SOU 1931:5

Utlåtande angående utförselbevissystemets verkningar m. m.

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 3 1 : 5 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

UTLÅTANDE ANGÅENDE

U T F Ö R S E L B E V I S SYSTEMETS V E R K N I N G A R M. M. AVGIVET DEN 5 FEBRUARI 1931 AV

KOMMERSKOLLEGIUM, OCH

GENERALTULLSTYRELSEN

LANTBRUKSSTYRELSEN

S T O C K H O L M 1 9

°CKHOV

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1931 Kronologisk

Sammandrag av yttranden över 1927 års prästlöneregleringssakkunnigas betänkande rörande nya grunder för lagstiftningen om prästerskapets avlöning och förvaltningen av den därtill anslagna egendomen. Idun. 622 s. E. Utredning och förslag rörande läroböcker vid de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter. Norstedt. 131 s. E. Betänkande med förslag angående arbetslöshetens

förteckning

motverkande genom beredskapsarbeten. Norstedt. 81 s. S. 4. Utredning och förslag av frågorna om ytterligare inskränkningar i den nuvarande folkskoleseminarieorganisationen samt om statens övertagande av de utav landstingen och vissa.städer upprätthållna småskoleseminarierna m, m. Norstedt. (2), 215 s. E. 5. Utlåtande angående utförselbevissystemets verkningar m. m. Marcus. 25 s. J o .

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med (etstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

UTLÅTANDE ANGÅENDE UTFÖRSELBEVISSYSTEMETS

VERKNINGAR M. M. Under erinran att förordningen den 13 april 1928 (nr 76) angående utförselbevis för råg och vete ävensom kungörelsen den 24 maj 1928 (nr 153) med tillämpningsföreskrifter till samma förordning uppkörde att gälla med utgången av juli 1931, har Kungl. Maj:t den 25 juli 1930 anbefallt kommerskollegium, generaltullstyrelsen och lantbruksstyrelsen att gemensamt avgiva yttrande dels angående de erfarenheter, som vunnits vid tillämpningen av bestämmelserna i nämnda förordning och kungörelse samt angående utförselbevissystemets verkningar med avseende särskilt å de inhemska råg- och veteprisen, statens tullintäkter och den inhemska prisbildningen å förmalningsprodukter av råg och vete, dels ock, därest åt nämnda bestämmelser skulle förlänas förlängd giltighet efter den 31 juli 1931, huruvida och i vad mån ändringar kunde anses påkallade i bestämmelserna. I anledning av förestående remiss har kommerskollegium genom skrivelse den 25 augusti 1930 i ärendet inhämtat yttrande dels av följande handelskamrar: Stockholms handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare, Smålands och Blekinge handelskammare, Skånes handelskammare samt handelskammaren i Göteborg, dels av följande sammanslutningar: Sveriges allmänna lantbrukssällskap, Svenska kvarnföreningen samt Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening samt föreningen Sveriges spannmålsintressenter. I samtliga avgivna yttranden har tillstyrkts en förlängning av systemet med utförselbevis. Av Skånes handelskammare samt av Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening har yrkats, att systemet i fråga måtte erhålla permanent karaktär. E t t sammandrag över yttrandena bifogas. x Frågan om bibehållande av systemet med utförselbevis har senast varit föremål för behandling vid 1930 års riksdag. I en i andra kammaren väckt motion (nr 485) framställdes ett yrkande, att, i händelse inmalningstvång skulle genomföras, gällande bestämmelser om utförselbevis å råg och vete måtte upphävas. Det särskilda utskott, som behandlade jordbruksfrågan, erinrade i sitt utlåtande (nr 2, sid. 88) bland annat därom, att förordningen om utförselbevis för vete och råg allenast gällde till och med den 31 juli 1931. Åtgärden hade enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut i ämnet angivits ha karaktären av ett försök för vinnande av erfarenhet om systemets verkningar. Det vore vidare förutsatt, att förnyad prövning av systemets verkningar före giltighetstidens utgång skulle äga rum. Utskottet funne desto mindre anledning frångå den ståndpunkt riksdagen sålunda intagit, som utförselbevisen nu omedelbart kunde få en särskild uppgift att fylla, innan lagerhusorganisationen ännu fått det inflytande över spannmålsmarknaden, som tillärnats densamma. Beträffande en inom riksdagen (II kamm. nr 4 74) väckt motion om utsträckningav systemet med utförselbevis jämväl till korn erinrade utskottet om ett tidigare uttalande av riksdagen, att prövningen av denna fråga borde anstå tills spörsmålet om fortsatt tillämpning av utförselbevisen för tiden efter den 31 juli 1931 komme under behandling. Utskottet fann ej anledning att ifrågasätta, att riksdagen skulle avvika från den ståndpunkt riksdagen sålunda intagit. 1 Här uteslutet.

2¶Utskottet avstyrkte bifall vann riksdagens bifall.

till

ifrågavarande

motioner.

Utskottets hemställan

Beträffande den i remissen framställda förfrågan rörande de erfarenheter, som vunnits vid tillämpningen av bestämmelserna i förordningen och kungörelsen angående utförselbevis, ävensom angående utförselbevissystemets verkningar, må anföras följande. Då kommerskollegium, generaltullstyrelsen och lantbruksstyrelsen den 30 september 1927 avgåvo yttrande beträffande då ifrågasatt förlängning av författningarna angående utförselbevis, sammanfattade ämbetsverken de erfarenheter i fråga om utförselbevisens verkningar, som dittills vunnits på följande sätt: "En ganska ansenlig utförsel av såväl råg som vete har under skördeåret 1926/27 ägt rum, vilken med all sannolikhet till väsentlig del framkallats genom de därvid erhållna utförselbevisen. Denna utförsel har beträffande vete till större delen försiggått under höstmånaderna, medan den i fråga om råg fördelats mera jämnt över skördeåret. Då utförseln av råg överstigit införseln av samma spannmålsslag, hava utförselbevisen sannolikt bidragit till att i någon mån befordra den allmänna tendensen till övergång från råg- till vetekonsumtion. Möjligen har en del av den utförda rågen, vilken eljest skulle konsumerats inom landet, i förbrukningen ersatts med importerad tullfri spannmål, och har härigenom en viss minskning i statens eljest påräkneliga inkomst av spannmålstull uppstått utöver den minskning, som må anses ligga dels däri, att utförselbevis meddelats även för den spannmålskvantitet, som skulle exporterats, även om utförselbevis icke funnes — en kvantitet som, enligt vad ovan gjorts gällande, sannolikt icke varit betydande — dels däri, att utförselbevisen möjligen ha kunnat utöva ett stimulerande inflytande på brödsädesodlingen, något varom det ännu torde vara för tidigt att yttra sig. Tack vare den lättnad, som den uppkomna utförseln medfört å den inhemska spannmålsmarknaden, har en fullt märkbar höjning av priset å såväl svensk råg som svenskt vete i förhållande till världsmarknadspriset å motsvarande -:aror ägt rum, i synnerhet under höst- och vintermånaderna. Beträffande vete torde den uppnådda prisförbättringen enligt Sveriges allmänna lantbrukssällskaps beräkningar kunna skattas till 1*50 a 2 kr. per 100 kg. Denna prisförbättring har ej varit inskränkt till blott områdena närmast exporthamnarna utan mer eller mindre berört även de inuti landet belägna produktionsområdena. I samband med den prisstegring, som den svenska brödsäden erfarit genom det bättre utnyttjandet av tullskyddet, torde jämväl en viss, om än ej synnerligen betydande, höjning av mjölpriserna hava ägt rum. I stort sett torde det kunna sägas, att utförselbevissystemet under den tid det varit i tillämpning fullt infriat de förhoppningar, som ställts på detsamma från dess förespråkares sida, utan att några mera avsevärda olägenheter därav försports. Denna uppfattning delas ock av samtliga de sammanslutningar, som i yttranden till kommerskollegium uttalat sig i ämnet.» Ämbetsverken framhöllo emellertid därjämte, att de anförda iakttagelserna angående utförselbevisens verkningar hänförde sig till ett år, som i olika hänseenden erbjudit särskilt goda möjligheter för uppnående av de med ifrågavarande anordning avsedda syftemålen. På grund av de ovanliga förhållanden, som under detta år varit rådande, kunde de härvid gjorda erfarenheterna uppenbarligen icke anses tillfyllest för bedömande av huru utförselbevissystemet kunde antages komma att verka under .mera normala tider. Ämbetsverken ansågo därför, att det vore

3 av stor betydelse, om möjlighet bereddes att under längre tid än den då gällande provisoriska förordningen avsåge, fullfölja iakttagelserna angående verkningarna av ifrågavarande för vårt land nya system. Ehuru den till ämbetsverken ställda remisskrivelsen icke innefattade någon anmodan för dem att uttala sig för eller emot systemets fortsatta giltighet, kunde ämbetsverken dock, med hänsyn till vad sålunda anförts, icke underlåta att uttala, att en förlängning av förordningen exempelvis under ytterligare fem år vore att anse som i hög grad önskvärd, enär först därigenom en säkrare erfarenhet kunde vinnas angående systemets verkningar i olika hänseenden och under olikartade årsväxts- och marknadsförhållanden.

Det material, som numera föreligger angående utförselbevisens verkningar — omfattande en tidrymd om ungefär fyra år — är givetvis betydligt mera°rikhaltigt än det, som förelåg till bedömande, när ämbetsverken år 1927 hade att yttra sig i ämnet. Vad då först beträffar frågan, huruvida utförsel bevisen övat ett stimulerande inflytande på brödsädesodlingen — ett spörsmål, varom vid berörda tillfälle ansågs för tidigt att yttra sig — må lämnas följande Uppgifter. Vete- och rågarealerna i har voro vid nedan angivna tider av följande omfattning .

årligen 1901—05 » 1906—10 » 1911-15 1916-20 år 1919 årligen 1921—25 år 1926 ; 1927 > 3928 » 1929 » 1930 årligen 1926—30

Vete 81225 91579 115715 140044 140903 142467 154145 226816 227385 232280 261500 220 425

Håg

Summa

410 791 405 542 387 663 3*5 221

492 016 497 121 503 378 505 265

338 243 339 283

480 710 493 428

27H 095 255 355 240 600 277 467

503 480 487 635 502 100 497 892

Utvecklingen visar en i stort sett konstant siffra på brödsädesarealen i dess helhet^ men en mycket bestämd förskjutning inom denna areal mellan vete- och rågodlingen. Medan vid 1900-talets början rågarealen var ungefär fem gånger så stor som vetearealen, uppvisar det sista året i serien en veteareal på omkring 52 % och en rågareal på omkring 48 % av totalarealen. Det må anmärkas, att siffrorna för 1919 grundas på en arealinventering och siffrorna för 1927 på årets allmänna jordbruksräkning. Siffrorna för mellanliggande år ävensom för de tre senaste åren grundas på uppskattning. Såsom i sammanfattningen Över 1927 års jordbruksräkning (sid. 30) erinrats, gjorde sig övergången från höstråg till höstvete gällande inom praktiskt taget alla storleksgrupper av brukningsdelar, ehuru densamma framträdde med olika styrka vid det större och mindre jordbruket, Vid de stora gårdarna hade omläggningen varit mera genomgripande än vid de små. På slättbygderna i Malmöhus, Skaraborgs och Östergötlands län framträdde vid småbruken en tydlig tendens till inskränkning av höstsädesodlingen, medan utvecklingen vid de medelstora och större gårdarna gått i rakt motsatt riktning. I Uppsala län hade endast de allra största gårdarna ökat sin höstsädesareal, under det att densamma inom alla andra storleksgrupper blivit inskränkt.

4 Jämför man vete- och rågarealen med den areal, som disponerats för foderrotfrukter och för vallar, kan konstateras följande utvecklingsgång:

ärligen 1901—05 1906—10 1911-15 1916 -20 ar 1919 årligen 1921—25 år 1926 » 1927 '» 1928 » 1929 » 1930 årligen 1926-30

Blandsäd

Foderrotfrukter •

135 115 153 045 174 010 247 F.70 280 767 267 810 270 821 228124 225 618 232 159 254 595 242 263

27 476 55 102 75 223 84 958 91060 95 135 109 843 84 949 82 333 85 476 103 810 93 282

blandsäd,

Vall för höskörd samt för bete oeli grönfoder' 1 235 851 1 318 571 1 373 978 1 386 380 1342851 1 365 085 1 362 863 1468906 1 4«9 467 1 468 906 1 462 404 1 446 509

Med reservation för tillförlitligheten hos det statistiska materialet, som _ med undantag för åren 1919 och 1927 grundar sig på approximativa uppskattningar och därför även företer vissa ojämnheter, uppvisa do nu anförda sifferserierna för blandsäd och foderrotfrukter en kontinuerlig utveckling under hela perioden 1901—1925. Den utvecklingsgång, som kan utläsas ur serien, torde sammanhänga med den under århundradets första fjärdedel småningom skeende omläggningen i det svenska jordbruket till större animal produktion. Den starka ökningen av blandsädesarealen under tiden 1911 — 1920 torde delvis bero på en övergång från havre- till blandsädesodling. Tabellens arealsiffror utvisa en topppunkt för år 1926. Vid 1927 års jordbruksräkning konstaterades tillbakagång för både blandsäd och foderrotfrukter. Först år 1930 — sannolikt under inflytande av de något förbättrade konjunkturerna för animalisk produktion — uppvisa siffrorna en mera betydande stegring. Vad foderrotfrukterna angår, har vid, bearbetningen av jordbruksräkningens material iakttagits, att de mindre brukningsdelarna i allmänhet visade en utveckling rakt motsatt de medelstora och: större gårdarnas. Vid småbruken kom på foderrotfrukterna en ökad andel av hela åkerarealen, varemot bondgårdar och herrgårdar visade en minskning, som i vissa fall var ganska stor (Jordbruksräkningen sid. 33). Minskningen i rotfruktsodlingen torde i väsentlig mån vara att tillskriva höjningen av arbetslönerna även inom jordbruket. För de medelstora och större jordbruken, som i relativt större omfattning äro beroende av förhyrd arbetskraft, gör denna höjning sig mera gällande i fråga om den arbetskrävande rotfruktsodlingen än för småbruken. Även vallarealen har, såsom av de anförda siffrorna framgår, kontinuerligt ökats från ett medeltal för perioden 1901 — 1905 på 1 2 3 5 851 har till ett medeltal å 1 386 386 har för perioden 1916—1920. Vid 1919 års arealinventering uppgavs emellertid arealen till endast 1 342 851 har. I. avseende å siffrornas tillförlitlighet framhålles i statistiska centralbyråns redogörelse för arealinventeringen (sid. 15), att av det inkomna uppgiftsmaterialet att döma uppfattningen om vad som borde hänföras under begreppet »vall» vore tämligen vacklande. Medeltalssiffran för perioden 1921—1925 steg till 1 3 6 5 085 har. Vid 1927 års arealinventering konstaterades en ökning av arealen till 1 468 906 har. Jämfört med siffran för 1926 1 3 6 2 863 kan ökningen förefalla anmärkningsvärd. Emellertid är därvid att beakta, att siffrorna under hela tiden 1920—1926 endast grunda sig på upp1

Arealen angiven i har.

5 skattning och att härvid tydligen den ökning, som successivt skett, icke blivit behörigen uppmärksammad. Sannolikt har ökningen ägt rum ganska jämnt under hela perioden i fråga. Beträffande ökningen av vallarealen yttrades i jordbruksräkningen (sid. 34) följande: »En förändring, som relativt sett icke är så synnerligen stor men som dock tyder på en viss omläggning av jordbrukets allmänna produktionsriktning, är den sedan år 1919 inträffade ökningen i vallarealen med 126 000 har. Då samtidigt en del åker torde hava igenlagts till betesmark, visar detta, att de strävanden, som under de senare åren gjort sig gällande att öka den egna foderproduktionen, lett till betydande resultat. Utvidgningen av vallarealen är genomgående för så gott som hela landet och förekommer vid alla storleksgrupper av brukningsdelar men är, relativt taget, störst vid det mindre jordbruket.» Även uppskattningen av arealen för naturlig äng utvisar en avsevärd ökning från c a 929 000 har år 1920 till c:a 1 269 000 har år 1927. Dessa siffror äro emellertid uppenbarligen alltför osäkra för att kunna läggas till grund för en beräkning av den faktiska arealökningen. Man torde dock av de anförda siffrorna samt av i övrigt kända förhållanden angående utvecklingen inom det svenska jordbruket under de senaste åren kunna draga den slutsatsen, att, medan den sammanlagda arealen av brödsädesodling bibehållits i det närmaste konstant samt odlingen av blandsäd och rotfrukter — liksom även i övrigt havre och korn — utvisat en viss minskning, en häremot svarande ökning skett i arealen av vall liksom av äng (vari förmodligen åtminstone delvis ingår s. k. permanent vall). Den ökning, som kan antagas hava ägt rum i vallarealen efter 1927, torde icke tillräckligt framgå av uppskattningarna. Av det sagda framgår, att den gradvisa omläggningen inom det svenska jordbruket mot ökad animalisk produktion under de senaste åren i väsentlig mån inriktats på den mindre arbetskrävande vallkulturen i stället för på ökad blandsädes- och rotfruktsodling. Detta förhållande torde, såsom förut antytts, få ses bl. a. mot bakgrunden av vissa efter de inhemska förhållandena avpassade rationaliseringssträvanden inom det svenska jordbruket, avseende begränsad användning av arbetskraft. Det kan äga sitt intresse att jämföra jordbrukets utvecklingsgång från 1900talets början i Danmark och Sverige. Utvecklingen är i vissa avseenden parallell. Sålunda framträder även i Danmark övergången från råg- till veteodling. Arealfördelningen i Danmark på vissa spannmålssorter samt foderrotfrukter i har är följande:

År » » » » »

1901 1907 1912 1919 1923 1 1929 1

Vete

Esg

Summa brödspannmål

Blandsäd

Foder rotfrukter

41000 40 500 54 000 51 800 82 900 104 100

272 900 276 000 245 800 23« 000 232 500 152 100

313 900 316 500 299 800 287 300 315 400 256 200

138 400 169 600 180 400 202 000 206 800 304 600

141 000 237 500 261 900 289 900 349 600 408 300

Som synes har den danska rågarealen betydligt minskats. Bortsett från SönderJylland, som ingår i serien först från och med år 1923, föreligger en minskning 1 I siffrorna ingår även arealen för Sönder-Jylland, omkring 8 300 har vete och 12 500 har råg eller tillhopa 20 800 har brödspannmål samt 21 700 har blandsäd och 257 700 har foderrotfrukter.

6 i runt tal, från 273 000 till 140 000 har eller med 133 000 har — en minskning, som proportionsvis är något starkare än hos oss. Men av denna arealminskning har endast omkring 40 %", ungefär 55 000 har, förts över till veteodling, medan den övriga arealen disponerats för andra ändamål — sannolikt till blandsädes- och foderrotfruktsodling, vilka arealer, såsom synes, uppvisa synnerligen kraftig stegring under perioden i fråga. Hos oss har däremot, såsom förut nämnts, praktiskt taget hela minskningen i rågarealen kommit veteodlingen till godo. Det kan dock i detta sammanhang förtjäna nämnas, att mellan 1927 och 1930 i de båda skånska länen minskningen i rågarealen varit starkare än ökningen av vetearealen och att alltså i nämnda län likasom i Danmark en inskränkning ägt rum av den totala brödsädesodlingen. Uppsvinget i veteodlingen och stagnationen i odlingen av sådana fodermedel som blandsäd och foderrotfrukter under åren 1927—29, som kan konstateras vid ett studium av de svenska arealsiffrorna, kommer till synes även i skör de siffrorna. I följande tabell har för perioden 1925 — 30 i kol. a redovisats den totala skördesiffran. För att lämna en exponent på den relativa storleken av de olika årens skörderesultat, anföras jämväl siffrorna av skörden för har (kol. b). Då en jämförelse med förhållandena i Danmark givetvis är av värde för belysning av den olika utvecklingstendensen, anföras jämväl motsvarande siffror för Danmark.

1925 S D 1926 S D 1927 S D 1928 S D 1929 S. 8 D 1930 S. 8 D

Blandsäd

Råg

Vete År och land

b a a a b 2 1 000 ton 100 k g 1 1 000 ton 100 k g 1 000 ton 364 265 331 239 417 256 499 332 518 320 584

26-8 33-1 22-6 23-4 18-8 23-1 22-8 32 6 23-1 30-7 22-3

676 349 587 317 385 2fi3 431 246 414 265 457

19-5 16-3 17-6 15-2 14-1 14-4 15-7 16-3 16-3 17-3 19o

536 508 531 488 403 556 467 763 516 772

Foderrotfrukter

b 100 kg

a 1 000 ton

b 100 kg

20-2 22-4 19-6 20-6 17-6 21-7 20-7 25-7 22-2 25-3

3 226 19 0 4 8 4 063 21 338 2 300 18 668 2 771 2-2 79H 3 012 22 309

337 370 273 354 355

Också här kan för Sveriges vidkommande konstateras en brytning i avseende k blandsädes- och foderrotfruktsproduktionen mellan 1926 och 1927. Trots att den relativa skördesiffran för såväl 1928 som 1929 är gynnsammare än för 1925 och 1926, uppvisa dock de senare båda åren en större skörd blandsäd än 1928 och 1929. Motsvarande iakttagelse kan göras för foderrotfrukternas del. I Danmark är tendensen i avseende å båda dessa fodermedel den rakt motsatta. De olika, av ett flertal faktorer betingade skiljaktiga linjer för jordbrukets utveckling — speciellt för förhållandet mellan brösädesodling och animalieproduktion samt den gradvisa ökningen av den senare — som sålunda inslagits i Sverige och Danmark, belysas jämväl av siffrorna för kreatursbeståndets utveckling i de båda länderna efter världskriget. Följande siffror äro, vad Sverige beträffar, hämtade 1

För höstvete. » För höstråg. 3 Preliminära siffror.

7 från 1919 års husdjursräkning och 1927 års jordbruksräkning samt, vad Danmark angår, från kreatursräkningarna för motsvarande år: Ar

och

1919 S D 1927 S D

land

Nötkreatur 1 000 st.

Därav kor 1 000 st.

Svin 1 000 st.

HÖns 1 000 st.

2 551 2 188 2 899 2 913

1 607 1012 1874 1 514

717 71!;. 1 387 3 7ol

4 829 12 1)34 6 852 1 18 524

Den procentuella ökningen av nötkreatursbeståndet från 1919 till 1927 utgör i Sverige 14 % och i Danmark 33 % . För kornas del är den procentuella olikheten ännu mera markerad, nämligen för Sverige 17 % och för Danmark 45 %. Motsvarande siffror äro, vad svinbeståndet angår, för Sverige 93 % och för Danmark 421 %. I sistnämnda, avseende må nämnas, att vid den svenska svinräkningen den 15 september 1930, som dock omfattat endast Göta- och Svealand, svinbeståndet befanns uppgå till i runt tal 1 6 7 9 000 st. Motsvarande siffra för 1927 är 1 3 1 0 000. Ökningen är således c:a 28 %. Den danska svinstammen har ökats något kraftigare, nämligen sedan år 1928 med 36 %. Den danska svinstammen är nu uppe i 4*9 milj. st. I fråga om andra djurslag än svin har icke sedan år 1927 skett någon fullständig räkning. Av den år 1930 utförda representativa räkningen framgår emellertid, att jämväl nötkreatursstocken är i fortsatt stegring. För landets mjölk- och smörproduktion har härvid antalet kor den största betydelsen, och den representativa räkningen ger vid handen, att koantalet i Svealand och Götaland under åren 1927 — 1930 stigit med 10 %. Då man torde kunna förutsätta, att avkastningen per djur icke under denna tid sjunkit utan snarare stigit, synes man hava skaf antaga, att mjölkproduktionen i landet under samma tid stigit med minst 10 % eller med omkring 400 000 ton motsvarande i smör c:a 16 000 ton. Denna avsevärda stegring av mjölkproduktionen torde i väsentlig mån hava möjliggjorts genom den ovan nämnda ökningen i fråga om areal jord använd till vall och bete. För att belysa den animala produktionens utveckling och omfattning i vårt land hava i bifogade tabell A. sammanförts en del siffror utvisande produktion och export av vissa animaliska produkter. I syfte att bereda tillfälle till jämförelse med förhållandena i Danmark och Finland hava parallellt anförts jämväl vissa siffror från dessa länder. De tidvis, särskilt för exporten av nötkreatur och svin samt kött, rätt avsevärda fluktuationerna torde till en del utgöra återverkningar av mul- och klövsjukans härjningar och därav föranledd nedslaktning samt transportförbud m. m. under de båda sista månaderna 1924 samt under åren 1925 — 1927. Vad angår den inverkan, som nedslaktningen i anledning av mul- och klövsjukan haft på kreatursbeståndet', må nämnas, att under hela perioden i fråga nedslaktades omkring 28 700 nötkreatur och 20 100 svin, motsvarande av rikets hela djurstock enligt 1919 års husdjursräkning l-i % av nötkreaturen och 2-8 % av svinen. Vid en jämförelse mellan förändringarna i fråga om exporten av lantbruksprodukter inom Sverige och Danmark måste emellertid hänsyn tagas till de olika förhållanden, som äro rådande i dessa båda länder. För Sverige får jordbruksproduktionens huvudsyfte anses vara att tillgodose behovet hos en betydande icke jordbruksidkande befolkning, och exporten avser överskottet på denna produktion, ett M'f

ran

avser

Motsvarande siffra för 1927 finnes ej, men den utgjorde för 1929

förhållande, som alltid måste medföra synnerligen stora växlingar och osäkerhet i fråga om exportsiffrorna. Särskilt måste man räkna med ökad förbrukning inom landet, när livsmedelsprisen sjunka hastigare än de ekonomiska förhållandena förändras för den icke jordbruksidkande befolkningen, vilket under sådana tider medför en relativt minskad export. I Danmark åter torde jordbrukets huvudsyfte kunna sägas vara exporten, och produktionsöverskottet konsumeras inom landet. Växlingar i fråga om priserna för jordbruksprodukter komma därvid icke att på samma sätt som inom Sverige återspegla sig i exportsiffrorna.. E t t visst belägg för denna uppfattnings riktighet ger vår smörexport under senaste tid. Hade icke den inhemska förbrukningen av mejeriprodukter i samband med de fallande prisen stigit, skulle sannolikt den ovan påvisade ökade mjölkproduktionen hava på ett helt annat sätt än som skett påverkat smörexporten. Exportsiffrorna måste därför tydligen frånkännas avgörande betydelse vid bedömandet av den animala produktionens storlek inom landet, och siffrorna rörande denna export lära vid sådant förhållande knappast kunna tillmätas utslagsgivande betydelse vid bedömandet av frågan om utförselbevisens verkningar. Vad åter själva den animala produktionen i dess helhet beträffar, saknas tillräckligt underlagför bedömande av densammas växlingar under den tid, utförselbevisen varit i kraft. Det torde emellertid vara antagligt, att dessa senare emellertid genom den påverkan, de utövat å spannmålsprisen och därmed på odlingen av brödsäd, utövat någon, om också obetydlig inverkan i återhållande riktning på jordbrukets övergång till animalisk produktion.

För en mera direkt belysning av utförsel bevisens verkningar torde det emellertid vara erforderligt att undersöka spannmålsmarknadens läge och särskilt att söka utröna den inverkan, som systemet med utförsel bevis kan anses hava utövat på spannmålspriserna. Med avseende å sistberörda spörsmål har Sveriges allmänna lantbrukssällskap i sitt yttrande till kommerskollegium framlagt ett ganska omfattande siffermaterial. Enligt detta skulle spannmålstullens effektivitet, uttryckt i procent, under tiden från och med 1923 års ingång hava varit följande:

1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930

månad Jan.--april Sept. - dec. Jan.—april Sept. —dec. J a n . —april S e p t . - dec. Tan.—april Sept.—dec. Jan.—april Sept.—dec. Jan. —april Sept.—dec. Jan.—april Sept —dec. Jan.—april

It å g

Vete

Tid våren

hösten

55 21

85 89

19 86

86 57

77 70

6tf

65 67

62 65 72

66¶Beträffande de i tabellen anförda siffrorna torde böra framhållas den svårighet, som ligger i att vid prisjämförelserna kunna utgå från prisnoteringar å fullt järn-

Q förlig vara. Värdet av jämförelsematerialet måste därför även betecknas som ganska växlande. F ö r vetets del kunde — såsom av översikten framgår — tullskyddet under år 1923 utnyttjas endast till omkring hälften. 1924 års minskade skörd såväl i Sverige som i utlandet, förorsakade en kraftig prisstegring å världsmarknaden. Det minskade utbudet å den inhemska marknaden verkade i samband med nämnda prisstegring därhän, att tullskyddet å spannmål på hösten kunde utnyttjas i exceptionellt hög grad, eller intill omkring 85 %, för såväl vete som råg. Med 1925 års rikliga skörd skedde ett avbrott härutinnan, förorsakat av de starka utbuden av spannmål på hösten, varigenom vetetullens effektivitet starkt minskades. Den av Sveriges allmänna lantbrukssällskap anförda siffran för vetetullens utnyttjande på hösten 1925 — 19 % — har emellertid liksom även övriga anförda siffror endast avseende å en direkt jämförelse mellan Malmö- och Köpenhamnsnoteringarna. En jämförelse åter mellan å ena sidan de av jordbruksutredningen (se betänkande angående åtgärder för vete- och rågmarknadens stödjande, avg. den 18 januari 1930, sid. 34) beräknade riksmedelprisen å svenskt vete och å andra sidan noteringen å danskt vete ger vid handen, att tullen i fråga om vetet under september—december 1925 skulle hava utnyttjats till omkring 40 %. Beträffande rågtullens utnyttjande vid samma tidpunkt äro prisnoteringarna alltför divergerande för att giva någon säker utgångspunkt. _ Sedan utförselbevisen införts från och med hösten 1926, har tullsatsens effektivitet stabiliserats vid omkring två tredjedelar till tre fjärdedelar, under enstaka perioder något därutöver. De tidigare stundom avsevärda differenserna mellan den effektiva tullsatsen för vete och råg hava också utjämnats. Emellertid framgår tillika av siffrorna vad vetet beträffar en viss successiv minskning av tullsatsens effektivitet. Enligt de av Sveriges allmänna lantbrukssällskap anförda prisjämförelserna mellan Malmö- och Köpenhamnsnoteringarna skulle sålunda tullsatsens utnyttjande under september—december åren 1926—29 för vetet motsvarat resp. 86, 77, 65 och 65 %. De av jordbruksutredningen efter ovan angivna grunder beräknade prisjämförelserna mellan svenskt och danskt vete under samma perioder giva däremot såsom motsvarande procentsiffror resp. 89, 76, 72 och 71 %. En motsvarande minskning av tullsatsens effektivitet framträder under vårmånaderna. Rörande anledningen till utförselbevisens minskade effektivitet har Sveriges allmänna lantbrukssällskap i sitt utlåtande yttrat, att förhållandet syntes ha sin grund däri, att den svenska skörden stegrats så, att tillgången på svenskt vete även under våren och sommaren varit större än tidigare. Med hänsyn till den stimulerande inverkan, som systemet med utförsel bevisen sålunda verkligen utövat på de inhemska vete- och rågprisen, kan den förmodan ligga nära till hands, att systemet i fråga varit ägnat att befrämja jämväl själva spannmålsproduktionen eller åtminstone motverka en minskning av den totala spannmålsarealen och i någon mån bidraga till den starka ökning av vetearealen, som ägt rum. Visserligen har, såsom av tidigare anförda siffror framgår, den totala spannmålsarealen icke nämnvärt ökats, men beträffande vidmakthållandet av densamma vid ungefärligen samma storlek torde måhända den stimulans å spannmålspriserna, som utförselbevisen utövat, hava i sin mån medverkat. Själva övergången i och för sig från rågodling till veteodling är för övrigt en företeelse, vilken man, såsom förut nämnts, möter även i andra länder t. ex. Danmark. Denna övergång är, såsom närmare utvecklats i 1927 års jordbruksräkning (sid. 29), beroende på flera samverkande omständigheter, bland vilka särskilt märkes växtförädlingens framställning av härdiga och rikt givande nya höstvetesorter, den pågående förskjutningen i brödsädesförbrukningen från råg till vete — i viss mån beroende på levnadsstandardens höjning — samt de relativt sett låga

10 konstgödselpriserna. Härtill må läggas en erinran om, att vetet lättare än rågen kan skördas med maskin och att arbetskostnaderna för skördens bärgning diärför äro lägre för vetet än för rågen. Såsom i ämbetsverkens yttrande 1927 framhölls syntes den viktigaste faktorn, som medverkat till den svenska spannmålstullens ineffektivitet — framförallt under år, då skördeutfallet varit rikligare — varit den, att Sverige i avseende å såväl vete som råg närmat sig stadiet av självförsörjning, då hänsyn beträffande vete toges till behovet av inblandning av främmande hårt vete för erhållande av bakningsdugligt mjöl. Ut ifrån ett sådant jämviktsläge mellan produktion och konsumtion, måste givetvis den ökning av veteskörden, som ägt rum under de senaste åren — 1928; och 1929 årens skörd, omkring 500 000 ä 520 000 ton, ligger c:a 150 000 ton över 1925 års och 180 000 ton över 1926 års skörd — förutsätta antingen en export av det överskott, som ej konsumeras inom landet, eller också en ökad konsumtion inom landet av det svenska vetet. När utförselbevisen infördes, var avsikten emellertid icke att därmed uppamma någon svensk spannmålsexport — tvärtom de, som ivrade mest för förslaget, voro angelägna betona, att man icke kunde förvänta någon mer regelbunden export. För att vinna en överblick över i vilken omfattning utförselbevisen framdrivit en spannmålsexport från Sverige, hänvisas till bil. B, varav framgår förhållandet mellan besådd areal och skörd i ton av vete och råg, ävensom exporten av vete och råg i ton samt i procent av skörden. Sammanfattningsvis meddelas här nedan siffror på vete- och rågexporten dels före kriget, dels från och med år 1919: Ärligen 1906—10 1911 1912 1913

Vete ton 91 161 209 310

Råg ton 51 40 44 454

Summa ton 142 201 253 764

1919 1920 1921 1922

69 759 6 981 536

715 15184 65 536 4 103

784 15 94Ii 72 517 4 639

rligen 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930

Vete ton 303 169 3B2 40 080 34 007 69 098 72 593 11 01H

Råg ton 4H3 73 52 19 815 25 OOfi 11 055 4 520 93

Summa ton 766 242 414 59 895 59 013 80 153 77 113 11 109

Den exportökning, som inträdde 1921, var föranledd av detta års synnerligen gynnsamma skörd. Sedermera återgick emellertid exporten till en omfattning, som hade sin motsvarighet i förkrigsförhållandena och var utan praktisk betydelse. Först från och med 1926 sätter en ny exportperiod in, och exportkvantiteten av vetet uppgår under åren 1928 och 1929 till i runt tal 70 000 ton per år. Under januari—september 1930 har veteexporten uppgått till omkring 10 000 ton, motsvarande ungofär en fjärdedel av exporten under samma tid 1929. Efter inmalningstvångets ikraftträdande har spannmålsexporten, såsom framgår av bilagda sammanställning av densamma månadsvis under 1930, bil. C, såsom naturligt är avstannat så gott som fullständigt beträffande råg; även för vetets vidkommande har exporten nedgått till en obetydlighet. Till jämförelse med de anförda exportsiffrorna meddelas här nedan uppgift å importen av vete och råg under motsvarande tider. Uppgifter å importen under olika månader från och med skördeåret 1926/27 till och med utgången av 1930 finnas intagna i bil. D.

11¶Vete ton 906-10 190 383 1911 172 360 1912 171054 1913 200 181 Årligen

1919 1920 1921 1922

109 287 201 621 156 135 138 335

Råg ton 59 415 46 186 106 829 91284

Summa ton 249 798 218 546 277 883 291 465

— 5

109 287 201 626 169 039 148 695

12 904 10 360

Årligen 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930

Vete ton 268 634 286 473 240 472 180 645 237 020 262 035 •213 240 175 461

Råg ton 78 113 119 763 60 534 24 702 81977 98 648 97 402 73 021

Summa ton 346 747 406 236 301 006 205 347 318 997 360 683 370 642 248 482

Införseln av vete före kriget uppgick normalt till c:a 190 000 ä 200 000 ton, ehuru den under 1911 och 1912 var något lägre. Efter kriget har emellertid veteimporten varit synnerligen växlande. Medan den under 1922 uppgick endast till 138 335 ton, redovisades för de följande två åren så höga siffror som 268 634, resp. 286 473 ton. Den starka införseln under 1924, som för övrigt utgör rekord, beror uteslutande på detta års särskilt svaga skörd. Denna kom även att påverka importen under följande kalenderår, innan detta års skörd fördes i marknaden. För 1926 redovisas en avsevärt lägre import, nämligen 180 645 ton, vilken siffra till och med ligger något under vad som före kriget var att anse som normalt. Sedermera har, såsom synes, såväl vete- som rågimporten avsevärt ökat och åter kommit i ungefärlig jämnhöjd med importsiffrorna från 1923 och 1924, varvid dock är att märka, att, såsom nyss påvisats, under åren 1926—1929 förekommit en betydande export av vete och tidvis även av råg. E n sammanställning av skörd och förbrukning av vete och råg enligt statistisk årsbok åren 1924—1929 meddelas här nedan. 1 Det är att märka, att i den beräknade förbrukningen per invånare ingår även utfodring av kreatur. Skörd, ton

införselöverskott, ton

Utsäde, ton

vete

Årligen

1924 1925 1926 1927 1928 '1929

rag

råg

rag

Beräknad förbrukning, vete ton

rag ton

kg per inv. vete

185 08L 276432 288 222 109104 30 767 68 337 442 536 317 199 73-3 363 5*8 676 054 167 503 31 517 32 343 68 135 498 748 639 436 82-4 330 748! 586 Hl3K56 422 - 20 603 47 182 53 665 449 988 512 345 74-1 416 9! I1 385 453 231420 85 594 47 182 53 726' 601 149417 321 98-7 j 498 88(>| 430 647 221 242 112 984 48 746: 53 803 j 671382489 8^8 110-0 1517 9631413 578 200 870 104 085 48 718J 53 8031670 115 463 860 1096

52-6 105-6 84-3 68-6 80-2 75-8

Vad beträffar vete- och rågexportens fördelning på olika länder samt olika månader under året meddelas en översikt i bilagorna E och F . Av tabell E framgår, att en mera kontinuerlig veteexport uppstått endast till Danmark, vilket land under 1928 och 1929 mottagit c:a 46 000, resp. 42 000 ton. Även Tyskland har importerat svenskt vete i betydande kvantiteter. Under 1927 och 1928 torde de till Tyskland destinerade partierna till stor del ha gått över Danzig. Under de båda första åren utförselbevisen gällde var Frankrike en betydande avnämare av svenskt vete. Denna export har emellertid i det närmaste helt avstannat. Rågexporten har såsom synes varit mindre stabil. De båda första åren 1926 och 1927 gick så gott som hela den exporterade kvantiteten till Danmark. År 1928 nedgick den danska importen starkt — i stället gick en betydande kvantitet till Danzig. Följande år upphörde emellertid denna export och Danmark var så gott som enda avnämaren av den svenska rågen. 1 Uppgifterna avse skörden under de angivna kalenderåren samt införselöverskott m. m. under förbrukningsåret (börjande 1 aug. angivna år). * Preliminära uppgifter.

12 För bedömande av i vad mån export mot utförselbevis, såsom vid dessas ikraftträdande närmast avsetts, varit begränsad till månaderna närmast efter skörden, har gjorts nedanstående sammanställning av dels hela exporten av vete och råg mot utförselbevis, dels samma export för månaderna september—december, resp. september—januari under skördeåren september—augusti 1926/27—1929/30.

1¶Total export

Export under månaderna i % av i % av sept.—jan. skördeårets sept.—dec. skördeårets 1 hela export hela export

59 050 733 41 214 095 80 496 103 44 288 502

39 472 520 13 176 512 41816 677 34 510 368

32-o 51*9 77-9

45 474 491 13 776 008 47 776 610 38 906 180

77-0 33-4 59-4 87-3

36 627 627 15 145 197 5 995 783 488 608

17 537 296 5 932141 1 883 356 410 303

47-9 39-2 31-4 84-0

21 258 019 7 293 602 2 150 856 411995

58-0 48a 35-9 84-3

Omalet vete 1926—27 1927—28 1928—29 1929—30

Kfi-8

Omalen råg 1926—27 1927—28 1928—29 1929—30

Såsom härav framgår, har under åren 1927—28 och 1928—29 exporten mot utförselbevis varit jämnare fördelad under hela året, medan åren 1926—27 och 1929—30 visa en starkare begränsning av exporten till höstmånaderna. För att möjliggöra ett bedömande av den statsfinansiella verkan av utförselbevisen må här meddelas uppgift om beloppet å restitution av tullmedel på utförselbevis. Kr. Budgetåret 1926—27 3552116 > 1927—28 1940996 » 1928—29 29447H0 l » 1929—30 2046642 10 484 514 Förutsättningen för att utförselbevisen skola kunna utöva den verkan, som därmed avsetts, nämligen att möjliggöra export av ett temporärt överskott av inhemskt vete eller inhemsk råg och därmed borteliminera dettas pristryckande verkan på den inhemska marknaden, är uppenbarligen att genom desamma möjliggöres en försäljning av spannmålen utom landet till världsmarknadspris. Utförselbevisens verkan kan i sådant hänseende för lantbrukets vidkommande i vissa hänseenden jämföras med den, som rätten till åtnjutande av tullrestitution har för industrien. I båda fallen blir verkan samtidigt, att priset på den utländska marknaden kan sättas lägre än inlandspriset. Givetvis kan detta i sin ordning ha inneburit vissa olägenheter för förbrukarna inom landet i nu förevarande fall för de animalieproducenter, som äro hänvisade att uppköpa en del spannmål utöver den egna produktionen därav. Detta torde särskilt gälla i fråga om en del större uppfödare av svin för export i södra Sverige. Med hänsyn till nu anförda förhållanden torde det vara av visst intresse att söka åstadkomma en jämförelse mellan det pris, vartill särskilt vete noterats å 1

Därav endast kr. 464 838 under tiden Vi—3% 1930.

13 inhemsk marknad, och de priser, vartill svenskt vete försålts utomlands, i första rummet till Danmark. Då största delen av det till Danmark försålda vetet fraktats över Malmö, torde Malmö-noteringen i förstnämnda hänseende kunna tjäna till utgångspunkt. Kommerskollegium har under hand införskaffat uppgifter om de pris, beräknade cif dansk hamn, som vid en del av dessa försäljningar till Danmark erhållits. Det har härvid visat sig, att priset, inklusive de i »cif»-klausulen inbegripna kostnaderna, avsevärt — ända upp till omkring 3 kr. — understigit Malmönoterimgen. Det har av Sveriges allmänna lantbrukssällskap i dess yttrande uppgivits, att det låga försäljningspriset å den till Danmark försålda spannmålen, särskilt vetet, skulle bero på att varan delvis varit skadad. Härvid är dock att märka, att enligt gällande författningar om utförselbevis vara, för att utförselbevis skall kunna erhållas, måste vara »marknadsgill», även om vissa oväsentliga fel (lätt fuktig beskaffenhet, ringare grodd o. s. v.) ej föranleda att utförselbevis nekas. Det är givet, att denna utförsel av billigt svenskt vete kan hava inverkat i prissänkande riktning även för det danska vetet. Jordbruksutredningen uttalade också i sitt förberörda betänkande (sid. 42) den förmodan, att den svenska exporten kan hava övat en »pristryckande inverkan i Danmark». För övrigt är att märka, att den svenska veteexporten icke begränsats till enbart Danmark. Såsom framgår av bil. E, hava ej oväsentliga partier exporterats till Danzig, förmodligen för leverans till Tyskland. Även denna export har skett till priser, som avsevärt understigit priset i Sverige. Sålunda har t. ex. på våren 1928 ägt rum försäljning cif Danzig till priser, som legat omkring 2 kr. under priset för motsvarande kvaliteter i Malmö och Norrköping, från vilka hamnar denna export huvudsakligen bedrivits. Lägges härtill beloppet av de i »cif -försäljningen ingående kostnaderna omkring kr. 1 å l - i o , har således försäljningen skett omkring 3 kr. under priset inom landet. Nu anförda förhållanden kunna givetvis hava i någon mån verkat återhållande på den svenska animalieproduktionens utveckling om ock, såsom förut antytts, andra omständigheter därvid måste anses i första hand utslagsgivande. Det ligger för övrigt i sakens natur, att ett frihandelsland som Danmark har något gynnsammare betingelser för animalieproduktionen, och särskilt svinskötseln, än Sverige. En omständighet, som i detta samband förtjänar beaktande, är, att den spannmål, som gjorts till föremål för försäljning till underpris, kommit en av de svenska animalieproducenternas konkurrent på världsmarknaden — de danska djur- och speciellt svinuppfödarna — till godo. Att denna export ur lantbrukssynpunkt varit ägnad att ingiva vissa betänkligheter medgives i viss mån av lantbrukssällskapet, som framhåller, att exporten i fråga »ej kan anses såsom i och för sig önskvärd». A andra sidan är emellertid, såsom framgår av marknadsnoteringarna, otvivelaktigt, att utförselbevisen medfört en utjämning i spannmålsutbudens starka säsongmässiga fluktuationer och därmed i någon mån stärkt säljarnas ställning gentemot kvarnindustrien. Emellertid synes böra tillfogas, att denna utjämning i fluktuationerna sannolikt icke helt och hållet torde hava kommit spannmålsproducenterna utan även i viss grad mellanhänderna till godo.

I den kungl. remissen hava ämbetsverken anbefallts att jämväl avgiva yttrande angående utförselbevissystemets verkningar å den inhemska prisbildningen av förmätning sprodukter av råg och vete. Beträffande denna fråga må nämnas, att vissa av de hörda korporationerna — Stockholms och Skånes handelskammare samt Svenska kvarnföreningen — väl medgivit, att utförselbevisen i vissa fall verkat

14 fördyrande på mjöl av råg och vete, men samtidigt framhållit, att berörda prisstegring icke borde tillerkännas någon större betydelse. I denna fråga anförde ämbetsverken i yttrandet den 30 september 1927 följande: »Möjligheten av en mera betydande relativ prisstegring å mjöl har naturligtvis varit beroende på i vad mån tullskyddet å mjöl tidigare utnyttjats och huruvida alltså någon marginal förefunnits mellan det svenska inlandspriset och det utländska konkurrenspriset. Att en ganska vid sådan marginal funnits i avseende på rågmjöl står utom allt tvivel. På detta område har någon reglering av marknaden ej förekommit utan konkurrensen varit fullt fri. Priserna å rågmjöl ha därför hållits nere på en nivå, som i allmänhet omöjliggjort import. En jämförelse mellan prisnoteringarna å inhemsk råg och inhemsk rågsikt visar, att priserna å mjölet vanligen ganska väl följt priserna å råvaran, vadan man får antaga, att de senare varit väsentligen bestämmande för de förra.» Halvårsvis från och med augusti 1923 till utgången av juli månad 1930 ställa sig priserna på råg och rågsikt genomsnittligt till varandra på följande sätt: Skillnad Rågsikt Råg p e r 1 0 0 k g k aug. 1923—jan. 1924 febr. 1924—juli 1924 aug. 1924—jan. 1925 febr. 1 9 2 5 - j u l i 1925 aug. 1 9 2 5 - j a n . 1926 febr. 1 9 2 6 - j u l i 1926 aug. 1926—jan. 1927 febr. 1927—juli 1927 aug. 1 9 ^ 7 - j a n . 1928 febr. 1928—juli 1928 aug. 1928—jan. 1929 febr. 1929—juli 1929 aug. 1929—jan. 1930 febr. 1930—juli 1930

15" 3 4 1554 24-30 26"87 17*12 18*28 19'73 23-06 21*18 23-05 19-61 18-15 15-87 13*98

27-53 27-37 36-31 37-2 4 28-2 5 28-5 9 31-6S 34-4 4 34-7 4 3633 32-19 30-80 28-41 25-45

1219 11-83 11-95 10-37 11-18 10-31 11-95 11-38 13-56 13-28 12-58 12-65 1254 11-52

Då det med ganska stor visshet kan antagas, att de inhemska rågprisen genom utförselbevisen hållits uppe på en högre nivå än eljest skulle varit fallet, är det tydligt, att jämväl rågmjölsprisen därigenom stegrats, enär marginalen mellan rågpriset och rågmjölspriset sedan tiden före augusti 1926 i varje fall icke nämnvärt minskats. Hur stor denna höjning av rågmjölspriset varit, torde vara omöjligt att avgöra. Till belysning av vetemjölsprisens utveckling meddelas i bilaga G 1 en sammanställning på grundval av uppgifter lämnade av mellansvenska kvarnarnas importförening, vilken uppgift utvisar noteringar månadsvis från och med augusti 1923J dels å bästa svenska vetemjöl (»Extra patent»), dels å härmed jämförbart amerikanskt vetemjöl, cif svensk hamn plus tull. Då det icke varit möjligt att för importerat amerikanskt mjöl erhålla prisnoteringar, avseende ett och samma märke för hela den ifrågavarande perioden, hänföra sig priserna för augusti 1923— februari 1926 till märket »Pilsbury Best Patent», och för mars 1926 —september 1930 till »Canadian Spring Patent». Man lärer emellertid kunna anse, att ungefär fram till mitten av 1925 noteringarna å det förstnämnda märket avse ett fabrikat till kvaliteten praktiskt taget likvärdigt med det som noteringarna å det sistnämnda märket från och med mars 1926 representera. Däremot torde noteringarna å »Pilsbury Best Patent» för tiden från mitten av 1925 och framåt ligga på en i jämförelse^ härmed något högre nivå, varför de vid jämförelsen med de svenska noteringarna böra uteslutas. Här nedan lämnas en sammanfattande översikt halvårsvis av de i bilaga G anförda prisnoteringarna. 1

H ä r utesluten.

15¶PRISER Å SVENSKT OCH AMERIKANSKT VETEMJÖL, BÄSTA

Svenskt extra patent aug. 1923—jau. 1924 febr. 1924—juli 1924 aug. 1924—jan. 1925 febr. 1925—juli 1925 aug. 1925—jan. 1926 mars 192W—juli 1926 aug. 1926—jan. 1927 febr. 1927—juli 1927 aug. 1927—jan. 1928 febr. 1928—juli 1928 aug. 1928—jan. 1929 febr. 1^29—juli 1929 aug. 1929—jan. 1930 febr. 1930—juli 1930

36-98 3419 4307 4438 41-63 42-81 42*66 43-07 41-43 4065 36*61 36-15 3788 35-50

KVALITET.

Amerikanskt mjöl cif Göteborg -f- tull Pilsbury Canadian Best Patent Spring Patent Kr. p e r 100 kg 37-80 — 38-86 — 46*04 — 47-14 — 46-&1 — — 42*88 — 41-19 — 40-89 38-02 — 38*21 — 33-08 35-00 — 87*62 — 31-02

QVII . i —0-S2 —4-67 — 1 97 — 2*7<> (—5-18) +048 + 1-46 +2*18 4-3-41 + 2 44 +2-93 +1-15 + 0'26 +3-88

Under förutsättning att de amerikanska prisnoteringarna för hela perioden i fråga, med ovannämnda undantag, avse en med svenskt extra patentmjöl i huvudsak likvärdig kvalitet, utvisar tabellen redan från förra hälften av 1926 en viss relativ stegring av det svenska mjölpriset, vilken sedermera ökats och nått en jämförelsevis hög nivå under tiden febr. 1927—jan. 1929. Perioden febr. 1929— jan. 1930 visar åter nedgång, varpå följer en förnyad stegring under det påföljande halvåret. Att en viss tendens till relativ förhöjning av det svenska prima vetemjölet förelegat synes sålunda otvivelaktigt, även om storleken av denna relativa prisförhöjning icke torde kunna med någon säkerhet konstateras. Denna tendens — ävensom för övrigt de framträdande prisfluktuationerna — torde emellertid i mycket hög grad hava påverkats av andra omständigheter än utförselbevisen, såsom av konkurrensförhållanden mellan kvarnarna inom landet och under år 1930 av de motsedda och faktiska verkningarna av inmalningstvånget. Den icke obetydliga införsel av vetemjöl, som ägt rum såväl före som efter augusti 1926, tyder också på att vetemjölstullen som regel varit ganska väl utnyttjad och under sådana förhållanden kan något utrymme för en mera nämnvärd relativ prisstegring å det svenska vetemjölet icke gärna ha förekommit. Då marginalerna mellan noteringarna å olika mjölmärken av Svenska kvarnföreningen sedan länge hållits oförändrade, torde vad här anförts om det finare mjölet kunna i det stora hela tillämpas även beträffande det grövre. Ämbetsverken vilja icke underlåta erinra om att systemet med utförselbevis genom införandet av inmalningstvång och därmed förenat avtal med kvarnarna i fråga om brödsädespriset, för viss del av den tid, undersökningen avser, satts mer eller mindre ur funktion. Detta förhållande gör givetvis, att de erfarenheter, som vunnits under den tid, systemet varit i kraft, icke kunna anses tillräckliga för ett slutgiltigt bedömande av frågan om systemets verkningar. I sitt förbemälda yttrande den 30 september 1927 framhöllo ämbetsverken, att denna fråga vore så svårbedömd, att härför erfarenheten från en tidrymd av ytterligare fem år från 1928 syntes önskvärd. Den tidrymd, varunder systemet sedan dess haft sådan effekt, att verkningarna kunna bedömas, torde emellertid icke uppgå till mera än cirka två år. I detta sammanhang vilja ämbetsverken även tillägga följande. Det förhållandet, att den nuvarande anordningen med inmalningstvång och prisreglering m. m. försvagat systemet med utförselbevis eller gjort detta verkningslöst, får ingalunda tagas till intäkt för uppfattningen, att systemet på grund härav vore ur jordbrukets

16 synpunkt mindre värdefullt. Inmalningstvånget har visserligen genomförts i form av en författning antagen av Kungl. Maj:t med riksdagen men är icke i och för sig av den natur, att det på något sätt kan ersätta utförsel bevisen, och den prisuppgörelse med vissa kvarnar, som för närvarande föreligger, måste enligt ämbetsverkens förmenande anses vara av en alltför tillfällig karaktär för att den skall kunna tagas till intäkt för uppfattningen, att utförsel bevisen på grund därav skulle kunna anses för avsett ändamål obehövliga.

I några av de avgivna utlåtandena hava yrkats vissa ändringar i författningarna rörande utförsel bevis, i händelse dessa skulle förlängas. Sålunda ifrågasätter föreningen Sveriges spannmålsintressenter utsträckning av utförsel bevisen att jämväl omfatta korn. Ämbetsverken ause emellertid, att tillräckligt vägande skäl icke anförts för en sådan utsträckning. Bland annat bör anmärkas, att det korn, som kunde förväntas bliva exporterat med tillhjälp av utförsel bevis, sannolikt skulle komma att för foderändaraål absorberas av den danska kreatursproduktionen, och sålunda ytterligare gynna denna produktion. Däremot synes någon erinran ej kunna göras mot det likaledes av föreningen Sveriges spannmålsintressenter framförda önskemålet, att import medgives tullfritt jämväl för mindre partier än vederbörande utförselbevis angiva. Denna fråga är för närvarande reglerad i punkt 5 av generaltullstj-relsens cirkulär den 30 juli 1926 angående ordningen för utfärdande och redovisning av utförselbevis för råg och vete (Tullverkets författningssamling nr 184). Generaltullstyrelsen torde sålunda hava. att i sinom tid eventuellt överväga frågan om cirkulärets ändring härutinnan. Under ärendets behandling i ämbetsverken har ifrågasatts sådan ändring i bestämmelserna för utförselbevis, att desamma skulle komma att gälla för utförsel av vete och råg, endast om den äger rum under månaderna närmast efter skörden, sålunda under tiden september—december eller eventuellt september—januari. Härigenom skulle otvivelaktigt den uppgift, som vid införandet av systemet med utförselbevisen närmast åsyftats för desamma, nämligen att genom underlättandet av en viss begränsad export under höstmånaderna minska den pristryckande verkan, som det under denna tid av kända orsaker förekommande starka utbudet av spannmål utövar, kunna sägas bättre komma till sin rätt. Med hänsyn till ovissheten om, huru utförselbevisens verkan eventuellt i fortsättningen kan komma att påverkas av ett samtidigt gällande inmalningstvång, vilket hittills visat sig i mycket hög grad förminska exporten över huvud taget av brödspannmål och därmed även utnyttjandet av rätten till erhållande av utförsel bevis, hava ämbetsverken icke ansett tillräcklig anledning föreligga för att föreslå en ändring i nu antydd riktning av hittills gällande bestämmelser. Av den utredning, som förebragts, framgår enligt ämbetsverkens uppfattning, att, enligt vad hittills kunnat bedömas, verkningarna av systemet med utförselbevis, i den mån detta system kunnat i avsedd utsträckning fungera, knappast kunna sägas hava varit andra än som förutsattes vid systemets genomförande. I vad mån och i vilken utsträckning detsamma i fortsättningen kan komma att påverkas av inmalningstvånget och särskilt av en bibehållen prisreglering för spannmål undandrager sig ämbetsverkens bedömande. Emellertid hava, såvitt ämbetsverken kunnat finna, några sådana omständigheter icke hittills kommit till synes, vilka skulle kunna föranleda ämbetsverken att förorda ett upphävande av eller en mera väsentlig ändring i de nu gällande be-

17 stämmelserna. Med hänsyn härtill och med fästat avseende tillika vid den omständigheten, att i samtliga till kommerskollegium inkomna yttranden från representativa organ för näringslivet ett bibehållande av utförsel bevisen i samma omfattning som hittills bestämt förordas, anse sig ämbetsverken böra tillstyrka, att de på ifrågavarande område nu gällande bestämmelserna utan ändring tillsvidare upprätthållas.

1 detta ärendes behandling deltogo från kommerskollegium generaldirektören FRYXBLL samt kommerseråden SOHLMAN och MATZ, föredragande; från generaltullstyrelsen generaltulldirektören WOHLIN samt t. f. byråcheferna sekreteraren HILDING och byråinspektören OLSSON samt från lantbruksstyrelsen generaldirektören INSULANDER samt byråcheferna BJURSTEDT och VON ZWEIGBERGK.

Skiljaktig mening mot

beslutet anmäldes av kommerserådet MATZ, som anförde: Huruvida utförselbevisen utövat någon menlig inverkan på produktionen och exporten av animaliska produkter är givetvis — ej minst med hänsyn till det ofullständiga statistiska material, som står till buds — vanskligt att bedöma. J a g kan emellertid ej undgå att finna anmärkningsvärt, att fläskexporten under åren 1928 och 1929 visat nedgång från i runt tal 26 700 ton 1927 till 22 600 ton 1928 och 19 700 ton 1929. För 1930 har exportsiffran stigit till 27 800 ton — uppenbarligen ett resultat av den omfattande svinuppfödning, som under 1929 ägt rum under inflytande av de gynnsamma konjunkturerna på fläskmarknaden. Det har gjorts gällande, att nedgången i exporten 1928 och 1929 vore beroende icke på minskning av själva fläskproduktionen utan på en ökad förbrukning å hemmamarknaden. Man skulle under tider, då livsmedelsprisen sjunka hastigare än de ekonomiska förhållandena förändras för den icke jordbruksidkande befolkningen, ha att räkna med en ökad förbrukning inom landet och därmed också med en relarivt minskad export. Ur nämnda synpunkt torde knappast fläskexportens nedgång 1928 och 1929 kunna förklaras. Enligt socialstyrelsens uppgifter om livsmedelsprisen voro nämligen fläskprisen särskilt låga 1927, då exporten var anmärkningsvärt hög. Såväl 1928 som 1929, då fläskprisen stego ej oväsentligt och hemmamarknadens konsumtion alltså bort vara mera begränsad, visa emellertid exportminskning, varemot år 1930 med låga fläskpris visar en betydande exportökning. Nu nämnda förhållanden låta förmoda, att det icke varit någon hemmamarknadens större absorbtionsförmåga, som vållat exportminskningen 1928 och 1929, utan att denna varit beroende på en nedgång i fläskproduktionen. Detta antagande bestyrkes också av industristatistikens uppgifter om fläsktillverkningen, därför 1927 redovisas en produktion av i runt tal 40 200 ton, medan siffrorna för 1928 och 1929 sjunka till 38 600, resp. 36 800 ton. Sant är visserligen, att i denna statistik ej ingå samtliga slakterier utan endast de större, men det material, varpå uppgifterna grundas, torde dock vara så omfattande, att själva tendensen i utvecklingen därav framgår. Beträffande exporten av levande svin må anmärkas, att den betydande uppgång densamma visar för 1929, då den steg från c:a 19 000 st. året före till omkring 122 000 st., beror på den skånska smågrisexporten till Danmark. Till detta land utfördes nämligen 1929 över 119 000 st. Däremot har den ur lantbrukssynpunkt värdefulla exporten av gödsvin till Tyskland, som 1923 uppgick till omkring 12 000 st. och 1924 till 13 000 st. avsevärt nedgått under de senare åren, nämligen till omkring 5 600 st. år 1927, 3 100 st. år 1928 och 3 000 st. år 1929. Till jämförelse må nämnas följande siffror för den danska exporten av

18 levande svin till Tyskland för motsvarande år omkring: 34 400, 3 1 0 0 0 och 44 600 st. J a g har svårt att tro, att ej den förmån, som genom de svenska utförselbevisen torde ha beretts den danska svinproduktionen, i sin mån medverkat till det försämrade exportresultatet för oss särskilt vad angår fläsk under åren 1928 och 1929. Vid bedömande av frågan om förlängning av systemet med utförselbevis torde även vissa handelspolitiska synpunkter böra beaktas. J a g vill erinra om att 1930 års riksdag i samband med behandlingen av den s. k. jordbruksfrågan beslöt att hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes söka åvägabringa förhandlingar olika länder emellan om åtgärder, eventuellt även åsyftande ett gemensamt uppträdande inom Nationernas förbund, mot en genom exportpremier eller liknande medel åstadkommen dumping. Det torde varit i anledning av denna hemställan som Sveriges ombud vid folkförbundets möte i Geneve sistliden höst framställt ett av assembléen godtaget resolutionsförslag, vari bland annat konstaterades de svåra ekonomiska följderna av de olika former av dumping, som föranletts genom statliga åtgärder. I Tyskland ha, enligt vad jag inhämtat, exportpremierna å lantbruksprodukter numera i huvudsak upphävts och även i Polen har under höstens lopp en avveckling av vissa exportpremier påbörjats. Det framgångsrika initiativ till upphävande av exportpremiesystemet, som tagits från svensk sida, synes mig i viss mån förplikta Sverige att icke förlänga anordningen med utförselbevis. Tillfället att nu avveckla detta system synes mig också lämpligt valt, då utförselbevisen under gällande ordning med inmalningstvång och minimiprisreglering icke äro av någon praktisk betydelse och snarast kunna sägas till själva sitt syftemål stå i motsättning till inmalningssystemet. På anförda grunder vill jag avstyrka en förlängning av anordningen med utförselbevis.

BILAGOR

20¶SAMMANSTÄLLNING AV UPPGIFTER ANGÅENDE PRODUKTION

Är och land

export 1 000 st. Sverige

1924 Sverige Danmark Finland

1925 Sverige Danmark Finland

1926 Sverige Danmark Finland

1927 Sverige Danmark Finland

1928 Sverige Danmark Finland

1929 Sverige Danmark Finland

1930 Sverige Danmark Finland l

1 9 8

Lev i n d e svin

K ö t t e x p o r t

Nötkreatur

av nötandra kreasumma slag ton tur ton ton

Danmark

Sverige 2611

e x t (> n

1 000 st.

Finland

ton

1000 st. Danmark

Sverige 21

4 043

p 0 1

t Sverige

Danmark

197 172

1 752 5 313

1 169 6 482

7 618 13

191 510 321

2 861 2 562

1 229 3 791

1 942

13 882 18

190 229

3 043 970

2 567

19 159

26 695 37

256 257 52

1425 2 095

1 Vil

3 522

22 600 272 210

565 2 181

3 661

2 610

19 665 51

21 566

248 868 150

266 2 097 166

2 006

78 41 162

Finland

18 696

2 225

20 763

171¶Fläskexport

27 834

1801 62

775¶Januari—november. Avser vid mejerierna invägd mjölk (grädde inräknad) enligt Statistisk årsbok. Avser »den samlede Meelkemsengd» enligt dansk Statistisk Aarbog.

306 389 217

2 1

Bil, A. Ill EXPORT AV VISSA AN1MALISKA PRODUKTER.

Mjöl k

produktion 1 000 ton Sverige''

Danmark5

m ö

produktion ton Sverige

Danmark

O s

r produktion ton

export ton Sverige

Danmark

Finland

A g g

export ton

Danmark

Sverige

Finland

Svc- Danrige j mark

Finland

30 6011

1 394

5 304 110 000

t 000

745 8 836

122 114

1 441

31 998

10 627

9 223 i

4 700

38 485 4 300

8 520

1752 L5 129 150 000

42 040; 4 600

4 750

18 465

15 632

17 545

47 898: 4 635

49 321

50 070

5 282 2 949 16 833

18 3 888

46 760

6 086

24 930

19 937 158 120

1648 5 267

46 564

6 583 2 194

16 606

40 ! 4 357

26 697

•

57 i 3 920

146 733

179 000

13 376 1981

2 887

142 159| i 15 076

166 000

•

6 961

131 390; ; 13212

162 000

41 289!

3 820 13 260

39 818; i 47 808

121 535 13 191

1635 I 49 337 2 546

8 248

5 727

168 186 15 842

51080 2 006

22¶Bil. B. SAMMANSTÄLLNING

UPPGIFTER RÖRANDE ODLINGEN OCH EXPORTEN AV BRÖDSÄD UNDE1 ÅREN 1 9 0 1 — 1 9 3 0 .

Besådd areal i hektar Ar

Skörd i ton

| veto

råg

summa

vete

råg

summa

Export ton vete

/o ton av 1 o* {skörd; av !summa skörd

1901—1905 81 225 410 791 492 016 138 412 590 347 728 759 49 0-0d 271 O-oo 76 O-oi 91 0-05 1906-1910 91 579 405 542 497 121 190 657 631 655 (•22 312 5 l | Ooi 142 0 0 2 1911-1915 115715 '87 663 503 378 239 340 H13 671 853 011 159 0-o7 122 0-02 281 0-03 1919 140 903 372169 513 072 254 500 574 255 828 755 69 0-03 715 0-12 784 H-09 1920 144 72r- 369 73-Ö 514 46.- 280 917 569 850 850 767 759 0*27 15 184 2-60 15 94H 1-8 7 1921 144 728 3*9 735 514 463 335 717 674 61H 1010 333 1 6 981 2-o?> 65 53* 9-7i 72 517 7-18 1922 144 128 352 834 496 962 258 893 562192 821 085 536 0-21 4103 0-73 5 639 0-6 9 1923 146 520 3-M676 498 19H 299 501 593 527 893 02; 303 O-io 766 0-0 9 463 0-08 1924 130 170 •264 550 394 720 185 081 276 432 461513 169 0-09 73 0-03 242 O-OÖ 1925 146 789 352 418 499 207 3H3 588 *76 054 l 039 642 362 0-io 52 0'01 414 0-04 1926 154 145 339 283 493 428 330 748 586 613 917 361 40 08( 121 v 19 815 3-3& 59 895 6-58 1927 >26816 276 004 502 820 416 911 385 453 802 364 34 007 8-16 25 006) 6-4 9 59013 7'35 L928 227 385 276 095 503 48C 498 88H 430 647 929 53? j K9 098 13-86 11055 2-5 7 80 153 8-0 2 1929 232 280 255 355 487 635 517 963 413 578 931 541 j 72 593 14-02 4 520 T 0 9 77 113 8-28 1930 261 500 240 600 502 100 584 297 457 347 1 041 644 111016 l ' » 9 93 0-02 11109 1-07

Bil. C. SVERIGES TOTALA EXPORT AV RÅG OCH VETE ÅR

Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

1930.

Vete kg 4 098 462 943 025 1310659 1733 715 1258870 423902 164271 302289 145879 228 756 313 435 92400

Råg kg 1692 1205 35 894 3 036 12000 — — 27 509 7 290 — 4 710 —

Summa 11015 663

93 336

23¶Bil. I). UPPGIFT Å DE KVANTITETER OMALET VETE OCH OMALEN RÅG, SOM UNDER TIDEN AUGUSTI 1 9 2 6

DECEMBER

IMPORTERATS

1930.1 Omalet vete. Månad

1927 — 1928 ton 21067 28 554 23 833 21011 24 803 13 089 17 865 22 459 28 894 22 581 16126 10194

1928 — 1929 ton

1929 — 1930 ton

22 242 30 430 29916 25 089 24 809 22 381 12 666 11085 34 923 23 895 15 258 25 045

25 743 29 045 24 004 22 472 27 943 14 675 20 324 8 868 8 980 14 249 9 326 20 412

250 476

277 239

226 041

1927 — 1928 ton

1928-1929 ton

1929—1930 ton

1930 ton

7 097 18 471 17 556 12 706 8 056 6 351 3 236 2 606 19 678 8 276 4 374 7 464

97 871

115 871

10 919 7 327 8 580 9 038 9 632 8 840 10 269 4 395 7 924 6 036 13 027 5 615 101602

2 547 4 906 5 387 3019 1056

462 1575 H75 1778 5439 8125

4 941 9 768 18 860 16 491 13 364 4 668 3 389 5 888 7 597 5 584 4 188 3133

1926-1927

ton 17 556 21968 20 880 22 706 14 200 11024 12 949 13781 10682 24837 25981 18509

Augusti September Oktober November December Januari Februari Mars April Maj •Tuni •T"li

Summa 215 073

1930 ton 13 437

19411 20 460 14 527 10 790

Omalen råg. Månad

Augusti September Oktober November December Januari Februari Ma rs April Mag Juni Juli

1926-1927

Summa 1

ton 736 958 244 562 IQ

Uppgifterna i denna tabell äro hämtade ur månadsstatistiken över handeln.

2 1 CO CO

>o CO CO

93 93

r-i

1—t

o o K?

• *

T-l Tji

CO CO

er. X

o CO

-T 93

-T -T 93 00

l-H

—

o CM

CO 00 00 kO •t Cl -t

o CO

to b H P

r-i

12 W O

—

2 a

tfi 5

M-S b p |

*p-g

.03 03

«S 03

! * «

«CS 0>

M2 "

«0 03

Bt> «p> gi> «t> «{> «t>

wi5 o-ä

»S ccä

M | «5

<ä ffl

r> tft> #?> #;> «t>

_Cw

o PM

* Q

ffl

25¶Bil. F. UPPGIFT

Å DE KVANTITETER

FÖRSEL

MOT ERHÅLLANDE AV UTFÖRSELBEVIS UNDER TIDEN AUGUSTI 1 9 2 6—DECEMBER

OMALET

VETE

OCH OMALEN RÅG, SOM ANMÄLTS TILL U T -

1930.

Omalet vete. Månad

Augusti September Oktober November December Januari Februari ^«8 April Maj Juni Juli Summa aug.—juli Summa sept.—aug.

1926-1927

ton 567 8 922 6 876 11712 11963 6 002 2 997 6642 1835 1338 535 180 59 569 59 051

1927 — 1928 ton

1928 — 1929 ton

1929—1930

ton

1930 ton

4169 5 038 2 863 1 107 1716 5 128 6 552 B 159 4 715 3 270

2 055 14 059 15111 10 592 5 960 3 235 1550 7 335 8 826 3 686 5 254

40 365 41214

78 561 80 496

46 820 44 289

1928 — 1929 ton

1929 — 1930 ton

1930 ton

50 143 165 57 45 2 0 36 8 12

26 7

407 238

63 467 513 313 591 268 651 637 991 683 423 409

15 267 15 145

6 009 5 996

513 489

2 833 2 975 8 800 9 904 12 832 4 396 1146

302 144 166 313 87

605 1783 1080

423 43

Ornaten råg. Månad

1926-1927 ton Augusti 2277 September 5 791 Oktober 2 654 November 4 055 December 5 038 Januari 3 721 Februari 3 927 Mars 2656 April 3118 Maj 4219 Juni 842 Juli 423 Summa aug.—juli 38 721 Summa sept.—aug. 36 628

1927 — 1928 ton

185 1394 1669 1559 1311 1361

848 3 077 2187 1031

—

810006. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1931 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmiin lagstiftning. Rättskipning. Fångvård.

Vattenväsen. Skogsbruk.

Bergsbruk.

Industri. Statsförfattning. Allmän statsförvaltning.

Handel och sjöfart.

Kommunalförvaltning. Kommunikationsväsen.

Statens och kommunernas finansväsen. Utlåtande ang. utförselbevissystemets verkningar m. in.

Bank-, kredit- och penningväsen.

Pollti.

Försäkrings väsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen, Andlig odling i övrigt. Socialpolitik. Sammandrag av yttranden över 1927 års prästlöneregle Betänkande med förslag ang. arbetslöshetens motverringssakkunnigas betänkande rörande nya grundel kande genom beredskapsarbeten. [3] för lagstiftningen om prästerskapets avlöning och förvaltningen av den därtill anslagna egendomen. [1 Utredning och förslag rörande läroböcker vid de all mSnna läroverken och med dem förenliga läro anstalter. [2] Utredning och förslag av frågorna om ytteiligare in Hälso- och sjukvård. skränkningar i den nuvarande folkskoleseminarie organisationen samt om statens övertagande av d< utav landstingen och vissa städer upprätthållna små skoleseminarierna m. ni. [4|

Allmänt näringsväsen.

Försvarsväsen.

Tast egendom. Jordbruk med binäringar.

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Isaac Marcus Boktr.-A.-B., Stockholm 193]