöns fredande för krigshandlingar, ehuru visserligen icke i den formen, att Östersjön förklaras för ett slutet hav, utan endast på så sätt, att de fördragsslutande staterna (i art. I I I av konventionen) förklara sig icke skola företaga eventuella repressalier mot de krigförande i Östersjön, »såsom vilken så väl för själva kriget som för alla dess följder bör förbliva fri och säker». 1 Med grundsatsen om Östersjöns fredande överensstämde ock, att Sverige och Danmark väl medgåvo främmande kapare, eller örlogsfartyg medförande priser, att ingå i sina vid Nordsjön belägna hamnar men däremot ej i Östers jöhamnar. 2 — Vid mitten av år 1757 drogs emellertid Sverige in i kriget mot Preussen och började överföra trupper till Pommern: då samtidigt rykten spredos, att det med Preussen förbundna England ämnade avsända en flotta till Östersjön, vilket Sverige under dåvarande förhållanden hade det största intresse av att förhindra, drogs den svenska eskader, som på grand av 1756 års traktat skulle samverka med en dansk eskader för handelssjöfartens skyddande i Nordsjön, tillbaka till Östersjön för att spärra denna för den engelska flottan. 3 För att inför danska regeringen motivera detta avsteg från den hittills förda neutralitetspolitiken föreslog kanslikollegium i ett utlåtande den 4 juli 1757, att det för Danmark skulle framhållas, att neutraliteten icke vore rubbad därigenom, att man nekade en av de krigförande »ett oskäligt påstående», och »det vore ett oskäligt påstående för England att med hela eskadern inlöpa i Östersjön, som är ett mare clausum, där ingen våldsamhet kan övas mellan les parties principales belligérantes utan förfång utav den tredjes strand och dominii rättighet». Östersjöns egenskap av mare clausum anknytes sålunda direkt till de vid densamma strandägande staternas dominium över sagda hav. 4 De ansträngningar, som från Sveriges och de övriga mot Preussen och England förbundna staternas sida gjordes att förmå Danmark att deltaga i Östersjöns spärrande för den engelska flottan, strandade på Danmarks motstånd mot att företaga en mot England direkt fientlig handling. Då Sverige till stöd för sin begäran om danskt biträde i och för den engelska flottans utestängande från Östersjön åberopade art. I I I i 1756 års traktat, gjorde danska regeringen gällande, att denna traktat endast gällde det fransk-engelska kriget och icke det senare utbrutna kriget mellan Ryssland och Preussen. 5 Det var också tydligt, t r « l , > S J Ä t r a k t a t f ' V I I I ' 1 S - V9. * Riksarkivets utredning om svenska eller svensk-norska neutralitetsforklaringar t. o. m. 1853 i Andra kammarens tillfälliga utskotts (nr 4) 1902 utlåtande nr 6t, 2 s. 52. ±5OYE, De vsebnade neutraktetsforbund, s. 97 ff. Se närmare nedan s. 99 f. i««i S f B ^ n H i > B n E t t b i d r a J t J I1 r. de ^ T a £ n a d e neutralitetens historia i Norden, Historisk Tidskrift 1752-i765? s ^ B L Q l J I S T ' C a r l F r e d r i k S c h e f f e r o c h Sveriges politiska förbindelser med Danmark t i l l 4 H S S l ^ 0 l l e + g i U m t U ! K - M a j : t d e n , 4 j u U 1 7 5 7 - K A- ~ l e t t o d a t e r a t k o n c e P * med påskrift »note tm oanska hovet», som forvaras i samlingen »Sjöexpeditioner», vol. 24 (1758—1762), R A heter det 6den en elska fI ttans S g ° inträngande i Östersjön: »Som ett sådant Englands företagande vore mot u r S ^ f i r e n U P P e n b a r k r fnkning utav Sveriges och de övriga omkring Östersjön belägna rikenas fol flera v^ldsTmheterr Jdema därav visa sig i handelns och sjöfartens ofredande och uti ännu 5

SPRINOHOBN, a. a., s. 261. CARLQUIST, a. a., s. 184 f. BOYE, De vsehnede neutraktetsforbund, s. 120.

81 att principen om Östersjön som mare clausum svårligen lät sig upprätthållas, sedan vissa av Östersjöns strandstater själva råkat i krig med utanför Östersjön belägna stater. I en svensk-rysk samfälld deklaration angående handelns och sjöfartens säkerhet i Östersjön den 26 april 1758 förbundo sig de fördragsslutande staterna bl. a. att hindra en engelsk flottas inträngande i Östersjön. Som både Sverige och Ryssland inträtt i de krigförandes led på den mot England motsatta sidan, torde detta böra betraktas som en av förhållandena betingad militär åtgärd utan någon principiell betydelse i folkrättsligt avseende. Betydligt större räckvidd hade den följande år (den 9 mars 1759) mellan Sverige och Ryssland avslutade konventionen angående handelns och sjöfartens säkerhet i Östersjön, vartill även Danmark och Frankrike sedermera anslöto sig. I denna konvention förbundo sig de fördragsslutande parterna generellt att hindra en främmande makts örlogsfartyg eller kapare att intränga i Östersjön. Även detta fördrag torde dock egentligen varit riktat mot England och avsåg endast det pågående kriget. I enlighet med fördragets angivna syfte att skydda handeln och sjöfarten på Östersjön förklarades, att sjöfarten på preussiska hamnar skulle vara fri, med undantag för blockerade hamnar och för fartyg, som förde trupper eller kontraband. A t t man nu kommit långt bort från de gamla 1600talsidéerna om ett uteslutande svenskt-danskt dominium maris Baltici framgår därav, att danskarna under sina underhandlingar om accessionen till traktaten förbehöllo sig, att densamma endast skulle gälla gentemot utanför Östersjön belägna staters örlogsfartyg och kapare, som uppträdde som fridstörare i Östersjön, men däremot icke mot örlogsfartyg, som konvojerade handelsfartyg, och ej heller mot fartyg, utrustade inom Östersjön, mot vilka sistnämnda danska regeringen icke ansåg sig ha någon rätt att inskrida, då Danmark ej låge i krig med Preussen och ej med fog kunde bestrida Preussens rätt att utrusta och beväpna fartyg. 1 Det nya sjökrig mellan Frankrike och England, som 1778 utbröt i samband med det nordamerikanska frihetskriget, föranledde ett återupptagande av de nordiska makternas samverkan med avseende på neutralitetspolitiken. Vid de underhandlingar rörande denna fråga, som sagda år upptogos mellan Sverige och Danmark, utgick man å ömse sidor från a t t en blivande överenskommelse bl. a. borde avse Östersjöns fredande mot krigsvåld. 2 Liksom tidigare tillätos främmande kapare endast att ingå i svenska Nords jöhamnar, icke i östersjöhamnar. 3 ^ Rysslands anslutning till de skandinaviska staternas neutralitetspolitik ledde till upprättandet av det i folkrättens historia ryktbara »väpnade neutralitetsförbundet» av 1780. Detta, som kom till stånd genom en serie traktater mellan 1

Sveriges traktater, VIII, ss. 751 ff., 772 ff., 787 ff., 801 ff., 810. Riksarkivets ovan anförda ut-

redning, s. 53. SPRINCHORN, a. a., s. 264 ff. BOYE, De vaebnede neutralitetsforbund, s. 121 f. 2

ZAOHRISSON, Sveriges underhandlingar om beväpnad neutralitet 1778—1780, ss. 8, 10. — I en skrivelse den 7 maj 1779 från den svenske kanslipresidenten till ministern i London, G. A. von Nolcken, uttalas, a t t »Sverige och Danmark äro ense om att freda Östersjön för de krigande makternas eskadrar och fientligheters utövande». Kanslipresidentens koncept. S. A. Jfr BOYE, SS. 161, 164. 3 Se nedan s. 120. Q—293623

82 Östersjöns strandmakter (Danmark—Ryssland den 9 juli 1780, Sverige—Ryssland den 1 augusti 1780, Preussen—Ryssland den 8 maj 1781), innefattade även Östersjöns förklarande för mare clausum. I till nämnda traktater fogade särskilda artiklar överenskommo de fördragsslutande parterna, vilka förklara sig vara »ständigt i lika grad intresserade av att vaka över Östersjöns säkerhet och trygghet samt av att skydda den mot krigsvåld och kaperier . ..», att »framhärda i att hävda, att Östersjön är ett slutet hav, obestridligen att betrakta såsom sådant på grund av sin geografiska belägenhet, varför alla nationer därstädes böra och kunna idka sjöfart i frid och åtnjuta ett fullständigt lugn. . .»1 Östersjöns förklarande för ett slutet hav innebar tydligen endast dess stängning för främmande krigsfartyg och kapare, men däremot ej för den fredliga sjöfarten, som ju tvärtom genom nämnda åtgärd skulle befrämjas. Med anledning av revolutionskrigen avslöto Sverige och Danmark den 27 mars 1794 ånyo en neutralitetskonvention, som i likhet med fördragen av 1780 innefattade en bestämmelse om Östersjöns förklarande för ett slutet hav ( A r t . 10: La Baltique devant toujours étre regardée comme une mer fermée et inaccessible a des vaisseaux armés des parties en guerre éloignées, est encore déclarée telle de nouveau par les parties contractantes décidées a en preserver la tranquillité la plus parfaite). Tillika infördes, liksom i 1756 års svensk-danska neutralitetstraktat, en bestämmelse, enligt vilken repressalier ej skulle äga rum i Östersjön.2 Den 16 december 1800 avslötos yttermera konventioner mellan Ryssland och Sverige samt Ryssland och Danmark om upprätthållandet av väpnad neutralitet, till vilka båda konventioner voro fogade särskilda artiklar, vari Östersjön förklarades för ett slutet hav. 3 Då ryska regeringen med anledning av det engelska bombardemanget av Köpenhamn och bortförandet av den danska flottan 1807 avlät en protestskrivelse till engelska regeringen, vari den, samtidigt med att den förklarade de diplomatiska förbindelserna avbrutna, bl. a. framhöll, att Östersjön vore ett slutet hav, förnekade engelska regeringen i sitt svar härå, att den någonsin erkänt Ö TV^6* s T e n s k ' ? y . s k a fördraget lyder bestämmelsen sålunda: »Comme Sa Majesté le Koi de Suéde et Sa Majesté Impénale de toutes les Russies, sont toujours également intéressées å veiller a la sureté et å la tranquillité de la mer Baltique, et a la mettre å 1'abri des troubles de la guerre et des courses des armateurs: systéme d'autant plus juste et plus naturel, que toutes les puissances, dont les états 1 environment, jouissent de la plus prof onde paix: Elles sont mutuellement convenues, de continuer a soutenir, que c'est une mer fermée, incontestablement telle, par sa situation locale, ou toutes les nations doivent et peuvent naviguer en paix et jouir de tous les avantages d'un calme parfait . . .» Andra kammarens tillfälliga utskotts (nr 4) 1902 utlåtande nr 34, s. 143. Jfr Riksarkivets utredning angående svenska neutralitetsförklaringar, därsammastädes, s. 55 ff. De till de dansk-ryska och preussisk-ryska fördragen fogade artiklarna voro likalydande. BOYE, De vsebnede neutralitetsfor bund, s. 194 f. SCOTT, The armed neutralities of 1780 and 1800, a collection of official documents preceeded by the views of representative publicists (Carnegie Endowment for International Peace), ss. 649, 663. Åtskilliga stater anslöto sig till »den väpnade neutralitetens» sjökrigsrättsliga principer utan att ansluta sig till den särskilda artikeln om Östersjön. SCOTT, a. a., ss. 350, 403, 420, 433. Scotts arbete innehåller en _ förteckning över den omfångsrika litteraturen rörande »den väpnade neutraliteten» jämte citat från ett stort antal folkrättsliga författare. Frågan om Östersjön som mare clausum beröres flerstädes i den utländska folkrättslitteraturen, se särskilt WESTLAKE, a. a., I, s. 200 f., FATCHILLE, a. a.,

II, s. 349 f.,

PERELS, a. a.,

s. 160

ff.

^ 2 Andra kammarens tillfälliga utskotts (nr4) 1902 utlåtande nr 34, s. 149. Riksarkivets utredning angående Sveriges tidigare neutralitetsförklaringar, s. 60. BOYE, De vsebnede neutralitets förbund, s. 230 ff. 3 Andra kammarens tillfälliga utskotts (nr 4) 1902 utlåtande nr 34, s. 158. SCOTT, a. a., s. 682. Riksarkivets utredning angående Sveriges tidigare neutralitetsförklaringar, s. 62. BOYE, De vsebnede neutralitets förbund, s. 266 ff.

de grundsatser, enligt vilka man sökte göra gällande Östersjöns okränkbarhet. Tillika framhöll engelska regeringen ej utan skäl, att det vore en avsevärd skillnad mellan situationen under den tidigare »väpnade neutraliteten», då samtliga Östersjömakterna varit neutrala, och den aktuella situationen, då en krigförande makt, Frankrike, faktiskt behärskade hela södra östersjökusten. 1 Då Sverige i slutet av 1807 vid ett par tillfällen fick mottaga anmaningar från Ryssland att medverka till Östersjöns stängning, svarade den svenska regeringen i ett par noter, vari utvecklades synpunkter, som delvis nära anslöto sig till de engelska. Det framhölls däri bl. a., att Östersjöns karaktär av ett slutet hav ej kunde upprätthållas, sedan Frankrike satt sig i besittning av södra Östersjökusten, att Ryssland självt genom sin konvention med England 1801 uppgivit »den väpnade neutralitetens» principer, samt att Östersjöns spärrning i alla händelser ej kunde genomföras på grund av östersjöstaternas oenighet och då den engelska flottan redan berett sig tillträde till Östersjön.2 Napoleon skrigen betecknade en vändpunkt i Sveriges östers jöpolitik; principen om Östersjöns egenskap av ett »slutet hav» kan anses från denna tid vara uppgiven från svensk sida. Då svenska regeringen i början av 1834 med anledning av den då hotande krigsfaran i Europa ansåg sig böra tillställa England och Ryssland en förklaring rörande grundsatserna för Sveriges neutralitetspolitik, var det ej längre tal om Östersjöns stängning; tvärtom uttalades i denna förklaring, att Sverige ämnade öppna sina hamnar utan åtskillnad — ehuru med vissa inskränkningar beträffande krigshamnar — för de krigförande makternas örlogsfartyg. 3 Av ett för danska regeringen avsett meddelande framgår, att svenska regeringen avsiktligt underlåtit att i sin förklaring uttala något om Östersjöns egenskap av mare clausum. 4 De likalydande neutralitetsförklaringar, som de skandinaviska rikena, i huvudsaklig överensstämmelse med ett från svensk sida framställt förslag, avgåvo i december 1853 kort före det orientaliska krigets (»Krimkrigets») utbrott, innehöllo likaledes bestämmelser, enligt vilka de skandinaviska rikenas samtliga hamnar, med undantag av vissa som krigshamnar betecknade hamnar, vilka Kungl. Maj:t förbehöll sig att kunna stänga, skulle stå öppna för de krigförandes örlogsfartyg. 5 Som bekant blev också Östersjöområdet under Krimkriget skådeplats för stridigheter mellan Ryssland och västmakterna,-vilka låtit sina flottor inlöpa i Östersjön. 1 DE MAETENS-MUEHAED, Nouveaux Supplémens au Receuil de Traités, I I I , s. 8 ff. Jfr SCOTT, a. a., s. 635 ff. GEFFCKEN, Incidents de droit international dans le différend anglo-russe, Revue de Droit International et de Legislation comparée, XVII (1885), s. 364. WESTLAKE, a. a., I, s. 201. BOYE, De vsebnede neutralitetsforbund, s. 308 f. 2 Noter, överlämnade av svenske ambassadören i Petersburg till ryska regeringen den 13 november 1807 och den 21 januari 1808. Koncept bland kanslipresidentens koncept till skrivelser till ambassadören i Petersburg. R. A. 3 »Mémoire confidentiel» av den 4 januari 1834. Ovan anförda utredning angående svenska neutralitetsförklaringar och svensk-norska neutralitetsförklaringar t. o. m. 1853, s. 72 f. * »Toute qualification de mer fermée, attribuée å la Baltique, tout indice d'une neutralité soidisante armée, a été omise å dessein, afin de ne pas donner lieu å des explications délicates.» Utrikesstatsministern Wetterstedt till envoyén i Köpenhamn, Hochschild, den 8 januari 1834. Koncept i U. D:s till riksarkivet överlämnade dossier 21 E 2. 8 Ovan anförda utredning angående svenska och svensk-norska neutralitetsförklaringar t. o. m. 1853, s. 83.

84 Regeln om de svenska hamnarnas öppnande för de krigförandes Örlogsfartyg möttes såväl 1834 som 1853 av starka gensagor från ryska regeringen, som gjorde gällande, att densamma ensidigt gynnade England, vilken makt ju saknade Östersjöhamnar. 1 Ryska regeringen ansåge därför, att en fullständig opartiskhet krävde, att alla svenska hamnar skulle stängas. Svenska regeringen framhöll häremot omöjligheten för Sverige att vidtaga den påyrkade åtgärden ; Sveriges geografiska läge med dess talrika obefästa hamnar skulle göra en förklaring, att alla hamnar konime att stängas, fullständigt illusorisk. Ovan har framhållits, att det är en inom folkrätten omstridd fråga, huruvida ett innanhav, som omgives av flera staters områden, kan stängas; i varje fall torde härför erfordras, att enighet därom uppnås mellan innanhavets samtliga strandstater. 2 I varje fall måste det framstå som ytterligt tvivelaktigt, huruvida, om en av innanhavets strandstater befinner sig i krig med en utanför densamma belägen makt, innanhavet folkrättsenligt kan spärras under medverkan av vid detsamma belägna neutrala makter. Sveriges nu gällande neutralitets regler — kungl. kungörelse den 20 december 1912 med vissa bestämmelser i avseende å Sveriges neutralitet under krig mellan främmande makter — om vars principer de tre skandinaviska rikena enligt av dem utfärdade deklarationer den 21 december 1912 äro eniga, utgå i alla händelser från att Östersjön under ett krig, varunder Sverige är neutralt, icke skall stängas för de krigförande makternas örlogsfartyg. Av dessa regler framgår nämligen, att endast inre territorialvatten kunna spärras för de krigförandes örlogsfartyg, och att i Öresund endast hamnar och hamninlopp utgöra inre territorialvatten. Sistnämnda bestämmelser i de svenska neutralitetsreglerna motsvaras i de danska neutralitets reglerna av bestämmelsen, att i de delar av de danska territorialvattnen i Kattegatt, Öresund samt Stora och Lilla Balt, som utgöra naturliga förbindelseleder mellan Nordsjön och Östersjön, endast hamnar och hamninlopp kunna betraktas som inre territorialvatten. 3

Kap. .2. Den nuvarande svenska neutralitetsgränsens historia. Neutralitets- Av ovanstående framställning torde hava framgått, att Sveriges och Dan9 Östersjön m a r ^ s under 1600-talet hävdade anspråk på dominium maris Baltici inneunder bar, att Östersjön skulle vara stängd för främmande örlogsflottor, en uppfatt1600-talet n i n g j s o m i n å g o t ^ d r a c ! form f o r tl e v de under 1700-talet, då Östersjön för1 HALLBNDORF, De skandinaviska rikenas neutralitetsförklaring under Krimkriget. Historiska studier, tillägnade Harald Hjärne 1908, s. 585 ff. 8 Se ovan s. 44. * Kungl. kungörelse den 20 december 1912 med vissa bestämmelser i avseende å Sveriges neutralitet etc. Sv. Förf. Sami. 1912 nr 346. Deklarationer växlade med Danmark och Norge den 21 december 1912 rörande likartade neutralitetsbestämmelser med därtill fogade, i resp. stater utfärdade neutraUtetsregler. LEWENHAUPT, Recueil des Traités, II, s. 213 ff.

85 klarades för mare clausum. För så vitt principen om Östersjön som ett för de krigförande slutet hav upprätthölls, var en särskild neutralitetsgräns för Sveriges östersjökust tydligen överflödig under ett krig, vari ingen av östersjömakterna var inblandad. Ovan har även framhållits, att under 1600-talet gränserna för Sveriges och Danmarks höghetsområden i Östersjön, som för övrigt aldrig blevo exakt fastställda, av de båda makterna ömsesidigt betraktades som neutralitetsgränser, i de fall då en av dem var invecklad i krig med någon tredje makt. Sjöstrider i Östersjön torde emellertid under 1600-talet knappast ha förekommit annat än under krig mellan svenskar och danskar inbördes. Med Kattegatt och Skagerack var förhållandet i viss mån detsamma som Neutralitets med Östersjön. Så länge dessa vattenområden voro å båda sidor så gott som ^^fL^. helt omgivna av danskt och norskt land — vilket ju var fallet ända till dess och SkageHalland och Bohuslän vid mitten av 1600-talet övergingo i svensk besittning r^QQ0u^[ — betraktades de som danskt-norskt vatten. Farvattnet mellan Skagen och Lindesnäs ansågs i neutralitetshänseende höra till »Danmarks strömmar». Då man befann sig mitt emellan nämnda båda punkter kunde man vid klart väder se land å båda sidor, varför detta vattenområde även efter synviddsregeln kunde tagas i anspråk som danskt-norskt territorialvatten. Som västgräns för det dansk-norska sjöterritoriet betraktades under 1600-talet »det jutska revet», som man tänkte sig som en sammanhängande bank i Nordsjön, sträckande sig från Limfjordens mynning vid jylländska kusten i västlig och nordvästlig riktning upp mot Norges sydvästra kust. 1 Under det vattenområdet mellan Norge och Jylland under hela 1600-talet betraktades som danskt-norskt, måste givetvis Bohusläns och Hallands övergång i svensk ägo vid mitten av 1600-talet ha medfört, att den innanför nämnda område belägna delen av Skagerack samt Kattegatt uppdelades mellan Sverige och Danmark. Huru denna delning skulle ske blev emellertid aldrig närmare bestämt i någon överenskommelse mellan rikena, och gränserna för Sveriges och Danmarks höghetsområden blevo lika litet fastställda i Skagerack och Kattegatt som i Östersjön. I olikhet mot den sistnämnda synas emellertid Skagerack och Kattegatt åtminstone i Sverige icke betraktats som slutna havsområden, stängda för främmande örlogsflottor eller kapare. 2 Att någon svensk neutralitetsgräns under 1600-talet ej fastställdes ens för Skagerack och Kattegatt, där möjligheten av krigshandlingar utövade mellan främmande makter inbördes ej var lika utesluten som i Östersjön, torde ha sammanhängt med att, såsom ovan framhållits, den neutrala statens förpliktelse att skydda sitt områdes integritet mot de krigförande på 1600-talet ej ännu ingått i det allmänna medvetandet på sätt, som senare blev förhållandet. Att så vidsträckta vattenområden som Sveriges och Danmarks områden i Östersjön 1

RASTAD, Kongens stremme, ss. 173, 233 f. Detta synes bl. a. framgå därav, att då under sjökrigen vid mitten av 1600-talet svenska regeringen utrustade örlogsskepp för konvojering av handelsfartyg till hamnar vid Västerhavet, det bestämdes, att de fartyg, som skulle åtfölja konvojerna, skulle samlas i Öresund. Konvojplakat den 16 augusti 1653, den 26 april 1665. STIBBNMAN, Sambng af K. bref etc. angående Sveriges Rikes Commerce, Politie och Oeconomie, II, s. 724, I I I , s. 328. 2

86 eller de engelska »King's Chambers» av strandstaterna förklarades fredade för krigshandlingar, hörde till undantagen. I regel betraktades endast den neutrala statens hamnar som fredade områden. Kanonskottsvidden, som hade betydelse i vissa avseenden, såsom t. ex. för salut eller visitering till sjöss, hade ännu ej kommit till användning såsom neutralitetsgräns. 1 Av dessa förhållanden återfinnas spår även i nordisk rättspraxis. Med avseende på neutralitetsgränsen intog Östersjön som sagt en särställning. Neutraliteten berörande bestämmelser, intagna i av Sverige slutna traktater under 1600-talet, bygga i regel på de grundsatser, som vid denna tid voro vanliga. Jämte bestämmelser om rätt för den ena av de kontraherande parterna att under krig, vari den andra parten är inblandad, idka handel med dennas fiender, om kontraband etc. förekomma bestämmelser, som i viss mån beröra frågan om territorialvattnets ställning i neutralitetsavseende, nämligen bestämmelserna om rätt för främmande örlogsfartyg eller kapare att inlöpa i de fördragsslutande staternas hamnar samt att dit införa priser. Traktaterna mellan Sverige och England av 1656 och 1661 innehålla likalydande bestämmelser, enligt vilka den ena fördragsslutande partens örlogsskepp och konvojer skola hava fritt tillträde till den andra partens »hamnar, redder och strömmar» (»in Portus, Stationes, fluminave») samt rätt att därstädes ligga till ankars och uppehålla sig och utan hinder begiva sig därifrån, dock med vissa villkor, bl. a. avseende begränsning av det antal fartyg, som på en gång fingo inlöpa i en hamn utan föregående anmälan, skyldighet för fartygens befälhavare att anmäla sig hos ortsmyndigheterna o. s. v.; örlogs fartygen fingo ej lägga sig »närmare än tillbörligt är under slott och fästningar» (»non iusto propius ad ipsa castella vel munimenta»); som villkor för ifrågavarande örlogsfartygs rätt att uppehålla sig i »hamnarna, redderna och strömmarna» stadgas dessutom, »att de ingom därsammastädes, ja, icke sina fiender, någon skada tillfoga; i synnerhet inge köpmansskepp, eho de äro, deras ut- och infart förbjuda, eller eljest besvärlig göra» (»ut nemini, ne hostibus suis ibidem damnum inferant; mercatoriis inprimis navibus quibuscunque exitum vel ingressum non prohibeant aut difficilem faciant»), samt »att de dädan, såsom utur sitt ställe, icke utlöpa och inkomma, till att anfäkta någon nations segla tion» (»ut inde tanquam ex statione sua non egrediantur, redeantque, infestan dae cuiuscunque gentis navigationi»). — Dessa bestämmelser avsågo tydligen att förhindra, att hamnar och redder gjordes till skådeplats eller utgångspunkt för krigshandlingar, enkannerligen sådana, som voro riktade mot den fredliga sjöfarten. E t t uttrj^ck, vars betydelse kan vara föremål för tvekan, är »strömmar» (»flumina»); man kan ifrågasätta, huruvida därmed, i enlighet med skandinaviskt språkbruk, avsågs territorialvattnet i hela dess, till äventyrs ganska vidsträckta, omfattning (jfr uttrycken »Danmarks strömmar» och »Sveriges strömmar» i fråga om delar av Östersjön). Häremot talar dock, att traktatbestämmelserna, lästa i sitt sammanhang, uppenbarligen avse främmande örlogsfartygs rätt att ingå och uppehålla sig i hamnar och å redder samt att den 1

Se ovan s. 21 f.

87 engelska översättningen ej ens omnämner redder och strömmar utan endast hamnar (»ports»); sannolikheten talar därför för att uttrycket »strömmar» (»flumina») i 1656 och 1661 års svensk-engelska traktater betydde »floder» — flodmynningarna voro ju jämförliga med hamnar och redder — möjligen även skärgårdsområden o. dyl. Ovannämnda tvenne traktater innehålla även bestämmelser om att ingen av de fördragsslutande staterna skall tillåta, att priser •— skepp eller varor — tagna från den andra staten eller dess undersåtar, må införas i dess hamnar eller besittningar eller där försäljas; undantag härifrån stadgas dock, karakteristiskt nog för relativiteten hos tidevarvets neutralitetsbegrepp, för det fall, att någon av de fördragsslutande genom tidigare avtal medgivit en annan stat att införa priser i sina hamnar. 1 D å det i dessa bestämmelser talas om »hamnar eller besittningar» (lat. »in portus ditionemve», »in portus regionesve») kan det möjligen ifrågasättas, huruvida därunder inbegrepos även de territorialvatten, varpå de båda fördragsslutande makterna gjorde anspråk; men då dessa uttryck i den officiella svenska översättningen återges med »hamnar eller gebiet» och »hamnar och landskaper», »hamnar eller något sitt land» (i den engelska »Ports or Dominions», »Ports and Territories») och som motsats därtill uppställes »i sjön eller annorstädes» (»in alto aliove», »at sea or elsewhere»), talar en övervägande sannolikhet för att ifrågavarande uttryck avsett endast hamnarna och landterritoriet. Genom en ny traktat mellan Sverige och England av den 1 mars 1665 tillerkände de fördragsslutande parterna varandra rätt att låta sina krigsfartyg uppehålla sig i varandras hamnar och där försälja, vad de tagit från sina fiender; dock skulle de ej i hamnarna få angripa fartyg, tillhörande stat, som ej var gemensam fiende till de båda fördragsslutande staterna. 2 I ett kungl. brev den 6 juli 1672 angåvos vissa riktlinjer för Sveriges neutralitetspolitik under det då pågående kriget mellan England och Frankrike å ena sidan och de Förenade Nederländerna å den andra. Det framhölls där, att ehuru holländarna icke i kraft av någon traktat voro berättigade att införa priser i svenska hamnar, så borde de likväl, i händelse de inkommit i någon svensk hamn, därstädes vara fredade för alla våldsamheter från sina fienders sida; till stöd härför åberopades den nyssnämnda bestämmelsen i den med England avslutade traktaten; det framhölls vidare, att enär en neutral stats »strömmar och hamnar» i kraft av allmän folkrätt vore fredade för krigshandlingar, så borde även holländarna, ehuru de icke vore traktatsenligt därtill förbundna, avhålla sig från att i svensk hamn angripa sina fiender; samma regel borde även gälla för franska örlogsfartyg och kapare. 3 I traktaten mellan Sverige och de Förenade Nederländerna den 26 november 1675 bestämdes, att priser eller varor, som av den ena partens fiender tagits x Traktater mellan Sverige och England den 17 juli 1656 (art. V och VI) och 21 oktober 1661 (art. I X och XIII). Anglica. Traktater i avskrift. R. A. LEWENHATJPT, Recueil des Traités e t c , II, s. 474 ff. 2 Förbundstraktat mellan Sverige och England den 1 mars 1665, art. XII. 3 Kungl. brev till riksrådet Harald Stake den 6 juli 1672 angående sjöfarten och den frihet, vilken engelska skeppen uti K. Maj:ts hamnar åtnjuta böre. STIERNMAN, Samling af K. bref etc. angående Sveriges Rikes Commerce, Politie och Oeconomie, III, s. 947 ff.

88 från dess undersåtar, ej finge införas i den andra partens hamnar. 1 I den mellan samma båda makter slutna handels- och sjöfartstraktaten den 2 oktober 1679, vilken innehöll mycket utförliga bestämmelser rörande neutralitetsrätten berörande frågor, medgåvo de fördragsslutande parterna bl. a. varandra rätt att låta sina örlogsfartyg och kapare i varandras hamnar införa skepp och gods, som de tagit från sina fiender; däremot skulle den, som tagit något som byte från en av de fördragsslutande parterna, ej få införa detta i den andra partens hamnar; från denna bestämmelse gjordes dock undantag för de rättigheter, som kunna tillkomma andra makter på grund av tidigare ingångna traktater med någon av de fördragsslutande parterna. 2 I en annan artikel i samma traktat förbundo sig de fördragsslutande parterna att icke tillåta, att den ena partens undersåtars skepp eller gods uppbringades av något örlogsfartyg eller någon kapare på den andras »kuster, hamnar och strömmar» (»in Oris, portubus et fluminibus — ditionum suorum»). 3 Uttrycket »strömmar» i den svenska texten skulle möjligen kunna betyda, att det här gällde hela det sjöterritorium, varpå vederbörande stat kunde göra anspråk; men sammanställningen »in Oris, portubus et fluminibus» tyder dock snarare på att bestämmelsen endast gällde farvattnet närmast invid kusten jämte hamnar och floder.4 Av ovan refererade bestämmelser i av Sverige under senare delen av 1600talet ingångna traktater och utfärdade författningar synas följande slutsatser kunna dragas: man fasthöll i princip, att rikets hela sjöterritorium borde vara fredat för krigshandlingar under ett krig, vari Sverige var neutralt. 5 Dock ville man gentemot främmande makter i regel endast förbinda sig till att i hamnarna bereda skydd för deras fartyg mot angrepp från eventuella fiender. Man kunde efter gottfinnande tillåta eller förbjuda de krigförandes örlogsfartyg och kapare att i svensk hamn införa priser och där försälja från fienden tagna fartyg eller varor; vilket av dessa förfaringssätt, som tillämpades, var i många fall beroende av avtal med de särskilda makterna, och det var ingalunda nödvändigt att i detta hänseende behandla samtliga de krigförande lika. Dock fingo de krigförandes örlogsfartyg icke under några omständigheter i själva hamnarna utöva några våldsamheter mot fiender, som stodo i vänskapligt förhållande till Sverige. — Man måste naturligtvis taga i betraktande, att de bestämmelser rörande neutralitetsfrågor, som inflöto i av Sverige avslutade fördrag med främmande makter, givetvis tillkommo under inflytande icke 1

Handelstraktat mellan Sverige och de Förenade Nederländerna den 26 november 1675, art. XI, Handels- och sjöfartstraktat mellan Sverige och de Förenade Nederländerna den 2 oktober 1779 art. IX. 8 Handels- och sjöfartstraktat mellan Sverige och de Förenade Nederländerna den 2 oktober 1679, art. XXXV. 4 I en annan artikel (art. I I I i samma traktat) talas om, att de båda parternas undersåtar icke skola föröva några fientligheter mot varandra »till lands och vatten, i floder, strömmar, redder och hamnar» (»nec Mari nec Terra, nec in fluviis, fluminibus aut stationibus»); även denna sammanställning tyder på att med »strömmar» (»flumina») menades inre vattendrag. 6 Härpå tyder framför allt den ståndpunkt, som intogs beträffande Östersjön. Möjligt är ock, att uttrycket »strömmar» i ovan citerade kungl. brev den 6 juli 1672 betydde rikets hela sjöterritorium. Däremot är det osannolikt, att det i traktaterna med England 1656 och 1661 samt med Nederländerna 1679 använda uttrycket »strömmar», som utgör en översättning av det i dessa traktaters originaltext förekommande uttrycket »flumina», haft denna innebörd. 2

89 blott av Sveriges, utan även av den andra fördragsslutande partens uppfattning i hithörande spörsmål. Tidigare har påpekats, att åtskilliga traktater från 1600-talet innehålla bestämmelser om att ett den ena fördragsslutande parten tillhörigt örlogsfartyg eller kapare vid visitering av ett handelsfartyg från den andra fördragsslutande staten icke fick komma det sistnämnda närmare än ett kanonskottshåll. En sådan bestämmelse till förmån för svenska handelsfartyg återfinnes i art. XX av den 1679 avslutade traktaten mellan Sverige och de Förenade Nederländerna; art. X X I I I av samma traktat stadgade reciprocitet i detta hänseende vid behandlingen av holländska handelsfartyg. En liknande bestämmelse borde enligt den instruktion, som den 22 november 1667 gavs åt kommissarien d'Azzeweda i och för dennes tilltänkta beskickning till Barbareskstaterna, införas i de traktater, som denne skulle avsluta mellan Sverige och sistnämnda stater. d'Azzewedas beskickning kom dock aldrig till stånd. 1 I en instruktion för svenska örlogsfartyg av år 1701, som avsåg blockad av vissa östersjöhamnar, föreskrevs, att örlogsskeppet vid visitering av ett handelsfartyg skulle lägga sig på ett kanonskotts avstånd från detta. 2 Såsom neutralitetsgräns eller såsom territorialgräns i något annat avseende kom emellertid kanonskottsvidden aldrig till användning i Sverige på 1600talet. Ovan har framhållits, att de många sjökrigen under tidevarvet från 1600talets slut till 1800-talets början fingo stor betydelse för utvecklingen av rättsreglerna rörande neutraliteten, icke minst i vad angår territorialgränsen. Detta blev även fallet i de nordiska länderna. Det stora europeiska kriget 1688— 1697 (»pfalziska kriget»), varunder de krigförandes kaperier utsträcktes ända till Nordsjön och Norra Ishavet, medförde uppställandet av nya regler beträffande Danmark-Norges neutralitetsgräns. Danska regeringen upprätthöll visserligen alltjämt principen, att vattenområdet mellan Jutland och Syd-Norge vore danskt-norskt territorialvatten, och fortfarande möta spår av föreställningen, att »revet» utgjorde västgräns för det dansk-norska sjöterritoriet. I början av kriget ville denna regering dock i enlighet med tidens vanliga folkrättsliga principer såsom fredat område endast skydda hamnarna och skärgården. De överhandtagande kaperierna föranledde emellertid snart utfärdandet av strängare neutralitetsregler, och genom en serie av kungl. brev och resolutioner av år 1691 fastslogs, att vid Danmarks och Norges kuster utanför linjen Harbo 0re (vid Limfjordens mynning å Jyllands västkust)—Lindesnes, synvidden skulle utgöra neutralitetsgräns. Synvidden skulle beräknas till fyra a fem mil från de yttersta skären (»sigtet fra landet af voris kuster som en 4 a 5 miile fra udschiererne maa reignis»). Med mil avses här tyska mil, av vilka var och en utgör fyra nautiska mil, varför den dansk-norska synviddsgränsen vid denna tid utgjordes av ett avstånd av 16 a 20 nautiska mil från de yttersta skären. Även i en mellan Danmark-Norge å ena sidan samt England och Ne1 d'Azzewedas instruktion i STIERNMAN, Samling af K. bref etc. angående Sveriges Rikes Commerce, Politie och Oeconomie, III, s. 602. Jfr VALENTIN, Judarnas historia i Sverige, s. 59 ff. 2 Instruction för Creutsare den 13 april 1701. STIERNMAN,_ Samling af K. bref etc. angående Sveriges Rikes Commerce, Politie och Oeconomie, V, s. 880 ff.

90 derländerna å andra sidan avslutad traktat utfäste sig danska regeringen att upprätthålla synvidden såsom neutralitetsgräns. 1 Det innanför linjen Harbo 0re—Lindesnes mellan Norge och J y l l a n d liggande vattenområdet betraktades som sagt som helt och hållet danskt-norskt sjöterritorium; med avseende på Skagerack och Kattegatt, där Sverige ägde ena stranden, var man tveksam om, huru långt det danska territorialvattnet sträckte sig. I ett av nyssnämnda kungl. brev av 1691 förklarar sig den danske konungen ämna framdeles träffa närmare bestämmelser om territorialvattnets utsträckning å de ställen, »hvor wij ickun paa een siide iworis lande hafwer, for anden rettighedtz och herlighedz schyld . . . enten midwaters eller mindre».2 — Man tvekade sålunda om, huruvida i fråga om Skagerack och Kattegatt mitthavsregeln borde tillämpas eller om man därstädes blott borde hävda en rätt till ett territorialvatten av mindre utsträckning. I Sverige synes en liknande osäkerhet hava rått i denna fråga. Med avseende på Östersjön fasthöll man vid att denna borde vara fredad för krigshandlingar, och man tänkte sig möjligheten av en överenskommelse med Danmark om Sundets stängning för främmande kapare. I övrigt var man, liksom till en början i Danmark, icke benägen att upprätthålla neutralitetsskyddet för något vidsträcktare område. Vid en diskussion i kanslikollegium i september 1692 yttrades, att man ej kunde hindra dem, med vilka man hade »neutralitetsrätt», att införa de priser, som de i öppna sjön tagit från sina fiender, i svenska hamnar; detta vore i överensstämmelse med vanlig folkrättslig praxis; däremot kunde man ej tillåta, att några krigshandlingar förövades »i själva hamnarna eller på redderna».3 Det ovannämnda mellan Sverige och Danmark den 10 mars 1691 slutna fördraget till handelns säkerhet och beskydd under då pågående krig innehöll inga bestämmelser om försvar av några neutralitetsgränser: fördraget avsåg väsentligen skydd av de fördragsslutande staternas utrikes sjöfart genom anordnande av konvojer. Under våren 1692 diskuterades emellertid mellan de båda regeringarna ett från dansk sida framställt förslag, att man ej skulle inskränka sig till att konvojera handelsfartyg, utan även låta. från båda rikena utsända örlogsfartyg kryssa i Nordsjön för att därstädes beskydda sjöfarten mot de krigförandes kaperier. Den svenska regeringen ställde sig välvillig till detta förslag, men det skydd mot kaperier, som därigenom skulle beredas, ville man endast utsträcka till svenska och danska fartyg, som ej voro lastade med kontraband; andra nationers skepp ville man endast skydda »i svenska och danska inloppen och hamnarna»? Danskarnas avsikter gingo emellertid ut på ett vida längre gående neutralitetsskydd. Instruktionen för befälhavaren å den för den ifrågasatta kryssningen i Nordsjön avsedda danska fregatten »Lindormen» innefattar en punkt, enligt vilken, enligt avtal 1 RASTAD, Kongens stremme, s. 244 ff. Jfr Raestad, samma arbete, s. 187. Indstilling fra Sj0graensekommissionen av 1911, I, s. 7 f. BOYE, De vaebnede neutralitetsforbund., s. 69. 2 RASTAD, Kongens str0mme, s. 249 f. 8 Kanslikollegii protokoll den 26 september 1692. R. A. * Svenska förklaringar över av danske envoyén Luxdorph den 19 februari och den 13 april andragna ärenden, Bil. till K. Maj:ts brev till envoyén i Köpenhamn Leijonclo, resp. den 16 mars och den 16 april 1692. Danica. R.A.

91 mellan de båda regeringarna, de danska och svenska örlogs fartygen skulle förhindra uppbringningen av främmande fartyg »i sigtet oc i indlobet af enten af kongernes custer, udhaufner oc Stromme». 1 Det var den nyligen i Danmark införda synviddsregeln för beräkningen av territorialvattnet i neutralitetsavseende, som man sålunda i Danmark förutsatte, att även Sverige skulle tilllämpa. I Sverige var man dock icke villig att vika från sin tidigare ståndpunkt. I instruktionen för befälhavaren å det svenska örlogsfartyg, som utsändes för att tillika med danska fregatten »Lindormen» kryssa i Nordsjön, heter det, att expeditionen avsåge att beskydda svenska och danska undersåtars skepp, deras folk samt deras laddning, som ej utgjordes av kontraband, mot övervåld från de krigförande, varpå instruktionen fortsätter: »Med främmande skepp, så ock contrebande varors beskyddande mage de sig ej vidare befatta än på svenska och danska redderne samt uti inloppen och hamnarne, dem Deras Maj:ter för all fientlighet och kaperi vilje hava renhållne.» 2 Följande år visade sig emellertid svenska regeringen åtminstone i ett fall benägen att hävda en avsevärt mycket vidare neutralitetsgräns. Fallet gällde tvenne danska handelsfartyg, »Engeln» och »Elsa Margareta», vilka uppbringats i Nordsjön av en fransk (»dunkerksk») kapare, men tagits från denna av ett engelskt örlogsfartj^g, drivits av storm mot svenska kusten och med engelsk prisbesättning ombord sökt hamn, »Engeln» i Mollösund å Orust, »Elsa Margareta» i Malesand (vid Malön utanför Kungsbackafjorden). De lokala svenska myndigheterna läto avlägsna prisbesättningarna och ställa fartygen under bevakning under avvaktan på vidare order från regeringen. Under diskussion av frågan i kanslikollegium uttalades, att »engländarne borde ej fördrista sig att kapa i Västersjön på Kungl. Maj:ts vatten och redder; och kunde man ej väl annat se, än att den danske har måst blivit tagen på Kungl. Majtts vatten, efter densamma (näml. skeppet »Engeln») på förbem:te ort är inkommen»; man borde genom förhör utrannsaka alla de med kaperierna förknippade omständigheter, samt »av vad tillfälle det (skeppet »Engeln») så djupt inkommit på vårt och Danmarks vatten». — I skrivelse från Kungl. Maj:t till vederbörande landshövdingar gillades de hittills med avseende på fartygen vidtagna åtgärderna, och det anbefalldes, att förhör skulle anställas med såväl skeppssom prismanskapet för utrönande av, bl. a., »på vad vatten de varit tagne»; det uttalas vidare, att »Vi såväl som konungen av Danmark intet äre sinnade att tåla något kaperi på svenskt och danskt vatten, redder, inlopp och hamnar». Fartygen reklamerades sedermera av danska regeringen, varemot det engelska örlogsfartygets befälhavare gjorde anspråk på dem som sina priser. Svenska 1 Kopia av instruktion för befälhavaren å fregatten »Lindormen», överlämnad till svenska regeringen av envoyén Luxdorph den 21 maj 1692. Danska sändebuds memorial och noter. Danica. R.Å. 2 Art. IV i instruktionen för befälhavaren å skeppet »Öland», Otto Kroger, den 7 juni 1692. Riksregistraturet. B. A. I art. V av samma instruktion föreskrives, att om svenska eller danska skepp av de krigförande uppbringas »i öppna sjön», skall det åligga kryssarna att befria skeppen samt däri befintliga varor, som ej äro kontraband; därefter heter det: »Uppå deras Maj:ters redder och strömmar, uti deras inlopp och hamnar befrias alla skepp utan åtskillnad, om de äro undersåtarnes eller fremmandom tillhörige, och alle varor, de vare sig contrabande eller ej.» — Sammanställes denna föreskrift med den i texten anförda, framgår det, att uttrycket »strömmar» knappast kan betyda något mera vidsträckt vattenområde, utan på sin höjd vattnet närmast kusten, i skärgårdar eller flodmynningar.

92 regeringens beslut blev, att fartygen skulle lösgivas och återlämnas till sina danska ägare. 1 Uttryck sådana som »i Västersjön på Kungl. Maj:ts vatten» och »så djupt inkommit på vårt och Danmarks vatten» antyda onekligen en uppfattning, enligt vilken Skagerack och Kattegatt i sin helhet vore svenskt och danskt territorialvatten. Å andra sidan får man måhända söka förklaringen till den svenska regeringens handlingssätt däri, att det var fråga om danska fartyg, och man skulle sålunda ha att i denna episod se ett utslag av det svensk-danska neutralitetsförbundet. E t t visst sammanhang mellan svenska regeringens olika ståndpunkter med avseende på neutralitetsgränsen erhålles, om man tager i betraktande, att svenska regeringen torde hava utgått från att en neutral stat är berättigad a t t freda hela sitt territorialvatten för krigsvåld — även om det är så vidsträckt som Östersjön, Kattegatt och Skagerack — men att den icke är skyldig att skydda främmande fartyg från fientligheter annat än i själva hamnarna och å redderna. Sveriges Under den krigsperiod, som inledde det adertonde århundradet — stora norÄ diska kriget 170 w?Ä£c* ° — 1 7 2 1 o c n spanska arvföljdskriget 1701—1714 — var Sveende på rige hela tiden krigförande, och det ligger därför i sakens natur, att man från ^,™tari'tT ^ e n n a P eT1 °d eJ kan hämta några bidrag till den svenska neutralitetsgränsens gränsen historia. Däremot skulle man kunna vänta att finna upplysningar angående under stora svenska regeringens uppfattning om neutralitetsgränsen berörande internatiokriget. nella rättsregler i under denna tid utfärdade svenska kaperiförordningar. Emellertid innehåller varken det den 8 februari 1715 utfärdade kaperireglementet eller de i anslutning därtill utfärdade följdförfattningarna bestämmelser om iakttagande av någon neutralitetsgräns. 2 Härav kan knappast någon annan slutsats dragas än den, att meningen var, att de svenska kaparna icke skulle respektera någon territorialgräns vid främmande neutrala makters kust. Denna uppfattning bestyrkes av ett 1717 inträffat rättsfall, som gav anledning till en tilläggsförordning till kaperireglementet. Två av den bekante Lars Gathenhielms kaparekaptener hade »under holländska vallen» uppbringat tre neutrala handelsfartyg — två holländska och ett från Hamburg. Prisdomstolen, amiralitetsöverrätten i Göteborg, hemställde med anledning härav genom generalguvernören greve Mörner om Kungl. Maj:ts förklaring rörande kaperireglementets tolkning i vissa avseenden, nämligen »icke allenast, huru1 Skrivelser till Kungl. Maj:t från landshövdingen i Göteborgs och Bohus län, Schönleben, den 2 januari, den 3 och den 17 februari 1693. Skrivelser till Kungl. Maj:t från landshövdingen i Hallands län, Tungel, den 3 och den 24 januari 1693. Kanslikollegii protokoll den 10 januari 1693. Skrivelser från Kungl. Maj:t till landshövding Schönleben den 11 januari 1693 (Registratur i utrikes ärenden) och till landshövding Tungel s. d. (Eiksregistraturet). Skrivelser från generalguvernören gr. Ascheberg till Kungl. Maj:t den 21 och den 24 januari samt den 11 februari 1693. Kungl. Maj:ts skrivelser till generalguvernören Ascheberg den 26 och den 31 januari 1693 (Registratur i utrikes ärenden). Kungl. Maj:t till envoyén i Köpenhamn Leijonclo, den 11 januari och den 1 februari 1693 (Danica). B. A. Jfr THYEÉN, Den första väpnade neutraliteten, s. 46, not 2. 2 Kungl. Maj:ts förordning huru med kaperierna varande detta kriget med Danmark och ryssen förhållas skall, den 8/19 februari 1715. Kungl. Maj:ts kaparereglemente av år 1715, med bifogade tid efter annan utfärdade nådiga resolutioner, förklaringar och brev angående kaperierna, Lund 1717. — Ett förslag till kaperireglemente, avgivet 1712 av befälhavaren över Göteborgseskadern, vice-amiralen Axel Lewenhaupt, säger uttryckligen, att »kommissfararne» (kaparna) ha att uppbringa »alla ofrie skepp, ehwarestj de kunna ertappas». Handlingar angående svenska uppbringningar (kaperier). B. A.

93 vida en kaparekapten således skall hava frihet och tillstånd under holländska., engelska och franska vallen att antasta och uppbringa sådana fartyg, som gå eller komma från en neutral ort samt ärna sig till en annan av samma beskaffenhet, och ej äro försedda med behöriga dokumenter efter Kungl. Maj:ts allernådigste kaparereglemente, utan ock huru långt högstbemälte kaparereglemente utom fientliga fartygs uppbringande samt de som ärna sig till fientliga orter skall sträcka sig i Västersjön». Med anledning härav begärde konungen amiralitetsrättens utlåtande »huru praxis i slika mål härtills har varit samt huru de tycka kaparereglementet häruti böra förstås efter ordens klara mening». Amiralitetsrättens utlåtande, som insändes till Kungl. Maj:t med en skrivelse från generalguvernören Mörner den 11 maj 1717, var av följande innehåll: hittills hade intet neutralt fartyg varit uppbringat, som kommit från en neutral ort och ärnat sig till en annan neutral ort i Västersjön, utan hade de uppbringade fartygen varit destinerade till eller kommit från antingen en fientlig ort eller plats i Östersjön; uppbringningen av de tre fartyg, som givit anledning till amiralitetsrättens tidigare förfrågan, utgjorde en särskild casus, som ej vore omnämnd i kaparereglementet. Beträffande tolkningen av detta reglemente ansåge amiralitetsrätten, att å ena sidan enligt 11 § i reglementet alla fartyg, som ej vore försedda med däri nämnda dokument, vore underkastade konfiskation, men att å andra sidan författningens rubrik (»huru med kaperierna varande detta kriget med Danmark och ryssen förhållas skall») syntes giva vid handen, att 11 § icke avsåge andra fartyg än dem, som ärna sig till eller från Östersjön eller eljest fientliga orter såväl där som i Västersjön, men ej neutrala fartyg, som kommo från en neutral ort i Västersjön och ärnade sig till en annan av samma beskaffenhet. Detta hemställdes till Kungl. Maj:ts nådiga gottfinnande och förklaring. — I skrivelse till generalguvernören Mörner den 14 maj 1717 förklarade sig konungen bifalla amiralitetsrättens uttalade mening i fråga om kaperireglementets tolkning. 1 Några dagar senare, den 17 maj 1717, utfärdades en kungl. förordning »angående farten i Västersjön mellan neutrala orter». Det heter däri, att som Kungl. Maj:t den 14 maj 1717 förklarat, att kaparereglementet skulle sträcka sig till de fartyg, som ärnade sig till eller från Östersjön eller eljest fientliga orter, liggande såväl där som i Västersjön, men ej till neutrala fartyg, som komme från en neutral ort i Västersjön och ärnade sig till en annan av samma beskaffenhet, och då det således vore nödigt att veta, huruledes det borde prövas, vilka fartyg vore neutrala eller ej, och vilka icke ärnade sig till någon fientlig ort, alltså borde i detta hänseende följande iakttagas: »att alla de fartyg, som antingen finnas, eller gå och komma ifrån orter, som ligga på denna sidan Doggers bank, och således äro eller varit i kursen till och från fientliga orter, böra vara försedda med alla i kaparereglementet specificerade dokumenter, men de neutrala fartyg, som antingen finnas eller gå 1 Generalguvernören över Göteborgs ooh Bohus m. fl. län skrivelser till K. Maj:t den 2 och den 11 maj 1717. — K. Maj:ts brev till generalguvernören greve Mörner den 8 och den 14 maj 1717 Riksregistraturet. B. A.

94 och komma på andra sidan Doggers bank, och således äro stadda uti sådan kurs i Västersjön, att de äro utur all misstanke att gå till fientliga orter, av dem åstundas ej alla uti reglementet erfordrade dokumenter, utan allenast sådane, som visa dem ej vara fientliga, som äro riktigt sjöpass, förnyat till var resa, samt certifikat och konossementer, att man därav kan vara förvissad att skepp och gods ej är fientligt». 1 Det fasthölls alltså i princip vid att fienden tillhöriga fartyg eller gods, samt fartyg, som vore på väg till eller från Östersjön eller till eller från någon utanför densamma belägen fientlig ort under alla omständigheter vore underkastade uppbringning. Förordningen av den 17 maj 1717 uppställer en bevisregel för avgörande av frågan, huruvida ett fartyg var på väg till eller från en fientlig ort eller ej. Om fartyget anträffades hitom Doggers bank, var det presumtion för att det befann sig på väg till eller från fientlig ort, och denna presumtion kunde endast motbevisas med tillhjälp av alla de dokument, varom talades i § 11 av kaperireglementet; om det däremot anträffades på andra sidan om Doggers bank, ansågs det utom all misstanke att gå till fientlig ort, och i detta fall krävdes endast bevisning för att det ej var fientligt. Om någon neutralitetsgräns i egentlig mening var det sålunda fortfarande icke tal. Då amiralitetsrätten i sin ursprungliga hemställan hade ifrågasatt, huruvida den omständigheten, att ett fartyg anträffades i närheten av en neutral kust (»under holländska, engelska och franska vallen»), borde tillmätas betydelse, hade det endast varit fråga om fartyg, som voro på väg från en neutral ort till en annan, och även enligt förordningen av den 17 maj 1717 kunde ett fientligt fartyg uppbringas huru nära som helst intill neutral kust. Mot slutet av Karl XII:s regering började man emellertid i Sverige finna, att de svenska kaparnas hårda framfart mot den neutrala handeln var skadlig även för Sveriges intressen, i det att den svenska utrikeshandeln därigenom hämmades och tillförseln till riket av nödiga varor hindrades. I utlåtanden av den 20 november och 16 december 1718 hemställde kommerskollegium därför om lindring i kaperireglementet. Kansli- och kommerskollegierna erhöllo till följd härav den 22 december 1718 i uppdrag att utarbeta ett nytt kaperireglemente; sedan de till detta uppdrags fullgörande med sig adjungerat tvenne högre sjöofficerare, avlämnade kollegierna med gemensam skrivelse den 10 januari 1719 ett förslag till nytt kaperireglemente, vilket efter att ha behandlats av riksdagen och därvid undergått vissa ändringar godkändes av Kungl. Maj:t den 25 mars s. å. Kollegierna säga sig vid utarbetandet av sitt förslag »enkannerligen ställt sig till ögnemärke, vad i med sjömakterna ingångna handelsfördrag blivit avtalat». 2 1

STIEKNMAN, Samling av kungl. brev etc. VI, s. 360. Kommerskollegii skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 december 1718 angående några uppbringade neutrala köpmansfartyg. (Enligt denna skrivelse hade en framställning i samma syfte avgivits den 20 november s. å., vilken skrivelse dock ej kunnat återfinnas.) Kansli- och kommerskollegiernas gemensamma skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 januari 1719 angående kaperiets inrättande. Kanslikollegii registratur. Sekreta utskottets akter 1719 (nr 14 och 15). Rådsprotokollet 22 och 27 december 1718, 5, 8, 12 januari, 3, 13, 20 februari, 23, 25 mars 1719. R. A. Riksens ständers skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 mars 1719 angående kaperireglementet. Svenska riksdagsakter, Ser. II, 1 (utg. av Westrin), s. 13. 2

95 I motsats mot 1715 års kaperi reglemente innehåller kaperiförordningen (kungl. förordningen angående kommissfarare) av den 25 mars 1719 en föreskrift om respekterande av neutrala staters territorialvatten. Föreskriften, som är intagen i § 20 av förordningen, lyder: »Så är ock ingen kommissfarare tilllåtet att angripa eller borttaga något skepp eller gods, evem det kan tillKöra, å neutrale nationers hamnar, redder och strömmar, eller dem därstädes någon skada tillfoga; som dem ock skall vara förbjudet utom neutrala hamnar, redder och strömmar såsom utur dess ställe, att utlöpa, till att anfäkta någon nations seglation.» Det neutrala sjöterritorium, varom talas i denna bestämmelse, fick således varken göras till skådeplats eller till bas för uppbringningar eller andra krigshandlingar mot vare sig fientliga eller neutrala fartyg. I fråga om omfattningen av det neutrala sjöterritorium, som sålunda borde respekteras, är bestämmelsen något oklar, i det att innebörden av uttrycket »strömmar» är ganska osäker; såsom ovan anmärkts i fråga om art. XXXV av 1679 års svensk-holländska traktat, varpå ifrågavarande bestämmelse i kaperiförordningen möjligen återgår, kan uttrycket »strömmar» antingen betyda vederbörande stats territorialvatten eller helt enkelt floder, med övervägande sannolikhet för sistnämnda tolkning. Det är sålunda antagligt, att vad som enligt § 20 av 1719 års kaperiförordning borde respekteras, inskränkte sig till den neutrala statens hamnar, redder och flodmynningar. Om en vidsträcktare innebörd inlägges i uttrycket »strömmar», utsäger bestämmelsen i alla händelser ingenting om, huru långt den neutrala statens territorialvatten enligt svensk uppfattning borde anses sträcka sig. Från den på det stora nordiska kriget följande fredsperioden föreligger ett Synviddsdokument, som utgör ett åtminstone indirekt bidrag till den svenska neutrali- d^äns i förtetsgränsens historia, nämligen den mellan Sverige och Tunis den 23 december Sverige och 1736 avslutade freds- och handelstraktaten. Art. V I I av denna traktat inne- BarbareskQfSlfpWV) ft.

håller en bestämmelse, att det ej skall vara tillåtet för någon kryssare, tillhörig en mot Sverige fientlig makt, att utöva några fientligheter mot svenska fartyg eller undersåtar »uti Tuniska gebieter eller tillhörige hamnar, ej heller i sikte av deras hamnar, fästningar och kuster». 1 — Detta innebar fastställande av synvidden såsom neutralitetsgräns, väl att märka dock ej vid den svenska, utan vid den tunesiska kusten. Som instruktionen för det svenska ombud, som avslöt denna traktat, konsuln G. Logie, gick ut på, att traktaten borde avfattas i enlighet med den mellan Sverige och Alger 1729 slutna traktaten, och som ingen bestämmelse om synvidden som neutralitetsgräns förekommer i sistnämnda traktat, måste ifrågavarande bestämmelse ha tillfogats under de mellan Logie och de tunesiska vederbörande förda underhandlingarna. Ovan har framhållits, att användningen av synvidden som neutralitetsgräns var gängse i Medelhavsländerna under 1700-talet.2 En bestämmelse av samma innehåll som nämnda artikel i den svensk-tunesi1 Sveriges traktater, VIII, s. 228. — Angående traktatens förhistoria, se samma arbete, s. 235 ff., samt KEEUGEB, Sveriges förhållanden till Barbareskstaterna, I, s. 355 ff. 2 Se ovan s. 22.

1736 och 174L

96 ska traktaten infogades i den mellan Sverige och Tripolis den 15 april 1741 avslutade freds- och handelstraktaten. 1 KaperiSedan Sverige 1741 börjat krig med Ryssland fick svenska regeringen anreglementet \e^n[ng a t t utfärda ett nytt kaperireglemente, avseende det pågående kriget. Detta, som är daterat den 28 juli 1741, är märkligt så till vida, som kanonskottsvidden däri tillerkändes betydelse med avseende på neutralitetsgränsens utmätande. § 2 av reglementet stadgar nämligen, att alla ryska fartyg skulle angripas och uppbringas, »dock så att ingen fientlighet förövas, ej heller någon prise angripes och tages uti hamnarne, inom styckeskott, av sådana makter och stater, som äro i vänskap med Oss och kronan Sverige». 2 Liksom i 1719 års kaperireglemente var det således i främsta rummet de neutrala hamnarna, som skulle åtnjuta skydd, men därjämte skulle ett område inom kanonskottsvidden respekteras; detta avstånd skulle tydligen beräknas från hamnarna, vilka antagas i regel vara skyddade av fästningsverk och kanoner. Det var sålunda ej fråga om fastställande av kanonskottsvidden såsom allmän neutralitetsgräns vid vänskapligt sinnade nationers kust, och naturligtvis än mindre om kanonskottsviddens fastställande som Sveriges neutralitetsgräns. Att dock närheten till neutral kust, även där kanoner icke funnos uppställda, tillmättes en viss betydelse med avseende på rätten till uppbringning, framgår av ett utlåtande av kansli- och kommerskollegierna den 14 november 1741 angående ett holländskt handelsfartyg, som av ett svenskt örlogsskepp uppbringats i Kattegatt och som därefter förts till Öresund, varpå danskarna påyrkade dess frigivande. Som skäl för att det holländska fartyget vore att anse som god pris anförde kollegierna bl. a., att det uppbringats »innan ankomsten till Sundet på fri och tillåtelig grund, nämligen 2% mil utom Croneborgs fästning samt IV2 mil ifrån danska vallen, förbjudandes Eders Kungl. Maj :ts utfärdade reglemente av den 28 juli sistl. och dess § 2 allenast att taga någon prise uti hamnar inom styckeskott av sådane makter och stater som äro i vänskap med Eders Kungl. Maj:t och kronan Sverige». Kollegiernas mening synes således vara, att ehuru den i kaperireglementet införda kanonskottsviddsregeln endast gällde, där kanoner faktiskt funnes uppställda — därav framhållandet av det avsevärda avståndet mellan platsen för uppbringningen och Kronborgs fästning — så vore avståndet från danska kusten dock ej alldeles utan betydelse; dock framgår det ej på något sätt, vilket avstånd från kusten enligt kollegiernas uppfattning vore att anse som neutralitetsgräns. 3 I ett senare utlåtande i samma ärende hemställa kollegierna, att svenska örlogsfartyg och kapare måtte instrueras att ej göra priser »under danska vallen» — alltså i omedelbar närhet till danska kusten. Detta betänkande bifölls av Kungl. Maj:t och föreskrifter i enlighet därmed meddelades i kungl. brev till amiralitetskollegium den 21 juni 1742.4 1 Sveriges traktater, VIII, s. 303. — I handels- och sjöfartstraktaten mellan Sverige och Marocko den 16 maj 1763 antogs däremot kanonskottsvidden som neutralitetsgräns vid Marockos kust. Se ovan s. 24, not 6. 8 Sveriges traktater, VIII, s. 319. Angående förordningens förhistoria, se samma arbete, s. 326. * Kansli- och kommerskollegierna samt amiralitetets flaggmän den 14 november 1741 angående vad som förefallit i Sundet med en kommendör Stoltz uppbrakte prise. B. A. * Kansli- och kommerskollegierna samt amiral Ankarcronas underdåniga betänkande den 8 december 1741 om holländska huckerten. Kungl. brev till amiralitetskollegium m. fl. angående huru med priser framdeles bör förhållas, den 21 juni 1742. Registratur i utrikes ärenden. B. A.

97 De stora sjökrigen vid 1700-talets mitt fingo en avgörande betydelse för instrukneutralitetsgränsens utveckling i de skandinaviska länderna. Ur denna syn- tionen för punkt torde ett aktstycke, som belyser de svenska myndigheternas teoretiska r « f n l a / £ ; 175 uppfattning om hithörande spörsmål, vara av intresse. I kansli- och kommers-5kollegiernas underdåniga utlåtande den 25 april 1755 angående instruktion för varvsmajoren Rajalin såsom befälhavare över de tvenne örlogsfartyg, som skulle utsändas på kryssning mot de marockanska sjörövarna, diskuteras frågan, huruvida de svenska örlogsfartygen borde bereda skydd även för främmande nationers fartyg, som angrepos av fartyg av annan nation. Härom yttrar kanslikollegium: »Innan kollegierna skrida denna saken närmare, bör kanslikollegium förut lägga till grund, huru ett sådant beskydd icke kan äga rum uti en annan makts hamnar eller på dess kuster och redder. Som samma makt där äger jus territorii, vilket efter allt folks bruk och tacite vidgående även sträcker sig till en viss distans i de anliggande farvatten; och samma jus med skyddsrättigheten oskiljaktigt är förknippad; så kan en annan makt icke tillvälla sig denna rättighet även så litet, som samma rättighet av någon kan antastas medelst angripande av den, som i sådane en tredje makt tillhöriga hamnar sitt beskydd och räddning sökt; således är här endast frågan, huruvida Eders Kungl. Maj:ts örlogsskepp uti öppen sjö och mari libero skulle kunna låta ett nödställt fartyg ett sådant skydd vederfaras. Betraktas frågan i och för sig själv, samt utan applikation till vissa tider och omständigheter, så äger den intet tvivelsmål, ty uti mari libero kunna alla independenta makter för sina örlogsskepp påstå samma rättighet, som efter en allmän överenskommelse deras hamnar, sjöfästningar och kasteller tillerkänd är, nämligen, att ingen främmande makt kan därutanföre, åtminstone icke på ett kanonskott när, öva fientlighet, utan att tillika anses som fredsbrytare . . . Att nu en lika rättighet ett uti mari libero statt örlogsskepp tillkommer, det bestyrker l:o själva idéen av ett mare liberum, vilket såsom ingen tillhörigt, tillfaller den första intagaren till så stor del, som han kan behärska, det är i närvarande casu, till så stor del, som örlogsskeppet med sina kanoner kan bestryka, 2:o den respekt, som alla nationer visa varandras örlogsfartyg och vilken ibland annat även kan sägas utmärka ett inbördes erkännande av det dominium var och en tillkommer över den trakt han i havet innehar och beseglar, och 3 :o en vedertagen praxis hos alla sjöfarande nationer, vilka ej allenast alla påstå ^ för sina örlogsskepp en sådan rättighet, utan sträcka jämväl en del sitt påstående i detta mål långt högre än här utmärkt är, och varav i synnerhet England mångfaldiga prov givit. . .» Den uppfattning rörande territorialgränsen, som kanslikollegium sålunda utvecklat, torcle kunna sammanfattas på följande sätt: en stats territorialrätt över omgivande hav omfattade i främsta rummet hamnar och redder samt farvattnen utmed kusten intill ett visst ej närmare angivet avstånd därifrån. Området inom kanonskottsvidden från hamnar och fästningar — alltså platser, där kanoner kunde antagas vara uppställda — vore neutralt område, där inga fientligheter finge förövas; ett sådant neutralt område inom kanonskottsvidden finge också anses omgiva ett örlogsfartyg å det fria havet. Det fria 7— 293623

98 havet kunde nämligen göras till föremål för ockupation, nämligen så långt som vederbörande makts kanoners skottvidd sträckte sig. Denna uppfattning torde i stort sett stått i god överensstämmelse med den folkrättsliga doktrin, som utvecklat sig närmast i anslutning till Grotius och Bynkershoek. 1 Kollegierna drogo av ovan återgivna resonemang den slutsatsen, a t t de svenska örlogsfartygen principiellt hade både rätt och plikt att å det fria havet inom skottvidden av sina kanoner skydda främmande fartyg mot angrepp; ur praktisk-politisk synpunkt funno de emellertid denna konsekvens betänklig och föreslogo därför, att Rajalin tvärtom borde instrueras att icke inblanda sig i några stridigheter, som kunde förefalla mellan mot Sverige vänskapligt sinnade makters fartyg inbördes. 2 Rajalins instruktion blev också fastställd i enlighet med detta kollegiernas förslag. 3 Med avseende på frågan om rätt för krigförande makters örlogsfartyg och kapare att medförande priser ingå i en neutral stats hamn synes svenska regeringen ännu vid mitten av 1700-talet intagit den ståndpunkten, att det stode den neutrala staten fritt att välja mellan att medgiva eller icke medgiva denna rättighet. 4 DanmarkFör Danmark-Norges neutralitetsgräns blev 1740-talets krigsperiod av för neutralitets- framtiden avgörande betydelse. Först och främst försvann nu definitivt den gräns under gamla föreställningen om »revet» (»det jydske rev») som det dansk-norska mo-tåltn sjöterritoriets gräns i väster. Däremot upprätthölls till en början den på 1690talet fastslagna ståndpunkten, att synvidden angav gränsen för Danmarks och Norges territorialvatten i neutralitetsavseende. En bestämmelse av sådant innehåll utfärdades ännu år 1744.5 Följande år utfärdades emellertid ett kungl. brev till de norska provinsmyndigheterna (den 18 juni 1745), vari ett avstånd av en mil från kusten eller därutanför liggande grund och skär fastställdes som neutralitetsgräns. Enligt en senare utgiven författning skulle dock synviddsavståndet alltjämt utgöra neutralitetsgräns vid fästningar. Vid början av nästa stora krig, det s. k. sjuåriga kriget 1756—1763, utfärdades en ny dansknorsk förordning, varigenom enmilsavståndet fastställdes som neutralitetsgräns. I ett kungl. reskript av den 23 februari 1759 förklarades, att den »mib>, det här var fråga om, utgjordes av en vanlig sjömil om en 15-dels grad, m. a. o. av en s. k. tysk mil, eller fyra nautiska mil. Enligt ett något senare kungl. brev skulle milen räknas från fastlandet, ej från därutanför belägna skär. 6 — Den beräkning av territorialvattnet till en mil från kusten, som ännu fasthålles i Norge och åtminstone i vissa hänseenden även i Danmark, härleder sig alltså från mitten av 1700-talet. 1 Angående teorien om territorialhöghet över ett område inom kanonskottsvidden omkring fartyg å öppna havet (»territoire naval»), se PEBBLS, a. a., s. 37 f., DE LOUTEE, Le droit international public positif, I f., s. 384 f. . * Kansli- och kommerskollegiernas gemensamma utlåtande den 25 april 1755 angående instruktion för varvsmajoren Rajalin. R. A. Jfr Amiralitetskollegii utlåtande i samma ärende den 16 april 1755. R. A. 3 Rådsprotokollet i krigsärenden den 30 april 1755. R. A. .-.-., . WVTTT * Handels- och sjöfartstraktat mellan Sverige och Båda Siciherna den 30 ]um 1741, art. A Å V l i i , Sveriges traktater, VIII, s. 345. 8 R^ESTAD, Kongens stromme, s. 253. 8 RASTAD, Kongens str0mme, s. 329 ff., La mer territoriale, s. 131 f.

99 Även i den svenska neutralitetsgränsens historia blev sjuåriga kriget av Synvidden djupt ingripande betydelse. Detta krig ledde sitt ursprung från stridigheter ^ratttets mellan England och Frankrike, som 1755 utbrutit i kolonierna, och även sedan gräns 1756. krigslågan följande år överförts till Europa, fick det väsentligen sin karaktär av de maritima och koloniala motsättningarna mellan dessa båda makter. Det var därför naturligt, att sjöstriderna, kaperierna och de därmed sammanhängande folkråttsliga frågorna även under detta krig spelade en mycket framträdande roll. Sverige förde i början av kriget en neutralitetspolitik, som dock hade en mot Frankrike synnerligen välvillig karaktär, och som tog slut, då Sverige invecklades i krig med Englands bundsförvant Preussen. Ovan har i samband med frågan om Östersjöns ställning en sida av denna politik berörts: hurusom det med Danmark avslutade neutralitetsförbundet till handelns försvar efterföljdes av med Ryssland slutna fördrag om Östersjöns spärrning, som väsentligen riktade sin spets mot England. Folkrättsligt sett innebar behandlingen av Östersjön som ett mare clausum ett fullföljande i nya former av 1600-talsidéen om dominium maris Baltici. Av väsentligt mycket större betydelse i den svenska neutralitetsgränsens historia blevo emellertid en del i samband med kaperiväsendet stående spörsmål, som framträdde redan vid krigets början. I en till svenske kanslipresidenten riktad skrivelse den 20 december 1755 hemställde franske ambassadören i Stockholm, d'Havrincour, dels om fullständig säkerhet i svenska hamnar för franska fartyg av alla slag, krigsskepp, kapare och handelsfartyg, dels om rätt att i svenska hamnar få försälja de priser, som franska fartyg kunde dit införa, dels att, i händelse svenska regeringen beviljade dessa båda franska önskemål, en kungörelse därom måtte utfärdas. 1 Regeringen beslöt att i princip bifalla ambassadörens hemställan i de båda första punkterna, men överlämnade skrivelsen till kansli- och kommerskollegierna för yttrande angående vissa villkor — särskilt med avseende på de avgifter, varmed försäljningen av priserna borde beläggas — varmed utövningen av de åt fransmännen medgivna rättigheterna borde förknippas. 2 Som det var bekant, att en liknande hemställan från fransk sida riktats till danska regeringen, infordrade kanslipresidenten från svenska beskickningen i Köpenhamn uppgifter rörande den hållning, Danmark intagit i denna fråga. Härom meddelades, att Danmark medgivit franska kapare att inlöpa i norska hamnar, men däremot icke i någon hamn vid Östersjön.3 Frågan behandlades i kanslikollegium den 10 februari och ett gemensamt utlåtande i ärendet avgavs av kansli- och kommerskollegierna samma dag. I detta anfördes, att inga, betänkligheter mötte mot att låta franska örlogs- och handelsfartyg inlöpa i samtliga svenska hamnar; detta vore överensstämmande såväl med allmän folkrätt som med den nära vänskap, som förenade det svenska och -det franska hovet. Vad däremot beträffade kapare samt örlogsfartyg, som medförde pri1

Franske ambassadören d'Havrincours note den 20 december 1755. Gallica. R. A. Rådsprotokollet i utrikes ärenden den 22 december 1755. R. A. Kommissionssekreteraren Faxells brev till kanslipresidenten den 15 januari 1756. R. A. BOYE, De vaebnede neutralitetsforbund, s. 91 f. 2

3 Danica.

100 ser, borde denna frihet inskränkas till de svenska hamnarna vid Nordsjön, och sådana fartyg således ej tillåtas att inlöpa i svenska Östersjöhamnar; härför talade dels den gamla grundsatsen, att Östersjön borde vara fredat för kaperier, dels det exempel, som lämnats genom den av Danmark förda politiken i denna fråga. Beträffande frågan om rätt för fransmännen att i svensk hamn försälja sina priser, gjorde kollegierna gällande, att det rent av vore en neutral stats skyldighet att medgiva sådan rätt, och anförde till stöd för denna något tvivelaktiga tes följande bevisföring: ». . . ty vad en krigande makt jure belli sig förskaffar, det är dess egendom, och är det dess egendom, så kan henne nyttjandet härav icke mera i krigs- än fredstider av en neutral makt betagas, emedan det eljest vore att avvika från neutraliteten». Även rätten att försälja priser borde dock inskränkas till att avse vid Nordsjön belägna hamnar. Något offentligt kungörande av de åt fransmännen gjorda medgivandena ansågo kollegierna ej böra äga rum, utan vore det tillräckligt, att vederbörande i de ifrågavarande hamnarna och sjöfästningarna underrättades. — Emellertid upptogo kollegierna i samband med detta ärende även till behandling frågan om Sveriges neutralitetsgräns. Kollegierna erinrade om att det vid flera föregående tillfällen varit under övervägande, huru nödvändigt det vore, att Sveriges kuster, hamnar och sjöfästningar bibehölles vid »den respekt och skyddsrättighet, som icke mindre Kungl. Maj:ts höga jus territoriale än ett vedertaget bruk dem tillägger»; som exempel på, huru eftertryckligt denna princip upprätthölls i främmande länder, anfördes, att i Portugal en kapare, som inom sikte av kusterna uppbringade ett fartyg, måste återställa detsamma och stundom även träda i fängelse. Kollegierna hemställde därför, att i svaret till franske ambassadören borde göras det uttalandet, att Kungl. Maj:t av konungens av Frankrike vänskap och bekanta billiga tänkesätt förväntade, att de franska krigsskeppen och kaparna allvarligen förbjödes att under Sveriges vall eller i sikte av dess kuster föröva någon fientlighet. 1 Det svar, som enligt Kungl. Maj:ts beslut den 8 mars 1756 avläts på franske ambassadörens framställning, var avfattat enligt kollegiernas hemställan, och däri inflöt således också en passus rörande neutralitetsgränsen, som i huvudsak var av den lydelse, kollegierna föreslagit, dock med den skillnad att synviddsregeln enligt svarets formulering endast hänförde sig till svenska hamnar och fästningar. 2 Samma dag avläts ett kungl. brev till krigs-, kansli-, amiralitets- och kommerskollegierna samt till vederbörande landshövdingar med meddelande om de rättigheter, som beviljats de franska fartygen. I detta brev förekommer följande neutralitetsgränsen berörande föreskrift: »Och emedan härjämte hos Oss 1 Kanslikollegii protokoll i utrikes ärenden den 10 februari 1756. Kansli- och kommerskollegiernas gemensamma utlåtande den 10 februari 1756 angående frihet för de franske att inlöpa med priser uti svenska hamnar. R. A. a »Le Roy connoit au reste trop les sentiments de S. M. Trés-Chrétien pour douter qu'elle ne defende aux armateurs d'exercer les hostilités sur les parages de la Suéde ou a la vue de ses ports ou forteresses.» Kanslipresidentens koncept. R. A. — Konceptet är daterat den 5 mars 1756, men som kungligt beslut om svars avlåtande ej fattades förrän den 8 mars, sedan sekreta utskottets utlåtande inhämtats, kan svaret ej ha avlåtits före sistnämnda datum. Rådsprotokoll i utrikesärenden den 1 och 8 mars 1756. R. A.

101 uti övervägande kommit huru det vill nödigt vara, att våra kuster, hamnar och sjöfästningar mage bibehållas vid den respekt och skyddsrättighet som icke mindre vårt höga jus territoriale än ett vedertaget bruk dem tillägger, så att en kommissfarare ej må under Sveriges vall eller i sikte av dess kuster föröva någon fientlighet och uppbringa något främmande fartyg, i avseende vartill Vi ock låtit genom bemälte ambassadör (d'Havrincour) hos det kungl. franska hovet föreställa att sådant måtte bliva dess örlogsskepp och kommissfarare förbudet; så hava Vi eder sådant allt härmed i nåder tillkännagiva velat, med nådig befallning att behörigen besörja vad uppå edert föranstaltande ankommer . . .»x Formuleringen av bestämmelsen rörande neutralitetsgränsen i det kungl. brevet av 8 mars 1756 överensstämmer, i motsats mot formuleringen i svaret till franske ambassadören, fullständigt med det i kansli- och kommerskollegiernas utlåtande framställda förslaget till uttalande i ämnet; uttryckssättet i det kungl. brevet tyder på att någon reell skillnad knappast var åsyftad i skrivelsen till ambassadören, utan a t t synviddsregeln skulle gälla vid kusten öyer huvud taget, icke blott vid hamnar och fästningar; synviddsregeln finge således anses angiva, vad som skulle anses vara Sveriges »farvatten» (»parages»). I alla händelser var det genom det kungl. brevet av 8 mars 1756 fastslaget, att synviddsavståndet, från kusten räknat, skulle utgöra Sveriges neutralitetsgräns. Emellertid framställer sig i detta sammanhang även spörsmålet, huruvida denna regel skulle gälla hela svenska kusten, eller endast Nordsjökusten (Skagerack och Kattegatt), som den åt franska kapare medgivna rätten att ingå i svenska hamnar uteslutande avsåg. A t t lämna ett bestämt svar på denna fråga ar synnerligen svårt. I varje fall intog Östersjön alltjämt så till vida en särställning, som man utgick från att några kaperier därstädes över huvud taget icke skulle få förekomma. Man kan vidare fråga sig, varifrån den 1756 i Sverige införda bestämmelsen rörande neutralitetsgränsen var hämtad. Det är tydligt, att den icke ledde sitt ursprung från våra skandinaviska grannländer, Danmark-Norge, där ju synviddsregeln varit gällande från 1690-talet till 1745, men sistnämnda år övergivits och ersatts med enmilsregeln. I stället åberopas i kansli- och kommerskollegiernas utlåtande Portugals exempel. Det torde alltså vara riktigast att saga att det var den i Sydeuropa och Medelhavsländerna härskande synviddsregeln, som 1756 infördes i svensk rätt. Denna regel hade ju för övrigt redan förekommit i av Sverige med tvenne Medelhavsstater avslutade konventioner, nämligen traktaterna med Tunis och Tripolis av respektive 1736 och 1741 Om det av KasEAD gjorda antagandet ä r riktigt, att den ursprungligen nordiska synviddsregeln av de på Sicilien härskande normanderna införts i Medelhavsområdet, skulle man kunna säga, att denna gamla nordiska regel för sjöterritor^ets_bestamning på en lång omväg återinförts i Sverige. 2 hövdSgaf anrndeentmsSnrd nens r f g t a Ä R . A

ffiJSJÄStt

am iralite

,

^oUegiu m och vederbörande lands-

** " " * • S k e p P a t tf å m l ö P a *8Vensba ham™r-

R ^ S T A D , La mer territoriale, ss. 18, 54 f.

Utrikesexpeditio-

102 Synviddsregeln förblev under ett par år framåt gällande för bestämningen av Sveriges neutralitetsgräns; i enlighet härmed infördes denna regel också i instruktionerna för befälhavarna å de eskadrar, som på grund av det med Danmark slutna neutralitetsförbundet utrustades för handelns skydd. Sålunda innehöll den åt schoutbynachten greve Didrich Taube givna instruktionen av den 10 maj 1756 en bestämmelse, att schoutbynachten icke borde »blanda sig i något anfall som tvenne de krigande makternas fartyg utom siktet av Kungl. Maj:ts land och territorium kunde förehava», och en likalydande bestämmelse infördes i den åt schoutbynachten Axel Lagerbielke den 6 juni 1757 givna instruktionen. 1 Samma grundsats återfinnes även i en av kanslipresidenten till landshövdingen och överkommendanten i Göteborg, general Kaulbars, den 24 april 1758 avlåten skrivelse, som utgjorde svar på en av Kaulbars framställd förfrågan, huru han borde förhålla sig mot en viss kapten Thurot, befälhavare å ett franskt örlogsfartyg, »Le Maréchal de Belle-Isle», som inlupit i skärgården utanför Göteborg.2 I kanslipresidentens skrivelse framhålles, att Thurot icke borde tillåtas »att armera uti Kungl. Maj:ts hamnar, därmed att kapra», men »skulle han själv eller någon annan, med Kungl. Maj :ts av Frankrike kommission försedd, utom siktet av Kungl. Maj :ts fästningar bemäktiga sig något skepp, dess konungs fiender tillhörigt, är honom eller densamma icke förment att föra det uti Kungl. Maj:ts hamnar, njuta där protektion som för valfången egendom samt även föryttra varor och skepp dem han borttagit». 3 KanonKort ^ därefter erhöll emellertid Kaulbars, genom en den 10 maj 1758 daskottsvidden terad instruktion, av Kungl. Maj:t nya föreskrifter för behandlingen av f ramenen/ö?~ mande kapare, vilka bl. a. innehöllo en från sy nvidds regeln avvikande bestämlands- melse rörande neutralitetsgränsen. Utfärdandet av denna instruktion torde ha KaSars föranletts av det nya politiska läge, som inträtt i och med Sveriges indragande 1758. i kriget mot Preussen, och som bl. a. medförde en intimare samverkan mellan Sverige och Frankrike än tidigare; enligt vad i ingressen till instruktionen framhölls, gällde det nu att, med bibehållande av neutraliteten gentemot de övriga i kriget deltagande makterna, inom vissa gränser favorisera de nationers örlogsfartyg och kapare, som tillhörde samma politiska läger som Sverige. I instruktionen bekräftades först och främst det tidigare gjorda medgivandet för franska örlogsfartyg och kapare att ingå i Sveriges vid Nordsjön belägna hamnar samt därstädes försälja sina priser; fransmännen skulle erhålla all möjlig hjälp och bistånd, som de kunde behöva för fartygens reparation och besättningens förf riskning; kanoner och ammunition skulle de dock erhålla endast i den mån, som dessa förnödenheter ej voro behövliga för de svenska fästningarna, och efter tillstånd av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall; ej heller skulle de äga rätt att, annat än i visst undantagsfall, värva svenskt manskap för tjänstgöring på ka1 Kungl. Maj:ts instruktion för schoutbynachten greve D. Taube, den 10 maj 1756, art. II, § 7. Kungl. Maj:ts partikulära instruktion för schoutbynachten Axel Lagerbielke den 6 juni 1757, art. II, § 8. Flottans handlingar, ser. B, Sjöexpeditioner, vol. 23. R. A. 2 Angående Thurot och hans fartyg, vilket blivit skadat och på grund därav inlöpt i Göteborgs skärgård, finnas åtskilliga skrivelser från landshövding Kaulbars till Kungl. Maj:t från februari— juni 1758. Landshövdingen i Göteborgs och Bohus läns skrivelser till Kungl. Maj:t. R. A. 8 Kanslipresidenten till landshövdingen Kaulbars den 24 april 1758. Kanslipresidentens koncept. R. A.

103 parefartygen. Även engelska örlogsfartyg* och kapare skulle äga rätt att inlöpa till Göteborg och andra hamnar för att rädda sig för storm och oväder samt hämta förfriskning; däremot skulle engelsmännen ej få åtnjuta de övriga förmåner, som medgivits fransmännen. — Med avseende på av fransmännen tagna priser innehöll emellertid instruktionen tillika en bestämmelse av följande lydelse: »Dock, skulle prisen vara gjord inom styckeskott av Kungl. Majrts fästningar och följaktligen inom svensk jurisdiktion eller uppå svenska skepp, eller för svensk räkning lastade, så återfordras och återtages prisen och Kungl. Maj:t gör sig rätt själv. 1 — I instruktionen för Kaulbars av den 10 maj 1758 kom sålunda kanonskottsvidden till användning. Denna regel avsåg dock endast området omkring fästningar, således platser, där kanoner faktiskt funnos uppställda. Den omständigheten, att Kaulbars sålunda med kort tids mellanrum fått mot- Ett avstånd taga två inbördes avvikande föreskrifter rörande det område vid svenska kusten, av tre ^V^o, som borde vara fredat för uppbringningar, medförde helt naturligt hos honom ^ka^mti en viss tveksamhet rörande den svenska neutralitetsgränsens rätta sträckning, svensk. neuoch tvenne av fransmännen utanför den bohuslänska kusten företagna kaperier gS^ms. gåvo honom anledning att i en skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 juni 1758 framlägga denna sin tveksamhet och begära en närmare förklaring, huru bestämmelserna om neutralitetsgränsen skulle förstås. I skrivelsen anför han, att den franske kaparekaptenen Pollieu »sju franska mil från Marstrand i Nordsjön» såsom pris uppbringat och den 14 juni till Göteborg infört en liten engelsk jakt. Köpmännen i Göteborg, Robert och Johan Hall, till vilka jakten varit destinerad, hade i skrivelse till landshövdingen andragit, att jakten tagits »i sikte av svensk vall och svenska kusten», vilket de ville uttyda som »så långt man ifrån land kan se uti stora sjön»; detta bleve enligt landshövdingens förmenande »ifrån yttersta skären och även från Marstrands fästningstorn nog långt, hela 10 a 12 mil i sjön, allt efter som väderleken ar mer eller mindre klar»; av nämnda skäl hade de emellertid anhållit att få jakten losgiven, ehuru den skulle tagits i öppna sjön »sju franska eller fem svenska mil från Marstrand». — Kaulbars anför vidare, huruledes han fått mottaga inbördes avvikande instruktioner rörande neutralitetsgränsen- instruktionen av den 10 maj 1758 nämnde intet om synvidden, utan talade om kanonskottsvidden från fästningarna; det kungl. brevet av 8 mars 1756 föreskrev däremot, att inga främmande kapare finge utöva några fientligheter inom sikte av Sveriges kuster, och skrivelsen av den 24 april 1758 talade om siktet av Kungl Maj:ts fästningar. 2 Detta uttryck vore emellertid något tvetydigt, i det att från Marstrands fästning siktet vore långt i öppna sjön, men däremot från Älvsborgs ej ens så långt, som Sveriges territorium sträckte sig, nämligen ej utanför Vinga bak; för vinnande av en likhet härutinnan, som icke kunde vara underkastad nagon_dispyt eller stridighet, hemställde Kaulbars därför till Kungl. Maj:ts den l O ^ n ? ™ U 4 n 8 t n } k M n / Ö r , K™}h&TSJ kanslikollegii registratur. Rådsprotokoll i krigsärenden den W maj 1758. Kungl. Maj:ts skrivelse till Kaulbars den 10 maj 1758 i Registraturet i krigsärenden • " K » ^ ™ omtalar skrivelsen den 24 april 1758 såsom härrörande från K u n d Mai-t- emplWirl åsyftas med all sannolikhet den ovan omnämnda skrivelsen från k a n B K ^ Ä ^ - t ^ T ^

104 beprövande, huruvida hans mening i'detta fall vore riktig och överensstämmande med Kungl. Maj:ts instruktion och förordnande, nämligen »att sikte icke kan eller bör räknas längre i sjön än högst en mil från yttersta skären, eller så långt lots vattnet sig sträcker, vilket tyckes kunna egentligen kallas Eders Kungl. Maj:ts territorium». — »På detta sätt», tillägger Kaulbars, »skall sikte av vall även räknas i Norge.» — Vidare anför Kaulbars i sin skrivelse, att den franske kaptenen Thurot med sin fregatt, »Le Maréchal de Belle-Isle» kort tid förut i Nordsjön uppbringat tre engelska fartyg, sedan dessa redan inkommit i »svenskt lotsvatten» och lotsarna kommit ombord, samt infört dem såsom priser i norsk hamn. De engelska fartygen hade varit destinerade till Göteborg. Kaulbars hemställde med anledning härav till Kungl. Maj:ts beprövande, dels huru sådan oordning måtte förekommas, så att icke sagda franske kapten eller någon annan fransk kapare måtte uppbringa engelska eller främmande fartyg å svenskt territorium, »då de redan vore i svenskt lotsvatten», och avföra dem såsom priser till Norge eller annorstädes, dels att Kungl. Maj:t täcktes utfinna sådana utvägar, varigenom franske kapenen Thurot m. fl. franska kapare kunde förmås att låta de engelska fartyg, vilka ämnade sig till Göteborg för att inlasta järn, fritt passera, enär eljest handeln på Göteborg och den svenska järnexporten i allmänhet skulle bliva mycket lidande. 1 Kaulbars' yrkande i fråga om neutralitetsgränsen gick sålunda ut på att denna borde fastställas till en mil »eller så långt lotsvattnet sig sträcker». Varifrån Kaulbars hämtat sin uppfattning, att »lotsvattnet» sträckte sig till ett avstånd av en mil från svenska kusten, har ej kunnat utrönas. Den vid denna tid gällande lotsstadgan, kungl. förordningen om lotsväsendet i Sverige och Finland den 19 september 1696, talar på några ställen om »lotsfarvatten» eller »lotsvatten», varmed knappast kan menas annat än de farvatten, varom talas i 1667 års sjölag, kap. V I I i Sjöskadebalken (»På alle farvatten, där ledsagare behövas eller brukas pläga, är var och en skeppare skyldig dem att bruka och antaga»). Däremot säges ingenstädes, att dessa farvatten skola hava en viss bestämd utsträckning, räknat från kusten. — Av Kaulbars' skrivelse framgår emellertid, att han hade kännedom om att den norska neutralitetsgränsen vid denna tid var fastställd till ett avstånd av en mil från kusten; hans uppfattning, att detta avstånd ansågs motsvara synvidden, var emellertid felaktig; på den tid, då synvidden bildade Norges neutralitetsgräns, beräknades den till fyra k fem mil från kusten. Landshövding Kaulbars' skrivelse remitterades till kansli- och kommerskollegierna för avgivande av utlåtande. Kanslikollegium begärde i sin tur ett yttrande i ärendet från amiralitetskollegium. I sin remisskrivelse till sistnämnda myndighet framhöll kanslikollegium, att det, för att häva tvivelsmålen, huruvida de av Kaulbars omförmälda kaperierna försiggått i svenskt vatten eller icke, vore nödvändigt att hava fastställt, huru långt från svenska stranden Kungl. Maj:ts jurisdiktion egentligen sträckte sig ut i havet »om sådant nämligen bör avmätas efter distans, som antingen styckeskotten eller sikte eller lots1 Landshövding Kaulbars till Kungl. Maj:t den 17 juni 1758. Landshövdingars skrivelser, Göteborgs och Bohus län. B. A.

105 vattnet vid handen giva». Kanslikollegium framhöll även, att med avseende på denna fråga, utom andra grunder, även bruk och vana borde tjäna till efterrättelse. 1 Amiralitetskollegium svarade härpå i en skrivelse den 10 augusti 1758, att »efter vana och bruk hos de mesta, jurisdiktionen synes böra avmätas efter den distans, som skeppen från yttersta havsstranden kunna synas uti sjön, vilket räknas till trenne svenska mil». — »Detta», fortsätter amiralitetskollegium, »förstås likväl endast om öppna havet, ty annorlunda förhåller det sig vid en så trång passage, där grannen äger andra stranden, och halva rymden ej hinner till trenne mil, eller ock Sverige äger bägge stränderna, och ett fartyg, som uppbringas, är på förstnämnda sätt i sikte av svenska vallen å endera sidan, på vilka ställen det faller lätt att urskilja, huru långt Sveriges territorium sig sträcker, och som Lotsförordningen av 1696, § 4, förmår, att de lotsar, som bo vid yttersta inloppen, skola städse hava utsikt till sjön, samt i god tid möta de utur sjön kommande fartygen utanför inloppen, förr än de mage hava någon fara av de yttersta grunden, så i händelse några engelska fartyg voro av franska kapare uppbragte, sedan de redan haft svenska lotsar ombord, utan att samma lotsar genom list eller våld blivit för långt till sjöss medtagne, kan då ej tvivlas, med mindre icke sådant måste hava skett inom siktet ifrån svensk vall, vilket i samma fall så mycket mera vore för vida gånget, som Kungl. Maj:t den 8 mars 1756 förordnat, det en kommissfarare ej må under Sveriges vall eller i sikte av dess kuster föröva någon fientlighet och uppbringa något främmande fartyg, vilket förordnande tyckes sträcka sig till en än större rymd i havet än trenne mil, helst man ifrån ett fartyg kan på en mycket längre distans se land för sig än från vallen få ett ankommande i&rtyg i sikte, vilket än mera tyckes bestj^rka, att förberörda vanlighet ej här går för vida, när man räknar Kungl. Maj:ts egentliga jurisdiktion till trenne mil uti havet från svenska stranden, nämligen då fråga endast angår förberörda händelse.»2 Efter att ha emottagit denna skrivelse från amiralitetskollegium avgav kanslikollegium jämte kommerskollegium sitt underdåniga utlåtande i ärendet den 23 augusti 1758. I utlåtandet anföres, att de landshövding Kaulbars tidigare meddelade föreskrifterna rörande den svenska neutralitetsgränsen varit inbördes motstridiga och oklara, i det att vissa av dessa föreskrifter grundade sig på synvidden och andra på kanonskottsvidden, och synvidden dessutom var olika i olika fall; Kaulbars hade därför gjort gällande, att synvidden »icke borde räknas längre än svenska lotsvattnet, det är efter hans tanke en mil från yttersta skären»; landshövdingen hade därför, enligt 'till kanslikollegium ingånget meddelande, lämnat den av kaparekaptenen Pollieu uppbringade jakten till kaparens fria disposition, eftersom denna uppbringning, liksom även den av kapten Thurot verkställda, skulle skett 1 */> a 2 mil från svenska kusten, och således enligt landshövdingens förenämnda tanke båda ägt rum utom svenska lotsvattnet. Efter att ha refererat amiralitetskollegii i ärendet avgivna 1 Kanslikollegium till amiralitetskollegium den 2 augusti 1758, angående franska kapare. Kanslikollegii registratur. R. A. 2 Amiralitetskollegium till kanslikollegium den 10 augusti 1758. Kanslikollegii inkomna handlingar, ser. E, VIII, vol. 2. B. A.

106 yttrande, som ju bl. a. gick ut på att synvidden gemenligen räknades till tre svenska mil från kusten, framlägga kansli- och kommerskollegierna i anslutning därtill följande förslag i fråga om den svenska neutralitetsgränsens beräkning: »l:o, att den distansen av trenne mil ifrån svenska vallen i öppna havet, bör ostridigt räknas för Sveriges dominium, och följaktligen där ingen fientlighet tillåtas; 2 :o, att detta bör gälla antingen lots inom den distansen är ombord på fartygen eller ej; men skulle 3:o det hända, att i anseende till farvattnets beskaffenhet lots behövde vara och verkligen vore om bord till en längre distans uti havet, utan att han med list eller våld blivit så långt utförd, då bör det fartyget likaledes räknas vara under Sveriges beskydd, och i följe därav även fritt för alla våldsamheter; 4:o, att detsamma gäller om kaparen själv, nämligen att så länge han har svensk lots om bord, honom icke tillätes att öva kaperier, alldenstund han då är ansedd vara uppå svenskt lotsvatten och det vore både att violera Sveriges dominium och jämväl missbruka det beskydd, som han då av Sverige äger i följe av neutraliteten; och änteligen 5:o, att på de ställen där Sverige äger halva rymden till en mindre distans än trenne mil, eller innehar bägge stränderna, det gäller vad kungl. amiralitetskollegium andragit, ehuru på sådane ställen casus av kaperier svårligen äro att supponera, så länge Östersjön är av alla vederbörande makter förklarad fri och säker.» Kollegierna uttalade vidare den meningen, att de tidigare nämnda, av Pollieu och Thurot gjorda uppbringningar i själva verket ägt rum »inom Sveriges dominium», och att landshövding Kaulbars följaktligen handlat något förhastat med avseende på den av Pollieu uppbringade jakten, ehuru hans handlingssätt vore förklarligt i betraktande av att han varit i avsaknad av tydliga föreskrifter om neutralitetsgränsen. Beträffande Kaulbars förslag att man borde förmå fransmännen att alldeles upphöra med att uppbringa till Göteborg destinerade engelska fartyg, anförde kollegierna, att detta visserligen vore mycket önskvärt, men att det ej funnes några utsikter till att en framställning till franska regeringen i angivet syfte skulle krönas med framgång. 1 Kungl. Maj:t beslöt den 9 oktober 1758 att till alla delar bifalla kansli- och kommerskollegiernas utlåtande, och det kungl. brev till kansli-, kommers- och amiralitetskollegierna samt till landshövding Kaulbars, som med anledning härav samma dag utfärdades, innehöll följande bestämmelser rörande den svenska neutralitetsgränsen: »l:o En distans av tre mil ifrån svenska vallen ut i öppna havet bör ostridigt räknas för Sveriges dominium och följaktligen ingen fientlighet där tillåtas. 2:o Detta bör gälla antingen lots inom den distansen är om bord på fartygen eller ej. Men skulle 3:o det hända, att i anseende till farvattnets beskaffenhet lots behövdes vara och verkligen vore om bord till en längre distans ut i havet, utan att han med list eller våld blivit så långt utförd, då bör det fartyget likaledes räknas vara under svenskt beskydd, och i följe därav även fritt för alla våldsamheter. 4:o Detsamma gäller för kaparen själv, nämligen att så länge han har svensk lots om bord, honom icke tillätes att öva kaperier, allden1 Kansli- och kommerskollegiernas gemensamma utlåtande den 23 augusti 1758 angående svenska vallen, och huru långt den räknas bör i havet. E. A.

107 stund lian då är ansedd vara uppå svenskt lotsvatten, och det vore både att violera svenskt dominium, och jämväl missbruka det beskydd, som han då av Sverige äger i följe av neutraliteten. 5:o På de ställen, där Sverige äger halva rymden till en mindre distans än trenne mil, eller innehar bägge stränderna, är det i förra fallet halva, och i det senare hela rymden att räkna för Sveriges dominium, och följaktligen utom den casu att några kaperier där kunna utövas, vilket ock svårligen är att supponera så länge Östersjön är av alla vederbörande makter förklarad fri och säker.» 1 Genom det kungl. brevet den 9 oktober 1758 fastslogs, att Sveriges dominium sträckte sig intill ett avstånd av tre mil från kusten; ett vattenområde av sagda utsträckning skulle sålunda anses vara underkastat Sveriges suveränitet och utgöra vad med ett modernt uttryck kallas Sveriges territorialvatten. I det utlåtande av amiralitetskollegium, vari denna utsträckning för det svensk jurisdiktion underkastade vattenområdet först föreslagits, hade tillfogats, att detta skulle gälla »förberörda händelse», varmed tydligen avses kaperimål; av sammanhanget framgår, att amiralitetskollegium tänkte sig, att Sveriges territorialvatten eventuellt kunde utsträckas längre än till den gräns, som här föreslogs för Sveriges jurisdiktion i kaperimål. Denna reservation saknas i det kungl. brevet. Möjligen kan man dock i formuleringen: »En distans av tre mil . . . bör ostridigt räknas för Sveriges dominium och följaktligen ingen fientlighet där tillåtas», spåra en avsikt att eventuellt hålla anspråk på ett mera vidsträckt territorialvatten öppna. Det kungl. brevet den 9 oktober 1758 bildar så till vida epok i det svenska territorialvattnets historia, som gränsen för detsamma där för första gången bestämts till ett i visst längdmått angivet avstånd från kusten. Ifrågavarande bestämmelser, vilkas förhistoria på grund av deras betydelse ovan tämligen utförligt refererats, tarva i åtskilliga hänseenden kommentarier. Först och främst är det naturligtvis en fråga av största intresse, vilket slag av »mil» vid detta tillfälle använts för att bestämma det svenska territorialvattnets utsträckning. Den »mil», som vid denna tid i de nordiska länderna vanligen användes vid angivande av avstånd till sjöss, var den s. k. »tyska milen»; denna definierades som 15-delen av en latitudgrad och är således ungefär samma mått, som i Sverige i senare tid brukat kallas en »geografisk mil», och motsvarar fyra nautiska mil. Vid sidan av den »tyska milen» användes emellertid även en s. k. »svensk mil», som ungefär motsvarade sex nautiska mil. Den nautiska milen synes vid denna tid i Sverige varit så gott som okänd; den i Västeuropa använda sjömilen (»lieue marine», »sea-league») om tre nautiska mil omtalas understundom, men som ett främmande mått. Den »mil», varom talas i det kungl. brevet den 9 oktober 1758, kan således hava varit antingen en »tysk» eller en »svensk» mil.2 Den omständigheten, att den »tyska» milen var det vid denna tid för angivande av avstånd till sjöss mest använda längdmåttet, är ägnad att medföra, att »tysk mil» framstår som den i första hand sannolika betydelsen av uttrycket »mil», då detta uttryck ej åt1 Kungl. brev den 9 oktober 1758 till generallöjtnant Kaulbars samt till kansli-, kommers- och amiralitetskollegierna angående franska kaperier. Registrator i krigsärenden. B. A. * Jfr »Tillägg», s. 302 nedan.

108 följes av någon närmare bestämning; det är också otvivelaktigt att uttrycket »mil» i det kungl. brevet den 9 oktober 1758 åtminstone längre fram tolkats som avseende »tyska mil». Å andra sidan avsåg det av amiralitetskollegium framställda förslag, vartill det till grund för det kungl. brevet liggande utlåtandet av kansli- och kommerskollegierna närmast anslöt sig, att den svenska neutralitetsgränsen skulle fastställas till ett avstånd av tre »svenska mil» från kusten. Det är mycket antagligt, att kansli- och kommerskollegierna ej hade skillnaden mellan »svenska» och »tyska» mil klar för sig och därför underläto att i sitt förslag till föreskrifter rörande neutralitetsgränsen förse uttrycket »mil» med en närmare bestämning. Den »tyska» milen övergick i varje fall längre fram — i början av 1800talet — till att kallas »svensk sjömil», ett naturligt uttryck för att den var den »mil», som i Sverige vanligen användes för måttsbestämningar till sjöss. Det är naturligtvis icke uteslutet, att den »tyska» milen redan vid här ifrågavarande tidpunkt understundom kunde uppträda under benämningen »svensk» mil. Så är i varje fall tydligen förhållandet i ett av de aktstycken, som ligga till grund för det kungl. brevet den 9 oktober 1758, nämligen landshövding Kaulbars 5 skrivelse den 17 juni s. å. I denna skrivelse sättes likhetstecken mellan »sju franska» och »fem svenska mil». Med »franska mil» förstås i detta sammanhang tydligen »lieues marines»; »sju franska mil» motsvara således 21 nautiska mil, ett avstånd, som i det närmaste överensstämmer med fem »tyska» mil, under det att fem »svenska» mil blir hälften till så mycket, om med »svenska» mil förstås dylika om (c:a) sex nautiska mil. I samma skrivelse föreslås, att det svenska territorialvattnets utsträckning skulle bestämmas till »en mil» och till stöd härför anföres Norges exempel; det en-milsavstånd, som vid denna tid utgjorde neutralitetsgräns i Norge, var emellertid en »tysk» mil. I betraktande av den oklarhet, som råder i denna punkt, kan det ej med absolut visshet avgöras, huruvida de trenne mil, vartill det svenska territorialvattnets utsträckning genom det kungl. brevet 1758 fastställdes, utgjordes av »svenska» eller »tyska» mil. Med hänsyn till de utlåtanden av amiralitetssamt kansli- och kommerskollegierna, som ligga till grund för det kungl. brevet, torde det vara riktigast att säga, att de »mil», som i det kungl. brevet åsyftades, voro »svenska mil», ehuru detta ej bragtes till fullt tydligt uttryck. Om man utgår från att med »mil» i detta fall avsågs »svenska mil», fastställdes sålunda det svenska territorialvattnets utsträckning 1758 till ungefär 18 nautiska mil; ett avstånd av tre »tyska mil» utgör däremot 12 nautiska mil. Då det avstånd av tre mil, vartill den svenska territorialgränsen 1758 fastställdes, avsåg att vara ett uttryck för synvidden, kan det vara av intresse att något beröra frågan, vilken utsträckning synvidden ansågs äga i de övriga länder, där den användes som territorialgräns. Det har redan omnämnts, att då synvidden på 1690-talet fastställdes som neutraiitetsgräns i DanmarkNorge, densamma skulle anses utgöra »fyra a fem mil», varmed avsågs »tyska»

109 mil; synvidden ansågs alltså utgöra 16 a 20 nautiska mil. 1 I Skottland, där synvidden sedan gammalt under namn av »kenning» eller »landkenning» använts som mått för territorialvattnets utsträckning, beräknades den till 14, eller i vissa fall till 21 nautiska mil.2 Den amerikanske presidenten Th. Jefferson uttalade i en skrivelse av 1804, att Förenta Staternas kuster i allmänhet vore synliga från havet på ett avstånd av omkring 25 nautiska mil. 3 E n beräkning av synvidden till 18 nautiska mil skiljer sig således ej avsevärt från de mått, vartill synvidden i andra länder i allmänhet beräknades. De »tre mil», som enligt första punkten av de i kungl. brevet den 9 oktober 1758 givna föreskrifterna skulle utgöra gränsen för Sveriges territorialvatten, skulle räknas från »svenska vallen» utåt öppna havet; man kan av denna formulering draga den slutsatsen, att skärgårdsområden och möjligen även bukter och vikar icke skulle ingå i de trenne mil, vartill territorialvattnet skulle beräknas, utan tvärtom tjäna till utgångspunkt för beräkningen. I ett kungl. brev den 18 juni 1759 uttalas, att neutraliteten å svensk sida kräver, att kaparna icke tillåtas att »låna våra hamnar och skär att ligga på utsikt och bakhåll». 4 I denna sammanställning av skärgårdarna med hamnarna kan man möjligen se ett tidigare uttryck för tanken, att skärgårdarna utgjorde ett slags »inre territorialvatten». Vid sidan av den allmänna bestämmelsen rörande territorialvattnets utsträckning förekomma i det kungl. brevet den 9 oktober 1758 särskilda föreskrifter för de fall, att Sverige äger blott ena stranden av ett farvatten och farvattnets bredd är mindre än sex (»svenska» eller möjligen »tyska») mil, samt att Sverige äger båda stränderna av ett vattenområde; i det förra fallet skulle farvattnet till halva sin bredd, och i det senare hela farvattnet vara underkastat Sveriges herravälde. Den första av dessa bestämmelser avser tydligen närmast Öresund, som sålunda förklaras till halva sin bredd utgöra svenskt territorialvatten. Den senare bestämmelsen innebär efter ordalagen, att varje vattenområde, där Sverige ägde båda stränderna, i sin helhet skulle vara svenskt territorialvatten. Amiralitetskollegii förslag, vartill kansli- och kommerskollegierna i denna punkt fullständigt ansluta sig, är emellertid av annat innehåll. Nämnda förslag går nämligen uppenbarligen ut på att ett farvatten, där Sverige äger båda stränderna, får anses i sin helhet utgöra svenskt territorialvatten endast under den förutsättningen, att det ej är mer än dubbelt så brett som den till tre svenska mil beräknade synvidden. Huruvida Kungl. Maj:t verkligen avsåg att avvika från kollegiernas förslag i denna punkt, må betvivlas; kvar står i alla händelser det faktum, att enligt det kungl. brevets ordalydelse ett vattenområde, vars båda stränder innehavas av Sverige, förklaras utan avseende på bredden utgöra svenskt territorialvatten. Till nyss anförda bestämmelser om trånga farvatten, där Sverige äger ena 1

Se ovan s. 89.

2 FULTON, a. a., s. 545 f. R A S T A D , Kongens stremme, s. 187 f.

3 JESSUP, a. a., s. 52.

* Kungl. brev till landshövding Kaulbars den 18 juni 1759 angående de franska kapare, som vistas i svenska skären. Registratur i utrikes ärenden. Jfr kanslikollegii skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 maj 1759 angående säkerhet för engelska fartyg, som föra svenska produkter. R. A.

110 stranden, samt farvatten, där Sverige äger båda stränderna, fogas tillägget, att dessa farvatten äro »utom den casu, att några kaperier där kunna förövas. vilket ock svårligen är att supponera så länge Östersjön är av alla vederbörande makter förklarad fri och säker». Här möter åter uppfattningen, att Östersjön vore att anse som ett mare clausum. Det är tydligt, att så länge denna uppfattning verkligen kunde upprätthållas i praktiken, de i det kungl. brevet den 9 oktober 1758 givna bestämmelserna rörande neutralitetsgränsen voro utan betydelse för östersjöområdet. Året efter utfärdandet av detta kungl. brev väcktes i kanslikollegium frågan, huruvida icke även Kattegatt borde räknas till Östersjön och anses som ett mare clausum; den i ämnet företagna utredningen gav emellertid intet stöd för en sådan uppfattning. 1 De i det kungl. brevet den 9 oktober 1758 givna bestämmelserna rörande territorialgränsen kompletteras med vissa bestämmelser angående skydd mot uppbringning i det fall, att svensk lots befinner sig ombord på ett fartyg. Om på grund av farvattnets beskaffenhet lots behövde vara och verkligen vore ombord utanför den tidigare nämnda tremilsgränsen, utan att han med list eller våld blivit så långt utförd, så skulle fartyget anses vara under svenskt beskydd och till följd därav fritt för alla våldsamheter. Likaså skulle det icke vara tillåtet för en kapare, som hade svensk lots ombord, att företaga några kaperier, alldenstund han då ansåges vara på svenskt lotsvatten, och utövande av våldsamheter under sådana omständigheter både innebure en kränkning av Sveriges dominium och ett missbruk av det beskydd, han av Sverige åtnjöte på grund av neutraliteten- — »Lotsvattnet» har flera gånger varit på tal i förhistorien till det kungl. brevet den 9 oktober 1758. Sålunda uttalar landshövding Kaulbars, att det avstånd av en mil från yttersta skären, vartill enligt hans mening Sveriges neutralitetsgräns borde fastställas, sammanfölle med »lotsvattnets» utsträckning. De kollegier, som sedermera yttrade sig i frågan, delade emellertid synbarligen icke Kaulbars åsikt om det svenska lotsvattnets utsträckning. I amiralitetskollegii utlåtande förekommer ett yttrande rörande påföljderna av att svensk lots befinner sig ombord på ett fartyg, vilket yttrande bildar utgångspunkten för det kungl. brevets bestämmelser i denna punkt, ehuru amiralitetskollegii motivering är helt annan än det kungl. brevets; kollegiet gör nämligen med stöd av en föreskrift i 1696 års lotsstadga gällande, att den omständigheten, att ett fartyg vid uppbringningen haft svensk lots ombord, bildar presumtion för att uppbringningen skett inom sikte av svenska kusten. Det kungl. brevets bestämmelser, som ansluta sig till kansli- och kommerskollegiernas utlåtande, grunda sig däremot på att närvaron av en svensk lots ombord på ett fartyg medför, att fartyget måste anses befinna sig under svenskt beskydd. Bestämmelserna i det kungl. brevet avse som sagt endast det fall, att ett fartyg befinner sig utanför den för svenskt territorialvatten fastställda gränsen av tre »mil»; att »lotsvattnet» i det kungl. brevet ej uppfattas som något svenskt territorialvatten i egentlig mening framgår därav, att ifrågavarande bestämmelser endast avse det fall, att en svensk lots verkligen befinner sig ombord å fartyget. 1

Kanslikollegii protokoll i utrikesärenden den 31 juli och 6 augusti 1759. R. A.

Ill Några rättsfall, belysande tillämpningen av det kungl. brevet den 9 oktober Tillämp1758, torde vara av intresse. 1758 års beMed skrivelse den 9 maj 1759 underställde landshövding Kaulbars Kungl. stämmelse Maj:ts omprövning ett kaperimål, som av honom avgjorts genom utslag i neutralitetslandskansliet i Göteborg den 5 i samma månad. Målet gällde ett skotskt gräns. fartyg »Prince William d'Elphinston», som uppbringats av den franske kaparekaptenen Pierre Allemes utanför Vinga, enligt kaparens uppgift tre mil från land, varmed menades »franska mil, eller sådana, som räknas aderton på en grad» — således c:a 10 nautiska mil från land. Enligt uppgift av lotsarna på Vinga hade uppbringningen skett i deras åsyn, högst två »mil» från land — således 8 a 12 nautiska mil, beroende på om »tyska» eller »svenska» mil åsyftades. Konungens befallningshavandes utslag löd, att såväl enligt kaparens som lotsarnas uppgifter uppbringningen måste anses ha skett »inom den distans av tre svenska mil, som Hans Kungl. Maj:t genom nådiga skrivelse och förordnande under den 9 oktober 1758 ifrån svenska vallen uti öppna havet förklarat för Sveriges dominium och följaktligen där ingen fientlighet tillåtas», varför kaparen ålades att lösgiva fartyget och återställa det till den skotska besättningen. 1 I en annan skrivelse till Kungl. Maj:t av den 9 maj 1759 anför landshövding Kaulbars, att den franske kaparekaptenen I. Marc uppbringat och till Marstrand infört ett skotskt fartyg, »S:t André». Vid förhör i saken å landskansliet i Göteborg och vid rådsturätten i Marstrand lämnades angående platsen för uppbringningen stridiga uppgifter av besättningen å det uppbringade fartyget och av ett par ombord på kaparefartyget anställda svenska besättningsmän; enligt engelsmännens utsago hade fartyget uppbringats »tre a fyra engelska mil från svenska vallen», enligt svenskarnas »fem a sex svenska mil från vallen». Enligt vittnesmål av en annan svensk matros hade avståndet utgjort »tre mil» eller »så långt ifrån, som är mellan Marstrand och Vinga». (Denna uppgift synes tyda på att här åsyftats »svenska mil» ä ungefär sex nautiska mil.) Enligt den av kaparekaptenen avgivna förklaringen hade uppbringningen skett »sex franska mil» (»lieues») väster om Marstrand, vilket enligt uppgift av kaparens ombud i Göteborg, direktören Grill, skulle utgöra »ungefärligen tre svenska mil». (Som sex »lieues» utgöra 18 nautiska mil, är det även här frågan om en »svensk mil» motsvarande sex nautiska mil.) Med hänsyn till dessa stridiga uppgifter ansåg sig landshövding Kaulbars icke kunna avgöra, huruvida uppbringningen inneburit en kränkning av Sveriges territorialrättighet, utan belade det skotska fartj^get med kvarstad och hänsköt saken till Kungl. Maj:ts avgörande; därvid borde emellertid även komma i betraktande bl. a., att kaparen olovligen värvat svenskar till besättningsmän, varför landshövdingen hemställde, att det tagna fartyget måtte lösgivas. 2 1 Landshövdingens i Göteborgs och Bohus län skrivelse till Kungl. Maj :t den 9 maj 1759 angående ett av franske kaparekaptenen Allemes uppbragt fartyg, jämte bilagda protokoll, hållna i Göteborgs landskansli den 3, 4 och 5 maj 1759. R. A. 2 Landshövdingen i Göteborgs och Bohus län till Kungl. Maj:t den 9 maj 1759 med undersökningen om av franskt kaparefartyg uppbragt skotskt fartyg; bilagor: protokoll i landskansliet i Göteborg den 30 april samt 2, 4 och 8 maj samt vid rådsturätten i Marstrand den 5 maj 1759. -R. A.

112 Landshövdingens skrivelser i dessa båda kaperimål överlämnades till kanslioch kommerskollegierna för avgivande av yttrande. I utlåtande den 19 juni 1759 hemställde kollegierna, att Kungl. Maj:t måtte godkänna landshövdingens åtgöranden i fråga om fartyget »Prince William d'Elphinston». Med avseende på »S:t André» hade kanslikollegium erfarit, att en uppgörelse träffats mellan detta fartygs befälhavare och den franske kaparen, på grund varav kaparen mot en penningsumma avstått från fartyget och dess laddning, och båda kollegierna ansågo, att frågan om detta fartygs lösgivande härmed borde anses vara förfallen, i synnerhet som det här icke kunde vara fråga om någon kränkning av Kungl. Maj:ts territorialrättighet, eftersom platsen för uppbringningen icke kunnat avgöras. Emellertid ansåg kommerskollegium, att den omständigheten, att kaparen använt sig av olovligen värvat svenskt manskap, bort medföra, att han dömts denna sin pris förlustig, och hemställde, att föreställningar med anledning av det inträffade borde göras till franska regeringen; kanslikollegium ansåg det däremot icke vara klart, att kaparens värvande av svenskt folk bort medföra prisens förverkande, och ansåg det vara onödigt att göra några föreställningar till franska regeringen i saken. — I sitt utlåtande berörde kollegierna ytterligare ett prismål, vilket genom supplik av det uppbringade fartygets befälhavare inkommit till Kungl. Maj:t. Detta prismål gällde den av franska kapare tagna briggen »Robert», vars befälhavare hade givit kaparen ett »ranconsbrev», d. v. s. en förbindelse att betala en viss penningsumma i lösen för fartyget. Även i detta mål stod uppgift mot uppgift i fråga om platsen för uppbringningen, i det att engelsmännen gjorde gällande, att denna skett nära intill svenska kusten, under det att fransmännens ombud, direktören Grill, påstod, att uppbringningen skett åtminstone fyra mil från Vinga, ehuru »ranconsbrevet» utställts först sedan fartygen drivits närmare intill svenska landet. Kollegierna uttalade såsom sin mening, att platsen för »ranconsbrevets» utställande vore likgiltig; av betydelse vore däremot platsen för uppbringningen; om denna skett innanför svenska territorialgränsen, borde »ranconsbrevet» förklaras ogiltigt; i motsatt fall vore det att anse som giltigt; målet borde därför hänskjutas till landshövdingen i Göteborg för anställande av undersökning rörande platsen för uppbringningen. 1 Kollegiernas utlåtande föredrogs i rådkammaren den 25 juni 1759, och Kungl. Maj:t beslöt därvid, att ytterligare utredning skulle företagas med avseende på frågan om de franska kaparnas värvande av svenskt manskap; beträffande de trenne uppbringade fartygen biföll Kungl. Maj:t kollegiernas gemensamma hemställan. 2 Beträffande briggen »Robert» meddelade landshövding Kaulbars i skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 augusti 1759, att av den i målet hållna rannsak1 Kansli- och kommerskollegiernas gemensamma utlåtande den 19 juni 1759 angående några med franska kapare förelupne speciella kaperimål. R. A. 2 Rådsprotokollet i utrikes ärenden den 25 juni 1759. Kungl. Maj:ts skrivelse till Kaulbars den 25 juni 1759 angående trenne av franska kapare uppbragta engelska fartyg. Registrator i utrikes ärenden. B. A.

113 ningen framgått, att detta fartyg uppbringats blott en kabellängd från Tistlarna (dessa angivas vara belägna »1 V* mil från Vinga», varvid med »mil» uppenbarligen måste menas »svenska mil» om sex nautiska mil), landshövdingen hade därför förehållit kaparekaptenen, att han genom sin uppbringning »violerat Kungl. Maj:ts höga dominium», varför det av briggens befälhavare utgivna »rangonsbrevet» måste anses vara utan kraft och verkan. 1 I skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 juli 1759 inberättade landshövding Kaulbars, att den franske kaparekaptenen Allemes uppbringat ett engelskt fartyg »The Agnetha», vars befälhavare, sedan det införts till Göteborg, hos landshövdingen anfört besvär över uppbringningen med den motiveringen, att densamma ägt rum »allene tre leagues eller engelska sjömil från Vinga eller svenska vallen, och således inom den distans, som efter Kungl. Maj:ts allernådigste förordnande räknas för Sveriges dominium». I sin till landshövdingen ingivna klagoskrift uppgav »The Agnetha's» befälhavare, att han av kaparen förmåtts att underskriva en förklaring, enligt vilken uppbringningen försiggått »sju a åtta leagues» från Skagen, men han hade dock själv varit övertygad, att uppbringningen i själva verket ägt rum nio a tio leagues från Skagen »och således circa tre leagues eller 11j2 svensk mil OSO från Vinga»; först efter sin ankomst till Göteborg hade han fått reda på att denna plats vore belägen inom Sveriges dominium; på tillfrågan förklarade han, att »med leagues förstås sådana engelska sjömil, av vilka tvenne innehålla en svensk mil, och en svensk mil sex ordinära engelska mil». Kaparekaptenen påstod däremot, att uppbringningen skett »åtminstone fulla tre till fyra svenska mil från svenska landet» och så långt ut i sjön, att man icke kunnat se land, och åberopade sig på den av skepparen underskrivna förklaringen. På framställd förfrågan yttrade kaparekaptenen, att han räknade 10 svenska mil mellan Skagen och Vinga, varemot den engelske skepparen uppgav avståndet till »12 leagues eller sex svenska mil». E t t svenskt sjökort utarbetat av N. Strömcrona utvisade l1/* svenska mil.2 — Emellertid vittnade en svensk lots, som vid tiden för uppbringningen befunnit sig på ett fartyg ungefär en halv mil från svenska kusten, att han då iakttagit det franska och det engelska fartyget, som befunnit sig längre ut på ett så stort avstånd, att endast masttopparna syntes. — Konungens befallningshavandes utslag, som avkunnades den 16 juli 1759, löd, att som den engelske skepparens och hans besättnings uppgifter om platsen för uppbringningen icke kunde godtagas som fullgiltigt bevis, och som övriga i målet förebragta omständigheter icke med visshet gåve vid handen, att uppbringningen skett inom det avstånd från kusten, som utgjorde Sveriges dominium, så fick den franske kaparekaptenen behålla det av honom 1 Landshövdingens i Göteborgs och Bohus län skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 augusti 1759, jämte bilagda protokoll hållet i landskansliet i Göteborg den 27 juli s. å.; överlämnat till kanslikollegierna med kungl. remiss den 13 augusti 1759. Kanslikollegii arkiv. R. A. 2 På de av Nils Strömcrona utförda sjökorten från 1630-talet äro i regel två längdskalor inritade, den ena upptagande »tyska mil» om en 15-dels latitudgrad, den andra »svenska mil», som äro ungefär hälften till så stora. Den »svenska» milen på Strömcronas kartor motsvarade alltså ungefär sex nautiska mil. 8—293623

114 tagna fartyget. 1 — Konungens befallningshavandes utslag i prismålet »Agnetha» blev sedermera gillat av Kungl. Maj:t. 2 Det torde av ovanstående redogörelse framgå, att uttrycket »tre mil» i det kungl. brevet den 9 oktober 1758 vid tillämpningen av sagda brev torde hava tolkats som betydande tre »svenska mil», av vilka var och en motsvarade ungefär sex nautiska mil. Ett avstånd De amerikanska koloniernas uppror mot England (1775) och Frankrikes ?vLf!? t?Z. erkännande av dessa koloniers oberoende (1778) ledde till ett återuppblossande \jy>Cl

JlCblAr

^

f»i

-

i

l

-

o

tiska) mil av sjökriget mellan Frankrike och England, varmed följde de sedvanliga svaSV traUtetT' r i & n e t e r n a för de neutrala staternas handel och sjöfart. Särskilt blev denna gräns 1779. sjöfart lidande genom de från engelsk sida vidtagna åtgärderna; Frankrike, som var underlägset till sjöss, förklarade sig skola tillämpa mera humana principer för den neutrala sjöfartens behandling. Dessa förhållanden bilda bakgrunden för 1780 års »väpnade neutralitetsförbund» mellan de nordiska makterna, vilket ovan berörts i samband med frågan om Östersjön som mare clausum. Händelserna under det nya sjökriget medförde emellertid ett återupptagande av frågan om Sveriges neutralitetsgräns även i andra hänseenden. I november 1778 klagade grosshandelssocietetens i Stockholm deputerade hos Kungl. Maj:t över de engelska kaperierna och påyrkade kraftiga åtgärder till skydd för den svenska sjöfarten. I början av påföljande år framställdes liknande yrkanden av borgarståndet vid den församlade riksdagen. Över den från grosshandelssocietetens sida gjorda framställningen avgåvo kansli- och kommerskollegierna efter remiss ett gemensamt utlåtande den 2 februari 1779; emellertid gingo de båda kollegiernas meningar ganska mycket isär, i det att kommerskollegium föreslog betydligt skarpare åtgärder mot England än kanslikollegium ville vara med om att tillstyrka. I anslutning till vad grosshandelssocietetens deputerade påyrkat, föreslog nämligen kommerskollegium l:o, att Marstrand och övriga svenska Nordsjöhamnar skulle öppnas för främmande kapare utan åtskillnad; en sådan åtgärd ansåg kommerskollegium icke vara stridande mot neutraliteten utan snarare tvärtom, och den skulle utgöra ett starkt påtryckningsmedel mot England, emedan den i främsta rummet skulle gå ut över den mycket betydande engelska handeln på Östersjön; »om inskränkning i sådan frihet (näml. för kapare att ingå i de svenska hamnarna) av England åstundas, borde sådant bliva ett ämne till underhandling och motsvarande complaisance till svenska flaggans säkerhet»; 2:o, att några örlogsfartyg till den svenska kustens fredande skulle förläggas i Göteborgs- och Marstrandsskären; en sådan åtgärd ansåg kollegium kunna genast med jämförelsevis ringa kostnad vidtagas, »så mycket nödigare som enligt berättelse engelska kapare även i sikte av Marstrands fästning vågat de förbigående skeppen visitera, och 1 Landshövdingens i Göteborgs och Bohus län skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 juli 1759 om ett uppbragt engelskt fartyg, jämte bilagda protokoll hållna i Göteborgs landskansli den 14 och den 16 juli 1759. R. A. 2 Kungl. brev till landshövding Kaulbars den 15 oktober 1759. Registrator i utrikes ärenden. Jfr även kansli- och kommerskollegiernas gemensamma utlåtande den 1 oktober 1759 angående en av franska kapare uppbragt engelsk pris. R. A.

115 helt nyligen ett av desamma inpå svenska vallen förfölja, med åsidosättande av den aktning, som neutrala makters hamnar bör onekligen tillkomma»; 3:o, att svenska rederierna jämte andra handlande måtte få utrusta kapare och i svenska farvattnet göra sig skadeslösa för den förlust de lede av de engelskes våldsamheter; dylika repressalier ansåg kommerskollegium som det kraftigaste och naturligaste medlet, sedan alla föreställningar visat sig otillräckliga; dock ansåg kollegium, att innan ett så ytterliggående, om ock välbefogat steg togs, borde man av engelska regeringen med hot om repressalier och andra kraftåtgärder begära ett kategoriskt uttalande, om den vore villig att genast frigiva alla obehörigen uppbringade svenska skepp med deras laddningar, ersätta lidna förluster samt hädanefter avstå från alla kaperier mot svenska skepp, som icke vore lastade med sådana varor, som i traktaterna uttryckligen nämndes som kontraband; skulle mot förmodan en så eftertrycklig förklaring till engelska regeringen icke medföra skyndsam bot och ett mera vänligt förhållande för framtiden, borde repressalierna tillgripas som det enda medlet att förmå England till aktning och billighet; därvid borde dock iakttagas bl. a., att inga repressalier eller kaperier skulle tillåtas i Östersjön, utan endast i västra skärgården, samt att främmande kapare icke skulle tillstädjas att i sikte av de svenska hamnarna och under kanonerna visitera eller uppbringa några skepp. Kanslikollegium förklarade sig dela kommerskollegii uppfattning, att engelsmännens våldsamma och folkrättsstridiga framfart mot den svenska sjöfarten gjorde kraftiga motåtgärder befogade; emellertid ansåg kanslikollegium, att man om möjligt borde inskränka sig till åtgärder, som vore mindre vittgående och ej i så hög grad ägnade att ådraga Sverige självt obehag, som de av kommerskollegium föreslagna; till en början borde man därför göra nya föreställningar hos engelska regeringen och därvid tillika antyda, att svenska regeringen ej längre kunde förvägra sina undersåtars enträgna och rimliga begäran om kraftiga åtgärders vidtagande för skyddande av deras sjöfart; tillika borde örlogsfartyg utrustas, vilka i första hand skulle användas till konvojering av handelsfartyg; först om detta ej visade sig vara tillfyllest, borde man vara betänkt på ytterligare mått och steg; dock instämde kanslikollegium med kommerskollegium däruti, att örlogsfartyg borde utrustas för skyddande av kusterna vid Nordsjön; beträffande förslaget om de svenska hamnarnas öppnande för främmande kapare anförde kanslikollegium, att båda kollegierna stode i begrepp att utarbeta ett förslag till reglemente såväl avseende detta ämne som handeln och sjöfarten i allmänhet under pågående krig. 1 Kollegiernas betänkande föredrogs för konungen i rådet den 5 februari 1779; Kungl. Maj:t beslöt därvid i enlighet med kanslikollegii mening, att nya föreställningar skulle genom ministern i London göras till engelska regeringen samt att ett antal örlogsskepp och fregatter skulle utrustas för att*vid seglationens början brukas efter omständigheterna. Därjämte skulle man fortsätta 1 Kansli- och kommerskollegiernas gemensamma utlåtande den 2 februari 1779 angående de av engelska krigsskepp och kapare uppbragte svenska handelsfartyg. R. A. ODHNER, Sveriges politiska historia under Gustav III:s regering, II, s. 67 f.

116 de med Danmark och Ryssland inledda underhandlingarna om gemensamt uppträdande till skydd för den neutrala handeln. 1 Med en gemensam skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 februari 1779 inkommo kansli- och kommerskollegierna med det utlovade förslaget till reglemente för handeln och sjöfarten under kriget samt rörande behandlingen av främmande kapare. Reglementet var uppdelat i tvenne artiklar: art. I , med rubriken »Vad Kungl. Maj:ts undersåtar hava att iakttaga under nu pågående sjökrig», innehöll bestämmelser om de den svenska sjöfarten på grund av neutraliteten tillkommande rättigheter och skyldigheter under kriget; bl. a. fastslogs där regeln »fritt skepp gör fritt gods med undantag för kontraband» och kontrabandsbegreppet definierades; art. I I av förslaget, »Om främmande kapare», innehöll bestämmelser om främmande kapares tillträde till svenska hamnar. Sålunda stadgades i § 1, att de krigförande europeiska makternas örlogsskepp och kapare skulle få inlöpa i vid Nordsjön belägna svenska hamnar och även dit medföra priser. § 2 av förslaget löd: »Däremot vele vi icke tillåta dem att inrätta sina stationer inom svenska skärgården för att därifrån kunna uppassa och antasta ankommande skepp. Och på det någon okunnighet ej må kunna föregivas, huru långt Kungl. Maj :t vill hava sin territorialrättighet från kusten utsträckt, bliva trenne milar, det är så långt som lotsvattnet vanligen räcker, därtill utsatte, och såsom fredsmilar ansedde, antingen lots är ombord eller icke. Behåller kommissfararen ännu längre ut i sjön svensk lots ombord, anses han såsom stadd inom svenska lotsvattnet.» — I följande §§ föreskrevs bl. a., att kapare ej fick överlåta sin kommission (kaparebrev) till någon annan eller utsträcka den till att gälla något annat fartyg än den ursprungligen avsett; att krigförande makters undersåtar ej fingo i svenska hamnar utrusta något fartyg för krigförings- eller kaperiändamål; att svenskt manskap ej fick anställas å främmande kapare; att kapare skulle njuta skydd för medförda priser såsom för sin välfångna egendom, dock med tre undantag: om kaparen ej hade behörig kommission, om prisen utgjordes av ett i öppna sjön uppbringat svenskt fartyg, som ej förde kontraband, och om priser tagits inom det i § 2 nämnda område, där uppbringning innebar kränkning av Sveriges territorialrätt, i vilka trenne fall prisen skulle av de svenska myndigheterna frigivas; samt att medförd pris fick av kaparen återutföras eller tills vidare i förvar kvarlämnas eller, sedan det uppbragta fartyget blivit av vederbörlig domstol för god pris förklarat, här i riket försäljas. 2 De föreslagna bestämmelserna återgå till största delen på de ovan nämnda föreskrifter rörande främmande kapare, som utfärdades under sjuåriga kriget: instruktionen för landshövding Kaulbars den 10 maj 1758, kungl. brevet den 9 oktober 1758 och kungl. brevet den 18 juni 1759; därvid är dock att märka, att de bestämmelser i instruktionen den 10 maj 1758, som gingo ut på att speci1

Hemligt rådsprotokoll den 5 februari 1779, bland Hemliga rådsprolokoll i flere slag av ärenden

1777—-1780. B. A. 2

ODHNER, a. a., II, s. 67 f.

Kansli- och kommerskollegiernas gemensamma utlåtande den 16 februari 1779 angående kaperireglemente. Kanslikollegii registrator. B. A. — Ett koncept till kollegiernas förslag till ifrågavarande reglemente finnes i samlingen Diplomatiska aktstycken, Väpnade neutraliteten 1779—1780. B. A.

117 ellt gynna franska kapare, i förslaget ersatts med bestämmelser, gående ut på lika behandling av alla främmande kapare. 1 Vad särskilt beträffar bestämmelsen i § 2 av förslaget rörande utsträckningen från kusten av Sveriges territorialrättighet, överensstämmer den i sak fullständigt med föreskriften rörande samma ämne i det kungl. brevet den 9 oktober 1758, endast med skillnaden, att i 1779 års förslag ingen motsvarighet finnes till de i det kungl. brevet givna bestämmelserna angående de fall, då Sverige äger blott ena stranden av ett farvatten och farvattnets bredd är mindre än sex mil, samt då Sverige äger båda stränderna av ett vattenområde. Av den skrivelse till Kungl. Maj:t, varmed kollegierna överlämnade detta förslag, framgår, att kollegierna i en betydelsefull punkt stannat i olika meningar. Kanslikollegium ansåg nämligen, att rätten att inlöpa i svenska hamnar endast borde gälla för de krigförande europeiska makternas kapare, under det att kommerskollegium ansåg, att sådan rätt även borde tillkomma de upproriska amerikanska koloniernas kapare. Kommerskollegium anförde till stöd för sin uppfattning, bl. a., att neutraliteten krävde, att alla krigande makter behandlades lika, att det skulle strida mot Kungl. Maj:ts territorialrättighet att neka beskydd åt dem, som sökte sin räddning i svenska hamnar eller under kanonerna av våra fästningar, varför man ej heller borde därifrån utesluta amerikanarna, att Sveriges grannar icke kunde ha orsak att besvära sig häröver, då ju främmande örlogsskepp och kapare utestängdes från Östersjön, och då sjöfarten på Nordsjön i alla händelser skulle bli lidande genom de franska kapare, vilkas rätt att inlöpa i svenska hamnar icke sattes i fråga, »och därest engelska handeln på Östersjön bleve mer än vanligen generad, bör Sverige häruti så mycket mindre förtänkas, som England genom anställde kaperier uraktlåtit de menagements som både vänskap, traktater och själva folkrätten föreskriva»; att genom våra örlogsfartyg spärra inloppet till Kattegatt för samtliga de krigande makternas kapare vore i själva verket att skydda Englands handelsfart, då likväl berörda kapares insläppande mera eftertryckligt än konvojer skulle tvinga England att i de övriga farvattnen lämna svenska sjöfarten ostörd; i alla händelser vore det nu för tidigt att, innan England ändrade sitt förhållande, undantaga amerikanarna från rätten att inlöpa i svenska hamnar, men denna fråga kunde möjligen bli föremål för kommande underhandlingar med England. Kanslikollegium förordade emellertid nu, liksom tidigare, en mot England mindre aggressiv politik. Kollegium framhöll, att ett likställande av de amerikanska kolonierna med de krigförande makterna kunde tydas som ett erkännande av deras självständighet. Emellertid hade de upproriska koloniernas självständighet hittills blott erkänts av en enda europeisk makt, nämligen Frankrike, och detta erkännande hade givit anledning till det pågående kriget mellan Frankrike och England. Svenska regeringen hade hittills fasthållit vid att de amerikanska kolonisterna vore att anse som upproriska undersåtar. Ehuru de amerikanska kaparna således icke borde inbegripas bland dem, som skulle hava rätt att inlöpa i svenska hamnar, borde dem likväl icke 1

Se ovan ss. ]02, 106, 109.

118 förvägras sådana officia humanitatis, som åt alla utan åtskillnad plägade förunnas, om de i fall av nöd sökte svensk hamn. — Det till Kungl. Maj :t överlämnade förslaget till reglemente var avfattat i enlighet med kanslikollegii mening, och rätt att inlöpa i vid Nordsjön belägna svenska hamnar skulle således medgivas endast de krigförande europeiska makternas örlogsskepp ocli kapare. 1 Kollegiernas gemensamma utlåtande den 16 februari 1779 med därtill fogade förslag till reglemente föredrogs för konungen vid rådssammanträde den 18 i samma månad. Frågan om rätt för de amerikanska koloniernas kapare att inlöpa i svenska hamnar löstes därvid på så sätt, att förslagets formulering »alla de redan med varandra i krig varande eller framdeles i samma krig deltagande europeiska makters» etc. utbyttes mot »de bägge nu med varannan uti krig varande eller framdeles uti samma krig deltagande makters» e t c ; genom den nya formuleringen undvek man att vare sig medgiva eller uttryckligen förneka amerikanarna ifrågavarande rättighet. Åtskilliga smärre ändringar i förslaget vidtogos även. Men dessutom beslöts en viktig ändring i § 2 av art. I I , vilken handlade om territorialgränsen. Härom heter det i statsrådsprotokollet: »Att då territorial-rättighetens utsträckande enligt 2 art. 2 § till ett determinerat visst avstånd av tre mil ifrån kusten, icke stöder sig på en så fullkomlig visshet, som kan göra samma rättighets behöriga handhavande i verkställigheten möjligt, den förändring häruti bör ske: Och på det någon okunnighet ej må kunna föregivas, huru långt Vi vele hava vår territorialrättighet ifrån kusten utsträckt, förklare Vi härmedels vårt å nyssnämnda rättighet grundade beskydd böra komma meranämnde kommissfarare samt alla främmande nationers handelsfartyg till godo, så långt som svenska lotsar vanligen brukas eller de verkligen finnas om bord; varvid vi dock till missbruk och underslevs avböjande funne gott att tillägga, det ett slikt försvar ej må äga rum på längre än en mils avstånd från yttre övervattensklipporne uti Sveriges vid Nordsjön belägne skärgärdar.» Kungl. Maj :ts beslut blev, att reglementet med iakttagande av dessa ändringar skulle utskrivas för konungens underskrift. 2 Svenska regeringen var alltså nu av den uppfattningen, att den på 1750talet fastställda tremilsgränsen ej hade tillräckligt starkt stöd för att kunna i praktiken upprätthållas som neutralitetsgräns, och i stället beslöt man att fastställa en neutralitetsgräns av en mil. Emellertid undvek man därvid att beteckna denna gräns såsom gräns för Sveriges »territorialrättighet» eller »dominium», och den förklarades endast utgöra den gräns, innanför vilken de krigförandes kapare och främmande handelsfartyg skulle få åtnjuta svenskt neutralitetsskydd, detta tydligen för att hålla anspråk på en mera vidsträckt territorialrätt öppna. Vidare föreligger mellan det den 18 februari 1779 beslutade reglementet och kollegiernas förslag den skillnaden, att den i förslaget 1 Kansli- och kommerskollegiernas gemensamma utlåtande den 16 februari 1779 angående kaperireglemente. Kanslikollegii registratur. B. A. 2 Rådsprotokoll den 18 februari 1779. Hemliga rådsprotokoll i flere slag av ärenden 1777—1780. B. A. — E t t med iakttagande av de nämnda ändringarna utskrivet förslag till reglemente, försett med påskriften: »Förslag till kungörelse, godkändt av K. Maj:t d. 18 februari 1779, men inhiberadt. Jfr Rådsprotokoll s. d.» samt med blyerts påtecknat »Projekt n:o 2» finnes i samlingen Diplomatiska aktstycken, Väpnade neutraliteten 1779—1782. B. A.

119 införda bestämmelsen, att en kapare, som utanför den fastställda neutralitetsgränsen behöll svensk lots ombord, skulle anses som stadd i svenska lotsvattnet, ströks, och i reglementet föreskrevs tvärtom, att något neutralitetsskydd ej skulle äga rum utanför enmilsgränsen. E n ytterligare olikhet mellan förslaget och det beslutade reglementet var, att bestämmelsen rörande neutralitetsgränsens sträckning i det sistnämnda inskränkes till att gälla den svenska Nordsjökusten; härigenom bortföll ju också varje anledning att särskilt beröra de fall, då Sverige ägde blott ena stranden av ett jämförelsevis trångt farvatten, eller ägde båda stränderna av ett vattenområde. Denna olikhet innebär dock knappast någon skillnad i sak, då även kollegierna torde ha utgått ifrån att kaperier ej skulle äga rum i Östersjön. — Den mil, det i reglementet var fråga om, var med all säkerhet en s. k. »tysk» eller geografisk mil om ungefär fyra nautiska mil. Den s. k. »svenska» milen om c:a sex nautiska mil synes vid denna tid, efter samtida sjökort att döma, ha kommit alldeles ur bruk, och den mil, som användes för att angiva avstånd till sjöss, var den s. k. »tyska» milen, som också benämndes helt enkelt »sjömil» eller något längre fram i tiden »svensk sjömil». Det reglemente, som beslutats den 18 februari 1779, kom emellertid aldrig att bliva utfärdat. Anledningen därtill var, att svenska regeringen vid denna tid ännu ej för sin neutralitetspolitik lyckats ernå den medverkan från de övriga nordiska makternas sida, varpå den trott sig kunna räkna. Det i enlighet med beslutet den 18 februari avfattade reglementet delgavs danska regeringen, som man sökte förmå att utfärda ett likalydande reglemente; den danske utrikesministern, greve A. P. Bernstorff, riktade åtskilliga invändningar mot det svenska förslaget; som det viktigaste hindret för Danmarks anslutning till detsamma framhöll han emellertid, att danska regeringen redan utfärdat kungörelser avseende sina undersåtars handel och sjöfart under kriget, vilka kungörelser innefattade bestämmelser i ämnet, hämtade från mellan Danmark och England samt Frankrike avslutade fördrag. Det var tydligt, att Danmark ännu tvekade att ansluta sig till den svenska neutralitetspolitiken, och då det befanns, att ej heller Rysslands medverkan under dåvarande omständigheter kunde påräknas, såg sig svenska regeringen i mars 1779 nödsakad att inställa utfärdandet av det redan beslutade reglementet med sina mot England delvis ganska utmanande bestämmelser. I stället utfärdades en mera kortfattad förordning med titeln »Kungl. Majrts kungörelse, varefter dess trogne undersåtar, skeppsrederierna och de handlande böra inrätta deras handel och sjöfart, till nyttjande av Kungl. Maj:ts under förevarande sjökrig, antagne neutralitet», vilken förordning daterades den 18 februari 1779. I denna förbjöds utrustande av krigsskepp eller kapare för de krigförandes räkning samt fraktande av kontraband; all annan handel och sjöfart skulle svenska undersåtar äga att fritt och obehindrat idka, enligt de med England och Frankrike slutna traktater samt den allmänna folkrätten; något uttryckligt nämnande av regeln »fritt skepp gör fritt gods» förekom icke, utan endast en allmän hänvisning till folkrätten och traktaterna. Denna förordning svarade mot art. I av det tilltänkta reglementet; någon författning, motsvarande art. I I av reglementet, »Om fram-

120 mande kapare», som bl. a. innehöll bestämmelsen om neutralitetsgränsen, utfärdades ej. 1 Emellertid nödgades regeringen snart taga ställning även till detta spörsmål. Med anledning av att en fransk kapare ingått med ett uppbringat engelskt fartyg i Marstrands hamn, vände sig nämligen landshövdingen i Göteborg, generallöjtnant Du Bietz, i en skrivelse den 18 april 1779 till Kungl. Maj:t med begäran om förhållningsorder; särskilt frågade han, om de på sin tid för landshövding Kaulbars utfärdade instruktionerna i ämnet alltjämt borde anses gällande. 2 Härpå svarade Kungl. Maj:t med en skrivelse den 25 april 1779, som åtföljdes av en samma dag daterad instruktion för landshövding Du Rietz rörande behandlingen av främmande kapare. Denna instruktion ansluter sig i stort sett till bestämmelserna i art. I I av det den 18 februari 1779 beslutade reglementet (»Om främmande kapare»), men med åtskilliga ändringar. En betydelsefull ändring innebar sålunda bestämmelsen, att de krigförande makternas örlogsfartyg och kapare väl skulle hava rätt att ingå i utom Östersjön belägna svenska hamnar, men ej att införa priser i någon svensk hamn, med undantag för Marstrand, »såsom varande en fri och uti allt vad handel och sjöfart rörer för utländsk hamn ansedd». Bestämmelsen om en neutralitetsgräns av en mil var utbytt mot följande bestämmelse i § 4 av instruktionen: »Ingen pris får göras inom styckeskott av Kungl. Maj:ts fästningar och följaktligen inom Sveriges jurisdiktion eller uppå svenska skepp eller sådane som för svensk räkning äro lastade; händer sådant icke dess mindre, återfordras och återtages prisen och Kungl. Maj:t gör sig rätt själv.»3 Denna bestämmelse innebar ett uppgivande av den 1758 fastställda neutralitetsgränsen av tre (»svenska» eller möjligen »tyska») mil, men i stället för att, såsom tidigare varit beslutat, ersätta denna gräns med en enmilsgräns, ersatte man den nu med kanonskottsvidden, räknad från fästningarna, som neutralitetsgräns. Man anknöt alltså därvid till den för landshövding Kaulbars den 10 maj 1758 utfärdade instruktionen, liksom även till den ståndpunkt, som vid denna tid tämligen allmänt omfattades av den folkrättsliga doktrinen. 4 1 Skrivelser från kanslipresidenten till svenske ministern i Köpenhamn, Sprengtporten, den 23 februari och 19 mars 1779. Sprengtportens depescher den 4 och 14 mars 1779. Danica. Kanslipresidenten till ministern i London, G. A. von Nolcken, den 19 februari och 2 april 1779. Kanslipresidenten till svenske ambassadören i Paris, Creutz, den 26 februari och 2 april 1779. Kansli-

presidentens koncept. B. A. ZACHRISSON, a. a., s. 11 ff. ODHNER, a. a., I I , s. 69 ff. BOYE, De vseb-

nede neutralitetsforbund, s.161 ff. — Å protokollet den 18 februari 1779 angående reglementet {Hemliga rådsprotokoll i flere slag av ärenden 1777—1780. B. A.) finnes en egenhändig anteckning av Gustav I I I : »Detta reglemente har sedermera af emellankommande skiäl och omständigheter blifvit ändratt på sätt som den af mig påskrifne kundgiörelse concept af d. 18 febr. innehåller. Stockholms slott den 22 Mars 1779. Gustaf.» — Utom de ovannämnda förslagen till reglemente — kansli- och kommerskollegiernas samt det den 18 februari 1779 beslutade — finnes i samlingen Diplomatiska aktstycken, Väpnade neutraliteten 1779—1782, B. A., ännu ett dylikt förslag, vara med blyerts är tecknat påskriften: »Project n:o 3.» I detta är bestämmelsen rörande neutralitetsgränsens sträckning utbytt mot en hänvisning till den särskilda instruktion rörande detta ämne, som komme a t t meddelas befälhavarna å de örlogsfartyg, som skulle kryssa i Nordsjön för att freda den svenska handeln för fientligheters utövande. 8 Landshövdingen i Göteborgs och Bohus län till Kungl. Maj:t den 18 april 1779 angående en av fransk kapare till Marstrand införd pris. B. A. 8 Kungl. brev till landshövding Du Rietz den 25 april 1779, jämte bilagd instruktion av samma dag. Koncept bland Hemliga rådsprotokoll i flere slag av ärenden 1777—1780. B. A. ODHNER, a. a., II, B. 74. * Se ovan s. 24.

121 Såväl kungörelsen den 18 februari 1779 rörande svenska undersåtars handel och sjöfart under det pågående sjökriget som den för Du Rietz utfärdade instruktionen delgavs de krigförande makterna. Sedan de fortsatta underhandlingarna mellan Sverige och Ryssland rörande neutralitetspolitiken lett till ett visst samförstånd, utan att dock någon formlig överenskommelse kom till stånd, överlämnades först från rysk sida och därefter även från svensk till de engelska och franska hoven deklarationer rörande de åtgärder, de båda nordiska makterna ämnade företaga för handelns skydd. Den svenska deklarationen, som avlämnades i maj 1779, innehöll bl. a., att svenska regeringen beslutat förlägga några örlogsfartyg till Nordsjön för att skydda handeln mot kaperier och hindra att handelsfartyg uppbringades vid inlöpande i eller utgående från svenska hamnar, samt att låta konvojera svenska handelsfartyg vid deras färd över haven; därjämte meddelades, att svenska regeringen medgivit de krigförandes örlogsfartyg och kapare att inlöpa i utanför Sundet belägna svenska hamnar, i vilket avseende instruktioner meddelats landshövdingen i Göteborg. 1 De från svensk sida lämnade meddelandena rörande den neutralitetspolitik, som var avsedd att följas, föranledde svar från såväl franska som engelska regeringen. I en not den 23 juni 1779 meddelade franske ambassadören i Stockholm, att hans regering ålagt franska örlogsfartyg och kapare, som begåvo sig till Nordsjön, att avhålla sig från att utöva några krigshandlingar »inom synhåll från Sveriges kuster och redder» (»a la vue des cötes et des rades du Royaume de Suéde»). Svenske ministern i London, von Nolcken, mottog från engelske utrikesministern en den 17 juli 1779 daterad skrivelse, vari bl. a. förklarades, att redan tidigare givna instruktioner för befälhavarna å engelska örlogsfartyg och kapare innehöllo föreskrifter, att de ej finge utöva några fientligheter eller uppbringa några fartyg i vänskapligt sinnade nationers hamnar och redder, liksom ej heller inom kanonskottshåll (vid deras redder och flodmynningar) utan tillstånd av vederbörande staters regeringar eller myndigheter (»dans les ports et rades des Souverains, Princes et Etats, avec lesquels le Roi est en amitié, ni dans les riviéres et rades ä portée du canon, sans la permission des dits Souverains, Princes et Etats ou de leurs Commandants ou Gouverneurs») .2 , Emellertid fortgick i Sverige den i februari beslutade utrustningen av örlogsfartyg för handelns skydd. Denna hade som redan antytts en dubbel uppgift: dels att genom kryssning i Nordsjön freda de svenska kusterna för kaperier och fientligheters utövande, dels att genom konvojering skydda de svenska handelsfartygen mot uppbringning ute på havet. Den instruktion, som den 13 april 1779 lämnades den till befälhavare över eskadern utsedde konteramiralen von Gerdten, tog emellertid huvudsakligen sikte på den sistnämnda 1 Kanslipresidenten till ministern i London, G. von Nolcken, den 2 april och 7 maj 1779. Kanslipresidenten till ambassadören i Paris den 2 april och 9 maj 1779. Kanslipresidentens koncept. R. A. — Den svenska deklarationen tryckt hos ZACHKISSON, a. a., s. 65 f. — Jfr ZACHKISSON, a. a., s. 15

ff.

2 ODHNER, a. a., II, s. 71

ff.

Ambassadören greve d'Ussons not den 23 juni 1779. Franska sändebuds memorial och noter. Oattica. Lord Weymouths not till Nolcken den 17 juli 1779, bilaga till Nolckens skrivelse till kanslipresidenten den 23 juli 1779. Ånglica. R. A. — Båda noterna tryckta hos ZACHKISSON, a. a., s. 66 ff.

122 uppgiften; den innehöll väsentligen föreskrifter rörande konvojeringen (bl. a. bestämmelser rörande vad som skulle förstås med kontraband). Av ungefär samma innehåll var den instruktion, som den 29 april lämnades storamiralen, hertig Karl av Södermanland, då befälet över eskadern samma dag överlämnades till honom.1 Med avseende å den andra uppgift, som ålåg eskadern, nämligen den svenska Nordsjökustens fredande för krigshandlingar, gåvos emellertid föreskrifter i det Bihang till Kungl. Maj:ts instruktion för befälhavaren å den till svenska sjöfartens och handelns befredande nu utgående eskadern, som i huvudsaklig överensstämmelse med ett av riksrådet, presidenten i amiralitetskollegium C. Falkengreen framställt förslag fastställdes av Kungl. Maj:t den 28 maj 1779. — I ingressen till detta aktstycke framhålles först, hurusom Kungl. Maj:t i instruktionen av den 29 april s. å. föreskrivit, huru svenska undersåtar, skeppsrederier och handlande, som ställde sig till efterrättelse kungörelsen den 18 februari 1779, skulle medelst konvojering och kryssning åtnjuta det beskydd, som prövades behövligt och som överensstämde med den av Sverige under pågående sjökrig antagna neutraliteten, varefter ingressen fortsätter: »Och emedan vi finna det vara som en följd av samma neutralitet även nödigt att våra sjökuster och hamnar så bevakas att inga fientligheter måga utövas inom vårt rikes skär och stränder, och än mindre att kaperier där få utövas, eller att de krigande makters bevarade fartyg därstädes tillåtas taga några stationer till ofredande av den fria och säkra handeln, som vi i nåder vilja hava alla nationer öppen lämnad», alltså har befälhavaren å den utgående eskadern i detta avseende att iakttaga vad i det följande föreskrives. Därefter föreskrives i § 1, att tvenne örlogsfartyg eller fregatter skola lämnas till ständig bevakning av Sveriges utom Sundet belägna kuster och hamnar, vilka genom kryssning och tjänliga stationers intagande skola tillse, att, såsom det heter i § 2, »inga bevarade fartyg, av vilken nation det vara må, få inrätta sine kaperier eller till kaperiers utövande intaga några stationer i den vid ovannämnda kust belägna skärgård eller de hamnar däruti kunna finnas; emedan vår nådiga vilja är det måga alla fartyg av vad nation de vara må sedan de ernått svenska kusterne med säkerhet kunna ingå i våra hamnar, där förbliva och med lika säkerhet därifrån utlöpa. Och på det ingen villrådighet må äga rum så vele vi för det närvarande förklara vårt Dominium sträcka sig en sjö- eller så kallad tysk mil utom de yttersta övervattensklippor och skär, inom vilken ingen fientlighet tillätes; och bör detta gälla antingen svensk lots är ombord eller intet.» — I § 3 av Bihanget till Kungl. Maj:ts instruktion etc. talas om de åtgärder, som befälhavarna å de svenska kryssarna hade att vidtaga för att hindra främmande bevarade fartyg att handla mot den i föregående § givna bestämmelsen, varefter det heter i § 4: »Med de skepp, som antingen ärna sig till våra hamnar eller därifrån avsegla och ej befinna sig inom de råmärken av Sveriges dominium, som Vi 1 Instruktioner för konteramiral von Gerdten den 13 april 1779 och för hertigen av Södermanland den 29 april 1779. Registrator i krigsärenden. R. A. MUNTHE, Svenska sjöhjältar, VI, s. 96 ff.

ODHNEE, a. a.,

II, s. 74

f.

123 i föregående 2 § utstakat, få Våra kryssare sig intet befatta, utan löpa de där sin egen fara; helst som Vi i den redan utfärdade instruktion strängeligen förbudit Vare örlogsskepp att blanda sig i de fientligheter som de krigande makter imellan i öppna sjön kunna förefalla;» i § 5 säges, att »av samma grund och ehuru Vi vele freda våra kuster ifrån utövandet av alla slags kaperier, är dock ingendera av de krigförande makterna förbjudet att med deras örlogsskepp och kapare få inlöpa i vare utom Sundet belägne hamnar; men priser, som i öppna sjön blivit uppbragte få ej inbringas i annan svensk hamn än Marstrand, vilken Vi för Porto Franco i nåder förklarat». I 6:e punkten talas om den samverkan, som ägde rum mellan Sverige och Ryssland med avseende på åtgärderna för handelns skydd. 1 Genom det den 28 maj 1779 beslutade Bihanget till instruktionen för befälhavaren å den till svenska handelns och sjöfartens fredande utgående eskadern fastställdes Sveriges neutralitetsgräns således till ett avstånd från de yttersta övervattensklipporna och skären av »en sjö- eller s. k. tysk mil». En »tysk mil» plägade definieras som en 15-del av en latitudgrad och utgör således fyra nautiska mil, eller ungefär samma mått, som i senare svenska författningar kallats »en geografisk mil». Detta avstånd betecknas som gränsen för Sveriges dominium, således för Sveriges territorialvatten i allmänhet och icke blott i neutralitetsavseende. Bestämmelsen i fråga återgår uppenbarligen till motsvarande bestämmelse i det den 18 februari 1779 beslutade, men sedermera inhiberade reglemente, vars art. I I handlade om främmande kapare. Vissa skiljaktigheter föreligga dock i formuleringen. Sålunda betecknas det avstånd, som skulle utgöra neutralitetsgräns, i reglementet som »en mil», under det att Bihanget till instruktionen använder uttrycket »en sjö- eller s. k. tysk mil»; härmed var dock knappast någon reell skillnad åsyftad, då »en mil» i reglementet såsom avseende avstånd till sjöss måste anses ha betytt en sjömil, och då sjömilen och den »tyska milen» numera, såsom framgår av formuleringen i Bihanget till instruktionen, äro identiska begrepp. 2 Vidare heter det i instruktionen, att »Vi för det närvarcunde förklara vårt dominium sträcka sig» e t c ; det är sannolikt, att man genom denna formulering velat hålla möjligheten öppen att vid någon senare tidpunkt göra anspråk på ett territorialvatten av större utsträckning, och således därmed åsyftat detsamma, som man, enligt vad ovan antagits, velat vinna genom att i reglementet undvika att beteckna den därstädes fastställda enmilsgränsen som gräns för Sveriges dominium eller territorialrättighet. Yttermera gällde den i reglementet införda bestämmelsen om neutralitetsgränsen endast Sveriges vid Nordsjön belägna skärgårdar, under det att en dylik inskränkning saknas i bestämmelsen om utsträckningen av Sveriges dominium i Bihanget till instruktionen. Härvid är att märka, att instruktionen avsåg en sjöexpedition, som hade till syfte att för kaperier freda Sveriges utom Sundet belägna kuster, och att man säkerligen förutsatte, 1

Rådsprotokoll i krigsärenden den 28 maj 1779. B. A.

MTTNTHE, a. a., VI, s. 101. ODHNER,

a. a., I I , s. 75. 2 Härav framgår, att de »tre mil», varom talades i 1758 års kungl. brev, år 1779 torde ha uppfattats som betydande »tyska mil».

124 att Östersjön skulle vara ett för främmande kapare slutet hav. Det kan därför betvivlas, att den i Bihanget till instruktionen givna föreskriften om utsträckningen av Sveriges territorialvatten avsåg att gälla annat än territorialvattnet i Skagerack och Kattegatt. Bestämmelsen var dock så allmänt avfattad, att den kunde anses gälla även Östersjön, i den mån frågan om en neutralitetsgräns därstädes blev aktuell. Ehuru den i Bihanget av den 28 maj 1779 till instruktionen för befälhavaren å den utgående eskadern givna bestämmelsen rörande utsträckningen av Sveriges territorialvatten från början var av provisorisk karaktär, blev den för framtiden beståndande. En likalydande bestämmelse infördes i § 4 av den i april 1781 utfärdade instruktionen för befälhavaren å den sagda år för svenska handelns och sjöfartens befredande utgående expeditionen, konteramiralen'Grubbe. 1 Någon annan författning, varigenom yttre gränsen för det svenska territorialvattnets utsträckning i neutralitetsavseende annorlunda bestämts, har aldrig utfärdats. 2 En viss avvikelse från denna regel infördes dock, såsom strax skall närmare omtalas, i förhållande mellan Sverige och Ryssland inbördes genom en dessa båda makter emellan under början av 1800-talet gällande traktat. Såsom framgår av rådsprotokollet den 18 februari 1779, innebar fastställandet av ett avstånd från de yttersta skären av en »tysk» (eller fyra nautiska) mil såsom Sveriges territorialgräns en av omständigheterna föranledd indragning närmare kusten av den hittillsvarande territorialgränsen, det 1758 såsom ett uttryck för synvidden fastställda avståndet av tre (»svenska» eller möjligen »tyska») mil. Något samband mellan den nya territorialgränsen och kanonskottsvidden synes icke ha förefunnits. Kanonskottsvidden hade vid två tillfällen kommit till användning såsom svensk neutralitetsgräns, nämligen i instruktionen för landshövding Kaulbars den 10 maj 1758 och i instruktionen för landshövding Du Rietz den 25 april 1779, och i båda fallen blev kanonskottsviddens användning som neutralitetsgräns endast en kortvarig episod. Historiskt sett härleder sig den svenska territorialgränsen av en geografisk eller fyra nautiska mil snarare från synvidden än från kanonskottsvidden. *En sjömil* Även om den allmänna regeln rörande utsträckningen av Sveriges territorialYralUets- vatten i neutralitetsavseende efter 1779 icke undergick några förändringar, ergräns i 1788 bjuda de följande tidernas krig och internationella förvecklingar åtskilligt av brinqninäs- intresse med hänsyn till de territorialvattnet berörande frågorna. reglemente. Under Gustav I I I : s ryska krig utfärdades ett Reglemente huru med uppbringningar till sjöss förhållas bör, daterat den 8 juli 1788. Detta reglemente 1 Flottans handlingar, Ser. B, Sjöexpeditioner, vol. 27. R. A. MTTNTHE, a. a., s. 173 f. —Någon instruktion för befälhavaren å den 1782 utsända tredje neutralitetseskadern, konteramiralen Liljenancker, har ej kunnat anträffas. Jfr MUNTHE, a. a., s. 194 f. 2 Det förtjänar måhända påpekas, att i det första aktstycke, vari ett avstånd av tre nautiska mil fastställts, som något lands neutralitetsgräns — amerikanske statssekreteraren Jeffersons ovan nämnda skrivelse den 8 november 1793 — denna gräns har samma provisoriska karaktär som den svenska gränsen av en tysk mil i 1779 års Bihang till instruktionen etc. Det heter i nämnda skrivelse: »Reserving, however, the ultimate extent of this for future deliberation, the President gives instructions to the officers acting under his authority to consider those heretofore given them as restrained for the present to the distance of one sea league or three geographical miles from the seashores.» Se ovan s. 28.

125 innehåller i art. I § 1 en bestämmelse rörande den neutralitetsgräns, som de svenska örlogsfartygen hade att respektera vid främmande kuster. Bestämmelsen lyder: »Fienden tillhöriga krigsskepp, kapare eller kommissfarare, handelsskepp och farkoster av alla slag, uppbringas på deras egna redder, i öppna sjön och vid andra kuster, dock icke närmare neutral vall, än på ett avstånd av en sjömil, eller en 15-del av en grad, från närmast bebodda strand, vare sig ö eller fast land, mindre under neutral fästning eller neutral hamn.» 1 Den sjömil om en 15-dels grad, varom talas i uppbringningsreglementet av den 8 juli 1788, är tydligen identisk med den s. k. »tyska» milen eller fyra nautiska mil. Av reciprocitetshänsyn har således samma avstånd fastställts som neutralitetsgräns vid främmande neutrala makters kuster, som nio år tidigare fastställts som svensk neutralitetsgräns, överensstämmelsen är dock icke fullständig; under det att neutralitetsgränsen enligt 1779 års bihang till instruktionen etc. skulle räknas från de yttersta övervattensklipporna och skären, skulle den enligt uppbringningsreglementet räknas från närmaste bebodda strand. Med uttrycket »mindre under neutral fästning eller neutral hamn» inskärptes, att en särskilt hög grad av aktsamhet borde iakttagas i närheten av hamnar och fästningar, vilka platser ju av ålder speciellt ansetts böra åtnjuta neutralitetsskydd. Kanonskottsvidden omnämnes icke; denna torde också vid denna tid ha varit kortare än fyra nautiska mil.2 En märklig avvikelse från den eljest gällande regeln om den svenska neutra- Kanonlitetsgränsens sträckning infördes, såsom redan antytts, i den mellan Sverige ssömmen-™ och Ryssland den 13 mars 1801 avslutade handels- och sjöfartstraktaten. Den- tralitetsna traktat, som ju tillkom strax efter det mellan Sverige, Danmark-Norge och g ta™mellan Ryssland slutna »väpnade neutralitetsförbundet» av den 16 december 1800, Sverige och ±i innehåller åtskilliga neutralitetsrättsliga stadganden; sålunda infördes i art. y^j^ncl XXIV »den väpnade neutralitetens» bekanta grundsatser i fråga om uppbringning, blockad etc. I följande artikel heter det: »Till följd av dessa grundsatser förbinda de höga kontraherande delar sig inbördes, att, i händelse den ena av dem vore i krig med vilken makt som helst, aldrig (annorstädes) angripa sin fiendes skepp, än utom kanonskott på sin allierades kuster. De förplikta sig även å ömse sidor att iakttaga den fullkomligaste neutralitet uti de hamnar, lastageplatser, vikar och andra vatten, som innebegripas under det namnet slutna vatten, som tillhöra den ena eller den andra. Det skall stå dem fritt att i krigstider tillsluta deras hamnar för den krigförandes kapare och priser utan att denna däröver är befogad anföra klagomål, så framt detta mått och steg är allmänt mot alla krigförande makters kapare och priser . . .» 1 Att detta reglemente är avsevärt antedaterat, framgår av tvenne i den Gustavianska samlingen i Uppsala universitetsbibliotek (Folioserien, vol. 44, Sign. F, 453) befintliga, resp. den 27 juli och 4 oktober 1789 daterade skrivelser från vissa kommitterade, som av konungen erhållit i uppdrag att utarbeta förslag till uppbringningsreglemente. Den senare av dessa skrivelser innehåller åtskilliga förslag till ändringar och tillägg till ett tidigare projekt. Samtliga dessa ändringsförslag äro iakttagna i det av Gustav III egenhändigt underskrivna reglementet, vilket är daterat »Amphion till ankars på Hälsingfors redd den 8 juli 1788». Originalförordningar. B. A. För detta reglemente ligger kommitterades skrivelse den 4 oktober 1789 uppenbarligen till grund. 2 Angående kanonskottsvidden vid slutet av 1700-talet och början av 1800-talet, se MEYER, a. a., s. 22 f.

126 (»En consequence de ces principes, les hautes parties contractantes s'engagent réciproquement, en cas que l'une d'entre elles fut en guerre contre quelque puissance que ce soit, de n'attaquer jamais les vaisseaux de ses ennemis que hors de la portée du canon des cotes de son allié: elles s'obligent de méme naturellement d'observer la plus parfaite neutralité dans les ports, havres, golfes et autres eaux comprises sous le nom d'eaux closes, qui leur appartiennent respectivement. II leur sera libre de fermer en temps de guerre leurs ports aux armateurs et prises de celle qui est en guerre, sans que celle-ci puisse s'en plaindre, si cette mesure est générale contre les armateurs et prises de toutes les puissances et belligérantes . . .») 1 — Traktaten skulle, enligt dess artikel XXXV, hava gällande kraft till den 29 oktober 1811; dess giltighet avbröts emellertid genom svensk-ryska kriget 1808, varefter den genom Fredrikshamnsfredens art. X V I återupplivades, med gällande kraft till den 1 februari 1813. 2 Den neutralitetsgräns, som Ryssland i art. XXV av den svensk-ryska handelstraktaten 1801 förband sig att respektera vid Sveriges kust under ett krig, vari Ryssland deltog som krigförande, under det att Sverige var neutralt, var således kanonskottsvidden. Om Sverige därmed avsade sig möjligheten att under ett krig, vari Ryssland var inblandat, hävda en annan neutralitetsgräns än kanonskottsvidden, torde vara osäkert. Denna neutralitetsgräns avvek ju från den i Sverige eljest gällande, men överensstämmer däremot med den, som fastställts i det några år tidigare i Ryssland utfärdade kaperireglementet (av den 31 december 1787). En med 1801 års svensk-ryska traktatbestämmelse om neutralitetsgränsen likalydande bestämmelse hade dessutom införts i åtskilliga mellan Ryssland och andra makter år 1787 avslutade traktater. 3 Den icke minst märkliga delen av traktatbestämmelsen är för övrigt den, som rör iakttagande av neutralitet i »hamnar, lastageplatser, vikar och andra vatten, som inbegripas under det namnet slutna vatten»; häri torde man kunna se ett uttryck för den uppfattning, enligt vilken hamnar, vikar och vissa andra vatten utgöra vad som med modern svensk terminologi kallas »inre territorialvatten». Att den gamla svenska ståndpunkten med avseende på neutralitetsgränsens sträckning icke i och med den svensk-ryska traktaten av 1801 var uppgiven framgår därav, att vid en få år senare företagen revision av uppbringningsreglementet den förut gällande regeln om en »tysk» mil såsom angivande gränsen för det område, som svenska örlogsfartyg hade att respektera vid främmande neutrala makters kuster, bibehölls. 1

Art. XXV i vänskaps-, handels- och sjöfartstraktaten mellan Sverige och Ryssland den 13 mars G. F. DE MARTENS, Recueil des principaux traités etc. (2:a uppl.), VII, s. 329 f. I följande svensk-ryska handelstraktater (av den 10 september 1817, den 26 februari 1828 och den 23 juni 1834) finnas inga motsvarande bestämmelser rörande neutralitetsrätten. 3 Handelstraktat mellan Ryssland och Frankrike den 11 januari 1787, art. XXVIII, mellan Ryssland och Båda Sicilierna den 17 januari 1787, art. XIX, mellan Ryssland och Portugal den 20 december 1787, art. XXIV. MARTENS, Recueil des principaux traités e t c , III, ss. 16, 44, 118. Jfr ovan s. 24. 1801. 2

127 Å r 1805 beslöts — sannolikt inför utsikten, att Sverige inom kort skulle *En sjömil* bli invecklat i de Napoleonska krigen — att en revision av uppbringningsreg- lUpp0ringS. lementet skulle äga rum. Det nya reglementet — Kungl. Maj :ts reglemente, nings- och huru förhållas bör med uppbringningar till sjöss och delning av lagliga byten Centen.6' samt vad i anseende till fartyg och gods, vara embargo är lagd, kommer att iakttagas — utfärdades dock först den 12 april 1808. I fråga om den neutralitetsgräns, som borde iakttagas vid främmande neutral kust, innehåller detta reglemente i art. I § 1 en bestämmelse, som med obetydlig ändring i ordalagen överensstämmer med motsvarande bestämmelse i 1788 års uppbringningsreglemente. 1 Likaså innehåller det kort därefter utfärdade kaperireglementet •— Kungl. Maj:ts reglemente för enskilde kommissfarare eller kapare under varande krig emellan Sverige och andra makter den 30 april 1808 — i art. I I § 4 en bestämmelse av följande lydelse: »Kapare må ej anhålla något skepp på neutrala makters territorium, vilket anses sträcka sig en sjömil eller en 15-del av en grad från närmaste bebodda strand, vare sig ö eller fast land, mindre under neutral fästning eller hamn.» 2 Kanonskottsvidden hade fortfarande liksom i äldre tid betydelse i fråga om visitering till sjöss. Flera av Sverige i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet avslutade traktater innehålla bestämmelser om att vid sådana tillfällen det visiterande örlogsfartyget skulle hålla sig på ett kanonskottshålls avstånd från handelsfartyget »för att undvika oordning». 3 Under revolutions- och Napoleonskrigen följde Sverige till en början i samverkan med Danmark och delvis även med Ryssland sin traditionella neutralitetspolitik avseende Östersjöns förklarande för ett slutet hav och utsändande av krigsfartyg till handelns skydd. Den »kungl. kungörelse, varefter svenska handlande och skeppsrederier böra inrätta deras handel och sjöfart för att kunna begagna sig av Kungl. Maj:ts under nu varande krig antagne neutralité», som utfärdades den 23 april 1793, ansluter sig närmast till kungörelsen rörande samma ämne av den 18 februari 1779, men innehåller tillika en bestämmelse om vad som skall anses för kontraband och uppställer beträf1 På grund av i kungl. brev den 11 mars 1805 meddelat uppdrag ingav Förvaltningen av sjöärendena med skrivelse den 20 maj 1806 förslag till nytt uppbringningsreglemente. Sedan detta förslag föredragits för den under konungens frånvaro tillförordnade regeringen den 6 juni 1806, varvid åtskilliga ändringar föreslogos, blev förslaget ånyo granskat av särskilda kommitterade, som avgåvo utlåtande, innehållande ett par smärre ändringsförslag, den 9 april 1808, varpå reglementet fastställdes av konungen den 12 april s. å. Se protokoll i generalauditörsärenden den 12 april 1808, jämte därtill fogade handlingar, Generalauditörsprotokoll hållna inför konungen 1808—1809. E. A. 2 Förslag till kaperireglemente avgavs i gemensamt utlåtande av kommerskollegium och förvaltningen av sjöärendena den 12 april 1808, varefter förslaget behandlades i kungl. beredningen den 26 april och, med en obetydlig ändring i ingressen, bifölls av konungen den 30 april 1808. Generalauditörsprotokoll hållna inför konungen 1808—1809. R. A. 3 Vänskaps- och handelstraktat mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater den 3 april 1783, art. XXIII. Akt den 30 mars 1802 angående Sveriges accession till den mellan Storbritannien och Ryssland den 17 juni 1801 avslutade konventionen rörande den neutrala handeln, art. IV. Samma bestämmelse förekom även i art. XXIV i den mellan Sverige och de Båda Sicilierna avslutade handelsoch sjöfartstraktaten av den 30 juni 1742. Sveriges traktater, VIII, s. 342. Handels- och sjöfartstraktaten mellan Sverige och Ryssland den 13 mars 1801 föreskriver för dylika fall iakttagandet av ett halvt kanonskottshålls avstånd.

128 fande övriga varor regeln »fritt skepp gör fritt gods». Det reglemente rörande samma ämne, som utfärdades den 23 december 1800, är betydligt utförligare; bl. a. innehåller det en bestämmelse, enligt vilken »icke någon främmande nations kapare tillåtas, att, i annat fall än då han råkat i bevislig sjönöd, få i svensk hamn inlöpa eller sina priser där införa»; likaledes skulle det vara förbjudet för svenska undersåtar att av kapare, som av nämnda orsak inlöpt i svensk hamn, tillhandla sig fartyg eller uppbragt gods. Samma bestämmelse återfinnes i det förnyade reglementet för svenska handelssjöfarlen under krig mellan främmande sjömakter den 21 januari 1804. De instruktioner, som under 1790-talet utfärdades för befälhavaren å de till handelns skydd utgående eskadrarna, överensstämma i huvudsak med den för hertig Karl som befälhavare över neutralitetseskadern den 29 april 1779 utfärdade och sakna följaktligen bestämmelser om neutralitetsgränsen. 1 KanonFredstraktaten mellan Sverige och Danmark den 10 december 1809 beledsaskottsviddcn g a ( j e s a v e n hemlig artikel, vari Sverige förband sig att i görligaste mån dansk trak- (»autant qu'il faire se pourra») förhindra, att krigsfartyg eller kapare, tilltat 1809. börande någon nation, varmed Danmark vid tiden för traktatens avslutande vore i krig, närmade sig till Sveriges kuster på ett kortare avstånd än kanonskottsvidden, samt att de trädde i förbindelse med kusterna eller toge sin tillflykt dit med de priser, de kunde hava tagit. — Denna bestämmelse avser tydligen något helt annat än upprättandet av en neutralitetsgräns i egentlig mening; den innebär förbud mot vissa främmande krigsfartygs och kapares passage genom Sveriges territorialvatten inom ett visst avstånd från kusten. Då under fredsunderhandlingarna i Jönköping införandet i traktaten av denna mot Danmarks dåvarande fiende England riktade bestämmelse från dansk sida påyrkades, restes från svensk sida starkt motstånd däremot under framhållande av omöjligheten att alldeles hindra engelska örlogsfartyg att uppehålla sig vid eller träda i förbindelse med Sveriges vidsträckta kuster, särskilt å de mångfaldiga ställen, där dessa icke vore befästade; man sökte därför från svenskt håll så mycket som möjligt inskränka bestämmelsens räckvidd. Förmodligen var det hänsyn till möjligheten av att göra bestämmelsen effektiv, som gjorde att kanonskottsvidden här uppställdes som den gräns, innanför vilken de engelska krigsfartygens passage borde förhindras, och man torde således häri kunna se ett uttryck för samma tanke, som ligger i klausulen »i görligaste mån» (»autant qu'il faire se pourra»). 2 Att icke kanonskottsvidden utan enmilsavståndet även i Danmark betraktades som Sveriges neutralitetsgräns, framgår av ett par danska prisrättsmål, avseende svenska fartyg, som uppbringats under tiden efter fredsslutet mellan Sverige och Danmark, medan däremot kriget mellan Danmark och England ännu pågick. I fråga om skeppet »Concordia» uttalas, att det icke kunde tydligen bevisas, att detsamma blivit taget på mindre än en mils av1 Instruktionen för befälhavarna å de utgående eskadrarna, viceamiral Cl. Wachtmeister (den 3 maj 1794 och 17 maj 1795), viceamiral Nordenskiöld (den 9 maj 1796) och överstelöjtnant Grubbe (den 28 april 1797). Registratur i krigsärenden. R. A. 2 Envoyén Adlerbergs depescher från fredsunderhandlingarna i Jönköping den 25 och 28 november, 2 och 5 december 1809. Danica. B. A.

129 stånd från svenska kusten; då emellertid alla lasten vidkommande papper voro i behörig ordning, kunde varken fartyget eller lasten bliva underkastade kondemnation. Med avseende å ett annat fartyg, »Elisabet», påstod den svenske befälhavaren, att det tagits en halv mil från svenska kusten och således å svenskt sjöterritorium; kaparen gjorde däremot gällande, att uppbringningen skett en och en halv mil från svenska kusten; prisdomstolen fann, att de för kaparens påstående anförda skälen voro de starkare, och fartyget förklarades för god pris. 1 Dessa prisrättsdomar grundade sig tydligen på det den 28 mars 1810 utfärdade danska kaparereglementet, vilket i § 7, jämte en särskild bestämmelse angående Öresund, innehöll förbud mot uppbringning, »på vänskapliga eller neutrala makters territorium, som i allmänhet antages sträcka sig en sjömil från land». 2 Efter 1814 har Sverige som bekant åtnjutit en oavbruten fred, men de un- Svenska för der denna tid förekommande krigen och internationella konflikterna gåvo vid rörande* upprepade tillfällen den svenska regeringen anledning att taga ställning till neutralitet neutralitetsrätten berörande frågor, däribland även sådana, som angå territalet torialvattnet. Ovan har framhållits, att Sverige i de 1834 och 1853 utfärdade neutralitetsförklaringarna ej längre vidhöll den gamla grundsatsen om Östersjöns behandling som ett slutet hav. Frågan om kapares tillträde till svenska hamnar beröres ej uttryckligen i 1834 års neutralitetsförklaring, men då å andra sidan sådan rätt endast säges äga rum för de krigförandes örlogsfartyg och handelsfartyg, är det tydligt, att den redan år 1800 intagna ståndpunkten, enligt vilken kapare ej fingo inlöpa i svenska hamnar, alltjämt upprätthölls; dessutom innehöll förklaringen ett uttalande, att införande i svenska hamnar av uppbringade fartyg samt kondemnerande eller försäljning därstädes av dylika skulle vara förbjudet.3 1853 års neutralitetsförklaring innehåller däremot en uttrycklig bestämmelse, att kapare ej skola mottagas i hamnarna eller tålas på redderna i Hans l\Iaj:t Konungens av Sverige och Norge stater. 4 Sverige anslöt sig den 13 juni 1856 till Parisdeklarationen av den 16 april s. å. angående sjörätten i krigstid, varigenom kaperiet förklarades avskaffat. 5 Under Krimkriget utrustades i Sverige, liksom under åtskilliga tidigare krig, ett antal örlogsfartyg för fullgörande av neutralitetsvakt. Jämte de instruktioner, som meddelades dessa fartygs befälhavare genom sjöförsvarsdepartementet, lämnades genom utrikesdepartementet instruktioner av mera politisk natur. Dessa instruktioner föreligga i tvenne aktstycken, båda av den 18 april 1854, en instruktion för hela eskaderns befälhavare, konteramiral von Krusenstierna, och en instruktion, avsedd att lämnas befälhavaren å de särskilda örlogsfartygen, i den mån dessa detacherades från den övriga flot1 Förteckning över uppbringade svenska fartyg jämte referat av prisdomstolens utslag, bland Handlingar rörande uppbringade handelsfartyg 1810—1812. Danica. B. A. 2

8 R A S T A D , Kongens str0mme, s. 333. CROCKER, a. a., s. 519.

Ovan anförda utredning angående svenska eller svensk-norska neutralitetsförklaringar t. o. m. 1853, ss. 74, 77. 4 Nyss anförda utredning, ss. 81, 83. 6 LEWENHAUPT, Recueil des traités etc., I, s. 21 f. 9—293623

130 tan. Den sistnämnda av dessa instruktioner, som är undertecknad av utrikesministern Stierneld »på nådigste befallning» och kontrasignerad av kabinettssekreteraren Manderström, har i sin 4 § en bestämmelse rörande territorialgränsen. Det heter däri först, att »det svenska och norska territorium anses sträcka sig en svensk mil från fasta landet; med undantag av Öresund, då detsamma sträcker sig endast 3000 alnar från land». Den motsvarande instruktion, som utfärdades följande år, den 5 maj 1855, har i denna punkt en något avvikande formulering; det heter nämligen där: »Det svenska och norska territorium anses sträcka sig en sjömil från fasta landet.» 1 Med avseende på dessa bestämmelsers ursprung framgår det av en skrivelse från utrikesministern till svenske ministern i Köpenhamn den 21 april 1854, att de för de svenska fartygscheferna uppgjorda instruktionerna med några smärre jämkningar helt och hållet anslöto sig till den instruktion, som i Danmark utfärdats för cheferna å de örlogsfartyg, som där hade att upprätthålla neutralitetsvakten. Bestämmelsen om neutralitetsgränsen i denna danska instruktion var av följande lydelse: »§ 4. Det danske Territorium strsekker sig een dansk miil fra den fäste kyst av Kongens lande (jmf Cancelli Circulate af August 1810) dog undtages herfra Sundet ved Kronborg og Elben ved Gliickstadt, hvor Territoriet ikkun strsekker sig et kanonskud eller 3000 alen fra land.» 2 Det är tydligt, att bestämmelsen om det svenska och norska territoriets utsträckning i instruktionen för de svenska fartygscheferna, så när som på några smärre avvikelser av mera formell art, tämligen troget återger motsvarande bestämmelse i den danska instruktionen. Avvikelserna voro — frånsett bestämmelsen om Öresund — att uttrycket »een dansk miil» utbyttes mot »en svensk mil», samt att utgångspunkten för beräkningen sades vara »fasta landet», varemot den danska instruktionen använt uttrycket »den fasta kyst av Kongens lande». Det torde med visshet kunna sägas, att uttrycket »en dansk mil» i den danska instruktionen och uttrycket »en svensk mil» i den svenska avse samma sak, nämligen en sjömil om en 15-dels grad eller fyra nautiska mil. Vad den danska bestämmelsen beträffar är detta tydligt på grund av hänvisningen till kanslicirkuläret av augusti 1810, där uttrycket »en mil» otvivelaktigt betyder en sjömil om fyra nautiska mil. 3 Vad det i den svenska instruktionen använda uttrycket beträffar, överensstämmer det med vad som förekommer i svenska författningar från förra hälften av 1800-talet, där utsträckningen av svenskt »strandterritorium» är bestämt till »en svensk mil» från kusten, varvid med »svensk mil» säkerligen åsyftas en »svensk 1 Utrikesdepartementets till riksarkivet överlämnade dossier 21 F 7. R. A. BAJER, Nordens, sserlig Danmarks, neutralitet under Krimkrigen, s. 234 ff. . 2 Utrikesstatsministern till svenske ministern i Köpenhamn den 21 april 1854. Koncept i utrikesdepartementets dossier 21 F 7. R. A. Avskrift av instruktion för cheferna å fartygen i den i Danmark utrustade örlogseskadern, insänd med ministerns i Köpenhamn depesch den 30 mars 1854 (JJanica. R. A.), överlämnad till sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition med skrivelse från unikesstatsministern den 7 april 1854. Sjöförsvarsdepartementets kommandoexpeditions ankomna handlingar 1854. R. A. BAJER, a. a., s. 234 f. — Även bestämmelsen om att territorialgränsen i Öresund och Elbemynningen skulle utgöras av kanonskottsvidden återgår till kanslicirkuläret den 18 augusti 1810. Om detta se MATZEN, a. a., I, s. 37. RASTAD, Kongens stromme, s. 333. 3 Angående enmilsavståndet såsom mått för danskt sjöterritorium, se RASTAD, Kongens stremme, s. 332 f. a. a., I, s. 36 ff.

131 sjömil» om en 15-dels grad, alltså samma avstånd, som 1779 fastställts som gräns för Sveriges dominium.1 Den 1855 vidtagna omformuleringen i instruktionen, varigenom uttrycket »en svensk mil» utbyttes mot »en sjömil» — varmed naturligtvis förstods »en svensk sjömil» — innebar således endast ett förtydligande, icke en verklig ändring av bestämmelsens innehåll. Den svenska instruktionen kunde i den punkt, som avsåg måttet för territorialvattnets beräkning i allmänhet, så mycket lättare ansluta sig till motsvarande punkt i den danska instruktionen, som bestämmelsen i fråga därigenom kom att överensstämma med vad som i andra svenska författningar var stadgat om utsträckningen av svenskt territorium. Då den danska instruktionens ord »fra den fäste kyst af Kongens lande» i den svenska instruktionen återgåvos med »från fasta landet», uppkom onekligen en oegentlighet i formuleringen med avseende på utgångspunkten för beräkningen av det svenska och norska territorialvattnet, då denna å de ställen, där skärgård förefinnes, rimligtvis ej kunde vara något annat än öarna och skären, liksom ifrågavarande uttryck i den danska instruktionen säkerligen icke åsyftade endast fastland utan även öar. Det är tydligen en viss onöjaktighet vid överflyttningen av det danska uttrycket till svenska, som givit anledning till att instruktionens formulering i denna punkt innebär en, säkerligen icke åsyftad, avvikelse från vad som gäller i svensk och norsk rätt i fråga om utgångspunkten för territorialvattnets beräkning. Redan på grund av den form, vari bestämmelsen om territoriets utsträckning framträder i ovannämnda instruktioner av den 18 april 1854 och den 5 maj 1855, och som ger vid handen, att det däri snarare är fråga om att meddela en upplysning än att utfärda en ny föreskrift, är det tydligt, att därmed ej åsyftades att giva något nytt stadgande angående beräkningen av Sveriges och Norges territorialvatten. Under Krimkriget utfärdades, den 8 april 1854, en kungl. kungörelse angående vad till svenska handelns och sjöfartens betryggande under krig mellan främmande sjömakter iakttagas bör, vilken trädde i stället för den dittills gällande författningen i ämnet, Kungl. reglementet för svenska handelssjöfarten etc. den 21 januari 1804. Den kompletterades i vissa hänseenden genom tillläggsförfattningar av den 13 september 1855 och den 29 juli 1870.2 Med undantag av en bestämmelse i 1854 års kungörelse (§ 9) med förbud för främmande kapare att i svensk hamn inlöpa eller å svensk redd sig uppehålla, liksom mot införande, prisdömning eller försäljning i svensk hamn av uppbringade fartyg, innehåller ingen av dessa författningar något av intresse med avseende å territorialvattnet. Under intet av de krig, som under 1800-talet följde efter Krimkriget — det italienska kriget 1859—60, kriget mellan Preussen och Österrike 1866, fransktyska kriget 1870—71, rysk-turkiska kriget 1877—78, krigen mellan Kina och Japan 1894—95, mellan Grekland och Turkiet 1897, mellan Spanien och Förenta Staterna 1898 — avgavs någon ny förklaring rörande grundsatserna för 1 Reglemente för de vid tullkamrarna och tullinspektionerna anställda tjänstemän 1831; seglationsordningar 1835 och 1843, se nedan s. 196 ff. * Sv. Förf. Sami. 1854 n:o 20, 1855 n:o 77, 1870 n:o 36.

132 de Förenade Rikenas neutralitet, sådan som den 1853 avgivna. De åtgärder, som vidtogos, inskränkte sig till att Kungl. Maj:t, åtminstone i vissa fall, i statsråd beslöt att iakttaga en fullkomlig neutralitet, samt att kungl. kungörelser utfärdades, varigenom vederbörande erinrades om noggrann efterlevnad av redan givna föreskrifter angående vad till svenska handelns och sjöfartens betryggande under krig mellan främmande sjömakter borde iakttagas (kungl. kungörelser av respektive den 13 maj 1859, den 4 juli 1866, den 19 juli 1870, den 11 maj 1887, den 10 augusti 1894, den 27 april 1897, den 25 april 1898)- 1 Neutralitets- Först kriget mellan Ryssland och Japan 1904 gav anledning till en allmän re och 1912 r e v ision av Sveriges neutralitetsregler. Vid krigsutbrottet beslöt Kungl. Maj:t, liksom tidigare vid sådana tillfällen, att iakttaga en fullkomlig neutralitet, och en kungl. kungörelse med den sedvanliga erinran om föreskrifterna för handelns och sjöfartens betryggande under krig utfärdades den 9 februari 1904.2 Emellertid ansågos numera varken dessa föreskrifter eller de i 1853 års neutralitetsförklaring fastställda grundsatserna längre motsvara tidens krav. Efter förhandlingar med Danmark fastställdes den 30 april 1904 nya regler för de Förenade Rikenas neutralitet, vilka omedelbart meddelades främmande makter. Dessa regler voro överensstämmande med dem, som Danmark antog för sin neutralitet och som samtidigt av danska regeringen delgåvos makterna. På grundval av dessa regler utfärdades i vart och ett av de tre skandinaviska rikena kungörelser, som till formen voro sinsemellan något avvikande, men icke innehöllo några principiella skiljaktigheter. Den svenska kungl. kungörelsen med vissa bestämmelser i avseende å Sveriges neutralitet under krig mellan främmande makter var daterad den 30 april 1904.3 Denna förordning, som inledningsvis sades vara utfärdad »till bekräftande av Vår fasta föresats att under krigiska förvecklingar mellan främmande makter städse iakttaga den strängaste och mest opartiska neutralitet», innehöll betydligt utförligare och även strängare bestämmelser beträffande främmande örlogsfartygs tillträde under krig till svenska hamnar och farvatten än 1853 års i detta avseende ganska liberala neutralitetsförklaring. I kap. I av 1904 års kungörelse förbjödos, liksom i tidigare neutralitetsförfattningar, kapare att inlöpa i svensk hamn eller uppehålla sig å svensk redd; till stöd för denna bestämmelse anfördes nu Parisdeklarationen av 1856 angående sjörätten under krigstid. I kap. I I I föreskrevs i l : a punkten, att krigförande makts örlogsfartyg icke skulle äga tillträde till svenskt farvatten innanför anordnade minlinjer eller till de i en kungl. kungörelse av den 22 april 1904 uppräknade krigshamnar; i övriga svenska hamnar ägde krigförande makts örlogsfartyg däremot enligt 2:a punkten av samma kapitel inlöpa, men skulle därvid ställa sig till efterrättelse åtskilliga närmare angivna föreskrifter, bl. a. begränsande deras rätt att intaga förråd och företaga reparationer; vidare fingo de ej, annat 1 Sv. Förf. Sami. 1859 n:o 19, 1866 n:o 30, 1870 n:o 35, 1877 n:o 11, 1894 n:o 56, 1897 n:o 25, 1898 n:o 30. Under 1864 års dansk-tyska krig utfärdades ingen dylik kungörelse. REUTEKSKIOLD, Om neutralitetsidéns förverkligande i Sveriges nyaste historia, Historiska studier, tillägnade Harald Hjärne 1908, s. 631 ff. 2 Sv. Förf. Sami. 1904 n:o 2. 8 Sv. Förf. Sami. 1904 n:o 12. REUTERSKIÖLD, Neutralitetsidéns förverkligande etc. i Historiska studier, tillägnade H. Hjärne 1908, s. 636 f.

133 än i nödfall, kvarligga i hamn längre än 24 timmar, varjämte örlogsfartyg, tillhörande en av de krigförande makterna, ej fick lämna svensk hamn eller redd, varifrån ett örlogs- eller handelsfartyg, tillhörande den andra krigförande makten avgått, förrän 24 timmar förflutit efter sistnämnda fartygs avresa. Gällande hälsovårds- och polisförordningar borde noggrant efterlevas. Vidare föreskrevs, att ingen av de krigförande fick »utöva krigsvåld i svensk hamn eller svenskt farvatten, ej heller begagna sig av sådant område såsom operationsbas eller för att underlätta krigsföretag mot fienden eller för att öka eller förnya sin militära styrka». I en annan punkt föreskrevs, att uppbringat fartyg icke, utom i fall av uppenbar sjönöd, finge införas i svensk hamn, ej heller där prisdömas och försäljas. Någon bestämmelse om gränsen för »svenskt farvatten» eller svenskt territorialvatten förefanns icke i förordningen. Den 30 april 1904 utfärdades likaledes en kungl. kungörelse angående vad till svenska handelns och sjöfartens betryggande under krig mellan främmande makter bör iakttagas m. m., ersättande motsvarande kungörelse den 8 april 1854 och dess följdförfattningar. 1 Den nya kungörelsen i ämnet innehåller intet av intresse med avseende på de territorialvattnet berörande frågorna. De 1904 antagna skandinaviska neutralitets reglerna torde få anses ha motsvarat folkrättens dåvarande ståndpunkt på neutralitetsrättens område. Emellertid tog utvecklingen på detta område ett stort steg framåt genom de vid 1907 års Haagkonferens antagna och av flertalet makter undertecknade och ratificerade tvenne konventionerna angående neutrala makters rättigheter och skyldigheter under lantkrig och under sjökrig. Särskilt den sistnämnda konventionen — den s. k. X I I I : e Haagkonventionen av 1907, vilken av Sverige ratificerades den 20 november 1909 — innehåller åtskilliga betydelsefulla nyheter. På grund härav förefunnos vissa skiljaktigheter mellan denna Haagkonvention och 1904 års skandinaviska neutralitetsregler. Detta gällde sålunda i fråga om bestämmelserna rörande de krigförandes örlogsfartygs rätt att i neutral hamn intaga livsförnödenheter och bränsle. En annan viktig skillnad var, att de skandinaviska reglerna i allmänhet endast avsågo hamnar eller hamnar jämte redder, och berörde svenskt farvatten i övrigt endast i förbuden mot inträngande innanför anordnade minlinjer, mot krigsvåld i svenskt farvatten samt mot begagnande av sådant område som operationsbas, varemot 190>7 års Haagkonvention visserligen även i vissa fall skiljer mellan hamn och redd å ena sidan och territorialvatten å andra, men i flertalet övriga punkter — jämte punkterna om förbud mot krigsoperationer, mot uppbringning och visitation, mot prisdömande och mot användande av neutralt område som operationsbas, bl.a. i fråga om förbud mot utrustning av fartyg, mot förnyande eller ökande av militära förråd eller bestyckning samt ökande av besättning ävensom i fråga om tillåten vistelse — jämställer hamn och redd med neutralt farvatten i övrigt. Denna skiljaktighet nödvändiggjorde en revision av de skandinaviska neutralitetsreglerna för åvägabringande av överensstämmelse mellan dessa och Haagkonventionen. Efter långvariga förhandlingar kom en överenskommelse till stånd mellan de tre nordiska rikena om antagande av nya gemensamma neu1

Sv. Förf. Sami. 1904 n:o 12, s. 3.

134 tralitetsregler. Överenskommelsen fick formen av en i Stockholm den 21 december 1912 undertecknad deklaration, till vilken de i vart och ett av länderna genom särskilda förordningar utfärdade neutralitetsreglerna äro fogade som bilagor. I deklarationen konstateras, att de mellan de tre rikena förda underhandlingarna lett till enighet i alla de neutralitetsreglerna berörande principfrågorna; för bevarande av denna enighet även för framtiden överenskoms, att ingen av regeringarna skall vidtaga några ändringar i de antagna reglerna utan att på förhand underrätta de andra i så god tid att meningsutbyte kan äga rum. 1 I Sverige hade ifrågavarande neutralitetsregler utfärdats genom kungl. kungörelsen den 20 december 1912 med vissa bestämmelser i avseende å Sveriges neutralitet under krig mellan främmande makter, vilken kungörelse ännu är gällande. 2 I kap. I av denna kungörelse förklaras, att krigförande makts örlogsfartyg äga tillträde till svenska hamnar och redder samt till annat svenskt territorialvatten med de undantag och inskränkningar samt under de villkor, som i kungörelsen angivas. Undantagen äro följande: a) krigförande makts örlogsfartyg äga icke tillträde till hamnar och redder, vilka kungjorts som svenska krigshamnar; b) krigförande makts örlogsfartyg äga ej heller inlöpa i sådant inre territorialvatten, till vilket tillträdet är spärrat genom undervattensminor eller andra försvarsmedel; c) konungen förbehåller sig att, med hänsyn till särskilda omständigheter samt till skydd för rikets suveränitetsrättigheter och för upprätthållandet av dess neutralitet, på samma villkor för båda de krigförande förbjuda tillträde till andra svenska hamnar och redder samt andra bestämda delar av inre svenskt territorialvatten än de ovan nämnda; d) konungen förbehåller sig likaledes att förbjuda tillträde till svenska hamnar och redder för det eller de av de krigförandes örlogsfartyg, som underlåtit att ställa sig till efterrättelse de av vederbörande myndigheter utfärdade föreskrifter eller som kränkt rikets neutralitet. I samband med det under mom. c) uppställda undantaget gives i kungörelsen en så lydande definition på inre svenskt territorialvatten: »Med inre territorialvatten i detta och föregående moment samt i mom. a) av punkt 6 här nedan förstås hamnar, hamninlopp, redder och vikar ävensom vatten beläget emellan och innanför öar, holmar och skär, som icke ständigt av havet översköljas, dock att i Öresund endast där befintliga hamnar och hamninlopp äro att betrakta såsom inre territorialvatten.» Bland övriga bestämmelser i kap. I av kungörelsen märkas följande: enligt mom. 2 a) äro de krigförande makternas örlogsfartyg pliktiga att respektera rikets suveränitetsrättigheter och att avhålla sig från varje handling, som skulle strida mot dess neutralitet; enligt mom. 2 b) äro alla fientliga handlingar, däri inbegripet utövande av rätten att uppbringa och visitera fartyg, såväl neutrala som de, vilka föra motståndarnas flagga, strängeligen förbjudna; om ett fartyg skulle uppbringas i svenskt territorialvatten, skall fartyget frigivas tillika med dess befäl, besättning och last; enligt mom. 3 må krigförande makts örlogsfartyg och priser färdas i svenskt territorialvatten allenast i den mån tillträde därtill, 1

LEWENHATTPT, Recueil des traités e t c , II, s. 213 ff. 2 Sv. Förf. Sami. 1912 n:o 346.

135 enligt vad ovan under mom. 1 stadgats, är medgivet; enligt mom. 4 a) må krigförande makts örlogsfartyg icke kvarstanna i svenska hamnar, å svenska redder eller i annat svenskt territorialvatten längre än 24 timmar, utom vid haveri, hårt väder eller i vissa andra angivna fall (denna regel, som i 1904 års kungörelse avsett endast hamnar, utsträckes sålunda till att gälla hela territorialvattnet) ; i mom. 5 stadgas vissa restriktioner med avseende på de krigförande örlogsfartygs reparerande samt förseende med livsmedel eller bränsle i svensk hamn eller å svensk redd samt förbud mot förnyande eller ökning av militära förråd eller bestyckning och mot ökning av besättningen å dylikt fartyg i svensk hamn, redd eller annat svenskt territorialvatten. I mom. 6 föreskrives, att krigförande makts örlogsfartyg skola i inre svenskt territorialvatten begagna sig av rikets examinerade lotsar enligt samma bestämmelser, som örlogsfartyg i detta avseende äro eller må varda underkastade under fredstid, men att de i övrigt icke få begagna sig av dessa lotsar, utom vid nöd för undgående av en överhängande sjöfara, samt att gällande hälsovårds-, lots-, tull-, hamn- och polisförfattningar noggrant böra efterlevas. I kap. I I stadgas, att kapare icke må inlöpa i svensk hamn eller uppehålla sig å svensk redd eller i annat svenskt territorialvatten, och i kap. I l l , att uppbringat fartyg icke må införas i svensk hamn eller å svensk redd utom i fall av sjöoduglighet, hårt väder eller brist på bränsle eller livsmedel, att krigförande makt icke må inrätta prisdomstol å svensk mark eller å fartyg i svenskt territorialvatten samt att försäljning av uppbringat fartyg i svensk hamn eller å svensk redd likaledes är förbjuden. Kap. I V innehåller i mom. 1 förbud för krigförande att begagna svensk hamn eller annat svenskt territorialvatten såsom bas för sjökrigsoperationer mot motståndaren. Särskilt forbjudes att å svensk mark eller i svenskt territorialvatten inrätta stationer för radiotelegrafi eller uppsätta någon annan apparat, avsedd att tjäna såsom kommunikationsmedel med krigförande styrka till lands och vatten. Mom. 2 av kap. IV innehåller förbud för krigförande makt att inrätta bränsleupplag å svensk mark eller å fartyg stationerat i svenskt territorialvatten, och i mom. 3 forbjudes att inom svenskt område utrusta eller beväpna fartyg, avsett att användas för kryssning eller för medverkan vid fientliga företag mot makt, med vilken Sverige befinner sig i fred, varjämte stadgas, att fartyg, vilket är avsett för sådant ändamål och som helt eller delvis inom svenskt område utrustats för krigsbruk, ej må därifrån utlöpa. Den med avseende på Sveriges neutralitetsgräns och gränsen för Sveriges territorialvatten över huvud viktigaste bestämmelsen i 1912 års neutralitetsregler är utan tvivel den, varigenom en legaldefinition för första gången gives å svenskt inre territorialvatten. Den viktiga principiella åtskillnad, som i neutralitetsreglerna göres mellan yttre och inre territorialvatten, i det att genomfart för de krigförandes örlogsfartyg genom de förra är medgiven, under det att sådan genomfart genom inre territorialvatten i vissa fall är förbjuden eller kan förbjudas, gjorde det nödvändigt att angiva gränsen mellan dessa båda slag av territorialvatten. Av definitionen framgår, att utom hamnar, hamninlopp och redder, vikar ävensom vatten beläget emellan och innanför öar, holmar och skär, som icke ständigt av havet översköljas, utgöra inre territorial-

136 vatten; härav framgår bl. a., att i skärgårdar ävensom i sund, belägna innanför utmed kusten belägna öar, t. ex. Kalmarsund, hela vattenområdet utgör inre territorialvatten. Bestämmelsen om det inre territorialvattnets utsträckning är av betydelse även för frågan om det yttre territorialvattnets gräns mot det fria havet, eftersom denna enligt internationellrättsliga regler skall beräknas med utgångspunkt från de vattenområden, som utgöra inre territorialvatten, lika väl som från fastland eller öar. Ehuru någon definition på svenskt inre territorialvatten icke lämnats i någon svensk författning före 1912 års neutralitetsregler, utgör det beräkningssätt för territorialvattnet, som framgår av dessa neutralitetsregler, säkerligen ingen nyhet för svensk rätt. Redan det sätt, varpå utsträckningen av »Sveriges dominium» var bestämd i kungl. brevet den 9 oktober 1758, liksom även den bestämmelse i 1779 års Bihang till instruktion för befälhavaren å den utgående eskadern, enligt vilken Sveriges dominium skall sträcka sig en sjö- eller s. k. tysk mil »utom de yttersta övervattensklippor och skär», antyder en uppfattning att territorialgränsen skall beräknas med utgångspunkt från skärgårdens ytterlinje. Under ett ovan omnämnt diplomatiskt meningsutbyte med franska regeringen, föranlett av en 1869 utfärdad norsk förordning rörande fiskegränsen, hade svenska regeringen i en skrivelse den 8 februari 1870 uttalat, att de skandinaviska kusternas geografiska gestaltning medförde, att territorialvattnets yttre gräns där måste beräknas med utgångspunkt från raka linjer, sammanbindande de vid kusten belägna öarna. 1 Att territorialvattnet i Sverige skall beräknas med utgångspunkt från mynningen av bukter och vikar hade långt före utfärdandet av 1912 års neutralitetsregler uttalats i litteraturen och framgår även av tidigare svenska författningar. Kalmarsund hade även i utländsk litteratur omnämnts såsom ett sund, vilket i sin helhet utgjorde inre territorialvatten. 2 S r

E n diplomatisk T É Vb skriftväxling, som 1874 utspann sig mellan åtskilliga euroeiska ^cirkulär-* P stater rörande frågan om den rätta gränsen för territorialvattnet, gav skrivelse svenska regeringen anledning att framlägga sin ståndpunkt i denna fråga. Den ursprungliga anledningen till denna skriftväxling var en meningsskiljaktighet mellan Storbritannien och Spanien, som uppstått närmast på grund av åtgärder vidtagna av de spanska tullmyndigheterna i närheten av Gibraltar. Den spanska regeringen framhöll under meningsutbytet, att Spaniens sjöterritorium sträckte sig sex nautiska mil från kusten, anförde till stöd för detta åtskilliga äldre spanska författningar samt gjorde gällande, att ingen protest eller invändning någonsin framställts mot dessa författningar från andra makters sida. Mot detta invände brittiska regeringen, att åtminstone brittiska regerin1 Till frågan om gränsen för Sveriges territorialvatten, Aktstycken utgivna av kungl. utrikesdepartementet, 1928, s. 115. 2 Angående territorialvattnets beräkning vid bukter i Sverige, se KLEENS uttalande i den av Association for the Reform and Codification of the Law of Nations (International Law Association) utgivna publikationen Territorial Waters, 1893, s. 19. Angående beräkningen vid bukter och skärgårdar, se REUTEESKIÖLD, Om folkrättslig gränsbestämning i vatten, s. 82 f. Angående den svenska fiskegränsens sträckning vid Laholmsbukten enligt den svensk-danska fiskerikonventionen 1899 och den därpå grundade kungörelsen, se nedan. Angående Kalmarsund, se PEEELS, a. a., s. 32.

137 gen städse Test ett kraftigt motstånd mot de spanska anspråken på ett sjöterritorium, omfattande mer än bukterna samt vattenområdet intill ett avstånd av tre nautiska mil från kusten. I en cirkulärskrivelse den 28 september 1874 till åtskilliga brittiska ministrar i utlandet, däribland även till ministern i Stockholm, utvecklade utrikesministern lord Derby de engelska synpunkterna på frågan. Han gjorde däri gällande, att, brittiska regeringen ständigt ansett, att tremilsavståndet utgjorde den rätta gränsen för sjöterritoriet, vilken uppfattning även bekräftades av ett utlåtande av de brittiska kronjuristerna, enligt vilket densamma hade stöd i uttalanden av samtliga folkrättsliga författare samt av domslut, fällda av skilda länders domstolar. I skrivelsen anfördes vidare, att det vore tydligt, att en gräns för territorialvattnet måste bli bestämd genom de olika staternas samtycke och att ingen särskild stat kunde genom ett ensidigt beslut tillägna sig ett mera vidsträckt territorialvatten än det, som medgåves genom sådant allmänt samtycke. I enlighet härmed hade brittiska regeringen framhållit för den spanska, att dennas anspråk icke kunde godkännas av den brittiska regeringen, och att varje försök att genomföra dessa anspråk skulle leda till de mest allvarliga följder. Emellertid vore brittiska regeringen angelägen att undvika konflikt med Spanien, och den tänkte sig, att om de synpunkter, som den framlagt för spanska regeringen, vunne understöd från övriga sjömakter, skulle den spanska regeringen lättare bli övertygad om ohållbarheten av sina anspråk och inse nödvändigheten av att låta dem falla. Brittiske ministern i Stockholm beordrades därför att giva svenske utrikesministern del av denna skrivelse och framställa förfrågan, dels angående den svenska regeringens ståndpunkt till frågan om territorialvattnets utsträckning, dels huruvida svenska regeringen någonsin hade godkänt spanska regeringens anspråk på en sexmilsgräns, eller om den vid något tillfälle protesterat mot detta anspråk. Svenska regeringen var emellertid icke benägen att besvara denna förfrågan i av brittiska regeringen önskad riktning. Tvärtom föranleddes utrikesministern, O. M. Björnstierna, därav att till beskickningarna i Berlin, Haag, Rom, S:t Petersburg och Wien avlåta en skrivelse, vari han, efter att ha refererat de av brittiske utrikesministern framställda frågorna, framhöll, att det brittiska påståendet om tremilsavståndet som den av folkrätten allmänt antagna gränsen för territorialvattnet ingalunda vore med verkliga förhållandet överensstämmande; såsom framginge av åtskilliga författares uttalanden vore kanonskottsregeln tvärtom den enda, som vunnit ett allmänt erkännande inom den folkrättsliga litteraturen. För de Förenade Rikena vore frågan av vikt särskilt med hänsyn till de norska fiskeriintressena; Kungl. Majrts regering hade gent emot främmande makter städse hävdat, att den norska fiskegränsen sträckte sig en geografisk eller fyra nautiska mil från kusten, och denna, gräns hade även erkänts av Ryssland i handelstraktaten av 1838. Det vore följaktligen av stor vikt för de Förenade Rikena, att övriga sjömakter icke nu godkände Englands åsikt, då därigenom den maritima territorialgränsens bestämmande till blott tre nautiska mil från kusten skulle komma att erhålla en internationell sanktion, vilken den hittills saknat. På grund härav

138 anmodades vederbörande ministrar alt hos respektive regeringar, jämte inhämtande av deras åsikt i frågan, verka för att svaret å den engelska noten icke för framtiden komme att inskränka den maritima höghetsrätten inom så trånga gränser som föreslagits, utan att så framt ett bestämdare mått än kanonskottsvidden ansåges böra antagas, detta i intet fall måtte bliva mindre än en 15-dels grad eller fyra nautiska mil, vilket redan vore vida mindre än skottvidden för en grov refflad kanon. Av svar, som inkommo från de beskickningar, dit denna skrivelse utgått, framgick, att respektive makter, i den mån de över huvud taget besvarat den engelska framställningen, i allmänhet svarat undvikande och utan att intaga någon bestämd ståndpunkt. Undantag härifrån utgjorde Nederländerna, som förklarat sig anse, att tremilsavståndet enligt gällande folkrättsliga regler »i allmänhet» (»généralement») bildade gränsen för territorialvattnet, dock med framhållande av att den av många författare omfattade kanonskottsviddsregeln kunde bilda utgångspunkt för en ändring av denna dittills i allmänhet erkända regel, samt Italien, som förklarat sig vidhålla den gamla regeln, att kanonskottshållet bestämde gränsen för ett lands dominium till sjöss, och härvid tilllika påpekat, att enligt gällande författningar den italienska tullgränsen ginge på ett avstånd av 10 kilometer (c:a 5 i\2 nautiska mil) från kusten. I sitt den 11 november 1874 avlåtna svar på den engelska framställningen meddelade den svenske utrikesministern först, att svenska regeringen aldrig varit i tillfälle att taga ställning till det spanska anspråket på en sexmilsgräns. Beträffande huvudfrågan förklarade sig utrikesministern icke vilja bestrida, att det kunde vara förenat med åtskilliga fördelar att genom ett allmänt samförstånd mellan staterna fastställa en gräns för territorialvattnet, men hittills hade, så vitt det vore för utrikesministern bekant, ingen internationell överenskommelse kommit till stånd, varigenom frågan kunde anses avgjord. Vidare framhöll utrikesministern, att tremilsgränsen ingalunda, såsom från engelsk sida påståtts, av samtliga folkrättsliga författare ansågs som den rätta gränsen för territorialvattnet; den mening, som övervägande omfattades av doktrinen, vore tvärtom, att kanonskottsvidden angåve gränsen för territorialvattnet. Sistnämnda regel vore enligt svenska regeringens åsikt den enda, som kunde betraktas som obestridd och hävdvunnen genom hundraåriga traditioner. I händelse av en allmän internationell överenskommelse för bestämmande av territorialvattnets utsträckning genom ett visst längdmått, vore det därför nödvändigt att fastställa gränsen till ett längre avstånd från kusten än tre nautiska mil, i det man borde taga hänsyn till de moderna kanonernas faktiska skottvidd. Det stode givetvis varje land fritt att genom traktater, på basis av ömsesidighet, bestämma en trängre gräns för särskilda ändamål, t. ex. fisket, men dylika traktater kunde endast vara bindande för de stater, mellan vilka de vore avslutade. Åtskilliga stater tillämpade med avseende på tulluppsikt en betydligt vidsträcktare gräns än tre nautiska mil. Svenska regeringen hade aldrig, vare sig genom traktater eller annorledes, förbundit sig att inskränka territorialvattnets utsträckning till tre nautiska mil. Gamla urkunder, däribland en kungl. förordning av 14 oktober 1686 innehållande instruktio-

139 ner för fästningskommendanter, utvisade, att Sverige sedan mer än två århundraden tillbaka gjorde anspråk på en utsträckning för sitt territorialvatten av fyra nautiska mil, motsvarande en (tysk) geografisk mil. Denna territorialgräns hade sedermera alltjämt bibehållits och den hade erkänts genom internationella fördrag, t. ex. 1838 års handelstraktat med Ryssland. Enligt svenska regeringens uppfattning vore denna utsträckning av fyra nautiska mil i betraktande av det moderna artilleriets skottvidd den minsta som kunde antagas som grundval för en internationell konvention i ämnet. 1 Även om den uppgift rörande den svenska fyramilsgränsens ålderdomliga ursprung, som lämnades i utrikesministern Björnstiernas ovan anförda skrivelse, icke är alldeles korrekt, torde det kunna sägas, att den framställning av territorialgränsfrågans internationellrättsliga läge, som däri lämnas, är betydligt riktigare än den som återfinnes i lord Derbys cirkulärskrivelse av den 28 september 1874.2 Den svenske utrikesministerns skrivelse föranledde icke något svar från engelsk sida, ehuru det av muntliga uttalanden framgick, att engelska regeringen alltjämt vidhöll sin ståndpunkt. I till främmande makter under senare tid gjorda meddelanden rörande den svenska territorialgränsens sträckning, föranledda vare sig av framställda förfrågningar eller andra skäl, har svenska regeringen städse hävdat, att Sveriges territorialvatten har en utsträckning av en geografisk eller fyra nautiska mil från kusten eller ytterst därutanför belägna öar och skär, som icke ständigt av havet översköljas. Efter utbrottet av kriget mellan Österrike-Ungern och Serbien i juli 1914 be- Sveriges slöt Kungl. Maj:t den 31 i samma månad, att Sverige under detta krig skulle ^äm under iakttaga fullkomlig neutralitet; samtidigt utfärdades en kungl. kungörelse, vari världskriget — erinrades om iakttagande av vad som föreskrives i kungörelserna den 30 april 1904 angående handeln och sjöfarten under krig och den 20 december 1912 innehållande neutralitetsregler. 3 Sedan åtskilliga andra makter indragits i kriget, beslöts den 3 augusti en ny neutralitetsförklaring av innehåll, att Sverige skulle iakttaga en fullkomlig neutralitet under det pågående kriget mellan främmande makter. Genom en cirkulärskrivelse den 19 november 1914 anmodade utrikesministern Kungl. Maj:ts ministrar i utlandet att till vederbörande regeringar avlåta en note, vari deras uppmärksamhet fästes på att enligt en lång tradition Sveriges territorialvatten hade en utsträckning av fyra nautiska mil från kusten, vilket avstånd räknades från de ytterst från kusten belägna öar, holmar och skär, som icke ständigt av havet översköljdes. Vid noten skulle fogas en promemoria av innehåll, att den i noten angivna territorialgränsen sedan lång tid upprätthållits av Sverige och återfunnes i nyligen utfärdade förordningar samt att svenska regeringen i anledning av en brittisk cirkulärnote den 28 september 1 I texten refererade skrivelser, föranledda av lord Derbys cirkulärskrivelse den 28 september 1874, finnas i utrikesdepartementets arkiv. 2 Angående den »instruktion för fästningskommendanten av den 14 oktober 1686», som åberopas i den svenske utrikesministerns skrivelse den 11 november 1874, se nedan s. 150, not 3. 3 Sv. Förf. Sami. 1914 n:o 107.

140 1874 angående territorialvattensfrågan redan bragt detta förhållande i erinran hos flertalet av Europas sjömakter. Denna note besvarades av brittiske utrikesministern med en skrivelse den 30 december 1914, av innehåll, att ehuru brittiska regeringen icke erkände svenska territorialvattnets utsträckning utöver tre nautiska mil, densamma dock vore villig att föreskriva brittiska örlogsfartyg att respektera fyramilsgränsen, under förutsättning att andra krigförande makter intoge samma hållning. Emellertid uppbringades redan under de första krigsmånaderna åtskilliga handelsfartyg av tyska sjöstridskrafter inom den svenska fyramilsgränsen och delvis även inom en tremilsgräns räknad från svenska kusten eller öarna. Efter att ha införts till Swinemunde blevo de flesta av fartygen efter längre eller kortare tids uppehåll frigivna; endast ett, ångfartyget »Eliida», kvarhölls, och frågan om rättmätigheten av dess uppbringning blev föremål för behandling vid prisdomstol. Med anledning härav beordrades svenske ministern i Berlin den 24 november 1914 att, med framhållande av att svenskt territorialvatten sträcker sig fyra nautiska mil från de svenska öar, holmar och skär, som ej ständigt översköljas av vatten, samt med åberopande av art. 2 i X l I I : e Haagkonventionen av 1907, fästa tyska regeringens uppmärksamhet på rättsstridigheten av de företagna uppbringningarna, hemställa, att de tyska militära myndigheterna måtte beordras att för framtiden respektera svenskt sjöterritorium, samt meddela, att ersättningsanspråk på grund av sagda uppbringningar och därav förorsakade förluster senare komme att framställas. Vidare borde ministern framhålla, att sedan det blivit upplyst, att »Ellida» uppbringats å svenskt territorialvatten, något skäl för detta fartygs fortsatta kvarhållande ej förefunnes. Härpå svarade tyska utrikesministeriet den 9 januari 1915 med en promemoria, som tillika kan anses som svar på svenska regeringens tidigare meddelande om det svenska territorialvattnets utsträckning av fyra nautiska mil. I noten erkände tyska regeringen de tyska sjöstridskrafternas obetingade skyldighet att respektera neutralt farvatten intill ett avstånd av tre nautiska mil från kusten, men bestred, att någon av de påtalade uppbringningarna ägt rum inom Sveriges på detta sätt bestämda neutralitetsgräns; vad åter beträffade det svenska anspråket å en fyramilsgräns anfördes i promemorian, att tyska regeringen hittills behandlat frågan om territorialvattnets utsträckning utöver tre nautiska mil som en öppen fråga; den hade sålunda icke bestritt Sveriges anspråk på en fyramilsgräns i fiskeriavseende; härmed hade tyska regeringen dock icke avstått från sin rätt att taga havet i anspråk så långt, som de neutralas territorialhöghet över kustvattnen icke vore folkrättsligt allmänt erkänd. Under åberopande av den hållning, som särskilt England vid flera tillfällen intagit, ansåg tyska regeringen, att ett sådant erkännande endast förelåge för tremilsgränsen. Till besvarande av denna note beordrades svenske ministern i Berlin den 28 april 1915 att till tyske utrikesministern avlåta en skrivelse, vari den svenska regeringens ståndpunkt i fråga om territorialgränsen ytterligare utvecklades. Det framhölls därvid, att då någon internationellt fastställd regel ej finnes angående omfattningen av sjöterritoriet, det måste anses tillkomma varje land att

141 bestämma sin sjögräns — naturligtvis inom vissa rimliga gränser — med skyldighet för övriga makter att respektera densamma; det torde enligt svenska regeringens uppfattning svårligen kunna anses vara överensstämmande med folkrättsliga grundsatser, om de bestämmelser, som en krigförande makt i sin inre lagstiftning ägde i detta ämne, skulle vara normerande. Till stöd för denna ståndpunkt åberopades ett av den berömde tyske folkrättslärde, professor von Liszt, i prismålet »Eliida» avgivet utlåtande. Professor von Liszt framhåller i detta utlåtande, att Sverige för sin del i lagstiftningsväg infört en neutralitetsgräns, gående fyra nautiska mil från kusten, och denna gräns hade vunnit folkrättsligt erkännande, varför det ej lede något tvivel, att den bestämmelse i den tyska prisrättsförordningen (»Prisenordnung») av 1909, enligt vilken tyska sjöstridskrafter ägde företaga uppbringningar intill ett avstånd från neutral kust av tre nautiska mil, vore stridande mot folkrätten. Tyska regeringen vore, enligt von Liszt, berättigad att bestämma det tyska territorialvattnets utsträckning till vilket avstånd från kusten som helst inom kanonskottsvidden; men den hade ingen befogenhet att träffa bestämmelser om utsträckningen av andra länders territorialvatten. I förhållande till Sverige vore fyramilsgränsen bindande också för Tyska riket. Varje uppbringning, som ägde rum i zonen mellan tre och fyra nautiska mil från svenskt land, vore därför en otvivelaktig folkrättskränkning, som förpliktade Tyska riket till skadestånd, alldeles oavsett tyska prisordningens innehåll. Skillnaden mellan den tyska och den svenska uppfattningen bestod alltså väsentligen däri, att svenska regeringen gjorde gällande, att, då frågan om territorialvattnets omfattning aldrig varit föremål för internationell reglering, varje stat hade rätt att kräva respekt för den neutralitetsgräns, den själv inom rimliga gränser fastställt, varemot tyska regeringen, utan att direkt vilja bestrida de svenska anspråken på en fyramilsgräns, påstod sig under krig ej behöva respektera en mera vidsträckt territorialgräns, än den som åtnjöt allmänt erkännande, och att, i betraktande av Englands hållning, något allmänt erkännande icke kunde anses föreligga för någon vidare gräns än tremilsgränsen. I fråga om ångfartyget »Eliida» avkunnade överprisrätten i Berlin den 18 maj 1915 sitt utslag, som löd, att fartyget skulle frigivas och skadestånd lämnas för uppbringningen, emedan fartygets last icke haft karaktär av kontraband. I sin motivering berör överprisrätten emellertid även det från svensk sida framställda påståendet, att uppbringningen varit orättmätig, emedan fartyget, som uppbringats innanför fyramilsgränsen, men utanför tremilsgränsen räknat från svenska kusten, vid uppbringningen befunnit sig inom svenskt territorialvatten. Detta påstående tillbakavisas av överprisrätten, som därvid i främsta rummet stöder sig på bestämmelserna i den tyska »Prisenordnung», vilka den anser vara för de tyska prisdomstolarna bindande, oavsett om de överensstämma med allmänna folkrättsliga grundsatser eller icke. överprisrätten ingår emellertid även på en prövning av frågan, huruvida det svenska anspråket på en fyramilsgräns är folkrättsligt berättigat, och kommer därvid, i motsats till professor von Liszt, till den slutsatsen, att så icke är förhållandet. Enligt överprisrättens åsikt vore nämligen tremilsgränsen den enda

142 territorialgräns, som kunde anses vara allmänt antagen inom folkrättslig teori och praxis. 1 Ehuru svenska regeringen alltjämt i princip hävdade, att Sveriges territorialvatten har en utsträckning av fyra nautiska mil, inskränktes under krigets senare skede det skydd, som lämnades sjöfarten inom Sveriges territorialvatten, i praktiken till att avse vattenområdet inom ett avstånd av tre nautiska mil från kusten. 2 Ur folkrättslig synpunkt torde denna den svenska regeringens hållning kunna motiveras på följande sätt: 1907 års Haagkonvention angående neutrala makters rättigheter och skyldigheter i händelse av sjökrig föreskriver visserligen i art. 25, att »neutral makt är pliktig att utöva sådan uppsikt, som de till dess förfogande stående medel tillåta, för att förhindra varje överträdelse av förestående bestämmelser i dess hamnar, å dess redder eller i dess farvatten». Denna bestämmelse, som får anses giva uttryck åt en allmänt erkänd folkrättslig princip, ålägger otvivelaktigt den neutrala staten en förpliktelse att skydda hela sitt territorialvatten mot neutralitetskränkningar genom uppbringningar eller andra krigshandlingar; men denna förpliktelse är icke ovillkorlig; den är inskränkt genom orden »(sådan uppsikt), som de till dess förfogande stående medel tillåta». Då det nu visade sig, att Sveriges maktmedel icke voro tillräckliga för att städse mot kränkningar skydda ens tremilsgränsen, som de krigförande dock principiellt erkände sig pliktiga att respektera, var det tydligt, att det skulle vara hart när omöjligt att utmed Sveriges vidsträckta kust mot kränkningar skydda fyramilsgränsen, som av de krigförande icke erkändes såsom svensk neutralitetsgräns. E t t försök att upprätthålla fyramilsgränsen såsom gräns för det vattenområde utmed Sveriges kust, där sjöfarten borde vara fredad för uppbringningar e t c , skulle endast leda till att uppbringningar och sänkningar av fartyg i stor utsträckning skulle förekomma; det kunde vidare väntas, att åtminstone vissa länders prisdomstolar skulle förklara uppbringningar, företagna inom området mellan tremilsgränsen och fyramilsgränsen, rättmätiga, och i avsaknad av en internationell prisdomstol kunde man ej med säkerhet räkna med att få prisdomstolsutslag av sådant innehåll på allmänna folkrättsliga grunder upphävda. 3 Under dåvarande omständigheter vore det därför lämpligast att i praktiken endast upprätthålla området innanför tremilsgränsen såsom neutral skyddszon. Folkrättslig hemul för detta förfaringssätt finnes i ovan anförda ord i art. 25 av X I I I : e Haagkonventionen 1907: »sådan uppsikt, som de till 1 Entscheidungen des Oberprisengerichtes in Berlin, herausgegeben im Auftrage des Reichs-Justizamts, 1918, s. 9 ff. — Den tes, varifrån överprisrätten i sitt folkrättsliga resonemang utgår: »Die Begrenzung der staatlichen Hoheitsgewässer durch die Entfernung von drei Seemeilen von der Kiiste war friiher in der Theorie und Praxis allgemein anerkannt», överensstämmer, såsom torde framgå av kap. I av föreliggande utredning, knappast med verkliga förhållandet. 2 Jfr Flottans neutralitetsvakt, s. 9 f. 3 Det förtjänar anmärkas, att den franska prisdomstolen (Conceil des prises) i fråga om neutralitetsgränsen intog en helt annan ståndpunkt än den, som tyska överprisrätten intagit i fallet »Eliida». I motiveringen till sitt utslag den 29 september 1915 rörande det utanför danska kusten uppbringade norska ångfartyget »Heina» uttalar denna domstol, att Danmarks neutralitetsgräns sträcker sig fyra nautiska mil från kusten. Decisions du Conseil des Prises et décrets rendus en conseil d'etat etc., utg. av franska marinministeriet, 1916, s. 157 ff. Detta uttalande överensstämmer med de för franska flottan utfärdade instruktionerna för tillämpningen av folkrätten under krig. »Instructions sur 1'application du droit international en temps de guerre» av den 19 december 1912, se ovan s. 26.

dess förfogande stående medel tillåta» (»la surveillance, que comportent les nioyens dont elle dispose»). Såsom redan antytts, blev under världskriget icke blott fyramilsgränsen utan även tremilsgränsen, räknat från svenska kusten, upprepade gånger föremål för kränkningar från olika krigförande makters sida genom uppbringningar eller sänkningar av fartyg, mineringar o. s. v. En översikt av dessa neutralitetskränkningar lämnas i det av sjöförsvarsdepartementet utgivna arbetet Flottans neutralitetsvakt, kap. I I I . Särskild uppmärksamhet förtjänar ett par fall av uppbringning inom svenskt territorialvatten, fallen »Trave» och »Maja», emedan frågan om den svenska neutralitetsgränsens beräkning vid bukter därav beröres. »Trave» var en tysk ångare, som i maj 1916 vid Skeldervikens mynning ungefär tre nautiska mil norr om Kullen hejdades av en engelsk undervattensbåt och därefter sänktes, sedan besättningen fått lämna fartyget. »Maja» var en dansk ångare, som i april 1917 inne i Laholmsbukten, 3 J/2 nautiska mil från land, uppbringades av en tysk jagare och infördes i tysk hamn. 1 I båda fallen gjorde svenska regeringen gällande, att Skelderviken, respektive Laholmsbukten, i sin helhet utgjorde svenskt territorialvatten, och att uppbringningarna således ägt rum innanför svenska neutralitetsgränsen, vare sig denna räknades till tre eller fyra nautiska mil från kusten. Denna uppfattning äger vad svensk rätt beträffar stöd i den bestämmelse i 1912 års neutralitetsregler, enligt vilken vikar äro inre territorialvatten, varav följer, att det yttre territorialvattnet vid vikar skall beräknas med utgångspunkt från en över vikens mynning dragen linje. Benämningen »bukt» på Laholmsbukten kan knappast utgöra hinder för tilllämpning av denna regel även på Laholmsbukten, då ju skillnaden mellan »bukt» och »vik» i geografiskt hänseende är ganska svävande. Neutralitetsreglernas franska text använder också på motsvarande ställe uttrycket »baies», vilket, då det förekommer i folkrättsliga urkunder och litteratur, på svenska i allmänhet återges med »bukter», liksom det även i neutralitetsreglernas danska och norska text återges med »bugter». Vad särskilt Laholmsbukten beträffar, kunde svenska regeringen till stöd för sin ståndpunkt åberopa en bestämmelse i 1899 års svensk-danska fiskerikonvention och därpå grundade kungörelse, varav framgår, att man vid konventionens avslutande utgått ifrån att territorialvattnet vid Laholmsbukten skulle beräknas med utgångspunkt från en linje, dragen mellan de vid var sin sida om buktens mynning belägna öarna Hallands Väderö och Tylö. Under den diplomatiska skriftväxling, som i fallen »Trave» och »Maja» fördes med respektive engelska och tyska regeringar, anförde svenska regeringen, utom nyssnämnda särskilt med avseende på Laholmsbukten betydelsefulla omständighet, åtskilliga andra argument, bl. a. ett uttalande, som fälldes i den i Haag 1910 avkunnade skiljedomen i tvisten mellan Storbritannien och Förenta Staterna rörande de nordatlantiska fiskerierna, enligt vilket uttalande utgångspunkten för territorialvattnets beräkning vid de bukter, varom det i sagda tvist var fråga, borde anses vara en 1

Flottans neutralitetsvakt, ss. 40, 49.

144 rät linje dragen över vattenområdet å det ställe, där detta upphör att hava den för en bukt karakteristiska gestaltningen, samt bestämmelsen i kungl. kungörelsen den 4 juli 1910 angående fiskegränsens beräkning vid den del av svenska kusten, som ligger närmast riksgränsen mot Norge, enligt vilken denna skall beräknas med utgångspunkt från tvenne å var sin sida om riksgränsen vid inloppet till en vik belägna skär. I fråga om Skelderviken anfördes dessutom den internationella praxis, som kommit till uttryck i åtskilliga konventioner, bl. a. den s. k. Nordsjökonventionen av 1882, enligt vilken territorialvattnet vid bukter skall beräknas med utgångspunkt från en rät linje dragen över viken å det ställe närmast dess mynning, där dess bredd ej överstiger 10 nautiska mil. 1 Häremot gjorde såväl den engelska som den tyska regeringen gällande, att endast de bukter, vilkas bredd vid mynningen ej överstege sex nautiska mil, finge anses i sin helhet utgöra det omgivande landets territorialvatten, en ståndpunkt, som överensstämmer med en bestämmelse i den tyska prisrättsförordningen (»Prisenordnung»), men som däremot knappast överensstämmer med den praxis, som Storbritannien för egen del tillämpat. Den diplomatiska skriftväxlingen avslutades i båda fallen utan att någon enighet uppnåddes. »Maja» frigavs emellertid av tyskarna kort tid efter uppbringningen, och frågan om »Trave» avvecklades i samband med prisrättsmålsuppgörelsen mellan Sverige och Storbritannien 1919, varvid Sverige gjorde det uttryckliga förbehåll, att ifrågavarande moment i uppgörelsen icke skulle anses innebära ett frångående å svensk sida av de dittills hävdade grundsatserna för beräkning av det svenska territorialvattnets utsträckning. Bland det stora antal svenska författningar, vilkas utfärdande mer eller mindre direkt föranleddes av världskriget, finnas åtskilliga som beröra territorialvattnet. Vissa av dessa hade särskilt avseende på Sveriges neutralitet; andra gällde oberoende av krig och neutralitet. För de sistnämnda torde böra redogöras i annat sammanhang. Bland författningar av förstnämnda slag märkes bl. a. en i anslutning till kungl. kungörelsen den 20 december 1912 med vissa bestämmelser om Sveriges neutralitet etc. utfärdad kungl. kungörelse den 6 augusti 1914 angående förbud för främmande makts örlogsfartyg mot tillträde till visst inre territorialvatten. 2 Kungörelsen innehöll, att krigförande makts örlogsfartyg tills vidare icke skulle äga tillträde till vissa vattenområden vid västkusten, varjämte förklarades, att å de platser inom nämnda vattenområden, där minor vore nedlagda, bevakning komme att anordnas samt erforderliga åtgärder vidtagas för ledsagande av sådana fartyg, som kunde inpassera genom minfälten. — Genom kungl. brev till telegrafstyrelsen den 10 augusti 1914 förordnades, att tillstånd tills vidare icke finge lämnas att inom svenskt hamnområde nyttja elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd ombord å krigförande makts fartyg. Ingen av de ovan be1 Till frågan om gränsen för Sveriges territorialvatten, Aktstycken utgivna av utrikesdepartementet, ss. 17, 33 f. — Angående territorialvattnets beräkning vid bukter enligt internationell och svensk rätt, se vidare de i fallet »Heinrich Augustin» avgivna utlåtanden, som finnas avtryckta i nämnda av utrikesdepartementet utgivna publikation. * Sv. Förf. Sami. 1914 n:o 115.

145 rörda under världskriget utfärdade författningarna innehöllo någon bestämmelse angående gränsen för svenskt territorialvatten. De med avseende på det svenska territorialvattnets rättsställning i neutralitetshänseende viktigaste av de under kriget utfärdade författningarna voro de 1915 och 1916 utfärdade förordningar rörande undervattensbåtars genomfart genom svenskt territorialvatten, varigenom 1912 års neutralitetsregler i visst hänseende modifierades. Med avseende på rätt till genomfart genom territorialvattnet för de krigförandes örlogsfartyg hade dessa neutralitetsregler intagit den ståndpunkten, att sådan genomfart var medgiven genom yttre territorialvatten, under det att inre territorialvatten däremot kunde avstängas för genomfart. Detta överensstämde med art. 10 av X I l I : e Haagkonventionen av 1907, enligt vilken en stats neutralitet icke kränkes därigenom, att de krigförandes örlogsfartyg och priser blott färdas genom deras territorialvatten. Någon skyldighet för en neutral stat att stänga territorialvattnet för de krigförandes örlogsfartygs passage förefanns sålunda icke. Frågan, huruvida den neutrala staten ens hade rätt därtill, eller om främmande örlogsfartyg under krig likaväl som under fred hade rätt till »passage inoffensif» genom territorialvattnet, var en inom den folkrättsliga doktrinen synnerligen omstridd fråga; att inre territorialvatten under alla omständigheter kunde stängas var en allmänt erkänd folkrättslig regel. Under världskriget vidtogos emellertid av flera neutrala stater åtgärder för stängning även av yttre territorialvatten för krigförandes örlogsfartyg eller för en viss kategori av dylika, nämligen undervattensbåtar. 1 Till dessa stater hörde även Sverige. För att på ett effektivare sätt möta uppträdande av undervattensbåtar på svenskt område utfärdades den 29 november 1915 en kungl. kungörelse innefattande tillägg till kungörelsen den 20 december 1912 med vissa bestämmelser i avseende å Sveriges neutralitet under krig mellan främmande makter; enligt denna tilläggskungörelse skulle krigförande makts undervattensbåtar icke äga färdas eller uppehålla sig i svenskt territorialvatten inom tre nautiska minuter (5 556 meter) från land eller ytterst, från svenska kusten beläget skär, som icke ständigt av havet översköljes; dock att härifrån undantogs farleden genom Öresund mellan latitudsparalleller dragna i norr genom Vikens fyr (lat. N 55° 8.7) och i söder genom Klagshamns fyr (lat. N 55° 31.2). I händelse undervattensbåt vid hårt väder eller haveri nödgades ingå å förbjudet område, skulle vad sålunda stadgats ej äga tillämpning, under förutsättning att fartyget inom området hölls i övervattensläge och hade nationalitetsflaggan hissad; i sådant fall skulle dock fartyget lämna området, så snart ske kunde, efter det orsaken till inlöpandet upphört. 2 Påföljande år ersattes dessa bestämmelser genom en kungl. kungörelse den 19 juli 1916 med nya föreskrifter i ämnet; enligt dessa förbjudas undervattensbåtar, utrustade för krigsbruk och tillhörande främmande makt, vid äventyr att utan föregående varning angripas med vapenmakt, att färdas eller uppehålla sig i svenskt territorialvatten inom samma område, som avsetts i 1915 års kungörelse; bestämmelsen om rätt för undervattensbåt att vid hårt väder eller 1

FATTCHILLE, a. a., II, s. 691

ff.

Sv. Förf. Sami. 1915 n:r 460. Jfr Flottans neutralitetsvakt, s. 14. 10—293623

•

146 haveri ingå å det förbjudna området bibehölls oförändrad i den nya kungörelsen.1 Det i 1915 och 1916 års kungörelser med tillägg till 1912 års neutralitetsregler innefattade förbudet för krigförande makts undervattensbåtar, respektive undervattensbåtar, utrustade för krigsbruk och tillhörande främmande makt, att färdas eller uppehålla sig inom svenskt område avsåg alltså icke Sveriges hela territorialvatten, utan endast en del därav, såsom också framhävdes genom formuleringen »i svenskt territorialvatten inom tre nautiska minuter från land» etc. Då Sverige folkrättsligt icke hade någon skyldighet att avspärra sitt territorialvatten för de krigförandes örlogsfartyg, kunde svenska regeringen, då den ändock vidtog åtgärder i denna riktning, inskränka sig till att låta dessa omfatta så stora delar av svenskt territorialvatten, som befanns nödvändigt eller lämpligt. A t t under pågående krig ändra de neutralitetsregler, som äro gällande vid krigets början, måste ju alltid möta betänkligheter, något som också kommit till uttryck i ett uttalande i inledningen till X I I I : e Haagkonventionen, att ifrågavarande regler icke böra under krigets lopp ändras av en neutral makt utom i det fall, då en erfarenhet, som förvärvats, skulle ådagalägga nödvändigheten härav för bevarande av dess rättigheter. I det fall, som avsågs i de svenska kungörelserna av 1915 och 1916 med tillägg till neutralitetsreglerna, kunde en ändring anses motiverad därav, att undervattensbåtarna utgjorde ett jämförelsevis nytt vapen, efter vilket gällande folkrättsliga regler knappast voro fullt avpassade. Särskilt medförde svårigheten att kontrollera undervattensbåtarnas förehavanden, att de ej obetingat kunde anses böra komma i åtnjutande av den rätt till genomfart genom neutralt territorialvatten, som kunde tillkomma andra slag av örlogsfartyg. Den omständigheten, att svenska regeringen under världskriget inskränkte neutralitets skyddet mot uppbringningar samt förbudet mot främmande undervattensbåtars genomfart till att avse en tremilszon utmed svenska kusten, innebar ingalunda, att de svenska anspråken på en neutralitetsgräns, gående fyra nautiska mil från kusten, uppgivits. Detta framgick särskilt av den hållning, svenska regeringen intog gent emot av de krigförande verkställda mineringar innanför den svenska fyramilsgränsen. Då svenska regeringen i februari 1916 erhöll meddelande, att tyskarna ämnade utlägga ett minfält utanför Falsterbo, fästes tyska regeringens uppmärksamhet på att Sverige räknade sitt territorialvatten till ett avstånd av fyra nautiska mil från kusten, och det framhölls, att svenska regeringen utgick från att ifrågavarande mineringsåtgärder endast voro avsedda att företagas å område, som ostridigt fölle utanför den svenska territorialgränsen. Då det sedermera befanns, att det tyska minfältet utlades innanför fyramilsgränsen och nära intill tremilsgränsen, och då en svensk ångares undergång förorsakades av denna minering, inlade svenska regeringen, som förklarade sig alltjämt vidhålla, att Sveriges territorialvatten hade en utsträckning av fyra nautiska mil, en bestämd protest mot minutläggningen, i den mån den berörde svenskt territorialvatten, med framhållande av att den förbehölle sig full frihet att framställa de krav på ersättning för förlust och skada, som 1

Sv. Förf. Sami. 1916 n:r 277.

•

147 den sålunda verkställda mineringen redan tillfogat eller framdeles komme att tillfoga svensk egendom samt i övrigt förbehölle sig alla rättigheter med avseende å de från tysk sida vidtagna åtgärderna. Denna protest upprepades med anledning av utläggningen av ett nytt tyskt minfält i södra delen av Öresund i april 1916, vilken minering, som sträckte sig intill ett avstånd av tre nautiska mil från svenska kusten, enligt svenska regeringens uppfattning berörde svenskt territorialvatten. Samma hållning intog svenska regeringen gent emot av ryssarna under sensommaren och hösten 1916 företagna mineringar i Ålandshav och Bottniska viken. Då ryssarna mot det svenska kravet på en fyramilsgräns bl. a. invände, att det svenska territorialvattnets utsträckning i de 1915 och 1916 utfärdade kungörelserna med förbud mot undervattensbåtars genomfart bestämts till tre nautiska mil, och att svenska regeringen i sina protester mot vissa av ryssarna företagna uppbringningar och sänkningar av fartyg vid svenska kusten — fallen »Lissabon», »Worms», »Syria» och »Elbe» •— betecknat tremilsgränsen som svensk neutralitetsgräns, besvarade svenska regeringen denna ryska argumentering med att framhålla, att det aldrig från svensk sida medgivits, att Sveriges territorialvatten hade mindre utsträckning än fyra nautiska mil. I fallen »Lissabon», »Worms», »Syria» och »Elbe» hade ryska neutralitetskränkningar ägt rum innanför tremilsgränsen, vilket givit svenska regeringen anledning att protestera mot dessa kränkningar utan att åberopa det svenska territorialvattnets utsträckning till ett längre avstånd från kusten än tre nautiska mil. Men svenska regeringen hade ingalunda därmed uppgivit sina gamla och välkända anspråk och ej heller avstått från rätten att protestera mot åtgärder vidtagna inom svenskt territorialvatten på mer än tre mils avstånd från kusten. Beträffande kungörelserna med bestämmelser angående undervattensbåtars genomfart, framhöll svenska regeringen, att det framgick av själva ordalagen i dessa författningar, att det där var frågan om fastställande av en inre zon, vars utsträckning icke sammanföll med territorialvattnets. Vidare framhöll svenska regeringen, att den icke underlåtit att protestera mot mineringar eller andra åtgärder, företagna av tyskarna innanför fyramilsgränsen men utanför tremilsgränsen.

AVDELNING II.

Bestämmelser angående territorialvattnet i forfattningar rörande andra ämnen än neutralitet. Kap. 1. Främmande örlogsfartygs och militära luftfartygs tillträde till svenskt territorialvatten i fred. Den interDen allmänna folkrättsliga regel, enligt vilken rätt till »oskadlig genomn( rättensa ^ art>> g"0110111 det yttre territorialvattnet tillkommer främmande fartyg — varståndpunkt. emot någon dylik rätt icke föreligger beträffande det inre territorialvattnet •— gäller, åtminstone under fredstid, för såväl örlogs- som handelsfartyg. Beträffande främmande örlogsfartygs tillträde till inre territorialvatten — hamnar, skärgårdsområden o. s. v. — ankommer det helt och hållet på strandstaten att bestämma, i vilken utsträckning och på vilka villkor rätt därtill må äga rum. Under fredstid medgives i regel tillträde även till dylika vattenområden för främmande örlogsfartyg, ehuru ofta med vissa inskränkningar, t. ex. genom begränsning av antalet örlogsfartyg, tillhörande samma stat, som samtidigt äga uppehålla sig i hamnar eller annat inre territorialvatten, genom undantagande av militärt betydelsefulla inre territorialvattensområden från rätten till tillträde o. s. v. örlogsfartyg äro liksom handelsfartyg vid genomfart genom eller uppehåll i en främmande stats territorialvatten skyldiga att ställa sig till efterrättelse därstädes gällande lagar och föreskrifter, och staten kan giva särskilda föreskrifter för främmande örlogsfartygs genomfart och uppehåll. Vid förseelser häremot kan örlogsfartyget avvisas från territoriet. Strandstaten kan emellertid även utan särskild given anledning göra slut på ett främmande örlogsfartygs uppehåll inom dess territorialvatten, om dess regering finner skäl därtill. 1 Äldre stäm^lser

Den svenska rättens ställning i äldre tid till frågan om främmande örlogsfartygs tillträde till territorialvattnet har redan berörts i samband med fram1 SOHTJOKINOS förslag till internationell konvention rörande territorialvattnet, Comité d'ezperts pour la codification progressive du droit international, Rapport au Conseil de la Société des Nations 1927, ss. 43 f., 54 f., 72 f. Regeringarnas svar å frågeformulär, uppställt av N. F:s kommitté för förberedande av en internationell konferens för folkrättens kodifikation, i denna kommittés publikation »Bases de discussion», II, s. 72 ff. Réglement sur le regime legal des navires et de leurs equipages dans les ports étrangers, antaget av Institut de Droit International vid dess sammanträde i Haag 1898. Institutets Annuaire XVII, s. 273 ff. »Projet de réglement relatif a la mer territoriale en temps de paix», antaget av Institut de Droit International vid dess sammanträde i Stockholm 1928. Institutets Annuaire XXXIV, s. 758.

149 ställningen av neutralitetsgränsens historia. Sålunda har framhållits, att bestämmelser i detta ämne förekommo i åtskilliga under 1600-talet avslutade traktater; därvid ha särskilt uppmärksammats de bestämmelser, som avsågo krigsförhållanden, såsom de, vilka rörde rätten att i svensk hamn införa priser, samt förbud mot utövande av fientligheter i svenska hamnar. Åtskilliga bestämmelser förekommo emellertid, vilka avsågo främmande örlogsfartygs besök såväl under freds- som under krigsförhållanden; särskilt utförliga voro de likalydande bestämmelser, vilka voro intagna i traktaterna mellan Sverige och Storbritannien av 1656 och 1661 och vilka redan i korthet berörts. I dessa föreskrevs, att vardera partens örlogsskepp skulle hava fri tillgång till den andra partens hamnar, redder och strömmar, och att de skulle hava rätt att där ligga för ankar och uppehålla sig samt åter begiva sig därifrån, dock på följande villkor: 1) att en flotta, till antalet starkare än fem a sex skepp, icke fick utan föregående notifikation inlöpa i någon av de fördragsslutande parternas hamnar; 2) att flottans eller skeppens befälhavare skulle utan dröjsmål för den högsta militära eller civila myndigheten å platsen uppvisa sitt pass och meddela orsaken till sin ankomst och för vad ändamål och huru länge han hade för avsikt att kvarstanna; 3) att skeppen icke lade sig närmare än tillbörligt var, under slotten och fästningarna; 4) att matroserna eller soldaterna icke till antal av över 40 på en gång, eller i trupp till ett antal, som vore ägnat att väcka misstankar, fingo begiva sig i land; 5) och 6) att de icke i hamnen eller med utgångspunkt därifrån fingo utöva några fientligheter; 7) att de i alla hänseenden uppträdde fredligt och ställde sig respektive orters lag och sedvana till efterrättelse. I händelse en av de fördragsslutande parterna fann nyttigt eller nödvändigt att låta ett större antal skepp än fem a sex inlöpa i den andra partens hamn, skulle han två månader i förväg meddela detta, varpå överenskommelse skulle träffas om villkoren för tillåtelse därtill. Om någondera partens skepp på grund av nödläge tvungos att ingå i hamn, tillhörande den andra parten, skulle meddelande om anledningen lämnas myndigheterna på platsen; skeppen skulle ej kvardröja längre än dessa myndigheter tilläto och för övrigt iakttaga gällande lagar och föreskrifter. 1 De i dessa traktater givna bestämmelserna om främmande örlogsfartygs besök likna i många avseenden dem, som tillämpas i modern internationellrättslig praxis. På vilket avstånd från en fästning ett främmande örlogsfartyg borde ligga för att ej anses ligga »närmare än tillbörligt» till fästningen, synes aldrig ha blivit fastställt. Denna fråga gav vid ett tillfälle anledning till ett officiellt svenskt uttalande, som torde böra något närmare beröras, icke minst därför att det understundom synes ha tillagts en betydelse, som det i själva verket icke äger. — I en skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 oktober 1686 anförde generalamiralen Wachtmeister, att kommendanten å Carlshamns skans Mathias Königsfelt meddelat honom, att ett danskt örlogsfartyg inlupit i hamnen därstädes »rätt under fästningen», under uppgift att det för vindens skull varit nödsakat att dit inlöpa, samt att det ville hämta vatten; kommendanten hade 1 Traktaterna mellan Sverige och Storbritannien den 17 juli 1656, art. VI, den 21 oktober 1661, art. IX. LBWENHAUPT, Recueil des traités e t c , II, s. 477 f.

150 därför vänt sig till Wachtmeister med en förfrågan, huru han i sådana fall borde förhålla sig, och om främmande örlogsfartyg kunde tillåtas ati ankra så nära under fästningen; Wachtmeister hade då beordrat kommendanten att ej tillåta det främmande fartyget att ankra närmare fästningen än ett kanonskottshåll, än mindre att komma därinnanför, eftersom sådant aldrig varit brukligt; dessutom funnes utanför god redd att ankra på, och vatten finnes i tillräcklig mängd å Hanö och Listershuvud. Wachtmeister hemställde, att Kungl. Maj:t måtte godkänna denna åtgärd, samt anhöll om Kungl. Maj:ts resolution, huru för framtiden i dylika fall borde förfaras. 1 Härpå svarade konungen den 14 oktober 1686, att han funne de order, Wachtmeister givit beträffande ifrågavarande danska örlogsskepp, riktiga, helst i betraktande av vad Wachtmeister anfört, att det utom skotthåll från fästningen funnes god redd att ankra på, och att det funnes god tillgång på vatten å Hanö och Listershuvud; dock ansåg sig konungen icke kunna i allmänhet neka sådana skepp, vare sig de bleve vinddrivna eller eljest nödtvungna, att taga sin tillflykt och förfriskning i svenska hamnar, blott de icke ankrade alltför nära inpå fästningarna, varför det måste givas noga akt på deras förehavande, så att de icke dröjde alltför länge på redden, eller finge tillfälle att utkunskapa något. 2 Det framgår härav, att svenska regeringen ingalunda var benägen att till allmän regel upphöja det av Wachtmeister vid ifrågavarande tillfälle använda förfaringssättet att vägra främmande örlogsfartyg att komma närmare fästning än ett kanonskottshåll. Vidare är det att märka, att det här icke rörde sig om någon neutralitetsgräns, utan om huru nära främmande örlogsfartyg under fredliga förhållanden finge komma svenska kusten; och ytterligare är det att märka, att det aldrig varit fråga om att göra kanonskottsvidden såsom längdmått till någon allmän gräns i detta hänseende; det var endast fråga om skottvidden från de å en fästning faktiskt förefintliga kanonerna. 3 Kungl. Maj:ts förnyade sjöartiklar den 2 maj 1685 innehöllo i art. 134 en bestämmelse angående främmande örlogsfartygs besök under fredstid av följande lydelse: »Komma några främmande örlogsskepp uti fredstider på Vare och Vårt rikes, med dess underliggande provinciers, strömmar och hamnar, där ett eller flera vare örlogsskepp ligga, då förbidar den kommenderande office1 Generalamiralen Hans Wachtmeister till Kungl. Maj:t den 6 oktober 1686. Amiralitetskollegii skrivelser till Kungl. Maj:t. B. A. 2 Kungl. Maj:ts brev till generalamiralen Wachtmeister den 14 oktober 1686. STAÉL V. HOLSTEIN, Sveriges neutralitetsgräns, i Festskrift till P. Fahlbeck, s. 209. Jfr RJESTAD, Kongens str0mme, s. 289. — Att främmande örlogsfartyg vid besök i hamnarna ej finge kvardröja för länge, så att de gåve anledning till misstankar, föreskrives i svensk-nederländska traktaten den 2 oktober 1679, art. VIII. 3 Om, såsom synes troligt, Kungl. Maj:ts brev till Wachtmeister den 14 oktober 1686 åsyftas med den »Ordonnance Royale du 14 oct. 1686 contenant des instructions aux commandants des forteresses», som omtalas i den skrivelse, som svenske utrikesministern den 11 november 1874 avlät till engelske ministern i Stockholm som svar på lord Derbys circulärnote den 28 september s. å., så har tydligen sagda kungl. brev i nämnda skrivelse med orätt åberopats som stöd för att Sverige redan på 1600-talet skulle haft ett avstånd av fyra nautiska mil som territorialgräns. Någon »kungl. förordning med instruktioner för fästningskommendanten) finnes icke utfärdad under den 14 oktober 1686, och varken kanonskottsvidden eller något avstånd, motsvarande fyra nautiska mil, finnas angivna såsom gräns för svenskt territorialvatten i någon instruktion för fästningskommendanter under 1600-talet.

151 ren av vårt skepp en stund om något bud av dem ankommer, angående deras ankomst och ärende; kommer intet bud, då sände sin esping eller bud dit och fordra själv besked av dem.»1 Huru långt »Sveriges rikes strömmar» skulle anses sträcka sig meddelas emellertid icke i detta sammanhang. E t t kungl. brev den 16 januari 1715, vari på förekommen anledning vissa föreskrifter gåvos angående främmande örlogsfartygs besök vid rikets fästningar, innehöll endast, att vederbörande fästningskommendant skulle anmoda de främmande skeppen att bevisa fästningen dess tillbörliga respekt och heder, samt förbjuda allt skjutande i hamnen, varigenom någon olycka lätteligen kunde hända, och framför allt förhindra dem att skjuta natt- och dagskott, så länge de låge under fästningen. 2 Längre fram i tiden synes dock kanonskottsvidden ha tillmätts större betydelse med avseende på främmande örlogsfartygs besök vid svenska fästningar än med avseende på andra territorialvattnet berörande frågor. E t t exempel härpå erbjuder ett av amiralitetskollegium den 16 januari 1755 avgivet utlåtande; det heter däri, att »den nuvarande kommendanten på Nya Elfsborgs fästning håller före att ej något främmande krigsskepp bör äga frihet att löpa samma fästning närmare än på kanonskott, och därutanför fälla ankar»; först sedan en officer från fästningen behörigen visiterat fartyget och gjort sig underrättad om alla omständigheter, och allting därvid befunnits riktigt, skulle det stå fartyget fritt att löpa längre in i hamnen. Kollegium uttalar angående detta jämte vissa andra av kommendanten på Nya Elfsborg föreslagna försiktighetsmått vid främmande örlogsfartygs ankomst till fästningen, att det torde vara tillräckligt, att ett sådant främmande örlogsfartyg ankrade under kanonskott av den sjöfästning, dit det anlände, och ej ginge längre in i hamnen, innan det erhållit lov därtill; dock måste kollegium tillstå, att även detta ankomme på väderleken och fästningens läge, så att något visst härutinnan i allmänhet icke syntes kunna förordnas, utan borde särskilda bestämmelser givas för var fästning efter kommendanternas hörande. 3 — Förslaget, att främmande örlogsfartyg vid besök vid svenska fästningar skulle i förstone stanna utanför kanonskottshåll, ter sig här som en rent praktisk försiktighetsåtgärd utan principiell betydelse med avseende på territorialvattnets utsträckning. I en skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 juni 1759 meddelade landshövdingen i Göteborg, generallöjtnant Kaulbars, att tvenne engelska örlogsskepp, som konvojerade ett antal handelsfartyg, hade gått in i Riföfjord och lagt sig ett stycke utanför Nya Elfsborgs fästning. Landshövdingens skrivelse upplästes i kanslikollegium, och kollegium »trodde vid detta tillfälle böra komma i övervägande, huruvida dessa engelska örlogsskepp gått för nära till svenska vatten och svenska fästningar; men som generallöjtnanten berättat, att de legat 1 SCHMEDEMAN, Kungl. stadgar och förordningar etc. angående Justice- och Executionsährender, I, s. 923. — En liknande bestämmelse var införd såsom art. 140 i »Sveriges rikes sjöartiklar, av Kungl. Maj:ts och Riksens lagkommission författade, samt Riksens höglovlige Ständers överseende och stadfästelse underställte», tryckt under år 1755 i MODÉES Utdrag ur publique handlingar, VI, s. 3732. 2 Kungl. brev till guvernörerna Mörner, Burenskjöld och Pfalzburg den 5/16 januari 1715. STIEBNMAK, a. a., VI, s. 188. 3 Amiralitetskollegium till Kungl. Maj:t den 16 januari 1755 angående saluteringen till sjöss. R. A.

152 1

I2 mil utanför fästningen och alltså utom styckeskott, och generallöjtnanten ingenting därvid påmint, så hade kollegium ej vidare därtill att göra.» 1 Det var här fråga om en krigförande makts örlogsfartyg; men kanonskottsvidden omnämndes dock ej här som neutralitetsgräns i egentlig mening (den gräns, innanför vilken uppbringningar eller andra krigshandlingar ej finge företagas) utan som den gräns, vilken främmande örlogsfartyg hade att respektera vid fredligt besök vid en svensk fästning. Mera allmänna föreskrifter, låt vara av föga uttömmande innehåll, beträffande främmande örlogsfartygs besök i svenska hamnar under fredstid, gåvos i Kungl. Maj:ts nådiga instruktion för samteliga kommendanter i rikets fästningar, av den 31 juli 1796. I art. I I § 8 hade denna instruktion en bestämmelse av följande lydelse: »Huru med främmande makters krigsskepp bör förhållas, då de kunna hava nödigt att inlöpa uti någon av rikets hamnar, där fästningar äro, därom varder efter sig företeende omständigheter särskilt förordnat. I allt fall böra sådana skepp ej få nalkas fästningar närmare än utom grövsta kanonskott, varifrån de kunna prejas, eller att å deras vägnar blivit anmälta sådane omständigheter, vilka kunna föranleda därtill, och om någon hjälpsändning i en eller annan måtto vore av nöden. — Då flere nationers bevarade fartyg skulle således träffas tillsammans, må kommendanten ej tillåta några fientligheters utövande sinsemellan ehuru desamma med Kongl. Maj :t äga fred och stå i förbund.» — Den sist anförda föreskriften avser tydligen krigstid. Beträffande bestämmelsens innehåll i övrigt fäster man sig särskilt vid föreskriften, att främmande örlogsfartyg icke annat än om nöd eller andra särskilda omständigheter tvingade därtill, finge komma en fästningnärmare än ett kanonskottshåll. Det är tydligt, att det ej heller här är fråga om kanonskottsviddens användande som neutralitetsgräns eller över huvud taget som territorialgräns; bestämmelsen om främmande örlogsfartygs skyldighet att ej komma fästningar närmare än kanonskottsvidden är snarare en av försiktighetsskäl dikterad ordningsföreskrift av samma art som den i åtskilliga traktater införda bestämmelsen om örlogsfartygs skyldighet att vid visitation till sjöss hålla sig på ett kanonskottshålls avstånd från handelsfartyget. Någon ny föreskrift beträffande främmande örlogsfartygs besök i fredstid i svenska hamnar lämnades först under den tid av politisk oro i Europa, som närmast föregick Krimkrigets utbrott. Genom tvenne generalorder av den 6 respektive 7 mars 1854 befalldes, att »så länge nuvarande fredliga förhållanden ej av inträffade fientligheter, europeiska sjömakter emellan, avbrytas», främmande örlogsfartyg skulle tillåtas att, utan avseende på deras storlek, inlöpa i krigshamnarna, dock så att aldrig utöver fyra till antalet på en gång komme att finnas på redden eller i hamnen. När sagda antal krigsfartyg redan befunne sig på redden eller i hamnen och flera sådana visade sig vilja dit inlöpa, skulle vederbörande kommendant hövligt men bestämt underrätta dem, att enär antalet av krigsfartyg, som enligt gällande bestämmelser finge på en gång vara på redden eller i hamnen, redan vore fyllt, 1 Landshövdingens i Göteborg skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 juni 1759. Kanslikollegii protokoll i utrikes ärenden den 12 juni 1759. R. A.

153 kunde det ej tillåtas att flera dit inkommo, men att det stode det eller dem fritt att ankra utanför fästningen på det avstånd därifrån, som vore bestämt i 1796 års instruktion för fästningskommendanter — alltså kanonskottsvidden — samt att dit uthämta vad de behövde, eller ock att avgå till annan hamn, som ej vore krigshamn, för att där erhålla förnödenheter. Kommendanten ägde att med skarpa skott hindra överträdelse av denna bestämmelse. Dock skulle undantag göras för fartyg i nödläge. Lotsarna vid krigshamnarna skulle ej få gå ombord å till inlöpande förbjudna fartyg, men skulle något sådant fartyg befinna sig i nödställd belägenhet, finge lotsarna införa detsamma i eljest förbjuden krigshamn men därvid, om möjligt, ankra utom kanonskottshåll från fästningen, samt genast vid vite underrätta kommendanten om fartygets belägenhet. Så snart Kungl. Maj:t tillkännagivit, att neutralitetsförklaringen av den 13 december 1853 skulle träda i verkställighet, eller så snart Kungl. Maj:t låtit underrätta kommendanten, att krig mellan europeiska makter utbrutit, skulle inga av de krigförande makternas krigsfartyg tillåtas att, annat än i fall av nöd, inlöpa i de i sagda neutralitetsförklaring nämnda krigshamnarna. 1 Mera uttömmande bestämmelser om villkoren och reglerna för främmande K. kunörlogsfartygs tillträde till och uppehåll i svenska hamnar och territorialvatten goro2alÅl gåvos först genom kungl. kungörelsen den 22 april 1904 angående främmande 1904. örlogsfartygs tillträde till svenska hamnar och farvatten. 2 Ehuru förberedelser länge pågått för utarbetande av bestämmelser i ämnet, liknande dem, som förefunnos i åtskilliga främmande länder, torde deras utfärdande just vid denna tidpunkt stått i samband med de omständigheter, som ungefär samtidigt föranledde utfärdandet av nya neutralitetsregler. Kungörelsen var avsedd att gälla såväl i fredstid som under krig, dock att, enligt § 8, beträffande tillträde för krigförande makters örlogsfartyg till svenska hamnar och ankarsättningar, särskilda bestämmelser, utöver vad som i kungörelsen stadgats, skulle gälla. Dylika särskilda bestämmelser gåvos kort efter kungörelsens utfärdande genom de i kungl. kungörelsen den 30 april 1904 innefattade neutralitetsreglerna. Den i § 1 av kungörelsen den 22 april 1904 givna huvudregeln beträffande främmande örlogsfartygs tillträde till svenska hamnar var, att främmande örlogsfartyg icke utan särskilt tillstånd ägde tillträde till svensk krigshamn, men däremot ägde tillträde till andra svenska hamnar och ankarsättningar, ehuru med den inskränkning, att utan särskilt tillstånd icke flera än tre sådana fartyg tillhörande samma nation finge samtidigt uppehålla sig i samma hamn eller å samma ankarsättning samt att besök icke utan särskilt tillstånd finge utsträckas över 14 dagar. I § 7 av kungörelsen gjordes undantag från de i § 1 givna bestämmelserna för fartyg, å vilket befann sig främmande stats1 Generalorder till generalbefälet i 3:e militärdistriktet m. fl. den 6 mars 1854. Lantförsvarsdepartementets kommandoexpeditions koncept. Krigsarkivet. Generalorder till befälhavande amiralen den 7 mars 1854. Chefens för sjöförsvarsdepartementet »på nådigste befallning» avlåtna skrivelse till lotsdirektören den 7 mars 1854. Sjöförsvarsdepartementets kommandoexpeditions koncept. R. A. 2 Sv. Förf. Sami. 1904 n:r 11.

154 överhuvud eller dess officiella representant, samt för fartyg, som ledsagade sådant fartyg, ävensom för fartyg, som befunno sig i nöd. I § 2 uppräknades de svenska krigshamnarna — Stockholm, Karlskrona, Fårösund och Slite — och angavs deras områden, som för Stockholms del bestämdes till att innefatta en stor del av Stockholms skärgård, vartill främmande krigsfartyg sålunda icke utan särskilt tillstånd skulle äga tillträde; genom en ny kungl. kungörelse av den 27 juni 1905 ändrades denna § därhän, att Slite uteslöts från krigshamnarnas antal och Göteborg i stället infördes som krigshamn, tillika innefattande kringliggande skärgårdsområde. 1 Följande §§ i 1904 års kungörelse innehöllo en del föreskrifter angående vad främmande örlogsfartyg hade att iakttaga vid uppehåll i svenska hamnar och farvatten. Sålunda stadgades, att främmande örlogsfartyg, som erhållit tillstånd att besöka svensk krigshamn, skulle beträffande val av ankarplats iakttaga de föreskrifter, som av högsta militära myndighet på platsen voro eller kunde bliva utfärdade, att personal från dylikt fartyg, som uppehöll sig i svensk hamn eller i svenskt farvatten, ej utan särskilt tillstånd finge beträda område, där militär anläggning fanns, eller område, som var av militärmyndighet inhägnat, ej heller upprätta kartor eller företaga sjömätning eller lödning med undantag av den lödning, som för fartygets navigering eller säkerhet kunde vara nödvändig, samt att landstignings- eller skjutövningar ej finge utföras eller beväpnat manskap utan särskilt tillstånd landsättas. Vidare stadgades (i § 6), att främmande örlogsfartyg inom svenskt farvatten ej finge taga annan väg än lotsled, samt att befälhavare å sådant fartyg, därest ej annorlunda vore förordnat, skulle vara skyldig att vid gång i svenskt farvatten använda behörig lots och att ställa sig till efterrättelse de sundhets-, lots-, tull- och hamnföreskrifter, som av vederbörande myndighet lämnades. Dessutom föreskrevs i § 4, att främmande örlogsfartyg, som uppehöll sig i svensk hamn eller å svensk ankarsättning, skulle, då konungen så bestämde, lämna hamnen eller ankarsättningen och gå till sjöss inom sex timmar efter därom genom högsta på platsen varande militära eller civila myndighet erhållen uppfordran, även om den i § 1 angivna eller annan för fartygets uppehåll å platsen bestämda tid ej vore till ända. Genom en särskild kungörelse av den 22 april 1904 angående inrapporterandet av främmande örlogsfartygs rörelser vid rikets kuster samt dylika fartygs lotsning till svensk krigshamn stadgades bl. a. skyldighet för lots- och fyrpersonalen att noga aktgiva på att de föreskrifter, som funnes meddelade i kungl. kungörelsen av samma dag angående främmande örlogsfartygs tillträde till svenska hamnar och farvatten, noga efterlevdes, varjämte lotsarna förbjödos att lotsa främmande örlogsfartyg, som angjorde svensk krigshamn utan att hava erhållit vederbörligt tillstånd att besöka dylik hamn; härvid gjordes dock undantag för de fall, då sådant tillstånd enligt nyssnämnda kungl. kungörelse icke erfordrades. Samtidigt vidtogs dessutom en ändring i § 1 av kungl. förordningen angående lotsverket den 15 februari 1881, genom vilken ändring den enligt §:ens dåvarande lydelse medgivna friheten för 1

Sv. Förf. Sami. 1905 n-.r 27.

155 främmande örlogsfartyg från den i samma § stadgade skyldigheten att anlita kronolots upphävdes för andra än svenska och norska fartyg. Såsom framgår av ovanstående är begreppet »svenska farvatten» enligt kungl. kungörelsen den 22 april 1904 angående främmande örlogsfartygs tillträde till svenska hamnar och farvatten av betydelse i vissa hänseenden, särskilt med avseende på skyldigheten att anlita lots samt förbudet mot att upprätta kartor samt företaga sjömätning och lödning etc. Någon definition på »svenskt farvatten» förekommer icke i kungörelsen, men i detta sammanhang kan därmed knappast förstås något annat än »farvatten beläget inom svenskt område» eller »farvatten beläget innanför Sveriges territorialgräns». Det är därför onekligen märkligt, att i kungörelsen ingen bestämmelse finnes angående gränsen för »svenskt farvatten» eller svenskt territorialvatten; denna förutsattes tydligen vara bekant. Det kan då i detta sammanhang ej gärna vara fråga om någon annan gräns än den av ålder gällande och i åtskilliga andra svenska författningar införda gränsen av fyra nautiska mil. De den 20 december 1912 utfärdade neutralitetsreglerna, vilka ju innehöllo K. kunnya bestämmelser rörande krigförande makters örlogsfartygs tillträde till ^O^ecember svenska hamnar och farvatten, föranledde även vissa ändringar i reglerna rö1912. rande övriga främmande örlogsfartygs besök. De nya bestämmelserna i detta ämne innefattades i kungl. kungörelsen den 20 december 1912 angående främmande örlogsfartygs tillträde till samt lotsning i svenska hamnar och annat svenskt territorialvatten, vilken avsåg besök av andra än krigförande makters örlogsfartyg under såväl krigs- som fredstid. 1 § 1 av 1912 års kungörelse angående främmande örlogsfartygs tillträde till samt lotsning i svenska hamnar och svenskt territorialvatten innehåller, liksom motsvarande § i 1904 års kungörelse, ett förbud för främmande örlogsfartyg att utan särskilt tillstånd ingå i svenska krigshamnar; dessa angivas i 1912 års kungörelse vara Stockholm, Göteborg, Karlskrona och Fårösund. Vederbörande militärmyndigheter skulle dock äga befogenhet att, även om tillstånd på förhand icke utverkats, lämna tillträde åt fartyg, avsett för tillsyn över fiske eller för vetenskapliga arbeten. Därjämte innehåller §:en emellertid en bestämmelse, att därest enligt särskild kungörelse tillträde till visst eller vissa områden inom svenskt territorialvatten bleve förbjudet för krigförande makters örlogsfartyg, sådant område skulle i fråga om övriga främmande örlogsfartygs tillträde till detsamma vara likställt med krigshamn. Enligt 1912 års neutralitetsregler förelåg ju möjligheten att vissa områden inom svenskt inre territorialvatten kunde spärras för krigförande makters örlogsfartyg. I fråga om övriga svenska hamnar och ankarsättningar upprepades bestämmelsen från 1904 års kungörelse, att främmande örlogsfartyg ägde tillträde dit med den inskränkning, att icke flera än tre sådana fartyg av samma nation finge samtidigt uppehålla sig i samma hamn eller å samma ankarsättning samt att besök icke finge utsträckas över fjorton dagar; dessutom tillades bestämmelsen, att anmälan om besöket skulle göras på diplomatisk väg, om möjligt minst åtta dagar innan detsamma vore avsett att äga rum. I § 2 bestämdes 1

Sv. Förf. Sami. 1912 n:r 401.

156 de svenska krigshamnarnas område, vilka jämte respektive hamnar även omfattade kringliggande skärgårdar. Bestämmelserna i 1912 års kungörelse om vad främmande örlogsfartyg hade att iakttaga vid besök i svenska hamnar och farvatten anslöto sig i stort sett till vad som i detta hänseende föreskrivits i 1904 års kungörelse, men med åtskilliga ej oväsentliga modifikationer. I § 4, som handlade om främmande örlogsfartygs skyldighet att, då konungen så bestämde, avbryta besöket innan den därför bestämda tiden var till ända, var uttrycket »svensk hamn eller svensk ankarsättning» utbytt mot »svensk hamn eller svenskt territorialvatten»; det i § 5 införda förbudet mot att upprätta kartor eller företaga sjömätning eller lödning, vilket enligt 1904 års kungörelse gällt för personal från främmande örlogsfartyg, som uppehöll sig »i svensk hamn eller i svenskt farvatten», skulle enligt 1912 års kungörelse avse »svenskt territorialvatten»; bestämmelserna angående främmande örlogsfartygs lotsning i § 6 av 1904 års kungörelse blevo i motsvarande § av 1912 års kungörelse ändrade därhän, att främmande örlogsfartyg vid gång i svenskt inre territorialvatten ej skulle få taga annan väg än lotsled, varvid befälhavaren, därest ej annat vore förordnat, skulle vara skyldig att använda behörig lots; en definition lämnades på »svenskt inre territorialvatten», vilken ordagrant överensstämde med den, som lämnats i kap. I, mom. 1 c) av 1912 års kungörelse med vissa bestämmelser angående Sveriges neutralitet under krig mellan främmande makter. I den i samma § förekommande bestämmelsen om skyldighet för befälhavare å främmande örlogsfartyg att ställa sig till efterrättelse av vederbörande myndighet lämnade hälsovårdsföreskrifter etc, insattes i den nya kungörelsen uttrycket »svenskt territorialvatten» i stället för den gamla kungörelsens »svenskt farvatten». Liksom i § 7 av 1904 års kungörelse stadgades i motsvarande § av 1912 års kungörelse vissa undantag från de i § 1 av respektive författningar fastställda inskränkningarna i fråga om främmande örlogsfartygs tillträde till svenska hamnar och territorialvatten; undantagen voro desamma, så när som på att det i 1904 års kungörelse förekommande uttrycket »fartyg, som befinna sig i nöd» i 1912 års kungörelse ersattes med »fartyg, som befinner sig i trängande sjönöd». Den 20 december 1912 utfärdades även en ny kungörelse angående inrapporterande av främmande örlogsfartygs rörelser vid rikets kuster samt dylika fartygs lotsning till svensk krigshamn eller därmed likställt område m. m.. som ersatte motsvarande kungörelse av den 22 april 1904. Den nya kungörelsen i ämnet innehöll bl. a. en bestämmelse, enligt vilken lots inom svenskt territorialvatten finge framföra främmande örlogsfartyg endast genom lotsled. Genom en den 31 december 1912 utfärdad kungörelse erhöll § 1 mom. 1 av kungl. förordningen angående lotsverket den 15 februari 1881 en ny lydelse, enligt denna hänvisades med avseende på lotsning av främmande örlogsfartyg till vad som vore särskilt stadgat. 1 Av ovan lämnade referat framgår, att det i 1904 års kungörelse angående främmande örlogsfartygs tillträde till svenska hamnar och farvatten flerstädes förekommande uttrycket »svenskt farvatten» i den 1912 utfärdade kungörel1

Sv. Förf. Sami. 1912 n:ris 402, 403.

157 sen i samma ämne genomgående såväl i rubriken som i själva författningen utbytts mot uttrycket »svenskt territorialvatten». Någon reell ändring torde icke därigenom ägt rum; en verklig nyhet innebar däremot naturligtvis det i § 4 gjorda utbytet av uttrycket »svensk hamn eller svensk ankarsättning» mot uttrycket »svensk hamn eller svenskt territorialvatten», liksom den i § 6 företagna ändringen i bestämmelsen rörande främmande örlogsfartygs lotsning. Någon bestämmelse angående den yttre gränsen för »svenskt territorialvatten» förekommer lika litet i 1912 års kungörelse angående främmande örlogsfartygs tillträde till svenska hamnar och farvatten som i de samtidigt utfärdade neutralitetsreglerna; däremot förekommer, som sagt, i dessa båda författningar en likalydande bestämmelse angående gränsen för »svenskt inre territorialvatten». Vissa av de ovannämnda under världskriget utfärdade författningarna gäll- Bestämmelse även för främmande neutrala makters örlogsfartyg vid deras besök i svenskt ser all9aen"c •

oo

»i

o

o

undervat-

territonalvatten. Så var förhållandet bl. a. med den senare av de båda såsom tensbåtar 19 6 tillägg till neutralitetsreglerna utfärdade författningarna rörande främmande *undervattensbåtars genomfart genom svenskt territorialvatten; kungörelsen den 19 juli 1916, innefattande tillägg till nådiga kungörelsen den 20 december 1912 med vissa bestämmelser i avseende å Sveriges neutralitet etc, innehåller nämligen förbud för »undervattensbåtar, utrustade för krigsbruk och tillhörande främmande makt» — således både krigförande och neutrala makters för krigsbruk utrustade undervattensbåtar — att färdas eller uppehålla sig i svenskt territorialvatten inom den i kungörelsen angivna tremilszonen utmed svenska kusten. Efter kriget undergingo reglerna för främmande örlogsfartygs tillträde till relsen K. kun- n svenska hamnar. och svenskt territorialvatten en grundlig omarbetning, och en9° , . 21 november ny kungörelse i ämnet, tillika avseende främmande militära luftfartygs besök, 1925. utfärdades. Denna författning, kungl. kungörelsen den 21 november 1925 angående främmande örlogsfartygs och militära luftfartygs tillträde i fred till svenskt territorium, är ännu gällande. 1 Ehuru kungörelsens rubrik skulle kunna giva anledning till en motsatt uppfattning, gäller densamma, såsom framgår av § 1 i dess kap. I, även under krigstid, nämligen för örlogsfartyg eller militära luftfartyg, tillhörande främmande makt, som befinner sig i fredstillstånd, under förutsättning att Sverige självt befinner sig i fred. Beträffande vad som skall gälla under andra förhållanden hänvisas till vad som särskilt stadgas. Med avseende å krigförande makters örlogsfartygs tillträde till svenskt territorialvatten, då Sverige är neutralt, gälla således fortfarande 1912 års neutralitetsregler med däri sedermera gjorda ändringar. Kap. I av kungörelsen den 21 november 1925, med överskriften »Inledande bestämmelser», innehåller jämte ovan anförda föreskrift angående författningens räckvidd åtskilliga satser av betydande intresse i fråga om det svenska territorialvattnet. I § 2 uttalas sålunda, att »med svenskt territorium» förstås 1 Sv. Förf. Sami. 1925 n:r 467. — E t t av lotsförfattningskommitterade 1920 avgivet förslag i ämnet (kommitterades betänkande ss. 49 ff., 352 ff.) synes icke ha lagts till grund för denna författning, vilken i många avseenden väsentligt skiljer sig från sagda kommittéförslag.

158 i denna kungörelse allt svenskt land och vatten samt luftområdet däröver. Det framgår av denna definition, att icke blott Sveriges landområde, utan även allt svenskt vatten samt luftområdet över svenskt land och vatten inbegripes under vad som i kungörelsen benämnes svenskt territorium; vidare säges i § 3, att det i § 2 omförmälda vatten utgöres av inre och yttre territorialvatten. För så vitt man icke på grund av de i definitionen inskjutna orden »förstås i denna kungörelse» måste antaga, att det såväl i kungörelsens rubrik som i själva författningstexten använda uttrycket »svenskt territorium» är avsett att fattas på annat sätt än det vedertagna av »svenska statsområdet» är härmed klart, att kungörelsen utgår från att icke blott Sveriges landområde och inre vattenområden, utan även det yttre territorialvattnet jämte luftområdet däröver är underkastat den svenska statens suveränitet. I § 3 lämnas vidare en definition på svenskt inre territorialvatten; det säges däri, att i kungörelsen med svenskt inre territorialvatten förstås: a) svenska insjöar, vattendrag och kanaler; b) svenska hamnar, hamninlopp och vikar; samt c) de delar av svenskt territorialvatten, som äro belägna innanför och emellan svenska öar, holmar och skär, som icke ständigt av havet översköljas; dock att i Öresund endast svenska hamnar och hamninlopp äro att betrakta såsom svenskt inre territorialvatten. Till »svenskt inre territorialvatten» hänföras alltså icke blott vid kusten belägna vattenområden, såsom vikar och skärgårdsvatten, utan även inre vattendrag, kanaler etc. I övrigt överensstämmer definitionen i sak med den definition på »inre territorialvatten», som lämnats i 1912 års neutralitetsregler och den samtidigt med dessa utfärdade kungörelsen angående främmande örlogsfartygs besök, endast med den skillnaden, att »redder», som i 1912 års författningar upptagits bland »inre territorialvatten», icke medtagits bland »inre territorialvatten» i den i 1925 års kungörelse givna definitionen. Orsaken härtill torde vara, att det i många fall torde vara synnerligen svårt att exakt angiva reddernas gränser mot det öppna havet. Dylika gränser kunna naturligtvis mer eller mindre godtyckligt fastställas på papperet, men några naturliga gränser, ägnade att användas som utgångspunkter för territorialvattnets beräkning, hava redderna i regel icke. I och med att det inre territorialvattnets gränser äro bestämda, är även utgångspunkten för det yttre territorialvattnets beräkning given. Någon bestämmelse om det yttre territorialvattnets gräns mot det fria havet förekommer emellertid lika litet i 1925 års kungörelse angående främmande örlogsfartygs tillträde till svenskt territorium som i de tidigare kungörelserna angående samma ämne. § 4 av kungörelsens I kap. innehåller bestämmelser om de svenska krigshamnarna. Dessa sägas vara Stockholm, Karlskrona och Göteborg, och deras områden sägas innefatta vissa delar av kringliggande skärgårdsområden, dock med mindre utsträckning än motsvarande områden ägde enligt 1912 års kungörelse angående främmande örlogsfartygs tillträde till svenska hamnar och territorialvatten. I stället äro i § 5 bestämmelser införda, enligt vilka vissa delar av svenskt inre territorialvatten äro att anse som stängda farvatten. Dessa omfatta de delar av svenskt inre territorialvatten, som utan att tillhöra

159 svensk krigshamns område äro belägna: a) i Norrbottens skärgård väster om Long. O 23°50' och norr om Lat. N 65°2'; b) i Västerbottens och Ångermanlands skärgårdar mellan Lat. N 63°53' och L a t . N 62°32'; c) öregrunds, Stockholms, Södermanlands och Östergötlands skärgårdar mellan Lat. N 60° 31' och Lat. N 58°9'; d) i och vid Fårösund mellan Lat. N 57°58' och Lat, N 57°49' samt mellan Long. O 19°0' och Long. O 19°10'; e) i Kalmarsund mellan Lat. N 57°12' och Lat. N 56°21'; f) i Blekinge skärgård mellan Long. O 15°51' och Long. O 14°51'; samt g) i Hallands, Göteborgs och Bohusläns skärgårdar mellan Lat. N 57° 15' och Lat. N 58°25'. Det är sålunda till utsträckningen ganska betydande skärgårdsområden, som jämte större delen av Kalmarsund förklaras för »stängda farvatten», ett begrepp, vars innebörd närmare framgår av följande bestämmelser i kungörelsen. — Genom en kungl. kungörelse av den 28 september 1928 om ändrad lydelse av 5 § i kungörelsen den 21 november 1925 angående främmande örlogsfartygs etc. tillträde i fred till svenskt territorium förklaras dessutom vid Gotlands kuster belägna delar av svenskt inre territorialvatten för stängda farvatten. 1 Kap. I I av kungörelsen den 21 november 1925 innehåller bestämmelser om främmande örlogsfartygs tillträde till svenska hamnar och territorialvatten. Det heter i kungörelsens 6 §, att främmande örlogsfartyg äger tillträde till a) svensk krigshamn och stängt farvatten endast efter därtill på diplomatisk väg utverkat tillstånd, så framt ej för särskilt fall annorlunda bestämmes; b) svensk hamn eller ankarsättning, som icke är att hänföra till krigshamn och som icke heller är belägen inom stängt farvatten, endast efter därom på diplomatisk väg gjord anmälan, vilken, där så ske kan, bör äga rum minst åtta dagar före tillämnat besök; samt c) svenskt territorialvatten i övrigt utan anmälan; tillstånd efter anmälan enligt dessa bestämmelser erfordras dock icke för örlogsfartyg: a) å vilket befinner sig främmande statsöverhuvud eller dess officiella representant; b) som eskorterar sådant fartyg, dock med den inskränkning i fråga om antalet, som angives i 7 § av kungörelsen; c) som uteslutande är avsett för tillsyn av fiske eller för vetenskapliga arbeten; eller d) som är i nöd. I 7 § säges, att därest icke på diplomatisk väg annat medgivande utverkats, högst tre örlogsfartyg, tillhörande samma makt, samtidigt må uppehålla sig i svenskt inre territorialvatten inom vart och ett av följande tre kustområden, nämligen riksgränsen vid Torne älv — Lat. N 60°31', Lat. N 60°31' — Falsterbo, samt Falsterbo— riksgränsen vid Svinesund. 8 § innehåller i mom. 1 den redan i 1912 års kungörelse förekommande bestämmelsen, att, då främmande örlogsfartyg framföres i svenskt inre territorialvatten, befälhavaren ej må taga annan väg än i gällande lotsledsförteckning upptagen lotsled, samt att han, därest icke annorlunda är förordnat, skall vara skyldig att därvid anlita behörig kronolots. Mom. 2 av samma § innehåller en ny bestämmelse i fråga om främmande undervattensbåtar: dessa må endast i övervattensläge uppehålla sig i svenskt territorialvalten. 9 och 10 §§ innehålla bestämmelser om att, då främmande örlogsfartyg besöka svensk krigshamn, fartygets befälhavare skall beträf1

Sv. Förf. Sami. 1928 n:r 357.

160 fan de val av ankar- eller förtöjningsplats o. dyl. iakttaga de föreskrifter, som meddelas av vederbörande militär- eller hamnmyndigheter, samt att nämnda militärmyndigheter, därest de finna lämpligt, äga i samråd med befälhavaren å det främmande örlogsfartyget träffa närmare bestämmelser angående landsättande av permitterat manskap m. m. dyl. Det är tydligt, att införandet av bestämmelserna om stängda farvatten och om de områden utmed Sveriges kuster, där endast tre örlogsfartyg, tillhörande samma främmande makt, äga samtidigt uppehålla sig, innebar en viss skärpning av de tidigare gällande villkoren för främmande örlogsfartygs tillträde till svenskt inre territorialvatten. Det i 8 § mom. 2 införda förbudet för främmande undervattensbåtar att i nedsänkt läge uppehålla sig i svenskt territorialvatten utgjorde likaledes en nyhet. I visst hänseende utvidgades emellertid genom kungörelsen den 21 november 1925 för främmande undervattensbåtar rätten till tillträde till svenskt territorialvatten, ty genom denna kungörelse måste det i kungl. kungörelsen den 19 juli 1916 (Sv.Förf.Saml. 1916, nr 277) innefattade förbudet för undervattensbåtar, utrustade för krigsbruk och tillhörande främmande makt, att under krig färdas eller uppehålla sig i svenskt territorialvatten inom tre nautiska mil från land etc. anses vara upphävt i vad detsamma gällde främmande neutrala makters undervattensbåtar/ I I I kap. av kungl. kungörelsen den 21 november 1925 innehåller bestämmelser om militära luftfartyg. Dessa innebära i korthet, att främmande militära luftfartyg med vissa undantag endast efter på diplomatisk väg utverkat tillstånd äga tillträde till svenskt territorium, samt att vad i gällande författningar om luftfart stadgas skall, likaledes med vissa undantag, i tillämpliga delar lända till efterrättelse jämväl beträffande främmande militärt luftfartyg. I V kap. av kungörelsen innehåller med avseende på främmande örlogsfartygs och främmande militära luftfartygs tillträde till svenskt territorium gemensamma bestämmelser. Bland dessa märkas bestämmelserna i 15 §, att besök av örlogsfartyg eller militärt luftfartyg icke utan särskild, på diplomatisk väg utverkad tillåtelse må utsträckas utöver en tid av fjorton dagar, i 16 §, att befälhavare å främmande örlogsfartyg eller militärt luftfartyg är 1 Förhållandet mellan kungl. kungörelsen den 21 november 1925 och kungl. kungörelsen den 19 juli 1916 är måhända något oklart. I slutet av förstnämnda kungörelse säges nämligen, att från och med dagen för kungörelsens ikraftträdande (den 1 januari 1926) kungl. kungörelsen den 20 december 1912 angående främmande örlogsfartygs tillträde till svenska hamnar och annat svenskt territorialvatten upphör att gälla, varemot ingenting säges om någon ändring i kungl. kungörelsen den 19 juli 1916 innefattande tillägg till neutralitetsreglerna. Emellertid följer av I I kap. i kungörelsen den 21 november 1925, vilken enligt sin 1 § gäller även under krig, nämligen för främmande neutrala makters örlogsfartyg och under förutsättning att Sverige självt befinner sig i fred, att främmande örlogsfartyg utan anmälan äga tillträde till svenskt territorialvatten, med vissa undantag i avseende på hamnar och stängda farvatten, och utan annan särskild inskränkning för undervattensbåtar, än att dessa endast i övervattensläge äga uppehålla sig i svenskt territorialvatten. Detta strider onekligen mot det i kungörelsen den 19 juli 1916 innefattade förbudet för främmande (även neutrala) för krigsbruk utrustade undervattensbåtar att under krig mellan främmande makter uppehålla sig i svenskt territorialvatten inom en tremilszon räknad från land etc. Enligt regeln »Lex posterior derogat priori» måste således sistnämnda kungörelse, i vad den gäller neutrala makters undervattensbåtar, anses upphävd genom kungl. kungörelsen av 21 november 1925. En egendomlig konsekvens av denna författning blir, att i fredstillstånd varande makters undervattensbåtar endast i övervattensläge äga befara den yttersta, en mil breda zonen av det svenska territorialvattnet, under det att krigförande makters undervattensbåtar äga befara denna yttersta zon i undervattensläge.

161 skyldig att inom svenskt territorium ställa sig till efterrättelse de hälsovårds-, lotsnings-, tull-, trafik-, hamn- och ordningsföreskrifter, som av vederbörande myndighet lämnas, och i 17 §, att inom svenskt territorium från främmande örlogsfartyg eller militärt luftfartyg eller av personal därifrån kartor icke få upprättas eller sjömätning eller upplodning, med undantag av den lödning, som är nödvändig för fartygets säkerhet, företagas, liksom ock skjutövningar, undervattensövningar och landstigningsövningar inom svenskt territorium äro förbjudna, och båtar, tillhörande främmande örlogsfartyg eller militärt luftfartyg icke inom svenskt territorialvatten få vara bestyckade eller annat än i visst undantagsfall föra Beväpnad trupp. 1 fråga om rätten att inom riket nyttja radioanläggning hänvisas till vad som är särskilt stadgat. 1 I mom. 1 av kungörelsens 18 § föreskrives, att, därest befälhavare eller personal i övrigt å främmande örlogsfartyg eller militärt luftfartyg icke iakttager de i kungörelsen givna föreskrifterna, äger vederbörande militära myndighet, eller, där dylik saknas, högsta civila myndigheten på platsen göra befälhavaren uppmärksam på förhållandet; skulle rättelse icke därigenom vinnas, skall fartyget, då konungen så bestämmer, genom nyssnämnda militära eller civila myndighet uppfordras att ofördröjligen eller senast efter en tid av sex timmar lämna svenskt territorium, även om den för uppehållet bestämda tid icke gått till ända. Vidare föreskrives i samma §, mom. 2, att främmande örlogsfartyg eller militärt luftfartyg må, då konungen så bestämmer, jämväl utan att anledning, som i mom. 1 sägs, föreligger, på det i samma mom. angivna sätt uppfordras att lämna svenskt territorium. — Sistnämnda bestämmelse, som ju för övrigt återfinnes även i 1912 års kungörelse i ämnet, är av intresse, emedan därav framgår, att den rätt att vistas inom svenskt territorialvatten, som enligt respektive författningar medgivits främmande örlogsfartyg eller militära luftfartyg, är av helt och hållet prekär natur och när som helst, även utan given särskild anledning, kan av konungen upphävas. Detta behöver naturligtvis icke innebära, att någon inskränkning är avsedd att göras i den i fredstillstånd varande makters örlogsfartyg tillkommande rätten till oskadlig genomfart (»passage inoffensif») genom det yttre territorialvattnet. Den 21 november 1925 utfärdades likaledes en ny kungl. kungörelse angående inrapporterande av främmande örlogsfartygs rörelser vid rikets kuster samt dylika fartygs lotsning inom svenskt territorialvatten, som ersatte kungörelsen angående samma ämne den 20 december 1912 och i förhållande till denna innehöll de ändringar, som betingades av den nya författningen angående främmande örlogsfartygs tillträde i fred till svenskt territorium. 2 Ehuru åtminstone i de senare av de ovan refererade författningarna utförliga Samman föreskrifter givits angående villkoren för främmande örlogsfartygs tillträde fattnin9 till svenska hamnar och territorialvatten samt angående vad dylika fartyg 1 , H f r o m g ä l l e r m e d avseende å luftfartyg § 29 i K. F . om luftfart den 26 maj 1922 och med avseende å andra fartyg kungl. kungörelsen den 25 juli 1924 angående nyttjande inom riket av radioanläggning a främmande fartyg. 2 Sv. Förf. Sami. 1925 n:r 468. 11—293623

162 vid uppehåll därstädes hava att iakttaga, finnas i dessa författningar inga fullständiga regler angående det svenska territorialvattnets utsträckning. Bestämmelser av stort intresse givas visserligen i fråga om det inre territorialvattnet, men däremot saknas genomgående varje bestämmelse om gränsen mellan det yttre territorialvattnet och det fria havet, vilken tydligen förutsattes vara bekant.

Kap. 2.

Sjöceremoniel.

Till strandstatens rättigheter över territorialvattnet anses även höra rätten att reglera sjöceremonielet inom detsamma. Dithörande spörsmål tillmättes fordom en ofantligt mycket större vikt än numera är fallet. En stats anspråk på att kräva vördnadsbetygelser i olika former för dess örlogsskepp av passerande främmande fartyg symboliserade dess anspråk på herravälde över havet, och tvistefrågor på detta område fingo därför ofta de mest vittgående politiska följder. Två gånger under 1600talet, 1652 och 1672, ledde tvister om sjöceremonielet till krig mellan Englande och de Förenade Nederländerna, varvid dock naturligtvis motsättningar av allvarligare natur lågo bakom. 1 Numera ha frågorna om sjöceremonielet förlorat politisk betydelse och äro sedvanemässigt reglerade på grundval av fullständig jämlikhet mellan staterna. Strandstatens herravälde över territorialvattnet anses emellertid medföra, att den äger reglera sjöceremionelet inom detsamma och sålunda t. ex. göra anspråk på att främmande fartyg vid passage genom dess territorialvatten skola först hälsa dess fästningar eller örlogsfartyg. 2 Dessa omständigheter medföra, att salutbestämmelser från äldre och nyare tid kunna vara av intresse för frågan om gränsen för territorialvattnet. Bestämm elFör äldre tider återfinnas ofta bestämmelser om salut i mellan Sverige och der angående främmande makter avslutade traktater; särskilt ofta förekomma dylika besalut i av Sverige stämmelser i traktater mellan Sverige och Danmark, en naturlig följd därav avslutade att Danmark intill början av 1700-talet var den enda makt, som jämte Sverige traktater. hade någon sjömakt i Östersjön. A t t herraväldet över vattenområdet vid reglerandet av dessa frågor togs i betraktande framgår redan av den ovan anförda svensk-danska konventionen av den 12 oktober 1580, som bl. a. innehöll bestämmelsen, att svenska örlogsskepp skulle på närmare angivet sätt hälsa danska örlogsskepp på »Danmarks strömmar», och danska örlogsskepp på samma sätt hälsa svenska örlogsskepp på »Sveriges strömmar». 3 I art. X I V av fredstraktaten i Brömsebro 1645 bestämdes bl. a., att om en svensk och en dansk flotta möttes i Öster- eller Västersjön, eller i någon hamn, skulle de hälsa varandra med skjutande av lösen men icke med några hedersbetygelser därutöver, utan avseende på de anspråk på maris dominium eller på herravälde över hamnen, som den ena eller andra parten kunde hava. 4 Denna beDen internationella rättens ståndpunkt.

1 2

3 4

FTTLTON, a. a., ss. 399 ff., 476 ff. Jfr PERELS, a. a., s. 139 FAUCHILLE, a. a., I, 2, s. 166 f. PERELS, a. a., s. 143 ff.

Sveriges traktater, V, 1, s. 28. Sveriges traktater, V, 2, s. 607.

ff.

163 stämmelse bekräftades genom senare mellan Sverige och Danmark slutna fredstraktater; 1 i de mellan de båda rikena slutna allianstraktaterna av den 5 oktober 1734 och den 5 oktober 1749 bestämdes (i art. X V I I I av båda traktaterna), att med hälsningen till sjöss skulle vid de tillfällen, varom talades i traktaten och när de allierades flottor förenade sig, förhållas på så sätt, att densamma skulle ske allenast skott för skott, utan fällande av segel, så att den som först komme att hälsa, skulle få lika många skott till svar, som han själv givit, varvid hjälp flottan skulle först salutera; vid alla andra tillfällen skulle det förbliva vid förra vanligheten. 2 I fredsfördraget mellan Sverige och Ryssland i Nystad den 30 augusti 1721 bestämdes i art. XIX, att när »svenska örlogsfartyg, ett eller flera till antalet, vare sig små eller stora, seglade förbi någon rysk fästning, skulle de vara skyldiga att skjuta svensk lösen, varpå de strax skulle hälsas tillbaka med rysk lösen från den ryska fästningen; på samma sätt skulle ryska örlogsfartyg, när de seglade förbi en svensk fästning, giva rysk lösen och hälsas tillbaka med svensk; och när svenska och ryska skepp möttes antingen på sjön, i någon hamn eller annorstädes, skulle de hälsa varandra med vanlig lösen. I art. X V I I av fredsfördraget mellan Sverige och Ryssland i Åbo den 17 augusti 1743 upprepades Nystadsfredens bestämmelser angående salut för fästningar; frågan om hälsning mellan svenska och ryska skepp, vilka möttes i sjön eller annorstädes, skulle snarast möjligt regleras genom en särskild konvention. 3 Någon sådan särskild konvention kom emellertid aldrig till stånd. I art. V av fredstraktaten mellan Sverige och Ryssland i Värälä den 14 augusti 1790 upprepades Äbofredens bestämmelse i ämnet. Frågan om hälsningen till sjöss mellan svenska och ryska örlogsfartyg ordnades slutligen genom handels- och sjöfartstraktaten mellan de båda rikena av den 13 mars 1801; i art. X X I I av denna traktat bestämdes, att en fullständig jämlikhet mellan de båda rikena skulle iakttagas i detta hänseende; när deras örlogsfartyg möttes till sjöss, skulle saluten följa de befälhavande officerarnas rang, på det sätt att den av högre rang skulle först erhålla saluten, vilken skulle besvaras med skott för skott; om befälhavarna voro av lika rang, skulle ej på någondera sidan saluteras; framför slott, fästningar och hamninlopp skulle den kommande och farande salutera först, och även denna salut skulle besvaras med skott för skott. Dessa bestämmelser upprepades i fredstraktaten mellan Sverige och Ryssland i Fredrikshamn den 17 september 1809, art. XIX. 4 Kungl. Maj :ts den 18 april 1741 utfärdade »sjöreglemente varefter veder- Bestämmelborande vid kungl. amiralitetet uti kommando- och ekonomimål vid expeditio- ser an9nerna till sjöss hava sig i underdånighet att rätta» innehöll även bestämmel- regleme& m. m.

IV)1, f s S S ^ I S o t ^ x v i , . 1 8 0 8 (art " X X I ) ' i K ö P e n h a m n 1 6 6 ° ( • * VII), i Lund 1679 (art. 2

Sveriges traktater, VIII, ss. 180, 530. Sveriges traktater, VIII, s. 399. t i A B l S ^ ? m S 8 e + r ° mm e U« aa l uSVv ö rne keo m mhaT i r åtskilliga andra av Sverige avslutade traktater från äldre \ 238 n J H 1 S1 E \ ^ g 1 ° ° ? k i e t d < * 10 Januari 1737, art. I (Sveriges traktater? V i l l ! t^J'^ ^"J Sverige och Tnpolisden 15 april 1741, art. X V i n (Sveriges traktater, VIII, s 308) m e n d a dessa bestämmelser ej äro av något större intresse för föreliggande ämne, kunna de här f £ 3

iSW

under

-**fc*.

164 ser om honnör och salut. I internationellt avseende äro följande av dessa bestämmelser av betydelse: vid ankomst till och passerande av en främmande stats fästning skulle förhållas efter Kungl. Maj :ts och andra höga vederbörandes order, såväl med avseende på skotten som vimpeln och märsseglen; om svenskt örlogsfartyg mötte främmande örlogsfartyg, som hedrade svenska flaggan med salut, skulle denna besvaras i närmaste överensstämmelse med antalet av de främmandes skott; men vid möte med danska och ryska örlogsfartyg borde iakttagas, vilkenderas land ligger närmast den plats, där mötet äger rum, så att, om man var närmast danska eller ryska kronans land, skulle de svenska skeppen salutera först med svensk lösen, men om man var närmast svenska kronans land, skulle de svenska skeppen avvakta salut av de danska eller ryska, dock att dansk eller rysk flaggman skulle erhålla första saluten av enkla svenska skepp, utan avseende på om det ena eller det andra landet låge närmare; för övrigt skulle förfaras i enlighet med de överenskommelser, som voro eller kunde bliva avslutade med respektive länder. Främmande konungars flaggskepp skulle hälsas först av svenska enkla skepp, på samma sätt som svenska kronans egna flaggskepp saluterades, så framt man först gjort sig försäkrad om att hälsningen skulle besvaras i enlighet med svenska kronans höghet; alla republikers och »mindre härskapers» örlogsfartyg vore skyldiga att vid möte i öppna sjön eller inseglande i svenska hamnar salutera först och därjämte »inpalma» sin vimpel samt stryka märsseglet för svenska örlogsfartyg. Angående den ståndpunkt, som Sverige borde intaga med avseende på reglerna för hälsningen till sjöss, uttalar sig amiralitetskollegium i ett utlåtande av den 16 januari 1755. 1 Efter en vidlyftig utredning om bestämmelserna i ämnet i Sveriges överenskommelser med främmande makter samt om utländsk praxis övergår kollegiet till en framställning av de principer, som borde läggas till grund för sjöceremonielet. Man borde härvid utgå från grundsatsen, att svenska skepp ej borde hälsa med flera skott, än man kunde vänta erhålla till svar, eller svara med flera än dem, varmed hälsning skett, dock med iakttagande av viss skillnad i anseende till högre och lägre flaggor, så att det ena riket ej måtte synas det andra något i jämlikhet eftergiva. Med avseende på den närmare tilllämpningen av salutreglerna anför kollegium bl. a., l:o, att alla främmande makters örlogsfartyg, eskadrar eller flottor borde först salutera svenska sjöfästningar, dock icke förrän när de passera dem inom kanonskottshåll eller inom sådan distans fällt a n k a r . . . ; 2 : o . . . ; 3:o, skulle svensk flotta, eskader eller enkelt fartyg och vimpelförande fartyg passera en främmande fästning, borde en sådan fästning saluteras, dock på erhållen försäkran att erhålla lika många skott till svar, som från en svensk fästning i motsvarande fall skulle givas; 4:o . . .; 5:o, komme någon främmande, en annan krönt makt än Danmark och Ryssland tillhörig örlogsflotta eller eskader en svensk flotta eller eskader till mötes i Östersjön, borde den främmande först salutera den svenska 1

Amiralitetskollegii skrivelser till Kungl. Maj:t.

R. A.

165 »i anseende till Sveriges deltagande uti dominio maris i Östersjön» utan avseende på om de vore svenska vallen eller någon annan närmare, när bägge flottorna eller eskadrarna förde lika flagg; men eljest syntes den lägre flaggan alltid först böra salutera den högre, varpå borde med skott för skott svaras, med iakttagande av den distinktion en högre flagg tillkomme, vilken alltid skulle svara den lägre med mindre skott; men när ett främmande enkelt örlogsfartyg, som icke vore Danmark eller Ryssland tillhörigt, träffade ett svenskt örlogsskepp eller flagg- och vimpelförande fartyg i Östersjön, borde detsamma på anförda grund först salutera det svenska och bliva svarat skott för skott . . .; 6:0, men om någon dansk eller rysk eskader skulle möta en svensk av lika flagg, eller vid möte mellan enkla krigsskepp eller flagg- och vimpelförande fartyg sinsemellan, borde den erhålla första saluten, vars vall vid mötet vore närmast; skulle det vara tvivelaktigt, vilkens vall vore närmast, kunde all salutering underlåtas med undantag för de tillfällen, då en högre flagg mötte en lägre, då den senare alltid först borde salutera den förra, utan avseende på vems vall de vore närmast; ty att liksom i en danskrysk traktat av 1730 angående sjöceremonielet utsätta vissa höjder för att bestämma, varest endera av makterna Sverige, Danmark och Ryssland först skulle äga mottaga salut av de andra, läte sig i Östersjön icke göra för Sverige vare sig gent emot Danmark eller gent emot Ryssland, i betraktande av Sveriges mot Danmarks olika läge i förhållande till Ryssland, i synnerhet som de svenska provinserna till större delen omgåve Östersjön; med avseende på Nordsjön skulle däremot en dylik anordning kunna träffas . . . ; 8:0 . . .; 9:o, som Sverige icke fordrade av någon krönt makt, att dess örlogsskepp samt flagg- och vimpelförande fartyg skulle stryka vare sig för någon fästning, flotta, eskader eller enkelt skepp, så kunde icke heller påstås, att svenska krigsskepp skulle så göra för någon, utan fordrade rikets heder, att man satte sig däremot och i händelse av våld detsamma på lika sätt bemötte . . . Amiralitetskollegii förslag i fråga om saluteringen remitterades till kanslikollegium för yttrande; detta kollegium fann sig icke böra ingå på frågans detaljer utan nöjde sig med att konstatera, att amiralitetskollegium så fullständigt utrett alla tänkbara fall, att oreda på detta område kunde för framtiden anses förebyggd. Däremot ansåg sig kollegium böra uttala sig om frågans internationellrättsliga sida, och fann i detta hänseende tvenne huvudprinciper enligt den allmänna folkrätten föreligga: den första vore, att självständiga riken måste i bemötande och ärebetygelser för varandra förhålla sig efter denna sin självständighet; den andra vore den skillnad och företräde, som vore tillerkänd krönta huvuden framför andra stater och republiker. Från dessa båda principer kunde åtskilliga andra härledas, som särskilt vore tillämpliga på ett sjöreglemente, såsom: att eskadrar och flottor skedde större distinktion än ett enkelt skepp; att denna distinktion jämväl bleve proportionerad efter den kommenderandes rang och kvalitet; att en ankommande gjorde heder åt den, i vars hamn han inlöpte; att på samma sätt den, som landet tillhörde, uti sjön och på redden njöte första hedern; att eljest i öppna sjön ingen makt dominium maris

166 tillerkändes, o. s. v. För övrigt hade kollegium endast ett par anmärkningar att göra vid amiralitetskollegii förslag. 1 En granskning av anförda bestämmelser i sjöreglementet och av kollegiernas yttrande ger vid handen, att herradömet över vattenområdet tillmättes den betydelsen med avseende på sjöceremonielet, att den stat, som vattenområdet tillhörde, ägde att fordra, att dess örlogsfartyg skulle under i övrigt lika förhållanden inom detsamma saluteras först av främmande örlogsfartyg. Denna synpunkt framträder särskilt i fråga om Östersjön. I amiralitetskollegii utlåtande grundas kravet, att örlogsfartyg, tillhörande andra makter än Danmark och Ryssland, skulle vid möte i Östersjön med svenska örlogsfartyg giva första saluten, på Sveriges andel i dominium maris Baltici; till följd härav framstår det även som sannolikt, att sjöreglementets bestämmelser om att svenska, danska eller ryska örlogsfartyg skulle vid möte sinsemellan äga mottaga första saluten, allt efter som man var det ena eller andra landet närmare,, är ett uttryck för den uppfattningen, att Östersjön vore delad mellan dessa trenne makter genom mittlinjer. 2 Någon liknande betydelse behöver icke inläggas i regeln, att kanonskottsvidden skulle angiva den gräns, innanför vilken salut skulle givas för fästning, ty, såsom ovan framhållits, tillmättes kanonskottsvidden en viss betydelse med avseende på främmande örlogsfartygs besök vid fästningar, utan att man behöver ställa detta i förbindelse med frågan om rikets territorialgräns. Då 1779 en eskader utrustades för hävdande av Sveriges neutralitet, bestämde Kungl. Maj:t, att under denna eskaders expedition ett sjöreglemente, överensstämmande med ett 1774 framlagt förslag, skulle tillämpas, men med vissa ändringar i bestämmelserna om saluteringen. Bland de nya bestämmelser, som skulle tillämpas under expeditionen, märkas följande: 2 :o, att saluten gives först av den, som kan anses för främmande i det farvatten de träffas, och i sikte av vars land de befinna sig; 3:o, utom sikte av land varken begäres eller gives salut; 4:o, det föregående iakttages, då lika befäl mötas, men en mindre befälhavare saluterar alltid och allestädes först den högre; 5:o, lika flaggor salutera icke innan man genom beskickning fått försäkran om lika skott till svar i en eller tvenne saluter; 6:o, främmande kungliga fästningar böra av det ankommande skeppet först saluteras, dock ej förr än man fått försäkran om svar, skott för skott; republikers och andra främmande herrskapers fästningar böra 1 Kanslikollegii skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 oktober 1755 angående saluteringen till sjöss. R. A. — Frågan om saluteringen till sjöss hänsköts av Kungl. Maj:t den 9 mars 1756 till ständernas sekreta utskott, som i sin tur remitterade ärendet till mindre sekreta deputationen och defensionsdeputationen; den första tillstyrkte den 24 april 1756 bifall till kollegiernas utlåtanden, den senare beslöt den 20 september 1756, att ärendet skulle överlämnas till Kungl. Maj:ts eget avgörande, varom avgick skrivelse i sekreta utskottets namn den 8 oktober 1756. Kungl. Maj:t beslöt den 26 oktober 1756, att ärendet tills vidare skulle uppskjutas. Rådsprotokoll i krigsärenden den 9 mars och 26 oktober 1756. Sekreta utskottets protokoll, mindre sekreta deputationens protokoll och handlingar, defensionsdeputationens protokoll och koncept vid 1755—1756 års riksdag. R. A. — Jfr kungl. brev till amiralitetskollegium den 30 juli 1759 angående kronoflaggs förande utom Skagen av svenska örlogsskepp och fregatter. Registratur i krigsärenden. R. A. 1 Jfr ovan s. 79. Mot detta behöver kanslikollegii uttalande, att »uti öppna sjön ingen makt Dominium Maris tillerkännes» icke stå i strid, då Östersjön såsom varande »en sluten sjö» (»mer fermée», »mare clausum») antagligen icke räknades till öppna sjön. Kanslikollegium riktar ingen anmärkning mot amiralitetskollegii uttalande angående reglerna för salutering i Östersjön.

167 först salutera Kungl. Maj:ts flagg och få ett skott mindre till svar; 7:o, republikers beväpnade skepp böra alltid och evarest, utom i neutrala hamnar, först salutera Kungl. Maj:ts flagg . . .x — Den i punkt 2 införda bestämmelsen torde böra förstås så, att ett främmande örlogsfartyg, som man mötte inom sikte av det land, det tillhörde, ägde mottaga första saluten. Om man av denna bestämmelse kan draga den slutsatsen, att synvidden ansågs i regel böra antagas bilda gräns för ett lands territorialvatten, låter sig icke med visshet avgöra. De för 1779 års neutralitetseskader införda särskilda bestämmelserna angående salut återfinnas icke i ett i Karlskrona 1785 tryckt, odaterat sjö reglemente. Följande bestämmelser i detta reglemente äro av intresse: § 606: »Närmast under svenska kusten, öar och land, Oss och Sveriges krona tillhöriga, samt uti egne hamnar och reddar förväntas av alla puissancers flottor, eskadrar och krigsskepp första saluten, när de någon svensk flotta, eskader och krigsskepp där råka, på följande sätt. Möter en främmande flagg svensk flagg, och de äro lika eller den främmande är mindre, har vår flagg att vänta första saluten som med skott för skott besvaras.» § 608: »En kejserlig rysk eller främmande flaggman, som har flere skepp under sitt befäl, varder först saluterad av vårt particuliera skepp, vilket även deras particuliera skepp vid mötandet av en svensk flaggman iakttager, oaktat vad land det är närmast, emedan sådant sker av aktning för flaggan.» § 612: »Vid ankommandet till andra krönta puissancers hamnar eller redder, där fästning eller vaktskepp är, saluteras ' med 8 skott, sedan man fått försäkran om lika svar, i annan händelse saluteras ej. Republikers fästningar böra först salutera, och varda med ett skott mindre besvarade.» Ehuru bestämmelser om salut allt framgent förekommo i sjöreglementena, Salutregleutfärdades från början av 1800-talet även särskilda reglementen angående salu- derm^en««180 n ,

.. i

°-

n ,

tenng Iran orlogslartyg. Kungl. Maj:ts reglemente den 28 maj 1803, varefter saluteringar av dess flotta kommo att verkställas, innehåller utförliga bestämmelser angående salut från svenska örlogsfartyg, i stort sett överensstämmande med dem, som gåvos i sjöreglementena. I § 28 av reglementet den 28 maj 1803 heter deit: »Närmast Vår och Sveriges krona tillhöriga kuster, samt uti egna hamnar och redder förvänta vare flottor eller eskadrar, om de anföras av flaggmän, från alla nationers flottor eller krigsskepp första saluten, som med lika skott besvaras.» Enligt § 29 skulle svenska vimpelmän i sjön först salutera andra nationers flaggmän, oavsett vilket land vore närmast, vilket även svenska flaggmän hade att från andra nationers vimpelmän förvänta, och enligt § 30 skulle befälsstandert i sjön giva första saluten till främmande nationers flaggmän och närmast Sveriges kuster emottaga saluten av andra nationers standertskepp och vimpelmän; uti alla dessa fall skulle skott för skott givas och fordras. Enligt §§ 32 och 33 skulle svenska örlogsfartyg salutera vid ankomst till främmande fästning eller främmande hamn, där örlogsskepp låge, men först sedan man erhållit försäkran om lika antal skott till svar. I händelse mellan Sverige och en främmande makt särskild överenskommelse funnes angående salut, skulle enligt § 34 denna lända till efterrättelse. 1

Råds- och konseljprotokoll i krigsärenden den 11 mars 1779. B. A.

«

och 1900talen.

168 Huvudregeln i fråga om salut mellan svenska och främmande örlogsfartyg var alltså enligt detta reglemente, att förhållandet mellan befälhavarnas rang i första hand skulle vara avgörande; vid lika rang ägde de svenska örlogsfartygen kräva den första saluten, om mötet ägde rum »närmast Sveriges eller dess besittningars kuster». Vad denna bestämmelse innebar, är måhända något oklart. Det sannolika är, att uttrycket i § 28 »Närmast vår och Sveriges krona tillhöriga kuster, samt uti egna hamnar och redder» avser att återgiva det i nyss anförda sjöreglemente, § 606, använda: »Närmast under svenska kuster, öar och land, Oss och Sveriges krona tillhörige, samt uti egna hamnar och redder», där orden »närmast under svenska kuster» etc. knappast kan betyda annat än »i närheten av svenska kuster» etc. Å andra sidan skulle uttrycket i § 29 av 1803 års salutreglemente »evad land närmast är» kunna tyda på att man för avgörande av frågan, vilken som enligt §§ 28 och 30 borde salutera först, hade att efterse, om man befann sig närmare till Sverige eller till det främmande fartygets hemland; i enlighet härmed skulle man tydligen i och för frågans avgörande ha att tänka sig en mittlinje dragen mellan Sveriges och det främmande landets kust. Bestämmelsen skulle sålunda i viss mån överensstämma med den regel, som enligt 1741 års sjöreglemente skulle gälla vid möten mellan svenska, danska och ryska örlogsfartyg inbördes. Även om sistnämnda tolkning är den riktiga, behöver bestämmelsen givetvis ej uppfattas som ett uttryck för en uppfattning, enligt vilken stora havsområden skulle vara hälftendelade mellan Sverige och motliggande land. Då emellertid även § 29 i 1803 års salutreglemente har en motsvarighet i det 1785 tryckta sjöreglementet, nämligen i dess § 608, talar den övervägande sannolikheten för att den förstnämnda tolkningen är den riktiga. I det nya salutreglemente »såväl för rikets flotta, skepp och örlogsfartyg, som fästningar», vilket utfärdades den 27 augusti 18361 är det avstånd från kusten, inom vilket landets örlogsfartyg skulle äga mottaga den första saluten av främmande örlogsfartyg med lika befälsflagg, bestämt på helt annorlunda sätt. Det heter där i § 33: »Nära Sveriges kuster eller inom en geografisk mil från närmaste land eller holme, i rikets hamnar samt på dess redder förvänta svenska flottor och eskadrar, då de av flaggmän föras, första saluten av andra nationers flottor och fartyg, när de föra lika eller lägre befälsflagg, vilken salut med lika antal skott må besvaras. Främmande nationers flaggmän under deras egen kust, på redd eller i hamn saluteras på lika sätt först av svenska flottor, eskadrar och svenska fartyg. Sänder en främmande högre flagginan på svensk kust en av sina vimpelmän för att salutera en lägre svensk flaggman, så svaras med skott för skott. Träffar svensk flaggman främmande flaggman under dess egen kust och denne förer lägre befälsflagg än den svenska, överlåtes till chefen att, efter omständigheterna, på lika sätt genom en av sina vimpelmän salutera den främmande befälsflaggan.» I § 34 heter det: »Likaledes förvänta, på rikets kuster, redder eller i dess hamnar, svenska eskadrar, som föras av stan-^ dertmän, första saluten av främmande nationers standert- eller vimpelmän. 1

Sv. Förf.-Saml. 1836 n:r 28.

*

169 Främmande nationers standertmän saluteras vid deras egna kuster och redder eller i deras hamnar, på lika sätt, först av svenska standert- och vimpelmän», och i § 35: »I öppen sjö (räknat över en geografisk mil från närmaste kust) eller på utrikes redd eller i hamn därstädes, salutera svenska vimpelmän först andra nationers flagg- eller standertmän, och svenska standertmän främmande nationers flaggmän, vilket även svenska flagg- och standertmän hava av andra nationers standert- och vimpelmän att förvänta . . .» Samma bestämmelser återfinnas i salutreglementet den 25 oktober 1844 §§ 32, 33 och 34. 1 Det avstånd från svenska kusten, inom vilket svenskt örlogsfartyg hade att vänta den första saluten av främmande örlogsfartyg med lika eller lägre befälsflagg, bestämdes sålunda till en geografisk mil. Motsvarande regel skulle gälla med avseende på svenska örlogsfartygs skyldighet att först salutera vid möte med främmande örlogsfartyg vid dessas egna kuster. Dessa bestämmelser torde säkerligen ha tillkommit under inverkan av det förhållande, att Sveriges territorialvatten vid denna tid ansågs ha en utsträckning av en geografisk mil. Även om med »en geografisk mil» menades en längd av en 15-dels equatorialgrad, eller 7 420 meter, torde detta mått identifierats med en »tysk mil», en »svensk sjömil» eller fyra nautiska mil, varmed det praktiskt taget överensstämmer. 2 Dessa bestämmelser bortföllo åter i salutreglementet den 28 maj 1858.3 Där heter det i stället (i § 36): »1. Invid Sveriges kuster, på dess redder och i dess hamnar förvänta sig svenska flottor eller eskadrar, då de föras av flaggmän, första saluten av andra nationers flottor, eskadrar eller örlogsfartyg, när dessa föra lika eller lägre befälstecken. 2. Främmande nationers flaggmän saluteras invid deras egen kust, på deras redd eller i deras hamn, först av svenska flottor, eskadrar eller örlogsfartyg. 3. Träffar svensk flaggman främmande flaggman under dennes egen kust, och denne förer lägre befälstecken än den svenska, överlåtes det den sistnämnde att genom en av sina vimpelmän salutera det främmande befälstecknet.» Enligt § 38 förvänta sig svenska standertmän första saluten av främmande nationers standert- och vimpelmän »invid rikets kuster, på dess redder och i dess hamnar», liksom främmande nationers standertmän »invid deras egna kuster, på deras redder och i deras hamnar» saluteras först av svenska standert- och vimpelmän, och enligt § 39 skall svensk befälhavare av lägre grad »i öppen sjö, på utländsk redd eller i utländsk hamn» först salutera utländska befälhavare av högre grad och hava att förvänta reciprocitet i detta avseende. — I dessa bestämmelser försvinner således den gräns av en geografisk mil, som i salutreglementena av 1836 och 1844 angivit det avstånd från kusten, inom vilket strandstatens örlogsfartyg under vissa omständigheter ägde företräda vid salut, och i stället insattes den mera obestämda 1

Sv. Förf.-Sami. 1844 n:r 40. Om den »tyska milens» eller »gamla sjömilens» identifiering i Norge med en geografisk mil, se RASTAD, Kongens stromme, s. 187. MEYER, Karter fra unionstiden med Danmark, i Norsk Tidsskrift for SJ0V8Bsen 1928, s. 424 ff. s Sv. Förf.-Saml. 1858 n:r 64. 2

170 ortsbeteckningen »invid rikets kuster» eller »invid deras (de främmande örlogsfartygens) egna kuster». Samma uttryckssätt, som i detta hänseende användes i 1858 års salutreglemente, kommer även till användning i motsvarande bestämmelser i det den 8 april 1875 utfärdade nya salutreglementet (§§ 27, 29, 30). 1 Beträffande salut för fästningar föreskriver § 32 av 1836 års salutreglemente, att utrikes fästningar skola av rikets flottor, eskadrar och enkla örlogsfartyg saluteras med visst antal skott och enligt § 65 av samma reglemente förväntas främmande örlogs flottor, eskadrar eller ensamma örlogsfartyg, vilka passera eller ankra utanför en fästning, först salutera fästningen, vilken salut från densamma skall besvaras med lika antal skott. I intetdera fallet angives något visst avstånd från fästningen, inom vilket salut skall givas. Liknande bestämmelser återfinnas i 1844 års salutreglemente, §§ 31 och 63, i 1858 års salutreglemente, §§ 35 och 67, samt i 1875 års salutreglemente, §§ 26 och 58. I ifrågavarande hänseenden väsentligt ändrade bestämmelser förekomma åter i salutreglementet den 10 juni 1898.2 Där heter i § 22 bl. a.: »Då örlogsfartyg inom främmande makts sjöterritorium passerar fästning eller utom de förenade rikena ankrar å ort, varest salut kan förväntas bliva besvarad från land eller från örlogsfartyg, saluteras med 21 skott den främmande nationen, så vida dess regering blivit av Konungen erkänd.» "Vidare heter det i § 25: »Svenskt örlogsfartyg skall vid sammanträffande med främmande örlogsfartyg, vilket förer högre salutberättigat befälstecken, giva salut med det antal skott, som enligt § 14 tillkommer svenskt befälstecken av motsvarande grad. Jämväl främmande örlogsfartyg, som förer lika, till salut berättigat befälstecken, skall av det svenska fartyget saluteras, så vida det främmande fartyget antingen befinner sig inom eget lands sjöterritorium eller ock utom Sverige ligger å redd eller i hamn, dit det svenska fartyget ankommer. — Svenskt örlogsfartyg, förande salutberättigat befälstecken, äger förvänta salut från främmande örlogsfartyg, vilket förer lägre befälstecken, ävensom, inom svenskt sjöterritorium, från främmande örlogsfartyg, förande lika befälstecken.» I fråga om utländskt örlogsfartygs salut för svensk fästning heter det däremot i § 42: »Då främmande vänskaplig nations örlogsfartyg kommer i närheten av fästning, äger kommendanten förvänta, att svenska flaggan saluteras . . . » Här har således återinförts bestämmelsen om en viss gräns, inom vilken strandstatens örlogsfartyg äger förvänta första saluten från annat lands örlogsfartyg med lika befälstecken, och denna gräns utgöres av gränsen för territo rial vattnet. Liknande bestämmelser återfinnas i det ännu gällande salutreglementet av den 3 mars 1908 (§§ 16, 19, 32). 3 Dock föreligger bl. a. den skillnaden, att 1 Sv. Förf.-Saml. 1875 n:r 40. • Sv. Förf.-Saml. 1898 n:r 79. • Sv. Förf.-Saml. 1908 n:r 17.

171 enligt § 19 mom. 1 i 1908 års reglemente, svenskt örlogsfartyg skall salutera vid möte med främmande örlogsfartyg, vilket förer lika, till salut berättigat befälstecken, såväl då det främmande fartyget befinner sig i öppna sjön som då det befinner sig inom sitt eget lands sjöterritorium eller å redd eller i hamn utom Sverige, samt att uttalandet, att svenskt örlogsfartyg inom svenskt sjöterritorium äger förvänta salut från främmande örlogsfartyg, förande lika befälstecken, bortfallit. E t t genomgående drag i de svenska bestämmelserna angående salut ända Samman fram till 1908 är således, att det avstånd från kusten, vara örlogsfartyg av fattmn9 olika nationalitet mötas, tillmätes den betydelse, att örlogsfartyg i närheten av sitt hemlands kuster kunna göra anspråk på att saluteras först av främmande örlogsfartyg. Territorialgränsens betydelse för bestämmande av det avstånd från kusten, inom vilket sagda förhållande äger rum, har däremot växlat genom tiderna. Bestämmelsen i 1741 års sjöreglemente, att svenska, danska och ryska örlogsfartyg skulle erhålla den första saluten, allt efter som man var det ena eller andra landet närmast, torde, särskilt med stöd av amiralitetskollegii uttalande i dess skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 januari 1755, kunna tolkas som ett uttryck för föreställningen om ett dominium maris Baltici, varvid Östersjön tänktes delad mellan de tre staterna genom mittlinjer. Motsvarande bestämmelse saknas emellertid i det 1785 tryckta sjöreglementet, som endast uttalar, att svensk flagg »närmast under Sveriges kuster» äger förvänta första saluten av främmande flagg, som är lika eller mindre. Vilken ställning 1803 års salutreglemente intager till denna fråga, är måhända något tvivelaktigt. I salutreglementen av 1836 och 1844 möter däremot bestämmelsen om ett avstånd av en geografisk mil, innanför vilket strandstatens örlogsfartyg ägde förvänta första saluten av främmande örlogsfartyg med lika befälsflagg; häri kan man se en tydlig återspegling av det förhållandet, att Sveriges territorialgräns numera var bestämd till ett avstånd från kusten av en geografisk mil. I 1858 års salutreglemente försvinner denna bestämmelse, och det avstånd från kusten, som i förevarande avseende var av betydelse, betecknas endast med uttrycken »invid Sveriges kuster» eller »invid deras (näml. de främmande örlogsfartygens) egna kuster». Samma ståndpunkt intager 1875 års salutreglemente. I 1898 års salutreglemente är territorialgränsen åter avgörande, men intet uttalande göres om territorialvattnets utsträckning vid vare sig Sveriges eller främmande länders kuster. Vid jämförelse mellan 1898 års salutreglemente å ena sidan och 1836 och 1844 års å den andra framträder således den skillnaden, att i det förstnämnda något visst avstånd icke utsattes såsom bildande gräns; territorialvattnets utsträckning förutsattes tydligen kunna variera i olika länder; häri torde man kunna se ett uttryck för den svenska regeringens uppfattning, att varje stat äger själv inom rimliga gränser bestämma omfattningen av sitt territorialvatten. I 1908 års salutreglemente är återigen territorialgränsens betydelse för sjöceremonielet väsentligen försvagad. Frånsett möjligheten att ur 1741 års sjöreglemente draga vissa slutsatser i fråga om Sveriges anspråk på herravälde i Östersjön är det således bland ovan

172 anförda svenska bestämmelser angående sjöceremonielet egentligen endast 183(5 och 1844 års salutreglementen, som lämna något bidrag till belysande av frågan om utsträckningen av Sveriges territorialvatten.

Kap. 3. Författningar rörande sjöfart och luftfart. Den interEn inom folkrättslig doktrin och praxis allmänt erkänd rättssats är, såsom nationella o y a n f r a m hållits, att främmande fartyg äga rätt till oskadlig genomfart (»pasståndpunkt sage inoffensif») genom ett lands yttre territorialvatten. För den uppfattning, me< av ( \ enligt vilken strandstaten äger suveränitet över territorialvattnet, framstår denfartygs rätt na rätt såsom en staten genom allmän folkrätt ålagd inskränkning i dess suvefalt^enTm r ä n i t e t - Genomfartsrätten innebär bl. a., att strandstaten icke äger ålägga UrråoriaT främmande fartyg några avgifter enbart för genomfarten genom territorialvattnet. v a t t n e t . Det är emellertid också allmänt erkänt, att strandstaten äger utfärda och även gent emot främmande fartyg tillämpa allehanda reglementariska föreskrifter beträffande genomfarten genom territorialvattnet; dylika föreskrifter kunna avse sjöfartssäkerheten samt tull- och sundhetskontrollen, de kunna vara dikterade av hänsyn till strandstatens säkerhet ur militära eller andra synpunkter o. s. v. Vidare är det tämligen allmänt erkänt, att någon rätt till tillträde till inre territorialvatten (vikar, skärgårdsområden o. s. v.) icke på grund av allmän folkrätt tillkommer främmande fartyg, liksom icke heller någon ovillkorlig rätt till tillträde till en stats hamnar på grund av allmän folkrätt tillkommer dylika fartyg, vilka därför också kunna utestängas från rätten till kustfart. Dock medför den mellan staterna rådande intressegemenskapen, att en ständig samfärdsel dem emellan äger rum, och härav följer, att tillträde till hamnarna under normala förhållanden icke vägras främmande fartyg, även om någon absolut rätt till dylikt tillträde icke kan anses föreligga och även om rätten till tillträde ofta förknippas med allehanda villkor och inskränkningar. 1 Härmed sammanhängande frågor äro ju i regel ordnade genom mellan de särskilda staterna slutna handels- och sjöfartstraktater, delvis även genom kollektiva traktater med anslutning från ett flertal stater, såsom de i Barcelona 1921 avslutade konventionerna angående transiteringsfrihet och angående segelbara vattenvägar av internationell betydelse, den i Geneve 1923 avslutade konventionen angående havshamnar m. fl. — Då de, till sin innebörd väsentligen handelspolitiska, frågorna angående tillträde för främmande fartyg till hamnarna äro utan betydelse för frågan om gränsen för territorialvattnet, torde man här kunna bortse från dem; i det följande kommer uppmärksamhet att ägnas endast åt de bestämmelser, som avse att i olika avseenden reglera trafiken inom territorialvattnet. 1

OPPENHEIM, a. a., ss. 235

ff.

a) Bestämmelser om främmande fartygs rätt till genomfart genom svenskt yttre territorialvatten samt genom luftområdet däröver. Ovan har framhållits, att under den tid, då Sverige gjorde anspråk på herra- Den svenska välde över vidsträckta delar av Östersjöns vattenområde, någon inskränkning rättens ståndpunkt i främmande handelsfartygs rätt till genomfart (»passage inoffensif») genom med avifrågavarande vattenområde icke från svensk sida vidtogs. Anspråket på seende på fartygs rätt dominium maris Baltici innebar endast, att inga andra örlogsflottor än den till genomsvenska och den danska fingo förekomma i Östersjön, ett krav, som under 1700- fart genom territorialtalet fortlevde i den formen, att Östersjön borde vara ett för örlogsfartyg, till- vattnet. hörande andra makter än Östersjöstaterna, slutet hav. Svenska regeringens principiella ståndpunkt med avseende på handelsfartygs genomfartsrätt kom särskilt till synes i de svenska ombudens vid fredsförhandlingarna i Brömsebro avgivna förklaring rörande denna fråga. 1 Principen, att utländska fartyg äga rätt till »oskadlig genomfart» (»passage inoffensif») genom det yttre territorialvattnet, har av Sverige konsekvent upprätthållits ända till våra dagar. I tull-, lots- m. fl. författningar hava visserligen förefunnits — och förefinnas alltjämt — bestämmelser, varigenom fartygen ålagts att begagna vissa farleder med uteslutande av andra; men dessa bestämmelser, som nedan komma att närmare beröras, avse i regel skärgårdarna eller andra vattenområden, som kunna hänföras till inre territorialvatten. Det enda undantaget härifrån under äldre tid utgjorde en i tullförfattningarna förekommande och ännu bestående restriktiv bestämmelse beträffande sjöfarten i Öresund; men denna bestämmelse, som endast avser ett smalt område närmast kusten, kan ej sägas utgöra något verkligt hinder för genomfarten genom det yttre territorialvattnet. Detsamma torde kunna sägas om de bestämmelser angående kust fästning ars Kustfästskyddsområden, som utfärdats i anslutning till kungl. förordningen den 1 april ningars skydds1912 angående utlännings tillträde till arméns och marinens etablissement och områden. övningar m. m. I § 1 av denna förordning stadgades bl. a., att Konungen i statsrådet skulle, där så funnes erforderligt, fastställa visst skyddsområde för fästning utanför befästningsområdet samt, likaledes i statsrådet, bestämma de villkor, på vilka utlänning kunde tillåtas att tillfälligtvis uppehålla sig inom lastnings skyddsområde. 2 Den 26 mars 1915 utfärdades en kungl. kungörelse angående de villkor, på vilka utlänning må kunna tillåtas att tillfälligt uppehålla sig inom kustfästnings skyddsområde m. m.3 §§ 11 och 12 av denna författning innehålla bestämmelser angående utländskt fartygs begagnande av farleder inom kustfästnings skyddsområde. Det heter i § 11, att Konungen i kommandoväg, efter förslag av kommendanten, för kustfästnings skyddsområde bestämmer, vilka farleder må begagnas av utländskt fartyg; annan farled 1

Se ovan s. 75 f. Sv. Förf.-Saml. 1912 n:r 81; denna författning har sedermera blivit ersatt av kungl. förordningen i samma ämne av den 18 juni 1920 (Sv. Förf.-Saml. 1920 n:r 355); § 1 i sistnämnda förordning har samma lydelse som § 1 i 1912 års förordning. 3 Sv. Förf.-Saml. 1915 n:r 69. Kungörelsen i vissa punkter ändrad genom kungl. kungörelse den 11 oktober 1918 (Sv. Förf.-Saml. 1918 n:r 806). 2

174 inom skyddsområde, än Konungen sålunda bestämt, må ej av utländskt fartyg begagnas, där ej kommendanten, då skäl därtill äro, sådant för särskilt fall medgiver; vid beviljande av dylikt tillstånd må kommendanten meddela de särskilda föreskrifter, som han finner erforderliga. Enligt § 12 må farleder inom kustfästnings skyddsområde, vilka enligt Konungens bestämmande må begagnas av utländskt fartyg, av sådant fartyg nyttjas allenast för direkt och oavbruten resa genom skyddsområdet eller för färd till eller från sådan för utländskt fartyg medgiven uppehållsplats, som i § 13 omförmäles. I §§ 13—26 föreskrivas vissa inskränkningar i utländskt fartygs rätt att ankra och uppehålla sig inom kustfästnings skyddsområde samt åtgärder för kontroll över deras vistande inom dylikt område. De första bestämmelserna rörande utsträckningen av kustfästningars skyddsområden lämnades i kungl. kungörelsen den 5 februari 1915 angående skyddsområden för Vaxholms, Karlskrona och Älvsborgs fästningar; motsvarande bestämmelser för Hemsö fästning lämnades i kungl. kungörelsen den 6 december 1918. 1 Skyddsområdena bestämdes där såsom omfattande vissa kommuners områden eller delar därav; någon gräns utåt havet var icke angiven för Karlskrona, Älvsborgs eller Hemsö fästningars skj^ddsområden; Vaxholms skyddsområde var helt och hållet beläget inom skärgården. I den nya kungl. kungörelsen angående skyddsområden vid Hemsö, Vaxholms, Karlskrona och Älvsborgs fästningar, som utfärdades den 4 december 1925, bestämdes dessa kustfästningars skyddsområden i §§ 1—4 på samma sätt som förut, men därjämte fastställdes i § 5 gränser åt sjösidan för Hemsö, Karlskrona och Älvsborgs fästningar; åtminstone vid Hemsö och Karlskrona fästningar innesluta dessa gränser vissa delar av det yttre territorialvattnet. Det torde dock knappast kunna sägas, att bestämmelserna i §§ 11 och 12 i ovannämnda kungl. kungörelse den 26 mars 1915, enligt vilka utländska fartyg vid färd genom kustfästningarnas skyddsområden endast äga begagna vissa, av konungen bestämda farleder e t c , utgöra hinder för dylika fartygs »oskadliga genomfart» (»passage inoffensif») genom det yttre territorialvattnet; de farleder, varifrån dessa fartyg enligt kungörelsen kunna tänkas bliva utestängda, utgöras säkerligen endast av farleder inom skärgården eller inloppsfarleder dit, då några bestämda, avgränsade farleder i allmänhet icke förekomma i öppen sjö; i alla händelser utesluter de främmande fartygens rätt till »passage inoffensif» genom det yttre territorialvattnet icke, att strandstaten kan ålägga dem att vid genomfarten begagna sig av vissa farleder, blott icke genomfartsrätten därigenom alldeles upphäves, vilket uppenbarligen icke är avsikten med de anförda bestämmelserna i 1915 års kungörelse. — Det är att märka, att kustfästningarnas »skyddsområden», vilka äro bestämda genom kungl. kungörelsen den 4 december 1925, varken sammanfalla med krigshamnarnas områden eller med »stängda farvatten» enligt kungl. kungörelsen den 21 november 1925 angående främmande örlogsfartygs och militära luftfartygs tillträde i fred till svenskt territorium. 1

Sv. Förf.-Saml. 1915 n:r 29, 1918 n:r 941.

175 Äldre författningar angående straff för olovlig varuinförsel och varuutför- Bestämmelsel innehöllo inga bestämmelser, som kunde utgöra hinder för genomfart genom ser angående territorialvattnet. Kungl. förordningen den 21 maj 1739 till hämmande av ololl^/arulurendrejerier och inpracticeringar av utrikes varor avsåg, såsom framgår av införsel dess 1 §, de fall, då någon »inpracticerar eller inpracticera låter något utrikes ^tförseT. gods, att detsamma icke vid tullkammaren tillbörligen bliver angivet» eller att någon »hemligen införer eller införskaffar sådana varor, som till införsel alldeles förbudne äro». Den införsel utan behörig tullangivelse av utrikes gods eller det införskaffande i hemlighet av importförbjudna varor, varom här är fråga, kan tydligen icke hava innefattat den blotta transiteringen genom det yttre territorialvattnet av varor ombord på fartyg. Samma ståndpunkt intogs i senare förordningar mot lurendrejeri eller tullförsnillning liksom även i de bestämmelser angående olovlig införsel eller utförsel av varor, som voro införda i tullstadgorna av 1860, 1877 och 1904. Med olovlig varuinförsel, respektive varuutförsel, förstods enligt dessa bestämmelser, att någon i riket införer, respektive därifrån utförer, eller försöker införa, respektive utföra, tullpliktiga varor utan att dem till vederbörlig tullbehandling angiva. En härmed överensstämmande definition på olovlig varuinförsel lämnas i lagen den 8 juni 1923 om straff för olovlig varuinförsel. 1 Det framgår härav, att olovlig varuinförsel endast föreligger i de fall, då tullangivning bort äga rum, varför genomfarten genom det yttre territorialvattnet icke beröres av dessa författningar. De första under världskriget i Sverige utfärdade utförselförbuden avsågo icke varor, som transiterades genom Sverige, och då sedermera transitering av vissa slag av varor (vapen och krigsmaterial) helt och hållet förbjöds samt utförselförbuden utsträcktes till att innefatta även transitering — utom i vissa fall av de exportförbjudna varorna, avsågo dessa transiteringsförbud i alla händelser icke genomfart genom territorialvattnet. Enligt kungl. förordningen den 3 mars 1916 om straff för olovlig varuutförsel m. m., § 3 b ) , skulle såsom olovlig varuutförsel avses »bortförande utan Konungens tillstånd från riket av till utförsel förbjudet gods, som inkommit i svenskt territorialvatten eller inom rikets landgräns och är bestämt till ort inom riket,, men ej är att enligt tullstadgan anse såsom till riket infört». Genom en kungl. kungörelse den 23 augusti 1916 ändrades denna definition därhän, att såsom olovlig varuutförsel skulle anses bl. a. »bortförande utan Konungens tillstånd från riket av till utförsel förbjudet gods, som ej är att enligt tullstadgan anse såsom till riket infört, men som inkommit å svenskt territorialvatten eller inom rikets landgräns och ej är bestämt till ort utom riket»; en formulering, som även bibehölls, då § 3 i kungl. förordningen den 3 mars 1916 genom kungl. kungörelsen den 18 september 1916 erhöll en i visst avseende ändrad lydelse. 2 Även enligt den längst gående av dessa bestämmelser skulle alltså transiteringen av 1 2

Sv. Förf.-Saml. 1923 n.-r 147. Sv. Förf.-Saml. 1916 n:ris 49, 356, 388.

176 varor genom svenskt territorialvatten till ort utom riket vara fri. Ehuru territorialgränsen i dessa författningar angående straff för olovlig varuutförsel är av en viss betydelse, förekommer därstädes ingen definition på svenskt territorialvatten, och ej heller några andra bestämmelser, som kunde vara ägnade att belysa frågan om det svenska territorialvattnets utsträckning. LagstiftFörst under de allra sista åren ha i Sverige införts lagbestämmelser, som ningen mot i n n e b ä r a en verklig inskränkning i främmande fartygs rätt till genomfart geZntdrycker nom svenskt yttre territorialvatten, nämligen genom de mot spritsmugglingen etc. till aktade lagstiftningsåtgärderna. telluorialDen första av här ifrågavarande lagstiftningsåtgärder utgjordes av lagen vatten. ^en g j u n i 1923 angående förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker och vin till svenskt territorialvatten. 1 § 1 av denna lag löd som följer: »1 mom. Spritdrycker och vin må icke med farkost av mindre nettodräktighet än etthundratjugo ton införas från internationellt eller utländskt område till svenskt territorialvatten. 2 mom. Vad sålunda stadgats skall icke utgöra hinder för införsel till svenskt territorialvatten av spritdrycker och vin: a) då dryckerna äro att hänföra till skeppsproviant för den farkost, med vilken de forslas, eller tillhöra med farkosten följande resande eller ombord å densamma anställda personer, i den mån dryckerna prövas icke överstiga behovet under resan eller dryckerna eljest enligt gällande stadgande må av resande för eget bruk till riket införas; b) då farkost, med vilka dryckerna forslas, av trängande nöd tvingas att inkomma till svenskt territorialvatten; samt c) vid genomfart genom Öresund mellan Falsterbo rev och Kullens fyr från internationellt eller utländskt område till annat sådant område. 3 mom. Från det i denna paragraf stadgade förbud äger generaltullstyrelsen för särskilt fall medgiva undantag.» Vidare hette det i § 2 mom. 1: »Bryter någon mot det i 1 § stadgade förbud, vare det ansett såsom olovlig varuinförsel enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel. Framgår uppenbarligen av omständigheterna, att avsikten icke varit att olovligen till riket införa dryckerna, må dock ej till högre straff än femhundra kronors böter dömas. Ej heller må i sådant fall påföljd av förverkande äga rum.», samt i § 4: . , »Åtal för förbrytelse, som i denna lag avses, må ej äga rum, med mindre generaltullstyrelsen giver lov därtill.» Lagen var provisorisk och skulle gälla till och med utgången av ar 1925. Redan vid 1924 års riksdag föreslogs emellertid i en kungl. proposition (nr 223) skärpta åtgärder mot den olovliga införseln av spritdrycker och vin. Dessa förslag ledde bl. a, till antagandet av lagen den 20 juni 1924 med sar1 Sv. Förf.-Saml. 1923 n-.r 148.

177 skilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin. 1 Även denna lag var provisorisk och erhöll giltighet till och med 30 juni 1926. I densamma infördes såsom §§ 2—4 bestämmelser angående olovlig införsel av spritdrycker och vin till svenskt territorialvatten, som ersatte 1923 års lag i detta ämne. Därvid vidtogos vissa ändringar i vad som gällt, enligt ovan anförda bestämmelser i sistnämnda lag; sålunda avsåg det i den nya lagen stadgade förbudet mot införsel av spritdrycker och vin till svenskt territorialvatten enligt § 2 mom. 1, l:a stycket, fartyg av upp till 250 tons nettodräktighet i stället för fartyg av högst 120 tons nettodräktighet, varjämte, enligt en i 2:a stycket av samma moment införd bestämmelse, Konungen, där särskilda omständigheter kunde därtill föranleda, skulle äga att beträffande fartyg av större nettodräktighet än 250 ton meddela motsvarande förbud att gälla i fråga om införsel till visst område av svenskt territorialvatten; i anslutning till en ovan omnämnd bestämmelse i tullstadgan infördes förbud mot att i Öresund befara ett vattenområde inom en halv kilometer från svenska landet; bestämmelsen om undantag på grund av nöd från förbudet mot införsel till territorialvattnet omformulerades. Genom en lag av den 4 juni 1926 erhöll lagen av den 20 juni 1924 fortsatt giltighet till den 30 juni 1928.2 Därvid erhöll mom. 1 i § 3 av lagen följande ändrade lydelse: »Bryter någon mot förbud, som avses i 2 §, straffes såsom för olovlig införsel till riket. Framgår uppenbarligen av omständigheterna, att dryckerna icke varit avsedda att olovligen införas till riket, må dock dömas allenast till böter, högst femhundra kronor. Visas, att den farkost, med vilken dryckerna forslats, på grand av verklig sjönöd för räddande av fartyg, last och människoliv tvingats att ingå på svenskt territorialvatten och att där förbliva, vore den tilltalade från ansvar fri.» Slutligen har lagen av 20 juni 1924 erhållit förlängd giltighet till och med den 30 juni 1933 genom en lag av den 1 juni 1928.3 Därvid vidtogs bl. a. en ändring i § 2 mom. 2, varvid undantagsstadgandet angående rätten till genomfart genom Öresund erhöll följande lydelse: »förbud, som i 1 mom. avses, skall icke utgöra hinder för införsel till svenskt territorialvatten av spritdrycker och vin: a) . ..; b) vid genomfart utan onödigt uppehåll genom Öresund mellan Falsterbo rev och Kullens fyr från internationellt eller utländskt område till annat sådant område, så vida det av omständigheterna uppenbarligen framgår, att dryckerna icke äro avsedda att olovligen införas till riket; dock må vattenområde inom en halv kilometer från svenska landet icke befaras.» I § 2 mom. 1 av lagen den 20 juni 1924 förbjudes således införsel till svenskt 1 2

Sv. Förf. Sami. 1924 nr 225. Sv. Förf. Sami. 1926 nr 148. Sv. Förf. Sami. 1928 nr 145.

12—293623

178 territorialvatten från internationellt eller utländskt område av spritdrycker eller vin med fartyg av mindre nettodräktighet än 250 ton; vidare föreligger möjlighet, att detta förbud i fråga om införsel till visst område av svenskt territorialvatten kan utsträckas till att gälla fartyg av större nettodräktighet än 250 ton — en möjlighet, varav bruk ännu icke har gjorts. Såsom av de i § 3 införda straffbestämmelserna oförtydbart framgår, avser förbudet den blotta genomfarten genom svenskt territorialvatten, och förbudet gäller utan avseende på om fartygen äro svenska eller utländska. Undantag från förbudet äro emellertid i § 2 mom. 2 stadgade dels för det fall, att dryckerna utgöra skeppsproviant etc, dels för genomfart utan onödigt uppehåll genom Öresund; enligt den tidigare avfattningen av ifrågavarande lagrum var Öresund frånsett ett vattenområde av en halv kilometers bredd från svenska landet helt och hållet undantaget från förbudet; enligt den avfattning, som bestämmelsen erhållit 1928, gäller undantaget endast för så vitt »av omständigheterna uppenbarligen framgår, att dryckerna icke äro avsedda att olovligen införas till riket». Beträffande sistnämnda undantag framgår det av kungl. propositionen till 1928 års riksdag (n:r 171) med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 etc, att detsamma är infört i lagen med hänsyn till den folkrättsliga principen om »passage inoffensif». I anslutning till ett av 1926 års s. k. rusdryckslagstiftningsberedning avgivet utlåtande framställdes nämligen i sagda proposition förslag om en skärpning av villkoren för rätt till genomfart genom Öresund, vilket förslag föranledde nyssnämnda, 1928 genomförda lagändring i denna punkt. Med anledning av detta förslag gjordes i den kungl. propositionen ett uttalande angående principen om »passage inoffensif» av följande lydelse: »Sedan länge torde satsen om rätt till fri genomfart genom en stats territorialvatten ('passage inoffensif) vara allmänt erkänd i folkrätten. Då lämpligheten ur svensk synpunkt av den av beredningen föreslagna inskränkningen i rätten till genomfart genom Öresund torde vara ställd utom tvivel, bör alltså undersökas, huruvida en dylik inskränkning kan vidtagas utan att man därigenom kommer i konflikt med nämnda folkrättsliga grundsats. Denna har, bland annat, i princip fastslagits i en vid internationella samfärdselkonferensen i Barcelona år 1921 antagen konvention och stadga rörande transiteringsfrihet, som av Sverige ratificerats den 19 januari 1925. Enligt artikel 2 i stadgan — som huvudsakligen avser att utvidga och reglera rätten till transitering över landterritorium och inre vattenvägar — skola de fördragsslutande staterna medgiva transitering genom territorialvattnet 'i överensstämmelse med sedvanliga villkor och inskränkningar'. Härigenom har tydligen icke givits någon bestämmelse beträffande omfattningen och den närmare karaktären av rätten till transitering genom territorialvattnet, utan allenast fastslagits, att genom stadgan någon ändring härutinnan icke skulle äga rum i vad som tidigare folkrättsligt gällt. Beträffande passagerättens närmare innehåll föreligga ännu icke några allmänna mellanfolkliga överenskommelser. Det förtjänar emellertid anmärkas, att enligt ett av den tyske folkrättsexperten

179 professor Walter Schiicking utarbetat förslag till konvention rörande territorialvatten, vilket av Nationernas förbunds kommitté för kodifikation av den internationella rätten underställts regeringarna i de till förbundet anslutna staterna, rätten till 'passage inoffensif genom territorialvatten innebär rätt till fri genomfart för personer och varor, oberoende av att tillträde till det främmande territoriet må vara stängt. Förutsatt att denna bestämmelse i konventionsförslaget kan anses riktigt återgiva gällande folkrätts ståndpunkt i ämnet, lärer det å andra sidan icke böra förbises, att, enligt vad som allmänt erkänts, en stat äger utfärda reglementariska föreskrifter av allehanda slag beträffande genomfart genom dess territorialvatten, såsom i ämnen rörande säkerhetsåtgärder för sjöfarten, tullkontroll m. m. Strandstatens befogenhet härutinnan fastslås också i Schuckings konventionsförslag. I och med att det säges, att sådana bestämmelser skola reglera genomfarten genom territorialvattnet, förutsätter man tydligen, att genomfart äger rum och att bestämmelserna icke få gå ut på att helt och hållet förbjuda genomfarten. Särskilt har härvidlag framhållits, att sund, som förbinder fria hav, icke får spärras. I begreppet 'passage inoffensif har emellertid, vad som också framgår av det Schuckingska förslaget, ansetts ligga, att med genomfarten ej få vara förknippade några avsikter till brott mot strandstatens rättsordning; strandstaten anses sålunda äga rätt att med lagbestämmelser och bevakningsåtgärder ingripa exempelvis mot smugglingsförsök i samband med genomfarten. Går man vid fastställande av regler för genomfarten genom Öresund ej längre än som erfordras för förhindrande av insmuggling till Sverige av medförda spritdrycker eller vin, synes man alltså icke löpa fara att komma i konflikt med gällande folkrätt. Svårigheten är givetvis att bedöma, huruvida i ett visst fall avsikt att smuggla till Sverige verkligen föreligger. Härvid må till en början påpekas, att den ifrågasatta inskränkningen i rätten till fri genomfart allenast avser fartyg av mindre nettodräktighet än 250 ton. För den lojala transiteringen av spritvaror torde fartyg av denna storleksordning ytterst sällan komma till användning. Består emellertid ett dylikt mindre fartygs last helt eller till väsentlig del av spritvaror, giva oftast lastens beskaffenhet samt skepps- och lasthandlingarnas innehåll en god vägledning för bedömande, huruvida transporten sker i lovlig avsikt eller icke. Giva föreliggande omständigheter vid handen, att fartygets resa företagits i smugglihgssyfte, återstår, då invändning göres om att de medförda varorna varit avsedda att insmugglas i annat land, att bevisa, att avsikt att smuggla även till Sverige förelegat. Såsom påpekats redan i det vid 1924 års proposition fogade statsrådsprotokollet av den 7 mars 1924 torde det emellertid i regel förhålla sig så, att, då uppsåt att smuggla till annat land förelegat, tillika förefunnits en avsikt att, om tillfälle därtill erbjöde sig, smuggla även till Sverige. Det ligger dock i sakens natur, att det i dylikt fall kan möta betydande svårigheter att förebringa bindande bevisning om att uppsåt att smuggla till Sverige verkligen förelegat. Skall den av beredningen förordade inskränkningen i rätten till fri genomfart genom Öresund medföra avsedd verkan, torde

180 därför vara nödvändigt att, såsom beredningen föreslagit, för genomfartsrätt för spritlastat fartyg uppställa den förutsättning, att det av omständigheterna uppenbarligen framgår, att dryckerna icke äro avsedda att olovligen införas till riket. Det må här anmärkas, att dansk lag stadgar, att därest fartyg på mindre än 120 nettoton påträffas innanför danska territorialgränsen med sprit eller spritvaror ombord till en myckenhet, motsvarande minst 200 kronor i avgiftsbelopp (d. v. s. tull och skatt), försök till insmuggling skall anses föreligga, såvida det icke visas övervägande sannolikhet för att fartyget icke seglar i smugglingssyfte. Anförda bestämmelse, som jämväl i Öresund strängt tillämpats av de danska tullmyndigheterna, har, så vitt känt är, icke föranlett erinran från annan stat. Internationella förvecklingar lära ej heller vara att befara för Sveriges del, därest den av beredningen förordade inskränkningen i genomfartsrätten vidtages, särskilt som för åtal i förekommande fall enligt 3 § 2 mom. erfordras generaltullstyrelsens lov. J a g förutsätter härvid, att generaltullstyrelsen skall låta vaka över, att den visitationsrätt, som, vid antagande av beredningens förslag, jämlikt 4 § tillkommer tulltjänsteman, icke utövas på sätt, som verkar störande för den lojala trafiken genom Öresund.» Härav framgår, att den kungl. propositionen icke bestrider giltigheten av satsen om rätt till fri genomfart genom en stats territorialvatten (»passage inoffensif»), som den tvärtom finner vara allmänt erkänd inom folkrätten. Man har på grund därav vid fastställande av regeln för genomfarten genom Öresund ej velat gå längre än som erfordras för förhindrande av insmuggling till Sverige av medförda spritdrycker och vin, och man anser sig därigenom, tydligen med full rätt, hava undgått faran att komma i konflikt med gällande folkrätt. Med hänsyn till den principiella ståndpunkt, som i propositionen intages till frågan om »passage inoffensif», torde lagens bestämmelser rörande genomfartsrätten böra uppfattas så, att lagen uppställer den presumtionen, att genomfarten genom svenskt territorialvatten av fartyg av mindre än 250 tons nettodräktighet med spritdrycker ombord innebär försök till smuggling till Sverige, en presumtion, som dock, vad genomfarten genom Öresund beträffar, kan kullkastas därigenom att »av omständigheterna uppenbarligen framgår, att dryckerna icke äro avsedda att olovligen införas till riket». ^ Samma presumtion gäller beträffande genomfart under angivna omständigheter icke blott genom Öresund, men även genom det svenska territorialvattnet i övrigt, ehuru med den skillnaden, att presumtionen i sistnämnda fall icke kullkastas ens därigenom att det av omständigheterna uppenbarligen framgår, att dryckerna icke äro avsedda att olovligen införas till riket. Av § 3 mom. 1 i lagen den 20 juni 1924 framgår nämligen, att förbudet, frånsett Öresund, är avsett att upprätthållas även i detta fall; förefintligheten av omständigheter, vilka göra det uppenbart, att någon avsikt att smuggla till rikeUcke föreligger, medför endast, att överträdelse av förbudet icke bestraffas såsom olovlig införsel till riket, utan blott med böter av högst 500 kronor. Det kan svårligen bestridas, att vad som sålunda i lagen är förbjudet vid straff av högst

181 500 kronors böter, mate anses som »passage inoffensif» i folkrättslig mening. 1 A t t man har funnit sig böra taga större hänsyn till den folkrättsliga principen om »passage inoffensif» vid fastställandet av regeln för genomfarten genom Öresund än beträffande territorialvattnet i övrigt, beror förmodligen därpå, att det understundom kan tänkas vara nödvändigt för den legitima trafiken att passera genom svenskt territorialvatten i Öresund, under det att någon dylik nödvändighet beträffande det svenska territorialvattnet i övrigt i allmänhet icke kan väntas föreligga. För skyddande av den legitima trafikens intressen äro dessutom — förutom bestämmelsen om straffrihet i händelse av verklig sjönöd — i lagen ytterligare tvenne bestämmelser införda, nämligen bestämmelsen i § 2 mom. 3, att generaltullstyrelsen för särskilda fall må medgiva undantag från det förbud, som i paragrafen avses, samt bestämmelsen i § 3 mom. 2, att åtal för förbrytelse, som avses i paragrafens mom. 1, ej må äga rum, med mindre generaltullstyrelsen giver lov därtill. Såsom framgår av den ovan anförda kungl. propositionen till 1923 års riksdag infördes denna bestämmelse i syfte att undvika trakasserier mot den lojala trafiken samt internationella komplikationer. 1 Det är tydligt, att om man ej blott vill undvika att utsätta sig för internationella komplikationer, utan även att råka i konflikt med en inom folkrätten allmänt erkänd princip, bör medgivande till åtals anställande gent emot främmande fartyg strängt taget alltid vägras i de fall, då av omständigheterna uppenbarligen framgår, att de vid genomfart genom territorialvattnet medförda dryckerna icke varit avsedda att olovligen införas till riket. Möjligheterna för att den svenska mot spritsmugglingen riktade lagstiftningen skulle kunna vålla något verkligt hinder för den legitima genomfarten genom svenskt territorialvatten äro på grund av den generaltullstyrelsen tillkommande prövningsrätten praktiskt taget minimala. Fullständig överensstämmelse, även teoretiskt sett, mellan denna svenska lagstiftning och den internationella rättens principer skulle åstadkommas därigenom, att den regel, som gäller beträffande Öresund, nämligen att genomfart är tillåten, »så vida det av omständigheterna uppenbarligen framgår, att dryckerna icke äro avsedda att olovligen införas till riket», utsträcktes till att gälla Sveriges territorialvatten i dess helhet, eller åtminstone det yttre territorialvattnet. 2 Några l Man skulle måhända häremot kunna göra gällande, att i och med att strandstaten stämplat en e pa visst sätt beskaffad genomfart såsom brottslig, är denna genomfart icke längre att anse som »passage inoffensif», utan åtminstone som en »polisförseelse», vilken är straffbar oavsett sin mer eller mindre skadliga beskaffenhet. Men med ett sådant resonemang rör man sig i själva verket i en cirkel. Frågan är nämligen, om strandstaten internationellrättsligt sett är befogad att utfärda en lag av dylikt innehåll. Det är tydligt, att den folkrättsliga regeln om rätt till »passage inoffensif» skulle vara tämligen värdelös, om respektive stater hade rätt att stämpla ett visst slag av trafik såsom brottslig och på grund därav förbjuda den, även om ifrågavarande trafik objektivt sett är fullkomligt ofarlig. 2 Se utdrag av statsrådsprotokollet i finansärenden den 6 april 1923, tryckt i kungl. rpropositionen till 1923 års riksdag, nr 226, s. 113 ff. ^ * 3 Ett yrkande i sådan riktning framfördes vid behandlingen i lagrådet 1923 av förslaget till förordning angående förbud i vissa fall mot införsel av rusdrycker till svenskt territorialvatten m. m. av regeringsrådet Thulin samt justitieråden Stenberg och Köersner. Se kungl. propositionen till 1923 ars riksdag nr 226, s. 111 f. • r

182 praktiska betänkligheter mot en lagändring i sådan riktning borde icke möta, då varje fall av genomfart, varvid förekomsten av avsikt att insmuggla spritdrycker till Sverige verkligen skulle kunna ifrågasättas, i alla händelser skulle komma att falla under bestämmelsen i § 3 mom. 1, l : a stycket, i lagen den 20 juni 1924. Utom av lagens uttryckliga ord framgår det av Högsta domstolens utslag den 21 april 1927 i fallet »Norderelbe», att enligt sagda lagrum straff såsom för olovlig införsel till riket kan ådömas, även i de fall, då icke någon som helst bevisning föreligger för avsikt att insmuggla spritdryckerna till Sverige. 1 Bevisskyldigheten med avseende på förefintligheten av de omständigheter, som skulle utesluta bestraffning såsom för olovlig varuinförsel, åligger nämligen helt och hållet svaranden. Någon ändring i detta förhållande skulle icke inträda genom en lagändring i ovan angiven riktning. Icke heller torde det vara anledning att befara, att det svenska territorialvattnet därigenom lättare än för närvarande är fallet skulle kunna göras till bas för smuggling till våra grannländer, då en spritsmugglare, som har för avsikt att smuggla till något av dessa, sällan eller aldrig torde vara i stånd att bevisa, att han icke skulle hava för avsikt att eventuellt även smuggla till Sverige. Någon definition på svenskt territorialvatten eller någon bestämmelse angående utsträckningen av svenskt territorialvatten lämnas varken i lagen den 8 juni 1923 angående förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker och vin till svenskt territorialvatten eller i lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin. Detta är onekligen anmärkningsvärt, då ju enligt dessa båda lagar redan överskridandet av den svenska territorialgränsen under vissa omständigheter kan medföra straffrättsligt ansvar av relativt allvarlig art. Vid behandlingen i lagrådet av förslaget till förstnämnda lag anmärkte en ledamot, att det syntes vara mindre tillfredsställande, att icke genom den föreslagna lagen uttryckligen lagfästes den gräns, vars överskridande belades med straff, som kunde uppgå till 2 års straffarbete; dock ansåg han, att förslagets ståndpunkt härutinnan kunde godtagas, då begreppet svenskt territorialvatten utan närmare bestämning redan inkommit i lagstiftningen genom förordningen om straff för olovlig varuutförsel m. m. den 3 mars 191&, enligt vilken gränsens överskridande likaledes kunde bestraffas med straffarbete i 2 år. Tre andra ledamöter anförde, att i lagens § 1 mom. 1 borde fastställas den betydelse, vari begreppet svenskt territorialvatten användes. De yttrade vidare angående denna fråga: »I gällande tullstadga och jämväl annorstädes i svenska författningar är rikets sjöterritorium bestämt sålunda, att det sträcker sig till och med en geografisk mil från kusten eller ytterst därutanför liggande holmar och skär, som icke ständigt av vattnet översköljas. Även om denna s. k. fyramilsgräns icke kan anses hava vunnit internationellt erkännande och fastän en tremilsgräns är mera allmänt antagen i andra länder, synes det ej möta avgörande hinder * Högsta domstolens utslag den 21 april 1927 i målet Justitiekanslersämbetet mot K. Memes etc. Se Nytt jur. arkiv, 1927, avd. I, s. B 31. Jfr Betänkande avgivet av 1926 års rusdryckslagstiftmngsberedning, s. 28 ff.

183 att i förevarande fall lägga fyramilsgränsen till grund för bestämmande av sjöterritoriets utsträckning. Vi hemställa alltså, att angående tillämplighet av fyramilsgränsen upptages en bestämmelse, närmare utförd i enlighet med innehållet i tullstadgans § 2 mom. 2.»1 Någon bestämmelse om territorialvattnets utsträckning infördes dock, som sagt, varken i 1923 års lag angående förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker etc. till svenskt territorialvatten eller i 1924 års lag med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin. Härvid är det att märka, att den vid tiden för utfärdandet av dessa lagar gällande 1904 års tullstadga strängt taget icke innehöll någon definition på svenskt territorialvatten; § 1 mom. 2 av denna stadga talade endast om, huru långt »svenskt farvatten» skulle beräknas sträcka sig »härvid», d. v. s. vid tillämpning av bestämmelsen i mom. 1 av samma paragraf angående tullverkets tillsyn över fartyg. Däremot torde man kunna säga, att den i § 1 av nu gällande tullstadga av 1927 angivna gränsen för Sveriges »tullområde» anger åtminstone minimimåttet för svenskt territorialvattens utsträckning, eftersom »tullområdet» där säges utgöra svenskt territorium. I yttranden och förslag, som sammanhänga med ovanberörda lagstiftning Helsingfors mot spritsmugglingen, beröres flerstädes nödvändigheten av internationellt konventio-^ samarbete för spritsmugglingens bekämpande. En början till sådant samar- nm aV B2t bete mellan de nordiska länderna gjordes vid en konferens i Oslo 1923. 2 Detta uppslag fullföljdes genom en konferens i Helsingfors 1924, vari deltogo representanter för samtliga vid Östersjön belägna stater, nämligen Danmark, Estland, Finland, Lettland, Lithauen, Polen och Danzig, Ryssland, Sverige och Tyskland, ävensom för Norge. Resultatet av överläggningarna vid denna konferens blev ett förslag till konvention angående bekämpande av smuggling av alkoholvaror, vilken sedermera undertecknades i Helsingfors den 19 augusti 1925 och så småningom ratificerats av samtliga de i konferensen deltagande staterna, utom Ryssland och Lithauen. Konventionen avser åtgärder mot smuggling av spritdrycker ävensom viner om mer än 18 volymprocent alkohol, vilka drycker med ett gemensamt namn benämnas alkoholvaror (art. 1), och den innehåller bestämmelser dels om kontroll över utförseln, dels om rätt till ingripande mot fartyg utanför territorialgränsen; konventionen innehåller vidare bl. a. bestämmelser om, att respektive tullmyndigheter skola lämna varandra alla upplysningar, som kunna underlätta bekämpandet av smuggling, samt att framtida förslag till konventionens fullständigande skola välvilligt prövas. 3 Bestämmelserna om rätt till ingripande mot fartyg utanför territorialgränsen innefattas i art. 9, vilken är av följande lydelse: »Envar av de fördragsslutande staterna förpliktar sig att icke göra någon invändning mot att annan fördragsslutande stat tillämpar sina egna nationella lagar i fråga om fartyg, !6, Yt(K)8gffV l a g r å d 6 t S P r o t o k o 1 1 d e n 3 april 1923, i kungl. propositionen till 1923 års riksdag : 2 3

Kungl. propositionen till 1924 års riksdag nr 223, s 31 f LEWENHAUPT: Recueil etc. I, s. 757 ff. Jfr kungl. propositionen till 1925 års riksdag nr 89.

184 som uppenbarligen syssla med smuggling och anträffas inom en zon, sträckande sig tolv sjömil (enligt franska texten »milles marins» eller nautiska mil) från kusten eller därutanför belägna yttersta skär. — Söker för smuggling misstänkt fartyg, som anträffas inom ovan omförmälda zon, att undkomma utanför densamma, må vederbörande myndigheter i den stat, vartill zonen hör, även utanför zonen på öppna havet förfölja fartyget och mot detsamma utöva enahanda befogenheter, som om det fasttagits inom zonen. — Dessa bestämmelser äga icke prejudicerande verkan i fråga om den ståndpunkt, envar fördragsslutande stat omfattar rörande principerna för beräknande av Territorialvattens- och tullgränsens utsträckning.» E t t beträffande antagandet av konventionsförslaget upprättat protokoll innehåller vissa särskilda överenskommelser och av delegerade för vissa av de fördragsslutande staterna avgivna förklaringar till de olika artiklarna. Angående art. 9 heter det där bl. a.: »Det är överenskommet, att gränsen för den i denna artikel avsedda zonen skall anses sammanfalla med mittellinjen i de vatten, som skilja tvenne fördragsslutande stater, då deras bredd är mindre än 24 sjömil, där ej annan gränslinje är fastslagen genom överenskommelse, hävd eller annorledes. — Det är dessutom överenskommet, att orden 'öppna havet' skola utan prejudicerande verkan avse det territorium, som icke beröres av bestämmelserna i denna artikel.» Enligt samma protokoll hava de tyska, estländska och polska ombuden förklarat, att deras regeringar godkänt bestämmelserna i art. 9 under antagande att den legala sjöfarten icke därigenom besväras och att bestämmelserna i andra stycket av denna artikel icke innefatta erkännande ipso facto av den däri omförmälda rätten till förföljande, vare sig utöver gränsen för territorialvattnet eller gränsen för den i första stycket av nämnda artikel omförmälda zon. Med stöd av art. 9 i Helsingforskonventionen utfärdades i Sverige en lag den 27 november 1925 om utsträckt tillämpning av lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin m. m.1 Genom denna lag förordnades, att om spritdrycker med fartyg av mindre nettodräktighet än 250 ton införts till farvatten, som ligger utanför svenska territorialvattensgränsen och sträcker sig till 12 sjömil från svenska kusten eller därutanför belägna yttersta skär, och det uppenbarligen av omständigheterna framgick, att syftet med fartygets uppehåll i nämnda farvatten var att företaga eller främja olovlig införsel av dryckerna till riket, skulle det anses såsom olovlig införsel till svenskt territorialvatten enligt lagen med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin. Vidare innehåller lagen en bestämmelse om beräkning av gränsen för det i lagen avsedda farvattnet i gränsvatten av mindre bredd än 24 sjömil, överensstämmande med den i ovan anförda slutprotokoll gjorda förklaringen rörande motsvarande ämne, och slutligen säges, att vad i lagen är stadgat skall icke tillämpas med avseende å fartyg av främmande nationalitet, 1

Sv. Förf. Sami. 1925 nr 463.

185 med mindre Konungen förordnar, att beträffande fartyg av denna nationalitet lagen skall äga tillämpning. Enligt en kungl. kungörelse, likaledes utfärdad den 27 november 1925, skulle lagen om utsträckt tillämpning av lagen den 20 juni 1924 etc., så vitt anginge fartyg av främmande nationalitet, tills vidare äga tillämpning allenast å fartyg av finsk och norsk nationalitet. Finland och Norge voro nämligen vid denna tid jämte Sverige de enda stater, som ratificerat Helsingforskonventionen. Allt efter som denna konvention erhöll flera ratifikationer, utsträcktes tillämpningen av sagda lag av den 27 november 1925 genom särskilda kungl. kungörelser till fartyg av dansk, estnisk, lettisk, polsk och danzigsk samt tysk nationalitet. 1 Lagens giltighetstid var från början begränsad på samma sätt som giltighetstiden för lagen den 20 juni 1924, och utsträcktes successivt jämsides som den sistnämndas, så att den enligt nu gällande bestämmelser utlöper den 30 juni 1933. Det är uppenbart, att den 12-milsgräns, varom talas i Helsingforskonventionen och i den i anslutning därtill utfärdade svenska lagen av den 27 november 1925, icke är någon territorialgräns; det är en gräns, som upprättats uteslutande för det syfte, som avses i ifrågavarande konvention och lag och med giltighet uteslutande gentemot fartyg från de till konventionen anslutna staterna. Det är vidare tydligt, att varken konventionen eller lagen innebär något ställningstagande till frågan om en stats folkrättsliga befogenhet att utöva någon kontrollmyndighet gentemot främmande fartyg utanför territorialgränsen; de rättigheter, som i kraft av dessa båda aktstycken utövas gentemot främmande fartyg, grunda sig uteslutande på den genom konventionen träffade överenskommelsen. Detta förhållande framträder också i tillämpningen av den i svenska lagen av den 27 november 1925 införda bestämmelsen, att vad i denna lag är stadgat icke skall tillämpas med avseende å fartyg av främmande nationalitet, med mindre Konungen förordnar, att beträffande fartyg av denna nationalitet lagen skall äga tillämpning; lagen har med stöd av denna bestämmelse endast gjorts tillämplig gen t emot fartyg, tillhörande de till konventionen anslutna staterna. Det är att märka, att de i lagen den 20 juni 1924 innefattade bestämmelserna angående olovlig införsel till svenskt territorialvatten ingalunda genom lagen den 27 november 1925 utsträckts till att i sin helhet gälla beträffande införsel inom den i sistnämnda lag fastställda 12-milsgränsen. Lagen av den 27 november 1925 avser endast införsel av spritdrycker, under det att lagen av den 20 juni 1924 avser införsel av spritdrycker och vin; och lagen av den 27 november 1925 avser endast det fall, att det uppenbarligen av omständigheterna framgår, att syftet med ett fartygs uppehåll inom 12-milsgränsen är att företaga eller främja olovlig införsel av dryckerna till riket, under det att det i lagen den 20 juni 1924 införda förbudet även gäller i det fall, att det uppenbarligen av omständigheterna framgår, att dryckerna icke varit avsedda att olovligen införas till riket. 1

Sv. Förf. Sami. 1925 nr 464, 1926 n:r 206, 375 och 403, 1927 nr 344.

186 Avgifter för Rätten till fri genomfart för främmande fartyg genom territorialvattnet genom Urri- i n n e b ä r , att fartygen ej få beläggas med avgifter enbart för genomfarten. torialvatt- Denna grundsats torde vara lika allmänt erkänd som själva rätten till »oskadn< och båk-~ li& genomfart». Grotius, som ju med styrka hävdade rätten till »passage avgiften, inoffensif» genom territorialvattnet, uttalade emellertid, att en stat, som åtog sig bördan att skydda sjöfarten och hjälpa den medelst fyrar och sjömärken, hade rätt att därför uppbära en rimlig avgift av de sjöfarande. 1 Att stater uppburit avgifter av sjöfarten såsom ersättning för sina utgifter för underhåll av fyrar e t c , torde alltid ha förekommit. I det komplex av olika avgifter, som tillsammans bildade öresundstullen, ingingo sålunda bl. a. även fyrpenningar. 2 Det är tydligt, att hinder icke kan möta för strandstaten att uppbära avgift för särskilda prestationer, varför betalning kan utkrävas, allt efter som de sjöfarande därav begagna sig, såsom t. ex. lotsning, eller för nyttjande av särskilt utbyggda farleder; de sistnämnda torde för övrigt i regel vara att hänföra till inre territorialvatten. Något annorlunda förhåller det sig med de tjänster åt sjöfarten, som särskilt framhållas av Grotius i hans ovan anförda yttrande. Det är uppenbart, att man icke kan upptaga avgifter av förbiseglande fartyg, som begagnar sig av fyrar, på samma sätt som man upptager exempelvis bropenningar. På grund härav har också utvecklingen i allmänhet gått i den riktningen, att de avgifter, som upptagas av fartygen såsom ersättning för staternas utgifter för fyrhållningen, övergått till en allmän sjöfartsavgift, utan något egentligt samband med fyrväsendet annat än det, som ligger i dess motivering och möjligen i de därav flytande medlens budgetmässiga användning. Numera torde också inom folkrättslig doktrin och praxis den uppfattningen allmänt göra sig gällande, att den omständigheten, att en stat underhåller fyrar och andra anordningar för sjösäkerhetens befrämjande, icke berättigar densamma att upptaga avgifter av fartyg, som endast passera genom territorialvattnet. 3 Dessa förhållanden ha även satt sin prägel på de svenska fyr- och båkavgifternas historiska utveckling. — I äldre tider erlades s. k. båkpenningar i vissa städers hamnar enligt för dessa städer utfärdade privilegier och resolutioner. I vissa fall hade uppförandet av fyrbåkar överlämnats såsom privilegium åt enskilda personer, och dessa erhöllo då rätt att av förbipasserande fartyg uppbära fyrpenningar med fastställda belopp. Exempel härpå utgöra fyrbåkarna på Ölands norra och södra udde, vilka enligt kungl. brev av den 18 maj 1672 uppfördes av grevinnan Maria de la Gardie, som därför ägde att av de sjöfarande åtnjuta en viss avgift, som skulle uppbäras på tullkontoren för hennes räkning. Genom kungl. brev av den 26 juli 1669 erhöll köpmannen Johan von der Hagen, och genom kungl. brev av den 28 augusti 1675 även hans med1 Quare nec contra jus naturae aut gentium faciet, qui recepto in se onere tuendae navigations iuvandaeque per ignes nocturnos et brevium signa, vectigal aequum imposuerit navigantibus . . .» GROTIUS, De jure belli et pacis, Lib. II, cap. I l l , § 14. 2 FEIDERICIA, Danmarks ydre politiske historie, II, s. 210. 3 Se t. ex. OPPENHEIM, a. a., I, s. 398. STIER-SAMLO i artikeln Kiistenmeer, Wörterbuch des Völkerrechts, I, s. 783.

187 kontrahent Johan Daniel Brun rätt att uppbära avgifter för den av dem uppförda fyrbåken vid Landsort; emellertid synas de båda kompanjonerna mött svårigheter att av fartygen utfå sin rätt, och de fingo i anledning härav, enligt kungl. brev till kammarkollegium den 20 november 1675, av stora sjötullen i Stockholm uppbära avgiftens belopp. 1 Det framgår härav, att, även om fyrpenningarna i princip skulle erläggas av förbipasserande fartyg, så kommo de faktiskt, liksom de städerna tillkommande båkpenningarna, att uppbäras av fartygen endast då de ingingo i svensk hamn. Genom kungl. brev till amiralitets- m. fl. kollegier den 31 oktober 1758 infördes en allmän, till kronan utgående båkavgift, grundad därpå att kronan numera själv bekostade åtskilliga fyrar och bakar. Det heter härom, att för upprättande av »en beständig fond för fyr- och känningsbåkarna i gemen i riket» . . . »utom de tillförene ålagda båkavgifter en ny avgift så väl av främmande som inhemska fartyg uti alla svenska hamnar» skulle utgå i en viss proportion mot den avgift, som till kronan och amiralitetsinkvarteringskassan i lotspengar inflöte.2 A t t här närmare ingå på de varierande bestämmelser, som under tidernas lopp utfärdades rörande fyr- och båkavgiftens erläggande, torde vara överflödigt; det är tillräckligt att konstatera, att denna avgift endast upptagits av fartyg, som ingått i svenska hamnar, och att de belopp, varmed den utgått, icke varit på något sätt avpassade efter den grad eller omfattning, vari fartygen betjänat sig av svenska fyrar — utom möjligen så till vida, som den lindring i eller befrielse från fyr- och båkavgiften, som under olika tider medgivits inrikes sjöfarten, understundom motiverats med att fartyg i inrikes fart icke haft så stort behov av fyrarna som från utrikes ort ankommande fartyg. 3 Det enda reella sambandet mellan fyr- och båkavgiften och fyrväsendet har varit, att de medel, som influtit genom denna avgift, använts för uppförande och underhåll av fyrar samt för andra anstalter för sjöfartens betryggande. Numera är emellertid även detta samband upplöst; från år 1915 har nämligen den förändring i avseende å fyr- och båkmedlen inträtt, att dessa, som förut direkt utan riksdagens hörande använts för fyllande av lotsverkets behov, från sagda år ingå bland statsverkets övriga inkomster; från samma tid ha anslagen för lotsverkets utgifter av riksdagen fastställts att utgå utan hänsyn till det belopp, vartill fyr- och båkavgifterna uppgå. Fyr- och båkavgiften har därmed förvandlats till en till staten utgående skatt å den utrikes sjöfarten å svenska hamnar, utan något annat samband med fyrväsendet eller andra anstalter för sjöfartens betryggande än det, som ligger i dess benämning, dess historia och motiveringen för dess upptagan1 Handels- och sjöfartskommitténs den 15 maj 1900 avgivna utlåtande (del V) angående sjöfartsavgifter, s. 135 f. Betänkande angående sjöfartsavgifter avgivet den 23 mars 1927 av sakkunniga inom kommerskollegium, s. 20 f. Kungl. brev angående fyrbåkarna på Öland och vid Landsort den 28 september 1671, den 18 maj 1672 (privilegium för fru Maria de la Gardie och kungl. brev till kommerskollegium) samt den 20 november 1675. STIERNMAN, Samling av kungl. brev e t c , III, ss. 879, 938 f., IV, s. 141 f. 2 Kungl. brev till kammarkollegium den 31 oktober 1758 angående fyrbåkarna i riket. Registratur i krigsärenden. B. A. 3 Angående fyr- och båkavgiftens historia, se ovan anförda betänkande av handels- och sjöfartskommittén, V, s. 135 ff., samt ovan anförda av sakkunniga inom kommerskollegium avgivna betänkande angående sjöfartsavgifter, s. 20 ff.

188 de.1 Någon avgift för genomfart genom svenskt territorialvatten utgör fyroch båkavgiften i alla händelser icke. Luftfarten Luftfarten har skapat nya problem med avseende på rätten a t t passera över nell rätt " Waters territorium. Då luftfartens möjligheter började skymta före världskriget, framträdde i fråga om luftområdet samma problemställningar som tidigare i fråga om havsområdet; meningarna brötos inom doktrinen mellan dem, som gjorde gällande, att staterna ägde en absolut suveränitet över luftområdet ovanför sitt territorium, och dem, som hävdade »luftens frihet»; därjämte förekommo olika modifikationer av dessa ståndpunkter, t. ex. i den riktningen, att staternas suveränitet över luftområdet vore inskränkt genom en rätt till »passage inoffensif» för luftfartyg, eller i den riktningen, att »luftens frihet» vore förenlig med en rätt för staterna att för skyddande av vissa intressen reglera lufttrafiken ovanför sina territorier. 2 Världskriget gav hastigt en stark aktualitet åt ifrågavarande problem, och av statspraxis löstes de nu av lätt insedda skäl deciderat i den riktningen, att staterna ägde förbjuda främmande luftfartygs överfart över deras områden; dylika förbud utfärdades av ett stort antal såväl krigförande som neutrala stater.'5 Man torde kunna säga, att teorien om »luftens frihet» tillintetgjordes genom världskriget. Erfarenheterna från världskriget satte även sin prägel på den i Paris den 13 oktober 1919 avslutade konventionen angående reglering av internationell luftfart, ehuru denna konventions bestämmelser, såsom framgår av dess art. 38, icke äro bindande under krigstid. 4 Enligt art. 1 av konventionen erkänna de fördragsslutande parterna, att varje stat har fullständigt och uteslutande höghetsrätt i luftrummet över sitt territorium. Det heter vidare i denna artikel: »En stats territorium i den betydelse detta ord har i förevarande konvention omfattar såväl statens egentliga område som området för dess kolonier, inbegripet territorialvattnet utmed nämnda områdens kuster.» Enligt art. 2 förpliktar sig en var av de fördragsslutande staterna att i fredstid medgiva övriga fördragsslutande staters luftfartyg rätt att på ofarligt sätt färdas över förstnämnda stats område under förutsättning, att de villkor, som stadgas i konventionen, bliva iakttagna, varjämte var och en av de fördragsslutande sta-

%

1 Med hänsyn till detta förhållande förefaller det något egendomligt, a t t fyr- och båkmedlen i riksstaten upptagas under rubriken »uppbörd av statens verksamhet»; däremot kan fyr- och båkavgiften, såsom framhålles i ovan anförda, av sakkunniga inom kommerskollegium avgivna betänkande angående sjöfartsavgiften (s. 47), anses »falla inom ramen för intressebeskattningen, fattad i vidsträckt bemärkelse». 2 »Luftens frihet» hävdades företrädesvis av franska folkrättslärda (bl. a. FAUCHILLE), under det att staternas fulla suveränitet över lufthavet förfäktades av tyska och engelska folkrättslärda (bl. a.

v. LISZT, Sm E R L E RICHARDS). 3 FAUCHILLE, a. a., I, 2, s. 581 ff.

OPPENHEIM, a. a., I, s. 418 ff.

SCHLEICHER, art. Luftfahrtrecht

i Wörterbuch des Völkerrechts und der Diplomatic, I, s. 839 ff. DE VISCHER, Le droit international des communications, s. 135 ff. * Den internationella luftfartskonventionen avslöts mellan de vid fredskonferensen i Paris representerade »allierade och associerade makterna», och var i vissa delar (särskilt art. 5 och 34) väl ensidigt präglad av dessa makters intressen. Först sedan dessa artiklar undergått vissa ändringar, har den internationella luftfartskonventionen erhållit anslutning från de under världskriget neutrala staterna. Jfr kungl. propositionen n:r 172 till 1926 års riksdag.

189 temas luftfartyg tillförsäkras lika behandling utan avseende å nationalitet i fråga om tillträdet till de övriga fördragsslutande staternas områden. Enligt art. 3 är en var av de fördragsslutande staterna berättigad att av militära skäl eller av hänsyn till allmän säkerhet förbjuda luftfartyg, hemmahörande i annan fördragsslutande stat, att färdas över vissa områden inom sitt territorium vid äventyr av i statens lagstiftning bestämt straff samt med förbehåll att i detta hänseende icke någon åtskillnad skall göras mellan dess egna och den andra fördragsslutande statens privata luftfartyg; läget och utsträckningen av de förbjudna områdena skola på förhand offentliggöras och delgivas övriga fördragsslutande stater. I art. 5, såsom denna lyder efter en 1922 genomförd ändring, stadgas, att fördragsslutande stat icke annat än genom ett särskilt och till tiden begränsat bemyndigande må medgiva luftfart över sitt område för luftfartyg, som icke har någon av de fördragsslutande staternas nationalitet, så vida icke förstnämnda stat avslutat en särskild överenskommelse med det land, i vars luftfartygsregister fartyget är infört; bestämmelserna i denna särskilda överenskommelse få icke inskränka de fördragsslutande staternas rättigheter enligt konventionen och skola vara i överensstämmelse med de i nämnda konvention och därtill hörande reglementen fastställda regler. Följande artiklar i konventionen innehålla bestämmelser angående luftfartygs nationalitet, angående luftvärdighetsbevis och certifikat för besättning, angående tillstånd till luftfart över utländskt område, angående föreskrifter,' som skola iakttagas vid avgång, under färd och vid landning, angående föremål, som icke må befordras, angående statsluftfartyg samt angående en internationell luftfartskommission, vartill kommer ett kapitel med »slutbestämmelser». Beträffande tillstånd till luftfart över utländskt område gäller bl. a., enligt art. 15, att luftfartyg, hemmahörande i en av de fördragsslutande staterna, har rätt att färdas över annan fördragsslutande stats område utan att landa; fartyget skall därvid följa den väg, som må vara anvisad av den stat, över vars område färden äger rum; i fall det kräves av hänsyn till allmän säkerhet, är luftfartyget dock skyldigt att landa på därom given befallning; för anordnande av internationell luftfartsled erfordras, enligt samma artikel, tillstånd av de stater, över vilkas område leden skall framgå. Såsom militärt anses enligt art. 31 varje luftfartyg, som står under befäl av därtill beordrad militärperson. Dylikt luftfartyg, tillhörigt en av de fördragsslutande staterna, må enligt art. 32 varken färdas över eller landa på annan fördragsslutande stats område utan att hava erhållit särskilt tillstånd; föreligger sådant tillstånd, åtnjuter det militära luftfartyget, så vida icke annorlunda bestämts, i princip de förmåner, som vanligen tillkomma främmande krigsfartyg. Enligt art. 33 skall genom särskilda avtal, som träffas mellan de olika staterna, bestämmas, i vilka fall polis- och tull-luftfartyg må erhålla tillstånd att överskrida gränserna; i intet fall skola de åtnjuta de förmåner, som avses i art. 32. 1 1

Sveriges överenskommelser med främmande makter, 1927, s. 213 ff.

190 I den internationella luftfartskonventionen fastslås sålunda som de fördragsslutande parternas uppfattning, att varje stat har fullständig och uteslutande höghetsrätt (»la souveraineté complete et exclusive») i luftrummet över sitt territorium; i en stats territorium inbegripes därvid även territorialvattnet omkring dess kuster. Då räckvidden av sistnämnda bestämmelse är inskränkt genom de efter »territorium» inskjutna orden: »i den betydelse detta ord har i förevarande konvention» (»au sens de la présente convention»), synes densamma icke i och för sig kunna giva anledning till alltför vittgående slutsatser med avseende på den omstridda teoretiska frågan, huruvida strandstaten äger »suveränitet» över territorialvattnet; dock skulle det onekligen vara besynnerligt, om de fördragsslutande parterna proklamerat statens »fullständiga och uteslutande höghetsrätt» (»souveraineté complete et exclusive») över luftrummet ovanför territorialvattnet utan att därvid utgå från den uppfattningen, att strandstaten äger suveränitet över själva territorialvattnet. Av större betydelse såväl med avseende på denna teoretiska fråga som naturligtvis ännu mer i praktiskt avseende, är emellertid det faktum, att internationella luftfartskonventionen uppenbarligen utgår från att en stat har obetingad rätt att utestänga främmande luftfartyg från luftrummet ovanför sitt område, däri inbegripet territorialvattnet. Den rätt, som en var av de fördragsslutande staterna i art. 2 av konventionen tillerkänna de övriga fördragsslutande staternas luftfartyg att »på ett ofarligt sätt» färdas över dess område, framstår icke som vilande på allmän folkrätt, utan på medgivanden, som de fördragsslutande staterna i och genom konventionen göra varandra, och de inskränkningar i samfärdselns frihet i luftområdet, vilka stadgas i konventionen, utgöra modifikationer av dessa medgivanden, icke några mellan de fördragsslutande staterna särskilt upprättade inskränkningar i samfärdselns frihet. Detta förhållande understrykes av bestämmelsen i art. 5, där de fördragsslutande staterna förbinda sig att endast genom ett särskilt och till tiden begränsat bemyndigande eller på grund av särskild överenskommelse medgiva luftfart över sitt område för luftfartyg, som icke har någon av de fördragsslutande staternas nationalitet. 1 Någon motsvarighet till den på allmän folkrätt vilande rätten för främmande fartyg till »oskadlig genomfart» (»passage inoffensif») genom territorialvattnet förefinnes icke beträffande luftfartygs genomfart genom luftområdet över territorialvattnet. Härav följer det till synes något egendomliga resultatet, att rätten till genomfart genom luftområdet ovanför territorialvattnet är betydligt mera inskränkt än rätten till genomfart genom territorialvattnet självt. A t t detta är den internationella rättens ståndpunkt, framgår emellertid icke blott av den internationella luftfartskonventionen, utan även av den i samma riktning gående praxis, som föreligger i de olika staternas nationella lagstiftning. Svensk lag- På denna praxis utgör även den svenska lagstiftningen i fråga om luftfart angående e ^ exempel. De första lagstiftningsåtgärderna på detta område vidtogos i luftfart. 1 Enligt den ursprungliga lydelsen av art. 5 förbundo sig de fördragsslutande staterna att endast genom ett särskilt och till tiden begränsat bemyndigande medgiva luftfart över sitt område för luftfartyg, som icke har någon av de fördragsslutande staternas nationalitet.

191 Sverige, liksom i åtskilliga andra länder, under världskriget. Genom en lag av den 7 september 1914 angående förbud mot lufttrafik över svenskt område lades det i Konungens hand att, där så prövades nödigt, förordna, att lufttrafik över svenskt område ej utan Konungens tillstånd finge äga rum med andra än svenska staten tillhöriga eller för dess räkning använda luftfartyg. Genom en samma dag utfärdad kungörelse förordnade Konungen med stöd av denna lag, att lufttrafik över svenskt område tills vidare ej utan sådant tillstånd finge äga rum med andra än svenska staten tillhöriga eller för dess räkning använda luftfartyg. 1 Genom en kungl. kungörelse av den 14 juli 1916 förtydligades och ändrades detta förordnande därhän, att lufttrafik över svenskt område, däri inbegripet svenskt territorialvatten, tills vidare ej finge utan Konungens tillstånd äga rum med andra än svenska staten tillhöriga eller för dess räkning använda luftfartyg, dock att vad sålunda stadgats ej skulle gälla svenskt territorialvatten i Öresund mellan latitudsparalleller, dragna i norr genom Vikens fyr och i söder genom Klagshamns fyr.2 Någon gräns för svenskt territorialvatten fanns i denna kungörelse icke angiven. En bestämmelse angående förbud mot lufttrafik hade dessutom införts i kungl. kungörelsen den 26 mars 1915 angående de villkor, på vilka utlänning må kunna tillåtas att tillfälligt uppehålla sig inom kustfästnings skyddsområde m. m.; enligt § 27 av denna kungörelse blev det nämligen, även under tid, då förordnande jämlikt ovannämnda lag av den 7 september 1914 icke vore gällande, förbjudet för utlänning att utan Konungens i statsrådet givna tillstånd i luftfartyg färdas över skyddsområde. — En ny kungörelse angående lufttrafik över svenskt område med betydligt mera ingående bestämmelser än de tidigare, men liksom dessa beslutad med stöd av lagen den 7 september 1914, utfärdades den 23 maj 1919. 3 I § 1 av denna kungörelse föreskrevs, att utländsk undersåte icke finge utan Kungl. Maj:ts tillstånd framföra luftfartyg över svenskt område; svensk undersåte ägde däremot utan sådant tillstånd framföra luftfartyg över svenskt område med iakttagande av de i kungörelsen givna bestämmelser; föreskrifterna i kungörelsen skulle ej äga tillämpning å luftfärder, som företoges med svenska staten tillhöriga eller för dess räkning använda luftfartyg. I § 2 mom. 2 uttalas angående vad i kungörelsen förstås med »svenskt område»: »Under svenskt område inbegripes i kungörelsen svenskt kustvatten inom fyra nautiska minuter från land eller ytterst från svenska kusten beläget skär, som icke ständigt av havet översköljes; dock att härifrån undantages sådant vatten i Öresund mellan latitudsparalleller, dragna i norr genom Vikens fyr (lat. N 56° 8',7) och i söder genom Klagshamns fyr (lat. 55° 3 1 » ; » Då man med visshet torde kunna utgå från att kungörelsen icke åsyftar att reglera lufttrafiken utanför den svenska territorialgränsen, kan av denna bestämmelse i kungörelsen den slutsatsen dragas^ att, enligt svensk rätt, Sveriges territorialvatten sträcker sig åtminstone så långt som »svenskt område» enligt sist anförda bestämmelse i densamma. I 1 2 3

Sv. Förf. Sami. 1914 nr 182, 183. Sv. Förf. Sami. 1916 nr 278. Sv. Förf. Sami. 1919 nr 238.

192 de efterföljande paragraferna av kungörelsen meddelas närmare föreskrifter angående lufttrafikens bedrivande, bl. a. innefattande vissa restriktioner med avseende på luftfärd över fästningars skyddsområden samt förbud mot att utan Konungens tillstånd å luftfartyg under luftfärd medföra skjutvapen, sprängämnen eller andra för den allmänna säkerheten farliga föremål, fotografiattiralj eller anordning för telefonering utan tråd. För rättighet att utöva yrkesmässig lufttrafik skulle särskilt av Kungl. Maj:t lämnat trafiktillstånd erfordras. 1919 års kungörelse angående lufttrafik över svenskt område ersattes redan följande år av en ny kungörelse i ämnet, utfärdad den 16 juli 1920.1 I denna säges i § 1 mom. 1, att svensk undersåte, som vill framföra luftfartyg över svenskt område, därvid har att ställa sig till efterrättelse de i §§ 3—15 av kungörelsen givna bestämmelser. I § 2 mom. 2 lämnades samma bestämmelse angående utsträckningen av svenskt område som i § 2 mom. 2 av 1919 års kungörelse angående lufttrafik. I §§ 3—11 återfinnas mer eller mindre oförändrade de i 1919 års kungörelse givna bestämmelserna angående lufttrafikens bedrivande; nytillkomna voro bestämmelserna i § 12, att från utlandet ankommande luftfartyg skulle vid infarten över svenskt område passera gränsen i närheten av samt nedstiga vid någon av vissa uppräknade städer, och att landning ej finge före ankomsten till sålunda bestämd nedstigningsort å svenskt område äga rum annat än i fall av trängande nöd, samt bestämmelserna i § 13, att till utlandet luftledes avgående luftfartyg icke finge lämna svenskt område med mindre någon av de i § 12 angivna städer vid utfarten angjorts och tillstånd till avgång blivit av tullförvaltningen å orten meddelat, och att efter avgång från sådan ort landning å svenskt område endast finge äga rum i fall av trängande nöd; nya voro även bestämmelserna i §§ 14 och 15 angående luftfartygens behandling i tullavseende. I § 16 lämnades bestämmelser angående de villkor, varunder utländska undersåtar ägde framföra luftfartyg över svenskt område. Denna kungörelse upphävdes genom den, med vissa ändringar ännu gällande, kungl. förordningen angående luftfart den 26 maj 1922.2 Enligt § 2 av denna förordning må luftfart inom svenskt område endast äga rum i överensstämmelse med föreskrifterna i. förordningen. Någon definition på »svenskt område» lämnas dock icke i densamma. Det heter vidare i § 3, att luftfart inom svenskt område må äga rum endast med fartyg, som antingen har svensk nationalitet eller uppfyller villkoren i §§ 14 eller 15 av förordningen. Luftfart inom svenskt område må med fartyg, som ej har svensk nationalitet, enligt § 14 äga rum, antingen när fartyget har nationalitets- och registreringsbevis eller däremot svarande bevis, utfärdat av offentlig myndighet i främmande stat, med vilken Konungen slutit avtal, varigenom luftfart inom svenskt område medgivits för fartyg från ifrågavarande stat, eller när luftfartsmyndigheten på ansökan av den, för vars räkning luftfarten försiggår, givit sär1 2

Sv. Förf. Sami. 1920 nr 577. Sv. Förf. Sami. 1922 nr 383.

193 skilt luftfartstillstånd; för meddelande av sådant tillstånd äro vissa villkor uppställda. Enligt § 15 äger luftfartsmyndigheten under vissa omständigheter medgiva, att luftfartyg, även om det icke har svensk nationalitet och ej heller fordringarna i § 14 äro uppfyllda, må brukas inom svenskt område. För utövning av yrkesmässig luftfart erfordras, enligt § 33, där annan än staten skall utöva driften, särskilt tillstånd av Konungen. Förordningen innehåller vidare bestämmelser angående beskaffenheten av de luftfartyg, som må erhålla flygtillstånd, samt föreskrifter att iakttaga under luftfärd m. m. En kungl. kungörelse av den 8 december 1922 med vissa bestämmelser rörande tillämpningen av förordningen den 26 maj 1922 om luftfart innehåller ytterligare föreskrifter i dessa ämnen. 1 Bl. a. innehåller denna kungörelse bestämmelser om för luftfart förbjudna områden samt föreskrifter om tullbehandling; de sistnämnda äro numera ersatta av bestämmelser i den 1927 utfärdade nya tullstadgan. — 1922 års kungörelse angående tillämpningen av luftfartsförordningen är numera i sin helhet ersatt av den kungl. kungörelse i samma ämne, som utfärdades den 20 april 1928, samtidigt med att 1922 års luftfartsförordning undergick vissa ändringar. 2 I jämförelse med de tidigare kungörelserna angående luftfart bära 1920 Sveriges års kungörelse angående lufttrafik över svenskt område och 1922 års förord- 8veJun8ko^' ning om luftfart vittne om den internationella lufttrafikens stigande betydelse, främmande Samma förhållande framträder i de överenskommelser med främmande makter mak!er anangående luftfart, som av Sverige från denna tidpunkt avslötos. Den första luftfart. av dessa var luftfartsöverenskommelsen med Storbritannien av den 16 februari 1921; därpå följde dylika överenskommelser med Danmark den 7 november 1922, med Norge den 26 maj 1923, med Tyskland den 29 maj 1925, med Polen den 1 oktober 1925 samt med Nederländerna den 21 november 1925. 3 Med avseende på frågorna om en stats rätt att förbjuda främmande luftfartyg tillträde till sitt område samt om territorialvattnets inbegripande i det område, ovanför vilket luftrummet är underkastat vederbörande staters höghetsrätt, ansluta sig dessa överenskommelser till samma principer som internationella luftfartskonventionen. Sistnämnda konvention ratificerades av Sverige enligt kungl. beslut den 12 juli 1927. Sveriges luftfartsöverenskommelser med Storbritannien, Polen och Nederländerna, vilka i likhet med den med Tyskland avslutade voro betecknade som provisoriska, hava därefter uppsagts, enär de genom de kontraherande parternas anslutning till internationella luftfartskonventionen blivit överflödiga. Den praxis, som föreligger i svensk inre lagstiftning och av Sverige avslutade överenskommelser med främmande makter i fråga om luftfart, utgår sålunda från samma principer, som åtminstone från världskrigets början genomgående präglat all internationellrättslig praxis i fråga om luftfart, näm1

Sv. Förf.-Saml. 1922 ni- 617. Sv. Förf.-Saml. 1928 nr 83, 85. LEWENHAUPT, Recueil des traités, conventions etc., II, ss. 71 ti., 246 ff., 524 ff., 800 ff. Sveriges överenskommelser med främmande makter, 1926, ss. 217 ff., 225 ff. 13— 293623 2

194 ligen statens rätt att förbjuda främmande luftfartygs genomfart genom luftrummet över sitt territorium, däri inbegripet luftrummet över territorialvattnet. Av intresse med avseende på frågan om utsträckningen av svenskt territorialvatten äro de i 1919 och 1920 års kungörelser angående lufttrafik införda bestämmelserna, att under »svenskt område» i dessa kungörelser inbegripes svenskt kustfarvatten — med visst undantag i fråga om Öresund — inom fyra nautiska mil (minuter) från land eller ytterst från svenska kusten beläget skär, som icke ständigt av havet översköljes. b) Bestämmelser rörande tullkontrollen. I strandstatens befogenheter med avseende på trafiken inom territorialvattnet ingår bl. a. rätten att med giltighet även för främmande fartyg giva för tullkontrollens utövning behövliga föreskrifter samt att vidtaga de för verkställigheten därav erforderliga åtgärder. Av intresse med avseende på frågorna om territorialvattnets utsträckning och om omfattningen av de till territorialvattnet anknutna rättigheterna äro härvid särskilt de föreskrifter, vilka bestämma området för tullkontrollens utövning, samt de, vilka inskränka fartygens rörelsefrihet i olika avseenden (rätt att göra uppehåll inom territorialvattnet, att lossa och lasta, att begagna vissa farleder o. s. v.). Området för Beträffande området för tullkontrollens utövning, eller vad som numera tuWcontrol- kallas tullområdet, 1 förekomma blott sparsamma bestämmelser i äldre förning i äldre fattningar. Kungl. Maj:ts instruktion för generaltullförvaltaren Mårten Autulirrfatt g u s t i n s s o n d e n 1 9 december 1636 innehåller i §§ 11 och 12 föreskrifter om "ningar. ' att alla fartyg skola visiteras, och att »de förordnade skeppen, såsom skola besöka haranarne och skärgården, så ock korsa sjön av och an, skola detta iakttaga, att när de något skepp, skuta eller båt anträffa, såsom inga pass haver, eller uti förbudne hamnar lossar eller ladar, och vill därmed till sjöss löpa, då skola de det konfiskera. . .» Samma bestämmelser förekomma i Kungl. Maj:ts instruktion för generaltullförvaltaren den 16 januari 1646. § § 1 2 och 13. 2 Det vill härav synas, som om en viss tullkontroll utövats icke blott i hamnarna och skärgården, utan även i öppna sjön därutanför, men någon bestämd gräns, intill vilken detta finge äga rum, finnes ej utsatt. Samma ståndpunkt framträder i Kungl, Maj:ts »förordning, varefter köpmän och skeppare, som på Sverige och Finland handla och fara, sig uti inoch utseglandet rätta skola» (seglationsordningen) den 28 juli 1724. Det heter i § 1 av denna förordning bl. a., att »som tulljakter äro inrättade och tullbetjänter därpå förordnade, vilkom efter undfångna instruktioner tillkommer Kungl. Maj:ts och kronones intresse vid tulltäkter i vissa mål att bevaka, så skola alla skeppare vara förpliktade att taga jaktlöjtnanten och dess underhavande betjänte ombord, när och varest de det fordra, ej allenast i skä1 »Sveriges tullområde, varmed förstås svenskt territorium, där tullverket har att fullgöra sina uppgifter . . . » , § 1 i tullstadgan den 7 oktober 1927. 2 STIERNMAN, Samling av kungl. brev etc., II, ss. 76 f., 424.

195 ren, utan jämväl i öppna sjön, så framt ej därmedelst vid storm och knapp vind någon olycka för skepp och gods är att befara, lämnandes dem all den nödiga underrättelse de begära» etc. Likaså heter det i § 13 av samma förordning, att »där någon befinnes på andra orter, än de därtill förordnade fria sjöhamnarna, sitt gods inlasta och avskeppa, så skall sådant skepp och dess laddning uti sjön eller skären evar och när det kan bliva anträffat, vara f ö r b r u t e t . . . » Tullkontrollen sträckte sig således icke blott till skärgården, utan även till öppna sjön, dock utan att någon bestämd gräns för dess utövning var angiven. I Kungl. Maj:ts den 5 december 1724 utfärdade reglemente för vederbörande stora-sjötulls-betjänte föreskrives i § 1, att jaktlöjtnant »skall hava en noga uppsikt och vakande öga uppå alla in- och utgående farkoster, i så måtto, att han jämte sitt underhavande folk och båtsmän, så länge sjön och skären är öppen och segelbar, flitigt beseglar sitt distrikt, och icke allenast iakttager, vad som i skärgårdarna kan förelöpa, utan ock som oftast, enär väder och vind så tillåter, begiver sig ytterst till havsbandet, att bevaka de ankommande farkoster». Kungl. Maj:ts förnyade seglationsordning den 15 juni 1774 föreskrev i § 3, att skeppare och styrmän skulle vara förpliktade att jaktlöjtnant eller uppsynmgsman eller deras betjänte ombord taga, när och varest de det fordrade, antingen i öppna sjön eller skären, så framt ej genom uppehåll därav vid storm och knapp vind någon olycka för skepp och gods vore att befara. Samma bestämmelse återfinnes i Kungl. Maj:ts förnyade seglationsordning den 3 iebruan 1819, art. I § 4, liksom i seglationsordningen den 12 februari 1820 art. I § 4. En ny formulering erhöll motsvarande bestämmelse i den förnyade segla- 'Svenskt tionsordnmg, som utfärdades den 21 juli 1825. 1 I § 3 av denna förordning /«™f'™> heter det: »Seglar skeppare i svenskt farvatten, eller ankrar vid kusten, eller ftfatt inlöper i skärgård, vare han underkastad tillsyn av de vid kust- och skärja^fL gårdsbevakningen anställda tjänstemän och betjänte; den bevakande äge rätt att gå ombord, när och varest det fordras . . .» Samma bestämmelse återfinnes med något ändrad formulering i den förnyade seglationsordningen den 9 november 1830, § 3, där det heter: »Skeppare vare under segling i svenskt farvatten och i skärgård underkastad tillsyn av de vid kust- och skärgårdsbevakningen anställde tjänstemän och betjänte: den bevakande äge rätt att gå ombord» etc.2 Med denna lydelse återfinnes bestämmelsen i seglationsordningen ^den 28 november 1835, § 3, och i seglationsordningen den 15 maj 1843, § 3. 3 Det utmärkande för alla dessa bestämmelser vid jämförelse med de äldre seglationsförordningarnas är, att de sjöfarandes skyldighet att vara underkastade den svenska tullbevakningens uppsikt förklaras äga rum i »svenskt farvatten»; dock lämnas ingen definition på »svenskt farvatten», och icke heller meddelas i detta sammanhang någon bestämmelse om gränsen för 1 8 3

Sv. Förf.-Saml. 1825 nr 12. Sv. Förf.-Saml. 1830 nr 76. Sv. Förf.-Saml. 183ö nr 63, 1843 nr 16.

196 »svenskt farvatten», vilken skulle kunna tjäna till belysning av frågan om det svenska territorialvattnets utsträckning. 1 »Svenskt Av stor betydelse i sistnämnda hänseende är däremot en annan administraitrandterri- £y tullförfattning från denna tid, nämligen den av generaltullstyrelsen den 28 ligt 1826 ors oktober 1826 utfärdade instruktionen för tulljaktuppsyningsmännen. 2 § 3 av ™,8t™to}on denna instruktion innehöll en bestämmelse, att jaktlöjtnant ägde anställa unuppsynings- dersökning enligt gällande seglationsordnings § 3, då till svensk hamn destim fl5jrenfch nerade däckade fartyg anträffades, varjämte, om någonting misstänkt företull/örfatt- fölle, vissa ytterligare kontrollåtgärder skulle vidtagas, och § 4 av instrukningar. tionen innehöll föreskrifter angående prejning och visitering av till Sverige destinerade öppna båtar. § 2 av instruktionen, som bl. a. föreskrev, att så länge årstiden det medgåve, jaktuppsyningsman skulle flitigt besegla såväl öppna sjön som i synnerhet havsbandet och skärgården, samt överallt hålla tillsyn mot olaga segling, landning, lossning och lastning, innehöll därjämte en bestämmelse, enligt vilken de i §§ 3 och 4 av instruktionen föreskrivna åtgärder, så vitt främmande nationers fartyg beträffade, ej vore jaktuppsyningsman annorstädes tillåtna än »inom Sveriges strandterritorium, vilket i Öresund sträcker sig till hälften därav och för övrigt till en tysk mil från svenska kusten». 3 Det är av sammanhanget tydligt, att uttrycket »strandterritorium» här brukas i betydelsen »sjöterritorium» eller »territorialvatten». A t t en bestämmelse om gränsen för svenskt territorialvatten inflöt i instruktionen för tulljaktuppsyningsmännen var en naturlig konsekvens av det förhållandet, a t t de svenska tulltjänstemännens kontrollmyndighet folkrättsenligt ej kunde gentemot främmande fartyg utövas annat än innanför Sveriges territorialgräns. Det avstånd från svenska kusten, som skulle bilda gräns för territorialvattnet, bestämdes till en tysk mil (fyra nautiska mil), således samma avstånd, som fastställts såsom neutralitetsgräns i Bihanget till instruktionen för den utgående eskadern 1779 och i uppbringnings- och kaperireglementena av 1788 och 1808. Den 1 oktober 1831 utfärdades Kungl. Maj:ts förnyade nådiga reglemente, varefter de vid tullkamrarna och tullinspektionerna i riket anställda tjänstemän och därunder lydande betjäning i sina sysslor hava sig att rätta. 4 Detta » Utgångspunkten för 1825 års seglationsordning var en riksens ständers skrivelse den 20 december 1823 angående åskilliga förändringar i seglationsordningen (bifogad statsrådsprotokollet i handels- och finansärenden den 20 april 1825. B. A.). Denna skrivelse innehåller emellertid intet, som belyser innebörden av uttrycket »svenskt farvatten». a Sv. Förf.-Saml. 1826 nr 47. 3 E t t i generaltullstyrelsen utarbetat förslag till instruktion för tulljaktuppsyningsmännen underställdes Kungl. Maj:t med styrelsens skrivelse den 8 augusti 1826 (B. A.) med egentligt avseende på de i § 4 innefattade bestämmelserna angående prejning. Kungl. Maj:t svarade därpå den 21 september 1826, a t t instruktionen borde utfärdas i överensstämmelse med styrelsens förslag, dock med iakttagande av att föreskrifterna rörande prejning borde göras lika med dem, som vore för svenska örlogsfartyg gällande i avseende på prejning av handelsfartyg. (Kungl. brev till generaltullstyrelsen den 21 september 1826. Handels- och finansexpeditionens registrator. B. A.) Generaltullstyrelsen forfraeade sig i skrivelse tiU generaladjutanten för flottan den 11 oktober 1826 angående de bestämmelser, som vore gällande för svenska örlogsfartyg i berörda avseende, vilken skrivelse av generaladjutanten besvarades den 24 oktober s. å. (Generaladjutantens för flottan inkomna handlmgar samt koncept. B. A.) Sedan förslagets § 4 på grund härav undergått vissa ändringar, utfärdades instruktionen. Frågan om utsträckningen av svenskt »strandterritorium» berördes dock icke i denna skriftväxhng. * Sv. Förf.-Saml. 1831 nr 58.

197 reglemente, som bl. a. ersatte reglementet för sjötullbetjäningen av den 5 december 1724, innehöll, under rubriken »kustbevakning till sjöss», åtskilliga bestämmelser, hämtade från 1826 års instruktion för tulljaktuppsyningsmännen. Sålunda föreskrev § 1, att jaktuppsyningsman skulle, så länge årstiden det medgåve, under flitigt beseglande av såväl öppna sjön som i synnerhet havsbandet och skärgården, överallt inom distriktet hava noggrann tillsyn emot olaga segling etc. §§ 3 och 4 innehålla bestämmelser om undersökning av däckade fartyg med destination till svensk hamn samt om prejning och visitering av ankommande öppna båtar. Därpå heter det i § 5: »De i nästföregående tvenne §§ föreskrivna åtgärder äro likväl, vad främmande nationers fartyg beträffar, icke annorstädes tillåtna än inom Sveriges strandterritorium, vilket i Öresund sträcker sig till hälften därav, och för övrigt till en svensk mil från svenska kusten.» Denna bestämmelse återgiver motsvarande i § 2 av 1826 års instruktion för tulljaktuppsyningsmännen införda bestämmelse, ehuru med den skillnaden, att uttrycket »en tysk mil» utbytts mot uttrycket »en svensk mil». Det torde emellertid med tämligen stor visshet kunna påstås, att någon reell ändring i bestämmelsens innebörd icke med denna ändring i uttryckssättet var åsyftad. Den »tyska» milen hade vid denna tid allmänt övergått till att benämnas »svensk sjömil», och då det här var fråga om bestämmande av ett avstånd till sjöss, är det i och för sig antagligt, att med »svensk mil» menades »en svensk sjömil». Detta antagande bestyrkes av förarbetena till reglementet. I det förslag till reglemente, som av generaltullstyrelsen överlämnades till Kungl. Maj:t med skrivelse den 9 april 1831, hade § 5 samma lydelse, som den sedan fick i det utfärdade reglementet. I skrivelsen yttrar tullstyrelsen: »För kustbevakningen till sjöss äro reglemen tariska föreskrifter senast meddelade genom den av tullstyrelsen, enligt Eders Kungl. Majrts nådiga beslut, för tulljaktuppsyningsmän utfärdade instruktion av den 28 oktober 1826. Sagda instruktion, jämförd med 1724 års reglemente, har styrelsen, med de jämkningar, som nu gällande seglationsförfattningar fordrat, huvudsakligen lagt till grund för det underdåniga förslaget i denna del.» 1 Någon särskild motivering för utbytet av uttrycket »en tysk mil» mot uttrycket »en svensk mil» lämnas icke i generaltullstyrelsens utlåtande, vilket rimligtvis borde ha skett, om en ändring i sak varit åsyftad, icke heller kan man i 1724 års reglemente eller i den gällande seglationsordningen av 1830 finna något, som skulle kunnat föranleda en ändring i ifrågavarande punkt. Man torde därför kunna utgå från, att generaltullstyrelsen ansett, att uttrycken »en tysk mil» och »en svensk mil» hade samma betydelse, och att det ena uttrycket således kunde utbytas mot det andra utan att någon verklig ändring av bestämmelsens innehåll därav föranleddes. En med bestämmelsen i 1831 års reglemente överensstämmande föreskrift rörande utsträckningen av Sveriges »strandterritorium» infördes även i seglationsordningarna av den 28 november 1835 och den 15 maj 1843, dock icke i den paragraf (§ 3 i båda förordningarna), som handlade om det område, där * Generaltullstyrelsens skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 april 1831 med förslag till nytt tjänstgö& ringsreglemente för tullverket. B. A.

198 sjöfarande skulle vara underkastade uppsikt av svenska tulltjänstemän — denna bibehöll, som ovan omnämnts, samma lydelse som i 1830 års seglationsordning — utan i en paragraf i det kapitel, som handlade om »vad vid sjöfart på utrikes orter med däckade fartyg under femton lasters dräkt samt öppna båtar särskilt iakttagas bör». Detta kapitel hade, i § 63 av såväl 1835 års som 1843 års seglationsordning, en bestämmelse rörande prejning av öppna båtar av samma innehåll, som bestämmelsen i samma ämne i § 4 av 1831 års reglemente. Därpå heter det, i § 64, i båda seglationsordningarna: »Det i nästföregående § föreskrivna behandlingssätt äger likväl, vad främmande nationers fartyg beträffar, icke rum annorstädes än inom Sveriges strandterritorium, vilket i Öresund sträcker sig till hälften därav, och för övrigt till en svensk mil från svenska kusten.» — Seglationsordningarna av 1835 och 1843 laborera, såsom framgår härav, med tvenne olika begrepp, nämligen (i § 3) »svenskt farvatten», vilket utgör det område, där de sjöfarande äro underkastade svensk tulluppsikt, och för vilket ingen gräns är utsatt, och (i § 64) »Sveriges strandterritorium», det område, utanför vilket vissa i föregående § omnämnda prejningsåtgärder icke äro tillåtna mot utländska fartyg, och som, frånsett Öresund, sträcker sig till ett avstånd av en svensk mil från kusten. Att uttrycket »Sveriges strandterritorium» betyder »svenskt territorialvatten» är på grund av det sammanhang, vari det förekommer, uppenbart. Vad åter beträffar uttrycket »svenskt farvatten», förefaller det antagligt, att detsamma är att fatta i rent geografisk mening, således i betydelsen »farvatten utmed svenska kusten» eller något dylikt, och att det alltså icke haft någon bestämd juridisk innebörd. Den omständigheten, att § 5 i 1831 års reglemente liksom § 64 i 1835 års seglationsordning endast stadgade en begränsning i tulltjänstemännens befogenhet att ingripa mot utländska fartyg, kunde ge anledning till den uppfattningen, att deras befogenhet att ingripa mot svenska fartyg icke var lokalt begränsad, en uppfattning, som kunde vinna ytterligare stöd i en bestämmelse i § 33 av Kungl. Maj :ts nådiga stadga om vad vid sjöfart inrikes orter emellan etc. iakttagas bör, samt om inrikes tullförpassning och tullbevakning (inrikes förpassningsstadgan) av den 9 november 1830, vilken återupprepades i § 33 av den förnyade stadgan i samma ämne den 28 november 1835 ;x denna bestämmelse föreskrev nämligen, att om skeppare, som endast till inrikes sjöfart blivit förpassad eller utan förpassning till inrikes orter avgått, anträffades stadd i utrikes farvatten utan att vara av storm driven eller av annan trängande nöd föranlåten att avvika ur sin rätta farled, borde fartyget inbringas till närmaste sjötullskammare och skepparen ställas under tilltal vid sjötullsrätt etc. Då vid ett tillfälle 1836 danske ministern i Stockholm anförde klagomål över att en svensk tulltjänsteman försökt anhålla en svensk båt tätt invid Själlands kust och därigenom kränkt Danmarks territorialrätt, anförde tjänstemannen också nyss anförda bestämmelse i 1831 års reglemente och 1835 års inrikes förpassningsstadga till försvar för sitt handlingssätt. Med anledning » Sv. Förf.-Saml. 1830 nr 79, 1835 nr 64.

199 härav förklarade danske ministern i en ny skrivelse, att man visserligen å dansk sida ansåg sig kunna utgå från att uttrycket »utrikes farvatten» i förpassningssstadgan endast åsyftade det fria havet (»la pleine mer») i motsats mot »Sveriges strandterritorium», men att han dock hemställde, att de svenska tulltjänstemännen måtte förständigas att ej vidtaga några ämbetsåtgärder inom danskt territorialvatten (»dans les regions maritimes sous la domination Danoise»). Med anledning härav avläts den 7 september 1836 kungl. brev till statsministern för utrikes ärendena samt till generaltullstyrelsen av innehåll, att Kungl. Maj:t med anledning av ovannämnda framställning av danske ministern funnit lämpligt meddela den nådiga förklaring av § 5 i 1831 års reglemente för tullkamrarna etc. samt § 33 i 1835 års inrikes förpassningsstadga, att den i dessa författningar tulltjänstemän tillerkända visitationsrätt å fartyg utom svensk hamn icke måtte utövas annorstädes än i öppen sjö, i Öresund beräknad till hälften av samma farvattens bredd åt svenska landet samt för övrigt icke närmare till främmande kust än minst en svensk mil, vilket generaltullstyrelsen anbefalldes att vederbörande till efterrättelse meddela,1 Genom cirkulär den 12 november 1836 till sjötullskamrarna och vederbörande inspektioner meddelade generaltullstyxelsen innehållet av detta kungl. brev till vederbörandes efterrättelse. 2 Då en ny inrikes förpassningsstadga den 15 maj 1843 utfärdades, erhöll § 33 i densamma, som i övrigt innehöll samma bestämmelse som motsvarande § i tidigare förpassningsstadgor, ett tillägg av följande lydelse: »Rättigheten till slik anhållningsåtgärd må dock ej kunna sträcka sig, i Öresund över hälften av farvattnets bredd från svenska landet, eller annorstädes utövas närmare intill främmande kust än en svensk mil.» 3 Genom kungl. brev den 7 september 1836 fastställdes således avståndet från kusten av »en svensk mil» — varmed även i detta fall torde böra förstås en svensk sjömil om fyra nautiska mil — som den gräns, innanför vilken svenska tulltjänstemän icke ägde vidtaga ämbetsåtgärder vid främmande länders kust. Svenska regeringen synes alltså ha utgått från att detta avstånd utgjorde s. a. s. den normala gränsen för territorialvattnet, eller att i varje fall intet av de länder, med vilkas kuster svenska tulltjänstemän kunde tänkas komma i beröring, hade ett territorialvatten av större utsträckning än en svensk (sjö-) mil. 1860 ersattes såväl seglationsordningen som inrikes förpassningsstadgan »Svenskt m. fl. tullförfattningar av en gemensam författning rörande tullväsendet, Kungl. farvatten* Maj:ts nådiga tullstadga den 7 december I860. 4 § 1 av denna tullstadga 'Sgorna handlade om det område, där fartyg skulle vara underkastade svenska tull- av 18^ 1877 och 1904 verkets uppsikt, och var av följande lydelse: ' i ao« I > < ?J s k e , m i n i s t e m Moltkes skrivelser till utrikes statsministern den 10 mars och den 4 augusti lSdb Uanska sändebuds memorial och noter. Danica. Kungl. brev till statsministern för utrikes ärendena samt till generaltullstyrelsen den 7 september 1836 angående förklaring om vidden av det område, dara svensk tullbevakning må på svenska fartyg anställa visitation. Handels- och finansexpeditionens registratur. R. A. 2 Sv. Förf.-Saml. 1836 nr 36. 3 Sv. Förf.-Saml. 1843 nr 17. * Sv. Förf.-Saml. 1860 nr 60.

200 »Alla fartyg, evad de ämna sig till svensk eller utländsk ort, skola, då de i svenskt farvatten anträffas, vara underkastade tillsyn av tullverkets tjänstemän och betjänte. Svenskt farvatten beräknas härvid att sträcka sig i Öresund, till hälften därav, och för övrigt till och med en svensk mil från land eller från yttersta skären på svenska kusten.» Bestämmelsen i första stycket av anförda § i tullstadgan återgår tydligen till § 3 i 1843 års seglationsordning; bestämmelsen i andra stycket om gränsen för svenskt farvatten är" däremot, med en obetydlig förändring, hämtad från bestämmelsen i § 64 av samma seglationsordning om utsträckning av Sveriges strandterritorium. Härom yttrar generaltullstyrelsen i det den 5 maj 1858 daterade utlåtande, som ligger till grund för 1860 års tullstadga: »Generaltullstyrelsen har trott sig böra åt förslaget giva den förändrade uppställning, att början göres med en allmän föreskrift om skyldigheten för skeppare, som med sina fartyg ankomma till svenskt farvatten, att med stadgat ansvar vara underkastade tillsyn av tullverkets tjänstemän och betjänte, och att i sammanhang därmed bestämmes de rättigheter dessa därmed tillkomma. Dessa allmänna föreskrifter innefattas uti förslagets 1 :a och 2 :a §§, varjämte i 1 § ansetts lämpligast tillägga, med erforderligt förtydligande, den redan gällande bestämmelsen om vad med svenskt farvatten förstås.» 1 Det framgår härav, att med bestämmelsen i § 1 av tullstadgan ingen ändring i förut gällande rätt var åsyftad. Generaltullstyrelsen har tydligen ansett, att uttrycken »svenskt farvatten» i § 3 och »Sveriges strandterritorium» i § 64 av 1843 års seglationsordning betydde samma sak. Även om detta måhända icke är alldeles riktigt, kunde det nog med rätta påstås, att gränsen för Sveriges strandterritorium, sådant detta var bestämt i § 64 i seglationsordningen, bildade maximigräns för svenskt farvatten, där samtliga fartyg — även utländska — vore underkastade tillsyn av tullverkets tjänstemän, ty de svenska tullförfattningarna utgingo, efter allt att döma, från den folkrättsligt riktiga uppfattningen, att de svenska tullmyndigheterna icke ägde att vidtaga några ämbetsåtgärder mot främmande fartyg utanför gränsen för svenskt territorialvatten, och man kan således på internationellrättsliga grunder komma till det resultatet, att gränsen för Sveriges »strandterritorium» bildade maximigräns för vad som i § 3 av seglationsordningen kallades »svenskt farvatten», ehuru detta ej framgår av paragrafens ordalydelse. Om det är riktigt, som ovan på grund av en övervägande sannolikhet antagits, att »en svensk mil» i de tidigare tullförfattningarna betytt »en svensk sjömil», måste tydligen uttrycket »en svensk mil» i § 1 av 1860 års tullstadga likaledes anses betyda en svensk sjömil, eller fyra nautiska mil. Vad generaltullstyrelsen åsyftar med att § 1 i tullstadgan i sin föreslagna — och sedermera fastställda — lydelse innebar ett »förtydligande» i förhållande till redan gällande bestämmelser, är otvivelaktigt, att i tullstadgan utgångspunkten för beräkningen av svenskt farvattens utsträckning säges vara 1 Generaltullstyrelsens utlåtande den 5 maj 1858, i finansdepartementets akt till tullstadgan den 7 dec. 1860. B. A.

201 »land eller yttersta skären på svenska kusten», under det att 1843 års seglationsordning som utgångspunkt för beräkningen av Sveriges strandterritorium endast nämner »svenska kusten». Det är säkerligen riktigt, att den nya formuleringen endast innebar ett förtydligande, icke någon ändring i sak; ty vid en av skärgård omgiven kust kunde utgångspunkten för beräkningen av Sveriges territorialvatten tydligen icke vara fastlandets kust, utan öarna och skären, och i uttrycket »svenska kusten» i seglationsordningen måste därför ha inbegripits skärgårdens ytterlinje. En annan, mera betydelsefull skillnad mellan bestämmelsen om »svenskt farvatten» i 1860 års tullstadga och de tidigare bestämmelserna om »Sveriges strandterritorium» är, att den förstnämnda bestämmelsen, såsom den är formulerad, har en betydligt mera begränsad räckvidd än de sistnämnda. Bestämmelsen i 1843 års seglationsordning om »Sveriges strandterritorium, vilket i Öresund sträcker sig till hälften därav, och för övrigt till en svensk mil från svenska kusten» utgör otvetydigt en bestämmelse om utsträckningen avSveriges territorialvatten; tullstadgans formulering: »Svenskt farvatten beräknas härvid att sträcka sig» e t c , synes angiva, att bestämmelsen därstädes endast avser att ge en definition på vad som i tullstadgan förstås med uttrycket »svenskt farvatten». Huruvida denna skillnad i bestämmelsernas innebörd var åsyftad, är måhända osäkert. Med hänsyn till de svenska tullförfattningarnas ståndpunkt, att svenska tullmyndigheter icke äga ingripa mot främmande fartyg utanför svenska territorialgränsen, kan 1860 års tullstadga i alla händelser anses giva uttryck åt uppfattningen, att utsträckningen av Sveriges territorialvatten i varje fall icke vore mindre än vidden av »svenskt farvatten», såsom detta därstädes var bestämt. I § 53 av 1860 års tullstadga upprepas de i §§ 63 och 64 av 1843 års seglationsordning införda bestämmelserna om prejning av öppna båtar och i § 85 av tullstadgan den i § 33 av 1843 års inrikes förpassningsstadga givna bestämmelsen om åtgärder mot svensk skeppare, som, ehuru han endast till inrikes sjöfart blivit förpassad e t c , finnes stadd i utrikes farvatten. I sistnämnda § av tullstadgan återfinnes alltså den tidigare bestämmelsen om gränsen för det område vid främmande makters kust, inom vilket svensk tulltjänsteman icke ägde att vidtaga anhållningsåtgärd mot svenskt fartyg. § 1 av tullstadgan den 2 november 1877 återgav utan ändring § 1 i 1860 års tullstadga med dess bestämmelse om utsträckningen av svenskt farvatten. 1 Likaledes återfinnes i denna tullstadga, i § 49, ovan anförda bestämmelse i § 53 av 1860 års tullstadga, och, i § 71, den i § 85 av 1860 års tullstadga införda bestämmelsen. Med i flera avseenden ändrad avfattning återkom bestämmelsen om utsträckningen av svenskt farvatten i § 1 av tullstadgan den 1 juli 1904.2 Denna § var av följande lydelse: »Mom. 1. Alla fartyg, evad de ämna sig till svensk eller utländsk ort, skola, då de anträffas i svenskt farvatten, vara underkastade tillsyn av tullverket. 1 2

Sv. Förf.-Sami. 1877 nr 36. Sv. Förf.-Sami. 1904 nr 35.

202 Mom. 2. Svenskt farvatten beräknas härvid sträcka sig till och med en geografisk mil (4 minuter eller 7 420 meter) från kusten eller ytterst därutanför liggande holmar och skär, som icke ständigt av vattnet översköljas; dock att i gränsvatten av mindre bredd än två geografiska mil, gränslinjen anses sammanfalla med mittellinjen, såvida icke annorlunda är särskilt bestämt.» Bortsett från bestämmelsen rörande gränslinjen i gränsvatten, som här torde kunna förbigås, innebär den nya formuleringen av § 1 i tullstadgan följande förändringar i förhållande till 1877 års tullstadga: utgångspunkten för beräkningen säges vara »kusten eller ytterst därutanför liggande holmar och skär, som icke ständigt av vattnet översköljas», i stället för »land eller yttersta skären på svenska kusten», och utsträckningen av »svenskt farvatten» säges vara »en geografisk mil (4 minuter eller 7 420 meter)» i stället för »en svensk mil». Den förstnämnda ändringen torde snarare innebära ett förtydligande än en ändring i sak av vad dittills gällt; det närmaste syftet med den nya formuleringen torde ha varit att åvägabringa en närmare överensstämmelse mellan tullstadgans föreskrift om utsträckningen av »svenskt farvatten» och den i kungl. kungörelsen den 5 maj 1871 (Sv. Eörf.-Saml. 1871 nr 21) innefattade föreskriften om det svenska undersåtar uteslutande förbehållna fiskeområdet. I enlighet med det ovan gjorda antagandet, att en svensk mil i de tidigare tullförfattningarna betydde en svensk sjömil om fyra nautiska mil, skulle ej heller den andra ändringen, varigenom »en geografisk mil eller fyra minuter» infördes som mått för utsträckningen av »svenskt farvatten» inneburit någon nyhet, då ju en geografisk mil är praktiskt taget lika med fyra nautiska mil. Det framgår visserligen av generaltullstyrelsens motivering för det till grund för 1904 års tullstadga liggande förslaget, att enligt styrelsens mening »en svensk mil» i 1877 års tullstadga utgjorde ett större mått än en geografisk mil (måhända en svensk landmil, motsvarande ungefär fem nautiska mil); i enlighet härmed skulle bestämmelsens nya formulering i 1904 års tullstadga inneburit en viss indragning av gränsen för »svenskt farvatten». 1 Med hänsyn till stadgandets förhistoria synes emellertid övervägande sannolikhet föreligga för den här tidigare framförda tolkningen, enligt vilken »en svensk mil» i tullförfattningarna betydde detsamma som en »tysk» eller »geografisk mil». Någon motsvarighet till bestämmelsen i § 49 av 1877 års tullstadga finnes icke i 1904 års tullstadga. Den i § 71 av 1877 års tullstadga införda bestämmelsen om gränsen för det område vid främmande makters kust, inom vilket svenska tulltjänstemän icke ägde anhålla svenska fartyg, var i 1904 års tullstadga utbytt mot en bestämmelse i § 60, enligt vilken sådan anhållningsåtgärd icke finge äga rum »inom område, som anses tillhöra främmande stats farvatten». Vid jämförelse med motsvarande bestämmelse i 1877 års tullstadga framträder den skillnaden, att ifrågavarande gräns icke längre sättes till ett enhetligt avstånd från kusten av en svensk mil utan utgöres av gränsen för respek1 Förslag till tullstadga m. m. avgivet med generaltullstyrelsens und. utlåtande den 29 mars 1900 tryckt s. å., s. 117 f.

203 live staters »farvatten», vars utsträckning tydligen tankes vara olika i olikafrämmande stater. I visst hänseende kompletterades tullstadgans föreskrift om utsträckningen av svenskt farvatten genom en den 21 augusti 1924 utfärdad kungl. kungörelse »angående omfattningen av svenskt farvatten, i vad avser området närmast sjögränsen mellan Sverige och Norge». 1 Det heter däri, »att Kungl. Maj:t funnit gott förordna, att vad i § 1 mom. 2 i tullstadgan den 1 juli 1904 stadgas angående omfattningen av svenskt farvatten skall, i vad avser området närmast sjögränsen mellan Sverige och Norge, så förstås, att svenskt farvatten anses, med iakttagande av den i skiljedomen mellan Sverige och Norge den 23 oktober 1909 bestämda gräns, sträcka sig till och med en geografisk mil från kusten eller ytterst därutanför liggande holmar och skär, som icke ständigt av vattnet översköljas, eller från den å den svenska sidan om gränsen fallande delen av en i nämnda skiljedom åberopad rät linje, som sammanbinder det nordligaste bland de med namnet Stora Drammen betecknade skären och den sydost om ön Heja belägna övervattensstenen Hejeknubb». Denna kungörelse, som ansluter sig till en tidigare, den 4 juli 1910 utfärdad kungörelse angående tillämpningen av nådiga kungörelsen den 5 maj 1871 angående det område, inom vilket fisket på Sveriges västra kust är rikets inbyggare uteslutande förbehållet, är huvudsakligen av intresse med avseende på frågan om utgångspunkten för beräkningen av det, som i tullstadgan benämnes »svenskt farvatten». Denna säges här utgöras av en rät linje, sammanbindande tvenne på var sin sida om riksgränsen mellan Sverige och Norge belägna skär. Detta innebar en tillämpning vid beräkningen av »svenskt farvatten» av regeln, att vid skärgårdar skall till utgångspunkt tagas raka linjer, förbindande de yttersta skären, en regel, som i fråga om beräkningen av Sveriges territorialvatten gäller generellt, såsom framgår bl. a. av den i 1912 års neutralitetsregler införda bestämmelse, enligt vilken »vatten beläget emellan och innanför öar, holmar och skär, som icke ständigt av havet översköljas» utgör inre territorialvatten. Det säregna för det genom nyssnämnda båda kungörelser av 1910 och 1924 reglerade fallet ligger däri, att de skär, mellan vilka den till utgångspunkt tagna linjen här är dragen, icke båda ligga inom Sverige; det ena av dem ligger nämligen på den norska sidan om riksgränsen. A t t trots detta det i kungörelserna angivna beräkningssätt för »svenskt farvatten», respektive det svenska undersåtar förbehållna fiskeområdet kan tillämpas, har måhända sin förklaring i det historiska förhållandet, att det territorialvattenområde, varom här är fråga, ursprungligen i likhet med det på andra sidan riksgränsen belägna vattenområdet tillhört Norge och först genom Bohusläns avträdelse till Sverige genom Roskildefreden 1658 kommit till Sverige. Nu gällande bestämmelser om det område till sjöss, där fartyg äro under- >Sveriges kastade svenska tullverkets kontroll, äro att söka i §§ 1 och 9 av tullstadgan ^nuTwS' den 7 oktober 1927, där bestämmelserna erhållit en från § 1 i 1904 års tull- ^års tullstadga väsentligt avvikande formulering. 2 Enligt § 9 av 1927 års tullstadga stad9<>1 2

Sv. Förf.-Saml. 1924 nr 397. Sv. Förf.-Saml. 1927 nr 391.

204 skall »transportmedel, som befinner sig inom tullområdet, vare sig det går i utrikestrafik eller inrikestrafik, under färd och uppehåll för lossning, lastning eller annat ändamål vara underkastat den kontroll, som ur tullverkets synpunkt må erfordras (tullkontroll) till förhindrande av att otillåten trafik bedrives med transportmedlet». Vad som menas med uttrycket »tullområde» angives i § 1 av tullstadgan, som är av följande lydelse: »Sveriges tullområde, varmed förstås svenskt territorium, där tullverket har att fullgöra sina uppgifter, omfattar a) rikets landområden; b) insjöar, vattendrag och kanaler inom riket; c) vid rikets kuster belägna hamnar, hamninlopp och vikar ävensom i övrigt till saltsjön hörande vatten, vilka äro belägna innanför och mellan de utmed kusterna liggande öar, holmar och skär, som icke ständigt översköljas av havet; samt d) de till saltsjön hörande vatten, vilka sträcka sig intill ett avstånd av fyra nautiska mil, eller 7 408 meter, från rikets landområden eller från linjer, som mot havet bilda gräns för de under c) nämnda vattnen. Tullområdet sträcker sig i Öresund till hälften av sundet samt närmast rikets sjögräns mot Norge intill ett avstånd av fyra nautiska mil från den å den svenska sidan om sjögränsen fallande delen av en rät linje, som sammanbinder det nordligaste bland de med namnet Stora Drammen betecknade skären och den sydost om ön Heja belägna övervattensstenen Hejeknubb.» Den i tidigare tullstadgan förekommande definition på »svenskt farvatten» har således försvunnit och i stället har insatts en definition på »Sveriges tullområde»; detta säges omfatta såväl rikets landområden och inre vattendrag som utmed kusten liggande vattenområden av en viss utsträckning. Av stadgandet framgår, att alla de i »Sveriges tullområde» inbegripna områdena utgöra svenskt territorium; däremot synes, på grund av bestämmelsens formulering, den möjligheten icke vara utesluten, att svenskt territorium skulle kunna omfatta mer än »Sveriges tullområde»; med avseende på utsträckningen av Sveriges territorialvatten kan härav dragas den slutsatsen, att detsamma sträcker sig åtminstone intill gränsen för Sveriges tullområde, såsom denna är bestämd i tullstadgan. De under c) upptagna vattenområdena utgöras tydligen av vad som i 1912 års neutralitetsregler och i 1925 års kungörelse om främmande örlogsfartygs och militära luftfartygs tillträde i fred till svenskt territorium benämnes »svenskt inre territorialvatten». De under d) upptagna vattenområdena utgöras däremot av yttre territorialvatten; att yttre gränsen för denna del av Sveriges tullområde här bestämts till ett avstånd från rikets landområden etc. av fyra nautiska mil, eller 7 408 meter, under det att gränsen för »svenskt farvatten» enligt 1904 års tullstadga utgjorts av ett avstånd av en geografisk mil, eller 7 420 meter, från kusten e t c , har skett för att låta det numera allmänt använda måttet för angivande av avstånd till sjöss komma till användning, och innebär knappast någon egentlig ändring i sak, ty skillnaden mellan en geografisk mil och fyra nautiska mil är så liten, att den kan sägas vara utan praktisk betydelse. En nyhet av större

205 vikt innebär den i 1927 års tullstadga införda bestämmelsen om utgångspunkten för beräkningen av tullområdets yttre gräns; denna säges vara icke blott rikets landområden (vari givetvis även inbegripas öar, holmar och skär), utan även de linjer, som mot havet bilda gräns för vissa vattenområden, nämligen de under c) i § 1 av stadgan nämnda vatten, vilka, såsom ovan framhållits, sammanfalla med svenskt inre territorialvatten. Härmed har för beräkningen av Sveriges tullgräns den regel kommit till användning, som folkrättsligt gäller för beräkningen av Sveriges j^ttre territorialvatten, men som i fråga om tullgränsen icke kommit till tydligt uttryck annat än för ett speciellt fall, nämligen det som omförmäles i kungörelsen av den 21 augusti 1924 angående omfattningen av svenskt farvatten, i vad avser området närmast sjögränsen mellan Sverige och Norge. Innehållet av denna kungörelse återgives för övrigt i sista stycket av § 1 i 1927 års tullstadga, som dessutom med avseende på gränsen i Öresund återupptager den formulering, som förekommit i före 1904 gällande tullförfattningar. En särskild, från den eljest gällande svenska tullgränsen avvikande, tullgräns förefinnes för mexikanska fartyg på grund av handels- och sjöfartstraktaten mellan Sverige—Norge och Mexico av den 29 juli 1885.1 I art. 7 av denna traktat hava nämligen de båda fördragsslutande parterna överenskommit, att med hänsyn till allt, som angår tillämpning av tullreglementen och åtgärder avsedda att förekomma smuggling, såsom gräns för deras respektive kuster tillhörande sjöterritorier betrakta ett avstånd av tre »lieues marines» (enligt den svenska översättningen »tre sjömil» eller »leguas marinas»), räknade från landgränsen vid lägsta ebb. I vad angår andra frågor rörande internationell sjörätt skall nämnda utsträckning av de respektive ländernas sjöterritorier icke av den ena av de fördragsslutande kunna tillämpas på den andras fartyg, med mindre den likaledes tillämpas på fartyg tillhörande de andra nationer, med vilka samma part må hava handels- och sjöfartstraktater. Då en »lieue marine» utgör tre nautiska mil, utgöres den för den svenska tullkontrollen över mexikanska fartyg fastställda gränsen således av ett avstånd av nio nautiska mil från lågvattensmärket. Denna traktatbestämmelse ger, liksom art. 9 i Helsingforskonventionen av 1925, ett exempel på att en stat kan utanför sin territorialgräns utöva kontroll över en främmande stats fartyg på grund av ett traktatmässigt medgivande från denna stats sida. I och för tullkontrollens utövning är fartygens rörelsefrihet inom territorialvattnet på mångahanda sätt inskränkt; då de författningsbestämmelser, som hava avseende å detta förhållande, emellertid icke giva några bidrag till frågan om svenskt territorialvattens utsträckning utöver vad som framgår av bestämmelserna angående det område, där fartyg äro underkastade tullverkets uppsikt, skola de här endast i korthet beröras. Redan våra äldsta tullförfattningar innehålla förbud mot lossning av last i Bestämmelskärgårdar. Sålunda heter det i § 5 av tullordinantian den 16 mars 1552: f ^ s S ^ S »LEWEXHATTPT, Recueil des traités e t c , II, s. 652 ff. Svensk översättning i Sv. Förf.-Saml. 1886

string' o. dyl.

206 »Skall och ingen uti skären något uppskeppa, eller med båtar till staden eller annorstädes före late, vid samme godsens förlust.» 1 I Johan I I I : s mandat om tullen den 12 januari 1577 förekomma även (i §§ 7 och 20) förbud för köpmän och andra personer att, annat än under vissa särskilda omständigheter, under fartygets färd genom skärgården lämna detsamma och till lands begiva sig till städerna. 2 Liknande bestämmelser återfinnas med samma eller mer eller mindre avvikande formulering i alla följande tullförfattningar. I senare tullförfattningar från och med 1774 års seglationsordning är förbudet mot olaga lossningutvidgat med förbud mot lossning i öppen sjö. I nu gällande tullstadga av den 7 oktober 1927 föreskrives i § 34, att innan till tullområdet inkommande fartyg avslutat sin resa, må icke under färd till ort därinom personlig förbindelse från eller till fartyget äga rum i vidare mån än som betingas av offentlig myndighets åtgärder, dock att sådan förbindelse må äga rum, därest giltig anledning därtill föreligger och anmälan därvid göres hos tulltjänsteman. I § 35 av samma tullstadga föreskrives, att innan till tullområdet inkommande fartyg avslutat sin resa, må icke under färd till ort därinom gods annat än i visst undantagsfall lossas ur eller lastas i fartyget, och ett liknande lossnings- och lastningsförbud för fartyg under utresa stadgas i § 55 av samma författning. Luftfartygs lastning och lossning är reglerad genom tämligen ingående bestämmelser i 1927 års tullstadga (§§ 88—112). I 1636 års ordning för köpmän och skeppare stadgades, i § 1, bl. a. förbud mot att sätta fartyg för ankar mellan Landsort och Dalarö med mindre storm, motvind eller oväder det så ovillkorligen fordrade. 3 Samma bestämmelse återfinnes i § 1 av motsvarande författningar av den 4 mars 1640, den 16 januari 1646 och den 16 juni 1668. 4 Den upprepas även i § 1 av seglationsordningen den 28 juli 1724; i seglationsordningen den 15 juni 1774, § 2, är den utvidgad till ett allmänt förbud mot att sätta fartyg för ankar i skären, annat än i händelse av storm, motvind o. dyl. Detta förbud upprepas med något varierande formulering i 1819 års seglationsordning, art. I, § 3, i 1820 års seglationsordning, art. I, § 3, i 1825 års seglationsordning, § 10, i 1830 års seglationsordning, § 10, i 1835 års seglationsordning, § 10, samt i 1843 års seglationsordning, § 9. Med avseende på sjöfarten och varuinförseln från utrikes ort föreskrives i 1860 års tullstadga, § 10, att skeppare ej må »inom rätta farvattnet i skärgård sätta fartyg för ankar, så framt han ej av trängande nöd eller annan allmänt giltig orsak därtill tvingas». Samma bestämmelse återfinnes i § 10 av 1877 års tullstadga. I § 6 av 1904 års tullstadga heter det bl. a.: »Under resa från utrikes ort må fartygsbefälhavare ej, evad fartygets bestämmelseort är svensk hamn eller icke, i skärgård sätta fartyg för ankar, så framt ej trängande nöd eller annan allmänt giltig orsak därtill tvingar», och i § 41 av samma tullstadga finnes motsvarande förbud infört beträffande fartyg, som skall avgå till utrikes ort, för 1

STIEENMAN, Samling av kungl. brev etc., I, 8. 127.

2 STIEENMAN, a. a., I, s. 276, 281. STIEBNMAN, a. a., II, s. 57. STIEENMAN, a. a., II, s. 255, 429,

3 4

III,

s.

646.

207 så vitt det medför last av viss angiven beskaffenhet. Åtskilliga äldre tullförfattningar — 1830 års seglationsordning (§ 8 ) , 1835 års seglationsordning (§ 8), 1843 års seglationsordning (§ 7) samt 1860 års tullstadga (§ 8) •— innehöllo även bestämmelser, vilka, med något varierande formulering, stadgade förbud för från utrikes ort kommande fartyg, att, utan bevisligt nödtvång, lägga till eller ankra vid annat ställe å Sveriges kust, än där tullbevakningsstation funnes inrättad. I nu gällande tullstadga av 1927 hava motsvarande förbudsbestämmelser en betydligt vidsträcktare omfattning. Där heter det i § 33: »Befälhavare å fartyg, som inkommer till tullområdet, må icke under färd till ort därinom med fartyget göra annat uppehåll än som må föranledas av medgivanden i 34 och 35 §§ eller föreskrifter, meddelade av offentlig myndighet», samt i § 53: »Befälhavare å fartyg, som avgår från tullområdet, må icke, så vida tullgods medföres, under färden till bestämmelseort utom tullområdet eller till ort därinom, som under resan anlöpes, med fartyget göra annat uppehåll, än som må föranledas av föreskrifter, meddelade av offentlig myndighet.» I fråga om luftfartyg äro motsvarande förbudsbestämmelser meddelade i samma kapitel, §§ 87 och 104. Enligt § 132 av samma kapitel äro dock rätt till avvikelse från tullstadgans trafikbestämmelser medgiven för det fall, där trängande nöd eller annat tvingande skäl därtill föreligger. Till bestämmelserna rörande seglationskontrollen inom svenskt territorial- Bestämmelvatten höra även de föreskrifter, som ålägga de sjöfarande att begagna vissa serow-skylfarleder med uteslutande av de övriga. I likhet med förbuden mot lossning begagna och lastning i skären torde dessa bestämmelser i äldre tid ha avsett att tjäna m8j8a, far~ icke blott tullkontrollen utan även det näringspolitiska syftet att koncentrera handeln till städerna, och särskilt utrikeshandeln till vissa städer. De första bestämmelserna av detta slag förekomma i 1636 års ordning för köpmän och skeppare; det heter i § 2 av sagda förordning: »Av dem som utomlands ifrån Stockholm segla med köpmanna skepp eller gods, skall ingen söka annat utlopp än på Dalarön och Elf snabben; ej skall eller något skepp med varor och köpmanna gods som utanefter kommer, taga annat inlopp än förbem:te Elfsnabben och Dalarön, med mindre han bleve väderdreven av storm eller annan oundvikelig nöd: på vilket fall, där han Sandahamn söka måtte, skall skepparen vara förpliktad så snart han inkommer i hamnen att notificera tullförvaltaren sin ankomst, icke rörande sig utom hamnen, förrän skeppet är visiterat och allt riktigt på tullen gjort.» För underlättande av kontrollen över trafiken på Stockholm inskärptes genom en kungl. kungörelse den 16 april 1638, att alla sjöfarande, som gingo med gods mellan Stockholm och utrikes orter, hade att passera förbi Vaxholm, och förbjödos därför sådana sjöfarande att fara genom Baggensstäket. Av § 1 i 1636 års ordning för köpmän och skeppare framgår, att avsikten var att fastställa vissa bestämda inloppsorter för in- och utseglandet till och från övriga sjö- och stapelstäder liksom i fråga om Stockholm, men i sagda författning skedde detta endast för Norrköping och Söderköping, dit inloppet skulle vara genom Barösund, samt för Göteborg, vars inloppsort skulle vara Älvsborg. Genom en kungl. kungörelse den 10

208 mars 1637 inskärptes, att det enda tillåtna in- och utloppet till och från Norrköping och Söderköping skulle vara genom Barösund. 1 Systemet med särskilda, uteslutande tillåtna inlopp till olika sjö- och stapelstäder bibehölls med modifikationer i olika riktningar i de följande tullförfattningarna: seglationsordningen den 4 mars 1640 (§§ 1, 2, 27, 33), seglationsorclningen den 16 januari 1646 (§§ 1, 2, 27, 32), seglationsordningen den 16 juni 1668 (§§ 1, 2, 27, 33), seglationsordningen den 28 juli 1724 (§§ 1, 2, 33), reglementet för sjötullsbetjänte den 5 december 1724 (§ 1 mom. 2 och 3), seglationsordningen den 15 juni 1774 (§§ 1, 24), seglationsordningen den 3 februari 1819 (art. I, §§ 1, 3, art. I I I , § 8), seglationsordningen den 12 februari 1820 (art. I, § 1 och 3, art. I I I , § 8), kommerskollegii kungörelse den 2 augusti 1824 angående tillåtelse för sjöfarande att begagna norra segelleden vid Uddevalla, seglationsordningen den 21 juli 1825 (§§ 6, 8, 60), kommerskollegii kungörelse den 26 oktober 1826 angående tillåtelse för sjöfarande att begagna inloppet mellan Utö norra, udde och Ornön, instruktionen för tulljaktuppsyningsmännen den 28 oktober 1826 (§ 5), seglationsordningen den 9 november 1830 (§§ 6, 8, 59), reglementet för sjötullsbetjänte den 1 oktober 1831 ('§ 6), seglationsordningen den 28 november 1835 (§§ 6, 8, 59), samt seglationsordningen den 15 maj 1843 (§§ 6, 7, 58) .2 1860 års tullstadga föreskrev i § 7, att från utrikes ort ankommande fartyg skulle vid insegling till vissa stapelstäder anlöpa bestämda inloppsstationer, varjämte det skulle åligga skeppare att begagna rätta lotsleder; samma farleder skulle, enligt § 48 av denna tullstadga, begagnas vid avgång till utrikes ort. Motsvarande bestämmelser återfinnas i 1877 års tullstadga, §§ 7 och 44, och i 1904 års tullstadga, §§ 5 och 41. I nu gällande tullstadga av år 1927 förekomma icke längre i fråga om sjöfarten några bestämmelser om särskilda inloppsorter; det säges endast i § 32: »Befälhavare, som till tullområdet förer fartyg, är skyldig att, intill dess fartyget avslutat sin resa, inom tullområdet hålla sig till allmän farled. — Enahanda skyldighet åligger befälhavare, som från tullområdet förer fartyg eller från ort till annan därinom förer fartyg med tullgods.» P å detta område gick utvecklingen under 1800-talet i riktning mot allt större frihet: skyldigheten att anlöpa vissa inloppsstationer ersattes i stigande grad av rätt till direkt insegling till respektive sjöstäder, och de speciella farledsbestämmelserna ersattes slutligen i 1927 års tullstadga med en generell föreskrift om skyldighet för fartygsbefälhavare att vid färd genom tullområdet hålla sig till allmän farled. 3 Det ligger i sakens natur, att dessa farledsbestämmelser väsentligen avsågo skärgårdsområden, således inre territorialvatten. Något annorlunda beskaffade äro de speciella restriktioner, som alltsedan 1830-talet gällt för sjöfarten i Öresund. I seglationsordningen av den 29 november 1835, § 8, förekommer följande bestämmelse: »Om fartyg under femton läster eller odäckad farkost med innehavande handelsgods anträffas " * STIEBNMAN, Samling av kungl. brev e t c , II, ss. 57 ff., 94, 167. SUNDBERG, Den svenska stapelstadsrätten, s. 53. 3 Jfr Sundberg, a. a., ss. 84, 235. 3

Jfr

SUNDBERG, a. a.,

ss. 235

ff.

209 under segling eller rodd inom den i Öresund från Falsterbo rev till Kullens fyr bestämda demarkationslinia av ettusende alnar från svenska landet utom tullplatsernas segelleder och redder, skola sådana fartyg eller farkoster, utan avseende på den destinationsort, som skepparen uppgiver eller handlingarna utvisa, inbringas till närmaste sjötullskammare, där medhavande gods underkastas behörig tullbehandling, så framt ej lagligen styrkas kan, att närmandet till svenska kusten varit av trängande nöd föranlett.» Bestämmelser av liknande innehåll, ehuru med vissa ändringar i olika avseenden (särskilt med avseende på storleken av de fartyg, bestämmelsen skulle gälla), återfinnas i 1843 års seglationsordning, § 43, i 1860 års tullstadga, § 52, i 1877 års tullstadga, § 48, samt i 1904 års tullstadga, § 6 mom. 2; sistnämnda författningsrum hade sålunda föjande lydelse: »Seglande fartyg, vars avgiftspliktiga dräktighet icke överstiger fyrtio ton och som medför tullpliktigt gods från utrikes ort, må i Öresund mellan Falsterbo rev och Kullens fyr inom en halv kilometer från svenska landet icke befara annat vatten än tullplatsernas segelleder och redder, såvida icke trängande nöd därtill föranleder; dock att vad sålunda, stadgats icke gälle i avseende å den tullkammares distrikt, till vilken sådant fartyg kan befinnas vara, enligt last- och skeppshandlingar, bestämt.» I nu gällande tullstadga är bestämmelsens begränsning till att gälla endast smärre seglande fartyg helt och hållet borttagen, och lyder densamma därstädes i § 32: »Befälhavare, som till eller från tullområdet förer fartyg, vari tullbelagt utrikes gods finnes, må ej i Öresund inom 500 meter från svenska kusten befara eller eljest uppehålla sig å annat vattenområde än tullplatsernas segelleder och redder. Förbudet skall dock icke gälla i avseende å det tulldistrikt, till vilket fartyget enligt fartygs- och lasthandlingar är bestämt.» Alla de ovan anförda bestämmelser, vilka innebära inskränkningar i fartygs rörelsefrihet vid färd genom svenskt territorialvatten, avse såväl utländska som svenska fartyg. Ur folkrättslig synpunkt äro de uttryck för principen, att den rätt till »oskadlig genomfart» (»passage inoffensif») genom territorialvattnet, som tillkommer främmande fartyg, icke utesluter strandstatens rätt att utfärda de reglementariska föreskrifter beträffande genomfarten, som kunna vara behövliga bl. a. ur tullkontrollens synpunkt. Rätten till genomfart genom territorialvattnet innebär icke heller rätt att därstädes göra uppehåll, att lossa eller lasta eller dylikt. Förbuden mot ankring avsågo i äldre tullförfattningar endast skärgårdar, således inre territorialvatten, med undantag för vissa i tullförfattningar från tiden 1830 till och med 1860 förekommande förbud mot ankring vid svenska kusten, vilka väl torde ha åsyftat, att ankring i omedelbar närhet till kusten skulle vara förbjuden. Nu gällande tullstadga innehåller däremot förbud för fartyg, ävensom luftfartyg, som inkomma till eller avgå från tullområdet, att göra uppehåll under färd inom detsamma, således även inom det yttre territorialvattnet, för så vitt detta innefattas inom tullområdet. De i äldre tullförfattningar förekommande bestämmelserna om fartygs skyldigheter att begagna vissa farleder med uteslutande av andra — vilka ju så småningom försvunno och i nu gällande tullstadga äro utbytta mot en bestämmelse om skyldighet för fartyg att inom tullom14—293623

210 rådet hålla sig till allmän farled — avsåge enligt sin natur endast skärgårdarna eller andra vattenområden, som utgöra inre territorialvatten. De kunna således anses utgöra exempel på utövningen av strandstatens befogenhet att förbjuda genomfart genom det inre territorialvattnet eller delar därav. Undantag härifrån bilda de ovan anförda särskilda bestämmelserna rörande Öresund, men då dessa endast avse ett område inom mycket kort avstånd från svenska kusten, kunna de ej anses utgöra något verkligt hinder för utövningen av främmande fartygs rätt till genomfart genom svenskt yttre territorialvatten. Lotsplikt Även bestämmelserna om lotsplikt, vartill det nedan är tillfälle att åter*°förlulld komma, torde ha avsett att bl. a. även tjäna tullkontrollens intressen. 1724 kontrollen, års seglationsordning ålade, i § 1, lotsarna ett visst ansvar för förhindrandet av olovlig införsel eller utförsel av varor, och alla följande tullförfattningar (1927 års tullstadga § 30) ålade lotsarna att, då de vore ombord på fartygen, i viss utsträckning utöva tillsyn med tullförfattningarnas efterlevnad. Dessutom innehöllo lotsförfattningarna bestämmelser, varigenom lotsarna strängeligen förbjödos att föra fram fartygen genom förbjudna farleder. 1 c) Bestämmelser rörande lotsning. En bland de befogenheter, som anses tillkomma strandstaten med avseende på främmande fartyg inom territorialvattnet, är att reglera dessa fartygs skyldigheter med avseende på lotsning. Strandstaten äger sålunda att föreskriva lotsplikt för främmande fartyg inom territorialvattnet samt vidare att bestämma avgifterna för lotsningen o. s. v. Vad som härvid i främsta rummet är av intresse är den primära av dessa befogenheter, nämligen rätten att ålägga främmande fartyg lotsplikt. Med lotsplikt förstås här »skyldighet att anlita behörig lots, oavsett huruvida i det föreliggande fallet lots erfordras' för fartygets säkra framförande eller ej».2 Utom av intresset av sjöfartssäkerhetens tryggande, vilket bl. a. även motiverar upptagande av lotsavgifter såsom bidrag från sjöfarten till lotsverkets upprätthållande, kan lotsplikten även vara motiverad ur andra synpunkter, såsom av försvarets, tullverkets eller sundhetsväsendets intressen. 3 Ovan har omtalats, hurusom begreppet »lotsvatten» spelade en viss roll i diskussionen om fastställandet av en på synvidden grundad neutralitetsgräns i Sverige på 1750-talet. LotsväsenI Sverige omtalas redan under 1300- och 1400-talen lotsar under namn av föreV1696e »ledsagare», vilka mot ersättning efter överenskommelse åtogo sig att under års lots- fartygets resor leda eller lotsa desamma. Grunden till ett av staten ordnat

<let

förordning. 1 Angående bestämmelser i detta ämne i 1696 års lotsförordning, se nedan sid. 212. Jfr Reglemente och instruktion för lotsinspektören i Stockholm etc. den 19 september 1696, § XI. Senare testämmelser i lotsförordningen den 29 oktober 1798, § 75, lotsförordningen den 20 juni 1820, § 31, lotsförordningen den 16 maj 1827, § 131, reglementet för lots- och fyrstaterna den 9 juli 1862, § 39, tjänstgöringsreglemente för lotsverket den 15 februari 1881, § 43, tjänstgöringsreglemente för lots- och fyrstaten den 24 december 1923, § 28 (ändrad genom lotsstyrelsens cirkulär den 3 april 1928). 2 Betänkande avgivet av lotsförfattningskommitterade 1920, s. 130. 3 Nyss anförda kommittébetänkande, s. 152 ff.

211 lotsväsen synes ha lagts under Vasakonungarna, då i vissa kusttrakter ledsagare eller »styrmän» voro anställda för lotsning av fartyg, tillhörande svenska kronan eller förande konungens gods. Det statliga lotsväsendet var alltså från början endast avsett att tillgodose kronans behov. En av amiralitetskollegium den 20 mars 1642 utfärdad »taxa på styrmännens avlöning» gällde blott för styrning, av »K. M.aj:ts och kronans skepp och farkost»; ersättningen för lotsning av enskilda fartyg synes hava berott på överenskommelse.1 Först från mitten av 1600-talet erhöllo »ledsagarne», som från denna tid började benämnas »lotsar», till åliggande att även betjäna den allmänna sjöfarten. Det första stadgandet i Sverige angående lotsplikt finnes i 1667 års sjölag, sjöskadebalken kap. VII, där det heter: »På alla farvatten, där ledsagare behövas eller brukas pläga, är var och en skeppare skyldig dem att bruka och antaga.» Denna bestämmelse var tydligen införd i sjöfartssäkerhetens intresse. Genom ett kungl. plakat den 10 december 1674, »varefter styroch lotsmän uti skäriegårdarne sig rätta skole», som dock egentligen synes ha åsyftat skärgården mellan Stockholm, Dalarö och Sandhamn, förbjödos dels obehöriga att lotsa några svenska kofferdi- eller främmande skepp och farkoster, vid äventyr av lotspenningarnas förlust och böter, dels skeppare å omförmälda slags fartyg såväl att segla ut och in i skären utan lots som ock att till lotsning anlita andra än Kungl. Maj:ts och kronans egna styrmän, när deras tjänst eller andra tillfällen icke hindrade dem därifrån, eller i deras frånvaro de lotsmän, som i skären boende och å Kungl. Maj :ts vägnar av amiralitetskollegium därtill förordnade vore eller bleve. I en den 1 mars 1680 utfärdad förordning och instruktion för viceamiralen W. von Rosenfeld, i och för den honom anförtrodda inspektionen över styr- och lotsmansväsendet i Sverige med tillhörande besittningar, förklarades, att de i plakatet den 10 december 1674 innefattade bestämmelserna skulle gälla för alla de orter i Sverige och de svenska besittningarna, »där lotsmans farvatten finnas». Som skäl härtill anfördes, att Kungl. Maj:t icke utan största missnöje förnummit, att främmande fartyg tilläto sig att löpa in och ut utan att anlita lots och för att inbespara lotspenningarna själva lodade och pliktade sig fram och tillbaka; av detta bleve följden dels, att de anställda lotsmännen icke kunde få sitt uppehälle av lotsningen utan nödgades på annat sätt söka sin utkomst och sålunda icke vinnlade sig om att förvärva den kännedom om farvattnets beskaffenhet, som de borde äga, dels att utlänningarna fingo tillfälle att förskaffa sig kännedom om de svenska kusterna, vilket hade visat sig i det sist förflutna kriget och även eljest i längden måste hava skadliga följder.2 Som motiv för lotsplikten anfördes sålunda dels behovet av lotsavgifter för lotsväsendets upprätthållande dels försvarets intresse av att undanhålla utlänningarna kännedomen om farlederna vid Sveriges och dess besittningars kuster. _ 1 STIERNMAN, Samling av kungl. brev e t c , II, s. 334. — Lotsstyrelsens år 1874 i underdånighet avgivna berättelse, i Bidrag till Sveriges officiella statistik 1874: T: Lots- och fyrinrättningen e t c , s. 3 ff. 1898 års handels- och sjöfartskommittés betänkande V, ss. 164 f. Lotsförfattningskommitterade 1920= Betänkande och förslag, s. 130 f. — Jfr det av Kristinas förmyndarregering den 22 oktober 1641 utfärdade Förbud på fri styrning uti de svenske och finske skären att bruka. STIERNMAN, a. a., II, s. 326. 2 Transumt av instruktionen för viceamiral v. Rosenfeld den 1 mars 1680. STIERNMAN, a. a., IV, s. 224 f.

212 Loteplikten Lotsverkets organisation som en av staten ordnad inrättning för den allC7 li ! 9Ll69»6 manna sjöfartens nytta fullbordades genom ett antal författningar, utfärdade och 1697 (ivs för/attunder 1696 och 1697, nämligen kungl. förordningen den 19 september 1696 mngar ang a n gående lotsväsendet i Sverige och Finland, kungl. reglementet och instruk' tionen av samma dag för lotsinspektoren i Stockholm samt uppsynings- och åldermännerna så väl i den stockholmska som i hela den övriga skärgården i Sverige och Finland, samt kungl. stadgan och förordningen den 20 mars 1697 angående fördelningen uppå samtliga lotsarnas bördor och vad styrning dem var i synnerhet tillkom, med bifogad taxa huru lotspenningar över allt av de trafikerande borde betalas. I 1696 års lotsförordning inskärptes nu ånyo den redan stadgade lotsplikten. Det heter härom i förordningens Tit. I I § X I I I : »Och emedan både sjölagen likmätigt så väl som eljest långt för detta resolverat och för gott funnet är, att alle, både in- och utländske farkoster måtte taga lotsar uti alle de orter, där lotsmans farvatten är, och de komma att segla igenom, anten de då fara in- eller utrikes, dy måste skepparen sig sådant hörsambligen efterrätta. skolande lotspengarna i var ort efter den nu utgångne renoverade taxan av dem riktigt betalas . . . Dy bör ock ingen skeppare utan lots någonstädes i skärgårdarna där som lotsvatten äro, fast om de själve visste vägen, segla, mindre genom peglande eller lodande sig själva framleda, vid 150 daler Snits vite till görandes, som uti sjölagen och 7 kap. sjöskadebalken förmält finnes, och däruppå lika fullt betala lotspengarna, med vissa undantag, nämligen . . .» Av hänvisningen till sjölagen framgår, att uttrycken »lotsmans farvatten» och »lotsvatten» i 1696 års lotsförordning måste anses betyda detsamma som i sjölagen, V I I kap. sjöskadebalken, benämnes »farvatten, där ledsagare behövas eller brukas pläga». Ytterligare ett par bestämmelser i 1696 års lotsförordning äro ägnade att belysa innebörden av begreppet »lotsvatten» eller »lotsmans farvatten». I förordningens Tit. I § XI föreskrives bl. a., att lotsarna skola »göra sig efter handen mer och mer förfarne om beskaffenheterne på deras lotsfarvatten och jämväl om de på sidorna liggande grunden» etc. I Tit. I I § X I I säges bl. a.: ». . . Och som eljest, vid alla inlopp. utur sjön hela skärgården igenom, där som lotsfarvatten äro, den anstalt gjord är, att lotsarne skola möta skeppen utanför inloppen, innan de kunna ha någon fara av yttersta grunden . . . vårföre och så väl de utur sjön inkommande, som i skären till lotsgårdarne anländande skeppen böra i god tid tillkännagiva sin ankomst genom skott eller andra synliga tecken samt, när lotsarne utkomma, så foga, att de kunna komma hos dem om bord .. .» Sist anförda bestämmelse hänför sig till en föreskrift i Tit. I § IV, där det heter: »Sedan skole i synnerhet alle de lotsar, som bo vid yttersta inloppen, städse hava utsikt till sjön och tidigt förut giva grann akt uppå de utur sjön kommande skeppen och farkosterne, att de i god tid kunna möta dem i sjön utanför inloppen, förlän de mage hava någon fara av de yttersta grunden» etc. Det framgår härav, att »lotsfarvattnen» regelrätt utgjordes av farleder i skärgården eller mellan och möjligen även invid de därutanför belägna yttersta grunden, ehuru lotsarna visserligen, för att trygga skeppen för faror av de yttersta grunden,

213 voro skyldiga att möta fartygen utanför inloppen till dessa farleder, och fartygen följaktligen också voro skyldiga att mottaga lotsarna därstädes. Till några mera avsevärda avstånd utanför de yttersta skären kunna »lotsfarvattnen» i alla händelser icke ha sträckt sig. I 1696 års lotsförordning märkes dessutom en bestämmelse — i Tit. I I § XIV - - enligt vilken »samteliga skeppare vid arbitralt straff förbjudas att inkomma och fara genom något annat inlopp eller andra leder än de ordinarie med mindre så sker att de bliva av häftig storm drevne på lägervall och tvungne för skepps och gods' bärgande att söka andra extraordinarie inlopp och leder» — en bestämmelse, som torde varit dikterad av såväl försvarets som tullkontrollens intressen. Det samtidigt med lotsförordningen utfärdade kungl. reglementet och instruktionen för lotsinspektoren i Stockholm samt uppsynings- och åldermannen i skärgården i Sverige och Finland innehöll åtskilliga föreskrifter, varigenom iakttagandet av ovan anförda bestämmelser i lotsförordningen inskärptes. 1 Den följande år den 20 mars utfärdade kungl. förordningen angående fördelningen uppå samtliga lotsarnas bördor etc. innehåller föreskrifter dels om de sträckor, där lotsarna vid respektive lotsplatser hade att lotsa dels om de för varje sträcka utgående avgifterna; dessa äro även upptagna i en till forordningen fogad taxa, där de olika vagsträckorna äro upptagna med angivande av den ort, där de börja och sluta, deras längd i sjömil (varmed eiter allt att döma avses tyska mil) samt de avgifter, som skola utgå för varje sträcka allt efter fartygens djupgående. De sträckor, som i lotstaxorna lades till grund för lotsavgifternas beräknande, kommo sedermera att benämnas LoMeder; denna benämning användes, så vitt man kan se, för första gången i en av de lotstaxor, som voro fogade till kungl. förordningen den 27 april 1748 angående lotsverket i riket för vissa delar l y d ^ l T > > S l n g i"/" 1 1 0 1 1 b i ' i 1 P U n k t 5 ' ^ b e ' s t ä m m e l - av följande Beställlydelse. »A denstund främmande skeppare, som icke segla till någon svensk ser angående stapelstad eller tullkammare, dock esomoftast betjäna sig av svenska lotsar i £ Ä Kattegatt och flere svenska farvatten; fördenskull böra lotsarne av dessa trammande fartyg uppbära lotspengarna, efter taxa, som i föregående punkt 2 omformäles» etc Denna bestämmelse, som bl. a. är av intresse, emedan Kattegatt dar betecknas som åtminstone i viss utsträckning utgörande »svenskt farvatten» - vilket uttryck dock ej utan vidare kan anses ha samma betydelse som det moderna uttrycket »svenskt territorialvatten» - antyder att lotsnmg i större eller mindre grad användes icke blott inomskärs utan 'även i öppen sjo, och att främmande fartygs lotsning även i dylika fall var underkastad svenska statens reglerande verksamhet. En härmed sammanhängande fråga rörande lotspliktens omfattning väcktes

GöZr

TT ' ' I

här 1Se

f

-

E n l i g t Vad

---litetskommissariatet

Göteborg meddelade i skrivelse till amiralitetskollegium den 29 okt 1752 hade_en_da ns k skeppare, som legat till ankar vid Känsö hamn utanför Götexi?

Se t. ex. inspektörens oeh uppsyningsmännens samt åldermännens eder samt reglementet §§ IV,

214 borg och till vilken lotsar blivit utskickade i avsikt att icke blott furhjälpa fartyget till sjöss, utan ock utkräva såväl deras egna som kronans och amiralitetsinkvarteringskassans andelar av lotsavgifter, sedan lotsarna upphunnit honom, vägrat att mottaga dem samt hindrat dem från att komma ombord på fartyget, så att inga lotspenningar kunnat av skepparen erhållas. Amiralitetskollegium uttalade i sitt den 18 november 1752 på denna skrivelse avlåtna svar, att som det icke framgått, att lotsarna i sjön mött omförmälda danske skeppare, samt att han icke heller ärnat sig till någon svensk hamn, så ansåge kollegium bäst att låta vid det förefallna bero, alldenstund kungl. lotsförordningen av den 27 april 1748 i § 5 endast förmådde att sådana främmande skeppare, som väl icke seglade till någon svensk stapelstad och tullkammare, men likväl betjänade sig av svenska lotsar, borde betala lotspenningarna. »Dock», fortsätter amiralitetskollegium, »som I Tit. 4 § av 1696 års kungl. lotsförordning strängligen pålägger de lotsar, som bo vid yttersta inloppen att giva grann akt uppå de utur sjön kommande skeppen och farkosterna, så att de i god tid kunna möta dem utanför inloppen, förr än de mage hava någon fara av de yttersta grunden, så äro de främmande skeppen vid sådane tillfällen clå lotsarne möta dem, icke mindre än då främmande fartyg både ämna sig, såsom ock anlända till svenska hamnar, förbundne ätt fullt betala lotsarnes egna, andelar, jämväl ock allt vad Kungl. Maj:t och kronan samt amiralitetsinkvarteringskassan är tillständigt, och det så mycket mera, som Kungl. Maj:ts sjölag, sjöskadebalken 7 kap. påbjuder, att på alla farvatten, där ledsagare behövas eller brukas pläga, böra sådane skeppare dem antaga vid 150 dalers vite, varmed även 1 § i kungl. lotsförordningen av 11 sistl. aug. ej mindre än de äldre lotsförordningarne för de tillämpliga delar instämma.» — Samtidigt med att denna skrivelse avlats till Göteborg, underställde amiralitetskollegium emellertid även frågan Kungl. Maj:ts prövning. Den 10 april 1753 förklarade sig Kungl. Maj:t gilla amiralitetskollegii åtgöranden i saken, varefter kollegium i ett cirkulär till sjötullkamrarna den 29 maj 1753 meddelade sin sålunda i fråga om främmande fartygs lotsplikt intagna och av Kungl. Maj:t godkända ståndpunkt till efterrättelse. 1 Denna ståndpunkt innebar, att då lotsarna — som enligt 1696 års lotsförordning Tit. I § I V voro skyldiga att från de yttersta inloppen hålla utkik till sjöss för att kunna i god tid möta fartygen, innan dessa råkade i fara för de yttersta grunden — gingo ut och mötte fartygen, dessa voro skyldiga att mottaga lotsarna samt erlägga den för lotsning stadgade avgiften. Därav kunde med viss rätt den slutsatsen dragas, att lotsplikten eventuellt kunde göras gällande inom ett område, som sträckte sig så långt som synvidden från svenska kusten. Sedan det år 1756 fastställts, att synvidden skulle utgöra Sveriges neutralitetsgräns, skulle sålunda gränsen för lotspliktens tillämplighet sammanfalla med neutralitetsgränsen. Denna uppfattning synes ligga till 1 Amiralitetskollegii skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 november 1752 angående skeppare som ej taga lots etc., jämte bifogade avskrift av kollegii samma dag till viceamiralen Sparre avlåtna skrivelse i ärendet. Kungl. Maj:t till amiralitetskollegium den 10 april 1753 angående skeppare som ej taga lots etc. Registrator i krigsärenden. R. A. Amiralitetskollegii cirkulär till sjötullkamrame den 29 maj 1753 angående lotsavgifters erläggande av främmande.

215 grund för amiraliletskollegii uttalande i dess ovan anförda skrivelse till kanslikollegium den 10 augusti 1758.1 Härvid bör emellertid framhållas, att föreskriften i 1696 års lotsförordning, att de lotsar, som bodde vid yttersta inloppen, skulle hålla utkik till sjöss för att kunna gå ut och möta fartygen, innan dessa utsattes för fara av de yttersta grunden, uppenbarligen var en bestämmelse av rent praktisk innebörd, som icke hade något med frågan om territorialgränsen att göra. Vad särskilt beträffar de i samma förordning omtalade »lotsvattnen» eller »lotsarnas farvatten», så utgjordes de, så vitt man kan se, ursprungligen av inom skärgården eller omedelbart därutanför belägna farvatten, som ingalunda kunde anses sammanfalla med Sveriges territorialvatten. Den i amiralitetskollegii cirkulär den 29 maj 1753 stadgade lotsplikten gällde ju för övrigt endast i den mån, som lotsarna gingo ut och mötte fartygen i öppen sjö. Frågan om lotsarnas ersättning för biträde åt fartyg i öppen sjö väcktes i en ny form i underdånigt memorial av storamiralsämbetet för örlogsflottan den 28 september 1795 angående båk- och lotsavgifternas förhöjning m. m. Efter att ha framhållit, nödvändigheten av att lotsavgifterna förhöjdes bl. a. med hänsyn till penningvärdets fall, yttrar storamiralsämbetet: »Stegrade varupriser, jämte ett lägre värde av betalningen, låta således ingen minskning under sommaren, då största farten inträffar, men för att närma ändamålet med en dristigare och snällare handräckning och att öka frekvensen uti svenska hamnar höst och vintertid, måste belöning uppmuntra lotsens tilltag, i likhet med vad under norska och engelska samt flere utländska kuster sker, där lotsen några mils väg utom grunden, i hårdaste väder och öppna sjön, erbjuder sjöfaranden sin tjänst och därmed under livsfara söker först egen och sen befrämjar national vinst.» Skrivelsen utmynnar i förslag om bl. a. följande ändringar i 1781 års lotstaxa: 1 :o. lotsumgälderna betalas under tiden 1 oktober—1 april för alla från öppna sjön inkommande fartyg med 50 proc. förhöjning och med en fjärdedels förhöjning för alla utgående fartyg, såväl i inom- som utomskärsled; 2:o. »Då lots möter skepp, ehuru ej skadat, en tysk mil eller längre ifrån yttersta klipporna eller grunden, om sådana finnas därutanför, bör lots, oavsett han ej vore i tur till tjänstgöring, äga tillåtelse med skeppare ackordera för lnlotsning, dock ej högre än halvparten mera än vad 12 § av 1781 års taxa utfäster för skadade fartyg, eller högst tre riksdaler för varje man av besättningen. I sådant fall bliver ackordet lotsens enskilda vinst, men kronans umgälder erläggas i ovan stadgad proportion...» (12 § i kungl. förordningen om lots- och båkavgifternas erläggande den 19 april 1781 tillät lots, som »med äventyr» räddade fartyg i sjönöd, att ackordera om högre betalning härför än den i taxan utsatta lotsavgiften, vilken ackordsumma skulle tillfalla lotsen och hans medhjälpare.) Vad storamiralsämbetet yrkat under punkterna 1 :o och 2:o av sitt förslag tillstyrktes av kommerskollegium i utlåtande den 13 november 1795 och bifölls av Kungl. Maj:t den 30 november s. å., varefter bestämmelser i enlighet härmed utfärdades genom storamiralsämbetets för örlogsflottan 1

Ovan s. 105.

216 kungörelse den 13 december 1795. 1 Med ovannämnda 2:a punkt i huvudsak överensstämmande föreskrifter infördes även i lotsförordningen den 29 oktober 1798 § 39, i lotsförordningen den 20 juni 1820 § 66 och i lotsförordningen den 16 maj 1827 § 29. Föreskriften innebar, att om lots gick ut och mötte fartyg på ett visst mera betydande avstånd från kusten, så ägde han med fartygsbefälhavaren träffa överenskommelse om fartygets inlotsning mot en ersättning överstigande vanliga lotsavgiften. Ehuru det ej direkt framgår av handlingarna, förefaller det ej osannolikt, att ifrågavarande avstånds bestämmande till minst en tysk mil påverkades av den omständigheten, att avståndet av en tysk mil några år tidigare fastställts såsom gräns för Sveriges dominium till sjöss. Det är dock att märka, att utgångspunkten för beräkningen enligt lotsförordningarna eventuellt skulle vara yttersta grunden, icke såsom i instruktionerna rörande neutralitetens upprätthållande »de yttersta övervattensklippor och skär». Beatämmel- De svenska bestämmelserna om lotsplikt undergingo genom ett stort antal Se iotsvliktie författningar under tidernas lopp en mångfald ändringar än i skärpande, än i svenska för- mildrande riktning, men då dessa ändringar synas vara utan betydelse för fattningar f r a g a n o m territorialvattnets utsträckning behöva de ej här närmare beröras." talet och Några antydningar om bestämmelsernas innebörd med avseende pa lotspliktens senare tid. } 0 k a i a omfattning vid olika tider torde emellertid ur ifrågavarande synpunkt vara av intresse. Föreskrifter om lotstvång förekomma, som ovan nämnts, från 1700-talet i seglationsordningarna. I seglationsordningen den 28 juli 1724, § 1, heter det sålunda, att »ingen skeppare skall vara tillåtet att utan lots insegla, ehuru han eljest om farvattnet själv vore kunnig». I seglationsordningen den 15 juni 1774, § 4, föreskrevs, att skeppare eller styrmän å de ställen, där lotsinrättning funnes, ej finge insegla utan lots, även om han själv ägde kännedom om farvattnet. I seglationsordningen den 3 februari 1819, § 5, heter det: »Ej må skeppare på de ställen, där lotsinrättning finnes, insegla utan lots vid sjuttiofem riksdalers plikt, så framt lots är att tillgå och han för storm och hårt väder möjeligen kan komma om bord.» Liknande bestämmelser återfinnas i 1820 års seglationsordning, § 5, i 1825 års seglationsordning, § 4, i 1830 års seglationsordning, § 4, i 1835 års seglationsordning, § 4, i 1843 års seglationsordning, § 4, samt i 1860 års tullstadga, § 4. I 1877 års tullstadga har bestämmelsen om lotsplikt däremot ej medtagits, med hänsyn därtill att denna vore reglerad i lotsförordningarna. I § 1 av kungl. förordningen den 29 oktober 1798 rörande båk- och lotsinrättningarna i riket föreskrevs, att alla främmande nationers såväl krono- som större och mindre köpmansfartyg, jämte öppna farkoster och båtar av vad djupgående som helst, såväl som alla till utrikes orter seglande och därifrån inkommande svenska fartyg, ävensom de, som vore hemma i svenska Pommern och andra svenska be1 Kommerskollegium till Kungl. Maj:t den 11 november 1795 angående föreslagen förhöjning i båkoch lotsavgifterna, med bifogat underdånigt memorial av storamiralsämbetet för örlogsflottan den 28 september s. å. Kungl. brev till storamiralsämbetet för örlogsflottan samt till kommerskollegium den 30 november 1795 i samma ämne. Registratur i krigsärenden. R. A. 2 Se Betänkande och förslag av 1898 års handels- och sjöfartskommitté, V, ss. 166 ff. Lotsförfattningskommitterade 1920, Betänkande och förslag, ss. 132 ff.

217 sittningar, skulle taga lots vid alla* lotsplatser, som de passerade. § 62 av förordningen innehöll bl. a. bestämmelsen, att lotsar, som från öppen sjö böra inlotsa, skulle i så god tid möta utanför inloppen, att fartygen ej hade någon fara av de yttersta grunden, och i § 72 säges, att när lots utlotsar till öppen sjö, bör han i god tid påminna om sin avgång från fartyget, så att den i rattan tid må kunna ske. Den nya lotsförordning, som utfärdades den 20 juni 1820, föreskrev i § 1, att främmande nationers handelsfartyg, öppna farkoster och båtar av vad djupgående som helst, skulle taga lots vid alla lotsplatser, som de passerade; till utrikes ort seglande och därifrån inkommande svenska och norska handelsfartyg skulle likaledes vara skyldiga att taga lots på alla lotsIeder de nyttjade; detsamma ålåg även fartyg, vilkas ägare bodde i Sveriges krona underlydande länder. I § 12 av förordningen heter det bl. a.: ». . . Skulle, då skeppet med en god och stående vind säkert kan komma i fri sjö, sådant dröjsmål ske, varigenom lotsen icke utan fara kan till sin station återkomma, och sker någon skada, straffes den brottslige . . . Likväl åligger lotsen vid förlust av sin talan, till förekommande av sådane händelser, i god tid påminna befälhavaren om sin avgång från f a r t y g e t . . . » I § 19 heter det: »Lotsar, som från öppen sjö böra inlotsa, skola passa på sin tjänst och vinnlägga sig om att möta fartygen på det ställe, där reglementet bestämmer. . .» Det samtidigt med 1820 års lotsförordning utfärdade Reglementet för styrelsen, ekonomien och tjänstgöringen vid lotsverket upptager i 2:a avdelningen, art. I I en »förteckning uppå lotsplatser, och de ställen, varest lotsarne böra uppassa, och till lotsning emottaga fartyg uti de farleder, som tillhöra varje lotsplats». Av denna förteckning framgår, att de lotsar, som hade att inlotsa fartygen från öppen sjö, i regel hade att möta dem vid något av de yttersta skären eller »utanför grunden». — I kungl. förordningen och reglementet den 16 maj 1827 angående lots- och båkinrättningen i riket 1 stadgades i § 1, att främmande nationers fartyg, öppna farkoster och båtar, av vad djupgående som helst, skulle taga kronolots vid alla lotsplatser de passerade. § 4 av samma förordning innehöll en bestämmelse, att det ålåg fartygsbefälhavare vid vite att vid utsegling från hamn eller ankarsättning icke annan person än kronolots till lotsnings biträde taga, och likaså vid all fart från öppen sjö, då kronolots genom föreskriven signal sig på behörigt mottagningsställe tillkännagav. Av den förordningen såsom art. V bifogade förteckningen över lotsplatser, lotsleder m. m. framgår, att de från öppen sjö kommande fartygen i regel skulle mottaga fartygen »utanför grunden» eller vid ett visst skär eller stundom */* mil från ett dylikt. § 11 av förordningen innehåller en bestämmelse av samma innehåll som. ovan anförda bestämmelse i § 12 av 1820 års lotsförordning. Kungl. Maj :ts förnyade förordning angående lots- och fyrinrättningar i riket den 9 juli 18622 innehöll i § 1 mom. 1 den bestämmelse, att kronans fartyg med vissa undantag, främmande nationers örlogsfartyg av vad djupgående som helst samt alla fartyg och båtar, tillhörande enskilda personer av sådan nation, som icke var till kustfart här i riket berättigad, skulle, antingen de komme 1 8

Sv. Förf.-Sami. 1827 nr 64. Sv. Förf.-Sami. 1862 nr 46.

218 ifrån eller avginge till utrikes ort eller ginge från en svensk hamn till en annan, taga lots, såväl vid infart från öppen sjö som ock vid alla lotsplatser de passerade. Enligt mom. 2 av samma § skulle alla inhemska samt andra till kustfart här i riket berättigade, enskilda personer tillhörande fartyg och båtar, med vissa undantag, då de kommo från utrikes ort vid infart från öppen sjö, laga lots samt sådan därefter genom alla lotsleder begagna, så länge de innehade last, vilken de å utrikes ort intagit; när nämnda fartyg och båtar avgingo till utrikes ort, skulle de begagna lots från inlastningsstället ut till öppen sjö. Enligt mom. 3 av samma § skulle såsom öppen sjö anses Kattegatt, Öresund, Östersjön, Ålands hav och Bottniska viken. § 16 av förordningen föreskrev bl. a., att så snart det lotsade fartyget med god och stående vind säkert kan komma i fri sjö samt lotsen för fartygsbefälhavaren tillkännagivit, att hans tjänstgöring ombord ej vore för fartygets säkerhet vidare behövlig, skulle fartygsbefälhavaren vara skyldig att låta lotsen avgå; enligt § 33 skulle lots med största noggrannhet passa på sin tjänst och gå ankommande fartyg till mötes utanför inloppen i så god tid, att fartyget ej utsattes för någon fara av de yttersta grunden. § 1 i den ännu gällande lotsförordningen, kungl. förordningen angående lotsverket den 15 februari 1881, 1 medgav i sin ursprungliga lydelse en vidsträckt frihet från lotsplikt; det hette däri: »Fartygsbefälhavare, som anser sig kunna med tillhjälp av fartygets vanliga besättning föra det fram utan anlitande av främmande lotsbiträde, hava icke skyldighet att anlita kronolots eller erlägga lotspenningar . . .» En ändring härutinnan inträdde genom kungl. kungörelsen den 13 april 1894,2 vilken betecknade en återgång till tidigare rådande förhållanden i förevarande avseende. Enligt denna kungörelse skulle § 1 av lotsförordningen såsom mom. 1 innehålla följande bestämmelse: »När fartyg ankommer från eller avgår till utländsk ort, skall, med de undantag varom nedan sägs, för fartygets vägledning anlitas kronolots såväl vid infart från och utgång till öppen sjö som ock vid alla lotsplatser det passerar.» Såsom öppen sjö skulle enligt ett i §:en infört mom. 2 avses Kattegatt, Öresund, Östersjön, 'Ålands hav och Bottniska viken. Bland de ändringar, som § 1 av 1881 års lotsförordning undergått efter 1894, märkes den, som skedde genom kungl. kungörelsen den 10 februari 1911," enligt vilken mom. 1 bl. a. kom att innehålla följande bestämmelser: »För fartyg i främmande stats tjänst skall kronolots anlitas i alla de i gällande lotsledsförteckning upptagna lotsleder och övriga inomskärs belägna, av lotsen kända farleder, som passeras. — När annat fartyg ankommer från eller avgår till utländsk ort, skall kronolots anlitas för fartygets vägledning i alla de i gällande lotsledsförteckning upptagna lotsleder och övriga inomskärs belägna, av lotsen kända farleder, som passeras i förra fallet från öppen sjö eller riksgränsen till första lossnings- eller lastningsort ävensom till plats, som anlöpes för uppläggning eller för inhämtande av order, oavsett om fartyget varit destinerat till eller 1

Sv. Förf.-Saml. 1881 nr 7. - Sv. Förf.-Saml. 1894 nr 26. Sv. Förf.-Saml. 1911 nr 12.

219 inklarerats vid annan svensk ort, och i senare fallet från sista inlastningsorten eller, om fartyget äi barlastat, från sista avgångsorten till öppen sjö eller riksgränsen.» Slutliger. erhöll § 1 mom. 1 av lotsförordningen sin nuvarande lydelse genom kungl. kungörelsen den 31 december 1912, varigenom från lotsförordningens tillämpning undantogs lotsning av främmande örlogsfartyg. Angående dylika fartygs lotsning i svenska hamnar och annat svenskt territorialvatten infördes bestämmelser i särskilda författningar. 1 Det är tydligt, att den genomgående principen i dessa författningar är, att Sammanlotsplikten omfattar endast farlederna i skärgården samt infartslederna från fattnmVöppen sjö till skärgårdsområdena samt till hamnar och redder, och att den i varje fall icke sträcker sig till något avsevärt avstånd utanför de yttersta grunden vid inloppen till dessa leder. Principen är med andra ord, att lotsplikten omfattar vattenområden, där biträde av lots kan antagas vara behövligt för en med farvattnet obekant fartygsbefälhavare, och där det ur olika synpunkter är önskligt, att särskilt utrikes ifrån kommande fartyg ej taga sig fram på egen hand. Eegeln har alltså i själva verket alltjämt förblivit ett uttryck för samma princip, som låg till grund för bestämmelsen i 1667 års sjölag, att lots skall anlitas »på alla farvatten, där ledsagare behövas eller brukas pläga». Härav blir också följden, att gränsen för territorialvattnet icke behöver tillmätas någon betydelse vid utformandet av bestämmelserna om lotsplikten, varför denna gräns där icke heller omnämnes. En annan sak är, att internationellrättsligt sett lotsplikt icke kan åläggas främmande fartyg utanför territorialgränsen. Endast beträffande en av de ovan anförda författningsbestämmelserna skulle man kunna ifrågasätta, huruvida icke territorialgränsen för densammas tilllämpning är av någon betydelse, nämligen den genom kungl. kungörelsen den 10 februari 1911 införda och i lotsförordningens § 1 ännu kvarstående bestämmelsen, att lots under vissa förutsättningar skall anlitas »i alla i gällande lotsledsförteckning upptagna lotsleder och övriga inomskärs belägna, av lotsen kända farleder, som passeras». 1 lotsledsförteckningar från senare tid finnas nämligen upptagna ett flertal lotsleder, som helt och hållet gå över öppen sjö; i händelse bestämmelsen avser även dessa, kan den i varje fall gentemot främmande fartyg endast gälla området innanför territorialgränsen. Det är emellertid på grund av sammanställningen »lotsleder och övriga inomskärs belägna, av lotsen kända farleder» sannolikt, att bestämmelsen i själva verket icke åsyftar lotsleder i öppen sjö.2 Det förtjänar anmärkas, att den i § 6 av kungl. 1 Se ovan s. 155 f. — I det av 1928 års lotsförfattningssakkunniga den 31 januari 1930 avgivna Betänkande med förslag till lotsförordning, som utkommit medan föreliggande utredning varit under beredning, föreslås införande av lotsfrihet såsom allmän princip, varvid dock förutsattes, att lotstvång skall kunna föreskrivas för vissa farvatten; vidare avses, att främmande örlogsfartyg och andra fartyg i främmande stats tjänst fortfarande skola vara lotspliktiga. 2 Jfr Nytt jurid. arkiv, avd. I, 1928, s. Å 44. — Bestämmelsens förhistoria ger vid handen följande: § 1 i lotsförordningen, sådan den löd enligt k. kungörelsen den 27 november 1896 (Sv. Förf.Saml. 1896 nr 88), stadgade lotsplikt i de lotsleder, som passerades mellan öppen sjö och, för ankommande fartyg, första lossningsort e t c , resp. för avgående fartyg, sista lastningsort etc. Då detta hade givit anledning till tvivelsmål, huruvida lotsplikt förelåg för från utländsk ort ankommande tart yg> då de på väg till lossningsorten hade att passera inomskärs belägna farleder, vilka icke voro

220 kungörelsen den 22 april 1904 angående främmande örlogsfartygs tillträde till svenska hamnar och farvatten införda bestämmelsen: »Främmande örlogsfartyg må ej inom svenskt farvatten taga annan väg än lotsled. Befälhavare å sådant fartyg är, därest annorlunda icke är förordnat, skyldig att vid gång i svenskt farvatten använda behörig lots . . .», i motsvarande § av kungl. kungörelsen den 20 december 1912 angående främmande örlogsfartygs tillträde till samt lotsning i svenska hamnar och annat svenskt territorialvatten ersattes med: »Främmande örlogsfartyg må vid gång i svenskt inre territorialvatten ej taga annan led än lotsled och är befälhavaren, därest icke annorlunda är förordnat, därvid skyldig att använda behörig svensk lots»; en med sistnämnda bestämmelse i sak överensstämmande föreskrift återfinnes i § 8 av kungl. kungörelsen den 21 november 1925 angående främmande örlogsfartygs och militära luftfartygs tillträde i fred till svenskt territorium. Den gällande lotsförordningens § 1 torde ock gentemot handelsfartyg tillämpas så, att lotsplikt icke anses föreligga i de lotsleder, som helt och hållet framgå i öppen sjö. Det har för övrigt, enligt vad det synes på goda grunder, gjorts gällande, att där lotsled finnes angiven mellan punkter vid eller i öppen sjö, densamma ej kan anses utgöra ett visst vattenområde, som kan till sitt läge i rummet bestämmas, utan allenast innebär en beteckning för att lotsning är anordnad å den angivna sträckan. 1 Om detta är riktigt, är det tydligt, att gränsen för territorialvattnet icke kan sägas bilda gräns för lotslederna i öppen sjö. Om således i de gällande svenska bestämmelserna om lotsplikt territorialgränsen är utan betydelse, så synes å andra sidan territorialgränsen ha tillmätts en viss betydelse i vissa rent administrativa bestämmelser rörande lotsarnas tjänsteförhållanden. En sådan bestämmelse har redan framhållits, nämligen den genom kungl. brevet den 30 november 1795 införda bestämmelsen, att lots, då han möter skepp en tysk mil eller längre utanför de yttersta klipporna eller grunden, äger med skepparen ackordera om ersättningen för inlotsning, en bestämmelse, som även återfinnes i lotsförordningarna av 1798, 1820 och 1827. Tjänstgöringsreglementet för lotsverket den 15 februari 1881 2 innehöll i § 40 bestämmelsen, att varje lots, som råkade fartyg i öppen sjö pä mera än en sjömils avstånd från tillåtet inlopp, finge inlotsa fartyget till sådant ställe utom sitt lotsningsområde, där lots från annan lotsplats var skyldig i lotsledsförteckningen upptagna såsom lotsleder, insattes genom 1911 års kungörelse orden »övriga inomskärs belägna . . . farleder» såsom ett förtydligande tillägg; någon avsikt att stadga lotsplikt i de lotsleder, som framgå i öppen sjö, förelåg, så vitt man kan se av handlingarna, icke. — Enligt lotsledsförteckningarna skola lotsarna i allmänhet möta från sjön ankommande fartyg »utanför grunden». 1 Se nedre justitierevisionens betänkande i det genom Kungl. Maj:ts dom den 27 mars 1928 avgjorda målet mellan kronan och lotsen Borgström m. fl. Nytt jurid. arkiv, avd. I, 1928, s. A 39 ff. (jfr s. A 43). — Lotsstyrelsen gjorde i målet gällande, att lotsled i öppen sjö vore sträckan — utan särskilda gränser — mellan tvenne i lotsledsförteckningen angivna platser, oavsett vilken väg i verkligheten tillryggalagts; om ej denna uppfattning godtoges, utan begränsning i rummet fordrades, kunde för dylika lotsleder inga andra gränser angivas än, inåt land, den som betecknades av farvattnets framkomlighet, och utåt havet, territorialgränsen. Att lotslederna utåt begränsades av territorialgränsen bestreds av lotsarna, vilka åberopade yttranden av fyra överlotsar, vilka förklarade sig aldrig ha hört talas om att lotslederna i öppen sjö skulle ha en viss bredd, utåt sträckande sig till gränsen för Sveriges territorialvatten. 2 Sv. Förf.-Saml. 1881 nr 8.

221 att möta; mötte icke därstädes annan lots, finge den lotsande, om han kände farvattnet, fortsätta till hamn eller nästa lotsplats. Den sjömil, som här omtalas, är identisk med den »tyska milen» eller fyra nautiska mil. I § 38 av .Kungl. Maj :ts förnyade tjänstgöringsreglemente för lotsverket den 23 december 19141 återfanns samma bestämmelse, endast med den skillnaden, att uttrycket »en sjömil» utbytts mot uttrycket »fyra distansminuter». Det förefaller troligt, att samtliga dessa bestämmelser påverkats därav, att Sveriges territorialvatten ansetts ha en utsträckning av en svensk sjömil eller fyra nautiska mil. Några internationellrättsliga skäl kunna icke ha legat till grund härför; ty då lotsverket är en svensk statsinrättning, är det tydligt att, internationellrättsligt sett, svenska staten äger ordna lotsarnas tjänsteförhållanden utan hänsyn till territorialgränsen. Emellertid har det tydligen ansetts lämpligt att låta ett med måttet för terriorialvattnets utsträckning överensstämmande avstånd bilda gräns för det område, utanför vilket lotsarnas tjänstgöring eller den för deras tjänster bestämda ersättningen i vissa avseenden underkastats en mindre strikt reglering än inom densamma. Att det dock här ej var fråga om den verkliga territorialgränsen, framgår därav, att utgångspunkten för beräkningen av sagda avstånd icke var densamma som utgångspunkten för beräkningen av territorialvattnets utsträckning. — 1914 års tjänstgöringsreglemente för lotsverket är numera ersatt av det av kungl. lotsstyrelsen den 24 december 1923 utfärdade tjänstgöringsreglementet för lots- och fyrstaten, vars 25 § i tredje stycket innehåller den bestämmelse, som trätt i stället för § 38 i förstnämnda författning. Den nya bestämmelsen, som talar om förutsättningarna för att lots må verkställa lotsning, vartill han ej är företrädesberättigad, nämner ej bland dessa förutsättningar, att vederbörande lots måste råka fartyget på visst avstånd från tillåtet inlopp. d) Reglementariska bestämmelser i skilda ämnen berörande sjöfarten inom territorialvattnet. Strandstatens befogenhet att utfärda reglementariska föreskrifter beträffande sjöfarten inom territorialvattnet är endast begränsad av dess skyldighet att medgiva »oskadlig genomfart» för främmande fartyg. Dessa föreskrifter kunna därför röra sig om de mest skiftande ämnen och vid behov utsträckas till nya ämnesområden. Härav följer, att en uppräkning av de av en stat faktiskt utfärdade föreskrifterna av detta slag icke kan innebära en uttömmande framställning av de möjligheter i detta hänseende, varöver staten förfogar. Den kan endast ge exempel på utövningen av en befogenhet, som eventuellt kan göras gällande på en mångfald andra sätt. Nedanstående framställning avser således endast att med exempel belysa det sätt, varpå Sverige utövat sin rätt att giva reglementariska föreskrifter för de fartyg, som färdas inom dess territorialvatten. I ovan anförda kungl. förordning den 19 september 1696 angående lotsvä- Sjömätning. sendet i Sverige och Finland var infört ett förbud för skeppare att genom 1

Sv. Förf.-Sami. 1914 nr 442.

222 pejlande eller lodande taga sig fram genom skärgårdarna, »där som lotsvatten äro». Detta förbud mot att genom pejlande och lodande skaffa sig kännedom om djupförhållandena i skärgårdarna torde hava avsett dels att upprätthålla lotsmonopolet, dels att tillgodose försvarets intresse att hemlighålla farledernas beskaffenhet, ett intresse, som ju även själva lotsplikten avsåg att tjäna. 1 Lotsförordningen av den 29 oktober 1798 hade i § 17 en bestämmelse av följande lydelse: »Alla främmande personer förbjudas vid 50 riksdalers plikt att varken i vanliga farvatten eller annorstädes i skärgården eller på kusterna loda och plikta samt orternas beskaffenhet undersöka; likaledes inhemska obehöriga personer.» I § 81 av samma förordning föreskrevs, att lots och lotsbetjänt skulle noga efterse och på allt sätt söka förhindra att obehöriga personer pliktade och lodade å kusten och i skären samt å annat sätt rekognoscerade svenska ovanliga farvatten, samt icke heller tillåta utländska att på sådant sätt förfara i vanliga farleder; om något sådant skedde, hade de att genast till närmaste förman därom rapportera. Därjämte var det, enligt § 80 av förordningen, förbjudet för lotsarna att underrätta någon främmande person om vare sig ordinarie eller extraordinarie farleders beskaffenhet. Några bestämmelser av dylikt innehåll återfinnas icke i lotsförordningen av den 20 juni 1820. Däremot stadgades i § 13 av lotsförordningen den 16 maj 1827 förbud för alla främmande, ävensom obehöriga inhemska personer att loda och plikta på kusten och i skärgårdar, i segelleder och hamnar, ävensom att undersöka orternas beskaffenhet, vid andra tillfällen än då sådant kunde för fartygets säkerhet erfordras. Likaså föreskrevs i lotsförordningen av den 9 juli 1862, § 26, att ingen utan därtill erhållet vederbörligt tillstånd eller uppdrag finge loda eller plikta på kuster och i skärgårdar, segelleder och hamnar, eller i dem anställa andra undersökningar, än som med avseende på ankargrunden, där hans fartyg låg, kunde för dettas säkerhet anses nödigt. Någon häremot svarande bestämmelse finnes icke i förordningen angående lotsverket den 15 februari 1881. Däremot infördes förbud mot företagande utan vederbörligt tillstånd av sjömätning i lagen den 9 maj 1913 innefattande vissa bestämmelser till skydd för hemligheter av betydelse för rikets försvar. 2 Det heter i § 4 av denna lag: »Företager någon sjömätning eller lödning vid rikets kuster eller i därtill hörande skärgårdar, farleder eller hannar utan att till sådan åtgärd hava erhållit tillstånd enligt vad av Konungen stadgas, varde dömd till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gärningen är i allmänna strafflagen belagd med strängare straff; dock äge vad sålunda är sagt ej tillämpning, om någon utför lödning, som erfordras för framförande eller säkerställande av fartyg, vara han befinner sig, eller om lödning i hamn verkställes på föranstaltande av vederbörande hamnmyndighet.» Någon yttre gräns för de områden, som ovan anförda bestämmelser med förbud mot sjömätning eller lödning avse, finnes som synes ingenstädes utsatt. Att de ej kunna sträcka sig längre än till territorialgränsen är ju täm1

Jfr instruktionen den 1 mars 1680 för viceamiralen v. Rosenfeld, ovan s. 211. ^ Sv. Förf.-Saml. 1913 nr 48.

223 ligen tydligt; det kan ifrågasättas, om områden, som endast betecknas med uttrycken »på kusterna» eller »vid rikets kuster» ens sträcka sig så långt som till denna. De förbud mot företagande av sjömätning eller lödning, som enligt vad ovan omnämnts förekomma i kungörelserna angående främmande örlogsfartygs tillträde till svenskt territorium, avse däremot »svenskt farvatten» (1904 års kungörelse), »svenskt territorialvatten» (1912 års kungörelse) eller »svenskt territorium» (1925 års kungörelse). Några bestämmelser angående gränsen för Sveriges yttre territorialvatten förekomma emellertid lika litet i dessa kungörelser som i samband med de i lotsförordningarna eller lagen om • skydd för hemligheter av betydelse för rikets försvar införda bestämmelserna angående förbud mot sjömätning eller lödning. Sjömätningen jämte upprättandet av sjökartor har alltsedan mitten av 1700talet i Sverige behandlats som en offentlig angelägenhet. 1 Dessa uppgifter åligga numera kungl. sjökarteverket, vilket enligt sin nu gällande instruktion av den 24 mars 1922 bl. a. har till åliggande »att genom mätningar och undersökningar inhämta så noggrann kännedom om riket omgivande farvatten och dess segelbara inlandsfarvatten som sjöfartens, försvarsväsendets och den allmänna samfärdselns behov fordra samt att med stöd av vunna mätningsresultat utarbeta och utgiva geodetiskt grundade sjökort». 2 Av naturliga skäl ha farvattnen omkring rikets kuster huvudsakligen utgjort området för sjökarteverkets verksamhet, men så vitt man kan se har territorialgränsen aldrig bildat någon gräns därför; härvid bortses från gränsvatten, där territorialgränsen tillika bildar riksgräns mot ett annat lands område. E t t exempel på att nya företeelser kunna föranleda strandstaten att till nya Nyttjande områden utsträcka sin reglerande verksamhet beträffande utländska fartyg, a)>.?aäipsom färdas mom territorialvattnet, utgör den svenska lagstiftningen angående °" aggmng' nyttjande inom riket av radioanläggning å främmande fartyg. Enligt § 8 av lagen den 31 augusti 1907 om utförande och nyttjande av elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd, som i §§ 1 och 2 föreskrev, att Konungen.s tillstånd erfordrades för utförande av dylik anläggning inom riket på land eller å stationärt fartyg ävensom för utförande av dylik anläggning å svenskt fartyg, som ej var stationärt, skulle Konungen meddela de föreskrifter, vilka med avseende å främmande fartyg, som ej vore å svenskt område stationära, erfordrades i fråga om nyttjande inom riket av sådan anläggning, som avsågs i lagen. Dessa föreskrifter meddelades i en kungl. kungörelse av samn:a dag angående vad med avseende å främmande fartyg i vissa fall bör iakttagas i fråga om nyttjande i riket av elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd. 3 I denna bestämdes bl. a. i § 1, 1 WARBERG, On svenska sjökarteverket, s. 7 ff. SKOGMAN, Anteckningar om Sveriges sjökarteverk under de semst förflutna fyra årtiondena, s. 1 ff. 2 Sv. Förf.-Sanl. 1922 nr 127. 3 Sv. Förf.-Sard. 1907 nr 94.

224 att elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd ombord å främmande fartyg, som ej var å svenskt område stationärt, icke utom i fall av nöd finge nyttjas inom de delar av svenska skärgården och inom de svenska farvattnen i närheten av fast gnisttelegrafstation, som av marinförvaltningen, eller beträffande för allmän korrespondens upplåten station, av telegrafstyrelsen bestämdes, och i § 2, att den som ville inom svenskt hamnområde å fartyg av nyssnämnda beskaffenhet nyttja anläggning, varom i kungörelsen var fråga, hade att ansöka om tillstånd därtill hos marinförvaltningen. Vidare föreskrevs i § 3, att då anläggning av ifrågavarande beskaffenhet inom svenskt territorium nyttjades ombord å fartyg, som avsågs i kungörelsen, skulle bestämmelserna i den 1906 avslutade internationella konventionen rörande telegrafering utan tråd med därtill hörande tjänstgöringsreglemente i tillämpliga delar iakttagas. Denna kungörelse ersattes sedermera genom kungl. kungörelsen den 20 juni 1913 angående nyttjande i riket av elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd ombord å främmande fartyg. 1 Skillnaden mellan denna kungörelse och den föregående låg emellertid väsentligen endast däri, att de befogenheter att meddela tillstånd till nyttjande av anläggning av ifrågavarande slag, som enligt 1907 års kungörelse tillkommit marinförvaltningen, nu överflyttades till telegrafstyrelsen. Genom telegrafstyrelsens kungörelse den 22 augusti 1913 förbjöds nyttjandet, utom i fall av nöd eller då det erfordrades för korrenspondens med näxmast belägna kuststation, av elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd, vare sig å svenskt eller främmande fartyg, inom ett område av tio sjömil från svensk kuststation under tiderna för kuststationens öppethållande. 2 Under världskriget infördes åtskilliga restriktiva bestämmelser med avseende på främmande fartygs rätt att nyttja anläggning för radiotelegrafi inom svenskt territorialvatten. I kungl. brev till telegrafstyrelsen den 10 augusti 1914 förordnades sålunda, att tills vidare tillstånd icke finge lämnas att mom svenskt hamnområde nyttja elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering ombord å krigförande makts fartyg. 3 Den 4 september 1916 utfärdades en kungl. kungörelse med vissa föreskrifter i fråga om nyttjande inom svenskt territorialvatten av elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd ombord å handelsfartyg, varigenom befälhavare å svenskt örlogsfartyg bemyndigades att, då omständigheterna det påkallade, förbjuda eljest tillåtet nyttjande av sådan anläggning ombord å handelsfartyg, svenskt eller främmande, som befunne sig inom svenskt territorialvatten. 4 Genom telegrafstyrelsens kungörelse den 12 januari 1917 utsträcktes det i styrelsens kungörelse den 22 augusti 1913 meddelade förbudet att vare sig å svenskt eller främmande fartyg nyttja elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd till att gälla hela svenska skärgården, utom, beträf1

Sv. Förf.-Saml. 1913 nr 124. Sv. Förf.-Saml. 1913 nr 192. Sv. Förf.-Saml. 1914 nr 131. * Sv. Förf.-Saml. 1916 nr 375. 2

225 fande främmande fartyg, i fall av nöd, samt, beträffande svenska fartyg, i fall av nöd eller för korrespondens med svensk kuststation. 1 Lagen den 31 augusti 1907 om utförande och nyttjande av elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd är numera ersatt av lagen den 16 maj 1924 angående samma ämne.2 Bestämmelserna i §§ 1 och 2 av 1907 års radiolag återfinnas i §§ 2 och 3 av den nya lagen, med den skillnaden att bestämmelserna i den sistnämnda avse icke blott utförande utan även nyttjande av radioanläggning. Bestämmelsen i den gamla lagens § 8, att Konungen skulle meddela de föreskrifter, vilka med avseende å främmande fartyg, som ej voro å svenskt område stationära, kunde erfordras i fråga om nyttjande här i riket av radioanläggning, återfinnes i § 9 av den nya lagen. Nya föreskrifter i dylikt avseende utfärdades genom kungl. kungörelsen den 25 juli 1924 angående nyttjande i riket av radioanläggning å främmande fartyg. 3 I denna heter det i § 2, att radioanläggning å främmande fartyg må inom svenskt hamnområde nyttjas allenast med särskilt av telegrafstyrelsen, efter samråd med chefen för marinstaben, lämnat tillstånd, samt med iakttagande av de närmare föreskrifter, telegrafstyrelsen meddelar; inom de delar av svenskt territorialvatten, som ligga på mindre avstånd än 10 nautiska mil från svensk kuststation, må radioanläggning å främmande fartyg icke nyttjas utom i fall av nöd eller då det erfordras för korrespondens med närmast belägna kuststation; telegrafstyrelsen äger dessutom, efter samråd med chefen för marinstaben, meddela förbud mot eller föreskriva inskränkning i nyttjandet, utom i fall av nöd, av radioanläggning å främmande fartyg jämväl inom andra delar av svenskt territorialvatten än de nyssnämnda; telegrafstyrelsen äger, enligt § 3, meddela föreskrift i fråga om sättandet ur bruk av radioanläggning å främmande fartyg, som befinner sig inom område, där jämlikt § 2 dylik anläggning icke må nyttjas; enligt § 5 skola, då radioanläggning å främmande fartyg nyttjas inom svenskt territorialvatten, där ej för visst fall annorlunda stadgats, bestämmelserna i gällande internationella radiotelegrafkonvention med därtill hörande tjänstgöringsreglemente iakttagas i tilllämpliga delar. Betraktar man ovan anförda författningsbestämmelser ur synpunkten av deras lokala giltighetsområde, finner man, att 1907 års radiolag avser områden »i riket» eller »svenskt område», varunder tydligen inbegripes även Sveriges territorialvatten; kungörelsen den 31 augusti 1907 angående nyttjande i riket av elektrisk anläggning etc. talar om »svenskt område», om »svenskt territorium» och om »svenska farvatten»; ehuru innebörden av dessa uttryck icke närmare definieras, är det tydligt av sammanhanget, att därunder inbegripes svenskt territorialvatten. Telegrafstyrelsens kungörelse den 22 augusti 1913, som bl. a. innehöll förbud för främmande fartyg mot användning av radioanläggning, annat än i visst undantagsfall, inom ett område av 10 sjömil från svensk kuststation, kan enligt ordalagen rent av synas avse vatten1

Sv. Förf.-Saml. 1917 nr 11. Sv. Förf.-Saml. 1924 nr 121. s Sv. Förf.-Saml. 1924 nr 383. 15—293623 2

226 områden utanför svenska territorialgränsen; att detta dock ej kan ha varit meningen framgår därav, att denna förbudsbestämmelse utfärdades med stöd av kungl. kungörelsen den 20 juni 1913, som bemyndigade telegrafstyrelsen att utfärda dylika bestämmelser endast beträffande svenska farvatten, varmed i detta fall endast kan förstås svenskt territorialvatten. Den motsvarande förbudsbestämmelse, som är införd i kungl. kungörelsen den 25 juli 1924, är också inskränkt till att gälla områden inom svenskt territorialvatten. Såväl sistnämnda kungörelse som kungl. kungörelsen den 4 september 1916 använda uttrycket »svenskt territorialvatten» utan att närmare angiva, vad därmed skulle förstås. Nämnda kungörelse den 25 juli 1924 använder dessutom, liksom lagen den 16 maj 1924 om utförande och nyttjande av elektrisk anläggning etc, uttrycket »svenskt område», utan att någon gräns för »svenskt område» angives. Skyldighet Den 14 augusti 1916 utfärdades en kungl. kungörelse om handelsfartygs nationali- skyldighet att föra nationalitetsflagga m. m.1 Enligt § 1 av denna kungöreltetsflagga se skall handelsfartyg inom svenskt territorialvatten under tiden från solens m m ' ' uppgång till dess nedgång hava nationalitetsflaggan hissad, medan svenska krigsmakten tillhörande fartyg är i sikte; ligger handelsfartyget i hamn eller å ankarplats, dit krigsfartyget ankommer, eller anländer handelsfartyget till hamn eller ankarplats, där krigsfartyget befinner sig, må flaggan nedhalas, sedan det ankommande fartyget ankrat eller förtöjt. Inom sådant territorialvatten, som enligt utfärdad kungörelse ingår i område för krigshamnar eller är spärrat genom undervattensminor eller andra försvarsmedel, skall handelsfartyg enligt § 2, även om skyldighet att föra flagga icke föreligger enligt § 1, från solens uppgång till dess nedgång hava nationalitetsflaggan hissad, medan fartyget är under gång; vid infart till område, som i paragrafen avses, skall flaggan hissas, när fartyget befinner sig en distansminut utanför området. Då riket befinner sig i krig, är, enligt § 3, handelsfartygs skyldighet att föra flagga ej inskränkt till tiden mellan solens uppgång och dess nedgång, ej heller inom område, som avses i § 2, till den tid, då fartyget är under gång. Enligt § 4 föreligger dock ej i något fall skyldighet att föra flagga å fartyg, som utan besättning ligger i hamn eller å ankarplats. Kungörelsen innehåller vidare, i § 5, bestämmelser om vad från handelsfartygs sida skall iakttagas, då det inom svenskt territorialvatten prejas av svenska krigsmakten tillhörigt fartyg eller båt, samt vid visitering. Enligt § 6 må handelsfartyg ej inom svenskt territorialvatten passera mellan svenska krigsmakten tillhörande fartyg eller båtar, vilka utföra minsvepning, och ej heller utan tvingande skäl mellan svenska krigsfartyg, som i territorialvattnet befinna sig under gång i formering. Kungörelsen avser uppenbarligen såväl utländska som svenska handelsfart y g ; någon bestämmelse angående utsträckningen av svenskt territorialvatten är emellertid ej däri införd. 1 Sv. Förf.-Saml. 1916 nr 372. — Kungörelsen erhöll ett tillägg genom en kungl. kungörelse den 8 september 1924. (Sv. Förf.-Saml. 1924 nr 414.)

227 Lagen den 9 jatuari 1885 angående skydd för undervattenstelegrafkablar, Skydd för innehåller i sin 1 § bestämmelser om straff och skadeståndsskyldighet för den, undervatsom uppsåtligen förstör eller skadar undervattenskabel »utom särskild stats Cn$ a område» ;* denna la£ ansluter sig till den internationella konventionen angående skydd för undervattenstelegrafkablar, vilken avslöts i Paris den 14 mars 1884 och ratificerades av Sverige den 19 december s. å.2 Konventionen gäller, enligt art. 1, »utanför de särskilda sjöterritorierna» (»en dehors des eaux territoriales») i avseende å alla lovligen anlagda undervattenstelegrafkablar, som hava landfästen inom områden, kolonier eller besittningar, tillhörande en eller flera av de föTdragsslutande makterna. Frågan om utsträckningen av de särskilda staternas territorialvatten är i konventionen lämnad öppen, och den ovannämnda svenska lagen innehåller ej heller någon bestämmelse rörande denna fråga. Båda dessa aktstycken synas utgå från att någon allmän internationellrättslig regel i detta hänseende icke finnes, och att territorialvattnets utsträckning således kan vara olika för olika stater.

Behovet av bestämmelser rörande åtgärder för undvikande av fartygssam- Åtgärder til manstötningar gjorde sig i och med ångfartygstrafikens utveckling i stigande ^ombart grad gällande, och internationella regler på detta område hava också kommit läggning. till stånd, ehuru icke genom en internationell konvention, utan på så sätt, att enhetliga regler införts i de olika ländernas särskilda lagstiftning rörande sjöfartssäkerheten. Av naturliga skäl måste dessa regler vara lika överallt på öppna havet utan hänsyn till territorialgränser; endast för inre farvatten kunna särskilda regler i vissa fall vara behövliga. I de första svenska föreskrifterna rörande detta ämne saknas varje bestämmelse rörande deras lokala giltighetsområde, annat än så till vida, som olika regler gälla i »öppet farvatten», »vid inlopp till sund» o. s. v. Så är förhållandet i kungl. kungörelsen den 27 april 1841 angående huru förhållas bör, då såväl kronans som enskildas ångfartyg möta varandra, samt i §§ 9 ff. av kungl. förordningen den 16 november 1849 angående vad i avseende på passagerareångfartygs byggnad, utrustning och begagnande bör iakttagas. 3 En första anslutning till internationella regler i ämnet skedde genom kungl. förordningen den 25 augusti 1852 angående de lanternor, varmed, till undvikande av ombordläggning, såväl ångfartyg i allmänhet som de seglande fartyg, vilka begagnas i saltsjön eller å främmande farvatten, böra vara försedda. 4 Förordningen var enligt ingressen föranledd av en framställning från brittiska regeringen, »att svenska fartyg måtte erhålla föreskrift att till undvikande av ombordläggning under natt och mörker, använda det för brittiska fartyg anbefallda sätt att för varandra tillkännagiva sitt läge, nämligen me1 Sv. Förf.-Sami. 1885 nr 1. — Angående straff för den, som inom svenskt territorialvatten uppsåtligen förstör eller skadar telegrafkabel, gäller S. L. 19: SS 13 och 14. 2 Sv. Förf.-Saml. 1885 nr 48. » Sv. Förf.-Saml. 1841 nr 12, 1849 nr 75. — § 9 i kungl. förordningen den 16 november 1849 erhöll4 genom kungl. kungörelsen den 23 maj 1857 (Sv. Förf.-Saml. 1857 nr 21) ändrad lvdelse. J Sv. Förf.-Saml. 1852 nr 41.

228 deist lanternor, lysande med dels kulört, dels vitt sken». 1 Redan därav, att förordningen endast avser svenska fartyg, är det klart, att territorialgränsen i densamma ej behövde tillmätas någon som helst betydelse. Förordningen innefattade tvenne moment, av vilka det första avsåg »svenska ångfartyg», var de än befunne sig, och det andra avsåg »alla seglande fartyg vilka begagnas i saltsjön eller i främmande farvatten»; att det även här var fråga om svenska segelfartyg är ju tydligt. Det är härvid att märka, att man ju hade anledning att utgå från att övriga sjöfartsidkande nationers fartyg på grund av sitt hemlands lagstiftning skulle tillämpa samma internationella regler. Den nya förordning i ämnet, som utfärdades den 1 december 1858, avsåg likaledes, såsom framgår av ingressen, endast svenska handelsfartyg. 2 Genom kungl. förordningen den 15 mars 1859 angående styrning av fartyg, till undvikande av ombordläggning, upphävdes kungörelserna a v d e n 27 april 1841 och den 23 maj 1857, och nya föreskrifter, att iakttagas såväl å kronans som enskilda personer tillhöriga fartyg, infördes i syfte att, som det heter i ingressen, i avseende på styrning och manöver, å svenska fartyg i allmänhet måtte följas enahanda regler, som hos främmande nationer allmännast äro i bruk. 3 Även här var det således endast fråga om svenska fartyg. Kungl. förordningen den 28 april 1863 angående vad å fartyg iakttagas bör till undvikande av ombordläggning, som ersatte såväl förordningen den 1 december 1858 angående lanternor etc. som förordningen den 15 mars 1859 angående styrning å fartyg, utfärdades, emedan det befunnits lämpligt att »jämväl för svenska fartyg» antaga vissa allmänna bestämmelser, varom brittiska och franska regeringarna överenskommit rörande vad å deras nationers fartyg borde till undvikande av ombordläggning iakttagas. 4 Förordningen innehåller i art. I »allmänna internationella stadganden» och i art. I I »särskilda stadganden för navigering i svenska farvatten», varpå i art. I I I följer »stadganden rörande fartygs skyldighet att vara med nödiga signalapparater försedda». Huruvida uttrycket »svenska farvatten» i rubriken till art. I I är att fatta i den juridiska betydelsen av »svenskt territorialvatten» är måhända osäkert. Artikeln innefattar i §§ 22—26 bestämmelser angående manövrering i sund och trånga farleder samt hänvisning till de särskilda stadgandena, som kunde vara eller bliva utfärdade beträffande gång i kanaler och vissa farleder; dessa bestämmelser äro hämtade från ovannämnda förordning den 15 mars 1859. Därjämte innehåller artikeln i § 21 en bestämmelse om ett visst undantag från föreskrifterna i §§ 2 och 7, att signallanternorna skulle hållas tända under tiden mellan solens nedgång och dess uppgång; dessa föreskrifter skulle nämligen vid navigering i svenska farvatten sommartiden tillämpas sålunda, att lanternorna skulle lysa från skymning efter solens nedgång till dagning före dess uppgång. Härom yttras i det underdåniga utlåtande av den 6 mars 1863, varmed Förvaltningen av sjöärendena 1 En överenskommelse angående tillämpningen av dylika regler hade 1848 avslutats mellan England och Frankrike, och samma regler antogos så småningom av övriga sjöfartsidkande nationer.

FATTCHILLE, a. a., 8

I, 2, s. 41 f.

Sv. Förf.-Saml. 1858 nr 95. Sv. Förf.-Saml. 1859 nr 9. 4 Sv. Förf.-Saml. 1863 nr 19. 8

229 överlämnade förslaget till den nya förordningen om åtgärder för undvikande av ombordläggning: »Vid det förhållandet, att uti de Sverige omgivande farvattnen hela nättei eller större delen av dem under viss tid av året äro så ljusa», att ankommande fartyg kunna i god tid urskiljas, kunde stadgandena i §§ 2 och 7 av de internationella reglerna »för nämnda farvatten» så modifieras, som framginge av § 21 i den föreslagna förordningen. 1 Det vill härav synas, som om uttrycket »svenska farvatten» snarare vore att fatta i den geografiska betydelsen av »de Sverige omgivande farvattnen» än i den juridiska betydelsen av svenskt territorialvatten. 1863 års förordning angående åtgärder för undvikande av ombordläggning ersattes med en ny förordning i ämnet den 22 juni 1869 ;2 anledningen till utfärdandet av denna förordning var, såsom framgår av ingressen, att brittiska regeringen vidtagit vissa stadganden till förekommande av fartygs ombordläggning, vilka Kungl. Maj:t »funnit gott att jämväl för svenska fartyg antaga». Med avseende på sin uppställning överensstämmer 1869 års förordning med den föregående, och dess art. I l , med rubriken »Särskilta stadganden för navigering i svenska farvatten» är av samma innehåll som motsvarande avdelning av 1863 års förordning. Emellertid utfärdades, liksom tidigare på grund av ett från brittisk sida framställt förslag om ändring i gällande internationella sjövägsregler, den 31 mars 1880 en ny kungl. förordning angående vad å fartyg iakttagas bör till undvikande av ombordläggning. 3 I motsats till de föregående förordningarna i ämnet innehåller denna i ingressen intet som antyder, att densamma skulle uteslutande avse svenska fartyg, och dess avd. 2, med rubriken »Särskilda bestämmelser för sjöfarten i svenskt farvatten» inledes med en bestämmelse (§ 27) av följande lydelse: »Ovanstående internationella bestämmelser skola gälla för alla fartyg i svenskt farvatten, med de undantag och tillägg, som sägas i följande §§.» Kungl. förordningen den 20 februari 1885 angående åtgärder till undvikande av ombordläggning samt signaler för angivande av nöd å fartyg, vilken ersatte nyssnämnda förordning av 1880, överensstämmer i här berörda avseenden med denna.4 Dessa förordningar kunna enligt ordalagen knappast förstås annorlunda än att de voro tillämpliga på alla fartyg, såväl utländska som svenska, som befunno sig i svenskt farvatten, varmed i detta sammanhang ej kan menas något annat än svenskt territorialvatten. Detta är i och för sig intet anmärkningsvärt, då det ur internationellrättslig synpunkt icke är något som hindrar, att en stat gör sina föreskrifter rörande sjöfartssäkerheten tillämpliga även för främmande fartyg, som befinna sig i dess territorialvatten. En annan fråga är, huruvida det ur praktisk synpunkt kunde anses lämpligt att för territorialvatten, som utgör öppen sjö, införa andra sjövägsregler än dem, som voro gällande på öppna havet utanför territorialgränsen. Då de internationella reglerna emellertid" 1

Sjöförsvarsdepartementets akt till k. förordningen den 28 april 1863. R. A. Sv. Förf.-Saml. 1869 nr 36. Sv. Förf.-Saml. 1880 nr 11. * Sv. Förf.-Saml. 1885 nr 7. — Den med § 27 i 1880 års förordning överensstämmande paragraf, som inleder avd. I I i 1885 års förordning, har numret 28. 2

230 icke grundade sig på någon formlig överenskommelse, stod det varje stat fritt att införa dem i den omfattning och med de inskränkningar, den själv önskade. 1 Någon bestämmelse om utsträckningen av »svenskt farvatten» eller »svenskt territorialvatten» fanns emellertid icke i de svenska förordningarna av 1880 och 1885. Sedan förslag till nya internationella regler för förekommande av ombordläggning utarbetats vid den internationella sjöfartskonferensen i Washington 1889, beslöt Kungl. Maj:t den 2 februari 1894, att dessa regler även för Sveriges del skulle antagas och läggas till grund för en förnyad förordning i ämnet. Denna förordning utfärdades den 25 maj 1894.2 Washingtonreglerna voro avsedda att tillämpas av »alla fartyg på öppna hav och i alla därmed förbundna farvatten, som trafikeras av sjögående fartyg» (»all vessels upon the high seas and in all waters connected therewith, navigable by sea-going vessels»); däremot skulle dessa regler icke hindra tillämpningen av vederbörlig myndighets särskilda stadganden för sjöfarten i hamnar, på floder eller i inre farvatten (art. 30: »Nothing in these rules shall interfere with the operation of a special rule, duly made by local authority, relative to the navigation of any harbor, river or inland waters»). I enlighet härmed var den svenska förordningen av 1894 uppdelad i tvenne avdelningar: I. Allmänna internationella bestämmelser, och I I . Särskilda bestämmelser för sjöfarten i svenskt inre farvatten. Sistnämnda avdelning inleddes med en bestämmelse (i art. 32) av följande lydelse: »Med svenskt inre farvatten förstås i denna förordning farvatten inom svenska skärgårdar eller i svenska hamnar, floder, kanaler eller insjöar. — Ovanstående internationella bestämmelser skola gälla för alla fartyg i svenskt inre farvatten, med de undantag och tillägg, varom här nedan sägs.» Den här införda definitionen avsåg således att angiva, vad som i förordningen skulle förstås med »svenskt inre farvatten», icke att giva någon definition på »svenskt inre territorialvatten»; till »svenskt inre farvatten» i förordningens mening hänfördes icke bukter och vikar; dessa voro tydligen att anse såsom hörande till »öppna hav och därmed förbundna farvatten», i fråga om vilka de allmänna internationella bestämmelserna enligt en under dessa intagen inledande föreskrift utan inskränkning voro tillämpliga. I motsats till vad som varit förhållandet i 1880 och 1885 års förordningar tillmättes den yttre territorialgränsen i 1894 års förordning angående åtgärder till undvikande av ombordläggning icke någon betydelse med avseende på de olika bestämmelsernas tillämplighetsområde. 3 1 Mot avd. 2 av de svenska förordningarna svarade en bestämmelse i de internationella reglerna, som i § 25 av förordningarna återgavs sålunda: »Ingen av dessa bestämmelser skall upphäva den gällande kraften av vederbörlig myndighets särskilda stadganden för sjöfarten i hamnar, eller på floder eller för sjöfart i inhemskt farvatten.» Det där använda uttrycket »sjöfarten . . . i inhemskt farvatten» återgav icke fullt riktigt det i de internationella reglernas engelska originaltext använda uttrycket »inland navigation», vilket torde betyda »sjöfart i inre vatten», under det att »inhemskt farvatten» måste anses betyda »territorialvatten»-. Följden härav blev, att i avd. 2 av de svenska förordningarna även beträffande svenskt territorialvatten, som utgör öppen sjö, stadgades avvikelser från de internationella reglerna i större utsträckning, än vad i dessa torde varit avsett. * Sv. Förf.-Saml. 1894 nr 70. 3 Under förarbetena till 1894 års förordning riktades åtskilliga anmärkningar mot den i rubriken till avd. 2 av 1885 års förordning gjorda användningen av uttrycket »svenskt farvatten». Sålunda

231 Innan förordningen den 25 maj 1894 hunnit träda i kraft enade sig de flesta sjöfartsidkande nationernas regeringar om en ändring i en viss punkt av de internationella sjövägsreglerna och en ny svensk förordning angående åtgärder till undvikande av ombordläggning samt signaler för angivande av nöd å fartyg utfärdades med iakttagande av denna ändring den 9 december 1896. 1 Denna överensstämde emellertid i ovan berörda avseenden med 1894 års förordning. Detsamma är förhållandet med den nya förordning i ämnet, som utfärdades den 26 oktober 1906 och som ännu är gällande. 2 Om man nu frågar sig, huruvida territorialgränsen har någon betydelse för tillämpningen av den svenska förordningen angående åtgärder till förekommande av ombordläggning av 1906, finner man, att svaret på denna fråga måste bli beroende av, huruvida denna förordning gäller även för främmande fartyg. Med avseende härå framgår det av art. 32, att de i avd. I av förordningen innefattade internationella bestämmelserna skola gälla för alla fartyg i svenskt inre farvatten, med de undantag och tillägg, varom talas i avd. I I . Det är härav tydligt, att förordningens bestämmelser, på sätt som angives i sagda artikel, avse att gälla såväl för utländska som för svenska fartyg, som befinna sig i vad som i förordningen benämnes »svenskt inre farvatten». Beträffande förordningens giltighet i övrigt heter det i den bestämmelse, som inleder avd. I, att »dessa regler» (nämligen de allmänna internationella bestämmelserna) »skola följas av alla fartyg på öppna hav och i alla därmed förbundna farvatten, som trafikeras av sjögående fartyg». Nu är det tydligt, att den svenska förordningen angående sjövägsregler icke kan ha gällande kraft för främmande fartyg på det fria havet. (En annan sak är, att samma regler kunna antagas vara gällande även för övriga sjöfartsidkande länders fartyg på grund av dessa länders lagstiftning.) Däremot äger Sverige, internationellrättsligt sett, otvivelaktigt befogenhet att giva reglementariska föreskrifter rörande sjöfarten inom sitt territorialvatten med gällande kraft även för utländska fartyg. Uttrycket »alla fartyg» i inledningen till avd. I av 1906 års förordning — liksom även samma uttryck på motsvarande ställe i 1894 och 1896 års förordningar angående åtgärder för undvikande av ombordläggning — kan därför möjligen anses innefatta även utländska fartyg, som yttrade Ångfartygsbefälhavaresällskapet i Stockholm: »I det internationella förslagets 30 § är med givet de respektive sjönationernas regeringar att utfärda särskilda stadganden för sjöfarten i hamnar pa floder eller i inre farvaftten. Det kan därför sättas i fråga om icke rubrikens ordalydelse borde för andras i överensstämmelse^ därmed eller till: 'Särskilda bestämmelser för sjöfarten på landets inre farvatten. — Emot det nuvarande uttrycket 'svenskt farvatten' kan anföras, a t t enligt tullstadgans törsta paragraf beräknas detta (svenskt farvatten) 'sträcka sig i Öresund till hälften därav och för övrigt till och med en svemsk mil från land eller från yttersta skären på svenska kusten', alltså omfattande helt andra områden än landets inre farvatten. — Skulle därför det nuvarande uttrycket svenskt farvatten' bibehållas, så följer därav, att alla i författningens andra avdelning förekommande bestämmelser böra kännas; och iakttagas av befälet å de fartyg, av vilken nationalitet som helst, som beiara det inom ovan nämnda demarkationslinje befintliga vattenområdet. Att så emellertid icke ar förhållandet inses nogsiamt, och i alla händelser vore det för mycket begärt att fordra, det befäl a främmande nationers fa,rtyg skulle åtminstone i allmänhet äga kännedom om att vid passerandet av t. ex. den stora stråkvägen utanför svenska kusten från Göteborg till Sandhammar det funnes andra sjovagsregler än d© internationella att iakttaga.» Skrivelse i sjöförsvarsdepartementets akt till j t u n g l . forordningen d e n 25 maj 1894 angående åtgärder för undvikande av ombordläggning. 1 2

Sv. Förf.-Saml. 1896 nr 102. Sv. Förf.-Saml. 1906 nr 93.

232 befinna sig inom svenskt territorialvatten. Ur svensk myndighets synpunkt var denna fråga emellertid utan egentlig praktisk betydelse, så länge förordningarna angående åtgärder för undvikande av ombordläggning saknade straffbestämmelser; detta var fallet med 1906 års förordning i dess ursprungliga lydelse, liksom med de tidigare förordningarna i ämnet. Till straff kunde dömas endast om någon sjöolycka följt av försummelse att iakttaga sjövägsreglerna, i vilket fall sjölagens ansvarsbestämmelser, eller, om någons död förorsakats genom olyckan, S.L. 14 § 9 kunde bliva tillämpliga. Huruvida territorialgränsen skall anses vara av någon betydelse för frågan om dessa straffbestämmelsers tillämplighet på utländska fartyg, beror på, huruvida territorialgränsen i allmänhet kan anses vara av någon betydelse med avseende på svensk strafflags giltighetsområde, en fråga, som måhända kan bliva föremål för stridiga meningar. Genom en kungl. kungörelse av den 28 april 1916 tillades emellertid till 1906 års förordning angående åtgärder till undvikande av ombordläggning en ny avdelning (avd. I I I , art. 43—46) med ansvarsbestämmelser, varigenom underlåtenhet att ställa sig vissa av förordningens föreskrifter till efterrättelse belades med straff, även för de fall att ingen olycka därigenom skedde. 1 I vad mån dessa straffbestämmelser äro avsedda att tilllämpas med avseende på förseelser av ifrågavarande art, som begåtts å utländska fartyg inom svenskt territorialvatten, är måhända ej alldeles klart. Ur internationellrättslig synpunkt gäller emellertid, att liksom strandstaten har rätt att utfärda föreskrifter med giltighet även för främmande fartyg med avseende på sjöfartssäkerheten inom territorialvattnet, så har strandstaten även rätt att bestraffa å främmande fartyg begångna överträdelser av dessa föreskrifter. Någon uttrycklig bestämmelse berörande territorialgränsen finnes emellertid endast i 1880 och 1885 års förordningar angående åtgärder till undvikande av ombordläggning, och icke heller dessa förordningar innehålla något, som kunde vara ägnat att belysa frågan om det svenska territorialvattnets utsträckning. övriga förBeträffande tillämpningsområdet för lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn fattningar ^ fartyg gäller, enligt lagens 1 §, bl. a., att »de bestämmelser i lagen, vilka ej sjöfarts- särskilt förklaras gälla om svenska fartyg, skola, med de undantag och avvisäkerheten. k e l s e r j Som Konungen må bestämma, äga tillämpning jämväl å utländska fartyg, som här i riket finnas». 2 Det torde emellertid ligga i sakens natur, att lagens bestämmelser icke kunna tillämpas å fartyg, som endast passera genom territorialvattnet, utan förutsättningen för lagens tillämplighet måste praktiskt taget vara, att det fartyg, varom är fråga, skall hava ingått i svensk hamn. Detta framgår också av chefens för finansdepartementet yttrande vid föredragning i statsrådet den 30 januari 1914 av förslaget till lagen om tillsyn å fartyg; statsrådet yttrade därvid bl. a.: »I anslutning till vad som redan är svensk rätt på det område, där en allmän statskontroll finnes genomförd,. 1 3

Sv. Förf.-Sami. 1916 nr 115. Sv. Förf.-Saml. 1914 nr 349.

233 och i överensstämmelse med den allmänna tendensen inom all modern sjöfartslagstiftning, komma enligt det föreliggande lagförslaget jämväl främmande fartyg i svenska hamnar att underkastas tillsyn . . . E t t uppenbarligen livsfarligt fartyg bör icke tillåtas lämna svensk hamn, därför att det är utländskt.» 1 I § 4 av kungl. förordningen den 20 maj 1927 angående fartygs byggnad och utrustning 2 lämnas definition på de uttryck, varmed »den fart, vari fartyg nyttjas», i förordningen betecknas; paragrafen säges i en kantrubrik handla om »fart, som berör svenskt farvatten m. m.». Detsamma gällde tidigare om motsvarande paragraf (§ 2) i kungl. förordningen om fartygs byggnad och utrustning den 23 december 1915.3 Av paragrafernas innehåll framgår emellertid, att uttrycket »svenskt farvatten» här knappast är att fatta i betydelsen »svenskt territorialvatten», eller att i varje fall gränsen för svenskt territorialvatten i de däri införda definitionerna icke är av någon som helst betydelse. Bland de rättigheter, som strandstaten äger utöva med avseende på territo- Karantän rialvattnet, plägar även nämnas rätten att utöva sundhetskontroll. Det ligger emellertid i sakens natur, att de åtgärder, som vidtagas för förhindrande av införande till landet av smittosamma människo- eller husdjurssjukdomar, i den mån de rikta sig mot fartyg, som kunna misstänkas för att medföra smittoförande personer eller varor, snarare måste angå villkoren för tillträde till vederbörande lands hamnar än villkoren för genomfart genom dess territorialvatten. Härav följer, att territorialgränsen i allmänhet icke kan väntas vara av någon praktisk betydelse med avseende på tillämpligheten av bestämmelserna i detta ämne. Detta är icke heller fallet med de i Sverige utfärdade bestämmelserna till förekommande av smittosamma sjukdomars införande i riket. En av de första förordningarna av detta slag, plakatet om pestilentia, vilket utfärdades den 7 september 1664 med anledning av pestens spridning på åtskilliga utrikes orter, särskilt i Holland, innehöll ett totalt förbud för personer från Holland eller andra för pesten misstänkta orter att inkomma i riket. 4 Då emellertid avbrytandet av sjöfartsförbindelserna med Holland vållade Sverige avsevärda ölägenheter, ändrades detta i november 1664 därhän, att folk och varor från de smittade orterna firigo inkomma i riket, sedan de undergått en viss karantänsbehandling, vilken anordnades på så sätt, att några bodar uppslogos på Dalarö skans, där »varorna:, utur farkosterna kunde upptagas, och genom vädret renas ifrån contagionen, s;å ock folket hållas tillsammans, att icke någon måtte hemligen landstiga, förr än det utan fara sig göra läte».° Rådets förordning den 25 augusti 1709, huruledes förhållas skall med ankommande skeppare, sjöfolk och passagerare ifrån de orter, där smittosamma sjukdomar äro, vilken föranleddes av en farlig smittosam sjukdoms grasserande i Danzig m. fl. orter vid 1

2 MALMEN: Sjöfartssäkerheten, I, s. 6.

Sv. Förf.-Saml. 1927 nr 184. Sv. Förf.-Saml. 1915 nr 514. 4 STIERNMAN, Samling av kungl. brev etc., I I I s. 257. 6 Kungl. brev till konnmerskollegium den 15 november 1664 och till Generaltullförvaltaren Drakenhielm den 16 november 1664. STIERNMAN, a. a., ss. 294, 297. 3

234 Östersjön, föreskrev, att alla ankommande skeppare, samt deras sjöfolk och passagerare, skulle vara försedda med vederbörliga sundhetspass och bevis från de städer och orter, varifrån de avgått, jämte en fullkomlig underrättelse om laddningarnas beskaffenhet och inlastningsort, och skulle ingen tillåtas att landstiga eller något av laddningen få lossas, förrän fartygen uppehållit sig ett stycke utanför hamnarna i och för undersökning av sundhetspassen; de skeppare, vilkas papper befunnes misstänkta, skulle vara skyldiga att med sina fartyg, last och passagerare begiva sig till vissa bestämda holmar och orter för att hållas i fyrtio dagars karantän. 1 Genom rådets ytterligare förordning av den 2 september 1710 angående de från besmittade orter ankommande farkoster och passagerare inskärptes dessa bestämmelser, varjämte tillades bl. a., att ingen, som kommen från de smittade orterna anlände till skärgårdarna här i riket och där under lydande provinser, finge inkomma vidare i riket eller till städerna, utan hade att förbliva på fartygen. 2 Genom kungl. förordningen den 14 december 1721, huruledes med handeln och sjöfarten från utrikes orter på Sverige och dess underliggande provinser, till den smittosamma sjukdomens förekommande, förhållas bör, vilken förordning föranleddes av pestens uppträdande i de franska Medelhavstrakterna, förbjöds inlöpandet i alla rikets hamnar av fartyg, som direkt eller indirekt kommo från Frankrikes vid Medelhavet belägna provinser, ävensom all införsel av varor från sagda orter; skepp, kommande från Levanten ävensom italienska och spanska Medelhavshamnar, fingo inkomma i svensk hamn, men först efter att hava undergått viss tids karantän; vissa restriktioner stadgades beträffande varuinförseln; då lotsarna varseblevo något från utrikes ort kommande fartyg, skulle de gå ut till sjöss så långt som möjligt och göra sig underrättade om varifrån det kom; befanns det då, att fartyget kom från fransk Medelhavshamn, skulle de tillsäga skepparen att genast gå tillbaka ut till sjöss utan att ingå i svensk hamn; kom fartyget från annan Medelhavshamn, skulle de tillsäga skepparen att ingå till karantänsplats; uttryckligen framhölls, att förordningen avsåg såväl utländska som svenska fartyg. De svenska förordningar rörande sjöfarten från utrikes orter på Sverige och dess underliggande provinser, som under den följande tiden utfärdades med anledning av utomlands utbrutna farsoter, innehöllo, med större eller smärre modifikationer, liknande bestämmelser. Detta var sålunda förhållandet med kungl. förordningarna i ämnet av den 17 juli 1728, den 13 augusti 1733, den 17 januari 1739, den 30 september 1743 och den 17 september 1770. I alla dessa författningar var det således fråga om fartygs tillträde till svensk hamn, vare sig bestämmelserna gingo ut på fullständigt förbud för fartyg att inkomma i svensk hamn eller på uppställandet av vissa villkor för tillträde dit; däremot berördes icke av dessa bestämmelser fartygens rätt att inkomma till eller befara svenskt yttre territorialvatten. Sedan en karantänsinrättning upprättats på Känsö i Göteborgs skärgård, utfärdade Kungl. Maj:t den 7 november 1806 en allmän karantänsförordning. Även i denna var det emellertid endast fråga om villkoren för fartygs tillträde 1

STIEENMAN, Samling av kungl. brev etc., VI, s. 2.

2 STIEBNMAN, a. a.,

VI,

s.

23.

235 till svenska hamnar )ch för kommunikation mellan fartyget och landets inbyggare. De svåra kolenepidemier, som på 1830- och 1860-talen hemsökte Europa, gåvo anledning till utfärdandet av ett stort antal författningar rörande karantän, vilka dock icke innehöllo några principiella nyheter av intresse för här ifrågavarande spörsnål. I kungl. kungörelserna av den 25 januari 1833 och den 22 februari 183^ angående vad tills vidare iakttagas bör emot kolerasjukdomens införande i riket föreskrevs bl. a., att fartyg, som kommo från smittade eller för smitta misstänkta orter, samt under vissa omständigheter även andra fartyg, skulle vara skyldiga att, utan föregången gemenskap med svenska landet och dess invånare, anlöpa behörig karantänsplats. 1 Genom kungl. förordningen den 20 september 1859 upphävdes 1806 års karantänsförordning och stadgades, att vissa för inrikes trafiken redan gällande bestämmelser skulle., i fråga om koleran och gula febern, tillämpas jämväl på från utrikes ort till svensk hamn anlända fartyg, varjämte nya bestämmelser utfärdades till förekommande av pestens införande i riket. Dessa innehöllo bl. a., att fartyg, son ankommo till Sverige från vissa länder, skulle vara försedda med sundhetsbetyg samt vara skyldiga att, utan föregången gemenskap med svenska landet och dess invånare, anlöpa Känsö karantänsplats. Även kungl. förordningen den 19 mars 1875 angående åtgärder mot införande och utbredning av smittosamma sjukdomar bland rikets invånare, handlade, i den mån dess bestämmelser angingo från utrikes ort ankommande fartyg, om vad från dessas sida skulle iakttagas »vid insegling till svensk redd eller i svensk hamn» samt om de åtgärder, som skulle vidtagas, innan »gemenskap med land» fick äga rum. 2 I kungl. kungörelsen den 14 juli 1893 angående förändrade föreskrifter till förekommande av kolerans införande till riket föreskrevs i § 2, att fartyg, som avgått från eller under resa anlupit eller eljest haft beröring med område, som enligt kungörelsens bestämmelser vore att anse som kolerasmittat, så ock fartyg, som haft beröring med annat, för kolerasmitta misstänkt fartyg, skulle, innan beröring med svenska landet eller dess invånare finge äga rum, anlöpa någon av de utefter rikets kuster anordnade observationsplatser för att där av läkare undersökas, ävensom att fartyg, som ankom från utrikes ort och hade eller hade haft kolerasjuk person ombord, skulle, innan beröring med svenska landet och dess invånare finge äga rum, omedelbart avgå till karantänsort. 3 Likartade bestämmelser återfinnas i § 2 av kungl. kungörelsen den 16 juni 1905 angående förändrade föreskrifter till förekommande av pestens och kolerans införande i riket. 4 Kungl. kungörelsen den 9 november 1915 angående åtgärder till förekommande av pestens och kolerans införande i riket föreskrev, i den under rubriken »Skyddsbestämmelser, avseende sjötrafiken» införda 6 '§, att smittat eller misstänkt fartyg, innan beröring med land finge äga rum, skulle ingå till karantänsanstalt för att därstädes av läkare undersökas samt underkastas den vidare behandling, vartill nämnda undersökning i enlighet med kungörelsen 1

Sv. Förf.-Saml. 1833 nr 1, 1834 nr 6. * Sv. Förf.-Saml. 1875 nr 21. Sv. Förf.-Saml. 1893 nr 60. 4 Sv. Förf.-Saml. 1905 nr 46. 3

236 samt vad i övrigt i sådant hänseende särskilt funnes stadgat kunde föranleda; för fartyg, som enligt kungörelsens bestämmelser vore att anse som smittfritt, kunde, enligt samma paragraf, under vissa omständigheter skyldighet föreligga att, innan beröring med land finge äga rum, anlöpa observationsplats. 1 Kungl. kungörelsen den 8 april 1919 angående åtgärder till förekommande av fläckfeberns införande i riket innehöll i § 2 bestämmelser, vilka fartyg, som avgått från eller under resan anlöpt eller eljest haft beröring med utrikes ort, som förklarats smittad av fläckfeber, och därefter ankommo till riket, skulle vara underkastade, innan fri beröring med land fick äga rum. 2 De i nu gällande förordning i ämnet, kungl. kungörelsen den 30 april 1920 angående åtgärder till förekommande av pestens, kolerans, fläckfeberns, återfallsfeberns och smittkoppornas införande i riket, innefattade skyddsbestämmelserna i fråga om sjötrafiken avse, enligt § 5, dels fartyg, som avgått från eller under resan anlöpt eller eljest haft beröring med utrikes ort och därefter ankommer hit till riket, dels fartyg, statt på resa, som berör endast inländska hamnar, där detsamma under resan haft beröring med från utrikes ort kommande fartyg, som då haft ombord sjuk eller död i uppenbar eller misstänkt sådan sjukdom, varom talas i kungörelsen; de i fråga om de särskilda sjukdomarna gällande skyddsbestämmelserna om sjötrafiken tala om de åtgärder, som fartygen skola vara underkastade, »innan beröring med land får äga rum», eller »innan fri beröring med land får äga rum» (§§ 33, 43, 52, 59). 3 Även i de senare svenska karantänsförfattningarna är det således endast fråga om åtgärder, vilka skola vidtagas med till svensk hamn destinerade fartyg, vilka kunna misstänkas medföra smittofara, och det är därför lätt förklarligt, att den svenska territorialgränsen icke är av någon betydelse med avseende på dessa författningars tillämplighet. De föreskrifter, som avse införande av smittosamma sjukdomar genom frän utrikes ort kommande varor eller som avse förekommande av smittosamma husdjurssjukdomars införande i riket, gälla uppenbarligen införsel till rikets landområde av varor eller levande djur, och det är därför naturligt, att icke heller dessa författningar innehålla något av betydelse med avseende på territorialgränsen. 4

Kap. 4. Bestämmelser angående territorialvattens områdets ekonomiska utnyttjande. StrandstaDen bland strandstatens rättigheter över territorialvattnet, vari dess suvetens befo- r ä n itet över detsamma tydligast kommer till uttryck, är, såsom ovan frammed avseen- hållits, dess rätt att förbehålla sig och sina undersåtar territorialvattensomd

UiaM-~ tenwmrå

1 Sv- ™ - S a n d . 1915 nr 539. Sv - Förf.-Sami. 1919 nr 145. Sv. Förf.-Saml. 1920 nr 297. 4 Se kungl. kungörelsen den 1 juni 1917 angående införsel till riket av varor, som kunna misstänkas medföra smittosam sjukdom (Sv. Förf.-Saml. 1917 nr 361), och kungl. kungörelsen den 9 december 1898 angående vad iakttagas bör till förekommande av smittosamma husdjurssjukdomars införande i riket (Sv. Förf.-Saml. 1898 nr 127). s

237 rådets ekonomiska utnyttjande. Denna rättighet får naturligtvis icke göra intrång på den främmande fartyg enligt folkrätten tillkommande rätten till »oskadlig genomfart» genom det yttre territorialvattnet, vilken genomfart således icke får beläggas med avgifter. 1 Däremot innebär den befogenhet att disponera över utnyttjandet av havets rikedomar genom fiske, jakt eller djurfångst, liksom över utnyttjandet av på havsbottnen innanför territorialgränsen eventuellt befintliga pärlbankar, tillgångar på svampar, koraller och dylikt eller av därunder befintliga mineralskatter o. s. v., samt således även att utesluta främmande undersåtar från exploateringen av dessa nyttigheter. 2 Om man som exempel tager den mest allmänt förekommande och tillika mest typiska ay dessa med vattenområdet förbundna nyttigheter, nämligen fisket, finner man sålunda, att strandstaten kan disponera över fisket inom sitt territorialvatten i flera olika avseenden: 1) Strandstaten kan förbehålla rätten till fiske åt sina egna undersåtar och således utestänga utlänningar därifrån. Det är naturligtvis icke säkert, att staten alltid begagnar sig av denna rättighet; det är ej ovanligt, att den genom sin inre lagstiftning eller på grund av med andra stater avslutade konventioner ger alla eller vissa främmande länders undersåtar rätt att — på vissa villkor eller utan villkor — deltaga i fisket inom territorialvattnet eller inom delar därav. 3 Nu kan man emellertid fråga sig: vad blir resultatet, om i en stats lagstiftning inga bestämmelser finnas angående utlänningars fiske inom territorialvattnet, så att dylikt fiske varken är uttryckligen förbjudet eller uttryckligen tillåtet? Skola utlänningarna då anses vara ipso facto utestängda från rätt till fiske inom territorialvattnet, eller skola de i avsaknad av uttryckligt förbud däremot anses vara berättigade att deltaga i detta fiske? Härom torde olika meningar kunna göras gällande. Å ena sidan kan det framhållas, att en övervägande statspraxis går ut på att utlänningar äro uteslutna från deltagande i kustfisket, och detta förhållande uttryckes inom folkrättslitteraturen ofta i satsen, att fisket inom territorialvattnet enligt folkrätten är förbehållet strandstatens inbyggare. 4 Å andra sidan är det tydligt, att om utlänningarnas utestängande från deltagande i fisket skall bliva effektivt, måste det upprätthållas medelst straffbestämmelser, och straff kan ej utdömas utan stöd av tydlig lag. Ingen domstol torde vara villig att döma en person till straff enbart för att han förbrutit sig mot en »allmän folkrättslig princip», som icke är på något sätt införlivad med det egna landets lagstiftning. Det torde därför vara riktigast att tolka den internationella rättens regel angående fisket inom territorialvattnet så, att strandstatens befogenhet att disponera över detta fiske innebär rätt för strandstaten att utesluta utlänningar från deltagande däri, varvid det ankommer på strandstaten själv att avgöra, huruvida den vill begagna sig av denna rätt eller icke, vilket bör av strandsta1

Jfr ovan s. 186. Se t. ex. SCHUCKIN&S memorandum i Nationernas förbunds publikation Comité d'experts pour la codification progressive du droit international, Rapport au conseil de la Société des Nations 1927, s. 53 f. 3 SomJCKiNGs memorandum i Nationernas förbunds nyssnämnda publikation, s. 53. FAUCHILLE, a. a., I, 2, s. 163 f. 2

* Se t. ex. Twiss, a. a., s. 264. Jfr FATTCHILLE, a. a., I, 2, s. 161 ff.

238 ten angivas genom uttryckliga bestämmelser i en eller annan form. — Då strandstaten äger totalt förbjuda utlänningars fiske inom territorialvattnet, är det klart, att den också äger uppställa villkor och inskränkningar för utlänningarnas utövande av dylikt fiske. 2) Strandstaten äger reglera de med fisket sammanhängande privaträttsliga förhållandena. Det tillkommer således strandstaten att genom sin inre lagstiftning bestämma — exempelvis —, att rätten till fisket inom territorialvattnet helt eller delvis tillhör kronan eller vissa enskilda personer, t. ex. strandägarna, eller att det är en för samtliga rikets inbyggare — eventuellt även för utlänningar, eller för vissa utlänningar — fri nyttighet. 3) Av ovanstående torde framgå, att strandstaten äger ålägga såväl utlänningar som sina egna medborgare avgifter för deltagande i fisket. 4) Strandstaten äger slutligen även utfärda reglementariska föreskrifter för fiskets bedrivande samt även ålägga straffpåföljder för förseelser däremot; den kan således förbjuda vissa fiskemetoder, föreskriva fridlysning av vissa fiskarter eller fiskets inställande under vissa tider o. s. v. Dessa föreskrifter kunna göras gällande även gentemot utlänningar, som på grund av konventioner eller andra skäl äga rätt att fiska inom territorialvattnet. Om en konvention föreligger, får strandstaten dock ej använda denna sin befogenhet på sådant sätt, att de förmåner, som i konventionen tillförsäkrats den andra parten, göras illusoriska. Den omständigheten, att utlänningar erhållit rätt att fiska inom territorialvattnet eller delar därav, innebär således icke, att de få fiska hur som helst; det kan följaktligen inträffa, att ett lands fiskeri lagstiftnings- och fiskerijurisdiktionsgräns går utanför gränsen för det landets egna undersåtar förbehållna fiskeområdet. 1 Om däremot en reglering av fiskeriförhållandena å öppna havet utanför de särskilda staternas territorialgränser är av behovet påkallad, kan en sådan — frånsett den möjlighet, en stat alltid äger att utfärda föreskrifter för sina egna undersåtar — endast åstadkommas genom en överenskommelse mellan de intresserade staterna. Dylika överenskommelser hava i flera fall kommit till 1 En av de frågor, som i tvisten mellan Storbritannien och Förenta Staterna angående de nordatlantiska fiskerierna underställdes skiljedomstolen i Haag, gällde spörsmålet, huruvida Storbritannien, Canada och New Foundland ägde, utan Förenta Staternas samtycke, utfärda föreskrifter med giltighet även för Förenta Staternas undersåtar i fråga om fiskemetoder, tid för fiskets bedrivande o. s. v. inom det område vid Brittiska Nordamerikas kuster, där Förenta Staternas undersåtar till följd av 1818 års engelsk-amerikanska traktat ägde rätt att fiska. Skiljedomstolen besvarade denna fråga på följande sätt: »The right of Great Britain to make regulations without the consent of the United States, as to the exercise of the liberty to take fish referred to in Article I of the treaty of Oct. 20th, 1818, in the form of municipal laws, ordinances or rules of Great Britain, Canada or Newfoundland is inherent to the sovereignty of Great Britain. — The exercise of that right by GreaS Britain is, however, limited by the said Treaty in respect of the said liberties therein granted to the inhabitants of the United States in that such regulations must be made bona fide and must not be in violation of the said Treaty. — Regulations which are 1) appropriate or necessary for the protection and preservation of such fisheries, or 2) desirable or necessary on grounds of public order and morals without unnecessarily interfering with the fishery itself, and in both cases equitable and fair as between local and American fishermen, and not so framed as to give unfairly an advantage to the former over the latter class, are not inconsistent with the obligation to execute the Treaty in good faith, and are therefore reasonable and not in violation of the Treaty.» — En liknande uppfattning av förhållaidet mellan fiskerijurisdiktionsgränsen och gränsen för det landets undersåtar förbehållna fiskeonrådet återfinnes i motiveringen till det av Scotland High Court of Justiciary 1906 avkunnade utslaget i den s. k. Moray-Firth-saken (Mortensen v. Peters). Se FULTON, a. a., ss. 721 ff., CHARTEBIS, Territorial jurisdiction in wide bays. International law association's 23rd Report, s. 103 ff.

239 stånd. E n bland de mest bekanta är den i Haag 1882 avslutade s. k. Nordsjötraktaten. 1 Det framgår av vad ovan uttalats, a t t statens rätt att disponera över fisket mom sitt territorialvatten ej med nödvändighet innebär, att utlänningar äro uteslutna från deltaginde i fisket inom territorialvattnet eller inom hela territorialvattnet. Gränsen för det landets inbyggare förbehållna fiskeområdet kan således understundom ligga innanför territorialgränsen men däremot naturligtvis ej utanför derna. Strandstatens befogenheter med avseende på fisket inom territorialvattnet avse även regleringen av fiskeriförhållanden i privaträttsligt och fiskaliskt avseende samt utfärdandet av reglementariska föreskrifter angående fiskets bedrivande; då man inom de lagar och förordningar, som inom ett visst land utfärdas beträffande fisket inom dess territorialvatten, söker ledning för bedömande av frågan om utsträckningen av detta territorialvatten, har man således att taga i betraktande de bestämmelser, som kunna finnas i samtliga nyssnämnda ämnen. Vad som här sagts angående bestämmelserna rörande fisket gäller på motsvarande sätt i fråga om bestämmelserna rörande jakt, valfångst o. s. v. Man har ansett sig redan från medeltiden finna vittnesbörd om att svenska Svenska stostaten i olika hänseenden utövat en förfoganderätt över fisket i de Sverige tehns rätti9omgivande vattnen. E t t dylikt vittnesbörd utgör måhända en i två redaktio- kuttfiskZ ner föreliggande fiskeristadga eller »hamnskrå» från år 1450, enligt den ena undeVmedelredaktionen avseende »Svenska högarna och alla hamnar där fiskeriet brukas» och enligt uppgift i ingressen tillkommen efter å Huvudskär hållna överläggningar med den fiskeriidkande allmogen och sedermera stadfäst av Konungen. Detta hamnskrå, som således — för så vitt de bevarade redaktionerna aarav återgå till ett autentiskt dokument — torde hava varit avsett att gälla åtminstone för fisket i och utanför Stockholms och Södermanlands skärgåraar, innehöll dels ganska ingående ordningsföreskrifter såväl för fiskets bedrivande som för fiskarenas uppförande i allmänhet, dels vissa föreskrifter rörande avgiften för fisket, vilka synas vara av en viss betydelse för frågan om rätten till fisket å grunden i och utanför skärgården. Sålunda heter det i art. 3 av den ena redaktionen: »Item så många som vilja fiska på rätta fiskegrund som häi under kronan ligga, de äga att svara hamnfogden till vad han av dem grävandes varder, till att sin skatt redeliga utgöra och ingen undandöljes.» 3 I den andra redaktionen heter det i art 33: »Så många som vilja fiska på kronans fiskegrund, de skola alla hamnfogdens lov hava: vilja de icke, * Jfr B. 32. Enligt en hos moderna folkrättsförfattare rätt allmänt förekommande uppfattnine kunna delar av havsbottnen utanför territorialgränsen liksom annat herrelöst land genom ockupation underlägges en särskild stats herravälde, utan a t t detta dock medför någon rätt över vattnet dära l a T V ? £ , « • T?VCmL™l&" i ' \ I' ! 7 ? " M C N A I R i 4 : e U PP L av OPPENHEIMS International ST 1S e Sea i British Yearbo 1924 s 40 ff ' ' ° k of International law 1923— I ^ I L ^ T ^ T - ' S k r å o r d » i n g a 1 r (Samlingar utg. av Svenska Fornskriftsällskapet), s.289ff. KammarJcollegn Utredning rörande fiskerättsförhållandena vid rikets kuster, I, s. 48. STYEFE, Framställning wfftninraT1? I « 2 R ^ S uTPPDk .°- m s t o c h tillämpning i Sverige, s. 38. SJÖBERG, Den svenska fiskeri« S S T ? ' iaXÅK* , ^ ^ ' Kongens stromme, s. 142. Hamnskrået är av KLEMMING tryckt efter avskrifter frän 1600-talet och finnes ej bevarat i original. 3 Art. S i redaktion A a v hamnskrået hos KLEMMING (a. a., s. 290).

240 då have han fulla makt dem dädan visa; vilja de då icke dädan fara, hava förbrutit garn och gods sitt.» I art. 1 av samma urkund förekommer i annat sammanhang uttrycket »konungs fiskegrund». 1 I den mån man kan betrakta dessa urkunder som vittnesbörd om rättsläget vid mitten av 1400-talet, så framgår därav, att fiskegrunden inom det område, som avses i stadgan, eller i varje fall vissa fiskegrund, ansågos tillhöra kronan, att ingen fick fiska där utan vederbörligt tillstånd, samt att de, som fiskade därstädes, hade a t t erlägga avgift eller skatt därför till kronan. Huruvida detta innebar, att fiskegrunden i fråga voro konungens eller kronans egendom i privaträttslig mening, är måhända ej alldeles säkert. I alla händelser utesluta hamnskråets bestämmelser icke, att i skärgårdania fiskevatten kan ha funnits, som var de enskilda strandägarnas tillhörighet, såsom i varje fall längre fram var förhållandet. 2 Såsom »konungens allmänningsvatten» betecknas saltsjön i ett av Karl Knutsson den 29 januari 1454 för Trosa borgare utfärdat brev. I brevet heter det nämligen bl. a.: »Desslikes hava Vi ock unt förberörda Våra borgare att de må fiska i Konungs allmänningsvatten som andra. T y förbjuda Vi alla och vem de helst äro, särdeles våra högsta och ämbetsmän, dem häremot hindra eller hindra låta.» 3 Av denna urkund synes snarast framgå, att det stod en var fritt att nyttja fisket i det område av saltsjön, som i densamma betecknas som »konungs allmänningsvatten» — om mot avgift till kronan eller icke framgår icke av brevet; vad uttrycket »konungs allmänning», tillämpat på saltsjön, för övrigt innebar: om det innebar, att området i fråga i privaträttslig mening var konungens eller kronans tillhörighet eller icke, är en fråga, som torde kunna bli föremål för olika meningar och som för övrigt är utan betydelse för frågan om utsträckningen av Sveriges territorialvatten, liksom det med hänsyn till sistnämnda spörsmål är likgiltigt, huruvida man, såsom understundom antagits, i Karl Knutssons brev av den 29 januari 1454 och i det förenämnda hamnskrået har att se antydningar om en tidig regalrätt till vattnet utanför Sveriges kuster. 4 1

Art. 1 och 33 i redaktion B av hamnskrået hos KLEMMING (a. a., s. 298, 303). Se Lagberedningens förslag till jordabalk, III, s. 135 ff. Avskrift i PEEINGSKIÖLDS Diplomata, Torne XIII—XVII, E, 16—20. B. A. HEELITZ, Privilegier, resolutioner och förordningar för Sveriges städer, I, s. 124 f. Kammarkollegii utredning angående 2 3

fiskerättsförhållandena, I, s. 48. STYFFE, a. a., s. 38. SJÖBERG, a. a., s. 25.

* Kammarkollegii utredning rörande fiskerättsförhållandena, I, s. 48. STYFFE, a. a., s. 38. SJÖBEBG, a. a., s. 25 f. Dessa arbeten omnämna i detta sammanhang även ett vid ting i Sävedal den 22 juni 1496 utfärdat vittnesbrev, utvisande, a t t de, som idkade fiske vid Vinga m. fl. skär, hade att erlägga tull och bodlega till ståthållaren å Älvsborg. Några mera vittgående slutsatser rörande rätten till vattenområdet vid den svenska västkusten torde dock ej ur detta brev kunna dragas. — Det är att märka, a t t begreppet »regalrätt» för nutida uppfattning framstår som tämligen oklart, beroen de på den sammanblandning av privaträttsliga och offentligrättsliga synpunkter, som präglade äldre tiders finansrätt och statsrätt över huvud taget. LANG (Om eganderätten till Finlands vatten, s. 4) betecknar vattenregalet som en fiskalisk höghetsrätt, »vars omfång och innehåll voro lika osäkra som dess rättsgrund». EKEBEBG (Ett och annat om det svenska vattenregalet, ss. 3, 34, 35) framhåller regalrättsbegreppets svävande innebörd, och a t t t. ex. tillvaron av ett kronans vattenregal ej behövde utesluta enskild äganderätt till vattenområdet. För den fråga, som avses i föreliggande utredning, är emellertid regalrättsbegreppets innebörd utan betydelse, då det är tydligt, a t t förekomsten av en regalrätt till ett visst vattenområde, d. v. s. en rätt för kronan till ekonomiskt utnyttjande av detsamma, i varje fall förutsätter statens offentligrättsliga höghetsrätt över vattenområdet i fråga. — Det är för övrigt att märka, a t t ingen av de urkunder, varpå uppfattningen om en medeltida regalrätt till havsfisket utmed Sveriges kuster stöder sig, finnes bevarad i original.

241 Med hänsyn till frågan om Sveriges territorialvatten äro dessa urkunder av intresse, för så vilt som de visa, att de vattenområden, som däri avsågos, i offentligrättslig mening betraktades såsom tillhörande Sveriges rike. A t t fisket vid lavskusten under medeltiden var underkastat svensk jurisdiktion framgår av ett av Sten Sture den 20 oktober 1488 i landsrätten i Finland utfärdat lagmansdombrev i en tvist mellan allmogen i Norrfinne och Söderfinne lagsagor angående rätt till strömmingsfiske i Bottniska viken; av brevet, som enbart rör enskildas inbördes rättsförhållanden och vari någon kronan tillkommande rätt till fiskevattnet icke omnämnes, framgår, att fisket vid strand, som utgjordes av åker- eller ängsmark, tillkom strandägaren, varemot fisket vid öppna berg- och stenstränder samt skogsholmar i vardera lagsagan var gemensamt för lagsagans inbyggare, ehuru med ett visst företräde för strandägaren. 1 Att Gustaf Vasa i sitt osparda nit för ökande av kronans inkomster icke Regalrättsskulle förbise de möjligheter, som saltsjöfisket erbjöd, var ju naturligt och an*Pråk. mei j

°i

°

i "J..L f i i

i ii

p- i

o

.

'

avseende

pa

de anspråk pa regalratt till detta fiske, varav spar möjligen föreligga redan i fisket under G sta vissa av ovan anförda medeltidsurkunder, hävdades av honom med stor kon« f 2 sekvens. I riksregistraturet för 1530 finnes under den 8 februari antecknat, att samma dag ett öppet brev skrevs till östgötarna, som hade notar i Bråviken, att giva honom den lott i varje not, som de honom lovat hade och pliktiga voro, av »konungens vattendel»; 3 östgötarnas förpliktelser i detta hänseende inskärptes ytterligare i konungens brev den 19 februari 1532 till dem som strömmingsfisket brukade i Brå viken.4 I ett brev den 1 mars 1545 till allmogen i Ångermanland och Medelpad uppgiver konungen, att han uppbar avgift för strömmingsfisket ej blott i Bråviken, utan även i Stockholms, Nyköpings och Stäkeborgs skärgårdar m. fl. orter. Sistnämnda brev, som bl. a. riktar sig mot strandägarnas försök att förbehålla sig rätten till strömmingsfiske i Bottniska viken intill avsevärda avstånd utanför deras stränder, utgör det mest omfattande uttrycket för Gustaf Vasas regalrättsliga anspråk med avseende på fisket i havet. Konungen yttrar däri, att klagomål från åtskilliga i Ångermanland och Medelpad boende personer framställts över att med strömmingsfisket såväl i nyssnämnda landsändar som ock på bägge sidor både nordan och sunnan därom i Norrbotten, Hälsingland och Gästrikland ganska illa tillginge, så att varken kronan, bönderna själva eller andra hade någon synnerlig fördel av detta fiske, såsom med rätta ske borde och även ske kunde, om därmed förfores på samma sätt som annorstädes vid kusterna i riket, där sådana lägenheter funnes; detta berodde, enligt vad konungen inhämtat, därpå, att de bönder, som närmast vid stranden byggde och bodde och förmenade sig hava någon egendom från sina ägor och bolstad uti sjön, tillägnade sig sådan rättighet över alla strömmingsfisken och fiskelägen utant- I - n 1 6 ^ * ' S ° ? i c k e ä r b e v a r a t » original, är infört i Kammarkollegii utredning rörande fiskerättsiornauanaena, 1, s. 51 f. • Kammarkollegii ovan anförda utredning, s. 48 f. STYFFE, a. a., ss. 38 ff. SJÖBERG, a. a. s 27 3 Konung Gustaf Ls registratur, VII, s. 25. , , . - . . 4 Konung Gustaf I:s registratur, VIII, s. 37. STIERNMAN, Samling av kungl. brev e t c , I, s. 23 f. 16—293623

242 för sitt land, huru långt de än sträckte sig uti sjön, kallande dessa strömmingsfisken sitt »skattevatten», fastän de gåvo konungen och kronan ringa eller ingen skatt därför, och fördenskull icke heller ville unna och tillstädja några andra kronans undersåtar, som i sådana skattevatten själva inga ägor hade, att bruka deras skotar och fiskeri på sådana vatten med mindre de gåvo dem tull och lega. Det heter vidare i brevet: ». . .så betänka icke heller de som sådan egendom sig uti stora havet tillägna vilja, att vi på Sveriges kronas vägnar hava också någon rättighet och egendom med uti sådant fiskeri och icke de allena, och när man saken rätt besinna vill, då bör konungen och kronan uti sådant allmänningsfiske också hava någon nytta och fördel, som är den rätta treding, efter konungs allmänning är ju såväl där i landet som annorstädes i riket, det vi med Sveriges beskrivna lag, desslikes med det bruk som allestädes utmed sjösidan där strömming tagas plägar, väl bevisa kunna, som sker i Stockholms skär, Nyköpings skär, i Bråviken, Stäkeborgs skär och flerstädes, av vilka fisken kronan sin tillbörliga lott och del nu alltid fått haver, och ännu utan all gensägelse gärna bekommer; så står icke heller någonstädes i Sveriges lag uttryckt, att den ena bonden bör giva den andra tull, lega eller skatt av de allmänningar på land eller vatten liggandes, utan konungen och kronan äger och bör alltid hava uti sådana allmänningar sin part och del, vilket nu i några år icke skett ä r . . .» Konungen säger sig därför i ärendet varit överens med riksens råd om att »alla strömmingsfisken och fiskeläger, som utmed saltsjön sig sträcka, skola efter denna dag bliva och kallas, som de ock med rätta äro, Konungens rätta allmänningar, så att evad de helst äro, antingen köpmän, landsbönder eller andra, som strömmingsfiske bruka vilja, skola fria och obehindrade med deras skotar och annan fiskredskap ute i saltsjön utan var mans gensägen eller förhindring, enär och var dem synes, bruka, dock med så skäl och förord, att de oss och kronan av sådana fiskerier var femtonde tunna väl förvarad fisk uti tull giva skola . . . Och uppå det ingen danneman på sina rätta ägor, som närmast inför hans land ligga, för denna orsaks skull någon oskäl vederfaras måtte, äro vi tillfreds att 24 danneman, som i saken oväldige äro, måtte i var landsända syna och rannsaka huru mycket var och en närmast under sitt land fritt och obehindrat uti sådana fisken hava och njuta bör, desslikes utlägga vår och kronans rätta treding i sådana fisken.» 1 — Här förklarar konungen således, att fiskevattnet i havet utanför Sveriges kuster utgjorde en konungens allmänning, av vars avkastning konungen och kronan borde hava sin andel, nämligen en tredjedel, liksom av andra allmänningar. Med avseende på rätten till fiskets idkande bestämdes, att fisket närmast land skulle vara förbehållet strandägarna, varemot det längre ut i sjön skulle få nyttjas av en var mot viss avgift till kronan; gränsen mellan det enskilda och det allmänna fiskeområdet skulle fastställas genom särskild syneförrättning. — Att konungen även framgent hävdade sina an-

1 Konung Gustaf I:s registrator. XVII, s. 127 ff. STIEBNMAN, Samling av kungl. brev e t c , I, s. 68 ff. Kammarkollegii utredning angående fiskerättsförhållandena, I, s. 49. — Brevets i registraturet införda text synes på ett ställe vara ofullständig.

243 språk p å andel i kustfiskets avkastning framgår av hans uppgift i ett brev av den 23 februari 1553 att konungen flerstädes i skärgårdarna hade två lotter i varje not, nämligen en konungs- och en vattenlott. 1 I ett brev av den 11 juni 1559 ålägges befolkningen i Stäkeborgs skärgård a t t till kronan utgöra var tredje fisk »uti tull» »v sitt fiske. 2 Rätten till fiske utanför den svenska kustremsan vid Västerhavet — vilken Bestämmelju fore mitten av 1603-talet endast omfattade ett litet område omkring Göta- 8T'u0m rätt älvens mynning — är föremål för bestämmelser i Göteborgs stads äldsta pri- Gö&orgl vilegier. Enligt punit 3 i de av Karl I X den 14 augusti 1607 utfärdade stafs v-riv{9%er privilegierna för den nyanlagda staden på Hisingen donerades till Göteborgs ' stad Styrsö och alla obebyggda holmar i Älvsborgs skärgård, dock utan inskränkning i den konungen och andra svenska undersåtar tillkommande rätten att idka fiske därstäces jämte stadens borgare. I Gustaf Adolfs privilegier för Göteborg av den 4 juni 1621, § 2, tillerkändes Göteborgs invånare bl. a. fritt fiske »på älven och Styrsö samt omliggande skär» m. fl. ställen; dock tillägges i slutet av paragrafen: »salvo inibi directo dominio Nobis, Sucessoribus legitimis Regnorum Nostrorum ubique et semper permanente».3' — Det framgår härav, att de svenska konungarna ansågo sig kunna meddela privilegier på rätten att idka fiske vid Göteborgs skärgård, varvid dock förbehåll infördes, enligt Karl IX :s privilegier, för konungens och de svenska undersåtarnas ratt att idka fiske därstädes, och, enligt Gustaf Adolfs privilegier, för kronans såsom dominium directum betecknade rätt till fiskevattnet. Man kan nu fråga sig, i vad mån ovan anförda författningar och bestäm- Frågan om utlännin melser av olika slag berörde utlänningars rätt till fiske vid Sveriges kuster för s å v i t t någon dylik rätt över huvud taget förefanns. RASTAD har visat! « K * A att i vissa nordiska länder — i varje fall Norge och Skottland — redan under h s?eri3es, medeltiden den principen gjorde sig gällande, att fisket var förbehållet lannSeut dets egna inbyggare, i motsats till förhållandet i övriga europeiska länder dar den frän romerska rätten hämtade regeln rådde, a t t fisket skulle vara i n t t for alla, oberoende av nationalitet. R a s t a d framhåller bl. a., att någon ratt for utlänningar att idka fiske vid bohuslänska kusten icke förekom under äldre tid. Han antager även, att samma princip, som i detta hänseende härskade i Norge, även rådde med avseende på fisket vid Sveriges kuster under medeltiden, ehuru några positiva bevis därför icke föreligga. 4 Förhållandet torde vara det, a t t om å ena sidan inga uttryckliga lagbestämmelser funnos varigenom utlänningar utestängdes från deltagande i fisket vid de svenska kusterna — några motsvarande bestämmelser funnos för övrigt icke heller i Norge — så finnas å andra sidan inga vittnesbörd om, eller ens några skäl att antaga, att utlänningar deltagit i fisket vid de svenska kusterna under a i d r e tld -_ A t t utlänningar sökt sig upp till den helt och hållet av svenskt X ^ ^ l Z S S ^ Z ^ å f ™ 2

«**«*"»> om fisket i skämda™ m . m .

Konung Gustaf I:s registrator, XXIX, s. 196 ff I 5 t 1 ! f A 0 N V B 0 h u S f i 8 k e t ' 8 ' 1 0 f - A L M W I S T , Göteborgs historia, I , s. 58. KASTAD, Kongens stramme, ss. 21 ff., 28 f., 115 ff ° 121 ff.

244 land omgivna Bottniska viken för att idka fiske, är tämligen osannolikt, och icke heller vid den svenska östersjökusten torde några fisken ha funnits, som kunde locka utlänningar att komma långväga ifrån för att deltaga däri, såsom var fallet med det rika sillfisket vid skånska kusten under medeltiden. 1 Huru förhållandena i detta hänseende varit vid den svenska kuststräckan vid Västerhavet, är måhända osäkert. Huvudsaken är emellertid, att de ovan anförda urkunderna utvisa, att svenska staten faktiskt utövat en höghetsrätt över fiskevattnet vid Sveriges kuster, vilken kom till uttryck såväl i bestämmelser av fiskalisk art, som i den jurisdiktion, som av svensk myndighet utövades med avseende på enskildas inbördes rättsförhållanden i fråga om fisket. Bestämmelsernas innehåll gör det ytterst otroligt, att utländska undersåtar skulle haft rätt att fiska vid Sveriges kuster oberoende av den svenska statsmyndighetens förfoganden. Detta gäller tydligen även om de ovan anförda medeltidsurkunderna, för så vitt de återgå till autentiska dokument. I Gustaf Vasas brev av den 1 mars 1545 förklaras fiskevattnet i havet vara en allmänning, vari konungen borde hava sin andel liksom i övriga svenska allmänningar, och avgift till honom skulle erläggas för det fiske, som en var skulle äga rätt att idka utanför det strandägarna förbehållna fiskeområdet. Att denna avgiftsskyldighet skulle avsett endast svenska undersåtar, varemot utländska undersåtar skulle haft rätt att fiska utan avgift, torde i och för sig kunna betraktas som uteslutet och strider dessutom mot'ordalagen i brevet. Det sannolika är, som sagt, att något av utlänningar bedrivet fiske över huvud taget aldrig förekom vid de svenska kusterna utmed Östersjön eller Bottniska viken. Vad återigen beträffar fisket vid den svenska kuststräckan vid Västerhavet, så framgår det av ovan anförda åt Göteborg givna privilegier, dels att rätten för Göteborgs invånare att idka sådant fiske härledde sig från tillstånd av svenska regeringen, dels att vid meddelande av dylikt tillstånd förbehåll gjordes för svenska undersåtars rättigheter samt för det svenska kronan tillkommande »dominium directum» över fiskevattnet. Det är tydligt, att dessa bestämmelser svårligen låta förena sig med en utlänningar tillkommande rätt att utan svenska regeringens medgivande idka fiske inom ifrågavarande fiskevatten. — Oberoende av den uppfattning, man för övrigt må hysa om den rättsliga innebörden av de av svenska kronan hävdade anspråken med avseende på fisket vid Sveriges kuster, är det tydligt, att dessa anspråk förutsatte en svenska staten tillkommande 'offentligrättslig — även internationellrättslig — höghetsrätt över vattenområdet, denna höghetsrätt må sedan kallas »dominium», »imperium» eller »suveränitet». Det bör emellertid framhållas, att ovan nämnda författningsbestämmelser och urkunder icke innehålla något, som belyser frågan om gränsen utåt havet för det fiskevatten, som var underkastat svenska kronans höghetsrätt. Bestämmel- Bestämmelser angående rätt till fiske voro införda i ett par mellan Sverige ser om rätt o c h England slutna traktater från mitten av 1600-talet. — Vid sagda tidtill fiske i _ svensk-

i RASTAD, Kongens stremme, s. 22, 114 f., 121.

245 punkt framträdde hos Göteborgs borgerskap ett starkt intresse för utvecklin- engelska gen av dess fiskerinäring, vilket skulle möjliggöras därigenom, att fisket ej trf Jgnn längre skulle bedrivas endast å det vid denna tid till omfånget obetydliga och talet. även relativt fiskfattiga området vid svenska västkusten, utan utsträckas till de fiskrika bankarna i Nordsjön vid de engelska och skotska kusterna. 1 Vid denna tid hävdade emellertid Storbritannien med synnerlig styrka sin ensamrätt till detta fiske, vilket utgjorde det kanske viktigaste tvisteföremålet i de engelsk-holländska stridigheterna angående »dominium maris». 2 E n svensk fiskeriverksamhet å bankarna i Nordsjön kunde därför ej upptagas utan risk för politiska komplikationer, så vida icke brittiska regeringens medgivande först inhämtades. Sådant medgivande erhölls emellertid, och i den svenskengelska traktaten av 17 juli 1656 infördes en bestämmelse (art. X ) , enligt vilken svenska fiskare erhöll o rätt att bedriva fiske vid de brittiska kusterna, varvid de svenska fiskefartygens antal ej fick överstiga 1 000.3 Ehuru förmodligen intet svenskt fiskefartyg begagnade sig av det sålunda gjorda medgivandet, fön^ades detta i den mellan Sverige och England den 1 mars 1665 avslutade allians- samt handels- och sjöfartstraktaten, men denna gång på grundval av reciprocitet. I art. XXV av denna traktat medgav nämligen svenska regeringen, att brittiska undersåtar skulle äga rätt att idka fiske i havet vid Sveriges kuster och öar i Nordsjön och Kattegatt, varemot brittiska regeringen medgav svenska undersåtar rätt att idka fiske vid Storbritanniens kuster och öar i Nordsjön. Denna traktatbestämmelse förutsätter tydligen, a t t fisket vid kusterna i avsaknad av genom traktat eller annorledes av regeringarna givet medgivande var förbehållet respektive staters egna undersåtar; i betraktande av tidigare i Sverige utfärdade bestämmelser rörande fiske torde man ha rätt att säga, att svenska regeringens ställningstagande i detta fall ingalunda är att betrakta enbart som en reflexverkan av den engelska ståndpunkten i denna fråga. A t t någon rätt för brittiska undersåtar att fiska vid Sveriges kuster icke var stadgad i 1656 års traktat, förklaras lätteligen därav, att vid tidpunkten för dess avslutande det svenska vattenområdet vid västkusten ännu var av relativt ringa värde ur fiskerisynpunkt; härutinnan inträdde emellertid snart därefter en ändring, dels därigenom att den svenska kuststräckan vid Västerhavet ansenligt utvidgades genom Bohusläns förvärv i Roskildefreden 1658, dels därigenom att en period av rik tillgång på sill vid västkusten tog sin början omkring 1660. Sistnämnda omständigheter medförde även, att man på 1660-talet i Sverige 1666 års började ägna större uppmärksamhet än tidigare åt fiskerilagstiftningen. 4 ^-ffr^Ufisket sultatet av det utredningsarbete, som nu igångsattes, blev det den 13 oktober 1

HANESON, a. a., s. 12 f.

2 RASTAD, Kongens stramme, ss. 193, 209 ff., 272 ff., 299 f. FULTON, a. a., avd. I, kap. 4—6,

9—11. a

LEWENHATJPT, Recueil des traités e t c , I I , s. 475. HANESON, a. a., s. 12 f. ALMQTTIST, a. a., I, s.

673 ff. 4

HANESON, a. a., s. 14.

246 1666 utfärdade reglementet för sillfisket.5 Jämte föreskrifter angående fiskets bedrivande samt fiskens beredning och saluförande innehöll detta reglemente även bestämmelser, innefattande förbud mot utlänningars fiske inom svenskt vattenområde. Det heter härom i § 11 av reglementet: »Såsom vi förnimme, att en hop främmande begiva sig in i hamnarne och icke mindre än vare egne undersåtar sillfisket idka; alltså och på det den rättighet, som Gud oss givit haver, och bör följa land och strand, icke måtte nu eller i framtiden göras disputerlig, ty är Vår nådige vilje, att ingen främmande må tillåtas att fiska sillen, utan att denna näring Vare egne undersåtar i Vårt rike och dess underliggande provincier boende, allena förbehålles, dock en eller annan nation härunder icke förståendes, som förmedelst särdeles pacter med Oss därtill äro berättigade.» Enligt § 12 medgavs det dock dem, som bosatte sig i Göteborg eller i städerna i Bohuslän eller annorstädes i riket och där avlade borgareed, rätt att deltaga i sillfisket liksom i andra rättigheter tillkommande svenska undersåtar av borgerskapet. Därefter heter det i § 13: »Där ock någon främmande ville i stapelstäderne köpa eller byta sig till någon sill, det skall honom stå fritt och tillåtet varda, sedan sillen är där packad och vrakad, som i den 8:e punkten förmäles; men ingalunda må den främmande tillåtas köpa sill i hamnarne, mindre den fiskats i Våra vatten, vid godsets samt deras farkosters och fiskeredskapers förbrytelse.» — Här fastslogs sålunda uttryckligen, att sillfisket skulle inom svenskt vattenområde vara förbjudet för främmande undersåtar, varjämte stadgades, att påföljden för förseelser mot detta förbud skulle utgöra förverkande av fartyg, fiskredskap och fångst. Undantag från förbudet skulle endast äga rum för utlänningar, som bosatte sig i de svenska städerna, samt i det fall, att rätt till fiske medgivits en främmande makts undersåtar i en mellan Sverige och vederbörande stat sluten överenskommelse (såsom ju var fallet i den svensk-engelska traktaten av 1665). Någon gräns för det för utlänningar förbjudna fiskeområdet var dock icke fastställd i 1666 års fiskerireglemente; förbudet i § 11 synes avse det område utanför svenska kusten, där sillfiske över huvud taget bedrevs; i § 13 talas om »Våra vatten», vilket måste anses betyda »svenskt territorialvatten», utan att dock i paragrafen någon antydan göres angående utsträckningen av ifrågavarande vattenområde. — Det är för övrigt att märka, att sillfisket synes så gott som uteslutande bedrivits i skärgården. 1 Ryska unFreden i Nystad 1721, varigenom Finska vikens södra kustländer övergingo dersåtars fr^n gyengk till rysk besittning, gav upphov till nya spörsmål rörande utlänfinskakusten ningars rätt att idka fiske i det till Sveriges rike hörande vattenområdet. Unt^f^' ^ e r ^ e n ^ ' ^ estländarna voro svenska undersåtar, hade de nämligen brukat ' komma till de finska kusterna för att fiska strömming, vilket då icke mötte något hinder. Då de emellertid fortforo därmed även efter sedan Estland kommit under Ryssland, uppstod frågan, huruvida de alltjämt skulle ha rätt därtill. Frågan väcktes på så sätt, att generaltullarrendesocieteten i en skri1

STIERNMAN, Samling av kungl. brev ete., I I I , s. 384 ff.

2 HANESON, a. a.,

s.

25.

247 velse till kammar- 03h kommerskollegierna 1728 klagade över att estländarna, som efter gammal plägsed kommo över till de finska havsholmarna för att fiska, gåvo sig däri:rån utan att erlägga tull, vilket bl. a. ansågs bero därpå, att de orter, däi tullkammare funnos, voro avlägset belägna från fiskeplatserna; societeten hemställde därför, att tull jaktlöjtnanterna måtte bemyndigas att ute vid holmarna uppbära tullen av dessa fiskare. Kollegierna funno emellertid vid övervägandet av denna fråga, att det först borde avgöras, huruvida estländarna, sedan Estland genom Nystadsfreden avträtts till Ryssland, borde anses äga rätt att fiska »på de kronan Sverige tillhöriga fiskeställen och vid finska havsholmarna»; denna fråga underställde kollegierna i en skrivelse den 16 maj 1728 Kungl. Maj:ts beprövande. Sedan Kungl. Maj:t den 16 juli 1728 beslutat att i ärendet infordra gemensamt utlåtande av kansli-, kammar- och kommerskollegierna, yttrade dessa kollegier i en skrivelse den 26 september 1728 bl. a., att, ehuruväl estländarna under den tid, då de hört under Sverige, kunnat hava haft tillstånd att fiska på finska sidan, så hade de nu, sedan de kommit under Ryssland, icke längre någon rättighet därtill, helst varken fredstraktaten eller den sedermera slutna gränsskillnadstraktaten mellan Sverige och Ryssland gåve stöd för någon sådan rätt; om denna mening vann Kungl. Maj:ts bifall, borde vederbörande landshövdingar undfå nådig befallning att på tjänligt sätt kungöra förbud mot sådant fiske och söka på fogeligaste sätt som ske kunde förhindra estländarnas fiske på den finska sidan. Med anledning härav beslöt Kungl. Maj:t den 1 oktober 1728 att även infordra yttranden från landshövdingarna i de södra finska kustlänen, huvudsakligen angående frågan, huruvida den finska befolkningen med fördel kunde bruka sagda fiske, samt om de eljest hade någon avgift eller nytta därav. Härpå svarade landshövding Friesenheim i Nyslotts och Kymmenegårds län den 7 december 1728, att estländarna huvudsakligen bedrevo fisket »mitt uti havet», där finnarna själva icke idkade något fiske, samt att de dessutom betalade avgift för fisket till strandägarna; landshövdingen avstyrkte därför åtgärder för estländarnas utestängande från fisket; landshövding Stierncrantz i Nylands och Tavastehus län tillstyrkte däremot i skrivelse den 1 september 1729 åtgärder i sådant syfte, och landshövding Uxkull i Åbo och Björneborgs län meddelade i skrivelse den 18 november s. å., att något av estländarna bedrivet fiske i detta län icke förekommit. I ånyo infordrat, gemensamt utlåtande den 4 mars 1730 uttalade kansli-, kammaroch kommerskollegierna, att de vidhöllo sin tidigare mening, att esterna borde utestängas från fiske på finska sidan om Finska viken; dock vore kollegierna av den tanken, att inga »solenne publicationer» härom borde göras, utan estländarna borde allenast erhålla varning, med hot att deras fiskeredskap skulle dem fråntagas i fall de fortsatte med fisket. Kungl. Maj:t beslöt den 10 mars 1730 att bifalla denna kollegiernas mening, och kungl. brev avlätos till landshövdingarna Friesenheim, Uxkull och Stierncrantz, vari det bl. a. yttrades: ». .. Som Vi £ör åtskilliga därvid varande skäl och omständigheter finne betänkeligt att låta bem:te Estländare få continuera och fortfara med deras hittills förövade fiskeri på finska sidan uti Edert anförtrodde hövdingedöme,

248 viljandes Vi dock att härom ingen solenn publication eller förbud må göras, utan att de allenast åtvarnas med hot, att deras fiskeredskap skola bliva dem ifråntagna, ifall de med sådant fiskeri vidare skulle fortfara», så beordrades landshövdingarna att vidtaga åtgärder i enlighet härmed. 1 De på grund av dessa kungl. brev vidtagna åtgärderna blevo emellertid tydligen icke tillräckligt effektiva; i en skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 oktober 1744 meddelade nämligen landshövdingen i Kymmenegårds län, baron Stiernstedt, att ryska undersåtar tagit sig för att komma över från livländska kusten till Kymmenegårdsskären för att fiska, varigenom de icke blott betoge finska undersåtarna en del av deras näring, utan även fördärvade holmarna med nävers rivande och virkes huggande, varjämte det kunde befaras, att de vid tillfälle idkade handel och införde förbjudna varor; landshövdingen förfrågade sig därför, huru han därvid borde förhålla sig, och om dylikt fiskande borde avvärjas och förbjudas, eller om bem:te ryska undersåtar därtill voro berättigade genom någon för landshövdingen obekant överenskommelse och erhållen frihet. — Kansli- och kommerskollegierna, dit ärendet remitterades, erinrade i gemensamt utlåtande den 18 februari 1745 om de åtgärder, som tidigare vidtagits i fråga om ryska undersåtars fiske vid finska kusten, och ansågo sig kollegierna »i anseende till de emellan Sverige och Ryssland nuvarande grannlaga omständigheter» ej böra tillstyrka utfärdandet av något öppet förbud mot sådant est- och livländarnas fiskeri; kommerskollegium uttalade tillika som sin mening, att man nu borde förfara på samma sätt som 1730, nämligen att vederbörande kronobetjänte under hand skulle instrueras att varna de till finska kusterna i sådant ärende ankommande ryska undersåtarna att vid fiskeredskapens förlust därmed avstå; kanslikollegium förklarade sig häruti instämma med kommerskollegium, men ansåg dessutom, att en framställning på diplomatisk väg borde riktas till ryska regeringen, att densamma, till förekommande av de överklagade missbruken, skulle vid hårt straff förbjuda den est- och livländska allmogen att bedriva fiske i de finska skären. Kungl. Maj:t beslöt den 11 mars 1745 att bifalla vad av kollegierna föreslagits, och åtgärder vidtogos i enlighet härmed. 2 Det framgår av ovanstående, att man å svensk sida utgick ifrån att utländska undersåtar voro utestängda från deltagande i fisket vid de svenska kusterna, så vida de icke genom en med vederbörande stat sluten överenskommelse eller annorledes givet uttryckligt medgivande erhållit rätt därtill. Å andra sidan framgår det lika litet av aktstyckena rörande de ryska undersåtarnas fiske vid finska kusterna som av övriga handlingar rörande fisket i äldre tid, 1 De i texten citerade handlingarna angående estländarnas strömmingsfiske vid de finska havsholmarna finnas samtliga i R. A.: de kungl. breven i Registratur i civilärenden, de till Kungl. Maj:t ingångna skrivelserna i serierna av sammansatta kollegiers utlåtanden och landshövdingarnas skrivelser till Kungl. Maj:t. 2 Landshövdingen i Nyslotts och Kymmenegårds län till Kungl. Maj:t den 15 oktober 1744. Kanslioch kommerskollegiernas gemensamma utlåtande den 18 februari 1745 angående est- och livländska böndernas olovliga fiskerier i finska skären. Rådsprotokoll i utrikes ärendena den 11 mars 1745. Kungl. brev den 11 mars 1745 i nyssnämnda ärende till kansli- och kommerskollegierna, till landshövdingen Stiernstedt samt till ambassadören i Petersburg, Cedercreutz. Registratur i utrikes ärenden. R. A.

249 huru långt det svenska undersåtar förbehållna fiskeområdet sträckte sig utåt havet; uttrycket »havsholmarna» synes antyda, att det var fråga om fisket vid yttersta skären eller vid enstaka i havet därutanför belägna holmar; av landshövding Friesenheims ovan anförda skrivelse den 7 december 1728 synes framgå, att det fiske, varifrån det ifrågasattes att utestänga de ryska undersåtarna, bedrevs långt ut till havs. Någon gräns mellan svenskt och ryskt vattenområde i Finska viken var icke fastställd i traktaten av den 30 mars 1723 angående gränsen mellan Sverige och Ryssland. 1 Den tidigare frihetstidens fiskerilagstiftning fick huvudsakligen sin prägel Fiskerilagav försöken att medelst allehanda förmåner och understöd upphjälpa det bo- 8 T B ! ! 1 huslänska fisket, som på grund av sillens försvinnande från den svenska talet. västkusten och även av andra orsaker råkat i stort nödläge. 2 En ändring häruti inträdde emellertid omkring år 1750, då sillen åter började uppträda i stora mängder i Bohusläns skärgård, och från vilken tidpunkt en period av lysande uppsving för fisket därstädes tog sin början.3 Detta förhållande torde ha bidragit till att från denna tid inom lagstiftningen större uppmärksamhet än förut ägnades åt frågan om rätten att idka fiske i saltsjön. 4 Frågan om förhållandet mellan strandägarnas uteslutande rätt till fisket och den rätt att nyttja fisket såsom en fri nyttighet, vilken kunde tillkomma andra än strandägarna, hade, vad strömmingsfisket vid finska kusterna beträffar, under frihetstiden vid flera tillfällen varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet och föranlett utfärdandet av ett antal författningar, vilka byggde på den redan i Sten Stures dom av 1488 förekommande grundsatsen, att fisket vid stränder, som utgjordes av åker och äng, skulle vara förbehållet strandägaren, varemot fisket i övrigt »vid öppna havs-, skogs-, bergs- och stenstränder» skulle vara gemensamt för allmogen i Finland. Liknande frågor angående rätten till fiske vid Norrlandskusten synes ha varit en av anledningarna till den fiskerilagstiftning, som kom till stånd på 1760-talet. 5 På grund av beslutet vid riksdagen 1765—66 utfärdades tvenne betydelsefulla fiskeriförfattningar, Kungl. Maj:ls allmänna stadga och ordning för ri1

Sveriges traktater, V I I I , s. 1 ff. HAKESOK, a. a., s. 28 ff. — Kungl. förordningen om fiskerierna i riket den 17 mars 1724 handlade huvudsakligen om förmåner, som tillerkändes fiskerinäringens idkare; likaså kungl. förordningen den 10 maj 1748 angående fiskeriernas upphjälpande i riket; reglementet den 8 april 1754 handlade huvudsakligen om fiskemetoder, om fiskens beredning o. s. v. 2

4 HANESON, a. a., s. 42

ff.

I de bestämmelser i ämnet, som inflöto i 1734 års lag, 18 kap. B. B., talas dels om »konungens enskilda fisken i saltsjön», där ingen ägde fiska utan konungens befallningshavandes lov och minne (§ 1), dels om »konungens allmänna fiskelägen och grund i skären», där de som i häradet eller socknen byggde och bodde, ägde i rattan tid fiske bruka och bodar uppsätta mot viss avgäld, allt efter ty, som lov därtill gavs (§ 2); enligt § 4 skulle den, som utom häradet eller socknen bodde och ville bruka dessa fisken, söka konungens befallningshavande, vilken skulle giva lov därtill, om det kunde ske utan deras förfång och men, som i häradet eller i socknen bodde. Dessa bestämmelser synas utgå från en till fisket i saltsjön föreliggande regalrätt, vilken dock ej synes ha uteslutit, att även strandägarna i viss utsträckning torde haft rätt till fiske därstädes (jfr vad som säges i 4 § 12 kap. J.B. om rätt på grund av urminnes hävd p å »utholmar, fisken eller fiskeskär», samt Lagberedningens förslag till jordabalk, s. 134, och SJÖBERG, a. a., s. 28). 6

Kammarkollegii utredning angående fiskerättsförhållandena, I, s. 51 ff.

250 kets havs-, skär-, ström- och insjöfiske den U november 1766 och Kungl. Maj:ts stadga för Nordsjöfiske- och salterierna uti Göteborgs och Bohus län den 20 november 1766. Redan ett vid 1760—1762 års riksdag utarbetat förslag till allmän fiskeristadga innehöll bestämmelser, enligt vilka fisket å öppna havet, å djup, bankar och rev, samt vid rikets kuster och saltsjöstränder uti allmänna fiskelägen, vid kronoholmar och skär förklarades fritt för alla svenska undersåtar, samt jordägarens rätt till fiskevatten i havsskären förklarades ej sträcka sig längre från landet eller jordägarens enskilda holmar och skär, än notdräkten därifrån kunde nyttjas eller landfäste med rev och nät för möjlig kunde anses; vattnet därutanför skulle anses som allmänningsfiske. 1 Vid 1765—1766 års riksdag hänskötos de punkter i förslaget, som behandlade strandägarnas rätt till fiske, till riksdagens justitiedeputation, som i avgivet yttrande uttalade bl. a. följande: »Så ostridigt det är, att öppna havet tillika med rättigheten att där idka fiske är ett Kungl. Maj:ts och kronans regale, det ingen landets inbyggare och med andras uteslutande sig enskilt lär tillägna, så visst och säkert anser deputationen det vara, att privata jordägare, som med deras land och strand stöta till havet, äga till fisket närmast utanför en stadgad rättighet, som dem icke kan betagas eller av andra utan lov och minne nyttjas.» Efter att hava åberopat Gustaf I:s ovan anförda brev av den 1 mars 1545 samt ett annat av samme konung utfärdat brev den 21 september 1551, varav den slutsatsen dragés, att »kronans rätt till havs- och allmännings- samt privatorum rättighet till strandfisket varit från äldre tider nogsamt åtskild och på ömse sidor förvarad», fortsätter deputationen: »Enär nu frågan bliver, att genom ett allmänt förordnande emellan dessa fisken sätta en sådan gräns, som utan kränkning av såväl kronans som privatorum rättigheter må kunna antagas och fastställas, så anser deputationen nödigt att göra en skillnad mellan saltsjöfisket, så vida det idkas inomskärs och utomskärs. — Det kan väl icke nekas, att Konungen haver dess allmänna fiskerier uti skären, vilket så väl av Sveriges allmänna lag 18 kap. 2 § Byggningabalken, som det åberopade patentet av den 1 martii 1545 bestyrkes, men så är tillika säkert och ostridigt, att de flesta fisken uti skärgårdarna, synnerligen längre in och närmare fasta landet, äro privatis tillhöriga, som med deras holmar och ägor ligga däromkring, och synes fördenskull såsom en regel kunna antagas, att saltsjöfisket inomskärs bör anses för angränsande jord- och holmägares enskilda rättighet, därest ej annorledes av ålder varit eller vattne: varit nyttjat och ansett för Konungs allmänna eller ock till någon särskild ränta blivit skattlagt. Men vad saltsjöfisket beträffar utomskärs och vid de stränder, där ingen skärgård finnes, så anser deputationen jordägande rättm med därtill hörande fisket icke längre böra sträckas än till de landgrunc, som utanför jordägarens strand ligga och med den sammanhängande äro: så att där landgrundet upphör och djupet tager vid, där bliver efter deputationens tanka rätta gränsen mellan jordägarens enskilda och kronones allmänningsvatten, i Kammarkollegii utredning rörande fiskerättsförhållandena, I, s. 58.

251 vilken tanka och att så a^ ålder varit, deputationen så mycket mera styrkes, som sådant med ovanberöda brev av år 1551 till alla delar instämmer, dock med samma förbehåll, son här ovantill om saltsjöfisket anmärkt är, att där någon med urminnes hävd skattläggning, dombrev eller andra ostridiga skäl kan visa sin enskilda rälfc till några uti öppna havet liggande holmar och grund, eller att de för rä*ta blivit något hemman eller stad underlagda, bör han ock hädanefter som Httills därvid bliva bibehållen.» — Från dessa utgångspunkter avfattade jistitiedeputationen ett förslag till bestämmelser angående omfattningen av s;randägarnas rätt till fisket i saltsjön, vilka sedermera inflöto i allmänna fisieristadgan såsom § 6 i kap. 2 av densamma. 1 Kap. 2 av den allmänna 'iskeristadgan av den 14 november 1766, vilket handlar om saltsjöfisket, inledles med en bestämmelse, varigenom fisket i öppna havet förklarades vara fritt för varje svensk undersåte; det heter nämligen i § 1 av sagda kapitel: »Allt fiske i öppna havet, vid kronoskär, stränder och holmar, som egentligen till något hemman icke höra, äge varje rikets undersåte frihet att idka, och sig till fördel använda.» Angående omfattningen av det enskilda strandägare förbehållna fiskevattnet stadgades i § 6, på sätt justitiedeputationen med ovan anförda motivering föreslagit: »Som till tvisters undvikande och vederbörandes efterrättelse nödigt prövas, att något visst stadgas om rätta förståndet av jordäganderätten vid havsfisket, så varder härigenom i nåder förordnat, att salts.öfisket inomskärs bör för deras enskilda egendom anses, som strand och holmar däromkring äga; men vid öppna havsstranden, eller där ingen skärgård äi, såsom ock utom skären, får jord- och strandägaren ej sträcka sin enskilda rättighet till fiske och fiskevatten vidare än dess landgrund räcker, som vid stranden ligger och därifrån utlöper; dock där konungsoch allmänningsfiskeri av ålder inomskärs varit eller någon med urminnes hävd, skattläggning, dombrev eller andra ostridiga skäl kan visa enskild rätt till fiske omkring klippor, blindskär eller å grund utomskärs och i havet, bör det ock hädanefter därvid förbliva, såsom ock med de fisken, som lyda under städernas donerade jord.» Av justitiedeputationens motivering för den bestämmelse, varigenom strandägarnas rätt till saltsjöfisket begränsades, finner man, att denna bestämmelse utgår från den uppfattningen, att öppna havet tillika med rättigheten att där idka fiske var ett Kungl. Maj:ts och kronans regale. Den frihet för varje rikets undersåte att idka fiske i öppna havet, varom talas i 1 § av 2 kap. fiskeristadgan, grundade sig således, åtminstone vad svenskt vattenområde angick, icke på att detta vattenområde vore res nullius, utan på en svenska kronans rätt till detta vattenområde, på grund varav kronan kunde upplåta rätten till fiske därstädes åt en var. Den varje svensk undersåte tillkommande rätten att idka fiske i saltsjön utanför det strandägarna förbehållna fiskeområdet framstår^ således som i viss mån härledd från regalrätten. På de specialbestämmelser, varigenom den i § 6 av 2 kap. i allmänna fiskeristadgan givna huvudregeln angående strandäganderätten med avseende på 1

Kammarkollegii utredning rörande fiskerättsförhållandena, I, s. 61 f.

252 fiske i saltsjön modifierades, torde icke här behöva närmare ingås. Dock må nämnas, att i § 7, som handlade om rätt till fiske, under vissa omständigheter, vid annans strand i skärgården, särskilt föreskrevs, att inga svenska undersåtar finge stängas från det yppade ymniga sillfisket i Nordsjön, vid vars stränder det vara månde, att enligt § 8 den förutvarande ordningen i fråga om strömmingsfisket vid finska kusterna skulle bibehållas, samt att det enligt § 10 icke skulle vara någon betaget att nyttja fiske med krok och rev å djup inom yttre skärgården och i havsbandet, blott icke notdräkt därigenom hindrades. Den allmänna fiskeristadgan av den 14 november 1766 innehåller inga uttryckliga bestämmelser om utlänningars fiske inom svenskt vattenområde. Av den motivering, som lagts till grund för den varje svensk undersåte tillkommande rätten att idka fiske i öppna havet, nämligen att öppna havet tillika med rättigheten att där idka fiske ostridigt vore ett Kungl. Maj:ts och kronans regale, måste som sagt den slutsatsen dragas, att rätten att idka fiske i öppna havet utanför svenska kusten grundade sig på medgivande från svenska kronans sida, och då sådant medgivande endast lämnats för svenska undersåtar, skulle därav följa, att utlänningar vore utestängda från fiske inom svenskt vattenområde över huvud taget. A t t sistnämnda slutsats dock, åtminstone vad beträffar öppna havet utanför svenska västkusten, vore förhastad, synes följa av de bestämmelser rörande utlänningars fiske, som infördes i den andra av de vid 1765—1766 års riksdag beslutade fiskeriförfattningarna, stadgan för Nordsjöfiske- och salterierna uti Göteborgs och Bohus län den 20 november 1766. 1 Den särskilda stadgan för Nordsjöfisket i Bohuslän skulle gälla för detta fiske jämsides med den allmänna fiskeristadgan, vilken sistnämnda skulle tillämpas å sagda fiske i vad icke var i den förstnämnda stadgan särskilt förordnat (stadgan för Nordsjöfisket § 13, allmänna fiskeristadgan kap. 2, § 15). Stadgan för Nordsjöfisket innehöll i § 1 bestämmelser rörande svenska undersåtars rätt att idka fiske i Bohusläns skärgård och i öppna havet, vilka i sak överensstämde med motsvarande bestämmelser i allmänna fiskeristadgan; paragrafen var av följande lydelse: »Alla våra trogna undersåtar i gemen tillåtas att i Göteborgs och Bohuslänska skärgårdarne sill fånga och bereda, med lika frihet, villkor och förmåner, som dessa skärgårdars egne invånare 1 Initiativet till en särskild stadga för bohuslänska fisket togs av de för vården av fiskerierna i Göteborgs och Bohus län tillsatta deputerade, såsom framgår av dessa deputerades den 15 december 1764 avgivna berättelse till riksdagen. 1765—1766 års riksdags fiskerideputations handlingar. Utskottshandlingar 1765—1766, n:o 44 b. Det av Göteborgs och Bohus läns fiskerideputerade utarbetade förslaget synes dock icke lagts till grund för stadgan, utan ett nytt förslag utarbetades av riksdagens fiskerideputation; bestämmelserna om utlänningars fiske ha förmodligen på relativt sent stadium inlagts däri. 1765—1766 års riksdags fiskerideputations protokoll 30 april 1765, 17, 26 och 30 april, 2, 5, 15, 16 och 26 maj 1766. Deputationens betänkande den 26 maj 1766. Utskottshandlingar 1765 1766 n:ris 42,43. Förslaget antogs av riksdagen med vissa förändringar och överlämnades till Kungl. Maj:t med dess skrivelse den 15 oktober 1766 (Riksens ständers brev i inrikes civila ärenden, I I I , n:o 478), varpå Kungl. Maj:t den 20 november 1766 beslöt att stadgan skulle utfärdas av trycket (Rådsprotokoll i inrikes civila ärenden 1766). Samtliga anförda handlingar finnas i ii. A. — Den i kammarkollegii utredning angående fiskerättsförhållandena (I, s. 59) förekommande uppgiften, att forslaget till särskild stadga för bohuslänska fisket blev av riksdagen avslaget, är således icke riktig.

253 det nyttja; utom vac om strandägares förmånsrätt här nedanför stadgat finnes; ävensom storfisket i öppna havet, enligt 2 kap. 1 § av allmänna fiskeristadgan, må av varje svensk undersåtare idkas och varan fritt försäljas.» Vidare heter det i § 2 av stadgan för Nordsjöfisket: »Vele vi härmed allvarligen förbjuda, att ingen utländsk makts undersåte må fiskefänge idka eller salteri anlägga i den under Vår krona hörande skärgård, vid förlust av gods och inrättning.» Det framgår av sist anförda bestämmelse, att något uttryckligt förbud mot utlänningars fiske vid svenska västkusten endast infördes med avseende på skärgårdarna. Därav, att ett positivt stadgande om rätt till fiske i öppna havet endast förefanns till förmån för svenska undersåtar, kan man således icke sluta, att utlänningar voro utestängda från att inom svenskt område idka sådant fiske. Det uttryckliga stadgandet i allmänna fiskeristadgan om rätt för varje svensk undersåte att idka fiske i öppna havet synes, såsom framgår av ovan anförda uttalande av fiskerideputationen, fastmera riktat sig mot försök från landets inbyggare att med andras uteslutande enskilt tillägna sig sådant fiske än mot utlänningars fiske, och det var för dylika försök från enskildas sida att tillägna sig fisket, som kronans regalrätt trädde hindrande i vägen — en regalrätt, som tydligen förutsatte statens höghetsrätt över vattenområdet. 1 En skärpning av de mot utlänningarna riktade bestämmelserna i 1766 års stadga för Nordsjöfisket infördes genom Kungl. Maj:ts den 24 januari 1771 utfärdade förklaring över dess under den 20 november 1766 utfärdade stadga för Nordsjöfiske- och salterierna uti Göteborgs och Bohus län.2 § 1 av denna författning var av följande lydelse: »Till förekommande därav, att Våra trogna undersåtare, som vilja i den för riket nyttige fiskerinäringens idkande ingå, icke något intrång av andra rikens undersåtare därvid lida mage, hava Vi i nåder funnit nödigt vid den 2:a § av berörda Vår nådiga stadga tilllägga, att jämte det ingen utländsk makts undersåte tillätes fiskefänge idka eller salteri anlägga i den under Vår krona hörande skärgård, må han ej heller på annat sätt, under vad namn det vara må, i denna näring deltaga, eller uti handel med färska fiskevaror sig inblanda, vid förlust av gods, fartyg, redskap och inrättning.» Det kan ifrågasättas, huruvida denna bestämmelse åsyftade att utvidga det område vid svenska kusten, där fiske var för utlänningar förbjudet; det är möjligt, att den endast riktade sig mot utlänningars deltagande i fiskeri1 Med »storfisket i öppna havet», varom talas i § 1 av stadgan för Nordsjöfisket, menades det fiske, huvudsakligen av långa och torsk, som bedrevs delvis utmed svenska kusten, delvis även vid Skagen och å bankarna i Nordsjön. För så vitt stadgandet avsåg fiske, vilket uppenbarligen bedrevs utanför svenskt vattenområde, kan det över huvud taget ej anses ha något samband med frågan om rätten över vattenområdet, utan med rätten att idka näring. Sillfisket synes däremot så gott som uteslutande bedrivits i skärgården. Jfr fiskerideputationens för Bohuslän riksdagsberättelse den 15 december 1764 (Utskottshandlingar 1765—1766 n:o 44 b. B. A.), 1769—1770 års riksdags fiskerideputations sammandragna berättelse och betänkande över fiskeriernas tillstånd den 15 januari 1770 (Utskottshandlingar 1769—1770, n:o 29 a. B. A.), samt HANE-3ON, a. a., s. i? ff., 60. 2 E t t utkast till denna förklaring hade utarbetats av fiskerideputationen vid 1769—1770 års riksdag och var bifogat deputationens »sammandragna berättelse och betänkande över fiskeriernas tillstånd» av den 15 januari 1770. Utskottshandlingar 1769—1770, n:o 29 a. B. A.

254 näringen på andra sätt än genom idkande av fiske eller anläggande av salteri, och enkannerligen mot utlänningars deltagande i handeln med fisk. Emellertid hade bestämmelsen så vidsträckt avfattning, att den även kunde inbegripa förbud mot utlänningars deltagande i fisket i öppna sjön utanför svenska kusten, i den mån något dylikt förekom. I alla händelser avsåg den mot utlänningars fiske riktade förbudsbestämmelse, som infördes i den författning, som ersatte 1766 års stadga för Nordsjöfisket, nämligen Kungl. Maj:ts stadga och reglemente för Nordsjöfiskerierna samt salterierna i Göteborgs och Bohus län den 21 juli 1774, icke något vidsträcktare område än motsvarande bestämmelse i 1766 års stadga. Till grund för den nya stadgan låg ett av för fiskeriförfattningarnas överseende tillsatta kommitterade utarbetat förslag, överlämnat till Kungl. Maj:t med kommitterades skrivelse den 23 juni 1774.1 I fråga om rätten att idka fiske innehöll den nya stadgan bestämmelser, som till sitt innehåll i stort sett överensstämde med bestämmelserna i 1766 års stadga för Nordsjöfisket samt 1771 års förklaring över denna. Sålunda heter det i art. I, § 1 av 1774 års stadga bl. a.: »Var och en av Svea rikes inbyggare skall utan avseende på stånd och villkor, i bolag eller för enskild räkning, uti öppna havet och vid de utom Öresund, under Sveriges krona lydande skärgårdar, nu och i evärdliga tider, äga obehindrad rättighet, att fiske av vad art det helst vara må idka och driva, fiskarefartyg med därtill hörige redskap utreda . . .» Beträffande utlänningars fiske föreskrevs i § 4 av samma artikel följande: »Ej må någon främmande makts undersåte i de under Sveriges krona lydande skärgårdar silleller annat fiske idka, salteri inrätta, eller under vad namn det vara må däruti deltaga, eller uti handel med färska fiskevaror sig inblanda, vid förlust av gods, fartyg och redskaper, vara vederbörande skola hava allvarsam tillsyn; men den utlänning, som i riket inflytta, sig här nedsätta och den näring idka vill, . . . skall ej allenast med infödde njuta lika friheter, utan ock i trenne års tid ifrån alla personliga utskylder vara befriad . . .» Enligt art. IV, § 2 av stadgan skulle tvenne beväpnade kronofartyg årligen under fisketiden förläggas till skärgården med uppgift, bl. a., att stänga utlänningar från fisket. Förbudet mot utlänningars fiske var således i 1774 års stadga för Nordsjöfisket., liksom i 1766 års stadga för detta fiske, inskränkt till att gälla skärgårdarna. Att de kommitterade, som utarbetade 1774 års stadga för Nordsjöfisket, icke voro principiellt fientliga mot utlänningars fiske vid svenska kusten, framgår därav, att de i sin ovan anförda skrivelse, varmed förslaget överlämnades, uttalade, att förbudet mot utlänningars fiske under vissa omständigheter borde kunna temporärt upphävas, nämligen »om sillstimmen bleve så överflödande, att varken tid, folk eller redskap till dess bärgande och upptagande vore tillräckliga»; denna mening bifölls av Kungl. Maj:t, och kommerskollegium anbefalldes genom kungl. brev av den 21 juli 1774 att »anmäla varje infallande dylik händelse» (av överflödande tillgång på sill), samt 1 Skrivelsen jämte förslaget finnes jämte kommitterades handlingar bland Kommitté- och kommissionshandlingar (fiske). B. A.

255 »utstaka tider och stälen, när och varest en sådan frihet till fiskes idkande må under behörig tulltehandling utlänningar upplåtas». 1 Det synes härav framgå, att omfattningen av det i 1774 års stadga för Nordsjöfisket införda förbulet mot utlänningars fiske väsentligen var bestämd av lämplighetsskäl. Att förbudet var inskränkt till att gälla för skärgårdarna kan därför ha berott helt enkelt därpå, att det ojämförligt mest betydande av de svenska saltsjöfiskena, nämligen sillfisket, idkades så gott som uteslutande inne i skärgården. 2 På 1830-talet uppstod fråga om omarbetning av fiskerilagstiftningen. Anledningen härtill synes i främsta rummet ha varit strävandet att upphjälpa det bohuslänska sillfisket, vilket, sedan sillen år 1808 upphört att i större ymnighet gå till kusten, nästan legat nere. 3 Efter ett omfattande utredningsarbete utfärdades, i den närmaste anslutning till ett inom civildepartementet utarbetat förslag, den 29 juni 1852 den nya fiskeristadgan ;* genom denna upphävdes såväl 1766 års allmänna fiskeristadga som 1774 års särskilda stadga för Nordsjöfisket m. fl. fiskeriförfattningar. Bestämmelserna i den nya fiskeristadgans 1 kap. »Om fiskerättighet» överensstämde till sitt innehåll i stort sett med bestämmelserna om rätt till fiske i 1766 års allmänna fiskeristadga. I första stycket av § 1 av sagda kapitel fastslogs sålunda den varje rikets inbyggare tillkommande rätten att idka fiske i öppna havet i ungefär samma ordalag som i 2 kap. 1 § av 1766 års stadga; nämnda bestämmelse i den nya stadgan löd nämligen: »Allt fiske i öppna havet, ävensom vid sådana kronan tillhöriga havsstränder samt i saltsjön belägna skär och holmar, vilka icke till något hemman höra eller under särskilda villkor innehavas, äge varje rikets inbyggare frihet att idka och sig till fördel använda.» I första stycket av § 2 upprepas den i § 6 av 2 kap. i 1766 års stadga införda bestämmelsen, att saltsjöfisket inomskärs skulle för deras enskilda egendom anses, som strand och holmar däromkring ägde, varemot strandägaren vid öppna havsstranden, såsom ock utomskärs, ej fick sträcka sin enskilda rättighet till fiskevatten vidare än hans landgrund räckte. Genom en ny bestämmelse, införd i andra stycket av samma paragraf i den nya stadgan, fastställdes närmare omfattningen av strandäganderätten i öppna havet: »Är ej lagligen bestämt, huru långt sådan landgrund i havet sig sträcker, då må under strandäganderätten inbegripas allt det vatten, som finnes till och med etthundra famnar från det ställe invid stranden, där stadigt djup av en famn vidtager; strandägare dock icke förment att lagligen gällande göra det anspråk på större område i fiskevattnet, vartill han kan anse sig befogad.» I § 3 av den nya stadgan, vars bestämmelser återgingo till §§ 7—9 i 2 kap. av 1766 års allmänna fiskeristadga, bekräftades den hittillsvarande ordningen med avseende på ström1 riskeriförfattningskommitterades skrivelse den 23 juni 1774. Rådsprotokoll i handels- och finansärenden den 6 juli 1774. Kungl. brev till kommerskollegium den 21 juli 1774 angående några omständigheter rörande saltsjöfiskerierna. Registrator i handels- och finansärenden. Jt. A. 2 Jfr not l å s . 253 ovan. * Kammarkollegii utredning rörande fiskerättsförhållandena, I, s. 78. * Sv. Förf.-Saml. 1852 nr 30.

1852 års {f^a

256 mingsfisket vid Norrlandskusten och sillfisket i Nordsjön (det sistnämnda i den nya stadgan innefattat under uttrycket »fångande av sådan havsfisk, som går till stränderna i stora stimmar»); dylikt fiske skulle det stå rikets inbyggare fritt att idka vid annans strand. § 4 av 1852 års fiskeristadga var av följande lydelse: »Fiske med krok eller rev å djup inom yttre skärgården och i havsbandet vare ingen svensk man betaget att nyttja.» I det inom civildepartementet utarbetade förslaget hade denna paragraf haft följande lydelse: »Fiske med krok eller rev å djup inom yttre skärgården och i havsbandet vare ingen betaget att nyttja, dock så att notdräkt ej därav varder hindrad, medelst pålars eller stakars kvarlämnande» — en formulering, som nästan fullständigt överensstämde med § 10 i 2 kap. av 1766 års allmänna fiskeristadga, ehuru med uteslutande av en däri införd straffbestämmelse. I Högsta domstolen, dit förslaget remitterats, och vars yttrande avgavs i form av ett protokollsutdrag av den 27 april 1852, föranledde denna paragraf av förslaget följande anmärkning, vilken även tog sikte på det förhållandet, att någon särskild bestämmelse, riktad mot utlänningarnas fiske, icke var införd i förslaget, i motsats mot vad som varit förhållandet i de äldre fiskeriförfattningarna: »Då några särskilda grunder för rättigheten att idka fiske med krok och rev i sött vatten icke funnos bestämda, syntes det högsta domstolens flesta ledamöter mindre behövligt att bibehålla den särskilda bestämmelse 1766 års stadga innehåller om sådant fiske i havet, särdeles om i betraktande toges, att vad här i 4 § ur nämnda stadga blivit upptaget, angående frihet för var man att fiska med krok eller rev å djup inom yttre skärgården och i havsbandet, till innehållet så sammanfölle med vad redan om allt fiske i havet blivit sagt i 1 §, att någon åtskillnad däremellan svårligen i tillämpningen kunde göras, men, i händelse någon skillnad i själva verket vore åsyftad, otvivelaktigt genom sin obestämdhet vore ledande mera till tvetydighet och därav härflytande tvister, än till nytta. Stadgandet stode också, så vitt det skulle hava någon betydelse, i strid med det ändamål, som, efter vad förut vore nämnt, med den nya författningen torde böra sökas, nämligen att, så vitt möjligt vore, undanröja allt intrång på strandägande rätten, och borde jämväl ur sådan synpunkt uteslutas; i vilken händelse senare delen av denna paragraf, innefattande förbud att efter krokfiske kvarlämna pålar och stakar i vattnet till skada för notdräkt, lämpligen kunde överflyttas till 3 kap. Däremot kunde, i sammanhang med föregående paragrafer, om det för alla rikets inbyggare fria havsfisket, här upptagas det stadgande från de äldre författningarna, vilket, efter högsta domstolens flesta ledamöters omdöme, ej borde i den nya författningen saknas, att utlänningar äro utestängda från rättigheten att i sådant havsfiske deltaga; och ansågo bemälde ledamöter sig alltså, i stället för 4 §, böra föreslå en så lydande : 'Utlänning vare ej tillåtet, att å rikets kuster idka sådant fiske, som, efter vad i det föregående sagt är, ej under strandägande rätten hörer, utan alla rikets inbyggare tillkommer.'» I enlighet med denna uppfattning föreslog Högsta domstolen, att i stadgans

257 5 kap., som handlade öm ansvar för överträdelse av stadgan, skulle införas en paragraf av följande jydelse: »Idkar utlänning, emot vad i 4 § sagt är, fiske å rikets kuster och avstår han ej därifrån på tillsägelse av kronobetjäningen eller den, som uppsikl över ordningens vidmakthållande å stället tillkommer, have förverkat fartyg, redskap och fångst.» Denna paragraf skulle enligt Högsta domstolens förslag följa efter en så lydande paragraf med bestämmelser om straff för olovligt fiske: »Fiskar någon utan lov i det fiskevatten, där han ej rätt till det idkade fisket äger, ansvare därför efter ty allmänna lagen för varje fall bestämmer. Kronans enskilta fiske, som till nyttjande av någon enskild person eller menighet blivit upplåtet, vare härvid lika med enskild mans fiske, och de allmänna kronofiskena lika med andra allmänningsfisken, att anse.» — De bestämmelser i allmän lag, vartill här hänvisades, återfinnas i .17 och 18 kap. byggningabalken. Det framgår av Högsta domstolens ovan anförda uttalande, att domstolen ansåg, att den förbudsbestämmelse mot utlänningars fiske, vars införande såsom § 4 av den nya fiskeristadgan den föreslog, var ett uttryck för redan gällande rätt, Vid jämförelse mellan den föreslagna förbudsbestämmelsen och den motsvarande bestämmelse, som var införd i gällande äldre författningar — § 4 i 1 art. av 1774 års stadga för Nordsjöfisket — finner man emellertid den skillnaden, att sistnämnda bestämmelse endast avsåg »de under Sveriges krona lydande skärgårdar», under det att den av Högsta domstolen föreslagna bestämmelsen uppenbarligen avsåg svenskt område i öppna havet, nämligen sådant område, där fisket »ej under strandäganderätten hörer utan alla rikets inbyggare tillkommer». Då strandäganderätten skulle gälla icke blott »saltsjöfisket inomskärs» utan även vattenområdet intill en viss gräns i öppna havet — vattnet över »landgrunden», eventuellt »allt det vatten, som finnes till och med etthundra famnar från det ställe invid stranden, där stadigt djup av en famn vidtager», är det ju tydligt, att det vattenområde, som avsågs i den föreslagna förbudsbestämmelsen, måste utgöras av öppet hav. Någon gräns för det vattenområde, där fisket skulle vara förbehållet Sveriges inbyggare, angavs emellertid lika litet i Högsta domstolens förslag som i det inom civildepartementet utarbetade förslaget, utan betecknades sagda område endast med uttrycket »å rikets kuster». 1 Högsta domstolens förslag om införande i den nya fiskeristadgan av en särskild förbudsbestämmelse mot utlänningars fiske bifölls emellertid icke av Kungl. Maj:t. Föredragande departementschefen, statsrådet Fåhrseus, yttrade vid förslagets föredragning i statsrådet den 29 juni 1852 angående denna fråga, att Högsta domstolens flesta ledamöter hade föreslagit upptagandet av ett uttryckligt förbud för utlänning, vid äventyr av särskilt ansvar, att å rikets kuster idka sådant fiske, som ej under strandäganderätten hörde, utan tillkomme alla rikets inbyggare; då den föreslagna författningen uttryckligen tillerkände dylika allmänna fiskerättigheter endast åt »rikets inbyggare» eller 1 Förarbetena till 1852 års fiskeristadga samt Högsta domstolens protokollsutdrag i ärendet den 27 april 1852 finnas i civildepartementets akt till stadgan den 29 juni 1852. B. A. — Jfr även Kammarkollegii utredning angående fiskerättsförhållandena, I, ss. 78 ff. 17—293023

258 »svenske män» och därjämte föreskreve ansvar i allmänhet för fiskande utan rätt eller lov, hade departementschefen trott vid bestämmelserna i dessa hänseenden kunna bero. 1 I överensstämmelse med denna mening erhöll § 4 i 1852 års fiskeri stadga ungefär samma innehåll som § 4 i det inom civildepartementet utarbetade förslaget, och den särskilda förbudsbestämmelsen mot utlänningars fiske infördes icke i stadgan; icke heller infördes i stadgans 5 kap. den däremot svarande, av Högsta domstolen föreslagna ansvarsbestämmelsen. Den mot olovligt fiske i allmänhet riktade ansvarsbestämmelsen infördes med den av Högsta domstolen föreslagna formuleringen såsom § 29 i den nya stadgan. Enligt den motivering, som lämnades av den föredragande departementschefen, skulle således utlänningars fiske inom svenskt vattenområde genom 1852 års fiskeristadga vara förbjudet, oaktat något uttryckligt förbud däremot icke uttalades i stadgan. Den tankegång, som låg till grund för denna uppfattning, var tydligen följande: ingen ägde idka fiske inom svenskt område, så vida han ej enligt lag hade rätt därtill; utanför det område, där rätten till fiske var förbehållen strandägaren, hade genom 1852 års fiskeristadga sådan rätt endast tillerkänts »rikets inbyggare» eller »svensk man»; e contrario kunde därav slutas, att utlänningar icke hade rätt att idka fiske inom svenskt vattenområde. Denna uppfattning hade onekligen starkt stöd i det sätt, varpå bestämmelsen om ansvar för olovligt fiske i § 29 av stadgan var formulerad: »Fiskar någon utan lov i det fiskevatten, där han ej rätt till det idkade fisket äger, ansvare därför efter ty allmänna lagen för varje fall bestämmer.» Man kan då fråga sig, vilken av de i allmänna lagen införda bestämmelserna om ansvar för olovligt fiske kunde anses vara tillämplig på utlänningars fiske inom område, där Sveriges alla inbyggare hade rätt att fiska. Det ligger väl närmast till hands att tänka på § 2 i X V I I I kap. byggningabalken, som bl. a. handlade om straff för den, som fiskade utan lov vid »konungens allmänna fiskelägen och grund i skären». 2 Enligt det vid fiskeristadgans föredragning i statsrådet av departementschefen gjorda uttalandet, skulle utlänningars fiske inom svenskt territorialvatten vara icke blott förbjudet utan även straffbart. Huruvida lagens bestämmelser voro tillräckligt tydliga för att tillåta domstolarna att utdöma straff för sådant fiske, är måhända tvivelaktigt. Då sent omsider genom den kungl. kungörelsen den 5 maj 1871 angående det område, inom vilket fisket på Sveriges västra kust är rikets inbyggare förbehållet, en bestämmelse utfärdades, varigenom gränsen för det område vid Sveriges kust, där utlänningar voro utestängda från rätten till fiske, angavs, utgick denna kungörelse, såsom redan framgår av rubriken, från att fisket inom det område, varom det var fråga, redan var Sveriges inbyggare uteslutande förbehållet. Kungörelsens text innehåller icke heller något förbud mot utlänningars fiske; den utgick tydligen från att ett dylikt förbud redan förelåg i gällande rätt. 1

Kammarkollegii utredning angående fiskerättsförhållandena, I, s. 89 f. Det kan förtjäna omnämnas, att Högsta domstolen, vid sin behandling av den punkt i förslaget till fiskeristadga, som rörde rätten till fiske i större insjöar, uttalade, att »allt fiskevatten inom rikets område, som varken tillhörer någon menighet eller enskild person, måste anses tillhöra staten eller kronan». 2

259 I skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 niaj 1878 anhöll riksdagen, att K u n g l . ^ 6 års la Maj :t täcktes genom sakkunniga personer företaga en fullständig revision av ^she^amt fiskeristadgan den 29 juni 1852 jämte övriga författningar, som berörde fiskeri- ändringar näringen. Med anlecning härav och med hänsyn till de förändringar i lagstift- däri 192Sningen rörande vattenrätten, vilka sedermera ägt rum och vilka ytterligare påkallade en omarbetning av 1852 års fiskeristadga, uppdrog Kungl. Maj:t den 22 januari 1881 åt särskilda kommitterade att företaga den av riksdagen begärda revisionen samt därefter avgiva författningsförslag i ämnet. Kommittén avgav den 3 mars 1883 betänkande med förslag bl. a. till ny fiskeristadga. Däri upptogos såsom kap. 1 (§§ 1—5), frånsett redaktionella jämkningar, i huvudsak samma bestämmelser angående rätt till saltsjöfiske, som i 1852 års fiskeristadga förekommo i §§ 1—4.1 I andra stycket av § 1 i förslaget intogs emellertid en ny bestämmelse, innefattande förbud mot utlänningars fiske, av följande lydelse: »Utlänning må ej fiska på svenskt sjöterritorium, därest ej genom traktat eller annorledes rätt därtill är honom medgiven.» I motiveringen till denna bestämmelse yttrade kommitterade: »I 2 mom. hava kommitterade såsom uttryckligt lagbud föreslagit, vad väl redan framgår av folkrättens principer, eller att utlänning ej äger fiska på svenskt sjöterritorium, därest ej rätt därtill är medgiven honom genom traktat eller annorledes. Då det ej torde lämpa sig, att i en fiskeristadga intages bestämmelse om omfånget av svenskt sjöterritorium, hava kommitterade ej ansett sig böra föreslå någon sådan bestämmelse, helst föreskrift därom redan meddelats genom nådig kungörelse den 5 maj 1871.» Då 1883 års kommittéförslag den 1 juni 1894 föredrogs för Kungl. Maj:t, fann Kungl. Maj :t det vara lämpligt, att de bestämmelser rörande fisket, som vore av allmän lags natur, bleve sammanfattade i en särskild lag, och uppdrog därför åt en kommitté att upprätta förslag till sådan lag. Det av denna kommitté utarbetade förslaget, som avgavs den 15 november 1894, framlades i kungl. proposition för 189G års riksdag, vilken antog detsamma med några modifikationer. 2 Lagen om rätt till fiske utfärdades därefter i med riksdagens beslut överensstämmande avfattning den 27 juni 1896.3 Genom denna lag upphävdes såväl 17 och 18 kap. byggningabalken som de delar av 1852 års fiskeristadga, som handlade om rätt till fiske. Såsom framhålles i det kommittébetänkande, som låg till grund för den nya lagen, voro de förändringar, som kommittén föreslagit i de tidigare gällande bestämmelserna, huvudsakligast av formell natur, och de av riksdagen företagna jämkningarna i lagförslaget avsågo uppenbarligen icke heller att rubba bestående rättsförhållanden. De i den nya lagen införda bestämmelserna angående rätt till saltsjöfiske överensstämma således i stort sett med motsvarande bestämmelser i 1852 års fiskeristadga. I § 1 av 1896 års lag om rätt till 1 Underdånigt betänkande med förslag till ny fiskeristadga m. m., avgivet den 3 mars 1883 av särskilt i nåder förordnade kommitterade. Kammarkollegii utredning angående fiskerättsförhållandena

I, s. yO. 2 Förslag till lag om rätt till fiske samt till andra därmed sammanhängande författningar, avgivna av därtill förordnade kommitterade. Stockholm 1894. Kungl. propositionen till 1896 års riksdag nr 24. Kammarkollegii utredning angående fiskerättsförhållandena, I, s. 92 ff. 3 Sv. Förf.-Saml. 1896 nr 42.

260 fiske heter det: »I öppna havet ävensom vid sådana kronan tillhöriga havsstränder samt i saltsjön belägna skär och holmar, vilka icke till något hemman höra eller under särskilda villkor innehavas, äge varje svensk undersåte rätt att fiska; ej må dock fiskegård, ryss ja eller annan dylik fast fiskredskap där utsättas, utan att Konungen giver lov eller i fall, varom i 2 § sägs, K. B. lämnar särskilt tillstånd.» Vidare heter det i § 2: »Saltsjöfisket inomskärs tillhör, där ej annorledes i denna lag stadgas, dem, som äga stränder och holmar omkring fiskevattnet. — Vid öppna havsstranden samt utom skären omfattar, där ej annorledes är lagligen bestämt, strandägarens enskilda fiskerätt allt det vatten, som finnes till och med 180 meter från det ställe invid stranden, där stadigt djup av två meter vidtager. Strandägaren må ock från sitt enskilda fiskevatten än längre ut sträcka fiskegård, ryssja eller annan dylik fast redskap, där i särskilt fall K. B. finner, att det kan ske utan men för annan fiskande.» Enligt § 3 skulle rätten att vid Norrlandskusten idka strömmingsfiske vid annans strand »å ställen där sådant av ålder varit vanligt», alltjämt bibehållas för »varje svensk undersåte», och likaledes skulle vid västkusten rätten att idka fiske vid annans strand bibehållas i den utsträckning, som av ålder varit vanlig. 1 I § 4 heter det i ungefärlig överensstämmelse med motsvarande paragraf i 1852 års fiskeristadga: »Fiske med krok eller rev å djup i yttre skärgården och i havsbandet äge varje svensk undersåte rätt att idka.» Något uttryckligt förbud mot utlänningars fiske inom svenskt vattenområde var icke infört i kommittéförslaget och intogs heller icke i lagen. Frågan är över huvud taget icke omnämnd i kommittéförslaget och icke heller i förarbetena till lagen i övrigt. Däremot är rätt till fiske i saltsjön i lagen uttryckligen endast tillerkänd »svenska undersåtar» (§§ 1, 3, 4 ) , liksom dylik rätt i 1852 års fiskeristadga endast var tillerkänd »rikets inbyggare» eller »svensk man». Därav kan visserligen, i enlighet med föredragande departementschefens resonemang vid behandlingen i statsrådet av sistnämnda stadga, det e-contrario-slutet dragas, att rätt till fiske inom svenskt territorialvatten icke tillkommer utländska undersåtar. Emellertid upptogs icke i 1896 års fiskerättslag den hänvisning till allmänna lagens ansvarsbestämmelser med avseende på den, som utan lov fiskar »i det fiskevatten, där han ej rätt till det idkade fisket äger», som varit införd i § 29 av 1852 års fiskeristadga. Däremot infördes i fiskerättslagen, såsom § 18, en bestämmelse av följande lydelse: »Fiskar någon utan lov i fiskevatten, där han ej äger rätt till det idkade fisket, vare vad han därvid fångat, eller där det ej kan tillrättaskaffas, dess värde förverkat till fiskevattnets innehavare eller, då fångsten skett i allmänt kronofiske, till åklagaren.» Huruvida denna bestämmelse kunde anses tillämplig på utlänningars fiske inom det vattenområde, där varje svensk undersåte äger rätt att fiska, torde vara tvivelaktigt, då det knappast är klart, vem som skall anses som »innehavare» av sådant fiskevatten. 2 Den i § 19 av fiskerättslagen införda bestämmelsen om retentionsrätt i det fall, då någon, * Denna (Tundergick vissa ändringar genom lag den 22 juni 1928 (Sv. Förf. Sami. 1928 nr 183). « Med uttrycket »allmänt kronofiske» avsågs otvivelaktigt de »ström- och insjöfisken», varom talas i § 7 av fiskerättslagen. Se kommittébetänkandet med förslag till lag om rätt till fiske, s. 40.

261 som olovligen fiskar i annans fiskevatten, anträffas å bar gärning, var likaledes så formulerad, att det måste anses högst tvivelaktigt, om den kunde tillämpas annat än i fråga om fiskevatten, som ägdes eller innehades av enskild person, eller i :råga om allmänt kronofiske eller allmänningsfiske. Bestämmelse om ansvar för olovligt fiske fanns numera införd i strafflagen, 24 kap. 14 §, vari bl. a. stadgas bötesstraff för den, som »olovligen fiskar i annans fiskevatten». Om man i likhet med Högsta domstolen 1852 anser, att »allt fiskevatten inom rikets område, som varken tillhör någon menighet eller enskild person, måste anses tillhöra staten eller kronan», skulle uppenbarligen utlänningars fiske inom svenskt territorialvatten vara att anse som »olovligt fiske i annans fiskevatten» och således vara straffbart enligt 24 kap. 14 § strafflagen. Då man väl får antaga, att inom svenskt territorium intet område finnes, som är res nullius, synas också goda skäl tala för att betrakta allt fiskevatten, som icke har annan ägare, som statens egendom i privaträttslig mening. 1 Emellertid låg det ur språklig synpunkt nära till hands att i uttrycket »annans fiskevatten» inlägga den betydelsen, att fiskerätten på området i fråga skulle tillkomma visst rättssubjekt eller i allt fall en begränsad krets av personer, och det kunde därför förefalla tvivelaktigt, om därunder kunde inbegripas fiskevatten, där varje svensk undersåte äger rätt att fiska. En i samband med antagandet av 1896 års fiskerättslag införd ändring av 14 § i 24 kap. strafflagen, varigenom efter orden »Den, som olovligen fiskar i annans fiskevatten» tillades »eller sätter ut fast fiskredskap i vatten, där fiskerätt tillkommer varje svensk undersåte», var knappast ägnad att avlägsna dessa tvivelsmål, som vunno ytterligare kraftigt stöd genom det sätt, varpå bestämmelserna om förverkande och retentionsrätt i §§ 18 och 19 i fiskerättslagen voro formulerade. 2 1852 års fiskeristadga ersattes, i de delar, som icke redan förut voro upphävda, av en ny kungl. fiskeristadga den 17 oktober 1900, innehållande ekonomiska och administrativa bestämmelser angående fisket. 3 Stadgan innefattar bl. a. förbud mot användningen av vissa fiskeredskap och fiskemetoder, såsom t. ex. fiske med trål, ävensom bestämmelser om straff för förseelser mot dessa förbudsbestämmelser. Dessa föreskrifter gälla inom svenskt område gentemot alla utan inskränkning, och även utlänningar, som inom svenskt territorialvatten göra sig skyldiga till förseelser däremot, kunna således vid svensk domstol ådömas straff därför. Däremot kvarstod alltjämt oklarheten rörande frågan, om utlänning kunde enligt svensk lag straffas enbart för att han fiskat inom svenskt territorialvatten, således även om han icke därvid gjorde sig skyldig till någon annan förseelse. Bland myndigheterna framträdde olika meningar om lagbestämmelsernas tolkning i sådant fall. I en till jordbruksdepartementet ingången skrivelse av den 23 april 1925 hemställde lantbruksstyrelsen, att enär ej några bestämmelser funnos, efter vilka straff för obehörigt fiske på svenskt om1 Jfr Gustaf Vasas ovan anförda brev den 1 mars 1545 samt justitiedeputationens utlåtande vid 1766 års riksdag. 2 Jfr kungl. propositionen till 1928 års riksdag nr 152, s. 5. 3 Sv. Förf.-Saml. 1900 n r 78.

262 rade skulle utmätas, föreskrifter i detta ämne måtte meddelas. Länsstyrelserna å västkusten förklarade däremot i infordrade utlåtanden över framställningen, att de funne redan befintliga stadganden i strafflagen och fiskerättslagen tillämpliga även vid olovligt fiske av utländsk man i svenskt territorialvatten. I enahanda riktning uttalade sig även fiskeriintendenterna i södra och västra distrikten i yttranden, som inkommo med de av länsstyrelserna avgivna utlåtandena. 1 Även hos domstolarna har tolkningen av ifrågavarande lagbestämmelser varit föremål för olika meningar, såsom framgår av en jämförelse mellan underdomstolarnas utslag i det av Högsta domstolen genom utslag den 14 november 1927 avgjorda målet mellan tyske undersåten, sjökaptenen G. Rebjansky, å ena, och stadsfiskalen Gr. Falk i Halmstad i egenskap av allmän åklagare, å andra sidan, angående ansvar för olaga fiske inom svenskt territorialvatten utanför Laholmsbukten. Till vad i detta mål förekom av intresse för frågan om det svenska territorialvattnets beräkning vid bukter är det framdeles tillfälle att återkomma; med avseende på målets betydelse för nu ifrågavarande spörsmål är följande att märka. Sedan den av Rebjansky förda ångtrålaren »Heinrich Augustin» från Wulsdorf-Geestemiinde av den för övervakning av fisket utsända kanonbåten Svensksund den 19 januari 1925 uppbringats under det den var sysselsatt med fiske i nyssnämnda farvatten, yrkade åklagaren vid rådhusrätten i Halmstad ansvar å Rebjansky för det han olovligen bedrivit fiske å område, vilket vore svenskt fiskevatten, samt därvid använt trål som fiskeredskap; tillika yrkades, att den använda fiskeredskapen samt å trålaren vid dess uppbringande befintlig fångst måtte dömas förbrutna. Rådhusrätten fällde Rebjansky till ansvar dels jämlikt 24 kap. 14 § strafflagen för det han olovligen fiskat i svenskt fiskevatten, dels ock jämlikt 4 och 20 §§ fiskeristadgan den 17 oktober 1900 för det han fiskat med trål. Därjämte förklarade rådhusrätten jämlikt 18 § fiskerättslagen och 24 § fiskeristadgan såväl fångsten som den vid fisket använda trålen förbrutna till åklagaren. Göta hovrätt, där Rebjansky besvärade sig, fann stadgandet i 24 kap. 14 § strafflagen ej vara i förevarande fall tilllämpligt, i följd varav rådhusrättens utslag upphävdes, så vitt Rebjansky dömts till straff med åberopat stöd av detta lagrum. Däremot fastställdes utslaget i vad Rebjansky sakfällts enligt fiskeristadgan för fiske med trål. Beträffande målet i övrigt fann hovrätten besvären ej föranleda ändring i rådhusrättens utslag. Två av hovrättens ledamöter förklarade sig fastställa det slut, rådhusrättens utslag innehölle. Högsta domstolen — hos vilken endast Rebjansky besvärade sig och under vars bedömande därför icke kom frågan om tillämpligheten av 24 kap. 14 § strafflagen — fann besvären ej föranleda ändring i det slut, hovrättens utslag innehölle.2 — Enligt rådhusrättens uppfattning kunde således utlänning, som idkade fiske ^inom svenskt vattenområde, där varje svensk undersåte äger rätt att fiska, ådömas straff härför med stöd av bestämmelsen i 24 kap. 14 § strafflagen angående »den, 1

Kungl. propositionen till 1928 års riksdag nr 152, s. 4. • Till frågan om gränsen för Sveriges territorialvatten; aktstycken utgivna av Kungl utrikesdertementetTss. 35 f, 52 ff., 121 f. Kungl. propositionen till 1928 års riksdag nr 152, s. 4 f. partementet

263 som olovligen fiskar i timans fiskevatten»; enligt hovrättens uppfattning vore denna bestämmelse icke tillämplig i sådant fall, varför utlänning, som fiskade i dylikt svenskt vattennnråde, kunde bestraffas enligt svensk lag endast om han tillika gjorde sig skyldig till någon annan förseelse. Den meningsskiljakt ghet, som i detta mål yppades mellan underdomstolarna, torde ha bidrag.t till att uppmärksamheten fästes på behovet av förtydligande av lagbestämmelserna i ämnet. Detta var syftemålet med de lagändringar, varom förskg framlades i en kungl. proposition (nr 152) till 1928 års riksdag. Förslaget tog sikte på att den rådande oklarheten rörande lagens mening i ifrågavarande spörsmil till icke ringa del berodde på det sätt, varpå bestämmelserna angående förverkande och retentionsrätt i §§ 18 och 19 av 1896 års fiskerättslag voro avfattade, i det att dessa bestämmelser, såsom ovan framhållits, voro mindre väl lämpade till det fall, att utlänning olovligen fiskade inom det vattenområde, där varje svensk undersåte äger rätt att fiska. Detta framträdde särskilt vic jämförelse med motsvarande bestämmelser i lagen den 8 november 1912 om rätt till jakt. Denna lag upptager i 7 § ett mot 1 § fiskerättslagen svarande stadgande, vari säges, att i skärgård på klippor och skär, som ej höra till visst hemman, samt på öppna havet varje svensk man äger rätt att jaga. Yidare stadgas i första stycket av 22 §, att om någon olovligt jagar å annans jaktområde, skall han straffas efter allmän strafflag; denna hänvisning avser 24 kap. 13 § strafflagen, vari stadgas straff för »olovlig jakt å annans jaktområde». I andra stycket av 22 § jakträttslagen heter det vidare: »Har vid jakten villebråd åtkommits, vare villebrådet eller, om det ej kan tillrättaskaffas eller undergått förskämning, dess värde förverkat till jakträttsinnehavaren eller, om jakten skett å jord, där jakträtten tillkommer kronan, eller å område, som i 7 § omförmäles — till kronan.» I första och andra styckena av 23 § heter det: »Anträffas å bar gärning någon, som olovligt jagar å annans jaktområde, må jakträttsinnehavaren av den jagande taga bössa, annan jaktredskap och Hundar till vedermäle och pant samt behålla det, till dess han rätt för sig bjuder. — Å jord, där jakträtt tillkommer kronan, så ock å omåde, som i 7 § omförmäles, hava förvaltande och bevakande personal vid skogsstaten ävensom föreståndare och lärare vid statens skogsskolor samt allmän åklagare enahanda rätt.» Jakträttslagens bestämmelser om förverkande och retentionsrätt avse alltså uttryckligen även olovlig jakt å område, som omförmäles i 7 § av lagen, alltså bl. a. å område i skärgård eller å öppna havet, där varje svensk man äger rätt att jaga. Med olovligt jagande å detta område måste tydligen avses jakt bedriven av utlänning. Den jakt, varom talas i §§ 22 och 23 av jakträttslagen, betecknas emellertid där som olovlig jakt å annans jaktområde. Härav framgår, att bestämmelsen i 24 kap. 13 § strafflagen om ansvar för olovlig jakt å annans jaktområde är tillämplig på det fall, att utlänning jagar å svenskt område i skärgården eller öppna havet, där varje svensk man äger rätt att jaga. 1 1

Jfr kungl. propositionen till 1928 års riksdag nr 152, ss. 6 ff.

264 I nyssnämnda kungl. propositionen framhölls nu, att man genom att ändra bestämmelserna i §§ 18 och 19 i fiskerättslagen därhän, att de närmare anslöte sig till motsvarande bestämmelser i jakträttslagen, kunde göra det klart, att utlännings olovliga fiske inom svenskt territorialvatten vore straffbart enligt svensk lag. Enligt det propositionen bifogade lagförslaget skulle nämnda paragrafer av fiskerättslagen erhålla följande lydelse: »18 §. Fiskar någon utan lov i fiskevatten, där han ej äger rätt till det idkade fisket, vare vad han därvid fångat eller, där det ej kan tillrättaskaffas, dess värde förverkat till fiskevattnets innehavare eller, då fångsten skett i vatten, som i 1 eller 6 § avses, eller i allmänt kronofiske, till kronan. § 19. Anträffas å bar gärning någon, som olovligen fiskar i annans fiskevatten, må den, som fiskevattnet äger eller innehaver, eller hans folk av den fiskande taga båt, redskap eller annat till vedermäle och pant och behålla det, till dess han rätt för sig bjuder. Enahanda rätt tillkommer i fråga om vatten, som i 1 eller 6 § avses, allmän åklagare och beträffande allmänt kronofiske eller allmänningsfiske förutom honom jämväl den, vilken äger fisket nyttja.» Sedan förslaget antagits av riksdagen, utfärdades den 18 maj 1928 i överensstämmelse därmed lagen om ändrad lydelse av 18 och 19 §§ i lagen den 27 juni 1896 om rätt till fiske. 1 På grund av den nya lydelse, som 19 § i fiskerättslagen sålunda erhållit, betecknas olovligt fiske i öppna havet ävensom vid sådana kronan tillhöriga havsstränder samt i saltsjön belägna skär och holmar, vilka icke till något hemman höra eller under särskilda villkor innehavas, liksom i de delar av större insjöar, till vilka strandäganderätten icke sträcker sig, som olovligt fiske i annans fiskevatten. Som varje svensk undersåte äger rätt att fiska i de vattenområden, som härmed avses, kan med olovligt fiske därstädes endast förstås av utlänning inom svenskt territorialvatten bedrivet fiske. Det är härav klart, att ansvarsbestämmelsen i 24 kap. 14 § strafflagen är tillämplig på av utlänning bedrivet olovligt fiske inom svenskt vattenområde, där varje svensk undersåte äger rätt att fiska. 2 Vidare är det genom den nya lydelsen av 18 § i fiskerättslagen klart, att den därstädes införda bestämmelsen om förverkande är tillämplig i det fall, att utlänning utan lov fiskat i svenskt territorialvatten. Ehuru principen om svenska statens dispositionsrätt över fisket omkring Sveriges kuster måhända kan följas tillbaka ända till medeltiden och i alla händelser till 1500-talet, finnas i äldre svenska fiskeriförfattningar inga bestämmelser om gränsen för det omåde, som denna rätt omfattade. Icke heller lämna melser om gränsen för det område, som denna rätt omfattade. Icke heller lämna jande reglerna om utlänningars utestängande från deltagande i fisket inom svenskt vattenområde någon ledning för bedömande av denna fråga. I 1766 1

Sv. Förf.-Saml. 1928 nr 132. Härav kan även den slutsatsen dragas, att det fiskevatten inom svenskt område, där varje svensk undersåte äger rätt att fiska, måste anses som svenska kronans egendom i privaträttslig mening. Att tolka 14 § i 24 kap. strafflagen gentemot svenska fiskare såsom om uttrycket »annans fiskevatten» betydde fiskevatten, som privaträttsligt sett är annans tillhörighet, men gentemot utländska fiskare som om det betydde »svenskt territorialvatten» (alltså i rent offentligrättslig mening) vore att däri inlägga en knappast tillåtlig dubbelmening. 2

265 års särskilda stadga för Nordsjöfisket — liksom i den 1852 upphävda stadgan av 1774 angående samma ämne — förekom visserligen en förbudsbestämmelse mot utlänningars fiske, vilken endast avsåg skärgården. Men härav kan så mycket mindre några slutsatser dragas rörande det svenska territorialvattnets utsträckning, som ju den rätt till fiske i öppna havet utanför svenska kusten, vilken i den allmänna fiskeristadgan av 1766 tillerkändes alla svenska undersåtar, motiverades med svenska kronans rätt över vattenområdet därstädes. I och med 1852 års fiskeristadga bortföll det uttryckliga förbudet mot utlänningars fiske, och man kunde endast på indirekt väg sluta sig till att utlänningar voro utestängda från delaktighet i fisket vid svenska kusten, i det att någon uttryckligen medgiven rätt till sådant fiske enligt denna stadga endast förefanns för Sveriges inbyggare. A t t den på detta sätt utformade bestämmelsen icke var ägnad att belysa frågan om gränsen för det område, där fisket var förbehållet rikets inbyggare, är synnerligen förklarligt, då ju Sveriges inbyggare ägde rätt att fiska i öppna havet likaväl utanför territorialgränsen som innanför densamma.

En bestämmelse angående yttre gränsen för det område vid Sveriges kust, Kungl. kundär utlänningarna voro utestängda från deltagande i fisket, lämnades först [dörelsen den den redan flera gånger berörda kungl. kungörelsen den 5 maj 1871 angående angående det område, inom vilket fisket på Sveriges västra kust är rikets inbyggare fansen för förbehållet. De omständigheter, som föranledde utfärdandet av denna kungö- inbyggare relse, voro följande: förbehållna I underdånigt memorial av den 31 december 1870 anförde konungens befall- vid väst-6 ku ningshavande i Göteborgs och Bohus län, att invånarna i länets norra skärgård sten. sedan några år funnit sig alltmera besvärade av norska fiskares intrång i sin näring, men att K. B., då klagan icke uti officiell väg inkommit, ej ansett sig kunna göra saken till föremål för anmälan hos Kungl. Maj:t; stundom hade det även tydligen kunnat inses, att klagomålen varit lika överdrivna som svävande, och då svenska fiskare från Bohuslän understundom även gjort sig skyldiga till förseelser i Norge av samma art, samt då det kunde befaras, att den del av skärgårdsbefolkningen, vilken deltog i storsjöfisket utanför Aalesund, skulle löpa fara att utestängas från detta för dem viktiga fiske, i fall de norska fiskarnas intrång på svenska kusten gjordes till föremål för officiell klagan, hade K. B. ansett bäst att icke inskrida i saken; men sedan till följd av den i Norge meddelade kungl. resolutionen den 16 oktober 1869 de svenska fiskarna blivit helt och hållet avstängda från deltagande i Aalesundsfisket, vilket inom den i nämnda resolution bestämda demarkationslinjen uteslutande förbehållits de norska undersåtarna, hade antydda betänkligheter icke längre samma betydelse; klagomålen hade även, sannolikt som en följd av sagda resolution, blivit mera bestämda; sålunda hade vid ett den 30 november 1870 i Strömstad hållet sammanträde med fiskeberättigade i norra skärgården frågan om fiskarna bragts på tal, och flera av en mängd fiskare och strandägare underskrivna klagoskrifter rörande norrmännens olaga fiske vid svenska kusten hade till K. B. överlämnats; vidare hade chefen för civildepartementet i skrivelse av den 30 november 1870 anbefallt K. B. att för länets invånare till-

266 kännagiva, att med anledning av i Norge förekomna klagomål däröver, att fiskare från Bohuslän skulle drivit hummerfiske vid ön Färden och <omkringliggande öar, norska regeringens Departement for det indre hemställt, att länets fiskare måtte bliva underrättade om att de icke ägde rättighet att driva hummerfiske eller något annat fiske på närmare avstånd från den norska kusten än en geografisk mil, räknad från den yttersta holme, som icke översköljdes av havet, och att, därest de därinom anträffades, de komme a t t därför lagligen tilltalas; på grund av vad sålunda förekommit, ansåg sig K. B. nu böra i underdånighet hemställa, »att Kungl. Maj :t täcktes låta meddela sin norska regering, för att genom dess försorg bringas till norska fiskares kännedom, att motsvarande bestämmelser skulle gälla i Sverige till skydd för svenkas undersåtars näring, och att således norrmännen icke ägde att idka fiske, vare sig med krok, garn eller vilket som helst redskap inom en geografisk mil från yttersta svenska ovanvattensskär, samt att de, om de därmed beträddes, komme att av vederbörande avvisas och vid domstol tilltalas». Beträffande fisket i Idefjorden och Svinesund, vilket av praktiska skäl borde vara gemensamt för svenskar och norrmän, ansåg K. B., att en överenskommelse mellan Sverige och Norge längre fram borde åvägabringas. 1 Det är tydligt, att en åtgärd sådan som den av K. B. i Göteborgs och Bohus län föreslagna närmast skulle ha framstått som en retorsionsåtgärd, föranledd av norska regeringens mot svenskarnas fiske vid norska kusten riktade åtgärder. Å andra sidan är det även tydligt, att K. B. icke betraktade sitt förslag som någon principiell nyhet för svensk rätt; detta framgår redan därav, att det förutsattes, att det kunde genomföras genom en så enkel åtgärd som ett meddelande från den svenska till den norska regeringen; K. B. sade sig också tidigare, innan de norska förbudsföreskrifterna ännu voro utfärdade, ha övervägt möjligheten av åtgärder i liknande riktning men då underlåtit att inkomma med förslag i ämnet, bl. a. på grund av farhågor för retorsionsåtgärder från norsk sida. K. B:s memorial remitterades till kommerskollegium, som avgav underdånigt utlåtande i ärendet den 24 februari 1871. Kollegium yttrade däri bl. a. följande: »Enär fisket i bohuslänska skärgården under nästan hela detta århundrade knappast varit tillräckligt givande för att lämna fiskarebefolkningen därstädes nödig utkomst, än mindre någon synnerlig vinst, oaktat allt vad staten och enskilda gjort för fiskerinäringens upphjälpande, hava de svenska fiskarna från Göteborgs och Bohus län på senare tiden ofta besökt bankar på västkusten av Norge, namneligen vid Aalesund, för att skaffa sig indräktigare fångster. Sedan Eders Kungl. Maj:ts norska regering emellertid genom omförmälda resolution av den 16 oktober 1869 åt norska fiskare förbehållit uteslutande rätt till fisket inom en geografisk mils avstånd från yttersta ovanvattensskär å norska kusten, till följd varav begagnandet av de förmånligare fiskeplatserna därstädes, vilka, så vitt kollegium känner, nästan alla ligga inom nämnda gräns, blivit bemälde fiskare förbjudet, torde det vara av 1

K. B:s i Göteborgs och Bohus län underdåniga memorial den 31 december 1870, i civildepartementets akt till kungl. kungörelsen den 5 maj 1871. B. A.

skyldig omtanke för cbssa senares behov påkallat att tillse, att de åtminstone uti bohuslänska skärgården må, så långt svenskt farvatten räcker, kunna utan främmande intrång utöva sin näring. E t t förordnande i den syftning, som Eders Kungl. Maj:ts kfallningshavande här ovan föreslagit, synes kollegium därföre vara av omständigheterna fullt befogat. I avseende på omfånget av den svenska territorialrätten hyser kollegium likväl en i någon mån från Eders Kungl. Maj:ts befallniagshavandes avvikande mening. Då nämligen gällande tullstadga uti § 1 innehåller, att svenskt farvatten skall beräknas att sträcka sig i Öresund till hälften därav och för övrigt till och med en svensk mil från land eller från yttersta, skären på svenska kusten, synes den inskränkning av det svenska farvattnet, som Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes förslag i motsvarighet till den norska bestämmelsen innefattar, vara mindre lämplig; och vad angår vattnet från och med riksgränsen i Idefjorden förbi Svinesund och till Dynekilen, uti vilket trånga vatten det svenska området, även med antagande av detsamma endast till en geografisk mil från land, skulle, på sätt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande anmärkt, sträcka sig intill norska stranden, har den sveaska territorialrätten blivit genom gränsregleringstraktaten med Danmark den 26 oktober 1661, vilken uti hithörande delar ännu gäller, noga bestämd .. . samt torde intill denna gräns, vilken på en vid traktaten fogad, i riksarkivet förvarad karta finnes tydligt utmärkt, så mycket hellre böra mot intrång av norska fiskare skyddas, som härigenom synes vida snarare kunna åvägabringas den överenskommelse mellan norrmän och svenskar om gemensamt bedrivande av fiske i detta fiskevatten, vilken av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande ansetts av omständigheterna önsklig och erforderlig- — P& grund av vad av kollegium sålunda anförts, och enär varje föreskrift, som må i ämnet meddelas, lämpligen synes böra göras allmän, hemställer kollegium i underdånighet, det täcktes Eders Kungl. Maj:t genom nådig kungörelse förordna, att annan än i Sverige bosatt man skall vara förbjudet att, utan särskild överenskommelse, idka fiske med krok, garn eller vilket annat redskap som helst i svenskt farvatten, vilket skall beräknas att sträcka sig till och med en svensk mil från land eller från yttersta ovanvattensskär på svenska kusten, där ej genom traktat med främmande makt annorlunda blivit bestämt; varjämte Eders Kungl. Maj:t torde finna skäligt meddela sin norska regering detta nådiga beslut till norska fiskares förständigande, med erinran därvid om den gräns emellan svenska och norska vattenområdet i bohuslänska skärgården, vilken genom ovan åberopade traktat blivit fastställd.» 1 Kommerskollegium ansåg således i likhet med K. B. i Göteborgs och Bohus län, att åtgärder mot utlänningars fiske vid svenska kusten borde företagas, men hade en i flera avseenden från K. B:s avvikande mening i fråga om beskaffenheten av dessa åtgärder. Kollegium ansåg i motsats till K. B., att en allmän föreskrift i ämnet borde meddelas; en sådan kunde tydligen icke framstå som en speciellt mot norrmännen riktad retorsionsåtgärd; en naturlig konsekvens härav var, att den ifrågasatta föreskriften borde utfärdas i form av 1 Kommerskollegii utlåtande den 24 februari 1871, i civildepartementets akt till kungl. kungörelsen den 5 maj 1871. B. A.

268 en kungl. kungörelse. Denna kungörelse borde enligt kollegii mening innehålla ett förbud mot utlänningars fiske i svenskt farvatten; i motsats till den av vederbörande departementschef vid föredragning av 1852 års fiskeristadga uttalade uppfattningen, och antagligen även i motsats mot K. B:s uppfattning, synes kollegium således icke ha ansett, att ett dylikt förbud redan förelåg i gällande rätt. Det föreslagna förbudet borde äga giltighet »så långt svenskt farvatten räcker» eller så långt »den svenska territorialrätten» sträckte sig; emellertid förklarade sig kollegium hysa en från K. B:s i Göteborgs och Bohus län avvikande uppfattning angående omfånget av den svenska territorialrätten, i det att kollegium ansåg, att utsträckningen av svenskt farvatten borde angivas på samma sätt som i 1860 års tullstadga, enligt vilken »svenskt farvatten», frånsett Öresund, skulle beräknas sträcka sig till och med en svensk mil från land eller yttersta skären. Det framgår av kollegii yttrande, att kollegium ansåg detta avstånd av en svensk mil utgöra en längre sträcka än det avstånd från kusten av en geografisk mil, som enligt K. B:s förslag skulle utgöra gränsen för det område, där norrmännen skulle vara utestängda från deltagande i fisket. Enligt den mening, som tidigare här utvecklats, skulle 1860 års tullstadga icke gjort någon ändring i det tidigare rådande förhållande, enligt vilket svenskt territorialvatten ägt en utsträckning av en svensk sjömil eller en tysk mil om fyra nautiska mil, alltså praktiskt taget samma mått som den s. k. geografiska milen, ehuru tullstadgans uttryck »en svensk mil» visserligen sedermera uppfattats såsom betydande ett större längdmått. 1 Vid ärendets föredragning i statsrådet den 5 maj hemställde föredragande departementschefen, statsrådet Bergström, det Kungl. Maj :t täcktes dels genom nådig kungörelse förordna, att på Sveriges västra kust, från Kullens fyr i Skåne till den vid uppgående den 26 oktober 1661 av rågången mellan Bohuslän och en del av Aggerhus stift i Norge, enligt därom upprättade brev, i vattnet bestämda gräns mellan Kosteröarna och de till Norge hörande Tistelöarna, det fiskevatten, i vilket fisket är Sveriges inbyggare uteslutande förbehållet, skall anses utåt havet sträcka sig en geografisk mil från land eller ytterst från svenska kusten beläget skär, som icke ständigt av havet översköljes, dels ock i nåder besluta, att avskrift av 1661 års omförmälda rågångsbrev jämte kopia av den därtill hörande karta skulle översändas till K. B. i Göteborgs och Bohus län, med nådig befallning att inom länet kungöra huru gränsen i vattnet mellan Sverige och Norge enligt åberopade handlingar är bestämd, samt att förberörda nådiga kungörelse skulle meddelas norska regeringens departementschef för det inre, på det att innehållet av samma kungörelse måtte komma till norska fiskarbefolkningens kännedom.2 Den i enlighet med statsrådets hemställan avfattade kungl. kungörelsen angående det område, inom vilket fisket på Sveriges västra kust är rikets inbyggare uteslutande förbehållet, utfärdades den 5 maj 1871. 3 Såsom kommerskollegium i sitt utlåtande hemställt, beslöt Kungl. Maj :t 1 2 3

Jfr ovan ss. 200, 202. Statsrådsprotokoll i civilärenden den 5 maj 1871. JR. A. Sv. Förf.-Saml. 1871 nr 21.

269 således att i form av ea kungl. kungörelse utfärda en allmän föreskrift, riktad mot utlänningarnas fiske inom svenskt vattenområde. Till sitt innehåll skiljer sig emellertid denna kangörelse avsevärt från kommerskollegii förslag. Först och främst innehåller den intet förbud mot utlänningarnas fiske; tvärtom förutsätter den, att fisket vid Sveriges kuster i viss utsträckning är rikets inbyggare förbehållet, och anger endast gränsen för det område, där detta förhållande äger rum. Vidare är kungörelsens giltighet begränsad till västkusten från gränsen n.ot Norge till Kullens fyr, en begränsning, vartill ingen motsvarighet förekommer i kommerskollegii förslag; någon motivering för denna inskränkning i kungörelsens giltighetsområde lämnas icke i statsrådsprotokollet, men man torde kunna förmoda, att ett skäl därför kan ha varit, att utsträckningen av kungörelsens giltighet till Öresund skulle ha gjort slut på den sedan gammalt därstädes bestående svensk-danska gemenskapen vid fiskets idkande, om vars traktatfästande underhandlingar mellan Sverige och Danmark kort förut ägt rum. Slutligen skiljer sig kungörelsen också från kommerskollegii förslag n e d avseende på det sätt, varpå gränsen för det rikets inbyggare förbehållna fiskeområdet är bestämd, i det att denna gräns i enlighet med K. B:s i Göteborgs och Bohus län förslag satts till ett avstånd av en geografisk mil från kusten eller de ytterst därutanför belägna skären. Icke heller för detta frångående av kommerskollegii förslag lämnas någon motivering, och det är därför omöjligt att avgöra, huruvida det kan ha berott på att man ej ansåg sig böra giva det landets egna inbyggare förbehållna fiskeområdet en vidare utsträckning i Sverige än i Norge, eller om det berodde på att Kungl. Maj:t i motsats till kommerskollegium ansåg, att uttrycket »en svensk mil» i § 1 av 1860 års tullstadga i själva verket betydde detsamma som en geografisk mil, eller fyra nautiska mil. A t t Kungl. Maj:t i alla händelser ansåg, att svenskt territorialvatten — där utlänningar kunde utestängas från delaktighet i fisket — sträckte sig åtminstone till en geografisk mil från kusten eller de ytterst därutanför belägna skären, framgår därav, att den bestämmelse, varigenom nämnda utsträckning fastställdes för Sveriges inbyggare förbehållna fiskeområdet, fick formen av en allmän, mot alla främnande nationer riktad föreskrift, och således icke kunde uppfattas som en enbart mot norrmännen riktad repressalieåtgärd. Efter den i Haag 1909 avkunnade skiljedomen i tvisten mellan Sverige och Kungörelsen Norge angående sjögränsen mellan de båda rikena utfärdades den 4 juli 1910 Ain 4 3%°l% i i i

i

•

•

T I

liflUangaen-

en kungl. kungörelse angående tillämpningen av nådiga kungörelsen den 5 maj de tillämpn 1871 angående det område, inom vilket fisket på Sveriges västkust är rikets ^9^av 1 inbyggare uteslutande förbehållet. Det heter däri, att, sedan till skiljedom- kungörelse. stols avgörande överlämnats frågan om viss del av sjögränsen mellan Sverige och Norge samt den utsedda skiljedomstolen genom dom den 23 oktober 1909 förklarat, bl. a., att ifrågavarande gräns, i sin yttersta del, skall från mittpunkten av en rät linje, som sammanbinder det nordligaste av de med namnet Stora Drammen betecknade skären och den sydost om ön Heja belägna övervattensstenen Hejeknubb, utgöras av en rät linje, dragen väst 1

Sv. Förf.-Saml. 1910 nr 75.

„

270 19 grader syd och fortsättande i samma riktning, tills den når fritt hav, så förordnas, att nådiga kungörelsen den 5 maj 1871 angående det område, inom yilket fisket på Sveriges västra kust är rikets inbyggare uteslutande förbehållet, skall så förstås, att ifrågavarande område anses, med iakttagande av den i skiljedomen bestämda gräns, sträcka sig utåt havet en geografisk mil från land eller ytterst från svenska kusten beläget skär, som icke ständigt av havet översköljes, eller från den svenska delen av ovannämnda, i skiljedomen åberopade linje, som sammanbinder skären Stora Drammen och Heje knubb. — Denna kungörelse är av intresse, emedan däri på fiskeriförhållanden tillämpas principen, att territorialgränsen beräknas med utgångspunkt från raka linjer, sammanbindande de yttersta skären utanför kusten, och emedan de båda skär, mellan vilka baslinjen i detta fall dragés, ligga på var sin sida om en riksgräns. 1 FiskegränFör andra delar av svenska kusten än västkusten från svensk-norska gränS ra delar av s e n * ^ Kullens fyr har någon särskild bestämmelse om gränsen för det omSveriges rade, där fisket är Sveriges inbyggare uteslutande förbehållet, icke meddeJfrUSen"*" ^ a t s ' mec * u n d a n t a g a v e n P a 1899 års svensk-danska fiskerikonvention grundad bestämmelse, avseende en del av skånska kusten. Det i 1896 års lag om rätt till fiske, liksom tidigare i 1852 års fiskeristadga, indirekt uttalade förbudet mot utlänningars fiske inom svenskt territorialvatten — ett förbud, vars brytande åtminstone efter 1928 års lagändring är förbundet med straffansvar —• gäller emellertid för territorialvattnet i dess helhet.2 Å de ställen, för vilka inga särskilda bestämmelser angående gränsen för det svenska undersåtar förbehållna fiskeområdet förefinnas, gäller således i alla händelser den vanliga territorialgränsen som gräns i detta hänseende. På en från tyska beskickningen i Stockholm i januari 1897 till ministern för utrikes ärendena framställd förfrågan, huruvida längs svenska kusten i Östersjön och Bottniska viken fisket vore uteslutande förbehållet svenska undersåtar och i sådant fall till vilket avstånd från land denna regel gällde, svarade utrikesministern i skrivelse den 3 juni 1897, att svenska regeringen ansåge, att i överensstämmelse med allmänna folkrättsliga principer kustfisket inom svenskt territorialvatten vore uteslutande förbehållet svenska undersåtar, och att svenskt territorialvatten i fiskerihänseende beräknades sträcka sig intill ett avstånd av en tysk geografisk mil eller fyra nautiska mil från kustlinjen, räknat från de ytterst från land belägna öar och skär, som icke ständigt av havet översköljas. SvenskOvan har antytts, att bestämmelser rörande gränsen för det område, där danska fisket är svenska undersåtar uteslutande förbehållet, förekomma i den mellan fiskerikonventionen Sverige och Danmark den 14 juli 1899 avslutade fiskerikonventionen, vilken 1899 och deklarationen om ändring 1 Jfr vad som ovan (s. 203) yttrats angående tullgränsens beräkning enligt kungl. kungörelsen den däri 1907. 21 augusti 1924. 2 En viss skiljaktighet mellan 1871 års kungörelse och 1896 års lag om rätt till fiske har uppstått därigenom, att den förra, i likhet med 1852 års fiskeristadga, använder uttrycket »rikets inbyggare», men den senare uttrycket »svenska undersåtar» för att beteckna de till fiske berättigade.

271 sedermera i vissa pmkter ändrats genom en deklaration av den 5 oktober 1907. Sagda konvention av 1899 var resultatet av långvariga underhandlingar; förslag om en svensk-dansk fiskeriöverenskommelse väcktes redan vid slutet av 1860-talet, ehuru underhandlingarna då rätt snart avbrötos för att återupptagas först på 1880-talet. Underhandlingarna rörde dels ordnandet av fiskeförhållandena i Öresund, där fisket ända sedan Skånes övergång från Danmark till Sverige utan avseende på riksgränsen idkats gemensamt av svenska och danska mdersåtar, ett förhållande, vars fortbestånd ansågs ligga i båda parternas intresse, dels fisket i angränsande delar av Östersjön och Kattegatt, där svenskarna i viss utsträckning brukade fiska i närheten av de danska kusterna, särskilt vid öarna Bornholm och Möen och under senare tid även vid Anholt och Lsesö. Det torde icke vara nödvändigt att här ingå på detaljerna av dessa underhandlingar, i den mån de icke inverkade på det slutliga resultatet. Dock kan nämnas, att i ett vid slutet av 1880-talet utarbetat utkast till konvention gränsen för det respektive staters undersåtar förbehållna fiskeområdet, med undantag för Öresund, där gemensamhetsfisket skulle bibehållas, sattes till ett avstånd av tre nautiska mil från land, en anordning, som ur svensk synpunkt var motiverad av de svenska fiskarnas intresse att få bedriva fiske i närheten av de danska kusterna. 1 I det förslag, som kom att ligga till grund för den definitiva överenskommelsen, var emellertid utsträckningen av det område, där fisket skulle vara uteslutande förbehållet Sveriges, respektive Danmarks egna undersåtar, med vissa undantag bestämd till en geografisk mil om en femtondedels breddgrad (således fyra nautiska mil) från kusten eller ytterst därutanför liggande holmar och skär, som icke ständigt av vattnet översköljas. Denna bestämmelse skulle gälla för »de till konungarikena Sverige och Danmark gränsande farvattnen», varmed i överenskommelsen skulle förstås: Kattegatt, begränsat mot norr av en rät linje, dragen från Skagen till Vinga samt mot söder av räta linjer, dragna från Hasenöre till Gniben och från Kullen till Gilbjerghoved; Öresund, räknat från Kullen-Gilbjerghoved i norr till Falsterbo-Stevns i söder; samt av Östersjön i farvattnen längs svenska kusten från Falsterbo till Simrishamn ävensom kring Bornholm och Kristiansö. Undantagen från huvudregeln angående utsträckningen av det vartdera landets undersåtar förbehållna fiskeområdet gällde i främsta rummet Öresund, där fiske allestädes skulle vara tillåtet för båda ländernas undersåtar utan åtskillnad, dock med den inskränkning att vid stränderna å ömse sidor sundet innanför ett djup av sju meter det andra landets undersåtar icke skulle få driva annat fiske än sillfiske med garn. Likaledes skulle vid Bornholms och Kristiansös kuster samt vid svenska kusten från Falsterbo till Simrishamn sillfisket med drivgarn vara gemensamt för båda ländernas undersåtar. Strand- och fiskerättsägare 1 Åtminstone sedan Danmark anslutit sig till 1882 års Nordsjökonvention tillämpade Danmark gentemot de till denna traktat anslutna makterna en fiskegräns av tre nautiska mil. Dock uppgav Danmark icke därmed för andra förhållanden sina anspråk på en utsträckning för sitt territorialvatten av fyra nautiska mil. Jfr ovan s. 27.

272 f örbehöllos'de särskilda rättigheter, som dem jämlikt vartdera landets lagar och författningar kunde tillkomma. Vidare skulle det vara medgivet att driva fiske: för svenska fiskare vid ön Anholt på ett avstånd av intill 3/4 geografisk mil från kusterna av denna ö, och för danska fiskare på enahanda avstånd utanför en rät linje, dragen från Hallands Väderö fyr till Tylö fyr. Sistnämnda bestämmelse var utan tvivel i främsta rummet föranledd av de svenska fiskarnas intresse av att nyttja det mycket givande fisket omkring ön Anholt och att därvid få gå så nära som möjligt intill kusterna av denna o. Som kompensation för den svenska fiskare medgivna rätten att fiska intill ett avstånd av 3/4 geografisk mil från Anholt erhöllo danskarna medgivandet att få fiska utanför Laholmsbukten intill ett avstånd av 3/4 geografisk mil, eller tre nautiska mil från linjen Hallands Väderö fyr—Tylö fyr. Härom yttrar det svenska ombudet vid underhandlingarna, fiskeriinspektören R. Lundberg, i en den 6 oktober 1894 daterad P . M.: »Det har varit nödigt att såsom motsvarighet till det för svenskarna gjorda medgivandet att fortfarande bibehålla 3 / 4 -milsgränsen vid Anholt giva här införda medgivande för danskarna invid en del av Hallandskusten, ett medgivande, som, vare sig danskarna komma att därav begagna sig eller ej, icke torde vara mera än billigheten i alla händelser fordrar.» 1 Vid föredragning i statsrådet den 28 januari 1895 av ett på grundval av detta utkast utarbetat förslag till konvention beslöt Kungl. Maj:t att godkänna detsamma. Med avseende på den punkt, som rörde gränsen för det svenska undersåtar förbehålla fiskeområdet utanför Laholmsbukten, yttrade statsrådet och chefen för civildepartementet: »Den från dansk sida påfordrade och i art. I föreslagna inskränkningen av det svenska fiskeområdet vid en del av den halländska kusten anser jag mig utan betänkligheter kunna tillstyrka. För närvarande bedrives icke något nämnvärt fiske av danskar i närheten av Hallands kust, och även om någon förändring i detta förhållande skulle komma att inträda, lärer det vederlag, som erbjudes Sverige i fråga om fisket kring Anholt, mer än uppväga den förmån, som i nyssnämnda avseende skulle medgivas danska fiskare framför andra utländska undersåtar.» 2 Konventionen jämte ett därtill hörande protokoll undertecknades i Stockholm den 2 februari 1895, men blev, på grund av det motstånd, som mot vissa av dess bestämmelser restes i danska riksdagen, icke ratificerad. Frågan återupptogs emellertid ett par år senare, och den 14 juli 1899 undertecknades en konvention angående fiskeriförhållandena i de till Sverige och Danmark gränsande farvattnen jämte därtill hörande protokoll, som kort därpå ratificerades av båda ländernas regeringar och med vissa ändringar även har gällande kraft, 3 De i denna konvention införda bestämmelserna angående de områden, varest fisket är uteslutande förbehållet landets egna undersåtar, överensstämma så 1 P. M. av Lundberg i civildepartementets akt till kungl. beslut den 28 januari 1895 angående fiskerikonvention med Danmark. R. A. 8 Utdrag ur statsrådsprotokollet den 28 januari 1895, tryckt i publikationen Till frågan om gränsen för Sveriges territorialvatten. Aktstycken utgivna av kungl. utrikesdepartementet, s. 114. 3 Sv. Förf.-Saml. 1899 nr 83. LEWENHAUPT, Recueil des traités e t c , II, s. 197 ff.

273 gott som fullständigt med ovan anförda bestämmelser i det tidigare konventionsförslaget. I art. I fastställdes sålunda utsträckningen av ifrågavarande områden med vissa undantag till en geografisk mil eller Vis breddgrad. 1 samma artikel återfinnes bestämmelsen, att det skall vara medgivet att driva fiske: för svenska fiskare vid ön Anholt på ett avstånd av intill "°U geografisk mil från kusterna av denna ö, och för danska fiskare på enahanda avstånd utanför en rät linje, dragen från Hallands Väderö fyr till Tylö fyr. I art. I I infördes ined ovan anförda lydelse bestämmelsen angående fiskets gemensamma bedrivande av svenska och danska undersåtar i Öresund liksom om den ömsesidiga rätten till idkande av sillfiske vid kusterna av Bornholm och Kristiansö, respektive vid svenska kusten från Falsterbo till Simrishamn, endast med den skillnaden att tiden för utövande av denna rätt till sillfiske inskränktes till 1 maj—1 augusti. Enligt art. I I I skall det vara båda ländernas fiskare tillåtet att, utan intrång i enskild rätt och under iakttagande av gällande tullföreskrifter samt andra dylika bestämmelser, ej mindre i Öresund än även å de enligt art, I vartdera landet förbehållna fiskeområdena fritt färdas och ankra. Art. IV och V innehålla föreskrifter om sättet för fiskets bedrivande samt om utmärkande av fiskredskap, vilka föreskrifter avse skydd för redskapen och förekommande av konflikter mellan fiskare, och enligt art. VI avse såväl farvattnen utanför de vartdera landet förbehållna fiskeområdena som de områden, däri fiske enligt art. I I är gemensamt för båda ländernas undersåtar. Art. V I I och V I I I innehålla bestämmelser om ansvar för förseelser mot i det föregående givna föreskrifter samt om jurisdiktion. Enligt art. IX skola de farkoster, som idka fiske i de farvatten, överenskommelsen omfattar, vara tydligt märkta med nummer och stationsmärke. I art. X förplikta sig de båda regeringarna att underrätta varandra om de åtgärder, som vidtagas för tillsynen över efterlevnaden av de i överenskommelsen meddelade bestämmelser. Det samtidigt med konventionens undertecknande upprättade protokollet innehåller förklaringar, dels om att det ena landets fiskeritillsyn ej må sträckas in på det andra landets område, eller å farvatten, som ligger utanför det vartdera landet förbehållna fiskeområdet, utövas mot andra än landets egna undersåtar, dels om vissa åtgärder, som respektive regeringar skola företaga för övervakande av att de i konventionen givna bestämmelserna efterlevas, dels om att meningsskiljaktigheter, som mellan de kontraherande makterna kunna uppkomma om tolkningen eller tillämpningen av konventionens bestämmelser, skola hänskjutas till skiljedom, därest de ej kunna på diplomatisk väg utjämnas. — Med konventionens bestämmelser överensstämmande föreskrifter utfärdades i Sverige genom en kungl. kungörelse den 10 november 1899.1 Motsvarande föreskrifter utfärdades i Danmark genom en »Anordning om frednings- och ordensbestemmelser for fiskeriet i de till kongengerne Danmark och Sverige graensende farvande» den 13 november 1899. Den svensk-danska fiskerikonventionen har, som ovan antytts, vid ett par tillfällen undergått ändringar. En sådan ändring infördes i art. IV av konventionen genom en deklaration av den 23 april 1902 och gällde det sätt, var1

Sv. Förf.-Saml. 1899 nr 84. 18—293623

274 på snurrevadar skulle vara utmärkta. 1 Genom en deklaration av den 5 oktober 1907 infördes i konventionen nya bestämmelser, avseende förbud mot användande i Öresund av vissa fiskemetoder samt mot fångst och saluhållande av rödspättor under en viss storlek.2 Mot dessa ändringar i konventionen svarande föreskrifter utfärdades i Sverige genom kungl. kungörelser av respektive den 21 juni 1902 och den 25 oktober 1907. Sistnämnda kungörelse, varigenom de föregående kungörelserna i ämnet av 1899 och 1902 upphävdes, innehåller, sedan vissa ändringar införts däri genom en kungl. kungörelse den 25 januari 1918, de nu gällande, av de svensk-danska fiskeriöverenskommelserna betingade föreskrifterna angående fiskeriförhållandena i de till Sverige och Danmark gränsande farvattnen. Ingen ändring har skett med avseende på gränserna för de svenska, respektive danska undersåtar förbehållna fiskeområdena. 8 Enligt 1899 års svensk-danska fiskerikonvention och de därpå grundade författningarna erhöll således det svenska undersåtar förbehållna fiskeområdet, med vissa naturligtvis endast för danska undersåtar gällande undantag, samma utsträckning som svenskt territorialvatten i allmänhet, eller en geografisk mil om fyra nautiska mil, räknat från kusten eller ytterst därutanför liggande holmar och skär, som icke ständigt av vattnet översköljas. Det viktigaste av undantagen — frånsett Öresund — gäller vattenområdet utanför Laholmsbukten, där det är danska fiskare medgivet att driva fiske på ett avstånd av 3/4 geografisk mil, eller tre nautiska mil. utanför en rät linje, dragen från Hallands Väderö fyr till Tylö fyr. Redan konventionens ordalag visa. att denna bestämmelse innebär ett i danskarnas intresse medgivet undantag från huvudregeln om utsträckningen av det svenska undersåtar förbehållna fiskeområdet. Även bestämmelsens förhistoria visar med full tydlighet, att så är förhållandet; såväl av fiskeriinspektören Lundbergs yttrande i hans ovan citerade P. M. som av statsrådets och chefens för civildepartementet yttrande i hans anförande till statsrådsprotokollet den 28 januari 1895 framgår det nämligen, att bestämmelsen i fråga avsåg att utgöra kompensation för danskarnas motsvarande medgivande med avseende på fisket vid Anholt. Detta visar, att enligt båda parternas uppfattning gränsen för det svenska undersåtar förbehållna fiskeområdet vid Laholmsbukten enligt huvudregeln skulle ha gått längre ut än enligt den i konventionen införda undantagsbestämmelsen. Denna uppfattning kan ej ha inneburit något annat än att enligt huvudregeln det svenska undersåtar förbehållna fiskeområdet skulle haft en utsträckning av en geografisk mil, i stället för 3/4 geografisk mil, räknat från den mellan Hallands Väderö fyr och Tylö fyr dragna linjen. Eller med andra ord: Hallands Väderö—Tylö-linjen jämställes såsom utgångspunkt för beräkningen av det svenska undersåtar förbehållna fiskeområdet med »kusten eller ytterst därutanför liggande holmar och skär, som icke ständigt av vattnet översköljas». Det framgår härav, att man vid underhandlingarna om den svenskdanska fiskerikonventionen å ömse sidor utgått från att regeln, att gränsen 1 8 8

LEWENHAXJPT, Recueil des traités e t c , II, s. 200 f. LEWENHATJPT, Recueil des traités e t c , s. 205 f. Sv. Förf.-Saml. 1902 nr 59, 1907 nr 112, 1918 nr 21.

275 för territorialvattnet skall beräknas med utgångspunkt från räta linjer, sammanbindande de utskjutande punkterna på kusten och vid bukter dragna över buktens mynning, gäller för de skandinaviska kusterna. Så vitt man kan se, har någon särställnirg i detta avseende icke tillmätts Laholmsbukten, och det finnes icke heller någon synbar anledning till att Laholmsbukten härutinnan skulle skilja sig frår. andra svenska bukter. Man synes å. ömse sidor antagit som en självklar sak, att gränsen för det svenska undersåtar förbehållna fiskeområdet vid Laholmsbukten skall beräknas med utgångspunkt från en rät linje, dragen över buktens mynning, och att öarna Hallands Väderö och Tylö därvid skola anses ingå i buktens strandlinje. -— I statsrådets och chefens för civildepartementet ovan anförda yttrande säges uttryckligen, att de danska fiskarnas rätt att fiska intill ett avstånd av 3/4 geografisk mil utanför Hallands Väderö—Tylö-linjen utgör en dem framför andra utländska undersåtar medgiven förmån. Utsträckningen av det område, där fisket vid Hallandskusten är Sveriges inbyggare uteslutande förbehållet, är emellertid gent emot andra utländska undersåtar än danskar bestämd genom kungörelsen den 5 maj 1871. Man måste alltså av statsrådets yttrande draga den slutsatsen, att kungörelsen den 5 maj 1871 bör tolkas så, att gränsen för det svenska undersåtar förbehållna fiskeområdet beräknas med utgångspunkt från Hallands Väderö—Tylö-linjen, d. v. s. även med avseende på tillämpningen av kungörelsen den 5 maj 1871 bör denna linje anses jämställd med »land eller ytterst från svenska kusten beläget skär, som icke ständigt av havet översköljes». Denna tolkning utgör tydligen en förutsättning för att den i 1899 års svensk-danska fiskerikonvention införda bestämmelsen om danskarnas fiskerätt utanför Laholmsbukten skall kunna anses vara ett åt danskarna gjort särskilt medgivande. Den beräkning av fiskegränsen med utgångspunkt från räta linjer, sammanbindande de mest utskjutande punkterna på kusten, som för område närmast riksgränsen mot Norge är föreskriven i kungl. kungörelsen den 4 juli 1910, synes alltså böra tillämpas å hela det område, som avses i kungl. kungörelsen den 5 maj 1871. Frågan, huruvida den i 1899 års svensk-danska fiskerikonvention och de Den svenska därpå grundade svenska kungörelserna införda regeln om utgångspunkten för fakegränT

I

T

T

i

-

i

/

*

/

*

o C TIS OS7*CtfC~

beräknande av det svenska undersåtar förbehållna fiskeområdet utanför La- ning vid holmsbukten gäller endast i förhållande till Danmark, eller om den gäller j **en- fal~ generellt och således är tillämplig även mot andra främmande länders under- rich Ausåtar, blev huvudspörsmålet i det genom Kungl. Maj:ts utslag den 14 novem- 9^stin->. ber 1927 angjorda målet mellan befälhavaren å tyska ångtrålaren »Heinrich Augustin», Gr. Rebjansky, samt allmänna åklagaren, rörande ansvar för av Eebjansky bedrivet olovligt fiske utanför Laholmsbukten, vilket mål redan något berörts i samband med frågan, huruvida utlänning kunde ådömas straff med stöd av strafflagens bestämmelse om ansvar för olovligt fiske i »annans fiskevatten». Oavsett huru denna fråga på grund av fiskerättsiagens dåvarande lydelse borde bedömas, hade Rebjansky i alla händelser, enär han bedrivit fiske med trål, gjort sig skyldig till ansvar enligt §§ 4 och 20 i fiskeristadgan av 1900, för så vitt trålfisket ägt rum inom svenskt område.

276 Med avseende på målets betydelse för frågan om det svenska territorialvattnets utsträckning vid Laholmsbukten bör följande framhållas: Trålfartyget »Heinrich Augustin» hade uppbringats, under det att det var sysselsatt med trålfiske å en plats belägen 1.4 nautisk mil utanför linjen Hallands Väderö fyr—Tylö fyr och ungefär 4.9 nautiska mil norr om Hallands Väderö, t som var närmast belägna svenska land. Förutsättningen för att platsen för uppbringningen skulle kunna anses belägen innanför den svenska territorialgränsen var tydligen, att denna fick beräknas med utgångspunkt från Hallands Väderö—Tylö-linjen. Svaranden påstod, att platsen för uppbringningen låg utanför territorialgränsen. Med avseende på den svensk-danska fiskerikonventionen gjordes från svarandesidan gällande, att den däri intagna bestämmelsen om det svenska undersåtar förbehållna fiskeområdets beräknande från Hallands Väderö—Tylö-linjen endast vore ett särskilt stadgande, gällande de kontraherande parterna emellan, och icke kunde vara förbindande i förhållande till andra makter; den danskarna medgivna rätten att fiska intill ett avstånd av tre nautiska mil från sagda linje skulle sålunda i själva verket icke giva dem ett företräde framför andra främmande länders undersåtar. Häremot uppvisades från åklagaresidan, att förarbetena till konventionen otvetydigt utvisade, att sagda bestämmelse i konventionen avsåg att giva danskarna en förmån framför andra utländska fiskare. 1 Rådhusrätten i Halmstad yttrade i sitt utslag den 29 juni 1925: »Den å ömse håll förebragta bevisningen har icke lämnat någon bestämd ledning för bedömandet av huru gränsen för Sveriges sjöterritorium vid Laholmsbukten under äldre tider enligt svensk rättsuppfattning skolat dragas. Emellertid har i konventionen mellan Sverige och Danmark den 14 juli 1899 angående fiskeförhållandena i de till dessa länder hörande farvatten de fördragsslutande staterna utgått från att, därest annat ej avtalades, fisket i hela Laholmsbukten skulle vara svenska undersåtar uteslutande förbehållet intill ett avstånd av en geografisk mil utanför en rät linje, dragen från Hallands Väderö fyr till Tylö fyr. Såsom en särskild förmån för danska fiskare indrogs genom konventionen i förhållande till dem den yttre gränsen V4 geografisk mil. Att Danmark, som är Sveriges närmaste granne i avseende på ifrågavarande fiskevatten och vid tidpunkten för konventionen tvivelsutan mera än någon annan främmande makt hade intresse av Laholmsbuktens öppethållande för fisket, godtagit förenämnda utgångspunkt, utgör onekligen ett starkt stöd för antagandet, att Svenska Kronan redan före konventionen 1 Till frågan om gränsen för Sveriges territorialvatten, Aktstycken utgivna av kungl. utrikesdepartementet, ss. 18, 25 f., 32 f., 44 f., 49 f., 69 f., 113 f. — För den omfattande folkrättsliga argumentering, som förebragtes i av båda parterna åberopade utredningar (från åklagaresidan utredningar av utrikesdepartementets folkrättssakkunniga Eliel Löfgren och prof. östen Undén, från svarandesidan utredningar av frih. L. Staél v. Holstein och den tyske folkrättslärde prof. Schiicking) torde här ej närmare behöva redogöras, då dessa utredningar äro tryckta i nyssnämnda av utrikesdepartementet utgivna publikation. Angående frågans folkrättsliga sida, se för övrigt s. 38 ff. ovan, angående svenska regeringens under världskriget intagna ståndpunkt i fråga om neutralitetsgränsen vid Laholmsbukten se ovan s. 143 f. Jfr Nytt juridiskt arkiv 1927, Avd. I, s. 592 ff., samt GIHL, E t t Högsta domstolsutslag rörande Sveriges territorialgräns, i Statsvetenskaplig tidskrift 1927, s. 446 ff.

277 hävdat den uppfattning om det svenska fiskevattnets utsträckning, som i konventionen kommit till uttryck. Då härtill kommer, att det icke kunnat påvisas, att Kronan under någon senare tidpunkt underlåtit att hävda samma uppfattning, lär det få anses utrett och styrkt, att Kronan under en avsevärd tid såsom svenskt fiskevatten behandlat hela Laholmsbukten inom en gränslinje dragen emellan Hallands Väderö fyr och Tylö fyr samt därutöver ett område beläget inom ett avstånd av en geografisk mil från denna gränslinje. Vid sådant förhållande och då Kronan får anses hava varit befogad att på sätt som skett bestämma det svenska fiskevattnets område, och enär det är ostridigt att svaranden den 19 januari 1925 med sitt fartyg bedrivit fiske med trål å sagda område, samt att fartyget uppbringats inom samma område, prövar Rådstuvurätten lagligt döma svaranden, dels jämlikt 24 kap. 14 § strafflagen, för det han olovligen fiskat i svenskt fiskevatten, att bota etthundra kronor till Kronan, dels ock, jämlikt 4 och 20 §§ i Kungl. Fiskeristadgan den 17 oktober 1900, för det han fiskat med trål, att bota femhundra kronor, av vilka böter 1j3 skall tillfalla Kronan och 2/3 åklagaren. Härjämte förklarar Rådstuvurätten, jämlikt 18 § i lagen den 27 juni 1896 om rätt till fiske och 24 § i ovannämnda fiskeristadga, såväl hela den i trålaren befintliga fångsten som ock den vid fisket använda trålen med tillbehör till åklagaren förbrutna.» Rebjansky anförde besvär. Göta hovrätt yttrade i utslag den 23 mars 1926: hovrätten funne stadgandet i 24 kap. 14 § strafflagen icke vara i förevarande fall tillämpligt; i följd varav hovrätten upphävde rådhusrättens utslag, så vitt Rebjansky med åberopat stöd av detta lagrum dömts till böter; men enär i målet finge anses utrett, att Rebjansky den 19 januari 1925 i svenskt fiskevatten fiskat med trål, fastställde hovrätten överklagade utslaget, så vitt Rebjansky därigenom jämlikt 4 och 20 §§ fiskeristadgan den 17 oktober 1900 dömts att bota 500 kr. Vidkommande målet i övrigt funne hovrätten besvären ej föranleda ändring i rådhusrättens utslag. 1 Rebjansky fullföljde talan. Högsta domstolens den 14 november 1927 avkunnade utslag, som var enhälligt, hade följande lydelse: »Genom de i målet anlagda vittnesmålen och eljest förekomna omständigheter är styrkt, att Rebjansky på morgonen ifrågavarande dag bedrivit fiske med trål i närheten av Hallands Väderö å område, som ostridigt är svenskt fiskevatten, och att Rebjansky därefter fortsatt trålfisket norrut till dess fartyget vid middagstiden samma dag uppbringats. P å de av rådstuvurätten anförda grunder är jämväl den plats, där uppbringnmgen skedde, att anse som belägen inom svenskt fiskevatten. Kungl. Maj:t finner förty besvären ej föranleda ändring i det slut, hovrättens utslag innehåller.» 2 * De inom hovrätten i detta mål framträdande meningsskiljaktigheterna rörde ej frågan om territorialvattnets utsträckning. Jfr ovan s. 263. 2 Rådhusrättens, hovrättens och Högsta domstolens utslag i fallet »Heinrich Augustin» äro tryckta i den av utrikesdepartementet utgivna publikationen Till frågan om gränsen för Sveriges territorialvatten, ss. 35 f., 53 f., 120 f. s e

278 Högsta domstolens utslag i fallet »Heinrich Augustin» är, särskilt i den punkt, vari den plats, där uppbringningen av fartyget skedde, på av rådhusrätten anförda grunder förklaras vara belägen inom svenskt fiskevatten, av den största betydelse för frågan om sättet för beräkningen av gränsen för det svenska territorialvattnet. Utslaget innebär nämligen i denna punkt, att det svenska fiskeområdet vid Laholmsbukten skall beräknas med utgångspunkt från linjen Hallands Väderö fyr—Tylö fyr. De av rådhusrätten anförda grunderna för detta förhållande hänförde sig väsentligen till den bestämmelse i 1899 års svensk-danska fiskerikonvention, varigenom danskarna som en särskild förmån medgivits rätt att fiska intill ett avstånd av tre nautiska mil från Hallands Väderö—Tylö-linjen. Denna bestämmelse visar, framhåller rådhusrätten, att de fördragsslutande staterna utgått från att, därest ej annat avtalades, fisket i hela Laholmsbukten skulle vara svenska undersåtar förbehållet intill ett avstånd av en geografisk mil utanför en rät linje, dragen från Hallands Väderö fyr till Tylö fyr, vilket utgjorde ett starkt stöd för antagandet, att svenska kronan redan före konventionen hävdat den uppfattning om det svenska fiskevattnets utsträckning, som i konventionen kommit till uttryck. Eådhusrätten framhåller vidare, att det icke kunnat påvisas, att kronan under någon senare tidpunkt underlåtit att hävda samma uppfattning, samt att kronan får anses ha varit befogad att på sätt som skett bestämma det svenska fiskevattnets område. — Högsta domstolens utslag innebär således, att den metod för beräkningen av det svenska fiskeområdet vid Laholmsbukten, enligt vilken Hallands Väderö—Tylö-linjen tages till utgångspunkt för bestämmandet av detta fiskeområdes yttergräns, äger giltighet icke blott mot danskarna utan även mot andra utländska undersåtar. Omedelbara slutsatser kunna ur Högsta domstolens utslag dragas endast i fråga om fiskeområdet utanför Laholmsbukten, för vilken den av rådhusrätten åberopade bestämmelsen i svensk-danska fiskerikonventionen gäller; det är dock att märka, att rådhusrättens motivering icke bygger direkt på denna bestämmelse (som ju endast gäller i förhållande mellan Sverige och Danmark), utan fastmera på den uppfattning hos de kontraherande makterna, för vars förefintlighet sagda bestämmelse utgör ett indicium. Såsom tidigare utvecklats, finnas inga skäl att antaga, att ifrågavarande uppfattning rått endast i fråga om Laholmsbukten, utan är det tvärtom sannolikt, att samma uppfattning varit gällande i fråga om svenska kusten i dess helhet. I enlighet härmed skulle samma regel gälla för det svenska undersåtar förbehållna fiskeområdet, som på grund av 1912 års neutralitets regler måste anses gälla för svenskt territorialvatten i neutralitetsavseende, och som enligt § 1 av 1927 års tullstadga gäller för det svenska tullområdet, nämligen att den yttre gränsen för ifrågavarande område beräknas med utgångspunkt från räta linjer, som vid bukter och vikar gå tvärs över buktens eller vikens mynning och vid skärgårdar sammanbinda de yttersta öarna och skären. A t t vad som i detta hänseende gäller för fiskegränsen, måste gälla för svenska territorialgränsen i dess helhet, framgår därav, att ingen stat äger förbehålla sig eller sina undersåtar fisket i det fria havet, varför en stats fiskegräns aldrig kan gå utanför dess territorialgräns.

279 Att jakten och d;urfångsten vid de svenska kusterna liksom fisket därstädes redan under äldre tid varit underkastad svenska statens lagstiftning och jurisdiktion, framgår av i detta ämne utfärdade bestämmelser av gammalt datum. Bestämmelser om sälfångst i skären och å grunden utanför de svenska kusterna förekomma sålunda i ett av Gustav Vasa den 26 oktober 1551 utfärdat öppet brev, föranlett av klagomål från »menige siälekarlar» i Österbotten, vilka berättat, att de understundom blevo vinddrivna till kusterna av Västerbotten, Ångermanland, Hälsingland och flerstädes på västra sidan, liksom även till Åland och finska skärgården, varvid de av bönderna blivit förhindrade att idka sälfångst å grunden därstädes. Konungen föreskrev med anledning härav, att varhelst dessa »siälekarlar» från Österbotten bleve vinddrivna till någon kust, där sälgrund funnes, skulle de hava rätt att fritt och obehindrat bedriva sälfångst; sammaledes skulle ock sådan frihet utan allt hinder medgivas alla »siälekarlar» i andra landsändar med lika villkor vid Österbottens kust. Dock skulle sagda »siälekarlar» vara skyldiga att giva till fogden uti det land, där sälgrunden lågo, på konungens och kronans vägnar, en tillbörlig skatt, eftersom de med fogden kunde överenskomma.1 — Som synes, råder en viss överensstämmelse mellan föreskrifterna i detta brev och de grundsatser, som i fråga om strömmingsfisket i Bottniska viken göras gällande i det ovan anförda kungl. brevet av den 1 mars 1545. I 1766 års allmänna fiskeristadga föreskrevs, i kap. 1 § 8, att salar, uttrar och andra skadedjur i sjön, såsom fisködande, finge å andras grund och vatten, när de anträffades, fångas och skjutas, undantagandes deras lägenheter, som för rättigheten till dylik fångst vore särskilt skattlagda. Enligt § 10 i samma kapitel av stadgan skulle jakt eller fångst av sjö- eller flyttfågel, som tjänade till mat eller fjädertäkt, icke vara inskränkt till någon viss tid; dock skulle äggs borttagande från all slags sjöfågel samt deras ungars utdödande och honornas ofredande under liggetiden fortfarande vara förbjudet, i enlighet med en kungl. kungörelse av 28 september 1762; likaledes skulle svan å vissa orter vara fridlyst. — Kungl. Maj:ts nådiga stadga den 13 april 1808 angående jakt och djurfång innehöll i art. I I bestämmelser »om jakträttighet». I § 5 av denna artikel föreskrevs, att i skärgårdar på klippor och skär, som ej löde till något visst hemman, eller ute på öppna havet, skulle den njuta jakträttighet, som betalade skatt för skytte; där skatt ej erlades, skulle jakten vara fri för alla, så länge därom icke blivit, å konungens och kronans vägnar, annorledes förordnat. I denna jakträttighet ägde dock, enligt § 6 av samma artikel, en viss inskränkning rum med avseende på jakt å svan. — 1808 års jaktstadga blev sedermera ersatt av Kungl. Maj:ts förnyade nådiga jaktstadga den 21 oktober 1864.2 § 4 av en författning innehöll bl. a. en bestämmelse av följande lydelse: »På oavvittrad skog samt Oss och kronan vid avvittring i de norra länen tillfallen överloppsmark, ävensom i skärgård på klippor och skär, som » »Öppet brev den 26 oktober 1551 för den sälfångstidkande befolkningen i Österbotten att under vissa omständigheter jaga säl även utefter Bottniska vikens sydligare kuster mot erläggande av skälie skatt.» Konung Gustaf I:s registrator, XXII, s. 369 f. * Sv. Förf.-Sami. 1864 nr 68.

280 ej lyda till visst hemman, samt ute på öppna havet vare jakten med de inskränkningar, som här nedan stadgas, tills vidare fri för varje svensk man.» Samtliga ovan anförda stadganden visa, att rätten till jakt utanför de svenska kusterna i viss utsträckning varit reglerad av den svenska statens lagstiftning. Dock meddelas inga bestämmelser angående omfattningen av det område, med avseende på vilket detta förhållande gäller. Av 1864 års jaktstadga framgår — ehuru visserligen endast på samma indirekta sätt som i motsvarande bestämmelse om fisket i 1852 års fiskeristadga — att utlänning icke äger rätt att jaga inom svenskt vattenområde; men icke heller denna författning innehåller något, som kan tjäna till belysande av frågan om utsträckningen av svenskt territorialvatten. Genom 1912 genomförda lagstiftningsåtgärder skildes de bestämmelser rörande jakt, som voro av allmän lags natur, från övriga föreskrifter och infördes i en särskild författning, lagen den 8 november 1912 om rätt till jakt. 1 En bestämmelse, motsvarande § 4 i 1864 års jaktstadga, infördes därvid i lagens 7 §, som är av följande lydelse: »Å oawittrad mark, som ej är till lapparnas uteslutande begagnande anvisad, ävensom i skärgård på klippor och skär, som ej höra till visst hemman, samt på öppna havet äge varje svensk man rätt att jaga; dock må jakt efter älg eller björn ej anställas, med mindre konungen giver därtill lov.» — I samband med frågorna om tolkningen av motsvarande bestämmelse i 1896 års fiskerättslag och om de i denna lag 1928 införda ändringarna har ovan framhållits, hurusom bestämmelserna om förverkande och retentionsrätt i 1912 års jakträttslag äro så utformade, att de tydligt giva vid handen, att utlännings jakt å svenskt territorialvatten är att anse som »jakt å annans jaktområde» och således straffbar enligt strafflagens 12 kap. 13 §. 1912 års jakträttslag innehåller dock lika litet som förut omnämnda lagstadganden angående jakt någon bestämmelse angående utsträckningen av svenskt territorialvatten. Den enda föreskrift rörande jakt, som är ägnad att belysa denna fråga, föreligger i kungl. kungörelsen den 15 december 1882 angående förbud mot jakt efter val vid Sveriges västkust under viss tid av året. 1 Såsom av handlingarna framgår, tillkom denna författning i sillfiskets intresse. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 oktober 1882 anförde nämligen konungens befallningshavande i Göteborgs och Bohus län, att starkt missnöje framträtt bland fiskarebefolkningen i länet med anledning av den från ett norskt fartyg vid bohuslänska kusten bedrivna valfångsten, som ansågs skadlig för sillfisket; K. B. föreslog åtgärder mot dylik valfångst i anslutning till en kort förut i Norge vidtagen lagstiftning; K. B :s förslag gick ut på, »att genom en särskild förordning måtte varda förbjudet att inom Göteborgs och Bohus län, så långt som svenskt sjöterritorium räcker, jaga eller döda val under tiden från och med den 1 september till den 1 april». K. B:s framställning remitterades till Vetenskapsakademien, vilken i sitt den 11 november 1882 avgivna utlåtande åberopade ett av tvenne dess ledamöter avgivet yttrande av innehåll, att valfångsten, ehuru 1

Sv. Förf.-Saml. 1912 ni- 289. * Sv. Förf.-Saml. 1882 nr 58.

281 av andra skäl än fiskarebefolkningen förmodade, kunde anses skadlig för sillfisket, och att ett förbud däremot således vore berättigat; förbudet borde dock avse icke blott Bohusläns, utan även Hallands kuster. 1 Med anledning av vad sålunda förekommit utfärdades den ovannämnda kungl. kungörelsen den 15 december 1882. § 1 av denna kungörelse är av följande lydelse: »Vid Sveriges västkust norr om Varberg inom en geografisk mil (7 420.4 meter) från land eller ytterst från svenska kusten beläget skär, som icke ständigt av havet översköl jes, vare tills vidare all jakt efter val förbjuden under tiden från och med den 1 augusti till den 1 april.» §§ 2 och 3 innehålla bestämmelser om ansvar för förbudets överträdande samt angående fördelning av böter etc, och i § 4 säges, att genom vad i kungörelsen är stadgat det ej skall vara förbjudet att taga i besittning val, som drivit i land. Enligt myndigheternas i ärendet avgivna yttranden borde förbudet gälla för »svenskt sjöterritorium» vid västkusten. I kungörelsen är förbudets giltighetsområde bestämt till ett område utanför Sveriges västkust »inom en geografisk mil (7 420.4 meter) från land eller ytterst från svenska kusten beläget skär, som icke ständigt av havet översköljes». Bestämmelsen om gränsen för det område, som förbudet avser — vilken bestämmelse otvivelaktigt utgår från att området i fråga utgör svenskt territorialvatten — är sålunda avfattad i anslutning till tidigare bestämmelser rörande gränsen för Sveriges territorialvatten, närmast kungörelsen den 5 maj 1871 angående gränsen för det svenska undersåtar förbehållna fiskeområdet vid västkusten. Till statens ekonomiska utnyttjande av vattenområdet kring dess kuster kunde Sjöfynd och enligt äldre tiders sedvana i viss mån även hänföras rätten för staten eller kust- bärgning. befolkningen att bemäktiga sig strandvrak och över huvud taget av skeppsbrutnas egendom. Det är bekant, hurusom den s. k. »strandrätten» under medeltiden gav anledning till svåra missbruk, i det att kustbefolkningen understundom med falska sjömärken och eldar framkallade skeppsbrott, dödade och utplundrade de skeppsbrutna o. s. v. Ehuru såväl kyrkan som de särskilda staterna i sin lagstiftning energiskt sökte stävja dylika missbruk, synas de dock på sina håll ha fortlevt ännu i den nyare tiden för att först så småningom upphöra. I många fall infördes i traktater bestämmelser om ömsesidigt skydd för de fördragsslutande staternas undersåtars person och egendom vid skeppsbrott. Under senare tid har det blivit en självklar sak, att skeppsbrutnas liv och egendom åtnjuta statens skydd; staten tager för egen del i anspråk endast gods, vartill ägare saknas, och inskränker sig för övrigt till att i lagstiftningsvägreglera frågor rörande bärgningsväsen och om huru med funnet gods skall förfaras, om bärgarelön och hittelön o. dyl. 2 1 K. B:s och Vetenskapsakademiens skrivelser i civildepartementets akt till kungl. beslut den 17 november 1882 angående väckt fråga om utfärdande av förbud mot jakt och dödande av val etc. R. A. Kungörelsen utfärdades den 15 december s. å., sedan Högsta domstolens utlåtande däröver inhämtats. 2 FAUCHILLE, a. a., I, 2. s. 97 f. PERELS, a. a., s. 134 ff. — Bestämmelser om ömsesidigt skydd för de fördragsslutande parternas skeppsbrutna undersåtars egendom voro införda bl. a. i traktaten mellan Sverige och Storbritannien 1661, art. VII, (LEWEUHAUFT, Recueil, II, s. 477) samt i traktaten mellan Sverige och Båda Sicilierna 1742, art. XVI (Sveriges traktater, VIII, s. 338). Bestämmelser om

282 Denna ståndpunkt intog den svenska rätten redan under medeltiden. I Magnus Erikssons landslag stadgades sålunda, att om strandfynd hittades i saltsjön eller färskvatten och rätter ägare eller någon representant för honom ej var tillstädes, skulle upphittaren lysa fyndet, varefter han hade rätt till en tredjedel därav, och ägaren hade rätt att återfå två tredjedelar; inställde sig ägaren icke inom natt och år, skulle de två tredjedelarna tillfalla konungen; på samma sätt skulle förfaras med bottenfynd, med den skillnaden, att upphittaren ägde behålla hälften därav; samma bestämmelser återfinnas i Kristoffers landslag. 1 En liknande bestämmelse var även införd i det ovan omnämnda hamnskrået av 1450.* Under senare tid utfärdade kungl. brev innehålla föreskrifter, avseende att förekomma missbruk med avseende å strandvrak och bärgat gods, samt inskärpa, att godset skulle tillkomma ägarna mot utgivande av skälig bärgarelön.3 Det den 6 december 1697 utfärdade plakatet angående övervåld och röveri, som förövas på skeppsbrutna och strandade farkoster, vari stadgades stränga straff för dem, som genom tändande av falska eldar eller borttagande av sjömärken framkallade skeppsbrott, plundrade strandade farkoster, övade övervåld mot skeppsbrutna eller tillägnade sig deras egendom, vittnar i sin mån om att de gamla missbruken trots allt fortlevde, men även om statsmaktens nitiska bemödanden att beivra och undertrycka dem.4 1667 års sjölag innehöll i sjöskadebalkens 1 kap., »Om konungens och kronans rätt i skeppsbrott», följande bestämmelse: »Evar något skepp eller annat fartyg råkade på de orter, som under Sverige höra, till att stöta eller stranda, så att det förgår, eller något förgånget eller över bord kastat gods dreves till svensk strand, eller ock någon svensk undersåte funne sådant i sjön, det uppfiskade eller bärgade, hörer samma skepp eller gods någon till, som svensk är, eller ock dess undersåtare, som med kronan i vänskap står, och samma ägande avfordrar det skepp eller gods innan natt och år, sedan skadan händ är, betale då omkostnaden och bärgarelönen till den som det bör, och tage sitt igen som hans med rätta är. Men hörer skepp eller gods till någon riksens ovän eller fiende, eller sjörövare, eller ock att äganden intet giver sig an innan natt och år, då är konungen ägande att taga det gods till sig, och det behålla, deras lön oavkortad, som bärgat hava.» — Sjölagen den 23 februari 1'864, varigenom 1667 års sjölag upphävdes, innehöll i § 184 bl. a. följande bestämmelse: »Vem som i saltsjön inom svensk skärgård, eller vid svensk kust, eller i rikets segelbara insjöar, floder eller kanaler, bärgar övergivet fartyg eller skeppsvrak eller till fartyg hörande redskap eller gods, evad sådant från botten upptages eller på vattnet flytande eller å strand drivet skydd för skeppsbrutna svenska undersåtars person och egendom voro införda bl. a. i Sveriges traktater med Alger 1729 (art. VI), med Tunis 1736 (art. VI), med Tripolis 1741 (art. VI) och med Marocko 1763 (art. VII). Sveriges traktater, VIII, ss. 101, 227, 303, 862. 1 Magnus Erikssons landslag, Tjuvabalken XXXV, XXXVI, Kristoffers landslag, Tjuvabalken XXXVI. 1 Art. 39 i redaktionen A av hamnskrået. Skråordningar, utgivna av KLEMMING, S. 296. 8 Extract ur Konung Johan III:s svar till Lasse Lucuson den 15 november 1572 om skepp, som stranda vid Öland. STIERNMAN, Sami. av kungl. brev e t c , I, s. 227. öppet brev om strandvrak den 23 juni 1680.

STIERNMAN, a. a., IV, s. 241.

* STIERNMAN, a. a.,

V, s. 678

f.

283 anträffas, vare skyldig att fyndet anmäla hos närmaste krono- eller tullbetjänt, som därom ofördröjligen meddelar distriktets tullkammare underrättelse. Underlåter han sådan anmälan eller något av vad han bärgat undandöljer eller förskingrar, have förverkat bärgarelön och straffas enligt allmän lag.» 1 Då 1864 års sjölag ersattes av sjölagen den 12 juni 1891, infördes bestämmelserna om sjöfynd i en särskild lag, lagen med vissa bestämmelser angående sjöfynd den 12 juni 1891. 2 I § 1 av denna lag återgives nyss anförda bestämmelse ur 1864 års sjölag, vilken i huvudsak oförändrad kvarstod i samma paragraf av lagen, då denna genom en lag av den 13 december 1912 erhöll ändrad lydelse. 3 Samma bestämmelse intogs även, med några oväsentliga ändringar, i § 1 av nu gällande författning i ämnet, lagen den 2 april 1918 med vissa bestämmelser om sjöfynd.4 I ingen av ovan anförda lagbestämmelser rörande sjöfynd kan territorialgränsen sägas ha någon betydelse, utom möjligen i den i 1667 års sjölag införda, vari talas om fartyg, som »på de orter, som under Sverige höra», råka stöta eller stranda, varunder tydligen innefattas det fall, då fartyg stöter på grund inom svenskt vattenområde. I 1864 års sjölag och de senare utfärdade lagarna om sjöfynd talas däremot om de fall, att någon bärgar fartyg eller gods »i saltsjön inom Sveriges skärgård eller vid svensk kust», vilket sistnämnda uttryck väl får anses betyda »invid» eller »intill» svensk kust, utan avseende på territorialgränsen. Särskilda bestämmelser givas i dessa lagar för det fall, att fartyg »under resa något bärgat» (1864 års sjölag § 184, lagen om sjöfynd 1891 § 1, lagen om sjöfynd 1918 § 2), vilka bestämmelser torde avse fartyg under färd såväl inom som utom territorialgränsen. Enligt 1864 års sjölag, § 185, skulle, om ägare till angivet fynd ej anmälde sig inom år och dag sedan fyndet sist kungjorts, bottenfynd och gods, som anträffats i öppen sjö, tillfalla den, som bärgat, men strandvrak tillfalla kronan efter avdrag av bärgarelön och kostnader. Även enligt 1891 års lag om sjöfynd ( § 2 ) skulle strandvrak i sådant fall tillfalla kronan och annat fynd den, som bärgat, och i huvudsak samma regler upptogos i 1918 års lag om sjöfynd, § 4. Icke heller i detta avseende var således territorialgränsen enligt lagens bestämmelser av någon betydelse. 5 Större betydelse tillmätes territorialgränsen i författningar, som utfärdades rörande utövningen av bärgning såsom näringsfång. Privilegier på att vid de svenska kusterna bedriva dykeri och bärgning för att upphämta sjunkna fartyg eller gods meddelades under 1600- och 1700-talen vid åtskilliga tillfällen åt enskilda personer eller bolag. Det första exemplet härpå torde vara det av drottning Kristina till översten Alexander Forbes den 16 juli 1652 givna privilegium, enligt vilket Forbes och hans arvingar för de följande tolv åren fingo rätt att »låta med egen omkostnad uppfiska alla de skepp och gods, som de kunde finna uppå och äre försunkne 1

Sv. Förf.-Sami 1864 nr 22. Sv. Förf.-Saml 1891 nr 36. 3 Sv. Förf.-Saml 1912 nr 327. * Sv. Förf.-Saml 1918 nr 163. 6 Jfr kungl. propositionen till 1918 års riksdag nr 54, s. 8 f. 3

284 enten under vår jurisdiktion i havet, saltsjön eller andre friske sjöar här i vårt rike och därtill tillhörige provinser». 1 Detta privilegium avser således bärgningsverksamheten inom svenskt territorialvatten. — Vid 1800-talets början innehade tvenne bolag, norra och södra dykerikompanierna, oktroj på utövningen av bärgningsverksamhet vid Sveriges kuster, men 1802 överlämnades oktrojen för en tid av 25 år åt ett enda bolag, dykeri- och bärgningskompaniet, som 1827 erhöll förlängning tills vidare av oktrojen.2 I det detta bolag tilldelade monopolet på bärgningsverksamheten infördes emellertid så småningom vissa begränsningar. Genom ett kungl. brev av den 12 mars 1823 förklarades sålunda, att det skulle vara var och en svensk undersåte fritt och obetaget att inom svenskt område, i öppna sjön, uppfiska skeppsankare, som antingen vid fartygs förolyckande och strandningshändelse blivit övergivna av dykeri- och bärgningskompaniet, skeppsägare och assuradörer, eller ock, utan att fartyget förolyckats eller strandat, genom storm eller på annat sätt blivit från fartyget skilda samt på havsbottnen kvarliggande och övergivna. 3 Enligt kungl. brev den 27 juni 1829 skulle det även vara tillåtet för rikets invånare att från havsbottnen inom svenskt område upptaga fartyg och varor, som av därtill lagligen berättigade ägare samt dykeri- och bärgningskompaniet blivit övergivna; åliggande likväl den, som bärgat dylika fartyg och varor, att sådant ofördröjligen anmäla hos Kungl. Maj:ts befallningshavande etc.4 Den i ovan anförda kungl. brev omförmälda rättigheten att uppfiska skeppsankare, respektive från havsbottnen upptaga övergivna fartyg och varor skulle sålunda vara förbehållen svenska undersåtar, respektive rikets invånare, och bestämmelsen i fråga skulle gälla för »svenskt område», varmed i detta fall måste förstås svenskt territorialvatten. Territorialgränsen var således av den största betydelse med avseende på dessa bestämmelsers giltighetsområde; dock angavs icke däri på något sätt, huru långt från kusten »svenskt område» skulle anses sträcka sig. Enligt kungl. kungörelsen den 23 september 1830 angående upprättandet av ett på aktieteckning grundat bolag till dykeri- och bärgningsanstalternas befrämjande etc. upplätos dykeri- och bärgningsanstalterna i riket på 25 år åt ett enskilt bolag, som dock ej erhöll monopol på bärgningsverksamheten. 5 Enligt kungl. kungörelsen den 16 juni 1831 angående upphävandet av dykeri- och 1 Privilegium för översten Alexander Forbes att på egen bekostnad uppfiska sjunkna skepp och saker, den 16 juli 1652. Riksregistraturet. R. A. Detta privilegium överflyttades sedermera på Hans Albert von Treuleben (privilegium av den 27 augusti 1663. Riksregistraturet. R. A.) och därefter på George Coberton (privilegium av den 17 augusti 1682. STIERNMAN, Samling av kungl. brev etc., IV, s. 511 f.). Jfr även kungl. brev den 10 maj 1688 till greve Ascheberg »om varors oppdykande å svenske kuster» (STIERNMAN. a. a., IV, s. 1022), enligt vilket bärgningsverksamheten vid Sveriges kuster borde förbehållas svenska undersåtar, samt angående privilegier på bärgningsverksamhet under 1700-talet, kungl. förordningen om dykerier den 18 november 1734, förklaringen över denna förordning den 6 mars 1739 och Kungl. Maj:ts ytterligare förordning angående dykeri- och bärgningsverket den 8 september 1741. * Kungl. Maj:ts reglemente för dykeri- och bärgningskompaniet den 22 december 1802. Kungl. kungörelse den 12 december 1827 angående förlängning tills vidare av dykeri- och bärgningskompaniets oktroj; Sv. Förf.-Saml. 1827 nr 72. 8 Förvaltningens av sjöärendena samt kommerskollegii kungörelse den 3 april 1823 angående rättighet att i öppna sjön uppfiska förlorade skeppsankare. 4 Kommerskollegii kungörelse den 27 juli 1829 angående rättighet att från havsbottnen upptaga övergivna fartyg och varor. Sv. Förf.-Saml. 1829 nr 22. 5 Sv. Förf.-Saml. 1830 nr 68.

285 bärgningskompaniets befattning med bärgningsanstalterna i riket skulle detta kompanis verksamhet upphöra den 30 juni s. å.1 Det är, såsom tidigare framhållits, allmänt erkänt, att havsbottnen under Författterritorialvattnet är underkastad strandstatens herravälde och följaktligen lik- njn9<Jr ansom territorialvattnet självt kan bli föremål för strandstatens lagstiftnings- och ^Tgande'av förvaltningsåtgärder. E t t exempel på utövande från svenska statens sida oy sten från befogenheter i detta hänseende erbjuda de i fråga om upptagande av sten vid skånska kusten utfärdade bestämmelserna. Genom ett kungl. brev den 29 oktober 1772 utfärdades förbud mot att upphämta sten uti och under vattnet, på vad ställe det vara månde inom Öresund på skånska sidan, utan föregående besiktning och prövning att icke någon skada därav härröra kunde samt • innan krigs- och amiralitetskollegierna därtill lämnat tillstånd; detta förbud motiverades med att »grunden av stränderna» längs hela skånska kusten merendels bestod av sand eller lera, som genom stenens borttagande därifrån spreds och förflyttades till närmaste djup eller farvatten, som därigenom uppgrundades; särskilt hade Landskrona hamn och farleden dit lidit mycken skada på detta sätt. Detta kungl. brev synes så småningom ha råkat i glömska, men konungens befallningshavande i Malmöhus län utfärdade vid ett par tillfällen — den 13 oktober 1851 och den 17 maj 1888 — av vitesbestämmelser åtföljda förbud mot upptagande av sten från havsbottnen vid särskilda delar av skånska kusten. Sistnämnda förbud överklagades hos Kungl. Maj:t, som infordrade justitiekanslerns utlåtande i ärendet. I justitiekanslerns den 25 oktober 1888 avgivna yttrande torde särskilt följande punkt vara av intresse: »Som bekant har i gällande lagstiftning icke meddelats uttryckligt stadgande att jordägare, där icke annorledes blivit bestämt, må över sin landgrund i sjö förfoga med samma rättigheter som över sina övriga ägor; men att man utgått från en sådan grundsats synes framgå redan av den omständighet, att den lagstiftning, som i ämnet finnes, till väsentlig del utgöres av bestämmelser om åtgärder och förfoganden, som i allmänt intresse eller för tillgodoseende av vissa enskilda viktigare behov blivit strandägare förbjudna samt om skyldighet för denne att i bestämda fall för dylika ändamål underkasta sig i avseende å sitt vattenområde intrång på andra sätt i den rätt, fastighetsägare eljest utöva över sina ägor.» Efter att vidare bl. a. hava hänvisat till det i § 7 av 1880 års förordning om jordägares rätt över vattnet å hans grund införda förbudet mot att i eller vid allmän farled vidtaga åtgärd, varigenom farleden kunde försämras, tillstyrkte justitiekanslern, under vissa förutsättningar, att K. B:s i Malmöhus län överklagade vitesförbud skulle av Kungl. Maj :t fastställas, med ett tillägg, innebärande möjlighet till dispens därifrån i vissa fall. Kungl. Maj:t beslöt också den 7 december 1888 i enlighet härmed. — I en till statsrådet och chefen för civildepartementet ställd skrivelse den 9 augusti 1890 meddelade sedermera konungens befallningshavande i Malmöhus län, att av lotskaptenen vid Malmö lotsfördelning H. Ramsten blivit hos K. B. anmält, att det icke sällan inträffade, att danska undersåtar bedreve s. k. stenfiske 1

Sv. Förf.-Saml. 1831 nr 21.

-

286 å svenskt område dels å det utanför Skanör belägna Bredgrund och dels vid stränderna av ön Ven; sedan yttranden i ärendet inhämtats från justitiekanslern och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, utfärdades med anledning härav den 5 mars 1897 en kungl. kungörelse angående förbud mot borttagande av sten från havsbottnen utefter Skånes västra kust och ön Ven. 1 Enligt § 1 av denna kungörelse skall det vara förbjudet att borttaga sten från havsbottnen utefter Skånes västra kust och vid ön Ven utan att särskilt tillstånd därtill lämnats i den ordning i kungörelsen stadgas. Den, som vill erhålla sådant tillstånd, skall enligt § 2 ingiva ansökan därom till K. B.; därest ansökningen avser upptagande av sten från område, där enskild fiskerätt strandägaren tillkommer, skall K. B., enligt samma paragraf, med hänsyn till åtgärdens inverkan på hamn eller farled eller på annan tillhörig strand, pröva huruvida och under vilka villkor tillstånd må givas; sådant tillstånd må dock icke lämnas annan än vederbörande strandägare eller den, som visar sig äga strandägarens lov att från området sten upptaga; avser ansökningen upptagande av sten från område, dit strandäganderätten icke sträcker sig, har K. B. att med eget underdånigt utlåtande underställa ansökningen konungens prövning. Följande paragrafer av kungörelsen innehålla bestämmelser om vitesansvar för förbudets överträdande, angående övervakning av förbudets upprätthållande, angående retentionsrätt etc. Denna kungörelse synes vara av intresse icke minst därför, att den tydligen utgår från att den uteslutande rätt till fiske, som inom visst område i havet tillkommer strandägaren, vilar på en strandägaren tillkommande äganderätt till grunden under detta vattenområde; likaledes synes man av kungörelsen kunna draga den slutsatsen, att äganderätten till grunden under svenskt vattenområde, dit strandäganderätten icke sträcker sig, tillkommer kronan. Däremot innehåller kungörelsen intet, som skulle kunna tjäna till belysande av frågan om utsträckningen av Sveriges vattenområde i Öresund.

Kap. 5. Jurisdiktion. Det har redan antytts, att frågan om i vilken omfattning strandstaten äger utöva jurisdiktion över territorialvattnet, är föremål för stridiga meningar inom doktrinen, liksom även, att staternas praxis i detta hänseende varierar. Det är emellertid allmänt erkänt, att örlogsfartyg, som befinna sig inom en främmande stats territorialvatten, äro undantagna från denna stats jurisdiktion; detta plägar ofta, med en term av tvivelaktig lämplighet, uttryckas så, att främmande örlogsfartyg åtnjuta »exterritorialitet». Det är likaledes otvivelaktigt, att strandstaten äger domsrätt med avseende på förseelser, som å främmande fartyg begåtts mot av strandstaten på grund av dess folkrättsliga befogenheter givna föreskrifter, avseende fartygs förhållande inom territorialvatt1 Sv. Förf.-Saml. 1897 nr 31. — Ovan omnämnda utlåtanden av justitiekanslern m. fl. myndigheter samt avskrift av kungl. brevet den 29 oktober 1772 finnas i civildepartementets handlingar till kungl. beslut den 7 december 1888 och den 5 mars 1897 angående förbud mot stenfiske vid skånska kusten. B. A.

287 net (t. ex. tull- och fiskeriföreskrifter). Meningsskiljaktigheterna röra huvudsakligen omfattningen av strandstatens jurisdiktion med avseende på brott, som, utan att vara av nyss angiven art, begåtts å främmande handelsfartyg, vilka passera genom dess territorialvatten. Såsom typiska uttryck för de motsatta ståndpunkterna i detta avseende framstår å ena sidan den franska, å den andra sidan den engelska rätten. Det »franska systemet», sådant det föreligger i de i ett utlåtande av Conseil d'Etat den 26 november 1806 uttalade grundsatserna, går ut på att franska domstolar endast i trenne fall äro behöriga att döma över brott, begångna å främmande fartyg i franskt territorialvatten, nämligen l:o) i händelse av brott begånget av eller mot en person, som icke tillhör fartygets besättning, 2:o) i händelse av brott, som stör det allmänna lugnet, 3:o) om de lokala myndigheternas inskridande påkallats. I ett utslag av kassationsdomstolen den 23 februari 1859 ha dessa grundsatser tolkats då vidsträckt, att de, oavsett om någon av nyss angivna omständigheter föreligga, skulle medgiva bestraffning av brott, som äro av så allvarlig art, att ingen stat kan lämna dem obestraffade. Det »engelska systemet», som ligger till grund för den bekanta »Territorial waters jurisdiction act», hävdar i princip strandstatens oinskränkta jurisdiktion över brott, begångna å främmande fartyg inom dess territorialvatten; dock begränsas räckvidden av denna princip i enlighet med sagda lag högst väsentligt därigenom, att för åtal mot utlänning erfordras medgivande av vissa myndighetspersoner — i Storbritannien någon av »His Majesty's principal Secretaries of State», i kolonierna guvernören — vilka hava att ur lämplighetssynpunkt pröva, huruvida åtal bör anställas eller ej. Andra staters lagstiftning och rättspraxis närma sig, med större eller mindre avvikelser, antingen till det engelska eller till det franska systemet. De olika ståndpunkterna äro för övrigt icke ens i systemens respektive hemländer alltför extremt utpräglade, då ju den franska lagstiftningen medger ganska vidsträckta undantag från regeln, att främmande fartyg äro undantagna från strandstatens jurisdiktion, och den engelska lagstiftningen å sin sida räknar med att undantag i praktiken kan göras från regeln, att strandstaten äger jurisdiktion över främmande fartyg inom territorialvattnet. På grund av staternas varierande praxis i detta hänseende skulle man måhända uttrycka folkrättens ståndpunkt i ämnet så, att staterna i princip äga jurisdiktion över främmande fartyg, som befinna sig i deras territorialvatten, ehuru de i regel av lämplighetshänsyn på olika sätt begränsa utövningen av denna sin jurisdiktion. Inom doktrinen hava som sagt åtskilliga olika meningar gjort sig gällande i denna fråga; man har föreslagit, att en åtskillnad skall göras mellan de fall, då fartyget ligger i hamni och då det befinner sig i territorialvattnet utanför hamnarna, mellan de fall, då fartyget ligger för ankar inom territorialvattnet och då det endast passerar därigenom, mellan brott, som sträcka sina verkningar utanför fartyget, ocli övriga brott o. s. v. 1 1 Frågan om strandstatens jurisdiktion över främmande fartyg, som befinna sig inom dess territorialvatten, behandlas mer eller mindre utförligt i de flesta arbeten över folkrätten i dess helhet eller särskilt territorialvattnet.. Här kan hänvisas till: HALL, a. a., s. 253 ff. OPPENHEIM, a. a., I,

ss. 399 f., 404 f. a. a., s. 316 ff.

JESSUP,, a. a., kap. Til. FAUCHILLE, a. a., I, 2, ss. 1024 ff., 1092 ff. LAPRADELLE, DE LOITJTER, a. a., T, s. 425 ff. PERELS, a. a., s. 69 ff. v. LISZT, a. a., s. 145 ff.

288 I Sverige gällande lagstadganden i ämnet återfinnas i strafflagens 1 kap. 1 och 2 §§. Enligt dessa bestämmelser är svensk domstol alltid behörig att döma även brott, som blivit begångna »inom riket»; någon skillnad göres därvid ej mellan territorialvattnet och territoriet i övrigt. Vidare är svensk domstol behörig, i fall brottet blivit begånget av svensk medborgare a) å svenskt fartyg utom riket, eller b) utom riket, ehuru ej å svenskt fartyg, när brottet riktat sig mot Sverige eller svensk man, samt c) i övriga fall, där konungen förordnar, att brottet må åtalas här i riket; med avseende på brott, begånget av utländsk medborgare utom riket, är svensk domstol behörig, under förutsättning att gärningen skett a) å svenskt fartyg, eller b) i övriga fall, så framt brottet riktat sig mot Sverige eller svensk man och konungen förordnar, att brottet må åtalas här i riket. Svensk domstol är alltså enligt strafflagens ordalag alltid behörig att döma i fråga om brott, som begåtts »inom riket», vartill otvivelaktigt måste hänföras brott, begångna inom svenskt territorialvatten. Med avseende på sådana brott har dock svensk rättspraxis åtminstone i ett fall intagit en annan ståndpunkt. Sedan det engelska fartyget »Archimedes» den 1 september 1869 strandat vid Faludden på Gotland, begärdes hos vederbörande häradsrätt undersökning för utrönande och bedömande, huruvida denna strandning förorsakats genom brottslig handling. Häradsrätten yttrade genom utslag den 14 september 1869, att enär det tillkomme varje stat att i allmänhet genom egna domstolar döma över och själv bestraffa förbrytelser, som förövats i dess statsområde eller å dess fartyg, vilka, var helst de än befunno sig, i allmänhet voro att anse för en utsträckning eller del av detta område, och ifrågakomne, av engelska undersåtar ombord å engelska ångskeppet »Archimedes» begångna, icke mot Sverige eller svensk man riktade brott, för vars upptäckande och bedömande undersökning vid häradsrätten påkallats, förty icke kunde antagas hava timat inom häradsrättens domvärjo, alltså och jämlikt 10 kap. 21 § rättegångsbalken och 1 kap. 2 § strafflagen förklarade häradsrätten sig icke vara behörig att angående samma brott rannsaka och döma. Varken Svea hovrätt eller Högsta domstolen, vars utslag avkunnades den 14 december 1869, fann skäl vara anfört, som kunde föranleda ändring i häradsrättens utslag. 1 Häradsrättens av Högsta domstolen godtagna ståndpunkt är märklig icke minst därför, att den i väsentliga punkter stöder sig icke så mycket på svensk lag, som fastmera på en internationellrättslig teori, nämligen på den teori, enligt vilken fartyg skulle vara att anse som flytande delar av hemlandets statsområde. Emellertid kan det knappast råda något tvivel om att fiktionen om fartyg såsom varande »flytande delar av hemlandets territorium» åtminstone för vad angår handelsfartyg ingalunda ger en riktig bild av verkligheten, och dess tillämpning på handelsfartyg i allmänhet, och särskilt STIER-SOMLO, art. Kiistenmeer i Wörterbuch des Völkerrechts, I, s. 784 f. BJÖRKSTEN, a. a., s. 123 ff. — Angående de olika staternas ståndpunkter, se den av Nationemas förbunds kommitté för förberedande av konferensen för folkrättens kodifikation utarbetade publikationen Bases de discussion, II, Eaux territoriales, ss. 78 ff., 97 ff. 1 Naumanns Tidskrift för lagstiftning, lagskipning etc. 1870, s. 383 f. EHRENSVÄRD, Om verkan av utländsk straffdom, s. 108 f. BJÖRKSTEN, a. a., s. 128 f.

289 på handelsfartyg, som befinna sig mom en främmande stats territorialvatten, bestrides också starkt inom den folkrättsliga doktrinen. 1 I fråga om brott, begånget av utländsk undersåte mot svensk man ombord på ett i svensk hamn liggande utländskt fartyg, har i ett av Kungl. Maj :t den 24 februari 1899 i administrativ väg meddelat beslut den meningen kommit till uttryck, att Kungl. Maj:ts förordnande ej vore nödvändigt för detta brotts åtalande vid svensk domstol; detta brott ansågs således icke vara begånget utom riket. 2 Om man får antaga, att det gamla prejudikatet från 1869 fortfarande är vägledande för svensk rättspraxis, torde man således få som denna rättspraxis' ståndpunkt angiva, att brott, begånget å utländskt fartyg i svensk hamn (och måhända i svenskt inre territorialvatten), skall anses vara begånget inom riket, men att brott, begånget å utländskt fartyg i svenskt territorialvatten utanför svensk hamn (eller måhända i yttre svenskt territorialvatten) däremot skall anses begånget utom riket. Denna sistnämnda uppfattning står onekligen i strid mot lagens bokstav; ur ren lämplighetssynpunkt torde måhända goda skäl kunna anföras för densamma, åtminstone för så vitt angår brott, som begåtts å utländskt fartyg under dess passage genom territorialvattnet och som ej sträckt sina verkningar utanför fartyget. E t t av strafflagskommissionen 1923 avgivet förslag till strafflagens allmänna del innehåller i 1 kap. § 3 följande stadganden: »Över brott, som är begånget inom riket, skall dömas efter svensk lag och vid svensk domstol. — Brott, som begås å svenskt fartyg, skall anses begånget inom riket. — Brott, som begås å utländskt krigsfartyg, skall anses begånget utom riket, ändå att fartyget befann sig på svenskt område.» 3 Enligt detta förslag skulle alltså brott, som begåtts å utländska handelsfartyg inom svenskt territorialvatten, såsom varande begånget »inom riket», komma att höra under svensk domstols domvärjo. Med avseende å gränsen för Sveriges territorialvatten står emellertid ingen upplysning att vinna vare sig i gällande strafflag eller i föreliggande förslag därtill, liksom icke heller i svensk rättspraxis med avseende på brott, begångna å utländska fartyg (frånsett brott, begångna mot fiskeri-, tull- och dylika föreskrifter, avseende territorialvattnet). 1 HALL, a. a., s. 301 f. OPPENHEIM, a. a., ss. 399 f., 491 f. FATTCHILLE, a. a., I, 2, s. 925. II, s. 195. DE LOUTER, a. a., I, s. 409 f.

2 3

Strafflagskommissionens 1923 avgivna förslag till strafflag, allmänna delen, s. 76. Strafflagskommissionens förslag till strafflag, allmänna delen, ss. 3 f., 76 f.

19— 293623

N Y S , a.

a.,

Sammanfattning. Gränsen för I det den 28 maj 1779 daterade bihanget till instruktionen för befälhavauttrTlerri- r e n ^ ^ e n ^iH svenska sjöfartens och handelns befredande utgående eskadern torialvatten. förklarade Kungl. Maj:t »för det närvarande», att Sveriges dominium sträcker sig en sjö- eller så kallad tysk mil utom de yttersta övervattensklippor och skär. Ehuru denna bestämmelse från början hade provisorisk karaktär, har samma avstånd från kusten, motsvarande fyra nautiska mil, sedermera under skiftande benämningar alltjämt bibehållits såsom mått för utsträckningen av Sveriges yttre territorialvatten. Det bibehölls sålunda såsom neutralitetsgräns i instruktionen för befälhavaren å den 1781 utgående neutralitetseskadern samt — under namn av »en svensk mil», respektive »en sjömil» i de 1854 och 1855 utfärdade instruktionerna för befälhavarna å de örlogsfartyg, som hade att fullgöra neutralitetsvakt under Krimkriget. I senare författningar rörande neutralitet har ingen bestämmelse införts rörande yttre gränsen för Sveriges territorialvatten; men att fyramilsgränsen utgjorde Sveriges neutralitetsgräns hävdades i princip av svenska regeringen ännu under världskriget, ehuru det då i många fall icke var möjligt att få denna gräns respekterad av de krigförande makterna. När i författningar i övriga ämnen, för vilka territorialgränsen kunde vara av betydelse, en gräns utsattes för utövningen av svenska statens befogenheter över vattenområdet kring Sveriges kuster, har denna gräns likaledes alltsedan 1779 satts till ett avstånd från kusten av fyra nautiska mil eller ett däremot svarande mått. I instruktionen för tulljaktuppsyningsmännen 1826 förklarades sålunda, att »Sveriges strandterritorium» — med undantag för Öresund — sträcker sig till en tysk mil från svenska kusten. Samma bestämmelse återkommer i 1831 års reglemente för de vid tullkamrarna och tullinspektionerna i riket anställda tjänstemännen, med den skillnaden att uttrycket »en tysk mil» utbytts mot det lika betydande uttrycket »en svensk mil»; likaså i seglationsordningarna av 1835 och 1843. I tullstadgorna av 1860 och 1877 angav samma mått, och i 1904 års tullstadga det praktiskt taget lika stora avståndet »en geografisk mil», utsträckningen av »svenskt farvatten». I 1927 års tullstadga sattes gränsen för »Sveriges tullområde» till ett avstånd av fyra nautiska mil från kusten. Såsom fiskegräns infördes den geografiska milen i 1871 års kungörelse angående gränsen för det område vid Sveriges västra kust, där fisket är Sveriges inbyggare uteslutande

291 förbehållet, liksom i den angående tillämpningen av denna författning utfärdade kungörelsen av 1910 samt i de i anslutning till de svensk-danska fiskeriöverenskommelserna utfärdade kungörelserna av 1899 och 1907 angående fiskeriförhållandena i de till Sverige och Danmark gränsande farvattnen. Samma gräns förekommer även med avseende på förbud mot jakt å val under viss tid av året i en kungörelse av 1882. E t t avstånd från kusten av »fyra nautiska minuter» sattes i förordningarna om luftfart av 1919 och 1920 som gräns för »svenskt område», med undantag för Öresund. Uppfattningen att ett avstånd av »en geografisk mil», eller ungefär fyra nautiska mil, utgör gränsen för Sveriges territorialvatten, ligger säkerligen likaledes till grund för bestämmelserna i salutreglementena av 1836 och 1844 angående utländska örlogsfartygs skyldighet att först salutera svenska örlogsfartyg. Sannolikt har det förhållandet, att Sveriges territorialvatten ansetts ha en utsträckning civ en tysk mil eller fyra nautiska mil påverkat vissa bestämmelser angående lotsarnas tjänstgöringsförhållanden i ett kungl. brev av den 30 november 1795 samt i lotsförordningarna av 1798, 1820 och 1827 och i tjänstgöringsreglementena för lotsverket av 1881 och 1914. E n särställning intaga ett antal författningar, där ett avstånd från kusten, motsvarande fyra nautiska mil, angives som gräns för det vattenområde vid främmande staters kust, som från svensk sida skall betraktas som vederbörande stats territorialvatten. Detta är förhållandet i uppbringningsreglementena av 1788 och 1808, i kaperireglementet av 1808, i salutreglementena av 1836 och 1844, i kungl. brevet den 7 september 1836 angående förklaring om vidden av det område, därå svensk tullbevakning må på svenska fartyg anställa visitation, i inrikes förpassningsstadgan av 1843 samt i tullstadgorna av 1860 och 1877. Ifrågavarande bestämmelser, som icke taga tillräcklig hänsyn till, att olika stater hava territorialvatten av olika utsträckning, försvinna från senare delen av 1800-talet så småningom ur författningarna; de återfinnas sålunda icke längre i salutreglementena från och med 1858 eller i tullförfattningarna från och med 1904; vad beträffar uppbringnings- och kaperireglementena av 1808 måste de på det hela taget betraktas som så föråldrade, att man icke längre kan tillskriva dem någon giltighet, även om de ännu icke formellt satts ur kraft. Regeln, att Sveriges yttre territorialvatten har en utsträckning av fyra nautiska mil, som först fastslogs 1779 i bihanget till instruktionen för befälhavaren å den för svenska handelns skydd utgående eskadern, har således därefter konsekvent upprätthållits i de författningar, vari bestämmelser varit införda, som kunna anses ägnade att belysa frågan om gränsen för Sveriges terri^rialvatten. Om den svenska regeringens folkrättsliga befogenhet att fastställa detta mått för utsträckningen av Sveriges territorialvatten torde inga befogade tvivel kunna råda. Det må i detta hänseende vara tillräckligt att framhålla, att då fyra milsgränsen först fastställdes såsom gräns för Sveriges territorialvatten hade ännu icke någon stat antagit regeln om tre nautiska mil såsom angivande territorialvattnets utsträckning, samt att denna regel icke kan anses sedermera blivit antagen som allmän folkrättslig regel.

292 Tvärtora hava ett stort antal stater fastställt andra mått för utsträckningen av sitt territorialvatten än tre nautiska mil. UtgångsGenom att man angivit utsträckningen av ett lands yttre territorialvatten ^Te^yUre1 är gränsen utåt havet för detta territorialvatten emellertid icke fullständigt beterritorial- s tämd. Härför erfordras nämligen även, att man angivit utgångspunkten för Va rfiknLgC' aet yttre territorialvattnets beräkning. Enligt internationell rätt beräknas gränsen för det yttre territorialvattnet med utgångspunkt icke blott från fastland och öar, utan även från yttre gränsen för inre territorialvatten, varmed förstås vid kusten belägna vattenområden, som äro till större eller mindre del omgivna av land, såsom bukter och vikar, skärgårdsvatten och vattenområden liggande mellan en stats fastland och invid detsamma belägna, staten tillhöriga öar o. s. v. Territorialgränsen kominer således att följa kustens huvudriktning och gå parallellt med räta linjer, som förbinda de utskjutande punkterna på kusten, vid bukter gå tvärs över buktens mynning, vid skärgården dragas mellan de yttersta öarna och skären o. s. v. Dessa regler gälla otvivelaktigt även för beräkningen av Sveriges territorialvatten och spår därav återfinnas även i äldre svenska bestämmelser rörande territorialvattnet, ehuru de ingenstädes där kommit till klart och tydligt uttryck. En antydan om förefintligheten i Sverige av här berörda uppfattning om sättet för territorialvattnets beräkning föreligger i det kungl. brev av 1758, vari förklarades, att ett avstånd av tre (tyska eller svenska) mil från svenska vatten ut i öppna havet skulle räknas för Sveriges dominium. Denna bestämmelse synes nämligen kunna tolkas så, att det däri nämnda tremilsavståndet endast skulle omfatta öppet hav och sålunda icke vattenområden av det slag, som numera hänföras till »inre territorialvatten». En liknande uppfattning ligger möjligen till grund för bihanget till instruktionen för befälhavaren å den 1779 till svenska handelns skydd utgående eskadern, där det avstånd av fyra nautiska mil, som där för första gången fastställes som gräns för Sveriges territorialvatten, säges skola räknas från »de yttersta övervattensklippor och skär». En härifrån avvikande formulering föreligger i de under Krimkriget utfärdade instruktionerna för befälhavarna å de örlogsfartyg, som då hade att fullgöra neutralitetsvakt. Men det däri förekommande uttalandet, att de svenska och norska territorierna anses sträcka sig en sjömil från fasta landet, står i så uppenbar strid mot de faktiska förhållandena, att något avseende svårligen kan fästas vid detsamma, i synnerhet som det är tydligt, att dess formulering härrör från en alltför lättvindigt gjord översättning från de danska instruktioner, som tjänade de svenska till förebild. I kungörelsen den 20 december 1912 med vissa bestämmelser i avseende å Sveriges neutralitet under krig mellan främmande makter och den samma dag utfärdade kungörelsen angående främmande örlogsfartygs tillträde till samt lotsning i svenska hamnar och annat svenskt territorialvatten definieras för första gången »svenskt inre territorialvatten». Enligt den i båda kungörelserna likalydande definitionen förstås med inre territorialvatten — med undantag för Öresund — hamnar, hamninlopp, redder och vikar ävensom vatten beläget emellan och innanför öar, holmar och skär, som icke ständigt av

293 havet översköljas. En härifrån något avvikande definition på svenskt inre territorialvatten lämnas i kungörelsen den 21 november 1925 angående främmande örlogsfartygs och militära luftfartygs tillträde i fred till svenskt territorium. I denna kungörelse skall med svenskt inre territorialvatten förstås: a) svenska insjöar, vattendrag och kanaler; b) svenska hamnar, hamninlopp och vikar, samt c) de delar av svenskt territorialvatten, som äro belägna innanför och emellan svenska öar, holmar och skär, som icke ständigt av havet översköljas; även i denna definition göres undantag för Öresund. Den skillnad mellan denna definition och de tidigare, som ligger däri att icke blott kustvatten utan även inlandsvatten medtagits såsom »inre svenskt territorialvatten» inverkar naturligtvis ej på den yttre territorialgränsens dragning. Av betydelse i detta avseende är däremot, att redder i 1925 års kungörelse, i motsats mot vad som var fallet i de båda kungörelserna av 1912, icke medtagits bland de vattenområden, som räknas till svenskt inre territorialvatten något, som torde bero därpå, att redderna i allmänhet sakna naturliga gränser mot havet och följaktligen äro mindre lämpliga att tjäna som utgångspunkt for det yttre territorialvattnets beräkning, då ju denna företrädesvis bor grundas på naturliga geografiska förhållanden. Emellertid innehåller ingen av dessa författningar av 1912 eller 1925 någon bestämmelse rörande utsträckningen av Sveriges yttre territorialvatten. De avsevärda restriktioner, som redan i de äldsta tull- och lotsförfattningarna förekomma beträffande trafiken genom skärgårdsområdena, synas utvisa, att principen om främmande fartygs rätt till »oskadlig genomfart» knappast erkänts för vad angår dessa vattenområden, vilka således i detta avseende intagit den ställning, som utmärker inre — till skillnad från yttre --territorialvatten. I övrigt innehålla de äldre tull-, lots- eller sjöfartsföriattningarna inga bestämmelser, som kunna tjäna till belysning av frågorna om omfattningen av svenskt inre territorialvatten eller om utgångspunkten ior beräkningen av Sveriges yttre territorialvatten. I de ovan nämnda förordningar v a n Sveriges »strandterritorium» säges hava en utsträckning av en tysk eller en svensk mil, namnes helt enkelt »kusten» som utgångspunkt for beräkningen; i 1860 års tullstadga angives däremot »land eller yttersta skaren pa svenska kusten» såsom utgångspunkt för beräkningen av »svenskt farvatten» likaså i 1877 års tullstadga. I 1904 års namnes såsom utgångspunkt lor beräkningen av svenskt farvatten »kusten eller ytterst därutanför Jiggande holmar och skär, som icke ständigt av vattnet översköljas». Under det alt uttrycket »kusten» i de äldre tullförfattningarnas bestämmelser om utsträckningen av Sveriges strandterritorium är skäligen mångtydigt då ju detsamma mycket väl kan ha inneburit, att territorialgränsen skall följa kustens huvudriktning, ligger det närmast till hands att tolka nyssnämnda bestämmelser i I860, 1877 och 1904 års tullstadgor därhän, att gränsen för vad som utgjorde »svenskt farvatten» i dessa författningars mening skulle ha ioljt kustens alla vindlingar; alldeles nödvändigt är denna tolkning dock ^ke^__l_kungörelsen den 21 augusti 1924 angående omfattningen av svenskt

« Ä £ 1 S S SS&ÄftSt^den 5 mai 1871 om det sven8ka ™ der -

294 farvatten, i vad avser området närmast sjögränsen mellan Sverige och Norge, tillämpas principen, att gränsen för »svenskt farvatten» dragés parallellt med en rät linje, som förbinder tvenne ytterst i havsbandet belägna skär; i det fall, som avses i denna kungörelse, äro dessa skär belägna på var sin sida om riksgränsen mellan Sverige och Norge. I 1927 års tullstadga uttalas slutligen, att Sveriges tullområde, med undantag för Öresund, sträcker sig till ett avstånd av fyra nautiska mil från rikets landområden eller från linjer, som mot havet bilda gräns för »vid rikets kuster belägna hamnar, hamninlopp och vikar ävensom övrigt till saltsjön hörande vatten, vilka äro belägna innanför och mellan de utmed kusterna liggande öar, holmar eller skär, som icke ständigt översköljas av havet». Dessa vid kusten belägna vattenområden, som skola tjäna till utgångspunkt för beräkningen av gränsen för Sveriges tullområde, utgöras tydligen av svenskt inre territorialvatten, enligt den definition härpå, som lämnats i 1925 års kungörelse angående främmande örlogsfartygs etc. tillträde i fred till svenskt territorium. Då Sveriges tullområde i tullstadgan säges utgöra svenskt territorium, och då av andra författningar framgår, att svenskt yttre territorialvatten i allmänhet har en utsträckning av fyra nautiska mil, framgår härav, att yttre gränsen för Sveriges territorialvatten skall beräknas med utgångspunkt från räta linjer, som mot havet begränsar det inre territorialvattnet, där dylikt förefinnes vid kusten. I den första svenska bestämmelsen angående gränsen utåt havet för det område, där fisket är rikets inbyggare uteslutande förbehållet, kungörelsen den 5 maj 1871, som endast avser västkusten, sättes denna gräns till ett avstånd om en geografisk mil »från land eller ytterst från svenska kusten beläget skär, som icke ständigt av havet översköljes». Enligt ordalagen skulle denna, bestämmelse snarast giva vid handen, att fiskegränsen å det område, som avses i kungörelsen, bör anses följa kustens vindlingar. Emellertid framgår det av de dansk-svenska fiskeriöverenskommelserna av 1899 och 1907 och de i anslutning därtill utfärdade svenska kungörelserna angående fiskenförhållandena i de till Sverige och Danmark gränsande farvattnen, att gränsen för det svenska undersåtar förbehållna fiskeområdet utanför Laholmsbukten skall beräknas med utgångspunkt från en rät linje, dragen över buktens mynning, nämligen mellan Hallands Väderö fyr och Tylö fyr; denna uppfattning har även godtagits av Högsta domstolen i dess 1927 avkunnade utslag i fallet »Heinrich Augustin». Då det icke finnes någon anledning, varför Laholmsbukten skulle hava tillmätts någon särställning, utan ifrågavarande regel efter allt att döma inkommit i de svensk-danska fiskerikonventionerna, emedan den ansetts vara tillämplig på bukter i allmänhet i de nordiska farvattnen, och.då Laholmsbukten ligger inom det område, som avses i nyssnämnda kungörelse av den 5 maj 1871, måste härav den slutsatsen dragas, att fiskegränsen utefter hela västkusten bör beräknas med utgångspunkt från räta linjer, dragna över mynningarna av bukter och vikar samt de sund eller buktliknande formationer, som bildas mellan skärgårdens öar. Denna regel har även enligt kungörelsen av 1910 angående tillämpningen av 1871 års kungö-

295 relse fastslagits beträffande den del av västkusten, som ligger närmast riksgränsen mot Norge, i det att till utgångspunkt för beräknande av fiskegränsen därstädes tagits en rät linje förbindande tvenne på var sin sida om riksgränsen belägna skär. Den regel, enligt vilken territorialgränsen beräknas med utgångspunkt från de räta linjer, som utåt havet bilda gräns för inre territorialvatten, synes alltså gälla även för den svenska fiskegränsen i de delar därav, som blivit föremål för författningsbestämmelser. På grund av vad ovan anförts torde det vara tydligt, att den vanliga internationellrättsliga regel, enligt vilken det yttre territorialvattnets utsträckning beräknas med utgångspunkt, icke blott från fastland och öar, utan även från de räta linjer, som utåt havet bilda gräns för inre territorialvatten, även gäller för Sveriges territorialvatten. Frånsett inlandsvatten och Öresund utgöres svenskt inre territorialvatten, enligt den i 1925 års kungörelse angående främmande örlogsfartygs etc. tillträde i fred till svenskt territorium därå givna definitionen, som även går igen i 1927 års tullstadga, av svenska hamnar, hamninlopp och vikar samt de delar av svenskt territorialvatten, som äro belägna innanför och emellan svenska öar, holmar och skär, som icke ständigt av havet översköljas. Då man vidare vet, att Sveriges yttre territorialvatten har en utsträckning av fyra nautiska mil, äro de element, som äro bestämmande för den svenska territorialgränsens sträckning, härmed givna. Av^ovan angivna regler följer således, att vattenområdet inuti de svenska skärgårdarna utgör inre territorialvatten och att det yttre territorialvattnets gräns utåt havet går parallellt med skärgårdarnas ytterlinje; att vattenområden, belägna innanför vid kusten belägna öar, såsom t, ex. Kalmarsund eller Oregrundsgrepen, i sin helhet utgöra inre territorialvatten; att detsamma gäller om vikar och mellan skärgårdens öar liggande buktliknande formationer, och att det yttre territorialvattnet skall beräknas med utgångspunkt från de räta linjer, som utåt havet bilda gräns för vattenområden av nämnda slag. Av uttrycket »öar, holmar och skär, som icke ständigt av havet översköljas» framgår, att det enda villkoret för att ett skär må få tagas till utgångspunkt för territorialvattnets beräkning är att detsamma icke ständigt översköljes av havet. Huru små skär som helst kunna således härvid komma i betraktande, blott de uppfylla detta villkor. Att det här kan bli fråga om till omfånget synnerligen obetydliga landbildningar framgår bl. a. av uttrycket »övervattensklippor» i Bihanget till instruktionen för befälhavaren å den 1779 för svenska handelns skydd utgående eskadern. Uttrycket (skär), »som icke ständigt översköljas av havet» torde lämpligen böra tolkas i analogi med det sätt, varpå uttrycket »la laisse de basse marée» (»lågvattensmärket») tolkats inom doktrinen. Sagda tolkning innebär, såsom ovan framhållits, att till utgångspunkt för territorialvattnets beräkning bör tagas ebblmjen vid starkaste tidvatten (springtid), men med bortseende från de exceptionellt starka tidvatten, som under särskilda omständigheter kunna förekomma. Tidvattnet är ju utan nämnvärd betydelse vid Sveriges kuster, utom i någon mån vid västkusten, men starkare periodiska växlingar i vattenståndet förekomma på grund av andra omständigheter. I enlighet med nyss anförda tolkning av uttrycket

296 »la laisse de basse marée» synes man då böra utgå från förhållandena vid s. k. vanligt lågt vattenstånd, varmed förstås ett relativt sällsynt vattenstånd, som dock i regel förekommer några gånger varje år. 1 Man bortser således från de exceptionellt utpräglade lågvatten, som under särskilda omständigheter kunna förekomma. Den omständigheten, att strandlinjen förskjutes genom den s. k. sekulära höjningen och att skär, som tidigare ständigt legat under vattenytan, på grand av denna höjning bli synliga ovanför densamma, måste tydligen medföra en mot dessa förändringar svarande förskjutning av territorialgränsen. En liknande förskjutning i motsatt riktning äger rum, där en landsänkning förekommer. Under uttrycket »öar, holmar och skär» kunna svårligen inbegripas isolerade byggnadsverk, som uppförts på grund i havet. Däremot torde i landområdet kunna inbegripas därmed förenade anläggningar, som utbyggts i havet, t. ex. en hamnpir. Gällande Ehuru metoden för den svenska territorialgränsens dragning med stöd av rlUUrtur o v a n a n f ö r c l a författningsbestämmelser kan sägas vara i huvudsak klarlagd, ifråga om återstå dock alltjämt ett par punkter, som härmed icke blivit fullt belysta. oattneUut D e t t a g ä l l e r s a I u n d a o m tillämpningen av regeln, att bukter (däri inbegripna sträckning, de buktliknande formationer, som förekomma mellan skärgårdens öar) och vikar utgöra inre territorialvatten, och att det yttre territorialvattnet skall beräknas med utgångspunkt från de räta linjer, som utåt havet begränsa dessa bukter och vikar. Denna regel kan redan av allmänt folkrättsliga grunder icke tillämpas i fråga om bukter eller vikar av huru stor vidd som helst; å andra sidan finnes varken i svensk eller internationell rätt någon maximividd fastslagen för de bukter eller vikar, å vilka regeln är tillämplig. Det i de svenska författningarnas definitioner på »svenskt inre territorialvatten» använda uttrycket »vikar» tyder på att det här endast kan vara fråga om bukter eller vikar, som äro jämförelsevis smala; å andra sidan kan benämningen »vik» å det vattenområde, varom det är fråga, icke anses avgörande för regelns tillämplighet, då densamma otvivelaktigt gäller för t. ex. Laholmsbukten. Man kan således endast säga, att regeln icke gäller om mycket vida och öppna bukter, t. ex. Hanöbukten. Men att uppdraga någon bestämd gräns mellan de bukter, för vilka regeln gäller, och de bukter, för vilka den icke gäller, är synnerligen svårt, då, som sagt, varken svensk eller internationell rätt giver stöd för uppdragandet av någon sådan gräns. Det blir de geografiska förhållandena i varje särskilt fall, som få bli avgörande, men vilka resultat, som ur dessa skola härledas, blir i viss mån en omdömesfråga. Frågan synes kunna lösas antingen på det sätt, att i lagstiftningsväg en allmän bestämmelse införes om en viss maximividd för de bukter och vikar, som skola anses i sin helhet utgöra svenskt inre territorialvatten, eller på det sätt, att i officiell väg fastslås, huru med hänsyn till de i varje särskilt fall föreliggande geografiska förhållandena baslinjerna för territo1 P. M. för sjömätningsarbeten 1918, av P . DAHLGREN, S. 16. Handledning i sjömätning, utarbetad vid kungl. sjökarte verket 1923, s. 167.

297 rialvattnets beräkning vid bukter, skärgårdar etc. skola gå, och att sedan de på grund härav konstruerade gränserna — såväl gränsen mellan det inre och det yttre territorialvattnet som gränsen mellan det yttre territorialvattnet och det fria havet — utsättas å sjökorten. Denna sistnämnda metod torde vara den u r praktiska synpunkter lämpligaste och skulle dessutom stå i bästa överensstämmelse med gällande svensk rätt, som ju icke känner någon maximilängd för de baslinjer, varom här är fråga, utan utgår från grundsatsen, att territorialgränsen skall dragas med hänsyn till de naturliga geografiska förhållandena. Vidare är det att märka, att ovan anförda författningar endast giva ofullständiga upplysningar angående gränsen för svenskt territorialvatten i gränsratten, d. v. s. vattenområden, där Sveriges territorialvatten möter ett annat rikes och där territorialgränsen sålunda utgör riksgräns mellan Sverige och detta andra rike. Då i 1927 års tullstadga »Sveriges tullområde», som definieras i dess 1 §, säges utgöra »svenskt territorium» framgår ju därav, att detta tullområde i intet fall sträcker sig utanför gränsen för Sveriges territorium; tillika säges i tullstadgan, att tullområdet i Öresund sträcker sig till hälften av sundet. För övrigt innehåller varken tullstadgan eller andra författningar några närmare bestämmelser rörande Sveriges territorialgräns å de ställen, där denna bildar riksgräns mot ett främmande land. Denna fråga, som ju principiellt skiljer sig från frågan om gränsen mellan Sveriges territorialvatten och det fria havet däruti, att den ej kan avgöras med stöd av allmänna folkrättsliga grunder och intern svensk lagstiftning utan i främsta rummet måste bedömas på grundval av mellan respektive länder slutna traktater eller andra internationella aktstycken, såsom t. ex. den 1909 i Haag avkunnade skiljedomen mellan Sverige och Norge rörande en viss del av sjögränsen mellan de båda rikena, har icke behandlats i den föregående framställningen. Det måste vidare framhållas som en brist i de svenska författningsbestämmelserna rörande territorialgränsen, att fullt uttömmande regler rörande den svenska territorialgränsens sträckning icke i någon av ifrågavarande författningar finnas sammanförda på ett ställe. Definitioner på »svenskt inre territorialvatten» finnas i 1912 års kungörelse med vissa bestämmelser rörande Sveriges neutralitet under krig mellan främmande makter samt i 1925 års kungörelse angående främmande örlogsfartygs etc. tillträde i fred till svenskt territorium, men ingen av dessa författningar innehåller någon bestämmelse om gränsen utåt havet för Sveriges yttre territorialvatten. I de författningar, som beröra denna gräns, betecknas den endast i undantagsfall som gräns för Sveriges territorialvatten. De viktigaste av dessa äro de ofta berörda instruktionerna för befälhavarna å neutralitetseskadrarna 1779 och 1781, där ett avstånd från de yttersta övervattensklipporna och skären av en sjö- eller s. k. tysk mil (fyra nautiska mil) uttryckligen säges angiva gränsen för Sveriges dominium. Dessa bestämmelser voro från början av provisorisk karaktär men hava sedermera aldrig blivit ersatta av andra. De äldre tullförfattningar, vari ett avstånd från kusten av fyra nautiska mil säges utgöra

298 gräns för »Sveriges strandterritorium» hava blivit upphävda genom senare författningar, och detsamma gäller om de båda kungörelserna angående luftfart av 1919 och 1920, där fyramilsavståndet betecknas som gräns för »svenskt område». I kungörelserna angående fiske av 1871, 1907 och 1910 samt angående förbud mot jakt å val 1882 användes fyramilsgränsen såsom gräns för det svenska undersåtar förbehållna fiskeområdet, respektive det område, som förbudet mot jakt å val avser, men denna gräns betecknas icke i dessa författningar uttryckligen som gräns för svenskt territorialvatten, och de avse dessutom samtliga endast begränsade delar av svenska kusten. Vidare innehålla dessa författningar inga klara bestämmelser om den där omförmälda fyramilsgränsens beräkning vid skärgårdar, bukter o. s. v., utan man har i detta hänseende endast att stödja sig på den internationellrättsliga regeln om territorialgränsens beräkning med utgångspunkt från inre territorialvatten samt de bestämmelser som förekomma om ett dylikt beräkningssätt för fyramilsgränsen å vissa ställen (Laholmsbukten och farvattnet närmast gränsen mot Norge). Först i 1927 års tullstadga är beräkningssättet med utgångspunkt från de räta linjer, som utåt havet bilda gräns för inre territorialvatten, fullt tydligt tillämpad på den svenska fyramilsgränsen, men icke heller denna författning talar uttryckligen om gränsen för Sveriges territorialvatten utan endast om gränsen för »Sveriges tullområde». Då detta däri säges utgöra svenskt territorium, framgår ju därav, att det svenska territorialvattnet sträcker sig åtminstone till den i tullstadgan angivna gränsen för tullområdet men man kan ej enbart av tullstadgan sluta, att territorialvattnet icke möjligen sträcker sig utanför gränsen för tullområdet. Nu kan man visserligen genom en sammanställning av alla dessa olika bestämmelser med visshet sluta sig till, såväl att Sveriges yttre territorialvatten har en utsträckning av fyra nautiska mil som att den internationellrättsliga regel, enligt vilken gränsen för territorialvattnet skall beräknas med utgångspunkt från de yttre gränserna för inre territorialvatten, även gäller för Sveriges territorialgräns, men någon enhetlig bestämmelse, vari dessa regler sammanfattas, finnes som sagt icke. Härvid är också att märka, att åtskilliga författningar finnas, för vilkas tillämpning territorialgränsen är av betydelse, men som icke innehålla någon bestämmelse om gränsen för territorialvattnet. I några av dessa författningar, såsom 1912 års kungörelse med vissa bestämmelser angående Sveriges neutralitet under krig mellan främmande makter, i 1925 års kungörelse angående främmande örlogsfartygs etc. tillträde i fred till svenskt territorium, i 1916 års förordning om straff för olovlig varuutförsel, i 1924 års lag angående olovlig befattning med spritdrycker och vin, i 1914 års lag angående förbud mot lufttrafik över svenskt område, i 1922 års förordning angående luftfart, i 1924 års kungörelse angående nyttjande i riket av radioanläggning å främmande fartyg och i 1916 års kungörelse angående handelsfartygs skyldighet att föra nationalitetsflagga, omnämnes »svenskt territorialvatten» eller »svenskt område» utan att någon gräns för detta territorialvatten eller detta område angives. I andra fall, såsom med avseende på straff för olovligt bedrivande av jakt eller fiske omnämnes territorialvattnet över huvud

299 taget icke, ehuru straffbestämmelserna avse av utlänning olovligen bedriven jakt eller fiske inom svenskt territorialvatten. Bestämmelser angående gränsen för det Sveriges inbyggare förbehållna fiskeområdet finnas ju endast för begränsade delar av svenska kusten. En stor del av de ovannämnda författningarna innefatta straffbestämmelser av delvis rätt allvarlig art, vilkas tilllämplighet förutsätter, att den gärning, varom det är fråga, ägt rum innanför territorialgränsen. Reglerna angående det svenska territorialvattnets utsträckning måste emellertid sökas i andra författningar. Det måste därvid framstå som en brist, att man ingenstädes finner fullständiga regler, uttryckligen avseende territorialgränsen, sammanförda på ett ställe, utan är hänvisad till att draga sina slutsatser ur flera på skilda håll befintliga författningsbestämmelser. Dock har denna brist i väsentlig mån avhjälpts genom tillkomsten av 1927 års tullstadga. Icke för ty torde det vara önskvärt att erhålla fullständiga bestämmelser, avseende gränsen för Sveriges territorialvatten, sammanställda i en och samma författning. Detta skulle kunna åstadkommas antingen på så sätt, att en särskild författning utfärdas angående detta ämne, eller så, att bestämmelserna i fråga införas i en eller flera av de författningar, för vilkas tillämpning den svenska territorialgränsen är av betydelse, t. ex. lagen om rätt till fiske, kungörelsen om främmande örlogsfartygs och militära luftfartygs tillträde till svenskt territorium eller tullstadgan. Dessa bestämmelser skulle komma att i huvudsak ansluta sig till tullstadgans nuvarande regler angående yttre gränsen för Sveriges tullområde, vilka dock borde kompletteras med utförligare bestämmelser om territorialgränsens sträckning å de ställen, där densamma bildar riksgräns mot en främmande stat, samt möjligen även med noggrannare bestämmelser om, vilka bukter och vikar samt vilka vattenområden, belägna mellan vid kusten belägna öar, skola anses i sin helhet utgöra svenskt inre territorialvatten. Så avfattade bestämmelser skulle endast komma att giva uttryck åt innehållet av redan gällande rätt. Härvid har alltså bortsetts från möjligheten, att det ur vissa synpunkter — politiska eller andra — skulle kunna vara önskhgt, att nu gällande svenska rättsregler i ämnet ändrades. Det har varit så mycket mindre skäl att här upptaga denna fråga till behandling, som det är åtminstone tänkbart att den i mars 1930 i Haag sammanträdande konferensen för folkrättens kodifikation kan medföra, att densamma kommer i ett nytt läge. I samband med de av tvenne av Nationernas förbund tillsatta kommittéer utförda förarbetena för denna konferens har svenska regeringen redan ett par gånger haft tillfälle att uttala sig angående de frågor, som vid konferensen skola upptagas till behandling. Med avseende på frågan om territorialvattnets utsträckning kan svenska regeringens därvid tillkännagivna ståndpunkt i korthet uttryckas så, att bestämmelserna i detta ämne i en blivande konvention böra erhålla en sådan formulering, att ett visst utrymme, inom rimliga gränser, lämnas åt de för närvarande bestående variationerna mellan olika staters rättigheter och intressen; i särskild grad förtjäna därvid, enligt sven-

300 ska regeringens uttalade mening, de rättigheter att respekteras, till förmån för vilka en gammal och oavbruten hävd kan åberopas. — Huruvida konferensens arbete kan leda till några resultat med avseende på den mycket omstridda frågan om territorialvattnets utsträckning, och hurudana dessa resultat i så fall komma att bli, är givetvis för närvarande omöjligt att förutsäga.

•

Tillägg*. Om betydelsen av uttrycket »mil» för betecknande av avstånd till sjöss under olika tider. (Jfr. HERMANN WAGNER, Zur Geschichte der Seemeile, i Annalen der Hydrographie and Maritimen Meteorologie 1913, ss. 393 ff., 441 ff. ODELSIÖ, Vad är en nautisk mil? i Nautisk Tidskrift 1924, s. 145 ff. MEYER, Kartor fra unionstiden med Danmark, i Norsk Tidsskrift for Sjavesen 1928, s. 408 ff.

Den numera i de flesta länder mest allmänt använda, man torde kunna säga internationella, måttenheten för angivande av avstånd till sjöss är den nautiska milen (eng. nautical mile,, fr. mille marin). Denna utgöres av en latitudsminut eller sextiondedelen av en latituds- eller meridiangrad. Emellertid varierar latituds- eller meridianminuten i längd mellan ungefär 1 843 meter vid ekvatorn och ungefär 1 861 meter vid polen, varför man i de flesta länder, bl. a. även i Sverige, brukar identifiera den nautiska milen med exakt 1 852 meter, vilket mått nära överensstämmer med längden av en genomsnittlig meridianminut. Ända fram till början av 1800-talet brukades dock i allmänhet (ensamt eller vid sidan av den nautiska milen) ett större mått för angivande av avstånd till sjöss. I England och Frankrike användes ett mått, i England kallat sea league och i Frankrike lieue marine, som utgjorde tre latitudsminuter eller en tjugondedels grad (således tre nautiska mil). I Tyskland och de nordiska länderna användes den tyska (eller holländska) milen, under senare tid i Sverige, Norge.och Danmark även kallad respektive en svensk, norsk eller dansk sjömil, eller helt enkelt en mil, en sjömil eller en gammal sjömil; den tyska milen definierades som en femtondedels latitudsgrad, och utgjorde således fyra nautiska mil eller 7 408 meter. Den nautiska milen kallas därför ofta, särskilt i Norge, kvartmil. — En annan sak är, att uppfattningen om latitudsgradens och de därifrån härledda måttenheternas verkliga storlek i tidernas lopp något varierat, beroende på de skiftande, fordom mer eller mindre oriktiga föreställningar man haft om jordklotets storlek. Emellertid förekom från början av 1800-talet jämte den från latitudsgraden härledda sjömilen en från ekvatorsgraden hämtad mil, kallad tysk geografisk mil, utgörande femtondedelen av en ekvatorsgrad, eller ungefär 7 420 meter. Denna geografiska mil infördes under 1800-talet även i Sverige och Norge och identifierades med den gamla sjömilen (tyska milen), ehuru den var 12 meter längre än denna. Skillnaden mellan den geografiska milen om 7 420 meter och

302 den tyska milen om 7 408 meter är så obetydlig, att den, åtminstone när det är fråga om avstånd på havsytan, kan sägas vara utan praktisk betydelse. Jämte den tyska milen förekom i Sverige under 1600- och 1700-talen en svensk mil om 18 000 Stockholmska alnar, eller ungefär 10 680 meter. Den svenska milen var sålunda icke fullt 6 nautiska mil eller l x / 2 tysk mil. Beträffande användningen av dessa olika slag av mil kan från äldre svenska sjökort och seglingsbeskrivningar inhämtas följande: I den första svenska seglingsbeskrivningen, JOHAN MÅNSSONS »En nyttig siöbok», tryckt 1644, äro »koosernes» längd angiven i »mijler»; denna mil är, såsom av de i arbetet nämnda distanserna framgår, otvivelaktigt den vid denna tid i Norden allmänt använda tyska milen. Å det följande år av Johan Månsson utgivna sjökortet över Östersjön äro längdskalor uppritade i såväl »svenska» som »tyska» mil. Å de 1694 och 1695 daterade kartorna i PETER GEDDAS sjöatias finnas likaledes tvenne längdskalor, en i »Svenska mijler ä 18 000 Stockholmska alnar» en i »Tyska mijler ä 15 på en grad Lat» eller »Gemeene Duijtsche mijlen a 15 in een Grad Latmis» (å en karta från 1694: »Milliaria suecica sive Svenska mijler, quorum ll 2 /i7 uni Gradui latitudinis respondent» och »Milliaria Germanica communia eller Gemeene Duijtsche Mijlen, quorum 15 unum Gradum Latitudinis occupant»). Å kartorna i NILS STRÖMCRONAS sjöatias från 1737 finnas likaledes tvenne längdskalor, den ena i »Svenska Mijler», den andra i »Tyska mijler»; den svenska milen är ej fullt hälften till så lång som den tyska. Å en 1734 av Strömcrona ritad karta över Östersjön, som finnes i original å sjökarteverket, definieras de båda slagen av mil närmare: »Svenska Mijler a 18 000 Stockholmska alnar» och »Gemena Tyska Mijler ä 15 på en grad Latmis». I N. Y. MONTANS 1787 utgivna »Underrättelser uti seglingen genom Nordsjön» äro »coursarnas» längd angiven i »tyska milar». Kartorna i JOHAN NORDENANKARS sjöatias från år 1797 hava i vissa fall endast en skala med »Tyska milar», i andra fall tvenne skalor, en med »Tyska eller holländska mil, varav 15 utgöra en grad i latituden», en med »Engelska leagues varav 20 utgöra en grad i latituden». Å GUSTAF AF KLINTS sjökort från slutet av 1700- och början av 1800-talet finnas i regel tvenne skalor, den ena med »Tyska mil», den andra med »Engelska leagues»; å senare sjökort av Gustaf af Klint, t. ex. från 1815—1818 samt från 1830- och 1840-talen, återfinnas samma skalor, men med de båda måtten närmare definierade: »T3^ska mil, varav 15 utgöra en Grad i Meridian», »Engelska Leagues 20 på en latitudgrad». I G. af Klints 1807 utgivna »Underrättelser hörande till kartorna över Bohusbukten samt Kattegatt» säges i en not å sid. 3 : »I denna beskrivning förekomma endast svenska sjömil a 15 på en latitudsgrad.» — Denna »svenska sjömil» är tydligen identisk med den tidigare s. k. »tyska milen». — På samma sätt heter det i G. af Klints »Beskrivning om kusterna vid Östersjön och Finska viken», 1815, i en not å sid. 4: »Distancer äro alltid uppgivne i Svenska Sjömil, a 15 på en Latitudsgrad.» I G. af Klints 1830 utgivna »Underrättelser till kartorna över Norrbotten hörande till Sveriges sjöatias» säges i förordet: »Distancer äro beräknade uti Svenska sjömil, av vilka 15 utgör längden av en Latituds grad eller

303 60 minuter, samt Kabellär.gder, vilka alltid anses lika med en tiondedels minut eller fyrtiondedelen av er svensk sjömil.» Samma definitioner återkomma i senare upplagor av Klints arbeten, t. ex. 2 :a upplagan av nyssnämnda »Underrättelser till kartorna över Norrbotten» 1839, 4:e upplagan av »Beskrivning över kusterna vid Östersjön samt Finska viken» 1839, 2:a upplagan av »Underrättelser till kartorna ö^er Bohuskusten och Kattegatt» 1840. I »Den svenska lotsen», utgiven av Svenska sjökartekontoret (sedermera sjökarteverket) 1851—1858 och författad av A. Olivecrona, heter det i förordet till del V : »Avstånden äro angivna i svenske sjömil och kabellängder, de förra en femtedel av en Latitulsgrad och de senare en tiondedels latitudsgrad.» I förordet till del I I av samma arbete definieras »en svensk sjömil» som » 1 /M latitudsgrad eller 4 minuter». Samma definition förekommer i den upplaga av »Svenska lotsen», som utgavs 1862—1863 och var författad av T. Arwidsson. I »Svenska Lotsen», utgiven av Sjökarteverket 1894, säges däremot i förordet, att »avstånden äro angivna i latitudsminuter = 1 852 m. (6 238 fot) samt kabellängder = 178.14 m. (600 fot) eller nära 7 10 minut». I de nya upplagor av olika delar av »Svensk Lots», som utkommo 1909 och 1911, sägas avstånden vara angivna i »latitudsminuter = 1 852 m. samt kabellängder = 185 m. eller 7*o minut». I »Svensk Lots», I—IV, utgiven 1916—1918, heter det däremot under »Allmänna upplysningar»: »Avstånd äro angivna i nautiska mil (distansminuter) = 1 852 m. och decimaldelar därav.» Samma upplysning återfinnes i »Svensk Lots», I—V, 1920—1927. I »Sexställiga tabeller över trigonometriska funktionernas talvärden etc», utgivna av Lantmäteristyrelsen 1925, finner man bland definitionerna å åtskilliga måttbeteckningar å sid. 164: »En svensk sjömil = 1 852 m.» — Vad som här benämnes »en svensk sjömil» är således den nautiska milen. Man finner härav, att under 1600- och förra hälften av 1700-talet användes för att beteckna avstånd till sjöss dels en svensk mil om 18 000 Stockholmska alnar, eller ungefär 10 680 meter, dels en tysk mil om en femtondedels latitudsgrad, eller fyra nautiska mil. Från senare hälften av 1700-talet synes den tyska milen alldeles ha undanträngt den svenska milen, när det var fråga om avstånd till sjöss, och den övergick därför naturligt nog till att benämnas »svensk sjömil». Uttrycket »en svensk sjömil» betyder under större delen av 1800-talet detsamma som den tyska milen eller en femtondedels latitudsgrad eller fyra nautiska mil. På sjökort från förra hälften av 1800-talet förekommer även den större västeuropeiska sjömilen (sea-league, lieue marine) under benämningen »engelska leagues»; denna »engelska league» benämnes aldrig »mil» eller »sjömil» och betraktas tydligen som ett främmande mått. Mot slutet av 1800-talet börjar även latitudsminuten eller den nautiska milen komma till användning; dennas längd angives till exakt 1 852 meter, vilket ju ungefär motsvarar latitudsminutens genomsnittliga längd. I våra dagar torde med »sjömil» i Sverige i allmänhet menas nautiska mil, och på grund härav kan man numera även få se den nautiska milen betecknad såsom »svensk sjömil»; även andra benämningar härpå förekomma, såsom »distans-

304 minuter», »nautiska minuter», »sjömil» e t c ; genomgående avses härmed latitudsminuter eller den genomsnittliga längden därav, 1 852 meter. På grund av den skiftande betydelse, som uttrycken »sjömil» och »mil» ägt under tidernas lopp, torde det vara lämpligast att, när det gäller att exakt angiva, vilket slags mil det är fråga om, använda uttrycket »nautisk mil» för att beteckna det mått, som motsvarar den nautiska måttenheten eller 1 852 meter. Ser man på användningen av uttrycket »mil» i de svenska författningar, som anförts i den föregående framställningen, finner man, att i det kungl. brevet den 9 oktober 1758 utsträckningen av »Sveriges dominium» fastställdes till »tre mil», vilket måste betyda antingen »svenska mil» om 18 000 Stockholmska alnar eller »tyska mil» om en femtondedels latitudsgrad; vilket av dessa mått, som avsågs, kan ej med full visshet avgöras. I det den 28 maj 1779 daterade bihanget till instruktionen för befälhavaren å den till svenska handelns skydd utgående eskadern fastställdes utsträckningen av Sveriges dominium till »en sjöeller så kallad tysk mil». »En sjömil» identifieras således här med en tysk mil. I uppbringningsreglementet den 8 juli 1788 fastställes utsträckningen av neutralt vattenområde till »en sjömil eller en femtondedel av en grad». Det är här tydligen alltjämt fråga om den tyska milen om fyra latitudsminuter. Samma sjömil om en femtondedels grad återkommer i uppbringnings- och kaparereglementena av 1808. Den tyska milen användes likaledes för att beteckna avstånd till sjöss i ett antal författningar angående lotsning från slutet av 1700talet och början av 1800-talet, nämligen kungl. brevet den 30 november 1795 samt lotsförordningarna av 1798, 1820 och 1827. I tjänstgöringsreglementet för lotsverket 1881 användes med samma betydelse uttrycket »en sjömil». I instruktionen för tulljaktuppsyningsmännen den 28 oktober 1826 användes den tyska milen för att beteckna gränsen för svenskt territorialvatten; uttrycket »tysk mil» utbytes i reglementet för tullkamrarna etc. av 1831 mot uttrycket »en svensk mil», men man torde med till visshet gränsande sannolikhet kunna antaga, att »en svensk mil» i detta reglemente betyder »en svensk sjömil» och att någon ändring i sak således icke var åsyftad. Uttrycket »en svensk mil» återfinnes i ett antal senare tullförfattningar, nämligen kungl. brevet den 7 december 1836, seglationsordningarna 1835 och 1843, inrikes förpassningsstadgan 1843 samt tullstadgorna 1860 och 1877. I instruktioner, som utfärdades för de svenska örlogsfartygens befälhavare under Krimkriget, användes dels uttrycket »en svensk mil», dels uttrycket »en svensk sjömil». I 1904 års tullstadga infördes i stället för det tidigare förekommande uttrycket »en svensk mil» uttrycket »en geografisk mil (4 minuter eller 7 420 meter)». Den »geografiska mil», varom här är fråga, är såsom framgår av uppgiften om dess längd av 7 420 meter, en femtondedel av en ekvatorsgrad, och således 12 meter längre än fyra nautiska mil, om den nautiska milen antages vara == 1 852 meter; de minuter, varom talas i 1904 års tullstadga, skulle i enlighet härmed vara ekvatorsminuter; eljest menas med »minuter» såsom beteckning för avstånd till sjöss i allmänhet latitudsminuter. Uttrycket »en geografisk mil» förekommer likaledes i den i anslutning till 1904 års tullstadga utfärdade kungörelsen 1924 angående omfattningen av svenskt farvatten närmast sjögränsen mellan

305 Sverige och Norge. Den första svenska författning, vari uttrycket »geografisk mil» förekom, var salutreglementet 1836; därefter återkommer det i salutreglementet 1844, i kungörelsen 1871 angående det rikets inbyggare förbehållna fiskeområdet å västkusten, i kungörelsen 1910 angående tillämpningen av denna kungörelse, samt i kungörelsen 1882 angående jakt efter val vid Sveriges västkust, i vilken den geografiska milen säges utgöra 7 420.4 meter. I den dansksvenska fiskerikonventionen 1899 samt i de svenska kungörelserna av 1899 och 1907 angående fiskeriförhållandena i de till Sverige och Danmark gränsande farvattnen användes likaledes uttrycket »en geografisk mil», men denna säges där utgöra en femtondedels breddgrad, således fyra latitudsminuter. Den nautiska milen eller latitudsminuten synes först på 1900-talet i svenska författningar börjat komma till användning för angivande av avstånd till sjöss. I tjänstgöringsreglementet för lotsverket 1914 förekommer sålunda uttrycket »fyra distansminuter» i stället för det tidigare använda »en sjömil». I 1915 och 1916 års kungörelser med vissa bestämmelser i avseende på Sveriges neutralitet talas om »tre nautiska minuter (5 556 meter)». En »nautisk minut» är således här 1 852 meter, eller en nautisk mil. I kungörelserna angående luftfart 1919 och 1920 användes uttrycket »4 nautiska minuter» för att angiva utsträckningen av svenskt område. I de officiella svenska översättningarna av Ålandskonventionen 1921 och Helsingforskonventionen 1925 användes uttrycket »sjömil» i betydelsen »nautiska mil» (franska textens »milles marins»). I 1927 års tullstadga användes uttrycket »fyra nautiska mil, eller 7 408 meter» för att angiva det svenska tullområdets utsträckning i öppet hav.

£0—293613

LITTERATURFÖRTECKNING. 1.

A k t s a m l i n g a r , k o m m i t t é b e t ä n k a n d e n o c h officiella

publikationer.

Association for the Reform and Codification of the Law of Nations. Territorial Waters. Questionnaire, replies and report. (Extracted from 15th annual report.) London 1893. Association, the International Law. Report of the seventeenth Conference, held at Brussels 1895. Report of the thirty-first Conference, held at Buenos Ayres 1922. Report of the thirty-third Conference, held at Stockholm 1924. Report of the thirtyfourth Conference, held at Vienna 1926. Betänkande angående sjöfartsavgifter, avgivet den 23 mars 1927 av särskilda sakkunniga inom Kungl. Kommerskollegium. Stockholm 1927. Betänkande med förslag till åtgärder gentemot spritsmuggling från fartyg, som uppehålla trafik med utlandet m. m. Avgivet av 1926 års rusdryckslagstiftningsberedning. Stockholm 1927. Berättelse, lotsstyrelsens 1874 i underdånighet avgivna. (Bidrag till Sveriges officiella statistik. T) Lots- och fyrinrättningen etc.) Stockholm 1874. Betänkande, underdånigt, med förslag till ny fiskeristadga m. m., avgivet den 3 mars 1883 av särskilt i nåder förordnade kommitterade. Stockholm 1883. Conference relative å la non-fortification et å la neutralisation des iles d'Aland, tenue å Geneve, du 10 au 20 octobre 1921. Actes de la Conference. Publié par les soins du Secretariat permanent de la Société des Nations. CROCKER, H. G. The extent of the marginal sea. Washington 1919. Entscheidungen des Oberprisengerichts in Berlin. Herausgegeben im Auftrage des Reichs-Justizamts. Berlin 1918. ERSLEV, K R . Aktstykker og Oplysninger til Rigsraadets og Stsendermodemes Historie i Kristian IV:s tid. I. (1588—1626.) Kjobenhavn 1883—1885. Till frågan om gränsen för Sveriges territorialvatten. Handlingar till K. Maj:ts utslag den 14 november 1927 på besvär av befälhavaren å tyska ångtrålaren »Heinrich Augustin», G. Rebjansky, i mål rörande ansvar för olaga fiske utanför Laholmsbukten. (Aktstycken utgivna av Kungl. Utrikesdepartementet.) Stockholm 1928. Förslag, lagberedningens, till jordabalk. III. Förslag till jordabalk m. m. Stockholm 1909. Förslag till lag om rätt till fiske samt till andra därmed sammanhängande forfattningar, avgivna av därtill förordnade kommitterade. Stockholm 1894. Förslag till strafflag, allmänna delen, samt förslag till lag angående villkorlig frigivning jämte motiv. Avgivna av Strafflagskommissionen. Stockholm 1923. Förslag till tullstadga m. m , avgivna av generaltullstyrelsen. Stockholm 1900. (Gustaf I I Adolf.) Konung Gustaf I I Adolfs skrifter, utgivna av C. G. Styffe. Stockholm 1861. Handels- och sjöfartskommittén. V. Utlåtande och förslag av den 15 maj 1900 rörande vissa sjöfartsavgifter. Stockholm 1900. Handledning i sjömätning, utarbetad vid Kungl. Sjökarteverket. Stockholm 1923. HERLITZ, N. Privilegier, resolutioner och förordningar för Sveriges städer. I. (1251— 1523.) Stockholm 1927.

307 Indstilling fra Sjogrgensekommissionen av 1911, avgit 22de februar 1912. I Almindelie 6 del. Kristiania 1912. Institut de Droit International. Annuaire X I I (1892—1894), X I I I (1894—1895) XVI (1897), X X V (1912), XXVI (1913), X X X I I (1925), X X X I I I (1927), X X X I V (1928). KLEMMING, G. E. Skråordningar. (Samlingar utgivna av Svenska Fornskriftsällskapet) Stockholm 1856. LEWENHAUPT, S. Recueil des traités, conventions et autres actes diplomatiques de la Suéde entiérement ou partiellement en vigueur au l:er ianvier 1926 I—II Stockholm 1926, 1927. Linköpings Bibliotheks Handlingar, II. Linköping 1795. LOENBOM, S. Historiskt Archivum. V. Stockholm 1776. Lotsförfattningskommitterade 1920. Betänkande och förslag av särskilt tillkallade sakkunniga för omarbetande av förordningen angående lotsverket och därmed sammanhängande författningar m. m. Stockholm 1921. MALMEN, C. Lagar och författningar om sjöfartssäkerheten. Avd. I. Statskontrollen 2:dra uppl. Stockholm 1916. VON MARTENS, G. F. Recueil des principaux Traités etc. I I I (1787—1790). Göttingen 1791. —. Recueil des principaux Traités etc. 2:dra uppl. utg. av K. VON MARTENS. VII (1800 v —1803). Göttingen 1831. (de Martens—Murhard). Nouveaux supplémens au Recueil de Traités etc. fondé par G. F . de Martens, continue par F. Murhard. I I I (1806—1839). Göttingen 1842. MODEE, R. G. Utdrag utur publique handlingar, placater, förordningar etc. VI Stockholm 1761. Nationernas Förbund. Comité d'experts pour la codification du droit international i ., ,8 e x P e r t k o m m i t t é för folkrättens kodifikation.) Rapport au conseil de la Société des Nations sur les questions qui paraissent avoir obtenu le degré de mat u n t é suffisant pour un réglement international. Adopté par le Comité å sa troisiéme session, tenue en mars—avril 1927. Geneve 1927. —. (N. F:s kommitté för förberedande av konferensen för folkrättens kodifikation.) Conference pour la codification du droit international. Bases de discussion établies par le comité préparatoire å 1'intention de la conference. II. Eaux territoriales Geneve 1929. NAUMANN, CHR. Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. 7:de årg 1870 Neutralitetsvakt, flottans. Redogörelse för flottans verksamhet för neutralitetens upprätthållande samt sjöfartens och fiskets tryggande m. m. under världskriget 1914 —1918, utarbetad inom sjöförsvarsdepartementet. Stockholm 1919. Protokoll, svenska riksrådets, utgivna av Riksarkivet. I (1621—1629) I I (1630—1632) utg. av N. A. KULLBERG; V (1635), VII (1637—1639), VIII (1640—1641), I X (1642)' X (1643-1644), X I (1645-1646), X I I (1647-1648), utg. av S. BERGH; XVI (1654 —1656), utg. av P. SONDÉN.

(Oxenstierna). Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brevväxling. Utgivna av Kungl. Vitterhets-, Historie- och Antiquitetsakademien. Förra avdelningen, II. Brev 1606—1624, utg. av C. G. STYFFE. Senare avdelningen. I. K. Gustaf I I Adolfs brev och instruktioner. Utg. av P E R SONDÉN. Registrator, Konung Gustaf den förstes. VII (1530—1531), V I I I (1532—1533) XVII (1545), utg. av V. GRANLUND; X X I I (1551), X X I V (1553—1554), X X I X (1559— 1560), utg. av J. A. ALMQUIST. (Handlingar rörande Sveriges historia, utgivna av Riksarkivet.) Stockholm 1877—1916. République francaise. Ministére de la Marine. Decisions du Conseil des Prises et décrets rendus en Conseil d ' E t a t en matiére des prises maritimes. Decisions du Conseil des Prises en matiére d'arrets de marchandises etc. Paris 1916. —. Instructions sur ^application du droit international en cas de guerre adressées par le ministre de la marine å M. M. les officiers généraux, supérieurs et autres commandant les forces navales et les båtiments de la République. Paris 1912.

308 Riksdagsakter, svenska. Ser. I I , 1 (1719—1723), utg. av T H . WESTRIN. SCHMEDEMAN, J. Kungl. stadgar och förordningar etc. angående Justitiae och Executions-ährenden. I. Stockholm 1706. SCHUCKING, W. Das Werk von Haag. Ser. I I . Die gerichtlichen Entscheidungen. I. Die Judikatur des Ständigen Schiedshofs von 1899—1913. I. Altenburg 1917. SCOTT, J. B . The armed neutralities of 1780 and 1800. A collection of official documents etc. (Carnegie Endowment for international Peace.) New York 1918. VON STIERNMAN, A. Samling utaf Kungl. Bref, Stadgar och Förordningar etc. angående Sveriges Rikes Commerce, Politie och Oeconomie. I—VI. Stockholm 1747—1775. —. Alla Riksdagars och Mötens Beslut etc. I. Stockholm 1728. Traktater, Danmark-Norges, 1523—1750. Utg. av L. LAURSEN. I I I (1589—1625). Kobenhavn 1916. Traktater, Sveriges, med främmande makter, I (822—1335), IV (1521—1571), utg. av O. S. RYDBERG; V: 1 (1572—1632), utg. av O. S. RYDBERG och C. HALLENDORPF;

V: 2 (1632—1645), utg. av C. HALLENDORFF; VIII (1723—1771), utg. av B. BOÉTHIUS. Stockholm 1877—1922. Utredning, historisk, angående föregående svenska eller svensk-norska neutralitetsförklaringar till och med 1853; utarbetad av riksarkivet samt arkivarien C. J . SANDGREN. Andra kammarens tillfälliga utskotts (n:o 4) utlåtande n:o 34, 1902. Utredning rörande fiskerättsförhållandena vid rikets kuster (verkställd av Kammarkollegium), I. Stockholm 1925. WILSON, G. G. The Hague Arbitration cases. Boston 1915. Sveriges överenskommelser med främmande makter. Svensk författningssamling. Det s. k. årstrycket av kungl. förordningar etc. Samtida officiellt tryck av traktater. Riksdagstryck. Nytt Juridiskt Arkiv. Citerade otryckta handlingar finnas huvudsakligen i riksarkivet (R.A.).

2.

Framställningar.

DE ABREU Y BERTODANO, F . J. Tratado Juridico-politico, sobre presas de mar. Cadiz 1746. AHNLUND, N. Gustaf Adolf inför tyska kriget. Stockholm 1918. —. Överläggningarna i riksrådet om tyska kriget 1628—1630. Historisk Tidskrift 1914,

s. 108 ff.

,

_ tol .,

ALMQVIST, H . Göteborgs historia. Grundläggningen och de första hundra aren. 1 (bkritter utgivna till Göteborgs stads trehundraårs jubileum I, 1.). Göteborg 1929. AZUNI, D. A. Systéme universel de principes du droit maritime de TEurope. övers, av J . ' M . DIGEON. Paris 1798.

BAJER, F . Nordens, sserlig Danmarks neutralitet under Knmkngen. Köpenhamn 1914. BARCLAY, SIR THOMAS. Problems of International Practice and Diplomacy. London 1907. BJÖRKSTEN, S. R. Das Wassergebiet Finnlands in völkerrechtlicher Hinsicht. Helsingfors 1925. . . BOYE, T H . De vsebnede neutralitetsforbund. E t avsnit av folkerettens histone. Kristiania 1912. . . _,, T —. Territorial waters. With special reference to Norwegian legislation, l n e International Law Association, Report of the thirty-third conference, 1924. London 1925. BROWN, P H . M. The law of territorial Waters. The American Journal of International Law, vol. 21, 1927, s. 101 ff. VAN BYNKERSHOEK, C. Quaestionum juris publici libri duo. Leyden 1737. —. De dominio maris dissertatio (utg. av J. B. SCOTT. The Classics of International Law. Publications of the Carnegie Endowment for International Peace.) Oxford 1923.

309 CALVO, C. Le droit international théorique et pratique. I. Paris 1896. CARLQUIST, G-. Carl Fredrik Scheffer och Sveriges politiska förbindelser med Danmark åren 1752—65. Lund 1920. CAUCHY, E. Le droit maritime international considéré dans ses origines et dans ses rapports avec le progrés do la civilisation. I, II. Paris 1862. CHARTERIS, A. H . Territoriil jurisdiction in wide bays. The International JLaw Association, Report of the twenty-third Conference, 1906. London 1907. CLEMINSON, H. M. Maritime jurisdiction in time of peace. British Yearbook of International Law, 1925, s. 144 ff. COBBET, P. Leading Cases on International Law. I. Peace. 4:de uppl. utg av BELLOT London 1922. DAHLGREN, P. P. M. till leaning vid sjömätningsarbeten. Stockholm 1918. DESPAGNET, F. Cours de Droit international public. 4:de uppl. utg. av DE BOECK Paris 1910. EHRENSVÄRD. A. Om verk&n av utländsk straffdom i straffrättsligt hänseende. Lund 1895. EKEBERG, B. E t t och annat om det svenska vattenregalet. (Jernkontorets vattenrättsutredning, I.) Stockholm 1914. ESTRUP, H. F. J. Om de danske Kongers Hojhed over 0stersoen. (Samlede skrifter II.) Kobenhavn 1851. FAHLBORG, B. E t t blad ur den svenska handelsflottans historia. Historisk Tidskrift 1923, s. 205 ff. FAUCHILLE, P. Traité de Droit international public. I: 2. Paix. Paris 1925 I I Guerre Paris 1921. FIORE, P . Le droit international codifié et sa sanction juridique. Ny uppl. övers, av ANTOINE.

Paris 1911.

FRIDERICIA, J. A. Danmarks ydre politiske Historie i Tiden fra Freden i Lybek til Freden i Kjobenhavn (1629—1660). I. Fra Freden i Lybek til Freden i Prag (1629 —1635). Kjobenhavn 1876. II. Fra Freden i Prag til Freden i Brömsebro (1635— 1645). Kjobenhavn 1881. —. Fra hvilken Tid skriver Sundtolden sig? Dansk Historisk Tidskrift. 4:de Rsekke. V (1875), s. 1 ff. GALIANI, F. De' doveri de' principi neutrali verso i principi guerreggianti, e di questi verso i neutrali. 1782. GEFFCKEN, H. Incidents de droit international dans le différend anglo-russe. Revue de Droit International et de Legislation comparée. XVII (1885), s. 362 ff. GIEL, T. Sverige och västmakterna under Karl X Gustavs andra krig med Danmark. Upsala 1913. —. E t t Högsta-domstolsutslag rörande Sveriges territorialgräns. Statsvetenskaplig Tidskrift 1927, s. 446 ff. GROTIUS, H. Mare liberum, sive de jure quod Batavis competit ad Indicana commercia dissertatio. Utg. av J. B. SCOTT. (Carnegie Endowment for International Peace.) Oxford 1916. —. De jure belli ac pacis libri tres. Amsterdam 1670. GUSRRA, J. G. Les eaux territoriales dans les détroits, spécialement dans les détroits peu larges. Revue generate de droit international public. X X X I (1924), s. 232 ff. GUMTHER, K. G. Europäisches Völkerrecht in Friedenzeiten nach Vernunft, Verträgen und Herkommen mit Anwendung auf die deutschen Reichsstände. II. Altenburg 1792. HALL, W. E. A treatise on international law. 8:e uppl. utg. av HIGGINS. Oxford 1924. HALLECK, H. W. International Law or rules regulating the intercourse of States in peace and war. 3:dje uppl. utg. av SIR SHERSTON BAKER. London 1893. HALLENDORFF, C. Förhandlingarna om de skandinaviska rikenas neutralitetsförklaring under Krimkriget. Historiska studier, tillägnade Harald Hjärne. Upsala 1908.

310 HANESON, V. (och. K. Rencke). Bohusfisket. (Skrifter utgivna till Göteborgs stads trehundraårsjubileum XIX.) Göteborg 1923. HARBURGER, H. Der strafrechtliche Begriff Inland und seine Beziehungen zum Völkerrecht und Staatsrecht. Nördlingen 1882. HAUTEFEUILLE, L.-B. Histoire des origines, des progrés et des variations du droit maritime international. Paris 1858. HEFFTER, A. W. Das Europäische Völkerrecht der Gegenwart auf den bisherigen Grundlagen. 6:te uppl. Berlin 1873. HERSHEY, A. The Essentials of International Public Law. New York 1918. HILL, CH. E. The Danish Sound Dues and the Command of the Baltic. Durham, N. C , 1926. ' HUBNER, M. De la saisie des båtiments neutres. I. Haag 1759. HURST, SIR CECIL. The Territoriality of Bays. British Yearbook of International Law 1922—1923, s. 42 ff. —. Whose is the bed of the sea? British Yearbook of International Law. 1923—1924, s. 34 ff. HYDE, CH. CH. International Law chiefly as interpreted and applied by the United States. I. Boston 1922. GAREIS, K. Institutionen des Völkerrechts. 2:dra uppl. Wiirzburg 1901. IMBART-LATOUR, J. La mer territoriale au point de vue théorique et pratique. Paris 1889. JESSUP, P H . C. The law of territorial waters and maritime jurisdiction. New York 1927. KENT, J. Commentaries on American Law. I. 14:de uppl. utg. av J. U. GOULD. Boston 1896. KLEEN, R. Kodificerad framställning av mellanfolklig rätt. II. Offentlig folkrätt. Stockholm 1917. —. Lois et usages de la neutralité. I. Principes fondamentaux. Devoirs des neutres. Paris 1898. KLUBER, J. L. Europäisches Völkerrecht. 2:dra uppl. Schaffhausen 1851. KREUGER, J. H. Sveriges förhållanden till Barbareskstatema i Afrika, I. Stockholm 1856. LANG, J. N. Om eganderätten till Finlands vatten. Helsingfors 1902. DE LAPRADELLE, A. G. Le droit de 1'Etat sur la mer territoriale. Revue générale de droit international public. V, 1898, ss. 264 ff., 309 ff. LAWRENCE, T. J. Les principes de droit international. Övers, av J. Dumas och A. de Lapradelle. (Publications de la Dotation Carnegie pour la Paix internationale.) Oxford 1920. VON LISZT, F. Das Völkerrecht systematisch dargestellt. 12:te uppl. utg. av FLEISCHMANN.

Berlin 1925.

LOCCENIUS, J. De jure maritimo et navali libri tres. Stockholm 1650. DE LOUTER, J. Le droit international public positif. I. (Publications de la Dotation Carnegie pour la Paix internationale.) Oxford 1920. VON MARTENS, G. F. Precis du droit des gens möderne de TEurope fondé sur les traités et Tusage. l:sta uppl. Göttingen 1789. 2:dra uppl. Göttingen 1801. VON MARTENS, F. Völkerrecht. Das internationale Recht der civilisierten Nationen. Tysk uppl. av C. BERGBOHM. I. Berlin 1883. —. Le tribunal d'arbitrage de Paris et la Mer territoriale. Revue générale de droit international public 1894, s. 32 ff. MASSÉ, M. G. Le droit commercial dans ses rapports avec le droit des gens et le droit civil. I. Paris 1844. MATZEN, H. Den danske statsforfatningsret. I. 4:de uppl. Köpenhamn 1910. MÉRIGNHAC, A. Traité de droit public international. II. Le droit de la paix. Paris 1907.

311 MEYER, C U R . Sjogrsensespcrsmaalet belyst ved statspraxis og folkeretslgere. Utarbeidet for Stortingets forsterkede utenriks- og konstitusionskomité. (Dok n -r 17 1927.) Oslo 1927. * —. Karter fra unionstiden med Danmark. Norsk Tidskrift for Sjovsesen 1928, s. 408 ff. MOORE, J . B. A Digest of International Law. I. Washington 1906. MOSER, J . J. Versuch des neuesten Europäischen Völkerrechts in Friedens- und Krie»szeiten. V. Frankfurt a. M. 1778. ° MUNTHE, A. Svenska sjöhjältar VI. Henrik av Trolle, Fredrik av Chapman, Otto Henrik Nordenskjöld, Gustaf I I I , politiken och flottan 1772—1784. Stockholm 1911 NIEMEYER, T H . Völkerrecht. Leipzig 1923. NYS, E. Le droit international. Les principes, les theories, les faits. I, II. Bruxelles ODHNER, C. T. Sveriges politiska historia under konung Gustaf IILs reeerin» I I (1779 —1787). Stockholm 1896. e b \ OPPENHEIM, L. International Law. A treatise. I. Peace. 4:de uppl. utg av Mc NAIR London 1928. ORTOLAN, T. Regies internationales et diplomatic de la mer. Paris 1845. PERELS, F. Das internationale öffentliche Seerecht der Gegenwart. 2:dra uppl. Berlin PHILLIMORE, SIR ROBERT. Commentaries on International Law. I. 3:die uppl London 1879. PIÉDELIÉVRE, R. Precis de droit international public. I. Des états et de leurs relations en temps de paix. Paris 1894. PRADIER-FODÉRÉ, P. Traité de droit international public européen et américain II Paris 1885. ' DE PISTOYE, A., och DUVERDY, CH. Traité des prises maritimes. I. Paris 1859. PUFENDORF, S. De iure naturee et gentium libri octo. Frankfurt a. M. 1694. RASTAD, A. Kongens stromme. Historiske og folkeretslige undersokelser angaaende sjöterritoriet. Kristiania 1912. —. La mer territorial. Etudes historiques et juridiques. Paris 1913 REGELSPERGER G. L'Affaire du Costa Rica Packet et la sentence arbitrate de M. de Martens. R e V u e générale de droit international public IV, 1897, s. 735 ff. RESEN, P. Kong Fredericks den andens Kronicke. Köpenhamn 1680. REUTERSKIÖLD C. A. Om folkrättslig gränsbestämning i vatten. Statsvetenskaplig l Tidskrift 1909, s. 82 ff. ° —. Om neutrabtetsidéens förverkligande i Sveriges nyaste historia. Historiska studier tillägnade Harald Hjärne. Upsala 1908. RIVIER, A. Principes du droit des gens. I. Paris 1896. SCHÄFER, D. Der Kampf u m die Ostsee im 16. und 17. Jahrhundert. (Aufsätze Vorträge und Reden II, s. 102 ff.) Jena 1913. SCHLEICHER, R. Luftfahrtrecht. Wörterbuch des Völkerrechts und der Diplomatic I s. 839 ff. Berlin och Leipzig 1924. SCHYBERGSON, M. G. Sveriges och Hollands diplomatiska förbindelser 1621—1630. belysta genom aktstycken ur svenska riksarkivet. Helsingfors 1881. SCHUCKING, W. Das Kiistenmeer im internationalen Rechte. Göttingen 1897. SELDEN, J. Mare Clausum seu de Dominio Maris libri duo. London 1636. SJÖBERG, A. Om den svenska fiskerilagstiftningen. I. Lund 1866. SKOGMAN^ C. J. A. Anteckningar om Sveriges sjökarteverk under de senast förflutna fyra årtiondena. Anförande vid praesidiets nedläggande i Kungl. vetenskapsakademien den 9 april 1884. Stockholm 1884. SPRINCHORN, C. E t t bidrag till den väpnade neutralitetens historia i Norden. Historisk Tidskrift 1881, s. 247 ff. STAÉL VON HOISTEIN, L. Sveriges neutralitetsgräns. Festskrift till Pontus Fahlbeck den 15 oktober 1915. L u n d 1915.

312 STIER-SOMLO, F. Ktistenmeer. Wörterbuch des Völkerrechts und der Diplomatic, I, s. 780 ff. Berlin och Leipzig 1924. STOCKTON, CH. H. Outlines of International Law. 1914. STOERK, F. Das Seegebiet und die rechtlichen Grundlagen fur den internationalen Verkehr zur See. Holtzendorffs Handbuch des Völkerrechts. II. Hamburg 1887. STRUPP, K. Grundzlige des positiven Völkerrechts. 4:de uppl. Wurzburg 1928. STYFFE, C. G. Framställning av de så kallade grundregulernas uppkomst och tillämpning i Sverige intill slutet av sextonde århundradet. Stockholm 1864. SUNDBERG, H. Den svenska stapelstadsrätten. Stockholm 1927. SZELAGOWSKI, A. Der Kampf um die Ostsee (1544—1621). Mimenen 1916. THYRÉN, J. Den första väpnade neutraliteten. Lunds universitets årsskrift X X I . Lund 1885—86. Twiss, SIR TRAVERS. The law of nations considered as independent political communities. On the right and duties of nations in time of peace. Oxford 1861. VALIN, R. J. Nouveau commentaire sur l'Ordonnance de la Marine du mois d'aout 1681. II. La Rochelle 1776. WARBERG, E. Om svenska sjökarteverket. Stockholm 1857. DE VATTEL, E. Le droit des gens ou principes de la loi naturelle. Neuchåtel 1777. WESTLING, F. Sveriges förhållande till Danmark 1571—1588. Historisk Tidskrift 1919, ss. 55 ff., 123 ff. —. Det nordiska sjuårskrigets historia. Stockholm 1879. WHARTON, F. Des eaux territoriales ou de la zone maritime. Journal du Droit international privé et de la jurispendence comparée. X I I I , 1886, s. 72 ff. WESTLAKE, J. International Law. I. Peace. Cambridge 1910. WHEATON, H. Elements du droit international. I. 3:dje uppl. Leipzig 1858. WILSON, G. G. pch TUCKER, G. F. International Law. 7:de uppl. Boston etc. 1917. DE VISSCHER, CH. Le droit international des communications. WOLFF, CHR. JUS gentium. Halle 1749. VORWERK. Baien und Buchten. Wörterbuch des Völkerrechts und der Diplomatic I, s. 105 ff. Berlin och Leipzig 1924. —. Meeresengen. — Meereskiiste. Wörterbuch des Völkerrechts und der Diplomatie, II, ss. 33 f. 34 f. Berlin och Leipzig 1924. ZACHRISSON,, C. A. Sveriges underhandlingar om beväpnad neutralitet åren 1778—1780. Upsala 1863.

Statens offentliga utredningar 1930 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarna» nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård, j

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning.

Vattenväsen. Skogsbruk.

Bergsbruk.

Industri.

Förslag till vissa ändringar i vallagen för skyddande av partibeteckningar. [5] j

Kom mun al förval tn i 11 g.

Statens och kommunernas

flnansväsen.

Handel och sjöfart.

Kommunikations väsen.

Politi.

Bank-, kredit- och pemiingväsen.

Socialpolitik.

Försäkringsväsen.

Hälso- och sjukvård. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Skydd för äldre kulturföremål. [3]

Allmänt näringsväsen. Försvarsväsen.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Jordbruksutredningens betänkanden. 1. Betänkande ang. åtgärder för vete- och rågmarknadens stödjande. [1] 2. Betänkande ang. jordbrukets kreditförhållanden. [2] 3. Betänkande ang. vissa åtgärder för mejerihanteringens och smörexportens främjande. [4]

Utrikes ärenden. Internationell rätt. Gränsen för Sveriges territorialvatten. [6]

Stockholm 1930. Kgl. Boktr. P. A. Norstedt & Söner 293623