Normalbestämmelser för järnkonstruktioner till byggnadsverk (järnbestämmelser)

ON o

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

i 6

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1931: 3 0 KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

NORMALBESTÄMMELSER FÖR

JÄRNKONSTRUKTIONER TILL B Y G G N A D S V E R K (JÄRNBESTÄMMELSER)

Fastställda av Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen, Kungl. Järnvägsstyrelsen, Kungl. Vattenfallsstyrelsen, Kungl. Byggnadsstyrelsen, Ktmgl. Telegrafstyrelsen och Statens Provningsanstalt den 26 oM. 19S1 att, istället för bestämmelserna i Svensk författningssamling N:r 193 av år 1919, gälla för byggnadsverk, som utföras av ovannämnda ämbetsverk, för deras räkning eller under deras kontroll.

S T O C K H O L M 19 3 1

Statens offentliga utredningar 1931 Kronologisk . S a m m a n d r a g a v y t t r a n d e n ö v e r 1927 å r s p r ä s t l ö n e reglenngssakkunnigas betänkande rörande nya grunder for l a g s t i f t n i n g e n o m p r ä s t e r s k a p e t s a v l ö n i n g och förv a l t n i n g e n av d e n d ä r t i l l a n s l a g n a e g e n d o m e n . I d u n 622 s. E . i. U t r e d n i n g och förslag r ö r a n d e l ä r o b ö c k e r vid de a l l m ä n n a läroverken och m e d dem jämförliga läroanstalt e r . N o r s t e d t . 131 s. E . . B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e a r b e t s l ö s h e t e n s m o t v e r k a n d e g e n o m b e r e d s k a p s a r b e t e n . N o r s t e d t . 81 s. S . U t r e d n i n g och förslag a v f r å g o r n a o m y t t e r l i g a r e inskränkningar i den n u v a r a n d e folkskoleseminarieo r g a n i s a t i o n e n s a m t o m s t a t e n s ö v e r t a g a n d e av d e utav landstingen och vissa städer upprätthållna smås k o l e s e m i n a r i e r n a m . m . N o r s t e d t . (2), 215 s. E. . Utlåtande angående utförselbevissysternets verkningar m . n i . M a r c u s . 25 s. J o . . J o r d b r u k s u t r e d n i n g e n s ' b e t ä n k a n d e n . 4. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e å t g ä r d e r för f j ä d e r f ä s k ö t s e l n s främjande. B e c k m a n , v j , 109 s. J o . J o r d b r u k s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e n . 5. Statistisk övers i k t ö v e r d e t s v e n s k a j o r d b r u k e t s u t v e c k l i n g och lä<*e Av E . Höijer. M a r c u s . 74 s. J o . N y v ä r m e l e d n i n g s a m t e l e k t r i s k belvsningsanläg'<ning i Nationalmuseibyggnaden i Stockholm. Stat.Kepr.-anst. 43 s. K . L a g b e r e d n i n g e n s förslag a n g å e n d e v i s s a i n t e r n a t i o n e l l a r ä t t s f ö r h å l l a n d e n . 3. F ö r s l a g t i l l k o n v e n t i o n m e l l a n Sverige, D a n m a r k , F i n l a n d , I s l a n d o c h Norge o m erkännande och verkställighet av domar, m . m . Norstedt 39 s. J u . B e t ä n k a n d e m e d förslag t i l l l a g o m v å r d av vissa skog a r i n o m V ä s t e r b o t t e n s o c h N o r r b o t t e n s läns l a p p m a r k e r m . fl. o m r å d e n . M a r c u s , iv, 398 s. J o . U t r e d n i n g m e d förslag a n g å e n d e p r e m i e r i n g av väls k ö t t a m i n d r e s k o g s b r u k . HiEggströni. 66 s J o 1928 å r s l ö n e k o m m i t t é . B e t ä n k a n d e m e d förslag till a v l o m n g s r e g l e m e n t e för e x t r a o r d i n a r i e o c h e x t r a t j ä n s t e m ä n , t i l l h ö r a n d e d e n civila s t a t s f ö r v a l t n i n g e n ni in N o r s t e d t , v j , 131 s. P i . U t l å t a n d e ö v e r u t k a s t till n ä r i n g s l a g m m Marcus 2S s. H .

fört ecknin

14. F ö r s l a g till växellag m . n i . N o r s t e d t . 254 s J u 15 P r o v d e b i t e r i n g a v fyr- o c h båkavgift s a m t friömanshuel avgift. M a r c u s . 64 s HL 16. E i k t l i n j e r för v i n n a n d e a v v i s s k o n c e n t r a t i o n i n o m d e J s v e n s k a f å n g v å r d s v ä s e n d e t . Av S. H a g s t r ö m e r . M a r c u s l v, 162 s. J u . 17. U t r e d n i n g o c h f ö r s l a g r ö r a n d e f o r t s ä t t n i n g s s k o l a n s ! o r g a n i s a t i o n . Hreggström. 94 s. E . 18. 1928 å r s l ö n e k o m m i t t é . B e t ä n k a n d e m o d förslag till: lönereglering för landsfogdar, lappfogdar och l a n d s ! fiskaler m . m . N o r s t e d t , v i j , 324 s. F i . 19; B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g till l a g m e d s ä r s k i l d a b e s t ä m m e l s e r o m d e l n i n g av j o r d å l a n d e t i n o m v i s s a d e l a r ! av K o p p a r b e r g s l ä n m . i n . M a r c u s . 307 s. 4 b i l a g o r . J u •J0. A r b e t s l ö s h e t s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e . 1. A r b e t s l ö s h e t e n s o m f a t t n i n g , k a r a k t ä r o c h o r s a k e r . N o r s t e d t xix I 554 s.. S. 21. A r b e t s l ö s h e t s u t r e d n i n g e n s betänkande. 1 Bilagor b a n d 1. O r s a k e r t i l l a r b e t s l ö s h e t . Av G. Bagge. P . M ' I ang. arbetsmarknaden och de faktorer, s o m bestämma d e s s u t v e c k l i n g . Av G. H u s s . N o r s t e d t , x i j , 149 s S 22. 1930 å r s m i l i t ä r a v l ö n i n g s s a k k u n n i g a . B e t ä n k a n d e m e d förslag till a v l ö n i n g s b e s t ä m m e l s e r f ö r i c k e - o r d i n a r i e personal vid försvarsväseudet. Beckman vi 101 s Fo. 'I 23. B e t ä n k a n d e o c h f ö r s l a g a n g å e n d e a n s k a f f n i n g , u n d e r - 1 h å l l och drift av för t u l l t j ä n s t e n e r f o r d e r l i g fortskaffn i n g s m a t e r i e l . M a r c u s . 91 s. F i . 24. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g t i l l h u v u d g r u n d e r för e n d e centraliserad förvaltning av prästlönejorden m m I I d u n . 200 s. E . 25. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g t i l l p r ä s t l ö n e l a g m . m . I d u n . 26. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g a n g å e n d e v i s s a ä n d r i n g a r i r i k s d a g e n s a r b e t s f o r m e r m . m . B e c k m a n . 204 s J u I 27. B e t ä n k a n d e o c h f ö r s l a g r ö r a n d e å t g ä r d e r f ö r h ö j a n d e I av s ä k e r h e t e n v i d flygning. B e c k m a n . 194 s F ö 28. F o r s l a g till c h e c k l a g m . rn. N o r s t e d t . 241 s. J u . 29. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e flygstyrelsens rnaterielanskaff- I n i n g m . m . M a r c u s . 354 s. F ö . 30. N o r m a l b e s t ä m m e l s e r för j ä r n k o n s t r u k t i o n e r till byggn a d s v e r k ( j ä r n b e s t ä m m e l s e r ) . B e c k m a n . 76 s. K . °

Å r t , i l ^ S t ä v e d e p a r t e m e n t e t . E n l i g t k u n g ö r e l s e n d e n 3 f e b r m ™* * 2 Ä u t r e d n i n g a r n a i omsfag med g e n h e t n g f ä r | för varje d e p l V t e m e n t

«

B o k s t ä v e r n a m e d fetstil u t g ö r a b e g y n n e l s e b o k S'i = e t c k l ? s i a s t l k d e p a r t e m e n t e t , J o . = j o r d b r u k s ^ d n m g a r s y t t r e a n o r d n i n g ( n r 98) u t g i v a s

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 3 1 : 3 0 KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

NORMALBESTÄMMELSER FÖR

JÄRNKONSTRUKTIONER TILL BYGGNADSVERK (JÄRNBESTÄMMELSER)

Fastställda av Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen, Kungl Järnvägsstyrelsen, Kungl. Vattenfallsstyrelsen, Kungl. Byggnadsstyrelsen, Kungl. Telegrafstyrelsen och Statens Provningsanstalt den 26 oktober 1931 att, istället för bestämmelserna i Svensk författningssamling N:r 193 av år 1919, gälla för byggnadsverk, som utföras av ovannämnda ämbetsverk, för deras räkning eller under deras kontroll.

STOCKHOLM 1 9 3 1 K. L. BECKMANS B O K T R Y C K E R I [1474 31]

X.

%SLl

3 Norm a l b e s t ä m m elser för

Järnkonstruktioner till byggnadsverk. (Järnfoestämmelser) Normalbestämmelserna gälla i främsta rummet vanliga järnkonstruktioner i hus-, bro- och vattenbyggnader. De böra fullständigas genom särskilda bestämmelser i sådana fall, då konstruktionen i avseende på material, tillverkning och provning eller på annat sätt avviker från det vanliga.

Med entreprenör respektive leverantör avses firma eller person, som åtagit sig att för beställarens räkning utföra visst byggnadsverk respektive leverera visst material. Med kontrollant avses person, som av beställaren eller vederbörande myndighet är utsedd att övervaka leveransens fullgörande eller byggnadsverkets utförande. Dessa bestämmelser gälla för valsat stål, stålsmide, stålgjutgods och gjutjärn. Välljärn, paketerat välljärn och paketerat stål få icke användas för järnkonstruktioner enligt dessa bestämmelser. Stål är en smidbar järnlegering, som fram ställes i flytande form (i martin-, bessemer-, degel-, elektrisk eller annan liknande ugn). Stål gjutes antingen i göt, som därefter underkastas formgivning i varmt tillstånd (valsning eller smidning) eller till färdigt föremål (stålgjutgods). Välljärn är framställt i degigt tillstånd medelst färskning i härd (lancashire, puddel eller vallon). Paketerat välljärn och paketerat stål erhålles genom sammanvällning av hoplagda valsade eller smidda produkter av välljärn eller stål.

Med valsjärn förstås allt valsat stål utom plåt. Med fasonjärn förstås valsjärn av annan form än helvalsade balkar av I- eller d-sektion, plattjärn, rundjärn och fyrkantjärn. Benämningen plattjärn avser kantvalsat stål av rektangulär sektion med högst 200 mm bredd. Valsjärn med rektangulär sektion och större bredd än 200 mm kallas universaljärn.

A V D E L N I N G I.

Materialets beskaffenhet, besiktning- och provning. För utrönande av materialets beskaffenhet skall besiktning och provningutföras på det sätt och i den omfattning, som i det följande närmare angives för varje särskilt fall. Om provning därutöver anses erforderlig, skola bestämmelser därom intagas i avtalet. A.

Materialets beskaffenhet.

Valsat stål. Stålet skall hava släta ytor utan anhopningar av glödspån, utan valsfenor och utan flagor eller sprickor; håligheter eller andra felaktigheter i brottet få icke förekomma. Eventuellt förekommande ytfel, som ej hava inflytande på materialets hållfasthet, få avlägsnas genom slipning eller mejsling men icke döljas genom hamring, målning eller på annat sätt. Helvalsade balkar skola vara raka utan skevhet. Sammansvetsning av materialet är icke tillåten. Lineärt mått å valsjärns tvärsektion får avvika från det föreskrivna med intill ± 3 %, dock högst ± 3 mm. Under alla förhållanden tillätes emellertid för valsjärn en variation i tjockleken av + Oé mm. Plåts tjocklek får vid tjocklek av 10 mm och däröver understiga föreskrivet mått med högst 0"6 mm och vid tjocklek under 10 mm med högst 0-3 mm. Mätning av plåts tjocklek skall ske minst 40 mm från kant och minst 100 mm från hörn. Största tillåtna skillnaden i tjocklek för en och samma plåt (oberoende av mätpunkternas lägen) angives i nedanstående tabell. Största tillåtna variation i mm vid plåtbredd, mm

Plåttjocklek, mm

< 1 500 1 > 1 500 < 2 000> 2 000 < 2 500 >>

1-2

> 7 » < 10 > 10 » < 20

5 men <

> 20 —

»» < 30 =

...

1-8

1-1

1"6

2'4

l-o

1-4

2-2

1-3

2-o

>

2 500

Enligt överenskommelse i varje särskilt fall

5 Den sammanlagda verkliga vikten av ett parti valsjärn och plåt får icke med mer än 3 % understiga den enligt de föreskrivna profilerna och specifika vikten 7" 8 5 beräknade. N e d a n s t å e n d e b e s t ä m m e l s e r g ä l l a v a l s a t s t å l m e d 5—30 m m tjocklek. Materialet skall vid dragprov i valsningsriktningen uppfylla de här nedan angivna fordringarna. Valsjärn, utom bult- och nitjärn, samt plåt.

Material

Brottgräns °B kg/mm2

Tänjbarhet

37-45

>

44-52

>

20 Valsat stål St 37 »

St 44

<r %

Vid tjocklekar > 5 men < 8 mm må dock tillåtas en tänjbarhet av minst 16 % och vid tjocklekar > 8 men < 10 mm minst 18 %. Beträffande mätlängd för bestämning av tänjbarhet se sid. 11. Den undre sträckgränsen skall, om vid beställning sträckgränsens bestämmande påfordras, för St 37 vara minst 22 kg/mm 2 och för St 44 minst 26 kg/mm 2 . Avvikelser i provningsresultat från dessa värden intill 5 % medgivas. Sträckgränsen behöver dock icke bestämmas, då brotthållfastheten för St 37 är > 39 samt för St 44 är > 46 men < 50 kg/mm 2 . Vid material med godstjocklekar under 8 mm och över 20 mm behöver sträckgränsen icke bestämmas, såvida ej särskilda föreskrifter beträffande sträckgränsvärden för dessa godstjocklekar finnas i avtalet. Vid utförande av dragprov för bestämning av sträckgränsen förfares enligt bestämmelserna å sid. 11. ' Samtliga material skola uthärda rödskörhetsprov, se sid. 12. Bult- och nitjärn. Brottgräns

Tänjbarhet

kg/mm2

%

38-45

>

34—40

>

25 Material

Valsat stål för b u l t a r

Beträffande mätlängd för bestämning av tänjbarhet se sid. 11. Provstänger av St 37 respektive St 44 skola vid bockningsprov kunna bockas 180° till ett fritt rum mellan skänklarna av 0 5 respektive l o gånger provstångens godstjocklek. För plåt må dock fria rummet mellan skänklarna vara 2" o gånger godstjockleken.

6 Överstiger för St 44 godstjockleken 20 mm, skall mellanrummet vara 2*o gånger provstångens godstjocklek. Stänger av bult- och nitmaterial skola vid bockningsprov kunna bockas 180° till ett fritt rum mellan skänklarna av 0'5 gånger provstångens godstjocklek, och nitmaterialet skall därefter kunna hopslås eller hoppressas, så att skänklarna sluta tätt tillsammans efter hela sin längd. Vid bockningsprov få icke sprickor uppträda på dragsidan. Då provning sker vid tillverkningsorten, skall för valsat stål gälla, att av varje charge uttagas minst två provstycken. Ur en och samma stång får härvid ej uttagas mer än ett provstycke. Med avskilda delar ur dessa provstycken utföras de olika slag av provning, som äro föreskrivna. Om båda dessa provstycken uppfylla bestämmelserna, godkännes hela det parti, som tillverkats av ifrågavarande charge. Om däremot endast det ena provstycket uppfyller bestämmelserna, uttagas två nya provstycken och underkastas vederbörliga provningar. Dessa båda provstycken skola uppfylla bestämmelserna för att allt till ifrågavarande charge hörande material skall kunna godkännas. Sådant material, vars tjocklek med mer än 25 % avviker från det provade materialets tjocklek, må dock icke kasseras, om det vid omprövning fyller bestämmelserna. Stålsmide. Materialet uppdelas i följande klasser: mjukt stålsmide, medelhårt stålsmide och stålsmide enligt särskilda bestämmelser. För mjukt stålsmide och medelhårt stålsmide gälla följande bestämmelser. Föremålet skall tillverkas av tätt stålgöt genom kraftig genomarbetning av detsamma och så att form och mått på tillfredsställande sätt överensstämma med ritning eller modell. Ytfel, sprickor eller otätheter, som kvarstå efter svarvning eller dylik bearbetning, och som kunna inverka på materialets hållbarhet eller användbarhet, få icke förekomma. (Föremålet bör uppmärksamt granskas även under bearbetningen.) Fosforhalten får icke överstiga 0'0c %. Såvida icke annan värmebehandling föreskrives, skall det färdigsmidda föremålet glödgas och lämnas att avsvalna på sådant sätt, att finkornig struktur erhålles och inga skadliga spänningar uppkomma i godset. För utförande av dragprov uttages en provstång ur ena änden av det färdigsmidda och värmebehandlade föremålet i dettas längdriktning och i närheten av ytan, när så kan ske och ej annorlunda bestämmes. Ämnet bör därför givas motsvarande större längd, eller ock uttages provstången på annat lämpligt sätt. Provstången uttages om möjligt ur den ände, som legat närmast götets toppände. Vid mycket grova smiden uttages en provstång ur vardera änden. Den för provstång avsedda delen får i regel ej undergå särskild nedsmidning. Äro ändarna å smidet mycket grova, och kan provstång icke uttagas på annat sätt, må dock den för provstång avsedda delen kunna särskilt nedsmidas, dock ej till mindre dimension än 300 mm sida

7 vid nedsmidning till fyrkant och 300 mm diameter vid nedsmidning till cylindrisk form. Därvid förutsattes, att materialet är väl genomarbetat och att ytan tvärs över det smidda föremålets ur hållfasthetssynpunkt väsentliga delar icke överstiger en tredjedel av medelytan tvärs över götet. Provstången får ej uttagas av föremålet, förrän all värmebehandling av detta är avslutad och får sedan icke undergå särskild värmebehandling. Vid smide av större dimensioner skall provning utföras på varje stycke. Om den först uttagna provstången icke uppfyller fordringarna, uttagas ytterligare två provstänger. Om icke dessa båda uppfylla bestämmelserna, kasseras smidet. Vid större partier av relativt små smiden uttagas två provstycken av varje charge. Uppfylla båda bestämmelserna, godkännes motsvarande parti. I motsatt fall äger kontrollanten att uttaga två nya smiden av chargen. Om icke dessa båda uppfylla fordringarna, kasseras alla av denna charge tillverkade smiden. Tillverkaren äger rätt att, sedan materialet underkastats en efter dess beskaffenhet lämpad, förnyad värmebehandling, ånyo framlägga partiet för provning. Tänjbarheten skall mätas på en mätlängd = 5 gånger diametern. Hållfasthetsfordringar. Brottgräns °B kg/mm'2

Tänjbarhet

Mjukt stålsmide

>44

>22

Medelhårt stålsmide ..

55^-65

Material

%

Dessutom skola brottgräns och tänjbarhet stå i sådant förhållande till varandra, att följande värde å kvalitetstalet, <tB + 2 ö, erhålles, då aB uttryckes i kg/mm 2 och ö i %. Mjukt stålsmide: aB + 2 ö > 95. Medelhårt stålsmide enligt nedanstående tabell: ^^ Kvalitetstal

ffg + 2 ef

Föremålets diameter eller tjocklek på det ställe, där provstången uttagits mindre än 100 mm

100 a 250 mm

över 250 mm

>100

>95

>90

Stålgjutgods. Materialet uppdelas i följande klasser: mjukt, medelhårt och hårt stålgjutgods. Stålgjutgods skall hava släta ytor och vara fritt från sprickor, skadliga blåsor, kallflytningar och ojämnheter. Fosforhalten hos medelhårt och hårt stålgjutgods får icke överstiga 0'0 6 %. Godset skall efter gjutningen glödgas vid lämplig temperatur samt lämnas att svalna på sådant sätt, att finkornig struktur erhålles utan att skadliga spänningar uppkomma i godset.

8 Lagning medelst svetsning må efter beställarens eller kontrollantens medgivande utföras av sådana ytfel, som ej kunna inverka på den gjutna delens hållfasthet eller användbarhet för avsett ändamål, men skall utföras före glödgningen. Stålgjutgodset underkastas dragprov, mjukt stålgjutgods därjämte bockningsprov. Godset skall förses med vidgjutna provstycken. Provstyckets dimensioner böra om möjligt vara: längd 300 mm, tvärarea 30 X 75 mm. Stålgjutgods av stora dimensioner skall vid gjutningen förses med minst sex provstycken, tre på vardera av två motsittande sidor. Av dessa provstycken avskiljes ett; fyller detta bestämmelserna, godkännes godset. Fyller detsamma icke bestämmelserna, uttagas ytterligare två provstycken och skola båda dessa motsvara bestämmelserna; i annat fall må godset kasseras. Utom dessa provstycken skola på olika ställen vara vidgjutna stycken av sådan dimension, att de kunna avskiljas för granskning av brottyta och bedömning av glödgningens likformighet. Vid stålgjutgods av medelstora dimensioner skall på varje föremål vara vidgjutet ett provstycke. Av varje charge uttagas fyra stycken, av vilka minst två skola motsvara bestämmelserna; i annat fall må allt av samma charge tillverkat gods kasseras. Leverantören är emellertid berättigad att fordra provning av samtliga föremål, och härvid skall varje föremål, av vilket vidgjutet provstycke fyller bestämmelserna, godkännas. Vid större partier av föremål med små dimensioner sker, såvida icke annat är bestämt i avtal, dragprov på särskilda provstycken, vilka gjutas samtidigt med och av samma charge som föremålen, men icke vidgjutna dessa. Av varje charge, som skall provas, gjutas fyra provstycken. Av dessa skola minst två uppfylla bestämmelserna; i annat fall må alla av denna charge gjutna föremål kasseras. Huruvida stålgjutgodset skall anses hava stora, medelstora eller små dimensioner, avgöres av beställaren. Tillverkaren äger rätt att, sedan materialet underkastats en efter dess beskaffenhet lämpad, förnyad värmebehandling, ånyo framlägga partiet för provning. Vidgjutna provstycken skola avskiljas från godset, sedan all avsedd värmebehandling är avslutad och, om beställaren ej annorlunda föreskriver, i kontrollantens närvaro. Provstycken få icke underkastas annan värmebehandling än övrigt gods från samma charge. Tänjbarheten skall mätas på en mätlängd = 5 gånger diametern. Hållfasthetsfordringar. Brottgräns °B kg/mm2

Material

Mjukt Medelhårt Hårt

stålgjutgods Stg 40 »

Tänjbarhet ^5

%

>40

>27

Stg 50

>50

>16

Stg 65

>65

>10

9 Vid bockningsprov av mjukt stålgjutgods i kallt tillstånd skall en provstång med tvärsektion 20 X 25 mm och med avrundade kanter (avrundningens radie = 1*5 mm) kunna bockas 120° över en dorn med en diameter av högst 50 mm utan att visa tecken till bristning. Bockningen skall ske över lågkant, d. v. s. den bredare ytan skall ligga mot domen. Gjutjärn. Gjutjärnsdelar skola, då ej annat föreskrives, hava finkornigt och ljusgrått brott. Gjutgodset skall vara lätt att bearbeta, vara tätt, utan sprickor, blåsor och ojämnheter, kallflytningar eller ytfel. Gjutjärnet indelas i följande klasser med därvid angivna fordringar p å brottgräns vid dragning. Material

G 12 G 14 G 18

Brottgräns kg/mm2

>12 >14 >18

Materialen G 12 och G 14 underkastas dragprov, endast då beställaren så föreskriver. Såvida icke annat i avtalet är bestämt, sker dragprov på särskilda provstycken, vilka gjutas av samma tappning som föremålet men icke vidgjutna detta. Av varje tappning, som skall provas, gjutas fyra provstycken. Av dessa skola minst två uppfylla bestämmelserna; i annat fall kasseras alla av denna tappning gjutna föremål. Av de gjutna provstyckena tillverkas för dragprov lämpliga provstänger.

B. Materialets besiktning och provning. Allmänna bestämmelser. Vid materialprovning skall iakttagas, att denna i möjligaste mån utföres med materialet i samma tillstånd, vari det skall komma till användning i konstruktionen. Provstycken av valsat stål för dragprov och bockningsprov uttagas, då ej annorlunda av kontrollanten bestämmes, parallellt med valsningsriktningen. Provstycken skola avskiljas kallt eller med tillhjälp av skärande låga. Särskild försiktighet skall därvid iakttagas, så att materialet i proven icke undergår någon behandling, som nämnvärt kan ändra dess hållfasthetsegenskaper. Provstänger skola uttagas kallt ur provstyckena, Bearbetning av provstänger skall ske med tillbörlig varsamhet och utföras i kallt tillstånd. Inverkan av grövre bearbetning vid uttagning av provstänger, såsom klippning, stansning, mejsling, grovsvarvning, skall oskadliggöras genom lämplig efterbearbetning.

10 Valsyta bör, där så ske kan, lämnas orörd vid bearbetning av provstång. Värmebehandling. Skall materialet levereras värmebehandlat, så skall provstycket, om ej annorlunda medgives av kontrollanten, avskiljas efter materialets värmebehandling. Värmebehandling av provstycke eller provstång är ej tillåten, såvida ej även de konstruktionsdelar provningen avser sedermera skola undergå samma värmebehandling. Plats för besiktning och provning. Besiktning av materialet må utföras vid platserna för materialets tillverkning, leverans och bearbetning samt vid platsen för konstruktionernas uppsättning. Provning av till en viss leverans hörande material må utföras vid tillverkningsort (valsverk, järnbruk, gjuteri etc.) samt vid verkstad, där materialet skall bearbetas, eller vid provningsanstalt. Besiktnings- och provningsplatser bestämmas, såvida ej särskilda föreskrifter därom äro intagna i avtalet, av beställaren med hänsyn till leveransens omfattning samt tillgång till provningsmaskiner på tillverkningsorten och vid respektive verkstäder. Provning skall så vitt möjligt verkställas vid tillverkningsorten. Om vid provning på annan plats än tillverkningsorten ej kan avgöras, vilka stänger, balkar eller delar, som utförts av en och samma charge, skall, då provningen gäller ett större parti av samma dimensioner och från ett och samma järnbruk, hela leveransen delas i partier om 100 stänger eller stycketal, varvid resterande antal betraktas såsom ett parti. För provning av varje sådant parti gälla samma bestämmelser, som ovan meddelats beträffande stål ur en och samma charge. Av mindre partier än 100 stänger eller stycketal uttagas två provstycken, om ej kontrollanten annorlunda bestämmer. Uttagning av provstycken. Provstycken skola, såvida ej annorlunda är överenskommet, utväljas av kontrollanten på det sätt, som av honom bestämmes. Om provstyckena ej utväljas av kontrollanten, skola av leverantören anskaffas fullt vederhäftiga intyg, att provstyckena uttagits av de partier, som använts till respektive leveranser och på det sätt, som föreskrives i dessa bestämmelser. Provstyckena skola tagas så, att minsta möjliga skada åstadkommes, således helst vid ändarna av balkar och stänger men dock alltid så, att de ej kunna anses innehålla bättre material än föremålet i övrigt. Provstycken av plåt uttagas ur vid renklippningen kvarlämnad kupong eller ur å plåten kvarsittande överlängder. Material för provning skall reserveras å fyra plåtar från varje charge. Vid mycket stora plåtar skall ett provstycke kvarlämnas å varje plåt. Provstängernas längdriktning skall sammanfalla med valsningsriktningen, såvida ej annat särskilt bestämmes.

11 Kallprov. Kallprov få ej utföras vid lägre temperatur än + 1 0 ° C. Dragprov utföras för valsat stål, stålsmide och ståtgjutgods ävensom för gjutjärn i ovan angiven utsträckning. Kunda provstänger: valsat rundjärn provas om möjligt utan föregående bearbetning av ytan. Tänjbarheten skall för valsjärn bestämmas på en mätlängd av 10 gånger provstångens diameter (<J10) samt för stålgjutgods och stålsmide på en mätlängd av 5 gånger provstångens diameter (d5). Bektangulära provstänger böra om möjligt hava en genomskärningsarea 2 Tänjbarheten skall a v 300—500 mm , dock med bredden högst 30 mm. bestämmas på en mätlängd av 200 mm. För beräkning av tänjbarheten uppmärkes mätlängden före provstångens sträckning i ett jämnt antal, n, noggrant lika stora delar, vanligen 10 mm. Tänjbarheten mätes mellan de ändmärken, som begränsa mätlängden på provstången. Uppstår brott utanför mellersta tredjedelen och tänjbarheten, mätt på ovannämnda mätlängd, icke fyller föreskrivna fordringar, må tänjbarheten bestämmas på följande sätt. rr>tede I O 1 2 IfpTs

längden

6 7 8 9 10 11 12 13 /* 15 '6 11 .'8 '9 20

"N. L, '2m del längd er IZ p =/? - ml de/-. \ längder „Mäilängd i uppdelad i aJika de/langder

J

Fig. 1.

Om mätlängden l är uppdelad i n stycken lika dellängder och brott uppstår på wj:te dellängden från mätlängdens ena ändpunkt 0 räknat, uppmätes, sedan de båda delarna av provstången noga sammanpassats vid brottstället, verkliga, totala längden Lx av de 2 m stycken närmast 0 belägna dellängderna samt totallängden U av därefter följande ( | — m\ stycken dellängder. Mätlängdens storlek efter förlängningen kan då anses vara = L = LX + 9L%> Exempel. I = 20 cm, n = 20. Brott sker cirka 3'6 cm från mätlängdens ena ändpunkt, således m = 4. Lx omfattar då 8 och L2 6 dellängder. L = LX + 2 L2 motsvarar således 20 dellängder (se fig. 1). Vid bestämning av sträckgränsen skall provningsmaskinens draghastighet upp till sträckgränsen vara så stor, att påkänningen i provstycket ökas med 10 — 30 kg/mm 2 per minut. Sträckgränsen erhålles säkrast genom registrering av belastnings-töjningsförloppet medelst diagramapparat. Den lägsta belastningen i diagrammet inom flytområdet a—b (fig. 2) dividerad med provstångens ursprungliga area ger värdet å undre sträckgränsen. En enstaka svängning nedåt i diagrammet omedelbart efter passerandet av den övre sträckgränsen (vid punkt a å fig. 2) får dock därvid ej tillmätas avgörande betydelse, enär en dylik torde bero på ojämnhet i själva provningens utförande.

12 Då sträckgränsen utrönes i balansmaskin (utan diagramapparat), motsvarar den undre sträckgränsen det lägsta observerade belastningsvärdet under den tid balansarmen hålles horisontal, sedan den första gången fallit och genom avlastning återförts till horisontalläge. Bockningsprov utföras för valsat stål samt för mjukt stålgjutgods, för valsat stål St 37 och St 44 dock endast då kontrollanten så föreskriver. Skarpa kanter på provstången skola avrundas före provningens utförande. Provning utföres helst i press, men kan även åstadkommas genom hopböjning med hammare. Såsom bockningsvinkel räknas den vinkel, som provstångens ena skänkel beskriver i förhållande till den andra. Provstänger skola för valsjärn och plåt om möjligt vara omkring 30 mm breda. Då provstänger icke kunna erhålla denna bredd, skola de uttagas så, att bredden så litet som möjligt avviker från detta mått. Bockningsprov på valsat stål sker i största möjliga utsträckning på materialet i leveranstillstånd.

^\^/s.

updo? ålcfchgrö/2s

G)

03 Tbjning Fij

Varmprov. Rödskörhetsprov skall utföras på bult- och nitmaterial samt, om kontrollanten så föreskriver, även på material St 37 och St 44 och på följande sätt. E t t stycke av materialet utsmides till en platta av 6 mm tjocklek, som upphettas till vitvärme. Under det plattan avsvalnar från nämnda värmegrad, slås försänkning upprepade gånger, för varje gång på ett nytt ställe, med en 15 mm cylindrisk dorn med kulspets, vilken anbringas så, att avståndet mellan dornens och plattans kant blir lika med domens halva diameter. Försänkningarna skola slås med så täta tidsmellanrum, att några av dem med säkerhet bliva gjorda vid rödskörhetsvärme. Samtliga vid slagen uppkommande utbuktningar vid plattans kanter skola vara fria från sprickor. Efter besiktning och provning upptäckta fel. Materialfel, såsom sprickor, blåsor, pipe, som ej hava upptäckts vid besiktning eller provning, men som sedermera kunna otvetydigt påvisas, skola, om de äro av betydelse för konstruktionens bestånd, föranleda kas-

13 sering av den felaktiga delen. Leverantören skall även under avtalsenlig garantitid vara skyldig att på egen bekostnad snarast möjligt ersätta sådan felaktig del med fullgod. Däremot har leverantören ingen ersättningsskyldighet för de eventuella arbets- eller andra kostnader, som beställaren har nedlagt på ett under ovan angivna omständigheter kasserat material.

14 AVDELNING II. J ä r n k o n s t r u k t i o n e r s tillverkning:, u p p s ä t t n i n g , s k y d d a n d e m o t rost, k o n t r o l l , b e s i k t n i n g o c h p r o v b e l a s t n i n g . A. Järnkonstruktioners tillverkning. Dessa bestämmelser gälla för material med den sammansättning och de egenskaper, som angivas i avdelning I, med undantag dock för St 44 med högre undre sträckgräns än 32-5 kg/mm 2 . (Tolerans 5 %.) För sistnämnda material samt för material med annan sammansättning och andra egenskaper skola bestämmelserna fullständigas genom för varje fall utfärdade särskilda föreskrifter. Riktning och bockning. Allt valsat stål skall vara omsorgsfullt riktat. Vid riktningen skola sådana anordningar vidtagas, att inga djupa märken uppstå i materialet. Plåtar skola riktas genom valsning eller hamring på planskiva. Riktning eller planing får i allmänhet ske utan uppvärmning. Erfordras uppvärmning, får nämnda bearbetning icke utföras vid värmegrader mellan kallt och rödvärme. Plåtar riktas efter färdigklippningen. Det är icke tillåtet att, i avsikt att förlänga materialet, sträcka detta medelst hamring i kallt tillstånd. Bockningar skola som regel ske vid ljus rödvärme och få icke utföras vid värmegrader mellan kallt och rödvärme. Avsvalning skall därefter ske fritt i luft, under skydd mot regn och snö, utan att bearbetning därunder får äga rum. Svagare bockningar må dock utföras i kallt tillstånd, då skadlig inverkan därav på materialet kan med stöd av erfarenhet anses betydelselös. Efter dylika bockningar får materialet vid uppvärmning ej upphettas till mindre än rödvärme. Stänger av klen sektion, vilka vid transport till byggnadsplatsen undergått mindre deformationer, må med kontrollantens medgivande riktas på nytt i kallt tillstånd. Efter sådan riktning skall undersökning verkställas för att utröna, huruvida nitar i konstruktionen lossnat. Bockningar av plåtar och stänger skola utföras jämnt, så att inga skevheter eller djupa märken uppstå i ytorna och så att materialet icke skadas genom uppkomsten av sprickor eller brott eller på annat sätt. Därjämte skall iakttagas, att tvärsnittet vid bockningsstället blir i möjligaste mån oförändrat.

15 Delning och utformning. Plåtar och plattjärn delas och formas helst med tillhjälp av sax. Fasonjärn och helvalsade I- och U-balkar få klippas endast med för detta ändamål avsedd sax. Delning och utformning kan även verkställas genom hyvling, fräsning eller sågning samt mejsling. Dessutom tillätes borrning, stansning eller användning av skärande låga, om nödig efterbearbetning verkställes. Borttagandet av flänsar eller delar därav på helvalsade balkar och åstadkommandet av urtagningar i plåtar och helvalsade balkars liv bör helst verkställas genom hyvling, fräsning eller sågning, borrning, mejsling eller med skärande låga, men må även utföras genom klippning med särskild för ändamålet avsedd sax. Nödig efterbearbetning skall ske. Vid bearbetning av bredflänsiga I-balkar skola de metoder tillämpas, som angivas å pl. 1 (Arbetsförlopp vid bearbetning av bredflänsiga I-balkar). Inåtgående hörn vid slitsar och urtagningar få ej vara skarpa, utan skola vara avrundade med en radie minst lika med godstjockleken. Håltagning för nit och bult. Nithål och bulthål skola helt och hållet borras, då godstjockleken överstiger 16 mm. Då godstjockleken är mindre än eller lika med 16 mm, må hålen stansas med minst 3 mm mindre diameter än den slutliga, varefter de centriskt uppborras till färdigt mått. Då så medgives, må nithål (ej bulthål) stansas till färdigt mått vid konstruktioner, som ej äro utsatta för större skakningar. De uppborrade hålen skola hava glatta och rena sidor utan kvarstående märken efter stansningen. Efter samling och montering få stansade eller borrade hål icke uppvisa förskjutningar mellan godsen. Hål för häftnitar må vid godstjocklekar icke överstigande 16 mm stansas till full diameter, utan att efteråt uppborras, då medgivande därtill lämnats å ritning. Vid sammanborrning och brotschning genom flera gods i en konstruktionsdel skall iakttagas, att delarna äro kraftigt sammanhållna vid minst vart fjärde eller femte hål, beroende på tjockleken av de enskilda godsen. Grader kring nithål skola noggrant borttagas. Erforderlig försänkning av nithål skall utföras genom fräsning eller med försänkningsborr. Förskjutna nithål skola uppborras eller uppbrotschas till storlek motsvarande närmast större nitdiameter. Drivdorn får icke användas för ökning av håldiameter. Efterbearbetning. På sådana ställen, där trycköverföring skall försiggå genom direkt anliggning mellan tvenne tvärytor eller mellan tväryta och yta av valsat eller gjutet material, skola båda anliggningsytorna bearbetas genom fräsning, hyvling eller mejsling med filning, så att god anliggning åstadkommes. Alla klippta, stansade eller avbrända kanter skola medelst hyvling, fräs-

16 ning, smärgling eller mejsling efterbearbetas till sådant djup, att släta ytor erhållas och så att ingen skadlig inverkan å materialet återstår efter den första bearbetningen. Då klippning utföres endast i ett skär och en slät yta därvid erhålles, erfordras icke nyssnämnda efterbearbetning. Då vid en konstruktionsdel gjutgods ligger an mot gjutgods, skola anliggningsytorna arbetas genom hyvling, svarvning eller fräsning. I övrigt skall å ritning eller i beskrivning lämnad föreskrift om bearbetning iakttagas vid utförandet. Svetsning. Elektrisk eller autogensvetsning för sammanfogning eller skarvning av konstruktionsdelar är tillåten i de fall, då därom avtalats, ävensom efter beställarens medgivande för lagning av fel å stålgjutgods. Svetsning skall utföras med största noggrannhet av sakkunnig person samt i enlighet med givna föreskrifter för varje fall och, om beställaren så fordrar, endast i kontrollantens närvaro. Nit- och bultförbindningar. Nit skall så utväljas, att den i varmt tillstånd nätt och jämnt kan införas i hålet. Nit skall noggrant befrias från slagg och glödspån, innan den införes i nithålet. Vid införandet i nithål skall nit vara så upphettad, att nitskaftet uppvisar ljus och sätthuvudet minst mörk rödvärme. Stor vikt skall fästas vid att nit icke förbrännes vid uppvärmningen. För nit med mindre diameter än 10 mm må kallnitning användas. Nithuvuden skola hava i tabellen å pl. 2 angivna mått, vara välformade samt fria från sprickor och skola ligga väl an kring ytterkanterna med centriskt läge i avseende på tillhörande nitskaft. Sätthuvuds undersida får icke uppvisa ojämnheter eller ryggar, och nitskaftet skall vara fritt från avsatser och ryggar. Vid nitning skall tillses, att icke några nämnvärt djupa märken efter stansen uppkomma å de hopnitade delarna. Kring nithuvud uppstående grader skola borttagas. Färdigslagen nit skall fullständigt utfylla nithålet. För färdigslagen nit med 11 mm eller större nithålsdiameter är efterhamring och bearbetning förbjuden, med undantag för diktning, som avser tätning mot vätsketryck. Nitundersökning skall ske genom lätta slag med lämplig hammare (hammarhuvudets vikt cirka 0"3 5 kg). Lös eller i annat avseende felaktig nit skall utslås eller urborras och ersättas med ny nit, varvid iakttages att eventuellt skadat hål uppborras till närmast större nithålsdiameter. Borttagande av nitskaft med användmde av skärande låga är icke tillåtet. Nitning skall som regel utföras med hydraulisk, pneumatisk eller elektrisk

17 nitmaskin. Nitning för hand får förekomma endast undantagsvis efter i varje särskilt fall meddelat tillstånd. Vid nitning av 25 mm nit skall pressnitmaskin kunna åstadkomma ett totaltryck av minst 38 ton. Vid nitdiameter mindre än 25 och intill 16 mm må nämnda tryck minskas med 2 ton för varje mm, varmed nitdiametern är mindre än 25 mm. Vid nitning med pressnitmaskin skall till förhindrande av nitskaftets förlängning och de hopnitade delarnas särskiljande iakttagas, att trycket får kvarstå efter sluthuvudets formande, så länge huvudet är märkbart rödvarmt. P n e u m a t i s k a h a m m a r e böra uppfylla följande minimifordringar: För slagning av nit böra kolvvikt, totalvikt och cylindervolym ej understiga i följ a n d e tabell angivna värden. Största nitdiameter

Minsta kolvvikt

Minsta totalvikt

mm

kg

kg

16 22 25

0-42 0-59 0-62

10-5 ll-o

7-2

Minsta cylindervolym cm 3

80 120 150

Vid slagning av 25 eller 22 mm nit, framför allt sådan av hög hållfasthet, bör helst användas en något större pneumatisk hammare, t. ex. med en kolvvikt av 067 kg, en totalvikt av 13 k g och en cylindervolym av 195 cm 3 .

Lufttrycket i ledningen invid pneumatisk nithammare skall vara minst 6" o kg/cm 2 . Vid nitning med pneumatisk hammare skall, såvida utrymmet tillåter, pneumatiskt mothåll användas. Vid nitning skola styrdornar i tillräckligt antal finnas insatta på lämpliga ställen till förhindrande av konstruktionsdelarnas förskjutning vid sammannitningen. Därjämte skola delarna kraftigt sammanhållas i samma utsträckning, som föreskrivits för sammanborrning, så att de sluta tätt tillsammans före och under hopnitningen. Konstruktionsdelarna skola under nitning vara upplagda på stadiga underlag och så understödda, att inga avvikelser från den fastställda formen uppkomma. Vid nitning av större antal nitar i följd skall arbetet påbörjas vid mitten och fortgå mot ändarna. Vid nitning av flera nitrader i bredd skall iakttagas, att nitningen av en rad icke får bedrivas med större försprång i förhållande till någon av de andra raderna än högst 2 m. Nitningsarbetet skall i största möjliga utsträckning utföras i verkstad. Nitning skall noga övervakas från entreprenörens sida såväl vid verkstad som å uppsättningsplats. Nitningsarbetet skall så bedrivas, att delarna under nitningens fortgång icke bliva krokiga eller skeva. Bultar i stället för nitar få, utöver vad ritningarna utvisa, efter kontrol2 1474 31

18 lantens medgivande användas endast på sådana ställen, som äro svåråtkomliga för utförande av en fullgod nitning. Bultar, som ersätta kraftnitar, skola vara svarvade samt passa så väl i hålen, att de måste drivas in med lätta hammarslag. Gängning skall sluta inom den underläggsbricka, som anbringas tiU förmedling av mutterns anliggning. ^ Såväl mutter som bulthuvud skall hava full anliggning. Vid sned anliggningsyta skall användas sned underläggsbricka. Mutter får icke glappa och skall efter kraftig åtdragning säkras, sä att den icke lossnar. Hoppassning. För att uppnå största möjliga noggrannhet i avseende på hoppassning av en järnkonstruktion skola de till en och samma konstruktionsenhet hörande delarna, såsom en tvärregel, en långregel, en diagonal, var för sig utläggas på stadiga underlag och färdigställas i största möjliga utsträckning. Sedan konstruktionsdelarna äro färdignitade, skola de på stadiga underlag sammanpassas till en konstruktionsenhet samt förenas med bultar och dornar, varefter sammanborrning verkställes. Om utrymmet ej medgiver sammansättning av en hel konstruktionsenhet, såsom en bro, en dammlucka, en takstol, skall dock förfaras på nyss angivet sätt med så stora delar som möjligt. I förbindningar, vilka icke kunna hoppassas i verkstaden, skola hålen uppborras till full storlek först i samband med uppsättningen. Vid sammanpassningen får ingen del tvingas in i sitt läge, så att därigenom deformationer eller skadliga påkänningar uppstå. Enstaka delar skola sålunda kunna borttagas, utan att fjädringar eller formförändringar därvid uppkomma i den övriga järnkonstruktionen. Mjuka diagonaler skola före sammanborrningen infästas med begynnelsespänning, tillräcklig för att hålla dem i möjligaste mån raka. Lastning, lossning och transport. Vid förflyttning av konstruktionsdelar skall tillses, att dessa icke utsättas för sådan åverkan, som kan åstadkomma formförändringar, vilka menligt inverka på nitförbindningarna.

B. Järnkonstruktioners uppsättning samt ställningsbyggnader. Uppsättningsarbetet skall så bedrivas, att uppkomsten av extra påkänningar i materialet i möjligaste mån förhindras. Sålunda skall exempelvis för ett brospann infästningen av sekundära långreglar mellan tvärreglar samt fastnitning av styva diagonaler till vindförband mellan huvudreglar ävensom nitning av korsningspunkter mellan dubbla diagonaler icke slutföras, medan bron är understödd av uppsättningsställning, utan först då den vilar på sina slutliga stöd. Ställningar skola byggas tillräckligt solida för att förhindra skadliga formförändringar hos konstruktionen under uppsättningstiden. Mindre ändringar

19 i höjdläge hos konstruktionens delar, vilka äro oundvikliga till följd av pallningarnas och ställningarnas hoppressning, skola successivt justeras, t. ex. med hjälp av domkrafter eller kilar. Träställningar skola för alla viktigare konstruktionsdelar utföras av friskt, rakvuxet furu- eller granvirke, fritt från skadliga kvistar. Muttrar i bultförband skola åtdragas i mån av virkets hoptorkning, så att goda anliggningar städse förefinnas mellan de förbundna delarna. Vid ställnings- och uppsättningsarbeten skola till förhindrande av olycksfall i arbetet erforderliga säkerhetsåtgärder vidtagas. Bäcken skola sålunda uppsättas, där så är behövligt. Vidare skall tillses, att landgångar, stegar, nitställningar, lyftanordningar m. m. befinna sig i fullgott skick och erbjuda betryggande säkerhet.

C. Järnkonstruktioners skyddande mot rost. Omedelbart före rostskyddsmedlets anbringande skall materialet omsorgsfullt rengöras och befrias från rost, valsslagg, glödspån och orenlighet. Nämnda rengöring verkställes för hand eller maskinellt. Bengöring för hand verkställes med tillhjälp av stålborste jämte hacka eller skrapjärn. Maskinell rengöring utföres med pneumatiska eller elektriska hammare, roterande rosthackningsmaskiner eller, då härom avtalats, medelst sandblästring. Bengjord järnyta skall snarast möjligt och helst samma dag, som rengöring skett, grundmålas genom bestrykning med grundmålningsfärg av nedan angivet slag. Ytor, som efter hopsättning bliva antingen oåtkomliga eller svåråtkomliga, skola dessförinnan bestrykas till full täckning med grundmålningsfärg, vilket innebär, att båda de två ytor, som vid hopsättningen komma mot varandra, skola målas. Äro i avtalet inga föreskrifter om målning intagna, ingår sådan icke i leveransen i vidare utsträckning än vad beträffar här ovan föreskriven målning av ytor, som efter hopsättning bliva oåtkomliga eller svåråtkomliga. Om leverans enligt avtal jämväl omfattar fullständig grundmålning, skall grundmålning utföras vid verkstaden, sedan all bearbetning och nitning därstädes är slutförd. Den skall vara utförd i så god tid, att färgen hunnit torka, innan lastning sker. Grundmålning får endast ske å torra ytor samt vid luft- och materialtemperatur över + 2° C. Alla grundmålade ytor, å vilka målningen under transporten eller arbetet blivit skadad, ävensom nya nithuvuden å i övrigt målade konstruktioner skola under uppsättningsarbetets fortgång noggrant grundmålas. Delar, som äro avsedda att ingjutas i betong, skola lämnas omålade. Omedelbart före delarnas ingjutning skola de väl rengöras och befrias från lös rost, fett, smuts och lösa flagor av valshud. Arbetade anliggningsytor å tappar, lager, rullar el. dyl., där rörelse kan ifrågakomma, skola icke målas utan bestrykas med rostskyddande fett.

20 För grundmålning skall användas god linolja och blymönja. Oljan skall i allmänhet utgöra 15—20 % och vid särskilt finfördelad mönja upp till 23 % av den färdiga grundmålningsfärgens vikt. Linoljan skall vara kallpressad, syrfri, väl lagrad samt väl tappad och fullt klar. Om ej annat överenskommes skall till grundmålningsfärg användas kokt linolja av ovan angiven beskaffenhet. Om rå linolja användes, utblandas denna lämpligen med standolja intill 10 % av linoljans vikt, dels för att förkorta torkningstiden, dels för att förhindra, att mönjestoftet alltför hastigt sjunker mot bottnen.

Blymönjan skall vara ren, väl pulvriserad utan påvisbara grövre korn, vara utan främmande inblandningar samt hava en superoxidhalt av minst 31 viktprocent. När rå linolja användes, må till färgen sättas trän (av säl eller val) intill 3 eller högst 4 % av linoljans vikt. Måste vid vissa tillfällen, såsom vid kall väderlek, färgen förtunnas, får detta ske genom tillsättning av förtunningsmedel, intill högst 2-5 viktprocent. Såsom förtunningsmedel får användas lackbensin eller därmed jämförliga naftadestillat.

Mönjefärg skall vara oljeriven på valsmaskin med cylindriska valsar. Mönjefärg, som lagras längre tid än tre månader, skall före användandet på nytt oljerivas. Mönjefärgen skall strykas tunt och arbetas kraftigt mot ytan. Under målningens fortgång skall färgen väl omröras. Grundmålad konstruktion bör snarast möjligt efter uppsättning slutmålas. Slutmålning utföres genom strykning till full täckning med färg av sammansättning och färgton, som bestämmas i varje särskilt fall. Målning för hand må efter särskilt medgivande ersättas av s. k. sprutmålning.

D. Järnkonstruktioners kontroll, besiktning och provbelastning. Under tillverkning i verkstaden skall kontrollanten i största möjliga utsträckning kontrollera material och arbete, varvid entreprenören är skyldig att kostnadsfritt tillhandahålla redskap och den hjälp av arbetare, som är erforderlig för att fullgöra provning och besiktning. Under uppsättningen skall kontrollanten äga kontrollera såväl uppsättningsarbetet som ställningsbyggnader med biträde från entreprenörens sida, som nyss sagts. Fullständig nitundersökning skall verkställas å uppsättningsplatsen, innan arbetet avslutats. För järnkonstruktion, som levereras färdig utan uppsättning, skall, såvida ej annat avtalats, besiktning med tillhörande nitundersökning ske före avsändning från verkstaden. Innan denna slutbesiktning sker, skall fullständig nitundersökning vara verkställd av entreprenören. Då järnkonstruktion är färdig och uppsatt, skall den besiktigas och, om beställaren så påfordrar, även provbelastas. Provbelastning sker på leverantörens risk, och denne skall ersätta alla genom provbelastningen möjligen uppkomna skador på konstruktionen, för såvitt ej kan påvisas, att de berott på

21 felaktiga, av beställaren tillhandahållna delar, ritningar eller uppgifter, vilkas beskaffenhet eller riktighet leverantören ej avtalsenligt varit skyldig att pröva. Provbelastning av enkla och mindre betydande konstruktioner, såsom vanliga bjälklag och takkonstruktioner samt broar av nitade plåtbalkar med eller utan tvärreglar och med teoretisk spännvidd mindre än 15 m ävensom helvalsade balkar, erfordras ej, såvida icke särskild anledning finnes att hos konstruktionen misstänka svaghet, som kan utrönas genom provbelastning. Lång- och tvärreglar av nitad sektion och med teoretisk spännvidd mindre än 15 m provbelastas, endast såvida ovan nämnd anledning föreligger härtill. För varje lastställning bestämmes provlasten i regel så, att den jämte ständig belastning åstadkommer spänningar i konstruktionen, vilka i så stor utsträckning som möjligt och särskilt i de delar lastställningen närmast avser äro 20 % större än de maximispänningar, som kunna uppstå i respektive delar för vanliga belastningsfall, dynamiskt tillskott inberäknat. Dock få de genom provlasten uppkommande påkänningarna icke i någon del av konstruktionen eller grunden överstiga nyssnämnda förhöjda värden eller bliva större än de spänningar, som för det färdiga byggnadsverket kunna uppstå genom ständig belastning jämte 1*6 gånger den tillfälliga belastningen vid vanliga belastningsfall. Mindre provlast än vad ovan sagts må användas, där särskilda omständigheter sådant påkalla och beställaren så bestämmer, t. ex. av kostnadsskäl eller då svårighet föreligger att erhålla tillräckligt provbelastningsmaterial. Provlast för järnvägsbroar bör bestå av provbelastningsvagnar och lämpliga lokomotiv. Vid provbelastning av gatu- och vägbroar ävensom husbyggnads- och andra konstruktioner användes härför lämpligt material, varvid skall tillses, att provlastens avsedda verkan ej av någon anledning minskas, t. ex. genom valvbildning inom provbelastningsmaterialet. Provlast bör så anordnas, att den får likartad statisk verkan som den tillfälliga belastning, för vilken konstruktionen är beräknad vid vanliga belastningsfall. Provlast får som regel ej hastigt anbringas i full utsträckning utan skall successivt ökas. Undantag göres dock vid sådan provbelastning med hastigt gående tåg, som nedan angives. Likaledes skola stötar undvikas vid all provbelastning, såvida icke konstruktionen i fråga är särskilt avsedd att upptaga stötar, då provbelastning skall utföras enligt närmare anvisningar av beställaren. Vid provbelastning uppkommande totala formförändringar uppdelas i elastiska och permanenta samt uppmätas såväl vid viktigare punkter på konstruktionen som vid dess stöd. Den totala formförändringen uppmätes, så snart provlasten anbragts, ävensom omedelbart före provlastens förflyttning till annan lastställning eller dess avlägsnande från konstruktionen. Elastisk formförändring hos en järnkonstruktion får icke med mer än 20 % överstiga den beräknade. Permanent formförändring får ej vid någon punkt utgöra mer än 20 % av den vid samma punkt genom provbelastningen framkallade största totala

22 formförändringen. För den händelse nämnda mått å permanent formförändring obetydligt överskrides, må konstruktionen dock efter beställarens beprövande kunna godkännas. Anses förnyad provbelastning vara nödvändig för godkännande, skall dylik utföras, och får härvid ingen nämnvärd ytterligare permanent formförändring uppkomma. Formförändringarna skola i sistnämnda fall hänföras till konstruktionens form vid den första provbelastningens avslutande. Vid bedömande av formförändringarnas storlek under provbelastning skall hänsyn tagas till förekommande formförändringar hos stöden samt eventuell inverkan av temperaturändringar. Om beställaren så bestämmer, skall för järnvägsbro även provkörning företagas med provtåg, motsvarande den rullande materiel, som är avsedd att framföras å den bandel, där bron är belägen, och som i trafik lämnar de farligaste påkänningarna. Tåget framföres över bron först en gång långsamt och därpå med den största hastighet, som är tillåten å bandelen vid brostället.

23 AVDELNING III. Statiska b e r ä k n i n g a r . För arbetet giltiga ritningar skola föreligga, innan utförandet påbörjas, och skola under tillverknings- och byggnadstiden alltid finnas tillgängliga å arbetsplatsen. Huvudritningar skola innehålla uppgift å de tillfälliga belastningar, som ligga till grund för utförda statiska beräkningar. Bitningar skola för att äga giltighet vara godkända av beställaren eller av vederbörande myndighet. Vid leveranser till offentlig myndighet skall, där ej annat särskilt bestämmes, leverantören vara skyldig att till beställaren före utgången av stadgad garantitid överlämna ett exemplar å kalkerväv av samtliga ritningar samt ett exemplar av de slutgiltiga statiska beräkningarna.

A. Belastningsantaganden. HUSBYGGNADER. Ständig belastning. Såsom ständig belastning räknas egna vikten av bärande konstruktioner samt byggnadsdelar, som ständigt påvila dessa. Den ständiga belastningens storlek skall i allmänhet uträknas för varje fall, dock må förenklande antaganden göras, såvida det kan påvisas, att bärförmågan hos konstruktionerna icke härigenom blir mindre än för det fall, att de verkliga belastningarna läggas till grund för beräkningen. Ständig belastning skall beräknas på grundval av enhetsvikterna i tabell 1, då ej andra värden påvisas vara riktigare. Tillfällig belastning. Såsom tillfälliga räknas alla belastningar med undantag av ständig belastning, sålunda nyttig belastning, såsom levande last, trafiklast, belastning av möbler, varor och maskiner, snö och vind samt inverkan av temperaturändringar. Den tillfälliga belastningen skall tänkas placerad på för varje konstruktionsdel ogynnsammaste sätt. Nyttig belastning. För bostads- och kontorsbyggnader må vid dimensionering av sådana byggnadsdelar, som uppbära belastning från ett flertal våningar, såsom pelare och grunder, den nyttiga belastningen minskas på följande sätt:

24 ^ bjälklaget i vindsvåningen samt de båda närmast under detta belägna bjälklagen antagas fullt belastade; för nästföljande bjälklag räknas med ett avdrag i nyttig belastning av 15 %, för därpå följande bjälklag avdrages 30 %, o. s. v. med 15 % större avdrag för varje bjälklag intill 75 %, vilket sistnämnda avdrag ävenledes gäller samtliga återstående bjälklag. För bjälklag skola följande nyttiga belastningar förutsättas, då ej andra värden påvisas vara riktigare. I bostadsrum och kontorslokaler » butiker, samlings- och festlokaler, teatrar el. dyl » trappor till bostadshus » fabriks- och lagerlokaler minst A gårdsbjälklag utan fordonstrafik * » med »

200—250 kg/m 2 400 » 400 » 500 » 300 » 500 »

För gårdsbjälklag anses nyssnämnda belastningar jämväl inbegripa snö, där sådan förekommer. För gårdsbjälklag med fordonstrafik skall därjämte hänsyn tagas till belastning av motorfordon. (Se i tillämpliga delar gatu- eller vägbroar.) Inverkan av skakningar från maskiner beräknas såsom ett tillskott av 25—50 % av den statiska belastningen. ^ Vid traverser, kranar el. dyl. tages, förutom till de vertikala belastningarna, även hänsyn till bromskraft, motsvarande l/7 av belastningen å bromsade hjul. För arkiv och bibliotek antages vikten av arkivalier och böcker vara 50 kg/m av enkel hyllrad. Vid löst utfyllda material skall hänsyn tagas till sidotryck i enlighet med teorierna för jordtryck, varvid nedan angivna värden för naturliga lutningsvinkeln skola läggas till grund för beräkningen. Järnmalm, krossad Stenkol, bituminösa » , antracit Koks Sand och grus Spannmål

35° 35° 30° 40° 30° 25°

Belastning å skyddsräcken. Skyddsräcken å balkonger, trappor, tak el. dyl. beräknas för en belastning ^ vid räckets överkant av minst 50 kg/m i för räcket ogynnsammaste riktning, dock vinkelrätt mot dess längdriktning. Där folkträngsel kan förekomma, beräknas belastningen till minst 80 kg/m. Snö. Om ej annat överenskommes, beräknas inom nedan angivna delar av landet följande snöbelastning p per m 2 horisontal yta:

25 för området söder om en linje genom Strömstad och Uppsala P = dock med undantag för kusttrakterna i Bohuslän, Halland, Skåne och Blekinge, där snöbelastningen antages till p = för områdena invid norrländska kusten p = för återstående delar av landet p = dock med undantag för fjälltrakterna, där alltefter terrängens höjdläge räknas med p =

kg/m 2

75 150 150—200

» » »

200—300

»

På ytor, vilka med horisontalplanet bilda en vinkel a, beräknas snöbelastningen enligt följande: Snöbelastning, i kg/m 2 horisontal projektion

för

0° < a < 30°

» 30° < a < 60°

P 60 — a —j^-- P

» 60° < a < 90°

0 Vid konstruktioner, där snöfickor kunna uppstå, skall hänsyn tagas till ökad belastning till följd av snöanhopning. Snö å yttertak antages belasta antingen hela takytan eller, såsom exceptionellt fall, halva takytan för takstolar samt enstaka fack vid kontinuerliga eller såsom konsolbalkar utbildade åsar. Tind. Inverkan av vind beräknas enligt följande regler, där p betecknar vindtrycket, för olika fall angivet här nedan, samt a vinkeln mellan den av vinden träffade ytan och ett vågrätt plan. Mot plan, lodrät yta räknas med en i vågrät riktning verkande vindkraft med intensiteten p. Konstruktioner till yttertak skola beräknas för en på lovartsidan vinkelrätt mot takytan verkande vindkraftskomposant med intensiteten p • sin a. Tak med svaga lutningar [a < 20°) ävensom öppna hallar, perrongtak och liknande byggnader beräknas därjämte för i lodrät riktning uppåt verkande vindkraft med intensiteten l/a V å t a k e t x d e s s n e l n e t - Vid f r i t t belägna byggnader undersökas gavlarna samt de närmast dessa belägna långväggspartierna för utåtriktade horisontala krafter av intensiteten 1/3 p. Mot cylindrisk yta räknas den resulterande vindkraften motsvara intensiteten 2/3 p på cylinderns vertikalprojektion. Vid genombrutna konstruktioner, exempelvis öppna fackverksbyggnader, där vinden kan samtidigt åverka i främre och bakomvarande plan belägna byggnadsdelar, må räknas med viss nedsättning av vindintensiteten å delar, som ligga i lä i förhållande till övriga. Vindtrycket p antages variera med respektive byggnadsdels höjd över den omgivande marken eller över havsytan. Som regel skall följande vindtryck förutsättas:

26 för byggnad, som ej är belägen å större höjd eller i havsbandet, p = 100 + 1*8 h kg/m 2 , där h är respektive byggnadsdels höjd i m över närmast omgivande markyta (fig. 3 a); för byggnad, som ligger fritt å större höjd, p = 100 -f 1*1 hx kg/m 2 , där Ä, är respektive byggnadsdels höjd i m över den omgivande flacka terrängen (fig. 3 a); för byggnad, som ligger fritt i havsbandet, p = 160 + 1*2 h2 kg/m 2 , där h2 är respektive byggnadsdels höjd i m över havet (fig. 3 b). Vindtrycket antages dock icke i något fall överstiga 250 kg/m 2 . För varje del av byggnaden beräknas totala vindkraften såsom produkten av byggnadsdelens för vindtrycket utsatta yta och vindintensiteten på den höjd, å vilken tyngdpunkten till nyssnämnda yta är belägen. Vid byggnad med för vind skyddat läge må förutsättas ett av förhållandena betingat lägre vindtryck, dock minst 50 kg/m 2 , och må detta i sådant fall antagas konstant å hela byggnaden.

oj

bj Fig. 3.

Temperaturändringar. Konstruktioner, som äro så utbildade, att temperaturändringar framkalla spänningar i materialet, samt förlagda i lokaler utan särskild uppvärmningsanordning inom i övrigt uppvärmd byggnad, skola beräknas för en temperaturvariation av ± 20° C. Där dylika konstruktioner äro belägna inom byggnader, som antingen sakna uppvärmningsanordning eller endast tidvis uppvärmas, bestämmas temperaturgränserna med hänsyn till förhållandena för varje särskilt fall. För konstruktioner belägna i det fria antagas temperaturgränserna till ± 40° C, från ortens medeltemperatur räknat.

GATIT- ELLER V Ä G B R O A R SAMT GÅNGBROAR. Ständig belastning. Såsom ständig belastning räknas egna vikten av överbyggnaden och brobanan samt sådana belastningar, som ständigt påvila dessa. Vid beräkning av den ständiga belastningen skola i tabell 1 angivna enhetsvikter läggas till grund, då ej andra värden påvisas vara riktigare. Vid

27 hållfasthetsberäkningarna må egna vikten av järnöverbyggnaden uppskattas med tillhjälp av formler eller viktkurvor eller genom jämförelse med utförda broar. Genom därpå följande beräkning på grundval av ritningarna skall den verkliga järnvikten utrönas. Om denna vikt avviker med mer än 5 % från den förut antagna, skola hållfasthetsberäkningarna justeras, såvida viktavvikelsen orsakar ökning av påkänningarna. Tillfällig belastning. Såsom tillfällig belastning räknas alla belastningar med undantag av ständig belastning, sålunda trafiklast, nämligen fordon 'för körbana och folk för gångbana, vind, belastning å skyddsräcken, inverkan av temperatur ändring ar och friktionskrafter. Till snölast behöver ej särskild hänsyn tagas. Trall klast för gatu- eller vägbro. 1.

Bro i eller vid stad eller större samhälle. Körbana. Körbana skall beräknas för en eller flera filer av 12 tons motorfordon enligt fig. 4 samt för en 20 tons gatuvält. En fordonsfil består av motorfordon med ett inbördes avstånd mellan fordonen, a, som antages växa med belastningslängden. Tota hi kt Por ett motorfordon = 12 ton. ~ 6.5 -, a r

Fri//

6,s

sidoavsiåndj .

40-

ö.o

M

1,8 —'

9"0

-*Q7V 3.0

4,0

&

•

&

—

*

*

W

U 17 -1 17 -J 4 - le — 9.0 axeltryck: Axdfryck i ton. Må/f i me/er

Fig. 4.

För att underlätta de statiska beräkningarna ersattes fordonsfilen med en fil av jämnt fördelad last p. Denna last, som uttryckes i ton per meter av filens längd, har för belastningslängder lika med eller större än 80 m värdet p = Ta samt varierar för belastningslängder under 80 m enligt formeln p — 2 — 0-oi l, där l är den teoretiska belastade längden i meter. Den jämnt fördelade lasten antages i sidled utbredd över filens hela bredd, vilken uppgår till 2 5 m. Dynamiskt tillskott skall icke tilläggas inverkan av lasten p. Om vid belastning med högst två motorfordon per fil, varvid avståndet a skall vara l*o m, inverkan härav, ökad med ett dynamiskt tillskott av 20 %, blir större än vid belastning med lasten p, skall denna större inverkan läggas

28 till grund för beräkningen. I tabell 2 finnas angivna ekvivalenta belastningar för nyssnämnda fil av högst två motorfordon. Gatuvältens dimensioner framgå av fig. 5. Dynamiskt tillskott tillägges icke. Gafuvä/I. Totalvikt — 20 ton.

- So -3,75

e*ö

mK 7,0

S3 f 2*6,5 = 13,0 axel/ryck Axe/frycfy i ton. Må 1/ i me/er. Fig. 5.

Gångbana. Gångbana skall beräknas för en jämnt fördelad trafiklast av 400 kg/m 2 . 2. Bro för landsväg. Körbana. Körbana skall beräknas för en eller flera filer av 10 tons motorfordon enligt fig. 6 samt för en 15 tons vägvält. En fordonsfil består av motorfordon med ett inbördes avstånd mellan fordonen, ar som antages växa med belastningslängden. lofahiki r.

för ef/ motorfordon - 10ton. 6,5 -, a r*

H ! fp

'J0JV

_ Frit/ sidoavstånd,

r

[

i |

-2.2

0,3

i 4.o

f ~•>1,0 -J K-^OjV* 1.5

<r > 4,o

- te ~ 7,5

u

(7 ~*

u

/.7 -J

ox el truck. Axel/ryck. i Zon, Må/t I meter.

Fig. 6.

För att underlätta de statiska beräkningarna ersattes fordonsfilen med en fil av jämnt fördelad last p. Denna last, som uttryckes i ton per meter av filens längd, har för belastningslängder lika med eller större än 80 m värdet p — To samt varierar för belastningslängder under 80 m enligt formeln p = T72 — 0'009 l, där l är den teoretiska belastade längden i meter. Den jämnt fördelade lasten antages i sidled utbredd över filens hela bredd, vilken uppgår till 2* 5 m. Dynamiskt tillskott skall icke tilläggas inverkan av lasten p. Om vid belastning med högst två motorfordon per fil, varvid avståndet a skall vara l*o m, inverkan härav, ökad med ett dynamiskt tillskott av 20 %, blir större än vid belastning med lasten p, skall denna större inverkan läggas

29 till grund för beräkningen. I tabell 3 finnas angivna ekvivalenta belastningar för nyssnämnda fil av högst två motorfordon. Vägvältens dimensioner framgå av fig. 7. Dynamiskt tillskott tillägges icke. Belastning av ifrågavarande vägvält hänföres till exceptionellt belastningsfall. Vägval t.

Totahikt

= 15 ton •4,8

-3,3

— f-

®L

LE

5,0

2 "3,0 = 10,0

• * = •

a-H

axet/ryck

Axel/ryck

i Zon. Må II i me/er.

Fier. 7.

Gångbana. Gångbana skall beräknas för en jämnt fördelad trafiklast av 400 kg/m 2 . 3.

Bro för bygdeväg med högst TÖ meters fri

brobredd.

Körbana. Körbana skall beräknas för en fil av 6 tons motorfordon enligt fig. 8. E n fordonsfil består av motorfordon med ett inbördes avstånd mellan fordonen, a, som antages växa med belastningslängden. To fal vikt for e// motorfordon r>

y fi

J

Q&

•4.0

-,

- 6 ton. a

r

d w^\ m (4 -"

-Qé 1.5

6o

-i

— 4,0

w

'•'1,4'*

45 axel Axel tryck

^-l,5-> tryck.

i ton. tiå/t

i meter.

Fig. 8.

För att underlätta de statiska beräkningarna ersattes fordonsfilen med en fil av jämnt fördelad last p. Denna last, som uttryckes i ton per meter av filens längd, har för belastningslängder lika med eller större än 80 m värdet p = 0'8 samt varierar för belastningslängder under 80 m enligt formeln p — Toé — 0'003 l, där l är den teoretiska belastade längden i meter. Den jämnt fördelade lasten antages i sidled utbredd över filens hela bredd, vilken uppgår till 2" 3 m. Dynamiskt tillskott skall icke tilläggas inverkan av lasten p. Om vid belastning med högst två motorfordon i fil, varvid avståndet a skall vara Tö m, inverkan härav, ökad med ett dynamiskt tillskott av 20 %, blir större än vid belastning med lasten p, skall denna större inverkan läggas

30 till grund för beräkningen. I tabell 4 finnas angivna ekvivalenta belastningar för nyssnämnda fil av högst två motorfordon. Gångbana. Gångbana skall beräknas för en jämnt fördelad trafiklast av 250 kg/m 2 . å.

Bro för enkel bygdeväg eller ödebygdsväg med högst 3 meters fri brobredd. Bro skall beräknas för en jämnt fördelad trafiklast av 250 kg/m 2 brobana. Om vid belastning med högst två efter varandra följande 3-6 tons motorfordon enligt fig. 9 inverkan härav, ökad med ett dynamiskt tillskott av 20 %, blir större än vid belastning med nyssnämnda jämnt fördelade trafiklast, skall denna större inverkan läggas till grund för beräkningen. Totalvikt för ett motorfordont-

5,3

ö,6ton.

r«

5 3

£

W 3,3 —-\& 1,4 w- Jo,6

•'OfiV 0.3

Ifi

r~2o

±±_L

J.3 —-\ 1.4 i—

^ l,5~>

Qö 2Q axeltryck. Axel tryck i ton. Mått i meter.

Fig. 9.

5.

Allmänna

bestämmelser.

Fordonsfilernas antal och inbördes läge bliva för varje särskild bro beroende av körbanans bredd samt trafikens beskaffenhet och ordnande. Vid beräkning av trafiklastens inverkan skall lasten förutsättas placerad i för varje konstruktionsdel ogynnsammaste läge. Vid beräkning, exempelvis, av huvudreglarna skola sålunda fordonsfilerna tänkas förskjutna i sidled i den mån körbaneanordningarna det medgiva, så att respektive huvudregel blir maximalt belastad. Fordonsfil skall uppdelas i sin längdriktning, när därigenom dess inverkan å respektive konstruktionsdel ökas. Vält skall ej kombineras med annan tillfällig belastning. Gatu- eller vägbro, å vilken spårväg kan anses komma att förläggas, skall, förutom för ovan angivna fordonsbelastningar, beräknas för spårvägståg enligt typ, som i varje särskilt fall bestämmes. I dynamiska tillskottet anses inberäknad den ojämnhet i den vertikala belastningens fördelning, som förorsakas av vindtryck och eventuell centrifugalkraft. Där fordon genom missöde kan tänkas komma att belasta gångbana, skall dennas huvudkonstruktion beräknas för ett enstaka hjultryck lika med det

31 föreskrivna största hjultrycket av motorfordon. Summan av den härvid uppkommande påkänningen och påkänningen av ständig belastning får icke överskrida materialets sträckgräns. Landfästen och pelare samt större lagerkonstruktioner skola beräknas åverkade av från trafiklasten å körbanan härrörande bromskrafter, utgörande sammanlagt för hela brospannet 1 ton vid en fil och 2 ton vid två eller flera filer motorfordon för broar med teoretisk spännvidd mindre än 15 m samt 2 respektive 4 ton för broar med teoretisk spännvidd lika med eller större än 15 m. Vid gatu- eller vägbro, som beräknas för spårvägståg, skall i bromskraften dessutom medräknas 1/1 av tågvikten å bron. Trafiklast för gångbro. Gångbro skall beräknas för en jämnt fördelad trafiklast av 400 kg/m 2 . För gångbro med högst 2" o m fri bredd må dock trafiklasten minskas till 300 kg/m 2 och, efter vederbörande myndighets beprövande, vid obetydligt trafikerade sådana broar ytterligare nedsättas till 250 kg/m 2 . Vind. Mot plan, lodrät yta räknas ett i vågrät riktning verkande vindtryck p = 125 kg/m 2 . Å brodelar, som ligga mer än 35 m över underliggande vattenyta eller mark, antages dock ett vindtryck p = 175 kg/m 2 . Eörlig bros för vindkrafter u t s a t t a delar beräknas i såväl öppet som slutet broläge för ovannämnda vindtryck. Sådana delar av den maskinella u t r u s t n i n g e n b o s elektriskt manövrerad bro, till vilka vindtryck ej överföres, då bron är stillastående,, u t a n vilka endast avse brons manövrering, beräknas för ett vindtryck p = 50 kg/m 2 . För svängbro skall vid beräkning av normalt vridningsmaskineri för elektrisk drift dessutom tagas hänsyn till de moment, som uppkomma u n d e r antagande,, att den ena armen är åverkad av ett vindtryck p — Ib kg/m a . För motorer dimensionerade för ovan angivna vindtryck, samt då hänsyn även tages till olikformig belastning (sid. 32), tillätes en överbelastning av 100 %. Maskinell utrustning hos rörlig bro avsedd att drivas enbart med handkraft liksom även reservmaskineri för elektriskt manövrerad bro b e r ä k n a s för ett vindtryck p = 2b kg/m 2 under själva rörelsen. För svängbro skall vid beräkning av nämnda u t r u s t n i n g dessutom h ä n s y n t a g a s till de moment, som uppkomma under antagande, att den ena armen är åverkad av ett vindtryck p = 10 kg/m 2 .

Vindtryck beräknas verka såväl på den vertikala tillfälliga belastningen som på bron. Den vertikala tillfälliga belastningens vindyta skall anses vara en rektangel med en höjd av 1"8 m, räknat från brobanan. För gatubro avsedd för spårvägstrafik skall denna höjd vara 3"o m. Vindtryck på bro beräknas åverka hela den för vinden utsatta verkliga broytan.

32 Å brobalk, som i förhållande till vindriktningen ligger bakom en annan brobalk, beräknas vindtrycket till a

2--Pdär A = främre balkens totalyta, räknad efter yttre konturen, a = främre balkens öppningars sammanlagda yta, p = vindtrycket i kg/m 2 å den främre balken. Om en för vindtryck utsatt yta bildar en vinkel a mot vindriktningen, beräknas vindtrycket verka vinkelrätt mot ytan med intensiteten p • sin a. Huvudregelns vindyta må räknas efter stängernas teoretiska längder samt beräknade sektionshöjder utan tillägg för knutplåtarnas vindyta. Vid hållfasthetsberäkning av farbanekonstruktion, av helvalsade balkspann samt av plåtspann med brobana direkt på huvudreglarna och med horisontalt huvudregelförband vid huvudreglarnas överkant ävensom av alla brospann med farbanekonstruktion vid huvudreglarnas underkant försummas vindkraftens inverkan i vertikal led. Olikformig belastning för rörlig bro. Vid beräkning av elektriskt manövrerad bros maskinella utrustning tages hänsyn till den olikformighet i belastning av snö m. m., som kan uppstå, samt till de debalanserande krafter, som uppkomma genom varierande fuktighetshalt hos virket i farbanan. För klaffbro beräknas dessa belastningar till sammanlagt 35 kg/m 2 och för svängbro 25 kg/m 2 utöver de normala belastningarna. För maskinell utrustning hos klaffbro avsedd att drivas enbart med handkraft liksom även för reservmaskineri till elektriskt manövrerad klaffbro beräknas denna belastning till 15 kg/m 2 . Belastning å skyddsräcken. Skyddsräcke skall beräknas för en belastning vid räckets överkant av minst 100 kg/m i för räcket ogynnsammaste riktning, dock vinkelrätt mot dess längdriktning. Temperaturändringar. Vid sådana brotyper, där temperaturändring framkallar spänningar i bromaterialet, skola temperaturspänningarna beräknas för 40° C över och 40° C under medeltemperaturen, såvida den sammannitning, som gör konstruktionen statiskt obestämd, kan beräknas ske vid medeltemperatur. I motsatt fall skall hänsyn till avvikelsen från medeltemperaturen tagas. Inom en och samma konstruktion, som kan utsättas för ojämn uppvärmning, antages en tillfällig temperaturskillnad av 20° C, liggande inom ± 40° C.

33 Friktionskrafter. Friktionskraft antages utgöra vid glidlager 20 % och vid rullager 3 % av upplagstrycket genom ständig belastning samt trafikbelastning utan dynamiskt tillskott. Fritt utrymme. Bros fria bredd göres lika med tillstötande gatas eller vägs, då ej annorlunda föreskrivits av vederbörande myndighet. Fria höjden för körbana bör ej understiga 4'o m för gatu- eller vägbro, där spårväg ej förekommer, men må dock efter vederbörande myndighets beprövande kunna minskas till 3'6 m. Skall bro överföra spårväg, bör fria höjden om möjligt uppgå till 6*0 m och får ej understiga 4"2 m. För gångbana och gångbro skall fria höjden vara minst 2" 5 m. JÄRNVÄGSBROAR. Ständig belastning. Såsom ständig belastning räknas egna vikten av överbyggnaden och brobanan samt sådana belastningar, som ständigt påvila dessa. Vid beräkning av den ständiga belastningen skola i tabell 1 angivna enhetsvikter läggas till grund, då ej andra värden påvisas vara riktigare. Vid hållfasthetsberäkningarna må egna vikten av järnöverbyggnaden uppskattas med tillhjälp av formler eller viktkurvor eller genom jämförelse med utförda broar. Genom därpå följande beräkning på grundval av ritningarna skall den verkliga järnvikten utrönas. Om denna vikt avviker från den förut antagna med mer än 8 % för broar med teoretisk spännvidd lika med eller mindre än 20 m, 4 % för spännvidder lika med eller större än 60 m och för spännvidder mellan 20 och 60 m med ett procenttal, som bestämmes genom rätlinig proportionering mellan nyssnämnda värden, skola hållfasthetsberäkningarna justeras, såvida viktavvikelsen orsakar ökning av påkänningarna. Tillfällig belastning. Såsom tillfällig belastning räknas tågbelastning och vind samt å gångbana på sidan om spåret folk. Inverkan av temperaturändringar och friktionskrafter hänföres även till tillfällig belastning. Tågbelastning. De tågbelastningar, som skola gälla för järnvägsbroar, återfinnas å pl. 3. Bro å normalspårig järnväg för malmtransport eller annan därmed jämställd tung trafik skall, såvida icke annorlunda av vederbörande myndighet bestämmes, beräknas för belastning enligt typ A med 20 tons lokomotivaxeltryck. 3 1 4 7 4 31

34 Bro å övriga normalspåriga järnvägar skall beräknas för belastning enligt typ B med 18 tons lokomotivaxeltryck. 1 ) Bro å smalspårig järnväg med en spårvidd av 1 067 mm skall beräknas för belastning enligt typ B, såvida icke vederbörande myndighet medgiver viss nedsättning av belastningen. Bro å smalspårig järnväg med en spårvidd av 891 mm skall beräknas för belastning av sammansättning enligt typ B, men med axeltrycken uppgående till endast 0 8 av de för denna typ angivna, såvida icke vederbörande myndighet annorlunda bestämmer. Bro å järnväg med annan spårvidd än de nu nämnda skall beräknas för av vederbörande myndighet för varje fall bestämda belastningar. ^ Dubbelspårig bro skall beräknas för samtidig belastning av båda spåren på ogynnsammaste sätt. Dock medgives därvid en nedsättning av tågbelastningens storlek med (ö + ~\ procent vid beräkning av sådana konstruktionsdelar, som röna inflytande av belastning på båda spåren. Härvid betecknar l den teoretiska belastade längden i meter (se nedan angående dynamiskt tillskott). Dock får denna nedsättning ej bliva större, än att den sålunda minskade tågbelastningen jämte dynamiskt tillskott uppgår till minst den, som motsvarar samma belastningssystem utan dynamiskt tillskott.

Vid beräkning av tågbelastningens inverkan på en bros olika konstruktionsdelar skall denna belastning tänkas uppställd på för varje del ogynnsammaste sätt, varvid dock ingen uppdelning av tåget skall förutsättas, men hänsyn däremot tagas till att lastade och olastade vagnar kunna vara kopplade inbördes på godtyckligt sätt samt att tåget kan så avkortas, att det endast består av ett lokomotiv (utan tender). Främsta lokomotivets främsta axeltryck skall ej medtagas vid beräkningen för det fall, att belastningens inverkan genom dess uteslutande ökas. Utöver nyss nämnda belastningar skall jämväl medtagas inverkan av dynamiskt tillskott, centrifugalkraft, bromskraft och enstaka sidokraft (stöt). Med dynamiskt tillskott avses den på grund av tågbelastningens rörelser samt oregelbundenheter hos den rullande materielen och brobanan uppkommande inverkan i vertikal led. Hänsyn till denna inverkan tages på det sätt, att av den stillastående, tågbelastningen uppkommande moment, avskärningskrafter eller stångspänningar ökas med ett tillskott, som i procent beräknas ur formeln 1765 e=

2öTT

varest l, uttryckt i meter, betecknar den teoretiska belastade längden, d. v. s. avståndet mellan de båda nollpunkter, som närmast begränsa lastställningen J ) Hurverkskonstruktioner (såsom landfästen, pelare och pelargrunder) till bro med j ä r n overbyggnad, liksom bro i sm helhet av murverk (sten och betong), å normalspåris? j ä r n v ä g bora beräknas för belastning enligt typ A med 20 tons lokomotivaxeltryck.

35 för den sökta inverkan på konstruktionsdelen ifråga. Nämnda formel anses motsvara dynamiska tillskottet vid tåghastigheten 100 km i timmen, vilken skall förutsättas vid hållfasthetsberäkningarna, såvida ej vederbörande myndighet fastställer lägre maximaltåghastighet i särskilt fall. Storleken av det dynamiska tillskottet vid olika tåghastigheter återfinnes i tabell 5. Vid beräkning av sekundära långreglar användes det dynamiska tillskott, som motsvarar långregelns spännvidd, vid mellantvärreglar det, som motsvarar de båda omgivande fackens sammanlagda längd, vid ändtvärreglar det, som motsvarar ändfackets och långregelkonsolens sammanlagda längd, samt vid sliprar det, som motsvarar dubbla slipersavståndet.

För bro i kurva skall vid beräkningen medtagas såväl centrifugalkraftens inverkan vid största i kurvan tillåtna tåghastighet som även inverkan av tågbelastningens ojämna fördelning på huvudreglar och sekundära långreglar till följd av spårets osymmetriska läge i förhållande till dem. Centrifugalkraften skall anses vara placerad i tågbelastningens tyngdpunkt, som vid normalspåriga järnvägar antages ligga 1"8 m och vid smalspåriga järnvägar 1-4 m över räls överkant. I det fall, att yttre rälens förhöjning utföres så, att den svarar mot i respektive kurva tillåten största tåghastighet, kan centrifugalkraften anses vara anbringad vid räls överkant och tågbelastningen i spårmitt. Vid beräkning av farbanekonstruktionen (lång- och tvärreglar), av helvalsade balkspann samt av plåtspann med brobanan direkt på huvudreglarna och horisontala huvudregelförbandet vid huvudreglarnas överkant ävensom av alla brospann med farbanekonstruktionen vid huvudreglarnas underkant behöver i nämnda fall icke centrifugalkraftens inverkan i vertikal led medräknas. Bro skall beräknas för en i jämnhöjd med räls överkant och i brons längdriktning verkande bromskraft, vilken utgör 1/1 av tågvikten å bron. Inverkan av bromskraft må försummas vid beräkning av farbanekonstruktionen, av helvalsade balkspann samt av plåtspann med brobanan direkt på huvudreglarna ävensom, ifråga om inverkan i vertikal led, å alla brospann med farbanekonstruktionen vid huvudreglarnas underkant. Alla förband mellan sekundära långreglar samt alla sådana huvudregelförband, som överföra sidokrafter till upplagen, skola beräknas för en i brons tvärriktning och i jämnhöjd med räls överkant verkande enstaka sidokraft (stöt) från den rullande materielen, uppgående till 30 % av största axeltrycket vid en hastighet av 100 km i timmen. Därjämte skall vid beräkning av huvudreglarna till brospann med farbanekonstruktionen belägen vid huvudreglarnas överkant, men som saknar horisontalt huvudregelförband därstädes, hänsyn tagas till nyssnämnda enstaka sidokrafts inverkan i vertikal led. För fastställd lägre tåghastighet proportioneras sidokraften rätlinigt. Vid bro i kurva skall icke medtagas samtidig inverkan av enstaka sidokraft och av centrifugalkraft utan endast den av dessa krafter, som ger största påkänningen. Vid bestämning av storleken av centrifugalkraft, bromskraft och enstaka sidokraft skall hänsyn till dynamisk inverkan ej tagas.

36 Vid bro med teoretisk spännvidd ej överstigande 100 m må, i stället för tågbelastning enligt typ A och B, vid beräkning av angreppsmoment och u p p l a g s t r y c k användas tabellerna 6 respektive 7. För balkbroar må antagas, att absoluta maximalmomentet Mmax är k o n s t a n t på en sextondel av teoretiska spännvidden å vardera sidan om dess mitt och i övrigt bestämt genom tvenne parablar, enligt fig. 10. Maximalmomentet Mx för ett snitt på avståndet x från närmaste stöd och utanför spännviddens två mellersta sextondelar (se fig. 10) beräknas ur formeln Mx

=

49 " I ( ? ~ 8 f ) ' M>n«* =

varest L betecknar den teoretiska

K M

- max,

spännvidden.

Koefficienten K för olika värden å — angives i tab. 8.

Vind. Vindtryck beräknas verka såväl på tågbelastningen som på bron. Tågs vindyta skall för järnväg med normal spårvidd samt med 1 067 mm spårvidd anses vara en rektangel med 3'5 m höjd från räls överkant. För järnväg med en spårvidd av 891 mm antages nyss nämnda höjd till 2-8 m. Beträffande vindtryck skola i övrigt tillämpas de bestämmelser, som lämnats för gatu- eller vägbro. Vid beräkning av farbanekonstruktion, av helvalsade balkspann samt av plåtspann med brobanan direkt på huvudreglarna och med horisontalt huvudregelförband vid huvudreglarnas överkant ävensom av alla brospann med farbanekonstruktionen vid huvudreglarnas underkant försummas vindkraftens inverkan i vertikal led. Olikformig belastning för rörlig bro. Beträffande denna belastning hänvisas till bestämmelser för gatu- eller vägbroar (sid. 32). Belastning för gångbanor. Gångbana beräknas dels för en jämnt fördelad belastning av 300 kg/m 2 och dels, i fråga om handräcke, för en belastning vid räckets överkant av minst 50 kg/m i för räcket ogynnsammaste riktning, dock vinkelrätt mot dess längdriktning.

37 Sådana gångbanor, som äro upplåtna för allmän trafik, skola beräknas enligt de bestämmelser, som gälla för gatu- eller vägbroar. Temperaturändringar. Beträffande temperaturändringar och inverkan därav gäller för järnvägsbroar vad anförts för gatu- eller vägbroar. Friktionskrafter. Friktionskrafter antagas till vid glidlager 20 % och vid rullager 3 % av upplagstrycket till följd av ständig belastning och trafikbelastning utan dynamiskt tillskott. Fritt utrymme. I avseende på fria rummet iakttagas för respektive järnvägar fastställda normalsektioner. VATTENBYGGNADER.

Belastningens storlek skall i allmänhet uträknas för varje fall, dock må förenklande antaganden göras, såvida det kan påvisas, att bärförmågan hos konstruktionerna härigenom icke blir mindre än för det fall, att de verkliga belastningarna läggas till grund för beräkningen. Belastningar, som skola läggas till grund för beräkningar, äro egen vikt, rörliga belastningar, vattentryck, istryck, vind, snö, inverkan av temperaturändringar och friktionskrafter vid upplag. Hänsyn skall dessutom tagas till förekommande jordtryck. Belastningarna skola vid beräkning av varje konstruktionsdel förutsättas placerade på för denna del ogynnsammaste sätt. Egen vikt. Förutom de bärande delarnas egen vikt medräknas även belastningen av med dessa fast förenade konstruktioners och maskiners egen vikt. Vid beräkningen skola enhetsvikterna i tabell 1 läggas till grund, då ej andra värden kunna påvisas vara riktigare. Inverkan av dessa belastningar hänföres till vanliga belastningsfall. Rörliga belastningar. Belastningar av fordon, materialupplag, kranar el. dyl. beräknas på motsvarande sätt som angivits för egen vikt. Dynamiskt tillskott och bromskrafter beräknas med ledning av bestämmelserna för järnvägsbroar samt för husbyggnader. Belastningar förorsakade av krafter från spel och kranar el. dyl. beräknas såväl med hänsyn till lasten som till extra motstånd genom friktioner, fastkilning, fastfrysning eller tröghet samt till vid bromsning uppträdande krafter. Hänsyn till dessa extra motstånd kan anses tagen, om beräkningen sker under förutsättning, att maskineriet utvecklar den största kraft, som kan åstadkommas vid start eller överbelastning. Bromskraften skall räknas för den kraftigaste bromsning, som kan åstadkommas.

38 Då ej andra värden kunna påvisas vara riktigare, räknas med följande friktionskoefficienter. Släpfriktionskoefficienten. Vid nya, arbetade ytor: för j ä r n mot j ä r n torrt • » » brons » » brons » » »

050, i vatten 0'40, smort 0 - l5, 0'30, » » 0'25, » 0"io, 0'20, » » 0'15, » Oio.

Vid oarbetade samt vid anfrätta ytor: för j ä r n mot j ä r n i vatten 0'75—0'90, » trä mot valsad j ä r n y t a 0'50—0'80, » brons mot brons i vatten 0"30—0'50. Tappfriktionskoefficienten

vid lager (,ux= V

)-. r

• Q/

för stål mot brons smort 0-01—O'lO (beroende på smörjmedel, tryck och hastighet). Rullningsfriktionskoefficienten: mellan j ä r n och j ä r n eller brons O-05 cm.

Belastningar av vridande moment vid roterande maskiner bestämmas av momentets storlek vid full belastning jämte uppkommande överbelastning, vid hastig start eller inbromsning samt för elektriska maskiner även vid kortslutning. Inverkan av skakningar från maskiner beräknas på samma sätt som för husbyggnader, såvida ej specialutredningar rörande vibrationer, kritiska varvtal el. dyl. påfordras. Belastningar förorsakade av stötar av drivande timmer och is skola medräknas, ävensom, där sådant kan förekomma, stötar av fartyg. Hänsyn skall även tagas till inverkan av stötar mot stoppbockar vid kranbanor el. dyl. Krafter, som förorsakas av fastkilning, fastfrysning och vid roterande maskiner större vridande moment än dem, som uppkomma vid full belastning, ävensom inverkan av bromsning och stötar, hänföras till exceptionella belastningsfall. Övriga rörliga belastningar hänföras till vanliga belastningsfall. Vattentryck. Belastning av vattentryck skall för varje konstruktionsdel räknas dels för det vattenstånd inom normalt förekommande vattenståndsgränser, som ger den största påkänningen (vanligt belastningsfall), dels för det exceptionella vattenstånd utanför nämnda gränser, som ger den största påkänningen (exceptionellt belastningsfall). Såsom normalt förekommande vattenståndsgränser anses härvid normalt lågvattenstånd och normalt högvattenstånd, d. v. s. respektive medelvärden av de årliga lägsta respektive högsta vattenstånd, som observerats eller kunna förväntas uppkomma under de förhållanden, under vilka konstruktionen tjänstgjort eller skall tjänstgöra. Hänsyn skall dessutom tagas till vågor och vattenslag, vilkas inverkan hänföres till exceptionella belastningsfall, i den mån den sträcker sig utanför normalt förekommande vattenståndsgränser. Med vattenslag avses större

39 förändringar i vattenstånd eller i vattentryck, som framkallas av mer eller mindre plötsliga förändringar i det framrinnande vattnets hastighet, vanligen till följd av ändring i den effekt, som uttages. Isgrindar beräknas för den belastning, som motsvaras av fullständig tilltäppning av mellanrummen mellan grindjärnen och vilken hänföres till exceptionella belastningsfall. Istryck. Vid beräkning av istryckets storlek skall hänsyn tagas till de lokala förhållandena och till, huruvida vattnet kommer att på konstlad väg hållas isfritt invid konstruktionerna samt om nedisning genom vattenstänk eller genom kondensation kan befaras. Storleken av istrycket från ett på vattnet liggande istäcke kan uppskattas till 30 ton vid 1 m tjocklek och 20 ton vid 0"75 m tjocklek, allt räknat per längdmeter av konstruktionen.

Istryck hänföres till exceptionella

belastningsfall.

Vind. Vindtryckets storlek skall beräknas enligt de bestämmelser, som angivits för gatu- eller vägbroar (sid. 31). Inverkan härav hänföres till exceptionella belastningsfall. Snö. Snöbelastningens storlek skall beräknas enligt de bestämmelser, som angivits för husbyggnader (sid. 24). Inverkan av temperaturändringar samt friktionskrafter vid upplag. Vid konstruktioner, där temperaturändringar framkalla spänningar i materialet, räknas dessa från den temperatur, som kan förväntas uppträda hos materialet vid hopsättningen. Vid oskyddade konstruktioner antages materialets temperatur kunna variera mellan 40° C över och 40° C under ortens medeltemperatur. Konstruktionsdelar, som ständigt stå under vatten, beräknas få en temperaturvariation mellan ± 0° C och + 25° C. Inverkan av temperaturändringar räknas till exceptionella belastningsfall. Friktionskrafter vid upplag beräknas på motsvarande sätt som för järnvägsbroar.

40 B.

Övriga beräkningsgrunder.

Beteckningar

för påkänningar

m. m.

Q

E> °-E P&känning vid elasticitetsgränsen (dragning respektive tryck).

öp, r,_p

»

» proportionalitetsgränsen (dragning respektive tryck).

G

S

"

•

O-S

»

»

stukgränsen (flytgräns vid tryck).

"m °-B

"

"

br

aB,

sträckgränsen (flytgräns vid dragning). ° t * (drag- respektive tryckhållfasthet).

Brottpåkänning vid böjning.

a

K

"

"

knackning.

°tn Tilliten påkänning vid dragning eller böjning. a

-tn

"

"

* tryck utan hänsyn till knackning.

ffjttB

»

»

»

A, An 7, In W, Wn n

knackning.

Area u t a n respektive med nitavdrag. Tröghetsmoment utan respektive med nitavdrag. Motståndsmoment

»

»

»

»

Säkerhetsgrad.

lli Slankhetstal, där l är knäcklängden och i tröghetsradien

(=

tf~J-\

Allmänna bestämmelser. De statiska beräkningarna skola utföras enligt statikens samt hållfasthets- och elasticitetslärans regler med iakttagande av nedan för vissa fall lämnade beräkningsgrunder och föreskrifter. Vid beräkning av balkar åverkade för böjning antages rätlinig spänningsfördelning i tvärsektionen (Naviers sats), såvida icke annat antagande för särskilt fall påvisas vara riktigt. Om förskjutning av stöd eller underlag kan förekomma, må statiskt obestämd konstruktion icke användas, med mindre sådana åtgärder vidtagas, att förskjutningen icke kan framkalla påkänningar, som överstiga de tillåtna. Knutpunkter i en fackverkskonstruktion få betraktas som friktionsfria leder. Vid bestämning av sektionsytor och tröghetsmoment för beräkning av drag- och böjningspåkänningar i ett visst snitt skall avdrag göras för i snittet befintliga nit- och bulthål, varvid hänsyn även bör tagas till närbelägna sådana hål. Sålunda skall fullt avdrag göras för dylikt hål, om sammanbindningslinjen mellan detta och närmast i snittet belägna hål bildar högst 20° vinkel mot snittet (fig. 11). ^ Vid motsvarande bestämning för tryck och knackning göras däremot icke sådana avdrag. För konstruktionsdelar åverkade av enbart tryck och med slankhetstal, l/i, mindre än 25 får, därest nit- och bulthål förekomma, påkänningen för St 37 och St 44 ej överstiga 1 000 respektive 1 180 kg/cm 2 vid en tillåten största tryckpåkänning av 1 100 respektive 1 300 kg/cm 2 . För andra tillåtna

41 största tryckpåkänningar bestämmas motsvarande värden genom proportionering (se pl. 4 och 5). För stänger åverkade samtidigt av tryck och böjning skall fullt nitavdrag göras för såväl drag- som trycksida, såvida den största dragpåkänningen, hänförd till bruttosektionen, uppgår till eller överstiger 85 % av materialets tillåtna dragpåkänning. Vid beräkning av formförändring införas sektionsytor och tröghetsmoment med sina bruttovärden och stånglängderna med sina teoretiska värden. Om en järnkonstruktion på verksamt sätt är förbunden med betong eller annat likvärdigt material, får hänsyn tagas härtill vid beräkning av formförändringar. Om i en stång mellanlägg framgår från knutplåt till knutplåt och är medelst nitar tillräckligt förbundet med de genomgående järnen, får detta vid formförändringsberäkning medräknas i stångens sektionsyta, även om det icke är anslutet till knutplåtarna genom särskilda nitförband.

1 $-*20

.1 i S Ä

I

Fig. 11.

Tvärreglar och långreglar i broar skola i avseende på vertikal belastning beräknas såsom fritt upplagda. Till förefintlig kontinuitet hos långreglar må dock hänsyn tagas, såvida vid beräkning stödens fjädringar beaktas. För konstruktioner, som åverkas av stjälpande krafter, skall säkerheten mot stjälpning vara minst 1'5-faldig, d. v. s. stabilitetsmomentet av belastningar, som med visshet kunna påräknas, skall vara minst 1"5 gånger stjälpningsmomentet. Tågbelastning å järnvägsbro skall vid sådan beräkning antagas bestå av endast stillastående tomvagnar, såvida ej annan tågbelastning giver mindre säkerhet mot stjälpning. Knackning. Vid beräkning av brottbelastning hos en tryckt sträva med konstant sektion skola för St 37 och St 44 gälla de brottpåkänningar, som finnas angivna i tabell 9 samt å pl. 4 och 5. De å nämnda planscher angivna kurvorna för tillåtna knäckningspåkänningar gälla för vanliga belastningsfall. I tabell 9 angivas värden å tillåtna knäckningspåkänningen och säkerhetsgraden för vanliga och exceptionella belastningsfall. Brottpåkänningen antages för påkänningar under proportionalitetsgränsen representerad av Eulerhyperbeln och vid påkänningar över densamma av en högregradsparabel, som tangerar Eulerhyperbeln vid proportionalitetsgränsen och vid l/i = 0 t a n g e r a r en horisontallinje genom stukgränsen.

42 P a r a b e l n s ekvation är för St 37 GK = 2 200 — 465

lli_ 110

kg/cm 2 , 8-40

för St 44 aK=

2 600 — 500

kg/cm 2

100 Består en sträva av två eller flera enstaka sektionsdelar, sinsemellan förbundna medelst gallerverk eller annan förbindning, må strävans olika sek-

Färbihdning

Fisr. 12.

tionsdelar betraktas såsom fullständigt samverkande, såvida varje sektionsdels största slankhetstal i avseende på avståndet mellan förbindningarnas

X

n

Flänsp/åfc

JyjiJi

5*

Förbindning

y Fig. 13.

skärningspunkter med sektionsdelen ej är större än hela stångens största slankhetstal, dock högst 30. Vid beräkning med hänsyn till knackning kring axeln y—y (fig. 12 och 13) skall i sådant fall den för fullständigt samverkande sektion eljest tillåtna påkänningen minskas med 10 96. Ovan angivna förbindningar må dimensioneras under antagande, att strävan i sin helhet åverkas av en konstant avskärningskraft, uppgående till 2 % av strävans totala axialbelastning. Under »Tillåtna påkänningar etc.» angivna påkänningar och säkerhetsgrader få härvid icke överskridas. Vid fall angivet i fig. 13 beräknas avskärningskraften såsom 2 % av den del av strävans totala axialbelastning, som upptages av den fyllda sektionsarean. Tryck och samtidig böjning. Averkas en vid ändarna ledad stång av en excentrisk tryckkraft P eller av en centrisk tryckkraft P och en med avseende å stångens mitt symmetrisk transversalbelastning, kunna, såvida ej annan godtagbar beräkning göres, de största påkänn i n g a r n a i stången beräknas med tillhjälp av följande formel.

43 P

M

a= —

r

PM r

nP •

'

A ~ W ~ W Pe —nP där M är böjningsmomentet i stångens mitt, beräknat utan hänsyn till utböjningen. F a k t o r n n är säkerhetsgraden mot stukgränsens uppnående och skall vid vanliga belastningsfall insättas med värdet n = 2 och vid exceptionella belastningsfall med värdet n = l'G. F a k t o r n £ är ett tal beroende av arten av den belastning, som orsakar m o m e n t e t M i stångmitten. I nedanstående tabell angivas värden å /S för vissa belastningsfall. Den med tillhjälp av denna formel beräknade påkänningen får icke för något byggnadsverk överstiga de för järnvägs- och gatubroar angivna största tillåtna påkänningarna. Stångens knäcksäkerhet för enbart tryckkraft skall dessutom i varje fall påvisas. Antagas m å : F e = aK • A> där värdet å aK tages u r tabell 9, varvid dock kan erhållas något för stort värde å påkänningen. Exaktare värde erhålles genom att sätta n- • TK- I o, — ff, Pe = och TK = ——" *1

0 TK

*2

är den ideella elasticitetsmodulen,

e x och ff2 de båda kantpåkänuingarna beräknade enligt formlerna 01

~

nP

nM

pnM

nP

~ A

W,

Wt

Pe—nP

nP

nM

pnM

nP

A.

Wi

TF2

Pe— nP

*i och ti äro de mot ÖJ och (7S svarande töjningarna. Om böjningsmomentet uppstår till följd av belastning med excentrisk tryckkraft samtidigt med j ä m n t fördelad symmetrisk belastning och koncentrerade symmetriska laster, samt om värdet å mittmomentet och å /? för vartdera lastsystemet uppgår till respektive Mr, M2, MB och /S1( /S2, ^ 3 , skola påkänningarna beräknas enligt formeln P ° ~~ ~ A ~

Mx + M.2 + M3 W

~

8t Mi + £2 M2 + jS3 Ms _

nP

W

Pe—nP

'

Beräkningsmetoden är tillämplig även för andra knäckningsfall än ovan angivna, men skall härvid Pe beräknas enligt reglerna för ifrågavarande knäckningsfall. Här nedan angives värdet å /S för vissa lastsystem vid l:sta och 2:dra k n ä c k ningsfallet.

44 Är transversalbelastningen osymmetrisk i förhållande till stångens mitt, kan /? approximativt bestämmas genom den givna belastningens ersättande med symmetrisk belastning av liknande art och av sådan storlek, att utböjningen och momentet i stångens mitt bliva lika med eller större än maximiutböjningen respektive maximimomentet under det osymmetriska lasts3'stemet.

Knäcksäkra huvudregelflänsar samt tvärramar. Vid beräkning av huvuäregélfläns för knackning i huvudregelns plan är knäcklängden för varje i flänsen ingående stång lika med stånglängden (teoretisk längd). Därest icke genom fullständiga, godtagbara beräkningar huvudregelflänsens knäcksäkerhet vinkelrätt mot huvudregelns plan påvisas, skall, där förband saknas mellan huvudreglarnas för tryck utsatta flänsar, såsom vid öppen brosektion, eller där dylikt förband endast utgöres av transversaler, knäcklängden för varje i flänsen ingående stång antagas lika med i förstnämnda fall dubbla stånglängden och i sistnämnda fall 1*7 gånger stånglängden, utom i fråga om lutande ändståndare, där knäcklängden i båda fallen antages lika med 1'7 gånger stånglängden. Där fullt utbildat fackverksförband finnes mellan huvudreglarnas för tryck utsatta flänsar, är för knackning vinkelrätt mot huvudregelns plan knäcklängden för respektive stång lika med stånglängden. Mellan huvudreglarna anordnad tvärram, vari inberäknas i ramens plan liggande fackverksstänger i huvudreglarna, såsom vertikaler eller diagonaler samt tvärregel och eventuellt förekommande särskilda förbindningar, skall, med tillämpning av statikens och elasticitetslärans regler, beräknas för krafter och moment enligt nedanstående. I dylik tvärram ingående fackverksstänger beräknas dessutom för de stångspänningar (normalkrafter), som uppkomma i desamma såsom fackverksstänger i huvudreglarna. I tvärramen ingående tvärregel beräknas även för vertikal belastning samt för den normalkraft, som eventuellt uppkommer i densamma såsom fackverksstång i vindförband. Med tillämpning av ovan angivna allmänna grunder behandlas i det följande tvärramar i en på två stöd fritt upplagd fackverksbro med tvenne huvudreglar och med farbanan i underkanten. Beräkning av konstruktioner av annan art sker på enah a n d a sätt i tillämpliga delar. Nedan angivna krafter H0 skola betraktas såsom tillhörande vanliga belastningsfall. Bet förenklande förfaringssättet med användande au tänkta krafter H0 må utbytas mot annan godtagbar beräkning.

A. öppen brosektion. (Horisontalförband mellan huvudreglarnas toppflänsar saknas.)

/%^TT±f0

tis, IJKTX

8?

\ \

f 5/yvfihöm Tvär regeI ,

LiL-i. Fig. 14.

45 Vertikalerna i huvudreglarna bilda tillsammans med tvärregoln en uppåt öppen tvärram. Vardera vertikalen åverkas av tvenne i respektive knutpunkt i jämnhöjd med toppflänsens tyngdpunktslinje verkande horisontalkrafter H0 och Hw respektive HWl (fig. 14). Krafterna H0 härröra av flänsarnas utböjning och antagas lika med 1 % av aritmetiska mediet av stångspänningarna i flänsen på ömse sidor om k n u t p u n k t e n i fråga. Kraften Hw respektive HWl utgör vindbelastningen å sagda k n u t p u n k t för lovart- respektive läregeln. För beräkning av maximalmomentet utav krafterna H0 och B respektive Hw antages hävarmen h enligt fig. Tvärregeln beräknas åverkad av samtliga krafterna H0, Hw och HWl och av dessa orsakade moment, varvid hävarmen antages lika med avståndet mellan toppflänsens och tvärregelns tyngdpunktslinjer. Vid öppen brosektion får tröghetsmomentet för huvudregelfläns, som är u t s a t t för tryck, icke minskas mot knutpunkterna.

B. Sluten brosektion. (Horisontalförband mellan huvudreglarnas toppflänsar finnes.) T v ä r r a m a r n a mellan huvudreglarna äro slutna och kunna hava antingen ledat eller styvt infästat övre tvärstag. I dylik tvärram ingående vertikal skall beräknas förutom för i det följande angivna krafter och därav orsakade moment även för de moment, som uppkomma i densamma genom den vertikala belastningen å tvärregeln. Tvärstag, som samtidigt utgör transversal i horisontalförband mellan huvudreglarnas toppflänsar, beräknas förutom för i det följande angivna krafter och moment även för den stångspänning (normalkraft), som uppkommer i detsamma såsom del av nämnda horisontalförband samt för de varandra motverkande krafterna H0 (fig. 15). Vid beräkning av diagonal i horisontalförbandet tages ej hänsyn till kraften H0-

1. S l u t e n ram med l e d a t t v ä r s t a g . 7i/år3facji Ho Hw

^/N/N/N>

HhLHo

Led

I ut i

• 5tijvfhörn ftårreqe/

ilt Fig. 15.

Tvärstaget beräknas för den normalkraft, som uppkommer i detsamma genom den vertikala belastningen å tvärregeln. a) Horisontalförbandet mellan toppftänsarna består endast av transversaler mellan flänsarnas motstående knutpunkter.

46 Vertikaler och tvärregel beräknas på samma sätt, som är föreskrivet beträffande t v ä r r a m vid öppen brosektion, för krafterna H0 och Hu„ varvid dock, såsom av fig. 15 framgår, de i toppflänsarnas k n u t p u n k t e r å lovart- respektive läregeln angripande krafterna Hw antagas sinsemellan lika stora och vardera lika med halva sammanlagda vindbelastningcn å ifrågavarande k n u t p u n k t e r . b) Horisontalförbandet mellan toppflänsama består av ett fullt utbildat fackverk med iransversaler och diagonaler. 1) Upplagstrycket från horisontalförbandet nedföres till bottenflänsarna genom en tvärram, vari ingå de vid änden av nämnda förband anslutna vertikalerna i huvudreglarna. Vertikalerna j ä m t e ramen tillhörande tvärregel beräknas på under a) angivet sätt, varvid krafterna Hw (fig. 15) antagas sinsemellan lika stora och vardera lika med halva upplagstrycket av vindbelastningen. Mellanliggande vertikaler i huvudreglarna beräknas ej för vindtryck och ej för krafter H0. 2) Upplagstrycket från horisontalförbandet nedföres till bottenflänsarna genom en tvärram, vari ingå de vid änden av n ä m n d a förband anslutna diagonalerna i huvudreglarna. Diagonalerna bilda tillsammans med t v ä r r a m e n tillhörande transversal, som skall vara styvt infästad, en sluten ram, i vilken tvärregeln antages tjänstgöra som ledat tvärstag. Moment och normalkrafter i ramens olika delar beräknas för de i j ä m n höjd med transversalens tyngdpunktslinje verkande horisontalkrafterna H och H Krafterna H0 bestämmas i enlighet med vad ovan är föreskrivet beträffande tvärram vid öppen brosektion. Krafterna Hw, som verka vid lovart- respektive läregeln, antagas sinsemellan lika stora och vardera lika med halva upplagstrycket av vindbelastningen. Mellanliggande vertikaler i huvudreglarna beräknas ej för vindtryck och ej för krafter H„.

2.

Sluten ram med s t y v t i n f ä s t a t t v ä r s t a g . Ho Hw

Jvåröf-ag

t

TJT//it///*?

3fuvfhörn

A

f I S

\ 3tyyf hörn \ ~ %år regel

it

tt F i - . 16.

Tvärstaget beräknas utom för nedan angivna krafter och därav orsakade moment även för den normalkraft och det moment, som uppkomma i detsamma genom den vertikala belastningen å tvärregeln.

47 Horisontalförbandet mellan toppfiänsarna förutsattes bestå av ett fullt utbildat fackverk med transversaler och diagonaler. Upplagstrycket från horisontalförbandet nedföres till bottenflänsarna genom en tvärram, vari ingå de vid änden av nämnda förband anslutna vertikalerna i huvudreglarna. Vertikalerna bilda tillsammans med tvärramen tillhörande tvärregel och transversal, vilka båda skola vara styvt infästade, en sluten ram. Moment och normalkrafter i ramens olika delar beräknas för i fig. 16 angivna krafter H0 och Hw, av vilka krafterna Hw antagas sinsemellan lika stora och vardera lika med halva upplagstrycket av vindbelastningen. Mellanliggande vertikaler i huvudreglarna beräknas ej för vindtryck och ej för krafter HQ. TILLÅTNA PÅKÄNNINGAR, SÄKERHETSGRADER OCH FORMFÖRÄNDRINGAR.

Nedan angivna tillåtna påkänningar avse dragning, tryck, böjning, skjuvning och hålkanttryck. Storleken av tillåten påkänning är beroende på materialet, byggnadsverkets art och förekommande belastningsfall. Byggnadsverken uppdelas i förevarande hänseende uti husbyggnader, vägbroar, järnvägs- och gatubroar samt vattenbyggnader. Belastningsfallen kunna vara vanliga eller exceptionella. Med vanliga belastningsfall förstås sådana belastningskombinationer, som ofta kunna förekomma, såsom: ständig belastning tillsammans med tillfällig vertikal belastning jämte förekommande dynamiskt tillskott samt centrifugalkraft och enstaka sidokraft (stöt) ävensom vattentryck inom normalt förekommande vattenståndsgränser. Vissa undantag härifrån äro givna i de föregående bestämmelserna för olika slag av byggnadsverk, såsom ensidig snö å husbyggnader och vägvält å vägbroar, vilka hänföras till exceptionella belastningsfall. Med exceptionella belastningsfall förstås sådana belastningskombinationer, som mera sällan eller med mindre sannolikhet kunna förekomma med full intensitet, d. v. s. då hänsyn tages utom till ovannämnda, ofta förekommande belastningar jämväl till vindtryck, bromskraft, temperaturändringar och vattentryck utanför normalt förekommande vattenståndsgränser. Beträffande vattenbyggnader skola vissa belastningar hänföras till vanliga eller exceptionella belastningsfall enligt de grunder, som angivas i de föregående bestämmelserna för dylika byggnadsverk.

Tillåtna påkänningar för valsat stål samt stålgjutgods äro för vartdera materialet lika i avseende på dragning, tryck utan hänsyn till knackning samt böjning. De i avseende på skjuvning tillåtna påkänningarna för valsat stål samt stålgjutgods utgöra O-8 respektive 0 5 av värdena för nyss nämnda slag av påkänningar.

48 För byggnadsverk av tillfällig art, vilka skola äga bestånd under kort tid, må de nedan angivna påkänningarna och nedböjningarna ökas med högst 12 %. Tillåtna påkänningar, minsta erforderliga säkerhetsgrad vid knackning samt tillåtna nedböjningar för valsat stål St 37 och St 44. 1.

Husbyggnader.

Material

Belastningsfall

Dragning, tryck eller Säkerhetsgrad böjning kg/cm2 vid knackning för lli >

Valsat stål St 37

i

exceptionellt

Undre sträckgräns ^> 2 200 kg/cm1. Valsat stål St 44

... a

Undre sträckgräns ~^> 2 600 kg/cm .

vanligt

i

vanligt exceptionellt

1200 1450 1400 1700

3^ 3-0 för lli > 100

37 3-0

Den beräknade nedböjningen av tillfällig vertikal belastning jämte dynamiskt tillskott får vid vanliga belastningsfall icke överstiga 1/400 av spännvidden. 2. Vägbroar. För bro i eller vid stad eller större samhälle tillåtas samma påkänningar och fordras samma säkerhetsgrad för knackning som för järnvägs- och gatubroar. För övriga vägbroar tillåtas samma påkänningar och fordras samma säkerhetsgrad för knackning som för husbyggnader, dock må för huvudreglar av nitade plåtbalkar tillåtas för St 37 vid vanligt belastningsfall en påkänning av 1 250 kg/cm 2 och vid exceptionellt 1 500 kg/cm 2 samt för St 44 respektive 1 450 och 1 750 kg/cm 2 . Den beräknade nedböjningen av tillfällig vertikal belastning jämte dynamiskt tillskott får vid vanliga belastningsfall, i vad det gäller huvudreglar, icke överstiga: för broar med teoretisk spännvidd mindre än 10 m 1/600 av spännvidden; för broar med teoretisk spännvidd större än 20 m 1/800 av spännvidden. För broar med teoretisk spännvidd från och med 10 till och med 20 m proportioneras rätlinigt mellan ovan angivna värden. För andra konstruktionsdelar tillämpas även nämnda föreskrifter om tilllåten nedböjning, varvid de teoretiska spännvidderna hänföras till respektive konstruktionsdel. För mindre vanliga konstruktioner, exempelvis stora båg- och hängbroar, kan efter vederbörande myndighets beprövande den tillåtna nedböjningen ökas utöver förutnämnda värden.

49 3. Järnvägs- och gatubroar. Belastningsfall

Material

Dragning, Säkerhetsgrad tryck eller vid knackning böjning kg/cm2 för Iji >

vanligt Valsat stål St 37 Undre sträckgräns >

exceptionellt 2 200 kg/cm'. vanligt

Valsat stål St 44 Undre sträckgräns >

1100 1350

exceptionellt

2 600 kg/cm 2 .

fö 3-3 för lli > 100

1300 1600

4^ 3-3

För huvudreglar av nitade plåtbalkar tillätes för St 37 vid vanligt belastningsfall en påkänning av 1 150 kg/cm 2 och vid exceptionellt 1 400 kg/cm 2 samt för St 44 respektive 1 350 och 1 650 kg/cm 2 . Den beräknade nedböjningen av tillfällig vertikal belastning jämte dynamiskt tillskott får vid vanliga belastningsfall, i vad det gäller huvudreglar, icke överstiga: för broar med teoretisk spännvidd mindre än 5 m 1/600 av spännvidden; för broar med teoretisk spännvidd större än 15 m 1/1 000 av spännvidden. För broar med teoretisk spännvidd från och med 5 till och med 15 m proportioneras rätlinigt mellan ovan angivna värden. För andra konstruktionsdelar tillämpas även nämnda föreskrifter om tilllåten nedböjning, varvid de teoretiska spännvidderna hänföras till respektive konstruktionsdel. För mindre vanliga konstruktioner, exempelvis stora båg- och hängbroar, kan efter vederbörande myndighets beprövande den tillåtna nedböjningen ökas utöver förutnämnda värden.

4. Vattenbyggnader. För vattenbyggnader tillåtas samma påkänningar och fordras samma säkerhetsgrad för knackning som för järnvägs- och gatubroar. Den beräknade formförändringen får för varje konstruktionsdel icke överstiga ovan angivna värden å tillåtna nedböjningen för närmast jämförliga grupp av andra här behandlade byggnadsverk. Tillåtna påkänningar för valsat stål till nitar och bultar.

Material

Belastningsfall

Dragning, tryck eller böjning kg/cm2

Skjuvning kg/cm*

Bultar vanligt Valsat stål till nitar och bultar^

exceptionellt

950 1200

750 950

Halkan ttryck kg/cm2 Nitar

Bultar

1800 2 000

1600 1800

För järnvägs- och gatubroar skola de angivna påkänningarna minskas med 15 % för nitar avsedda att slås på uppsättningsplatsen i skarvar och infästningar. 4 1474 31

50 Vid nitar, som bliva utsatta för dragning, får påkänningen icke överstiga V4 av den tillåtna dragpåkänningen för bultar. Hålkanttrycket beräknas jämnt fördelat på en yta lika med nit- respektive bultdiametern gånger verksamma godstjockleken. Tillåtna påkänningar för stålgjutgods. Belastningsfall

Material

Stålgjutgods Stg 40

J

Dragning, tryck eller böjning kg/cm2

vanligt exceptionellt

1100 1350

Tillåtna påkänningar för gjutjärn.

Material

Belastningsfall

Dragning kg/cm2

Tryck utan hänsyn till knackning kg/cm2

Böjning kg/cm2

SkjuTning kg/cm2

vanligt

/ 1 000 tryck 1 400 dragn.

exceptionellt

f 1 250 tryck |\ 500 dragn.

320 Gjutjärn G 12

Tillåtna påkänningar för tryck v i d cylindriska och sfäriska ytor. ^ För cylindriska eller sfäriska anliggningsytor till lagerdelar (bärtappar, kipplager el. dyl.) med sinsemellan lika krökningsradier och ingen eller obetydlig rörelse få påkänningarna ej överstiga de för respektive material ovan angivna värden. För cylindriska eller sfäriska anliggningsytor till lagerdelar med sinsemellan olika krökningsradier få påkänningarna, beräknade enligt Hertz' formel, uppgå till följande värden, under förutsättning att ingen eller obetydlig rörelse förekommer eller att rörelsen är obetydlig vid den största belastningen och att denna hastigt avtager under rörelsen (rullager för utjämnande av påkänningar förorsakade av temperaturändringar, bärhjul för avstängningsluckor el. dyl.): för gjutjärn G 12 » valsat stål St 37 » » » St 44 * stålgjutgods Stg 40 » stålsmide, mjukt » » » hårt » stålräls » specialstål

4000 kg/cm 2 6000 » 7000 » 7 000 » 7 000 » 10000 i 10000 » 10000 »

51 Då trycket ej kan anses lika fördelat på flera samarbetande rullar, skola ovannämnda påkänningar minskas med 1 000 kg/cm 2 . Vid i förhållande till varandra i väsentlig grad rörliga delar, vid vilka hastigheten är ringa samt belastningen närmelsevis konstant under hela rörelsen, och där största belastningen ej förekommer vid varje rörelse (lyftoch transportanordningar, traverser, kranar m. m.), skola dessa påkänningar minskas med 2 000 kg/cm 2 . Där största belastningen förekommer vid varje rörelse, skola påkänningarna minskas med 3 000 kg/cm 2 . Vid lager med väsentlig glidningsrörelse mellan anliggningsytorna men med ringa vridhastighet får specifika yttrycket k, beräknat såsom jämnt fördelat på tryckytans projektion, uppgå till följande värden. A. För cylindriska anliggningsytor, vid vilka rörelsen under största belastningen är obetydlig och där denna hastigt avtager under rörelsen samt smörjningsanordningarna äro svåråtkomliga och smörjningen på grund härav mindre god (bärhjul och tappar för avstängningsanordningar el. dyl.): för stålsmide mot prima brons k = 250 kg/cm 2 ; — Glidytorna skola vara väl svarvade och slipade. Bronsen skall hava en brottgräns av 45—50 kg/mm 2 och en sträckgräns av 21—24 kg/mm 2 samt förlängning av minst 15 % på 200 mm mätlängd med hårdhetstal lägst 130 enligt Brinell med 5 mm kula och 750 kg belastning. Skillnaden i radie mellan axel och bussning skall vara cirka 0"5 %. — för stålsmide mot vanlig fosforbrons samt omsorgsfullt bearbetade ytor £ = 140 kg/cm 2 . B. För cylindriska anliggningsytor, vid vilka belastningen är närmelsevis konstant under hela rörelsen, vid tillfredsställande smörjning (vanligen förekommande lager för manövreringsanordningar, lyft- och transportanordningar el. dyl.): i för hårt stålsmide mot prima brons £ = 1 7 5 kg/cm 2 » » » » vanlig fosforbrons £ = 100 » » » » » extra prima vitmetall k= 90 » » » » » prima vitmetall £=60 » C. För plana anliggningsytor vid vridningshastigheter av högst några varv per minut och där belastningen är närmelsevis konstant under hela rörelsen, vid noggrann hopslipning och fullgod smörjning (lagertappar vid rörliga broar, slussportar el. dyl.): för ohärdat stålsmide mot prima brons £ = 200 kg/cm 2 » härdat » » » » £ = 250 » » » » :> härdat stålsmide £ = 350 » För slussportstappar el. dyl. utan särskild smörjning får räknas med värden utgörande högst 75 % av de ovan angivna.

52 Tillåtna påkänningar jämte minsta erforderliga säkerhetsgrad vid knackning för trä. H ä r nedan angivna värden å tillåtna påkänningar för trä gälla endast ställningsbyggnader, sliprar och. farbanor samt avse torrt virke. För nyfällt eller genomvått virke tillåtas endast hälften så stora påkänningar.

Material

Tryck utan SäkerBelastnings- Dragning hänsyn Böjning Skjuvning hetsgrad 2 2 2 fall kg/cm till kg/cm kg/cm vid knackning knackning 2 kg/cm

vanligt F u r u och gran, parallellt] med fiberriktningen 1 exceptionellt

5-o

4-o

vanligt F u r u och gran, vinkelrätt! mot fiberriktningen j exceptionellt

20 25

För tryckta trästrävor skola gälla de tillåtna knäckpåkänningar, som angivas å pl. 6. Elasticitetsmodul för trä, parallellt med fiberriktningen = 100 000 kg/cm 2 .

Elasticitetstal. I nedanstående tabell angivna värden skola tillämpas vid beräkningarna. M a t e r i a l

Elasticitetsmodul E kg/cm2

Valsat stål St 37 och St 44

2 100 000

Valsat stål till nitar och bultar

2 050 000

Stålgjutgods

2 050 000

Gj utjärn

1 000 000

53 AVDELNING IV.

Konstruktiv utbildning. Spännvidder och stånglängder. Teoretisk spännvidd för bro eller takstol är avståndet mellan upplagens mittlinjer. För lång- och tvärreglar i bro antages den teoretiska spännvidden vara avståndet mellan tvärreglarnas respektive huvudreglarnas mittlinjer. För bärbalkar, exempelvis i husbyggnader, skall den teoretiska spännvidden räknas från mitt till mitt av de balkar eller pelare, på vilka desamma äro upplagda eller infästade. Där intet annat säges, avses med spännvidd alltid den teoretiska spännvidden. De teoretiska stånglängderna i en fackverkskonstruktion äro avstånden mellan knutpunkterna i det teoretiska stångsystemet. Allmänna anordningar. Spåret å en järnvägsbro bör om möjligt inläggas såsom rakspår. Lutningskurva bör ligga utanför bro. Vid förhållandevis kort längd å lutningskurvan bör brytpunkten ligga så långt utanför bro, att denna icke åverkas av de svängningar lokomotiv eller fordon erhålla vid gång i dylik kurva. Sned bro, d. v. s. sådan broöverbyggnad, där förbindningslinjen mellan de vid samma broände befintliga lagren för huvudreglarna bildar sned vinkel med brons längdaxel, bör undvikas. Vid broar med mycket spetsig vinkel, exempelvis mindre än 50', skall tillses att skillnaden i balkarnas nedböjning icke blir för stor; en överdimensionering torde i dylika fall vara påkallad.

Vid järnvägsbroar utan genomgående ballast skall mellan långbalkarna insättas ett diagonalförband, då tvärbalkavståndet är lika med eller större än 2"o m. För långbalkar av Dip-typ må dock nämnda mått ökas till 2'5 m. Järnvägsbroar med teoretisk spännvidd lika med eller större än 20 m skola förses med bromsförband. Vid överbyggnader med mer än 12 tons upplagstryck på ett lager, förorsakat av ständig belastning, eller med teoretisk spännvid över 18 m skola de rörliga lagren utbildas såsom rullager, undantagsvis pendellager. Uppläggning av räls direkt å huvud-, tvär- eller långreglar får icke förekomma vid järnvägsbroar.

54 Detaljutbildning. För fackverkskonstruktioner skola stängernas tyngdpunktsaxlar så nära som möjligt sammanfalla med det teoretiska stångsystemet. Topp- och bottenflänsarnas sektioner böra därför så utbildas, att tyngdpunktslinjerna undergå minsta möjliga förändring från stång till stång. Vid bro bör godstjockleken ej för någon bärande konstruktionsdel understiga 8 mm, för livplåt i nitad plåtbalk samt för järnvägsbro i dess helhet 9 mm. Förbindningar mellan flänsarna i en livstång eller dylik konstruktionsdel böra som regel utgöras av hel plåt, som vid bro ej får hava mindre tjocklek än 8 mm. För järnvägsbroar bör godstjockleken hos långreglars toppvinkeljärn, där toppflänsplåt saknas, vara cirka Vio a v bredden hos vinkeljärnets horisontala fläns, dock minst 10 mm. Skarpa nedsättningar böra undvikas och få ej förekomma i huvudstänger; i stället användes lämpligen kilformigt mellanlägg. För avstyvningsvinkeljärn över upplag får nedsättning icke förekomma. Vid utbildning av knutpunktsdetalj skall beaktas, att nitgrupperingen utföres i sammanträngd form för att nedbringa extraspänningarna. Stänger utbildade enbart av plattjärn få som regel icke förekomma. Vid mycket låga konstruktionshöjder må dock för mindre broar vindstagen utgöras av plattjärn. Stångsektioner och konstruktionsdetaljer skola om möjligt utbildas så, att vattensamlingar icke kunna uppkomma. Därest bärande konstruktionsdel av tvingande skäl måste anordnas på sådant sätt, att den icke kan tillfredsställande målas och underhållas, skall prövas, huruvida tillägg för avrostning skall göras eller om s. k. rostbeständigt material skall användas. Järnkonstruktioner avsedda att huvudsakligen utgöra skydd, exempelvis för betongkonstruktioner, och vilka icke eller endast ofullständigt kunna målas och underhållas sedan de tagits i användning, få ej antagas såsom bärande delar. För dragna stänger, som äro anslutna till knutplåt eller motsvarande konstruktionsdel, där nitgrupperingen icke är sådan, som erfordras för att stångsektionen må anses fullt verksam, skall vid hållfasthetsberäkning göras avdrag från den verkliga sektionsarean på följande sätt. Som verksam bredd hos icke direkt infästad fläns får endast räknas O-8 a — 50 mm, där a är avståndet i mm mellan yttersta och innersta infästningsnitarna i stångens längdriktning uti den närmast flänsen i fråga belägna nitraden. Dock får såsom verksam bredd av sådan fläns alltid medräknas 4 t, åk t är godstjockleken vid den närmast intill flänsen belägna infästningsniten (fig. 17 och 18). Härvid förutsattes, att ifrågavarande nit placeras så nära intill flänsen som möjligt. Icke direkt infästad fläns kan även göras helt verksam genom infästning medelst särskilda infästningsjärn (s. k. tassar), jämför sid. 56 och fig. 21.

55 Vid tryckta stänger får vid beräkning av verksam sektionsyta, tröghetsmoment och tröghetsradie ingen hänsyn tagas till sådana delar av utskjutande livplåtar, som ligga utanför avståndet 20 tx räknat från den yttersta nitradens mittlinje. Härvid betecknar tx tjockleken hos livet, vare sig detta utgöres av en plåt eller av flera sammannitade plåtar (fig. 19). Ej heller får vid dylika stänger medräknas sådana delar av flänsar, som ligga utanför avståndet 12 U räknat från den yttersta nitradens mittlinje, varvid t2 betecknar tjockleken av den utskjutande flänsdelen, vare sig denna utgöres av en plåt eller av flera sammannitade plåtar. Förefinnas två eller flera flänsplåtar och äro dessa icke så breda, att en nitrad kan insättas utanför kanten av det pånitade valsjärnet, bör avståndet från flänsplåts ytterkant till den yttersta nitradens mittlinje icke överstiga 3d. Tryckta stängers slankhetstal, l/i, bör vid vanliga järnkonstruktioner icke överstiga 200.

Vid järnvägsbroar bör l/i i allmänhet ligga för ramstänger mellan 25 och 65, för Kvoch bottenvinddiagonaler mellan 85 och 150 samt för toppvinddiagonaler mellan 160 och 200. För vägbroar bör lli vanligen ligga mellan 50—200, varvid maximigränsen bör vara för r a m s t ä n g e r 100, för livdiagonaler 180 samt för topp- och bottenvinddiagonaler 200.

Nit- och bultförbindningar. Avståndet mellan nithålens mittpunkter skall vid kraftnitar, exempelvis vid infästningar och skarvar, vara minst 3 gånger nitdiametern. Avståndet från nithåls mitt till kant skall vara i kraftriktningen minst 2 gånger och vinkelrätt mot kraftriktningen minst 1*6 gånger diametern. Såvida utrymmet medgiver, bör nitavståndet vid kraftnitar vara 4 gånger nitdiametern. Nitdelningen vid enkelradig anordning av kraftnitar bör ej överstiga 5'5 gånger nitdiametern och 11 gånger godstjockleken hos den tunnaste av de ytterst liggande sammannitade delarna. Nitdelningen vid enkelradig anordning av nitar i fortlöpande följd bör i tryckta stänger ej överstiga 6 gånger nitdiametern och 12 gånger minsta godstjockleken. För dragna stänger böra motsvarande värden ej överstiga 6-5 respektive 13.

56 Vid anordning av nitar i dubbla rader, där nitarna placeras i sicksack med avståndet a mellan nitraderna (fig. 20), skall här nyss angivna största värden å nitdelningen t minskas med 1/3 a. Vid inomhuskonstruktioner, som ej äro utsatta för fukt, må ovannämnda största nitdelningar ökas med 10 %. För stång, som är sammansatt av två eller flera från varandra åtskilda sektionsdelar hopfästade med förbindningar på enstaka ställen, skola förbind-

t

t

-++ Fig. 20.

ningarna, om stången fått sin tvärsektion bestämd med hänsyn till knackning, placeras i enlighet med här ovan under avdelning I I I B meddelade föreskrifter. Om dylik stång blivit dimensionerad för dragning, bör avståndet mellan förbindningarna vara sådant, att icke för någon av sektionsdelarna största slankhetstalet, l/i, kommer att överstiga 100. Ar stångfläns ansluten till knutplåt med särskilt anbragt kort vinkeljärn, s. k. tass (fig. 21), skall antalet nitar i den icke direkt till knutplåten inlastade flänsen vara minst 50 % större än det antal, som enligt beräkningarna erfordras i tassens direkt infästade fläns. Tilläggsni tärna skola anordnas på sätt som angives å figuren. Erfordras enligt beräkningarna endast en eller tvenne nitar vid en knutpunktsanslutning eller skarv, bör en extra nit insättas.

Fig. 21.

För järnkonstruktioner, som skola vara täta mot vätsketryck, såsom valsdammar och slussportar, och för vilka diktning måste verkställas, skall, om nitdiametern är d i mm, nitdelningen i nitraden utmed diktkanten tagas = 3 d+ö mm och avståndet från nithåls mitt till diktkanten vara hälften av nämnda mått. Diktning får ej användas vid plåt med mindre än 4 mm tjocklek. Vid tunnare plåt användes tätande mellanlägg och nitdelning 3 d. Nitning bör icke utföras genom större sammanlagd godstjocklek än 4-5 gånger nitdiametern. F ö r a t t vid pneumatisk nitning erhålla b ä s t a möjliga resultat, bör 19 mm nit endast användas upp till en sammanlagd godstjocklek av 40 mm, 22 m m nit u p p till 60 mm samt 25 m m nit upp till 90 mm.

57 Försänkt nit får endast i särskilt fall användas, exempelvis invid lager och leder. Vid viktigare förbindningar bör nit icke användas, om kraftöverföringen föranleder dragning i nitskaftets längdriktning såsom huvudsaklig påkänning, utan bör i dylika fall användas bult. Nits sektionsarea skall vid beräkning för avskärning eller hålkanttryck bestämmas efter nithålsdiametern. Bults nettosektionsarea skall vid beräkning för dragning bestämmas efter kärndiametern. Dimensionering av sliprar och bärplank. Vid dimensionering av sliprar till järnvägsbro antages, att hjultrycket fördelas lika på tre sliprar under förutsättning av vanligt broslipersavstånd. Vid dimensionering av bärplank å en vägbro tankes hjultrycket fördelat lika på två plankor.

58 Plansch 1. Arbetsförlopp vid bearbetning av bredflänsiga I-balkar.

II $ < * ^ .-* < - J c: - j c:

- II* ! 1 1ifIfIi ^ ^j -i k -. -j C:

- „

f N

59 Plansch 2. Nitar med kullrigt huvud Typ KN.

K4

T"

d

D

4 H --£

50 Sätt- och sluthuvuden lika.

Mått i millimeter. d

^min.

9-7

12-6

15'5

18-3

21-2

24-i

31 D

26-5

51 H

7-5

9-5

11-5

20-5

* max.

0-6

0-6

OS

0-9

l-i

1-2

1-4

la

21-2

24-1

34-5

39-5

39-5

45 16

c

n

d.

20 Nitar med försänkt huvud. Typ FN.

A cc P

11 //t*

•50 Mått i millimeter,

d

"imiii.

9-7

12-6

15-5

18-3

.

D

17-5

20-5

30 H

6-5

12-5

rf2

(C

75°

33 45°

60°

dl = råmaterialets minsta diameter. d2 = nithålets diameter M t d i a m e t e r n d skall mätas cirka 5 mm under huvudet. Skaftet får kona på ungefär 50 m m längd från nitdiametern d till råmaterialets diameter dx. Med nitdiameter avses alltid den onitade nitens skaftdiameter d.

Toleranser för d. Avmått i mm

d fr. o. ni.

t. o. m.

undre

övre

— o-i

+ 0-2

— O-i

+ 0-3

— 0-1

+ 0-4

60 Plansch 3.

N

IP

%

PS'1

S-S K flj

^ ,

II5)

n & I t I'M t <i. ö

C>

S? Ö>, fr £ Ö Ju £

©

u

i

IM III »B*

I VI)

I

i°0 N

vu

i

^

^ ^

SJ

ti

n

5 fc-

Öl

c?

( v > -<; >s> AJ

«i 8?

5 C5

Vi

VI SV

?^l¥t^l

Si §

^VAj

JO g fc£ g

«1S

|

^ £• r> -ö O :

K

^ ^ §

Öl

I

61 Plansch 4. Knäckningskurvor för valsat stål St 37. kg/cnf 2800 2700

2600 2500 2400 2500 2200 2100 2000 1300 1800 1700 1600 1500 1400

3*

1500 1200 " + - 5 >< 1100 1030y

itaiiiii

1000 900 Ljej/d. 40

::|-:|:-:if:

ifzllå^V; •.:... T

•"!!''i i "

600 500

%; * s i 1111

- U J Sj;.J_L-

:: + : * £ ; ; :

&/(fa , 3,7- faldig 5ö kerhefför^HO <rerhelför i>//0 Gfttn ' ** ~faMi g 3äi

200 100 l ~0

• ' • % • • "

10 EO 30 40 50 60 70 60 90 100110 IBO ISO 140 150160 /70 IÖ0 190 EOO

62 Plansch o. Knäckningskurvor för valsat stål St 44. 50

0 10 20 50 40 50 60 70 80 90 100 110 120 150 140150160170 180 190 200

63 Plansch

6.

A x i e l l t tryckta trästrävor. Tillåtna k n ä c k p å k ä n n i n g a r vid 5-faldig säkerhet.

%ln 10

40 W

PO <N

£

to

\V ^

Vi

tO

20 30

60 CO

K

K*

Sj

5}

^

10 80

§

«0

100 //O 120 150 140 150 l/i

64 Tabell 1. "Vikt av b y g g n a d s - och f y l l n a d s m a t e r i a l s a m t varor. (Där ej a n n a t särskilt angives, gälla vikterna lufttorra material, om dessa h a v a vattenabsorberande egenskaper.) Fyllnadsmaterial. 1500 kg/m s 1800 » 1300 450 750 » 700 » 1800 » 2000 » 1400 1800 » 700 » 1300 » 250 » 50 » 250 » 400 »

Grus, löst utfyllt » , h å r t packat Kalkgrus, löst utfyllt Kiselgur, löst utfylld » , packad Koksslagg, packad Lera, h å r t » Makadam och grus, vältat Sand, löst utfylld » , h å r t packad Slaggsand, granulerad, basisk » » , sur Sågspån, löst utfylld Torvströ, » utfyllt » , packat Träkolsstybb Natursten

och murverk

av

natursten.

Kalksten, t ä t Marmor Sandsten, t u n g » , lätt Granit, b r u k s m u r » , kallmur Konstgjord

2 700 2 700 2 700 2300 2 700 2 400

» »

sten.

Håltegel 15 x 30 X 30 cm (godstjocklek 2 5 cm) 20 X 30 X 30 » ( » » ») 30 x 30 x 30 » ( »» » ») Kalksandsten Klinker Murtegel, vanligt, b r ä n t » , fasad Murverk

»

av konstgjord

9 kg/st 11 » 17 » 1 700 kg/m 3 2 000 1800 » 1900

sten.

Kalksandsten Klinker i cementbruk Vanligt murtegel i kalkbruk

1 700 2 000 1 700

» » »

2 200 2 400 1 500 2 200 1800

» » » » »

600 800 850

» » »

Betong och bruk. Betong, oarmerad A r m e r a d betong Slaggbetong Cementbruk Kalkbruk Trä. F u r u eller gran, lufttorr » » » , våt eller impregnerad Ek, pitchpine och andra hårda träslag

65 Beläggnings- och isoleringsmaterial m. m. Asbestpapp Asfalt, ren Asfalt och tjärmakadam, vältad Asfaltbetong, gjutasfalt och sandasfalt Glas Korkplattor, expanderade och impregnerade

\ *» \ {^ * £"« 7>ar\r\ *™v *ou

^/f

" "

Metaller.

Bly

113 Gjutjärn Valsat stål Koppar Mässing, gul- och rödmetall Stålgjutgods

^250 7Ö50 8900 °"'™ 7ÖÖ °

Takbeläggningar. Nedanstående uppgifter avse vikt per m2 takyta, oberäknat underlag och. bärande konstruktioner. Asbestcementplattor, plana, 4 m m tjocka Bränt taktegel Cementtakpannor. Takskifferri cm tjock Takplåt, plan

0°

20 kg/m 50 60 '

Golvbeläggningar. Cementplattor, 5 cm tjocka Förhydningsmassa, 1*8 cm tjock Kalkstensplattor, 5 cm tjocka Klinkerplattor, 5 »> » Marmorplattor, 3 » »

70 20 130 100 80

» » »

Innerväggar. Rabitzvägg, 5 cm tjock Koksslaggplattor, 10 cm tjocka Scagliolplattor, 10 » » Gipsplattor, ' 10 » »

'0 110 85 120

» » » »

Varor. Bensin Cement i säckar Fotogen Glycerin Havre Hö, pressat Is Järnmalm, krossad Kaffe -. Koks Korn Mjöl Potatis Råg Sprit Stenkol Torvströ, pressat Träkol Vete

1474 31

»

700 kg/in 3 1500 » 850 » 1250 » 430 » 100 » 910 » 3 500 » 650 450 640 » 700 700 680 » 800 » 900 » 200 » 200 » 760 »

66 Tabell 2. Gatu- eller vägbro i eller vid stad eller större s a m h ä l l e . Tabell över moment och upplagstryck samt motsvarande jämnt fördelade for fil av högst två 12 tons motorfordon.

belastningar

Tabellen gäller för fritt upplagda balkar. M o m e n t

Teoretisk spännvidd

Maximalmoment

l

max utan dynamiskt tillskott i tonm

2-5 3-o 3-5 4-o 4-5

5-o 5-5

6-o 65 7-o 7-6 8-o 8-5 9-o 9-5 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

M

5"63 675 7-88

9-oo 10-13 11-25 12-38 1350 14-63 16-08 17-50 19-04 20-6 3 22-50 24-38 2625

30oo 337 5 37-50 42-24 48-03 5384 5967 65-5 2 71-39 77-2 7 83-ie

U p p l a g s t r y c k Motsvarande jämnt fördelad belastning 8

Mm„„

m

p

Teoretisk spännvidd

l

i ton/m 7-20

6-oo 5-14 4-50 4-oo 3-60 3 - 27

3oo 2-77 2-63 2-50 2-38 2-28 2'2 2 2l6 2-io 1'98 1'88 1-78 1*78 1-71 1-68 1 05 1'62 1-58 1-5 5 1-51

F ö r s p ä n n v i d d e r ö v e r 21'6 m ä r o d e å sid. 27 a n g i v n a j ä m n t f ö r d e l a d e b e l a s t ningarna utslagsgivande.

25 3-o 3-5

4o 4-r, 5-o 5-5 6-o 6-6 7-o 7-5 8-o 8-5

9' 910 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27

Maximalupplagstryck Jx max utan dynamiskt tillskott i ton

Motsvarande jämnt fördelad belastning

2R l i ton/r

9-00

7-20

9-oo 9-oo

6-oo 5-14 4" 6 7 4-30 3-96 3-67 3-42 3-20 3-oo 2-83 2-81 2-78 2'74 2-69 2-64 2-53 2-42 2-34 2-27 2l9 2ii 2-04 1-96 1-90 1-83 1-77 1-71 l-66 1-60 1-56 1-51 1-47

9-38 9-67 9-90 10-09 10-25 10-39 10-50 10-60 11-25 11-82 12-33 12-79 13-20 13-91 14-50 15-23 15-80 16 40 16-88 17-29 17-07 18-oo 18-so 18-57 18-82 1904 19-25 19-44 19-62 19-78

F ö r s p ä n n v i d d e r ö v e r 27-6 m ä r o d e å sid. 27 a n g i v n a j ä m n t f ö r d e l a d e belastningarna utslagsgivande.

67 Tabell 3. Bro för landsväg. Tabell över moment och upplagstryck samt motsvarande jämnt fördelade för fil av högst två 10 tons motorfordon.

belastningar

Tabellen gäller för fritt upplagda balkar. U p p l a g s t r y c k

M o m o n t

Teoretisk spännvidd

l i ni

2-5

3o 3-5

4-o 4-5 5o 55 6o 6-5 7-o 7-5 8o 8-5 9-o 9-5 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

Maximalmoment

M

Motsvarande jämnt fördelad belastning

utan dynamiskt tillskott i tonm

m

p

Maximalupplagstryck

Teoretisk spännvidd

^'max utan dynamiskt tillskott i ton

l

i ton/m

4-69 5-63 656 7-50 8-44 9-38 10-3 1 11-25 12-19 13-40 14-63 15-86 17-19 18-75 2032 21-89

25-oo 28-13 31-2 5 35 - 2o 40'02 44'86 497 2 54-6 0 59-4 9 64-39

-

6- oo 5 oo

4-29 375 333 3oo 2-73 2'50 2-31 2-19 2-08 1-98 l - 90 1-85 180 1-75 1-65 1-56 1-48 1-44 1-4 2 1-40 l3S 1-35 1'32 1'29

35 F ö r s p ä n n v i d d e r ö v e r 20 3 m ä r o d e å s i d . 28 a n g i v n a j ä m n t f ö r d e l a d e b e l a s t ningarna utslagsgivande.

7-50 7-50 7'50 7-82 8-06 8-25 8-41 8-54 8-65 8-75 8-83 9-38 9-85 10-28 10-66 11-00 ll-60 12-08 12-69 13-22 13-67 14-07 14-41 14'73 15 oo 15-25 15-48 15-68 15-8 7 16-04 1(V20 16-35

3o 4-o 4-5

5-o 5-5 6-0 65

7-o 7-5

8-o 8-5

9-o 9-5

10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27

16-48

Motsvarande jämnt fördelad belastning

2 iL Pr = ton/m

6oo -

O 00 4'29 3-89 358 3-30 3 - 06 2-85 2-66 2-50 2-36 2-34 232 228 2-24 2-20 2ii 202 1-95 1-89 1-83 1-76 1-70 1-63 1-58 1*53 1-48 1-43 1-38 1-33 1-30 1-26 1-22

F ö r s p ä n n v i d d e r ö v e r 27-2 m ä r o d e å sid. 28 a n g i v n a j ä m n t f ö r d e l a d e b e l a s t ningarna utslagsgivande.

68 Tabell 4. Bro för bygdeväg med högst 4'ö meters fri brobredd. Tabell över moment och upplagstryck samt motsvarande jämnt fördelade belastningar för fil av högst två 6 tons motorfordon. Tabellen gäller för fritt upplagda balkar. M o m e n t

Teoretisk spännvidd

l i m

2-5 3-o 3-5

4-o 4-5

5-o 5-5

6-o 6-5

7-o

7-5 8-o 8-5

9-o

9-5 10 11 12 13 14 15 16 17

Maximalmoment M max utan dynamiskt tillskott i tonm

2-81 3-38 3-94 4 - 50 5-06 5-63 6 - 19 675 7-31 8-04 8-78 9-52 10-32 11-25 12-19 1313

15-oo 16-88 18-75 21-12 24oi 26-92 29-84

U p p 1 a g s t i y c k Motsvarande jämnt fördelad belastning _SMmax

p

^m

i ton/m

Teoretisk spännvidd

l i ni

3-60

2-5

3-oo

3-o

2-57 2-25

3-5

2-oo 1-80 1-64 1-50 139 1-31 1-25 119 114 I'll 1-08 1-05 0-93 0-94 0-89 0-8 6 0-85 0-84 0-83

F ö r ST > ä n n v i d d e r ö v e r 1 7 o m ä r o d e å sid. 29 a n g i v n a j ä m n t f ö r d e l a d e b e l a s t ningarna utslagsgivande.

4-o 4-5

5-o 5-5

6o 6-5

7-o 7-5

8-o 8-5 9o 9-5 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23

Maximalupplagstryck -^max utan dynamiskt tillskott i ton 4-50 4'50 4-50 4-69 4-84 495 5 # 05 5l3 5*19 5'25 5-30 5-63 5-91 6-17 6-40 6-60 6-96 • 7-25 7-62 7-93 8-20 8-44 8-65 8-84

9oo 9l5 929 9-41 9-52

Motsvarande jämnt fördelad belastning Pr

9 r> * ^max t

i ton/m 3-60

3-oo 2-57 2-33 2l5 l-98 1-84 1-71 1-60 1-50 1-41 1-4 1 1-39 1'37 1-35 1-32 1-27 1-21 1-17 1-14 1-09 1-06 1-02 0-98 0-95 0-92 0-89 0-86 0-83

F ö r s t ä n n v i d d e r ö v e r 23'7 m ä r o d e å s i d . 29 a n g i v n a j ä m n t f(>rdelade b e l a s t ningarna utslagsgivande.

69 Tabell 5. * Järnvägsbro. Tabell över dynamiska tillskottets Teoretiska belastade längden

l

storlek.

Dynamiskt tillsko tt £ i % vid en tåghastighet v i km i timmen av

17-6 16-8

25-0 23-9 22-8 21-9 21-0 20-2 19-4 18-8

32-4 30-9 29-6 28-3 27-2 26-2 25-2 24-3 23-4 22-7 21-3 19-4 17-0

39-8 38-o 36-3 34-8 33-4 32-i 30-9 29-8 28-8 27-8 26-i

47-i 45-o 43-o 41-8

54-5

61-9

52o

59i

76-7 73-2

56-5 54-2

39-6

49-8 47-7 45-8

69-3 66-i 63-3 60-6 58-2

38-i

44o

367 35-4

22-o 19-8 18-o

42-4 40-9 39-5 38-2 35-8 32-7 28-6 25-4 ' 22-9 20-8

84-o 80-2 76-7 73-5 70-6 67-9 65-4 63-o

16-5 15-2

19i 17-e

14-i

16-4 15-3 14-3 13-5 12-7

i m

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 12 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65 70 75 80 85 90 95 100

I6i 15-4 14-8 14-2 13-7 13-2 12-8 12-3 11-6 10-6 9-3 8-2 7-4 6-7 6-2 5-7 5-8 4-9 4-6 44 4-i 3-9 37 35 34 32 3i

18-i 17-5 16-4 15-o 13i 11-7 10-5 95 8-8 8i 7-5

7-o 6-6 6-2

5-s 5-5 5-8

5-o 4-s 4-6 4-4

23-9 20-9 18-6 16-7 15-2 13-9 12-8 11-9 11-1 10-4 9-8 9-3 8-8 84

15i 13-0 12-4 11-3 10-5 9-7 9-i 8-5

8-o 7-6 7-2 6-8 6-5 6-2 5-9 57

8-o 7-6 7-3

7-o

34i 33o 30-9 28-3 24-8

13-2 12-4 11-6

ll-o 10-4 9-9 9-4

9-o 8-6 8-3

12i 11-5 10-9 10-4

10-o 9-5

52o 50-o 48-i 46-4 44-8 43-3 40-6

37i 32-5 28-9 26-o 23-6 21-7 20o 18 6 17-3 16-3 15-3 14-4 13-7 13o 12-4 11-8 11-8 10-8

56o

53-9

52-o 50-2 48-5 45-5 41-6 36-4

32-s 29i 26-5 24-3 22-4 20-8 19-4 18-2

17-i 16-2 15-3 14-6 13-9 13-2 12-7

12i

70o 67i 64-4 61-9 59-6 57-5 55-5 53-7 50-3

46-o 40-3 35-8 32-2 29-3 26-8 24'8

23-o 21-5

20i 18-9 17-9 16-9 16i 15-3 14-6

14-o 13-4

60 9 58-8 55-2 50-4

44-i 39-2 35-s 32i 29-4 27-2 25-2 23 5 22-1 20-s 19-6 18-6 17-7 16-8 16-o 15-3 14-7

Enligt försök och utredningar vid statens järnvägar åren 1923—1928 har befunnits, att det dynamiska tillskottet nära följer allmänna formeln _

370 + 15-5 (»—10)

där l = teoretiska belastade längden i m och v — tåghastigheten i km i timmen.

70 Tabell 6. Järnvägsbro. Tabell över moment ocli upplagstryck samt motsvarande jämnt belastningar för tågbelastning typ A.

fördelade

Tabellen gäller för fritt upplagda balkar. M o m c n t

Teoretisk spännvidd

l i m

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 12 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65 70 75 80 85 90 95 100

Maxiiualraoment

M max utan dynamiskt tillskott

U p p l a g s t r

jMotsvarande jämnt fördelad belastning _*Mmax

m

p

i tonm

i ton/m

5o 10-o 16-9 30o 45-o

40-00 20-00

61-9 81-6 101-4

123o 146-8 194-3 278-4 459-7 692-2 978-8 1307 1705 2 157 2 662 3 214 3 825 4 489 5 206 5 977 6 800 7 677 8 606 9 589 10 625

15'oo 15-oo 14-40 13-75 13-3 2 12-68 12l5 11-74 10-7 9 9-90 9-19 8-86 8-70 8-53 8-5 2 8-52 8-52 8-50 8-50 8-50 8-50 8-50 8-50 8-50 8-50 8-50 8-50

Teoretisk spännvidd

l i m

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 12 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65 70 75 80 85 90 95 100

Maximal upplagstryck

y c k Motsvarande jämnt fördelad belastning

R

•'-"max utan dynamiskt tillskott i ton

20o 25-o 30o 37-5 44o 50-o 54-3 59-2 63-2 66-4 74-o 86-o 104o 126-2 146-9 168 189 210 231 252 273 294 315 336 357 379 400 421 442

P

r

2 7? l i ton/m 40-00 25-00

20-oo 18'75 17-60 16-6 7 15-51 14-80 14-04 1327 12-33 11-47 10-40 10-09 979 9-60 944 9-32 9-23 9l6

9io 9-05

9-oo 8-97 8-94 8-91 888 8-86 8-84

71 Tabell Järnvägsbro. Tabell

över

moment

och upplagstryck

belastningar

för

samt

motsvarande

tågbelastning

typ

jämnt

fördelade

B.

Tabellen gäller för fritt upplagda balkar. U p p l a g s t r

M o m e n t

Teoretisk spännvidd

l

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 12 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65 70 75 80 85 90 95 100

Maximalmoment •"^max utan dynamiskt tillskott i tonm

4-5

9-o 15-2 27-o 40-5 55'7 73 4 91-3 110 7 132i 174-8 250-6 4137 622 9 867-3 1155 1504 1 882 2 280 2 702 3 140 3 607 4 094 4 599 5 127 5 678 6 255 6 862 7 495

Motsvarande jämnt fördelad belastning 8u M ltx m~ i ton/m 36-oo 18-00 13-50 13-50 12-90 12-38 11-9 9 11-41 10-9 3 10-57 9-71 8-91 8-27 7-97 7-71 754 7-5 2 7-4 3 7-30 7-i 5 6-98 6-83 6-68 6-54 6-41 6-29 6-18 6-08 6-oo

max p

Teoretisk spännvidd

l i m

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 12 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65 70

80 85 90 95 100

Maxim alupplagstryck •"'max utan dynamiskt tillskott i ton

18o 22-r. 27-o 33-s 39-6 45" o 48-9 53-3 56-9 59-7 66-6 77-4

93c 113-Ö 132-2 151 167 183 199 213 228 242 255 269 283 296 309 322 336

y c k Motsvarande jämnt: fördelad belastning "

P

-J-^-m n f m(1

= T

l i ton/m 3600 22-50 18-OO

16-88 15'85 15oo 13-96 13-32 12-03 11-94 11-10 10-32 9-36 9-08 8-81 8-61 8-87 8-15 7-94 7-7 5 7-58 7-4 3 7-30 7-17 7 oo 6-96 6-87 6-79 6-71

72 Tabell 8. Tabell över värdet av koefficienten K för beräkning av Mx„

32 x I

x\

(Formeln gäller utanför spännviddens två mellersta sextondelar, se sid. 36.) X

K

0-oo

0-ooo

Differens

X

K

0-24

0-796

0-2 5

0-816

0-26

0-27

0-853

0-28

0-870

0-29

0-886

0-30

0-901

0-31

0-915

0-32

0-928

0-33

0-940

0-34

0-950

0-35

0'960

0-3 6

0-969

0-37

0-970

0-38

0-983

0-39

0-988

0-40

0-993

0-41

0 - 996

0-42

0 - 998

0-4375

l-ooo

0-44

l-ooo

0-46

looo

0-48

l-000

0-50

l-ooo

0 - 020

0-045 0-oi

0-0 4 5

0-02

0-089

0'132

0'019

0-044

0-018

0-043

0 - 017

-

0 042 0-04

0-174

0-05

0-215

0-ofi

0-255

0-07

0-08

0-oio

0-041

0-015

0-040

0-014

0-039

0-013

0-038 -

0-012

0 037 0-09

0-369

Oio

0 - 405

On

0-440

0-12

0l3

0l4

0-538

0-15

0-568

O-oio

0-086

O-oio

0-035

0'009

0-033

0'007

0-033

0-007

0-032 0-030

0-005

-

0 030 0l6

0-598

0-17

0-626

0l8

0-654

0l9

0-680

0-20

0 - 705

0-21

0-730

0-22

0'753

0-23

0-775

0-005

0'028

0'003 0-002

0-028

0*002

0'026 0 - 025

0 0

0-025

0-023

0'022 0-021

Differens

73 Tabell 9. Brottpåkänningar, tillåtna påkänningar och säkerhetsgrader vid knackning. Ti llåten påkänning <rktn i k g/cm 2 o e n säkerhetsgrad n för S3 Slankhetstal lli

r— co -& zo

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 110 120 130 140 150 160 170 180 190 200

-W

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 110 120 130 140 150 160 170 180 190 200

CO

•

Brottpåkänning a K kg/cm 2

järnvi gs- och jatubroar samt vattenbyggnader vid

väprbroar1^ och hnsbvErsniader vid -

—

J

except lonellt belastn mgsfall

van ligt belastningsfali

except onellt belastningsfall

van ligt belastningsfall

G

ktn

n

a

ktn

n

°JWn

n

a

ktn

n

2 200 2 200 2 200 2 200 2 200 2199 2 195 2184 2157 2 096 1972 1735 1458 1243 1071 933 820 727 648 582 525

1100 1071 1027 977 921 861 797 730 660 587 512 434 365 311 268 233 205 182 162 145 131

2-oo 205 2-14 2-25 239 255 275 2-99 327 3'57 3-85 4-oo 4'oo 4-oo 4-oo 4oo 4-oo 4-oo 4'oo 4-oo 4-oo

1350 1312 1257 1194 1124 1050 971 888 802 713 621 526 442 377 325 283 248 220 196 176 159

l-63 1-68 1-75 1-84 1'96 2 - 10 2-2 6 2-46 2-69 2-94 318 3-30 3-30 3-30 3-30 3-30 330 3-30 3-30 3-30 3-30

1200 1166 1 118 1061 1000 934 863 790 714 635 553 469 394 336 290 252 222 196 175 157 142

1-8 3 1-89 l-97 2-07 2'20 2-35 2'54 2-77 3-02 3'30 357 3-70 3'70 3-70 3-70 3-70 3-70 3-70 3-70 3'70 3-70

1450 1414 1360 1295 1223 1144 1061 972 879 782 682 578 486 414 357 311 273 242 216 194 175

1-52 1-56 1-62 1 70 1*80 1-92 2-07 2-25 2-45 268 2-89 3-oo 3oo 3oo 3-oo 3-oo 3oo 3 - oo 3-oo 3-oo 3oo

2 600 2 600 2 600 2 600 2 600 2 599 2 593 2 575 2 523 2 394 2 100 1735 1458 1243 1071 933 820 727 648 582 525

1300 1265 1212 1147 1075 996 911 821 727 628 525 434 365 311 268 233 205 182 162 145 131

2oo 2-05 2l5 2'27 242 2-61 2-85 3-14 3-47 3-81 4-0 0 4-oo 4oo 4-oo 4oo 4-oo 4-oo 4oo 4-oo 4 - oo 4-oo

1600 1554 1485 1403 1312 1214 1109 998 882 761 636 526 442 377 325 283 248 220 196 176 159

1-63 1'67 1-75 1-85 1-98 2-14 2-34 2-58 2-86 3l5 3-30 3-30 3-30 3-30 3-30 3-30 3-30 3-30 3-30 3-30 3-30

1400 1365 1308 1240 1163 1078 987 890 787 680 568 469 394 336 289 252 222 196 175 157 142

1-86 1-90 1-99 2io 2-24 2-41 2-68 2-89 3-21 3-52 3-70 3-70 3'70 3-70 2-70 3-70 3-70 3-70 3-70 3-70 3-70

1700 1660 1595 1515 1423 1321 1211 1093 968 837 700 578 486 414 357 311 273 242 216 194 175

1-53 1-57 1-63 l - 72 1-83 1-97 2l4 2-36 2-61 286 3-oo 3-oo 3-oo 8-oo 3-oo 3-oo 3-oo 3oo 3.oo 3oo 3-oo

J ) För bro i eller vid stad eller större samhälle skola gälla samma tillåtna p å k ä n n i n g -ffjyn och s ä k e r h e t s g r a d n som för j ä r n v ä g s - och gatubroar.

1474 31

74 INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

Avdelning I:

M a t e r i a l e t s beskaffenhet, b e s i k t n i n g och p r o v n i n g

A. Materialets beskaffenhet Valsat stål Stålsmide Stålgjutgods Gjutj ärn

4 4 4 6 7 9

B. Materialets besiktning och provning Allmänna bestämmelser Plats för besiktning och provning TJttagning av provstycken Kallprov Varmprov Efter besiktning och provning upptäckta fel

9 9 10 10 11 12 12

Avdelning II: Järnkonstruktioners tillverkning, uppsättning, skyddande m o t rost, k o n t r o l l , b e s i k t n i n g och p r o v b e l a s t n i n g 14 A. Järnkonstruktioners tillverkning Riktning och bockning Delning och utformning Håltagning för nit och bult Efterbearbetning Svetsning Nit- och bultförbindningar Hoppassning Lastning, lossning och transport

14 14 15 15 15 16 16 •. • 18 18

B. Järnkonstruktioners uppsättning samt ställningsbyggnader

18 C. Järnkonstruktioners skyddande mot rost

19 D. Järnkonstruktioners kontroll, besiktning och provbelastning

20 Avdelning III:

Statiska beräkningar

A. Belastningsantaganden Husbyggnader Ständig belastning Tillfällig belastning Nyttig belastning Belastning å skyddsräcken Snö Vind Temperaturändringar Gatu- eller vägbroar samt gångbroar Ständig belastning Tillfällig belastning

23 23 23 23 23 23 24 24 25 26 26 2b 27

75 Sid. Trafiklast för gatu- eller vägbro 1. Bro i eller vid stad eller större samhälle 2. Bro för landsväg 3. Bro för bygdeväg med högst 45 meters fri brobredd 4. Bro för enkel bygdeväg eller ödebygdsväg med högst 3 meters fri brobredd 5. Allmänna bestämmelser Trafiklast för gångbro Vind Olikformig belastning för rörlig bro Belastning å skyddsräcken Temperaturändringar Friktionskrafter F r i t t utrymme Järnvägsbroar Ständig belastning Tillfällig belastning Tågbelastning Vind Olikformig belastning för rörlig bro Belastning för gångbanor Temperaturändringar Friktionskrafter F r i t t utrymme Vattenbyggnader Egen vikt Rörliga belastningar Vattentryck Istryck Vind Snö I n v e r k a n av temperaturändringar samt friktionskrafter vid upplag

B. Övriga beräkningsgrunder Allmänna bestämmelser Knackning Tryck och samtidig böjning Knäcksäkra huvudregeln ansar samt tvärramar Tillåtna påkänningar, säkerhetsgrader och formförändringar Tillåtna påkänningar, minsta erforderliga säkerhetsgrad vid knackning samt låtna nedböjningar för valsat stål St 37 och St 44 1. Husbyggnader 2. Vägbroar 3. Järnvägs- och gatubroar 4. Vattenbyggnader Tillåtna påkänningar för valsat stål till nitar och bultar 'Tillåtna påkänningar för stålgjutgods Tillåtna påkänningar för gjutjärn Tillåtna påkänningar för tryck vid cylindriska och sfäriska ytor Tillåtna påkänningar jämte minsta erforderliga säkerhetsgrad vid knackning trä Elasticitetstal

27 27 28 29 30 30 31 31 32 32 32 33 33 33 33 33 33 36 36 36 37 37 37 37 37 37 38 39 39 39 39

40 40 41 42 44 47 tilh 48 48 48 49 49 49 50 50 50 för 52 52

76 Sid.

Avdelning IV: Konstruktiv utbildning

53 Spännvidder och stånglängder Allmänna anordningar Detaljutbildning Nit- och bultförbindningar Dimensionering av sliprar och bärplank

53 53 54 55 57

Statens offentliga utredningar 1931 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård. Lagberedningens förslag ang. vissa internationella rättsförhållanden. 3. Förslag till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om erkännande och verkställighet av domar, m. m. [9] Blktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväseudet. [16] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. 1928 års lönekommitté. Betänkande med förslag till avlöningsreglemente för extra ordinarie och extra tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen m. m. [12] 1928 års lönekommitté. Betänkande med förslag till lönereglering för landsfogdar, lappfogdar och landsfiskaler m. m. [18] Betänkande och förslag ang. anskaffning, underhåll och drift av för tulltjänsten erforderlig fortskarlningsmateriel. [23; Betänkande med förslag ang. vissa ändringar i riksdagens arbetsformer m. m. [26]

Vatten väsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande med förslag till lag om vård av vissa skogad inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden. [10] Utredning med förslag ang. premiering av välskötta mindre skogsbruk, ill] Industri. Ny värmeledning samt elektrisk belysningsanläggning i Nationalmnseibyggnaden i Stockholm. [8| Normalbestämmelser för järnkonstruktioner till byggnadsverk (järnbestämmelser). [30] Handel och sjöfart. Provdebitering av fyr- och båkavgift samt sjömanshusavgift. [15] Kom m II u i ku tion s väsen.

K om in II na] förval t ning.

Statens och kommunernas liiinnsviisen. Utlåtande ang. utförselbeviss-ystemets verkningar m m [5]

Bank-, kredit- och peiiuiiigväseii. Förslag till växellag ni. m. [14] Förslag till checklag m. m. [28]

Försäkrings väsen. 1'oliti.

Socialpolitik. Betänkande med förslag ang. arbetslöshetens motverkande genom beredskapsarbeten. [3] Arbetslöshetsutredningens betänkande. 1. Arbetslöshetens omfattning, karaktär och orsaker. [20] Arbetslöshetsutredningens betänkande. 1. Bilagor, band 1. Orsaker till arbetslöshet. P. M. ang. arbetsmarknaden och de faktorer, som bestämma dess utveckling. [21] Ilälso- och sjukvård.

Allmänt näringsväsen. Utlåtande över utkast till näringslag m. m. [13]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Jordbruksutredningens betänkanden. 4. Betänkande ang. åtgärder för fjäderfäskötselns främjande. [G]. 5. Statistisk översikt över det svenska jordbrukets utveckling och läge. [7] Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser om delning av jord ä landet inom vissa delar av Kopparbergs län m. m. [19]

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Sammandrag av yttranden över 1927 års prästlöneregleringssakkunnigas betänkande rörande nya grunder tullagstiftningen om prästerskapets avlöning och förvaltningen av den därtill anslagna egendomen. [1 Utredning och förslag rörande läroböcker vid de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter. [2] Utredning och förslag av frågorna om ytterligare inskränkningar i den nuvarande folkskoleseminarieorganisationen samt om statens övertagande av de utav laudstingen och vissa städer upprätthållna småskoleseminarierna m. m. [4] Utredning och förslag rörande fortsättningsskolans organisation. [17] Betänkande med förslag till huvudgrunder för en decentraliserad förvaltning av prästlönejorden m. m. [-24] Betänkande med förslag till prästlönelag m. m. [25] Körsvarsväsen. 1930 års militäravlöningssakkunniga. Betänkande med förslag till avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie perso-l nal vid försvarsväsendet. [22] Betänkande och förslag rörande åtgärder för höjande av säkerheten vid flygning. [27] Betänkande ang. flygstyrelsens materielanskaffning m. m. [29] Utrikes ärenden.

Stockholm 1931. K. L. Beckmans Boktr. 14 7 1 3 1

Internationell rätt.