Jordbruksutredningens betänkanden. 5,

V>N0

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

X

XSTATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 8 3 1 : 7 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

.JORDBRUKSUTREDNINGENS BETÄNKANDEN V

STATISTISK ÖVERSIKT ÖVER

DET SVENSKA JORDBRUKETS UTVECKLING OCH LÄGE PÅ JORDBRUKSUTREDNINGENS UPPDRAG UTARBETAD AV

ERNST

HÖIJER

S T O C K H O L M 1

t

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1931 Kronologisk

1. S a m m a n d r a g av .yttranden över 11127 års prästlöneregleringssakkunnigas betänkande rörande nya g r u n d e r för lagstiftningen om prästerskapets avlöning och förvaltningen av den därtill anslagna egendomen. Idun. 622 s. E . 2. Utredning och förslag rörande läroböcker vid de allmänna l ä r o v e r k e n ocli med dem jämförliga läroanstalter. Norstedt. 131 s. E. 3. Betänkande med förslag angående arbetslöshetens m o t v e r k a n d e g e n o m beredskapsarbeten. Norstedt. 81 s. S. . i. Utredning ocli förslag av frågorna om yll

förteckning

i n s k r ä n k n i n g a r i den n u v a r a n d e folkskol'seminarieorganisationen samt o m statens övertafande av de utav landstingen och vissa städer upprätthållna smal seminarierna m. m. Norstedt. (2), 215 s. E . Utlåtande angående utförselbevissysteiicts verkningar ni. m. Marcus. 25 s. J o . .lordbruksiitrediiiiigeiis betänkanden. i. 3etänkande angående åtgärder för fjäderfäskötselns främjande. Beckman, vj, 109 s. J o . J o r d b r u k s u t r e d n i n g e n s betänkanden. 5 Statistisk översikt över det svenska j o r d b r u k e t s utveckling och läge. Av K. Höijer. Marcus. 74 s. J o .

A n m . Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet, J o . = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre ano r d n i n g (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 3 1 : 7 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

JORDBRUKSUTREDNINGENS BETÄNKANDEN V

STATISTISK ÖVERSIKT ÖVER

DET SVENSKA JORDBRUKETS UTVECKLING OCH LÄGE PÅ JORDBRUKSUTREDNINGENS UPPDRAG UTARBETAD AV

ERNST

HÖIJER

S T O C K H O L M 1931 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl.

Jordbruksdepartementet.

Efter framställning av Jordbruksutredningen förordnade chefen för jordbruksdepartementet den 15 maj 1929 byråchefen i statistiska centralbyrån Ernst Höijer att såsom särskild utredningsman biträda Jordbruksutredningen vid utarbetande, på grundval av bland annat den då pågående jordbruksräkningen, av en statistisk översikt över det svenska jordbrukets utveckling och läge. Den av byråchefen Höijer på grund av angivna uppdrag utarbetade översikten får Jordbruksutredningen härmed vördsamt överlämna. Stockholm den 17 mars 1931. DAVID PETTERSSON. NILSJADLER.

FABIAN LILLIECREUTZ.

GUSTAF ANDERSSON.

AXEL PEHRSSON.

THURE BJÖRKMAN.

GERH. STRINDLUND.

A.

Lilienberg.

/.

1. Produktion och avsättning. De naturliga förutsättningarna för jordbruksdriften. Vid bedömande av de naturliga förutsättningarna för jordbruksdriften i Svea-ige får icke förbises, att i de flesta trakter av jorden på samma höga breddgrad som vårt land klimatet är så hårt, att det helt och hållet omöjliggör jordbruk. Stockholm ligger på samma breddgrad som Grönland, och polcirkeln, som i Sverige berör den bördiga Tornedalen, där siad och potatis under normala år mogna väl och giva goda skördar, går i Canada fram över trädlösa, öde tundror. Denna utomordentligt gynnade undantagsställning ha vi som bekant Golvströmmen att tacka för och de förhärskande sydliga och västliga vindar, som föra den av Golvströmmen uppvärmda luften in över landet. Det värmetillskott, som Mrigenom erhålles, uppgår under vintern, då det är som störst. i genomsnitt för hela landet till omkring 10°. Under den blidare års tiden är tillskottet mindre, och högsommartemperaturen i södra Sverige avviker föga från den för samma breddgrad normala. Även om Sverige alltså i jämförelse med de allra flesta övriga länder på samma breddgrad intager en i avseende på temperaturen i hög grad gynnad ställning, får man dock icke glömma, att de flesta i vårt land odlade kulturväxter här nå nordgränsen för sin utbredning och att därför de yttre betingelserna för deras växt och mognad icke kunna vara lika gynnsamma som i länder med ett mildare klimat. Detta gör sig framför allt gällande under år med låg temperatur, då växterna icke erhålla den erforderliga värmemängden. Under den kalla årstiden ligga växterna i dvala, och temperaturen under denna tid är av betydelse för växtodlingen, endast för den händelse kölden är så stark, att den dödar de övervintrande växterna. Det är i främsta rummet temperaturförhållandena under själva vegetationsperioden, som äro avgörande för växternas utveckling, d. v. s. den tid, under vilken växternas livsprocesser kunna fortgå. Vegetationsperiodens längd utgör i medeltal för Götaland omkring 150 dagar, för Svealand 142 dagar och för Norrland 120 dagar; för Norrbottens län stannar siffran vid endast 109 dagar. Men jordbrukarens arbete ute på fältet är icke begränsat till den egentliga vegetationsperioden. Före sådden på våren och efter skörden på hösten måste jorden beredas och brukas, och längden av den tid, jordbrukaren har till sitt förfogande för dessa arbeten, är i hög grad bestämmande för jordbrukets driftsformer. J u längre man kommer mot norr och inåt landet, desto tidigare tillfryser jorden på hösten och desto

senare går tjälen ur jorden på våren. Den korta tid, som den norrländske jordbrukaren förfogar över för jordens bearbetning, tvingar honom att använda sig av mindre arbetskrävande driftsformer med obetydlig areal öppen jord och större delen av åkern liggande i fleråriga vallar, som icke kräva mera arbete än vid skörden. Den längre arbetstiden i södra Sverige åter medgiver ett högre utvecklat och mera intensivt jordbruk, som i detta avseende är i det närmaste jämnställt med det västeuropeiska. Temperaturen och vegetationsperiodens längd äro av direkt ekonomisk betydelse även för kreatursskötseln i det avseendet, att de bestämma betestidens längd. Det foder, kreaturen själva kunna hämta ute på betet, ställer sig ojämförligt mycket billigare i produktionskostnader än det, som måste bärgas från fälten, och en lång betestid är därför en stor ekonomisk fördel för kreatursskötseln. Även i detta avseende är det nordsvenska jordbruket avsevärt ogynnsammare ställt än det sydsvenska, som i sin tur är underlägset sydligare länder med mildare och kortare vintrar. Även under den varma årstiden kan temperaturen på nätterna stundom sjunka så lågt, att grödan tager skada. På våren och försommaren anställa nattfrosterna de största skadorna på grödan i södra och mellersta Sverige. Nattfroster förekomma visserligen denna årstid även i Norrland, men då har växtligheten där ännu icke hunnit så långt i sin utveckling, att den kan taga någon större skada. Långt farligare är det i Norrland på sensommaren och hösten, då nattfrosterna ofta komma, innan säden hunnit mogna, och då kunna anställa stor skada. Om Sverige, som förut framhållits, i förhållande till sitt läge intager en mycket gynnad ställning i avseende på den för växtligheten nödvändiga värmen, kan nederbörden knappast sägas vara lika gynnsam. Den sammanlagda nederbörd, som faller under ett år, är visserligen i allmänhet tillräcklig för växtlivets behov, men dess fördelning på olika årstider är mindre gynnsam. Våren och försommaren, då växterna behöva en jämn och riklig fuktighet i jorden, äro i allmänhet i större delen av landet torra, varemot eftersommaren och hösten, då behovet av solsken och värme gör sig starkast gällande, i stället äro den regnrikaste årstiden. De enda delar av landet, som åtnjuta förmånen av jämförelsevis riklig nederbörd under maj och juni, äro de västra sluttningarna av sydsvenska och mellansvenska höglandet och i viss mån större delen av västra Sverige för övrigt. Mest utpräglad är å andra sidan nederbördsbristen under denna tid utefter östra kusten samt i hela Norrland. Klimatet utövar även i vissa fall ett stort inflytande på kulturväxternas kvalitet. Av särskilt stor betydelse är detta inflytande i fråga om vetet, som mera än andra växtslag är utsatt för konkurrensen från andra länder. Bristen på värme under hela sommaren samt den rikliga nederbörden under mognads- och skördetiden alstra nämligen ett mjukt, stär-

7 kelserikt och glutenfattigt vete, som visserligen icke har lägre näringsvärde men som i fråga om bakningsduglighet icke kan upptaga konkurrensen med det hårda vetet från den nordamerikanska kontinenten. För erhållande av det för konsumenterna mest begärliga mjölet hava därför kvarnarna nödgats uppblanda det inhemska vetet med viss del importerat vete. Genom uppdragande av hårda, glutenrika vetesorter söker emellertid den svenska växtförädlingen höja det inhemska vetets kvalitet och därmed dess konkurrensförmåga gent emot det utländska vetet. Två perioder i landets geologiska utvecklingshistoria ha utövat ett avgörande inflytande på jordmånens beskaffenhet och därmed på växtodlingen och jordbrukets hela karaktär. Det är istiden och den därefter följande tid, då stora delar av landet voro betäckta av vatten. Is och vatten ha tillsammans av material från berggrunden, varav landet är uppbyggt, bildat de lösa jordlager, i vilka kulturväxterna ha sina rötter och varifrån de hämta flertalet av de för sin näringstillförsel och omsättning erforderliga ämnena. Allt efter sitt bildningssätt, i havet eller direkt genom isens påverkan, är jordmånen av två väsentligt olika slag, som erbjuda helt olika förutsättningar för växtlivet. I de trakter, som icke varit betäckta av havet, ha de lösa jordlagren bildats genom isens söndermalning av materialet från de underliggande bergarterna. Där dessa utgöras av det hårda och näringsfattiga urberget, består jordmånen av sten, grus eller sand, blandade om varandra och oftast bildande en karg jordmån, som bättre lämpar sig för skogsbruk än för uppodling. De lösare och mera näringsrika, kalkhaltiga bergarterna däremot, som leda sitt ursprung från silurområdena i Skåne, Västergötland, Östergötland, Öland, Gotland, Närke och Jämtland, ha sönderdelats till finare beståndsdelar och givit upphov till en bördig och lätt uppodlad moränlera. I de av havet en gång betäckta delarna av landet utgöres jordmånen huvudsakligen av lagrade jordarter. De äro lätta att odla, men kunna för övrigt, allt efter materialets ursprung och beskaffenhet, växla från den bördigaste lera till den magraste sand. En annan jordmån, som till sitt ursprung helt och hållet skiljer sig från de båda ovannämnda, är mossjorden, uppkommen genom igenslamning och igenväxning av förutvarande sjöar eller försumpning av fastmark. Mossmarkerna, som ha en mycket stor utbredning i vårt land, beräknas upptaga omkring 15 % av totalarealen. De äro lätta att uppodla, men deras värde för jordbruket är mycket växlande, beroende på att deras innehåll av växtnäringsämnen är i hög grad olika. Landets uppodling. De särskilda ägoslagen upptaga, enligt 1927 års jordbruksräkning, följande areal i absoluta och relativa tal:

s Hektar

%

3 715 847

9o

Köks- o. fruktträdgård

0"i

Slåtteräng

526 355

1'8

Ordnad betesäng

0-1

Åker

Annan betesäng Skogsmark Övrig mark

lM

21746 502

53o

14 283 726

348 Summa 41 053 993

100"o

Åkerjorden, som är det för jordbruket viktigaste ägoslaget och på samma gång det för hela jordbruksnäringen grundläggande produktionsmedlet, upptager enligt dessa siffror en ytvidd av 3 715 847 hektar, eller 9-o % av landets hela totalareal. Till den egentliga jordbruksarealen får vidare räknas slåtteräng, 526 355 hektar, ordnad betesäng, 31291 hektar, samt annan betesäng, 711210 hektar. Räknar man tillsammans de nu nämnda ägoslagen, erhålles en summa av 4 984 703 hektar, som anger den för jordbruksproduktionen direkt utnyttjade arealen. Den upptar inalles 12-i % av hela landarealen. Framdriven av den växande folkmängdens ökade behov av nya utkomstmöjligheter och livsmedel har landets uppodling under större delen av 1800-talet framskridit i raskt tempo. Omkring år 1800 torde den odlade jorden ha uppgått till omkr. 850 000 hektar. Under det närmaste halvseklet rådde en mycket livlig nyodlingsverksamhet, som drev upp åkerarealen till drygt 2 milj. hektar år 1850. Även under de närmast följande årtiondena fortsatte åkerarealen att växa och nådde år 1880 upp till i det närmaste 2-9 milj. hektar, men därefter ha nyodlingarna alltmera avtagit i omfattning, och de enda landsdelar, där sådana i större utsträckning förekommit under de sista årtiondena, är å ena sidan Gotland, där odlingsmark vunnits genom omfattande utdikningar, och å andra sidan Norrland, vars kolonisation alltjämt pågår och där ännu finnes riklig tillgång på odlingsbar mark. Den nya åker, som under förra århundradet genom nyodlingarna lades under plog, har till största delen tagits från ängen, vars areal till följd härav starkt minskades jämsides med åkerarealens ökning. I den mån åkern på detta sätt vunnits på ängens bekostnad, kan man knappast säga, att nyodlingarna inneburit en utsträckning av jordbrukets omfattning till nya jordområden, då redan förut på ängarna bedrevs en visserligen mycket extensiv foderproduktion. Denna form för nyodlingsverksamheten innebär snarare en omläggning i mera intensiv riktning av jordbrukets driftsformer och ett överflyttande av foderproduktionen från de lågt avkastande ängarna till de mera givande odlade vallarna. Åkerarealens nuvarande storlek i olika delar av landet och uppodlingens omfattning sammanhänger på det närmaste med jordmånens be-

skafnenhet. De lagrade jordarter, som till större delen täcka de flesta av lamdets slättbygder, äro lätta att odla, och åkerarealen har där betydligt större utsträckning än i de trakter, där jordmånen utgöres av den hårdbrutna och karga urbergsmoränen. De områden, där moränen bildats av lösa och kalkhaltiga silurbergarter, äro däremot mera uppodlade, och på den skånska slättbygden, vars jordmån till största delen består av dylik moränlera, har uppodlingen framskridit längre än i någon annan del av landet. Åkerarealen upptar där i genomsnitt 80 % av hela landarealen, och i vissa delar av densamma, särskilt Oxie, Skytts och Rönnebergs härad, är så gott som all jord med undantag av några få procent uppodlad. Andra silurområden med långt framskriden uppodling äro västra delen av Östgötaslätten, där åkern upptager 70 % och däröver av totalarealen, Närkesslätten (40—55 %) samt de delar av Gotland och Öland, där det lösa jordtäcket icke är alltför tunt. Till rikets mest uppodlade delar höra vidare slättbygden i södra och mellersta Halland och stora delar av slättbygden i Skaraborgs län (55—65 %) samt Dalboslätten i Dalsland (40—50 %). Slutligen förekomma väl uppodlade bygder på slätterna omkring Mälaren i Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län samt Uppsalaslätten, med upp till 50 % åker. Går mau från de nu nämnda slättbygderna, som alla med undantag för större delen av skånska slätten och Falbygden i Skaraborgs län ligga under den marina gränsen, till de trakter i södra och mellersta Sverige, som ligga över denna gräns, blir åkerjordens omfattning långt mindre. Kontrasten mellan slättbygd och skogsbygd är ofta mycket stor även inom ett och samma län. Så uppgår exempelvis åkerarealen i Kristianstads län på slättbygden till närmare 70 % men i skogsbygden till endast 20 %. Inom största delen av det sydsvenska höglandet stannar uppodlingen vid 10—20 % och i åtskilliga trakter ännu lägre; i Uppvidinge härad i Kronobergs län vid endast 5 %. Mycket liten är uppodlingen vidare i det inre Svealands skogsbygder, som i detta avseende har samma karaktär som Norrland, med den obetydliga åkerjorden i huvudsak lokaliserad till flodernas dalgångar, som skiljas åt av vidsträckta obygder. I Värmlands skogsbygd upptager åkerarealen i genomsnitt föga mer än 7 % av totalarealen och i den s. k. Mellanbygden i Kopparbergs län, till vilken räknats hela länet med undantag för slättbygden kring nedre Dalälven samt fjällbygden i norr, endast omkr. 3 %. Inom silurområdet kring Siljan är dock odlingen ganska långt framskriden, ehuru detta ej kommer till synes i statistiken, som ej meddelar siffror för mindre områden än socknar, vilka i dessa trakter sträcka sig från den tätt odlade bygden vid Siljan långt upp i obygderna. Inom det norrländska kustlandet varierar uppodlingen från 8 % i de båda sydligaste länen till endast 3-g % i Norrbottens län, en skillnad, som knappast beror på olika tillgång på odlingsmark utan väl i främsta

10 rummet får tillskrivas klimatet och därjämte de stora olikheterna i befolkningstätheten och därav föranledda växlande avsättningsmöjligheter för jordbrukets produkter. I det inre Norrland intager den del av Jämtland, som vilar på silurisk berggrund, en särskild ställning; jordmånen är där rikare på växtnäring och även lättare att odla, och åkerarealen intager, tack vare dessa gynnsamma omständigheter, drygt 3 % av totalarealen, medan den i övriga delar av samma län stannar vid 0*7 % och i det inre av de båda nordligaste länen icke når högre än till 0-4 och 0-2 %. Jämte de båda sistnämnda länsdelarna är den nordligaste delen av Kopparbergs län vårt lands minst uppodlade trakt, i det att åkern där icke utgör mera än 0*4 % av totalarealen. Vid sidan av åkern spelar den naturliga ängen i större delen av landet för jordbruket en ganska underordnad roll. På slättbygderna i södra och mellersta Sverige ha de ängar, som en gång funnits, för länge sedan blivit till största delen uppodlade. I skogsbygderna i samma delar av landet finnas ännu slätter- och betesängar, som giva ett icke så obetydligt tillskott till foderproduktionen, och i stora delar av Norrland har ängen större omfattning än åkern. Detta gäller i synnerhet de inre delarna av Västerbottens och Norrbottens län, där ängsarealen är 8—10 gånger så stor som åkerarealen och jordbrukets produktion till väsentlig del är baserad på den naturliga ängen. I genomsnitt för hela landet komma 34 hektar äng på 100 hektar åker.

Åkerjordens användning . Ännu vid början av förra århundradet användes åkern så gott som uteslutande för odling av spannmål, och någon annan omväxling i växtodlingen förekom knappast än mellan höstsäd, vårsäd och träda. Höstsäd och träda disponerade vardera omkring 25 % av åkerarealen och vårsäden mera än 40 %, under det att den till vallar och rotfrukter upplåtna delen utgjorde endast några få procent. Huvuddelen av kreatursfodret producerades på ängar och betesmarker. Den mest genomgripande förändring, som ägt rum i växtodlingen under 1800-talet, har varit den alltmera utsträckta odlingen av foderväxter på åkern och i samband därmed införandet av en mera rationell växtföljd. Utvecklingen i ifrågavarande avseende från 1870-talet fram till år 1927 belyses i stora drag av efterföljande tabell:

1 Den statistiska framställningen i detta som i följande kapitel, som till största delen är byggd på den officiella jordbruksstatistiken, h a r på åtskilliga punkter förts fram endast till å r 1927, för vilket år detaljerade uppgifter finnas från den detta år förrättade jordbruksräkningen. För senare år äro uppgifterna mera summariska eller saknas helt och hållet.

11 Ärlige

l 1 000 1871/75

Höstsäd

Vårsäd

Rotfrukter

Foderväxter

Andra växtslag

Träda

Summa

hektar: 409

2 644

18815/85

2 992

1891./95

3 369

1901/05

3 566

1911/15

3 692

1919»

3 782

1927'

1 116

8 716

/ procent: 1871/75

15-5

35-0

6-0

27 -8

0-7

15-0

1881./85

14-8

35-8

5-7

29-.'

0-4

14-1

1891/95

13-7

35?

5-0

32-4

1901/05

13-8

34-2

5'8

35l

0-1

1911/15

.13-2

33i

7-0

37-2

0-1

191»

12-2

32-7

7-7

38-5

0-4

8-6

12-5

30o

7-2

42-2

0-2

7-9

100 Den tidigare påbörjade utvecklingen har, såsom av tabellen framgår, i stort sett fortsatt i samma riktning även under det sista halvseklet. Höstsäd och vårsäd ha visserligen under denna tid fått sin areal utökad, men relativt sett har spannmålsodlingen gått tillbaka. I stället ha arealerna för rotfrukter och foderväxter ökats mycket starkt, såväl absolut som relativt, såsom en verkan av kreatursskötselns alltmera ökade betydelse inom jordbruket och av den stegrade intensiteten i jordbruksdriften. Ett uttryck för samma förändringar är även den starka minskningen i trädesarealen under de sista 25 åren. De kortfattade sifferuppgifterna i förestånde tabell giva emellertid en ganska ofullkomlig bild av den genomgripande utveckling, som ägt rum under de sista årtiondena. Därbakom döljer sig ett energiskt och målmedvetet arbete av vetenskapens och det praktiska jordbrukets män såväl som från det allmännas sida att vinna ökad kännedom om den svenska jordens beskaffenhet, att genom praktiska försök utröna, vilka växtslag, som i varje trakt lämpa sig för rådande jordmån och klimat, och i vilken ordning de böra ingå i cirkulationen, för att jordens näringstillgång skall komma till sin bästa rätt, samt slutligen att genom upplysning och understöd bringa ut dessa rön till allmän användning i jordbruket. Med de stora motsättningar, som i vårt land råda i avseende på de naturliga förutsättningarna för jordbruket, har denna ökade kunskap medfört en allt större differentiering mellan landets olika delar, vilken

12 i sin tur underlättats genom de förbättrade kommunikationerna och avsättningsmöjligheterna, varigenom jordbrukarna alltmera k u n n a t övergå från den gamla självhushållningen till produktion för avsalu. Under tiden efter världskrigets utbrott 1914 har jordbruket liksom alla andra n ä r i n g a r varit underkastat mycket stora växlingar, vilkas verkningar på många sätt kunna spåras även på växtodlingens område. Dennas utveckling under n ä m n d a tid belyses mera i detalj i efterföljande tabell, som anger åkerjordens användning i Sverige vid världskrigets början och slut samt år 1927, sedan ett nytt relativt jämviktstillstånd åter i n t r ä t t : Å k e r j o r d e n s a n v ä n d n i n g å r e n 1914, 1919 o c h 1927, i h e k t a r . Ökning eller minskning Ar 1914

Ar 1919

Ar 1927 1914—1927

1919 — 1927

Höstvete

109 387

110 666

195 011

+

85 624

84 345

Höstråg. • •

381 688

267 852

— 113 836

83 192

Vårvete. ••

7 328

30 237

31 805

+

24 477

+

1568 Vårråg •••

—

12 973

Korn

170 125

166 847

123 584

—

46 541

43 263

779 882

712 902

697 348

—

82 534

15 554

+

50 919

32 643 17 614

Havre

•••

Blandsäd

177 205

260 767

228 124

Arter

3S781

—

755 Bönor ...

2 482

2 327

—

993 1275

3 666

4 941

—

3 516

1 668 597

1698 362

1 579 318

—

89 279

119 044

Potatis

151 856

163 634

140 322

-

23 312

Sockerbetor

32 420

36 639

+

7 733

Vickcr

8 457

•• All säd

+

+

3 514 6111

Foderrotfrukter

72 206

84 949

+

12 743

Grönfoder

44 633

101 230

+

56 597

—

1 342 851

1 468 906

+

80 765

-f 126 055

Vall

10 748

Lin

2 560

—

2 025

Fröodling

4 409

—

2 908

2 535

—

2 633

—

294 022

262 141

—

28 549

2 802

Trädgårdsväxter •

3 628 4132

Andra växtslag • Helträda

344 162

Obrukad åker-... Summa

3 704 817 i

3 781824 I

3 715 847 |

4 402

1 — 50 397 +

+

3OT5

—

65 977

Den mest anmärkningsvärda förändringen inom växtodlingen ä r den stora omkastning, som sedan å r 1919 ägt r u m mellan vete- och rågodlingen. Å r 1914 upptog höstvetet endast i Malmöhus län större

13 areal än höstrågen, och även där överflyglades förstnämnda sädesslagår 1919 av höstrågen. Men sedan har ett starkt omslag inträffat. Växtförädlingen har gjort stora framsteg i framställandet av härdiga och rikt givande vetesorter, som även i mellersta Sverige giva icke endast större utan även säkrare skördar än höstrågen. Samtidigt har en radikal omläggning från råg till vete ägt rum i folkets brödsädsförbrukning, och slutligen ha de relativt låga konstgödselpriserna speciellt gynnat veteodlingen. Eesultatet av denna förskjutning har blivit, att arealen för höstvete mellan åren 1919 och 1927 ökats med icke mindre än 84 000 hektar och arealen för höstråg i stället minskats med 83 000 hektar. Den sammanlagda höstsädsarealen har däremot bibehållit sig i det närmaste oförändrad. Den ökade höstveteodlingen har gjort sig gällande i alla delar av södra och mellersta Sverige, och numera upptager höstvetet större areal än höstrågen icke endast i Malmöhus län utan även i Östergötlands, Södermanlands, Stockholms, Uppsala och Västmanlands län, där veteodlingen relativt sett t. o. m. gjort betydligt större framsteg än i det skånska länet. Ökningen i höstveteodlingen i dessa delar av landet har till övervägande del skett på höstrågens bekostnad, och den sammanlagda höstsädsarealen har i de flesta län icke undergått någon nämnvärd förändring. Endast i Blekinge, Kalmar och Kristianstads län. där höstsädsodlingen har sin största omfattning, kan en viss tendens spåras till inskränkning i höstsädsarealen. I de norrländska länen har höstsädsodlingen sedan 1919 undergått en helt annan utveckling. Där ha både höstvetet och höstrågen fått sin areal starkt minskad, och detta i allt högre grad, ju längre man kommer mot norr. Så har arealen för höstråg gått ned i Västerbottens län från 807 till 225 hektar och i Norrbottens län från 500 till endast 133 hektar. En närmare undersökning visar, att den inträffade förskjutningen i höstsädsodlingen från råg till vete gjort sig gällande inom alla storleksgrupper av brukningsdelar, ehuru den framträder med olika styrka vid det större och mindre jordbruket. Vid de stora gårdarna, som i den största utsträckningen ha sin brödsädsproduktion inriktad på försäljning, har omläggningen varit mera genomgripande än vid de små. Ett annat drag, som tydligt framträder, är olikheten mellan de små och stora brukningsdelarna i avseende på utvecklingen av hela höstsädsarealen. Vid de förra framträder en märkbar tendens till inskränkning av höstsädsodlingen, medan utvecklingen vid de större gårdarna gått i rakt motsatt riktning. Vcrveteodlingen har inom skilda delar av landet utvecklats i helt olika riktning. Denna odling, som före världskriget haft endast obetydlig omfattning, ökades raskt i omfattning under åren 1917—1919, huvudsakligen på det sydsvenska höglandet och i vissa, i avseende på jordmånen mindre gynnade, delar av södra och mellersta Sveriges slättbyg-

14 der. Under åren mellan 1919 och 1927 har den totala vårvetearealen i hela landet undergått endast en obetydlig ökning från 30000 till 32 000 hektar, men en tydlig förändring framträder i denna odlings karaktär. I förutnämnda trakter med övervägande mager jordmån, dit vårveteodlingen förut huvudsakligen varit lokaliserad, har den gått starkt tillbaka, varemot vårvetet i stället vunnit mycket ökad omfattning på de bördigare jordarna i vissa av södra och mellersta Sveriges slättbygder. Särskilt stark har ökningen varit på Östgötaslätten (från 700 till 5 600 hektar). Även i detta fall är det de större gårdarna, som visa de största förändringarna. I Norrland synes den redan förut obetydliga vårveteodlingen på väg att alldeles försvinna. Även kornodlingen har under senare år undergått mycket stora förändringar. I stora delar av landet, där jord och klimat icke äro lämpliga för odling av det tvåradiga kornet, har den reducerats till mindre än hälften. Den omfattande kornodlingen på Gotland har däremot bibehållit sig i det närmaste oförändrad, och på slättbygden i Malmöhus län har kornarealen t. o. m. något ökats. I Norrland, där kornet av klimatiska skäl är huvudsädet, har dess areal i alla län gått tillbaka. Under krigsåren gick man i ganska stor utsträckning över från havre till blandsäd. Efter denna tid har havrearealen bibehållit sig i det närmaste oförändrad vid omkr. 700000 hektar, medan åter blandsäden gått tillbaka från 261000 till 228 000 hektar. I Norrland har den minskade kornodlingen ersatts genom en ökad havreodling. Även ärtodlingen har efter en stark ökning under perioden 1914—1919 återgått till samma omfattning som före kriget, och en liknande utveckling har odlingen av potatis och foderrotfrukter undergått. Arealen för potatis var 1927 t. o. m. något mindre än 1914. Vad foderrotfrukterna beträffar, visa de mindre brukningsdelarna i allmänhet en utveckling, som är rakt motsatt de medelstora och större gårdarnas. Vid småbruken kommer på foderrotfrukterna en ökad andel av hela åkerarealen, varemot bondgårdar och herrgårdar visa minskning, som i vissa fall är ganska stor. Ingen gren av växtodlingen har under det sista årtiondet varit underkastad så stora och hastiga omvälvningar som sockerbetsodlingen. År 1922 upptog densamma endast 17 000 hektar, de tre följande åren uppgick dess areal till omkr. 40 000 hektar, och efter dess nästan fullständiga nedläggande år 1926 hade den 1927 åter normal omfattning. En förändring, som relativt sett icke är så synnerligen stor men som dock tyder på en viss omläggning av jordbrukets allmänna produktionsriktning, är den sedan 1919 inträffade ökningen i vallarealen med omkr. 130 000 hektar. Då samtidigt säkerligen en del åker igenlagts till betesmark och ökad vikt därjämte lagts på de naturliga betesmarkernas skötsel, visar detta, att de strävanden, som under de senare åren gjort sig gällande att öka den egna foderproduktionen, lett till betydande resul-

15 tat. Utvidgningen av vallarealen är genomgående för så gott som hela landet och förekommer vid alla storleksgrupper av brukningsdelar men är, relativt taget, störst vid det mindre jordbruket. Arealen för grönfoder av säd och baljväxter, som mellan åren 1914 och 1919 mer än fördubblats, visade vid 1927 års räkning åter någon minskning till 101000 hektar. En avvikande utveckling visa dock Kronobergs län och hela Norrland, där grönfoderarealen i stället ökats. Trädesarealen har sedan länge befunnit sig i oavbruten tillbakagång, och denna utveckling har fortsatt även de senare åren. Mellan 1919 och 1927 har arealen för helträda minskats från 294 000 till 262 000 hektar. Tillbakagången är allmän i hela landet, och någon skillnad gör sig icke märkbar i utvecklingen beträffande det större och mindre jordbruket. Även efter år 1927 har växtodlingen i vissa fall undergått mycket stora förskjutningar. Mest framträdande ha förändringarna varit i fråga om brödsädsodlingen. Höstveteodlingen har fortsatt sin frammarsch och på de tre åren mellan 1927 och 1930 ökat sin areal med ytterligare nära 20 000 hektar, så att detta sädesslag sistnämnda år upptog en areal av 214 365 hektar. Ökningen har varit anmärkningsvärt stark i större delen av södra och mellersta Sveriges skogsbygder och vissa andra trakter med mager jord, där förutsättningarna för odling av ett så ömtåligt och fordrande växtslag icke synas vara de bästa. Däremot har ökningen på den skånska slättbygden varit jämförelsevis obetydlig, och i landskapen omkring Mälaren kan under de sista åren iakttagas en tillbakagång i höstveteodlingen. Jämsides med höstvetearealens starka ökning under de senare åren i större delen av landet har gått en ännu starkare tillbakagång i arealen för höstråg. Den upptog år 1930 endast 234 730 hektar och har under de tre sista åren minskats med icke mindre än 33 000 hektar, eller betydligt mera än vad höstveteodlingen vunnit, varigenom höstsädsarealen på dessa år gått tillbaka med 14 000 hektar. Den härigenom uppkomna luckan i brödsädsarealen har dock fyllts genom vårveteodlingens raska utveckling. Den för sistnämnda sädesslag använda arealen har vuxit från 32 000 hektar år 1927 till 47 000 hektar år 1930. Samtidigt har vårrågen sett sin areal ytterligare minskad med 2 000 hektar. Hela brödsädsarealen har under samma tidrymd bibehållit sig i det närmaste oförändrad. Även i övrigt ha vissa förändringar inträffat i växtodlingen mellan 1927 och 1930. Så har havrearealen gått tillbaka med 38 000 hektar, vartill säkerligen bidragit de låga havreprisen på våren 1930. I stället ha korn och blandsäd fått sin areal ökad med tillsammans ungefär lika mycket. Potatisarealen har gått något tillbaka, om man undantager de skånska bränneridistrikten. Sockerbetsodlingen har även under de sista åren varit underkastad starka växlingar. Från en areal av 40 736 hektar år 1927 och 42 769 hektar år 1928 inskränktes den till endast 27 500 hektar år 1929 för att år 1930 åter växa ut till nära 37 000 hektar. Bland de tecken, som

16 möjligen kunna tydas som en tendens till ändring av jordbrukets driftsriktning fram emot ökad animalisk produktion, är den avsevärda stegringen av arealen för foderrotfrukter och grönfoder, av vilka den förra ökats med nära 25 % och den senare med drygt 30 %. Däremot har vallarealen något minskats. Slutligen visar trädesarealen fortsatt minskning med ungefär 16 %. Den under det senaste halvseklet genomförda omläggningen inom växtodlingen från naturlig äng till odlade vallar, från spannmålsodling till produktion av sockerbetor och foderrotfrukter m. m. samt inskränkning av trädesbruket har givetvis medfört en avsevärt ökad arbetsförbrukning för växtodlingen. I det följande är ett försök gjort att framlägga ett mått på intensitetsgraden inom denna gren av jordbruket med utgångspunkt från varje på åkern odlat växtslags och den naturliga ängens areal samt den relativa arbetsåtgången för varje särskild gröda.1 De på detta sätt beräknade intensitetstalen för olika tidsperioder äro följande: V ä x t o d l i n g e n s i n t e n s i t e t s g r a d , å r e n 1871—1927. . . ... 1871/75 . . ... Intensitet _ ' Intensitet

1871/75 '

1871/75

66-8

1911/15

79:s

1881/85

67i

1921/25

85-7

1891/95

72-a

1901/05

74-7

113 Ovanstående siffror, som dock givetvis icke kunna göra anspråk på att vara mera än ett mycket ungefärligt mått på intensitetsgraden, äro ett uttryck för att på grund av övergång inom växtodlingen från extensiva till mera arbetskrävande grödor intensiteten inom jordbruket under den här behandlade tidsperioden undergått en icke obetydlig ökning. Samtidigt har likväl arbetsåtgången påverkats i motsatt riktning genom utsträckt användning av maskiner och andra arbetsbesparande åtgärder, men om arbetsmetoderna varit oförändrade, skulle enligt denna beräkning den vegetabiliska produktionen inom jordbruket enbart på grund av övergång till mera arbetskrävande grödor för närvarande erfordrat närmare 30 % större arbetskraft än i början av 1870-talet. 1 Det närmare förfaringssättet vid beräkning av indextalet för arbetsintensiteten har varit följande: Arbetsåtgången för en hektar med vårstråsäd besådd areal har satts = 1 och i relation härtill för en hektar höstvete = 1"4, höstråg = l'ö, trindsäd — 1"3, potatis = 3'0, sockerbetor = 6'0, foderrotfrukter = 4'0, vall = 0'5, grönfoder = 0u, andra växtslag odlade på åkern = 2'0 samt naturlig äng = 0'3. Arbetsåtgången för trädans skötsel är till största delen inbegripen i de för de särskilda växtslagen beräknade talen, varför någon särskild koefficient icke beräknats för trädesarealen. De på nu beskrivet sätt beräknade koefficienterna ha därefter multiplicerats med den för varje gröda använda arealens procentiska andel av åkerns och den naturliga ängens areal, och genom summering av de erhållna produkterna har slutligen erhållits ett indextal, som i en sammanfattning anger arbetsintensiteten i åkerns och den naturliga ängens användning.

17 Skörden per hektar. Storleken av den skörd lantmannen kan hämta från sina fält är beroende av en mångfald olika faktorer, såsom jordmånens beskaffenhet, temperaturen, nederbörden, utsädets beskaffenhet, jordens brukning och gödsling samt växternas skötsel under växttiden. Då siffror anföras för skörden per hektar, kunna de därför icke utan vidare tagas som mått på jordens bördighet utan de få snarare betraktas som resultatet av alla de nyss nämnda faktorernas samverkan, men de äro därför icke avmindre intresse. Storleken av skörden per hektar av de viktigaste växtslagen sedan 1870-talet framgår av efterföljande tabell: Havre,

Potatis,

dt

dt

dt

Hö fr. odlad jord dt

14-8

13-0

13-4

14-1

14-6

13o

17-s

14-4

14-3

12-o

1911/15

21-i

15'9

17-9

14-s

1921/25

91-7

16-4

17-0

15-0

22-8

15-7

18'3

16-8

23i

16-3

20-2

18-2

19-1

18-2

17-1

38 Höstråg,

1871/75

Höstvete, dt 14-G

1881/85

Årligen

dt 13-8

l3o

13-3

1891/95

16-3

1901/05

Korn,

Från början av 1870-talet ha hektarskördarna av höstvete på 50 år ökats med ungefär 50 % och av höstråg med 15 %. Den starkare ökningen för vetet, som i främsta rummet får tillskrivas den omständigheten, att växtförädlingen med den största framgången inriktat sig på detta sädesslag, är i sin tur säkerligen en av de förnämsta orsakerna till veteodlingens snabba utveckling på rågodlingens bekostnad. Även övriga, i tabellen upptagna växtslag ha fått sin avkastning ökad, korn och havre ungefär lika mycket som rågen, potatis åtskilligt mera, men hö från odlad jord däremot något mindre. En omständighet, som icke framgår av de i förestående tabell angivna femårsmedeltalen, är de stora växlingar, som hektarskördarna under vissa år äro underkastade på grund av särskilt gynnsamma eller ogynnsamma väderleksförhållanden, och som medföra, att totalskörden stundom i hög grad kan avvika från det normala. Flera belysande exempel kuraa anföras härpå från det sista årtiondet. År 1924 gav höstsäden på grund av otjänlig väderlek under vintern och våren synnerligen klen 2 —

(02577.

IS avkastning; av höstvete erhölls endast 15-o och av höstråg endast 10'5 dt per hektar, och totalskörden minskades ytterligare därigenom, att en stor del av höstsäden gick ut och fälten måste plöjas upp. Slutresultatet blev, att 1924 års höstsädsskörd blev den minsta, som bärgats under de sista femtio åren. Det följande året voro däremot väderleksförhållandena synnerligen gynnsamma för höstsäden; skörden per hektar uppgick av höstvete till 26'8 och av höstråg till 19\5 dt, eller i båda fallen icke långt ifrån dubbelt så mycket som året förut, och den totala höstsädsskörden blev rekordartat stor. Ett annat exempel på stora växlingar i årsavkastningen kan anföras i fråga om potatisen, som år 1927 gav endast 69 dt per hektar men följande år icke mindre än 132 dt. För erhållande av ett gemensamt mått på hela åkerjordens avkastning per hektar plägar skörden av de olika växtslagen omräknas efter sitt näringsvärde till skördeenheter, varvid medräknas icke endast skörden i kärna och rotknölar utan även halm och blast samt bete och grönfoder. I medeltal för femårsperioden 1871—75 utgjorde åkerjordens avkastning, beräknad på detta sätt, 1476 skördeenheter per hektar. 50 år senare var den 1884 enheter, vilket innebär en ökning av i det närmaste 30 %. Efterföljande tabell anger, i medeltal för åren 1921—25, skörden per hektar åker, uttryckt i skördeenheter, för landets olika delar: Skånska slättbygden

3160 Kustlandet i nedre Norrland

1750 Sydsvenska mellanbygden

2150 Västra Sveriges slättbygder

1720 Östgötaslätten

2150 Jämtländska silurområdet

1720 Södra Bergslagen

1810 Fjäll- och moränbygden

1630 Sydsvenska höglandet

1780 Norra Bergslagen

1510 Mälar- och Hjälmarbygden

1780 Norrländska mellanbygden

1420 Öland och Gotland

1770 Kustlandet i övre Norrland Hela riket

1410 1 880

Skånska slättbygdens här framträdande stora överlägsenhet över samtliga andra områden beror icke endast därpå, att så gott som alla de särskilda växtslagen där nå den högsta avkastningen per hektar, utan därtill bidrager även den omständigheten, att sådana rikt givande växtslag som vete och sockerbetor där odlas i större omfattning än i andra landsdelar. På samma sätt bero de låga talen för de flesta norrländska områdena icke så mycket på bristande bördighet som fastmera därpå, att där de lågt avkastande vallarna upptaga den största delen av åkern. En faktor, som i hög grad bidragit till den i det föregående beskrivna ökningen i hektarskördarnas storlek, är den ökade användningen av konstgödsel, vilken närmare framgår av nedanstående tabell:

1916/20

1896/00

Per hektar åker kg 95545 29-8 148448 44-1 224431 64-6

1921/25

80'2

1901/05

79-0

1926/28

405 836

109-2

1906/10

86'2

Årligen

Ton

1886/90 1891/95....:.

Per hektar åker, kg 328919 89"l

Årligen

Ton

1911/15

77 =

Fram till världskrigets början ägde en stark ökning rum av konstgödselförbrukningen, varigenom denna på 25 år tredubblades. Under femårsperioden 1916—20 medförde importsvårigheter och höga priser en tillbakagång, men därefter har åter en ökning inträtt, som bragt upp den årliga konstgödselförbrukningen under treårsperioden 1926—28 till drygt 400 000 ton, eller 109 kg per hektar åker. Trots detta är dock alltjämt förbrukningen per hektar avsevärt mindre i Sverige än i de flesta av västra Europas jordbruksländer. Även tillgången på naturlig gödsel har under de sista årtiondena ökats genom kreatursstammens tillväxt i antal och produktivitet.

Vegetabilisk produktion. Totalskördens storlek och dess utveckling sedan början av 1870-talet framgår av efterföljande tabell: S k ö r d e n , i 1 000 t o n , å r e n 1871—1930. Foder- Hö fr. Havre Bland- Balj- Potatis Socker- rotodlad säd växter betor frukter jord

Vete

Råg

Korn

106 1797

1881,85

151 2119

1891,95

278 2 595

1901,05

494 2 958

1911/15

895 2 690 4 062

1921,25

1052 2 904 4 038

1927 ...

993 2 3Q0 5 340

1928 ...

1929 ...

767 3 012 4 822

1930 ....

1215 3 885 5 045

Lrligen

2 771 4 832

Dea betydliga ökning, som i ovanstående siffror framträder i skördens totalkvantitet, beror till en del på de under perioden utförda nyodlingarna, varigenom den skördade arealen ökats med omkr. 50 %, och

till en del på den stegrade avkastningen per hektar. För de olika växtslagen har emellertid, såsom samma tabell utvisar, utvecklingen varit mycket växlande. För en del, såsom råg, korn och baljväxter, har skörden avsevärt minskats på grund av inskränkt odling, medan åter andra flerdubblat sin skörd. Den minskade rågskörden uppväges av en starkt ökad veteskörd, och de sista åren har brödsädsskörden till mer än hälften utgjorts av vete. En sammanfattning av de svenska skördarnas utveckling lämnas i efterföljande tabell, som anger spannmåls-, rotfrukts- och foderväxtodlingens avkastning, uttryckt i skördeenheter. Till jämförelse är i samma tabell angiven den s. k. allmänna skördesiffran, som utgör en sammanfattning av från skilda delar av landet lämnade omdömen om skörden enligt en skala, där 3-o anger medelgod skörd: T o t a l s k ö r d e n , i milj. s k ö r d e e n h e t e r , å r e n 1871—1930. Avkastning från åkern Summa

Avkastning från naturlig äng

Allmän skördesiffra

3 904

3-2

4 393

31 3-S

5 401

3 429

2 483

6 899

3i

1921/25

3 505

2 582

1927 ..

3 312

3 359

7 365

1928 .-

3 557

3 041

7 658

1929 ..

3 726

3 037

7 810

31 3-2

3 200

38 Spannmål Rotfrukter och och halm blast

Hö, bete och grönfoder

2 417

1881/85

2 720

1891/95

3 082

1901/05

2 987

1911/15

1871/75

1930 ..

3 671

1245 Jämförelsen här ovan mellan den allmänna skördesiffran och totalskörden visar tydligt, huru starkt anspråken på en medelskörd stegrats. På 1870-talet betraktade man ännu en skörd på 5 000 milj. skördeenheter såsom fullt medelmåttig, men 50 år senare fordrade man en skörd på omkr. 8 000 milj. skördeenheter, för att densamma skulle anses motsvara kraven på en medelskörd. S k ö r d e n s v ä r d e , uttryckt i milj. kr, framgår av nedanstående tabell:

21 Ärligen

1876/80 1881/85 1891/95 1901/05 1911/15 1916/20

Årligen

576 520 526 639 1002 1875

1921/25 1927 1928 1929 1930

1187 1096 1141 1077 977

Trots stegringen i skördekvantitet befann sig skördens penningvärde i oavbrutet sjunkande under senare hälften av 1870-talet och hela 1880talet på grund av den då inträffade nedgången i priset på de flesta av jordbrukets produkter. Sedan inträffade en omsvängning i priserna, men först under femårsperioden 1901—05 hade skörden vunnit tillbaka i värde, vad den förlorat under nedgångsperioden. Den oerhört starka värdeökningen under krigsåren måste ses mot bakgrunden av det låga penningvärdet, som drev upp det nominella värdet av 1918 års, till kvantiteten mycket klena skörd ända till 2401 milj. kr, det högsta hittills nådda beloppet. Efter världskrigets slut har priset på jordbruksprodukter sjunkit snabbt, och skördens totalvärde stannar år 1930 vid 977 milj. kr, eller föga mer än åren närmast före kriget.

Den vegetabiliska produktionens användning. Av den vegetabiliska produktionen förbrukas endast en mindre del direkt såsom människoföda. Det övriga, som närmast motsvarar industriens halvfabrikat, tjänar som råvara dels vid kreatursskötselns framställning av animaliska livsmedel, dels vid vissa industriers produktion av närings- och njutningsmedel. I efterföljande tabell är den inhemska skörden fördelad efter användningen på i huvudsak samma sätt, som tidigare skett vid en av tull- och traktatkommittén verkställd utredning. Därvid ha så vitt möjligt alla biprodukter, som erhållas vid framställning av den konsumtionsfärdiga varan, medtagits och fördelats efter användningen. Sådana biprodukter äro bl. a. det vid spannmålens förmalning erhållna kliet, melass o. dyl. från sockertillverkningen och malt från öltillverkningen. Uppgifterna äro årsmedeltal för perioden 1925— 1928, och skörden såväl som de därur erhållna produkterna äro efter sitt näringsvärde omräknade till skördeenheter. Då skördens användning för olika ändamål i vissa fall är endast ofullständigt känd, kunna givetvis de i tabellen framlagda resultaten endast giva en ungefärlig föreställning om fördelningen:

22 Skördens användning, i 1000 skördeenheter. Människoföda

Kreatursföda

Till industrien

Export

Förlust

Summa

668 993

1613 935

32 657

9 540

42 868

2 367 993

350 068

570 678

40 686

961432 2 132 170

2 132 170

1 579 546

1 579 546 797 817 Summa Fördelning

265 939

1 063 756

1019 061

6 694 146

73 343

9 540

308 807

8 104 897

28' 2

1-4

0-4

1-8

36-4

59-4

4'2

i procent: 100 100

100-0

Hö

100-o 75-o Hela skörden

12-6

82-0

0-9

0'l

25'o

3-8

100 Enligt denna beräkning skulle av hela den vegetabiliska produktionen endast 12-6 % användas direkt till människoföda, medan icke mindre än 82-6 % förbrukas av kreaturen och 0-9 % går till industrien. Därjämte exporteras en mindre kvantitet havre, varförutom en del av spannmålen går förlorad vid förmalningen och en fjärdedel av halm och blast räknats gå till spillo.

Kreatursstocken. Ännu under 1870-talet intog kreatursskötseln en jämförelsevis underordnad ställning inom jordbruksnäringen vid sidan av spannmålsodlingen. Kreatur höllos visserligen till icke så obetydligt antal, men produktionen av stråfoder på åkern var ganska liten och kreaturen fingo det mesta av sin föda från ängar och betesmarker. Men när den starka nedgången i spannmålspriserna på 1880-talet gjorde spannmålsodlingen förlustbringande, medan priserna på animaliska produkter bättre förmådde hålla sig uppe, steg intresset alltmera för kreatursskötseln. Produktionen av hö, fodersäd och rotfrukter ökades, och djurens utfodring kunde därigenom göras rikligare och mera rationell, på samma gång som man sökte att genom ett planmässigt avelsarbete ytterligare höja djurens avkastningsförmåga. Så kom världskriget och den svåra foderbristen under åren 1917 och 1918, varigenom kreatursstammen starkt reducerades, men under de år, som därefter gått, har kreatursstammen i stort sett återtagit sin normala storlek.

12M

Den här antydda utvecklingen på kreatursskötselns område belyses, vad kreaturens antal beträffar, av efterföljande tabell: År

Hästar

Nötkreatur

Därav kor

rar

Getter

Svin

438 000

2 026 000

1 265 000

1 636 000

125 000

383 000

459 000

2 192 000

1 395 000

1 377 000

102 000

419 000

489 000

2 420 000

1 595 000

1 345 000

79 000

655 000

539 000

2 594 000

1 784 000

1 232 000

77 000

809 000

588 000

2 690 000

1 837 000

946 000

66 000

716 000

2 551 000

1 607 000

1 564 000

133 000

717 000

620 000

2 899 000

1 874 000

708 000

66 000

1 387 000

Till ovanstående uppgifter torde böra anmärkas, att de t. o. m. år 1911 ange kreatursantalet vid slutet av året, medan de för år 1919 avse ställningen den 1 juni och år 1927 den 15 september. Vid de båda sistnämnda tidpunkterna är kreatursstocken och i synnerhet ungdjuren åtskilligt talrikare än under vintern. Av de olika djurslagen visade h ä s t a r n a under de fyrtio åren mellan 1871 och 1911 en jämn ökning på sammanlagt 150 000 djur. Under krigisåren lade man starkt an på uppfödning och export av hästar, varigenom deras antal år 1919 drivits upp till icke mindre än 716000 st., men därefter ha tiderna för hästuppfödning varit mycket dåliga, så att hästbeståndet nedbragtes till 620 000 djur år 1927. Nedgången står givetvis i nära samband med den ökade användningen av automobiler och traktorer under det sista årtiondet. Av nötkreaturen ha o x a r n a samma uppgift som hästarna, att tillgodose jordbrukets behov av dragkraft. Deras antal uppgick 1871 till närmare 300 000 st. och i många trakter av södra och mellersta Sverige spelade de som dragare en viktigare roll än hästarna. Men därefter har deras antal oavbrutet minskats, och år 1927 hade detsamma smält ihop till endast 20 000 djur. I nämnvärd omfattning förekomma de numera endast i de småländska länen och i Skaraborgs län. Antalet t j u r a r uppgick 1927 till endast 27000 djur emot 42000 år 1871. Då samtidigt koantalet ökats med 50 %, visar detta att tjurmaterialet numera utnyttjas bättre än förut, icke minst tack vare lantmännens sammanslutning i tjurföreningar. Den nyss angivna ökningen i k o a n t a l e t var starkast under 1880och 1890-talen, då kreatursskötseln hade sin stora uppsvingsperiod och tillväxte starkt i omfattning. Under de följande åren fram till 1914 inträffade i stället den kraftigaste ökningen bland u n g d j u r e n , som på de tio åren från 1901 till 1911 tillväxte med 100 000 djur, eller lika mycket som förut på 30 år, ett uttryck för kreatursskötselns starka utveckling under denna tid i intensiv riktning genom uppdrivande av kornas mjölk-

avkastning och utgallring av lågmjölkande kor. Under världskrigets sista år reducerades nötkreatursstammen starkt, från 2 913 000 djur år 1916 till 2 551000 år 1919. År 1927 hade emellertid det förlorade i huvudsak återhämtats, och nötkreatursantalet var sistnämnda år ungefär detsamma som år 1916. Vad särskilt korna beträffar, som äro av ojämförligt större betydelse än något annat djurslag för den animaliska produktionen, har deras antal sedan 1916 ökats med 6 %, eller i samma proportion som befolkningen. F å r s k ö t s e l n har sedan länge befunnit sig i stark tillbakagång och minskades mellan 1871 och 1911 från 1636 000 till endast 946 000 djur. Under krigsåren gynnades densamma av de höga ullpriserna, varigenom icke endast den fortgående minskningen i fårstammen hejdades, utan denna på de tre åren från 1916 till 1919 ökades med ungefär en tredjedel. Efter år 1919 började emellertid åter nedgången i än raskare tempo, och mellan sistnämnda tidpunkt och 1927 har fårstammen i landet gått tillbaka från 1564000 till endast 708 000 djur. Ungefär liknande har utvecklingen varit i fråga om g e t t e r n a , med en sedan länge fortgående minskning, endast tillfälligt avbruten av ökning under världskriget. S v i n s k ö t s e l n stod på 1870-talet ganska lågt och antalet svin var ringa i förhållande till såväl folkmängd som åkerareal. Men jämsides med mejerirörelsen tillväxte även intresset för svinskötseln, på samma gång som det stigande välståndet i landet framkallade ökad efterfrågan på fläsk. Svinstammen ökades från endast 383 000 djur år 1871 till icke mindre än 951000 djur år 1911. Under de sista krigsåren minskades densamma mycket starkt och nådde år 1918 sin lägsta punkt med 634 000 st. Nio år senare hade den icke endast återtagit det förlorade utan därjämte vuxit till icke mindre än 1387 000 djur. Medan befolkningen mellan 1916 och 1927 vuxit med 6 %, har svinstammen ökats med 30 %. Ökningen av svinstammen har fortsatt även under de allra sista åren. Av en i Sveaoch Götaland den 15 september 1930 förrättad svinräkning framgår, att i nämnda landsdelar svinantalet sedan 1927 vuxit med icke mindre än 28 % till 1679 000 djur. Då i Norrland svinantalet år 1927 utgjorde 77 000 djur och sedan denna tid säkerligen icke minskats, funnos hösten 193C i hela landet över 1 750 000 svin, vilket med säkerhet är det största antal, som någonsin funnits. I fråga om antalet h ö n s finnas inga tidigare uppgifter för hela landet än från 1917, då detsamma utgjorde något över 6 milj. År 1919 hade det sjunkit till mindre än 5 milj. för att år 1927 åter uppgå till 6852 000 st. Dessutom funnos sistnämnda år 2 418 000 kycklingar samt, inberäknat ungar, 32 000 kalkoner, 102000 gäss och 100 000 ankor. Om man för erhållande av ett sammanfattande mått på kreatursstammens storlek vid olika tidpunkter omräknar antalet djur av de olika

25 kreatursslagen till en gemensam enhet, n ö t k r e a t u r s e n h e t , erhållas följande uppgifter för antalet dylika enheter för perioden 1871—1927': A r 1871

1 OOO-tal På 100 kreaturs- hektar åker enheter och äng2 2695 81-7

77-9

på

64l 62-2

81o

66-8

84-7

66-6

86-2

64-1

88-5

65-0

80-8

58o

95-0

61*1

Såsom av ovanstående tabell framgår, har antalet nötkreatursenheter undergått en jämn stegring från 2 695 000 st. år 1871 till 3 717 000 år 1916 (27 %) men därefter en nedgång under de senare krigsåren till 3 383 000 år 1919, för att därefter åter nå upp till 3 719 000 vid den sista räkningen år 1927. I förhållande till arealen motsvarar detta en ökning mellan periodens första och sista år från 81*7 till 95,o på 100 hektar. Däremot har antalet nötkreatursenheter under samma tid icke vuxit starkare än folkmängden. Kreatursskötselns framsteg få emellertid icke mätas endast efter tillväxten i kreaturens antal. Jämsides därmed har även deras avkastningsförmåga ökats genom ett förbättrat avelsurval och genom en rikligare och efter mera rationella grunder planlagd utfodring. Den rikligare utfodringen har möjliggjorts genom växtproduktionens omläggning till övervägande framställning av foderväxter och genom en avsevärt ökad förbrukning av kraftfoder. Förändringarna i växtodlingen ha redan i det föregående berörts, och ökningen i kraftfoderförbrukningen belyses av nedanstående tabell, i vilken såsom kraftfoder räknats oljekakor samt melassfoder, mjöl från förmalna oljekakor, sojamjöl o. d. men icke majs. Arligen

Ton

Per nötkreatur, kg 4'2

1871/75

8 900

1881/85

22 700

10o

1891/95

35 400

14-2

1901/05

103 000

1911/15

69-1

1916/20

73 400

24-8

1921/25

165 500

58"7

1926/28

296 511

102-3

* E» nötkreatursenhet = resp. 1 fullvuxet nötkreatur, 2 ungnöt, Vs vuxen häst, '/> unghäst, 4 svin, 10 får och lamm samt 12 getter. — • Ängen reducerad efter sitt värde i förhållande till åkern.

26 Såsom härav framgår, har kraftfoderförbrukningen från början av 1870-talet fram till tiden för världskriget mer än 20-dubblats och per nötkreatur ökats från 4-2 till 69-i kg. Efter en stark minskning under perioden 1916—20 har förbrukningen av kraftfoder under det sista årtiondet åter ökats starkt och uppgick i medeltal för treårsperioden 1926 —28 till nära 300 000 ton om året, motsvarande 102-3 kg per nötkreatur. Till belysning av ökningen i djurens produktivitet meddelas här nedan uppgifter på medelmjölkmängden per ko vid olika tidpunkter. Siffrorna för den sista perioden äro hämtade från en av lantbruksakademien utförd undersökning men grunda sig för övrigt på av sakkunniga verkställda, ungefärliga uppskattningar:* Årligen

Mjölkmängd per ko, kg 1020

1871/75 1881/85

..

1891/95

1901/05

1911/13

1923/27

•.

...

Såsom härav framgår, kan mjölkproduktionen per ko under den här behandlade tidsperioden beräknas ha ungefär fördubblats. Under världskriget undergick mjölkproduktionen per ko en mycket stark minskning till följd av den knappa tillgången på fodermedel. Siffror till belysning av de årliga växlingarna i detta avseende föreligga icke för samtliga kor men sagda växlingar återspeglas med full tydlighet i efterföljande tal, som angiva utfodringen samt mängden mjölk och smörfett per ko och år vid de till kontrollföreningarna anslutna besättningarna: Kontrollår 1913/14 1914/15 1915/16 1916/17 1917/18 1918/19 1919/20 1920/21 1921/22 1922/23 1923/24 1924/25 1925/26 1926/27 1927/28

F de r ° f enheter 2076 1946 2040 1927 1668 1873 2143 2203 2239 2266 2285 2282 2404 2447 2342

Mjölkmtagd kg 2985 2818 2905 2636 2157 2396 2929 3120 3218 3217 3209 3154 3 360 3 362 3132

Smörfett kg 102 96 100 90 74 82 102 109 113 114 114 112 120 120 112

1 För vinnande av jämförbarhet med perioden 1923/27 äro medeltalen lör tidigare år beräknade på samtliga kor över två år, medan de i tidigare uppskattningar avsågo rriedeltäl för endast mjölkande kor (85 % av kostammenV

27 De i ovanstående tabell återgivna avkastningssiffrorna äro avsevärt högre än de förut angivna medeltalen för hela landet, vilket är helt naturligi;, då de till kontrollföreningarna anslutna besättningarna i regel äro de bäst utfodrade och även i övrigt tack vare ett omsorgsfullare urval torde innefatta de rikast mjölkande djuren. Men tabellens siffror äro av intresse såsom utvisande, huru högt man förmått uppdriva kornas avkastningsförmåga inom de bättre skötta ladugårdsbesättningarna. De visa äiven med all önskvärd tydlighet den starka minskningen i mjölkavkastningen under krigsåren. Mjölkmängden per ko sjönk från 2 985 kg kontrollåret 1913—14 till 2 157 kg fyra år senare men nådde redan efter tre år åter upp över förkrigsnivån. Under 1920-talet synes emellertid en viss stagnation ha inträffat i detta avseende, och för det sista året ligger avkastningen endast 5 % högre än medeltalet för året 1913/14. Ett annat uttryck för utvecklingen under de sista årtiondena i avseende på djurens produktionsförmåga är ökningen i medelvikten per ko. För första hälften av 1870-talet har slaktvikten per ko av sakkunniga uppskattats till omkr. 160 kg, men vid lantbruksakademiens förutnämnda undersökning angående den animaliska produktionen, som bygger på uppgifter för åren 1923—27, har motsvarande medeltal vuxit till 197 kg, alltså en ökning i detta fall på ungefär 25 %. I fråga om svinen har utvecklingen däremot snarare gått i motsatt riktning, emedan djuren numera slaktas vid betydligt lägre ålder än tidigare. Den härav framkallade nedgången i djurens slaktvikt har dock till en del uppvägts genom förbättrade djurstammar och kraftigare utfodring.

Animalisk produktion. Kännedomen om den animaliska produktionens storlek i vårt land är tyvärr mycket ofullkomlig. Medan den officiella jordbruksstatistiken innehåller ganska fullständiga uppgifter om skördens storlek, lämnar samma källa inga som helst upplysningar om produktionen av kött, fläsk, mjölk och andra animaliska produkter. Under de senare åren har emellertid av kungl. lantbruksakademien en undersökning verkställts angående ifrågavarande förhållanden. Härvid ha under åren 1924—28 uppgifter insamlats från drygt 10 000 brukningsdelar i olika delar av landet och av olika storlek angående antalet födda, sålda och slaktade djur, den genomsnittliga slaktvikten för de sistnämnda samt produktionen av mjölk och ägg, varefter med ledning av dessa uppgifter samt kreatursbeståndet enligt jordbruksräkningen den 15 september 1927 en beräkning utförts av den animaliska produktionens storlek i hela landet. Efterföljande tabell anger det vid nyssnämnda undersökning erhållna slutresultatet beträffande köttproduktionens storlek i hela landet samt de faktorer, som använts vid beräkningens utförandet. Med det förfa-

ringssätt, som använts vid beräkningen, innefatta de i tabellen framlagda uppgifterna hela köttproduktionen under ett år, vare sig densamma uttagits genom slakt eller finnes kvar inom kreatursstammen i form av ökning i djurantalet. K ö t t p r o d u k t i o n e n s s t o r l e k o m k r i n g ä r 1927. Djurbestånd ,6 /s 1927 Hästar över 1 år

59 651

Föl

»21043

Årsproduktion av djur Antal

2 Slaktvikt per djur, kg

Köttproduktion, ton

2-8

13 610

3 718

6-2

132 2 624

Tjurar

26 581

8 646

303 Oxar

18ä

3 724

1164 Kor

1 874 114

10-2

191 491

37 776

Ungnöt

'10-8

190 640

25 347

Gödkalvar

J

19-8

18 029

1 772 254

'54-5

965 887

17 912

39 783

54-0

368 Spädkalvar

1 Baggar Tackor 1

Lamm

404 623

2 074

444 890

*63-s

284 016

4 468

55 240

11-3

6 242

-191

10 360

5 239

15-2

132 Getter över 1 år 1

Killingar Fargaltar

129 972

Modersuggor Gödsvin Grisar

1 890 608

13-s

17 925

2 604

»90-8

1 716 560

137 935

»Os

5 603

129 254 542

Summa köttproduktion

I ovanstående beräkning ingår icke kött, som erhålles av höns och annat fjäderfä. Detta kan beräknas uppgå till omkr. 5 600 ton. Tillägges detta, erhålles för hela köttproduktionen en kvantitet av 260 000 ton, vilket motsvarar 43 kg per person; härtill kommer ytterligare omkr. 22 000 ton slaktavfall. En på ungefär samma grunder fotad beräkning av köttproduktionen under perioden 1871—1913 har utförts av tull- och traktatkommittén, varvid man även sökt taga hänsyn till den fortgående stegringen i djurens produktionsförmåga. Resultatet av dessa beräkningar, som naturligtvis bliva allt osäkrare ju längre man kommer tillbaka i tiden, framgår av efterföljande tabell: 1

Antalet under ett år födda ungdjur.

I % av under året födda djur.

29 i ,• Årligen

Kött,

1871/75 1881/85 1891/95 1901/05 1911/13 1927

86 200 94 600 109 900 126200 136100 113700

ton

Fläsk. ton

Slaktavfall, ton

Samma, ton

34 300

14 000

134 500

150 600

67 500

18 800

196 200

82 800

22 500

231 500

106 600

24 600

267 300

140 800

276 500

Att till den här framträdande, mycket betydande stegringen i produktionen av kött och fläsk bidragit icke endast ett större djurbestånd utan även en avsevärd ökning i djurens avkastningsförmåga, framgår därav, att produktionen per nötkreatursenhet, som under perioden 1871—75 utgjorde 45 kg, år 1927 vuxit till 68 kg. Särskilt stor har ökningen varit fråga om fläskproduktionen, vartill även bidragit den under tiden genomförda omläggningen av svingödningstekniken med betydligt kortare omloppstider. Nedgången i köttproduktionen från perioden 1911—13 till 1927 torde närmast bero på olika beräkningsmetoder och får därför icke tillskrivas någon betydelse. Vid lantbruksakademiens förut nämnda undersökning angående den animaliska produktionen verkställdes en beräkning även av mjölkproduktionens storlek. Enligt denna beräkning utgjorde, som förut nämnts, den årliga mjölkmängden per ko i medeltal för hela landet 2176 kg. Beräknat på 1927 års kostam motsvarar detta en total mjölkproduktion av 4 077 000 ton, vari då inbegripes även den mjölk, som går till utfodring. Mjölkproduktionens utveckling under senare årtionden belyses av följande tabell, där siffrorna för äldre år hämtats från en för tull- och traktatkommittén av sakkunniga verkställd uppskattning: Årligen

1 000 ton

Årligen

1 000 ton

1871/75 1881/85 1891/95

1340 1552 2052

1901/05 1911/13 1927

2 714 3320 4077

Under den i tabellen angivna perioden har mjölkproduktionen tredubblats, under det att kött- och fläskproduktionen samtidigt fördubblats. Med hänsyn till den efter 1927 inträffande ökningen i koantalet kan hela mjölkproduktionen år 1930 uppskattas till omkring 4*5 milj. ton. Enligt den av lantbruksakademien verkställda undersökningen utgör årsproduktionen av ägg 97 st. per höna eller i det närmaste 5 tjog. Den totala äggproduktionen uppgår enligt samma källa till 29 651000 tjog, motsvarande 35 581 ton. Angående äggproduktionen under tidigare år finnas inga tillförlitliga beräkningar verkställda, som kunna belysa utvecklingen i detta avseende. Till fullständigande av de i det föregående framlagda uppgifterna för

m hela landet angående den animaliska produktionens storlek meddelas i efterföljande tabell en översikt över produktionen av kött och mjölk inom varje län. Uppgifterna äro även i detta fall hämtade från lantbruksakademiens undersökning angående den animaliska produktionen; de måste emellertid, särskilt i fråga om köttproduktionen, upptagas med en viss försiktighet, då de beräkningar, varpå de bygga, icke äro så noggranna, som de för hela landet utförda. Produktionen av kött och mjölk år 1927, länsvis, i ton K ött Län häst

a v

nötkreatur

får

Summa get

svin

kött

Mjölk

Stockholms län och stad

3 640

175 000

Uppsala

3 550

—

3 510

7 385

135 000

län

Södermanlands

»

5 000

4 220

9 461

212 000

Östergötlands

»

7 810

7 670

282 000

Jönköpings

>

4 550

7 240

12 356

182 000

Kronobergs

>

2 940

5 640

8 956

110 000

6 580

13 340

189 000

2 490

4 235

58 000

3 690

6 005

81000 Kalmar

>

5 820

790 Gotlands

»

300 Blekinge

>

— — —

Kristianstads

;>

7 610

19 550

27 957

265 000

Malmöhus

»

22 920

35 321

457 000

Hallands

»

4 420

172 000

Göteborgs och Bohus »

2 920

200 Älvsborgs

»

5 730

— — — —

8 380

13 260

4 160

7 445

108 000

7 680

13 820

223 000 268 000

Skaraborgs

»

7 480

530 Värmlands

>

4 950

290 Örebro

>

4 580

110 Västmanlands

»

3 910

3 150

7 331

158 000

Kopparbergs

»

3 050

3 010

6 385

128 000

3 2

9 610

17 970

4 220

9 568

175 000

3 650

8 437

160 000 !

Gävleborgs

»

2 350

3 290

6 004

132 000 j

Västernorrlands

»

2 200

2 350

4 900

116 000 !

Jämtlands

>

2 981

76 000 j

Västerbottens

»

2 010

4 519

Norrbottens

»

50 1

2 503

122 000 88 000

102 850 | 6 910

140 800

254 540

4 077 000

Hela riket

3 850

För att kunna giva en sammanfattande bild av hela den animaliska produktionen måste man först omräkna den efter deras näringsvärde till kalorier. Efter en dylik omräkning lämnar den förut nämnda, av lantbruksakademien verkställda beräkningen av den animaliska produktionen följande resultat:

31 Milj. kalorier 5 236

% 0--'

:> » nötkreatur

6i)

••> > får

0-6

429 O-o

Kött av häst

»

» get

»

> svin Summa kött och fläsk

Mjölk

924 911

25-5

73-1

Ägg Totalproduktion

50169 V*

3 632 467

100o

Enligt denna beräkning motsvarade hela den animaliska produktionen omkr. år 1927 ett värde av 3 632 467 milj. kalorier. Därav representerar enbart mjölken icke mindre än 73*i %, och lägges härtill köttet av nötkreaturen, visar det sig, att från dessa djur härleder sig icke mindre än 80o %, eller fyra femtedelar av hela den animaliska produktionen. Fläskproduktionen utgör 17-8 % av det hela, och äggproduktionen endast 1-4%. Produktionen per hektar åker utgör av alla animaliska produkter tillsammantagna 977 500 kalorier, varav komma på kött och fläsk 248 900, på mjölk 715 100 och på ägg 13 500 kalorier. För rikets tre huvuddelar utgör produktionen per hektar följande, i 1000 kalorier: Södra och mellersta Sverige Slättbygder Skogsbygder 263-6 275-2

Kött och fläsk Mjölk

703-5

Ägg Summa

7030 Nol.r]l.nd

Hel.

riket

112-1

248-9

803-2

715-1

14-c

14-4

5-7

13-5

992-6

921-0

977-5

Mellan slättbygder och skogsbygder i södra och mellersta Sverige råder i förevarande avseende en nära överensstämmelse. Vad Norrland beträffar, är, trots det större antalet kreatur per hektar, produktionen i förhållande till åkerarealen mindre inom denna landsdel än i södra och mellersta delarna av landet. Orsaken härtill är djurens mindre produktivitet och den långsammare omsättningen inom besättningarna. Norrland skiljer sig från de båda andra landsdelarna även däruti, att mjölkproduktionens roll inom den animaliska produktionen där är ännu mera dominerande. Jämförelse mellan den vegetabiliska och den animaliska produktionens utveckling. I det föregående har en redogörelse i stora drag lämnats för utvecklingen av den vegetabiliska och den animaliska produktionen var för sig sedan början av 1870-talet. Det kan också vara skäl att något jämföra de

32 båda produktionsgrenarna med varandra och deras inbördes utveckling. Först härigenom är det möjligt att erhålla en översikt över jordbruksproduktionens totala utveckling och att bilda sig en uppfattning om vilkendera av de båda produktionsgrenarna som utvecklats mest. En sådan jämförelse är genomförd i efterföljande tabell: A n i m a l i s k o c h v e g e t a b i l i s k p r o d u k t i o n , å r e n 1871—1928. Vegetabilisk produktion Milj. skörde- Indexenheter tal 4953 100

Ärligen 1871/75

Animalisk produktion Miljarder Indexkalorier tal 1254 100

1881/85

1891/95

1901/05

'3007

1911/15

1921/25

1926/28

115 Den vegetabiliska produktionen har under den här ifrågavarande tidrymden ökats med 70 % och den animaliska produktionen under samma tid med 190 %. ökningen har sålunda varit ojämförligt starkare ifråga om den sistnämnda produktionsgrenen, ett resultat av den inträffade förskjutningen i jordbrukets produktionsriktning. Jämsides med den starka ökningen av jordbruksproduktionen har den del av befolkningen, som är sysselsatt inom jordbruket, minskats till antalet. Såsom i det följande, sid. 63, närmare skall angivas, har jordbruksbefolkningen under de sista femtio åren minskats med omkring */» milj. personer. Fördelas jordbrukets produktion av vegetabiliska och animaliska livsmedel på varje person av jordbruksbefolkningen, såsom skett i efterföljande tabell, kan därför iakttagas en mycket stark stegring i produktionen per person: V e g e t a b i l i s k o c h a n i m a l i s k p r o d u k t i o n p e r p e r s o n av j o r d b r u k s b e f o l k n i n g e n 1871—1928. Vegetabilisk produktion SkördeIndexenheter tal

Ärligen

Animalisk produktion 1000 Indexkalorier tal

1871/75

1881/85

1891/95

1901/05

1911/15

* 1130

1921/25

—

—

1926/28

'1400

1911—13. — * 1927.

•

33 Sammanställningen här ovan anger icke direkt, huru mycket som producerats per arbetare, då ju bland jordbruksbefolkningen även ingå alla minderåriga och vuxna familjemedlemmar, som icke direkt deltaga i det produktiva arbetet. Men indirekt ger den dock ett uttryck för förändringarna i jordbrukets produktivitet. Den vegetabiliska produktionen per peraon har, såsom siffrorna utvisa, under den angivna tiden fördubblats, och den animaliska produktionen har samtidigt ungefär fyrdubblats. Även om man tager hänsyn till det förhållandet, att åtskilligt arbete, som förut utfördes inom jordbruket, numera överflyttats till andra näringsgrenar, ådagalägger sammanställningen en avsevärt ökad produktivitet hos den i jordbruket sysselsatta arbetskraften. Ännu en slutsats synes kunna dragas av de i förestående tabell anförda talen. Förbrukningen av livsmedel per person inom jordbruksbefolkningen har under den här ifrågavarande tiden otvivelaktigt ökats, men långt ifrån i samma grad som den stegrade produktionen per person. Siffrorna giva därför en antydan om jordbrukets ökade förmåga att producera livsmedel utöver sitt eget behov. Detta gäller väl icke så mycket de vegetabiliska livsmedlen, som till största delen förbrukas inom jordbruket som kreatursföda, men däremot utan inskränkning ifråga om de animaliska produkterna, som ju till allra största delen gå direkt till mänsklig förbrukning. Då nu produktionen per person av animaliska livsmedel ökats från 410 000 kalorier i början av 1870-talet till 1400 000 kalorier för närvarande, innebär detta, att jordbrukets förmåga att producera dylika livsmedel utöver sin egen befolknings behov avsevärt ökats och därmed också dess möjligheter att bidraga till täckande av de icke jordbruksidkande klassernas näringsbehov.

Jordbrukets saluöverskott av spannmål. En del av de vid jordbruket framställda produkterna förbrukas av jordbruksbefolkningen själv som föda och fyller därmed direkt sin uppgift. En annan del går till kreaturen som foder för att vidare förädlas till animaliska livsmedel och kan alltså betraktas som råvara för en fortsatt produktion inom jordbruket. Slutligen avgår ifråga om spannmålsskörden en del till utsäde för upprätthållande av produktionen i oförminskad omfattning. Återstoden utgöres av det saluöverskott, varmed jordbruket bidrager till täckande av övriga befolkningsklassers behov. Ifråga om brödsäd utfördes av tull- och traktatkommittén en utredning av det salufria överskottets storlek vid jordbruket i södra och mellersta Sverige, vilken utredning sedermera, med användande av senare tillkomna uppgifter, kompletterats av statistiska centralbyrån för särskilda utskottets räkning vid 1930 års riksdag. Vid sistnämnda omräkning verkställde statistiska centralbyrån till en början genom en sammanställ3 — 802577.

ning av skörden per hektar enligt den officiella jordbruksstatistiken i medeltal för åren 1925—1927 samt brödsädsarealen enligt 1927 års jordbruksräkning en beräkning av totalskörden av brödsäd samt, efter avdrag av ett års utsädesbehov, av den för förbrukning tillgängliga nettoskörden. Med antagande av en förbrukning per person och år av 200 kg samt en utfodring av 10 % av skörden beräknades vidare storleken av de kvantiteter, som inom jordbruket förbrukades till människo- och kreatursföda. Skillnaden mellan nettoskörden och förbrukningen inom jordbruket angav slutligen storleken av det salufria överskottet eller, där förbrukningen översteg nettoskörden, av den brist, som måste täckas genom inköp för tillgodoseende av jordbruksbefolkningens eget behov. Åtskilliga av de faktorer, på vilka ifrågavarande undersökning bygger, äro otvivelaktigt ganska osäkra, varför hela undersökningen icke kan göra anspråk på att giva mer än approximativa resultat. Med denna reservation återgivas emellertid huvudresultaten av densamma i efterföljande tabell, som för olika produktionsområden i södra och mellersta Sverige anger det på nyss angivet sätt beräknade överskottets eller bristens absoluta och relativa storlek: J o r d b r u k e t s ö v e r s k o t t ( + ) e l l e r brist (—) av b r ö d s ä d i s ö d r a o c h m e l l e r s t a S v e r i g e . P ro d u k t i o n s o m r å d e n 1.

Skånska

slättbygden

Malmöhus län, slättbygden

+

833 658

+ 72'9

Kristianstads län, slättbygden

+ 265 035 + 1 098 693

-f- 68-8 + 71-9

Hela området 2.

Sydsvenska

mellanbygden

Malmöhus län, mellanbygden

".

Kristianstads län, mellanbygden

-)-

140 603

+ 60'0

+

+ 57-4

Blekinge län, slättbygden

-f

+ 488

Kalmar län, Kalmarslätten

-j-

85 228

-f- 67-0

+

455 720

+ 58-1

Hela området 3.

' ^ ° a . y total" tillgängen

Dt

Sydsvenska

höglandet

Malmöhus län, skogsbygden

-f

-f- 32-6

Kristianstads län, skogsbygden

+

+ 11*! -f 15-*

Blekinge län, skogsbygden

-f

10126 Kalmar län, skogsbygden

-f

89 965

Kronobergs län

+

+

0:.

Jönköpings län

—

—

0-s

Östergötlands län, södra skogsbygden

+

59 843

-f- 39-i

Hallands län, skogsbygden

+

27 518

+ 30*5

Älvsborgs län, södra höglandet

—

44 295

— 28-s

Skaraborgs län, sydöstra höglandet

+

+ 27-)

+

193 027

+

Hela området

+ 32-<>

14»

35 Produktionsområden 4.

ÖHand och

Dt

Gotland

Kalmar län, Öland

+

89 729

+64-3

Gotlands län

+ +

127 820 217 549

+54-9 + 58-i

+

+ 68-2

Hallands län, slättbygden

+

+62-6

Göteborgs och Bohus län, kustlandet

+

-f 165

Älvsborgs län, slättbygden

+

+ 37-8

Skaraborgs län, slättbygden

Hela området 5.

Össtgötaslätten

6.

Viästra

Sveriges

slättbygder

+

+506

Falbygden

-r

+ 32-6

Värmlands län, slättbygden

+

-f- 36-3

+

675 883

-f 45-8

Östergötlands län, norra skogsbygden

+

40 900

-f 4 6 l

Skaraborgs län, nordöstra höglandet

+

6 068

+ 18'8

Örebro län, södra skogsbygden

+

6 309

+ 19-0

+

53 277

+ 34*6

»

»

Hela området 7.

Söidra

Bergslagen

Hela området 8.

Mtätar- och

Hjälmarbygden

Örebro län, slättbygden

+

+

Södermanlands län

+

292 795

+56-2

468 Stockholms län och stad

-f-

+ 43'9

Uppsala län

+

182 714

+52-5

Västmanlands län, slättbygden

+

143 553

+ 49-6

Kopparbergs län, slättbygden

+

12 798

+ 16-8

+

+ 49"l

Hela området 9.

* *(. a 7 t o t a l " tillgängen

Norra

Bergslagen

Göteborgs och Bohus län, bergsbygden

-f-

2 694

+

16o

Älvsborgs län, Dalslands bergsbygd

+

+

0-6

Värmlands län, skogsbygden

—

76 826

—38-6

Örebro län, Bergslagen Västmanlands län, Bergslagen

— +

12153 123

— 16'5 + 0'6

Kopparbergs län, mellanbygden

—

97 774

— 75-7

—

183 610

—37 5

+ 3 862 090

+ 45-6

Hela området Hela södra och mellersta Sverige

I den mån siffrorna i ovanstående tabell kunna tillmätas vitsord, visa desamma, att jordbruket i hela södra och mellersta Sverige taget som en enhet under ett år med medelgod skörd och med nuvarande omfattning av brödsädsodlingen har ett saluöverskott av brödsäd på 3 862 000 deciton eller 45-6 % av nettoskörden. De olika områdenas bidrag till detta över-

skott är emellertid i hög grad växlande, beroende på brödsädsodlingens omfattning, storleken av skörden per hektar samt jordbruksbefolkningens antal. Sistnämnda faktor är i sin tur beroende av proportionen mellan stora och små brukningsdelar inom ett område, i det att den vid jordbruket levande befolkningen och följaktligen även dess brödsädsförbrukning är avsevärt större vid små än vid stora gårdar. Den del av landet, som lämnar det ojämförligt största brödsädsöverskottet, är den skånska slättbygden, varifrån kommer 1100 000 dt, eller 71-9 % av nettoskörden; att överskottet där är så stort, beror såväl på den omfattande brödsädsodlingen som på den höga skörden per hektar, varjämte jordbruksbefolkningen där likasom på de flesta slättbygder är fåtalig i förhållande till åkerarealen. Stora överskott ha även de skånska sandjordsdistrikten och alla slättbygder i östra Götaland, där brödsädsodlingen överallt är stor. Även västra Sveriges slättbygder samt Mälaroch Hjälmarbygden förete icke obetydliga överskott, huvudsakligen på grund av jordbruksbefolkningens fåtalighet. På det sydsvenska höglandet, där jorden lämnar sämre avkastning och dessutom är starkare söndersplittrad på övervägande små brukningsdelar, förbrukas det mesta av den där producerade brödsäden vid jordbruket. I Jönköpings och Kronobergs län äro produktion och egen förbrukning lika stora, och i den till höglandet hörande delen av Älvsborgs län, där brödsädsodlingen har endast ringa omfattning, förmår skörden icke tillgodose behovet, utan nära 30 % därav måste täckas genom inköp. Ännu ogynnsammare är ställningen i detta avseende inom Norra Bergslagen, som bildar ett stort underskottsområde, vars brödsädsbehov till stor del måste täckas genom inköp. Störst är bristen i mellanbygden i Kopparbergs län, där jordbruket icke producerar mera än knappt 25 % av sitt eget behov, medan återstoden, eller 3/4, måste inköpas från annat håll. För Norrland ha liknande detaljerade beräkningar icke utförts, men produktionen är där överallt otillräcklig för jordbrukets eget behov av vete och råg. Jämförelse med vissa främmande länder. Frågan om den svenska jordens bördighet och avkastningsförmåga i -jämförelse med andra länders belyses av följande tabell, som anger skörden per hektar åker i Sverige och några andra europeiska och utomeuropeiska länder:

37 S k ö r d e n p e r h e k t a r i o l i k a l ä n d e r , å r e n 1921—25, dt. Vete

K&g

Sveriige

20-3

16-5

Dammark

23-4

15-2

Finland

12-3

11-4

11-7

84-2

Norge

16o

17-3

17-2

14-9

155-0

Havre

Potatis

17-0

15o

112-8

20-6

1060 Korn

Sockerbetor 277-1 258-7

15o

16-9

15-8

129-9

22-7

17-4

18-5

17-5

193-3

Nederländerna

20-3

27-9

19-7

165-7

321-9

Belgiien

25-9

23l

25-2

22-4

172-6

286'2

Frankrike

14B

11-6

13-s

12-7

83-5

242-0

Italien

11-5

12-4

9-6

11-4

52-8

287-1

Förenta Staterna

9-3

8-7

13-3

ll-o

71-9

218-5

Canada

9-2

14i

12-2

100-8

218-3

Argentina

8-1

5-1

7-4

8-0

60-7

Australien

8-6

8-4

llo

7-1

69-7

Tyskland Storbritannien

•

241-8

299-1

Ifråga om spannmålsskördarna intaga, såsom härav framgår, Nederländerna, Belgien, Danmark och Storbritannien främsta rummen, men redan Frankrike ligger långt efter Sverige, och de övriga europeiska och utomeuropeiska länderna stå långt tillbaka. Vetet, det internationellt viktigaste sädesslaget, som i Sverige lämnar i genomsnitt något över 20 dt per hektar, når den högsta avkastningen i Nederländerna med 28 dt, medan å andra sidan Förenta Staterna, Argentina och Australien stanna så lågt som under 10 dt. Man torde därför med stöd av den anställda jämförelsen vara berättigad säga, att det svenska jordbruket, trots landets nordliga läge, är i stånd att producera fullt nöjaktiga skördar av de för folket viktigaste kulturväxterna. Av särskilt intresse äro de transoceana ländernas i jämförelse med de västeuropeiska synnerligen låga hektarskördar, som tydligt visa, att dessa länders stora överlägsenhet på spannmålsmarknaden måste bero på andra omständigheter än jordens avkastningsförmåga. Då det gäller en jämförelse mellan Sverige och utlandet i avseende på jordbruksproduktionens utveckling och dess inriktande på vegetabiliska eller animaliska produkter, kan en sådan jämförelse med fördel begränsas till de närmaste grannländerna, Danmark, Norge och Finland, vilkas naturförhållanden förete de största likheterna med vårt lands och där de yttre förutsättningarna för jordbruket därför äro mest jämförbara med de svenska. I det följande skall därför en kort översikt lämnas iör tiden efter 1870 över jordbrukets utveckling i de tre nämnda grannländerna, under jämförelse med motsvarande utveckling i vårt eget land. De för vissa tidpunkter av denna period framlagda uppgifterna för de

särskilda länderna ha icke alltid, på grund av det statistiska materialets beskaffenhet, kunnat bringas till full överensstämmelse i avseende på tiden. Vad först beträffar växtodlingen, belyses dess utveckling av efterföljande tabell, som anger åkerjordens användning för olika växtslag: Åkerjordens användning i Sverige, Danmark, Norge o c h Finland. Bland- BaljRot- Foder- Andra Träda säd växter frukter växter växtslag

Samma åker

Vete

Kåg

Korn

Havre

20 Å S

2 563

3 309

3 705

3 782

266 I 588

3 718

1928 i proc.

6-1

7-4

3-1

18-6

6-1

0-7

7-2

42-7

0-2

7-9

2 627

2 5831

2 584

Ar

Areal, i 1 000 hektar: Sverige

Danmark

916 805

2 557

1928 1

2 789

1928 i proc.

3-7

12-7

14-5

10-7

0-2

18-4

30-8

1-2

2-6

.

.

1 0-2

9-4

62-6

0-3

0-6

Norge •

1928'

1928 i proc.

1-7

l-o

8-7

14-5

l-o

2 015

690 100

Finland

1928 i proc.

Os

10-2

5-1

21-2

0-5

0-5

4-5

47-8

0-9

8'5

100 Utvecklingen i Sverige på växtodlingens område, som i det föregående mera utförligt behandlats, kan i sammandrag karakteriseras på följande 1

Inräknat södra Jylland. — * Endast landsbygden.

39 sätt;: Den genom nyodlingarna vunna, ökade åkerarealen har till övervägande del använts för odling av foderväxter och rotfrukter, under det att spannmålsodlingen bibehållit sig i ungefär oförändrad omfattning. Inom brödsädsodlingen har vetearealen sedan 1871 fyradubblats och närmar sig numera starkt rågarealen, som fram till 1919 bibehöll sig ungefär oförändrad men därefter gått avsevärt tillbaka. I Danmark har växtodlingen i allt större utsträckning inriktats på framställning av fodermedel för tillgodoseende av den starkt växande kreatursstockens behov, på samma gång som jordbruksdriften i hög grad intensifierats. Den ökade foderproduktionen har icke, såsom i Sverige, vunnits genom utsträckning av den extensiva vallodlingen utan genom en mycket starkt ökad odling av rotfrukter och blandsäd. Brödsädsodlingen bibehöll sig ännu år 1919 i samma omfattning som 1871, och detsamma gäller proportionen mellan vete och råg. Därefter har veteodlingen likasom i Sverige undergått en mycket stark ökning, men då tillbakagången i rågarealen varit ännu större, har hela brödsädsarealen sedan 1919 minskats med 14 %. I stället har kornodlingen under samma tid starkt ökats, en utveckling, som är rakt motsatt den svenska, som för kornet inneburit en avsevärt minskad odling. Trädesbruket har i Danmark sedan 1870-talet alltmera försvunnit från de använda växtföljderna, och den härför använda arealen har minskats från 188 000 till endast 73 000 hektar. Särskilt stor har tillbakagången varit under det sista årtiondet. Även i Sverige användes visserligen helträda numera i åtskilligt mindre omfattning än tidigare, men tillbakagången har här varit väsentligt mindre än i Danmark. Det norska jordbruket är till väsentlig del baserat på foderproduktion från utanför åkern liggande ängar och betesmarker. I åkerjordens användning har under den här behandlade tidsperioden inga mera betydande omläggningar inträffat. Även den odlade jorden har hela tiden till mycket stor del använts för produktion av hö, under det att spannmålsodlingen spelar en mera underordnad roll. Den obetydliga brödsädsodlingen har bibehållit sig oförändrad, men även i detta land har en förskjutning ägt rum från råg till vete, som det sista året upptager nära dubbelt så stor areal som rågen. Slutresultatet av det norska jordbrukets utveckling på växtodlingens område framgår av de i föregående tabell meddelade relativa talen för varje växtslags andel av hela åkerarealen år 1928. Brödsädsarealen upptog endast 2-7 % av åkern och hela spannmålsarealen endast 26-9 %, emot resp. 13-5 och 42*o % i Sverige. I stället upptogo foderväxterna i Norge icke mindre än 62-6 %, men i Sverige endast 42-7 %. Dessa siffror torde med tillräcklig tydlighet ådagalägga den väsentliga olikheten mellan det svenska och det norska jordbruket. I Finland bibehöll sig längre än i något annat av de nordiska länderna det mera primitiva jordbruket med svedjebruk och ensidig spannmåls-

odling, och ännu vid 1870-talets början var denna extensiva form för jordbruket den förhärskande. Sedermera har en övergång ägt rum till ett mera modernt bedrivet jordbruk med utsträckt vallodling och i samband därmed ökad kreatursskötsel. På 1870-talet var rågen det viktigaste sädesslaget, men den utträngdes i samband med jordbrukets nyssnämnda omläggning av havren, som numera upptager dubbelt så stor areal som rågen. Foderproduktionen från åkern är till övervägande del förlagd till vallarna, som upptaga omkr. hälften av hela åkerarealen. Den stora skillnaden i det finländska och danska jordbrukets intensitet belyses bäst genom en jämförelse mellan arealerna för foderväxter och rotfrukter. Medan arealen för foderväxter i Finland är åtskilligt större än i Danmark, stannar rotfruktsarealen i det förra landet vid endast 97 000 hektar emot icke mindre än 514000 hektar i det senare. Sverige intager i detta avseende en mellanställning. Även i Finland har trädesarealen undergått en viss minskning, men den har alltjämt, likasom i Sverige, en icke obetydlig omfattning. S k ö r d e n i S v e r i g e , D a n m a r k , N o r g e o c h F i n l a n d , i 1 000 dt. I Årligen

Vete

Båg

Korn

Havre

FoderBland- BaljSockerPotatis rotsäd växter betor frukter

Ho

Sverige. 1871/75

4 886

3 443

729 11585

1060 17 974

1891/95

5 620

3172 11059

719 12 793

4 232

2 784 25946

1911/15

2 393

3134 11663

474 16 834

1927/28

4 579

4 081

2 064 11126

4 349

Danmark 1876/80

4 220

5 202

5 275

2 562

4 059 10981

1891/95

4 912

6 440

4 658

26 279 12861

1911/13

5 626

9 178

2 731

2 938

7 936 8 524 9 435

3 653

1925/28

5 787

9 052 121 726 17497 9 650 11426 204 626 20154

1871/75

6 040

1896/00

6 735

1911/13

6 734

1925/28

8 473

3128 29028 4 342 23302

1878/80

2 611

2 352

1891/95

2 940

2 626

3 677

1911/13

2 542

3 643

4 572

1694 2 U 0 1

1926/28

3 031

5 985

7 660

5 801 3(347

8 952 26 900 40624 380 13 414 10 446 25 355 50858

Norge.

Finland.

41 Dem vegetabiliska produktionens storlek och utveckling i de nordiska ländterna belyses av vidstående tabell över skördarna. Där belyses från en amnan sida den i det föregående skildrade utvecklingen av växtodlinigen. Den under här ifrågavarande period inträffade stegringen i avkaistningen per hektar för de flesta växtslag har i vissa fall medfört en btetydande ökning i skördemängden utöver den, som betingas enbart av dien ökade arealen. I särskilt hög grad gäller detta vetet, som numera i Sv<erige överträffar rågen ifråga om den totala skördemängden. Dem andra av jordbrukets förnämsta produktionsgrenar, kreatursskötseln, belyses till sin utveckling inom de nordiska länderna av vidstående tabell. A n t a l e t k r e a t u r i S v e r i g e , D a n m a r k , Norge o c h F i n l a n d . Hästar

Å r

Nötkreatur

Däravkor

Får

Getter

Svin

Summa nötkreatursenheter

Sverige. 1891

438 090 2 026 3301 265 3871 636 201 124 673 382 811 2 694 973 489 045 2 420110 1595 315 1 345 337 79170 655 073 3 147 312

1914 1919

660 016 3 069 1291 925 6681 205 245 119 297 1 023 458 3 843 122 715 681 2 550 828 l 607 0601 563 654 133 150 716 783 3 382 792

620 256 2 899 130 1 874114 707 849

66 257 1 386 791 3 718 657

Danmark. 1871

316 570 1 238 898 807 513 1 842 481

442 421 1 804 838

375 533 1 459 527 954 250 1225 196

13 405 770 785 2 065 329

486 935 1 840 4661 089 073 876 830

38 984 1 456 699 2 564373

567 2402 462 8621 310 268 514 908

40 668 2 496 686 3 337 107

544 999 2123 722 1 024417 470 051

518 7883 016172 l 540 676

620 880 2 559 304 3 362 855 3 965 900

Norge (landsbygden). 1875

147 4741 009 894 735 785 1 682 934 322 224

143 834 999 484 700 969 1 414 497 271 696 117 109 1 252 204

161 745 1 022 387 695 352 989 561 222 217 157 695 1 243 823

1914 1918

182 432 1 146 274 791 986 1 326 850 236 805 228 117 1 434 478 210 778 1 045 938 717164 1400 034 235 291 207 119 1 329 600

182 401 1 220 875 799 129 1 654 448 293 258 282 709 1534800

97 977 1 302 092

Finland. 1870

254 820 997 960 687 060 921 745

30 639 190 326 1 379 262

293 391 1 305 187 928 276 1 054 027

15 266 194 192 1 729 743

366 009 1 605 0871165 580 1 329 692

10 881 422 284 2 141 698

1910 1918 1928.

;

1 046 935 393 746 1916610 1 301 9331 319 070

10 592 434 838 2 409 075

Redan på 1870-talet var kreatursstocken i Danmark betydligt talrikare än i Sverige i förhållande till såväl innevånarantal som areal, och detta

försprång har det danska jordbruket sedermera ytterligare befäst genom en exempellöst stark ökning av kreatursstocken. Antalet nötkreatur har vuxit från 1*2 till 3-o milj. djur och är nu även absolut taget större än i Sverige, och svinstammen har, efter en mycket stark minskning under världskriget, nära åttadubblats. Däremot har fårstocken i Danmark minskats ännu starkare än i Sverige. I Norge har däremot kreatursstammen under den här behandlade tidrymden icke undergått någon större ökning till sin numerär, ehuru samtidigt en stegring i djurens avkastningsförmåga medfört en åtskilligt starkare ökning i den animaliska produktionen. I olikhet mot i Sverige visar emellertid antalet får och getter icke någon nämnvärd tillbakagång. Den finska nötkreatursstammen har sedan 1870-talet ungefär fördubblats, och i motsats mot förhållandet i de övriga nordiska länderna kan Finland sedan samma tid uppvisa en ökning även av fårstammen, ökningen är i detta fall till en del endast skenbar, emedan uppgifterna för 1890 och tidigare avsågo endast antalet vinterfödda djur, men däremot för 1910 och senare det alltid väsentligt större antalet djur den 1 september. Ökningen i svinstammen har däremot icke varit så stark som i de övriga länderna, och den skulle ha varit ännu något svagare, om icke även i detta fall den olika tidpunkten för uppgifternas insamlande till en del förryckt deras jämförbarhet. Betraktas i närmast föregående tabell den sista kolumnen, som innehåller ett sammanfattande mått på hela kreatursstammen, reducerad till nötkreatursenheter, visar det sig, att Danmark fördubblat sin kreatursstam och därmed av de nordiska länderna kan uppvisa den starkaste ökningen. Närmast i detta avseende kommer Finland, som ökat sin kreatursstam med omkr. 70 %, varefter följa Sverige med närmare 30 % och sist Norge med icke fullt 20 %. En omständighet av betydelse vid jämförelse mellan kreatursantalet i de nordiska länderna är de stora växlingar, som förefinnas dem emellan i avseende på djurens avkastningsförmåga och då särskilt i avseende på mjölkavkastningen per ko. Såsom redan framhållits, uppgår denna i genomsnitt för Sverige till 2 176 kg. Motsvarande medeltal för Norge utgör 1765 kg och ligger alltså omkr. 400 kg under det svenska, men det överensstämmer nära med genomsnittet för södra cch mellersta Sveriges skogsbygder, som är 1777 kg, och överträffar medeltalet för Norrland med drygt 100 kg. För Danmark har den genomsnittliga mjölkmängden per ko med ledning av mejeridriftsstatistiken beräknats till omkr. 3150 kg, vilket är nära 1 000 kg högre än motsvarande medeltal för hela Sverige och 500 kg högre än medeltalet för södra och mellersta Sveriges slättbygder; begränsas jämförelsen till den skånska slättbygden, ligger denna med sina 3 580 kg per ko 400 kg över det danska medeltalet, varvid dock icke får förbises, att givetvis även i Danmark stora växlingar förekomma i medelmjölkmängden per ko.

2. Jordbruksdriftens organisation. Jordens ägare och brukare. Emligt en år 1921 av statistiska centralbyrån verkställd utredning var landets jord fördelad på följande grupper av ägare: Totalareal

Åkerareal

Hektar

%

Hektar

Stalten

12 066 000

29-4

106 258

2 Kyrrkan

509 000

1-2

96 645

1 Konnmuner

927 000

2-3

34 201

1159 Antal ägare

Stiiftelser o. dyl Boliag och ekonomiska föreningar

...

113 000

0-s

25 645

7 510 000

18-3

219 942

1613 Fidieikommiss

431 000

lo

131 290

123 Stöirre enskilda jordägare

1338 000

438 528

1893 Mimdre enskilda jordägare

18 155 000

44-2

2 734 733

344 542

41 049 000

100-0

3 787 242

100-0

349 575

Summa

Av landets totalareal äger staten, såsom av ovanstående tabell framgår, över 12 milj. hektar, men häri ingå då de stora fjällvidderna i Norrland och betydande arealer improduktiv mark för övrigt. Endast på Norrbottens län komma av statens jord över 7 milj. hektar och på hela Norrland och Dalarne över 11 milj. hektar, så att för södra och mellersta Sverige återstå endast 650 000 hektar. Om man räknar all jord, som tillhör stat, kyrka, kommun samt stiftelser o. dyl., såsom samhällelig egendom, upptar denna jämnt V* av all Sveriges jord. Av återstoden tillhöra 7V* milj. hektar bolag och ekonomiska föreningar. Denna grupps jordinnehav är mycket olikformigt fördelat på olika landsdelar. Det är utan jämförelse störst i mellersta och södra Norrland samt inre Svealand, där de rika skogstillgångarna föranlett trävarubolagen till stora jordförvärv. I dessa trakter äga bolagen 30—40 % av all jord, medan deras jordinnehav i många sydsvenska län inskränker sig till några få procent. Jord av fideikommissnatur uppgår till en areal av 431000 hektar, det mesta inom Stockholms, Södermanlands, Östergötlands och Malmöhus län. De större jordägarna, till vilka räknats ägare av jordbruksfastighet, taxerad till minst 200 000 kronor, inneha 1338 000 hektar, eller 3-3 % av

landets jord, under det att på de mindre jordägarna komma över 18 milj. hektar, eller 44*2 %. Ur jordbrukssynpunkt är det av stort intresse att se, huru åkerarealen fördelar sig på samma grupper av ägare. Detta framgår likaledes av närmast föregående tabell. I detta avseende spela staten och bolagen en långt mera underordnad roll, än då jämförelsen gällde totalarealen. Medan statens andel av all rikets jord uppgick till 29-4 %, äger den endast 2-8 % av landets åkerareal, och för bolagen äro motsvarande procenttal resp. 18-3 och 5-s. I stället dominera ifråga om åkerarealen de enskilda jordägarna, till vilka höra icke mindre än 83*8 % av åkerarealen. De mindre jordägarna, till vilka i detta fall räknats alla, som inneha jordbruksfastighet med högst 100 hektar åker, äga tillsammans 72-2 % av åkerarealen. Förutom den nu behandlade uppdelningen av jorden på olika slag av ägare innehåller samma utredning av år 1921 en gruppering av jordkomplexen (besittningsenheterna) med hänsyn till åkerarealens storlek. Med besittningsenhet menas därvid sammanfattningen av all den jord, som tillhör en och samma ägare, oavsett om den brukas av honom själv eller är utarrenderad. Efterföljande tabell anger besittningsenheternas antal och sammanlagda åkerareal inom olika storleksgrupper: Sammanlagd åkerareal Besittningsenheternas åkerareal, hektar

Antal

%

Hektar

%

0—

264 602

76-6

1 021 069

27-0

10—

78 620

22-6

1 485 598

39-2

50— 100

4 030

1-2

7-2

100— 500

0-6

388 709

10-2

500—1000

127 119

3-4

1000—2 000....

2-7

2 000—3 000

0-oi

73 446

1-9

Över

26 Ooi

318 930

8-4

349 575

100-0

3 787 242

lOO-o

3 000 Summa

Det finnes i Sverige 26 jordägare, som var och en äger mera än 3 000 hektar åker; av dessa äro staten och kyrkan de båda största, vartill komma Uppsala akademi, 6 bolag, 12 fideikommissinnehavare samt 5 enskilda jordägare. Dessa 26 stora jordägare inneha tillsammans 318 930 hektar åker, eller 8-4 % av hela åkerarealen. Tabellen visar emellertid med stor tydlighet, att den övervägande delen av Sveriges åkerjord äges av personer, som tillhöra de små eller medelstora jordägarnas klass. Noga att skilja från den nyss berörda fördelningen av jorden ur äganderättssynpunkt på större och mindre jordegendomar är jordbrukens

45 storleksförhållande ur driftssynpunkt. I sammanfattning för hela landet meddelar efterföljande tabell en översikt av brukningsdelarnas och åkerjordens fördelning ur sistnämnda synpunkt enligt 1927 års jordbruksräkning: Brukningsdelarnas fördelning på storleksgrupper. Storleksgrupper

Antal

—0-25 hektar

— 56122

% ' — 13-1

Åkerareal Hektar % 5870 0-1 41021 M

0-26—

»

1—

»

14-9

2o

2—

»

27-6

11-4

19-0

!

5— 10

»

22l

10— 20

»

14-0

22'9

20— 30

»

4-0

11-4

30— 50

»

2-5

ll-i

50—100

»

1-2

9s

över 100

»

0-6

10-6

Summa 427 152

100'0

3 715 847

100"o

Ovanstående siffror bekräfta det kända förhållandet, att åkerjorden i Sverige till övervägande del är fördelad på små och medelstora brukningsdelar. m m Med de växlande naturförhållanden, som råda i olika delar av landet, är det naturligt, att jordfördelningen skall vara i hög grad växlande. Detta framgår i stora drag av efterföljande tabell, som för slättbygder och skogsbygder i södra och mellersta Sverige och för Norrland anger åkerarealens fördelning i procent på olika storleksgrupper av brukningsdelar: Åkerarealens fördelning på storleksgrupper i olika delar av landet, i procent. 2 S ? v * ^ m e l l e " t a Sverige e;sbygder Slättbygder

Storleksgrupper

% 0-1 >

Norrland

%

%

0-1 1-5

01 2-7

)-20—

1—

1-4

4-1

7-4

2—

5-2

18-3

27-1

5— 10

s

10— 20 20— 30

>

3 0 - 50 50—100 över 100

»

0-6

12-0

27-8

35-2

23-4

22-9

20-7

14-6

7-8

3-4

15o

6-8

1-5

12-7

6-2

1-2

15-0

5o

0-7

Summa 100-o

100-0

100-0

46 I södra och mellersta Sveriges skogsbygder och i ännu högre grad i Norrland ha de yttre förhållandena framtvingat en uppdelning av jorden på övervägande små brukningsdelar. På slättbygderna i södra och mellersta Sverige åter, där jorden i allmänhet utbreder sig i tämligen jämna, sammanhängande fält, äro brukningsdelarna genomgående större. Skillnaden mellan de olika landsdelarna uppväges dock till en del i skogsbygderna och framför allt i Norrland av den rikligare tillgången på naturlig äng, som för de små brukningsdelarna spelar en mången gång mycket betydelsefull roll som komplement till den knappa åkerarealen. Vid 1927 års jordbruksräkning genomfördes för brukningsdelar med mera än 2 hektar åker en fördelning efter brukarens karaktär av självägare eller arrendator. Enligt de härvid erhållna resultaten voro av samtliga 307 400 brukningsdelar, som överstego nämnda storleksgräns, 62 300 utarrenderade (20-3 %) under det att 245100 (79-7 %) brukades av ägaren själv. Av den till dessa brukningsdelar hörande åkerarealen brukades 907 900 hektar av arrendator (25-5 %) och 2 655 500 hektar (74-5 %) av ägaren. De utarrenderade brukningsdelarnas antal utgjorde i procent av samtliga inom varje särskild storleksgrupp följande: Antalet utarrenderade brukningsdelar i procent av samtliga inom storleksgrupper med mera än 2 hektar åker. Storleksgrupper 2

5 1hektar lekta 5— 10 » 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

» » » » »

Södra och mellersta Sverige o,...,, , .. . j slättbygder skogsbygder

„ . , Norrland

„ . ... Hela riket

%

/o

20fi

20-0

18-8

9-3

22-2

24-2

8-6

29-2

34-4

12-4

29 38

38-4

40-7

25l

45-1

41-6

21-1

3<H>

—

_36

I medeltal 23-9

21-0

20 Såsom härav framgår, är de utarrenderade brukningsdelarnas relativa antal minst vid småbruken, under det att arrendesystemet nått åtskilligt större omfattning vid de större brukningsdelarna. Maximum (44-2 %) nås vid den näst högsta storleksgruppen, varemot vid de allra största gårdarna endast 35*8 % äro utarrenderade. Beträffande arrendesystemets omfattning i olika delar av landet förekommer detsamma i stor utsträckning inom ett sammanhängande område, som utgöres av Uppland, Västmanland, Södermanland och Östergötland samt vidare i Malmöhus län och i de inre delarna av Svealands och mellersta Norrlands skogsbygder, där bruks- och trävarubolagens jordinnehav nått den största omfattningen.

47 Jordbruksproduktionens karaktär vid det mindre, medelstora och större jordbruket. Det, större och mindre jordbruket företer vissa, mycket betydelsefulla olikheter i avseende på produktionens förutsättningar och ändamål. Vad d e n v e g e t a b i l i s k a p r o d u k t i o n e n beträffar har det större jordbruket ett otvivelaktigt försteg framför det mindre i fråga om möjligheten att utnyttja arbetsbesparande maskiner för jordens skötsel, för sådd och skörd. Spannmålsodlingen, där dylika maskiner komma till den största användningen, lämpar sig därför bäst för det större jordbruket, medan å andra sidan sådana grödor, som fordra övervägande mänsklig arbetskraft samt personlig omvårdnad och noggrannhet, bättre passa för det mindre jordbruket. Även i avseende på ändamålet för den vegetabiliska produktionen råder en betydelsefull olikhet mellan jordbruk av olika storlek. Vid det mindre jordbruket blir växtodlingens uppgift, förutom att alstra foder åt de vid gården underhållna kreaturen, att frambringa säd och rotfrukter huvudsakligen för brukaren och hans familj. På en större gård åter tages endast en mindre del av produktionskapaciteten i anspråk för självförsörjningen, och jordbrukets huvuduppgift blir i stället att frambringa spannmål och andra produkter till försäljning. Betraktar man ur de här angivna synpunkterna de siffror, som finnas till belysning av den vegetabiliska produktionens riktning och karaktär vid det mindre, medelstora och större jordbruket, framträda otvivelaktigt åtskilliga olikheter mellan dessa tre huvudtyper av jordbruk. Mest framträdande är skillnaden i potatisodlingens omfattning, som mångenstädes vid det mindre jordbruket är 4 å 5 gånger så stor som vid herrgårdarna. Men detta gäller endast i trakter, där potatis odlas huvudsakligen till människoföda. Där produktion av potatis drives för industriella ändamål, har den däremot, om man bortser från smålägenheterna, ungefär lika stor omfattning vid större gårdar som vid det mindre jordbruket. Till belysning av det nu sagda framlägges i efterföljande tabell några siffror från 1927 års jordbruksräkning, som angiva potatisarealens relativa andel av hela åkerarealen dels i Uppsala län, där potatis odlas huvudsakligen till människoföda, dels i Kristianstads läns sandjordsdistrikt, där en mycket omfattande potatisproduktion drives för industriella ändamål:

48 .... Uppsala lan

Mellanbygden i

TT

Storleksgrupper - 0 - 2 5 hektar

Kristian8tad8

%

%

•»'»

43 2

"

0-26-

•

13-3

21-6

1_

>

10' 9

13 7

»

11-2

5 - 10

»

4 2

10-20

»

2-7

2 0 - 30

»

I" 9

9 6

3 0 - 50

»

l'«

10 2

2-

'

'

° '

'

50-100

»

1*»

över 100

»

1»

«L6

2-2

10-0

I medeltal

län

'*

Även odlingen av vete och råg visar ett exempel på differentieringen i åkerjordens användning vid jordbruk av olika storlek. Detta belyses av nedanstående sammanställning, som för slättbygderna i södra och mellersta Sverige anger arealen för höstvete, vårvete och höstråg i procent av hela åkerarealen: Storleksgrupper

Höstvete %

Vårvete %

Höstråg %

°'

0 l

3 4

- 0 - 2 5 hektar

'

7 5

0-M-

»

l'«

°'

i_

»

a-i

°'6

8 8

"

2 - 5

»

8"«

°'7

9 9

5— 10

»

**'

°'5

9 6

8-7

'

'

'

10-20

»

6-2

0-5

20-30

»

7-9

0-6

7-8

30-50

»

9 2

'

°'8

6 9

50-100

»

9 8

1-s

över 100

>

IQ"»

2-0

5j8

7-6

0-9

7-6

I medeltal

'

'°

Såsom dessa siffror utvisa, har höstveteodlingen sin minsta omfattning vid det mindre jordbruket och stiger därefter regelbundet med brukningsdelarnas tilltagande storlek. I stället odla de i större omfattning råg, som ju utgör en viktig post i den jordbruksidkande befolkningens egen förbrukning. Den stora veteodlingen vid det större jordbruket^ förstärkes ytterligare därigenom, att även odlingen av vårvete drives i sin största omfattning vid de större gårdarna. Ytterligare en del exempel skulle otvivelaktigt kunna anföras på en dylik differentiering i växtodlingen, särskilt från de bördigare slättbygderna i södra Sverige. Detta hindrar dock icke, att huvudintrycket vid en jämförelse i detta avseende mellan det större och mindre jord-

bruket blir den stora överensstämmelse, som i huvudsak råder dem emellan. Det är anmärkningsvärt, att i de delar av södra Sverige, där brödsädso.dlingen nått sin största omfattning, arealen för brödsäd är fullt lika (stor vid de små som vid de stora gårdarna. Och efterföljande tabell, som för slättbygder och skogsbygder i södra och mellersta Sverige anger- den totala spannmåls- och vallarealens relativa storlek, visar, att några mera genomgripande olikheter knappast förekomma mellan det större, medelstora och mindre jordbruket i avseende på den vegetabiliska produktionens allmänna inriktning: ,. , , storlekagrupper —0-25 hektar 0'*«—

1 Slättbygder SpannmålsVallareal areal 17? 30-s

Skogsbygder SpannmålsVallareal areal 27i 35-4

»

35-7

37-6

34-0

—

»

41-1

37-2

39-8

45-4 44-2

—

*

44-6

35-4

44-8

39-8 37-9

5 —

»

45-4

34-4

45-6

1 0

-

»

45-c

34-4

44-9

37-8

°—

»

46-2

33-6

44-s

38-8

30—

B0

50—100

» »

465 46-4

33-2 34o

44i 43-9

38-5 38-7

över 100

»

45-6

34-c

43-1

39-6

I medeltal 45-7

34'2

44-4

38-8

2 Till belysning av den betydelsefulla frågan, huruvida någon olikhet råder mellan det större, medelstora och mindre jordbruket i avseende på storleken av den avkastning, de förmå avvinna jorden, meddelas i följande tabell en jämförelse dem emellan beträffande dels skörden per hektar av all säd åren 1913—17 i södra och mellersta Sverige enligt en för tull- och traktatkommittén verkställd utredning, dels avkastningen per hektar av hela den vegetabiliska produktionen, reducerad till skördeenheter, enligt en av författaren verkställd undersökning för samma delar av landet: Storleksgrupper 1—

2 hektar

2— & 5 — 10 10 — 20

Spannmålsskörd Kg Indextal 1132 76

* » i

1177 1286 1401

79 85 94

Totalavkastning Skördeenheter Indextal 2231 102 2086 2035 2075

95 93 95

20—30

»

30—50

»

50—100

.

över 100

i

119_

111 I medeltal 1490

4 — 802577.

5ö De mindre brukningsdelarna ligga här betydligt gynnsammare i fråga om totalavkastningen än beträffande spannmålsskörden, vilket främst beror på att den omfattande rotfruktsodlingen vid småbruken bidrager till att höja deras totalavkastning. Men i övrigt giva de båda sifferserierna ett intryck av de större gårdarnas överlägsenhet ur ren produktionssynpunkt. Till de ogynnsamma siffrorna för det mindre jordbruket torde visserligen i någon mån ha bidragit, att detta ofta är sämst lottat i avseende på jordmån och läge, men ställningen är densamma även i de trakter, där de yttre förutsättningarna äro likartade. Det torde därför knappast kunna förnekas, att i stort sett det mindre jordbruket, så som förhållandena för närvarande gestalta sig, är de medelstora och större gårdarna något underlägset i förmågan att avvinna jorden en god avkastning. Att verkligen det större jordbruket nedlägger mera arbete och kostnader för uppdrivande av jordens avkastningsförmåga, bestyrkes av följande siffror, som från 1927 års jordbruksräkning angiva täckdikningens omfattning i procent av hela åkerarealen för hela riket och särskilt för södra och mellersta Sveriges slättbygder: Storleksgrupper

Slättbygder i södra och mellersta Sverige

% 0-26— 12—

1 hektar 2 5

Hela riket o/ /o

4-0

»

6-4 13

»

9-5

7-4

5— 10

»

13-8

10— 20

»

20-2

20— 30

»

Hl

27-9

30— 50

»

34-9

50—100

»

39-5

över 100

»

50 I medeltal 32

24-n

Såsom härav framgår, har täckdikningen den långt största omfattningen vid det större jordbruket, ett förhållande, som med stor regelbundenhet upprepar sig i alla delar av landet och som säkert till en del förklarar de större gårdarnas överlägsenhet i fråga om avkastninger. Gynnsammare blir onekligen det mindre jordbrukets ställning, om nan betraktar d e n a n i m a l i s k a p r o d u k t i o n e n . Kreatursskötselr är en i hög grad arbetskrävande produktionsgren, och den mänskliga arbetskraften kan där i långt mindre grad än vid spannmålsodlingen mekaniseras och utbytas mot arbetsbesparande maskiner. Redan av cetta skäl intager det mindre jordbruket en starkare ställning inom den animaliska än inom den vegetabiliska produktionen. Kreatursskötseln krä-

51 ver v/idare, för att rätt lyckas, en noggrann och kärleksfull omvårdnad, som ii allmänhet bättre torde kunna presteras av den, som arbetar för egen räkning, än av den lejde arbetaren. De nu anförda omständigheternai torde vara den viktigaste orsaken till att det mindre jordbruket i högre grad än det medelstora och större inriktat sin produktion på framsställande av animaliska livsmedel. De stora olikheter, som råda mellan det större och mindre jordbruket i avsteende på kreatursstammens storlek, belysas av följande tabell, hämtad f:rån 1927 års jordbruksräkning: Antalet kreatur på 100 hektar åker vid brukningsdelar av olika storlek.

Storleksgrupper

0.2G—

Hästar

Nötkreatur

Därav I U ^ , n ö t , och kor , , , kalvar

Får

Svin

Nötkreatursenheter

1 hektar.

12o

168-5

135-0

32-5

44-1

72-6

194-2

1—

»

12-7

135-0

103-7

30-7

34-7

49-4

155l

2—

»

20i

108-5

77-2

36-4

43-4

138-s

5—10

.

19-3

87-5

58-5

27-s

29-1

40o

114-s

10— 20

»

17-0

73 +

25-9

19-8

38-3

96-2

20— 30

»

15-9

65-2

46-4 38-7

25-1

12-7

35-6

84-8

30— 50

»

14-5

60-9

24-2

8-5

30-7

77-3

50—100

»

12-3

57-5

35i 33-o

23-0

4-9

22-8

69-8

över 100

»

10-9

58-4

32-G

24-5

3-6

22-5

67-4 1

16-

78'o

50-4

19-0

37-3

100-1

.

I medeltal

Ovanstående siffror visa, att antalet kreatur i förhållande till åkerarealen är utan jämförelse störst vid de små brukningsdelarna och därefter starkt minskar, allteftersom gårdarna bli större. Enda undantaget utgöres av hästarna, som äro jämförelsevis få vid de minsta brukningsdelarna men nå sitt maximum redan vid småbruk med 2—5 hektar och därefter avtaga till antalet i likhet med de övriga djurslagen. De vid de små brukningsdelarna underhållna djuren torde till icke oväsentlig del erhålla sin näring av bete eller inköpt foder. Inom nötkreatursskötseln, den långt viktigaste grenen av den animaliska produktionen, giva förestående relativa tal en antydan om en annan olikhet mellan det större och mindre jordbruket. Skillnaden dem emellan är mycket stor i avseende på antalet kor, varemot de stora gårdarna hålla i det närmaste lika många ungdjur som småbruken. Detta får tolkas som ett uttryck för det förhållandet, att de senare i regel lägga huvudvikten vid mjölkproduktionen och ofta hellre köpa nyburna eller kalvfärdiga kor än att uppföda dem själva, medan de medelstora och större gårdarna vid sidan av mjölkproduktionen driva en omfattande uppfödning av ungdjur.

52 Inom svinaveln, som i likhet med kreatursskötselns övriga grenar är mest utvecklad vid det mindre jordbruket, förekommer en liknande skillnad i produktionens karaktär. Avelsdjurens antal och därmed produktionen av smågrisar äro mest omfattande vid de medelstora gårdarna, medan småbruken mera lägga an på att inköpa smågrisar för att göda och sedermera sälja dem till slakt. Kreatursskötselns totala omfattning vid det större och mindre jordbruket mätes bäst av siffrorna i ovanstående tablås sista kolumn, som anger det sammanlagda antalet kreatursenheter inom olika storleksgrupper. Även detta tal visar en stark och oavbruten minskning från den lägsta gruppen till den högsta. De nu anförda uppgifterna om kreatursantalet äro emellertid ett ganska ofullkomligt mått på kreatursskötselns och den animaliska produktionens omfattning vid det större och mindre jordbruket, då kreaturens kroppsvikt och produktionsförmåga kunna vara i hög grad växlande. Till belysning av det sistnämnda förhållandet meddelas i efterföljande tabell uppgifter om den genomsnittliga slaktvikten per djur enligt en av kungl. lantbruksakademien under åren 1924—28 verkställd undersökning angående den animaliska produktionen: Slaktvikt i medeltal per djur, kg. Storleksgrupper — 2 hektar 2-- 5 5-- 10 10-- 20 20-- 30 30-- 50 50--100 över 100

Kor 143 152 170 197 215 227 225 245

(iodsvm

85 85 83 81 78 78 80 74

Det visar sig här, att för korna, som spela den ojämförligt viktigaste rollen inom den animaliska produktionen, medelvikten är avsevärt lägre vid de små än vid de medelstora brukningsdelarna och ytterligare överträffas av samma medeltal för de större gårdarna. För svinen är däremot förhållandet snarare det omvända, beroende på, att de mindre brukningsdelarna i största delen av landet övervägande ha sin fläskproduktion inriktad på* att tillgodose det egna behovet och därför föra fram gödsvinen till en större vikt än exportsvinen. I god överensstämmelse med de nu anförda talen för medelvikten per ko inom olika storleksgrupper stå följande vid samma undersökning erhållna uppgifter om kornas avkastning:

53 Mjölkmängd per ko och år, kg. Storleksgrupper — 2 hektar 2— 5 5— 10 10— 20 2 0 - 30 30— 50 50—100 över 100

lätt bygd er

Skogsbygder

Norrland

Hela riket

2 237

1405 1527

1555 1561 1649 1778

1661 1704 1872 2 236

1929 2 508

2 517 2 680

2 689

2 237

» » » » » » »

2 299 2 492 2 663 2 749

I medeltal

1659 1931 2117 2 412 2 605

2 990 3 316

2 679

2 214

2 905 3211

2 627

2176 Det framgår härav, att det mindre jordbruket är betydligt underlägset det medelstora och större i föreliggande avseende och att de större gårdarna i sin tur äro de medelstora överlägsna. Skillnaden mellan den lägsta och den högsta storleksgruppen belöper sig på icke mindre än 90 %. Om man begränsar jämförelsen till endast de brukningsdelar, som tillhöra kontrollföreningar, visar det sig däremot, att vid dessa kontrollerade besättningar någon nämnvärd skillnad icke föreligger mellan det större och mindre jordbruket och att alltså de mindre jordbrukarna, om de blott förstå att draga nytta av de fördelar, en ordnad mjölkkontroll erbjuder och även i övrigt vinnlägga sig om en rationell mjölkproduktion, med framgång kunna upptaga tävlan med de större och nå lika goda resultat som dessa. Av det föregående torde framgå, att det mindre jordbruket i stort sett står betydligt framför det större i fråga om antalet kreatur per hektar men däremot är underlägset i avseende på djurens storlek och produktivitet. Slutresultatet, eller produktionen av animaliska livsmedel per hektar åker, framgår av följande tabell, vars siffror likaledes hämtats från lantbruksakademiens förutnämnda undersökning: Produktion p e r hektar åker av animaliska livsmedel, 1 000-tals kalorier. Storleksgrupper •

Kött och fläsk tsk

— 2 hektar 2— 5 » 5— 10 »

388*8 276-5 233*2

10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

» » > »

I medeltal

Mjölk 2 077-6 860-7

91-4

713-7 675-0 632-s

13-6 10-8 8-6

611-n 622-s

827-6 977*5

Hg 18-4

240-1 224-7 202-7 144-7 143-1

680-2

6-5 4-s 4'8

248'9

715i

13-5

Sumina 2 557-8 1155-6 960-5 925-9 866-1 820*5 772-0

54 Det mindre jordbruket bibehåller, såsom härav framgår, även i detta avseende sin överlägsenhet och producerar mera animaliska livsmedel per hektar än de medelstora och större gårdarna. Vid brukningsdelar med högst 2 hektar åker utgör produktionen per hektar icke mindre än 2 557 800 kalorier, men redan vid den följande storleksgruppen har motsvarande tal sjunkit till hälften; även i fortsättningen sjunker produktionen per hektar, alltefter som brukningsdelarna bli större, för att nå sitt minimum vid den näst högsta storleksgruppen med 772 000 kalorier. De största gårdarna ha åter, tack vare produktionskraftigare djur, en något större produktion (827 600 kalorier). Jordbruket är en produktionsapparat, som har den dubbla uppgiften sig förelagd att å ena sidan föda och nära den jordbruksidkande befolkningen och å den andra även att producera livsmedel för övriga befolkningsklassers behov. Ur båda dessa synpunkter förhåller sig det större och mindre jordbruket väsentligt olika. I någon mån belysas dessa förhållanden av följande tablå, som anger antalet personer av alla åldrar på 100 hektar åker vid brukningsdelar av olika storlek. Siffrorna äro hämtade från en av tull- och traktatkommittén verkställd utredning och avse slättbygder och skogsbygder i södra och mellersta Sverige. Antalet p e r s o n e r på 100 hektar å k e r . Storleksgrupper Slätthygder 1— 2 hektar 240 2— 5 » 122 5— 10 » 70 10—20 » 45 20— 30 » 35 30— 50 » 31 50—100 » 83 överlOO » 42

Skogsbygder 255 137 81 52 40 37 39 45

Det är, som av ovanstående framgår, en mycket stark och oavbruten nedgång i personantalet från de minsta brukningsdelarna till de medelstora och större bondgårdarna, varefter samma antal åter något stiger vid de större gårdarna, där arbetspersonalen ofta är relativt talrikare och därjämte i större utsträckning än vid bondgårdarna utgöres av gifta tjänare. Även om den stora motsats, som här påvisats mellan å ena sidan småbruket och å andra sidan det medelstora och större jordbruket, till en del reduceras därigenom, att många av småbrukets folk hämta en del av sin utkomst från andra näringar eller från jordbruksarbete vid större gårdar, är det dock otvivelaktigt, att det mindre jordbruket har förmåga att draga till sig och giva arbete åt en större befolkning men också att just på grund av denna egenskap en större del av livsmedelsproduktionen förbrukas vid jordbruket och en mindre del blir över för de icke jordbruksidkande klassernas behov.

55 Sistnämnda förhållande belyses i fråga om en av de viktigare av jordbrukets produkter, nämligen brödsäden, av vissa utredningar, som av statistiska centralbyrån verkställts på begäran av särskilda utskottet vid 1930 års riksdag. Härvid har för olika storleksgrupper av brukningsdelar i södra och mellersta Sverige en beräkning gjorts av å ena sidan skörden av brödsäd och å andra sidan den egna förbrukningen till människooch kreatursföda. Beräkningens slutresultat framgår av följande tabell: Skörd och förbrukning av brödsäd vid brukningsdelar av olika storlek i södra och mellersta Sverige. Storleksgrupper 1— 2 hektar 2— 5 » 5— 10 » 10—20 * 20—30 » 3 0 - 50 > 50-100 » över 100 » Samtliga

Nettoskörd,

Förbrukning,

dt

dt

91466 505325 1090501 1806899 1156369 1267689 1126419 1433849 8 478 517

359 452 826713 919502 890 634 407844 387111 351693 473 478 4 616 427

Överskott eller brist, dt

o/

— 267 986 — 321388 + 170999 + 916265 + 748 525 + 880578 + 774 726 + 960 371 + 3 862 090

— 74-6 —38-9 -f- 15*7 +50-7 + 64'7 -f 69-5 + 68"8 + 67-0 +45-6

Enligt dessa beräkningar förmår vid de minsta brukningsdelarna med 1—2 hektar åker den egna brödsädsproduktionen icke täcka mer än knappt 8/« av förbrukningen, och även vid brukningsdelarna inom närmast högre storleksgrupp måste ungefär */«> av hela förbrukningen täckas genom inköp. Men jordbruken inom storleksgruppen 5—10 hektar framstå i de flesta delar av södra och mellersta Sverige såsom självförsörjande i fråga om brödsäd och med något överskott till avsalu. Och brukningsdelar med över 10 hektar producera alla betydligt mera brödsäd, än de själva förbruka, så att överskott uppstå på 50—70 % av skörden. — Även om åtskilliga av de faktorer, på vilka ovanstående beräkningar grunda sig, äro osäkra, torde man dock med ganska stor säkerhet kunna antaga, att slutresultatet på ett i huvudsak riktigt sätt återspeglar de faktiska förhållandena. För övriga jordbruksprodukter äro några motsvarande beräkningar icke verkställda, men ifråga om de flesta vegetabiliska produkter torde det större och mindre jordbrukets ställning vara ungefär densamma som i fråga om brödsäden. I fråga om kreatursskötselns produkter torde däremot även de små brukningsdelarna icke endast vara självförsörjande utan därjämte i viss utsträckning ha överskott till avsalu.

3. Livsmedelsproduktionens förhållande till landets totalbehov. Jordbrukets förmåga att förse landets befolkning med livsmedel belyses genom en jämförelse mellan in- och utförselns storlek. Genom en sammanställning av den inhemska produktionen och in- eller utförselöverskottet kan man sedan komma ännu ett steg längre och fastslå storleken av hela förbrukningen inom landet. Först då har man fått ett ordentligt mått på vad den inhemska livsmedelsproduktionen betyder för vår folknäring. I det följande skola därför dylika sammanställningar utföras beträffande de viktigare av jordbrukets produkter.

Vegetabiliska produkter. För några årtionden tillbaka och ännu alltjämt i Norrland och delar av Dalarne användes även korn som brödsäd, men i allmänhet inbegripas under denna benämning endast vete och råg, och så göres även i den följande sammanställningen. Brödet är ju vårt viktigaste födoämne, och frågan om det svenska jordbrukets förmåga att producera tillräckligt med brödsäd åt landets befolkning är av betydelse icke endast för jordbruket som enskild näring utan långt därutöver för hela landet. Att vi i detta avseende icke äro självförsörjande, är allmänt bekant; i vilken utsträckning vi under de sista årtiondena måst tillgodose vårt brödsädsbehov genom införsel, framgår av efterföljande tabell, som anger införselöverskottets storlek av vete och råg samt mjöl och gryn av samma sädesslag omräknade till omalen spannmål: Skörd, intörselöverskott och förbrukning av vete och råg. n

Ärligen

Vete 1871/75 ..",: 1881/85 1891/95 1901/05 1911/15 1921/25 1

Skörd med avdrag för utsäde.

01 „ . ,

Införsel-

Förbruk-

Skörd i %

ton

, överskott, ton

. ning, ton

... £ av forbrukning

78 751

20 234

98 985

79-6

79 962

83 950

163 912

48-8

99 791

157 608

257 399

38s

227 569

348 881

34-8

215 769

202 393

51*6

257 752

229 227

486 979

52'9

bkord1,

57 Årligen

Skörd \

369300 450114 469245

Införselöverskott, ton 231420 221242 200870

Förbrukning, ton 600720 671356 670115.

Skörd i % av förbrukning 61-5 67-0 70'0

1871/75

516 822

80'7

1881/85

616 092

69a

1891/95

80-6

1901/05

81'5

1911/15

538564 489848 332037 376844 359 775

81393 47399 85594 112984 104085

619957 537247 417631 489 828 463860

87-0 91-2 79'6 76-9 77-6

ton 1927/28 1928/29 1929/30

Råg

1921/25 1927/28 1928/29 1929/30

Under 1870-talet var veteförbrukningen i Sverige ganska obetydlig, men med stigande välstånd i landet övergick man så småningom i allt vidare kretsar från råg- till vetebröd, och veteförbrukningen har sedan nämnda tid, såsom av ovanstående tabell framgår, ökats mycket starkt, så att densamma numera är 6—7 gånger så stor som 60 år tidigare. I den i tabellen redovisade förbrukningen ingår emellertid även den säd, som utfodrats till kreaturen, och under senare år har i vissa fall en betydande del av veteskörden gått till kreaturen. Med den stigande förbrukningen kunde den inhemska skörden till en början icke hålla jämna steg, utan dess andel av hela förbrukningen sjönk från 79-G % under förra hälften av 1870-talet till endast 34-8 % under 5-årsperioden 1901—05. Tack vare veteodlingens raska framsteg under senare år produceras numera åter 60—70 % av veteförbrukningen inom landet, och detta trots att förbrukningen samtidigt vuxit mycket starkt. Av råg har förbrukningen per person från 1880-talet gått tillbaka, och särskilt stark har tillbakagången varit under åren efter världskrigets slut, så att den totala förbrukningen för närvarande, trots befolkningstillväxten, är åtskilligt mindre än för 50 år sedan. Under förra hälften av 1920-talet voro vi praktiskt taget fullt självförsörjande i fråga om detta sädesslag och kunde under goda skördeår dessutom avvara icke obetydliga kvantiteter för export, men under de sista åren har den inhemska rågproduktionen sjunkit ännu starkare än förbrukningen, så att omkring 20 % av förbrukningen måste importeras. Av korn och havre var produktionen länge större än den inhemska förbrukningen, och i synnerhet det sistnämnda sädesslaget var en av de viktigaste exportartiklarna. Under 1870- och förra hälften av 1880-talet, 1

Skörd med avdrag för utsäde.

58 då havreexporten var störst, uppgick den till omkring 200 000 ton om året, eller ungefär */« av skörden. Sedermera avtog exporten alltmer och upphörde alldeles under senare hälften av 1890-talet, icke på grund av minskade skördar utan till följd av den starkt ökade förbrukningen inom landet för kreatursskötselns behov. Numera är, med undantag för år med särskilt goda havreskördar, införseln något större än utförseln. Detsamma gäller även i fråga om kornet. Sammanfattas värdet av all in- och utförd spannmål samt produkter därav, uppgår detsamma till följande belopp: In- och utförsel av spannmål och produkter därav i 1 000-tal kronor. Överskott av införsel (-f-) eller utförsel (—)

Årligen

Införsel

Utförsel

1871/75

—

1881/85

4- 12 222

1891/95 1901/05 1911/15 1921/25

34002 58790 75813 108558

15189 1778 5811 16 288

-f 18813 + 57 012 4- 70002 4- 92270

1927 1928 1929

125623 154615 125083

24613 19 022 18612

4-101010 4-135593 4-106471

17 596

Under den första 5-årsperioden av 1870-talet hade vi, som härav framgår, ett utförselöverskott av spannmål till ett värde av nära 18 milj. kr, och även under senare hälften av samma årtionde förekom ett utförselövrskott på 7 milj. kr, men sedermera har införseln överstigit utförseln med ständigt stigande belopp, som numera uppgår till över 100 milj. kr årligen. Trots den avsevärt ökade produktionen förmår således icke det svenska jordbruket numera tillgodose landets behov av spannmål och därav framställda produkter.

Animaliska produkter. Betydligt gynnsammare blir resultatet, om man undersöker det svenska jordbrukets förmåga att tillgodose vårt behov av animaliska produkter. Efterföljande tabell visar till en början produktionen samt inoch utförseln av s m ö r under de sista årtiondena:

59 Produktion samt in- och utförsel av smör.

Årligen

1871/75 1881/85 1891/95 1901/05 19H/15 1921/25

i i

I Överskott av införsel (4-) Utförsel, eller utförsel ( - ) ]

Produktion,

Införsel,

ton

ton

ton

17021 23270 37868 47535

3 155

2 719

^ 57393 ,

ton

i % av produktionen

9-6 .

8 020

5 301

22*8

20 025

- 19175

50-8

19 378

— 18 838

39-7

— 20 071

35-0

2 268

3 716

—

—

•

29 i

18 465

— 18 436

28*9

17 545

— 17 503

27-8

24 930

— 24 919

35-5

1 Uppsvinget i nötkreatursskötseln under 1880- och 1890-talen visar här ett av sina betydelsefullaste resultat i ett starkt växande utförselöverskott av smör, varvid under sistnämnda årtionde ungefär hälften av hela produktionen gick till utlandet. Utförseln höll sig därefter vid omkr. 20 000 ton om året ända fram till världskriget, varvid den dock i förhållande till hela produktionen gick tillbaka från hälften till ungefär Va. Under världskrigets sista år och åren närmast därefter sjönk däremot utförseln, på grund av såväl minskad produktion som förskjutning i förbrukningen från margarin till natursmör, ned till en obetydlighet och överträffades vissa år avsevärt av införseln. Först under de allra sista åren har smörexporten såväl absolut som relativt återtagit sin förra omfattning och år 1929 t. o. m. överträffat sin tidigare omfattning. Den utgjorde då 25 000 ton till ett värde av icke mindre än 75 milj. kr. Den totala förbrukningen av smör inom landet uppgår till omkr. 45 000 ton om året, motsvarande T\ kg per person, vartill kommer en avsevärd förbrukning av margarin. På 1870-talet, då margarin icke förekom, utgjorde förbrukningen av smör per person likväl endast 3*5 kg. Övriga mejeriprodukter spela i vårt handelsutbyte med utlandet en jämförelsevis underordnad roll. Av o s t har så gott som alltid förekommit ett införselöverskott, som dock aldrig nått någon större omfattning. Åren 1927—29 rörde sig den totala införseln omkr. 670 ton och utförseln vid 150 ton; den förra översteg alltså den senare med omkr. 520 ton. Den inhemska produktionen av ost vid mejerierna har under samma år uppgått till närmare 25 000 ton om året, vadan alltså införselöverskottet utgör endast 2 % av produktionen. M j ö l k och g r ä d d e utfördes under åren närmast före världskriget i rätt stor omfattning, i främsta rummet 1

1911—1913.

60 till Tyskland. Exporten, som till största delen ägde rum i form av grädde, uppgick år 1913 till ett värde av drygt 6 milj. kr. Sedermera har emellertid exporten av nämnda varuslag i det närmaste alldeles försvunnit. Sammanfattas alla mejeriprodukter under ett, förefinnes i fråga om dem ett betydande utförselöverskott, som, omräknat till mjölk, motsvarar nära 500 000 ton. Av den totala mjölkproduktionen, som uppskattats till 4077 000 ton, exporteras alltså drygt 12 %. Den näst smöret viktigaste exportartikeln bland de animaliska produkterna är f l ä s k e t , varav in- och utförsel i jämförelse med produktionen under de sista årtiondena undergått följande växlingar: Produktion samt in- och utförsel av fläsk.

Årl i g e n

Produktion,

Införsel,

Utförsel,

ton

ton

ton

34 300

7 491

+

7 259

21-i

8 550

4- 8 065

67 500

5 892

7 206

82 800

5 984

— 1314 + 3 842

196 2-0 4*1

106 600

—

9 723

9-3

•

4 800

13 316

—

8 516

140 800

2 369

26 695

— 24 326

2 024

22 600

— 20 576

2 578

19 665

— 17 087

1871/75 1881/85, 1891/95, 1901/05. 1911/15 1921/25 1927 .... 1928 .... 1929 ...

Överskott av införsel (+) ; eller utförsel (—)

ton

av produktionen

17'2

Vårt utbyte med utlandet i fråga om fläsk har, såsom ovanstående tabell utvisar, varit underkastat mycket stora växlingar. På 1870-talet, då svinaveln var mycket outvecklad, förmådde den icke ens förse landet med dess eget behov av fläsk, utan ganska betydande kvantiteter måste införas utifrån. På 1880- och 1890-talen gick emellertid svinskötseln raskt framåt, så att bättre jämvikt inträdde mellan inhemsk produktion och förbrukning, men först efter majstullens upphävande år 1911 räckte den inhemska produktionen till för något mera betydande utförselöverskott. Efter starka omkastningar under världskrigets sista år med stora införselöverskott, tog utförseln åter snart ett raskt uppsving, och under de tre sista åren har nettoutförseln av fläsk nått upp till icke mindre än omkr. 20 000 ton, eller dubbelt så mycket som under åren närmast före världskriget. De sista årens fläskexport har haft ett värde av 35—40 milj. kr. I förhållande till hela den inhemska produktionen var dock fläskexporten länge icke så särskilt betydande. Den har i allmänhet va1

1911—1913.

61 rit mindre än 10 % av produktionen, och först år 1927, då den var som störst, nådde den upp till 17 % därav. Den inhemska förbrukningen av fläsk torde för närvarande kunna beräknas till omkr. 120 000 ton om året, eller 19*5 kg per person. På 1870talet utgjorde, enligt beräkning, förbrukningen per person 9v> kg och har alltså sedan denna tid ungefär fördubblats. Av k ö t t hade vi länge ett mindre införselöverskott, som dock från år 1911 förbyttes i ett icke så obetydligt utförselöverskott. Detta uppgick under perioden 1911—15 till 7 000 ton om året, samt under perioden 1921—25, efter starka rubbningar under världskrigets senare år, till 3 500 ton. Under de allra sista åren har utförseln åter gått tillbaka och år 1927 t. o. m. överträffats av införseln. — Vid sidan av handeln med kött har av gammalt förekommit en betydande utförsel av levande djur, särskilt nötkreatur och får. P å 1870- och 1880-talen var denna näst smöret den viktigaste exportartikeln bland jordbrukets animaliska produkter. Under de följande årtiondena avtog emellertid denna utförsel alltmera i betydelse och har därefter, med undantag för krigsåren, endast i undantagsfall haft någon större omfattning. Produktionen av kött inom landet har i det föregående beräknats till 113 700 ton. Avdrages exportöverskottet av kött och levande djur, återstår en kvantitet av 110 000 ton, vilket alltså skulle utgöra den inhemska förbrukningen. Fördelat på hela befolkningen, motsvarar detta ungefär 18 kg per person. Det är anmärkningsvärt, att, därest verkställda beräkningar av köttproduktionen äro riktiga, förbrukningen av kött per person icke undergått någon ökning sedan 1870-talet, medan förbrukningen av åtskilliga andra animaliska livsmedel, såsom smör och fläsk, ungefär fördubblats. En produkt, som under de allra sista åren fått en ganska stor betydelse inom vår export, är ä g g. Därav fanns länge ett införselöverskott, och först under åren närmast före världskriget hade utförseln vuxit i jämnbredd med införseln. Efter starka omkastningar under krigstiden och åren närmast därefter har vår egen äggproduktion numera tillvuxit så starkt, att densamma icke endast gjort införseln i det närmaste överflödig utan därjämte medgivit en betydande utförsel. Under de tre sista åren har den utländska handelsomsättningen med ägg varit följande: ir

Ar

Tnförsel, ton

Utförsel, ton

Pförselöverskott ton

3 759

3 640

5014 Under år 1929, då äggexporten nått sitt hittills högsta belopp, översteg densamma, såsom av ovanstående framgår, importen med icke mindre än 5 014 ton till ett värde av drygt 8 milj. kr.

62 Hela den inhemska produktionen av ägg har för år 1927 beräknats till 35 600 ton. Härav utgör utförselöverskottet samma år något över 10 %. Om man, för att belysa slutresultatet av det utländska handelsutbytet med levande djur och livsmedel från husdjursskötseln, sammanställer värdet av in- och utförseln av dithörande produkter under några utvalda perioder, erhålles följande resultat, uttryckt i tusental kr: .

. Sen

Överskott av utförsel

Arllgen

Överskott av utförsel

1871/75 1881/85 1891/95

3 204 10 668 42 586

1901/05 1911/13 1926/29

31986 73 058 97167

Arll

i ,.

Under alla de i ovanstående tabell angivna tidsperioderna har det svenska jordbrukets produktion av animaliska livsmedel överstigit den inhemska förbrukningen, så att en del av sagda produktion kunnat utföras. Under förra hälften av 1870-talet stannade utförselöverskottets värde vid det jämförelsevis blygsamma beloppet av något över 3 milj. kr om året, men därefter har samma värde, tack vare kreatursskötselns stora framsteg, efter hand ökats starkt och nådde åren närmast före världskriget den betydande summan av 73 milj. kr. Under de senare krigsåren och tiden närmast därefter gav handelsutbytet till resultat ett starkt uppdrivet införselöverskott även av animaliska livsmedel, men under de allra sista åren har, sedan normala förhållanden åter inträtt inom kreatursskötseln, produktionen åter betydligt överstigit förbrukningen, så att ett utförselöverskott uppstått på drygt 97 milj. kr.

4. Jordbrukets ställning i det svenska folkhushållet. Jordbruksbefolkningens storlek och sammansättning. Jordbruket var i äldre tider i Sverige den helt dominerande näringen, från vilken den övervägande delen av landets befolkning hämtade sitt uppehälle. På 1500-talet torde omkr. 90 % av det svenska folket ha tillhört jordbruket, och ännu vid 1800-talets början var motsvarande procenttal nära 80. Tack vare den livliga nyodlingsverksamheten under första hälften av nämnda århundrade och ända fram på 1870-talet fortsatte jordbruksbefolkningen att tillväxa ganska betydligt i antal, om också dess andel av landets hela befolkning gick något tillbaka. Därefter har emellertid utvecklingen varit en helt annan, såsom närmare framgår av efterföljande tabell, där till jordbruksbefolkningen räknats icke endast de egentliga yrkesutövarna och deras hustrur och övriga familjemedlemmar utan även f. d. yrkesutövare och änkor inom jordbruket, alltså alla de personer som ha sin försörjning av föregående eller nuvarande verksamhet inom denna näringsgren. Jordbruksbefolkningens antal åren 1870—1920. Jordbruksbefolkning ! Övrig befolkning A r Antal 1870 1880 1890 1900 1910 1920

3 017 000 3 102 000 2 973 000 2 828 000 2 697 000 ! 2596000

Antal

!

0/

/o

72*4

1152 000

27-6

67*9

1 464 000

62i

1 812 000

37-9

2 308 000

44-9

48-8

2 825 000

51-2

44-o

3 308 000

56-0

Summa Antal 4169 000 4 566 000 4 785 000 5 136 000 5 522 000 5 904 000

100 100 100 100 100 100

Det framgår av ovanstående sammanställning, att jordbruksbefolkningen fortsatte att tillväxa i antal fram till år 1880 men att därefter en stark tillbakagång ägt rum, som på 40 år nedbragt dess numerär med icke mindre än Vi milj. personer. Medan jordbruket tidigare förmådde absorbera åtminstone en del av sitt eget befolkningsöverskott, har alltså från nämnda tidpunkt icke endast hela födelseöverskottet utan därjämte ett icke obetydligt antal av jordbrukets egna utövare övergått till andra yrkesgrenar eller emigrerat. Under samma tid, som den jordbruksidkande befolkningen minskats

med Vi milj. personer, har den Övriga befolkningen vuxit med över 2 milj., eller i det närmaste tredubblats. Medan jordbruksbefolkningens andel av landets hela invånarantal gått tillbaka från 72 till 44 %, har motsvarande procenttal för den övriga delen av befolkningen vuxit från 28 till 56 %. Jämförda med varandra tala dessa siffror sitt tydliga språk angående den under de sista årtiondena inträffade omkastningen i landets näringsliv. De giva också en antydan om de starkt ökade anspråk, som numera ställas på jordbrukets utövare i fråga om tillgodoseende av den icke jordbruksidkande befolkningens livsmedelsbehov. För att icke de i förestående tabell framlagda siffrorna angående befolkningens fördelning på jordbruk och övriga näringsgrenar skola giva anledning till missförstånd, är det emellertid nödvändigt att erinra därom, att den konstaterade minskningen i jordbruksbefolkningens antal till en del endast är skenbar. Så länge ännu natura- och självhushållningen var förhärskande inom jordbruket, tillverkades många förnödenheter och utfördes mycket arbete av jordbruksbefolkningen, som falla utanför den egentliga jordbruksproduktionen. Jordbrukaren fyllde alltså till en del även en industriarbetares och hantverkares uppgifter. Nu ha dessa uppgifter till allra största delen överflyttats på de andra näringsgrenarna, varigenom en del av jordbruksbefolkningens arbetskraft frigjorts för sin huvuduppgift, den egentliga jordbruksproduktionen. I förestående tabell har den totala jordbruksbefolkningens antal år 1920 angivits till 2 596 000 personer, däri inräknat f. d. yrkesutövare samt änkor och tjänare i husligt arbete inom jordbruket. Den aktiva jordbruksbefolkningen räknade vid samma tidpunkt ett antal av 2 267 000 personer, varav 2 043 000 utgjorde den egentliga jordbruksbefolkningen, 42 000 utövade fiske som huvudnäring och 182 000 räknades till skogsbruket. Beträffande den egentliga jordbruksbefolkningen lämnas i det följande en redogörelse för dess sammansättning enligt 1920 års folkräkning. I de nyss anförda uppgifterna om den egentliga jordbruksbefolkningen äro inräknade alla de, som ha sitt uppehälle från jordbruket, alltså icke endast de egentliga yrkesutövarna, som äro aktivt verksamma i jordbruket, utan även deras hustrur och andra familjemedlemmar m. fl. Antalet yrkesutövare i jordbruket uppgår till 963 000, varav 716 000 män och 247 000 kvinnor. Dessa tal äro dock av flera skäl för låga såsom mått på hela antalet personer, som äro verksamma inom jordbruket. Mången jordbrukarhustru deltager nämligen till större eller mindre grad i mannens yrke, utan att hon räknas som självständig yrkesutövare, vartill kommer, att många personer, som tillhöra andra näringsgrenar, såsom hantverkare, industriarbetare m. fl., ägna en del av sin arbetskraft åt jordbruket. Man har vid folkräkningen sökt få reda på antalet av de sistnämnda och därvid kommit till omkr. 11000 personer, som utöva jordbruket som binäring, en siffra, som dock uttryckligen anges som för låg.

65 Av yrkesutövarna i jordbruket voro 379 000 personer (39 %) självständiga företagare, 8 000 (1 %) voro lantbruksinspektorer, bokhållare, mejeriföreståndare o. dyl. och ha sammanförts under den gemensamma beteckningen funktionärer, och återstoden, 576 000 personer (60 %), voro arbetare inom jordbruket. Den sistnämnda gruppen består emellertid av två till sin sociala ställning helt olika kategorier, nämligen å ena sidan jordbrukarnas hemmavarande, vuxna anhöriga, som deltaga i jordbruket (357 000 personer), och å andra sidan övriga jordbruksarbetare av olika slag (219 000 personer). De egentliga företagarna och deras vuxna anhöriga utgöra tillsammans 736 000 personer, eller icke mindre än 76 % av samtliga yrkesutövare inom jordbruket, under det att funktionärerna och de lejda arbetarna, som ej stå i släktskap med husbonden, utgöra endast 227 000. Det svenska jordbruket befinner sig således i den förmånliga ställningen att kunna till övervägande del lita till husbondefamiljernas egen arbetskraft och är alltså i motsvarande mån oberoende av lejd arbetskraft. Detta förhållande, jämte den omständigheten, att en så stor del av jordbrukets yrkesutövare utgöres av små, självständiga företagare, förlänar åt jordbruket en helt annan karaktär än den, som utmärker flertalet andra näringsgrenar. I huru hög grad jordbruket i dessa avseenden skiljer sig från övriga yrkesgrenar, framgår därav, att inom industrien endast 9 % av samtliga yrkesutövare utgöras av självständiga företagare och chefledare, 6 % av teknisk och kontorspersonal samt icke mindre än 85 % av arbetare, som endast mera sällan torde stå i släktskapsförhållande till företagsledaren. Av de självständiga yrkesutövarna inom jordbruket ha 2 200 räknats såsom godsägare, 238 000 såsom hemmansägare och 65 000 såsom lägenhetsägare och småbrukare. Tillsammans räknar alltså jordägarnas klass 305 000 personer. Antalet arrendatorer och brukare är 45 000 och antalet torpare 35 000 eller tillsammans 80 000 personer, som bruka annans jord. De jordbruksarbetare, som ej stå i släktskap med husbonden, utgöra, som nämnts, 219 000 personer. De viktigaste yrkesklasserna inom denna grupp äro: rättare och för drängar 7 000, ladugårdsdrängar och -biträden 14 000 (därav 3 600 kvinnor), smeder, snickare och kuskar 5 000, statare och gifta drängar 27 000, mejeriarbetare och mejerskor 3 400 (därav 2 200 kvinnor), trädgårdsarbetare 8 000, tjänstefolk i jordbruket i husbondens kost 49 000 samt daglönare och övriga jordbruksarbetare 105 000 personer. Bland det nyssnämnda antalet tjänare och tjänarinnor för jordbruk i husbondens kost äro ej inräknade de hos jordbrukare anställda tjänarinnor, som syssla övervägande med husligt arbete. Dessa, som uppgå till 68 000 personer, ha icke hänförts till jordbruksbefolkningen utan till en särskild huvudgrupp för husligt arbete. Man får dock icke förbise, att även om ifrågavarande tjänarinnor, liksom jordbrukarnas hustrur, huvudsakligen arbeta i hushållet, så är dock skillnaden mellan husligt 5 — 302 57 7.

66 arbete och jordbruksarbete ofta icke sä strängt genomförd, att icke många av dessa tjänarinnor då och då även deltaga i jordbruksarbetet. Åldersfördelningen inom ett helt folk bestämmes till alldeles övervägande del av proportionen mellan antalet födda och döda, eller närmare angivet å ena sidan av varje årskulls ursprungliga storlek vid födelsen och å andra sidan av den successiva minskning samma årskullar äro underkastade genom dödsfall. De nyfödda årskullarnas storlek kan växla och sedermera i olika man påverkas av in- och utflyttningarna, men i stort sett bildar dock åldersfördelningen inom en hel befolkning en ganska regelbunden pyramid, där den yngsta årskullen utgör den breda basen och toppen bildas av de fåtaliga individerna i de högsta åldrarna. Helt olika blir resultatet, om man vill göra sig en bild av åldersfördelningen inom en särskild näringsgren sådan som jordbruket. Den jordbruksidkande likasom den till varje annan näringsgren hörande befolkningen är i långt mindre grad än ett helt folk en isolerad enhet på grund av den livliga cirkulation, som i det moderna samhället råder mellan de olika näringsgrenarna. Det har redan påvisats, att under de sista årtiondena en stark ström av människor gått från jordbruket till de andra näringsgrenarna, och det är självfallet, att denna omflyttning, som huvudsakligen berört folk i den yngre medelåldern, dä för de flesta valet av yrke sker, icke kan ha undgått att starkt påverka jordbruksbefolkningens åldersfördelning. Till belysning av denna fråga meddelas i efterföljande tabell en översikt över jordbruksbefolkningens fördelning, i procent, på fyra stora åldersgrupper, jämförd med samma fördelning inom de fyra övriga huvudgrupperna av yrken samt inom hela folket. Siffrorna äro hämtade från 1920 års folkräkning, och till varje näringsgren äro hänförda även f. d. yrkesutövare och änkor samt deras familjemedlemmar. Åldersfördelningen inom olika n ä r i n g s g r e n a r , å r 1920, i procent. —15 år

15—25 år 25—50 år

50 år—

S:*

.Jordbruk med binäringar

31'«

17*3

27o

23'1

100 Industri och hantverk Handel och samfärdsel Allm. tjänst o. fria yrken Hela befolkningen

31' 275 S»> 29'a

»• 19 o U*« 18-o

**• 38i 40-8 31*

l?'3 15"* 215 ttrt

l0

° 100 100 100

Jordbruksbefolkningens åldersfördelning uppvisar, såsom av ovanstående tabell framgår, åtskilliga drag, som bruka känneteckna en befolkning i numerärt avtagande. Ett sådant tydligt framträdande drag är till en början den avsevärda övertaligheten i barnaåldern. I ungdomsåldern framträder ingen större avvikelse från normaltalen för hela befolkningen, om de båda könen tagas tillsammans. Skiljer man dem åt, visa däremot männen en tydlig övertalighet, kvinnorna åter en ännu

67 starkare undertalighet. Detta är ett uttryck för det olika förlopp, som folkutbytet mellan jordbruket och övriga näringar tager inom den manliga och den kvinnliga befolkningen. Flickorna söka sig redan vid unga år till städerna såsom hembiträden eller i andra egenskaper men återbördas sedan till en del åt jordbruket genom giftermål. Männen stanna däremot ofta längre kvar inom jordbruket i sina föräldrars hem eller såsom drängar, men om de sedan en gång sökt sig över till en annan näring, torde de i regel vara förlorade för jordbruket, och återvända de dit, sker det nog i allmänhet först sedan de blivit gamla. I medelåldern, 25—50 år, råder en avsevärd brist både på män och kvinnor inom jordbruksbefolkningen. Om denna hade haft samma åldersfördelning som landets hela befolkning, skulle åldersklassen 25—50 år ha räknat åtminstone 100 000 personer flera än nu. Slutligen har jordbruksbefolkningen, särskilt bland männen, ett icke obetydligt överskott i åldern över 50 år, ett minne från den tid, då jordbruksbefolkningen var betydligt talrikare än nu. Undersökes den mera detaljerade åldersfördelningen bland de egentliga yrkesutövarna, visar det sig, att bland dem överskottet är störst i de högsta åldrarna. I sin helhet måste jordbruksbefolkningens åldersfördelning ur produktions- och försörjningssynpunkt betecknas som ganska ogynnsam med överflöd på barn och gamla samt brist i de produktionskraftiga åldrarna. Jordbruket föder upp en stor stam av barn, varifrån sedan de andra näringsgrenarnas hastigt växande befolkning i stor utsträckning rekryteras, på samma gång som detsamma också har att draga försorg om ett stort antal åldringar. Det är dock icke uteslutet, att förhållandena i detta avseende i en framtid kunna komma att förändra sig. Om jordbruket lyckas hålla sin numerär uppe vid den nuvarande, bör dess försörjningsbörda bliva lättad genom en betydlig nedgång i antalet gamla personer, under det att samtidigt de stora årsklasser, som nu fylla de andra näringsgrenarnas medelåldrar, efter hand komma att belasta dessa med försörjningsbördan för ett stort antal ålderstigna personer. Jordens värde. Trots den högst betydliga ökningen i jordbruksproduktionen, som i det föregående påvisats, har det svenska jordbruket under det sista halvseklet trängts ut ur sin dominerande ställning i landets näringsliv, och från att ha varit ett utpräglat jordbruksland har Sverige utvecklats till ett blandat industri- och jordbruksland. Visserligen omfattar jordbruksnäringen ännu närmare hälften av hela folkmängden, under det att till industrien hör endast omkring Vi, men de båda näringarnas yttre omfattning och inflytande äro knappast riktigt angivna med dessa tal. Det är svårt att med siffror direkt belysa dessa förhållanden, men efter-

SS

följande tabell giver en åtminstone ungefärlig bild av den yttre omfattning, som sedan 1870-talet nåtts av å ena sidan jordbruket och å andra sidan övriga näringar tillsammantagna. Taxeringsvärdet å jordbruksfastighet och annan fastighet 1871—1928. bligen 1871/75 1876/80 1881/85 1886/90 1891/95 1896/00 1901/05 1906/10 1911/15 1916/20 1921/25 1928

Jordbruksfastighet, milj. kr 1732 1991 2199 2184 2235 2 325 . 2502 2856 3298 4741 6410 6545

Annan fastighet, milj. kr 559 802 1052 1318 1530 1910 2620 3 681 4702 6i61 9028 11249

Under den nära 60 år långa perioden, som tabellens siffror omspänna, har visserligen taxeringsvärdet å jordbruksfastighet ungefär fyradubblats, men samtidigt har all annan fastighet fått sitt värde 20-dubblat, så att detta nu uppgår till ett nästan dubbelt så stort belopp som jordbruksfastighetens värde, ehuru i detta även ingår värdet av skogsmark och växande skog. År 1921 uppgick taxeringsvärdet å all jordbruksfastighet till 6 069 milj. kr. Därav ägde staten fastigheter med ett värde av 418 milj. kr. (6.9 %), kyrkan 158 milj. (2*6 %), kommuner 113 (1-9 % ), stiftelser o. d. 33 milj. (0-5 %), bolag och ekonomiska föreningar 942 milj. (15*5 %), fideikommiss 167 milj. (2.7 %) samt enskilda ägare 4238 milj. (69.9 %). Beträffande taxeringsvärdet å jordbruksfastighet på landsbygden känner man närmare till dess sammansättning tack vare en för kungl. finansdepartementet verkställd bearbetning av resultaten från 1928 års allmänna fastighetstaxering. Bearbetningen grundar sig uteslutande på beredningsnämndernas förslag, och värdena kunna därför ha undergått åtskilliga förändringar i de senare taxeringsinstanserna, men dessa ändringar äro icke så stora, att det slutliga resultatet i nämnvärd grad förryckes. Enligt de bestämmelser, som reglera taxeringsförfarandet, verkställes vid taxeringen särskild värdering av varje jordbruksfastighets jordbruksvärde, skogsvärde samt tomt- och industrivärde. Den nyss åberopade bearbetningen visar nu, att var och en av dessa underavdelningar ingår i det totala taxeringsvärdet för landsbygdens jordbruksfastigheter med följande belopp: -

69 Jordbruksvärde

4667 milj. kr 1556 . 65 » >

Sk0gsvärde

Tomt- och industrivärde

Hela taxeringsvärdet 6 288 milj. k r

Det egentliga jordbruksvärdet utgör, såsom av denua sammanställning i ramgår, omkr tre fjärdedelar av hela taxeringsvärdet och den växande skogen en fjärdedel. Det tomt- och industrivärde, som åsätt, j o X u k t fastigheterna, utgör endast en obetydlighet av det hela Vid samma bearbetning erhöllos även nedan återgivna uppgifter angående de detaljvärden, som inga i det egentliga jordbruksvärdet: Totalvärde, kr k

' Tomt och trädgärd

:

3710893300 90334700

SlåUerän

« Ordnad betesäng Annan betesäng Skogsmark Övrig mark *

83526400 m i 9 2 0 0

Värd£ å bete

Värde å särskilda B f r - f a » Summa jordbruksvärde

79-6 ^ i-, ^ »i

98301000 . , _ Jrt„ ÄÄÄ O15491000 44370800 25258900 86927700

il-o Po 0-5 V*

4 667 323 000

lOOo

Värde pr hektar, kr 1020 162

^ 130 24 5

I ovan angivna värde å särskilda förmåner ingår en mångfald nyttigheter av ohka slag. Enligt taxeringshestämmelserna skall i regel värdet av fastigheternas åkerareal uppskattas i bebyggt skiek, men i vislafal m ä n P r T a 1 r a T/°?* ^ ^ °°h d å h ä n f ö r t s ™ d e r Urskilda förmåner 1 vilkas varde de torde ingå med det största beloppet. ett h e W av ££* ^ d J r u k s V ä r d e t m e d ^ g s m a r k e n s värde, återstår ett belopp av 4152 milj kr, som anger det uppskattade värdet av den for det egentliga jordbruket använda delen av fastigheterna. Sammanlaknas på hknande sätt det uppskattade värdet av skogsmarken och den växande skogen, anger den erhållna summan, 2 071 milj. kr, det totala värdet av den för skogsbruket direkt använda delen av fastigh terna D * Stigl etCr Såled6S enligt d e M a ddubbelt u b b e så l ? stort 7 M varde " f asom , till^skogsbruket imförelse e de hörande

p e f h e k t T S ' f e g å ! n d e , t a b e l l , e n i n n e h å ] l e r - e n uppgift pä värdet 192S I™ a n 2 ? \ a f S l a g e n h g t b e r e dningsnämndernas förslag vid 1928 ars allmanna fastighetstaxering. För det viktigaste ägoslaget åkern u t f ö r d e medelvärdet i genomsnitt för hela r i k e t 1 0 2 0 kr ¥ £ v a S IOPP

fkr

UPPgiCk

Samma

medelvärde

för

Äkern till följande be-

70 Taxeringsvärde per hektar åker, år 1928. Stockholms län Uppsala Södermanlands Östergötlands .lönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands

905 753

Göteborgs och 1 Älvsborgs

805 Skaraborgs Värmlands Örebro

830 Västmanlands

726 1321 1 154 1148 1055 958 1111

942 898 819 772 554 1059

Kopparbergs Gävleborgs Västernorr lan ds

1 179

Jämtlands

1804 Västerbottens Norrbottens

1 195

983 750 900

Då åkerjorden uppskattas i bebyggt skick, är åkerns värde i bog grad beroende av den inom varje län rådande jordstyckningen. En annan orsak till de i ovanstående tabell framträdande växlingarna mellan de olika länen är jordens olika bördighet, men till en del äro de även att tillskriva ojämnhet mellan länen i taxeringsutfallet. Såsom tabellen utvisar, har åkern det lägsta taxeringsvärdet per hektar i Gotlands län med 554 kr och därnäst i Västmanlands (728 kr), Värmlands (750 kr) och Uppsala (753 kr) län. Högst ligga å andra sidan Malmöhus län 1804 kr), Göteborgs och Bohus län (1417 kr) och Kopparbergs län (1321 kr). Någon fullständig statistik över jordprisernas förändringar i Sverige under en längre följd av år föreligger icke. Av tull- och traktatkommit tén verkställdes emellertid genom bearbetning av hypoteksföreningarnas låneakter och lagfartsprotokollen en statistik över jordpriserna i Östergötlands, Hallands och Skaraborgs län under perioden 1876—1920. Enligt denna statistik, som grundar sig på uppgifter för närmare 4 000 försålda egendomar, utgjorde saluvärdet per hektar odlad jord i medeltal för de tre nämnda länen följande: Ar

Kr

År

Kr

1876/78

1879/81 1882/84 1885/87 1888/90

545 527 516 487

1900/02 1903/05

558 630

1906/08

1891/93 1894/96

484 528

1909/11 1912/14 1915/17 1918/20

687 764 986 1426

1897/99

533 F r å n ett utgångsläge på 583 kr per hektar för perioden 1876—78 sjönk jordpriset under de närmaste 15 åren oavbrutet och nådde sin lägsta punkt 1891—93 med 484 kr. Denna nedgångsperiod sammanfaller till

71 tiden fullständigt med det stora prisfallet å spannmål och den därav framkallade jordbrukskrisen; en närmare sammanställning av priserna på jorden och på dess produkter visar dock, att den stora prisdepressionen icke förmådde sänka jordpriset lika lågt som spannmålspriserna. Från mitten av 1890-talet började en stegring i jordpriset, som sedan oavbrutet fortsatt, från 1915 starkt påskyndad av penningvärdets allmänna fall till följd av världskriget. Stegringen i jordpriset under hela denna period är t. o. m. åtskilligt större än prisstegringen å jordbrukets produkter, vilket måste tydas som ett bevis för det svenska jordbrukets starkt ökade produktivitet, och detta så mycket mera som en stor del av jordbrukets driftkostnader och i synnerhet arbetslönerna under samma tid stegrats i långt högre grad än produktpriserna 1 . över saluvärdet å svensk åkerjord under senare år fram till 1926 föreligger en av direktören L. Nanneson för kungl. lantbruksakademien upprättad statistik. Efter vissa av direktör Nanneson själv verkställda omräkningar for ernående i så stor utsträckning som möjligt av jämförbarhet de särskilda åren emellan utgör värdet per hektar åker i genomsnitt för hela riket följande: Ar

Kr

Indextal

Ar

Kr

IndexU!

1918 1920

1 100

133 På grund av vissa omläggningar i undersökningsmetoden och det under tidigare åren till sin omfattning mycket begränsade antalet uppgiftslämnare kunna, såsom av ifrågavarande undersöknings ledare uttryckligen framhållits, de ovan återgivna saluvärdena giva endast en ungefärlig bild av saluvärdets förändringar under den här ifrågavarande perioden. Även med denna reservation torde de dock på ett i stora drag riktigt sätt återspegla utvecklingen av jordpriserna från tiden vid världskrigets början. Den högsta prisnivån nåddes år 1920 med 76 % över förkrigspriset; på de två följande åren sjönk indextalet till 133, varefter detsamma bibehållit sig i det närmaste oförändrat fram till år 1926. För jordbruk av olika storlek ställer- sig enligt samma statistik förändringarna i åkerjordens saluvärde per hektar på följande sätt: 1920 1921 1922 1923 1924 1926

Småbruk Kr

Bondebruk Kr

Storbruk Kr

1 390

1 160

1 260

1 140

i 150

1 150

820 Tull- och traktatkommitténs utredningar nr XXIV.

72 Såsom denna sammanställning utvisar, har åkervärdet hela tiden varit högst vid småbruken och lägst vid de stora gårdarna, under det att bondebruken intagit en mellanställning. Från år 1920 till 1926 har nedgången varit störst vid bondebruk och storbruk (30 %) och minst vid småbruk (20 %). Genom sammanställning av de från sistnämnda undersökning hämtade uppgifterna om åkerjordens saluvärde och det vid 1928 års allmänna fastighetstaxering åsatta taxeringsvärdet per hektar åker finnes en möjlighet att bedöma, i vilken mån sistnämnda värde, såsom i gällande författning är föreskrivet, ansluter sig till de rådande saluvärdena. Såsom redan i det föregående angivits, uppgick det åsatta medelvärdet per hektar åker vid den sista fastighetstaxeringen till 1020 kr i genomsnitt för hela landet. Häremot svarar ett saluvärde per hektar åker av 1050 kr enligt lantbruksakademiens förutnämnda statistik för år 19261. Av den goda överensstämmelsen mellan de båda uppgifterna synes den slutsatsen kunna dragas, att det taxeringsvärde, som år 1928 åsattes åkerjorden, i genomsnitt för hela riket nära motsvarade saluvärdet. Angående egendomsvärdenas förändringar efter år 1928 kunna vissa upplysningar erhållas genom en av särskilda utskottet vid 1930 års riksdag verkställd utredning angående köpeskillingar och taxeringsvärden för lagfarna fastigheter å landsbygden inom Malmöhus, Östergötlands, Skaraborgs, Västmanlands, Gävleborgs och Västerbottens län. Beträffande jämförbarheten mellan fastigheternas taxeringsvärden och köpeskillingar framhålles i den såsom bilaga B till särskilda utskottets utlåtande nr 2 tryckta redogörelsen för den nämnda utredningen, att enligt de för 1928 års fastighetstaxering gällande bestämmelserna taxeringsvärdet, med undantag för skogsmark och växande skog, skall motsvara fastigheternas allmänna saluvärde men att dock, även där vid taxeringen det åsatta taxeringsvärdet så nära som möjligt anpassats efter saluvärdet, full motsvariget mellan de båda värdena icke alltid förefinnes. Anledningen härtill är, att i köpeskillingen stundom ingår värdet av vissa nyttigheter, såsom utsådd säd, vissa på egendomen befintliga fasta maskiner o. dyl. samt inneliggande förråd av foder och gödsel, som icke äro inräknade i taxeringsvärdet. Värdet härå medför i sådana fall en höjning av köpeskillingen utöver taxeringsvärdet, vilken i utredningen uppskattats till omkr. 10 % av den normala köpeskillingen. — I trakter med riklig tillgång på skog förryckes slutligen jämförbarheten i viss mån av den nyss påpekade omständigheten, att skogen icke taxeras efter sitt saluvärde och att det värde, som efter fastställda beräkningsgrunder åsättes skogsmark och växande skog, i regel torde ligga under det faktiska saluvärdet. 1

Att sistnämnda saluvärde för åkern icke fullt överensstämmer med det i tabellen å sid. 71 för samma år angivna värdet, beror därpå, att sistnämnda värde omräknats för ernående av jämförbarhet med motsvarande värden för tidigare år.

73 Den ifrågavarande utredningen har givit det resultatet, att för fastigheter, som gått i köp under år 1928, köpeskillingen överstiger taxeringsvärdet med 14'i %, för köp, avslutade under första halvåret 1929, har konstaterats ett motsvarande överpris på 15*5 % och för köp under senare halvåret 1929 ett överpris på 7*2 % av taxeringsvärdet. Dessa siffror, som icke innefatta avsöndrade lägenheter och ej heller fastigheter, som gått i köp mellan närskylda, visa alltså, att även under åren 1928 och 1929 köpeskillingarna åtskilligt överstigit taxeringsvärdena men att dock under senare halvåret 1929 en tydlig nedgång i köpeskillingarna gjort sig märkbar, en nedgång, som torde få anses som ett uttryck för det försämrade ekonomiska läget för jordbruksnäringen och därav föranledd nedgång i fastighetsvärdet. Den konstaterade nedgången i köpeskillingarna under senare delen av 1929 framträder tydligt inom alla de av utredningen berörda länen, ehuru i övrigt variationerna mellan länen i avseende på överprisets relativa storlek äro betydliga. Mest överstiga köpeskillingarna taxeringsvärdet inom Skaraborgs län och minst inom Gävleborgs län, inom vilket sistnämnda köpeskillingarna under senare halvåret 1929 t. o. m. med 5 % understego taxeringsvärdena. I samma utredning påvisas även, att de större fastigheterna i allmänhet sålts till lägre pris än taxeringsvärdet, medan å andra sidan de fastigheter, som i jämförelse med taxeringsvärdet kunnat säljas med vinst, i genomsnitt äro mindre. Detta förhållande är särskilt starkt framträdande beträffande de under senare halvåret 1929 sålda fastigheterna. Att det huvudsakligen är de små fastigheterna, som förmått hålla sig uppe i pris, bestyrkes även därav, att för de avsöndrade lägenheterna någon nedgång i de erlagda köpeskillingarna i jämförelse med taxeringsvärdena icke kan iakttagas.

6 —

302577.

Innehållsförteckning. Sid.

Skrivelse till Herr Statsrådet 1. Produktion

....

och avsättning

3 5

De naturliga förutsättningarna för jordbruksdriften

i)

Landets uppodling

7 Åkerjordens användning

10 Skörden per hektar

17 Vegetabilisk produktion

19 Den vegetabiliska produktionens användning

21 Kreatursstocken

22 Animalisk produktion

27 Jämförelse mellan den vegetabiliska och animaliska produktionens utveckling

31 Jordbrukels överskott av spannmål

33 Jämförelse med vissa främmande länder

2. Jordbruksdriftens

3.

och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet

organisation

43 Jordens ägare och brukare

43 Jordbruksdriftens karaktär vid det mindre, medelstora och större jordbruket

47 Livsmedelsproduktionens

förhållande

till landels totalbehov

56 Vegetabiliska produkter

56 Animaliska produkter

4. Jordbrukets

ställning i del svenska folkhushållet

63 Jordbruksbefolkningens storlek och sammansättning

63 Jordens värde

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1931 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmän lagstiftning.

Rättskipning.

Fångvård.

Vattenväsen.

Skogsbruk.

Bergsbruk.

Industri. Statsförfattning.

Allmän statsförvaltning.

Handel o c h sjöfart.

Kommunalförvaltning. Kommunikationsväsen.

Statens o c h k o m m u n e r n a s f i n a n s v ä s e n . Utlåtande ang. utförselbevissystemets verkningar m . m . [5]

Bank-, kredit- o c h p e n n i n g v ä s e n .

Försäkringsväsen.

Polltl.

Kyrkoväsen.

U n d e r v i s n i n g s v ä s e n . Andlig o d l i n g 1 Övrigt. Socialpolitik. Sammandrag av yttranden över 1927 års prästlöneregleBetänkande ined förslag ang. arbetslöshetens motverringssakkunnigas betankande rörande nya grunder kände genom beredskapsarbeten. [3] för lagstiftningen om prästerskapets avlöning och förvaltningen av den därtill anslagna egendomen. Utredning och förslag rörande läroböcker vid de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter. [2] , Utredning och förslag av frågorna om ytterligare inHälso- o c h s j u k v å r d . skränkningar i den nuvarande folkskoleseminarieorganisationen samt om statens övertagande av de utav landstingen och vissa städer upprätthållna sinaskoleseminarierna m. m. [4]

Försvarsväsen.

Allmänt n ä r i n g s v ä s e n .

Utrikes ä r e n d e n . Fast e g e n d o m . J o r d b r u k m e d b i n ä r i n g a r . Jordbruksutredningens betänkanden. 1. Betänkande ang. åtgärder för fjäderfäskötselns främjande. [6J. 5. Statistisk Översikt över det svenska jordbrukets utveckling och läge. [7]

Isaac Marcus Hoktr.-A.-B., Stockholm 1931

I n t e r n a t i o n e l l rätt.