Betänkande med förslag till lönereglering för landsfogdar, lappfogdar och landsfiskaler m. m.

ZKXK National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1931:18

FINANSDEPARTEMENTET

1928 ÅRS LÖNEKOMMITTÉ

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

LÖNEREGLERING FÖR L A N D S FOGDAR, L A P P F O G D A R OCH LANDSFISKALER M. M.

S T O C K H O L M 1 9

3 1

Statens offentliga utredningar 1931 K r o n o l o g i s k

Sammandrag av yttranden över 1927 års prästlöneregleringaaakknnnigas betänkande rörande nya grander för lagstiftningen om prästerskapets avlöning och förvaltningen av den därtill anslagna egendomen. Idun. 622 s. E. Utredning och förslag rörande läroböcker vid de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter. Norstedt. 131 s. E. Betänkande med förslag angående arbetslöshetens motverkande genom beredskapsarbeten. Norstedt. 81 s. S. Utredning och förslag av frågorna om ytterligare inskränkningar i den nuvarande folkskoleseminarieorganisationen samt om statens övertagande av de utav landstingen och vissa städer upprätthållna småskoleseminarierna m. m. Norstedt. (2), 215 s. E. Utlåtande angående utförselbevissystemets verkningar m. m. Marcus. 25 s. J o . Jordbruksutredningens betänkanden. 4. Betänkande angående åtgärder för fjäderfäskötselns främjande. Beckman, vj, 109 s. J o . Jordbruksutredningens betänkanden. 5. Statistisk översikt över det svenska jordbrukets utveckling och läge. Av E. Höijer. Marcus. 74 s. J o . Ny värmeledning samt elektrisk belysningsanläggning i Nationalmuseibyggnaden i Stockholm. Stat. Kepr.-anst. 43 s. K.

f ö r t e c k n i n g

9. Lagberedningens förslag ang. vissa internationella rätts-1 förhållanden. 3. Förslag till konvention mellan Sverige,! Danmark, Finland, Island och Norge om erkännande och verkställighet av domar, m. m. Norstedt. 39 s. J u . 10. Betänkande med förslag till lag om vård av vissa sko-1 gar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmar- I ker in. fl. områden. Marcus, iv, 308 s. J o . 11. Utredning med förslag angående premiering av välskötta mindre skogsbruk. Haeggström. 66 s. J o . 12. 1928 års lönekommitté. Betänkande med förslag till av-1 löningsreglemente för extra ordinarie och extra tjänste-l män, tillhörande den civila statsförvaltningen m. m . l Norstedt, vj, 131 s. Fi. I 13. Utlåtande över utkast till näringslag. Marcus. 28 s. H.l 14. Förslag till växellag m. m. Norstedt. 254 B. J u . 15. Provdebitering av fyr- och båkavgift samt sjömanshus-1 avgift. Marcus. 64 s. H. 16. Biktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet. Av S. Hagströmer. Marcus, vj, 162 s. J u . 17. Utredning och förslag rörande fortsättningsskolaus organisation. Haeggström. 94 s. E. 18. 1928 års lönekommitté. Betänkande med förslag till lönereglering för landsfogdar, lappfogdar och landsfiskaler m. m. Norstedt, viij, 324 s. Fi.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil ntgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbrnk«departementet. Enligt kungörelsen den 8 febr. 1922 ang. Btatens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R

1931:18

FINANSDEPARTEMENTET

1928 ÅRS L O N E K O M M I T T É

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

LÖNEREGLERING FÖR LANDS FOGDAR, LAPPFOGDAR OCH LANDSFISKALER M. M.

STOCKHOLM 1931 KUNGL. BOKTRYCKERIET.

P

A. NORSTEDT k. SÖNER

t

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

Skrivelse till Konungen Inledning I.

II.

m.

N u v a r a n d e o r g a n i s a t i o n s - och l ö n e f ö r h å l l a n d e n i n o m fögderiförvaltningen 1917 års omorganisation s. 4. 1917 års lönereglering s. 6. 1919 års riksdag s. 6. 1920 års riksdag s. 6. Ersättning till landsfogde och landsfiskal för vissa av deras verksamhet föranledda utgifter s. 7. Ersättning till landsfiskal vid fullgörande av uppdrag såsom mantalsskrivningsförrättare s. 8. Boställen s. 8. Tillfällig löneförbättring, dyrtidstillägg s. 9. Extra inkomster s. 9. Återbesättande av ledigbliven landsfogde- och landsfiskalstjänst s. 10. Skyldighet för landsfogde och landsfiskal att vid ledighet för sjukdom eller av annan anledning avstå avlöningsförmåner eller del därav s. 11. Extra och biträdande landsfiskaler m. fl. s. 12. Ersättning vid förordnande att uppehålla tjänst inom fögderiförvaltning s. 12.

V 1 4

Ifrågasatta o r g a n i s a t o r i s k a f ö r ä n d r i n g a r i n o m fögderiförvaltningen Ifrågasatt minskning av antalet landsfogdetjänster Ifrågasatt minskning av antalet landsfiskalstjänster Vissa lättnader i landsfiskalernas arbetsbörda Befrielse från bestyret med mantalsskrivningarna s. 21. Befrielse från uppdrag att vara ordförande i taxeringsnämnd s. 23. Insändande till överexekutor av dagbok i utsökningsmål s. 24. Indrivning av oguldna utskylder och böter s. 25. Förenklingar i räkenskaps- och redovisningsväsendet s. 34. Biträden åt landsfiskalerna s. 38. Förvaltningsbidrag Antomobiler m. m.

13 13 17 20

O m r e g l e r i n g av vissa landsfiskalsdistrikt i r i k e t Stockholms län Uppsala » Södermanlands » Östergötlands > Jönköpings » Kronobergs » Kalmar s> Gotlands » Blekinge » Kristianstads > Malmöhus » Hallands » Göteborgs och Bohus » Älvsborgs » Skaraborgs J Värmlands > Örebro » Västmanlands »

73 75 85 88 92 99 104 110 118 121 124 129 136 139 146 156 163 167 172

64 70

IV

Sid.

Kopparbergs län Gävleborgs » Västernorrlands » Jämtlands » Västerbottens » Norrbottens » IV.

'7

• • -

*92 199 204 210

•

L ö n e r e g l e r i n g för l a n d s f o g d a r , l a p p f o g d a r och landsfiskaler m . m. 218 A.

Landsfogdar och landsfiskaler Sportler Bisysslor , Landsfogdes lönegradsplacering Landsfiskals lönegradsplacering

. • •

231 239 247

253 Lappfogdar . Lappfogdebefattningarnas tillkomst. Löneförmåner m. m. 253 Lappfogdarnas uppförande å ordinarie stat 256 Lappfogdes lönegradsplacering 262 263 Biträden C. Tilläggsbestämmelser till allmänna avlöningsreglementet 264 Förening av tjänster s. 264. Flyttningsskyldighet m. m. s. 265. Semester s. 268. Skyldighet att tillhandahålla tjänstelokal åt vikarie m. m. s. 269. Förvaltningsbidrag, indrivningsavgifter s. 269. Författningsförslag s. 270.

B.

D.

E. V. ;

VI.

Tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet för extra ordinarie 2 och extra tjänstemän '° Författningsförslag s. 271. Bestämmelser rörande övergång på den nya lönestaten 271

U t k a s t t i l l vissa f ö r f a t t n i n g s ä n d r i n g a r m. m 271 Mantalsskrivningsförordningen 2(1 Utsökningslagen och lagen om fri rättegång 272 9 7 ufi Restindrivningsförordningen , *« 978 Kommunallagarna "° Instruktionerna för landsfogdarna ocb landsfiskalerna 280 Kungörelse angående kostnad för förrättning i utsöknings- m. fi. mål samt för delgivning .282 Kungörelsen den 26 juni 1925 ang. vissa ersättningar till befattningshavare vid 29 polis- och åklagarväsendet ^ Kungörelsen den 22 september 1899 ang. kostnadsersättning till landsstats- och ecklesiastika tjänstemän för vissa resor 293 Kungörelsen den 7 november 1895 ang. ersättning till förrättningsmän vid vissa 2 ekonomiska besiktningar ^4 Kostnadsberäkning o c h statförslag 294 Statförslag Kostnadsberäkning ,% ^y°

VII. H e m s t ä l l a n Bilaga: översikt över biträdesuppsättningen i landsfiskalsdistrikten enligt kommitténs förslag m. m . . . oO Q Q.)

Särskilda yttranden

Till

KONUNGEN.

Genom beslut den 29 juni 1928 uppdrog Kungl. Maj:t åt den då tillsatta 1928 ars lönekommitté att, i samband med utredning av spörsmålet angående avveckling av dyrtidstilläggen, verkställa utredning och avgiva förslag om nyreglering av lönerna inom fögderiförvaltningarna.

VI

I yttrande till statsrådsprotokollet över finansärenden för nämnda dag erinrade föredragande departementschefen bland annat, att 1924 års landsstatslönesakkunniga den 20 november 1924 avgivit förslag beträffande lönereglering för nämnda förvaltningars tjänstemän med undantag av häradsskrivarna, vilket förslag de sakkunniga på given anledning uti skrivelse den 6 juli 1926 modifierat i vissa hänseenden. Departementschefen uttalade, att det syntes uppenbart, att vid löneregleringsfrågornas behandling de redan föreliggande löneregleringsförslagen borde göras till föremål för granskning och överarbetning med beaktande av dels däröver avgivna yttranden, dels ock sådana ändringar, som påkallades av lönernas anpassning efter det lönesystem, vari utredningen i övrigt komme att resultera. Till fullgörande av sitt uppdrag, i vad detta avser lönereglering för tjänstemän vid fögderiförvaltningen, får kommittén härmed överlämna betänkande med förslag rörande lönereglering för landsfogdar, lappfogdar och landsfiskaler. Detta förslag är i enlighet med utav chefen för socialdepartementet till kommitténs ordförande lämnat direktiv utarbetat på grundval av nu gällande organisationsformer inom fögderiförvaltningen. Kommittén har sålunda bortsett från det förslag till omorganisation av fögderiförvaltningen, som av särskilda sakkunniga framlagts i betänkande den 6 december 1930 och som står i visst samband med det beslut om reformering av rättsväsendet, som fattats vid 1931 års riksdag. Det förslag, som kommittén nu framlägger, kan utan större ölägenheter genomföras utan avvaktan på resultatet av nyssnämnda omorganisationsförslag. Inom sistnämnda förslag, som ännu icke i sina detaljer föreligger utarbetat, kan bringas i tillämpning, torde nämligen åtskillig tid komma att förflyta, och vad den beslutade reformen av processväsendet angår, lärer det få antagas, att de förarbeten, som erfordras för densamma, jämväl komma att kräva flera år. Det kan icke vara lämpligt att till en så pass oviss framtid framskjuta lönereglering för en kår, som redan länge fått vänta på en synnerligen välbehövlig sådan. Därtill kommer, att det icke torde vara välbetänkt, att personer med så viktiga, samhällsfunktioner, som åklagare och utmätningsmän innehava, år efter år få intaga den mera otrygga ställning, som det nuvarande förordnandesystemet innebär. Det må erinras, att inemot en tredjedel av rikets landsfiskaler äro tillsatta allenast på förordnande. Kommittén vill slutligen framhålla, att en definitiv lönereglering för den del av fögderiförvaltningens personal, om vilken nu är fråga, knappast kan anses verka föregripande på den omorganisation, som är ifrågasatt i ovannämnda den 6 december 1930 dagtecknade betänkande. Enligt det förslag, som i samma betänkande skisserats, skulle landsfogdarna tillsvidare bibehållas såsom överåklagare och dessutom tillsättas cirka 119 landsfiskaler (polistjänstemän och åklagare) och omkring 300 häradsfogdar, vilka senare skulle övertaga utmätningsverksamheten och de nuvarande landsfiskalernas administrativa uppgifter. Kommittén föreslår i sitt förslag landsfiskalernas antal till 421. Då landsfiskalerna av organisatoriska skäl äro enligt förslaget underkastade en vidsträckt flyttningsskyldighet och då det torde föreligga grundad anledning att antaga,

VII

att det stora flertalet landsfiskaler hittills skött sin åklagarverksamhet utan några egentliga anmärkningar, lärer det med fog kunna förutsättas, att bland de dåvarande landsfiskalerna skall kunna utväljas ett antal, som kunna — åtminstone efter någon kortare undervisningskurs — befinnas kompetenta att innehava de blivande åklagartjänsterna. Till befattningarna såsom häradsfogdar, vilka tjänstemäns verksamhetsområde enligt förslaget icke innebär någon utvidgning utöver vad de nuvarande landsfiskalerna hava sig ålagt, lära de återstående landsfiskalerna vara väl skickade. Skulle det befinnas, att några landsfiskaler icke komme att erhålla anställning såsom åklagare eller häradsfogdar, lärer det kunna förutsättas, att användning för dem skall kunna beredas å de polisbefälsposter, som torde komma att i den nya organisationen erfordras. I anslutning till landsstatslönesakkunnigas förslag framlägger kommittén i föreliggande betänkande, förutom förslag till lönereglering för ovannämnda befattningshavargrupper, jämväl förslag till reglering av vissa landsfiskalsdistrikt i riket i syfte att i enlighet med 1917 års riksdags uttalande åvägabringa en minskning av antalet ordinarie landsfiskalstjänster. I särskild avdelning av betänkandet framlägger kommittén utkast till av kommitténs hemställan föranledda författningsändringar. Kommitténs avsikt hade varit, att dessa utkast skulle underkastas granskning av någon på detta speciella område förfaren expert. Då emellertid en sådan granskning skulle hava uppskjutit betänkandets framläggande och därmed avslutande av kommitténs arbete, har kommittén ansett sig böra framlägga utkasten i den form, de inom kommittén utarbetats. I enlighet med Kungl. Maj:ts till kommittén lämnade bemyndigande har såsom särskild sakkunnig vid förevarande ärendes behandling varit tillkallad landskamreraren i Västmanlands län C. F . Johanson, vilken lett förhandlingarna å kommitténs I I I : e sektion, där detta betänkande närmast utarbetats. Särskilda yttranden utav vissa av kommitténs ledamöter finnas fogade vid betänkandet. Stockholm den 11 juli 1931. Underdånigst A. HAMILTON. OSCAR CARLSTRÖM

ERNST ERIKSSON

BERTA KÖERSNER

R. LINDBLAD

N. AUG. NILSSON

J. A. REINWALL

CORNELIUS SJÖWALL

RUBEN WAGNSSON /

Alfred

Carlsson.

Inledning. Enligt ämbetsskrivelse den 31 december 1923 uppdrog dåvarande chefen för socialdepartementet åt särskilda sakkunniga, de s. k. 1924 års landsstatslönesakkunniga, att, på sätt i statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag angivits, inom socialdepartementet biträda dels med överarbetning av 1902 års löneregleringskommittés den 11 maj 1923 avgivna förslag till lönereglering för befattningshavare vid länsstyrelserna, dels ock med utarbetande av förslag till lönereglering för fögderiförvaltningarnas tjänstemän. I fråga om de sistnämnda borde, enligt vad av berörda statsrådsprotokoll framgår, undantag göras beträffande häradsskrivarna. För dem vore nämligen löneregleringsfrågan beroende av vissa spörsmål angående uppbördsprovision m. m., vilka vore av alltför omfattande art för att kunna lösas uti ifrågavarande sammanhang. Vid uppdragets fullgörande borde de sakkunniga undersöka, i vad mån indragningar av landsfogde- och landsfiskalstjänster kunde äga rum. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 31 januari 1924 överlämnades därefter till ifrågavarande sakkunniga en av länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län till Kungl. Maj:t den 26 oktober 1922 ingiven framställning angående lappfogdarnas uppförande på ordinarie stat jämte ett av 1902 års löneregleringskommitté över denna framställning den 19 juni 1923 avgivet utlåtande för att av de sakkunniga tagas i övervägande vid fullgörande av det dem den 31 december 1923 meddelade uppdraget. Sedan de sakkunniga i särskild skrivelse den 30 september 1924 yttrat sig rörande frågan om lönereglering för länsstyrelsernas tjänstemän, överlämnade de den 20 november 1924 utlåtande och förslag beträffande lönereglering för landsfogdar och landsfiskaler m. m. (Stat. off. utredn. 1925: 23.) I särskild skrivelse till Kungl. Maj.-t sistnämnda dag avgåvo de sakkunniga därjämte utlåtande och förslag i fråga om lappfogdarnas uppförande på ordinarie stat. Genom remiss den 1 juli 1925 anmodade chefen för socialdepartementet justitiekanslersämbetet, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser ävensom kammarkollegium, statskontoret och riksräkenskapsverket att avgiva utlåtanden över landsstatslönesakkunnigas betänkande angående lönereglering för landsfogdar och landsfiskaler. Genom Kungl. Maj:ts remissbeslut den 2 juli 1925 anbefalldes därjämte länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län ävensom statskontoret att yttra sig i fråga om de sakkunnigas förslag till lönereglering för lappfogdarna. Samtliga de sålunda infordrade utlåtandena inkommo därefter under hösten 1925, och avgåvos tillika yttran-

2 den rörande landsfogdarnas och landsfiskalernas lönereglering av föreningen Sveriges landsfogdar och föreningen Sveriges landsfiskaler. Med föranledande av de erinringar, som i de sålunda avgivna utlåtandena riktats mot vissa delar av de sakkunnigas förslag, anbefallde Kungl. Maj:t genom beslut den 2 juli 1926 landsstatslönesakkunniga att avgiva yttrande dels angående den ändring i de sakkunnigas i deras utlåtande den 20 november 1924 framlagda förslag till omreglering av landsfiskalsdistrikten i riket i syfte att minska distriktens antal, som kunde befinnas påkallad med anledning av vad länsstyrelserna i de avgivna utlåtandena över förslaget anfört i denna del, dels angående huruvida vad i länsstyrelsernas yttranden anförts borde föranleda ändring i de sakkunnigas förslag beträffande placering i lönegrader av landsfogdar och landsfiskaler samt i anslutning härtill beträffande lappfogdars löneställning, dels ock angående huruvida med anledning av vad i länsstyrelsernas yttranden förekommit det kunde påkallas medgivande av större frihet, än vad de sakkunniga föreslagit, för landsfiskal att vid sidan av tjänsten mottaga avlönat offentligt eller enskilt uppdrag. Till efterföljd härav avgåvo landsstatslönesakkunniga den 6 juli 1926 förnyat utlåtande i ärendet, däri de sakkunniga i vissa avseenden modifierade sitt tidigare förslag. I statsverkspropositionen till 1927 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag rörande lönereglering för landsfogdarna. Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av detta ärende erinrade föredragande departementschefen — såsom framgår av det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet i ärendet (V h. t., punkt 82) — hurusom frågan om lönereglering för ovan nämnda befattningshavargrupper vid fögderiförvaltningen av, bland annat, statsfinansiella skäl icke tidigare ansetts böra föreläggas riksdagen till prövning, samt yttrade vidare: »De statsfinansiella skäl, som tidigare föranlett till uppskjutande av nu omhandlade löneregleringsfrågors definitiva lösning, göra sig ännu med oförminskad styrka gällande. Ehuru jag till fullo beaktar de svårigheter och olägenheter, som följa av ett ytterligare uppskov med frågan om definitiv lönereglering för landsfiskalerna, anser jag mig därför icke kunna förorda denna frågas framläggande för 1927 års riksdag. Vad sålunda anförts bör enligt min mening även medföra, att tills vidare får anstå med behandlingen av vissa av föreningen Sveriges landsfiskaler gjorda framställningar om förhöjning av utgående tillfällig löneförbättring och förvaltningsbidrag. Samma hinder synas mig icke föreligga mot att nu genomföra en lönereglering för landsfogdarna. Den statsfinansiella innebörden av en dylik reglering är nämligen av naturliga skäl av helt annan och mindre storleksordning. Med hänsyn till landsfogdarnas ställning inom förvaltningen lärer det icke heller vara förenat med någon större svårighet att fristående behandla frågan om lönereglering för dessa tjänstemän. Vad lappfogdarna beträffar, anser jag, att frågan om deras uppförande på ordinarie stat bör bliva föremål för behandling i samband med löneregleringen för landsfiskalerna, men jag har för avsikt att föreslå framläggande för 1927 års riksdag av förslag rörande viss tillfällig förbättring av de nuvarande lappfogdarnas avlöningsförmåner.»

3¶Omförmälda förslag till lönereglering för landsfogdarna vann emellertid icke riksdagens godkännande. I sin skrivelse i ämnet (nr 5 A, punkt 72) anförde riksdagen, bland annat, följande: »Vid prövning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag har riksdagen kommit till den uppfattningen, att frågorna om ny definitiv lönereglering för landsfogdarna och landsfiskalerna måste anses i vissa avseenden äga sådant samband med varandra, att de lämpligen böra i ett sammanhang vinna sin lösning. Då förslag om lönereglering för sistnämnda befattningshavare nu icke kunnat föreläggas riksdagen, har riksdagen sålunda redan av denna anledning funnit, att löneregleringen för landsfogdarna bör till ett kommande år anstå. Såsom stöd för denna sin uppfattning vill riksdagen erinra om att 1925 års riksdag i sin skrivelse nr 157 i anledning av riksdagens år 1924 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 januari—30 juni 1923 på given anledning ifrågasatt, huruvida icke gränserna mellan landsfogdes och landsfiskals befogenhet och tjänsteåligganden borde på ett tydligare sätt uppdragas, då gällande föreskrifter icke syntes lämna den vägledning härutinnan, som av 1917 års riksdag i dess skrivelse nr 216 angående omorganisation av fögderiförvaltningen m. m. åsyftats. I sistnämnda skrivelse hade riksdagen betonat nödvändigheten av att landsfogdarnas och landsfiskalernas befogenheter och åligganden inom det gemensamma arbetsområdet i möjligaste mån och i varje fall skarpare, än som skett i det då framlagda förslaget, fixerades i förhållande till varandra, så att de olägenheter, som föranletts av den svävande arbetsfördelningen mellan kronofogde och länsman i den dåvarande organisationen, kunde för framtiden undvikas. 1925 års riksdag anhöll på grund härav, att Eders Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande frågan om vidtagande av sådana ändringar i gällande instruktioner för landsfogdar och landsfiskaler, att dessa tjänstemäns befogenhet och åligganden i möjligaste mån och skarpare, än vad som nu är fallet, särskiljas från varandra. Enligt vad statsrådsprotokollet utvisar, är utredningen av denna fråga ännu icke av Eders Kungl. Maj:t slutförd. Vid nu angivna förhållande har riksdagen icke ingått på någon närmare prövning av frågan om landsfogdarnas lönegradsplacering. Riksdagen vill emellertid hava uttalat önskvärdheten av att, innan nytt förslag till lönereglering förelägges riksdagen, ytterligare måtte tagas under övervägande, huruvida icke landsfogdarna nu tillkommande sportler böra i samband med löneregleringen helt borttagas, ävensom att utredning måtte verkställas, huruvida icke en differentiering av landsfogdarnas löner med hänsyn till deras olika arbetsbörda skäligen bör äga rum.» Det torde här få erinras därom, att riksdagens förenämnda skrivelse den 12 maj 1925 (nr 157) anmäldes inför Kungl. Maj:t den 1 juli 1927, i vad skrivelsen avsåg till socialdepartementets handläggning hörande ärende, och beslöts därvid, att densamma icke skulle föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Vid tillsättande den 29 juni 1928 av 1928 års lönekommitté har chefen för finansdepartementet, såsom framgår av det kommittén tillhandakomna utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden för nämnda dag, bland de frågor, som borde av kommittén behandlas, särskilt omnämnt nyreglering av lönerna inom fögderiförvaltningen, och borde kommittén därvid beakta de av 1924 års landsstatslönesakkunniga avgivna förslagen härutinnan jämte de över dessa förslag avgivna yttrandena.

4¶I. Nuvarande organisations- och löneförhållanden inom fögderiförvaltningen m. m. Till grund för den nuvarande organisationen av fögderiförvaltningen ligger i huvudsak ett av 1917 års riksdag fattat beslut i anledning av Kungl. Maj:ts proposition den 14 april 1917, nr 211, angående omorganisation av nämnda förvaltning samt lönereglering för tjänstemännen vid densamma. 1917 års om- Kungl. Maj :ts ifrågavarande proposition innebar i fråga om fögderiförvaltorganisatim. n m g e n s omorganisation, bland annat, att kronofogdetjänsterna skulle indragas samt att i kronofogdes ställe skulle, såsom mellanhand mellan Kungl. Maj:ts befallningshavande och landsfiskalerna (länsmännen), insättas en ny tjänsteman med benämningen länspolismästare, en i varje län, utom vad anginge de tre nordligaste kustlänen, där antalet i vart och ett län skulle bliva två. Länsmännen skulle enligt propositionen ersättas av landsfiskaler, vilka skulle övertaga länsmännen enligt lag och praxis dittills åliggande huvudsakliga bestyr och därjämte tilldelas vissa nya tjänsteuppg;ifter. På grundval av förslag, som uppgjorts av Kungl. Maj :ts befallningshavande efter ortsbefolkningens och fögderitjänstemännens hörande, hade Kungl. Maj:t upprättat och för riksdagen framlagt plan till indelning av riket i fögderier (häradsskrivardistrikt) och landsfiskals-(länsmans-) distrikt, enligt vilken plan häradsskrivardistriktens antal skulle höjas från 116 till 119 och landsfiskalsdistriktens antal sänkas från 516 till 489. I sin skrivelse den 31 maj 1917, nr 216, i anledning av berörda proposition anförde riksdagen rörande förslaget till inrättande av länspolismästare, bland annat, att riksdagen funne den för dessa befattningshavare föreslagna benämningen mindre tillfredsställande. Riksdagen hade ansett, att titeln landsfogde vore lämpligare samt att landsfogdarnas antal borde bestämmas till 24, en för varje län. Mot den av Kungl. Maj:t föreslagna fögderiindelningen fann riksdagen icke något att erinra. Beträffande däremot planen till indelning av riket i landsfiskalsdistrikt anförde riksdagen, att inom densamma väckts flera motioner, innebärande yrkanden om dels ytterligare inskränkning av distriktens antal, dels jämkning av vissa distrikt och dels oförändrat bibehållande av vissa dåvarande distrikt, som enligt planen skulle sammanslås med andra distrikt. Vid övervägande av vad sålunda och i övrigt under frågans behandling inom riksdagen förekommit, hade riksdagen ansett sig icke kunna för det dåvarande vidtaga någon ändring av den framlagda indelningsplanen, vilken nära anslöte sig till Kungl. Maj :ts befallningshavandes efter vederbörandes hörande avgivna förslag. Landsfiskalernas (länsmännens) enligt den av riksdagen beslutade organisationen i viss mån förändrade tjänsteställning syntes därjämte för det dåvarande böra bjuda till en viss försiktighet med avseende å ytterligare reduktion av antalet tjänster. Emellertid syntes det ingalunda uteslutet, att sedan

5 någon erfarenhet vunnits, huru den nya organisationen fungerade, det skulle befinnas vara möjligt att än ytterligare inskränka nämnda antal. Riksdagen hade nämligen icke kunnat undgå att finna, att ifrågavarande distriktsindelning, sådan den då framlagts, fortfarande företedde ojämnheter, som genom mindre distrikts sammanslagning med eller uppdelning på angränsande distrikt måhända skulle kunna avhjälpas. Då riksdagen därjämte ansåg, att en minskning av antalet länsmanstjänster vore av statsfinansiella skäl önsklig, fann riksdagen sig böra i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville verkställa utredning, huruvida och i vad mån en sådan minskning utan olägenhet kunde efter hand genomföras, samt att, därest utredningen därtill föranledde, inkomma till riksdagen med förslag i ämnet. Med giltighet från och med den 1 januari 1918 fastställde sedermera Kungl. Maj:t genom skrivelse den 7 september 1917 till länsstyrelserna i samtliga län indelningen av riket i landsfiskalsdistrikt och fögderier (häradsskrivardistrikt) i anslutning till den av riksdagen godkända planen. Antalet landsfiskalsdistrikt inom de särskilda länen utgjorde i enlighet härmed: i Stockholms län 21 i Göteborgs o. Bohus län 22 » Uppsala 12 » Älvsborgs » 28 » Södermanlands 13 » Skaraborgs » 24 » Östergötlands 22 8 Värmlands > 21 » Jönköpings 20 » Örebro » 17 » Kronobergs 16 » Västmanlands » 13 » Kalmar 22 » Kopparbergs » 31 » Gotlands 6 » Gävleborgs > 28 > Blekinge 12 » Västernorrlands » 29 » Kristianstads 23 » Jämtlands » 25 » Malmöhus 25 » Västerbottens » 26 » Hallands 11 » Norrbottens » 22. Summa distrikt: 489. Distriktsindelningen av år 1917 är fortfarande gällande, dock med vissa ändringar. I sistnämnda hänseende får kommittén erinra, att från och med år 1923 ett landsfiskalsdistrikt inom Stockholms län (Sollentuna distrikt) uppdelats på två distrikt, Spånga distrikt och Sollentuna distrikt, samt att ett distrikt inom Göteborgs och Bohus län (Örgryte distrikt, omfattande Örgryte kommun) upphört såsom sådant till följd av den från och med ingången av år 1922 skedda inkorporeringen i Göteborgs stad av nyssnämnda kommun. Antalet distrikt i Stockholms län utgör följaktligen numera 22 och antalet distrikt i Göteborgs och Bohus län 21. Övriga ändringar inskränka sig till ett mindretal jämkningar i distriktsgränserna och förändringar i distriktens benämning. Bland de förutvarande landsfiskalsdistrikt, som berördes av 1917 års omreglering, voro Rönnebergs distrikt och Vens distrikt i Malmöhus län, vilka beslötos skola ombildas till ett enda distrikt, Rönnebergs distrikt. Denna sammanslagning har trätt i kraft först från och med den 1 april 1931.

6 1917 års lone- Vad härefter angår avlöningsförmånerna, skulle dessa enligt Kungl. Maj:ts reglering, j förenämnda proposition till 1917 års riksdag framlagda förslag utgöra: For landsfogde: Lön Tjänstgöringspenningar Ortstillägg i Stockholms län Ortstillägg i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län Ålderstillägg efter 5 års tjänstgöring Ålderstillägg efter 10 års tjänstgöring, ytterligare Ålderstillägg efter 15 års tjänstgöring, ytterligare

kr. 3 400 » 1 600 » 400 » 200 » 500 » 500 » 500

För landsfiskal: Lön Tjänstgöringspenningar Ortstillägg i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län Förvaltningsbidrag Ålderstillägg efter 5 års tjänstgöring Ålderstillägg efter 10 års tjänstgöring, ytterligare

kr. 2 000 » 1 000 » 200 » 300 » 400 » 400

Kungl. Maj:ts förslag i dessa delar vann riksdagens bifall. Jämväl de av Kungl. Maj:t föreslagna villkoren och bestämmelserna för åtnjutande av ifrågavarande avlöningsförmåner vunno i huvudsak riksdagens godkännande (kungörelse den 14 juni 1917, nr 472). 1919 års I enlighet med förslag i statsverkspropositionen till 1919 års riksdag ( V I h. t., riksdag. p U n kterna 11 och 14) medgav riksdagen (skrivelse nr 6 A, punkt 12), att å Ortstillägg. ^ e n o r c l i n a r i e avlöningsstaten för landsstaten finge från och med år 1920 uppföras ortstillägg till vissa tjänstemän och betjänte vid landsstaten i Västernorrlands län, bland annat till en landsfogde med 200 kr. och till 29 landsfiskaler med vardera 200 kr. 1920 års Med anledning av ett vid 1920 års riksdag motionsvis därom framställt yrriksdag. kände beslöt riksdagen (skrivelse nr 5, punkt 97), att landsfiskalernas förvaltJernaTfdrvalt- ningsbidrag skulle från och med år 1921 utgå med ett till 500 kr. förhöjt ningsbidrag. belopp. b) ortstinägg.

I enlighet med Kungl. Maj :ts i proposition den 12 mars 1920, nr 280, därom framlagda förslag anvisade samma års riksdag (skrivelse nr 5, punkt 100), för beredande för år 1921 av ortstillägg till vissa tjänstemän och betjänte vid landsstaten i Göteborgs och Bohus län, på extra stat för samma år under femte huvudtiteln ett förslagsanslag, högst 3 750 kr. Härav skulle, enligt av föredragande departementschefen lämnad utredning, ett belopp av 200 kr. utgå såsom ortstillägg till en landsfogde. Från och med budgetåret 1925/1926 är under nyssnämnda huvudtitel upptaget ett extra anslag av 200 kr. till ortstillägg till landsfogden i Göteborgs och Bohus län.

7 Enligt kungörelse av den 26 juni 1925 (nr 342) med däri sedermera gjorda Ersättning till ändringar äga landsfogde och landsfiskal att vid förrättningar i tjänsten upp- £ S Ä ° f h bära ersättning av statsmedel för vissa därav föranledda utgifter. viZa av deras Sålunda utgår till landsfogde, då han företager resa i och för tjänsten, rese- JjJjJSK kostnadsersättning samt under såväl resa som därmed sammanhängande för-utgTfar m. "m. rättning traktament sersättning enligt allmänna resereglementet. Enligt tilläggs- a) resekostbestämmelserna till sagda resereglemente beräknas härvid rese- och traktaments- n*Js~ 0CJ ersättning enligt rese- och traktamentsklass I I C. ersätta^g9" För särskilda utgifter i övrigt, som landsfogde fått vidkännas för sin polisoch åklagarverksamhet, äger han jämväl utfå ersättning av statsmedel. Likaledes utgår resekostnadsersättning enligt allmänna resereglementet till landsfiskal, då han företager tjänsteresa, efter länsstyrelsens kallelse, till och från länsresidensstaden; för verkställande av undersökning, varom förmäles i 16 § 1 punkten av förordningen den 16 februari 1864 om nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall; för förebyggande av brott eller brottslingars efterspanande och gripande; för annan undersökning eller utredning med anledning av sådan överträdelse av lag eller allmänna stadganden, som utgör föremål för allmän åklagares beivran; för verkställande av beslag eller av kvarstad å tryckt skrift; för inställelse vid ting, där landsfiskalen har att å tjänstens vägnar uppvakta; för inställelse å plats, där händelse, som stör allmän ordning och säkerhet, inträffat eller i följd av förekomna omständigheter kan befaras; för lösdrivares anhållande; för verkställande av vägsyn eller formlig efterbesiktning av väg; för åtgärd, som ankommer på landsfiskal enligt lagen den 30 juni 1913 om behandling av alkoholister eller enligt sinnessjuklagen den 19 september 1929; för undersökning, som avses i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, i 21 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete eller i kungörelsen den 21 december 1917 angående anmälan om olycksfall i arbete m. m.; för undersökning eller utredning enligt lagen den 14 juni 1918 om fattigvården eller lagen den 6 juni 1924 om samhällets barnavård eller för handräckning enligt någon av nämnda lagar; för verkställande av inventering hos landsfiskalen underställt exekutionsbiträde, eller för undersökning eller utredning i fråga rörande mantalsskrivning. Däremot må traktamentsersättning icke utgå till landsfiskal varken under resa eller under förrättning. Resekostnadsersättningen till landsfiskal skall jämlikt tilläggsbestämmelserna till allmänna resereglementet beräknas enligt reseklass I I . För särskild utgift, som landsfiskal, utöver kostnader för eget behov, måst vidkännas för behörigt verkställande av sådan undersökning, utredning eller

8 åtgärd i övrigt, som nu nämnts, äger han jämväl åtnjuta ersättning av statsmedel. b) ersättning Landsfogde äger enligt nyss berörda kungörelse den 26 juni 1925 av statsför telefon- m edel undfå ersättning för inträdesavgift och, i förekommande fall, flyttningsavgifter m. m. a v ^ . f t f „ r r i k s t e l e f o n f ö r D i n d e i s e 5 s o m inrättas till bostaden, ävensom för abonnemangsavgift för sådan telefonförbindelse, som dit anordnas, samt för hyresavgift för ledning, som anlägges och underhålles av telegrafverket men enligt gällande bestämmelser skall bekostas av abonnent. = Landsfiskal äger enligt samma kungörelse för rikstelefonförbindelse, som anordnas till tjänstelokalen eller bostaden, av statsmedel undfå ersättning för avgifter, som nyss sagts. Nu nämnd ersättning må ej utgå, vad angår landsfogde, för mer än en telefonförbindelse och, vad beträffar landsfiskal, för mer än en telefonförbindelse till tjänstelokalen och en sådan till bostaden. Har landsfogde eller landsfiskal haft särskild utgift för telefonsamtal eller telegram i tjänsteärende, är befattningshavaren berättigad att av statsmedel åtnjuta ersättning för vad han visar sig därför hava utgivit. Ersättning till Enligt kungörelsen den 3 oktober 1930 (nr 346) gäller, att därest landsfislandsfiskalvid J ^ J j a m l i k t § 1 mom. 2 av förordningen den 6 augusti 1894 angående mantals^flrafl!" skrivmng (jfr nr 381 år 1918) förordnats att i häradsskrivares ställe förrätta som mantals- mantalsskrivning, är han berättigad att för uppdragets fullgörande åtnjuta reseJtoSSC kostnads- och traktamentsersättning enligt rese- och traktamentsklass I I D, därvid landsfiskalen är berättigad till traktamentsersättning, även om resa for uppdraget icke företagits. Ersättningen förskjutes av länsstyrelsen och skall av häradsskrivaren gottgöras statsverket. Boställen.

E t t antal landsfiskaler förfoga fortfarande över på lön anslagna boställen. Detta antal utgör enligt statsliggaren för budgetåret 1930/1931 tillhopa 32, därav 3 i Stockholms län, 2 i Uppsala län, 2 i Södermanlands län, 5 i Östergötlands län, 2 i Jönköpings län, 4 i Kalmar län, 1 i Blekinge län, 1 i Kristianstads län, 2 i Malmöhus län, 2 i Älvsborgs län, 6 i Skaraborgs län, 1 i Värmlands län' och 1 i Kopparbergs län. Därjämte må erinras om att enligt kungl. brev den 22 juni 1883 landsfiskalen i Karesuando distrikt av Norrbottens lan äger att utan avdrag å lön uppbära avkomsten av det jämlikt berörda brev inrättade landsfiskalsbostället därstädes. Beträffande de föreskrifter, som galla i fråga om avdrag å avlöning för boställsavkomst, om indragning till kronan av boställe vid återbesättande av sådan ledigbliven landsfiskalstjänst, med vilken boställsförmån varit förenad, m. m., torde kommittén få hänvisa^till den redogörelse härutinnan, som av landsstatslönesakkunniga lämnats å sid. 8—9 i deras betänkande. Till komplettering av denna redogörelse torde böra nämnas att sedan nämnda betänkande avgivits, Kungl. Maj:t förordnat, att da till landsfiskal anslaget boställe eller löningsjord indrages till kronan, statsverket skall efter syn, från indelningshavaren eller hans stärbhus, där så av dem påfordras, jämväl övertaga å fastigheten befintlig anläggning för boställets

9 forseende med elektrisk belysning eller drivkraft i enlighet med de närmare bestämmelser i övrigt, som gälla beträffande statens utarrenderade jordbruksdomäner (kungl. brev den 12 juni 1925). Avkomsten av förenämnda 32 löneboställen är i stat uppskattad till högst 500 kr i 9 fall 1 501—2 000 kr 1 6 fall 501—1000 » » 12 » samt 2 420 » . . . » i » 1001—1500 » » 4 > Landsfogdar och landsfiskaler hava, utöver de i stat uppförda löneförmåner- Tillfällig lön*. na, sedan år 1920 ägt uppbära tillfällig löneförbättring, vilken nämnda år / Ä É * bestämdes till följande belopp, nämligen dymdsMlagg. o för landsfogde till 900 kr., därav 600 kr. skulle anses såsom lön och 300 kr. såsom tjänstgöringspenningar, samt för landsfiskal till 750 kr., därav 450 kr. skulle utgöra lön och 300 kr. tjänstgöringspenningar. Härutinnan har sedermera den ändring vidtagits, att genom beslut av 1927 års riksdag (skrivelse nr 194) den tillfälliga löneförbättringen för landsfogdarna höjts till 1 200 kr., varav 800 kr. anses såsom lön och 400 kr. såsom tjänstgöringspenningar. En inom 1928 års riksdag väckt motion ( I : 261) om förhöjd tillfällig löneförbättring för landsfogdarna ävensom ett av Kungl Maj-t i proposition till 1929 års riksdag (nr 142) framlagt förslag om höjning av den tillfalliga löneförbättringen till landsfogdarna med 800 kr. till 2 000 kr. vunno däremot icke riksdagens bifall. Genom beslut av 1931 års riksdag hava landsfogdarna i Stockholms och Norrbottens län samt landsfiskalen i Kiruna distrikt erhållit höjning i den tillfälliga löneförbättringen, envar av ifrågavarande landsfogdar till 1 440 kr. samt nämnda landsfiskal till 900 kr. Härutöver hava landsfogdar och landsfiskaler givetvis åtnjutit dyrtidstillägg enligt de i sådant hänseende vid olika tider gällande föreskrifterna. För närvarande utgå dyrtidstillägg enligt de grunder, som i kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265) med däri sedermera vidtagna ändringar meddelats beträffande befattningshavare vid oreglerade verk. E t t av kommittén i skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 juli 1930 framfört iorslag om provisorisk löneförbättring för landsfogdar och landsfiskaler har icke föranlett någon framställning till riksdagen. Landsstatslönesakkunniga hade från de befattningshavare, varom här är fråga — landsfogdar och landsfiskaler — infordrat vissa uppgifter för åren 1921—1923, avseende bland annat extra inkomster i och utom tjänsten. I vilken omfattning ifrågavarande befattningshavare under nämnda år uppburit dylika inkomster, framgår av den statistiska redogörelse härutinnan, som de sakkunniga lämnat å sid. 9—10 av sitt betänkande. Då det väl kunde tänkas, att landsfogdarnas och landsfiskalernas inkomstforhållanden under nämnda år i mer eller mindre grad influerats av krigsårens efterverkningar på det ekonomiska området, har kommittén ansett det önskvärt att äga tillgång till liknande uppgifter jämväl för senare år. Det har nämligen 2—311850

Extra inkomster

-

10 synts kommittén, att dylika uppgifter borde återspegla mera normala förhållanden i förevarande hänseende. De uppgifter, kommittén infordrat från vederbörande befattningshavare, hava avsett de extra inkomster, som taxerats åren 1927 och 1928. Vidkommande till en början landsfogdarna föreligga uppgifter beträffande de inkomster, som vederbörande åtnjutit i provisioner å exekutivt försålda fastigheter och fartyg, i arvoden för taxeringsarbete, ersättningar för tillfälliga uppdrag samt lön av privat tjänst. Uppgifterna giva vid handen, att i 1 fall dylika extra inkomster helt saknats. I 6 fall hava på grund av befattningshavarens avgång från tjänsten eller av annan anledning inkomstsiffror antingen alls icke eller ock endast ofullständigt kunnat uppgivas. Övriga 17 befattningshavare hava åtnjutit extra inkomster i och utom tjänsten i medeltal under nämnda två år till följande belopp: 501—1000 kr 1001—2 000 » 2 001—3 000 > 3 001—4 000 >

i 2 fall 4001—5000 kr » 5 » 5 001—6 000 » »1» omkring 14 000 kr »2 > » 19 000 »

i 2 fall »3 » » 1 » »1 »

Vad härefter angår omfattningen av landsfiskalernas taxerade extra inkomster åren 1927 och 1928, hava uppgifter lämnats rörande uppburna extra inkomster i tjänsten (sportler), såsom provisioner å indrivna utskylder, andelar av böter och beslag, expeditionslösen, arvoden för växelprotester, provisioner å exekutivt försålda fastigheter samt behållna arvoden för förrättningar i utmätningsärenden. Att märka är emellertid, att av anledning, för vilken här nedan redogöres, ett stort antal landsfiskalstjänster under de nämnda åren uppehållits på förordnande av olika vikarier, varför fullt användbara siffror rörande landsfiskalernas extra inkomster i tjänsten kunnat erhållas allenast i 402 fall. 1 medeltal för ifrågavarande år hava landsfiskalernas sportler i de angivna fallen uppgått till följande belopp: högst 500 kr i 83 fall 4 001—5 000 kr i 6 fall 501—1000 » » 120 » 5 001—6 000 » • > 7 .» 1001—1500 » » G6 » 6 001—7 000 » »5 » 1501—2 000 » » 52 » omkring 9 760 kr »1 » 2 001—3 000 » » 44 » » 14130 » »1 » 3 001—4 000 » » 17 » Genom socialdepartementets cirkulärskrivelse till länsstyrelserna den 15 mars Återbesättande av ledig- 1929 har förordnats för tillämpning tills vidare och intill dess annorlunda förebliven landsfogde- eller skrivits, att då ledighet uppstår å landsfogdetjänst, länsstyrelse skall vid befattlandsfiskals- ningens kungörande till ansökning ledig tillkännagiva, att befattningen komtjänst.

mer att besättas endast medelst förordnande tills vidare, med rättighet för den till landsfogdetjänstens bestridande förordnade att uppbära de med tjänsten förenade löneförmånerna med undantag av ett belopp, motsvarande vad ordinarie innehavare av tjänsten har att erlägga för egen pensionering. Av uppgifterna i 1931 års statskalender framgår, att vid ingången av nämn-

11 da år funnos 19 ordinarie landsfogdar, vadan av 24 å stat uppförda landsfogdetjänster i riket 5 befattningar icke voro besatta med ordinarie innehavare. Sedan åtskilliga år tillbaka tillsättas likaledes ledigvordna landsfiskalstjänster allenast på förordnande. Genom kungl. cirkulär den 5 december 1924 har nämligen föreskrivits, att då landsfiskalstjänst är eller bliver ledig, densamma tills vidare icke må med ordinarie innehavare återbesättas, utan skall av länsstyrelsen tillsättas allenast medelst förordnande tills vidare, med rättighet för den till tjänstens bestridande förordnade att åtnjuta, intill dess ny lönereglering trätt i kraft, samtliga med den lediga tjänsten förenade löneförmåner med undantag av ett belopp, motsvarande vad ordinarie innehavare av tjänsten skulle hava att erlägga såsom avgift för egen pensionering, och för tid efter ny lönereglerings ikraftträdande avlöning enligt de grunder, som angivas i 43 § av kungörelsen den 31 december 1921 (nr 778) med avlöningsbestämmelser för ickeordinarie befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, 1 och skall detta av länsstyrelsen tillkännagivas vid sådan tjänsts kungörande till ansökning ledig. Enligt tillgängliga uppgifter voro vid ingången av år 1931 av rikets 490 å stat uppförda landsfiskalstjänster 352 befattningar besatta med ordinarie innehavare. I antalet landsfiskalstjänster är då inräknad jämväl den på övergångsstat kvarstående, från och med den 1 april 1931 indragna landsfiskalsbefattningen i Vens landsfiskals distrikt. Övriga 138 befattningar uppehöllos allenast på förordnande. Enligt bestämmelserna i förenämnda kungörelse den 14 juni 1917 (nr 472) Skyldighet för angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av de från 1918 års början landsf°9de och fastställda avlöningsförmånerna för landsstaten gäller, bland annat, att tjänst- vidhdigheiför göringspenningar må utgå till landsfogde eller landsfiskal endast för den tid, siukdom eller varunder befattningshavaren verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, menTednlnglvM att de skola för den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, tillfalla den, avl&nin9sförsom uppehållit befattningen. Är landsfogde eller landsfiskal av sjukdom hind- T f L a t T rad att förrätta sin befattning, äger han uppbära hela lönen jämte ortstillägg, dar sådant förekommer, men kan, därest han undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta, befattningen, förpliktas att under ledigheten frånträda även annan avlöningsförmån än tjänstgöringspenningar, i den mån sådant för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt. Genom kungl. brev den 31 januari 1930 hava meddelats vissa kompletterande foreskrifter härutinnan. Sålunda har förordnats, att fögderiförvaltning tillhörande ordinarie tjänsteman, vilken åtnjuter ledighet av annan anledning än sjukdom eller semester, skall vara skyldig att under ledigheten, utöver tjänstgöringspenningar med därtill hörande tillfällig löneförbättring samt i förekommande fall förvaltningsbidrag, avstå hela den honom eljest tillkommande lönen — inberäknat ålderstillägg men frånsett ortstillägg — jämte 1

Nnmera gäller i detta avseende kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 356), 33 och 34 §§.

12 till lönen hörande tillfällig löneförbättring. Vid ledighet av sådan anledning, som avses i 2 §, avd. A—C i kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 357) med tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, äger länsstyrelsen dock medgiva, att den tjänstledige må av lönen jämte ålderstillägg samt å lönen belöpande tillfällig löneförbättring uppbära ett belopp, motsvarande högst en tredjedel av samtliga de med tjänsten förenade avlöningsförmånerna. Vad sålunda föreskrivits äger jämväl tillämpning å den, som förordnats att innehava ordinarie befattning vid fögderiförvaltning med åtnjutande av därmed förenade löneförmåner med undantag av ett belopp, motsvarande vad ordinarie innehavare av tjänsten har att erlägga för egen pensionering. Extra och Enligt av länsstyrelserna meddelade uppgifter hava under budgetåret 1927/ biträdande 192g extra eller biträdande landsfiskaler med avlöning helt eller delvis av landsfiskaler g t a t g m e d e l m e t t a n t a l a y 6 7 y a r i t f ö r 0 rdnade i de olika landsfiskalsdistrikten. Av dessa hava 7 befattningshavare haft eget landsfiskalskontor. Därjämte hava ett 20-tal andra tjänstebiträden eller polismän, avlönade av statsmedel, nämnda budgetår tjänstgjort helt eller delvis å vederbörande landsfiskalskontor. De av statsmedel (extra förslagsanslaget till polisväsendet 1 riket) utgående kostnadenia för avlönande av ifrågavarande biträdespersonal uppgingo under budgetåret i fråga till omkring 197 000 kr. I denna summa ingå icke kostnader för dyrtidstillägg. Motsvarande uppgifter hava av kommittén införskaffats jämväl för ar 1930. Sistnämnda år voro med avlöning från polisanslaget anställda 75 extra eller biträdande landsfiskaler samt ett 30-tal andra tjänstebiträden eller polismän med skyldighet att tjänstgöra å landsfiskalskontor. Statsverkets kostnader för avlöningar till biträdespersonalen kunna för nämnda år — frånsett dyrtidstillägg — beräknas till omkring 235 000 kr. Ersättning vid Beträffande ersättning till vikarie å landsfogde- och landsfiskalstjänster äro förordnande föreskrifter numera meddelade genom kungl. cirkulär den 26 mars och den dU S S december 1926, 11 november 1927 och den 16 maj 1930 fögderij förstnämnda cirkulär föreskrives, bland annat, att därest sådan ordinarie iörvaltmng. b e f a t t n i n g s W r e v i d länsstyrelse, å vilken avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) äger tillämpning, förordnas att uppehålla tjänst mom iogderiförvaltning, äger han att under tiden för förordnandet åtnjuta de med den uppehållna tjänsten förenade tjänstgöringspenningarna och därtill horande tillfällig löneförbättring ävensom förvaltningsbidrag, där sådant for tjänsten utgår men skall å lönen för egen befattning vidkännas avdrag med belopp motsvarande, vid förordnande att uppehålla landsfogdetjänst, det 1 16 § 1 mom i avlöningsreglementet bestämda tjänstledighetsavdraget och, vid förordnande att uppehålla landsfiskalstjänst, det i 2 §, avd. B 1 kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 357) med tilläggsbestämmelser till förenämnda avloningsreglemente angivna tjänstledighetsavdraget. I cirkuläret den 30 december 1926 är bland annat stadgat, att därest extra

13 ordinarie tjänsteman vid länsstyrelse eller annan icke-ordinarie befattningshavare därstädes, vilkens avlöning bestämts att utgå enligt viss löneklass i den lör extra ordinarie tjänstemän genom kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 353) fastställda löneplanen, förordnas att uppehålla landsfogde- eller landsfiskalstjänst, äger han under tiden för förordnandet uppbära dels de med den uppehållna tjänsten förenade tjänstgöringspenningarna och därtill hörande tillfällig löneförbättring ävensom förvaltningsbidrag, där sådant för tjänsten utgår, dels ock lön å egen befattning med avdrag av ett belopp, motsvarande, vid förordnande att uppehålla landsfogdetjänst, det i 16 § 1 mom. av ovannämnda avlöningsreglemente bestämda tjänstledighetsavdraget och, vid förordnande att uppehålla landsfiskalstjänst, det i 2 §, avd. B av kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 357) angivna tjänstledighetsavdraget. Vidare meddelas i cirkuläret den 11 november 1927 föreskrift därom, att då befattning såsom landsfogde eller landsfiskal efter förordnande uppehälles av sådan extra befattningshavare vid länsstyrelse, vilkens avlöning icke bestämts t,tt utgå enligt viss löneklass, eller ock av den, som icke är befattningshavare vid länsstyrelse, ersättning skall utgå till vikarien på sätt och enligt de grurder, som föreskrivits i ovannämnda cirkulär den 30 december 1926. Härvid skall beträffande sådan vikarie, som är extra befattningshavare hos länsstyrelse, iakttagas, att avlöningen å hans egen befattning skall, med vederbörliga avdrag enligt bestämmelserna i sistnämnda cirkulär, utgå enligt den löneklass i ovannämnda löneplan, som närmast motsvarar avlöningen å hans extra befattning, dock lägst efter 12 löneklassen. I fråga om vikarie, som icke ir befattningshavare vid länsstyrelse, skall så anses, som om han vore ex:ra befattningshavare vid den länsstyrelse, som meddelat förordnandet, med avlöning enligt 12 löneklassen. Slutligei föreskrives i cirkuläret den 16 maj 1930, att den, som förordnas att under landsfiskals semester uppehålla landsfiskalstjänst, skall under förordnandet åtnjuta avlöningsförmåner enligt de grunder, som angivas i ovannämnda tre cirkulär, dock med den ändring, att förvaltningsbidraget även under semestern utgår till den ordinarie landsfiskalen, som är skyldig att under vikariatet tillhandahålla vikarie för tjänstens skötande erforderliga kontorslokaler ; skrivmaterialier m. m. Vikarie för semesterledig landsfiskal äger uppbära de med landsfiskalstjänsten frrenade sportelinkomsterna, i den mån de belöpa på tiden för vikariatet .

IL Ifrågasatta organisatoriska förändringar inom fögderiförvaltningen. Såsom cvan är nämnt, skulle det enligt uttalande i statsrådsprotokollet över Ifrågasatt mi sl n n socialärencen den 31 december 1923 åligga 1924 års landsstatslönesakkunniga " <j9™ e j . . -, p n . , ° antalet landsatt vid tullgörande av sitt uppdrag undersöka, i vad mån indragningar av fogdetjänster. landsfogde och landsfiskalstjänster kunde äga rum.

14 De sakkunI enlighet härmed hade de sakkunniga i sitt betänkande till en början 2 niga 7u 1924. u p p t a g i t till behandling frågan om möjligheten att minska antalet landsfogdetjänster. Efter att hava lämnat en redogörelse för de göromål, som instruktionsenligt åligga landsfogdarna, samt för resultatet av en verkställd statistisk utredning rörande landsfogdarnas verksamhet under åren 1921—1923, anförde de sakkunniga följande beträffande möjligheten att verkställa indragning av landsfogdetjänster: »Då det nu gäller att undersöka, huruvida någon minskning i antalet landsfogdetjänster skulle kunna äga rum, torde det först böra uttalas, att det synes vara alldeles omöjligt att indraga dessa tjänster eller att förena dem med någon annan tjänst. Det förra skulle ju innebära att taga bort, vad som vid 1917 års reform förklarats vara en nödvändig förutsättning för omorganisationen (departementschefsyttrandet till 1917 års proposition, nr 211, sid. 38). Om det gällde sammanslagning med annan tjänst, funnes väl ingen annan tänkbar utväg än att sammanslå landsfogdetjänsten med en länsnotarietjänst. Men även detta torde få anses uteslutet, eftersom den egentliga landsfogdeverksamheten då bleve alltför lidande och bundenheten vid skrivbordet i länsstyrelsen bleve ödesdigert stor. Minskning i antalet landsfogdar skulle sålunda icke kunna åstadkommas på annat sätt än genom sammanslagning av dylika tjänster, uppenbarligen på det sätt, att två närliggande län finge förenas om en landsfogde. Man skall dock därvid genast finna, att en sådan sammanslagning vore otänkbar såväl beträffande de fem länen i Norrland som ock vad Gotlands län angår. En teoretisk uppdelning parvis av övriga län skulle få följande uppställning: Stockholms län — Uppsala län Södermanlands » — Östergötlands » Jönköpings » — Kronobergs » Kalmar » — Blekinge » Kristianstads » — Malmöhus * Hallands > — Göteborgs o. Bohus » Älvsborgs > — Skaraborgs » Värmlands » — Örebro » Västmanlands > — Kopparbergs » En sådan anordning synes emellertid de sakkunniga vara ogenomförbar. Redan under fullständigt lugna förhållanden skulle det innebära, att sambandet mellan en länsstyrelse och den landsfogde, som vore avsedd att under länsstyrelsen svara för polis- och åklagarväsendet i länet, vore försvagat och det nödvändiga samarbetet ytterligt försvårat. Och vid första påkänning vore det så gott som förutbestämt, att landsfogden skulle bliva ställd mellan oförenliga krav från de båda länsstyrelser, som skulle hava att anlita landsfogden för polisväsendets ledning på vitt skilda håll. De sakkunniga anse sig därför böra avstyrka någon åtgärd i syfte att minska antalet landsfogdetjänster. Härtill må läggas, att om det visar sig, att någon landsfogde har för litet att bestyra, det synes vara tydligt, att i de flesta fall ändring därutinnan kan åstadkommas genom utkrävande av mera arbete av landsfogden inom länsstyrelsens verksamhetsområde, på sätt i instruktionen förutsattes.» Ämbetaverken.

Av de yttranden, som i anledning av de sakkunnigas betänkande infordrats fran länsstyrelserna och vissa andra ämbetsverk, framgår, att endast länssty-

15 relserna i Jönköpings och 'Älvsborgs län gjort något direkt uttalande i nu omhandlade fråga. Förstnämnda länsstyrelse har ansett, att det nuvarande antalet landsfogdar, en för varje län, bör bibehållas. Länsstyrelsen i Älvsborgs län har, med instämmande i de sakkunnigas yttrande i förevarande hänseende, anfört, att länsstyrelsen för sin del ansåge, att det gamla förslaget om två landsfogdar i vissa större län, bland annat Älvsborgs, eller polisutredningens om inrättande av länspolisassessorstjänster vore förtjänt av uppmärksamhet i högre grad än frågan om minskning av antalet landsfogdar. I övrigt hava ämbetsverken beträffande de sakkunnigas betänkande i denna del antingen icke uttalat sig eller ock lämnat detsamma utan erinran. Kommittén torde få framhålla, hurusom landsfogdarna, efter det lands- Kommittén. statslönesakkunniga avgåvo sitt betänkande, fått sig tilldelade vissa nya arbetsuppgifter genom den år 1925 genomförda reformeringen av polisväsendet. Enligt 4 § i landsfogdeinstruktionen av den 14 december 1917 (nr 902), sådan denna paragraf lyder enligt kungörelsen den 18 december 1925 (nr 491), åligger det numera landsfogden att till länsstyrelsen avgiva yttranden i sådana frågor rörande polisväsendet inom hans tjänstgöringsområde, i vilka beslutanderätten tillkommer länsstyrelsen, såsom angående landsfiskalsdistrikts indelning i polisdistrikt, angående meddelandet av ständigt förordnande eller förordnande tills vidare för eller entledigande av befattningshavare vid polisväsendet, angående avlöning eller pensionering av sådana befattningshavare samt angående fastställande av instruktion för polispersonal. Landsfogdens verksamhet på detta område är visserligen för närvarande av nyorganiserande art, eftersom 1925 års polislag är under successivt införande å landsbygden. Men även sedan den nya polisorganisationen blivit i sin helhet genomförd, torde frågor om förändringar och förbättringar i denna organisation inom de olika länen, särskilt personalfrågorna, komma att taga någon del av landsfogdens arbetstid i anspråk. I allmänhet torde landsfogdarnas arbetsbörda under numera inträdda förhållanden vara av den betydenhet, att med nuvarande organisation en indragning av landsfogdetjänster genom sådan befattnings förening med annan tjänst hos vederbörande länsstyrelse eller genom utvidgning av landsfogdes tjänstgöringsområde icke kan genomföras utan att landsfogdegöromålen härigenom bliva lidande. Då en på sådant sätt genomförd minskning av antalet landsfogdetjänster därjämte med all sannolikhet skulle medföra avsevärda olägenheter för därav berörda länsstyrelser, håller kommittén i likhet med de sakkunniga före, att det nuvarande antalet landsfogdetjänster tills vidare bör bibehållas. Kommittén torde i detta sammanhang böra omnämna, att frågan, huruvida överhuvudtaget den nuvarande landsfogdeinstitutionen skall bibehållas, lärer komma att bliva föremål för närmare prövning i samband med den slutliga behandlingen av det förslag till rättsväsendets reformering, som av den s. k. processkommissionen avgivits i betänkande den 15 december 1926. Detta förslag innebär bland annat, att åklagarverksamheten vid underrätterna skulle, vad angår de svårare brottmålen, utövas av en särskild grupp befattningshavare,

16 statsåklagare, vilka i motsats till landsfogdarna icke skulle belastas med exekutiva eller administrativa göromål och ej heller med chefsskapet över polispersonalen. Rörande det erforderliga antalet statsåklagare samt rikets indelning i statsåklagardistrikt m. m. har sedermera förslag framlagts i ett av särskilda sakkunniga den 29 augusti 1928 avgivet betänkande angående ordnande av vissa ekonomiska och organisatoriska förhållanden vid genomförande av den ifrågasatta rättegångsreformen. Av vad nyssnämnda sakkunniga härvid anfört (sid. 228 o. f.) synes framgå, att dessa ansett, att de nuvarande landsfogdarna skulle bliva obehövliga efter processreformens genomförande. I förevarande sammanhang torde kommittén även få erinra om det förslag till omorganisation av fögderiförvaltningen, som av presidenten K. Schlyter och landsfiskalen E . V. Ohlin i egenskap av inom socialdepartementet tillkallade sakkunniga för utredning av frågan om förbättrad utbildning i kriminaltekniskt och andra hänseenden för landsfogdar och landsfiskaler samt rörande ändrade behörighetsvillkor för nyssnämnda befattningshavare avgivits till Kungl. Maj :t den 6 december 1930. Förslaget avser en uppdelning av de uppgifter, vilka nu ankomma på landsfiskalerna, på två grupper av tjänstemän, landsfiskaler och häradsfogdar. Denna uppdelning skulle i huvudsak ske efter den grunden, att fiskalerna skulle omhänderhava polis- och åklagarväsendet, under det att utsökningsväsendet, däri inbegripet indrivning och redovisning av skatter och böter, skulle övertagas av fogdarna. Till fogdarna borde enligt de sakkunnigas mening överföras även vissa allmänt administrativa uppgifter, vilka för närvarande åvila landsfiskalerna. De sakkunniga hava avsett, att landsfiskalsdistrikten skulle vid en sådan organisation sammanfalla med domsagorna och sålunda begränsas till ett antal av 119. De olägenheter, som uppkomme därigenom, att med en sådan indelning arbetsbördan komme att bliva betydligt varierande i de olika distrikten, beroende på domsagornas storlek, skulle undanröjas genom att i distrikten anställdes ett lämpligt antal biträden med sådan kompetens, att de kunde övertaga en del av landsfiskalernas uppgifter. Såsom teoretiskt kompetenskrav för befordran till landsfiskalstjänst hava de sakkunniga föreslagit juris kandidatexamen. Landsfiskalerna hava förutsatts skola vara kompetenta att utföra alla åtal i första instans och att för denna instans i framtiden alls icke skulle erfordras några särskilda högre kvalificerade åklagare för de grövre brottmålen. Men mellan underåklagarna och den högsta åklagarmyndigheten måste i en framtida organisation uppenbarligen finnas en kategori överordnade åklagare med uppgift bland annat att avgöra, när underrätts utslag skulle överklagas, samt att utföra åtalet i hovrätten. På dessa överåklagare borde enligt de sakkunnigas mening även ankomma att hålla kontinuerlig uppsikt över det sätt, varpå underåklagarna förvaltade sina ämbeten. Skulle det inträffa, att en underåklagares arbetsbörda över hövan stegrades genom anhopning av svårare mål, och kunde erforderlig lättnad ej erhållas genom överflj-ttande på biträden av åtals utförande i de enklare målen, eller förekomme eljest anledning för en överåklagare att själv övertaga ett eller annat större mål, borde han tydligen äga befogenhet härtill. Innan det ännu vore avgjort, huruvida enligt processkommissionens förslag skulle inrättas icke blott en kår av högre kvalifice-

17 rade statsåklagare vid underrätterna utan även särskilda åklagare vid hovrätterna, eller måhända blott en enhetlig överåklagarkår skulle komma till stånd, syntes det enligt de sakkunnigas mening vara för tidigt att vidtaga åtgärder för de nuvarande landsfogdarnas avskaffande. Vad härefter angår frågan om att inom den nuvarande organisationens ram Ifrågasatt kunna genomföra en minskning i antalet landsfiskalsdistrikt i riket och därmed antalet "LTs en indragning av landsfiskalstjänster, hade landsstatslönesakkunniga i sitt be- "" "fiskats"- • tänkande (sid. 15 o. f.) lämnat en redogörelse för de mera förberedande under- V**** sökningar i ämnet de sakkunniga vidtagit. Av denna redogörelse inhämtas i huvudsak följande. I en till chefen för socialdepartementet den 12 april 1924 avlåten skrivelse f ramhöllo de sakkunniga, att vid den undersökning de sakkunniga på grund av det dem givna uppdraget haft att företaga rörande möjligheten att indraga ett antal landsfiskalstjänster — och de sakkunniga hade trott sig kunna utgå därifrån, att under förhandenvarande förhållanden en rätt betydande minskning av antalet dylika tjänster vore att anse såsom förutsättning för en om ock måttlig förbättring' av landsfiskalernas löneförhållanden — hade till en början för de sakkunniga framställt sig den frågan, huruvida och på vilka vägar en lättnad i dessa tjänstemäns arbetsbörda, kunde vinnas. Åtskilliga förslag i sådan riktning hade framförts dels i ett av landshövdingen S. Linnér år 1922 avgivet utlåtande rörande omorganisation av polisväsendet, dels ock från vissa länsstyrelser. Några av dessa förslag sammanhängde med den då under förberedande varande nya polisorganisationen, andra vore beroende av omfattande ändringar i gällande lagstiftning, exempelvis beträffande vägväsendet. Med bortseende från dessa förslag hade det synts de sakkunniga, att vissa åtgärder i angivna syfte kunde utan större omgång och tidsutdräkt omedelbart vidtagas. Till en början syntes det kunna ifrågasättas, huruvida icke landsfiskalerna borde i görligaste mån befrias från bestyret med mantalsskrivningarna. Det syntes jämväl önskvärt, att landsfiskalerna icke betungades med uppdrag att vara ordförande i taxeringsnämnd, där ej särskilda svårigheter mötte att för ändamålet förvärva annan lämplig person. Beträffande insändande till överexekutor av utdrag ur landsfiskals dagbok i utsökningsmål syntes kunna föreskrivas, att dylikt utdrag skulle, såsom skedde pa den tid, då ifrågavarande göromål ännu ålåge kronofogdarna, insändas var tredje i stället för varannan månad. _ Betydande förenklingar syntes kunna åvägabringas med avseende å indrivningen av oguldna utskylder och böter m. m. Det borde sålunda tagas under övervägande, huruvida icke landsfiskalernas åliggande att, sedan indrivningsförsök inom distriktet misslyckats, hos annan utmätningsman begära handräckning för medlens uttagande skulle kunna helt upphöra, åtminstone beträffande indrivning av kommunalutskylder och andra medel, som avses i § 1 b) restindriyningsförordningen. Även gällande bestämmelser rörande räkenskaps- och redovisningsväsendet syntes kunna avsevärt förenklas. Särskilt syntes härvid böra komma i betraktande, huruvida icke fördelningen på titlar av de särskilda posterna i landsfiskalernas redovisning skulle kunna upphöra och berörda fördelning i stället verkställas å landskontoren. I samband med frågan om minskning av antalet landsfiskalsdistrikt borde även komma under omprövning, vilka åtgärder vore att vidtaga i syfte att i större utsträckning, än dittills skett, bereda landsfiskalerna arbetshjälp, vare sig

18 genom höjning av utgående förvaltningsbidrag eller — vad som härvidlag syntes vara av större betydelse — genom anvisande av särskilda medel for anställande i de mera betungade distrikten av statsavlönade biträden (andra an de inom vissa län förordnade, från det s. k. polisanslaget avlönade extra eller biträdande landsfiskalerna). ' . 0 , Slutligen hade de sakkunniga tänkt sig, att i detta sammanhang sådana anordningar borde träffas, varigenom de landsfiskaler, som ansages hava behov av att vid sina tjänsteförrättningar använda automobil, kunde genom understöd från statens sida beredas ökad möjlighet att anskaffa sådan. ^ Efter att sålunda hava angivit vissa förutsättningar varpa ett iorslag om minskning av antalet landsfiskalsdistrikt enligt de sakkunnigas mening borde grundas, lämnade de sakkunniga en redogörelse för de synpunkter, som härvid i övrigt varit för dem bestämmande. I sådant avseende erinrades till en början, hurusom vid den av landshövdingen Linnér verkställda utredningen rörande polisväsendet särskilda beräkningar anställts för erhållande av siffermässiga uttryck för arbetsbördan mom de olika landsfiskalsdistrikten (sid. 203, 207—208 av utlåtandet) For varje distrikt hade sålunda beräknats ett särskilt indextal, och med ledning av de sålunda erhållna talen hade en jämförelse kunnat ske mellan förhållandena inom de olika distrikten. Landshövdingen Linnér hade — visserligen under framhållande av det vanskliga i de verkställda beräkningarna — därvid kommit till det resultatet, att en så stor olikhet för närvarande rådde mellan distrikten, att den knappast kunde vara motiverad av själva arbetet Under det att sålunda tor samtliga rikets landsfiskalsdistrikt det genomsnittliga indextalet beräknats till 4 444 funnes, efter vad i utlåtandet närmare angåves, i vissa lan endast ett lata! distrikt, som nådde upp till detta medeltal, och för några distrikt läge indextalet till och med så lågt som vid 1 000 eller något däröver. Efter att hava tagit närmare kännedom om ifrågavarande beräkningar hade de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att desamma kunde i viss utsträckning tjäna till ledning vid bedömande av möjligheten att mom de olika länen minska landsfiskalsdistriktens antal. Vid sidan av de pa f ^ satt o r ä k nade indextalen syntes hänsyn böra tagas till bland annat distektens^ folkmängds- och arealsiffror. För att erhålla en överblick over de faktorer, som sålunda enligt de sakkunnigas mening här borde i förstaliand komma i betraktande, hade de sakkunniga utarbetat en översikt over ^ . d ? f « k ^ s d i s t n k t e n Cbilaga A till skrivelsen). Denna översikt upptoge de särskilda distrikten gruppvis" fördelade efter indextalet, varvid de distrikt, vilkas indextal icke överstege 5 000 — alltså det jämna tusental, under vilket ovannämnda medeltal 4 444 närmast folle — angivits nominativt och med uppgift jämväl om distriktets folkmängd och areal. , ., ,., ,, Det material, som sålunda stått de sakkunniga till buds, da det galit att bedöma frågan om indragning av landsfiskalsdistrikt, hade givit de sakkunniga anledning ifrågasätta, huruvida icke antalet landsfiskalsdistrikt, vilket utgjorde 491 - däri inräknat 2, som enligt den år 1917 fastställda distriktsindelningen skulle upphöra såsom självständiga, så snart hinder ej mötte — eiternand borde kunna, i mån av befattningshavarnas avgång från tjänsten minskas med sammanlagt 116, vadan det återstående antalet skulle utgöra 375. Till närmare belysande av detta spörsmål hänvisades jämväl till den vid skrivelsen fogade bilaga B, som för de särskilda länen innehölle en sammanställning av antalet distrikt samt distriktens genomsnittliga folkmängd och genomsnittliga indextal såväl enligt dåvarande förhållanden som under förutsättning, att den av de sakkunniga ifrågasatta minskningen komme till stånd. Någon beräkning av distriktens genomsnittliga areal hade däremot ansetts i detta sammanhang icke vara erforderlig.

19 Av nämnda bilaga B framginge, att distriktens genomsnittliga folkmängd, som enligt dåvarande förhållanden utgjorde 8 402, enligt de sakkunnigas förslag skulle ökas till 11 101 samt att indextalet skulle stiga från i medeltal 4 360 till 5 710. Beträffande sättet för genomförande av den ifrågasatta indragningen av landsfiskalsdistrikt yttrades uti ifrågavarande skrivelse följande: Det vore påtagligt, att en viss minskning av antalet landsfiskalsdistrikt inom ett län understundom kunde tänkas genomförd på ett flertal olika sätt. I första hand syntes komma under övervägande möjligheten att sammanslå två angränsande distrikt till ett enda. Där ej detta utan vidare läte sig göra, krävdes en mera ingripande ändring av distriktsindelningen inom större eller mindre del av länet. Vid en blivande om reglering syntes i varje fall böra fasthållas vid de år 1917 hävdade grundsatserna, att socken, municipalsamhälle och köping borde, såvitt ske kunde, i varje fall föras till ett och samma landsfiskalsdistrikt samt att dylikt distrikt icke måtte falla inom mer än en domsaga; däremot syntes under numera inträdda förhållanden indelningen i landsfiskalsdistrikt icke böra bindas vid indelningen i fögderier. Då emellertid en omreglering av landsfiskalsdistrikten givetvis vore i hög grad beroende av en del administrativt geografiska och andra mer eller mindre lokala förhållanden, som undandroge sig de sakkunnigas bedömande, hade de sakkunniga icke varit i tillfälle att utarbeta ett detaljerat förslag till en dylik omreglering. Det syntes de sakkunniga nödvändigt att härvid anlita medverkan av vederbörande länsstyrelser. De sakkunniga hade tänkt sig, att för sådant ändamål de sakkunnigas framställning jämte därtill hörande bilagor skulle kunna utställas till yttrande av länsstyrelserna med uppdrag till dem jämväl att, under förutsättning att den av de sakkunniga ifrågasatta minskningen av antalet landsfiskalsdistrikt inom de särskilda länen komme till stånd, var för sitt län inkomma med förslag till därav påkallad reglering av distriktsindelningen inom länet, och borde de sålunda inhämtade yttrandena och förslagen därefter överlämnas till de sakkunniga för ärendets vidare handläggning. Under förutsättning att departementschefen funne den av de sakkunniga sålunda angivna vägen för frågans behandling böra följas, hemställde de sakkunniga, att, på sätt i skrivelsen utvecklats, yttrande och förslag i ämnet måtte inhämtas från vederbörande länsstyrelser. I anledning av vad de sakkunniga sålunda anfört och hemställt, anmodade departementschefen genom remisskrivelse den 22 april 1924 samtliga länsstyrelser att avgiva yttrande över de sakkunnigas framställning samt därvid särskilt avgiva förslag till vederbörande läns indelning i landsfiskalsdistrikt under förutsättning, att den av de sakkunniga ifrågasatta minskningen av antalet distrikt inom länet skulle komma till stånd. Sedan yttranden i ärendet under våren och sommaren 1924 inkommit från länsstyrelserna, blevo dessa yttranden överlämnade till de sakkunniga. Landsstatslönesakkunniga hava å sid. 20—56 av sitt betänkande redogjort för länsstyrelsernas yttranden, i vad desamma beröra frågan om sådana lättnader i landsfiskalernas arbetsmängd, som de sakkunniga i förberörda skrivelse den 12 april 1924 ifrågasatt såsom förutsättning för att en minskning skulle kunna vidtagas i antalet landsfiskalsdistrikt i de särskilda länen, och hava de sakkunniga i samband därmed vart efter annat tillkännagivit sin egen uppfattning angående dessa spörsmål.

20 Då de sakkunnigas betänkande, såsom redan omförmälts, år 1925 varit utställt till yttrande av samtliga länsstyrelser samt vissa andra ämbetsverk och då kommittén kommer att i det följande redogöra för vad ämbetsverken i de nyssnämnda år avgivna utlåtandena anfört beträffande de av de sakkunniga i betänkandet gjorda uttalandena och framlagda förslagen i förevarande delar, torde kommittén här icke behöva återgiva, vad som i länsstyrelsernas yttranden av år 1924 anförts i förevarande spörsmål. Kommittén kommer att här nedan upptaga till behandling de olika förslag till åtgärder, som de sakkunniga i sitt betänkande framlagt i ändamål att åstadkomma lättnader i landsfiskalernas arbetsbörda, och skall kommittén, i samband med återgivande av ämbetsverkens däröver uttalade meningar, angiva sin egen ståndpunkt till dessa förslag. Förut är nämnt, att landsstatslönesakkunniga den 6 juli 1926 avgivit förnyat utlåtande i anledning av vad ämbetsverken anfört i sina över de sakkunnigas betänkande avgivna yttranden. Uti ifrågavarande utlåtande hava de sakkunniga ånyo behandlat frågorna rörande 1) omreglering för minskning av landsfiskalsdistriktens antal, 2) vissa lättnader i landsfiskalernas tjänstegöromål, 3) inskränkning i landsfiskalernas sysslor vid sidan av tjänsten, 4) landsfogdarnas och landsfiskalernas placering i lönegrad samt 5) vissa detaljfrågor. Jämväl vad landsstatslönesakkunniga härvid i olika hänseenden anfört och hemställt skall i det följande på vederbörliga punkter närmare beröras. Vissa lättVad angår frågan om beredande av vissa lättnader i landsfiskalernas arbets!''lands- börda, hade landsstatslönesakkunniga i sitt betänkande förordat, att vissa, f/skalernas ' . , ., 0 arbetsbörda, här ovan omförmälda åtgärder i detta hänseende matte vidtagas. Beträffande dessa åtgärder — vilka i det följande var för sig behandlas — hava en del länsstyrelser i sina över betänkandet avgivna utlåtanden fällt mera allmänna omdömen. Sålunda har länsstyrelsen i Östergötlands län anfört, att även om den lättnad, som kunde vinnas på den av de sakkunniga föreslagna vägen, icke vore relativt sett synnerligen avsevärd, det dock vore otvivelaktigt, att genom förslagets realiserande någon minskning av landsfiskalernas arbetsbörda kunde åstadkommas. Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller, att där landsfiskalernas biträdesfråga komme att ordnas i överensstämmelse med eller i huvudsaklig anslutning till de sakkunnigas förslag, behovet av åtgärder i nyss berörda syfte avsevärt minskades. I allt fall måste det dock anses önskvärt, att landsfiskalerna, i den mån så lämpligen kunde ske, befriades från kontorsgöromål, som toge i anspråk den tid, vilken borde ägnas åt fullgörandet av andra viktiga tjänsteåligganden. Länsstyrelsen i Jämtlands län har ansett sig böra understryka, att en lättnad i landsfiskalernas handräcknings- och andra göromål av liknande beskaffenhet vore i hög grad nödvändig, för att erforderligt utrymme skulle kunna lämnas åt den viktigaste delen av deras verksamhet, nämligen såsom åklagare och polismän. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har väl funnit de föreslagna åtgärderna till beredande av arbetslindring för landsfiskalerna härför ägnade, om än länsstyrelsen ansåge, att

iade

21 någon avsevärdare lättnad ej kunde vara att förvänta, med undantag dock av befrielse från skyldigheten att på titlar redovisa influtna kronoutskylder. Även länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar och Blekinge län hava funnit de föreslagna åtgärderna ej vara av beskaffenhet att i någon mera nämnvärd mån minska landsfiskalernas arbetsbörda. Endast en länsstyrelse har direkt avstyrkt de sakkunnigas förslag i förevarande delar. Länsstyrelsen i Jönköpings län har nämligen yttrat, att en bestående och ur alla synpunkter tillfredsställande lösning av den föreliggande frågan kunde vinnas endast genom en rationell uppdelning av landsfiskalernas göromål å olika befattningshavare. Länsstyrelsens yttrande utmynnar i en hemställan, att frågan om lönereglering för landsfiskalerna måtte göras till föremål för ny utredning samt att därvid jämväl måtte upptagas till behandling frågan om omorganisation av landsfiskalstjänsterna genom uppdelning av de med dem nu förenade göromålen på skilda befattningshavare. Till en början hade landsstatslönesakkunniga upptagit till behandling spors- Befrielse från målet, huruvida icke landsfiskalerna borde i görligaste mån befrias från be- oestyref med ,

, i

i

•

•

mantalsskriv-

styret med mantalsskrivningarna. ningama. I avseende å landsfiskals bestyr med mantalsskrivning må erinras, att enligt § 1 mom. 2, första stycket, i förordningen angående mantalsskrivning av den 6 augusti 1894, sådant detta moment lyder enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 381), mantalsskrivning å landet och i stad, där magistrat ej finnes, skall förrättas av häradsskrivaren samt att länsstyrelsen äger, under förutsättning att på grund av fögderiets utsträckning eller folkmängd häradsskrivaren prövas icke kunna inom föreskriven tid medhinna mantalsskrivningen inom fögderiets samtliga distrikt, förordna landsfiskal eller annan lämplig person att verkställa själva mantalsskrivningsförrättningen i ett eller flera distrikt. Efter att hava redogjort för länsstyrelsernas uttalanden i denna fråga yttra- De sakkunde de sakkunniga följande: niga20,n 1924. »De sakkunniga anse för sin del till att börja med, att den omständigheten, att en särskild eventuell lättnad i en landsfiskals arbete icke är av synnerlig betydelse, icke i och för sig utgör anledning att icke ordna utväg för en dylik lättnad, då ju några mindre lättnader kunna tillsammans bilda så stor minskning i arbetet, att avseende bör fästas vid desamma. Till sådana lättnader hör otvivelaktigt befrielse från tvånget att på förordnande fungera såsom mantalsskrivningsförrättare. Av redogörelsen synes, att flerstädes landsfiskal icke betungades med dylikt uppdrag. Därav synes framgå, att det endast i undantagsfall behöver inträffa, att en landsfiskal förordnas till mantalsskrivningsförrättare, där detta uppdrag blir hinderligt för den omedelbara tjänstutövningen. Så länge folkmängd och övriga på arbetsmängden inverkande omständigheter förbliva av betydligt växlande storlek, behöver det icke vara nödvändigt att stadga, att landsfiskal icke får under några förhållanden tjänstgöra såsom mantalsskrivningsförrättare. Det torde vara tillräckligt, att vid förestående omreglering av landsfiskalstjänsterna det uttalande göres, att förordnandet av landsfiskaler till mantalsskrivningsförrättare bör så mycket som möjligt inskränkas.»

22 Ämbetsverken.

Av de länsstyrelser, som särskilt y t t r a t sig rörande frågan om landsfiskals befrielse från bestyr med mantalsskrivningsförrättningar, har flertalet icke haft något att erinra mot de sakkunnigas förslag härutinnan. Denna ståndpunkt har sålunda intagits av länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs^ Värmlands, Örebro, Västmanlands, Jämtlands och Västerbottens län. Understundom har härvid framhållits, att landsfiskal endast mera sällan plägade förordnas till mantalsskrivningsförrättare eller att den föreslagna åtgärden icke hade någon större betydelse för det åsyftade ändamålet. Jämväl riksräkenskapsverket har förklarat sig lämna de sakkunnigas förevarande förslag utan erinran. Länsstyrelsen i Västernorrlands län har erinrat, att i de folkrikare fögderierna med deras inom detta län större utsträckning det icke vore möjligt för häradsskrivarna att inom föreskriven tid medhinna mantalsskrivningen inom fögderiets samtliga distrikt. Annan för förrättningen lämplig person kunde ofta icke påräknas. Det kunde därför i regel icke undvikas att förordna landsfiskal, var för sitt distrikt, att förrätta mantalsskrivning i den utsträckning häradsskrivaren icke medhunne densamma. Även länsstyrelserna i Älvsborgs och Norrbottens län hava framhållit liknande synpunkter, om ock dessa länsstyrelser förklarat sig icke hava någon erinran att framställa mot de sakkunnigas förslag i denna punkt. Slutligen torde få omförmälas, att föreningen Sveriges landsfiskaler framhållit, att någon skyldighet för landsfiskal att förrätta mantalsskrivning icke lämpligen borde föreskrivas. De sakknn* s i t t d e n 6 J u l i 1 9 2 6 i a n l e d n i n g a v länsstyrelsernas yttranden avgivna 6 niga /7 1926. utlåtande hava landsstatslönesakkunniga hemställt, att den föreslagna åtgärden måtte vidtagas. Kommittén.

Kommittén anser sig till en början böra ansluta sig till det av de sakkunniga gjorda uttalandet, att även om vissa av de åtgärder, som av de sakkunniga ifrågasatts till beredande av minskning i landsfiskalernas arbetsbörda, icke i och för sig äro av större betydelse, man därför icke bör underlåta att på den anvisade vägen bereda möjlighet för en dylik minskning. Sådana åtgärder synas i första hand böra avse att befria landsfiskalerna från uppdrag,^som icke kunna sägas höra till landsfiskalernas egentliga tjänsteåligganden, såsom exempelvis fallet är med bestyret att förrätta mantalsskrivning. Såsom de sakkunniga och jämväl vissa länsstyrelser framhållit, torde numera i ett flertal län det endast undantagsvis förekomma, att landsfiskal förordnas att fullgöra den häradsskrivare enligt, mantalsskrivningsförordningen tillkommande skyldigheten att förrätta mantalsskrivning. Bestyret med mantalsskrivningarna får sålunda för landsfiskalerna någon egentlig betydelse ur arbetssynpunkt allenast i de län, där dessa i någon mera nämnvärd omfattning åläggas att utföra dylikt uppdrag. Att, där så emellertid är förhållandet, landsfiskalernas befattning med mantalsskrivningar i möjligaste mån bör begränsas, finner kommittén önskvärt. Visserligen bör det icke vara länsstyrelse

23 helt förbjudet att meddela landsfiskal dylikt uppdrag, då vägande skäl därtill förefinn as, såsom då härads skrivaren själv icke kan medhinna mantalsskrivningen inom hela sitt fögderi och annan lämplig person än landsfiskalen att förordlna icke står till buds, dock bör därvid all möjlig hänsyn tagas därtill, att landsfiskalens tjänsteåligganden icke genom förordnandet bliva eftersatta. De sakkunniga hade ansett det vara för det avsedda syftet tillräckligt, att i I samband med landsfiskalstjänsternas omreglering det uttalandet gjordes, att förordnande av landsfiskaler till mantalsskrivningsförrättare bör så mycket som möjligt inskränkas. Om man också utgår ifrån att länsstyrelserna skola noggrant ställa sig en sådan anvisning till efterrättelse, har dock kommittén ansett det lämpligt, att en kompletterande bestämmelse i nyss angiven riktning intages i mantalsskrivningsförordningen. Den nuvarande föreskriften i förordningens 1 § 2 mom. om befogenhet för länsstyrelse att förordna landsfiskal eller annan lämplig person att, där häradsskrivaren prövas icke kunna inom föreskriven tid medhinna mantalsskrivningen inom fögderiets samtliga distrikt, verkställa själva mantalsskrivningsförrättningen i ett eller flera distrikt, synes eljest lätt kunna föranleda länsstyrelsen till att i första hand anlita landsfiskal för sådan förrättning. Beträffande lydelsen av den ifrågasatta bestämmelsen får kommittén hänvisa till ett å sid. 271 intaget författningsutkast. Landsstatslönesakkunniga hade vidare uttalat sig för att landsfiskalerna Befrielse från icke borde betungas med uppdrag att vara ordförande i taxeringsnämnd. Det har uPPdra9 att härvid framhållits, hurusom i 27 § av förordningen den 28 oktober 1910 om ™Zndti taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering stadgats, att landsfiskal ^xeringsnämnd ej må utan laga förfall avsäga sig förordnande att vara ordförande eller leda' mot i taxeringsnämnd. De sakkunniga hade för sin del funnit sig böra föreslå, n £ t " M i m att en bestämmelse utfärdas därom, att landsfiskal icke får förordnas till ordförande i taxeringsnämnd. I anslutning härtill hade de sakkunniga framlagt förslag till viss ändring i berörda paragraf. P å grund av de erinringar, som i länsstyrelsernas yttranden över de sak- D e sakkunkunnigas betänkande sedermera riktats mot detta förslag, hava de sakkun- niga 6A 1926. niga i sitt utlåtande den 6 juli 1926 frånfallit sitt förenämnda förslag om ändring av taxeringsförordningen. Genom ikraftträdandet den 1 januari 1929 av taxeringsförordningen den Kommittén. 28 september 1928 (nr 379) har det i 1910 års taxeringsförordning stadgade förbudet för landsfiskal att utan laga förfall avsäga sig förordnande att vara ordförande eller ledamot i taxeringsnämnd blivit upphävt. Enligt bestämmelserna i 12 § 2 mom. av förstnämnda förordning må nämligen ämbetseller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att fullgöra uppdrag såsom ordförande, ledamot eller suppleant i beskattningsnämnd, kunna avsäga sig sådant uppdrag. Då genom detta generella stadgande jämväl frågan om landsfiskalernas befriande från taxeringsuppdrag sålunda blivit ordnad, saknar kommittén anledning att här vidare ingå på densamma.

24¶Insändande till överexekutor av dagbok i utsökningsmål.

Enligt 9 § utsökningslagen skall landsfiskal hålla dagbok över alla mål, i vilka utmätning eller annan hans åtgärd enligt nämnda lag äskas. I anslutning till 16 § av lagen om avbetalningsköp, däri stadgas, att i fråga om förrättning, som i 10—15 §§ av sistnämnda lag avses, utsökningslagens föreskrifter skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse, upptagas i dagboken jämväl mål, i vilka utmätningsförrättning av landsfiskal påkallats enligt lagen om avbetalningsköp. Utdrag ur dagboken skall insändas till överexekutor efter varannan månads förlopp.

De sakkunniga.

Det hade synts landsstatslönesakkunniga, som om det — utan att därigenom kontrollens effektivitet obehörigen eftersattes — borde kunna föreskrivas, att dylikt utdrag skulle, såsom skedde på den tid, då ifrågavarande göromål ännu ålågo kronofogdarna, insändas var tredje i stället för varannan månad. De sakkunniga yttrade bland annat följande: »I proposition till 1917 års riksdag, nr 239, med förslag till lag om överflyttande å landsfiskal av kronofogde åliggande bestyr m. m. anföres (sid. 21), att då utmätningsbestyret skulle anförtros åt en talrikare tjänstemannaklass, än vad dittills varit förhållandet, det torde vara lämpligt att öka möjligheten till kontroll. Särskilt torde med anledning av bestämmelserna i 137, 162 och 163 §§ i utsökningslagen bliva nödvändigt, att landsfiskalen oftare, än dittills i 9 § stadgats, med utdrag ur dagboken redovisar för sin verksamhet som underexekutor. Även om det vore önskvärt, att dagboken bleve månatligen granskad, skulle dock expedition av dagboksutdrag för varje månad medföra alltför stort arbete för en utmätningsman, som tillika hade, utom andra göromål, polis- och åklagarbestyr såsom en av sina förnämsta uppgifter. Föredragande departementschefen föreslog därför som en medelväg, att utdrag ur dagboken skulle för 2 månader insändas sex gånger om året. De sakkunniga finna den ifrågasatta lättnaden för landsfiskalerna onekligen höra till de mindre betydande, men då å andra sidan de inkomna yttrandena i allmänhet visa hän på att sedan nu landsfiskalernas befattning med utsökningsärenden efter den nya ordningen fortgått i mer än sex år, tiden kan vara inne att ur arbetsbesparingens synpunkt återgå till insändandet av dagboksutdrag allenast var tredje månad, få de sakkunniga föreslå, att den ändring göres i 9 § utsökningslagen, andra stycket, att landsfiskal skall till överexekutor insända utdraget ur dagboken i utsökningsmål efter var tredje månads förlopp (i stället för efter varannan månads förlopp).»

Ämbetsverken.

I allmänhet hava de länsstyrelser, som särskilt berört detta spörsmål, tillstyrkt de sakkunnigas förslag eller förklarat sig icke hava någon erinran att framställa mot detsamma. I sådan riktning hava uttalat sig länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs och Jämtlands län. Av åtskilliga bland dessa länsstyrelser, såsom de i Östergötlands, Kristianstads, Värmlands och Jämtlands län, har dock framhållits, att den föreslagna förändringen i fråga om dagbokens insändande icke komme att få någon större betydelse eller medföra någon mera nämnvärd arbetsbesparing för landsfiskalerna.

25 Även föreningen Sveriges landsfogdar och föreningen Sveriges landsfiskaler hava förordat ifrågavarande reform. En motsatt uppfattning rörande den föreslagna förändringen har uttalats av länsstyrelsen i Norrbottens län. Länsstyrelsen i fråga har erinrat, att en sådan förändring givetvis skulle innebära ett förringande av kontrollen över landsfiskalernas medelshandhavande. De nutilldags ofta inträffade oegentligheterna mom landsfiskalskåren på detta område talade icke för lämpligheten att släppa efter på något, som kunde bidraga till kontroll, allrahelst icke då minskningen i arbetsbördan för landsfiskalerna genom den ifrågasatta förändringen, enligt vad de sakkunniga medgivit, skulle bliva skäligen obetydlig. En liknande ståndpunkt i frågan har jämväl intagits av riksräkenskapsverket. Ämbetsverket i fråga har inlagt sin gensaga mot det förringande av kontrollens betydelse, som de sakkunnigas uttalande och förslag enligt ämbetsverkets förmenande innebure, och följaktligen avstyrkt den av de sakkunniga förordade förändringen. Om ock den lättnad, som nu ifrågasatts, icke skulle bliva av större bety- Kommittén. denhet, har kommittén dock ansett sig böra biträda de sakkunnigas förslag om ändring av 9 § i utsökningslagen. Kommittén vill erinra, att enligt nuvarande lydelse av berörda paragraf det utdrag av dagbok i utsökningsmål, som det åligger stadsfogde att avgiva, skall insändas allenast var tredje månad. Något eftersättande av kontrollen över landsfiskalerna synes knappast vara att befara av den föreslagna lagändringen. Det torde nämligen förhålla sig så att en icke oväsentlig kontroll över landsfiskalernas sätt att handlägga utsökningsarenden och redovisa därvid influtna, medel övas av den rättssökande allmänheten själv. Beträffande den ifrågasatta ändringen av berörda paragraf får kommittén hanvisa till det av kommittén upprättade utkastet till författningsändring å sid. 275. Landsstatslönesakkunniga hade ytterligare ansett, att betydande förenklin- Indrivning av gar kunde åvägabringas med avseende å indrivningen av oguldna utskylder °9uld™ utOch böter m. m. • skylder och Vad angår indrivning av kronoutskylder och andra avgifter, som avses i § 1 a) av restindrivningsförordningen den 14 december 1917 med däri sedermera gjorda ändringar, gäller enligt förordningen, att därest oguldet belopp icke kan uttagas inom den kommun, där utskylderna blivit den skattskyldige påförda, efterforskning efter honom skall anställas. H a r därvid utretts eller gjorts sannolikt, att den skattskyldige vistas inom riket men utom landsfiskalsdistriktet, skall landsfiskalen hos utmätningsmannen å vistelseorten (på landet sålunda hos annan landsfiskal) omedelbart begära handräckning för utskyldernas uttagande, d. v. s. hos denne utmätningsman anhålla om vidtagande av åtgärder för utskyldernas indrivande. Om den skattskyldige icke kan anträffas mom handräckningsorten, har utmätningsmannen därstädes i sin tur att anställa utredning angående den skattskyldiges vistelseort samt meddela resultatet därav till den, som påkallat handräckning o. s. v. 3—311850

26 Enahanda förfaringssätt tillämpas beträffande indrivning av kommunalutskylder och andra medel, som avses i § 1 b) restindrivningsförordningen, ävensom i fråga om indrivning av böter. Denna handräckningsprocedur, enligt vilken landsfiskalen måste medelst upprepade hänvändelser till olika håll söka med indrivning träffa den skattskyldige eller bötfällde, har, såsom de sakkunniga till utveckling av sin uppfattning i frågan framhållit i sitt betänkande, ganska allmänt ansetts taga en alltför stor del av landsfiskalens arbetstid i anspråk. Det hade därför synts de sakkunniga böra tagas under övervägande, huruvida icke landsfiskalernas åliggande att, sedan indrivningsförsök inom distriktet misslyckats, hos annan utmätningsman begära handräckning för medlens uttagande skulle kunna helt upphöra, åtminstone beträffande indrivning av kommunalutskylder och andra medel, som avses i § 1 b) restindrivningsförordningen. De sakkunniga anförde härom ytterligare: »Vad först angår de förenklingar, som skulle vinnas med avseende å indrivningen av oguldna utskylder och böter m. m., finna de sakkunniga, att mot förenkling i antydd riktning av handräckningsförfarandet beträtt an de dels kronoutskylder m. m. och andra avgifter, som avses i § 1 under a) i restindrivningsförordningen, och dels böter så betydelsefulla erinringar blivit gjorda att lämpligast torde vara att icke i nu föreliggande sammanhang Iramlagga förslag om åtgärder till vinnande av lättnader i nu berörda hänseenden. I fråga om de utskylder och avgifter, som avses i § 1 under b) i nämnda förordning, anse däremot de sakkunniga, att den verkställda utredningen givit stöd för de sakkunnigas uppfattning att ett förändrat tillvägagångssätt vid handräckningsförfarandet är lämpligt och genomförbart. Emot en ändring härutinnan hava huvudsakligen två skäl åberopats, nämligen dels att genom de föreslagna anordningarna landsfiskalerna icke skulle vinna någon verklig lättnad i arbetet och dels att förslaget svårligen kunde bringas till genomförande på grund av de ökade krav i fråga om expeditionsarbete, som reformen skulle ställa på de kommunala uppbördsmyndigheterna. Till stöd för uppfattningen att landsfiskalernas befriande från ifrågavarande skyldighet icke skulle medföra någon verklig arbetslättnad för dern har uttalats, att landsfiskalen skulle, därest reformen komme till stånd fa mottaga ett större antal skrivelser med begäran om handräckning samt nodgas att expediera svarsskrivelser till flera myndigheter än förut, Vad härutinnan anförts torde icke kunna tillmätas någon sporre betydelse. För närvarande tillgår vid begäran om handräckning i regel så, att handrackningssökande landsfiskal, om han hos utmätningsmannen i ett distrikt har att begära handräckning för uttagande av utskylder, som debiterats inom skilda kommuner av sökandens distrikt, upprättar särskilda handräckmngsskriyelser för varje kommunal restlängd, även om skrivelserna expedieras samtidigt. Något ökat antal inkommande skrivelser till vederbörande landsfiskal skulle reformen följaktligen icke innebära annat än i undantagsfall. Då antalet redovisningsärenden följaktligen i allmänhet skulle bliva detsamma som förut, lärer det icke kunna anses såsom någon olägenhet eller i allt fall vara en olagenhet av underordnad betydelse, att landsfiskalen skulle hava att redovisa handräckningsärenden till flera myndigheter än vad nu är fallet. Vidare har gjorts gällande, att av kommunala myndigheter gjorda iramstallningar om handräckning icke sällan kunde befaras vara så ofullständiga, att landsfiskalen, för vinnande av möjlighet att verkställa handräckningen, skulle

27 bliva nödgad att med uppdragsgivaren inleda en måhända långvarig skriftväxling. Häremot må emellertid framhållas, att den landsfiskal, hos vilken indrivning i första hand påkallas, skulle vara skyldig att beträffande sådana restposter, som redovisas med hindersbevis, anskaffa och till handlingarna foga samtliga de uppgifter och intyg, som nu skola finnas vid begäran om handräckning. Insamlandet av den erforderliga utredningen skulle följaktligen nu såsom iorut åvila vederbörande landsfiskal och icke överflyttas till den kommunala myndigheten. Vidare borde, enligt de sakkunnigas åsikt, särskilda tryckta blanketter, avseende kommuns begäran om handräckning, tillhandahållas, varigenom, då formuläret givetvis borde vara så enkelt och tydligt som möjligt, felaktiga handrackmngsskrivelser skulle kunna undvikas. I den av statistiska centralbyrån utgivna årsbok för Sveriges kommuner återfinnes en lättfattlig uppställning av rikets indelning i landsfiskalsdistrikt, varav den handräckningssökande givetvis hade att betjäna sig. Uppgift å de områden mom vilka särskilda utmätningsmän blivit anställda, kunde i samma handbok lämpligen införas. Från flera olika länsstyrelser har ock uttalats, att landsfiskalernas befriande Iran ifrågavarande bestyr skulle medföra betydlig lättnad i arbetet. Hålla n n a n U p p f a t t n i n g s y n a s i c k e heller fördigga > e n l i £ t de sakkunnigas åsikt, Vad angår spörsmålet om vederbörande kommunala myndigheters av åtskilliga länsstyrelser ifrågasatta förmåga att handhava bestyret med handräckningsframställningarna, fa de sakkunniga först framhålla, att inom sådana kommuner, dar ett större antal handräckningsärenden kunna väntas förekomma, i allmänhet finnas särskilda, kommunalt avlönade biträden för den kommunala förvaltningen i övrigt, at vilka skötandet av handräckningsärendena skulle kunna anförtros. Dessa personer måste givetvis förutsättas äga nödig expeditionsvana for arbetets utförande. Även om antalet handräckningsskrivelser emellanåt skulle vara betydande, torde ifrågavarande arbete knappast bliva särskilt betungande för kommunen, som i regel skulle erhålla endast en bråkT W • Å j ? cknmgsärenden, som nu tillhöra landsfiskalen i distriktet -beträffande de mindre kommunerna uppgå handräckningsärenden inom desS X vi"163? T u r 1 n a / o t J s t ö r r 1 e a n t a l > varför a r betet i fråga knappast a r a S b llV f Ö r d e m nmtiL J w? t - 1 ^ W a n d e . Med anlitande av de förut + omtalade blanketterna torde själva arbetet icke erbjuda några svårigheter för den person som äger kompetens att upprätta och handhava en kommunal debiterings- och uppbordslängd. De sakkunniga anse sig följaktligen icke böra ifrågasätta annat, än att de kommunala myndigheterna utan större svårigheter och kostnader kunna fullg0 ™ d * uppgifter som på dem skulle ankomma enligt den föreslagna reformen. Da därjämte ifrågavarande arbete avser att tillföra kommunalkassan inom kommunen uppdebiterade men restförda medel samt sysslandet härmed följaktligen t a r betecknas såsom en kommunal angelägenhet, synes i och för sig ingen berättigad invändning kunna framställas däremot, att sagda arbete till minskande av statens arbetsuppgifter överflyttas till kommunerna.» I anslutning till detta yttrande hade de sakkunniga föreslagit vissa ändringar dels i 5 och 6 §§ av förordningen den 14 december 1917 angående föreskrifter om indrivning av krono- och kommunalutskylder, allmänna avgifter m. m. (restindrivningsförordningen), dels ock i 70 § i då gällande förordning den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet,

28 Ämbetsverken.

Beträffande de sakkunnigas nu ifrågavarande förslag hava olika meningar utav de i ärendet hörda myndigheterna. Av de ämbetsverk, som upptagit nämnda förslag till särskild behandling, hava följande tillstyrkt eller åtminstone icke velat motsätta sig detsamma, nämligen justitiekanslersämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Jämtlands och Norrbottens län. Nämnas må ock, att föreningen Sveriges landsfogdar och föreningen Sveriges landsfiskaler uttalat sig till förmån för förslaget, den sistnämnda föreningen under framhållande av, å ena sidan, att ett icke obetydligt arbete därigenom skulle avlyftas från landsfiskalerna och, å andra sidan, att bestyret i fråga vore av så enkel beskaffenhet, att kommunalnämndsordförandena utan svårighet kunde övertaga detsamma. Vissa av de nämnda länsstyrelserna hava emellertid uttalat tveksamhet rörande lämpligheten av den ifrågasatta reformen. Sålunda har länsstyrelsen i Kristianstads län ansett sig oaktat vissa hysta betänkligheter icke böra med hänsyn till reformens syfte ställa sig bestämt avvisande gentemot de sakkunnigas förslag i denna del, vilket ur principiell synpunkt hade goda skäl för sig. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har anmärkt, att den lättnad i landsfiskalens arbete, som antagits genom densamma uppkomma, mångenstädes skulle komma att visa sig illusorisk. Även länsstyrelsen i Värmlands län har uttalat tveksamhet beträffande den ifrågasatta befrielsen från vissa handräckningsgöromål. Då emellertid landsfiskalerna själva ansett den därutinnan föreslagna åtgärden vara för dem av värde och då därigenom en icke oväsentlig lättnad i landsfiskalernas arbetsbörda syntes kunna ernås samt befrielsen icke syntes medföra alltför stora olägenheter för dem, till vilka bestyret skulle överflyttas, hade länsstyrelsen icke velat motsätta sig förslaget. En liknande uppfattning har ock kommit till uttryck i länsstyrelsens i Stockholms län utlåtande i ärendet. I motsats till de nyss uppräknade ämbetsverken hava överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Jönköpings, Blekinge, Malmöhus, Älvsborgs och Västerbottens län samt statskontoret och riksräkenskapsverket ställt sig mer eller mindre avvisande gentemot de sakkunnigas förslag i nu ifrågavarande avseende. Enligt överståthållarämbetets uttalande skulle den föreslagna överflyttningen av skyldigheten att begära handräckning för uttagande av kommunalutskylder från utmätningsmannen i den ort, där utskylderna debiterats, och till den kommunala uppbördsmyndigheten komma att för uppbördsverket i Stockholm medföra ett icke oväsentligt ökat arbete pa grund av den mångfald av handräckningssökande, till vilka redovisning skulle lämnas. Ämbetsverket har även yttrat tvekan, huruvida icke den föreslagna åtgärden skulle medföra ett arbete för de kommunala uppbördsmyndigheterna på landet, som det uppstode svårighet för många av dem att på ett betryggande sätt utföra. Länsstyrelsen i Uppsala län har anmärkt, att den lättnad i arbetsbördan, som genom den föreslagna åtgärden skulle uppkomma, i själva verket vore ganska ringa. I de flesta fall förekomme kronoutskylder och kommunalutskylder på en gång till indrivning. Korrespondensen med ett

talats

29 flertal kommunalnämnder utanför distriktet komme även att bliva mera tidsödande än redovisningen till en rekvirerande myndighet. Enligt länsstyrelsens i Södermanlands län åsikt är det, i händelse statsavlönade biträden anställas, icke nödigt att befria landsfiskalerna från skyldigheten att söka handräckning för kommunalutskylders uttagande. Länsstyrelsen i Blekinge län har yttrat, att förslaget ej komme att bliva av uteslutande angenäm art och att det ökade arbetet för landskontoren helt visst komme att göra ett anspråk på ytterligare arbetskraft därstädes oavvisligt. Enligt länsstyrelsens i Malmöhus län uttalande kunde den lättnad i landsfiskalernas arbetsbörda, som skulle följa av den föreslagna åtgärden, under alla omständigheter ej anses vara avsevärd; och då därtill komme, att det för kommunerna i allmänhet skulle vålla olägenheter, ansåge sig denna länsstyrelse för sin del ej kunna förorda densamma. En liknande mening har ock gjorts gällande såväl av länsstyrelsen i Älvsborgs län som ock av statskontoret. Länsstyrelsen i Västerbottens län har yttrat, att den ifrågasatta befrielsen från att söka handräckning vid indrivning av utskylder icke kunde bereda landsfiskal någon lättnad av betydelse med undantag möjligen i vissa större industricentra med rörlig befolkning. Enligt länsstyrelsens förmenande torde en splittring, på sätt som föreslagits, vara till skada för indrivningsarbetet och förorsaka mycket dubbelarbete. De av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna, huru med handräckningen i fråga skulle förfaras, visade ock till fullo, vilken omgång som vore erforderlig för förslagets realiserande. Vidare förekomme ofta, att landsfiskaler i samma handräckningsskrivelse kunde upptaga såväl krono- som kommunalutskylder. Vid handräckning enligt restlängden å kronoutskylder återkomme en mycket stor del av handräckningsskrivelserna med upplysning om den skattskyldiges vistelseort till stort gagn vid utsändande av handräckningar å kommunalutskylder. Länsstyrelsen betvivlade sålunda, att vinst verkligen kunde uppkomma därigenom, att landsfiskalen befriades från ifrågavarande uppdrag. Slutligen må nämnas, att riksräkenskapsverket i sitt utlåtande erinrat om den utredning, som på grund av Kungl. Maj :ts uppdrag den 8 november 1924 med biträde av tillkallade sakkunniga påginge inom ämbetsverket angående sådana åtgärder, som kunde vara ägnade att åstadkomma förbättrad kontroll över landsfiskalernas medelsförvaltning och redovisning. Då riksräkenskapsverket hade för avsikt att i samband med avgivande av utlåtande och förslag i detta ärende även yttra sig rörande handräckningsförfarandet, hade ämbetsverket ansett sig icke kunna tillstyrka de ändrade bestämmelser härutinnan, som av de sakkunniga föreslagits. Vad till en början angår den av riksräkenskapsverket omförmälda utred-Kommittén ningen rörande bättre kontroll över landsfiskalernas medelsförvaltning, må framhållas, att denna numera lett till det resultatet, att föreskrifter meddelats om skyldighet för utmätningsman att för tjänsten hava särskilt postgirokonto (tjänstepostgirokonto), om upprättande av redovisningsräkningar mellan utmätningsman och exekutionsbiträde samt om utfärdande av särskilda indrivningskvitton m. m.

30 Vad härefter angår själva sakfrågan, är först att märka, att de sakkunniga icke ifrågasatt några förenklingar i fråga om handräcknmgsforfarandet beträffande kronoutskylder och sådana avgifter, som avses i § 1 under a) i restindrivningsförordningen, eller beträffande böter. Även kommittén haller före, att några förändringar härutinnan icke böra ifrågakomma. Vidkommande däremot de utskylder och avgifter, som avses i § 1 under b) av nämnda förordning, synes det kommittén icke kunna dragas i tvivelsmal, att ett överflyttande av handräckningsförfarandet i fråga om kommunalutskylder på kommunerna skulle bereda landsfiskalerna en avsevärd lättnad i deras arbetsbörda. Då indrivningen av kommunalutskylder närmast ar ett kommunalt intresse, synes någon principiell invändning icke med fog kunna göras mot att kommunerna hänvisas till att genom sina egna uppbordsorgan, d. v. s. kommunalnämnderna, begära handräckning för dessa utskylders utDet har framhållits, att kommunalnämnderna icke skulle vara skickade att på ett betryggande sätt ombesörja handräckningsrekvisitionerna. Kommittén vill understryka, vad de sakkunniga härutinnan anfört, nämligen att i de större kommunerna numera finnas anställda särskilda tjänstemän kommunalkamrerare, kommunala kassörer, uppbördsbiträden, o. dyl., vilka torde ta anses väl skickade att handlägga handräckningsärendena, samt att i de mindre kommunerna dylika ärenden icke torde vara av sådan omfattning, att ej kommunalnämnderna utan dylik mera tjänstemannabetonad arbetskraft skulle kunna ombesörja dessa ärenden. Allmänt betraktat torde det med tog kunna sägas, att den kommunala myndighet, som är i stånd att upprätta en uppbördslängd, också skall kunna komma till rätta med uppsättning och expediering av förekommande handräckningsskrivelser. Därest vederbörande kommunala uppbördsmyndigheter åläggas att öppna postgiro for sin uppbördsverksamhet, torde behovet av nödig kontroll över deras sätt att handhava uppbördsmedelsförvaltningen bliva i väsentlig grad tillgodosedd 1 detta hänseende vill kommittén för övrigt erinra om den utredning rörande förbättrad kontroll och revision av kommunernas räkenskaper och förvaltning, som 1928 års riksdag i anledning av vissa inom andra kammaren väckta motioner ansett sig böra hos Kungl. Maj:t begära (skrivelse nr 319). Förbises må ej heller, att även för kommunernas del viss fördel skulle vara att vinna genom handräckningsförfarandets övertagande, i det att inflytande restantier tidigare komme de kommunala kassorna till godo, då dessa medel icke behövde av utmätningsmannen å indrivningsorten redovisas via landsfiskalen i det distrikt kommunen tillhörde. Det har vidare anförts, att den lättnad i landsfiskalernas arbetsbörda, som skulle åvägabringas genom den nu ifrågasatta reformen, vore ganska ringa, da i de flesta fall kronoutskylder och kommunalutskylder förekomme pa en gang till indrivning. Handräckning för båda dessa slag av utskylder kan emellertid icke lämpligen och plägar ej heller begäras i en och samma skrivelse. ±or övrigt förhåller det sig så, att restlängderna å kronoutskylder och kommu-

31 nala utskylder tillställas landsfiskalerna vid olika tidpunkter, varför det även av denna anledning i regel icke är möjligt att i praktiken tillämpa ett samtidigt handräckningsförfarande i fråga om krono- och kommunalutskylder. Från statsverkets sida är ett överflyttande av handräckningsbesväret till kommunerna motiverat även av vissa andra skäl än de ovan anförda. Kommittén syftar härvid närmast på det förhållandet, att en effektivare kontroll över landsfiskalernas medelsförvaltning befunnits nödvändig. Erinras må i detta avseende, att 1929 års riksdag, i anledning av vad riksdagens år 1928 församlade revisorer i sin berättelse härutinnan anfört, i skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 175) på anförda skäl anhållit, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning rörande anordnande av skärpt kontroll över landsfiskalernas och med dem jämställda befattningshavares medelsförvaltning ävensom övriga därmed sammanhängande spörsmål. Av riksdagens ifrågavarande skrivelse framgår, att riksräkenskapsverket i sitt yttrande rörande revisorernas berättelse i denna del pekat på vissa förhållanden, som vid en sådan utredning borde uppmärksammas, och härvid yttrat bland annat följande: »Den av revisorerna väckta frågan om skärpning av ifrågavarande kontroll anser även riksräkenskapsverket vara av den betydelse, att riksräkenskapsverket för sm del vill tillstyrka en utredning i ämnet, vilken givetvis icke kan av detta ämbetsverk förebringas. Vid en dylik utredning böra enligt riksrakenskapsverkets uppfattning tagas under övervägande, bland annat, nedan angivna förhållanden. I första hand synes sålunda till övervägande böra upptagas frågan om landsfiskalernas skiljande från befattningen med indrivning av kommunalutskylder. _ Denna fråga har förut varit föremål för behandling i 1922 års polisutredning (sid. 205), där det ifrågasattes, att viss förenkling skulle genomföras i landsfiskalernas redovisningar ävensom att de största kommunerna skulle overga o till att anställa egna uppbördsmän för indrivning av utskylderna. Vidare påyrkades i samma betänkande en överflyttning av handräckningsbesväret beträffande kommunalutskyiderna från staten till kommunerna. E t t återupptagande av dessa frågor synes riksräkenskapsverket vara så mycket mera påkallat, som det lärer bliva nödvändigt att vid den föreslagna rättegångsreformens genomförande åvägabringa betydande lättnader i den landsfiskalerna avilande arbetsbördan.» Den av riksdagen begärda utredningen har numera blivit verkställd, i det att inom socialdepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 november 1929 tillkallade särskilda sakkunniga den 31 januari och den 17 maj 1930 avgivit betänkanden angående skärpta kontrollföreskrifter rörande landsfiskalers och med dem jämställda befattningshavares medelsförvaltning m. m. Det synes kommittén uppenbart, att en överflyttning från staten till kommunen av handräckningsbestyret i fråga om kommunalutskyiderna skulle underlätta kontrollen över landsfiskalernas penningrörelse och i sin mån minska möjligheterna till oegentligheter i medels förvaltningen. De av länsstyrelsen i

32 Blekinge län uttalade betänkligheterna, att den nu ifrågavarande reformen skulle framkalla behov av ökade arbetskrafter å landskontoren, kan kommittén icke finna berättigade, då reformen i fråga överhuvud taget icke skulle komma att beröra landskontorens arbetsförhållanden. Kommittén måste sålunda, av skilda anledningar finna den av landsstatslönesakkunniga föreslagna åtgärden att befria landsfiskalerna från handräckningsbesväret med kommunalutskylder och pensions grundavgifter vara fotad på goda skäl. Kommittén har visserligen hyst någon tvekan, huruvida en omläggning av kommunalskatteindrivningen på det sätt landsstatslönesakkunniga föreslagit bör genomföras i samband med den nu förestående löneregleringen. Denna tvekan är närmast att härleda ur det förhållandet, att ett vittutseende förslag till hela skatteuppbördsväsendets omläggning, vilket förslag av särskilda sakkunniga, de s. k. 1924 års uppbördssakkunniga, framlagts i betänkande den 30 juni 1929, numera är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Enligt nämnda förslag skulle debitering och uppbörd av utskylder, såväl krono- som kommunala utskylder, länsvis centraliseras hos en särskild för ändamålet inrättad avdelning inom vederbörande länsstyrelse. Denna uppbördsmyndighet skulle även ombesörja redovisningen av restantierna, varför det icke längre skulle bliva erforderligt, att å landet landsfiskalen vore redogörare för dem. P å landsfiskalen såsom utmätningsman å landet skulle det visserligen såsom hittills ankomma att efter mottagandet av rostlängd från uppbördsmyndigheten ombesörja restindrivningen med biträde av underlydande exekutionspersonal. Men utmätningsmannens befattning med restindrivningen skulle närmast ordnas såsom handräckningsförfarande, vilket innebär, att utmätningsmannen skulle redovisa till uppbördsmyndigheten, icke allenast då den skattskyldige anträffats inom utmätningsmannens distrikt utan även då så icke vore förhållandet. Därest den restförde begivit sig till annat distrikt eller anledning funnes antaga, att han ägde utmätningsbara tillgångar inom annat distrikt, än där utskylderna påförts, skulle uppbördsmyndighetem påkalla handräckning för utskyldernas uttagande genom hänvändelse till utmätningsmannen i den ort, där den skattskyldige uppehölle sig eller tillgångar kunde antagas förefinnas. Detta skulle, såsom redan blivit antytt, gälla såväl kronosom kommunalutskylder. Tydligt är, att om en skatteuppbördsreform bleve genomförd i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som uppbördssakkunniga uppdragit, den nu av landsstatslönesakkunniga föreslagna åtgärden att på kommunerna överflytta handräckningsbesväret bleve helt och hållet obehövlig, enär arbetet med handräckningarna då komme att övertagas av den nya uppbördsmyndigheten hos länsstyrelsen. Huruvida landsfiskalernas arbete med restantieindrivningen skulle, såsom uppbördssakkunniga antagit, bliva förenklat icke blott därigenom, att handräckningsförfarandet med avseende å utskylder och andra allmänna avgifter skulle försvinna, utan även därigenom, att genom den av uppbördssakkunniga föreslagna omläggningen av skattebetalningen — förskottsavsättningar genom arbetsgivare — antalet restförda kan beräknas

33 bliva avsevärt mindre än för närvarande, torde emellertid vara tvivel underkastat. Då kommittén sålunda tagit under övervägande, huruvida den av landsstatslönesakkunniga föreslagna åtgärden att överflytta handräckningsbestyret med avseende å kommunalutskyiderna till kommunerna bör genomföras i samband med den blivande löneregleringen eller huruvida man bör kvarbliva vid nuvarande förhållanden i avvaktan på en blivande reformering av skatteuppbördsväsendet, har kommittén kommit till den slutsatsen, att landsstatslönesakkunnigas förslag i denna del i alla händelser bör omedelbart genomföras. Det torde kunna förutses, att även om de utav uppbördssakkunniga utarbetade riktlinjerna komma att i allt väsentligt ligga till grund för en blivande omläggning av uppbördsväsendet, det dock, i betraktande av att dessa syfta till en från grunden gående omdaning av själva skattebetalningen, skall dröja åtskillig tid, innan den föreslagna omläggningen blir verklighet. Och då det synes nödvändigt, att de åsyftade lindringarna i landsfiskalernas arbetsbörda komma till stånd i samband därmed, att den med löneregleringen sammanhängande frågan om landsfiskalsdistriktens omreglering vinner sin lösning, har kommittén ansett sig böra förorda, att den av landsstatslönesakkunniga föreslagna, nu omhandlade åtgärden också i nämnda sammanhang vidtages. För underlättande av reformens genomförande och till undvikande av felaktigheter i handräckningsförfarandet vill kommittén i likhet med landsstatslönesakkunniga uttala sig för att särskilda, tryckta blanketter för kommuns begäran om handräckning tillhandahållas. Även synes det lämpligt, att den av statistiska centralbyrån utgivna årsboken för Sveriges kommuner kompletteras med uppgifter över de områden, där särskilda utmätningsmän finnas anställda. E t t genomförande av den nu omhandlade reformen förutsätter vidtagande av vissa ändringar i 5 och 6 §§ av restindrivningsförordningen. Mot det förslag i sådant hänseende, som landsstatslönesakkunniga framlagt, har kommittén icke funnit anledning till erinran. Ifrågavarande ändringar äro med några mindre jämkningar upptagna å sid. 277—278 av detta betänkande. Beträffande en av dessa torde kommittén få anföra följande. I sitt yttrande över landsstatslönesakkunnigas betänkande har överståthållarämbetet i Stockholm anfört, att 5 § 1 mom. av nämnda förordning såväl i sin nuvarande lydelse som ock i den av de sakkunniga föreslagna innehölle vissa bestämmelser, som strede mot 19 §, andra stycket, av kungörelsen den 1 april 1921 angående nytt reglemente för uppbördsverket i Stockholms stad (nr 219). Enligt sistnämnda författningsrum skulle nämligen vederbörande uppbördskommissarie och icke överståthållarämbetet efter såväl krono- som kommunaluppbördsstämma begära handräckning mot restskyldiga, om vilka upplysning erhållits, att de avflyttat till känd ort utom Stockholm. Med anledning härav syntes ovannämnda bestämmelser i restindrivningsförordningen böra erhålla en häremot svarande lydelse.

34 Kommittén har i 5 § 1 mom. av författningsförslaget vidtagit den ändringen, att ordet »överståthållarämbetet» utbytts mot orden »vederbörande uppbördsmyndighet». I detta sammanhang torde kommittén böra erinra därom, att ovannämnda sakkunniga för utarbetande av skärpta kontrollföreskrifter rörande landsfiskalernas och därmed jämställda befattningshavares medelsförvaltning m. m. i sitt den 17 maj 1930 avgivna betänkande framlagt förslag till ny restindrivningsförordning, varvid de nuvarande bestämmelserna i 5 och 6 §§ undergått vissa ändringar, dock icke i de hänseenden, varom här nu är fråga. För genomförande av den ovan förordade reformen beträffande kommunalutskyldernas indrivande erfordras jämväl vissa ändringar i lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse på landet (nr 251) samt i lagen samma dag om kommunalstyrelse i stad (nr 252). De utkast till lagändringar, som kommittén upprättat och vilka återfinnas å sid. 279, ansluta sig till de motsvarande ändringar, som av de sakkunniga föreslagits beträffande 70 § av då gällande lag om kommunalstyrelse på landet av den 21 mars 1862.

Förenklingar Bland de åtgärder, som ansetts kunna vidtagas till minskande av landsi räkenskaps- fi s k a lernas tjänstegöromål, hade landsstatslönesakkunniga jämväl angivit förn7ngsrvi°endet. enkling av gällande bestämmelser rörande räkenskaps- och redovisningsväsendet. I sådant avseende må här erinras, hurusom enligt § 19 i uppbördsreglementet den 14 december 1917 landsfiskal är skyldig att månatligen till landskontoret avlämna eller insända uppgift å influtna kronoutskylder, och skall denna uppgift för landsfiskalsdistrikt upptaga varje utskyldspost med dess fordelning på särskilda utskyldstitlar och vara vederbörligen summerad. På enahanda sätt gäller, att de redovisningar, som månatligen avgivas rörande indrivna böter, skola upptaga fördelning av böterna. De sakkunEnligt vad de sakkunniga uttalat i sitt betänkande, hade det från vissa håll Qiga. anmärkts, att berörda uppdelning på titlar lämpligare kunde äga rum- på landskontoren och att en väsentlig lättnad i landsfiskalernas arbete skulle inträda, därest en dylik uppdelning icke behövde ske i dessa tjänstemäns månatliga redovisningar. En ändring i nu angivna riktning hade sålunda bland annat föreslagits i landshövdingen Linnérs förutnämnda utredning angående omorganisation av polisväsendet i riket. Även de sakkunniga hade utan tvekan ansett, att landsfiskalernas befriande från skyldigheten att på titlar redovisa influtna kronoutskylder skulle tor dessa befattningshavare medföra en betydlig lindring av arbetet med redovisningen av ifrågavarande utskylder, och därför föreslagit åtgärd i sådan riktning. Specifikationsarbetet skulle i stället överflyttas på landskontoren. 1 orutsättningen härför skulle dock vara, att tiden för avlämnande av lansstyrelsernas räkenskaper till riksräkenskapsverket i vissa fall framflyttades. Däremot hade de sakkunniga icke ansett sig böra förorda ett motsvarande förenklat förfarande beträffande redovisning av böter, då specifikation av böter icke an-

35 nat äm i mera sällsynta fall kunde anses betungande för landsfiskalerna. I vad miår. ifrågavarande arbetes överflyttande till landskontoren skulle medföra ökade kostnader för avlönande av personal, kunde icke exakt beräknas för de olika länen, men så mycket syntes enligt förslagsberäkningar kunna sägas, att man icke behövde tänka sig någon ny ordinarie arbetskraft av denna anledning å landskontoren. I anslutning härtill hade de sakkunniga framlagt förslag till vissa ändringar i uppbördsreglementet av den 14 december 1917 samt i kungörelsen den 21 december 1917 med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen. Av de ämbetsverk, vilka mer eller mindre ingående upptagit den föreslagna reformen till behandling, hava länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Örebro, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län tillstyrkt densamma eller lämnat densamma i stort sett utan erinran, medan länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län icke direkt vare sig tillstyrkt eller avstyrkt densamma. För reformens genomförande hava även föreningen Sveriges landsfogdar och föreningen Sveriges landsfiskaler uttalat sig. Vissa av de nyss uppräknade länsstyrelserna hava emellertid framhållit, att ett genomförande av den utav de sakkunniga förordade reformen utan tvivel komme att förorsaka ökat arbete på landskontoren och påkalla ökad personal å dessa tjänsteställen. A vartdera av landskontoren i Kalmar, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län skulle sålunda, enligt vad vederbörande länsstyrelse uppgivit, erfordras ytterligare ett kvinnligt biträde och å landskontoret i Hallands län en ny befattningshavare. Länsstyrelserna i Kristianstads, Älvsborgs och Gävleborgs län hava uppställt såsom direkt villkor för att kunna biträda förslaget, att erforderlig personalökning å vederbörande landskontor kommer till stånd. Den föreslagna tiden för avlämnande till riksräkenskapsverket av landskontorets kassarapporter med därtill hörande bilagor ävensom debiterings- och uppbördsregister och bötesredogörelser har synts vissa länsstyrelser alltför knapp. Särskilda förslag till förlängning av denna tid hava framlagts av länsstyrelserna i Östergötlands och Örebro län. Länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Värmlands, Västmanlands och Västerbottens län samt riksräkenskapsverket hava icke ansett sig kunna förorda den föreslagna förändringen i redovisningsväsendet. Länsstyrelsen i Uppsala län har till stöd för sitt avstyrkande av den föreslagna reformen anfört, att landsfiskalerna med nuvarande bestämmelser tvingades att föra sina längder med noggrannhet och att, före redovisningen till länsstyrelsen, själva rätta möjligen uppkomna felaktigheter. Efter förslagets genomförande vore att befara en mindre noggrannhet med därav följande överlevereringar och propriebalanser. Granskningen på landskontoret skulle i många fall föranleda inhämtandet av upplysningar från landsfiskalen genom skrivelser eller telefonsamtal. Även om arbetet icke vore synnerligen betungande — dock större på landskontoret än för landsfiskalen — bleve det dock tidvis nödvändigt att förstärka landskontorets personal, med kostnad för statsverket. Länsstyrelsen i Väst-

Ämbetsy erken.

36 manlands län har ansett, att de tillämnade biträdesanslagen borde kunna sätta landsfiskalerna i stånd att fortfarande verkställa redovisning å titlar. Det vore vanskligt att yttra sig om huruvida specifikationsarbetet utan förstärkning av landskontorens arbetskrafter kunde inflyttas å länsstyrelserna, Den av de sakkunniga föreslagna utsträckningen av tiden för avlämnande av debiterings- och uppbördsredogörelsenia måste vidare enligt länsstyrelsens mening betecknas såsom otillräcklig, och har jämväl denna länsstyrelse framlagt förslag till utsträckning av nämnda tid. Vidare hava länsstyrelserna i Värmlands och Västerbottens län i utförliga motiveringar utvecklat skälen för sitt avstyrkande av de sakkunnigas förslag. Länsstyrelsen i Värmlands län har härvid anfört, att en verkställd undersökning för landskontorets del ådagalagt, att nämnda förslag med där tillgänglig arbetskraft knappast läte sig genomföra, Härtill komme praktiska svårigheter, särskilt beträffande de under vårmånaderna förekommande redogörelserna och icke minst redogörelsen för april månad, då avkortnings- och avskrivningsredovisningar ägde rum. Den ifrågasatta arbetsuppdelningen mellan landsfiskalerna och landskontoret skulle därjämte föranleda avsevärda olägenheter för medelsredovisningen i dess helhet. Landskontoret komme att belastas med tidsödande arbete för inhämtande från landsfiskalerna av ofta påkallade upplysningar och förklaringar. Alldeles särskilt skulle så bliva förhållandet beträffande den stora del av restantierna, som uttoges enligt lagen om införsel, i fråga varom fördelningen på titlar icke lämpligen kunde verkställas av annan än vederbörande landsfiskal. Därest den föreslagna anordningen skulle vinna tillämpning, komme det väsentligaste arbetet med förevarande redovisning att betunga landskontoret samt endast en jämförelsevis mindre del av samma arbete att kvarstå för landsfiskalerna, utan minskning för övrigt i dem tillkommande gottgörelse i form av indrivningsavgifter, som understundom kunde uppgå till betydande belopp. Ehuru sålunda förslaget vore ägnat att främja det i och för sig goda syftet att minska landsfiskalernas arbetsbörda, funne länsstyrelsen förslaget oantagligt med hänsyn till dess menliga inverkningar för medelsförvaltningens handhavande enligt nu gällande anordning, vilken under den tid denna tillämpats visat sig i det hela tillfredsställande. Länsstyrelsen i Västerbottens län har yttrat, att en där företagen undersökning beträffande en viss månads redovisning för Västerbottens län utvisat, att listorna över influtna medel upptoge c:a 17 400 poster, avkortnings- och avskrivningsförteckningarna sammanlagt c :a 30 000, varjämte längderna över oredovisade medel upptoge ej mindre än omkring 76 000 poster. Fördelades upprättandet och summering av dessa längder på 26 eller, efter indragning av tre distrikt, 23 landsfiskaler, bleve arbetet ej nämnvärt betungande, särskilt om landsfiskalen bereddes tillfälle till skrivhjälp. Därest detta arbete helt lades på landskontoret, vore uppenbart, att det vidlyftiga arbetet komme att medföra, att en ej oansenlig ytterligare personal måste där anställas, om länsstyrelsen skulle kunna inom föreskriven tid lämna sina redovisningar till vederbörande myndighet.

37 Det vore uppenbart, att då landsfiskalernas tjänstgöringsområden skulle utvidgas och deras olikartade arbetsuppgifter ökas, en stor del av landsfiskalernas mera maskinmässiga arbete måste komma att utföras av biträden. Löstes frågan om rätt för landsfiskalerna att erhålla biträden i tjänsten på lämpligt sätt, vore enligt länsstyrelsens mening enklast, att det nuvarande redovisningssystemet för krono- och kommunala utskylder tills vidare bibehölles oförändrat. Även länsstyrelsen i Södermanlands län har framhållit, att därest biträdesfrågan löstes och sålunda biträden anställdes i de särskilda landsfiskalsdistrikten, landsfiskalerna allt fortfarande borde vara skyldiga att i månadsräkningarna verkställa fördelning på titlar. Slutligen må nämnas, att riksräkenskapsverket för sin del visserligen velat instämma i de sakkunnigas uttalande därutinnan, att ingen tvekan kunde råda om att ett bifall till de sakkunnigas förslag i denna del skulle minska arbetet för landsfiskalerna. Men det skulle ock, såsom ämbetsverket anfört, minska möjligheten för riksräkenskapsverket att utöva kontroll. Och det syntes dessutom icke vara möjligt för länsstyrelserna att verkställa specifikation, om, såsom i ett flertal fall torde förekomma, endast delar av de särskilda posterna i restlängden redovisades i landsfiskalens uppgift. Då de sakkunnigas ifrågavarande förslag vore ägnat att sönderbryta hela det nu tillämpade redovisnings- och kontrollsystemet, ansåge sig ämbetsverket böra avstyrka detta förslag och för dess genomförande föreslagna förändringar i uppbördsreglementet och medelsförvaltningsförordningen. De erinringar, som sålunda framförts mot den föreslagna förenklingen i Kommittén. landsfiskalernas räkenskaps- och redovisningsväsende, synas kommittén förtjäna beaktande, och kommittén måste för sin del ställa sig betänksam rörande lämpligheten av densammas genomförande. I första hand kommer härvid i betraktande det förhållandet, att enligt samstämmiga uttalanden av ett flertal länsstyrelser den föreslagna reformen skulle medföra ökat arbete å landskontoren. Det torde icke vara mycket att vinna genom den föreslagna åtgärden, om den härav uppkommande minskningen i landsfiskalernas arbetsbörda skulle komma att motsvaras av ett ökat behov av personal i länsstyrelserna. Vidare synes den ifrågasatta åtgärden komma att åsamka länsstyrelserna vissa svångheter att inom behörig tid kunna avgiva debiterings- och uppbördsredovisningarna till riksräkenskapsverket, och åtminstone beträffande vissa månader torde under förutsättning av förslagets genomförande det bliva nödvändigt att framflytta tidpunkten för dessa redovisningars avlämnande till ett betydligt senare månadsdatum, än de sakkunniga tänkt sig. Efter att hava vägt mot varandra fördelarna och nackdelarna av den föreslagna reformåtgärden har kommittén kommit till den uppfattningen, att densamma icke bör vidtagas. Härav följer, att kommittén icke finner anledning förorda de utav de sakkunniga föreslagna ändringarna i uppbördsreglementet den 14 december 1917 samt i kungörelsen den 21 december 1917 angående medelsförvaltningen i länen.

38 Emellertid anser kommittén, att någon lättnad i landsfiskalernas redovisningsarbete skulle kunna på annat sätt åstadkommas, utan att detta skulle vålla olägenheter för landskontoren eller minska möjligheterna till kontroll. Kommittén åsyftar härvid vissa förenklingar vid upprättande av den balanslängd över kronoutskylder, som jämlikt 27 § i uppbördsreglementet skall avgivas i augusti månad. Enligt bestämmelserna i berörda paragraf skola kronoutskylderna i balanslängden angivas specifikt med fördelning på utskyldstitiar. Kommittén har för sin del funnit, att den landsfiskalerna åliggande skyldigheten att i balanslängden fördela utestående kronoutskylder på titlar skulle, vad angår augusti månads balanslängd, kunna utan olägenhet bortfalla. Av det utav riksräkenskapsverket upprättade formuläret till balanslängd (bilaga E till månadsräkningen) framgår, att i balanslängden skola angivas debetsedelns nummer, hemmans och lägenheters namn, nummer och mantal samt den skattskyldiges titel eller yrke och namn. Det synes kommittén till fyllest, att vid upprättande av balanslängden för augusti månad däri upptagas allenast debetsedelns nummer och slutsumma samt den skattskyldiges efternamn. Den förenkling i upprättande av balanslängden, kommittén alltså föreslår, förutsätter viss ändring i uppbördsreglementet. Utkast till sådan ändring är intaget å sid. 279 av kommitténs betänkande. Biträden De sakkunniga hade vidare upptagit till behandling frågan om anställande HskaTema genom statens försorg av biträden åt landsfiskalerna, Vad de sakkunniga, i De sakkon- sådant hänseende anfört och föreslagit återfinnes å sid. 45 o. f. av deras benigas/n 1924. tänkande. Härav framgår, att de sakkunniga funnit tiden vara inne att taga i övervägande, huruvida icke åt landsfiskalerna bör beredas möjlighet att på bekostnad av statsmedel anlita biträden i tjänsten. De sakkunniga hade härvid åberopat en av dem på grundval av från landsfiskalerna inhämtade uppgifter verkställd statistisk utredning, vilken utvisat, att i de allra flesta fall de redovisade extra inkomsterna i tjänsten, nämligen ersättning för indrivning av utskylder, ersättning i andra utsökningsmål, åklagarandelar av böter samt expeditionslösen, icke förslå till täckande av de utgifter, som äro förenade med tjänstens skötande, såsom utgifter för resor, för vilka särskild ersättning ej utgår, för ständiga och tillfälliga biträden och för tjänstelokal med uppvärmning, belysning, rengöring och städning. Åtgärder i denna riktning skulle enligt de sakkunnigas förmenande medföra ökad trygghet för det behöriga skötandet av landsfiskalstjänsterna. Man skulle ock därmed kunna komma ur den cirkel, som uppkomme på det sättet, att en landsfiskal, som funne göromålen icke kunna rätteligen fullgöras utan biträdeshjälp men icke hade statsmedel för ändamålet, själv bekostade biträdet men då också funne sig hava rätt att använda biträdet i enskilt förvärvsarbete och att, i ändamål att bättre fördela arvodeskostnaden, öka sitt arbete utom tjänsten. Som hel grupp betraktade hade landsfiskalerna kommit ganska långt på denna väg. E t t första steg på återvändandet från detta i det hela ogynnsamma förhållande vore otvivelaktigt ett övertagande från statens sida av kostnaden för biträde i arbetet i statens tjänst. Beträffande sättet för biträdesfrågans lösning hade de sakkunniga funnit så

39 många olika faktorer inverka på distriktens behov av statsanställda landsfiskalsbiträden, att det icke synts de sakkunniga lämpligt att i stat eller eljest fastställa ett visst biträdesanslag för varje särskilt distrikt, där sådant biträde borde finnas. De sakkunniga hade tänkt sig, att från början endast fastställdes minimibelopp och maximibelopp per distrikt ävensom totalbeloppet av det anslag, som vore behövligt för närmaste budgetår, och att det överlämnades åt varje länsstyrelse att med iakttagande av viss begränsning fixera beloppen. Med utgångspunkt från folkmängdsförhållandena i de olika distrikten hade de sakkunniga beräknat storleken av det totala anslag, som skulle för ändamålet bliva erforderligt. De sakkunniga anförde beträffande dessa frågor följande: »Då åtskilliga landsfiskalsdistrikt inom rikets län äro så litet omfattande, att statsavlönade biträden icke torde böra anställas inom desamma, synes först böra fastställas ett folkmängdsminimum för erhållande av biträde från det ifrågasatta anslaget. Om det ihågkommes, att justeringsmöjlighet skulle medgivas länsstyrelserna, i synnerhet för särskilt stora arealer, torde man kunna stanna därvid, att i ett distrikt, som i invånarantal icke går upp till 6 000, landsfiskalen bör kunna avvara något statligt anställt biträde. Enligt upprättad statistik finnas inom riket tillsammans 100 dylika distrikt. Sju län hava icke något distnkt med folkmängd under 6 000. I vart och ett av sex län finnes ett dylikt distrikt. E t t län, Jämtlands, har icke mindre än 19 dylika distrikt. Det kan ock framhållas, att landsfiskalerna i ett stort flertal av dessa 100 distrikt i de lämnade redogörelserna icke upptagit någon kostnad för biträden eller uppgivit endast en ringa sådan kostnad. För vissa distrikt med ifrågavarande jämförelsevis ringa folkmängd hava dock uppgivits rätt avsevärda biträdeskostnader, vilka uppgifter möjligen kunna giva anledning till sådan justering, som nyss omförmälts. För landsfiskalsdistrikt med 6 000 invånare och därutöver bör i regel beräknas ett biträdesarvode. Det lägsta beloppet för ett dylikt arvode torde böra sättas till 300 kr. för år. Detta belopp skulle i allt fall icke räcka till mer än ganska tillfällig hjälp med renskrivning och dylikt. Det högsta biträdesanslaget borde sättas till 3 000 kr. årligen. Det är nämligen i de större distrikten icke nog med ett statligt avlönat biträde. Man kan tänka sig möjligheten av att giva ett högsta biträdesarvode till en person å 2 400 kr. och att använda vad som återstode av totalbeloppet 3 000 kr. till gottgörelse för renskrivningshjälp och dylikt. Även andra kombinationer äro tänkbara, till exempel arvoden åt två biträden å respektive 1 800 kr. och 1 200 kr. Från det lägsta biträdesanslaget 300 kr. torde det vara lämpligt att gå uppåt i små trappsteg, förslagsvis med höjning av 300 kr. per 1 000 invånare intill högst 3 000 kr., alltid med iakttagande att de för distrikten tillgängliga anslagen må fixeras av länsstyrelsen ur nyss angivna synpunkter. Skalan för de beräknade biträdesanslagen skulle då få följande uppställning: 6 000 inv. till 7 000 inv. kr. 300 per år 7 000 » » 8 000 » » 600 » » 8 000 > > 9 000 » » 900 > » 9 000 » » 10 000 » » 1200 » » 10 000 > » 11000 > » 1500 » » 11000 » » 12 000 » » 1800 » » 12 000 » » 13 000 » » 2100 » » 13 000 » » 14 000 » » 2 400 » » 14 000 > » 15 000 » » 2 700 » » 15 000 » uppåt » 3 000 » »

40 De sakkunniga tänka sig, att på dylika biträdesanslag, eller närmare bestämt på sådana biträdesanslag, som med tillämpning av denna beräkning till beloppet bestämmas av länsstyrelserna, skulle kunna utgå dyrtidstillägg enligt därom gällande allmänna stadganden. Med tillämpning av bestämmelserna i kungörelsen angående dyrtidstillägg den 15 juni 1923 lära därvid såsom befattningshavare i statens tjänst och därmed berättigade till dyrtidstillägg komma att räknas extra landsfiskalsbiträden, som förordnats av länsstyrelsen eller efter länsstyrelsens medgivande av landsfiskalen själv.» I fråga om dessa extra befattningshavares rätt till ersättning för resor i tjänsten m. m. hade de sakkunniga ansett nödvändigt vara, att de i detta hänseende likställdes med landsfiskalerna i gällande resereglemente. I fråga om ersättning för sådana tjänsteresor, som icke ersattes enligt resereglementet, och i fråga om ersättning för särskilda utgifter, som de, utöver kostnader för eget behov, måst vidkännas för behörigt verkställande av vissa undersökningar, utredningar eller åtgärder i övrigt, hade de sakkunniga, hänvisat till ett inom socialdepartementet hösten 1924 utarbetat förslag till kungörelse angående ersättning åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet för vissa av deras verksamhet föranledda utgifter m. m., vilket förslag de sakkunniga tänkt sig skulle äga tillämpning å landsfiskalernas biträden i den omfattning, som vore avsedd i fråga om landsfiskalerna själva. 1 Däremot syntes anordnande på statens bekostnad av telefonförbindelse för dessa extra befattningshavare icke behöva förekomma. Såsom extra befattningshavare, berättigade till förenämnda reseersättning m. m., skulle enligt förslaget räknas extra landsfiskalsbiträden, som förordnats av länsstyrelsen eller med dennas medgivande av landsfiskalen. De sakkunniga hade verkställt en beräkning efter de angivna grunderna av statsverkets kostnader för landsfiskalsbiträden under närmaste budgetår (budgetåret 1925/1926), vilken beräkning emellertid grundats på nu gällande distriktsindelning. Med hänsyn till att landsfiskalstjänsterna i de allra flesta distrikt vid tiden för de sakkunnigas utredning voro besatta med ordinarie innehavare, hade nämligen de sakkunniga helt naturligt haft att utgå från att den av de sakkunniga i betänkandet föreslagna minskningen av distriktens antal — från 491 distrikt till 410 distrikt — endast successivt kunde genomföras. Enligt den gjorda beräkningen skulle den totala kostnaden för biträden ifrågavarande budgetår uppgå till 488 000 kr. Av en uppgift å annat ställe i betänkandet (sid. 168) framgår, att vid en framtida fullt genomförd organisation den årliga kostnaden skulle belöpa sig till 601 500 kr. I fråga om de extra biträdenas blivande uppgifter i tjänsten, kvalifikationer m. m. yttrade de sakkunniga: »Den uppgift, som skall tillkomma de extra biträdena hos landsfiskalerna, skall bestå uti att i allt, som rör tjänsten, tillhandagå landsfiskalerna i arbetet och därvid utföra, vad av landsfiskalen ålägges dem. Någon närmare redogörelse för vad biträdesuppdraget innebär torde icke erfordras. Endast i vissa hänseenden bör frågan skärskådas något närmare. 1 Föreskrifter rörande ersättning åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet hava sedermera utfärdats genom kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 342).

41 Det måste anses lämpligt, att de mera försigkomna bland dessa biträden av länsstyrelserna, förordnas att i landsfiskalsdistriktet fullgöra, vad som ankommer på fjärdingsman. Då länsstyrelsen äger befogenhet att i förekommande fall förordna ett landsfiskalsbiträde att i egenskap av allmän åklagare föra talan i brottmål, behoves därom icke något särskilt uttalande. ^ Emedan landsfiskalsbiträde i regel uppehåller sig och har sin verksamhet på samma ställe som landsfiskalen, torde något allmänt förordnande för landsfiskalsbiträdet att verkställa häktning icke behöva ifrågakomma. Däremot behöver inom utsökningsväsendets område möjlighet beredas för landsfiskalen att kunna sätta biträdet i sitt ställe såsom utmätningsman. För detta ändamål bör länsstyrelsen hava befogenhet att antaga biträdet att för särskilt fall av landsfiskalen sättas till utmätningsman i landsfiskalens ställe. Andnngar, som på grund härav behövas i 3 och 162 §§ utsökningslagen, torde i huvudsak böra givas enahanda lydelse, som föreslagits i ett innevarande höst inom socialdepartementet utarbetat lagändringsförslag, över vilket landshövdll T ? e n O ' v on Sydow m. fl. sakkunniga den 16 oktober 1924 avgivit yttrande. Då det förordnade landsfiskalsbiträdet i sin egenskap av extra befattningshavare^ bliver att betrakta såsom tjänsteman, behövs för nu ifrågavarande ändamål icke någon ändring i lagen om ersättning av allmänna medel i vissa tall for skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänsteman, den 10 juli 1899. I löneregleringshänseende bör landsfiskalsbiträde, såsom av det förut anförda torde framgå, vara att räkna till extra befattningshavare enligt bestämmelserna i 1 avd. 4 kap. i kungörelsen med avlöningsbestämmelser för ickeordinane befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, den 31 december 1921. Landsfiskalsbiträde, för vilket bestämmes ett arvode av 1 800 kr. för år, bör förordnas till befattningen av länsstyrelsen. Landsfiskalsbiträde med arvode av lägst 1 200 kr. men under 1 800 kr. för år bör förordnas av landsfiskalen, efter inhämtande av besked, att hinder emot förordnandet icke möter från länsstyrelsens sida. Om fråga uppstår att förordna landsfiskalsbiträde med lägre arvode än 1 800 kronor för år att fullgöra fjärdingsmansgöromål eller att antaga så avlönat biträde att av landsfiskalen sättas till utmätningsman för bestämt fall, är bäst, att lansstyrelsen också själv förordnar denne extra befattningshavare till landstiskalsbiträde, så att ovisshet om hans tjänsteställning icke må råda, Lägre avlönade biträden torde böra förordnas av landsfiskalen. Samtliga förordnanden torde böra lämnas tillsvidare och kunna när som helst återkallas. Landsfiskalsbiträde med arvode av 1 800 kr. och därutöver, som sålunda torordnas av länsstyrelsen, bör hava fullgjort, vad som för behörighet till landshskalstjänst är föreskrivet. Detta innebär, enligt kungörelsen den 14 december 1917, att hava avlagt landsfiskalsexamen eller examen medförande behörighet till domarebefattning eller kansliexamen samt att hava minst ett och ett halvt ar uppehållit kronofogde-, länsmans- eller landsfiskalsbefattning eller i tjänsten hava biträtt sådan befattningshavare ävensom att hava tjänstgjort minst ett år hos länsstyrelse samt minst ett halvt år vid poliskår i stad och därvid hava erhållit utbildning jämväl å detektivavdelning; dock att for den, som avlagt någon av nyssnämnda högre examina, tiden tor tjänstgöring hos kronofogde eller länsman eller landsfiskal må inskränkas till tre månader och för tjänstgöring hos länsstyrelse till ett halvt år. Avlagd lansmansexamen medför behörighet till landsfiskalstjänst, om sökande efter examens avläggande utan avbrott tjänstgjort inom landsstaten. Emedan det på sina håll kan inträffa, att vid den första uppsättningen svårigheter kunna möta att finna tillräckligt många fullt kompetenta aspiranter i—311850

42 Ämbetsverken.

till de högre avlönade biträdesbefattningarna, torde länsstyrelsen böra erhålla befogenhet att vid biträdesförordnanden under de första två åren medgiva erforderliga undantag från eller uppskov med fullgörande av nyss omförmälda kompetensbestämmelser rörande viss tids tjänstgöring hos skilda myndigheter. För landsfiskalsbiträden, som icke förordnas av länsstyrelserna, torde åtminstone tills vidare några kompetensbestämmelser icke behöva utfärdas.» I anslutning till vad sålunda anförts hade de sakkunniga föreslagit införande i instruktionen för landsfiskalerna den 14 december 1917 av vissa nya paragrafer, innefattande bestämmelser rörande landsfiskalsbiträden (sid. 50—51 i bet.). Såsom en sammanfattning av sina förslag i biträdesfrågan hade de sakkunniga förordat, att till länsstyrelsernas förfogande måtte ställas medel, i enlighet med de sakkunnigas beräkningar, för beredande av biträden i tjänsten åt vissa landsfiskaler, att hos landsfiskalerna måtte anställas extra befattningshavare med benämning landsfiskalsbiträden till det antal samt med den kompetens, den befogenhet och den avlöning och övriga förmåner, varibland reseersättning, som de sakkunniga angivit, samt att i sammanhang därmed i utsökningslagen och landsfiskalsinstruktionen måtte införas de av de sakkunniga ifrågasatta ändringarna, Av de över löneregleringsförslaget avgivna yttrandena synes framgå, att flertalet av de ämbetsverk, som till särskild behandling upptagit frågan om anställande av statsavlönade biträden i landsfiskalsdistrikten, principiellt anslutit sig till de sakkunnigas uppfattning rörande behovet och lämpligheten av att åtgärder i sådant syfte vidtagas. Det förslag till lösning av biträdesfrågan, de sakkunniga framlagt, har också i stor omfattning vunnit ämbetsverkens gillande, även om anmärkningar framställts mot vissa av förslagets detaljer. Sålunda hava länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands och Norrbottens län förklarat sig i huvudsak godtaga de sakkunnigas förslag eller i stort sett icke hava någon erinran att framställa mot detsamma. Av övriga i ärendet hörda ämbetsverk hava allenast justitiekanslersämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings och Blekinge län samt statskontoret och riksräkenskapsverket haft mera principiella invändningar att framställa mot den föreslagna lösningen. Länsstyrelsen i Stockholms län har på anförda skäl förklarat sig sakna möjlighet att ingå på någon närmare prövning av de sakkunnigas förslag. De mot förslaget framställda erinringarna beträffande detaljerna äro i huvudsak följande. Länsstyrelserna i Östergötlands, Kristianstads, Älvsborgs och Örebro län hava ansett det föreslagna minimiarvodesbeloppet av 300 kr. vara väl lågt tilltaget; enligt den mening, som uttalats av de båda sistnämnda länsstyrelserna, bör minimianslaget för distrikt och år beräknas till 500 kr. och enligt länsstyrelsens i Kristianstads län åsikt till 600 kr. eller helst något högre. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har yttrat, att någon begränsning i bi-

trädesanslaget uppåt till 3 000 kr. icke bör äga rum eller att i varje fall maximibeloppet bör sättas högre än det nyssnämnda. Att de föreslagna biträdesanslagen genomgående vore för låga, har antytts av länsstyrelsen i Västmanlands län, som ansett de av föreningen Sveriges landsfiskaler i dess yttrande över löneregleringsförslaget framförda kraven (jfr sid. 46) i avseende å såväl beloppens storlek som även antalet biträden i de särskilda distrikten äga fog för sig. Länsstyrelsen i Kronobergs län har i förevarande hänseende åberopat landsfogdens i länet yttrande, däri ifrågasatts en sådan gradering av biträdesanslaget, att detta från 300 kr. per år för distrikt om minst 6 000 invånare höjes med 30 kr. för varje överskjutande 100-tal invånare. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har framhållit, att ett biträdesanslag, som icke räckte för ett ständigt biträdes anställande utan endast till renskrivning eller dylikt, icke bleve till avsett gagn; men även de högre bidragen vore för knappa för erhållande av för de mera arbetstyngda distrikten fullt kvalificerade biträden. Anslagen till tjänstebiträden borde därför höjas, så att lägsta anslaget, avsett för distrikt med från 6 000 till 9 000 invånare, sattes till 1 000 kr. och de övriga anslagen höjdes med i genomsnitt 300 kr. Enligt länsstyrelsernas i Alvsborgs och Västerbottens län mening böra även distrikt med en folkmängd under 6 000 invånare komma i åtnjutande av biträdesanslag. Länsstyrelsen i Jämtlands län har velat göra en bestämd skillnad mellan det anslag, som erfordras för anställande av biträden, och vad som åtgår för renskrivning och dylikt. Då de sakkunniga såsom lägsta belopp tänkt sig 300 kr. per år, vore det uppenbart, att beloppet endast komme att förslå för tillfällig hjälp med renskrivning m. m. Med andra ord, beloppet utgjorde allenast ett ökat förvaltningsbidrag och hade icke något att skaffa med anställande av landsfiskalsbiträden, från vilka kåren kunde rekryteras. Enligt länsstyrelsens uppfattning vore det riktigare att vid anslagets bestämmande skilja på dessa två olika ändamål. Å ena sidan borde för sådana distrikt, där ett eller flera biträden ansåges erforderliga, anslag för detta ändamål anvisas. Det belopp, som lägst i dylikt fall kunde komma i fråga, vore 1 200 kr. A andra sidan borde det finnas möjlighet för landsfiskaler i distrikt, där det allmänna förvaltningsbidraget visade sig otillräckligt och där biträden icke vore anställda, att erhålla särskilt förvaltningsbidrag. Båda typerna av förvaltningsbidrag borde utdelas av länsstyrelsen. Även länsstyrelsen i Malmöhus län har framställt en liknande erinran, i det att denna länsstyrelse framhållit det vara mindre opportunt att för de små anslagen uppställa fordran om förordnande av viss person såsom landsfiskalsbiträde. Där göromålens art krävde, att för distnktet ansloges medel till belopp av högst 900 kr., borde medlen kunna utbetalas till landsfiskalen att av honom för ändamålet disponeras efter gottfinnande. Länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Jämtlands och Norrbottens län hava understrukit de sakkunnigas uttalande, att folkmängden ensamt icke borde få bliva avgörande för fördelning inom länen av biträdesanslag. Av långt större betydelse vore distriktets belägenhet invid större stad, industriers befintlighet inom distriktet, befolkningens större eller mindre rör-

44 lighet, livliga kommunikationsförhållanden, polis- och indrivningsgöromålens omfattning, antalet kommuner och municipalsamhällen inom detsamma, distriktets karaktär — fastlands- eller skärgårdsområde — stor areal med vitt spridd bebyggelse m. m. Vederbörande länsstyrelse borde därför vid fördelning av det till dess förfogande ställda beloppet för ifrågavarande ändamål äga rättighet att taga hänsyn till alla på saken inverkande omständigheter. Länsstyrelsen i Stockholms län har särskilt framhållit, att biträdenas avlöning icke borde fixeras enbart efter de schematiska regler, som av de sakkunniga föreslagits, utan länsstyrelsen erhålla större rörelsefrihet vid sin prövning av behovet. Ej heller borde antalet biträden så ovillkorligt begränsas, som i förslaget skett, till uppenbart förfång särskilt för de allra största distrikten. För tryggande av en ändamålsenlig användning av biträdesinstitutionen borde fullständigt förslag till biträdesstat årligen underställas Kungl. Maj:ts prövning. En annan detalj i de sakkunnigas förslag i biträdesfrågan, som mött invändningar från vissa länsstyrelser, rör ordningen för tillsättande av landsfiskalsbiträden. I sådant avseende hava länsstyrelserna, i Östergötlands, Kristianstads och Hallands län ansett, att, där arvode till landsfiskalsbiträde beräknas skola utgå med 1 200 kr. eller däröver, förordnande av sådant biträde bör utfärdas av länsstyrelsen och att sålunda allenast biträde med arvode under nyssnämnda belopp må förordnas av landsfiskal. Samma uppfattning har ock kommit till uttryck i utlåtande från länsstyrelsen i Västmanlands län, varvid dock är att märka, att denna länsstyrelse ansett den inskränkningen erforderlig, att biträde med lägre arvode än 1 200 kr. i alla händelser icke må av landsfiskal förordnas utan efter från länsstyrelsen inhämtat besked, att hinder mot förordnandet ej möter. Enligt länsstyrelsens i Älvsborgs län mening bör länsstyrelsen ur allmänna synpunkter bestämma, i vilka fall förordnande av biträde bör utfärdas av denna, icke av vederbörande landsfiskal, som enligt förslaget syntes kunna få möjlighet att använda beviljat anslag så, att förordnande för högre kvalificerat biträde ej behövde begäras. En länsstyrelse, nämligen länsstyrelsen i Värmlands län, håller före, att samtliga biträden, oavsett arvodets storlek, böra förordnas av vederbörande länsstyrelse. Landsfiskal skulle enligt denna länsstyrelses åsikt allenast medgivas rätt att anställa biträde i de fall och under de förutsättningar i övrigt, som av de sakkunniga föreslagits. Länsstyrelsen i Stockholms län anser samtliga statsavlönade biträden böra tillsättas av länsstyrelsen eller — beträffande biträden med endast kontorsgöromål — med länsstyrelsens godkännande. Länsstyrelsen i Jämtlands län, som enligt vad förut nämnts ansett anslag för anställande av biträde icke böra utgå med lägre belopp än 1 200 kr., har uttalat sig för att förordnande för biträde bör utfärdas av länsstyrelsen och icke av landsfiskalen. Viss tveksamhet har yppat sig jämväl beträffande den av de sakkunniga ifrågasatta skyldigheten för landsfiskalsbiträde att efter länsstyrelses förordnande fullgöra, vad enligt lag och författning tillkommer fjärdingsman.

45 Med avseende härå har länsstyrelsen i Östergötlands län anfört, att, även efter det lagen om polisväsendet i riket den 6 juni 1925 vunnit tillämpning å landsbygden, det tillkomme vederbörande polisdistrikt att utse sina fjärdingsman, och någon befogenhet för länsstyrelsen att tillsätta landsfiskalsbiträden såsom fjärdingsman inom ett eller flera polisdistrikt förefunnes alltså icke. En sådan anordning, som skulle förrycka hela biträdesinstitutionen, syntes heller icke vara av de sakkunniga åsyftad. Snarare syntes de sakkunniga hava menat, att biträdena vid sidan av de särskilda polisdistriktens fjärdingsman skulle fullgöra fjärdingsmans åliggande, t, ex. med avseende å indrivning av utskylder, delgivningar av stämning m. m. Härigenom skulle emellertid uppstå en viss konkurrens mellan biträdena och fjärdingsmannen med avseende å de inkomstbringande uppdragen, något som länsstyrelsen funne icke fullt lämpligt, särskilt som det syntes ligga nära till hands, att landsfiskalen i detta avseende hellre tillgodosåge sitt biträde än fjärdingsmannen. Enligt landsfogdens i länet yttrande, vilket av länsstyrelsen i denna del åberopats borde biträde med arvode av 1 800 kr. och därutöver och som fullgjort, vad som för behörighet till landsfiskalstjänst är föreskrivet, erhålla titeln extra landsfiskal och tilldelas befogenhet att på eget ansvar fullgöra vissa landsfiskal åliggande tjänsteåligganden, såsom t. ex. att verkställa utmätningar och polisundersökningar, när han därtill av landsfiskal förordnats. Därjämte borde dylikt biträde erhålla bemyndigande att anhålla för brott misstänkt person men ej att verkställa häktning. Rörande lämpligheten att förordna biträde att fullgöra, vad som ankommer på fjärdingsman, har viss tvekan uttalats även från länsstyrelsens i Värmlands län sida. Länsstyrelsen ifrågasätter, huruvida det icke skulle vara ändamålsenligare att föreskriva, att sådant biträde må i förekommande fall kunna tilldelas dylikt förordnande, med rätt i övrigt för länsstyrelsen att beträffande landsfiskalsbiträdes tjänstgöringsskyldighet utfärda särskild instruktion i anslutning till de bestämmelser därom, som gälla för extra landsfiskaler i länet. En ändring i de sakkunnigas förslag i förevarande punkt har ock påyrkats av länsstyrelserna i Gotlands och Hallands län. Den nuvarande lydelsen skulle nämligen enligt nämnda länsstyrelsers förmenande kunna föranleda till den uppfattningen, att biträdet helt skulle övertaga en fjärdingsmans uppgifter, något som strede mot vad i lagen om polisväsendet i riket funnes föreskrivet om tillsättande av fjärdingsman i de särskilda polisdistrikten och på dem ankommande göromål. Den av länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasatta befogenheten för länsstyrelse att i fråga om biträdes verksamhet meddela närmare bestämmelser har ock förordats av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som tillika ifrågasatt införande i landsfiskalsinstruktionen av föreskrifter rörande biträdets ställning i förhållande till länsstyrelse, landsfogde och vederbörande landsfiskal. Länsstyrelsen i Jämtlands län har ansett det icke vara lämpligt, att för landsfiskalsbiträde med arvode av 1 800 kr. och däröver såsom ofrånkomligt kompetensvillkor uppställes behörighet till landsfiskalstjänst. Enligt länsstyrelsens erfarenhet avlades landsfiskalsexamen numera sällan, förrän ve-

46 derbörande befattningshavare tjänstgjort under ett flertal år såväl hos länsstyrelse som hos landsfiskal, och den mognad, som härigenom erhölles, syntes uteslutande vara till gagn vid examens avläggande. Men även dessförinnan borde biträde otvivelaktigt kunna uppnå ett statligt arvode av 1 800 kr. och därutöver. Särskilt komme detta att ha betydelse, ifall en viss cirkulation mellan länsstyrelsernas extra tjänstemän och landsfiskalernas biträden ägde rum. Den av de sakkunniga föreslagna övergångstiden av två år, under vilken länsstyrelse skulle vid förordnande av biträde äga medgiva undantag från eller uppskov med fullgörande av stadgade föreskrifter rörande viss tids tjänstgöring hos skilda myndigheter, har av länsstyrelsen i Hallands län ansetts vara alltför kort, och har länsstyrelsen förordat densammas utsträckande till exempelvis fem år. Tre länsstyrelser hava särskilt yttrat sig i frågan, huruvida biträdesbefattning bör stå öppen såväl för man som för kvinna. Enligt länsstyrelsens i Kristianstads län förmenande borde de statsavlönade biträdena vara manliga, enär kvinnliga biträden icke kunde vinna befordran vid landsstaten och användandet av kvinnlig arbetskraft skulle försvåra rekryteringen av landsfiskalskåren. Åt samma uppfattning har ock länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län givit uttryck; dock har det synts denna länsstyrelse icke föreligga, hinder att, där mer än ett biträde finnes, även anställa kvinnligt sådant. Länsstyrelsen i Örebro län, som likaledes funnit lämpligt, att vissa biträdesbefattningar besattes med kvinnor, dock med arvode av högst intill 1 800 kr., har ansett biträdesbefattning böra innehavas av man, då det avses, att biträde skall fullgöra göromål såsom fjärdingsman eller utmätningsman. I detta sammanhang torde få omförmälas, att sistnämnda länsstyrelse förutsätter, att, förutom landsfiskalsbiträden, biträdande landsfiskaler med avlöning från polisanslaget även i fortsättningen skola kunna anställas i ungefärlig överensstämmelse med vad förut ägt rum. Slutligen torde i korthet böra återgivas, vad föreningen Sveriges landsfiskaler yttrat i biträdesfrågan. Föreningen i fråga har förordat en annan gradering av biträdesanslagen, än de sakkunniga i sitt betänkande ifrågasatt. Sålunda har föreslagits, att ett biträdesarvode måtte utgå till varje distrikt med mindre än 12 000 invånare, att distrikt över 12 000 erhålla två biträdesarvoden samt att de distrikt med mellan 10 000 och 12 000 invånare, i vilka på grund av särskilda förhållanden länsstyrelsen anser behov av mera än ett biträde föreligga, tilldelas två biträdesarvoden. Enligt föreningens åsikt bör lägsta bidraget sättas till 1 000 kr. samt utgå i distrikt med intill 7 000 invånare. Därefter bör arvodet stiga alltefter folkmängdens ökning enligt viss angiven skala upp till 2 800 kr. i distrikt med 14 000 invånare och därutöver. I distrikt med 12 000 invånare och däröver liksom ock i sådana distrikt med 10 000 men ej 12 000 invånare, där länsstyrelsen funne två biträden erforderliga, borde arvodet till det andra biträdet utgå med 1 200 kr. Föreningen har ansett någon kompetens icke böra föreskrivas för biträde i distrikt med intill 7 000 invånare och i distrikt under 10 000 ej annan kompe-

47 tens än avlagd realskolexamen. Biträde med arvode av 2 400 kr. och därutöver borde hava fullgjort, vad för befordran till landsfiskalstjänst är föreskrivet, där ej länsstyrelsen funne sig kunna förordna aspirant utan dylik kompetens till biträde inom sådant distrikt. Biträde, som åtnjöte minst 2 400 kr. i arvode, borde förordnas av länsstyrelsen, övriga biträden av landsfiskalen. I de distrikt, där biträdesarvodet utginge med högst 1 800 kr., syntes landsfiskalen böra vara berättigad att efter eget val använda manlig eller kvinnlig arbetskraft. De ovan nämnda ämbetsverk, som framställt mera principiella erinringar mot de sakkunnigas förevarande förslag, hava utlåtit sig sålunda. Justitiekanslersämbetet har yttrat, att de sakkunnigas förslag om minskning av antalet ordinarie landsfiskaler och kompensering åtminstone i viss mån genom ökat antal biträden måhända vore ofrånkomligt för vinnande av en välbehövlig löneökning åt landsfiskalerna. Men detta förslag kunde, om det bleve genomfört, medföra vissa olägenheter. Ur de synpunkter ämbetet hade att företräda syntes böra särskilt framhållas, att då landsfiskalerna hade mera svårt att på biträdet överflytta det ekonomiska ansvaret för tjänstens uppbördsverksamhet, det kunde befaras, att han koncentrerade sig på denna verksamhet, lämnande åt biträdet att på eget ansvar syssla med huvudparten av polis- och åklagar-verksamheten. Och ändå inginge i den sist nämnda verksamheten vissa befogenheter, som för gemene man kunde hava den största betydelse, t. ex. förundersökning, beslag, åtal. Till och med häktningsrätt skulle biträdet kunna erhålla — en rätt, som i flertalet andra kulturstater vore reserverad för domare. Länsstyrelsen i Stockholms län har funnit de sakkunnigas förslag i förevarande del icke vara klart utformat i vad det avsåge förhållandet mellan de föreslagna nya biträdena å ena sidan samt de från polisanslaget avlönade, redan befintliga extra landsfiskalerna och kontorsbiträdena med polisbefogenhet å den andra. Denna fråga, framhåller länsstyrelsen, hade icke blivit berörd vare sig i Kungl. Maj:ts propositioner till 1925 års riksdag rörande polisväsendet eller i riksdagens beslut i ärendet och hade, så vitt länsstyrelsen kände, icke heller på något annat sätt blivit upptagen till behandling. Under sådana förhållanden kunde länsstyrelsen icke finna annat, än att de sakkunnigas förslag i förevarande del svårligen kunde till sin innebörd och sina verkningar fullt bedömas. Det syntes nämligen vara tydligt, att för ett sådant bedömande måste först klargöras, huruvida man hade att räkna med att extra landsfiskaler och landsfiskalsbiträden med avlöning från polisanslaget fortfarande skulle kunna finnas jämte de nytillkommande biträdena med avlöning från anslaget till fögderiförvaltningarna eller huruvida meningen vore, att de nya landsfiskalsbiträdena skulle ersätta, helt eller delvis, hittillsvarande extra landsfiskaler och biträden. Om man sammanställde de till Stockholms län från polisanslaget utgående medlen, tillhopa 51 300 kr., med den av de sakkunniga efter nuvarande distriktsindelningen i länet beräknade biträdeskostnaden, 24 600 kr., måste den slutsatsen dragas, att den nya biträdesinstitutionen i alla händelser i detta län icke kunde ersätta den hittillsvarande. Å andra sidan syn-

48 tes det ligga i sakens natur, att de av de sakkunniga föreslagna nya landtfiskalsbiträdena icke utan vidare kunde tillsättas jämte de förut anställda. Länsstyrelsen ansåge alltså, att frågan om extra landsfiskaler och landsfiskalsbiträden av olika slag med avlöning från såväl polis- som fögderianslagen måste upptagas i ett sammanhang, om densamma skulle kunna bringas till en rationell lösning. Då de sakkunnigas utredning icke gåve utgångspunkten för en sådan behandling, saknade länsstyrelsen möjlighet att ingå på nännäre prövning av deras förslag i denna del. Under framhållande av svårigheten att på ett tillfredsställande sätt ordna biträdesfrågan för längre tid, i det att behovet av biträde i ett distrikt ganska hastigt kunde förändras även oberoende av förändringar i folkmängden, har länsstyrelsen i Uppsala län yttrat, att minsta olägenhet syntes vara förknippad med en anordning, enligt vilken fasta, av länsstyrelsen tillsatta biträdesbefattningar inrättades i de mest svårskötta distrikten men underkastades periodisk reglering, t. ex. vart femte eller vart tionde år, vilken omreglering beslutades av Kungl. Maj:t efter länsstyrelsens förslag, och att ett anslag ställdes till länsstyrelsens förfogande att fördelas såsom bidrag till kostnader för biträden, som landsfiskalerna själva, med länsstyrelsens godkännande, ägde anställa. På detta sätt skulle skarpa ojämnheter mellan de särskilda distrikten och mellan förhållandena i samma distrikt under skilda tider undvikas, pa samma gång som en tillfredsställande rekrytering skulle underlättas. Biträden, särskilt de fasta och av länsstyrelsen tillsatta, borde i åtskilliga fall lämpligen kunna förordnas till extra landsfiskaler med viss självständig befogenhet. Länsstyrelserna i Jönköpings och Blekinge län hava funnit det betänkligt att utöka icke-ordinariesystemet med en ny kår av extra befattningshavare. Sistnämnda länsstyrelse har ansett det i alla avseenden fördelaktigare, att landsfiskalerna, utan den godtyckliga begränsningen till distrikt med 6 000 invånare, tillerkändes ett den beräknade avlöningen till biträde motsvarande expensbidrag, med rätt för vederbörande landsfiskal att såsom hittills själv ordna biträdesfrågan på sätt för var och en funnes lämpligast. En liknande ståndpunkt har ock intagits av statskontoret. Skulle anslag till landsfiskalsbiträdena beviljas på sätt de sakkunniga föreslagit, måste man enligt statskontorets mening efter någon tids förlopp även räkna med en fastare anställningsform — extra ordinarie eller ordinarie — för dessa biträden, vilket med all säkerhet skulle medföra väsentligt ökade utgifter för statsverket, Statskontoret, som funnit den föreslagna anordningen icke vara den ur statsverkets synpunkt lämpligaste, har i stället förordat, att förvaltningsbidraget beräknas med hänsyn till att detsamma skall utgöra ersättning icke endast såsom hittills för skrivmaterialier och kontorsutensilier utan även för utgifter för tjänstebiträden och för tillhandahållande av tjänstelokaler med därmed förenade kostnader. En förutsättning härför vore dock, att förvaltningsbidraget betydligt ökades och utginge i förhållande till distriktets arbetsbörda. I sistnämnda hänseende har statskontoret ifrågasatt, att förvaltningsbidraget i distrikt med minst 6 000 invånare ökas med 200 kr. utöver nu utgående förvaltningsbidrag eller till 700 kr. samt med ytterligare 200 kr. för varje

49 fullt 1 OOO-tal invånare utöver 6 000, dock att bidraget sammanlagt icke finge överstiga 1 800 kr. Enligt statskontorets på de sakkunnigas folkmängds uppgifter grundade beräkning skulle kostnaden för ökat förvaltningsbidrag, på sätt som av statskontoret föreslagits, kunna begränsas till 305 500 kr. Riksräkenskapsverket har uttalat tvekan, huruvida något behov av statsavlönade biträden verkligen förelåge. Det syntes icke vara omöjligt, att statsanställning av biträden i många fall kunde föranleda landsfiskalerna till att överlåta stora delar av sitt arbete i statens tjänst åt de nya biträdena för att därigenom få bättre tid till arbete utom tjänsten. Ämbetsverket har ansett den ökning av statsutgifterna, som anställning av landsfiskalsbiträden skulle innebära, stå i sådant sammanhang med den av riksdagen ur statsfinansiell synpunkt ifrågasatta indragningen av landsfiskalstjänster, att om denna besparingsåtgärd icke befunnes möjlig eller lämplig, icke heller förstnämnda utgift borde komma till stånd. Emellertid har ämbetsverket framhållit, att detsamma icke kände sig övertygat om lämpligheten av indragning av landsfiskalstjänster och statsanställning av landsfiskalsbiträden. Landsstatslönesakkunniga hava i sitt förnyade utlåtande den 6 juli 1926 De sakkunupptagit till behandling vissa av de detaljerinringar, som enligt vad ovan relä- m g a ^ terats framställts mot de sakkunnigas förslag i biträdesfrågan. Beträffande spörsmålet, att landsfiskalsbiträde med 1 800 kr. i arvode för år och därutöver borde av länsstyrelsen tillika kunna förordnas att fullgöra, vad enligt lag eller författning ankomme på fjärdingsman, yttra de sakkunniga, att om denna anordning skulle stöta på betänkligheter, intet vore att erinra mot att det i landsfiskalsinstruktionen föreslagna, stadgandet härom borttoges. I anledning av att länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påyrkat införande i de föreslagna tilläggen till landsfiskalsinstruktionen av föreskrifter rörande biträdes ställning i förhållande till länsstyrelse, landsfogde och vederbörande landsfiskal m. m. hava de sakkunniga vidare förordat en del jämkningar och kompletteringar av den förut föreslagna författningstexten. Slutligen utveckla de sakkunniga närmare innebörden av sitt förslag i vad det avser förhållandet mellan de föreslagna nya statsavlönade landsfiskalsbiträdena och de hos landsfiskalerna i en del distrikt redan för närvarande med avlöning från polisanslaget anställda dels extra landsfiskalerna och dels kontorsbiträdena med polisbefogenhet. Under framhållande av att i proposition nr 59 till 1925 års riksdag angående anslag till polisväsendet m. m. å sid. 15 givits besked i detta hänseende under rubrik: tillämpning av äldre regler, anföra de sakkunniga bland annat: »Där förklaras uttryckligen om extra landsfiskaler, som, helt bekostade av polisanslaget, förordnats i åtskilliga landsfiskalsdistrikt, att i den mån de verkställa polisarbete, som enligt den föreslagna lagen om polisväsendet i riket skall ankomma på däri avsedd polispersonal, bliva de tydligen överflödiga vid ett fullständigt genomförande av den nya organisationen. 'I den mån de åter verkställa arbete, som egentligen ankommer å vederbörande landsfiskal, lära

50 de bliva överflödiga, så snart en sådan reform av fögderiförvaltningen genomförts, att erforderliga biträden ställas till landsfiskalernas förfogande. Så länge emellertid av ena eller andra anledningen dessa befattningshavare erfordras, torde de få bekostas av förevarande anslag enligt hittillsvarande grunder.' Det finnes ingenting, som antyder, att vad här sagts skulle äga^tillämpning blott å extra landsfiskaler, utan måste det anses tillämpligt även å de med polisbefogenhet försedda extra biträden, som här och var finnas mot avlöning från polisanslaget anställda hos landsfiskal. De sakkunniga anföra i sitt betänkande (sid. 13), att de fatt sig ålagt att utföra sitt uppdrag oberoende av när det i november 1922 avgivna förslaget till omorganisation av polisväsendet kunde framläggas för riksdagen. Ytterligare anföra de sakkunniga (sid. 46, 47), att det definitiva bestämmandet av biträdesarvodets belopp i ett distrikt är beroende av måttet av annan hjälp, som kan stå landsfiskalen till buds. t. ex. genom befintligheten av en fögderistad med särskild åklagare och ofta nog en särskild utmätningsman, eller om i distriktet finnes anställd en från polisanslaget avlönad extra landsfiskal.» De sakkunniga tillägga, att det i början tilläventyrs vore lämpligast, att fördelningen på länen av tillgängligt belopp från anslaget till landsfiskalsbiträden föreginges av infordrade yttranden från länsstyrelserna med redogörelse för i vad mån de nämnda särskilda omständigheterna inverkade på de skilda länens behov av biträdesanslag. Landsfiskalernas enda statligt avlönade biträden utgöras för närvarande av de extra landsfiskaler eller biträden av liknande art, vilka med ersättning från polisanslaget finnas anställda å vissa landsfiskalskontor. I övrigt äro landsfiskalerna för erforderlig hjälp i arbetet hänvisade till personer, som av dem själva anställas och avlönas. Kommittén har ovan (sid. 12) lämnat vissa uppgifter rörande det nuvarande antalet statsavlönade landsfiskalsbiträden. Detta antal är synnerligen ojämnt fördelat å de olika länen. Under det att exempelvis i Stockholms län år 1930 voro anställda 7 extra landsfiskaler och 14 andra biträden, hade nämnda år inom vart och ett av Kristianstads och Malmöhus län förordnats allenast en extra landsfiskal. Samma år funnos anställda inom Hallands län 5 extra landsfiskaler och 3 andra biträden, inom Göteborgs och Bohus län 5 extra landsfiskaler, inom Älvsborgs län 3 extra landsfiskaler, inom Västmanlands län 6 extra landsfiskaler, inom Kopparbergs län 2 extra landsfiskaler o. s. v. Inom Östergötlands, Gotlands och Skaraborgs län voro nämnda år icke förordnade några av statsmedel avlönade extra eller biträdande landsfiskaler eller andra biträden för tjänstgöring å landsfiskalskontor. Behovet av biträden ökas emellertid år från år. Erinras må, att länsstyrelsen i Malmöhus län nyligen hos Kungl. Maj:t gjort framställning om anvisande av medel från polisanslaget för anställande av landsfiskalsbiträuen i 11 av länets landsfiskalsdistrikt. Någon närmare undersökning rörande antalet av landsfiskalerna själva avlönade biträden har kommittén icke verkställt. Emellertid har kommittén från de olika distrikten infordrat uppgifter för åren 1927—1928 rörande de kostnader, landsfiskalerna haft att vidkännas för biträdeshjälp vid tjänstegöro-

51 målens utförande. Av verkställt sammandrag av dessa uppgifter framgår, att i de 378 distrikt, beträffande vilka fullständiga kostnadssiffror för biträden för de båda ifrågavarande åren uppgivits, kostnaderna utgjort i medeltal för år högst 500 kr. i 63 fall 2 001—3 000 kr i 41 fall 501-1000 83 : 3 001—4 000 » . . . - . » 9 » 1001—1500 108 omkring 6 400 kr. . . . » 1 » 1 501—2 000 » 73 : I ett 30-tal övriga distrikt, till större delen distrikt med relativt liten folkmängd (under 6 000 invånare), synes nämnda år någon kostnad för biträden icke hava förekommit. Om det också förhåller sig så, att anställande av tjänstebiträden i vissa fall betingas därav, att landsfiskalerna vid sidan av tjänsten syssla med privata uppdrag, lärer det dock få anses obestridligt, att de rena tjänstegöromålen å landsfiskalskontoren under utvecklingens gång nått en sådan omfattning, att för deras utförande landsfiskalerna äro i stor omfattning nödsakade att anlita biträden. Erinras må, hurusom tidigare kronolänsmännen, såsom landsfiskalstjänsternas innehavare då kallades, i huvudsak voro åklagare och utmätningsförrättare under kronofogden, vilken var redogörare. Det av tjänsten härflytande kontorsarbetet var då skäligen begränsat, Vid den år 1917 genomförda omorganisationen och den i samband därmed vidtagna indragningen av kronofogdetjänsterna fingo landsfiskalerna övertaga kronofogdarnas alla bestyr med utskyldsindrivningen, och ett nytt och särdeles vidlyftigt uppbörds- och redovisningsförfarande pålades dem. Efter genomförande av 1917 års omorganisation hava landsfiskalerna genom den allmänna lagstiftningen på skilda områden — exempelvis genom lagarna om införsel i lön m. m. och om avbetalningsköp, genom förordningarna rörande automobilväsendet, genom den nya fattigvårdslagstiftningen m. m. — tillförts nya arbetsuppgifter. Även den år 1925 beslutade omorganisationen av polisväsendet har i någon mån varit ägnad att öka arbetsbördan. Tydligt är, att alla dessa omständigheter föranlett en motsvarande ansvällning av expeditionsarbetet å landsfiskalskontoren, med därav följande inkräktande på den tid, landsfiskalerna behöva för fullgörande av sin ursprungligen viktigaste uppgift: att såsom åklagare och polismyndighet vaka över och upprätthålla den allmänna ordningen och rättssäkerheten på landsbygden. Förhållandena hava för närvarande utvecklat sig därhän, att landsfiskalerna i åtminstone de större distrikten äro för tjänstegöromålens 'skötande nödsakade att hålla och, där medel från polisanslaget icke alls eller i otillräcklig utsträckning ställts till förfogande, av egna medel avlöna minst ett tjänstebiträde. För bestridande av utgifter för tjänstens skötande, d. v. s. för biträden, för tjänstelokal och dennas uppvärmning, belysning och städning, för resor,' för vilka ersättning ej utgår eller tillräcklig sådan ej kan erhållas, m. m. torde huvudsakligen landsfiskalernas extra inkomster i och utom tjänsten komma i fråga. Såsom kommittén i det följande får tillfälle närmare utveckla (sid.

52 236 o. f.), finner emellertid kommittén i likhet med landsstatslönesakkunniga. det vara ur tjänstesynpunkt nödvändigt, att det i samband med den blivande löneregleringen uttryckligen stadgas förbud för landsfiskal att åtaga sig mera krävande privata uppdrag, såsom exempelvis uppdrag att vara auktionsförrättare eller konkursförvaltare. Kommittén anser sig fördenskull böra räkna med att för framtiden några nämnvärda inkomster från uppdrag utom tjänsten icke skola stå landsfiskalerna till buds för biträdens avlönande. Att märka är, att redan nu landsfiskalerna i åtskilliga distrikt lära hava sett sig på grund av de ökade tjänstegöromålen föranlåtna att begränsa eller helt avstå från sysslandet med privata uppdrag. Vad angår de extra inkomsterna i tjänsten (sportlerna), är till en början att märka, att en förut för landsfiskalerna betydelsefull sportelinkomst, nämligen åklagarandelar av böter, under de senare åren förlorat sin egentliga betydelse ur lönesynpunkt därigenom, att denna förmån borttagits vid utfärdande av nya och vidtagande av förändringar i tidigare tillkomna författningar. Vid ett genomförande av kommitténs löneregleringsförslag skulle sportelinkomsterna i allmänhet komma att indragas med undantag av provisioner för indrivna utskylder, vilka fortfarande skulle, ehuru i beskuren form, komma att utgå. Härtill återkommer emellertid kommittén i det följande. Redan för närvarande synas de extra inkomsterna i tjänsten i de flesta fall icke vara tillräckliga för mötande av de med tjänstens skötande förenade utgifterna. Detta framgår först och främst av de uppgifter, som landsstatslönesakkunniga lämnat å sid. 45 av sitt betänkande. Även de av kommittén införskaffade uppgifterna, avseende åren 1927 och 1928, hava givit vid handen, att ej heller vid dåmera inträdda, mera normala förhållanden så i allmänhet varit fallet. Sålunda utvisa verkställda sammandrag av dessa uppgifter, att i de tillhopa 402 distrikt, där fullständiga siffror för åren 1927—1928 kunnat erhållas, de extra inkomsterna i tjänsten allenast i 60 fall överstigit utgifterna för tjänstens skötande, nämligen med högst 500 kr i 23 fall 501—1000 » ' . . . . » 13 » 1001—1 500 » . . . • » 10 1501—2 000 » • . . . . » 2 »

2 001—3 000 kr. 3001—4000 » 5 540 kr 10870 »

. . . i 7 fall . . . » 3 » » 1 > 1 »

I övriga 342 distrikt hava de extra inkomsterna i tjänsten understigit gifterna för tjänstens skötande, nämligen med högst 500 kr i 57 fall 2 001—3 000 kr 501—1000 i . . . . » 83 i 3 001—4 000 » . . . 1001—1500 » . . . . » 73 » 4 075 kr 1501—2 000 » . . . . » 57 »

ut-

i 58 fall . » 13 » » 1 »

Landsstatslönesakkunniga hava för sin del uttalat den meningen, att man icke längre bör dröja med att bereda medel för avlönande av biträden åt landsfiskalerna, och de hörda myndigheterna hava, med något enstaka undantag, varit eniga med de sakkunniga i denna uppfattning. Även kommittén håller

53 före, att förhållandena, numera kräva, att staten påtager sig kostnaderna för biträden åt landsfiskalerna i långt större omfattning, än nu sker. En dylik åtgärd skulle för övrigt — jämte ett genomförande av de i det föregående förordade lättnaderna i landsfiskalernas arbetsbörda — vara ägnad att skapa ökade förutsättningar för en omreglering av vissa landsfiskalsdistrikt i riket i ändamål att, på sätt riksdagen ifrågasatt, minska distriktens antal. De erinringar, som av ämbetsverken framställts mot de sakkunnigas förslag i biträdesfrågan, hava huvudsakligen berört själva sättet för biträdesfrågans ordnande. Sålunda hava några ämbetsverk, bland dem länsstyrelsen i Blekinge län och statskontoret, uttalat principiella betänkligheter mot att inom statsförvaltningen tillskapa en ny kår icke-ordinarie befattningshavare, vilken snart kunde förväntas framkomma med krav på fastare anställning — extra ordinarie och ordinarie — i statens tjänst. Nyssnämnda ämbetsverk hava därför anvisat en annan utväg för biträdes frågans lösning, i det att de uttalat, att statens bidrag till biträdens avlönande borde utgå till landsfiskalerna själva, som därefter skulle äga att efter gottfinnande ordna biträdesfrågan en var för sitt distrikt. Om det ock skulle kunna genmälas, att systemet med statsavlönade biträden å landsfiskalskontoren redan för närvarande tillämpas i viss omfattning, underskattar kommittén ingalunda betydelsen av de anförda betänkligheterna. Det har emellertid synts kommittén, att även andra synpunkter förtjäna beaktande, när det gäller att på möjligast tillfredsställande sätt ordna landsfiskalernas biträdesfråga. Den av berörda ämbetsverk anvisade utvägen skulle närmast innebära ett bibehållande av det nuvarande systemet, enligt vilket landsfiskalerna hava att — frånsett ett i förhållande till hela antalet distrikt i riket dock tämligen begränsat antal distrikt, där från polisanslaget avlönade biträden finnas anställda — själva anställa och efter eget gottfinnande avlöna de biträden, varav de kunna hava behov. Systemet i fråga har, såsom redan är nämnt, betingats därav, att biträdespersonalen i de olika distrikten hittills tagits i anspråk icke blott för tjänstegöromål utan även för arbete, som landsfiskalerna åtagit sig vid sidan om tjänsten. De föreskrifter, som kommittén förordar, i ändamål att landsfiskalstjänsternas innehavare skola för framtiden odelat ägna sig åt sina tjänstegöromål, skulle medföra, att de biträden, som därefter bliva erforderliga å landsfiskalskontoren, likaledes komma att få sin verksamhet inriktad på rent statliga arbetsuppgifter. Och då förutsättningen för att kunna åstadkomma en effektiv lättnad i arbetsbördan för landsfiskalerna i de mera arbetstyngda distrikten är, att även viktigare landsfiskalsgöromål kunna åläggas biträden till utförande, kan det enligt kommitténs mening icke vara tillrådligt, att dylika mera ansvarsfulla tjänsteåligganden anförtros åt personer, som icke äro underkastade de förpliktelser och det ansvar, som äro förenade med den statliga tjänstemannaställningen. Även hänsynen till en god rekrytering synes kommittén tala för att landsfiskalernas biträden för framtiden bliva statsanställda. Ur biträdeskåren torde framdeles liksom för närvarande de ordinarie landsfiskalstjänsterna komma att i huvudsak rekryteras. Det ligger då vikt uppå att tillsättandet av biträden

i de olika distrikten sker under kontroll från statens sida, så att endast de bästa till buds stående arbetskrafterna komma statsförvaltningen till godo. Till dessa enligt kommitténs mening ur statens synpunkt vägande skäl kommer ock hänsynen till befattningshavarna själva. I och med det att den biträdespersonal, som finner anställning i landsfiskalsdistrikten, ålägges arbete av rent statlig natur, kan det icke anses vara mer än skäligt, att densamma tillerkännes de förmåner, statsanställningen är ägnad att skänka. De krav i sådant hänseende, som eljest med all säkerhet kunna förväntas bliva framställda, lära i längden icke med fog kunna tillbakavisas. Det kan befaras, att om statens anslag till biträdeshjälp lämnas landsfiskalerna till fritt förfogande, biträdena ej heller komma att erhålla den gottgörelse för sitt arbete, som vid anslagets utmätande åsyftats. Kommittén har sålunda för sin del ansett sig böra ansluta sig till de sakkunnigas mening, att de biträden, som efter genomförande av en blivande lönereglering befinnas erforderliga i landsfiskalsdistrikten, anställas och avlönas direkt av statsverket. Med avseende å biträdesinstitutionens närmare organiserande hade de sakkunniga avsett, att särskilda biträdesarvoden skulle inrättas i samtliga landsfiskalsdistrikt med undantag allenast för de minsta (folkmängd under 6 000 invånare). De sakkunniga hade emellertid uttalat, att det icke vore lämpligt att i stat eller eljest fastställa ett visst biträdesanslag för varje särskilt landsfiskalsdistrikt, utan borde från början allenast fastställas maximi- och minimibelopp av biträdesanslag per distrikt ävensom totalbelopp för länet i dess helhet. Ä t vederbörande länsstyrelse skulle därefter överlämnas att fixera anslagsbeloppen. Vid den beräkning, som erfordrades för hela anslagets bestämmande, syntes det vara nog, att hänsyn toges allenast till folkmängden i varje särskilt distrikt inom ett län och att det överlätes åt länsstyrelsen att vidtaga den jämkning i beloppet för varje distrikt, som kunde påkallas av på biträdesfrågan inverkande särskilda omständigheter. Vid den närmare undersökning, kommittén ägnat biträ des frågan, har det för kommittén framstått alltmera klart, att på behovet av biträden i de olika distrikten inverka så många olika faktorer, att det näppeligen låter sig göra, att på ett någorlunda ändamålsenligt och rättvist sätt tillgodose detta behov inom de olika länen genom anvisande av anslag, som beräknats huvudsakligen på grundval av folkmängdsförhållandena i de olika distrikten. Bland dylika faktorer märkas distriktets belägenhet invid större stad, industriers befintlighet inom distriktet, befolkningens större eller mindre rörlighet, livliga kommunikationsförhållanden, särskilt automobiltrafik, antalet i distriktet ingående kommuner, förefintligheten inom distriktet av s. k. fögderistäder samt köpingar och municipalsamhällen, distriktets karaktär av fastlands- eller skärgårdsområde m. m. Nu anförda omständigheter påkalla en noggrann prövning av biträdesbehovet i varje särskilt landsfiskalsdistrikt och detta icke endast med avseende å det antal landsfiskalsbiträden, som erfordras, utan även med hänsyn till

55 de kvalifikationer, som böra ställas på dylika biträden. Det visar sig nämligen vid en jämförelse mellan arbetsbördan i de olika distrikten, att denna är högst varierande såväl till omfattningen som även till arten. I det ena distriktet kunna exempelvis polis- och åklagargöromål vara av den omfattning, att landsfiskalen icke medhinner dessa och övriga honom åvilande arbetsuppgifter. I ett dylikt fall kan det visa sig nödvändigt att tilldela landsfiskalen ett biträde, som innehar nödig kompetens att verkställa undersökningar i brottmål ute i distriktet och föra talan inför häradsrätten. I ett annat distrikt åter kan landsfiskalens behov av biträdeshjälp göra sig märkbart huvudsakligen vid expeditionsarbete å landsfiskalskontoret, såsom vid bokföring och redovisning av indrivna utskylder, i åter ett annat kan det vara till fyllest med hjälp för renskrivning och annat enklare arbete. I sistnämnda båda fall är det uppenbarligen icke nödvändigt, att biträdet innehar nyssnämnda kompetens. Att härav påkallas en differentiering i biträdesanställningen med avseende å erforderliga kvalifikationer är uppenbart. Enligt landsstatslönesakkunnigas förslag skulle det ankomma på länsstyrelserna att, envar för sitt län, inom ramen av för länet i dess helhet beviljat anslag, fastställa biträdesarvoden i de särskilda distrikten eller med andra ord bestämma biträdeslönerna, Kommittén anser en sådan anordning knappast innebära en rationell lösning av biträdesfrågan. Tydligt är, att härigenom skulle lämnas rum för en mångfald lönebestämningar alltefter tillgång på anslagsmedel och behov av biträden i de olika distrikten. Då nu kommittén i det följande föreslår, att de ordinarie landsfiskalerna skola inordnas i det nya lönesystemet, synes det kommittén, att nödig enhetlighet i lönehänseende, vad angår den icke-ordinarie biträdespersonal, som anställes i distrikten, enklast vinnes genom att densamma erhåller sin bestämda plats inom detta system. Att landsfiskalernas biträden, i den mån de efter vederbörlig tjänstgöring och utbildning inom fögderiförvaltningen vunnit stadigvarande anställning, erhålla möjlighet att komma i åtnjutande av de förmåner, som tillkomma extra ordinarie tjänstemän inom den nyreglerade statsförvaltningen, synes kommittén vara en åtgärd, mot vilken någon befogad erinran näppeligen kan framställas. Kommittén har alltså ansett sig böra frångå den uppfattning rörande biträdenas avlöningsförhållanden, åt vilken kommittén gav uttryck i skrivelse till länsstyrelserna den 15 maj 1930 med begäran om vissa uppgifter rörande biträdesbehovet m. m. och enligt vilken för avlönande av landsfiskalernas biträden borde inrättas på stat uppförda arvoden. Förut är nämnt, att redan för närvarande finnas i ett antal landsfiskals- Extra ordidistrikt i riket anställda extra eller biträdande landsfiskaler, d. v. s. icke- n T ? \ ands " ordinarie befattningshavare, vilka fullgjort, vad som är stadgat för behörighet till ordinarie landsfiskalstjänst. Motsvarande anordning lärer bliva behövlig jämväl för framtiden och detta i utvidgad form, särskilt med hänsyn till den indragning av vissa distrikt med därav följande utökning av andra distrikt, som kommittén föreslår. Också landsstatslönesakkunniga hade i sitt förslag förutsatt, att vissa biträden skulle inneha va landsfiskalskompetens. I betraktande av att nu avsedda biträden äro erforderliga jämväl för rekryte-

56 ring av den ordinarie landsfiskalskåren, anser kommittén, att inom fögderiförvaltningen böra inrättas icke-ordinarie befattningar, för vilkas innehav skall ! krävas, att vederbörande fullgjort, vad som för behörighet till landsfiskalstjänst är stadgat, Ursprungligen hade kommittén tänkt sig, att biträden med landsfiskalskompetens skulle vara indelade i två olika grupper, extra landsfiskaler och landsfiskalsbiträden. I förenämnda skrivelse till länsstyrelserna den 15 maj 1930 gavs också uttryck åt en sådan uppfattning. I svarsskrivelse till kommittén har emellertid från vissa länsstyrelser anförts, att benämningen landsfiskalsbiträde vore mindre lyckligt funnen, enär samtliga biträden, vare sig de innehade landsfiskalskompetens eller ej, kunde anses inbegripna i denna beteckning. Kommittén kan icke jäva detta påstående. Då kommittén därjämte under sitt fortsatta utredningsarbete funnit, att någon gräns mellan de göromål, som lämpligen borde anförtros åt extra landsfiskaler, å ena, och landsfiskalsbiträden, å andra sidan, icke kan skarpt uppdragas, har kommittén stannat för att föreslå allenast en kategori dylika befattningshavare. Då landsfiskalsexamen i allmänhet icke avlägges förr än vid 26 a 27 års ålder och först efter ett flertal års tjänstgöring vid landsstaten, anser kommittén, att nu ifrågavarande biträden böra erhålla extra ordinarie anställning med benämning extra ordinarie landsfiskaler. Det förutsattes, att extra ordinarie landsfiskal skall kunna fullgöra alla en landsfiskal åliggande uppgifter. Han bör följaktligen hava till åliggande att enligt landsfiskalens anvisning biträda denne i allt, vad till tjänsten hörer. Därest i särskilda fall anses lämpligt att uppdraga åt extra ordinarie landsfiskal att självständigt handlägga viss grupp eller vissa grupper av ärenden, bör emellertid dylikt uppdrag bliva beroende av beslut av vederbörande länsstyrelse, på sätt för närvarande är stadgat i landsfiskalsinstruktionen i fråga om extra landsfiskal. Extra ordinarie landsfiskal bör kunna av ordinarie landsfiskalen sättas att i dennes ställe för visst fall utföra på utmätningsman ankommande verkställighetsåtgärd. I anledning härav ifrågasätter kommittén viss komplettering av 3 § i utsökningslagen, på sätt framgår av det å sid. 275 intagna utkastet till författningsändring. Det är avsett, att extra ordinarie landsfiskal icke skall med nedan nämnt undantag äga befogenhet att verkställa häktning. Anses sådan åtgärd påkallad i mål, där utredning handhaves av extra ordinarie landsfiskal, bör det åligga denne att anhålla den för brottet misstänkte eller övertygade i avvaktan på beslut av ordinarie landsfiskalen, som därom skall omedelbart underrättas. Länsstyrelsen bör äga att, där synnerliga skäl därtill äro, meddela extra ordinarie landsfiskal häktnings rätt. För utförande av sådana mera kvalificerade göromål å landsfiskalskontoren, " som kräva förtrogenhet med och vana vid arbetet å ett landsfiskalskontor, utan att likväl landsfiskalskompetens därför erfordras, synes det kommittén lämp-

57 ligt att inrätta icke-ordinarie befattningar, benämnda kontorsbiträdesbefattningar. Förutsättningen för erhållande av sådan befattning bör — i överensstämmelse med vad kommittén utvecklat i sitt betänkande den 27 maj 1931 med förslag till avlöningsreglemente för extra ordinarie och extra tjänstemän (sid. 56) — vara, att vederbörande under viss tids — förslagsvis 2 års — tjänstgöring å landsfiskalskontor förvärvat sig nödig rutin för självständigt utförande av de å ett landsfiskalskontor förekommande göromålen och i övrigt visat sig lämplig för stadigvarande anställning inom fögderiförvaltningen. Det torde kunna antagas, att kontorsbiträdesbefattningarna, därest sådana tjänster inrättas, komma att i viss utsträckning innehavas av personer, som redan hunnit förvärva behörighet till ordinarie landsfiskalstjänst, alltså av rekryteringspersonal för extra ordinarie och ordinarie landsfiskalsbefattningar. Särskilt torde detta bliva fallet under den närmaste tiden efter den nya ordningens genomförande på grund av den jämförelsevis rika tillgång på landsfiskalsutbildade biträden, som för närvarande finnes inom vissa län. Med hänsyn till den ställning inom fögderiförvaltningen, kontorsbiträdena äro avsedda att intaga, anser kommittén, att även dessa befattningshavare böra erhålla extra ordinarie anställning men att ordinarie kontorsbiträdestjänster dock icke böra inrättas. Manligt extra ordinarie kontorsbiträde avses skola kunna av länsstyrelsen tilldelas polismans befogenhet. Dylikt biträde bör ock, i den mån biträdet visat sig härför lämpligt, kunna av landsfiskalen efter länsstyrelsens medgivande tilldelas uppdrag att i visst fall på eget ansvar fullgöra på utmätningsman ankommande förrättning. Landsfiskal bör äga att åt sådan befattningshavare uppdraga att å landsfiskalens ansvar verkställa enklare undersökningar ute i distriktet, exempelvis undersökningar i fattigvårds- och mantalsskrivningsärenden. I övrigt skall extra ordinarie kontorsbiträde givetvis hava att utföra alla de göromål, som av landsfiskalen åläggas honom i tjänsten. I vissa distrikt förefinnes behov av biträde till utförande av enklare göromål, huvudsakligast maskinskrivning. Detta behov kan i en del distrikt föreligga mera konstant och i andra tillfälligt. Kommittén har ansett, att i båda dessa fall biträdesfrågan bör ordnas genom att anslag ställes till länsstyrelsens förfogande till fördelning å de landsfiskalsdistrikt inom länet, som behöva skrivbiträdeshjälp. I de distrikt, där länsstyrelsen finner behov av mera stadigvarande sådant biträde vara för handen, bör vederbörande landsfiskal äga att, sedan medgivande inhämtats från länsstyrelsen, att hinder för anställande av skrivbiträde ej mötte, antaga lämplig person för sådan anställning. Vederbörande landsfiskal bör vara redovisningsskyldig för de medel, som ställts till hans förfogande för avlönande av nu ifrågavarande biträdespersonal. För tillgodoseende av mera tillfälligt biträdesbehov i vissa mindre arbetstyngda distrikt föreslår kommittén anvisande av smärre belopp, förslagsvis 900 kr., 600 kr. och 300 kr., att efter länsstyrelsens beprövande tilldelas lands5—311850

Biträde» ansla s-

58 fiskal. Även i detta fall torde landsfiskalen böra vara ålagd redovisningsskyldighet för anvisade medel. Det lärer emellertid få anses ändamålsenligt att även för vissa av de mera arbetstyngda distrikten, där fasta biträden bliva placerade, anvisa dylika mindre biträdesanslag för möjliggörande av tillfällig ökning i arbetskrafterna under vissa tider av året. Antagning av Extra ordinarie landsfiskaler och kontorsbiträden förutsättas skola antagas extra ordi- a v ve derbörande länsstyrelse. Dylika befattningar torde vid inträffande ledig"tan m i l l e t böra av länsstyrelsen ledigförklaras till ansökning av befattningshavare icke blott inom det egna länet utan även utom detsamma. E t t sådant förfarande skulle i betraktande av den olika tillgången på kvalificerade aspiranter i de olika länen enligt kommitténs mening vara ägnat att åstadkomma en jämnare fördelning av arbetskrafterna och främja en jämn befordringsgång. Landsstatslönesakkunniga hade ansett det böra stadgas en övergångstid av två år, under vilken länsstyrelse skulle vid förordnande av biträde äga medgiva undantag från eller uppskov med fullgörande av stadgade föreskrifter rörande viss tids tjänstgöring hos skilda myndigheter. Länsstyrelsen i Hallands län har uttalat sig för en förlängning av denna övergångstid till lem ar. Med hänsyn till att under den tid, som förflutit, sedan de sakkunniga avgavo sitt betänkande, tillgången på landsfiskalsutbildade biträden avsevärt okats, torde enligt kommitténs mening någon övergångsbestämmelse i forevarande avseende numera icke vara behövlig. Några länsstyrelser hava i sina yttranden upptagit till behandling den frågan, huruvida biträdesbefattning bör stå öppen jämväl för kvinna. Kommittén håller för sin del före, att kvinna bör kunna i vissa fall ifrågakomma vid tillsättande av extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning. Kommittén tänker härvid närmast på sådana distrikt, som förutom ett kontorsbiträde tilldelats en extra ordinarie landsfiskal. I distrikt, där endast en kontorsbiträdesbefattning finnes, synes det lämpligast, att denna besattes med. manlig innehavare. I övrigt, må erinras, att enligt föreskrifterna i 2 § 1 mom. av lagen den 22 juni 1923 (nr 249), innefattande bestämmelser angående kvinnas ^behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag, kvinna ej må — med visst undantag, varom dock här ej är fråga — innehava statstjänst, med vilken är förenad skyldighet att ansvara för eller biträda med upprätthållande av allmän ordning och säkerhet, Med hänsyn härtill kunna till befattning såsom extra ordinarie landsfiskal allenast män komma i fråga. Löneförmåner,

Kommittén övergår härefter till frågan om biträdespersonalens löneförmaner Vad först angår den löneställning, som bör tillkomma de extra ordinarie landsfiskalerna, har kommittén vid bedömande av denna fråga haft tillgång till vissa inhämtade uppgifter rörande de arvoden, som för närvarande utgå till de från polisanslaget avlönade extra och biträdande landsfiskalerna. Härav framgår, att löneförmånerna under år 1930 utgått med

59 3. 400 kr 3125 > 3i 000 » 2 800 » 2 700 ^> 2 600 »

i 1 fall » 4 » :> 12 » > 5 » » 1 » » 8 »

2 500 kr 2 400 » 2 100 » . . 2 000 » . . 1800 » . . . . m i n d r e än 1 800 kr. .

i . . . .

3 fall

» 2 > 10 » 5 » 7

I m å n g i fall torde dock den ordinarie landsfiskalen hava av egna medel bid r a g i t till den extra landsfiskalens avlönande. Å förenämnda arvoden hava ut-

gått dyrtidstillägg enligt för oreglerade verk gällande grunder. De angivna lönebeloppen erbjuda alltför stora variationer, för att kommittén därav skulle kunna hämta någon säkrare ledning för bedömande av den lönegradsplacering, som lämpligen bör givas de extra ordinarie landsfiskalerna. Det har därför synts kommittén nödigt, att hänsyn tages till de löneförmåner, som utgå till närmast jämförliga befattningshavare inom den nyreglerade statsförvaltningen. En grupp befattningshavare, som härvid synts kommittén lämpligen kunna tagas till utgångspunkt för en jämförelse, utgöres av de extra ordinarie landskanslisterna och landskontoristerna hos länsstyrelserna. Dessa äro i stat upptagna i 14 lönegraden av den för extra ordinarie tjänstemän gällande löneplanen. Med hänsyn därjämte till att åtskilliga av de nuvarande extra och biträdande landsfiskalerna åtnjuta löneförmåner, som motsvara eller överstiga begynnelselönen i nyssnämnda lönegrad, har kommittén ansett sig böra föreslå, att de extra ordinarie landsfiskalerna placeras i 14 lönegraden enligt den i kommitténs förslag till avlöningsreglemente för extra ordinarie tjänstemän intagna löneplanen. Extra ordinarie kontorsbiträde bör i likhet med motsvarande befattning inom den övriga civila statsförvaltningen hänföras till 4 lönegraden för extra ordinarie tjänstemän. Ehuru för avlönande av den personal, som kan erfordras för maskinskrivning och dylikt, särskilda medel skulle tilldelas landsfiskalerna att av dem disponeras efter gottfinnande, anser dock kommittén, att i den mån skrivbiträden anlitas året om, lönen bör utgå enligt generella regler. De i 23 § 2 mom. andra stycket av kommitténs förslag till avlöningsreglemente för extra ordinarie och extra tjänstemän angivna lönesatserna synas lämpligen böra tjäna som grund. Till frågorna om biträdespersonalens rätt till ersättning för resor i tjänsten, för särskilda utgifter, som de haft att vidkännas för verkställande av vissa undersökningar, utredningar m. m., återkommer kommittén i det följande (sid 292). Därest biträdenas avlöningsförhållanden ordnas på sätt av kommittén här ovan angivits, torde de av vissa länsstyrelser i yttranden över landsstatslönesakkunnigas betänkande framställda yrkandena på höjning av biträdenas avlöningsförmåner få anses bliva i allt väsentligt tillgodosedda. Särskilt vill kommittén framhålla, hurusom samtliga icke-ordinarie tjänstemän å lands-

fiskalskontoren skulle genom lönebeloppens differentierande efter ortsgrupp få sina löneförmåner anpassade efter dyrortsförhållandena å placeringsorten. I detta sammanhang vill kommittén hava uttalat, att kommittén förutsätter, att det skall vara landsfiskal förbjudet att ålägga med statsmedel avlönat biträde utförande av annat arbete än i statens tjänst. Biträdesstat.

Såsom ovan är nämnt, har en länsstyrelse, nämligen länsstyrelsen i Stockholms län, uttalat, att för tryggande av en ändamålsenlig användning av biträdesinstitutionen fullständigt förslag till biträdesstat årligen borde underställas Kungl. Maj:ts prövning. Kommittén delar den sålunda uttalade uppfattningen. Härigenom skulle enligt kommitténs mening skapas en fast organisation för biträdesinstitutionen och vinnas en klar överblick över densamma. På förslag av länsstyrelserna torde sålunda, i överensstämmelse med vad kommittén föreslagit i sitt betänkande med förslag till avlöningsreglemente för extra ordinarie och extra tjänstemän, Kungl. Maj:t böra fastställa det antal extra ordinarie landsfiskalstjänster och extra ordinarie kontorsbiträdestjänster, som skola å fögderiförvaltningarnas stat upptagas för kommande budgetår. Med hänsyn bland annat till växlingarna i biträdesbehovet från tid till annan i de olika distrikten torde i staten icke lämpligen böra angivas de distrikt, där dylika befattningar skola finnas, utan synes det ändamålsenligas!, att antalet sådana befattningar fixeras för varje län i dess helhet, ungefär på sätt för närvarande sker i fråga om extra ordinarie tjänstemän hos länsstyrelserna (jfr statsliggaren budgetåret 1930/1931, sid. 218—219). På vederbörande länsstyrelse skulle härefter ankomma att fördela ifrågavarande befattningar å distrikten inom länet. Ehuru länsstyrelserna således böra vid avgivande av sina årliga biträdesförslag tillse, att inträffade förändringar, som föranleda ändring i länets behov av biträden eller anslag därtill, bliva iakttagna, förutsätter dock kommittén, att en mera genomgripande undersökning i sådant avseende icke bör göras oftare än förslagsvis vart femte år. Dylika undersökningar torde nämligen vara förenade med så pass omfattande arbete både för länsstyrelserna och landsfiskalerna, att de icke böra återkomma för ofta. De för skrivbiträdens avlönande ävensom de för ersättningar i vissa distrikt åt tillfällig arbetskraft erforderliga anslagsmedlen torde jämväl böra i biträdesstaten upptagas och därvid angivas summariskt för varje län. Fördelningen av anslagsmedlen på de särskilda distrikten i länet bör åvila länsstyrelsen.

Indragning av Därest biträdesinstitutionen i landsfiskalsdistrikten organiseras på sätt kom'olisansi^et n i i t ^ n i d e t föregående angivit, kvarstår till besvarande frågan om den nya för avlönande organisationens förhållande till den nuvarande anordningen med biträden, av*h tdaftakal & l ° n a d e från polisanslaget. Såsom landsstatslönesakkunniga framhållit i sitt kontoren, föienämnda yttrande den 6 juli 1926, har frågan om de med medel från nyssnämnda anslag avlönade extra landsfiskalernas blivande ställning berörts i propositionen nr 59 till 1925 års riksdag angående anslag till polisväsendet i riket m. m., där det uttalats, att i den mån dessa befattningshavare verkställa

61 arbete, som egentligen ankomme på vederbörande landsfiskal, de torde bliva överflödiga, så snart en sådan reform av fögderiförvaltningen genomförts, att erforderliga biträden ställdes till landsfiskalernas förfogande. De sakkunniga hava framhållit, att vad sålunda utsagts om extra landsfiskaler torde få anses gälla även övriga å landsfiskalskontoren tjänstgörande biträden, vilkas avlöning utgå från nämnda anslag. Med beaktande av den anvisning, som sålunda givits vid polisreformens genomförande, har kommittén vid utformande av sitt förslag till biträdesfrågans ordnande utgått från att alla bidrag från polisanslaget för avlönande av extra landsfiskaler och andra å landsfiskalskontoren tjänstgörande biträden skola i och med förslagets genomförande indragas samt att därefter medel från nämnda anslag icke må tagas i anspråk för avlönande av biträdande tjänstemän å landsfiskalskontoren. För att med någon större tillförlitlighet kunna beräkna statsverkets kostnad Kostnad för för biträden i landsfiskalsdistrikten under förutsättning, att biträdesfrågan blträden ordnas enligt de grunder, kommittén i det föregående angivit, har kommittén funnit nödigt att utarbeta ett detaljerat förslag till biträdesuppsättning i de särskilda landsfiskalsdistrikten på grundval av det behov av biträden, som vid ett genomförande av landsfiskalernas lönereglering den 1 juli 1932 kan beräknas föreligga under tiden närmast därefter. Vid utarbetande av detta förslag har kommittén haft tillgång till vissa från landsfiskalerna infordrade statistiska uppgifter rörande arbetsbördan i de olika distrikten för åren 1927, 1928 och 1930. Dessa uppgifter hava avsett antal utförda åtal, antal reseoch förrättningsdagar, antal poster av resterande krono- och kommunalutskylder, antal utmätnings- och införselärenden, antal ärenden utan samband med åtal, i vilka förhör eller undersökningar förekommit, m. m. Kommittén har till fullo insett vanskligheten i att på grundval av en än så detaljerad statistik över göromålen i ett landsfiskalsdistrikt kunna erhålla en något så när klar överblick över distriktets större eller mindre svårskötthet eller över landsfiskalens arbetsbörda i allmänhet. En undersökning exempelvis i ett brottmål kan i ena fallet taga obetydlig tid i anspråk, medan den i ett annat fall kräver dagar. En uppgift över antalet verkställda polisundersökningar under ett visst år kan sålunda på sin höjd giva endast en mera allmän uppfattning om polisarbetet i distriktet under året, Detsamma kan sägas gälla flertalet av de övriga göromål, som ankomma på en landsfiskal. En statistisk redogörelse över arbetsbördan kan för övrigt knappast göras så detaljerad, att den omspänner och återspeglar en landsfiskals hela tjänsteverksamhet, särskilt om det är fråga om ett av de större och mera arbetstyngda distrikten. E t t riktigt bedömande av tjänstegöromålens art och omfattning i de olika distrikten förutsätter en ingående och personlig kännedom om förhållandena i varje särskilt distrikt. En särskild omständighet kommer också här i betraktande. Den distriktsreglering, kommittén föreslår, skulle komma att beröra 208 av rikets nuvarande 489 distrikt. I de fall — för övrigt ett fåtal — där regleringen avser en

sammanslagning av två intill varandra liggande distrikt, kan man visserligen utgå från att arbetsmängden i det sammanslagna nya distriktet skall ungefär komma att motsvara de sammanlagda arbetskvantiteterna i de båda förutvarande distrikten. Men i de fall åter, där indragning av ett distrikt skulle ske genom dess uppdelning på två eller flera distrikt, lärer man svårligen kunna utan en ingående undersökning i varje särskilt fall bilda sig en någorlunda klar föreställning om i vilken grad omregleringen kan komma att medföra ökning i landsfiskalsgöromålen i de utökade distrikten. Då det kunde förutsättas, att länsstyrelserna bäst vore skickade att bedöma hithörande förhållanden, hemställde kommittén genom förutnämnda skrivelse den 15 maj 1930, att dessa ville var för sitt län meddela kommittén uppgift dels angående antalet statsavlönade biträden av olika slag, som kunde erfordras för vart och ett distrikt, där ständiga biträden enligt vederbörande länsstyrelses mening borde anställas, dels ock behövligt anslagsbelopp för tillfällig biträdeshjälp i vart och ett distrikt, där sådant prövades erforderligt. Vid beräknande av biträdesbehovet borde beaktas de förändringar i distriktsindelningen, som framginge av ett vid skrivelsen fogat förslag. Förslaget i fråga var i allt väsentligt av samma innebörd som det i detta betänkande framlagda. Samtidigt lämnade kommittén länsavdelningarna av föreningen Sveriges landsfiskaler tillfälle att yttra sig rörande, bland annat, behovet av biträden. De i anledning härav från länsstyrelserna och de flesta länsavdelningarna av landsfiskalsföreningen inkomna uppgifterna hava sedermera varit föremål för en noggrann detaljgranskning inom kommittén, under beaktande samtidigt av landsfiskalernas uppgifter rörande arbetsbördan samt med hänsynstagande till övriga på biträdesfrågan inverkande omständigheter, såsom de olika distriktens folkmängd och areal, kommunikationsförhållanden, kommunernas antal inom distriktet, industriers förefintlighet, rörlig befolkning m. m. Resultatet av detta kommitténs arbete återgives i det följande i samband med redogörelsen för kommitténs förslag till distriktsreglering ävensom sammanfattningsvis i en vid detta betänkande fogad bilaga med översikt över biträdesuppsättningen i de olika distrikten. Ehuru kommittén ingalunda anser det uteslutet, att förslaget i fråga kan vid den närmare granskningen genom länsstyrelserna visa sig i en eller annan punkt vara i behov av jämkning, är dock kommittén av den uppfattningen, att genom detsammas realiserande de olika lands»fiskalsdistrikten skulle på ett i stort sett tillfredsställande sätt bliva utrustade med arbetskrafter för den närmaste framtiden. Av bilagan framgår, att för den närmaste tiden skulle erfordras tillhopa 151 extra ordinarie landsfiskaler samt 137 extra ordinarie kontorsbiträden. En beräkning av de årliga kostnaderna för avlöningar åt ifrågavarande befattningshavare enligt löneplanen i kommitténs förslag till avlöningsreglemente för extra ordinarie och extra tjänstemän utvisar, att dessa kostnader skulle belöpa sig till omkring 570 000 kr. för de extra ordinarie landsfiskalerna och till omkring 282 000 kr. för de extra ordinarie kontorsbiträdena eller tillhopa omkring 852 000 kr. För avlöningar åt ständiga skrivbiträden samt för ersättningar åt tillfälligt anställda biträden skulle erfordras ett anslagsbelopp

för samtliga län av 233 400 kr. Den sammanlagda kostnaden för biträdesinstitutiomen skulle sålunda uppgå till i avrundat tal 1 085 000 kr. Vidl kostnadsberäkningarnas utförande har kommittén räknat med första lönekllassen i vederbörande lönegrad, enär någon rätt att tillgodoräkna föregående tjänstgöring i allmänhet icke torde komma att föreligga. Av de extra och biträd;ande landsfiskaler, som för närvarande bestrida förordnande å vakanssatta, landsfiskalstjänster och på grund härav vid övergång till extra ordinarie landsfiskalstjänst skulle kunna göra anspråk på att få tillgodoräkna sådant förordmande, torde nämligen huvudparten hava utsikt att erhålla ordinarie landsfiskalstjänst i samband med löneregleringens genomförande. Beträffande de övriga vikarierna torde deras förordnandetid kunna beräknas icke bliva av den omfattning, att den skulle kunna öva omedelbar inverkan på löneklassplaeeringen vid övergången till den nya lönestaten. \ id ett övervägande av kostnaderna för avlönande av biträdespersonalen i landsfiskalsdistrikten får icke förbises det ovan nämnda förhållandet, att de statsverkets utgifter för biträden i landsfiskalsdistrikten, som för närvarande belasta polisanslaget, skulle bortfalla. Förut är nämnt, att dessa utgifter för år 193.0 beräknats till omkring 235 000 kr. Med frånräknande av detta belopp jämte därå från femte huvudtitelns dyrtidstilläggsanslag utgående dyrtidstilllägg eller tillhopa omkring 305 000 kr. skulle den egentliga kostnadsökningen för biträden per år komma att stanna vid 780 000 kr. Vid de pensionsutredningar, som under senare år företagits, hava framlagts Pensionsförslag- jämväl rörande beredande av pensionsrätt åt extra ordinarie tjänste- förllåilanden. män inom den allmänna civilförvaltningen. Kommittén förutsätter, att därest de extra ordinarie tjänstemännen få sin pensionsfråga löst, förmånen av pensionsrätt även kommer de extra ordinarie tjänstemännen inom fögderiförvaltningen till godo. E t t genomförande av kommitténs förslag till biträdesfrågans lösning skulle Ändringar i påkalla viissa ändringar och tillägg till landsfiskalsinstruktionen av den 14 .landsfiskalsi

.

•

•

o n -

o

december 1917. Utkast till författningsändringar återfinnes å sid. 281 av betänkandet. Kommittén torde i detta sammanhang få framhålla, att vederbörande länsstyrelse självfallet bör vara oförhindrad att utfärda särskild instruktion för underlydande icke-ordinarie befattningshavare i landsfiskalsdistrikten, därest länsstyrelsen finner detta lämpligt och behövligt. Kommittén torde slutligen få något beröra ett av en länsstyrelse i svar å kommitténs skrivelse den 15 maj 1930 gjort uttalande, att i många fall det av kommittén föreslagna systemet med biträden av olika grader, beräknade för de särskilda distrikten, torde komma att visa sig onödigt stelt. Kommittén vill ;i anledning härav allenast framhålla, att i det förslag till biträdesuppsättning, kommittén framlägger, upptagits allenast det antal extra ordinarie tjänster, som synts kommittén under nuvarande förhållanden bliva nödvändigt, samt. att behovet i övrigt av biträdeshjälp skulle, såsom ovan framhållits, fyllas genom anvisande av särskilda biträdesanslag. Genom att kunna fritt förfoga över dessa tjänster ävensom över biträdesanslagen torde länsstyrelserna bliva i stånd att på ett ändamålsenligt och smidigt sätt anpassa biträdesorganisatio-

instruktionen,

nen inom vederbörande län efter rådande förhållanden, på samma gång den anställda personalen komme att tillförsäkras skälig ersättning för sitt arbete. Förvaltnings- I specialstat till gällande riksstat upptages förvaltningsbidraget till landsbidrag. fj s k a i m e c i 500 kr. Härå utgår dyrtidstillägg enligt för oreglerade verk gällande grunder. De sakkunLandsstatslönesakkunniga hade framhållit, att de vid granskning av de niga ' statistiska uppgifterna från landsfiskalerna funnit, att förvaltningsbidraget efter den år 1920 vidtagna förhöjningen måste i flertalet fall anses vara tillräckligt för det ändamål, för vilket det finge anses hava varit avsett, nämligen för täckande av utgifter för erforderliga skrivmaterialier, kontorsutensilier och dylikt. Det hade därför synts de sakkunniga icke förefinnas anledning att ifrågasätta någon höjning av förvaltningsbidraget. De sakkunniga hade emellertid i detta, sammanhang funnit det vara nödigt att ingå på en prövning av frågan om beredande åt landsfiskalerna av bidrag av statsmedel för anskaffande av tjänstelokal i vissa fall. Om något borde göras i det syftet — uttalade de sakkunniga — vore det antagligen den rätta vägen att låta medel härtill utgå från ett i erforderlig mån förhöjt förvaltningsbidrag. Såsom de sakkunniga framhållit, kunde frågan om anskaffandet av särskild tjänstelokal i regel icke hava varit aktuell, så länge länsmännen (de nuvarande landsfiskalerna) mera allmänt innehade och ofta bebodde boställen. I den mån åter befintliga boställen bidragits eller landsfiskalerna, alltmera sällan bebodde boställena, kunde däremot frågan om tjänstelokalernas storlek och svårigheten för landsfiskalerna att bekosta dem bliva av betydelse. När man komme så långt, att på landsfiskalens kontor måste ständigt vara anställt ett tjänstebiträde, framställde sig självmant den frågan, om det kunde vara rimligt, att landsfiskalen på egen bekostnad skulle anskaffa den ökning i tjänstelokal, som kunde bliva en nödvändig följd av biträdes anställande. Det anfördes vidare: »De sakkunniga hava bland de uppgifter, som från landsfiskalerna infordrades å utgifter för tjänstens skötande, även begärt få veta beloppet av utgifter för tjänstelokal med uppvärmning, belysning, rengöring och städning och därvid framhållit, att, där särskild lokal ej hyrdes, kostnaden skulle beräknas med hänsyn till antalet och beskaffenheten av övriga rum i tjänstinnehayarens bostad samt tjänstelokalens användning för annat ändamål. Svaren ligga i alla lägen mellan 50 och 2 500 kr. men synas kunna i mycket stort antal begränsas till belopp mellan 300 och 600 kr. Så mycket torde ock kunna anses framgå av de lämnade uppgifterna, att det blir nödvändigt, att det allmänna tager på sig någon del av kostnaderna för tjänstelokalen. Det ligger då mycket nära till hands att ställa ett anslag till tjänstelokal i samband med det föreslagna biträdesanslaget på det sätt, att ett bidrag till hållande av tjänstelokal medgives, så snart på ett landsfiskalsdistrikt kan anses vara anställt ett fast biträde året om. Detta torde vara fallet, då till landsfiskalen anvisas ett biträdesanslag av minst 1 200 kr. för år, vilket åter i allmänhet beräknas kunna ske vid en folkmängd av 9 000 till 10 000.

65 Da enhgt redan framställt förslag det skall ankomma på länsstyrelserna att i sista hand precisera beloppet av det biträdesanslag, som för varje särskilt bland vissa distrikt skall utgå, kan det uppenbarligen icke i riksstaten med tillhörande specialstat fastställas, vid vilka särskilda distrikt rätten till bidrag till tjanstelokal skall fästas, utan måste detta lämnas till länsstyrelsernas bedömande. I staten torde endast behöva fastslås, att det för landsfiskalerna bestämda forvaltningsbidraget skall utgå dels med 500 kr. till varje landsfiskal ! t d e s m e a l ytterligare ett belopp för varje landsfiskal, som åtnjuter minst 1 200 kr. i statsbidrag till extra biträde. Då ersättning torde böra avse tillhandahållandet av ett rum med uppvärmning, belysning, städning och rengöring, bör beloppet sättas till 500 kr för varje landsfiskal, som enligt det förestående skulle hava rätt till dylik ert ^ g : J1 ^ndsfiskal som har tjänstelokal inom det för honom anvisade bostället, bor ersättning icke utgå.» Med ^utgångspunkt från att staten för budgetåret 1925/1926, d. v. s. det budgetår, då de sakkunnigas löneregleringsförslag var avsett att träda i kraft, kunde beräknas komma att upptaga 489 landsfiskaler — oavsett 2 landsfiskaler på övergångsstat — med rätt för samtliga dessa till förvaltningsbidrac hade de sakkunniga ansett anslaget till förvaltningsbidrag böra för nämnda budgetår upptagas till sammanlagt 352 500 kr. Å förvaltningsbidrag skulle enligt gällande bestämmelser utgå dyrtidstillAv ämbetsverkens uttalanden rörande de sakkunnigas förslag i nu förevarande delar framgår, att någon erinran icke framställts mot att det årliga statsbidraget till landsfiskal för anskaffande av skrivmateriel, kontorsutensilier och dylikt fastställes att utgå med samma belopp som för närvarande eller 500 kr. Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter emellertid, huruvida icke möjlighet bör beredas länsstyrelsen att medgiva någon ökning av nämnda beopp for distrikt, som hava en extraordinärt omfattande expedition och där beloppet i fråga bevisligen icke räcker till för sitt ändamål. Länsstyrelsen har härvid tänkt sig en förhöjning i bidraget av 100 kr. i distrikt, där invånarantalet uppginge till 15 000, och en ytterligare höjning av 100 kr. för varje nytt 3 000-tal invånare, varmed distriktets folkmängd överstege 15 000. Ej heller hava i principiellt hänseende några invändningar gjorts mot den föreslagna nya anordningen att tilldela landsfiskalerna särskilt bidrag av statsmedel för hållande av tjänstelokal och för sådan lokals uppvärmning belysning, städning och rengöring. Allenast riksräkenskapsverket har härutinnan yttrat, att om förslaget angående anställande av biträden icke skulle komma till stand, det föreslagna hyresbidraget också borde bortfalla. Erinras må även om statskontorets i det föregående återgivna förslag angående ett gemensamt förhöjt förvaltningsbidrag för biträden, tjanstelokal, skrivmaterialier m. m. Däremot hava i ett flertal yttranden framförts anmärkningar mot den närmare utformningen av de sakkunnigas förslag i fråga om beredande av hyresbidrag för tjänstelokal.

Ans-

verken

66 Vad först angår frågan, huruvida hyresbidraget bör, såsom de sakkunniga föreslagit, förbehållas allenast distrikt med ett biträdesanslag av 1 200 kr. och däröver, må nämnas, att vissa länsstyrelser ansett en sådan begränsning av den föreslagna förmånen icke motiverad. Sålunda har länsstyrelsen i Jönköpings län uttalat, att ifrågavarande bidrag borde utgå även till landsfiskal med lägre biträdesanslag än det nyssnämnda, dock icke till boställsinnehavare. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser likaledes, att landsfiskalerna även i de mindre distrikten, om ock ej i de minsta (under 6 000 invånare), böra erhålla hyresbidrag. Länsstyrelserna i Blekinge, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Örebro och Västerbottens län hava funnit det riktigast, att alla landsfiskaler — med undantag allenast för boställsinnehavare — berättigas åtnjuta nu omhandlade förmån. Länsstyrelsen i Uppsala län har ansett, att något undantag i förevarande hänseende icke bör göras ens för de landsfiskaler, som innehava boställen. Länsstyrelserna i Jönköpings och Älvsborgs län, vilka såsom nyss nämnts visserligen förordat ett dylikt undantag, ifrågasätta emellertid, den förra, huruvida, icke sådan landsfiskals löneavdrag för boställsförmån möjligen borde undergå en omvärdering, varvid tjänstelokalen frånräknades, och den senare, om ej boställsinnehavare borde tilldelas ersättning för tjänstelokalens belysning, städning och rengöring. I fråga om hyresbidragets belopp hava några länsstyrelser förordat en differentiering av detsamma med hänsyn till distriktens storlek. Att bidraget till större distrikt, där tjänstegöromålen kräva mera utrymme, bör tillmätas högre än till de mindre, har sålunda betonats av länsstyrelsen i Blekinge län. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har föreslagit, att ersättningen för tjänstelokal måtte bestämmas till 250 kr. för år, med rätt för länsstyrelsen att, därest anledning därtill förefunnes, höja detsamma med hänsyn till dyrort, bostadsknapphet eller antalet biträden. Däremot bör enligt länsstyrelsens mening folkmängden icke vara enbart avgörande, huruvida förhöjt anslag skall utgå. Ersättningen bör begränsas till ett maximum av 500 kr. En gradering av bidragets belopp föreslås jämväl av länsstyrelsen i Malmöhus län, såvitt angår de mindre distrikten, och detta på det sätt, att bidraget bestämmes i distrikt med en folkmängd av 6 000—7 000 invånare till 200 kr., i distrikt med 7 000—8 000 invånare till 300 kr. samt i distrikt med 8 000—9 000 invånare till 400 kr. Länsstyrelsen i Stockholms län anser det av de sakkunniga föreslagna beloppet otillräckligt i de folkrikaste distrikten, åtminstone de i omnejden av Stockholm, där hyrespriserna äro särskilt uppdrivna, och föreslår därför, att länsstyrelsen får rätt att efter prövning av det undgängliga behovet, höja bidraget till kontorslokal till högst 1000 kr. i distrikt med over 15 000 invånare. Slutligen har länsstyrelsen i Jönköpings län ifrågasatt, om ej hyresbidraget bör variera alltefter den dyrort, å vilken landsfiskal är placerad. I motsats mot ovannämnda länsstyrelser har länsstyrelsen i Västerbottens län ansett, att bidraget, till tjänstelokal bör bestämmas lika för alla distrikt med ett belopp av 400 ä 500 kr. Länsstyrelserna i Uppsala och Hallands lan

67 hava funnit det sammanlagda förvaltningsbidraget för skrivmateriel m. m. samt för tjanstelokal m. m. kunna genomgående bestämmas till ett och samma belopp eller 1 000 kr. I detta sammanhang torde oek böra omförmälas, att föreningen Sveriges landsfiskaler bestämt yrkat på att varje landsfiskal erhåller ersättning för utgifter för tjänstelokal, dess uppvärmning, rengöring m. m. Föreningen anser, att i distrikt med en folkmängd, understigande 10 000 invånare, hyresbidraget bör fastställas till 500 kr. och i distrikt med nämnda folkmängd eller mera till 600 kr. Landsfiskal, som har sin tjänstelokal i egen byggnad å boställets mark, bör enligt föreningens mening få åtnjuta 200 kr. till uppvärmning, belysning, rengöring och städning av lokalen. I en till kommittén den 16 mars 1929 ingiven skrivelse har föreningen sedermera framhållit, att det av landsstatslönesakkunniga föreslagna bidragsbeloppet borde höjas med 200 å 300 kr. Kommittén har funnit sig böra närmare undersöka, huruvida nu utgående Kommittés förvaltningsbidrag — 500 kr. jämte dyrtidstillägg därå eller tillhopa 650 kr. — kan med hänsyn till de under senare år inträdda allmänna ekonomiska förhållandena anses för sitt ändamål lämpligt avvägt, Av de utav landsfiskalerna lämnade uppgifterna framgår, att i de 408 distrikt, från vilka fullständiga uppgifter för åren 1927 och 1928 lämnats rörande kostnaderna för skrivmaterialier, kontorsutensilier och dylikt, nämnda kostnader utgjort högst 300 kr 301—400 » 401—500 » 501—600 > 601—700 »

i 152 fall 701— 800 kr i 23 fall » 72 » 801— 900 » . . . . » 10 » > 69 » 901—1000 » . . . . » 9 » > 43 » 1001—1500 » . . . . » 7 » , 23 »

Huruvida i de lämnade kostnadsuppgifterna ingått icke blott mera löpande utgifter utan även engångskostnader för inköp av skrivmaskiner och andra kontorsinventarier eller åtminstone amortering av dylika kostnader låter sig icke bedömas. Sannolikt hava sistnämnda kostnader medräknats i vissa fall, medan de däremot utelämnats i andra. För de utgifter, förvaltningsbidraget ursprungligen avsåg att täcka, var således bidraget i ett fåtal fall för litet men i flertalet fall för stort. Emellertid har bidraget till den del, detsamma ej åtgått för sitt egentliga ändamål, även fått användas till bekostande av tjänstelokal, till avlöning åt biträden o. dyl. På grund härav torde förvaltningsbidraget med nuvarande belopp icke varit för rikligt tillmätt. Sedan frågan om biträdeshjälp åt landsfiskalerna blivit ordnad, kan förvaltningsbidraget emellertid mera odelat användas för sitt egentliga ändamål och följaktligen bidragets belopp bättre avvägas med hänsyn till de verkliga kostnaderna. Om ock de anförda siffrorna utvisa, att utgifterna för skrivmaterialier ställa sig ganska olika i de särskilda fallen, är det dock tydligt, att ett flertal landsfiskaler med all sannolikhet kunna för framtiden reda sig med ett mindre belopp därtill än det nu utgående.

68 Frågan om förvaltningsbidragets lämpliga avvägande torde emellertid böra ses i samband med landsstatslönesakkunnigas förslag om beredande åt landsfiskal av bidrag för tjänstelokals anskaffande ävensom för sådan lokals uppvärmning, belysning, städning och rengöring. I likhet med de hörda myndigheterna anser även kommittén, att staten bör i skälig mån ikläda sig kostnaderna för tjänstelokal åt landsfiskalerna. Det myckna kontorsarbete, som numera är förenat med landsfiskalstjänstens skötande, nödvändiggör, att landsfiskalen har till sitt förfogande en särskild tjänstelokal, där han jämväl kan mottaga besök i tjänsten, hålla förhör, förvara handlingar m. m. Vare sig tjänstelokalen är anknuten till den egna bostaden eller den anskaffats på annat håll, är hållande av tjänstelokal uppenbarligen förenat med särskilda kostnader för landsfiskalen. Såsom de sakkunniga framhållit, saknas icke från andra håll inom statsförvaltningen exempel på att bidrag av statsmedel tilldelas personal för hållande av tjänstelokal. De sakkunniga hava i detta hänseende erinrat om den särskilda ersättning, som för detta ändamål utgår till föreståndare för lantpoststation. Kommittén torde få tillägga, att jämväl skogsstatens befattningshavare i de fall, då tjänstelokalen icke är inrymd i kronans fastighet, erhålla ersättning för lokalens anskaffande. Därjämte erhålla befattningshavarna vid skogsstaten, oberoende av huruvida kontorslokal är förhyrd eller belägen i statens hus, gottgörelse för kostnader för belysning, uppvärmning m. m. av tjänstelokalen. I en del framställningar till kommittén från landsfiskalsföreningarna i länen har påyrkats, att bidrag av statsmedel måtte lämnas jämväl för amortering av kostnader för anskaffning av möbler och andra inventarier å landsfiskalskontoren. Även länsstyrelsen i Gotlands län har i skrivelse till kommittén givit uttryck åt en sådan mening. Kommittén anser sig visserligen icke kunna förorda ett sådant förslag men finner dock, att vid anslagets beräknande hänsyn bör tagas till skälig ränta å anskaffningskapitalet. Landsstatslönesakkunniga hade avsett, att ersättning för tjänstelokals hållande borde tillkomma allenast landsfiskaler i sådana distrikt, där enligt de sakkunnigas förslag ständiga biträden kunde komma att anställas. Kommittén finner för sin del en sådan begränsning i den ifrågasatta förmånen icke rättvis. Såsom redan antytts och ett flertal länsstyrelser jämväl framhållit, lära landsfiskalerna, vare sig de hava behov av biträden eller icke, ej kunna avvara en särskild lokal för tjänsteändamål, och det synes då rimligt, att den avsedda förmånen blir av generell natur. Kommittén har låtit verkställa en sammanställning av de uppgifter, landsfiskalerna lämnat rörande kostnaderna för tjänstelokals hållande under åren 1927—1928. Denna utvisar, att ifrågavarande kostnader varierat från 50 kr. upp till 1 500 kr. och i några fall till ännu högre belopp. Uppgifterna äro emellertid mycket ojämna, beroende främst på de talrika ombyten av tjänstinnehavare, som ägt rum under de år, uppgifterna avse. I vissa fall har anmärkts, att någon kostnad icke kunnat uppgivas på grund av att tjänstelokalen varit inrymd i den förhyrda egna bostadsvåningen eller i egen fastighet, i

69 andra fall har uppgivits en uppskattad kostnad för tjänstelokal, i andra åter endast kostnad för uppvärmning, belysning m. m. A v sammanställningen framgår emellertid, att i de 377 distrikt, från vilka uppgifter för de nämnda åren föreligga, utgifterna för tjänstelokal i medeltal per år uppgått till högst 300 kr 301—400 » 401—500 > 501—600 > 601—700 j 701—800 >

i 61 fall 801— 900 kr. , »55 » 901—1000 » 62 1001—1500 >• » 67 » 1501—2 000 » . 37 omkring 2150 . . 33 »

i 19 fall » 13 » » 24 » » 5 » » 1 »

De anförda kostnadsuppgifterna synas lämna stöd för den av några länsstyrelser uttalade meningen, att statsbidraget för tjänstelokal bör utmätas med hänsyn till kostnaderna i de olika distrikten. Givetvis erbjuder det vissa vanskligheter att finna en norm härför, men kommittén har ansett sig kunna utgå från att i stort sett hyreskostnaderna stå i direkt proportion till ortens läge inom dyrortssystemet på det sätt, att ju högre placering orten innehar inom systemet, ju högre bliva också kostnaderna för tjänstelokal. Vidare synes det väl motiverat, att ersättningen anpassas efter det antal rum, varav landsfiskalen har behov. Detta behov bör prövas av länsstyrelsen med hänsyn till erforderliga statsavlönade biträden och omständigheterna i övrigt, så att i regel, där landsfiskalen icke har något biträde eller endast biträdesanslag eller ock allenast kontorsbiträde, han skall åtnöjas med ersättning för ett rum, i de fall, då hos honom äro anställda minst två ständiga biträden eller ock en extra ordinarie landsfiskal, han blir berättigad till ersättning för två rum samt, där minst tre ständiga biträden, därav en extra ordinarie landsfiskal, finnas anställda, för tre rum. Slutligen finner kommittén något skäl icke föreligga att beräkna hyresbidraget särskilt för sig, utan bör enligt kommitténs mening detta bidrag (inklusive kostnad för lokalens uppvärmning, belysning, städning och rengöring jämte ränta å anskaffning av kontorsmöbler) och bidraget till skrivmateriel, bindning av arkivalier o. dyl. utgå under den gemensamma anslagsbeteckningen förvaltningsbidrag. Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter har kommittén ansett sig böra föreslå, att förvaltningsbidraget bestämmes sålunda:

1 r,lm 2 3

I-ort kr-

Il-ort kr.

III-ort kr.

IV-ort kr.

V-ort kr.

900 1200 1400

950 1250 1450

1000 1300 1500

1050 1350 1550

1100 1400 1600

Av kommittén tillhandakomna uppgifter framgår, att i några få fall landsfiskal åtnjuter förmån av fri tjänstelokal. Sålunda förekommer det exempelvis, att fri tjänstelokal beretts befattningshavare i tingshus. I dylika fall bör

70 länsstyrelsen äga befogenhet att bestämma, i vad mån en nedsättning i förvaltningsbidraget bör äga rum. Enligt vad kommittén i det följande föreslår (sid. 253), skulle i samband med löneregleringen nu befintliga landsfiskalsboställen indragas till kronan, med befogenhet dock för Kungl. Maj:t att, där särskilda skäl därtill föranleda, meddela undantag. Kommittén förutsätter, att vid ett eventuellt beviljande av dylikt undantag åt landsfiskal, som har kontorslokal inrymd i statens å bostället beläget hus, föreskrift jämväl meddelas rörande minskning i förvaltningsbidraget. Kommittén har låtit verkställa en beräkning av det årliga anslagsbelopp, som med tillämpning av ovan angivna grunder för förvaltningsbidragets bestämmande skulle bliva erforderligt för den närmaste tiden. Beräkningen utvisar ett belopp av 445 000 kr. Då förvaltningsbidrag för närvarande utgår med omkring 650 kr. — dyrtidstillägg däri inberäknat — till en var av 489 landsfiskaler eller med tillhopa omkring 318 000 kr., skulle kommitténs förslag medföra en ökning i statsverkets kostnad för förvaltningsbidrag till landsfiskalerna med omkring 127 000 kr. I detta sammanhang har kommittén tagit under övervägande frågan om en begränsning i landsfiskalernas skyldighet att förvara landsfiskalskontorens handlingar. Arkivalierna å landsfiskalskontoren kräva ett avsevärt utrymme och föranleda mången gång, att större tjänstelokal måste anskaffas, än som eljest vore nödigt. Kommittén har ansett sig icke hava anledning att nu närmare ingå på detta spörsmål men finner saken vara av den betydelse, att en undersökning bör komma till stånd i ändamål att få utrönt, i vad mån och på vad sätt utgallring av obehövliga handlingar ur landsfiskalskontorens arkiv i större omfattning, än nu är fallet, lämpligen kan ske och därigenom en minskning i arkivens omfattning åstadkommas. Automobiler Landsstatslönesakkunniga hade slutligen tagit i övervägande, huruvida "" m' ej i sammanhang med minskning i landsfiskalsdistriktens antal sådana anordDe sakktin- n m g a r borde träffas, varigenom de landsfiskaler, som ansåges hava behov av att vid sina tjänsteförrättningar använda automobil, kunde genom understöd från statens sida beredas ökad möjlighet att anskaffa sådan. Härom anfördes i betänkandet bland annat följande: »Förebild för statens biträde vid anskaffning av automobil kan hämtas från domänförvaltningens område. Enligt kungl. brev till domänstyrelsen den 7 december 1923 och den 5 september 1924 — bemyndigade Kungl. Maj:t domänstyrelsen att av domänfondens avkastning för år 1924 använda tillsammans intill 50 000 kr. för att därav till skogsstatens förvaltande personal för inköp av motorcyklar, automobiler eller andra motorvagnar ävensom motorbåtar, avsedda för resor i tjänsten, utlämna lån till ett belopp av högst 3 000 kr. för varje, att återbetalas inom loppet av fem år och löpande med fem procents ränta samt mot säkerhet, som av domänstyrelsen kunde godkännas. Dessa bestämmelser skulle i det närmaste kunna tillämpas för att tillgodose landsfiskalernas behov av automobiler och andra motorfordon, liksom även landsfiskalerna på flera ställen i skärgårdarna eller invid större vatten kunna

71 vara i stort behov av motorbåtar i samma syfte som beträffande motorfordonen på land. För att landsfiskalerna må kunna skaffa sig, där så befinnes önskvärt, något större och slitstarkare fordon, torde lånesummans maximum böra sättas till 5 000 kr. I olikhet med vad som äger rum inom skogsstaten torde det böra så ordnas, att de amorteringslån, som utlämnas till landsfiskalerna, finge löpa utan ränta, så länge de föreskrivna inbetalningarna ordentligt fullgöras. Avståendet från statens sida av en årlig ränta i fem år på ett belopp av högst 5 000 kr., vilket belopp årligen under tiden minskas genom avbetalning, synes vara ett jämförelsevis obetydligt bidrag från statens sida till de årliga kostnaderna och utgöra ett bevis på det allmännas intresse av att landsfiskalerna hålla sådant fortskaffningsmedel, som här är i fråga. Motorfordon och motorbåtar skulle visserligen vara avsedda att begagnas för resor i tjänsten, men detta skulle väl lämpligen icke medföra förbud att använda dem för resor med ändamål av enskild natur. Det är icke avsett med detta förslag, att de inköpta fordonen eller båtarna skulle användas såsom säkerhet för lånen, vilket, skulle medföra alltför invecklade bestämmelser. Det har sig icke lätt att beräkna, hur stort belopp skulle erfordras, för att tillräckligt många sådana lån skulle kunna hållas tillgängliga. Om lånen skulle antagas i medeltal uppgå till 4 000 kr. och det antoges, att till att börja med icke mer än ett hundratal landsfiskaler medgåves att begagna sig därav, därvid vid antalets beräknande medverkat, att i regel ingen annan torde kunna reflektera på dessa lån än den, som själv kan köra bilen, skulle den erforderliga lånesumman uppgå till 400 000 kr. Det kan tänkas, att beloppet under de allra närmaste åren skulle stiga, men därefter skulle väl inflytande amorteringsbelopp lämna utväg till nya lån. Statens bidrag i övrigt skulle utgöras av avståendet från ränta, å utestående medel, vilket åtminstone att börja med kan beräknas till 20 000 kr. om året. Det torde böja lämnas i uppdrag åt länsstyrelserna att handhava förvaltningen av dessa lån.» Följande ämbetsverk, vilka direkt uttalat sig rörande förslaget i förevarande del, hava tillstyrkt eller lämnat detsamma utan erinran, nämligen länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Hallands, Älvsborgs, Örebro och Jämtlands län samt riksräkenskapsverket. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner sig icke böra motsätta sig den föreslagna åtgärden. Länsstyrelserna i Uppsala och Kronobergs län hava ansett någon statens medverkan i förevarande hänseende icke vara påkallad. Länsstyrelsen i Malmöhus län har anfört, att den av de sakkunniga föreslagna anordningen skulle åsamka myndigheterna icke ringa besvär. Därjämte vore att märka, hurusom dylika lån helt visst ofta bleve beständiga, i det att en automobil, som vore mycket i bruk, efter fem års förlopp vore i det närmaste utsliten, vadan anledning då skulle finnas för landsfiskalen att söka och för staten att bevilja nytt lån. Länsstyrelsen hölle för sin del före, att landsfiskal, som anskaffade automobil att användas i tjänsten, hellre borde erhålla ett årligt bidrag av staten, vilket lämpligen syntes kunna bestämmas till 250 kronor. Statskontoret har yttrat, att genom den föreslagna åtgärden landsfiskalerna skulle komma i gynnsammare ställning än domänverkets personal, som för

Ämbetsverken -

dylika lån finge erlägga 5 % ränta. Ett bifall till förslaget i denna del syntes även kunna medföra krav på liknande förmåner från andra grupper av statens befattningshavare, t. ex. provinsialläkare, yrkesinspektörer, lantmätare m. fl. Där behovet av ifrågavarande fortskaffningsmedel gjorde sig särskilt gällande, syntes för övrigt med nuvarande priser och betalningsvillkor å motorfordon och motorbåtar vederbörande ej sakna utväg att utan statens mellankomst anskaffa sådana. Kommittén.

Det lärer icke kunna bestridas, att om landsfiskalerna mera allmänt ägde tillgång till egna motorfordon, detta skulle i hög grad vara ägnat att underlätta deras tjänsteresor, särskilt i distrikt med större areal och mindre goda kommunikationer, och därigenom möjliggöra ett effektivare övervakande inom distriktet av ordning och rättssäkerhet. Ur denna synpunkt kan den av landsstatslönesakkunniga föreslagna anordningen att medgiva landsfiskal lån för inköp av automobiler eller, i skärgårdsdistrikten, av motorbåtar sägas vara förestavat av ett direkt statsintresse, på samma gång den skulle innebära ett underlättande för landsfiskalerna att fullgöra sina tjänsteåligganden. Å andra sidan måste det dock sägas, att med den allmänna utveckling, motortrafiken undergått icke minst under de år, som förflutit, sedan landsstatslönesakkunniga avgåvo sitt betänkande, behovet för landsfiskalerna av egna motorfordon i ej oväsentlig mån minskats på grund av lättheten att numera kunna förhyra trafikbilar. Härtill kommer, att hållande av egen automobil är — frånsett utgifterna för anskaffningen — även eljest förenat med rätt avsevärda kostnader dels på grund av utgifter för själva driften, dels även genom den ägare av automobil åliggande skatteplikten och skyldigheten att taga och vidmakthålla trafikförsäkring. Fördelen för landsfiskalerna att begagna egen automobil för tjänsteresorna blir härigenom huvudsakligen beroende av i vad mån densamma kan för detta ändamål effektivt utnyttjas. I många distrikt och i synnerhet i distrikt med goda kommunikationsförhållanden torde det ställa sig nära nog lika fördelaktigt för landsfiskalerna att använda de för allmänheten till buds stående transportmöjligheterna. Kommittén torde få tillägga, att, enligt vad kommittén erfarit, den föreslagna anordningen av landsfiskalerna själva icke tillmätes någon större betydelse ur synpunkten av ett underlättande för dem att anskaffa egna motorfordon. På grund av det anförda har kommittén för sin del ansett tillräckliga skäl icke föreligga för vidtagande från statens sida av en åtgärd i den av landsstatslönesakkunniga angivna riktningen. Med den ställning till förevarande fråga, kommittén sålunda intagit, finner kommittén ej heller anledning att tillstyrka ett av länsstyrelsen i Södermanlands län väckt förslag att genom lån av statsmedel bereda landsfogde ökad möjlighet till anskaffande av motorfordon.

73 III. Omreglering av vissa landsfiskalsdistrikt i riket. Viid utarbetande av det förslag till omreglering av vissa landsfiskalsdistrikt, som landsstatslönesakkunniga framlagt i sitt betänkande den 20 november 1924 i syfte att på sätt riksdagen uttalat genomföra en minskning i distriktens antal, hade de sakkunniga utgått från vissa allmänna förutsättningar. Sålunda hade det synts de sakkunniga, att ett avsevärt antal nya distrikt med omkiring 13 000 upp till 14 000 invånare skulle kunna utan synnerlig olägenhet bildas, om erforderlig försiktighet iakttoges till undvikande av alltför stora arealer. Vidare hade de sakkunniga gått ut från den grundsatsen, att intet landsfiskalsdistrikt finge höra till mer än en domsaga. Det förhållandet, att ett och samma distrikt komme att tillhöra mer än ett tingslag, hade däremot, även om detta icke vore utan olägenhet, ansetts icke få utgöra hinder för en i övrigt fullt lämplig reglering. Ej heller hade hänsyn ansetts böra tagas till den omständigheten, att sammanhanget mellan väghållningsdistrikt och landsfiskalsdistrikt komme att rubbas. Den bestående ordningen, att landsfiskalsdistrikten vore indelade på fögderier, motsvarande häradsskrivarnas arbetsområden, hade betraktats såsom varande utan betydelse. Denna indelning borde enligt de sakkunnigas mening till undvikande av missuppfattning borttagas såväl ur statskalendern som eljest, där den kunde förekomma. Regleringen borde icke så ordnas, att en och samma socken förlades till två olika landsfiskalsdistrikt, i den mån så ej redan förut skett. Detsamma gällde även köpingar och municipalsamhällen. Slutligen borde ett nybildat landsfiskalsdistrikt kunna å kartan helt omskrivas med en sammanhängande linje. Dessa allmänna grunder för en omreglering av landsfiskalsdistrikten hava v a n t vägledande jämväl för kommittén vid utarbetande av det regleringsförslag, som här nedan framlägges. Kommittén torde emellertid få tillägga, att vid omregleringen av landsfiskalsdistrikten hänsyn jämväl tagits till den genom den nya polisorganisationen tillkomna indelningen i polisdistrikt på det sätt, att där ett polisdistrikt bestått av mer än en socken, uppdelning av ett och samma polisdistrikt på två landsfiskalsdistrikt undvikits, i den mån uppgifter om polisdistriktens omfattning funnits tillgängliga. De sakkunniga hade vid utarbetande av sitt förslag till reglering av distrikten stött sig på vissa verkställda indexberäkningar rörande arbetsbördan i de olika distrikten. Kommittén har för sin del ansett sig icke böra ingå på några motsvarande beräkningar för de senaste åren. Enligt kommitténs mening måste nämligen — såsom ock landshövdingen Linnér anfört i sin utredning angående omorganisationen av polisväsendet — dylika beräkningar rörande landsfiskalernas verksamhet i de olika distrikten bliva skäligen vanskliga. 6—311850

74 Vid beräkning av de blivande distriktens storlek har hänsyn i första hand tagits till folkmängd och arealer. Folkmängden har beräknats efter förhållandena den 1 januari 1930, sådana de framgå ur den av statistiska centralbyrån utgivna publikationen rörande folkmängden inom administrativa områden. För vissa distrikt, huvudsakligen i Norrland, har folkmängden i brist på officiella uppgifter angivits allenast approximativt. Där så skett, har detta emellertid särskilt anmärkts. På grund av vissa förändringar i den administrativa indelningen har folkmängden i några distrikt inom Kalmar län angivits enligt från 1930 års allmänna folkräkning inhämtade preliminära siffror för den 1 januari 1931. Uppgifterna rörande arealer hava hämtats ur det preliminära material i detta hänseende, som lämnats till 1930 års folkräkning, och äro arealsiffrorna, som innefatta såväl land som vatten, överallt angivna i kvadratmil. I detta sammanhang torde kommittén böra påpeka, att då kommittén utgått från folkmängdsförhållandena den 1 januari 1930, medan till grund för de sakkunnigas beräkningar legat 1920 års folkräkning, en i viss mån olika utgångspunkt förefunnits för bedömande av de sakkunnigas olika detaljförslag. Nämnas må exempelvis, att de sakkunniga i sitt betänkande den 20 november 1924 beträffande Uppsala län föreslagit en uppdelning av Ulleråkers distrikt på Vaksala och Lagunda distrikt, med en beräknad folkmängd i de nya distrikten enligt 1920 års folkräkning av 13 528 resp. 12 862 invånare. Med hänsyn till att folkmängden efter förhållandena vid ingången av år 1930 skulle vid en dylik omreglering komma att uppgå till 15 305 resp. 14 162 invånare, har kommittén ansett, att Ulleråkers distrikt bör bibehållas. Ä andra sidan har kommittén funnit, att ett överskridande i mindre omfattning av den angivna övre gränsen för ett distrikts folkmängd eller 14 000 invånare icke bör få utgöra ett absolut hinder för genomförande av en eljest lämplig reglering. Dylika fall erbjuda exempelvis det nya Bankekinds distrikt i Östergötlands län (14 673 inv.) och det nya Oskarshamns distrikt i Kalmar län (14 524 inv.). I övrigt har vid utarbetande av kommitténs förslag till distriktsindelning — vilket närmast skett inom en särskild avdelning av kommittén, som haft tillgång till därför erforderliga detaljuppgifter — vederbörlig hänsyn tagits, förutom givetvis till länsstyrelsernas yttranden, även till länsavdelningarnas av föreningen Sveriges landsfiskaler och de olika landsfiskalernas skrivelser rörande regleringen, i den mån dylika skrivelser inkommit till kommittén. Vidare hava beaktats geografiska förhållanden, befintliga kommunikationer, industrier, befolkningens rörlighet m. fl. omständigheter, som kunna vara av betydelse vid en distriktsreglering. De regleringar av domsagor, gränsförändringar mellan distrikt, landområdens inkorporering i intilliggande städer m. m., som skett till och med ingången av år 1931, har kommittén vid avgivande av sitt förslag beaktat. Kommittén har ansett sig i allmänhet icke böra ingå på frågor om sönderdelning av sådana nuvarande distrikt, vilkas folkmängd avsevärt överskrider ovan angivna gräns av 14 000 invånare och av denna anledning kunde anses alltför stora. Enligt folkmängdssiffrorna för den 1 januari 1930

75 funnos 21 distrikt med en folkmängd överstigande 15 000 invånare. I åtskilliga av dessa torde någon åtgärd i nämnd riktning icke vara påkallad redan därför, att i sådana distrikt ofta ingå fögderistäder med egna stadsfiskaler, där följaktligen vederbörande landsfiskaler icke taga någon befattning med den del av dem eljest åvilande tjänsteuppgifter, som avse polis- och åklagarväsendet. I andra distrikt åter försiggå undersökningar eller förberedelser för inkorporering av delar av distriktet i intilliggande, till distriktet ej hörande städer, varigenom minskning i distriktets storlek i annan ordning kan framdeles förväntas. E t t typiskt exempel i sistnämnda hänseende erbjuder Oxie distrikt i Malmöhus län, vilket den 1 januari 1930 hade en folkmängd av 19 192 invånare, men genom inkorporering i Malmö stad från och med den 1 januari 1931 av Fosie socken minskats med mer än 7 000 invånare. I likhet med de sakkunniga anser kommittén, att frågor om klyvning av alltför stora distrikt lämpligen böra lösas från fall till fall, efter som förhållandena kunna kräva en sådan åtgärd. Det förslag till reglering, kommittén i det följande framlägger, avser indragning av tillhopa 68 landsfiskalsdistrikt, Vid ett genomförande av kommitténs förslag skulle följaktligen antalet distrikt minskas från nu 489 till 421. I samband med behandlingen av de olika detaljregleringsfrågorna angiver kommittén, såsom förut är nämnt, jämväl den biträdesuppsättning, som förslagsvis bör finnas i de särskilda distrikten under den närmaste framtiden, med angivande tillika av länsstyrelsernas till kommittén lämnade anvisningar uti ifrågavarande hänseende. Det torde här ånyo böra påpekas, att länsstyrelserna vid lämnande av dessa anvisningar haft att utgå från den av kommittén ursprungligen hysta tanken, att ständiga biträden i distrikten borde vara av fyra slag, extra landsfiskaler och landsfiskalsbiträden, vilka båda kategorier skulle hava landsfiskalskompetens, samt kontorsbiträden och skrivbiträden utan dylik kompetens. I det definitiva förslag till biträdesfrågans lösning, kommittén i det föregående framlagt, motsvaras de extra landsfiskalerna och landsfiskalsbiträdena av extra ordinarie landsfiskaler och kontorsbiträdena av extra ordinarie kontorsbiträden. För avlönande av ständiga skrivbiträden i vissa distrikt hava beräknats biträdesanslag, varierande från lägst 1 440 kronor till högst 1 920 kronor alltefter dyrort. Kommittén övergår härefter till att i detalj behandla de olika regleringsspörsmålen, varvid kommittén följer den ordning, landsstatslönesakkunniga angivit i sitt betänkande.

Stockholms län. I Stockholms län hava landsstatslönesakkunniga föreslagit indragning av ett landsfiskalsdistrikt inom en var av Mellersta Roslags domsaga, Stockholms läns västra domsaga och Södra Roslags domsaga. Länsstyrelsen i Stockholms län har i sitt den 10 oktober 1925 avgivna yttrande över de sakkunnigas betänkande åberopat de synpunkter, som anförts i

76 länsstyrelsens tidigare utlåtande den 8 maj 1924, och sammanfattat däri angivna hinder för minskning av antalet landsfiskalsdistrikt i länet, nämligen det höga genomsnittliga indextalet, den starka befolkningstillväxten samt beträffande skärgårdsdistrikten de svåra kommunikationsförhållandena, vilka för dessa distrikt gjorde tjänsten vida mer krävande och tidsödande, än vad som komme till uttryck i distriktens siffermässiga indextal och areal i landområde. I sin den 14 juni 1930 avlåtna svarsskrivelse å kommitténs förut omförmälda cirkulärskrivelse till länsstyrelserna av den 15 maj 1930 rörande behovet av biträden i de olika landsfiskalsdistrikten har länsstyrelsen förklarat sig vidhålla sina tidigare uttalade starka betänkligheter mot en minskning av antalet distrikt i länet. Norra Roslags domsaga. folkmängd 32 950 1 . n. v. landsfiskalsdistrikt: Frösåkers Närdinghundra Väddö

folkmängd 13 135 » 8 244 » 11571 Tillsammans folkmängd 32 950

areal2 9.03 » 6.7 3 » 4.68 areal 20.4 4

Till Frösåkers landsfiskalsdistrikt höra städerna Östhammar med 1 098 invånare och Öregrund med 1190 invånare. Åklagarmyndigheten i dessa städer utövas av där anställda stadsfiskaler. D e s a k k u n n i g a 20 /u 1 9 2 4: Folkmängden i dessa distrikt vore för stor för att under de antagna förutsättningarna för den av dem verkställda utredningen kunna fördelas på två distrikt i stället för på tre. Kommittén.

På de av de sakkunniga angivna skälen finner kommittén någon ändring i distriktsindelningen icke böra vidtagas. Enligt vad länsstyrelsen meddelat i nyssnämnda skrivelse till kommittén den 14 juni 1930, bör i Frösåkers distrikt placeras ett kontorsbiträde samt i Väddö distrikt ett landsfiskalsbiträde, varjämte landsfiskalen i Närdinghundra distrikt bör tilldelas ett biträdesanslag av 900 kr. I anslutning härtill anser kommittén, att Frösåkers distrikt, som nu har ett från polisanslaget avlönat biträde, bör tilldelas ett extra ordinarie kontorsbiträde, att Väddö distrikt, där likaledes statsavlönat biträde finnes placerat, bör tilldelas en extra ordinarie landsfiskal samt att landsfiskalen i Närdinghundra distrikt bör erhålla ett biträdesanslag av 900 kr. Såsom kommittén i annat sammanhang (sid. 60) angivit, har kommittén avsett, att vid genomförande av kommitténs förslag alla från polisanslaget avlönade biträden skola indragas, 1

Såsom förut är nämnt, upptages här - liksom överallt i det följande, där ej annat särskilt an gives - L å n a r a n t a l e t enligt statistiska centralbyråns redogörelse för folkmängden inom administer s Z l ^ v X ^ o t ^ L m överallt i det följande angivna i kvadratmil och avse såväl land som vatten.

77 Mellersta Roslags domsaga. folkmängd 20 751. n. v. landsfiskalsdistrikt: Vätö folkmängd 6 630 Sjuhundra » 6 826 Frötuna » 7 295 Tillsammans folkmängd 20 751

areal 4.17 » 4.16 » 4.oi areal 12.34

E> e s a k k u n n i g a 20 /n 1 9 2 4 : Enligt anvisning av länsstyrelsen skulle en uppdelning av domsagan i allenast två landsfiskalsdistrikt kunna ske genom en kombination, som länsstyrelsen hade funnit praktiskt möjlig om ock ej önskvärd. Härvid skulle det ena distriktet bildas av Lyhundra härad, Sjuhundra härad och Roslagsbro socken och det andra av Frötuna och Länna skeppslag, Vätö socken och Björkö-Arholma socken. Den nya indelningen bleve följande: Sjuhundra

distrikt.

n. v. Sjuhundra distrikt av n. v. Vätö distrikt: Söderby-Karls socken Estuna » Roslagsbro »

folkmängd 6 826 » » »

1474 1068 1836

areal: 7.2 4 Frötuna

distrikt.

n. v. Frötuna distrikt av Vätö distrikt: Vätö socken Björkö-Arholma »

folkmängd 7 295 » »

1 422 830

9 547

areal: 5.10 Tillsammans domsagan 20 751 De sakkunniga hava ansett, att varken arealen av de tre nuvarande distrikten tillsammans eller det av de sakkunniga beräknade sammanlagda indextalet för dem utgjorde något hinder för ifrågavarande tre distrikts sammanslagning till två distrikt, vadan de sakkunniga tillstyrkt en sådan åtgärd. Härav skulle följa indragning av en ordinarie landsfiskalsbefattning inom denna domsaga. L ä n s s t y r e Is e n : Med anledning av vad sålunda ifrågasatts har länsstyrelsen i sitt yttrande den 10 oktober 1925 anfört i huvudsak följande: Rörande den föreslagna uppdelningen av Vätö distrikt på Sjuhundra och Frötuna framträdde med hela sin styrka den särskilda svårighet, som måste följa med en förstoring av skärgårdsområdet inom ett distrikt. Frötuna distrikt skulle komma att omfatta alla kustsocknar och öar från och med Vätö och Björkö i norr till och med Blidö i söder. Länsstyrelsen tvekade icke att uttala, att ett sådant distrikt ur alla synpunkter måste betecknas såsom ohanterligt, Såsom framhållits i kommunernas enhälligt avstyrkande utlåtanden, hade man i dessa trakter att räkna med icke blott den bofasta befolkningen

78 utan under sommarmånaderna dessutom med många tusen sommargäster. Vidare utgjorde detta område ett operationsfält för spritsmugglingen och ställde även därigenom alldeles extraordinära krav på ordningsmakten. Det tillskott i arbetshjälp, som enligt de sakkunnigas förslag skulle medgivas landsfiskalen, bleve alldeles otillräckligt för att svara mot det ökade arbetet. Länsstyrelsen hade sålunda den bestämda uppfattningen, att denna utökning av Frötuna distrikt skulle allvarligt äventyra distriktets behöriga skötsel. Även utökningen av Sjuhundra distrikt med de tre socknarna Söderby-Karl, Estuna och Roslagsbro skulle medföra stora olägenheter. Såsom Roslagsbro kommunalfullmäktige och landsfiskalen i Sjuhundra distrikt framhållit, skulle det utökade distriktet få en sådan geografisk konfiguration, att de tillagda socknarnas förbindelse med landsfiskalen liksom hans med dem bleve i hög grad besvärlig och tidsödande, i all synnerhet som sagda socknar hade sin naturliga huvudort i Norrtälje och icke i Rimbo, vilken plats med hänsyn till distriktets förutvarande område väl alltjämt måste förbliva landsfiskalens boningsort. Härtill komme, att distriktet skulle få en hög befolkningssiffra. De anmärkta olägenheterna skulle tydligen icke uppvägas därav, att landsfiskalen enligt planen finge ett biträde, då olägenheterna främst låge i de obekväma förbindelserna mellan landsfiskalskontoret och de nytillkommande socknarna. D e s a k k u n n i g a 6/7 1 9 2 6 : I sitt förnyade utlåtande den 6 juli 1926 hava de sakkunniga ansett sig icke böra vidhålla förslaget om indragning av ett landsfiskalsdistrikt inom Mellersta Roslags domsaga. Kommittén har ingalunda förbisett betydelsen av de skäl, länsstyrelsen anfört mot indragning av ett distrikt i Mellersta Roslags domsaga. Emellertid framgår av numera tillgänglig befolkningsstatistik, att folkmängden inom domsagan synes vara i stark tillbakagång. Sålunda skulle invånarantalet i ett nyreglerat Frötuna distrikt enligt de sakkunnigas på 1920 års folkräkning grundade uppgift utgöra 10 479, medan motsvarande siffra enligt folkmängdsförhållandena vid 1930 års ingång skulle stanna vid 9 547. Likaledes skulle folkmängden i ett omreglerat Sjuhundra distrikt enligt 1920 års folkräkning utgöra 12 295 invånare mot 11 204 vid ingången av år 1930. I folkmängdshänseende komme sålunda de omreglerade distrikten att tillhöra de medelstora i riket. De betänkligheter, länsstyrelsen hyser beträffande utökningen av Frötuna distrikt, torde i stort sett få anses bortfalla, därest till landsfiskalens i detta distrikt förfogande ställes ett kvalificerat biträde. Landsfiskalen i Sjuhundra distrikt synes kunna åläggas att vara bosatt i Norrtälje och icke i Rimbo, varigenom hans förbindelse med de överflyttade socknarna Söderby-Karl, Estuna och Roslagsbro skulle komma att avsevärt underlättas. På grund av det anförda anser sig kommittén böra förorda domsagans indelning på två distrikt och följaktligen indragning i samband därmed av en ordinarie landsfiskalstjänst. Länsstyrelsen har föreslagit anställande av ett kontorsbiträde i ett vart av Frötuna och Sjuhundra distrikt, I enlighet med vad kommittén ovan anfört torde härutinnan den jämkningen böra vidtagas, att Frötuna distrikt i stället för ett extra ordinarie kontorsbiträde tilldelas en extra ordinarie landsfiskal och Sjuhundra distrikt ett extra ordinarie kontorsbiträde.

79 Stockholms läns v ä s t r a d o m s a g a . folkmängd 21 969. n. v. landsfiskalsdistrikt: Långhundra Ärlinghundra Vallentuna

folkmängd » »

5 860 9 778 6 331

Tillsammans folkmängd 21 969

areal » »

3.9 9 3.41 4.oo

areal 11.40

20 De sakkunniga /n 1 9 2 4 : E n l i g t de s a k k u n n i g a s mening kunde en u p p d e l n i n g av dessa tre distrikt p å allenast två d i s t r i k t lämpligen ske genoim en av länsstyrelsen under viss f ö r u t s ä t t n i n g anvisad u p p d e l n i n g av V a l lenttuna d i s t r i k t p å de båda a n d r a distrikten på det sätt, a t t V a l l e n t u n a soclken överflyttades till Ä r l i n g h u n d r a distrikt och V a l l e n t u n a d i s t r i k t s övriga soclknar till L å n g h u n d r a distrikt.

L ä n s s t y r e l s e n : Beträffande detta förslag h a r länsstyrelsen y t t r a t , a t t det h ä r visserligen gällde områden inne i landet med en jämförelsevis beg-ränsad areal och a t t frågan därigenom låge något a n n o r l u n d a till än bet r ä f f a n d e s k ä r g å r d s distrikten. Dock vore även h ä r olägenheterna av en omr e g l e r i n g avsevärda s ä r s k i l t med avseende på svårigheten a t t dela domsagan i eindast t v å distrikt p å s å d a n t sätt, a t t goda förbindelser bereddes mellan l a n d s f i s k a l e n s boningsort och vederbörande distrikts olika delar. R ö r a n d e den n ä r m a r e utformningen av förslaget h a r länsstyrelsen u t t a l a t sig p å följande sätt. M o t den indelning, vilken ingick i länsstyrelsens u t r e d n i n g och u p p t a g i t s av de sakkunniga, hade kommunerna och landsfiskalerna gjort a n m ä r k n i n g a r , som finge erkännas icke sakna fog. Men deras egna förslag till indelning v o r e skiljaktiga, beroende på olika intressen inom olika orter. T r e förslag fönelåge, nämligen a ) länsstyrelsens och de s a k k u n n i g a s förslag, b ) landsf i s k a l e n s i Ä r l i n g h u n d r a d i s t r i k t och c) landsfiskalens i L å n g h u n d r a dis t r i k t . A v förslagen stode de under a ) och b ) v a r a n d r a g a n s k a n ä r a . D e t n y a L å n g h u n d r a d i s t r i k t skulle u t g ö r a s a v : enligt förslaget a ) det n u v a r a n d e L å n g h u n d r a distrikt j ä m t e V a l l e n t u n a distrikt med u n d a n t a g a v V a l l e n t u n a socken och enligt förslaget b) av L å n g h u n d r a n u v a r a n d e d i s t r i k t med u n d a n t a g av L ä g g a , ö s t u n a och S k å n e l l a socknar s a m t hela V a l l e n t u n a d i s t r i k t . E n l i g t förslaget a ) skulle det n y a Ä r l i n g h u n d r a d i s t r i k t bestå a v Ä r l i n g h u n d r a n u v a r a n d e distrikt s a m t V a l l e n t u n a socken men enligt förslaget b ) a v Ä r l i n g h u n d r a n u v a r a n d e distrikt, tillökat med L ä g g a , ö s t u n a och Skånella socknar. O m alla förslagen gällde, a t t genom desamma t i l l s k a p a d e s alltför stora d i s t r i k t , mot vilka var för sig måste göras s a m m a a n m ä r k n i n g a r , som framförts beträffande uppdelningen enligt länsstyrelsens och de s a k k u n n i g a s förs l a g . Det a v landsfiskalen i Ä r l i n g h u n d r a distrikt f r a m l a g d a förslaget inneb u r e ett försök att, i den mån s å d a n t vore möjligt, å s t a d k o m m a en g r u p p e ring a v kommunerna med h ä n s y n till de två järnvägslinjerna, s t a m b a n a n och S t o c k h o l m — R i m b o j ä r n v ä g . Landsfiskalen i L å n g h u n d r a d i s t r i k t hade i sitt förslag vid g r u p p e r i n g e n t a g i t h ä n s y n särskilt till K n i v s t a såsom en h u v u d ort för k r i n g l i g g a n d e k o m m u n e r men j ä m v ä l till n y s s n ä m n d a järnvägsförbindelser. F ö r n ä r v a r a n d e vore denne landsfiskal bosatt i K n i v s t a . A v de nu berörda t r e förslagen, betecknade med a ) , b ) och c ) , syntes det u n d e r b ) a n g i v n a v a r a det, som medförde minsta olägenhet. Men länssty-

80 relsen ansåge sig böra påpeka den svårighet, som erbjöde sig, om förslaget b) skulle godkännas, att erhålla någon med avseende å belägenhet och kommunikationsförhållanden tillfredsställande boningsort för landsfiskalen i det distrikt, som skulle bestå av nuvarande Vallentuna distrikt samt nuvarande Långhundra distrikt med undantag av Lägga, östuna och Skånella socknar. Och likaledes skulle tydligen landsfiskalen i ett distrikt, bestående av nuvarande Ärlinghundra distrikt jämte socknarna längst i norr — östnna och Lägga — samt socknen Skånella i sydost, icke kunna placeras så, att han bleve på befolkningens naturliga samfärdsleder lätt tillgänglig för hela distriktet. I själva verket syntes grundad anledning föreligga att även här stanna vid den gamla indelningen i tre distrikt, som vida bättre motsvarade befolkningens fördelning efter samfärdsellederna. Härför talade även den omständigheten, att denna indelning tillkommit så sent som år 1918, då domsagans förutvarande fyra länsmansdistrikt reducerades till tre landsfiskalsdistrikt. Att de tre landsfiskalerna — av vilka en hade statsavlönat biträde — hade full sysselsättning i tjänsten var inom sitt distrikt, även om de oftaberörda lättnaderna i kontorsarbetet komme till stånd, vore otvivelaktigt, så mycket mera som flerstädes funnes växande industri-, egnahemsoch villasamhällen. Besparingen genom indragande av ett distrikt skulle också bliva obetydlig. D e s a k k u n n i g a 6/7 1 9 2 6 : I sitt förnyade yttrande hava de sakkunniga förklarat, att de måste fasthålla vid att både Långhundra och Vallentuna distrikt med avseende å såväl folkmängd som indextal vore för små för att lämnas oreglerade. I fråga om bästa sättet för regleringens genomförande finna sig de sakkunniga böra ansluta sig till länsstyrelsens uttalade mening. Den omreglering av distrikten inom denna domsaga, de sakkunniga sålunda förorda, skulle följaktligen ske på följande sätt: Långhundra distrikt. n. v. Långhundra distrikt med undantag av Lägga, östuna och Skånella socknar (5 860—1 892) folkmängd 3 968 n. v. Vallentuna distrikt » 6 331 areal: 6.6 3

io 299

Ärlinghundra distrikt. n. v. Ärlinghundra distrikt folkmängd 9 778 av Långhundra distrikt: förenämnda tre socknar » 1892 \\ Q'JQ areal: 4.7 7 Tillsammans domsagan 21 969 Kommittén.

Kommittén får biträda de sakkunnigas senare förslag. Kommittén får alltså tillstyrka minskningen i denna domsaga av ett landsfiskalsdistrikt och i samband därmed indragningen av en ordinarie landsfiskalstjänst. I anslutning till länsstyrelsens förslag, att i Långhundra nya distrikt placeras ett kontorsbiträde och i Ärlinghundra nya distrikt ett landsfiskalsbiträde, finner kommittén erforderligt, att förstnämnda distrikt, tilldelas ett extra ordinarie kontorsbiträde och sistnämnda distrikt en extra ordinarie landsfiskal. I Ärlinghundra distrikt finnes för närvarande anställt från polisanslaget avlönat biträde.

81 Södra Roslags domsaga. folkmängd 66 874. v. landsfiskalsdistrikt: österåkers Värmdö Gustavsbergs Danderyds Solna

folkmängd 6 459 » 32841 » 6 580i » 2 8 651 » 21900 Tillsammans folkmängd 66 874

areal 3.71 2.07 2.37 1.94 0.20

areal 10.29

I Danderyds distrikt ingå städerna Djursholm och Lidingö, den förra med 5 945 invånare och den senare med 11 283 invånare. Städerna i fråga hava egna stadsfiskaler, som tillika äro utmätningsmän. D e s a k k u n n i g a 2 0 / u 1 9 2 4 : De sakkunniga, som förehaft till prövning tva av lansstyrelsen uppgjorda alternativ till distriktsreglering inom domsagan, hava förordat det ena av dem, enligt vilket till Österåkers distrikt skulle läggas Värmde distrikt med undantag av Djurö socken, vilken socken skulle överflyttas till Gustavsbergs distrikt, Danderyds och Solna distrikt skulle lämnas orubbade. L ä n s s t y r e l s e n : Mot de sakkunnigas förslag att fördela Värmdö distrikt pa Österåkers och Gustavsbergs reste sig stora svårigheter på grund av de särskilda förhållandena inom skärgården. Här vore skärgårdsområdet ännu mera söndersplittrat än längre norrut, avståndet mellan oarna, större, utflyttningen under somrarna ännu mycket mera omfattande och bevakningen gentemot smugglingstrafiken måhända än svårare att upprätthålla. Huru än Värmdö distrikt skulle delas, bleve de nu dithörande öarnas iorbmdelser med landsfiskalskontoren i respektive Österåker och Gustavsberg 1 allra högsta grad obekväma för att icke säga omöjliga, emedan ångbåtslinjerna icke alls svarade mot den nya indelningen. Omregleringen skulle ej heller vara förenad med tillkomsten av något sådant landsfiskalsbiträde, som kunde anlitas för resa i vederbörande landsfiskals ställe, då landsfiskalen 1 det utökade österåkers distrikt ej skulle erhålla mer än 1200 kr i bitradesanslag och landsfiskalen i det utökade Gustavsbergs distrikt endast oOO kr., medan 1 sistnämnda distrikt nu och allt sedan år 1918 funnes ett av staten med 2 800 kr. avlönat biträde. Under sådana förhållanden kunde länsstyrelsen icke undgå att beteckna det såsom fullständigt ödesdigert för landsiiskalsmstitutionen mom dessa områden, om den föreslagna omregleringen av nu torevarande distrikt skulle genomföras. . D e s a k k u n n i g a 6/7 1 9 2 6: I sitt senare utlåtande hava de sakkunniga anfört, att^de funnit de anförda olägenheterna vara av den betydelse att man borde avstå från indragning av ett landsfiskalsdistrikt i Södra Roslags domsaga. Även om de tre distrikt inom Södra Roslags domsaga, Österåkers, Värmdö Kommittén och Gustavsbergs distrikt, som av de sakkunniga år 1924 föreslagits till omreglering, innesluta stora skärgårdsområden med en i mångt och mycket rörlig befolkning, anser dock kommittén, särskilt i betraktande av den relativt 1

Approximativ siffra.

r i n g a folkmängden och arealen inom V ä r m d ö distrikt, en sammanslagning av de i f r å g a v a r a n d e tre distrikten t i l l två böra k o m m a till stånd. Beträffande s j ä l v a sättet för sammanslagningens genomförande h a r kommittén med hänsyn till de s t a r k a betänkligheter, som a v länsstyrelsen anförts mot de sakkunnigas förslag, undersökt, h u r n v i d a icke någon a n n a n lösning av förevarande omregleringsspörsmål k u n d e utfinnas, a v beskaffenhet a t t k u n n a g o d t a g a s . V ä r m d ö socken ä r för n ä r v a r a n d e u p p d e l a d p å V ä r m d ö och Gustavsbergs d i s t r i k t . D e t vore en given fördel, om de olägenheter, som äro förenade m e d en sådan u p p d e l n i n g och som, d ä r e s t de s a k k u n n i g a s förslag genomfördes, komme a t t bestå även för framtiden, k u n d e vid omregleringen undanröjas. V i d a r e är a t t m ä r k a , att Österåkers d i s t r i k t redan n u omsluter en stor skärg å r d , som uppenbarligen förorsakar landsfiskalen i detta distrikt tidsödande och besvärliga resor. D e t synes därför icke fullt l ä m p l i g t a t t till Österåkers d i s t r i k t överflytta största delen a v V ä r m d ö n u v a r a n d e distrikt. N ä r m a r e till h a n d s ligger a t t överföra denna del till G u s t a v s b e r g s distrikt, som härigenom visserligen skulle få ett g a n s k a folkrikt o m r å d e men som dock genom sitt koncentrerade läge icke torde komma a t t bereda landsfiskalen alltför stora svårigheter vid tjänsteutövningen. 1 b e t r a k t a n d e av dessa förhållanden h a r kommittén funnit ett av Stockholms länsavdelning av föreningen Sveriges landsfiskaler f r a m l a g t förslag till omr e g l e r i n g förtjäna avseende. E n l i g t detta förslag skulle till Gustavsbergs dis t r i k t överflyttas den till V ä r m d ö d i s t r i k t h ö r a n d e delen av V ä r m d ö socken ävensom D j u r ö socken s a m t till Österåkers d i s t r i k t Möja socken. D o m s a g a n skulle i enlighet h ä r m e d indelas i l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t p å följande s ä t t : Österåkers

distrikt.

n. v. österåkers distrikt av n. v. Värmdö distrikt: Möja socken

folkmängd 6 459 »

J 7 ^

7 164

areal: 4.2 4 Gustavsbergs

distrikt. folkmängd 6 580 1

n. v. Gustavsbergs distrikt av Värmdö distrikt: del av Värmdö socken Djurö »

»

^tl JJ3?

9 159

areal: 3.91 Danderyds

distrikt.

Oförändrat

folkmängd 28 651 areal: 1.9 4 Solna

distrikt.

Oförändrat

folkmängd 21900 areal: 0.2 0 Tillsammans domsagan 66 874

Approximativ siffra.

83 Därest i enlighet med länsstyrelsens förslag landsfiskalen i Gustavsbergs distrikt^ vilken för närvarande har till sin hjälp ett från polisanslaget avlönat tjänstebiträde, tilldelas en extra ordinarie landsfiskal samt landsfiskalen i Österåkers distrikt, som nu saknar sådant biträde, tilldelas ett extra ordinarie kontorsbiträde, torde de av länsstyrelsen anförda hindren mot Värmdö distrikts indragning få anses i allt väsentligt undanröjda, Av uppställningen här ovan framgår, att Danderyds och Solna distrikt skulle bibehållas oförändrade. I förstnämnda distrikt finnas nu anställda två kontorsbiträden samt i det senare en extra landsfiskal och två andra biträden, samtliga avlönade från polisanslaget. Enligt länsstyrelsens anvisning borde i Danderyds distrikt finnas ett landsfiskalsbiträde och ett kontorsbiträde samt i Solna distrikt en extra landsfiskal, ett landsfiskalsbiträde och ett kontorsbiträde. Enligt kommitténs mening torde i Danderyds distrikt förefinnas behov av en extra ordinarie landsfiskal och ett extra ordinarie kontorsbiträde. I Solna distrikt synas böra finnas anställda två extra ordinarie landsfiskaler, varjämte ett anslag av 1 920 kr. torde böra ställas till landsfiskalens förfogande för avlönande av ett ständigt skrivbiträde å landsfiskalskontoret. ^ Kommittén hemställer, att inom Roslags domsaga indrages ett landsfiskalsdistrikt och i samband därmed en ordinarie landsfiskalstjänst.

Sollentuna och Färentuna härads domsaga. folkmängd 40 356. n. v. landsfiskalsdistrikt: Sollentuna Spånga Färentuna

folkmängd 12 675 » 20 734 » 6 947 Tillsammans folkmängd 40 356

areal 1.4 4 » 0.53 » 2.16 areal 4.13

I Spånga distrikt ingår Sundbybergs stad med en folkmängd av 7 693 invånare. Staden har egen stadsfiskal, som tillika är utmätningsman. D e s a k k u n n i g a 20 /n 1 9 2 4: Enligt de sakkunnigas mening kan någon minskning i antalet landsfiskalsdistrikt inom denna domsaga icke ifrågaEj heller kommittén ifrågasätter någon indragning av distrikt inom nu Kommittén. ifrågavarande domsaga. För närvarande äro med avlöning från polisanslaget anställda inom Spånga distrikt en extra landsfiskal och ett tjänstebiträde, inom Sollentuna distrikt en extra landsfiskal samt inom Färentuna distrikt ett tjänstebiträde. Enligt av länsstyrelsen nu lämnad anvisning bör emellertid i Spånga distrikt finnas en extra landsfiskal, ett landsfiskalsbiträde och ett skrivbiträde, i Sollentuna distrikt ett landsfiskalsbiträde och ett skrivbiträde samt i Färentuna distrikt ett lardsfiskalsbiträde. Med hänsyn till den stora och starkt växande folkmängden inom de två förstnämnda distrikten och, vad särskilt Spånga distrikt

84 angår, det omedelbara läget intill Stockholm, synes biträdesfrågan lämpligen böra i viss anslutning till länsstyrelsens anvisning ordnas så, att i Spånga distrikt placeras två extra ordinarie landsfiskaler samt i vartdera av Sollentuna och Färentuna distrikt en extra ordinarie landsfiskal. Därjämte torde landsfiskalerna i Spånga och Sollentuna distrikt böra tilldelas anslag för skrivbiträden, den förre ett belopp av 1 920 kr. och den senare ett belopp av 2 580 kr. Beträffande Färentuna. distrikt kunde det visserligen i betraktande av folkmängdens storlek sättas i fråga, huruvida det icke där vore till fyllest med en biträdande tjänsteman av lägre grad än extra ordinarie landsfiskal, men har dock kommittén särskilt med hänsyn till vad landsfiskalen i distriktet anfört rörande distriktets belägenhet vid Mälaren och Stockholm och befolkningens rörlighet inom distriktet ansett sig ej böra frångå länsstyrelsens anvisning att för distriktet i fråga, som omsluter enbart öområden i Stockholms närhet, beräkna en befattningshavare med landsfiskalskompetens såsom hjälp åt landsfiskalen.

Södertörns domsaga. folkmängd 57 204. n. v. landsfiskalsdistrikt: Nacka Tumba Öknebo Sorunda Haninge

folkmängd 11 575 » 18499 » 9441 » 9 295 » 8 394 Tillsammans folkmängd 57 204

areal 0.6 o » 4.16 » 4.28 • 3.60 » 5.66 areal 18.30

D e s a k k u n n i g a 20/n 1 9 2 4: På grund av geografiska skäl hava de sakkunniga ansett sig icke kunna på lämpligt sätt fördela dessa fem landsfiskalsdistrikt på allenast fyra distrikt. Kommittén.

Någon minskning av landsfiskalsdistrikten inom denna domsaga torde av anförda skäl icke böra ifrågakomma. Inom vartdera av Nacka, Tumba, Sorunda och Öknebo distrikt finnes för närvarande förordnad en från polisanslaget avlönad extra landsfiskal, varjämte i Nacka distrikt finnes med avlöning från polisanslaget anställt ett tjänstebiträde och i Tumba distrikt två tjänstebiträden. I Haninge distrikt är jämväl förordnat ett från polisanslaget avlönat tjänstebiträde. Länsstyrelsen har i sitt till kommittén avgivna förslag till biträdesuppsättning upptagit en extra landsfiskal i vartdera Nacka och Tumba distrikt, ett landsfiskalsbiträde i vartdera Tumba, öknebo, Sorunda och Haninge distrikt samt därjämte ett kontorsbiträde i vartdera Nacka och Tumba distrikt. Med iakttagande av kommitténs ovan framlagda förslag rörande inrättande av extra ordinarie befattningar i landsfiskalsdistrikten torde i ett vart av Nacka, Öknebo, Sorunda och Haninge distrikl böra finnas en extra ordinarie landsfiskal och i Tumba distrikt två dylika befattningshavare, varjämte Nacka distrikt jämväl synes böra erhålla ett extra ordina

85 rie kontorsbiträde. Landsfiskalen i Tumba distrikt torde böra tilldelas ett anslagsbelopp av 1 680 kr. till skrivbiträdeshjälp. Vad särskilt Haninge distrikt beträffar, må framhållas, att distriktet omfattar ett mycket vidsträckt skärgårdsområde, som kräver långa och tidsödande tjänsteresor för landsfiskalen. ^ Vid genomförande av kommitténs förslag beträffande reglering av lands- Sammanfattnin fiskalsdistrikten inom Stockholms län skulle komma att indragas tre distrikt, 9varigenom antalet ordinarie landsfiskalstjänster inom länet skulle minskas från nu 22 till 19.

Uppsala län. I Uppsala län hava de sakkunniga i sitt betänkande den 20 november 1924 föreslagit indragning av ett landsfiskalsdistrikt inom Uppsala läns mellersta domsaga — vilken domsaga numera uppgått i Uppsala läns södra domsaga — och av två distrikt inom Uppsala läns norra domsaga. I sitt utlåtande den 2 oktober 1925 över de sakkunnigas betänkande har länsstyrelsen anslutit sig till de sakkunnigas förslag, såvitt detsamma avser minskning med ett distrikt i länets norra domsaga genom uppdelning av Västlands distrikt, men däremot uttalat sig mot inbesparingen av ytterligare ett distrikt i norra domsagan genom uppdelning av Dannemora distrikt och mot indragning av ett distrikt inom länets mellersta domsaga genom uppdelning av Ulleråkers distrikt. Uppsala läns södra domsaga. folkmängd 49 726. n. v. landsfiskalsdistrikt: ** åbo folkmängd 10 094 Asunda » 10 165 vaksala » 9 019 Lagunda » 90 3 3 Ulleråkers » 11415 Tillsammans folkmängd 49 726

areal 4.6 G » 5.19 » 3.9 1 » 5 3Q » 5.07 areal 24.13

D e s a k k u n n i g a 20/n 1 9 2 4: De sakkunniga hava efter en av länsstyrelsen given anvisning, vilken av länsstyrelsen dock i ingen mån förordats, föreslagit uppdelning av Ulleråkers distrikt på Vaksala och Lagunda distrikt jpa det satt att till Vaksala distrikt skulle överflyttas Bälinge härad ävensom FA Jfi T n a r a d med undantag av Bondkyrka och Uppsala-Näs socknar samt <att till Lagunda distrikt skulle överföras sistnämnda två socknar. Enligt 1920 ars iolkmängdssiffror skulle det nya Vaksala distrikt få ett invånarantal av | d ZZX och det nya Lagunda distrikt ett invånarantal av 12 862. Vid genomförande av detta förslag skulle antalet distrikt inom den nuvarande Uppsala Jans södra domsaga minskas från fem till fyra och en landsfiskalstjänst kunna fndrag&s.

86 L ä n s s t y r e l s e n : I anledning av de sakkunnigas förslag har länsstyrelsen framhållit, att den föreslagna indragningen av ett distrikt, med Bondkyrka kommuns förläggande till Lagunda distrikt, måste på det bestämdaste avstyrkas. Kommuner, belägna nära en större stad, utmärkte sig i allmänhet, för en snabb ökning av folkmängden. Detta vore i särskild grad fallet med Bondkyrka kommun. Även i Gamla Uppsala socken hade på sista tiden och av allt fortfarande verksamma orsaker folkmängden snabbt ökats. På grund av dessa och motsvarande förhållanden kunde det väntas, att i båda de föreslagna distrikten, vilka redan från början bleve alltför stora, folkmängden inom kort komme att överstiga även av de sakkunniga uppställt maximum. På grund härav och med hänsyn jämväl till den ändring i förhållandena, som skulle inträda genom ifrågasatt inkorporering i Uppsala stad av större eller mindre områden, syntes förändringen av landsfiskalsdistrikten mom mellersta domsagan böra åtminstone anstå. D e s a k k u n n i g a 6/7 1 9 2 6 : I sitt förnyade utlåtande hava de sakkunniga uttalat, att de inför de av länsstyrelsen anförda skälen icke ansett sig böra vidhålla förslaget om indragning av ett landsfiskalsdistrikt. Kommittén.

Den av länsstyrelsen omnämnda ökningen i folkmängden inom vissa socknar, tillhörande Vaksala och Ulleråkers distrikt, har, sedan de sakkunniga avgåvo sitt betänkande, alltjämt fortskridit. Vid en sammanslagning av ifrågavarande båda distrikt jämte Lagunda distrikt till två distrikt enligt 1924 års förslag skulle folkmängden efter befolkningsförhållandena vid 1930 års ingång utgöra i Vaksala nya distrikt 15 305 invånare och i Lagunda nya distrikt 14 162 invånare. Med hänsyn till att dessa distrikt redan enligt nuvarande folkmängdsförhållanden skulle bliva väl stora, har kommittén i anslutning till den mening, som kommit till uttryck i de sakkunnigas utlåtande den 6 juli 1926, ansett, att någon indragning av distrikt i denna del av länet icke bör vidtagas. Vad angår distriktens inom denna domsaga förseende med biträden, har länsstyrelsen i sitt den 4 juni 1930 till kommittén avgivna förslag upptagit en extra landsfiskal i ett vart av Håbo och Ulleråkers distrikt, ett landsfiskalsbiträde i ett vart av Asunda och Vaksala distrikt samt ett skrivbiträde i Lagunda distrikt, varjämte för Ulleråkers distrikt dessutom beräknats ett biträdesanslag av 600. kr. Enligt kommitténs mening torde landsfiskalerna i Håbo och Ulleråkers distrikt, vilka för närvarande hava statsavlönade extra landsfiskaler sig tilldelade, hava behov av extra ordinarie landsfiskal ävensom sistnämnda landsfiskal ett anslag av 1 680 kr. Landsfiskalen i Vaksala distrikt synes däremot kunna åtnöja sig med ett extra ordinarie kontorsbiträde. För Åsunda och Lagunda distrikt beräknar kommittén allenast, skrivbiträdesanslag, 1 560 kr. i det förra och 1 440 kr. i det senare. Uppsala läns norra domsaga. folkmängd 53 103. n. v. landsfiskalsdistrikt: Olands Lövsta ' Dannemora " . " . . .

. . . .

folkmängd » »

8 417 6114 8 786

areal 4.8 7 » ö.ii » 4.84

87 Norunda Tierps Västlands Älvkarleby

folkmängd » » »

6 329 9 441 4459 9 557

Tillsammans folkmängd 53103

areal » t

»

3.9 0 4.62 3-08 2.3 o

areal 28.7 2

2¶De sakkunniga 7 n 1 9 2 4 : Såväl folkmängden som arealen och a r b e t s m ä n g d e n hava synts de s a k k u n n i g a möjliggöra domsagans indelning i fem Landsfiskalsdistrikt i stället för sju. Länsstyrelsen hade — under framh å l l a n d e av olägenheterna av distriktens sammanslagning — l ä m n a t anvisning p å en dylik indelning i enlighet med nedanstående u p p s t ä l l n i n g . Älvkarleby

distrikt.

Oförändrat

folkmängd

9 557

areal: 2.30 Lövsta

distrikt.

n. v. Lövsta distrikt av n. v. Västlands distrikt: Västlands socken

folkmängd 6 114 »

2 873

g 907

areal: 6.9 6 Tierps

distrikt.

n. v. Tierps distrikt av Västlands distrikt: Tolfta socken

folkmängd 9 441 »

1 586

n 027

areal: 5.8 5 örbyhus

distrikt.

n. v. Norunda distrikt av n. v. Dannemora distrikt: Vendels socken Tegelsmora »

folkmängd 6 329 » »

2 857 2 014

areal: 6.71 Bannemora n. v. Olands distrikt av Dannemora distrikt: Dannemora socken Films »

(Olands)

distrikt. folkmängd 8 417 » »

1 104 _2811

12 332

areal: 6.9 0 Tillsammans domsagan 53 103 Länsstyrelsen: B e t r ä f f a n d e U p p s a l a läns norra domsaga h a r länsstyrelsen anfört, a t t endast u p p d e l n i n g e n av V ä s t l a n d s distrikt kunde förord a s ^ Uppdelningen a v D a n n e m o r a d i s t r i k t komme a t t föranleda b e t y d a n d e svårigheter, 1 vilket avseende l ä n s s t y r e l s e n vitsordade vissa från de n ä r m a s t intresserade k o m m u n e r n a f r a m s t ä l l d a erinringar. D e s a k k u n n i g a 6/7 1 9 2 6: D e av länsstyrelsen anförda skälen m o t [uppdelning av D a n n e m o r a distrikt vore, enligt vad de s a k k u n n i g a i s i t t senare u t l å t a n d e framhållit, g r u n d a d e p å u t t a l a n d e n från ortsbefolkningen men s y n t e s

88 icke kunna vara så avgörande, att på den grund en välbehövlig minskning av landsfiskalsdistrikten i denna trakt skulle underlåtas. Skäl syntes däremot förefinnas att efterkomma en från kommunalt håll framställd önskan, att det av nuvarande Olands distrikt och del av Dannemora distrikt nybildade distriktet benämndes Olands distrikt i stället för det tidigare föreslagna namnet Dannemora distrikt. Enär, såvitt kommittén kunnat finna, distrikten inom denna domsaga efter omregleringen varken med avseende å folkmängd, areal eller i fråga om arbetsmängden torde komma att överskrida gränserna för ett normalt distrikt av den större ordningen, synes den föreslagna omregleringen böra genomföras, varigenom två ordinarie landsfiskalstjänster kunna indragas. Dannemora distrikt bör erhålla benämningen Olands distrikt. Enligt länsstyrelsens anvisning bör i vart och ett av Olands och Örbyhus distrikt finnas ett landsfiskalsbiträde, i ett vart av Tierps och Älvkarleby distrikt ett kontorsbiträde samt i Lövsta distrikt ett skrivbiträde. Med vissa jämkningar härutinnan synes biträdesfrågan i dessa distrikt lämpligen kunna ordnas så, att Örbyhus distrikt tilldelas en extra ordinarie landsfiskal, Olands, Tierps och Älvkarleby distrikt ett extra ordinarie kontorsbiträde vartdera samt Lövsta distrikt ett biträdesanslag av 1 440 kr. Vid bifall till vad kommittén förordat beträffande distriktsregleringen inom Uppsala län skulle två landsfiskalsdistrikt komma att indragas, vadan antalet ordinarie landsfiskalstjänster inom länet skulle minskas från 12 till 10.

Södermanlands län. De sakkunniga hava, vad Södermanlands län angår, i sitt utlåtande den 20 november 1924 föreslagit indragning av ett landsfiskalsdistrikt inom Nykö^ pings domsaga och av ett distrikt inom Livgedingets domsaga. Länsstyrelsen har i sitt yttrande den 1 oktober 1925 förklarat sig vidhålla sin i ett tidigare utlåtande uttalade uppfattning, att minskning i antalet landsfiskalsdistrikt icke borde ifrågakomma inom Södermanlands län. Enligt länsstyrelsens mening vore det lämpligast att i länet bibehålla väsentligen oförändrad den nuvarande indelningen i landsfiskalsdistrikt, vilken indelning i flertalet fall sammanfölle med häradsindelningen och som med allenast en ändring överensstämde med den tidigare indelningen i länsmansdistrikt. Nyköpings domsaga. folkmängd 45 689. n. v. landsfiskalsdistrikt: Lunda Nyköpings* Rönö TTnlpbn

. . . .

Dat : : : : : : : : : : . . . .

folkmängd 8 448 » 1J519 9 » 160 » 7964

>

areal ; * »

5.2 7 *••; °'13 5.32

sm

> M»

Tillsammans folkmängd 45 689

areal 26.01

89 D e s a k k u n n i g a 20I1X 1 9 2 4: Enligt de sakkunnigas mening utgöra efter medeltalsberäkning varken folkmängd, areal eller arbetskvantitet något hinder för denna domsagas fördelning på fyra landsfiskalsdistrikt i stället för nuvarande fem. Även om det finge anses lämpligt, att Daga distrikt, som omfattade eget tingslag med tingställe i Gnesta, lämnades oberört av nyreglermgen, kunde man likväl, såsom av handlingarna framginge, av de fyra återstående distrikten bilda tre landsfiskalsdistrikt med rimliga mått för folkmängd, areal och arbetskvantitet. Enligt anvisning av länsstyrelsen, som denna dock alldeles icke förordat skulle en kombination kunna ske på det sätt, att Daga distrikt lämnades oförändrat, att Rönö distrikt fördelades på Hölebo och Nyköpings distrikt sålunda, att Ludgo, Spelviks, Bogsta, Sättersta och Tystberga socknar överflyttades till Holebo distrikt, som därefter skulle benämnas Vagnhärads distrikt, och återstoden till Nyköpings distrikt, samt att Hälla, Nykyrka, Stigtomta och Tunabergs socknar flyttades från Nyköpings till Lunda distrikt. L ä n s s t y r e l s e n : Indragning av Eönö distrikt har av länsstyrelsen avstyrkts under åberopande av vissa utav länsstyrelsen tidigare gjorda uttalanden i ärendet. Om mot länsstyrelsens, ortsmyndigheternas och ortsbefolkningens avstyrkande en dylik minskning likväl ansåges böra företagas, borde enligt länsstyrelsens mening åtminstone den jämkning vidtagas, att Tunabergs socken icke borde förläggas till Lunda distrikt utan fortfarande tillhöra Nyköpings distrikt. D e s a k k u n n i g a 8/7 1 9 2 6: I sitt förnyade utlåtande i ärendet hava de sakkunniga uttalat, att enligt de antagna grunderna för omreglering av landsfiskalsdistrikten den av länsstyrelsen ifrågasatta jämkningen beträffande Tunabergs socken icke kunde ske, emedan invånare n ™ - 1 0 N y k ö P i n ^ s distrikt då skulle komma att avsevärt överstiga 14 °0° l e n a r e (14 703 inv. enligt 1920 års folkmängdssiffror). Dådet e n f i . l e r t i d m e <\ avseende å geografiskt läge och förbindelser visats vara en alltför stor rubbning att flytta Tunabergs socken från Nyköpings distrikt ansage de sakkunniga ingen annan utväg finnas än att bibehålla de nuvarande lem distrikten mom Nyköpings domsaga oförändrade. Folkmängdssiffrorna för den 1* januari 1930 utvisa, att en mer eller mindre stark tendens till minskning i folkmängden förefinnes inom samtliga de distrikt varom här är fråga. Av för kommittén tillgänglig statistik synes det framgå! att om kvalificerade biträden ställas till landsfiskalernas förfogande, ej heller arbetskvantiteterna lägga hinder i vägen för en sammanslagning. Kommittén har därför ansett sig böra för sin del förorda de sakkunnigas förslag att uppdela domsagan på fyra distrikt, dock med den av länsstyrelsen förordade jämkningen beträffande Tunabergs socken. Enligt kommitténs förslag bör sålunda distriktsindelningen inom domsagan bliva följande: Lunda

distrikt.

n. v. Lunda distrikt av n. v. Nyköpings distrikt: Hälla socken Nykyrka » Stigtomta »

folkmängd 8 448 » areal: 6.74

1—311850

}>

i35

,

^072

n

345 Kommittén

90 Nyköpings

distrikt.

av Nyköpings distrikt: återstoden av n. v. Rönö distrikt: socken Svärta Helgona Råby-Rönö Runtuna Lids Ripsa

folkmängd 8 722 1278 972 896 1 123 652 672

14 315

areal: 6.44 Vagnhärads distrikt. n. v. Hölebo distrikt folkmängd 7 964 av Rönö distrikt: 1150 Ludgo socken . . . 263 Spelviks » . . . 405 Bogsta » . . . 436 Sättersta » . . . 1313 Tystberga » . . . areal: 7.7 4 Daga

distrikt.

Oförändrat

8 598

folkmängd areal: 5.09

Tillsammans domsagan 45 689 Kommittén får sålunda föreslå, att inom Nyköpings domsaga indrages ett landsfiskalsdistrikt och därmed en ordinarie landsfiskalstjänst. Länsstyrelsen har i skrivelse till kommittén den 5 juni 1930 med förslag rörande biträdesbehovets tillgodoseende inom länets landsfiskalsdistrikt upptagit för Daga distrikt ett kontorsbiträde samt för vart och ett av Lunda, Nyköpings och Vagnhärads distrikt ett landsfiskalsbiträde, varvid dock länsstyrelsen haft att utgå från att Tunabergs socken skulle tillhöra Lunda distrikt. Enligt kommitténs mening bör en extra ordinarie landsfiskalsbefattning inrättas i ett vart av Nyköpings och Vagnhärads distrikt samt en extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning i Lunda distrikt. Landsfiskalen i Daga distrikt synes böra erhålla ett biträdesanslag av 1 560 kr. Livgedingets domsaga. folkmängd 36 976. v. landsfiskalsdistrikt: Selebo Åkers Österrekarne Västerrekarne

folkmängd 7 016 , • • » 8 612 » 12 404 * 8 944 Tillsammans folkmängd 36 976

areal

3.7 5 4.44 6.41 3.74

areal 18.34

D e s a k k u n n i g a / 1 9 2 4: De sakkunniga hava uttalat, att f olkmängd, areal och arbetskvantitet inbjöde till en indelning av domsagan pa tre i stället för fyra landsfiskalsdistrikt. 20/

91 Det av länsstyrelsen överlämnade, icke förordade förslaget avsåge domsagans indelning på tre distrikt på det sätt, att till nuvarande Västerrekarnes distrikt skulle läggas Näshulta och Husby-Rekarne socknar av nuvarande österrekarnes distrikt, varefter distriktet borde kallas Eskilstuna distrikt, att ett nytt distrikt, benämnt Kjula distrikt, skulle bildas dels av återstoden av österrekarnes distrikt eller av Stenkvista, Arla, Barva, Jäders, Kjula, Hammarby, buridby och Vallby socknar och dels av Helgarö, Fogdö, Vansö och Härads socknar av nuvarande Åkers distrikt, samt att ett nytt distrikt, benämnt Strängnäs distrikt, skulle bildas av nuvarande Selebo distrikt ävensom Strängnäs, Åkers och Länna socknar av nuvarande Åkers distrikt. < En uppställning av detta utav de sakkunniga tillstyrkta förslag giver följande resultat: Eskilstuna distrikt. folkmängd 8 944 n. v. Västerrekarnes distrikt av n. v" österrekarnes distrikt: Näshulta socken » 1621 Husby-Rekarne » » 2 561 13 126 areal: 5.99 Kjula

Distrikt.

av österrekarnes distrikt: återstoden av n. v. Åkers distrikt: Helgarö socken . . . Fogdö » . . . Vansö » . . . Härads » . . .

folkmängd 8 222 473 1133 741 917

folkmängd 5 348 » 7 016

12 364

areal: 5.7 9 Strängnäs

distrikt.

av Åkers distrikt: återstoden . . . n. v. Selebo distrikt areal: 6.56

Tillsammans domsagan 36 976 ä

S

y

r

e

S

:

+ , W i o / r i i l r ^ . .^träffande de sakkunnigas förslag att minska antalet landsfiskalsdistnkt i Livgedingets domsaga från fyra till tre har länsstyrelsen med stöd av uttalanden från åtskilliga ortsmyndigheter och befolkningen i åtskilliga socknar uttalat sig bestämt avstyrkande särskilt på grund rtLtf Fn S e l e b ° i d l S t ^ k 1 t s a l l t f ö r o b e k v ä m a läge u r kommunikationssynpunkt, med flera socknar belägna på öar i Mälaren. b ! L S a A k i U \ n i g a 1 CIk/ eT V1 O?9a2 6bJ e S t *n dsai tr t k ft öi ™yade utlåtande hava de sakS n Äi n e l m n" ^e n a v T , i S h e t e n a v te »tav länsstyrelsen nfnnlf W ? 2 ,. Livgedingets domsaga framställda anmärkningar d i s t r i k t - S : mltfe 1 v i d t a g T ^

^

*

^

*******

aV

^sfisÅls-

De uppgifter rörande arbetsmängden uti här ifrågavarande distrikt, som Kommittén kommit kommittén till hända från vederbörande befattningshavare, hava synS kommittén ämna stöd för en indragning av ett distrikt inom denna domsaga på satt de sakkunniga ursprungligen avsett.

92 Kommittén får alltså förorda, att inom Livgedingets domsaga indrages ett landsfiskalsdistrikt och som följd härav en ordinarie landsfiskalsbefattning. Enligt länsstyrelsens anvisning borde i Eskilstuna distrikt placeras en extra landsfiskal samt i vartdera av Kjula och Strängnäs distrikt ett landsfiskalsbiträde. Vad angår Eskilstuna distrikt, torde enligt kommitténs mening inrättande av en extra ordinarie landsfiskalsbefattning vara motiverad. Beträffande åter Kjula och Strängnäs distrikt torde däremot biträden utan landsfiskalskompetens — extra ordinarie kontorsbiträden — få anses till fyllest. Oppunda och Villåttinge härads domsaga. folkmängd 54 119. n. v. landsfiskalsdistrikt: Valla folkmängd 9 596 Katrineholms » 17 612 12 2 1 0 Vingåkers » u 701 Villåttinge » Tillsammans folkmängd 54 119

areal 5.15 5.15 5.25 6.71

areal 22.26

I Katrineholms distrikt är inräknad Katrineholms stad med 7 811 invånare. D e s a k k u n n i g a 20/n 19 2 4: Även om Katrineholms stad, som hade egen stadsfiskal och utmätningsman, skulle, mot verkliga förhållandet, kunna helt frånräknas, bleve antalet invånare i denna domsaga i allt fall sa stort, att domsagan icke kunde delas på tre landsfiskalsdistrikt i stället för nuvarande fyra. Kommittén.

Kommittén delar de sakkunnigas mening, att någon indragning av distrikt i denna domsaga icke bör ifrågakomma. I ett vart av Villåttinge och Katrineholms distrikt är för närvarande anställd en extra landsfiskal, med avlöning från polisanslaget. Länsstyrelsen, som i sin uppgift till kommittén bibehållit ifrågavarande extra landsfiskaler, har för Villåttinge distrikt därjämte upptagit ett skrivbiträde. För Valla och Vingåkers distrikt har föreslagits ett kontorsbiträde respektive ett landsfiskalsbiträde. Kommittén anser för sin del biträdesbehovet bliva skäligen tillgodosett genom att Villåttinge distrikt förutom en extra ordinarie landsfiskal tilldelas ett biträdesanslag av 300 kr., att i Katrineholms distrikt placeras ett extra ordinarie kontorsbiträde samt att Valla och Vingåkers distrikt tilldelas biträdesanslag, det förra 1 680 kr. och det senare 1 560 kr.

SammanVid bifall till kommitténs förslag beträffande Södermanlands län skulle två fattning. ] an dsfiskalsdistrikt komma att indragas inom detta län och härigenom följaktligen antalet ordinarie landsfiskalstjänster i länet kunna minskas från 13 till 11.

Östergötlands län. I sitt förslag den 20 november 1924 hava de sakkunniga ifrågasatt indragning av tre landsfiskals distrikt inom Östergötlands län.

93 L ä n s s t y r e l s e n i Ö s t e r g ö t l a n d s län h a r i sitt u t l å t a n d e den 30 september 1925 över de sakkunnigas b e t ä n k a n d e bestämt a v s t y r k t samtliga de av de sakkunniga föreslagna i n d r a g n i n g a r n a i länet. E n l i g t länsstyrelsens åsikt skulle för fullgörande p å ett fullt tillfredsställande s ä t t av samtliga de p å landsfiskalen ankommande göromålen i de största och mest a r b e t s t y n g d a av de u t a v de sakk u n n i g a föreslagna n y a distrikten erfordras en arbetsförmåga större än den, som i genomsnitt kunde f ö r u t s ä t t a s hos en landsfiskal eller vilken annan tjänsteman som helst. J u större ett distrikt tilltoges, desto svårare bleve det för landsfiskalen a t t s k a f f a sig den för hans t j ä n s t synnerligen v i k t i g a personkännedomen — av vilken länsstyrelsen så gott som dagligen måste begagna sig exempelvis i ärenden om erhållande av körkort eller förande av automobiler i yrkesmässig t r a f i k — eller a t t ä g n a tillbörlig tillsyn åt v ä g a r n a inom distriktet eller kontrollera gällande föreskrifter med avseende å automobiltrafiken m. m. B r å b y g d e n s och F i n s p å n g a l ä n s d o m s a g a . folkmängd 56 324. n. v. land?fiskalsdistrikt: Hällestads Finspångs Reijmyre Bråbo

Lösings Vikbolandets

folkmängd 9 644 » 1 2 024 » 4 787 >> 7 846 » 11701 » 10 322 Tillsammans folkmängd 56 324

areal 7.4 8 » 5.29 » 5.20 » 3.83 » 2.73 » 5.86 areal 30.39

D e s a k k u n n i g a : D e s a k k u n n i g a h a v a ansett sig icke böra föreslå någon i n d r a g n i n g a v d i s t r i k t inom denna domsaga. Såsom de s a k k u n n i g a sedermera anfört o i sitt_ y t t r a n d e den 6 juli 1926, skulle visserligen folkmängden icke l ä g g a n å g o t hinder i vägen för en s a m m a n s l a g n i n g av de t v å till v a r a n d r a g r ä n s a n d e distrikten R e i j m y r e och Bråbo, men ett sådant n y t t d i s t r i k t skulle fa en alltför l å n g s t r ä c k t f i g u r med dåliga k o m m u n i k a t i o n e r mellan de förutv a r a n d e distrikten. Med h ä n s y n till den relativt sett ringa folkmängden i R e i j m y r e d i s t r i k t h a r Kommittén kommittén ansett, a t t en s a m m a n s l a g n i n g av d e t t a distrikt med n å g o t a n n a t dis t r i k t inom d o m s a g a n bör söka ernås, i vilket fall allenast B r å b o d i s t r i k t torde k u n n a komma i f r å g a . D ä r e s t kvalificerat b i t r ä d e ställes till landsfiskalens förfogande, synes k o m m i t t é n n å g o t hinder icke böra möta, a t t i f r å g a v a r a n d e två distrikt s a m m a n f ö r a s till ett n y t t distrikt, med b e n ä m n i n g B r å b o d i s t r i k t . I enlighet h ä r m e d skulle distriktsindelningen inom denna domsaga bliva följande. Hällestads

distrikt.

Oförändrat

folkmängd

9 644

folkmängd

12 024

areal: 7.4 8 Finspångs

distrikt.

Oförändrat areal: 5.29

94 Bråbo

distrikt.

n. v. Bråbo distrikt n. v. Reijmyre i

folkmängd 7 846 » 4 787

12 633

folkmängd

11 701

folkmängd

10 322

areal: 9.0 3 Lösings

distrikt.

Oförändrat areal: 2.7 3 Vikbolandets

distrikt.

Oförändrat areal: 5.8 6

Tillsammans domsagan 56 324 Kommittén får alltså förorda minskning i denna domsaga med ett landsfiskalsdistrikt och i samband därmed indragning av en ordinarie landsfiskalstjänst. Enligt länsstyrelsens i skrivelse till kommittén den 7 juni 1930 lämnade anvisning borde i ett vart av Finspångs, Bråbo och Lösings distrikt vara anställd en extra landsfiskal, varjämte biträdesanslag om 500 kr. borde i dessa distrikt ställas till landsfiskalens förfogande. I ett vart av Hällestads och Vikbolandets distrikt föreslås placering av ett kontorsbiträde. Kommittén anser sig härutinnan böra vidtaga den jämkningen, att Hällestads distrikt tilldelas ett biträdesanslag av 1 440 kr. i stället för ett kontorsbiträde. I vart och ett av Finspångs, Bråbo och Lösings distrikt åter torde böra anställas en extra ordinarie landsfiskal samt i Vikbolandets distrikt ett extra ordinarie kontorsbiträde. Hammarkinds m. fl. härads domsaga. folkmängd 22 358. n. v. landsfiskalsdistrikt: Skärkinds folkmängd 7 643 Skönberga » 5*17 Valdemarsviks » 9 298 Tillsammans folkmängd 22 358

areal 5.03 » 3.67 » 5.Q4 areal 13.7 4

D e s a k k u n n i g a 20/n 1 9 2 4: Enligt de av länsstyrelsen lämnade, dock icke förordade anvisningarna skulle denna domsaga kunna delas på två distrikt på det sätt, att till Valdemarsviks distrikt överflyttades S:t Anna socken trän Skönberga distrikt och Yxnerums socken från Skärkinds distrikt, varefter återstoden av Skönberga och Skärkinds distrikt skulle bilda ett nytt distrikt. Härigenom skulle inbesparas en landsfiskalstjänst i denna domsaga. L ä n s s t y r e l s e n : Beträffande detta förslag har länsstyrelsen med stöd av uttalanden från landsfogden, landsfiskalerna och ortsbefolkningen framhållit, att Yxnerums socken på grund av sitt från Valdemarsviks distrikt avskilda läge icke kan flyttas på sätt föreslagits och att hänsyn till skärgården och dess kommunikationsförhållanden hindrade S:t Anna sockens förflyttning till Valdemarsviks distrikt. D e s a k k u n n i g a 6/7 1 9 2 6 : I sitt senare utlåtande hava de sakkunniga funnit i synnerhet den av länsstyrelsen sist anförda omständigheten utgöra ett skäligt hinder för indragningen av ett distrikt i förevarande domsaga.

95 Kommittén anser, att ett landsfiskalsdistrikt och därmed en ordinarie lands- Kommittén fiskalsbefattning bör kunna indragas inom denna domsaga, och vill kommittén i sådant hänseende i huvudsak ansluta sig till de sakkunnigas tidigare framlagda förslag. Visserligen skulle det nya Valdemarsviks distrikt komma att erhålla ett rätt avsevärt skärgårdsområde, ett förhållande som givetvis kommer att medföra, att landsfiskalens resor inom distriktet bliva långa och tidskrävande. Genom att ställa nödig biträdeshjälp till landsfiskalens förfogande skulle dock denne kunna mera odelat ägna sig åt tjänstegöromålen ute i distriktet. P å grund av vad länsstyrelsen anfört finner sig kommittén icke böra ifrågasätta, att Yxnerums socken överflyttas till Valdemarsviks distrikt, utan torde socknen i fråga böra även i fortsättningen tillhöra Skärkinds distrikt. Däremot vill kommittén i enlighet med ett av länsstyrelsen för kommittén gjort påpekande föreslå, att jämte S:t Anna socken även Börrums socken får ingå i Valdemarsviks nya distrikt. Den nya indelningen skulle då få följande uppställning. Skärkinds

distrikt.

n. v. Skärkinds distrikt av n. v. Skönberga distrikt: Skönberga socken Mogata » Skällviks »

folkmängd 7 643 911 1239 1 13 2

10 925

areal: 7.07 Valdemarsviks distrikt. n. v. Valdemarsviks distrikt folkmängd 9 298 av Skönberga distrikt: S:t Anna socken » 1 767 Börrums » » 368 areal: 6.6 7

11433 Tillsammans domsagan 22 358 Kommittén får tillstyrka, att inom denna domsaga indrages ett distrikt och därmed även en ordinarie landsfiskalstjänst. Enligt länsstyrelsens mening bör i vart och ett av Skärkinds och Valdemarsviks distrikt finnas anställt ett kontorsbiträde. I enlighet härmed förordar kommittén inrättande av en extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning i vartdera distriktet. Linköpings domsaga. folkmängd 36 182. n. v. landsfiskalsdistrikt: Linköpings folkmängd 10 488 areal 4.28 Bankekinds » 11827 » 5.63 Gullbergs » 8 148 » 3.80 Valkebo » 7 381 » 4.ii Tillsammans folkmängd 37 8441 areal 17.82 Skillnaden i folkmängd inom landsfiskalsdistrikten och i domsagan är beroende på att de i Gullbergs distrikt ingående Västerlöaa och Normlösa socknar icke tillhöra Linköpings domsaga.

96 D e s a k k u n n i g a : I sitt betänkande den 20 november 1924 hade de sakkunniga föreslagit indragning av ett distrikt inom den då förefintliga Vifolka, Valkebo och Gullbergs domsaga. Sedan emellertid länsstyrelsen i sitt yttrande över förslaget påpekat, att sagda domsaga från och med den 1 januari 1924 uppdelats på Lysings och Göstrings härads domsaga samt Åkerbo m. fl. härads domsaga, vilka domsagor därefter benämnas Mjölby domsaga respektive Linköpings domsaga, hava de sakkunniga i sitt yttrande den 6 juli 1926 frånfallit detta sitt förslag. Kommittén.

Kommittén har tagit under övervägande frågan om en reglering av landsfiskalsdistrikten inom de nya Linköpings och Mjölby domsagor och därvid för sin del funnit en möjlighet yppa sig till indragning av ett distrikt inom den förra domsagan. En omreglering synes för övrigt böra ske redan av den anledning, att Västerlösa och Normlösa socknar, som för närvarande utgöra del av Gullbergs landsfiskalsdistrikt, i judiciellt hänseende tillhöra Mjölby domsaga. Indragningen av ett distrikt inom Linköpings domsaga synes lämpligen kunna ske på det sätt, att nyssnämnda socknar överflyttas till Vifolka distrikt inom Mjölby domsaga samt att återstoden av Gullbergs distrikt införlivas med Linköpings distrikt. I syfte att Linköpings distrikt härigenom ej må bliva alltför stort, torde enligt av länsstyrelsen lämnad anvisning tvenne socknar, Landeryds och Vists kommuner, böra överflyttas till Bankekinds distrikt samt två andra socknar, Skeda och Slaka kommuner, till Valkebo distrikt. Den nya distriktsindelningen skulle då få följande utseende: Linköpings

distrikt.

av n. v. Linköpings distrikt: Östra Skrukeby socken » Hargs » Rystads » Kärna » Kaga » Törnevalla » Lillkyrka » av n. v. Gullbergs distrikt: Vreta Klosters socken Stjärnorps » Ljungs » Flistads » Björkebergs »

folkmängd » » » » » »

382 445 1 215 1 569 593 870 146

» » »> » »>

2 796 1 Hl 1 526 670 383

n 706

areal: 5.2 7 Bankekinds n. v. Bankekinds distrikt av Linköpings distrikt: Landeryds socken Vists »

distrikt. folkmängd 11 827 » »

areal: 6.8 5

1 218 1628

14 673

97 Valkebo

distrikt.

n. v. Valkebo distrikt av Linköpings distrikt: Skeda socken Slaka

»

folkmängd

7 381

»

j 441

»

9 8 0 3

areal: 5.16 Tillsammans domsagan 36 182 Kommittén får alltså föreslå, att i Linköpings domsaga indrages ett landsfiskalsdistrikt och i samband därmed en ordinarie landsfiskalsbefattning. I fråga om distriktens förseende med landsfiskalsbiträden skulle, i enlighet med vad länsstyrelsen angivit, behov föreligga av en extra landsfiskal i Bankekinds distrikt, ett landsfiskalsbiträde i Linköpings distrikt, samt ett kontorsbiträde i Valkebo distrikt, varjämte ett biträdesanslag av 600 kr. föreslagits för det förstnämnda av dessa distrikt. I anslutning härtill torde vart och ett av Linköpings och Bankekinds distrikt böra erhålla en extra ordinarie landsfiskal ävensom sistnämnda distrikt tilldelas ett anslag för tillfällig biträdeshjälp av 600 kr. Beträffande åter Valkebo distrikt synes det föreslagna kontorsbiträdet kunna utbytas mot ett skrivbiträdesanslag av 1 680 kr. Mjölby domsaga. folkmängd 37 275. n. v. landsfiskalsdistrikt: Vifolka L 81n s y g Göstnngs

folkmängd 11297 areal 3.00 » 9 552 » 4.64 » 14 764 » 8.15 Tillsammans folkmängd 35 6131 areal: 15.79 Till Vifolka distrikt hör Mjölby stad med 5 927 invånare. Landsfiskalen i Vifolka distrikt har hittills varit utmätningsman i staden och jämväl stadsfiskal. Ändring härutinnan är emellertid ifrågasatt. Folkmängdens storlek inom dessa distrikt synes utgöra hinder för en uppdelning av domsagan på två landsfiskalsdistrikt. Förut är nämnt, att i samband med omreglering av distrikten inom Linköpings domsaga de nu till Gullbergs distrikt hörande Västerlösa och .Normlösa socknar böra överflyttas till Vifolka distrikt. Sistnämnda distrikt skulle härigenom få en folkmängd av 12 959 invånare och en areal av 3*54 kvmil. Enligt länsstyrelsens förslag skulle erfordras anställande av en extra landsfiskal i Göstrings distrikt, ett landsfiskalsbiträde i Vifolka distrikt och ett kontorsbiträde i Lysings distrikt, varjämte biträdesanslag av 600 kr. och 300 kr. avses för respektive Göstrings och Vifolka distrikt. Kommittén förordar för sin del, att Göstrings distrikt tilldelas en extra ordinarie landsfiskal samt ett biträdesanslag av 300 kr., Vifolka distrikt ett extra ordinarie kontorsbiträde samt Lysings distrikt ett biträdesanslag av 1 440 kr. 1 Skillnaden i folkmängd mellan domsagan och landsfiskalsdistrikten beror därav, att, såsom ovan ar nämnt, 1 Mjölby domsaga ingår en del av det till Linköpings domsaga hörande Gnllbergs distrikt.

98 Aska, Dals och Bobergs h ä r a d s domsaga. folkmängd 27 823. n. v. landsfiskalsdistrikt: Bobergs folkmängd 8 928 Motala » 10104 Vadstena » 8 791 Tillsammans folkmängd 27 823

areal 3.8 2 » 1.99 » 2.63 areal 8.44

D e s a k k u n n i g a 20 /u 19 2 4: Någon möjlighet till uppdelning av denna folkmängd på två landsfiskalsdistrikt förefinnes icke. Kommittén.

Kommittén delar de sakkunnigas uppfattning, att någon indragning av distrikt icke kan ifrågakomma för denna domsagas vidkommande. Vad angår distriktens inom denna domsaga förseende med biträden, har länsstyrelsen föreslagit, att i ett vart av ifrågavarande distrikt skulle placeras ett kontorsbiträde. Enligt vad kommittén funnit, lärer i Motala distrikt böra placeras ett extra ordinarie kontorsbiträde. För fyllande av biträdesbehovet i Bobergs och Vadstena distrikt torde biträdesanslag få anses till fyllest, i det förra 1 440 kr. och i det senare 1 560 kr. Kinda och Ydre härads domsaga. folkmängd 25 602. n. v. landsfiskalsdistrikt: Kinda norra folkmängd 7 514 Kinda södra » 10 529 Ydre » 7 559 Tillsammans folkmängd 25 602

areal 5.89 » 8.38 » 7.81 areal 22.08

D e s a k k u n n i g a 20 /n 19 2 4: I handlingarna hade lämnats anvisning på möjligheten att dela denna domsaga i två landsfiskalsdistrikt genom att klyva nuvarande Kinda södra distrikt, så att Västra Eneby, Horns och Hycklinge socknar lades till nuvarande Kinda norra distrikt samt Kisa och Tidersrums socknar till nuvarande Ydre distrikt. De sakkunniga hava förordat en omreglering av distrikten inom denna domsaga på nu angivna sätt och i samband därmed indragning av en ordinarie landsfiskalstjänst. L ä n s s t y r e l s e n : Beträffande den av de sakkunniga förordade uppdelningen av Kinda södra distrikt på de nuvarande Kinda norra och Ydre landsfiskalsdistrikt har länsstyrelsen hänvisat till av landsfogden, landsfiskalen i Kinda södra distrikt samt ortsbefolkningen framställda erinringar därom, att de geografiska och kommunikationsförhållandena inom det av Ydre nuvarande distrikt och del av Kinda södra distrikt bildade nya distriktet skulle bliva alltför betungande, emedan det förutvarande Ydre distrikt borde hava sin huvudort i Österbymo och Kisatrakten icke kunde hava någon annan huvudort än Kisa samt mellan de båda orterna endast funnes förbindelse genom en fyra mil lång bygdeväg. D e s a k k u n n i g a 8/T 1 9 2 6 : Den av länsstyrelsen i fråga om Kinda och Ydre domsaga påpekade omständigheten hava de sakkunniga i sitt förnyade yttrande funnit vara av den betydelse, att den ifrågasatta indragningen inom denna domsaga icke borde genomföras.

99 Folkmängd, areal ävensom de uppgifter rörande arbetsbördan särskilt inom Kommittén Kinda norra och Ydre distrikt, som varit för kommittén tillgängliga, hava visserligen synts kommittén tala för att en omreglering av distrikten inom denna domsaga borde komma till stånd i syfte att minska deras antal till två. Emellertid skulle en förening av Ydre distrikt med västra delen av Kinda södra distrikt komma att på grund av Ydre distrikts ganska avskilda läge och de mindre goda förbindelserna mellan huvudorterna österbymo å ena sidan och å andra sidan Kisa, där landsfiskalen i det nya distriktet med all sannolikhet måste vara bosatt, ställa sig synnerligen oläglig för befolkningen i Ydredelen. Även för landsfiskalen skulle säkerligen resorna bliva besvärliga och tidsödande inom det nya distriktet. Kommittén har därför, om ock med tvekan, ansett sig böra avstå från tanken på indragning av ett distrikt inom Kinda och Ydre domsaga. Enligt den anvisning, länsstyrelsen lämnat, borde ett kontorsbiträde placeras i Kinda södra distrikt samt ett skrivbiträde i vart och ett av Kinda norra och Ydre distrikt. Kommittén anser emellertid, att för ifrågavarande distrikt böra beräknas allenast biträdesanslag, nämligen 1 440 kr. för Kinda södra, 600 kr. för Kinda norra och 300 kr. för Ydre distrikt. Vid ett bifall till kommitténs förslag i fråga om reglering av vissa lands- Sammanfattn,n fiskalsdistrikt inom Östergötlands län skulle antalet distrikt inom länet minskas 9med tre, varigenom antalet ordinarie landsfiskalsbefattningar i länet skulle nedgå från nu 22 till 19.

Jönköpings län. I Jönköpings län hava de landsstatslönesakkunniga föreslagit indragning av ett landsfiskalsdistrikt inom en var av följande tre domsagor, nämligen Östbo och Västbo domsaga, Västra härads domsaga samt Östra härads domsaga. Länsstyrelsen i Jönköpings län har i sitt den 29 september 1925 avgivna yttrande anfört, att länsstyrelsen helst skulle se, att de nuvarande landsfiskalsdistrikten, vilka så sent som år 1917 undergått reglering, bibehölles. »För den händelse emellertid en lönereglering nu ovillkorligen skulle ske och denna med nödvändighet förknippas med en reducering av det nuvarande antalet landsfiskalstjänster», har länsstyrelsen framställt vissa här nedan närmare återgivna erinringar mot de sakkunnigas förslag. Norra och Södra Vedbo härads domsaga. folkmängd 35 628. n. v. landsfiskalsdistrikt: Mariannelunds folkmängd 6 873 Eksjö » 7 905 Tranås » 13101 Aneby » 7 749 Tillsammans folkmängd 35 628

areal 4.8 6 » 5.26 » 4.41 » 5.56 areal 20.09

100 I Tranås landsfiskalsdistrikt ingår Tranås stad med 6 360 invånare. Staden har egen stadsfiskal, men landfiskalen är utmätningsman därstädes. D e s a k k u n n i g a 20 /u 19 2 4: Någon indragning av distrikt kan icke ifrågakomma med hänsyn till folkmängden. Kommittén.

Kommittén har icke ansett sig böra ifrågasätta någon minskning av antalet distrikt inom denna domsaga. Länsstyrelsen har i sitt till kommittén den 6 juni 1930 avgivna förslag till biträdesuppsättning upptagit en extra landsfiskal i Tranås distrikt samt ett skrivbiträde i vart och ett av de tre övriga distrikten. För Tranås distrikt, där redan för närvarande finnes anställd en från polisanslaget avlönad extra landsfiskal, torde enligt kommitténs mening böra beräknas en extra ordinarie landsfiskalsbefattning. Beträffande vart och ett av domsagans övriga distrikt synes det kommittén, att biträdesbehovet bör kunna fyllas genom anvisande av ett anslag av 300 kr. för tillfällig biträdeshjälp. Tveta, Vista och Mo härads domsaga. folkmängd 50 440. n. v. landsfiskalsdistrikt: Vista folkmängd 7 060 Nässjö » 17 432 Jönköpings » 19 416 Mo . » 6 532 Tillsammans folkmängd 50 440

areal 3.08 » 5.41 » 3.85 » 9.79 areal 22.13

I Nässjö landsfiskalsdistrikt ingår Nässjö stad med 9 062 invånare. Denna stad har stadsfiskal och egen utmätningsman. I Jönköpings landsfiskalsdistrikt ingår Huskvarna stad med 8 163 invånare. Denna stad har stadsfiskal, men landsfiskalen är utmätningsman även inom staden. D e s a k k u n n i g a 20 /n 1 9 2 4: Någon minskning i antalet landsfiskalsdistrikt i denna domsaga kan enligt de sakkunnigas mening icke ifrågasättas med hänsyn till folkmängden i de i mitten av domsagan belägna Nässjö och Jönköpings distrikt. Kommittén.

Kommittén delar de sakkunnigas uppfattning, att någon indragning av distrikt här icke är möjlig. . Länsstyrelsen har givit anvisning på att i vart och ett av Nässjö och Jonköpings distrikt böra finnas en extra landsfiskal och ett skrivbiträde samt i Vista distrikt ett skrivbiträde. Därjämte har ifrågasatts, att ett biträdesanslag av 600 kr. skulle tilldelas ett vart av Jönköpings och Mo distrikt. Enligt kommitténs mening bör i vart och ett av Nässjö och Jönköpings distrikt, vilka för närvarande hava extra landsfiskaler, finnas anställd en extra ordinarie landsfiskal. Därjämte synes landsfiskalen i Jönköpings distrikt böra tilldelas ett anslag till tillfällig biträdeshjälp av 600 kr. I övrigt förordar kommittén, att biträdes anslag om vartdera 300 kr. tilldelas landsfiskalerna i Vista och Mo distrikt.

101 Östbo och V ä s t b o härads d o m s a g a . f o l k m ä n g d 56 229. n. v. landsfiskalsdistrikt: Värnamo Skillingaryds Gislaveds Långaryds Unnaryds Reftele

folkmängd 14 753 » 10 088 » 9 301 » 7 981 » 5 963 » 8 143 Tillsammans folkmängd 56 229

areal » » » » »

8.5 5 8.24 5.36 4.66 6.41 5.49

areal 38.71

I V ä r n a m o l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t i n g å r V ä r n a m o s t a d med 3 953 i n v å n a r e . Staden h a r stadsfiskal, men landsfiskalen är u t m ä t n i n g s m a n d ä r s t ä d e s . De s a k k u n n i g a 2 0 /u 1 9 2 4 : I likhet m e d länsstyrelsen h a v a de s a k k u n n i g a ansett, a t t de b å d a i ö s t b o h ä r a d b e l ä g n a landsfiskalsdistrikten, S k i l l i n g a r y d s och V ä r n a m o distrikt, m å s t e l ä m n a s oberörda. Skillingaryds d i s t r i k t k u n d e gott ö v e r t a g a n å g r a socknar från a n g r ä n s a n d e landsfiskalsdis t r i k t inom Västbo 'härad, för a t t därigenom en i n d e l n i n g av V ä s t b o h ä r a d i t v å l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t i stället för n u v a r a n d e f y r a skulle möjliggöras. Det g e o g r a f i s k a läget syntes dock icke l ä m n a någon u t v ä g härför. V ä s t b o h ä r a d i och för sig k u n d e med h ä n s y n till folkmängdens storlek i de f y r a landsfiskalsdistrikten Gislaveds, L å n g a r y d s , U n n a r y d s och Reftele icke •uppdelas p å allenast t v å l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t men syntes med l ä t t h e t k u n n a delas i t r e l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t i stället för f y r a genom u p p d e l n i n g av U n n a r y d s dist r i k t p å L å n g a r y d s och Reftele d i s t r i k t . D e s a k k u n n i g a h a v a a n g i v i t följande u p p s t ä l l n i n g för den n y a distriktsindelningen, varvid dock är a t t m ä r k a , a t t h ä r , liksom i f r å g a om övriga distrikt, folkmängdssiffrorna h ä n f ö r a s i g till den 1 j a n u a r i 1930. Värnamo

distrikt.

Oförändrat

folkmängd

14 753

folkmängd

10 088

areal: 8.55 Skillingaryds

distrikt.

Oförändrat areal: 8.24 Gislaveds

distrikt.

n. v. Gislaveds distrikt av n. v. Reftele distrikt: Gnosjö socken

folkmängd 9 301 »

10 618

areal: 5.9 7 Långaryds

distrikt.

n. v. Långaryds distrikt av n. v. Unnaryds distrikt: Femsjö socken Södra Unnaryds » Jälluntofta »

folkmängd 7 981 » » » areal: 8.0 3

570 2 009 371

10 931

102 Reftele

distrikt.

Reftele distrikt utom Gnosjö socken (8 143 l 317) av Unnaryds distrikt: Kållersta socken Ås » Bolmsö Tannåkers areal: 7.9 2

folkmängd 6 826 530 1232 941 310

9 839

Tillsammans domsagan 56 229 D e s a k k u n n i g a t i l l s t y r k a minskning av a n t a l e t l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t i denna d o m s a g a till fem och d ä r m e d i n d r a g n i n g av en ordinarie l a n d s f i s k a l s b e f a t t n i n g . L ä n s s t y r e l s e n : U n d e r den ovan a n g i v n a a l l m ä n n a förutsättningen h a r l ä n s s t y r e l s e n f ö r k l a r a t s i g icke k u n n a m o t s ä t t a sig förslaget om i n d r a g n i n g a v ett d i s t r i k t i ö s t b o och V ä s t b o domsaga. Kommittén.

K o m m i t t é n h a r icke funnit a n l e d n i n g till erinran m o t de s a k k u n n i g a s förslag till omreglering av distrikten inom denna domsaga, v a r f ö r kommittén får tills t y r k a i n d r a g n i n g av ett d i s t r i k t och därmed av en ordinarie landsfiskalstjänst inom förevarande d o m s a g a . L ä n s s t y r e l s e n s förslag i fråga om biträden u p p t a g e r en extra landsfiskal och ett s k r i v b i t r ä d e i V ä r n a m o distrikt, ett l a n d s f i s k a l s b i t r ä d e i v a r t och e t t a v S k i l l i n g a r y d s och Gislaveds d i s t r i k t s a m t e t t k o n t o r s b i t r ä d e i v a r t d e r a av L å n g a r y d s och Reftele d i s t r i k t . E n l i g t k o m m i t t é n s mening bör V ä r n a m o distrikt, som för n ä r v a r a n d e h a r e x t r a landsfiskal, tilldelas en extra ordinarie landsfiskalsbefattning, v a r e m o t s k r i v b i t r ä d e t synes kommittén k u n n a u n d v a r a s . B e t r ä f f a n d e S k i l l i n g a r y d s d i s t r i k t d ä r e x t r a landsfiskal j ä m v ä l finnes a n s t ä l l d , ävensom Gislaveds dis t r i k t torde däremot b e f a t t n i n g s h a v a r e i extra ordinarie kontorsbiträdes g r a d , en i v a r t d e r a distriktet, böra k u n n a p å tillfredsställande s ä t t fylla förefintligt behov a v arbetshjälp åt landsfiskalen. F ö r L å n g a r y d s och Reftele d i s t r i k t b e r ä k n a r kommittén b i t r ä d e s a n s l a g a v 1 440 k r . för v a r t d e r a distriktet. Västra härads d o m s a g a . folkmängd n. v. landsfiskalsdistrikt: Malmbäcks Malmbacics Vrigrtads Savsjo

26 759. folkmängd

6 854

areal 7.06 »6.08

. Tillsammans folkmängd 26 759 areal 19.5 6 De s a k k u n n i g a 20 / 11 1 9 2 4 : I enlighet med en av l ä n s s t y r e l s e n l ä m n a d a n v i s n i n g hava de s a k k u n n i g a föreslagit en u p p d e l n i n g av Savsjo dis S mellan Mafmbäcks och V r i g s t a d s d i s t r i k t p å det sätt, a t t N o - a Sandsjö V a l l s i ö och N o r r a L j u n g a socknar ävensom Bodafors k o p m g överflyttades till M a l m b ä c k s d i s t r i k t och återstoden till V r i g s t a d s d i s t r i k t D e t n o r d l i g a r e dis t r i k t e t skulle därefter k a l l a s Sävsjö d i s t r i k t och det s y d l i g a r e S t o c k a r y d s dis t r i k t H ä r i g e n o m skulle möjliggöras i n d r a g n i n g av en l a n d s f i s k a l s b e f a t t m n g .

103 L ä n s s t y r e l s e n : Länsstyrelsen har anfört, att densamma måste avstyrka den föreslagna indragningen av ett landsfiskalsdistrikt i Västra härads domsaga på grund av den stora areal, de kvarvarande bägge distrikten skulle erhålla, och de alltför olägliga kommunikationsförhållandena i denna domsaga. De s a k k u n n i g a 7T 1 9 2 6: I sitt utlåtande den 6 juli 1926 hava de sakkunniga anfört, att de för sin del icke kunde tänka sig, att någotdera av de båda föreslagna nya distrikten i denna domsaga skulle, ur anförda synpunkter och vid jämförelse med vad annorstädes i riket måste förekomma, bliva allt för stora eller eljest obekväma, utan nödgades de sakkunniga vidhålla sitt förslag om indragning jämväl av ett distrikt i denna domsaga. _ De av länsstyrelsen anförda skälen mot de sakkunnigas förslag om indrag- Kommittén. ning av ett distrikt inom denna domsaga har kommittén vid sin granskning funnit vara av den vägande art, att kommittén för sin del icke anser sig böra understödja detsamma, utan får kommittén förorda, att den nuvarande indelningen lämnas orubbad. Vid ett bibehållande av den nuvarande indelningen synes för Sävsjö distrikt, där från polisanslaget avlönat biträde nu finnes, kunna beräknas en extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning samt för vart och ett av Malmbäcks och Vrigstads distrikt ett anslag till tillfällig biträdeshjälp av 300 kr. Östra härads domsaga. folkmängd 23 535. n. v. landsfiskalsdistrikt: *Jy® \ Vetlanda

folkmängd 5 222 areal 4.34 » 11669 » 4.86 Alseda »> 6 644 » 4.80 Tillsammans folkmängd 23 535 areal 14. o o ^ Till Vetlanda landsfiskalsdistrikt hör Vetlanda stad med 3 496 invånare. Staden har egen stadsfiskal, men landsfiskalen är utmätningsman inom staden. D e s a k k u n n i g a . »°/n 1 9 2 4: Enligt vad länsstyrelsen ifrågasatt skulle en indelning av denna domsaga i två landsfiskalsdistrikt kunna ske på det satt, att Nye distrikt sammansloges med Alseda distrikt, dock med det undantag att Korsberga socken flyttades till Vetlanda distrikt. Följande uppställning utvisar resultatet härav: Vetlanda

distrikt.

n. v. Vetlanda distrikt av n. v. Nye distrikt: Korsberga socken

folkmängd 11 669 > ,

^

x 454

y

6 644 3 768

i 0 41 o

areal: 6. o8 Alseda distrikt. n. v. Alseda distrikt folkmängd Nye distrikt med undantag av Korsberga socken » areal: 7.9 2

Tillsammans domsagan 23 535 De sakkunniga hava förordat domsagans indelning på två landsfiskalsdistrikt och 1 sammanhang därmed indragning av en landsfiskalsbefattning.

104 Kommittén.

Kommittén får tillstyrka de sakkunnigas förslag om indragning av ett landsfiskalsdistrikt inom östra härads domsaga och därmed av en ordinarie landsfiskalsbefattning. I anslutning till länsstyrelsens förslag, som för Vetlanda distrikt upptager en extra landsfiskal och för Alseda distrikt ett kontorsbiträde, torde för förstnämnda distrikt böra beräknas en extra ordinarie landsfiskalstjänst och för sistnämnda distrikt en extra ordinarie kontorsbiträdestjänst. Det må erinras, att extra landsfiskal med avlöning från polisanslaget för närvarande finnes anställd i Vetlanda distrikt.

SammanVid en omreglering av vissa distrikt inom Jönköpings län på sätt kommitfattning. tén här ovan förordat skulle två landsfiskalsdistrikt komma att indragas, vadan antalet landsfiskalstjänster inom länet skulle minskas från nu 20 till 18.

Kronobergs län. De sakkunniga hava i sitt förslag den 20 november 1924, vad Kronobergs län beträffar, ifrågasatt indragning av ett landsfiskalsdistrikt inom en var av följande tre domsagor, nämligen Östra Värends domsaga, Mellersta Värends domsaga och Sunnerbo domsaga. Länsstyrelsen i Kronobergs län har i yttrande den 1 oktober 1925 erinrat, hurusom länsstyrelsen i tidigare utlåtande förklarat sig hålla före, att en minskning utan vidare i det nuvarande antalet landsfiskalsdistrikt i länet vore oförenlig med hänsyn till de krav, som måste ställas på nödig polisbevakning på länets landsbygd, och att följaktligen förutsättningen för en sådan minskning måste vara motsvarande ökning av den personal, som dittills stått till förfogande för polisbevakningens förstärkande. Därest emellertid dylik minskning i allt fall skulle genomföras, hade länsstyrelsen uttalat sig för indragning av en landsfiskalstjänst i en var av Mellersta Värends, Västra Värends och Sunnerbo domsaga. Länsstyrelsen funne sig nu böra vidhålla det förslag till eventuell förändring av länets indelning i landsfiskalsdistrikt, som länsstyrelsen sålunda framlagt och som i jämförelse med de sakkunnigas förslag skulle innebära indragning av ett landsfiskalsdistrikt inom Västra Värends domsaga i stället för inom östra Värends domsaga. Östra Värends domsaga. folkmängd 56 543. n. v. landsfiskalsdistrikt: Åseda Lenhovda! ' . ' . ' . Kosta Hovmantorps Älmeboda Tingsryds

folkmängd 8 195 » 8 638 » 8 677 » 11986 9 » 350 » 9 697 Tillsammans folkmängd 56 543

areal 6.2 2 » 9.30 » 6.71 » 5.67 » 6.14 » 5.35 areal 39.39

80 De sakkunniga /« 1 9 2 4: De tre förstnämnda distrikten, belägna inom Uppvidinge härad, vore i anseende till folkmängden mindre än

105 nödvändigt. En lämplig åtgärd att verkställa reglering av landsfiskalsdistrikten inom domsagan syntes vara att låta de tre största distrikten, Hovmantorps, Älmeboda och Tingsryds, förbliva oberörda samt låta socknarna i Lenhovda distrikt fördelas på Åseda och Kosta distrikt, därvid Dädesjö, Herråkra och Lenhovda socknar borde bilda den ena gruppen och Älghults socken den andra. Vilkendera av dessa båda grupper som borde läggas till det ena eller det andra kvarstående distriktet, syntes ur geografisk synpunkt vara rätt likgiltigt. De sakkunniga föreslå emellertid, att Älghults socken förenas med Kosta distrikt och Dädesjö, Herråkra och Lenhovda socknar med Åseda distrikt och att följaktligen en landsfiskalstjänst indrages inom denna domsaga. L ä n s s t y r e l s e n : Länsstyrelsen har framhållit, att nuvarande Lenhovda distrikt, vilket enligt de sakkunnigas förslag skulle uppdelas på de två andra inom tingslaget, måste anses vara ett av de mest krävande i arbetshänseende i detta län och att de två nya distrikt, som genom en dylik uppdelning och indragning skulle bildas, bleve med hänsyn till såväl areal och läge som befolkningsförhållanden svåra att nöjaktigt sköta. En uppdelning av Uppvidinge härad och tingslag på ett tillfredsställande sätt i två landsfiskalsdistrikt ansåge länsstyrelsen alltså utesluten. Om det dock för ernående av syftet att minska antalet landsfiskalsdistrikt i länet med tre, såsom de sakkunniga förutsatt, skulle befinnas ofrånkomligt, att omreglering av landsfiskalsdistrikten inom Östra Värends domsaga vidtoges, skulle enligt länsstyrelsens uppfattning uppdelning av hela domsagan i fem landsfiskalsdistrikt i stället för nuvarande sex distrikt, på av länsstyrelsen närmare angivet sätt, bestämt vara att föredraga framför den av de sakkunniga föreslagna uppdelningen av allenast Uppvidinge härad i två i stället för tre distrikt. Det måste dock betonas, att även enligt det av länsstyrelsen framlagda alternativa indelningsförslaget Lenhovda distrikt komme att med hänsyn till befolkningsförhållandena inom de till detsamma anslutna socknarna bliva så arbetskrävande, att länsstyrelsen endast med tvekan ansåge sig kunna tillråda förslagets genomförande. En olägenhet, som jämväl vidlådde samma förslag och bestående däri, att Algutsboda socken från Uppvidinge tingslag sammanförts med socknar från Konga tingslag, syntes däremot icke vara av större betydelse, enär nämnda socken i geografiskt hänseende rätt väl anslöte sig till Ljuders och Långasjö socknar i Konga härad. D e s a k k u n n i g a 6/7 1 9 2 6: I sitt förnyade yttrande hava de sakkunniga vidhållit sitt förslag om indragning av tre landsfiskalsdistrikt i Kronobergs län och tillika förklarat sig kunna ansluta sig till länsstyrelsens förslag om ändrad indelning av Östra Värends domsaga i fem landsfiskalsdistrikt i stället för sex på följande sätt: Åseda

distrikt.

n. v. Åseda distrikt av n. v. Lenhovda distrikt: Dädesjö socken Herråkra »

folkmängd 8 195 » »

1638 385

folkmängd »

2 264 4 351

areal: 8.69 Lenhovda av Lenhovda distrikt: Lenhovda socken Älghults » . , 8—311850

distrikt.

io 218

106 av n. v. Kosta distrikt: Hälleberga socken Ekeberga »

folkmängd »

2 281 1986

\Q 882

areal: 10.33 Hovmantorps distrikt. n. v. Hovmantorps distrikt folkmängd 11 986 av n. v. Tingsryds distrikt: Uråsa socken » 597 areal: 5.9 3 Älmeboda distrikt. n. v. Älmeboda distrikt utom Linneryds socken (9 350—2 473) folkmängd av Kosta distrikt: Algutsboda socken » areal: 7.4 7 Tingsryds distrikt. Tingsryds distrikt utom Uråsa socken (9 697—597) folkmängd av Älmeboda distrikt: Linneryds socken » areal: 6.9 7

j2 583

6 877 4 410

\\ 287

9 100 2 473

11573 Tillsammans domsagan 56 543 Kommittén.

K o m m i t t é n ansluter sig till de s a k k u n n i g a s s i s t n ä m n d a förslag. H ä r i g e n o m skulle en ordinarie l a n d s f i s k a l s t j ä n s t k u n n a i n d r a g a s . E n l i g t länsstyrelsens i skrivelse till kommittén den 5 juni 1930 a v g i v n a förslag skulle en e x t r a l a n d s f i s k a l bliva erforderlig i v a r t d e r a av Lenhovda och H o v m a n t o r p s distrikt, ett l a n d s f i s k a l s b i t r ä d e i v a r t d e r a a v Å s e d a och Älmeboda d i s t r i k t s a m t ett k o n t o r s b i t r ä d e i T i n g s r y d s distrikt, v a r j ä m t e i Lenhovda dis t r i k t borde finnas j ä m v ä l ett s k r i v b i t r ä d e . J ä m t e detta förslag föreligger emellertid e t t a v K r o n o b e r g s läns avdelning av föreningen Sveriges landsfiskaler u p p r ä t t a t förslag, enligt vilket behovet av biträden skulle k u n n a i n s k r ä n k a sig till ett l a n d s f i s k a l s b i t r ä d e i v a r t och ett av Lenhovda och H o v m a n t o r p s distrikt, ett k o n t o r s b i t r ä d e i ett v a r t a v Å s e d a , Ä l m e b o d a och T i n g s r y d s d i s t r i k t s a m t i Lenhovda distrikt, förutom ett landsfiskalsbiträde, d ä r j ä m t e ett s k r i v b i t r ä d e . N ä r m a s t i a n s l u t n i n g till föreningens förslag förordar kommittén beträffande L e n h o v d a och H o v m a n t o r p s d i s t r i k t , d ä r e x t r a landsfiskaler nu äro anställda, i n r ä t t a n d e a v extra ordinarie l a n d s f i s k a l s b e f a t t n i n g a r , en för v a r t d e r a distriktet, s a m t i f r å g a om de tre övriga distrikten e x t r a ordinarie kontorsbiträdesbefattningar, en för v a r t d e r a d i s t r i k t e t . D ä r j ä m t e synes ett b i t r ä d e s a n s l a g av 600 k r . böra tilldelas Lenhovda d i s t r i k t . Mellersta Värends domsaga. folkmängd 23 239. n. v. landsfiskalsdistrikt: Ryds

folkmängd

7 752

areal

4.5 o

107 Bergunda Norrvidinge

folkmängd 7 551 » 7936 Tillsammans folkmängd 23 239

areal 4.84 t

6>16

areal 15.5 0

D e s a k k u n n i g a ^ / n 1 9 2 4: Enligt de sakkunnigas mening borde denna domsaga kunna indelas i två landsfiskalsdistrikt. I enlighet med ett av länsstyrelsen lämnat förslag till distriktens omreglering Iran vilken länsstyrelsen dock avrått, hava de sakkunniga föreslagit en uppdelning av Bergunda distrikt mellan Ryds och Norrvidinge distrikt genom att lägga tre socknar av Bergunda distrikt till Norrvidinge distrikt och resten av Bergunda till Ryds distrikt. Härigenom skulle en landsfiskalsbefattning kunna indragas mom denna domsaga. Resultatet av uppdelningen framgår av följande: Ryds distrikt. n. v. Ryds distrikt folkmängd 7 752 av n. v. Bergunda distrikt: Vederslövs socken 951 Dänningelanda » 226 Tävelsås » 883 Kalvsviks » 1032 Jäts » 757 Skatelövs » (del av1) 857 12 458 areal: 7.81 Norrvidinge n. v. Norrvidinge distrikt av Bergunda distrikt: öjaby socken Bergunda » öja »

distrikt. folkmängd 7 936 633 981 1 231

10 781

areal: 7.69

Tillsammans domsagan 23 239 Kommittén biträder de sakkunnigas förslag om minskning av landsfiskals- Kommittén distrikten mom mellersta Värends domsaga från tre till två och därmed indragning av två ordinarie landsfiskalsbefattningar. Länsstyrelsen har beräknat ett landsfiskalsbiträde för Ryds distrikt och ett kontorsbiträde för Norrvidinge distrikt, medan landsfiskalsföreningen i länet ansett vartdera distriktet böra tilldelas ett kontorsbiträde. Det har synts kommittén, att i Ryds distrikt förefinnes behov av ett extra ordinarie kontorsbiträde. För Norrvidinge distrikt beräknar däremot kommittén ett biträdesanslag av 1 560 kr. Västra Värends domsaga. folkmängd 28 726. n. v. landsfiskalsdistrikt: Moheda folkmängd 7 500 Alvesta » 11084 Älmhults )> 10142 Tillsammans folkmängd 28 726 1

areal 5.02 5.35 » 5.67 » areal 16.04

Återstoden av Skatelövs socken tillhör Västra Värends domsaga och Alvesta landsfiskalsdistrikt.

108 D e s a k k u n n i g a 2 7 « 1 9 2 4 : På grund av folkmängdens storlek, vilken vid en uppdelning av domsagan på två distrikt skulle komma att överstiga 14 000 invånare per distrikt, kan domsagan enligt de sakkunnigas mening icke delas på två distrikt. L ä n s s t y r e l s e n : Såsom här ovan nämnts, har länsstyrelsen ifrågasatt att eventuellt göra Västra Värends domsaga till föremål för delning på två landsfiskalsdistrikt i stället för på t r e ^ syfte att befria Östra Värends domsaga från en motsvarande indragningsåtgärd. D e s a k k u n n i g a 6/7 1 9 2 6 : I sitt senare utlåtande hava de sakkunniga framhållit, att länsstyrelsens sistnämnda förslag icke kunde införlivas med de sakkunnigas förslag, emedan det skulle innebära en delning av tva landsfiskalsdistrikt med vartdera mer än 14 000 invånare redan enligt 1920 års folkräkning. Kommittén.

Om ock folkmängdens storlek enligt kommitténs mening icke lägger absolut hinder i vägen för en indelning av denna domsaga på två distrikt, har dock kommittén vid sin granskning kommit till den uppfattningen, att någon indragning av distrikt inom domsagan icke lämpligen bör ifrågakomma. Beträffande behovet av biträden har i förslag från länsstyrelsen upptagits en extra landsfiskal i Alvesta distrikt, ett landsfiskalsbiträde och ett skrivbiträde i Älmhults distrikt samt ett biträdesanslag av 900 kr. i Moheda distrikt, medan i landsfiskalsföreningens i länet förslag upptagits ett landsfiskalsbiträde i vart och ett av Alvesta och Älmhults distrikt samt ett skrivbiträde i Moheda distrikt. För egen del anser sig kommittén böra förorda placering av en extra ordinarie landsfiskal i vart och ett av Alvesta och Älmhults distrikt. I dessa distrikt finnas för närvarande extra landsfiskaler anställda. Vad åter angår Moheda distrikt, torde ett biträdesanslag av 900 kr. få anses för ändamålet tillräckligt. Sunnerbo härads domsaga. folkmängd 38 052. n. v. landsfiskalsdistrikt: Götervds folkmängd 8 159 areal 6.9 8 Ljungby *. » H581 » 6.37 Lidhults » 7063 » 8.29 6 42 Markaryds » H2*9 » Tillsammans folkmängd 38 052 areal 28.06 De s a k k u n n i g a 20/n 1 9 2 4: Länsstyrelsen hade anvisat en möjlighet att uppdela denna domsaga på tre i stället för på fyra landsfiskalsdistnkt genom att till Lidhults distrikt från nuvarande Ljungby distrikt flyttades Ljungby socken med Ljungby köping samt från Markaryds distrikt Hinneryds socken, varvid det ökade distriktet borde erhålla namnet Ljungby distrikt, att vidare Pjätteryds, Agunnaryds och Södra Ljunga socknar i nuvarande Göteryds distrikt samt Kanna, Tutaryds, Ryssby, Berga, Dörarps och Vittaryds socknar i nuvarande Ljungby distrikt finge bilda ett nytt distrikt med benamningen Ryssby distrikt samt slutligen att till Markaryds på nyssnämnda sätt minskade distrikt lades Göteryds och Hamneda socknar av Göteryds nuvarande distrikt.

109 De sakkunniga hava tillstyrkt, att den ifrågasatta regleringen genomföres och sålunda en landsfiskalstjänst indrages. L ä n s s t y r e l s e n : Länsstyrelsen har i sitt yttrande över de sakkunnigas betänkande framlagt ett härifrån något avvikande förslag till indelning av Sunnerbo domsaga på tre distrikt. D e s a k k u n n i g a 6 / ? 1 9 2 6 : I sitt utlåtande den 6 juli 1926 hava de sakkunniga förklarat sig icke hava något att erinra mot länsstyrelsens sistnämnda förslag, enligt vilket de tre föreslagna distrikten inom Sunnerbo domsaga skulle bildas på följande sätt: Ljungby distrikt. n. v. Lidhults distrikt folkmängd av n. v. Ljungby distrikt: Kanna socken » Ljungby socken med Ljungby köping . . » av n. v. Göteryds distrikt: Hamneda socken » areal: 10.7 2 Ryssby

7 063 685 4 246 1359

-.o OKO

distrikt.

av Ljungby distrikt: Tutaryds socken Byssby » Berga s Dörarps » Vittaryds » av Göteryds distrikt: Pjätteryds socken Agunnaryds » Södra Ljunga »

folkmängd » » » »

389 2 482 2 835 449 495

» » »

1430 1361 1494

10 935

areal: 9.30 Markaryds n. v. Markaryds distrikt av Göteryds distrikt: Göteryds socken

distrikt. folkmängd 11 249 »

2 515

13 754

areal: 8.04 Tillsammans domsagan 38 052 I enlighet med nu återgivna förslag till omreglering av landsfiskalsdistrik- Kommittén. ten inom Sunnerbo domsaga får kommittén förorda, att ett distrikt indrages inom denna domsaga och därmed en ordinarie landsfiskalstjänst. Länsstyrelsen har upptagit en extra landsfiskal och ett skrivbiträde i vart och ett av de nya Ljungby och Markaryds distrikt samt ett landsfiskalsbiträde i Ryssby distrikt, medan länsföreningen föreslår ett landsfiskalsbiträde och ett skrivbiträde i vart och ett av de båda förstnämnda distrikten samt ett kontorsbiträde i det sistnämnda. Kommittén förordar den jämkningen härutinnan, att vart och ett av Ljungby och Markaryds distrikt tilldelas en extra ordinarie landsfiskal och ett biträdesanslag av 900 kr. För Ryssby distrikt torde i an-

110 slutning till föreningens förslag böra beräknas en extra ordinarie kontorsbiträdestjänst. Nämnas må, att extra landsfiskaler, avlönade från polisanslaget, för närvarande äro anställda i Ljungby, Lidhults och Markaryds distrikt. Sammanfattning.

I enlighet med de förslag till omreglering av landsfiskalsdistrikten inom Kronobergs län, kommittén i det föregående förordat, skulle antalet distrikt inom länet minskas med tre. I följd härav skulle antalet ordinarie landsfiskalstjänster i länet kunna reduceras från 16 till 13.

Kalmar län. I Kalmar län hava de sakkunniga föreslagit indragning av ett landsfiskalsdistrikt inom var och en av Tjusts domsaga, Sevede och Tunaläns domsaga samt Ölands domsaga ävensom av två landsfiskalsdistrikt inom Södra More domsaga. Länsstyrelsen i Kalmar län har i avgivet utlåtande den 30 september 1925 åberopat sitt tidigare yttrande av den 30 juni 1924, däri länsstyrelsen på grund av landsfiskalernas redan genom omregleringen av fögderiväsendet ökade arbetsbörda samt distriktens i allmänhet betydliga omfattning i det hela avstyrkt bifall till de sakkunnigas förslag. Norra och södra Tjusts härads domsaga. folkmängd 37 384. 1 n. v. landsfiskalsdistrikt: Ukna folkmängd 8 4471 Lofta » 9 5401 Gamleby » 10 7741 Hjorteds » 8 6231 Tillsammans folkmängd 37 384

areal 8.10 » 5.50 » 6.84 » 6.52 areal 26.96

D e s a k k u n n i g a 20 /n 1 9 2 4: De sakkunniga hava ansett det nödvändigt att vidtaga en minskning av distrikten inom Tjusts domsaga och detta på det sätt, att Ukna och Lofta distrikt sammanslås till ett distrikt, därvid dock samtidigt skulle överflyttas från Lofta distrikt till Gamleby distrikt socknarna Lofta och Loftahammar samt från Gamleby distrikt till Hjorteds distrikt socknarna Blackstad och Locknevi. Länsstyrelsen: Länsstyrelsen har beträffande detta förslag yttrat, att om en minskning av antalet distrikt i denna domsaga ansåges böra äga rum, den nya indelningen icke kunde göras på lämpligare sätt, än de sakkunniga föreslagit. Kommittén.

Med avseende å distriktsindelningen inom Tjusts domsaga torde kommittén till en början få erinra, dels att genom Kungl. Maj:ts beslut den 21 mars 1929 hava med giltighet från och med den 1 januari 1931 från Lofta, Västra Eds, 1 Folkmängdsiffrorna hänföra sig till förhållandena den 1 januari 1931 enligt från 1930 års allmänna folkräkning inhämtade preliminära uppgifter.

Ill Ukna, Dalhems och Gamleby socknar avskilts vissa delar för att under namn av överum utgöra egen kommun, dels ock att genom Kungl. Maj:ts beslut den 2 oktober 1930 förordnats, att de delar av Ukna och Gamleby landsfiskalsdistrikt, som sålunda komme att ingå i överums kommun, skola från och med sistnämnda dag tillhöra Lofta landsfiskalsdistrikt. I följd härav omfattar Lofta distrikt numera följande kommuner, nämligen östra Ed, Västra Ed, överum, Lofta och Loftahammar. Kommittén, som i likhet med de sakkunniga anser, att ett distrikt bör kunna utan olägenhet indragas inom Tjusts domsaga, föreslår, att den nya indelningen sker enligt följande uppställning. Ukna

distrikt.

n. v. Ukna distrikt folkmängd 8 447 av n. v. Lofta distrikt: överums socken » 1450 Västra Eds » » 2 715 östra Eds » » 1 186 TJkna och Gamleby distrikt areal: 17.87 Gamleby

13 798

distrikt.

av n. v. Gamleby distrikt: Hallingebergs socken Odensvi » Gamleby » av Lofta distrikt: Loftahammars socken Lofta »

folkmängd 2 823 » 1 703 » 3 321 » » Hjorteds

1852 2 337

12 036

distrikt.

n. v. Hjorteds distrikt av Gamleby distrikt: Blackstads socken Locknevi »

folkmängd 8 623 » »

1 114 1813

areal: 9.09 Tillsammans domsagan 37 384 Kommittén får sålunda förorda, att inom Tjusts domsaga indrages ett landsfiskalsdistrikt och i samband därmed en ordinarie landsfiskalstjänst. Enligt länsstyrelsens i skrivelse till kommittén den 5 juni 1930 avgivna förslag till biträdesuppsättning bör i ett vart av Ukna, Gamleby och Hjorteds distrikt anställas en extra landsfiskal och ett skrivbiträde. För egen del anser kommittén till fyllest, att i vart och ett av ifrågavarande distrikt inrättas en extra ordinarie landsfiskalsbefattning.

112 Sevede och Tunaläns härads domsaga. folkmängd 26 305. n. v. landsfiskalsdistrikt: Södra Vi folkmängd 7 383 areal 6.5 5 Hultsfreds' ' . ' . ' . ' . » 8 303 » 4.78 Tunaläns » 10 619 » 8.90 Tillsammans folkmängd 26 305 areal 20.2 3 D e s a k k u n n i g a 20/n 19 2 4: Länsstyrelsen hade ifrågasatt en sådan inskränkning i antalet landsfiskalsdistrikt inom denna domsaga, att Södra Vi och Hultsfreds distrikt sammansloges till ett, medan Tunaläns distrikt lämnades oberört. Detta förslag medförde den olägenheten, att det nybildade distriktet skulle erhålla en folkmängd av mer än 15 000 invånare. Till undvikande härav måste enligt de sakkunnigas mening vid sammanslagningen Frödinge socken flyttas över till Tunaläns distrikt. Geografiskt kunde Vena socken vant lämpligare att flytta över, men denna socken vore påtagligen för stor för detta De sakkunniga förorda den av dem föreslagna minskningen av landsfiskalsdistrikten till två och därmed följande indragning av en landsfiskalstjänst. L ä n s s t y r e l s e n : Länsstyrelsen har framhållit, att vederbörande kommuner inom denna domsaga allmänt motsatt sig en förändring av den nuvarande indelningen. Även enligt länsstyrelsens uppfattning kunde en sådan förändring ej ske utan stora olägenheter, då de nya distrikten genom alltför stora arealer och dåliga kommunikationer mellan de olika delarna i distrikten bleve synnerligen svårskötta. Länsstyrelsen ville alltså avstyrka en nyreglenng av distrikten i denna domsaga men ansåge, att under alla omständigheter den av de sakkunniga föreslagna indelningen vore olämplig. P å sätt av såväl kommunerna som landsfogden och landsfiskalerna påpekats skulle nämligen en överflyttning av Frödinge socken till Tunaläns distrikt både ur kommunikationssynpunkt och med hänsyn till rådande förhållanden i orten vara synnerligen olycklig. Härtill kommer, at landsfiskalen i det nya distriktet skulle komma att bliva åklagare vid två häradsrätter. Då den av de sakkunniga åberopade omständigheten ej syntes få tillmätas avgörande vikt vid bedömande av denna fråga, ansåge länsstyrelsen, att därest en uppdelning skulle verkställas, denna borde ske sålunda, att på sätt av länsstyrelsen förut ifrågasatts Sevede och Tunaläns härad var för sig bildade ett landsfiskalsdistrikt. D e s a k k u n n i g a 6/7 1 9 2 6 : Det eventuella förslag till uppdelning av denna domsaga i två distrikt, som av länsstyrelsen framlagts, hava de sakkunniga i sitt senare utlåtande förklarat sig icke kunna godtaga, emedan det ena distriktet, motsvarande Sevede härad, enligt 1920 års folkräkning skulle i a, en folkmängd av 15 300 personer. Då emellertid länsstyrelsen visat, att det ur kommunikationssynpunkt och med hänsyn till rådande förhållanden i orten skulle vara synnerligen olägligt att flytta Frödinge socken till Tunaläns distrikt, funne sig de sakkunniga böra avstå från förslaget i denna del och därmed ock från indragning av ett landsfiskalsdistrikt inom Sevede och Tunaläns domsaga. Kommittén

Enligt folkmängdssiffrorna vid ingången av år'1930 skulle en sammanslagning av Södra Vi och Hultsfreds distrikt i enlighet med länsstyrelsens anvisning medföra, att folkmängden i det nya distriktet komme att uppgå till 15 686 invånare. Då distriktet härigenom uppenbarligen bleve för stort och då, såsom av det föregående framgår, någon annan lösning av regleringsfrågan inom denna

113 domsaga icke synes vara möjlig, har kommittén ansett sig böra ansluta sig till den av de sakkunniga i yttrandet den 6 juli 1926 uttalade uppfattningen, att de nuvarande distrikten inom förevarande domsagan böra lämnas orubbade. För Tunaläns distrikts vidkommande finner länsstyrelsen ett landsfiskalsbiträde och ett skrivbiträde erforderliga. Enligt kommitténs mening bör emellertid behovet av biträde kunna anses fyllt med anställande av en extra ordinarie landsfiskal, vadan kommittén föreslår anställande av en sådan befattningshavare i distriktet. Beträffande ett vart av de båda övriga distrikten torde i enlighet med länsstyrelsens anvisning ett anslag till tillfällig biträdeshjälp av 900 kr. böra anvisas. Aspelands och Handbörds härads domsaga. folkmängd 30137. n. v. landsfiskalsdistrikt: Målilla folkmängd 9 647 Virserums » 8 878 Högsby » 11612 Tillsammans folkmängd 30137

areal 7.4 4 » 6.49 » 8.49 areal 22.4 2

D e s a k k u n n i g a 20/11 1 9 2 4: Folkmängden uteslöte möjligheten att indraga ett landsfiskalsdistrikt i denna domsaga. I likhet med de sakkunniga anser kommittén, att någon minskning av distrik- Kommittén. tens antal ej kan här ifrågakomma. Med hänsyn till arbetsmängderna i Målilla och Virserums distrikt torde i anslutning till vad länsstyrelsen föreslagit anställande av ett extra ordinarie kontorsbiträde i vartdera distriktet få anses motiverat. Beträffande Högsby distrikt har länsstyrelsen upptagit en extra landsfiskal och ett skrivbiträde. Kommittén får för sin del förorda, att en extra ordinarie landsfiskal ställes till landsfiskalens i detta distrikt förfogande. • Norra Möre och Stranda härads domsaga. folkmängd 25 939. n. v. landsfiskalsdistrikt: Oskarshamns folkmängd 9 507 Rockneby » 9 632 Kalmar » 6 800 Tillsammans folkmängd 25 939

areal 4.45 » 5.63 » 3.72 areal 13.80

D e s a k k u n n i g a 20/n 1 9 2 4: Länsstyrelsen hade ifrågasatt, att till Oskarshamns distrikt skulle läggas Ålems socken av Rockneby distrikt. Härigenom skulle för Oskarshamns distrikt uppkomma ett invånarantal av 14 364 (enligt 1920 års folkmängdssiffror), vilket enligt de antagna förutsättningarna för de sakkunnigas utredning vore för högt och därför icke kunde förordas. Av enahanda skäl kunde ej heller ifrågasättas, att Rockneby och Kalmar landsfiskalsdistrikt med bibehållna områden skulle sammanslås till ett distrikt, och då Ålems socken vore den enda socken inom de båda sydliga distrikten, som gränsade till Oskarshamns distrikt, funnes icke möjlighet att inom ifrågavarande domsaga minska antalet landsfiskalsdistrikt.

114 Kommittén.

Såsom av det ovan anförda framgår, har länsstyrelsen tidigare anvisat en utväg för genomförande av en omreglering av distrikten inom denna domsaga. I enlighet härmed skulle Rockneby distrikt uppdelas på Kalmar och Oskarshamns distrikt sålunda, att till Kalmar distrikt överflyttades Ryssby och Bäckebo socknar och till Oskarshamns distrikt Ålems socken. I sin skrivelse till kommittén den 5 juni 1930 rörande behovet av statsanställda biträden inom länets landsfiskalsdistrikt har länsstyrelsen på given anledning ytterligare berört denna regleringsfråga och därvid anfört, att länsstyrelsen endast med största tvekan kunde ansluta sig till förenämnda förslag, enär det utökade Oskarshamns distrikt vid en sådan anordning bleve avsevärt större och mera svårskött än något annat distrikt inom länet, särskilt som detsamma hade karaktären av skärgårdsdistrikt och jämväl inom sig hyste en hel del industrier och flera stora samhällen med rörlig befolkning. Då emellertid det nuvarande Kalmardistriktet vore alltför litet och svårligen kunde förenas med eller uppdelas på andra distrikt, ville länsstyrelsen ej motsätta sig förslaget, dock endast under den uttryckliga förutsättningen, att till landsfiskalens i Oskarshamns distrikt förfogande ställdes en extra landsfiskal och ett kontorsbiträde. För egen del finner kommittén, med hänsyn till den relativt ringa folkmängden och arealen i Kalmar distrikt, en omreglering av distrikten inom förevarande domsaga böra komma till stånd i syfte att där kunna indraga en ordinarie landsfiskalstjänst. Någon lämpligare lösning av denna regleringsfråga, än den av länsstyrelsen anvisade, torde icke kunna vinnas. Kommittén får därför tillstyrka, att distriktsindelningen ordnas i enlighet med följande uppställning. Oskarshamns distrikt. n. v. Oskarshamns distrikt folkmängd 9 507 av n. v. Rockneby distrikt: Ålems socken » 5 017 areal: 6.22 Kalmar

14 524

distrikt. folkmängd 6 800

n. v. Kalmar distrikt av Rockneby distrikt: Ryssby socken Bäckebo »

» »

2 697 1918

H415

areal: 7.58 Tillsammans domsagan 25 939 I fråga om erforderliga biträden i de nya distrikten har länsstyrelsen, såsom nyss sagts, föreslagit, att i det nya Oskarshamns distrikt måtte anställas en extra landsfiskal och ett kontorsbiträde samt i det nya Kalmar distrikt ett landsfiskalsbiträde och ett skrivbiträde. Kommittén får tillstyrka förslaget, såvitt angår Oskarshamns distrikt, där sålunda böra inrättas en extra ordinarie landsfiskals- och en extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning. I fråga om Kalmar distrikt synes biträdesuppsättningen kunna begränsas till en extra ordinarie landsfiskal.

115 Södra Möre härads domsaga. folkmängd 39 996. v. landsfiskalsdistrikt: Vassmolösa folkmängd 7 283 Nybro » 10 165 Vissefjärda » 7796 Karlslunda » 5 238 Torsås » 9514 Tillsammans folkmängd 39 996

areal » » » »

3.6 2 3.88 4,03 2.72 333

areal 17.58

80 De s a k k u n n i g a / u 1 9 2 4: I handlingarna hade ifrågasatts en uppdelning av domsagan på fyra landsfiskalsdistrikt i stället för på fem genom att från Karlslunda distrikt förlägga Karlslunda socken till Vissefjärda distrikt, A r b y och Hagby socknar till Vassmolösa distrikt samt Våxtorps och Halltorps socknar till Torsås distrikt. Emellertid hava de sakkunniga ansett nödvändigt att undersöka, huruvida icke vid en förestående reglering steget borde tagas fullt ut och antalet landsfiskalsdistrikt inom domsagan inskränkas från fem till tre. En undersökning i denna riktning hade givit följande resultat. Vassmolösa distrikt borde utvidgas med Madesjö socken och Nybro köping från Nybro distrikt men däremot avstå Oskars och Mortorps socknar till Vissefjärda distrikt. Vissefjärda distrikt borde övertaga örsjö socken från Nybro distrikt, Oskars och Mortorps socknar från Vassmolösa distrikt samt Karlslunda socken från Karlslunda distrikt. Torsås distrikt borde övertaga Arby, Hagby, Våxtorps och Halltorps socknar Iran Karlslunda distrikt. De sakkunniga hava förordat, att domsagan uppdelas på tre landsfiskalsdistrikt och att således antalet landsfiskaler minskas med två. Länsstyrelsen: Länsstyrelsen har beträffande distriktsregleringen mom Södra Möre domsaga anfört, att det stora flertalet kommuner i domsagan dar ej varje indragning bestritts, förordat ett av länsstyrelsen tidigare framställt förslag, enligt vilket Karlslunda distrikt skulle indragas samt uppdelas sålunda, att Karlslunda socken förlades till Vissefjärda distrikt, Arby och Ä ? g m y s o c k n F V,11 Vassmolösa distrikt samt Våxtorps och Halltorps socknar till lorsas^ distrikt, varigenom distrikten sålunda skulle bliva fyra. Länsstyrelsen ville för sin del till fullo vitsorda de skäl, som från befolkningens sida anförts mot de sakkunnigas förslag, vilket syntes vara uppgjort endast med hänsyn till folkmängdssiffrorna utan avseende å kommunikationer kommunernas handelsförbindelser och deras inbördes samhörighet m. fl. dylika omständigheter. Sålunda skulle exempelvis Madesjö socken och Nybro köping som utgjorde en centralpunkt i denna bygd, läggas till Vassmolösa distrikt vilket ur alla synpunkter ansåges synnerligen olämpligt. Vidare hade till .Vissetjarda distrikt hänförts Mortorps, Oskars och Örsjö socknar, vilka ej hade någon samhörighet med de övriga till nämnda distrikt föreslagna socknarna. Detta distrikt skulle för övrigt komma att omfatta över 76 000 hektar eller nära halt ten av hela Södra Möre härad. Vid frågan om indragning av distrikt inom denna domsaga ville länsstyrelsen fördenskull förorda bifall till sitt tidigare avgivna förslag. Skulle ändock ytterligare ett distrikt anses böra indragas vilket lansstyrelsen dock ansåge ej lämpligen böra ske, hade länsstyrelsen, med beaktande av lokala förhållanden och andra på frågan inverkande synpunkter uppgjort ett alternativt förslag till distriktsindelning, som under alla omständigheter syntes vara att föredraga framför de sakkunnigas förslag

116 D e s a k k u n n i g a É/7 1 9 2 6 : I sitt förnyade yttrande hava de sakkunniga framhållit, att olägenheterna för Madesjö socken och Nybro köping visserligen skulle bliva föga större, än vad nu vore fallet för Vissefjärda socken, vars invånare för närvarande hade att söka sin landsfiskal i Torsås, centralpunkten i granndistriktet, men det finge å andra sidan medgivas, att det kunde vara olämpligt att göra en dylik anordning vid en nyorganisation. De sakkunniga avstode därför från att försöka nedbringa antalet landsfiskalsdistrikt i Södra Möre domsaga från fem till tre men måste däremot vidhålla det vida mindre bestridda förslaget att indraga blott ett distrikt i denna domsaga, därvid de sakkunniga ansåge sig böra ansluta sig till ett av länsstyrelsen upprättat förslag till reglering. Detta förslag är av följande innehåll: Vassmolösa

distrikt.

n. v. Vassmolösa distrikt av n. v. Karlslunda distrikt: Arby socken Hagby »

folkmängd 7 283 » »

1340 883

9 506

folkmängd

areal: 4.4 2 Nybro

distrikt.

Oförändrat areal: 3.8 8 Vissefjärda

distrikt.

n. v. Vissefjärda distrikt av Karlslunda distrikt: Karlslunda socken

folkmängd 7 796 »

9 262

areal: 5.2 8 T or sås

distrikt.

n. v. Torsås distrikt . .' av Karlslunda distrikt: Våxtorps socken Halltorps »

folkmängd 9 514 » »

607 942

no63

areal: 4. o o Tillsammans domsagan 39 996 Kommittén.

Kommittén får förorda länsstyrelsens, av de sakkunniga i deras senare utlåtande tillstyrkta förslag om indragning av ett distrikt inom Södra Möre domsaga och i samband därmed indragning därstädes av en ordinarie landsfiskalstjänst. Länsstyrelsen har föreslagit för ett vart av Nybro och Torsås distrikt ett landsfiskalsbiträde samt för vartdera Vassmolösa och Vissefjärda distrikt ett kontorsbiträde. Kommittén tillstyrker detta förslag allenast med den jämkning, som följer av kommitténs förslag om inrättande av extra ordinarie befattningar. I enlighet härmed bör en extra ordinarie landsfiskal finnas i vart och ett av Nybro och Torsås distrikt samt ett extra ordinarie kontorsbiträde i vart och ett av Vassmolösa och Vissefjärda distrikt. Vassmolösa distrikt är för närvarande tilldelat från polisanslaget avlönad extra landsfiskal.

117 Ölands domsaga. folkmängd 27 336. n. v. landsfiskalsdistrikt: Åkerbo Borgholms Mörbylånga Degerhamns

folkmängd 5 836 » 8 431 » 7 133 » 5 936 Tillsammans folkmängd 27 336

areal 3.09 » 3.74 » 3.35 » 3.28 areal 13.4 6

I Borgholms distrikt ingår Borgholms stad med 1 884 invånare. Staden har egen stadsfiskal, men landsfiskalen är utmätningsman därstädes. D e s a k k u n n i g a 20/u 1 9 2 4: Såväl folkmängden och arealen som arbetsmängden hänvisade till att indela denna domsaga i tre distrikt i stället för fyra. A t t sträcka minskningen ända till två distrikt medförde alltför stort antal invånare, åtminstone i det ena distriktet. Vid indelning på tre distrikt syntes det geografiska läget tala för att lämna det längst i norr belägna Åkerbo distrikt oberört. En jämnare folkmängdsdelning skulle givetvis åstadkommas, om till Åkerbo distrikt från Borgholms distrikt flyttades Alböke och Lots socknar, men detta kunde knappast anses nödvändigt. I övrigt borde till Borgholms distrikt från Mörbylånga distrikt flyttas Glömminge, Algutsrums och Torslunda socknar och i stället till återstoden av Mörbylånga distrikt läggas hela Degerhamns distrikt. De sakkunniga hava föreslagit denna domsagas reglering till tre landsfiskalsdistrikt, innefattande indragning av en landsfiskalstjänst. L ä n s s t y r e l s e n : Länsstyrelsen har framhållit, att därest en uppdelning av Öland på tre distrikt funnes böra ske, vilket med hänsyn till öns långsträckthet beredde vissa svårigheter, länsstyrelsen ansåge, att en lämpligare uppdelning kunde äga rum, vilket även av ortsbefolkningen och vederbörande landsfiskaler vitsordats. Åkerbo distrikt, som bibehållits oförändrat, vore visserligen långsträckt men hade ringa areal och folkmängd, varför detsamma syntes vara tämligen lättskött. Dit syntes därför böra läggas Alböke, Lots, Ekby och Köpings socknar, medan i stället till nuvarande Borgholms distrikt borde hänföras ytterligare några socknar på mellersta Öland. D e s a k k u n n i g a 6/7 1 9 2 6 : I sitt förnyade utlåtande hava de sakkunniga förklarat sig icke hava något att erinra mot länsstyrelsens förslag till socknarnas fördelning på de tre distrikten. Uppdelningen blir följande: Åkerbo

distrikt.

n. v. Åkerbo distrikt av n. v. Borgholms distrikt: Alböke socken Köpings » Löt » Ekby »

folkmängd 5 836 » » » » areal: 4.8 o

466 977 604 185

8 068

118 Borgholms distrikt. av Borgholms distrikt: återstoden folkmängd 6 199 av n. v. Mörbylånga distrikt: Glömminge socken 716 Algutsrums » 726 Torslunda 1583 » Norra Möckleby 676 » Gårdby 367 » Sandby 382 » 10 649 areal: 4.36 Mörbylånga distrikt. av Mörbylånga distrikt: återstoden folkmängd 2 683 n. v. Degerhamns distrikt » 5 936 8 619 areal: 4.30 Tillsammans domsagan 27 336 Kommittén. Mot det av länsstyrelsen framlagda förslaget till distriktsindelning inom Ölands domsaga är från kommitténs sida intet att erinra, varför kommittén får tillstyrka detsamma. I enlighet härmed skulle en ordinarie landsfiskalstjänst inom denna domsaga kunna indragas. Länsstyrelsen har föreslagit inrättande av en kontorsbiträdesbefattning i Borgholms distrikt samt en skrivbiträdesbefattning i vartdera Åkerbo och Mörbylånga distrikt. Kommittén, som förordar anställande av ett extra ordinarie kontorsbiträde i förstnämnda distrikt, anser, att beträffande de båda sistnämnda distrikten ett årligt anslag till biträdeshjälp av 900 kr. för vartdera distriktet är till fyllest. SammanVid bifall till de av kommittén i det föregående tillstyrkta förslagen beträffattning. fande omreglering av landsfiskalsdistrikten inom Kalmar län skulle tillhopa fyra distrikt indragas, varigenom antalet ordinarie landsfiskalstjänster inom länet skulle komma att nedbringas från 22 till 18.

Gotlands län. I Gotlands län hava de sakkunniga i sitt betänkande den 20 november 1924 föreslagit indragning av två landsfiskalsdistrikt, ett distrikt inom vardera södra och norra domsagan. Mot den sålunda föreslagna minskningen av antalet landsfiskalsdistrikt i Gotlands län har länsstyrelsen därstädes i sitt utlåtande den 8 oktober 1925 icke framställt någon anmärkning. Gotlands norra domsaga. folkmängd 24 268. n. v. landsfiskalsdistiikt: Slite folkmängd 9 854 Visby » 7 375 Kräklingbo » 7 039 Tillsammans folkmängd 24 268

areal 7.80 » 4.49 » 5.49 areal 17.7 8

119 20

De s a k k u n n i g a /11 1 9 2 4: Länsstyrelsen hade beträffande denna domsagas uppdelning på två landsfiskalsdistrikt i stället för tre framställt det förslaget, att nuvarande Kräklingbo distrikt fördelades på de båda andra, därvid till Slite distrikt skulle förläggas Gothems, Hörsne med Bara, Norrlanda, Ala, Angå, Ardre, Gammelgarns, Kräklingbo och östergarns socknar samt till Visby distrikt Buttle, Dalhems, Ganthems, Guldrupe, Hälla, Sjonhems, Viklau och Vänge socknar. Detta förslag giver följande resultat:

Slite distrikt. n. v. Slite distrikt av n. v. Kräklingbo distrikt: Gothems socken Hörsne och Bara » Norrlanda 1 Ala » Angå »> Ardre » Gammelgarns » Kräklingbo » östergarns 1

folkmängd 9 854

.'

» » » » » ,> » » »

(få\ 472 347 325 265 543 445 39 j 610

1 3 8 88

areal: 11.40 Visby n. v. Visby distrikt av Kräklingbo distrikt: Buttle socken Dalhems » Ganthems » Guldrupe )> Hälla » Sjonhems » Viklau » Vän e S •

distrikt.

t

folkmängd 7 375 » » » » » » » »

333 592 275 221 3g7 33g 225 __657

1 0 380

areal: 6.3 8 Tillsammans domsagan 24 268 De sakkunniga hava tillstyrkt minskningen till två landsfiskalsdistrikt och därmed indragning 1 denna domsaga av en landsfiskalsbefattning. I likhet med de sakkunniga får kommittén förorda indragning av ett distrikt Kommittén. mom Gotlands norra domsaga enligt länsstyrelsens ovanstående anvisning och i samband därmed indragning av en ordinarie landsfiskalstjänst. I anslutning till länsstyrelsens i skrivelse till kommittén den 4 juni 1930 avgivna förslag till biträdesuppsättning, vilket upptager ett landsfiskalsbiträde i Slite distrikt samt ett kontorsbiträde i Visby distrikt, torde i förra distriktet böra placeras en extra ordinarie landsfiskal samt i det senare ett extra ordinarie kontorsbiträde. Däremot anser kommittén ett av länsstyrelsen likaledes för Slite distrikt avsett skrivbiträde böra kunna utbytas mot ett anslag till tillfällig arbetshjälp av 600 kr.

120 Gotlands södra domsaga. folkmängd 22 540. n. v. landsfiskalsdistrikt: Klintehamns Hemse Burgsviks '.

folkmängd 8 948 8 » 857 » 4 735 Tillsammans folkmängd 22 540

areal 5.2 3 » 5.oo » 3.34 areal 13.57

D e s a k k u n n i g a 2 0 /u 1 9 2 4 : L ä n s s t y r e l s e n föreslår, a t t vid denna domsagas u p p d e l n i n g p å endast två landsfiskalsdistrikt nuvarande B u r g s v i k s d i s t r i k t uppdelas på de t v å a n d r a på det sätt, a t t till K l i n t e h a m n s d i s t r i k t f l y t t a s Silte och H a b l i n g b o socknar och t i l l H e m s e d i s t r i k t flyttas F i d e , Grötlingbo, H a m r a , H a v d h e m , N ä s , Sundre, Vamlingbo och Öja socknar, varjämte från H e m s e till K l i n t e h a m n s distrikt överföras Lojsta, Gerums och Levede socknar. D e t t a förslag giver anledning till följande u p p s t ä l l n i n g : Klintehamns distrikt. n. v. Klintehamns distrikt folkmängd 8 948 av n. v. Hemse distrikt: Lojsta socken » 271 Gerums » » l80 Levede » » 549 av n. v. Burgsviks distrikt: Silte socken •• . » 293 Hablingbo » » 590 areal: 6.71

10 831

Hemse distrikt. Återstoden av Hemse. distrikt folkmängd 7 857 Återstoden av Burgsviks » » 3 852 11709 areal: 6.8 6 Tillsammans domsagan 22 540 D e s a k k u n n i g a h a v a t i l l s t y r k t omförmälda indelning på två d i s t r i k t med i n d r a g n i n g av en landsfiskalstjänst.

landsfiskals-

Kommittén.

Mot den föreslagna distriktsindelningen inom Gotlands södra d o m s a g a och i n d r a g n i n g d ä r s t ä d e s av en ordinarie landsfiskalstjänst ä r från k o m m i t t é n s sida intet a t t erinra. Såsom hjälp åt landsfiskalerna i ett v a r t av ifrågavarande d i s t r i k t torde i a n s l u t n i n g till länsstyrelsens anvisning böra ställas ett e x t r a ordinarie kontorsbiträde. ' dåtl

Sammanfattning.

E t t genomförande av de u t a v kommittén ovan t i l l s t y r k t a förslagen till omr e g i e r i n g a v landsfiskalsdistrikten inom Gotlands län skulle i n n e b ä r a i n d r a g ning a v t v å distrikt, varigenom antalet ordinarie landsfiskalsbefattningar i länet skulle m i n s k a s från 6 t i l l 4.

121 Blekinge län. I Blekinge län hava de sakkunniga i sitt betänkande den 20 november 1924 föreslagit indragning av ett landsfiskalsdistrikt i vardera Östra härads domsaga och Bräkne härads domsaga. Östra härads domsaga. folkmängd 25 756. n. v. landsfiskalsdistrikt: Kristianopels Lyckeby Augerums

folkmängd » »

8 060 8 2391 9 4571

areal 2.4 6 » 1.55 » 2.44

Tillsammans folkmängd 25 756

areal 6.4 5

D e s a k k u n n i g a 20/lt 1 9 2 4 : Länsstyrelsen, som dock avstyrkt varje minskning i antalet landsfiskalsdistrikt inom länet, hade anvisat en utväg till minskning med ett distrikt i denna domsaga genom uppdelning av Augerums distrikt på de båda övriga distrikten, i enlighet varmed Ramdala och Sturkö socken av Augerums distrikt skulle överflyttas till Kristianopels distrikt samt återstoden av Augerums distrikt överföras till Lyckeby distrikt. De sakkunniga hava tillstyrkt domsagans indelning i två landsfiskalsdistrikt och därmed sammanhängande indragning av en landsfiskalsbefattning. ^ L ä n s s t y r e l s e n : I yttrande den 30 september 1925 har länsstyrelsen påpekat, att de sakkunniga syntes hava missuppfattat ett av länsstyrelsen tidigare avgivet förslag, som innefattade en uppdelning icke av Augerums distrikt utan av Lyckeby distrikt, fastän för det ena av de nya distrikten benämningen Lyckeby distrikt skulle bibehållas, under det att benämningen Augerums distrikt skulle bortfalla. Emellertid hade länsstyrelsen ånyo velat på det kraftigaste framhålla, att en uppdelning av östra härad i allenast två distrikt skulle komma att medföra ofantliga svårigheter. Kristianopels distrikt, till vilket redan hörde en stor skärgård, skulle få sitt område tillökat med än flera stora öar med en befolkning på flera tusental personer. Tjänsteresorna till öarna vore mycket tidsödande och särskilt vintertiden ytterst besvärliga. V ad angmge Augerums distrikt och de delar av Lyckeby distrikt, vilka skulle sammanläggas med det nya Lyckeby distrikt, vore dessa områden, omfattande bl a de stora samhällena Lyckeby, Hästö och Långö, de besvärligaste i polisoch aklagarhänseende i länet. Båda dessa distrikt komme att bliva alltför omfattande och krävande för att kunna nöjaktigt skötas av tjänstinnehavarna. Lansstyrelsen ville därför bestämt avstyrka indragning av ett landsfiskalsdistrikt inom Östra härad. D e s a k k u n n i g a G/7 1 9 2 6: I sitt förnyade utlåtande hava de sakkunniga vitsordat riktigheten av länsstyrelsens erinran rörande nyssberörda missuppfattning i fråga om uppdelningen av vissa distrikt. De sakkunniga hava vidare förklarat sig anse det nödvändigt att taga all hänsyn till de av länsstyrelsen framlagda omständigheterna och hava därför föreslagit, att den ifrågasatta indragningen av ett landsfiskalsdistrikt i Östra härads domsaga icke matte vidtagas. 1

Approximativ siffra.

9—311850

122 Kommittén.

Med hänsyn till vad länsstyrelsen och de sakkunniga anfört mot en omreglering av landsfiskalsdistrikten inom Östra härads domsaga anser kommittén, att tanken på indragning därstädes av ett distrikt måste uppgivas. Emellertid pågår, enligt vad kommittén erfarit, utredning rörande inkorporering i Karlskrona stad av Långö municipalsamhälle samt Hästö villasamhälle med en sammanlagd folkmängd av omkring 2 600 invånare. Därest denna inkorporering kommer till stånd, torde frågan om en omreglering av distrikten inom Östra härads domsaga böra upptagas till förnyat övervägande. I sitt förslag den 5 juli 1930 till ifrågavarande distrikts förseende med biträden har länsstyrelsen upptagit ett landsfiskalsbiträde i Kristianopels distrikt, ett kontorsbiträde i Lyckeby distrikt samt en extra landsfiskal i Augerums distrikt ävensom i sistnämnda distrikt ett årligt anslag till tillfällig biträdeshjälp av 300 kr. Kommittén förordar för sin del, att ett extra ordinarie kontorsbiträde placeras i ett vart av dessa distrikt ävensom att landsfiskalen i Augerums distrikt tilldelas ett anslag till tillfällig biträdeshjälp av 300 kr. Den i Augerums distrikt för närvarande anställde extra landsfiskalen med avlöning från polisanslaget har kommittén sålunda ansett böra kunna utbytas mot ett biträde utan landsfiskalskompetens. Medelstads härads domsaga. folkmängd 30 220. n. v. landsfiskalsdistrikt: Nättraby folkmängd 9 735 areal 2.37 Tvings .'.'.'.'. » 9953 » 4.84 Ronneby » 10 532 » 2.95 Tillsammans folkmängd 30 220 areal 10.16 D e s a k k u n n i g a 20/n 1 9 2 4: Folkmängdens antal omöjliggör denna domsagas indelning på två landsfiskalsdistrikt i stället för på tre.

Kommittén.

Ej heller enligt kommitténs mening kan här någon indragning av landsfiskalsdistrikt äga rum. I anslutning till länsstyrelsens förslag får kommittén förorda, att ett extra ordinarie kontorsbiträde placeras i vart och ett av Nättraby och Tvings distrikt samt en extra ordinarie landsfiskal i Ronneby distrikt. Det av länsstyrelsen för Ronneby distrikt avsedda biträdesanslaget av 900 kr. synes kommittén kunna begränsas till 300 kr. Erinras må, att i Ronneby distrikt finnes för närvarande placerad en extra landsfiskal med avlöning från polisanslaget. Bräkne härads domsaga. folkmängd 21893. n. v. landsfiskalsdistrikt: Hoby folkmängd 6 293 6 749 Hällaryds » Asarums » 8 851 Tillsammans folkmängd 21 893

areal 2. 55 » 2. 97 » 1 27 areal 6. 79

123 D e s a k k u n n i g a 2 7 1 X 1 9 2 4 : E n l i g t vad de s a k k u n n i g a anfört, hade länsstyrelsen l ä m n a t anvisning p å möjligheten a t t i denna domsaga minska antalet l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t genom a t t dela H ä l l a r y d s distrikt mellan de båda andra distrikten. R e s u l t a t e t f r a m g å r av följande u p p s t ä l l n i n g : Hoby

distrikt.

n. v. Hoby distrikt av n. v. Hällaryds distrikt: Åryds socken Hällaryds »

folkmängd 6 293 » »

2 216 2 913

n

areal: 4.2 7 Asarums

distrikt.

n. v. Asarums distrikt av Hällaryds distrikt: Ringamåla socken

folkmängd 8 851 »

j 62o

10 471

areal: 2.5 2 Tillsammans domsagan 21 893 De s a k k u n n i g a t i l l s t y r k a minskningen av distriktens a n t a l till t v å och därmed i n d r a g n i n g av en l a n d s f i s k a l s b e f a t t n i n g . L ä n s s t y r e l s e n : L ä n s s t y r e l s e n h a r ansett den av de s a k k u n n i g a föreslagna i n d r a g n i n g e n m o m B r ä k n e h ä r a d s domsaga k u n n a v i d t a g a s u t a n alltför stora olägenheter. Inom B r ä k n e h ä r a d s domsaga torde ett landsfiskalsdistrikt och därmed en Kommitté ordinarie landsfiskalstjänst böra i n d r a g a s . E n l i g t länsstyrelsens förslag borde H o b y d i s t r i k t tilldelas ett landsfiskalsbiträde s a m t A s a r u m s distrikt ett landsfiskalsbiträde och ett b i t r ä d e s a n s l a g av 300 k r . V a d H o b y d i s t r i k t a n g å r , synes det kommittén, a t t a r b e t s b ö r d a n i d i s t r i k t e t p å k a l l a r , förutom anställande av en extra ordinarie landsfiskal; j ä m v ä l anvisande av e t t b i t r ä d e s a n s l a g av förslagsvis 600 k r . F ö r A s a r u m s distrikt, d ä r från polisanslaget avlönat b i t r ä d e nu finnes placerat, b e r ä k n a r kommittén ett extra ordinarie kontorsbiträde j ä m t e ett b i t r ä d e s a n s l a g av 300 k r . Listers härads domsaga. folkmängd n. v. landsfiskalsdistrikt: Jämshögs Mörrums Sölvesborgs

24 472. folkmängd » »

9 728

areal 4.15

6 959

}>

7 35

7 785

»

1.20¶Tillsammans folkmängd 24 472

areal 6.7 o

D e s a k k u n n i g a 20 /u 1 9 2 4 : Den s a m m a n l a g d a f o l k m ä n g d e n i denna domsaga och densammas areal syntes bereda god möjlighet för domsagans indelning p a endast t v å landsfiskalsdistrikt. B e t ä n k l i g h e t v ä c k t e s å t e r a v det jämförelsevis höga indextalet. E t t avgörande hinder syntes v a r a , a t t någon a n n a n reglering icke vore t ä n k b a r än a t t u p p d e l a Mörrums d i s t r i k t mellan J ä m s h ö g s och Sölvesborgs d i s t r i k t och a t t detta å t e r icke k u n d e ske u t a n aot till J ä m s h ö g s d i s t r i k t f l y t t a först och f r ä m s t Mörrums socken. E n så

124 stor ökning tålde icke Jämshögs distrikt. De sakkunniga . h a v a därför ansett sig icke böra föreslå någon minskning av antalet landstiskalsdistnkt i denna domsaga. Kommittén. Kommittén har tagit under övervägande, huruvida icke Mörrums och Sölvesborgs distrikt borde med hänsyn till de relativt små arealerna kunna sammanslås till ett distrikt. Emellertid skulle ett dylikt sammanslaget distrikt bliva tämligen svårskött och med all sannolikhet påkalla anställande i distriktet av mer än ett bitTäde, varigenom den genom indragningen åsyftade besparingen skulle omintetgöras. Distrikten inom denna domsaga torde därför böra bibehållas oförändrade. I Jämshögs distrikt, där tjänstebiträde redan för närvarande finnes, ävensom i Mörrums distrikt synes i överensstämmelse med länsstyrelsens förslag böra placeras ett extra ordinarie kontorsbiträde, varjämte förstnämnda distrikt synts kommittén böra erhålla ett mindre biträdesanslag, förslagsvis 300 kr. Beträffande åter Sölvesborgs distrikt, för vilket länsstyrelsen avsett ett skrivbiträde jämte ett biträdesanslag av 300 kr., torde ett dylikt anslag av 1 560 kr. få anses till fyllest. SammanVid bifall till kommitténs i det föregående förordade förslag skulle ett fattning. i a n a s fiskalsdistrikt i Blekinge län indragas och följaktligen antalet ordinarie landsfiskalstjänster inom detta län minskas från 12 till 11.

Kristianstads län. I Kristianstads län hava de sakkunniga den 20 november 1924 föreslagit indragning av ett landsfiskalsdistrikt i var och en av följande domsagor, nämligen Gärds och Albo domsaga, Villands domsaga samt Västra Gömge domsaga. . I yttrande den 28 september 1925 har länsstyrelsen i Kristianstads lan förklarat sig vara principiellt emot varje rubbning i gällande indelning men dock anse den av de sakkunniga föreslagna uppdelningen inom Gärds och Albo samt Villands domsaga kunna gå för sig utan större olägenhet. Ingelstads och Järrestads härads domsaga. folkmängd 36 319. n. v. landsfiskalsdistrikt: ,„„,„„ i i 0_. Tärrestads folkmängd 11 482 areal 1.6 8 SmPS » 12542 » 2.22 Tryde " '. 7 \ ' . . . • ^ _ 1 _ _ _ » _ _ J 2 2 9 5 _ _ _ _ » _ ^ Tillsammans folkmängd 36 319 areal 5.8 8 20 De s a k k u n n i g a /11 1 9 2 4: På grund av folkmängden kan inskränkning i antalet landsfiskalsdistrikt i denna domsaga icke ifrågasattas. Kommittén. Kommittén biträder de sakkunnigas uppfattning, att landsfiskalsdistrikten inom Ingelstads och Järrestads domsaga vid en blivande omreglering av vissa landsfiskalsdistrikt i riket böra lämnas orubbade.

125 Enligt länsstyrelsens till kommittén den 5 juni 1930 lämnade anvisning bör ett landsfiskalsbiträde placeras i ett vart av de ifrågavarande distrikten samt i Tryde distrikt, därjämte ett skrivbiträde. Kommittén, som ansett biträden med landsfiskalskompetens icke vara erforderliga i dessa distrikt, avser, att i vart och ett av Löderups och Tryde distrikt skall anställas ett extra ordinarie kontorsbiträde samt att för Järrestads distrikt anvisas ett biträdesanslag av 1 440 kr. Gärds och Albo härads domsaga. folkmängd 34 036. n. v. landsfiskalsdistrikt: Brösarps . folkmängd 10158 Degeberga » 7 276 Äsphults » 7 631 Vä » 8 971

areal 3.03 » 2.67 » 2.35 » 1.48

Tillsammans folkmängd 34 036

areal 9.5 3

D e s a k k u n n i g a 2 7n 1 9 2 4: Länsstyrelsen, som avstyrkt minskning i antalet landsfiskalsdistrikt inom länet, hade lämnat anvisning på en minskning av antalet landsfiskalsdistrikt i denna domsaga från fyra till tre och därvid ifrågasatt, att två socknar skulle flyttas från Degeberga distrikt till Brösarps och att därefter Degeberga, Äsphults och Vä distrikt skulle uppdelas pa två distrikt. Emedan Brösarps distrikt motsvarar Albo härad och de tre andra distrikten tillsammans utgöra Gärds härad, hava de sakkunniga funnit skäl utreda, om icke det ifrågasatta sammanförandet i ett landsfiskalsdistrikt av socknar från olika härad skulle kunna undvikas, dock med allt erkännande av att olägenheten av den ifrågasatta åtgärden icke vore särdeles betydande. En utväg erbjöde sig då, nämligen att med bibehållande av Brösarps distrikt oberört fördela Äsphults distrikt mellan Degeberga och Vä distrikt. Enligt de sakkunnigas mening borde Lyngsjö, östra Vrams och Västra Vrams socknar överflyttas från Äsphults distrikt till Degeberga distrikt samt återstoden av Äsphults distrikt tillföras Vä distrikt. Brösarps distrikt borde förbliva orubbat. De sakkunniga hava tillstyrkt denna indelning på tre landsfiskalsdistrikt med därav följande indragning av en landsfiskalsbefattning. Kommittén har för sin del funnit, att en jämnare fördelning av folkmängden ock därmed även av landsfiskalernas arbetsbörda i dessa distrikt skulle kunna erhållas genom att i närmare anslutning till länsstyrelsens ovanberörda anvisning vissa socknar överflyttades från Degeberga distrikt till Brösarps distrikt samt att därefter Äsphults distrikt på lämpligt sätt uppdelades på Degeberga minskade distrikt och Vä distrikt. Efter att härutinnan hava hört länsstyrelsen får kommittén föreslå följande distriktsindelning inom Gärds och Albo domsaga: Brösarps

distrikt.

n. v. Brösarps distrikt av n. v. Degeberga distrikt: Magiehems socken Hörröds »

folkmängd 10 158 » » areal: 3.61

1 024 561

H 743

126 Degeberga

distrikt.

Degeberga distrikt med undantag av Maelehems och Hörröds socknar (7 276— l 5§5) av n. v. Äsphults distrikt: östra Vrams socken . Västrä » » Linderöds » Äsphults » Djurröds » areal: 3.8 2 Vä

folkmängd

5 691 465 2 931 948 910 688

i i 633

distrikt.

v. Vä distrikt n. v. av Äsphults distrikt: Lyngsjö socken Träne »

folkmängd

8 971 ^

»

X368

10 66

°

areal: 2.io Tillsammans domsagan 34 036 Kommittén får förorda minskning med ett distrikt inom förevarande doms a g a genom distriktens omreglering p å n u angivet s ä t t s a m t a t t i sammanh a n g därmed en ordinarie landsfiskalstjänst i n d r a g e s . • Länsstyrelsen, som h a f t a t t u t g å från en i viss m å n a n n a n d i s t r i k t s r e g l e r i n g än den h ä r ovan angivna, h a r föreslagit anställande av ett l a n d s f i s k a l s b i t r a d e i v a r t och ett av B r ö s a r p s , Degeberga och V ä d i s t r i k t s a m t i s i s t n ä m n d a d i s t r i k t j ä m v ä l ett s k r i v b i t r ä d e . F ö r D e g e b e r g a d i s t r i k t h a r d ä r j ä m t e u p p t a g i t s ett b i t r ä d e s a n s l a g av 600 k r . B e t r ä f f a n d e v a r t och ett av B r ö s a r p s och Degeb e r g a d i s t r i k t finner kommittén e t t extra ordinarie k o n t o r s b i t r a d e v a r a tillräckligt. I f r å g a om V ä d i s t r i k t förordar kommittén anställande av en extra ordinarie landsfiskal s a m t anvisande av ett b i t r ä d e s a n s l a g av 900 k r . Villands domsaga. folkmängd "

%Sgf1SdiStrikt: rjaiKinge Näsums

. . . . . . . .

25 363. folkmängd 10492 » 8 651 » 6 220

areal 1.90 » 3.12 » 2.68

Oppmanna Tillsammans folkmängd 25 363 areal 7.70 D P s a k k u n n i g a 2 0 /u 1 9 2 4 : L ä n s s t y r e l s e n hade föreslagit uppdelning a v L m s a g a n i t v å distrikt genom O p p m a n n a d i s t r i k t s fördelning P a de V e s u l V t e t d ä r a v f r a m g å r av följande u p p s t ä l l n i n g . Fjälkinge distrikt. n. v. Fjälkinge distrikt folkmängd 10 492 av n. v. Oppmanna distrikt: Fjälkestads socken » _ m Osterlovs » ," ' ' areal: 2.91

127 Näsums

distrikt.

n. v. Näsums distrikt av Oppmanna distrikt: Oppmanna socken Vånga »

folkmängd

8 651

» »

l 643 1749

12 043

areal: 4.7 9 Tillsammans domsagan 25 363 De s a k k u n n i g a hava t i l l s t y r k t minskningen till två distrikt, med d ä r a v följande i n d r a g n i n g av en l a n d s f i s k a l s b e f a t t n i n g . K o m m i t t é n biträder de s a k k u n n i g a s förslag om i n d r a g n i n g av ett d i s t r i k t Kommittén och därmed en ordinarie landsfiskalstjänst i Villands domsaga. Länsstyrelsen h a r i förslag till b i t r ä d e s u p p s ä t t n i n g i de båda n y a d i s t r i k t e n u p p t a g i t e t t landsfiskalsbiträde i v a r t d e r a distriktet samt därjämte för F j ä l k i n g e distrikt ett skrivbiträde och för N ä s u m s d i s t r i k t ett biträdesanslag av 900 k r . F ö r sin del anser kommittén biträdesbehovet k u n n a nöjaktigt tillgodoses beträffande F j ä l k i n g e d i s t r i k t genom anställande av en extra ordinarie landsfiskal och anvisande av ett b i t r ä d e s a n s l a g av 600 k r . s a m t beträffande N ä s u m s d i s t r i k t genom anställande av ett extra ordinarie kontorsbiträde. Östra Göingre d o m s a g a . folkmängd 28 819. n. v. landsfiskalsdistrikt: örkeneds Färlövs 0s by

folkmängd 8 091 » 12 018 » 8 710 Tillsammans folkmängd 28 819

areal » »

4.01 3.58 3.44

areal 11.03

D e s a k k u n n i g a * % 1 9 2 4 : F o l k m ä n g d e n s storlek u t g ö r enligt de s a k k u n n i g a s mening hinder för denna domsagas indelning p å två landsfiskals-' distrikt. Även arbetsbördan i dessa d i s t r i k t synes kommittén v a r a av den storleks- Kommittén. g r a d , a t t någon i n d r a g n i n g av d i s t r i k t icke k a n h ä r i f r å g a k o m m a . L ä n s s t y r e l s e n h a r föreslagit ett landsfiskalsbiträde i v a r t och ett av F ä r l ö v s och Osby d i s t r i k t s a m t ett b i t r ä d e s a n s l a g av 900 k r . i Örkeneds distrikt. E n ligt kommitténs mening torde de t v å förstnämnda distrikten icke böra tilldelas b i t r ä d e av högre g r a d än k o n t o r s b i t r ä d e s . D ä r j ä m t e vill kommittén förorda ett b i t r ä d e s a n s l a g av 900 k r . för F ä r l ö v s d i s t r i k t och 1 440 k r . för Örkeneds distrikt. Västra Göinge härads domsaga. folkmängd n. v. landsfiskalsdistrikt: Stoby Brönnestads Verums Vinslövs . . . , . . . '

39 746. folkmängd 14 520 » 7 301 » 8735 » 9 190

Tillsammans folkmängd 39 746

areal » » »

3.93 3.48 4.52 2.56

areal 14.49

1-28 I Stoby landsfiskalsdistrikt är inräknad Hässleholms stad, som har egen stadsfiskal men där landsfiskalen är utmätningsman. Hässleholms stad har 3 279 invånare. D e s a k k u n n i g a 20/ii 1 9 2 4: Utan att ge sitt förord däråt hade länsstyrelsen ifrågasatt en minskning av landsfiskalsdistriktens antal genom att dels fördela Vinslövs distrikt på Stoby och Brönnestads distrikt och dels flytta från Stoby distrikt två socknar till Brönnestads och två till Verums distrikt. I enlighet härmed skulle Norra Sandby, Gumlösa, Sörby, Vinslövs och Önnestads socknar av Vinslövs distrikt överflyttas till Stoby distrikt samt Nävlinge och Ignaberga socknar av samma distrikt till Brönnestads distrikt. A andra sidan skulle från nuvarande Stoby distrikt överföras Finja och Hörja socknar till Brönnestads distrikt samt Röke och Vankiva socknar till Verums distrikt. De sakkunniga förordade den ifrågasatta omregleringen inom denna domsaga, och därmed följande indragning av en landsifiskalsbefattning. L ä n s s t y r e l s e n : Under åberopande av sitt tidigare utlåtande den 14 juni 1924 samt ett yttrande av landsfogden i länet har länsstyrelsen förklarat sig finna en minskning av antalet landsfiskalsdistrikt i Västra Göinge domsaga icke kunna äga rum. D e s a k k u n n i g a "/? 1 9 2 6 : I sitt utlåtande den 6 juli 1926 hava de sakkunniga anfört, att förutsättningen för de sakkunnigas förslag till besparing av ett distrikt inom Västra Göinge domsaga varit, att huvudparten av Vinslövs distrikt skulle kunna sammanslås med Stoby socken och Hässleholms stad inom Stoby nuvarande landsfiskalsdistrikt. Detta mötte emellertid enligt befolkningens och landsfogdens mening betydande olägenheter, särskilt i fråga om handhavandet av polisgöromål och utsökningsärenden. De sakkunniga kände sig övertygade om betydelsen av de påpekade svårigheterna och ansåge därför bäst vara att icke företaga den föreslagna indragningen av ett distrikt i denna domsaga. Med hänsyn till de av länsstyrelsen anförda betänkligheterna mot den före J slagna distriktsregleringen torde någon förändring av distrikten inom Västra Göinge domsaga icke böra vidtagas. Länsstyrelsens förslag i fråga om biträdesbehovets tillgodoseende upptager en extra landsfiskal och ett skrivbiträde i Stoby distrikt, ett landsfiskalsbiträde i vartdera Vinslövs och Verums distrikt samt ett anslag av 900 kr. för Brönnestads distrikt. Kommittén finner det motiverat, att Stoby och Vinslövs distrikt, erhålla en extra ordinarie landsfiskal vartdera samt att för avlönande av skrivbiträden ett anslag av förslagsvis 1 860 kr. tilldelas landsfiskalen i förstnämnda distrikt. I fråga om Verums distrikt torde däremot ett anslag av 1 440 kr. få anses lämpligt. Ett anslag av 1 440 kr. torde jämväl böra anvisas för Brönnestads distrikt. t

Norra Åsbo härads domsaga. folkmängd 29 565. n. v. landsfiskalsdistrikt: Riseberga folkmängd 9 021 Örkelljunga » 8 752 Gråmanstorps » H 792 Tillsammans folkmängd 29 565

areal 3.69 » 4.oo » 10.29 2.60 areal

129 D e s a k k u n n i g a 20 / u 19 2 4: Den angivna folkmängden kan icke delas på två landsfiskalsdistrikt. Någon indragning av distrikt inom denna domsaga synes icke böra ifråga- Kommittén komma. Enligt vad länsstyrelsen angivit, erfordras ett landsfiskalsbiträde i ett vart av Riseberga, örkelljunga och Gråmanstorps distrikt ävensom ett skrivbiträde i sistnämnda distrikt. För Gråmanstorps distrikt, där för närvarande från polisanslaget avlönad extra landsfiskal är anställd, torde det bliva nödigt att beräkna en extra ordinarie landsfiskal samt därjämte ett biträdesanslag av förslagsvis 600 kr. Landsfiskalen i Riseberga distrikt synes kunna åtnöja sig med ett extra ordinarie kontorsbiträde samt landsfiskalen i örkelljunga distrikt med ett biträdesanslag av 1 440 kr. Södra Åsbo och Bjäre härads domsaga. folkmängd 30 908. n. v. landsfiskalsdistrikt: Björnekulla folkmängd 10 841 Rebbelberga » 9 868 Båstads » 10 199 Tillsammans folkmängd 30 908 D e s a k k u n n i g a 20 /n 1 9 2 4: delas på två landsfiskalsdistrikt.

areal 1.5 6 » 2.10 » 1.73 areal 5.39

Folkmängden är för stor för att kunna

Någon begränsning av distriktens antal i denna domsaga är icke att förorda. Kommittén Länsstyrelsen har i sitt förslag upptagit ett landsfiskalsbiträde i ett vart av Björnekulla, Rebbelberga och Båstads distrikt samt därutöver ett skrivbiträde i Björnekulla distrikt. Vid granskning av förslaget har kommittén ansett den begränsningen böra vidtagas, att för Björnekulla distrikt beräknas ett extra ordinarie kontorsbiträde ävensom ett biträdesanslag av 1 440 kr. samt att för Rebbelberga och Båstads distrikt anvisas skrivbiträdesanslag av respektive 1 560 kr. och 1 440 kr. E t t genomförande av förestående av kommittén förordade distriktsregle- Sammanring inom Kristianstads län skulle medföra indragning av två distrikt, vadan fattning. antalet ordinarie landsfiskalstjänster i länet skulle minskas från nu 23 till 21.

Malmöhus län. De sakkunniga hava i sitt betänkande den 20 november 1924 föreslagit indragning av ett landsfiskalsdistrikt inom var och en av följande domsagor, nämligen Luggude domsaga, Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga samt Frosta och Eslövs domsaga. Länsstyrelsen i Malmöhus län har i utlåtande den 29 september 1925 åberopat ett tidigare yttrande, vari länsstyrelsen gjort gällande, att skäl för så stark minskning av antalet distrikt i detta län icke kunde anses föreligga. Även om

130 det kunde m e d g i v a s , a t t de förhållanden, som för n ä r v a r a n d e rådde, ej lade hinder i vägen för reducering av antalet l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t i Vemmenhögs m. fl. h ä r a d s domsaga, så kunde icke detsamma sägas om i n d r a g n i n g i de båda a n d r a n ä m n d a domsagorna. Luggude härads domsaga. folkmängd 48 4 1 5 . n. v. landsfiskalsdistrikt: Ekeby Höganäs Kattarps Ramlösa Billesholms

folkmängd 7 566 » 13 594 » 9 114 » 8 890 » 9 251

areal 1.5 5

Tillsammans folkmängd 48 415

areal 6.4 5

» » » »

0.85 1.34 1.74 0.9 7

D e s a k k u n n i g a , 0 / n 1 9 2 4 : Länsstyrelsen hade, u t a n a t t förorda förslaget, l ä m n a t anvisning, h u r u landsfiskalsdistriktens a n t a l i denna domsaga skulle k u n n a m i n s k a s till fyra. D e t t a skulle ske dels genom i n d r a g n i n g av Billesholms d i s t r i k t och fördelning av dess socknar p å Ramlösa och E k e b y distrikt, dels genom f l y t t n i n g av Vikens socken från K a t t a r p s till H ö g a n ä s distrikt och av A l l e r u m s socken från R a m l ö s a till K a t t a r p s distrikt. Vid detta förslag vore intet a n n a t a t t erinra, än a t t Vikens socken icke syntes böra förläggas till H ö g a n ä s distrikt, som därigenom skulle k o m m a upp över 14 000 invånare, u t a n hellre borde bibehållas i K a t t a r p s distrikt, som ändock kunde mottaga A l l e r u m s socken från R a m l ö s a distrikt. Med i a k t t a g a n d e h ä r a v skulle u p p s t ä l l n i n g e n bliva följande: Ekeby

distrikt.

n. v. Ekeby distrikt av n. v. Billesholms distrikt: Södra Vrams socken Risekatslösa »

folkmängd 7 566 » »

3182 534

\\ 282

folkmängd

13 594

areal: 1.8 4 Höganäs

distrikt.

Oförändrat areal: 0.8 5 Kattarps

distrikt.

n. v. Kattarps distrikt av n. v. Ramlösa distrikt: Allerums socken

folkmängd 9 114 »

2 399

\\ 513

areal: 1.86 Ramlösa distrikt. Ramlösa distrikt utom Allerums socken . . . . folkmängd 6 491 av Billesholms distrikt: Bjuvs socken » 3199 Norra Vrams » » 1867 Hässlunda » » 469 12 026 areal: 1.90 Tillsammans domsagan 48 415

131 De sakkunniga hava föreslagit minskning med ett landsfiskalsdistrikt i denna domsaga och därmed indragning av en landsfiskalstjänst. L ä n s s t y r e l s e n : Länsstyrelsen har framhållit, att i Luggude härad funnes en ganska rörlig befolkning och flera större industrisamhällen, vilka förhållanden medförde ökade göromål för landsfiskalerna, såväl vad anginge åklagare- och polisverksamheten som i fråga om indrivningsverksamhet. D e s a k k u n n i g a 6/7 1 9 2 6 : I sitt förnyade utlåtande hava de sakkunniga anfört, att de icke kunde ansluta sig till länsstyrelsens avstyrkande i denna del. De sakkunniga hava ock erinrat därom, att landsfogden i länet förklarat sig icke hava något att erinra mot de sakkunnigas förslag. I betraktande av det relativt sett låga folkmängdstalet i vissa av de nuva- Kommittén rande distrikten inom denna domsaga och distriktens i allmänhet ringa areal har kommittén ansett sig böra ansluta sig till de sakkunnigas förslag om indragning av ett distrikt inom Luggude domsaga och i samband därmed en ordinarie landsfiskalstjänst. Beträffande biträdesfrågans ordnande torde kommittén här inledningsvis få framhålla, att länsstyrelsen i sitt till kommittén den 5 juni 1930 avgivna förslag rörande biträdesuppsättningen i de olika distrikten inom länet såsom regel upptagit ett kontorsbiträde eller ett skrivbiträde. Allenast i tre distrikt hava landsfiskalsbiträden ansetts erforderliga, i två distrikt jämte annat biträde. I kommittén tillhandakommet, av länets landsfiskalsförening upprättat förslag till biträdesuppsättning hava däremot för de olika distrikten i regel beräknats ett landsfiskalsbiträde, i de flesta fall tillika med annat biträde. Vid granskning av dessa förslag har det visserligen synts kommittén, att den för kommittén tillgängliga statistiken rörande landsfiskalernas arbetsbörda, särskilt vid en jämförelse med förhållandena inom andra län, pekade hän mot ett tillgodoseende av biträdesbehovet i vissa fall med biträden av högre kompetens, än som av länsstyrelsen avsetts. Men å andra sidan är att märka, att distrikten inom Malmöhus län i regel hava ringa areal, något som självfallet är ägnat att underlätta landsfiskalernas arbete i tjänsten. Kommittén har därför ansett sig i regel böra ansluta sig till länsstyrelsens förslag. Vad nu särskilt angår de distrikt, som efter omreglering skulle finnas inom Luggude domsaga, har länsstyrelsen ansett, att i ett vart av dem bör finnas ett kontorsbiträde ävensom i Ramlösa distrikt ett biträdesanslag av 900 kr. Kommittén anser sig beträffande detta förslag icke böra framställa annan erinran, än att vart och ett av Höganäs och Ramlösa distrikt tilldelas, förutom ett extra ordinarie kontorsbiträde, ett biträdesanslag av 600 kr. Rönnebergs, Onsjö och Harjagers domsaga. folkmängd 40 937. n. v. landsfiskalsdistrikt: Rönnebergs folkmängd 11804 Kävlinge i . . . » 11487 Eslövs . . » 14 888 Röstånga » 8 929 Tillsammans folkmängd 47 108

areal 1.80 » 1.75 » 1.54 » 2.84 areal 7.9 3

132 Olikheten mellan domsagans invånarantal och landsfiskalsdistriktens sammanlagda folkmängd föranledes därav, att Eslövs stad med 6 171 invånare tillhör Eslövs landsfiskalsdistrikt men Frosta och Eslövs domsaga. I Eslövs stad finnes stadsfiskal, men landsfiskalen i Eslövs distrikt är utmätningsman i staden. Förut är nämnt, att den år 1917 beslutade sammanslagningen av Rönnebergs och Vens distrikt trätt i kraft den 1 april 1931. D e s a k k u n n i g a 20/n 1 9 2 4: Folkmängden i denna domsaga medgåve icke någon minskning i antalet landsfiskalsdistrikt. Kommittén.

I likhet med de sakkunniga finner kommittén folkmängdens storlek inom förevarande domsaga icke tillåta någon indragning av landsfiskalsdistrikt. Länsstyrelsen har föreslagit tilldelande åt Rönnebergs distrikt av ett kontorsbiträde, åt Kävlinge distrikt av ett kontorsbiträde jämte ett anslagsbelopp av 900 kr. till biträdeshjälp, åt Eslövs distrikt av ett landsfiskalsbiträde ävensom likaledes ett anslag av 900 kr. samt åt Röstånga distrikt av ett skrivbiträde. Med de formella jämkningar härutinnan, som följa av kommitténs definitiva förslag till biträdesfrågans ordnande — beträffande Kävlinge distrikt även en mindre saklig ändring — förordar kommittén inrättande av en extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning i vart och ett av Rönnebergs och Kävlinge distrikt och en extra ordinarie landsfiskalstjänst i Eslövs distrikt samt att såsom biträdesanslag anvisas ett belopp av 600 kr. för Kävlinge distrikt, 900 kr. för Eslövs distrikt och 1 440 kr. för Röstånga distrikt. Torna och Bara härads domsaga. folkmängd 42 443. n. v. landsfiskalsdistiikt: Lunds folkmängd 10 528 Dalby » 10 437 Klågerups » 9 528 Arlövs » 11950 Tillsammans folkmängd 42 443

areal 1.74 » 2.80 » 2.3 8 » 0.7 7 areal 7.69

D e s a k k u n n i g a 20 / n 19 2 4: Med hänsyn till folkmängden kan domsagan icke indelas på mindre än fyra landsfiskalsdistrikt. Kommittén.

Ej heller kommittén ifrågasätter någon förändring i distriktsindelningen inom denna domsaga. Länsstyrelsen har beräknat ett kontorsbiträde för ett vart av Lunds, Dalby och Klågerups distrikt samt ett landsfiskalsbiträde och ett skrivbiträde för Arlövs distrikt. Enligt kommitténs mening torde beräkningen av biträdesbehovet kunna ske i huvudsak enligt länsstyrelsens anvisning. I enlighet härmed bör i vart och ett av Lunds, Dalby och Klågerups distrikt beräknas ett extra ordinarie kontorsbiträde samt i Arlövs distrikt en extra ordinarie landsfiskal. Därjämte bör anvisas ett biträdesanslag av 1 560 kr. för Arlövs distrikt och 600 kr. för Lunds distrikt.

133 Oxie och Skytts härads domsaga. folkmängd 43 187. n. v. landsfiskalsdistrikt: Oxie folkmängd 19 192 Vällinge » 10 931 Svedala » 13 064 Tillsammans folkmängd 43187

areal 1.17 » 1.88 » 1.76 areal 4.81

Från och med den 1 januari 1931 har Fosie socken av Oxie distrikt inkorporerats i Malmö stad. Med utgångspunkt från 1930 års folkmängdssiffror skulle folkmängden i distriktet härigenom minskas till 11 913 invånare. Distriktets areal minskas till 1.05 kvmil. D e s a k k u n n i g a 2% 1 9 2 4: Denna domsaga kan på grund av folkmängden icke indelas på endast två distrikt. Kommittén finner i likhet med de sakkunniga någon indragning av distrikt Kommitté inom förevarande domsaga icke kunna ifrågakomma. Länsstyrelsen har föreslagit ett landsfiskalsbiträde och ett skrivbiträde i Oxie distrikt, ett kontorsbiträde i vartdera Vällinge och Svedala distrikt ävensom ett biträdesanslag av 900 kr. för sistnämnda distrikt. Beträffande biträdesbehovet i Oxie distrikt, där en från polisanslaget avlönad extra landsfiskal hittills varit anställd, anser sig kommittén icke kunna göra något bestämt uttalande, då behovet av biträden givetvis blir beroende av göromålens omfattning efter förenämnda minskning i folkmängd och areal. Man synes dock tills vidare kunna i anslutning till länsstyrelsens förslag räkna med en extra ordinarie landsfiskal ävensom ett biträdesanslag av 1 800 kr. Beträffande de båda övriga distrikten vill kommittén så till vida tillstyrka länsstyrelsens förslag, att i vart och ett av dessa distrikt anställes ett extra ordinarie kontorsbiträde samt att Vällinge distrikt tilldelas ett biträdesanslag av 600 kr. Veminenhögs, Ljunits och Herrestads härads domsaga. folkmängd 34 839. n. v. låRdsfiskalsdistrikt: Kia^storps Skuruptf Rydsgårds Herrestads

folkmängd 9 137 » 9 391 » 9 068 » 7 243 Tillsammans folkmängd 34 839

areal 1.4 6 1.73 1.43 1.77

areal 6.39

D e s a k k u n n i g a 20/n 1 9 2 4: Länsstyrelsen hade till en början ifrågasatt denna domsagas indelning i allenast två distrikt. Enligt de av de sakkunniga antagna förutsättningarna för sin utredning kunde dock folkmängden inom domsagan icke indelas på två landsfiskalsdistrikt. Därefter hade länsstyrelsen föreslagit domsagans fördelning på tre landsfiskalsdistrikt på det sätt, att till Klagstorps distrikt flyttades Skivarps, socken från Rydsgårds distrikt, att till Skurups distrikt flyttades Villie, Örsjö

134 och Solberga socknar från R y d s g å r d s d i s t r i k t samt a t t återstoden av R y d s g å r d s d i s t r i k t f l y t t a d e s till H e r r e s t a d s distrikt. R e s u l t a t e t av denna indelning f r a m g å r av följande u p p s t ä l l n i n g : Herrestads distrikt. n. v. Herrestads distrikt folkmängd 7 243 av n. v. Rydsgårds distrikt: Västra Nöbbellövs socken . . . . . . . . Sjörups » Katslösa » Skårby » Balkåkra » Snårestads » areal: 2.55 Skurups

distrikt.

n. v. Skurups distrikt av Rydsgårds distrikt: Villie socken örsjö » Solberga »

folkmängd 9 391 » » »

1378 953 295

12 017

areal: 2.2o Klagstorps

distrikt.

n. v. Klagstorps distrikt av Rydsgårds distrikt: Skivarps socken

folkmängd 9 137 »

1 957

\\ 094

areal: 1.64 Tillsammans domsagan 34 839 D e s a k k u n n i g a h a v a förordat domsagans indelning på tre l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t och därmed i n d r a g n i n g av en landsfiskalsbefattning. Kommittén.

K o m m i t t é n ansluter sig till de s a k k u n n i g a s förslag om i n d r a g n i n g a v ett l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t och därmed en ordinarie landsfiskalstjänst inom Vemmenhögs, L j u n i t s och H e r r e s t a d s d o m s a g a . E n l i g t länsstyrelsens anvisning bör ett kontorsbiträde a n s t ä l l a s i K l a g s torps d i s t r i k t samt ett s k r i v b i t r ä d e i v a r t d e r a av H e r r e s t a d s och S k u r u p s distrikt. I a n s l u t n i n g h ä r t i l l torde för K l a g s t o r p s d i s t r i k t böra b e r ä k n a s en extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning s a m t för H e r r e s t a d s och S k u r u p s dis t r i k t b i t r ä d e s a n s l a g av resp. 1 560 k r . och 1 440 k r . Färs härads domsaga. folkmängd 23 546. n. v. landsfiskalsdistrikt: Sjöbo Bjärsjölagårds 20

folkmängd 11 407 » 12139

areal 3.20 » 2.9 4

Tillsammans folkmängd 23 546

areal 6.14

De s a k k u n n i g a /« 1 9 2 4 : E n m i n s k n i n g till blott ett landsfiskalsdistrikt k a n på g r u n d av folkmängden icke i f r å g a k o m m a .

135 Någon förändring i distriktsindelningen kan uppenbarligen här icke äga rum. Kommittén. I anslutning till länsstyrelsens förslag, som upptager ett ständigt skrivbiträde i vartdera distriktet, torde för vart och ett av Sjöbo och Bjärsjölagårds distrikt böra anvisas ett biträdesanslag av 1 440 kr. Frosta och Eslövs domsaga. folkmängd 32 437. n. v. landsfiskalsdistrikt: Löberöds folkmängd 9 901 Höörs » 7552 Hörby • » 8813 Tillsammans folkmängd 26 266

areal 2.26 » 3.09 » 2.Q7 areal 7.4 2

Skillnaden mellan uppgiften å domsagans folkmängd och summan av invånarna i landsfiskalsdistrikten, eller 6 171, beror på att Eslövs stad väl tillhör domsagan men ingår i Eslövs landsfiskalsdistrikt. D e s a k k u n n i g a 20 /u 1 9 2 4: Länsstyrelsen hade anvisat för denna domsagas indelning på två landsfiskalsdistrikt i stället för tre den möjligheten, att Hörby distrikt delades mellan Löberöds och Höörs distrikt. I enlighet härmed skulle Lyby och Östra Sallerups socknar av Hörby distrikt överflyttas till Löberöds distrikt samt återstoden av Hörby distrikt till Höörs distrikt. . ., De sakkunniga hava tillstyrkt nedsättning av antalet landsfiskalsdistrikt i denna domsaga till två samt därmed sammanhängande indragning av en landsfiskalsbefattning. L ä n s s t y r e l s e n : Enligt länsstyrelsens mening vore det mest betänkliga med den föreslagna indragningen, att den träffat även distriktsindelningen i Frosta härads domsaga. Landsfiskalstjänsterna i denna domsaga gåve sma innehavare full sysselsättning, och göromålen krävde därjämte, att landsfiskalerna måste anlita skrivbiträden. Under åberopande av ett uttalande utav landsfogden i fråga om distriktsindelningen i Frosta och Eslövs domsaga har länsstyrelsen såsom sin mening uttalat, att någon indragning av landsfiskalsdistrikt icke borde ske vare sig i Luggude domsaga eller i Frosta och Eslövs domsaga samt att om Kungl. Maj:t ansåge en indragning böra ske beträffande en av dessa domsagor, den icke borde drabba den senare. D e s a k k u n n i g a °/7 1 9 2 6 : De sakkunniga hava i sitt utlåtande den 6 juli 1926 funnit sig böra gå med på att sammanslagning till ett distrikt av de var för sig betydande orterna kring Höör och Hörby skulle medföra avsevärda olägenheter. De sakkunniga ansåge sig därför böra avstå från förslaget om indragning av ett landsfiskalsdistrikt inom Frosta och Eslövs domsaga. De meddelade uppgifterna rörande arbetsbördan i dessa distrikt hava be- Kommittén. styrkt de av länsstyrelsen uttalade betänkligheterna mot en indragning av ett distrikt inom Frosta och Eslövs domsaga, varför kommittén ansluter sig till vad de sakkunniga härutinnan anfört i deras förnyade utlåtande i frågan. I anslutning till länsstyrelsens anvisning, som innebär anställande av ett kontorsbiträde i vart och ett av Löberöds och Hörby distrikt samt ett skrivbiträde i Höörs distrikt, förordar kommittén tilldelande av en extra ordinarie

136 kontorsbiträdesbefattning åt vart och ett av de båda förstnämnda distrikten samt ett biträdesanslag av 1 440 kr. åt det sistnämnda. Sammanfattning.

Vid bifall till kommitténs i det föregående tillstyrkta förslag skulle inom Malmöhus län komma att indragas två landsfiskalsdistrikt, varigenom antalet ordinarie landsfiskalstjänster i länet skulle kunna nedbringas från nu 25 till 23.

Hallands län. De sakkunniga hava i betänkandet den 20 november 1924 beträffande Hallands län föreslagit indragning av ett landsfiskalsdistrikt inom vardera av Hallands läns mellersta domsaga och Hallands läns norra domsaga. Hallands läns södra domsaga. folkmängd 45 894. n. v. landsfiskalsdistrikt: Skottorps folkmängd 10 569 Laholms » 10 832 Halmstads » 11992 Harplinge » 12 501 Tillsammans folkmängd 45 894

areal 4.48 » 6.61 » 6.82 » 4.09 areal 22. o o

D e s a k k u n n i g a 2 %i 1924: Den angivna folkmängden kan uppenbarligen icke fördelas på tre landsfiskalsdistrikt. Kommittén.

Någon indragning av distrikt inom Hallands läns södra domsaga finner ej heller kommittén möjlig. Enligt vad länsstyrelsen angivit i sin skrivelse till kommittén den 5 juni 1930 bör i Halmstads distrikt finnas en extra landsfiskal, i Harplinge distrikt ett landsfiskalsbiträde och i vart och ett av Skottorps och Laholms distrikt ett kontorsbiträde. För närvarande finnas biträdande landsfiskaler anställda i Halmstads, Harplinge och Laholms distrikt samt ett skrivbiträde i Skottorps distrikt, samtliga med avlöning från polisanslaget. Kommittén förordar, att en extra ordinarie landsfiskal placeras i vart och ett av Halmstads och Harplinge distrikt och ett extra ordinarie kontorsbiträde i Laholms distrikt samt att landsfiskalen i Skottorps distrikt tilldelas ett biträdesanslag av 1 560 kr. Hallands läns mellersta domsaga. folkmängd 38 520. n. v. landsfiskalsdistrikt: Årstads folkmängd 9 885 Falkenbergs » 10 067 Ullareds » 6 083 Himle » 12 485 Tillsammans folkmängd 38 520

areal » » »

5.54 2.78 4.66 4.21

areal 17.19

137 D e s a k k u n n i g a 10 /« 1 9 2 4 : Länsstyrelsen, som haft anledning antaga, att indragning av landsfiskalsdistrikt inom länet knappast skulle komma att inträffa, mer an i ett enda fall, hade ansett detta företrädesvis böra äga rum inom länets norra domsaga och framställt förslag därutinnan. Emellertid måste vid jämförelse mellan samtliga län framhållas, att område och arbetsmängd mom de tre förstnämnda distrikten vore låga och att folkmängden i medeltal for dessa tre distrikt enligt för utredningen antagna förutsättningar bleve for ringa för bibehållande i denna del av domsagan utav tre distrikt Den val sammanhängande komplex, som bildades av Årstads, Falkenbergs och Ullareds distrikt, syntes kunna på mer än ett sätt delas i två distrikt Ett sätt angaves i efterföljande förslag, vid vars upprättande hänsyn tagits bland annat därtill, att landsfiskalerna i både Årstads och Falkenbergs distrikt för närvarande hade sm oostad i Falkenberg. Förslaget innebär uppdelning av Ullareds distrikt på de båda andra distrikten enligt följande uppställning: Årstads

distrikt.

n. v. Årstads distrikt av n. v. Ullareds distrikt: Grunnarps socken Gällareds »

°k0me

»

•'•'•"• ' •

folkmängd

9 885

» (>

j 339 g2i

»

±060

areal: 8.04 Falkenbergs n. v Falkenbergs distrikt av Ullareds distrikt: Återstoden

distrikt. folkmängd 10 067 »

2 863

12 930

folkmängd

12 485

areal: 4.9 4 Himle

distrikt.

0förändrat

areal: 4.21 Tillsammans domsagan 38 520 De sakkunniga hava tillstyrkt den föreslagna indelningen på tre landsfiskalsdomsa befattnin £ a och därmed följande indragning av en landsfiskalsL ä n s s t y r e l s e n : Länsstyrelsen har i utlåtande den 30 september 1925 etter framhållande av att länsstyrelsen redan i yttrande den 31 augusti 1921 tunnit sig icke kunna tillstyrka någon minskning i antalet landsfiskalsdistrikt inom denna domsaga, nu, efter utförlig redogörelse för förhållandena, förklarat, att for orten förmånligast vore, att Ullareds distrikt bibehölles men att, om detta icke kunde ske, någon mindre ofördelaktig lösning än den av de sakkunniga framlagda icke torde stå till buds. D e s a k k u n n i g a % 1 9 2 6: I sitt yttrande den 6 juli 1926 hava de sakkunniga förklarat sig för sin del vidhålla, att folkmängd, areal och arbetskvantitet 1 de tre distrikten påkallade distriktens sammanslagning till två. Kommittén får tillstyrka bifall till de sakkunnigas förslag om indragning Kommittén. av ett distrikt inom mellersta Hallands domsaga och därmed indragning av en ordinarie landsfiskalsbefattning. 10—311850

138 Enligt länsstyrelsens anvisning borde ett landsfiskalsbiträde tilldelas ett vart Årstads, Falkenbergs och Himle distrikt. I de båda förstnämnda distrikten av tjänstgöra för närvarande två från polisanslaget avlönade tjänstebiträden samt i det sistnämnda en från polisanslaget avlönad biträdande landsfiskal. Arbetsbördan i dessa distrikt synes emellertid kommittén icke påkalla anställande av biträden av högre grad än extra ordinarie kontorsbiträden, ett i vartdera distriktet. Hallands läns norra domsaga. folkmängd 23 356. n. v. landsfiskalsdistrikt: . .... folkmängd 6 926 V ; Q VP l1.8., » 6 869

Kungsbacka ! ! '. '. '. \ '. [1H____

»

9g61

, „ CQ areal 2.68 » 3.35

L__^l

Tillsammans folkmängd 23 356 areal 9.4 5 D e s a k k u n n i g a 20/11 1 9 2 4: Länsstyrelsen hade förordat en sådan omreglering av landsfiskalsdistrikten i denna domsaga att de i I jaras landsfiskalsdistrikt ingående socknarna fördelades pa de bada övriga distrikten. Resultatet härav framgår av följande uppställning: Viske distrikt. n. v. Viske distrikt folkmängd 6 926 av n. v. Fjärås distrikt: Landa socken •*}* l Ölmevalla » }"" Gällinge » !j*°

pSnda

l

::::::::::::

_j2o

10i3o

areal: 4.3 3 Kungsbacka n. v. Kungsbacka distrikt av Fjärås distrikt: Fjärås socken Hanhals »

distrikt. folkmängd 9 561 _„. J /iX 1 3 22b » areal: 5.12 . Tillsammans domsagan 23 356

De sakkunniga hava tillstyrkt fördelningen på två landsfiskalsdistrikt och därmed följande indragning av en landsfiskalsbefattning. L ä n s s t v r e 1 s e n: Den av de sakkunniga föreslagna indragningen av ett landsfiskalsdistrikt inom Hallands läns norra domsaga har tillstyrkts av länsstyrelsen. Kommittén. Varken folkmängd, areal eller arbetskvantitet synes utgöra hinder för en indragning av ett distrikt inom denna domsaga och 1 samband därmed av en ordinarie landsfiskalstjänst. !•_•__ t, „ Länsstyrelsen har upptagit ett landsfiskalsbiträde för Viske distrikt och en extra landsfiskal för Kungsbacka distrikt. I sistnämnda distrikt är for närvarande anställd en biträdande landsfiskal med avlöning från polisanslaget.

139 Kommittén tillhandakonina uppgifter rörande arbetsmängderna uti ifrågavarande distrikt synas motivera vissa jämkningar i länsstyrelsens förslag Sålunda torde Kungsbacka distrikt böra tilldelas, förutom en extra ordinarie landsfiskal, jämväl ett biträdesanslag av förslagsvis 900 kr. Vad åter Viske distrikt angår, synes biträdesbehovet kunna fyllas genom anvisande av ett biträdesanslag av 1 560 kr. I enlighet med vad kommittén beträffande distriktsregleringen i Hallands Sammanfattnin lan i det föregående tillstyrkt skulle inom detta län indragas två landsfiskals9distrikt, varigenom antalet ordinarie landsfiskalstjänster skulle kunna nedbringas från 11 till 9.

Göteborgs och Bohus län. I Göteborgs och Bohus län hava de sakkunniga den 20 november 1924 föreslagit indragning av två landsfiskalsdistrikt inom vardera Inlands domsaga och bunnervikens domsaga samt av ett landsfiskalsdistrikt inom Norrvikens domsaga. Askims m. fl. härads domsaga. folkmängd 62 194. n. v. landsfiskalsdistrikt: | „ v e * a l s • •' folkmängd 11648 areal 2.7 4 Fassbergs » 18339 0.78 18 751 0.87 Askims 13 456 1.93 Hisings Tillsammans folkmängd 62 194 areal 6.3 2 Den 1 januari 1931 har den i Askims landsfiskalsdistrikt ingående Nya Varvets kommun inkorporerats med Göteborgs stad. Folkmängden i sagda kommun utgjorde den 1 januari 1930 380 invånare. Enligt 1917 års distriktsindelning fanns, såsom förut är nämnt, inom denna domsaga ytterligare ett landsfiskalsdistrikt, Örgryte distrikt, omfattande Örgryte kommun. Nämnda kommun har från och med 1922 års ingång införlivats med Göteborgs stad. Därmed har Örgryte landsfiskalsdistrikt upphört såsom sådant. Av Fässbergs kommun inom Fässbergs landsfiskalsdistrikt har från och med den 1 januari 1922 bildats staden Mölndal, som vid ingången av år 1930 hade en folkmängd av 17 470 invånare. Staden har egen stadsfiskal, men landsfiskalen i Fässbergs distrikt är utmätningsman i staden. t P n D L * a ^ k U n ? i g a M,t 1 9 2 f : ] ° e fyra nuvarande lands fiskals distrikdistrikt ™ d ° m S a g a k u n n a l c k e fördelas på allenast tre landsfiskalsi ^ % I 9 , 2 0 åfS f o l k r ä k n i n £ ^gjorde folkmängden inom nu ifrågavarande Kommittén. landsfiskalsdistrikt — alltså med borträknande av Örgryte distrikt — sammanlagt 46 598 invånare. Sedan folkmängden nu stigit till 62 194 invånare

140 kan ännu mindre någon indragning av distrikt inom denna domsaga ifrågakomma. För närvarande finnes en från polisanslaget avlönad extra landsfiskal anställd inom vart och ett av Sävedals, Askims och Hisings distrikt. Länsstyrelsen har nu i sitt till kommittén den 11 juni 1930 insända förslag till biträdesuppsättning upptagit, förutom tre extra landsfiskaler, ett kontorsbiträde i vart och ett av Sävedals och Hisings distrikt samt ett kontorsbiträde och ett skrivbiträde i vart och ett av Askims och Fässbergs distrikt. Med förordande av en extra ordinarie landsfiskalsbefattning för vart och ett av Sävedals och Hisings distrikt, en extra ordinarie landsfiskals- och en extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning för Askims distrikt samt en extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning för Fässbergs distrikt, anser kommittén, att biträdesbehovet i övrigt bör tillgodoses genom biträdesanslag till följande belopp: Sävedals distrikt 1 680 kr., Fässbergs distrikt 1 800 kr., Askims distrikt 1 680 kr. och Hisings distrikt 1 800 kr. Inlands domsaga. folkmängd 27 796. n. v. landsfiskalsdistrikt: Inlands södra Inlands norra Inlands Torpe Inlands Fräkne

folkmängd 9 192 » 9 079 » 4 957 » 4 568 Tillsammans folkmängd 27 796

areal 2.6 5 » 3.52 » 2.04 » 2.20 areal 10.41

Genom brev den 14 maj 1926 förordnade Kungl. Maj:t, att staden Kungälv skulle från och med dag, som Kungl. Maj:t ville framdeles bestämma, i judiciellt hänseende förenas med Inlands domsaga och nuvarande Inlands södra härad och i administrativt hänseende tillhöra Inlands fögderi och Inlands södra landsfiskalsdistrikt. Jämlikt kungl. brev den 7 oktober 1927 har ifrågavarande förändring trätt i kraft den 1 januari 1929. Staden, som har en folkmängd av 2 278 invånare, har egen stadsfiskal, men landsfiskalen är utmätningsman i staden. D e s a k k u n n i g a 20 /n 1 9 2 4 : Länsstyrelsen hade föreslagit en reglering av dessa fyra distrikt på det sätt, att Inlands Torpe distrikt skulle delas mellan Inlands södra och Inlands Fräkne distrikt samt Inlands norra distrikt lämnas oförändrat. Då emellertid areal och arbetsmängd i dessa fyra landsfiskalsdistrikt vore mycket små och den folkmängd, som skulle vid en delning på blott två distrikt belöpa sig på vartdera distriktet, vid möjligast jämna fördelning icke skulle överstiga den övre gränsen enligt förutsättningarna för de sakkunnigas utredning, måste enligt de sakkunnigas mening undersökas, huru en sådan delning på två landsfiskalsdistrikt lämpligen skulle ske. Härvid vore att taga hänsyn till den nyreglering av Inlands domsaga, varom förmäldes i länsstyrelsens yttrande. Domsagan skulle nämligen enligt k. brevet den 1 februari 1924 från och med den dag, som framdeles komme att bestämmas, vara indelad i två tingslag i stället för fyra, därvid Inlands Nordre och Inlands Fräkne tingslag skulle bilda ett tingslag samt Inlands Södre och Inlands Torpe tingslag det andra tingslaget. Det syntes vara skäl vid indelning av de fyra landsfiskalsdistrik-

141 ten på två att så nära som möjligt följa tingslagsindelningen. På grund av folkmängdsfördelningen, för vilken de sakkunniga närmare redogjort, kunde den dock icke helt följas. Emedan det icke vore någon alltför avsevärd olägenhet, att en socken tillhörde två olika tingslag inom en och samma domsaga, kunde folkmängdsfrågan lättast ordnas på det sättet, att den sydligaste socknen inom nuvarande Inlands norra distrikt, nämligen Halta socken, flyttades över till de sammanslagna distrikten Inlands södra och Inlands Torpe. De sakkunniga hava sålunda tillstyrkt domsagans fördelning på två landsfiskalsdistrikt och därmed indragning av två landsfiskalsbefattningar. Länsstyrelsen: Beträffande den föreslagna indragningen av två landsfiskalstjänster inom Inlands domsaga har länsstyrelsen i yttrande den 26 september 1925 anfört, att länsstyrelsen vidhölle sin tidigare uttalade uppfattning, att i denna domsaga borde finnas tre landsfiskalsdistrikt, därvid Inlands Torpe distrikt borde uppdelas mellan Inlands södra och Inlands Fräkne distrikt och Inlands norra distrikt lämnas oförändrat. Skulle det emellertid anses oavvisligt, att två av domsagans landsfiskalsdistrikt indroges, syntes med hänsyn till de särskilda kommunernas geografiska läge samt samfärdselförhållandena uppdelningen böra bliva en annan än den av de sakkunniga föreslagna. D e s a k k u n n i g a 7 7 1 9 2 6 : I sitt förnyade yttrande hava de sakkunniga ansett sig på grund av uppgifterna om folkmängd, areal och arbetsuppgifter inom domsagan samt med hänsyn till befintliga kommunikationsmöjligheter icke kunna tillstyrka avvikelse från förslaget om minskning av landsfiskalsdistriktens antal i denna domsaga med två men hava å andra sidan förklarat sig icke hava något att invända mot den av länsstyrelsen föreslagna indelningen av de två distrikt, i vilka domsagan skulle delas. Indelningen skulle i enlighet härmed bliva följande: Inlands södra distrikt. n. v. Inlands södra distrikt folkmängd 9 192 av n. v. Inlands Torpe distrikt: Västerlanda socken » 2 032 av n. v. Inlands norra distrikt: Halta socken » 716 Solberga » » 1810 Jörlanda » » 1364 areal: 4.8 2 Inlands av Inlands norra distrikt: återstoden n. v. Inlands Fräkne distrikt av Inlands Torpe distrikt: Hjärtums socken

norra

distrikt. folkmängd 5189 » 4 568 »

areal: 5.5 9

2 925

12 682

Tillsammans domsagan 27 796 Enligt de av de sakkunniga angivna, på 1920 års folkräkning grundade Kommittén. folkmängdsuppgifterna skulle folkmängden i det nya Inlands södra distrikt uppgå till 13 672 invånare och i det nya Inlands norra distrikt till 13 307 invånare. Domsagans invånarantal skulle sålunda tämligen jämnt fördela sig på de båda nya distrikten. Av förestående uppställning, i vilken folkmängdssiffrorna hänföra sig till förhållandena vid ingången av år 1930, framgår,

142 att en viss förskjutning i detta hänseende numera skulle komma att inträda vid en uppdelning av domsagans fyra distrikt på allenast två bl. a. av den anledningen, att Kungälvs stad numera införlivats med nuvarande Inlands södra distrikt. Folkmängden i det nya Inlands södra distrikt skulle nu uppgå till 15 114 invånare. Enär, såsom redan nämnts, landsfiskalen icke är åklagare i nämnda stad, har kommittén ansett de nuvarande folkmängdsförhållandena icke böra utgöra hinder för ett genomförande av en omreglering av distrikten i enlighet med nyssberörda uppställning, varför kommittén får tillstyrka förslaget om domsagans fördelning på två landsfiskalsdistrikt och indragning i samband därmed av två ordinarie landsfiskalstjänster. Enligt länsstyrelsens anvisning bör i ett vart av de nya distrikten finnas ett landsfiskalsbiträde och ett skrivbiträde. Kommittén föreslår den jämkningen, att vartdera distriktet tilldelas en extra ordinarie landsfiskal och ett biträdesanslag av 600 kr. Orusts och Tjörns härads domsaga. folkmängd 26 046. n. v. landsfiskalsdistrikt: Orusts östra folkmängd 7 024 Orusts västra » 9 843 Tjörns » 9 179 Tillsammans folkmängd 26 046

areal 2.31 » 1.69 » Leo areal 5.6 o

D e s a k k u n n i g a 20 /n 1 9 2 4: Enligt de angivna grunderna för de sakkunnigas utredning borde en minskning av antalet distrikt i denna domsaga till två icke ifrågasättas, då folkmängden i ettdera eller båda distrikten skulle komma att överskrida den tänkta övre gränsen, 14 000 invånare. Vid bedömande av frågan om reglering av distrikten inom Orusts och Tjörns domsaga hava de sakkunniga utgått från folkmängdsuppgifterna enligt 1920 års folkräkning, som för domsagan i sin helhet utvisade ett invånarantal av 28 120. Av ovanstående uppställning framgår, att folkmängden inom domsagan ej oväsentligt nedgått och enligt förhållandena vid 1930 års ingång utgjorde 26 046 inv. Folkmängden i och för sig skulle sålunda numera ej utgöra något direkt hinder för domsagans indelning på två distrikt även ui synpunkten av de utav de sakkunniga antagna förutsättningarna med avseende å den övre gränsen för ett distrikts invånarantal. Den geografiskt sett riktigaste uppdelningen av domsagan på två distrikt vore då uppenbarligen, att hela Orust och Skaftön med intilliggande smärre öar, nu fördelade på Orusts östra och Orusts västra distrikt, sammanfördes till ett enda distrikt, under det att Tjörns distrikt lämnades oförändrat. En sådan anordning kan dock redan på grund av folkmängdens storlek inom Orusts båda distrikt icke komma i fråga. Även med hänsyn till arbetskvantiteterna skulle ett dylikt sammanslaget distrikt säkerligen bliva alltför svårskött. Och då någon annan lämplig uppdelning icke synes erbjuda sig, har kommittén i likhet med de sakkunniga ansett, att distrikten inom denna domsaga böra lämnas orubbade.

143 Länsstyrelsen har föreslagit, att i Orusts västra distrikt placeras ett kontorsbiträde och i Tjörns distrikt ett skrivbiträde samt att landsfiskalen i Orusts östra distrikt tilldelas ett årligt anslag till tillfällig biträdeshjälp av 600 kr. I betraktande av de uppgifter, som lämnats rörande arbetsmängden, torde allenast biträdesanslag böra avses för dessa distrikt och detta på så sätt, att Orusts västra distrikt tilldelas ett belopp av 1 560 kr., Tjörns distrikt ett belopp av 900 kr. och Orusts östra distrikt ett belopp av 600 kr. Sunnervikens domsaga. folkmängd 44 006. n. v. landsfiskalsdistrikt: Lane Sotenäs Kungshamns Stångenäs Tunge Sörbygdens

folkmängd 7 964 » 5 765 » 8 033 » 11217 » 7 597 » 3 430 Tillsammans folkmängd 44 006

areal 4.oo » 0.88 » 0.69 » 1.77 » 2.75 » 2.83 areal 12.9 2

Den 1 januari 1931 har det i Stångenäs distrikt ingående Slättens municipalsamhälle inkorporerats i Lysekils stad. Folkmängden i nämnda municipalsamhälle utgjorde den 1 januari 1930 1 419 invånare, med en areal av 0.03 kvmil. D e s a k k u n n i g a 20 /n 1 9 2 4 : Länsstyrelsen hade ansett, att Tunge och Sörbygdens distrikt utan olägenhet kunde sammanslås till e t t med benämningen Tunge distrikt. De sakkunniga hava undersökt, om icke även Sotenäs och Kungshamns distrikt utan alltför stor olägenhet skulle kunna sammanföras till ett. Vid denna undersökning hade de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att en sådan sammanslagning borde kunna genomföras. De sakkunniga hava följaktligen föreslagit, att antalet landsfiskalsdistrikt i domsagan minskas till fyra och att i sammanhang därmed två landsfiskalsbefattningar indragas. L ä n s s t y r e l s e n : Gentemot de sakkunnigas förslag beträffande Sunnervikens domsaga har länsstyrelsen framhållit, att inom Sotenäs och Kungshamns distrikt förefunnes stora samhällen, bestående till en del av en mycket rörlig stenhuggarbefolkning. Om en sammanslagning komme till stånd, skulle med säkerhet polisverksamheten inom det nya distriktet bliva i hög grad lidande. Länsstyrelsen har därför hemställt, att ifrågavarande distrikt måtte bibehållas. D e s a k k u n n i g a 7 7 1 9 2 6 : De sakkunniga hava i sitt förnyade utlåtande funnit sig icke böra i denna del vidhålla sitt förslag, vadan minskningen i antalet landsfiskalsdistrikt inom denna domsaga skulle begränsas till ett distrikt. Emot förslaget att förena Tunge och Sörbygdens distrikt till ett distrikt Kommittén. har från länsstyrelsens sida ingen erinran framställts, varför denna reglering torde böra genomföras.

144 Vad åter angår sammanslagningen av Sotenäs och Kungshamns distrikt, har länsstyrelsen i sin skrivelse till kommittén den 11 juni 1930 med yttrande rörande behovet av biträden inom länets landsfiskalsdistrikt på given anledning ånyo yttrat sig i denna fråga. Länsstyrelsen har därvid anfört, att numera en möjlighet öppnat sig för ett sammanförande av de ifrågavarande två distrikten. Enligt kungl. brev den 21 mars 1930 skulle nämligen det inom Stångenäs distrikt belägna Slättens municipalsamhälle, vars folkmängd den 31 december 1929 uppgick till 1 419 personer, från och med den 1 januari 1931 införlivas med Lysekils stad. Med hänsyn härtill syntes Malmöns kommun, vars invånarantal utgjorde 1 400, kunna frånskiljas nuvarande Kungshamns distrikt och förläggas till Stångenäs distrikt, vilket även ur geografisk synpunkt vore lämpligt. Under förutsättning sålunda, att Malmöns kommun införlivades med Stångenäs distrikt, ansåge sig länsstyrelsen kunna förorda, att den återstående delen av Kungshamns distrikt tillhopa med Sotenäs distrikt bildade ett enda distrikt. Såsom ovan nämnts är inkorporeringen i Lysekils stad av Slättens municipalsamhälle numera genomförd. Kommittén, som anser, att det nuvarande Sotenäs distrikt såväl med avseende å folkmängd som areal är för litet för att bibehållas orubbat och därför bör sammanslås med det intilliggande Kungshamns distrikt, får förorda, att omregleringen genomföres på sätt länsstyrelsen i sin skrivelse den 11 juni 1930 ifrågasatt. I enlighet med det anförda skulle alltså indelningen av distrikt inom Sunnervikens domsaga ske enligt följande uppställning: Lane

distrikt.

Oförändrat

folkmängd

7 964

areal: 4. o o Sotenäs distrikt. n. v. Sotenäs distrikt folkmängd 5 765 n. v. Kungshamns distrikt utom Malmöns socken » 6 633 areal: 1.5 3 Stångenäs

12 398

distrikt. folkmängd 9 7981

n. v. Stångenäs distrikt . av Kungshamns distrikt: Malmöns socken . .

»

11 198

folkmängd 7 597 » 3 430

H027

areal: 1.7 8 Tunge

distrikt.

n. v. Tunge distrikt n. v. Sörbygdens » areal: 5.5 8

Tillsammans domsagan 42 587l 1 Folkmängdssiffran den 1 januari 1930 har här minskats med 1419, utgörande invånarantalet samma dag i Slättens i Lysekils stad den 1 januari 1931 inkorporerade municipalsamhälle.

145 Kommittén får förorda, att inom Sunnervikens domsaga indragas två landsfiskalsdistrikt och i samband därmed två ordinarie landsfiskalstjänster. Länsstyrelsen har föreslagit anställande av ett skrivbiträde i Lane distrikt, ett landsfiskalsbiträde, ett kontorsbiträde och ett skrivbiträde i Sotenäs distrikt, ett landsfiskalsbiträde och ett kontorsbiträde i Stångenäs distrikt samt ett landsfiskalsbiträde och ett skrivbiträde i Tunge distrikt. Kommittén anser, att vissa begränsningar härutinnan kunna vidtagas, och förordar för sin del, att Stångenäs distrikt, som för närvarande är tilldelat en extra landsfiskal med avlöning från polisanslaget, samt Sotenäs distrikt erhålla vartdera en extra ordinarie landsfiskal samt Tunge distrikt ett extra ordinarie kontorsbiträde. I övrigt torde behovet av biträdeshjälp kunna tillgodoses genom anvisande av biträdesanslag på så sätt, att för Stångenäs distrikt anvisas ett belopp av 1 980 kr., för Sotenäs distrikt 1 560 kr. och för Lane distrikt 900 kr. Norrvikens domsaga. folkmängd 29 537. n. v. landsfiskalsdistrikt: Bullarens Kville Tanums Vette

folkmängd 3 197 » 6 921 » 8 101 » 11318

areal » » »

3.7 3 2.07 3.52 4. 6 7

Tillsammans folkmängd 29 537 areal 13.99 D e s a k k u n n i g a "h 1 9 2 4: Länsstyrelsen hade föreslagit, att Bullarens distrikt uppdelades på Kville och Tanums distrikt med en socken till vartdera. Uppställningen härav giver följande resultat: Kville

distrikt.

n. v. Kville distrikt av n. v. Bullarens distrikt: Mo socken

folkmängd 6 921 »

areal: 3.04 Tanums

7 716

distrikt.

n. v. Tanums distrikt av Bullarens distrikt: Naverstads socken

folkmängd 8 101 »

2 402

10 503

folkmängd

11 318

areal: 6.2 8 Vette

distrikt.

Oförändrat areal: 4.6 7

Tillsammans domsagan 29 537 De sakkunniga hava tillstyrkt domsagans indelning på tre landsfiskalsdistrikt i enlighet med förestående, med därav följande indragning av en landsfiskalsbefattning. L ä n s s t y r e l s e n : Länsstyrelsen har förklarat sig icke vilja motsätta sig indragningen av ett distrikt inom Norrvikens domsaga.

146 Kommittén.

Kommittén får biträda förslaget om indragning av ett landsfiskalsdistrikt inom förevarande domsaga och i samband därmed av en ordinarie landsfiskalstjänst. Enligt länsstyrelsens anvisning borde i Kville distrikt finnas ett skrivbiträde, i Tanums distrikt ett landsfiskalsbiträde och ett skrivbiträde samt i Vette distrikt en extra landsfiskal och ett skrivbiträde. För egen del får kommittén förorda, att för Tanums distrikt beräknas en extra ordinarie landsfiskal och ett biträdesanslag av 600 kr., för Vette distrikt, där numera tjänstgör en från polisanslaget avlönad extra landsfiskal, ett extra ordinarie kontorsbiträde och ett anslag av 1 560 kr. samt för Kville distrikt ett anslag av 1 560 kr.

Sammanfattning.

Vid ett genomförande av förestående av kommittén förordade förslag rörande distriktsregleringen inom Göteborgs och Bohus län skulle antalet landsfiskalsdistrikt inom länet komma att minskas med fem, varigenom antalet ordinarie landsfiskalstjänster i länet skulle kunna nedbringas från nu 21 till 16.

Älvsborgs län. I Älvsborgs län hava de sakkunniga den 20 november 1924 föreslagit indragning av ett landsfiskalsdistrikt i Tössbo och Vedbo domsaga, av två distrikt inom Nordals, Sundals och Valbo domsaga ävensom av ett distrikt inom en var av Flundre, Väne och Bjärke domsaga, Borås domsaga samt Kinds och Redvägs domsaga. Länsstyrelsen har i yttrande den 12 oktober 1925 uttalat bland annat, att det allmännas intresse bleve bäst tillgodosett, om landsfiskalsdistriktens storlek så avvägdes, att landsfiskalen själv hunne utföra alla göromål, som ej lämpligen kunde anförtros åt ett vanligt skrivbiträde, och att det bland annat från denna synpunkt vore bäst med distrikt, som i folkmängdshänseende låge närmast under den gräns, där enligt de sakkunnigas beräkning behov av kvalificerat biträde skulle göra sig gällande. Av länsstyrelsens övriga uttalanden framgår, att enligt länsstyrelsens mening 6 000 a 7 000 invånare borde anses vara ett lämpligt folkmängdsantal för ett landsfiskalsdistrikt. Med anledning av länsstyrelsens allmänna erinringar hava de sakkunniga i. sitt förnyade utlåtande framhållit, att emedan de sakkunnigas förslag avsåge inrättande av landsfiskalsdistrikt med ända upp till 14 000 invånare, det uppenbarligen icke vore möjligt att söka åstadkomma någon samstämmighet mellan länsstyrelsens och de sakkunnigas förslag i de fall, där folkmängden spelade en avsevärd roll. Tössbo och Vedbo härads domsaga. folkmängd 28 688. n. v. landsfiskalsdistrikt: areal 5.18 Tössbo folkmängd 6 834 5.86 Billingsfors 6.23 7 433 Lelångens 6.65 5 871 Dals-Eds . . . . . . Tillsammans folkmängd 28 688 areal 23.92

147 D e s a k k u n n i g a 20/11 1 9 2 4: Utan tillstyrkande hade från länsstyrelsens sida föreslagits minskning med ett distrikt i denna domsaga genom fördelning av Billingsfors distrikt på Lelångens och Dals-Eds distrikt och i sammanhang därmed överflyttning av Nössemarks socken från Lelångens distrikt till Dals-Eds distrikt. En uppställning av detta förslag ger följande resultat: Tössbo

distrikt.

Oförändrat

. folkmängd

6 834

areal: 5.18 Lelångens distrikt. n. v. Lelångens distrikt med undantag av Nössemarks socken folkmängd 6 063 av n. v. Billingsfors distrikt: Steneby socken » 3 824 Laxarby » » 2 097 Tisselskogs » » 780 areal: 8.6 4 Dals-Eds

12 764

distrikt

n. v. Dals-Eds distrikt av Lelångens distrikt: Nössemarks socken av Billingsfors distrikt: ödskölds socken Backe »

folkmängd 5 871

areal: 10. i o

»

1 370

» »

924 925

9 090

Tillsammans domsagan 28 688 De sakkunniga hava tillstyrkt den ifrågasatta minskningen till tre landsfiskalsdistrikt och därmed sammanhängande indragning av en landsfiskalstjänst. m L ä n s s t y r e l s e n : Enligt länsstyrelsens mening hade de nuvarande landsfiskalsdistrikten inom Vedbo härad en lagom stor folkmängd och redan nu en areal i största laget. Två av distrikten gränsade till Norge. På grund härav ansåge sig länsstyrelsen icke kunna tillstyrka föreslagen omreglering till två distrikt, oaktat därvid kommunikationsförhållandena onekligen väl tillvaratagits. Skulle emellertid omregleringen beslutas, erfordrades åtminstone i nya Lelångens distrikt ett särskilt förordnat, högt statsavlönat biträde, och även i nya Dals-Eds distrikt, där en helt av statens polisanslag avlönad särskild polisman funnes och alltjämt komme att behövas, högre biträdesanslag, än de sakkunnigas beräkning gåve vid handen.

D e s a k k u n n i g a 8/T 1 9 2 6 : De sakkunniga hava i sitt förnyade utlåtande vidhållit sitt förslag om indragning av en landsfiskalsbefattning inom Tössbo och Vedbo domsaga. I enlighet med de sakkunnigas förslag får kommittén förorda indragning av Kommittén. ett distrikt inom Tössbo och Vedbo domsaga och därmed av en ordinarie landsfiskalstjänst. I det nya Lelångens distrikt skulle enligt länsstyrelsens till kommittén den 16 juni 1930 avgivna förslag placeras ett landsfiskalsbiträde, varjämte föreslå-

148 g i t s ett a n s l a g till tillfällig b i t r ä d e s h j ä l p a v 600 k r . V i d a r e avser länsstyrelsen anställande i D a l s - E d s d i s t r i k t av e t t k o n t o r s b i t r ä d e s a m t a n v i s a n d e för Tössbo d i s t r i k t av ett b i t r ä d e s a n s l a g å 800 k r . K o m m i t t é n f ö r o r d a r i viss a n s l u t n i n g h ä r t i l l i n r ä t t a n d e av en extra ordinarie l a n d s f i s k a l s t j ä n s t i Lelångens d i s t r i k t , en extra ordinarie k o n t o r s b i t r ä d e s b e f a t t n i n g i D a l s - E d s d i s t r i k t samt anvisande av ett b i t r ä d e s a n s l a g av 600 k r . för Tössbo d i s t r i k t . N o r d a l s , S u n d a l s och V a l b o h ä r a d s d o m s a g a . f o l k m ä n g d 32 745. n. v. landsfiskalsdistrikt: Högsäters Färgelanda Nordals Frändefors Bolstads

folkmängd 4 984 » 5 333 » 10 376 » 7 247 » 4 805 Tillsammans folkmängd 32 745

areal 3.7 2 » 3.59 » 4.12 » 3.80 » 2.08 areal 17.31

D e s a k k u n n i g a 2 0 /n 1 9 2 4 : L ä n s s t y r e l s e n hade för sin del ansett, a t t m i n s k n i n g med t i l l s a m m a n s t v å d i s t r i k t kunde ä g a r u m genom a t t H ö g säters och F ä r g e l a n d a d i s t r i k t sammansloges till ett och likaledes F r ä n d e f o r s och Bolstads förenades med v a r a n d r a . Nedanstående u p p s t ä l l n i n g , med n a m n p å distrikten efter härader i domsagan, med vilka de s a m m a n f a l l a , visar följande r e s u l t a t : Valbo

(Färgelanda)

n. v. Högsäters distrikt n. v. Färgelanda »

distrikt. folkmängd 4 984 » 5 333

io 317

folkmängd

10 376

folkmängd 7 247 » 4 805

12 052

areal: 7.31 Nordals

distrikt.

Oförändrat areal: 4.12 Sundals

distrikt.

n. v. Frändefors distrikt n. v. Bolstads » areal: 5.8 8

Tillsammans domsagan 32 745 D e s a k k u n n i g a hava t i l l s t y r k t , a t t distriktens a n t a l i denna domsaga minskas till t r e och a t t därvid t v å landsfiskalstjänster i n d r a g a s . Länsstyrelsen: V a l b o h ä r a d s två d i s t r i k t h a d e länsstyrelsen tidig a r e , e h u r u med tvekan, ansett k u n n a förenas, detta p å g r u n d av H ö g s ä t e r s distriktets jämförelsevis ringa besvärlighet. D å emellertid v a r t d e r a distrikt e t beträffande folkmängden l å g e n ä r a den g r ä n s , då ökning av g r u n d b e l o p p e t för den a v de s a k k u n n i g a föreslagna biträdesersättningen skulle i n t r ä d a och följaktligen intetdera k u n d e anses oskäligt litet, då v i d a r e F ä r g e l a n d a d i s t r i k tet p å grund av sin i n d u s t r i b e f o l k n i n g vore g a n s k a svårskött, och då det s a m m a n l a g d a distriktets areal skulle bliva för stor (7.31), vilket också fram-

149 kallat livliga protester från kommunalstämmorna i Högsäters distrikt, som insett, att landsfiskalen i det sammanlagda distriktet sannolikt skulle bliva stationerad i Färgelanda, funne sig länsstyrelsen svårligen kunna vidhålla sitt tillstyrkande av sammanslagningen. Skulle den dock genomföras, erfordrades i det nya distriktet ett högt statsavlönat biträde. Gentemot sammanslagningen av Sundals härads två distrikt kunde åberopas, att arealen bleve väl stor, men som landsfiskalens stationsort, som sannolikt skulle bliva Brålanda, vore jämförelsevis centralt belägen inom det sammanslagna distriktet, kunde länsstyrelsen vidbliva sin förut uttalade mening, a t t Bolstads och Frändefors distrikt borde kunna sammanslås till ett distrikt. Därvid vore dock att bemärka, att om så skedde, i det nya distriktet behövdes ett lika kvalificerat och minst lika avlönat biträde som länets nuvarande biträdande landsfiskaler. D e s a k k u n n i g a 6/7 1 9 2 6: De sakkunniga hava i utlåtandet den 6 juli 1926 vidhållit sitt förslag om indragning av två landsfiskalsbefattningar inom Nordals, Sundals och Valbo domsaga. Kommittén får förorda bifall till de sakkunnigas förslag om indragning Kommittén. av två landsfiskalsdistrikt i Nordals och Sundals härads domsaga med därav följande indragning av två ordinarie landsfiskalsbefattningar. Framhållas må, att landsfiskalsföreningen i länet, såsom framgår av till kommittén ingivet yttrande, icke haft något att erinra mot den föreslagna indelningen. Med hänsyn till att i Gävleborgs län finnes ett landsfiskalsdistrikt, benämnt Valbo distrikt, torde det genom sammanslagningen av Högsäters och Färgelanda distrikt uppkomna nya distriktet böra benämnas Färgelanda distrikt. Enligt länsstyrelsens anvisning borde i Nordals distrikt placeras ett landsfiskalsbiträde och i ett vart av Färgelanda och Sundals distrikt ett kontorsbiträde, varjämte för Nordals distrikt borde avses ett biträdesanslag av 300 kr. Kommittén anser för sin del, att ett extra ordinarie kontorsbiträde i vartdera distriktet bör i skälig grad tillgodose biträdesbehovet. Flundre, Väne och Bjärke härads domsaga. folkmängd 40 405. n. v. landsfiskalsdistrikt: Vassända folkmängd 5 464 Tunhems » 23 470 Bjärke » 4 741 Flundre » 6 730 Tillsammans folkmängd 40 405

areal 1.34 » 2.82 » 2.2 3 » 1.52 areal 7.91

I Tunhems landsfiskalsdistrikt ingår Trollhättans stad med 15 509 invånare. Staden har egen stadsfiskal, men landsfiskalen är utmätningsman i staden. D e s a k k u n n i g a 20 /n 1 9 2 4 : Av handlingarna framginge, att fråga väckts om att förmå Trollhättans stad medgiva, att indrivning och redovisning av allmänna medel, påförda i staden boende personer, finge överflyttas å stadens egna organ men att intet avgörande i denna riktning träffats. Vid sådant förhållande kunde Tunhems distrikt icke för närvarande ingå i någon sammanslagning med annat distrikt.

150 Däremot borde Bjärke och Flundre distrikt väl kunna sammanslås till ett enda distrikt. Varken folkmängd, areal eller arbetsmängd syntes kunna lägga bestämda hinder i vägen för denna åtgärd. I handlingarna hade ifrågasatts Lilla Edet som ett lämpligt namn på det nybildade distriktet. Resultatet framgår av följande uppställning: Vassända

distrikt.

Oförändrat

folkmängd

5 464

folkmängd

23 470

folkmängd 4 741 » 6 730

n 471

areal: 1.34 Tunhems

distrikt.

Oförändrat areal: 2.8 2 Lilla Edets

distrikt.

n. v. Bjärke distrikt n. v. Flundre » . .- •

areal: 3.75 Tillsammans domsagan 40 405 De sakkunniga hava tillstyrkt minskning av antalet landsfiskalsdistrikt i denna domsaga till tre och därmed indragning av en landsfiskalsbefattning. L ä n s s t y r e l s e n : Distriktsindelningen i Flundre, Väne och Bjärke domsaga beredde avsevärda svårigheter. Vassändadistriktet vore litet men skulle likväl enligt de sakkunnigas förslag lämnas oförändrat. Samma skulle bliva förhållandet med Tunhems distrikt, som vore alldeles för stort. Bjärke distrikt vore visserligen litet, men den av de sakkunniga ifrågasatta sammanslagningen med Flundre distrikt kunde länsstyrelsen icke godtaga.^ Detta senare hade normal folkmängd och jämförelsevis liten areal, men på grund av de livligt sig utvecklande industrierna därstädes och befolkningens rörlighet vore distriktet mycket svårskött, varför man också i tidigare utredningar ansett detsamma böra förbliva oberört ay omregleringar. ^ Skulle de sakkunnigas förslag genomföras, finge invånarna i Bjärke härad på grund av kommunikationsförhållandena synnerligen svårt att komma i beröring med sin landsfiskal, och polisbevakningen i Bjärke härad bleve i hög grad otillfredsställande. Detta härads beslutande kommunalmyndigheter hade också enhälligt protesterat mot förslaget. D e s a k k u n n i g a 7 7 1 9 2 6 : De sakkunniga hava i sitt utlåtande den 6 juli 1926 ansett sig böra avstå från förslaget att sammanslå Bjärke och Flundre distrikt till ett.

Kommittén.

Svårigheten att åstadkomma en lämplig reglering av distrikten inom denna domsaga, vilken omfattar några distrikt med relativt liten folkmängd och areal, ligger däri, att mellan Vassända distrikt i norr och Flundre och Bjärke distrikt i söder ligger Tunhems folkrika distrikt, med Trollhättans stad såsom integrerande del. Kommittén har haft under övervägande, att i avvaktan på lösningen av frågan om stadsmyndigheternas övertagande av utskyldsindrivningen inom Trollhättans stad avskilja staden såsom ett eget, provisoriskt distrikt. I detta skulle då sättas en tillförordnad landsfiskal med löneförmåner motsvarande dem, som utgå till vikarie å vakanssatt landsfiskalstjänst enligt kungl. brevet den 5 december 1924. Genom denna anord-

151 ning skulle möjliggöras en sammanslagning av den återstående delen (landsdelen) av Tunhems distrikt med Vassända distrikt i domsagans norra del. I domsagans södra del skulle likaledes en sammanslagning av Flundre och Bjärke distrikt genomföras. Kommittén har emellertid funnit, att någon egentlig besparing för statsverket icke skulle vara att vinna genom ett provisoriskt ordnande av distriktsindelningen i den norra delen, varför kommittén avstått från denna tanke. Däremot måste kommittén påyrka föreningen av de båda södra distrikten särskilt med hänsyn till Bjärke distrikts ringa folkmängd, vilken för övrigt synes vara stadd i nedåtgående (4 741 inv. vid ingången av år 1930 mot 5 044 år 1920). Varken folkmängd (11471 inv.) eller areal (3.75 kvmil) i det nya distriktet skulle överskrida gränserna för ett medelstort distrikt. Kommittén har ej heller kunnat finna, att arbetsbördan i dessa distrikt utgör något direkt hinder för en sådan åtgärd. Det må framhållas, att länets landsfiskalsförening i yttrande till kommittén rörande distriktsindelningen icke haft något att erinra mot denna sammanslagning. Vid bifall härtill skulle en ordinarie landsfiskalstjänst kunna indragas. Enligt länsstyrelsens anvisning bör i Tunhems distrikt placeras en extra landsfiskal och ett kontorsbiträde och i Lilla Edets distrikt ett landsfiskalsbiträde. Ifrågavarande distrikt skulle därjämte erhålla ett anslag om 300 kr. vartdera till tillfällig biträdeshjälp. För Vassända distrikt avses ett anslag av 600 kr. Med vissa jämkningar härutinnan har kommittén i sitt förslag upptagit en extra ordinarie landsfiskal i vartdera Tunhems och Lilla Edets distrikt och ett extra ordinarie kontorsbiträde i förstnämnda distrikt, varjämte kommittén avsett ett biträdesanslag av 300 kr. för Tunhems distrikt och ett anslag av 600 kr. för Vassända distrikt. Vättle, Ale och Kullings härads domsaga. folkmängd 39 923. n. v. landsfiskalsdistrikt: Ale folkmängd 13 529 Vättle » 10 744 Alingsås » 7 675 Herrljunga » 7 975 Tillsammans folkmängd 39 923

areal 5.19 » 3.62 » 4.7 6 » 2.80 areal 16.37

D e s a k k u n n i g a 20/n 1 9 2 4: Vid Ale distrikt syntes väsentligen på grund av folkmängden intet vara att vidtaga i fråga om reglering. Däremot hade i handlingarna ifrågasatts, att av de tre distrikten Vättle, Alingsås och Herrljunga bilda två distrikt genom att till nuvarande Vättle distrikt lägga två socknar av nuvarande Alingsås distrikt samt därefter sammanföra återstoden av Alingsås distrikt med Herrljunga distrikt. Efter de förutsättningar, under vilka de sakkunnigas utredning bedreves, möttes den ifrågasatta anordningen av den avgörande svårigheten, att Herrljunga och Alingsås distrikt, även sedan Hemsjö och ödenäs socknar fråndragits, bibehölle en folkmängd av 14 738. Av geografiska skäl syntes denna svårighet icke kunna på lämpligt sätt övervinnas, vadan efter de sakkunnigas uppfattning någon reglering av landsfiskalsdistrikten inom denna domsaga icke borde äga rum.

152 Kommittén.

Kommittén har tagit under övervägande möjligheten och lämpligheten av att överflytta de två socknarna Hemsjö och ödenäs till Vättle distrikt och därefter sammanslå Alingsås och Herrljunga distrikt. Det för de sakkunniga avgörande hindret för en sådan förening, att folkmängden i det nya distriktet skulle bliva för stor enligt de av dem antagna förutsättningarna för regleringen, förefinnes nämligen icke numera. Visserligen har folkmängden i Vättle och Herrljunga distrikt något ökat, sedan de sakkunniga avgåvo sitt betänkande, men beträffande Alingsås distrikt har tydligen på grund av inkorporering av vissa områden i Alingsås stad en betydande minskning i folkmängdsförhållandena ägt rum. Kommittén har underställt ifrågavarande regleringsfråga länsstyrelsen för yttrande. I skrivelse till kommittén den 16 mars 1931 har länsstyrelsen framhållit, att den ansåge den ifrågasatta indelningen möjlig att genomföra men att däremot talade Hemsjö och Ödenäs socknars bättre kommunikationer med Alingsås. Det vore ej otänkbart med ett landsfiskalsdistrikt bestående av hela Kullings härad, d. v. s. en sammanslagning av Alingsås och Herrljunga distrikt med bibehållande av de nämnda två socknarna i det nya distriktet. För egen del hyser kommittén den uppfattningen, att det med hänsyn till önskvärdheten av möjligast jämna fördelning av folkmängd och arbetskvantiteter är lämpligast, att Vättle distrikt vid en blivande reglering får övertaga en del av Alingsås distrikt. Den omreglering, kommittén sålunda föreslår, framgår av följande uppställning: Vättle

distrikt. folkmängd 10 744

n. v. Vättle distrikt . . av n. v. Alingsås distrikt: Hemsjö socken . . . ödenäs » . . .

» »

1 529 505

12 778

5 641 7 975

13 616

folkmängd

13 529

areal: 4.7 0 Alingsås distrikt. Alingsås distrikt med undantag av nyssnämnda socknar (7 675—2 034) folkmängd n. v. Herrljunga distrikt » areal: 6.4 8 Ale

distrikt.

Oförändrat areal: 5.19

Tillsammans domsagan 39 923 Kommittén får tillstyrka, att ett distrikt indrages inom denna domsaga och i sammanhang därmed en ordinarie landsfiskalstjänst. Länsstyrelsen anser, att i vart och ett av de ifrågavarande tre distrikten erfordras en extra landsfiskal, i Alingsås distrikt därutöver ett kontorsbiträde jämte ett biträdesanslag av 300 kr. samt i Vättle och Ale distrikt biträdesanslag av 900 resp. 800 kr. Det har emellertid synts kommittén, som om biträdesbehovet skulle bliva skäligen tillgodosett, därest i vart och ett av dessa

153 d i s t r i k t placeras en e x t r a ordinarie landsfiskal. A v polisanslaget avlönade e x t r a landsfiskaler äro för n ä r v a r a n d e tilldelade A l e och V ä t t l e distrikt. Borås domsaga. folkmängd 33 0 7 5 . n. v. landsfiskalsdistrikt: Gäsene Ås Vedens Bollebygds

folkmängd 8 684 » 10 251 » 6 642 » 7 498 Tillsammans folkmängd 33 075

areal » » »

5.7 5 4.69 3.55 3.70

areal 17.69

20¶De s a k k u n n i g a /u 1 9 2 4 : I h a n d l i n g a r n a hade i f r å g a s a t t s u t a n tills t y r k a n d e , a t t Vedens och Bollebygds d i s t r i k t skulle sammanföras till ett distrikt, b e n ä m n t F r i s t a d s d i s t r i k t . I enlighet h ä r m e d h a v a de s a k k u n n i g a t i l l s t y r k t minskning av a n t a l e t landsf i s k a l s d i s t r i k t till t r e och därmed i n d r a g n i n g av en landsfiskalstjänst. Länsstyrelsen: Mot s a m m a n s l a g n i n g e n av Vedens och B o l l e b y g d s d i s t r i k t t a l a d e enligt länsstyrelsens u p p f a t t n i n g s a m m a skäl som b e t r ä f f a n d e V a l b o h ä r a d s d i s t r i k t och det ä n n u s t a r k a r e . B å d a distrikten behövde redan nu med h ä n s y n till folkmängden t i l l ä g g s a n s l a g för b i t r ä d e n ; sålunda k u n d e intetdera anses oskäligt litet, och det s a m m a n s l a g n a distriktets areal bleve för stor. Den enda möjliga stationsorten för landsfiskalen skulle bliva B o r å s , beläget utom d i s t r i k t e t vid dess ena ä n d a . K o m m u n a l m y n d i g h e t e r n a i Bolleb y g d s d i s t r i k t hade också i v r i g t p r o t e s t e r a t mot sammanslagningen. Länsstyrelsen a n s å g e sig böra a v s t y r k a d e n s a m m a . Genomförd skulle den framt v i n g a a n s t ä l l a n d e av b i t r ä d e med e x t r a landsfiskalskompetens och arvode, u t a n a t t denne hade full s y s s e l s ä t t n i n g med m e r a kvalificerat arbete. De s a k k u n n i g a 6 / 7 1 9 2 6: D e s a k k u n n i g a hava i sitt förnyade u t l å tande vidhållit sitt förslag om i n d r a g n i n g a v en landsfiskalsbefattning inom B o r å s domsaga. K o m m i t t é n , som anser i n d r a g n i n g av ett d i s t r i k t och därmed av en ordinarie Kommittén landsfiskalstjänst inom Borås d o m s a g a böra ske, vill emellertid för å s t a d k o m m a n d e av j ä m n a r e folkmängdssiffror inom de reglerade distrikten föreslå s å d a n ä n d r i n g i de s a k k u n n i g a s förslag, a t t i s a m b a n d med s a m m a n s l a g n i n g e n av Vedens och Bollebygds d i s t r i k t tvenne socknar av Vedens distrikt, nämligen F r i s t a d s och Borgstena socknar, överflyttas till Å s d i s t r i k t . Det s a m m a n s l a g n a d i s t r i k t e t torde lämpligen böra benämnas Bollebygds d i s t r i k t . R e g l e r i n g e n a v distrikten inom Borås domsaga skulle följaktligen ske enligt följande u p p s t ä l l ning: Gäsene

distrikt.

Oförändrat

folkmängd

8 684

areal: 5.7 5 Ås

distrikt.

n. v. Ås distrikt av n. v. Vedens distrikt: Fristads socken Borgstena »

folkmängd 10 251 » » areal: 5.6 4

1 1 — 311850

1857 648

12 756

154 Bollebygds distrikt. n. v. Bollebygds distrikt folkmängd 7 498 Vedens distrikt med undantag av Fristads och Borgstena socknar (6 642—2 505) » 4137 u 535 areal: 6.3o Tillsammans domsagan 33 075 Länsstyrelsen har föreslagit ett landsfiskalsbiträde och ett biträdesanslag av 600 kr. i Ås distrikt, ett landsfiskalsbiträde och ett biträdesanslag av 450 kr. i Bollebygds distrikt samt ett biträdesanslag av 900 kr. i Gäsene distrikt. För egen del vill kommittén förorda, att Bollebygds distrikt tilldelas en extra ordinarie landsfiskal samt Ås distrikt ett biträdesanslag av 1 440 kr. Gäsene distrikt har med hänsyn till de meddelade nppgifterna rörande arbetsbördan ansetts kunna avvara statsanslag för biträde. Marks domsaga. folkmängd 34 584. n. v. landsfiskalsdistrikt: Sätila Kungsäters Kinna

folkmängd 8 612 » 8 521 » 17 451 Tillsammans folkmängd 34 584

areal 4.24 » 5.12 » 4.76 areal 14.12

D e s a k k u n n i g a 20/n 1 9 2 4: Denna folkmängd kunde icke fördelas på två landsfiskalsdistrikt. Kommittén.

Ej heller kommittén ifrågasätter någon indragning av landsfiskalsdistrikt inom Marks domsaga. I fråga om den nuvarande distriktsindelningen inom denna domsaga har kommittén ansett det förtjänt av närmare övervägande, huruvida icke i ändamål att minska landsfiskalens arbetsbörda i det folkrika Kinna distrikt någon eller några socknar av detta distrikt lämpligen kunde överflyttas till det intilliggande Sätila, eventuellt ock till Kungsäters distrikt, och i detta syfte hos länsstyrelsen anhållit om förslag härutinnan. Länsstyrelsen har emellertid i sin skrivelse till kommittén den 16 juni 1930 framhållit, att länsstyrelsen för sin del funne den nuvarande indelningen vara att föredraga, särskilt med hänsyn därtill, att Kinnadistriktet, sådant det är, just vore ett typiskt exempel på ett distrikt med stor och rörlig befolkning inom jämförelsevis liten areal, där systemet med biträdande landsfiskal vid landsfiskalens sida både ur praktisk och ekonomisk synpunkt vore lämpligt. På grund av vad länsstyrelsen sålunda anfört har kommittén — som visserligen från landsfiskalsföreningen i länet mottagit ett förslag i angivna syfte, gående ut på överflyttning av Örby socken (6 108 inv.) till Sätila distrikt samt överförande från Sätila till Kungsäters distrikt av Surteby-Kattunga, Tostareds och Fotskäls socknar (tillhopa 2 493 inv.) — icke vidare ingått på frågan om en gränsreglering distrikten emellan inom förevarande domsaga. I sitt förslag till biträdesuppsättning i de nuvarande distrikten har läns-

155 styrelsen upptagit för Kinna distrikt en extra landsfiskal och ett kontorsbiträde samt för ett vart av Sätila och Kungsäters distrikt ett biträdesanslag av 900 kr. Med någon ändring av detta förslag vill kommittén förorda, att Kinna, som för närvarande har extra landsfiskal, erhåller en extra ordinarie landsfiskal och ett extra ordinarie kontorsbiträde samt att Sätila och Kungsäters distrikt tilldelas biträdesanslag, det förra 900 kr. och det senare 600 kr. Kinds och Hedvägs härads domsaga. folkmängd 38 319. n. v. landsfiskalsdistrikt: Svenljunga folkmängd 9 898 Tranemo » 7 938 Åsundens » 11084 Redvägs » 9 399 Tillsammans folkmängd 38 319

fJ

areal 6.9 7 » 7.60 » 7.5 o » 6.30 areal 28.37

D e s a k k u n n i g a 20/n 1 9 2 4: Enligt vad de sakkunniga anfört, hade i handlingarna ifrågasatts att uppdela Svenljunga, Tranemo och Åsundens distrikt, samtliga i Kinds härad och tingslag, på allenast två distrikt och således lämna oberört Redvägs distrikt, som motsvarade Redvägs härad och tingslag. Med hänsyn till folkmängdens storlek i de tre förstnämnda distrikten hava dock de sakkunniga funnit nödvändigt att låta även Redvägs distrikt deltaga i omregleringen genom övertagande av fyra socknar från Åsundens distrikt. Återstoden av Kinds härad skulle härigenom kunna uppdelas på två distrikt. Detta har synts de sakkunniga lättast kunna ske genom fördelning av Åsundens distrikt på de båda andra, Svenljunga och Tranemo distrikt. Beträffande den närmare innebörden av förslaget framgår av den utav de sakkunniga angivna uppställningen, att från Åsundens distrikt skulle överflyttas Marbäcks, Grönahögs, Gällstads och Tvärreds socknar till Redvägs distrikt och Länghems, Dannike och Finnekumla socknar till Svenljunga distrikt. Återstoden av Åsundens distrikt skulle tillföras Tranemo distrikt. De nya Svenljunga, Tranemo och Redvägs distrikt skulle härvid få en folkmängd av respektive 12 240, 12 833 och 13 246 invånare enligt folkmängdsförhållandena vid 1930 års ingång. De sakkunniga hava tillstyrkt domsagans uppdelning på tre distrikt och därmed följande indragning av ett landsfiskalsdistrikt. L ä n s s t y r e Is e n : Vidkommande Kinds och Redvägs härad hade, enligt vad länsstyrelsen framhållit, den här föreslagna omregleringen mött motstånd från kommunalmyndigheterna i flera av socknarna inom det till uppdelning på de övriga distrikten föreslagna Åsundens distrikt. I allmänhet hade detta tagit sig uttryck i ett direkt avstyrkande, men även andra förslag till indelningar hade framkommit. För egen del finge länsstyrelsen för närvarande motsätta sig varje omreglering i denna domsaga, De nuvarande distrikten hade en väl avvägd storlek i folkmängdshänseende, och beträffande arealen vore de redan nu större, än önskvärt vore. Olägenheterna av omregleringen skulle sannolikt betydligt överväga fördelarna av en för övrigt tvivelaktig besparing för statskassan. Skulle framdeles, sedan erfarenhet vunnits, hur det nya systemet med statsavlönade biträden verkade, en omreglering befinnas organisatoriskt lämplig, kunde man taga i övervägande de olika förslagen till dess genomförande.

156 D e s a k k u n n i g a 6/r 1 9 2 6 : I sitt förnyade utlåtande hava de sakkunniga vidhållit förslaget om indragning av en landsfiskalsbefattning inom Kinds och Redvägs domsaga. Med hänsyn till att länsstyrelsen på anförda skäl bestämt motsatt sig en indragning av landsfiskalsdistrikt inom Kinds och Redvägs domsaga har kommittén ansett sig, om ock med tvekan, böra ansluta sig till länsstyrelsens uppfattning, att någon indragning av distrikt inom denna domsaga icke lämpligen bör vidtagas. Länsstyrelsen har föreslagit anställande i vartdera Svenljunga, Tranemo och Åsundens distrikt av ett kontorsbiträde samt tilldelande åt landsfiskalen i Redvägs distrikt av ett biträdesanslag å 1 200 kr. Biträdesanslag synas emellertid här genomgående vara till fyllest, och förordar kommittén för Svenljunga distrikt ett belopp av 1 440 kr., för Tranemo Cistrikt 600 kr., för Redvägs distrikt likaledes 600 kr. samt för Åsundens distrikt 900 kr. Sammanfattning.

Vid bifall till kommitténs i det föregående förordade förslag om indragning av vissa landsfiskalsdistrikt inom Älvsborgs län skulle antalet distrikt i länet komma att minskas med sex, varigenom antalet ordinarie landsfiskalstjänster i länet skulle nedbringas från 28 till 22.

Skaraborgs län. I Skaraborgs län hava de sakkunniga i sitt förslag den 20 november 1924 förordat indragning av ett landsfiskalsdistrikt inom en var av Åse, Viste, Barne och Laske domsaga, Kinnefjärdings, Kinne och Kållands domsaga, Skånings, Vilske och Valle domsaga och Vartofta och Frökinds domsaga samt två distrikt inom Gudhems och Kåkinds domsaga. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har i utlåtande den 30 september 1925 icke haft något att erinra mot berörda förslag utan blott i två fall föreslagit ändring i sättet för indelningen av landsfiskalsdistrikten. Åse, Viste, Barne och Laske härads domsaga. folkmängd 33 365. n. v. landsfiskalsdistrikt: Åse folkmängd 5 898 areal Viste » 9 649 » Barne » 11 956 » Laske » 5 862 ^ Tillsammans folkmängd 33 365 areal 10.9 2 D e s a k k u n n i g a 20/n 1 9 2 4: Länsstyrelsen hade föreslagit domsagans uppdelning på tre i stället för fyra distrikt genom Viste distrikts uppdelning mellan Åse och Barne distrikt samt överflyttning av ett område från Barne till Laske distrikt. Enligt den av de sakkunniga angivna uppställningen skulle av Viste distrikt fyra socknar med en sammanlagd folkmängd den 1 januari 1930 av 3 566 invånare överföras till Åse distrikt, Återstoden av Viste distrikt — tillhopa sex

157 socknar med 6 093 invånare — skulle införlivas med Barne d i s t r i k t , som samtidigt skulle a v s t å sju socknar med 6 345 invånare till L a s k e d i s t r i k t . F o l k mängden i de n y a distrikten skulle härigenom bliva resp. 9 464, 11 694 och 12 207 i n v å n a r e . De s a k k u n n i g a h a v a t i l l s t y r k t minskningen till tre l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t och därmed följande i n d r a g n i n g a v en landsfiskalsbefattning. L ä n s s t y r e l s e n : I sitt y t t r a n d e över de s a k k u n n i g a s förslag h a r l ä n s styrelsen f r a m l a g t ett f ö r ä n d r a t förslag till indelning av distrikten inom domsagan, mot vilket de s a k k u n n i g a i y t t r a n d e t den 6 juli 1926 f ö r k l a r a t sig icke h a v a n å g o t a t t erinra. I enlighet h ä r m e d skulle domsagan u p p d e l a s p å följande s ä t t : Åse

distrikt.

n. v. Åse distrikt . . av n. v. Viste distrikt: Bjärby socken Flakebergs » Tengene » Sparlösa » Slädene » Levene » Grästorps köping .

folkmängd 5 898 285 699 701 968 214 1297 980 areal: 3.65 Barne

distrikt.

av n. v. Barne distrikt: Ryda socken Naums » Södra Kedums Longs Skärstads Hällums Önums Vara kommun Vara köping . av Viste distrikt: Återstoden . .

folkmängd 1 149 * 922 928 551 665 258 887 855 1246 4 505 areal: 3.5 2 Laske

distrikt.

n. v. Laske distrikt av Barne distrikt: Återstoden

folkmängd 5 862 » areal: 3.7 5

4. 495

10 357

Tillsammans domsagan 33 365 K o m m i t t é n , som förordar i n d r a g n i n g a v ett l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t inom nu Kommittén. i f r å g a v a r a n d e d o m s a g a och därmed av en ordinarie landsfiskalsbefattning, h a r i likhet med de s a k k u n n i g a icke n å g o t a t t i n v ä n d a mot a t t d i s t r i k t s r e g l e r i n g e n sker i enlighet med länsstyrelsens senare förslag. I skrivelse till kommittén den 14 juni 1930 h a r länsstyrelsen ö v e r l ä m n a t alt e r n a t i v a förslag till b i t r ä d e s u p p s ä t t n i n g , u p p r ä t t a d e dels p å g r u n d v a l a v n u -

158 varande distriktsreglering, dels ock med hänsyn till omregleringen. I fråga om de nya Åse och Laske distrikt har länsstyrelsen föreslagit anställande av ett kontorsbiträde i ett vart av dessa distrikt samt beträffande Barne distrikt anställande av ett landsfiskalsbiträde. Kommittén anser, att Åse och Laske distrikt lämpligen böra tilldelas biträdesanslag om 1 440 kr. vartdera. I Barne distrikt torde ett extra ordinarie kontorsbiträde få anses till fyllest. Kinnefjärdings, Kinne och Kållands härads domsaga. folkmängd 31 253. n. v. landsfiskalsdistrikt: Kinne folkmängd 11849 areal 3.71 Kinnefjärdings » 7 248 i 2.16 Läckö » 5 571 » 2.16 Järpås » 6 585 » 2.24 Tillsammans folkmängd 31 253 areal 10.2 7 D e s a k k u n n i g a 20/n 1 9 2 4: Såsom nödfallsåtgärd hade länsstyrelsen ifrågasatt uppdelning av denna domsaga på allenast två distrikt, vilket uppenbarligen skulle gå väl för sig med hänsyn till arealen och den genom indextalen antydda arbetsmängden. Då emellertid folkmängden i domsagan enligt förutsättningarna vid de sakkunnigas utredning vore för stor för att delas på allenast två distrikt, återstode blott att göra förslag till en delning på tre distrikt. E t t i handlingarna förefintligt förslag avsåge att låta Kinnefjärdings distrikt från Järpås distrikt övertaga socknarna Råda, Kållands-Åsaka och Mellby samt av återstoden av Järpås distrikt jämte Läckö distrikt bilda ett nytt distrikt, kallat Kållands distrikt. De sakkunniga hava tillstyrkt minskning i distriktens antal i denna domsaga till tre och därmed indragning av en landsfiskalstjänst. Kommittén.

Av kommittén tillhandakomna skrivelser under år 1930 till länsstyrelsen från landsfiskalerna i Kinnefjärdings och Läckö distrikt framgår, att dessa ansett den föreslagna uppdelningen av Järpås distrikt vara ur geografiska och praktiska synpunkter föga lämplig. Det nya Kinnefjärdings distrikt komme att med en kil nästan mitt itu klyva det föreslagna Kållands distrikt, varigenom detta nya distrikt finge en synnerligen oregelbunden konfiguration. Den ifrågasatta indelningen komme ock att för tjänstinnehavarna medföra vissa olägenheter vid företagande av tjänsteresor ute i distrikten. Skulle en reglering här äga rum, borde därför hela Kållands härad sammanföras till ett distrikt och Kinnefjärdings distrikt lämnas orubbat. Kommittén har ansett de av ifrågavarande landsfiskaler anförda erinringarna förtjäna avseende. Visserligen hade det ur utjämnings synpunkt varit önskvärt, att Kinnefjärdings distrikt kunnat övertaga någon del av det till indragning ifrågasatta Järpås distrikt. Men å andra sidan synes ett distrikt, bestående av hela Kållands härad, icke komma att överskrida gränserna för ett medelstort distrikt varken med avseende å folkmängd och areal eller med hänsyn till motsebara arbetskvantiteter. Kommittén anser sig därför för sin del böra förorda, att distriktsindelningen inom denna domsaga ordnas enligt nedanstående uppställning, varigenom en ordinarie landsfiskalstjänst skulle bliva obehövlig.

159 Kinne

distrikt.

Oförändrat

folkmängd

11 849

folkmängd

7 248

folkmängd 5 571 » 6 585

areal: 3.71 Kinnefjärdings

distrikt.

Oförändrat areal: 2.16 Kållands

distrikt.

n. v. Läckö distrikt n. v. Järpås » areal: 4.4 o

Tillsammans domsagan 31 253 Enligt länsstyrelsens anvisning erfordras i Kinne distrikt ett landsfiskalsbiträde samt i Kinnefjärdings distrikt ett biträdesanslag av 800 kr. Beträffande det på nyss angivna sätt sammansatta Kållands distrikt föreligger ej något länsstyrelsens förslag i fråga om biträden. Kommittén förordar, att Kinne och Kållands distrikt tilldelas ett extra ordinarie kontorsbiträde vartdera samt Kinnefjärdings distrikt ett biträdesanslag av 1 560 kr.

Skånings, Vilske och Valle domsaga. folkmängd 23 838. n. v. landsfiskalsdistrikt: Axvalls folkmängd 8 508 Skånings » 9 600 Vilske » 5 730 Tillsammans folkmängd 23 838

areal 3.94 » 3.44 » 2.75 areal 10.13

D e s a k k u n n i g a 20/n 19 2 4: Länsstyrelsen hade föreslagit den anordningen, att Skånings distrikt uppdelades på de båda andra distrikten och att i sammanhang därmed tre socknar av Axvalls distrikt flyttades till Vilske distrikt. Enligt den av de sakkunniga angivna uppställningen skulle Skånings distrikt uppdelas på de två övriga distrikten sålunda, att sex socknar (folkmängd tillhopa 4 092 inv.) överflyttades till Axvalls distrikt samt återstoden av Skånings distrikt (folkmängd 5 508 inv.) tillfördes Vilske distrikt. De sakkunniga hava tillstyrkt minskningen av distriktens antal till två och därmed indragning av en landsfiskalstjänst. L ä n s s t y r e l s e n : I sitt yttrande över de sakkunnigas förslag har länsstyrelsen beträffande distriktsindelningen inom Skånings, Vilske och Valle domsaga på det sätt modifierat sitt tidigare förslag härutinnan, att länsstyrelsen frånfallit tanken på överflyttande från Axvalls distrikt av de ovan omförmälda tre socknarna. Denna jämkning har av de sakkunniga lämnats utan anmärkning i deras förnyade utlåtande den 6 juli 1926. I enlighet härmed skulle indelningen i landsfiskalsdistrikt inom Skånings, Vilske och Valle domsaga ske på följande sätt:

160 Axvalls

distrikt.

n. v. Axvalls distrikt av n. v. Skånings distrikt: Härjevads socken Trässbergs » Skallmeja » Saleby » Västra Gerums » Synnerby »

folkmängd 8 508 » > • • » »

!

254 640 530 1337 440 891

12 600

areal: 5.2 7 Vilske

distrikt.

n. v. Vilske distrikt av Skånings distrikt: återstoden

folkmängd 5 730 »

5 508

areal: 4.8 6 Tillsammans domsagan 23 838 Kommittén.

Kommittén, som b i t r ä d e r de s a k k u n n i g a s förslag om u p p d e l n i n g av nu ifrågav a r a n d e domsaga p å t v å d i s t r i k t och i n d r a g n i n g av en ordinarie landsfiskalstjänst, får förorda, a t t distriktsregleringen sker i enlighet med nu å t e r g i v n a uppställning. L ä n s s t y r e l s e n s förslag i f r å g a om biträden u p p t a g e r ett landsfiskalsbiträde i v a r t och ett av de b å d a omreglerade distrikten. K o m m i t t é n b e r ä k n a r en extra ordinarie landsfiskal i A x v a l l s d i s t r i k t och ett e x t r a ordinarie k o n t o r s b i t r ä d e i Vilske distrikt. V a r t o f t a och F r ö k i n d s h ä r a d s d o m s a g a . folkmängd 33 902. n. v. landsfiskalsdistrikt: Vartofta folkmängd 6 478 areal 2.9 5 Dimbo » 6 111 » 3.19 Slättängs » 7 527 » 4.61 Tidaholms » 13 786 » 4.33 Tillsammans folkmängd 33 902 areal 15.08 I Tidaholms d i s t r i k t i n g å r T i d a h o l m s stad med 4 750 i n v å n a r e . S t a d e n h a r egen stadsfiskal, som tillika ä r u t m ä t n i n g s m a n . P å stadsfiskalen ankommer j ä m v ä l skyldigheten a t t i n d r i v a och redovisa resterande k o m m u n a l u t s k y l d e r inom staden, medan m o t s v a r a n d e s k y l d i g h e t i fråga om k r o n o u t s k y l d e r p å v i l a r landsfiskalen. D e s a k k u n n i g a 2 0 /n 1 9 2 4 : L ä n s s t y r e l s e n hade föreslagit, a t t domsagan indelades p å tre l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t i stället för f y r a genom u p p d e l n i n g av Dimbo d i s t r i k t p å V a r t o f t a och S l ä t t ä n g s distrikt, v a r e m o t T i d a h o l m s dis t r i k t borde lämnas oförändrat. R e s u l t a t e t angives i följande u p p s t ä l l n i n g : Vartofta n. v. Vartofta distrikt av n. v. Dimbo distrikt: Ottravads socken Dimbo »

distrikt. folkmängd 6 478 » »

206 579

161 Hömbs socken Varvs » Kungslena » Tiarps » Åsle » Mularps » östra Gerums » Skörtorps » Hångsdala »

folkmängd

310 534 546 277 600 165 182 244 249

» »

10 370

areal: 4.5 5 Slättängs

distrikt.

n. v. Slättängs distrikt av Dimbo distrikt: återstoden

folkmängd 7 527 »

2 219

folkmängd

13 786

areal: 6.20 Tidaholms

distrikt.

Oförändrat areal: 4.33

Tillsammans domsagan 33 902 De s a k k u n n i g a hava t i l l s t y r k t minskningen av landsfiskalsdistrikten i denna domsaga till t r e och d ä r m e d följande i n d r a g n i n g av en landsfiskalstjänst. Kommittén b i t r ä d e r de s a k k u n n i g a s förslag om i n d r a g n i n g av ett lands- Kommitté fiskalsdistrikt i V a r t o f t a och F r ö k i n d s domsaga och därmed av en ordinarie landsfiskalstjänst. L ä n s s t y r e l s e n h a r ansett, a t t i V a r t o f t a distrikt bör finnas ett landsfiskalsbiträde, i S l ä t t ä n g s d i s t r i k t ett kontorsbiträde samt i Tidaholms d i s t r i k t en e x t r a landsfiskal och ett s k r i v b i t r ä d e . I b e t r a k t a n d e av hittills förekomna a r b e t s m ä n g d e r m. m. synes en avsevärd begränsning h ä r u t i n n a n k u n n a vidt a g a s , och föreslår kommittén för Tidaholms d i s t r i k t en extra ordinarie landsfiskal samt för V a r t o f t a och S l ä t t ä n g s distrikt b i t r ä d e s a n s l a g om 1 560 k r . och 1 440 kr. resp. Gudhems och Kåkinds härads domsaga. f o l k m ä n g d 26 018. n. v. landsfiskalsdistrikt: Stenstorps Gudhems Hjo Skövde

folkmängd 5 419 » 5 275 » 9 457 » 5 867 Tillsammans folkmängd 26 018

areal 2.20 » 1.71 » 3.88 » 2.25 areal 10.04

D e s a k k u n n i g a 2 0 /n 1 9 2 4 : Länsstyrelsen hade föreslagit en minskning i denna domsaga från f y r a till två l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t genom a t t dela Skövde distrikt mellan Hjo och Stenstorps d i s t r i k t s a m t förlägga G u d h e m s d i s t r i k t till det n y a Stenstorps d i s t r i k t . R e s u l t a t e t h ä r a v f r a m g å r av följande u p p s t ä l l n i n g :

162 Stenstorps distrikt. n. v. Stenstorps distrikt folkmängd 5 419 n. v. Gudhems » » 5 275 av n. v. Skövde distrikt: Norra Kyrketorps socken » 819 Våmbs ' » » 1015 areal: 4.2 9 Hjo

12 528

distrikt.

n. v. Hjo distrikt av Skövde distrikt: återstoden

folkmängd 9 457 »

4 033

13 490

areal: 5.7 5 Tillsammans domsagan 26 018 De sakkunniga hava tillstyrkt domsagans indelning i två landsfiskalsdistrikt och i sammanhang därmed indragning likaledes av två landsfiskalsbefattningar. Kommittén.

Den föreslagna indragningen av två landsfiskalsdistrikt och därmed av två ordinarie landsfiskalstjänster inom Gudhems och Kåkinds domsaga torde böra genomföras. Enligt länsstyrelsens mening skulle i Stenstorps distrikt erfordras ett landsfiskalsbiträde samt i Hjo distrikt ett landsfiskalsbiträde och ett skrivbiträde. Kommittén föreställer sig, att landsfiskalsgöromålen i dessa distrikt böra av vederbörande landsfiskaler kunna skötas med tillhjälp av extra ordinarie kontorsbiträden. Den för Hjo distrikt avsedda skrivbiträdesbefattningen torde lämpligen kunna ersättas med ett biträdesanslag av förslagsvis 600 kr. Vadsbo härads domsaga. folkmängd 52 712. n. v. landsfiskalsdistrikt: Undenäs folkmängd 8 089 areal 6.34 3.69 8 234 Karlsborgs 4.14 11162 Binnebergs 5.17 12 745 Hasslerörs 7.98 12 482 Hova Tillsammans folkmängd 52 712 areal 27.32 Vadsbo härads domsaga har uppkommit genom sammanslagning från och med den 1 januari 1929 av förutvarande Vadsbo härads norra domsaga och Vadsbo härads södra domsaga. Vadsbo härads norra domsaga omfattade Undenäs, Karlsborgs och Binnebergs landsfiskalsdistrikt och Vadsbo härads södra domsaga Hasslerörs och Hova landsfiskalsdistrikt. Den nya Vadsbo härads domsaga är indelad i två tingslag, vartdera omfattande en av de forna domsagorna. D e s a k k u n n i g a 20 /n 1 9 2 4: De sakkunniga, som vid sin utredning haft att utgå från den tidigare domsagoindelningen, hava ansett folkmängdens storlek lägga hinder i vägen för indragning av något av ifrågavarande distrikt.

163 Om ock folkmängden i och för sig icke skulle utgöra direkt hinder för upp- Kommittén delning av Vadsbo härads domsaga på fyra distrikt, lärer det på grund av vissa av de ifrågavarande distriktens redan nu stora areal erbjuda betydande svårigheter att med iakttagande av invånarantalets begränsande per distrikt till omkring 14 000 invånare på lämpligt sätt genomföra en omreglering av domsagans distrikt i ändamål att kunna indraga en landsfiskalsbefattning. För övrigt har kommittén funnit, att landsfiskalernas arbetsbörda i samtliga de nuvarande distrikten är ganska avsevärd. Med hänsyn härtill ifrågasätter kommittén icke någon förändring i distriktsindelningen inom denna domsaga. Länsstyrelsens förslag till biträdesuppsättning upptager ett landsfiskalsbiträde i ett vart av Binnebergs, Hasslerörs och Hova distrikt samt biträdesanslag om 800 kr. i vartdera Undenäs och Karlsborgs distrikt. I de tre förstnämnda distrikten torde enligt kommitténs mening extra ordinarie landsfiskalsbefattningar böra inrättas, en i vartdera distriktet. Beträffande de två sistnämnda förordar kommittén biträdesanslag till belopp av 1 440 kr. för Undenäs distrikt och 1 560 kr. för Karlsborgs distrikt. Vid bifall till kommitténs i det föregående tillstyrkta förslag om ändrad in- Sammanfatt n delning av landsfiskalsdistrikten inom Skaraborgs län skulle distriktens antal "' 9komma att minskas med sex, varigenom antalet ordinarie landsfiskalsbefattningar i länet skulle nedbringas från 24 till 18.

Värmlands län. I Värmlands län hava de sakkunniga i sitt förslag den 20 november 1924 föreslagit indragning av ett landsfiskalsdistrikt inom Östersysslets domsaga, huvudsakligen genom uppdelning av Storfors distrikt på Filipstads och Vase distrikt. Östersysslets domsaga. folkmängd 35 106. n. v. landsfiskalsdistrikt: Filip§tad8 folkmängd 9 818 areal 12.93 Storfors » 7 240 » 6.67 Kristinehamns » 8 530 » 6.39 Vase » 9 518 » 6.51 Tillsammans folkmängd 35 106 areal 32.50 D e s a k k u n n i g a 20/u 1 9 2 4: Länsstyrelsen, som icke tillstyrkt någon minskning överhuvud taget av landsfiskalsdistriktens antal i länet, hade påvisat en möjlighet till indragning av ett landsfiskalsdistrikt i östersysslets domsaga genom att uppdela Storfors distrikt på Filipstads och Vase distrikt på det sätt, att Brattfors socken införlivades med Filipstads distrikt samt Kroppa och Lungsunds socknar överflyttades till Vase distrikt, samtidigt som ölme socken överfördes från Vase till Kristinehamns distrikt. De sakkunniga hava tillstyrkt minskning med ett landsfiskalsdistrikt i denna domsaga och därmed indragning av en landsfiskalstjänst.

.164 L ä n s s t y r e l s e n : Länsstyrelsen har i utlåtande den 30 september 1925 under åberopande av ett länsstyrelsens tidigare uttalande bestämt avstyrkt Storforsdistriktets delning på två andra distrikt och därvid framhållit, att den föreslagna indragningen skulle medföra avsevärda olägenheter för den därav berörda ortsbefolkningen och höjda kostnader för landsfiskalens anlitande. Förläggningen av en del av Storfors distrikt till Vase distrikt skulle medföra sammanslagning av ren jordbruksbygd med ett utpräglat arbetardistrikt, vilka områden för närvarande hade föga beröring med varandra och tillsammans skulle bilda ett synnerligen oformligt område. D e s a k k u n n i g a 6/7 1 9 2 6 : I sitt förnyade utlåtande hava de sakkunniga förklarat sig avstå från förslaget om indragning av ett landsfiskalsdistrikt i denna domsaga. Kommittén.

Genom utökande av Vase distrikt med Kroppa och Lungsunds socknar skulle distriktets folkmängd ökas från 7 244 till 13 341 invånare samtidigt som arealen skulle ökas från 6.5 kvmil till omkring 9.2 kvmil. Distriktet skulle få en synnerligen långsträckt och oregelbunden form och för landsfiskalen erbjuda betydande svårigheter med hänsyn till de långa och tidsödande resorna, I likhet med vad länsstyrelsen och jämväl de sakkunniga i deras senare yttrande uttalat anser kommittén lämpligast, att den nuvarande indelningen inom denna domsaga bibehålles. Länsstyrelsen har i skrivelse till kommittén den 10 juni 1930 föreslagit ett landsfiskalsbiträde i vartdera Filipstads och Vase distrikt samt ett biträdesanslag av 900 kr. i vartdera Storfors och Kristinehamns distrikt. Enligt kommitténs mening torde emellertid i vart och ett av de båda förstnämnda distrikten biträdesbehovet kunna tillgodoses genom placering därstädes av ett extra ordinarie kontorsbiträde. Det för Storfors distrikt avsedda anslaget synes kunna begränsas till 600 kr. Mellansysslets domsaga. folkmängd 44 751. n. v. landsfiskalsdistrikt: Karlstads Kils Ransäters Grums .

folkmängd 15 561 11078 7 898 10 214 Tillsammans folkmängd 44 751

areal 2.70 4.51 3.7 7 4.97

areal 15.9 5

20¶De s a k k u n n i g a /n 1 9 2 4: Denna folkmängd kunde icke lämpligen delas upp på mindre än fyra landsfiskalsdistrikt. Kommittén.

Ej heller kommittén ifrågasätter någon minskning av antalet landsfiskalsdistrikt inom denna domsaga. Länsstyrelsens förslag i fråga om biträden innefattar anställande av en extra landsfiskal och ett kontorsbiträde i Karlstads distrikt. Vidare beräknar länsstyrelsen för ett vart av Kils och Grums distrikt ett landsfiskalsbiträde och ett skrivbiträde samt för Ransäters distrikt ett kontorsbiträde. Från polis-

165 anslaget avlönad extra landsfiskal finnes för närvarande anställd såväl i Karlstads som i Grums distrikt. Efter övervägande äv på biträdesfrågan inverkande omständigheter har kommittén kommit till den uppfattningen, att biträdesfrågan i dessa distrikt bör kunna lämpligen ordnas på följande sätt, nämligen i Karlstads distrikt en extra ordinarie landsfiskal och ett biträdesanslag av 2 580 kr., i Kils distrikt en extra ordinarie landsfiskal, i Grums distrikt ett extra ordinarie kontorsbiträde och i Ransäters distrikt ett biträdesanslag av 1 440 kr. Södersysslets domsaga. folkmängd 26 606. n. v. landsfiskalsdistrikt: Näs Gillbergs

folkmängd 13 293 » 13 313 Tillsammans folkmängd 26 606

areal 7.50 » 12.6 7 areal 20.17

D e s a k k u n n i g a 20/u 1 9 2 4: Minskning i antalet distrikt till ett kunde uppenbarligen icke ifrågakomma. P å grund av folkmängdens storlek är en sammanslagning av domsagans båda Kommitté: landsfiskalsdistrikt utesluten. Enligt länsstyrelsens anvisning borde i Näs distrikt finnas ett landsfiskalsbiträde och ett skrivbiträde samt i Gillbergs distrikt ett landsfiskalsbiträde och ett anslag av 900 kr. Kommittén har beräknat för vart och ett av ifrågavarande distrikt en extra ordinarie landsfiskal samt för Näs distrikt därjämte ett anslag av 600 kr. Nordmarks härads domsaga. folkmängd 18 787. n. v. landsfiskalsdistrikt: Årjängs folkmängd 10 422 Järnskogs » 8 365 Tillsammans folkmängd 18 787

areal 11.78 » 8.55 areal 20.3 3

D e s a k k u n n i g a 20/n 19 2 4: Även i denna domsaga vore folkmängden för stor för att ingå i ett distrikt. Folkmängdens storlek utgör direkt hinder för en sammanslagning av båda Kommitté dessa landsfiskalsdistrikt. Uti länsstyrelsens förslag, att för Årjängs distrikt upptaga ett landsfiskalsbiträde samt för Järnskogs distrikt ett kontorsbiträde, har kommittén vidtagit den ändringen, att för förstnämnda distrikt beräknas en befattningshavare av extra ordinarie kontorsbiträdes grad och för sistnämnda distrikt ett biträdesanslag av 1 440 kr.

166 Jösse härads domsaga. folkmängd 35 224. n. v. landsfiskalsdistrikt: Charlottenbergs Arvika

folkmängd 15 029 » 20195 Tillsammans folkmängd 35 224

areal 11.30 » 8.54 areal 19.84

I Arvika landsfiskalsdistrikt ingår Arvika stad med 8 003 invånare. har egen stadsfiskal, men landsfiskalen är utmätningsman därstädes.

Staden

D e s a k k u n n i g a 20/n 1 9 2 4: Den nuvarande indelningen på två landsfiskalsdistrikt måste kvarstå. Kommittén.

Kommittén biträder de sakkunnigas mening, att någon förändring i distriktsindelningen inom denna domsaga icke är möjlig att genomföra. Biträdesfrågan beträffande ifrågavarande distrikt bör enligt länsstyrelsens förslag ordnas på det sätt, att för Charlottenbergs distrikt beräknas en extra landsfiskal och ett skrivbiträde samt för Arvika distrikt en extra landsfiskal och ett kontorsbiträde. I båda dessa distrikt finnas för närvarande från polisanslaget avlönade extra landsfiskaler anställda. Kommittén anser sig icke kunna ansluta sig till länsstyrelsens förslag i vidare mån, än att Charlottenbergs distrikt med hänsyn till dess egenskap av gränsdistrikt får sig tilldelat en extra ordinarie landsfiskal och att i Arvika distrikt placeras ett extra ordinarie kontorsbiträde. I övrigt synes biträdesbehovet kunna fyllas genom biträdesanslag, 900 kr. i förstnämnda och 1 560 kr. i sistnämnda distrikt. Fryksdals härads domsaga. folkmängd 33 916. n. v. landsfiskalsdistrikt: Rottna folkmängd 10 2511 Värmlands-Sunne » 10 5971 Torsby » 13 068 Tillsammans folkmängd 33 916

areal 8.7 6 » 5.7 4 » 13.31 areal 27.81

D e s a k k u n n i g a 20/n 1 9 2 4 : Dessa tre landsfiskalsdistrikt vore givetvis behövliga inom denna domsaga. Kommittén.

Såväl på grund av folkmängdens storlek som ock med hänsyn till de geografiska förhållandena bör någon indragning av landsfiskalsdistrikt här icke vidtagas. Länsstyrelsen har upptagit ett landsfiskalsbiträde för ett vart av Rottna, Värmlands-Sunne och Torsby distrikt samt för sistnämnda distrikt jämväl ett biträdesanslag av 900 kr. I Torsby distrikt, där för närvarande extra landsfiskal finnes, torde enligt kommitténs mening jämväl i fortsättningen erfordras 1

Approximativ siffra.

167 en biträdande tjänsteman med landsfiskalskompetens. Det ifrågasatta biträdesanslaget synes även böra anvisas. Beträffande åter vart och ett av de båda övriga distrikten förordar kommittén ett extra ordinarie kontorsbiträde ävensom för Värmlands-Sunne distrikt ett anslag av 600 kr. Älvdals och Nyeds härads domsaga. folkmängd 37 251. n. v. landsfiskalsdistrikt: Finnskoga folkmängd 7 813 Ekshärads » 9 662 Uddeholms » 12 494 Nyeds __» 7 282 Tillsammans folkmängd 37 251

areal 23.00 » 16.39 » 9.03 » 6.49 areal 54.91

D e s a k k u n n i g a 20/n 1 9 2 4: Folkmängden, för sig tagen, kunde väl icke anses utgöra något oöverstigligt hinder för en omreglering av dessa fyra landsfiskalsdistrikt till blott tre. Men regleringen hindrades därav, att flera av socknarna inom domsagan vore mycket folkrika. Sålunda kunde en omreglering icke tänkas utan utvidgning av någotdera av de i norr och söder belägna distrikten Finnskoga och Nyeds. För en sådan utvidgning kunde, enligt förutsättningarna, icke användas mindre än en hel socken. Men Finnskoga distrikt gränsade inom domsagan endast till Ekshärads socken om 6 750 invånare (6 582 inv. år 1930), och Nyeds härad gränsade inom domsagan endast till Norra Råda socken med 10 386 invånare (10 315 inv. år 1930). I vartdera fallet bleve det nya distriktet för stort. Under nu föreliggande förutsättningar kunde därför någon minskning av antalet landsfiskalsdistrikt i denna domsaga icke äga rum. Ej heller enligt kommitténs mening förefinnas förutsättningar för en lämp- Kommittén lig indelning av domsagan på tre landsfiskalsdistrikt. Länsstyrelsens förslag till biträdesuppsättning upptager ett landsfiskalsbiträde i vartdera Finnskoga, Ekshärads och Uddeholms distrikt samt för sistnämnda distrikt jämväl ett biträdesanslag av 900 kr. För Nyeds distrikt beräknas ett biträdesanslag av likaledes 900 kr. Förslaget i fråga föranleder från kommitténs? sida allenast till den formella ändringen, att de föreslagna landsfiskalsbiträdena utbytas mot extra ordinarie landsfiskaler. Enligt vad som framgår av det ovan anförda ifrågasattes inom Värmlands län icke någon förändring i distriktsindelningen, vadan antalet ordinarie landsfiskalstjänster i länet skulle förbliva vid det nuvarande antalet 21.

Örebro län. I Örebro län hava de sakkunniga den 20 november 1924 föreslagit indragning av två landsfiskalsdistrikt genom minskning äv landsfiskalsdistriktens antal i östernärkes domsaga från fem till fyra och av antalet dylika distrikt i Västernärkes domsaga från sex till fem.

Sammanfattning.

168 Östernärkes domsaga. folkmängd 48 037. n. v. landsfiskalsdistrikt: Tysslinge Örebro Askers Sköllersta Glanshammars

folkmängd 7 737 » 14 667 » 9 458 » 9 408 » 6 767 Tillsammans folkmängd 48 037

areal 3.9 5 » 2.32 » 3.79 » 5.70 » 3.58 areal 19.34

D e s a k k u n n i g a 20/u 1 9 2 4: I handlingarna förelåge ett förslag till indelning av denna domsaga på fyra landsfiskalsdistrikt i stället för fem genom att dela Tysslinge distrikt på Örebro, Askers och Sköllersta distrikt. Eventuellt skulle Sköllersta distrikt lämnas oförändrat, men då detta skulle medföra alltför stor ökning av Glanshammars distrikt, måste detta eventuella förslag lämnas å sido, till dess frågor om införlivning med Örebro stad av större eller mindre delar av Längbro och Almby socknar kommit närmare sin lösning. För övrigt befunne sig dessa båda socknar enligt senare folkmängdsuppgifter i mycket stark tillväxt i invånarantal. De sakkunniga hava för sin del tillstyrkt ett annat alternativ, gående ut på en uppdelning av Örebro distrikt på Tysslinge, Glanshammars och Sköllersta distrikt så, att till Tysslinge distrikt överföras Ånsta och Längbro socknar, till Glanshammars distrikt Axbergs, Hovsta och Ekers socknar samt till Sköllersta distrikt Almby socken. Vid ett genomförande av detta förslag skulle folkmängden i dessa distrikt med utgångspunkt från 1920 års folkmängdssiffror uppgå till resp. 12 320, 10 262 och 12 272 invånare. L ä n s s t y r e l s e n : I utlåtande den 30 september 1925 har länsstyrelsen såsom skäl mot den föreslagna regleringen inom östernärkes domsaga huvudsakligen åberopat den1 starka ökningen i folkmängden inom nuvarande Örebro distrikt samt den omständigheten, att fråga förelåge om införlivande med Örebro stad av Längbro socken antingen i dess helhet eller till de delar, som vore belägna närmast staden. I ärendets nuvarande läge funne sig länsstyrelsen däremot böra hemställa om en sådan reglering av distriktsindelningen, att Axbergs och Hovsta socknar, såsom av de sakkunniga jämväl föreslagits, överflyttades från Örebro till Glanshammars distrikt. Landsfiskalen i Örebro distrikt vore nämligen i mycket stort behov av lättnader i arbetsbördan, och Glanshammars distrikt kunde utan större svårighet upptaga nämnda båda socknar, vilka, även på grund av sitt läge väl lämpade sig för en dylik överflyttning. Däremot finge länsstyrelsen avstyrka, att enligt de sakkunnigas förslag jämväl Ekers socken förlades till Glanshammars distrikt. Om och när en indragning av Örebro distrikt kunde komma till stånd, syntes nämligen denna socken jämte Ånsta och återstående del av Längbro böra hänföras till Tysslinge distrikt, som bättre än Glanshammars distrikt ägnade sig för detta ändamål. D e s a k k u n n i g a 6/7 1 9 2 6 : De sakkunniga hava i sitt förnyade utlåtande förklarat sig anse de av länsstyrelsen anförda omständigheterna böra giva anledning till att frågan om indragning av ett landsfiskalsdistrikt inom Östernärkes domsaga nu borde få förfalla. Vad styrelsen anfört i syfte att åstadkomma en omreglering av distrikten i denna domsaga utan samband med minskning av landsfiskalsdistriktens antal hade icke synts de sakkunniga föranleda något uttalande från deras sida.

169 Den av de sakkunniga föreslagna uppdelningen av Örebro distrikt på bland Kommittén. annat Tysslinge distrikt på det sätt, att till sistnämnda distrikt överflyttades Ånsta och Längbro socknar, torde av numera föreliggande anledningar icke böra komma till stånd. Dels skulle på grund av folkmängdens starka ökning inom Längbro socken under senare år Tysslinge distrikt enligt 1930 års siffror få en folkmängd av 14 493 personer, vilken, redan nu väl stor för ett distrikt, sannolikt komme att snart än ytterligare ökas. Av ännu större betydelse är, att utredning alltjämt pågår rörande inkorporering, helt eller delvis, med Örebro stad av den i Örebro landsfiskalsdistrikt ingående Längbro socken. Därest, såsom det kan förväntas, hela Längbro socken kommer att införlivas med staden, torde bättre förutsättningar uppstå för en omreglering av distrikten inom Östernärkes domsaga i syfte att kunna indraga en landsfiskalsbefattning. I avvaktan härpå synes det kommittén lämpligast, att den nuvarande distriktsindelningen får tills vidare bestå. Enligt länsstyrelsens i skrivelse till kommittén den 4 juni 1930 lämnade anvisning borde i Tysslinge distrikt anställas ett skrivbiträde, i Örebro distrikt en extra landsfiskal, ett kontorsbiträde och ett skrivbiträde, i vartdera av Askers och Sköllersta distrikt ett skrivbiträde samt i Glanshammars distrikt finnas tillgängligt ett biträdesanslag av 600 kr. Kommittén får föreslå, att Örebro distrikt, där redan nu finnas två tjänstebiträden, därav en extra landsfiskal, placeras en extra ordinarie landsfiskal och ett extra ordinarie kontorsbiträde samt att ett vart av Tysslinge, Askers, Sköllersta och Glanshammars distrikt tilldelas ett biträdesanslag av 900 kr.

Västernärkes domsaga. folkmängd 52 273. n. v. landsfiskalsdistrikt: Hallsbergs Kumla Grimstens Sundbo . Fjugesta Svarta .

nän£rd 10 288 folkmängd » 12 058 » 7 069 » 9 520 » 5 623 » 7 715 Tillsammans folkmängd 52 273

areal 4.3 o » » » » »

2.ii 3.ii 5.7 3 3.16 6.38

areal 24.7 9

. D e s a k k u n n i g a 2 7n 1 9 2 4 : I handlingarna hade ifrågasatts att vinna minskning med ett distrikt genom att av de fyra förstnämnda distrikten bilda tre distrikt. En stor svårighet därvid syntes dock vara, att man icke _ torde kunna, såsom avsetts, överflytta Lerbäcks socken till Sundbo distrikt. Det skulle giva en folkmängd i det nya distriktet av 15 898, 1 vilket med nära 2 000 överskrede den i förutsättningarna angivna gränsen. En Q utväg, som syntes leda till målet, vore att sammanslå Fjugesta och Svarta distrikt, under namnet Edsberg, och i sammanhang därmed från dessa distrikt till Grimstens distrikt flytta Skagershults och Tåiigeråsa socknar. Resultatet framgår av följande uppställning: 1

Enligt 1920 års folkmängdssiffror.

12—311850

170 Hallsbergs

distrikt.

Oförändrat

folkmängd

10 288

folkmängd

12 058

areal: 4.3o Kumla

distrikt.

Oförändrat areal: 2 . H Grimstens

distrikt.

n. v. Grimstens distrikt av n. v. Fjugesta distrikt: Tångeråsa socken av n. v. Svarta distrikt: Skagershults socken

folkmängd 7 069 »

»

8 967

folkmängd

9 520

areal: 5.10 Sundbo

distrikt.

Oförändrat areal: 5.7 3 Edsbergs

distrikt.

av Fjugesta distrikt: återstoden av Svarta distrikt: återstoden

folkmängd 5 133 »

6 307

areal: 7.5 5 Tillsammans domsagan 52 273 D e s a k k u n n i g a h a v a t i l l s t y r k t m i n s k n i n g p å a n g i v n a s ä t t av antalet landsfiskalsdistrikt i denna domsaga med ett och i s a m m a n h a n g därmed i n d r a g n i n g av en landsfiskalsbefattning. L ä n s s t y r e l s e n : V i d k o m m a n d e frågan om reglering av landsfiskalsdistrikten inom V ä s t e r n ä r k e s domsaga h a d e länsstyrelsen funnit en sådan lösn i n g v a r a a t t föredraga, som möjliggjorde en s a m t i d i g t väl behövlig delning av K a r l s k o g a l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t inom N o r a domsaga. Med h ä n s y n till hinder i domsagoindelningen k u n d e emellertid en dylik reglering icke under nuv a r a n d e förhållanden i f r å g a k o m m a . D e t a v de s a k k u n n i g a f r a m l a g d a forslaget, enligt vilket till Grimstens d i s t r i k t skulle överföras från F j u g e s t a d i s t r i k t T å n g e r å s a socken och från S v a r t a d i s t r i k t S k a g e r s h u l t s socken s a m t återstående delar av s i s t n ä m n d a b å d a d i s t r i k t därefter sammanföras till ett distrikt, syntes visserligen icke v a r a omöjligt a t t genomföra. Med h ä n s y n till det n y a d i s t r i k t e t s stora u t s t r ä c k n i n g k o m m e emellertid en d y l i k reglering a t t bliva till avsevärd olägenhet för stora delar a v distriktets befolkn i n g och icke minst för den a v l ä g s e t belägna, förut till V ä r m l a n d s lan horande delen av N y s u n d s socken, som enligt k u n g l . brev den 25 a u g u s t i 1922 overförts till Örebro län. Med h ä n s y n till distriktets besvärlighet finge förmodligen ock en b i t r ä d a n d e landsfiskal a n s t ä l l a s d ä r s t ä d e s till landsfiskalens hjälp, och vinsten a v regleringen bleve i följd h ä r a v h u v u d s a k l i g e n , a t t en ordinarie tjänsteman ersattes med en e x t r a s å d a n . U n d e r framhållande av dessa omständigheter h a r länsstyrelsen emellertid funnit sig icke b ö r a ovill-

171 korligen avstyrka den ifrågasatta minskningen i distriktens antal, därest en sådan av särskilda skäl funnes oundgänglig. D e s a k k u n n i g a 6/T 1 9 2 6 : I sitt senare utlåtande hava de sakkunniga förklarat sig anse den föreslagna minskningen av antalet landsfiskalsdistrikt inom Västernärkes domsaga vara nödvändig i jämförelse med föreslagen minskning av antalet distrikt i andra län. Kommittén biträder de sakkunnigas uppfattning rörande nödvändigheten Kommittén av indragning av ett landsfiskalsdistrikt inom denna domsaga och därmed av en ordinarie landsfiskalstjänst. Länsstyrelsens förslag i fråga om fyllande av behovet av biträden uti nu ifrågavarande distrikt upptager ett kontorsbiträde i Hallsbergs distrikt, en extra landsfiskal i ett vart av Kumla och Edsbergs distrikt samt ett skrivbiträde i ett vart av Grimstens och Sundbo distrikt. Vid övervägande av detta förslag finner sig kommittén böra förorda, att i vart och ett av Kumla och Edsbergs distrikt anställes en extra ordinarie landsfiskal, i Hallsbergs distrikt ett extra ordinarie kontorsbiträde samt att Grimstens och Sundbo distrikt tilldelas biträdesanslag, det förra till ett belopp av 1 440 kr. och det senare till ett belopp av 900 kr. Nora domsaga. folkmängd 40 210. n. v. landsfiskalsdistrikt: Karlskoga Hällefors Nora

folkmängd 21297 » 9 002 » 9 911 Tillsammans folkmängd 40 210

areal 7.46 » 9.03 » 9.33 areal 25.8 2

D e s a k k u n n i g a 20 /n 1 9 2 4: Någon möjlighet funnes icke att dela dessa landsfiskalsdistrikt på blott två distrikt. Någon omreglering av landsfiskalsdistrikten inom Nora domsaga i syfte att Kommittén kunna genomföra en indragning av distrikt är ej heller enligt kommitténs mening möjlig. Länsstyrelsens förslag beträffande distriktens förseende med biträden upptager en extra landsfiskal, ett landsfiskalsbiträde och ett skrivbiträde i Karlskoga distrikt, ett landsfiskalsbiträde i Hällefors distrikt samt en extra landsfiskal i Nora distrikt. I Karlskoga distrikt, där biträdesbehovet för närvarande är tillgodosett genom en extra landsfiskal och ett annat tjänstebiträde, avlönade från polisanslaget, torde, enligt kommitténs mening, tillsvidare böra placeras en extra ordinarie landsfiskal och ett extra ordinarie kontorsbiträde. Även i Nora distrikt finnes en från polisanslaget avlönad extra landsfiskal, som bör ersättas med en extra ordinarie landsfiskal. Beträffande Hällefors distrikt föreslår kommittén ett extra ordinarie kontorsbiträde.

172 Lindes domsaga. folkmängd 34109. n. v. landsfiskalsdistrikt: Fellingsbro Lindes Ljusnarsbergs

folkmängd 10 931 » 12 439 » 10 739 Tillsammans folkmängd 34 109

areal 4.96 »10.14 » 6.6 6 areal 21.76

D e s a k k u n n i g a 20 /n 1 9 2 4: Icke heller denna domsaga kunde delas på två landsfiskalsdistrikt. Kommittén.

Den nuvarande distriktsindelningen inom Lindes domsaga torde böra lämnas orubbad. I ett vart av Lindes och Ljusnarsbergs distrikt bör enligt länsstyrelsens mening finnas en extra landsfiskal och ett skrivbiträde samt i Fellingsbro distrikt ett landsfiskalsbiträde. För egen del anser kommittén, att i vart och ett av dessa distrikt bör placeras en extra ordinarie landsfiskal. I Lindes och Ljusnarsbergs distrikt äro för övrigt redan för närvarande extra landsfiskaler förordnade med avlöning från polisanslaget. Vid en omreglering av vissa landsfiskalsdistrikt inom Örebro län i enlighet med vad kommittén ovan förordat skulle antalet distrikt i länet minskas med ett, varigenom antalet ordinarie landsfiskalstjänster i länet skulle nedbringas från nu 17 till 16.

Västmanlands län. I Västmanlands län hava de sakkunniga i sitt förslag den 20 november 1924 förordat indragning av ett landsfiskalsdistrikt inom en var av Västmanlands västra och Västmanlands östra domsaga. Länsstyrelsen i Västmanlands län har i yttrande den 24 september 1925 åberopat, vad länsstyrelsen anfört i ett tidigare uttalande den 14 juni 1924 av innehåll, att distrikten inom länet i sin nuvarande utformning hörde till de mera arbetstyngda inom riket och att antalet landsfiskalsdistrikt inom länet under de sista tjugu åren minskats med icke mindre än fem. Vidare har länsstyrelsen nu anfört, att därest emellertid en minskning skulle bliva beslutad, länsstyrelsen kunde godtaga den jämkning i länsstyrelsens tidigare förslag, som de sakkunniga vidtagit. De sakkunniga hava i sitt förnyade utlåtande den 6 juli 1926 anfört, att då statistiken rörande folkmängd, areal och arbetskvantitet i de domsagor, inom vilka de sakkunniga ifrågasatt minskning i antalet landsfiskalsdistrikt, icke visade några alltför stora tal, de sakkunniga ansåge sig böra vidhålla sina förslag beträffande Västmanlands län. I följd av Kungl. Maj:ts beslut den 14 juni 1928 har Västmanlands södra domsaga från och med den 1 januari 1929 uppdelats på Västmanlands västra

173 och Västmanlands norra domsagor sålunda, att Snevringe härads tingslag tillagts den förra domsagan samt Tuhundra, Siende och Yttertjurbo härads tingslag tillförts den senare domsagan, vilken därefter benämnes Västmanlands mellersta domsaga. Genom denna minskning av antalet domsagor i länet torde visserligen enligt kommitténs mening någon ökad möjlighet icke yppa sig att minska antalet landsfiskalsdistrikt inom länet utöver vad de sakkunniga föreslagit. Men den genomförda domsagoregleringen har nödvändiggjort vissa jämkningar i de sakkunnigas förslag till distriktsreglering inom de områden, som omfattades av de förutvarande Västmanlands västra, Västmanlands norra och Västmanlands södra domsagor, varför kommittén beträffande Västmanlands västra och mellersta domsagor i det följande framlägger nya förslag till distriktsindelning. Västmanlands västra domsaga. folkmängd 43 144. n. v. landsfiskalsdistrikt: Arboga folkmängd 9 921 Köpings » 7H6 Skinnskattebergs » 6 919 Ramnäs » 11 612 Kolbäcks » 10 392 Tillsammans folkmängd 45 960

areal 3.7 7 » 4.79 » 6.94 » 5.28 » 3.62 areal 24.4 0

Att domsagan uppvisar mindre folkmängd än det sammanlagda invånarantalet i distrikten är beroende därpå, att den i Ramnäs distrikt ingående Lillhärads socken och de i Kolbäcks distrikt ingående Västerås-Barkarö och Dingtuna socknar efter ovannämnda domsagoreglering tillhöra Västmanlands mellersta domsaga. ^ Såsom redan antytts, torde i anslutning till de sakkunnigas förslag indrag- Kommittén ning av ett landsfiskalsdistrikt inom Västmanlands västra domsaga kunna vidtagas genom Köpings distrikts uppdelning på de intilliggande distrikten. Samtidigt böra självfallet förenämnda Lillhärads, Västerås-Barkarö och Dingtuna socknar avsöndras från Ramnäs och Kolbäcks distrikt samt införlivas med distrikt, tillhörande Västmanlands mellersta domsaga. I skrivelse till kommittén den 25 juni 1930 har länsstyrelsen lämnat vissa anvisningar till en sådan reglering. Inom västra domsagan synes indelningen kunna ske enligt följande uppställning. Arboga

distrikt.

n. v. Arboga distrikt av n. v. Köpings distrikt: Västra Skedvi socken Himmeta » Bro »

folkmängd 9 921 » » » areal: 6.99

1099 882 J_682

i3584

174 Skinnskattebergs distrikt. n. v. Skinnskattebergs distrikt folkmängd 6 919 av Köpings distrikt: Malma socken » 2142 areal: 7.2 5 Ram/näs distrikt. n. v. Ramnäs distrikt med undantag av Lillhärads och Bergs socknar (11 612—1 380) . . . . . areal: 4.2 o

folkmängd

9 061

10 232

Kolbäcks distrikt. n. v. Kolbäcks distrikt med undantag av VästeråsBarkarö och Dingtuna socknar (10 392— 2 309) folkmängd 8 083 av Ramnäs distrikt: Bergs socken » 873 av Köpings distrikt: Odensvi socken » 1311 10 267 areal: 4.35 Tillsammans domsagan 43 144 Kommittén föreslår domsagans indelning på fyra landsfiskalsdistrikt och därmed indragning av en ordinarie landsfiskalstjänst. Länsstyrelsen har i sitt i förenämnda skrivelse den 25 juni 1930 avgivna förslag till landsfiskalernas inom länet förseende med biträden upptagit en extra landsfiskal och ett biträdesanslag av 500 kr. i Arboga distrikt, en extra landsfiskal och ett biträdesanslag av 300 kr. i Ramnäs distrikt samt ett landsfiskalsbiträde i vartdera Skinnskattebergs och Kolbäcks distrikt. Då i Arboga, Ramnäs och Kolbäcks distrikt för närvarande finnas anställda med bidrag från polisanslaget avlönade extra landsfiskaler och dylika tjänstemän erfordras även för framtiden, förordar kommittén placering av en extra ordinarie landsfiskal i vart och ett av dessa distrikt. Landsfiskalen i Skinnskattebergs distrikt, som nu åtnjuter bidrag av statsmedel för avlönande av en extra landsfiskal, synes däremot böra tilldelas allenast ett biträdesanslag av 1 440 kr. Västmanlands mellersta domsaga. folkmängd 36 924. n. v. landsfiskalsdistrikt: Norbergs folkmängd 12 726 Västerfärnebo » 7 063 Skultuna » 6 197 Västerås » 8 122 Tillsammans folkmängd 34108

areal 4.82 » 5.86 » 4.03 » 3.74 areal 18.4 5

Att domsagans folkmängd överstiger landsfiskalsdistriktens är beroende av att, såsom förut är nämnt, domsagan omfattar vissa socknar, tillhörande landsfiskalsdistrikt inom Västmanlands västra domsaga.

175 Om h ä n s y n tages allenast t i l l folkmängden, skulle n å g o t egentligt hinder icke Kommittén föreligga a t t fördela mellersta domsagan p å t r e d i s t r i k t i stället för p å fyra, exempelvis genom u p p d e l n i n g p å Västerfärnebo och V ä s t e r å s d i s t r i k t av det m e l l a n l i g g a n d e S k u l t u n a distrikt, varvid till V ä s t e r å s d i s t r i k t borde s a m t i d i g t hänföras L i l l h ä r a d s , D i n g t u n a och V ä s t e r å s - B a r k a r ö socknar från v ä s t r a doms a g a n . E n dylik u p p d e l n i n g h a r dock synts k o m m i t t é n erbjuda alltför stora svårigheter p å g r u n d av de g e o g r a f i s k a förhållandena s a m t befolkningens fördelning inom de n u v a r a n d e distrikten. E m e l l e r t i d synes, även vid ett bibehållande inom d o m s a g a n av f y r a distrikt, vissa ä n d r i n g a r i distriktsindelningen v a r a p å k a l l a d e . I första h a n d gäller detta S k u l t u n a distrikt, som torde böra tillföras de n y s s n ä m n d a t r e socknarna från v ä s t r a domsagan. Ä v e n inom G a m l a N o r b e r g s B e r g s l a g s t i n g s l a g h a r en omreglering av g r ä n s e r n a ansetts erforderlig för a t t få t i l l s t å n d en j ä m n a r e fördelning a v folkmängden och därmed även av l a n d s f i s k a l e r n a s a r b e t s b ö r d a i de båda nordligaste distrikten inom domsagan. K o m m i t t é n s efter länsstyrelsens a n v i s n i n g a r u p p r ä t t a d e förslag i nu a n g i v n a hänseenden f r a m g å r a v följande. Norbergs distrikt. av n. v. Norbergs distrikt: Norbergs socken folkmängd 5 547 av n. v. Västerfärnebo distrikt: Karbennings socken » 1652 Västerfärnebo » » 4 027 areal: 7.69 Västanfors

distrikt.

av Norbergs distrikt: Västanfors socken av Västerfärnebo distrikt: Västervåla socken

folkmängd 7 179 »

8 563

areal: 2.99 Skultuna

distrikt.

n. v. Skultuna distrikt av n. v. Ramnäs distrikt: Lillhärads socken av n. v. Kolbäcks distrikt: Västerås-Barkarö socken Dingtuna »

folkmängd 6 197 »

507 585 1724

9 013

folkmängd

8 122

areal: 5.64 Västerås

distrikt.

Oförändrat areal: 3.7 4

Tillsammans domsagan 36 924 K o m m i t t é n får förorda, a t t ovanstående reglering a v d i s t r i k t s g r ä n s e r n a inom V ä s t m a n l a n d s mellersta domsaga v i d t a g e s i s a m b a n d med den i f r å g a s a t t a omregleringen av vissa l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t inom riket.

176 Länsstyrelsen h a r t ä n k t sig, a t t i v a r t och ett av V ä s t a n f o r s och S k u l t u n a d i s t r i k t skulle finnas ett landsfiskalsbiträde, i N o r b e r g s d i s t r i k t ett landsfiskalsb i t r ä d e , ett skrivbiträde och ett b i t r ä d e s a n s l a g av 300 k r . s a m t i V ä s t e r å s dis t r i k t ett s k r i v b i t r ä d e . Norbergs distrikt, som för n ä r v a r a n d e h a r extra landsfiskal, avlönad från polisanslaget, torde böra erhålla en extra ordinarie landsfiskal. I övrigt föreslår kommittén ett extra ordinarie kontorsbiträde för v a r t och ett av V ä s t a n f o r s och S k u l t u n a d i s t r i k t s a m t ett b i t r ä d e s a n s l a g av 1 440 k r . för V ä s t e r å s d i s t r i k t . Västmanlands östra domsaga. folkmängd 33 005. n. v. landsfiskalsdistrikt: Sala Heby Torstuna Våla

folkmängd 7 323 » 8 838 » 8 391 » 8 453 Tillsammans folkmängd 33 005

areal 5.38 » 5.43 » 4.70 » 6.89 areal 22.4 0

D e s a k k u n n i g a 20 /u 1 9 2 4 : L ä n s s t y r e l s e n hade anvisat en v ä g till m i n s k n i n g av landsfiskalsdistrikten i denna domsaga från f y r a till t r e sålunda, a t t H e b y d i s t r i k t fördelades p å de tre a n d r a , varvid tillika i f r å g a s a t t s a t t förä n d r a namnet T o r s t u n a distrikt till H e b y distrikt. R e s u l t a t e t av den föreslagna uppdelningen f r a m g å r av följande u p p s t ä l l n i n g : Sala

distrikt.

n. v. Sala distrikt av n. v. Heby distrikt: Norrby socken Tärna » Enåkers »

folkmängd 7 323 » » »

1 548 932 1258

n 061

areal: 7.91 Heby

distrikt.

n. v. Torstuna distrikt av Heby distrikt: Västerlövsta socken

folkmängd 8 391 »

3 881

12 272

areal: 6.4 2 Våla

distrikt.

n. v. Våla distrikt av Heby distrikt: Huddunge socken

folkmängd 8 453 »

9 672

areal: 8.07 Tillsammans domsagan 33 005 D e s a k k u n n i g a h a v a t i l l s t y r k t m i n s k n i n g av antalet_ l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t i denna domsaga till tre och i s a m m a n h a n g därmed i n d r a g n i n g av en landsfiskalsbefattning. Kommittén.

Den i f r å g a s a t t a omregleringen torde böra genomföras och s a m t i d i g t en ordinarie landsfiskalstjänst i n d r a g a s .

177 Länsstyrelsen föreslår ett landsfiskalsbiträde för vart och ett av Sala och Våla distrikt ävensom ett biträdesanslag av 500 kr. för förstnämnda distrikt, För Heby distrikt avses en extra landsfiskal. Kommittén förordar anställande av en extra ordinarie landsfiskal i vartdera Sala och Heby distrikt. Nämnas må, att i det i Heby nya distrikt ingående Torstuna distrikt för närvarande finnes anställd en från polisanslaget avlönad extra landsfiskal. I Våla distrikt torde däremot ett extra ordinarie kontorsbiträde få anses till fyllest, A id bifall till kommitténs förslag beträffande distriktsregleringen inom Väst- Sammanfatinin manlands län skulle antalet landsfiskalsdistrikt komma att minskas med två, 9varigenom antalet ordinarie landsfiskalstjänster i länet skulle nedbringas från nu 13 till 11.

Kopparbergs län. I Kopparbergs län hava de sakkunniga den 20 november 1924 föreslagit minskning i antalet landsfiskalsdistrikt med sex genom indragning av två landsfiskalsdistrikt i vardera av Falu domsaga och Nås och Malungs domsaga samt av ett landsfiskalsdistrikt i vardera av Nedansiljans domsaga och Ovansiljans domsaga. Länsstyrelsen har den 12 oktober 1925 avgivit yttrande i ärendet och därvid framfört vissa erinringar beträffande den föreslagna regleringen. I detta sammanhang torde kommittén få erinra, att Kungl. Maj:t i anledning av Domnarvets sockens utbrytande ur Stora Tuna kommun genom beslut den 1 februari 1929 förordnat, att Stora Tuna Utombrodels landsfiskalsdistrikt från och med den 1 april 1929 skall omfatta Stora Tuna minskade komlmun och benämnas Stora Tuna distrikt samt att Stora Tuna Ovanbrodels landsfiskalsdistrikt från och med samma dag skall omfatta Domnarvets kommun med Borlänge köping och benämnas Domnarvets distrikt. Den förändring i distriktsindelningen inom Falu domsaga, som sålunda kommit till stånd, har föranlett kommittén att upprätta ett från de sakkunnigas betänkande i vissa hänseenden avvikande förslag till reglering av distrikten inom Falu domsaga, gående ut på indragning av allenast ett distrikt inom denna domsaga. I stället förordar kommittén, i olikhet mot de sakkunniga, indragning av ett distrikt inom Västerbergslags domsaga. Hedemora domsaga. folkmängd 40 692. n. v. landsfiskalsdistrikt: By Folkärna Hedemora Husby

folkmängd 5 722 areal 3.28 » 14 846 » 3.27 » 10 367 5.96 » 9757 6.27 Tillsammans folkmängd 40 692 areal 18.7 8 I Folkärna distrikt inräknas Avesta stad om 5 043 invånare. Staden har egen stadsfiskal, som tillika är utmätningsman. D e s a k k u n n i g a " / „ 1 9 2 4: Såvitt de sakkunniga kunde finna, syntes det icke vara lämpligt att dela denna domsaga på tre i stället för fyra distrikt.

178 Kommittén. Ej heller kommittén anser sig böra ifrågasätta någon omreglering av landsfiskalsdistrikten inom Hedemora domsaga. I skrivelse till kommittén den 18 juni 1930 har länsstyrelsen avgivit förslag rörande antalet biträden av olika slag inom länets landsfiskalsdistrikt och såvitt angår distrikten inom Hedemora domsaga förordat, att i ett vart av By och Husby distrikt inrättas en kontorsbiträdesbefattning, i Hedemora distrikt en landsfiskalsbiträdesbefattning samt i Folkärna distrikt en landsfiskalsbiträdesoch en skrivbiträdesbefattning. Vid granskning av förslaget har kommittén ansett sig böra förorda, att för Folkärna distrikt, där från polisanslaget avlönad extra landsfiskal redan för närvarande finnes, beräknas en extra ordinarie landsfiskal ävensom ett anslag av 600 kr. samt för Hedemora distrikt ett extra ordinarie kontorsbiträde. Tillgängliga uppgifter rörande arbetsbördan i By och Husby distrikt synes kommittén icke motivera någon åtgärd från statens sida för beredande av biträdeshjälp åt vederbörande landsfiskaler. Falu domsaga. folkmängd 52 758. n. v. landsfiskalsdistrikt: Sundborns . Svärdsjö Stora Tuna Domnarvets Torsångs Kopparbergs

Kommittén.

folkmängd 5 635 » 7 877 » 9 272 » 16 950 » 5 293 » 7 731 Tillsammans folkmängd 52 758

areal 4.2 o » 13.22 » 5.84 » 0.34 » 3.34 » 3.77 areal 30.71

De sakkunniga hava, såsom ovan är nämnt, föreslagit Falu domsagas uppdelning på fyra landsfiskalsdistrikt i stället för, såsom nu, på sex. P å grund av den år 1929 skedda omregleringen av de förutvarande Stora Tuna Ovanbrodels och Stora Tuna Utombrodels distrikt torde tanken på en indelning av domsagan på fyra distrikt få förfalla. I anslutning till de sakkunnigas förslag i övrigt framlägger kommittén följande förslag om denna domsagas indelning på fem distrikt: Svärdsjö

distrikt.

n. v. Svärdsjö distrikt av n. v. Sundborns distrikt: Sundborns socken

folkmängd 7 877 »

2 261

folkmängd

9 272

folkmängd

16 950

areal: 15.15 Stora Tuna

distrikt.

Oförändrat areal: 5.8 4 Domnarvets

distrikt.

Oförändrat areal: 0.34

179 Torsångs

distrikt.

Oförändrat

folkmängd

5 293

areal: 3.34 Kopparbergs n. v. Kopparbergs distrikt av Sundborns distrikt: Vika socken

distrikt. folkmängd 7 731 »

3 374

11 105

areal: 6.04 Tillsammans domsagan 52 758 Kommittén får tillstyrka minskning i denna domsaga av antalet landsfiskalsdistrikt till fem och därmed indragning av en ordinarie landsfiskalsbefattning. Länsstyrelsens förslag till biträdesuppsättning upptager ett kontorsbiträde i ett vart av Svärdsjö, Stora Tuna och Kopparbergs distrikt, en extra landsfiskal, ett kontorsbiträde och ett skrivbiträde i Domnarvets distrikt samt ett skrivbiträde i Torsångs distrikt, varvid dock länsstyrelsen beträffande Kopparbergs och Torsångs distrikt haft att utgå från att Vika socken skulle, i enlighet med en av kommittén tidigare hyst tanke, tilläggas nuvarande Torsångs distrikt i stället för Kopparbergs distrikt. Vad angår Svärdsjö distrikt, finner kommittén ett biträdesanslag av 900 kr. böra anvisas. I Kopparbergs distrikt torde även efter Vika sockens införlivande med detta distrikt ett extra ordinarie kontorsbiträde få anses till fyllest. För Torsångs distrikt, som skulle bibehållas oförändrat, lärer någon åtgärd från statens sida för beredande av biträdeshjälp knappast vara erforderlig. Beträffande Stora Tuna distrikt föreslår kommittén ett biträdesanslag av 1 440 kr. I Domnarvets distrikt, där landsfiskalen för närvarande har en från polisanslaget avlönad extra landsfiskal till sitt förfogande, torde utöver en extra ordinarie landsfiskal böra anvisas ett biträdesanslag av 2 580 kr. Västerbergslags domsaga. folkmängd 34 846. n. v. landsfiskalsdistrikt: Söderbärke folkmängd 4 708 Norrbärke » 8 522 Ludvika » 9 720 Grangärde » 11896 Tillsammans folkmängd 34 846

areal 5.6 7 » 4.91 » 2.21 » 7.56 areal 20.35

I Ludvika distrikt inräknas Ludvika stad om 4 838 invånare. Staden har egen stadsfiskal, som tillika är utmätningsman beträffande kommunala utskylder, medan landsfiskalen är utmätningsman i staden beträffande alla medel, som redovisas i månadsräkning. Liknande är förhållandet i fråga om Ludvika socken, som har egen utmätningsman med redovisningsskyldighet för indrivna kommunala utskyldsmedel.

180 D e s a k k u n n i g a 2 0 /n 1 9 2 4 : D e socknar, av vilka förestående landsfiskalsdistrikt äro bildade, vore i a l l m ä n h e t så stora, a t t någon minskning till antalet av dessa landsfiskalsdistrikt icke kunde företagas. Kommittén.

P å g r u n d av den r ä t t s t a r k a nedgången i folkmängden under senare år. särskilt inom N o r r b ä r k e distrikt, h a r kommittén ansett sig böra ifrågasätta en s a m m a n s l a g n i n g av detta distrikt med Söderbärke distrikt. H ä r i g e n o m skulle möjlighet beredas a t t i n d r a g a ett d i s t r i k t och därmed en ordinarie landsfiskalsbefattning inom denna domsaga. U p p s t ä l l n i n g e n bliver, med benämningen Smedjebackens d i s t r i k t för det nya distriktet, följande: Smedjebackens n. v. Norrbärke distrikt n. v. Söderbärke »

distrikt. folkmängd 8 522 » 4 708 areal: 10.5 8

Ludvika

13 230

distrikt.

Oförändrat

folkmängd

9 720

folkmängd

11 896

areal: 2.21 Grangärde

distrikt.

Oförändrat areal: 7.5 6

Tillsammans domsagan 34 846 K o m m i t t é n får föreslå m i n s k n i n g av a n t a l e t l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t inom denna domsaga med ett och därmed i n d r a g n i n g av en ordinarie landsfiskalstjänst. L ä n s s t y r e l s e n u p p t a g e r för Smedjebackens d i s t r i k t ett landsfiskalsbiträde och ett kontorsbiträde, för G r a n g ä r d e distrikt ett landsfiskalsbiträde och ett s k r i v b i t r ä d e samt för L u d v i k a d i s t r i k t ett landsfiskalsbiträde. Kommittén h a r ansett b i t r ä d e s u p p s ä t t n i n g e n böra begränsas till ett e x t r a ordinarie kontorsbiträde i vartdera Smedjebackens och G r a n g ä r d e distrikt, i sistnämnda dis t r i k t i förening med e t t b i t r ä d e s a n s l a g av 900 k r . F ö r L u d v i k a d i s t r i k t avser kommittén ett b i t r ä d e s a n s l a g av 1 680 k r . N å s och Malungs domsaga. folkmängd 29 199. n. v. landsfiskalsdistrikt: Nås Flöda Järna Malungs Lima Transtrands 20

folkmängd » }>

5 364 2 564 9 126 7 464 2 656 2 025

» * » Tillsammans folkmängd 29 199

ar<ial >• >• >f >» )>

11.35 3.90 11.32 18.31 14.13 10.48

areal 69.49

De s a k k u n n i g a /u 1 9 2 4 : Länsstyrelsen, som ansett, a t t F l ö d a l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t k u n d e i n d r a g a s och läggas till N å s distrikt, h a d e anvisat

181 till y t t e r l i g a r e m i n s k n i n g utvägen a t t förena Lima distrikt med T r a n s t r a n d s distrikt. R e s u l t a t e t f r a m g å r av följande u p p s t ä l l n i n g : Nås

distrikt.

n. v. Nås distrikt n. v. Flöda »

folkmängd 5 364 » 2 564

7 928

areal: 15.2 5 Järna

(Vansbro)

distrikt.

Oförändrat

folkmängd

9 126

folkmängd

7 464

distrikt. folkmängd 2 025 » 2 656

4 681

areal: 11.32 Malungs

distrikt.

Oförändrat areal: 18.31 Transtrands n. v. Transtrands distrikt n. v. Lima »

(Lima)

areal: 24.61 Tillsammans domsagan 29 199 D e s a k k u n n i g a h a v a t i l l s t y r k t minskning av antalet landsfiskalsdistrikt i denna domsaga till fyra och i s a m m a n h a n g därmed i n d r a g n i n g av två landsfiskalsbefattningar. Länsstyrelsen: D e s a k k u n n i g a s förslag om s a m m a n s l a g n i n g av N å s och F l ö d a d i s t r i k t till ett h a r av länsstyrelsen b i t r ä t t s . Beträffande förslaget om s a m m a n s l a g n i n g av L i m a d i s t r i k t och T r a n s t r a n d s d i s t r i k t h a r länsstyrelsen f ö r k l a r a t sig finna d e t s a m m a t v e k s a m t och anse det lyckligast, a t t den nuv a r a n d e distriktsindelningen lämnades orubbad. D e s a k k u n n i g a 7 7 1 9 2 6 : I sitt senare u t l å t a n d e h a v a de s a k k u n n i g a framhållit, att folkmängd och arbetskvantitet i L i m a distrikt och T r a n s t r a n d s d i s t r i k t vore så små, att distrikten i f r å g a k n a p p a s t borde vidare utgöra d i s t r i k t för sig. D ä r e m o t syntes det sammanslagna distriktets namn b ö r a v a r a L i m a efter det större d i s t r i k t e t . D e s a k k u n n i g a s förslag om i n d r a g n i n g av två l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t inom N å s Kommittén och M a l u n g s d o m s a g a och därmed av två ordinarie landsfiskalstjänster får kommittén b i t r ä d a . Med h ä n s y n till a t t i Stockholms län finnes en större j ä r n v ä g s och poststation med benämning J ä r n a , synes det n u v a r a n d e J ä r n a distrikt, lämpligen böra benämnas V a n s b r o d i s t r i k t . T r a n s t r a n d s d i s t r i k t synes efter s a m m a n s l a g n i n g e n med L i m a d i s t r i k t böra erhålla s i s t n ä m n d a beteckning. E n l i g t länsstyrelsens mening skulle i ett v a r t av i f r å g a v a r a n d e distrikt erfordras ett k o n t o r s b i t r ä d e utom vad b e t r ä f f a r Vansbro distrikt, där l ä n s s t y r e l sen föreslagit ett landsfiskalsbiträde. E n l i g t kommitténs u p p f a t t n i n g torde V a n s b r o d i s t r i k t böra tilldelas ett e x t r a ordinarie k o n t o r s b i t r ä d e . I övrigt synas allenast b i t r ä d e s a n s l a g böra i f r å g a k o m m a och detta så, a t t landsfiskalen i N å s distrikt tilldelas 300 kr., i M a l u n g s distrikt 600 k r . och i L i m a d i s t r i k t 900 k r .

182 Nedansiljans domsaga. folkmängd 39 082. n. v. landsfiskalsdistrikt: Gagnefs Bjursås Leksands Rättviks Ore

folkmängd 8 878 » 3 212 » 12 531 » 10 709 » 3 752 Tillsammans folkmängd 39 082

areal 5.56 » 1.67 » 13.12 » 11.43 » 9.67 areal 41.45

D e s a k k u n n i g a 20 /n 1 9 2 4: Den utväg, länsstyrelsen hade anvisat för minskning av antalet landsfiskalsdistrikt i denna domsaga, bestode uti att lägga Bjursås distrikt till Rättviks distrikt och att i stället flytta Boda socken från Rättviks till Ore distrikt. Kommunalfullmäktiges i Bjursås i underdånig skrivelse den 10 september 1924 uttalade önskan, att Bjursås distrikt hellre borde läggas till Kopparbergs distrikt än till Rättviks, syntes ej böra bifallas, emedan i sådant fall områden från olika domsagor skulle förenas i ett landsfiskalsdistrikt, varförutom, då Vika socken måste läggas till Kopparbergs distrikt, detta sistnämnda genom att därutöver upptaga Bjursås distrikt skulle bliva alltför stort. De sakkunniga hava tillstyrkt minskning av antalet landsfiskalsdistrikt i denna domsaga till fyra och därmed följande indragning av en landsfiskalsbefattning. Länsstyrelsen: Gentemot de sakkunnigas förslag att inom Nedansiljans domsaga vinna minskning genom att lägga Bjursås distrikt till Rättviks distrikt och i stället flytta Boda socken från Rättviks till Ore distrikt har länsstyrelsen framställt den erinran, att Bjursås distrikt och Rättviks distrikt icke gränsade intill varandra och således enligt de antagna grunderna icke kunde sammanslås. D e s a k k u n n i g a 6/7 1 9 2 6 : I sitt förnyade utlåtande hava de sakkunniga med hänsyn till nyssberörda, enligt de sakkunnigas mening befogade erinran förklarat sig avstå från sitt förslag till sammanslagning och därmed från indragning av ett landsfiskalsdistrikt i denna domsaga. Kommittén.

På de av länsstyrelsen anförda skälen finner kommittén den ifrågasatta sammanslagningen av Bjursås och Rättviks distrikt icke kunna genomföras. Ehuru även en förening av Bjursås distrikt med annat närliggande distrikt erbjuder vissa svårigheter på grund av de geografiska förhållandena, har dock kommittén ansett sig böra med hänsyn till distriktets ringa folkmängd och areal och, att döma av tillgängliga uppgifter, även den ringa arbetsmängden, vilken i och för sig knappast torde bereda landsfiskalen i distriktet full sysselsättning, undersöka en annan utväg för en reglering. Den enda, som härvid synts kommittén framkomlig, är att införliva distriktet med Gagnefs distrikt. Kommittén har utställt detta förslag till yttrande av länsstyrelsen, som anfört, att det vore fördelaktigast, att distriktet finge bibehållas såsom självständigt. Därest emellertid en sammanslagning skulle ske, syntes det länsstyrelsen, att den av kommittén ifrågasatta vore den enda möjliga. E t t liknande uttalande har ock gjorts av landsfiskalsföreningen i länet.

183 I nu berörda fråga har kommittén från ordföranden i Bjursås kommunalfullmäktige mottagit en å fullmäktiges vägnar avlåten skrivelse, däri framhållits de olägenheter, som för befolkningen i Bjursås socken skulle följa av en sammanslagning av Gagnefs och Bjursås distrikt, och vari påyrkats, att därest en förening av sistnämnda distrikt med annat distrikt måste ske, denna finge avse distriktets sammanfogande med Kopparbergs distrikt, då en sådan åtgärd erbjöde de minsta olägenheterna. Kommittén, som i likhet med de sakkunniga finner en sammanslagning av Bjursås distrikt med Kopparbergs distrikt utesluten på grund av sistnämnda distrikts belägenhet inom annan domsaga, anser sig böra i trots av de anförda betänkligheterna förorda Gagnefs och Bjursås distrikts förening till ett enda distrikt. I det preliminära förslag rörande distriktsindelningen inom Nedansiljans domsaga, kommittén underställt länsstyrelsens prövning, hade ock upptagits den av de sakkunniga ursprungligen avsedda överflyttningen av Boda socken från Rättviks till Ore distrikt, i syfte att åvägabringa en utjämning av folkmängdsförhållandena inom dessa båda distrikt. Mot denna överflyttning har visserligen länsstyrelsen förklarat sig icke hava något att erinra. I en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse, vilken av länsstyrelsen översänts till kommittén, hava emellertid Boda sockens kommunalfullmäktige på anförda skäl inlagt en bestämd gensaga mot en sådan ändring och anhållit, att kommunen fortfarande måtte få tillhöra Rättviks distrikt. Med hänsyn till vad nämnda kommunalfullmäktige anfört har kommittén frånfallit tanken på den ifrågasatta ändringen. Enligt kommitténs mening bör alltså Nedansiljans domsaga vara indelad i landsfiskalsdistrikt på följande sätt: Gagnefs

distrikt.

n. v. Gagnefs distrikt n. v. Bjursås »

folkmängd 8 878 » 3 212

12 090

folkmängd

12 531

folkmängd

10 709

folkmängd

3 752

areal: 7.2 3 Leksands

distrikt.

Oförändrat areal: 13.12 Rättviks

distrikt.

Oförändrat areal: 11.43 Ore

distrikt.

Oförändrat areal: 9.67

Tillsammans domsagan 39 082 Kommittén får föreslå, att ett landsfiskalsdistrikt indrages inom denna domsaga och i samband därmed en ordinarie landsfiskalsbefattning.

184 Länsstyrelsens förslag i fråga om biträden upptager ett kontorsbiträde och ett skrivbiträde i Gagnefs distrikt, ett landsfiskalsbiträde i Leksands distrikt, ett kontorsbiträde i Rättviks distrikt och ett skrivbiträde i Ore distrikt. Beträffande de två sistnämnda distrikten har länsstyrelsen härvid utgått från att Boda socken komme att överflyttas till Ore distrikt. Under förutsättning, att distriktsindelningen sker i enlighet med kommitténs nu angivna förslag, föreslår kommittén för ett vart av Gagnefs, Leksands och Rättviks distrikt ett extra ordinarie kontorsbiträde. I Ore distrikt torde varken fast biträde eller biträdesanslag vara erforderligt. Ovansiljans domsaga. folkmängd 34 808. n. v. landsfiskalsdistrikt: Orsa Våmhus Mora Venjans Älvdalens Särna

folkmängd 8 414 » 2 151 » 10 880 » 4 057 » 5 874 » 3 432 Tillsammans folkmängd 34 808

areal 17.83 » 9.88 » 9.29 » 11.85 » 25.13 » 44.9 7 areal 118.95

D e s a k k u n n i g a 20/n 1 9 2 4: Länsstyrelsen hade tillstyrkt, att Våmhus distrikt sammanlades med Orsa distrikt. De sakkunniga anse, att den enda omreglering, som därutöver skulle kunna ifrågakomma inom denna domsaga, skulle vara ett sammanförande av Mora och Venjans distrikt, men då folkmängden i det nybildade distriktet skulle bliva nära 15 0001, vore en sådan sammanslagning icke tillrådlig. De sakkunniga hava alltså förordat en minskning i antalet landsfiskalsdistrikt i denna domsaga till fem och i samband därmed indragning av en landsfiskalsbefattning. L ä n s s t y r e l s e n : Länsstyrelsen har förklarat sig biträda förslaget om sammanslagning av Orsa distrikt och Våmhus distrikt, varjämte länsstyrelsen föreslagit, att Bonas by av sistnämnda distrikt måtte hänföras till Mora distrikt. D e s a k k u n n i g a 6/7 1 9 2 6 : Då Bonas by redan tillhörde Mora socken, vore länsstyrelsens berörda förslag otvivelaktigt riktigt. Kommittén.

Vid behandling av frågan rörande distriktsregleringen inom Ovansiljans domsaga har kommittén haft att taga i övervägande en av Våmhus socknemän till Kungl. Maj:t ingiven, den 7 april 1926 dagtecknad framställning med yrkande om bibehållande av Våmhus distrikt jämte länsstyrelsens över denna framställning den 31 december 1926 avgivna utlåtande. I berörda framställning hava socknemännen framhållit, att en sammanslagning av Våmhus distrikt med Orsa distrikt skulle bliva synnerligen olycklig med hänsyn till 'icke blott de oerhörda vidderna och folkmängdens storlek utan framför allt, vilket socknemännen särskilt ville framhålla, de egendomliga ägoförhållan1

Enligt 1920 års folkmängdssiffror.

185 dena. Jämväl en sammanslagning av Våmhus distrikt med Mora distrikt hava socknemännen ansett synnerligen olämplig. Länsstyrelsen har i berörda utlåtande anfört, att länsstyrelsen ansåge skäl icke hava förekommit att frångå sitt i ett tidigare yttrande avgivna förslag rörande indragning av landsfiskalsdistrikt i länet, i vad detta avsåge Våmhus distrikt. Enligt sistnämnda yttrande kan Våmhus distrikt utan olägenhet indragas och dess område införlivas med Orsa distrikt. För egen del finner kommittén anledning icke föreligga att frångå de sakkunnigas förslag om minskning med ett distrikt inom Ovansiljans domsaga genom sammanläggning av Orsa och Våmhus distrikt och därmed indragning av en ordinarie landsfiskalsbefattning. Bonas by, som tillhör Mora socken, ävensom förutvarande Lillhärdals länsdel av nämnda socken torde härvid böra överflyttas till Mora distrikt. I enlighet härmed skulle distriktsindelningen inom Ovansiljans domsaga bliva följande: Orsa distrikt. n. v. Orsa distrikt folkmängd 8 414 av n. v. Våmhus distrikt: Våmhus socken » 1534 9 948 areal: 23.60 Mora

distrikt.

n. v. Mora distrikt folkmängd 10 8801 av Våmhus distrikt: den till Mora socken hörande Bonas by samt förutvarande Lillhärdals länsdel av nämnda socken » 6171 areal: 13.4 0 Venjans

\\ 497

distrikt.

Oförändrat

folkmängd

4 057

folkmängd

5 874

folkmängd

3 432

areal: 11.85 Älvdalens

distrikt.

Oförändrat areal: 25.13 Särna

distrikt.

Oförändrat areal: 44.9 7

Tillsammans domsagan 34 808 Länsstyrelsen har ansett, att Orsa distrikt bör tilldelas en extra landsfiskal och ett skrivbiträde, Mora distrikt ett landsfiskalsbiträde och ett skrivbiträde, Särna distrikt en extra landsfiskal samt Venjans och Älvdalens distrikt biträdesanslag om respektive 400 och 500 kr. Kommittén finner för sin del 1

Approximativ siffra.

13—311850

186 en extra ordinarie landsfiskal vara erforderlig i vart och ett av Orsa och Mora distrikt. I övrigt synas meddelade uppgifter rörande arbetsbördan icke giva anledning till åtgärd från statens sida för beredande av biträdeshjälp. SammanVid bifall till kommitténs i det föregående förordade förslag till minskfattnmg. _ m g a y i an dsfiskalsdistrikten inom Kopparbergs län skulle antalet distrikt minskas med sex, vadan antalet ordinarie landsfiskalstjänster inom länet skulle kunna nedbringas från nu 31 till 25.

Gävleborgs län. I Gävleborgs län hava de sakkunniga den 20 november 1924 föreslagit indragning av två landsfiskalsdistrikt i Sydöstra Hälsinglands domsaga, av ett landsfiskalsdistrikt i vardera av Bollnäs domsaga och Västra Hälsinglands domsaga samt av tre landsfiskalsdistrikt i Norra Hälsinglands domsaga. Länsstyrelsen, som avgivit utlåtande i ärendet den 1 oktober 1925, har däri åberopat sitt tidigare uttalande av den 18 juni 1924, då fråga var före om indragning av tio landsfiskalsdistrikt. I sitt nu föreliggande utlåtande har länsstyrelsen framhållit vissa principiella betänkligheter mot de av de sakkunniga föreslagna distriktsindragningarna, även om det rent teoretiskt ej kunde anses möta något hinder med hänsyn till den landsfiskalen åvilande arbetsbördan att efter hand göra distrikten allt större. Förutsättningen härför vore, att landsfiskalerna försåges med fullt tillräcklig och kvalificerad arbetshjälp. Länsstyrelsen vore tveksam, om den arbetshjälp, som enligt förslaget erbjödes landsfiskalerna, kunde anses tillräcklig och ville i allt fall betona de stora svårigheter, som skulle uppkomma för allmänheten vid behov av personligt sammanträffande med landsfiskalen, och på grund av de genom de förlängda avstånden fördyrade utmätnings- och delgivningskostnaderna. Länsstyrelsen har emellertid begränsat sina bestämda avslagsyrkanden till att omfatta sammanslagningen av Mo distrikt och Skogs distrikt i Sydöstra Hälsinglands domsaga samt av Los distrikt och Färila distrikt i Västra Hälsinglands domsaga. I sin skrivelse till kommittén den 4 juni 1930 med förslag till biträdesuppsättning i de olika landsfiskalsdistrikten inom länet har länsstyrelsen förklarat sig vidhålla sin tidigare uttalade uppfattning, att någon indragning av distrikt inom länet icke lämpligen bör vidtagas. Gästriklands västra domsaga. folkmängd 30 503. n. v. landsfiskalsdistrikt: Ockelbo folkmängd 9 504 Ovansjö '.'.'. » H453 Torsåkers » 9 546 Tillsammans folkmängd 30 503

areal 10.61 » 5.89 » 4.47 areal 20.9 7

187 D e s a k k u n n i g a 20 /n 1 9 2 4: Med hänsyn till folkmängden kunde efter de antagna förutsättningarna domsagan icke uppdelas på två landsfiskalsdistrikt. På av de sakkunniga anförda skäl torde distrikten inom denna domsaga Kommittén böra lämnas oförändrade. Länsstyrelsen har i sin förenämnda skrivelse den 4 juni 1930 i fråga om erforderligt antal biträden i de olika distrikten förordat för Ockelbo distrikt ett kontorsbiträde, för Ovansjö distrikt ett landsfiskalsbiträde jämte ett anslag till tillfällig biträdeshjälp av 500 kr. samt i Torsåkers distrikt ett kontorsbiträde ävensom ett biträdesanslag av 300 kr. I Ovansjö distrikt torde enligt kommitténs mening en extra ordinarie landsfiskal vara erforderlig. För de båda övriga distrikten beräknar kommittén biträdesanslag om 1 440 kr. för vartdera distriktet. Gästriklands östra domsaga. folkmängd 44 446. n. v. landsfiskalsdistrikt: Hedesunda folkmängd 7 912 Högbo » 15 240 Valbo » 12 631 Hille )> 8 663 Tillsammans folkmängd 44 446

areal 8.8 8 » 3.64 » 5.48 » 6.30 areal 24.30

D e s a k k u n n i g a 20 /n 1 9 2 4: De socknar, av vilka dessa distrikt vore bildade, vore i regel så folkrika, att någon omreglering av dessa fyra landsfiskalsdistrikt till tre icke kunde under de antagna förutsättningarna genomföras. Även kommittén finner, att någon omreglering i syfte att åstadkomma minsk- Kommittén ning av landsfiskalsdistriktens antal inom denna domsaga, icke lämpligen låter sig genomföras. Länsstyrelsens förslag till fyllande av biträdesbehovet i de inom denna domsaga belägna distrikten upptager i Hedesunda distrikt ett biträdesanslag av 600 kr., i Högbo distrikt ett kontorsbiträde jämte ett biträdesanslag av 300 kr., i Valbo distrikt en extra landsfiskal samt ett biträdesanslag av 400 kr. och i Hille distrikt ett kontorsbiträde jämte ett anslag av 200 kr. I huvudsaklig anslutning till detta förslag beräknar kommittén för Valbo distrikt, där för närvarande är placerad en från polisanslaget avlönad extra landsfiskal, en extra ordinarie landsfiskal jämte ett bidrag av 300 kr., i vart och ett av Högbo och Hille distrikt ett extra ordinarie kontorsbiträde ävensom i Högbo distrikt därjämte ett anslag av 300 kr. samt slutligen i Hedesunda distrikt ett anslag av 300 kr. Sydöstra Hälsinglands domsaga. folkmängd 34 277. n. v. landsfiskalsdistrikt: Skogs folkmängd 3 902 Söderala » 13 928 Norrala » 5141

areal 4.68 » »

2.8 0 3.47

188 Mo Enångers

folkmängd 3 880 » 7 426 Tillsammans folkmängd 34 277

areal 2.30 » 5.26 areal 18.51

D e s a k k u n n i g a 20/n 1 9 2 4 : Länsstyrelsen, som uttalat den förmodan, att de sakkunnigas planer på minskning av antalet landsfiskalstjänster i Gävleborgs län icke skulle vinna beaktande, hade lämnat anvisning på en utväg att i denna domsaga indraga två landsfiskalsdistrikt genom att sammanslå Skogs och Mo samt Norrala och Enångers distrikt till två nya distrikt, benämnda Mo och Norrala distrikt. De sakkunniga hava tillstyrkt minskning av distriktens antal i denna domsaga till tre och i samband därmed indragning av två landsfiskalsbefattningar. L ä n s s t y r e l s e n : Gentemot förslaget om sammanslagning av Mo distrikt och Skogs distrikt i Sydöstra Hälsinglands domsaga har länsstyrelsen erinrat, att det sålunda uppkommande nya distriktet icke skulle bilda en geografisk enhet utan avskiljas genom Bergviks kapellområde. D e s a k k u n n i g a 6/7 1 9 2 6 : Med hänsyn till vad länsstyrelsen sålunda erinrat hava de sakkunniga i sitt senare utlåtande förklarat sig icke vidhålla förslaget om berörda sammanslagning. Kommittén.

Mo och Skogs distrikt äro i avseende å folkmängd och arbetskvantiteter för små för att böra bibehållas såsom var för sig självständiga. Kommittén finner det därför nödigt, att en omreglering kommer till stånd. Man kunde härvid tänka sig en sådan anordning, att Skogs distrikt lades till Söderala distrikt och Mo distrikt till Norrala distrikt. Men härigenom skulle Söderala distrikt få en folkmängd av nära 18 000 invånare, något som kommittén med hänsyn till de antagna allmänna grunderna för omregleringen icke kan förorda. Även föreningen av Mo och Norrala distrikt bleve i betraktande av de geografiska förhållandena helt säkert mindre lycklig. En annan utväg för omregleringen måste därför sökas. Härvid kan endast ifrågakomma den av de sakkunniga ursprungligen föreslagna, nämligen sammanläggning av Mo och Skogs distrikt. Det nya distriktet skulle visserligen härvid komma att erbjuda den olägenheten att icke bilda en enda geografisk enhet, men denna olägenhet anser kommittén i alla händelser vara mindre än den, som skulle uppstå vid en omreglering enligt något av de förra sätten. Kommittén har därför ansett sig böra stanna för att förorda Mo och Skogs distrikts förening till ett nytt distrikt. Med hänsyn till att i Jönköpings län finnes ett distrikt, benämnt Mo distrikt, torde det nya distriktet lämpligen böra benämnas Skogs distrikt. Beträffande föreningen av Norrala och Enångers distrikt är att märka, att dessa distrikt tillhöra olika tingslag, vadan landsfiskalen i det sammanslagna distriktet skulle hava att uppvakta å olika tingsställen. Då kommittén anser sig icke böra förorda berörda sammanslagning, är det emellertid av den anledningen, att det nya distriktet på grund av de geografiska förhållandena och befolkningens fördelning inom området med all sannolikhet skulle bliva alltför svårskött. I enlighet med kommitténs ståndpunkt bör distriktsindelningen inom förevarande domsaga bliva följande:

189 Skogs

distrikt.

n. v. Skogs distrikt n. v. Mo »

folkmängd 3 902 » 3 880

7 782

folkmängd

13 928

folkmängd

5 141

folkmängd

7 426

areal: 6.98 Söderala

distrikt.

Oförändrat areal: 2.80 Norrala

distrikt.

Oförändrat areal: 3.4 7 Enångers

distrikt.

Oförändrat areal: 5.26

Tillsammans domsagan 34 277 K o m m i t t é n får alltså föreslå, a t t a n t a l e t l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t inom S y d ö s t r a Kommittén H ä l s i n g l a n d s domsaga minskas med ett och a t t samtidigt en ordinarie landsfiskalstjänst i n d r a g e s . E n l i g t länsstyrelsens a n v i s n i n g borde i Skogs d i s t r i k t finnas ett landsfiskalsb i t r ä d e , i Söderala d i s t r i k t en e x t r a landsfiskal och ett skrivbiträde s a m t i E n å n g e r s d i s t r i k t ett skrivbiträde, varjämte N o r r a l a d i s t r i k t borde tilldelas ett b i t r ä d e s a n s l a g av 500 k r . F ö r egen del anser k o m m i t t é n biträdesbehovet böra b e r ä k n a s p å följande s ä t t : för Skogs d i s t r i k t ett e x t r a ordinarie kontorsbiträde, för Söderala distrikt, d ä r statsavlönad extra landsfiskal nu finnes, en e x t r a ordinarie landsfiskal och ett b i t r ä d e s a n s l a g a v 1 680 kr., för N o r r a l a d i s t r i k t ett anslag av 600 k r . och för E n å n g e r s d i s t r i k t ett a n s l a g av 1 440 k r . Bollnäs domsaga. folkmängd 37 0 9 3 . n. v. landsfiskalsdistrikt: Hanebo Bollnäs Alfta Ovanåkers

folkmängd 6 324 » 15 838 » 7 196 » 7 735

areal 4.41 » 8.80 » 10.15 » 9.94

Tillsammans folkmängd 37 093

areal 33.30

20¶De s a k k u n n i g a /n 1 9 2 4 : I h a n d l i n g a r n a hade angivits möjligheten a t t s a m m a n s l å A l f t a och O v a n å k e r s d i s t r i k t . A t t däremot s a m m a n s l å Hanebo och Bollnäs d i s t r i k t skulle medföra alltför stort i n v å n a r a n t a l i det t ä n k t a nya distriktet. D e s a k k u n n i g a h a v a t i l l s t y r k t minskningen i denna domsaga till tre landsf i s k a l s d i s t r i k t och därmed s a m m a n h ä n g a n d e i n d r a g n i n g av en landsfiskalstjänst. E n l i g t f o l k m ä n g d s u p p g i f t e r n a vid ingången av å r 1930 skulle i n v å n a r a n t a l e t Kommittén. i e t t d i s t r i k t , bestående av A l f t a och Ovanåkers n u v a r a n d e d i s t r i k t , u p p g å till 14 931 mot 13 886 å r 1920. R e d a n av denna anledning k a n k o m m i t t é n nu icke

190 förorda ifrågavarande sammanslagning. För övrigt torde arbetsbördan i dessa båda distrikt för närvarande lägga avsevärda hinder i vägen för en sammanslagning. Kommittén anser, att distriktsindelningen inom denna domsaga bör bibehållas oförändrad. Länsstyrelsen har enligt lämnad anvisning ansett, att biträden böra finnas i följande omfattning, nämligen i Bollnäs distrikt, där extra landsfiskal nu finnes anställd, en extra landsfiskal och ett kontorsbiträde, i Alfta distrikt ett landsfiskalsbiträde och i Ovanåkers distrikt ett skrivbiträde. Därjämte beräknar länsstyrelsen för Bollnäs distrikt ett anslag till tillfällig biträdeshjälp av 500 kr. och för Alfta distrikt av 400 kr. För Hanebo distrikt avses ett anslag av 600 kr. Kommittén förordar för sin del för Bollnäs distrikt en extra ordinarie landsfiskal samt därutöver ett biträdesanslag av 1 680 kr. Domsagans övriga distrikt torde böra tilldelas enbart biträdesanslag, 1 560 kr. i Alfta distrikt, 1 440 kr. i Ovanåkers distrikt och 600 kr. i Hanebo distrikt. Västra Hälsinglands domsaga. folkmängd 37 767. n. v. landsfiskalsdistrikt: Arbrå folkmängd 7 243 7 942 Järvsö . 13 125 Ljusdals 5 781 Färila . 3 676 Los . . Tillsammans folkmängd 37 767

areal 5.37 » 7.41 » 19.56 » 12.7 4 » 16.8 7 areal 61.95

D e s a k k u n n i g a 20/n 1 9 2 4: Enligt anvisning i handlingarna funnes utväg att sammanslå Färila och Los distrikt till ett. I enlighet härmed hava de sakkunniga ansett sig böra tillstyrka minskningen av antalet landsfiskalsdistrikt i denna domsaga till fyra och i samband därmed indragning av en landsfiskalstjänst. L ä n s s t y r e l s e n : Sammanslagningen av Los och Färila distrikt vore synnerligen oläglig bland annat på den grund, att förbindelsen mellan huvudorterna inom det nya distriktet, Los och Färila kyrkbyar, på 4.5 mils avstånd från varandra, endast utgjordes av landsväg, som på långa sträckor ginge genom öde skogstrakter och hedar och vintertiden ofta vore särskilt svårframkomlig. D e s a k k u n n i g a 6/7 1 9 2 6 : De sakkunniga hava i sitt senare utlåtande förklarat sig på de av länsstyrelsen anförda grunderna avstå från förslaget om sammanslagning av nämnda båda distrikt till ett. Kommittén.

Kommittén, som känt sig övertygad om det befogade i de utav länsstyrelsen anförda betänkligheterna mot en sammanslagning av Färila och Los distrikt, anser sig i anslutning till vad de sakkunniga, uttalat i sitt senare utlåtande böra förorda, att någon förändring i distriktsindelningen inom denna domsaga icke vidtages. Länsstyrelsens förslag till biträdesuppsättning upptager ett landsfiskalsbiträde och ett skrivbiträde i Ljusdals distrikt samt ett kontorsbiträde i Järvsö

191 d i s t r i k t . F ö r A r b r å d i s t r i k t ä r b e r ä k n a t ett b i t r ä d e s a n s l a g av 600 kr., för F ä r i l a d i s t r i k t 500 k r . och för Los d i s t r i k t 200 k r . I h u v u d s a k l i g anslutning h ä r t i l l synes man enligt k o m m i t t é n s mening böra för Ljusdals distrikt r ä k n a med en e x t r a ordinarie l a n d s f i s k a l och ett b i t r ä d e s a n s l a g av 1 680 k r . s a m t för J ä r v s ö d i s t r i k t med ett e x t r a ordinarie k o n t o r s b i t r ä d e . E r i n r a s må, a t t extra l a n d s f i s k a l nu finnes förordnad i L j u s d a l s d i s t r i k t . Beträffande de övriga distrikten i domsagan bliva u p p e n b a r l i g e n b i t r ä d e s a n s l a g erforderliga, 900 k r . i A r b r å distrikt, 1 560 k r . i F ä r i l a d i s t r i k t och 300 k r . i Los distrikt. Norra Hälsinglands domsaga. folkmängd 37 4 4 1 . n. v. landsfiskalsdistrikt: Norrbo Delsbo Forsa Hälsingtuna Harmångers Gnarps Bergsjö

folkmängd » » » » » »

5 202 5 644 5 411 4 419 5 316 4 957 6 492

Tillsammans folkmängd 37 441

areal » » » » » »

9.92 4.75 3.42 2.34 3.68 4.36 8.41

areal 36.8 8

D e s a k k u n n i g a 20 /ii 1 9 2 4 : I h a n d l i n g a r n a hade anvisning l ä m n a t s på u t v ä g e n a t t i denna d o m s a g a m i n s k a a n t a l e t l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t med tre genom s a m m a n s l a g n i n g a v Norrbo med Delsbo d i s t r i k t , F o r s a med H ä l s i n g t u n a och H a r m å n g e r s med G n a r p s . R e s u l t a t e t av d e t t a förslag återgives i följande u p p s t ä l l n i n g : Delsbo

distrikt.

n. v. Delsbo distrikt n. v. Norrbo »

folkmängd 5 644 » 5 202

i o 846

folkmängd 5 411 » 4 419

9 830

areal: 14.6 7 Forsa

distrikt.

n. v. Forsa distrikt n. v. Hälsingtuna » areal: 5.7 6 Harmångers n. v. Harmångers distrikt n. v. Gnarps »

distrikt. folkmängd 5 316 » 4 957 areal: 8.04

Bergsjö

i o 273

distrikt.

Oförändrat

folkmängd

6 492

areal: 8.41 Tillsammans domsagan 37 441 D e s a k k u n n i g a h a v a t i l l s t y r k t minskningen av a n t a l e t l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t i denna domsaga med tre och i s a m b a n d d ä r m e d i n d r a g n i n g av tre landsfiskalstjänster.

192 Kommittén.

Kommittén biträder de sakkunnigas förslag om minskning av tre landsfiskalsdistrikt inom Norra Hälsinglands domsaga och därmed indragning av tre ordinarie landsfiskalstjänster. I fråga om distriktens förseende med biträden lämnar länsstyrelsen följande anvisning: i Delsbo distrikt ett landsfiskalsbiträde och ett biträdesanslag av 300 kr., i Forsa distrikt ett landsfiskalsbiträde och ett anslag om 200 kr. samt i vartdera Harmångers och Bergsjö distrikt ett kontorsbiträde. För sin del förordar kommittén för Delsbo distrikt en extra ordinarie landsfiskal samt för Forsa och Harmångers distrikt ett extra ordinarie kontorsbiträde vartdera. Bergsjö distrikt synes böra tilldelas ett biträdesanslag av 1 440 kr.

SammanVid genomförande av omreglering av vissa landsfiskalsdistrikt inom Gävlefattnmg. \)0xgs län i enlighet med vad kommittén här ovan förordat skulle antalet distrikt inom länet minskas med fyra, varigenom antalet ordinarie landsfiskaler skulle kunna nedbringas från nu 28 till 24.

Västernorrlands län. I Västernorrlands län hava de sakkunniga den 20 november 1924 föreslagit indragning av två landsfiskalsdistrikt i Ångermanlands västra domsaga. Länsstyrelsen har i utlåtande den 30 september 1925 åberopat ett av länsstyrelsen den 14 juni 1924 avgivet yttrande väsentligen av innehåll, att någon minskning av antalet landsfiskalsdistrikt inom länet icke utan olägenhet kunde ske. Kommittén, som förordar de sakkunnigas förslag om indragning av två landsfiskalsdistrikt inom Ångermanlands västra domsaga, har ansett antalet distrikt inom länet kunna minskas med ytterligare två distrikt genom indragning av ett distrikt inom var och en av Ångermanlands södra domsaga och Ångermanlands mellersta domsaga. Medelpads västra domsaga. folkmängd 39 239. n. v. landsfiskalsdistrikt: Borgsjö folkmängd 10 278 Torps » 9 738 Stöde » 5 541 Tuna » 13 682 Tillsammans folkmängd 39 239

areal 20.89 » 11.69 » 6.85 » 9.68 areal 49.ii

D e s a k k u n n i g a 2 %i 1 9 2 4: Länsstyrelsen, som ansett sig icke kunna frångå sin tidigare uttalade uppfattning, att någon minskning av antalet landsfiskalsdistrikt i länet icke utan olägenhet kunde genomföras, hade emellertid enligt uppdrag lämnat förslag beträffande vissa indragningar av landsfiskalsdistrikt inom länet och i sådant hänseende ifrågasatt sammanslagning av Torps och Stöde distrikt. Enligt förutsättningarna för de sakkunnigas utredning läte detta sig icke göra, då det nya distriktets folkmängd skulle komma att överstiga 15 000. Icke heller

193 kunde något vinnas genom omflyttning av socknar mellan distrikten på grund av dessa socknars folkrikhet och distriktens geografiska belägenhet. Någon minskning av antalet landsfiskalsdistrikt i denna domsaga kunde därför icke äga rum. Någon möjlighet till ändring i distriktsindelningen inom denna domsaga i Kommittén syfte att minska antalet distrikt, synes icke erbjuda sig. I skrivelse till kommittén den 10 juni 1930 har länsstyrelsen avgivit förslag till erforderligt antal biträden i de olika distrikten inom länet. I enlighet härmed skulle det erfordras för ett vart av Borgsjö och Torps distrikt ett landsfiskalsbiträde och ett skrivbiträde, för Stöde distrikt ett anslag till tillfällig biträdeshjälp av 500 kr. samt i Tuna distrikt ett landsfiskalsbiträde, ett kontorsbiträde och ett skrivbiträde. Med hänsyn till vad kommittén i motsvarande hänseende föreslagit beträffande andra distrikt inom riket finner kommittén sådan begränsning i länsstyrelsens förslag motiverad, att ett vart av Borgsjö, Torps och Tuna distrikt tilldelas en extra ordinarie landsfiskal samt Tuna distrikt därjämte ett anslag av 3 600 kr. för avlönande av skrivbiträden. Å t Stöde distrikt synes böra anvisas ett anslagsbelopp av 900 kr. Medelpads östra domsaga. folkmängd 55 813. n. v. landsfiskalsdistrikt: Indals folkmängd 6 766 Njurunda » 11464 Sköns 14 417 Timrå 8 056 Alnö 6 751 Ljustorps 8 359 Tillsammans folkmängd 55 813

areal 13.18 3.27 0.47 1.02 0.69 6.93

areal 25.5 6

20¶De sakkunniga /n 1 9 2 4: Länsstyrelsen hade ifrågasatt sammanslagning av Timrå och Alnö distrikt såsom utväg för minskning av distriktens antal i denna domsaga. Då den sammanlagda folkmängden i dessa båda distrikt efter 1920 års folkräkning uppginge till 13 580, skulle enligt förutsättningarna en sådan sammanslagning väl kunna tänkas. Men eftersom den sammanlagda folkmängden redan den 1 januari 1924 utgjorde 13 863, syntes den övre gränsen för folkmängden i ett nytt distrikt så snart komma att nås, att det knappast kunde vara lämpligt att tillstyrka sammanslagningen av dessa båda distrikt. Icke heller i övrigt syntes något tillfälle erbjuda sig till omreglering av distrikten i denna domsaga. Såsom de sakkunniga förutsett, har folkmängden inom Timrå och Alnö di- Kommittén. strikt nu uppnått den storlek, att någon sammanslagning av dessa båda distrikt icke lämpligen bör genomföras. Härigenom och på grund av folkmängdsförhållandena i övrigt kan någon minskning av antalet landsfiskalsdistrikt inom förevarande domsaga icke genomföras. Länsstyrelsens förslag till biträdesuppsättning upptager ett kontorsbiträde i ett vart av Indals, Alnö och Ljustorps distrikt, ett landsfiskalsbiträde i Timrå

distrikt, ett landsfiskalsbiträde och ett skrivbiträde i Njurunda distrikt samt ett landsfiskalsbiträde, ett kontorsbiträde och ett skrivbiträde i Sköns distrikt. Därjämte föreslås biträdesanslag av 500 kr. i vart och ett av Alnö och Timrå distrikt och anslag av 300 kr. i Ljustorps distrikt. I Alnö distrikt tjänstgöra för närvarande två statsavlönade tjänstebiträden. Kommittén finner extra ordinarie landsfiskal erforderlig i Njurunda och Sköns distrikt samt extra ordinarie kontorsbiträde behövligt i Indals, Timrå, Alnö och Ljustorps distrikt. Biträdesanslag böra anvisas med belopp av 3 600 kr. för Sköns distrikt samt med belopp av 300 kr. för vart och ett av Timrå, Alnö och Ljustorps distrikt. Ångermanlands södra domsaga. folkmängd 46 286. n. v. landsfiskalsdistrikt: Säbrå folkmängd 8 933 Gudmundrå » 15 192 Högsjö » 4 905 Bjärtrå » 9 835 Nordingrå » 7 421 Tillsammans folkmängd 46 286

areal 7.90 » 2.34 » 2.79 » 4.04 » 5.97 areal 23.04

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 10 maj 1929 har Nätra och Nordingrå domsaga från och med den 1 januari 1930 uppdelats på Själevads och Arnäs samt Ångermanlands södra domsaga sålunda, att Nätra tingslag tillagts den förra domsagan, vilken därefter benämnes Ångermanlands norra domsaga, och Nordingrå tingslag tillförts den senare domsagan. På grund härav tillhör numera Nordingrå landsfiskalsdistrikt Ångermanlands södra domsaga och Nätra och Anundsjö landsfiskalsdistrikt Ångermanlands norra domsaga, Kommittén.

Enligt de sakkunnigas mening kunde en sammanslagning av Säbrå och Högsjö distrikt icke ske, enär folkmängdsuppgifterna för år 1924 visade en folkmängd överstigande 14 000 invånare i ett sålunda sammanslaget distrikt. Med hänsyn emellertid därtill, att folkmängden i Säbrå distrikt sedan dess avsevärt nedgått och då i övrigt förhållandena icke synas lägga hinder i vägen för en sådan förening, har kommittén ansett sig böra föreslå, att ifrågavarande båda distrikt förenas till ett. Länsstyrelsen har i förenämnda skrivelse till kommittén den 10 juni 1930 förklarat sig icke hava något att häremot erinra. I enlighet härmed skulle distriktsindelningen inom Ångermanlands södra domsaga bliva följande: Säbrå

distrikt.

n. v. Säbrå distrikt n. v. Högsjö »

folkmängd 8 933 » 4 905

13 838

folkmängd

15 192

areal: 10.69 Gudmundrå

distrikt.

Oförändrat areal: 2.34

195 Bjärtrå

distrikt.

Oförändrat

folkmängd

9 835

folkmängd

7 421

areal: 4.04 Nordingrå

distrikt.

Oförändrat areal: 5.97

Tillsammans domsagan 46 286 Kommittén får sålunda föreslå, att antalet landsfiskalsdistrikt inom denna domsaga minskas med ett och att i samband därmed en ordinarie landsfiskalstjänst indrages. Länsstyrelsens förslag beträffande ifrågavarande distrikts förseende med biträden upptager ett landsfiskalsbiträde, ett kontorsbiträde och ett skrivbiträde för ett vart av Säbrå och Gudmundrå distrikt, ett landsfiskalsbiträde ävensom ett biträdesanslag av 500 kr. för Bjärtrå distrikt samt ett biträdesanslag av 500 kr. för Nordingrå distrikt. I Säbrå och Gudmundrå distrikt torde enligt kommitténs mening biträdande tjänsteman med landsfiskalskompetens icke kunna undvaras. För Bjärtrå distrikt däremot beräknar kommittén ett extra ordinarie kontorsbiträde. För tillgodoseende av biträdesbehovet i övrigt böra biträdesanslag beviljas med 2 700 kr. för Säbrå distrikt, 2 580 kr. för Gudmundrå distrikt, 600 kr. för Nordingrå distrikt och 300 kr. för Bjärtrå distrikt. Ångermanlands mellersta domsaga. folkmängd 27 818. n. v. landsfiskalsdistrikt: Nylands folkmängd 9 491 Boteå » 4 746 Sollefteå » 13 581 Tillsammans folkmängd 27 818

areal 4.48 » 5.60 » 10.8 3 areal 20.91

I Sollefteå landsfiiskalsdistrikt är inbegripet Sollefteå stad med 2 712 invånare. Staden har egen stadsfiskal, men landsfiskalen är utmätningsman därstädes. D e s a k k u n n i g a 20/u 1 9 2 4: De sakkunniga hava anfört, att Sollefteå distrikt tydligen borde lämnas oförändrat. Beträffande Nylands och Boteå distrikt hava de sakkunniga, som haft att utgå från 1920 års folkmängdssiffror (resp. 9 384 och 5 058 inv.), uttalat, att dessa distrikt på grund av folkmängden icke kunde sammanslås. Enär folkmängden vid en sammanslagning av Nylands och Boteå distrikt Kommittén. med allenast omkring 200 invånare skulle överskrida den antagna övre gränsen för ett landsfiskalsdistrikt, har kommittén tagit under övervägande, huruvida icke en dylik sammanslagning vore möjlig, ävensom underställt frågan länsstyrelsens prövning. I anledning härav har länsstyrelsen, med överlämnande av vissa mot sammanslagningen gjorda uttalanden från av regleringsfrågan berörda kommuner, framhållit, att en förening av ifrågavarande båda distrikt vore

196 ä g n a d a t t v ä c k a s y n n e r l i g b e t ä n k l i g h e t . L ä n s s t y r e l s e n h a r tillika åberopat landsfogdens och vederbörande landsfiskalers y t t r a n d e n mot denna ändring i distriktsindelningen, vilka y t t r a n d e n länsstyrelsen funnit v ä r d a a l l t beaktande. Med h ä n s y n till vad sålunda förekommit h a r k o m m i t t é n funnit sig böra avs t å från t a n k e n p å en s a m m a n s l a g n i n g av i f r å g a v a r a n d e b å d a distrikt. E n b i d r a g a n d e anledning h ä r t i l l h a r v a r i t , att, enligt vad i f r å g a n blivit u p p l y s t , u t r e d n i n g p å g å r om överflyttning av en del a v G u d m u n d r å socken till Ytterl ä n n ä s socken, vilken överflyttning, därest den k o m m e r till stånd, sannol i k t skulle k o m m a a t t icke oväsentligt öka folkmängden inom N y l a n d s distrikt. I f r å g a om distriktens inom förevarande domsaga förseende med biträden anvisar länsstyrelsen anställande a v ett kontorsbiträde och ett skrivbiträde i N y l a n d s distrikt, ett landsfiskalsbiträde och ett k o n t o r s b i t r ä d e i Sollefteå d i s t r i k t s a m t beviljande av ett a n s l a g a v 500 k r . för tillfällig biträdeshjälp å t landsfiskalen i Boteå distrikt. Med h ä n s y n till den s t a t i s t i s k t påvisade, relativt stora arbetsbördan i N y l a n d s och Sollefteå d i s t r i k t synes det kommittén n ö d v ä n d i g t a t t placera en extra ordinarie landsfiskal i v a r t och ett a v dessa d i s t r i k t . S t a t s a v l ö n a t tjänstebiträde finnes redan för n ä r v a r a n d e ans t ä l l t i N y l a n d s d i s t r i k t . F ö r avlönande av skrivbiträden torde därjämte böra anvisas b i t r ä d e s a n s l a g till belopp av 1 980 k r . för N y l a n d s d i s t r i k t och 1 800 k r . för Sollefteå distrikt. D y l i k t a n s l a g av 600 k r . synes böra tillkomma landsfiskalen i Boteå distrikt. Ångermanlands västra domsaga. folkmängd 27 190. n. v. landsfiskalsdistrikt: Helgums Ramsele Resele Junsele Bodums Tåsjö

folkmängd » » » » »

4 983 4 349 5 238 3 992 4 506 4122

areal 9.04 » 10.37 » 10.68 » 13.23 » 15.07 » 9.97

Tillsammans folkmängd 27 190

areal 68.36

20¶De s a k k u n n i g a /n 1 9 2 4 : Länsstyrelsens förslag hade i n n e f a t t a t m i n s k n i n g med t v å d i s t r i k t i denna domsaga genom fördelning a v H e l g u m s d i s t r i k t p å R a m s e l e och Resele d i s t r i k t p å det sätt, a t t Edsele socken lades till R a m s e l e d i s t r i k t och H e l g u m s socken till Resele distrikt, s a m t genom fördelning a v Bodums distrikt på J u n s e l e och Tåsjö d i s t r i k t p å det sätt, a t t Fjällsjö socken lades till det förra och Bodums socken till det senare. D e s a k k u n n i g a h a v a t i l l s t y r k t minskningen av landsfiskalsdistrikten i doms a g a n till f y r a och därmed följande i n d r a g n i n g a v t v å landsfiskalstjänster. L ä n s s t y r e l s e n : De s a k k u n n i g a s förslag, a t t H e l g u m s distrikt, bestående av Edsele och H e l g u m s socknar, skulle fördelas mellan R a m s e l e och Resele distrikt, h a r länsstyrelsen f ö r k l a r a t sig böra på det bestämdaste avs t y r k a a v geografiska skäl och med h ä n s y n till därmed för H e l g u m s socknemän förknippade olägenheter.

197 ^Mot den av de sakkunniga föreslagna uppdelningen av Bodums distrikt pa nuvarande Junsele och Tåsjö distrikt har, enligt vad länsstyrelsen påpekar, befolkningen i Junsele och Fjällsjö protesterat under framhållande, att det nya distriktet skulle i areal och ur kommunikationssynpunkt bliva alltför stort och svårskött. Länsstyrelsen har funnit de anförda skälen mot sammanslagningen förtjäna allt beaktande. D e s a k k u n n i g a 6/7 1 9 2 6: I sitt förnyade utlåtande hava de sakkunniga förklarat sig biträda länsstyrelsens uppfattning rörande den ifrågasatta uppdelningen av Helgums distrikt. Beträffande åter Bodums distrikt hava de sakkunniga icke kunnat finna dessa socknars arealer, för Junsele 13.23 kvmil och för Fjällsjö 7.42 kvmil, i och för sig utgöra hinder för sammanslagningen, och finge kommunikationerna, sedan järnvägsförbindelse genom de båda socknarna nu vore öppnad, väl också anses någorlunda tillfredsställande De sakkunniga finge därför vidhålla sitt förslag. Emellertid ansåge sig de sakkunniga böra ansluta sig till ett av Junsele kommunalfullmäktige framställt forslag, att det nya distriktet måtte efter den större i distriktet ingående kommunen benämnas Junsele. Med hänsyn till de erinringar, som av länsstyrelsen anförts mot en upp- Kommittén. delning av Helgums distrikt på Ramsele och Resele distrikt, finner väl kommittén i likhet med de sakkunniga, att förslaget om en dylik uppdelning bör förfalla. Det har emellertid synts kommittén, att därmed tanken på en indragning av Helgums distrikt icke nödvändigtvis behöver uppgivas. En godtagbar lösning av frågan om Helgums distrikts indragning synes vara, att distriktet i fråga i sin helhet får uppgå i Ramsele distrikt samt att Resele distrikt bibehålles oförändrat. Härigenom skulle nödig hänsyn bliva tagen till de geografiska betingelserna för en omreglering av distrikten ävensom till befintliga kommunikationer inom denna del av domsagan. Folkmängd och arbetskvantiteter synas icke utgöra hinder för en sammanslagning av ifrågavarande båda distrikt. Kommittén har underställt detta förslag länsstyrelsens prövning, och länsstyrelsen har med hänsyn till den stora arealen inom ett sammanslaget distrikt starkt ifrågasatt lämpligheten av förslagets genomförande. Däremot har landsfogden i länet icke haft något att erinra mot detsamma. För sin del har kommittén ansett sig böra förorda förslagets genomförande. Beträffande den ifrågasatta uppdelningen av Bodums distrikt på Junsele och Tåsjö distrikt biträder kommittén de sakkunnigas uppfattning, att densamma bör komma till stånd. I enlighet härmed skulle distriktsindelningen inom Ångermanlands västra domsaga bliva följande: Ramsele

distrikt.

n. v. Ramsele distrikt n. v. Helgums »

folkmängd 4 349 » ^ ^

. ^

folkmängd

5 238

areal: 19.41 Resele

distrikt.

: 0förändrat areal: 10.68

198 Junsele

distrikt.

n. v. Junsele distrikt av n. v. Bodums distrikt: Fjällsjö socken

folkmängd 3 992 »

2 492

6 484

areal: 21.18

Tåsjö distrikt. n. v. Tåsjö distrikt av Bodums distrikt: Bodums socken

folkmängd 4 122 areal: 17.09

» 2 014 6136 _ ^ Tillsammans domsagan 27 190

Kommittén får förorda minskning av antalet landsfiskalsdistrikt inom Ångermanlands västra domsaga med två samt indragning i samband därmed av två ordinarie landsfiskalstjänster. Länsstyrelsen föreslår för det nya Ramsele distrikt ett landsfiskalsbiträde och ett biträdesanslag av 500 kr., för Resele distrikt ett biträdesanslag av 500 kr., för Junsele distrikt ett kontorsbiträde ävensom ett anslag av 500 kr. samt för Tåsjö distrikt ett kontorsbiträde. Att för Ramsele distrikt beräknas en extra ordinarie landsfiskal ävensom för vart och ett av Junsele och Tåsjö distrikt ett extra ordinarie kontorsbiträde, finner kommittén väl grundat, liksom ock att biträdesanslag böra utgå i Ramsele och Resele distrikt. I enlighet med de av kommittén antagna allmänna grunderna böra dock biträdesanslagen sättas till 600 kr. vartdera, Däremot torde Junsele distrikt kunna avvara biträdesanslag. Ångermanlands norra domsaga. folkmängd 46 224. v. landsfiskalsdistrikt: folkmängd 9 845 areal 26.59 12.70 8 464 » 4.96 10 2 8 3 » 6.44 9853 » 16.92 » Tillsammans folkmängd 46 224 areal 67.61 Såsom ovan nämnts, har Ångermanlands norra domsaga bildats genom att till den forna Själevads och Arnäs domsaga överflyttats Nätra tingslag av förutvarande Nätra och Nordingrå domsaga. Nätra

Anundsjö '. Själevads Arnäs Björna

Kommittén.

På grund av folkmängdens storlek och landsfiskalsdistriktens i vissa fall mycket stora arealer kan någon minskning av antalet distrikt inom denna domsaga icke if rågakomma. Länsstyrelsen har beräknat ett landsfiskalsbiträde och ett skrivbiträde för Nätra distrikt, ett landsfiskalsbiträde för ett vart av Själevads och Arnäs distrikt samt ett kontorsbiträde för vartdera Anundsjö och Björna distrikt. Det har emellertid synts kommittén, som om i intet av ifrågavarande distrikt

199 bör anställas biträdande tjänsteman av högre grad än kontorsbiträdes, och får kommittén sålunda för sin del föreslå, att ett extra ordinarie kontorsbiträde placeras i vart och ett av domsagans fem distrikt. Vid en omreglering av vissa landsfiskalsdistrikt inom Västernorrlands län i Sammanfattnin enlighet med de förslag, åt vilka kommittén i det föregående givit sin till9styrkan, skulle antalet distrikt inom länet minskas med tre, varigenom antalet ordinarie landsfiskalstjänster inom länet skulle kunna nedbringas från nu 29 till 26.

Jämtlands län. I Jämtlands län hava de sakkunniga i sitt förslag den 20 november 1924 föreslagit indragning av två landsfiskalsdistrikt i var och en av Jämtlands östra domsaga, Jämtlands västra domsaga och Härjedalens domsaga. I utlåtande den 8 oktober 1925 har länsstyrelsen tillstyrkt de sakkunnigas förslag beträffande den ena sammanslagningen i Jämtlands östra domsaga och den ena sammanslagningen i Jämtlands västra domsaga ävensom de båda sammanslagningarna inom Härjedalens domsaga. Jämtlands östra domsaga. folkmängd 32 037. n. v. landsfiskalsdistrikt: Eors folkmängd Ragunda » Bräcke » Revsunds » Hackas » Brunflo »

6 786 8 239 5 225 4 001 2 845 4 941

areal 17.54 » 22.25 » 15.15 » 10.4 0 » 5.53 » 5.35

D e s a k k u n n i g a 20/11 1 9 2 4: Länsstyrelsen hade ansett, att möjlighet forefunnes att sammanslå Hackas och Brunflo distrikt. De sakkunniga hava funnit det därutöver vara nödvändigt att sammanföra även Bräcke och Revsunds distrikt till ett. Även om arealen i det sammanlagda distriktet skulle bliva jämförelsevis stor, skulle dock både folkmängden och arbetskvantiteten verka föga avskräckande. De sakkunniga hava följaktligen tillstyrkt minskningen med två distrikt i denna domsaga och därmed följande indragning av två landsfiskalstjänster. L ä n s s t y r e l s e n : Beträffande de föreslagna omregleringarna av distrikten i Jämtlands östra domsaga har länsstyrelsen avstyrkt sammanslagningen av Bräcke och Revsunds distrikt till ett distrikt på grund av den stora arealen. Det vore har icke fråga om ett fjällområde utan om trakter, som tillhörde länets mest betydande i avseende å skogsbruk. D e s a k k u n n i g a % 1 9 2 6 : I sitt förnyade utlåtande hava de sakkunniga förklarat sig anse, att nyssnämnda skäl och andra anförda omständigheter syntes de sakkunniga utgöra skälig anledning att icke vidtaga den föreslagna indragningen.

200 Kommittén.

I anslutning till vad de sakkunniga i sitt senare utlåtande yttrat har kommittén ansett sig böra stanna vid att förorda indragning av allenast ett distrikt inom förevarande domsaga och därmed indragning av en ordinarie landsfiskalstjänst. I enlighet härmed skulle distriktsindelningen bliva följande: Fors distrikt. Oförändrat folkmängd 6 786 areal: 17.54 Ragunda

distrikt.

Oförändrat

folkmängd

8 239

folkmängd

5 225

folkmängd

4 001

folkmängd 4 941 2 8 5 » *

7 786

areal: 22.25 Bräcke Oförändrat

distrikt. • areal: 15.15

Revsunds

distrikt.

Oförändrat areal: 10.4 0 Brunflo

distrikt.

n. v. Brunflo distrikt n. v. Hackas » areal: 10.88

Tillsammans domsagan 32 037 Den av länsstyrelsen med skrivelse till kommittén den 13 juni 1930 översända förteckningen över erforderligt antal biträden i länets distrikt upptager för Fors distrikt ett skrivbiträde, för Ragunda distrikt ett landsfiskalsbiträde samt för ett vart av Bräcke och Brunflo distrikt ett biträdesanslag av 600 kr. För Revsunds distrikt har något bidrag från statens sida till biträdeshjälp icke ansetts erforderligt. Kommittén, som finner anledning knappast föreligga att för Ragunda distrikt avse biträde av högre grad än extra ordinarie kontorsbiträdes, förordar i övrigt, att biträdesanslag tilldelas Fors distrikt med 1 440 kr., Ragunda distrikt med 300 kr., Bräcke distrikt med 600 kr. samt Brunflo distrikt med 1 560 kr. Jämtlands norra domsaga. folkmängd 36 702. n. v. landsfiskalsdistrikt: Ködöns folkmängd 7 701 areal 7.24 14.17 6 501 Lits . . . . 34.71 4 650 Föllinge . . 16.44 6 163 Hammerdals 33.6 2 9 279 Ströms . . . 42.14 2 408 Frostvikens Tillsammans folkmängd 36 702 areal 148.32 D e s a k k u n n i g a 20/n 1 9 2 4: Någon åtgärd för minskning av antalet landsfiskalsdistrikt i denna domsaga syntes icke böra vidtagas.

201 Ej heller kommittén ifrågasätter någon ändring i distriktsindelningen inom Kommittén denna domsaga. Länsstyrelsen föreslår för Ströms distrikt en extra landsfiskal, ett kontorsbiträde samt ett biträdesanslag av 600 kr., för Hammerdals och Rödöns distrikt ett skrivbiträde i vartdera distriktet samt för vart och ett av Lits och Frostvikens distrikt ett biträdesanslag av 600 kr. Föllinge distrikt har ansetts kunna avvara statligt avlönad biträdeshjälp. I Ströms distrikt, där från polisanslaget avlönad extra landsfiskal för närvarande tjänstgör, torde enligt kommitténs mening en extra ordinarie landsfiskal i fortsättningen vara erforderlig. I övrigt böra biträdesanslag anvisas på så sätt, att Ströms distrikt tilldelas ett belopp av 2 280 kr., vart och ett av Rödöns och Hammerdals distrikt ett belopp av 1 560 kr. samt vart och ett av Lits och Frostvikens distrikt ett belopp av 600 kr. Jämtlands västra domsaga. folkmängd 28 197. n. v. landsfiskalsdistrikt: Undersåkers folkmängd 5 750 areal 43.61 Mörsils » 3 297 » 29.31 Offerdals » _ 2 78 » 21.22 ^lsens » 3 706 » 7.29 J1?1"» » 5 403 » 3.13 0vikens » 5 763 » 24.19 Tillsammans folkmängd 28 197 areal 128.75 D e s a k k u n n i g a 2 0 / u 1 9 2 4 : Länsstyrelsen hade föreslagit sammanförande av Offerdals och Alsens distrikt till ett. De sakkunniga hava ansett det därutöver vara nödvändigt att föreslå sammanslagning av Sunne och Ovikens distrikt En anmärkt obekvämlighet i avseende å kommunikationerna under vissa delar av året syntes icke härvidlag få vara avgörande. De sakkunniga hava följaktligen tillstyrkt minskningen med två i antalet landsfiskalsdistrikt mom domsagan och därmed följande indragning av två landsfiskalsbefattnmgar. L ä n s s t y r e l s e n : Länsstyrelsen har ansett sig kunna biträda förslaget om sammanslagning av Offerdals och Alsens distrikt till ett distrikt, dock med den modifikation, att Mattmars socken (1329 invånare enligt 1920 års folkrakning) av hänsyn till kommunikationerna och andra omständigheter vid omregleringen förlades från Alsens distrikt till Mörsils distrikt. -Beträffande den ifrågasatta sammanslagningen av Ovikens distrikt och Sunne distrikt ^har lånsstyrelsen ansett densamma av geografiska skäl — distriktens läge pa skilda sidor av Storsjön — böra bestämt avstyrkas. D e s a k k u n n i g a 7 7 1 9 2 6: I sitt förnyade utlåtande hava de sakkunniga förklarat sig intet hava att erinra mot den av länsstyrelsen föreslagna förläggningen av Mattmars socken till Mörsils distrikt. I anledning av länsstyrelsens uttalande beträffande sammanslagningen av Ovikens och Sunne distrikt hava de sakkunniga uttalat, att de icke hade anledning att vidhålla förslaget om denna sammanslagning. I anslutning till de sakkunnigas senare yttrande får kommittén förorda indragning av allenast ett landsfiskalsdistrikt och därmed av en ordinarie lands14—311850

202 fiskalstjänst.

Distriktsindelningen inom förevarande domsaga skulle bliva föl-

jande: Undersåkers Oförändrat

distrikt. • • • folkmängd areal: 43.61

Mörsils

5 750

distrikt.

n. v. Mörsils distrikt av n. v. Alsens distrikt: Mattmars socken

folkmängd 3 297 »

4 526

areal: 31.55 Offerdals n. v. Offerdals distrikt av Alsens distrikt: Alsens socken

distrikt. folkmängd 4 278 »

6 755

folkmängd

5 403

folkmängd

5 763

areal: 26.2 7 Sunne

distrikt.

Oförändrat areal: 3.13 Ovikens

distrikt.

Oförändrat areal: 24.19

Tillsammans domsagan 28 197 E n l i g t a v länsstyrelsen given anvisning skulle i ett v a r t av U n d e r s å k e r s och Offerdals d i s t r i k t b ö r a anställas ett s k r i v b i t r ä d e s a m t å t l a n d s f i s k a l e r n a i Mörsils och Sunne d i s t r i k t l ä m n a s ett b i t r ä d e s a n s l a g av 600 k r . v a r t d e r a . Ovikens d i s t r i k t h a r i länsstyrelsens förslag l ä m n a t s u t a n b i t r ä d e eller bit r ä d e s a n s l a g . I Undersåkers d i s t r i k t synes det k o m m i t t é n böra finnas ett e x t r a ordinarie kontorsbiträde. I övrigt torde biträdeshjälp i distrikten l ä m p ligen böra ordnas genom biträdesanslag, förslagsvis 1 560 k r . i Offerdals distrikt, 600 k r . i v a r t och ett av Mörsils och Sunne d i s t r i k t s a m t 300 k r . _ Ovikens distrikt. Härjedalens domsaga. folkmängd 23 059. n. v. landsfiskalsdistrikt: Bergs Rätans Hede Tännäs Lillhärdals Svegs Ytterhogdals

kmängd folkmängd » » » » » »

4 142 2 949 2 945 2 723 1900 6 228 2172

Tillsammans folkmängd 23 059

areal » » » » » »

9.91 13.13 29.42 40.4 6 24.53 35.75 10.27

areal 163.4 7

J ä m l i k t k u n g l . brev den 28 m a r s 1924 tillhör Ängersjö n y b i l d a d e k o m m u n sedan den 1 j a n u a r i 1925 Svegs landsfiskalsdistrikt.

203 D e s a k k u n n i g a 2 0 /n 1 9 2 4 : L ä n s s t y r e l s e n hade föreslagit för minskning av landsfiskalsdistriktens a n t a l med t v å i denna domsaga, a t t Lillhärdals d i s t r i k t sammansloges med Svegs samt a t t av R ä t a n s d i s t r i k t Klövsjö socken överflyttades till B e r g s d i s t r i k t och R ä t a n s socken förenades med Y t t e r h o g d a l s d i s t r i k t till ett d i s t r i k t . D e s a k k u n n i g a h a v a i enlighet med detta förslag t i l l s t y r k t minskningen med t v å i a n t a l e t l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t inom domsagan och i s a m m a n h a n g d ä r med i n d r a g n i n g av t v å landsfiskalstjänster. L ä n s s t y r e l s e n : L ä n s s t y r e l s e n h a r a n s l u t i t sig till de s a k k u n n i g a s förslag beträffande H ä r j e d a l e n s domsaga allenast med den regleringsåtgärden, a t t Ängersjö, som n u m e r a u t g ö r egen församling, borde för a t t m i n s k a arbetet i Svegs d i s t r i k t å t e r f l y t t a s till Ytterhogdals d i s t r i k t . D e s a k k u n n i g a 6 / 7 1 9 2 6 : D e s a k k u n n i g a h a v a i sitt senare utlåtande f ö r k l a r a t sig intet h a v a a t t erinra mot den av länsstyrelsen sålunda föreslagna omflyttningen. E n l i g t de s a k k u n n i g a s förslag skulle alltså distriktsindelningen inom denna domsaga ordnas i enlighet med följande u p p s t ä l l n i n g : Bergs

distrikt.

n. v. Bergs distrikt av n. v. Rätans distrikt: Klövsjö socken

folkmängd 4 142 »

5 214

folkmängd

2 945

folkmängd

2 723

folkmängd 5 760 » 1 900

7 QQQ

areal: 15.11 Hcde

distrikt.

Oförändrat areal: 29.4 2 Tännäs

distrikt.

Oförändrat areal: 40.4 6 Svegs distrikt. n. v. Svegs distrikt utom Ängersjö socken . . . n. v. Lillhärdals distrikt areal: 56.37 Ytterhogdals n. v. Ytterhogdals distrikt av n. v. Svegs distrikt: Ängersjö socken av Rätans distrikt: Rätans socken

distrikt. folkmängd 2 172 »

»

4. 517

areal: 22.11 Tillsammans domsagan 23 059 K o m m i t t é n f å r b i t r ä d a de s a k k u n n i g a s förslag om i n d r a g n i n g a v t v å lands- Kommittén fiskals d i s t r i k t inom Härjedalens domsaga p å s ä t t n y s s a n g i v i t s och därmed ind r a g n i n g av t v å ordinarie landsfiskalstjänster. I avseende å tillgodoseende a v biträdesbehovet inom dessa d i s t r i k t föres l å r länsstyrelsen, a t t för Svegs d i s t r i k t u p p t a g e s en e x t r a landsfiskal och

ett kontorsbiträde samt att åt landsfiskalerna i Bergs och Ytterhogdals distrikt anvisas anslag för anskaffande av tillfällig biträdeshjälp med 600 kr. för vartdera. Beträffande Hede och Tännäs distrikt har någon statlig åtgärd för beredande av biträdeshjälp icke ansetts erforderlig. Kommittén beräknar en extra ordinarie landsfiskal såsom erforderlig för Svegs distrikt. Från polisanslaget avlönad extra landsfiskal är för närvarande förordnad inom distriktet. Därjämte synes ett biträdesanslag av 1 800 kr. böra ställas till landsfiskalens i Svegs distrikt förfogande. I övrigt torde, på sätt länsstyrelsen förordat, åt vardera landsfiskalen i Bergs och Ytterhogdals distrikt böra anvisas ett anslag av 600 kr. SammanVid genomförande av den i det föregående förordade omregleringen av vissa fattning. i an( }sfiskalsdistrikt inom Jämtlands län skulle antalet distrikt i länet minskas med fyra, varigenom antalet ordinarie landsfiskalstjänster skulle kunna minskas från 25 till 21.

Västerbottens län. I Västerbottens län hava de sakkunniga den 20 november 1924 föreslagit indragning av tre landsfiskalsdistrikt, ett distrikt inom en var av Umeå domsaga, Västerbottens norra och Västerbottens Västra domsagor. Mot de sakkunnigas förslag beträffande reglering av landsfiskalsdistrikten i detta län har länsstyrelsen i utlåtande den 29 september 1925 förklarat sig icke hava något att erinra. Västerbottens södra domsaga. folkmängd 27 577. n. v. landsfiskalsdistrikt: Nordmalings folkmängd 110281 Bjurholms » 5 166 Degerfors » 9 156 Tillsammans folkmängd 25 350

areal 13.72 » 13.33 » 29.40 areal 56.4 5

Skillnaden mellan domsagans folkmängd och de tre distriktens sammanlagda folkmängd är beroende därav, att enligt kungl. breven den 22 juni och den 29 september 1920 norra delen av Hörnefors socken tillhör Västerbottens södra domsaga men Umeå landsfiskalsdistrikt, som är beläget inom Umeå domsaga. D e s a k k u n n i g a 2 7n 1 9 2 4: De sakkunniga, som ansett omförmälda ojämnhet i distriktsindelningen böra avlägsnas vid första tillfälle, hava uttalat, att efter den för Nordmalings distrikt härigenom uppkommande ökningen det icke kunde ifrågakomma att sammanslå Nordmalings och Bjurholms distrikt. Icke heller kunde det med hänsyn till arealerna tänkas att sammanföra Bjurholms och Degerfors distrikt. 1

Approximativ siffra.

205 N å g o n i n d r a g n i n g av l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t inom denna domsaga lärer p å g r u n d Kommittén a v såväl folkmängdens som d i s t r i k t s o m r å d e n a s storlek icke k u n n a i f r å g a k o m m a . D ä r e m o t torde i förevarande s a m m a n h a n g en gränsreglering böra ske beträffande N o r d m a l i n g s d i s t r i k t i ä n d a m å l a t t från Umeå l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t till N o r d m a l i n g s d i s t r i k t ö v e r f l y t t a det område, som tillhör Västerbottens södra domsaga. I enlighet h ä r m e d skulle distriktsindelningen bliva följande: Nordmalings distrikt. n. v. Nordmalings distrikt folkmängd 11028 1 f< av n. v. Umeå distrikt: Norra delen av Hörnefors socken . . . . » 2 227 1 areal: 15.99 Bjurholms

distrikt.

Oförändrat

folkmängd

5 166

folkmängd

9 156

areal: 13.33 Degerfors

distrikt.

Oförändrat areal: 29.4 0

Tillsammans domsagan 27 577 ^ K o m m i t t é n får förorda, a t t i samband med omregleringen av vissa l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t i riket förenämnda g r ä n s r e g l e r i n g mellan Umeå och N o r d m a lings l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t genomföres. _ E n l i g t länsstyrelsens i skrivelse till kommittén den 4 juni 1930 lämnade anv i s n i n g borde för v a r t d e r a N o r d m a l i n g s och Degerfors d i s t r i k t b e r ä k n a s ett landsfiskalsbiträde ävensom ett b i t r ä d e s a n s l a g av 400 k r . F ö r B j u r h o l m s dis t r i k t h a r länsstyrelsen ansett ett b i t r ä d e s a n s l a g av 600 k r . erforderligt. E n l i g t kommitténs mening torde e x t r a ordinarie landsfiskalsbefattningar böra inr ä t t a s i N o r d m a l i n g s och Degerfors distrikt. I sistnämnda distrikt finnes redan för n ä r v a r a n d e förordnad en e x t r a landsfiskal, avlönad från polisanslaget. Å t landsfiskalen i Bjurholms d i s t r i k t synes böra i enlighet med länsstyrelsens förslag anvisas ett anslag för tillfällig biträdeshjälp av 600 k r .

U m e å domsaga. folkmängd 29 490. r

. landsfiskalsdistrikt: U m e å

Holmsunds Vännäs Sävars

folkmängd 8 877 1 » ]__ 888 1 » 7054 » 3 898 Tillsammans folkmängd 31 7171

1¶Approximativ siffra.

areal » » »

5.56 8.33 5.55 8.26

areal 27.7 0

206 Skillnaden mellan landsfiskalsdistriktens sammanlagda invånarantal och domsagans folkmängd beror på ovan angivna omständighet, att norra delen av Hörnefors socken tillhör Umeå landsfiskalsdistrikt men Västerbottens södra domsaga. D e s a k k u n n i g a . 20/ii 19 2 4: Länsstyrelsen hade föreslagit sådan omreglering, att Umeå distrikt, efter att hava befriats från norra delen av Hörnefors socken genom denna dels överflyttning till Nordmalings distrikt, tillökades med Holmsunds socken och benämndes Umeå södra distrikt samt att Sävars distrikt sammansloges med återstoden av Holmsunds distrikt, därvid det sålunda bildade distriktet benämndes Umeå norra distrikt. Resultatet härav framgår av följande uppställning: Umeå södra distrikt. n. v. Umeå distrikt, efter fråndragning av norra delen av Hörnefors socken, eller alltså södra delen av Umeå landskommun folkmängd 6 6501 av n. v. Holmsunds distrikt: Holmsunds socken » 5 211 areal: 3.7 3 Umeå norra distrikt. av Holmsunds distrikt: norra delen av Umeå landskommun . . . folkmängd 6 6771 n. v. Sävars distrikt » 3 898 areal: 16.15 Vännäs

\\ 8611

io 5751

distrikt.

Oförändrat

folkmängd

7 054

areal: 5.5 5 Tillsammans domsagan 29 490 De sakkunniga hava tillstyrkt minskning av antalet landsfiskalsdistrikt i Umeå domsaga till tre och i samband därmed indragning av en landsfiskalstjänst. Kommittén.

Kommittén biträder de sakkunnigas förslag om indragning av ett landsfiskalsdistrikt inom Umeå domsaga med därav följande indragning av en ordinarie landsfiskalstjänst. Länsstyrelsens förslag till biträdesuppsättning upptager ett landsfiskalsbiträde i ett vart av Umeå södra och Umeå norra distrikt samt ett skrivbiträde i Vännäs distrikt. Därjämte föreslås ett biträdesanslag av 400 kr. i ett vart av de båda förstnämnda distrikten. Kommittén förordar placering av en extra ordinarie landsfiskal i vartdera av Umeå södra och Umeå norra distrikt ävensom ett biträdesanslag av 1 680 kr. i Vännäs distrikt. Framhållas må, att i nuvarande Holmsunds distrikt, varav en del skulle ingå i Umeå södra distrikt och en del i Umeå norra distrikt, för närvarande finnes förordnad en extra landsfiskal, avlönad från polisanslaget. 1

Approximativ siffra.

207 Västerbottens mellersta domsaga. folkmängd 26 304. n. v. landsfiskalsdistrikt: Bygdeå Nysätra Burträsks

folkmängd 7 882 » 8 364 » 10 058 Tillsammans folkmängd 26 304

areal 9.13 » 9.47 » 20.04 areal 38.64

D e s a k k u n n i g a 2 0 /n 1 9 2 4 : S a m m a n s l a g n i n g av två d i s t r i k t k u n d e i detta fall icke ä g a rum p å g r u n d av folkmängden. I c k e heller kunde de f y r a socknar, av v i l k a d o m s a g a n bestode, ordnas i någon kombination, som k u n d e medföra m i n s k n i n g med ett d i s t r i k t . E j heller enligt kommitténs mening är det möjligt a t t beträffande denna dom- Kommittén s a g a genomföra en till m i n s k n i n g i a n t a l e t l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t s y f t a n d e omreglering. "Behövliga äro enligt länsstyrelsens mening ett kontorsbiträde i B y g d e å dis t r i k t och ett landsfiskalsbiträde i B u r t r ä s k s distrikt, i sistnämnda d i s t r i k t j ä m v ä l ett biträdesanslag av 400 k r . F ö r N y s ä t r a d i s t r i k t avses ett b i t r ä d e s a n s l a g av 600 k r . K o m m i t t é n anser det till fyllest, a t t B u r t r ä s k s d i s t r i k t tilldelas ett e x t r a ordinarie kontorsbiträde, a t t B y g d e å d i s t r i k t tilldelas ett b i t r ä desanslag av 1 440 k r . s a m t N y s ä t r a d i s t r i k t ett anslag av 600 k r . Västerbottens norra domsaga. folkmängd 55 229. n. v. landsfiskalsdistrikt: Skellefteå norra Skellefteå södra Byske Jörns Norsjö Mala

folkmängd 14 6421 » 13 347 1 » 10 632 » 5 900 » 6 970 » 3 738 Tillsammans folkmängd 55 229

areal 8.06 » 8.8 7 » 11.04 » 17.86 » 18.71 » 17.29 areal 81.83

D e s a k k u n n i g a 2 0 /n 1 9 2 4 : L ä n s s t y r e l s e n hade ansett en s a m m a n slagning av Norsjö och Mala d i s t r i k t åtminstone för n ä r v a r a n d e möjlig. _ J ö r n s d i s t r i k t syntes icke lämpligen k u n n a s a m m a n l ä g g a s med något a n n a t d i s t r i k t . R e s u l t a t e t angives i följande s a m m a n s t ä l l n i n g : Skellefteå

norra

distrikt.

Oförändrat

folkmängd

14 642 1

folkmängd

13 347 1

folkmängd

10 632

areal: 8.06 Skellefteå

södra

distrikt.

Oförändrat areal: 8.8 7 Byske

distrikt.

Oförändrat areal: 11.04 1

Approximativ siffra.

208 Jörns

distrikt.

Oförändrat

folkmängd

5 900

folkmängd 6 970 » 3 738

10 708

areal: 17.8 6 Norsjö

distrikt.

n. v. Norsjö distrikt n. v. Mala » areal: 36.00

Tillsammans domsagan 55 229 D e s a k k u n n i g a h a v a t i l l s t y r k t m i n s k n i n g med ett l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t i denna domsaga och i samband därmed i n d r a g n i n g av en landsfiskalstjänst. Kommittén.

K o m m i t t é n får b i t r ä d a de s a k k u n n i g a s förslag om i n d r a g n i n g av ett landsf i s k a l s d i s t r i k t och d ä r m e d en ordinarie landsfiskalstjänst inom Västerbottens norra domsaga. Länsstyrelsen föreslår för v a r t d e r a Skellefteå norra distrikt och Skellefteå södra distrikt, d ä r statsavlönade extra landsfiskaler nu finnas, en extra landsfiskal ävensom ett b i t r ä d e s a n s l a g av 600 kr., för B y s k e d i s t r i k t ett kontorsbit r ä d e och ett a n s l a g a v 500 kr., för J ö r n s distrikt ett kontorsbiträde och ett anslag av 300 k r . samt för Norsjö d i s t r i k t en extra landsfiskal och ett a n s l a g a v 400 k r . A t t döma av t i l l g ä n g l i g a u p p g i f t e r rörande arbetsmängd m. m. synes det kommittén bliva ofrånkomligt a t t j ä m v ä l i fortsättningen placera biträdande tjänstemän med landsfiskalskompetens, d. v. s. extra ordinarie landsfiskaler, i de båda Skellefteådistrikten. Ä v e n i Norsjö d i s t r i k t torde efter sammanslagningen med M a l a d i s t r i k t en extra ordinarie landsfiskal bliva behövlig. F ö r B y s k e distrikt bör b e r ä k n a s ett extra ordinarie kontorsbiträde, med bortfallande a v det föreslagna biträdesanslaget. I övrigt anser kommittén, a t t Skellefteå norra distrikt, v a r s folkmängd är stadd i snabb ökning, bör utöver den extra ordinarie landsfiskalen erhålla ett b i t r ä d e s a n s l a g av 1 680 k r . och J ö r n s dis t r i k t ett b i t r ä d e s a n s l a g av 2 100 k r . Västerbottens västra domsaga. folkmängd 48 0 1 3 . n. v. landsfiskalsdistrikt: Lycksele norra Lycksele södra Stensele Sorsele Tärna Dikanäs Vilhelmina Dorotea Åsele Fredrika

folkmängd » » » » » » » » »

4 0001) 6 586 1 / 6 216 5 255 1902 4 0501! 6 0521} 5 175 5 919 2 858

Tillsammans folkmängd 48 013 20

areal

53,98

» » »

44.55 78.3 5 38.46

* » » »

30.51 33.78 17.20

87,51

areal 384.3 4

De s a k k u n n i g a /n 1 9 2 4 : L ä n s s t y r e l s e n hade ansett fulla s k ä l tala för i n d r a g n i n g av F r e d r i k a d i s t r i k t genom dess uppdelande på Åsele och Lycksele 1

Approximativ siffra.

209 södra d i s t r i k t samt h e m s t ä l l t om u p p d r a g a t t u n d e r s ö k a möjligheten av a t t i s a m m a n h a n g därmed göra någon ö v e r f l y t t n i n g av område från Lycksele södra till Lycksele n o r r a d i s t r i k t . D e s a k k u n n i g a h a v a t i l l s t y r k t , a t t F r e d r i k a l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t indrages och a t t därvid F r e d r i k a socken lägges till Åsele d i s t r i k t och Ö r t r ä s k s socken till Lycksele södra distrikt, ävensom a t t å t länsstyrelsen u p p d r a g e s att efter befolkningens hörande avgiva förslag till l ä m p l i g ö v e r f l y t t n i n g a v område från L y c k sele södra l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t till L y c k s e l e n o r r a l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t . Den föreslagna i n d r a g n i n g e n av ett l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t inom Västerbottens Kommittén. v ä s t r a d o m s a g a med d ä r a v följande i n d r a g n i n g av en ordinarie landsfiskalst j ä n s t torde b ö r a genomföras. I ä n d a m å l a t t j ä m n a r e fördela arbetsbördan inom de b å d a Lyckseledistrikten torde i enlighet med länsstyrelsens till k o m m i t t é n den 4 j u n i 1930 meddelade anvisning s å d a n reglering a v g r ä n s e r n a dessa d i s t r i k t emellan böra samtidigt vidtagas, att L y c k s e l e köping, som n u tillhör Lycksele södra distrikt, överflytt a s till L y c k s e l e n o r r a distrikt. Omregleringen a v vissa d i s t r i k t inom denna domsaga skulle då ske enligt följande u p p s t ä l l n i n g : Lycksele norra distrikt. n. v. Lycksele norra distrikt folkmängd 4 000 1 av n. v. Lycksele södra distrikt: Lycksele köping » 1670 Lycksele norra och södra distrikt areal: 58.9 7 Lycksele södra distrikt. n. v. Lycksele södra distrikt utom Lycksele köPing folkmängd 4 916 1 av n. v. Fredrika distrikt: örträsks socken » 1232 Stensele

5 670i

6148 1

distrikt.

Oförändrat

folkmängd

6 216

folkmängd

5 255

folkmängd

1 902

folkmängd Dikanäs och Vilhelmina distrikt areal: 87.51

4 0501

areal: 44.5 5 Sorsele

distrikt.

Oförändrat areal: 78.3 5 Tärna

distrikt.

Oförändrat areal: 38.4 6 Dikanäs Oförändrat

Vilhelmina Omändrat 1

Approximativ siffra.

distrikt.

distrikt. folkmängd

6 052'

210 Dorotea

distrikt.

Oförändrat

folkmängd

5 175

areal: 30.51 Åsele n. v. Åsele distrikt av Fredrika distrikt: Fredrika socken

distrikt. folkmängd 5 919 »

1 626

7 545

areal: 45.99 Tillsammans domsagan 48 013 Kommittén får förorda indragning av ett landsfiskalsdistrikt inom denna domsaga och i samband därmed av en ordinarie landsfiskalstjänst ävensom överflyttning av Lycksele köping från Lycksele södra till Lycksele norra distrikt. Enligt länsstyrelsens mening skulle erfordras en extra landsfiskal jämte ett anslag av 600 kr. i Åsele distrikt, ett landsfiskalsbiträde jämte ett biträdesanslag av 400 kr. i ett vart av Lycksele norra, Lycksele södra, Stensele, Sorsele, Vilhelmina och Dorotea distrikt. Extra landsfiskal finnes för närvarande förordnad allenast i Vilhelmina distrikt. För Tärna och Dikanäs distrikt beräknar länsstyrelsen biträdesanslag, 200 kr. i det förra och 400 kr. i det senare distriktet. Kommittén finner en extra ordinarie landsfiskal erforderlig i vart och ett av domsagans distrikt med undantag av Dikanäs och Tärna distrikt. För Dikanäs distrikt föreslår kommittén ett anslag av 300 kr. Beträffande Tärna distrikt torde statsbidrag för biträdeshjälp icke vara påkallat. I övrigt anser kommittén, att Stensele distrikt bör förutom extra ordinarie landsfiskal tilldelas ett biträdesanslag av 600 kr. SammanVid bifall till vad här ovan förordats i fråga om minskning av antalet fattning. l a n dsfiskalsdistrikt inom Västerbottens län m. m. skulle tre distrikt komma att indragas, varigenom ock antalet ordinarie landsfiskaler inom länet skulle nedbringas från nu 26 till 23.

Norrbottens län. I Norrbottens län hava de sakkunniga i förslaget den 20 november 1924 förordat indragning av ett landsfiskalsdistrikt inom Torneå domsaga. I utlåtande den 30 september 1925 har länsstyrelsen bestämt motsatt sig den av de sakkunniga föreslagna indragningen. Piteå domsaga. folkmängd 42 617. n. v. landsfiskalsdistrikt: Piteå södra Piteå norra 1

Approximativ siffra.

folkmängd 114191 » 112921

areal 23.7 0 » 7.75

211 Älvsby Arvidsjaurs Arjeplogs

folkmängd 7 568 » 8 727 » 3 611 Tillsammans folkmängd 42 617 .

areal 18.16 » 60.7 0 » 146.65 areal 256.96

D e s a k k u n n i g a 20 /n 1 9 2 4: Någon minskning i antalet landsfiskalsdistrikt syntes icke böra ifragakomma i denna domsaga. De i allmänhet stora arealerna inom Piteå domsagas landsfiskalsdistrikt Kommittén. utgöra hinder för en omreglering i ändamål att nedbringa antalet distrikt inom domsagan. Med skrivelse till kommittén den 5 juni 1930 har länsstyrelsen överlämnat förslag rörande distriktens förseende med statsavlönade biträden. Förslaget upptager för ett vart av Piteå södra och Piteå norra distrikt ett landsfiskalsbiträde,- för Arvidsjaurs distrikt ett skrivbiträde samt för Älvsby distrikt ett biträdesanslag av 900 kr. Däremot skulle för Arjeplogs distrikt varken ständigt biträde eller anslag till biträdeshjälp vara erforderligt. Kommittén finner sig för sin del böra förorda, att en extra ordinarie landsfiskalsbefattning inrättas i vartdera Piteå södra och Piteå norra distrikt samt en extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning i vartdera Älvsby och Arvidsjaurs distrikt. Luleå domsaga. folkmängd 39 758. n. v. landsfiskalsdistrikt: Nederluleå Edefors överluleå . Jokkmokks

folkmängd 12 856 areal 11.85 25.03 7 8021 5.io 11 5341 7 566 194.74 Tillsammans folkmängd 39 758 areal 236.7 2

I överluleå landsfiskalsdistrikt inberäknas Bodens stad med 6 430 invånare. Staden har egen stadsfiskal, men landsfiskalen är utmätningsman därstädes. D e s a k k u n n i g a 20 /n 1 9 2 4: Någon omreglering av dessa distrikt i syfte att vinna minskning i antalet kunde icke ifrågasättas. E j heller kommittén finner det möjligt att inom denna domsaga minska Kommittén. landsfiskalsdistriktens antal. Länsstyrelsen har avsett, att i Nederluleå distrikt skulle placeras ett kontorsbiträde, i Överluleå distrikt ett landsfiskalsbiträde och ett skrivbiträde samt i Jokkmokks distrikt, där statsavlönad extra landsfiskal nu finnes, ett landsfiskalsbiträde, ävensom att landsfiskalen i Edefors distrikt skulle tilldelas ett biträdesanslag av 900 kr. I nära anslutning till detta förslag förordar kommittén, att i vart och ett av Överluleå och Jokkmokks distrikt 1

Approximativ siffra.

212 placeras en extra ordinarie landsfiskal och i Nederluleå distrikt ett extra ordinarie kontorsbiträde ävensom att biträdesanslag tilldelas Överluleå distrikt med ett belopp av 1 920 kr. och Edefors distrikt likaledes med ett belopp av 1 920 kr. Gällivare domsaga. folkmängd 38 971. n. v. landsfiskalsdistrikt Hakkas Gällivare Vittangi Kiruna Karesuando . . . .

folkmängd 4 2501) » 15 3611? areal 169.43 » 2 880 1 15 416/ » 141.37 1064 » 65.3 2 Tillsammans folkmängd 38 971 areal 376.12

Hakkas och Gällivare distrikt bilda tillsammans Gällivare socken. Vittangi och Kiruna distrikt bilda Jukkasjärvi socken med Vittangi kapellförsamling. Inom Gällivare distrikt finnes anställd en extra landsfiskal, bosatt i Malmberget och avsedd för de båda intill varandra liggande gruvsamhällena Malmberget och Koskullskulle. Ifrågavarande befattningshavare, vilken jämväl är utmätningsman, avlönas helt av enskilda medel. Folkmängden inom de båda nämnda gruvsamhällena beräknas till omkring 8 600 personer. För biträdeshjälp åt landsfiskalen i Kiruna distrikt har hittills bidrag i viss utsträckning utgått av enskilda medel. D e s a k k u n n i g a 20 /n 1 9 2 4: Det kunde icke tänkas att genom sammanslagning eller eljest minska antalet landsfiskalsdistrikt i denna domsaga. Kommittén.

I likhet med de sakkunniga utgår kommittén från att landsfiskalsdistrikten inom Gällivare domsaga måste vid en blivande omreglering lämnas orubbade. Enligt länsstyrelsens förslag skulle fasta biträden anställas allenast i Gällivare och Kiruna distrikt, i det förra ett kontorsbiträde och i det senare ett landsfiskalsbiträde och ett skrivbiträde. Beträffande domsagans övriga distrikt har länsstyrelsen ansett någon åtgärd för beredande av biträdeshjälp åt landsfiskalen icke erforderlig annat än vad angår Hakkas distrikt, vars landsfiskal ansetts böra tilldelas ett biträdesanslag av 500 kr. Under förutsättning, att den i Malmberget anställde och av enskilda medel avlönade extra landsfiskalen framgent bibehålles, beräknar kommittén för Gällivare distrikt en extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning såsom tillräcklig. I Kiruna distrikt lärer man, därest den nuvarande anordningen med bidrag av enskilda medel till biträden skulle upphöra, böra räkna med en extra ordinarie landsfiskal ävensom ett biträdesanslag av 1 920 kr. Landsfiskalen i Hakkas distrikt torde böra tilldelas ett anslag av 900 kr. I de återstående två distrikten böra vederbörande landsfiskaler kunna utan särskild biträdeshjälp sköta tjänsten. 1

Approximativ siffra.

213 Kalix domsaga. folkmängd 33 759. n. v. landsfiskalsdistrikt: Överkalix, Nederkalix Råneå

folkmängd 7 354 » 13 228 » 4 481 » 8 696 Tillsammans folkmängd 33 759

areal 29.31 » 9.24 » 8.91 » 21.73 areal 69.19

D e s a k k u n n i g a 20Ax 1 9 2 4 : Icke heller i denna domsaga syntes någon minskning 1 antalet landsfiskalsdistrikt lämpligen kunna ske Kommittén biträder de sakkunnigas uppfattning, a t t ej heller i denna dom- Kommittén. saga någon ändring 1 distriktsindelningen bör ifrågakomma. Enligt länsstyrelsens förslag bör i Överkalix distrikt placeras ett skrivbiträde och 1 Nederkalix distrikt, som nu är tilldelat extra landsfiskal, en extra landsfiskal och ett skrivbiträde, varjämte Råneå distrikt ansetts böra tilldelas ett biträdesanslag av 900 kr. Landsfiskalen i Tore distrikt har ansetts kunna avvara av statsverket bekostad biträdeshjälp. Kommittén förordar, a t t en extra ordinarie landsfiskal ävensom ett biträdesanslag av 1 800 kr. ställas till landsfiskalens i Nederkalix distrikt förfogande. I Överkalix distrikt bör placeras ett extra ordinarie kontorsbiträde. Råneå distrikt synes vara 1 behov av ett biträdesanslag av 1 560 kr., och jämväl Tore distrikt synes bora erhålla ett biträdesanslag, förslagsvis 300 kr. Torneå domsaga. folkmängd 27 841. n. v. landsfiskalsdistrikt: Nedertorneå Overtornea Horpilombolo Pa ala i

folkmängd 9 916 areal 9.17 77 *AQ 25 12 a» 348 32.44 » 4 g^g 48.7 5 » 5 932 Tillsammans folkmängd 27 841 areal 115.48 I Nedertorneå landsfiskalsdistrikt är inberäknad Haparanda stad med 2 602 invånare. Staden har egen stadsfiskal, men landsfiskalen är utmätningsman därstädes. a t t D n ; i n S , L k k U + n6 i V1 f aan/d0s ps^k a } ?. 2 4 -i D e ^kkwiniga hava funnit en utväg båd« S S S v f A* + ^ lsdist^_kt 1 denna domsaga vara den, a t t de badaP distrikten Overtornea och Pajala sig emellan finge dela Korpilombolo a Så a Ä V ^ n SP a Korpilombolo socken lades till Overtornea distrikt S 0 J 9 Ä ? ° V - Vld ^ n e \r t o m ^ - ^ M 1 1 ^ - E n K g t f olkmängdssiffrorna för år vl^Urr + .^f Öy f distrikt få en folkmängd av 10 034 invånare och Pajala distrikt en folkmängd av 7 891 invånare * J ™ S f kkunnig:a ^ J ? tillstyrkt minskningen med ett landsfiskalsdistrikt i denna domsaga och därmed indragning av en landsfiskalstjänst. L ä n s s t y r e l s e n : Den av de sakkunniga föreslagna anordningen, varigenom ett landsfiskalsdistrikt inom Torneå domsaga skulle indragas, vore

214 enligt länsstyrelsens mening synnerligen olycklig. De båda socknarna inom Korpilombolo distrikt, belägna inom länets finnbygd, hade icke nått den utveckling och stadga i avseende å jordbruk, näringar, kommunikationer och annat, att de borde berövas det stöd, en egen landsfiskal måste anses utgöra. D e s a k k u n n i g a 7 7 1 9 2 6 : De sakkunniga hava i sitt förnyade utlåtande anfört, att de trott sig göra rättast i att ansluta sig till länsstyrelsens uppfattning, vadan de avstått från förslaget om indragning av Korpilombolo distrikt. Kommittén.

På de av länsstyrelsen anförda skälen torde någon ändring i distriktsindelningen ej böra ske inom Torneå domsaga. Vad angår biträdesbehovet i de inom denna domsaga belägna distrikten, har länsstyrelsen ansett ständigt biträde erforderligt allenast i Nedertorneå distrikt, som nu har statsavlönad extra landsfiskal. Länsstyrelsens förslag avser anställande av ett landsfiskalsbiträde i detta distrikt. I övrigt upptager länsstyrelsens förslag biträdesanslag av 900 kr. för overtornea distrikt, av 500 kr. för Korpilombolo distrikt och av 700 kr. för Pajala distrikt. Kommittén har beräknat en extra ordinarie landsfiskal för Nedertorneå distrikt, ett biträdesanslag av 900 kr. för vart och ett av overtornea och Pajala distrikt, samt ett anslagsbelopp av 300 kr. för Korpilombolo distrikt.

SammanEnligt vad kommittén ovan anfört i fråga om distriktsindelningen inom fattning. N o r r b l 0 t t e n s i ä n s t u u e m o n i detta län någon indragning av landsfiskalsdistrikt icke komma i fråga, vadan antalet ordinarie landsfiskalstjänster i länet skulle bibehållas vid det nuvarande eller 22. I anslutning till de förslag rörande personaluppsättningen i de olika ^distrikten, kommittén här ovan framlagt, torde kommittén till sist få framhålla, att genom förslagens realiserande polisbevakningen på landsbygden lärer kunna bliva bättre tillgodosedd än vad för närvarande är fallet. I stället för nu 489 landsfiskaler jämte ett hundratal extra landsfiskaler och andra tjänstebiträden skulle enligt kommitténs förslag finnas dels 421 landsfiskaler, dels 151 extra ordinarie landsfiskaler och dels 137 extra ordinarie kontorsbiträden, tillhopa 709 befattningshavare. Kommittén vill emellertid i detta sammanhang hava erinrat, att kommittén icke haft att utreda frågan om åvägabringande av en effektivare polisbevakning på landsbygden.

Här nedan meddelas en sammanställning, utvisande för de särskilda länen dels det nuvarande antalet landsfiskalsdistrikt, dels ock antalet distrikt enligt kommitténs förslag, varvid till jämförelse jämväl upptagits det antal länsmansdistrikt inom varje län, som förefunnos omedelbart före 1917 års omorganisation.

215 Stockholms . . . . Uppsala Södermanlands . . . Östergötlands . . . Jönköpings . . . . Kronobergs . . . . Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads . . . . Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Älvsborgs . . . Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands . . . Kopparbergs . . . . Gävleborgs Västernorrlands . . Jämtlands Västerbottens . . . Norrbottens . . . . Summa

Antal länsmansdistrikt före 1917 års omorganisation

Nuvarande antal landsfiskalsdistrikt

Antal landsfiskalsdistrikt enligt kommitténs förslag

23 19 12 29 23 17 25 6 9 23 26 11 21 29 27 19 17 16 35 29 30 26 26 18

22 12 13 22 20 16 22 6 12 23 25 11 21 28 24 21 17 13 31 28 29 25 26 22

19 10 11 19 18 13 18 4 11 21 23 9 16 22 18 21 16 11 25 24 26 21 23 22 421

Därjämte har kommittén ansett sig böra i nedanstående tabell angiva folkmängdens fördelning å landsfiskalsdistrikten dels enligt nuvarande distrikteindelnmg, dels ock enligt det förslag till distriktsindelning kommittén framlägger. Tabellen är upprättad på grundval av de i det föregående för de olika distrikten meddelade folkmängdssiffrorna.

216 Folkmängdens fördelning å landsfiskalsdistrikten enlig Den övre sifferraden för varje län angiver folkmängdsfördelningen

enligt nuvarande distrikt

Antal landsflskalsdistrikt med invånarantal 001- Ll 0011 0 0 1 - 2 001- 3 001- 4 0 0 1 - 5 001- 6 001- 7 0 0 1 - 8 001- 9 001- 10 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 7 000 8 000 9 000 10000 11000 12 000

L ä n

. Uppsala

10¶Jönköpings . . .

12¶Kronobergs . . .

13 , , Kalmar 15 Gotlands |8

Blekinge

1¶Östergötlands . .

4 3

3 1

19 „ n Kristianstads . . 21 „„ Malmöhus . . . . Is. Hallands

2 1

1 1

1 4

5 1

4 3

4 1

5 4

5 3

1 o 3 3

1 2

3 2 6 4 3 2

4 4 3 3 7 2

1 2 4 3 3 3

3 3

. . .

Värmlands

. . .

3 1

3 1 7

3 1

Alvsborgs . . . . Skaraborgs

1 1

3 Q 1

1¶JJ Örebro Vt Västmanlands . . ^g Kopparbergs

. .

^

Gävleborgs

,\

Västernorrlands .

. . .

2 2

5 3

3 1

6 1

6 2 2 2

2 2 2 4 4 4

6 3

5 4

,„ Västerbottens . . f )

1 1

2 1

4 5 5 5

{ \

1 1

1 1

3 3

1 1

12 4

15 4

28 11

42 19

. . .

Norrbottens . . .

Summ£ J

I

3 2

1 1 2

3 2

f

^

4 3

3 1

.. Jämtlands

3 2

. . . .

°

5 2

3 1

25¶Göteborgs och 26 Bohus . . . . 2g

4 1

1 3

. . . . . . . .

4 3

42 20

1 3

. . . .

Södermanlands

2 4

1 2 2

4 3 2 1 3 3

3 4

2 2 2 1

1 1

6 1

1¶Stockholms . . . •

4 4

3 3 2 1

1 4

1 2 4 5 9 1 1 2 4 1 3

3 3 6 1 2 1 4 4 3 1

5 2

4 3

2 3

3 2

3 2

3 1

2 2

3 3

4 4

3 5 1 1

5 5

3 3

4 2

1 3

1 2

1 2

3 2 6 7 2 2 1 3 2 3

4 5 2 3

3 3

1 3

1 1

5 6

2 2

1 1

2 1

1 1

2 4

2 1

5 5

2 2

1 1

70 43

64 37

70 58

1 1 4 3 1 1

1 1

3 3 40 57

38 62

217 luvarande och enligt föreslagen distriktsindelning. ndelning och den undre med fetstil tryckta sifferraden enligt föreslagen distriktsindelning. Antal landsfiskalsdistrikt med invånarantal Samma di12 001- 13001- 14 001- 15 001- 16 001-17 001- 18 001- 19 001-20001- 21001- 22 001-23 00113 000 14 000 15 000 16 000 17 000 18 000 19 000 20000 2L000 22 000 23 000 24000 28 651 strikt

1 1

1 1

1 2 2 1 3

1 2

1 1

1 2 1

1 1

1 1

1 1

1 1

1 1

3 4 1 3 2 3 2 4 2 5 1 1 2 2 1 1 1 2 1 1

1 2 2

1 1 1 1

2 1 1 1

23 21 25 23 11 9

2 2

21 16

1 1

2 1 2 3 3

1 1

2 2

22 24 18 21 21 17 16 13 11 31 25 28

1 1 1 1

1 1 1

1 2

2 2 3

2 1 1

24 29 26

1 2 1 1

19 39

16 31

15—311850

2 2

7 8

1 1

3 3

3 3

1 1

5 6

2 2

2 2

1 1

1 1

19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40

23 22 22

47 48

9 12

3 4

41 42 43 44 46 46

25 21

1 1

1 2

7 19 8 20 9 18 10 16 11 13 12 22 13 18 14 6 15 4 16 12 17 11 18

i

19 12

10 13 11 22

1 1

2 1 1

489 421

218 IV. Lönereglering för landsfogdar, lappfogdar och landsfiskaler m. m. Allmänna av- Beträffande de allmänna principerna för en blivande lönereglering för fögdelöningsregle- r iförvaltningarnas tjänstemän hade landsstatslönesakkunniga uttalat, att dessa lämpning å tjänstemäns avlöningsförmåner borde regleras i enlighet med de bestämmelser, landsfogdar, g o m gällde eller kunde bliva gällande för nyreglerade verk inom den allmänna och lands- civilförvaltningen, varvid befattningarna borde inordnas i den för nyssnämnda fiskaler. v e r k gällande löneplanen med därtill hörande tjänsteförteckning. 1928 års lönekommitté, vilken såsom en av sina huvuduppgifter haft att revidera för kommunikationsverken och allmänna civilförvaltningen gällande avlöningsreglementen, har vid utarbetande av sitt den 21 juli 1930 avgivna förslag till allmänt avlöningsreglemente funnit angeläget att under detta reglemente inordna så många grupper av tjänstemän, som det visat sig möjligt och lämpligt att dit hänföra. Med hänsyn härtill och i betraktande av att betydande kategorier av landsstatens tjänstemän, nämligen länsstyrelsernas befattningshavare, redan tillhöra det allmänna lönesystemet, har kommittén vid behandlingen av landsfogdarnas, lappfogdarnas och landsfiskalernas lönefråga såsom en given förutsättning utgått ifrån att jämväl dessa befattningshavare skola inordnas under det allmänna avlöningsreglementet samt att erforderliga särbestämmelser för dem meddelas i form av tilläggsbestämmelser till nämnda avlöningsreglemente.

A. Landsfogdar och landsfiskaler. Innan kommittén närmare ingår på frågan om landsfogdarnas och landsfiskalernas inplacering å löneskalan och om den löneställning, som bör tillkomma dem vid deras inordnande under allmänna avlöningsreglementet, torde kommittén få till behandling upptaga tvenne frågor, nämligen dels spörsmålet om avveckling eller inskränkning i det nuvarande sportelsystemet vid fögderiförvaltningen, dels ock spörsmålet om landsfogdarnas och landsfiskalernas bisysslor. Sportler.

I det föregående är nämnt, hurusom landsfogdarna och landsfiskalerna för närvarande äga att i tjänsten uppbära extra inkomster av olika slag (sportler). Rörande arten och omfattningen av dessa inkomster torde kommittén få hänvisa till vad ovan anförts (sid. 9—10). I betraktande av att dylika inkomster i regel indragits beträffande befattningshavare vid de verk, som hittills inordnats under det nya lönesystemet, uppstår fråga, huru med sportelsystemet vid fögderiförvaltningen skall förfaras vid det nya lönesystemets utsträckande till detta förvaltningsområde.

De sakkunni- Landsstatslönesakkunniga hade i denna fråga till en början erinrat, hurusom ga 20/n 1924. 1902 års löneregleringskommitté i sitt den 11 maj 1923 avgivna betänkande

219 angående ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid länsstyrelserna vid behandlingen av sportelfrågan jämväl uttalat sig rörande de sportler, som åtnjutas av landsfogdar och landsfiskaler. Beträffande landsfogdarnas sportelinkomster hade kommittén ansett, att i den mån desamma bestode i andelar av böter och viten, förbrutet eller beslagtaget gods m. m., som tillkomme landsfogde i hans egenskap av åklagare, sportlerna, såsom avsedda för ett särskilt ändamål, icke nu borde indragas till statsverket. I övrigt syntes landsfogdarna icke hava annan sportelinkomst än den, som, säkerligen till ytterst obetydligt belopp, utginge i form av expeditionslösen. Då å landsfogdes expedition förekommande utskriftsarbete kunde verkställas av länsstyrelsens skrivbiträden eller i varje fall bekostas direkt av statsverket, borde sistnämnda sportelinkomst indragas till statsverket. Intet skäl syntes nämligen kommittén tala för att någon del av de sålunda indragna sportlerna skulle få av tjänstemännen bibehållas. I fråga om landsfiskalernas sportler hade löneregleringskommittén uttalat såsom sin mening, att desamma — såsom enligt kommitténs förslag även skulle Miva fallet i avseende å häradsskrivarnas sportelinkomster — fortfarande borde få uppbäras av vederbörande tjänstemän. Om nämligen dessa sportler indroges till statsverket, bleve det nödvändigt, att staten övertoge de utgifter, som tjänstemännen hade att bestrida med sportlerna, och ehuru detta även kunde ske genom erforderlig ökning av tjänstemännens förvaltningsbidrag, hölle kommittén dock för sannolikt, att de redan nu från flera håll framkomna anspråken på att staten skulle hålla tjänstemännen med det antal biträden, som erfordrades för tjänstegöromålens uppehållande, knappast skulle kunna längre avvisas. Då vid en sådan reform staten säkerligen icke kunde begränsa vare sig biträdenas antal eller deras avlöningsförmåner på sätt skedde, så länge tjänstemännen själva anställde och avlönade sina biträden, skulle enligt kommitténs åsikt sportlernas indragning medföra kostnader för statsverket, vida överstigande vad som vore att vinna på indragningen och den minskning av tjänstemännens förvaltningsbidrag, som i sammanhang med biträdesavlöningarnas övertagande av statsverket kunde vidtagas. För egen del hade de sakkunniga förklarat sig vilja biträda löneregleringskommitténs förslag i fråga om rätt för landsfogdar och landsfiskaler att efter löneregleringens genomförande bibehålla de extra inkomster i tjänsten, varav de hittills varit i åtnjutande. De skäl, som föranlett de sakkunniga att i utlåtande den 30 september 1924 förorda en generell indragning av de till länsstyrelsernas tjänsteman utgående sportlerna, syntes nämligen icke i lika grad göra sig gällande beträffande här omhandlade befattningshavare vid fögderiförvaltningarna. För de senare hade de extra inkomsterna i tjänsten i allmänhet icke uppgått till sådana belopp, att det ur löneregleringssynpunkt och för tillvaratagande av statens intressen finge anses nödvändigt att begränsa de sammanlagda inkomsterna vid vissa tjänster genom bortskärning eller successiv avskrivning av de med tjänsterna förenade sportlerna. De extra inkomsterna i tjän^ sten syntes, vad fögderiförvaltningarnas tjänstemän anginge, i viss mån kunna sägas fylla en utjämnande uppgift med hänsyn till de olika grader av svår-

220 skötthet, de särskilda befattningarna erbjöde. Sålunda syntes det i allmänhet mera, än vad fallet vore beträffande de extra inkomster, vilka åtnjutits av vissa bland länsstyrelsernas tjänstemän, motsvara den med vederbörandes befattning förenade arbetskvantiteten och utgöra en måttstock på dennas besvärlighet. Härtill komme, att en allmän indragning av de till landsfogdarna och, framför allt, till landsfiskalerna utgående extra inkomsterna i tjänsten skulle kunna giva anledning till att dessa tjänster tilldelades en placering å löneskalan, som ur rent saklig och organisatorisk synpunkt finge anses alltför hög i jämförelse med löneställningen för vissa andra befattningar såväl inom landsstaten som inom den övriga statsförvaltningen. Ehuru det på grund av nu antydda omständigheter syntes de sakkunniga lämpligast, att de extra inkomster i tjänsten, som hittills åtnjutits av landsfogdar och landsfiskaler, i huvudsak lämnades orubbade, syntes ett undantag böra göras beträffande expeditionslösen enligt förordningen den 7 december 1883 med däri sedermera vidtagna ändringar. Vad i särskilda kungörelser den 22 december 1922 (nr 594) och den 1 juni 1923 (nr 178) föreskrivits i fråga om redovisning till statsverket av expeditionslösen, som eljest skulle tillkomma befattningshavare, å vilka avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) ägde tillämpning, borde bliva gällande även för landsfogdar och landsfiskaler. Enligt vad som föreslagits såväl av 1902 års löneregleringskommitté i dess ovannämnda betänkande den 11 maj 1923 rörande lönereglering för länsstyrelsernas tjänstemän som ock av de sakkunniga i utlåtandet den 30 september 1924 i samma ärende, skulle landssekreterarna icke längre komma i åtnjutande av sådant arvode för försäljning av utmätt fast egendom, som enligt gällande bestämmelser tillfölle nämnda befattningshavare, i händelse auktionen förrättades å landskansliet, men i annat fall uppbures av auktionsförrättaren. En konsekvens av denna indragning syntes de sakkunniga vara, att ifrågavarande arvode efter löneregleringens genomförande icke heller borde utgå till befattningshavare vid fögderiförvaltning, därest denne tjänstgjorde såsom auktionsförrättare. 'Även vad nämnda extra inkomst beträffade, ville de sakkunniga därför ifrågasätta ett undantag från regeln, att landsfogdar och landsfiskaler finge bibehålla den sportelförmån, som hittills av dem åtnjutits. Åmbetsverken.

Vidkommande de sakkunnigas förslag i vad det avser genomförande av vissa begränsningar i de fögderiförvaltningarnas befattningshavare för närvarande tillkommande sportlerna — indragning av expeditionslösen och arvoden för försäljning av utmätt fast egendom — hava följande länsstyrelser förordat förslaget eller förklarat sig icke hava någon erinran att framställa mot detsamma, nämligen länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Jämtlands och Västerbottens län. Länsstyrelserna i Värmlands och Jämtlands län hava dock gjort den invändningen i fråga om indragning av expeditionslösen, att sådan indragning icke borde avse lösen för protokoll över växelprotest. Länsstyrelserna i Uppsala och Älvsborgs län hava däremot icke kunnat dela de sakkunnigas uppfattning om lämpligheten av de föreslagna indragningsåt-

221 gärderna. Sistnämnda länsstyrelse har ansett någon begränsning i sportlerna böra komma i fråga allenast beträffande landsfogdarna. Dessa borde nämligen, därest de såsom inordnade i länsstyrelserna erhölle fri skrivhjälp, icke äga uppbära expeditionslösen. Länsstyrelsen i Blekinge län har avstyrkt den ifrågasatta indragningen av arvode för försäljning av utmätt fast egendom men funnit sig böra biträda förslaget beträffande indragning av expeditionslösen, vilken indragning borde utsträckas även till bötesandelar och därmed jämförliga sportler. Länsstyrelsen i Kronobergs län åter har ansett sig böra förorda förslaget i förstnämnda del men avstyrka detsamma i sistnämnda hänseende. Jämväl länsstyrelsen i Kristianstads län har avstyrkt förslaget att fråntaga befattningshavare vid fögderiförvaltningen, vilken förordnas såsom auktionsförrättare för försäljning av utmätt fast egendom, rätten att för sådant uppdrag uppbära särskilt arvode. Slutligen må ock nämnas, att föreningen Sveriges landsfiskaler i sitt yttrande den 25 september 1925 över de sakkunnigas betänkande förklarat sig icke kunna biträda de sakkunnigas förslag om indragning av expeditionslösen. Skulle detta förslag likväl vinna bifall, har föreningen hemställt, att lösen för växelprotest måtte undantagas och framdeles liksom hittills tillkomma den, som verkställer protesten. I sitt förnyade utlåtande i ärendet den 6 juli 1926 hava de sakkunniga i De sakkunni fråga om sportelförmånerna yttrat, att då vid ordnandet av avlöningsförhållandena för de verk, som bleve föremål för nyreglering, indragning av expeditionslösen till kronan alltid plägade ske, de sakkunniga icke kunde se, att några avgörande skäl blivit anförda, varför det skulle förfaras annorlunda i nu föreliggande fall. Utgifter, som förut täckts av expeditionslösen, finge väl i stället tagas från förvaltningsbidraget. Att arvodet för försäljande av utmätt fast egendom indroges, syntes icke hava någon betydelse för landsfiskalernas del. I inledningen till kommitténs förevarande betänkande är omförmält, att Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1927 års riksdag (V h. t., punkt 82) förelade riksdagen förslag till lönereglering för landsfogdarna i riket. I fråga om de extra inkomster, som åtnjötes av landsfogdarna, anförde föredragande departementschefen, såsom framgår av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet i ärendet, att han i likhet med de sakkunniga ansåge övervägande skäl tala för att dessa inkomster lämnades i huvudsak orubbade. På sätt de sakkunniga föreslagit syntes dock undantag böra göras beträffande expeditionslösen enligt förordningen den 7 december 1883 med däri sedermera vidtagna ändringar. Vid ordnande av avlöningsförhållandena för de verk, som bleve föremål för nyreglering, plägade indragning av expeditionslösen till kronan i regel ske, och några avgörande skäl syntes icke hava blivit anförda, varför det skulle förfaras annorlunda i nu föreliggande fall. Under erinran, att landssekreterare efter genomförande av 1925 års lönereglering icke längre åtnjöte sådant arvode för försäljning av utmätt fast egendom, som enligt tidigare gällande bestämmelser tillfallit nämnda befattnings\

222 havare, i händelse auktionen förrättades å landskansliet, syntes ifrågavarande arvode ej heller böra efter löneregleringens genomförande utgå till landsfogde, därest denne tjänstgjorde såsom auktionsförrättare. Tillräcklig anledning att i detta fall medgiva nuvarande befattningshavare ersättning för mistade sportelinkomster syntes icke förefinnas. I skrivelse den 5 april 1927, nr 5 A, punkt 72, vilken skrivelse, såvitt angår nämnda punkt, av Kungl. Maj:t överlämnats till kommittén för att tagas i övervägande vid fullgörande av det kommittén den 29 juni 1928 meddelade uppdraget, anmälde riksdagen sitt beslut i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande löneregleringsförslag. Riksdagen, som ansåg, att löneregleringen för landsfogdarna borde anstå till ett kommande år, uttalade i nämnda skrivelse önskvärdheten av att, innan nytt förslag till lönereglering förelades riksdagen, ytterligare måtte tagas i övervägande, huruvida icke landsfogdarna nu tillkommande sportler borde i samband med löneregleringen helt borttagas. Kommittén.

Kommittén har i anledning av riksdagens sålunda gjorda uttalande ansett sig böra närmare undersöka och överväga, huruvida det nuvarande sportelsystemet inom fögderiförvaltningen bör efter genomförande av en blivande lönereglering bibehållas, inskränkas eller avvecklas, såvitt angår de tjänstemän, som nu närmast beröras, nämligen landsfogdarna och landsfiskalerna.

Olika slag av Vad till en början angår rätten till expeditionslösen är att nämna, att denna sportler, förmån för landsfogdarna och landsfiskalerna numera i allmänhet icke torde representera några nämnvärda belopp. För landsfogdarna kommer nämligen expeditionslösen i praktiken i fråga huvudsakligen vid lösen av förhörsprotokoll, som i vissa fall beställas av parter m. fl. Landsfiskalernas inkomster av lösen hänför sig huvudsakligen till protokoll samt bevis av olika slag. Beträffande ett antal av omkring 420 landsfiskaler, från vilka uppgifter rörande inkomst av expeditionslösen för åren 1927 och 1928 föreligga, har kommittén funnit, att denna inkomst för omkring två tredjedelar av dem icke överstigit 100 kr. Vid denna beräkning har hänsyn icke tagits till den expeditionslösen, som tillkommer landsfiskal vid verkställande av växelprotest. Sådan förrättning är förenad med besök hos växelacceptanten eller hos bank, där växeln är betalbar. Ersättning till förrättningsmannen utgår dels i form av expeditionslösen — 2 kr. för protokoll samt 1 kr. för anteckning å växel om verkställd protest — dels ock i form av arvode, 1.50 kr., för besöket. Inkomsten i fråga är, att döma av tillgänglig statistik, synnerligen ojämn i de olika distrikten. För åren 1927—1928 hade expeditionslösen jämte arvode i inemot 60 procent fall antingen helt saknats eller i medeltal för år icke överstigit 100 kr. Att emellertid växelprotesterna i vissa enstaka distrikt kunna bereda vederbörande landsfiskal ett avsevärt tillskott till löneförmånerna i övrigt framgår därav, att enligt landsfiskalernas uppgifter inkomsten i fråga i medeltal för 1927—1928 uppgått i ett fall till 2 950 kr., i ett annat fall till 2 547 kr., i åter ett annat till 2 145 kr., i ännu ett annat till 2 100 kr. o. s. v.

223 En sportelinkomst, som särskilt för landsfiskalerna tidigare ägt en viss betydelse ur lönesynpunkt, utgöres av andelar i böter och beslagtagen egendom. Föreskrifter rörande åklagares rätt till dylika andelar finnas meddelade i ett flertal olika författningar av specialrättsligt innehåll. Några enhetliga grunder för bestämmande av åklagares och med dem likställdas andel i böter och förbrutet gods hava dock icke vunnit tillämpning. De särskilda författningarna förete i detta hänseende betydande skiljaktighet. Den kvotdel, med vilken åklagare tager del i böter och förbrutet gods, är sålunda i de särskilda författningarna bestämd till två tredjedelar, hälften, en tredjedel eller en fjärdedel. Enligt några författningar tillfaller vad som förbrutits i sin helhet åklagaren. I åtskilliga författningar har ett maximum fastställts för åklagar- och beslagsandelar, i allmänhet 500 kr. Frågan om avskaffande av åklagares och angivares rätt till bötesandelar m. m. har sedan åtskilliga år tillbaka stått på dagordningen. Erinras må sålunda, hurusom 1917 års riksdag i skrivelse nr 286 anhöll, att Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande, i vad mån gällande författningar skulle kunna så ändras, att åklagare och beslagare tillkommande andelar i böter och beslagtagen egendom indroges till kronan ävensom i vad mån botes- och beslagsandelar i de fall, då de efter prövning möjligen ansåges böra bibehållas, skulle kunna till beloppet begränsas. Ifrågavarande skrivelse har hittills icke föranlett något förslag till riksdagen. Emellertid må framhållas, hurusom, i anslutning till inom riksdagen vid flera tillfällen uttalade meningar, vid utfärdande under senare år av nya författningar eller vid ändring av redan befintliga författningar andelsrätt i böter regelmässigt icke tillerkänts åklagare. Vidare hava i åtskilliga författningar andelsbeloppen begränsats. Härigenom har för fögderiförvaltningens tjänstemän inkomsten av bötesandelar numera ganska väsentligt nedgått. Enligt den i landshövdingen Linnérs betänkande angående omorganisation av polisväsendet i riket intagna tabellen 7 (sid. 343) utgjorde landsfiskalernas inkomst i medeltal för åren 1918—1920 av botes- och beslagsandelar 433 kr. Kommittén har på grundval av uppgifter för åren 1927—1928 låtit verkställa en motsvarande beräkning och funnit, att för 362 landsfiskaler, som lämnat fullständiga uppgifter i förevarande avseende för nämnda år, den genomsnittliga inkomsten stannar vid 182 kr. Medelinkomsten hade för de båda sistnämnda åren utgjort 500—600 kr. i 8 fall, 600—700 kr. i 2 fall, 700—800 kr. i 4 fall, 1 000—1 500 kr. i 3 fall, 1 500—2 000 kr. i 2 fall och 2 176 kr. i 1 fall. Landsfiskalernas förnämsta sportelinkomst utgöres av provisioner å indrivna utskylder. Enligt gällande bestämmelser är skattskyldig, vilken underlåter att inbetala honom påförda kronoutskylder i föreskriven tid och ordning, pliktig att för indrivningen erlägga avgift, beräknad efter tre öre å varje full krona av de oguldna utskyldernas slutsumma, då densamma ej överstiger tjugufem kronor, dock ej mindre än tjugufem öre, och efter sex öre å varje full krona av berörda slutsumma, när denna överstiger tjugufem kronor. Vid indrivningen av resterande kommunalutskylder uttages en avgift av tre öre å varje full

224 krona av det oguldna utskyldsbeloppet. Enligt bestämmelse i den nya kommunallagen har minsta beloppet av provision bestämts till tjugufem öre. Enligt 11 § restindrivningsförordningen skall indrivningsprovisionen, där landsfiskalen anlitat fjärdingsman, till hälften tillfalla fjärdingsmannen och till hälften landsfiskalen men eljest helt tillfalla landsfiskalen. Inkomsten av provisioner å indrivna utskylder varierar avsevärt i de olika landsfiskalsdistrikten. Detta framgår av nedanstående tablå, som angiver provisionens belopp i de 480 distrikt, från vilka uppgifter, avseende år 1930, till kommittén inkommit från vederbörande befattningshavare. Provision å indrivna utskylder har uppgått till -1 500 kr i 29 fall 11 fall 1 2 5 1 - -1 högst 100 kr » 20 » 36 » 1 5 0 1 - -1750 » 101— 200 » » 15 » 37 » 1 7 5 1 - -2 000 » 201— 300 » » 16 » 41 » 2 001--2 500 » 301— 400 » » 10 » 49 » 2 501--3 000 » 401— 500 » » 9 » 44 » 3 001--4 000 » 501— 600 » » 3 » 26 » 4 001--5 000 » 601— 700 » » 7 » 25 » 5 001--6 000 » 701— 800 » » 2 » 27 » 6 001--8 000 » 801— 900 » » 1 » 8 311 » 27 » 901—1 000 » » 1 » 9 066 » 41 » 001—1 250 » Från 3 distrikt har uppgivits, att någon inkomst av nu ifrågavarande slag icke förekommit. Till sportler äro slutligen att hänföra ersättning, som jämlikt förordningen den 12 juli 1878 med däri sedermera gjorda ändringar utgår till förrättningsman för utmätning i enskilda mål, ävensom arvoden, som enligt kungörelsen den 10 oktober 1890 tillkomma auktionsförrättare för hållande av auktion å utmätt fastighet å landet. Enligt 1 § andra stycket och 2 § av förstnämnda förordning utgår arvode för utmätning, försäljning av utmätt lös egendom, kvarstad, vräkning, handräckning enligt utsökningslagen eller lagen om avbetalningsköp, ävensom för värdering och besiktning med 2 kr. för varje förrättning. Enligt 1 § fjärde stycket uppbär utmätningsman för försäljning av och fördelning av köpeskillingen för utmätt fartyg, som avses i 94 § utsökningslagen, arvode med viss procent av köpeskillingen. Enligt förenämnda kungörelse den 10 oktober 1890 utgår där omförmält arvode likaledes med viss procent av köpeskillingen. Arvoden enligt 1878 års kungörelse för förrättningar, avseende utmätning, försäljning av utmätt lös egendom m. m. å landet, tillfalla i huvudsak landsfiskalerna, vilka i egenskap av utmätningsmän hava att utföra dylika förrättningar inom vederbörande landsfiskalsdistrikt. Av omkring 420 landsfiskaler hade åren 1927—1928 70 procent antingen icke haft sådan inkomst eller ock uppburit i medeltal för år belopp icke överstigande 100 kr. Mera betydelsefull ur inkomstsynpunkt har understundom förrättning, avseende försäljning av utmätt fast egendom, varit. Förordnande att verkställa dylik förrättning synes enligt vad som framgår av uppgifterna för nyssnämnda år i några få län hava meddelats åt landsfogde i rätt stor omfattning, åt landsfiskal endast

225 undantagsvis, medan i vissa län dylika förordnanden icke alls förekommit. Denna sportelinkomst har följaktligen varit mycket ojämn och har, där den förekommit, i medeltal för ifrågavarande år uppgått till nedanstående belopp: För landsfogde: För landsfiskal: högst 500 kr i 4 fall högst 500 kr i 5 fall 501—1000 » »2 » 12 285 » » l1 » 1001—2 000 » »2 » 2 001—3 000 » »2 » 5 756 » »1 » En av principerna i det nya lönesystemet är, att extra inkomster i tjänsten indragning av vid sidan av den fasta lönen i regel icke må ifrågakomma. Kommittén har s P ortler ansett, att i och med att landsfogdarna och landsfiskalerna inordnas under detta lönesystem, ifrågavarande princip bör vinna tillämpning jämväl å dessa befattningshavare. De erinringar av praktisk innebörd, som exempelvis beträffande upphävandet av åklagares rätt till bötesandelar ofta framförts i den allmänna diskussionen och som gå ut på att beivrandet av förseelser mot gällande författningar därigenom skulle minskas eller utebliva, äro enligt kommitténs mening icke av den art och betydelse, att de böra få förhindra en avveckling av sportelsystemet. Vad särskilt angår rätten till expeditionslösen, är att nämna, att genom kungörelse den 6 juni 1925 (nr 274) denna förmån indragits för de befattningshavare, å vilka avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) äger eller framdeles kommer att äga tillämpning. Beträffande den inkomst, som tillkommer tjänstemän vid fögderiförvaltningen genom andelar av böter m. m., torde kommittén få framhålla, att, enligt vad kommittén erfarit, inom justitiedepartementet föreligger sedan år 1926 utarbetat ett förslag till lag om ändrade bestämmelser i vissa fall rörande fördelning av böter m. m., enligt vilket förslag andel i böter eller viten m. m. skulle indragas till statsverket. Kommittén förutsätter, att därest kommitténs förslag i fråga om sportelsystemets avskaffande beträffande landsfogdar och landsfiskaler vinner godkännande, i en allmän författning meddelas föreskrift om borttagande av bötesandelar m. m. för nämnda tjänstemän. Ehuru kommittén sålunda för sin del förordar, att de landsfogdarna och Undantag från landsfiskalerna för närvarande tillkommande extra inkomsterna i tjänsten, i ^o^lernås den mån bestämmelser därom kvarstå i vederbörande författningar, efter löne- indragning, regleringens genomförande icke skola tillfalla dessa befattningshavare utan redovisas till statsverket, har kommittén likväl ansett, att ett betydelsefullt undantag bör göras från denna allmänna regel. Kommittén åsyftar härutinnan landsfiskalerna jämlikt § 1 a) och b) restindrivningsförordningen tillkommande indrivningsavgifter eller uppbördsprovisioner. De skäl, som föranlett kommittén att föreslå bibehållande — om ock med viss begränsning — av dessa extra inkomster, äro i huvudsak följande. Även med den omreglering av landsfiskalsdistrikten i riket, kommittén i det föregående föreslagit, bliva landsfiskalstjänsterna sinsemellan dock alltjämt så 1

hört.

Förordnande att förrätta exekutiva auktioner för den landsfiskal, som här avses, har numera upp-

226 olika med hänsyn till distriktens svårskötthet och förekommande arbetsbörda, att det skulle innebära en orättvisa mot tjänstinnehavarna att bestämma enahanda löneförmåner för samtliga tjänster. Det vore ej heller ur statens synpunkt tillrådligt att så göra, ty det kunde då med allt fog befaras, att vissa svårigheter skulle uppstå att hålla de mest arbetstyngda landsfiskalsbefattningarna besatta med de därför lämpligaste arbetskrafterna. Det har därför för kommittén stått klart, att en differentiering i lönehänseende av landsfiskalstjänsterna måste ske. Fråga uppstår då, huruvida denna differentiering lämpligen kan ske på samma sätt, som dels ägt rum vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och tullverket, där föreståndare för skilda stationer och kontor hänförts till olika lönegrader alltefter stationens eller kontorets storleksgrad m. m., dels ock av kommittén i betänkandet med förslag till allmänt avlöningsreglemente föreslagits i fråga om domänverkets revirförvaltare. En motsvarande uppdelning av landsfiskalstjänsterna efter arbetsbörda och ansvar erbjuder emellertid synnerligen stora svårigheter, ty det är icke möjligt att på ett än så uttömmande statistiskt material rörande göromålens art och omfattning i de olika distrikten grunda en rättvis indelning av tjänsterna. Då indrivning och redovisning av resterande utskylder m. m. är en av landsfiskalens viktigare uppgifter och då den större omfattningen i ett distrikt av hithörande göromål än i ett annat i allmänhet även motsvaras av större provisionsinkomst, är sålunda provisionssystemet ägnat att i stort sett åstadkomma den differentiering i löneförmånerna, som man genom en fördelning av tjänsterna på olika lönegrader eljest ville vinna. E t t annat skäl för provisionssystemets bibehållande ligger däri, att denna inkomst utgör en sporre för vederbörande landsfiskal att utvinna bästa möjliga resultat av restantieindrivningen. Visserligen förhåller det sig så, att de flesta utestående utskyldsposter indrivas genom landsfiskalen underlydande fjärdingsman, men det är ingalunda utan betydelse, huru fjärdingsmannens arbete kontrolleras. Landsfiskalen har härutinnan en mycket viktig uppgift att fylla. Det är dock svårt, för att ej säga omöjligt, för vederbörande länsstyrelse att effektivt övervaka, på vad sätt landsfiskalen fullgör detta åliggande. Genom slapphet i tillsynen över indrivningsväsendet från landsfiskalens sida kunna stora belopp undandragas det allmänna, utan att man ändock kan direkt påstå, att någon tjänsteförsummelse föreligger. Om det ock måste förutsättas, att landsfiskalerna skola utan den sporre, som ligger i den ekonomiska fördelen, låta sig angeläget vara att sträva efter bästa möjliga resultat i indrivningsarbetet, håller likväl kommittén före, att på detta speciella område större förutsättningar för ett gott arbetsresultat förefinnas, därest det ekonomiska intresset icke helt avkopplas. Kommittén torde slutligen få framhålla, att därest landsfiskalernas utskyldsprovisioner skulle indragas, det torde bliva nödvändigt att bereda dem ersättning för de resor, som de måste företaga i och för indrivningen. Även om fjärdingsmannen förrätta själva indrivningen, saknar dock en stor del av dem kompetens att verkställa utmätning, då sådan på grund av utebliven restantie-

227 betalning måste företagas, och de äga ej befogenhet att befatta sig med utmätning av fast egendom eller försäljning av utmätt egendom. I dylika fall måste landsfiskalen understundom företaga resor för utmätnings- och försäljningsförrättningar. Skulle provisionerna indragas, Jbleve det sålunda statsverket, som finge vidkännas resekostnaderna. Det lärer nu icke vara möjligt att ens uppskattningsvis beräkna det belopp, vartill dessa kostnader skulle komma att belöpa sig. Nu anförda skäl hava varit för kommittén bestämmande, då kommittén ansett sig böra i fråga om provisionerna frångå sin ovan angivna principiella ståndpunkt beträffande landsfogdarnas och landsfiskalernas sportler. Av ovan återgivna sammanställning av landsfiskalernas inkomst av provisioner för år 1930 framgår emellertid, att provisionerna understundom kunna uppgå till vida större belopp, än som kunna anses erforderliga med hänsyn till deras av kommittén åsyftade uppgift att bland annat verka reglerande i lönehänseende mellan befattningar i distrikt av olika storlek och olika svårskötthetsgrad. Kommittén har därför tagit under övervägande frågan att på lämpligt sätt åstadkomma en begränsning i provisionsinkomsten och efter prövning av olika alternativ ansett sig böra föreslå följande. Därest landsfiskalen jämlikt restindrivningsförordningen tillkommande inkomst av provisioner sammanlagt under året icke överstiger 500 kr., må densamma obeskuren tillgodonjutas. Går den däröver, må av den del, som överstiger 500 men icke 5 000 kr., behållas 30 procent samt av den del, som överstiger 5 000 kr., behållas 10 procent. Vad som enligt det sagda icke må av landsfiskalen behållas, skall redovisas till statsverket. Den närmare innebörden av kommitténs förslag framgår av följande tablå. Landsfiskalens provision Hela beloppet Behållna beloppet kr. kr.

500 600 700 800 900 1000 1250 1500 1750 2 000 2 500

500 530 560 590 620 650 725 800 875 950 1 100

Landsfiskalens provision Hela beloppet Behållna beloppet kr. kr.

3 000 3 500 4000 4 500 5 000 5 500 6 000 7 000 8 000 9000 10 000

1250 1400 1550 1700 1850 1 900 1 950 2 050 2 150 2 250 2 350

Enligt ovan omförmälda uppgifter från 480 landsfiskaler rörande inkomst av provisioner under år 1930 hava provisionerna sammanlagt för samtliga befattningshavare uppgått till omkring 488 000 kr. Därest kommitténs ovan förordade reduceringsregel tillämpats nämnda år, skulle av nyssnämnda belopp 201 000 kr. hava tillförts statsverket. Återstoden eller 287 000 kr. skulle hava tillfallit befattningshavarna och detta enligt följande fördelning:

228 högst 500 kr. till 174 landsfiskaler 1 001—1 250 kr. till 21 landsfiskaler » 9 » 501— 600 » » 108 » 1251—1500 » 2 » 601— 700 » » 70 » 1 501—1 750 » 8 » 701— 800 » » 41 » 1 751—2 000 » 3 » 801— 900 » » 26 . » 2 001—2 250 » 1 • » 901—1000 » » 14 » 2 256 Till grund för beräkning av den landsfiskalen tillfallande delen av inflytande provisioner torde böra läggas det löpande budgetårets provisioner. Det bör följaktligen åligga landsfiskalen att vid varje budgetårs slut till länsstyrelsen ingiva uppgift dels över hela beloppet influtna provisioner, dels ock, i förekommande fall, den del därav, som skall till statsverket redovisas. Samtidigt torde sistnämnda del böra till länsstyrelsen inlevereras. Det förutsattes, att i formuläret till landsfiskalernas kassajournal för bättre överskådlighet och kontroll tillkommer en särskild kolumn, avsedd för provisionernas bokförande. Landsfiskalen bör äga rätt att under löpande budgetår av inflytande provisioner för egen räkning taga i anspråk ett belopp av högst 500 kr. eller det belopp, som må av honom obeskuret behållas, men i övrigt hålla inkommande provisioner insatta å tjänsteräkning i postgiro och ej utan länsstyrelsens medgivande använda större del därav, än som nu sagts. Utöver nu nämnda undantag från den allmänna regeln om sportelförmånernas indragning vill kommittén ifrågasätta ytterligare ett undantag, ehuru av mindre betydelse. Såsom ovan nämnts, utgår till förrättningsman vid verkställande av växelprotest ett arvode av kr. 1.50. Detta belopp torde böra av landsfiskal få behållas, enär han därav har att ersätta den person, han anlitar såsom vittne vid förrättningen. Slutligen torde kommittén i detta sammanhang få framhålla, att vad kommittén ovan anfört i fråga om sportelsystemets avvecklande givetvis skulle hava avseende även å de extra ordinarie befattningshavare och andra biträden, som enligt kommitténs förslag skulle anställas å landsfiskalskontoren. Ej heller dylika biträden skulle sålunda äga att vid de förrättningar i tjänsten, som kunna komma att av dem utföras, åtnjuta annan särskild ersättning än indrivningsavgifter, därest de förordnas såsom vikarier å ordinarie landsfiskalstjänster (jfr sid. 269) eller eljest erhålla uppdrag att självständigt handlägga indrivningsärenden, samt arvode vid verkställande av växelprotester. Omarbetning Av vad kommittén i det föregående anfört framgår, att landsfogdar och landsav förord- f i s k a i e r i c k e s kulle vara berättigade till arvode för förrättning, avseende utningen den la

•

_ _ • _ • • _

juli 1878. mätning, försäljning av utmätt egendom, m. m., pa sätt nu är stadgat i förordningen den 12 juli 1878 angående ersättning till förrättningsmän i enskilda mål samt till stämningsmän. Därmed uppstår frågan, huruvida icke denna författning, som i flera hänseenden numera måste anses föråldrad, bör underkastas en genomgående omarbetning. Spörsmålet om ändring eller omarbetning av nämnda författning har tidigare vid flera tillfällen varit föremål för övervägande. Kommittén får i detta hänseende erinra, hurusom 1917 års riksdag i skrivelse nr 57 bland annat hemställde, att Kungl. Maj:t ville överväga, huruvida

229 och på vilket sätt åtgärd måtte kunna vidtagas i ändamål, att kostnad för vittne vid utmätningsmans förrättning icke måtte bliva oskälig. Vidare må erinras om följande till Kungl. Maj:t ingivna framställningar, avseende ändringar i sagda förordning, nämligen de sakkunnigas för revision av resereglementet skrivelse den 29 november 1918, länsstyrelsens i Hallands lan skrivelse den 1 mars 1923 samt justitieombudsmannens skrivelse den 11 december 1925. Ifrågavarande skrivelser åsyfta ändring av de i 1878 års förordning meddelade bestämmelserna om reseersättning till förrättningsman och vittne vid resor för verkställande av vissa i förordningen omförmälda förrättningar. Dessa bestämmelser äro meddelade i 5 §. Där stadgas, att om för verkställande av förrättning å landet eller i stad utom stadens planlagda område resa erfordras, förrättningsman och vittne äro berättigade till ersättning vardera för skjuts efter en häst. Den sålunda stadgade ersättningen utgår, oavsett det färdsätt, som begagnats. Ovannämnda sakkunniga, länsstyrelsen i Hallands län och justitieombudsmannen hava nu föreslagit, att bestämmelserna måtte bringas i närmare överensstämmelse med det allmänna resereglementet. Därmed skulle vinnas bland annat, att reseersättningen i allmänhet bleve bestämd med hänsyn till det färdsätt, som i verkligheten använts, och att, då numera väsentligt billigare färdsätt än hästskjuts stå till buds, reseersättningen skulle kunna nedbringas. Länsstyrelsen i Hallands län och justitieombudsmannen hava i likhet med riksdagen uttalat sig för ändrade föreskrifter om reseersättning till vittne, över justitieombudsmannens berörda framställning hava statskontoret, överståthållarämbetet i Stockholm och samtliga länsstyrelser avgivit utlåtanden, varvid flera länsstyrelser bifogat inkomna yttranden från magistrater, stadsfogdar, landsfogdar, landsfiskaler ävensom länsföreningar av landsfiskaler. Såsom framgår av kommittén tillhandakommet utdrag av protokoll över socialärenden den 29 november 1929, blevo ifrågavarande skrivelser nämnda dag föremål för anmälan inför Kungl. Maj:t. Härvid anförde föredragande departementschefen, att det syntes utan vidare vara klart, att bestämmelserna om reseersättning i 1878 års förordning sedan länge vore föråldrade och att de, så snart ske kunde, borde ersättas med stadganden, som hänförde sig till de nu vanliga färdsätten. Ehuru departementschefen således funne det angeläget, att förordningen i nämnda hänseende bleve omarbetad, vore han likväl icke beredd att framlägga förslag till ändrade bestämmelser. Anledningen härtill vore det samband, som förefunnes mellan bestämmelserna om reseersättning och stadganden om arvode för förrättningarna. För de oftast förekommande förrättningarna, nämligen utmätning, försäljning av utmätt lös egendom, kvarstad, vräkning eller annan förrättning eller handräckning, som i utsökningslagen avsåges, erlades enligt 1 § i förordningen till utmätningsman, som verkställde förrättningen, allenast två kronor. För handräckning enligt lagen om avbetalningsköp utginge enahanda belopp. Angående berörda arvode, två kronor, hade resereglementssakkunniga i sin framställning anfört, att arvodet med avseende å rådande förhållanden visserligen torde kunna anses knappt tilltaget, men att det icke tillkomme de sakkunniga att framlägga förslag om ändring

230 av detsamma. Länsstyrelsen i Hallands län hade ifrågasatt höjning av arvodet eller medgivande av traktamentsersättning. Justitieombudsmannen hade yttrat, att om vid ett nedbringande av reseersättningen de arvoden, som nu utginge för själva förrättningen, tilläventyrs skulle anses för knappt tillmätta, då resa måste företagas, möjlighet torde förefinnas att genom höjning av arvodena bereda lämplig gottgörelse. I de i ärendet avgivna utlåtandena hade allmänt vitsordats, att arvodena vore för låga och att en väsentlig höjning av desamma borde vidtagas. I vissa yttranden hade särskilt framhållits sambandet mellan arvodena och reseersättningen. Efter att hava omförmält, hurusom spörsmålet om höjning av nu ifrågavarande arvoden i anledning av vissa framställningar från föreningen Sveriges stadsfogdar av Kungl. Maj:t den 3 februari 1922 hänskjutits till 1902 års löneregleringskommitté att beaktas vid fullgörande av uppdraget att utarbeta förslag till lönereglering för landsstaten samt att löneregleringskommittén ävensom sedermera 1924 års landsstatslönesakkunniga uttalat såsom sin mening, att sportelinkomsterna fortfarande borde få uppbäras av landsfiskalerna, anförde departementschefen ytterligare: »Som bekant har frågan om lönereglering för landsfiskalerna ännu icke vunnit sin lösning. Jämte vissa andra lönespörsmål är denna fråga för närvarande föremål för behandling av 1928 års lönekommitté. Vid sådant förhållande och med hänsyn jämväl till de sedan länge pågående strävandena att avskaffa eller inskränka sportelväsendet torde det icke vara lämpligt att nu vidtaga någon förändring beträffande de sportelinkomster, som arvodena för utmätningar och vissa andra förrättningar utgöra. Och då enligt min mening nya grunder för reseersättningens bestämmande, ledande till minskning av landsfiskalernas inkomster av förrättningarna, böra stadgas, först sedan klarhet vunnits, huruvida och i förekommande fall med vilka belopp landsfiskalerna fortfarande skola uppbära arvode för förrättningarna, bör följaktligen revisionen av 5 § i 1878 års förordning tills» vidare anstå. J a g utgår emellertid ifrån att om 1928 års lönekommitté föreslår, att landsfiskalerna skola bibehållas vid dessa sportelinkomster, kommittén verkställer utredning om de belopp, vartill förrättningsarvodena med hänsyn till nu rådande förhållanden och med beräkning, att arvodena skola utgöra hela inkomsten av förrättningarna, lämpligen böra sättas. Med hänsyn härtill torde handlingarna i ärendet, såvitt de avse reseersättning åt förrättningsmän, böra överlämnas till kommittén för att beaktas vid fullgörande av det kommittén lämnade uppdraget.» Då kommittén anser, att särskilda arvoden eller ersättningar icke längre böra utgå till landsfogdar och landsfiskaler vid förrättningar, som avses i 1878 års förordning, har kommittén saknat anledning att verkställa den av departementschefen omförmälda utredningen. Efter löneregleringens genomförande skulle en höjning av ifrågavarande arvoden få betydelse allenast för städernas utmätningsmän, i första hand stadsfogdarna. _ Men även beträffande dessa anser kommittén, att om de omhandlade arvodena befinnas för låga efter numera inträdda förhållanden, kompensation bör beredas dem genom reglering av den fasta lönen. Kommittén har funnit det nödigt, att i sammanhang med den blivande löneregleringen en ny författning i ämnet utfärdas, avsedd att ersätta förordningen den 12 juli 1878 och kungörelsen den 10 oktober 1890. Utkast till sådan för-

231 fattning återfinnes å sid. 287 o. f. Utkastet är uppbyggt på den principen, att i stad — varvid dock icke avses stad, som ingår i landsfiskalsdistrikt — nu gällande bestämmelser rörande förrättningsarvoden och dessas åtnjutande skulle förbliva oförändrade. Å landet däremot, där tjänstemän vid fögderiförvalt- ' ningarna äro utmätnings- och förrättningsmän, skulle dessa arvoden i förekommande fall redovisas till statsverket. Där resa erfordrades för förrättningen, skulle förrättningsman å landet vara berättigad till resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet. Härtill och till utkastets bestämmelser i övrigt återkommer kommittén i det följande. Landsstatslönesakkunniga hade ansett en effektiv begränsning av landsfiska- Bisysslor. lernas sysslor vid sidan av tjänsten vara en nödvändig förutsättning för genom- De Tsakkunni. förande av en blivande lönereglering för ifrågavarande befattningshavare. 9a *° /u 19USåsom de sakkunniga framhållit, hade ett stort antal av landsfiskalerna hittills i mer än önskvärd omfattning ägnat sig åt enskilt förvärvsarbete. I många fall hade säkerligen en väl låg avlöning givit den första impulsen till att förbättra läget genom förvärv utom tjänsten. Det hade ock legat i distriktens intresse att för allehanda ombudsmannaskap, förvaltningar och utredningar av enskild natur hava tillgång till en opartisk, respektabel man med en avsevärd utbildning och sakkunskap i dylika ärenden. För landsfiskalernas överordnade hade det därför icke gällt att hindra dylikt förvärv men väl att, med de egentligen rätt svaga medel, som stått till buds, söka förekomma överdrift i en i sig icke klandervärd verksamhet. Därest landsfiskalerna enligt förslaget finge sina tjänsteinkomster högst avsevärt upphjälpta och sin biträdesfråga ordnad, kunde man enligt de sakkunnigas mening förvänta, att landsfiskalerna självmant ordnade förhållandet mellan arbete i och utom tjänsten på ett bättre sätt, än hittills alltför ofta skett. De sakkunniga hade emellertid ansett vissa åtgärder erforderliga till förhindrande av att landsfiskalerna till men för tjänsten alltför mycket ägnade sig åt privat verksamhet. Härom anförde de sakkunniga: o »Emellertid finnas några områden, där helt visst ett bestämt förbud vore pa ratt plats. Detta gäller först förrättandet av auktioner för enskilda. Verksamheten som auktionsförrättare ställer landsfiskalen i ett mindre önskvärt förhållande till distriktets invånare. Kravet på en fristående ställning gentemot alla dem, som kunna tänkas såsom uppdragsgivare i fråga om att verkställa försäljning^ å auktion, kan lätt komma i fara, om det alltför ofta gäller att icke stöta ifrån sig ett förmånligt uppdrag. Hopsamlingen av likvid för auktionsinropen och inropssummans redovisning till uppdragsgivaren medför lätt lockelse till sammanblandning av allmänna och enskilda medel. För landsfiskalen, liksom för varje annan auktionsförrättare, kan åtagandet att ansvara för indrivningen av hela den icke kontant erlagda inropssumman och i synnerhet den ofta förekommande anordningen, att auktionsförrättaren mot särskild procentisk gottgörelse förskotterar auktionsbeloppet, alltför lätt medföra avsevärda, stundom ödesdigra förluster. De sakkunniga anse, att steget härvidlag bör tagas fullt ut och förbud meddelas för landsfiskal att ensam eller jämte annan eller genom annan ombesörja förrättandet av andra auktioner än sådana, med vilka han har att å tjänstens vägnar taga befattning. Det kan icke invändas, att auktionen ofta är ett naturligt led i en arvsutredning, från vars förråt-

232 tände man icke vill hindra landsfiskalen, ty det möter givetvis icke något hinder att till annan lämplig person överlämna auktionens förrättande. Lämpliga auktionsförrättare torde nog kunna anses förekomma i de flesta trakter av På ett annat område nedlägges av åtskilliga landsfiskaler rätt mycket arbete för enskilt förvärv, nämligen i deras egenskap av konkursförvaltare. Bland annat såsom ombud för köpmannaföreningen eller för sparbankerna hava landsfiskalerna ofta nog lätt att samla fullmakter för val av konkursförvaltare, och de hava ju ock de bästa förutsättningar för att väl fylla sin uppgift såsom sådana; men tjänsten blir i de flesta fall lidande på sysslandet med^ förvaltarskapet, helst de större konkurserna på landet väl oftast förekomma, inom de folkrikaste landsfiskalsdistrikten, där landsfiskalernas arbetsmängd i tjänsten i regel också är störst. Av konkurslagen 42 § mom. 3 framgår, att rättens ordförande eller i stad annan ledamot av rätten ej får vara konkursförvaltare, ej heller får sådant uppdrag lämnas på landet åt någon, som biträder domareni hans ämbetsgöromål, eller i stad åt någon, som är anställd vid rätten. Härtill skulle rätt väl ansluta sig en föreskrift bland de särskilda lönevillkoren, att landsfiskalen icke får vara konkursförvaltare. E t t dylikt förbud synes dock av praktiska skäl icke böra avse ett konkursdomare jämlikt konkurslagens 43 § meddelat uppdrag att omhänderhava konkursbo, till dess vid första borgenärssammanträdet förvaltare utsetts och denne tillträtt befattningen. Detta^ uppdrag omfattar väsentligen boets omhändertagande under omkring en månads tid jämte förrättande av bouppteckning. Om konkursdomaren vill åt en landsfiskal lämna i uppdrag att vara rättens ombudsman i konkurs, synes intet vara att erinra mot ett sådant uppdrags mot•4- r\ Q»Q TT\ f\ £_

Det är ofta nog till allmän nytta, att landsfiskalen finnes att tillgå såsom rättegångsombud för invånare i orten, vilka eljest kunna hava svårt att finna lämpligt ombud i rättegångar. Men man måste rikta sig bestämt mot den överdrift, som ligger däri, att landsfiskalen yrkesmässigt utövar advokatverksamhet vid sidan av sin tjänst. Vad som i detta hänseende kan åtgöras torde närmast vara att förbjuda landsfiskalen att uppträda såsom rättegångsombud för annan i enskilt mål vid annan domstol än den, inför vilken han har att å tjänstens vägnar uppvakta.» Under erinran om att inom andra områden av statsförvaltningen bland lönebestämmelserna upptagits föreskrift om förbud för tjänsteman att åtaga sig vissa speciella förvärvsarbeten av enskild natur hava de sakkunniga sålunda hemställt, att i sammanhang med lönereglering för landsfiskalerna måtte meddelas bestämmelse därom, att landsfiskal icke må ensam eller jämte annan eller genom annan förrätta annan försäljning genom auktion än sådan, med vilken han har att å tjänstens vägnar taga befattning, att landsfiskal icke må vara konkursförvaltare i annat fall, än som avses i 43 § konkurslagen, samt att landsfiskal icke må uppträda såsom rättegångsombud för annan i enskilda mål vid annan domstol än den, inför vilken han har att å tjänstens vägnar uppvakta. Ämbetsverken.

Beträffande landsstatslönesakkunnigas förslag, i vad det avser begränsning av landsfiskalernas nuvarande förvärvsverksamhet vid sidan av tjänsten, hava synnerligen delade meningar varit rådande bland de myndigheter, som haft att yttra sig över de sakkunnigas betänkande. Några länsstyrelser hava sålunda varit fullt ense med de sakkunniga därom, att samtliga de utav de sakkunniga härutinnan föreslagna åtgärderna böra genomföras i samband med den

233 blivande löneregleringen. Hit höra länsstyrelserna i Kronobergs och Kalmar län, vilka framhållit den otvivelaktiga fördel med avseende å landsfiskalens fullgörande av sina tjänståligganden och hans fria och självständiga ställning gentemot allmänheten, som skulle följa av ett sådant förbud. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har ock funnit åtgärder i omförmäld riktning vara principiellt riktiga. E j heller länsstyrelserna i Skaraborgs och Västerbottens län hava någon erinran att framställa. En motsatt uppfattning har uttalats av länsstyrelserna i Södermanlands, Blekinge, Kristianstads och Kopparbergs län. Av dessa länsstyrelser har framhållits, att ett sysslande i måttlig omfattning med enskilda uppdrag ingalunda vore av ondo utan tvärtom gagnande för tjänsten genom den mera djupgående kännedom, landsfiskalen därigenom erhölle om sitt distrikt och dess invånare. Landsfiskalsbefattningen kunde icke bedömas på samma sätt som en befattning i de centrala ämbetsverken eller ens i de lokala verken, ty landsfiskalen levde sitt liv och utförde sitt arbete mitt ibland befolkningen i sitt distrikt och stode med den i nära personlig beröring. Frånsett de mer eller mindre oberättigade hinder, som genom ett realiserande av de föreslagna åtgärderna skulle uppställas för landsfiskalerna att genom arbete utom tjänsten förbättra sin ekonomiska ställning, skulle de föreslagna förbuden i icke ringa utsträckning betaga allmänheten möjligheten att kunna i sina angelägenheter hänvända sig till sina landsfiskaler, vilka de kände och hade förtroende för. Förbuden komme att medföra en hel del besvär och kostnader för befolkningen. I allmänhet hade det icke visat sig, att tjänsten blivit lidande på grund av landsfiskalernas förvärvsverksamhet utom tjänsten. För övrigt syntes det, där så skulle visa sig vara fallet, ligga i länsstyrelsernas hand att ingripa mot missbruk av rätten till privatförvärv eller, om möjlighet i sådant syfte icke ansåges nu föreligga, böra lämnas länsstyrelserna behövliga maktmedel för stävjande av sådant missbruk. övriga myndigheter hava, i den mån de uttalat sig i frågan, funnit sig endast delvis kunna godkänna de föreslagna förbuden. Sålunda hava vissa länsstyrelser ansett sig böra biträda de sakkunnigas förslag i vad det avser förbud för landsfiskal att förrätta auktioner åt enskilda och förbud i viss omfattning att uppträda såsom rättegångsombud i enskilda mål, men funnit sig böra avstyrka en åtgärd, som förhindrade landsfiskal att åtaga sig konkursförvaltar skåp. Andra åter hava godkänt den föreslagna begränsningen i landsfiskalernas privata verksamhet som rättegångsombud men icke kunnat gilla de båda övriga förbuden. Även annan kombination har förekommit. Justitiekanslersämbetet, länsstyrelserna i Gotlands, Västernorrlands och Norrbottens län, kammarkollegium och riksräkenskapsverket hava i sina utlåtanden icke uttalat någon mening i förevarande spörsmål. I fråga om landsfiskalernas verksamhet såsom auktionsförrättare har det övervägande flertalet av de hörda myndigheterna icke haft något att erinra mot den av de sakkunniga i sådant hänseende föreslagna förbudsåtgärden. E t t mindretal länsstyrelser, nämligen länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, 16—311850

234 Blekinge, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Kopparbergs län, ställa sig avvisande till förslaget i denna del. Länsstyrelsen i Östergötlands län har ifrågasatt, huruvida icke fog förefunnes för ett tillmötesgående av det från landsfiskalernas sida framställda önskemålet om en lämplig, av länsstyrelsen bestämd övergångstid med avseende å förbudets ikraftträdande, detta särskilt med avseende å sådana landsfiskaler, vilka eljest skulle drabbas av en alltför betydlig och plötslig minskning i sina inkomster. Enligt länsstyrelsens mening borde denna övergångstid lämpligen begränsas till 2 år. Jämväl länsstyrelsen i Hallands län har funnit billighetsskäl tala för att en sådan övergångstid medgåves, såväl i fråga om auktionsuppdrag som uppdrag såsom rättegångsombud; och borde denna övergångstid lämpligen bestämmas till 3 år. Länsstyrelsen i Värmlands län har, liksom även i fråga om det föreslagna förbudet att mottaga uppdrag såsom konkursförvaltare, anmärkt, att det borde ankomma på länsstyrelsen att på framställning och efter prövning i varje särskilt fall medgiva undantag från förbudet, på sätt redan funnes föreskrivet i fråga om tillstånd för vissa landsstatstjänstemän att med sin statstjänst förena enskilda uppdrag eller befattningar. Vidkommande härefter den ifrågasatta åtgärden att förbjuda landsfiskal att mottaga uppdrag såsom konkursförvaltare framgår av de avgivna utlåtandena, att några ämbetsverk ansett jämväl en sådan åtgärd lämplig och följaktligen böra genomföras i samband med den blivande löneregleringen. Till de myndigheter, som anslutit sig till denna uppfattning, äro att hänföra länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Skaraborgs, Värmlands och Västerbottens län samt statskontoret. Länsstyrelsen i Östergötlands län, som emellertid uttalat viss tveksamhet i frågan, framhåller, att skäl icke torde finnas att föreskriva förbud för landsfiskal att åtaga sig uppdrag såsom konkursförvaltare i sådana fall, då jämlikt 45 §, andra och tredje styckena, av konkurslagen förordnande meddelades av konkursdomaren och landsfiskalen alltså icke hade enskilda att tacka för detta uppdrag. I övrigt har det övervägande flertalet länsstyrelser hyst betänkligheter inför ett förbud i förevarande hänseende. Hit äro att räkna länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Jönköpings, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Jämtlands län. Det har anförts, att domstolarna icke böra vara förhindrade att i händelse av behov förordna landsfiskal till konkursförvaltare. Mot ett åtagande från landsfiskalens sida av ett dylikt uppdrag kunde icke åberopas det viktigaste av de skäl, som talade mot utövande av auktionsuppdrag, nämligen kravet på upprätthållande av en fristående ställning mot uppdragsgivaren. Landsfiskalerna hade goda förutsättningar för att väl fylla de uppgifter, som tillkomme en konkursförvaltare. På landsbygden mötte ofta svårighet att finna kompetent person, som kunde åtaga sig dylikt uppdrag; man finge antingen vända sig till advokat på en måhända avlägsen ort, vilket försvårade och fördyrade förvaltningen, eller ock till någon med affärsutredningar oerfaren person på platsen. Och resultatet bleve rätt sannolikt, att

235 landsfiskalen i ena fallet måste anlitas som verkställande ombud och i det andra som rådgivande advokat. Landsfiskalen torde i allmänhet utses till god man i s. k. fattigkonkurser, och det förefölle då ej annat än billigt, att han någon gång till gengäld erhölle ett förvaltarskap, förenat med skälig inkomst. Länsstyrelsen i Älvsborgs län har anmärkt, att ifrågavarande förbud möjligen skulle kunna vidhållas i den form, att länsstyrelsen finge bestämmanderätt och att det alltså förbjödes landsfiskal »att vara konkursförvaltare i andra fall, än som avses i 43 § konkurslagen eller då eljest länsstyrelsen förklarat uppdragets mottagande icke inverka hinderligt på hans tjänstgöring». Vad slutligen angår den sista av de utav de sakkunniga föreslagna åtgärderna till minskande av landsfiskalernas privata förvärvsverksamhet, nämligen meddelande av förbud för landsfiskal att uppträda såsom rättegångsombud för annan i enskilda mål vid annan domstol än den, inför vilken han har att å tjänstens vägnar uppvakta, hava å ena sidan länsstyrelserna i Kranobergs, Kalmar, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Jämtlands och. Västerbottens län delat de sakkunnigas uppfattning om lämpligheten av det ifrågasatta förbudet. E t t antal länsstyrelser, som jämväl varit ense med de sakkunniga om behovet av en begränsning i landsfiskalernas privatverksamhet på förevarande område, hava emellertid förordat en viss modifikation i de sakkunnigas förslag. I sådant hänseende hava länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Älvsborgs, Värmlands, Örebro och Västmanlands länj förordat, att landsfiskal må medgivas rätt att föra talan för annan i enskilt mål jämväl vid domstol, inför vilken han å tjänstens vägnar icke har att uppvakta, försåvitt nämligen det är fråga om domstol å landsfiskals bostadsort. Det inträffade nämligen ofta, att landsfiskal vore bosatt i stad, där det funnes rådstuvurätt eller flera häradsrätter, och det borde enligt länsstyrelsernas förmenande icke förvägras honom att uppträda såsom rättegångsombud i enskilda mål vid sådan domstol. Enligt vad länsstyrelsen i Örebro län framhållit borde emellertid i sådant fall talan få föras allenast för person, boende inom landsfiskalens eget distrikt. Slutligen må nämnas, att föreningen Sveriges landsfiskaler förklarat sig icke kunna biträda de sakkunnigas förslag i olika punkter i fråga om begränsning av landsfiskalernas privata förvärvsverksamhet, utom vad beträffade förbudet för landsfiskal att uppträda såsom rättegångsombud för annan i enskilda mål, i vilken fråga föreningen intagit samma ståndpunkt, som kommit till uttryck i nyss återgivna yttranden från länsstyrelserna i Stockholms m. fl. län. I fråga om förrättande av auktioner åt enskilda yttra de sakkunniga i sitt De sakkunniförnyade utlåtande, att de efter granskning av yttrandena fått sin uppfattning ga 6/T 1926stärkt, att sådant uppdrag vore det mest riskabla av förekommande förvärvsarbeten utom tjänsten och därför borde helt och hållet förbjudas. Vad angår landsfiskalernas uppdrag såsom konkursförvaltare anföra de sakkunniga bl. a. följande: »Det_ av en länsstyrelse åberopade stadgandet i konkurslagen 45 § mom. 2 och 3 innefattar, att konkursdomaren skall tillse, att icke någon, på vilken

236 borgenärernas val fallit, är obehörig att vara förvaltare eller eljest icke lämplig att handhava förvaltningen, att där sådant fall föreligger, det åligger konkursdomaren att utse annan förvaltare i stället för den av borgenärerna valde, ävensom att, om icke någon borgenär kommer tillstädes, förvaltare skall utses av konkursdomaren. Om man med de sakkunniga anser nödvändigt, att minskning sker i landsfiskalernas avlönade arbete utom tjänsten, så torde man icke böra avstå från förbudet för landsfiskalerna att vara konkursförvaltare med det nyss angivna undantaget för korttidsuppdrag enligt 43 § konkurslagen. A t t låta undantaget omfatta även förordnande i stället för obehörig eller olämplig person eller i fall, då alla borgenärer utebli vid utsatt valförrättning, torde icke hava tillräckligt skäl för sig och torde vad det sista fallet beträffar, då alla borgenärer utebli vid valet, icke vara något för landsfiskaler eftersträvansvärt, eftersom detta knappast kan tänkas inträffa annat än om inga eller minimala tillgångar finnas i konkursboet och således intet kan vara att i inkomsthänseende vinna på förordnandet såsom konkursförvaltare. De sakkunniga hemställa av dessa skäl, att ifrågavarande förbud måtte utfärdas i enlighet med de sakkunnigas förslag.» I frågan angående begränsning av landsfiskalernas advokatverksamhet anföra slutligen de sakkunniga i huvudsak följande: »För att i lämplig mån begränsa en advokatverksamhet, som visar en viss benägenhet att breda ut sig på tjänstens bekostnad, finnes förvisso ingen annan väg än förbudet för landsfiskalen mot uppträdande som rättegångsombud utom hans distrikt. De sakkunniga finna dock det förslag billigt, som innefattar, att landsfiskal skulle få vara rättegångsombud även vid annan domstol å den ort, där han är bosatt. Dock bör — såsom av en länsstyrelse föreslagits — talan i detta fall icke få föras för annan än den, som är bosatt inom landsfiskalens distrikt.» Kommittén.

Kommittén torde få erinra, att kommittén vid utarbetande av sitt förslag till allmänt avlöningsreglemente, avgivet i förut nämnda betänkande den 21 juli 1930, vidtagit vissa skärpningar i nu gällande bestämmelser rörande tjänstemans rätt att syssla med uppdrag vid sidan om tjänsten. Enligt 3 § 3 mom. av förslaget skulle tjänsteman, som utom sin ordinarie tjänst innehade eller avsåge att åtaga sig bisyssla, hava att göra skriftlig anmälan därom till vederbörande myndighet. Och i 4 mom. av samma paragraf är intagen en föreskrift, som stadgar rätt för myndigheten att, därest bisysslan prövas inverka hinderligt för statstjänstens utövande, meddela förbud för tjänstemannen att med den ordinarie tjänsten förena densamma. Därest kommitténs ifrågavarande förslag kommer till genomförande, skulle visserligen länsstyrelserna på ett långt effektivare sätt, än för närvarande är möjligt, kunna övervaka, att landsfiskalerna icke till förfång för tjänsten ägna sig åt privat verksamhet. Det torde emellertid enligt kommitténs mening finnas grundad anledning att även under förutsättning av en kommande tillämpning av nyssnämnda bestämmelser i allmänna avlöningsreglementet i fråga om landsfiskalerna gå ett steg längre och, såsom de sakkunniga förordat, meddela generellt förbud för sådan tjänsteman att åtaga sig vissa uppdrag. Enligt 3 § 2 mom. av förslaget till allmänt avlönings reglemente skulle erforderliga

237 föreskrifter därom, att tjänsteman vid visst verk eller innehavare av viss befattning icke må åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet av beskaffenhet att icke böra förenas med hans ordinarie tjänst, meddelas av Kungl. Maj:t, och enligt vad som framgår av kommitténs motivering å sid. 72 o. f. av nämnda betänkande har kommittén ansett, att dylika bestämmelser böra intagas i vederbörande instruktioner. Vad till en början angår landsfiskalernas sysslande med auktioner, torde det visserligen förhålla sig så, att endast ett begränsat antal landsfiskaler ägna sig åt dylika uppdrag, och den förvärvskälla, som härutinnan hittills stått landsfiskalerna till buds, kan sålunda icke sägas vara mera allmänt utnyttjad. Men å andra sidan synes det ur tjänstesynpunkt vara nödvändigt, att landsfiskalerna så mycket som möjligt avhålla sig från sådan verksamhet, som kan vara ägnad att verka hindrande på tjänstutövningen. Framför allt med hänsyn till landsfiskalens uppgift att vara förvaltare av allmänna medel är enligt kommitténs mening en åtgärd av nu ifrågasatt slag väl på sin plats. Auktionsverksamhet är i regel förenad med en omfattande penningrörelse, och det föreligger därför fara för sammanblandning av allmänna och enskilda medel. Med framhållande av att flertalet länsstyrelser icke haft något att erinra mot att landsfiskalerna förbjudas att åtaga sig uppdrag såsom auktionsförrättare, får kommittén förorda, att i samband med löneregleringen bestämmelse i sådan riktning utfärdas. Härvid avser kommittén uppdrag beträffande såväl fastighets- som lösöreauktioner. Den andra inskränkningen, som av de sakkunniga förordats, avser uppdrag att vara konkursförvaltare. Beträffande dylikt uppdrag kan väl anföras, att den •därtill utsedde icke omhänderhar penningrörelse på samma sätt som' vid vanliga auktionsförrättningar, i det att han är underkastad den kontroll med avseende å konkursboets medelsförvaltning, som utövas av rättens ombudsman. Vad som här framför allt synes motivera ett förbud är det förhållandet, att ifrågavarande uppdrag ofta äro förenade med ett betydande arbete. Det gäller icke blott att förrätta uppteckning över konkursboets tillgångar m. m. och verkställa auktion å desamma. Ofta får konkursförvaltaren till åliggande att ombesörja och ansvara för den fortsatta driften av en affärsrörelse, ett industriföretag o. s. v. Dylik verksamhet kan enligt kommitténs mening icke vara annat än ägnad att störande inverka på tjänstutövningen. De sakkunniga hava ansett, att ett förbud för landsfiskal att åtaga sig uppdrag såsom konkursförvaltare icke bör omfatta uppdrag, som avses i 43 § konkurslagen. Av en länsstyrelse har därjämte yrkats, att dylikt förbud ej heller borde gälla för det fall, att jämlikt 45 §, andra och tredje stycket, konkursförvaltare måste utses av konkursdomaren. Mot sistnämnda förslag hava de sakkunniga uttalat sin gensaga. Såvitt kommittén kan finna, äro de uppdrag, som avses i 45 §, andra stycket, så sällan förekommande, att de i förevarande sammanhang sakna praktisk betydelse. Och vad beträffar uppdrag, som följa av bestämmelsen i tredje stycket av samma paragraf, kan kommittén icke för sin del finna det lämpligt, att en konkursdomare betages möjligheten att, där borgenärerna utebliva vid val av konkursförvaltare, därtill för-

238 ordna en landsfiskal, då annan lämplig person icke finnes att tillgå. Det torde också här i allmänhet röra sig om konkurser, som icke kräva mycket arbete för konkursförvaltaren. Kommittén får alltså förorda, att bestämmelser utfärdas därom, att landsfiskal icke må i annat fall, än som avses i 43 § samt 45 §, andra och tredje stycket, av konkurslagen, åtaga sig uppdrag att vara förvaltare i konkurs^. I fråga slutligen om förbud för landsfiskal att uppträda såsom rättegångsombud vid annan domstol än den, vid vilken han har att å tjänstens vägnar uppvakta, hava vissa länsstyrelser föreslagit den modifikationen, att förbudet icke skulle gälla domstol å den ort, där landsfiskalen är bosatt. De sakkunniga, som funnit billighets skäl tala för en sådan jämkning, hava emellertid i anslutning till uttalande av länsstyrelsen i Örebro län ansett det förbehållet härvid böra gälla, att talan vid sådan domstol icke må föras för annan part än den, som är bosatt inom landsfiskalens eget distrikt. Kommittén, som finner det angeläget, att landsfiskalernas sysslande med rättegångsuppdrag från enskilda begränsas, vill för sin del tillstyrka den av de sakkunniga ursprungligen förordade åtgärden, vilken innebär, att för landsfiskal skulle stadgas förbud mot att såsom rättegångsombud uppträda för annan i enskilda mål vid annan domstol än den, inför vilken han har att å tjänstens vägnar uppvakta. Med den modifikation härutinnan, vissa länsstyrelser ifrågasatt, skulle nämligen den av de sakkunniga föreslagna åtgärden, sä vitt kommittén kan finna, i många fall bliva av mer eller mindre illusorisk verkan. De förbud i olika hänseenden mot privat förvärvsverksamhet, som i det föregående avhandlats, hava uteslutande berört den ena av de grupper befattningshavare, som nu skulle bliva lönereglerade, nämligen landsfiskalerna. Kommittén anser emellertid, att liknande förbud böra stadgas jämväl i fråga om landsfogdarna. Vad särskilt angår uppdrag såsom rättegångsombud för enskilda, synes generellt förbud böra stadgas för landsfogde att uppträda inför domstol i enskilda mål. Däremot synes landsfogde icke böra, lika litet som landsfiskal, förmenas att mottaga uppdrag såsom rättens ombudsman i konkurs. De allmänna föreskrifter, som erfordras för genomförande av ovan omhandlade förbud mot viss enskild förvärvsverksamhet, böra, såsom redan antytts, intagas i landsfiskals- och landsfogdeinstruktionerna. Utkast till författningstexter återfinnas å sid. 280—281. Av vissa länsstyrelser har ifrågasatts, att en viss övergångstid måtte stadgas med avseende å ikraftträdandet av bestämmelserna om hinder för landsfiskal att åtaga sig vissa privata uppdrag. Kommittén anser sig icke kunna förorda en övergångsbestämmelse härutinnan i vidare mån, än att föreskrift meddelas därom, att här ifrågavarande befattningshavare må äga att fullfölja och avveckla de uppdrag, de före den nya ordningens införande må hava åtagit sig.

239 För bedömande av frågan om landsfogdarnas placering å löneskalan torde Landsfogdes till en början böra erinras om de kompetensfordringar, som ställas på innehavare /o"e9radsav landsfogdetjänst, samt de tjänsteuppgifter, som äro med landsfogdetjänst förenade. Nu gällande bestämmelser angående kompetensfordringarna för landsfogdetjänst återfinnas i kungörelsen den 14 december 1917 (nr 904) om ändrad lydelse i vissa delar av kungörelsen den 12 maj 1865 angående förändrade villkor för anställning i statens civila tjänstebefattningar. För att kunna uppföras på förslag till landsfogdebefattning fordras, enligt punkt 12 :o) i förstnämnda kungörelse, att hava avlagt examen, medförande behörighet till domarbefattning, ävensom att äga förfarenhet i domarvärv samt att under minst ett halvt år hava deltagit i arbetet vid polisväsendet i större stad och följt brottmålsförhandlingarna vid rådhusrätten i sådan stad. I samband med fastställandet av dessa kompetensfordringar meddelades viss övergångsbestämmelse, som emellertid numera torde sakna intresse. Landsfogdens göromål, sådana de angivas i instruktionen den 14 december 1917 med däri sedermera vidtagna ändringar, bestå huvudsakligen i följande. Under länsstyrelsen såsom länets högsta polismyndighet skall han hava ansvar för och ledning av polisväsendet å landsbygden i länet samt därinom belägen stad, där magistrat ej finnes. I denna egenskap skall han vaka över att polisväsendet tillhörande befattningshavare vederbörligen fullgöra sina åligganden samt att allmän ordning och säkerhet upprätthålles. Landsfogden åligger även att utöva chefsskapet över polisavdelning, som anställts för landstingsområde, så ock i vissa fall över i köping eller municipalsamhälle anställd polisman med åtalsrätt. Om polisstyrka sammandrages från olika orter, är landsfogden pliktig att efter länsstyrelsens förordnande taga befäl över densamma. Landsfogden har att till länsstyrelsen avgiva yttrande i sådana frågor rörande polisväsendet inom sitt tjänstgöringsområde, i vilka beslutanderätten tillkommer länsstyrelsen, såsom angående landsfiskalsdistrikts indelning i polisdistrikt, angående meddelande av ständigt förordnande eller förordnande tills vidare för eller entledigande av befattningshavare vid polisväsendet, angående avlöning eller pensionering av sådan befattningshavare samt angående fastställande av instruktion för polispersonal. Landsfogden är inom sitt tjänstgöringsområde allmän åklagare i alla de fall, där icke åtalsrätten på grund av gällande stadganden uteslutande tillkommer annan åklagarmyndighet eller särskild åklagare blivit av vederbörande myndighet för visst mål förordnad. Landsfogden, som har tillsyn över åklagarväsendet inom sitt tjänstgöringsområde, bedömer själv efter vissa regler, vilka brott han själv skall beivra. Han verkställer inventeringar hos landsfiskaler och vissa magistrater och företar särskilda undersökningar, hur landsfiskalerna förvalta tjänsten. Skall auktion å utmätt fast egendom eller å fartyg hållas på annat ställe än landskansliet, åligger det landsfogden, om han därtill av länsstyrelsen förordnas, att förrätta sådan auktion. Han håller, efter förordnande, sammanträde med menighet inom länet och utför, likaledes efter förordnande, kronans

240 talan vid domstol. Det åligger vidare landsfogden att, då länsstyrelsen så förordnar, bereda, föredraga och till expedition befordra visst ärende, som eljest skulle tillhöra landssekreterarens, landskamrerarens eller länsassessors föredragning. De omförmälda särskilda förordnandena få endast meddelas, då det kan antagas, att de icke medföra eftersättande av landsfogdens polis- och åklagargöromål. Finner landsfogden under sina tjänsteresor eller eljest, att anordningar för fattigvård eller hälsovård eller vägars eller andra kommunikationers tillstånd påkalla ingripande från länsstyrelsens sida eller att förhållandena inom visst område å landsbygden böra medföra tillämpning av bestämmelser i ordningsstadgan för rikets städer eller andra stadgar eller i lagen om fastighetsbildning i stad, skall han därom göra anmälan till länsstyrelsen. Landsfogden skall hava sin tjänstelokal hos länsstyrelsen, där ej länsstyrelsen annnorledes förordnar. Den lämnade redogörelsen för landsfogdens åligganden visar, att dessa dels äro sådana, som tillhöra hans ställning såsom ansvarig ledare — under länsstyrelsen — av polisväsendet och åklagarväsendet inom länet, och dels sådana, som han har att utöva såsom biträde åt länsstyrelsen antingen i det dagliga arbetet inom styrelsen eller ock vid förrättningar ute i länet, i vilket sistnämnda hänseende han ock har att meddela vissa iakttagelser, som han haft tillfälle att göra. De aakkunni. Beträffande frågan om den löneställning, som bör tillkomma landsfogdarna, ga 20/n 1924. k a ( j e l a n d S st a tslönesakkunniga erinrat, hurusom de sakkunniga i sitt utlåtande den 30 september 1924 rörande lönereglering för befattningshavare vid länsstyrelserna för sin del föreslagit länsassessorstjänstens hänförande till B 17 (B 27) i den allmänna, för nyreglerade verk gällande löneplanen. Beträffande länsnotarie- och länsbokhållarbefattningarna hade de sakkunniga förordat, att länsnotarie- och länsbokhållarbefattning av l : a klass måtte placeras i 15 (24) lönegraden och länsnotarie- och länsbokhållarbefattning av 2:a klass i 13 (21) lönegraden. Vad angår själva sakfrågan, hade de sakkunniga anfört, att landsfogdetjänsten väl även efter genomförandet av 1917 års omorganisation av fögderiförvaltningarna i regel torde komma att utgöra sluttjänst. I betraktande av den ställning, landsfogden intoge såsom ett av vederbörande länsstyrelses organ och i övrigt såsom inordnad i sagda styrelse, syntes man emellertid böra räkna med möjligheten av att befordringar komme att äga rum från ifrågavarande befattning till högre tjänst inom länsstyrelse. Mest sannolikt syntes härvid vara, att en del assessorstjänster komme att rekryteras med innehavare av landsfogdebefattning. Å andra sidan syntes länsnotarier i många fall kunna tänkas erhålla befordran till landsfogdetjänst. Enligt de sakkunnigas mening borde landsfogdebefattningen såväl på grund av nu angivna förhållanden som ock med hänsyn till arten och omfattningen i och för sig av landsfogdarnas tjänsteåligganden i avlöningshänseende erhålla sin plats mellan befattningarna länsassessor och länsnotarie av l:a klass eller sålunda i lönegraden B 16 (B 26).

241 Den löneställning, de sakkunniga ifrågasatt för landsfogdarna, synes hava vunnit godkännande allenast av statskontoret, riksräkenskapsverket och länsstyrelsen i Skaraborgs län. Statskontoret har bland annat framhållit, hurusom landsfogdarna för närvarande innehade en löneställning, ungefärligen motsvarande tjänstemans i förutvarande andra normalgraden i de centrala ämbetsverken. Då de åligganden, som påvilade landsfogdarna, syntes vara av den beskaffenhet, som av 1925 års riksdag uppställts såsom villkor för uppflyttning till 26 lönegraden av vissa befattningar, tillhörande förutvarande andra normalgraden, vilka vid 1921 års lönereglering hänfördes till B 24, syntes den av de sakkunniga föreslagna placeringen av landsfogdarna i lönegraden B 26 icke vara för hög. Riksräkenskapsverket har yttrat, att vid det förhållandet, att länsassessor numera placerats i lönegraden B 27 och länsnotarie av 1 :a klass i B 24, de sakkunnigas förslag att giva landsfogde plats i B 26 icke syntes obilligt. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har lämnat förslaget i förevarande del utan erinran. Samtliga övriga länsstyrelser däremot hava funnit placeringen av landsfogdetjänsten i B 26 uppenbarligen vara för låg för att rimligen kunna sägas svara mot tjänstens art och beskaffenhet. I flertalet yttranden från länsstyrelserna har sålunda framhållits, att ifrågavarande befattning vore till sin natur en sluttjänst och att en befordran från denna befattning till högre tjänst inom länsstyrelsen i allmänhet icke vore att räkna med. De med landsfogdetjänsten förenade göromålen vore av sådan egenart, att de föga meriterade till andra befattningar inom landsstaten. Det vore ej heller till nytta för landsfogdens viktigaste uppgift, nämligen uppgiften såsom polischef och övervakare över åklagarväsendet inom länet, att han genom vikariat å befattningar inom länsstyrelserna sökte kvalificera sig för sådana tjänster och dymedelst droges från sin egentliga uppgift. I själva verket syntes, då landsfogdarnas åligganden endast berörde några få områden av länsstyrelsernas verksamhet, landsfogden i regel icke kunna fylla de reella kompetenskrav, som måste ställas på en avdelningschef eller föredragande inom länsstyrelsen. Landsfogden hade en långvarig och kostsam utbildning, han ägde en relativt självständig tjänsteställning inom länsstyrelsen, och på honom vilade ett stort tjänsteansvar. Lönen borde bestämmas med hänsyn till dessa förhållanden och icke sättas så lågt, att man därigenom äventyrade en fullgod rekrytering av denna viktiga befattning. Dessa och liknande skäl hava anförts till stöd för beredande åt landsfogdarna av en högre placering å löneskalan än den, som av de sakkunniga avsetts. I sådant avseende hava länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län ansett landsfogde böra i lönehänseende jämställas med länsassessor och sålunda förordat landsfogdetjänstens inordnande i lönegraden B 27. Vissa av ifrågavarande länsstyrelser synas emellertid icke vara främmande för tanken på en än högre löneställning för innehavare av landsfogdetjänst, i det de förklarat denna befattning böra placeras »åtminstone» i eller »ej lägre än» i

Ämbets verken.

242 B 27. Länsstyrelsen i Stockholms län håller före, att ett minimum för landsfogdarnas lönereglering är deras placering i samma lönegrad som länsassessorerna, och finner för sin del vägande skäl tala för deras placering en grad däröver. ' Skulle sistnämnda uppflyftning av lönetekniska eller andra skäl anses icke kunna ifrågakomma, ifrågasätter länsstyrelsen en anordning med »avlöningsförstärkning» i likhet med vad som skett beträffande landssekreterare och landskamrerare. Även länsstyrelsen i Uppsala län har i första hand uttalat sig för lönegraden B 27 men helst velat förorda en lönegrad högre. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser befattningen ej böra sättas lägre än i B 27 och ej högre än i B 28. Länsstyrelsen i Östergötlands län finner landsfogdebefattningen under inga förhållanden böra placeras i lägre lönegrad än B 28, och till samma lönegrad hava ock länsstyrelserna i Kopparbergs, Gävleborgs och Norrbottens län velat hänföra, densamma. Justitiekanslersämbetet och länsstyrelserna i Malmöhus och Älvsborgs län hava, i anslutning till de krav i förevarande hänseende, som framställts av föreningen Sveriges landsfogdar i dess skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t den 7 mars 1925, förordat befattningens placerande i B 29 eller åtminstone B 28. Rörande länsstyrelsernas närmare motivering för en högre lönegradsplacering av landsfogdarna än den av de sakkunniga föreslagna tillåter sig kommittén hänvisa till den redogörelse, som lämnats i statsverkspropositionen till 1927 års riksdag (V h.t., punkt 82) i samband med avgivande av förutnämnda förslag till lönereglering för landsfogdarna, I skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 mars 1925 har föreningen Sveriges landsfogdar, såsom ovan antytts, hemställt, att landsfogdarna måtte hänföras till lönegraden B 29 eller åtminstone lönegraden B 28. Sedermera har föreningen i en till Kungl. Maj:t den 21 september 1925 ingiven förnyad framställning i ämnet framhållit, att föreningen vid avlåtande av förenämnda skrivelse den 7 mars 1925 förutsatt, att landsfogdes rätt till arvode för av honom verkställd försäljning av utmätt fast egendom skulle lämnas orubbad. I sitt förslag hade emellertid de sakkunniga ifrågasatt, att, där landsfogde hölle auktion å sådan utmätt egendom, han ej längre skulle äga att uppbära den därvid utgående auktionsprovisionen. Därigenom skulle landsfogdarna praktiskt taget berövas varje möjlighet till erhållande av sportler i tjänsten. I betraktande härav funne föreningen det uppenbart, att landsfogdarna icke skäligen borde hänföras till lägre lönegrad än B 29. I en till kommittén den 15 januari 1929 ställd skrivelse har landsfogdeföreningen på anförda skäl hemställt, att kommittén måtte föreslå landsfogdarna till erhållande av en mot lönegraden B 29 svarande löneställning. „ sakkunni- I förutberörda, den 6 juli 1926 avgivna förnyade utlåtande i ärendet hava ga °h 1926. fe sakkunniga i fråga om landsfogdarnas löneplacering uttalat sig bland annat sålunda: »För de sakkunniga synes det uppenbart, att vad som förenar alla dem som önska bögre lönegrad åt landsfogdarna, än de sakkunniga föreslagit, är framför allt övertygelsen, att landsfogdetjänsten så gott som undantagslöst kom-

243 mer att bliva en sluttjänst för sin innehavare. För de sakkunniga, som uttryckligen förklarat sig anse, att landsfogdebefattningarna i regel komma att utgöra sluttjänster, är det icke svårt att ansluta sig till den allmänna meningen hos länsstyrelserna, att det praktiskt taget alltid kommer att bliva så. Om man då vill betona detta förhållande genom att avse samma lönegrad för landsfogdarna som för länsassessorerna, kan man finna ytterligare ett stöd därför i den påpekade omständigheter, att innan länsassessorernas löner senast reglerades, dessa väl hade större begynnelselön än landsfogdarna men däremot något mindre slutlön, beroende därpå att landsfogdarna hade ett ålderstillägg mer än länsassessorerna. Däremot kunna de sakkunniga icke finna några avgörande skäl vara framlagda för att gå ända upp till lönegraden B 28 eller till och med B 29 för att bereda landsfogdarna en skälig avlöning. De sakkunniga finna sig alltså böra tillstyrka, att för avlöning till landsfogdarna bestämmes lönegraden B 27.» Vid anmälan den 4 januari 1927 av frågan om lönereglering för landsfog- 1927 års darna anförde föredragande departementschefen i fråga om landsfogdarnas löne- rikadag. gradsplacering följande: »De omständigheter, som böra tillmätas övervägande betydelse, då det gäller att bestämma landsfogdarnas placering i lönegrad, äro tydligen dels den kompetens och den utbildning, som böra krävas av en landsfogde, dels vikten och omfattningen av de göromål, som åligga honom. Beträffande ifrågavarande befattningar lärer i särskild grad gälla, att gagnet med desamma är i hög grad beroende av innehavarnas duglighet, framför allt av deras förmåga av självständighet och eget omdöme, deras initiativkraft och intresse för tjänsten. Detta är av särskild betydelse i betraktande av landsfogdens ställning som polischef. En annan mycket viktig sida av landsfogdarnas uppgift, som härvid kommer i betraktande, är deras ställning som i vissa hänseenden mellanhand mellan länsstyrelsen och landsfiskalerna. Det synes därför redan nu vara av stor betydelse, att löneförmånerna äro sådana, att tjänsterna kunna besättas med fullt kompetenta personer. I detta hänseende må erinras, att på grund av brist på^dugliga sökande, uppfyllande de gällande kompetensvillkoren, man under de gångna åren upprepade gånger varit nödsakad att dispensera från dessa grunder. Av än större betydelse blir tillgången till kompetenta landsfogdar med hänsyn därtill, att, i vilken riktning en blivande processreform än kommer^att läggas, den säkerligen kommer att ställa större krav än för närvarande på innehavarna av landsfogdetjänsterna eller däremot svarande befattningar. En ytterligare omständighet, som synes tala för en relativt hög löneställning för landsfogdarna, är enligt min mening vad som anförts därom, att landsfogdebefattningarna hittills i allmänhet varit — och även i regel böra vara — sluttjänster. J a g instämmer nämligen med de länsstyrelser, som ansett det varken för landsfogdetjänsterna eller för arbetet inom länsstyrelserna vara till gagn, därest landsfogdarna i avsikt att meritera sig för befordran inom länsstyrelserna 1 större utsträckning söka förordnanden därstädes och alltså göra avbrott 1 sin egentliga verksamhet. Vid övervägande ur nu anförda synpunkter har jag — i likhet med de sakkunniga 1 deras senare utlåtande — kommit till den uppfattningen, att lands* fogdarna böra placeras i lönegraden B 27, varigenom de skulle komma i samma löneställning som länsassessorerna. En högre placering har jag med hänsyn till därmed följande konsekvenser icke ansett tillrådlig.»

244 Kungl. Maj:ts förslag till riksdagen avfattades i enlighet härmed. I en inom riksdagen väckt motion ( I : 11) hemställdes, att landsfogdarna måtte placeras i lönegrad B 28. Såsom förut redan är nämnt (sid. 3), yttrade riksdagen vid anmälan av sitt beslut i anledning av löneregleringsförslaget bland annat, att riksdagen icke ingått på någon närmare prövning av frågan om landsfogdarnas lönegradsplacering. Riksdagen har emellertid uttalat önskvärdheten av att, innan nytt förslag till lönereglering förelades riksdagen, utredning måtte verkställas, huruvida icke en differentiering av landsfogdarnas löner med hänsyn till deras olika arbetsbörda skäligen borde äga rum. Kommittén,

Kommittén har i anledning av riksdagens sålunda gjorda uttalande till en början ansett sig böra undersöka, huruvida landsfogdarnas arbetsuppgifter i? de olika länen kunde vara av den olika omfattning, att grundad anledning finnes för en placering av landsfogdetjänsterna i olika lönegrader. För detta ändamål har kommittén infordrat statistiska uppgifter för år 1927 rörande landsfogdarnas verksamhet i följande hänseenden: 1) antal av landsfogden utförda åtal enligt landsfogdeinstruktionen, § 6 andra stycket, 1 punkten (åtal för brott, vara efter lag kan följa straffarbete i fyra år och därutöver) ; 2) antal av landsfogden utförda åtal för andra grövre brott (brott, vara efter lag kan följa fängelse i sex månader eller straffarbete intill, fyra å r ) ; 3) antal av landsfogden utförda åtal för andra brott än de under 1) och 2) här ovan nämnda; 4) antal dagar, som åtgått för inventeringsförrättningar (instr. § 11); 5) antal av landsfogden förrättade auktioner å utmätt fast egendom eller fartyg (instr. § 12); 6) sammanlagda antalet reseoch förrättningsdagar utom tjänsterummet; samt 7) antal av landsfogden handlagda ärenden, som eljest skulle tillhört landssekreterares, landskamrerares eller länsassessors föredragning (instr. § 16). De inkomna uppgifterna hava sammanförts i nedanstående tabell. A n t a l L ä n

Stockholms1 . Uppsala . . . Södermanlands Östergötlands Jönköpings . Kronobergs . Kalmar . . . Gotlands . .

åtal enl. åtal för § 6, andra andra st. p. 1 grövre brott instr.

24 6 7 9 18 8 7 2

åtal för dagar för auktioinvenandra ner brott tering

32 16 3 11 33 27 19 28 18

18 7

handrese- och lagda förrätt- ärenden ningsi länsdagar styrelsen

144 35 45 69 71 116 74 33

419 20

2 040

1 Uppgifterna från landsfogden i Stockholms län avse år 1928. — * Härav 166, avseende granskning av utdrag av dagböcker i utsökningsmål. — 3 På grund av landsfogdens sjukdom hava särskilt förordnade personer verkställt inventeringar under 9 dagar. — 4 Landsfogden handlägger inom läns-

245 Blekinge Kristianstads . . . Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Alvsborgs Skaraborgs . . . . Värmlands . . . . Örebro 9 Västmanlands . . . Kopparbergs . . . Gävleborgs . . . . Västernorrlands . . Jämtlands Västerbottens . . . Norrbottens . . . .

12 7 10 10 4 5 11 6 13 9 16 17 58 6 24 12

16 28 35 15 63 39 26 27 25 45 44 37 35 30 45 40

8 28 63 5 1 — — — — 26 31 — — — 7

74 46 110 60 115 85 62 41 58 111 128 154 253 72 175 131

D e meddelade u p p g i f t e r n a s y n a s visserligen p e k a hän p å a t t arbetsbördan n å g o t v a r i e r a r i de olika länen. S å l u n d a h a v a exempelvis a n t a l e t u t f ö r d a åtal för grövre brott å r 1927 v a r i t icke oväsentligt större i Stockholms, J ö n k ö p i n g s , K o p p a r b e r g s , Gävleborgs, .Västernorrlands och V ä s t e r b o t t e n s län än i vissa a v de ö v r i g a länen. Men det vore säkerligen f ö r h a s t a t a t t p å s t å , a t t landsf o g d a r n a s p o l i s v e r k s a m h e t i län med jämförelsevis r i n g a a n t a l u t f ö r d a å t a l v a r i t vare sig r i n g a eller föga m a k t p å l i g g a n d e . Bakom varje å t a l ligger en p o l i s u t r e d n i n g a v i regel invecklad art, och ett b e t y d a n d e a n t a l polisutredning a r få f ö r e t a g a s , som icke leda till å t a l . D å landsfogden personligen måste t a g a del i och leda u t r e d n i n g s a r b e t e t i de s v å r a r e brottmålen, ä r han ofta nöds a k a d a t t f ö r e t a g a tidsödande tjänsteresor. Ä v e n a n d r a landsfogdens uppgifter k r ä v a , a t t h a n nödgas i stor u t s t r ä c k n i n g vistas p å resor u t e i länet. Det f r a m g å r a v tabellen h ä r ovan, a t t a n t a l e t rese- och f ö r r ä t t n i n g s d a g a r v a r i t r ä t t b e t y d a n d e j ä m v ä l för vissa av de landsfogdar, som icke k u n n a u p p v i s a särdeles många åtal. ^ F ö r u t ä r n ä m n t , a t t landsfogdarna genom den n y a polislagens tillkomst hava f å t t sm a r b e t s b ö r d a n t ö k a d genom den befattning, de n u m e r a h a v a a t t t a g a med polisorganisationen och polispersonalen i länen. S å v ä l härigenom som genom den a l l m ä n n a ställning, landsfogden i n t a g e r gentemot länsstyrelsen, anstyrelsen ärenden rörande a) uppsikt över utlänningar, b) uppsikt över lösdrivare, c) automobiltrafiken, a) skjuts väsendet, e) krigsberedskapen. Siffran 2 040 avser huvudsakligen ärenden nämnda under c) — branskning av utdrag av dagböcker i utsökningsmål m. fl. ärenden. — 6 Granskning av utdrag av dagböcker i utsökningsmål. — 7 Vissa till polisväsendet hörande ärenden samt granskning av utdrag av dagböcker i utsökningsmål. — 8 Granskning av utdrag av dagböcker i utsökningsmål, ärenden rörande statsbidrag till polismän å landsbygden och till särskild polis för bekämpande av olovlig inlorsel av spritdrycker och annan olaga rusdryckshantering inom länet m. fl. ärenden. — 9 Uppgifterna avse tiden 23/3—31/i2 1927.

246 kommer det på honom att till länsstyrelsen avgiva yttranden i en mångfald frågor. Det torde vara tämligen vanskligt att genom en än så detaljerad statistik över antalet ärenden o. dyl. kunna anställa direkta jämförelser mellan landsfogdarnas verksamhet inbördes i de olika länen. I alla händelser har kommittén, som haft tillfälle att granska jämväl de av landsstatslönesakkunniga för åren 1921—1923 infordrade siffrorna rörande landsfogdarnas verksamhet, icke trott sig kunna på grundval av tillgängligt statistiskt material rörande landsfogdarnas göromål uppdraga någon bestämd gräns mellan landsfogdetjänsterna i de olika länen med hänsyn till svårskötthetsgrad eller dylikt. En differentiering dem emellan måste nämligen grunda sig på förekomna arbetskvantiteter och icke på arbetets kvalitet, ty för utövande av landsfogdetjänsten kräves samma utbildning, oberoende av tjänstgöringsområdet. Härutinnan är att märka, att i den mån de egentliga landsfogde-* göromålen icke bereda full sysselsättning, landsfogden enligt instruktionen är skyldig att biträda inom länsstyrelsen. De meddelade uppgifterna synas också ådagalägga, att vissa arbetsuppgifter i länsstyrelserna pålagts landsfogdarna, exempelvis granskning av dagböckerna i utsökningsmål. På grund av vad sålunda anförts har kommittén för sin del kommit till den uppfattningen, att tillräcklig grund för en skillnad i lönehänseende mellan landsfogdebefattningar i olika län icke förefinnes. Beträffande härefter frågan om landsfogdarnas lönegradsplacering hava flertalet länsstyrelser uttalat sig för en löneställning motsvarande 27 lönegraden. Denna löneställning blev också förordad i 1927 års löneregleringsförslag till riksdagen. För sin del anser också kommittén, att fullgoda skäl förefinnas för landsfogdarnas hänförande till nyssnämnda lönegrad. I betraktande av att landsfogdarna, som år 1917 erhöllo en något lägre begynnelselön än tjänstemän i dåvarande andra normalgraden (sekreterargraden), genom placering i 27 lönegraden skulle försättas i ett förmånligare löneläge än nuvarande sekreterare av den högre graden, har kommittén däremot funnit sig icke kunna understödja de framförda kraven på en placering av dem i högre lönegrad än den 27 :e. Innan kommittén avslutar behandlingen av frågan om landsfogdarnas blivande löneförmåner, torde kommittén få erinra därom, att vissa landsfogdar, som icke kunnat erhålla tjänstelokal hos vederbörande länsstyrelse, enligt särskilda, av Kungl. Maj:t meddelade beslut tillerkänts ersättning för tillhandahållande av tjänstelokal för landsfogdeexpeditionen. Sålunda utgår till landsfogdarna i Älvsborgs, Gävleborgs och Jämtlands län ett belopp av 500 kr. och till landsfogden i Malmöhus län ett belopp av 1 600 kr. för år räknat. Ifrågavarande ersättningar avföras å det under femte huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget till skrivmaterialier och expenser, ved m. m. Dessa ersättningar torde närmast vara att betrakta såsom en övergångsanordning i avvaktan på att tjanstelokal kan beredas ifrågavarande landsfogdar hos vederbörande länsstyrelse, och kommittén har ej funnit anledning att ifrågasätta någon ändring i vad som sålunda gäller.

247 Å sid. 41 äro angivna de kompetenskrav, som ställas på aspirant till lands- Landsfiskals fiskalsbefattning. Härförutom torde för bedömande av landsfiskalernas löne- ISJa9^8' gradsplacering böra beaktas de allmänna tjänsteåligganden, som ankomma på innehavare av denna befattning. Enligt § 6 i instruktionen för landsfiskalerna den 14 december 1917 (nr 903) är landsfiskal närmast under landsfogden ansvarig för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet inom sitt tjänstgöringsdistrikt samt har inseende över polisväsendet därstädes och chefsskapet över där anställd polispersonal, i den mån chefsskapet icke tillkommer landsfogden. Vad nu är sagt gäller dock ej i fråga om landsfiskalsdistriktet tillhörande stad, ej heller, där Kungl. Maj:t så förordnar, i köping. Sammandrages inom landsfiskalens tjänstgöringsdistrikt polisstyrka från olika orter, åligger det landsfiskalen att utöva chefsskapet över densamma, där ej länsstyrelsen annorledes förordnar. Timar järnvägsolycka, brand, strandning eller annan olyckshändelse av större omfattning, skall landsfiskal omedelbart söka bereda den hjälp, som av honom kan åstadkommas ( § 7 ) . Landsfiskal bör ägna uppmärksamhet åt fattigvården ävensom åt förhållanden, vilka inom visst område å landsbygden kunna påkalla tillämpning av bestämmelser i ordningsstadgan för rikets städer, byggnadsstadgan, brandstadgan, hälsovårdsstadgan för riket eller lagen om fastighetsbildning i stad, samt, där så finnes erforderligt, i berörda hänseenden göra anmälan hos länsstyrelsen (§ 8 ) . Vidare åligger det landsfiskal bland annat att övervaka efterlevnaden av åtskilliga särskilda, i lag eller författning meddelade stadganden (§ 9 ) . Landsfiskal har tillsyn över häradshäkte (§ 16). I egenskap av utmätningsman har landsfiskal att, på sätt i utsökningslagen sägs, fullgöra, vad överexekutor förordnar, verkställa dom och i vissa fall utan föreskrift av annan myndighet förrätta utmätning ävensom att, på sätt i lagen om avbetalningsköp stadgas, lämna handräckning för återtagande av försålt gods. Han skall ock i fråga om vissa underhållsskyldiga vidtaga på utmätningsman ankommande åtgärder beträffande dels införsel i avlöning, pension eller livränta och dels förbud att avflytta från riket (§ 18). Det åligger landsfiskal att, i enlighet med föreskrifterna i gällande uppbördsreglemente samt i särskilda förordningar angående föreskrifter om utmätning för krono- och kommunalutskylder, allmänna avgifter m. m. ävensom angående indrivning och redovisning av böter, verkställa indrivning och redovisning av sådana allmänna medel och avgifter; och äger han därvid påkalla handräckning och tjänstebiträde av vederbörande utmätningsman, fjärdingsman, polis- eller exekutionsbiträde, allt i överensstämmelse med vad i nämnda författningar är därom stadgat. Han har ock att verkställa inventering hos underlydande exekutionsbiträden (§ 19). Därest till landsfiskals kännedom kommer, att innehavare av staten tillhörig fast egendom åsidosätter honom åliggande skyldigheter i avseende å egendomens vård och skötsel eller att ägoinkräktning ägt rum å sådan egendom, skall landsfiskalen genast därom underrätta länsstyrelsen. Beträffande sådan egendom är landsfiskal skyldig att efter särskilt förordnande förrätta salu- och arrendevärdering, ekonomisk besiktning och i vissa fall syn samt bevaka kro-

248 nans rätt och utföra dess talan vid syn, som av annan förrättas, och vid förefallande rättegångar. Det åligger ock landsfiskal att efter förordnande hålla auktion för försäljning av skogsalster m. m. från kronoparker eller andra allmänna skogar. Landsfiskal har att fullgöra, vad jämlikt gällande ecklesiastik boställsordning med dithörande författningar åligger honom med avseende å utarrendering av och ekonomisk besiktning å ecklesiastika boställen. Det tillhör vidare landsfiskal att bevaka det allmännas rätt såväl vid konkurser, då fråga är om allmänna medel, vilka tillhöra landsfiskalens indrivning, som ock eljest, då sådant särskilt förordnas. Landsfiskal skall jämväl biträda kammaradvokatfiskalsämbetet vid bevakande av allmänna arvsfondens rätt (§ 21). Det åligger landsfiskal att, i överensstämmelse med gällande författningar eller av länsstyrelsen meddelade särskilda föreskrifter, vaka däröver, att vederbörande fullgöra dem åliggande skyldigheter i fråga om vägväsendet, inkvartering, kungs- och kronoskjuts samt fjärdingsmansbestyret. Han skall efter förordnande av länsstyrelsen deltaga uti samt, såvitt på honom ankommer, medverka till uppgörande av överenskommelser om handräckningsbiträde, varmed landets invånare, vid särskilda tillfällen böra på kallelse tillhandagå (§ 22). Även i avseende å försvarsverket har landsfiskal att fullgöra åtskilliga betydelsefulla uppgifter (§ 23). Angående landsfiskals skyldighet att föra dagbok i utsökningsmål m. m. samt förande av vissa journaler och liggare stadgas i § 26 av instruktionen. De sakkunni- Landsstatslönesakkunniga hade erinrat, hurusom de i förslag den 30 septemga 20/n 1924. ^ e _ ^ 2 4 angående lönereglering för länsstyrelsernas befattningshavare lämnat en utredning rörande rekryteringen av landsfiskalsbefattningar. Denna utredning hade ådagalagt, att det ej sällan inträffade, att landskanslister och landskontorister vunne befordran till landsfiskalstjänster. Enligt vad som kunnat inhämtas av olika årgångar av statskalendern hade sålunda av de till antalet 204 tjänstemän, vilka under åren 1917—1923 utnämnts till landsfiskalstjänster, 51 vunnit sagda befordran från ordinarie landskanslist- eller landskontoristbefattning, varjämte ytterligare 2 omedelbart före befordringen innehaft anställning såsom tillförordnade landskanslister. Under erinran, att de sakkunniga föreslagit en uppdelning av landskanslistoch landskontoristbefattningarna i två grupper, landskanslist av l:a klass och landskontorist av l : a klass i lönegrad B I O (B 17) samt landskanslist av 2:a klass och landskontorist av 2:a klass i lönegrad B 8 (B 15), hade de sakkunniga framhållit, att enligt deras mening kunde såsom en undre gräns vid avvägandet av landsfiskalstjänsternas placering å löneskalan angivas den lönegrad B i l (B 18), som vore närmast högre än den, till vilken landskanslister av l:a klass och landskontorister av l:a klass vid ett godkännande av de sakkunnigas förslag skulle hänföras. Då å andra sidan landsfiskalerna icke syntes böra i avlöningshänseende jämställas med länsnotarier av 2:a klass och länsbokhållare av 2:a klass, vilka av de sakkunniga föreslagits till inordnande i lönegraden B 13 (B 21), syntes för de förstnämndas del en högre placering än i lönegrad B 12 (B 20) icke böra ifrågakomma. Under förut-

249 sättning av ett genomförande av de ifrågasatta förändringarna beträffande landsfiskalernas rätt att innehava. sysslor utom tjänsten samt i avseende å distriktsindelning, statsavlönade biträden m. m. ville det synas de sakkunniga, som om landsfiskalerna med hänsyn till deras ställning och tjänsteuppgifter skäligen borde hänföras till lönegraden B 12 (B 20). Genom en dylik placering syntes ock löneställningen för dessa befattningshavare bliva riktigt avvägd i förhållande till den placering å löneskalan, som av de sakkunniga föreslagits beträffande landsfogdarna. I enlighet härmed hade de sakkunniga föreslagit, att landsfiskalerna måtte inordnas i lönegraden B 12 (B 20). Den av de sakkunniga föreslagna lönegradsplaceringen för landsfiskal har Åmbetsverken godkänts av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Jämtlands och Norrbottens län samt, under viss förutsättning, av riksräkenskapsverket. Sistnämnda myndighet har erinrat, hurusom de sakkunnigas förutberörda förslag om uppdelning av landskanslist- och landskontoristbefattningarna i tvenne tjänstekategorier icke blivit av riksdagen godkänt, utan hade dessa befattningar hänförts till B 15. Vid jämförelse härmed kunde det ifrågasättas, om icke den av de sakkunniga för landsfiskalerna föreslagna placeringen i lönegraden B 20 vore väl hög. Därest emellertid, såsom ämbetsverket förutsatt, de sakkunnigas förslag om statsanställda landsfiskalsbiträden icke antoges, syntes en lönegradsplacering för landsfiskalerna i enlighet med de sakkunnigas förslag icke obillig. Statskontoret har ansett en löneställning för landsfiskalerna motsvarande lönegrad B 18 vara till fyllest och skälig med hänsyn till arbetets art samt de kompetensfordringar, som gälla för innehavare av landsfiskalstjänst. Det övervägande flertalet länsstyrelser hava emellertid ansett en placering i B 20 icke innebära en tillfredsställande lösning av landsfiskalernas lönefråga. Enligt vad som framhållits i de avgivna yttrandena kunde lönebeloppen i lönegrad B 20 knappast anses tillräckliga för att giva landsfiskalerna den skäliga bärgning och den ekonomiskt tryggade ställning, som vore förutsättningen för att de skulle odelat ägna sig åt tjänsten. Vid en jämförelse mellan landsfiskalsbefattning å ena sidan och länsnotarie- eller länsbokhållartjänst av 2:a klass å den andra måste man beakta, att de senare vore typiska begynnelse- eller genomgångstjänster, medan den förra vore en sluttjänst, som erhölles efter en tämligen lång tjänstetid i extra befattning. På innehavare av landsfiskalstjänst måste ställas allt högre och högre krav, vartill komme, att de handhade en betydande uppbörd av allmänna och enskilda medel. Befattningen kunde likställas och till och med sättas framför åtskilliga av de befattningar, som placerats i lönegraden B 21. Med de betydliga beskärningar, som föreslagits i fråga om landsfiskalernas rätt att förvärva extra inkomster såväl av tjänsten som utom densamma, vore fara å färde, att därest de sakkunnigas förslag i denna del vunne bifall, löneregleringen skulle leda till försämring i stället för förbättring av landsfiskalernas inkomster och ekonomiska ställning. 17—311850

250 På grund av dessa skäl hava länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Örebro och Västmanlands län förordat landsfiskalsbefattningens inordnande i lönegrad B 21. Länsstyrelsen i Uppsala län har dock härvid förutsatt, att sportlerna finge bibehållas. Länsstyrelsen i Gävleborgs län föreslår lönegrad B 22 och under inga förhållanden lägre lönegrad än B 21. Jämväl länsstyrelserna i Jönköpings, Kristianstads, Kronobergs, Älvsborgs, Värmlands och Kopparbergs län hava föreslagit B 22, de två förstnämnda länsstyrelserna under den förutsättning, att sportelförmåner komme att indragas i den omfattning, som av de sakkunniga blivit ifrågasatt, Längst hava länsstyrelserna i Södermanlands, Västernorrlands och Västerbottens län gått, i det de ansett B 24 böra komma i fråga. Enligt förstnämnda länsstyrelses förmenande kunde nämligen den av de sakkunniga föreslagna lönegradsplaceringen i B 20 anses lämpligt avvägd, åtminstone tillsvidare, allenast för såvitt landsfiskalerna finge bibehållas vid sina nuvarande extra inkomster. Föreningen Sveriges landsfiskaler har i sitt yttrande den 25 september 1925 över landsstatslönesakkunnigas betänkande uttalat, att befattningen ej borde placeras i lägre lönegrad än B 15 (B 24). Även föreningen Sveriges landsfogdar har uttalat sig för höjning i den föreslagna lönegradsplaceringen. De sakkunni. I sitt förnyade utlåtande den 6 juli 1926 hava de sakkunniga upptagit fråga 6/v 1926. g a n _ m landsfiskalernas lönegradsplacering till förnyad behandling och därvid anfört bland annat följande. »De sakkunniga kunna icke för sin del omfatta den uppenbarligen bland länsstyrelserna allmänt spridda meningen, att lönegraden B 20 skulle vara för låg för landsfiskalerna. Det må vara, att länsnotarierna av 2 :a klass och lansbokhållarna av 2:a klass (lönegrad B 21) hava vida större utsikt än landsfiskalerna att vinna befordran, då de äro skötsamma; men de hava ock i regel en avsevärt högre utbildning. Och om landsfiskalerna placerades mom lönegraden B 21, skulle de därigenom nå upp till den lönegrad, som inom den övriga lörvaltningen tillerkänts befattningshavare inom grupperna andre kansli sekreterare, aktuarier, notarier, registratorer, revisorer, tullförvaltare av klass 3, tullkontrollörer, kontrollörer vid statens järnvägar och statens vatteniallsverk m. fl., samtliga med åtminstone i regel större kompetens i studiehänseende, än som fordras av landsfiskalerna, Det må erinras, att till den för landsfiskalerna ifrågasatta lönegraden B 20 höra exempelvis postmästare av klass 3 och kontrollörer vid postverket, telegrafkommissarier av klass 3 och kontrollörer vid telegrafverket samt stationsinspektorer av klass 3. Avsevärt lägre på löneskalan komma sådana befattningshavare som tullförvaltare av klass 4, postmästare av klass 4, telegrafkommissarier av klass 4—6, stationsinspektorer av klasserna 4 A och 4 B o. s. v. För flertalet av dessa befattningshavare lära möjligheterna att komma i åtnjutande av extra inkomst i eller utom tjänsten vara mycket begränsade. Landsfiskalerna bliva ingalunda helt utan extra inkomster i tjänsten, om de sakkunnigas förslag vinner bifall. På sidan 10 i de sakkunnigas betänkande redogöres för dessa inkomster enligt landsfiskalernas egna uppgifter, varav ock framgår, att dessa extra inkomster till betydande del äro sådana, som äro avsedda att bibehållas, såsom bland andra vissa indrivningsavgifter. På samma sida redogöres ock för landsfiskalernas taxerade arbete utom tjänsten. Icke heller allt detta arbete är föreslaget att hindras. Om det ock skulle kunna an-

251 tagas, att den ifrågasatta löneregleringen kommer att verka minskning i inkomster för det fåtal landsfiskaler, som för närvarande hava mer än exempelvis 4 000 kr. i extra inkomster i tjänsten, och för de många landsfiskaler, som hava mer än 4 000 kr. i inkomst av arbete utom tjänsten, liksom ock för de landsfiskaler till okänt antal, som hava extra inkomster till ungefär 4 000 kr. tillsammans inom och utom tjänsten, torde man likväl kunna förutsätta, att för flertalet övriga landsfiskaler regleringen kommer att medföra rätt avsevärt ökade inkomster, och detta utan att man behöver räkna med den förbättring i den ekonomiska ställningen, som ligger i statsavlöning till biträden i stor utsträckning och i ökade förvaltningsbidrag. > Vid dessa förhållanden och med hänsyn till nödvändigheten att uppehålla en viss likformighet i löneställningen för tjänstemän inom skilda förvaltningsgrenar anse sig de sakkunniga böra avstyrka, utbyte av den föreslagna lönegraden ior landsfiskalerna mot en högre.» Kommittén torde till en början få framhålla, att kommittén vid bedömande Kommittén. av landsfiskalernas lönegradsplacering har att utgå från i viss mån andra utgångspunkter än de sakkunniga. Å ena sidan skulle enligt kommitténs förslag landsfiskalernas nuvarande sportelinkomster av skilda slag, i olikhet mot vad de sakkunniga förordat, indragas, med undantag i viss utsträckning för provisioner å indrivna utskylder. Å andra sidan har kommittén föreslagit vissa förbättringar i landsfiskalernas förvaltningsbidrag, vilket av kommittén beräknats med hänsyn till kostnaderna för tjänstelokal å olika dyrorter och med hänsyn till erforderligt lokalutrymme. Därjämte är att märka, att det förslag till biträdesfrågans lösning, kommittén utarbetat, är för landsfiskalerna förmånligare än det förslag, de sakkunniga i motsvarande hänseende framlagt. Det erbjuder vissa svårigheter att på en jämförelse mellan å ena sidan landsfiskalstjänsterna och å andra sidan redan ny reglerade befattningar i och utom landsstaten söka grunda en rättvis inplacering av landsfiskalstjänsterna å den gemensamma löneskalan. Landsfiskalerna intaga på sätt och vis en särställning inom förvaltningen. Såsom åklagare och övervakande myndighet över lagars och författningars efterlevnad ute å landsbygden äga de en ganska stor handlingsfrihet, och deras tjänstutövning är sådan, att den ofta ställer befattningshavaren i situationer, som kräva självständighet och oräddhet på samma gång som takt och urskillning. Landsfiskalerna omhänderhava dessutom en betydande medelsförvaltning för det allmännas räkning, och denna är av sådan natur, att den är svår att ingående kontrollera. Landsfiskalstjänsterna bliva på grund härav i mångt och mycket förtroendeposter. Med hänsyn härtill är det av vikt, att landsfiskalerna erhålla en löneställning, som gör dem i möjligaste mån fria och oberoende i ekonomiskt hänseende. Landsstatslönesakkunniga hava ansett, att en placering av landsfiskalerna i 21 lönegraden eller i samma lönegrad som länsnotarie och länsbokhållare av 2 :a klass icke vore väl grundad, då för dessa sistnämnda tjänster kräves högre teoretisk utbildning än för landsfiskaler. Detta skäl är enligt kommitténs mening icke bärande. Visserligen fordras för erhållande av landsfiskalstjänst icke akademisk examen, men det bör icke förbises, att för den, som väljer landsfiskalsbanan, landsfiskalstjänsten är slutmålet, medan ovannämnda befattnin-

252 gar hos länsstyrelserna äro genomgångsbefattningar. Av vikt vid lönebestämningen är, att denna sker så, ätt för landsfiskalstjänsterna kunna påräknas såväl teoretiskt som praktiskt väl kvalificerade aspiranter. Enligt kommitténs mening måste en inplacering av landsfiskalsbefattningen i 20 lönegraden anses vara för låg; men å andra sidan har kommittén ansett en placering av befattningen i lönegrad 22 eller 24, på sätt yrkats i vissa utlåtanden i ämnet, vara för hög. För sin del vill kommittén därför förorda, att landsfiskalstjänsten hänföres till 21 lönegraden, varigenom landsfiskalerna skulle erhålla en enligt kommitténs mening skälig ställning i lönehänseende. Landsfiskalernas boställsförmån.

Förut är nämnt (sid. 8), att åtskilliga landsfiskaler ännu innehava på lön anslagna boställen. I fråga om avdrag å avlöning för åtnjutande av boställsförmån ävensom rörande indragning av boställe vid uppkommande ledighet å med boställsförmån förenad landsfiskalstjänst äro vissa särskilda föreskrifter meddelade i kungl. brev den 14 juni 1917 samt kungörelse den 31 december 1921 (nr 857).

De sakkunniga /u 1924.

Enligt de sakkunnigas mening borde cle landsfiskaler, som efter löneregleringens genomförande fortfarande komme att innehava boställen, framdeles liksom hittills erlägga ersättning i form av avdrag å avlöningen, och hade de sakkunniga i fråga om sättet för erläggande av denna ersättning ansett de i nu gällande avlöningsreglemente, § 22, givna föreskrifterna böra komina till användning. Beträffande åter sättet för bestämmande av avdragets storlek hade det synts de sakkunniga, att det i nyssnämnda författningsrum angivna tillvägagångssättet för fastställande av ersättning för bostad knappast lämpade sig för användning i fråga om de till vissa landsfiskaler upplåtna boställen. Dessa, boställen syntes nämligen i förevarande hänseende närmast vara att likställa med de kronan tillhöriga hemman och lägenheter, vilka utbjödes för arrende, varför ock avkomsten av landsfiskalsboställena hittills hade värderats på enahanda sätt, som gällde i fråga om uppskattning av dylika hemman och lägenheter. De sakkunniga hade därför ansett riktigast, att cle för närvarande gällande bestämmelserna rörande uppskattning av ifrågavarande boställsavkomst allt fortfarande finge tillämpas. Likaledes hade det synts de sakkunniga, att i fråga om indragning av till landsfiskal anslaget boställe de i sådant avseende senast meddelade bestämmelserna och anvisningarna borde lända till efterrättelse. Enligt de sakkunnigas mening borde alltså särskilda föreskrifter av Kungl. Maj:t utfärdas att för landsfiskalerna gälla i stället för de i 22 § avlöningsreglementet den 22 juni 1921 meddelade bestämmelserna, till den del de strede mot vad sålunda ifrågasatts.

Ämbetsverken.

Allenast tvenne ämbetsverk hava berört förevarande spörsmål. Länsstyrelsen i Kalmar län förordar, att frågan om indragning av de ännu kvarvarande boställena göres till föremål för Kungl. Maj:ts beslut i samband med vederbörande landsfiskalers övergång på ny stat, efter i varje fall åvägabragt utredning.

i0

253 Kammarkollegium har förklarat sig icke hava någon erinran att framställa mot de sakkunnigas förslag i denna del. I betraktande av att å lön anslaget boställe är en förmån, som tillhör ett nu- Kommittén. mera föråldrat lönesystem, anser kommittén, att ännu befintliga löneboställen böra i samband med löneregleringen indragas till kronan. Denna åtgärd synes kommittén så mycket mera befogad, som ett flertal av de landsfiskaler, som nu åtnjuta boställsförmän, icke bebo sina boställen. Kungl. Maj:t bör dock äga befogenhet att på särskild framställning medgiva undantag från regeln, då synnerliga skäl därtill föreligga. Med denna ståndpunkt till frågan om boställsförmånens upphörande saknar kommittén anledning att förorda särskilda föreskrifter för boställsinnehavare utan förutsätter, att därest Kungl. Maj:t i något fall skulle finna skäl medgiva befattningshavare bibehållandet av boställsförmän, Kungl. Maj:t också samtidigt bestämmer de närmare villkoren därför. I fråga om förvaltningsbidrag till den, som eventuellt beviljas dylikt undantag, får kommittén hänvisa till vad härom anförts i det föregående (sid. 70).

B. Lappfogdar. I lönekommitténs uppdrag ingår även att behandla frågan om lappfogdarnas uppförande på ordinarie stat, för vilket ändamål till kommittén överlämnats dels en av länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län i ämnet till Kungl. Maj:t den 26 oktober 1922 ingiven gemensam framställning jämte 1902 års löneregleringskommittés över nämnda framställning den 19 juni 1923 avgivna utlåtande, dels 1924 års landsstatslönesakkunnigas skrivelse den 20 november 1924 med förslag härutinnan, dels nämnda länsstyrelsers utlåtanden den 5 och 8 oktober 1925 över landsstatslönesakkunnigas förslag, dels ock förnyade framställningar i ärendet från länsstyrelsen i Jämtlands län den 14 november 1928, från länsstyrelsen i Västerbottens län den 12 november 1928 och från länsstyrelsen i Norrbottens län den 12 september 1927. Kommittén, som här nedan upptager ifrågavarande spörsmål till behandling, har ansett sig till en början böra lämna en kortare redogörelse för den nuvarande lappfogdeinstitutionens tillkomst, lappfogdarnas avlöningsförhållanden m. m. Under rubrik »Ersättning åt lappfogdar m. m.» är för budgetåret 1931/1932 Lappfogdeuppfört ett extra förslagsanslag av 130 000 kr. Av detta anslag bestridas oefattningarbland annat kostnaderna för avlönande av lappfogdarna och deras biträden. Löneförmåner m m Lappfogdarna äro för närvarande till antalet 4, nämligen 2 i Norrbottens - län, 1 i Västerbottens län och 1 i Jämtlands län. Rörande tillkomsten av dessa befattningar torde följande få bringas i erinran. I Jämtlands län förordnades lappfogde första gången genom kungl. brev den 24 april 1885, däri jämväl bestämmelse meddelades rörande lappfogdens tjänstgöringsskyldighet. Det heter i nämnda brev, att Kungl. Maj:t, som funnit en uppsyningsman för vissa av Jämtlands fjälltrakter av behovet på-

254 kallad, förordnat viss person att vara lappfogde i Jämtlands län med tjänstgöringsområde, omfattande Härjedalens, Ovikens och Undersåkers renbetesfjäll jämte därtill angränsande marker, å vilka renar kringströva och lappar föra renar på bete. Vid förnyat förordnande av lappfogde i nämnda län för år 1896 föreskrevs genom kungl. brev den 24 januari samma år, att lappfogden, utöver de i brevet den 24 april 1885 angivna tjänsteåliggandena, skulle, i den mån hans övriga göromål det kunde medgiva, biträda å landskontoret i länet med handläggning av ärenden rörande lappväsendet. Enligt vad länsstyrelsen meddelat kommittén har emellertid lappfogden ständigt varit så upptagen av resor och göromål i egen tjänst, att något biträde av honom å landskontoret icke kunnat påfordras. Inom Västerbottens län blev lappfogde första gången förordnad genom Kungl. Maj:ts beslut den 18 oktober 1895. Norrbottens län erhöll sin första lappfogde genom Kungl. Maj:ts beslut den 25 oktober 1889, då jämväl föreskrifter meddelades om vederbörandes tjänstgöringsområde. I enlighet härmed skulle lappfogden hava sin tjänstgöring huvudsakligen inom Piteå och Luleå lappmarker. Emellertid har sedermera genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1916 en andra lappfogde tillkommit inom detta län. Enligt kungl. brev av sistnämnda dag skall den ene lappfogden hava Torneå och Kalix fögderier till tjänstgöringsområde med benämning Norrbottens norra lappfogdedistrikt och den andre lappfogden till tjänstgöringsdistrikt hava Luleå och Piteå fögderier med benämning- Norrbottens södra lappfogdedistrikt. De sålunda meddelade bestämmelserna äga fortfarande tillämpning, dock att lappfogdens i Jämtlands län tjänstgöringsområde numera omfattar jämväl Idre lappby av Kopparbergs län. Förordnande för lappfogde har förnyats varje år. Nu utgående grundarvoden till lappfogdar fastställdes vid 1921 års riksdag. Tidigare hade lappfogdarnas arvode utgått, före år 1909 med 3 000 kr., under åren 1909—1918 med 4 000 kr. och därefter till och med år 1920 med 5 000 kr., allt för år räknat, Arvodesförhöjning år 1921 vidtogs på förslag av 1902 års löneregleringskommitté. I sitt yttrande i ärendet anförde kommittén, att densamma funnit av förebragt utredning framgå, att vid bestämmande av lappfogdarnas avlöningsförmåner hänsyn tagits till avlöningsförhållandena för landsfiskalerna, samt att kommittén ansåge, att man åtminstone på frågans dåvarande stadium icke borde frångå relationen till sistnämnda befattningshavares löneförmåner. Efter att hava erinrat, att utredning påginge angående ny definitiv lönereglering för landsfogdar och landsfiskaler samt att man tydligen icke borde vidtaga åtgärder, som kunde verka föregripande på nämnda utredning, förklarade emellertid kommittén, att densamma funne skäligt, att lappfogdarnas arvoden i någon mån höjdes, varför kommittén förordade en provisorisk avlönings förhöjning till en var av dem med 500 kr. I proposition till 1921 års riksdag, nr 295, däri frågan om arvodesförhöjning åt lappfogdarna avhandlades, anförde föredragande departementschefen så-

255 som skäl för förordande av dylik höjning, att arbetsbördan för lappfogdarna i hög grad ökats, därvid särskilt vore att märka de omfattande arbetsuppgifter, som den med Norge avslutade konventionen i renbetesfrågan medförde för ifrågavarande befattningshavare. Därjämte framhöll departementschefen, att väl näppeligen några statens tjänstemän hade att fullgöra sin gärning under så uppslitande förhållanden som lappfogdarna. Riksdagen biföll förslaget om höjning av arvodet med 500 kr., i enlighet varmed det årliga arvodet skulle utgöra 5 500 kr. Därvid beviljades för ändamålet även ett särskilt anslag å tilläggsstat för år 1921. Sedan länsstyrelsen i Norrbottens län med skrivelse den 10 juli 1926 överlämnat framställning från de båda lappfogdarna i Norrbottens län om att komma i åtnjutande av två ålderstillägg å 500 kr. jämte dyrtidstillägg, framlade Kungl. Maj:t i 1927 års statsverksproposition (V h.t., punkt 86) förslag om beredande åt lappfogdarna av provisoriskt avlöningstillägg. Vid föredragning av ärendet inför Kungl. Maj:t redogjorde vederbörande departementschef — såsom framgår av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet •— bland annat för landsstatslönesakkunnigas ovanberörda förslag rörande lappfogdarnas uppförande å ordinarie stat och de av länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län över detta förslag avgivna utlåtandena samt .framhöll i anslutning därtill, att han icke vore beredd att framlägga förslag om definitiv lönereglering för dessa befattningshavare. Skälet härtill vore framför allt, att man av olika orsaker syntes åtminstone i viss mån böra bibehålla sambandet mellan landsfiskalernas och lappfogdarnas löneställning. Då lönereglering för förstnämnda befattningshavare icke år 1927 kunde framläggas, syntes man följaktligen nödgas låta anstå jämväl med lappfogdarnas uppförande på ordinarie stat. I detta sammanhang erinrade departementschefen även därom, att förnyad utredning påginge rörande ändrad lapplagstiftning. Det vore för det dåvarande ännu för tidigt att kunna överblicka, till vilka resultat denna utredning kunde väntas leda, men det syntes icke uteslutet, att den blivande lagstiftningen kunde komma att medföra nya eller ändrade uppgifter för lappfogdarna. Även denna omständighet syntes alltså tala för uppskov med den definitiva löneregleringen. Emellertid fann departementschefen det vara med billigheten överensstämmande, att i avbidan på den blivande löneregleringen lappfogdarna komme i åtnjutande av en förbättring i avlöningsförmånerna, ungefärligen motsvarande det tillägg, vartill de, därest de varit uppförda på ordinarie stat, skulle hava ansetts berättigade. Denna avlöningsförbättring syntes departementschefen böra lämnas i form av provisoriskt avlöningstillägg och utgå med 500 kronor till envar av de dåvarande lappfogdarna, vilka samtliga hade tillträtt sina befattningar före 1921. Kungl. Maj:ts i enlighet härmed framställda förslag biträddes av riksdagen (skrivelse 5 A, punkt 77). I enlighet med riksdagens sålunda fattade beslut uppbära lappfogdarna numera ett årligt arvode av 5 500 kr., varjämte lappfogden i Norrbottens södra lappfogdedistrikt åtnjuter ett provisoriskt avlöningstillägg av 500 kr. Sedan

256 under senare år nya innehavare förordnats å tre av de fyra lappfogdetjänsterna, har nämligen avlöningstillägget, bortfallit å tre av befattningarna. Ä arvode och provisoriskt avlöningstillägg utgår dyrtidstillägg enligt för oreglerade verk gällande grunder. Vid resor inom tjänstgöringsdistriktet äger lappfogde uppbära resekostnadsoch traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet. Lappfogde är jämlikt föreskrift i tilläggsbestämmelserna till resereglementet hänförd till rese- och traktamentsklass I I C. Under tjänsteresor i Norge, företagna på order av länsstyrelse eller annan vederbörlig myndighet, äger lappfogde i Västerbottens och Norrbottens län åtnjuta resekostnadsersättning enligt reseklass I I samt traktamentsersättning med belopp, som med 25 % överstiger sådan ersättning enligt traktamentsklass C i nyssnämnda resereglemente. Lappfogde i Norrbottens län må under tjänsteresor i Finland, företagna på sätt nyss sagts, åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt klass I I C i allmänna resereglementet (kungl. brev den 10 december 1926). Lappfogde äger erhålla gottgörelse med ett belopp av högst 300 kronor för budgetår räknat för cle kostnader, som han vederbörligen styrkt sig hava under budgetåret haft för inköp av för tjänsten nödiga skrivmaterialier, blanketter o. dyl. (kungl. brev den 6 maj 1927). Lappfogde äger därjämte att för kostnader för rikstelefonförbindelse till bostaden av statsmedel åtnjuta ersättning enligt de grunder, som stadgas i 6 § i kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 342) angående ersättning åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet för vissa av deras verksamhet föranledda utgifter m. m., med iakttagande likväl att dylik ersättning må till vederbörande utgå allenast för en telefonledning (jfr sid. 8). Lappfogdar- Kommittén torde härefter få övergå till frågan om lappfogdarnas uppfönas uppfaran- r a n c j e p a o r dinarie stat. de a ordinarie stat. Vissa läns- I sin gemensamma skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 oktober 1922 hemstyrelserden s tällcle länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län på anio

förda skäl, att lappfogdarna måtte uppföras på ordinarie stat i samband med att ny lönereglering genomfördes för landsstaten, till vilken lappfogdarna närmast borde hänföras. De sakSedan 1902 års löneregleringskommitté yttrat sig i ärendet, överlämnades, kunniga. s åsom redan i inledningen till detta betänkande är nämnt, berörda framställning till 1924 års landsstatslönesakkunniga för att tagas i övervägande vid fullgörande av det dem meddelade uppdraget i fråga om lönereglering för befattningshavare vid länsstyrelserna m. m. I sin särskilda skrivelse den 20 november 1924 med förslag till lönereglering för lappfogdarna anförde de sakkunniga beträffande frågan om lappfogdarnas uppförande på ordinarie stat följande.

257 _ »Även om man under tiden närmast efter det de första lappfogdebefattningarna inrättades (i Jämtlands län år 1885 och i Norrbottens län år 1889) räknat med att lappfogdarna skulle komma att utöva en del funktioner av mer eller mindre tillfällig natur och att sålunda befattningarna icke skulle tor en längre tid framåt behöva upprätthållas, torde man under nuvarande förhållanden böra utgå därifrån, att dessa befattningar icke kunna undvaras. För tillgodoseende av de intressen, som på förevarande område givetvis måste tillvaratagas från det allmännas sida, och för beredande åt lapparna av det biträde, varav de oavlåtligen hava behov särskilt för ordnande av de angelägenheter, som sammanhänga med vad som sedan gammalt ansetts vara deras huvudsakliga näring — renskötseln — fordras otvivelaktigt alltjämt sådana, för ändamålet särskilt kvalificerade organ som de nuvarande lappfogdarna. I detta avseende torde böra påpekas, hurusom den med ingången av år 1923 ikraftträdande renbeteskonventionen med Norge ålagt lappfogdarna ett flertal nya och krävande arbetsuppgifter. Deras arbete har ock i hög grad ökats på grund av vissa ^ göromål, som sammanhänga med utarrendering av kronans rätt till bete, slätter, jakt och fiske ovan odlingsgränsen och å renbetesfjällen i Jämtland. Även torde få framhållas de nya åligganden, som tillförts lappfogdarna beträffande lappskoleväsendet samt, såvitt angår lappfogdarna i Norrbottens län, genom de år 1917 införda bestämmelserna angående den bofasta befolkningens renägarskap. Det torde vidare böra erinras, hurusom av 1919 års lappkommitté i betänkande den 31 maj 1923 avgivits förslag till ny lagstiftning angående lapparnas renskötsel m. m. Därest detta forslag vinner godkännande, torde lappfogdarnas medverkan i åtskilliga hänseenden komma att än ytterligare tagas i anspråk. Om det sålunda får anses, att under nuvarande förhållanden det är av ett oavvisligt behov påkallat, att sådana befattningshavare som de nuvarande lappfogdarna stå till förfogande för fullgörande av åtskilliga med renskötseln och lappväsendet överhuvud sammanhängande arbetsuppgifter, så är, vid bedömande av spörsmålet om lappfogdarnas uppförande på ordinarie stat, nästa Iraga den, huruvida ett dylikt behov kan förväntas komma att vara för handen även i framtiden, åtminstone intill dess de första innehavarna av ordinarie lappfogdetjänster hunnit avgå från sina befattningar. Svaret på denna fråga ar givetvis ytterst beroende av huru renskötseln och den lappländska befolkningens särskilda förhållanden i övrigt må komma att utveckla sig under den tid, som här kan komma i betraktande. — I ovan berörda betänkande angående lapparnas renskötsel m. m. har 1919 e ars lappkommitté lämnat vissa uppgifter, som för bedömande av förevarande spörsmål äro av värde. Sålunda framhåller kommittén, med stöd av anförda siffror, att lapparna i riket icke kunna anses vara en utdöende stam. Av lapparna i riket är likval för närvarande endast omkring en tredjedel renskötande, medan återstoden eller omkring två tredjedelar icke äro renskötande. Endast omkring en fjärdedel av hela den lapska folkstammen ägnar sig för närvarande uteslutande åt renskotseln. Den fortskridande odlingen samt den stigande beröringen med den bofasta kulturen hava säkerligen i hög grad ökat lapparnas benägenhet att övergiva renskötseln och antaga de bofastas näringsfång och vanor. Det oaktat håller kommittén före, att renhanteringen i riket ingalunda behöver anses vara ställd på avskrivning. De naturliga, förutsättningarna för denna näring syntes nämligen ännu för en avsevärd tid framåt vara gynnsamma, särskilt i de norra lappmarkerna, och det torde enligt kommitténs mening, med den välvilliga hållning statsmakterna intaga mot de renskötande lapparna, mest vara beroende av lapparnas egen motståndskraft, huruvida större eller

258 mindre del av dem för framtiden skall finna sin utkomst av renskötsel eller icl_.6

På grund av vad lappkommittén sålunda anfört och med stöd av vad de sakkunniga i övrigt kunnat inhämta anse sig de sakkunniga berättigade utgå därifrån, att åtminstone under den tid, varmed man nu närmast kan hava att räkna, de förhållanden, som stå i samband med renskötseln och lappväsendet i övrigt, alltjämt komma att kräva anlitande av sådana för här ifrågavarande uppgifter särskilt kvalificerade befattningshavare som de nuvarande lappfogdarna. Vid sådant förhållande och då det, enligt vad de sakkunniga inhämtat, måste antagas vara förenat med synnerligen stora svårigheter att, där lappfogde avgår från tjänsten, förvärva för ändamålet fullt lämplig efterträdare samt i övrigt de olägenheter, som i regel pläga höra tillsammans med ett förordnandesystem, här i vissa fall lära hava givit sig särskilt starkt till känna, finna sig de sakkunniga för sin del kunna understödja länsstyrelsernas framställning, att de nuvarande, från extra anslag avlönade fyra lappfogdetjänsterna uppföras på ordinarie stat.» Ämbetsver- Behovet av att bereda lappfogdarna ordinarie anställning har närmare utken m. fl. v e c k i a t s dels av länsstyrelsen i Jämtlands län i dess över landsstatslönesakkunnigas förslag avgivna utlåtande, dels ock av nämnda länsstyrelse och länsstyrelsen i Västerbottens län i deras förenämnda framställningar den 14 respektive den 12 november 1928. I sistnämnda skrivelser hava länsstyrelserna i huvudsak anfört följande. Huvuduppgiften för lappfogdarnas verksamhet fölle allt fortfarande inom de förhållanden, som sammanhängde med renskötseln. Det torde vara allmänt erkänt, att det för lapparna såsom folkstam vore bäst, om renskötseln kunde bibehållas. På den utgångspunkten vilade också den år 1928 antagna lagen om lapparnas rätt till renbete i Sverige. Men det vore lika uppenbart, att våra dagars kultur, som med de förbättrade kommunikationerna trängde lapparna allt närmare in på livet, vållade nomaderna särskilda svårigheter i deras personliga förhållanden och i förhållandet till de bofasta. Konventionen med Norge hade visat sig på många punkter framkalla konflikter och på andra förutsätta en så hög grad av omsorg, att den väl behövde stöd av offentlig kontroll, om konflikter skulle kunna undvikas. Härtill komme förvaltningen av de till jordbruk upplåtna lägenheterna ovan odlingsgränsen, uppgående för Jämtlands län till ett 120-tal och för Västerbottens län till ett antal av 95. Den därstädes bosatta befolkningen behövde på mångahanda sätt stöd och tillsyn för att under fjälltrakternas hårda levnadsvillkor kunna uppehålla sig och utvecklas i en för samhället gynnsam riktning. Därtill komme en viss uppsikt över en mångfald av länsstyrelserna verkställda upplåtelser av rätt till slåtter, jakt och fiske i samma trakter. De förhållanden, som en lappfogde hade att övervaka och kontrollera, vore delvis av sådan art, att omedelbara anvisningar eller rättelser måste_ lämnas. I andra fall vore han länsstyrelsens upplysande och rådgivande organ i frågor, där länsstyrelsen, trots alla försök att intränga i lappväsendets särskilda villkor, dock i sista hand måste lita på lappfogden. För att fylla sin uppgift behövde lappfogden äga icke blott ett naturligt gott och allmänt skolat_ omdöme utan också en grundlig erfarenhet om1 personer och sakförhållanden inom verksamhetsområdet. Han måste äga en detaljerad kännedom om landet och växtligheten inom sitt vidsträckta distrikt och inom delar av Norge samt om

259 de bofastas levnadsförhållanden inom alla dessa områden. Han måste känna renskötseln i grund, dess betingelser på olika platser under olika tider av året, de olika byarnas flyttningsvanor och uppehållsplatser och de förändringar, som väderleksförhållandena framkallade. Han måste hava förmåga att förhandla, med folk, en egenskap som icke minst vore av nöden i de ömtåliga _ situationer, som stundom tillskapades genom lapparnas och deras renars vistelse inom grannlandets gränser, men samma egenskap vore även erforderlig för att bevara det goda förhållandet lappar och de bofasta emellan i det egna landet. Han måste äga förutsättningen att vinna lapparnas förtroende men också förmåga att kritiskt bedöma deras uppgifter och få sina tillsägelser åtlydda, vilket beträffande lapparna med deras bristande förmåga att bedöma förhållandena objektivt och se längre än till de enskilda fördelarna, för dagen vore mycket viktigt. Han måste också äga grundlig insikt i alla de författningar, vilka reglerade lapparnas förhållanden inom landet och i grannlandet. Där lappfogden hade att syssla med upplåtelser av arrenden på kronojord, tillkomme också den fordran, att han måste kunna bedöma fjälljordbruk och enklare byggnader samt tillvarataga kronans intressen vid uppgörelser. Lappfogdetjänsten vore minst av allt en tjänst vid skrivbordet, För att kunna grundligt tränga in i lapparnas förhållanden måste en lappfogde följa lapparna under deras vandringar och uppsöka dem på deras visten samt på egen hand företaga undersökningar i fjälltrakterna. Härför fordrades en mycket stor fysisk uthållighet och villighet att utsätta sig för strapatser. Knappast någon längre resa av detta slag avlöpte utan några besvärligheter, som icke varit förutsedda. Understundom medförde färden verklig livsfara, och förr eller senare vore det oundgängligt även för den mest tränade, att tjänstgöringen bleve ytterst slitande. _ Vilka än de naturliga förutsättningarna vore, syntes det klart, att fordringarna på en lappfogde icke kunde uppfyllas från början. En stor del av de behövliga insikterna måste förvärvas genom erfarenheter så småningom under utövning av tjänsten i alla dess växlande förhållanden. Det vore därför uppenbart, att måttet icke kunde fyllas av en kortvarig tjänstinnehavare. Tjänstens beskaffenhet krävde i utpräglad grad en stadigvarande innehavare. Den borde således bliva ordinarie. I detta sammanhang torde ock böra erinras om det uttalande rörande fastare anställningsförhållanden för lappfogdarna, som gjorts av den för överarbetnmg av 1919 års lappkommittés författningsförslag rörande lapparnas rätt till renbete m. m. anlitade sakkunnige, förutvarande landshövdingen J . Widén. I det betänkande, som den sakkunnige avgav den 30; september 1927 och som närmast legat till grund för cle vid 1928 års riksdag beslutade lagarna rörande lappväsendet, yttrade den sakkunnige följande: »Slutligen anser sig den sakkunnige böra i detta sammanhang vidröra en det ifrågavarande uppdraget närstående fråga, nämligen om lappfogdetjänsternas ställning och därmed sammanhängande lönereglering. Redan enligt gällande lag hava lappfogdarna en mångfald viktiga åligganden. Den förbättring, som numera inträtt såväl med avseende å lapparnas sätt att bedriva sm renskötsel som i förhållandet mellan lappar och bofasta, torde till icke ringa del kunna tillskrivas lappfogdarnas verksamhet. Uti det nu avgivna förslaget till ny renbeteslag hava lappfogdarnas åligganden ytterligare ökats. Och det torde med rätta kunna sägas, att ett lyckligt resultat av den nya lagstiftningen väsentligen är beroende på lappfogdarnas nit och intresse för

260 densammas rationella genomförande och tillämpning. Det är därför av synnerlig vikt, att dessa befattningar innehavas av personer, som äro väl kvalificerade för sysslan. Med hänsyn härtill synes frågan om beredande åt lappfogdarna av en tryggad tjänsteställning icke längre böra undanskjutas. Härtill kommer, att det torde få anses oegentligt att i lag lägga vissa funktioner och därtill så betydelsefulla, som lappfogdarnas enligt renbeteslagen skulle bliva, på personer, som icke innehava fast tjänsteställning utan endast tillsättas på förordnanden, som förnyas för varje budgetår.» Kommittén.

Av vad de sakkunniga och länsstyrelserna anfört torde framgå, att lappfogdeinstitutionen under årens lopp nått den utveckling och kommit att få den betydelse för lappväsendet och renskötseln i de nordligaste länen, att man för framtiden icke lärer kunna avvara densamma. Behovet av befattningshavare med erfarenhet på detta område och med särskilda kvalifikationer i övrigt för uppdraget att vara länsstyrelsens ombud bland lappbefolkningen framträder än ytterligare i betraktande av de lagstiftningsåtgärder, som vidtagits under de senaste åren. Genom utfärdande den 18 juli 1928 av ny lag om de svenska lapparnas rätt till renbete ävensom av ny lag om renmärken hava lappfogdarnas tjänsteåligganden i åtskilliga hänseenden vidgats och deras medverkan vid ifrågavarande lagars tillämpning och efterlevnad blivit genom nya föreskrifter reglerad. Till belysande av renskötselns utveckling under senare år torde här följande få bringas i erinran. Enligt en år 1921 företagen allmän renräkning i riket uppgick vid nämnda tid renantalet till 161 577, därav 114 799 i Norrbottens län, 27 302 i Västerbottens län samt 15 596 i Jämtlands län. Sedan dess har detta antal avsevärt ökats, särskilt vad angår Norrbottens län. Enligt förenamnda skrivelse av länsstyrelsen i Norrbottens län den 12 september 1927 torde renstammen enbart i Norrbottens län sistnämnda år hava varit uppe i över 200 000 djur. Med avseende å lappfogdarnas tjänsteåligganden torde även böra erinras om de nya, reviderade bestämmelser, som i kungörelse den 27 juni 1927 meddelats rörande statsbidrag till fattigvård och barnavård för lappar. I anslutning till denna kungörelse har Kungl. Maj:t genom brev den 16 mars 1928 utfärdat närmare föreskrifter med avseende å lappfogdes befattning med lapparnas fattigvård och barnavård. I enlighet härmed åligger det lappfogde i huvudsak att öva. tillsyn över det sätt, varpå de kommunala myndigheterna inom hans tjänstgöringsområde handhava fattigvården och barnavården bland lapparna, samt att göra de framställningar och erinringar, som föranledas av de vid utövande av ifrågavarande tillsyn gjorda iakttagelserna, Vidare har han att avgiva yttranden i ärenden rörande fattigvård och barnavård åt lappar, att lämna fattigvårdsstyrelserna och barnavårdsnämnderna inom tjäns^göringsområdet för deras verksamhet behövliga upplysningar och råd beträffande lappar, om vilka han äger kännedom, samt att med upplysningar och råd tillhandagå tillsyningsmän och vårdare i de lapska fattigvårdsdistrikten beträffande dem åliggande förpliktelser.

261 Visserligen kan man hysa någon tvekan rörande lämpligheten av att bereda befattningshavare med tjänsteåligganden sådana, som ankomma på lappfogdarna, den fasta anställning, som följer av konstitutorial eller fullmakt. Arten av de lappfogdarna påvilande uppgifterna och de därav följande talrika resorna i de avlägsna och öde fjällbygderna ställa synnerligen stora krav på innehavarens fysiska förmåga att uthärda därmed förenade strapatser och umbäranden av olika slag, och när pensionsåldern börjar närma sig, är en befattningshavare i regel icke i besittning av den kroppsliga rörlighet och spänstighet, som utgör en förutsättning för lappfogdebefattningens utövande. Förordnandesystemet innebär den fördelen för statsverket, att möjlighet städse förefinnes till ombyte av tjänstinnehavare, där sådant befinnes av förhållandena påkallat, Å andra sidan har kommittén till fullo beaktat fördelen och vikten av att dessa tjänster hållas besatta med personer, som under längre tjänsteverksamhet hunnit förvärva en ingående kännedom om de säregna förhållanden, varmed lappfogdarna hava att taga befattning. En förutsättning för ett gott resultat av lappfogdens arbete är, att han vunnit personlig kontakt med lappbefolkningen inom sitt distrikt, att han vunnit dess förtroende och blivit dess rådgivare och därigenom kan verka utjämnande på förhållandet mellan lappar och bofasta. I sistnämnda syfte måste han också vara väl förtrogen med den bofasta befolkningens levnadsförhållanden i fjällbygderna. Lappfogden måste äga en grundlig kunskap om renskötseln och om möjligheterna för dess utövande icke blott inom det vidsträckta tjänstgöringsområde, dit hans verksamhet är förlagd, utan även inom stora delar av Norge och — vad lappfogden i Norrbottens läns'norra distrikt beträffar — Finland. En ändamålsenlig tillämpning av de olika författningar, som reglera lapparnas förhållanden såväl inom landet som i grannländerna, är i avsevärd mån beroende av lappfogdens insikt och erfarenhet på dessa områden. Alla dessa förutsättningar för befattningens skötande skapas icke under mer eller mindre tillfälliga förordnanden å lappfogdetjänsten, utan därför kräves flerårigt sysslande med hithörande frågor. Nu anförda omständigheter synas kommittén utgöra vägande skäl för att lappfogdarna erhålla samma fasta anställning, som tillkommer ordinarie befattningshavare inom statsförvaltningen. Då alltså kommittén förordar, att lappfogdarna i samband med landsfogdarnas och landsfiskalernas lönereglering beredas ordinarie anställning och, på sätt de sakkunniga föreslagit, därvid uppföras å fögderiförvaltningens stat, vill emellertid kommittén tillika framhålla vikten av att vissa garantier skapas för att dessa befattningar erhålla fullt lämpliga innehavare. Sålunda synes det kommittén erforderligt att föreskriva skyldighet för innehavare av lappfogdetjänst att låta förflytta sig till annan tjänst inom den civila statsförvaltningen. Härom föreslår kommittén en särskild föreskrift i tilläggsbestämmelserna till allmänna avlöningsreglementet. Därjämte torde vid besättande av lapp-fogdetjänst böra iakttagas, att till ordinarie innehavare icke antages person, som ej under viss tid, förslagsvis minst 2 år, uppehållit lappfogdetjänst på förordnande eller under minst lika lång tid tjänstgjort såsom biträde åt lapp-

262 fogde och därvid visat sig lämplig för ifrågavarande befattning. Ävenså ifrågasätter kommittén, att pensionsåldern, i likhet med vad fallet är beträffande vissa andra befattningshavare, sättes lägre, än vad eljest normalt gäller för civila befattningshavare i statens tjänst. I detta hänseende hade de sakkunniga föreslagit, att pensionsåldern för lappfogdarna måtte sättas till 60 år. I detta sammanhang har kommittén ansett sig böra erinra därom, att för lappfogdarna icke finnes utfärdad någon instruktion, däri sammanfattats och närmare angivits de på lappfogde ankommande tjänsteåliggandena. Det må erinras, att särskild instruktion utfärdats för vissa andra liknande befattningshavare, exempelvis nomadskolinspektören. Kommittén anser, att så bör ske jämväl beträffande lappfogdarna. Såsom förut antytts, hava lappfogdarna hittills förordnats av Kungl. Maj :t. Sedan lappfogdetjänsterna uppförts å ordinarie stat, synas dessa lämpligen kunna i likhet med landsfiskalsbefattningarna tillsättas av vederbörande länsstyrelse och utnämning å tjänsten ske genom utfärdande av konstitutorial för befattningshavaren. Bestämmelse härom torde böra intagas i den av kommittén ifrågasatta lappfogdeinstruktionen. Lappfogdes I sitt utlåtande den 20 november 1924 hade de sakkunniga med avseende IÖ 1acerinS' å lappfogdarnas blivande löneställning erinrat, hurusom de föreslagit landsm. m. fogdarna till inplacering i 16 (26) lönegraden och landsfiskalerna i 12 (20) De sakkun- lönegraden, samt anfört, att de anslöte sig till den under den tidigare hand"&verk!!n läggningen av lappfogdarnas lönefråga uttalade meningen, att lappfogdarna i lönehänseende borde med hänsyn till dem åliggande arbetsuppgifter placeras något förmånligare än landsfiskalerna men något lägre än landsfogdarna. I överensstämmelse härmed och under erinran, att landsfiskalerna alltjämt skulle enligt de sakkunnigas förslag komma i åtnjutande av en del extra inkomster i tjänsten, ansåge de sakkunniga, att lappfogdarna lämpligen borde inordnas i 14 (22) lönegraden av den allmänna löneplanen avd. B. Länsstyrelserna i Jämtlands och Västerbottens län hava i utlåtanden över de sakkunnigas förslag förordat lappfogdarnas placering i 26 lönegraden. Även länsstyrelsen i Norrbottens län har uttalat sig för nämnda lönegrad. Statskontoret har i sitt yttrande i ärendet förklarat sig icke hava något att erinra mot de sakkunnigas förslag. I sitt förnyade yttrande den 6 juli 1926 hava de sakkunniga uttalat, att vad som förekommit i frågan om lappfogdarnas lönegradsplacering icke borde föranleda ändring i det förslag härutinnan, som av de sakkunniga avgivits. I sina förenämnda framställningar den 12 september 1927 och den 12 och 14 november 1928 hava länsstyrelserna i de tre nordligaste länen ytterligare påyrkat befattningens placering i lägst 26 lönegraden. Kommittén.

Vid övervägande av frågan om lappfogdarnas inplacering i lönegrad har kommittén ansett sig böra ansluta sig till de sakkunnigas av statskontoret tillstyrkta förslag, enligt vilket lappfogdetjänsterna skulle hänföras till 22 lönegraden.

263 Av länsstyrelserna har visserligen påyrkats, att befattningen i fråga borde hänföras till en avsevärt högre lönegrad. Kommittén har dock icke kunnat biträda detta förslag, särskilt som för erhållande av lappfogdetjänst icke finnes föreskriven någon särskild teoretisk utbildning. Såsom redan är nämnt, utgår för närvarande ett belopp av högst 300 kr. till en var lappfogde såsom ersättning för kostnader för skrivmaterialier m. m. Enahanda belopp torde böra beräknas även efter löneregleringen och lämpligen benämnas förvaltningsbidrag. Särskild ersättning har hittills icke tillkommit lappfogde för hållande av tjänstelokal. Frågan om dylik ersättning torde ej heller hava varit aktuell, så länge lappfogden, såsom förut i allmänhet varit fallet, kunnat utan olägenhet sköta förekommande expeditionsgöromål och förvara befintliga tjänstehandlingar i den egna bostaden. I den mån emellertid expeditionsarbetet ökas och biträde måste ställas till förfogande, lärer lappfogden icke kunna undvara ett särskilt rum för tjänsteändamål. Där sådant icke kan beredas hos länsstyrelsen eller eljest i kronans fastighet, synes det kommittén skäligt, att gottgörelse lämnas honom för utgifterna för tjänstelokal. Med hänsyn till det fåtal befattningshavare, varom här är fråga, har kommittén ansett sig icke böra avgiva något förslag till dylik gottgörelse, utan torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av vederbörande länsstyrelse i varje särskilt fall bestämma ersättningen. Ersättning för tjänstelokals hållande synes dock kunna begränsas till ett belopp av högst 450 kr. Ifrågavarande ersättning torde i förekommande fall lämpligen kunna sammanslås med ovannämnda belopp av 300 kr. till skrivmaterialier m. m. under den gemensamma beteckningen förvaltningsbidrag. Givetvis förutsätter kommittén, att därest lappfogde framdeles skulle erhålla tjänstelokal hos länsstyrelsen — enligt vad kommittén inhämtat lärer detta vara avsikten beträffande lappfogden i Jämtlands län — och genom länsstyrelsens försorg tillhandahållas skrivmaterialier m. m., förvaltningsbidrag icke skall utgå. Beträffande resekostnads- och traktamentsersättning till lappfogde torde böra uppmärksammas, att vid inplacering av lappfogdetjänsten i 22 lönegraden traktamentsersättning skulle på grund av gällande bestämmelser vid resor inom Sverige komma att utgå enligt traktamentsklass D i stället för nu enligt traktamentsklass C. I fråga om ersättning för telefonförbindelse vill kommittén förorda, att lappfogde, som undfår gottgörelse för tjänstelokals hållande, tillerkännes ersättning för telefonförbindelse jämväl till tjänstelokalen, där länsstyrelsen prövar särskild telefon för tjänstelokalen erforderlig. Sedan ingången av budgetåret 1925/1926 har länsstyrelsen i Norrbottens Biträden. län varje år erhållit Kungl. Maj:ts bemyndigande att anställa och av reservationsanslaget till ersättning åt lappfogdar m. m. utbetala avlöning till biträde åt lappfogdarna i länet. För budgetåret 1931/1932 är till arvode åt ett hos ifrågavarande lappfogdar anställt biträde anvisat ett belopp av 4 200 kr.

264 Liknande bemyndigande innehade jämväl länsstyrelsen i Västerbottens län för budgetåren 1925—1928. Det för budgetåret 1927/1928 anvisade beloppet, 3 000 kr., blev emellertid indraget från och med den 15 februari 1928. Pä förslag av Kungl. Maj:t till 1930 års riksdag har sedermera riksdagen medgivit, att ett belopp av högst 800 kr. må ställas till lappfogdens i sistnämnda län förfogande att mot redovisningsskyldighet användas för anlitande avskrivbiträde. E t t av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1928 års riksdag framställt förslag om anvisande av medel för avlönande av biträde jämväl åt lappfogden i Jämtlands län vann icke riksdagens bifall. Enligt kungl. brev den 9 augusti 1929 må biträde åt lappfogde dels under tjänsteresor i Sverige åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt klass I I E i allmänna resereglementet, dels under tjänsteresor i Norge, företagna på order av länsstyrelsen eller annan vederbörlig myndighet, åtnjuta resekostnadsersättning enligt reseklass I I samt traktamentsersättning med belopp, som med 25 % överstiger sådan ersättning enligt traktamentsklass E, dels ock under tjänsteresor i Finland, företagna på sätt nyss sagts, åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt klass I I E i samma reglemente. Kommittén.

I fråga om sättet för avlönande av biträden åt lappfogdarna har kommittén icke funnit anledning påkalla någon ändring i nuvarande förhållanden. Avlöning till biträdespersonal torde sålunda jämväl i fortsättningen böra utgå i form av arvode. Det synes böra få ankomma på Kungl. Maj:t att på av vederbörande länsstyrelse gjord anmälan rörande biträdesbehovet i varje särskilt fall bestämma de arvodesbelopp, som skola utgå. Ej heller ifrågasätter kommittén någon ändring i de meddelade föreskrifterna om reseersättning.

C. Tilläggsbestämmelser till allmänna avlöningsreglementet. Utöver de i förslaget till allmänt avlöningsreglemente meddelade bestämmelserna bliva beträffande de befattningshavare, varom fråga är, särskilda kompletterande föreskrifter i åtskilliga avseenden erforderliga, vilka föreskrifter böra meddelas i form av tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet. Vissa av dessa föreskrifter hava redan i det föregående behandlats. I nu förevarande sammanhang torde särskilda uttalanden från kommitténs sida vara påkallade i följande hänseenden. Paragrafbeteckningarna i marginalen hänsyfta på motsvarande paragrafer i kommitténs förslag till allmänt avlöningsreglemente. . Förening av Enligt de avlöningsvillkor, som godkändes av 1917 års riksdag, må annan ^ T t T ' befattningshavare vid landsstaten än landssekreterare, landskamrerare, landsfogde och länsassessor under vissa förutsättningar med sin befattning förena tjänst å kommuns stat. Landsstatslönesakkunniga hade för fögderiförvaltningens del icke ifrågasatt någon ändring härutinnan.

265 Vid genomförande år 1925 av lönereglering för länsstyrelserna gjordes beträffande länsstyrelsernas tjänstemän ingen ändring i tjänstemans rätt att med sin statstjänst förena tjänst å kommuns stat. Följaktligen föreskrevs i kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 272), att utöver vad i 3 § av gällande avlöningsreglemente stadgades och utan hänsyn till vad i sagda författningsrum funnes däremot stridande, skulle i fråga om befattningar vid länsstyrelserna gälla, att med annan tjänst än landssekreterar-, landskamrerar- eller länsassessorsbefattning finge under den i 2 mom. av berörda paragraf av avlöningsreglementet angivna förutsättningen förenas tjänst å kommuns stat. I förslaget till tilläggsbestämmelser till allmänna avlöningsreglementet har kommittén i anslutning härtill upptagit en bestämmelse av enahanda innebörd. Beträffande lappfogdarna hade landsstatslönesakkunniga anfört att — även om förevarande spörsmål kunde anses för lappfogdarnas vidkommande icke hava någon större betydelse — något ovillkorligt förbud icke borde stadgas för dem att med lappfogdebefattning förena tjänst å kommuns stat. Kommittén föreslår, att i tilläggsbestämmelserna under fögderiförvaltningen upptages en föreskrift av innehåll, att med befattning såsom lappfogde eller landsfiskal må kunna förenas tjänst å kommuns stat. Fögderiförvaltningarnas befattningshavare äro för närvarande enligt de i Flyttnings. kungörelsen den 14 juni 1917 (nr 472) intagna föreskrifterna skyldiga att i ^ ^ viss omfattning låta sig förflyttas. Härom är stadgat, (Tö ™.j »att innehavare av ordinarie befattning skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, jämkning i åligganden samt reglering av tjänstgöringsområde, som kan varda föreskriven, ävensom vara pliktig, därest förändrad organisation av tjänster eller tjänstedistrikt inom landsstaten beslutas, att, med bibehållande av den avlöning å stat han innehar och mot ersättning i förekommande fall för flyttningskostnad, inträda i den nya tjänsteställning i landsstaten, varom Kungl. Maj:t förordnar; samt att innehavare av ordinarie befattning skall — likaledes med bibehållande av den avlöning å stat han innehar och mot ersättning i förekommande fall för flyttningskostnad — vara pliktig, därest vissa landsstaten tillhörande göromål överflyttats till annan del av statsförvaltningen, efter Kungl. Maj:ts förordnande tjänstgöra å befattning, till vilken dessa, göromål helt eller delvis överflyttats.» De sakkunniga hade icke ansett det olämpligt eller överflödigt att öppna möjlighet till förflyttningar av nu ifrågavarande tjänstemän vid fögderiförvaltningarna i en omfattning, som närmare än de för samma befattningshavare nu gällande reglerna motsvarade de för nyreglerade tjänster härutinnan meddelade föreskrifterna. De sakkunniga hade emellertid funnit en förtydligande föreskrift erforderlig rörande vad i detta sammanhang rätteligen borde förstås med det verk, vederbörande tjänsteman tillhör, eller varunder han lyder (13 § 3 mom. av nu gällande avlöningsreglemente). I sistnämnda avseende hade den ene av de sakkunniga, framlidne landshövdingen Sahlin, ansett, att den i 1 punkten av 3 mom. stadgade flyttningsskyldigheten skäligen borde begränsas att avse överflyttning till annan tjänst vid 18—311S50

De sakS-

kuQm a

266 länsstyrelsen eller vid fögderiförvaltningen i det län, i vilket befattningshavaren närmast före förflyttningen tjänstgjort. Enligt den andre sakkunniges, generaldirektören Ericssons mening åter borde bestämmelsen erhålla sådan avfattning, att förflyttning skall kunna ske till annan tjänst vid landsstaten i allmänhet, utan begränsning till det egna länet. Ämbetsverken,

De sakkunnigas förslag att tillämpa bestämmelserna i gällande avlöningsreglemente jämväl å här ifrågavarande befattningshavare har icke föranlett till någon erinran från de hörda myndigheternas sida, De ämbetsverk, som särskilt berört förevarande fråga, hava huvudsakligen uppehållit sig vid de av de sakkunniga angivna tvenne alternativen, hunrvida förflyttningsskyldigheten bör omfatta hela riket eller begränsas till att avse allenast tjänstemannens eget län. I sådant avseende hava länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Kalmar, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Gävleborgs och Jämtlands län anslutit sig till den av Sahlin uttalade meningen, under det att länsstyrelserna i Jö)iköpings och Hallands län samt statskontoret biträtt den av Ericsson uttalade uppfattningen. Länsstyrelsen i Jönköpings län har dock ansett, att förflyttning av tjänsteman till annan tjänst inom landsstaten icke borde få ske till de nordligaste delarna av landet från annan ort med betydligt sydligare och mildare klimat, Länsstyrelsen i Kronobergs län har i sitt utlåtande tillstyrkt föreningen Sveriges landsfiskalers här nedan återgivna hemställan i förevarande hänseende. Länsstyrelsen i Stockholms län har yttrat, att skyldigheten att underkasta sig förflyttning till annan tjänst inom landsstaten väl icke rimligen kunde beträffande landsfiskalerna utsträckas längre än till tjänst inom landsstaten i det län, där vederbörande vore anställd. Sådan begränsning syntes följa redan därav, att landsfiskaler utnämndes av länsstyrelserna. E t t beslut om förflyttning kunde följaktligen ej ske av den utnämnande myndigheten. Länsstyrelsen i Östergötlands län har anfört, att en nödvändig förutsättning för förflyttning inom riket i dess helhet syntes i fråga om landsfiskalerna vara, antingen att utnämningsrätten beträffande dessa tjänstemän fråntoges länsstyrelserna och överlämnades till central myndighet eller ock att dylik förflyttning icke finge äga rum utan samtycke jämväl av länsstyrelsen i det län, från vilket förflyttning skulle försiggå. Länsstyrelsen i Hallands län har framhållit, att då numera genom statsmakternas beslut fastslagits, att befattningshavare vid länsstyrelserna äro skyldiga underkasta sig förflyttning till annan tjänstgöringsort utan inskränkning, konsekvenserna syntes fordra, att denna princip upprätthölles jämväl i fråga om övriga befattningshavare vid landsstaten. Länsstyrelsen i Jämtlands län har påpekat, att utsträckning av förflyttningsskyldigheten att avse annat län än det egna icke vore behövlig och knappast skälig. Det syntes också i praktiken bliva svårt för Kungl. Maj:t, på vars beslut dylik förflyttning väl finge ankomma, att förordna om skyldighet för ett främmande län att mottaga en befattningshavare, som icke lämpligen kunnat placeras i det egna länet,

267 Föreningen Sveriges landsfiskaler har i sin förutnämnda skrivelse den 25 september 1925 hemställt, att de i 1917 års kungörelse fastställda bestämmelserna i förevarande hänseende måtte få gälla även i fortsättningen. • Genom inordnande av landsfogdar och landsfiskaler under det allmänna av-Kommittén löningsreglementet skulle de i kungörelsen den 14 juni 1917 (nr 472) meddelade, för länsstyrelsernas och fögderiförvaltningens tjänstemän gemensamma bestämmelserna angående tjänstemans skyldighet att låta förflytta sig upphöra att gälla för landsfogdarna och landsfiskalerna och de i 10 § av nyssnämnda reglemente intagna föreskrifterna i stället träda i tillämpning. Vid genomförande av lönereglering för länsstyrelsernas tjänstemän bestämdes genom föreskrift i kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 272), att vid tillämpning av de i 13 § 3 mom. 1 punkten av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) givna bestämmelserna med uttrycket »det verk han tillhör eller varunder han lyder» skulle förstås landsstaten i allmänhet, utan begränsning till det egna länet, Denna bestämmelse har även upptagits i kommitténs förslag till tilläggsbestämmelser till allmänna avlöningsreglementet. I konsekvens härmed bör i sagda tilläggsbestämmelser jämväl i fråga om landsfogdar och landsfiskaler upptagas en föreskrift av enahanda innehåll. I likhet med vad som i tilläggsbestämmelserna till allmänna avlöningsreglementet föreslagits i fråga om provinsialläkare och för övrigt nu är gällande för ordinarie tjänstemän vid fögderiförvaltningen, torde i tilläggsbestämmelserna böra upptagas en föreskrift om skyldighet för befattningshavare vid sistnämnda förvaltning att underkasta sig förändring i tjänstgöringsområdes omfattning. I det föregående har om form alts (sid. 15 o. f.), hurusom vissa förslag till omorganisation av domstolsväsendet och av fögderiförvaltningen föreligga. Med hänsyn härtill synes det kommittén lämpligt, att i tilläggsbestämmelserna under fögderiförvaltningen intages en föreskrift om skyldighet för landsfogde och landsfiskal att i samband med en allmän omorganisation av domstolsväsendet eller fögderiförvaltningarna låta förflytta sig till annan befattning inom domstolsväsendet eller landsstaten, utan minskning i den honom i hans innehavande lönegrad tillförsäkrade lönen. I fråga om skyldighet för lappfogde att låta förflytta sig till annan tjänst inom den civila statsförvaltningen åberopar kommittén, vad därom anförts i det föregående (sid. 261). I detta sammanhang torde kommittén få erinra, att landsfogdarna och landsfiskalerna tillsättas genom fullmakt, cle förra av Kungl. Maj:t och de senare av vederbörande länsstyrelse. Enligt kommitténs ovan avgivna förslag (sid. 262) skulle lappfogde tillsättas av vederbörande länsstyrelse genom konstitutorial. Kommittén har icke förbisett, att en viss inkonsekvens i tillsättningsförfarandet härigenom skulle uppkomma beträffande de nyreglerade tjänstemännen inom fögderiförvaltningen. Emellertid får kommittén erinra om sitt i betänkandet den 21 juli 1930 med förslag till allmänt avlöningsreglemente gjorda förslag (sid. 143), att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning

268 för erhållande av enhetliga bestämmelser och grunder för ordinarie tjänsters tillsättande i olika fall genom fullmakt eller konstitutorial, vilken utredning även skulle innefatta frågan om vilken myndighet rätten att utfärda fullmakt eller konstitutorial i olika fall bör tillkomma. Landsstatslönesakkunniga hade upptagit till särskild behandling frågan om semester för landsfogdar och landsfiskaler. De sakkunniga ansågo, att semester bör tillkomma ifrågavarande befattningshavare ävensom lappfogdarna enligt de bestämmelser, som därom finnas intagna i 21 § av nu gällande avlöningsreglemente. Mot vad de sakkunniga sålunda uttalat hava de hörda myndigheterna icke haft något att invända, med undantag dock för länsstyrelsen i Blekinge län. Bemälda länsstyrelse har anfört, att enligt nyssnämnda paragraf i avlöningsreglementet landsfogde skulle årligen komma i åtnjutande av semester i 35 dagar intill det år, under vilket han fyllde 40 år, samt därefter i 45 dagar. Det hade synts länsstyrelsen, att semester borde kunna inskränkas till 35 dagar, även sedan befattningshavaren fyllt 40 år. Landsfogdens göromål bunde honom nämligen ej så vid tjänsterummet, som fallet exempelvis vore med länsstyrelsens tjänstemän. Kommittén.

Kommittén torde få erinra, att landsfogdarna alltsedan befattningens tillkomst den 1 januari 1918 jämlikt föreskrift i landsfogdeinstruktionen (§ 23) äga, när sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta en månads semester årligen å tid, som av länsstyrelsen bestämmes. Vad däremot angår landsfiskalerna, finnes i landsfiskalsinstruktionen föreskrift rörande semesterrätt icke meddelad. I följd härav hava ock landsfiskalerna tidigare varit i avsaknad av denna rätt, Sedan 1930 års riksdag godkänt ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag rörande semester för landsfiskalerna (skrivelse nr 206), har Kungl. Maj:t genom brev den 16 maj 1930 med tillämpning från och med den 1 juli samma år föreskrivit, att landsfiskal årligen äger, där det enligt länsstyrelsens beprövande kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under 20 dagar intill det år, under vilket landsfiskal fyller 40 år, och 30 dagar för tid därefter. Tidpunkten för semester bestämmes av länsstyrelsen. Därjämte har föreskrivits, att landsfiskal skall vara pliktig att, där länsstyrelse så förordnar, begagna sig av rätten till semester. Enligt kommitténs mening föreligga icke tillräckliga skäl att vare sig i fråga om landsfogdarna eller beträffande lappfogdarna och landsfiskalerna tillämpa andra semesterbestämmelser, än som enligt 11 § allmänna avlöningsreglementet skulle gälla för det stora flertalet övriga befattningshavare, varför kommittén saknar anledning att förorda någon särbestämmelse härutinnan. I enlighet härmed skulle ifrågavarande befattningshavare årligen komma i åtnjutande av semester, landsfogde intill det år, under vilket han fyller 40 år, i 35 dagar och därefter i 45 dagar samt lappfogde och landsfiskal intill det år, befattningshavaren fyller 40 år, i 25 dagar och därefter i 35 dagar.

269 För det fall, att landsfiskal åtnjuter semester eller annan ledighet eller för- Skyldighet att ordnas att uppehålla annan tjänst, torde befattningshavaren böra vara p l i k t i g ^ < Ä M " ? att tillhandahålla vikarie erforderlig kontorslokal, behörigen städad och upp- Skarie m.''m. värmd, jämte därtill hörande möbler, inventarier och nödiga s k r i v m a t e r i a l i e r ( l l o c h l 2 § § ) ävensom i vissa fall vara skyldig att till vikarien avstå landsfiskalen eljest tillkommande förvaltningsbidrag och indrivningsavgifter, allt enligt av Kungl. Maj:t meddelade närmare bestämmelser. En allmän föreskrift härom synes böra intagas i tilläggsbestämmelserna. Beträffande detaljbestämmelserna har kommittén ansett följande böra av Kungl. Maj:t i särskild ordning föreskrivas. Har landsfiskal beviljats semester eller, under högst femton dagar i en följd, tjänstledighet eller har han förordnats att under högst nyss nämnda antal dagar uppehålla annan befattning, äger han för den tiden uppbära honom eljest tillkommande förvaltningsbidrag ävensom behållna indrivningsavgifter, dock med skyldighet för honom att tillhandahålla vikarie erforderlig kontorslokal, behörigen städad och uppvärmd, jämte till lokalen hörande möbler och inventarier ävensom nödiga skrivmaterialier. Därest landsfiskal under längre tid än femton dagar i en följd åtnjuter tjänstledighet, eller uppehåller förordnande å annan tjänst, må han uppbära honom eljest tillkommande förvaltningsbidrag mot skyldighet att tillhandahålla vikarien kontorslokal, på sätt ovan sagts, ävensom nödiga, skrivmaterialier, men skall han av den del utav behållna indrivningsavgifter för året, som belöper på den tid, han sålunda är hindrad tjänstgöra å egen befattning, till vikarien avstå hälften. Vid frånvaro från tjänsten under längre tid än tre månader i en följd må vederbörande länsstyrelse äga förordna, att landsfiskal skall under tiden till vikarien avstå ej mindre honom eljest tillkommande indrivningsavgifter till den del, som belöper på tiden för frånvaron från tjänsten, än även förvaltningsbidraget, med skyldighet i sådant fall för vikarien att själv tillhandahålla kontorslokal m. m. samt skrivmaterialier. I det föregående har närmare redogjorts för kommitténs förslag i fråga om Förvaltningsiorvaltningsbidrag till landsfiskaler och lappfogdar samt indrivningsavgifter bidraa> ™till förstnämnda befattningshavare. Det har ansetts lämpligt att genom en get ^ f nerell föreskrift i tilläggsbestämmelserna erinra om ifrågavarande förmåner. (28 §•)' Närmare föreskrifter rörande dessa förmåners åtnjutande torde böra meddelas av Kungl. Maj:t. I anslutning till det ovan anförda får kommittén framlägga följande förslag till tilläggsbestämmelser till allmänna avlöningsreglementet, såvitt angår fögderiförvaltningen.

270 Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse med tilläggsbestämmelser till allmänna avlöningsreglementet. (V huvudtiteln) Fogden förvaltningar na. Med befattning såsom lappfogde eller landsfiskal må kunna förenas tjänst å kommuns stat. Landsfogde och landsfiskal äro pliktiga att, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, underkasta sig förändring av tjänstgöringsområdes omfattning. De äro ock skyldiga att, med bibehållande av den lönegrad de innehava, låta i samband med en allmän omorganisation av domstolsväsendet eller av fögderiförvaltningarna förflytta sig till annan tjänst inom domstolsväsendet eller landsstaten. Lappfogde skall, med bibehållande av den lönegrad han innehar, vara pliktig att, när helst så av Kungl. Maj :t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom den civila statsförvaltningen. Med uttrycket »det verk han tillhör» förstås landsstaten i allmänhet, utan begränsning till det egna länet. Landsfiskal, som åtnjuter semester eller tjänstledighet eller erhåller förordnande att uppehålla annan tjänst, är skyldig att tillhandahålla vikarien erforderlig kontorslokal, behörigen städad och uppvärmd, jämte därtill hörande möbler, inventarier och nödiga skrivmaterialier och kan i vissa fall förpliktas att till vikarien helt eller delvis avstå honom eljest tillkommande förvaltningsbidrag och indrivningsavgifter, allt enligt av Kungl. Maj :t meddelade särskilda bestämmelser. Till landsfiskal utgår förvaltningsbidrag, som bestämmes med hänsyn till storleken av erforderlig kontorslokal och till den dyrortsgrupp, till vilken befattningshavarens stationeringsort blivit hänförd. Dylikt bidrag utgår efter Kungl. Maj :ts bestämmande med lägst 900 kronor och högst 1 600 kronor. Angående landsfiskal tillkommande indrivningsavgifter gäller, vad därom är särskilt stadgat.

D. Tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet för extra ordinarie och extra tjänstemän. Enligt vad ovan anförts (sid. 269), skulle extra ordinarie tjänsteman vid fögderiförvaltningen under vikariat å landsfiskalstjänst kunna komma i åtnjutande av indrivningsavgifter och förvaltningsbidrag. I likhet med vad i motsvarande hänseende skett beträffande ordinarie landsfiskal torde i tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet för extra ordinarie och extra tjänstemän en föreskrift härutinnan böra meddelas och framlägger kommittén följande författningsförslag.

271 Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse med tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet för extra ordinarie och extra tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen. Fögderiförvaltningarna. Extra ordinarie tjänsteman må efter Kungl. Maj :ts bestämmande kunna under vikariat å ordinarie landsfiskalstjänst komina i åtnjutande av indrivningsavgifter och förvaltningsbidrag.

18 §.

E. Bestämmelser rörande övergång på den nya lönestaten. Den anordning med s. k. övergångslön, som vid nyreglerade verk föranletts av övergången till efterskottsutbetalning av hela lönen, torde böra tillämpas även vid löneregleringen för ordinarie landsfogdar och landsfiskaler. Därjämte synes det kommittén skäligt, att förmån av övergångslön må tillkomma jämväl befattningshavare, som bestrider förordnande å vakanssatt landsfogde- eller landsfiskalstjänst mot åtnjutande av samtliga med tjänsten förenade löneförmåner och som samtidigt med löneregleringens ikraftträdande tillträder ordinarie sådan tjänst, Härom torde riksdagens medgivande böra av Kungl. Maj:t utverkas. I övrigt lärer Kungl. Maj:t böra av riksdagen utverka bemyndigande att utfärda erforderliga övergångsbestämmelser för befattningshavarnas överförande till den nya lönestaten.

V. Utkast till vissa författningsändringar m. m. Enligt vad som anförts i det föregående (sid. 23) har kommittén ansett Mantalsskriv1 § 2 mom. av mantalsskrivningsförordiiingen böra på visst sätt kompletteras. "'"jf^å^ Kommittén har upprättat följande

Utkast till kungörelse om ändring i viss del av förordningen den 6 augusti 1894 (nr 61) angående mantalsskrivning. § IMom. 1. Mantalsskrivning •—• — — — •— den nya indelningen. Mom. 2. Mantalsskrivningen av Konungen. Förordnande, som nyss sagts, må meddelas landsfiskal endast om och i den mån sådant prövas oundgängligen nödigt och förordnandet finnes icke medföra hinder för tjänstens behöriga utövande. I stad —- föreskrifter hörer.

272 Utsöknings- Såsom framgår av kommitténs uttalanden å sid. 56—57, har kommittén avaåen"omCfri s e ^ ' a ^ ordinarie landsfiskal skulle kunna uppdraga åt hos honom anställd rättegång, extra ordinarie landsfiskal eller extra ordinarie kontorsbiträde — åt sistnämnda befattningshavare dock endast efter länsstyrelsens medgivande — att på eget ansvar verkställa på utmätningsman ankommande verkställighetsåtgärd. Enligt vad kommittén erfarit, lärer det hittills hava praktiserats, att extra landsfiskal av den ordinarie landsfiskalen beordrats att tillfälligtvis utföra uppdrag såsom utmätningsman. Det synes emellertid kommittén tveksamt, huruvida den nuvarande ordalydelsen av 3 § utsökningslagen lämnar rum för ett dylikt förfarande. För att undanröja varje tvekan härutinnan har kommittén ansett, sig böra föreslå en komplettering av bestämmelserna i berörda paragraf av innehåll, att ordinarie landsfiskal må äga att åt extra ordinarie landsfiskal eller, efter länsstyrelsens medgivande, åt extra ordinarie kontorsbiträde, som är inom hans tjänstgöringsområde anställt, uppdraga att på eget ansvar verkställa viss förrättning. Extra ordinarie landsfiskal eller extra ordinarie kontorsbiträde, som mottagit sådant uppdrag, skulle givetvis icke vara ålagd skyldighet att föra egen dagbok i utsökningsmål, öppna eget tjänstepostgirokonto m. m., utan torde det vara till fyllest, att då den ordinarie landsfiskalen icke själv fullgjort viss förrättning, i dennes utsökningsdiarium vid vederbörligt ärende införes anteckning om vem som verkställt förrättningen. Avses däremot, att extra ordinarie landsfiskal eller extra ordinarie kontorsbiträde skall på eget ansvar inom visst område i den ordinarie landsfiskalens ställe vara utmätningsman, bör givetvis förordnande härutinnan meddelas av länsstyrelsen, i enlighet med vad i berörda paragraf redan för närvarande är stadgat.

}

I det föregående (sid. 25) har närmare redogjorts för den ändring, som enligt kommitténs mening bör vidtagas i 9 § av utsökningslagen. Enligt bestämmelserna i 198 § utsökningslagen gäller dels att utmätningsman icke är pliktig att verkställa utmätning å dom eller utslag, som ej vunnit laga kraft, med mindre kostnaden för förrättningen förskjutes av sökanden, dels att den, som begär utmätning å fast egendom eller verkställighet av förordnande, som i 28 § av samma lag sägs, är, ändå att domen eller utslaget äger laga. kraft, pliktig att på anfordran förskjuta erforderligt belopp till bestridande av förrättningskostnaden, dels att därest jämlikt 70 § konkurslagen försäljning av konkursboets fasta egendom äskas, kostnaden vid anfordran jämväl skall förskjutas, dels ock att all nödig kostnad för försäljning av lös egendom, å vilken lagts kvarstad eller vilken ställts under skingringsförbud, skall, där det äskas, av sökanden förskjutas. Dessutom skall enligt 199 § i nämndalag, där utmätningsman så begär, kostnad för annan förrättning, än i 198 § omförmäles, förskjutas av den, som sökt åtgärden. Genom dessa stadganden har visserligen utmätningsman i de allra flesta fall erhållit garanti för att ersättning till honom för utmätningsförrättning ävensom gottgörelse för övriga förrättningskostnader kunna utbekommas. Begäres emellertid verkställighet av utmätning av lös egendom på grund av laga kraft vunnen dom eller laga kraft vunnet utslag, måste utmätningsmannen i

273 allmänhet utföra den begärda verkställighetsåtgärden, även om såväl sökanden som gäldenären sakna utmätningsbara tillgångar till gäldande av kostnaderna för utmätningsförrättningen, utan att utmätningsmannen har rätt att begära förskjutande av erforderligt belopp för förrättningskostnadernas bestridande. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 oktober 1928 har föreningen Sveriges landsfiskaler hemställt, att vederbörlig föreskrift måtte utfärdas därom, att utmätningsman må vara berättigad till ersättning av statsmedel för alla i utmätningsärencle uppkomna exekutionskostnader för det fall, att såväl gäldenären som sökanden saknar tillgång till dessa kostnaders gäldande, över denna skrivelse hava utlåtanden infordrats från överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser, varjämte föreningen Sveriges stadsfogdar lämnats tillfälle att över skrivelsen avgiva yttrande. Landsfiskalsföreningens ifrågavarande framställning jämte de däröver avgivna utlåtandena hava överlämnats till kommittén samtidigt med handlingarna rörande ersättning till utmätningsman vid utmätningsförrättning i enskilda mål m. m. (jfr ovan sid. 230). I de avgivna utlåtandena har ganska allmänt framhållits, att det krav, landsfiskalsföreningen framställt, är berättigat, och att åtgärder böra vidtagas för undanröjande av den olägenhet, som ligger däri, att utmätningsman i fråga om vissa förrättningar kan löpa risk att icke blott nödgas avstå från ersättning för utfört arbete utan även få vidkännas direkta utgifter för förrättningen. E t t par länsstyrelser hava emellertid förordat utredning rörande den lämpligaste lösningen av denna fråga, och tvenne andra myndigheter hava ansett det föreliggande spörsmålet äga sådant sammanhang med frågan om utmätningsmannens löneförmåner, att detsamma, borde lösas i samband med en blivande lönereglering. Några länsstyrelser hava uttalat, att den anmärkta olägenheten borde avhjälpas genom att utmätningsman medgåves rätt att taga förskott å förrättningskostnaderna i alla de fall, då han av enskild part anlitades i ärenden enligt utsökningslagen. En länsstyrelse har direkt avstyrkt varje åtgärd i saken. Övriga länsstyrelser hava tillstyrkt föreningens framställning. Åtskilliga av dessa hava dock funnit vissa restriktioner erforderliga till förhindrande av missbruk av rätten att få förrättningskostnaderna täckta av statsmedel. Sålunda har av några länsstyrelser framhållits, att förrättningsman icke borde tillerkännas denna rätt i sådana fall, då enligt givna föreskrifter utmätningskostnaderna skolat förskjutas eller utmätningsmannen ägt äska deras förskjutande. Vidare har anförts, att ersättning av statsmedel icke borde få utgå för mer än ett verkställighetsförsök. En länsstyrelse har yttrat, att länsstyrelsen borde pröva varje fall, då ersättning av statsmedel kunde ifrågakomma, och en annan har ifrågasatt, huruvida icke viss del — exempelvis hälften — av förrättningsmannens kostnader finge bestridas av statsmedel. Slutligen må ock nämnas, att en länsstyrelse förutsatt såsom villkor för statsverkets gäldande av förrättningskostnaderna uti här ifrågavarande fall, att ersättning till utmätningsman skall utgå enligt allmänna resereglementet samt att i förekommande fall såsom vittne anlitas fjärdingsman i den kommun, varest förrättning äger rum.

274 För egen del får kommittén anföra, att förevarande spörsmål icke torde äga någon större betydelse för landsfiskalerna, då — såsom ock av en del länsstyrelser framhållits — det endast i undantagsfall förekommer, att landsfiskal nödgas vidkännas förluster vid utmätningsförrättning på grund av att såväl gäldenär som borgenär saknar tillgångar till förrättningskostnadernas gäldande. Kommittén finner emellertid — särskilt med hänsyn till de förändringar i nu gällande bestämmelser rörande ersättning vid utmätningsförrättning, som kommittén här nedan ifrågasätter och varigenom landsfiskalernas arvoden för dylika förrättningar skulle bortfalla — åtgärd påkallad föi undanröjande av den utav föreningen anmärkta olägenheten. Att, såsom några länsstyrelser tänkt sig, utan vidare utsträcka rätten för utmätningsman att av utmätningssökande begära förrättningskostnadernas förskjutande till alla de fall, då han av enskild part anlitas i utsökningsärende, anser sig dock kommittén icke kunna tillstyrka, I verkligheten skulle en föreskrift i denna riktning innebära, att sökande, som saknade medel för förrättningskostnadernas gäldande, därigenom kunde utestängas från möjligheten att göra sina på utsökningslagen grundade rättskrav gällande gentemot en gäldenär. Kommittén vill närmast ansluta sig till landsfiskalsföreningens, av flertalet länsstyrelser tillstyrkta förslag, att statsverket i här ifrågavarande fall håller utmätningsmannen skadeslös för inträffade förluster. De bestämmelser, som härför erfordras, böra enligt kommitténs mening erhålla ett mot föreskrifterna i 12 § i lagen om fri rättegång svarande innehåll och synas enklast kunna meddelas genom ett tillägg till nämnda paragraf. I enlighet härmed bör sålunda även part, som icke åtnjutit förmån av fri rättegång men som för utmätningsmannen företett uppgift rörande sina förmögenhetsvillkor av beskaffenhet, att han på grund därav kunnat beviljas dylik förmån, vara befriad från skyldighet i förekommande fall att vid verkställighet av dom eller utslag förskjuta förrättningskostnaden ävensom vara berättigad att få denna kostnad täckt av statsmedel, för så vitt densamma ej kan uttagas av den andra parten. Ersättning av statsmedel bör dock icke ifrågakomma beträffande nytt försök till verkställighet av domen eller utslaget i den del förrättningen avsåg. Då. emellertid utmätningsman enligt nu gällande bestämmelseru^utsökningslagen är pliktig att i vissa fall efterkomma ansökan om verkställighet av dom eller utslag i utmätningsärende utan rätt därvid att av sökanden begära förrättningskostnadernas förskjutande, skulle jämväl efter ikraftträdande av det sålunda ifrågasatta tillägget till 12 § i lagen om fri rättegång det kunna inträffa, a t t utmätningsmannen finge svara för uppkommande förrättningskostnader. Detta bleve exempelvis händelsen, om förnyad verkställighetsåtgärd begärdes å laga kraft vunnen dom eller laga kraft vunnet utslag i fråga om utmätning av lös egendom och såväl gäldenär som borgenär saknade tillgångar för förrättningskostnadernas täckande. Kommittén vill därför förorda en mindre inskränkning i den uti 198 § utsökningslagen stadgade rätten för utmätningssökande att utan förrättningskostnadernas förskjutande hos utmätningsman begära verkställighet av dom eller utslag i utsökningsärende. Den-

275 na inskränkning avser, att därest utmätningsman genom undersökning ådagalagt, att gäldenär saknar utmätningsbar tillgång till gäldande, helt eller delvis, av ådömt belopp, utmätningsmannen ej skall vara pliktig att efterkomma begäran om förnyat verkställighetsförsök, med mindre borgenär antingen förskjutit förrättningskostnad eller ock visar sannolika skäl, att tillgångar till gäldande av skulden eller del därav finnas. I anslutning till vad här ovan anförts får kommittén framlägga följande utkast till ändringar i utsökningslagen och lagen om fri rättegång. Utkast till lag om ändrad lydelse av 3, 9 och 198 §§ utsökningslagen. 3 §. Konungens befallningshavande — — landsfiskal stadgas. Landsfiskal må åt extra ordinarie landsfiskal eller, efter Konungens befallningshavancles medgivande, åt extra ordinarie kontorsbiträde, som är inom hans tjänstgöringsområde anställt, uppdraga att på eget ansvar verkställa viss förrättning. Om förrättningsman •— å denne. 9§. Landsfiskal • — av Konungen. Efter var tredje månads förlopp skola landsfiskal och stadsfogde inom. fjorton dagar till överexekutor insända utdrag ur dagboken för alla mål, som under de tre sista månaderna inkommit, så ock för dte äldre mål, som ej blivit före nämnda månader avslutade. Finnas ej mål, för vilka sålunda redogöras bör, varde ock det inom lika tid anmält. Försummar landsfiskal eller stadsfogde att inkomma med utdrag eller anmälan, såsom nu är sagt, fälle överexekutor honom att bota en krona för var dag han därmed utebliver; dock må ej dömas till sådan dagabot för längre tid än två månader. Är landsfiskal eller stadsfogde dömd till dagabot och låter sig ej därav rätta, varde straffad såsom för annan vårdslöshet i tjänsten. 198 §. All nödig — hela kostnaden. Sökes utmätning — — underrätta utmätningsmannen. E j vare anfordran förskjutas. H a r verkställighet å dom eller utslag sökts och utmätningsmannen genom undersökning ådagalagt, att gäldenären saknar utmätningsbar tillgång till gäldande, helt eller delvis, av ådömt belopp, vare utmätningsman ej pliktig att företaga förnyat verkställighetsförsök, med mindre sökanden antingen förskjutit förrättningskostnad eller ock visar sannolika, skäl, att tillgångar till gäldande av skulden eller del därav finnas. All nödig — — motsvarande tillämpning.

276 Utkast till lag om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 19 juni 1919 om fri rättegång. 12 §. Har part • parten uttagas. Jämväl i det fall, att part, som icke åtnjutit fri rättegång, företett uppgift rörande sina förmögenhetsvillkor av beskaffenhet, att han på grund därav kunnat beviljas förmån av fri rättegång, vare han befriad från skyldigheten att vid verkställighet av dom eller utslag förskjuta förrättningskostnaden, och skall nödig kostnad för förrättningen medgivas av allmänna medel, dock endast i den mån kostnaden ej kan av motparten uttagas. Har på grund av vad nu stadgats statsverket haft att vidkännas förrättningskostnad, skola bestämmelserna i första och andra stycket icke äga tillämpning i fråga om nytt försök till verkställighet av domen eller utslaget i den del förrättningen avsåg. Restindriv- Kommitténs i det föregående (sid. 29 o. f.) förordade förslag om ändrat för"""ningen. " farande i fråga om indrivning av kommunalutskylder påkallar vissa ändringar i restindrivningsförordningen. I anslutning till vad landsstatslönesakkunniga härutinnan föreslagit framlägger kommittén nedanstående utkast till författningsändringar. Under åberopande av den särskilda motivering, som de sakkunniga anfört å sid. 43 i deras betänkande den 20 november 1924, och under erinran tillika, att inom socialdepartementet särskilt tillkallade sakkunniga i betänkande den 17 maj 1930 med förslag till skärpta kontrollföreskrifter rörande landsfiskalers och med dem jämställda befattningshavares medelsförvaltning m. m. framlagt förslag till ny restindrivningsförordning, får kommittén i förevarande sammanhang endast tillägga följande. Till förhindrande av att landsfiskal vid restlängdernas utsändande till underlydande exekutionsbiträden för egen del förbehåller sig indrivning av större restantieposter, i syfte att därigenom uppbringa den landsfiskalen tillkommande inkomsten av indrivningsavgifterna, har kommittén ansett lämpligt, att i restindrivningsförordningens § 3 införes en särskild föreskrift av innehåll, att utmätningsman å landet från åtgärd av fjärdingsman eller exekutionsbetjänt icke bör undantaga andra utskyldsposter än sådana, beträffande vilka fjärdingsman eller exekutionsbetjänt anses icke kunna verkställa indrivningsåtgärd.

277 Utkast till kungörelse om ändrad lydelse av §§ 3, 5 och 6 i förordningen den 14 december 1917 (nr 916) angående föreskrifter om indrivning av krono- och kommunalutskylder, allmänna avgifter m. m. (restindrivningsförordning). § 3. Utmätningsman må — särskilt stadgad. Vid utsändande av restlängd å medel, som skola indrivas, bör dock utmätningsman å landet från åtgärd av fjärdingsman eller exekutionsbetjänt icke undantaga andra utskyldsposter än sådana, beträffande vilka fjärdingsman eller exekutionsbetjänt anses icke kunna verkställa indrivningsåtgärd. § 5. Mom. 1. Kunna i stad de i § 1 under b) upptagna medel icke utbekommas å den ort, där dessa medel debiterats, utan böra de å annan ort uttagas, skola i Stockholm vederbörande uppbördsmyndighet och i annan stad magistraten efter därom av vederbörande utmätningsman senast inom två månader efter indrivningens påkallande erhållen anmälan hos utmätningsmannen å den senare orten begära handräckning för nämnda medels uttagande. Mom. 2. Därest å landet medel, som avses i § 1 under b), icke kunna utbekommas inom det utmätningsdistrikt, där dessa medel debiterats, utan böra å annan ort uttagas, åligger det utmätningsmannen att till uppdragsgivaren inom två månader efter indrivningens påkallande avlämna uppgift å de i restlängden upptagna skattskyldiga, av vilka medlen av berörda anledning icke kunnat uttagas. Mom. 3. Tillika med framställning om handräckning enligt mom. 1 eller avlämnande av uppgift enligt mom. 2 av denna paragraf skall överlämnas debetsedel för en var i handräcknings framställningen eller uppgiften upptagen skattskyldig, utvisande samtliga den skattskyldige påförda utskylder och avgifter, vilkas indrivning påkallats, och åligger det vederbörande uppbördsman att senast tre dagar efter mottagen rekvisition avlämna erforderliga sådana debetsedlar, vid äventyr att den tid, inom vilken handräckning skall begäras eller uppgiften avlämnas, utsträckes i samma mån som debetsedlarnas avlämnande fördröjes. Vid begäran om handräckning eller vid uppgift, som här avses, fogad debetsedel skall vara försedd med intyg om den skattskyldiges kyrkoskrivnings- och vistelseort, meddelat av pastorsämbetet i den ort, där utskylderna eller avgifterna debiterats. Mom. 4. Vederbörande uppbördsmyndighet, som mottagit sådan uppgift, varom i mom. 2 här ovan förmäles, har att för fortsatta åtgärder för utskyldernas eller avgifternas indrivande med debetsedelns överlämnande göra framställning om handräckning hos utmätningsmannen i den ort, där enligt de å vederbörande debetsedel tecknade intyg utskylderna eller avgifterna böra uttagas.

278 Mom. 5. Utrönes, att i handräckningsframställning upptagna poster icke kunna inom det uppgivna utmätningsdistriktet utbekommas utan böra å annan ort uttagas, åligger det utmätningsmannen att härom till handräckningssökanden inom två månader efter framställningens emottagande lämna uppgift, åtföljd av debetsedlar, försedda med sådana av vederbörande pastorsämbete utfärdade intyg, som i mom. 3 föreskrivits. Vederbörande sökande har härefter att begära handräckning hos utmätningsmannen å den senare orten. Mom. 6. Utmätningsman, hos vilken handräckning enligt denna paragraf blivit begärd, åligger att så skyndsamt ombesörja handräckningen, att slutredovisning, såvitt på honom beror, kommer den, som påkallat åtgärden, till hända senast inom två månader efter det utmätningsmannen emottagit framställningen om handräckning, samt att, intill dess sådan redovisning avgivits, i mitten av varje månad översända redovisning för dittills influtna, i ärendet innestående medel, så framt beloppet av desamma uppgår till minst etthundra kronor. §6. Utmätningsman, hos vilken gjorts framställning om indrivning av de i § 1 under b) avsedda medlen, har att avgiva slutredovisning i ärendet snarast möjligt efter framställningens emottagande, därvid förteckning skall avlämnas å de personer, från vilka likvid icke influtit, jämte bevis om hinder, som mött för indrivningen, dock att person, som upptagits å uppgift enligt § 5 mom. 2, icke skall uppföras å nu avsedda förteckning. Intill dess slutlig redovisning avgivits, åligger det emellertid utmätningsman å landet att till sökanden dels tredje söckendagen före varje månads utgång, så framt beloppet av influtna, i ärendet innestående medel uppgår till minst etthundra kronor, ävensom därförut under månaden, så snart beloppet av innestående medel i ärendet uppgår till femhundra kronor, överlämna detsamma, dels ock senast inom tre månader efter det utmätningsmannen mottagit framställningen om indrivning avgiva redovisning för samtliga dittills influtna medel och därvid överlämna förteckning över de personer, från vilka likvid då ännu icke influtit. Utmätningsman i stad — annan ordning. Övergångsbestämmelse. Föreskrifterna i §§ 5 och 6 skola i sin hittillsvarande lydelse äga tillämpning vid indrivning och redovisning av sådana medel, som avses i § 11 av förordningen den 11 juli 1862 angående allmänt ordnande av prästerskapets inkomster. fommunal- De av kommittén i det föregående (sid. 34) ifrågasatta ändringarna i nu gälfagarna. lande kommunallagar framgå av nedanstående författningsutkast.

279 Utkast till lag om ändrad lydelse av 76 § i lagen den 6 j u n i 1930 om kommunalstyrelse på landet. § 76.

Efter uppbördsstämman • resterande utskylderna. Anmäler utmätningsman, att utskylder, som icke inom hans utmätningsdistrikt kunna utbekommas, böra å annan ort uttagas, åligger det kommunalnämnden att påkalla handräckning för utskyldernas uttagande. Eestlängd upprättas • • dylikt område. Vid indrivandet stadgas särskilt.

Utkast till lag om ändrad lydelse av 71 § i lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse i stad. §71. Efter uppbördsstämman till magistraten. I stad resterande utskylderna, I annan stad resterande utskylderna. Anmäler utmätningsman, att utskylder, som icke inom hans utmätningsdistrikt kunna utbekommas, böra å annan ort uttagas, åligger det magistraten att påkalla erforderlig handräckning för utskyldernas uttagande. Restlängd upprättas av magistraten. Vid indrivandet stadgas särskilt. I enlighet med kommitténs å sid. 38 gjorda uttalande bör vid bifall till Uppbördskommitténs där framlagda förslag rörande förenkling i upprättande av ba- elementet. lanslängden för augusti månad viss ändring vidtagas i uppbördsreglementet den 14 december 1917. Denna ändring framgår av följande

Utkast till kungörelse om ändrad lydelse av § 27 i uppbördsreglementet den 14 december 1917 (nr 838). § 27.

I månaderna för indrivningen. I balanslängden för augusti månad må, förutom uppgift om hinder på sätt ovan stadgats, upptagas allenast debetsedelns nummer och slutsumma samt den skattskyldiges efternamn.

280 I balanslängden för december må utskylder för löpande året, vilka uppförts i restlängd för allmän uppbördstermin eller allmän uppbördsstämma, upptagas summariskt. Instruktioner- Såsom anförts i det föregående (sid. 63), skulle ett genomförande av komna för lands- m i t t é n s förslag till lösning av landsfiskalernas biträdesfråga påkalla vissa fogdarna och ° ° . . , ., landsfiskaler- ändringar i landsfiskalsinstruktionen. Vidare har kommittén uttalat (sid. aa 238), att meddelande av förbud för landsfogdar och landsfiskaler att åtaga sig vissa uppdrag utom tjänsten bör ske i instruktionsväg. Kommittén, som här nedan framlägger utkast till härav föranledda ändringar och tillägg till instruktionen för landsfogdarna och instruktionen för landsfiskalerna av den 14 december 1917, torde, utöver vad sålunda yttrats, få anföra allenast följande. Enär landsfogde vid inplacering enligt kommitténs förslag i 27 lönegraden skulle erhålla semester enligt bestämmelserna i allmänna avlöningsreglementet, erfordras ändring i 23 § landsfogdeinstruktionen. Då vidare i landsfiskalsinstruktionen under särskilda paragrafer föreslås nya bestämmelser rörande extra ordinarie landsfiskal, torde cle nu i § 28 av denna instruktion intagna föreskrifterna angående extra landsfiskal böra utgå.

Utkast till kungörelse angående vissa tillägg till instruktionen för landsfogdarna den 14 december 1917 (nr 902). § 22 % Landsfogde må icke åtaga sig uppdrag att ensam eller jämte annan eller genom annan förrätta andra auktioner än sädana, med vilka landsfogde har att å tjänstens vägnar taga befattning; att vara konkursförvaltare i andra fall, än som avses i 43 § och 45 §, andra och tredje styckena, konkurslagen; samt att vara rättegångsombud vid domstol i enskilda mål. §23. Semester ävensom tjänstledighet under högst fyra månader för år må beviljas landsfogde av Kungl. Maj :ts befallningshavande. Erfordras tjänstledighet för längre tid, än nu är sagt, skall ansökning därom göras hos Kungl. Maj:t. Ansökningen ingives till Kungl. Maj:ts befallningshavande, som insänder densamma jämte eget yttrande. Övergångsbestämmelse. Utan hinder av vad i denna kungörelse stadgas må landsfogde äga att fullfölja och avveckla sådana privata uppdrag, som han före kungörelsens ikraftträdande må hava åtagit sig.

281 Utkast till kungörelse angående vissa tillägg till instruktionen för landsfiskalerna den 14 december 1917 (nr 903). § 27 V,. Landsfiskal må icke åtaga sig uppdrag att ensam eller jämte annan eller genom annan förrätta andra auktioner än sådana, med vilka landsfiskal har att å tjänstens vägnar taga befattning; att vara konkursförvaltare i andra fall, än som avses i 43 § och 45 §, andra och tredje styckena, konkurslagen; samt att vara rättegångsombud i enskilt mål vid annan domstol än den, inför vilken landsfiskalen har att å tjänstens vägnar uppvakta. § 28. Om semester och tjänstledighet för landsfiskal äger Kungl. Maj:ts befallningshavande att efter förekommande omständigheter besluta. Vikarie för landsfiskal förordnas av Kungl. Maj:ts befallningshavande. § 32.

Såsom biträde åt landsfiskal kunna i den utsträckning Kungl. Maj:t medgiver av Kungl. Maj:ts befallningshavande anställas extra ordinarie tjänstemän med benämning extra ordinarie landsfiskal eller extra ordinarie kontorsbiträde. Till extra ordinarie landsfiskal må ej antagas annan än den, som fullgjort, vad för behörighet till landsfiskalstjänst är stadgat. Extra ordinarie landsfiskal har till åliggande att efter landsfiskalens anvisning biträda denne i alla hans tjänsteåligganden. Landsfiskalen må åt extra ordinarie landsfiskal uppdraga att på eget ansvar utföra på utmätningsman ankommande åtgärd ävensom på landsfiskal ankommande annan tjänsteåtgärd. Kungl. Maj:ts befallningshavande må i särskilda fall, där så anses lämpligt, uppdraga åt extra ordinarie landsfiskal att självständigt handlägga viss grupp eller vissa grupper av ärenden, dock må icke åt extra ordinarie landsfiskal lämnas rätt till häktning, för så vitt ej Kungl. Maj:ts befallningshavande finner synnerliga skäl därtill föreligga. Manligt extra ordinarie kontorsbiträde må av Kungl. Maj:ts befallningshavande kunna tilldelas polismans befogenhet. Kontorsbiträde, som erhållit sådan befogenhet, må av landsfiskalen kunna beordras att på landsfiskalens ansvar verkställa enklare undersökningar i tjänsten samt att, efter Kungl. Maj :ts befallningshavandes medgivande, jämväl verkställa på utmätningsman ankommande åtgärd. I övrigt åligger det extra ordinarie kontorsbiträde att utföra de göromål, som bliva honom av landsfiskalen i tjänsten tilldelade och äro av beskaffenhet att kunna av honom utföras. 19—311850

282 Extra ordinarie tjänsteman är skyldig att fullgöra de tjänsteåligganden, som av Kungl. Maj:ts befallningshavande honom i tjänsten anbefallas. Såsom polisman är sådan tjänsteman pliktig att efterkomma landsfogdens föreskrifter. För extra ordinarie tjänsteman äger Kungl. Majrts befallningshavande, där så prövas erforderligt, utfärda särskild instruktion. §34. Innan befattning såsom extra ordinarie landsfiskal eller extra ordinarie kontorsbiträde tillsättes, skall Kungl. Maj:ts befallningshavande kungöra befattningen till ansökning ledig. Därest åt landsfiskal i visst distrikt medel för anställande av ständigt skrivbiträde ställts till förfogande, må landsfiskalen äga antaga sådant biträde, sedan Kungl. Maj:ts befallningshavande meddelat besked, att hinder för antagandet ej möter. Landsfiskal må ej ålägga extra ordinarie tjänsteman eller annat hos honom anställt statsavlönat biträde att utföra andra göromål än tjänstegöromål. §35. Vad i denna instruktion är stadgat i fråga om förbud för ordinarie landsfiskal att åtaga sig vissa uppdrag skall ock gälla med avseende å befattning såsom extra ordinarie landsfiskal och extra ordinarie kontorsbiträde. § 36. H a r extra ordinarie tjänsteman ådagalagt försumlighet, oskicklighet eller klandervärt uppförande eller eljest visat sig olämplig för fortsatt anställning, äger Kungl. Maj:ts befallningshavande att omedelbart skilja honom från tjänsten. Hos landsfiskal anställt skrivbiträde må kunna av landsfiskalen avskedas, när anledning därtill föreligger. Om meddelat avsked skall Kungl. Maj:ts befallningshavande underrättas. Övergångsbestämmelse. Utan hinder av vad i denna kungörelse stadgas må landsfiskal äga att fullfölja och avveckla sådana privata uppdrag, som han före kungörelsens ikraftträdande må hava åtagit sig. De bestämmelser i förordningen den 12 juli 1878 angående ersättning till Kungörelse angående förrättningsmän för utmätning i enskilda mål m. m., som ansetts främst vara kostnad för förrättning i i behov av en omarbetning, utgöras, såsom ovan (sid. 229) framhållits, av de i utsöknings- förordningens 5 § meddelade föreskrifterna angående reseersättning. Enligt m. fl. mål sagda paragraf gäller, att där resa erfordras för förrättning, som i förordsamt för delgivning. ningen avses, förrättningsman och vittne äro berättigade till ersättning vardera för skjuts efter en häst.

Ifrågavarande

ersättning utgår följaktligen

283 oberoende av det färdsätt, som kommit till användning. Med den utveckling, kommunikationsväsendet numera nått, och det förbilligande av resorna, som därigenom möjliggjorts, blir reseersättningen, beräknad enligt berörda paragraf, mången gång oskäligt hög, och ett onödigt fördyrande av utmätningsförrättningarna uppkommer. I justitieombudsmannens förut berörda skrivelse den 11 december 1925 har föreslagits sådan ändring av ifrågavarande paragraf, att ersättningen för där avsedda resor måtte utgå enligt grunderna i det allmänna resereglementet, med de modifikationer, som i ett eller annat hänseende tilläventyrs kunde befinnas erforderliga. I fråga särskilt om resekostnadsersättning till vittne har ifrågasatts, huruvida det icke vore ändamålsenligt med en bestämmelse av innehåll, att sådan ersättning icke finge utgå, i den mån vittnets resa uppenbarligen varit helt onödig eller onödigt dyrbar i betraktande av möjligheten att anlita närmare boende person. I det fall medföljande skjutskarl eller chaufför anlitats såsom vittne, syntes knappast någon betänklighet möta att stadga förbud mot uttagande av resekostnadsersättning för vittnet. Tillika har justitieombudsmannen framhållit möjligheten av att genom höjning av arvodena för själva förrättningen bereda lämplig gottgörelse för nedbringande av resekostnadsersättningen. Arvodets storlek kunde därvid möjligen göras beroende av den tid, som åtgått för förrättningen, resan inbegripen. Med den ståndpunkt, kommittén i det föregående (sid. 225) intagit till frågan om sportelväsendet vid fögderiförvaltningarna, har kommittén ansett sig sakna anledning att här ingå på någon redogörelse för de olika förslag, som i utlåtanden över justitieombudsmannens berörda skrivelse framlagts rörande höjning av de i 1878 års förordning stadgade arvodena till utmätningsmän för förrättningar, som i förordningen avses. Det torde i detta sammanhang allenast böra erinras därom, att de hörda myndigheterna allmänt uttalat sig för att bestämmelserna i allmänna resereglementet böra komma i tillämpning vid resor i nu ifrågavarande ärenden, om ock en del myndigheter ansett vissa modifikationer i reseersättningsbestämmelserna härvid vara erforderliga. Såsom framhållits i det föregående (sid. 230—231), har kommittén ansett sig böra utarbeta utkast till en helt ny författning i ämnet, vilket utkast är intaget här nedan. Beträffande utkastets detaljbestämmelser får kommittén anföra följande. 1 §. I 1 § första stycket av 1878 års förordning stadgas, att i fråga om ersättning för försäljning av utmätt fast egendom skall gälla, intill dess annorlunda kan bliva förordnat, vad nu är i sådant hänseende stadgat. De föreskrifter rörande ersättning för försäljning av utmätt fastighet på landet, som tillämpades vid tidpunkten för förordningens utfärdande, voro innefattade i förordningen angående arvode för auktion å utmätt fastighet å landet samt gottgörelse till förrättningsmän för besiktnings-, värderings- och utmätningsförrättningar i enskilda mål m. m. av den 30 november 1855. Genom särskild kungörelse den 10 oktober 1890 (nr 63) hava emellertid ändrade bestämmelser meddelats rörande arvodets beräknande vid förrättning å landet, och dessa bestämmelser äro i allt väsentligt ännu gällande.

284 I fråga åter om ersättning för försäljning av utmätt fast egendom i stad gälla icke några enhetliga bestämmelser, utan torde i detta hänseende i de olika städerna i allmänhet tillämpas de särskilda, i administrativ väg tillkomna stadganden, som före utfärdande av 1878 års förordning meddelats för vederbörande städers auktionsverk, vilka före den nya utsökningslagens tillkomst hade sig ålagda såväl frivillig som exekutiv försäljning av fast och lös egendom. Ehuru genom denna lags tillkomst bestj^ret med försäljning av utmätt fastighet sedermera överflyttades på städernas magistrater i egenskap av överexekutorer, har därigenom i allmänhet någon förändring icke inträtt i fråga om försäljningsarvodets beräknande. Där ej nya föreskrifter på området tillkommit — i Stockholm hava särskilda bestämmelser i ämnet meddelats genom kungl. brev den 7 mars 1887 — hava nämligen de äldre bestämmelserna härutinnan ansetts alltjämt äga giltighet (jfr exempelvis Högsta domstolens utslag den 19 och 20 juni 1922, refererat i Nytt juridiskt arkiv 1922, sid 354). 1 utkastets 1 § a), som innefattar föreskrifter rörande arvodets beräknande vid försäljning av utmätt fastighet å landet, hava upptagits de hittillsvarande, i 1890 års kungörelse givna grunderna härutinnan. Emellertid är att märka, att där förrättningsmannen nödgas företaga resa för förrättningens verkställande, förrättningsmannen enligt utkastets 5 § a) skulle vara berättigad till resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet, Då det kan tänkas, att arvodet, beräknat enligt ifrågavarande grunder, icke är tillräckligt för bestridande av denna ersättning, har den jämkningen vidtagits, att, där resa förekommer, det för försäljningen utgående arvodet icke må understiga förrättningsmannens resekostnads- och traktamentsersättning. Med hänsyn till att fögderistäderna ävensom vissa andra städer hava länsstyrelse till överexekutor, har författningstexten så avfattats, att bestämmelserna skola äga tillämpning jämväl i stad, där länsstyrelse är överexekutor. Beträffande försäljningsarvodet i övriga städer har visserligen kommittén ansett det kunna ifrågasättas, huruvida icke där enhetliga bestämmelser nu böra komma i tillämpning, men då det icke ingått i kommitténs uppdrag att utarbeta förslag härom, har kommittén under 1 § b) av utkastet angivit, att hittills gällande föreskrifter i ämnet skola äga tillämpning. Den i andra stycket under b) upptagna föreskriften har oförändrad upptagits från kungörelsen den 19 november 1880 (nr 48) angående arvode för auktion å utmätt järnväg. 2 §. Nu utgående arvode av 2 kronor för utmätning, försäljning av utmätt lös egendom, kvarstad, vräkning eller annan förrättning eller handräckning, som avses i utsökningslagen, så ock för värdering och besiktning har oförändrat upptagits i kommitténs utkast, såvitt angår förrättning, som utföres av annan utmätningsman än tjänsteman, tillhörande fögderiförvaltningarna. Bestämmelse härom har upptagits under a) av förevarande paragraf. I städerna skulle sålunda, med det undantag, som nedan omförmäles, någon förändring i hittills tillämpad ersättning för utmätning av lös egendom m. m. ej inträda. Med avseende å ersättning för motsvarande förrättningar å landet, varom

285 föreskrift införts under b), skulle likaledes uttagas ett arvode av 2 kr., dock endast för det fall, att resa icke förekommer. Erfordras resa för förrättningen, skulle däremot arvode icke beräknas, utan vederbörande part hava att erlägga ett belopp, motsvarande förrättningsmannens (landsfiskalens) resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet. Bifalles kommitténs förslag i denna del, skulle förrättningarna å landsbygden komma att förbilligas och en av de oftast påtalade olägenheterna med nu gällande bestämmelser avlägsnas. Med den formulering, som givits bestämmelserna under b), skulle enahanda ordning gälla för i landsfiskalsdistrikt ingående fögderistad som för distriktet, i övrigt, i det fall att landsfiskalen är utmätningsman i staden. Bestämmelsen under c) angående försäljning av utmätt lös egendom genom anlitande av auktionsverk i stad är av lika lydelse som föreskriften i 1 § tredje stycket av 1878 års förordning. De under d) upptagna föreskrifterna angående arvode för försäljning av utmätt fartyg äga sin motsvarighet i 1 § fjärde stycket av 1878 års förordning, dock skulle även här arvodet, där fråga är om förrättning å landet och förrättningsmannen har att företaga resa för förrättningen, icke utgå med lägre belopp, än som motsvarar förrättningsmannens resekostnads- och traktamentsersättning. 3 §. Enligt 3 § i 1878 års förordning erhåller vittne, som biträder vid förrättning, varom här är fråga, förutom i förekommande fall reseersättning på sätt förut är nämnt, en ersättning av 1 kr. för varje förrättning. I utlåtanden över justitieombudsmannens skrivelse hava framställts olika förslag till höjning av denna ersättning, varvid ett antal myndigheter ansett ersättningens belopp böra bestämmas till 2 kr. Även kommittén finner en förbättring av vittnesersättningen vara under numera inträdda förhållanden behövlig, i all synnerhet om hänsyn därjämte tages därtill, att de i 5 § av författningsutkastet upptagna ändrade grunderna för reseersättningens beräknande skulle, där resa förekommer, i de flesta fall medföra en avsevärd minskning i den till vittnen för förrättningarna utgående gottgörelsen. I anslutning till den mening, som uttalats såväl av justitieombudsmannen som ock av länsstyrelsen i Stockholms län, anser emellertid kommittén, att arvodet bör i någon mån göras beroende av den tid, som åtgått för förrättningen, och har kommittén under 3 § a) av utkastet upptagit bestämmelse därom, att ersättning till vittne skall utgå med 2 kr. för varje förrättning, med förhöjning av 1 kr. för varje timme utöver en, som för förrättningen åtgår, med iakttagande likväl att sådan ersättning icke må överstiga ett belopp, motsvarande traktamentsersättning i lägsta traktamentsklass enligt allmänna resereglementet. Det förutsattes, att därest under en och samma resa två eller flera förrättningar verkställas, den sammanlagda ersättningen dock icke må utgå med högre belopp, än som motsvarar nu angivna traktamentsersättning. För delgivning av stämning, domstols, myndighets eller tjänstemans beslut eller kallelse eller annan handling jämte bevis om delgivningen är i 4 § av samma förordning föreskriven en ersättning av 75 öre. E t t antal länsstyrelser hava

286 föreslagit höjning av denna ersättning till 1 kr. Det har emellertid synts kommittén riktigast vara, att beträffande beräknandet av nu ifrågavarande ersättning enahanda grunder tillämpas, som nyss ifrågasatts i fråga om ersättning till vittne. Föreskrift härom har intagits under 3 § b) av utkastet. 4 §. Författningsutkastets 4 § innefattar bestämmelser, vem de i 1 och 2 §§ omförmälda arvodena skola tillfalla. Beträffande tjänsteman hos länsstyrelse, som i sådan egenskap verkställer här avsedd förrättning, gäller redan nu, att för förrättning utgående arvode icke må av befattningshavaren tillgodonjutas utan i förekommande fall skall redovisas till statsverket. Under 4 § a) har en uttrycklig föreskrift införts av innehåll, att arvode för i 1 och 2 §§ avsedd förrättning, som verkställes av tjänsteman hos länsstyrelse eller vid fögderiförvaltningarna, skall, efter avdrag i förekommande fall för resekostnads- och traktamentsersättning enligt 5 § a), redovisas till statsverket. Det i 2 § b) omförmälda arvodet synes lämpligen kunna redovisas genom stämpelbeläggning vid vederbörligt ärende i det utdrag av dagboken över utsökningsmål, som skall insändas till överexekutor. Det skulle följaktligen ankomma på länsstyrelsen att vid den föreskrivna granskningen av dagboksutdragen jämväl öva. kontroll däröver, att nu ifrågavarande arvode behörigen kommer statsverket till godo. Beträffande redovisningen aV övriga statsverket enligt författningsutkastet tillfallande arvoden torde riksräkenskapsverket böra meddela erforderliga föreskrifter. Vad angår rätt för vederbörande myndighet eller befattningshavare i stad att åtnjuta här ifrågavarande arvoden, ifrågasätter kommittén ingen ändring i nu gällande bestämmelser. Föreskrift härom är intagen under b) av förevarande paragraf. 5 §. I 5 § hava sammanförts de föreskrifter, som äro avsedda att reglera förrättningsmans ersättning för resa, som han nödgas företaga för förrättnings verkställande. Kommittén har ansett, att förrättningsman å landet bör äga vid förrättningsresa åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet. Dylik ersättning skulle sålunda enligt 5 § a) utgå vid resa för sådan förrättning, som avses i 1 § a) samt 2 § b) och d ) . Då vittne ävensom förrättningsman, som verkställer delgivning, skulle på sätt i 3 § stadgas äga uppbära särskilt arvode för förrättningen, bör givetvis sådan förrättningsman icke uppbära traktamentsersättning utan allenast resekostnadsersättning. I betraktande av att tilläggsbestämmelserna till resereglementet icke lämna tillräcklig ledning för bestämmande av reseklass för samtliga de förrättningsmän, som här kunna komma i fråga, och då i allt fall resekostnadsersättningen vid de i 3 § avsedda förrättningarna icke synes böra utgå enligt högre reseklass än den i resereglementet stadgade lägsta, har detta uttryckligen angivits i utkastet. Av skäl, som ovan anförts, har kommittén ansett sig i detta sammanhang sakna anledning att påyrka någon ändring i den uti 1878 års förordning stadgade rätten för städernas förrättningsmän och vittnen att vid resa, som i an-

287 ledning av förrättning företages utom stadens planlagda område, åtnjuta ersättning för skjuts efter en häst. Under b) av förevarande paragraf har sålunda upptagits en bestämmelse av nu angivna innehåll. Föreskriften under c) är i allt väsentligt hämtad från 5 §, första stycket, av nyssberörda förordning. 6 §. Till nedbringande av vittneskostnaderna hade, såsom förut är nämnt, justitieombudsmannen i sin skrivelse den 11 december 1925 ifrågasatt meddelande av vissa bestämmelser. I utlåtanden över berörda skrivelse har justitieombudsmannens förslag tillstyrkts av en del myndigheter men avstyrkts av andra. E t t par länsstyrelser hava emellertid ifrågasatt införande av en allmän föreskrift, att resekostnadsersättningen till vittne icke må utgå med högre belopp än som skulle hava betingats, om i förrättningsorten boende fjärdings- eller polisman anlitats. I anslutning härtill har kommittén — som insett de svårigheter, som kunna uppkomma för vederbörande utmätningsman att, därest alltför snäva bestämmelser i förevarande hänseende meddelas, anskaffa för förrättningarna erforderliga vittnen —• föreslagit en föreskrift av innehåll, att såsom vittne i regel skall anlitas närmast boende polis- eller fjärdingsman samt att, därest annan person anlitats, den vittnet tillkommande ersättningen — såväl resekostnadsersättning som ersättning för själva förrättningen — icke må överstiga vad närmaste polis- eller fjärdingsmans närvaro skulle betingat. 7—s §§. Bestämmelserna i 7 och 8 §§ hava oförändrat upptagits från 6 resp. 7 § i 1878 års förordning allenast med den ändring beträffande 8 §, att landsfiskal, som har att å tjänstens vägnar översända medel till fordringsägare i utsökningsärenden, icke ansetts böra äga tillgodoräkna sig den eljest utmätningsman tillkommande ersättningen av 75 öre. 9 §. Slutligen har en förklaring ansetts erforderlig beträffande det i utkastet införda begreppet »tjänsteman vid föderiförvaltningarna». Enligt 9 § skulle därmed förstås landsfogde och landsfiskal, liksom även extra ordinarie tjänsteman, som enligt landsfiskalsinstruktionen kan anställas å landsfiskalskontor.

Utkast till kungörelse angående kostnad för förrättning i utsöknings- m. fl. mål samt för delgivning. 1§. a) Då auktion förrättas å utmätt fastighet på landet och i stad, där länsstyrelse är överexekutor, skall, utom avgift för protokollet därvid och salubrevet, i arvode för auktions förrättningen och köpeskillingens fördelning samt all annan åtgärd, av köpeskillingen betalas: då den icke överstiger 1 500 kronor, en och en halv procent, och då den går däröver, för överskjutande beloppet

288 från 1 500 till och med 7 500 kronor en procent samt från 7 500 kronor och allt vidare en halv procent; dock att arvodet ej i något fall må överstiga 500 kronor och, där resa för förrättningen erfordras, ej heller understiga ett belopp, motsvarande förrättningsmannens resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet. b) För auktion å fast egendom i annan stad, än i a) sägs, samt för fördelning av köpeskilling därför utgår arvode enligt hittills gällande grunder. Då auktion av överexekutor förrättas å utmätt järnväg, vara förordningen den 15 oktober 1880 äger tillämpning, må det för försäljning av utmätt fast egendom medgivna arvodet ej utgå med högre belopp än 500 kronor. 2 §. a) För utmätning, försäljning av utmätt lös egendom, kvarstad, vräkning eller annan förrättning eller handräckning, som i utsökningslagen avses, samt för handräckning enligt lagen om avbetalningsköp ävensom vid värdering i andra fall än vid utmätning eller handräckning enligt lagen om avbetalningsköp, så ock för besiktning erlägges, då utmätningsmannen ej är tjänsteman vid fögderiförvaltningarna, ett arvode av 2 kronor för varje förrättning. b) Då utmätningsman, som är tjänsteman vid fögderiförvaltningarna, verkställer förrättning, som i a) sägs, utgår likaledes ett arvode av 2 kronor för varje förrättning. Erfordras resa för förrättningen, utgår ej arvode utan ett belopp, motsvarande utmätningsmannens resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet. c) Har för försäljning av utmätt lös egendom auktionsverk i stad av utmätningsmannen anlitats, må ej annan ersättning för försäljningen utgå än den avgift till auktionsverket, som för varje stad kan vara stadgad. d) För försäljning av och fördelning av köpeskilling för utmätt fartyg av sådan storlek, som omförmäles i 94 § utsökningslagen, erlägges ur köpeskillingen ett arvode, som beräknas till en procent å köpeskillingen, där denna ej överstiger 10 000 kronor; är köpeskillingen högre, skall arvodet utgå med en procent å 10 000 kronor och en halv procent å återstoden, men må icke i något fall överstiga 500 kronor och må å landet, då resa erfordras, ej understiga ett belopp, motsvarande förrättningsmannens resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet. 3 §. a) Vittne, vilket biträder vid förrättning, erhåller för varje förrättning 2 kronor, med 1 kronas förhöjning för varje timme utöver en, som för förrättningen åtgår; dock med iakttagande, att sådant arvode icke må överskrida ett belopp, motsvarande traktamentsersättning i lägsta traktamentsklass enligt allmänna resereglementet. b) För delgivning av stämning, domstols, myndighets eller tjänstemans beslut eller kallelse eller annan handling jämte bevis om delgivningen erlägges

289 till den eller till envar av dem, som verkställa delgivningen, för varje person, som av handlingen undfår del, arvode enligt under a) stadgade grunder.

4§. a) Arvode, som enligt bestämmelserna i 1 och 2 §§ utgår för förrättning, verkställd av tjänsteman hos länsstyrelse eller vid fögderiförvaltningarna, skall, i den mån detsamma ej erfordras för bestridande av resekostnads- och traktamentsersättning enligt 5 § a ) , redovisas till statsverket. 1 2 § b) omförmält arvode skall redovisas genom stämpelbeläggning vid vederbörligt ärende i det utdrag av dagboken över utsökningsmål, som jämlikt 9 § utsökningslagen skall insändas till överexekutor. I övrigt äger riksräkenskapsverket utfärda de närmare föreskrifter, som må vara erforderliga för redovisande av de statsverket enligt denna kungörelse tillkommande medlen. b) Arvode för sådan i 1 och 2 §§ avsedd förrättning, som verkställes av annan förrättningsman än tjänsteman hos länsstyrelse eller vid fögderiförvaltningarna, tillfaller myndighet eller tjänsteman, som enligt hittills gällande bestämmelser därav varit i åtnjutande. 5 §. a) Erfordras resa för verkställande av förrättning, som avses i 1 § a) samt i _ § b) och d), äger förrättningsmannen åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet. Till vittne, som omförmäles i 3 § a), ävensom till förrättningsman, som avses i 3 § b), utgår vid resa, som företages i anledning av förrättning, resekostnadsersättning enligt lägsta reseklass i allmänna resereglementet. b) Därest i stad, där tjänsteman vid fögderiförvaltningarna ej är utmätningsman, resa företages utom stadens planlagda område för verkställande av förrättning, äro förrättningsman och vittne berättigade till resekostnadsersättning vardera för skjuts efter en häst. c) Där flera förrättningar verkställas under samma resa eller på samma dag, skall resekostnadsersättning och i förekommande fall traktamentsersättning ävensom vittnesarvode fördelas mellan samtliga förrättningarna i förhållande till förrättningsställenas avstånd från förrättningsmannens och vittnets hemvist.

6§. Såsom vittne skall i regel användas närmast boende polis- eller fjärdingsman. Har annan person anlitats, må i sådant fall resekostnadsersättning och arvode till vittnet icke överstiga, vad närmaste polis- eller fjärdingsmans närvaro betingat, för så vitt denne icke haft förfall. 7 §•

Angående utmätningsmans rätt till expeditionslösen gälle, vad därom särskilt är stadgat,

290 8§. Då, jämlikt 15 § i kungörelsen om landsfiskals och stadsfogdes dagbok i utsökningsmål samt angående vad vid utsökningslagens tillämpning i vissa andra fall skall iakttagas, penningar till fordringsägare med posten översändas, må av utmätningsman såsom ersättning därför beräknas 75 öre. Tjänsteman vid fögderiförvaltningarna, vilken skall å tjänstens vägnar översända sådana medel, äger icke uttaga ersättning, varom nu är fråga.

Med tjänsteman vid fögderiförvaltningarna avses i denna kungörelse landsfogde och landsfiskal ävensom extra ordinarie tjänsteman, som enligt instruktionen för landsfiskalerna må vara anställd å landsfiskalskontor. Övergångsbestämmelse. I fråga om auktion eller försäljning, som ägt rum före denna kungörelses ikraftträdande, skola hittills gällande bestämmelser äga tillämpning, även om redovisning eller fördelning av försäljningsmedlen sker efter ikraftträdandet. Såsom förut är nämnt (sid. 7), äger landsfiskal enligt 3 § 1 mom. av kunKungörelsen den 26 juni görelsen den 26 juni 1925 (nr 342) angående ersättning åt befattningshavare 1925 ang. vissa er- vid polis- och åklagarväsendet för vissa av deras verksamhet föranledda utsättningar gifter m. m. åtnjuta resekostnadsersättning enligt allmänna resereglementet Ull befattningshavare vid tjänsteresa i vissa uti sagda moment närmare angivna polis- och andra vid polis- ärenden. Det har emellertid för kommittén framhållits, att de i 4 § i alloch åklagarväsendet. männa resereglementet givna bestämmelserna om reseersättnings begränsande i många fall medfört en oskälig tidsspillan för landsfiskalerna, i det att resa till ett förrättningsställe, vilken med taxeautomobil kunnat företagas på några timmar, på grund av skyldigheten att begagna sig av den väg och det färdsätt, som medfört minsta resekostnad, kunnat exempelvis genom inväntandet av en viss tåglägenhet fördröjas över en hel dag eller längre till förfång för hans övriga tjänsteverksamhet. Kommittén, som med hänsyn till landsfiskalernas många förrättningar ute i distrikten funnit det anmärkta förhållandet värt beaktande, har visserligen ansett sig icke böra ifrågasätta meddelande av särskilda föreskrifter härutinnan men finner sig dock böra framhålla, att en förklaring är önskvärd i sådan riktning, att landsfiskal må, därest avsevärd tidsspillan skulle uppstå med begagnande av billigaste färdsättet och våglängden till förrättningsstället understiger 5 mil, äga beräkna resekostnadsersättning för användande av automobil antingen för färd till eller från förrättningsstället eller, om annat färdsätt icke utan avsevärd tidsutdräkt kan för någondera färden begagnas, för hela resan. Med uttrycket avsevärd tidsutdräkt åsyftar kommittén, att resan med billigaste färdsätt skulle taga i anspråk minst lika antal timmar som avståndet utgör mil till förrättningsstället.

291 Enligt uttrycklig föreskrift i nyssberörda moment må landsfiskal icke komma i åtnjutande av traktamentsersättning vid tjänsteresor, varom här är fråga. Dylik förmån har tidigare tillkommit här ifrågavarande befattningshavare. I förordningen den 17 juni 1904 (nr 34) stadgades sålunda bland annat, att då länsman (landsfiskal) företoge tjänsteresa för verkställande av undersökning, varom förmäles i 16 § 1 mom. av förordningen den 16 februari 1864 om nya strafflagens införande, för efterspanande och gripande av brottslingar, för annan undersökning eller utredning med anledning av sådan överträdelse av lag och allmänna stadganden, som utgjorde föremål för allmän åklagares beivran, eller för lösdrivares anhållande, ersättning därför skulle utgå av statsmedel enligt gällande resereglemente, dock att dagtraktamente finge beräknas endast för helt eller delvis till resa använd dag. Ersättningen skulle beräknas från länsmannens (landsfiskalens) hemvist eller, om han i tjänsteärende uppehölle sig på annat ställe inom tjänstgöringsdistriktet, från detta senare ställe; och skulle ersättningen ej utgå, med mindre våglängden från den ort, varifrån resan företoges, till bestämmelseorten utgjorde 3 kilometer. I den nya författning i ämnet, som sedermera utfärdades den 31 december 1908 (nr 166), bibehölls den från resereglementet avvikande bestämmelsen om 3 kilometer såsom minsta våglängd för reseersättnings åtnjutande, men upptogos däremot icke bestämmelser om dagtraktamente vid resor i polisärenden. I 1 § 1 mom. stadgades uttryckligen, att dagtraktamente icke finge beräknas varken under resa eller under förrättning. Såsom nyss är nämnt, har föreskrift om förbud för landsfiskal att tillgodoräkna traktamentsersättning vid resor i polis- och vissa andra ärenden upptagits jämväl i kungörelsen den 26 juni 1925. De landsfiskalerna tillkommande extra inkomsterna i tjänsten torde hittills få ansetts hava berett dessa tjänstemän viss kompensation för de utgifter under förrättningsresor, som traktamentsersättningen är avsedd att täcka. De tidigare gällande förmånligare föreskrifterna rörande resekostnadsersättning vid resor i statens ärenden torde också i vissa fall hava lämnat medel till övers för dylika utgifter. Därest emellertid kommitténs förslag i fråga om begränsning av sportelsystemet vid fögderiförvaltningarna vinner godkännande, synes det kommittén knappast vara med billigheten överensstämmande, att dessa befattningshavare i fortsättningen skola undantagas från rätt till traktamentsersättning vid resor i tjänsten. Kommittén håller fördenskull före, att i 2 mom. av berörda kungörelse den 26 juni 1925 böra intagas föreskrifter om rätt för landsfiskal att vid de tjänsteresor, som i kungörelsen omförmälas, åtnjuta dylik ersättning. Emellertid vill kommittén härvid erinra, att för vissa grupper av tjänstemän, vilka hava att ofta företaga resor i tjänsten, utfärdats särskilda inskränkande bestämmelser rörande traktamentsersättningens beräknande — s. k. besparingsreglementen — i ändamål att därigenom begränsa statsverkets kostnader för förrättningar i statens ärenden. Dylika besparingsreglementen tillämpas sålunda för vissa befattningshavargrupper vid kommunikationsverken, för viss personal vid sjökarteverket, tullverket, domänverket, lotsverket o. s. v.

292 I betraktande av att landsfiskalernas resor till den långt övervägande delen falla inom det egna distriktet och ofta äro av kort varaktighet, har kommittén ansett det motiverat, att den i resereglementet stadgade traktamentsersättningen i viss omfattning beskäres. De bestämmelser, kommittén upptagit i 3 § 2 mom. av nedanstående utkast till ändring av ifrågavarande kungörelse, ansluta sig närmast till de för distriktstjänstemän vid statens järnvägar i motsvarande hänseende gällande föreskrifterna. Enligt författningsutkastet skulle helt traktamente för dag enligt allmänna resereglementet utgå. allenast för det fall, att frånvaron varat mer än 12 timmar. För dag, under vilken frånvaron omfattat högst 12 men mer än 6 timmar, skulle traktamentet utgå med hälften av det i allmänna resereglementet stadgade beloppet. Varade resa och förrättning 6 timmar eller mindre, skulle dagtraktamente överhuvudtaget icke utgå, I detta sammanhang torde kommittén få framhålla, att den i nuvarande 3 § 2 mom. intagna, från äldre författningar hämtade bestämmelsen om en minsta färd av 3 kilometer såsom villkor för rätt till erhållande av resekostnadsersättning bör utgå, såsom utgörande ett enligt kommitténs mening icke motiverat undantag från det i allmänna resereglementet, 5 §, intagna stadgandet, att resekostnadsersättning icke utgår för färd, som ej överstiger 1 kilometer. Genom inordnande av de utav kommittén föreslagna extra ordinarie landsfiskalerna och extra ordinarie kontorsbiträdena under avlöningsreglementet för extra ordinarie och extra tjänstemän skulle jämlikt 31 § av sagda reglemente i fråga om ersättning till dessa befattningshavare för tjänsteresa gälla, vad som för ordinarie tjänsteman i motsvarande lönegrader stadgats. I konsekvens härmed synes det böra genom ett nytt moment till 3 § av förevarande kungörelse föreskrivas, att bestämmelserna i 1—3 mom. av denna paragraf skola i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande extra ordinarie tjänsteman, tillhörande fögderiförvaltningarna. Enär extra ordinarie tjänsteman vid fögderiförvaltningarna enligt kommitténs mening bör jämställas med landsfogde och landsfiskal i fråga om rätt till ersättning för erlagda avgifter för telefonsamtal och telegram i tjänsteärende, hava bestämmelserna i 8 § kompletterats i detta syfte. De av kommittén utarbetade ändringsföreskrifterna framgå av följande

Utkast till kungörelse om ändrad lydelse av 3 och 8 §§ i kungörelsen den 2 6 juni 1925 (nr 342) angående ersättning åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet för vissa av deras verksamhet föranledda utgifter m. m. § 3. 1 mom. Då landsfiskal företager tjänsteresa 1) efter länsstyrelsens rörande mantalsskrivning; utgår resekostnadsersättning av statsmedel enligt allmänna resereglementet.

293 2 mom. Under sådan tjänsteresa och därmed sammanhängande förrättning, som i 1 mom. sägs, utgår jämväl traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet; dock att helt traktamente för dag må beräknas allenast för det fall, att frånvaron från bostads- eller tjänstgöringsorten varat mer än 12 timmar. För dag, under vilken frånvaron omfattat högst 12 men mer än 6 timmar, utgår traktamente med hälften av det i allmänna resereglementet stadgade beloppet. För dag, varunder frånvaron omfattat högst 6 timmar, må traktamente icke beräknas. 3 mom. För särskild av statsmedel. 4 mom. Vad i 1—3 mom. stadgas i fråga om resekostnads- och traktamentsersättning m. m. till landsfiskal under tjänsteresa och därmed sammanhängande förrättning skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande extra ordinarie tjänsteman, tillhörande fögderiförvaltningarna.

Har landsfogde, landsfiskal, extra ordinarie tjänsteman, som avses i 3 § 4 mom., eller polisman, som omförmäles i 5 § andra stycket, haft särskild utgift för telefonsamtal eller telegram i tjänsteärende, eller har annan polisman vid tjänstgöring eller under resa, som avses i 4 § eller 5 § första stycket, haft dylik utgift, är befattningshavaren berättigad att av statsmedel åtnjuta ersättning för vad han visar sig därför hava utgivit. Därest kungörelse utfärdas i huvudsaklig överensstämmelse med förestående utkast, torde kungörelsen den 17 september 1851 angående ersättning till länsmän^och nämndemän i de fall, då flera härader hava gemensam tingstad i brottmål, böra upphöra att gälla, i vad densamma avser ersättning till landsfiskaler. Kommittén har ansett, att en konsekvens av kommitténs förslag i fråga om Kungörelsen traktamentsersättning till landsfiskal vid polis- och vissa andra resor bör den 22 seP~ vara, att traktamentsersättning får utgå till sådan tjänsteman jämväl vid de ^n^klft" resor och förrättningar, som avses i kungörelsen den 22 september 1899 an- nad.sersättgående kostnadsersättning till landsstats- och ecklesiastika tjänstemän för en ländVtatsdel resor inom tjänstgöringsdistrikten. Enligt 2 § av nämnda kungörelse och eck!.esiaäger befattningshavare icke åtnjuta dagtraktamente vid resa och förrättning, mån förTssä re80r som i kungörelsen avses. Kommittén har upprättat nedanstående utkast till ändring av 2 § i nämnda kungörelse. Förmån av traktamentsersättning bör visserligen enligt kommitténs mening tillkomma jämväl andra i kungörelsen avsedda befattningshavare än landsfiskal, men det torde icke ankomma på kommittén att därom framlägga förslag.

294 Utkast till kungörelse om ändrad lydelse av 2 § i kungörelsen den 22 september 1 8 9 9 (nr 68) angående kostnadsersättning till landsstats- och ecklesiastika tjänstemän för en del resor inom tjänstgöringsdistrikten.

Den vederbörande enligt 1 § tillagda reseersättningen utgår efter den reseklass i allmänna resereglementet, vartill varje särskild tjänsteman är att hänföra. Landsfiskal må under resa och därmed sammanhängande förrättning jämväl åtnjuta traktamentsersättning; dock att traktamente för dag skall beräknas på sätt stadgas i 3 § 2 mom. av kungörelsen den 26 juni 1925 angående ersättning åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet för vissa av deras verksamhet föranledda utgifter m. m. Beträffande annan i 1 § avsedd tjänsteman må traktamentsersättning varken under resa eller förrättning beräknas. Slutligen torde kommittén få framhålla, att därest kommitténs i det föreKungörelsen den 7 novem-gående framlagda utkast till kungörelse angående kostnad för utsökningsber 1895 ang. ersättning till och andra mål samt för delgivning skulle i allt väsentligt vinna godkännande förrättningsmän vid vissa och sålunda förut omförmälda förordning den 12 juli 1878 träda ur kraft, ekonomiska kungörelsen den 7 november 1895 (nr 97) angående ersättning till förrättbesiktningar.

ningsmän vid ekonomiska besiktningar å kyrkoherdeboställen, kapellans- och klockarebord samt prästestomhemman bör så ändras, att ersättningen för där avsedda resor och förrättningar kommer att utgå enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet.

VI. Kostnadsberäkning och statförslag. Stat förslag.

I riksstaten för budgetåret 1931/1932 äro för avlönande av landsfogdar, lappfogdar och deras biträden samt landsfiskaler uppförda dels följande ordinarie anslag: fögderiförvaltningarna, förslagsanslag vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna, förslagsanslag

Kr. 2 350 000 » 290 000

dels och följande extra anslag: ortstillägg till landsfogden i Göteborgs och Bohus län ersättning åt lappfogdar m. m., förslagsanslag

Kr. »

. . .

200 130 000

Från förstnämnda anslag utgå för närvarande avlöning till landsfogdar, häradsskrivare och landsfiskaler. Av ett inordnande av landsfogdar och landsfiskaler under allmänna avlöningsreglementet skulle följa, att löneförhöjningar (ålderstillägg) till dessa

295 tjänstemän icke längre skola belasta V huvudtitelns allmänna anslag till ålderstillägg, utan i stället utgå från anslaget till fögderiförvaltningarna, vilket anslag bör bibehålla sin karaktär av förslagsanslag. Under samma anslag böra vidare inrymmas kostnaderna för vikariatsersättningar, varför det nu i riksstaten för sådant ändamål uppförda anslaget bör uteslutas ur densamma. Från anslaget till fögderiförvaltningarna böra vidare bestridas, såsom hittills, kostnaderna för förvaltningsbidrag samt därutöver avlöningar till ickeordinarie befattningshavare vid fögderiförvaltningarna. Beträffande beräkningen av det ordinarie förslagsanslaget till fögderiförvaltningarna torde till en början böra uppmärksammas, att — på grund av kungl. brevet den 5 december 1924 angående tillsättande av ledigbliven landsfiskalstjänst allenast på förordnande — enligt tillgängligt uppgiftsmaterial 138 av rikets 489 ordinarie landsfiskalstjänster icke äro besatta med ordinarie innehavare. Då genomsnittliga antalet från tjänsten avgångna ordinarie landsfiskaler under åren 1925—1930 utgjort omkring 23 för år, skulle under förutsättning att ovan nämnda brev den 5 december 1924 alltjämt tillämpas antalet ordinarie landsfiskaler den 1 juli 1932 eller den tidpunkt, då kommitténs, löneregleringsförslag torde kunna träda i kraft, beräknas hava nedgått till omkring 320. Då antalet distrikt skulle vid ett genomförande av kommitténs omregleringsförslag bliva 421, har man sålunda att utgå från att omregleringsförslaget skall kunna fullt genomföras i omedelbart samband med löneregleringen. För budgetåret 1932/1933 har man alltså att räkna med 421 ordinarie landsfiskaler. Härtill komma 24 landsfogdar och 4 lappfogdar. Enligt kommitténs förslag skulle dessa befattningshavare hänföras till följande lönegrader:, landsfogdarna till 27 lönegraden, lappfogdarna till 22 lönegraden och landsfiskalerna till 21 lönegraden. Så vitt nu kan förutses, skulle befattningshavarna komma att placeras i dyrortsgrupp på följande sätt, nämligen landsfogdar lappfogdar landsfiskaler

I-ort

Il-ort

III-ort

IV-ort

V-ort

— — 178

5 — 144

7 2 24

2 2" 8

67 Med beräkning av kostnaderna för avlöningar efter näst högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad och ortsgrupp uti den i kommitténs förslag till allmänt avlöningsreglemente intagna löneplanen skulle desamma i avrundade tal för landsfogdarna uppgå till 271 600 kr., för lappfogdarna till 36 600 kr., och för landsfiskalerna till 3 088 300 kr. eller tillhopa 3 396 500 kr. ökas denna summa med avlöningar till häradsskrivare, för vilka nu icke ifrågasattes någon lönereglering — enligt stat uppgå dessa avlöningar till 432 250 kr. — skulle avlöningarna till ordinarie tjänstemän vid fögderiförvaltningarna uppgå i avrundat tal till 3 829 000 kr. Kostnaderna till vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna, för vilket ändamål nu är såsom särskilt riksstatsanslag uppfört ett belopp av 290 000' kr., torde med hänsyn till att nuvarande vikariats- och semesterbestäm-

296 melser för befattningshavarna skulle komma att avlösas av allmänna avlöningsreglementets föreskrifter i sådant hänseende, böra höjas till förslagsvis 300 000 kr. Förvaltningsbidraget till landsfiskalerna skulle enligt ovan (sid. 70) angivna beräkning uppgå till 445 000 kr. Härtill kommer oförändrat förvaltningsbidrag till häradsskrivarna med 137 650 kr. och till lappfogdarna med förslagsvis 3 000 kr., eller tillhopa i avrundat tal 586 000 kr. Till avlönande av extra ordinarie tjänstemän ävensom till anslag för skrivbiträden bör, såsom i det föregående (sid. 63) angivits, beräknas en kostnad av 1 085 000 kr. Med någon höjning av denna summa för bestridande av kostnader för biträdeshjälp åt lappfogdarna, förslagsvis med 5 000 kr., skulle kostnaderna för icke-ordinarie personal inom fögderiförvaltningarna böra beräknas till 1 090 000 kr. Det ordinarie förslagsanslaget till fögderiförvaltningarna torde alltså böra beräknas till ett totalbelopp av 5 805 000 kr. (3 829 000 kr. + 300 000 kr. + 586 000 kr. + 1090 000 kr.) Då anslaget till fögderiförvaltningarna för närvarande är upptaget till 2 350 000 kr., skulle alltså en ökning av det ordinarie förslagsanslaget till fögderiförvaltningarna med 3 455 000 kr. bliva erforderlig. Denna ökning motväges dock i väsentlig mån av minskning å andra anslag, såsom nedan närmare skall visas. I enlighet med det anförda bör staten för befattningshavare vid fögderiförvaltningarna erhålla följande uppställning:

Stat. avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis förvaltningsbidrag, förslagsvis • extra ordinarie tjänstemän m. m., förslagsvis

Kr. 4 129 000 » 586 000 » 1 090 000 Kr. 5 805 000

Kommitténs förslag skulle föranleda ökning även av ett annat riksstatsanslag. Medgivande åt landsfiskal av rätt att i viss utsträckning åtnjuta traktamentsersättning vid polis- och vissa andra resor skulle nämligen påkalla höjning av det å femte huvudtiteln under polisväsendet uppförda extra förslagsanslaget »Vissa ersättningar åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet», från vilket anslag bestridas kostnaderna för reseersättningar och övrig i kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 342) stadgad gottgörelse åt, bland andra, landsfogdar och landsfiskaler. Det är givetvis vanskligt att nu ingå på en närmare beräkning av ifrågavarande höjning, men kommittén har trott sig kunna räkna med ett belopp av 200 000 kr. Emellertid vill kommittén erinra, hurusom i riksstaten för budgetåret 1931/ 1932 resekostnaderna för åtskilliga befattningshavargrupper utbrutits från huvudtitlarnas allmänna anslag till rese- och traktamentspenningar, som därvid undergått vederbörlig minskning, samt antingen upptagits såsom nya anslag eller överförts till redan förefintliga anslag för respektive förvaltningsgrenar.

297 Så har exempelvis skett beträffande reseersättningarna till landshövdingar och tjänstemän vid länsstyrelserna, i det att å riksstaten under överståthållarämbetet och landsstaten uppförts ett nytt ordinarie förslagsanslag för detta ändamål. Likaledes har reseersättningarna till lappfogdarna och vissa andra inom lappväsendet verksamma personer inräknats i det extra anslaget »Ersättningar till lappfogdar m. m.», som i anledning härav i riksstaten för innevarande budgetår upptagits med förhöjt belopp. Syftet med denna anordning är — såsom framgår av chefens för finansdepartementet, uttalande i 1931 års statsverksproposition (Utgifterna. För flera huvudtitlar gemensamma frågor, sid. 5) — att kostnaderna för tjänsteresor vid en viss förvaltningsgren, där ett särskilt riksstatsanslag för ändamålet upptages, skall omedelbart komma till synes i budgetredovisningen eller eljest framträda vid redovisningen av vederbörande verks anslag. I anslutning till denna tankegång har kommittén ansett lämpligt, att i samband med den omläggning av statberäkningen vid fögderiförvaltningarna, som kommittén ovan föreslagit, reseersättningarna till landsfogdar och landsfiskaler ävensom de övriga ersättningar, som jämlikt kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 342) tillkomma nu nämnda befattningshavare, utbrytas ur anslaget till vissa ersättningar åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet och uppföras såsom särskilt anslag under överståthållarämbetet och landsstaten. En dylik åtgärd skulle enligt kommitténs mening medföra ökad överskådlighet över de statsverkets utgifter, varom här är fråga. Av ovan omförmälda anslag till vissa ersättningar åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet, för budgetåret 1931/1932 upptaget till 950 000 kr., torde ett belopp av 850 000 kr. kunna anses motsvara det beräkneliga medelsbehovet för beredande åt landsfogdar och landsfiskaler av reseersättningar och övrig gottgörelse enligt meranämnda kungörelse. Det ifrågasatta nya anslaget bör följaktligen i första hand täcka detta kostnadsbelopp. Härtill komma traktamentsersättningar till landsfiskaler, ovan beräknade till ett belopp av 200 000 kr. Slutligen torde i och med det att lappfogdarna såsom ordinarie befattningshavare uppföras å fögderiförvaltningarnas stat jämväl reseersättningarna till lappfogdarna och deras biträden samt ersättning till de förra för telefonabonnemang, förslagsvis beräknade till ett sammanlagt belopp av 25 000 kr., böra utgå från det nya anslaget. I enlighet härmed torde detta anslag, som synes böra erhålla karaktären av ordinarie förslagsanslag och lämpligen erhålla benämningen »Reseersättningar m. m. till befattningshavare vid fögderiförvaltningarna», böra upptagas till ett belopp av 1 075 000 kr. Utbrytningen ur vederbörande anslag av reseersättningar m. m. till landsfogdar och landsfiskaler skulle föranleda en nedsättning av det nuvarande anslaget till vissa ersättningar åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet till 100 000 kr. Samtidigt synes detta anslag böra erhålla den förändrade beteckningen »Reseersättningar m. m. till befattningshavare vid polisväsendet». Därjämte torde med hänsyn därtill, att avlöningar, förvaltningsbidrag och reseersättningar till lappfogdarna ävensom arvoden m. m. till biträden åt lappfogdarna skulle utgå från ordinarie anslag under landsstaten, det nu å riksstaten -0

-311850

298 uppförda extra förslagsanslaget »Ersättning åt lappfogdar m. m.», för budgetåret 1931/1932 upptaget till 130 000 kr., böra under den ändrade benämningen »Ersättning till vissa ordningsmän bland lapparna m. m.» uppföras med ett till 75 000 kr. nedsatt belopp. Den sålunda ifrågasatta anordningen förutsätter viss ändring av bestämmelserna i 9 § av kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 342). I detta sammanhang torde kommittén böra framhålla, att kommittén icke ifrågasätter någon ändring i den nuvarande ordningen beträffande bestridande från vederbörande anslag av kostnaderna för ålderstillägg åt häradsskrivarna ävensom för reseersättningar m. m. åt dessa befattningshavare enligt, bestämmelserna i kungörelsen den 3 juni 1927 (nr 217). Kostnads- Enligt vad ovan anförts, skulle det ordinarie förslagsanslaget till fögderiberäkning. förvaltningarna böra höjas med 3 455 000 kr. Härtill kommer anslaget till reseersättningar m. m. åt befattningshavare vid fögderiförvaltningarna, 1075 000 kr. Tillhopa uppkommer härigenom en anslagsökning av 4 530 000 kr. Mot denna ökning svara följande besparingar å andra under V huvudtiteln uppförda anslag: anslaget till vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna (utgår) Kr. 290000 anslaget till ortstillägg till landsfogden i Göteborgs och Bohus 20 län (utgår) » ° å anslaget till ersättning åt lappfogdar m. m » 55 000 å anslaget till polisväsendet i riket •• » 235 000 å anslaget till vissa ersättningar åt befattningshavare vid polisoch åklagarväsendet » 850 000 å anslaget till ålderstillägg •• •• » 280 000 å anslaget till tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen » 39o 000 915 00 å anslaget till dyrtidstillägg • » ° Kr. 3 020 200 Den verkliga anslagsökningen skulle sålunda utgöra i avrundad summa 1 510 000 kr. (4 530 000 kr.—3 020 200 k r . ) . Vid förestående beräkningar har hänsyn icke tagits till de medel, som skulle tillfalla statsverket genom indragning av vissa sportler. Vad först angår de statsverket tillfallande indrivningsavgifterna å utskylder, har i det föregående (sid. 227) anförts, att dessa skulle, med tillämpning av kommitténs förslag beträffande indrivningsavgifters beskärande för landsfiskalerna, för år 1930 hava belupit sig till 201 000 kr. I fråga om statsverkets blivande inkomst från övriga till indragning föreslagna sportler saknar kommittén tillförlitlig grund för beräkningen. Kommittén har emellertid trott sig kunna beräkna nu ifrågavarande inkomst till minst 250 000 kr. Den ovan beräknade årliga kostnadsökningen för statsverket av 1510 000 kr. bör följaktligen minskas

299 med omkring 450 000 kr., vadan statsverkets ökade utgifter i anledning av löneregleringen i verkligheten skulle stanna vid omkring 1 060 000 kr. Nyssnämnda inkomst av 450 000 kr. skulle till en del tillföras statsverket i form av stämpelmedel och följaktligen i riksstaten redovisas under inkomstposten »Stämpelmedel». Återstoden torde i riksstaten böra upptagas under inkomsttiteln »Diverse inkomster». Hänsyn härtill bör alltså tagas vid blivande beräkningar av statsverkets inkomster. Ej heller har vid ovanstående kostnadsberäkningar hänsyn tagits till den engångsutgift, som uppkommer genom den ifrågasatta övergången till efterskottsbetalning av lönerna. Denna engångsutgift kommer givetvis att belasta riksstaten för det budgetår, då löneregleringen träder i kraft.

VII. Hemställan. Under åberopande av vad i detta betänkande blivit anfört får 1928 års lönekommitté — som i betänkande den 21 juli 1930 hemställt, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen godkänna det vid sistnämnda betänkande fogade förslaget till allmänt avlöningsreglemente jämte tilläggsbestämmelser för ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen — nu hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen dels besluta, att allmänna avlöningsreglementet skall från och med den 1 juli 1932 äga tillämpning å landsfogdar, lappfogdar och landsfiskaler och att i sammanhang därmed de sportler, som hittills tillkommit landsfogdar och landsfiskaler, skola med de av kommittén i betänkandet angivna undantagen indragas till statsverket; dels besluta, att uti den till samma avlöningsreglemente hörande tjänsteförteckningen skall under femte huvudtiteln införas följande: Verk och befattningar

Lönegrad

Femte huvudtiteln. Landsstaten. Länsstyrelserna.

Fögderiförvaltningarna. Landsfogde Lappfogde Landsfiskal

27 22 21

300 dels bestämma antalet av dessa befattningshavare på följande sätt: Landsfogdar Lappfogdar Landsfiskaler

24 4

• • 4L1

dels godkänna de av kommittén utarbetade förslagen till tilläggsbestämmelser till allmänna avlöningsreglementet och till avlöningsreglementet för extra ordinarie och extra tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen; dels godkänna det av kommittén framlagda förslaget till stat för befattningshavare vid fögderiförvaltningarna; dels besluta, att cle nu till lön åt vissa landsfiskaler anslagna boställen skola till kronan indragas, med bemyndigande tillika för Kungl. Maj:t att därifrån övergångsvis medgiva undantag, där särskilda skäl därtill föreligga; dels besluta, att, där sådan ordinarie tjänsteman vid fögderiförvaltningarna, å vilken allmänna avlöningsreglementet kommer att äga tillämpning, enligt hittills gällande bestämmelser ägt uppbära någon del av avlöningen — såväl i stat upptagen avlöning som tillfällig löneförbättring — i förskott, vid ingången av juli månad 1932 till honom skall på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad tjänstemannen skulle hava i den befattning, han vid utgången av juni månad 1932 innehar, i förskott uppburit för juli månad 1932, därest de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande; dels besluta, att, där sådan ordinarie eller icke-ordinarie befattningshavare, som vid utgången av juni månad 1932 bestrider förordnande å vakanssatt landsfogde- eller landsfiskalstjänst, mot^åtnjutande av samtliga med den lediga tjänsten förenade löneförmåner, med undantag av ett belopp motsvarande vad ordinarie innehavare av tjänsten skulle hava att erlägga såsom avgift för egen pensionering, enligt hittills gällande bestämmelser ägt uppbära någon del av avlöningen i förskott, vid ingången av juli månad 1932 skall, därest han då tillträder ordinarie sådan tjänst, till honom på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad tjänstemannen skulle hava i förskott uppburit för juli månad 1932, om förordnandet då fortvarat och de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna fortfarande ägt tilllämpning; dels medgiva, att Kungl. Maj:t må äga utfärda de övergångsbestämmelser i övrigt, som kunna befinnas erforderliga för befattningshavarnas överförande till den nya lönestaten; dels höja det nuvarande under riksstatens femte huvudtitel upptagna ordinarie förslagsanslaget Fögderiförvaltningarna, nu 2 350 000 kr., med 3 455 000 kr. till 5 805 000 kr.;

301 dels ur riksstaten utesluta det nu under samma huvudtitel uppförda ordinarie förslagsanslaget Vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna, 290 000 kr., ävensom det extra anslaget Ortstillägg till landsfogden i Göteborgs och Bohus län, 200 kr.; dels å femte huvudtiteln under överståthållarämbetet och landsstaten uppföra ett nytt ordinarie förslagsanslag Reseersättningar m. m. till befattningshavare vid fögderiförvaltningarna 1075 000 kr.; dels uppföra det å femte huvudtiteln upptagna extra förslagsanslaget Ersättning åt lappfogdar m. m., nu 130 000 kr., under den förändrade beteckningen Ersättning till vissa ordningsmän bland lapparna m. m. och tillika minska anslagets belopp med 55 000 kr. till 75 000 kr.; dels minska det å samma huvudtitel uppförda extra förslagsanslaget Polisväsendet i riket, nu 2 280 000 kr., med 235 000 kr. till 2 045 000 kr.; dels ock uppföra det å samma huvudtitel upptagna extra förslagsanslaget Vissa ersättningar åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet, nu 950 000 kr., under den ändrade beteckningen Reseersättningar m. m. till befattningshavare vid polisväsendet och tilllika minska anslagets belopp med 850 000 kr. till 100 000 kr. Därjämte får kommittén hemställa, att Kungl. Maj:t måtte dels föranstalta om erforderliga ändringar i vissa lagar och författningar i anslutning till de författningsutkast, som återfinnas under avd. V av betänkandet; dels ock låta verkställa undersökning, i vad mån och på vad sätt en utgallring av obehövliga handlingar ur landsfiskalskontorens arkiv i större omfattning, än vad nu är fallet, lämpligen kan ske (sid. 70). Slutligen får kommittén erinra om vad i det föregående anförts angående önskvärdheten därav, att tryckta blanketter för kommuns begäran om handräckning tillhandahållas (sid. 33) ; att årsboken för Sveriges kommuner i visst hänseende kompletteras (sid. 33); att landsfiskalsdistriktens fördelning på fögderier borttages ur statskalendern och där den eljest kan förekomma (sid. 73—74); samt att särskild instruktion utfärdas för lappfogdarna (sid. 262).

302 Bilaga.

översikt över biträdesuppsättningen i landsfiskalsdistrikten enligt kommitténs förslag m. m. Föreslagen biträdesuppsättning.

Landsfiskalsdistrikt enligt kommitténs förslag till distriktsindelning.

Distriktets namn.

Inv.antal enl. folkmängds- Areal. förhållandena d. Vi 1930. Kvmil.

E. o. E. o. lands- kon- Biträdesfiska- torsbi- anslag. ler. träden. Kr. Antal. Antal.

Stockholms län. Norra Roslags domsaga. Frösåkers Närdinghundra Väddö

13 135 8 244 11571

9.03 6.73 4.68

11204 9 547

7.24 5.10

Långhundra . Ärlinghundra

10 299 11670

6.63 4.7 7

Södra Roslags domsaga. österåkers Gustavsbergs Danderyds Solna

7 164 9 159 28 651 21900

4.2 4 3.91 1.94 0.20

12 675 20 734 6 947

1.44 0.53 2.16

11575 18 499

0.60 4.16

Mellersta Roslags domsaga. Sjuhundra Frötuna

900*

Stockholms läns västra domsaga.

Sollentuna och Färentuna härads domsaga. Sollentuna Spånga . Färentuna

1920 [1 680 S [ 900*; 1920

Södertörns domsaga. Nacka Tumba

1680 En * vid biträdesanslag betyder, att anslagsbeloppet är avsett för anskaffande av tillfällig biträdeshjälp.

303 Landsfiskalsdistrikt enligt kommitténs förslag till distriktsindelning.

Distriktets namn.

Öknebo Sorunda Haninge

Inv.antal enl folkmängdsförhållandena d. Vi 1930.

9 441 9 295 8 394

Föreslagen biträdesuppsättning.

Areal. Kvmil. 4.2 8 3.60 5.66

Antal distrikt: 19.

E. o. E. o. lands- kon- Biträdesfiska- torsbi- anslag. ler. träden. Antal. Antal. Kr. 1 1 1 17

9 000

Uppsala län. Uppsala läns södra domsaga. Håbo Åsunda Vaksala Lagunda Ulleråkers

10 094 10165 9 019 9 033 11415

4.66 5.19 3.91 5.30 5.07

Uppsala läns norra domsaga. Olands Lövsta örbyhus Tierps Älvkarleby

12 332 8 987 11200 11027 9 557

6.90 6.96 6.71 5.85 2.30

Antal distrikt: 10.

1560 1440 1680

6 120

Södermanlands län. Nyköpings

domsaga.

Lunda Nyköpings Vagnhärads Daga

11245 14 315 11531 8 598

6.74 6.44 7.74 5.09

Strängnäs Kjula Eskilstuna

12 364 11486 13126

6.56 5.79 5.99

Oppunda och Villåttinge härads domsaga. Valla Katrineholms Vingåkers Villåttinge

9 596 17 612 12 210 14 701

5.15 5.15 5.25 6.71

Livgedingets

domsaga.

Antal distrikt: 11.

1680 1560 300* 5 100

304 Föreslagen biträdesuppsättning.

Landsfiskalsdistrikt enligt kommitténs förslag till distriktsindelning. Inv.antal enl. folkmängds- Areal. förhållandena d. Vi 1930. Kvmil.

Distriktets namn.

Östergötlands län. Bråbygdens och Finspånga läns domsaga Hällestads Finspångs Bråbo Lösings Vikbolandets Hammarkinds

m. fl. härads

7.48 5.29 9.03 2.73 5.86

10 925 11433

7.07 6.67

11706 14 673 9 803

5.27 6.85 5.16

12 959 9 552 14 764

3.54 4.64 8.15

8 928 10 104 8 791

3.82 1.99 2.63

7 514 10 529 7 559

5.89 8.38 7.81

6 873 7 905 13101 7 749

4.

domsaga.

Skärkinds Valdemarsviks Linköpings

9 644 12 024 12 633 11701 10 322

domsaga.

Linköpings Bankekinds Valkebo Mjölby domsaga. Vifolka Lysings Göstrings Aska, Dals och Bobergs härads domsaga. Bobergs Motala Vadstena Kinda och Ydre härads domsaga. Kinda norra Kinda södra Ydre

. ." Antal distrikt: 19.

Jönköpings län. Norra och Södra Vedbo härads domsaga. Mariannelunds Eksjö Tranås Aneby

5.26 4.41 5.56

E. o. E. o. ! lands- kon- iBiträdesfiska- torsbi- S anslag, ler. träden, i Antal. Antal. Kr.

305 Landsfiskalsdistrikt enligt kommitténs förslag till distriktsindelning.

Föreslagen biträdesuppsättning.

E.. E. o. Inv.antal enl. folkmängds- Areal. lands- kon- Biträdesfiska- torsbiförhållandena ler. träden. d. Vi 1930. Antal Antal. Kvmil.

Distriktets namn.

Tveta, Vista och Mo härads domsaga. Vista Nässjö Jönköpings Mo

7 060 17 432 19 416 6 532

3.08 5.41 3.8 5 9.79

, , ,

14 753 10 088 10 618 10 931 9 839

8.55 8.24 5.97 8.03 7.92

,

6 854 8124 11781

7.06 6.08 6.42

, ,

13123 10 412

6.08 7.92

östra Värends domsaga. Åseda Lenhovda Hovmantorps Älmeboda Tingsryds

10 218 10 882 12 583 11287 11573

8.69 10.33 5.93 7.47 6.97

Mellersta Värends domsaga. Ryds Norrvidinge

12 458 10 781

7.81 7.69

7 500 11084 10142

5.02 5.35 5.67

östbo och Västbo härads domsaga. Värnamo Skillingaryds Gislaveds Långaryds Reftele Västra härads domsaga. Malmbäcks Vrigstads Sävsjö östra härads domsaga. Vetlanda Alseda

Antal distrikt: 18

Kronobergs län.

Västra Värends domsaga. Moheda Alvesta Älmhults

. . . .

306 Föreslagen biträdesuppsättning.

Landsfiskalsdistrikt enligt kommitténs förslag till distriktsindelning.

E. o. E. o. Inv.antal enl. lands- konfolkmängds- Areal. fiska- torsbiförhållandena ler. träden. d. Vi 1930. Kvmil. Antal. Antal.

Distriktets namn.

Sunnerbo härads domsaga. Ljungby Ryssby Markaryds

13 353 10 935 13 764

10.72 9.30 8.04

13 7981 12 0361 11 5501

7 383 8 303 10 619

6.55 4.78 8.90

9 647 8 878 11612

7.44 6.49 8.49

14 524 11415

6.22 7.58

9 506 10 165 9 262 11063

4.42 3.88 5.28 4.00

8 068 10 649 8 619

4.8 0 4.36 4.30

Antal distrikt: 13.

Kalmar län. Norra och södra Tjusts härads domsaga. Ukna Gamleby Hjorteds

9.09¶Sevede och Tunaläns härads domsaga. Södra Vi Hultsfreds Tunaläns Aspelands

och Handbörds härads domsaga.

Målilla Virserums Högsby Norra Möre och Stranda härads domsaga. Oskarshamns Kalmar Södra Möre härads domsaga. Vassmolösa Nybro Vissefjärda Torsås

• .

Ölands domsaga. Åkerbo Borgholms Mörbylånga Antal distrikt: 18. 1

Avser folkmängden den 1 januari 1931.

307 Landsfiskalsdistrikt enligt kommitténs förslag till distriktsindelning.

Distriktets namn.

Föreslagen biträdesuppsättning.

Inv.antal enl. folkmängds- Areal. förhållandena d. Vi 1930. Kvmil.

E. o. E. o. lands- kon- Biträdesfiska- torsbiislaj ler. träden. Antal. Antal. Kr.

Gotlands län. Gotlands norra domsaga. Slite Visby

13 888 10 380

11.40 6.38

10 831 11709

6.71 6.86

600*

Gotlands södra domsaga. Klintehamns Hemse

600 Antal distrikt: 4.

Blekinge län. östra härads domsaga. Kristianopels Lyckeby Augerums

8 060 8 2391 9 4571

2.46 1.55 2.44

300*

9 735 9 953 10 532

2.37 4.84 2.95

300*

11422 10 471

4.27 2.52

600* 300*

9 728 6 959 7 785

4.15 1.35 1.20

300*

Medelstads härads domsaga. Nättraby Tvings Ronneby Bräkne härads domsaga. Hoby Asarums Listers härads domsaga. Jämshögs Mörrums Sölvesborgs

1560 3 360

Antal distrikt: 11

Kristianstads län. Ingelstads och Järrestads härads domsaga. Järrestads Löderups Tryde 1

Approximativ siffra.

11482 12 542 12 295

1.68 2.22

1.

308 Landsfiskalsdistrikt enligt kommitténs förslag till distriktsindelning.

Föreslagen biträdesuppsättning.

Kvmil.

E. o. E. o. lands- kon- Biträdesfiska- torsbi- anslag. ler. träden. Antal. Antal. Kr.

11743 11633 10 660

3.61 3.82 2.io

900*

13 320 12 043

2.91 4.7 9

600*

8 091 12 018 8 710

4.oi 3.58 3.44

1440 900*

Stoby

14 520

3.93¶Brönnestads Verums Vinslövs

7 301 8 735 9 190

3.48 4.52 2.56

9 021 8 752 11792

4.oo 2.60

1440 600*

10 841 9 868 10199

1.56 2.io 1.73

1440 1560 1440

Distriktets namn.

Inv.antal enl. folkmängdsförhållandena d. Vi 1930.

Areal.

Gärds och Albo härads domsaga. Brösarps Degeberga Vä Villands

domsaga.

Fjälkinge Näsums Östra Göinge domsaga. Örkeneds Färlövs Osby Västra Göinge härads domsaga.

1560 300* 1440 1440

Norra Åsbo härads domsaga. Riseberga Örkelljunga Gråmanstorps

3.69¶Södra Åsbo och Bjäre härads domsaga. Björnekulla Rebbelberga Båstads

16 500

Antal distrikt: 21

Malmöhus län. Luggude härads domsaga. Ekeby Höganäs Kattarps Ramlösa

11 282 13 594 11513 12 026

1.84 0.85 1.86 1.90

600* 600*

309 Landsfiskalsdistrikt enligt kommitténs förslag till distriktsindelning.

Föreslagen biträdesuppsättning.

Inv.antal enl. folkmängds- Areal. förhållandena d. Vi 1930. Kvmil.

Distriktets namn.

E. o. E. o. lands- kon- Biträdesfiska- torsbi- anslag. ler. träden. Antal. Antal. Kr.

Rönnebergs, Onsjö och Harjagers domsaga. Rönnebergs Kävlinge Eslövs Röstånga

11804 11487 14 888 8 929

1.80 1.75 1.54 2.84

Torna och Bara härads domsaga. Lunds Dalby Klågerups Arlövs

10 528 10 437 9 528 11950

1.74 2.80 2.38 0.77

Oxie och Skytts härads domsaga. Oxie Vällinge Svedala

11 913 1 10 931 13 064

1.0 1.88 1.76

Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads härads domsaga. Klagstorps Skurups Herrestads

11094 12 017 11728

1.64 2.20 2.55

11407 12 139

3.2 0 2.94

9 901 7 552 8 813

2.26 3.09 2.07

Färs härads domsaga. Sjöbo Bjärsjölagårds

. .

Frosta och Eslövs domsaga. Löberöds Höörs Hörby Antal distrikt: 23.

1 1 1

1 1 1 1

600* 900* 1440

600* 1560

1 1 1

1800 600*

1 1440 1560

1440 1440

1 1440 1 3

16 020

Hallands län. Hallands läns södra domsaga. Skottorps Laholms Halmstads Harplinge

10 569 10 832 11992 12 501

4.48 6.61 6.82 4.09

1560 1 1 1

1 Folkmängdssiffran har här minskats med 7 279, utgörande invånarantalet den 1 januari 1930 i Fosie i Malmö stad den 1 januari 1931 inkorporerade kommun.

310 Föreslagen biträdesuppsättning.

Landsfiskalsdistrikt enligt kommitténs förslag till distriktsindelning.

Distriktets namn.

Inv.antal enl. folkmängds- Areal. förhållandena d. Vi 1930. Kvmil.

E. o. E. o. lands- kon- Biträdesfiska- torsbi- anslag. ler. träden. Kr. Antal. Antal.

Hallands läns mellersta domsaga.

Hallands

13105 12 930 12 485

8.04 4.94 4.21

10130 13 226

4.33 5.12

1 1 1

läns norra domsaga.

3¶Antal distrikt: 9.

1560 900*

1 4

4 020

1 1

1680 1800 1680 1800

Göteborgs och Bohus län. Askims

m. fl. härads

Inlands

domsaga. 11648 18 339 18 371 1 13 456

2.74 0.78 0.87 1.93

15 114 12 682

4.82 5.59

1 1

7 024 9 843 9 179

2.31 1.69 1.60

7 964 12 398

4.00 1.53

7 716 10 503 11318

3.04 6.28 4.67

1 1

domsaga. 600* 600*

Orusts och Tjörns härads domsaga.

Sunnervikens

Norrvikens

600* 1560 900*

domsaga. 900* 1560 f l 680 \ 300* 1

domsaga.

Kville Vette Antal distrikt: 16.

1560 600* 1560

19 380

1 8

1 Folkmängdssiffran har här minskats med 380, utgörande invånarantalet den 1 januari 1930 i Nya Varvets i Göteborgs stad den 1 januari 1931 inkorporerade kommun.

311 Landsfiskalsdistrikt enligt kommitténs förslag till distriktsindelning.

Distriktets namn.

Föreslagen biträdesuppsättning.

Inv.antal enl. folkmängds- Areal. förhållandena d. Vi 1930. Kvmil.

E. o. E. o. lands- kon- Biträdesfiska- torsbi- anslag. ler. träden. Antal. Antal. Kr.

Älvsborgs län. Tössbo och Vedbo härads domsaga. Tössbo Lelångens Dals-Eds

6 834 12 764 9 090

5.18 8.64 10.10

10 317 10 376 12 052

7.31 4.12 5.88

5 464 23 470 11471

1.34 2.82 3.75

1 1

13 529 12 778 13 616

5.19 4.7 0 6.48

1 1 1

8 684 12 756 11635

5.7 5 5.64 6.30

8 612 8 521 17 451

4.24 5.12 4.7 6

9 898 7 938 11084 9 399

6.97 7.60 7.50 6.30

600* 1 1

Nordals, Sundals och Valbo härads domsaga. Färgelanda Nordals Sundals

1 1 1

Flundre, Väne och Bjärke härads domsaga. Vassända Tunhems Lilla Edets Vättle, Ale och Kullings

600* 300*

härads domsaga.

Ale Vättle Alingsås Borås domsaga. Gäsene Ås

Marks

1 1440 1

domsaga.

Sätila Kungsäters Kinna

900* 600* 1

Kinds och Redvägs härads domsaga. Svenljunga Åsundens Redvägs Antal distrikt: 22.

1440 600* 900* fiOO* 8

6 1

1 7 980

312 Landsfiskalsdistrikt enligt kommitténs förslag till distriktsindelning.

Distriktets namn.

Inv.antal enl. folkmängdsförhållandena d. Vi 1930.

Föreslagen biträdes uppsättning.

Areal. Kvmil.

Skaraborgs län. Åse, Viste, Barne och Laske härads domsaga. Åse Barne Laske

11042 11966 10 357

3.65 3.52 3.7 5

Kinnefjärdings, Kinne och Kållands härads domsaga. Kinne Kinnefjärdings Kållands

11849 7 248 12 156

3.71 2.16 4.4 0

12 600 11238

5.27 4.8 6

10 370 9 746 13 786

4.55 6.20 4.33

12 528 13 490

4.2 9 5.75

8 089 8 234 11 162 12 745 12 482

6.34 3.69 4.14 5.17 7.98

9 818 7 240 8 530 9 518

12.93 6.67 6.39 6.51

Skånings,

Vilske och Valle domsaga.

Axvalls Vilske Vartofta och Frökinds härads domsaga. Vartofta Slättängs Tidaholms Gudhems och Kåkinds härads domsaga. Stenstorps Hjo Vadsbo härads domsaga. Undenäs Karlsborgs Binnebergs Hasslerörs Hova Antal distrikt: 18.

Värmlands län. östersysslets domsaga. Filipstads Storfors Kristinehamns Vase

E. o. E. o. lands- konfiska- torsbiler. träden. Antal. Antal.

313 Landsfiskalsdistrikt enligt kommitténs förslag till distriktsindelning.

Distriktets namn.

Mellansysslets

Föreslagen biträdesuppsättning.

Inv.antal enl. folkmängds- Areal. förhållandena d. Vi 1930. Kvmil.

E. o. E. o. lands- kon- Biträdesfiska- torsbi- anslag. ler. träden. Antal. Antal. Kr.

domsaga.

Kils Grums

15 561

11078 7 898 10 214

4.51 3.77 4.9 7

13 293 13 313

7.50 12.67

1 1

10 422 8 365

11.78 8.55

15 029 20 195

11.30 8.54

10 251! 10 597 1 13 068

8.76 5.74 13.31

7 813 9 662 12 494 7 282

23.oo

f l 680 \ 900* 1440 1

Södersysslets domsaga. Näs Gillbergs

600*

Nordmarks härads domsaga. Årjängs Järnskogs

1 1440

Jösse härads domsaga. Charlottenberss Arvika

1 1

900* 1560

Fryksdals härads domsaga. Värmlands Sunne

1 1 1

600* 900*

Älvdals och Nyeds härads domsaga. Finnskoga

16.39 9.03 6.49

Antal distrikt: 21.

1 1 1

900* 900*

13 320

Örebro län. östernärkes

Sköllersta 1

Approximativ siffra. 21—311850

domsaga. 7 737 14 667 9 458 9 408 6 767

3.95 2.32 3.79 5.7 0 3.58

900* 900* 900* 900*

314 Föreslagen biträdesuppsättning.

Landsfiskalsdistrikt enligt kommitténs förslag till distriktsindelning.

Distriktets namn.

[nv.antal enl. folkmängds- Areal. 'örhållandena d. Vi 1930. Kvmil.

E. o. E. o. lands- kon- Biträdesfiska- tor sbi- anslag. ler. träden. Antal. Antal. Kr.

Västernärkes domsaga. 10 288 12 058 8 967 9 520 11440

4.30 2.11 5.io 5.73 7.55

21297 9 002 9 911

7.46 9.03 9.33

10 931 12 439 10 739

4.96 10.14 6.66

1 1 1

1 1 1440 900* 1

Nora domsaga. 1 1

1¶Lindes domsaga.

8¶Antal distrikt: 16.

5 940

Västmanlands län. Västmanlands västra domsaga.

Västmanlands

Västmanlands

13 584 9 061 10 232 10 267

6.99 7.25 4.20 4.35

11226 8 563 9 013 8 122

7.69 2.99 5.64 3.74

11061 12 272 9 672

7.91 6.42 8.07

1 1

1440 » 1

mellersta domsaga. 1 1 1440

östra domsaga.

Heby Våla Antal distrikt: 11.

1 6

2 880

315 Föreslagen biträdesuppsättning.

Landsfiskalsdistrikt enligt kommitténs förslag till distriktsindelning.

Distriktets namn.

Inv.antal enl. folkmängds- Areal. förhållandena d. Vi 1930. Kvmil.

E. o. E. o. lands- kon- Biträdesfiska- torsbi- anslag. ler. träden. Antal. Antal. Kr.

Kopparbergs län. Hedemora domsaga. By

5 722 14 846 10 367 9 757

3.28 3.27 5.96 6.27

10138 9 272

15.15 5.84

16 950

5 293 11105

3.34 6.04

13 230 9 720 11896

10.5 8 2.21 7.56

7 928 9 126 7 464 4 681

15.25 11.32 18.31 24.61

12 090 12 531 10 709 3 752

7.23 13.12 11.43 9.67

9 948 11497 4 057 5 874 3 432

23.60 13.40 11.85 25.13 44.97

600* 1

Falu domsaga. 900* 1440 f l 680 \ 900*

1 1

Västerbergslags domsaga. i Smedjebackens Ludvika Grangärde Nås och Malungs

Rättviks Ore

300* 1 600* 900*

1 1 1

domsaga.

Mora Venjans Älvdalens Särna Antal distrikt: 25. 21f—311850

1680 900*

domsaga.

Gagnefs

Ovansiljans

domsaga.

Nås Vansbro Malungs

Nedansiljans

1 1

9 900

316 Landsfiskalsdistrikt enligt kommitténs förslag till distriktsindelning.

Distriktets namn.

Föreslagen biträdesuppsättning.

Inv.antal enl. folkmängds- Areal. förhållandena d. Vi 1930. Kvmil.

E. o. E. o. lands- kon- Biträdesfiska- torsbi- anslag. ler. träden. Antal. Antal. Kr.

Gävleborgs län. Gästriklands västra domsaga. Ockelbo Torsåkers

9 504 11453 9 546

10.61 5.89 4.47

7 912 15 240 12 631 8 663

8.88 3.64 5.48 6.30

7 782 13 928 5 141 7 426

6.98 2.80 3.47 5.2 6

6 324 15 838 7 196 7 735

4.41 8.80 10.15 9.94

7 243 7 942 13125 5 781 3 676

5.37 7.41 19.56 12.74 16.87

10 846 9 830 10 273 6 492

14.67 5.76 8.04 8.41

1440 1 1440

Gästriklands östra domsaga. Högbo Valbo Hille Sydöstra Hälsinglands

1 1

300* 300* 300*

domsaga.

Söderala Norrala

1 1

1680 600* 1440

Bollnäs domsaga. Hanebo Alfta

Västra Hälsinglands

domsaga.

Arbrå Järvsö Färila Los Norra Hälsinglands

600* 1 680 1560 1440

900* 1 1680 1560 300*

domsaga.

Harmångers Antal distrikt: 24.

1 1 1 1440 6

18 660

317 Landsfiskalsdistrikt enligt kommitténs förslag till distriktsindelning.

Distriktets namn.

Inv.antal enl. folkmängdsförhållandena d. Vi 1930.

Föreslagen biträdesuppsättning. E. o. E. o. lands- konfiska- torsbiler. träden. Kvmil. Antal. Antal, Areal.

Västernorrlands län. Medelpads västra domsaga. Borgsjö Torps . Stöde . Tuna .

10 278 9 738 5 541 13 682

20.89 11.69 6.8 9.68

6 766 11464 14 417 8 056 6 751 8 359

13.18 3.27 0.47 1.02 0.69 6.93

Säbrå

13 838

10.69¶Gudmundrå

15 192

2.34¶Bjärtrå . . Nordingrå .

9 835 7 421

4.04 5.97

Nylands

9 491

4.48¶Boteå Sollefteå

4 746 13 581

5.60 10.8 3

9 332 5 238 6 484 6 136

19.41 10.68 21.18 17.09

9 845 8 464 10283 9 853 7 779

12.70 26.59 4.96 6.44 16.92

Medelpads östra domsaga. Indals Njurunda Sköns Timrå Alnö Ljustorps Ångermanlands

Ångermanlands

södra domsaga.

mellersta domsaga.

Ångermanlands Ramsele Resele Junsele Tåsjö

västra domsaga.

Ångermanlands Nätra Anundsjö Själevads Arnäs Björna

norra domsaga.

Antal distrikt: 26.

1 1 1 1 1 10

318 Landsfiskalsdistrikt enligt kommitténs förslag till distriktsindelning.

Distriktets namn.

Föreslagen biträdesuppsättning.

1¶E. o. E. o. Inv.antal enl. lands- kon- Biträdesfolkmängds- Areal. fiska- torsbi- anslag. förhållandena ler. träden. d. Vi 1930. Kvmil. Antal. Antal. Kr.

Jämtlands län. Jämtlands östra domsaga. Fors

6 786 8 239 5 225 4 001 7 786

17.54 22.25 15.15 10.40 10.88

7 701 6 501 4 650 6 163

7.24 14.17 34.71

1440 300* 600* 1560

Jämtlands norra domsaga.

9 279 2 408

1560 600* 1560 f l 680 | 600* 600*

16.44 33.62

42.14¶Jämtlands västra domsaga. 5 750 4 526 6 755 5 403 5 763

1 43.61 31.55 26.2 7 3.13

600* 1560 600* 300*

Härjedalens domsaga. 5 214 2 945 2 723 7 660 4 517

Hede Svegs Ytterhogdals

600* 24.19 1 15.li

Antal distrikt: 21.

1800 600* 16 560

29.42 40.46 56.37 22.li

Yästerbottens län. Västerbottens södra domsaga. 13 255 5166 9 156

15.99 13.33 29.4 0

600* 1

319 Landsfiskalsdistrikt enligt kommitténs förslag till distriktsindelning.

E. 0. E. 0. Inv.antal enl. kon- Biträdesfolkmängds- Areal. lands- torsbifiskaanslag. förhållandena ler. träden. d. Vi 1930. Kvmil. Antal. Antal. Kr.

Distriktets namn.

Umeå

Föreslagen biträdesuppsättning.

domsaga. 11 8 6 P 10 5751 7 054

3.7 3 16.15 5.55

1 1 1680 j

Västerbottens

mellersta

domsaga. 7 882 8 364 10 058

9.13 9.47 20.04

Skellefteå n o r r a Skellefteå s ö d r a Byske

14 642i 13 3471 10 632

8.06 8.87 11.04

Jörns

5 900

17.86¶Norsjö

10 708

36.00¶Bygdeå Nvsätra

Västerbottens

Västerbottens

norra

västra

1440 600* i 1

domsaga. 1 1

1680 1 f 1800 \ 300*

domsaga.

Lycksele n o r r a Lycksele s ö d r a

5 6701 | 61481 6 216 5 255 1902 4 0501 1 6 0521 5 175 7 545

Tärna Dikanäs

58.97 44.55 78.35 38.4 6 87.51 30.51 45.99

1 1 1 1

300* 1 1 1 14

Antal distrikt: 2 3 .

600*

2¶Norrbottens län. Piteå P i t e å södra Piteå norra Älvsby Arvidsjaurs

Approximativ siffra.

domsaga. 11 4191 11 292i 7 568 8 727 3 611

23.7 0 7.75 18.16 60.7 0 146.65

1 1 1 1

9 000

320 Landsfiskalsdistrikt enligt kommitténs förslag till distriktsindelning.

Distriktets namn.

Föreslagen biträdesuppsättning.

E. 0. E. 0. Inv.antal enl. lands- kon- Biträdes-1 folkmängds- Areal. fiskatorsbi- anslag. förhållandena ler. träden. d. Vi 1930. Kvmil. Antal. Antal. Kr.

Luleå domsaga. 1 Nederluleå i Edefors . .

12 856 7 8022 11 5342 7 566

Jokkmokks

11.85 25.03 5.10 194.74

1 1920 1920

1 1

Gällivare domsaga. 4 2502 15 361 2 1169.43 2 880 15 416 } 141.37 65.3 2 1064

Karesuando Kalix

900*! 1 1920

domsaga.

Nederkalix Törft . . . Bå.neå

7 354 13 228 4 481 8 696

29.31 9.24 8.91 21.73

9 916 7 348 4 645 5 932

9.17 25.12 32.44 48.7 5

1 1800 i 300* 1560

1¶Torneå domsaga. Nedertorneå Overtornea Korpilombol Pajala . . Antal distrikt: 22. 1 8

900*1 300* 900* 7

Rörande biträdesuppsättningen i Gällivare och Kiruna distrikt jfr sid. 212. Approximativ siffra.

12 420

321 Sammandrag. Antal distrikt resp. antal ordinarie landsfiskaler.

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands . . . . . . . Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs ock Bohus . . . . Älvsborgs Skaraborgs . . . Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

19 10 11 19 18 13 18 4 11 21 23 9 16 22 18 21 16 11 25 24 26 21 23 22

Summa

421 B i t r ä d e n E. o. lands- E. o. kontorsfiskaler. biträden. Antal. Antal.

Biträdes-nsh kr.

5 9 8 6 4 6 10 2 14 7

6 4 4 5 4 5 6 3 8 9 14 4 4 6 6 7 4 3 8 6 12 2 2 5

9 000 6 120 5 100 10 800 5 580 4 860 3 600 600 3 360 16 500 16 020 4 020 19 380 7 980 11040 13 320 5 940 2 880 9 900 18 660 20 760 16 560 9000 12 420

233 400

17 3 4 6 5 6 9 1 2 5 3 3

322 Särskilda yttranden. 1) Ordföranden. Förslaget att vid vissa landsfiskalskontor inrätta extra ordinarie kontorsbiträdesbefattningar har jag icke ansett mig böra biträda Enligt mitt iormenande kan det behov av arbetskraft, som skulle tillgodoses genom dessa befattningar, lika väl och på ett ur organisatorisk synpunkt lämpligare satt fyllas genom anvisande av biträdesanslag för ändamålet. o De extra ordinarie tjänsterna äro i vanliga fall att betrakta såsom rekryteringstjänster till ordinarie befattningar med samma eller likartade arbetsuppgifter Men de extra ordinarie kontorsbiträdena a landsfiskalskontoren skulle komma att intaga en delvis annan ställning än befattningshavare med samma benämning inom civilförvaltningen i övrigt Med den av majoriteten föreslagna indelningen av landsfiskalernas biträdeshjälp i dels extra ordinarie landsfiskaler med landsfiskalskompetens och dels extra ordinarie kontorsbitraden utan närmare angiven kompetens måste utvecklingen ovillkorligen leda till att den extra ordinarie kontorsbiträdesbefattningen blir att betrakta som en sluttjänst i de måhända talrika fall da befattningshavaren vunnit sin anställning utan avsikt att söka eller i avsaknad av nödiga förutsättningar för att kunna i en framtid vinna befordran till extra ordinarie och ordinarie landsfiskalstjänst. Krav lära da säkerligen icke utebliva om inrättande av ordinarie kontorsbiträdestjänster. Häremot vore val i och för sig intet att erinra, om verkligen det mera enkla kontors- och skrivarbetet å landsfiskalskontoren påkallade inrättandet av permanenta beiattningar. Detta synes dock — åtminstone icke för närvarande — vara iallet. En del av det arbete, som skulle utföras av de extra ordinarie kontorsbitradena, torde i framtiden liksom nu med fördel kunna anförtros at de landsfiskalsaspiranter, vilka före avlagd examen önska erhålla någon tids P™ktik å landsfiskalskontor. Resten av arbetet torde säkerligen utan olagenhet och utan oskäligt ockrande på den rikliga tillgången av arbetssökande kunna mot särskilt arvode ombesörjas av tillfälliga skrivbiträden. 2) Herr Carlström. Med hänvisning i tillämpliga delar till det yttrande, jag bifogat kommitténs förslag till allmänt avlöningsreglemente för ordinarie tjänsteman tillhörande den civila statsförvaltningen, får jag i avseende å föreliggande forslag göra föliande erinringar och yrkanden. „, Frågan om såväl landsfogdarnas som landsfiskalernas verksamhetsområden och arbetsuppgifter har, såsom i olika sammanhang erinrats om i betankandet, på senare åren varit föremål för vissa utredningar, gående ut pa en genomgripande omläggning av organisationen av åklagare-, polis- och y t ^ k n i n g s ; väsendet. Under sådana förhållanden kan det synas mindre lämpligt att nu företaga en lönereglering av den omfattning det föreliggande forslaget innebär. Särskilt den betydande utvidgning av biträdeshjalpen at landsfiskaler-

323 na, som kommittémajoriteten föreslår, måste, om den kommer att genomföras, lägga hinder i vägen för en framtida omgestaltning på dessa områden. Utredningsdirektiven för 1924 års landsstatslönesakkunniga, vilka även kommittén haft att beakta, syftade tydligen till indragning av såväl landsfogde- som landsfiskalsbefattningar med därav följande ekonomiska besparingar i samband med löneregleringen, och nyssnämnda sakkunniga (sid. 17) »hade trott sig kunna utgå därifrån, att under förhan den varande förhållanden en rätt betydande minskning av antalet landsfiskalstjänster vore att anse som förutsättning för en om ock måttlig förbättring av landsfiskalernas löneförhållanden». Enligt majoritetsförslaget bibehållas samtliga landsfogdetjänster, och de 68 indragna landsfiskalstjänsterna kompenseras med en mångfald statsanställda biträden av olika slag, fastän landsfiskalerna befriats från en del arbetsuppgifter, och summan av det hela blir väsentligt utökade kostnader för staten. I fråga om inrättandet av extra ordinarie kontorsbiträdesbefattningar vid vissa landsfiskalskontor ansluter jag mig helt till den mening, kommitténs ordförande i sitt yttrande företräder. Enligt förslaget skulle landsfiskalernas rätt att åtaga sig privata uppdrag i viss mån beskäras, men en landsfiskal kan näppeligen undgå att bli tagen i anspråk för en del uppgifter av mera privat karaktär, och fråga är, om det ens är önskvärt att lägga hinder i vägen härför, helst som ute i bygderna folket behöver vända sig till honom för att få hjälp i skilda angelägenheter. Ur sistnämnda synpunkt kan även minskningen av antalet landsfiskalsdistrikt vara mindre välbetänkt, ty ortens och folkets intressen måste sägas väga tyngre än organisatoriska besparingsintressen, huru betydelsefulla dessa än äro. Om jag sålunda endast med viss tvekan kunnat biträda det väsentligaste i förslagets huvudlinjer, har jag dock med avseende å lönegradsplaceringen måst för landsfogdar och landsfiskaler stanna för en lönegrads lägre placering än kommittémajoriteten. J a g yrkar därför, att landsfogdar och landsfiskaler måtte hänföras till 26 respektive 20 lönegraden. 3) Fröken Köersner. J a g biträder den av herr Lindblad här nedan avgivna avvikande meningen i fråga om lappfogdarnas lönegradsplacering. 4) Herr Lindblad. I olikhet med kommittén föreslår jag, att landsfogdarna placeras i 28 lönegraden och lappfogdarna i 23 lönegraden. J a g föranledes till detta förslag beträffande landsfogdarna av dessas höga utbildning och därav, att deras tjänster äro sluttjänster, och beträffande lappfogdarna av arten av deras verksamhet och de förhållanden, varunder de utöva densamma. Den av mig föreslagna lönegraden för lappfogdarna motsvarar också bättre deras nuvarande löneställning än den av kommittén föreslagna lönegraden. 5) Herr Nilsson. I ett par avseenden har jag ej kunnat ansluta mig till kommitténs förslag utan ber att få anmäla avvikande mening. Beträffande landsfiskalernas löneplacering finner jag ingen anledning att överskrida landsstatslönesakkunnigas förslag om den 20 lönegraden. Med hänvisning till de synpunkter, som nämnda sakkunniga framhållit och som tala för högst den 20 lönegraden, vill jag särskilt betona, att även enligt det av kommittén nu framlagda förslaget till lönereglering kvarstå för dessa tjänste-

324 män möjligheter till avsevärda och stundom mycket betydande extra inkomster både i och vid sidan av tjänsten. Bland dessa extra inkomster avse provisionerna på indrivna skattemedel att här ersätta eljest förekommande uppdelning' av vissa befattningar på klasser. Den egentliga lönen betecknar alltså här endast inkomstminimum. Provisionen bringar i själva verket upp landsfiskalen i än högre lönegrad. Med den 20 lönegraden som utgångspunkt, ger honom en skatteprovision av 500 kronor i inkomsthänseende den 21 lönegraden, en dubbelt större provision den 22, och en provision av 2,000 kr. ger honom den 24 lönegraden. Enligt min mening tillgodoser landsstatslönesakkunnigas förslag om den 20 lönegraden ifrågavarande tjänstemän på ett mycket favoVidare finner jag det olämpligt och stridande mot syftet i det av kommittén utarbetade avlöningsreglementet för extra ordinarie och extra tjänstemän att kalla de till placering i 14 lönegraden föreslagna landsfiskalsbitradena tor (extra ordinarie) landsfiskaler. Det kan ock befaras, att en så hog titel vallar stegrade pretentioner och stegrade kostnader längre fram. J a g hemställer, om det ej vore lämpligare att benämna dessa extra ordinarie tjänsteman antingen landsfiskalsbiträden eller, om tjänstens värdighet så fordrar, biträdande landsfiskaler. 6) Herr Reinwall. Vid behandling inom lönekommittén av kommittésektionens förslag till lönereglering för landsfogdar, lappfogdar och landsfiskaler har jag blott med tvekan ansett mig kunna biträda förslaget i fråga om indrivningsprovisionens bibehållande i viss utsträckning för landsfiskalerna samt i vad det galler samtliga landsfogdars inplacering i så hög lönegrad som den tjugusjunde. Beträffande den för landsfiskalerna föreslagna lönegradsplaceringen liar jag ej kunnat undgå att göra en jämförelse med den lönegradsplacering som av kommittén föreslagits för folkskollärarna. De senare hava föreslagits till inplacering i femtonde lönegraden, under det de förra nu föreslås inplacerade ej mindre än sex lönegrader högre eller i tjuguförsta lönegraden. Med bansyn bland annat till de kompetensfordringar och utbildningskostnader, som i t råga om dessa bägge slags tjänster äro att räkna med, finner jag den av kommittén för landsfiskalerna föreslagna inplaceringen orimligt hög. En inplacering av landsfiskalstjänsterna i adertonde lönegraden förefaller mig tillfyllest tor att uppnå en fullgod rekrytering av dessa tjänster. 7) Herr Sjöwall. Beträffande lappfogdarnas lönegradsplacering biträder jag herr Lindblads förslag om 23 lönegraden. 8) Herr Wagnsson. . I fråga om lappfogdarnas blivande löneställning ansluter jag mig till den avvikande mening i frågan, som anmälts av herr Lindblad. 9) Den inom kommittén i förevarande ärende tillkallade sakkunnige, landskamreraren C. F. Johanson, har ansett, att landsfogdarna böra hänföras till 28 lönegraden.

Statens offentliga utredningar 1931 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Lagberedningens förslag ang. vissa internationella rättsförhållanden. 3. Förslag till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island ocb Norge om erkännande och verkställighet av domar, m. m. [9] Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet. [16]

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. 1928 års lönekommitté. Betänkande med förslag till avlöningsreglemente för extra ordinarie och extra tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen m. m. [12] 1928 års lönekommitté. Betänkande med förslag till lönereglering för landsfogdar, lappfogdar och landsfiskaler m. m. [18]

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande med förslag till lag om vård av vissa skogar! inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m.fl.I områden. [10] Utredning med förslag ang. premiering av välskötta mindre] skogsbruk. [11] Industri. Ny värmeledning samt elektrisk belysningsanläggning i Nationalmuseibyggnaden i Stockholm. [8]

Handel ock sjöfart. Provdebitoring 2v fyr- och båkavgift samt sjömaushusavgift. [15]

Kommunal förval tning.

K o m m u n i k u tio n s v ä s e n . Statens och kommunernas flnansväsen. Utlåtande ang. utförselbevissystemets verkningar m. m. [5]

Pollti.

Socialpolitik. Betänkande med förslag ang. arbetslöshetens motverkande genom beredskapsarbeten. [8]

Hälso- ock sjukvård.

Bank-, kredit- ock penningväsen. Förslag till växellag m. m. [14]

Försäkrings väsen.

Kyrko väsen. Undervisningsväsen: Andlig odling i övrigt. Sammandrag av yttranden över 1927 års prästlöneregleringssakkunnigas betänkande rörande nya grunder för lagstiftningen om prästerskapets avlöning och förvaltningen av den därtill anslagna egendomen. [1] Utredning och förslag rörande läroböcker vid de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter. [2] Utredning och förslag av frågorna om ytterligare inskränkningar i den nuvarande folkskoleseminarieorganisationen samt om statens övertagande av de utav landstingen och vissa städer upprätthållna småskoleseminarierna m. m. [4] Utredning och förslag rörande fortsättningsskolans organisation. [17]

Allmänt näringsväsen. Utlåtande över utkast till näringslag. [13]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Jordbruksntredningens betänkanden. 4. Betänkande ang. åtgärder för fjäderfäskötselns främjande. [6], 5. Statistisk översikt över det svenska jordbrukets utveckling och läge. C7]

Förs vars väsen.

Utrikes ärenden.

Stockholm 1931. Kgl. Boktr. P. A. Norstedt & Söner

311850 Internationell rätt.