Betänkande och förslag angående anskaffning, underhåll och drift av för tulltjänsten erforderlig fortskaffningsmateriel

ON o

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

v'• &> # .

o STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1931:23

FINANSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

ANSKAFFNING, UNDERHÅLL OCH DRIFT AV FÖR TULLT.IÄNSTEN

ERFORDERLIG

FORTSKAFFNINGSMATERIEL AVGIVET AV

TILLKALLADE

SAKKUNNIGA

DEN 2 3 JUNI

1931 S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar Kronologisk

förteckning

Utredning med förslag angående premiering av väl1. Sammandrag av yttranden över 1927 års prästlöneskötta mindre skogsbruk. Ha>ggström. 66 s. J o . 1 regleringssakkunnigas betänkande rörande nya grunder för lagstiftningen om prästerskapets av- 12. 1928 års lönekommitté. Betänkande med förslag tilll avlöningsreglemente för extra ordinarie och extra] löning och förvaltningen av den därtill anslagna tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen! egendomen. Idun. 622 s. E. m. m. Norstedt, vj, 131 s. Fi. 2. Utredning och förslag rörande läroböcker vid de Utlåtande över utkast till näringslag m. m. MarcusJ 13. allmänna läroverken och med dem jämförliga läro28 s. H. anstalter. Norstedt. 131 s. E. Förslag till växellag m. m. Norstedt. 254 s. J u . 3. Betänkande med förslag angående arbetslöshetens Provdebitering av fyr- och båkavgift samt sjömans] motverkande genom beredskapsarbeten. Norstedt. husavgift. Marcus. 64 s. H. 81 s. S. Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet. Av S. Hagströmér. 4. Utredning och förslag av frågorna om ytterligare Marcus, v. 162 s. J u . inskränkningar i den nuvarande folkskoleseminarieUtredning och förslag rörande fortsättningsskolansl organisationen samt om statens övertagande av de organisation. Ha-ggström. 94 s. E. utav landstingen och vissa städer upprätthållna små1928 års lönekommitté. Betänkande med förslag tilll skoleseminarierna m. m. Norstedt. (2), 215 s. E. lönereglering för landsfogdar, lappfogdar och lands-I 5. Utlåtande angående utförselbevissysternets verkfiskaler m. m. Norstedt, vij, 321 s. Fi. ningar m. m. Marcus. 25 s. J o . 19. Betänkande med förslag till lag med särskilda beJ 6. Jordbruksutredningens betänkanden. 4. Betänkande stämmelser om delning av jord ä landet inom vissal angående åtgärder för fjäderfäskötselns främjande. delar av Kopparbergs län in. m. Marcus. 307 si Beckman, vj, 109 s. J o . 4 bilagor. J u . 7. Jordbruksutredningens betänkanden. 5. Statistisk 20. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 1. Arbets-I löshetens omfattning, karaktär och orsaker. NorJ översikt över det svenska jordbrukets utveckling stedt. xix, 554 s. S. och läge. Av E. Höijer. Marcus. 74 s. J o . Arbetslöshetsutredningens betänkande. 1. Bilagorl 21. 8. Ny värmeledning samt elektrisk belysningsanläggband I. Orsaker till arbetslöshet. Av G. Bagge. P. M ning i Nationalmuseibyggnaden i Stockholm. Stat. ang. arbetsmarknaden och de faktorer, som be-l Repr.-anst. 43 s. K. stämma dess utveckling. Av G. Huss. Norstedt, xijl 9. Lagberedningens förslag ang. vissa internationella 149 s. S. rättsförhållanden. 3. Förslag till konvention mellan 22. 1930 års militäravlöningssakkunniga. Betänkande Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om med förslag till avlöningsbestämmelser för icke-l erkännande och verkställighet av domar, m. m. ordinarie personal vid försvarsväsendet. Beckmanl Norstedt. 39 s. J u . vj, 101 s. Fö. 10. Betänkande med förslag till lag om vård av vissa 23. Betänkande och förslag angående anskaffning, un-T skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns derhåll och drift av för tulltjänsten erforderlig fort lappmarker m. fl. områden. Marcus, iv, 398 s. J o . skaffningsmateriel. Marcus. 91 s. Fl.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse bokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, J o = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre an ordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 3 1 : 2 3 FINANSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

ANSKAFFNING, UNDERHÅLL OCH DRIFT AV FÖR T U L L T J Ä N S T E N

ERFORDERLIG

FORTSKAFFNINGSMATERIEL AVGIVET AV TILLKALLADE

SAKKUNNIGA

DEN 2 3 JUNI 1 9 3 1

S T O C K H O L M 1931 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

<y ~ a t. ^ *S\

Innehållsförteckning. Sid.

Skrivelse till Kungl. Generaltullstyrelsen Inledning

5 Gällande regler i fråga o m tillhandahållande av för tulltjänsten erforderlig fortskaffningsmateriel m. m Tidigare förslag rörande anskaffning och underhåll av tullverkets fortskaffningsmateriel

18 Inledning

1„

1908 års tullstatskommission Generaltullstyrelsen den 31 oktober 1912 1914 års tullkommission 1920 års kustbevakningssakkunniga Generaltullstyrelsen den 11 oktober 1920

j» 20 20 23 23

1922 års riksdag

1929 års riksdagsrevisorer

25 Båthållningen inom lotsverket De sakkunnigas yttrande och förslag System för anskaffning och fortskaffningsmaterielen Inledning Legosystem eller ej Förslag till vissa ändringar

underhåll

9o 3&

av den för tulltjänsten

3fi g37

i det nuvarande

Godkännande av motorbåtsmateriel, ombyggnad Legorna Slitningsersättningar Statlig lånefond Legotagares tjänstledighet Kontroll och bokföring

erforderliga

legosystemet

45.

som skall anskaffas eller undergå

Försäkring. Skada å eller förlust av legomateriel Ersättning åt legotagare i vissa fall för förlust genom värdeminskning av fortskaffningsmedel

46 47

c1 52 53

P-4 55 61

4 Sid.

Anskaffning

och underhåll

av tullverket

tillhörig fortskaffningsmateriel

Rådande ordning De sakkunniga Upphandling Underhåll och reparationer Reservdelsförråd Kontroll Driften av i tulltjänsten använd fortskaffningsmateriel

63 "** u " "5 Gb

fl o 68

Särskilda frågor Förslag om inrättande av en ny befattning å generaltullstyrelsens stat

69 70 70 71

Förslag om ändrad bokföring Utkast till kungörelse med vissa bestämmelser angående som för tjänstebruk hålles av tulltjänsteman, m. m Motivering till författningsutkastet Bilagor

fortskaffningsmateriel, '2 /4

Till Kungl.

Generaltnllstyrelsen.

I anledning av en av kungl. generaltullstyrelsen i skrivelse till statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet den 8 juli 1930 gjord framställning bemyndigade Kungl. Maj:t i brev till generaltullstyrelsen den 1 augusti 1930 styrelsen att för verkställande av en allsidig utredning av frågan, h u r u v i d a och i vad m å n ä n d r i n g a r borde vidtagas i nu bestående förhållanden med avseende å anskaffning, underhåll och drift av för tulltjänsten behövlig fortskaffningsmateriel, tillkalla högst fyra sakkunniga personer, som skulle hava att till styrelsen inkomma med av erforderliga kostnadsberäkningar åtföljt y t t r a n d e och förslag i ämnet. Med stöd av det sålunda lämnade bemyndigandet tillkallade generaltullstyrelsen den 19 september 1930 undertecknade, professorn M. N. Fehr, fyringenjören J. A. Hultman, kustöveruppsyningsmannen N. E. Reiz och dåvarande kustvakten, n u m e r a förste kustvakten E. A. Nordkvist att i egenskap av sakkunniga verkställa berörda utredning, och utsåg styrelsen tillika undertecknad Fehr a t t såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar. Till sekreterare hos de sakkunniga förordnade generaltullstyrelsen den 26 september 1930 andre amanuensen P . H. Lindberg. De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1930 års sakkunniga rörande tullverkets fortskaffningsmateriel, h a v a hållit sammanträden dels den 29 september 1930, dels under tiden 11—18 december 1930, dels ock under tiden 26 maj—13 juni 1931. Efter medgivanden av statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet hava de sakkunniga i studiesyfte företagit resor dels inom Stockholms kustdistrikt, dels ock inom Strömstads, Lysekils och Göteborgs kustdistrikt. Sedan utredningsarbetet slutförts, få de sakkunniga överlämna bifogade betänkande och förslag.

6 För att tagas i övervägande vid fullgörandet av utredningsuppdraget hava till de sakkunniga överlämnats en av Dalslands och södra Värmlands avdelning av svenska tullmannaförbundet gjord framställning om höjning av vissa nu utgående legor eller, eventuellt, inlösen av fortskaffningsmateriel samt en av kustbevakningsinspektören gjord framställning i fråga om besiktning i vissa fall av till anskaffning föreslagen båtmateriel. Ifrågavarande framställningar återställas härmed. Stockholm den 23 juni 1931. MARTIN FEHR. A. HULTMAN.

EGON NORDKVIST.

N. E. REIZ. Hilding

Lindberg.

7 Inledning. Den tullverket åliggande uppsikten över trafiken och varuförseln verkställes dels å vissa in- och utförselorter av lokal tullbevakning, dels utmed rikets kuster och landgränser av kust- och gränsbevakning. Lokal tullbevakning finnes anordnad å tullplatserna. Med avseende å den lokala tullbevakningens uppgift i fråga om den allmänna bevakningstillsynen innehåller § 17 i gällande tjänstgöringsreglemente för tullverket bl. a. den bestämmelsen, att patrulleringar skola, där sådant anses erforderligt, verkställas dels med tullbåt i hamnen och å närgränsande vatten, dels till lands vid omgivande stränder, landnings- och lossningsställen. För fullgörande av sådana patrulleringar ävensom andra tjänstförrättningar har den lokala tullbevakningen till sitt förfogande fortskaffningsmedel av olika slag, såsom motorbåtar, roddbåtar, motorcyklar och cyklar. Kustbevakningen, som särskilt har till uppgift att å rikets kuster söka förhindra och upptäcka olovlig varuinförsel och andra brott emot tullförfattningarna ävensom överträdelser av andra författningar, vilkas efterlevnad det tillhör tullverket att övervaka, bestrides av utmed kusten förlagd kustbevakningspersonal, vilken, fördelad i posteringar, verkställer patrullering dels till sjöss, dels ock till lands. För patrullering till sjöss begagnas ångfartyg, tullkryssare och motorbåtar av olika slag samt roddbåtar. För patrullering till lands användas automobiler, motorcyklar och cyklar. Under en del av vintern begagnas i Haparanda kustdistrikt ren med pulka. Gränsbevakningen har att utmed rikets landgränser utöva motsvarande uppsikt, som utmed kusterna åligger kustbevakningen. Gränsbevakningen, vilken likaledes är fördelad på posteringar, verkställer patrulleringar till lands samt i vissa fall till sjöss, nämligen i Svinesund och vid Idefjorden samt i vissa insjöar å gränsen mot Norge. För patrullering till lands begagnas motorcyklar, cyklar och hästar. För patrullering till sjöss användas motorbåtar och roddbåtar.

8 Gällande regler i fråga om tillhandahållande av för tulltjänsten erforderlig fortskaffningsmateriel m. m. De fortskaffningsmedel, som stå till tullverkets förfogande för patrulleringar och andra tjänstförrättningar, äro endast delvis tullverkets egendom. Till betydande del tillhandahållas nämligen de erforderliga fortskaffningsmedlen av vederbörande tulltjänstemän, som i vederlag härför åtnjuta ersättning av tullverket i form av lega eller slitningsersättning. Det förekommer dock även, ehuru i mindre omfattning, att tullverket för särskilt tillfälle eller för kortare tid, i händelse tullverket tillhörig fortskaffningsmateriel eller legomateriel icke står till förfogande, förhyr behövlig materiel. Följande tabell utvisar antalet av i tullverkets tjänst under budgetåret 1929/1930 använda fortskaffningsmedel: Motorfordon

B å t a r Förvaltningsgren

Ång- Tull- Motorfartyg kryssare båtar A

A

A

B

12 101

Lokaltullförvaltningen •. Kustbevakningen

37 Gränsbevakningen Summa

21 164

Andra Autobåtar mobiler

C

A

A

B

A | B

1 46 60 15

4 14

A

B

2 24

6 150 16

2 11 24

Hästar

Cyklar

Motorcyklar

B

C

B

15 307

1 112

4 42 127 307

54 A angiver, att materielen tillhör tullverket; B och C beteckna, att materielen tillhandahållits mot lega respektive slitningsersättning. Uppgifterna beträffande mot slitningsersättning tillhandahållen materiel avse kalenderåret 1929. I övrigt hänföra uppgifterna sig till förhållandena vid utgången av budgetåret 1929/1930. Till bestridande av utgifter för anskaffning, underhåll och drift av tullverkets fortskaffningsmateriel äro för närvarande medel anvisade dels å tullverkets utgiftsstater, dels å riksstaten. Å tullverkets utgiftsstater finnas under omkostnadsstaten bland »övriga kostnader för tullverket» uppförda två förslagsvis bestämda anslagsposter till »underhåll och drift av tullverkets fortskaffningsmateriel» samt »legor för fortskaffningsmateriel». Därjämte ingår i anslagsposten till »diverse utgifter» ett belopp, vilket är avsett till motverkande av olovlig varuinförsel. Å riksstaten finnes upptaget ett extra reservationsanslag till »särskilda åtgärder för bekämpande genom tullverkets försorg av olovlig införsel

9 av spritdrycker m. m.», vilket u t g å r av statsverkets fond av rusdrycksmedel. Dessutom må i viss utsträckning för tillgodoseende av i huvudsak enah a n d a ändamål som dem, för vilka nyssnämnda reservationsanslag är avsett, användas medel, som jämlikt bestämmelser i 19 § av lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff för olovlig varuinförsel samt 23 § av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin ställas till generaltullstyrelsens förfogande för att användas bl. a. till särskilda åtgärder för motverkande av olovlig varuinförsel. Vid n å g r a tillfällen hava särskilda medel anvisats för anskaffning av fortskaffningsmateriel. Senast skedde detta, då i staten för tiden 1 januari—30 juni 1923 för sådant ändamål anvisades ett belopp av 341800 kronor. Anslag till underhåll och drift av fortskaffningsmateriel uppfördes första gången i staten för år 1905. Anslaget, vilket var av förslagsanslags natur, utgick under åren 1905—1910 med ett årligt belopp av 6 000 kronor. F r å n detta anslag, i staten upptaget såsom anslag till »underhåll och drift för tullverkets ångare», bestredos kostnaderna för den tullverket tillhöriga kustbevakningsångaren »Gripen», vilken år 1900 insatts i bevakningstjänst i H a p a r a n d a tullkammardistrikt. Efter förslag av 1908 å r s tullstatskommission, som ansåg jämväl kostnaden för bränsle till kustbevakningspersonalens motorbåtar böra utgå från detta anslag, höjdes anslaget från och med år 1911 till 30 000 kronor, i sammanhang varmed anslaget erhöll benämningen »anslag till underhåll och drift av tullverkets ångare samt bränsle för kustbevakningspersonalens tjänstebåtar». Anslaget, som under åren 1911—1921 utgick med oförändrat belopp men under de sista åren betydligt överskreds, uppfördes i 1922 års stat med ett till 80 000 kronor förhöjt belopp. F r å n och med å r 1923, då anslagsposten erhöll dess n u v a r a n d e benämning, har anslagsposten varit uppförd under anslagstiteln »övriga kostnader». Nedanstående tabell utvisar storleken och belastningen av anslagsposten under tiden 1 j a n u a r i 1923—30 juni 1930. Budgetperiod och budgetår

Anslag kronor

U t Generaltull Lokaltullstyrelsen förvaltningen

g

f

t

Kustbevak- Gränsbevakningen ningen

Summa kronor

Vi 1923— 8 % 1923

92 000

69 963-7 0

1923/1924

184 000

134 366-8 7

1924/1925

184 000

96 590-7 2

264 697- 9 a

5 535 01

366 823-6 9

1925/1926

300 000

| 150 856-7 6

257 254-31

6 391 28

414 502-3 5

1926/1627

300 000

63 616-3 8 |

35 782-31

268 520-9 2

6 318 20

374 237-81

1927/1928

350 000

425-46

29 682-08

302 429-3 8

5 079 31

337 616-23

1928/1929

350 000

12 396-8 5

23 573-2 7

243 654-6 7

5 837-2 7

285 462-0 6

1929/1930

350 000

36-3 3

19 510-25

285 156-15

11 087-82

315 790-55

10 De i förestående tabell intagna uppgifterna för tiden till och med budgetåret 1928/1929 äro hämtade ur tullverkets sedan år 1925 utgivna, årligen utkommande förvaltningsberättelse. För tiden före budgetåret 1924/1925 saknas uppgifter om utgifternas fördelning å de olika förvaltningsgrenarna. De å generaltullstyrelsen bokförda utgifterna avse kustbevakningsändamål. Likaså torde de å lokaltullförvaltningen för budgetåren 1924/1925 och 1925/1926 upptagna beloppen till övervägande delen hava utgjort utgifter för kustbevakningens räkning. Av anslagsposten till underhåll och drift av fortskaffningsmateriel bestridas kostnader för underhåll och drift av tullverket tillhörig eller av tullverket förhyrd fortskaffningsmateriel i sådana fall, då kostnaden icke enligt särskilt beslut skall utgå av ovan omförmälda anslag till särskilda åtgärder för bekämpande genom tullverkets försorg av olovlig införsel av spritdrycker m. m. eller av ovanberörda till generaltullstyrelsens förfogande ställda medel. Vidare bestrides från anslagsposten kostnaden för bränsle och smörjämne, som åtgå för drift av viss tullpersonalen tillhörig fortskaffningsmateriel vid resor i tjänsten. Föreskrifter angående sättet för bestridande av driftkostnaden för legomaterielen utfärdas av generaltullstyrelsen i samband med kungörandet av styrelsens beslut rörande anslag till legor. Dessa föreskrifter innebära följande. Kostnaden för drift av motorbåt, för vilken legoanslag tilldelats vid lokaltullförvaltningen anställd tjänsteman, utgår av det fastställda legoanslaget; vederbörande obetaget att, i mån av befogenhet, inkomma med framställning om höjning av anslaget eller om beredande av ersättning på annat sätt för driftkostnaden. Sådana framställningar torde hittills hava gjorts endast i ett par fall. Vid gränsbevakningen anställd tjänsteman, som uppbär anslag till motorbåtlega eller motorcykellega, äger att av tullmedel erhålla ersättning för smörjämne och bränsle, som åtgått för materielens drift vid resor i tjänsten. Vid kustbevakningen åter tillhandahållas i allmänhet erforderliga kvantiteter smörjämne och bränsle direkt av tullverket. Anslag till legor förekomma i tullverkets stater sedan mycket lång tid tillbaka. Ursprungligen ingick anslaget till legor i avlöningsstaten och varje legas belopp bestämdes i samband med fastställandet av utgiftsstaterna. År 1878 vidtogs den ändringen, att anslaget till legor överfördes från avlöningsstaten till omkostnadsstaten, i sammanhang varmed generaltullstyrelsen erhöll rätt att disponera anslaget för det därmed avsedda ändamålet. Anslaget, vilket ända fram till och med år 1910 var i staten uppfört såsom ett bestämt anslag men från och med 1911 års stat förändrades till förslagsanslag, utgick under en lång följd av år med ett belopp av 73100 kronor årligen. Vid 1898 års riksdag höjdes anslaget till 88 000 kronor. Sedan anslaget därefter gång efter annan undergått ytterligare förhöjning, var detsamma i 1910 års stat upptaget till 140 000 kronor. I 1911 års stat, med vilket år ny avlöningsstat för tullverket

11 trädde i kraft, ökades anslaget till 175 000 kronor, vilken ökning huvudsakligen tillkom för att möjliggöra övergång till motordrivna farkoster. Sedermera ökades anslaget av olika skäl ytterligare och uppgick år 1922 eller sista året före det, med vilket tullverkets nu bestående organisation genomfördes, till 250 000 kronor. I anslagsposten ingingo jämväl vissa anslag till resekostnader. Följande tabell upptager de belopp, med vilka anslagsposten till legor för fortskaffningsmateriel uppförts under tiden 1 januari 1923—30 juni 1930, ävensom de belopp, som under sagda tid avförts å anslagsposten. Uppgifterna om anslagspostens fördelning å de olika förvaltningsgrenarna äro beträffande budgetåren 1924/1925—1928/1929 hämtade ur tullverkets förvaltningsberättelser för åren 1925—1929. Budgetperiod, och budgetår

Anslag kronor

U t g i f t e r Lokaltullförvaltningen

Kustbevakningen

Gränsbevakningen

Summa kronor

Vi 1923— 30 / 6 1923 ...

124 000

92 388-38

1923/1924

248 000

175 688-55

1924/1925

175 000

14 058-42

111260-86

60 012-8 9

185 332-17

1925/1926

175 000

14 722-43

112 299-7 2

63 542-7 4

190 564-89

1926/1927

180 000

14 754-7 3

111540-24

62 042-4 7

188 337-44

1927/1928

180 000

13511-97

110116-44

60 978-04

184 606-45

1928/1929

180 000

12 674-41

113 860-12

61 678-54

188 213-07

1929/1930

180 000

12 076-17

113 133-95

62 872-3 3

188 082-45

Från anslagsposten bestridas kostnaderna för legor. Härjämte har å anslagsposten avförts sådan slitningsersättning, som enligt generaltullstyrelsens beslut utbetalts såsom gottgörelse till tjänstemän vid kustbevakningen, vilka i tjänsten använt motorcykel eller cykel utan att lega därför utgått. Här nedan följer en sammanställning av antalet och storleken av de för budgetåret 1929/1930 bestämda legorna:

12 L < art

antal

belopp för år

mb

1 2 2 2 2 1 5 1 1 1 7 1 1

450 400 396 372 366 324 300 252 240 228 192 180 132

4 8 23 1 1 2 7

100 96 84

b

l

75 60 50 48

summa kronor

S

a

n

s 1

a g

e

summa kronor

belopp ... for xär

1 1 1 1 1 3 20 1 20 1 o 1 4 4 5 2 1 1 1 3 2 4 1 1 1 2 1 3 1 2 1

2 100 2 004 1500 1380 1320 1248 1200 1 152 1140 1104 1080 1 044 1 020 900 840 720 696 660 648 600 540 480 450 444 400 396 324 300 240 192 120

1 1 5 21 18

180 144 72 60 48

2 808

7 9

60 48

a

r

mb

7 718

3 671

c

°

, , antal

art

b

<lumma kronor

Gränsbevakningen

Kustbevakningen

Lokaltullförvaltningen

!

n

s art

antal

belopp för år

suimma kromor

mb

1 2 13 1 2 11 1 6

952 420 302 252 250 200 192 150

9 762

40 4

48 36

2 064

mc

10 800

c

5 376

h

1 6 7 20

840 810 780 710 600 500

36 360

b

97 936

64 362

Sammanställningen omfattar icke legoanslag, som tilldelats tullpersonal vid tillfälliga kustposteringar, ej heller slitningsersättningar. Legoanslag, som tillkommit under budgetaret, hava medtagits i sammanställningen. Har legoanslag under budgetåret undergått förhöjning eller sänkning, har legoanslaget beräknats efter det belopp, varmed anslaget utgått vid budgetårets utgång. Till förändringar av tillfällig natur har hänsyn icke tagits. Förkortningar: m b = motorbåtlega; b = båtlega; a = automobillega; mc = motorcykellega; c — cykellega; h = hästlega; r = lega för ren.

13 Nedanstående uppställning utvisar beloppen av de för åren 1927—1929 utbetalda slitningsersättningar för hållande av cyklar och motorcyklar: år 1927

kronor 10 418*59

år 1928

år 1929

11 657-07

12 889-47

Ifrågavarande belopp avse till övervägande delen gottgörelse för hållande av cyklar. Av det för år 1929 utbetalta beloppet utgjorde 450 kronor ersättning för hållande av fyra motorcyklar. Medel till särskilda åtgärder för bekämpande av olovlig varuinförsel m. m. anvisades första gången i staten för budgetåret 1923/1924, då i staten under anslagstiteln övriga kostnader för tullverket uppfördes en för detta ändamål avsedd anslagspost. Med budgetåret 1928/1929 vidtogs den förändringen, att till »särskilda åtgärder för bekämpande genom tullverkets försorg av olovlig införsel av spritdrycker m. m.» å riksstaten anvisades ett extra reservationsanslag, a t t utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, varjämte för motverkande av olovlig varuinförsel i övr i g t ett särskilt belopp (25 000 kronor) tillfördes anslagsposten »diverse utgifter». Storleken av berörda anslag och anslagsposter f r a m g å r av följande tabell: Budgetår

Anvisade belopp kronor

Utgifter kronor

1923/1924

300 000

309 910-S2

1924/1925

150 000

150108-2 6

1925/1926

200 000

70 323-4 7

1926/1927

200 000

94 239-13

1927/1928

100 000

93 248-7 2

1928/1929

150 000

114 321-56

1929/1930

150 000

134 323-64

Av de för budgetåret 1928/1929—1929/1930 upptagna anslagsbeloppen utgör ett belopp av 125 000 kronor ovan omförmälda extra reservationsanslag, medan återstoden, 25 000 kronor för vartdera året, ingår i anslagsposten »diverse utgifter». Av ifrågavarande anslagsposter och anslag, tillhopa 1250 000 kronor, hava intill utgången av budgetåret 1929/1930 avförts s a m m a n l a g t 966 475 kronor 60 öre, fördelade sålunda: anskaffning av båtmateriel jämte ombyggnad och inventarier kronor 268 850-6 2 anskaffning av annan fortskaffningsmateriel » 73 850*77 förhyrning av fortskaffningsmateriel m. m » 64 327*05 förhyrning av personal å bevakningsfartygen »Vikingen» och »Triton» » 87 874-71 driftkostnader för dessa fartyg » 54 744*04 diverse (detektivtjänsten m. m.) » 416 828*41 Summa kronor 966 475*60

14 Nedanstående översikt utvisar den omfattning, i vilken ovanber<örda jämlikt bestämmelser i l a g a r n a den 8 juni 1923 och den 20 juni 1924 till generaltullstyrelsens förfogande ställda medel för tiden till och med! utgången av budgetåret 1929/1930 tagits i användning för anskaffning och underhåll av fortskaffningsmateriel: anskaffning av båtmateriel kronor 175 52!2*48 anskaffning av annan fortskaffningsmateriel » 29 9611*86 Summa kronor 205 481*34 Beträffande handläggningen av ärenden angående legor, g r u n d e r n a för legornas bestämmande och legotagarnas skyldigheter må a n m ä r k a s följande. J ä m l i k t bemyndigande i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 368) angående utsträckt tillämpning av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa a n d r a verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, m. m. äger generaltullstyrelsen a t t till beloppet bestämma legoanslagen. Framställningar angående anslag till legor åt tjänstemän vid lokalförvaltningen och gränsbevakningen handläggas å kanslibyrån. I n n a n sådana framställningar företagas till avgörande, inhämtas i regel y t t r a n de från den hos generaltullstyrelsen anställde kustbevakningsinspektören, som därvid har att förebringa eventuellt erforderlig n ä r m a r e utredning. Framställningar angående anslag till legor vid kustbevakningen ankomma enligt generaltulldirektörens förordnande den 4 oktober 1922 på kustbevakningsinspektörens föredragning. N å g r a generella föreskrifter angående vad vederbörande har a t t iakttaga, då fråga uppkommer om anskaffning av n y t t fortskaffningsmedel eller mera omfattande reparation av redan befintligt, finnas icke meddelade. F ö r kustbevakningens del har generaltullstyrelsen emellertid i de under åren 1929 och 1930 utfärdade cirkulären angående anslag till legor åt posteringarna vid tullverkets kustbevakning föreskrivit, att, då i fråga om motordrivna tjänstefarkoster, som hållas mot lega, skrov eller motor behöver ersättas genom nyanskaffning, frågan därom skall, innan nyanskaffning företages, av vederbörande kustbevakningschef underställas kustbevakningsinspektören. F ö r lokaltullförvaltningens och gränsbevakningens vidkommande finnas icke n å g r a motsvarande föreskrifter. Legorna fastställas i regel för budgetår samt undergå årligen omprövning. För detta ändamål h a r generaltullstyrelsen under de senaste åren, genom för varje år meddelat beslut, uppdragit åt kustbevakningsinspektören att till styrelsen före särskilt angiven tidpunkt inkomma med förslag till legor för fortskaffningsmateriel för det kommande budgetåret för befattningshavare såväl vid lokalförvaltningen och gränsbevakningen som ock vid kustbevakningen. Enligt tillika meddelad föreskrift har kustbevakningsinspektören därvid haft att undersöka ej mindre behovet av

15 fortskaffningsmateriel samt beskaffenheten av den materiel, som kunde erfordras på varje särskild plats, än även i vilken omfattning fortskaffningsmateriel, för vilken lega utginge, användes för tjänsteändamål. De förslag, som på grund av berörda uppdrag avgivits av kustbevakningsinspektören, hava i regel åtföljts av uppgifter från legotagarna angående reparations-, underhålls- m. fl. kostnader samt angående gångtider för motorer m. m., vilka uppgifter i förekommande fall kompletterats med tillgängliga verifikationer. V i d bestämmandet av legorna tillämpas något olika grunder för skilda slag av fortskaffningsmedel. För motorbåtar beräknas legan i de flesta fall med utgångspunkt från den båt, som faktiskt hålles, varvid efters t r ä v a s att avväga legan så, att densamma förslår till amortering och skälig förräntning under farkostens sannolika livslängd av den verkliga anskaffningskostnaden för båt med tillhörande motor och inventarier ävensom till täckande av nödiga underhålls-, reparations-, försäkringäm. fl. kostnader samt kostnaden för sådana förbrukningsartiklar, som ej tillhandahållas eller bekostas av tullverket. Är den båt, som hålles, större eller d y r b a r a r e än som kan anses erforderligt för tjänstebehovet, sker en avvägning av legan, så a t t denna kommer att täcka allenast kostnaderna för en båt, som kan anses tillräcklig a t t fylla behovet på platsen. Så långt möjligt söker m a n att för båtar av samma typ bestämma lika stora legor samt att fastställa sådana legor, a t t de kunna hållas vid samma storlek år från år. I fråga om a n d r a fortskaffningsmedel än motorbåtar tillämpas ett något enklare förfaringssätt för legornas fastställande. För motorcyklar, cyklar, hästar ävensom b å t a r u t a n motor bestämmes sålunda legan efter den beräknade genomsnittskostnaden för hållande av ett dylikt fortskaffningsmedel på vederbörande ort. I följd h ä r a v förete de för dessa fortskaffningsmedel utgående legorna långt mindre växling med avseende å beloppens storlek än motorbåtlegorna. Legoanslaget skall jämlikt föreskrift i ovanberörda kungörelse av den 15 juni 1922 utgå till den, som förrättar tjänsten, dock att, om denna bestrides på förordnande, ordinarie innehavare av tjänsten må kunna vid anslaget bibehållas mot det att h a n tillhandagår vikarien med vad som för anslaget skall hållas. Då tjänsteman, som åtnjuter legoanslag, a v g å r från tjänsten, skall jämlikt föreskrift i de av generaltullstyrelsen utfärdade cirkulären angående anslag till legor vid tullverket anslaget upphöra a t t utgå samt framställning i fråga om hållande av för tjänsten erforderlig fortskaffningsmateriel och ersättning därför göras hos styrelsen. Legotagares skyldigheter framgå av § 222 mom. 1 i gällande tjänstgöringsreglemente för tullverket samt de bestämmelser — utgörande huvudsakligen ett återgivande av innehållet i berörda författningsrum — som bruka meddelas av styrelsen i samband med fastställande av de årliga legoanslagen. Enligt dessa bestämmelser åligger det tjänsteman, som åtnjuter anslag till lega, a t t i fullgott skick hålla, alltefter anslagets art,

farkost med tillbehör, som erfordras för och är tjänlig för därmed avsedda tjänstförrättningar samt motsvarar vederbörande legoanslag., eller häst med mundering eller ock att vara försedd med automobil, motorcykel eller cykel av lämplig konstruktion. Legotagaren har alltså att vidkännas alla kostnader för fortskaffningsmedlets anskaffning och underhåll ävensom, i regel, kostnader för förtöjnings- och förvarings;anordningar. Vidare skall legotagaren av legan gälda kostnaderna för sådana förbrukningsartiklar som belysningsmedel, bränsle för uppvärmning av farkost, rengöringsmedel m. m., varjämte såsom ovan nämnts kostnaden för drift av motorbåt, för vilken legoanslag tilldelats vid lokaltullförvaltningen anställd tjänsteman, skall i första hand utgå av det fastställda legoanslaget. Legotagare bär själv risken för skada å eller förlust av materielen. Emellertid är legan så avpassad, att den i regel innefattar gottgörelse för försäkringskostnader eller skälig riskpremie. I detta sammanhang må erinras, att legotagarna vid kustbevakningen i regel hava sina tjänstefarkoster försäkrade i »kustbevakningens ömsesidiga sjöförsäkringsförening med begränsad ansvarighet». Enligt för föreningen gällande bolagsordning har föreningen till ändamål att i händelse av haverier, skador eller totalförlust å medlemmarnas godkända tjänstefarkoster enligt närmare angivna grunder ersätta den härigenom uppkomna förlusten. Försäkringstagaren står emellertid härvid viss självrisk. En närmare redogörelse för bolagsordningens innehåll lämnas i det följande. Åtskilliga bestämmelser, syftande att åvägabringa kontroll över fortskaffningsmaterielens beskaffenhet och utnyttjande, finnas meddelade i gällande tjänstgöringsreglemente för tullverket och andra särskilda tjänstgöringsföreskrifter. Här må erinras om följande. Enligt § 8 i instruktionen för generaltullstyrelsen den 22 december 1922 (nr 625) åligger det kustbevakningsinspektören att efter anmälan hos styrelsen företaga tjänsteresor för övervakande av kustbevakningens vederbörliga effektivitet, varvid i främsta rummet bör tillses, att alla anordningar för bevakningens bestridande inom de särskilda kustdistrikten äro i största möjliga mån lämpliga och att kustposteringarna tillhörande båt- och annan fortskaffningsmateriel befinnes i fullgott skick och av personalen väl vårdas. Jämlikt generaltullstyrelsens cirkulär den 20 december 1922 angående befogenhet och åligganden för chef för kustbevakningsdistrikt m. m. åligger chef för kustdistrikt bl. a. att på obestämda tider, minst en gång i kvartalet, besöka envar distriktet tillhörande kustpostering och därvid tillse, att kronans till personalens begagnande upplåtna farkoster, persedlar och inventarier befinnas i fullgott skick ävensom att personalen tillhörig tjänstefarkost med tillbehör och annan tjänstemateriel äro för därmed avsedda bevakningsförrättningar tjänliga och motsvara vederbörande legoanslag. Då chef för kustdistrikt därvid finner bristfällighet hos tjänstematerielen föreligga, har chefen att efter av kustbevakningsinspektören lämnade anvisningar vidtaga åtgärder för skyndsamt avhjälpande

17 av densamma. Varder kostnaden för bristfälligheters avhjälpande icke gäldad av vederbörande tjänstinnehavare, d ä r sådant enligt gällande stadganden åligger honom, och erfordras att bristfälligheten avhjälpes genom tullverkets försorg, har chefen för kustdistriktet att tillse, att kostnaden gottgöres tullverket ur tjänstinnehavarens legoanslag, där sådant förekommer, men eljest att u t a n uppskov anmäla förhållandet för generaltullstyrelsen för behörig åtgärd. F ö r chef för gränsdistrikt gälla enligt §§ 194 och 195 tjänstgöringsreglementet i huvudsak enahanda skyldigheter som för chef för kustdistrikt. Vidare har jämlikt § 197 samma reglemente även gränsuppsyningsman a t t öva kontroll över materielens beskaffenhet. Till kontroll över lokaltullförvaltningens legobåtar är i § 222 mom. 2 tjänstgöringsreglementet stadgat, a t t sådan farkost skall årligen besiktigas genom tillkallade, lämpliga personer samt a t t instrument däröver skall överlämnas till vederbörande tullförvaltning för att samtidigt med årsredovisningen insändas till generaltullstyrelsens kameralbyrå. För att bland a n n a t möjliggöra kontroll över materielens utnyttjande har i §§ 191 och 200 tjänstgöringsreglementet ålagts vissa tjänstemän att föra dagböcker över tjänstgöringen. U t d r a g av dagböckerna insändas för varje månad till chefen för kust- respektive gränsdistriktet eller, där gränsöveruppsyningsman finnes anställd, till denne. H ä r j ä m t e översändas månatligen av varje kustpostering till kustbevakningsinspektören vissa uppgifter angående bevakningsarbetets omfattning, gångtid för motorer m. m. Vidare skola befälhavarna å tullverket tillhöriga motorbåtar föra motorbåts- och driftjournaler enligt fastställda formulär (generaltullstyrelsens beslut den 28 februari 1930). De vid kust- och gränsbevakningen förda dagböcker äga vid lokaltullförvaltningen sin motsvarighet i de vaktböcker, varom förmäles i § 25 tjänstgöringsreglementet.

—

18 T i d i g a r e förslag r ö r a n d e anskaffning o c h u n d e r h å l l av t u l l v e r k e t s fortskaffningsmateriel. inledning.

Tullverkets behov av fortskaffningsmateriel har under skilda tider varit tillgodosett på olika sätt, varvid antingen tullverket självt eller ock vederbörande tjänstemän tillhandahållit den erforderliga materielen. Vilketdera systemet som härvid kommit till användning, synes hava varit beroende av det under olika tider växlande behovet av bevakningsanordningar och de rådande åsikterna i fråga om fördelarna med landbevakning i förhållande till bevakning till sjöss med fartyg. Vid tiden för tillkomsten av reglementet för stora sjötullsbetjänte av den 5 december 1724 — vilket bland a n n a t stadgade skyldighet för befälhavarna å tulljakterna, jaktlöjtnanterna, a t t flitigt besegla deras distrikt och att, när väder och vind tilläte, begiva sig ytterst till havsbandet för a t t bevaka ankommande farkoster — anskaffades och underhöllos tulljakterna på tullverkets bekostnad. Ännu i början av 1800-talet ägde tullverket åtskilliga större tulljakter samt en del mindre farkoster. Redan i senare hälften av 1700-talet hade emellertid legosystemet börjat användas i fråga om smärre farkoster och hästar. Sedan år 1817 anordning träffats om uppehållande — mot gottgörelse av tullmedel — av kustbevakningen genom örlogsfartyg, en anordning, som upprepades för ett vart av åren 1818—1824, överlämnades en del av de då befintliga tulljakterna till flottan för a t t av densamma begagnas vid bevakningens handhavande, under det att en del av de återstående tulljakterna försåldes. I syfte a t t nedbringa kostnaderna för kustbevakningen förordnade Kungl. Maj:t den 29 mars 1825, a t t ett inbördes samband borde äga rum mellan tull- och lotsverken, varefter Kungl. Maj:t den 18 maj 1825 utfärdade instruktion för lotsverkets befäl och personal a t t lända till efterrättelse vid dem ålagd tillsyn över tullförfattningarnas efterlevnad. Sedermera fastställdes även särskild stat för ersättning åt lotspersonalen för dess befattning med kustbevakningen. Den sålunda träffade anordnirgen, vilken ansågs icke hava medfört mot kostnaderna svarande nytta, upphörde med utgången av år 1827. Under inflytande av den vid denna tid härskande åsikten om lardbevakningens företräde framför bevakningen till sjöss med seglande fartyg övergick man, särskilt, vad beträffar rikets västra, södra och syd(strå

19 kuster, till användande företrädesvis av landbevakning. Samtidigt skedde även beträffande sättet för anskaffande och underhåll av de erforderliga fortskaffningsmedlen efter hand allmän övergång till legosystemet. Enligt generaltullstyrelsens cirkulär den 30 mars 1826 till tulldistriktscheferna och tullkamrarna hade, vid fastställandet av tullverkets stater för år 1826, Kungl. Maj:t i förhållande till antalet och beskaffenheten av de tullverket tillhöriga kustbevakningsjakter och patrullbåtar samt med ber ä k n i n g av de farkoster, som för en fullständig sjöbevakning ansetts ytterligare vara av nöden, anslagit bestämda årliga jakt- och båtlegor, varemot det skulle åligga vederbörande tullkammarföreståndare, inspektörer eller uppsyningsmän, för vilkas tjänstebefattningar nämnda anslag vore till uppbärande utförda, att hålla de för deras bevakningsåligganden nödiga ansedda farkosterna i fullkomligt brukbart skick. Bestämmelsen om skyldighet för tjänsteman, åt vilken anslagits jakt- eller båtlega, att hålla tjänlig farkost överfördes till det av Kungl. Maj:t den 1 oktober 1831 fastställda tjänstgöringsreglementet för tullverket, varvid jämväl stadgades skyldighet för tjänsteman, åt vilken hästlega å stat bestodes, a t t hålla sig tjänstbar häst. Bestämmelser av i huvudsak enahanda innebörd inflöto sedermera i det nu gällande, av generaltullstyrelsen utfärdade tjänstgöringsreglementet för tullverket av den 14 december 1910, vilket efterträdde reglementet av år 1831. Det sålunda genomförda legosystemet fortbestod i på det hela taget oförändrat skick ända fram till omkring år 1921, då den allt mera besvärande smugglingen nödvändiggjorde anskaffande genom tullverkets försorg av större, snabbgående farkoster. Dessförinnan hade emellertid i n å g r a fall farkoster inköpts på tullverkets bekostnad. Härmed åsyftas de för Stockholm och Göteborg år 1884 respektive år 1908 anskaffade patrullbåtarna samt den å r 1900 i bevakningstjänst inom H a p a r a n d a kustdistrikt insatta och där ä n n u använda bevakningsångaren »Gripen». F r å g a n om på vad sätt den för tullverket erforderliga fortskaffningsmaterielen lämpligast bör anskaffas och underhållas har under senare tid vid flera tillfällen varit föremål för undersökning och prövning. Redan 1908 års tullstatskommission ägnade frågan uppmärksamhet. I 1908 års sitt den 1 september 1909 avgivna betänkande gjorde kommissionen vid tullstatfkom i

i

i,.

P„

,

behandling av frågan, pa vad sätt de för kustbevakningen erforderliga motorbåtarna lämpligast borde anskaffas och underhållas, följande uttalande. »För närvarande åligger det varje förman för kustbevakningspostering att på egen bekostnad anskaffa och underhålla för tjänsten erforderliga farkoster, vilka sålunda äro hans enskilda egendom. I vederlag härför åtnjuter han omförmälda jakt- eller båtlegoanslag, vilket är beräknat till ett belopp, tillräckligt att betäcka underhållskostnaderna samt ränta och amortering å anskaffningskostnaden jämte assurans och andra kostnader. Ett annat system låter sig emellertid tänkas, nämligen att båtarna anskaffades och underhölles på tullverkets

mission.

20 bekostnad samt utlämnades till vederbörande för begagnande i tjänsten. Det synes dock kommissionen uppenbart, att enskild äganderätt till tjänstebåtarna är ägnad att hos personalen framkalla större omvårdnad och aktsamhet om desamma, än som sannolikt bleve förhållandet, om de vore statens egendom. Vidare torde det kunna antagas, att i sistnämnda fall kostnaderna för statsverket skulle bliva större än under nuvarande förhållanden. Säkerligen skulle utgifterna för båtarnas underhåll, om statsverket direkt skulle gälda desamma, bliva drygare, än vad nu är fallet, då ägaren mot åtnjutande av ett visst anslag har skyldighet att själv ombesörja detta; och härtill kommer, att det till undvikande av missbruk helt visst skulle bliva nödvändigt att anordna en omfattande tillsyn över det sätt, varpå vederbörande innehavare av tjänstebåt fullgjorde sin skyldighet att väl vårda densamma, ävensom kontroll däröver, att begärda reparationer vore avverkligt behov påkallade och icke föranledda av omständigheter, som borde medföra skyldighet lör båtens innehavare att bekosta desamma. Kommissionen har på dessa grunder icke funnit skäl ifrågasätta någon förändring i det nu rådande systemet.» Generaltull- I anledning av en av 1910 års riksdag gjord framställning (skrivelse nr styrelsen den 7> g i ( L 39) anbefallde Kungl. Maj:t den 18 juni 1910 generaltullstyrelsen 1912. * att verkställa och till Kungl. Maj:t inkomma med utredning och förslag i fråga om anordnande av driften av de i kustbevakningstjänsten använda motorbåtar på ett för staten billigare sätt, särskilt genom nedbringande av kostnaderna för motorbåtarnas underhåll. Den sålunda begärda utredningen avgavs a v generaltullstyrelsen den 31 oktober 1912. Därvid anförde styrelsen, a t t a v utredningen med tydlighet syntes framgå, ej mindre att med bibehållande av dittillsvarande organisationssystem någon allmän nedsättning av motorbåtlegorna icke skäligen borde komma i fråga, än även a t t en förändrad organisation av innebörd, att motorbåtarna anskaffades och underhöllos på det allmännas direkta bekostnad samt ställdes till vederbörandes förfogande för begagnande i tjänsten, långt ifrån a t t leda till någon besparing fastmera syntes kunna förutsättas skola medföra ytterligare kostnader för statsverket. Genom beslut den 7 februari 1913 fann Kungl. Maj:t frågan för det dåvarande ej föranleda vidare åtgärd. 1914 års tull- Sedermera upptogs frågan till behandling av 1914 års tullkommission, kommission. s o m föreslog, att kustbevakningens båtmateriel måtte anskaffas genom tullverkets egen försorg för att ställas till vederbörandes förfogande i tjänsten, a t t kostnaderna för underhåll av sagda materiel jämväl måtte direkt bestridas av tullverket samt att i sammanhang härmed de till tjänstemän vid kustbevakningen då utgående jakt- och båtlegorna måtte bortfalla. I samband härmed yttrade kommissionen (1914 års tullkommissions betänkanden I, sid. 17 o. f.), bland annat, följande. »Om det, såsom redan påpekats, är fullständigt otänkbart, att bibehålla legosystemet. såvitt rörer de större farkosterna, tulljakterna av typ I och II, torde det för vinnande av enhetlighet få anses önskvärt, att nämnda system jämväl för de mindre farkosternas vidkommande utbytes mot systemet med direkt an-

21 skaffning genom statsverkets försorg. Denna synpunkt kan dock ej vara avgörande. Vad som bestämt kommissionens uppfattning är, att legosystemet visat sig medföra mindre gynnsamma verkningar. För att kunna tillgodogöra sig besparingar å legan hava nämligen vederbörande legotagare i vissa fall anskaffat farkoster av otillfredsställande beskaffenhet ävensom över hövan begränsat underhållskostnaderna för desamma. Jämte det båtbesättningarna (kustroddarne) härigenom tillskyndats olägenheter, vilka i bilagor till Sveriges tullmannaförenings svarsskrivelse å ett av kommissionen utsänt frågecirkulär med eftertryck framhållits, har av lätt insedda skäl patrulleringen med dylika farkoster kommit all inskränkas till ett minimum, vilket haft till följd, att tjänsten blivit lidande. För legotagarnes eget vidkommande har jakt- och båtlegan — mot vad som med densamma avsetts — delvis tagit karaktären av en avlöningsform. Det är i sådant hänseende betecknande, att, då tanken på legosystemets avskaffande först blivit framkastad, densamma genast mötts med krav på lönekompensation. — De ogynnsamma verkningarna av legosystemet äro enligt kommissionens uppfattning ofrånkomliga. Med detta systems tillämpning måste nämligen alltid uppkomma en konflikt mellan å ena sidan statsintresset, att fullgod båtmateriell anskaffas och hålles i behörigt skick, samt å andra sidan den enskildes intresse att genom besparingar å legan bereda sig vinst. Om åter båtmateriellens anskaffning och underhåll besörjes direkt av statsverket, föreligger endast ett intresse, gemensamt för det allmänna och den enskilde, nämligen att materielien är av fullgod beskaffenhet, och att den behörigen underhålles. Möjligt är ju, att för sådant fall personalen stundom kan komma med överdrivna anspråk i ett eller annat hänseende, men en garanti häremot ligger i den kontroll, som kommissionen tänker sig utövad av den i det följande föreslagne kustbevakningsinspektören; och för övrigt lärer generaltullstyrelsen ej underlåta att visa varsamhet vid upptagandet av förekommande äskanden. Att systemet med direkt anskaffning och underhåll skall framkalla liknöjdhet och vårdslöshet vid materiellens hanterande, lärer enligt den erfarenhet, som vunnits inom andra förvaltningsområden, ej behöva befaras. Yttringar i sådant hänseende böra emellertid givetvis leda till disciplinär bestraffning av vederbörande samt — i mera svårartade fall — till uttagande av skadestånd enligt lag. Vad härefter angår den fruktan, som yppats för att det ifrågasatta nya systemet skulle, så snart fråga vore om mindre upphandlingar eller obetydligare reparationsarbeten, medföra onödig omgång och leda till skriverier, som icke stode i rätt förhållande till de värden, ärendena gällde, vill kommissionen uttala sin förvissning, alt generaltullstyrelsen skall hålla hand över att ifrågavarande ärenden bliva handlagda på möjligast enkla sätt och utan onödiga formaliteter.» Beträffande anskaffning och underhåll a v cyklar och motorcykel — endast en sådan upptogs i kommissionens förslag — för kustbevakningens r ä k n i n g föreslog kommissionen enahanda bestämmelser som i fråga om båtmaterielen. F ö r h ä s t a r n a s vidkommande borde däremot legosystemet bibehållas. Som skäl härför anförde kommissionen, a t t det säkerligen vore l ä t t a r e a t t finna allmänna normer för hästlegans än för jakt- och båtlegans b e r ä k n a n d e och att det alltså vore mindre risk för a t t hästlegan tilltoges så rundligt, a t t den oförmärkt förvandlades till en avlöningsförmån. I fråga om gränsbevakningen föreslog kommissionen (nyssnämnda betänkande, sid. 119 o. f.), att kostnaderna för anskaffning av såväl cykelsom b å t m a t e r i e l skulle bestridas direkt av statsverket, som j ä m v ä l skulle

22 hava att i förekommande fall bekosta för driften erforderliga förbrukningsartiklar. För gränsbevakningen behövliga hästar borde, liksom vid kustbevakningen, hållas av vederbörande tjänstemän mot åtnjutande av lega. Vad slutligen beträffar lokaltullförvaltningen föreslog kommissionen (kommissionens betänkanden I I , sid. 380), under erinran om det av kommissionen föreslagna sättet för anskaffning och underhåll av kustbevakningens båtmateriel, att enahanda system m å t t e bringas i tillämpning jämväl å den båtmateriel, som erfordrades vid de olika tullförvaltningarna i och för den inre bevakningen. Tullkommissionens förslag i fråga om sättet för anskaffning och underhåll av båtmateriel var icke enhälligt. E n av kommissionens ledamöter biträdde nämligen kommissionens förslag endast i fråga om de d y r b a r a tulljakterna; beträffande övrig båtmateriel ansåg reservanten, som anslöt sig till 1908 års tullstatskommissions uttalanden i ämnet, att det rådande legosystemet borde bibehållas; detta hade ej givit berättigad anledning till anmärkning, och med sådan inspektion, som föreslagits, borde vederbölig kontroll kunna utövas. Även den längst drivna inspektion kunde ej sporra till samma hushållning som den enskilda äganderätten. Den 26 j a n u a r i 1920 avgav generaltullstyrelsen utlåtande över tullkommissionens förslag till omorganisation av tullverkets kustbevakning. I nämnda utlåtande redogör styrelsen för de yttranden, som infordrats i anledning av tullkommissionens förslag, och anför därvid, bland annat, följande. »Kommissionens uttalanden rörande den otillfredsställande beskaffenheten 'i vissa fall' av farkoster, som under det nu radande legosystemet anskaffats, samt rörande benägenheten att över hövan begränsa underhällskostnaderna, allt i syfte att kunna tillgodogöra sig besparingar på legorna, hava från åtskilliga håll framkallat livliga protester. Det framhålles, att, om sådant kommit till kommissionens kännedom, densamma bort uppgiva, i vilka fall sådant skett, på det att de skyldiga ensamma måtte komma att stånda till ansvar för sin försummelse och skugga ej bliva kastad på en hel kår, som enligt allas vitsord, vilka kommit i beröring med den, visat sig vara ett mönster av plikttrogenhet, hederlighet och nit. Från flera hall göres med styrka gällande, att de nuvarande legorna icke ens före krigstiden lämnat något överskott annat än under ett eller annat är, vilket emellertid motsvarats av brist under andra år, samt att med de högt uppdrivna priser, som rati under de senaste åren, legorna icke ens räckt till de med dem avsedda ändamål, långt mindre utgjort någon extra avlöningsform. I själva saken — frågan om det nuvarande legosystemets utbytande mot ett system av anskaffning och underhåll genom tullverket — äro meningarna delade. En del tullmyndigheter ävensom Sveriges tullmannaförening hava biträtt kommissionens förslag, föreningen dock endast beträffande kustbevakningen. En annan del av tullförvaltarna ävensom kustbevakningschefen i Skåne och Blekinge hava anslutit sig till ovanberörda reservation, enligt vilket legosystemet skulle bibehållas utom i fråga om tulljakterna. Slutligen hava kustbevakningschefen i Hallands samt Göteborgs och Bohus län ävensom ett mindre antal tullförvaltare framhållit, att det nuvarande legosystemet vore det för staten billigaste och mest

23 ändamålsenliga, ehuruväl även dessa i allmänhet synas vara av den uppfattningen, att sagda system icke skulle kunna tillämpas i fråga om de av kommissionen föreslagna dyrbara jakterna, därest sädana infördes. Det anföres särskilt, att det föreslagna systemet skulle föranleda anspråk på dyrbara slipanläggningar och andra anstalter för båtarnas räkning. Vissa av personalsammanslutningarna förklara sig icke hava något att erinra mot legosystemets avskaffande men påyrka, att i sådant fall ersättning för båtarna mätte tillgodokomma vederbörande. Slutligen har Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening anfört, att, även om den av reservanten uttalade åsikten, som för övrigt hade stöd i 1908 års tullkommissions yttrande i ämnet, väl hade fog för sig, föreningen dock funne de av kommissionen andragna skälen vara avgörande. För övrigt läge den utvägen synnerligen nära till hands, att i en framtid återgå till legosystemet, därest detta efter några års erfarenhet skulle visa sig önskligt. Genom den praktiska tillämpningen av det föreslagna systemet skulle ett värdefullt material vinnas för bedömande av den alltid vanskliga frågan om legornas storlek.» F ö r egen del ansåg sig generaltullstyrelsen icke kunna biträda tullkommissionens förslag till omorganisation av kustbevakningen u t a n hemställde om bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga för avgivande av n y t t förslag i berörda hänseende. Sedan med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 april 1920 sak- 1920 års kustkunniga tillkallats, avgåvo dessa, 1920 års kustbevakningssakkunniga, den be^kmn_9s3 oktober 1920 förslag i ämnet. Dessa anförde härvid, såvitt nu är i fråga, a t t de beträffande å ena sidan legosystemet och å a n d r a sidan systemet med direkt anskaffning och underhåll genom statsverket funnit de starkaste skälen tala för det sistnämnda, i vad det rörde tulljakter och tullbåtar. Däremot ville det synas, som om i fråga om de minsta farkosterna — sniporna — d e t t a system skulle kunna befaras ställa sig mindre fördelaktigt såtillvida, som det eventuellt kunde medföra så omfattande administrativa anordningar, att de ej kunde uppväga de fördelar, m a n med systemet avsett att vinna. I överensstämmelse härmed funne de sakkunniga sig böra i allmänhet fasthålla vid det av kommissionen framlagda förslaget men hemställde, att för hållande av snipor skulle utgå lega med av generaltullstyrelsen i varje särskilt fall bestämda belopp, avpassade efter amorterings- och de sannolika underhållskostnaderna. Beträffande övrig materiel, motorcyklar och cyklar, innebar de sakkunnigas förslag icke någon ändring i förhållande till tullkommissionens förslag, utan skulle denna materiel sålunda anskaffas och underhållas direkt genom statsverket. I sitt den 11 oktober 1920 avgivna slutliga yttrande angående omorga- Gen er altullden nisationen av tullverkets kustbevakning anförde generaltullstyrelsen (ge- styrelsen 11 oktober neraltullstyrelsens underdåniga utlåtanden över 1914 års tullkommissions 1920. betänkanden I (A), sid. 108), i förevarande fråga, bland annat, följande. F a r h å g a n för a t t legorna skulle bliva förtäckta löneförhöjningar torde få anses avlägsnad genom det sakkunniga biträde vid legornas bestäm-

24 mande, som komme a t t lämnas styrelsen av den ifrågasatta kustbevakningsinspektören, samt därigenom, att legorna gjordes till sina belopp mera rörliga än hittills och i största möjliga m å n utmättes så att säga individuellt, efter prövning av förhållandena i varje särskilt fall. Styrelsen hemställde alltså, a t t tulljakter av typerna I och I I samt en ifrågasatt snabbgående motorbåt i Stockholms s k ä r g å r d måtte anskaffas genom tullverkets försorg för att ställas till vederbörandes förfogande i tjänsten ävensom att kostnaderna för underhåll av ifrågavarande farkoster måtte bestridas direkt av tullverket, men att beträffande övrig materiel legosystemet måtte bibehållas. Däremot biträdde generaltullstyrelsen tullkommissionens förslag, att samtliga förbrukningsartiklar för motordriften (bränsle och smörjolja) skulle bekostas av tullverket. Vad beträffar frågan om sättet för anskaffning och underhåll av den för gränsbevakningen och lokaltullförvaltningen erforderliga materielen hade generaltullstyrelsen uttalat sig i särskilda den 15 maj 1920 avgivna utlåtanden. Styrelsen hade därvid intagit den ståndpunkten, att denna fråga borde lösas i enlighet med vad som kunde varda bestämt i fråga om kustbevakningens fortskaffningsmateriel. 1922 års Sedan Kungl. Maj:t i proposition till 1921 års riksdag (nr 330) framlagt nksdag. förslag till omorganisation av tullverket med undantag för kustbevakningen, med vars omorganisation föreslogs uppskov, intill dess vissa förhållanden blivit n ä r m a r e prövade, men riksdagen i skrivelse den 20 juni 1921 (nr 372) anmält, att riksdagen funnit sig icke böra företaga propositionen till slutlig behandling, blev frågan om tullverkets omorganisation ånyo förelagd riksdagen genom proposition den 17 februari 1922 (nr 89) till 1922 års riksdag. Därvid y t t r a d e föredragande departementschefen i föreliggande ämne bland annat, att han ansåge det icke kunna komma i fråga, att de då föreslagna största kustbevakningsfarkosterna (under hänvisning till den i allt högre grad förekommande spritsmugglingen hade generaltullstyrelsen d å m e r a föreslagit, a t t de tidigare till anskaffande ifrågasatta tulljakterna av typ I och I I borde ersättas med synnerligen snabbgående farkoster, s. k. tull jagare), beträffande vilka inköps- och underhållskostnaderna ställde sig jämförelsevis höga, skulle mot legor hållas av enskilda tjänstemän. Även beträffande den övriga båtmaterielen vid kustbevakningen kunde skäl anföras för en anordning med anskaffning och underhåll på statsverkets bekostnad; men åtminstone tills vidare syntes ett frångående av systemet med legor av statsfinansiella skäl uteslutet. Departementschefen förutsatte dock, a t t vid beräknande av legorna beloppen d ä r a v bleve med synnerlig noggrannhet för de särskilda fallen för varje år avvägda efter den å vederbörande materiel belöpande amorteringskostnaden och de sannolika utgifterna för dess underhåll. Övrig vid kustbevakningen erforderlig tjänstmateriel liksom ock fort-

25 skaffningsmaterielen v i d g r ä n s b e v a k n i n g e n och l o k a l t u l l f ö r v a l t n i n g e n b o r d e a v s a m m a s k ä l som n y s s a n f ö r t s h å l l a s a v t j ä n s t e m ä n n e n s j ä l v a m o t legor. Förslaget, a t t s a m t l i g a f ö r b r u k n i n g s a r t i k l a r för m o t o r d r i f t e n skulle bekostas av tullverket, biträddes av departementschefen. I u t l å t a n d e över s i s t n ä m n d a proposition; y t t r a d e s t a t s u t s k o t t e t b l a n d a n n a t , a t t u t s k o t t e t i l i k h e t med K u n g l . M a j : t a n s å g e , a t t b e t r ä f f a n d e t u l l p e r s o n a l e n s f o r t s k a f f n i n g s m a t e r i e l d e t d å v a r a n d e l e g o s y s t e m e t b o r d e sås o m för s t a t s v e r k e t f ö r m å n l i g a s t b i b e h å l l a s u t o m b e t r ä f f a n d e d e kosts a m m a t u l l j a g a r n a . E n a h a n d a u t t a l a n d e g j o r d e s a v r i k s d a g e n i dess t i l l K u n g l . M a j : t a v l å t n a s k r i v e l s e i ä m n e t (nr 276). Riksdagens år 1929 församlade vid t u l l v e r k e t till b e h a n d l i n g .

revisorer upptog frågan om legosystemet R e v i s o r e r n a , som i a n s l u t n i n g d ä r t i l l u n -

1929 års riksdagsT€Vl^OYBT

d e r b e s ö k i G ö t e b o r g b e s e t t å t s k i l l i g a v i d k u s t b e v a k n i n g e n a n v ä n d a legob å t a r , g j o r d e i sin den 15 d e c e m b e r 1929 a v g i v n a b e r ä t t e l s e (sid. 81 o. f.) följande uttalande. »De motorbåtar, som, enligt vad ovan nämnts, av revisorerna besågos vid besöket i Göteborg, syntes i allmänhet icke motsvara de fordringar, som torde böra ställas pä motorbåtsmateriel, vilken är avsedd att användas för sjöbevakning. Kosterbäten — en vanlig typ bland dessa båtar — har visserligen ur sjövärdighetssynpunkt stora fördelar, men torde icke kunna givas tillräcklig fart. De använda motorerna voro i allmänhet alltför svaga, och ett par av dem voro icke tillräckligt tystgående. Strålkastare saknades å samtliga ovannämnda båtar. Vid bedömande av huruvida det vid tullverket tillämpade legosystemet bör bibehållas eller ersättas av ett system med anskaffning och underhäll genom statsverkets försorg, synes den ur statssynpunkt avgörande frågan vara, om det med tilllämpning av legosystemet kan anses möjligt att i bevakningsarbetet uppnå samma effektivitet för samma, eller eventuellt mindre, kostnad som med tillämpning av systemet med direkt anskaffning och underhäll. Effektiviteten är givetvis i första hand beroende av bätmaterielens beskaffenhet och det sätt, varpa sagda materiel utnyttjas. Vilket av de båda systemen, som ur kostnadssynpunkt ställer sig fördelaktigast, framgår av en jämförelse mellan anskaffnings-, underhålls- och driftkostnaderna vid tillämpning av nämnda bada system. Revisorerna vilja till en början framhålla, att på grund av ökade krav, särskilt pä beskaffenheten av kustbevakningens båtar, anskaffandet av dessa numera i allmänhet betingar sä dryga kostnader, att stora svårigheter kunna uppslå för personalen att med egna medel tillhandahålla den önskvärda materielen. I sådana fall föreligger uppenbarligen risk för att en icke tillfredsställande materiel måste godkännas, vilket givetvis är ägnat att minska bevakningens effektivitet. Revisorerna vilja vidare framhålla, att en icke oväsentlig olägenhet med legosystemet ligger däri, att legotagaren vid semester, sjukdom eller annat förfall ej alltid är villig att ställa sin materiel till vikariens förfogande, vilket jämväl kan föranleda svårigheter för bevakningens behöriga upprätthållande. Vad härefter angår den i det föregående berörda kostnadsfrågan synes det revisorerna kunna ifrågasättas, om ej systemet med direkt anskaffning och underhåll i längden skulle ställa sig ekonomiskt fördelaktigare för statsverket än legosystemet. Härvidlag spela dock givetvis legornas storlek en avgörande roll. Beträffande de nu utgående legorna hava revisorerna den uppfattningen, att dessa i allmänhet utgå med alltför höga belopp. Revisorerna behöva i detta avseende en-

26 dast påpeka, att en lega av 1 200 kronor för en båt, vars anskaffning betingat en kostnad av 5 500 kronor, motsvarar omkring 20 procent av det nedlagda kapitalet. Även med beaktande av den relativt starka förslitning, för vilken båtmaterielen är utsatt, måste en sådan lega betecknas såsom för hög, i all synnerhet, som legotagaren icke har att vidkännas några utgifter för själva driften. Givetvis föreligga svårigheter att för beräknandet av legornas storlek finna allmänna normer. På grund härav torde icke kunna undgås, att legorna i vissa fall fastställas till belopp, som icke svara mot anskaffningskostnaden. Häri kan givetvis efter klagomål från vederbörande legotagare rättelse vinnas i de fall, då legan satts till alltför lågt belopp, varemot i de fall, då en för hög lega fastställts, någon jämkning nedåt av beloppet givetvis icke ifrågasattes. Man torde redan på grund härav med stor sannolikhet kunna utgå ifrån, att i det hela statsverkets utgifter för legorna överstiga vad som kan anses svara mot den enskilde tjänstemannens kostnader för materielens anskaffning och underhåll. En omständighet, som synes tala för att kostnaderna för statsverket skulle bliva mindre, därest anskaffning och underhåll ägde rum genom statsverkets försorg, är den, att statsverket skulle kunna påräkna att vid inköp av materiel och förbrukningsartiklar erhålla en betydande rabatt, såsom redan nu sker vid upphandling för tullverkets räkning. I detta sammanhang torde även böra framhållas, att genom upphandling av båtar och fordon genom statsverkets försorg ensartade typer och märken skulle kunna anskaffas, varigenom man vid utrangering av ifrågavarande materiel skulle kunna använda vissa delar såsom reservdelar för andra båtar och fordon av samma typ eller märke. Revisorerna vilja emellertid icke bestrida, att skäl även kunna anföras mot ett övergivande av legosystemet. Sålunda synes den anmärkningen icke utan ett visst fog kunna göras, att det kan befaras, att omvårdnaden om materielen icke skulle bliva lika god, därest staten tillhandahölle densamma som om denna ägdes av vederbörande tjänstemän. Gentemot denna anmärkning vilja dock revisorerna framhålla, att det synes vara en angelägenhet av större vikt att sådana brister i organisationen undanröjas, som, på sätt ovan nämnts, kunna innebära en fara för att tullbevakningens effektivitet hämmas. Revisorerna vilja ock erinra om, att det helt visst icke är svårare att öva kontroll däröver att anskaffnings- och underhållskostnader hållas vid skälig nivå än att kontrollera, huruvida den av de enskilda tjänstemännen inköpta och använda materielen är av tillfredsställande beskaffenhet och i förekommande fall utnyttjas såsom sig bör. Det synes revisorerna, som om så starka skäl kunna anföras för en avskrivning i viss omfattning av legosystemet, att frågan därom torde böra göras till föremål för närmare utredning. Skulle därav framgå, att en förändring av systemet vore önskvärd, synes det revisorerna lämpligt, att legosystemets avveckling äger rum så småningom, då nämligen därigenom kostnaden för engångsutgifter bleve mindre kännbar. Under alla förhållanden synes det revisorerna påkallat, att en revidering av de nu utgående legorna kommer till stånd, i syfte att legornas storlek avpassas efter materielens beskaffenhet.» I i n f o r d r a t u t l å t a n d e d e n 9 j a n u a r i 1930 m e d a n l e d n i n g a v v a d r e v i s o r e r n a a n f ö r t r ö r a n d e t u l l v e r k e t e r i n r a d e generaltullstyrelsen, att frågan, h u r u v i d a s y s t e m e t m e d h å l l a n d e a v t j ä n s t e f a r k o s t e r och a n n a n m o t s v a r a n d e m a t e r i e l m o t l e g a b o r d e b i b e h å l l a s eller e r s ä t t a s m e d e t t s y s t e m m e d a n s k a f f n i n g och u n d e r h å l l g e n o m s t a t s v e r k e t s f ö r s o r g , s e d a n å t s k i l l i g t i d

tillbaka gjorts till föremål för ingående undersökningar och överväganden och a t t starka skäl därvid framförts såväl för som mot en sådan omläggning. E n t ä n k b a r lösning syntes möjligen kunna ligga däri, att statsverket anskaffade och underhöll e den mera kostsamma materielen, medan legosystemet bibehölles i fråga om den övriga materielen. Saken vore emellertid tydligen av den vikt, att en förnyad allsidig utredning kunde anses motiverad. Vad revisorerna anfört mot beräkningen av legobeloppen föranledde styrelsen framhålla, att svårigheter förelåge att finna allm ä n n a normer för beräknandet av legornas storlek men att styrelsen bemödat sig att så avväga legobeloppet, att statsverket icke belastats med högre utgift, ä n som kunnat anses motsvara skälig gottgörelse för materielens hållande åt tullverket.

28 Båthållningen inom lotsverket. Det inom tullverket använda legosystemet äger en viss motsvarighet i det sätt, på vilket båthållningen inom lotsverket är ordnad. F r å g a n om båthållningens ordnande för lotsverkets vidkommande har nyligen varit föremål för utredning av särskilda sakkunniga, 1928 års lotsförfattningssakkunniga. I sitt den 31 j a n u a r i 1930 avgivna betänkande (Statens offentliga utredningar 1930:7) hava lotsförfattningssakkunniga föreslagit, att tjänstebåtarna vid rikets lotsplatser skulle, där icke staten för särskilda fall funne lämpligt ställa båtar till förfogande, liksom hittills hållas av lotsarna mot lega; och hava de sakkunniga i anslutning därtill framlagt förslag till närmare bestämmelser angående båthållningens framtida ordnande. Då såväl de grunder, efter vilka båthållningen för n ä r v a r a n d e är ordnad inom lotsverket, som nyssnämnda av 1928 års lotsförfattningssakkunniga framlagda förslag torde äga stort intresse för föreliggande utredning, hava de sakkunniga ansett sig böra här lämna en redogörelse därför. Redan Sveriges första egentliga lotsförordning, av den 19 september 1696, innehöll ett stadgande om skyldighet för lotsarna att hålla de vid lotsplatserna erforderliga båtarna. Den nuvarande bestämmelsen i ämnet finnes meddelad i 39 § av instruktionen för lotsverket den 24 november 1923 (nr 404) och innehåller, att å varje lotsplats lotsarna skola v a r a försedda med sådana båtar jämte inventarier, som, med avseende å lotsplatsens läge och lotsledernas beskaffenhet, äro för tjänstgöringen lämpliga. Ursprungligen hade varje lots sin egen båt, en segelbåt. I den mån sjötrafiken kom a t t äga r u m med större och mera snabbgående fartyg och i stor utsträckning upprätthållas även vintertid, ställdes emellertid ökade krav på lotsarnas båtar, varför segelbåtarna efter hand efterträddes av motorbåtar. Det tidigare systemet, att varje lots hade sin båt, blev emellertid genombrutet i två riktningar. Dels slogo lotsarna sig i stor utsträckning tillsammans om hållande av en eller flera gemensamma båtar, vilket förhållande särskilt gällde de större, sjögående lotsbåtarna, dels började staten i viss omfattning att tillhandahålla båtar. Ursprungligen hade lotsen att på sina inkomster hålla båtmaterielen. Den alltmera fördyrade båthållningen nödvändiggjorde emellertid, att staten trädde hjälpande emellan även på annat sätt än genom att staten tillhandahöll en del båtar. H ä r v i d l a g hade de s. k. hemvägsersättningar-

29 na kommit att spela en roll, i det att dessa ersättningar — utöver ändamålet att utgöra gottgörelse för kostnader i samband med lotsarnas av lotsning föranledda resor — kommit a t t få till uppgift att lämna medel till hållandet av lotsarnas egna tjänstebåtar. Härjämte hade staten — från och med år 1915 — genom tilldelande av särskilda anslag bidragit till kostnaden för lotsarnas egen båthållning utöver vad av hemvägsers ä t t n i n g a r n a kunde avses för detta ändamål. Det stora flertalet av de vid lotsplatserna för lotsningstjänstens uppehållande erforderliga båtarna hållas numera av lotsarna själva. Den nuvarande ordningen innebär, att lotsarna — i den mån staten ej tillhandahåller tjänstebåtar — äro skyldiga att hålla sig med lämpliga båtar för tjänsten. Enligt 39 § i instruktionen för lotsverket, vilket stadgande gäller både kronans och lotsarnas båtar, åligger det lotsarna vid varje lotsplats att med tillbörlig aktsamhet och omsorg handhava och v å r d a de tjänstebåtar jämte inventarier, som skola finnas vid lotsplatsen, samt a t t u t a n särskild ersättning verkställa de arbeten för båtarnas och inventariernas v å r d och underhåll ävensom för båtarnas drift, som lotsarna förmå utföra u t a n åsidosättande av andra tjänstegöromål. Medel till båthållningen erhålla lotsarna på två vägar: dels genom hemvägsersättningarna till den del dessa ej åtgå till resor annorledes än med tjänstebåt, dels i mån av behov därutöver i form av statsbidrag från särskilt anslag. Lotsarnas båtar undergå årligen besiktning och värdering. Sålunda skall enligt 37 § i instruktionen för lotsverket lotskapten eller lotslöjtnant årligen, med biträde av vederbörande överlots eller lotsförman, förrätta besiktning och värdering av de lotspersonalen tillhöriga, av densamma under tjänstutövning begagnade och för tjänsten erforderliga båtar och därtill hörande inventarier samt över besiktningen och värderingen uppr ä t t a instrument, innehållande uppgift om båtarnas dimensioner, det antal bord, v a r a v de bestå, m. m. Värderingen skall ske efter de grunder, som fastställts i lotsstyrelsens cirkulär den 11 december 1908 till samtliga lotskaptener angående värdering av lotsarna tillhöriga tjänstebåtar. Detta cirkulär innehåller i huvudsak, att ny båt ej må upptagas till högre värde än anskaffningskostnaden; att annan båt skall, då don första gången upptages i båtbesiktningsinstrument, upptagas till skäligen skattat värde; a t t värdet skall årligen nedsättas med minst 4 procent för rodd- eller segelbåtar av ek och med minst 5 procent för alla övriga båtar, dock att, därest större reparation eller dylikt ägt rum, värdet må höjas med kostnaden därför; samt att, då båt befunnes större eller dyrbarare än behovet kräver, å instrumentet må antecknas, att ägaren vid skada å eller förlust av båten ej k a n p å r ä k n a full ersättning från lotsverket. (I detta sammanhang må erinras, att, då båt skadas eller förloras i tjänsten, ersättning må jämlikt 40 § i nyssnämnda instruktion lämnas av statsmedel, varvid värdena enligt båtbesiktningsinstrumenten läggas till grund.)

30 Som ovan nämnts, kunna bidrag erhållas från särskilt anslag till täckande av kostnaden för båthållningen, i den m å n hemvägsersättningarna ej förslå. Till grund för lotsstyrelsens utdelande av bidrag ligga uppgifter, som årligen genom lotskaptenerna infordras från lotsplatserna rörande lotsarnas vid envar lotsplats samfällda utgifter under sistförflutna kalenderåret för vivre och resor samt amortering, underhåll och drift av båtarna. Därest dessa kostnaders belopp överstiga sammanlagda beloppen av de vid lotsplatsen för samma kalenderår influtna hemvägsersättningarna, tilldelas platsen bidrag från anslaget motsvarande skillnaden mellan nämnda båda belopp. Därvid tages ej hänsyn till att hemvägsersättningarna tilläventyrs föregående år lämnat överskott, utan varje år behandlas isolerat för sig. I cirkulär till samtliga lotskaptener den 4 december 1923 har lotsstyrelsen, i syfte att erhålla tillförlitligare underlag för bidragstilldelningen än uppgifterna dittills erbjudit, meddelat särskilda föreskrifter. Vidare har lotsstyrelsen i cirkulär den 16 februari 1927 givit en sammanfattning av de av styrelsen tillämpade regler för bidragstilldelningen. Rörande innehållet i dessa båda cirkulär h a v a lotsförfattningssakkunniga lämnat följande redogörelse, som här återgives. »I cirkulär den 4 december 1923 till samtliga lotskaptener har lotsstyrelsen föreskrivit: Lots skulle tillsvidare från och med år 1924 städse vid lotsning medföra en till honom utlämnad anteckningsbok, i vilken lotsen hade att efter hand verkställa ordentliga, specificerade anteckningar om sina direkta kontanta utgifter för inställelse till och hemresa efter lotsning, såsom utgifter för järnvägs- och båtbiljetter, kost och logi m. m., men ej utgifter för underhåll, komplettering och drift av tjänstebåtar. Till styrkande av ifrågavarande utgifter skulle lots tillsvidare icke vara skyldig förskaffa sig verifikation annat än å utgift till större belopp eller av mera säregen natur. — Vid utgången av år 1924 och vid utgången av varje kalenderår därefter skulle förmannen å platsen mot utlämnande av ny anteckningsbok indraga den gamla för vederbörlig granskning samt därefter insända till lotskaptenen dessa böcker jämte verifikationer ä vid lotsplatsen under föregående kalenderår bestridda utgifter för underhåll, komplettering och drift avbåtar. Sedan lotskaptenen verkställt granskning av allt material och utfört eventuellt erforderlig ytterligare utredning, skulle lotskaptenen före mitten av april till lotsstyrelsen med översändande av utredning jämte bilagor avgiva förslag till bidrag. Under erinran att de utgifter eller kostnader, vilka vore avsedda att bestridas med hemvägsersättningarna, kunde sammanföras under tre grupper, har lotsstyrelsen sedermera i cirkulär till samtliga lotskaptener den 16 februari 1927 meddelat en sammanfattning av de utav styrelsen tillämpade regler vid utdelandet av bidrag frän anslaget till underhåll, komplettering och drift av båtar vid lotsplatser. Den första gruppen av utgifter utgjordes av de i cirkuläret den 4 december 1923 omförmälda kontanta utgifter för lotsarnas inställelse till och hemresa efter lotsning. — Den andra gruppen utgjordes av kostnaderna för amortering och ränta å i båtarna och motorerna nedlagt kapital. Vid beräkning av amortering utginge man från året efter det, då båten eller motorn anskaffats, samt båtens eller motorns inköpspris; och skulle amorteringstiden utgöra för furubåt 20, för ekbåt 25 och för järnbät 30 år samt för motor

31 å 3 — 5 hkr. 12 år norr om Stockholm, » 6 —1 0 » 15» » » » » 12 —15 » 18 » » » » » 1 8 — 20 » 20 » » » »

10 år söder om Stockholm 12 » » » » 15 » » » » 20 » » » »

Vid beräknandet av ärliga amorteringsbeloppet ulginge man från inköpspriset å båt eller motor. Båtens eller motorns värde finge under amorteringstiden endast i det fall höjas, att en reparation varit sä genomgripande, att båten eller motorn kunde anses som ny, i vilket fall båtens eller motorns värde skulle upptagas med summan av det belopp, som erfordrats för ombyggnaden, och det belopp, som äterstode oamorterat före reparationen, varefter ny amorteringstid började. Motsatt förfaringssätt tillämpades vid försäljning av en båt eller motor. Försäljningssumman avräknades sålunda å köpesumman för den i stället anskaffade båten eller motorn. Om ny båt eller motor icke omedelbart anskaffades, skulle försäljningssumman gå i avräkning först vid framtida nyanskaffning. Lotskaptenerna hade att uppdraga åt vederbörande personal att omedelbart lämna lotskaptenen erforderliga underrättelser om en båts eller motors försäljning samt om det erhållna priset. — Å oamorterat belopp beräknades 6 procent ränta. — Vid avgivandet av förslag till eventuella bidrag skulle lotskapten lämna specificerad uppgift ä båtmaterielen inom distriktet upptagande såväl båtarnas och motorernas anskaffningsår som deras inköpspris; och skulle lotskapten för nämnda ändamål verkställa erforderlig utredning beträffande de båtar, som funnes vara oundgängligen erforderliga vid varje lotsplats. Utredningens resultat skulle angivas å särskild av lotsstyrelsen fastställd blankett. — Den tredje gruppen utgjordes av kostnaderna för underhåll och drift av båtarna. Kostnaderna för underhåll skulle upptagas såsom utgifter för det år, under vilket underhållsarbetena — däri inbegripet reparation utom i det fall, som omförmälts här ovan under andra gruppens kostnader — likviderats, och skulle för att kunna godkännas vara verificerade. Utgifterna för konsumtionseffekter skulle likaledes vara vederbörligen verificerade. Ävenledes skulle å räkning avseende konsumtionseffekter noggrant göras anteckning om i vilken utsträckning sådana förbrukats utanför tjänsten. — Endast sådana utgifter, som vore att hänföra till båtarnas drift och underhåll i egentlig mening, finge tagas i beräkning, således icke utgifter för städning av lotskontor, inköp av skrivmaterialier, ersättning till båtbiträden m. m. dylikt. Utgifter, som avsäge prickbåtar, toges icke i betraktande vid tilldelandet av bidrag.» Reformförslag r ö r a n d e båthållningen vid lotsverket h a v a framkommit vid flera tillfällen. Sålunda upptogo lotsförfattningskommitterade i sitt år 1920 avgivna betänkande frågan om lotsarnas båthållning till utförlig behandling. Det förslag, som framlades av lotsförfattningskommitterade, innebar, a t t statsverket skulle helt övertaga kostnaderna för anskaffning, underhåll och drift av lotspersonalens tjänstebåtar. Därigenom syntes m a n även bäst k u n n a tillmötesgå genom lotsverkets personalförening framställda önskemål rörande båthållningen. Dock finge en a n v ä n d n i n g av det sålunda förordade systemet ej utgöra hinder för statsverket a t t i fall, där så k u n d e finnas lämpligt, särskilt beträffande mindre och mera sällan för tjänstebruk erforderliga båtar fullgöra anskaffningen, eller r ä t t a r e tillhandahållandet, genom förhyrning, således på frivillighetens väg, av b å t a r n a från lotsarna själva. Lotsförfattningskommitterade

hade haft under övervägande, h u r u v i d a

32 icke, på sätt 1920 å r s kustbevakningssakkunniga föreslagit i fråga om de minsta farkosterna i tullverket (sniporna), legosystemet skulle tillämpas med avseende å a n d r a lotsverkets b å t a r än de större ävensom de med fasta motorer försedda b å t a r n a . K o m m i t t e r a d e ansågo det emellertid olämpligt, att t v å system skulle v a r a r å d a n d e vid sidan av v a r a n d r a , och förordade därför statlig båthållning i fråga om samtliga båtar. Då lotsförfattningskommitterades förslag anmäldes i statsrådet den 19 augusti 1921, föranledde förslaget i vad angick frågan om anskaffningen och underhållet a v lotsarnas tjänstebåtar icke något K u n g l . Maj:ts beslut. 1928 års lotsförfattningssakkunnigas förslag innebär i fråga om båthållningen vid lotsverket, a t t båthållningen skulle för framtiden i princip ordnas genom lotsarna mot bidrag till kostnaderna av statsmedel. Beträffande spörsmålet om vilket systern för båthållningen vid lotsplatserna vore att föredraga hava lotsförfattningssakkunniga — efter a t t h a v a framhållit, att staten kunde antingen själv övertaga båthållningen eller till lotsarna vid de särskilda platserna överlämna a t t hålla tjänliga b å t a r för de medel, som statsverket för ändamålet ställde till förfogande, eller ock anordna en kombination av båda systemen — anfört följande. »För båthållningen genom lotsarna talar, att därigenom kan införas lotsarnas eget ekonomiska intresse i båthållningen, varigenom kan påräknas längre tids tjänsteduglighet och billigare underhåll för materielen. Vidare bliva lokala önskemål beträffande båttyper säkrare tillgodosedda, och lotsarna äga större frihet med avseende å båtarnas begagnande, vilket är av särskild betydelse pä platser, där användning av båtarna ifrågakommer annorledes än direkt i tjänsten. Slutligen synes man kunna undgå en del tyngande kontroll- och andra förvaltningsåtgärder, som bleve nödvändiga vid statlig båthållning. Såsom den statliga båthållningens företräden framför båthållning genom lotsarna har angivits, att därigenom undanröjdes olägenheterna av kapitalanskaffning genom lotsarna i en för deras villkor betungande omfattning, att man undginge de förvecklingar, gemensam båthållning kunde medföra, samt att, då staten vid båthållning genom lotsarna i allt fall i sista hand bekostade båtarna, det vore lämpligast att staten även stode som deras ägare. Härtill kan anmärkas, att de med kapitalanskaffningen förbundna svårigheterna kunna undgås genom ett ändamålsenligt tillhandahållande av medel åt lotsarna, i vilket sammanhang må hänvisas till statskontorets uttalande är 1921 om möjligheten att bereda lotsarna statslån för ifrågavarande ändamål. Det nuvarande gemenskapsförhållandet i fråga om lotsbåtar har, såvitt för de sakkunniga är bekant, icke lett till förvecklingar att räkna med. Om båthållning genom lotsarna kan förväntas ställa sig billigare än statlig båthållning, lär den vinst, som härigenom uppstår, vara att föredraga framför statens formella äganderätt till båtarna. Slutligen har statlig båthållning ansetts äga företräde därutinnan att, då staten under alla omständigheter måste själv hälla de största båtarna, man härigenom ernådde en önskvärd enhetlig reglering av båthållningen. Mot detta kan anföras, att på förevarande område olika lösning i olika fall så långt ifrån är något betänkligt, att en dylik anordning tvärtom synes väl anpassa sig efter föreliggande faktiska förhållanden.»

33 Efter a t t hava lämnat en redogörelse för en av de sakkunniga företagen undersökning rörande förekomsten av de rådande systemen för båthållningen hava de sakkunniga vidare anfört huvudsakligen följande. Statlig båthållning skulle väl icke i och för sig v a r a olämplig vad beträffade de större lotsplatserna, och ej heller syntes olägenheter v a r a a t t befara, om de vid andra platser erforderliga sjögående lotsbåtarna tillhandahölles genom statens försorg. E n till alla båtar utsträckt statlig båthållning däremot skulle sannolikt vid många av de mindre lotsplatserna medföra avsevärda ölägenheter, särskilt om lotsarnas r ä t t att utom tjänsten a n v ä n d a kronobåt bleve beskuren. De bleve då nödsakade att hålla egna båtar för privat bruk. Utom det att en dylik dubblering vore onödig med hänsyn till platsens behov av båtar för olika ändamål bleve den för lotsarna särskilt betungande, då lotsarna vore för täckandet av omkostnaderna för de egna båtarna hänvisade till sina löner och lotslotter. — E n l i g t vad de sakkunniga under sina resor och eljest inhämtat syntes i allmänhet hos lotspersonalen förefinnas sympatier för att båthållningen i det hela ordnades såsom en lotsarnas angelägenhet, ekonomiskt möjliggjord därigenom att till densamma lämnades bidrag av statsmedel. — De sakkunniga tvekade icke att vid valet mellan en rent statlig båthållning och båthållning genom lotsarna giva företräde åt det senare alternativet. Därmed ville de sakkunniga emellertid icke hava uteslutit möjligheten, att såsom hittills i vissa fall — här åsyftades särskilt de större, dyrbarare lotsbåtarna — det kunde ställa sig fördelaktigare, a t t staten direkt anskaffade och underhölle båtar. Vad beträffar de former, under vilka medeltilldelning för båthållning skulle äga rum, hava lotsförfattningssakkunniga, efter att hava lämnat en kritik av det nuvarande systemet, anfört följande. »Utgifterna för lotsbåtarna hänföra sig till anskaffning, underhåll, reparationer och förbättringar samt drift av båtarna. Anskaffningskostnaden är en engångskostnad, övriga kostnader fördela sig på den tid båten gör tjänst, driftkostnaderna mera jämnt än underhålls- och förbättringskostnader, i det att förekommande större reparationer eller förbättringsarbeten kunna medföra stora växlingar mellan olika år. Också kostnaderna för nyanskaffning bliva ett slags årliga kostnader, då erforderliga medel till utgifterna icke finnas tillgängliga utan lån upptages att avbetalas under ett större antal år. Så kan även sägas bliva förhållandel, när med tanke på en i framtiden erforderlig nyanskaffning årliga avsättningar göras för den kommande utgiften. Bidragen till lotsarnas tjänstebåtar böra så bestämmas, att de täcka nämnda slags utgifter i den mån de äro skäliga och för tjänsten erforderliga. Om lotsbåt användes utom tjänsten, böra alltså de därvid förbrukade konsumtionseffekterna icke ersättas, och om lotsarna, vilket inträffat, skaffa en större och dyrbarare båt än nödigt är, måste merkostnaderna falla dem själva till last. Tilldelningen kan ske efter de verkligen havda utgifterna eller ock med hänsyn till de på förhand beräknade utgifterna. Det kan tänkas, att beträffande vissa slag av utgifter förfares på det förra sättet, beträffande andra åter på det senare. 3 — :U2256.

34 Om kostnaderna — här bortses tillsvidare från driftkostnaderna — skulle ersättas enligt räkningar och alltså avse de verkligen havda kostnaderna, måste detta förutsätta en prövning av utgifternas befogenhet och lämplighet, vare sig prövningen företoges efter det den påkostade reparationen etc. vidtagits eller dessförinnan med hänsyn till behovet av den ifrågasatta åtgärden och gjord kostnadsberäkning med avseende å densamma. En sådan ordning skulle avgjort stå i strid med den förenkling i förvaltningsförfarandet, både för lotspersonalen och kontrollerande myndighet, som åsyftas med båthållning genom lotsarna. Härigenom skulle lotsarna ock, då de icke vore hänvisade till ett på t or hand bestämt underhållsbidrag, erhålla en viss möjlighet att på statens bekostnad kunna höja värdet och öka livslängden på sina egna båtar. Det synes därför bäst överensstämma med grunden för båthållningens överlämnande till lotsarna att efter en förhandsberäkning av kostnaderna bestämma tilldelningen av båtmedlen och låta lotsarna disponera medlen på sätt de finna med god hushållning förenligt. Det sagda innefattar alltså förord för ett legosystem i viss överensstämmelse med det som tillämpas vid tullverket. Såsom av den föregående redogörelsen framgått, hava statsmakterna så sent som år 1922 efter ingående utredningar funnit ett sådant system böra inom nämnda förvaltningsområde bibehållas. För lotsverkets del innebär antagandet av ett legosystem ingen systemförändring. Den nuvarande ordningen är i princip ett legosystem. Som legor har man att betrakta hemvägsersättningarna såvitt de överstiga de direkta reseutgifterna; dessa legor regleras genom förändringar i de procentuella tilläggen till hemvägsersättningarnas ursprungligen fastställda belopp. Då med hänsyn till sjöfartens avgiftsbelastning hemvägsersättningarna icke överallt kunnat så höjas att båtkostnaderna uppvägas, har man måst såsom fyllnad anlita bidrag ur 'särskilt anslag. De sakkunniga förutsätta egentligen blott en förändring i legobeloppens bestämmande, i det att detta i framtiden skulle ske med direkt hänsyn till båtkostnaderna. Det bör såsom hittills tillkomma lotsstyrelsen att närmast handhava dessa angelägenheter och alltså bland annat fastställa legornas belopp. De sakkunniga hava icke förbisett, att vissa olägenheter vidlåda även ett legosystem, men ett sådant synes de sakkunniga dock i det hela bättre än övriga ifrågasatta anordningar lämpa sig för förhållandena vid lotsplatserna. Särskilda svårigheter erbjuder det naturligen att bestämma legorna så, att de å ena sidan förslå till legotagarens befogade båtutgifter men å andra sidan icke åsamka statsverket större kostnader än nödvändigt är. Vissa hällpunkter vid ifrågavarande förhandsberäkningar hava emellertid av lotsstyrelsen vunnits vid båthållningens reglering under senare tid. Legorna böra lämna tillgäng till förräntning, förslagsvis efter fem procent, samt amortering av materielens anskaffningsvärde under den beräknade tiden for dess tjänsteduglighet. Beträffande nu befintlig materiel bör man härvid utgå från dess värde vid det nya systemets trädande i tillämpning samt materielens sannolika livslängd frän nämnda tidpunkt räknat. I fråga om materiel, som nyanskaffats, bör till utgångspunkt tagas, förutom beräknade livslängden, anskaffningskostnaden i den mån den befunnits skälig med hänsyn till båtbehovet vid platsen. Vidare böra legorna innefatta ett med hänsyn till gjord erfarenhet lämpligt årsbelopp för underhåll och reparationer. Härvid är att beakta, att lotsarna liksom hittills (se Instr. 39 § 2 st.) böra vara skyldiga att utan särskild ersättning verkställa de arbeten å båtarna, som de kunna utföra. Vid övervägande av spörsmålet, hur ersättning för driftkostnaderna bör tillhandahållas hava de sakkunniga funnit riktigast, att sådan ersättning i första hand bestämmes att utgå efter räkning. Härigenom komma lotsarna att fa alla

35 sina utgifter för delta ändamål ersatta, och på omfattningen av lotsbåts användning vid lotsuppassningen eller eljest i tjänsten skulle icke inverka någon tanke hos legotagare att göra sig besparingar genom inskränkning av driften, varav tjänsten kunde bliva lidande. Den vid tullverkets kustbevakning rådande ordningen med driftkostnadernas ersättande efter räkning lärer just vara vidtagen för upprätthållandet av bevakningens effektivitet. Emellertid uppstår, särskilt vid vissa lotsplatser, en svårighet att avgöra och att kontrollera, i vad mån förbrukningsartiklar av de slag, som här komma i fråga, blivit använda i tjänsten eller för privat ändamål. Åtminstone vid lotsplatser, där denna svårighet särskilt framträder, kan det därför komma att visa sig lämpligt att för driftkostnadernas bestridande visst årsanslag tilldelas legotagarna. På grund av det anförda föreslås, att driftkostnaderna som regel skola ersättas efter räkning, men att lotsstyrelsen skall äga bestämma ett visst årsbelopp såsom ersättning för dylika kostnader. Den för en bät avsedda legan bör såvitt möjligt utgå med enahanda belopp år efter år, så att kalkyler rörande båthushållningén kunna göras på längre sikt. Till en början, innan tillräcklig erfarenhet vunnits, måste antagligen legorna med ett eller annat års mellanrum jämkas. Det bör ankomma pä lotsarna att vid förefallande behov göra framställning om legas höjning, varvid måste fordras, att de uppgivna utgifterna för båthållningen styrkas. Finnes anledning antaga, att lega är för hög, bör frågan om legans storlek tagas under omprövning. I dylika ärenden bör tillfälle beredas legotagarna att med verifikationer och annan utredning styrka de omständigheter, som böra läggas till grund för legoberäkningen, och lotsstyrelsen därefter vidtaga sådan åtgärd, som styrelsen finner påkallad. Efter vissa år bör man kunna komma därhän, att legan bestämmes att utgå oförändrad under ett större antal år. Vid bidragsperiodens slut bör legans storlek tagas under förnyad prövning. Särskilda förhållanden böra kunna föranleda höjning av legan mellan de ordinarie granskningarna, däremot bör en legotagare vara skyddad mot en nedsättning av legan under den bestämda legoperioden. Vid nyanskaffning bör naturligen omräkning ske. Skulle vid utgången av den tid, som vid tidigare bestämmande av lega beräknats motsvara båtens livslängd, båten alltjämt vara tjänsteduglig, bör den omständigheten, att båtens ingångsvärde är slutamorterat, icke föranleda därtill, att legotagaren skulle vara pliktig att ställa den till förfogande för allenast så stor lega, som skulle svara mot beräknade underhållskostnaden. Till uppmuntran för den omsorg, som i ett dylikt fall kan antagas hava blivit nedlagd på båtens skötsel, bör fastmera legan innefatta jämväl det belopp, som vid besiktning av båten finnes motsvara ett med hänsyn till båtens beräknade återstående livslängd och värde fastställt amorteringsbelopp.» Det a v l o t s f ö r f a t t n i n g s s a k k u n n i g a f r a m l a g d a f ö r s l a g e t t i l l b å t h å l l n i n g e n s f r a m t i d a o r d n a n d e v i d l o t s v e r k e t i n n e h å l l e r j ä m v ä l f ö r s l a g o m inr ä t t a n d e a v en statlig lånefond, från vilken medel skulle k u n n a u t l å n a s t i l l b e s t r i d a n d e a v u t g i f t e r för a n s k a f f n i n g eller v ä s e n t l i g f ö r b ä t t r i n g a v båt, ävensom bestämmelser a n g å e n d e e r s ä t t n i n g av statsmedel vid skada å eller f ö r l u s t a v l e g o b å t m. m. F ö r det n ä r m a r e i n n e h å l l e t a v n ä m n d a förslag och b e s t ä m m e l s e r , v i l k a ä g a s t o r t i n t r e s s e för f ö r e l i g g a n d e u t r e d n i n g , få de s a k k u n n i g a t i l l f ä l l e a t t r e d o g ö r a v i d b e h a n d l i n g e n a v m o t s v a r a n d e s p ö r s m å l för t u l l v e r k e t s v i d k o m m a n d e .

36 D e s a k k u n n i g a s yttrande o c h förslag. System för anskaffning och underhåll av den för tulltjänsten erforderliga fortskaffningsmaterielen. inledning.

De nu gällande bestämmelserna i fråga om anskaffning och underhåll av för tulltjänsten erforderlig fortskaffningsmateriel vila på den principen, att staten, oavsett huruvida vid materielens hållande statligt anskaffningssystem eller legosystem kommer till användning, bär samtliga med materielens hållande förenade kostnader. I och för sig skulle väl icke v a r a otänkbart a t t beträffande sådan materiel, som drager jämförelsevis obetydliga kostnader i anskaffning och underhåll, såsom roddbåtar och cyklar, stadga skyldighet för vederbörande tjänstemän att, där så erfordrades, v a r a försedda med dylika fortskaffningsmedel u t a n r ä t t till särskild gottgörelse därför. Men ett sådant åläggande komme helt säkert att resultera i krav på kompensation i form av höjda avlöningar. Även om inom statsförvaltningen exempel icke helt saknas därpå, att personal ålagts att vara försedd med vissa för tjänsten nödiga tillbehör (jfr skyldigheten för vissa tjänstemän att v a r a försedda med uniform), skulle emellertid ett åläggande av berörda beskaffenhet stå i mindre god överensstämmelse med numera inom statsförvaltningen tillämpade principer. E n l i g t de sakkunnigas mening k a n därför någon tvekan icke r å d a därom, a t t kostnaderna för hållande av för tullverket erforderlig fortskaffningsmateriel böra för framtiden liksom hittills i sista hand åvila staten. Vid övervägande av frågan, huruvida och i vad mån ändringar böra vidtagas i nu bestående förhållanden med avseende å anskaffning och underhåll av för tulltjänsten behövlig fortskaffningsmateriel, torde till en början kunna fastslås, att annat sätt för materielens hållande än enligt något av de två systemen, statligt anskaffningssystem eller legosystem, icke lärer kunna komma under åtanke. Den undersökning, som de sakk u n n i g a hava att verkställa, torde därför huvudsakligen böra avse frågan, huruvida båda dessa system även för framtiden böra komma till användning samt, om svaret därpå skulle utfalla i jakande riktning, vilka förä n d r i n g a r som böra vidtagas i de nu bestående förhållandena. Vid ifrågavarande undersökning uppställer sig i första hand till besvarande spörsmålet om legosystemets bibehållande för framtiden. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, hava åtskilliga skäl

37 anförts för och mot legosystemet inom tullverket. Av de skäl, som anförts mot legosystemet, äro en del av mera principiell n a t u r ; andra åter g r u n d a sig på detaljer i systemet, som ansetts otillfredsställande. I förstnämnda hänseende har framhållits, att legosystemet till följd av den konflikt, som alltid uppkomme mellan å ena sidan statsintresset, att fullgod materiel anskaffades och underhölles, och å a n d r a sidan den enskildes intresse att söka tillgodogöra sig besparingar å legan, medförde mindre gynnsamma verkningar dels i fråga om materielens beskaffenhet och underhåll, dels beträffande materielens utnyttjande i bevakningsarbetet. Vidare vållades av legosystemet särskilda svårigheter för bevakningens upprätthållande under tid, då legotagare åtnjöte semester eller a n n a n ledighet, i det att denne icke alltid vore villig att ställa sin materiel till vikariens förfogande. Slutligen vore legosystemet ägnat att leda till förvecklingar i förhållandet mellan legotagare och besättning. Mot legosystemet, sådant det inom tullverket för närvarande är anordnat, har i huvudsak gjorts gällande, att legorna i en del fall utginge med högre belopp än som vore skäligt samt, vad beträffar motorbåtmaterielen, att denna i många fall icke motsvarade de fordringar, som syntes böra ställas på materiel, vilken vore avsedd för sjöbevakning. De sakkunniga hava, i syfte att erhålla ett så tillförlitligt underlag som Legosystem eller möjligt för bedömande av frågan om legosystemets bibehållande för fram'•?'• tiden, verkställt undersökningar av det nuvarande legosystemets verkningar. Bland a n n a t hava de sakkunniga låtit införskaffa detaljerade uppgifter från legotagarna angående materielens n ä r m a r e beskaffenhet, underhålls- och reparationskostnader under åren 1925—1929, gångtid och driftkostnader. Dessa uppgifter hava före insändandet granskats av vederbörande kustdistriktschefer. För erhållande av möjlighet att anställa jämförelser mellan kostnaderna vid legosystem resp. statligt anskaffningssystem h a v a enahanda uppgifter införskaffats rörande den tullverket tillhöriga fortskaffningsmaterielen. De sakkunniga h a v a vidare under sina resor ä g n a t särskild uppmärksamhet åt förevarande spörsmål, varvid de sakkunniga sökt inhämta upplysningar, hur den av legosystemet berörda tullpersonalen ställde sig till frågan om legosystem eller statligt anskaffningssystem. Den av de sakkunniga företagna undersökningen har givit vid handen, att en del av de mot legosystemet framställda a n m ä r k n i n g a r n a icke kunna frånkännas ett visst berättigande. Sålunda får den anmärkningen anses befogad, a t t motorbåtmaterielen icke alltid fyller de anspråk, som böra ställas på materielen, om densamma skall motsvara sitt ändamål. Såvitt de sakkunniga kunnat utröna, torde däremot de vid tidigare utredningar påtalade a n m ä r k n i n g a r n a med avseende å legomaterielens underhåll och utnyttjande i bevakningsarbetet numera knappast äga berättigande. Ej heller synes legosystemet hava medfört n å g r a sådana förvecklingar i för-

38 hållandet mellan legotagare och besättning, som skulle kunna anses utgöra någon mera allvarlig med legosystemet förenad olägenhet. Vad beträffar anmärkningen mot legornas storlek torde frågan om denna anmärknings berättigande v a r a beroende av svaret på frågan, vilka kostnader och risker för legotagaren som skola täckas av legan. Utan att närmare ingå på frågan, h u r u v i d a de n u v a r a n d e legorna äro a t t anse såsom för höga eller icke — besvarandet d ä r a v förutsätter uppenbarligen en undersökning av förhållandena i varje särskilt fall, vilken ligger utanför syftet med förevarande utredning — vilja de sakkunniga erinra, att det nuvarande legosystemet givetvis innebär betydande ekonomisk risk för legotagaren samt att denna risk också måste öva inflytande på legans storlek. Vid frågans bedömande måste naturligen hänsyn ock tagas därtill, att en del av materielen anskaffats eller ombyggts under en tid, då prisnivån låg betydligt högre än nu. Såsom i viss mån belysande för frågan om legornas storlek må emellertid framhållas, att vid kustbevakningen nu utgående motorbåtlegor medgiva slutamortering av anskaffningskostnaden på i medeltal 14-5 år (jfr den vid detta betänkande såsom bilaga I fogade tabell jämte a n m ä r k n i n g a r därtill). Vad beträffar det mot legosystemet anförda skälet, att svårigheter uppstode för bevakningens upprätthållande under tid, då legotagaren åtnjöte semester eller annan ledighet, i det att denne icke alltid vore villig att ställa sin materiel till förfogande, utgör nämnda förhållande onekligen en icke oväsentlig med legosystemet förenad olägenhet. Såvitt för de sakkunniga är känt, har emellertid i praktiken endast något enstaka fall inträffat, där legotagare v ä g r a t att ställa sin materiel till vikariens förfogande. Anledningen till en dylik ovillighet får väl antagas n ä r m a s t v a r a den, att legotagaren, vilken bär risken i händelse av skada å materielen, skulle på grund h ä r a v hysa betänkligheter mot a t t överlämna sin materiel till vikarie, till vilkens förmåga att sköta densamma han icke h a r förtroende. Givetvis fordrar tullverkets intresse, att legotagaren vid eventuella ledigheter tillhandahåller vikarien vad som mot legan skall hållas. Av undersökningen har emellertid framgått, att det nuvarande legosystemet är behäftat med åtskilliga olägenheter även i andra hänseenden än de förut nämnda. I sådant avseende har av legotagare framhållits bl. a. följande. Tjänsteman, som tilldelats lega, vore skyldig att anskaffa och underhålla mot legan svarande fortskaffningsmedel. De större och dyrbarare båtarna anskaffades visserligen numera direkt genom tullverket. Men även de båtar, vilka holies mot lega, droge vad beträffar de större legobåtarna betydande belopp i anskaffning och underhåll. För de största legobåtarna uppginge inköpspriset vid nybyggnad till 5- å 7 000 kronor och i något fall till ännu högre belopp. Anskaffningen av härför nödiga medel vore i många fall synnerligen betungande för vederbörande tjänsteman, enär

39 denne icke kunde erhålla lån från tullverket utan vore helt hänvisad till eventuella egna besparingar eller, i de flesta fall, skuldsättning. Då sålunda upplånade medel i regel måste amorteras under relativt kort tid, täcktes låneamorteringarna icke av de under amorteringstiden utgående legorna, sedan nödiga underhållskostnader bestritts, u t a n nödsakades vederbörande ofta till ny skuldsättning för att kunna betala amorteringarna. Denna skuldsättning vore så mycket kännbarare, som legotagare icke hade n å g r a som helst garantier att vid avgång ur tjänsten eller vid befordran eller förflyttning till annan tjänst, vid vilken fortskaffningsmedel icke behövde hållas eller vid vilken erfordrades sådant av a n n a n beskaffenhet än det innehavda, kunna utan förlust a v y t t r a ett fortskaffningsmedel, som icke längre vore för honom behövligt. Olägenheten h ä r a v framträdde i särskilt skarp dager vid legotagares dödsfall. För mången tjänsteman utgjorde svårigheterna med kapitalanskaffning ett direkt hinder att söka tjänst, med vilken vore förenad skyldighet att hålla dyrbarare fortskaffningsmedel. E n nackdel med det nuvarande legosystemet vore vidare, a t t legotagaren finge själv stå risken för all skada, som drabbade fortskaffningsmedlet, även om skadan uppkommit genom olyckshändelse eller genom vållande av annan än legotagaren. Visserligen vore legan så beräknad, att den inkluderade även försäkringspremier, men i regel stode legotagaren viss självrisk och till denna toges icke tillräcklig hänsyn vid legans bestämmande. I betraktande av att legotagaren hade ringa inflytande vid bestämmandet av den personal, som hade att taga befattning med fortskaffningsmedlet, och att ovarsamhet från dennas sida kunde för legotagaren medföra betydande förlust, vore nämnda självrisk en faktor av betydelse för legotagaren. Som av det anförda framgår, är det nuvarande legosystemet behäftat med allvarliga olägenheter. Skall legosystemet bibehållas för framtiden, måste en förutsättning härför vara, a t t ifrågavarande ölägenheter k u n n a i det väsentliga undanröjas. Enligt de sakkunnigas mening är ock möjligt att genomföra sådana anordningar och förbättringar i legosystemet, a t t med hänsyn till berörda olägenheter betänkligheter icke skulle behöva möta mot bibehållande av detta system. Sålunda skulle till förebyggande av att materiel användes, som icke fyller sitt ändamål, strängare bestämmelser k u n n a meddelas om godkännande av materiel, som ifrågasattes till anskaffning eller till användning å annan ort än den, för vilken densamma tidigare m å hava godkänts, ävensom om godkännande av mera genomgripande ombyggnad av fortskaffningsmedel. Till underlättande av medelanskaffningen skulle kunna inrättas en statlig lånefond, från vilken lån för nyanskaffning och dyrbarare reparationer kunde erhållas. Vidare kunde möjligheter beredas legotagarna att, under vissa villkor, få ersättning från tullverket för förlust av eller skada å legomateriel ävensom för förluster, som eljest uppkomma för legotagaren utan eget förvållande. Slutligen borde, om tillbörlig försiktighet iakttoges vid förordnande av

vikarie för legotagare, skyldighet kunna stadgas för legotagare att ställa sin materiel till vikaries förfogande. E n ytterligare förutsättning för bibehållande av legosystemet är emellertid, a t t detta system, vid samma effektivitet i bevakningsarbetet, ställer sig ur kostnadssynpunkt gynnsammare för staten än systemet med anskaffning och underhåll direkt genom tullverket. Ty droge legosystemet ungefär lika höga kostnader som systemet med direkt anskaffning, torde ur statssynpunkt icke behöva r å d a någon tvekan om det sistnämnda systemets företräde. Som framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen för behandlingen av förevarande spörsmål i samband med den av statsmakterna år 1922 beslutade omorganisationen av tullverket, utgjorde frågans ekonomiska sida den huvudsakliga anledningen till att legosystemet bibehölls utom beträffande den mera kostsamma materielen, nämligen tulljagarna. Likaså torde de ekonomiska synpunkterna hava varit avgörande för 1928 års lotsförfattningssakkunniga, då dessa i fråga om båthållningen vid lotsplatserna givit företräde åt legosystemet framför systemet med statlig båthållning. De sakkunniga h a v a sökt att på basis av de uppgifter, som införskaffats bl. a. rörande kostnaderna för dels den tullverket tillhöriga fortskaffningsmaterielen, dels den mot lega hållna materielen, erhålla ett underlag för bedömande av frågan, vilketdera systemet ställde sig i kostnadshänseende förmånligast för staten. För lokaltullförvaltningens och gränsbevakningens vidkommande saknas emellertid allt jämförelsematerial, enär, bortsett från de patrullbåtar, som av tullverket anskaffats för vissa större tullplatser, så gott som all fortskaffningsmaterielen hålles av vederbörande tjänstemän mot lega. Vid kustbevakningen utgöres fortskaffningsmaterielen visserligen både av legomateriel och av tullverket tillhörig materiel. Men denna senare materiel skiljer sig till beskaffenheten, storleken, åldern eller användningen alltför mycket från legomaterielen för att tillåta någon hållbar jämförelse. En fullt rättvis jämförelse förutsätter jämväl, att uppgifter angående de årliga kostnaderna finnas tillgängliga för en icke alltför kort period av materielens tjänstetid, något som dock i många fall brister i fråga om de föreliggande kostnadsuppgifterna. Med hänsyn till de bristfälligheter, som vidlåda jämförelsematerialet, hava de sakkunniga ansett sig icke böra här intaga samtliga föreliggande kostnadsuppgifter. Då emellertid dessa delvis äro av stort intresse och ägnade att giva en allmän uppfattning om kostnaderna vid å ena sidan legosystem och å a n d r a sidan statligt anskaffningssystem, hava i en vid betänkandet såsom bilaga I fogad tabell uppgifter lämnats rörande vid kustbevakningen mot lega hållna motorbåtar. Härjämte har i bilaga I I till betänkandet lämnats en sammanställning av kostnaderna för sådana vid kustbevakningen använda tjänstefarkoster, vilka till beskaffenhet och användning äro i någon mån jämförbara.

41 E h u r u de av de sakkunniga införskaffade kostnadsuppgifterna icke skänkt det underlag för kostnadsfrågans bedömande, som de sakkunniga hoppats, hava sagda uppgifter likväl givit sådana hållpunkter, att de sakkunniga våga uttala det allmänna omdömet, att, där ej särskilda omständigheter inverkat, såsom att statf3n kunnat uppnå i förhållande till den enskilde synnerligen låga inköpspris, legosystemet ställt sig ur kostnadssynpunkt förmånligare för staten än som kan antagas hava blivit förhållandet, om den mot lega hållna materielen i stället anskaffats och underhållits av staten. Tages därjämte hänsyn till de administrationskostnader av olika slag, vilka kunna anses hava föranletts av å ena sidan legosystemet och å andra sidan det statliga anskaffningssystemet, blir legosystemets företräde ur kostnadssynpunkt än mera påtagligt. Det nuvarande legosystemet har den fördelen, a t t kontroll- och förvaltningskostnaderna äro ganska låga. Däremot uppgå redan nu, ehuru antalet av de tullverket tillhöriga fortskaffningsmedlen är jämförelsevis obetydligt, de kontroll- och förvaltningskostnader, som kunna anses föranledda av det statliga anskaffningssystemet, till r ä t t avsevärda belopp. Enbart avlöningskostnaderna för den å kustbevakningsinspektörens expedition under budgetåret 1929/1930 stadigvarande använda personalen, förutom kustbevakningsinspektören, en tullkontrollör, ett kvinnligt kontorsbiträde och ett tekniskt biträde, utgjorde i runt tal 30 000 kronor. Även om ifrågavarande personal delvis tages i anspråk för a n d r a göromål än sådana, som angå tullverkets egen materiel, äro dock avlöningskostnaderna för denna personal huvudsakligen att anse såsom kostnader för sistnämnda materiel. Därest en allmän övergång till systemet med direkt anskaffning och underhåll komme att äga rum, torde få räknas med en icke obetydlig ökning av kontroll- och förvaltningskostnaderna bl. a. för förstärkning av arbetskrafterna å kustbevakningsinspektörens expedition men även på den grund, att det säkerligen bleve nödvändigt att, på sätt skett i Stockholms kustdistrikt, jämväl inom vissa andra distrikt anställa personer med teknisk utbildning såsom biträden åt vederbörande kustdistriktschefer. Dessa, vilkas utbildning är lagd efter helt andra linjer, kunna nämligen i regel icke förutsättas äga de tekniska insikter, som äro nödvändiga för utövande av vederbörlig tillsyn över materielens v å r d och handhavande samt för verkställande av erforderliga besiktningar av materielen. Tänkbart vore visserligen, att dessa tekniskt utbildade personer stationerades i Stockholm, varvid de skulle hava att i förekommande fall företaga resor till vederbörande distrikt. Det synes emellertid tvivelaktigt, huruvida någon kostnadsbesparing vore att vinna härigenom. Som skäl för att statligt anskaffningssystem skulle ställa sig ur kostnadssynpunkt förmånligare än legosystemet har anförts, att statsverket kunde p å r ä k n a att vid inköp av materiel uppnå fördelaktigare pris än som vore möjligt för den enskilde tjänstemannen.

42 H ä r t i l l k a n anmärkas, att möjligheten för staten att erhålla gynnsammare pris ä n den enskilde tjänstemannen huvudsakligen torde v a r a begränsad till anskaffningen av sådana fortskaffningsmedel samt delar och tillbehör därtill, som tillverkas fabriksmässigt. I andra fall, såsom exempelvis vid inköp av båtmateriel, torde på prisfrågan inverka, om flera båtar av samma typ kunna inköpas samtidigt eller icke. Särskilt torde möjligheten att k u n n a bygga båtar i serie härvidlag v a r a av betydelse. V a d beträffar motorbåtmaterielen, den för statsverket mest kostsamma materielen, k a n emellertid den årliga nyanskaffningen icke ens vid allmän övergång till statligt anskaffningssystem antagas få sådan omfattning, a t t flera b å t a r av samma typ som regel skulle kunna inköpas samtidigt. Nyssberörda till stöd för det statliga anskaffningssystemet anförda skäl har därför knappast avgörande betydelse vidkommande anskaffningen av båtmaterielen. Det bör ock uppmärksammas, att vid inköp direkt genom statsverket kostnader för kontroll och besiktningar tillkomma utöver inköpspriset, vilka kostnader i många fall torde överstiga eventuell nedsättning i inköpspriset. Vid inköp av sådana fortskaffningsmedel som automobiler, motorcyklar och cyklar samt båtmotorer lär staten däremot i regel kunna p å r ä k n a betydligt högre r a b a t t ä n en enskild köpare. Såsom exempel på de betydande rabatter staten h ä r u t i n n a n kan erhålla må nämnas, a t t tullverket för n ä r v a r a n d e k a n inköpa en cykel av visst inom tullverket a n v ä n t märke till ett pris, som är 57 kronor 50 öre lägre än detaljutförsäljningspriset för samma cykel. Enligt vad vederbörande leverantör uppgivit skulle vid försäljning till tulltjänsteman för användning i tjänsten ifrågavarande cykel k u n n a levereras till ett pris, som med 17 kronor 50 öre överstege det vid försäljning till tullverket betingade priset. E n förutsättning härför vore, att försäljningen skedde genom tullverkets förmedling. För att enskilda tulltjänstemän skola komma i åtnjutande av motsvarande r a b a t t e r lär i allmänhet erfordras, att tullverket medverkar vid fortskaffningsmedlets inköp. Enklast torde denna medverkan kunna ske under den formen, att tullverket med lämpliga leverantörer träffade överenskommelse om leverans direkt till tjänstemännen mot rekvisition, vilken borde v a r a försedd med attest av vederbörande lokala chefsmyndighet, att fortskaffningsmedlet vore avsett för tjänstebruk. Anledningen till a t t staten kommer i åtnjutande av större r a b a t t ä n en enskild köpare torde ej minst vara, att leverantören vid försäljning till staten icke behöver r ä k n a med någon förlustrisk och att kredit ej erfordras. Skulle det därför visa sig omöjligt att på nyss a n t y d d a väg uppnå tillräckligt gynnsamma inköpspris, synes kunna tagas under övervägande, a t t tullverket självt anskaffade och mot ersättning för självkostnaden tillhandahölle tjänsteman materiel i huvudsaklig överensstämmelse med gällande grunder för utfående från tullverket av beklädnadseffekter. Denna u t v ä g skulle emellertid k r ä v a en viss förvaltningsapparat, som

43 icke vore erforderlig, om rekvisition, kunde ske direkt hos leverantören efter vederbörlig attest om fortskaffningsmedlets avsedda användning. Vid en jämförelse mellan statligt anskaffningssystem och legosystem ur ekonomisk synpunkt bör beaktan, att enligt all erfarenhet ett system, genom vilket den enskildes ekonomiska intresse införes i hushållningen, äger företräde framför ett statligt driftsystem. Då frågan om legosystemet tidigare varit föremål för behandling, har ock vid skilda tillfällen framhållits, hurusom detta system vore ägnat a t t framkalla större omvårdnad och aktsamhet om materielen, i följd varav m a n kunde p å r ä k n a längre tids tjänstduglighet och billigare underhåll för materielen samt i sista hand kostnadsbesparing för statsverket. De av de sakkunniga gjorda undersökningarna hava bestyrkt riktigheten av n ä m n d a uttalande, vilket för övrigt torde överensstämma med erfarenheterna från andra områden, där jämförelser mellan stats- och privatdrift kunna anställas. Det synes uppenbart, att dessa erfarenhetsrön måste äga tillämpning framför allt på sådana områden, där — såsom i synnerhet beträffande båtmaterielen är fallet — det ekonomiska resultatet är i synnerlig hög g r a d beroende av den enskildes initiativ och intresse. Även den mest ingående kontroll och inspektion lärer härvidlag icke ersätta den sporre till god ekonomisk drift, som ligger i den enskilda äganderätten. Med statsdrift torde vidare i allmänhet följa stegrade anspråk såväl med avseende å materielens beskaffenhet som i fråga om dess inredning och utrustning, allt omständigheter, som åt statsdrift giva en tendens till utgiftsökning, vars motverkande erbjuder svårighet även för den bäst organiserade statsdrift. Att denna tendens gjort sig gällande j ä m v ä l beträffande driften av den tullverket tillhöriga fortskaffningsmaterielen, hava de sakkunniga trott sig förmärka. Det h a r å a n d r a sidan invänts, att det helt visst icke vore svårare att Öva kontroll däröver, att anskaffnings- och underhållskostnader vid statsanskaffningssystem holies vid skälig nivå än att kontrollera, h u r u v i d a den av de enskilda tjänstemännen inköpta och använda materielen vore av tillfredsställande beskaffenhet och i förekommande fall utnyttjades såsom sig borde. Riktigheten av denna invändning kan emellertid starkt betvivlas. Visserligen torde några större svårigheter icke möta att anordna sådan kontroll över materielen, att y t t r i n g a r av liknöjdhet eller vårdslöshet i materielens handhavande — om sådant till äventyrs skulle förekomma — bliva uppdagade och vederbörligen beivrade. Vad som däremot icke låter sig kontrollera, det är, att vid materielens handhavande alltid visas den särskilda omsikt, som utgör ett oundgängligt villkor för ett ekonomiskt gott resultat och som i allmänhet kan a n t a g a s vara för handen endast vid medverkan av det enskilda ekonomiska intresset. Det bör slutligen uppmärksammas, att, därest tullverket övertoge anskaffning och underhåll av båtmaterielen, tullverket komme a t t i en del fall åsamkas kostnader för bryggor, materialbodar och dylikt.

44 Tages hänsyn till samtliga omständigheter av ekonomisk art, vilka äro av betydelse vid bedömande av frågan om statligt anskaffningssystem eller legosystem, äger enligt de sakkunnigas mening legosystemet u r kostnadssynpunkt ett bestämt — ehuru i siffror icke fastställbart — företräde framför det statliga anskaffningssystemet. Till förmån för legosystemet talar ytterligare, att det i sin tillämpning icke medför den ur administrativ synpunkt — även bortsett från kostnadsfrågan — tyngande kontroll- och förvaltningsapparat, som synes ofrånkomlig med det statliga anskaffningssystemet. Slutligen äger legosystemet den fördelen, a t t legotagaren är oförhindr a d a t t vid behov nyttja materielen för p r i v a t bruk, i den mån d ä r a v icke uppstå olägenheter ur tjänstesynpunkt. Visserligen bör det icke v a r a personalen betaget att kunna använda även tullverket tillhörig materiel för vissa p r i v a t a ändamål, såsom för besök hos läkare, sjuktransporter, proviantering och dylikt. Men å a n d r a sidan kan det givetvis icke medgivas personalen a t t nyttja tullverkets materiel för vilka p r i v a t a behov som helst. Bleve all fortskaffningsmateriel tullverkets egendom, komme personalen i åtskilliga fall att bliva nödsakad att anskaffa egen materiel för privat behov. E n sådan dubblering måste dock anses onödig. Hos den av legosystemet berörda personalen synas meningarna v a r a delade om vilket system som är att föredraga. Såvitt de sakkunniga blivit i tillfälle att bedöma, synas dock hos personalen övervägande sympatier förefinnas för bibehållande i princip av legosystemet, under förutsättning dock att detta kunde för framtiden ordnas på sådant sätt, att de med detsamma nu förenade olägenheterna för personalen väsentligen undanröjdes. Av den lämnade redogörelsen torde framgå, a t t vägande skäl kunna anföras såväl för som mot det inom tullverket tillämpade legosystemet. De skäl, som andragits mot legosystemet, förlora dock i betydelse, därest av de sakkunniga omförmälda anordningar och förbättringar i det nuvarande legosystemet genomföras. Med hänsyn h ä r t i l l och på g r u n d av de fördelar, som få anses förbundna med legosystemet, tveka de sakkunniga icke att förorda detsamma till bibehållande i den utsträckning och med de modifikationer, som framgå av vad i det följande anföres. Härefter blir uppgiften att undersöka, i vilken utsträckning legosystemet bör komma till användning för framtiden. Till en början torde v a r a tydligt, att legosystemet icke lämpligen kan ifrågakomma beträffande den mera kostsamma materielen. Även om, som de sakkunniga föreslå, statlig lånefond i n r ä t t a s , från vilken lån för anskaffning och mera omfattande reparationer skulle kunna erhållas, torde nämligen icke kunna begäras, att tjänstemän med de avlöningsförmåner, som tullpersonalen i nu ifrågavarande tjänsteställningar åtnjuter, skulle betungas med kapitalanskaffning i en sådan omfattning och med ekonomiska risker av den storlek, som anskaffningen och under-

45 hållet av den större, dyrbarare båtmaterielen betinga. Dessutom k r ä v a anskaffning och underhåll av denna materiel så betydande teknisk sakkunskap, att legosystemet även av det skälet är uteslutet. Var gränsen skall dragas, då legosystem respektive statligt anskaffningssystem bör komma till användning, lärer icke böra fixeras. Som regel synes emellertid böra gälla, att det icke bör mot vederbörande tjänstinnehavares önskan påfordras, att båt skall hållas mot lega, om dess anskaffningskostnad överstiger 8 000 kronor. Med hänsyn till de höga underhållskostnader, som äro förenade med hållande av automobil, torde jämväl detta fortskaffningsmedel böra anskaffas av tullverket för att ställas till vederbörandes förfogande för tjänstebruk. V i d a r e synes legosystemet i allmänhet icke lämpligt i sådana fall, då fortskaffningsmateriel av ömtålig beskaffenhet användes av olika personer vid olika tillfällen och det således föreligger svårighet för legot a g a r e n att öva kontroll över materielens handhavande. Sålunda torde legosystemet icke böra ifrågakomma för hållande av cyklar, som vid vissa tjänstetillfällen erfordras för budskickning o. d. och vilka k u n n a förutsättas bliva använda av än den ene än den andre av de på platsen stationerade befattningshavarna. Där fråga icke är om större, dyrbarare materiel eller om materiel, som användes av olika tjänstemän vid olika tillfällen, är emellertid legosystemet a t t föredraga. Alldeles givet är detta fallet beträffande de vid gränsbevakningen använda hästarna. Huruvida cykel- och motorcykelmaterielen bör hållas mot lega eller anskaffas och underhållas av tullverket, torde bliva beroende av om inköp av materielen finnes böra i enlighet med vad ovan anförts ordnas på ett sådant sätt, att den enskilde tjänstemannen kommer i åtnjutande av ungefär lika stor rabatt som tullverket. K u n n a tillräckligt gynnsamma pris uppnås, bör sålunda legosystemet användas. I a n n a t fall torde böra tagas under övervägande att beträffande denna materiel helt övergå till anskaffning direkt genom tullverket. H ä r m e d h a v a angivits de synpunkter, som enligt de sakkunnigas mening böra v a r a avgörande vid bedömande av huruvida visst fortskaffningsmedel bör anskaffas och underhållas av tullverket eller av vederbörande tjänsteman. Några bestämda regler, när det ena och när det a n d r a systemet skall användas, lära icke böra uppställas, u t a n torde frågan härom böra bero på de föreliggande särskilda omständigheterna. Förslag till vissa ändringar i det nuvarande legosystemet. Ovan har omnämnts, hurusom vissa olägenheter, vilka vore förbundna med det n u v a r a n d e legosystemet inom tullverket, kunde i det väsentliga undanröjas genom förbättrad kontroll över anskaffningen och vissa a n d r a

46 anordningar. De sakkunniga övergå nu att n ä r m a r e angiva, v a r i dessa åtgärder skulle bestå. Godkännande Enligt gällande bestämmelser åligger det vederbörande bevakningsmlteriei! som befäl att hålla noggrann hand däröver, a t t tjänsteman, som åtnjuter skall an- legoanslag, i fullgott skick håller, alltefter anslagets art, farkost med uvderlå* om- tillbehör, som erfordras för och är tjänlig för därmed avsedda tjänstebyggnad. förrättningar samt motsvarar vederbörande legoanslag, eller häst med mundering eller ock att vara försedd med automobil, motorcykel eller cykel av lämplig konstruktion. Utövandet av denna kontroll torde i fråga om andra fortskaffningsmedel än motorbåtar icke erbjuda n å g r a svårigheter. Beträffande motorbåtmaterielen är däremot situationen annorlunda. Sedan en motorbåt en gång anskaffats och insatts i tjänsten, torde ofta icke v a r a möjligt att u p p r ä t t h å l l a a n d r a krav på båtens beskaffenhet ä n att densamma väl underhålles, även om densamma till äventyrs skulle befinnas icke vara fullt lämplig för det avsedda ändamålet. Av lätt förklarliga skäl torde nämligen den motsättning, som här föreligger mellan å ena sidan tullverkets intresse att lämplig båt hålles och å andra sidan legotagarens intresse att få använda den en gång anskaffade båten såsom legobåt, till dess båtens anskaffningskostnad blivit genom u p p b u r n a legor slutamorterad, leda till att tullverkets intresse härvid kommer i efterhand. Det är därför en angelägenhet av största vikt, att frågor om nyanskaffning av motorbåtmateriel, för vilken lega ifrågasattes, bliva underkastade sakkunnig prövning samt att den till nyanskaffning föreslagna materielen därvid godkännes. Detsamma bör givetvis gälla även, då fråga uppkommer om nyanskaffning av motor eller om mera omfattande ombyggnad av farkost. Föreskrifter i nu a n t y d d riktning hava för kustbevakningens vidkommande meddelats i samband med styrelsens beslut om legor för budgetåren 1929/1930 och 1930/1931 men torde böra utsträckas att gälla även i fråga om lokaltullförvaltningens och gränsbevakningens mot lega hållna motorbåtar. Även nyanskaffning av annan materiel torde böra underställas överordnad myndighet, innan nyanskaffning sker; i detta fall lär dock prövningen i allmänhet kunna anförtros å t lokal myndighet. De sakkunniga föreslå alltså, att anskaffning av motorbåt, för vilken lega ifrågasattes, må ske allenast efter prövning och godkännande av styrelsen eller av den, som av styrelsen bemyndigats att pröva sådan fråga, att enahanda bestämmelser böra gälla i fråga om anskaffning av motor och mera omfattande ombyggnad av sådan farkost samt att jämväl anskaffning av a n n a n fortskaffningsmateriel underkastas prövning. Genom den prövning av till nyanskaffning föreslagna motorbåtar och motorer, som sålunda förutsattes skola ske inom styrelsen, torde kunna förväntas, att den mot lega hållna motorbåtmaterielen skall, i den mån nyanskaffningar äga rum, komma att fullt motsvara sitt ändamål.

47 De föreslagna bestämmelserna angående godkännande av motorbåt, som ifrågasattes till nyanskaffning, innebära givetvis endast, att båten godk ä n t s för användning vid viss postering eller tullplats. Om legotagare, som befordras eller förflyttas till a n n a n tjänst, med vilken följer skyldighet att mot lega hålla motorbåt, önskar att insätta motorbåten som legobåt vid den nya tjänstebefattningen, fordrar konsekvensen, att båten k a n godkännas för detta ändamål. Underställning av frågan om båtens godkännande bör därför äga r u m jämväl i nu n ä m n d a fall. I syfte att motorbåtmaterielen i framtiden må bliva av så enhetlig k a r a k t ä r , som med beaktande av de skiftande förhållandena vid olika tjänsteställen är möjligt, torde genom generaltullstyrelsens försorg böra u p p r ä t t a s t y p r i t n i n g a r med tillhörande specifikationer och beskrivningar till lämpliga legobåtar för att tillhandahållas legotagare för användning vid förekommande nybyggnader. Är farkost byggd efter a n n a n än av styrelsen godkänd typritning eller har farkosten förut använts, bör godkännande i allmänhet icke ske, i n n a n densamma vid verkställd besiktning befunnits lämplig. Sådan besiktning bör verkställas genom därtill av styrelsen utsedd person, som besitter nödig sakkunskap på området. Besiktningskostnaden torde böra bestridas av tullverket. Genom att frågor angående nyanskaffning av motorbåtar och motorer Legorna därtill ävensom angående ombyggnad av sådana farkoster bliva underkastade sakkunnig prövning vinnes även den fördelen, att man erhåller en bättre u t g å n g s p u n k t för bestämmandet av legorna för motorbåtmaterielen, vilken materiel erbjuder de största svårigheterna, när det gäller att beräkna legan. Genom underställningsförfarandet bör nämligen gar a n t i kunna erhållas, att endast lämplig materiel anskaffas respektive att ombyggnad utföres på lämpligaste sätt, vilket i sin t u r möjliggör, att underhållskostnaderna kunna beräknas med större säkerhet än vad fallet är beträffande den nuvarande — till beskaffenheten i hög grad skiftande — motorbåtmaterielen. De nuvarande motorbåtlegorna äro i princip bestämda efter den båt, som faktiskt hålles. De för roddbåtar, motorcyklar, cyklar och hästar nu utgående legorna ä r o däremot i regel normallegor, d. v. s. bestämda efter de beräknade genomsnittskostnaderna för hållande av dylika fortskaffningsmedel på vederbörande ort. Tidigare voro motorbåtlegorna beräknade enligt den principen, att efter verkställd utredning om behovet av fortskaffningsmedel på viss plats och kostnaden för hållande av ett mot behovet å platsen svarande fortskaffningsmedel anvisades en lega, mot vilken det skulle åligga vederbörande att i fullgott skick hålla ett sådant fortskaffningsmedel. Denna metod visade sig emellertid i praktiken medföra en tämligen schematisk beräkning av legorna och ledde icke sällan till att legorna kommo att ligga i överkant. Även om sistnämnda metod äger beaktansvärda fördelar — bl. a. torde den ställa

48 sig enklare i tillämpningen än den nu använda metoden — anse dock de sakkunniga denna senare metod med dess individuella avpassning av legorna v a r a att föredraga. Härmed ä r dock icke uteslutet, att metoden med normallegor k a n fortfarande användas i fråga om legor för materiel av ensartad beskaffenhet, såsom roddbåtar, motorcyklar, cyklar och hästar. önskemålet vid bestämmandet av legorna ä r att kunna avväga dem så, a t t de å ena sidan förslå till bestridande av legotagarens befogade utgifter men å a n d r a sidan icke åsamka statsverket högre kostnader, än som är nödvändigt. Denna avvägning erbjuder dock ganska stora svårigheter. Vid legornas bestämmande har man nämligen att t a g a hänsyn till sådana faktorer som materielens livslängd och årliga underhållskostnader, faktorer, vilka givetvis på förhand kunna fastställas endast med en viss g r a d av sannolikhet. Uppenbarligen skulle en noggrannare avvägning av legorna kunna ske, om dessa fastställdes i efterhand på grundval av företedda verifikationer å bestridda utgifter eller i enlighet med uppgjorda kostnadsförslag å ifrågasatta reparationer och underhåll. E n dylik metod för legornas bestämmande, vilken måste förutsätta prövning av utgifternas befogenhet och lämplighet, skulle emellertid direkt motverka den med legosystemet förenade fördel, som ligger i det jämförelsevis enkla förvaltningsförfarandet. Denna metod vore mindre lämplig även av det skälet, att legotagaren icke skulle hava samma anledning att iakttaga sparsamhet, som om allenast ett på förhand bestämt belopp stode till förfogande. E n möjlighet vore att uppdela legan i en fast del (amorteringsdel), vilken skulle täcka amortering och ränta, och en rörlig del (underhållsdel), vilken skulle innefatta gottgörelse för övriga verkligen utgivna kostnader. Legans fasta del skulle därvid bestämmas på förhand, under det a t t den rörliga delen borde fastställas i efterhand. Mot sättet för underhållsdelens bestämmande synas emellertid samma invändningar kunna göras som de nyss anförda. Det synes därför de sakkunniga ändamålsenligast, att legorna liksom hittills bestämmas med hänsyn till materielens beräknade livslängd och de sannolika underhållskostnaderna för materielen. Det torde för övrigt finnas anledning antaga, att generaltullstyrelsen — som jämväl i fortsättningen bör bestämma legoanslagen — allt eftersom ytterligare erfarenhet vunnits och i den mån materielen blir av mera ensartad beskaffenhet skall kunna avpassa legorna så, att de icke åsamka statsverket n å g r a onödiga kostnader. Legorna skola i första hand lämna tillgång till förräntning och amortering av materielens anskaffningsvärde under tiden för dess beräknade tjänstduglighet. F ö r r ä n t n i n g e n bör icke sättas lägre än till fem procent. Anskaffningsvärdet torde vid nyanskaffning i regel kunna fastställas till samma belopp som den verkliga anskaffningskostnaden för

49 fortskaffningsmedlet jämte inventarier och tillbehör. Härvid förutsattes dock, a t t inköpet skett i samförstånd med generaltullstyrelsen. Är däremot fråga om ett fortskaffningsmedel, som inköpts i begagnat skick, synes inköpspriset icke utan vidare k u n n a godtagas såsom anskaffningsvärde att läggas till grund för amorteringen. Legans amorteringsdel bleve nämligen i sådant fall alltför beroende av huruvida inköpet vore en god eller dålig affär. För nu ifrågavarande fall bör därför genom besiktning fastställas fortskaffningsmedlets värde i befintligt skick med tillägg av kostnaden för eventuellt erforderlig reparation eller komplettering, vilket värde bör anses som fortskaffningsmedlets anskaffningsvärde. Även härvidlag torde vederbörande ofta nog kunna under hand erhålla kännedom om generaltullstyrelsens uppfattning i värderingsfrågan, innan inköpet kommer till stånd. Om ett fortskaffningsmedel försäljes och ersattes med nytt eller om fortskaffningsmedlet undergår en så genomgripande reparation, att det är att anse såsom nytt, bör nytt anskaffningsvärde bestämmas. Beräknandet av fortskaffningsmedlets tjänstduglighetstid ä r förenat med stora vanskligheter. Tjänstduglighetstiden beror nämligen i hög g r a d av dels de förhållanden, under vilka fortskaffningsmedlet kommer att användas i tjänsten, dels ock omfattningen av de tjänsteåligganden, för vilka fortskaffningsmedlet kan antagas bliva taget i bruk. Tjänstduglighetstiden kan därför beräknas endast med en viss grad av sannolikhet. Med tillämpning av den på området vunna erfarenheten torde emellertid beräkningen därav kunna bringas att ganska n ä r a överensstämma med den verkliga. Tydligen bör tjänstduglighetstiden icke sättas högre, än att full visshet råder, att fortskaffningsmedlet vid normal omvårdnad kommer att vara tjänstdugligt till den beräknade tidens utgång. Vidare böra legorna innefatta ett årsbelopp, beräknat att utgöra ersättning för reparationer, underhåll och a n d r a för fortskaffningsmedlet uppkommande utgifter, vilka icke gottgöras av tullverket. H ä r u n d e r fallande utgifter avse, förutom egentliga reparations- och underhållsarbeten, beträffande båtar: sliptagning, försäkring, förbrukningsartiklar såsom belysningsmedel, rengöringsmedel m. m. ävensom underhåll av bryggor och förtöjningsanordningar; motorfordon: garage, automobilskatt, trafikförsäkring samt förbrukningsartiklar; hästar: stall och foder. Vid beräknandet av nämnda årsbelopp är att beakta, att värdet av arbete, som legotagaren eller besättningen beräknas kunna utföra, icke må medräknas; vederbörande tjänstemän torde nämligen vara skyldiga att utan särskild ersättning verkställa löpande arbeten å materielen, vilka kunna av dem utföras (jfr § 190 tjänstgöringsreglementet). Vad särskilt motorbåtarna beträffar, torde besättningarna böra under befälhavarens ledningkunna utföra sådana arbeten som rivning, rengöring och uppmontering av motor, målnings-, oljnings- och skrapningsarbeten samt bottenskrap4 — 312256.

50 ning, med a n d r a ord alla arbeten, vilka det tillhör sjömansmässig utbildn i n g att k u n n a verkställa. Enligt gällande bestämmelser skall ur legan bestridas kostnaden för a n d r a förbrukningsartiklar än smörjämne och bränsle, som åtgå för motordriften; dock att vid lokaltullförvaltningen j ä m v ä l kostnaden för sistnämnda förbrukningsartiklar skall i första hand u t g å ur legoanslagen. Kostnaden för bränsle, som erfordras för u p p v ä r m n i n g av farkost, skall således för n ä r v a r a n d e bestridas ur legan. I åtskilliga fall användes emellertid fotogen både som drivmedel och bränsle. Då det synes mindre lämpligt, att legotagaren i dylika fall nödsakas att hålla eget förråd av fotogen för uppvärmningsändamål, och då de kostnader, varom här är fråga, äro av ringa betydelse, föreslå de sakkunniga, att bränsle, som å t g å r för uppvärmning av kust- och gränsbevakningens tjänstefarkoster, bör tillhandahållas eller bekostas av tullverket. Kostnaderna för övriga ifrågavarande förbrukningsartiklar böra däremot ersättas genom legan. I enlighet med vad nedan n ä r m a r e utvecklas böra i legorna för kustbevakningens farkoster inberäknas ett belopp, motsvarande ersättning för skäliga försäkringspremier. Vidare böra legorna för motorfordon inkludera premier för den obligatoriska trafikförsäkringen. I övrigt synes gottgörelse för försäkringsavgifter eller självrisk icke böra lämnas genom legan. Motorbåtlega bör uppdelas i en annuitetsdel — varav ett belopp för själva farkosten och ett för motorn — och en underhållsdel; annuitetsdelen bör utgå med oförändrat belopp, till dess anskaffningsvärdet för båten respektive motorn slutamorterats. Beträffande övriga legor torde med h ä n s y n till det sätt för dessa legors bestämmande, som nedan föreslås, uppdelning i annuitets- och underhållsdel icke vara erforderlig. Legorna torde liksom hittills böra undergå omprövning årligen. Det är emellertid ett önskemål av vikt, att legorna kunna hållas vid samma storlek år från år. Skulle legas underhållsdel befinnas hava blivit för högt tillmätt, bör sänkning kunna företagas, liksom höjning bör äga rum, om densamma visar sig v a r a för lågt beräknad. Sänkning av lega bör dock icke ske u t a n att legotagaren erhållit tillfälle att styrka sina utgifter för materielen samt förebringa den övriga utredning, han kan vilja åberopa. Vid nyanskaffning, liksom vid ombyggnad av båt, bör omräkning av legan äga rum. Sedan anskaffningsvärdet slutamorterats, bör, om fortskaffningsmedlet fortfarande är tjänstdugligt, viss nedsättning av legan kunna företagas. A t t nedsätta legan till ett belopp, motsvarande allenast den ber ä k n a d e underhållskostnaden, torde emellertid icke kunna komma i fråga. Lotsförfattningssakkunniga hava vidkommande lotsbåtarna föreslagit, a t t till u p p m u n t r a n för den omsorg, som i ett dylikt fall kunde ant a g a s hava blivit nedlagd på båtens skötsel, legan borde, utöver underhållskostnaden, innefatta jämväl det belopp, som vid besiktning av bå-

51 t e n funnes motsvara ett med hänsyn till båtens beräknade återstående livslängd oeh värde fastställt amorteringsbelopp. Det vill synas, som om goda skäl förefunnes att tilllimpa enahanda regel beträffande tullverkets fortskaffningsmateriel. V a d ovan anförts i fråga om grunderna för legornas beräknande h a r n ä r m a s t avseende å motorbåtmaterielen. För övrig materiel synes ett enklare förfarande för legornas bestämmande kunna användas. I enkelhetens intresse och för undvikande av kostnader för besiktningar och v ä r d e r i n g torde legor för båtar utan motor ävensom för motorcyklar, cyklar och hästar kunna såsom regel fastställas efter genomsnittskostnaderna för hållande av dylika fortskaffningsmedel. Till belysande av frågans ekonomiska innebörd må nämnas, att legoanslagen utgöra för mot o r b å t a r omkring 60 procent och för hästar omkring 20 procent av de årligen utgående legobeloppen. Endast omkring 20 procent av legoanslagen belöpa å motorcyklar och cyklar samt båtar u t a n motor. Sedan åtskilliga år tillbaka har generaltullstyrelsen på särskilda fram- siitningsställningar medgivit, att s. k. slitningsersättning fått utbetalas till per- ersättningar sonal vid kustbevakningen såsom gottgörelse för hållande av cyklar och motorcyklar i tjänsten i sådana fall, då legoanslag icke varit anvisade. Slitningsersättningarna hava till övervägande delen utgått till extra ordinarie eller extra befattningshavare; dock har i ganska m å n g a fall dylik ersättning utbetalts även till ordinarie tjänstemän. Då fortskaffningsmedlet icke använts under hela året, har slitningsersättningen bestämts i förhållande till den tid, varunder fortskaffningsmedlet brukats i tjänsten. Det lägsta för budgetåret 1929/1930 utbetalade beloppet utgjorde 1 krona och det högsta, vilket avsåg hela året, 60 kronor. F r å gan, h u r u v i d a och till vilket belopp slitningsersättning skolat utbetalas, har berott på en i efterhand företagen prövning. Systemet med i efterhand bestämda slitningsersättningar innebär givetvis ett ovisshetsmoment för vederbörande tjänsteman; någon garanti att slitningsersättning kommer att utbetalas förefinnes nämligen icke. Enligt de sakkunnigas mening bör systemet med slitningsersättningar användas endast undantagsvis. 1 den mån stadigvarande behov av fortskaffningsmedel för tjänstebruk föreligger och fråga är orn ordinarie personal, torde legosystemet ur olika synpunkter vara att föredraga. I a n d r a fall synes kunna tagas under övervägande att såsom gottgörelse för hållande av det fortskaffningsmedel, varom fråga är, i efterskott anvisa ett belopp, beräknat efter enahanda grunder som tillämpas vid bestämmande av lega för motsvarande fortskaffningsmedel. Det ä r dock önskvärt, a t t vederbörande tjänsteman vid tjänstgöringens början erhåller kännedom, huruvida han, därest han håller fortskaffningsmedel i tjänsten, h a r att påräkna ersättning.

52 Statlig lånefond.

Kapitalanskaffningen för nyförvärv och mera omfattande reparationer legomaterielen ä r uppenbarligen ganska betungande för legotagarna. Enligt de av de sakkunniga införskaffade kostnadsuppgifterna rörande legomaterielen uppgingo vid utgången av budgetåret 1929/1930 befintliga lån till sammanlagt omkring 139 000 kronor, v a r a v belöpa å båtar 127 000 kronor, å motorfordon 11 000 kronor och å cyklar 1000 kronor. Tidigare förekom någon gång, att generaltullstyrelsen beviljade legot a g a r e förskott å lega, varvid återbetalning skedde genom innehållande av legan. Under senare åren har styrelsen emellertid lämnat framställningar om utbekommande av dylika förskott utan bifall. Det synes ofrånkomligt, att, även om den mera kostsamma materielen i framtiden skulle komma a t t hållas direkt genom tullverket och kapitalbehovet sålunda k a n antagas komma att minskas något, lättnader böra beredas legotagarna med den erforderliga kapitalanskaffningen. Utvägen med utlämnande av förskott å legan finna de sakkunniga mindre lämplig. De sakkunniga förorda i stället i n r ä t t a n d e av en statlig lånefond, i likhet med vad 1928 års lotsförfattningssakkunniga föreslagit för lotsverkets vidkommande. Fonden torde böra förvaltas av generaltullstyrelsen, som skulle hava att pröva ansökningar om lån. Lånen böra löpa med en fast r ä n t a , förslagsvis fem procent. Amortering av lånen bör ske genom a v d r a g å legobeloppen vid dessas utbetalande. Med avseende å frågan, h u r u v i d a säkerhet bör ställas för utlämnat lån, åberopa de sakkunniga följande av 1928 års lotsförfattningssakkunniga i detta ämne gjorda uttalande (ovanberörda betänkande, sid. 191): »Vad beträffar statens säkerhet för de utlämnade länen kunde tänkas, att man beredde staten en särskild legal panträtt i de tjänstebätar, för vilka lån upptagits. Emellertid måste det anses möta betänkligheter att sålunda införa ett undantag från eljest gällande panträttsliga grundsatser. Det synes tillfyllest att stadga förbud mot avyttring av tjänstebåt utan lotsstyrelsens tillstånd. Då lån skall slutbetalas inom den beräknade tiden för båtens tjänsteduglighet samt avbetalningarna ske genom avdrag å legobeloppen, måste ett dylikt förbud, vars brytande naturligen är ett tjänstefel, anses tillräckligt betryggande, särskilt om, såsom nedan sker, regler givas rörande ersättning för skador å eller förlust av båt. Att utsträcka förbudet till pantsättning är ej påkallat, då en pantsättning är utesluten redan genom lotsarnas skyldighet att hava båten tillgänglig vid platsen för tjänstebruk. Lika litet som införande av legal panträtt för lån i båtlånefonden synes böra införas förmånsrätt i tjänstebåt till säkerställande av statens rätt vid låntagares konkurs. Risken för staten att göra förlust av nämnd anledning synes alltför ringa för att motivera en dylik avvikelse från gällande civilrättsliga regler.»

av

De synpunkter, som här angivits, synas äga giltighet jämväl i nu förevarande fall. Om utmätnings- och avyttringsförbud stadgas, torde i praktiken tillräcklig säkerhet mot förlust å lånen vinnas. Det kan emellertid ifrågasättas, h u r u v i d a icke såsom villkor för erhållande av lån bör gälla, att godkänd borgen avlämnas. Av lotsförfattningssakkunnigas

53 o v a n återgivna uttalande synes framgå, att det icke är avsett, a t t lots a r n a skulle ställa borgen för sina lån. F r å g a n ligger dock något annorl u n d a till i lotsverket, enär beträffande de gemensamma b å t a r n a stadgats inlösenskyldighet för lots i företrädarens båtägarandel. Med häns y n till den obetydliga risken för staten samt de olägenheter, som bleve förbundna med uppställande av krav på avlämnande av borgen, föreslå emellertid de sakkunniga, att lån må utlämnas från ifrågavarande fond. u t a n a t t borgen skall vara erforderlig. Härvid bör dock r ä t t till erhållande av lån begränsas till motorbåtmaterielen. Då de sakkunniga ansett sig böra föreslå sådan begränsning av lånerätten, har anledningen d ä r t i l l varit bl. a., att ett avyttringsförbud — vilket givetvis r i k t a r sig icke endast mot vederbörande tjänsteman utan även mot tredje m a n — k a n a n t a g a s erhålla full verkan endast i fråga om sådan fortskaffningsmateriel, beträffande vilken det är för en köpare tydligt, att densamma ä r tjänstemateriel. I sådant hänseende gäller givetvis en viss skillnad mellan en legobåt och exempelvis ett sådant fortskaffningsmedel som cykel eller motorcykel, vilka senare mera äro att anse som en handelsvara. T i d i g a r e gällde utmätningsförbud för tullverkets legomateriel jämlikt § 188 mom. 2 i tullstadgan av den 1 juli 1904 (se kungörelse den 2 december 1910, nr 132), enligt vilket stadgande farkost med tillbehör, häst med m u n d e r i n g samt velociped, som tulltjänsteman var pliktig att hålla mot särskild ersättning från tullverket, ej fick tagas i mät. Detta stadgande inflöt dock ej i nu gällande tullstadga av den 7 oktober 1927, genom vilken 1904 års tullstadga upphävdes. Dylikt utmätningsförbud torde emellertid åter böra meddelas. Vid utlämnande av lån torde låntagaren lämpligen böra genom särskild klausul i låneformuläret tillförbindas att icke a v y t t r a den motorbåt, för vilken lånet erhållits, förrän detta till fullo guldits, samt att hålla båten försäkrad. Vidare torde tullverket böra förbehålla sig r ä t t till inlösen av motorbåt, i händelse legan skulle upphöra att u t s å , innan lånet slutamorterats. Enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 368) angående utsträckt till- Legotagares lämpning av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befatt- W™*™****ningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, m. m. skall legoanslag utgå till den, som förr ä t t a r tjänsten, dock att. om denna bestrides på förordnande, ordinarie innehavare av tjänsten må kunna vid anslaget bibehållas, mot det a t t h a n tillhandagår vikarien med vad som för anslaget skall hållas. E n ordning, enligt vilken det beror av legotagarens gottfinnande, huruvida han vill ställa sin materiel till vikaries förfogande, kan emellertid icke anses tillfredsställande. En sådan ordning synes nämligen kunna medföra, att, om legotagaren vägrar att tillhandahålla vikarien sin materiel,

54 denne icke blir i stånd att anskaffa för tjänstens behöriga skötande erforderligt fortskaffningsmedel. Och härigenom komme tjänsten att bliva lidande. Även om en dylik vägran från legotagarens sida endast sällan behöver befaras, får det dock anses angeläget, a t t frågan ordnas på ett sätt, som erbjuder betryggande säkerhet för att under ledighet för legotagaren erforderligt fortskaffningsmedel finnes tillgängligt för vikarien. Enligt de sakkunnigas mening bör legotagare v a r a skyldig att under tid, då han åtnjuter semester eller a n n a n ledighet, tillhandagå vikarie med vad som för legan skall hållas med r ä t t för legotagaren att uppb ä r a å tiden belöpande lega. De sakkunniga förbise icke, att en dylik skyldighet kan medföra vissa olägenheter för legotagaren, såtillvida som denne kan bliva utsatt för förluster till följd av vårdslöshet eller försummelse från vikariens sida vid materielens handhavande. Genom de regler om r ä t t till ersättning från tullverket i vissa fall för skada å eller förlust av materiel, som av de sakkunniga föreslås, torde emellertid dessa olägenheter förlora i betydelse. Det måste härvid naturligtvis förutsättas, att såsom vikarie förordnas endast befattningshavare, som besitter nödig kompetens för materielens handhavande, och att hänsyn sålunda icke tages till frågan, h u r u v i d a lämplig person finnes på platsen eller måste beordras från annan ort. A t t i sistnämnda fall tullverket skulle hava att vidkännas kostnad i form av traktamentsersättning till vikarien, bör sålunda icke under några förhållanden föranleda ett frångående av denna princip. Kontroll och Enligt gällande bestämmelser har vederbörande bevakningsbefäl att bokföring. j i a i i a noggrann hand över att legotagare fullgör vad honom åligger med avseende å den materiel, för vilken han åtnjuter legoanslag. För sådant ändamål skola på obestämda tider inspektioner företagas av vederbörande befäl i enlighet med därom givna föreskrifter. Härjämte har kustbevakningsinspektören att vid sina tjänsteresor utöva kontroll däröver, a t t kustposteringarna tillhörande båt- och annan fortskaffningsmateriel befinnes i fullgott skick och väl vårdas. Vid inrättandet av kustbevakningsinspektörsbefattningen var det tiinkt, att kustbevakningsinspektören skulle besöka varje kustpostering minst två gånger varje år. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, har emellertid på grund av kustbevakningsinspektören eljest åliggande arbetsuppgifter dennes inspektionsverksamhet icke på långt när fått den omfattning, som från början avsetts. R e d a n vid befattningens tillkomst yppades ock farhågor, att de ämbetsuppgifter, som föreslogos skola tillkomma kustbevakningsinspektören, kunde befinnas vara av alltför stor omfattning för att möjliggöra en fullständig och effektiv inspektion av kustbevakningen. Den nuvarande kontrollen över fortskaffningsmaterielens beskaffenhet kan icke sägas v a r a tillfredsställande i vad a n g å r de motordrivna far-

kosterna. Vederbörande bevakningschefer, vilkas tidigare utbildning i tullverket i allmänhet inriktats på helt andra tjänsteuppgifter, kunna nämligen icke alltid förutsättas äga nödiga insikter på de motor- och sjötekniska områdena för utövande av ifrågavarande kontroll. Och den av kustbevakningsinspektören verkställda inspektionen är knappast tillräcklig samt omfattar dessutom i regel icke lokalförvaltningens och gränsbevakningens motorbåtmateriel. De sakkunniga vilja betona angelägenheten av att förbättrad inspektion över legomaterielen kommer till stånd. I det följande föreslå de sakkunniga i n r ä t t a n d e på generaltullstyrelsens stat av en ny befattning, vars innehavare borde vara väl förtrogen med de tekniska spörsmål, som kunna uppkomma vid behandlingen av ärenden angående tullverkets fortskaffningsmateriel. Om detta de sakkunnigas förslag vinner bifall, torde åt denne befattningshavare kunna uppdragas att verkställa inspektion av legomateriel i sådana fall, då teknisk sakkunskap befinnes önskvärd. Vid inspektionerna åligger vederbörande även att förskaffa sig fullständig kännedom om hur personalen fullgjort sina tjänsteplikter, och sålunda jämväl, h u r legomaterielen utnyttjats. Som kontrollmedel härvidlag tjäna de dagböcker, om vilka bestämmelser äro meddelade i §§ 191 och 200 tjänstgöringsreglementet och av vilka utdrag skola för varje månad insändas till chefen för kust- respektive gränsdistriktet eller, där gränsuppsyningsman finnes anställd, till denne. Dagböckerna synas dock icke vara förda på ett tillräckligt överskådligt sätt. En på dagböckerna grundad kontroll erbjuder därför ett betydande arbete och torde ofta omöjliggöras genom bristfälliga anteckningar. Emellertid böra dagböckerna innehålla sådana uppgifter, att kontroll över materielens utnyttjande samt åtgångna drivmedel kan verkställas. Med anledning h ä r a v föreslå de sakkunniga, att särskilda dagboksformulär måtte fastställas av generaltullstyrelsen och att dagböckerna måtte vid lämpliga tillfällen infordras och underkastas granskning inom styrelsen. För n ä r v a r a n d e är legotagare icke skyldig att hålla bokföring över sina utgifter för fortskaffningsmedlet. Tillräcklig anledning att föreskriva dylik bokföringsskyldighet synes icke heller föreligga. Emellertid torde ofta ligga i legotagarens eget intresse att kunna visa, vilka utgifter hållandet av fortskaffningsmedlet åsamkat honom, varför anledning finnes antaga, att dylik bokföring framtvingas u t a n direkt stadgande därom. Sålunda bör legotagare, då han gör framställning om höjning av lega, vara beredd att med bokföringsutdrag och verifikationer kunna styrka sina påståenden, vid äventyr att framställningen eljest lämnas utan avseende. Legosystemet lärer böra vila på den principen, att med legomaterie- Försäkring. lens hållande förenade befogade utgifter skola, i den m å n de hänföra sig Skada å eller förlust av legomateriel.

56 till materielens användning i tjänsten, gottgöras legotagaren av staten. H ä r a v följer, att legotagaren icke bör b ä r a risken av skada (totalförlust), som, u t a n a t t vållande ligger någon till last, drabbar materielen under a n v ä n d n i n g i tjänsten eller under därmed likställda förhållanden, u t a n bör det åligga staten att hålla legotagaren skadeslös för förlust, som under sådana omständigheter uppkommer för honom. H a r någon vållat skadan, tillhör det givetvis denne att gottgöra densamma. Även i sådant fall kan emellertid ifrågasättas, att staten bör t r ä d a hjälpande emellan, nämligen om och i den mån skadestånd icke kan uttagas av den vållande. Vid en reglering av frågan om ersättning för skada eller förlust, som drabbar legomateriel, synas två utvägar stå öppna: antingen kan staten åtaga sig att utbetala ersättning till legotagaren för verkligen u t g i v n a kostnader i anledning av inträffad skada eller förlust eller ock kan vid bestämmandet av legorna däri inberäknas en riskpremie, avsedd att täcka kostnaderna för försäkring av materielen eller, om försäkring ej tages, a t t utgöra en på förhand beräknad ersättning för den risk, som legotagaren löper. Hittills h a r man i tullverket använt den senare utvägen, i det att i legoanslagen inberäknats en efter omständigheterna avpassad riskpremie. Det h a r sedan legat i vederbörande legotagares eget skön, h u r u vida h a n velat genom försäkring skydda sig mot förluster av ifrågavarande slag eller själv stå risken. I regel torde de befattningshavare vid kustbevakningen, som å t n j u t a anslag till motorbåtlega, hava sina farkoster försäkrade i »Kustbevakningens ömsesidiga sjöförsäkringsförening med begränsad ansvarighet». Då den av föreningen bedrivna försäkringsverksamheten synes kunna v a r a av intresse i detta sammanhang, lämnas här en redogörelse för vissa bestämmelser i den för föreningen gällande »bolagsordning». (Denna finnes i t r a n s u m t återgiven som bilaga. I I I till detta betänkande.) Enligt uppgift från föreningen anses nu gällande bestämmelser angående r ä t t till medlemskap i föreningen innebära, att medlemskap kan vinnas av sådan innehavare av tjänstefarkost vid kustbevakningen, som av tullverket åtnjuter lega och som skriftligen förbinder sig att ingå i föreningen och i densamma kvarstå, så länge lega av honom åtnjutes. Bolagsordningen innehåller inga bestämmelser angående r ä t t till utträde ur föreningen. Enligt uppgift h a r i något fall r ä t t till u t t r ä d e medgivits av föreningsstämman. Föreningen har till ändamål att i händelse av haverier, skador eller totalförlust å medlemmarnas godkända tjänstefarkoster ersätta den härigenom uppkomna förlusten. Försäkring skall tagas till fyra femtedelar av vid särskilt anordnad, med vissa års mellanrum återkommande besiktning åsätt värde. Det högsta belopp, vartill föreningen må u t a n återförsäkring ikläda sig ansvarighet på en risk* utgör 5 000 kronor. I praxis medgives emellertid icke försäkring till högre belopp. P r e m i e r -

57 n a utgå med en procent per år av försäkringsbeloppet under de fem första åren, därefter med viss av föreningens styrelse bestämd procent, för n ä r v a r a n d e en halv procent. Delägarna ansvara personligen för föreningens förbindelser med den begränsning, att uttaxering icke för något å r m å överskrida fem procent av försäkringsbeloppet. E r s ä t t n i n g utgår, då skada inträffar å farkost, medan denna befinner sig i sjön, förtöjd, stillaliggande eller under färd, ävensom medan farkost under reparation eller rengöring befinner sig a land eller i docka. Ersättningen omfatt a r i dessa fall jämväl skada, förorsakad av eld. Även då farkost är upptagen på land för vinter för varin g, ersattes skada, för så vitt denna icke ä r förorsakad av eld. Har skada vållats genom uppenbar vårdslöshet eller försumlighet av försäkringstagaren, utgår ingen ersättning. Lägsta ersättningsbeloppet utgör, då försäkringsbeloppet överstiger 1000 kronor, 50 kronor, i annat fall 25 kronor. Enligt styrelseberättelsen för å r 1930 voro vid nämnda års slut i föreningen försäkrade 69 tulljakter och båtar, därav 67 med motorer, till ett besiktningsvärde av 295 610 kronor och ett försäkringsvärde av 234 280 kronor. Enligt föreningens styrelse- och revisionsberättelse för år 1930 var föreningens ekonomiska ställning den 31 december 1930 följande: Inkomster: Behållning från år 1929 Premier under år 1930 Försäljning av en bruten propelleraxel Ränta

kronor 10 856*80 » 1 719*40 » 7*50 •! » 347-14

kronor 12 930*84

Utgifter: Reglerade haverier Förvaltningskostnader Styrelse och revisorer

kronor 2 199*32 » 587-30 » 293*60

kronor

3 080*22

Behållning till år 1931

kronor

9 850*62

Under år 1930 reglerades 13 haverier, varav 5 anmälts under år 1929 men då ej reglerats. Samtliga under år 1930 anmälda haverier hade reglerats under året. Befattningshavare vid lokaltullförvaltningen och gränsbevakningen, som åtnjuta anslag till motorbåt- eller båtlegor, äga icke r ä t t till inträde i föreningen. De vid dessa förvaltningsgrenar mot lega hållna farkosterna, till större delen båtar u t a n motor eller mindre motorbåtar, torde i allmänhet icke vara försäkrade. Vad beträffar mot lega hållna motorfordon skola dessa v a r a trafikförsäkrade jämlikt lagen den 10 maj 1929 (nr 77) om trafikförsäkring å motorfordon. Ofta torde motorfordonen dessutom v a r a försäkrade mot skada å själva fordonet. Beräkningen av de nu utgående legorna är icke verkställd på sådant

58 sätt, a t t man kan utläsa, hur stor del därav utgör riskpremier. Då anskaffningsvärdet av kustbevakningens mot lega hållna farkoster kan sättas till omkring 400 000 kronor, skulle, under antagande att i nu utgående legor för sådan materiel inginge en riskpremie av två procent av anskaffningsvärdet, den av tullverket till legotagarna årligen utbetalda riskpremien uppgå till omkring 8 000 kronor. Statens egendom plägar icke vara försäkrad, u t a n staten bär själv risken för skador, som kunna drabba egendomen. Då staten nu i allt fall i sista hand har att vidkännas kostnaderna för legomaterielens hållande, skulle en anordning, enligt vilken staten åtoge sig ansvaret för legomaterielen såsom om den vore statsegendom, överensstämma med regeln, att staten icke täcker sina risker genom försäkring. En dylik anordning tillämpas inom lotsverket. Beträffande lotsarna tillhöriga båtar gäller nämligen enligt 40 § i instruktionen för lotsverket den 24 november 1923 (nr 404), att, om lots tillhörig tjänstebåt blivit skadad eller gått förlorad under användning i tjänsten eller under vissa a n d r a förhållanden, ersättning må av lotsstyrelsen utbetalas till vederbörande, såframt vid undersökning utrönts, att ingen varit vållande till skadan eller förlusten. 1928 års lotsförfattningssakkunniga hava i sitt ovanberörda betänkande till behandling upptagit spörsmålet angående ersättning för skador å lotsbåtarna. Lotsförfattningssakkunniga hava därvid framhållit, a t t det m å h ä n d a icke vore omöjligt för staten att på gynnsamma villkor erhålla en kollektivförsäkring å alla båtarna mot skador i tjänsten eller ock a t t lotsarna kunde, liksom tullmännen, bilda en ömsesidig försäkringsinrättning. Denna senare anordning innebure vissa beaktansvärda fördelar men administrationen komme säkerligen att draga i förhållande till skadebeloppen icke obetydliga kostnader (under åren 1919—1928 hade blott 3159 kronor utbetalts i medeltal per å r ) . Vid övervägande av dessa omständigheter hade lotsförfattningssakkunniga funnit en lösning efter följande linjer erbjuda de största fördelarna. V a d först anginge skador (totalförlust), som tillfogats lotsbåt vid användning i tjänsten, borde liksom hittills av statsmedel utgå ersättning för skadan, om den uppkommit genom olyckshändelse, d. v. s. ingen stode som skadeståndsskyldig på grund av vållande till skadan. Hade någon vållat skadan, borde skadeståndet principiellt u t t a g a s av denne och således om ägaren själv vållat skadan ingen ersättning utgå. B å t ä g a r e n skulle hava att med skadeståndskrav vända sig mot den vållande, v a r e sig denne vore anställd vid lotsverket eller icke. Skulle den, som befunnits vållande, icke förmå gälda skadestånd, eller skulle eljest hinder möta a t t utfå ersättning, syntes skäligheten fordra, att dessa fall likställdes med olyckshändelse och att således av statsmedel beviljades ersättning för vad som bruste. Skulle utförande av skadeståndstalan v a r a förenad med stor omgång eller kostnader, som icke stode i rimligt för-

59 hållande till skadan, syntes lotsstyrelsen jämväl böra äga att medgiva e r s ä t t n i n g . P å enahanda sätt som skador uppkomna under användning i tjänsten borde behandlas skador, som uppstode, då båten icke direkt användes, såsom då den låge förtöjd, vore upptagen å slip, intagen i docka eller upplagd för vintern. Aterstode de fall, då skador uppkomme å lots tillhörig tjänstebåt, medan båten användes utom tjänsten. Sådana skador borde staten icke ersätta. För att komma till r ä t t a med skadefallen utom tjänsten föresloges ett slags obligatorisk ömsesidig försäkr i n g . Legotagarna skulle därvid deltaga i skadans gottgörande, var och en i förhållande till sin lega, genom att vidkännas avdrag å densamma. Legotagarna bleve alltså sammanförda till en ömsesidig försäkringsgemenskap. Genom att alla legotagarna inbegrepes, komme på var och en ett ringa belopp. Då det uppdroges åt lotsstyrelsen att bestämma rör a n d e ersättningarna, inbesparades förvaltningskostnader. F r å g a n synes ligga något annorlunda till för tullverkets del. E n förutsättning för att anordningen med direkt ersättning för inträffad skada skall fungera u t a n onödig omgång och utan att medföra kostnader för staten, som icke stå i rimligt förhållande till skadans storlek, måste vara, att undersökning med eventuellt erforderliga förhör samt behövliga kostnadsberäkningar kunna verkställas av vederbörande bevakningschefer. Då inom tullverket dessa ingalunda alltid kunna förutsättas äga tillräcklig kompetens för verkställande av sådan utredning, skulle, så snart skada hade större omfattning eller vore av mera komplicerad art, bliva erforderligt att för utredningen anlita därtill skickad tjänsteman inom generaltullstyrelsen eller ock sakkunnig person utom verket. Dröjsmål med botande av uppkomna skador kunde befaras, och det synes dessutom antagligt, att skaderegleringarna komme att draga jämförelsevis höga omkostnader. Vad nu sagts har närmast avseende å båtmaterielen. I fråga om skador, som uppstå å annan fortskaffningsmateriel, bortsett från skador å motorfordon, torde utredningen i de flesta fall kunna antagas icke ställa anspråk på någon större sakkunskap hos utredningsmannen. Ifrågavarande försäkringsförening har, enligt samstämmiga uppgifter, fungerat u t a n anmärkning. Mod hänsyn härtill och då någon kostnadsbesparing för staten icke synes kunna påräknas genom att staten åtoge sig att direkt ersätta ifrågavarande skador i stället för att i legorn a inberäknades en skälig riskpremie, hava de sakkunniga ansett sig icke böra föreslå någon ändring vidkommande kustbevakningens mot lega hållna farkoster. För dessa bör sålunda fortfarande en skälig riskpremie inberäknas i legan. Legotagarens kostnad för försäkring i föreningen utgör för närvarande endast en eller, i de flesta fall, blott en halv procent av försäkringssumman. Det är dock icke uteslutet, a t t försäkringspremien måste höjas, därest samtliga tjänstemän vid kustbevakningen, som åtnjuta båt- eller motorbåtlega, ingå i föreningen. E n l i g t

uppgift är för närvarande endast ett mindre antal av de vid kustbevakningen i Norrland och vid Ostkusten anställda tjänstemän, vilka uppbära båt- eller motorbåtlega, medlemmar i föreningen. Om dessa tjänstemän mera allmänt ingå i föreningen, anses sannolikt, att på grund av den större risk för haverier, som särskilt tjänstgöringen i Norrland innebär, anspråken på ersättning från föreningen för inträffade haverier komma att ökas samt att i följd härav premierna måste undergå höjning för att föreningen skall bliva i stånd att möta de stegrade ersättningsanspråken. Med hänsyn härtill torde få räknas med något högre premie för framtiden än den för närvarande utgående. Det kan ifrågasättas, att skyldighet borde stadgas för legotagare att ingå i försäkringsföreningen för kustbevakningen tillhörande legobåt. Härigenom vunnes garanti, att legotagaren, i händelse skada drabbade materielen, icke stode utan medel för skadans avhjälpande. Då det kan antagas, att legotagare även utan uttryckligt stadgande om skyldighet att ingå i försäkringsföreningen skall finna med sin fördel förenligt att hava sin materiel försäkrad, hava de sakkunniga ansett sig icke böra uppställa krav på försäkringstvång. Om lån erhållits från lånefonden, bör dock, såsom ovan antytts, i lånevillkoren stadgas, att farkosten skall hållas försäkrad i föreningen eller annan godkänd försäkringsinrättning. Vidkommande annan legomateriel än kustbevakningens mot lega hållna farkoster hava de sakkunniga funnit den lämpligaste lösningen vara, att tullverket ersätter skada (totalförlust), som drabbar sådan materiel vid användning i tjänsten. För rätten till ersättning torde i princip böra gälla enahanda regler, som för motsvarande fall föreslagits av lotsförfattningssakkunniga beträffande ersättning för skada å lotsbåt. Någon modifikation i dessa regler torde dock bliva nödvändig med hänsyn till gällande bestämmelser angående trafikförsäkring å motorfordon. Det synes emellertid kunna befaras, att, om legotagare erhölle rätt till ersättning även för rena bagatellskador, ersättningsärendena komme att få en omfattning, som bleve betungande för alla parter. De sakkunniga föreslå därför, att rätten till ersättning icke skall omfatta rena bagatellskador, varvid såsom bagatellskada må anses skada, vars avhjälpande beräknas draga en kostnad av högst 50 kronor. Vidare föreslå de sakkunniga, i syfte att inskärpa vikten av aktsamhet om materielen, införande av viss självrisk för legotagaren. En dylik självrisk synes böra sättas till tio procent av det belopp, vartill skadan uppskattats. Vad härefter angår de fall, då skador uppkomma å legomateriel, medan densamma användes utom tjänsten, torde tillräckliga skäl icke föreligga, att sådana ersättningsfrågor skulle ordnas genom tullverkets försorg. Den anordning — ett slags obligatorisk ömsesidig försäkring — som lotsförfattningssakkunniga föreslagit för reglering av dylika skador å lotsbåt, synes icke lämplig för tullverkets vidkommande bl. a. på grund av den växlande skaderisken för olika slag av fortskaffningsmedel. Det

61 bör därför vara legotagarens ensak, om han genom försäkring vill skydda sig mot förlust på grund av skada vid fortskaffningsmedlets användning utom tjänsten. Då legotagare avgår från tjänst kan inträffa, att fortskaffningsmedel, Ersättning åt som h a n mot lega hållit i tjänsten och som måhända icke längre är för v^s°a ^ f V r honom behövligt, icke kan avyttras till det belopp, som av anskaffnings- förlust genom värdet återstår oamorterat. Liknande situation kan inträda även i andra ning Imlbrtfall, såsom då legotagare förflyttas eller befordras till tjänst å annan ort, skaffnings medel. där användning icke finnes för fortskaffningsmedlet, samt vidare om legan indrages eller legotagaren avlider, innan anskaffningskostnaden slutamorterats. Det är tydligt, att förlust kan av dylika anledningar uppstå för en legotagare, utan att det är honom möjligt att avvärja förlusten. Den största risken för dylika förluster föreligger i fråga om sådan materiel, vilken icke lämpar sig för privat bruk och för vilken det därför är svårt att finna köpare utanför tullverket. Därutinnan råder givetvis en viss skillnad mellan å ena sidan motorbåtmaterielen och å andra sidan sådana fortskaffningsmedel som motorcyklar, cyklar och hästar. För visst fall har i syfte att skydda legotagare mot förlust av ovannämnda slag medgivande lämnats generaltullstyrelsen att inlösa legomateriel. Enligt brev till generaltullstyrelsen den 15 juni 1922 angående fastställande av tullverkets utgiftsstater för tiden 1 januari—30 juni 1923 har nämligen Kungl. Maj:t medgivit, att tnllpersonal tillhörig, vid den nya statens ikraftträdande mot lega hållen fortskaffningsmateriel finge, i mån som generaltullstyrelsen funne så böra ske och efter vederbörlig värdering, av statsverket inlösas. De förlustrisker, varom här är fråga, böra uppenbarligen icke bäras av legotagaren. E t t sätt att lämna legotagaren ersättning för dessa risker vore att i legan inräkna en riskpremie. Utom det att inräknande i legorna av dylik riskpremie säkerligen komme att medföra onödigt stora kostnader för statsverket, vore emellertid ett sådant förfarande olämpligt även av det skälet, att fasta hållpunkter för premiens beräknande saknas. En lösning av frågan bör därför sökas efter undra linjer. En tänkbar lösning vore, att man stadgade skyldighet för efterträdaren, att, om fortskaffningsmedlet fortfarande vore behövligt och lämpligt för platsen, lösa till sig fortskaffningsmedlet mot det belopp, vartill fortskaffningsmedlet vid verkställd besiktning värderades. Mot denna lösning synes emellertid med fog kunna göras gällande, att lösenskyldigheten skulle kunna kännas som ett tryckande tvång för tillträdaren, vilken kunde bliva förpliktad att lösa till sig ett fortskaffningsmedel, med vilket han icke vore nöjd. Det är icke heller givet, att den avgående tjänstemannen respektive hans stärbhus skulle finna med sin fördel förenligt a t t avstå sin egendom mot det vid dylik besiktning fastställda värdet. En annan u t v ä g vore, att det ålades tullverket att inlösa fortskaffnings-

62 medlet. En dylik förpliktelse för tullverket skulle emellertid, om den vore ovillkorlig, kunna leda till att tullverket finge övertaga legomateriel, för vilken icke funnes någon användning och vars avyttring komme a t t medföra onödigt arbete och kostnader. Den lämpligaste lösningen av frågan synes vara, att legotagaren eller hans rättsinnehavare berättigas att av tullverket erhålla ersättning för förlust i anledning därav, att, innan den för fortskaffningsmedlet fastställda amorteringstiden tilländagått, legan upphör att vidare utgå. Ersättningen bör därvid utgå med ett belopp, motsvarande skillnaden mellan det belopp, som av det godkända anskaffningsvärdet återstår oamorterat, och det belopp, som kan i marknaden utfås. Det måste härvid förutsättas, att bristande omvårdnad om materielen icke kan läggas legot a g a r e n till last. Skulle denne befinnas hava vid materielens handhavande visat vårdslöshet eller oaktsamhet, bör han naturligen gå förlustig rätten till ersättning. Nämnda ersättningsregel möter i tillämpningen den svårigheten, att säker kännedom om det å det godkända anskaffningsvärdet oamorterade beloppet finnes endast beträffande den materiel, för vilken fast amorteringsplan skulle upprättas, d. v. s. motorbåtmaterielen. I fråga om övrig materiel torde det amorterade beloppet böra styrkas av legotagaren med tillgängliga verifikationer. Om så skulle befinnas vara förmånligare för tullverket, bör det emellertid v a r a tullverket obetaget att i stället tillösa sig fortskaffningsmedlet till det belopp, som återstår oamorterat av anskaffningsvärdet. Om ersättningsanspråk är avsett att resas mot tullverket, skall a n m ä l a n härom göras hos generaltullstyrelsen, varefter styrelsen har att taga ställning till frågan, om materielen bör inlösas av tullverket eller icke. Finnes inlösen icke böra ske, torde anvisningar böra lämnas om sättet för eventuell försäljning. Om vid försäljning icke kan uppnås så högt pris» som motsvarar vad av anskaffningsvärdet återstår oamorterat, skall tillstånd till försäljning för avgivet anbud inhämtas hos styrelsen. Den farhågan har yppats, att den sålunda föreslagna rätten till ersättning åt legotagare för vissa förluster skulle kunna medföra icke obetydliga kostnader för staten. Härtill må emellertid anmärkas, att ersättningsfallen torde i praktiken huvudsakligen komma att avse motorbåtmaterielen och att, i mån som anskaffningen av denna materiel blivit a v tullverket i varje särskilt fall prövad och godkänd, de eventuella ersättningarna torde bliva av ganska obetydlig omfattning. De kostnader, som av denna anledning skulle uppkomma för staten, kunna antagas bliva uppvägda genom motsvarande nedsättning av legorna. E t t genomförande i full utsträckning av de sålunda föreslagna bestämmelserna om rätt till ersättning beträffande den nu befintliga materielen torde emellertid icke böra ifrågakomma. Därtill är denna materiel i en del fall av alltför bristfällig beskaffenhet. Såsom regel saknas ock säker kännedom om anskaffningsvärde och d ä r å verkställda amorteringar. Att

63 helt undantaga den nu befintliga materielen från r ä t t till ersättning för förlust av ifrågavarande slag skulle emellertid verka alltför strängt. Vissa övergångsbestämmelser lära därför bliva erforderliga. Det lämpligaste sättet att reglera frågan om ersättning för förlust å befintlig fortskaffningsmateriel synes vara, om åt övergångsbestämmelserna gåves såd a n t innehåll, att frågan om ersättning gjordes beroende av en på skälighet grundad prövning av generaltiillstyrelsen. Härvid torde ovan angivn a ersättningsregler böra tjäna till ledning. Då utredning om det belopp, som av anskaffningsvärdet för visst fortskaffningsmedel återstår oamorterat, förebringas, bör sålunda hänsyn tagas därtill vid ersättningsfrågans avgörande. I annat fall torde ersättningen böra bliva beroende av den utredning, som framlägges. Anskaffning och underhåll av tullverket tillhörig fortskaffningsmateriel. All upphandling av fortskaffningsmateriel, som är avsedd att hållas av tullverket självt, verkställes genom generaltullstyrelsens försorg. För upphandlingen äger styrelsen anlita underhandsförfarande. Sedan åtskilliga år tillbaka har nämligen Kungl. Maj:t genom för varje budgetår meddelat beslut, det senaste av den 1 augusti 1930, medgivit, att styrelsen må vid förfogande över för ändamålet anvisat anslag eller eljest till styrelsens disposition ställda medel träffa uppgörelse under hand för upphandling av ifrågavarande materiel. Nybyggnad av farkoster för tullverkets behov har hittills icke haft någon större omfattning. Till betydande del har nämligen erforderlig nyanskaffning skett genom inköp av begagnade farkoster, vilka i förekommande fall undergått ombyggnad för det avsedda ändamålet. Av de vid kustbevakningen vid utgången av budgetåret 1929/1930 använda, tullverket tillhöriga åtta tullkryssarna och tolv motorbåtarna voro endast fem tullkryssare byggda direkt för tullverket, nämligen tullkryssarna TV 1, 2, 3, 12 och 13, vilka byggdes under åren 1923—1924. Under år 1930 nybyggdes för kustbevakningen en båt av halvracertyp (TV 41), vilken insattes i tjänst under hösten sammu år. För närvarande äro ytterligare två båtar av samma typ som TV 41 under byggnad. Därjämte föreligga, enligt vad de sakkunniga inhämtat, ritningar utarbetade till en tullkryssare, benämnd tullkryssare av typ I, samt en motorbåt, benämnd tulljakt av typ A. Nyanskaffningen under nedan angivna år av automobiler, motorcyklar och cyklar för tullverkets räkning framgår av följande tablå. Ar

Automobiler

Motorcyklar

Cyklar

1929 1930

5 8

3 3

2 12

Då nyanskaffning av automobil eller motorcykel avser att ersätta förut befintlig, försliten materiel, sker i regel uppgörelsen på så sätt, att det

nådande ordning

64 förslitna fortskaffningsmedlet tages i utbyte av leverantören mot en mellanavgift. Anskaffning av tillbehör och delar till tullverkets fortskaffningsmateriel verkställes huvudsakligen genom styrelsens försorg. Dock förekommer även, att ersättningsdelar anskaffas genom vederbörande lokala tullmyndighet, vare sig på grund av generellt bemyndigande eller särskilt lämnat medgivande. Med avseende å rådande ordning för verkställande av erforderliga underhålls- och reparationsarbeten å tullverket tillhörig fortskaffningsmateriel må anmärkas följande. Enligt av Kungl. Maj:t den 4 december 1925 lämnat bemyndigande äger generaltullstyrelsen att i sådana fall, då dylika arbeten finnas icke kunna utan avsevärd olägenhet utföras med iakttagande av bestämmelserna i förordningen den 16 januari 1920 (nr 10) angående upphandling och arbeten för statens behov samt försäljning av staten tillhörig lös egendom, föranstalta om arbetenas verkställande i den ordning, som i varje särskilt fall prövas lämplig. De större, motordrivna farkosterna undergå vanligen översyn en gång om året. Sedan vederbörande farkost efter av styrelsen lämnat bemyndigande förlagts till något varv, företages besiktning av farkosten, i regel genom kustbevakningsinspektörens tekniska biträde. Över besiktningen upprättas ett instrument, upptagande erforderliga underhålls- och reparationsarbeten. Såsom regel upptager instrumentet icke några uppgifter om de kostnader, som arbetena beräknas draga. Besiktningsinstrumentet föredrages i styrelsen av kustbevakningsinspektören, varvid denne plägar bemyndigas att låta utföra arbetena å bok och räkning. Utförande av eventuellt erforderliga tilläggsarbeten utöver de i instrumentet upptagna arbetena göres i regel till föremål för särskilt beslut. Till grund för varvets debitering ligger av varvet avgiven och av styrelsen antagen offert, avseende timersättning för olika slag av arbeten samt ersättning för använda materialier. När fråga uppkommer om mera omfattande reparationsarbeten, infordras offert, varefter offerten prövas av styrelsen. Mindre underhålls- och reparationsarbeten ombesörjas av vederbörande lokala tullmyndighet, varvid arbetena i vissa fall verkställas av vederbörande tjänstemän själva. Möjligheten för tullpersonalen att utföra arbeten å farkoster, som upplagts å varv, är emellertid kringskuren genom att en del v a r v förbehålla sig rätt att själva verkställa alla eller större delen av ifrågakommande arbeten. För tillgodoseende av behovet av reservdelar har efter hand upplagts ett reservdelsförråd; detta ligger under vård av enskild varvsägare, som för sitt bestyr därmed åtnjuter viss ersättning. Över förrådet föres en förteckning. Enligt uppgift tillgår vid intagning av delar å förrådet så, att ett reversal utfärdas i två exemplar, av vilka det ena exemplaret, kvitterat av nämnda varvsägare, överlämnas till kustbevakningsinspektörens

65 expedition. Anteckning om de intagna delarna verkställes i förteckningen av varvsägaren. Uttag sker i allmänhet endast efter order från kustbevakningsinspektörens expedition samt antecknas av kustbevakningsinspektörens tekniska biträde i förteckningen. Inventering av förrådet sker en gång om året. För underhåll och iordningställande av å förrådet befintliga delar erfordras styrelsens medgivande. De tullverket tillhöriga, vid kustbevakningen använda tullkryssarna De sakoch motorbåtarna äro till övervägande delen byggda före år 1923. Åt- kunniga. skilliga av dessa äldre farkoster torde under de närmaste åren behöva er- Upphandling. s ä t t a s med nya. Vidare torde i en del fall, där farkoster nu hållas mot lega, men där behovet kräver så dyrbar materiel, att legosystemet icke lämpligen bör användas, tullverket böra, i mån av vederbörande legotagares avgång ur tjänst, självt övertaga anskaffningen och underhållet. På g r u n d härav lärer få räknas med att en jämförelsevis betydande nyanskaffning av båtmateriel blir erforderlig under de närmaste åren. Det ä r uppenbarligen ur ekonomisk synpunkt av vikt, att denna nyanskaffning äger rum efter en på förhand upprättad plan. Upprättandet av en sådan plan förutsätter emellertid en undersökning angående dels det behov av båtmateriel, som kan beräknas inträda under förslagsvis de närmaste fem åren, dels den närmare beskaffenheten av den materiel, som i varje särskilt fall erfordras. Härvid synes jämväl böra undersökas, huruvida och i vad mån insättande av större och mera snabbgående båtar kan möjliggöra personalminskning. Vidare böra i anslutning till berörda undersökning förslag till lämpliga båttyper jämte motorer och utrustning uppgöras och fastställas. Genom att, så långt sig göra låter, använda båtar av ensartade typer, motorer av samma fabrikat samt standardutrustning stå åtskilliga fördelar att vinna. E n standardisering av materielen är sålunda ägnad att i hög grad underlätta byråarbetet, men härjämte bör direkt kostnadsbesparing kunna uppnås. Vid nyanskaffning torde nämligen lägre kostnader kunna påräknas, om flera båtar av samma typ kunna byggas samtidigt. Likaså bör vid inköp av motorer lägre pris kunna uppnås, om flera motorer av samma fabrikat kunna inköpas samtidigt eller om samma leverantör anlitas vid förekommande inköp av motorer. Härmed är naturligtvis icke sagt, att ett i och för sig lämpligt motorfabrikat bör komma till användning enbart på den grund, att inköpspriset är förmånligt. Vid val av motorfabrikat bör nämligen avseende fästas icke endast vid pris och beskaffenhet utan även vid sådana omständigheter som driftkostnader, driftsäkerhet, det levererande företagets stabilitet samt möjligheten a t t snabbt och till rimliga priser k u n n a erhålla erforderliga ersättningsdelar. E n högre anskaffningskostnad kompenseras snart av lägre underhålls- och reparationskostnad samt billigare drift. Om ensartade typer och märken användas, kunna delar och tillbehör lätt överflyttas från en till annan far5 — 312 256.

kost. De jämförelsevis höga underhålls- och reparationskostnader, som den nuvarande tullverket tillhöriga båtmaterielen betingar, torde i icke ringa mån böra tillskrivas den i hög grad skiftande beskaffenheten av använda motorer och andra tillbehör. (Bland 29 tullverket tillhöriga, vid utgången av budgetåret 1929/1930 använda tullkryssare och motorbåtar förekommo sålunda 14 olika motorfabrikat.) De sakkunniga förbise icke, att fastställande av lämpliga båttyper är ett vanskligt företag; de förhållanden, under vilka materielen användes, äro nämligen ingalunda beständiga. Båtmateriel, som nu är fullt lämplig för därmed avsedda tjänsteuppgifter, är måhända om något år otillräcklig för de förhållanden, som då råda. Men utvecklingen kan ock gå i motsatt riktning, så att båtmaterielen efter några år befinnes v a r a större än behovet oundgängligen kräver. Sålunda skulle exempelvis en skärpt rusdryckslagstiftning i Sverige kunna väntas medföra ökade krav på materielen, medan däremot en förändring i riktning mot mindre rigorösa utminuteringsbestämmelser eller ett upphävande av rusdrycksförbudet i Finland måhända skulle möjliggöra nedsättning i anspråken på materielens beskaffenhet. Vid upprättandet av plan för nyanskaffning och fastställandet av lämpliga båttyper måste därför hänsyn tagas jämväl till den nu pågående revisionen av rusdryckslagstiftningen ävensom till de ändrade förhållanden, som ett eventuellt upphävande av rusdrycksförbudet i Finland utan tvivel komme att medföra på ifrågavarande område. Den årliga nyanskaffningen av motorfordon och cyklar har för närvarande en ganska obetydlig omfattning. Därest nyanskaffningen av dylika fortskaffningsmedel skulle för framtiden komma att få ökad omfattning, synes böra tagas under övervägande, huruvida icke genom upphandling på en gång av det beräknade årsbehovet ytterligare prisnedsättningar utöver de nu medgivna skulle kunna erhållas. Underhåll och De årliga kostnaderna för underhåll och reparation av tullverket tillreparationer. h ö r i g 1 ^ ^ ^ ^ u p p g å till betydande belopp. För budgetåret 1929/1930 beräknas dessa kostnader hava belöpt till omkring 120 000 kronor, v a r a v ungefär två tredjedelar falla å den inom Stockholms tull- och kustdistrikt förlagda båtmaterielen. Vid övervägande av frågan, huruvida och vilka åtgärder skulle kunna vidtagas i syfte att nedbringa ifrågavarande kostnader, synes tanken, att tullverket skulle inom Stockholm eller i dess närhet anlägga ett mindre varv, där den inom Stockholms tull- och kustdistrikt förlagda materielen skulle kunna upptagas för översyn och för utförande av löpande underhållsarbeten, böra avvisas. Kostnaderna för varvsanläggningen och nödig personal för dess skötsel och tillsyn komme helt säkert att överstiga vad som kunde besparas statsverket i form av minskade underhålls- och reparationskostnader.

G7

Däremot torde böra undersökas, huruvida icke sådan överenskommelse skulle kunna träffas med lotsverket, att tullverket finge upptaga sin båtmateriel på lotsverkets varv vid Rosenvik för översyn och sådana mindre reparationer, som kunna utföras av tullverkets egen personal eller den vid varvet anställda personalen. Med en sådan anordning skulle personalen kunna själv utföra bl. a. sådana arbeten som bottenskrapning av båt, målnings- och oljningsarbeten samt rivning, rengöring och uppmontering av motorer. Därest denna anordning läte sig genomföra, skulle u t a n tvivel kostnaderna för de löpande mindre underhållsarbetena kunna i någon mån nedbringas. Dessutom vunnes den fördelen, att personalen kunde förväntas bliva mera förtrogen med båtmaterielen, än om även enkla underhålls- och reparationsarbeten ständigt utföras genom särskilt anlitade varv. Det är emellertid tydligt, att den sålunda antydda anordningen icke lämpar sig för arbeten av mera komplicerad natur. I fråga om dylika arbeten lärer icke finnas annan utväg än att anlita därtill lämpliga företag. Det kan dock ifrågasättas, huruvida icke härvid kunde användas ett förfaringssätt, som i högre grad än vad nu är fallet möjliggör kontroll över de uppkommande kostnaderna. Det ovan beskrivna förfaringssättet, att, u t a n att någon kostnadsberäkning över påsynade arbeten upprättas, arbetena uppdragas åt vederbörande varv för utförande på bok och räkning, synes icke tillfredsställande. Även om varvet inkommer med specificerad räkning å utförda arbeten, torde det nämligen v a r a mycket svårt att genomföra någon verklig kontroll å de gjorda debiteringarna. Den kontroll, som kan verkställas, torde i regel icke kunna avse annat än en prövning, huruvida de särskilda beloppen synas skäliga. Att genomföra en ordning, som tillgodoser kravet på tillfyllestgörande kontroll utan att samtidigt medföra olägenheter med hänsyn till arbetenas snabba verkställande, torde knappast vara möjligt. Vissa regler synas emellertid kunna uppdragas för förfarandet i olika fall. Då fråga är om mera omfattande underhålls- och reparationsarbeten, böra arbetena i besiktningsinstrumentet upptagas så utförligt som möjligt. Besiktningsinstrurnentet bör åtföljas av en kostnadsberäkning. Å sålunda specifikt upptagna arbeten bör offert infordras. Icke specificerade arbeten torde kunna utföras å bok och räkning. Beträffande arbeten, som tillkomma under reparationens fortgång, torde få förfaras efter omständigheterna. Å dyrbarare tilläggsarbeten infordras offert, som anmäles i styrelsen; mindre tilläggsarbeten samt arbeten, som icke tåla uppskov, bör vederbörande vara bemyndigad att låta utföra å bok och räkning. I överensstämmelse med vad som för närvarande tillämpas synas vederbörande lokala tullmyndigheter böra bemyndigas att enligt lämnade anvisningar låta utföra mindre underhålls- och reparationsarbeten av ordinär beskaffenhet, dock med den begränsningen att kostnaden icke må

68 vid något tillfälle överstiga förslagsvis 100 kronor samt ej heller visst årsbelopp. Nyanskaffning av inventarier samt artiklar, som icke erfordras såsom ersättning för förslitna sådana, bör ankomma på generaltullstyrelsens prövning. Tillhandahållas artiklarna genom tullverkets centralförråd, bör rekvisition ske hos detta. Beträffande underhåll och reparation av a n n a n tullverket tillhörig fortskaffningsmateriel än båtar torde i tillämpliga delar böra gälla enahanda regler, som ovan angivits. Den hittillsvarande anordningen med ett under vård av enskild varvsägare liggande reservdelsförråd förskriver sig från den tiden, då större delen av förekommande reparationsarbeten å inom Stockholm eller i dess närhet förlagd båtmateriel utfördes vid sagda varvsägares varv i Fittja. Sedan numera reparationsarbeten å ifrågavarande materiel i stor utsträckning verkställas j ä m v ä l vid a n d r a varv, kan reservdelsförrådets nuvarande förläggning, vilken givetvis medför en del onödiga transporter, knappast anses lämplig. I mån som antalet tullverket tillhöriga fortskaffningsmedel växer samt i följd därav även reservdelsförrådet kan antagas få ökad omfattning, torde av praktiska skäl förrådet böra förläggas till någon central plats, där i förekommande fall reservdelar kunna avhämtas eller avlämnas av tullverkets egna farkoster. Vidare synes förrådet böra läggas direkt under tullverkets vård. Den lämpligaste anordningen härvidlag torde vara, att förrådet övertoges av tullverkets centralförråd, varvid gällande regler rörande redovisning m. m. av artiklar, som tillföras centralförrådets lager, borde erhålla motsvarande tillämpning. Kontrollen över handhavandet och vården av tullverket tillhöriga fortskaffningsmedel fullgöres väsentligen genom inspektioner av vederbörande lokala chefsmyndigheter och kustbevakningsinspektören. Mot beskaffenheten av denna kontroll synas emellertid, åtminstone vad angår den kontroll, som utövas av de lokala myndigheterna, kunna göras samma anmärkningar, som anförts ovan vid behandlingen av frågan om kontrollen över legomaterielen. Någon fortlöpande förteckning över utgifterna för varje fortskaffningsmedel föres icke. Beträffande de motordrivna farkosterna antecknas visserligen å kustbevakningsinspektörens expedition sådana utgifter, som bestridas på grund av styrelsens medgivande. Men dessa anteckningar omfatta icke kostnader, vilka utbetalas direkt av de lokala tullmyndigheterna. Med hänsyn till de betydande kostnader, som det här rör sig om, föreslå de sakkunniga i syfte att möjliggöra en fortlöpande kontroll över kostnaderna för tullverket tillhöriga ångfartyg, motordrivna farkoster och motorfordon, att anteckningar föras å samtliga kostnader för varje sådant fortskaffningsmedel. H ä r v i d bör skiljas mellan kostnader för å ena sidan underhåll och reparationer och å a n d r a sidan nyanskaffningar. Vidare

69 böra anteckningarna i lämplig utsträckning innehålla uppgifter om verkställda utbyten av motorer och delar från reservdelsförrådet. I mån som tullverkets fortskaffningsmateriel blir av mera enhetlig karaktär, torde genom jämförelser mellan kostnaderna för fortskaffningsmedel av samma typ god ledning kunna erhållas för bedömandet, huruvida vid handhavandet av visst fortskaffningsmedel tillbörlig aktsamhet och omvårdnad visats. För ifrågavarande anteckningar erforderliga uppgifter böra avgivas av vederbörande lokalmyndigheter eller, där utbetalning skett direkt från generaltullstyrelsens kassakontor, av detta samt insändas till kustbevakningsinspektören månadsvis. Anteckningarna böra därefter på lämpligt sätt sammanställas genom kustbevakningsinspektörens försorg. Driften av i tulltjänsten använd fortskaffningsmateriel. Som i det föregående nämnts, tillhandahållas eller bekostas av tullverket bränsle och smörjämne, som åtgå för driften av dels tullverket tillhöriga fortskaffningsmedel dels vid kust- och gränsbevakningen använd legomateriel, varemot kostnaden för dylika förbrukningsartiklar till den vid lokaltullförvaltningen nyttjade legomaterielen skall i första hand bestridas ur legoanslagen. Med den vid kust- och gränsbevakningen tillämpade ordningen för driftkostnadernas bestridande uppstå svårigheter att kontrollera, i vad mån ifrågavarande förbrukningsartiklar blivit använda i tjänsten eller till äventyrs vid resor i privata ärenden. Den tanken h a r därför framkastats, a t t man skulle till kust- och gränsbevakningen överföra den vid lokaltullförvaltningen använda metoden att låta legan omfatta även ersättning för driftkostnaden eller ock att ett bestämt årsbelopp skulle anvisas för ändamålet. Det är emellertid att beakta, att en viss skillnad i tjänsteuppgifter råder mellan å ena sidan lokaltullförvaltningens och å a n d r a sidan kust- och gränsbevakningens legomateriel. Användningen av den förra är sålunda direkt betingad av trafikens krav, under det att den senares nyttjande i bevakningsarbetet är mera beroende av den enskilde tjänsten)amipng nit och intresse. Om bestämda belopp anvisades till driftkostnader för kust- och gränsbevakningen tillhörande legomateriel, skulle detta kunna leda till att vederbörande för att göra sig besparingar å anslaget begränsade tjänsteresorna, och härigenom komme bevakningens effektivitet att bliva lidande. Vid övervägande av spörsmålet, hur driftkostnaderna böra bestridas, hava de sakkunniga funnit riktigast, att den nu rådande ordningen bibehålles. Emellertid bör i görligaste mån kontroll utövas över förbrukningen av ifrågavarande artiklar. I sådant syfte ävensom för åstadkommande av rättelse i fall av oekonomisk drift torde vederbörande lokalmyndigheter, såväl vid lokaltullförvaltningen som vid kust- och gränsbevakningen, böra åläggas att månadsvis till kustbevakningsinspektören insända specifika uppgifter

70 angående förbrukade kvantiteter bränsle och smörjämne. Dessa uppgifter böra sedermera sammanställas årsvis. Upphandlingen av bränsle och smörjämne är icke enhetligt ordnad. Endast inom vissa tull- och kustdistrikt hava anbud brukat infordras och underställas generaltullstyrelsen för prövning. I a n d r a distrikt verkställas inköpen hos lämplig leverantör å vederbörande ort; ofta torde härvid underhandsavtal hava träffats mellan lokalmyndigheten och leverantören. E n ä r såväl tullverket som den enskilde legotagaren i allmänhet sakna anordningar för hållande av större förråd av ifrågavarande förbrukningsartiklar, måste rekvisition därav ske i mån av behov. Då det synes antagligt, att en viss kostnadsbesparing skulle stå a t t vinna genom central upphandling, föreslå de sakkunniga, att årsförbrukningen av smörjämne och motorbränsle för leverans i mån av behov- upphandlas genom generaltullstyrelsens försorg. Särskilda frågor. Förslag om ^ e sakkunnigas i det föregående framställda förslag angående prövning inrättande av och godkännande av motorbåtmateriel, som av legotagare ifrågasattes till € ning'å gene anskaffning, angående värdering av dylik materiel i vissa fall för beraltuiistyrei- stämmande av anskaffningsvärdet samt angående förbättrad kontroll i sews stat. tekniskt hänseende över fortskaffningsmaterielen förutsätta, att generaltullstyrelsen äger tillgång till tekniskt utbildad person, vilken är fullt förtrogen med uppkommande tekniska spörsmål. Vad beträffar de sakkunnigas förslag om u p p r ä t t a n d e av en plan för erforderlig nyanskaffning av båtmateriel samt fastställande av lämpliga båttyper må framhållas, att förverkligandet av dessa förslag, vilka uppenbarligen äro av betydande ekonomisk räckvidd, ställa stora k r a v på tekniska insikter och praktisk erfarenhet hos vederbörande. Det vill emellertid synas, som om generaltullstyrelsens n u v a r a n d e organisation näppeligen vore ägnad för prövning och avgörande av de delvis rent tekniska frågor, som berörda förslag uppställa till besvarande. Det lärer ock få anses oegentligt, att styrelsen vid avgörandet av ärenden av den ekonomiska räckvidd, varom här är fråga, är hänvisad till den sakkunskap, som representeras av kustbevakningsinspektören och dennes tekniska biträde, båda befattningshavare i icke-ordinarie ställning. De sakkunniga hava därför tagit under övervägande, h u r u v i d a icke lämpligen åtgärder borde vidtagas i syfte att tillförsäkra styrelsen tillgång till erforderlig teknisk sakkunskap för handläggning av ifrågavarande ärenden. E n utväg har redan anvisats av generaltullstyrelsen. Enligt vad de sakkunniga i n h ä m t a t har nämligen styrelsen hos marinförvaltningen anhållit om utlåtande rörande två farkoster, vartill ritningar utarbetats av kustbevakningsinspektörens tekniska biträde. H ä r j ä m t e har utlå-

71 t ä n d e begärts från professorn vid tekniska högskolan O. E. L. Hubendick angående den för tullkryssaren föreslagna motortypen. E h u r u den granskning, som från marinförvaltningens sida må komma a t t ä g n a s de tekniska frågorna, givetvis är synnerligen värdefull, ligger det dock i sakens natur, att marinförvaltningen vid sidan av sina ordin a r i e arbetsuppgifter icke alltid är i tillfälle att ägna tillräcklig tid och arbete åt uppgifter av detta slag. Och att anlita enskild person för sakk u n n i g u t r e d n i n g har även sina nackdelar, då dylik utredning icke göres under ämbetsmannaansvar. Enligt de sakkunnigas mening lärer därför det av generaltullstyrelsen sålunda för särskilt tillfälle anlitade förfaringssättet för erhållande av sakkunnig granskning av båtmateriel — om än i n u v a r a n d e provisorium lyckligt funnet — icke böra göras till en fast institution. I betraktande härav hava de sakkunniga funnit den lämpligaste lösningen vara, att å generaltullstyrelsens stat inrättas en ny befattning, vars innehavare bör äga erforderlig teknisk utbildning samt besitta praktisk erfarenhet rörande båt- och motormateriel av just de slag, varom här är fråga. Med hänsyn till angelägenheten av att kunna erhålla för befattningen fullt lämplig person bör avlöningen icke tillmätas för njuggt. De sakkunniga hålla visserligen troligt, att den sålunda föreslagna anordningen komme att möjliggöra minskning av de arbetskrafter, som nu tagas i anspråk för ifrågavarande uppgifter, i vilket fall anordningen icke komme att medföra någon nämnvärd kostnadsökning. Men även om så icke skulle befinnas vara förhållandet, är behovet av fullgod teknisk sakkunskap för handläggning av ifrågavarande ärenden så viktigt, att en ökad kostnad för avlöning vid den föreslagna befattningen icke bör få verka avgörande. För n ä r v a r a n d e bokföras tullverkets utgifter för fortskaffningsmaterielen å fyra olika anslag och anslagsposter, nämligen dels det extra

Förslag om hok l -

and ad

formg.

reservationsanslaget »till särskilda åtgärder för bekämpande genom tullverkets försorg av olovlig införsel av spritdrycker m. m.», dels de under anslagstiteln »övriga kostnader för tullverket» uppförda anslagsposterna till »underhåll och drift av fortskaffningsmateriel», »legor för fortskaffningsmateriel» och »diverse utgifter». Dessutom avföras dylika utgifter å medel, som ställas till generaltullstyrelsens förfogande jämlikt lagarna den 8 j u n i 1923 (nr 147) om straff för olovlig varuinförsel och den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin. Å ifrågavarande anslag, anslagsposter och medel, bortsett från anslagsposten till legor för fortskaffningsmateriel, avföras emellertid jämväl åtskilliga andra utgifter ä n sådana, som angå fortskaffningsmaterielen. Det förekommer även, a t t likartade utgifter bestridas från olika anslag och anslagsposter. Nu angivna förhållanden göra, att överblick saknas över de för olika

72 ändamål, såsom nyanskaffning, underhåll respektive drift, bestridda utgifterna. Om de sakkunnigas förslag om förande av förteckningar över utgifterna för vissa fortskaffningsmedel och om u p p r ä t t a n d e av sammanställningar däröver genomföras, skulle visserligen uppgifter erhållas om huvuddelen av utgifterna. Då det ur olika synpunkter måste vara av vikt att äga överblick över storleken av samtliga de belopp, som åtgå för exempelvis nya anskaffningar, underhåll och reparationer samt smörjämne och drivmedel, ifrågasätta de sakkunniga, huruvida icke tullverkets bokföring borde läggas på sådant sätt, a t t därav direkt framginge, i vilken utsträckning ifrågavarande anslag, anslagsposter och medel toges i anspråk för berörda ändamål, eller ock att uppgifter därom intoges i tullverkets förvaltningsberättelse. Utkast till kungörelse med vissa bestämmelser angående fortskaffningsmateriel, som för tjänstebruk hålles av tulltjänsteman, m. m. Härigenom förordnas som

följer:

1 §. Skyldighet 1. Tulltjänsteman åligger att, i den mån för tjänsten erforderlig fortZ^lThåiia' skaffningsmateriel icke ställes till förfogande av tullverket, enligt gefortskaff- neraltullstyrelsens bestämmande tillhandahålla sådan materiel mot erningsmateriel s ä t t l l i n g , varom h ä r nedan stadgas. 2. Skyldighet att för tjänstebruk hålla fortskaffningsmedel kan åläggas allenast den, som innehar eller stadigvarande uppehåller ordinarie befattning i tullverket; dock att skyldighet att hålla cykel eller roddbåt må k u n n a åläggas jämväl a n n a n tjänsteman, som stadigvarande användes i tjänstgöring inom verket. 2 §.

Ersättning.

Legotagares tjänstledighet.

För fortskaffningsmateriel, som hålles av tulltjänsteman, skall utgå ersättning (lega) med belopp, som med hänsyn tagen till materielens värde, beräknade livslängd och underhållskostnader fastställes av generaltullstyrelsen. 3 i D å legotagare åtnjuter semester eller a n n a n ledighet, äger han u p p b ä r a den å tiden för ledigheten belöpande lega men ä r skyldig att tillhandagå vikarien med vad som för legan skall hållas. 4 §.

Båtlånefond.

U r »Tullverkets båtlånefond» k u n n a lån u t l ä m n a s till tulltjänsteman till bestridande av utgifter för anskaffning eller väsentlig förbättring a v motorbåt.

73 L å n beviljas av generaltullstyrelsen. L å n skall löpa med den ränta Konungen bestämt. K a n t a och amortering å lån tillföras lånefonden genom att motsvarande del av legan innehålles. 5 *. H a r tulltjänsteman tillhörig fortskaffningsmateriel vid annat tillfälle Skada å eller ä n då materielen begagnades utom tjänsten blivit skadad eller gått för- ^fortskafflorad, och befinnes vid verkställd undersökning, att skadan eller för- ningsmateriell u s t e n skett utan att någon kan anses hava varit därtill vållande, skall fortskaffningsmaterielens ägare vara berättigad a t t av statsmedel erh å l l a ersättning för skadan eller förlusten med belopp, som fastställes av generaltullstyrelsen. V a r någon vållande till skadan eller förlusten, och kan av den vållande icke utfås ersättning därför, eller skulle utkrävandet av skadestånd v a r a förenat med kostnader, som icke stå i rimligt förhållande till skadans belopp, må j ä m v ä l utgå ersättning av statsmedel, i den mån skadan icke ers a t t s av den vållande. E r s ä t t n i n g må icke utgå för skada eller förlust, i den mån legotagaren ä r berättigad till ersättning därför på grund av gällande lag om trafikförsäkring å motorfordon. H a r i lega inberäknats riskpremie, avsedd att täcka kostnad för erforforderlig försäkring, är legotagaren icke berättigad till ersättning. F ö r skada eller förlust, som uppskattas icke överstiga 50 kronor, utgår ej ersättning. Vid utbetalning av ersättning skall avdragas ett belopp, motsvarande tio procent av det belopp, vartill skadan eller förlusten uppskattas.

6 i A v g å r legotagare från sin tjänst eller avlider han, innan det vid legans fastställande för fortskaffningsmaterielen beräknade värdet slutamorter a t s , eller upphör legan av annan anledning att vidare utgå, skall legot a g a r e n respektive hans stärbhus vara berättigad att enligt generaltullstyrelsens bestämmande av statsmedel erhålla ersättning för förlust på g r u n d därav, a t t fortskaffningsmaterielen icke k a n a v y t t r a s till det belopp, som av sagda värde återstår oamorterat; tullverket obetaget att i stället tillösa sig fortskaffningsmaterielen till det oamorterade beloppet. H a r legotagaren gjort sig skyldig till vårdslöshet eller försummelse i materielens handhavande, som skäligen kan anses hava föranlett materielens minskade värde, skall han vara förinstig rätten till ersättning.

Ersättning? för värdeminskning^

7 i Fortskaffningsmateriel, som för tjänstebruk hålles av tulltjänsteman, m å icke för gäld tagas i mät.

vtmätnivg^

74 8 §. Försäljning.

Fortskaffningsmateriel, för vilken lega utgår, må icke a v y t t r a s u t a n tillstånd av generaltullstyrelsen eller, i den mån styrelsen finner prövning av dylik fråga kunna uppdragas åt lokal tullmyndighet, av denna. 9 §.

Tillämpnings- N ä r m a r e bestämmelser angående tillämpningen av denna föreskrifter. m e d d e l a g a v g e neraltullstyrelsen.

kungörelse

Denna kungörelse träder i kraft den 193 , från och med vilken dag vad som finnes stridande mot bestämmelserna i denna kungörelse skall upphöra att gälla. Häftar sådan befattningshavare, som omförmäles i 1 § 1 mom. av denna kungörelse, vid tiden för kungörelsens ikraftträdande för lån, må han, till lånets inlösande, enligt generaltullstyrelsens beprövande från båtlånefonden låna högst det belopp, som motsvarar värdet av sådan av honom redan innehavd båt, för vilken han uppbär lega. Beträffande fortskaffningsmateriel, som vid tiden för kungörelsens ikraftträdande hålles mot lega, må generaltullstyrelsen, i den mån styrelsen finner så böra ske, medgiva utbetalning av ersättning, som i 6 •§> avses, under iakttagande i tillämpliga delar av de i nämnda paragraf meddelade bestämmelser.

Motivering till författningsutkastet. Föreliggande författningsutkast är u p p r ä t t a t under den förutsättningen, att allenast grundstadgandena i ämnet böra intagas i en av K u n g l . Maj:t u t f ä r d a d kungörelse, under det att övriga erforderliga föreskrifter skulle utfärdas av generaltullstyrelsen. De sakkunniga hava därvid trott sig lämpligen böra begränsa sitt författningsutkast till stadganden av förstnämnda art. De detaljerade föreskrifter, som böra ankomma på generaltullstyrelsen, bliva givetvis i hög grad beroende av den utsträckning, i vilken de sakkunnigas förslag godkännas. Vissa av de i kungörelseutkastet u p p t a g n a bestämmelserna l ä r a vara av beskaffenhet att för sitt genomförande kräva riksdagens medverkan. Utöver vad i det föregående anförts om de regler, som böra gälla i ämnet, må till speciell motivering av författningsutkastet anföras följande: 1 §• Bestämmelser om skyldighet för tulltjänsteman att mot ersättning från tullverket hålla fortskaffningsmateriel i tjänsten äro nu meddelade i § 222

75 mom. 1 i gällande tjänstgöringsregtemente för tullverket. Dessa bestämmelser äro emellertid av så stor betydelse för tjänstemännen, att det ansetts riktigast, att bestämmelserna därom intagas i en av Kungl. Maj:t u t f ä r d a d författning. Då på sina håll tvekan synes råda, h u r u v i d a de n u v a r a n d e bestämmelserna innebära ovillkorlig skyldighet för vederbörande tjänsteman att mot åtnjutande av lega hålla mot legan svarande fortskaffningsmedel, har det synts lämpligt att giva paragrafen en sådan lydelse, att varje tvekan därutinnan undanröjes. Skyldigheten att för tjänstebruk hålla fortskaffningsmateriel har i allmänhet av naturliga skäl ansetts böra begränsas till ordinarie tjänsteman samt befattningshavare, som stadigvarande uppehåller ordinarie tjänst. Med hänsyn till de jämförelsevis r i n g a kostnader, som äro förbundna med hållande av cyklar och roddbåtar, hava emellertid betänkligheter ansetts icke möta att ålägga icke-ordinarie tjänsteman, som stadigvarande användes i tjänstgöring, att hålla dylika fortskaffningsmedel. Paragrafen har så avfattats, att hinder icke föreligger för icke-ordinarie tjänsteman att hålla jämväl annat fortskaffningsmedel i tjänsten, om han ä r därtill villig. 2 §.

P a r a g r a f e n motsvarar det i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 368) angående utsträckt tillämpning av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa a n d r a verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, m. m. lämnade bemyndigande för generaltullstyrelsen att till beloppet bestämma nu utgående legor. H ä r v i d har tillfogats en hänvisning till de omständigheter, som i första rummet böra vara avgörande för legobeloppets fastställande, nämligen materielens värde, beräknade livslängd och underhållskostnader. P å generaltullstyrelsen bör sålunda ankomma att utfärda n ä r m a r e föreskrifter i detta hänseende. 3 §.

I förevarande paragraf, vilken ersätter ett i nyssnämnda kungörelse förekommande stadgande, enligt vilket tillhandahållandet av legomateriel åt vikarie under legotagarens ledighet är beroende av dennes gottfinnande, har stadgats skyldighet för legotagare att under ledighet tillhandagå vikarien med vad som för legan skall hållas med r ä t t att under ledigheten u p p b ä r a legan. 4 §.

Som förebild till denna paragraf har tjänat 6 § i det av 1928 års lotsförfattningssakkunniga framlagda förslaget till kungörelse angående tjäiistebåtarna vid rikets lotsplatser.

76 5 *. Första och a n d r a styckena av förevarande paragraf innehålla e n a h a n d a bestämmelser som 10 § 1 mom. i lotsförfattningssakkunnigas förenämnda kungörelseförslag. Bestämmelsen i paragrafens tredje stycke vilar, liksom bestämmelsen i a n d r a stycket, på den principen, att ersättning icke u t g å r om och i den m å n tjänstemannen är berättigad till ersättning från annan än tullverket. E r s ä t t n i n g enligt denna paragraf bör givetvis utgå även i fall av skadegörelse från annan person än legotagaren. 6 §. Denna paragraf reglerar frågan om ersättning för förlust i vissa fall i anledning av värdeminskning av legomateriel. 7 $.

Motsvarar det tidigare enligt § 188 mom. 2 i tullstadgan den 1 juli 1904 (kungörelsen den 2 december 1910, nr 132) gällande förbudet mot utmätning av legomateriel. 8 $. Behandlar frågan om avyttringsförbud för legomateriel. P a r a g r a f e n ä r så formulerad, att möjlighet skulle finnas för generaltullstyrelsen att till underordnad myndighet överlämna prövning av fråga om a v y t t r i n g a v sådan materiel. Det ä r härvid förutsatt, a t t styrelsen skulle förbehålla sig själv prövningsrätten i fråga om a v y t t r i n g av materiel, för vilken lån skulle kunna erhållas från lånefonden, d. v. s. motorbåtmaterielen. 9 §. Innehåller bemyndigande för styrelsen att utfärda erforderliga ti 11lämpningsbestämmelser. I övergångsbestämmelserna har reglerats dels frågan om överflyttning till lånefonden av äldre lån, dels frågan om ersättning för värdeminskning med avseende å fortskaffningsmateriel, som vid tiden för kungörelsens ikraftträdande hålles mot lega.

Bilaga

TABELL UTVISANDE BESKAFFENHETEN AV OCH KOSTNADERNA FÖR VISSA VID KUSTBEVAKNINGEN UNDER BUDGETÅRET

1929/1930

ANVÄNDA,

TULLTJÄNSTEMÄN TILLHÖRIGA

MOTORBÅTAR M. M.

/.

7«s -

•

-

_-

4 B Kustdistrikt

Postering

Byggnadssätt och material

|

å

t

e

e

ö

M o-

ii

Dimensioner (längd, bredd och djup i meter)

Insatt Bygg- i tullnads- verkets tjänst år är

10x3*2

x 1-7

1911 Skandia

8*25 x 2-2

x 1-4

1924 Penta M 4

12'2

X 1*86 1925 1923 x 1

1925 Wickström

1925 Solo

1925 H C

Typ eller tillverkare

"j ;

Luleå

Skellefteå

Luleå

.Järn

Piteå

F u r u , klink kravell

Skelleftehamn

Umeå

Härnösand Sundsvall

Holmön

» »

Ratan

Kalmar

X 1*9

;>

x 2

1918 Avancc

10*66x3-88 X 1*98 1911

»

X 1*4 2 1928

1928 Bolinder

4*07 x l * 4 8 X 0-52 1928

1928 Archimedes

8*23 Xo-0 7 X 1*2

1927 Bolinder

7*4 x 2 - i

1925 Penta

11*2 X4-4

Furu,

»

9*5 x3*4

»

kravell

Rönnskär

,

Ek,

»

Furu, klink

Bönan

Ek,

Fagerviken

Furu,

» »

8-3

9*5 X 3

x 0-s

Wickström

Öregrund

Ek, furu »

10"'.s x3*8

x 2

—

1905 Bolinder

Sandhamn

Furu,

»

6-2

X 1*8

X 0-8

1928 Argo

Dalarö

Ek,

s>

5'8

X li>

X 0*65 1912

1928 Penta

Svartö

»

»

9x3*5

1929 Bolinder

Pataholm

» > »

kravell

6*5 x*2

Ronehamn

Furu,

Herrevik

Kristianopel

Hasslö Dragsnäs Tärnö Karlshamn Pukavik Hörvik

x 1

9*42 Xo-17 X 1'4 9x3

klink

» »

» Ek,

Torhamn Aspö

X 1*8

X Tö

1923 Norbacka

1913 Avance

»

1926 Penta

6-15 x2*26 X 0*«6

Fårösund

1923 E k . furu »

Borgholm

Ahus

X 1-46 1922

Örnsköldsvik

Bergkvara

Karlskrona

12-2 7 X 3-1

Sundsvall

»

X2-12 X 1*02 1926

Gran,

Kalmar

Visby

7*4 Xl*!»2 X 0*9

Umeå

»

Stockholm

klink

» >•

Hudiksvall Gävle

x2'ii 9x2

Bjuröklubb

?

» » » » » »

» » » »

»

6*5 x 2

X 0*78 1924

4-5

X 0*7

1928 Archimedes

6x1*7!) x 0-t.b 1922

1923 Örebro Penta General Motor'

X 1*6

7*8 x2*7

X 1'8

8x2-1

x 1*2

1901 L905

9-14 x 3 - 2

X 1*8

1914 Karlshamn

10x3-2

x 2-8

1912 Bolinder

7-4 X2*7

X 1*1

1922 Penta

8*96X8*15 X 1-24 1920

1920 Skandia

8-04 X 3 l 8 X U l l 1909

1909 Avance

»

8*6 x2\Sr> X 1*9

kravell

8-94 X 3 ' 2 6 X T ö

!1

A betecknar båtar, för vilka fullständiga uppgifter lämnats. B » » , vilka äro byggda efter är 1920 och äro försedda med motorer över 5 hästR » » , » :> :> » » » » » » » » * * » » Lega utgår endast för en motorbåt. Legotagaren har på egen bekostnad anlagt slip för en kost-

79 j

| 8

ii

18 i I*

19 20 i» Kostnac Moför torns bränsle Angångoch Me.ldla märkår år | för vid-, smörj- tid år ningar1 1929 1928 1929 stående ämne år 1929timmar år 15

j 16 |

!

Underhålls- och reparationem.fl.kostnader

t o r ii

HögBygg sta Hkr nads- fart år

i Anskaffningskostnad Lega för båt b år och motor ! 1925 1926

—

6*7

120C

5 400

_

1924 7*5

3 500

—

1925 10

2 100

10 000

1 055

2 965

-

—

1925 8*5

år 1927

812 38n

382 510

984 1324

999 958

—

1926 9-2

— —

1922 10*2

2 004

8 534

925 1 089

1922 7

3 925

1926 7

8 290

1 140

4 569

1928 7

8 800

— — —

202 318 129 905

661 684

3 272

—

377 471

-

| B AB AB B

129 174

475 B

S10 815

3 972

528 AB

—

675 1 119 1232 999

1 007

2 358

645 675

517 A

711 714

548 A

510 456

420 R

1140 1262 664

600 859 — —

1911 7*5

5 800

— — —

418 R

1925 6*7

2 543

268 317

268 A

8 000

675 500

518 A

2 936

— —

6 398

— — —

— — —

90 205

— — —

2-5 1929 4*5

_

1918 5-5

2-5 1918 6

1928 6*7 5

1923 5*5

60 100

205 A

1913 6-5

1 140

5 500

330 927

215 |

268 A

1927 6-5

6 250

R

—

5-:.

2 000

1929 6-8

R

3'5 1925 5

— — — —

*

1922 5

158 354

80 35 36

1928 7

4 000

—

—

—

230 328

265 :

200 B

1924 7*5

6 278

601 389

419j

295 A

390 181 408 493 176 206 90

464 A

228 A

327 A

545 R

298 A

301 R

—

—

430 425

227 218

78 i

— —

— —

—

1914 6*75

5 000

420 1 297 477 493

1912 7*6

4 500

208! 240

1925 6-5

4 140

384 635

1920 6*5

3 600

—

—

-

724 574

1928 7*5

5 735

438!

598 417

1926 7*5

5 250

3891 496

1908 6*5

1 140

4 500 '

— —

— —

—

1 533!55H

] 044

krafters styrka samt drivas med bensin. * » råolja eller fotogen, nad av 600 kronor.

83 38

68 A

!

l

80 1

|

4 J

6 B å t e n Kustdistrikt

Ahus

Trälleborg

Malmö

Postering

Byggnadssätt och material

Hällevik

Ek, klink

Åhus

»

Kivik Skillinge

»

klink

7-80 X 2-85 X 1-1

>

kravell

9-39 X 3 2 8 X 2*05 1911

1911 Bolinder

Kåseberga

»

»

X 1-9

1909 Avance

Ystad

»

»

9 2 X 3*2

X 1*4

klink

945 X 3 5

X 1-47 1909

1909 Säffie

»

Trälleborg

»

Skanör

»

kravell

9 X 3-38 X 1*37 1909

1909 Skandia

Klagshamn

»

klink

7x2-6

X 1-20 1918

1923 Göta

Limhamn

»

6*3 X 2 3

X 1*5

1923 Ford

Malmö

»

9*2 X 3

X 1*6

1908 N. A. G.

Lomma

»

5*8 X 1*9 5 X 0-6 6 1921

1923 Göta

Barsebäck

»

8*4 X 2-95 X 1*5

» »

•»

kravell

»

Mölle

»

Guldbrandsen

1909 Avance

klink

594 X 1-78 X l 2 4 1920

1923 Penta

kravell

7-72 X 297 X I'd

klink 9*3 X 3 6 » furu, kravell 9 1 X 3-2 »

furu,

7-9X3

klink

1907 Avance

X 1-26 1912

1912 Record

X 1'8

1911 Bolinder

x 1-7

1917 Avance

Mellby

Furu, klink

5-38 X 1*72 X 0-63 1924

1924 Archimedes

Snapparp

Alm,

5*9 X 1-65 X 0*75

—

1925 Penta

Halmstad

Ek, kravell

9*9 X 3*4

X 1*78 1909

1909 Bolinder

Tyludden*

»

668 X 217 X 0*7

1928 Penta

Haverdal

1 Avance

1916 Ålabodarna

Göteborg

7 X 265 x 1

Typ eller tillverkare

9-5 X 3*33

Hälsingborg Råa Viken

Yarberg

Insatt

Bygg- i tullnads- verkets tjänst år år

kravell

Landskrona

Halmstad

M o-

Dimensioner (längd, bredd och djup i meter)

915 X 3 3

!

a

>

»

1928 6*6 X 2*41 X 1*05 1904

Furu, klink

Falkenberg

Ek, klink

7 X 2'4

X 1-65 1928

1905 Falkenberg

1928 Säffie Ideal

Glommen

»

furu, klink

7*6 x 3

x 1*1

—

—

Träslöv

»

kravell

9'2 X 3'2 5 X 1*5

»

Varberg

»

»

9*4 X 3*34 X 1'6

1912 Avance

9*15 X 3'2

X 1-3

1925 Bolinder

6-85 X 2*5

X 1*8

Bua

»

Sintorp

»

1925 Avance

Gottskär

Mahogny, kravell 735 X 1*56 X 0-97 1916 8-5 X 2*05 X 0-82 — Furu, kravell

1925 Penta

Skallahamn Onsala

Ek,

klink

Kyvik

Furu,

»

6-58 X 2'35

Frölunda*

Mahogny, vell

kra- 9 5 X 1-9

klink

9 5 X 3*8

»

X 1*5

1896 Avance

1928 Skandia

X 1*8

1923 Penta

Se not 1 å sid 78. — a Anläggningskostnad för brygga 392 kronor. — ' Ny motor anskaffad

81 7

|

t o r n HögBygg- sta H k r nads- fart år

5 Lega

| 18 |

Anskaffningskostnad för båt år och motor 1925

3 200 9 330

|

| 16

20 Kostnad Moför torns bränsle Angångoch märkMedeltal tid år år år för vid- smörjningar 1 1929 i ämne 1928 1929 stående timmar år 1929 år

Underhålls- cch reparationsm. fl. koslnaaer år 1927

år 1926

_ i

— —

—

7-5

1 140

4 225

— — —

1 140

6 000

10 A

5 000

11 A

3 650

3 200

— —

— —

—

3 000

82 A

170 AB

1 150 l 570

181 AB

143 B

7'5

] 248

7 J 922

6-5

3 227

3 861

—

5 000

800 1100 226

—

180 R

5 5

1 959

1 140

4 500

— —

'.923

3 000

6*5

2 770

—

—

7*6

97 A

5 300

207 A

270 A

-

7 A

7-5

5 700

2-5

5*5

114 A

3-5

174 A

1 080

6 400

224 A

2 700

—

—

—

—

103 A

3 660

—

—

—

—

174 R

115 A

3 450

.915

6 500

135 A

7-5

7 610

116 A

5 000

221 A

2 000

114 A

7-5

2 000

207 A

7-5

2 140

—

—

—

—

4 000

3 000

—

—

—

—

1 140

4 000

år 1929 för 1 450 kronor. — * Lega utgår endast för en motorbåt. 6 — fl2256.

A

A

82 1

6 B å t e n Kustdistrikt

Göteborg

Lysekil

Strömstad

Postering

Byggnadssätt och material

Dimensioner (längd, bredd och djup i meter)

Insatt Bygg- i tullverkets nadstjänst år år

Typ eller tillverkare

Frölunda 2

Furu, klink

6*36 X 1-88 X 1'2

1923 Guldbrandsen

Långedrag a

Ek, kravell

8-56 X2-48 X 1*76 1909

»

»

Bok, klink

—

6x2*24

Harestad

Furu, kravell

7-G5 x l - 8 5 X 1-7

1924 Penta

Vrångö

Ek, klink

10-25 X4*06 X 1*67 1897

1897 Guldbrandsen

Styrsö

»

kravell

9-5 X3-3

X 1*3

1913 Ideal

Brännö

» »

10*23 X3-7

X 1*05 1914

1914 Guldbrandsen

Kalvsund

» »

10x3-2

X 2*2 5 1914

1916 Pythagoras

Rörö

Furu, kravell

10*8 X2-6

X 1-3Ö 1916

1923 Penta

Marstrand

Ek, kravell

7'8 X2*8 1 X 1-3

1928 Avance

9 3 X3*3

X 1-9

1909 Guldbrandsen

9*2 X3'2 7 X 2

1909 Skandia

Hättan

»

Skärhamn

»

Stenungsund

»

» »

8X2-2S X 1'01 1925

Raneberg

Furu, kravell

76 Xl-85 X 0'9

1925 Albin

1924 Universal Skandia

Mollösund

Ek, kravell

9x3

1927 Käringön

»

»

7x2*42 X Lou 1920

»

Gullholmen

»

klink

8*25 X2-85 X 1*6

1928 Bolinder Bergsund

x 1'8

Lysekil

»

»

10-25X3*S

X 2*15

—

1919 Gravarne

»

kravell

9*3 X3*l

X 1*67 1911

1912 Bolinder

Hunnebostrand

»

bok, kravell 8-5 X2-7

X 1*63 1922

1925 Penta

Dyngö 2

»

kravell

9-36 X3*32 X 2-15 1908

1909 Skandia

»

7 X2-15 X 1*22 1924

1924 Kvik

10x3*5

X 2-35 1912

1912 Loke

5-5 X 1*8

X 1*8 1909

1915 Furu, klink

6-9 X 1-95 X 1*5 1923

Ek, kravell

9*5 X3-5

Furu, klink

Sjövik

»

Grebbestad 2

» » Rossö Nordkoster

» » » Ledsund

Se not. 1 å sid. 78.

kravell

Ek, kravell »

Havstenssund 2

1 M o-

klink

5-9 X 1*6

Ek, furu, kravell 10-5 x 2 5xl-ö » klink

X1

x 0*7

1924 Fregea

X 1-58 1908

1909 Avance

5*8 X T i o X 0*6

—

f)X 1-68 X 1

1922 Sleipner

7-05 X 1*88 X 0'86 1918

1924 Kermath

Furu, klink

» »

» »

»

kravell

Durkopp

83 7

la

ii

_ 1 B _

18 J9

20 Kostnad Mot o r n Anskaffför bränsle torns ningsAnHösrgång märkkostnad Medeltal och Lega Bygg- s t a 1 år för båt år år 'för vid- smörj- tid år år år Hkr mids- ^ ar t 1929 i ningar och motor 1925 1926 1927 1928 1929 stående ämne timmar Ir j år 1929 år Under! alls- och reparationsi l. fl. kostnader

1914 7

1909 7

4 000

256 233

451 A

1922 9

2 233

166 216

289 AB

1912 7

1 140

3 700

727 1 159

300 272

238 A

1913 7-5

1 140

5 200

949 241

378 A

1914 7-5

6 500

665 516

395 A

1926 8

1 140

7 700

175 393

308 A

1919 7-5

4 500

433 1291 685

371 A

1928 7

6 000

—

—

—

— 345

903 R

1909 7

4 480

505 611

1 107

941 A

1928 7-5

6 500

—

—

459 1021 245

1925 7"5

5 202

334 388

1921 7-5

—

—

— 511

785 B

1910 7-5

1 140

5 400

860 R

1929 7

6 115

666 R

1925 7

5 000

—

412 158 345 393

— —

474 436

— — — —

1923 7-75

7 000

814 755

1911 7

5 500

—

-

—

745 527

1922: 7

• 840

3 125

440 565

1908 7*5

6 050

—

522 460

1924 6-25

—

—

—

234 158

469 B

1912 6-75

5 200

428 342

444 A

709 1 126

588 614

295 AB

53 AB

250 45

1924 12

4 500

225 6

1923 7

1 100

1909 7

1 140

5 000

125 145

687 584

—

—

—

—

—

4 500

855 1 255 1 212

787 899

1 026

Sumi n i ki o n o r 85 006

403 024

1421 9

A AB

—

— 1922 6-5

AB

—

43 087

A

84 Anmärkningar till tabellen. I tabellen äro medtagna samtliga vid kustbevakningen under budgetåret 1929/1930 mot lega hållna motorbåtar, beträffande vilka uppgifter lämnats av legotagarna. Anskaffningskostnad för båt och motor ävensom underhålls- och reparationsni. fl. kostnader äro hämtade ur de av legotagarna lämnade kostnadsuppgifterna. En på grundval av de uppgivna kostnaderna verkställd beräkning av den tid, inom vilken anskaffningskostnaden med nu utgående legor i genomsnitt slutamorteras, utvisar följande genomsnittliga amorteringstid (härvid har räknats med en ränta av 6 procent å anskaffningskostnaden) : 1

2 Vid amorteringstidens beräkning medtagna båtar

4 Genomsnittlig GenomGenomsnittårskostnad för ligt anskaff- snittlig lega underhåll och för år ningsvärde reparationer 4 381

Båtar, betecknade A •••

4 621

6 Beräknad Skillnad genomsnittlig mellan kol. amorteringstid, 3 och 4 antal år

14*5

13-9

>

»

B ...

3 622

11-4

»

»

R ...

5 409

13*1

Bilaga //.

TABELL ÖVER KOSTNADERNA FÖR DELS VISSA TULLVERKET TILLHÖRIGA FARKOSTER, DELS VISSA DÄRMED JÄMFÖRLIGA LEGOBÅTAR

86 1

!

S

B å t e n Kustdistrikt

Farkostens namn eller postering

Ages av

Typ

Byggnadssätt

Dimensioner (längd, bredd och djup i meter)

A. 7-7

Insatt Byggi nadsår tjänst år

Farkoster

x 1*9

med

1920 1924

Strömstad

TV 36

Tullverket Halvracer Furu, kravell

»

Ledsund

Tulltjänsteman

»

»

Havstenssund

»

i

Ek, furu, kra- 10*5 vell

X 2

Göteborg

Frölunda

»

»

Mahogny, kra- 9*5 vell

X 1*9

»

TV 61

Tullverket

Motorsnäcka

Furu och ek, klink

6-9

X 225

»

Sjövik

Tulltjänsteman

»

Furu, kravell

7 X 2-16 X 1*22 1924 1924

»

Rossö

»

»

Furu, klink

6-9

X 1-95 X 1*5

>

»

7*65 X 1-88 X 0*86 1918 1924

B.

1920 1923 X 1*8

1919 1923 1924 1925

1923 1924

Farkoster

med

Norrköping

TV 51

3 Tullverket

Koster

Ek, kravell

11 X 4*17 X 1*80

— 1926

Sundsvall

Sundsvall

Tulltjänsteman

»

Furu, klink

9ö

x 3'4

1900 1918

»

Hudiksvall Hättan

» »

Furu, kravell 10*66 X 3-33 X 1*93 1911 1911

Lysekil

> »

»

Lysekil

Strömstad

Dyngö

» »

» »

x 2

Ek, kravell

9*3

X 3*3

X 1*9

1909 1909

Ek, klink

10*25 X 3*8

X 2-15

— 1919

Ek, kravell

9*36 X 3-32 X 2*15 1908 1909

I detta belopp ingår förutom anskaffningskostnaden jämväl kostnad för reparation och inventarier Detta belopp omfattar även kostnaderna för en roddbåt, som av legotagaren hålles för tjänsteTV 51 är en f. d. legobåt, som inlösts av tullverket. Båten var vid inköpet försedd med motor * Häri ingår kostnaden för en år 1928 inköpt motor av märket Avance (3 005 kronor). Denna för sistnämnda motor, 2 650 kronor, är ej medräknad. 6 I denna summa ingår kostnaden för en år 1927 anskaffad motor med 3 690 kronor. 2 8

87 I io I u

14 M o t o r n Typ eller tillverkare

Hkr nads-

Drivmedel

1H

Anskaff- Underhålls- och repara- Gångtimmar för motorn Lega för Högsta ningskost- tions- m. fl. kostnader budgetnad för fart i Medel- i medeltal året bät och för åren knop Kronor tal per Ar 1929/30 niotor 1927—29

bensinmotor. 7'3

*3 427 1925—29

8 732

4 500 1 9 2 5 - 2 9 »5 008

4 500 1925—29

3 893

1200 Penta

4 000 1 9 2 5 - 2 9

1 140

Fredriksstad

1925—29

710 Kvik

6*25

1 300 1 9 2 8 - 2 9

396 Fregea

1100 1925—29

396 Råolja el. fotogen

3 700 1926—29 4 9 661

2 415 :

1200 Kermath

Durkopp

45 Bensin

l

råoljemotor. Avance

15 J>

»

4 600 1 9 2 5 - 2 9 5 7 185

»

4 569 1925—29

1140 Guldbrandsen Bergsund

» »

4 480 1925—29

2 391

478;

7-75

7 000 1925—29

3 652

1200 Skandia

7-5

6 050 1926—29

499;

» »

i samband med farkostens inköp. bruk, utan att lega därför åtnjutes. av Bruzaholms tillverkning. motor ersattes år 1930 med en ny motor av Bröderna Nilssons, Västervik, tillverkning.

Kostnaden

88 Bilaga

III.

Bolagsordning för kustbevakningens ömsesidiga slöförsäkringsförening med begränsad ansvarighet, fastställd genom Kungl. Maj:ts resolution den 1 Okt. 1909 och den 15 Febr. 1924.

§ 1. Föreningen, vars firma är Kustbevakningens ömsesidiga sjöförsäkringsförening med begränsad ansvarighet, har till ändamål att i händelse av haverier, skador eller totalförlust å medlemmarnas av vederbörande kustbevakningsinspektör eller av vederbörande utövare av chefskap för kustbevakningen godkända tjänstefarkoster ersätta den härigenom uppkomna förlusten. § 2. Medlemmarna av föreningen äro närmast de innehavare av tjänstefarkoster vid kustbevakningen inom Skåne, Halland och Blekinge samt Göteborgs och Bohus län, som av tullverket åtnjuta jakt- eller båtlega och som skriftligen förbinda sig att ingå i föreningen och i densamma kvarstå, så länge jakt- eller båtlega av dem från tullverket åtnjutes; ägande dock innehavare av tjänstefarkoster inom övriga delar av riket, som åtnjuta dylik lega, att under enahanda villkor ingå såsom medlemmar av föreningen. § 3. Delägare i föreningen äro dess medlemmar, och ansvara delägarna personligen för föreningens förbindelse, med den begränsning, att uttaxering icke för något år må överskrida fem procent av försäkringsbeloppet. § 4. Föreningen må icke träda i verksamhet förrän 20 försäkringar tecknats med ett sammanlagt försäkringsbelopp av 40 000 kronor. Nedgår försäkringarnas antal eller försäkringsbeloppet under vad ovan stadgats, skall styrelsen sammankalla delägarna för att besluta om föreningens upplösning eller om vidtagande av de åtgärder i övrigt, som kunna visa sig erforderliga för föreningens fortsatta verksamhet. § 5. Föreningsstämmans befogenhet handhaves av ett förtroenderåd. För val av förtroendemän indelas föreningens medlemmar i avdelningar, efter en av föreningens styrelse uppgjord plan, och väljes för varje avdelning en förtroendeman bland försäkringstagarna för en tid av ett år. Kallelse till medlemmarna för val av förtroendemän! inför vederbörande i tjänsten äldste försäkringstagare inom avdelningen sker skriftligen till försäkringstagarna. Vid val av förtroendemän äger varje medlem en röst oavsett försäkringssummans storlek och dessutom ytterligare en röst för varje fullt tal av 1 000 kronors försäkringssumma.

89 Vid dylik styrelsen.

valförrättning skall föras protokoll, som omedelbart insändes till

§ 10. Föreningens närmare angelägenheter handhavas av en vid ordinarie sammanträde med förtroenderådet bland försäkringstagarna vald styrelse, bestående av 6 ledamöter och lika många suppleanter. Valet sker för ett år i sänder. § 11. Styrelsen utser inom sig ordförande och övriga funktionärer. § 12. Föreningens styrelse, som har sitt säte, där ordföranden är bosatt, är beslutför när tre ledamöter äro tillstädes, såvida dessa äro om beslutet ense. § 13. Styrelsens åligganden ä r o : 1 :o) att genom ordföranden eller kassakontrollanten tillse, att premier och uttaxeringar av medlemmarna i rätt tid erläggas; 2 :o) att om sådant för fullgörandet av föreningens förbindelser skulle visa sig erforderligt, besluta om uttaxering å medlemmarna; 3 :o) att sammankalla förtroenderådet till ordinarie eller extra sammanträde; 4:o) att sedan besiktning verkställts, bestämma premierna för farkost, som varit försäkrad i föreningen fem år eller därutöver; 5 :o) att övervaka och ansvara för skötandet av föreningens angelägenheter i övrigt samt besluta om ersättningar; samt 6:o) att på anmodan av revisorerna hålla dem tillhanda föreningens samtliga handlingar, böcker och korrespondens. § 14. Styrelsen äger ej att utan bemyndigande av förtroenderådet för föreningens räkning upptaga lån. § 15. Föreningens firma tecknas på sätt, styrelsen bestämmer, dock att vid uttagning av penningar, firman tecknas av ordföranden i förening med en annan styrelseledamot. § 16. Vid inträde i föreningen besiktigas och värderas farkosterna utav utsedda besiktningsmän, och vidhålles detta värde i fem år, däresl ej särskild anledning förefinnes, som kan föranleda tidigare omvärdering. Efter förloppet av dessa fem år sker ombesiktning och värdering samt sedermera ny besiktning och värdering i regel vart tredje år. § 17. Försäkring skall tagas till fyra femtedelar av det vid besiktningen åsatta värdet. § 18Premierna utgå med en procent per år av försäkringsbeloppet under de fem första åren och under följande år med av styrelsen på grund av den företagna besiktningen bestämd procent av försäkringsbeloppet.

1)0 § 19. Skulle å föreningens rörelse uppstå vinst, skall denna avsättas till en reservfond, att användas till täckandet av uppkomna förluster, i enlighet med styrelsens beslut. § 20. Skulle inkomsterna av årspremierna tillika med reservfonden och övriga föreningen tillhöriga medel, ej vara tillräckliga att fullgöra föreningens ersättningsskyldighet, uttaxeras det behövliga tillskottet, efter styrelsens beslut, på medlemmarna i förhållande till vars och ens försäkringssumma, med den begränsning, som i § 3 stadgas. Skulle även denna uttaxering icke visa sig tillräcklig för täckande av föreningens förbindelser, skall styrelsen sammankalla förtroenderådet, som äger att besluta om täckandet av den befintliga bristen, på sätt gällande lag föreskriver. § 21. Premierna erläggas kvartalsvis i förskott till vederbörande i tjänsten äldste försäkringstagare inom tullkammaredistriktet, som sedan inom de första fjorton dagarna insänder desamma till styrelsen, som är skyldig att i säker bankinrättning insätta vad som ej åtgår till ersättningar och administrationskostnader. § 22. Uppgift om storleken av den premie eller uttaxering, som varje medlem har att erlägga, bringas till medlemmarnas kännedom genom vederbörande i tjänsten äldste försäkringstagare inom tullkammaredistriktet enligt § 6. §23. Besiktning enligt § 16 verkställes av två utav styrelsens ordförande utsedda besiktningsmän, vilka helst böra väljas bland de kustbevakningsförmän, som äro förlagda i närheten av den ort, där farkosten, som skall besiktigas, finnes. § 24. Vid inträffade haverier, skador eller totalförlust göres anmälan härom till styrelsens ordförande, som anmodar två besiktningsmän att verkställa utredning, besiktning och värdering av skadan, varvid skall upprättas protokoll, som insändes till sekreteraren. Denne delgiver det åt styrelsen, som har att besluta om utbetalande av skälig ersättning. § 25. Lägsta ersättningsbeloppet utgör, då försäkringsbeloppet överstiger 1 000 kronor, 50 kronor, samt, när försäkringsbeloppet understiger 1 000 kronor, 25 kronor. § 26. Har skada vållats å skrov, tackling, segel eller maskineri genom uppenbar vårdslöshet eller försumlighet av försäkringstagaren, utgår ingen ersättning. § 27. Ersättning utgår, då skada inträffar å farkost, medan denna befinner sig i sjön, förtöjd, stillaliggande eller under färd, ävensom medan farkost under reparation eller rengöring befinner sig å land eller i docka. Ersättningen omfattar i dessa fall jämväl skada, förorsakad av eld. Även då farkost är upptagen på land för vinterförvaring, ersattes skada, för så vitt icke denna är förorsakad av eld. (Nuvarande lydelse av § 27 stadfäst av Kungl. Maj :t den 20 december 1929.)

91 §28. För revision av föreningens räkenskaper och styrelsens förvaltning utses årligen å ordinarie sammanträde med förtroenderådet två revisorer och två revisorssuppleanter. Räkenskaper och övriga handlingar skola vara för revisorerna tillgängliga vid början av februari månad varje år, och skall granskningen vara avslutad före utgången av februari månad, varefter styrelsen skall före den 15 mars utsända den tryckta styrelse- och revisionsberättelsen till föreningens samtliga medlemmar. § 29. Styrelsens medlemmar samt revisorerna åtnjuta resekostnadsersättning enligt resereglementet för resa i föreningens angelägenheter. Besiktningsmännen åtnjuta i denna egenskap ingen ersättning. § 30. Det högsta belopp, vartill föreningen må utan återförsäkring ikläda sig ansvarighet på en risk, utgör 5 000 kronor.

Statens offentliga utredningar Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Lagberedningens förslag ang. vissa internationella rätts- Betänkande med förslag till lag om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker förhållanden. 3. Förslag till konvention mellan Sverige, m. fl. områden. [10] Danmark, Finland, Island och Norge om erkännande Utredning med förslag ang. pieniiermg av välskötta och verkställighet av domar, m. m. [9] mindre skogsbruk. [11] Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet. [16J Industri. Ny värmeledning samt elektrisk belysningsanläggning Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. i Nationalmuseibyggnaden i Stockholm. [8] 1928 års lönekommitté. Betänkande med förslag till avlöningsreglemente för extra ordinarie och extra tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen m. m. Handel och sjöfart. 1928 års lönekommitté. Betänkande med förslag till lönereglering för landsfogdar, lappfogdar och lands- Provdebitering av fyr- och båkavgift samt sjömanshusfiskaler m. m. [18] avgift. [15] Betänkande och förslag ang. anskaffning, underhall och drift av för tulltjänsten erforderlig fortskaffningsmatei-iel. [231 Kom m un i k at lons väsen. Kommunalförvaltning. Bank-, kredit- och penningväsen. Förslag till växellag m. ni. [14] Statens och kommunernas finansväsen. Utlåtande ang. utförselbevissystemets verkningar m. m. [5] Politl.

Socialpolitik. Betänkande med förslag ang. arbetslöshetens motverkande genom beredskapsarbeten. [3| Arbetslöshetsutredningens betänkande. 1. Arbetslöshetens omfattning, karaktär och orsaker. [20J Arbetslöshetsutredningens betänkande. 1. Bilagor, band 1. Orsaker till arbetslöshet. P. M. ang. arbetsmarknaden och de faktorer, som bestämma dess utveckling. [21] Hälso- och sjukvård.

Allmänt näringsväsen. Utlåtande över utkast till näringslag ni. m. [13] Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Jordbruksutredningens betänkanden. 4. Betänkande ang. åtgärder för fjäderfäskötselns främjande. [6J. 5. Statistisk översikt över det svenska jordbrukets utveckling och läge. [7] Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län m. ni. [19]

Försäkringsväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Sammandrag av yttranden över 1927 års prästlöneregleriiigssakkunnigas betänkande rörande nya grundeiför lagstiftningen om prästerskapets avlöning och förvaltningen av den därtill anslagna egendomen. |1| Utredning och förslag rörande läroböcker vid de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter. [2] Utredning och förslag av frågorna om ytterligare inskränkningar i den nuvarande folkskoleseminarieorganisationen samt om statens övertagande av de utav landstingen och vissa städer upprätthållna småskoleseminarierna m. in. |4| Utredning och förslag rörande fortsättningsskolans organisation. [17J

Försvarsväsen. 1930 års militäravlöningssakkuiiniga. Betänkande med .förslag till avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie personal vid försvarsväsendet. [22]

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Isaac Marcus Boktr.-A.-B., Stockholm 1931