Utredning med förslag angående premiering av välskötta mindre skogsbruk

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1931:11

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

UTKEDNING MED FÖRSLAG ANGÅENDE

PREMIERING AV VÄLSKÖTTA I MINDRE SKOGSBRUKAVGIVEN AV C E N T R A L R Å D E T FÖR SKOGSVÅRDSS T Y R E L S E R N A S FÖRBUND

S

T

O

C

K

H

O

1 9

1 L

M

Statens offentliga utredningar 1931 Kronologisk förteckning Sammandrag av yttranden över 1927 års prästlöneregleringssakkunnigas betänkande rörande nya grunder för lagstiftningen om prästerskapets avlöning och förvaltningen av den därtill anslagna egendomen. Idun. 622 s. E. Utredning och förslag rörande läroböcker vid manna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter. Norstedt. 131 s. E . Betänkande med förslag angående arbetslöshetens motverkande genom beredskapsarbeten. Norstedt. 81 s: S. Utredning och förslag av frågorna om ytterligare inskränkningar i den nuvarande folkskoleseniinarieorganisationen samt om statens övertagande av de utav landstingen och vissa städer upprätthållna småskoleseminarierna m. m. Norstedt. (2), 215 s. E . Utlåtande angående utförselbevissystemets verkningar m. m. Marcus. 25 s. J o .

Jordbruksutredningens betftnkanden. 4. Betänkande angående åtgärder för fjäderfäskötselns främjande. Beckman, vj, 109 s. J o . Jordbruksutredningens betänkanden. 5. SIitisti.sk översikt över det svenska jordbrukets utveckl.ng och läge. Av E. Höijer. Marcus. 74 s. J o . Ny värmeledning samt elektrisk belyshiiigsaaläggniir| i Nationalnruseiby.ggnaden i Stockholm, stat. Kepr.anst. 43 s. K. Lagberedningens förslag ang. vissa internationella rättsförhållanden. 2. Förslag till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om inlämnande och verkställighet av domar, m. m. Norstedt. 39 s. J u . Betänkande med förslag till lag om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden. Marcus, iv, 308 s. J o . Utredning med förslag angående piémlerinj; av välskötta mindre skogsbruk. Heeggström. 66 s. J o .

A n m . Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebok stäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t, ex. E. = ecklesiastikdepartemente:, J o . = jord bruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98 utgivas utredningarna Loinslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 3 1 : 1 1 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

UTREDNING MED FÖRSLAG ANGÅENDE

PREMIERING AV VÄLSKÖTTA MINDRE SKOGSBRUK AVGIVEN AV CENTRALRÅDET FÖR SKOGSVÅRDSSTYRELSERNAS FÖRBUN I)

STOCKHOLM 1931 IVAR H^GGSTRÖMS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG

ve,B£'<X

TILL KONUNGEN.

Genom skrivelse den 6 juni 1929 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund att verkställa utredning och till Eders Kungl. Maj:t inkomma med förslag angående möjligheterna att anordna premiering av välskötta, mindre skogsbruk.

9 Med anledning härav får centralrådet anföra följande. Centralrådet, som ansett det v a r a av vikt att före utredningsarbetets igångsättande äga kännedom om 1928 års skogsvårdskommittés förslag samt de beslut, som riksdagen med anledning därav skulle komma att fatta, gick först den 11 juni 1930 i författning om den ifrågavarande utredningens verkställande. Nämnda dag utsågs sålunda en kommitté med uppdrag att utföra omförmälda utredning och till centralrådet inkomma med det förslag, vartill denna kunde föranleda. Efter slutfört arbete har kommittén den 9 januari 1931 till centralrådet avgivit i ämnet utarbetat betänkande. Det förslag till premiering av välskötta, mindre skogsbruk, som av förenämnda kommitté utarbetats, synes centralrådet väl ägnat att läggas till grund för en dylik verksamhets anordnande. I stora drag har centralrådet sålunda intet att erinra mot de föreslagna premieringsgrunderna eller emot vad kommittén till motivering av dessa anfört. I vissa detaljfrågor synes det dock centralrådet, som om ändringar lämpligen borde vidtagas. Vad sålunda först beträffar kommitténs förslag att antalet underdistrikt skall utgöra fem och att premieringen skall återkomma till samma distrikt v a r t femte år, har kommittén motiverat detta bland annat därmed, att premiering årligen bör anordnas inom varje landstingsområde. Centralrådet, som ej finner detta vara nödvändigt, utan anser att en årlig premiering i de minsta skogsvårdsstyrelseområdena med hänsyn till verksamhetens sannolikt ringa omfattning därstädes, skulle bliva onödigt betungande, vill i stället föreslå, att premieringen skall återkomma till samma distrikt vart sjätte år och att det må ankomma på vederbörande skogsvårdsstyrelse att indela sitt område i 6, 3 eller 2 underdistrikt och att sålunda bestämma, huruvida inom skogsvårdsstyrelseområdet skall anordnas premiering varje, vart annat eller vart tredje år. I fråga om organ för premieringsförrättningarnas handhavande har kommittén föreslagit, att inom varje skogsvårdsstyrelseområde skulle utses en särskild premieringsnämnd om tvenne personer, varav vederbörande skogsvårdsstyrelse och länsstyrelse skulle utse vardera en. Centralrådet finner denna anordning mindre lämplig och anser, att åt skogsvårdsstyrelsen ensam bör överlämnas uppdraget att utse ledamöter i premieringsnämnden. Skogsvårdsstyrelsen torde nämligen v a r a den myndighet, som är bäst skickad att träffa lämpligt val av premieringsledamöter. E t t utseende av båda premieringsledamöterna genom skogsvårdsstyrelsen synes däremot ej böra rubba kommitténs förslag beträffande ledamöternas kvalifikationer. Kommittén har föreslagit, att föremål för premiering endast skall v a r a det mindre skogsbruket i hemmansägarehand, vars ä g a r e d ä r a v eller av jordbruk eller av båda n ä r i n g a r n a gemensamt har sin huvudsakliga ut-

5 komst, och som ägt eller på eget ansvar handhaft skogsbrukets skötsel i minst 10 å r . Centralrådet, som i stort intet har att erinra emot dessa stadganden som villkor för att skogsbrukspremiering må kunna äga rum, vill dock beträffande formuleringen av samma uttala, att uttrycket »mindre skogsbruk i hemmansägarehand» givetvis ej får tolkas på sådant sätt, att ett villkor för premiering skulle vara, att jorden är satt i mantal, ävensom föreslå, att orden »på eget ansvar» utgå, då dessa synas kunna föranleda till oklarhet. Genom en omfattande matematisk bearbetning av de resultat, som med avseende p å bondeskogarnas areal och antal inom olika landstingsområden vunnits vid den undersökning av utfallet av 1928 års allmänna fastighetstaxering, som verkställts inom finansdepartementet, h a r kommittén kunnat f r a m l ä g g a intressanta uppgifter rörande dessa skogars arealförhållanden inom olika landstingsområden. Med dessa beräkningar till grund har kommittén, som villkor för premiering, för varje landstingsområde föreslagit visst maximiinnehav av skogsmark till skogsbruket, på sätt följer av nedanstående sammanställning, där landstingsområdena äro ordnade alltefter den storlek, v a r a detta maximiinnehav skulle få belöpa. Hektar 50 60 70 80

börslag till hektarantal vid gruppindelning

Landstingsområde Göteborgs och Bohus Malmöhus, Skaraborgs Kristianstads, Hallands, Älvsborgs Uppsala, Jönköpings. Kronobergs, Gotlands, Blekinge

SO

110 120 130 140 150 160 170 180 220 300

Stockholms, Södermanlands Örebro, Västmanlands, Kopparbergs Kalmar södra Västerbottens Östergötlands, Värmlands Kalmar norra . . . Gävleborgs Västernorrlands, Norrbottens . . . . Jämtlands

i

250 Kommitténs förslag i fråga om den maximiareal skogsmark, som inom olika landstingsområden skulle få tillhöra ett skogsbruk, för att detta skulle kunna premieras, vilar, som ovan framhållits, på en matematisk bearbetning av det statistiska material, som utvunnits vid omförmälda undersökning av utfallet av 1928 års allmänna fastighetstaxering. Förslaget i fråga är helt visst ur teoretisk synpunkt tillfredsställande och skulle vid ett genomförande, under förutsättning att sagda statistiska material ej är behäftat med alltför stora fel, medföra, att inom varje landstingsområde 75 % av de mindre skogsbrukens areal och c:a 95 % av

antalet dylika skogsbruk med hänsyn till arealstorleken skulle k u n n a bliva premierade. Finner m a n däremot en förenkling av bestämmelserna önskvärd, visar den gjorda sammanställningen, att landstingsområdena i n u ifrågavarande hänseende lämpligen låta inordna sig i trenne grupper. För varje dylik g r u p p skulle sedan en enhetsareal kunna fastställas, förslagsvis på sätt sammanställningen visar. Centralrådet vill ej direkt påyrka, att en dylik gruppindelning verkställes, men finner det uppenbart, att en dylik skulle medföra en förenkling av de ifrågavarande bestämmelserna och ett över huvud taget smidigare förfaringssätt vid fixerande av premieringsvillkoren. Ytterligare m å endast tilläggas, att centralrådet, med hänsyn särskilt till förhållandena i stora delar av Norrland, ej finner sig kunna helt ansluta sig till kommitténs uttalande i fråga om behovet och lämpligheten av bidrag för gallringar och röjningar i ordinära skogsbestånd. I angivna trakter av landet kan utbytet av de första gallringarna oftast icke tillgodogöras. För att ändock få dessa ur skogsvårdssynpunkt så viktiga huggningar utförda, kan det ibland bliva erforderligt, att skogsvårdsstyrelserna i viss utsträckning för ifrågavarande ändamål lämna bidrag till m a r k ä g a r n a . Med överlämnande av det i ämnet utarbetade betänkandet får centralrådet i underdånighet hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t, med beaktande av vad centralrådet ovan anfört, i proposition föreslå riksdagen att dels godkänna i betänkandet föreslagna grunder för premiering av välskötta, mindre skogsbruk, dels ock till sådant ändamål för bestridande av kostnaderna under kalenderåret 1932 anvisa för budgetåret 1932/1933 under benämning statens anslag för premiering av mindre skogsbruk ett extra reservationsanslag av 30 000 kronor. Protokollsutdrag rörande ärendets behandling i centralrådet bilägges. I detta ärendes avgörande hava, förutom undertecknad, deltagit jägmästaren Alexanderson, greve De la Gardie, disponenten Lindström, landshövdingen greve Mörner och revisionssekreteraren Sjöfors, varjämte närvarit länsjägmästarna Hedemann-Gade och Ödman. Stockholm den 27 februari 1931. Underdånigst Å centralrådets för skogsvårdsstyrelsernas förbund vägnar G.

SEDERHOLM.

Erik

Lundh.

Till Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund. De av centralrådet den 11 juni 1930 utsedde kommitterade med u p p d r a g att verkställa utredning samt avgiva förslag angående möjligheterna att anordna premiering av välskötta mindre skogsbruk få härmed vördsamt överlämna sitt i ämnet utarbetade betänkande. F r å g a n om premiering av mindre skogsbruk k a n m å h ä n d a ej sägas v a r a av m e r a genomgripande betydelse för arbetet till främjande av skogsvården å enskildes skogar. E n klokt och objektivt utövad premieringsverksamhet bör dock v a r a i stånd att stimulera skogsvårdsintresset hos de skogsägare, vilkas skogar k u n n a bliva föremål för premiering. Kostnaderna för den ifrågavarande premieringsrörelsen torde kunna hållas inom rimliga gränser, och den nytta, som genom verksamheten m å k u n n a åstadkommas, synes oss därför väl svara mot erforderliga uppoffringar. Inom kommittén har den uppfattningen även framförts att, med hänsyn till de relativt obetydliga belopp, som en premieringsverksamhet k a n komma att kräva, skogsvårdsstyrelserna borde var och en inom sitt verksamhetsområde kunna finna u t v ä g att premiera välskötta mindre skogsbruk efter grunder, som det borde stå varje skogsvårdsstyrelse fritt att själv u t a r b e t a och tillämpa. Vi anse emellertid, att av oss utarbetade förslag till normer för den ifrågasatta statliga premieringen äro ägnade att befordra de syften, som med en premieringsverksamhet av nu ifrågavarande a r t må k u n n a vinnas. F ö r så vitt centralrådet finner skäl hos Kungl. Maj:t tillstyrka åtgärders vidtagande för anordnande av premiering av mindre skogsbruk efter för samtliga skogsvårdsstyrelser gällande, enhetliga principer, vilja vi därför hemställa, att centralrådet m å t t e förorda ett i n r ä t t a n d e av denna efter de grunder, som av oss i betänkandet föreslagits. Stockholm den 9 j a n u a r i 1931. R. GUNNAR F R I E S .

ALEXANDERSON.

K A R L E R I K KALLIN.

E R I K LUNDH.

Uppdragets omfattning och syfte. I en vid 1929 års riksdag av herr Heiding inom andra k a m m a r e n väckt motion (nr 55) hemställdes, att riksdagen ville besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag angående statsanslag för premiering av välskötta mindre skogsbruk. Sedan jordbruksutskottet, till Ådiket motionen remitterades, införskaffat yttrande över motionen från centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund, som därvid jämväl överlämnade från samtliga skogsvårdsstyrelser i ärendet infordrade yttranden, hemställde utskottet i utlåtande n r 39, att riksdagen i anledning av motionen måtte i skrivelse till K u n g l . Maj:t anhålla om verkställande av utredning rörande möjligheterna a t t anordna premiering av välskötta mindre skogsbruk samt om framläggande för riksdagen av det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Utskottets utiätande godkändes av riksdagen, som i enlighet h ä r m e d avlät skrivelse i ämnet den 15 maj 1929 nr 170. Vid anmälan av denna skrivelse för Kungl. Maj:t den 6 juni 1929 beslöt Kungl. Maj:t att uppdraga åt centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund att verkställa den av riksdagen ifrågasatta utredningen och att därmed j ä m t e förslag i ämnet inkomma till Kungl. Maj:t. P å grund härav uppdrog centralrådet, jämlikt beslut den 11 j u n i 1930, åt ordföranden i Västmanlands läns skogsvårdsstyrelse, j ä g m ä s t a r e n R. Alexanderson, länsjägmästaren G. Fries, länsjägmästaren K. K. Kallin och docenten E. Lundh att inom centralrådet verkställa den ifrågavarande utredningen, varvid Alexanderson skulle fungera som ordförande och Lundh som sekreterare. Under utredningsarbetets gång hava skogsvårdsstyrelserna ånyo beretts tillfälle avgiva utlåtanden i ärendet. D ä r a v hava sexton skogsvårdsstyrelser begagnat sig. Där i det föreliggande betänkandet hänvisning skett till vad skogsvårdsstyrelserna i ämnet anfört, har tagits i betraktande j ä m v ä l de förberörda utlåtanden från skogsvårdsstyrelserna, som av centralrådet överlämnades till jordbruksutskottet vid 1929 å r s riksdag. Viss b e g r ä n s n i n g av u t r e d n i n g e n . I jordbruksutskottets förenämnda utlåtande framhålles, att h a n d h a v a n det av en premiering av mindre skogsbruk givetvis bör inpassas i skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. I överensstämmelse härmed ämna vi föreslå, att den ifrågasatta premieringsverksamheten anknytes till skogs-

9 vårdsstyrelseorganisationen. P å grund h ä r a v hava vi, vid utarbetandet av d e i det följande framlagda förslagen till premieringsverksamhetens anordnande, förutsatt, att den ifrågavarande verksamheten endast skall avse skogar, som stå under skogsvårdsstyrelsernas överinseende.

Allmänna synpunkter. A t t erhålla en säker uppfattning om bondeskogsbrukets ekonomiska Bondeskogsbetydelse h a r hittills mött svårigheter. Vad beträffar arealen av i bonde- brukets befc delse hand befintliga skogar, har riksskogstaxeringen i sin n u v a r a n d e form ej y skilt på skogar under olika ägare, och den ifrågasatta bearbetningen av taxeringsresultaten i n ä m n d a hänseende lärer för vissa delar av landet u t a v tekniska skäl ställa sig svår att genomföra. Inom finansdepartementet har emellertid igångsatts en bearbetning av 1928 å r s allmänna fastighetstaxering, ur vilken utredning n å g r a i Statistisk Årsbok 1930 meddelade siffror kunna tjäna till att belysa ifrågavarande spörsmål. I nedanstående tabell meddelas för landet i sin helhet ett sammandrag av berörda uppgifter, varvid taxeringsnämndernas uppgifter för skogsmarksarealen summerats med fördelning på allmänna skogar, bolagens skogar samt skogar, tillhöriga större gods (inklusive fideikommiss), under det återstående skogar redovisats som bondeskogar (städernas skogar ingå ej i h ä r framlagda siffror). För varje sådan grupp har skogsmarksarealen multiplicerats med den uträknade genomsnittliga boniteten, varigenom erhållits skogsmarkens bedömda virkesproducerande förmåga, vilken i tabellen redovisats i miljoner kubikmeter. För att omsätta denna kvantitativa produktionsförmåga i penningar har multiplikation skett med de vid taxeringen åsatta rotvärdena för en normalt sammansatt årlig virkesskörd. Tab. I. Fördelning av skogsmarkens areal och produktionsförmåga på olika ägare. (Enligt preliminära siffror från 1928 års fastighetstaxering.) Hela Sverige Ägare-grupp

Areal milj. h a r

Produktionsförmåga milj. m£ milj. kr.

Allmänna e.iogar

5,17 23,8 %

8,36 18,1 %

28,9 14,7 %

Bolagens

»

5,86 27,1 %

12,53 27,1 %

48,6 24,6 %

Godsens

»

0,73 3,4 %

2,29 5,0 %

13,2 6,7 %

Bonde-

»

9,91 45,7 %

22,98 49,8 %

106,4 54,0 %

21,67 100 %

46,16 100 %

197,1 100 %

Summa . . .

10 Tabellen l ä m n a r upplysning om, bland annat, att av den vid fastighetstaxeringen redovisade totala skogsmarksarealen, 21,67 miljoner hektar 1 , utgöra de allmänna skogarna 24 %, bolagsskogarna 27 %, godsens skogar 3 % samt bondeskogarna 46 %, allt i avrundade tal. Sagda areal beräknas med stöd av åsatta bonitetsgrader kunna u t h å l l i g t producera omkring 46 miljoner kubikmeter virke, d ä r a v på allmänna skogar 18 %, p å bolagsskogar 27 %, på godsskogar 5 % samt på bondeskogar 50 %. Därest m a n värdesätter ifrågavarande normala årsproduktion efter de nettorotvärden, som åsatts vid fastighetstaxeringen på grundval av de virkespriser, som varit gällande under de n ä r m a s t föregående fem åren, erhålles en årlig normal produktionsförmåga av tillhopa n ä r a 197 miljoner kronor. Detta teoretiskt kalkylerade avkastningsbelopp förutsätter, att ett mot boniteten svarande virkesförråd förefinnes, vilket dock för n ä r v a r a n d e ej ä r förhållandet å ett stort antal skogar. Av ifrågavarande, i penningar värderade produktion skulle å de allmänna skogarna komma 14,7 %, å bolagsskogarna 24,6 %, å godsens skogar 6,7 % samt å bondeskogarna 54,o %. Även med reservation för den i viss m å n subjektiva karaktär, som tillkommer fastighetstaxeringens primäruppgifter, ävensom för övriga brister, som k u n n a vidlåda berörda kalkyl, framgår likväl av det ovan anförda, att bondeskogarna, för den händelse de r ä t t utnyttjades, borde h a v a större produktionskapacitet än landets övriga skogar tillsammantagna. Förevarande uppgifter torde i detta sammanhang v a r a tillfyllest. De framhäva tydligt den stora betydelse, bondeskogsbruket har för landet, samt vikten ur ekonomisk synpunkt av att bondeskogarna bliva föremål för en så ändamålsenlig vård och väl ordnad hushållning, som med hänsyn till deras n a t u r av, till viss del, husbehovsskogar är möjligt. U t a n tvivel är frågan om bondeskogsbrukets förbättrande v å r t för n ä r v a r a n d e viktigaste skogspolitiska spörsmål. E n allmän produktionsökning på ifrågavarande skogar skulle förvisso betyda m e r a för landets virkeshushållning än en ytterligare intensifiering av skogsskötseln inom a n d r a skogsbruksformer. Med hänsyn härtill samt till det förhållande, att skogsskötseln å hemmansskogarna ännu ej n å t t samma jämförelsevis nöjaktiga utveckling som å landets övriga skogar, är det icke a n n a t än naturligt och riktigt, att statsmakterna och skogsvårdsmyndigheterna i sina strävanden att höja skogsskötseln å enskildes skogar i främsta rummet inrikta sig på a t t g y n n a denna på bondehemmanen. Frågan om Det arbete, som av skogsvårdsstyrelserna nedlägges särskilt på det nya former m i n d r e skogsbrukets förbättrande, är, som bekant, till omfattningen betyför skogs- ^ande o c n till arten mångskiftande. Det torde v a r a obehövligt att här vårdsarbetet. 1

Enligt av riksskogstaxeringsnämnden meddelade taxeringsresultat skulle totalarealen prod, skogsmark uppgå till 23,18 milj. hektar.

närmare skildra de olika former, som vunnit tillämpning i denna skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Känt och omvittnat är, att arbetet burit frukt. Spörsmålet hur en allmän uppryckning skall ernås med avseende på skötseln av hemmansägareskogarna besitter likväl sådan vikt, att det kan ifrågasättas, huruvida ej även andra vägar än de hittills prövade böra. beträdas i arbetet för bondeskogsbrukets höjande. Som ett uttryck för den uppfattningen, att det ur statlig synpunkt är önskvärt, att den ifrågavarande verksamheten ytterligare utvidgas, torde man böra se den väckta frågan om statsanslag för premiering av välskötta, mindre skogsbruk. En förebild till en dylik verksamhet har man i den genom hushållningssällskapen bedrivna premieringen av mindre jordbruk, vilken rörelse, att döma av dess fortsatta utövande under en lång följd av år, torde givit goda resultat. I fråga om införandet av ett premieringsinstitut i det statsunderstödda skogsvårdsarbetet skola förvisso olika meningar göra sig gällande. Enligt vår uppfattning har man anledning antaga, att en skogsbrukspremiering, uppbyggd på lämpliga grunder och omdömesgillt tillämpad, kan komma att utgöra ett värdefullt komplement till de övriga åtgärder för höjande av landets skogsbruk, vartill staten redan lämnar sin medverkan. Premieringen skiljer sig nämligen helt från hittills tillämpade understödsformer, även om syftet i stort sett bör vara detsamma. Vid premieringen kommer att belönas redan verkställda skogsvårdsarbeten av sådan art och omfattning, att skogsbruket i sin helhet kan betraktas som välskött. Fordringarna för erhållande av premie måste sålunda vara jämförelsevis höga och i varje fall förutsätta ett betydande mått av skogsvårdsintresse hos vederbörande skogsägare samt viss förmåga till initiativ och självständig verksamhet. Vid nu tillämpade grunder för statsbidrag till särskilda skogsvårdsåtgärder är detta ej fallet i tillnärmelsevis samma utsträckning. Ett statsbidrag av sistberörda beskaffenhet kan visserligen sägas vara en belöning åt skogsägaren för hans intresse att vilja utföra åtgärden i fråga, men innebär på intet vis någon hedersbevisning. Ägaren av ett premierat skogsbruk får däremot en offentlig utmärkelse, som ej ges under några villkor om framtida arbetens utförande utan som erkänsla för vad som redan blivit verkställt. Skogsbrukspremieringen bör därför vara ägnad att på ett särskilt sätt väcka andra skogsägares intresse för självständigt och omsorgsfullt skogsvårdsarbete samt jämväl sporra dem till att upptaga tävlan med premierade grannar i fråga om skogarnas skötsel. Just detta moment av tävlan kan endast ett premieringsförfarande åstadkomma. Lägges alltså grunden för premieringen på sådant sätt att verkan blir den nu angivna, kommer den helt visst även att bliva till nytta i skogsvårdsarbetet. Som resultat av premieringsverksamheten, av värde icke minst för skogsvårdsmyndigheterna själva, torde så småningom här och var i byg-

12 derna uppstå mönstergillt skötta skogsbruk, som skulle komma väl till pass som demonstrationsskogar vid utbildningskurser, studieresor o. dyl. E t t premieringsförfarande av nu ifrågasatt slag synes därför enligt vår mening ej k u n n a frånkännas vissa förtjänster som verksamhetsform i arbetet till den enskilda skogsvårdens befrämjande. Samtidigt k a n emellertid ej förnekas, att dess genomförande ä r förenat med vissa icke obetydliga svårigheter. Sålunda blir det alltid ett vanskligt företag att rättvist g r a d e r a skogsbruken med hänsyn till deras skötsel. Olikheter i utgångslägen och förutsättningar med avseende på markens växtlighetsgrad, avsättningsförhållanden o. dyl. bliva alltid svåra att bedöma. Ävenså kan det ställa sig svårt att uppskatta, i vilken utsträckning vederbörande m a r k ä g a r e s ekonomiska resurser övat inflytande på resultaten. Då i ett skogsbruk nedlagt arbete oftast giver skönjbara resultat först efter åtskilliga år, lärer det i allmänhet även bliva besvärligt att avgöra, h u r u v i d a det är den nuvarande ägaren, som har förtjänsten av ett gott skogstillstånd, eller om det är hans företrädares initiativ och arbete, som äro orsaken härtill. Till att komplicera premieringsförrättningarna bidrager nog även enligt mångas mening det förhållandet, att de mest intresserade mindre skogsägarna i stor utsträckning anlita skogsvårdsstyrelsernas hjälp i skogsvårdsarbetet, vilket medverkar till att försvåra bedömningen av deras egna insatser. Det anförda torde v a r a tillräckligt för att visa, att genomförandet av den premieringsverksamhet, varom nu är fråga, kommer att erbjuda vissa svårigheter, vilka under alla förhållanden komma att göra handhavandet av densamma till en mycket grannlaga uppgift. Premiering I det förslag angående premiering av välskötta mindre skogsbruk, som av mindre i föreliggande betänkande framlägges, har i tillämpliga delar n u gällande jordbruk. g r u r i t l e r för premiering av mindre jordbruk tjänat som förebild. Vi ha därför ansett lämpligt att här lämna en kortfattad redogörelse för ifrågav a r a n d e jordbrukspremiering. Alltsedan 1901 har riksdagen anvisat medel å extra stat till åtgärder för höjande av det mindre jordbruket på g r u n d v a l av den 18 oktober 1901 utfärdat reglemente för med statsmedel understödda åtgärder till höjande av det mindre jordbruket (nr 77) och kungörelse angående statsanslag till dylika åtgärder (nr 77). Den 19 oktober 1911 utfärdade Kungl. Maj:t för samma ändamål förnyat reglemente (nr 116) och ny kungörelse (nr 116), varförutom i omförmälda reglemente ä n d r i n g a r vidtagits den 1 november 1912 (nr 286), den 24 oktober 1913 (nr 273), den 11 juli 1918 (nr 580) och den 26 m a r s 1920 (nr 113) och i berörda kungörelse den 11 juli 1918 (nr 581) och den 26 m a r s 1920 (nr 114). Utöver understöd av kontrollföreningsverksamheten bestodo jämlikt sagda författningar å t g ä r d e r n a till höjande av det mindre jordbruket, dels

13 i premiering av mindre jordbruk, varvid utdelades penningpris eller premielån, dels i anordnande av studieresor samt undervisning för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor, dels ock i premiering av mindre odlingsföretag, varjämte bidrag från anslaget kunde av Kungl. Maj:t anvisas till anordnande av undervisning, som avsåg att främja det mindre jordbruket men icke på annat sätt kunde komma i åtnjutande av statsunderstöd. I fråga om premiering utgick av statsmedel dels penningpris intill ett belopp av 150 kronor för första pris, 100 kronor för a n d r a pris och 50 kronor för tredje pris, dels premielån intill hälften av den u t a v premieringsnämnd beräknade kostnaden för det förbättringsarbete, för vars utförande lånet lämnats, dock ej till högre belopp än 150 kronor, med skyldighet för hushållningssällskap att, om dylikt förbättringsarbete ej inom bestämd tid blivit utfört, ofördröjligen till statskontoret återleverera den del av premielånet, som gäldats av statsmedel, dels ock halva beloppet av den resekostnadsersättning, som enligt av hushållningssällskapet meddelade bestämmelser skulle tillgodokomma ordförande och för hela distriktet utsedd ledamot i premieringsnämnden. Sedan premieringsverksamheten under ett antal år bedrivits enligt ovannämnda grunder ifrågasattes i en vid 1922 års riksdag inom första k a m m a r e n väckt motion (nr 30), huruvida icke bättre resultat av premieringsverksamheten skulle kunna vinnas, om som villkor för understöd krävdes, att avtal ingicks mellan vederbörande hushållningssällskap och jordbrukare i fråga om jordbrukets ställande under viss kontroll av premieringsnämnden för genomförande av ett verkligt mönsterjordbruk. I anslutning härtill hemställdes, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning på vad sätt det under riksstatens nionde huvudtitel u p p t a g n a anslaget till höjande av det mindre jordbruket m å t t e kunna göras mera fruktbringande genom en omläggning av de för premiering av mindre jordbruk gällande grunderna. Sedan riksdagen i skrivelse (nr 9 A) den 3 juni 1922 hos Kungl. Maj:t gjort framställning om dylik utredning, anbefalldes lantbruksstyrelsen att i samband med avgivande av förslag till anslagsäskande för ifrågavarande ändamål av 1923 års riksdag inkomma med utredning och avgiva förslag till ändrade grunder för premiering av mindre jordbruk. Med anledning h ä r a v avgav lantbruksstyrelsen i skrivelse den 11 november 1922 förslag till ändrade grunder för ifrågavarande verksamhet, avseende närmast att nedbringa kostnaderna för densamma. De av lantbruksstyrelsen föreslagna ändr i n g a r n a godkändes av riksdagen, och utfärdade Kungl. Maj:t den 1 juni 1923 dels reglemente för med statsmedel understödda åtgärder till höjande av det mindre jordbruket (nr 244), dels ock kungörelse angående statsbidrag till dylika åtgärder (nr 245). Sagda författningar inneburo, vidkommande jordbrukspremieringen, i huvudsak ett nedsättande av de ovan angivna tidigare utgående premiebeloppen, vilka fastställdes till för för-

14 sta pris 120 kronor, för a n d r a pris 80 kronor samt för tredje pris 50 kronor, varjämte premielånen begränsades till högst 125 kronor. Enligt nu åberopade bestämmelser har statsbidrag kunnat utgå jämväl till premiering av mindre odlingsföretag. Sedan n u m e r a i a n n a n ordning anvisade medel stå till förfogande för stödjande av mindre odlingsföretag, hava bidrag för sådant ändamål efterhand u t g å t t i allt mindre omfattning. I av Kungl. Maj:t med anledning h ä r a v den 4 oktober 1929 utfärdat n y t t reglemente för med statsmedel understödda åtgärder till höjande av det mindre jordbruket (nr 350) ävensom kungörelse angående statsbidrag till dylika åtgärder (nr 351), vilka författningar t r ä t t i kraft den 1 j a n u a r i 1930, upptages icke längre premiering av m i n d r e odlingsföretag bland de åtgärder, som av för ifrågavarande ändamål anvisade medel kunna erhålla statsbidrag. De av statsrådet och chefen för kungl. jordbruksdepartementet den 1 juni 1928 tillkallade sakkunniga för att inom departementet verkställa utredning samt avgiva förslag rörande lämpligaste sättet för ordnande av den lägre lantbrul^sundervisningen hava i sitt den 30 april 1930 avgivna betänkande j ä m v ä l ägnat jordbrukspremieringen sin uppmärksamhet. Denna premieringsverksamhet har nämligen till väsentlig del ansetts äga undervisande syfte och därför innefattats i de sakkunnigas utredningsuppdrag. De sakkunniga framhålla bland annat, att därest premieringen av mindre jordbruk skall kunna vinna önskvärd utveckling, det är ofrånkomligt att tillgång på medel väsentligt ökas. Beträffande penningprisen h a r visserligen någon ändring icke föreslagits. De nuvarande maximibeloppen, som gäldas helt av statsmedel, h a v a de sakkunniga ansett lämpligt avvägda. Allenast det tillägget har föreslagits, att när hushållningssällskap beslutat utdela något för jordbruket nyttigt föremål i stället för penningar, även kostnaden härför skulle inom de angivna gränserna gäldas av statsmedel. Det n u v a r a n d e maximibeloppet, som av statsmedel må utgå i form av premielån, nämligen 125 kronor, anse de sakkunniga däremot v a r a alltför lågt. De ha därför funnit erforderligt föreslå en ökning av ifrågavarande maximibelopp till 250 kronor, vilket, med bibehållande av regeln om statsbidrag till högst halva kostnaden, skulle möjliggöra fullt premielån av statsmedel till företag om högst 500 kronors kostnad. J ä m l i k t förberörda Kungl. Maj:ts reglemente den 4 oktober 1929 (nr 350) för med statsmedel understödda åtgärder till höjande av det mindre jordbruket bildar, för verkställande av premiering, varje hushållningssällskaps område ett distrikt, som uppdelas i tre underdistrikt. Premiering inom sådant underdistrikt verkställes v a r t tredje år under månaderna juni—september av nämnd, bestående av ordförande och en ledamot, vilka utses av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Endera av nämndens ledamöter skall v a r a anställd som jordbrukskonsulent hos hushållningssällskapet. Därest premieringen avser allenast tilldelande av premielån,

15 kan vederbörlig besiktning verkställas endera av ordföranden eller ledamoten. F ö r premieringens verkställande gäller, bland annat, att jordbruk skall h a v a en åkerareal, ej överstigande 15 hektar. Hushållningssällskap tillkommer att för sitt område meddela de bestämmelser, som, utöver vad berörda reglemente innehåller, erfordras för premieringen och dess verkställande. Sagda bestämmelser skola delgivas lantbruksstyrelsen. De medel, som av riksdagen i form av extra reservationsanslag anvisats till å t g ä r d e r för höjande av det mindre jordbruket, hava för v a r t och ett av budgetåren 1927/1928—1930/1931 utgjort 325,000 kronor, d ä r a v för premiering a v mindre jordbruk inklusive utdelning av premielån respektive 181,000; 189,900; 200,700 samt 211,500 kronor. A v s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a hittills bedriven v e r k s a m h e t av ifrågavarande art samt resultaten av denna. Som ett led i arbetet för väckande och höjande av skogsägarnas intresse för en förbättrad skogsvård hava ett antal skogsvårdsstyrelser sedan åtskillig tid tillbaka i en eller annan form belönat sådana skogsägare, som k u n n a t uppvisa särskilt välskötta skogsbruk eller förtjänstfullt utförda skogsvårdsåtgärder. I de flesta fall hava härvid skogsvårdsstyrelsernas diplom ifrågakommit som belöning; ibland hava minnesgåvor av olika slag utdelats eller, i ett fåtal fall, penningbelopp, som genom enskildes donationer för ändamålet ställts till skogsvårdsstyrelsernas förfogande. E r f a r e n h e t e r n a från denna av skogsvårdsstyrelserna sporadiskt och långt ifrån systematiskt bedrivna premieringsverksamhet förtjäna givetvis i detta sammanhang beaktande. I regel torde skogsvårdsstyrelsernas avsikt med den nu omtalade premieringsverksamheten h a v a varit att premiera mindre i alla avseenden välskötta skogsbruk eller sådana, som skulle kunna göra skäl för benämningen mönsterskogsbruk. Snart nog visade det sig emellertid, att en premiering efter dylika grunder endast kunde ske i mycket begränsad omfattning, enär mindre skogsbruk av ifrågavarande beskaffenhet ä n n u voro mycket sällsynta i v å r t land. Den nivå, skogsvården uppnått p å hemmansskogarna, var ej, annat än i enstaka undantagsfall, sådan, att skogsbruket i sin helhet kunde anses mönstergillt. Detta förhållande, som, efter vad det vill synas, gäller hela landet, h a r medfört, att den av skogsvårdsstyrelserna i nu berörda syfte igångsatta premieringsverksamheten blivit av ringa betydelse och ej i större utsträckning kunnat tjäna de ändamål, som därmed avsetts. De skogsvårdsstyrelser, som ändock ansett mödan v ä r t att fortsätta med något slag av premieringsarbete, hava därför i flertalet fall t v u n g i t s a t t modifiera g r u n d e r n a för premiernas utdelande, varigenom skogsvårdsstyrelserna i allmänhet kommit att övergå till att med viss belöning hedra

16 sädana skogsägare, vilka genom förtjänstfullt utförande av viss skogsvårdsåtgärd därav gjort sig förtjänta. Av olika anledningar har emellertid även denna form av skogsvårdsstyrelsernas »premieringsverksamhet» endast vunnit ringa omfattning. I det föregående hava vi framhållit, att premieringen av mindre mönsterskogsbruk funnit sin naturliga begränsning i den sällsynta förekomsten av dylika skogsbruk. I trots av de tillfredsställande resultat skogsvårdssträvandena under senaste decennier visat jämväl i fråga om de mindre skogsbruken och deras skötsel, har den förvisso mycket goda utvecklingen på skogsvårdens område ännu endast i obetydlig omfattning givit betingelser för en i alla avseenden rationellt genomförd skogsskötsel å hemmansägareskogarna. Beträffande förekomsten å dessa skogar av speciella, väl utförda skogsvårdsåtgärder, såsom dikningar, skogsodlingar, gallringar etc, torde man däremot ej kunna göra gällande, att arbeten av sådan art där skulle saknas. Hade man därför i större omfattning velat premiera dylika, torde man ej ha behövt lida brist på material. Detta kan därför enligt vårt förmenande ej vara orsaken till att en dylik premieringsverksamhet ej vunnit större spridning. Andra förklaringsgrunder måste härvid sökas. I första hand torde det ha varit skogsvårdsstyrelsernas brist på för ändamålet disponibla medel, som lagt hinder i vägen för den ifrågavarande verksamhetens utvidgning. Det fåtal skogsvårdsstyrelser, som tillfälligt eller under en följd av år tack vare enskilda donationer kunnat förfoga över medel för ifrågavarande ändamål, hava nämligen utan svårigheter kunnat upprätthålla en viss premieringsrörelse. Andra skogsvårdsstyrelser hava däremot i allmänhet ej varit i stånd till detta. Även om själva gåvan eller belöningen, som i de flesta fall endast kommit att bestå av ett skogsvårdsstyrelsernas diplom, ej varit av dyrbarare beskaffenhet, har dock premieringsarbetet över huvud taget vid ett bedrivande i erforderlig omfattning medfört icke oväsentliga utgifter. En annan faktor, som även verkat hindrande på ifrågavarande verksamhet, har utgjorts av svårigheterna att tillämpa enhetliga och rättvisa bedömningsmetoder. Några för detta ändamål utarbetade normer, efter vilka skogsvårdsstyrelserna kunnat rätta sin bedömning, hava ej förelegat; därför har man även haft svårt att i de enstaka eller konkreta fallen avgöra, huruvida en skogsägare kunnat anses förtjänt av en särskild utmärkelse. Vi vilja i detta sammanhang endast påpeka, hurusom i mänga fall den primära förtjänsten av en väl utförd skogsvårdsåtgärd eller av en i allmänhet god skogsskötsel å en fastighet kunnat direkt eller indirekt tillskrivas vederbörande skogsvårdsstyrelses arbete. Huruvida i ett sådant fall skogsägaren gjort sig förtjänt av utmärkelse för det mått av intresse han ändock visat för sin skogs skötsel kan givetvis anses diskutabelt.. Då vi framdeles få anledning att närmare beröra de svårigheter av olika

17 beskaffenhet, som kunna uppstå, när det gäller att bedöma skogsägarnas förtjänster i nu ifrågavarande hänseende, hava vi i detta s a m m a n h a n g endast velat framhålla, att desamma utgjort ett allvarligt hinder för skogsvårdsstyrelserna att utöva en premieringsverksamhet. En n a t u r l i g följd av premieringsverksamhetens ringa omfattning är, att skogsvårdsstyrelserna i allmänhet ej kunna påvisa betydelsefullare resultat av denna till skogsvårdens fromma. De utdelade hedersbevisen hava varit fåtaliga. Det gynnsamma inflytande, de kunnat utöva, för att väcka a n d r a skogsägares intresse att göra sig förtjänta av samma utmärkelse, har därför ej i n ä m n v ä r d grad gjort sig gällande. Till de svaga resultaten har förvisso även det förhållandet bidragit, att skogsvårdsstyrelserna i allmänhet ej varit i tillfälle att klart precisera fordringarna för premies erhållande. Den starkt begränsade premieutdelningen har, med andra ord, ej kunnat sporra övriga skogsägare till ansträngningar i skogsvårdshänseende. Måhända kan man även antaga, att den vanligen utdelade belöningen, skogsvårdsstyrelsernas diplom, ej varit av den beskaffenhet, att den förmått locka skogsägarna till större ansträngningar. Härför talar åtminstone det förhållandet att, där en skogsvårdsstyrelse varit i stånd att utdela värdefullare premier i form av penningpris eller minnesgåvor, detta enligt uppgift visat sig v a r a till god nytta för väckande av skogsägarnas intresse för skogens skötsel. Tydligt är, att det sätt, v a r p å skogsvårdsstyrelserna hittills varit i tillfälle att bedriva premiering av skogsbruk eller skogsvårdsåtgärder, ej varit av beskaffenhet att leda till för skogsvårdens befrämjande värdefullare resultat. B e h o v e t av särskilda s t a t s å t g ä r d e r för ändamålet. Av vad i föregående kapitel anförts torde framgå, att skogsvårdsstyrelserna hittills ej varit i stånd att bedriva en allmän premieringsverksamhet av nu ifrågavarande a r t i den omfattning och på det sätt, att den blivit ett verksamt medel till främjande av skogsvården å hemmansskogarna. Åvägabringandet av erforderliga förutsättningar härför kan i första hand ej ske med mindre behövliga medel ställas till förfogande för ändamålet. Flertalet skogsvårdsstyrelser hava nämligen ej de ekonomiska resurser, att de med anlitande av egna tillgångar kunna bestrida de utgifter, som äro förenade med en metodiskt genomförd, efter rådande förhållanden väl tillrättalagd premieringsverksamhet. Då man ej torde kunna förutsätta, att de anslag, som kunna t a r v a s för den ifrågavarande premieringen, skola ställas till skogsvårdsstyrelsernas disposition av övriga ortsmyndigheter — landsting och hushållningssällskap — eller av enskilda, för saken intresserade personer, synes, för att en premierings2

18 verksamhet av nu ifrågavarande beskaffenhet skall komma till stånd, v a r a nödvändigt, att till skogsvårdsstyrelserna anvisas särskilda för ä n d a n å l e t avsedda statsmedel. E n annan viktig förutsättning för att en statsunderstödd skogsbmkspremiering skall kunna genomföras är, att ändamålsenliga regler föi premieringens verkställande utarbetas och i stora d r a g fastställas för enhetlig tillämpning av skogsvårdsstyrelserna. Om det med premieringei avsedda syftet skall vinnas, lärer nämligen v a r a nödvändigt, att vid premieringens utförande största möjliga enhetlighet i fråga om bedömningsgrunder o. dyl. blir rådande. Vi äro följaktligen av den uppfattningen, a t t en allmän, hela landet omfattande premieringsverksamhet av betydelse för skogsvården å hemmansägareskogarna ej kan förverkligas med mindre från statens sica åtgärder vidtagas för en dylik verksamhets ekonomiska u n d e r s t ö d a n d e ävensom för fastställandet av enhetliga grunder för dennas bedrivar.de. Föremål för premiering. I detta kapitel komma vi att diskutera spörsmålet, huruvida, förutom skötseln av hela skogsbruk, särskilda skogsvårdsåtgärder eller andra förtjänster om skogsvården böra v a r a föremål för premiering. Vi skola då först lämna en redogörelse för vad de skogsvårdsstyrelser anfört, som p å y r k a t en dylik utvidgning av premieringsverksamheten eller ansett, att denna uteslutande borde avse premiering av särskilda skogsvårdsåtgärder. SkogsvårdsSkogsvårdsstyrelsen i Stockholms läns landstingsområde anför, att den, styrelserna, då hemmansskogarna sällan eller aldrig befinna sig i ett sådant tillstånd, att de kunna inrangeras bland mönsterskogarna, sett sig nödsakad att numera utdela sitt diplom enbart för vissa speciella åtgöranden. Styrelsen förmenar, att det knappast är tänkbart, att en premiering med statsmedel skall k u n n a ske enligt andra grunder, då det är svårt att även med ganska minimala fordringar på mönsterskogsbruk uppleta dylika och man dessutom måste uppmärksamma, a t t de mera välskötta mönsterskogsbruken i regel äro en direkt följd av ansträngningar från skogsvårdsstyrelsernas sida. Lovande början till mönsterskogar torde sålunda genom skogsvårdsstyrelsernas åtgöranden v a r a att finna på många håll — hos såväl intresserade som mindre intresserade skogsägare — men det torde kunna ifrågasättas, om vederbörande ä g a r e i dylika fall verkligen äro förtjänta av offentlig utmärkelse. Skogsvårdsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus läns landstingsområden framhålla, att mindre skogsbruk, som äro så beskaffade, att de i sin helhet böra premieras som mönsterskogsbruk, knappast för närvarande kunna uppbringas inom länen. Däremot torde på ett stort antal hemman

19 k u n n a påvisas goda skogsodlingar eller resultat av beståndsvårdande h u g g n i n g a r , vilka åtgärder emellertid i de allra flesta fall åstadkommits genom skogsvårdsstyrelsernas praktiska medverkan, genom lagens tvång, efter upprepade påtryckningar eller genom direkt understöd. E n premiering av väl utförda gallringar eller goda kulturer anse styrelserna därför v a r k e n behövlig eller ens lämplig, men då betesfrågan är av synnerligen stor vikt för skogsbruket, bör en premiering av sådana effektiva åtgärder, som leda till en bestämd reglering av förhållandet mellan betesmark och m a r k avsedd till skogsbruk, anses önskvärd. Skogsvårdsstyrelsen i Hallands läns landstingsområde h a r på skäl, som i ett annat sammanhang n ä r m a r e kommer att utvecklas, som sin mening uttalat, att föremålet för premieringen bör vara, dels det välskötta mindre skogsbruket, och dels erkännansvärda skogsvårdsåtgärder, som kommit till stånd på det mindre skogsbruket. Styrelsen ifrågasätter jämväl, om icke belöning skall k u n n a tillerkännas en person, som helt oegenn y t t i g t verkat för skogsvårdens höjande i en trakt. Som exempel på en dylik person anföres en skogsvårdskommittéledamot, som verkligen intresserar sig för sin uppgift. E n utmärkelse till sådan person skall helt säkert, framhåller styrelsen, medföra stor n y t t a i skogsvårdsarbetet. Skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus läns landstingsområde anför, att lagstiftning och understöd numera finnes beträffande slutavverkning, återväxt, skogsodling av gamla kalmarker, skogsutdikning och anläggning av betesmarker. Vad som saknas, berör de ytterst viktiga å t g ä r d e r n a röjning och gallring i ungskog. Dessa åtgärder ä r o av utomordentlig och grundläggande betydelse för skogsbeståndens framtida utveckling, men icke desto mindre äro de överallt eftersatta i betänklig mån. Det ä r sorgligt att se, h u r u med stora kostnader och med bidrag av allm ä n n a medel u p p d r a g n a ungskogar genom försummad omvårdnad icke utvecklas på önskvärt sätt. Skogsvårdsstyrelsens mångåriga, intensiva upplysningsarbete och lämnande av avgiftsfria anvisningar och råd samt u t m ä r k n i n g för gallring h a r endast i r i n g a m å n lett till positiva resultat. Detta beror givetvis oftast därpå, att den enskilde skogsbrukaren, som kanske lever under små omständigheter, är obenägen att verkställa en åtgärd, för vilken vinsten icke kommer att utfalla förrän i en framtid, kanske icke ens under hans livstid. Enligt skogsvårdsstyrelsens mening bör det n u föreliggande förslaget om premiering av skogsbruk k u n n a verka i önskvärd riktning, om det i första hand kommer att avse röjning och gallring i ungskog, för vilka åtgärders vidtagande hittills saknats verksamma medel. Åt skogsvårdsstyrelserna bör uppdragas att utdela premier eller s n a r a r e bidrag för utförande av arbeten av ifrågavarande art. Programmet för en dylik verksamhet har av styrelsen uppskisserats på följande sätt:

20 »1) Staten anslår till bidrag för sko>sbeståndsvård ett anslag, som fördelas mellan de olika skogsvårdsstyreberna. Hithörande medel redovisas tillsammans med skogsvårdsstyrelsernis övriga skogsvårdsmedel. 2) Ansökan skall göras hos skogsvårlsstyrelsen före arbetets utförande. 3) Skogsvårdsstyrelsen föranstaltar om besiktning av skogen genom läns jägmästaren, som föreskriver de åigärder, som skola v i d t a g a s . 4) Bidragets storlek bestämmes av ^kogsvårdsstyrelsen. 5) Bidrag kan efter skogsvårdsstyielsens beprövande och i m å n av efterfrågan på bidrag i förhållande i l l för ändamålet anslagna medel utgå med viss del om högst 100 % av de beräknade nettoomkostnaderna för åtgärden, sedan värdet av det avverkade virket frånräknats. 6) Fällt tallvirke skall efter skogsvårdsstyrelsens bestämmande behandlas, t. ex. genom rundbarkning, på sådant sätt, att m ä r g b o r r a r n a s äggläggning förhindras. Kostnaderna hä:för må inräknas i bidraget. 7) Ifrågavarande statsanslag får även efter skogsvårdsstyrelsens beprövande användas till premier för välskötta mindre skogsbruk. 8) Någon maximiareal skogsmark bör icke bestämmas. S m ä r r e skogsbruk böra dock äga företräde, varvkl även andra omständigheter böra beaktas.» Kommittén. Av flera orsaker synes det oss vara mest ändamålsenligt, att den ifrågavarande statsunderstödda premieringsverksamheten uteslutande kommer att avse skötseln av mindre skogsbruk. Som tyngst vägande skäl mot en dylik premieringsverksamhet torde hava anförts, att välskötta mindre skogsbruk av den beskaffenhet, att de kunde anses som mönsterskogsbruk, vore ytterst sällsynta. P å grund h ä r a v hade man förmenat, att en premieringsrörelse, som endast komme att avse dylika skogsbruk, skulle bliva av sådan begränsad omfattning, att den ej kunde bliva till nämnvärd nytta i arbetet för en förbättrad skogsvård å ifrågavarande skogar. Riktigheten av denna uppfattning torde ej kunna bestridas, om man u t g å r ifrån, att endast verkliga mönsterskogar vid premieringen skola tilldelas pris eller belöning. Detta synes emellertid enligt vår uppfattning icke v a r a nödvändigt. Visserligen bör väl den avsedda premieringen hava till syftemål att åstadkomma s. k. mönsterskogsbruk, men detta bör ej innebära att endast dylika skogar skola kunna premieras. Det naturligaste och riktigaste förefaller i stället vara, att premieringen ordnas efter sådana grunder, att den blir ett effektivt medel för frammanande av en successivt förbättrad skogsvård. Skall premieringen få denna verkan måste m a n förutsätta, att skogsbruk av väsentligt olika kvalitet skola kunna bliva bedömda och även belönade, varvid utmärkelsen, i form av olika pris, får r ä t t a sig efter skogsskötselns bättre eller sämre beskaffenhet. I det förslag till premieringsgrunder, som vi i ett följande kapitel

21 komma att framlägga, har även en dylik anordning av premieringsrörelsen förutsatts. Vi hålla alltså före, att den n u v a r a n d e sällsynta förekomsten av mönstergillt skötta mindre skogsbruk ej behöver lägga oöverstigliga hinder i vägen för en premieringsverksamhet av önskvärd omfattning. Även om den högsta utmärkelsen eller premien till en början ej alls eller endast i ett fåtal fall kan utdelas, torde dock tillräckligt många skogsbruk av sådan godhetsklass v a r a för handen, att premier av lägre valör kunna utdelas i nöjaktigt antal. Detta så mycket mera, som enligt vår uppfattning vid premieringen största hänsyn bör tagas till vederbörande skogsägares intresse och goda vilja i fråga om skogens skötsel, varvid torde böra beaktas icke blott färdiga resultat av verkställda åtgärder u t a n även gjorda ansatser och försök i rätt riktning. Det är givet, att den ifrågasatta premieringsverksamheten ej genast kan vinna en mera betydande omfattning. Vi anse emellertid detta ej v a r a nödvändigt u t a n förmena, att en så småningom skeende utveckling av rörelsen kan för saken v a r a mera gagnande. E n premiering medelst statsbidrag av vissa förtjänstfullt utförda skogsvårdsåtgärder synes oss av principiella skäl ej v a r a att i detta sammanhang förorda. Vi erinra om, att skogsvårdsstyrelserna redan besitta betydande möjligheter att understödja olika skogsvårdsåtgärder. Samtliga skogsvårdsstyrelser äro väl sålunda i stånd att i större eller mindre utsträckning kostnadsfritt eller till reducerat pris tillhandahålla skogsä g a r n a sakkunnigt biträde för avverkningars och andra åtgärders planläggande ävensom plantor eller frö för skogsodlingars verkställande. Genom anvisandet av statens skogsutdikningsanslag finnas särskilda medel disponibla för understöd av skogsdikningar. Det från och med år 1931 för skogsvårdsstyrelserna tillgängliga statens skogsodlingsanslag öppnar ytterligare möjligheter för dessa att effektivt understödja skogsodlingar å av ålder kala marker, iståndsättandet av i olika avseenden vanhävdade skogsmarker samt gallringar eller röjningar i stavaskogsbestånd. Nu berörda redan föreliggande understödsmöjligheter synas oss, om tillräckliga medel anvisas för ändamålen, v a r a av den tillfredsställande beskaffenhet, att någon ytterligare utvidgning av skogsvårdsstyrelsernas efter nu tillämpade och gällande grunder utövade bidragsverksamhet för närvarande ej är påkallad. Visserligen är det riktigt, som från vissa håll påpekats, att särskilt statsanslag saknas för bidrag till gallringar eller röjningar i normala skogsbestånd. Då hushållningssällskapens möjligheter till understöd av betesregleringar i syfte att åstadkomma en rationell uppdelning av betesoch skogsbruk äro alltför begränsade för a t t kunna lända skogsbruket till större gagn, kan man även vitsorda vad som anförts i fråga om bristen på medel för dylikt ändamål. Utan att på minsta sätt vilja ifrågasätta

nu nämnda åtgärders ändamålsenlighet och stora skogsvårdande betydelse äro vi dock av den uppfattningen, att under nuvarande förhållanden övervägande skäl tala för att direkta statsanslag ej anslås för bidrag till dylika arbeten. Beträffande på lämpligt sätt och vid lämplig tidpunkt utförda gallringar och röjningar i ordinära skogsbestånd måste vi anse, att verkställandet av dylika huggningar bör vara av den påtagliga ekonomiska fördel för vederbörande skogsägare, att han, då resultaten i detta fall ej låta alltför länge vänta på sig, i eget intresse utan särskilda statsbidrag bör låta utföra åtgärderna i fråga. Helt visst äro särskilt hos de mindre skogsägarna underlåtenhetssynderna stora i detta avseende. Detta synes tala för att skogsvårdsstyrelsernas upplysningsverksamhet på detta område är i behov av intensifiering. Enligt vår mening är emellertid det arbete, som av skogsvårdsstyrelserna redan nedlagts i syfte att stimulera eller väcka skogsägarnas intresse för gallring av sina skogar av betydande värde. Vid en förbättring av konjunkturerna för avsättning av småvirke vilja vi därför tro, att flerstädes i landet skogsägarna självmant skola igångsätta gallringar i fullt nöjaktig omfattning. Vad angår ytterligare statsbidrag till betesregleringar finna vi, att dylika helt visst skulle kunna bliva till stor nytta, då frågan om skogens fredande för betning är av den allra största betydelse för en rationell skogsvård. Vi hålla dock före, att den närmast till hands liggande åtgärden på detta område är utarbetandet av en ny och modern stängsellagstiftning, vari hänsyn tages till skogsbrukets berättigade krav på betesfred i skogarna. En ur skogsbrukets synpunkt ändamålsenlig ägofredslag måste enligt vårt förmenande först lägga den grund, på vilken eventuellt behövliga ytterligare statsåtgärder böra baseras. Då vi sålunda ej kunna tillstyrka nya statsanslags uppförande för understöd till eller premiering av sådana skogsvårdsåtgärder, som för närvarande ej kunna bliva föremål för direkta statsbidrag, följer härav, att vi ej heller kunna förorda anvisandet av statsmedel för utdelning av premielån till sagda ändamål. Vid en premiering av mindre skogsbruk bliva emellertid möjligheter åvägabragta att, förutom nu redan som understödsvärda ansedda åtgärder, även belöna exempelvis väl utförda gallringar och röjningar samt åtgärder i betesreglerande syfte. Då ifrågavarande åtgärder äro av, kan man säga, grundläggande betydelse för en god skogsvård, måste de även komma att intaga en framträdande och viktig plats å det schema, efter vilket skogsbrukets skötsel skall bedömas vid premieringens utförande. Man kan därför säga, att inrättandet av ett system för skogsbrukspremiering kommer att medföra möjligheter för vederbörande skogsvårdsmyndigheter att skänka erkännanden åt sådana skogsägare, som beflitat sig om att väl gallra sina skogar och att skydda dessa för betesskador, sam-

^3 tidigt som de dock ej underlåtit att vidtaga de övriga åtgärder i skogsvårdande syfte, som av förhållandena varit påkallade. Av vissa skogsvårdsstyrelser har framhållits, att en premiering av skogsbruk svårligen skulle kunna genomföras på den grund, att i de fall, då hemmansägareskogarna befunne sig i ett tillfredsställande skick, detta i allmänhet vore ett resultat av skogsvårdsstyrelsernas a n s t r ä n g n i n g a r och arbete. Det kan ej förnekas, att icke detta förhållande kommer att i viss grad komplicera premieringsarbetet. Vi anse dock att en premiering av viss skogsvårdsåtgärd som regel kommer att lida av samma svagheter, enär väl även dessa speciella åtgöranden, n ä r det gäller hemmansägareskogarna, i stor utsträckning äro att tillskriva initiativ eller hjälp i en eller annan form från vederbörande skogsvårdsstyrelses sida. Nu berörda skäl emot en premiering av hela skogsbruk är förvisso av betydelse men äger samma giltighet vid premiering av särskilda skogsvårdsåtgärder. Någon anledning synes därför ej föreligga att av denna orsak välja sistnämnda förfaringssätt, som enligt vad vi i det föregående sökt visa, ur a n d r a synpunkter ej torde v a r a a t t förorda. Slutligen vilja vi även i detta sammanhang framhålla, att vi anse uteslutet, att vid en skogsbrukspremiering, om sådan kommer till stånd, ut^ märkelser skola kunna ges åt personer, som, på annat sätt än genom skötsel av egen skog, nedlagt förtjänster om skogsvården i sin ort. Förvisso kunna sådana personer v a r a väl värda att belönas; sannolikt är även, att sådana belöningars utdelande skulle kunna bliva till gagn för skogsvården. Enligt vår uppfattning är dock detta en särskild fråga, som ej hör direkt samman med skogsbrukspremiering. Det synes oss jämväl, som om det ej borde v a r a oöverkomligt för skogsvårdsstyrelserna att själva ombesörja lämpliga utmärkelsers tilldelande åt sådana personer, varom nu är fråga. Av det nu anförda framgår, att enligt vår mening en statligt understödd skoglig premieringsverksamhet endast bör avse utdelning av belöningar till sådana skogsägare, vilka besitta skogsbruk med en skötsel, som i sin helhet kan anses förtjänstfull. Villkor för premiering. H ä r skola diskuteras de allmänna villkor, som med bortseende från skogsskötselns beskaffenhet måste uppställas på ett skogsbruk, för att detta skall kunna komma i fråga för premiering. Först vilja vi då redogöra för vad skogsvårdsstyrelserna h ä r u t i n n a n yttrat. Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms läns landstingsområde framför som Skogsvårdssin åsikt, att i södra och mellersta Sverige endast sådana skogsbruk böra styrelserna, premieras, d ä r absolut betesfred råder.

24 Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands läns landstingsområde finner, att en viss begränsning av arealen uppåt måste förutsättas beträffande de skogsbruk, som skola komma i fråga för premiering. Då emellertid förhållandena inom landets olika delar äro så väsentligt skiljaktiga, särskilt beträffande den hemmanen tillhörande skogsarealen, i det att denna i Norrland oftast är mycket större ä n söderut, utan att detta i den allm ä n n a uppfattningen egentligen inverkar på egendomens t y p av mindre eller större fastighet, bör ingen gemensam maximiareal bestämmas, utan bör denna sättas olika för norra och södra Sverige. För Östergötlands del, där medelarealen av hemmansskogarna enligt styrelsens uppfattning uppgår till 40—50 har, ifrågasattes en maximiareal av 75 har prod, skogsmark. Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs läns landstingsområde anser, att om man ville draga en gräns så, a t t endast mindre skogsägare skola komma i åtnjutande av premie, så äro förhållandena skarpt åtskilda i detta hänseende inom södra, mellersta och n o r r a delarna av landet. Inom södra delen — huvudsakligen Götaland — torde till skogshemman i bondehand ej höra större areal skogsmark än i medeltal 35 hektar, då däremot i Norrland arealen är betydligt större. Någon bestämd gräns, som anger, att endast skogsbruk av en viss maximiareal kunna ifrågakomma vid premiering, bör därför ej fixeras. Enligt styrelsens åsikt torde i stället v a r a lämpligare med den bestämmelsen, att blott ägare av mindre skogsbruk, som beflita sig om god skogsvård, kunna komma i åtnjutande av premie, och torde böra överlämnas åt det organ, som skall h a n d h a v a premieringen, att bedöma och avgöra till vem premie skall utgå. Skogsvårdsstyrelsen i Hallands läns landstingsområde anför, att da premieringen avser mindre skogsbruk är det nödvändigt a t t avgöra, vad som skall hänföras till detta slags skogsbruk. Den bästa grunden för bedömningen är arealen, fastän invändning mot detta med skäl kan framställas. I vissa orter är en skogsgårds areal av den storleken, att gården är att hänföra till ett mindre skogsbruk på grund av markens fördelning på åker och skog, medan s a m m a areal på annan ort med annan markfördelning icke anses v a r a ett mindre skogsbruk. Det bör icke v a r a oriktigt att sätta maximigränsen för skogsmarken olika hög i län med skilda förhållanden. För Hallands län vill styrelsen föreslå denna gräns till 200 hektar. Skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus läns landstingsområde anför i sitt första y t t r a n d e i ämnet, att för premieringen torde böra fastställas en maximiareal produktiv skogsmark av t. ex. 50 å 75 hektar; vidare bör som övre gräns sättas 10 hektar åker och 30 000 å 40 000 kronors taxeringsvärde för hela fastigheten. I ett senare utlåtande har emellertid styrelsen, i samband med framläggandet av förslag om premiering av röjning och gallring i ungskog,

25 anfört, a t t för en dylik premiering någon maximiareal skogsmark icke bör bestämmas. Smärre skogsbruk böra dock äga företräde, varvid även a n d r a omständigheter skola beaktas. Skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs läns landstingsområde gör med hänvisning till ett av länsjägmästaren hos styrelsen avgivet utlåtande gällande, att frågan om arealbegränsning som villkor för premiering kan diskuteras. Fastställes en maximiareal bör den emellertid sättas så hög, exempelvis 500 har eller mera, att icke de medelstora eller större g å r d a r n a , vilka sakna egen skogligt utbildad personal och därför anlita skogsvårdsstyrelserna, bliva uteslutna från möjligheten till premiering. Skogsvårdsstyrelsen i Skaraborgs läns landstingsområde anser ofrånkomligt, att bestämmelser måste finnas om en viss maximiareal hos de skogsbruk, som skola ifrågakomma för premiering. Med tanke på de högst olikartade skogsförhållanden, som äro för handen i olika delar av landet, förefaller det dock styrelsen nödvändigt att fixera den övre gränsen väsentligt olika för olika landsdelar. I d e t t a s a m m a n h a n g vill styrelsen som sin mening framhålla, att denna gräns icke bör sättas för snäv, då åtgärder av föreslagen a r t äro av stor vikt just för de ej för små hemmansskogarna och det givetvis är av största betydelse, att en god skogsvård bedrives på de jämförelsevis stora arealerna. I fråga om fördelningen av premierna böra skogsvårdsstyrelserna därför erhålla, ganska fria händer. Även i Skaraborgs län linnes ett rätt stort a n t a l hemmansskogar med tämligen stor areal, där behovet av en förbättrad skogsskötsel i många, fall är starkt framträdande, och för detta län vill styrelsen därför anse, att maximiarealen icke bör sättas lägre än 75 å 100 hektar skogsmark och 30 a 40 hektar åker. Skogsvårdsstyrelsen i Väslernorrlands läns landstingsområde y t t r a r angående den förutsatta begränsningen av premieringsinstitutets användning till vissa mindre fastigheter, att denna synpunkt endast är ägnad att betaga förslaget dess ideella värde och att försvåra lösningen av frågan. Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens läns landstingsområde finner sig icke kunna instämma i motionärens förslag, att premieringen skall inskränkas att omfatta endast mindre skogsbruk. Varje skogsägare, som sköter skogen enligt de grunder, som fastställas för att premierna skola k u n n a erhållas, bör kunna tilldelas sådan. Som villkor för premiering bör enligt styrelsens mening stipuleras: 1) a t t en skogshushållningsplan finnes för skogen, bestående av minst skogskarta, beståndsbeskrivning och förslag till avverkning och skogsvårdsåtgärder, 2) att skogsskötseln bedrives på ett ur det allmännas synpunkt särskilt mönstergillt sätt. K r a v e t på skogshushållningsplan förestavas av att sådan är nödvändig för att kunna genomföra en rationell skogsskötsel. P l a n e n kan dock v a r a

26 av enklare slag. Det allmännas k r a v beträffande skogens skötsel är, framhåller styrelsen, intensitet och uthållighet med särskilt beaktande iv trävaruindustriens råvarubehov. Kommittén. Av direktiven för ifrågavarande utredning torde framgå, att den föreslagna premieringsverksamheten uteslutande skall omfatta s. k. nindre skogsbruk, varmed i detta sammanhang torde böra förstås hemmansägareskogar eller skogar i bondehand. Uteslutna från r ä t t till premiering skulle alltså v a r a : statens och andra allmänna skogar, olika slag av kommunskogar, aktiebolagsskogar samt större jordägares skogar, d. v. s. slogar å fastigheter av gods- eller herrgårdsnatur. Av inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga för utredning rörande utfallet av 1928 års allmänna fastighetstaxering h a r uncersökning verkställts i fråga om arealens fördelning å ovannämnda kategorier av skogar. Gränsen mellan större och mindre jordägares skogar l u r därvid ej bestämts med ledning av fastigheternas i fråga skogsmarksareal eller taxeringsvärde, u t a n har denna i stället dragits på sådant sätt att till kategorien större jordägares skogar hänförts gods och herrgårdar tillhörig skogsmark, d ä r egendomens h e r r g å r d s n a t u r av ålder förefunnits, samt till kategorien mindre jordägares skogar övriga enskilda skogar, som ej ägas av aktiebolag. Det är alltså helt och hållet egendomens natur av herrgårds- eller bondeskog, som fått fälla utslaget vid uppdelningen av enskildes i icke lolagshand varande skogar på de tvenne ifrågakommande kategorierna större och mindre jordägares skogar. Då skogsmarksarealens storlek i och för sig ej övat inflytande på skogsbrukens ifrågavarande fördelning torde givetvis i viss utsträckning inträffa, att exempelvis till gruppen större jordägares skogar hänförts skogsbruk, som med hänsyn till arealens storlek kunna betraktas som mindre. Dylika mindre skogsbruk torde dock i allmänhet v a r a förenade med jordbruk av den omfattning, att fastigheten i sin helhet, trots den ringa skogsmarksarealen, äger n a t u r av gods eller herrgård. För n u ifrågavarande ändamål synas de tillämpade grunderna för uppdelningen i fråga v a r a lämpliga. Gruppen mindre jordägares skogar, bildad på nu angivet sätt, bör nämligen just omfatta de skogsbruk, som, enligt vad nyss anförts om förutsättningarna för denna utredning, skola kunna anses som premieringsberättigade. Genom den använda indelningsgrunden torde även från de premieringsbara fastigheterna hava avskilts det övervägande flertalet egendomar med större jordbruksareal, då dessa kommit att hänföras till gruppen större jordägares skogar. Detta medför, att man vid en eventuell uppdelning av skogarna efter fastigheternas storlek inom gruppen mindre jordägares skogar ej torde behöva taga hänsyn till arealen inägojord eller taxeringsvärde u t a n uteslutande kan grunda denna på skogsmarksarealens storlek.

27 Som redan framhållits, hava vi utgått ifrån, att egendomar av godseller herrgårdsnatur, som i regel besitta mera avsevärda skogsmarksarealer, ej skola kunna bliva föremål för den nu ifrågavarande premieringen. Härnäst måste nu övervägas, huruvida samtliga övriga enskilda skogar med undantag av bolagens skogar skola anses premieringsbara. Enligt vårt förmenande vore detta varken riktigt eller rättvist. Den form av uppmuntran, en premiering av nu ifrågavarande beskaffenhet kommer att utgöra, kan enligt vår uppfattning endast bliva lämplig för mindre skogsbruk. Priset eller premiens materiella värde kommer under alla förhållanden att bliva jämförelsevis ringa och torde därför knappast kunna i nämnvärd grad stimulera de större skogsägarnas skogsvårdsintresse. Den art av utmärkelse, en premietilldelning utgör, synes över huvud taget vara mest passande för de mindre skogsägarnas förhållanden. Att utesluta samtliga gods- och herrgårdsskogar och samtidigt premiera hur stora skogsbruk som helst, endast dessa äro av bondeskogsnatur, synes dock å andra sidan knappast vara fullt lämpligt eller rättvist. En uteslutning av förstnämnda skogar måste därför enligt vår mening ha till följd, att en utsovring sker jämväl av de största skogsbruken inom kategorien mindre jordägares skogar. Som vi redan antytt, hålla vi före, att premiering är en form för uppmuntran åt skogsvården, som endast passar för innehavare av mindre ägolotter. Även ur denna synpunkt anse vi det alltså riktigast, att icke blott herrgårdsskogarna uteslutas, utan även att beträffande hemmansägareskogarna eller bondeskogarna en viss gräns dragés för den areal skogsmark, som maximalt må förefinnas å en fastighet, för att denna skall kunna bliva föremål för premiering. För att bedöma var denna gräns lämpligen bör dragas, kunna omförmälda fastighetstaxeringssakkunnigas arealutredningar utgöra lämplig grundval. Med ledning av de uppgifter, som av dessa erhållits, har tab. I I upprättats, som i absoluta och relativa tal visar den produktiva skogsmarksarealens fördelning inom olika landstings- eller skogsvårdsstyrelseområden på mindre jordägares fastigheter om 0—10, 10—25, 25—50, 50—100, 100—200 samt över 200 har dylik areal. Att märka är, att totalarealen enligt denna tabell uppgår till 9 480 300 har, vilket är något mindre än vad som redovisas i tab. I, där även mindre jordägares skogar i lappmarkerna medtagits. Av tabellen framgår, bland annat, att i vissa landstingsområden rätt väsentliga skogsmarksarealer inom gruppen mindre jordägares skogar tillkomma fastigheter med en skogsmarksareal om 200 har eller mera. Lägst är arealprocenten dylika skogar i Malmöhus län, där den endast uppgår till 1,2; högst är den i Jämtlands län, där den stiger till icke mindre än 45,3. Denna betydande variation från lägst 1,2 till högst 45,3 % visar,

28 '

—

S-i

g

c3

1 H

O

t*

O

Xi

OJ

S be C S3

•d s B

o o CM

•„

o

co

i) u ej

:«(

CO

H

TH

rH

eb

..-

c cc o

CN

!M -T

CC

CM

"*

hCl

~ c

co

r-

©

cc

O

CM

»r: cc CO <j er.

l^

t^

tn sfc r—

CO

er

X

X

r-

CN

T

er

X

CO rH

Tfr r-

CO X CM CN

C

^

<r

efa

W

—1 —1

rH

er

O CM

O -M

~o

cc

1— r-

o o rH

t*

2 X ^fi

cc

cc

t>

•c

X

•r

er

fH

lO

r-

os o cr;

cc

i^

i .'

iC

-T

-r

—

X

CM

cr.

r-

c e O G> QCJ . C c iC —*O* • r-C< er ec O in er; m a ar T— r- i o co er O T— c » —oi c~ •e~ C C

cc

.C

ec;

c

X

iC

o o

o

CC

er. er cr T—

O

er. CM en co

« —« CM

5 CO

1 t? 1

X T-1

Q er C ~ o c- o cc> C o c ffi e~ <~ O ~ O c: o r> a c c 9C e s c a Cer. C a C6 - t to- cr >j -cH cr o c K! >:. H r ) cc DO o er o CC er er ce> ^ — ~ er er co ..c -+ -tf -+ —' -- -r —o o — • O o — p cc ; c. c « er c c s& T* erv cc C <N 8* B* co o o o * o CT ',. o S — — cr c C cc er o O ~ Q cc er qp o O c O ca o ft - o c C c C C C O er o cc c c e_ cc cr a c ccr o C 9 K 0 c> CM c C :: c:: 6 c» o t> -t O c- (^ -t >c er »c: CO c > a ~ i «o en cc co cc •c o o — cc r» o

c cc o c CC cc P3 se CM <M

O CD CO

O O

C

X

CC

c~

CC

CO

CO

id

e~

X

i-

X

CO

X

r—

iC

C

Sf

t~~

iO

t^

-T

er

CM

i.

CC

CC

r-

Ifl

CC

lO CC

X

TN

cc

»O

cc

CN

i-

•<* T-^

iC

rH CM

o: rn

C c C"

O

OS

l>

-T

-f

"•t

1-

CM

C

l> X1 T—<

X -r

X t~

,r

l^

Cf

CC

CM

C

CC

O O

T

T~t CO

\C 5 CN1

CO CM

)

CO

rH CM

CT r-

cn

H(

O

t^

Ol

•—,

rH

T

l-H

•rtl •^

LC

e~ X

GO

Tf

t^

1^

T

iC CM

CO

[*>•

O

iC

X i^

T -

CM

CN SM o^

o

R

CO

>a

i "? teer; »ci

~

e

'-T

ba O

CC

CC

c\

c

CM

-^r

o cc c:

CM

1* O!

O

-r

cc

c>

>o

ec:

er er CM cc

iO CM

a

C"

X

r^

S>

O

O

,_

c-

»r

CC

-T

O O

O

CM

—

o Ml

c CM

.„

i 3 o —

ee

co

_i

CM CM

o-

r-1

"

IT

ec

0!

cc

liC5

Cft

eo

«

O. O

lO CN

X CM

CM O

CM CO

-i

O

O

r-l

X

-t

—1 CM CM CM

co c

>c

H;

cc O er Ö et e er cr c a cr O Tj> X r^

C75

Tf 1

r-

-+

co

-*

-(•

Kl

T

r-

H"

CC

-T

iC

• *

-t O

CC

CN

cr

C

co

CT: r-

iC

er

—

1—

rH

CC

CC

O

CC

CM

I-

cc cc c;

X

rH

CC Cl

t^

1?

CC CC

*

•O

:o to

e

o

1 5

OS <ä

a

O

iC.

~

l>

i^

cCO CO »o

X

CJS

CO

o

o

CM

X

T—

>r

o

fm

ex>

O jf> i—

-i-

<M

TI

CT3

CC

"*CM

T-i

T -

a cc — e c c: er c X <_ c er X — r r-

o c O O rj

er e >c. er cr C ro

C5 rH

CM

T *

£•

r-

w .

t-

X r-

C

O

X

r-

I

r-i

X CC

ic:

Tf

o .c

X

•<*

ur

•T O

iC

CO

I>

er o

co

-t

eo

l^

O

ilC-

C

to ex tn co

£ 5 er cr

CM

-t

cr

•r

iC.

O

iC

CC T—

r*

e

O CM

O

c O

i-

- 1i

If er "o* c cc cc c o er cr cr er iCC c

C

0)

C

T-H

«c:

X

« S> — r- ~ O c C C > cr

-t-

.5

c

>c

\C o <*

X p-

e

CC

o

o C a cr c <~c~ cC c c; cc ~ c-— O Ce~ e cr C c C er c C c C 1 cC: c~ o ^-r ec r- cc er a o c — rt> --* c~ cr r^ c- :/- / c» «

CM

co

-t

cr

i—

a

cc c

e o e cc e~ O o CC — <S c a O a c O a c: c: c c5* Cer cc a O i— 0L c: »et er. U3 r t » CO C c —K IM r^ CM cr X tx co cc tr. US Ifi -to iCC i c : CC "* er CO s> 'CC \C D" i— r *

bit

be

«o

c c

CC

Vi. 09

•«

c-

^~

CM

sM

H

t-

^*

cr

cc

M

CC

l^ Cl

rH

O

CC O

er.

CC

X c -v c?

0)

O

x

o

T

rH

H

o

CO

ff!

o o O o cr er O o er o o c~ o O a cc o a o c: c c C er o a : c o c o o o c: er c : •o: : t > - CD CO er co T f \Q o er ia -+ tp T er o CR • * CM

O

1—1

s c

er -t-

rH

1 ^

CO

CO

e*

O

er

;*.

* u

C-

CC

r-

O'

O

— tx

cc

o -Ö

o c

to •a CO

ÖX

13 O

—

CO

.

a o o er o O er a er e~ cc O ec 3 o cc a <r- < —c c- c CJ> ec er ec cc C o L^ o er a C c C~ a c: C >< c er icC 5 er 'CC - T cr. CC T er CO 35 cc er -+ t5 r - t o CC CC CO © X X O lO er X. CO »o r t er CO X l O co H an c* > so « r H y —; co *s* CO -* O! cr. t ^ c- a cc t - 1-i ef. c. a c ec> o c . CO nr. o; T T—l CN Q> IoC cc CM OJ CO r - r-i 'X «* Cl— >fi er X er er i - • O

c3

o

er

S S rr l C

er er

iC

C cc o c g e~ cc - O - c c- c c o c C ca s ' " : ' cc er <eo < cc o cr o — e~ ,c •>* e en or? ec -+ -t

•>

t>. CM

irt -T

CC

iO

CJc

CO - *

X r-

CO CO TH

O

<" er. cc

er.

r-

kfl

T—

co

A!

S

co bfi O

03 CD r

CD éC CO

w 73 03 H

o bO

OJ

— e

P

C

c3

h3

C

v r

B

cc r -

X

ct c r 0 :S w

&

1 — '"

i c

X

c — t*s CC

S r rci

Ii

o

w

x

X

9 C

P o

"C

CD

CC

»s

"Z

|

T

• -

C

-

T

ir

7"

M a C- H - k

0 OJ

tv* O CC

CD

X

rh

C3

a

&— 5 X c o 1 c i ~ r -c

•I

'c

t,1 cc

a

rC c;

CC O

:-r

ii a. :cca i L, :ce> oc > C > k / ->- > :CC

X

B JC

cc 0.

C

L.

>* r2

29 B

O tX CO

r H CN CO CO X C l (M 1(5 CO T * CN CM •*

2 t S 2 2 ? m ' * H ' H ! ? ; i 5 D C T , * " O c ;

o » a ^ ^ i o i O T i < o j N c e t - c o ^ i a Ä i a H m ^ t o c o o

CO

r"<

rH

CMrnCN

C O C O C O r - i e O r H C O C N r H

rH

O

H

CO d

o

co" o f ©

O CM

W r H

C O r - l O C N C O C O C O C N O S C O r H C N C C

©" ©" oT ©" CM" i-T TH" CO" r f t—" ©" co" -*' C O I M C O M O C O i O O J q T J I H C O H f O C f t i D N C f t C C C O H H ^ r-i lTJ r H Cft CD O " * CO rji

ca -£x

HT

eo •* O O CM

C O r H r H r H r H r T

©" ©"

t - r f l CO t » CN1 t>- CM T-" CO CO r H C O H C O i O f f i i O C O M ( N n < *

o

o t - o t -

^ t - C C ^ t ^ t r H r J f C O C O C O B C D O i m t - H l O C S r J I

co^ cr. as CM

cc

oo rH o CC

CM

lO

O

CO

CN

O

rH co

CO en co

"

M

W

^

^

W

l

f

l

H

N

^

O

C

B

O

rn

H

l

f

l

C

X r J i r J l r t O r t l H O H I C D e O

J

)

CO

C

D

J]

rH CN r H r -

03 C

a c. ' ^ ^ °i l r "-i ^ -i, ° °° c ^ *° *"• H ~* x~ CM" r-" r f crT co" c>-" co" © " co" CM" CN" X " X " OS" OO" CO"

CO

t—" r f CM" O "

T

a o

O -rH co O CM uO CD O W ö C?)

•*

i O < S S l ^ l S W m c C ! N t " M C O M rn " < * r H © C N C O X r ^ t ^ © rH CM r H r H

*

CM" X

CO —

CM" CO"

CN CT) rH CTS CO CO r H CM »C CO - * CO r * CO H

^ c3 • £

i—>

co

CM" CO" CN" CM" X "

l

O

t»

r^

f

f

,_i

l

C

ifl

C5

(

)

r-i

C

N

f OS

» H C M

rH

rH

m

O

l3

"J

l

rH

I

T-H

»

H

r

lO

CO

CN

O r*

COCNCNCNCOCM

ca Ct

C3

CO

rH

CO

L~

CN

O Cl Ifl H N CM CO CM CO CM

:eS l Cl CO r *

t-

1 CTS © i j ^- . ers

co co co iec x ers t^- x »cc

O

H

C

C2

CC

rH

O

C O r H O r H » — ; CTS X CN r H r-i CM rH ^

O

C

O

O

O

N

H

C

O

O

O

H

H

l^

CO

l^

CO

C>,_,

C

O

I

Q

C

O

I

C

)

C

D

I

>

C

J

1 I O ^ I O ] ( J CO ' O CO t o X N O • * 1^ O <# e j t» CO l O C T s C N r ^ c M i O l ^ r ^ r - i i O r ^ C M C O X C O C O C O X • * C O ^ r H tH rH r^ - * H • * H H O CM I M CM T J ( ( M

"-i

<o u

•o SI

o

•PH

en OJ co co

C M C N O C N L ^ C O r H r H r H C O O

S S S $ S S r 5 S f S 2 2 2 ! ?

S2 os ^

"* °o t - oo t~ «o

COCOCOCNCOCOCNCNeOrHeOlMCOCNCOCNCMCNCNCNCN C O r j ^ r H C O r t H C M X C M t ^ C M C r s C O C N C ^ O t ^ r H r + l

'N

c3

b

oscocsN^TjiiaNoscoQo^irjioooci^o

I ~

r ^ l O X C O C D r H © u r S t ^ © © 0 © T - ^ X r H C N C O CNrHrHCNirejuOrHrHrHCNCM CMCMO-COt-CN

CC r-i • * c o l. t » CM C,

oo co ^

H ©

co

iO

o

co

cc

cc

00 CO l O CO CO 1 ^ h . CO X CN CO

o ^ r H c o o o o o u r s c o i ^ c o > n c N O ©

£ - £ r J r 5 ° - c 12 » CO" I--' r f iQ CO r-T t - " t » co" r-" co" o " CM" CM" CO * c o n CM CO CO CN

C O r H r ^ O C O l O C O C O C O r H C O C O C N

O ers r>. oo x rH C O r H X X r ^ C O C J S » r i X X r H r H © » r J t ^ [ ^ CO CN X CD rH M t » O H H lO g i g f i c o H i f l c o o i o c o ^ o H N m rH rH CM CN CO CO • ^ O O c O ^ I N O ^ t - O l - i O O O O O rHCNl r ^ r H C N r ^ X C r . CTsr^rHOCO

G

oj

CC

G TJ

CC

c -2 0C J * «S O

o3

c3 73

rd TS -2 H\

,s s ^ o

-

Ö

P

5 C* 03

be T3

CO Ted

>i

fn

o

O -Q

.Q c3

ro

CD

c3

*-> s.> & 03 :c3

E S-S O <p -re

CD

rQ

PH

O

r> M O >

£ > £

30 att genomsnittsarealen för mindre jordägares skogar är mycket växlande i olika delar av landet. I tab. I I I lämnas uppgift om antalet skogsbruk i olika storleksklasser samt om totala antalets procentuella fördelning å samma klasser. Tabellen visar, bland annat, att med avseende på fastigheternas a n t a l procenttalen i klassen 200 har och däröver genomgående äro betydligt lägre än motsvarande procenttal för arealen. Ifrågavarande procenttal för J ä m t lands län är sålunda endast 10,4 under det att arealprocenten v a r 45,3. Tab. IV. Mindre jordägares skogar. Genomsnittsarealen prod, skogsmark i hektar per skogsbruk inom olika landstingsområden. Stockholm Uppsala Södermanland Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar norra Kalmar södra Gotland Blekinge Kristianstad Malmöhus Halland

29,2 21,0 24,7 36,1 32,4 27,5 50,0 38,3 21,8 32,1 20,1 16,0 25,5

Göteborgs o. Bohus Älvsborg Skaraborg Värmland Örebro Västmanland Kopparberg Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten Medeltal

18,8 23,1 15,0 25,5 20,2 30,1 26,7 44,1 56,G 80,6 36,0 72,6 33,5

I tab. IV har för de skilda landstingsområdena u t r ä k n a t s genomsnittsarealen skogsmark för mindre jordägares skogar. Variationen är, som redan framhållits, betydande och visar tydligt omöjligheten av att för n u ifrågavarande ändamål fixera en arealgräns vid samma nivå i olika delar av landet. Enligt v å r t förmenande bör den gräns, det här gäller att uppdraga, läggas så, att alltefter rådande förhållanden i olika delar av landet med avseende på de skogsmarksarealer, som besittas av de mindre jordägarna, de relativt sett största skogsbruken bliva utsorterade samtidigt som huvudparten av de mindre jordägarnas skogar falla inom gränsen och sålunda bliva premieringsberättigade. För att n ä r m a r e undersöka hur en sådan gräns lämpligen bör läggas, ha vi gått tillväga på följande sätt. För varje landstingsområde har å rutpapper uppdragits en s. k. summationskurva för arealprocenterna prod, skogsmark inom olika storleksklasser av skogar. P å en sådan kurva (se fig. 1) kan man avläsa, hur stor procentuell andel av arealen, som ligger under eller över en viss areal, exempelvis under eller över 50 har, samtidigt som man kan bestämma vid vilken absolut areal, r ä k n a t från och med de minsta eller från och med de största skogsbruken, ett visst procenttal av totalarealen är beläget. Sedan vi alltså u p p r ä t t a t dylika kurvor för de mindre jordägarnas skogar inom samtliga landstingsområden, hava vi å dessa kurvor avläst inom vilken skogsmarksareal i h a r räknat från och med de minsta skogsbruken 75 % av totalarealen dylika skogar äro belägna. Eesultaten av dessa beräk-

31 ningar äro införda å tab. V. Av denna såväl som av fig. 1 framgår exempelvis, att inom Västmanlands län ifrågavarande gräns ligger vid 117 har, under det att den inom exempelvis Västerbottens län ligger vid 138 har. Högst ligger gränsen inom Jämtlands län, vid 300 har, som dock är en något osäkrare siffra än övriga, då avläsningen för detta län måst ske å extrapolerad del av kurvan; lägst ligger den inom Göteborgs och Bohus län, där 75 % av skogsmarksarealen äro belägna å skogsbruk från och med de minsta förekommande till och med sådana med en maximiareal skogsmark av 47 har. Efter motsvarande tillvägagångssätt med avseende på den procentuella fördelningen av antalet skogsbruk i olika storleksklasser (se fig. 2) har i tab. V även angivits hur stor procentuell andel av antalet fastigheter, som äro belägna inom samma gräns eller inom gränsen för 75 % av totalarealen räknat från de minsta fastigheterna. Som tabellen visar är denna procentserie anmärkningsvärt jämn; den varierar sålunda endast mellan 92 % i Blekinge och Kopparbergs län upp till 96 % i Södermanlands, Skaraborgs, Värmlands och Örebro län. Genomsnittligt synes den ligga ungefärligen vid 95 %. Den nu ifrågavarande gränsen synes rätt väl uppfylla de fordringar, vi ställt på densamma. Samtidigt som tre fjärdedelar av de mindre jordägarnas skogar eller huvudparten av dessa inom samtliga landstingsområden skulle bliva premieringsberättigade, skulle även inom samtliga landstingsområden det övervägande antalet eller c:a 95 % av de mindre jordägarnas skogsfastigheter bliva premieringsbara. Uteslutna från rätt till premiering skulle endast de skogsbruk bliva, som med hänsyn till ortens skogsförhållanden kunna betraktas som större. Dessa omfatta en fjärdedel av totalarealen av de mindre jordägarnas skogar och genomsnittligt 5 % av antalet skogsfastigheter inom denna kategori. Vi vilja sålunda föreslå, att de arealer, lämpligen avrundade uppåt till närmaste 10-tal hektar, som i tab. V för de olika landstingsområdena angiva gränserna för 75 % av totalarealen räknat från och med de minsta skogsbruken, skola för de skilda landstingsområdena angiva de övre gränser för innehavet prod, skogsmark, som må tillhöra fastigheter av typen mindre jordägares skogar, för att dessa skola kunna bliva föremål för nu ifrågavarande premiering. För jämförelse äro beräkningar med samma tillvägagångssätt, som det nu skildrade, även verkställda för 40, 50 och 60 % av skogsmarksarealen. .Resultaten härav äro jämväl införda i tab. V. Med avseende på skogsmarksarealens storlek som villkor för premiering torde även böra stipuleras, att ett skogsbruk endast är premieringsberättigat under förutsättning, att dess ägare ej inom samma landstingsområde besitter skogsfastigheter, vars sammanlagda areal överstiger den för visst skogsbruk som premieringsvillkor fastställda maximiarealen.

32 Tab. V. Mindre jordägares skogar. Uppgifter för skilda landstingsområden dels angående maximiarealen av de skogsbruk, räknat från och med de minsta, vilka omfatta vissa procenttal av totalarealen skogsmark, dels ock angående hur stort antal skogsbruk, räknat i procent av samtliga, som falla inom samma procenttal av arealen.

Landstingsområde

Av den prod, skogsmarken äro resp. 40 %, 50 %, 60 % och 75 % belägna å skogsbruk från 0 till nedanstående antal har 50 %

40 42

Stockholm

60 72

Å resp. 40 %, 50 %, 60 % och 75 %' av totalarealen prod, skogsmark falla nedanstående procenttal av antalet skogsbruk

50%

60%'

78,0

83,0

89,5 87,5

77,0

82,5

Södermanland . . .

80,0

86,0

90,5

Östergötland

78,0

84,0

89,0

75,0

79,5

85,0

75,0

81,5

87,0

79,0

86,0

Uppsala ....

Jönköping

33 Kronoberg Kalmar norra

. . .

72,0

Kalmar södra

. . .

74,0

80,5

87,0

Gotland

78,0

83,5

88,5

Blekinge

76,0

81,0

85,0

78,5

84,5

89,0

80,0

86,0

90,5

Kristianstad

....

27 Malmöhus

38 Halland

76,0

83,0

88,0

Göteborgs o. Bohus

79,0

85,0

90,0

Älvsborg

76,0

82,5

88,5

83,0

87,0

91,5

87,0

92,0

20 Skaraborg Värmland

80,0

Örebro

82,5

87,5

92,0

Västmanland

....

77,5

84,5

89,0

....

75,0

82,0

87,5

77,0

83,0

88,0

85,0

90,0

Kopparberg

72 Gävleborg

79,0

Jämtland

(300)

82,5

87,5

92,0

Västerbotten ....

73,0

79,0

85,0

Norrbotten

87,0

92,5

Västernorrland

. .

33 100 .%

100 c-sa.5-* |78.5 < < y ! 75 -..75.Q Ä<y^ i

75 >75"£~

/t

>6o*.

Jönköpings Län

,

50 I I I

50 Jönköpings Län

h

/ / /

25 •

"*

.38,^53 25 50

har

.00 r%

->75~

:>v

/

>6fl-jC./Y 50

»50-*

Västmanlands Län

_>/

/

/

«,-^

/A i / ! Västmanlands Län

/

!

25 A

3U 50

2 5 5 0

200 har

~% ' +—

200 har

/

JJ -i 25

• 100

feu I9JUS

75 A 75

C7* «T

X

^

^

- ^

loo r# C~.93.5-*.. 85.0 *

200 har

-^%

««» *" 75

Np

S

y) f bo $&3

>,/

4&1 /

/

/

i co $. 50

^

i

200 har

Fig. 1. Summationskurvor över mindre jordägare tillhörande skogsmarksareals relativa fördelning på olika storleksklasser inom Jönköpings, Västmanlands o. Västerbottens län. 3

V ä s t e r b o t t e n s Län

\

A

ib

t

/

>,'t

l

/

i

,^J68 50

/il

<S - j8 200 h a r

Fig. 2. Summationskurvor över mindre jordägare tillhörande skogars relativa fördelning på olika etorleksklasser inom Jönköpings, Västmanlands o. Västerbottens län.

34 Beträffande huruvida det för ifrågavarande ändamål jämväl kan vara erforderligt att fixera en undre gräns för den areal skogsmark, som må anses premieringsberättigad, är det vår åsikt, att detta ej synes vara av behovet påkallat. Den saken torde nämligen reglera sig själv, i det att skogsbruk med alltför ringa areal, något fåtal hektar, på grund av bristande förutsättningar för en mera allsidig och i olika avseenden genomförd skogsskötsel ej gärna kunna komma att bliva premierade. Måhända kan man anse, att den minimiareal skogsmark inom skilda landstingsområden, som skall tillhöra ett skogsbruk för att detta skall kunna premieras, lägst bör uppgå till 10 % av den för landstingsområdet i fråga fastställda maximiarealen. För att ett skogsbruk skall kunna anses vara premieringsberättigat torde emellertid ytterligare villkor av allmän karaktär böra uppställas. Det förhåller sig ju så inom skogsskötseln, att de åtgärder av olika slag, som där vidtagas, ofta först giva påtagliga resultat efter längre tids förlopp. För att ett skogsbruk skall kunna anses vara rationellt skött, eller endast på väg att bliva detta, fordras därför i allmänhet, att ett mångårigt och målmedvetet arbete nedlagts i detsamma. Föremålet för premiering skall ju vara skogsbruket såsom sådant. Samtidigt kan emellertid enligt vårt förmenande ej vara ovidkommande, vems förtjänsten är av skogsbrukets skötsel. Hänsyn måste alltså vid premieringen tagas icke blott till de uppnådda resultaten i fråga om skogens skötsel utan även till den roll ägarens insatser härvid spelat. Föremål för premieringen bör alltså ej enbart vara skogsbruket utan även mannen, som svarar för det utförda arbetet. Endast om detta blir fallet, synes oss premieringen kunna bliva till avsedd nytta. För att de inom ett skogsbruk uppnådda resultaten vid premieringen med säkerhet må kunna varda i huvudsak tillskrivna dess ägare vid premieringstillfället, anse vi alltså att som ytterligare villkor för premieringsbarhet måste uppställas, att ägaren av skogsbruket själv måste ha ägt eller på eget ansvar handhaft skötseln av skogen i minst 10 år. Orsaken till att vi ej velat fastslå 10-årig ägotid som nödvändigt villkor är, att exempelvis en hemmansägareson kan ha skött gården i många år innan han genom arv eller köp blir dess ägare, i vilket fall det enligt vår uppfattning vore för strängt att stipulera att hans arbete ej kunde premieras, förrän han ägt gården i 10 år. Slutligen torde ännu ett villkor för premiering böra vara, att skogsbrukets idkare, därav eller av jordbruk eller av båda näringarna gemensamt har sin huvudsakliga utkomst. Detta synes oss vara i konsekvens med premieringens allmänna syfte, som vi förstått skall vara att uppmuntra skogsvårdsintresset hos den klass av skogsägare, som besitter och brukar s. k. mindre skogsbruk.

35 Grunder för premieringens verkställande. I föregående kapitel hava vi angivit de allmänna villkor, som vi anse böra vara gällande för den ifrågavarande premieringsverksamheten. Härefter torde böra diskuteras de grunder, enligt vilka premieringen skall utföras. Vi redogöra då först för vad skogsvårdsstyrelserna härutinnan anfört. Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms läns landstingsområde framhåller Skogsvårdsönskvärdheten av att premieringen utföres så ensartat som möjligt i olika styrelserna. län. Styrelsen håller dock före, att det är omöjligt att för premieringsarbetet utarbeta allmängiltiga normer i likhet med dem, som gälla för jordbrukspremieringen. Skogsvårdsstyrelsen i Uppsala läns landstingsområde understryker svårigheterna för att uppställa allmängiltiga grunder för premieringens verkställande. Styrelsen anför därom, att ett vanhävdat, mindre jordbruk inom en relativt kort tid kan återförsättas i god kultur och i fullt genomförd driftsplan, varigenom en god bedömningsgrund vid jämförelse med andra jordbruk kan erhållas. På en skövlad skog kan visserligen skaffas återväxt, en försummad ungskog kan gallras, en försumpad skogsmark dikas, men det kan taga en oöverskådlig tid innan en skogsägare har möjlighet att helt genomföra en driftsplan med uthålligt skogsbruk. Först när ett sådant tillstånd är uppnått, har man en tillförlitlig grund för jämförelser med andra skogsbruk. Styrelsen anser vidare, att det är mycket svårt att värdesätta skötseln av ett hygge för jämförelse med gallringen av en ungskog liksom gallringen i förut vanvårdade bestånd med fortsatta gallringar i sedan länge välvårdade. En konkurrensbedömning vid premiering av skogsbruk på det sätt, som användes vid jordbrukspremiering, är därför enligt styrelsens förmenande förenad med mycket stora svårigheter. Ehuru ej i lika hög grad sporrande som en konkurrensbedömning bör dock en premiering enligt kvalitébedömning kunna locka många till att ställa sina skogsbruk i så gott skick, att de kunna tjäna som mönster för andra. Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands läns landstingsområde finner sig böra framhålla, att man först måste göra klart för sig, huruvida det är innehavarens av skogsbruket nedlagda arbete, som skall premieras, eller endast tillståndet sådant det är, oavsett vem som åstadkommit det. Beträffande skogsvården förhåller det sig ju nämligen så, att det åtgår ganskt, lång tid för omförandet av en vanvårdad skog till en välskött. Det tillstånd, vari skogen befinner sig vid mottagandet, bör därför spela en viktig roll för bedömandet. Vidare är markens olika beskaffenhet av största betydelse. På en god mark kan skogen tåla ganska mycken misshandel och likväl med jämförelsevis små medel lätt nog omskapas. Helt annorlunda ställer det sig på de svaga marker, där det kan krävas stora

36 kostnader och mycken omtanke, för att samma resultat skall uppnås. Mången vill kanske lägga den synpunkten på frågan, att en person, som är i den ekonomiska belägenheten, att han kan spara sin skog och därför har riklig tillgång på gammal sådan, är särskilt förtjänt att framhållas. Då emellertid skogsbruket är ett ekonomiskt företag, så måste man även ägna en tanke åt vad ägaren kan taga ut för värden och sätta detta i samband med markens produktionsförmåga och skogens nuvarande tillstånd. Man blir härigenom nödsakad att icke blott taga hänsyn till de biologiska förhållandena. Slutligen måste man även taga hänsyn till, i vilken utsträckning biträde och direkt understöd erhållits från det allmänna. Som en sammanfattning av det sagda framhåller styrelsen, att om penningmedel ställas till förfogande för ändamålet, så böra noggranna riktlinjer uppdragas för de grunder, varefter prisbedömning bör verkställas. Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands läns landstingsområde anger de faktorer, som enligt styrelsens mening böra vara utslagsgivande, på följande sätt: »1) Markens tillvaratagande för produktivt ändamål — inga kalmarker utöver de normala, inga maskerade hyggen, för skogsbörd lämpade sankmarker utdikade, återväxten fullt nöjaktig. 2) Den växande skogens skötsel. 3) Husbehovs- och försäljningsvirkets tillvaratagande. 4) Betets reglerande — skogs- och betesmarker åtskilda. 5) Allmänt omdöme.» Skogsvårdsstyrelsen i Gotlands läns landstingsområde anser sig böra betona, att premieringen av mindre skogsbruk måste läggas på ett helt annat plan än premieringen av mindre jordbruk. I fråga om det senare är det lättare att bedöma, huruvida ett vunnet gott resultat är frukten av ett nedlagt arbete och ett vaket initiativ, eller om det har förestavats endast av gynnsamma naturliga förutsättningar. I fråga om skogsbruket däremot visar sig arbetets resultat först efter många år och mången gång är resultatet icke utslagsgivande för ägarens intresse och nedlagda möda. Ägarens ekonomiska förhållanden inverka också i högre grad vid skogsbruket. Ekonomien tvingar honom mången gång att mot hans vilja skatta skogen i högre grad än han själv önskar och hindrar honom å andra sidan att verkställa skogskulturarbeten, som han inser vara av största nytta, men vilkas förräntning är ställd på framtiden. Vidare kunna de vackra skogsbestånden vara frukten av föregående ägares skogsskötsel och hushållning, och den nuvarande ägaren har kanske endast haft att i lämplig grad gallra desamma. Har gallringen gjorts för svag, bedömes den av fackmannen såsom felaktig, ehuru orsaken är en prisvärd känsla hos ägaren att vilja hushålla med skogskapitalet. En utförd skogsdikning eller skogsodling kan han utföra med de största uppoffringar och i de ljusaste

förhoppningar om gott resultat, medan fackmannen kanske utdömer företaget såsom oekonomiskt eller misslyckat. Med det anförda vill styrelsen framhålla, att en premiering av skogsbruk måste, för att bliva till verklig nytta, skötas med allra största grannlagenhet. Vad som skall premieras är icke innehavet av vackra skogsbestånd utan i första hand den goda viljan, det levande intresset att även med personliga uppoffringar skapa nya produktionsvärden hos skogsmarken. Skogsvårdsstyrelsen i Hallands läns landstingsområde föreslår, att för premieringen fastställes ett reglemente. För att detta skall kunna smidigt anpassas efter de olika förhållandena i länen, bör det dock icke vara detaljerat utan endast angiva, att hänsyn skall tagas till skogsmarkens vård, betesskötseln, transportförhållandena på fastigheten, beståndsvården och föryngringen samt skogsbrukets uthållighet. Beträffande vägarna vill styrelsen säga, att en god lösning på vägproblemet är av stor betydelse för skogshushållningen, särskilt i Halland med dess snöfattiga vintrar. Virket måste där i huvudsak transporteras på barmark och därtill fordras goda vägar. Skogsbruket blir mera inkomstbringande vid goda transportförhållanden och beståndsvården därigenom mera intensiv. I den mån skogsbruken uppfylla ovan uppställda krav på premiering, böra de lämpligast uppdelas i trenne klasser. Till den första klassen hänföras sådana, som i väsentlig grad uppfylla samtliga här uppställda krav på ett mönsterskogsbruk. Skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs läns landstingsområde anser, att nedanstående av länsjägmästaren hos skogsvårdsstyrelsen framförda synpunkter på grunderna för det ifrågavarande premieringsarbetet böra vinna beaktande: Genom skogsvårdsstyrelsens försorg upprättas en enklare karta med beskrivning över hemmanets skogs- och hagmark jämte plan för erforderliga skogsvårdsåtgärder med angivande av tiden, fördelad på olika perioder (exempelvis 3-årsperioder), då dessa skola vara utförda. Sådan karta fordrar ingen exakt mätning och kan upprättas av resp. länsskogvaktare med stöd av den stomkarta, som i regel kan uppbringas för varje fastighet. Länsskogvaktaren skall även upprätta förslag till beskrivning och plan, vilket förslag, efter granskning av länsjägmästaren, skall prövas och godkännas av skogsvårdsstyrelsen. Detta kartläggningsarbete med plan och beskrivning får icke bli något lika tidsödande, som det vid vanliga indelningsplaners upprättande, ty den enkla kartskissen och planen fylla i detta fall sitt ändamål, nämligen att beskriva när, hur och varest de olika skogsvårdsåtgärderna skola ske. Till sådana skogsvårdsåtgärder, som böra påfordras, för att ett skogsbruk skall premieras, kunna bland annat hänföras: »1) Betesfrågan ordnad, så att betesfred lämnas på den del av skogsoch hagmarken, som ej avsatts för omläggning till betesvall.

2) Böjningar i för täta plant- och klenskogsbestånd. 3) Åtgärder för återväxtens betryggande, vidtagna i rätt tid och på rätt sätt icke blott för sådana marker, där laglig reproduktionsskyldighet föreligger, utan jämväl å andra s. k. gamla kalmarker, vare sig dessa äro rent kala eller bevuxna med ett mindrevärdigt, glest skogsbestånd. (Härigenom uppmuntras sålunda skogsodlingen av sådana områden dylika kalmarker, för vilka icke reproduktionsskyldighet föreligger.) 4) Torrläggningsarbeten utförda med eller utan statens bidrag. 5) Ändamålsenligt lagda gallringar och ändamålsenligt lagda avverkningar i övrigt.» Utöver ovan angivna skogsvårdsåtgärder, som böra vara obligatoriska för att premiering skall komma till stånd, böra även andra faktorer inverka till förmån för premiering, såsom t. ex. åtgärder för iordningställande av skogsvägar i och för gallringsvirkets lämpliga uttransporterande ur skogen, så att minsta möjliga skadegörelse på den kvarvarande skogen därvid sker, m. fl. åtgärder. Ett skogsbruk bör kunna premieras flera gånger, enär man eljest kan befara, att intresset för skogsvården svalnar när premiering en gång skett. För att första gången komma i åtnjutande av premie behöver därför icke alla här ovan i de fem punkterna uppräknade arbetena vara utförda eller skogen i sin helhet vara i ett mönstergillt skick, utan bör premieringen kunna ske, sedan viss tid förflutit, efter det planen upprättats, och det visat sig, att ägaren i behörig ordning utfört de olika skogsvårdsarbeten, som under sagda tid föreskrivits i planen. Skogsvårdsstyrelsen i Skaraborgs läns landstingsområde framhåller som sin åsikt, att det är behövligt, att premiering även kan ske av skogsbruk, som ej kan uppvisa alla slag av skogsvårdande arbeten, då en skogsägare, som kanske har utfört i hög grad prisvärda skogsodlingar och gallringar, men ej har mark, på vilken han kan manifestera t. ex. sitt intresse för torrläggning, annars skall i förhållande till möjligheten att erhålla premie komma i sämre ställning än en annan, vars skog ger tillfälle till samtliga dessa arbeten. Men å andra sidan torde en skogsägare, som icke har kunnat visa sitt skogsvårdsintresse annat än t. ex. genom kultur av gammal kalmark, icke böra helt jämställas med utövaren av ett mera mångsidigt skogsvårdsarbete. Styrelsen finner det därför lämpligt, att premier skola kunna utdelas av olika grader, liksom vid premieringen av mindre jordbruk, som kunna tilldelas l:a, 2:a och 3:e pris. Skogsvårdsstyrelsen i Örebro läns landstingsområde vill understryka, att det i första hand bör vara den goda viljan att, även med personliga uppoffringar för stunden, skapa nya produktionsvärden hos skogsmarken, som bör premieras. Styrelsen ifrågasätter därför, om icke premieringsverksamheten kan ordnas så, att det icke blir enbart innehavet av s. k. mönsterskogsbruk, som blir föremål för premiering.

39 Skogsvåirdsstyrelsen i Gävleborgs läns landstingsområde kan icke frigöra sig från den tanken, att det kan innebära risker att premiera en viss utkomstgren, utan egentlig hänsyn till hur övriga lantbrukets försörjningsmöjligheter utnyttjas. Det kan ju tänkas, att skogen i vissa fall hårt anlitas för att driva upp jordbruket till högsta intensitet. Samma farhågor hyser styrelsen beträffande den nu ifrågasatta premieringen av mindre skogsbruk. Skogen kan i vissa fall skötas mönstergillt, medan jordens skötsel däremot lämnar åtskilligt övrigt att önska. I ett land som vårt, där jordbruket och skogsbruket äro så intimt förenade med varandra, böra de båda huvudnäringarna åtföljas vid premieringen. Enär det enligt styrelsens förmenande ur nationalekonomisk synpunkt är mera ändamålsenligt att stödja lantbruket såsom sådant än viss speciell utkomstgren, anser styrelsen, att premierings verksamheten bör anordnas på sådant sätt, att såväl jordens som skogens skötsel åsättes poäng vid prisbedömningen. I av särskilda sakkunniga inom jordbruksdepartementet avgivet betänkande rörande den lägre lantbruksundervisningens ordnande har föreslagits vissa ändrade normer för premieringsverksamheten beträffande jordbruket. Vid sidan av det därvid framlagda reglementet, som enligt styrelsens åsikt endast bör tillämpas för sådana jordbruk, där skogen representerar ett ringa värde i jämförelse med jordbruket, skulle därför ett nytt reglemente erfordras för premiering av välskötta mindre lantbruk. Vid premieringen borde givetvis länsjägmästaren vara självskriven ledamot i nämnden. Utan tvivel erbjuder det stora svårigheter att utarbeta sådana för hela Kommittén, landet till dess växlande skogsförhållanden anpassade grunder för den ifrågavarande premieringen, att dennas syfte i största möjliga utsträckning bliver tillgodosett. Som vi se ändamålet med den ifrågasatta premieringsverksamheten skall denna i första rummet vara ägnad att väcka och stimulera de mindre skogsägarnas intresse för en god skogsvård samt att sporra dem i deras ansträngningar att å egna skogar härutinnan uppnå bästa möjliga resultat. De bestämmelser, som skola ligga till grund för ett skogsbruks bedömande ur premieringssynpunkt, måste alltså enligt vårt förmenande i första hand taga sikte på att befordra vederbörande skogsägares självverksamhet. Ett första grundvillkor för uppnående av detta syfte är, att fordringarna på ett skogsbruks skötsel för att vara berättigat till premie ej sättas alltför höga. Som vi tidigare framhållit, kan i annat fall premieringsverksamheten varken erhålla önskvärd omfattning eller bliva i stånd att göra avsedd nytta, enär mönstergillt skötta mindre skogsbruk endast förekomma i mycket ringa antal. Beaktas bör även i detta sammanhang, att själva premieringsförrättningarna torde bliva mycket värdefulla ur undervisningssynpunkt. För vederbörande skogsägare måste nämligen en vederhäftig, kritisk granskning av det utförda arbetet bliva synnerligen lärorik.

40 På skogsvårdens nuvarande stadium i vad angår de mindre skogsbruken synes alltså, om premieringen skall bliva ett medel till skogsvårdens förbättrande å dessa, fordringarna på redan uppnådda resultat böra vara rimliga och i stället skälig hänsyn tagas till vederbörandes intresse och goda vilja, som förvisso lätt torde kunna avläsas i de arbeten som utförts, även om dessa ännu ej visat större resultat. Hur än premieringen anordnas, torde alltid vissa svårigheter komma att möta vid bedömandet av i vilken utsträckning vederbörande skogsägare själv har förtjänsten av vad som uträttats för skogsvården. Vårt förslag i föregående kapitel, att ett villkor för premiering skall vara, att vederbörande skogsägare ägt eller på eget ansvar handhaft skötseln av skogen i minst 10 år, torde dock borteliminera en del av dessa svårigheter, då det synes oss som om därigenom i nöjaktig utsträckning garantier skulle hava åvägabragts, för att det är den nuvarande ägaren till skogen och ej hans föregångare, som bär ansvaret för skogsskötselns tillstånd vid premieringstillfället. Om man anser, att vid premieringen hänsyn skall tagas till i vilken utsträckning vederbörande skogsvårdsstyrelse lämnat bidrag till skogsvårdens bedrivande, måste alltså detta bliva föremål för uppskattning. Enligt vår mening bör emellertid av såväl principiella som praktiska skäl hänsyn ej tagas till skogsvårdsstyrelsernas eventuella insatser. Jämlikt gällande lag och tillämpad praxis skall en skogsägare ha rätt att i fråga om skötseln av sin skog rådfråga och begära biträde av vederbörande skogsvårdsstyrelse. Beroende på i vilken utsträckning detta sker, får han betala mera eller mindre för skogsvårdsstyrelsernas tjänster. Att en skogsägare rådfrågar skogsvårdsstyrelsen kan icke vara annat än lämpligt och till båtnad för skogsvården. Ur denna principiella synpunkt kan det ej heller enligt vårt förmenande vara riktigt, om det av skogsvårdsstyrelsen lämnade biträdet skall utgöra ett hinder för vederbörande skogsägare, när det gäller att få skogsbruket premierat, eller att över huvud taget ifrågavarande understöd skall öva direkt inflytande på bedömningen. Vi erinra om, att det i detta sammanhang endast gäller mindre skogsbruk, där ägaren väl i de flesta fall själv direkt medverkar vid åtgärdernas utförande på marken, varigenom hans delaktighet i arbetet under alla förhållanden torde bliva fullt påtaglig. Även ur praktisk synpunkt skulle ett hänsynstagande vid premieringen till skogsvårdsstyrelsernas eventuella insatser vara olämpligt, enär det skulle vara mycket svårt för att icke säga omöjligt att vid bedömningen rättvist gradera dessa. Vi hålla alltså före, att den bedömning av skogsbrukets beskaffenhet, som vid premieringen utföres, skall ske oberoende av det biträde eller understöd med avseende å skogsvården, som en skogsägare erhållit genom skogsvårdsstyrelsen.

41 Detta står även i full överensstämmelse med vad som tillämpas vid premiering av mindre jordbruk, där de förmåner, en jordägare i och för jordbrukets skötsel åtnjutit av det allmänna, ej komma i betraktande. Å andra sidan kunna vi ej förorda, som från vissa håll föreslagits, att som villkor för premiering formliga avtal slutas mellan skogsägarna och vederbörande skogsvårdsstyrelser angående skogsvårdens bedrivande efter viss plan. Även om detta möjligen på ett rationellare sätt skulle leda till målet — en god skogsvårds genomförande å de mindre skogsbruken — synes det oss vara mera tilltalande och för saken gagneligt, att skogsägarna själva, gärna efter samråd med skogsvårdsstyrelsernas tjänsteman, söka planlägga åtgärderna och utföra dessa utan bindande avtal med skogsvårdsstyrelserna. Enligt vår här redan tidigare framhållna åsikt bör det nämligen vara skogsägarnas självverksamhet, som skall stimuleras medelst premieringen. Denna bör sålunda bliva ett medel till skogsägarnas utbildning och verka i syfte att i sinom tid göra dessa skickade att på egen hand utföra flertalet av de åtgärder inom skogsbruket, som med hänsyn till skogens beskaffenhet kunna ifrågakomma. Vid bedömande av ett skogsbruk ur premieringssynpunkt synes vara av största vikt, att hänsyn tages till rådande förutsättningar för skogsskötselns utövande. I ett fall kunna dessa betingelser vara synnerligen gynnsamma. Markens bonitet är genomsnittligt hög, återväxten infinner sig utan svårigheter, skogsträdens typ är vacker, avsättningsförhållandena goda etc. I ett annat fall åter äro förhållandena omkastade: boniteten är låg, återväxt kan endast anskaffas efter markberedning eller skogsodling, skogsträdens form är på grund av dålig ras mindre tillfredsställande, avsättningsmöjligheterna dåliga etc. Det är uppenbart, att tvenne skogsbruk med så olikartade förutsättningar ej kunna vid premieringen jämföras med avseende å skogens beskaffenhet. Det ena skogsbruket kommer alltid att kunna uppvisa en betydligt vackrare skog och ett bättre ekonomiskt utbyte än det andra. Detta bör emellertid ej hindra, att båda skogsbruken kunna belönas med samma premie, dock givetvis endast under den förutsättningen, att med hänsyn till rådande olika betingelser de inom skogsbruken uppnådda resultaten kunna anses likvärdiga, med hänsyn till visat intresse och nedlagt arbete av resp. skogsägare. Härav följer, att vi ej anse en skogsägares innehav av vackra skogsbestånd i och för sig vara en merit för erhållande av premie, lika litet som vi finna en utmärkelse genom premiering vara förtjänt av en sådan skogsägare, som ur ekonomisk synpunkt är överdrivet sparsam med sin skog. I stället bör enligt vår uppfattning vid premieringen den grundregeln gälla, att de vidtagna åtgärderna för att anses förtjänstfulla även skola vara sunt ekonomiska. Avkall på detta krav bör endast ges, där utförda, ur ekonomisk synpunkt ej fullt försvarbara åtgärder tydligt äro uttryck för vederbörande skogsägares stora intresse för sin skogs skötsel. Äro däremot

dylika åtgärder ett uttryck för »snobberi» i skogsskötseln och en följd kanske av skogsägarens relativt goda ekonomi, finnes ingen anledning att vid premieringen frångå kravet på att vidtagna åtgärder skola vara ekonomiskt riktiga. Vad nu anförts torde vara tillfyllest för att i stora drag ange de grunder, vilka enligt vårt förmenande böra tillämpas vid en premiering av mindre skogsbruk. Med hänsyn till de växlande skogsförhållandena i vårt land torde det även vara till viss fördel för den ifrågasatta premieringsverksamheten, om reglerna för dennas utövande ej fixeras in i minsta detalj. Detta ämna vi ej heller föreslå, men å andra sidan synes det vara ett oeftergivligt villkor, icke minst för att premieringskostnaderna må kunna hållas inom rimliga gränser, att vissa grundregler uppdragas, efter vilka premieringen kan ske på möjligast enhetliga sätt över hela landet. I detta syfte hava vi alltså funnit nödvändigt att utarbeta ett grundschema för premieringens verkställande. Vi hava sålunda tänkt oss, att bedömningen vid premieringen i första hand skulle avse fyra huvudgrupper av åtgärder, omfattande respektive a. Markens utnyttjande för skogsproduktivt ändamål; b. Den växande skogens skötsel; c. Skogsavkastningens ekonomiska utnyttjande; samt d. Allmänt omdöme. a. Markens Vid ett bedömande av hur marken utnyttjas för skogsproduktivt ändautnyttjande mål bör i första hand undersökas, huruvida erforderliga åtgärder för återför skogs- v a x t e n s anskaffande vidtagits i rätt tid och på lämpligt sätt. De åtgärproduktivt d e r ^ g o m j l d e t t a S yfte kunna ha kommit till utförande, torde vara röjningar av marbuskar eller kvarstående skräpskog i föryngringsytor, risets utbredande å dessa eller bränning, markberedning, skogsodling i form av sådd eller plantering samt dikning m. m. I samband härmed bör även det sätt, varpå egendomens betesförhållanden ordnats, komma under bedömande, då i många fall frågan om skogsmarkens fredande för betning är av avgörande betydelse för möjligheterna att ändamålsenligt tillvarataga markens virkesproducerande förmåga. Beträffande markvården i nu ifrågavarande avseende synes även böra utrönas, huruvida åtgärder vidtagits för torrläggning av försumpad produktiv skogsmark eller av för skogsbörd tjänliga torvmarksimpediment, varvid jämväl underhållet av äldre diken bör granskas. I fråga om de verkställda dikningarnas omfattning synes oss att en premie väl kan utdelas, även om ej samtliga å fastigheten förekommande, för skogsbörd tjänliga sumpmarker, vilka ostridigt skulle bliva ekonomiskt bärkraftiga dikningsföretag, blivit avdikade. Detta bör dock vara ett villkor för erhållande av högsta premien. Poängsumman för denna grupp av åtgärder synes oss böra växla från 0 upp till 20 poäng.

43 H ä r v i d torde böra bedömas, huruvida sådana h u g g n i n g a r kommit till b. Den u t f ö r a n d e vid r ä t t tid och på lämpligt sätt, vilka med h ä n s y n till bestånväxande sko ens dens beskaffenhet och framtida utveckling kunnat anses påkallade. Denna & bedömning torde alltså böra omfatta samtliga de huggningar, som k u n n a ifrågakomma — röjningar i plantskog, gallringar i ung- och medelålders skog samt olika slag av föryngringshuggningar. H i t höra även de vidare å t g ä r d e r , som till den växande skogens fromma k u n n a v a r a vidtagna. P o ä n g s u m m a n för denna grupp av åtgärder föreslås även böra växla mellan 0—20 poäng. De åtgärder, som i detta avseende kunna vara av en skogsägare vid- c. Skogsavt a g n a , torde alltid komma att i större eller mindre utsträckning undan- kastningens d r a g a sig effektiv kontroll vid premieringen. ekonomiska utnvtt ande V a d det här gäller att undersöka torde i första h a n d böra avse sättet J för det avverkade virkets tillgodogörande, huruvida tekniskt sett lämpliga huggningsmetoder kommit till användning, varvid stubbarnas höjd, avverkningsskador o. dyl. torde böra beaktas, samt att slöseri med virke såväl ur kvantitativ som kvalitativ synpunkt ej ägt r u m särskilt vid husbehovets tillgodoseende. Vidtagna åtgärder för underlättande av virkets u t d r i v n i n g såsom vägbyggnader o. dyl. böra givetvis h ä r även komma under beaktande. Slutligen bör, åtminstone som villkor för högsta premie, vederbörande skogsägare kunna förete tillfredsställande anteckningar rörande virkesuttag, utgifter för och inkomster av skogsbruket m. m. minst omfattande en t i d r y m d av närmast föregående 5-årsperiod. Med hänsyn till föreliggande svårigheter för en n o g g r a n n undersökning av hithörande förhållanden anse vi, a t t poängsumman för denna grupp av åtgärder ej bör sättas högre än 10. V å r avsikt med ett poängsättande av det helhetsintryck, skogsbruket d. Allmänt lämnar, är delvis att bereda vederbörande premieringsförrättare möjlig- omdöme, het att vid skogsbrukets bedömande taga hänsyn till sådana faktorer, som skogsägarens ådagalagda intresse och goda vilja, de uppnådda resultatens förhållande till disponerade resurser o. dyl., varvid exempelvis torde böra utrönas, i vilken omfattning virkets avverkning och utdrivning sker med egen arbetskraft, enär det torde böra antecknas vederbörande skogsägare till förtjänst, om d e t t a äger r u m i största möjliga utsträckning. Som vi redan tidigare framhållit, anse vi nämligen, att, om premieringen skall bliva ett medel till stimulerande av skogsvården å ifrågavarande skogar, det är av största vikt, att nyssförmälda förhållanden få öva inflytande vid bedömningen. I övrigt synes det allmänna omdömet böra grundas på den ordning och reda, som är utmärkande för det för premiering ifrågasatta skogsbruket. I »allmänt omdöme» föreslås en högsta poängsumma av 20. Utöver vad n u anförts om de skogliga faktorer och förhållanden, som

böra öva inflytande vid ett skogsbruks premiering, vilja vi föreslå, att vid premieringen, om skogsbruket är förenat med jordbruk, jämväl hänsyn tages till dettas skötsel, vare sig detsamma drives av ägaren eller är utarrenderat. Som från visst håll framförts, måste det nämligen vara av allmänt intresse, att ej en av lantbrukets båda viktigaste utkomstgrenar åsidosattes till förmån för den andra. Om alltså i ett fall skogsbrukets skötsel skulle hava i sådan utsträckning gynnats framför jordbrukets, att dettas bedrivande därav måste antagits ha lidit skada, synes premiering av skogsbruket ej böra verkställas. Enligt vårt förmenande bör således ett villkor för skogsbrukspremiering vara, att jordbrukets hävd är tillfredsställande, varvid, med beaktande av de i allmänhet jämförelsevis ringa ekonomiska resurser, som stå ifrågavarande skogsägarekategori till buds, viss hänsyn jämväl torde böra tagas till byggnadernas skick och underhåll. I fråga om tillämpningen av de nu föreslagna grunderna för premieringens verkställande vilja vi ytterligare endast framhålla, att ett skogsbruk med rikt skiftande förhållanden, och där åtgärderna som en följd därav bliva mångfaldigt växlande, givetvis måste anses ha större förutsättningar att erhålla högre premie, än ett skogsbruk, där förhållandena äro mera ensartade och de utförda åtgärderna på grund därav ej i lika grad upplysande om prestationens värde. Ett villkor för premiering av en fastighet bör under alla förhållanden vara, att ett verkligt skogsbruk där bedrives. Premiernas antal och beskaffenhet samt grunder för prisbedömningen. I det följande vilja vi framlägga förslag i fråga om premiernas antal och beskaffenhet samt de grunder, efter vilka prisbedömningen bör ske. Dessförinnan må dock en redogörelse lämnas för vad skogsvårdsstyrelserna härom anfört. Skogsvårds- Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms läns landstingsområde gör beträffanstyrelsema. <Je själva formen för en premiering gällande, att det är mindre lyckligt med penningpremier. Dylika hava visserligen visat sig mycket uppskattade av småbrukare och andra mindre jordbrukare, men det kan ifrågasättas, om ett kontant bidrag av 50—100 kronor kan vara lämplig form för uppmuntran av en skogsägare. Styrelsen vill i stället föreslå, att en dylik premiering får form av överlämnande av exempelvis en vackert bunden bok i skogsvård försedd med lämplig inskription. Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands läns landstingsområde framhåller angående belöningens form, att man kan välja på en kontant prissumma eller minnessak i form av medalj eller silverpjäs, i båda fallen åtföljd av diplom. Vilketdera, som kan uppskattas mest, anser styrelsen vara svårt

45 att avgöra, då det i de flesta fall blir beroende av vederbörande markägares ekonomiska ställning. Beträffande sättet för premieringens utförande finner styrelsen att dennia bör ske efter en viss poängskala t. ex. i likhet med vad som tilllämpas vid premiering av mindre jordbruk, varvid poängsumman skall vara avgörande för, om vederbörande skall erhålla l:a, 2:a eller 3:e pris. Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs läns landstingsområde betonar vikten av att premien blir av värde för premietagaren och samtidigt utgör en hedersbevisning. Lika viktigt är, att samma grundregler härvid tilllämpas inom landets skilda delar. Härigenom undvikes missräkningar och därav följande olust att i fortsättningen offra arbete och penningar på skogens allt högre förkovran. E n penningsumma (i guld) till mindre bemedlade samt minnesgåva till ekonomiskt mera välsituerade samt alltid därtill ett diplom i stort av samma utseende men i detaljerna olika inom varje län torde enligt styrelsens mening vara att tillråda som premie och utmärkelse. Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge läns landstingsområde vill beträffande den lämpligaste formen för premieringen uttala, att den anser, att, då medel för olika skogsvårdsändamål för närvarande anvisas dels från skogsvårdskassan, dels från de av styrelserna handhavda statens skogsutdiknings- och skogsodlingsanslag, den lämpligaste formen för premiering bör vara tilldelandet av antingen diplom, medalj eller minnesgåva. Skogsvårdsstyrelsen i Hallands läns landstingsområde framhåller, att om premieringen eller bedömningen skall leda till målet, så bör den också uppskattas av vederbörande. Olika smakriktningar kunna härvid komma att göra sig gällande, men det ankommer på utdelaren att bedöma vilken slags premie, som är mest välkommen. Premierna böra därför i reglementet bestämmas endast till sitt värde, och föreslår styrelsen för mönsterskogsbruk 200, 150 och 100 kronor resp! för l:a, 2:a och 3:e premie. De trenne premierna äro fixerade till storleken med hänsyn till att de undantagsvis komma att tilldelas samma person mera än en gång. Skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus läns landstingsområde anför, att premierna böra kunna fördelas i flera, förslagsvis tre storlekar, ty man bör utgå ifrån att premie bör kunna utdelas även beträffande skogar, vilka icke kunna anses som fullständigt mönstergilla. Skogsvårdsstyrelsen i Skaraborgs läns landstingsområde framhåller lämpligheten av att premier skola kunna utdelas av olika grader, liksom vid premiering av mindre jordbruk, som kunna tilldelas l:a, 2:a eller 3:e pris. Skogsvårdsstyrelsen i Örebro läns landstingsområde anser, att då det näppeligen vid en eventuell premiering kan bliva fråga om penningbidrag

46 motsvarande de gjorda uppoffringarna, en premiering i form av minnesgåva eller medalj är att föredraga. Skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands läns landstingsområde har den erfarenheten, att en belöning i form av pengar i och för sig icke har förmåga att spänna krafterna till ytterligare ansträngningar hos dem, som bliva på sådant sätt ihågkomna, eller att väcka till liv intresse för skogsvårdande arbeten hos andra skogsägare. Det är nu en gång så, anser styrelsen, att människan har sin största glädje i tillfredsställelsen över det egna arbetet, medan värdet av en uppmuntran i form av en mera obetydlig penningsumma — såsom här måste förutsättas — förgår med denna. Styrelsen hyser intet som helst tvivel om, att de utgifter, som under årens lopp nedläggas på den av befattningshavarna utövade skogsupplysningsverksamheten ute i bygderna, medföra långt större resultat för skogsvården, än vad penningbelöningar kunna åstadkomma. Styrelsen föreställer sig, att ett diplom, en medalj eller annat dylikt varaktigt och synligt utmärkelsetecken såsom erkänsla för ådagalagt skogsvårdsintresse skall bättre leda till målet för långt mindre kostnader. Kommittén. I överensstämmelse med vad vi tidigare anfört om syftet med den ifrågavarande premieringen och de grunder, som böra tillämpas för att na detta, vilja vi föreslå, att trenne olika pris eller premier skola kunna utdelas, varigenom möjligheter beredas att premiera skogsbruk av växlande art och godhetsgrad. Beträffande premiens beskaffenhet synes oss skäl tala för såväl att lata denna utgå i form av en penningsumma som i form av en minnesgåva. Med hänsyn till den av oss föreslagna inskränkningen av premieringen att i sträng bemärkelse endast avse mindre skogsbruk, vars ägare till övervägande grad torde leva under jämförelsevis små förhållanden, torde dock i de flesta fall vederbörande skogsägare helst se att de erhålla eller vara mest betjänta av att bekomma en kontant penningsumma. För så vitt premierna skola bestridas av särskilda för ändamålet anvisade statsmedel anse vi alltså med hänsyn till vad ovan sagts och till de fördelar, detta kommer att erbjuda ur redovisningssynpunkt, att premierna böra utgå i form av penningpris. Angående penningprisens storlek torde vara av vikt att de ej bliva alltför obetydliga. Man må betänka, att de skogsvårdsåtgärder, som föranlett premieringen, i allmänhet torde hava utförts under en längre följd av år och kostat vederbörande skogsägare betydande uppoffringar i form av nedlagt eget arbete eller utbetalda arbetslöner. För att under sådana förhållanden penningprisen skola kunna uppskattas av premietagarna, få de ej tillmätas alltför knappt. På grund härav anse vi att premierna böra utgå med för l:a pris 300 kronor » 2:a » 200 » samt » 3:e » 100 »

47 Som ett mera varaktigt bevis för premien bör dessutom varje pristagare tilldelas diplom i för hela landet enhetligt utförande. Där i mera sällsynta undantagsfall en skogsägare gjort sig förtjänt av ytterligare belöning för utfört skogsvårdsarbete, eller han är i den ställning, att hans skogsbruk på grund av arealförhållanden el. dyl. ej är premieringsberättigat, bör enligt vårt förmenande en skogsvårdsstyrelse vara oförhindrad att av egna medel till dylik person utdela lämpligt pris i den form, som i varje särskilt fall kan anses mest lämplig. Ur propagandasynpunkt kan det därvid vara till fördel att utdela lämpliga hedersgåvor, som för långliga tider komma att minna om vederbörandes insatser i skogsvårdsarbetet. Beträffande de villkor med avseende å skogsbrukets beskaffenhet, som mä uppställas för de olika premierna, torde lämpligen den uppnådda poängsumman böra vara utslagsgivande. I föregående kapitel om grunderna för premieringens verkställande hava vi föreslagit, att poäng skall sättas särskilt för: »Markens utnyttjande för skogsproduktivt ändamål»; »Den växande skogens skötsel»; »Skogsavkastningens ekonomiska utnyttjande»; samt »Allmänt omdöme». I enlighet härmed hava vi för prissättningens utförande upprättat förslag till följande poängsystem. Max. poäng Markens utnyttjande för skogsproduktivt ändamål Den växande skogens skötsel . . . Skogsavkastningens ekonomiska utnyttjande . Allmänt omdöme . . . Summa

20 20 10 20 70

Lägsta poäng för erhållande av l:sta pris 2:dra pris 3:dje pris 13 18 8 16 60

15 14 6 13 48

10 10 5 10 35

^ På förut anförda skäl hava vi ansett nödvändigt att sätta poängfordringarna för erhållande av pris jämförelsevis låga. En minimifordran för pris bör dock enligt vårt förmenande vara, att skogsbruket lägst uppnår halva maximipoängantalet. Vid tillämpande av ovanstående poängsystem borde det, även vid premieringsverksamhetens början, ej behöva inträffa, att denna ej kan bedrivas på grund av bristande tillgång på för premiering kvalificerade skogsbruk, även om man under alla förhållanden måste förutsätta, att rörelsen ej omedelbart kan komma att vinna större omfattning. De ovan angivna minimifordringarna å poäng för de olika för bedömning urskilda grupperna av åtgärder böra i regel var för sig uppfyllas, om pris skall kunna utdelas. Överskottspoäng för viss grupp bör sålunda i allmänhet ej kunna kompensera vad som brister i poängsumma för annan grupp, även om detta i särskilda undantagsfall torde kunna tillåtas. I

dylikt fall böra dock motiven härför tydligt angivas i protokollet över premieringsförrättningen. Vårt förslag till prissättning vid premiering av skojsbruk innebär, att denna skall ske i form av kvalitébedömning, d. v. s. att varje för premiering anmält skogsbruk skall, oberoende av övriga tivlande skogsbruks beskaffenhet, vara berättigat till visst pris, endast kralité- eller poängfordringarna för detta pris uppfyllas. Att vid ifrågavarande premiering tillämpa något slag av konkurrensbedömning med exempelvis endast ett l:a, ett 2:a och ett 3:e pris synes oss alltså ej kunna fcr nu avsedda ändamål ifrågakomma. Utöver fordran på viss minimipoäng för erhållande av pris bör, som vi tidigare framhållit för att premiering över huvud taget skall komrna till stånd, ytterligare krävas, att jordbrukets hävd är tillfredsställande. Premieringens handhavande och sättet för dess utförande. Enligt vår mening kan någon tvekan ej föreligga därom, att skogsvårdsstyrelserna äro de organ, som äro bäst skickade att handhava den ifrågasatta premieringsverksamheten. Några andra myndigheter, som skulle kunna komma i fråga härför, finnas över huvud taget ej. Beträffande sättet för premieringens utförande vilja vi först återge, vad skogsvårdsstyrelserna därom uttalat. Skogsvårds- Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms läns landstingsområde framhåller, att styrelserna, en eventuell premiering med statsmedel bör anordnas enligt sådana grunder, att premieringsarbetet inom olika län blir så ensartat som möjligt. Då det emellertid torde bliva omöjligt att för detta arbete utarbeta allmängiltiga normer i likhet med dem, som gälla för jordbrukspremieringen, torde det bliva nödvändigt, att premieringsnämnderna bliva så sammansatta, att däri insättas representanter för 2 eller 3 skogsvårdsstyrelser. Kostnaderna för en på sådant sätt sammansatt nämnd bliva visserligen ganska stora, men olägenheten härav kan åtminstone delvis bortelimineras, därest de skogsbruk, som anmälas för premiering, först underkastas en besiktning av vederbörande länsskogvaktare. Dylik besiktning bör rimligtvis kunna verkställas på vederbörande skogsvårdsstyrelses bekostnad. Med stöd av det protokoll (enligt fastställt formulär), som länsskogvaktaren avger, torde skogsvårdsstyrelsen lätt kunna utgallra de skogsbruk, som under inga förhållanden böra ifrågakomma för premiering, varigenom nämndens resekostnader kunna avsevärt reduceras. Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands läns landstingsområde föreslår, att rätt att framställa förslag å sådana ställen, som skulle kunna komma i åtanke för premiering, böra tillkomma de i socknarna tillsatta skogsvårdskommittéerna. Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands läns landstingsområde ifrågasätter

49 möjligheten av att skogsvårdsstyrelserna skola kunna tillkalla någon utomstående skogsman att deltaga i premieringsarbetet. Shogsvårdsstyrelsen i Västmanlands läns landstingsområde anser sig icke kunna framlägga förslag till premieringens ordnande, om dylik kommer till stånd, men vill framhålla, att om så sker, bedömning bör ske av n ä m n d , som tillsättes av vederbörande skogsvårdsstyrelse, och där repres e n t a n t j ä m v ä l från dylik styrelse i angränsande län är bisittare; detta för ernående av större likformighet vid ifrågavarande premiering, som alltid måste bliva ett svårt och ömtåligt uppdrag. Skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands läns landstingsområde förutsätter, a t t därest ett premieringsinstitut — gent emot styrelsens uppfattning — skall införas i skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, en nämnd skall tills ä t t a s för handhavandet av denna grannlaga uppgift för hela landet. Vid de mycket växlande förhållanden och ojämna villkor, under vilka skogsbruket bedrives i vårt land, måste säkerhet skapas för, att utdelningen av premier kommer att ske efter någorlunda lika grunder. Eljest löper man risk, att premieringsförfarandet snart nog kommer att omfattas med misstro, som k a n meddela sig till skogsvårdsstyrelseinstitutet, till obotlig skada för detta. Även med a n k n y t n i n g av premieringsverksamheten till skogsvårds- Kommittén styrelseinstitutionen synes oss lämpligast, att själva premieringsförrättn i n g a r n a ej verkställas av skogsvårdsstyrelserna utan av särskilda för ändamålet utsedda nämnder. För att å v ä g a b r i n g a ett fullt enhetligt premieringsförfarande inom de olika skogsvårdsstyrelseområdena vore det givetvis önskvärt, som från visst håll föreslagits, att en och samma premieringsnämnd kunde sköta premieringen över hela landet. E n sådan anordning torde dock av kostnadsskäl v a r a fullständigt ogenomförbar. F ö r att s k a p a förutsättningar för ett enhetligt premieringsförfarande åtminstone inom närliggande eller angränsande skogsvårdsstyrelseområden har föreslagits, att tvenne eller flera skogsvårdsstyrelser skulle v a r a representerade inom en och samma nämnd, och att denna nämnd skulle utföra premieringen inom de områden, som på sådant sätt vore företrädda i nämnden. Det är givet, att ett sådant tillvägagångssätt vid premieringsnämndernas utseende skulle medföra möjligheter till en enhetligare bedömning inom de skogsvårdsstyrelseområden, som tillhörde nämndens i fråga verksamhetsfält. Däremot kan man knappast antaga, att en sådan organisation av premieringsnämnderna skulle leda till ett för hela landet ensartat premieringsförfarande, då olikheter i bedömningsgrundernas tilllämpning skulle kunna förekomma mellan de på angivet sätt bildade premieringsområdena. Kostnaderna för dessa nämnders resor skulle ävenledes bliva jämförelsevis höga. Med h ä n s y n härtill synes oss därför v a r a att föredraga, att varje skogsvårdsstyrelseområde utgör ett premieringsområde med sin särskilda pre4

50 mieringsnämnd. Men även andra skäl tala enligt vårt förmenande lör en dylik organisation av nämnderna. Alltsedan skogsvårdsstyrelseverksaimhetens början h a r arbetet till den enskilda skogsvårdens befrämjande — om än genom lagar och förordningar riktlinjerna i stort varit enhetliigt fastslagna — genom skogsvårdsstyrelsernas frihet och självständighett i viss utsträckning bedrivits på sitt särskilda sätt inom varje skogsvårcdsstyrelseområde. Även om man på denna grund haft anledning att i visssa avseenden med tiden påyrka en något större uniformitet i skogsvår.dsstyrelsernas arbete, har samtidigt minsta tvekan ej r å t t därom, att s t o r a fördelar varit förenade med denna anpassning av skogsvårdsarbetet ttill de lokala förhållandena. Man torde till och med k u n n a säga, att en av huvudorsakerna till skogsvårdsstyrelseverksamhetens gynnsamma u t v e c k ling och goda resultat just varit denna alltefter rådande förhållandem i viss mån speciella inriktning av verksamheten, skogsvårdsstyrelserma varit i stånd att åstadkomma. Någon anledning att beträffande den nu ifrågavarande premierinjgsverksamheten frånkänna ett sådant förfarande alla fördelar, vilket skuille giva skogsvårdsstyrelserna möjligheter att taga hänsyn till det för derras resp. områden utmärkande, synes oss ej föreligga. F a s t m e r a hylla vi dlen åsikten, att det även i nu ifrågavarande fall är önskvärt för att icke säiga nödvändigt, att varje skogsvårdsstyrelseområde bildar en enhet vid p>remieringen, och att denna, för att bliva för ortens skogsvård fruktbäranide, utföres med lämpligt hänsynstagande till inom området rådande skogliiga förhållanden och den nivå, skogsvården därinom uppnått. Även om (det förvisso kan sägas v a r a ett önskemål, att de premierade skogsbruken öwer hela landet med hänsyn till uppnådd standard poängsättas så likformiigt som möjligt, är enligt v å r t förmenande ändock av jämförelsevis rimga betydelse, a t t exempelvis ett med 2:a pris premierat skogsbruk i Gäwleborgs län är fullt likvärdigt med ett dylikt, belönat med samma priis i Jönköpings län. Skulle man t a g a konsekvenserna av en dylik fordran coch låta en för hela landet gemensam nämnd utföra premieringen, bleve hielt visst följden den, åtminstone om förhållandena i de i skogligt hänseemde bäst situerade delarna av v å r t land bleve normgivande för premiering;en, att stora t r a k t e r av landet över huvud taget ej skulle kunna komma i betraktande vid premieringen. Vid sådant förhållande kan dock ej premiieringen göra åsyftad n y t t a . Mera i överensstämmelse med dess ändarmål synes oss därför vara, att premieringsfordringarna i viss utsträckniing anpassas till rådande skogliga förhållanden inom skilda skogsvårdss^tyrelseområden. Vad nu beträffar antalet ledamöter i premieringsnämnden anse vi av kostnadsskäl nödvändigt, att detta inskränkes till tvenne personer. Vi erinra om, att de nämnder, som handhava premieringen av mindre jordbruk, även bestå av t v å personer.

51 I fråga om de intressen, som böra v a r a representerade i premieringsnämmderna, synes oss naturligt, att i första hand den lokala skogsvårdsmyndigheten, d. v. s. skogsvårdsstyrelsen, som i stort skall ansvara för ochi uppdraga de n ä r m a r e riktlinjerna för premieringsarbetets utförande, skadl äga utse en av nämndens ledamöter. Vidare bör, synes det oss, staten såsom anslagsgivare hava en representant i nämnden, vilket lämpligen torde kunna ordnas på sådant sätt att vederbörande länsstyrelse utser iuimndens återstående ledamot. Vi vilja sålunda föreslå, att vederbörande .skogsvårdsstyrelse och länsstyrelse skola utse vardera en av nämndens ledamöter med respektive suppleanter för dessa. Den av skogsvårdsstyrelsen utsedde ledamoten synes oss böra vara person med högre skoglig utbildning. Som ordinarie ledamot torde skogsvårdsstyrelsen som regel böra förordna vederbörande läns jägmästare. Av länsstyrelsen utsedd ledamot bör vara en med ortens skogs- och jordbruksförhållanden förtrogen person. Med avseende på suppleanterna böra givetvis enahanda fordringar gälla. E n av de båda på nu angivet sätt utsedda ledamöterna torde böra på skogsvårdsstyrelsens uppdrag fungera som nämndens ordförande. Förordnandet såväl för ordinarie ledamöter som suppleanter föreslås skola omfatta en tid av 5 år. För premieringens verkställande lärer varje skogsvårdsstyrelseområde lämpligen böra indelas i ett visst antal underdistrikt. Vi vilja föreslå att antalet dylika distrikt bestämmes till 5 och att sålunda premieringen återkommer till samma trakt eller distrikt vart 5:e år. Med hänsyn till att xesultaten av vidtagna skogsvårdsåtgärder i allmänhet ej k u n n a spåras förrän efter åtskilliga års förlopp torde nämligen kortare premieringsintervall än 5 år ej kunna komma i fråga. Skall å andra sidan premiering ärligen anordnas inom varje landstingsområde, vilket vi anse bör vara fallet, torde ur administrativ synpunkt längre premieringsomdrev än 5 år ej kunna förordas, då därigenom premieringsdistrikten för flertalet skogsvårdsstyrelser skulle bliva väl små. Distriktsindelningen samt den ordningsföljd, i vilken distrikten skola vara föremål för premiering, synes böra bestämmas av vederbörande skogsvårdsstyrelse. Intet bör hindra, att ett och samma skogsbruk premieras flera gånger. E t t absolut villkor för förnyad premiering bör dock vara, att en verklig förbättring i skogsvården åstadkommits, som kan avläsas i förhöjd poängsumma. Själva gången av premieringen ha vi tänkt oss på följande sätt. Sedan i början av året genom vederbörande skogsvårdsstyrelses försorg kungörelse utfärdats om att premiering av mindre skogsbruk instundande sommar skall äga rum inom visst område, torde de skogsägare, som önska få sina skogsbruk premierade, böra på särskilda för ändamålet avsedda blanketter göra ansökan d ä r o m hos vederbörande skogsvårdsstyrelse senast den 1 april, eller den annan tidpunkt, som av skogsvårdsstyrelsen bestäm-

52 mes. Skogsvårdsstyrelsen synes därefter böra tillse, att ansökningshandlingarna äro kompletta — vid behov vidtaga åtgärder för erforderliga uppgifters införskaffande — varefter desamma överlämnas till premieringsnämndens ordförande, som har att u p p r ä t t a förteckning över anmälda skogsbruk samt uppgöra plan för nämndens resor, vilka båda handlingar skola tillställas premieringsnämndens andre ledamot. P r e m i e ringen verkställes vid lämplig tid under månaderna juni—augusti. Ansökningshandlingarna jämte premieringsnämndens å särskilda formulär avgivna utlåtanden angående premieringens resultat synas böra v a r a till skogsvårdsstyrelsen överlämnade senast den 1 september, varefter det bör åligga skogsvårdsstyrelsen att föranstalta därom, att premierna snarast möjligt bliva till vederbörande pristagare överlämnade. I detta sammanhang torde även frågan om eventuell sovring av ansökn i n g a r n a före dessas överlämnande till premieringsnämndens ordförande böra upptagas till diskussion. Enligt v å r t förmenande bör en dylik förberedande gallring av officiell n a t u r bland de anmälda skogsbruken ej ske. I första hand grundar sig denna vår uppfattning därpå, att en för ifrågavarande ändamål, exempelvis av vederbörande länsskogvaktare verkställd undersökning med åtföljande förslag om uteslutning av vissa skogsbruk från r ä t t e n att komma under bedömning, lätt torde kunna giva upphov till misstämning hos de på sådant sätt uteslutna skogsägarna. Det ligger förvisso n ä r a till hands för dessa skogsägare att tro, att de ej blivit fullt rättvist behandlade. För att detta, som skulle kunna allvarligt skada själva premieringsinstitutet, i görligaste mån må kunna undvikas, synes v a r a av största vikt, att premieringen i sin helhet handhaves av personer med största auktoritet. Då vi förutsätta, att premieringsnämndernas ledamöter komma att v a r a personer i dylik ställning, anse vi att bedömningsarbetet i sin helhet bör tillkomma dessa nämnder. För övrigt vilja vi tro, att en fullt tillräcklig sovring kommer att ske oberoende av utfärdade bestämmelser därom. Vi förmoda nämligen, att de skogsägare, som anhålla om premiering, i de flesta fall tillråtts därtill av skogsvårdsstyrelsen närstående personer eller rådfrågat sig angående utsikterna vid en premiering hos någon av skogsvårdsstyrelsens tjänstemän. H a r i sådant fall skogsägaren avråtts att inlämna ansökan, torde h a n i de flesta fall ej heller göra detta. Det torde alltså enligt vår mening ej v a r a att befara, att i större antal skola inkomma ansökningar om premiering av sådana skogsbruk, som uppenbarligen ej äro tillräckligt kvalificerade u t a n endast komma att förorsaka onödiga resekostnader för premieringsnämnden. Om hänsyn ej behövde tagas till dessa kostnader vore det ju för övrigt endast till gagn för saken, om premieringsnämnden kunde besöka så många skogsbruk som möjligt, då dessa premieringsbesök torde bliva synnerligen instruktiva och lärorika för vederbörande skogsägare.

53 Sättet för statsbidragets u t g å e n d e . E n l i g t kungl. kungörelsen den 4 oktober 1929 (nr 351) angående statsb i d r a g till åtgärder för höjande av det mindre jordbruket må, i fråga om premiering av mindre jordbruk, till hushållningssällskap u t g å bidrag, motsvarande dels penningpris intill ett belopp av 120 kronor för första p r i s , 80 kronor för a n d r a pris och 50 kronor för tredje pris, dels vissa b i d r a g för utlämnande av premielån, dels ock halva beloppet av den resekostnadsersättning, dagtraktamenten icke inräknade, som enligt av hushållningssällskapet meddelade bestämmelser tillgodokommer ordförande och ledamot i premieringsnämnd. J ä m l i k t samma kungörelse har lantbruksstyrelsen att hos Kungl. Maj:t g ö r a framställning om anvisande av erforderliga medel för anskaffande av blanketter till diplom för premieringen m. m. Med undantag för de kostnader, som förorsakas hushållningssällskapen med anledning av verksamheten för utdelning av premielån, synas kostn a d e r n a för en premiering av mindre skogsbruk bliva av samma art som kostnaderna för premiering av mindre jordbruk. Då över huvud taget förevarande förslag till skogsbrukspremiering n ä r a ansluter sig till de former, som tillämpas vid omförmälda jordbrukspremiering, synes skäl t a l a för, att sättet för statsbidragets utgående i båda fallen blir ungefärligen enahanda. Utövandet av en premieringsverksamhet med avseende på mindre skogsbruk torde komma att förorsaka kostnader av följande slag: för penningpriser, för tryckning av diplom, för premieringsnämndernas resor samt för verksamhetens allmänna administration av skogsvårdsstyrelserna. I enlighet med vad vi ovan uttalat vilja vi föreslå, att penningpriser, diplom samt halva beloppet av premieringsnämndernas resekostnadse r s ä t t n i n g a r skola bestridas av för ändamålet särskilt anvisade statsmedel, under det att övriga å verksamheten i fråga belöpande kostnader skola erläggas av respektive skogsvårdsstyrelser. Vad särskilt beträffar resekostnadernas uppdelning på föreslaget sätt synes oss detta innebära en viss g a r a n t i för att resorna skola bliva planlagda och genomförda på ett ur ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt. Någon anledning att vid klyvning av resekostnadsbeloppen ej medräkna dagtraktamenten kunna vi dock ej anse föreligga. Sättet för anvisande o c h utanordnande av för p r e m i e r i n g e n erforderliga medel. Vid genomförandet av en verksamhet för premiering av mindre skogsbruk efter grunder i huvudsak, som i detta betänkande föreslagits, synes oss med hänsyn till det speciella ändamål, ifrågavarande verksamhet är avsett att tjäna, lämpligt, att erforderliga statsmedel ställas till förfogan-

54 de genom anvisande för ändamålet av ett särskilt statsanslag, förslagsvis benämnt statens anslag för premiering uv mindre skogsbruk. Anvisandet av ett dylikt särskilt anslag för ifrågavarande ändamål bör enligt vår redan tidigare uttalade mening ej ha till följd, att skogsvårdsstyrelserna bliva förhindrade att a n v ä n d a av dem för den allmänna verksamhetens bedrivande förvaltade medel till ändamål, likartade med dem, den ifrågasatta premieringsverksamheten har till syfte att främja. Ävenså synes oss hinder ej böra möta för en skogsvårdsstyrelse att med anlitande av nyssagda medel tilldela en genom statsbidrag premierad skogsägare den ytterligare utmärkelse i form av medalj, minnesgåva el. dyl., som för varje fall kan befinnas lämplig. Vi förutsätta dock att en dylik särskild belöning endast kan komma i fråga i sällsynta undantagsfall. I det föregående har framhållits, att staten bör bestrida kostnaderna för penningpris, diplom samt för halva beloppen av premieringsnämndernas reseersättningar. Med den förutsättningen, att premieringsverksamhetens handhavande, på sätt vi föreslagit, anförtros åt skogsvårdsstyrelserna, vilja vi nu diskutera frågan om sättet för medelsanvisningen och de anvisade medlens fördelning. H ä r v i d kunna förvisso olika tillvägagångssätt ifrågasättas. Enligt vårt förmenande kan det tämligen invecklade förfaringssätt, som tillämpas vid premiering av mindre jordbruk, där såväl premier som premielån utdelas, ej i nu ifrågavarande avseende tjäna som förebild. I stället torde i tilllämpliga delar de bestämmelser, som gälla för anvisandet av statens skogsutdikningsanslag och statens skogsodlingsanslag, kunna v a r a till ledning. Med denna utgångspunkt synas i första hand tvenne olika alternativ erbjuda sig. Det första av dessa vilja vi tänka oss på följande sätt. Sedan skogsvårdsstyrelserna föranstaltat om premiering i vederbörlig ordning, och denna blivit av premieringsnämnderna verkställd, böra resultaten härav jämte uppgifter angående resekostnader o. dyl. kunna v a r a av skogsvårdsstyrelserna kända i början av september månad. Med ledning av dessa uppgifter, som exakt angiva årets medelsbehov, äska skogsvårdsstyrelserna medel för täckande av de kostnader, som enligt gällande bestämmelser skola utgå av statsmedel. Vid överlämnandet av dessa medelsansökningar till Kungl. Maj:t gör samtidigt centralrådet framställning om visst belopp för tryckning av erforderliga diplom. För ändamålet i fråga anvisade belopp bliva tillgängliga först nästkommande år sedan riksdagen i ämnet fattat beslut och skrivelse härom kunnat expedieras. I allmänhet torde det på detta sätt i r u n t tal komma att dröja ett helt är innan premierna kunna utbetalas. Då ett sådant förhållande med största sannolikhet måste komma att inverka, menligt å verksamheten i fråga, synes vid nu berörda förfarande nödvändigt, att skogsvårdsstyrelserna förskottera såväl premierna till pristagarna som resekostnaden).! i sin

55 helhet till premieringsnämndernas ledamöter. Med hänsyn till de relativt små belopp, v a r a premieringsverksamheten sannolikt kommer att belöpa, torde detta förskottssystem ej behöva medföra nämnvärda ekonomiska olägenheter för skogsvårdsstyrelserna. Under förutsättning att riksdagen beviljar de medel, som för ändamålet äskats, blir fördelningen av dessa synnerligen enkel, då den ej torde behöva ske på annat sätt än att till skogsvårdsstyrelserna utanordnas de belopp, varom de gjort framställning. E t t visst moment av osäkerhet vidlåder dock nu skildrade förfaringssätt, enär m a n ej på förhand kan veta, om riksdagen kommer att bevilja de medel, som faktiskt åtgått för verksamhetens bedrivande. Blir detta fallet, synas nu berörda grunder för anvisning och fördelning av erforderliga statsmedel komma att bliva både enkla och effektiva. Beviljar däremot riksdagen ett belopp, som understiger vad av skogsvårdsstyrelserna äskats och förskotterats, ställer sig fördelningen av de anvisade medlen mera komplicerad. I sådant fall synes fördelningen mellan skogsvårdsstyrelserna böra ske i proportion till deras äskanden samt underskottsbeloppen vara förhandsberättigade till täckning vid nästkommande års medelsfördelning. Som ett a n d r a alternativ till lösning av ifrågavarande spörsmål må följande anföras. Med ledning av vunna erfarenheter om medelsbehovet vid föregående premieringar uppskatta skogsvårdsstyrelserna i september månad det ungefärliga medelsbehovet för nästkommande år. Med dessa beräkningar till stöd samt sedan kännedom vunnits om resultatet av det löpande årets premieringar, så att hänsyn kan tagas till eventuellt undereller överskott i för samma år till förfogande stående statsanslag, äskas av centralrådet en rund summa för premiering nästkommande år av mindre skogsbruk. Det belopp, som med anledning h ä r a v kan komma att av riksdagen beviljas, blir givetvis ej exakt överensstämmande med medelsbehovet, då detta först kan fastställas, sedan premieringen blivit verkställd. Fördelningsgrunderna synas dock kunna bliva desamma, som föreslagits för det förra alternativet. Bliva sålunda de premieringskostnader, som skola bestridas medelst statsmedel, täckta av det beviljade statsanslaget, bör detta givetvis fördelas i proportion till skogsvårdsstyrelsernas utgifter. Är detta ej fallet utan brist uppstår, bör ändock fördelning ske i proportion till skogsvårdsstyrelsernas utgifter och underskotten, som förskott i rörelsen, balanseras till följande år, för att vid detta års medelsfördelning i första hand bliva tillgodosedda. Enligt vår uppfattning är detta senare tillvägagångssätt att föredraga. I formellt hänseende torde det äga avgjorda fördelar framför det förra alternativet, som förutsätter, att skogsvårdsstyrelserna utöva en premieringsverksamhet, utan att statsanslag är för ändamålet beviljat. Då olägenheterna av att vid äskandet ej exakt känna medelsbehovet ej heller

56 torde bliva alltför stora, vilja vi förorda det som andra alternativ ben ä m n d a förfarandet. A t t söka på ett eller annat sätt utarbeta en fast grund för fördelning mellan skogsvårdsstyrelserna av för ifrågavarande ändamål anvisade medel ha vi ej ansett möjligt. Det torde nämligen vara synnerligen svårt att på förhand bedöma medelsbehovet för premiering av skogsbruk inom olika skogsvårdsstyrelseområden eller att på grundval, exempelvis, av areal skogsmark och antalet premieringsberättigade skogsbruk söka härleda detta. Måhända kan framdeles, sedan tillräckliga erfarenheter om verksamheten vunnits, en fast grund för medelsfördelningen åstadkommas. E t t hinder för ett förhandsbestämmande av vilka belopp, som för ifrågavarande ändamål skola tilldelas de olika skogsvårdsstyrelserna, är även, att priserna böra v a r a fastslagna till sin storlek och ej kunna förminskas med hänsyn till brist på medel. H u r än ifrågavarande fördelningsgrunder kunna komma att utformas synes oss under alla förhållanden lämpligast, att fördelningen verkställes av Kungl. Maj:t efter förslag av centralrådet. B e r ä k n i n g av b e h ö v l i g t s t a t s a n s l a g . Som i det föregående framhållits, är det förvisso ett vanskligt företag att på förhand söka beräkna kostnaderna för en premiering av mindre skogsbruk. De beräkningar, som vi häröver verkställt, måste därför bet r a k t a s som mycket approximativa och grundade, i huvudsak, på vår subjektiva uppfattning om de föreslagna bestämmelsernas verkningar med avseende på den ifrågasatta verksamhetens omfattning. Redan tidigare hava vi i angivna avseende gjort gällande, att förutsättn i n g a r n a för en premiering av mindre skogsbruk ä n n u äro jämförelsevis begränsade. Visserligen har under senaste decennier ett intensivt arbete nedlagts till den enskilda skogsvårdens befrämjande icke minst på hemmansägareskogarna, men resultaten h ä r a v äro — om än goda i betraktande av rådande betingelser — dock i allmänhet ej sådana, att mönstergillt skötta mindre skogsbruk numera äro en vanlig företeelse. Även med av oss föreslagna villkor för premiering synes m a n därför kunna utgå ifrån, att premieringsverksamheten till en början blir av ganska riaga omfattning. Då det synes vara mycket s v å r t och ej heller erforderligt att taga särskild hänsyn till de skiftande förhållandena inom olika skogsvårdsstyrelseområden med avseende på där föreliggande premieringsmöjligheter, hava vi uteslutande baserat de följande b e r ä k n i n g a r n a på enligt vår uppfattning sannolika medeltal för samtliga skogsvårdsstyrelser. Detta innebär alltså, beträffande exempelvis antalet ansökningar, att detta kan vara större hos en skogsvårdsstyrelse och lägre hos en a n n a n .

57 V å r a kalkyler ställa sig på följande sätt. Till vardera av de tjugufem skogsvårdsstyrelserna beräknas årligen inkomma genomsnittligt 10 ansökningar om premiering. Med hänsyn till v a d vi tidigare anfört om en förberedande sovring av skogsbruken förmoda vi, att av dessa 10 ansökningar endast en tredjedel eller avrund a t 3 st. avse skogsbruk, som ej uppfylla fordringarna för premiering. A v de 7 återstående till premiering anmälda skogsbruken förmoda vi, att 5 k u n n a belönas med 3:e pris och 2 med 2:a pris. Utdelning av något l : a p r i s anse vi alltså ej k a n komma i fråga under första premieringsomdrevet. Enligt ovansagda förutsättningar bliva kostnaderna för de utdelade penningprisen i medeltal för varje skogsvårdsstyrelse: 2 st. 2:a pris a 200 kronor 5 » 3:e » »100 »

400 kronor 500 » Summa 900 kronor.

För samtliga 25 skogsvårdsstyrelser skulle alltså totalkostnaderna för penningpris årligen belöpa på 25 X 900 — 22 500 kronor. Totala antalet prisbelönade skogsbruk skulle pr år uppgå till 25 X 7 = 175 st. Vad därefter beträffar premieringsnämndernas resekostnader synas dessa kunna hållas inom jämförelsevis begränsade belopp, om premieringsdistrikten bliva lämpligt avgränsade. Med i genomsnitt 10 ansökningar av ovan angiven beskaffenhet pr skogsvårdsstyrelse torde premieringsförrättningarna kunna verkställas på sju dagar. Då resorna inom distrikten ej böra bliva särskilt långa, anse vi att reseersättningarna till premieringsnämndernas ledamöter, som i allmänhet torde komma att u t g å enligt klass I I C i gällande allmänt resereglemente, kunna uppskattas till pr dag och premieringsnämnd c:a 70 kronor. Totala årliga resekostnaden pr skogsvårdsstyrelse skulle således med dessa förutsättningar belöpa på 7 X 70 — 490 kronor. A v detta belopp skulle enligt vårt förslag hälften eller 245 kronor bestridas medelst statsmedel. Totala behovet av statsmedel för ifrågavarande ändamål kan alltså beräknas till 25 X 245 = 6125 kronor. De kostnader för premieringen, som skulle utgå för ifrågavarande ändamål av särskilt anvisade statsmedel, bliva alltså: för penningpriser » reseersättningar

22 500 kronor 6125 » Summa 28 625 kronor,

vartill kommer visst mindre belopp för anskaffande av erforderliga blanketter till diplom o. dyl. Ovanstående kalkyler, vilka, det må ännu en gång påpekas, vila p å mycket lös grund, torde dock göra sannolikt, att en verksamhet för pre-

58 miering av välskötta mindre skogsbruk torde kunna av skogsvårdsstyrelserna bedrivas i skälig omfattning om ett årligt statsanslag på c:a 30 000 kronor anvisas för ändamålet. Denna summa torde bliva tillfyllest under första premieringsomdrevet. Därefter torde, alltefter som premieringsverksamheten gör åsyftad verkan, ett successivt ökat medelsbehov göra sig gällande.

FÖRSLAG till

reglemente för med statsmedel understödd premiering av mindre skogsbruk. 1 i För premieringens verkställande bildar varje skogsvårdsstyrelses område ett distrikt, som uppdelas i fem underdistrikt. Premiering inom sådant underdistrikt verkställes vart femte år.

2 i Premieringen verkställes av en nämnd, bestående av tvenne ledamöter, av vilka länsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen vardera utse en. Den av länsstyrelsen utsedde ledamoten skall vara med länets skogs- och jordbruksförhållanden väl förtrogen; den av skogsvårdsstyrelsen utsedde skall äga högre skoglig utbildning. En av ledamöterna skall på skogsvårdsstyrelsens uppdrag fungera som premieringsnämndens ordförande. Vid förordnande av ledamot i premieringsnämnd utses jämväl suppleant med samma kvalifikationer som den ordinarie ledamoten. Uppdrag som ledamot resp. suppleant i premieringsnämnd skall avse en tid av fem år. Skulle nämndens ledamöter vara av olika mening, gäller den mening, som omfattas av ordföranden, dock att, där fråga är om prisbedömning, den mening skall gälla, som biträdes av den, vilken åsätt lägre poäng. Besiktning för premiering må verkställas endast under månaderna juni—augusti. 3§. Det åligger nämnden att verkställa premieringen i enlighet med detta reglemente samt de närmare föreskrifter, skogsvårdsstyrelsen kan hava meddelat. 4> Premier utgå under form av diplom och penningpris. 5 §. För premieringens verkställande gälla följande huvudgrunder: 1. Föremål för premiering är endast mindre skogsbruk i hemmansägarehand, vars ägare därav eller av jordbruk eller av båda näringarna gemensamt har sin huvudsakliga utkomst, och som ägt eller på eget ansvar handhaft skogsbrukets skötsel i minst 10 år.

60 2. För att k u n n a premieras skall skogsbruk hava en produktiv skogsmarksareal, ej överstigande inom Stockholms läns landstingsområde 110 hektar, inom Uppsala läns landstingsområde 80 hektar, inom Södermanlands läns landstingsområde 110 hektar, inom Östergötlands läns landstingsområde 150 hektar, inom Jönköpings läns landstingsområde 80 hektar, inom Kronobergs läns landstingsområde 80 hektar, inom K a l m a r läns norra landstingsområde 160 hektar, inom K a l m a r läns södra landstingsområde 130 hektar, inom Gotlands läns landstingsområde 80 hektar, inom Blekinge läns landstingsområde 80 hektar, inom Kristianstads läns landstingsområde 70 hektar, inom Malmöhus läns landstingsområde 60 hektar, inom Hallands läns landstingsområde 70 hektar, inom Göteborgs och Bohus läns landstingsområde 50 hektar, inom Älvsborgs läns landstingsområde 70 hektar, inom Skaraborgs läns landstingsområde 60 hektar, inom Värmlands läns landstingsområde 150 hektar, inom Örebro läns landstingsområde 120 hektar, inom Västmanlands läns landstingsområde 120 hektar, inom Kopparbergs läns landstingsområde 120 hektar, inom Gävleborgs läns landstingsområde 180 hektar, inom Västernorrlands läns landstingsområde 220 hektar, inom J ä m t l a n d s läns landstingsområde 300 hektar, inom Västerbottens läns landstingsområde 140 hektar och inom Norrbottens läns landstingsområde 220 hektar. Som ett villkor för att ett skogsbruk skall kunna premieras gäller jämväl, att dess ägare ej inom ett och samma landstingsområde besitter flera skogsbruk med en sammanlagd areal produktiv skogsmark överstigande vad ovan sagts. 3. Diplom tillhandahålles av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund och må tilldelas allenast skogsägare, vilken för av honom idkat skogsbruk erhåller pris. 4. Skogsägare, som för skogsbruk erhållit penningpris, må för samma skogsbruk vid en senare premiering icke erhålla dylikt pris, med mindre verklig förbättring d ä r å blivit utförd. 5. Skogsägare må icke för samma skogsbruk erhålla penningpris sammanlagt mer än fem gånger och ej heller penningpris av samma grad mer än två gånger. 6. F ö r s t a pris må icke tilldelas skogsägare, med mindre han för premieringsnämnden uppvisar tillfredsställande anteckningar rörande virkesuttag, utgifter för och inkomster av skogsbruket, minst omfattande en tidrymd av närmast föregående 5-årsperiod. 7. Vid bedömande av skogsbruk för premiering skall fästas särskilt avseende vid a) markens utnyttjande för skogsproduktivt ändamål, b) den växande skogens skötsel,

61 c) skogsavkastningens ekonomiska utnyttjande, samt d) allmänt omdöme. Vid prisbedömningen skall följande poängsystem tillämpas: Max. poäng

Lägsta poäng för erhållande av l:sta pris 2:dra pris 3:dje pris

Markens utnyttjande för skogsproduktivt ändamål Den växande skogens skötsel Skogsavkastningens ekonomiska utnyttjande . . Allmänt omdöme

20 20 10 20

18 18 8 16

15 14 6 13

10 10 5 10

Summa

6§. Premieringsnämnd äger uppskjuta att fatta beslut rörande utdelande a v pris, till dess samtliga premieringsresor inom vederbörande underd i s t r i k t för året avslutats. 7 §.

Mot premieringsnämnds beslut må talan icke föras.

8 i Skogsvårdsstyrelsen har att för sitt område meddela de bestämmelser, som, utöver vad detta reglemente innehåller, erfordras för premieringen och dess verkställande särskilt i fråga om a) skogsvårdsstyrelseområdets indelning i premieringsdistrikt samt den ordningsföljd, dessa sinsemellan i premieringshänseende skola intaga, b) dagtraktamente och resekostnadsersättning åt premieringsnämndens ledamöter, varvid dock skall iakttagas att resekostnadsersättning icke i något fall må utgå efter högre grunder än enligt klass I I C i gällande allmänt resereglemente eller, beträffande hos skogsvårdsstyrelse anställd tjänsteman, efter högre grunder än som eljest gälla vid resa i tjänsten, samt c) de särskilda föreskrifter, som äro erforderliga för uppnående inom distriktet av det med premieringen avsedda ändamålet. De bestämmelser, som sålunda meddelas av skogsvårdsstyrelsen, skola ofördröjligen delgivas centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund. 9§. Skogsvårdsstyrelse skall före september månads u t g å n g varje år till centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund insända redogörelse enligt av centralrådet fastställt formulär över de under året verkställda premieringarna av mindre skogsbruk, ävensom samtidigt meddela uppgift angående det sannolika behovet av statsmedel för denna verksamhet under nästa år.

62 10 i Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund åligger att med stöd av i 9 § angivna redogörelse årligen före oktober månads utgång till Kungl. Maj:t avgiva berättelse över den i detta reglemente omförmälda verksamheten för premiering av mindre skogsbruk. ii i Det åligger de enligt 8 § i förordningen den 15 juni 1923 (nr 213) angående skogsvårdsstyrelser utsedda revisorer att i vederbörlig ordning i samband med granskning av skogsvårdsstyrelses allmänna verksamhet jämväl granska skogsvårdsstyrelses förvaltning av de för premiering av mindre skogsbruk anvisade medel.

FÖRSLAG tm

kungörelse angående statsbidrag till premiering av mindre skogsbruk. Kungl. Maj:t har, efter riksdagens hörande, j ä m t e det Kungl. Maj:t denna dag utfärdat reglemente för med statsmedel understödd premiering av mindre skogsbruk, funnit gott förordna som följer:

1 i Skogsvårdsstyrelse, som önskar erhålla understöd av statsmedel till premiering av mindre skogsbruk, skall före utgången av september månad det år, för vilket bidraget sökes, därom till centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning och därvid foga förbindelse, att skogsvårdsstyrelsen åtager sig a t t gälda alla de kostn a d e r för premieringen, som icke betalas av statsmedel eller annorledes, samt de av skogsvårdsstyrelsen för premieringen antagna, bestämmelserna. 2 §. Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund har att före utgången av oktober månad med eget utlåtande till Kungl. Maj:t överlämna de inkomna ansökningarna; ägande centralrådet därvid jämväl göra framställning om anvisande av erforderliga medel för anskaffande av blanketter till diplom för premieringen m. m. 3 §.

Till skogsvårdsstyrelse må av statsmedel utgå bidrag, motsvarande dels penningpris till ett belopp av 300 kronor för första pris, 200 kronor för a n d r a pris och 100 kronor för tredje pris, dels ock halva beloppet av den resekostnads- och traktamentsersättning, som enligt av skogsvårdsstyrelsen meddelade bestämmelser tillkommer premieringsnämndens ledamöter. Blanketter till diplom att vid premiering av mindre skogsbruk utdelas till pristagare bekostas av statsmedel och tillhandahållas, på rekvisition, åt skogsvårdsstyrelserna av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund.

4 i Statskontoret har a t t utbetala de av Kungl. Maj:t beviljade bidragen, dock endast med så stort belopp, som vederbörande styrker sig hava för

64 dessa ändamål utgivit av beskaffenhet att, enligt vad ovan sägs, kunna gäldas av statsmedel.

5 i Skogsvårdsstyrelse, som för i denna kungörelse omförmält ändamål under något år vidkänts utgifter av beskaffenhet att kunna gäldas av statsmedel till större belopp än skogsvårdsstyrelsen för samma år beviljat statsbidrag, må beträffande skillnaden mellan sagda statsbidrag och utgiftsbelopp äga att i samband med avgivande för nästa år av under 1 § omförmäld ansökan göra framställning om erhållande jämväl av det belopp, som motsvarar denna skillnad.

Justeras: G. Sederholm, Thor Sjöfors, H. Alexanderson.

Utdrag ur protokoll, hållet vid sammanträde med centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund i Stockholm fredagen den 27 februari 1931. Närvarande: Herrar Sederholm, Alexanderson, Ringstrand (vid behandling av under §§ 6—30 angivna ärenden) och Sjöfors, suppleanterna herrar greve De la Gardie, Elliot (vid behandling av under §§ 1 och 2 angivna ärenden), Lindström och greve Mörner samt länsjägmästarna Hedemann-Gade och Ödman.

§ 1. Föredrogs av kommitterade för utredning rörande möjligheterna att anordna premiering av välskötta, mindre skogsbruk med skrivelse den 9 januari 1931 (bil. 1) i ämnet avgivet betänkande (bil. 2) samt av sekreteraren upprättat förslag till centralrådets underdåniga utlåtande i ärendet, vilket med viss mindre ändring godkändes (bil. 3). I detta hemställde centralrådet att Kungl. Maj:t måtte, med beaktande av vad centralrådet i utlåtandet anfört, i proposition föreslå riksdagen att dels godkänna i betänkandet föreslagna grunder för premiering av välskötta, mindre skogsbruk, dels ock till sådant ändamål för bestridande av kostnaderna under kalenderåret 1932 anvisa för budgetåret 1932/1933 under benämning statens anslag för premiering av mindre skogsbruk ett extra reservationsanslag av 30 000 kronor. En av herr Kruse vid centralrådets behandling av ärendet den 28 januari 1931 avgiven reservation, som inkommit till centralrådet den 17 februari samma år, skulle enligt centralrådets beslut biläggas dagens protokoll (bil. 4). Vidare beslöt centralrådet att i särskild skrivelse till statsrådet och chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet (bil. 5) för skogsvårdsstyrelsernas räkning anhålla om 200 ex. av betänkandet, för så vitt detta komme att tryckas. § 30. Att förutom herr ordföranden justera dagens protokoll utsagos herrar Alexanderson och Sjöfors. In fidem: Erik Lundh.

RESERVATION. Emot centralrådets beslut, att till Kungl. Maj:t såsom svar på av Riksdagen begärd utredning rörande möjligheterna att anordna premiering av välskötta, mindre skogsbruk med godkännande framlägga sina kommitterades, låt vara med vissa beaktansvärda ändringar, förslag till reglemente för med statsmedel understödd premiering av mindre skogsbruk, tillåter jag mig anföra avvikande mening. Jag är av alldeles samma mening, som enligt kommitterades utlåtande blivit inom kommittén framförd, men där tydligen ej funnit tillbörligt beaktande och som lyder: »att med hänsyn till de relativt obetydliga belopp, som premieringsverksamheten kan komma att kräva, skogsvårdsstyrelserna borde, var och en inom sitt verksamhetsområde kunna finna utväg att premiera välskötta mindre skogsbruk efter grunder, som det borde stå varje skogsvårdsstyrelse fritt att själv utarbeta och tillämpa». Aft vid en premiering av mindre skogsbruk sträva efter lika bestämmelser för landets alla landstingsområden, synes mig, i ett land med så olikartade klimatiska förhållanden som i vårt, ej kan vara varken praktiskt eller önskvärt. Ej heller kan det anses som fullt lämpligt att taga premieringen för det mindre jordbruket som mönster vid utarbetande av reglemente för premiering av skogsbruk. Premiering av skogsbruk och för av enskilde gjorda insatser till fromma för skogskultur och skogsvård är icke för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet främmande. Hitintills har väl i huvudsak för sådant ändamål utgått donationsmedel, men erhålla styrelsernas tillåtelse att utav dem förvaltade medel få för detta ändamål begagna någon mindre summa, torde, åtminstone tillsvidare, icke en ny statlig institution behöva upprättas för att en skogspremierings gagnande verksamhet skulle benyttjas och utvecklas. Mitt förslag är, att Centralrådet, med insändandet av den av kommitterade gjorda utredningen samt med de i densamma av Centralrådet föreslagna ändringar, skulle som sin mening uttala, att det anser en premiering av därtill förtjänta skogsbruk önskvärd, att denna premieringsverksamhet bör handhavas av varje landstingsområdes skogsvårdsstyrelse, att medel till premieringarna få tagas av skogsvårdsmedel, att skogsvårdsmedlen må utökas med den för ett föregående år redovisade till skogspremieringen utgående summan, att åt Centralrådet uppdrages att för premieringsverksamheten utarbeta grunder till ledning för denna verksamhet. Trantorp och Rosenholm den 16 februari 1931. L. M. Krusé.

Statens offentliga utredningar 1931 Systematisk förteckning (.Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård. Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. lagberedningens förslag ang. vissa internationella rätts- Betänkande med Förslag till lag om värd av vissa Bkopgar förhållanden. ;!. Förslag till konvention mellan Sverige, inom Västerbottens och Norrbottens liins lappinarrker in. II. områden. [10; Danmark, Finland, Island och Norge om inlämnande och verkställighet av domar, m. m. [9] Utredning med förslagjang. premiering av välskötta iminadre •bruk. [IJ Statsförfattning.

Allmän statsförvaltning.

Kommunalförvaltning.

Industri. • Ny värmeledning - samt elektrisk belysningsanläggninpg Nationalmnsélb3 ggnaden i Stockholm. [8]

Handel och sjöfart.

Kommunikationsväsen. Statens o c h kommunernas finansväsen. ande ang. ntförselbevissystemets verkningar m. m.

Bank-, kredit- o c h p e n n i n g v ä s e n .

Politi. Försäkringsväsen.

Socialpolitik. d förslag äkapsarbi

H ä l s o - och sjukvård.

Allmänt n ä r i n g s v ä s e n .

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Jordbruksutredningens betänkanden. i. Betänkande ang. åtgärder för fjäderfäskötselns främjande. [6] 5. Statistisk översikt över det svenska jordbrukets utveckling oeli läge. [7]

Stockholm 3 93 i, I vi

Kyrkoväsen.

Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Sammandrag av yttranden över 1927 firs prästlöttereggleringssakkirn nigas betänkande rörande nya grunder för lagstiftningen om prästerskapets avlöning och förvealtuing av den därtill anslagna egendomen. [1] Utredning och förslag rörande läroböcker vid de all Läroverken och med dem jämförliga läroanstalter. 12'' Utredning och förslag av frågorna öm ytterligare inskräinkningar i den nuvarande folkskoleseminarieorganisatioHaen samt om statens övertagande av de utav landstingen cocb vissa .täder upprätthållna småskoleseminarierna m . ni.. [4] Försvarsväsen.

Utrikes ärenden.

roms Boktryckeri A. B.

Internationell rätt.