Sociala jordutredningens betänkande med förslag till åtgärder för beredande av ökade möjligheter för mindre bemedlade personer att erhålla egna jordbruk

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1932:33

J O R D B R U K S D E P A R T E M E N T ET

SOCIALA

JORDUTREDNINGENS

BETÄN KAND E MED FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER FÖR REREDANDE AV ÖKADE MÖJLIGHETER FÖR MINDRE REMEDLADE PERSONER ATT ERHÅLLA EGNA JORDRRUK, avgivet

den 5 december

S T O C K H O L M 1 9

3 2

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1932 Kronologisk

Sociala j o r d u t r e d n i n g e n s betänkande m e d förslag till vissa andringar i den sociala arrendclagstift- j ningen. Marcus. 121 s. J o . , » - , , . , 4• Betänkande rörande e r k ä n n a n d e ocli verkställighet av utländsk civildom. Av E.Marks von W u r t e m b e r g . Marcus: 43 s. J u . ", '= TTi"• Luftförsvarsutredningens betänkande. Utredning beträffande bemortens ocb civilbefolkningens skyd- | dande vid luftanfall m o t Sverige. Norstedt 139 s. F ö . | Dödlig.ietsantaganden för livränteförsäkring. Nor- ; stedt. 142 s. H. . Betänkande rörande frivilliga s a m m a n s l u t n i n g a r mellan enskilda järnvägar i Skåne m. m. Beckman, i 132 s. 2 bilagor. K. Normalförslag till byggnadsordningar in. m. 1. Byggnadsordning för stad, köping ocb större inuiucipalsamhälle. Marcus. 37 s. K. Norma.förslag till byggnadsordningar m. n i . . 2 . Byggnadsordning för m i n d r e municipalsamhalle. Marcus. 27 s. K. . Norma förslag till byggnadsordningar m. m. 3. Byggnadsordningar ocli u t o m p l a n s b e s t ä m m e l s e r för landsbygden. Marcus. 18 s. K. Normalförslag till byggnadsordningar ni. m. 4. Bilagoitill normalbyggnadsordningar för städer och för landsbygden. Marcus. 32 s. K. Jordbruksutredningens betänkanden. 6. P r o m e m o ria rörande inkomstutvccklingen inom Sveriges jordb r u k i jämförelse m e d i andra näringsgrenar och dess s a m m a n h a n g m e d lönepolitiken. Beckman. 52 s. J o . . . . , ,.. , -f, Norma förslag till provisoriska byggnadsforesknflci. Marcus. 10 s. K. _ i, J o r d b m k s u t r e d n i n g e n s betänkanden. / . B e t a n k a n d e angående åtgärder för lindrande av j o r d b r u k e t s kreditsvårigheter. Beckman. 99 s. J o . Skatte itjämningsberedningen 1. Statistisk ulreclning angående det k o m m u n a l a skattetrycket. Av E. Afclberg. Norstedt. 85', 560 s. F i . J o r d b r u k s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e n . 8. Arbetarfrågan inom det svenska j o r d b r u k e t . Av B. Nyström. Beckman. I l l s . J o . De ekonomiska verkningarna for sjöfarten av 192b års lotdörfattningssakkunnigas förslag till lotsavgifter. Norstedt. 38 s. H. .. Lagberedningens förslag till revision av arvdabalken 4. Förslag till lag om b o u t r e d n i n g och arvskifte m m. Norstedt. 689 s. J u . Utredning och förslag rörande ä n d r a d e g r u n d e r for biskoparnas avlöning och därmed s a m m a n h ä n g a n d e frågor. Idun. 264 s. E .

förteckning

Utredning r ö r a n d e m o t o r f o r d o n s b e s t å n d e t i Sverige Marcus. 50 s. K. . 1930 års pensionssakkunniga. B e t ä n k a n d e m e d foislag till reglemente angående tjänstepension for tjänstemän, t i l l h ö r a n d e den civila statsförvaltningen, m. m. Norstedt. (2), 211 s. F i . „ Betänkande m e d förslag till förordning a n g å e n d e handel m e d farmacevtiska specialiteter. Marcus. 99 s S. Betänkande med förslag till lag o m a l l m ä n n a vägar och Jag om vågdistrikt m. m. Norstedt. 223, xv, 174 s. K. 1930 års pensionssakkunniga. Betänkande m e d förslag till reglemente angående tjänstepension for arbetare i statens tjänst. Norstedt. 37 s. F i . Utredning och förslag angående de civila tjänste läkarnas ställning i städer och s t a d s l i k n a n d e sam hällen. Beckman. 206 s. S. Normalbestämmelser för leverans och p r o v n i n g av cement (cementbestänimelser) s a m t för byggnadsverk av betong och a r m e r a d b e t o n g (betongbestamtoelser) [fjärde upplagan] j ä m t e tilläggsbestämmelser Itredje upplagan]. Norstedt. 44 s. K. Statens organisationsnämnd. B e t a n k a n d e m e d plan för statens b y g g n a d s v e r k s a m h e t u n d e r n ä r m a s t k o m m a n d e tioårsperiod. Marcus. 12o s. F i . Uppskattning av Sveriges skogstillgångar, verkställd åren 1923-1929. Norstedt. 256, 216 s. J o . Betänkande angående reformering av vikariatssystemet vid häradsrätterna. Marcus. 27 s. J u . Lantmätarelönesakkunnigas u t r e d n i n g och forslag beträffande l a n t m ä t e r i k o n t o r c n s organisation. Marcus. 186 s. J o . P r o m e m o r i a angående lagstiftning om vissa straff nrocessuella tvångsmedel. Norstedt. 57 s. J u . 1932 års b a n k s a k k u n n i g a . B e t ä n k a n d e m e d forslag till lag om ä n d r i n g i vissa delar av lagen den Ii juni 1911 (nr 74) o m b a n k r ö r e l s e m . m. Marcus, l i b s Fi. Läroverkssakkunniga. B e t ä n k a n d e m e d förslag till undervisningsplaner för rikets a l l m ä n n a läroverk och de k o m m u n a l a m e l l a n s k o l o m a m. m. Norstedt, xj. 451 s. E . . ,. . . Betänkande m e d förslag till lag o m vissa ä n d n n g a i i förordningen angående patent m . m. Marcus. 7b s Sociala j o r d u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e m e d förslag till åtgärder för b e r e d a n d e av ö k a d e m ö j l i g h e t e r för m i n d r e b e m e d l a d e personer att erhålla egna jordbruk. Marcus. 84 s. J o .

A n m . Om sårskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med felstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, u n d e r vilket utredningen avgivits, t ex. E . = e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t , J o . = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e anordning (nr 98) utgivas utredningarna i o m s l a g med enhetlig färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1932:33

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

SOCIALA

JORDUTREDNINGENS

B E T Ä N K A N D E MED FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER FÖR BEREDANDE AV ÖKADE MÖJLIGHETER FÖR MINDRE BEMEDLADE PERSONER ATI1 ERHÅLLA EGNA JORDBRUK, avgivet

den 5 december

STOCKHOLM ISAAC MARCUS

1932 BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

\

Innehållsförteckning. Sid.

Skrivelse till Konungen Förslag till kungörelse med allmänna arbetarsmåbrukslåneverksamheten

5 grunder

för

den

statsunderstödda 7

Historik Redogörelse lör vissa egnahemsupplåtelser markerna och kronoparkerna

,

på de norrländska överlopps22

Gällande bestämmelser om egnahemslån m. m

29 Tillämpningen av bestämmelserna i 19 kap. 3 § jorddelningslagen

32 Äldre uppgifter angående jordtillgången

39 Sociala jordutredningens inhämtade upplysningar

45 Sociala jordutredningens motivering

53 Sammanställning av de upplysningar, som i vissa jordpolitiska spörsmål lämnats av kommunalnämndsordförande, egnahemsombud, egnahemsnämnder, skogsbolag och arbetarsammanslutningar

63 Reservation

TILL

KONUNGEN.

J ä m l i k t K u n g l . Maj:ts bemyndigande den 4 december 1930 uppdrog statsrådet och chefen för kungl. jordbruksdepartementet åt ledamöterna av riksdagens första kammare, professorn K. G. Westman, lantbrukaren Eloi B. Andersson i Fältenborg och jägmästaren C. G. L. H:son Tamm samt ledamöterna av riksdagens a n d r a kammare, bankofullmäktigen P . E. Sköld och ombudsmannen H. Molander att verkställa de av riksdagen i skrivelse den 23 maj 1930, n r 276, ifrågasatta utredningar samt a t t därmed och med förslag i ifrågavarande ämnen inkomma till Kungl. Maj:t. Nämnda kommitté, som antog namnet sociala jordutredningen, avgav den 5 december 1931 betänkande med förslag till vissa ändringar i den sociala arrendelagstiftningen (Statens offentliga utredningar 1932:1). Sedan bankofullmäktigen Sköld den 24 september 1932 utnämnts och förordnats till statsråd och chef för kungl. jordbruksdepartementet, tillkallades den 26 i samma m å n a d i hans ställe såsom ledamot av kommittén sekreteraren hos Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet redaktören Hemming Sten i Gävle. Den 17 november 1932 avgav kommittén betänkande med förslag till bestämmelser angående egnahemslån åt samfällda jordbruk. Sociala jordutredningen, i vars uppdrag ingår att verkställa utredningrörande ökade möjligheter för lantarbetare, skogsarbetare, hemmansägare-, arrendators- och småbrukarsöner samt a n d r a mindre bemedlade härför lämpliga personer a t t erhålla egna jordbruk, får härmed i underdånighet överlämna ett betänkande, innefattande förslag till kungörelse

6 med allmänna grunder för statsunderstödd arbetarsmåbrukslåneverksamhet. Förslaget är åtföljt av motivering. Vid betänkandet är fogad en av herrar Molander och Sten avgiven reservation. Med Kungl. Maj:ts medgivande avlämnas betänkandet tryckt. Stockholm den 5 december 1932. Under dånigst K. G. WESTMAN. ELOF B. ANDERSSON

GUSTAF TAMM

HELMER MOLANDER

HEMMING STEN

Sture Center wall.

7 Förslag till K u n g ö r e l s e m e d a l l m ä n n a g r u n d e r för s t a t s u n d e r s t ö d d arbetarsmåbrukslåneverksamhet. Härigenom förordnas som följer: Om statslån för arbetarsmåbrukslåneverksamhet.

1§. I den ordning och under de villkor nedan sägs må kommun k u n n a tilldelas statslån från arbetarsmåbrukslånefonden (arbetarsmåbruksstatslån). 2 §. 1 mom. I denna kungörelse omförmäld statsunderstödd arbetarsmåbrukslåneverksamhet skall, under statens egnahemsstyrelses överinseende, inom kommun h a n d h a v a s av en särskild nämnd (arbetarsmåbruksnämnd) eller, där verksamheten k a n förväntas bliva av mindre omfattning, av kommunalnämnden. 2 mom. För att kommun må utöva arbetarsmåbrukslåneverksamhet gäller, a t t kommunen skall hava a n t a g i t instruktion med reglementariska föreskrifter rörande verksamheten. Denna instruktion skall v a r a godkänd av statens egnahemsstyrelse. 3 mom. I instruktionen skola bestämmelser finnas intagna i följande avseenden, nämligen a) h u r u v i d a kommunens arbetarsmåbrukslåneverksamhet skall handhavas av arbetarsmåbruksnämnd eller av kommunalnämnden, b) att för verksamheten skola föras särskilda räkenskaper. 4 mom. Arbetarsmåbruksnämnd skall bestå av fyra ledamöter, nämligen t r e av kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige finnas, av dessa valda ledamöter samt egnahemsombudet för kommunen eller, där flera egnahemsombud finnas inom kommunen, egnahemsombudet för den dei av kommunen, där vederbörande fastighet ä r belägen. De valda ledamöterna utses för en tid av fyra år. A v dem bör en, som tillika skall v a r a ordförande, företräda de kommunala synpunkterna, en j o r d ä g a r n a i orten och en de jordsökande arbetarnas intressen. F ö r en v a r av dessa ledamöter utses en suppleant. Till ledamöter och suppleanter böra väljas lämpliga och sakkunniga personer, som äro bosatta inom kommunen.

8 Därest ordföranden är förhindrad att deltaga i sammanträde, skall n ä m n d e n inom sig utse annan ledamot eller suppleant att vid tillfället tjänstgöra som ordförande. Vid arbetarsmåbruksnämnds sammanträde h a r en var n ä r v a r a n d e ledamot en röst. Såsom nämndens beslut gäller den mening, om vilken de flesta röstande förenat sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes av ordföranden. Ärende må ej företagas eller beslut däri fattas, såvida icke minst tre ledamöter äro tillstädes. Är fråga om beviljande a v lån eller vidtagande av annan åtgärd, som medför ekonomisk förpliktelse, må beslut ej fattas, därest ej egnahemsombudet deltager i ärendets avgörande eller däri avgivit skriftligt yttrande. Arbetarsmåbruksnämnds ledamöter svara gent emot staten ocli kommunen, en för alla och alla för en, för de nämndens beslut, till Adlka de med sina röster bidragit.

3§. Arbetarsmåbruksstatslän är avsett att användas för att utlämna arbetarsmåbrukslån till skogsarbetare eller likställd arbetare för att giva honom tillfälle att förvärva mindre lägenhet, som avser att bereda inneh a v a r e n utkomst genom jordbruk, drivet vid sidan av annan verksamhet.

4 i Kommun, som önskar erhålla arbetarsmåbruksstatslän, skall före den 10 november året näst före det, för vilket lånet sokes, till statens egnahemsstyrelse därom ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning, enligt a v egnahemsstyrelsen fastställt formulär. Det åligger egnahemsstyrelsen a t t så snart ske kan med eget utlåtande överlämna ansökningen till Kungl. Maj: t. 5 i A v Kungl. Maj:t beviljat arbetarsmåbruksstatslän må, efter ingången av det år, för vilket lånet beviljats, och sist innan amorteringsskyldighet jämlikt 7 § inträder, av vederbörande låneförmedlare lyftas i statskontoret i m å n av behov, börande låneförmedlare därvid beräkna behovet med h ä n s y n till å ena sidan det belopp, som kan förväntas bliva under skälig tid framåt, i regel ett halvt år, utbetalt å beviljade lån, samt å a n d r a sidan den tillgång, som låneförmedlaren redan innehar av lyftade men ej utbetalda lånemedel. Statslånebelopp, som icke uttagits under s å l u n d a föreskriven tid, återfaller till fonden. De inteckningar och skuldförbindelser, som enligt vad nedan sägs lämnas såsom säkerhet för arbetarsmåbrukslån, skola av låneförmedlaren överlämnas till statskontoret, som äger att vidtaga erforderliga åtgärder för deras bibehållande vid gällande kraft.

6 §. Vad av lyft arbetarsmåbruksstatslån icke vid utgången av det år, för vilket lånet beviljats, blivit till arbetarsmåbrukslån utlämnat eller eljest disponerat, skall till statskontoret inbetalas före utgången av mars månad nästpåfoljande år, där ej Kungl. Maj:t på ansökan, som före utgången av januari månad ingives av låneförmedlaren, medgiver denne rätt att ytterligare ett år för avsett ändamål innehava statslånebeloppet i fråga. 7 §.

Av kommun utbekommet arbetarsmåbruksstatslån skall återbetalas genom inleverering till statskontoret av de årliga amorteringar, som verkställas å arbetarsmåbrukslån. Förlust å arbetarsmåbrukslån, som uppkommer före amorteringstidens inträde, skall helt gäldas av kommunen. Förlust, som därefter uppkommer å arbetarsmåbrukslån, skall stanna ä statsverket. Å arbetarsmåbruksstatslån erlägges ej ränta. 8 §.

Har av kommun beviljat arbetarsmåbrukslån icke till fullo utbetalts vid amorteringstidens inträde eller har rätten till utbekommande av arbetarsmåbrukslån eller del därav förverkats av låntagaren eller har redan utbetalt arbetarsmåbrukslån helt eller delvis återbetalts till låneförmedlaren i annan ordning än såsom kapitalavbetalning i överensstämmelse med amorteringsplanen, skall det lånebelopp, till vars utbekommande rätten förfallit eller förverkats eller som återbetalts till låneförmedlaren, inbetalas till statskontoret av låneförmedlaren före mars månads utgång året efter det, då sagda rätt förföll eller förverkades eller återbetalningen ägde rum. Allmänna bestämmelser för arbetarsmåbrukslåneverksamhet.

9 §. I den ordning och under de villkor nedan sägs må lån utlämnas till person, som avses i 10 §, för att lämna honom tillfälle att förvärva mindre lägenhet, som avser att bereda innehavaren utkomst genom jordbruk, drivet vid sidan av annan verksamhet (arbetarsmåbrukslån). 10 i Arbetarsmåbrukslån må ej tilldelas annan än skogsarbetare eller likställd arbetare på landsbygden, som är svensk medborgare, är minst 21 är gammal, känd för sparsamhet, nykterhet och hederlig vandel samt befinnes äga goda personliga förutsättningar för drivande av mindre jordbruk, men ej äger de ekonomiska tillgångar, som erfordras för att erhålla egnahemslån.

11$. Arbetarsmåbrukslån må ej utgå till högre belopp än 4 000 kr. Lånet skall återbetalas genom årliga amorteringar under en tid av 30 år. Amorteringsskyldigheten inträder med sjätte året efter utgången av det kalenderår, för vilket lånet beviljats. Där tvingande skäl härtill föranleda, må Kungl. Maj:t k u n n a medgiva uppskov med amorteringsskyldigheten för ett å r i sänder; dock må amorteringstiden härigenom icke utsträckas med längre tid ä n sammanlagt fem år. Å arbetarsmåbrukslån erlägges ej ränta. 12 §. Den, som önskar erhålla arbetarsmåbrukslån, skall därom skriftligen ansöka, enligt fastställt formulär, hos låneförmedlaren i den ort, d ä r den egendom är belägen, vilken avses med lånet. Låneförmedlaren skall låta verkställa besiktning av lägenhet, för vilken arbetarsmåbrukslån blivit sökt, och biträda lånesökanden med r å d vid uppgörande av plan för fastighetens bebyggelse med nödiga byggnader enligt ortens sed. Låneansökningar skola prövas och avgöras minst fyra gånger om året på fastställda tider, för såvitt särskilda hinder härför ej föreligga. 13 i Rörande varje arbetarsmåbrukslån skall, innan någon del d ä r a v må av låntagaren uppbäras, mellan låneförmedlaren och låntagaren upprättas fullständigt lånekontrakt i t v å exemplar, av vilka vardera kontrahenten skall t a g a ett. I lånekontraktet skola bestämmelser i följande avsenden finnas intagna, nämligen: beträffande belägenheten, storleken och värdet av den fastighet, för vars förvärvande lånet l ä m n a s ; rörande lånets belopp, säkerheten och villkoren i fråga om återbetalning; angående sättet och villkoren för lånets utbekommande; beträffande vilka de byggnader, som böra å lägenheten uppföras, deras beskaffenhet och tiden, inom vilken de böra vara fullbordade, samt rörande lägenhetens odling; rörande låntagarens skyldigheter att hävda och underhålla lägenheten samt brandförsäkra b y g g n a d e r n a ; angående den kontroll, som låntagaren skall v a r a skyldig underkasta sig; samt därom, att möjligen uppkommande tvister beträffande tillämpningen av lånekontraktets bestämmelser skola, där icke ärendet ankommer på prövning av överexekutor, avgöras av skiljemän i enlighet med därom gällande lag.

11 I lånekontraktet må icke tiden för vare sig lånets uttagande till fullo eller i kontraktet bestämda byggnaders fullbordande bestämmas senare än till den tidpunkt, då amorteringsskyldigheten inträder. 14 §. Såsom säkerhet för arbetarsmåbrukslån skall lämnas första inteckning i lägenheten, dock må sådana inteckningar, som avse a n n a t än fordran och icke h a v a avsevärd betydelse för lägenhetens värde, k u n n a få kvarstå med b ä t t r e förmånsrätt än som tillkommer inteckning, vilken lämnats till säkerhet för arbetarsmåbrukslån. U t a n hinder av vad sålunda föreskrivits må, sedan lånekontrakt upprättats, såsom förskott å beviljat arbetarsmåbrukslån mot skuldförbindelse av låntagaren utbetalas större eller mindre del därav i den mån så erfordras för att gälda utgifter, nödvändiga för att åstadkomma arbetarsmåbruket, i vilket fall emellertid inteckningssäkerhet, som ovan sagts, skall v a r a för hela arbetarsmåbrukslånet ställd senast före början av det år, med vilket amorteringsskyldigheten inträder, vid äventyr att arbetarsmåbrukslånet anses h a v a förverkats och vad i förskott utbetalts genast skall återbetalas till låneförmedlaren. 15 §. I fråga om återbetalning av arbetarsmåbrukslån må ej i det lånekontraktet, som omförmäles uti 13 §, betingas andra villkor än i 11 § stadgats, dock med u n d a n t a g i följande avseenden, nämligen: 1) att låntagaren skall äga att, därest h a n så önskar, före lånetidens utgång inbetala lånet i dess helhet eller delvis; samt 2) att låneförmedlaren skall förbehålla sig och staten r ä t t att under nedan angivna förutsättningar uppsäga lånet till inbetalning å tid, som låneförmedlaren eller långivaren bestämmer, nämligen: a) om låntagaren ej fullgör vad i kontraktet föreskrivits i fråga om lägenhetens bebyggande och odling; b) om låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskriven kapitalavbetalning; c) om låntagaren försummar att erlägga brandförsäkringsavgift för lägenheten eller eljest åsidosätter för brandförsäkringens giltighet stadgade villkor; d) om fastigheten v a n v å r d a s till jord och byggnad eller om byggnad nedrives eller bortflyttas och värdet å lägenheten därigenom eller till följd av skogs avverkande eller eljest så minskas, att säkerheten för lånet ej vidare kan anses fullt betryggande; e) om äganderätten till lägenheten i dess helhet eller del därav genom köp eller annat fång från l å n t a g a r e n övergår till ny innehavare i andra fall, än då lägenheten i dess helhet övertages antingen av efterlevande

12 make eller av bröstarvinge eller av efterlevande make och bröstarvinge, vilka behålla lägenheten oskiftad, eller ock av a n n a n person, vilken är behörig till arbetarsmåbrukslåns erhållande; f) om låntagaren genom bedräglig uppgift föranlett lånets beviljande; eller g) om låntagaren avflyttar från lägenheten under sådana omständigheter, att det k a n skäligen antagas, att h a n eller hans familj icke vidare ä m n a bebo densamma, eller eljest sådana förhållanden inträffat, att låntagaren, med hänsyn till det med lånet avsedda ändamålet, uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta detsamma. 3) Inträffar fall, som i mom. 2 omförmäles, skall låneförmedlare härom u n d e r r ä t t a statskontoret och på begäran av n ä m n d a myndighet uppsäga lånet till betalning å tid, som myndigheten bestämmer. 16 §. P å framställning av låneförmedlare äger vederbörande länsstyrelse ombesörja, att avbetalningar å arbetarsmåbrukslån, som utlämnats av låneförmedlaren, varda i samband med någon kronans uppbörd genom vederbörandes försorg debiterade, uppburna och redovisade. 17 i Låneförmedlaren skall genom sakkunnig person verkställa erforderlig inspektion å lägenheter, för vilka arbetarsmåbrukslån beviljats. Om kommuns jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamhet.

18 §. F ö r att tillgodose den jordsökande allmänhetens önskan och behov a t t förvärva jord för ändamål, som angives i 1 §, bör kommun vidtaga av förhållandena påkallade åtgärder för att anskaffa jord, som med h ä n s y n till jordmån, läge, jordpris och a n d r a på frågan inverkande omständigheter antages kunna tjänligen användas för ändamålet. 19 §. Jord, som tillhandahålles, bör upplåtas till sådant pris och under sådana villkor i övrigt, att tillträdarens kostnad för förvärvet och vad därmed sammanhänger icke bliver högre, än att företaget bör kunna av honom i fortsättningen genomföras. 20 §.

F ö r denna kungörelses tillämpning erforderliga n ä r m a r e meddelas av Konungen. Denna kungörelse träder i kraft den

föreskrifter

13 Historik. Vid 1928 års riksdag väcktes ett flertal motioner med yrkanden om utredning eller omedelbara åtgärder i syfte att ökade möjligheter måtte öppnas för de minst bemedlade a t t förvärva egna jordbruk. I de likalydande motionerna 1:118 av h e r r a r TJÄLLGREN och P E R A N DERSSON samt I I : 199 av h e r r LAURIN m. fl. hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående möjligheten a t t genom räntefria lån till högst Ve av värdet å den till förvärv föreslagna egnahemslägenheten underlätta obemedlade lantarbetares, hemmansägare-, arrendators- och småbrukaresöners förvärv av självständiga jordbruk. I motionen I I : 30 av h e r r a r ANDERSSON i Tungelsta och OLOVSSON i Västerås yrkades, a t t riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om förslag till sådan ä n d r i n g av bestämmelserna rörande egnahemslån för jordbruksändamål, a t t egendomslösa lantarbetare kunde bliva i tillfälle att förvärva från större egendomar utstyckade mindre brukningsdelar, I motionen 1:267 av herr LINDHAGEN hemställdes under punkterna 2) och 3), a t t det vid behandlingen av propositionen till 1928 års riksdag om den statsunderstödda egnahemsrörelsen måtte beträffande bildandet av n y a jordbruk k l a r t utsägas, a t t obemedlade med personliga kvalifikationer skulle beredas tillgång till nya jordbruk likaväl som a n d r a kolonister samt a t t bidrag utan återbetalningsskyldighet skulle lämnas dylika obemedlade, i den m å n detta vore nödvändigt för att jordbruket skulle b ä r a sig eller k u n n a göra det u t a n orimliga försakelser. I punkten 4) i motionen hemställdes vidare, att omtanke måtte icke minst ägnas hemmasöner och hemmadöttrar, vilka lättare kunde gå till verket med stöd av föräldrahem och a n d r a förbindelser i hemorten. I motionerna I : 268 och 269 av herr LINDHAGEN framställdes yrkanden i enahanda syften som under punkterna 2) och 3) i motionen I : 267, rörande åtgärder för frilösning av arrendejordbruk och förbättring av ofullständiga jordbruk. I motionen I I : 447 av herr SKÖLD m. fl. hemställdes, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag till beredande av möjligheter för lantarbetare och därmed jämställda mindre bemedlade personer att komma i besittning av jord för jordbruks bedrivande. Ur motiven för dessa yrkanden må följande i korthet här återgivas. I h e r r a r TJÄLLGRENS och P E R ANDERSSONS samt herr LAURINS m. fl. motioner framhölls, a t t m å n g a dugliga lantarbetare och med dem likställda på grund av otillräckligt eget kapital nu utestängdes från möjligheten a t t

1928 år? "****•

14 skaffa sig egna jordbruk. Deras brist på medel borde ej få utgöra ett oöverstigligt hinder, ty de personliga förutsättningarna vore de viktigaste. Genom räntefria lån av statsmedel med framskjuten amortering kunde utsikterna för obemedlade a t t egnahemslånevägen skaffa sig självständiga jordbruk ökas. H e r r a r ANDERSSON i Tungelsta och OLOVSSON i Västerås anmärkte, att vid styckning av egendomar omtanke i regel ej ägnats de anställda lantarbetarna. Trots deras kvalifikationer för nybyggesverksamhet saknade de möjligheter a t t bliva självständiga jordbrukare, ty de hade så knapp inkomst, a t t de ej k u n n a t spara ihop det kapital, som egnahemsbygg a r n a själva måste äga för att erhålla egnahemslån. Möjlighet borde öppnas för dem, därest de ansåges lämpliga, a t t förutom egnahems- och premielån erhålla räntefritt lån å lång frist. I herr LINDHAGENS motioner uttalades, att personer med två tomma händer men goda personliga förutsättningar icke borde förvägras hjälp för bildande av jordbruk. Bleve kostnaderna för företagets bildande och igångsättande för stora, så a t t nybygget ej skäligen kunde b ä r a dem, borde genom statsbidrag värdet nedsättas till vad för nybygget och dess innehavare ansåges överkomligt. I herr SKÖLDS m. fl. motion betonades, att problemet att för de mindre bemedlade öppna en väg till jorden vore svårlöst. Uppslagen att utlämna lån på ä n n u billigare villkor än de vanliga borde undersökas, ehuru åtskilligt talade för att svårigheterna ej därmed vore ur världen. Därför borde även a n d r a v ä g a r undersökas för möjliggörande av jordanskaffning å t mindre bemedlade. Tillstånd kunde t. ex. givas låneförmedlare a t t med anlitande av särskild avdelning av egnahemslånefonden u t a r r e n d e r a styckningslotter med r ä t t för a r r e n d a t o r n a t t efter viss tid övertaga lägenheten som eget hem. Någon verkligt obemedlad kunde dock ej heller på denna väg ha stora möjligheter, ty en arrendator måste disponera 2 000 å 3 000 kr. för att komma i gång. Torpsystemet vore möjligen en väg för obemedlade lantarbetare a t t svinga sig upp till självständiga jordbrukare. Kanske statslån kunde givas jordägare för uppförande av torp a t t på vissa villkor utlämnas till obemedlade lantarbetare. Åtgärder borde vidtagas för en utredning av spörsmålet om de obemedlades jordfråga, varvid de fram förda liksom a n d r a uppslag borde övervägas. Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet anförde i utlåtande nr 2 följande. Med anledning av motionerna ville utskottet påkalla skrivelse om utredning rörande ökade möjligheter för de mindre bemedlade att erhålla egna jordbruk. Utskottet funne nämligen dessa motioners syfte behjärtansvärt. Spörsmålet vore emellertid svårlöst. För bildande och drivande av ett eget jordbruk krävdes i regel ett ganska betydande kapital icke blott för fastighetens förvärvande och iordningställande utan även för anskaffande av levande och döda inventarier samt för driftens igångsättande. Refintligheten hos en jordsökande av ett sparkapital vore ofta en borgen för hans förmåga att ekonomiskt ordna för sig samt medverkade till att

15 skuldbördan för lägenhetens förvärvande bleve mindre tyngande. Emellertid borde i anslutning till de i motionerna framförda olika synpunkter undersökas, vad som ytterligare lämpligen kunde åtgöras för att underlätta för eljest väl kvalificerade personer ur den egendomslösa lantbefolkningens led, vilka i brist på tillräckligt eget kapital hittills varit utestängda från egnahemsanordningarna, att på ena eller andra vägen nå målet att bliva självständiga jordbrukare. Mycket talade för, att det i herr Skölds m. fl. motion framförda uppslaget med arrendesystemet såsom mellanform vid en lantarbetares strävan att erhålla eget jordbruk kunde — åtminstone för vissa landsdelars vidkommande — vara förtjänt av att närmare övervägas. Vid utredningen borde emellertid jämväl de av de övriga motionärerna anvisade vägarna bliva föremål för beaktande. Utskottet komme alltså att hemställa om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag i förevarande motioners syfte.

På hemställan av utskottet anhöll riksdagen (E. skr. 1928:232) hos Kungl. Maj:t om utredning och förslag rörande beredande av ökade möjligheter för lantarbetare, hemmansägare-, arrendators- och småbrukaresöner samt andra mindre bemedlade och obemedlade härför lämpliga personer att erhålla egna jordbruk. Den 29 juni 1928 anbefallde Kungl. Maj:t statens egnahemsstyrelse att Uppdrag åt verkställa den av riksdagen sålunda ifrågasatta utredningen samt att där- strate™ eff"a j ..

- , „ . . • , .

. ,

„.

hemsstyrelse

med ävensom med forslag i ämnet inkomma till Kungl. Maj:t. 1928. Den 9 november 1928 anbefallde Kungl. Maj:t egnahemsstyrelsen att först färdigställa den del av utredningen, som avsåge anskaffande av mindre arrendegårdar åt obemedlade lantarbetare eller med dem jämställda med lantbruksarbete förtrogna personer för förmedlande av deras framtida förvärv av självständiga fastigheter, samt med utredning och förslag härutinnan inkomma till Kungl. Maj:t. Den 5 december 1928 avgav egnahemsstyrelsen utlåtande i denna senare, Matens egnaenligt Kungl. Maj:ts direktiv sålunda utbrutna del av frågan. Förslaget J j ^ 7 f t s « . avsåg anskaffande av s. k. lantarbetarsmåbruk. Styrelsen betonade, att arrendesystemet tidigare varit en tjänlig hjälp för dugande lantarbetare att arbeta sig upp, men att systemet under senaste tid av olika orsaker börjat avvecklas. Styrelsen ansåg emellertid, att vissa typer av arrendegårdar (särskilt s. k. stattorp) fortfarande kunde fylla nämnda uppgift och dessutom medverka till förbättrandet av lantarbetarnas bostadsförhållanden och ställning i övrigt samt till lösandet av de större jordbrukens arbetarfråga. Styrelsen föreslog därför, att staten försöksvis borde genom byggnadslån och premielån söka främja, att lämpliga jordbrukare anlade nya smärre arrendegårdar och behölle dem som »passerställen» för lantarbetare, vilka ville arbeta sig upp till egna jordbrukare. Såsom villkor för dylika bidrag borde dock staten genom egnahemsorganen förbehålla sig medbestämmanderätt om val av arrendatorer, upplåtelse- och anställningsvillkor och förfarandet vid lönekonflikter. Till hjälp åt dem, som skulle övertaga lantarbetarsmåbruk, föreslog styrelsen lån till in-

köp av jordbruksinventarier. Köreisen skulle skötas av hushållningssällskapens egnahemsnämnder. Utlåtandet utmynnade i hemställan, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen dels att till bildande av två fonder (lånefonden för lantarbetarsmåbruk och lantarbetarnas inventarielånefond) för budgetåret 1929/1930 anvisa såsom kapitalökning respektive 600 000 kr. och 60 000 kr., att enligt vissa regler under 1930 användas för angivna ändamål, dels ock att för utlämnande av premielån till byggandet av lantarbetarsmåbruk för budgetåret 1929/1930 anvisa ett extra reservationsanslag: av 60 000 kr. Styrelsens utlåtande remitterades härefter för yttrande till statskontoret, lantbruksstyrelsen, socialstyrelsen, länsstyrelserna efter hörande av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott och egnahemsnämnder, varjämte Svenska lantarbetsgivarnas centralförening, Svenska lantarbetarförbundet och Upplands lantarbetarförbund bereddes tillfälle yttra sig över förslaget. I statsverkspropositionen till 1929 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda förelagd riksdagen, till premielån för byggnadsarbeten vid lantarbetarsmåbruk beräkna för budgetåret 1929/1930 ett belopp av 20 000 kr. I de över utlåtandet avgivna yttrandena restes emellertid från skilda håll betänkligheter mot förslaget, även om man mångenstädes ansåg uppslagets syfte behjärtansvärt. Sålunda gjordes bland annat gällande, att tidsförhållandena och lagstiftningsåtgärder medfört en bestämd tendens — kanske särskilt hos jordägarna — att komma ifrån arrendesystemet. Att jordägarna skulle vilja anlägga nya torp räknade man icke med. Det bistånd, som förslaget ifrågasatte, saknade å ena sidan nämnvärd betydelse för jordägare, framför allt dem, som hade någorlunda ordnad ekonomi, men å andra sidan kringskure lånevillkoren och bestämmelserna rörande lönekonflikter jordägaren-arbetsgivarens självbestämmanderätt i sådan grad, att jordägarna med all sannolikhet icke komme att inlåta sig på de ifrågasatta anordningarna. Från lantarbetarhåll invändes, bland annat, att systemet — vilket förutsatte, att särskilt de s. k. stattorparna skulle både fullgöra arbete hos jordägaren och dessutom med hjälp av hustrun sköta sitt eget lilla jordbruk — skulle medföra alltför slitsamt arbete för lantarbetarna samt ställa dem i för stort beroende av jordägaren m. m. Jämväl åtskilliga detaljer kritiserades i flera yttranden. Sedan myndigheternas yttranden inkommit, anmäldes ärendet ånyo inför Kungl. Majrl den 15 mars 1929. Därvid framhöll departementschefen, bland annat, att det med hänsyn till i yttrandena framkomna erinringar mot egnahemsstyrelsens förslag samt vad i övrigt anförts syntes önskvärt, att förslaget gjordes till föremål för överarbetning. I skrivelse samma dag till riksdagen (nr 204) tillkännagav Kungl. Maj:t, att den nämnda i statsverkspropositionen bebådade framställningen ej komme att föreläggas riksdagen.

L7 Den 27 juni 1929 föreskrev Kungl. Maj:t, a t t den i egnahemsstyrelsens Uppdrag dt .skrivelse den 5 december 1928 berörda frågan skulle överlämnas till sty- "f^ltyreise relsen för a t t j ä m t e i ämnet a v g i v n a yttranden tagas i övervägande i 1939. samband med verkställandet av det åt styrelsen den 29 j u n i 1928 givna uppdraget. Till fullgörande av sistnämnda uppdrag inkom egnahemsstyrelsen den statens egna2 oktober 1929 till Kungl. Maj:t med y t t r a n d e och förslag. Därvid fanns )^gyrf^l fogad en reservation av ledamoten av styrelsen Nils Adler. I sitt u t l å t a n d e framlade styrelsen, med hänsyn till det ganska utbredda motståndet mot grundidéerna i det förra förslaget, vilket icke vunnit sympati ens hos dem det närmast gällde, ett n y t t förslag. Detta förslag avsåg beredande av räntefria jordbrukslån, därvid övertagande av jordbruk under såväl äganderätt som arrende (och åborätt) skulle främjas jämsides. Rörelsen skulle skötas av egnahemsnämnderna (och i vissa undantagsfall även av a n d r a egnahemslåneförmedlare). Lånen skulle tilldelas dugande personer, som vore för fattiga att k u n n a erhålla jordbruk enbart genom egnahemslån; de skulle utdelas både särskilt och i förening, d ä r så vore lämpligt, med egnahemslån. Vidare skulle lånen k u n n a få i särskilda fall användas till hjälp åt behövande personer, vilka redan innehade jordbruk men trots duglighet r å k a t i fara a t t få lämna detta. De fastigheter, som skulle komma i fråga, borde ej v a r a större än motsvarande övre värdegränsen för erhållande av egnahemslån. Någon utsträckt jordförmedling eller inköp för bebyggande och färdigställande a v n y a jordbrukslägenheter u n d e r det allmännas direkta medverkan ansåg styrelsen för n ä r v a r a n d e ej för ändamålet behövligt eller ens tillrådligt. De räntefria lånen skulle få användas för olika ändamål såsom till hjälp vid fastigheters övertagande, till jordbruksinventarier och dylikt samt till viss skuldreglering. I lån skulle få utgå högst 2 500 kr. eller, där synnerliga skäl föranledde höjning, högst 3 000 kr. De skulle v a r a räntefria och efter en amorteringsfri tid av tre å r avbetalas under tolv år. Angående säkerheten och övriga närm a r e lånevillkor föreslogos särskilda bestämmelser. Staten skulle stå den ekonomiska risken för utlåningen. I fråga om rörelsens omfång t ä n k t e styrelsen sig, a t t under den första tiden årligen borde utlämnas cirka 1 000 lån, varav cirka 500 i samband med egnahemsförvärv (och arrendefrilösningar), 200 till övertagande av arrenden och 300 till nödställda, r e d a n etablerade jordbrukare. Det genomsnittliga lånebeloppet beräknades till ungefär 1500 kr. Förslaget u t m y n n a d e i hemställan, att K u n g l . Maj:t måtte föreslå 1930 års riksdag a t t till utlämnande, i huvudsaklig överensstämmelse med ett i ämnet u p p r ä t t a t kungörelseförslag, av räntefria jordbrukslån för underlättande för lantarbetare m. fl. a t t erhålla jordb r u k för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 1 500 000 kr. I den av herr A D L E R angivna 2 — 822947.

reservationen

framfördes mot styrelsens

förslag kritik samt upptogs ett i vissa hänseenden längre gående förslag. För att avgränsa de obemedlades jordfråga, som vore det mest angelägna spörsmålet, borde de begränsade nya medel, som staten kunde väntas lämna, ej få utgå till redan etablerade jordbrukare och ej heller till dem, som samtidigt finge egnahemslån. Egnahemsstyrelsens förslag den 5 december 1928 borde, enligt reservanten, genomföras i vad det gällde lantarbetarsmåbruk av den mindre typen (stattorp). Styrelsens senaste förslag om räntefria jordbrukslån borde genomföras till understöd åt dem, vilka ville förvärva sådana mindre jordbruk, som ej medgåve full försörjning utan fordrade sidoordnat förvärvsarbete. Härutöver borde åtgärder vidtagas för att hjälpa obemedlade lantarbetare och likställda till arrendejordbruk, vara full bärgning kunde erhållas. För detta ändamål borde genom det allmännas försorg jord inköpas och bebyggas samt de nybildade jordbruken utarrenderas på särskilda villkor, bland vilka kunde nämnas köprätt för brukaren vid arrendetidens slut. Egnahemsstyrelsens utlåtande remitterades till samma myndigheter som yttrat sig över det förra förslaget. De inkomna yttrandena röjde i allmänhet intresse för förslagets syfte. Dock voro de mera oförbehållsamt tillstyrkande yttrandena ytterst få (3 länsstyrelser, 4 förvaltningsutskott, 3 egnahemsnämnder, 3 privata egnahemslåneförmedlare). Ett stort antal andra yttranden voro visserligen icke avvisande, men de sålunda tillstyrkande eller närmast tillstyrkande uttalandena fälldes under större eller mindre tvekan samt ofta med påkallande av begränsningar eller ändringar i det av egnahemsstyrelsen framlagda förslaget (socialstyrelsen, 11 länsstyrelser, 13 förvaltningsutskott, 19 egnahemsnämnder, 2 arbetarorganisationer). Yttrandena från lantbruksstyrelsen, 9 länsstyrelser, 8 förvaltningsutskott och 3 egnahemsnämnder intogo en rent avstyrkande eller mer eller mindre utpräglad avvisande ståndpunkt.. Ett par yttranden innefattade ingen bestämd ståndpunkt. — Reservantens, herr Adler, förslag hade på rätt många håll ansetts innefatta beaktansvärda synpunkter, men hade i nästan samtliga yttranden bestämt avstyrkts såsom för riskabelt och dyrbart för det allmänna. — Bland gjorda mera principiella erinringar mot egnahemsstyrelsens förslag må anmärkas följande. Det hade i yttrandena ofta gjorts gällande, att det under rådande konjunkturläge för jordbruket icke vore rådligt att nybilda jordbruk samt att det vore mindre lämpligt att med konstlade medel uppmuntra mindre bemedlade att ge sig in på småbrukarens ofta bekymmersamma bana. Staten borde först — sades det sålunda i en del yttranden — se till, att det redan befintliga jordbruket finge sådan ställning, att det bure sig. I många yttranden betvivlades möjligheten att erhålla ett gott resultat, då nystartande jordbrukare saknade egna medel. Hög skuldbörda ökade svårigheterna. Räntefrihet och utsträckt hjälp befordrade ej sparverksamheten, och de sparsamma, som

19 ej finge den extra hjälpen, kunde anse sig eftersatta. Urvalet av dem, som skulle hjälpas, skulle bliva ytterst svårt. Säkerheterna skulle bliva av föga värde och de ekonomiska riskerna för det allmänna stora. Över h u v u d taget framhöllo en del yttranden de principiella betänklighetern a av långt gående hjälpåtgärder på egnahemsområdet samt framhävde vådan av a t t locka obemedlade personer in i de svårigheter, som kunde uppstå för hithörande företagare. Vid 1930 års riksdag väcktes åter motioner i ämnet. I de likalydande motionerna 1:177 av herr MÖLLER m. fl. och 11:272 av h e r r HANSSON i Stockholm m. fl. hemställdes, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla om förnyad utredning och förslag rörande — j ä m t e a n n a t — beredande av ökade möjligheter för lantarbetare, skogsarbetare, hemmansägare-, arrendators- och småbrukaresöner samt a n d r a mindre bemedlade härför lämpliga personer att erhålla egna jordbruk. F r å g a n borde, enligt motionärerna, upptagas i hela sin vidd och alla t ä n k b a r a u t v ä g a r till en god lösning prövas. U r innehållet i motiveringen m å i största s a m m a n d r a g h ä r a n m ä r k a s följande. Hundratusentals personer vore sysselsatta med jordbruksarbete å andras jordbruk. De flesta saknade möjlighet att genom egen kraft bli sina egna. Dylik situation skapade modlöshet och apati. F r å g a n om de mindre bemedlades jordförvärv hade emellertid blivit i hög grad utvidgad sedan riksdagen 1928 anhöll om utredning i ämnet, vilket senare innebar, att riksdagen fann den då beslutade reformeringen av egnahemsverksamheten otillräcklig. Sålunda hade arbetarfrågan inom det nordsvenska skogsb r u k e t kommit i ett n y t t läge genom de tilltagande sommarhuggningarna, tendensen till ökad användning av motorfordon vid virkestransporter m. m. H ä r i l å g e en orsak till minskad skogsarbetstillgång för den jordbrukande befolkningen. Det vore ofrånkomligt, a t t åtgärder i samband med utredningen om de mindre bemedlades jordfråga även vidtoges för a t t skapa möjligheter för nu jordlösa skogsarbetare att lösa sin bostads- och jordfråga. I en av herr LINDHAGEN väckt motion 1:205 hemställdes, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla, a t t övervägandet av den sociala jordfrågan, som av regeringsmakten väsentligen nedlagts från år 1923, m å t t e återupptagas i hela dess vidd (punkten 1 i motionen), varjämte begärdes (punkten 4 i motionen), att därvid särskilt vissa angivna g a m l a frågor, däribland frågan om rikets kolonisation, måtte genom lagstiftning, upplysning, kredit och organisation omsider någorlunda lösas från grunden. Samme motionär återupptog vidare i motionen 1:208 punkten 3 ett av honom vid 1929 års riksdag framställt y r k a n d e i den då väckta motionen 1:183, att riksdagen beträffande bildandet av n y a jordbruk (rikets kolonisation) ville hos Kungl. Maj:t beg ä r a förslag till ändamålets vinnande genom en effektiv rättsordning,

1930 års ff-

rtksda

20 tryggad genom lag, ledd av samhället och stödd av expropriationsrätt. I motiveringen till motionen I : 205 uttalades, bland annat, att skogs- och flottningsarbetare borde hava r ä t t till hembildning och möjligheter i sitt säsongarbete a t t under arbetslösa tider dessutom få odla någon jord för sitt husbehov. Det uppväxande släktet i de små jordbrukarhemmen liksom l a n t a r b e t a r n a längtade efter försörjning genom ett jordbruk, som någorlunda kunde föda sin man. Den s. k. frivilligheten, som under senaste tiden svävat över frågan, kunde på grund av denna frivillighets naturliga motvillighet ej förefinnas a n n a t än undantagsvis och i varje händelse icke i alla fall eller i den tillräckliga omfattningen. Det gällde att skapa något värdefullt åt individen samt för ändamålet uppbygga en organisation, ordna kredit och såsom ett bland de övriga hjälpmedlen hava i bakgrunden även expropriationsrätt, vilken sällan behövde tilllitas, n ä r den väl vore genomförd. I motion I I : 34 hemställde h e r r H E R O U m. fl. under punkten 2, a t t riksdagen m å t t e i skrivelse till regeringen begära förslag till sådan expropriationslagstiftning, som medförde, att större möjligheter bereddes för jordbruksnybildning, upplåtelse av jordbruk åt obemedlade eller mindre bemedlade lantarbetare och skogsarbetare. Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet anförde rörande motionerna i sitt utlåtande n r 1 följande (sid. 73 ff.). Riksdagen hade år 1928 begärt utredning och förslag i syfte att ökade möjligheter måtte skapas för lantarbetare m. fl. mindre bemedlade och obemedlade att erhålla jordbruk. De med anledning härav verkställda utredningarna, vilka omhänderhafts av statens egnahemsstyrelse, hade bekräftat vad som redan vid riksdagsskrivelsens avlåtande framhölls av vederbörande utskott om detta problems svårigheter. I yttranden, som avgivits av myndigheter och lokala egnahemsorgan, hade dessutom åtskillig tveksamhet framkommit om lämpligheten att under rådande konjunkturläge för jordbruksnäringen ytterligare befordra uppkomsten av mindre jordbruk för mindre bemedlade eller obemedlade. De framlagda förslagen, mot vilka vissa erinringar sålunda framställts, hade dittills icke föranlett Kungl. Maj:t att till riksdagen av låta framställning i ämnet. De strävanden, som tagit sig uttryck såväl i nämnda riksdagsskrivelse som i de med anledning härav upprättade förslag ävensom i förevarande motioner, hade särskilt tagit sikte på den omständigheten, att statens egnahemslånerörelse i regel icke möjliggjorde för de minst bemedlade att åtkomma egna jordbruk. De besparingar, som erfordrades, kunde lantarbetare och med dem likställda alltför sällan åstadkomma. Enligt utskottets mening vore det ur samhällets synpunkt gagnande, om ytterligare åtgärder kunde genomföras i syfte att förbättra framtidsutsikterna för dugliga personer även inom dessa befolkningsgrupper. Den inneboende önskan att erhålla eget hem och en mera självständig verksamhet, som här kunde finnas, förtjänade att i ökad omfattning få tillfredsställas även för dem, som härför saknade egna tillgångar men ägde goda personliga förutsättningar att bliva småbrukare. Att åtgärder i dylikt syfte vore behjärtansvärda hade näppeligen bestritts. Däremot hade, såsom framginge av det sagda, delade meningar kommit till uttryck, huruvida tidsläget lämpade sig för sådana åtgärders vidtagande ävensom rörande anordningarnas form och omfattning. Enligt utskottets mening vore det berättigat, att man vid omprövning av de

21 mindre bemedlades jordfråga fäste stor vikt vid spörsmålet om jordbruksnäringens möjligheter att skänka sina utövare försörjning på drägliga villkor. En förutsättning för hithörande åtgärders ändamålsenlighet vore givetvis, att flertalet av dem, som förhjälptes till innehav av jordbruk, härå kunde reda sig. Emellertid funnes, enligt utskottets uppfattning, åtskilliga omständigheter, som talade för att statens åtgärder på området icke borde alltför starkt påverkas av intrycket för dagen om jordbrukets konjunkturläge. Frånsett olämpligheten av att statens politik på detta område kännetecknades av starka och tvära omkastningar, borde märkas, att det mindre jordbruket av olika orsaker visat sig mindre känsligt för konjunkturväxlingarna än det mera affärsmässigt bedrivna större jordbruket ävensom att igångsättandet av jordbruk under en lågkonjunktur medförde den fördelen, att begynnelsekostnaderna på grund av lägre jordvärden m. m. bleve mera begränsade och därför för framtiden, särskilt då en uppåtgång ånyo inträdde, lättare att förränta än då nystartandet skedde under en högkonjunktur. Utan att utskottet härmed åsyftade en forcering av hithörande angelägenhet, ville utskottet med det sagda likväl hava uttalat den uppfattning, att jordbrukets rådande konjunkturläge icke borde i och för sig föranleda nu förevarande utredningsärendes undanskjutande. Men väl borde i samband med utredningens fullföljande noga utredas de ekonomiska förutsättningarna för bärighet av mindre jordbruk. Genom att utredningen sålunda även inriktades på spörsmålet om de ekonomiska betingelserna för de mindre bemedlade att reda sig å egna jordbruk sammankopplades föreliggande egnahemsfråga med den ekonomiska jordbruksfrågan i allmänhet ävensom med spörsmålet om rådgivning och handledning åt de nya jordbrukarna. Enligt utskottets mening borde frågan alltså, inbegripet nyss åsyftade undersökning rörande den ekonomiska bärigheten, i ett sammanhang upptagas till fortsatt utredning. Denna borde därvid, utöver vad som åsyftades med riksdagsskrivelsen 1928, avse jämväl skogsarbetarnas jordfråga, icke minst inför den situation, som kunde vara att vänta genom en för Norrlands del påräknelig rationellare skogsvård. Vid utredningen borde, förutom de uppslag, som givits i egnahemsstyrelsens båda utlåtanden samt i den vid styrelsens senare utlåtande fogade reservationen, även andra tänkbara ekonomiska anordningar böra övervägas, allt i syfte att få denna svårlösta angelägenhet allsidigt belyst och undersökt. Därest de särskilda åtgärderna för beredande av jordbruk åt de mindre bemedlade lantarbetarna, skogsarbetarna m. fl. till äventyrs befunnes kräva någon speciell organisation, borde hithörande organisationsfråga även undersökas. Den fortsatta utredningen borde så anordnas, att olika synpunkter och intressen därvid och vid förslagens upprättande finge göra sig gällande. Med hänsyn till det läge, vari utredningsfrågan befunne sig, samt viklen av att förenämnda av utskottet framhållna synpunkter beaktades ville utskottet alltså, i anledning av de väckta motionerna, förorda, att riksdagen i ämnet gjorde förnyad hänvändelse till Kungl. Maj:t samt därvid anhölle om fortsatt utredning rörande de ekonomiska förutsättningarna för bärighet av mindre jordbruk och rörande ökade möjligheter för lantarbetare, skogsarbetare, hemmansägare-, arrendators- och småbrukaresöner samt andra mindre bemedlade härför lämpliga personer att erhålla egna jordbruk, samt om framläggande av de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. I den mån förevarande yrkanden i motionerna ginge utöver vad utskottet nu tillstyrkt, funne utskottet ej anledning föreligga ifrågasätta någon riksdagens åtgärd. R e s e r v a t i o n e r a n f ö r d e s dels a v h e r r L I N D H A G E N , s o m h e m s t ä l l d e , a t t riksdagen beträffande bildandet av n y a jordbruk (rikets kolonisation) v i l l e h o s K u n g l . M a j : t b e g ä r a f ö r n y a t ö v e r v ä g a n d e och f ö r s l a g t i l l en

22 rättvis och effektiv reform, dels av herr CARLSTRÖM, som ansåg, att utskottet bort hemställa a t t motionerna 1:177, 1:205, 1:208, 11:34 och I I : 272, i vad de avsåge frågan om bildandet av n y a jordbruk och om jordbruk å t lantarbetare m. fl., icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottets utlåtande blev av riksdagen godkänt. I skrivelse den 23 maj 1930 (nr 276) anhöll riksdagen, under åberopande av sammansatta a n d r a lag- och jordbruksutskottets berörda utlåtande, att Kungl. Maj:t ville bland annat verkställa fortsatt utredning rörande ökade möjligheter för lantarbetare, skogsarbetare, hemmansägare-, arrendators- och småbrukaresöner samt a n d r a m i n d r e bemedlade härför lämpliga personer a t t erhålla egna jordbruk samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Uppdrag åt P å grund av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 december 1930 har, wtrednS^en c n e ^ e n f ° r jordbruksdepartementet u p p d r a g i t åt sociala jordutredningen a t t verkställa den av riksdagen ifrågasatta utredningen.

R e d o g ö r e l s e för v i s s a e g n a h e m s u p p l å t e l s e r på de n o r r l ä n d s k a överloppsmarkerna och kronoparkerna. Sociala jordutredningen övergår härefter a t t lämna redogörelse för vissa egnahemsupplåtelser på de norrländska överloppsmarkerna och kionoparkerna. Skogstorp.

Skogstorp hava upplåtits dels genom Kungl. Maj:ts skrivelse till domänstyrelsen den 29 maj 1891 (Sv. ffs. nr 29) vari medgavs upplåtelse enb a r t inom Norrbottens län, dels genom kungl. kung. den 6 maj 1904 (nr 21) vari medgavs upplåtelse jämväl inom Västerbottens län. Upplåtelserna fingo ske för en tid av högst 20 år. Efter denna tid ägde innehavare av skogstorp att, enligt kungl. kung. den 18 juni 1909 (nr 69) — under förutsättning att torpet vore väl uppodlat och bebyggt — få det upplåtet på förnyat arrende, numera på 50 år. Skogstorp hava icke upplåtits efter år 1910, d å bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1909 (nr 69) angående odlingslägenheter trädde i kraft. Lägenhetsinnehavaren skulle v a r a skyldig att på sätt och inom tid, som domänstyrelsen i upplåtelsekontraktet ägde föreskriva, bebygga och uppodla torpet. Följande skyldigheter föreskrevos av domänstyrelsen: Lägenhetsinnehavaren skulle inom 5 år efter upplåtelsen i enlighet med fastställda ritningar uppföra åbyggnaderna samt likaledes under de första fem åren uppodla minst Via a v d e n till åker tjänliga odlingsmarken och under vardera av de påföljande femårsperioderna minst a/6. Byggnaderna skulle väl underhållas och den odlade jorden hållas i god växtkraft.

23 Under de första 20 a r r e n d e å r e n var ingen arrendeavgäld och ingen skattskyldighet föreskriven. Därefter u t g å r årlig arrendeavgäld beräknad efter 3-6 % å summan av lägenhetens m a r k v ä r d e i obebyggt och ouppodlat skick — värdet upptaget till högst 20 kr. per hektar, impediment oberäknade — och utbekomna bidrag. Viss arrendelindring ä r bestämd genom kungl. kung. den 17 juni 1932 (nr 294). Redogörelse härför lämnas h ä r nedan vid odlingslägenheterna. Enligt bestämmelserna i författningarna 1891 och 1904 erhålla innehav a r e av skogstorp ett statsbidrag av 500 kr., sedan av domänstyrelsen föreskrivna byggnader blivit uppförda och godkända. F ö r dessa bidrag är ingen odlingsskyldighet föreskriven. Enligt kungl. kung. den 9 oktober 1914 (nr 334) äger innehavare av skogstorp, upplåtet på 50-årigt arrende, a t t utbekomma ytterligare 250 kr., under förutsättning att en hektar m a r k uppodlats. Dessa bidrag, tillsammans 750 kr., kallas odlingshjälp. Tilläggsbidrag u t g å r till innehavare av skogstorp efter samma bestämmelser som till innehavare av odlingslägenheter. Redogörelse härför lämn a s h ä r nedan. Odlingsbidrag u t g å r ävenledes efter samma bestämmelser som för odlingslägenheter. Även byggnadsbidrag u t g å r efter samma bestämmelser som för odlingslägenheter. Odlingslägenheter h a v a upplåtits enligt kungörelsen den 18 juni 1909 OdiingsUgen heter (nr 69) och bestämdes upplåtelsetiden till 50 år med förnyad optionsrätt på 50 å r för innehavaren efter arrendetidens slut. Odlingslägenheter finge upplåtas i de sex nordligaste länen. Genom kungl. kung. den 3 juni 1915 (nr 169) har föreskrivits a t t upplåtelse ovan odlingsgränsen ej finge ske. Odlingslägenheter upplåtas icke efter den 1 juli 1929, då bestämmelserna r ö r a n d e upplåtelse av kronotorp trädde i kraft. Bestämmelser härom hava lämnats i kungl. kung. den 14 juni 1929 (nr 170). Lägenhetsinnehavaren ä r skyldig att på sätt och inom tid, som domänstyrelsen i upplåtelsekontraktet äger föreskriva, bebygga och uppodla lägenheten. De kontraktsenliga skyldigheterna för lägenhetsinnehavaren ä r o : att efter fastställda r i t n i n g a r inom fem år från lägenhetens upplåtelse uppföra åbyggnaderna, att under de första sju åren uppodla minst en hektar åker samt under de därpå följande fyra åren åter minst en hektar. Vid frihetsårens u t g å n g skall ytterligare en hektar v a r a uppodlad. De första femton åren äro fria från arrendeavgäld, och under denna tid föreligger ej heller någon skattskyldighet. Därefter skall innehavaren erlägga arrende med 3*6 % å lägenhetens m a r k v ä r d e i ouppodlat skick ökat med summan av erhållna bidrag. Genom kungl. kung. den 17 j u n i 1932 (nr 294 och 295) h a r viss arrendelindring medgivits, innebärande att innehavare av skogstorp och odlingslägenheter, som utbekommit tilläggsbidrag, skola under fem år utöver

24 »frihetsåren» befrias från skyldighet att å utbekomna bidrag av detta slag erlägga någon r ä n t a . Odlingshjälp u t g å r med 750 kr., v a r a v 500 kr. för fullbordande av byggnaderna och 250 kr. för uppodling av en hektar mark. Tilläggsbidrag u t g å r med högst 1250 kr. enligt kungl. kung. den 20 j u n i 1918 (nr 448) och den 4 juni 1920 (nr 260). Detta bidrag avser endast byggnadsarbete och utbetalas enligt följande bestämmelser: F ö r byggnadsarbete utfört före den 1 j a n u a r i 1915 u t g å r intet bidrag, för arbeten utförda under tiden den 1 j a n u a r i 1915—den 1 juli 1918 u t g å r Vs a v byggnadskostnaden, dock högst 500 kr., för arbeten utförda efter den 2 juli 1918 u t g å r halva kostnaden, dock a t t sammanlagda bidraget icke må överstiga 1250 kr. Tilläggsbidraget föranleder höjning av arrendeavgälden med 3*6 % å utbetalta belopp. Odlingsbidrag k a n erhållas enligt kungl. kung. den 14 j u n i 1929 (nr 170) med ett belopp av 500 kr. och u t g å r för nyodling å såväl skogstorp som odlingslägenheter, som påbörjats efter den 30 juni 1929 och verkställts enligt godkänd, av jordbrukssakkunnig person u p p r ä t t a d odlingsplan. H ä r v i d ä r a t t iakttaga, a t t bidrag till odlingsarbete ej må utgå med högre belopp än att odlingsbidraget j ä m t e tidigare erhållen odlingshjälp, som enligt förut omnämnda bestämmelser må tillkomma odlingslägenhetsinnehavaren för samma odlingsarbete, icke må överstiga i odlingsplanen ber ä k n a d kostnad ej heller 500 kr. per hektar. Odlingsbidraget ä r räntefritt. Byggnadsbidrag k a n likaledes u t g å till såväl innehavare av skogstorp som odlingslägenheter, n ä r byggnaderna äro väsentligt bristfälliga, för iståndsättande av desamma eller uppförande av n y a byggnader. Detta bidrag jämte tidigare för byggnader utgående bidrag må icke överstiga sammanlagt 2 000 kr., i undantagsfall, där synnerliga skäl därtill föreligga, må beloppet uppgå till högst 3 000 kr. F ö r uppburet byggoadsbid r a g äger lägenhetsinnehavaren a t t vidkännas höjning i arrendeavgälden med 3*6 % å utbekommet belopp. Kronotorp.

Kronotorp upplåtas enligt kungl. kung. den 14 j u n i 1929 (nr 170) för en tid av 50 å r med förbehållen optionsrätt för innehavaren till förnyat arrende vid arrendetidens utgång. Kronotorp upplåtas endast i sådana fall, där lägenhetshavaren kan p å r ä k n a nödig tillgång till skogsarbete, samt till person, svensk medborgare, som gjort sig känd för sparsamhet, nykterhet och hederlig vandel samt äger goda personliga förutsättningar för upparbetande och drivande av ett mindre jordbruk. F ö r e t r ä d e lämnas för skogsarbetare bland ortens befolkning. När kronotorp utlägges, skall jordbrukskonsulent eller a n n a n kompetent person biträda. Odlingsplan omfattande minst 3 h e k t a r skall u p p r ä t t a s . Därest t o r v m a r k i n g å r i odlingsområdet, skola nödiga avloppsdiken ävensom laggdiken upptagas genom kronans försorg. Innehavare av kronotorp skall inom tre år efter första upplåtelsen hava

25 odlat minst en hektar och under v a r t och ett av de två närmaste treårsperioderna ytterligare minst en hektar. Kronotorpare ä r skyldig a t t underhålla genom kronans försorg upptagna lägg- och avloppsdiken ävensom utfartsväg från kronotorpet i det fall vägen tillkommit med bidrag från kronan. F r å n och med det 16:de besittningsåret skall arrendeavgift erläggas, utgörande 3-G % på sammanlagda beloppet å uppburet byggnadsbidrag och den kronotorpet tilldelade odlingsmarkens värde, vilket ej må beräknas högre ä n till 50 kr. per hektar. Odlingsbidrag, intill ett belopp av 750 kr., erhålles efter uppodling i enlighet med fastställd odlingsplan. Detta bidrag ä r räntefritt. Byggnadsbidrag till uppförande av torpets åbyggnader erhålles med ett belopp intill 2 000 kr. I särskilda fall kan detta belopp höjas till högst 3 000 kr. Samtliga lägenheter hava r ä t t att från kronans m a r k efter utsyning För skogstorp. erhålla behövligt virke till åbyggnader och nödiga h ä g n a d e r samt gagn- odiingsUgenvirke till övrigt husbehov, ävensom efter anvisning erforderligt skogsfång trlnotltp till bränsle. Uppkommer behov av större eller flera åbyggnader, medgives gemensamma även nödigt virke till dessa efter prövning av domänstyrelsen. Nödigt bestämmelserbete å kronans m a r k för å lägenheterna vinterfödda h ä s t a r och nötkreatur ä r medgivet. Byggnaderna skola vara brandförsäkrade. Lägenhetsinnehavare äger på i kungl. kung. den 14 juni 1929 n ä r m a r e angivna villkor att med äganderätt inlösa lägenheten jämte erforderlig skogsmark. Innehavare av såväl skogstorp, odlingslägenheter som kronotorp k u n n a efter domänstyrelsens prövning medgivas viss j a k t r ä t t å lägenheten omgivande kronopark. Under frihetsåren äro lägenhetsinnehavarna befriade från skyldighet a t t erlägga skatter, efter frihetsårens utgång uppkommer skyldighet att erlägga vägskatt samt vägunderhåll in natura. Beträffande antalet skogstorp, odlingslägenheter och kronotorp, som förefunnos vid 1931 års utgång, må här lämnas följande tabell. Skogstorp upp- Odlingslägenheter låtna på 20-åriga ocli på 50-åriga eller kortare arrenden upplåtna arrenden skogstorp

L ä

Norrbottens ...

803 Västerbottens .

1 006

Västernorrlands

220 Jämtlands

27 Gävleborgs

7 Kopparbergs

42 Summai

104 Den 1 oktober 1932 voro 28 kronotorp upplåtna.

2105 Kronotorp (50-årigt arrende)

Summa

2 222

26 Upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna beslöts första gången vid 1918 års riksdag (prop, nr 108; R. skr. nr 173). Kolonisationsförsöken skulle ske enligt i huvudsak följande bestämmelser. Två typer av kolonat skulle upplåtas, en större med omkring 15 hektar odlingsmark och en mindre med omkring 5 hektar. Odlingsmarken skulle till större delen bestå av torvmark. Till de större kolonaten skulle därjämte läggas omkring 15 hektar skogsmark; till de mindre kolonaten däremot skulle ej läggas mera skogsmark, än att lämplig arrondering vunnes. Kolonaten skulle upplåtas på arrende för en tid av femton år, med rätt för kolonist att, efter tio år och när kolonist uppfyllt sina kontraktsenliga åligganden, få mot viss köpeskilling förvärva kolonat med äganderätt. Genom statens försorg skulle vissa avlopps- och avledningsdiken upptagas. En del av de mindre kolonaten (statsbyggen) skulle genom statens försorg förses med mangårds- och uthusbyggnad, dock ej i fullt färdigt skick (s. k. förstahandsbygge). Kolonist å statsbyggt kolonat skulle inom tio år fullborda åbyggnaderna enligt viss plan. Å övriga kolonat (självbyggen) skulle kolonist inom tre år utföra byggnadsarbeten, motsvarande förstahandsbygget å statsbyggda kolonat, samt inom tio år fullborda åbyggnaderna. Kolonist å mindre kolonat skulle inom fem å r odla en hektar samt före upplåtelsetidens utgång ytterligare två hektar. Kolonist å större kolonat skulle inom tre år odla en hektar och innan åtta år förflutit ytterligare två hektar samt före upplåtelsetidens utgång ytterligare två hektar. Självbyggande kolonist skulle av statsmedel erhålla en kontant byggnadshjälp med 3,U av den beräknade byggnadskostnaden, dock högst 4 500 kr. Kolonist å större kolonat skulle äga att i odlingshjälp utfå 500 kr. Kolonist skulle vidare berättigas att efter vissa regler å kronans mark kostnadsfritt erhålla virke m. m. Vid kolonatets avtrådande skulle kolonist åtnjuta ersättning för de förbättringar han å kolonatet utfört i avseende å jord, diken, hägnader, hässjor, vägar och byggnader, dock att härvid skulle avräknas värdet av virke, som för förbättringens utförande tillhandahållits kolonisten av staten, samt belopp, som kolonisten kunde hava enligt kontraktet eller eljest bekommit såsom odlings-, diknings- eller byggnadshjälp; och finge ersättning ej utgå för byggnader, till vilkas uppförande kolonisten ej ägde erhålla virke. Under de fem första åren (frihetsåren) skulle ingen lega utgå. Därefter skulle i årlig lega erläggas dels för marken 3"6 % å det belopp, som vid köp av kolonatet skulle utgå för odlingsmarken, dels för byggnaderna 180 kr. vid statsbyggen samt vid självbyggen 3*6 % å den kontanta byggnadshjälpen. Köpeskillingen för kolonat, som förvärvades med äganderätt, skulle bestämmas sålunda: a) För byggnaderna räknas, om desamma blivit delvis uppförda av staten, 5 000 kr., och, om de helt uppförts av kolonisten, det belopp denne bekommit i byggnadshjälp. b) För odlingsmarken, med avlopps- och avledningsdiken upptagna, beräknas ett pris av 50 kr. för hektar, vilket pris dock må kunna med hänsyn till markens läge och beskaffenhet skäligen nedsättas, c) Skogsmarken beräknas till 20 kr. för hektar och övrig mark till 10 kr. för hektar, dock att för sjöar och berg icke beräknas något värde, d) Betalningen för gagnvirkesduglig ståndskog, som vid äganderättens förvärvande finnes inom kolonatets område, uträknas efter följande grundpris: för lövskog samt växande barrskog om 10—14 cm i diameter vid brösthöjd 75 öre per kbm fast mått, för växande barrskog om 15—24 cm i diameter vid brösthöjd 1 kr. 50 öre per kbm sådant mått samt för dylika träd om 25—29 cm i diameter vid brösthöjd 3 kr. per kbm fast mått. Köpeskillingen skulle bestämmas vid upplåtelsen, dock skulle värdet av växande skog göras beroende av skogsräkning vid äganderättsupplåtelsen. Köpeskillingen skulle gäldas enligt i huvudsak samma regler som gällde för egnahemslån. Vid köp av mindre kolonat skulle köpeskillingen kunna minskas, enligt vissa regler^ med hänsyn till antalet

27 dagsverken utförda hos skogsförvaltningen (avdrag på grund av s. k. skogsarbetspremicr). Vid köp av större kolonat skulle köpeskillingen också kunna enligt vissa regler minskas med högst 500 kr., så frarnt kolonisten utfört odling utöver vad honom enligt kontraktet ålegat (avdrag på grund av s. k. odlingspremier). K o l o n i s a t i o n s f ö r s ö k e n h a n d h a d e s till en b ö r j a n a v statens kolonisationsnämnd m e d s ä t e i S t o c k h o l m . V i d r i k s d a g a r n a 1919—1924 beslöts a n o r d n a n d e a v n y a k o l o n i s a t i o n s försök. Kolonisationsföretagen h a v a förlagts till följande k r o n o p a r k e r : 1918 års företag: Djupsjö i Norrbottens län samt Metseken och Rönnliden Luspberget i Västerbottens län. 1919 års företag: Ängeså i Norrbottens län, Östra och Västra Jörnsmarken samt Aronsjökullarna i Västerbottens län, Ansjö i Jämtlands län och Hamra (Tandsjö) i Gävleborgs län. 1920 års företag: Ljusåtrakten, Vaksliden, Siksjö och Pite (Blåsmark) i Norrbottens län, Aborrträskliden i Västerbottens län och Hamra (Fågelsjö) i Gävleborgs län. 1921 års företag: Vargisåvatten, Pajala Östra, Ohtanajärvi och Västra Limingojärvi i Norrbottens län samt Örälandet och Abmoberget i Västerbottens län. 1922 års företag: Narken, Vuodnaberget och Pite (Långträsk) i Norrbottens län, Gunnarn, Jovan, Tallträskliden, Simsjölandet, Mötingselberget, Bocken och Grundträskliden i Västerbottens län samt Ede i Jämtlands län. 1923 års företag: Laxbäcken, Pite (Koler), Viståsen, Västra Limingojärvi, Östra Limingojärvi och Aihämä i Norrbottens län, Råbäckstjäln i Västerbottens lär., Rätansbyn i Jämtlands län, Haverö i Västernorrlands län samt Älvdalen i Kopparbergs län. 1924 ars företag: Dundret i Norrbottens län. V i d 1925 års riksdag f r a m l a d e K u n g l . M a j : t i p r o p o s i t i o n n r 90 f ö r s l a g till den fortsatta kolonisationsverksamhetens ordnande. I ö v e r e n s s t ä m m e l s e m e d r i k s d a g e n s i ä m n e t f a t t a d e b e s l u t (R. s k r . n r 299) u t f ä r d a d e K u n g l . M a j :t d e n 26 j u n i 1925 k u n g ö r e l s e ( n r 291) a n g å e n d e a l l m ä n n a g r u n d e r för u p p l å t a n d e a v k o l o n a t å k r o n o p a r k e r i N o r r l a n d och Dalarna, avseende i främsta rummet reglering av framtida upplåtelser av k o l o n a t . S a m m a d a g g o d k ä n d e K u n g l . M a j : t i b r e v t i l l s t a t s k o n t o r e t vissa tilläggsbestämmelser att gälla för äldre kolonat, b e t r ä f f a n d e v i l k a oins k r ä n k t ö v e r g å n g till f ö r e n ä m n d a a l l m ä n n a g r u n d e r ej k u n d e ske. Dessa tilläggsbestämmelser äro följande: 1. Kolonisten må, i den mån så befinnes lämpligen kunna ske, erhålla ökad tilldelning av odlingsmark intill vad som bestämts genom de år 1925 fastställda nya grunderna för upplåtande av kolonat, skolande i så fall köpeskillingen för kolonatet i motsvarande mån höjas. 2. Om särskilda skäl därtill föranleda, må kolonisten erhålla visst uppskov med fullgörande av de i kontraktet bestämda byggnads- och odlingsskyldigheterna. 3. Kolonisten kontraktsenligt tillkommande odlingshjälp må utbetalas i den mån odlingsarbetet utföres, och äger kolonisten, om kolonatet är av mindre typ, att i samma ordning utbekomma ett odlingsbidrag utan återbetalningsskyldighet av 500 kr. för uppodling efter den 1 maj 1925 av en hektar jord. 4. Legan för kolonaten må från och med det sjätte till och med det åttonde året efter tillträdet nedsättas till hälften av det i kontraktet angivna beloppet.

28 5. Kolonisten må efter bestämmande av vederbörande kolonjsationsnämnd erlägga legan för kolonatet i vissa terminer direkt till denna nämnd. 6. Med kapitalavbetalning å köpeskillingens amorteringsdel må anstå till dess femton år förflutit från kolonatets första upplåtande. 7. På kolonatet belöpande skatt och annan allmän tunga må, efter skedd ansökning och framgent under den tid kolonatet innehaves med nyttjanderätt, betalas av staten, dock under högst femton år från den första upplåtelsen. 8. Kolonisten må, efter prövning av behovet, kostnadsfritt efter utsyning erhålla erforderligt virke för mindre byggnader utöver den fastställda byggnadsplanen, såsom bagarstuga, bastu eller dylikt. 9. I den mån och för den tid, så prövas lämpligen kunna ske, må kolonisten beredas rätt utan avgift till fiske i vatten å angränsande kronopark. 10. Kolonisten mä, så snart han fullgjort honom konlraktsenligt åliggande odlings- och byggnadsskyldighet, få förvärva kolonatet med äganderätt.

Den 14 augusti 1925 förordnade Kungl. Maj:t, jämlikt § 3 av förenämnda kungörelse den 26 juni 1925 (nr 291), att inom ett v a r t av Gävleborgs, J ä m t lands, Västerbottens och Norrbottens län skulle finnas en kolonisationsnämnd för handläggning av frågor om kolonisationsåtgärder å kronoparker inom länet dels enligt n ä m n d a kungörelse dels ock, i den mån det åt statens kolonisationsnämnd givna uppdrag överflyttades å sådan länsnämnd, i fråga om redan beslutade kolonisationsföretag. Den 18 december 1925 förordnade Kungl. Maj:t, a t t handläggningen av frågor om kolonisationsåtgärder å kronoparker inom Västernorrlands län tillsvidare skulle ankomma på kolonisationsnämnden i J ä m t l a n d s län. Den 18 juni 1926 uppdrog K u n g l . Maj:t åt domänstyrelsen a t t tillsvidare fullgöra kolonisationsnämnd tillkommande åligganden rörande inom Kopparbergs län beslutat kolonisationsområde. Tillämpningsföreskrifter till förenämnda kungörelse den 26 juni 1925 (nr 291) utfärdades den 19 december 1925 (nr 486). I samband härmed förordnade Kungl. Maj:t, a t t det åt statens kolonisationsnämnd givna uppd r a g skulle under tiden intill den 1 juli 1926 successivt överflyttas till vederbörande länsnämnd. Statens kolonisationsnämnd hade a t t under sagda tid avveckla sin verksamhet samt att till vederbörande länsnämnd överl ä m n a innehavda handlingar, räkenskaper och övrigt material i vad anginge vederbörande länsnämnds verksamhetsområde. Tiden för slutavvecklingen av statens kolonisationsnämnds verksamhet utsträcktes sederm e r a till den 31 december 1926. E n l i g t riksdagens beslut 1927 och 1928 hava vissa ytterligare förmåner beretts en del kolonister, såsom att åbyggnaderna underkastats viss tillsyn och a t t ytterligare diken upptagits p å statens bekostnad. Med h ä n s y n därtill a t t det vid verkställda utredningar visat sig, att kolonisterna på g r u n d a v inträdd lågkonjunktur i allmänhet icke vore i stånd a t t uppfylla de ekonomiska förpliktelser, som kontraktsenligt ålåge dem, beslötos på framställning av Kungl. Maj:t (prop, n r 143) vid 1929 års riksdag följande ändringar i villkoren för kolonatupplåtelser:

29 1) Den tid, under vilken kolonist vore befriad frän erläggande av lega för kolonatet, utsträcktes frän 5 till 10 år. 2) Det värde, som i upplåtelsekontrakt fastställts för kolonats byggnader i och för beräkning av köpeskilling och lega, nedsattes till 3 500 kr., med rätt för vederbörande kolonisationsnämnd att, därest särskilda skäl därtill föranledde, medgiva ytterligare nedsättning till lägst 3 000 kr. samt, efter särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t, i fråga om Norrbottens och Västerbottens län, till lägst 2 000 kr. 3) Kolonist tillerkändes ytterligare odlingsbidrag av 250 kr., ätt utbetalas i den mån han under 1929, 1930 och 1931 nyodlade en hektar jord. 4) Såsom villkor för åtnjutande av någon av de under 1—3 omförmälda förmåner skulle gälla, att förut överenskommen bestämmelse om ersättning vid avträde av kolonat jämkades i vissa avseenden. Därjämte uttalades, att, då upplåtande av kolonat ifrågasattes, med synnerlig omsorg borde prövas, huruvida kolonatet med avseende å föreliggande omständigheter kunde upplåtas med utsikt till tillfredsställande resultat; och finge allenast där så vore fallet upplåtelse av kolonat äga rum.

Vid 1932 års riksdag beslötos ytterligare ändringar i villkoren för kolonatupplåtelser ävensom vissa avskrivningar av statens fordringar motiverade med de svårigheter, vilka mött kolonisterna i deras arbete att iordningställa och försörja sig å kolonaten. 1) Kolonist, som jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 27 juni 1929 tillerkänts odlingsbidrag av 250 kr., medgavs rätt att utfå möjligen återstående del av sagda bidrag i den mån han under åren 1932, 1933 och 1934 fullföljde den för bidragets åtnjutande bestämda odlingen. 2) Kungl. Maj :t erhöll rätt att, efter prövning av i vart fall föreliggande omständigheter, bemyndiga vederbörande kolonisationsnämnd, resp. domänstyrelsen att avskriva sådant statens fordringsbelopp hos innehavare eller förutvarande innehavare av kolonat, utlagt före den 1 juli 1925, som ansåges icke kunna utfås eller som befunnes icke skäligen böra belasta kolonaten.

Antalet upplåtna kolonat och därå bosatta personer framgår av sammanställningen här nedan. Uppgifterna hänföra sig till år 1930. .

Norrbottens Västerbottens Jämtlands och Västernorrlands Gävleborgs Kopparbergs

Antal upplåtna kolonat

204 176 20 25 6 Summa 431

,..„.,„

Antal bosatta personer

1 060 847 101 159 23 2190

Gällande bestämmelser om egnahemslån m. m. Sociala jordutredningen anser sig härjämte böra lämna redogörelse för gällande bestämmelser om egnahemslån. Bestämmelserna om egnahemslån äro givna i kungl. kungörelse den 8 juni 1928 (nr 217) angående allmänna grunder för den statsunderstödda

30 egnahemsverksamheten och kungl. kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 218) med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda egnahemslåne- och premielåneverksamheten. Låntagare skall vara svensk medborgare, minst 21 år gammal, känd för sparsam het, nykterhet och hederlig vandel samt visserligen ej sakna medel att i någon mån bidraga till genomförande av med lånet avsett företag men vara i behov av kraftigt bistånd härför. Vidare fordras, att den länesökande prövas äga goda personliga förutsättningar för genomförandet av företaget, däri inbegripet, då fråga är om lån för jordbrukslägenhet, drivande av ett mindre jordbruk. Egnahemslän, som avse jordbrukslägenhet, (jordbrukslån) utlämnas i främsta rummet för främjande av nybildning såsom då fråga är att genom nyodling och nybyggnad bilda ett helt och hållet nytt jordbruk eller då ett jordområde eller en lägenhet genom mera väsentligt byggnads-, odlings- eller grundförbättringsarbete i avsevärd grad förbättras eller utvidgas. Lån utlämnas också för frilösning av torp och andra arrendeställen liksom för förvärv av smärre bolagsfastigheter m. m. Lägenhet bör befinnas lämplig till jordbruk med härför tjänlig jord och ändamålsenlig storlek samt erforderlig tillgäng av olika markslag, varjämte upplätelsevillkoren böra vara för köparen skäliga. Jordbrukslän beviljas företrädesvis för förvärv av lägenhet av den storlek, att bärkraftigt jordbruk uppstår, vara brukaren med familj erhåller bärgning och sysselsättning; dock beviljas jordbrukslän även för förvärv av jordbrukslägenhet av mindre storlek, avsedd till hantverkar- eller arbetarsmåbruk eller dylikt. Gränsen mellan jordbruks- och bostadslägenheter är den, att såsom jordbrukslägenhet anses lägenhet, vara kunna födas minst två kor (tidigare gällde som nedre gräns i storlekshänseende, att å lägenheten skulle kunna födas minst ett fullvuxet större husdjur). Därjämte kunna vissa trädgärdsbruk få anses såsom jordbrukslägenheter. Villkoret härför är, att innehavaren beräknas kunna genom anläggande av växthus eller eljest erhålla sin väsentliga utkomst av trädgärdsbruk å lägenheten. Egnahemslån, som avse bostadslägenhet, (bostadslån) beviljas i regel icke i andra fall, än där sökanden åsyftar att genom nybyggnad bilda ett nytt hem. bostadslån får dock utgå även i vissa andra fall såsom t. ex. för inlösen av jord till byggnad å ofri grund. Egnahemslån utgår med minst hälften samt, dä fråga är om jordbrukslägenhet, med högst fem sjättedelar och, dä fråga är om bostadslägenhet, med högst tre fjärdedelar av värdet å jorden jämte därå befintliga eller för uppförande avsedda byggnader. Detta värde beräknas av låneförmedlaren med ledning av tillgängliga handlingar rörande lägenheten eller efter på platsen företagen värdering av jorden. Egnahemslån får i regel ej utgå, om det sålunda beräknade värdet överstiger 15 000 kr. för vid lånets beviljande obebyggd jordbrukslägenhet, 12 000 kr. för redan bebyggd jordbrukslägenhet samt 10 000 kr. för bostadslägenhet. För visst län eller särskild ort kan Kungl. Maj.t medgiva låneförmedlare, efter därom gjord ansökning, rätt att utlämna egnahemslån för obebyggda jordbrukslägenheter, där lägenhetens värde överstiger 15 000 kr. men icke 20 000 kr., ävensom för bebyggda jordbrukslägenheter, där värdet överstiger 12 000 kr. men icke 16 000 kr. Lägenhet, där en mera omfattande ombyggnad erfordras, fär anses såsom obebyggd. Låneförmedlare äger i allmänhet icke betinga sig annan säkerhet för egnahemslån än första inteckning i lägenheten, dock må sådana inteckningar, som avse annat än fordran och icke hava avsevärd betydelse för egnahemslägenhetens värde, kunna få kvarstå med bättre förmånsrätt än som tillkommer till säkerhet för egnahemslån lämnad inteckning. Å egnahemslån åtnjutes amorteringsfrihet under 5 år vid jordbrukslån och 3

31 år vid bostadslån. Under den amorteringsfria tiden utgör räntan 4 %. Sedan amorteringsskyldigheten inträtt, utgör räntan 4 */t % vid jordbrukslän och 5 % vid bostadslån. 1 Med avseende å återbetalningen delas egnahemslån i en amorteringsdel, utgörande två femtedelar av beviljat lånebelopp, samt en stående del, utgörande tre femtedelar av lånebeloppet. Genom årliga avbetalningar avamorteras amorteringsdelen på 27 år vid jordbrukslån och på 21 år vid bostadslån, allt räknat från tiden för amorteringsskyldighetens inträde. Sedan amorteringsdelen slutbetalats, skall den stående delen efter skedd uppsägning inbetalas senast inom 5 år. Förutom jordbrukslån och bostadslån till nyförvärv av egnahem finnes en annan egnahemslånetyp, nämligen tilläggslån för utvidgning eller förbättring av jordbrukslägenhet, som lånesökande redan innehar, till ett mera bärkraftigt jordbruk, så ock för bostadslägenhets omläggning till jordbrukslägenhet. I syfte att stödja de egnahemslåntagare, som vid lägenhetens förvärvande ämna genom vissa odlings- och byggnadsarbeten i avsevärd mån förbättra, utvidga eller värdeförhöja jordbrukslägenhet, utlämnas s. k. premielån i förening med egnahemslånet. Premielånet, som ej får överstiga 1 500 kr., utgår förnämligast för utförande av produktiva arbeten, såsom nyodling, uppförande av uthus, anläggning av gödselstad och grundförbättring av åker, men beviljas även till stöd för uppförande av bostadshus å jordbrukslägenhet. Premielänet, som utbetalas i mån de föreskrivna arbetena utföras, anses guldet, då arbetena äro färdiga, och utgör alltså ett statens fria bidrag till jordbruksnybildandet. Premielån sökes och beviljas i regel i samband med egnahemslåneansökan; dock kan statens egnahemsstyrelse i särskilda fall lämna tillstånd till utlämnande av premielån åt personer som redan innehava egnahemslån för jordbrukslägenhet. Såsom säkerhet för premielänsanslag skall lämnas en av låneförmedlaren utställd, av statskontoret godkänd förbindelse, som skall innefatta läneförmedlarens åtagande att använda erhållet anslag för utlämnande av premielän enligt härom meddelade föreskrifter. Läneförmedlaren äger att i stället för kontant utbetalning av premielånebelopp göra motsvarande avdrag å förfallen ränta ä egnahemslånet. För^ att bringa egnahemslåntagare hjälp i förhanden varande nödläge har vid 1932 ärs riksdag tillkommit ännu ett slags län av statsmedel, s. k. stödlån. Stödlån beviljas a) för utförande av arbete å lägenhet, såsom dikning, dränering, nyodling, betesförbättring, anläggning av trädgårdsodling, grusning eller jordkörning av mosse, förbättring av äbyggnaderna, gödselvård el. dyl.; b) för annat ändamål såsom för anskaffande av för lägenhetens brukande nödiga levande och döda inventarier eller betalning av överhängande gäld. Möjlighet att erhålla stödlån står öppen för såväl jordbruks- som bostadslåntagare. Lånebelopp får för varje låntagare ej överstiga 750 kr. Lånen äro räntefria och till och med tredje året efter utgången av det år, varunder lånet beviljats, jämväl amorteringsfria. För tiden från och med utgången av tredje året erlägges en årlig kapitalavbetalning utgörande en sjundedel av utbekommet lånebelopp, intill dess hela lånet är guldet. Utbekommet stödlån, som avser utförande av arbete, anses guldet, då låneförmedlaren finner arbetet vara inom föreskriven tid vederbörligen utfört. För behörigt fullgörande av sina åligganden skall låntagaren ställa säkerhet i form av inteckning i fastigheten eller borgen av två personer, som godkännas av vederbörande låneförmedlare, eller annan säkerhet, som godkännes av låneförmedlaren. Säkerhet erfordras icke, där stödlån avser utförande av arbete och där tillika överenskommelse träffas mellan låneförmedlaren och låntagaren, att lånet utbetalas i mån av arbetets utförande. Enligt beslut vid 1932 års riksdag må å jordbrukslån, som för år 1920 eller senare år beviljats eller beviljas, räntan för åren 1932 och 1933 nedsättas till 3'7 % å statslån varför amorteringsskyldighet ej föreligger, och till 3*8 % å den stående delen av statslån' varför amorteringsskyldighet föreligger.

32 Sedan egnahemslånerörelsens början år 1905 till och med år 1931 hava beviljats sammanlagt 63 198 egnahemslån, varav 39 362 för jordbrukslägenheter och 23 836 för bostadslägenheter. Den sammanlagda lånesumman vid 1931 års utgång utgjorde i runt tal 253 milj. kr., varav ungefär 171*5 milj. kr. för jordbrukslägenheter och 81*5 milj. kr. för bostadslägenheter. Den statsunderstödda jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten regleras genom kungl. kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 219) med reglementariska föreskrifter rörande ifrågavarande verksamhet. Den avser att underlätta för härför lämpliga jordsökande personer att förvärva tjänlig jord antingen för bildande av nya självständiga jordbruksegnahem eller att såsom tillskottsjord tilläggas redan innehavda, men ofullständiga jordbruk. Ävenså avser verksamheten biträde åt jordsökande vid frilösen huvudsakligen av sådana arrendejordbruk, som lämpa sig för bildande av engnahemsjordbruk. Verksamheten i fråga bedrives inom varje län av hushållningssällskapen genom deras egnahemsnämnder och de av dem i de olika socknarna utsedda egnahemsombuden. Den hjälp, som den jordsökande allmänheten genom anlitande av nämnda verksamhet kan erhålla, är kostnadsfri och avser icke endast anvisning å för avsett ändamål erforderlig och tjänlig jord utan även, i mån av behov och möjlighet, hjälp vid köpevillkorens bedömande, biträde med upprättande av köpeavtal, ordnande av lagfarts-, intecknings- och kamerala frågor samt uppsättande av ansökningar om sådana lån eller bidrag av statsmedel, som eventuellt kunna erfordras och påräknas.

Tillämpningen av bestämmelserna i 19 kap. 3 § jorddelningslagen. Med hänsyn till den stora betydelse för egnahemsverksamheten, som ett riktigt utfört avstyckningsförfarande utgör, vill sociala jordutredningen här lämna redogörelse för tillämpningen av bestämmelserna i 19 kap. 3 § jorddelningslagen. I 19 kap. 3 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet hava meddelats vissa bestämmelser till förhindrande av att genom avstyckning tillskapas en olämplig fastighetsindelning. Uti första och andra styckena av nämnda paragraf meddelas två huvudregler. Ägovidd, som avstyckas, skall till omfång och belägenhet samt beskaffenhet i övrigt vara sådan, att den med hänsyn därtill och till eljest föreliggande förhållanden lämpligen kan antingen såsom fastighet för sig på varaktigt sätt användas för det med styckningen avsedda ändamål eller ock, där den skall sammanläggas med annan fastighet, bilda en fastighet gemensamt med denna. Avstyckningen må ej ske sålunda, att stamfastigheten ej lämpligen kan bestå såsom särskild fastighet.

33 Uti tredje och fjärde styckena angivas därutöver vissa förutsättningar för a t t avstyckning från jordbruksfastighet skall kunna ske. Dessa förutsättningar äro, att den n y a fastighetsindelningen efter avstyckningen k a n a n t a g a s bereda ökade utkomstmöjligheter för den jordbrukande befolkningen eller eljest v a r a till gagn för jordbruksnäringen i orten samt a t t såväl stamfastigheten som avstyckad jordbruksfastighet i m å n av tillgång erhåller för dess nyttjande för jordbruk erforderlig skog. F r å n sistnämnda föreskrift äro vissa undantag, varom n u icke är fråga, medgivna i paragrafens fjärde och femte stycken. Förhållandena inom landets olika delar äro så skiftande, a t t det icke låter sig göra att meddela n å g r a allmängiltiga, för vederbörande förrättningsmän bindande föreskrifter rörande tillämpningen av ovan berörda lagrum, u t a n i sista hand måste avgörandet i de särskilda fallen till väsentlig del bli beroende av förrättningsmännens eget på deras kännedom om förhållandena i orten grundade omdöme. Lagrådet gjorde vid granskningen av förslaget till jorddelningslag följande, i förevarande hänseende belysande u t t a l a n d e : »Skall det avstyckade området användas till jordbruk, bör det tillses, att området erhåller sådan sammansättning av olika ägoslag, att det varder tjänligt för jordbruk; endast i fall så är förhållandet, lärer avstyckningen kunna medgivas. Vid bedömande av vad som är lämplig sammansättning av ägoslag liksom överhuvud vid avgörande, om en genom avstyckning bildad fastighet är ägnad att användas för avsett ändamål, måste hänsyn tagas till omständigheterna i varje särskilt fall, ej minst till ortsförhållandena med därav följande, ofta nog väsentligt olikartade betingelser.» Med h ä n s y n därtill, att lagrummets a l l m ä n t hållna avfattning visat sig lämna r u m för mycket skiftande tolkningar och meningar, gjordes från lantmäteristyrelsens sida en hemställan till statens egnahemsstyrelse om angivande av de minimianspråk med avseende å areal m. m., som syntes egnahemsstyrelsen böra uppställas för att jordbrukslägenheter inom olika delar av landet skulle anses v a r a tillräckliga för ägarnas och deras familjers utkomst. Egnahemsstyrelsen gjorde härom följande u t t a l a n d e : »En ur driftssynpunkt i regel lämplig lägenhetstyp, som ungefärligen motsvarar det nyss angivna kravet, är det s. k. ettparsbruket, d. v. s. ett jordbruk med så stor åkerareal, att för åkerns ordentliga brukande lämpligen behöver hällas två dragare och att dessa få någorlunda full sysselsättning. Såsom en annan kanske väl så god mätare på åsyftade lägenheters ungefärliga storlek kan antydas, att ä sådan lägenhet borde vid normal drift kunna födas, förutom erforderliga dragare, helst 0 å 8 kor jämte härtill bruklig uppsättning av ungdjur och smådjur. Med reservation för jämkningsbehov i en mängd fall torde för rätt stora typiska jordbruksområden, särskilt i mellersta Sverige, en areal av omkring 10 hektar medelgod åker med medelgott läge kunna härför nämnas. Där sä finnes möjlighet, bör dylikt jordbruk därjämte utrustas även med lämpligt betesmarks- och skogsområde. Avvikelser från nämnda siffra såväl nedåt som uppåt äro emellertid i mänga fall befogade. Följande omständigheter kunna var för sig tala för ett övervägande om någon avvikelse nedåt: särskilt god och högt avkastande åkerjord, framför allt om 3 —

822S»47.

34 den är lättbrukad och under olika väderleksförhållanden pålitlig; bra läge med gynnsamma avsättningsförhållanden och kommunikationer; mera riklig tillgång till goda betesmarker, ängar, odlingsmark el. dyl.; gott stöd i skog å lägenheten; stadigvarande möjligheter för dem, som bo å lägenheten, att i män av behov i orten erhålla extra förtjänster av skiftande slag m. m. Understundom kan en arealavvikelse nedåt ur driftssynpunkt vara att föredraga för att få åkern väl samlad framför ett sådant förfarande, att lägenheten för att nå upp till viss i och för sig önskvärd areal tillägges svåråtkomliga, spridda och kanske svaga skiften. Att observera är emellertid, att de enskilda, naturligt framkommande och ej sällan på mera kort sikt inriktade synpunkterna hos säljare och köpare av jord självmant torde mångenstädes söka leda utvecklingen mot styckningar till nedsatta arealer (större lägenheter kräva ju i regel rätt stort kapital hos köparen) samt å andra sidan, att det oftast i längden är säkrast och hållbarast att ej taga till arealen alltför knapp. Avvikelse uppåt kan påkallas av omständigheter utav motsatt slag mot de nyss nämnda, bland annat av svagare åkerjord (t. ex. lätta sandjordar och torvjordsskiften) ; likaså kunna å lotterna eventuellt redan befintliga dugliga åbyggnader vara av det slag, att deras utnyttjande påkallar ökad areal. Vid arealbestämmandet i skilda fall torde det ofta kunna vara till god ledning, om förrättningsmannen skaffar sig en möjligast riktig uppfattning om den storlekstyp pä gårdar av den art, varom fråga närmast är, som just i den bygden med hänsyn till jord, brukningssätt o. dyl. enligt vunnen erfarenhet visat sig vara den gynnsammaste. Vad nu sagts har avseende närmast å självständiga mindre jordbrukslägenheter, särskilt från styckningsegendomar i de mera typiska jordbruksbygderna i mellersta och södra Sverige. Vad beträffar familjejordbruken i skogsbygderna är det givetvis av vikt, att även dessa bliva ur jordbrukssynpunkt bärkraftiga och ej för små. Men här tillkomma vissa andra omständigheter, såsom svårigheten att få tillgång till den erforderliga åkerarealen på platsen, det naturliga och berättigade kravet pä mera riklig tilldelning till lägenheten av skogs- och betesmark, varjämte ägaren i dylika fall efter ortens sed och förefintliga naturliga förhållanden i allmänhet har att stödja sin ekonomi även på andra förtjänster än av det egna jordbruket. Såsom framgår av vissa av yttranden, som egnahemsstyrelsen infordrat från hushållningssällskapens egnahemsnämnder, kunna vidare fall tänkas i de högst stående kulturbygderna, nära samhällen m. m., där högintensivt drivna jordbruk, närmande sig trädgårdsbruk el. dyl., kunna med ringa åkerareal lämna ägaren bärgning, därvid det emellertid oftast icke bör räknas med annat än begränsad och försiktig styckning för dylika mera speciella ändamål.»

I cirkulärskrivelse den 19 maj 1930 har lantmäteristyrelsen härefter meddelat vägledande anvisningar och råd i mera grundläggande frågor och därigenom sökt befrämja en så långt omständigheterna det medgiva enhetlig rättstillämpning, varigenom skulle förekommas, å ena sidan, en alltför rigorös tillämpning av gällande bestämmelser och, å andra sidan, en alltför släpphänt prövning av framlagda avstyckningsförslag. I anslutning till egnahemsstyrelsens uttalande har lantmäteristyrelsen i sin berörda cirkulärskrivelse framhållit följande: Med åker syntes böra i skälig omfattning jämställas lämplig och välbelägen odlingsmark ävensom slåtteräng, den senare efter reduktion av arealen i förhållande till avkastningen i den mån anledning därtill förefunnes. Vid prövning, huruvida en till avstyckning ifrågasatt ägo vidd vore av beskaffenhet att avstyckningen finge tillåtas, borde givetvis även andra omständigheter än ägoviddens omfång och belägenhet komma i betraktande.

35 Lantmäteristyrelsen åberopade i detta sammanhang lagrådets ovan återgivna uttalande. I cirkulärskrivelsen yttrade lantmäteristyrelsen vidare följande. Lantmäteristyrelsen ville härvid särskilt framhålla den även av egnahemsstyrelsen berörda frågan om betesmark. Där anledning därtill funnes, borde behovet av sådan mark tillgodoses antingen genom utökning av skogsmarken eller helst genom tilldelning av särskilt för ändamålet avsett område. Då fråga vore icke om nybildning av en brukningslott utan om avstyckning av en redan förefintlig brukningsenhet, kunde väl understundom den omständighet, att fastigheten ägt bestånd såsom särskild brukningsenhet, anses giva vid handen, att hinder för avstyckning ej förelåge i nu berörda hänseenden. Emellertid borde ej förbises, att förhållandena kunde för fastighetens brukare ställa sig annorlunda efter avstyckningens verkställande än tillförne. Sä länge en brukningsenhet vore arrendeställe, låge det i jordägarens intresse att i möjligaste mån förse arrendatorn med arbete på de tider, som ej toges i anspråk för arrendelägenhetens skötsel. I och med dennas försäljning och avstyckning borde man räkna med möjligheten av att företrädesrätten till arbete bortfölle, och i dylika fall måste därför anspråken på lägenhetens bärighet ökas. Jordbruksfastigheter av sådan storlek, att å desamma kunde drivas ett bärkraftigt jordbruk, erbjöde i allmänhet avsevärda fördelar framför de smä lägenheterna, där innehavarna icke erhölle full försörjning av jordbruket. Härmed vore emellertid icke sagt, att ej mindre jordbruksfastigheter lagligen kunde bildas; tvärtom vore omständigheterna många gånger sådana, att en dylik fastighetsbildning vore lämplig och ändamålsenlig. Förutsättning härför vore, att sådana arbetstillfällen kunde antagas stå fastighetsägaren till buds, att han därigenom kunde erhålla erforderlig utfyllnad i sina inkomster från fastigheten. Härvidlag vore arten av dessa arbetstillfällen utav en viss betydelse. Under det att ett regelbundet dagligt arbete i verkstad eller fabrik icke väl läte sig förena med skötseln av ett något så när krävande jordbruk, vore däremot en kombination mellan jordbruk och vissa andra arbeten ej blott möjlig utan även lämplig. Såsom exempel å dylika arbeten finge framhållas skogsarbeten och fisket vid rikets kuster. Med ett mindre jordbruk läte sig även väl förena hantverk och andra därmed jämförliga arbeten, vilka vid sånings- och skördetider kunde undanskjutas. Exempelvis finge omnämnas, att arbetarna i landets stenhuggeridistrikt i betydande omfattning även vore småbrukare. Ju närmare en fastighet låge en stad eller annan liknande samhällsbildning, desto mera ökades också tillfällena till lämpliga extra arbeten. Emellertid borde ej förbises, att nu berörda mellanformer mellan verkliga jordbruk och bostadslägenheter med hänsyn till svårigheter i fråga om anskaffande av dragarkraft, dyrbarare jordbruksredskap m. m. borde undvikas, där ej särskilda förutsättningar för desamma av ovan antytt eller därmed jämförligt slag vore för handen.

I berörda cirkulärskrivelse yttrar lantmäteristyrelsen härjämte följande. Såsom ovan nämnts finge enligt 19 kap. 3 § tredje stycket jorddelningslagen avstyckning från jordbruksfastighet ej äga rum med mindre det kunde antagas, att den fastighetsindelning, som genom avstyckningen eller, där avstyckningen ägde rum för sammanläggning, genom avstyckningen och sammanläggningen skulle uppstå, beredde ökade utkomstmöjligheter för den jordbrukande befolkningen eller eljest vore till gagn för jordbruksnäringen i orten. Följande uttalande av 1925 års kolonisationssakkunniga vore ägnat att belysa frågan om de principer, som lämpligen borde följas vid bildandet av jordbruk.

36 »Det är av stor principiell vikt, att blott sådana jordområden tagas i anspråk, som uppenbarligen lämpa sig för egnahemsbildning. I vart enskilt fall bör därför noga övervägas, huruvida och i vad mån det ifrågasatta området med hänsyn till jordmän, ägofigurer, läge, bebyggelse, avsättningsförhållanden, jordpris och iordningställningskostnader äger erforderliga förutsättningar att användas, helt eller delvis. för egnahemsändamål. Beträffande oodlad jord bör särskilt undersökas, huruvida jorden är tjänlig till odling och kan nyodlas för rimliga kostnader. Vid egnahemsstyckningar bör nödig hänsyn därjämte tagas därtill, att äldre värden ej onödigtvis spolieras. Egendomar med tillräckliga, i gott stånd varande byggnader samt med för större jordbruk särskilt lämplig jord och figuration böra följaktligen icke, utan alldeles särskilda skäl, underkastas styckning i annan mån än beträffande sådana delar, som utan olägenhet för egendomens rationella drift kunna avskiljas. Vid egnahemsorganisationens jordanskaffningsverksamhet bör eftersträvas, att jordområdenas disponerande genom uppdelning sker på ett ur driftssynpunkt särskilt ändamålsenligt och mönstergillt sätt.» Enligt 19 kap. 3 § sista stycket jorddelningslagen utgjorde stadgandet i tredje stycket av samma paragraf ej hinder för avstyckning av mark för tillgodoseende avbehov av mindre lägenheter eller för beredande av plats för industriell anläggning eller därmed jämförligt ändamål. Om till fastighet, varifrån avstyckning skulle ske, hörde skogsmark, finge enligt 19 kap. 3 § fjärde stycket jorddelningslagen avstyckningen ej ske på sådant sätt, att icke såväl stamfastigheten som avstyckad del, en var så framt däri inginge åker, äng eller därtill odlingsbar mark av den omfattning, att fastigheten bleve tjänlig till jordbruk, i mån av tillgång erhölle för dess nyttjande för sådant ändamål erforderlig skog. Föreskriften om skogstilldelning hade alltså icke avseende å fastighet för bostadsändamål. Men även när fråga vore om bildandet av nya jordbruksfastigheter medgåves vissa undantag från nämnda föreskrift. Härvid kunde inledningsvis erinras därom, att ordalagen »i män av tillgång» gåve vid handen, att om till hela styckningsfastigheten ej hörde mera skogsmark än som erfordrades till stamfastighetens eller till en för jordbruksändamäl avstyckad ägolotts husbehov, skogsmarken kunde i sin helhet tilläggas endera av dessa fastigheter. I 19 kap. 3 § fjärde stycket medgåves, att i ort med ringa skogstillgång finge, där det för skogens bestånd prövades angeläget eller eljest skäl därtill vore, avstyckning så verkställas, att skogsmarken i sin helhet tillfölle en i förrättningen ingående jordbruksfastighet. Slutligen finge, enligt 19 kap. 3 § sista stycket jorddelningslagen, föreskriften om skogstilldelning ej heller utgöra binder för avstyckning av mark för tillgodoseende av behov av mindre lägenheter eller för beredande av plats för industriell anläggning eller därmed jämförligt ändamål. Denna möjlighet att utan skogstilldelning upplåta lägenheter jämväl för annat än bostadsändamål hade tillkommit efter hemställan av vederbörande riksdagsutskott, som därvid åberopade, att man å orter med jämförelsevis ringa skogstillgäng icke borde genom alltför stränga bestämmelser om skogstilldelning omöjliggöra måhända högst önskvärda upplåtelser av jordbruk. Sedan förrättningsmannen prövat frågan, huruvida såsom villkor för tillstånd till sökt avstyckning erfordrades fördelning av styckningsfastighetens skogsmark mellan stamfastigheten och avstyckad ägolott, hade han vidare, i händelse dylik fördelning skulle äga rum, att bedöma huru stor del av skogsmarken, som borde tillläggas vardera fastigheten. I lantmäteristyrelsens tryckta meddelanden hade tidigare framhållits, att till husbehovsvirke borde, där ej särskilda förhållanden annat föranledde, hänföras virke

37 till bränsle, för uppförande och underhäll av nödiga byggnader, hägnader, hässjor, broar, till täckdikning och slöjd. Vid beräknandet av den årliga virkeskvantitet, som erfordrades för att tillgodose en brukningsdels behov av husbehovsvirke, vore i första hand att taga hänsyn till dels de klimatiska förhållandena och dels storleken av brukningsdelens inägojord. Enligt en sakkunnigutredning hade den årliga virkesförbrukningen till husbehov för gårdar med intill 5 hektar odlad jord uppskattats till ungefär följande belopp i fast mått: i övre och inre Norrland i mellersta Norrland och norrländska kustlandet i södra Norrland och Dalarna i Bergslagen i södra Sverige

45 ä 50 k b m 40 ä 45 » 25 ä 30 » 15 a 20 » 10 ä 15 »

Dessa siffror syntes emellertid vara väl låga för att läggas till grund för skogstilldelning vid avstyckning i mellersta och södra Sverige. Därest med husbehovsvirket skulle kunna tillgodoses uppvärmning av någorlunda tillfredsställande bostadsutrymmen, torde böra räknas med en ärlig minimikvantitet av 12 å 15 kbm för Götalands kustlandskap samt för Gotland och Öland. För de inre delarna av Götaland samt för Svealand med undantag av dels övre Värmland dels västia och norra delarna av Dalarna borde räknas med en ärskvantitet av 20 å 25 kbm. För nu nämnda delar av Värmland och Dalarna, för södra Norrland och norrländska kustlandet kunde det årliga husbehovsvirket i allmänhet skattas till 25 a 35 kbm. För övriga delar av Norrland måste räknas med en något högre genomsnittssiffra med en maximigräns vid 40 a 45 kbm. Nu anförda siffror hade avseende ä brukningsdelar med en areal åker eller däremot svarande inägojord upp till 5 hektar. Vid större brukningsdelar måste givetvis räknas ined högre siffror. En någorlunda god utgångspunkt för beräkningen av årskvantiteten husbehovsvirke torde erhållas, om den för en brukningsdel om 5 hektar beräknade kvantiteten ökades med ungefär 5 % för varje hektar åker eller däremot svarande inägojord över 5 hektar. Ovan anförda siffror vore blott ungefärliga genomsnittssiffror, som i de särskilda fallen kunde böra jämkas såväl uppåt som nedåt. Först vore härvidlag att märka, alt någon verkligt tillfredsställande indelning av landet i olika zoner ej läte sig göra; de klimatiska förhållandena inom en trakt kunde vara sådana, att jämförelse hellre borde sökas med de för helt andra delar av landet angivna siffrorna. Men även inom samma trakt kunde förhållandena avsevärt växla. Vid kvantiteternas angivande hade hänsyn i någon mån tagits till den inskränkning i virkesbehovet, som kunde föranledas av användning ä vissa orter av annat material än trä till byggnader och stängsel men däremot icke vare sig till den omständigheten, att bränslebehovet i större eller mindre män lämpligen kunde fyllas med torv, kol eller annorledes, eller till det förhällandet, att jordbruket inom vissa delar av landet ensamt för sig icke kunde anses bärkraftigt. Huruvida av sistnämnda anledning erfordrades stöd av ökad skogstillgång utöver vad ovan angivits borde med beaktande av förhållandena å orten bedömas med tillämpning av stadgandena i jorddelningslagen 19 kap. 3 § första och andra styckena. Om bränslebehovet lämpligen utfylldes pä annat sätt, torde en jämkning kunna ske nedåt. Därvidlag måste avseende fästas vid vad som å varje ort vore brukligt. Sedan med hänsyn tagen till olika pä frågan inverkande omständigheter beräknats det årliga virkesbehov, som borde tillgodoses genom tilldelning av skogsmark,

38 hade förrättningsmannen att tillse, att erforderlig skogsmark utlades. Härvid vore ej blott att taga hänsyn till markens avkastningsförmåga, önskvärt vore även, att tillgäng funnes å skog av olika ålder och av särskilt stor betydelse vore tillgång på skog under tillväxt. Vad anginge markens avkastningsförmåga borde uppmärksammas, att densamma rönte ett mycket ofördelaktigt inflytande, om marken samtidigt skulle utnyttjas till bete.

I skrivelse den 13 oktober 1932 till lantmäteristyrelsen anförde sociala jordutredningen följande, I sociala jordutredningens uppdrag inginge bland annat att verkställa utredning rörande ökade möjligheter för lantarbetare, skogsarbetare, hemmansägare-, arrendators- och småbrukaresöner samt andra mindre bemedlade härför lämpliga personer att erhålla egna jordbruk. Vid den utredning, som företoges med anledning härav, hade ifrågasatts att bereda ökade möjligheter för lämpliga personer tillhörande nämnda grupper att erhålla en lägenhet (arbetarsmåbruk) av den storlek, att därå kunde födas två kor jämte några smådjur enligt ortens sed. För en dylik lägenhet hade beräknats, att en areal av 2—5 hektar åker, äng och odlingsmark — växlande efter förhållandena i olika landsdelar — skulle vara erforderlig. En dylik lägenhet skulle avse att bereda innehavaren ökad utkomstmöjlighet genom jordbruk, som dreves vid sidan av annan verksamhet (t. ex. skogs- eller flottningsarbete). Lägenheten skulle alltså icke hava till ändamål att utgöra en jordbruksfastighet, vara innehavaren bereddes full sysselsättning och bärgning. Under behandlingen av denna fråga hade från skilda håll framhållits för sociala jordutredningen, att förutsättningen för att dylika arbetarsmåbruk skulle kunna inrättas för rimligt pris vore, att avstyckning kunde ske utan att det avstyckade området tillades skog. Sociala jordutredningen hemställde därför, att lantmäteristyrelsen ville till sociala jordutredningen meddela, huruvida enligt den tillämpning av gällande lag, som följdes eller enligt lantmäteristyrelsens mening vore den riktiga, avstyckning av mark för berörda ändamål och inom ovan angivna ytvidder kunde ske utan att skog tilldelades den avstyckade fastigheten.

Såsom svar härå anförde lantmäteristyrelsen i yttrande den 3 november 1932 — efter redogörelse för förarbetena till gällande bestämmelser i ämnet — följande. Under de år, jorddelningslagen tillämpats, hade här förevarande fråga i några fall dragits under Högsta domstolens prövning. Ehuru givetvis dessa fall icke finge generaliseras utan frågans avgörande måste bliva beroende av förhållandena i det särskilda fallet, meddelade styrelsen här utgången av dessa mål i tvenne fall. Genom utslag den 4 juni 1931 hade Högsta domstolen förklarat, att ett område, avstyckat från Halls 1 29 i Tierps socken av Uppsala län, innehållande 3*1010 hektar åker, O'i570 hektar äng samt 2'0640 hektar skogsmark, vore att anse såsom sådan »mindre lägenhet», som avsåges i 19 kap. 3 § sista stycket jorddelningslagen och således kunde avstyckas till särskild fastighet utan att dess behov av husbehovsskog var fyllt. Enahanda utgång fick ett samma dag avgjort mål från Lima socken i Kopparbergs län, där det avstyckade området omfattade 1*4810 hektar åker och tomt, O'0390 hektar äng samt 0*6620 hektar skogsmark. Sistnämnda område omfattade all styckningsfastighetens inägojord; denna fastighet bestod efter avstyckningen av 14*6376 hektar avrösningsjord. Av jordbruksräkningen 1927 framginge, att av hela antalet brukningsdelar i landet nedannämnda procent hade en åkerareal av 2—5 hektar:

39 inom södra och mellersta Sveriges slättbygder » » » » » skogsbygder » Norrland » hela riket

19*0 % 32*7 % 34"2 % 27-6 %

Av hela åkerarealen låge nedannämnda procent inom brukningsdelar med 2—5 hektar åker: inom södra och mellersta Sveriges slättbygder 5*2 % » » » » » skogsbygder 18*3 % » Norrland 27-1 % » hela riket 11*4 % Dessa siffror visade, dels att antalet brukningsdelar av denna storleksklass vore anmärkningsvärt stort, dels ock att antalet vore väsentligen större i skogsbygderna och i Norrland än i slättbygderna inom södra och mellersta Sverige. Därtill kunde läggas, att i vissa typiska småbrukarbygder, såsom delar av Småland och Dalarna, endast ett fåtal jordbruksfastigheter nådde upp till en storlek av 5 hektar åker. Från jordbruksekonomisk synpunkt kunde framhållas, att jordbruk med 4—5 hektar åker torde erbjuda sysselsättning för en mindre dragare och således i varje fall, enligt styrelsens förmenande, böra anses såsom fastigheter tjänliga till jordbruk. I anslutning till vad ovan framhållits ville lantmäteristyrelsen såsom sin mening uttala följande. Fastigheter med en åkerareal av upp till 2 hektar syntes kunna rubriceras såsom >mindre lägenheter» och således bildas utan tilldelning av skog. Fastigheter med en åkerareal av 4—5 hektar måste enligt lantmäteristyrelsens förmenande anses utgöra fastigheter, tjänliga till jordbruk och således, under de i 19 kap. 3 § 4 st. angivna förutsättningar, icke kunna utläggas utan samtidig tilldelning av skog. Fastigheter med en åkerareal av mer än 2 men mindre än 4 hektar intoge en mellanställning. Det syntes emellertid lantmäteristyrelsen önskvärt, att fastigheter i denna storleksklass tilldelades skogsmark, men bildandet av skoglösa sådana fastigheter syntes böra tillåtas om det kunde särskilt motiveras. Såsom särskilda skäl för bildandet av skoglösa fastigheter av denna storleksklass syntes bland annat kunna godtagas möjlighet att till skäligt pris uppköpa erforderliga skogsförnödenheter i närheten av fastigheten, utan att ägaren behövde bliva beroende av en enda leverantör med därav följande risk för godtycklig prissättning från dennes sida, eller att stamfastighetens skogsmark vore långt avlägsen frän de inägor, vilkas avstyckning vore i fråga. Med åker syntes, principiellt sett, böra jämställas till åker odlingsbar mark, vilket emellertid icke syntes utesluta, att avskiljandet till särskild fastighet av 2—5 hektar odlingsmark utan åtföljande skog syntes kunna försvaras, o m områdets avskiljande till särskild fastighet kunde befrämja dess uppodling. Särskilt gällde detta odlingsbara mindre områden, belägna på långt avstånd från gården å den fastighet, till vilken de hörde. Äldre uppgifter angående jordtillgången. Av betydelse för den föreliggande frågan är givetvis att erhålla så till- JärmO§$förlitliga uppgifter som möjligt rörande tillgången på jord. redningar** Härvid är först att erinra om vissa ekonomiska undersökningar och utredningar, som genom järnvägsstyrelsens försorg utförts beträffande

ifrågasatta järnvägsbyggnader. Sålunda har i redogörelsen för undersökningar och utredningar angående den s. k. inlandsbanan från hamnplats å bohuslänska kusten till lämplig punkt å statsbanan Luleå—Riksgränsen, utarbetad genom järnvägsstyrelsens försorg år 1908, intagits (sid. 367— 388) sockenbeskrivningar med arealuppgifter beträffande Bodums, Tåsjö, Fjällsjö och Ramsele socknar i Västernorrlands län, Dorotea, Åsele, Vilhelmina, Lycksele, Mala, Stensele och Sorsele socknar i Västerbottens län samt Arjeplougs, Arvidsjaurs, Jokkmokks och Gällivare socknar i Norrbottens län. Vidare hava i en inom järnvägsstyrelsen år 1915 verkställd ekonomisk-statistisk utredning rörande ifrågasatta tvärbanor mellan inlandsbanan och stambanan genom övre Norrland införts vissa statistiska uppgifter rörande odlingsbar och odlingsvärd jord i fråga om socknarna Tåsjö, Bodum, Fjällsjö, Ramsele, Junsele, Edsele, Ådals-Liden, Resele och Anundsjö i Ångermanland, socknarna Degerfors, Dorotea, Åsele, Vilhelmina, Fredrika, Örträsk, Lycksele och Stensele i Västerbottens län samt socknarna Frostviken, Alanäs och Ström i J ä m t l a n d s län (del I sid. 67, del I I sid. 4, 63 och 111). Herr Paul Sociala jordutredningen vill vidare erinra om motionen vid 1918 års motion i: 25 riksdag nr 25 i första kammaren av herr Paul Hellström, i vilken motion vid 1918 års hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t r% s ag ' anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en utredning, h u r u kolonisationen å bondejord i Norrland, genom ändring i de för Norrland gällande ägodelningslagarna och genom ändrade villkor och bestämmelser för utgående av bidrag från norrländska avdikningsanslaget och lån från norrländska nyodlingsfonden samt genom andra lämpliga å t g ä r d e r i huvudsaklig anslutning till de i motionen angivna riktlinjerna för denna kolonisation, måtte kunna kraftigare än dittills befrämjas, och därefter för riksdagen framlägga de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda. Rörande tillgången p å odlingsjord i Norrland anför herr Hellström följande: Under den livligaste nyodlingsperioden i södra och mellersta Sverige var det egentligen de vidsträckta, föga avkastande ängsmarkerna, som voro föremål för nyodlingsarbetet. Även inom Norrland ha ängsmarkerna pä senare tid i stor utsträckning börjat att tagas i anspråk såsom odlingsmark, och praktiskt taget kan man beräkna arealen av odlingsmark inom Norrland till minst samma ytvidd som ängsmarken. Denna uppgick är 1914 till en areal av inalles 609 719 hektar, varav 446 400 hektar kommo på de två översta och 63 319 hektar på de tre sydligare norrlandslänen. Visserligen lämpar sig icke all ängsmark till uppodling, men å andra sidan finnas på de områden, som i statistiken upptagits såsom skogsmark, mycket stora arealer, som äro lämpliga till odling; och medräknas de oerhörda arealerna av odlingsbara moss- och myrmarker, som i lantmäterihandlingarna ofta äro upptagna endast såsom impediment, så kommer man till mycket höga siffror för odlingsmarken i Norrland. Inom Norrbottens län ligger en stor del av den bördigaste jorden ännu ouppodlad. Detta är förhällandet med stora arealer grund myrjord. som ligger vid

41 älvarna mellan den odlade bygden närmast älvstränderna och de floddalen begränsande höjderna, och som oftast har god lerjord till underlag. Sådana områden Finnas isynnerhet vid Lule, Råne och Torne älvar. Liknande bildningar finnas vid de många skogsåarna, som flyta fram på området emellan de stora norrbottensälvarna, således upp efter Alterån, Rokån och Aleän, vid Pärsöfjärden och Degerselet, Vitan, Sangisån, Keräsjoki m. fl. I överbygden utgöres odlingsmarken till största delen av myr jord. Även inom Västerbottens län är tillgången på odlingsmark mycket god. Isynnerhet ha de sydligaste lappmarkssocknarna, Vilhelmina och Dorotea, mycket stora arealer av god odlingsmark. Vilhelmina socken, som näst Karesuando socken i Norrbottens län är Sveriges vidsträcktaste kommun, ligger delvis på silurgrund och överensstämmer således med hänsyn till jordens beskaffenhet med angränsande socknar i Ångermanland och Jämtland. I flera av de något större dalgångarna finnas issjöavlagringar av större eller mindre utbredning. Likaså är den inom vissa delar av detta område förekommande, av siluriskt material bildade moränjorden, av befolkningen kallad »bergjord», av bättre beskaffenhet än moränjorden eljest inom både Norr- och Västerbottens län. Länets lantmätare ha i ett år 1901 avgivet yttrande beräknat, alt inom Västerbottens läns kustområde endast 1 / 8 och inom lappmarken högst V20 a v d e n till odling dugliga marken uppodlats. Och hushållningssällskapets förvaltningsutskott uppger i ett till emigrationsutredningen avgivet yttrande, att av den dugliga odlingsmarken i kustlandet ej ens 1ji och i de övriga delarna ej 1 / 40 är uppodlad. Vid denna uppskattning har man tydligen gått ut ifrån, att större delen av de i dessa trakter förekommande myrmarkerna äro odlingsvärda. Samma åsikt om lappmarksmyrarnas odlingsvärde har också omfattats av de experter på mosskulturens område, som varit i tillfälle att ägna denna fråga en närmare undersökning, t. ex. mosskulturföreningens torvgeolog dr E. Haglund, som i och för den vid 1916 års riksdag beslutade lilläggsavvittringen i Dorotea socken verkställt omfattande mossjordsundersökningar i denna och en del andra lappmarkssocknar. En motsatt uppfattning har däremot uttalats av professor A. G. Högbom, som uti en i Ekonomisk Tidskrift år 1904 publicerad uppsats om möjligheterna för en jordbrukskolonisation i Norrland uttalat sig mera pessimistiskt om lappmarksmyrarnas odlingsvärde och om möjligheten att på dem grunda en ekonomiskt bärkraftig jordbrukskolonisation. Inom Jämtlands län, särdeles i norra Jämtland, finnas mycket stora arealer odlingsmark av synnerligen god beskaffenhet pä såväl myr- som fastmark, vilka odlingslägenheter, sedan inlandsbanan numera framdragits genom länet, med fördel borde kunna tagas under odling. Konungens befallningshavande säger i sin sista femårsberättelse, att »tillgången pä odlingsmark av ypperlig beskaffenhet är praktiskt taget obegränsad», och i en till mosskulturföreningen är 1908 avgiven reseberättelse har dr Haglund beräknat arealen av den torrläggnings- och odlingsbara myrmarken inom Jämtlands län till 200 000 hektar eller 20 kvmil. Och beträffande de jämtländska myrarnas beskaffenhet säger samme specialist, att »man knappast behöver råka i tvivelsmål om marken är odlingsbar eller icke, ty de odlingsbara äro i så övervägande majoritet, att man sällan råkar på olämpliga». Även har A. G. Kellgren i en reseberättelse till lantbruksakademien år 1893 framhållit, att han i Härjedalen på några ställen väster om Funäsdalen påträffat backmyrar, som genom utskärning av rinnande vatten utan människans åtgörande blivit torrlagda och som nu genom atmosfäroliernas inflytande övergått till en mild mulljord, lämplig såväl till odling som till jordförbättringsmedel pä fastmarksjorden. I Västernorrlands län har inom kustsocknarna den odlingsbara marken i ganska stor utsträckning redan tagits i anspråk, särskilt omkring de tre stora älvarnas

42 nedre lopp, men upp efter skogsåarna i Ångermanland finnas mycket goda odlingsmarker, bestående av ett grunt myrjordslager på lerbotten. Till följd av den kuperade terrängen äro odlingsmarkerna inom Västernorrlands län i allmänhet av mindre omfattning och utgöras ofta av trånga dalgångar med skarpa lutningsförhållanden, ända upp till 1 å 2:100. Till övervägande del bestå de av starrmyrar. Inom Nätra och Sidensjö socknar uppefter Nätraån, i Anundsjö socken vid Myckelgensjöån och Själevadsån, i Gideå socken uppefter Gide älv samt i Björna och Trehörningsjö socknar finnas dock vidsträckta odlingsmarker av mycket god beskaffenhet. Myrarna i dessa trakter ligga allesammans på lerbotten, som dock här och var utgöres av jäslera. Inom Gävleborgs län är den odlingsbara marken visserligen i stor utsträckning redan tagen i bruk inom kustsocknarna, men i skogsbygden finnas även här stora arealer odlingsmark av delvis mycket god beskaffenhet. Länsagronomen Bertil Sahlin, sedermera kulturingenjör hos svenska mosskulturföreningen, har sålunda i utlåtande till norrlandskommittén beräknat, att omkring 100 000 hektar odlingsmark ännu skulle inom Gävleborgs län finnas tillgängliga för nyodling. Norrländska Ytterligare må framhållas de utav norrländska kolonisationskommittén S °klmmittZ ' verkställda inventeringarna av tillgången på odlingsjord dels å kronom a r k i Norrland och D a l a r n a (Statens offentliga utredningar 1922:32), dels å m a r k i enskild ägo inom Råneå, B u r t r ä s k s och Hammerdals socknar (Statens offentliga utredningar 1922:32), dels ock å jord i enskild ägo längs inlandsbanan från Ströms södra sockengräns till Storuman (Statens offentliga utredningar 1923:25).

k

De undersökta arealerna utgjorde: för kronoparker 4197 636 hektar i Råneå socken 146 356 » i Burträsks socken 176 598 » i Hammerdals socken 127 297 » i trakten vid inlandsbanan 591390 » eller tillhopa 5 239 277 hektar. Undersökningen gav till resultat, att å kronoparkerna funnos 123169 hektar odlingsmark. I ovannämnda tre socknar anträffades 39 161 hekta r odlingsmark å enskild jord, varav 26 761 i böndernas och 12 400 i bolags ägo. Vid inventeringen kring inlandsbanan anträffades 49 349 hektar odlingsmark, v a r a v 29 667 hektar ägdes av bönder och 19 682 h e k t a r av bolag. De största och bästa odlingsmarkerna inom sagda bälte funnos i Ströms, Alanäs och Tåsjö socknar och bestodo dels a v n ä r i n g s r i k a torvm a r k e r dels av ler- eller skifferhaltiga mineraljordar av mycket högt odlingsvärde, vartill kom läget å eller invid kalkfyndigheter. F ö r den inventering av odlings jord, som verkställdes på kolonisationskommitténs initiativ, anvisade riksdagen under åren 1919—1920 årligen 90 000 kr., medan av förskottsmedel under åren 1916—1917 utgick 128 901 kr. 27 öre eller tillsammans 398 901 kr. 27 öre.

43 Vidare m å bringas i erinran den av jordkommissionen verkställda ut- Jordkommi8Sionen redningen rörande odlingsjord i södra och mellersta Sverige. Enligt till kommissionen inkomna uppgifter skulle i de 17 sydligare länen finnas tillhopa något över 50 000 hektar odlingsmark, som dock i flertalet fall utgjordes av mossar eller vattensjuka områden. 1925 års kolonisationssakkunniga hade genom hushållningssällskapens 1925 års kolomedverkan låtit utföra en särskild undersökning om befintligheten i ri- nisationssakkunni9a kets alla län av odlingsbar jord i enskild ägo, dels av den art, a t t den lämpligen kunde användas för bildande av n y a jordbruk, dels beträffande smärre huvudsakligen för tilläggskolonisation tjänliga odlingsområden. Av denna undersökning framgick, att i riket torde finnas ungefär 359 000 hektar odlingsmark i enskild ägo, lämplig för bildande av nya jordbruk, d ä r a v ungefär 307 000 hektar i Norrland och 52 000 hektar i mellersta och södra Sverige (Statens offentliga utredningar 1927:12). Enligt en av /. d. landshövdingen N. G. Ringström på uppdrag av lands- F. d. landstingens norrlandskommitté utarbetad redogörelse för Norrlands natur- hovdin9en &• tillgångar (tryckt 1927) torde m a n u t a n fara för överskattning k u n n a anslå G' mngslr'6marealen i anspråk ej tagen odlingsmark i Norrland till inemot 500 000 hektar. P å uppdrag av statens egnahemsstyrelse har byrådirektören O. Agerberg Byrådirekunder hösten 1932 verkställt undersökning angående jordtillgången i tören o. ÄgerHärjedalen för beredande av egna hem åt skogs- och flottningsarbetare. söZng^'. Redogörelse för resultatet av denna undersökning föreligger i en av Äger- jordtillgången berg till egnahemsstyrelsen den 10 oktober 1932 avgiven rapport. * Härjedalen. Vad beträffar den kyrkliga jorden torde följande böra anföras ur pro- Proportionen positionen till 1932 års riksdag (nr 187) angående förslaget till ecklesiastik 1:187 an9boställsordning m. m. ecklesiastik °

Prästboställena äro enligt jordeboken 3 662 till antalet, därav 2 981 hemman och 681 lägenheter. Deras sammanlagda areal utgör 88 092*81 hektar tomt, trädgård och åker. 23 881-01 hektar odlingsmark och äng, 1 197-95 hektar i statistiken ej specificerad jordbruksmark samt 268 675'38 hektar skogsmark och 81 095-38 hektar å deras skogsdel beläget impediment jämte 34 554-84 hektar ej specificerad areal och 2 168-04 hektar prästgårdar, eller alltså sammanlagt 499 665-41 hektar. Sammanlagda taxeringsvärdet utgör för prästgårdarna 32 320 800 kr., för löneboställenas skogsområden 56 419 150 kr. och för deras områden i övrigt 94 610 770 kr. Jordbruksarealens areal är vid 312 boställen mindre än 5 hektar, vid 252 boställen mellan 5 och 10 hektar, vid 305 boställen mellan 10 och 15 hektar, vid 355 boställen mellan 15 och 20 hektar, vid 560 boställen mellan 20 och 30 hektar, vid 715 boställen mellan 30 och 50 hektar, vid 461 boställen mellan 50 och 75 hektar, vid 184 boställen mellan 75 och 100 hektar, vid 84 boställen mellan 100 och 150 hektar samt vid 15 boställen mellan 150 och 200 hektar och blott vid 7 boställen över 200 hektar. De boställen, vilkas avkastning ingår direkt till kyrkofonden, äro enligt jorde-

oostallsordning

-

44 boken 165 till antalet, varav 138 hemman och 27 lägenheter. De utgöra 149 brukningsenheter. Närmare hälften av dem äro belägna i Lunds stift. Arealen av deras jordbruksdel är 4 917-06 hektar och av deras skogsdel 6 355*21 hektar. De boställen, vilkas avkastning tillkommer viss tjänsteinnehavare utöver lönen, äro 15 till antalet och omfatta en areal av sammanlagt 902*85 hektar, varav 374*43 hektar tillhör jordbruksdelen. 2 525 löneboställen äro bebyggda eller skola enligt slutna kontrakt bebyggas. 390 boställen hava ansetts icke böra bebyggas. Beträffande 139 boställen åter har det icke lyckats att erhålla arrendator, som åtagit sig att uppföra de byggnader som prövats böra finnas. Att av de betydande jordkomplex, som den kyrkliga jorden representerar, en förhållandevis icke obetydlig del skulle kunna avskiljas till egna hem och smärre jordbruk är sannolikt. Det har också gjorts gällande, att medan nya småbruk med stora kostnader och ovissa framtidsutsikter ofta måste bildas i trakter, som mindre väl lämpa sig för jordbruk, kyrklig jord skulle finnas, som sedan långliga tider legat under odling, men å vilken hävd och byggnader på ett betänkligt sätt eftersatts. Den ecklesiastika jordens belägenhet och beskaffenhet är sådan, att den särdeles väl lämpar sig för upplåtelse till egna hem och mindre jordbruk. Denna jord är i allmänhet väl belägen med avseende å kommunikationer samt ofta av god beskaffenhet ur jordbrukssynpunkt. Möjligheterna för egnahemsbyggare att på lägenheter, upplåtna från sådan jord, erhålla sin bärgning, torde därför vara mycket goda. Skogsboiayens y a ( i härefter a n g å r storleken av den mark, som är till försäljning ittbud 1924.

,

.

„ .

ut-

.

bjuden, vill sociala jordutrednmgen till en början erinra om det erbjudande, som å r 1924 gjordes genom Sveriges skogsägareförbund. I en till K u n g l . Maj:t ingiven, den 1 februari 1924 dagtecknad skrift meddelade förbundet, a t t de större skogsägarna i landet ansett sig böra medverka till och stödja statsmakternas strävan att främja jordbrukskolonisationen genom att i vidsträckt omfattning tillhandahålla jord, som kunde komma a t t behövas för egnahemsrörelsen och kolonisationen. I skrivelsen lämnade förbundet redogörelse för resultatet av verkställd inventering av jord, som ansågs lämplig för försäljning. 1925 års un- p å b e g ä r a n av riksdagen tillkallade Kungl. Maj:t år 1925 tre sakkunniga kommission med u p p d r a g att undersöka, i vad mån den skogsägande industrien vore för upplåtelse benägen a t t frivilligt a v y t t r a inägojord och odlingsmark i syfte a t t bereda möjlighet för arrendatorsklassens frigörande och grundande av nya jordbruk. Dessa sakkunniga (1925 års undersökningskommission för upp-, låtelse av jord) avgåvo i april 1927 sitt betänkande. 1 Av betänkandet framgår sammanfattningsvis, att 101 bolag i olika delar av riket till kommissionen förklarat sig benägna att försälja 202 270 hektar jord, fördelande sig sålunda: 1 Betänkandet har icke tryckts på statens bekostnad, men finnes återgivet i Sveriges skogsägareförbunds cirkulär nr 7 för år 1927.

45 Fastigheter med odlad jord: till självständiga bebyggda jordbruk » * obebyggda » ej lämplig som självständig brukningsdel (kompletteringsjord) ej specificerad odlad jord Fastigheter med odlingsmark

Antal brukningsdelar

Antal hektar

Därav inrösningsjord,

5 393 747

142 333 10 794

59 766 4 440

— — —

3719 3 985 41439

2 971

hektar

—

Fastigheterna med odlingsmark innehöllo 14 810 hektar odlingsbar torvmark, 4 990 hektar odlingsbar fastmark, 21585 hektar skogsmark och 54 hektar ej specificerad mark.

Sociala j o r d u t r e d n i n g e n s i n h ä m t a d e u p p l y s n i n g a r . Till fullföljande av sitt uppdrag liar sociala jordutredningen genom a t t u t s ä n d a frågeformulär sökt inhämta upplysningar rörande de spörsmål, varom nu är fråga. Sålunda har sociala jordutredningen i skrivelse till skogsbolagen i riket uppgifter begärt vissa uppgifter till komplettering av den ovan n ä m n d a u t r e d n i n g e n från sko9s bola en av 1925 års undersökningskommission för upplåtelse av jord. Uppgifterna 9 avsågo dels arealen av den jord, som numera försålts av tidigare utbud, dels arealen av den jord av tidigare utbud, som av en eller a n n a n anledning numera icke ä r till salu, dels ock arealen av den jord, som tillkommit efter 1925 års utbud och ä n n u ä r osåld. E n sammanställning a v de inkomna uppgifterna utvisar följande: A.

Självständiga bebyggda fastigheter. Åker m. 111.

1. Numera försåld jord 2. Jord till salu B.

Skogsmark m. m.

Summa

55 360*18 har 36 667*54 »

72 662'2i har 84 664*io >

Självständiga obebyggda fastigheter.

1. Numera försåld jord 2. Jord till salu 1

.... 17 302*03 har 47 996*56 »

....

Åker m. m.

Skogsmark m. m.

Summa

600*05 har 1 4 790*94 »

4 450*85 har 1047*40 »

5 050*90 har 5 838*34 »

Vissa bolag utbjuda inägojord till salu under förutsättning att stödskog ej behöver tilldelas.

46 C. Jord för nybildning av jordbruk.

1. Numera försåld jord 2. Jord till salu

....

Odlingsmark

Skogsmark

Summa

135-74 har 19 745*51 »

209*64 har 21395*50 »

302*74 har 41141*oi »

D. Jord för komplettering av jordbruk. Åker m. m.

1. Numera försåld jord 2. Jord till salu Uppgifter från egnahemsnämnderna m fl.

....

782*67 har 2 226*oi »

Skogsmark m. m.

870*51 har 12*56 »

Summa

1654*18 h a r 2 238*57 »

Genom rundskrivelser till egnahemsnämnderna, egnahemsombuden och kommunalnämndsordförandena i riket h a r sociala jordutredningen sökt införskaffa uppgifter rörande tillgången på salubjuden jord och rörande efterfrågan på jord för olika ändamål. Av de svar, som inkommit på dessa frågor, framgår, a t t redan odlade områden och egendomar, som lämpa sig för styckning till mindre jordbruk, ävensom odlingsvärd m a r k finnas i stor utsträckning, men att efterfrågan på dylik jord för n ä r v a r a n d e ä r mycket ringa. Vidare h a r sociala jordutredningen från egnahemsombuden i n h ä m t a t upplysningar i vissa jordpolitiska frågor. De från egnahemsombuden inkomna uppgifterna hava sedermera översänts till hushållningssällskapens egnahemsnämnder med begäran om yttrande rörande de föreliggande spörsmålen. Slutligen hava vissa upplysningar av betydelse för frågan om ökade möjligheter för lantarbetare, hemmansägare-, arrendators- och småbrukaresöner samt a n d r a mindre bemedlade härför lämpliga personer a t t erhålla egna jordbruk inhämtats från skogsbolagen, vissa arbetarsammanslutningar, kommunalnämnderna i riket samt vissa enskilda personer, som, enligt vad sociala jordutredningen erfarit, vore särskilt intresserade a v spörsmålen i fråga. Redogörelse för de inkomna svaren lämnas i en härvid fogad bilaga.

Sociala jord- Efter medgivande av statsrådet och chefen för kungl. jordbruksdeparteufredningens m e n t e t företogo sociala jordutredningens ledamöter under tiden den 8— 13 augusti 1932 en studieresa till nedan n ä m n d a trakter av Västernorrlands, J ä m t l a n d s och Gävleborgs län. F ö r u t o m utredningsmännen deltog i färden även chefen för statens egnahemsstyrelse, överdirektören V. Arvidsson Ekerot. Följande platser besöktes, nämligen Graninge, Forsmo, Myre, Näsåker, Gideåberg, Ramsele, Sil, Backe, Hoting, kronoparken Stenhällan i Broeksjö, Hammerdal, Sikås, österåsen, Häggenås, Lit, Östersund, Skucku, Åsarna, Rätan, Överhogdal, Ytterhogdal, Linsäll, Lillhärdal, Los, F ä r i l a , Ljusdal, Arbrå samt Bollnäs. Huvudändamålet med resan v a r att utröna, huruvida något intresse förefanns bland skogs- och flottningsarbetare samt med dem jämställda

arbetargrupper att förvärva jord för jordbruk avsett att bereda innehavaren bostad och bärgning vid sidan av hans yrkesarbete samt, därest så visade sig vara fallet, undersöka möjligheterna för bildandet av dylika jordbruk. Härutöver studerades bland annat bostadsförhållandena hos nu nämnda arbetarkategorier ävensom verkningarna av statens egnahemslåneverksamhet och statens upplåtelser av mark å kronoparker för s. k. odlingsl ägenheter. Under resan sammanträffade och förhandlade färddeltagarna med representanter för olika kommunala myndigheter och organ, representanter för skogsbolag, arbetarrepresentanter samt andra för nu berörda frågor intresserade personer. Intresset för anläggandet av jordbruk av ovan sagda typ visade sig allmänt vara stort. Inom Västernorrlands och Jämtlands län växlade uppgifterna angående antalet inom varje ort intresserade från ett 20-tal till ett 60-tal och inom Gävleborgs län från ungefär 100 till omkring 300 arbetare. Arbetstillfällena i skogarna hade under de senaste åren avtagit. På flera håll hade trots detta utbudet på arbetskraft samtidigt ökats, i det att även bland annat lantbrukarna på grund av de tryckta tiderna för jordbruket velat deltaga i avverkningarna. Någon utsikt till en förbättring av arbetsmöjligheterna, åtminstone i någon nämnvärd grad, ansågs icke förefinnas. Krisen ansågs nämligen hava sin grund icke blott i den allmänna ekonomiska depressionen utan även i andra, troligen mera långvariga förhållanden. På flera platser hade skogsbestånden genom en allt för hård avverkning blivit i hög grad försvagade. I Arbrå uppgavs således, att man av denna anledning ansåg sig tvungen räkna med en stagnationsperiod för skogsarbetet på cirka 25 år framåt. Behovet av arbetskraft hade även minskats till följd av rationaliseringsåtgärder. På flera platser, exempelvis Graninge, Österåsen och Åsarna, ansågs därjämte finnas ett befolkningsöverskott, åt vilket ej ens under normala tider arbetstillfällen kunde beredas. På den förstnämnda orten uppskattades antalet arbetsföra män till omkring 500, under det att arbetet i skogarna, som utgjorde den praktiskt taget enda utkomstmöjligheten, kunde giva sysselsättning åt allenast omkring 200 man. På de båda andra orterna hade tidigare funnits industriella anläggningar, som dragit till sig arbetare, vilka sedan efter företagens nedläggande kvarstannat. Även under normala tider vore utkomstmöjligheterna för arbetarna synnerligen begränsade, i det att arbetet i skogarna huvudsakligast bedrevs endast säsongsvis. En lägenhet av tidigare omnämnd typ skulle visserligen icke tillföra innehavaren några ytterligare kontanta medel, men inkomsterna från skogs- eller flottningsarbetet skulle bättre räcka till, då lägenheten komme att tillföra innehavaren en stor del av de livsmedel, han under nuvarande förhållanden måste anskaffa med sina knappa penningmedel. Lägenheten skulle därjämte för innehavaren skapa en möjlighet till en jämn

arbetstillgång under årets samtliga månader. Den periodvisa minskningen i arbetstillgången uti skogarna inträffade nämligen som regel just vid tiden för sånings- och skördearbetena. I flera kommuner hade man börjat diskutera frågan om eventuell jordanskaffning för skogs- och flottningsarbetare. Möjligheterna att för arbetslösa anordna väg- eller andra arbeten voro ganska begränsade, och kommunerna kunde lika väl bidraga till de arbetslösas försörjningsmöjligheter genom att anskaffa jord som genom att giva kontantunderstöd. Ganska allmänt hade man också gjort den erfarenheten, att arbetare, som ägde ett litet jordbruk, som regel stode sig bättre än kamraterna och endast i mycket ringa omfattning behövde anlita den kommunala hjälpverksamheten. I Skucku hade fattigvårdsstyrelsen avhandlat möjligheterna av en fondering av nöjesskattemedlen för jordinköp. I Härjedalen hade frågan diskuterats vid ett sammanträde med ombud från landskapets samtliga socknar. Arbetarsmåbruk ansågos ganska allmänt böra göras av den storleken, att de kunde föda två eller möjligen tre kor. Att hava endast en ko ansågs för litet, enär mjölktillgången då icke skulle bliva tillräckligt jämn. Att hålla häst ansågs ganska enhälligt icke vara lönande. För körslor i skogarna funnos nämligen redan hästar i överflöd. För skötande av ett arbetarsmåbruk vore häst ej heller erforderlig, då det vanligen på de olika platserna funnos brukare, som gärna åtogo sig nödiga körslor eller lejde bort hästar för erforderliga arbeten. Därest arbetarsmåbruk komme att förläggas i större sammanhängande grupper, och i synnerhet när dessa grupper vore avlägset belägna från bebyggda trakter, borde möjligen något eller några av lägenheterna göras så stora, att innehavarna kunde hålla sig även med häst. Beträffande arbetarsmåbrukens ägovidd föreslogs en åkerareal av två a tre hektar. På flera håll ansågs dock, att lägenheter utöver denna areal borde tilldelas en eller två hektar odlingsbar mark för en eventuell framtida uppodling. Beträffande betesmark uttalades dels den meningen, att lägenheten jämväl borde omfatta detta ägoslag (exempelvis i Näsåker), dels den meningen, att så icke borde vara fallet (t. ex. i Rätan). I förra fallet uppskattades behovet ganska allmänt till två å tre hektar. I senare fallet ansågs, att betesfrågan borde ordnas på annat sätt än genom tilldelning av betesmark. På flera platser (t. ex. Rätan, Ytterhogdal, Linsäll, Los och Färila) voro betena gemensamma, och även innehavare av avsöndringar ansågos hava rätt att släppa sina kreatur på dessa betesplatser. Åtminstone hade hitintills ingen sökt hindra detta. Vid dylikt förhållande vore en tilldelning av betesmark onödig. En tendens hade emellertid på vissa håll, särskilt i vissa trakter i Hälsingland, förmärkts att upplösa gemensamhetsbetena och ersätta dem med enskilda, inhägnade betesplatser. På vissa trakter med gemensamhetsbeten ansågs en tilldelning av betesmark visserligen

49 icke vara nödvändig men dock lämplig (t. ex. i Arbrå). På andra trakter åter ansåg man betesfrågan icke vara aktuell för närvarande. Skulle denna ordnas, borde detta ske i ett sammanhang med skifteslagets samtliga delägare (exempelvis i Bollnäs). I vissa socknar ansåg man, att betesfrågan bäst löstes genom servitutsavtal. På vissa orter hade nämligen dylika avtal praktiserats, och på en del håll ansågos dessa hava slagit väl ut. Främst var detta fallet beträffande de från Graningeverkens aktiebolag och Kramfors aktiebolag försålda lägenheterna. Från förstnämnda bolag hade jord tidigare försålts i ganska stor omfattning, särskilt i form av friköp av torplägenheter. De friköpta lägenheterna hade i regel icke varit av den storlek, att egna beten kunnat beredas. Nästan undantagslöst hade därför å bolagets skogsmarker lämnats rätt till beten för kreatur, som vinterföddes på lägenheterna. Från bolagets sida uttalades, att dessa servitut, särskilt ur skogsvårdssynpunkt, icke voro att förorda. Verkställda kulturer och naturliga föryngringar nedtrampades och avbetades nämligen ofta av kreaturen. Trots uttryckliga förbud släppte lägenhetsinnehavarna ut sina getter på betesmarkerna. Närvarande arbetare och lägenhetsägare framhöllo däremot som sin mening, att avtalen visat sig fördelaktiga för båda kontrahenterna, samt att betesfrågan för de nya egnahemmen borde ordnas på enahanda sätt. Kramfors aktiebolag hade löst betesfrågan genom tjugoåriga servitutsavtal. Avtalen, som icke fingo intecknas, tillförsäkrade lägenhetsinnehavarna rätt till mulbete för de kreatur, som vinterföddes på lägenheterna. Avtalen innehöllo dock den inskränkningen, att får och getter icke fingo släppas på skogen, om så påfordrades, och andra kreatur icke förrän efter viss tidpunkt. Ersättningen för dessa rättigheter erlades i regel i form av visst antal dagsverken. Bolagets representant ansåg sig böra förorda en lösning av betesfrågan genom servitutsavtal. En lösning av betesfrågan, som kunde betecknas som en mellanform av de båda huvudtyper, ovan redogjorts för, föreslogs på vissa håll. Denna gick ut på, att lämpliga områden borde sammanläggas till ett gemensamhetsbete under samäganderätt. Denna utväg vore emellertid möjlig endast i de fall egnahemslotterna låge i närheten av varandra. Även frågan om skogstilldelning var föremål för olika meningar. De mest motsatta uppfattningarna voro, å ena sidan att behovet av såväl vedbrand som virke, stängsel o. dyl. borde tillgodoses genom skogsanslag, samt å andra sidan att tilldelning av skog över huvud taget icke borde äga rum, i det att sagda behov borde tillgodoses på annat sätt (exempelvis i Hammerdal). Den förstnämnda meningsriktningen gjorde gällande, att ett skogsanslag vore såväl den billigaste som tryggaste lösningen (t. ex. i Resele). Skogsbehovet borde anslås till 5—15 hektar. Förslag framkommo även, att skog visserligen borde tilldelas egnahemmen, men endast för vedbrand — virke behövde egnahemsinnehavaren i stort sett allenast vid byggnadernas upp4 — 822947.

förande — eller allenast för virkesbehov (t. ex. i Linsäll). I sistnämnda fallet skulle erfordras en tilldelning på endast ett par hektar. Bland dem, som icke ansågo sig kunna förorda ett skogsanslag, uttalade somliga den meningen, att behovet av vedbrand, virke, stängsel o. dyl. borde tillgodoses genom servitutsavtal, andra åter att dessa behov borde tillgodoses på annat sätt, exempelvis genom inköp, genom att tillvarataga rätten att fritt få plocka skogsavfall o. dyl. För att förebygga eventuella försök från skogsägarnas sida att göra servitutsbestämmelserna värdelösa genom hänvisning till alltför avlägset belägna skogsbestånd, borde i avtalen intagas bestämmelser om rätt att få taga ved, virke o. dyl. inom ett visst, från resp. egnahem icke alltför avlägset område. Flertalet bolagsrepresentanter framhöllo gent emot förslaget om skogsservitut, att skogsbolagen i allmänhet voro mycket ovilliga att ingå dylika avtal. Servituten medförde nämligen oftast en misshushållning. Risken att vederbörande arbetarsmåbruksinnehavare skulle kräva få servitutet utbrutet förelåge därjämte alltid och innebure ett osäkerhetsmoment. Säkerligen skulle det för bolagen vara fördelaktigare att avstå skog än att upplåta servitutsrättigheter. Tanken på servitut för tillgodoseende av enbart behovet av vedbrand framställdes även. Dylika servitutsavtal hade ingåtts av Graningeverkens aktiebolag och Kramfors aktiebolag, och samstämmigt förklarades, att dessa avtal visat sig för båda parterna synnerligen fördelaktiga. Rättigheterna fingo utövas först efter utsyning eller anvisning. De servitutsavtal, Kramfors aktiebolag ingått, gällde under en tid av tjugo år och fingo icke intecknas. Virkesfrågan hade av Graningeverkens aktiebolag lösts på det sättet, att köparna i köpeavtalen tillförsäkrats visst antal timmerträd, växlande från 10 och till 450 stycken, vilka ägarna efter utstämpling ägde avhämta. I några fall hade bolaget emellertid lämnat visst antal plank och bräder i stället för timmerträd. Kramfors aktiebolag hade tillhandahållit köparna erforderligt virke till ytterst låga priser. Från åtskilliga håll förordades, att behovet av ved, virke o. dyl. skulle tillgodoses på annat sätt än genom skogstilldelning eller servitut. De synpunkter, som härvid framfördes, voro i korthet följande: Ett skogsanslag skulle i avsevärd grad fördyra lägenheterna. Ginge man ut från en tilldelning om ungefär 10 hektar, skulle denna medföra en merkostnad på i runt tal 1500 kr. Ett faktum vore dock, att såväl ved som virke flerstädes kunde erhållas till ytterst låga priser. På flera håll finge arbetarna till och med fritt tillgodogöra sig risbränsle och skogsavfall o. dyl., blott de fore varsamt fram. Ur nationalekonomisk synpunkt innebure en skogstilldelning ofta en direkt förlust, då innehavarna i flera fall säkerligen komme att till bränsle använda även gagnvirke. Risken att egnahemsägaren skulle frestas eller nödgas till en snabb skövling av skogsanslaget vore även stor. Flera exempel härpå anfördes. Vidare vore skogsbestånden på flera orter, till exempel i Lillhärdal, belägna på ganska stora avstånd från bygden. Härtill komme slutligen den omstän-

51 digheten, a t t det ofta skulle ställa sig svårt a t t få förvärva jord, därest skog skulle medfölja i någon väsentlig omfattning. Beträffande frågan om skogstilldelning framställdes även förslag om samfällt inköp av skog att avsättas som en allmänning för arbetarsmåbruken. Slutligen funnos i denna fråga även talesmän för den uppfattningen, a t t skogsfrågan helt och hållet borde vara en fri avtalsfråga mellan köpare och säljare (i Ytterhogdal). Tillgången på lämplig jord inom resp. orter ansågs i allmänhet vara tillräcklig för anläggningar av arbetarsmåbruk av den föreslagna storleken. Jorden ägdes av bolag och enskilda personer samt i mindre omfattning även av staten och kyrkan. Bland de orter, där jordtillgången uppgavs v a r a mera knapp, märktes Ytterhogdal och Överhogdal. För den tilltänkta bildningen av arbetarsmåbruk vore man då huvudsakligen hänvisad till odlingsbar jord. Tillgången på odlingsmark betecknades ganska a l l m ä n t såsom riklig. I Resele exempelvis uppskattades tillgången till omkring 1000 hektar. Vanligen utgjordes marken av lättodlad skogsoch betesmark eller av stora m y r a r . I regel vore marken ej heller alltför avlägset belägen från bygd eller vägar. Kostnaderna för ett arbetarsmåbruk av nu föreslagen storlek uppskattades inom Västernorrlands och J ä m t l a n d s län till 3 000 a 6 000 kr. och i Gävleborgs län till 4 000 å 6 000 kr., d ä r a v beräknades att för nödiga byggnader skulle åtgå i de båda förstnämnda länen 2 000—4 000 kr. och i det sistnämnda länet 3 000—5 000 kr. I de fall, där arbetarsmåbruken komme a t t bildas genom delning av redan bestående fastigheter, skulle dock dessa kostnader säkerligen k u n n a nedbringas genom en utflyttning och fördelning av de redan befintliga husen. Överallt framhölls den stora betydelsen av att lägenhetsinnehavarna finge uppföra byggnaderna i mån av behov. De borde följaktligen icke åläggas att hava dem uppförda inom viss föreskriven tid och ej heller utföra dem efter på förhand fastställda ritningar. Byggnadsarbetet borde i minsta möjliga omfattning utföras med lejd arbetskraft. Skogsarbetarnas årsinkomster uppgåvos växla mellan 300 och 1200 kr. Den summa, arbetarna skulle k u n n a erlägga för de förmåner, som ett arbetarsmåbruk medförde, uppskattades i allmänhet till ett belopp motsvarande det, arbetarna för n ä r v a r a n d e måste erlägga i h y r a för sina bostäder. Denna anslogs mångenstädes till 60—120 kr. för år. Betalningsskyldigheten borde få fullgöras i olika poster, då inkomsterna voro ganska ojämnt fördelade p å årets månader. Det vore under alla omständigheter nödvändigt, a t t staten ekonomiskt understödde bildningen av arbetarsmåbruk. Olika former för en dylik hjälpverksamhet föreslogos. I allmänhet uttalades den meningen, att de olika kommunerna säkerligen skulle v a r a intresserade av a t t arbetarsmåbruk av nu avhandlad typ bildades samt villiga lämna sin medverkan därtill. Kommunerna hade ju ett direkt intresse av att en bildning av dylika arbetarsmåbruk komme till

52 stånd, då arbetslöshetens följder för kommunernas vidkommande härigenom skulle i avsevärd grad mildras. På flera håll ansågs, att det praktiska arbetet icke borde läggas på de redan överbelastade kommunalnämnderna, utan att kommunerna borde äga frihet skapa nya organ härför, exempelvis särskilda kommittéer. Dessa kommittéer borde sedan i vissa frågor lämpligen samarbeta med andra kommunala organ t. ex. med egnahemsnämnderna. Även den meningen uttalades, att arbetet icke borde läggas på de kommunala organen utan utföras genom högre myndigheters försorg, t. ex. länsstyrelserna. Som inledningsvis antytts, studerades även bostadsförhållandena hos skogs- och flottningsarbetare. På flera orter upplystes, att ett ganska stort antal arbetare med ytterst dåliga bostäder funnos. Deras antal uppskattades, exempelvis i Resele, till omkring 20 och i Graninge till cirka 30 stycken. Trångboddheten uppgavs allmänt vara stor. På många håll bodde barnen kvar hemma hos föräldrarna, även sedan de blivit fullvuxna, i ganska stor omfattning till och med sedan de själva bildat familj. Angående den statliga egnahemslåneverksamheten uttalades ganska allmänt den meningen, att denna ställde alldeles för stora anspråk på låntagarna i fråga om byggnaderna. Egnahemsinnehavarna kommo härigenom att redan från början ådraga sig en stor skuldbörda. Enklare byggnadssätt förordades följaktligen. Innehavarna borde ej heller nödgas påskynda byggandet så, att de måste taga i anspråk även sådan tid, som de eljest skulle kunna använda till inkomstförvärv. Under resan sökte färddeltagarna slutligen utröna den allmänna uppfattningen angående verkningarna av statens upplåtelser av mark för odlingslägenheter. Ganska allmänt uttalades den meningen, att, då flera lägenheter måst nedläggas, misslyckandet berott huvudsakligen därpå, att lägenheterna förlagts på olämpliga och alltför avlägset belägna områden. Vid sitt besök å kronoparken Stenhällen i Brocksjö konstaterade färddeltagarna, att stämningen bland därvarande lägenhetsinnehavare var ganska tryckt. Marken, som huvudsakligen bestod av myr, ansågs allmänt icke vara av den beskaffenhet, att en uppodling var lönande. Lägenheterna hade ofta bytt ägare. Tre eller fyra jordbruk hade fullständigt nedlagts. För närvarande var även arbetstillgången för lägenhetsinnehavarna mycket liten.

53 Sociala jordutredningens motivering. De regler, som nu gälla för egnahemslån, lägga som bekant hinder i vägen för medellösa personer att genom egnahemslån erhålla hjälp till förvärvandet av en egen mindre lägenhet. En förutsättning för att en person skall kunna erhålla ett egnahemslån är nämligen, att han skall vara ägare av ett visst, låt vara mindre kapital. Ur denna synpunkt har avvägts storleken av den hjälp staten enligt bestämmelserna för egnahemslån lämnar egnahemsbildaren. Det är således ej ägnat att förvåna, att försök, som gjorts att med anlitande av egnahemslånevägen bereda medellösa eller så gott som medellösa personer egna jordbruk genom att ersätta deras brist på eget kapital med kredit beviljad av jordförsäljaren eller annan långivare, i stor utsträckning lett till missräkningar både för långivarna och för egnahemsägaren. Kravet på ett visst eget kapital hos den, som söker egnahemslån, synes ha uppställts och vidhållits särskilt ur två synpunkter. Dels har befintligheten hos en sökande av ett sparkapital ansetts vara en borgen för hans förmåga att ekonomiskt ordna för sig. Dels har egnahemsverksamheten i fråga om jordbrukslägenheter alltmera inriktats på bildandet av så stora jordbruk, att företagaren med familj därav erhåller full bärgning och sysselsättning. Ett företag av denna läggning och storlek fordrar tydligen ett ej alldeles obetydligt driftkapital. Av statsmakterna har, såsom av det föregående framgått, uttalats, att det ur social synpunkt är synnerligen önskvärt, att staten, utöver vad den hittills gjort för att skapa små fastigheter under äganderätt, genom nya bestämmelser bereder möjligheter för lantarbetare, skogsarbetare, hemmansägare-, arrendators- och småbrukaresöner samt andra mindre bemedlade härför lämpliga personer att erhålla egna jordbruk. Erfarenheten och den utredning, som företagits om nu rådande ekonomiska förhållanden, synas giva vid handen, att man vid lösningen av denna fråga i främsta rummet bör taga sikte på inrättandet av mindre lägenheter, som skulle avse att bereda innehavaren ökad utkomst genom jordbruk, som dreves vid sidan av annan verksamhet. Lägenheten skulle alltså icke hava till ändamål att utgöra en jordbruksfastighet, vara innehavaren bereddes full sysselsättning och bärgning. En arbetare av de kategorier, som härvid skulle komma i fråga, t. ex. lantarbetare med växlande arbetsanställning samt skogs- och flottningsarbetare, kan i allmänhet icke lämpligen innehava ett jordbruk,' som helt tager hans tid i anspråk. Under en del av året måste han sys-

selsätta sig med det arbete, av vilket han och hans familj skall hava sin huvudsakliga bärgning. Under denna tid måste han i stort sett låta skötseln av lägenheten vila på hustru och hemmavarande barn. Endast under tider, då han icke är upptagen av sitt lönearbete, kan han helt ägna sig åt skötseln av sin lägenhet. Under denna tid, som för många kan omfatta en stor del av året, är arbetaren i stort behov av den hjälp, som ett litet eget jordbruk kan lämna till hans egen och familjens försörjning. Detta gäller i särskilt hög grad om skogsarbetarna. Skogsarbetet ger nämligen ofta inkomst endast under några få månader. Då detta arbete i många bygder väsentligen är förlagt till vintern, är det särskilt lämpligt att därmed förena arbete i ett jordbruk. För en lång framtid torde arbete i skogarna inom våra skogsbygder, givetvis framför allt i Norrland, icke kunna beräknas stå till buds i sådan omfattning, att den befolkning, som är i behov av dylikt arbete, kan uteslutande därav erhålla full bärgning. De möjligheter att utvandra eller övergå till industrien, som tidigare stått till buds för den övertaliga befolkningen i de skogsbrukande trakterna, äro numera så gott som avskurna och man torde icke kunna förutsätta att en förändring härutinnan skall inträda inom en överskådlig framtid. Starka skäl synas alltså föreligga för att staten ikläder sig de ökade ekonomiska uppoffringar, som erfordras för att åstadkomma ett större antal sådana arbetarsmåbruk, om vilka här talas. De arbetsklasser, vilkas medlemmar skulle erhålla hjälp att förvärva dylika småbruk, äro redan utsatta för och hotas av arbetslöshet i mycket stor utsträckning. Stat och kommun nödgas under alla omständigheter att för dem söka mildra arbetslöshetens verkningar genom stora ekonomiska uppoffringar. Enligt vad som enstämmigt vitsordats av den sakkunniga meningen hos befolkningen i många bygder skulle en av de mest gagneliga formerna för ett inskridande mot arbetslöshetens följder vara, att staten genom lån på förmånliga villkor beredde lämpliga arbetare, som vore i behov därav, möjlighet att erhålla stöd för sin bärgning genom förvärv av ett arbetarsmåbruk. Den hjälp, som på dylikt sätt lämnades, skulle bliva till varaktigare gagn än ett arbetslöshetsunderstöd i annan form och i verklig mening vara en hjälp till självhjälp. En sådan lösning skulle vidare i viss mån medverka till förbättrandet av skogs- och lantarbetarnas bostadsförhållanden och ställning i övrigt samt till lösandet av de större jordbrukens arbetarfråga. Sociala jordutredningen föreslår, att staten lämnar stöd för inrättande av arbetarsmåbruk enligt de riktlinjer, som angivas i det följande. Det står efter den utredning, som sociala jordutredningen verkställt rörande de ekonomiska förhållandena i bygderna, klart för sociala jordutredningen, att, därest verklig hjälp skall lämnas, staten icke kan göra anspråk på ränta å det kapital, som ställes till förfogande för ändarna-

let. De låntagare, varom det här är fråga, skulle vara personer med mycket begränsad årlig inkomst. De kunna därför givetvis avstå blott en ringa summa om året för att komma i åtnjutande av de förmåner ett arbetarsmåbruk skulle bereda dem. Visserligen skulle utgifterna för hyra och för en del livsmedel efter förvärvet av ett eget hem inbesparas, men den hyra, som av dem erlägges, är mycket låg och håller sig t. ex. mångenstädes i Norrland inom ramen 60—120 kr. och utgifterna för livsmedel sådana som mjölk och smör hållas alltför ofta under den gräns, som särskilt för barnen ur hälsosynpunkt skulle vara önskvärd. Enstämmigt har i en mängd norrlandssocknar förklarats, att i en norrländsk skogsarbetares hushållning icke ett större belopp än 100—150 kr. kan avsättas till egnahemsändamål. Förhållandena torde ej för skogsarbetare och med dem jämställda vara avsevärt gynnsammare på andra håll. Det torde därför ej vara möjligt för staten att kunna erhålla ränta å de lån, som lämnas till dessa låntagare, utan hela det årliga belopp de förmå erlägga till långivaren torde böra betraktas som amortering. Enligt sociala jordutredningens mening böra således statslån, som äro räntefria, utlämnas för inköp och iordningställande av lämpliga arbetarsmåbrukslägenheter. Lånen böra under de första fem åren vara amorteringsfria. Därefter böra de återbetalas genom fasta amorteringar under loppet av 30 år. Arbetarsmåbrukslånerörelsen bör omhänderhavas av kommunerna under tillsyn av statens egnahemsstyrelse. Genom att lägga rörelsen i kommunernas händer torde man utan anlitande av en dyrbar och tyngande byråkratisk påbyggnad kunna vinna såväl noggrann prövning av hjälpbehovet som sakkunnig ledning vid valet av lägenheter. De kommunala myndigheterna kunna säkerligen påräknas hysa så stort intresse för rörelsens lyckliga genomförande, att lån endast komma att tilldelas personer, som hava personliga förutsättningar att kunna driva ett mindre jordbruk, och att endast sådana lägenheter inköpas, som kunna tjäna sitt ändamål. Till stegring av kommunernas intresse i dylik riktning föreslås den bestämmelse, att den helt säkert ringa förlust å arbetarsmåbrukslån, som uppkommer före amorteringstidens inträde, bör helt gäldas av kommunen. Genom en klok skötsel av rörelsen från kommunens sida torde en dylik förlust kunna helt undvikas. Förlust, som därefter uppkommer ä arbetarsmåbrukslån, bör därefter helt stanna å statsverket. Ett överflyttande på kommunerna av ytterligare risk skulle med all säkerhet komma att menligt inverka på deras intresse för rörelsens bedrivande. Självfallet är att ifrågavarande lån icke böra få utlämnas i andra fall än där sökanden bestämt sig för viss lägenhet. Vid val av lägenhet bör han hava hjälp av det kommunala organ, som skall omhänderhava arbetarsmåbrukslånerörelsen. Innan lån beviljas bör låneförmedlaren genom ledamot av arbetarsmåbruksnämnd eller annan sakkunnig person verkställa besiktning av lägenheten. När det gäller att bedöma före-

slagen lägenhets lämplighet, bör man givetvis taga hänsyn till att den ligger i så nära anslutning som möjligt till redan bruten bygd och att den är välbelägen med hänsyn till de olika utkomstmöjligheter, som erbjuda sig, därest man inriktar jordbruket och dess binäringar efter ortens avsättningsförhållanden. Såsom en lämplig mätare på storleken av jordbrukslägenhet för ifrågavarande ändamål kan angivas, att å densamma böra kunna födas två kor jämte några smådjur enligt ortens sed. För en dylik lägenhet kan beräknas, att en areal av 2—5 hektar åker och odlingsmark — växlande efter förhållandena i olika landsdelar — skulle vara erforderlig. I fråga om betet råda som bekant i olika delar av vårt land skilda förhållanden. I vissa trakter t. ex. står bete till buds även för småbrukares djur på gemensamhetsbeten. Uppmärksamhet bör ägnas däråt, att betesfrågan erhåller en lösning, som är.tillfredsställande efter ortens förhållanden. Beträffande skogstilldelning bör iakttagas, att skog bör tillföras lägenheten där detta kan ske utan att lägenheten väsentligen fördyras och skogslotten kan utläggas inom samma ägoskifte samt att skogstilldelning åtminstone i mindre omfattning är önskvärd. Såsom framgår av lantmäteristyrelsens ovan (sid. 38 f.) återgivna yttrande torde enligt nu gällande lag hinder icke föreligga, att fastigheter med en åkerareal av upp till 2 hektar bildas utan tilldelning av skog. Vidare framgår av detta yttrande, att skoglösa fastigheter med en åkerareal av mer än 2 men mindre än 4 hektar kunna bildas under förutsättning att möjlighet föreligger att till skäligt pris uppköpa erforderliga skogsförnödenheter i närheten av fastigheten, utan att ägaren behöver bliva beroende av en enda leverantör med därav följande risk för godtycklig prissättning från dennes sida, eller att stamfastighetens skogsmark är långt avlägsen från de inägor, vilkas avstyckning är i fråga. Med åker har, principiellt sett, ansetts böra jämställas till åker odlingsbar mark, vilket emellertid icke anses utesluta, att avskiljandet till särskild fastighet av 2—5 hektar odlingsmark utan åtföljande skog kunde försvaras, om områdets avskiljande till särskild fastighet kunde befrämja dess uppodling. Särskilt gäller detta odlingsbara mindre områden, belägna på långt avstånd från gården å den fastighet, till vilken de hörde. Då det alltså enligt den tolkning, som lantmäteristyrelsen givit jorddelningslagen, synes vara möjligt att bilda fastigheter av den beskaffenhet som gör dem lämpliga för det ändamål, varom här är fråga, synes anledning icke föreligga att föreslå ändring av nämnda lag. Önskvärt är givetvis att den verksamhet i syfte att åstadkomma arbetarsmåbruk, som det här framlagda förslaget avser att främja, erhåller en sådan inriktning att ökade arbetsmöjligheter såvitt ske kan beredas genom nyodling och uppförande av byggnader. Med hänsyn härtill bör företrädesrätt till erhållande av lån tillerkännas den, vars företag

medför dylika fördelar. Vid beviljande av lån åt sådan egnahemsbildare bör man bereda honom tillfälle att få i lånebeloppet inräkna även den värdestegring, som genom hans nyodlingsarbete under de amorteringsfria åren kommer att tillföras fastigheten. Fall kunna emellertid inträffa, då det ur sociala synpunkter kan anses lämpligt att medgiva sökande att erhålla lån för att förvärva redan bebyggd och odlad lägenhet. Då det är meningen, att från statens sida ett betydande tillskott skall lämnas för bildande av arbetarsmåbruk, bör iakttagas, att arbetarsmåbrukslån beviljas endast till det belopp, som är oundgängligt för ernående av det därmed avsedda syftet, och att lånet ej må överstiga 4 000 kr. Värdet av den fastighet, som bildas med tillhjälp av dylikt lån, torde ej böra avsevärt överstiga lånets belopp. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har den av sociala jordutredningen i ämnet verkställda utredningen givit vid handen, att jord lämplig för bildande av arbetarsmåbruk finnes till salu i stor utsträckning och till priser, som kunna anses skäliga även om de under nuvarande jordbrukskris icke föranleda försäljningar. Både kronojord, kyrkojord, bolagsjord och bondejord finnes att tillgå. I allmänhet torde icke några särskilda åtgärder behöva vidtagas från det allmännas sida för jordens iordningställande. I de fall, där utdikning av myrar och anläggande av vägar böra vidtagas, synes böra utredas, huruvida dylikt arbete kan omhändertagas av statens organ för arbetslöshetens bekämpande. Av de befolkningsgrupper det här närmast är fråga om att hjälpa, böra i främsta rummet de norrländska skogs- och flottningsarbetarna kunna påräkna hjälp, ävensom lantarbetare, vilka på grund av sin i ekonomiskt hänseende eftersatta ställning sällan mäkta hopspara kapital för startande av jordbruksegnahem. Härjämte böra hemmasöner kunna påräkna stöd. Dessa få nämligen ofta arbeta utan någon egentlig kontantlön och kunna följaktligen även med största försakelse icke hopspara erforderligt kapital för erhållande av ett jordbruksegnahem. Att nu på en gång söka tillgodose samtliga dessa befolkningsgrupper torde av statsfinansiella skäl icke kunna ifrågakomma. Under nuvarande ekonomiska förhållanden torde icke större kapitalbelopp kunna utanordnas än att de mest trängande behoven tillgodoses. Dessa äro otvivelaktigt tillfinnandes i Norrland. Sociala jordutredningen anser sig därför böra föreslå, att under de närmaste åren lånerörelsen företrädesvis inriktas på att tillgodose behovet inom de norrländska kommunerna. För att den ifrågavarande lånerörelsen skall kunna bliva av bestående nytta och icke blott vara en hjälp under kristidssvårigheter fordras, att beviljande av lån i det enskilda fallet föregås av en noggrann prövning av sökandens personliga kvalifikationer. Ett oundgängligt villkor bör vara, att sökanden har goda personliga förutsättningar att kunna gå i land med företaget. Han bör sålunda vara en duglig arbetare i sitt

58 yrke och därjämte hava håg och fallenhet för jordbruksarbete. Är han gift, bör avseende jämväl fästas vid hustruns lämplighet för jordbrukssysslor. Beträffande de personliga kvalifikationerna i övrigt torde, liksom vid egnahemslån, böra fordras, att sökanden är svensk medborgare, äger god frejd, är minst 21 år gammal samt känd för sparsamhet, nykterhet och hederlig vandel. Givetvis böra jämväl undersökas möjligheterna för arbetslös sökande att i orten eller dess närhet erhålla arbete. Svårighet att vid ansökningstillfället erhålla arbete bör givetvis icke i och för sig hindra låns erhållande, men man måste å andra sidan vid lånets beviljande hava för ögonen, att jordbruket å lägenheten icke är avsett att giva ägaren full bärgning utan att meningen är att det skall idkas vid sidan av annan verksamhet. Prövningen av en sökandes lämplighet kommer givetvis att vara av särskilt svår och grannlaga natur, men å andra sidan måste utsägas, att det ligger stor vikt uppå att det organ, som handhar lånerörelsen i en kommun, skaffar sig möjligast säkra underrättelser om sökandenas personliga kvalifikationer. Finnas å lägenheten ej uppförda nödiga byggnader, bör givetvis av lånemedel lämpligt belopp beräknas för uppförande av sådana. Härvid bör tillses, att byggnaderna icke bliva dyrare än oundgängligen är nödigt. För sociala jordutredningen hava vid flera tillfällen framförts klagomål däröver, att vid egnahemslåns beviljande uppförande av alltför dyra byggnader uppställts såsom villkor, vilket i allmänhet varit till stort men för företagets genomförande. Sociala jordutredningen förutsätter, att ett arbetarsmåbruk bebygges endast med oundgängligen nödvändiga byggnader av enkel beskaffenhet enligt ortens sed. Å andra sidan är givet, att staten icke bör medverka till att byggnader uppföras, som ur hälsosynpunkt äro otillfredsställande. Det synes vara lämpligt, att låneförmedlaren biträder lånesökande med råd vid uppgörande av plan för fastighetens bebyggelse. Egnahemsbildaren synes böra erhålla fem års frist med husens färdigställande. En dylik tidsrymd bereder honom tillfälle att själv deltaga i byggnadsarbetet. Inom den tidsfrist, som sålunda angivits, synes han böra erhålla största möjliga frihet vid valet av tidpunkt för de olika husens uppförande. I fråga om lånebeloppets storlek bör gälla, att större belopp ej beviljas än som oundgängligen erfordras i det föreliggande fallet. Sociala jordutredningen föreslår en bestämmelse av innebörd, att i intet fall må till en person utlämnas lån till högre belopp än 4 000 kr. Lånebeloppet bör ej utlämnas på en gång utan i olika delar. Då fråga är om medellösa eller så gott som medellösa personer, kan förutsättas att utbetalning i förskott i allmänhet måste ske. De utbetalda beloppen böra givetvis anpassas efter de nödvändiga utlägg, som prövas böra vidtagas i varje särskilt fall. Det kommunala organet bör biträda ej blott vid val och inköp av lämplig lägenhet, däri inbegripet köpehandlingarnas upprättande, utan även vid sökande av lantmäteriförrättning, lagfart och inteckning. Genom standardisering beträffande byggnaderna och ge-

mensamma inköp för flera lägenheter kan givetvis prisreducering påräknas. Lägenheterna böra genom låneförmedlarens försorg vid lämpliga tidpunkter inspekteras av sakkunnig person med avseende å deras skötsel. Sådan inspektion sker lämpligen genom egnahemsombudet. Såsom ovan nämnts har såsom lämplig form för det ifrågasatta understödet föreslagits räntefria lån. Att staten skulle lämna direkta bidrag utan återbetalningsskyldighet anser sociala jordutredningen icke böra ifrågakomma, då dels det kunde befaras, att kostnaderna för det allmänna bleve alltför betungande, del dessa småbrukares självverksamhet och självansvar skulle nedsättas till skada för rörelsen. Jämte räntefrihet föreslås en amorteringsiri tid av fem år av den anledning, att låntagaren under de närmaste åren efter starten ej ännu hunnit få sin ekonomiska ställning stadgad. Därefter bör återbetalningen av lånet ske med för enkelhets skull lika amorteringsbelopp. Amorteringstiden har satts till 30 år, då det kan förutsättas att låntagaren icke kan årligen komma ut med större belopp än */» av lånet. Där tvingande skäl härtill föranleda, bör Kungl. Maj:t kunna medgiva anstånd med amortering för ett år i sänder. Amorteringstiden skulle därigenom kunna komma att utsträckas, dock icke med mera än sammanlagt högst 5 år. I huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller beträffande egnahemslånen torde vissa omständigheter böra föranleda rätt för långivaren att uppsäga oguldet lånebelopp till återbetalning å annan tid än den kontrakterade. Uppsägningsrätt bör vara för handen 1) därest låntagaren ej fullgör vad i kontraktet föreskrivits i fråga om lägenhetens bebyggande och odling, 2) om låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskriven kapitalavbetalning, 3) om låntagaren försummar att erlägga brandförsäkringsavgift för lägenheten eller eljest åsidosätter för brandförsäkringens giltighet stadgade villkor, 4) om fastigheten vanvårdas till jord och byggnad eller om byggnad nedrives eller bortflyttas och värdet å lägenheten därigenom eller till följd av skogs avverkande eller eljest så minskas, att säkerheten för lånet ej vidare kan anses fullt betryggande, 5) om äganderätten till lägenheten i dess helhet eller del därav genom köp eller annat fång från låntagaren övergår till ny innehavare i andra fall, än då lägenheten i dess helhet övertages antingen av efterlevande make eller av bröstarvinge eller av efterlevande make och bröstarvinge, vilka behålla lägenheten oskiftad, eller ock av annan person, vilken är behörig till låns erhållande, 6) om låntagaren genom bedräglig uppgift föranlett lånets beviljande, eller 7) om låntagaren avflyttar från lägenheten under sådana omständigheter, att det kan skäligen antagas, att han eller hans familj icke vidare ämna bebo densamma, eller eljest sådana förhållanden inträffat, att låntagaren, med hänsyn till det med lånet avsedda ändamål, uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta detsamma. Givetvis måste den bestämmelsen uppställas, att låntagaren skall, in-

nan någon del av lånet till honom utbetalas, avlämna vederbörlig skuldförbindelse, innehållande de honom åliggande skyldigheterna i fråga om lånets användande och återbetalning. Såsom säkerhet för arbetarsmåbrukslån skall lämnas första inteckning i lägenheten, dock må sådana inteckningar, som avse annat än fordran och icke hava avsevärd betydelse för lägenhetens värde, kunna få kvarstå med bättre förmånsrätt än som tillkommer inteckning, vilken lämnats till säkerhet för arbetarsmåbrukslån. Utan hinder av vad sålunda föreskrivits bör, sedan lånekontrakt upprättats, såsom förskott å beviljat arbetarsmåbrukslån mot skuldförbindelse av låntagaren kunna utbetalas större eller mindre del därav i den mån så erfordras för gäldande av utgifter, nödvändiga för arbetarsmåbrukets åstadkommande, i vilket fall emellertid inteckningssäkerhet, som ovan sagts, skall vara för hela arbetarsmåbrukslånet ställd senast före början av det år, med vilket amorteringsskyldigheten inträder, vid äventyr att arbetarsmåbrukslånet anses hava förverkats och vad i förskott utbetalts genast skall återbetalas till låneförmedlaren. Förut har nämnts, att här ifrågavarande lånerörelse är avsedd att handhavas av kommunerna. För ändamålet bör uppläggas en särskild fond benämnd arbetarsmåbrukslånefonden, ur vilken fond kommunerna på ansökan kunna erhålla lån (arbetarsmåbruksstatslån). Ansökning från kommun att erhålla lån ur denna fond bör av kommunen ingivas i god tid före årsskiftet — förslagsvis före den 10 november året näst före det, för vilket lånet sökes. Ansökan bör ingivas till statens egnahemsstyrelse, som jämte yttrande i ärendet överlämnar ansökan till Kungl. Maj:t. Av Kungl. Maj:t beviljat arbetarsmåbruksstatslån bör kunna av kommunen lyftas hos statskontoret efter ingången av det år, för vilket lånet beviljats, och sist innan amorteringsskyldigheten å lånet inträder. De bestämmelser, som gälla för lyftande av egnahemsstatslån, torde kunna i tillämpliga delar tjäna som mönster för motsvarande föreskrifter i fråga om arbetarsmåbruksstatslån. Arbetarsmåbrukslåneverksamheten bör inom kommunen handhavas av en särskild nämnd (arbetarsmåbruksnämnd). Där låneverksamheten kan förväntas bliva av mindre omfattning, må dock verksamheten omhänderhavas av kommunalnämnden. För rätten att utöva sådan verksamhet bör fordras, att kommunen antagit särskild instruktion härom. Denna instruktion bör vara godkänd av statens egnahemsstyrelse. Vid fastställande av instruktion får alltså egnahemsstyrelsen tillfälle att bedöma, huruvida rörelsen inom en viss kommun bör omhänderhavas av arbetarsmåbruksnämnd eller av kommunalnämnden. Den särskilda arbetarsmåbruksnämnden bör bestå av fyra ledamöter, nämligen tre av kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige finnas, av dessa valda ledamöter samt egnahemsombudet för kommunen eller, där flera egnahemsombud, såsom i vissa norrlandssocknar, finnas inom en kommun, av egnahemsombudet för den del av kommunen, där vederbörande fastighet är belägen.

61 Då det icke torde v a r a lämpligt att alltför ofta ombyta ledamöter, föreslås a t t de kommunalvalda ledamöterna skola utses för en tid av fyra år. E n av dessa bör företräda de kommunala synpunkterna. Detta innebär givetvis icke att allenast ledamot av kommunalnämnd eller av kommunalfullmäktige ä r valbar. Den ledamot, som företräder de komm u n a l a synpunkterna, bör tillika v a r a ordförande i arbetarsmåbruksnämnden. Av de båda övriga kommunalvalda ledamöterna bör en representera j o r d ä g a r n a i orten och den andre de jordsökande arbetarnas intressen. F ö r en var av de kommunalvalda ledamöterna bör utses en suppleant. Till ledamöter och suppleanter böra väljas lämpliga och sakk u n n i g a personer, som äro bosatta inom kommunen. Därest ordföranden är förhindrad att deltaga i sammanträde, bör nämnden inom sig utse annan ledamot eller suppleant att vid tillfället tjänstgöra som ordförande. Beträffande omröstning inom arbetarsmåb r u k s n ä m n d bör gälla, att varje ledamot h a r en röst och att som nämndens beslut skall gälla den mening, om vilken de flesta röstande förenat sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes av ordföranden. Ärende bör ej få företagas eller beslut däri fattas, såvida icke minst tre ledamöter äro tillstädes. Är fråga om beviljande av lån eller vidtagande av annan åtgärd, som medför ekonomisk förpliktelse, bör beslut ej få fattas, därest ej egnahemsombudet deltagit i ärendets avgörande eller däri avgivit skriftligt yttrande. I likhet med vad som gäller i fråga om egnahemsnämnd böra arbetarsmåbruksnämnds ledamöter svara gent emot staten och låneförmedlaren, en för alla och alla för en, för de nämndens beslut, till vilka de med sina röster bidragit. Någon ersättning av statsmedel till arbetarsmåbruksnämnds ledamöter för fullgörande av uppdraget att handhava arbetarsmåbruksrörelsen har icke ansetts böra utgå. Sociala jordutredningen förutsätter a t t de kommunalvalda ledamöterna, i de fall där rörelsen h a r den omfattning att ersättning bör utgå, erhålla sådan av kommunen samt att till egnahemsombudet utanordnas ersättning av hushållningssällskapets medel. P å dessa h ä r ovan omförmälda grunder vilar det av sociala jordutredningen u p p r ä t t a d e förslaget till kungörelse med allmänna grunder för den statsunderstödda arbetarsmåbrukslåneverksamheten. Någon särskild detaljmotivering till förslaget torde icke v a r a erforderlig. Det h a r icke ansetts lämpligt att från början binda denna lånerörelse vid alltför snäva reglementariska föreskrifter. Det synes v a r a bättre att man under de första åren mera försiktigt söker pröva sig fram. Att för det första verksamhetsåret beräkna det erforderliga penningbeloppet möter givetvis stora svårigheter. Å ena sidan torde man kunna r ä k n a med att många aspiranter komma att anmäla sig men å a n d r a sidan gäller det a t t gå v a r l i g t fram vid igångsättande av denna helt n y a verksamhet. Förslagsvis torde man kunna r ä k n a med att under cl et för-

62 sta verksamhetsåret kommer att u t l ä m n a s lån till 1250 arbetarsmåbrukslägenheter, vilket innebär a t t staten förbinder sig att i mån av behov utbetala räntefria lån till ett belopp av högst 5 000 000 kr. Då givetvis icke hela beloppet av beviljade lån kommer a t t utbetalas under första året u t a n antagligen fördelas på två eller flera år, torde för budgetåret 1933/1934 böra under nionde huvudtiteln anvisas ett anslag av 2 000 000 kr. Med h ä n s y n därtill att ifrågavarande l å n äro räntefria torde anslaget böra i sin helhet täckas av a n d r a statsinkomster än lånemedel. I detta sammanhang torde böra något beröras statens ränteförlust å den av sociala jordutredningen föreslagna n y a låneverksamheten. H ä r v i d kan lämpligen jämförelse göras med statens ränteförlust å jordbruksegnahemslånen. 1 J o r d b r u k s l å n e n av 1905—1920 å r s typ förräntas efter 3*6 %. Med fjärde året efter utgången av det kalenderår, varunder lånet lyftats, tillkommer amortering av lånets amorteringsdel med 2-4 %. Statens ränteförlust å ett lån på 4 000 kr. av denna typ blir 789 kr. 74 öre om medelräntan å statsskulden beräknas till 4*359 % (räntan för 1931 års lån) men 1075 kr. 8 öre om medelräntan beräknas till 4*G2i % (medelräntan å den totala statsskulden). J o r d b r u k s l å n av 1928 års typ förräntas intill dess amorteringstiden börj a r med 4 % samt därefter med 4*5 %. Tiden för amorteringen inträder efter u t g å n g e n av sjätte året från lånets lyftande. I amorteringshänseende delas lånet i två delar — en stående del 8/B och en amorteringsdel */»• Å den senare delen erlägges en årlig amortering av 2 %. Under förutsättning a t t medelräntan å statsskulden beräknas till 4*3r>9 % gör staten å ett lån p å 4 000 kr. av denna typ en räntevinst på 105 kr. 71 öre. Beräknas medelräntan till 4*624 % gör staten en ränteförlust å 225 kr. 21 öre. E n l i g t kungl. kungörelsen den 17 juni 1932 (S. ffs. nr 247) om nedsättning av r ä n t a n å vissa lån från egnahemslånefonden är r ä n t a n för åren 1932 och 1933 å lån, som utlämnats å r 1920 eller senare, nedsatt till 3*7 % å statslån, varför amorteringsskyldighet ej föreligger, och till 3*3 % å den stående delen av statslån, varför amorteringsskyldighet föreligger. Statens ränteförlust å ett lån å 4 000 kr. av denna typ blir 863 kr. 89 öre om m e d e l r ä n t a n å statsskulden beräknas till 4*359 % men 1194 kr. 91 öre om medelräntan beräknas till 4*624 %. Å ett arbetarsmåbrukslån å 4 000 kr. skulle statens ränteförlust bliva 3 400 kr. 2 öre om medelräntan å statsskulden beräknas till 4*359 % men 3 606 kr. 72 öre om medelräntan beräknas till 4*624 %. N ä r m a n bedömer storleken av statens uppoffringar för egnahemslånen, bör m a n beakta även den förmån som egnahemslåntagare i regeln erhåller i form av premielån för jordbrukslägenheter. Dessa lån äro räntefria och behöva icke återbetalas. 1

Uträkningarna hava på sociala jordutredningens uppdrag verkställts av en tjänsteman i riksbanken.

63 Sammanställning av de upplysningar, som i vissa jordpolitiska spörsmål lämnats av kommunalnämndsordförande, egnahemsombud, egnahemsnämnder, skogsholag och arbetarsammanslutningar. Beträffande jordbruk, s o m a v s e r att bereda sin brukare bostad bärgning vid sidan av annan verksamhet.

och

F r å g a n r 1: Har Ni Eder bekant, att det inom Edert verksamhetsområde Fråga nr 1. förefinnnes någon önskan bland lantarbetare, skogsarbetare, hemmansägare-, arrendators- och småbrukaresöner samt andra mindre bemedlade härför lämpliga personer att förvärva jord för jordbruk, som avser att bereda innehavaren bostad och bärgning vid sidan av annan verksamhet? Om en sådan önskan finnes, eftersträvar arbetaren att anlägga ett dylikt hem i närheten av tätare bebyggt samhälle eller mera avlägset från sådant samhälle i närheten av en arbetsplats i skog eller vid lantbruk? Svar: Stockholms län: Kommunalnämnderna: Nej. I Frösåkers och så även möjligen i Närdinghnndra härad torde dock en dylik önskan förefinnas. Där intresse finnes, eftersträvar arbetaren att få hemmet förlagt i eller i närheten av tätare bebyggt samhälle. Uppsala län: Kommunalnämnderna: Övervägande besvarat med nej. I några kommuner, exempelvis Giresta och Balingsta, finnes visserligen intresse härför men inga möjligheter att erhålla arbete vid sidan av jordbruket. Helst i närheten av bebyggt samhälle. Skogsbolagen: Nej. S ö d e r m a n l a n d s län: Kommunalnämnderna: Nej, i stort sett icke. Där önskan förefinnes, eftersträvar arbetaren i regel att anlägga hemmet i närheten av tätare bebyggt samhälle. Östergötlands län: Kommunalnämnderna: En dylik önskan föreligger knappast. Vanligen i närheten av tätare bebyggt samhälle, där intresse finnes. Skogsbolagen: Nej. Jönköpings län: Kommunalnämnderna: Nej. I de fall, där en dylik önskan verkligen förefinnes, går strävan ut på att förlägga hemmet i närheten av tätare bebyggt samhälle. Skogsbolagen: Nej. Kronobergs län: Kommunalnämnderna: De jakande och nekande svaren äro ungefär lika fördelade. Helst i närheten av tätare bebyggt samhälle. Skogsbolagen: Knappast.

64 Kalmar län: Kommunalnämnderna: Nej. Från ett flertal kommuner uppgives emellertid, att en önskan finnes bland arbetarna att uppföra egna bostadshus utan jordinnehav eller med jord för trädgård. Skogsbolagen: Möjligen. önskemål torde finnas i båda riktningarna. Gotlands Kommunalnämnderna:

län:

Nej.

Blekinge län: Kommunalnämnderna: Övervägande besvarat med nej. Helst i anslutning till redan bebyggda samhällen. Skogsbolagen: Nej. Arbetarnas önskan efter jord inskränker sig vanligen till tomt i närheten av tätare bebyggda samhällen, där möjlighet till industri- eller säsongarbete förefinnes. Kristianstads län: Kommunalnämnderna: Nej. I de fall, där dylik önskan förefinnes, eftersträvar arbetaren att anlägga hemmet i eller i närheten av tätare bebyggt samhälle. Malmöhus län: Kommunalnämnderna: Nej. I de få fall, dylik önskan förefinnes, eftersträvar arbetaren att anlägga hemmet i närheten av tätare bebyggt samhälle. Hallands län: Kommunalnämnderna: Nej. Där önskan finnes, går denna ut på att förlägga hemmet i närheten av tätare bebyggt samhälle. Göteborgs och Bohus län: Kommunalnämnderna: Nej knappast; kommunerna i Lane härad hava samtliga besvarat frågan jakande. Strävan finnes i båda riktningarna. Skogsbolagen: I vissa fall föreligger en dylik önskan. Nära samhälle. Älvsborgs län: Kommunalnämnderna: Någon dylik önskan torde knappast förefinnas. Där önskan finnes, eftersträvar arbetaren att anlägga hemmet nära tätare bebyggt samhälle. Skogsbolagen: Knappast, åtminstone icke i någon nämnvärd omfattning. Skaraborgs län: Kommunalnämnderna: Nej. I de fall, där sådan önskan finnes, eftersträvar arbetaren att förlägga hemmet i närheten av tätare bebyggt samhälle. Värmlands län: Kommunalnämnderna: En dylik önskan förefinnes i flertalet kommuner. Önskan finnes i bådadera riktningarna. Skogsbolagen: Ja. önskemålen härutinnan varierande.

65 Örebro län: Kommunalnämnderna: En dylik önskan förefinnes i allmänhet icke. Där intresse finnes, eftersträvar arbetaren i regel att förlägga hemmet i närheten av tätare bebyggt samhälle. Skogsbolagen: Knappast. Västmanlands län: Kommunalnämnderna: Knappast. Där dylik önskan finnes, sträva vederbörande att förlägga hemmet i närheten avbebyggt samhälle. Skogsbolagen: Nej. Kopparbergs län: Kommunalnämnderna: Ja. starkast synes denna önskan vara i skogs- och fjällbygden. Helst i närheten av tätare bebyggt samhälle. Arbetarsammanslutningarna: Ja, en dylik önskan finnes. Flertalet torde önska få hemmet förlagt i närheten av tätare bebyggt samhälle. Skogsbolagen: Knappast. Gävleborgs län: Kommunalnämnderna: Ja. Önskemål finnes i bådadera riktningarna. Arbetarsammanslutningarna: Ja, en dylik önskan förefinnes. Flertalet torde önska få hemmet förlagt i närheten av arbetsplats i skog. Skogsbolagen: Endast i ringa omfattning har en dylik önskan förmärkts. Önskemål i bådadera riktningarna finnas. V ä s te r n o r r la n d s l ä n : Kommunalnämnderna: Ja. Helst i närheten av tätare bebyggt samhälle. Arbetarsammanslutningarna: Ja, detta är ett allmänt önskemål. Helst i närheten av tätare bebyggt samhälle. Skogsbolagen: Ja, en dylik önskan förefinnes i ganska stor utsträckning. Helst i anslutning till bygd. Jämtlands län: Kommunalnämnderna: Ja; från silurområdet äro svaren dock nästan genomgående nekande. Helst i närheten av tätare bebyggda samhällen. Arbetarsammanslutningarna: Ja, en dylik önskan föreligger allmänt. I närheten av tätare bebyggt samhälle. Skogsbolagen: Ja, helst i närheten av tätare bebyggt samhälle. Västerbottens län: Kommunalnämnderna: En dylik önskan finnes; i kustlandet föreligger den dock endast mindre allmänt. Helst i närheten av tätare bebyggt samhälle i allmänhet. Arbetarsammanslutningarna: Ja, detta är ett ganska allmänt önskemål. I närheten av tätare bebyggt samhälle. Skogsbolagen: De jakande och nekande svaren äro ungefär jämnt fördelade. Endast inom Kramfors aktiebolags verksamhetsområde har emellertid någon mera allmän önskan förmärkts. önskemål i båda riktningarna föreligga. 5 — 322947.

66 Norrbottens

län:

Kommunalnämnderna: Ja. Svaret från Gällivare har ett visst intresse och lyder: »Av det överskott av arbetare, som säkerligen icke i framtiden kan beredas sysselsättning och utkomst i skogsbruk och gruvdrift, de enda näringarna av betydelse inom kommunen, finnas minst ett par tusen, som skulle önska förvärva jord i en trakt, där jordbruk är lönande, och tillgång till annat arbete finnes.» I regel i närheten av tätare bebyggt samhälle. Arbetarsammanslutningarna: Ja, detta är ett allmänt önskemål. Helst i närheten av tätare bebyggt samhälle. Skogsbolagen: Nej. Fråga nr 2.

F r å g a n r 2 : Finnes inom Edert verksamhetsområde jord, som kan lämpa sig för bildande av dylika egnahem, och i så fall i vilken omfattning? Om sådan jord finnes torde angivas, huruvida den är odlad eller om den är ouppodlad men lämplig för odling. Äges sådan jord av staten, kyrkan, bolag (ekonomisk förening) eller enskilda? Svar: Stockholms

län:

Kommunalnämnderna: Ja, i allmänhet; dock ej i någon 'större omfattning; i Almunge dock omkring 150 hektar och i Norrsunda 600—800 tunnland. Det finnes både odlad och oodlad jord, övervägande synes dock jorden vara odlad. Mestadels av enskilda, fastän i stor utsträckning även av bolag; i mindre omfattning av kyrkan. Uppsala län: Kommunalnämnderna: I ett tiotal kommuner finnes dylik jord; i Älvkarleby exempelvis till omkring 150 hektar. Jorden är mestadels odlad och äges av enskilda men i någon omfattning även av bolag, staten och kyrkan samt av fideikommiss och allmänningar. Skogsbolagen: Knappast. Södermanlands län: Kommunalnämnderna: Av de avgivna svaren gå ungefär hälften i jakande riktning. I exempelvis Tunaberg, Hölö, Dunker och Arla uppgives jord finnas i stor omfattning; i Arla och Hölö finnas dock knappast några utsikter till extra arbete. Jorden är mestadels odlad och äges i regel av enskilda, ehuru samtliga övriga rättssubjekt även äro representerade. Östergötlands län: Kommunalnämnderna: Ja, men endast i ringa omfattning; flera anmärkningsvärda undantag finnas, exempelvis Nykil, Vallerstad och Skönberga, varest lämplig jord finnes i stor omfattning. I flera kommuner finnes lämplig jord tillhörande fideikommiss. Huvudsakligen odlad. Äges huvudsakligen av enskilda, men därjämte även av kyrkan och staten samt i mindre omfattning av bolag. Skogsbolagen: Beroende på priset. Jönköpings län: Kommunalnämnderna: Nej, bland de få undantagen märkes Bolmsö, där dylik jord finnes i stor utsträckning. Där jord finnes, består den av såväl odlad som odlingsbar mark, och äges mesta*

67 dels av enskilda; såväl kyrkan, staten som bolag äga dock även dylik jord fastän i allenast ringa omfattning. Skogsbolagen: Nej. Kronobergs

län:

Kommunalnämnderna: Ja, men i allmänhet endast i ringa omfattning; i Hinneryd uppgår emellertid tillgången till ungefär 500 hektar och i ö r finnes jord i myckel stor omfattning. Vanligen är jorden odlad och äges av enskilda samt i mindre omfattning av bolag, staten och kyrkan. Skogsbolagen: Ja, men ej i någon större omfattning. Odlad. Kalmar

län:

Kommunalnämnderna: Ja, men i ganska begränsad omfattning. Den är vanligen odlad och äges av enskilda samt i mindre omfattning även av staten, kyrkan och bolag. Skogsbolagen: Lämplig, redan odlad jord finnes. Gotlands län: Kommunalnämnderna: Finnes i regel icke. Där jord finnes, är den i allmänhet odlad och äges av enskilda och kyrkan samt i mindre omfattning av staten. Blekinge

län:

Kommunalnämnderna: Ja, i några kommuner till och med i stor omfattning. Jorden är mestadels odlad. Denna äges av enskilda vanligtvis, men även av kyrkan, kommuner, bolag och fideikommiss. Skogsbolagen: Nej, den härför lämpliga jorden är redan såld till förutvarande arrendatorer. Kristianstads

län:

Kommunalnämnderna: Dylik jord finnes men i allmänhet icke i någon större omfattning; i Tosjö uppgives, att dylik jord finnes i överflöd och i Överöd och i Tryde uppskattas tillgången till omkring 100 hektar. Jorden är mestadels odlad och äges av enskilda samt i mindre omfattning av staten och kyrkan; av bolag äges dylik jord endast i mycket ringa omfattning. Malmöhus

län:

Kommunalnämnderna: I flertalet kommuner finnes ingen dylik jord; i Södra Sandby och Lövestad finnes emellertid ungefär 250 hektar lämplig jord och i Bjuv 300 å 400 hektar. Hallands

län:

Kommunalnämnderna: Nej, Hallands län i allmänhet icke. Där jord finnes, äro båda slagen representerade. Äges av enskilda huvudsakligen. Göteborgs

och

Bohus

län:

Kommunalnämnderna: Nej knappast; Långelanda enda anmärkningsvärda dantaget; jord finnes därstädes i rätt stor omfattning. I rege. odlad, där jord finnes. Den befintliga jorden äges av enskilda och staten samt även av kyrkan. Skogsbolagen: I ytterst ringa omfattning. 5f — 321947.

un-

68 Älvsborgs län: Kommunalnämnderna: Ja, men endast i ringa omfattning. Jorden utgöres mestadels av odlad mark och äges av enskilda samt i mindre omfattning därjämte även av staten, kyrkan och bolag. Skogsbolagen: Ja, men icke i någon större omfattning. Huvudsakligen odlad jord. Skaraborgs län: Kommunalnämnderna: I allmänhet finnes icke någon dylik jord; flera anmärkningsvärda undantag finnas dock, exempelvis Synnerby, Norra Vånga och Ullervad, där jord finnes i mycket stor omfattning. Där jord finnes, är den vanligtvis odlad. Den äges av enskilda samt i mindre omfattning därjämte av staten och kyrkan; bolag äger lämplig jord i ytterst ringa utsträckning. Värmlands län: Kommunalnämnderna: I flertalet kommuner finnes dylik jord, i några av dem till och med i stor omfattning, exempelvis i Stora Kil, By, Botilsäter och Eskilsäter; i Bro uppgives finnas omkring 500 tunnland. Jorden är huvudsakligen odlad och äges av enskilda och bolag samt i mindre omfattning av staten, kyrkan och kommunen. Skogsbolagen: Ganska god tillgång på odlad jord. Örebro län: Kommunalnämnderna: Ja, i någorlunda omfattning; i Nora landskommun till och med i stor utsträckning. I allmänhet är den odlad och äges vanligen av enskilda men därjämte även av bolag och kyrkan. Skogsbolagen: Dylik jord finnes. Hellefors bruks aktiebolag redovisar jord i ganska stor omfattning. Västmanlands län: Kommunalnämnderna: I flertalet kommuner finnes icke dylik jord; i Karbenning dock i avsevärd utsträckning. Odlad vanligen. Av enskilda, staten och bolag samt i mindre omfattning av kyrkan och hushållningssällskapet. Skogsbolagen: Ferna bruks aktiebolag och Ramnäs bruks aktiebolag uppgiva, att lämplig jord finnes i så gott som obegränsad utsträckning. Kopparbergs län: Kommunalnämnderna: Ja, i ganska stor omfattning; i Malung exempelvis uppgår tillgången av lämplig, redan odlad jord till ungefär 300 hektar. Jorden är till övervägande del odlad. Den äges av bolag samt därjämte även av enskilda, kyrkan och staten. Arbetarsammanslutningarna: Tillgången är ganska omfattande; i Nusnäs exempelvis anslås denna till omkring 300 hektar. Bådadera slagen förekomma i ungefär samma omfattning. Äges av bolag samt i mindre omfattning av enskilda, kyrkan och staten. Skogsbolagen: Odlad jord finnes i viss omfattning. Gävleborgs län: Kommunalnämnderna: Ja, i normal omfattning; i Ljusdal till och med i stor omfattning; i Torsåker uppgår tillgången till minst 100 hektar. Mestadels odlad.

69 Äges huvudsakligen av enskilda och bolag men därjämte även av kyrkan och staten. Arbetarsammanslutningarna: Ja, och i allmänhet i ganska stor omfattning- anmärkningsvärda tillgångar rapporteras särskilt från Ovansjö, Los och Hassela. Jorden äges av bolag och enskilda samt i ringa omfattning därjämte av staten och kyrkan. Bådadera slagen finnas i ungefär samma omfattning. Skogsbolagen: Ja, i ganska god omfattning. Bergvik och Ala nya aktiebolag äger i Ljusdal cirka 400—500 hektar lämplig, i stort sett redan odlad jord. Västernorrlands län: Kommunalnämnderna: Ja, i ganska god omfattning; i mycket stor omfattning i Torp och Viksjö; i Helgum ungefär 100 och i Ljustorp cirka 130 hektar. I allmänhet är den odlad. Jorden äges huvudsakligen av bolag och enskilda, i ringa omfattning därjämte av kyrkan och staten. Arbetarsammanslutningarna: Ja, i ganska stor omfattning; i exempelvis Bodum uppgives finnas ungefär 450 hektar lämplig jord och i Resele omkring 1 000 hektar. I allmänhet utgöres den av odlingsmark. Äges av bolag och enskilda samt i mindre omfattning av staten och kyrkan. Skogsbolagen: Dylik jord finnes ganska allmänt. Jämtlands län: Kommunalnämnderna: Jord finnes i ganska god omfattning; i Hällesjö och Sveg till och med i betydande omfattning. Jorden utgöres huvudsakligen av odlingsmark och äges av enskilda och bolag samt i mindre omfattning av staten och kyrkan. Arbetarsammanslutningarna: Ja, i stor omfattning; i Håsjö, Borgvattnet och Albacken (Hällesjö) uppgives lämplig jord finnas i nästan obegränsad omfattning. Den utgöres vanligen av odlingsmark och äges av bolag och enskilda samt i mindre omfattning av staten och kyrkan. Skogsbolagen: Dylik jord redovisas ganska allmänt. Västerbottens län: Kommunalnämnderna: Ja, i ganska god omfattning; i Årträsk finnes ungefär 450 hektar lämplig jord och i Norsjö finnes dylik jord i verkligt överflöd; i Fredrika uppgives finnas ett myrkomplex om ungefär 800 hektar, lämpligt för egnahemsbildningar. Jorden utgöres mestadels av odlingsmark. Den äges av enskilda, bolag och kyrkan samt i mindre omfattning av staten. Arbetarsammanslutningarna: Ja, i ganska stor omfattning; i exempelvis Brattfors uppgives finnas ungefär 250 hektar lämplig jord, i örträsk ungefär 300 hektar och i Brännas uti nästan obegränsad omfattning. Tillgången utgöres mestadels av odlingsmark och äges av enskilda, bolag och staten samt i mindre omfattning därjämte av kyrkan och kommun. Norrbottens län: Kommunalnämnderna: Ja, i ganska god omfattning, i Norrfjärden till och med i betydande omfattning. Jorden består huvudsakligen av odlingsmark. Den äges av enskilda huvudsakligen men därjämte även av staten och bolag samt i ringa omfattning av kyrkan och stiftelse. Arbetarsammanslutningarna: Ja, i stor omfattning; i exempelvis Svanstein uppgives finnas ungefär 3 000 hektar lämplig jord samt i Pajala flera tusentals hektar

70 Största delen utgöres av odlingsmark. Äges av bolag och enskilda; i mindre omfattning av staten samt i ringa omfattning därjämte av kyrkan, kommunen, samfälligheter och hushållningssällskap. Skogsbolagen: Jord finnes säkerligen i erforderlig omfattning. Då denna emellertid är utarrenderad, skulle arrendatorerna följaktligen få avstå från sina arrenden. 3.

Fråga nr hem omfatta?

3:

Hur stor ägovidd i åker, äng och skogsmark

bör ett dylikt

eget

Svar: Kommunalnämnderna: skogsmark. Kommunalnämnderna:

Stockholms län: Ungefär 5*5 å 6 hektar åker, 5 hektar äng och 5—10 hektar Uppsala län: Ungefär 5 å 5*5 hektar åker, 4*5 äng och 4—5 skogsmark.

S ö d e r m a n l a n d s län: Kommunalnämnderna: Synnerligen varierande uppgifter. I medeltal uppgives dock 5 å 5*5 hektar åker, 2-5 äng och betesmark samt 5 å 6 skogsmark. Östergötlands län: Kommunalnämnderna: Ungefär 4'5 hektar åker samt 7 ängs- och skogsmark. Skogsbolagen: Tilldelningen bör omfatta åkerjord och intill denna liggande ängsbackar, däremot icke skogsmark. Åkerjordens areal bör icke överstiga 3 tunnland; härå kan födas 2 kor. Jönköpings län: Kommunalnämnderna: Ungefär 3*5 hektar åker, 2*5 a 3 äng samt 10 skogsmark. Kronobergs län: Kommunalnämnderna: Ungefär 4*5 hektar åker, 3 äng och 10—15 skogsmark. Skogsbolagen: 4—5 hektar, varav 1*5—2 åker. Kalmar län: Kommunalnämnderna: Ungefär 4-5 hektar åker, 2*5 äng och 10 a 15 skogsmark. Uppgifterna äro emellertid synnerligen varierande. Skogsbolagen: 2—5 hektar åker samt 5—8 äng och skogsmark. Kommunalnämnderna:

Gotlands län: Cirka 4 hektar åker, 1*5 äng och 5 skogsmark.

Blekinge län: Kommunalnämnderna: Omkring 5 a 5*5 hektar åker, 4*5 äng samt 5—6 skogsmark. Skogsbolagen: Beroende på köparens individuella arbetsmöjligheter samt på de ingående ägoslagens beskaffenhet. Egnahemsnämnderna: I de fall brukaren kan erhålla arbete under de tider lägenheten icke tager hans tid i anspråk, kan storleksgruppen 3—7 hektar åker anses lämplig. Brukningsdelar under 2 hektar förutsätta, att ägaren har tämligen stadigvarande arbete utom hemmet. Kommunalnämnderna: mark. Egnahemsnämnderna:

Kristianstads län: Ungefär 3—3-5 hektar åker, 2*5 ängsmark samt 4*5 skogsOmkring 1*5 hektar åker.

71 Malmöhus län: Kommunalnämnderna: Ungefär 3 hektar åker. De övriga ägoslagen förekomma endast sällsynt inom länet. Kommunalnämnderna:

Hallands län: Ungefär 3*5 hektar åker, 2*5—3 äng samt 6 skogsmark.

Göteborgs och B o h u s län: Kommunalnämnderna: Ungefär 3 hektar åker, 1 äng samt 4 skogsmark. Skogsbolagen: Åkerarealen bör omfatta 3—6 hektar, och utmarksarealen uppgå Ull 7—12 hektar. Älvsborgs län: Kommunalnämnderna: Ungefär 3*5 hektar åker, 2*5 äng och 7 skogsmark. Skogsbolagen: Omkring 2 hektar åker, 2 hektar ängsmark samt 5 å 6 skogsmark. Skogsanslag är dock icke tillrådligt. Kommunalnämnderna: Egnahemsnämnderna:

Skaraborgs län: Ungefär 4 hektar åker, 2*5 äng och 4-5 skogsmark. 4 å 5 hektar åker.

Värmlands län: Kommunalnämnderna: Omkring 2*5—3 hektar åker, 1*5 äng och 5—10 skogsmark. Skogsbolagen: 2—3 hektar åker, 1*5 äng och 5 skogsmark. Flera bolag avråda skogstilldelning. Örebro län: Kommunalnämnderna: Ungefär 2*5 hektar åker, 2 äng och 4 a 5 skogsmark. Några kommuner anse, att skogstilldelning är obehövlig, då det är gott om bränsle och lätt att komma över dylikt. Skogsbolagen: 1—5 hektar åker samt någon betesmark. Någon skogsareal bör egnahemmet däremot icke omfatta. Västmanlands län: Kommunalnämnderna: Ungefär 4 hektar åker, 2 äng och 4 skogsmark. Skogsbolagen: 2—3 hektar åker samt 3—4 betesmark. Skogsmark bör däremot icke ingå i arealen. Kopparbergs län: Kommunalnämnderna: Ungefär 2 hektar åker, 1-5 äng och 10—15 skogsmark. Arbetarsammanslutningarna: Ungefär 3 å 3'5 hektar åker, 3'5 äng och 12 skogsmark. Skogsbolagen: Ungefär 3 å 3'5 hektar åker samt 7—8 skogsmark. Gävleborgs län: Kommunalnämnderna: Ungefär 3*5 hektar åker, 1*5 äng och 9 skogsmark. Arbetarsammanslutningarna: Omkring 3*5 hektar åker, 2 äng och 20 skogsmark. Skogsbolagen: Ungefär 2 hektar åker, 3 ängs- och betesmark samt 15 skogsmark. Ett bolag anslår åkerarealen till 11—15 hektar. Flera bolag avstyrka skogsanslag. Västernorrlands län: Kommunalnämnderna: Ungefär 3 hektar åker, 2 å 3 äng och 10 skog. Arbetarsammanslutningarna: Cirka 3—3*5 hektar åker, 3 äng och 12 skog. Skogsbolagen: Ungefär 2 å 3 hektar åker och lika mycket ängs- och betesmark. Någon skogstilldelning bör icke ske.

72 Jämtlands län: Kommunalnämnderna: Ungefär 2*5 hektar åker, 2*5 äng och 15 å 20 skogsmark. Från en kommun framhålles, att skogsmark icke kan anses erforderlig, samt att inköp av skog åsamkar köparen alltför stor skuldbörda. Arbetarsammanslutningarna: Omkring 3 hektar åker, 5 äng och 20—25 hektar skogsmark. Skogsbolagen: Ungefär 2 hektar åker, 2 ängs- och betesmark samt 15—20 skogsmark. Flera bolag anse, att skog icke bör tilldelas egnahemmet. Västerbottens län: Kommunalnämnderna: Ungefär 5 hektar åker, 3 äng och 12 skogsmark. Arbetarsammanslutningarna: Ungefär 3*5 a 4 hektar åker och 4 äng; beträffande skogsmark variera uppgifterna från 3 och upp till 50 hektar. Skogsbolagen: Skogstilldelning anses allmänt icke vara att förorda, övriga ägoslag böra sammanlagt omfatta en areal av 2—20 hektar, beroende på markens godhetsgrad. Norrbottens län: Kommunalnämnderna: Ungefär 4*5 hektar åker, 5*5 äng samt 30 skogsmark. Arbetarsammanslutningarna: Omkring 4 å 4'5 hektar åker, 3*5 äng samt 15 skogsmark. Skogsbolagen: Beror på vederbörandes vilja och utsikter i övrigt att sköta en större areal. Fråga nr 4.

F r å g a n r 4 : Vad kan ungefärliga kostnaden för dess anläggande, inberäknat jordköp, byggnadskostnad, nyodlingskostnad, utgöra därest det förutsattes, att ägaren utför allt arbete han kan själv uträtta? Svar: Kommunalnämnderna:

Stockholms län: Cirka 7 500 å 8 000 kr.

Kommunalnämnderna:

Uppsala Cirka 8 500 kr.

Kommunalnämnderna:

S ö d e r m a n l a n d s län: Ungefär 7 000 a 7 500 kr.

län:

Östergötlands län: Kommunalnämnderna: Cirka 7 000 å 8 000 kr. Skogsbolagen: Egnahemsägaren kan endast i undantagsfall utföra annat arbete vid nybyggnad än hantlangningsarbete, och då nybyggnad blir regel, torde ett eget hem med åkerjord, tomt och hus hålla sig i kostnad omkring 12 000 å 14 000 kr. Jönköpings Omkring 7 500 kr.

län:

Kronobergs Kommunalnämnderna: Cirka 8 000 kr. Skogsbolagen: Omkring 6 500 kr.

län:

Kommunalnämnderna:

Kalmar län: Kommunalnämnderna: Ungefär 10 000 kr. Skogsbolagen: 8 000—9 000 kr.

73 Gotlands Kommunalnämnderna:

län:

Ungefär 7 000 kr. Blekinge

län:

Kommunalnämnderna: Cirka 7 000 kr. Skogsbolagen: Beror på köparens individuella arbetsmöjligheter samt på de ingående ägoslagens beskaffenhet. Kristianstads Kommunalnämnderna:

Omkring 7 500 kr.

Kommunalnämnderna:

Omkring 8 500 kr.

län:

Malmöhuslän:

Hallands Kommunalnämnderna:

län:

Omkring 8 000 kr. Göteborgs

och

Bohus

län:

Kommunalnämnderna: Omkring 7 000 kr. Skogsbolagen: Om lämpliga åbyggnader ingå i förvärvet, torde kostnaderna uppgå till 5 000 å 10 000 kr., eljest till 8 000 a 12 000 kr. Älvsborgs

län:

Kommunalnämnderna: Omkring 7 500 kr. Skogsbolagen: Cirka 8 500 kr., därest köparen själv skall bygga. Därest redan bebyggda lägenheter finnas till salu, torde priset för ett egnahem kunna uppskattas till 2 000—5 000 kr. Skaraborgs Kommunalnämnderna:

län:

Omkring 7 500 kr. Värmlands

län:

Kommunalnämnderna: Ungefär 7 500 kr. Skogsbolagen: Omkring 8 000 kr. Örebro Kommunalnämnderna: Cirka 7 500 kr. Skogsbolagen: Ungefär 8 000 kr.

län:

Västmanlands Kommunalnämnderna: Omkring 8 500 kr. Skogsbolagen: 10 000—15 000 kr.

län:

Kopparbergs Kommunalnämnderna: Ungefär 9 000 kr. Arbetarsammanslutningarna: Cirka 8 500 kr. Skogsbolagen: Ungefär 8 000 kr.

län:

Gävleborgs län: Kommunalnämnderna: Omkring 8 000—8 500 kr. Arbetarsammanslutningarna: Cirka 7 500 kr. Skogsbolagen: Omkring 7 000 kr.

74 Västernorrlands län: Kommunalnämnderna: Cirka 7 000—7 500 kr. Arbetarsammanslutningarna: Ungefär 6 500—7 000 kr. Skogsbolagen: Omkring 4 500 kr. Ett bolag uppskattar kostnaderna till cirka 11000 kr. Jämtlands län: Kommunalnämnderna: Ungefär 6 500 kr. Arbetarsammanslutningarna: Cirka 7 000 kr. Skogsbolagen: Cirka 7 000 kr. Västerbottens län: Kommunalnämnderna: Omkring 7 500 kr. Arbetarsammanslutningarna: Omkring 6 000 å 6 500 kr. Skogsbolagen: Omkring 5 000 kr., därest ägaren själv utför allt det arbete han förmår. Kostnaderna äro dock i hög grad växlande. Norrbottens län: Kommunalnämnderna: Omkring 7 000—7 500 kr. Arbetarsammanslutningarna: Ungefär 6 000 kr. Skogsbolagen: Ett eget hem nog stort att föda häst, två kor samt några småkreatur torde draga en kostnad av ungefär 11 000 kr. Fråga nr 5.

F r å g a n r 5 : Har Ni Eder bekant att inom Edert verksamhetsområde finnes lantarbetare och skogsarbetare m. fl. som äga bostadshus och önska förvärva jord därtill för drivande av jordbruk vid sidan av annan verksamhet? Finnas bland dessa arbetare några med så dåliga bostadsförhållanden, att det ur social synpunkt finnes anledning för staten att lämna dem ekonomiskt stöd för förbättring av de bostadshus, som de äga? Om arbetare i sådant låge finnas, hur stort är deras ungefärliga antal? Svar: Stockholms

län:

Kommunalnämnderna: Nej. Nej. Från Danderyd uppgives, att de sämsta tänkbara bostadsförhållanden föreligga på kronans gårdar därstädes. Uppsala län: Kommunalnämnderna: Nej. Endast undantagsvis besvarat med ja. Skogsbolagen: Nej. S ö d e r m a n l a n d s län: Kommunalnämnderna: Nej. Nej; endast från Lunda och öja jakande svar, och här rör det sig blott om några få fall. Östergötlands län: Kommunalnämnderna: Nej. Nej; endast få undantag finnas; högsta redovisade antalet uppgår till ett trettiotal. Jönköpings Kommunalnämnderna: Skogsbolagen: Nej.

Nej.

län:

75 Kronobergs län: Kommunalnämnderna: Nej. I ytterst få fall finnas dylika arbetare; i västra Torsås uppgives, att deras antal uppgår till 25 %. Skogsbolagen: Nej. Nej. Kalmar län: Kommunalnämnderna: Nej. Skogsbolagen: Nej. Gotlands Kommunalnämnderna: Nej.

län:

Nej.

Blekinge län: Kommunalnämnderna: Nej. Endast i undantagsfall, och då rör det sig högst om ett tiotal. Skogsbolagen: Nej. Kristianstads län: Kommunalnämnderna: Nej. Nej. Malmöhus län: Kommunalnämnderna: Nej. Nej. H ä l l a n ds l ä n : Kommunalnämnderna: Nej. Nej, endast i undantagsfall. Högsta uppgivna antalet rör sig om ett tiotal. Göteborgs och Bohus län: Kommunalnämnderna: Nej. Nej; i de ytterist få fall, där frågan är jakande besvarad, rör det sig om ett par stycken. Skogsbolagen: Nej. Älvsborgs län: Kommunalnämnderna: Nej. Skogsbolagen: Nej. Skaraborgs län: Kommunalnämnderna: Nej. Nej. Värmlands län: Kommunalnämnderna: Nej. Nej. Skogsbolagen: Nej. Inom verksamhetsområdena för Uddeholms aktiebolag och aktiebolaget Molnbacka—Trysil fininas arbetare i denna ställning. Örebro län: Kommunalnämnderna: Nej. Endast ett pair jakande svar; högsta antalet redovisade av Hardemo med ett tjugotal. Egnahemsombuiden: Nej.

76 Nej. Inom verksamhetsområdet för Skyllbergs bruks aktiebolag finnas arbetare i denna ställning i ringa omfattning. Kommunalnämnderna: Skogsbolagen: Nej.

Västmanlands Nej.

län:

Kopparbergs län: Ja, men endast i ringa omfattning.

Kommunalnämnderna: Knappast. Arbetarsammanslutningarna: Ja, men knappast i någon större omfattning. På flera platser finnas dylika arbetare, på flera andra däremot icke; största antalet rapporteras från Nusnäs och Furudal med omkring 40 resp. 50 stycken. Skogsbolagen: Nej. Nej. Gävleborgs län: Kommunalnämnderna: De jakande och nekande svaren ungefär lika fördelade. I flertalet kommuner torde dylika arbetare finnas men i allmänhet endast i ringa antal; i Söderala, Mo och Delsbo ett tjugotal samt i Gnarp ungefär ett femtiotal. Arbetarsammanslutningarna: Ja, dylika arbetare finnas ganska allmänt; i Ovansjö utgöra dessa ungefär 40 % av den lokala organisationens samtliga medlemmar, varjämte finnes ett ganska stort antal bland ortens övriga befolkning. Ja, omkring ett tiotal i allmänhet; i Söräng uppgår antalet till omkring 5 % av ortsorganisationens samtliga medlemmar. Skogsbolagen: Nej. I Vifors uppgives emellertid av Bergvik och Ala nya aktiebolag, att dylika arbetare finnas. V ä s t e r no r r la n d s l ä n : Kommunalnämnderna: Dylika arbetare finnas men endast i ringa omfattning. Ja, men endast ett fåtal i allmänhet; högsta antalet rapporteras från Gideå och Skorped med ett femtiotal. Arbetarsammanslutningarna: Ja, dylika arbetare finnas. Ja; i genomsnitt ett tjugotal; i Forsmo uppgår deras antal till ett femtiotal. Skogsbolagen: Nej; i allmänhet icke. Nej. Jämtlands län: Kommunalnämnderna: Inom jämtländska silurområdet finnas icke dylika arbetare men väl inom återstående delen av länet. Samma torde förhållandet vara i fråga om arbetare med dåliga bostadsförhållanden. Sveg och Rätan redovisa ett fyrtiotal. Arbetarsammanslutningarna: Ja, men icke i någon större omfattning. Ja; i genomsnitt rör det sig om 10 å 15 stycken, i Hammerdal och Alsen uppgår antalet till ett femtiotal. Skogsbolagen: Nej, icke i allmänhet. Nej. Västerbottens län: Kommunalnämnderna: Ja, dylika arbetare finnas, fastän allenast i mindre omfattning. I flera kommuner finnas arbetare med dåliga bostadsförhållanden; högsta antalet redovisar Byske med c:a 200 stycken. Arbetarsammanslutningarna: Möjligen i mindre omfattning. Inom vissa verksamhetsområden finnas dylika arbetare, i andra däremot icke. I förstnämnda fallet rör det sig i allmänhet om ett tiotal personer; i örträsk upp-

77 gives emellertid finnas omkring 100 dylika arbetare och i Björknäs omkring 150 stycken eller 30 % av ortsorganisationens medlemsantal. Skogsbolagen: Nej. Nej. Norrbottens

län:

Kommunalnämnderna: Dylika finnas i flertalet kommuner. Ja, det finns arbetare med dåliga bostadsförhållanden. I Gällivare uppgives antalet uppgå till omkring ett tusental. Arbetarsammanslutningarna: Ja, en dylik önskan förefinnes ganska allmänt. Ja, i allmänhet ett tjugotal inom varje verksamhetsområde; i Areavara och Norra Härads uppgives finnas omkring 100 dylika arbetare; i Sörbyn uppgår antalet till 90 % av den lokala organisationens samtliga medlemmar. Skogsbolagen: Nej. Allmänna spörsmål. F r å g a n r 6: Har Ni några önskemål att framföra av egnahemsrörelsen? Angiv i så fall vilka.

rörande ändrad organisation

Svar: Stockholms

län:

Kommunalnämnderna, egnahemsombuden, egnahemsnämnderna: Minskade kostnader för egnahemsrörelsen. Större befogenhet för egnahemsnämnderna att praktiskt avgöra frågorna. Större befogenhet för ombuden, vilka böra kallas att närvara vid alla avsyningar. Egnahemslån bör ej utlämnas till högre belopp än som motsvarar 50—60 % av egendomens taxeringsvärde. Enligt nuvarande förhållanden få låntagarna låna alldeles för höga belopp. Ingen bör få köpa ett egnahem, med mindre han kan betala minst halva köpeskillingen. Endast de, som äga förutsättningar att kunna sköta jord och djur, böra få komma i besittning av ett egnahem. Egnahemmen böra göras större än hitintills varit fallet. Byggnaderna ställa sig alltför dyrbara. Inbetalning av ränta och amortering ä egnahemslån bör äga rum under sommaren, dä lånlagarna ha bästa utsikter att erhålla arbetsförtjänster. Nuvarande inbetalningsterminer äro synnerligen olämpliga, dä de sammanfalla med den kommunala skatteuppbörden. Det bör ej tillåtas, att hustrun, i de fall mannen är gammal, men hon ung, får teckna egnahemslånet. Lokala ombud eller nämnder böra få större inflytande vid värderingar, prövning av sökandens personliga och ekonomiska kvalifikationer, styckningar etc. I främsta rummet bör egnahemsrörelsen inriktas på att kraftigt stödja redan befinlliga egnahem, särskilt sådana som tillkommit under krisåren med de rådande höga jordpriserna. I detta avseende torde en sänkning av egnahemslåneräntan och beviljandet av stödlän i första hand vara att förorda. Egnahemsbolagen hava gjort egnahemsrörelsen till en affär, byggd pä höga belåningsvärden. Uppsala

län:

Kommunalnämnderna, egnahemsombuden, egnahemsnämnderna: Egnahemsrörelsen bör åtminstone delvis omorganiseras. Den nuvarande organisationen drager nämligen alltför stora förvaltningskostnader. Egnahemsnämnderna exempelvis borde avskaffas och ersättas med mindre kommittéer eller nämnder för varje kommun. Mera frikostighet med lån, varvid dock bör tillses, att endast verkligt dugliga och för yrket lämpade personer erhålla lån. Flera anse, att brukningsdelarna böra göras större och byggnaderna enklare.

Fråga nr 6

78 S ö d e r m a n l a n d s län: Kommunalnämnderna, egnahemsombuden, egnahemsnämnderna: Det procentuella förvaltningsbidrag, som staten utbetalar till låneförmedlarna, är för knappt. Räntefria lån under längre tid än nu och därefter lägre ränta. Större noggrannhet vid personvalet. Egnahemslån böra ej utlämnas för fastigheter, som betinga alltför hög köpeskilling. Möjligheter böra finnas att bevilja lån åt äldre fastigheter utan att nybyggnad ifrågasattes. Östergötlands län: Kommunalnämnderna, egnahemsombuden, egnahemsnämnderna: Större inflytande för kommunernas förtroendemän. Egnahemsnämnderna böra vara försiktiga vid utlämnandet av lån och först undersöka, om sökanden verkligen blir hjälpt med ett lån, och om han kan fullgöra amorteringar och räntor i framtiden. Med nuvarande bestämmelser bliva kostnaderna för byggnadernas uppförande alltför dyrbara i förhållande till kostnaderna för jorden. Denna disproportion blir starkare ju mindre egnahemmet göres. Standardhus böra uppföras. Jönköpings län: Kommunalnämnderna, egnahemsombuden, egnahemsnämnderna: En mera centraliserad organisation med större befogenhet för de lokala egnahemsombuden eller de lokala myndigheterna. Större egnahemslån böra utgå även till icke nybildade egnahem. Kronobergs län: Kommunalnämnderna, egnahemsombuden, egnahemsnämnderna: Formerna för egnahemslåns erhållande böra förenklas. De mindre jordbrukarna böra bliva bättre representerade. Större noggrannhet i många fall vid valet av egnahemsombuden. I allmänhet äro egnahemmen för små i areal och boningshusen alltför dyrbara. Understöd borde kunna utlämnas jämväl för arrende av jord. Egnahemsnämnderna borde få utlämna s. k. tilläggslån ej blott för inköp av jord utan även för om- och tillbyggnad å jordbruksegnahem. Kalmar län: Kommunalnämnderna, egnahemsombuden, egnahemsnämnderna: Egnahemsnämnden bör bestå av praktiska jordbrukare, framför allt böra dessa hava ett stort inflytande vid fastighetsvärderingar. Egnahemslån böra beviljas även för inköp av redan bebyggda och uppodlade mindre jordbruksfastigheter. Bättre tillsyn att bolag och enskilda icke betinga sig oskäliga priser vid styckning av jordbruk. Gotlands län: Kommunalnämnderna, egnahemsombuden, egnahemsnämnderna: Räntor och amorteringar böra få inbetalas halvårs- eller kvartalsvis. En sänkning av egnahemslåneräntan till 3*6 %, som gällde intill år 1920, synes vara önskvärd. Egnahemmen böra göras större, ty kostnaderna för byggnaderna bliva eljest alltför höga i förhållande till arealen. Blekinge län: Kommunalnämnderna, egnahemsombuden, egnahemsnämnderna: Ett bättre bedömande av sökandens kvalifikationer. De dryga syne- och premieringsresorna för hushållningssällskapens ombud borde indragas eller betydligt minskas och besparingarna komma brukarna till godo. För nu sagda uppdrag borde kommunalombud anlitas. Redan vid jordens förvärvande borde en del av lånet kunna erhållas. Mera kommunalt inflytande vid egnahemslånens utbetalande.

79 Kristianstads län: Kommunalnämnderna, egnahemsombuden, egnahemsnämnderna: Det kommunala eller lokala inslaget bör göras starkare och tilldelas större inflytande. Kvalificerade personer på orten böra få företaga värderingar av egnahemmen i och för statslånens erhållande. De böra även få yttra sig om huruvida sökandena äro lämpliga som jordbrukare, om de äro skötsamma o. s. v. I egnahemsnämnderna böra mindre jordbrukare bilda majoriteten. Ombuden böra bemöda sig att bistå egnahemsinnehavaren redan vid starten med upplysningar och råd. Avlönade ortsombud. Byggnadskostnaderna böra nedbringas, vilket bäst sker därigenom att innehavarna få rätt att anskaffa byggnader efter behov. De egnahem, som nu' finnas, aro i allmänhet för små. Skog bör vid avstyckningar i allmänhet ej tilldelas egnahemmet. Jordanskaffningen bör ordnas så, att köparna icke få betala jorden for dyrt till onödiga mellanhänder. För närvarande gä egnahemslånens fördelar ofta till säljaren i stället för köparen. Malmöhus län: Kommunalnämnderna, egnahemsombuden, egnahemsnämnderna: Lokala myndigheter och organisationer böra få avgiva yttrande över sökandens kvalifikationer prissättning, styckning o. dyl. Försäljning av jord till egnahem bör ske genom statlig kontroll. Endast lättskött och god jord bör inköpas för egnahem. Egnahemmen böra i främsta rummet anläggas å orter, där arbetsförtjänster vid sidan av jordbruket kunna erhållas. Större arealer. Åtgärder så att brukaren icke får för stor skuldbörda redan vid starten. Egnahemsinnehavaren bör få uppföra de nödiga husen efter behov och förmåga. Inom varje län bör anställas byggnadssakkunniga forman, som skola hjälpa egnahemslåntagarna att själva bygga sina hus. Län böra beviljas även till köpare av redan bebyggda fastigheter. Privatspekulation bör ej få förekomma. Hallands län: Kommunalnämnderna, egnahemsombuden, egnahemsnämnderna: Egnahemslånen utlämnas till alltför höga belopp i förhållande till fastigheternas egentliga värden. Byggnaderna draga för höga kostnader, varigenom egnahemsinnehavaren redan från allra första början får för stora skulder. Egnahemmen göras i regel alltför små. Egnahemsrörelsen bör försöksvis omfatta även statare. G ö t e b o r g s och B o h u s län: Kommunalnämnderna, egnahemsombuden, egnahemsnämnderna: Den lokala organisationen bör överföras till landstingen. Enklare former. Egnahemsombuden bora närvara vid syner å egnahemmen. Avlöning åt egnahemsombuden. Egnahemslån böra beviljas även för redan bebyggda fastigheter. Byggnaderna ställa sig i allmänhet alltför dyrbara. Billigare ränta samt ungefär dubbelt sä lång amorteringstid. Älvsborgs län: Kommunalnämnderna, egnahemsombuden, egnahemsnämnderna: Egnahemsrörelsen bör läggas under landstingen och lånen sökas hos (förmedlas av) de kommunala myndigheterna (kommunalnämnderna), vilka ju även under nuvarande system skola yttra sig om sökandenas lämplighet. En snabbare handläggning önskvärd av särskilt läneärenden. Egnahemslånen böra utlämnas redan vid påbörjandet av byggnaderna. Egnahemsinnehavaren bör, åtminstone i viss utsträckning, fä själv bestämma angående byggnadernas beskaffenhet och tiden för deras uppförande. Skaraborgs län: Kommunalnämnderna, egnahemsombuden, egnahemsnämnderna: Egnahemsrörelsen bör göras smidigare, enklare och billigare i organisation. Kommunalnämnderna

80 böra vara yttersta länken i egnahemsrörelsen. Noggrann prövning bör verkställas, huruvida lånesökarna hava goda insikter i jordbruk och om de äro sparsamma och arbetsamma. Lån bör icke utlämnas till medellösa, då dessa omöjligen kunna fullgöra sina förpliktelser. Egnahemsbildningar böra icke befrämjas å orter, där möjligheter till extra förtjänster saknas eller goda avsättningsmöjligheter icke förefinnas. Lån böra icke utlämnas till egnahem med alltför liten areal. Egnahemslåntagaren bör få bebygga efter råd och lägenhet. Moratorium för egnahemslån. Lån bör utlämnas även för anskaffande av redan bebyggda fastigheter. All jordanskaffning bör ske utan mellanhänder. Värmlands län: Kommunalnämnderna, egnahemsombuden, egnahemsnämnderna: Besiktning av egnahemmen bör ske åtminstone vartannat år av någon hushållningssällskapets tjänsteman, vilken bistår brukaren med nödiga råd. Egnahemsnämnderna böra tillse, att lån icke beviljas till för höga belopp i förhållande till fastigheternas verkliga värden. En egnahemsläntagare får vänta alldeles för länge pä sina pengar. Örebro län: Kommunalnämnderna, egnahemsombuden, egnahemsnämnderna: Egnahemsnämnderna böra sammanträda oftare än nu är fallet. Egnahemsombuden böra vara avlönade för alt kunna visa mera intresse. Snabbare behandling av läneärenden. Någon kommunal institution borde beredas tillfälle yttra sig om resp. länesökares utkomstmöjligheter. Den nuvarande egnahemsverksamheten synes i många fall uppmuntra till alltför stor skuldsättning. Byggnadsbestämmelserna böra mildras. Västmanlands län: Kommunalnämnderna, egnahemsombuden, egnahemsnämnderna: Enklare byggnader böra fä uppföras. Kommunalnämnderna böra få yttra sig om deras lämplighet, som söka egnahemslån. Kopparbergs län: Kommunalnämnderna, egnahemsombuden, egnahemsnämnderna: Jordbrukslägenheterna äro ofta alltför små tilltagna. Gävleborgs län: Kommunalnämnderna, egnahemsombuden, egnahemsnämnderna: Smidigare bestämmelser i fråga om möjligheterna att erhålla lån. Egnahemslån böra utlämnas för redan bebyggda fastigheter. Åtgärder böra vidtagas för att förhindra bankerna att komma åt egnahemmen. Egnahemsrörelsen bör gå in för ett friare och billigare byggnadssätt. Möjligheter böra finnas för beviljande av tilläggslän för byggnader. Västernorrlands län: Kommunalnämnderna, egnahemsombuden, egnahemsnämnderna: Mera smidighet. Uppmjukning av byggnadsbeslämmelserna. Bättre kontroll, att egnahemsombuden ej övervärdera jorden, så att lån utlämnas till belopp, som ej stå i proportion till fastigheternas verkliga värde. Större arealer böra ingå i egnahemsjordbruken. Låntagaren bör äga utfå en del av lånet, innan han börjar bygga. Flera sammanträden med egnahemsnämnderna. Jämtlands län: Kommunalnämnderna, egnahemsombuden, egnahemsnämnderna: Formerna för erhållandet av egnahemslån böra underlättas. Lånen böra vara räntefria under exempelvis de tio första åren. Kommunalnämnderna böra vara organ för egnahemsrörelsen i kommunerna i stället för de nuvarande egnahemsombuden. Lån böra ut-

81 lämnas även åt bebyggda fastigheter. Mindre formalism och större kontakt med låntagarna. Köparen bör själv få uppföra husen i mån av tid och förmåga. Västerbottens

län:

Kommunalnämnderna, egnahemsombuden, egnahemsnämnderna: Mindre dyrbara hus böra uppföras på de oftast små egnahemslägenheterna. Redan bebyggda fastigheter böra komma i åtnjutande av egnahemslån. Norrbottens

län:

Kommunalnämnderna, egnahemsombuden, egnahemsnämnderna: Beviljade egnahemslån böra utbetalas snabbare än vad för närvarande är fallet. Jordförmedlingen bör främst taga sikte på att tillvarataga för egnahemsbildning lämplig jord i landets sydligare trakter. Endast där för sökanden lämpligt förvärvsarbete vid sidan av jordbruket kan garanteras, bör lån till egnahem i dessa trakter utlämnas. I många ömmande fall, exempelvis då låntagaren har att dragas med alltför stora skuldbördor på grund av utförda husbyggnader eller odlingar, böra egnahemslånen helt eller delvis efterskänkas. Detta bör i så fall lämpligen ske i form av premielån.

82 Reservation av herrar Molander och Sten som anfört: Enligt utredningsmännens enhälliga mening är syftet med de föreslagna å t g ä r d e r n a a t t bereda möjlighet för medellösa skogsarbetare eller likställd a arbetare a t t förvärva mindre lägenheter, som skulle avse att tillföra innehavaren ökad utkomst genom jordbruk, som drives vid sidan av ann a n verksamhet. Om detta syfte skall ernås synes det v a r a en oundgänglig förutsättning a t t det allmännas hjälpåtgärder ej erhålla en sådan begränsning a t t hjälpen blir otillräcklig och syftet ej k a n uppnås. Det torde i regel ej v a r a möjligt a t t inköpa och uppodla en jordbrukslägenhet av den storlek, a t t å densamma k a n födas två kor och n å g r a smådjur samt tillika å lägenheten uppföra ett boningshus och nödiga ekonomibyggnader för en summa av högst 4 000 kr. Priserna å såväl odlad som för odling lämplig jord v a r i e r a r ä t t väsentligt i landet. Byggnadskostnaden ställer sig jämväl r ä t t olika på skilda orter. Enligt v å r t förmenande komma nödiga byggnader a v enkel men tillfredsställande beskaffenhet för det ändamål det här är fråga om a t t i uppförande draga en kostnad av mellan 3 000 och 4 500 kr. Den summa, som erfordras för jordinköpet, torde i allmänhet komma att v a r i e r a mellan 500 och 2 000 kr. Avsikten är a t t t a g a såväl odlad som delvis odlad och helt oodlad jord i anspråk för den n y a formen av statsunderstödda egna hem. Detta förhållande måste ju medföra, att kostnaderna för jordförvärvet komma a t t skifta högst avsevärt. Därtill kommer, a t t jordpriset blir beroende av jordens beskaffenhet, läge och a n d r a omständigheter. Det torde anses önskvärt, att statshjälpen i möjligaste m å n blir av lika r t a t värde för egnahemsbildarna. I det närmaste bör det göras till ett villkor, att när lägenheten är odlad, bebyggd och iordningställd för sitt ändamål ingen skuld åvilar densamma eller innehavarna vid sidan av statslånet. Om lånen begränsas till 4,000 kr., komma egnahemsbildarna att starta under vitt skilda betingelser. Med den erfarenhet, som finnes angående odlingen å u p p l å t n a skogstorp och odlingslägenheter å kronans m a r k samt från kolonisationsförsöken å kronoparker i Norrland och Dalarna, måste det anses för högst sannolikt, att den egnahemsbildare, som nödgats förbruka hela det bekomna statslånet för inköp av oodlad jord och bebyggande a v densamma, ej blir i tillfälle att uppodla nödig areal jord. Kostnaden för odlingen, vilken förutsattes skola utföras av egna-

83 hemslbildaren själv, bör därför ingå i lånebeloppet, om inte syftet med s t a t s l å n e t och hela verksamheten i det väsentliga skall alldeles förfelas. Genomsnittsbehovet för bildande av arbetaresmåbruk torde med iakttagande a v sparsamhet och omsorg kunna beräknas till 5 000 kr. Sättes en högsta gräns för lånen vid 4 000 kr., hysa vi allvarliga farhågor för att en del arbetaresmåbruk startas, vilka ej bliva genomförda. Av skilda oms t ä n d i g h e t e r kan i vissa fall ett högre belopp än 5 000 kr. vara erforderligt, varför vi förorda, att lån må utgå med högst 6 000 kr. Beträffande det belopp, som arbetaresmåbrukare kan vara i stånd att årligen erlägga i amortering å erhållet lån, hålla vi med hänsyn tagen till framför allt de egendomslösa norrländska skogsarbetarnas ekonomiska förh å l l a n d e n och läge i övrigt före, att högre belopp än 100 kr. ej kan påräknas. Åtkomsten av ett arbetaresmåbruk torde visserligen komma att höja i n n e h a v a r e n s levnadsstandard, men ej öka hans kontanta inkomster. Vi förmena därför, att amorteringsskyldighet å erhållet lån ej bör åvila högre belopp än 3 000 kr. Åtminstone är det en ofrånkomlig förutsättning för a t t 4 000 kr. skola kunna amorteras, att lånet är tillräckligt stort för att i detsamma skall kunna ingå uppodling av den areal, som erfordras för a t t k u n n a föda två kor. Enligt vår uppfattning uppstår det alltså, trots a t t l å n e n föreslås bli räntefria, en skillnad mellan det belopp som erfordras och det som kan amorteras. Om man hyser betänkligheter emot a t t l ä m n a kontant hjälp utan återbetalningsskyldighet till dessa arbetaresmåb r u k a r e personligen — sådan utgår ju dock såväl till kronotorpare som a n d r a s m å b r u k a r e i olika former — kan saken ordnas så, a t t staten placerar ett visst belopp, fixerat antingen till exempelvis 2 000 kr. eller till viss del, förslagsvis en tredjedel, av lånesumman, som amorteringsfritt bottenlån och genom inteckningen för detta förbehåller sig kontroll över dessa lägenheter även i fortsättningen. Under hänvisning till det anförda föreslå vi alltså, att arbetaresmåbrukslån m å kunna u t g å med högst 6 000 kr. och a t t en sådan ändring införes i den föreslagna kungörelsen, samt hemställa att det under frågans forts a t t a behandling överväges, huruvida icke staten bör genom ett bottenlån på sätt vi a n t y t t utfylla skillnaden mellan lånebehovet och amorteringsmöjligheten. Vi h a icke ansett oss kunna eller böra på ett preciserat sätt a n g i v a , vilka ä n d r i n g a r i förslaget till kungörelse som på grund av dessa överväganden bliva erforderliga.

Såsom särskilt yttrande hava herrar Molander och Sten vidare anfört: Det ingår ej i utredningsmännens uppdrag att undersöka, huruvida en expropriationslagstiftning är erforderlig för lösande av de sociala jordfrågorna. Vi k u n n a dock ej underlåta att uttala v å r a bestämda farhågor för -att om och när de föreslagna åtgärderna skola genomföras i det levande

84 livet, svårigheter för anskaffande av den för nybildning av arbetaresmåbruk behövliga jorden mångenstädes skola uppstå. Med all säkerhet kommer det a t t visa sig, att lämplig och lämpligt belägen jord för det avsedda ändamålet m å n g a gånger ej kan förvärvas, änskönt den finnes och av ägaren utan eget förfång kan avvaras. Det kan även förutspås, a t t oskäliga jordpriser komma att i viss utsträckning förhindra tillkomsten av nya arbetaresmåbruk. Vi uttala därför, att statsmakterna vid ett genomförande av förslaget till statsunderstödda arbetaresmåbruk m å t t e åvägabringa en expropriationslagstiftning, som möjliggör verksamhetens genomförande i hela den utsträckning, som är avsedd och nödvändig.

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1932 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Betänkande rörande erkännande och verkställighet av Uppskattning av Sveriges skogstillgångar, verkställd utländsk civildom. [2] åren 1923-1929. [26] Lagberedningens förslag till revision av ärvdabalken. 4. Förslag till lag om boutrédning och arvskifte m. m. [16] Promemoria ang. lagstiftning om vissa straffprocessuIndustri. ella tvångsmedel. [29] Cement- och betongbestämmelser (fjärde upplajj jämte tilläggsbestämmelser (tredje upplagan). [24! Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. 1930 års pensionssakkunniga. Betänkande med förslag till reglemente ang. tjänstepension för tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, ni. m. [19] Handel och sjöfart. 1930 års pensionssakkunniga. Betänkande med förslag till reglemente ang. tjänstepension för arbetare i sta- De ekonomiska verkningarna för sjöfarten av 1923 års tens tjänst m. m. [22] lo tsfÖrfattningssakkun nigas förslag till lotsavgifter. [15] Statens organisationsnämnd. Betänkande med plan för statens byggnadsverksamhet under närmast kommande tioårsperiod. [25] Betänkande ang. reformering av vikariatssystemet vid häradsrätterna. [27] Kommunikationsväsen. Lantmätarelönesakkunnigas utredning och förslag beBetänkande rörande frivilliga sammanslutningar mellan träffande lantmäteri kontorens organisation. [28] enskilda järnvägar i Skåne m. m. [5] Utredning rörande motorfoidonsbestandet i Sverige- [18] Kommunalförvaltning. Betänkande med förslag till lag om allmänna vägar och lag om vagdistrikt m. m. [21] Normalförslag till byggnadsordningar m. ra. 1. Byggnadsordning för stad, köping och större municipalsamhälle. [6] 2. Byggnadsordning för mindre municipalsamhäile. [7] 3. Byggnadsordningar och utomplansBank-, kredit- och penningväsen. bestämmelser för landsbygden. [8] 4. Bilagor till normal byggnadsordningar för städer och för landsbyg- 1932 års banksakkunniga. Betänkande med förslag till den. [9] lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse ni. m. [30] Normalförslag till provisoriska byggnadsföreskrifter.Ill] Statens och kommunernas finansväsen. Skatteutjämningsberedningen 1. Statistisk utredning Försäkrings väsen. ang. det kommunala skattetrycket. 113] Dödlighetsantaganden för livränteförsäkring. [4] Politi. Betänkande med förslag till förordning anj: handel med farmaeevtiska specialiteter. [20] Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Socialpolitik. Utredning och förslag rörande ändrade grunder för fiälso- och sjukvård. biskoparnas avlöning ocb därmed sammanhängande frågor. [17] Utredning och förslag ang. de civila tjänsteläkarnas Läroverkssakkunniga. Betänkande med förslag till unställning i städer och stadsliknande samhällen. [23] dervisningsplaner för rikets allmänna läroverk och de kommunala mellanskolorna m. in. [31] Allmänt näringsväsen. Betänkande med förslag till lag om vissa ändringar i förordningen ang. patent in. m. [32] Försvarsväsen. Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Sociala jordutredningens betänkande med förslag till Luftförsvarsulredningens betänkande. Utredning beträfvissa ändringar i den sociala arrendelagstiftningen. [1] fande hemortens ocli civilbefolkningens skyddande Jordbruksutredningens betänkanden. 6. Promemoria vid luftanfall mot Sverige. [3] rörande inkomstutvecklingen inom Sveriges jordbruk i jämförelse med i andra näringsgrenar och dess sammanhang med lönepolitiken. [10] 7. Betänkande ang. åtgärder för lindrande av jordbrukels kreditsvarigUtrikes ärenden. Internationell rätt. heter. [12] 8. Arbetarfrågan inom det svenska jordbruket. [14] , . T • .Sociala jordutredningens belänkande med förslag till åtgärder för beredande av ökade möjligheter för mindre bemedlade personer alt erhålla egna jordbruk. [33]

Isaac Marcus Boktr.-A.-B., Stockholm 19S&