SOU 1932:36

Statistiska undersökningar samt kostnadsberäkningar. D. 2

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1932:36

SOCIALDEPARTE MENTET

1928 ÅRS PENSIONSFÖRSÄKRINGSKOMMITTÉ OCH

ORGANISATIONSSAKKUNNIGA

STATISTISKA UNDERSÖKNINGAR SAMT

KOSTNADSBERÄKNINGAR M. M. DEL

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1932 Kronologisk 1. Sociala jordutrednjngens betänkande med förslag till vissa ändringar i den sociala arrendelagstiftningen. Marcus. 121 s. J o . 2. Betänkande rörande erkännande och verkställighet av utländsk civildom. Av E. Marks von Wiirtemberg. Marcus. 43 s. J u . 3. Lnftförsvarsutredningens betänkande. Utredning beträffande hemortens och civilbefolkningens skyddande vid luftanfall mot Sverige. Norstedt. 139 s. Fö. 4. Dödlighetsantaganden för livränteförsäkring. Norstedt. 142 s. H. 6. Betänkande rörande frivilliga sammanslutningar mellan enskilda järnvägar i Skåne m. m. Beckman. 132 s. 2 bilagor. K. •6. Normalförslag till byggnadsordningar m. m. 1. Byggnadsordning för stad, köping och större municipalsamhälle. Marcus. 37 s. K. 7. Normalförslag till byggnadsordningar m. m. 2. Byggnadsorduing för mindre municipalsamhälle. Marcus. 27 s. K. 8. Normalförslag till byggnadsordningar m. m. 3. Byggnadsordningar och utomplansbestämmelser för landsbygden. Marcus. 18 s. K. 9. Normalförslng till byggnadsordningar m. m. 4. Bilagor till normalbyggnadsordningar för städer och för landsbygden. Marcus. 32 s. K. 10. Jordbrnksutredningens betänkanden. 6. Promemoria rörande inkomstutvecklingen inom Sveriges jordbruk i jämförelse med i andra näringsgrenar och dess sammanhang med lönepolitiken. Beckman. 52 s. J o . 11. Normalförslag till provisoriska byggnadsföreskrifter. Marcus. 10 s. K. 12. Jordbrnksutredningens betänkanden. 7. Betänkande angående åtgärder för lindrande av jordbrukets kreditsvårigheter. Beckman. 99 s. J o . 13. Skatteutjämningsberedningen 1. Statistisk utredning angående det kommunala skattetrycket. Av E. Ahlberg. Norstedt. 85*, 560 s. F i . 14. Jordbruksutredningens betänkanden. 8. Arbetarfrågan inom det svenska jordbruket. Av B. Nyström.- Beckman. 111 s. J o . 15. De ekonomiska verkningarna för sjöfarten av 1928 års lotsförfattningssakkunnigas förslag till lotsavgifter. Norstedt. 38 s. H. 10.' Lagberedningens förslag till revision av ärvdubalken. 4. Förslag till lag om boutredning och arvskifte m. m. Norstedt. 689 s. J u . 17. Utredning och förslag rörande ändrade grunder för biskoparnas avlöning och därmed sammanhängande frågor. Idun. 262 s. E. 18. Utredning rörande motorfordonsbeståndet i Sverige. Marcus. 50 s. K.

förteckning 19. 1930 års pensionssakkunniga. Betänkande med förslag I till reglemente angående tjänstepension för tjänstomän, j tillhörande den civila statsförvaltningen, m. m. Nor- 1 stedt. 02), 211 s. F i . 20. Betänkande med förslag till förordning angående han- j del med farmacevtiska specialiteter. Marcus. 99 8. S. ] 21. Betänkande med förslag till lag om allmänna vägar och ' lag om vägdistrikt m. m. Norstedt. 223, xv, 174 s. K. 22. 1930 års pensionssakkunniga. Betänkande med förslag till reglemente angående tjänstepension för arbetare i statens tjänst. Norstedt. 37 s. Fi. 23. Utredning och förslag angående de civila tjänsteläkarnas ställning i städer och stadsliknande samhällen. Beckman. 206 s. S. 24. Normalbestämmelser för leverans och provning av cement (cementbestämmelser) samt för byggnadsverk av betong och armerad betong (betongbestämmelser) [fjärde upplagan] jämte tilläggsbestämmelser [tredje upplagan]. Norstedt. 44 s. K. 25. Statens organisationsnämnd. Betänkande med plan för statens byggnadsverksamhet under närmast kommande tioårsperiod. Marcus. 125 s. Fi. 26. Uppskattning av Sveriges skogstillgångar, verkställd åren 1923—1929. Norstedt. 255, 215 s. J o . 27. Betänkande angående reformering av vikariatssystemet vid häradsrätterna. Marcus. 27 s. Ju. 28. Lantmätarelönesakkunnigas utredning och förslag beträffande lantmäterikontorens organisation. Marcus. 186 s. J o . 29. Promemoria angående lagstiftning om vissa straffprocessuolla tvångsmedel. Norstedt. 57 s. J u . 30. 1932 års banksakkunniga. Betänkande med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse m. m. Marcus. 116 s. F i . 31. Läroverkssakkunniga. Betänkande med förslag till undervisningsplaner för rikets allmänna läroverk och de kommunala mellanskolorna m. m. Norstedt, xj, 454 s. E. 32. Betänkande med förslag till lag om vissa ändringar i förordningen angående patent m. m. Marcus. 76 s. H. 33. Sociala jordutredningens betänkande med förslag till åtgärder för beredande av ökade möjligheter för mindre bemedlade personer att erhålla egna jordbruk. Marcus. 84 s. J o . 34. Betänkande med förslag angående omorganisation av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämte därmed sammanhängande spörsmål. Ha3ggetröm. 108 s. K. 35. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser angående tillsättning av prästerliga tjänster. Hoeggström. 215 s. E. 36. 1928 års pensionsförsäkringskommitté och organisationssakkunniga. Statistiska undersökningar samt kostnadsberäkningar m. m. Del 2. Norstedt, x, 249 s. 8.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. et. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) ntgivaa utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje depurtement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1932:36

SOCIALDEPARTEMENTET

1928 ÅRS PENSIONSFÖRSÄKRINGSKOMMITTÉ OCH

ORGANISATIONSSAKKUNNIGA

STATISTISKA UNDERSÖKNINGAR SAMT

KOSTNADSBERÄKNINGAR M. M. II

DEL

STOCKHOLM 1932 KUNGL. BOKTRYCKERIET.

P . A. NORSTEDT & SÖNER

III

INNEHALLSFÖRTECKNING. Skrivelse till Konungen

Kostnadsberäkningar rörande olika försäkringssystem 1. Förberedande undersökningar

3 3

Förutsättningar för beräkningarna s. 3. Beräkningar rörande befolkningens sammansättning s. 4. Undersökningar rörande den nuvarande pensionsförsäkringen s. 6. 2. Kostnadsberäkningar

Premiereservsystemet s. 9. Kapitaltäckningssystemet s. 15. Fördelningssystemet s. 19. öystem med föreskriven fondering s. 21. Jämförelser mellan kostnaderna vid olika system s. &6. Uteslutande från pensionstillägg av aktiva över 67 år s. 25. 3. Fondens storlek och tillväxt Fonden vid 1930 års slut s. 26. Fondens utveckling efter 1930 s. 27. Försäkringens årsbudget vid olika tidpunkter s. 29.

4. Inverkan av olika avdragsregler •. Avdragsregler s. 31. Inkomstfördelningen bland pensionstagarne s. 32. Modifikationer av nu gällande avdragsregel s. 34. Reduktion av bruttokostnaderna genom avdragsregler

5. Inverkan

av förändrade

antaganden

rörande

dödligheten

Utredning angående invaliditetsförsäkringens anknytande till den frivilliga sjukförsäkringen 1. Grundlinjer för försäkringssystemet Sjukkasseväsendet enligt 1931 års reform s. 43. Invaliditetsförsäkringens anknytning till sjukförsäkringen s. 44. Förutsättningar ocb plan för utredningen s. 45. Utredningar rörande sjukförsäkring i England s. 46. Statistiska undersökningar s. 47. 2. Statistiska grunder

undersökningar

rörande

sjukligheten

och konstruktion

.0 43

beräknings47

Material I s. 47. Material I I s. 51. Material I I I s. 53. Uppställning av grundläggande antaganden rörande sjukligheten s. 60. Vanliga sjukdomar s. 62. Olycksfall s. 71 Jämförelser med andra erfarenheter angående sjukligheten s. 75. 3. Beräkning av avgifter m. ro. för a. N u v a r a n d e sjukkassor

sjuk- och invaliditetsförsäkring

78 79

SjukhjälpsviUkor B. 79. Antal sjukdagar per fall s. 79. Sjuktal s. 79. Kapitalvärde av sjuknjaip s. 81. Årsavgifter s. 82. Inskränkningar vid sjukdomens början s. 83. b.

Sjukförsäkring enligt 1 9 3 1 års författning SjukhjälpsviUkor s. 85. Statsbidrag s. 85. Beräkning av avgifter m. m. s. 86. Utsträckt Karenstid s. 86.

Sjuk- och invaliditetsförsäkring intill 67 år ..... . SjukhjälpsviUkor s. 87. Beräkning av avgifter m. m. s. 87. Utsträckt karenstid s. 91.

4. Undersökningar rörande sjukkassomas nuvarande medlemmar Yrkesfördelning s 93. Fördelning efter ålder, sjukhjälpstid m. m. inom 53 utvalda sjukkassor s. 9b. Undersökning av den ekonomiska ställningen s. 102. Ställningen före 1931 ars reform s. 102. Ställningen enligt 1931 års reform s. 106. Ställningen vid sjuk- och mvaliditetsforsäkring intill 67 år s. 107.

IV Sid. 5. Försäkringsavgifter a.

och kostnadsberäkningar

11°

Sjuk- och invaliditetsförsäkringen Försäkringsavgifter enligt premiereservsystemet s. 110. Försäkringsavgifter enligt kapitaltäckningssystemet s. 111. Sjukkassornas fondbildning s. 113. Kostnader för statsbidrag m. m. s. 113. Sjuk- och invaliditetsförsäkring med utsträckt karenstid s. 114. Ålderspensioneringen

E n s t u d i e över s p a r s a m h e t e n i S v e r i g e .

H° Av Fil. Dr K.-G. Hagström

117 117

1. Sparsamhet och försäkring Livförsäkringarnas varaktighet s. 117. Riskförsäkring kontra sparförsäkring s. 118. Utländska rön och åsikter s. 119. 2. Sparsamheten i svenska löntagarehushåll Budgetundersökningarna s. 120. Sparkontot och förmögenhetstillväxten s. 121. Sparsamhet och välstånd s. 126. Sparkontot och livförsäkringspremierna s. 127. 3. Den individuella sparsamheten genom bankinsättningar Var äro spararna? s. 130. Räkningarnas klassificering s. 132. Sparsamhetsintensitetens mätning s. 134.

4. Den kollektiva sparsamhetens utveckling Det kollektiva ägandet i allmänhet s. 137. Konsumentkooperationen s. 138. Försäkringssparandet s. 139. 143 5. Diverse undersökningar Obligationslånen s. 143. Allmänna frågor s. 148. 6. Slutord

151 Not.

I. Folkförsäkringarna i Sverige, fördelade efter i n t r ä d e s å l d e r och slutålder

153 Not.

D e t a l j u n d e r s ö k n i n g a r av s p a r s a m h e t e n i l ö n t a g a r h u s h å l l

157¶D e t a l j u n d e r s ö k n i n g a r rörande i n s ä t t n i n g s r ä k n i n g a r n a

163¶Not. I I I

Några ekonomiska verkningar av fondbildning i sammanhang med folkpensioneringen. Av Professor Bertil Ohlin 171 1. Pensioneringssystemens årsbudgeter 2. Några ekonomiska verkningar av systemens olikhet Verkan på kapitalbUdningen s. 173. Den ökade kapitalbildningens verkningar s. 174. Bördans fördelning generationerna emellan s. 177. 3. Den offentliga fondförvaltningens problem Principerna för placeringen s. 179. Förvaltningens effektivitet och organisation s. 180. Penningvärdets och räntefotens förändringar s. 182. 4. Några synpunkter på lämpligheten av offentlig fondbildning i samband med folkpensioneringen Folkpensioneringens karaktär s. 185. Önskvärdheten av offentlig fondbildning W » sig sf 187. Önskvärdheten av offentlig fondbildning som ett medel att öka kapitalbildningen i landet s. 188. Praktiska skäl för och mot sammankoppling av offentlig tondbildning med folkpensioneringen s. 189. Undersökningar angående orsakerna t i l l fattigvårdens ökning 1. Enquéte med ett antal kommuner 2. Uttalanden av fattigvårdskonsulenterna 3. Uttalanden av fattigvårdsdirektörerna

i Stockholm

och Göteborg

190 190

v Tabeller. Sid. Beräknat antal aktiva och invalida män i 1000-tal inom befolkningen över 16 år vid utgången av i tabellen angivna kalenderår 2. Kvinnor. D:o 3. Det allmännas beräknade kostnad för pensionstillägg vid olika tidpunkter med olika alternativ för »fri inkomst». Premiereservsystem. Grundavgift 6 kr. Avgiftsprocent 1 4. D-.o D:o. Grundavgift 9 kr. Avgiftsprocent 1*5 5. D:o. Kapitaltäckningssystem. Grundavgift 6 kr. Avgiftsprocent 1 6. D:o. D:o. Grundavgift 9 kr. Avgiftsprocent 1'5 7. D:o. Fördelningssystem. Grundavgift 6 kr. Avgiftsprocent 1 8. D:o. D:o. Grundavgift 9 kr. Avgiftsprocent 1*5 9. Pensionstillägg och understöd gällande vid 1930 års slut 10. Beräknat antal kvarstående sjuka efter olika sjuktider 11. Män. Antal kvarstående sjuka efter olika sjuktider. Alla sjukfall 12. Kvinnor. D:o 13. Män. Antal kvarstående sjuka efter olika sjuktider. Alla sjukfall utom olycksfall . . . 14. Kvinnor. D:o 15. Material III. Män. Antal observationsår och sjukfall i olika sjukdomsgrupper 16. Kvinnor. D:o 17. Material III. Män. Sjukfallsfrekvens i °/oo för olika sjukdomsgrupper. Sjuktid 4 dagar . 18. Kvinnor. D:o 19. 20 rikssjukkassor. Antal medlemmar vid 1929 års slut med fördelning efter ålder och sjukhjälpstid 20. 33 lokalsjukkassor. D:o 21. 20 rikssjukkassor. Medlemmarnas relativa fördelning efter sjukhjälpstid inom olika åldersklasser 22. 33 lokalsjukkassor. D:o 23. 20 rikssjukkassor. Antal medlemmar vid 1929 års slut med fördelning efter ålder och begynnelsevillkor 24. 33 lokalsjukkassor. D:o 25. 20 rikssjukkassor. Medlemmarnas relativa fördelning efter begynnelsevillkor inom olika åldersklasser 26. 33 lokalsjukkassor. D:o

224 226 228 229 230 231 232 233 234 235 236 237 238 239 240 240 241 241 242 243 244 245 246 247 248 249

Texttabeller. Kostnadsberäkningar rörande olika försäkringssystem. 1. Förberedande undersökningar. TI. Beräknat antal personer i 1000-tal inom befolkningen över 16 år vid utgången av nedanstående kalenderår, fördelat på grupperna A, B och C T2. Beräknat antal pensionsberättigade i 1000-tal inom befolkningen vid utgången av nedanstående kalenderår, fördelat på grupperna A, B och C T3. Pensionstillägg och understöd gällande vid 1930 års slut (approximativa siffror) . . T4. Avgiftspensioner gällande vid 1930 års slut T5. Män. Inkomstfördelning bland invalider med pensionstillägg eller understöd . . . . T6. Kvinnor. D:o T7. Grupp B. Genomsnittlig avgiftspension, vartill rätt föreligger på grund av avgifter, erlagda t. o. m. år 1930 2.

5 6 7 7 8 g 9

Kostnadsberäkningar. T8. Grupp A. Erforderligt bidrag från det allmänna vid olika tidpunkter T9. Män. Beräknad storlek i kronor av invalid- och ålderspension enligt premiereservsystemet

10 H

VI Sid. TIO. Kvinnor. D:o T i l . Grupp B, män. Genomsnittlig avgiftspension för samtliga avgifter enligt premiereservsystemet T12. Grupp B, kvinnor. D:o T13. Grupp B. Erforderligt bidrag från det allmänna vid olika tidpunkter. Premiereservsystem T14. Grupp C. Erforderligt bidrag från det allmänna vid olika tidpunkter. Premiereservsystem T15. Erforderligt bidrag från det allmänna vid olika tidpunkter för samtliga utgående pensioner. Premiereservsystem T16. Fördelning på män och kvinnor av det allmännas bidrag vid vissa alternativ enligt tab. T15 T17. Avgiftspensioner gällande vid olika tidpunkter på grund av avgifter, erlagda t. o. m. år 1930 T18. Nybeviljade avgiftspensioner vid olika tidpunkter. Kapitaltäckningssystem . . . . . T19. Beräknade medelbelopp för vid olika tidpunkter gällande avgiftspensioner på grund av avgifter enUgt nya systemet. Kapitaltäckningssystem T20. Erforderligt bidrag från det allmänna vid olika tidpunkter för samtliga utgående pensioner. Kapitaltäckningssystem T21. Fördelning på män och kvinnor av det allmännas bidrag vid vissa alternativ enligt tab. T20 T22. Erforderligt bidrag från det allmänna vid olika tidpunkter för samtliga utgående pensioner. Fördelningssystem T23. Fördelning på män och kvinnor av det allmännas bidrag vid vissa alternativ enligt tab. T22 T24. Erforderligt bidrag från det allmänna vid olika tidpunkter för samtliga utgående pensioner. System med föreskriven fondering T25. Beräknad minskning av det allmännas bidrag till samtliga utgående pensioner å 300 kronor, om aktiva över 67 år ej erhålla pensionstillägg 3. Fondens

storlek

och

av olika

13 14 14 15 16 16 17 18 19 20 21 22 25 27 28 28 28

avdragsregler.

T30. Hypotetisk inkomstfördelning för samtliga invalider och samtliga aktiva över 67 år vid 1930 års utgång T31. Beräknad kostnad vid olika tidpunkter för pensionstillägg åt alla invalider, uppgående till 225 kr. för man och 210 kr. för kvinna, med avdrag enligt 6 § pensionsförsäkringslagen, men med olika värden på den fria inkomsten T32. Beräknad kostnad vid olika tidpunkter för pensionstillägg enligt tab. T31, om rätt till pensionstillägg även tillkommer aktiva över 67 år T33. Kostnad år 1950 i procent av bruttokostnaden, då avdragsregler med olika värden på den fria inkomsten tillämpas 5. Inverkan

12 12

tillväxt.

T26. Fondens rörelse vid premiereservsystemet T27. Fondens rörelse vid kapitaltäckningssystemet T28. Fondens rörelse vid systemet med föreskriven fondering T29. Fondens rörelse vid fördelningssystemet 4. Inverkan

av förändrade

antaganden

rörande

35 3b 37

dödligheten.

T34. Årlig premie för en aktiv person för en invalid- och åldersränta av 100 kronor . . . . T35. Beräknad folkmängd över 16 år i 1000-tal vid slutet av nedanstående år T36. Erforderligt bidrag från det allmänna vid olika tidpunkter för samtliga utgående pensioner, då dödligheten antages följa nedan angivna tabell. Pension 300 kronor . . . T37. Fondens rörelse vid premiereservsystemet enligt olika dödlighetsantaganden . . . .

39 40 41 41

VII Sid.

Utredning angående invaliditetsförsäkringens anknytande till den frivilliga sjukförsäkringen. 2. Statistiska grunder.

undersökningar

rörande sjukligheten

och konstruktion av beräknings-

T38. Material I. Antal observationsår och sjukdomsfall T39. Material I. Sjukfallsfrekvens i °/00 för friska personer. Sjuktid 7 dagar T40. Material I. Sjukfallsfrekvens i °/00 för »samtliga levande». Sjuktid 7 dagar T41. Material I. Sjukfallsfrekvens i °/00 för »samtliga levande». Sjuktid 3 dagar T42. Material II. Antal observationsår och sjukdomsfall, reducerade till en sjuktid av 3 dagar T43. Material II. Sjukfallsfrekvens i °/00. Sjuktid 3 dagar T44. Allmänna Rikssjukkassan. Antal medlemmar 31 dec. 1929 T45. Material III. Antal observationsår och sjukdomsfall T46. Material III. Sjukfallsfrekvens i °/00 för män. Sjuktid 4 dagar T47. Material III. Sjukfallsfrekvens i °/00 för kvinnor. Sjuktid 4 dagar T48. Material III. Sjukfallsfrekvens i °/00 för vissa sjukdomsgrupper. Sjuktid 4 dagar . . . T49. Sjuklängdstabell för samtliga åldersklasser. Alla sjukdomar T50. Moderskapsfrekvens T51. Sjukfallsfrekvens i °/00. Alla sjukdomar utom olycksfall. Sjuktid 3 dagar T52. D:o. D:o. Sjuktid 3 veckor T53. D:o. D:o. Sjuktid 13 veckor T54. D:o. D:o. Sjuktid 26 veckor T55. Sjuklängdstabell. Alla sjukdomar utom olycksfall T56. Sjukfallsfrekvens i °/00. Olycksfall. Sjuktid 3 dagar T57. Olycksfall i arbete T58. Beräknad sjukfallsfrekvens i °/00. Olycksfall. Sjuktid 3 dagar T59. Jämförelse mellan den beräknade sjukfallsfrekvensen för olika sjuktider och kommitténs invaliditetssannolikheter T60. Sjukfallsfrekvens i % 0 . Alla sjukdomar. Sjuktid 26 veckor T61. Sjukfallsfrekvens i °/00 för män. Alla sjukdomar T62. Sjukfallsfrekvens i °/00 för kvinnor. Alla sjukdomar T63. Jämförande sjuklängdstabell. Alla sjukdomar 3. Beräkning

av avgifter

m. m. för

sjuk- och

48 49 50 50 52 52 54 55 56 56 58 59 60 61 61 62 62 70 72 74 74 76 76 77 77 78

invaliditetsförsäkring.]

T64. Genomsnittligt antal sjukdagar per sjukdomsfall. Minsta varaktighet 3 dagar; ingen karenstid T65. Sjuktal. Minsta varaktighet 3 dagar; ingen karenstid T66. Kapitalvärde av sjukhjälp om 1 kr. per dag. Minsta varaktighet 3 dagar; ingen karenstid T67. Årsavgifter (nettoavgifter) för sjukhjälp om 1 kr. per dag. Minsta varaktighet 3 dagar; ingen karenstid T68. Hjälptalen Ax och Bx T69. Sjuktal, kapitalvärden och årsavgifter vid sjukförsäkring enligt 1931 års författning. Sjukhjälp 1 kr. per dag; karenstid 3 dagar; sjukhjälpstid två år T70. Erforderlig årsavgift (utan säkerhetstillägg) med hänsyn till statsbidraget för sjukhjälp enligt 1931 års författning. Karenstid 3 dagar; sjukhjälpstid två år T71. Hjälptalen Ax och Bx, om olycksfall i arbete uteslutas T72. Sjuktal vid sjuk- och invaliditetsförsäkring intill 67 år. Karenstid 3 dagar T73. Kapitalvärden av sjuk- och invaliditetsförsäkring om 1 krona per dag intill 67 år. Karenstid 3 dagar T74. Årsavgifter (nettoavgifter) för sjuk- och invaliditetsförsäkring om 1 krona per dag intill 67 år. Karenstid 3 dagar

80 81 82 83 84 85 86 87 88 88 89

VIII Sid. T75. Erforderlig årsavgift (utan säkerhetstillägg) med hänsyn till statsbidraget för sjukoch invaliditetsförsäkring intill 67 år. Karenstid 3 dagar. Ersättning utgår efter de två första sjukåren med 300 kronor per år T76. Erforderlig årsavgift (utan säkerhetstillägg) för försäkring enligt tab. T75, om avgiftsbefrielse erhålles efter två års sjuktid

90¶T77. Hjälptalen Af0

och Bf>

4. Undersökningar rörande sjukkassornas nuvarande medlemmar. T78 Yrkesfördelningen vid 1929 års slut bland sjukförsäkrade medlemmar i 1183 registrerade sjukkassor T79. Yrkesfördelningen vid 1929 års slut bland sjukförsäkrade medlemmar i 1135 lokala sjukkassor, med fördelning på städer och landsbygd T80. 20 rikssjukkassor. Medlemsbeståndet vid 1929 års slut T81. 33 lokalsjukkassor. D:o T82. Medlemmarnas fördelning efter beloppet av tillförsäkrad sjukpenning T83. Medlemmarnas fördelning efter sjukhjälpstid T84. Medlemmarnas fördelning efter begynnelsevillkor T85. 20 rikssjukkassor. Översikt över aktiva (exkl. innehavd förmögenhet) och passiva inom olika åldersklasser T86. 33 lokalsjukkassor. D:o T87. 53 sjukkassor, översikt över aktiva (exkl. innehavd förmögenhet) och passiva inom olika åldersklasser vid sjukförsäkring enligt 1931 års författning T88. 53 sjukkassor, översikt över aktiva (exkl. innehavd förmögenhet) och passiva inom olika åldersklasser vid sjuk- och invaliditetsförsäkring intill 67 års ålder

°* 95 98 99 99 101 101 I"4 105 108 109

5. Försäkringsavgifter och kostnadsberäkningar. T89. Erforderligt bidrag från det allmänna vid olika tidpunkter för samtliga utgående pensioner

En studie över sparsamheten i Sverige. 1. Sparsaynhet och försäkring. T90. Fördelning på inträdes- och slutåldrar av 1 000 kronors nyanskaffning inom svenska folkförsäkringsbolag 2. Sparsamheten i svenska löntagarehushåll. T91. Spridningen av värdena på balansen per 1 000 hushåll 122 T92. Spridningen av värdena på sparkontot per 1 000 hushåll 123 T93. Spridningen av inkomsten per 1 000 hushåll 126 T94. Utgifterna under sparkontot enligt levnadskostnadsundersökningarna 1913 och 1923 . 128 3. Den individuella sparsamheten genom bankinsättningar. T95. Genomsnittlig varaktighet av insättningar å olika slag av insättningsräkningar . . . . T96. Intensiteten av sparsamheten genom bankinsättningar T97. Tillgodohavandet å olika slag av insättningsräkningar

133 136 136

4. Den kollektiva sparsamhetens utveckling. T98. Kooperationens sparade fonder 1908 till 1929 T99. Försäkringspremier erlagda av Sveriges invånare T100. Försäkringssparandets utveckling från 1914 till 1928

140 141 142

5. Diverse undersökningar. T101. Den svenska obligationsskulden T102. Nominella och bokförda obligationsvärden T103. Spridningen av 33 bokföringskurser

143 144 145

T104. Import och export av värdepapper. Nominella belopp och medelkurser T105. Årskonsumtionen av vissa njutningsmedel i Sverige T106. Uppfostringsbördan i Sverige

Sid. 146 148 150

Not. I. T107. Årsanskaffningen inom svenska folkförsäkringsbolag. Blandad liv- och kapitalförsäkring å ett liv 154 T108. D:o. Blandad liv- och kapitalförsäkring å två liv 155 T109. D:o. Barnförsäkring 155 T110. D:o. Samtliga försäkringar 15g T i l l . Procentuell fördelning på slutåldrar av nyanskaffningen inom svenska folkförsäkringsbolag. Blandad Uv- och kapitalförsäkring å ett liv 157 Not. II. T112. Levnadskostnadsundersökningen 1913. Korrelationen mellan inkomst och sparkonto . T113. Levnadskostnadsundersökningen 1923. D:o T114. Levnadskostnadsundersökningen 1913. Korrelationen mellan inkomst per konsumtionsenhet och sparkonto T115. Levnadskostnadsundersökningen 1923. D:o T116. Levnadskostnadsundersökningen 1913. Korrelationen mellan balans och sparkonto . T117. Levnadskostnadsundersökningen 1923. D:o T118. Levnadskostnadsundersökningen 1913. Korrelationen mellan premie och sparkonto . T119. Levnadskostnadsundersökningen 1923. D:o T120. Levnadskostnadsundersökningen 1913. Korrelationen mellan inkomst och premie . . T121. Levnadskostnadsundersökningen 1923. D:o

158 158 I59 159 160 160 161 161 162 162

Not. I I I . T122. Sammanställning rörande vissa sparbankskonton, fördelade efter ålder T123. Omsättningen å olika insättningsräkningar. Geografisk fördelning TI 24. På affärsbankernas depositions- och kapitalräkningar innestående belopp vid utgången av år 1929

165 166 168

Några ekonomiska verkningar av fondbildniug i sammanhang med folkpensioneringen. 1. Pensioneringssystemens

årsbudgeter.

T125. Pensionsförsäkringsfondens storlek enligt olika system T126. Bidragsdifferenser och räntedifferenser 2. Några ekonomiska verkningar av systemens olikhet. T127. Uppskattning av kapitalbildningens ökning vid olika fonderingssystem i jämförelse med fördelningssystemet

171 172

174¶Undersökningar angående orsakerna till fattigvårdens ökning. 1. Enquéte med ett antal kommuner. T128. Antal i undersökningen ingående kommuner med fördelning länsvis på olika kommungrupper T129. Sammanställning av svaren å fråga 1 T130. Sammanställning av svaren å fråga 3 T131. Sammanställning av svaren å fråga 2 T132. Sammanställning av svaren å fråga 4 T133. Sammanställning av svaren å fråga 7

190 191 192 204 205 210

Figurer. Sid. Fig. 1. Det allmännas bidrag åren 1930—1990 enligt olika försäkringssystem. Pension 300 kr. Avgiftsprocent 1 och grundavgift 6 kr » 2. D:o. Avgiftsprocent 1'5 och grundavgift 9 kr » 3. Insjuknandefrekvenser för män. Alla sjukfall utom olycksfall. Sjuktid 3 dagar . . . . » 4. Kvinnor. D:o » 5. Insjuknandefrekvenser för män. Alla sjukfall utom olycksfall. Sjuktid 3 veckor . . . » 6. Kvinnor. D:o » 7. Insjuknandefrekvenser för män. Alla sjukfall utom olycksfall. Sjuktid 13 veckor . . . » 8. Kvinnor. D:o » 9. Inverterade värdet av dekrementfunktionen » 10. Insjuknandefrekvenser för män. Olycksfall. Sjuktid 3 dagar » 11. Kvinnor. D:o » 12. Korrelationen mellan balans och sparkonto år 1913 »> 13. D : o å r l 9 2 3 » 14. Korrelationen mellan sparkonto och livförsäkringspremie år 1913 » 15. D : o å r l 9 2 3 » 16. Fondräntan i milj. kr. åren 1930—1990 enligt olika försäkringssystem. Avgiftsprocent 1'5 och grundavgift 9 kr * 17. Fondens ökning i milj. kr. åren 1931—1990 enligt olika försäkringssystem. Avgiftsprocent 1*5 och grundavgift 9 kr

24 24 64 65 66 66

67 67

71 73 73 123 I24 128 I29 1'2 1*3

TILL

KONUNGEN.

1928 års pensionsförsäkringskommitté och organisationssakkunniga avlämnade den 18 juni 1930 såsom en första del av de anbefallda utredningarna vissa statistiska undersökningar och kostnadsberäkningar (Statens off. utr.

1930: 15). I föreliggande Del I I lämnas redogörelser för sedermera verkställda förberedande undersökningar, vilka befunnits erforderliga för fullgörandet av de meddelade utredningsuppdragen. Stockholm den 2 december 1932. Underdånigst S. L I N N É R . HUGO ELLIOT

BERNH. ERIKSSON

SVEN JOHANSSON

OTTO JÄRTE

PETRUS NILSSON

P. NILSSON

OLIVIA NORDGREN

SVEN OLSSON

E. PHRAGMÉN

JOHAN WIDÉN

ANNA ÅBERGSSON

ANDERS ANDERSON

GÖSTA BAGGE

OSCAR CARLSTRÖM

G. H. VON KOCH

T. Askelöf.

Cramér.

KOSTNADSBERÄKNINGAR RÖRANDE OLIKA FÖRSÄKRINGSSYSTEM. 1. Förberedande undersökningar. Vid de kostnadsberäkningar för olika försäkringssystem, som ingå i första Förutsattdelen av kommitténs betänkande, 1 betraktades enbart verkningarna av de olika n%9e%jför systemen i och för sig, utan någon hänsyn till den pensionsrätt, som för stora ningama. grupper av befolkningen redan föreligger på grund av avgifter, erlagda enligt det hittills gällande systemet. Kommittén har nu kompletterat dessa undersökningar på så sätt, att beräkningar verkställts rörande de kostnader för det allmänna, som skulle uppkomma, om man från och med en viss tidpunkt inför ett nytt system för pensionsförsäkringen och i fortsättningen genomgående tager hänsyn även till de avgiftspensioner, som belöpa på avgifter, erlagda före omläggningen. Resultaten av dessa beräkningar meddelas i det följande, sedan kommittén först närmare preciserat de förutsättningar, som legat till grund för undersökningen, samt redogjort för vissa förberedande arbeten. I första hand har det gällt att fixera den tidpunkt, från vilken det tänktanya systemet skulle gälla. Å ena sidan bör denna tidpunkt givetvis icke alltför mycket avvika från den, då man i verkligheten kan tänka sig en omläggning genomförd. Å andra sidan har kommittén emellertid ansett det nödvändigt att välja en tidpunkt, för vilken man förfogar över en någorlunda säker kännedom beträffande sammansättningen av såväl den allmänna befolkningen som speciellt gruppen av de personer, vilka uppbära pension från den allmänna pensionsförsäkringen. Såsom resultat av dessa överväganden har den ifrågavarande tidpunkten bestämts till utgången av år 1930. Även om en blivande reform i själva verket kommer att träda i kraft först fem a tio år efter denna tidpunkt, torde icke detta i och för sig avsevärt rubba den bild av kostnadsförloppet under övergångstiden, som de nedan refererade undersökningarna lämna, 1

Statens off. utr. 1930: 15, vilken publikation i det följande benämnes Del 1.

4¶Utgångspunkten för den föreliggande undersökningen har alltså varit följande förutsättning. Det antages att från och med år 1931 en ny skala för pensionsavgifterna varit tillämpad. De inflytande avgifterna administreras enligt något av de försäkringstekniska system, som kommittén tidigare behandlat, och giva således upphov till vissa avgiftspensioner, utgående från fyllda 67 år eller från dessförinnan inträdd invaliditet. Samtidigt härmed utgå emellertid även avgiftspensioner, belöpande på avgifter, erlagda t. o. m. år 1930, vilka pensionsbelopp beräknas enligt hittills gällande bestämmelser. Vissa grupper av pensionstagare erhålla således pension enbart enligt gamla systemet, andra enbart enligt nya systemet, och åter andra enligt båda systemen. Det gäller nu att beräkna de kostnader för det allmänna, som vid olika tidpunkter uppkomma, om man genom ett tillägg till de sålunda utgående avgiftspensionerna önskar bringa upp dessa till någon tänkt storlek. Det förutsattes nämligen, att från och med det nya systemets införande var och en, som uppnått 67 års ålder eller är invalid, erhåller ett bidrag av allmänna medel, så avpassat, att det tillsammans med hans avgiftspension uppgår till 300 resp. 400 kr. Detta bidrag antages sålunda från och med år 1931 utgå till varje person, som fyllt 67 år eller är invalid, oberoende av om han blivit påförd pensionsavgifter enligt någotdera systemet eller icke. Vid de beräkningar, för vilka kommittén närmast kommer att redogöra, antages det nämnda bidraget utgå till var och en oberoende av hans inkomst. De sålunda beräknade kostnaderna hava alltså karaktären av bruttokostnader, vilka skulle komma att reduceras, om man införde någon regel, varigenom bidraget gjordes beroende av inkomsten, i likhet med vad som för närvarande är fallet beträffande beräkning av pensionstillägg. Kommittén har anställt särskilda beräkningar rörande den minskning av bruttokostnaderna, som skulle föranledas av olika regler för bidragets avpassande efter inkomsten. Beräkningen av bruttokostnaderna har genomförts för samtliga de 8 avgiftsalternativ, vilka angivas på sid. 213 i Del I, alltså för en grundavgift om 6, 9, 12 eller 15 kr. samt en tilläggsavgift, som tillsammans med grundavgiften utgör 1 % eller 1*5 % av den taxerade inkomsten. 1 Vissa mera detaljerade beräkningar hava dock utförts endast för ett mindre antal avgiftsalternativ. Beträffande den nuvarande och framtida inkomstfördelningen bland de försäkrade hava tillämpats samma på 1926 års avgiftsstatistik grundade antaganden som vid de tidigare beräkningarna, och likaså beträffande restantierna, vilka genomgående antagits till 15 %. Liksom vid kommitténs tidigare kostnadsberäkningar räknas det även här överallt med genomsnittspensioner, d. v. s. var och en tankes, oberoende av hur stora avgifter han faktiskt erlagt, erhålla den avgiftspension, som försäkringstekniskt svarar mot genomsnittsavgifterna i olika åldrar. BeräkninFör kostnadsberäkningarna erfordras kännedom om befolkningens åldersgar rörande fördelning vid olika tidpunkter samt därjämte även kännedom om fördelningen befolkningens sammansann 9'

, F„r

h ö g g t a v i ( j beräkningarna använda inkomstklassen, 10 0^0 kronor och däröver, hava tilläggsavgifterna begränsats, i det att tilläggsavgiften för denna klass beräknats för en genomsnittsinkomst om 12 000 kronor. Jämför sid. 201 i Del 1.

emellertid

den

5 på aktiva och invalider inom de olika åldersgrupperna. I detta avseende hava vid de föreliggande beräkningarna använts samma antaganden rörande nativitet, dödlighet och invaliditet som vid kommitténs tidigare kostnadsberäkningar. Beräkningarna vila alltså på de data beträffande den framtida åldersfördelningen samt fördelningen på aktiva och invalider inom befolkningen, som återfinnas å sid. 125 o. f. samt sid. 201 o. f. i Bel I. I vissa avseenden hava dock dessa data måst kompletteras, särskilt beträffande fördelningen på aktiva och invalider. Det är för de föreliggande beräkningarna lämpligt att tänka sig den nuvarande och framtida befolkningen med avseende på sin ställning till den förutsatta omläggningen av pensionsförsäkringen indelad i tre grupper, vilka här skola benämnas grupperna A, B och C.1 Grupp A omfattar de personer, som icke komma att bliva påförda några avgifter enligt det nya systemet. Hit höra alla, som äro födda år 1864 eller tidigare, samt dessutom alla yngre personer, som vid 1930 års utgång voro invalider. Grupp B omfattar dem, som bliva påförda avgifter enligt båda systemen. Hit höra alla de personer, födda under åren 1865—1914, vilka vid 1930 års utgång voro aktiva. Grupp C omfattar slutligen dem, som endast komma att påföras avgifter enligt det nya systemet. Hit höra samtliga personer, som äro födda år 1915 eller senare. o Enligt förut angivna metoder har för befolkningen över 16 år fördelningen på femåriga födelseårskullar härletts vid de olika tidpunkter, beräkningarna avse. För varje femårskull har även fördelningen på aktiva och invalider

Tab. T 1 . Beräknat antal personer i 1 000-tal inom befolkningen över 16 år vid utgången av nedanstående kalenderår, fördelat på grupperna A, B och C. Grupp A

Grupp B

Grupp C

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

316-6 220-5

405-6

1 895-7

1 927-2

1841-6

1 874-1

266-6

141-0 81-3

292-4 195-7

1 766-5

536-4

120-0

1 666-6

1 800-8 1 702-6

43-1

69-0

1 539-9

1 575-8

13-1

23-5

1 218-3

1 251-9

1 408-8

5-0

8-5

851-7

879-3

1 803-1

1-3

2-6

484-5

0-2

0-4

181-1

1930 Män

Tillsammans

Kvinnor

Män

Kvinnor

2212 3 2328-7

2332 8

256-6 517-1

2443 9

24231 2 513 6

754-5

728-1

973-3

941-1

2502-4 2 556 3

2 585-9

1362-0 1 744-6

2 640-2

2 637-4

2659 8

2124-1

2 060-0

2 632 4 2 567-9

2 329-4

2 270-3

2 609 9 2510 7

2 550 7

2 463 7 |

L ksom Vld ^ kommitténs tidigare beräkningar har här bortsetts såväl från förekomsten av s k perpetuella invalider som från det förhållandet, att en del personer Xpå 8gmnd av tiänsteJ stallmng o. d. äro uteslutna från försäkringen

6¶Tab. T 2. Beräknat antal pensionsberättigade i 1000-tal inom befolkningen vid utgången av nedanstående kalenderår, fördelat på grupperna A, B och C.

Män

Tillsammans

Grupp C

Grupp B

Grupp A Å r

Kvinnor

1 Män

Kvinnor

302 3

891-3

l-o

3-3

410-9 428-9

7-0

342 1 369-7

12-7

397 9

481-2 5437

70-6

456-3 5215

149-2

577-5

428-4 1

572-7

621-8

Män

Kvinnor

—

Män

Kvinnor

302-3

391-3

220-5

100-3

117-5

l-o

195-7

197-9

229-9

141-0 81-3

120-0

326-6

32 6-8

69-0

342-7

399-5

12-1

13-1

414-1

487-7

457-8

522-0

29-1 58-7

5-0

23-5 8-5

1-3

2-6

461-0

0-2

0-4

181-1

486-1 193-0

115-2 391-4

verkställts, varjämte för födelseåren fr. o. m. 1865 invaliderna uppdelats i å ena. sidan sådana, som först efter 1930 års utgång blivit invalider, å andra sidan övriga invalider. De sålunda beräknade antalen, avrundade till jämna tusental, återfinnas i tab. 1 för män och tab. 2 för kvinnor. 1 Några sammandragssiffror ur dessa tabeller lämnas i tab. T 1, som angiver fördelningen på de olika grupperna av hela befolkningen över 16 år, samt tab. T 2, som angiver motsvarande fördelning för de pensionsberättigade, d. v. s. de som fyllt 67 år eller äro invalider. Undersök- Som förberedelse för kostnadsberäkningarna "erfordras vissa undersökningar ningar ärande utgångsläget vid det nya systemets införande. I detta avseende hava r nu7atnde för kommitténs räkning en del utredningar verkställts inom pensionsstyrelsen. pensionsför- T j e s s a utredningar gälla i första hand de personer, som vid 1930 ars utgång säkringen. ^ . ^ ^ . ^ Med ledning gamtliga d e s s a p e r soner tillhöra grupp A. av pensionsstyrelsens register över pensionstagare har för vart femte födelseår (samt några ytterligare åldersklasser) fastställts antal och belopp av pensioner, gällande vid 1930 års utgång. Med utgångspunkt från de så erhållna representativa siffrorna hava på grafisk väg härletts antal och belopp av pensionerna inom femåriga födelseårsgrupper. Resultatet återfinnes beträffande pensionstillägg och understöd i tab. 9. E t t sammandrag härav lämnas i tab. T 3. Motsvarande siffror beträffande avgiftspensionerna, erhållna ur pensionsstyrelsens allmänna statistik, framgår av tab. T 4. i De obetvdliga avvikelser från kommitténs förut publicerade befolkningssiffror som på en del ställen visa sig härröra till största delen därav, att man vid de föreliggande beräkningarna kunnat utnjttfa vissa statistiska data rörande befolkningen, som ännu icke voro tillgängliga, då första delen av kommitténs betänkande publicerades.

Tab. T 3. Pensionstillägg och understöd gällande vid 1930 års slut (approximativa siffror). Enligt 6 och 33 §§ pensionsförsäkringslagen

Antal

Män

79 700

Kvinnor

106 400 Summa

186100 Belopp Medeltusental belopp k, kr. 14157 17 956 32113

Enligt övergångsbestämmelserna

Antal

Summa

Belopp Medeltusental belopp kr. kr.

Antal

Belopp Medeltusental belopp kr. kr.

45 000

5 936

124 700 20093

94 000

173 1 139000

17 804

128 1 325100

154 |

Tab. T 4. Avgiftspensioner gällande vid 1930 års slut. Avgiftspensioner utgående jämte pensionstillägg Antal

Män Kvinnor

. . . Summa

Belopp Medeltusental belopp kr. kr.

Enbart avgiftspensioner

Antal

Summa

Belopp Medeltusental belopp kr. kr.

Antal

Belopp Medeltusental belopp kr. kr.

97 514

10-5

23-1

148 784

4-5

42 458

10-5

5-8

6-8

18-8 1 370866

.4032

10-9

16-3

_ Ur tab. T 3 kunna, med hjälp av beräkningarna rörande befolkningens fördelning, härledas följande siffror för sammansättningen av grupp A vid utgången av år 1930: Män

Kvinnor

Summa

79 700

106 400

45 000 104 900

94 000 122 100

189000 Summa: samtliga invalider 229600 72 700

322 500

68800 391300

14 300

28600 722200

Antal invalider: a) med pensionstillägg eller understöd enligt 6 och 33 §§ b) med pensionstillägg eller understöd enligt övergånesbestj melserna c) utan pensionstillägg eller understöd Antal aktiva födda 1863 eller tidigare

Summa: samtliga pensionsberättigade vid 1930 års slut 302 300 Antal aktiva födda 1864 14 300 Summa: samtliga personer i grupp A 316600

227 000

693600 Det är här att märka, att de aktiva med födelseåret 1864 visserligen tillhöra grupp A, eftersom de vid slutet av år 1930 redan fyllt 66 år och således icke vidare bliva påförda några pensionsavgifter. De äro emellertid vid nämnda tidpunkt ännu icke berättigade till avgiftspension, utan erhålla denna rätt först under år 1931, då de fylla 67 år. För de årgångar av pensionstagare, vilka vid den representativa undersökningen blivit bearbetade, har även en fördelning av pensionstagarna efter pen2—312732

8 sionstilläggets storlek verkställts. För dem, som åtnjuta pensionstillägg eller understöd enligt 6 och 33 §§ pensionsförsäkringslagen, hava grupperna vid denna fördelning valts så, att man direkt kunnat sluta till en fördelning efter inkomsten i 50-kronorsklasser, för de övriga var man däremot hänvisad till en mera summarisk fördelning. P å grund av denna representativa undersökning beräknades den i tab. T 5 och T 6 återgivna inkomstfördelningen för samtliga personer, vilka vid 1930 års slut åtnjöto pensionstillägg eller understöd. Till jämförelse har i tabellerna även upptagits inkomstfördelningen för dem, som under första halvåret 1928 erhöllo pensionstillägg eller understöd (Se Del I, tab. 37—41). De båda fördelningarna visa på det hela taget god överensstämmelse. Tab. T 5. Män. Inkomstfördelning bland invalider med pensionstillägg eller understöd. Samtliga gällande vid 1930 års slut

I n k o m a t

Nyblivna första halvåret 1928

kr. Antal

Antal 0— 49

43 700

2 331

29-3

50— 99 ,

30 900

24-8

16-7

100—149

23 300

18-7

150—199

14-6

200-249

6 900

10-0

250-299

4 500

6-0

300—349

2 500

2-0

3-9

350—399

1-9

400—424

0-2

124 700

100-0

7 946

1000 Summa

Tab. T 6. Kvinnor. Inkomstfördelning bland invalider med pensionstillägg eller understöd. Samtliga gällande vid 1930 års slut

Inkomst kr.

Nyblivna första halvåret 1928 Antal

Antal

0-49

77 200

38-5

3 029

30-0

50— 99

55 300

27-6

2 025

20-0

100—149

17-0

17-8

12-3

8 000

4-0

9-0

250—299

4 800

2-4

5-7

300—349

2 800

1-4

3-6

350—399

0-6

1-6

200 400

100 0

150-199 200-249

• • •

Summa

9 Vidare har verkställts beräkning av de genomsnittliga pensionsbelopp, som för personer inom olika årsklasser av grupp B (sådana som vid 1930 års utgång voro aktiva och i avgiftspliktig ålder) svara mot avgifter, erlagda t. o. m. år 1930. Det gäller här sålunda de pensionsbelopp, till vilka rätt skulle föreligga, även om all avgiftsbetalning upphört efter utgången av år 1930. Beräkningen är grundad på pensionsstyrelsens statistik över avgiftsbetalningen, och ett sammandrag av de erhållna siffrorna meddelas i tab. T 7. Tab. T 7. Grupp B. Genomsnittlig avgiftspension, vartill rätt föreligger på grund av avgifter, erlagda t. o. m. år 1930. Födelseår 1865-69 1870-74 1875-79 1880-84 1885—89 1890-94 1895—99 1900-04 1905-09 1910-14

Män 31J0 35-20 38-00 43-90 50-60 53-10 52-40 41-10 23-20 7-80

Kvinnor 9-80 10-90 11-70 13-90 17-20 21-20 26-30 24-50 1540 5-10

2. Kostnadsberäkningar. Kommittén övergår nu till en redogörelse för beräkningen av det allmännas kostnader för bidrag till pensioneringen enligt de olika försäkringstekniska systemen. Härvid är att märka, att det allmännas bidrag här, till skillnad från vissa av kommitténs tidigare kostnadsberäkningar, genomgående tankes lagt som ett direkt bidrag till de för varje år utgående avgiftspensionerna. Det allmännas bidrag tankes alltså icke bliva föremål för någon som helst fondering, utan vid de system, som bygga på fondering, tankes denna uteslutande avse avgiftspensioneringen. De avgiftspensioner, som för varje år planmässigt skola utgå, höjas sedan genom det allmännas bidrag, så att var och en, som fyllt 67 år eller är invalid, erhåller en sammanlagd pension om 300 resp. 400 kronor. Den vid beräkningarna använda räntefoten utgör genomgående 4 %. Vid premiereservsystemet beräknas kostnaderna lämpligen särskilt för grup- Premiereservperna A, B och C, varefter de totala kostnaderna erhållas genom sammanläggsystemet ning. För grupp A är kostnaden uppenbarligen oberoende av vilket försäkringstekniskt system som tillämpas, emedan inga avgifter enligt det nya systemet bliva påförda personer tillhörande denna grupp. Vid 1930 års utgång funnos i gruppen, enligt vad ovan angivits, 302 300 män och 391 300 kvinnor,

10¶Tab. T 8. Grupp A. Erforderligt bidrag från det allmänna vid olika tidpunkter. Miljoner kronor. Pension 400 kr.

Pension 300 kr.

i r Män

1935 1945 1950 I960 1970 1980

88 64 41 24 13 4 1

Kvinnor Summa

Män

80 44

116 87 58 35

99 59

Kvinnor Summa

5 2

som voro berättigade till avgiftspension. En pension om 300 resp. 400 kronor åt var och en av dessa skulle draga en årskostnad om 208-1 resp. 277-4 miljoner kronor. Härifrån avgår emellertid beloppet av de avgiftspensioner, som voro gällande vid 1930 års slut, vilket belopp enligt tab. T 4 utgjorde 4-0 miljoner kr., varför den verkliga kostnaden för det allmänna skulle utgöra 204-1 resp. 273-4 miljoner kr. Motsvarande kostnad vid olika tidpunkter i framtiden beräknas med tillräcklig noggrannhet så, att kostnaden sättes i direkt proportion till antalet pensionsberättigade medlemmar i gruppen enligt tab. T 2. De sålunda beräknade kostnaderna framgå av tab. T 8. För att kunna utföra liknande beräkningar för grupperna B och C är det nödvändigt att först uträkna, hur stora pensionsbelopp som inom dessa grupper komma att täckas av pensionsavgifterna enligt den nya avgiftsskalan. De beräkningar rörande premiereservsystemet, som återfinnas på sid. 222 o. f. i Del I, hava således fått kompletteras med hänsyn till de olika avgiftsalternativ, som ej där medtagits. Beräkningarna gälla beloppet av den invalid- och ålderspension (att utgå från invaliditet eller från fyllda 67 år), som svarar mot olika åldrar vid inträdet i försäkringen. Det har här liksom tidigare antagits, att i varje ålder erlägges 85 % av den påförda medelavgiften för vederbörande ålder enligt den antagna inkomstfördelningen. Beräkningen har utförts enligt samma metoder som tidigare använts; dock är att märka, att alternativet »avgiftsprocent 1*5» vid de nyss anförda tidigare beräkningarna avser en avgiftsprocent, som endast i åldrarna 16—35 år utgör 1-5 och som därefter i åldersintervallet 36—45 år sjunker från 1-5 till 1. Vid här föreliggande beräkningar har däremot, liksom även vid de tidigare beräkningarna beträffande fördelnings- och kapitaltäckningssystemen, avgiftsprocenten 1 resp. 15 tillämpats genomgående för alla åldrar. Resultaten av beräkningarna återfinnas i utdrag för männen i tab. T 9 och för kvinnorna i tab. T 10.

11 Tab. T 9. Män. Beräknad storlek i kronor av invalid- och ålderspension enligt premiereservsystemet. Avgiftsprocent 1 och grundavgift:

Inträdesålder 6 kr.

9 kr.

12 kr.

Avgiftsprocent 1-5 och grundavgift: 15 kr.

6 kr.

9 kr.

12 kr. 15 kr.

177-0

191-6

208-1

230-8

255-0

265-7

279-1

293-4

167-1

176-6

187-6

204-6

244-4

250-7

259-4

268-3

151-3

157-4

164-5

176-4

222-7

226-9

232-9

238-1

30 35

131-1

135-0

140-6

193-3

196-6

201-5

204-7

107-6

110-1

114-9

121-6

158-6

161-4

165-8

167-9

83-6

85-1

89-4

94-4

123-1

125-3

129-3

130-6

45 50

62-2

65-8

69-7

90-0

91-8

93-7

41-6

45-2

48-1

60-9

62-4

63-8

65-6

25-4

25-9

28-0

30-0

38-1

12-7

12-5

14-2

15-4

18-4

3y-2 19-7

20-4

2-6

3-6 1

3-9

4-5

4-7

4-9

40-4

. TIO. Kvinnor. Beräknad storlek i kronor av invalid- och ålderspension enligt premiereservsystemet. Avgiftsprocent 1 och grundavgift:

Inträdesålder 6 kr.

9 kr.

12 kr.

Avgiftsprocent Ib och grundavgift: 15 kr.

6 kr.

9 kr.

12 kr. 15 kr.

80-3

104-1

130-3

158-0

99-0

120-3

143-6

168-7

70-4

89-7

111-1

134-1

88-4

105-5

124-3

144-7

25 30

57-2

72-8

90-3

108-5

70-8

85-6

101-2

117-8

45-6

58-2

72-6

87-1

55-4

67-9

80-9

94-5

35-9

46-1

57-5

69-0

43-5

53-7

64-0

74-8

40. .'

27-7

35-7

44-6

53-6

33-4

41-4

49-6

58-0

20-7

26-7

33-6

40-3

24-9

31-0

37-2

43-6

50 55

14-7

19-0

24-0

28-8

17-6

22-1

26-5

31-2

9-7

12-4

15-8

19-0

11-5

14-5

20-5

5-2

6-6

8-6

10-4

6-2

7-9

9-5

11-2

1-4

1-5

2-4

2-9

1-7

2-2

2-6

3-1

Alla personer, som tillhöra grupp B, befinna sig vid det nya systemets införande redan i avgiftspliktig ålder och bliva således endast berättigade till den avgiftspension, som enligt tab. T9 och TIO svarar mot den ålder, vederbörande uppnå under 1931, ökad med den pension, som svarar mot avgifter, erlagda enligt det gamla systemet. Genom att beräkna medelpensionsbelopp en-

12 ligt tab. T 9 och T 10 för femåriga födelseårsgrupper och därtill addera motsvarande medelpensioner på grund av gamla avgifter enligt tab. T 7 erhållas de totala genomsnittliga pensionsbelopp, som angivas i tab. T11 och T 12. Tab. T i l . Grupp B, män. Genomsnittlig avgiftspension för samtliga avgifter enligt premiereservsystemet. Kronor. Avgiftsprocent 1-5 och grundavgift:

Avgiftsprocent 1 och grundavgift:

Födelseår 6 kr.

9 kr.

12 kr.

15 kr.

6 kr.

9 kr.

12 kr. 15 kr.

36-0

36-3

36-7

37-2

38-2

38-5

38-8

39-1

1870—74

51-0

53-3

57-8

58-5

59-4

1875-79

66-4

67-6

69-2

80-7

81-8

83-2

89-3

90-8

93-1

71-5 96-2

57-1 79-5 110-4

112-0

113-5

1885-89

116-2

151-3

1890—94

152-9

185-6

191-1

1895—99

167-7

225-5

227-8

180-2

186-6

218-1 240-6

1900—04

164-8 1764

147-6 172-5

147-1 183-2

149-0

141-4

118-1 143-8

115-4 153-4

244-0

1905—09

177-4

267-4

218-8

255-0

255-1 262-3

261-6

192-3 200-4

205-1

177-9

183-2 186-5

272-0

282-2

179-5

Tab. T12. Grupp B, kvinnor. Genomsnittlig avgiftspension för samtliga avgifter enligt premiereservsystemet. Kronor.

1865-69 1870—74 1875-79 1880 84

Avgiftsprocent 1'5 och grundavgift:

Avgiftsprocent 1 och grandavgift:

Födelseår

9 kr.

12 kr. 15 kr.

6 kr.

9 kr.

12 kr.

15 kr.

6 kr.

12-0 17-0

12-6

14-1

12-4

13-0

13-7

14-4

20-0

21-9

27-7 37-7

30-9 42-6

23-9 34-3

50-2

65-0

73-5

82-4 104-9 123-6

22-4

1885—89

29-8 39-2

1890—94

50-4

18-9 25-6 34-6

20-9

22-9

29-1 39-8

32-6

18-1 24-4

45-0

52-9

60-0

68-3 86-7

77-7

43-8 56-6

1895-99 1900—04

58-9 74-8

98-8

72-1

82-7

93-6

72-3

85-7

100-5

115-7

82-8

95-8

109-4

1905 09

91-5

109-8

128-9

89-8

105-0

1910—14

78-1

98-0

145-1

96-4

114-4

121-2 134-2

475 63-6

138-5 1557

Ur befolkningstabellerna tab. 1 och 2 kan man nu för envar tidpunkt avläsa, hur många personer inom varje femårskull i grupp B, som äro berättigade till pension (d. v. s. hava fyllt 67 år eller äro invalider). Den genomsnittliga av-

13 giftspensionen för varje femårskull erhålles ur tab. T 11 och T12, och en enkel räkning giver sålunda det bidrag, som erfordras för att höja samtliga vid en viss tidpunkt utgående avgiftspensioner till ett gemensamt belopp av 300 resp. 400 kr. Resultatet av denna räkning återfinnes i tab. T13. Tab. T 13. Grupp B. Erforderligt bidrag från det allmänna vid olika tidpunkter. Premiereservsystem. Miljoner kronor. Avgiftsprocent 1 och grundavgift:

A r 6 kr.

9 kr.

Avgiftsprocent 1-5 och grundavgift:

12 kr. 15 kr

p 3 n s i in

6 kr.

9 kr.

12 kr. 15 kr

k rono r

1930 1935 1940 1945 1950 1960 1970 1980 1990

57 109 152 179 196 188 168 66

56 108 150 176 191 180 158 61

56 107 148 173 185 171 145 55

55 106 145 169 178 160 129 48

Pension

55 106 146 169 178 158 130 49

55 105 144 167 173 151 120 45

54 104 142 164 167 143 109 40

103 140 161 162 135 98 35

kronor

1930 1935 1940 1945 1950 1960 1970 1980 1990

78 152 213 253 286 286 263 103

78 151 211 250 281 278 252 98

145 201

72¶Inom grupp C bliva avgifter enligt nya systemet påförda alla personer redan vid deras inträde i avgiftspliktig ålder, och avgiftspensionen blir sålunda för var och en lika med det belopp, som i tab. T 9 och T 10 angives för inträdesåldern 16 år. Antalet pensionsberättigade inom gruppen vid olika tidpunkter framgår av tab. T 2, och kostnaden för utfyllande av avgiftspensionerna kan sålunda direkt beräknas. Dessa kostnader angivas i tab. T14. Genom addition av de kostnader, som i tab. T 8, T13 och T14 redovisas för de tre grupperna, erhålles nu den totala kostnaden för det allmänna enligt premiereservsystemet, såsom framgår av tab. T 15.

14¶Tab. T14.

Grupp C. Erforderligt bidrag från det allmänna vid olika tidpunkter. Premiereservsystem. Miljoner kronor. Avgifts procent 1 och grundavgift: 6 kr.

1930 1935 1940 1945 1950 1960 1970 1980 1990

9 kr.

12 kr. 15 kr.

1 2

4 7 17 36 73 224

9 kr.

12 kr. 15 kr

kr o n o r

3 0 0

—

1 1 3 7 14 29 88

1 2 3 8 17 35 104

1 1 3 7 15 31 90

1 1 2 6 12 26 75

1 2 4 10 20 42 127

1 2 3 8 17 36 109

Pension 1930 1935 1940 1945 1950 1960 1970 1980 1990

6 kr.

p (i n s i >( n

— 1 2 4 11 23 47 142

Avgiftsprocent 1-5 och grundavgift:

1 2 4 10 20 59

kronor

—

2 4 6 16 33 68 209

1 3 6 14 30 62 191

1 3 5 13 27 56 170

1 3 6 14 30 62 186

1 3 5 13 28 57 172

1 3 5 12 25 52 157

1 2 4 11 23 47 141

Tab. T 15. Erforderligt bidrag från det allmänna vid olika tidpunkter för samtliga utgående pensioner. Premiereservsystem. Miljoner kronor. Avgiftsprocent 1 och grundavgift: 6 kr.

9 kr.

1930 1935 1940 1945 1950 1960 1970 1980 1990

204 208 209 213 216 218 215 216 208

204 207 208 211 213 212 204 201 188

1930 1935 1940 1945 1950 1960 1970 1980 1990

273 281 287 297 304 317 327 338 327

273 280 286 295 300 311 316 322 307

Avgiftsprocent Tö och grundavgift:

12 kr. 15 kr

P e n s i on

204 207 207 209 209 204 192 182 164

204 206 206 205 205 196 178 159 136

P e n s i on

273 279 284 292 297 303 304 303 283

6 kr.

204 206 206 207 205 197 179 166 153 4 0 0

273 279 282 289 292 295 290 282 255

273 279 283 289 294 296 291 288 272

9 kr.

12 kr. 15 kr

iron o r

204 206 205 204 203 191 170 152 135

204 205 204 202 199 184 159 136 115

204 205 202 200 196 177 149 119 94

krön or

273 278 282 288 290 290 282 274 254

273 278 281 286 287 283 271 258 234

273 277 279 283 283 277 261 242 213

15 Totalkostnadens fördelning på män och kvinnor återgives för några alternativ i tab. T16. Tab. T 16. Fördelning på män och kvinnor av det allmännas bidrag vid vissa alternativ enligt tab. T 15. Miljoner kronor. P e n s i o n

k r o n o r

Avgiftsprocent 1 och grundavgift:

Å r

6 kr.

Avgiftsprocent 1*6 och grundavgift: 9 kr.

6 kr.

9 kr.

Män Kvin- Summa Män Kvin- Summa Män Kvin- Summa Män Kvin- Summa nor nor nor nor 1930 . 1935 . 1940 . 1945 . 1950. 1960 . 1970 . 1980. 1990.

88 88 87 88 86 80 73 72 71

116 120 122 125 130 138 142 144 137

204 208 209 213 216 218 215 216 208

88 88 87 87 85 79 71 68 64

116 119 121 124 128 133 133 133 124

204 207 208 211 213 212 204 201 188

88 87 84 82 77 63 43 31 27

116 119 122 125 128 134 136 135 126

204 206 206 207 205 197 179 166 153

88 87 84 82 77 61 42 28 21

116 119 121 122 126 130 128 124 114

204 206 205 204 203 191 170 152 135

Vid kostnadsberäkningarna för kapitaltäckningssystemet i första delen av kommitténs betänkande tänkte man sig det allmännas bidrag förvaltat efter samma principer som de försäkrades avgifter. För alla, som under ett visst år uppnå rätt till pension, skulle således kostnaden för hela pensionen, såväl avgiftspension som pensionstillägg, avsättas till fond. Vid de nu föreliggande beräkningarna avser däremot fonderingen uteslutande avgiftspensionerna, och det allmännas bidrag har, såsom redan ovan framhållits, karaktären av ett bidrag till de löpande pensionsutgifterna för varje år. För grupp A är kostnaden, såsom ovan nämnts, oberoende av systemet och framgår således även här ur tab. T 8. För att beräkna kostnaden för grupperna B och C, vilka här lämpligen kunna behandlas samtidigt, erfordras kännedom om sammanlagda beloppet av de avgiftspensioner, som vid olika tidpunkter äro gällande för medlemmar i dessa grupper. Kostnaden för utfyllande av avgiftspensionerna kan sedan lätt beräknas, då man känner antalet av de vid varje tidpunkt pensionsberättigade. De vid en viss tidpunkt gällande avgiftspensionerna för medlemmar av grupperna B och C få beräknas på olika sätt, allt eftersom det gäller pension grundad på avgifter efter gamla eller nya systemet, varvid det förra alternativet endast förekommer beträffande grupp B. ^1 tab. T 7 angives det genomsnittliga intjänta pensionsbeloppet per person på grund av gamla avgifter för de olika femårskullarna i grupp B. Ur tab. 1 och 2 erhålles för varje femårskull antalet pensionsberättigade vid olika tidpunkter, och det sammanlagda gällande pensionsbeloppet vid varje tidpunkt kan

16 således omedelbart b e r ä k n a s . R e s u l t a t e t f r a m g å r av tab. T17, där även en motsvarande b e r ä k n i n g för g r u p p A är medtagen, o a k t a t denna först vid ett senare tillfälle k o m m e r till användning. Tab. T 1 7 . Avgiftspensioner gällande vid olika tidpunkter på grund av avgifter, erlagda t. o. m. år 1930. Miljoner kronor. G r u p p

G r upp

S i m t 1 i g a

1 r

|1930 1935 '1940 "•1945 1950 I960 1970 1980 1990

2-9 22 1-5 0-8 0-4

1-1 0-8 0-6 0-4 0-2

o-i

4-0 30 2-1 1-2 0-6 0-2

, —

—

Kvinnor Summa

Män

Män ELvinnor Summa

3-4 7-0 10-5 13-7 18-9 200 11-8 31

1-4 2-9 4-3 5-7 8.8 11-1 7-4 2-1

Kvinnor Summa

Män

11 2-2 3-5 4-7 5-9 8-9

2-9 5-6 8-6 11-3 141 19-0 20-0 11-8 31

4-8 9-9 148 19-4 27-7 311 192 5-2

7-8 12-0 160 20-0 27-9 311 192 5-2

u-i

7-4 2-1

Tab. T 18. Nybeviljade avgiftspensioner vid olika tidpunkter. Kapitaltäckningssystem. Kronor. Avgiftsprocent 1*5 och grundavgift:

Avgiftsprocent 1 och grundavgift: 6 kr.

9 kr. 12 kr. 15 kr.

113 Män. 1930 1935 1940 1945 1950 1960 1970 1980 1990

116 109

121 115

122 131 123

133 143 133 125 122

6 kr.

9 kr. 12 kr. 15 kr.

147 132

135 113

168 160

111 102

75 80

45 43

61¶Kvinnor 1930 1935 1940 1945 1950 1960 1970 1980 1990

17 En exakt beräkning av det vid varje tidpunkt gällande pensionsbeloppet på grund av avgifter enligt nya systemet skulle fordra ett jämförelsevis omfattande räknearbete, och kommittén har ansett det tillräckligt att på denna punkt begagna följande approximativa förfarande. Med hjälp av tabellerna T104, T107 och T 108 i Del I kan man för varje särskilt år beräkna den avgiftspension, som på grund av avgifter enligt nya systemet kan beviljas åt dem, som under året uppnå rätt till pension. För detta ändarnål behöver man endast dividera 85 % av de påförda avgifterna enligt de två sistnämnda tabellerna med kostnaden för 100 kronors genomsnittlig pension enligt den förstnämnda. De erhållna pensionsbeloppen ha återgivits i tab. T 18. (Motsvarande siffror för fördelningssystemet finnas i Del I, tab T 109). Denna tabell angiver alltså storleken av de under olika år nybeviljade avgiftspensionerna. De vid en viss tidpunkt gällande pensionerna utgöras av sådana, som nybeviljats dels under det senaste året, dels under nästföregående år o. s. v. Det genomsnittliga beloppet av de vid olika tidpunkter gällande avgiftspensionerna på grund av avgifter enligt nya systemet bör därför approxiTab. T19. Beräknade medelbelopp för vid olika tidpunkter gällande avgiftspensioner på grund av avgifter enligt nya systemet. Kapitaltäckningssystem. Kronor. Avgiftsprocent 1 och grundavgift:

A r

Avgiftsprocent 1-5 och grundavgift:

6 kr.

9 kr. 12 kr. 15 kr.

6 kr.

112 110 107 104 96 82 73 72

118 116 113 110 101 86 77 75

127 125 121 117 107 91 82 80

140 136 131 127 116 99 89 87

29 |

56 56 54 52 47 42 38 38

70 70 67 65 59 51 47 47

85 84 82 78 71 62 57 57

44 43 42 40 37 32 29

9 kr. 12 kr. 15 kr

Män. 1935 1940 1945 1950 1960 1970 1980 1990

181¶Kvinnor. 1935 1940 1945 1950 1960 . . . . . . . 1970

18 mativt kunna beräknas så, att man med hjälp av tab. T 18 bildar ett medelvärde av de nybeviljade pensionsbeloppen under den tid, som förflutit efter det nya systemets införande. Av tab. T18 framgår, att de nybeviljade pensionsbeloppen variera jämförelsevis långsamt, varför dylika medelvärden böra kunna giva en någorlunda god approximation. I tab. T19 angivas de medelvärden, som använts vid beräkningarna. Dessa hava bildats ur tab. T18 med hjälp av vissa vikter, varvid såsom vikter begagnats antalet nyblivna pensionstagare, antalet efter fem år kvarstående pensionstagare o. s. v. enligt den grundläggande dödlighets- och invaliditetstabellen. Tab. T 20. Erforderligt bidrag från det allmänna vid olika tidpunkter för samtliga utgående pensioner. Kapitaltäckningssystem. Miljoner kronor. Avgiftsprocent 1 och grundavgift:

A r 6 kr.

9 kr.

12 kr.

Avgiftsprocent 1'5 och grundavgift: 15 kr

P e n s i o n 1930

204 193 183 181 183 203 236 277 286

204 191 178 174 175 194 228 268 278

204 188 172 167 166 184 218 258 268

p e n s io n 273 267 260 263 271 302 348 399 406

273 264 255 257 263 294 340 390 397

6 kr.

273 261 250 249 254 283 330 380 387

9 kr.

12 kr. 15 kr

k r o n o

273 258 244 241 244 272 319 369 376

4 00

k r onor

273 262 252 252 257 286 332 388 390

273 260 248 246 250 280 326 377 383

256 240 235 237 264 310 360 369

Om den vid en viss tidpunkt utgående medelpensionen betecknas med p, om vidare det samtidigt gällande beloppet av pensioner på grund av gamla avgifter inom grupp B (enligt tab. T 17) betecknas med P och hela antalet pen-

19 sionsberättigade i grupperna B och C enligt tab. T 2 betecknas med N, så har det allmännas bidrag för grupperna B och C beräknats enligt formeln (300 — p) N — P, då pensionen skall utgöra 300 kr., och en analog formel vid pensionen 400 kr. Detta belopp har givetvis fått uträknas särskilt för män och kvinnor, och till det sammanlagda beloppet för båda könen har slutligen adderats kostnaden för grupp A enligt tab. T 8. P å detta sätt hava de totala kostnadsbelopp för kapitaltäckningssystemet beräknats, vilka framgå av tab. T 20. Fördelningen på män och kvinnor för några av de medtagna alternativen framgår av tab. T 21. Tab. T 21. Fördelning på män och kvinnor av det allmännas bidrag vid vissa alternativ enligt tab. T 20. Miljoner kronor. P B n s ion

k r o nor

Avgiftsprocent 1 och grundavgift:

År

6 kr.

Avgiftsprocent 1-5 och grundavgift:

9 kr.

6 kr.

9 kr.

KvinKvinKvinMän Kvinnor S u m m a Män nor Summa Män nor S u m m a Män nor S u m m a 1930 . . . 88 1935 . 1940 . 1945 . 1950. 1960. 1970. 1980.: 1990.

80 72 69 68 75 94 120 128

116 116 115 117 122 135 150 165 166

204 196 187 186 190 210 244 285 294

88 79 71 68 66 73 92 117 125

116 114 112 113 117 130 144 160 161

204 193 183 181 183 203 236 277 286

88 74 61 55 51 56 74 100 108

116 115 113 115 118 131 147 161 162

204 189 174 170 169 187 221 261 270

88 74 61 53 50 54 73 98 107

116 113 110 111 113 126 141 156 157

204 187 171 164 163 180 214 254 264

I dessa tabeller har, liksom vid övriga system, även upptagits den beräknade kostnaden enligt ställningen vid utgången av år 1930, omedelbart före det nya systemets införande. Dessa kostnader, som uteslutande hänföra sig till grupp A, äro givetvis oberoende av vilket system som tillämpas. Det bör emellertid ihågkommas, att de hänföra sig till en tidpunkt, innan några avgifter ännu upptagits enligt nya systemet, och att de sålunda, särskilt vid kapitaltäcknmgs- och fördelningssystemen, icke äro i sträng mening jämförbara med siffrorna för de följande åren. Vid kommitténs tidigare kostnadsberäkningar redovisades i Del I tab. T 110 Fördelninc s stemel det allmännas kostnader för fördelningssystemet. Kostnaden för varje år har y därvid framkommit såsom skillnaden mellan totalkostnaden för 300 resp. 400 kronors pension och den beräknade erlagda avgiftssumman för året. Enligt de

förutsättningar, som gälla för de nu föreliggande beräkningarna, bliva ^emellertid det allmännas kostnader under decennierna närmast efter övergången mindre, i det att en del av pensioneringskostnaden bestrides genom avgiftspensioner, utgående på grund av avgifter enligt gamla systemet. För att beräkna det allmännas kostnader enligt nu gällande förutsättningar har man alltså att från de beräknade kostnaderna enligt Del I tab. T 110 draga det sammanlagda årsbeloppet av de vid envar tidpunkt gällande pensionerna på grund av avgifter enligt gamla systemet, vilket belopp återfinnes i tab. T17. Resultatet av denna beräkning angives i tab. T 22. Siffrorna för år 1930 äro givetvis icke beräknade på nyssnämnda sätt utan hänföra sig, såsom ovan under kapitaltäckningssystemet framhållits, till situationen vid 1930 års utgång, omedelbart innan det nya systemet ännu trätt i funktion. Tab. T 22. Erforderligt bidrag från det allmänna vid olika tidpunkter för samtliga utgående pensioner. Fördelningssystem. Miljoner kronor.

A r 6 kr.

9 kr.

161 168 178 189 216 252 294 303

1990 Avgifts procent 1*6 och grundavgift:

Avgiftsprocent 1 och grundavgift:

12 kr.

1935 1940 1945 1950 1960 1970 1980 1990

273 240 250 265 281 322 371 420 426

9 kr.

P e n s io n 3 0 0 k r o n o 204 204 204 204

154 161 170 181 210 245 287 297

273 234 244 260 276 316 365 415 420

273 227 237 252 268 310 358 408 414

12 kr. 15 kr

148 159

273 213 221 237 252 293 342 393 400

273¶P e n s io n 1930

6 kr.

15 kr

40 0

273 220 229 245 261 302 351 401 408

k r onor

273 224 232 247 263 303 353 403 409

273 218 227 242 258 298 348 398 405

207 215 230 246 286 335 387 394

Fördelningen på m ä n och kvinnor av kostnaderna för vissa alternativ utvisas

av tab. T 23.

21 Tab. T 23. Fördelning på män och kvinnor av det allmännas bidrag vid vissa alternativ enligt tab. T 22. Miljoner kronor. P (! n s i o n

3 0 0

k r o n o r

Avgiftsprocent 1 och grundavgift:

År 6 kr.

Avgiftsprocent 1*5 och grundavgift: 9 kr.

6 kr.

9 kr.

Män Kvin- Summa Män Kvin- Summa Män Kvin- Summa Män Kvin- Summa nor nor nor nor 1930 . . .

116 102

1935 .

1940 .

1945 .

1960 .

118 134

178 189

115 122

1950 . 1970.

1980.

1990 .

171 198

88 114

150 166

288¶Den kraftiga nedgång av kostnaderna från 1930 till 1935, som visar sig i dessa tabeller, är en naturlig följd därav, att vid fördelningssystemet ingen fondering förekommer, varför samtliga inflytande avgifter från och med den nya avgiftsskalans införande kunna tagas i anspråk till bestridande av kostnaden för löpande pensioner. De tre olika försäkringstekniska system, som kommit till användning vid System med kommitténs beräkningar, äro endast att uppfatta såsom typiska exempel på de yfi$$£* förefintliga möjligheterna, då det gäller att finansiera en obligatorisk avgifts- °% ™9' pensionering. Såsom kommittén tidigare utförligt påvisat, skilja sig de tre systemen framför allt genom den olika omfattning, i vilken fondering av de inflytande avgifterna förekommer. I ett följande avsnitt skola meddelas vissa beräkningar, avsedda att närmare belysa frågan om fondens storlek och tillväxt under de förutsättningar, som gälla vid föreliggande undersökning. Dessförinnan skall emellertid här påpekas, att man givetvis kan tänka sig mellanformer mellan de tre typsystemen, såsom för övrigt även antytts i första delen av kommitténs betänkande, t. ex. på sid. 197. Genom att på lämpligt sätt anordna en sådan mellanform kan man inom vida gränser få fram en fondbildning av vilken omfattning, man önskar. Man kan sålunda, om det befinnes lämpligt, välja fondbildningens omfattning till själva utgångspunkten för systemet och på förhand bestämma en plan för fondens successiva tillväxt. Det har ansetts lämpligt att komplettera de föreliggande kostnadsberäkningarna med några siffror för ett system av denna beskaffenhet. Av skäl, som skola angivas i det följande avsnittet beträffande fondens storlek och tillväxt, har man utgått från en beräknad fond om 400 miljoner kr. vid 1930 års ut-

22 g å n g (en siffra, vilken som b e k a n t ej oväsentligt u n d e r s t i g e r den f a k t i s k a ) . D e n å r l i g a fondökningen h a r för de 20 åren 1931—50 s a t t s till 40 miljoner k r . , för å r 1951 till 39 miljoner o. s. v. sjunkande med en miljon om året, så a t t fonden från och med år 1990 upphör a t t v ä x a och i fortsättningen förblir kons t a n t . Man erhåller enligt dessa f ö r u t s ä t t n i n g a r följande siffror i miljoner k r . för fondens ställning vid olika t i d p u n k t e r : Fond vid årets slut 400 600 800 1000 1200 1545 1790 1935 1980

Fondökning för året

Ar 1930 1935 1940 1945 1950 1960 1970 1980 1990

40 40 40 40 30 20 10 0

F o n d e n s k u l l e således k o m m a a t t u n d e r l o p p e t a v 60 å r v ä x a till e t t s l u t l i g t belopp om i runt tal 2 miljarder kronor. T a b . T 24.

E r f o r d e r l i g t b i d r a g f r å n d e t a l l m ä n n a v i d o l i k a t i d p u n k t e r för s a m t l i g a utgående pensioner. System med föreskriven fondering. Miljoner kronor. Avgiftsprocent 1'5 och grundavgift:

Avgiftsprocent 1 och grundavgift:

A r 6 kr.

9 kr.

12 kr.

15 kr.

P e n s i o n 1930

204 185 188 194 201 212 231 246 229

204 178 181 186 193 206 224 239 223

P e n s i o n 1930 1935 1940 1945 1950 1960 1970 1980 1990

273 264 270 281 293 318 350 372 352

273 258 264 276 288 312 344 367 346

273 251 257 268 280 306 337 360 340

6 kr.

204 171 173 179 186 198 217 232 217

12 kr. 15 kr.

k r o n o r

204 175 176 181 188 199 219 234 218

273 244 249 261 273 298 330 353 334

9 kr.

273 248 252 263 275 299 332 355 335

204 169 171 176 183 194 214 229 214

204 164 165 171 177 189 208 224 209

273 237 241 253 264 289 321 345 326

158 159 164 171 182 201 218 203

k r o n o r

273 242 247 258 270 294 327 350 331

231 235 246 258 282 314 339 320

23 För varje år stå nu till förfogande dels inflytande avgifter, dels ränta å den befintliga fonden efter 4 %. Härmed skola bestridas dels den planmässiga fondökningen enligt de angivna förutsättningarna, dels hela kostnaden för alla utgående pensioner om 300 resp. 400 kr. Då samtliga dessa storheter äro kända, kan det lätt uträknas, vilket bidrag som erfordras för att budgeten skall gå ihop. De sålunda beräknade kostnaderna framgå av tab. T 24. Någon uppdelning av totalkostnaden på män och kvinnor kan här icke åstadkommas utan att införa godtyckliga antaganden beträffande en motsvarande uppdelning av varje års fondtillväxt. De kostnadsberäkningar, för vilka kommittén i det föregående redogjort, äro Jämförelser verkställda under sådana förutsättningar, att siffrorna för de olika systemen nadeTna°vid äro fullt jämförbara sinsemellan. För att underlätta en dylik jämförelse hava olika system. i fig. 1 och 2 sammanställts de beräknade kostnaderna för pensionsbeloppet 300 kr. vid de fyra olika systemen enligt två av de behandlade avgiftsalternativen, nämligen dels avgiftsprocenten 1 och grundavgiften 6 kr. samt dels avgiftsprocenten 1*5 och grundavgiften 9 kr. Rörande de olika systemens verkningar kunna av diagrammen dragas åtskilliga slutsatser, vilka i stort sett gälla även för de övriga alternativen. Under den första tiden efter det nya systemets införande framstår premiereservsystemet såsom det dyraste, närmast följt av kapitaltäckningssystemet och systemet med föreskriven fondering, under det att fördelningssystemet ger de lägsta kostnaderna. Detta beror givetvis på den olika omfattning, i vilken fondering av avgifterna förekommer. Under det första året av det nya systemets tillvaro kommer vid premiereserv- och kapitaltäckningssystemen praktiskt taget hela det inflytande beloppet av avgifter och fondränta att konsumeras av fondökningen. Vid systemet med föreskriven fondering kommer däremot redan från början en avsevärd del av det nämnda beloppet att kunna disponeras för bestridande av löpande pensionsutgifter, och vid fördelningssystemet är detta fallet med hela den del av inkomsterna, som icke åtgår för ökning av den mot gamla systemets avgiftspensioner svarande fonden.1 Tämligen snart börjar emellertid fonden vid kapitaltäckningssystemet att lämna väsentliga tillskott av räntor till de utgående pensionerna, och det allmännas kostnader för detta system minskas därför, så att de inemot år 1950 äro lägre än vid samtliga tre övriga system. Premiereservsystemets kostnader hava under denna tid hållit sig tämligen konstanta, under det att kostnaderna för de båda återstående systemen varit stadda i oavbruten tillväxt. Efter år 1950 börjar även kostnaden för kapitaltäckningssystemet att växa, och omkring år 1960 ligga kostnaderna på ungefärligen samma nivå för alla fyra systemen. Därefter inträder ett omslag, i det att den beräknade inkomsten av fondränta får allt större betydelse för försäkringens ekonomi. Detta tager sig uttryck på så sätt, att kostnaden för ett system mot slutet av perioden utfaller 1 Detta förklarar även, varför kurvorna för de båda sistnämnda systemen icke synas närma sig den punkt, som svarar mot den i tabellerna angivna kostnaden vid 1930 års slut, 204 milj. kr. Vid det nya systemets igångsättande uppträder här en diskontinuitet, som icke har någon motsvarighet vid premiereserv- och kapitaltäckningssystemen.

3—312732

/"Vill. k r -300

-Premi e r e s e r v - K&.pUöwl t e c k n i n g Fördelning - Fö re s k r"i v e n fo n d e r i n g -100

1MO

Fig. 1.

1750 i i i 1i i

I960

1970 • I ' i i i

1980 1990 • i i I i i i i I i i i i I—

Det allmännas bidrag åren 1930—1990 enligt olika försäkringssystem. Pension 300 kr. Avgiftsprocent 1 och grundavgift 6 kr.

ttill.kr i-500

IftF

remi ereserv — — — Ka.pilaJtä.ckning Fördelning Föreskriven fondering

-100

•ma

!31

1970 i i i i I i i i i

1980 i i i i I i i i i

'•''I Fig. 2. Det allmännas bidrag åren 1930—1990 enligt olika försäkringssystem. Pension 300 kr. Avgiftsprocent 1-5 och grundavgift 9 kr. i i i i l i i i i

i l i i

lägre, ju starkare den med systemet förbundna fondbildningen är. Efter år 1970 är således kostnaden för premiereservsystemet lägst, och därefter följa i ordning systemet med föreskriven fondering, kapitaltäckningssystemet och slutligen fördelningssystemet. För det sistnämnda systemet har kostnaden under hela perioden varit oavbrutet tillväxande. Vid premiereservsystemet är kostnaden enligt fig. 1 någorlunda konstant under hela perioden, under det att

25 fig. 2 visar en väsentlig nedgång i kostnaden efter år 1960. Systemet med föreskriven fondering visar ett kostnadsförlopp, som genomgående ansluter sig närmare till premiereservsystemet än något av de övriga systemen. Vid samtliga förestående beräkningar har det antagits, att full pension om Uteslutande 300 resp. 400 kr. skulle utgå till var och en, som fyllt 67 år, oberoende av hans från penhälsotillstånd. Någon medicinsk prövning skulle således endast förekomma sionstillägg av aktiva beträffande dem, som på grund av invaliditet gjorde anspråk på pension före över 67 år. fyllda 67 år. E n beräkning av den kostnadsbesparing, som skulle uppkomma, om man i enlighet med nu gällande bestämmelser vidhåller kravet på invaliditet såsom villkor för rätten till pensionstillägg, måste komma att vila på särdeles lösa grunder. Man tvingas nämligen här att röra sig med proportionen mellan aktiva och invalider bland dem, som fyllt 67 år. De antaganden om sannolikheten att bliva invalid, som legat till grund för kommitténs beräkningar, äro emellertid av helt naturliga skäl just i dessa åldrar särskilt osäkra och hava icke kunnat göras till föremål för någon verklig statistisk prövning. Under uttryckligt framhållande av denna ofrånkomliga svaghet i beräkningsgrunderna vill kommittén emellertid meddela resultatet av en beräkning av den på antydda sätt vunna kostnadsreduktionen. Förutsättningarna och beräkningsmetoden äro alltså här desamma som vid ovanstående kostnadsberäkningar, med den skillnaden, att det allmännas bidrag till avgiftspensionerna endast utgår till dem, som äro invalider. Själva avgiftspensionerna utgå däremot som vanligt efter fyllda 67 år oberoende av hälsotillståndet. Beräkningen har genomförts endast beträffande pensionsbeloppet 300 kr. samt för fyra olika avgiftsalternativ, och resultatet framgår av lab. T 25. Tab. T 25. Beräknad minskning av det allmännas bidrag till samtliga utgående pensioner å 300 kronor, om aktiva över 67 år ej erhålla pensionstillägg. Miljoner kronor. Premiereservsystem Å r

Kapitaltäckningssystem 1

Fördelningssystem

Avgiftspro- Avgiftspro- Avgiftspro- Avgiftspro- Avgiftspro- Avgiftsprocent 1 och cent 1.5 och cent 1 och cent 1.5 och cent 1 och cent 1.5 och grundavgift grundavgift grundavgift grundavgift grundavgift grundavgift 6 kr. 9 kr. 6 kr. 9 kr. 6 kr. 9 kr. 6 kr. 9 kr. 6 kr. 9 kr. 6 kr. 9 kr.

1950 1970 1980 1990

. . . .

39 J

26 För systemet med föreskriven fondering kan en uppdelning av kostnaden i förevarande avseende, liksom fallet var beträffande uppdelningen på man och kvinnor, endast verkställas på grund av vissa godtyckliga antaganden, varior detta system icke här medtagits. Om de i tab. T 25 angivna talen för kostnadsminskningen sättas i relation till totalkostnaderna enligt tab. T 15, T 20 och T 22, visar det sig, att den beräknade besparingen varierar mellan 15 och 23 % av totalkostnaden. I genomsnitt utgör den för de medtagna alternativen omkring 20 % av totalkostnaden.

3. Fondens storlek och tillväxt. P å sid. 188 o. f. i Del I hava meddelats några beräkningar rörande fondens storlek inom olika försäkringstekniska system. Dessa beräkningar bygga emellertid på förutsättningar, som i åtskilliga avseenden betydligt avvika från dem, som legat till grund för här ovan framlagda kostnadsberäkningar, och dessa sistnämnda hava därför kompletterats med en del undersökningar rörande fondbildningen. o Fonden vid Den faktiskt befintliga fonden vid den tidpunkt, slutet av ar 1930, da det 1930 års n y a s y s temet för pensionsförsäkringen tankes infört, utgjorde i runt tal 500 SluL miljoner kronor. Denna fond skall enligt planen för den här föreliggande undersökningen bestrida kostnaden för samtliga avgiftspensioner, vilka belöpa sig på avgifter, erlagda t. o. m. år 1930. Det belopp av dylika avgiftspensioner, som beräknas vara gällande vid olika tidpunkter i framtiden, framgår av tab. T17. Antager man nu, såsom genomgående skett vid kommitténs beräkningar, att den uppnådda räntefoten på fondens placeringar kommer att utgöra 4 %, så kan den erforderliga fonden vid 1930 års utgång helt enkelt sättas lika med det efter 4 % diskonterade värdet av alla de framtida avgiftspensioner, som skola utgå ur fonden. Beräknar man detta diskonterade värde med hjälp av tab. T 17, varvid avgiftspensionerna för de mellanliggande åren härledas genom linear interpolation, så kommer man till en erforderlig fond om 376 miljoner kronor. Detta resultat överensstämmer med en inom pensionsstyrelsen verkställd beräkning. Den i verkligheten befintliga fonden skulle alltså, om de gjorda förutsättningarna beträffande räntefot, dödlighet m. m. komma att uppfyllas, innehålla ett överskott om c:a 124 miljoner kronor. 1 Vid nedanstående beräkningar rörande fondens rörelse efter det nya systemets införande har man utgått från den vid 1930 års slut beräknade erforderliga fonden, avrundad uppåt till 400 miljoner kronor. Det har med andra ord antagits, att fonden vid 1930 års slut uppgår till detta belopp. De återstående c:a 100 miljonerna i den faktiskt befintliga fonden hava sålunda icke i i siälva verket skulle detta överskott ytterligare ökas med ett belopp motsvarande säkra överräntor å redan verkställda placeringar av fondmedel till en räntefot, överstigande 4 %.

27 medtagits i kalkylen, då det icke är meningen att här ingå på frågan om användningen av fondens överskottsmedel. Fondens storlek vid en godtycklig tidpunkt efter 1930 kan beräknas på följande sätt. Begynnelsebeloppet 400 miljoner kronor förräntas efter 4 % fram till den valda tidpunkten, och ökas med det efter 4 % ackumulerade beloppet av samtliga intill ifrågavarande tidpunkt erlagda avgifter enligt nya systemet. Från summan dragés det på samma sätt ackumulerade beloppet av alla under tiden utbetalda avgiftspensioner, varvid medräknas pensionsbelopp såväl på grund av gamla som nya systemets avgifter. Resten utgör då den fond, som föreligger vid den angivna tidpunkten. P å detta sätt hava de översikter över fondutvecklingen beräknats, vilka finnas återgivna i tab. T 26—T 29 för några av de i det föregående använda avgiftsalternativen. Huruvida det sammanlagda pensionsbeloppet är 300 eller 400 kronor, spelar ingen roll för de här ifrågavarande beräkningarna, som icke röra det allmännas bidrag utan endast avgiftspensioneringen. Tab. T 26. Fondens rörelse vid premiereservsystemet. Miljoner kronor. Grundavgift 6 kr. P e r i o d

Slut

Genomsnittlig årlig fondökning under perioden

68¶Befintlig fond vid periodens: Början

Avgiftsprocent 1931—35 . . . .

1946—50 1951—60 1961—70

. . . .

1971—80 1981—90 Avgiftsprocent 1931—35 1936—40

Befintlig fond vid periodens: Början

Slut

Genomsnittlig årlig fondökning under perioden

1936—40 1941—45

Grundavgift 9 kr.

2 380

2 540

2 380

2 840

46 19

2 540

2 680

2 840

3 030

2 680

2 670

- 1

3 030

l'S. 400

1210*

86 90

1941—45

1946—50

2 010

1951—60

2 010

2 810

2 990

1961—70

2 810

3 380

2 990

3 620

1971-80

3 380

3 600

3 620

3 880

3 600

3 880

3 870

1981-90-

. • .

28¶Tab. T 27.

F o n d e n s rörelse vid

kapitaltäckningssystemet.

Miljoner kronor. Grundavgift 9 kr.

Grundavgift 6 kr. Befintlig fond vid periodens:

P e r i o d

Början

Avgiftsprocent

Genomsnittlig årlig fondökning under perioden

Befintlig fond vid periodens: Början

Slut

1. 640

1931—35

1936—40

1941—45

1946—50

1951—60 1961—70 Avgiftsprocent

l'S.

1931—35 1936—40

1941—45

1946—50

1951—60

1961—70

1460 Tab. T 28.

Slut

Genomsnittlig årlig fondökning under perioden

öä

1560 F o n d e n s rörelse vid systemet med föreskriven Miljoner kronor.

Period

Befintlig fond vid periodens: Början Slut

1931-35 1936-40 1941-45 $46-50::: 1951-60.

400 600 8U0 i«oo }|00

600 800 1000 1200 1545

1971-80' " * ' . ' . ' * . 1981-90 :

'• '• ' • • • i ™ * 1935

1935 1980

Tab. T 29.

rörelse

Fondens

Miljoner

vid

fondering

Genomsnittlig årlig fondökning under perioden 40 40 40 40 35 25 15 5

fördelningssystemet.

kronor.

Period

Befintlig fond vid periodens: Början Slut

1931—35 1936—40 1941-45 1946—50 1951—60 1961—70 1971—80 1981—90

40D 450 490 520 530 500 390 27 °

450 490 520 530 500 390 270 240

Genomsnittlig årlig fondökning under perioden 10 8 2 - 3 - 11 -12 - 3

29 Vid kapitaltäckningssystemet hava de utgående avgiftspensionerna, såsom förut framhållits, beräknats enligt en approximativ metod. Denna metod kan anses tillräckligt noggrann för beräkning av det allmännas kostnader vid olika tidpunkter. När det emellertid såsom här är fråga om att ackumulera de beräknade avgiftspensionerna jämte ränta, är det givet att resultaten för de längst avlägsna tidpunkterna måste ställa sig tämligen osäkra, och räkningen har därför vid detta system endast förts fram till år 1970. F ö r jämförelsens skull har en tabell medtagits även för det system med föreskriven fondering, som behandlats i det föregående, oaktat denna här givetvis icke fordrat någon särskild uträkning. Vid fördelningssystemet kommer den befintliga fonden uteslutande att hänföra sig till det gamla systemets avgiftspensioner. Fondens storlek erhålles alltså här genom att förränta begynnelsefonden och därifrån avdraga de ackumulerade avgiftspensionerna enligt gamla systemet. — Vid de båda sistnämnda systemen blir, såsom lätt inses, fondens rörelse oberoende av vilken avgiftsskala, som tillämpas för det nya systemet. Det framgår av tabellerna, att såväl fondens absoluta storlek som dess tillväxthastighet ställer sig i hög grad olika i olika system. Enligt premiereservsystemet kommer den årliga fondökningen till en början att vara stigande, tills ett maximum uppnås omkring 20 år efter omläggningen, varefter ökningen så småningom avtager för att omkring 60 år efter omläggningen helt och hållet avstanna. Det slutliga fondbeloppet varierar för de medtagna avgiftsalternativen mellan 2-7 och 3-9 miljarder kr. Vid kapitaltäckningssystemet är fondens årliga ökning redan från början mindre än vid premiereservsystemet 1 och minskas sedan ytterligare för varje år. Efter 40 år, då endast en jämförelsevis obetydlig ökning kvarstår, har fonden vuxit till ett belopp om 1-2 å 1"6 miljarder kr. Vid fördelningssystemet kommer den mot gamla systemets avgifter svarande fonden till en början att ökas med c:a 10 miljoner om året. Efter något mer än 20 år uppnås ett maximum, varefter den börjar att avtaga. ^ Den verkställda avrundningen uppåt i det erforderliga fondbeloppet vid 1930 års slut medför, att den beräknade fonden ännu efter 60 år uppgår till ett så pass stort belopp som 240 miljoner kr. Siffrorna för systemet med föreskriven fondering tarva inga särskilda kommentarer. För att närmare belysa den roll, som fonderingen spelar i de olika systemens Försäkrinekonomi, kan man med stöd av förestående siffror beträffande fondrörelsen Vens ärsbuddet allmännas kostnader m. m. uppställa en beräknad årsbudget för pensions^punktt" försäkringen vid olika tidpunkter. Man har då att såsom inkomstposter uppföra erlagda pensionsavgifter, ränta på fonden efter 4 % samt det allmännas bidrag, såsom utgiftsposter däremot hela kostnaden för utgående pensioner jämte planmässig fondökning för året. E n d lik y budget har uppställts för det alternativ, som svarar mot fig. 2, 1 Det må här påpekas, att den jämförelse mellan fondens rörelse vid premiereserv- och kapitaltäckningssystemet som meddelats å sid. 196 i första delen av betänkandet, vilar på helt andra S S 7*1 än de i föreliggande fall gällande, i det att man där utgått från rtthelapensioner ngskostnaden bestrides genom avgifter, vilka fonderas enligt de respektive systemens prin-

30 alltså pensionsbeloppet 300 kr., avgiftsprocent 1-5 och grundavgift 9 kr., och för perioderna 1931—35 samt 1961—70. De siffror, som angivas i nedanstående uppställningar, äro alltså att uppfatta såsom genomsnittssiffror för vederbörande perioder. Samtliga siffror äro angivna i miljoner kronor. Genomsnittlig

Erlagda pensionsavgifter Ränta å fonden Det allmännas bidrag

årsbudget för perioden 1931—35. PremieKapitalSystem med reservtäckningsföreskriven system system fondering

Fördelningssystem

63 23 204 Summa inkomster 290

63 23 196 282

63 20 171 254

63 17 144 224

214 76 Summa utgifter 290

214 68 282

214 40 254

214 10 224

Utgående pensioner Fondökning

Genomsnittlig

Erlagda pensionsavgifter Ränta å fonden Det allmännas bidrag

årsbudget för perioden 1961—70. PremieKapitalSystem med reservtäckningsföreskriven system system fondering

Fördelningssystem

70 132 179 Summa inkomster 381

70 63 196 329

70 67 206 343

< 18 219 307

318 63 Summa utgifter 381

318 11 329

318 2ö 343

^318

Utgående pensioner Fondökning

307¶Vid en jämförelse mellan siffrorna för de båda perioderna framgår det utan vidare, i hur hög grad den beräknade ränteinkomsten spelar in i försäkringens ekonomi vid de på fondering byggande systemen. Den erforderliga ränteinkomsten är under perioden 1961—70 vid kapitaltäckningssystemet och systemet med föreskriven fondering nästan lika stor som den beräknade erlagda avgiftssumman och vid premiereservsystemet ungefär dubbelt så stor. Skulle under denna period en allmän nedgång i räntefoten inträffa, så att genomsnittsräntan på fondens placeringar endast utgjorde exempelvis 3 % i stället för beräknade 4 %, så skulle härigenom en årlig brist i försäkringens budget uppkomma, vilken vid premiereservsystemet skulle uppgå till 33 miljoner kronor. Vid kapitaltäckningssystemet skulle bristen utgöra 15'8, vid systemet med föreskriven fondering 16-8 samt vid fördelningssystemet 4-5 miljoner kronor. Ännu tydligare framträder fondbildningens betydelse vid premiereservsystemet, om man går till den senaste period, för vilken beräkningar verkställts, 1981—90. En genomsnittlig årsbudget för premiereservsystemet under denna period, uppgjord på samma sätt som de ovanstående, får följande utseende: Erlagda pensionsavgifter Ränta å fonden Det allmännas bidrag

64 154 143 Summa inkomster 361

Utgående pensioner Fondökning

362 - 1 Summa utgifter 361

31 E t t räntefall till 3 % skulle vid denna tid alltså åstadkomma en årlig brist om 38-5 miljoner kr., vilken finge täckas exempelvis genom en motsvarande höjning av det allmännas bidrag.

4. Inverkan av olika avdragsregler. Såsom kommittén upprepade gånger framhållit, vila de förestående kost- Avdrags nadsberäkningarna genomgående på den förutsättningen, att samtliga invalider reffleroch åldringar erhålla tillskott av allmänna medel, varigenom deras avgiftspensioner höjas till de belopp, som angivas i de olika tabellerna. Dessa tillskott äro således icke på något sätt beroende av vederbörande pensionstagares inkomst. För de pensionstillägg, som för närvarande utgå, gälla som bekant icke sådana bestämmelser, utan tillägget utgår med fullt belopp endast till personer, vilkas inkomst icke överstiger 50 kronor. Vid större inkomster gores ett avdrag från pensionstilläggets maximibelopp, i enlighet med en i lagen angiven avdragsregel. Om man i det tänkta nya systemet för pensionsförsäkringen lägger in någon sådan avdragsregel, så komma de bruttokostnader för det allmänna, som här ovan beräknats, att undergå en viss minskning. Det vore givetvis av mycket stort värde, om det vore möjligt att med någorlunda god säkerhet beräkna denna minskning och sålunda få en jämförelse mellan den ekonomiska effekten av olika avdragsregler. Vid ett försök att verkställa en dylik beräkning stöter man emellertid tyvärr på utomordentligt stora svårigheter. Man har nämligen här att röra sig med inkomstfördelningen bland personer med så små inkomster, att den allmänna skattestatistikens siffror icke lämna någon ledning. Härtill kommer ytterligare, att inkomstfördelningen bland invaliderna i en viss årsklass givetvis icke kan antagas överensstämma med fördelningen bland jämnåriga personer i allmänhet. Att från vanlig inkomststatistik erhålla någon vägledning för den föreliggande frågan synes sålunda vara uteslutet. Men ej heller statistiken över inkomstfördelningen bland själva pensionstagarna ger några direkt användbara resultat. Inkomstfördelningen bland personer, som uppbära pensionstillägg eller understöd, är ju nämligen så att säga en resultant av dels inkomstfördelningen bland alla invalida personer och dels den avdragsregel, som tillämpas vid beräkning av pensionstillägg. Enligt nu gällande regel upphör för en man rätten till pensionstillägg vid en inkomst av 425 kr., och bland pensionstagare påträffas alltså över huvud taget inga personer med en inkomst över denna gräns. Redan vid inkomster om 300 a 400 kr. är pensionstillägget så obetydligt, att säkerligen en del personer i denna inkomstklass ej anse det löna mödan att söka pensionstillägg. Skulle man nu t. ex. höja den fria inkomstgränsen 50 kr., så skulle följden i första rummet bli, att en del invalider med inkomster över 425 kr. skulle bli berättigade till pensionstillägg. Vidare skulle pensionstilläggets belopp vid alla inkomster

över 50 kr. komma att stiga, och de höjda beloppen skulle sannolikt föranleda ansökningar från en del personer, som förut ej brytt sig om att söka. Inkomstfördelningen bland de pensionssökande skulle således bli en annan, och kostnaderna för pensionstilläggen enligt den nya regeln kunna därför icke beräknas enligt den inkomstfördelning, som man finner bland pensionstagarna enligt den nu gällande regeln. Frågan är alltså, om det är möjligt att med utgångspunkt från inkomstfördelningen bland nu befintliga pensionstagare med någon grad av säkerhet räkna sig till den motsvarande fördelningen bland samtliga invalider och åldringar. Svaret på denna fråga torde ej kunna bli annat, än att det endast är möjligt att åstadkomma en mycket osäker uppskattning, som till en viss grad måste vila på godtyckliga antaganden. Dess bättre visar det sig emellertid, att de slutresultat, man erhåller beträffande pensioneringskostnaderna, icke nämnvärt påverkas av mindre ändringar i antagandena rörande inkomstfördelningen. Det torde också vara möjligt att lägga dessa antaganden så, att man vid kostnadskalkylerna håller sig på »den säkra sidan», d. v. s. uppskattar kostnaderna snarare för högt än för lågt. Kommittén vill nu redogöra för ett försök att verkställa en dylik uppskattning av avdragsreglernas verkningar. Det torde klart framgå av det ovan sagda, att resultatet av dessa beräkningar icke får tillmätas något alltför stort värde. De kunna endast göra anspråk på att giva en föreställning om storleksordningen av den minskning av bruttokostnaderna, som man rimligtvis kan vänta sig att uppnå genom införande av någon avdragsregel. Sedan kommittén redogjort för de antaganden beträffande pensionstagarnas inkomstfördelning, som lagts till grund för beräkningarna, behandlas först de nu gällande reglerna för pensionstilläggens beräkning, och det undersökes, vilken kostnadsökning som skulle åstadkommas genom olika ändringar i liberaliserande riktning av den f. n. gällande avdragsregeln. Därefter övergår kommittén till det, som i förevarande samband får betraktas såsom huvudfrågan, nämligen en beräkning av den minskning i de ovan beräknade bruttokostnaderna, som avdragsreglerna skulle förorsaka. Inkomstför- I tab. T 5 och T 6 återgives den inkomstfördelning, som på grund av en reUanTpen- presentativ undersökning av pensionsstyrelsens material beräknats för de insions- valider, vilka för närvarande åtnjuta pensionstillägg eller understöd. Termen tagarna. ^m\omB^ hänför sig här och i det följande givetvis till det inkomstbegrepp, som utbildat sig vid vederbörande myndigheters praktiska tillämpning av pensionsförsäkringslagen. Hela antalet invalider med pensionstillägg eller understöd utgör enligt beräkningen 124 700 män och 200 400 kvinnor. Enligt sammanställningen å sid. 7 funnos vid 1930 års utgång därjämte 104 900 invalida män och 122 100 invalida kvinnor, vilka icke åtnjöto pensionstillägg eller understöd. Det har nu antagits, att den sistnämnda gruppen praktiskt sett uteslutande består av invalider, vilkas inkomstförhållanden äro sådana, att de antingen icke alls skulle kunna få pensionstillägg eller i varje fall endast skulle få ett så obetydligt belopp, att de av denna anledning underlåtit att söka. Närmare be-

33 Tab. T 30. Hypotetisk inkomstfördelning för samtliga invalider och samtliga aktiva över 67 år vid 1930 års utgång. M ä n

K v i n n o r

I n k o m s t

0 - 49 . .

Aktiva över 67 år

Invalider

k r.

. . . . .

Antal

Aktiva över 67 år

Invalider Antal

Antal

43 700

19-1

77 200

23-9

50— 99

30 900

13-4

55 300

17-1

100-149

23 300

10-1

15 000

20-9

10-6

15 000

22-0

150—199

10 000

14-0

5-3

10 000

14-7

200—249

6 900

3-0

5 000

7-0

8 000

2-5

5 000

7-4

250—299

6 900

3-0

2 000

2-7

8 000

2-5

2 500

3-6

5 000

1-5

2-2

850—899

3 000

5 000

1-5

2-2

. . .

33 000

14-4

12 700

17-6

30 800

9-5

5 300

7-5

Summa

100 0 1322 5001 1000 1

1000 och däröver

stämt, har det antagits, att samtliga de invalider, vilka icke åtnjuta pensionstillägg eller understöd, hava en inkomst, som minst uppgår till 250 kronor. Det har m. a. o. antagits, att en invalid, vars inkomst understiger 250 kr., i regel torde söka och erhålla pensionstillägg. De siffror, som i tab. T 5 och T 6 hänföra sig till inkomstklasserna under 250 kr., skulle alltså representera samtliga invalider i dessa inkomstklasser. I de högre i dessa tabeller upptagna inkomstklasserna har det däremot antagits, att talen i de nämnda tabellerna icke angiva samtliga här förefintliga invalider, utan att det här ytterligare finnes ett visst antal, som icke sökt pension. Antalet av dessa har i varje 50-kronorsklass försöksvis uppskattats så stort, att sammanlagda antalet invalider i varje klass blir lika stort som antalet i inkomstklassen 200—249. På samma sätt har antalet invalider i varje 50-kronorsklass mellan 400 och 600 kr. antagits lika med antalet i klassen 200—249, varefter antalen i klasserna

34 ovanför 600 kr. antagits något mindre. P å detta sätt har den hypotetiska inkomstfördelning för invaliderna konstruerats, vilken återgives i tab. T 30. För de 72 700 aktiva män och 68 800 aktiva kvinnor över 67 års ålder, vilka enligt sammanställningen å sid. 7 beräknas finnas inom befolkningen vid 1930 års slut, har även en inkomstfördelning konstruerats, vilken likaledes återfinnes i tab.' T 30. Vid sistnämnda konstruktion har kommitténs tidigare publicerade statistik rörande inkomstfördelningen bland de försäkrade inom olika åldersgrupper varit vägledande. De antaganden, som sålunda lagts till grund för den hypotetiska inkomstfördelningen, äro givetvis i stor utsträckning godtyckliga. De synas dock icke vara orimliga, och man torde med en viss sannolikhet kunna förmoda, att avvikelsen från den verkliga fördelningen snarast består däri, att koncentrationen mot de lägsta inkomstklasserna i verkligheten icke är fullt så^ starkt framträdande som enligt de här gjorda antagandena. Detta skulle då innebära, att man för kostnadsberäkningarna befinner sig på den säkra sidan, så att den verkliga kostnaden vid en viss avdragsregel i själva verket skulle bli mindre än den beräknade. Den närmare fördelningen av inkomsterna inom gruppen »1 000 och däröver» har ingen betydelse för nedanstående beräkningar. Modifikatio- Den regel, som för närvarande tillämpas för beräkning av pensionstillägg, ner av nu i n n e b ä r s o m bekant följande: Pensionstillägget utgör för man 225 och för 9 dragsreegael kvinna 210 kronor per år, med avdrag av 60 % av det belopp, varmed pensionstagarens årsinkomst må överstiga 50 kronor (6 § pensionsförsäkringslagen). För inkomster om högst 50 kr. utgår alltså pensionstillägget med fullt belopp. För varje inkomst överstigande nämnda gräns — den fria inkomsten — göres från pensionstilläggets maximibelopp ett avdrag, uppgående till 60 öre för varje krona, varmed inkomsten överstiger 50 kr. Denna avdragsregel är så avpassad, att det resulterande pensionstillägget blir lika med noll vid en inkomst, som för en man uppgår till 425 kr. och för en kvinna till 400 kr. För inkomster, överstigande sistnämnda belopp utgår alltså intet pensionstillägg. . t För vissa grupper av pensionstagare beräknas emellertid pensionstillägget (resp. understödet) enligt de s. k. övergångsbestämmelserna, vilka giva ett lägre pensionsbelopp än den ovan refererade huvudregeln. Enligt tab. T 3 uppgick det sammanlagda årsbeloppet av pensionstillägg och understöd, gällande vid 1930 års slut, till 49-9 miljoner kr. Häri ingår ett belopp av 17*8 miljoner kr., utgörande pensionstillägg och understöd enligt övergångsbestämmelserna. Tänker man sig övergångsbestämmelserna borttagna, så att samtliga invalider erhölle rätt till ett pensionstillägg resp. understöd, beräknat enligt huvudregeln, så skulle detta medföra en kostnadsökning, vars årsbelopp enligt ställningen vid 1930 års utgång kan uppskattas till 10-4 miljoner kr. Sammanlagda kostnaden för pensionstillägg enligt avdragsregeln i 6 § pensionsförsäkringslagen utgör alltså vid 1930 års utgång 60-3 miljoner kr. Med hjälp av den hypotetiska inkomstfördelningen för invalider enligt^ tab. T 30 kan det nu beräknas, hur mycket detta kostnadsbelopp om 60-3 milj. kr.

35 skulle ökas, om den tillämpade avdragsregeln modifierades genom en höjning av den fria inkomstgränsen. Om den fria inkomsten t. ex. höjes från 50 till 100 kr., innebär detta, att pensionstillägget utgår med fullt belopp, så länge inkomsten ej överstiger 100 kr., och att avdraget vid högre inkomster beräknas till 60 % av det belopp, varmed inkomsten överstiger 100 kr. J u högre den fria inkomsten sättes, desto liberalare är uppenbarligen avdragsregeln, och desto högre bliva kostnaderna. Den största tänkbara kostnaden erhålles genom a t t låta all inkomst vara fri; detta innebär att varje manlig invalid erhåller 225 och varje kvinnlig 210 kr. utan avseende på inkomsten. Kostnaden härför kan omedelbart beräknas, då man känner antalet invalider av vardera könet, och befinnes vara 119*4 milj. kr. Den beräknade kostnaden för olika värden på den fria inkomsten framgår av tab. T 31, som även angiver, hur de motsvarande kostnaderna skulle ställa sig vid olika tidpunkter i framtiden. För dessa sistnämnda beräkningar har det antagits, att den procentuella inkomstfördelningen för invaliderna gäller oförändrad även för framtiden. Tab. T 31. Beräknad kostnad vid olika tidpunkter för pensionstillägg åt alla invalider, uppgående till 225 kr. för man och 210 kr. för kvinna, med avdrag enligt 6 § pensionsförsäkringslagen, men med olika värden på den fria inkomsten. Miljoner kr. F

r i

i n k <> m

s t

Å r 50 kr.

100 kr.

200 kr.

300 kr.

400 kr.

500 kr.

All inkomst

60-3

66-2

73-8

80-2

86-1

91-5

70-3

78-3

85-2

91-4

64-1 67-7

74-2

82-7

89-9

96-4

126-7 1337

1020 108-7

108-5

115-6

1508 1710 189-9

71-6

78-5

87-4

1950 1960

76-3

83-7

93-2

101-3

86-6

94-9

105-7

114-9

123-3

131-2

96-1

105-4

117-3

127-6

136-9

1980 1990

103-2

113-2

126-1

156-5

125-3

137-1 136-2

147-1

102-6

146-1

204-0 202-7

Den inkomstgräns, vid vilken pensionstillägget upphör att utgå, erhålles genom att öka det belopp, som i varje särskilt fall angives såsom fri inkomst, med 375 kr. för man och 350 kr. för kvinna. Det framgår av tabellen bl. a., att årskostnaden för pensionstillägg om nu gällande belopp och enligt nu gällande avdragsregel, men med bortseende från övergångsbestämmelserna, skulle stiga från 60 miljoner kr. för år 1930 till något över 100 miljoner kr. för år 1990. Den relativa kostnadsökningen på grund av en höjning av den fria inkomstgränsen framgår av följande sammanställning, där kostnaden vid nu gällande fria inkomst om 50 kronor satts = 100.

36 Vid den fria inkomsten 100 kr. utgör kostnaden 110 t::.i..:» » » 200 i » » 122 » » » » 300 » » »• 133 >•'»,.* » 400 » » » 143 » » » » 500 » > » 152 Då all inkomst är avdragsiri, » » 198 I tab. T 31 tänktes pensionstilläggen i enlighet med nu gällande bestämmelser endast utgå till dem, som äro invalider. Om även de aktiva över 67 år göras berättigade till pensionstillägg om samma belopp och enligt samma avdragsregler som invaliderna, ökas alltså de i tab. T 31 angivna kostnaderna. Den sammanlagda kostnaden, beräknad på grundval av den hypotetiska inkomstfördelningen i tab. T 30, framgår av tab. T 32. Tab. T 32. Beräknad kostnad vid olika tidpunkter för pensionstillägg enligt tab. T 31, om rätt till pensionstillägg även tillkommer aktiva över 67 år. Miljoner kr. F

i n k o

Å r

1930 1935 1940

50 kr.

100 kr.

200 kr.

300 kr.

400 kr.

500 kr.

All inkomst

70-2

78-4

91-3

97-7

105-6

113-0

150-2

102-8

lll-o

158-7

108-2

116-8

118-7 125-0 133-4

178-4

169-8

142-5 162-1 181-8

2168 243 6

183-8 180-9

1969 193-7

74-0 78-0

82-5 86-9

939 98-8

83-0

92-6

105-4

124-6

88-6

98-9

112-6

123-2

1331 151-4

100-7

112-4

128-0

112-7

125-9

121-8

155-3

120-2

136-1 134-2

152-9

1402 157-2 170-1 167-5

1670 1906

263-9 259-4

De Reduktion bruttokostnader vid olika försäkringssystem, för vilkas beräkning kornav brutto- mitten i det föregående redogjort, hänföra sig till ett pensionstillägg, vars bekostnaderna l o p p ä r l i k a m e d 3 0 0 ( r e s p # 40Q) kronor minskat med avgiftspensionen. Detta drag°s7eg7er. pensionstillägg tänktes utgå till var och en, som fyllt 67 år eller blivit invalid, utan avseende på inkomst. De nedanstående beräkningarna avse uteslutande det fall, då totalpensionen är 300 kr. Om den intjänta avgiftspensionen betecknas med p, är alltså det pensionstillägg, som ligger till grund för beräkningen av bruttokostnaden, lika med 300 — p. Om man nu tänker sig en avdragsregel av ovan behandlad typ inlagd i bestämmelserna, så skulle alltså pensionstillägget utgå med sitt fulla belopp 300 — p endast i de fall, där inkomsten ej överstiger en viss fri inkomst, som må betecknas med m. För inkomster överstigande denna gräns skulle från pen-

37 sionstilläggets maximibelopp göras ett avdrag, uppgående till 60 % av det belopp, varmed inkomsten överstiger m. Detta avdrag blir lika stort som pensionstilläggets maximibelopp vid en övre inkomstgräns M, bestämd genom relationen

0-6 (M-m)

300-p.

För inkomster överstigande M utgår alltså intet pensionstillägg. Den sammanlagda pensionen (avgiftspension + pensionstillägg) skulle enligt dessa bestämmelser komma att utgöra: A. Då inkomsten ej överstiger den fria inkomsten m. Sammanlagd pension = 300 kronor. B. Då inkomsten överstiger den fria inkomsten m. Sammanlagd pension = 300 kronor med avdrag av 60 % av det belopp, varmed inkomsten överstiger den fria inkomsten, dock att pensionen lägst är lika med den intjänta avgiftspensionen p. Om inkomsten betecknas med x, är alltså i fallet B den sammanlagda pensionen 300 - 0-6 (x - m) dock lägst = p. Det bör måhända påpekas, att med »inkomst» här alltjämt förstås en inkomst, beräknad enligt pensionsförsäkringslagens nu gällande bestämmelser, alltså speciellt med uteslutande av inkomst genom avgiftspension. Med hjälp av den hypotetiska inkomstfördelningen i tab. T 30 har det nu beräknats, hur kostnaderna för några olika alternativ skulle ställa sig vid införande av en sådan avdragsregel. Beräkningarna hava genomförts för premiereservsystemet, kapitaltäckningssystemet och fördelningssystemet samt för de båda avgiftsalternativen avgiftsprocent 1, grundavgift 6 kr. och avgiftsprocent 1-5, grundavgift 9 kr. De beräknade kostnaderna, med uppdelning jämväl på aktiva över 67 år samt invalider, framgå av tab. 3—8. Tab. T 33. Kostnad år 1950 i procent av bruttokostnaden, då avdragsregler med olika värden på den fria inkomsten tillämpas. Premieres ervsystem Fri inkomst kr.

Avgiftsprocent 1 grundavgift 6 kr.

Avgiftsprocent 1 5 grundavgift 9 kr.

Kapitaltäckningssystem

Fördelningssystem

Avgiftsprocent 1 grundavgift 6 kr.

Avgiftsprocent 1-5 grundavgift 9 kr.

Avgiftsprocent 1 grundavgift 6 kr.

Avgiftsprocent l - 5 grundavgift 9 kr.

47 52

46 51

50 . . .

100 . . .

54 61

200 . . .

54 61

300 . . .

400 . . .

65 71

500 . . .

77 100

100 All inkomst

38 De relativa kostnaderna för olika avdragsregler vid en som exempel vald tidpunkt, nämligen år 1950, framgår av tab. T 33, där kostnaden för alternativet »all inkomst avdragsfri» satts = 100.

5. Inverkan av förändrade antaganden rörande dödligheten. Sedan kommitténs ovan återgivna beräkningar för olika försäkringssystem avslutats, har en utredning rörande »Dödlighetsantaganden för livränteförsäkring» verkställts av inom handelsdepartementet tillkallade sakkunniga (Statens offentliga utredningar, 1932: 4 ) . De sakkunniga hava utfört en grundlig undersökning av problemet om befolkningsdödlighetens sannolika framtida utveckling och hava såsom resultat av denna undersökning framlagt en dödlighetstabell, vilken betecknas såsom lämplig att komma till användning vid en livränteförsäkring av den typ, som bland annat förekommer inom den allmänna pensionsförsäkringen. Det är givetvis i första hand av stort intresse att se, huru de sakkunnigas dödlighetsantaganden ställa sig i jämförelse med de antaganden, som av kommittén framlagts i Del I, och vilka lagts till grund för samtliga kostnadsberäkningar såväl i Del I som här ovan. Nedan lämnas en sådan jämförelse, i det att dödsrisken enligt de sakkunnigas tabell (»R 32») angives uttryckt i procent av motsvarande dödsrisk enligt kommitténs tabell ( » P . F . K.»). Dödsrisk enligt tabellen B 32, uttryckt i procent av dödsrisken enligt P.F.K:s dödlighetstabell. ^l,jer 20 30 40 50 '. 60 70 80 90

Män 72

Kvinnor 84

96 91 87 93 92 96

89 87

91 92 86 96

Såsom synes ha de sakkunniga ansett sig böra räkna med en nedgång av dödligheten till en nivå, som ligger icke oväsentligt under den av kommittén antagna. Med anledning härav har kommittén verkställt en del beräkningar för att utröna, i vad mån de ovanstående kostnadsberäkningarna skulle påverkas av en övergång till de sakkunnigas dödlighetsantaganden.^ Till en början har beräkning av grundtabeller för ålders- och invaliditetsförsäkring samt av den framtida befolkningens fördelning på olika åldersklasser m. m. utförts med stöd av den nya dödlighetstabellen. Förutsättningarna angående nativitet, invaliditetsrisker och invaliddödlighet hava därvid varit desamma som vid kommitténs tidigare beräkningar. Beträffande inva-

39 hddödligheten för åldrar över 70 år har dock en modifikation gjorts för att erhålla anslutning till den nya dödlighetstabellen i stället för till P. F . K:s tabell (jfr Del I, sid. 174). De för åldrar mellan 71 och 80 år använda dödsriskerna för invalider framgå av nedanstående tabell. Dödsrisk i %o för invalider. Ålder 71 . 72. 73 . 74. 75. 76 77 78 79 80

Män 54-8 57-6 610 65-0 69-2

Kvinnor 42-4 460 500 55-0 60-5

73-5 79-8 85-3 91-7 99-5

66-0 71-4 77-3 83-4 90-2

För männen ligga dessa dödsrisker fr. o. m. 76 år, för kvinnorna fr. o. m. 73 år, under de förut använda. Från och med 81 års ålder hava för båda könen dödsriskerna enligt tabellen R 3 2 använts för invaliderna. Enligt dessa antaganden hava alltså beräknats aktivitetstabeller m. m. med hjälp av samma formler och räknemetoder som de i Del I begagnade. Dessa tabeller äro icke här medtagna. I tab. T 34 lämnas en jämförelse mellan årspremierna för en invalid- och åldersränta enligt de båda dödlighetstabellerna (jfr tab. T 93 i Del I). Tab. T 34. Årlig premie för en aktiv person för en invalid- och åldersränta av 100 kronor. Käntefot 4 %.

Ålcer, då premie börjar erläggas

Ärlig premie i kronor, att erläggas av en aktiv person sä länge vederbörande är aktiv, dock bögst till 67 år, för en livränta av 100 kronor från invaliditetens inträdande, dock senast från 67 år, då dödligheten antages följa nedan angivna tabell P.F.K. Män

R32 Kvinnor

Män

Kvinnor

7-25

8-42

7-58

8-81

20 25 30

8-60

' 10-02

10-48 1307

10-70

12-49

11-19

13-42

15-68

14-04

16-41

19-91

17-84

20-85

22-10

25-80

23-17

27-04

29-66

34-50

31-12

36-20

42-03

48-36

44-U

50-80

55 60

65-37

73-56

68-51

77-40

122-77

134-38

128-41

4—312 73 2

40¶Tab. T 35. Beräknad folkmängd över 16 år i 1000-tal vid slutet av nedanstående år. K v i n n o r

Män

16-66 over Summa 16-66 over Summa 16-66 66 66 år år år år

2 212 2444

1990,

2 022

1977 235 2 204 273 2 282 326 2 324 382 2 285 453 2166 529 2 062 537

2 212

1940.

1950 .

2 251

1960 . 1970.

2 286 2 241

1980 .

1940 1950 1960 1970 1980 1990

Antal per söner i åldrar over 66 Summa 1 6 - 6 6 på varje person år över 66 år

Dödlighet enligt P.F.K.s tabell. 2 042 291 2 333 4 019 526 2 206 308 2 514 4 391 567 2 556 2 239 347 2 586 4 490 652 2 640 2 236 401 2 637 4 522 755 2 660 2174 458 2 632 4 415 877 994 2 610 2 060 508 2 568 4184 2 511 1961 503 2 464 3 983 992

235 259 305 354 419 486 489

1930 .

S a m m a n l a g t

2 477 2 608 2 706 2 738 2695 2 599

Dödlighet enligt tabellen B 32. 2 042 291 2 333 4 019 526 2 224 327 2 551 4 428 600 2 268 374 2 642 4 550 700 2 273 434 2 707 4 597 816 2 215 499 2 714 4 500 952 2100 557 2657 4 266 1086 1998 556 2 554 4 060 1093

7-6

4958 5142

7-7 6-9

5 277

6-0

5292 5178

50 42

4-0

4545 5028

7-6

5 250

6-5

5-6

5 452

4-7

5 352

7-4

Det framgår av tab. T 34, att för såväl män som kvinnor premierna enligt R 32 vid samtliga åldrar med omkring 5 % överstiga premierna enligt P . F . K. Även vid beräkningarna av den framtida befolkningens storlek och fördelning visa sig verkningarna av den lägre dödligheten enligt R 32. Kommittén har utarbetat detaljerade tabeller, motsvarande tab. 1 och 2, av vilka här endast ett utdrag meddelas i tab. T 35, som till jämförelse även upptager motsvarande tal enligt P . F . K :s tabell. Den totala folkmängden i åldrarna över 16 år skulle enligt tabellen i ^bada fallen uppnå sitt maximum vid ungefär samma tidpunkt, men skulle då enligt R 3 2 vara omkring 200 000 större än enligt P . F . K. Proportionen mellan antalet åldringar och antalet personer i arbetsför ålder skulle enligt R 32 komma att förskjutas ännu något m e r ' i ogynnsam riktning än vad iallet ar en1S

Med utgångspunkt från den verkställda framräkningen av befolkningen har kommittén vidare utfört omräkning av några av de ovan meddelade kostnadssiffrorna enligt de nya dödlighetsantagandena. Omräkningen, som givetvis företagits enligt samma metoder, som ovan använts, avser endast premiereservsystemet och fördelningssystemet. Bruttokostnaderna för det allmänna hava beräknats för pensionsbeloppet 300 kronor samt för fyra av de ovan behandlade avgiftsalternativen. I tab. T 36 lämnas en jämförande framställning av

41 T a b . T 36. Erforderligt bidrag från det a l l m ä n n a vid olika tidpunkter för samtliga u t g å e n d e pensioner, då dödligheten antages följa n e d a n angivna tabell. P e n s i o n 300 kronor. Miljoner kronor. Avgiftsprocent 1 och grundavgift: A

6 kr.

Avgiftsprocent 1-5 och grundavgift:

9 kr.

6 kr.

9 kr.

R32 R32 R32 R32 R 3 2 P.F.K. i # av R 3 2 P.F.K. i %&y R 3 2 P.F.K, i % av R 3 2 P.F.K. i % av P.F.K. P.F.K. P.F.K. P.F.K. P r e m i 3 r e s e r v s y s tern. 1930 .

1940 .

1950 .

1960 .

1970 .

1980 .

1990 .

1930 .

1940 .

204 209 216 218 215 216 208

100 104 106 107 108 110 111

204 217 225 227 223 222 211

204 174 194 222 258 299 309

100 106 107 107 107 108 109

204 178 202 233 271 318 332

204 208 213 212 204 201 188

100 104 106 107 109 110 112

204 214 218 212 198 187 174

204 206 205 197 179 166 153

100 104 106 108 111 113 114

204 213 215 206 188 173 157

204 205 203 191 170 152 135

204 161 184 214 253 301 315

204 151 171 198 235 277 288

1U0 107 108 108 108 109 109

100 104 106 108 111 114

F ö r d e 1 n i r g s 3 y s te m.

1950 .

1960 .

204 168 189 216 252 294 303

100 106 107 108 108 108 110

204 166 189 219 258 306 320

204 156 176 203 240 282 292

100 106 107 108 108 109 110

1970 .

1980 .

1990 .

337¶Tab. T 37.

F o n d e n s rörelse vid premiereservsystemet enligt olika dödlighetsantaganden. Miljoner kronor. Avgiftsprocent 1 och grundavgift: Avgiftsprocent 1-5 och grundavgift:

1930 1940

6 kronor 9 kronor 6 kronor 9 kronor Fond vid årets slutFond vid årets slutFond vid årets slutFond vid årets slut enligt tabellen: enligt tabellen: enligt tabellen: enligt tabellen: P.F.K.

R32

P.F.K.

400 970

400 980

2 010

2 020

2 810

2 840

2 990

3 040 3 700

R32

P.F.K.

R32

P.F.K.

R32

1040 1750

2 380

2 400

1970 1980

2 540

2 580

2 840

2 870

3 380

3 440

3 620

2 680

2 710

3 030

3 060

3 600

3 670

3 880

3 980

2 670

3 030

3 040

3 600

3 660

3 870

3 970

42 resultatet av dessa beräkningar och de ovan meddelade. Kostnaden enligt R 32 överstiger genomgående kostnaden enligt P. F . K., så snart det tänkta nya avgiftssystemet trätt i kraft, ökningen uppgår mot slutet av den betraktade perioden till omkring 10 % vid fördelningssystemet och något mera vid premiereservsystemet. Vid det sistnämnda systemet utfaller den procentuella fördyringen större, ju högre de tillämpade försäkringsavgifterna äro. Slutligen har även en beräkning av fondens utveckling vid premiereservsystemet utförts enligt den nya dödlighetstabellen. Beräkningen har skett under samma förutsättningar som här ovan, och resultatet framgår av tab. T 37. Den lägre dödlighetstabellen ger tydligen genomgående något högre fondsiffror; dock framträder mot slutet av perioden en tendens till utjämning, särskilt vid de lägre avgiftsskalorna.

U T R E D N I N G ANGÅENDE I N V A L I D I T E T S FÖRSÄKRINGENS ANKNYTANDE TILL DEN FRIVILLIGA SJUKFÖRSÄKRINGEN. 1. Grundlinjer för försäkringssystemet. Enligt nuvarande system för den svenska socialförsäkringen är invaliditetsförsäkringen anknuten till ålderdomsförsäkringen, och båda dessa försäkringsformer äro, bortsett från undantag av tämligen obetydlig omfattning, obligatoriska för hela befolkningen. Å andra sidan bedrives genom de registrerade sjukkassorna en statsunderstödd sjukförsäkring, baserad på frivillig anslutning. Kommittén har beslutat att verkställa utredning angående en omläggning av de nämnda socialförsäkringsgrenarna, innebärande att invaliditetsförsäkringen skulle överföras från den obligatoriska pensionsförsäkringen till den frivilliga försäkringen genom sjukkassorna. Man skulle alltså å ena sidan få en frivillig försäkring, åsyftande att bereda understöd vid fall av sjukdom och invaliditet före pensionsåldern, och å den andra sidan en ren ålderspensionering av obligatorisk natur. En dylik omläggning kan tänkas genomförd på flera olika sätt, och det torde vara lämpligt att inledningsvis i korthet sammanfatta de viktigaste av de förutsättningar, som bildat utgångspunkten för den följande utredningen. Enligt beslut av 1931 års riksdag skall sjukkasseväsendet reformeras bl. a. Sjukkassegenom införande av två olika typer av statsunderstödda sjukkassor: lokalsjuk- väsendet enkassor och centralsjukkassor. Dessa skola var för sig intaga en viss monopol- ^lefoliv™ ställning. Verksamhetsområdet för lokalsjukkassa skall nämligen utgöras av viss eller vissa närgränsande kommuner, för centralsjukkassa däremot av ett eller flera landstingsområden eller stad, som icke deltager i landsting. För ett och samma landstingsområde eller en och samma stad skall endast en centralsjukkassa samt för en och samma kommun endast en lokalsjukkassa finnas. Genom denna reform kommer alltså en stark koncentration av sjukkasseväsendet till större enheter att framtvingas, något som torde vara ett nödvändigt villkor för att en omläggning av här ifrågavarande art överhuvud taget skall vara genomförbar.

44 För det kontanta understöd (sjukpenning), som sjukkassorna utbetala, skola i huvudsak följande bestämmelser gälla. De tre första dagarna av varje sjukdomsfall (karensdagarna) berättiga icke till sjukpenning. För de aderton följande dagarna utbetalas sjukpenning från vederbörande lokalsjukkassa, men för överskjutande sjuktid från centralsjukkassan. Den tid, för vilken sjukpenning utgår vid ett oavbrutet långvarigt sjukdomsfall, skall utgöra minst två år, lokalsjukkassans aderton dagar häri inräknade. Centralsjukkassa äger emellertid rättighet att i sina stadgar föreskriva, att sjukpenning skall utgå för längre tidi än två år vid varje sammanhängande sjuklighetstillstånd. Den del av statsbidraget, som utgår i förhållande till antalet sjukdagar (sjukdagsbidraget), berälcnas dock endast vid sjuktider av högst tre år. Sjukpenning skall enligt förordningen utgå vid varje sjukdom, som medför förlust av arbetsförmågan eller för vars botande den sjuke enligt läkares föreskrift bör fullständigt avhålla sig från arbete. Vid sådana sjukdomar, som på tämligen kort tid leda till ett tillstånd av fullständig invaliditet, torde således även invaliditetsfallen i viss utsträckning bli föremål för understöd från sjukkassorna. Å andra sidan förekomma givetvis även långsamt förlöpande sjukdomar, vilka ännu efter en sjuktid av två eller tre år icke övergått i definitiv invaliditet. I sådana fall kan det alltså inträffa, att rätten till fortsatt understöd från sjukförsäkringen upphör, utan att den sjuke för återstående sjuktid är berättigad till invalidpension enligt lagen om allmän pensionsförsäkring. 1 — Sjukförsäkringen och invaliditetsförsäkringen komma sålunda icke att omedelbart och på ett naturligt sätt ansluta sig till varandra. Med föreliggande utredning avser kommittén att undersöka möjligheterna för åstadkommande av en sådan anslutning. Invaliditets- D å det gäller att till det reformerade sjukkasseväsendet anknyta en invaae^n^anlinut- liditetsförsäkring, omfattande åldrarna före pensionsåldern, kan man tänka sig ning till två principiellt olika möjligheter. sjukforsäk- Närmast till hands ligger måhända, att sjukförsäkring och invaliditetsförringen. . . r ,. • • • a? • u j säkring även i fortsättningen bibehållas såsom tva i viss man fristående grenar. I bestämmelserna rörande rätt till understöd från försäkringen får man då arbeta med ett särhållande av begreppen sjukdom och invaliditet. Särskilda avgifter få upptagas för de båda försäkringarna, och särskilda former för prövningen av ersättningskrav bli nödvändiga med hänsyn till de olikartade bestämmelserna om rätt till ersättning. — E t t system av denna art tilllämpas exempelvis i Danmark, där sjukkassornas befattning med invaliditetsförsäkringen enligt det vilande förslaget till socialförsäkringsreform i huvudsak endast består däri, att medlemskap i sjukkassa utgör villkor för delaktighet i invalidförsäkringen, samt att avgiftsuppbörden delvis åligger kassorna. Om ett system av denna art skall tillämpas på det svenska sjukkasseväsendet, kan det tydligen på sin höjd bli fråga om ett organisatoriskt sammanförande 1 För korthets skull användes här och i det följande, där icke annat uttryckligen påpekas, benämningen sjukförsäkring i betydelsen försäkring av sjukpenning, alltså med bortseende från sjukvårdsförsäkringen.

45 av de båda försäkringsgrenarna. Man tvingas därvid till en gränsdragning mellan begreppen sjukdom och invaliditet, som i praktiken ofta torde leda till svårigheter vid tillämpningen. Samtidigt måste det för de försäkrade förefalla svårt att förstå att den, som ännu har någon utsikt att bli frisk, efter vissa års sjuktid skall avkopplas från vidare sjukpenning, under det att den, som icke längre har någon sådan utsikt, blir överförd till invaliditetsförsäkringen och erhåller pension. Emellertid föreligger även en annan möjlighet, som vid här föreliggande utredning tagits till utgångspunkt. Man har nämligen här tänkt sig, att ett försök skulle göras att åstadkomma ett verkligt organiskt samband mellan sjuk- och invaliditetsförsäkringen. De båda försäkringsformerna skulle alltså sammanföras till en enhetlig sjuk- och invaliditetsförsäkring, vilken i princip skulle bereda ersättning vid all av sjukdom förorsakad arbetsoförmåga före pensionsåldern. I praktiken skulle detta innebära en utsträckning av sjukhjälpstiden i centralsjukkassorna över hela sjukdomens varaktighet, med inbegripande även av påföljande fullständig invaliditet och med begränsning endast vid pensionsålderns uppnående, då ålderspensioneringen skulle inträda. För denna försäkring skulle en enhetlig avgift betalas av den försäkrade, varjämte givetvis en ökning av statsbidraget till sjukkassorna torde få if rågakomma med hänsyn till de ökade bördor, som genom omläggningen skulle påläggas kassorna. Vid en försäkring, anordnad enligt dessa principer, kan tydligen ingen lucka mellan sjukförsäkringens och invaliditetsförsäkringens prestationer uppkomma. Varje fall av förtidsinvaliditet, som omfattas av försäkringen, kommer att stå under oavbruten kontroll från sjukkassan alltifrån den grundläggande sjukdomens början, varigenom rimligtvis möjligheterna till missbruk av försäkringen böra förminskas, samtidigt som en viss administrativ förenkling åstadkommes. E n dylik sjuk- och invaliditetsförsäkring med obegränsad ersättningstid, t. o. m. utan begränsning vid någon viss ålder, har i själva verket redan länge bedrivits av vissa sjukkassor, exempelvis Eskilstuna sjuk- och begravningskassa. Av samma beskaffenhet är även det system, som tillämpas inom den engelska socialförsäkringen. Sjukkassorna (»Approved Societies») utbetala här »Sickness Benefit» under de första 26 veckorna av arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller invaliditet, samt därefter »Disablement Benefit» med nedsatt belopp så länge arbetsoförmågan varar, dock högst intill pensionsåldern. Skillnaden mellan de båda slagen av sjukpenning hänför sig därvid uteslutande till beloppet per dag. Någon olikhet med avseende på förutsättningarna i fråga om hälsotillstånd för att kunna erhålla den ena eller andra förmånen förekommer icke. Utredningen bygger alltså på följande förutsättningar. Mot en viss höj- Förutsättning av statsbidraget åtaga sig centralsjukkassorna för alla sina medlemmar en w ^ / ö r utpå ovan angivet sätt utsträckt ansvarighet för all av sjukdom förorsakad ar- redningen. betsoförmåga före pensionsåldern. Ersättningsbeloppet per dag kan därvid tänkas undergå viss nedsättning, exempelvis efter förloppet av den för närvarande stadgade tvååriga ersättningstiden. För denna försäkring erlägga med-

46 lemmarna avgifter till sjukkassan, utan att någon uppdelning på skilda avgifter för sjukförsäkring och invaliditetsförsäkring ifrågakommer. Efter pensionsåldern sker ingen utbetalning av sjukpenning (eventuellt kunna sjukkassorna erhålla rätt att mot särskild avgift meddela dylik sjukpenning, ehuru utan statsbidrag). Jämte den frivilliga sjukförsäkringen förekommer en även för icke-sjukkassemedlemmar obligatorisk försäkring av ålderspension, för vilken särskilda avgifter upptagas. Ålderspension utgår till varje av denna försäkring omfattad person, som uppnått pensionsåldern. Ålderspensionens belopp är oberoende av pensionstagarens hälsotillstånd, men göres eventuellt i viss mån beroende av hans ekonomiska förhållanden. Det kan även ifrågasättas att göra det allmännas bidrag till ålderspensionen helt eller delvis beroende av huruvida vederbörande varit sjukkassemedlem eller icke. En utredning rörande möjligheten att införa en försäkring, baserad på nu nämnda förutsättningar, bör bl. a. omfatta en diskussion av det försäkringstekniska systemet, konstruktion av grunder för beräkning av avgifter och fonder samt kostnadsberäkningar för det allmännas bidrag till försäkringen. Vidare erfordras en särskild undersökning rörande de nuvarande sjukkassemedlemmarnas upptagande i försäkringen, eller med andra ord en undersökning av det ekonomiska utgångsläge, det nuvarande sjukkasseväsendet erbjuder för den ifrågasatta försäkringen. Under en övergångstid efter reformens genomförande torde det bli nödvändigt att medgiva vissa lättnader i eljest föreskrivna villkor för inträde i erkänd sjukkassa. Även på denna punkt bör alltså utredning verkställas. Slutligen erfordras även utredning av vissa medicinska och organisatoriska frågor, av den väntade anslutningen till försäkringen inom olika befolkningsgrupper m. fl. frågor, vilka dock icke här upptagits till behandling. Utredningar För den statistiska och försäkringstekniska delen av utredningen kan i vissa rörande j förebild sökas i det utredningsarbete, som verkställts i samband sjukjorsak- a v s e e n ( e r i e n '.,.., . . ring i Eng- med införandet av obligatorisk sjukförsäkring i England genom The National land. Health Insurance Act av 1911. 1 Även här gällde det att göra ett förut bestående system av på frivillig väg grundade sammanslutningar (»Friendly Societies» m. fl.) till bärare av en sjuk- och invaliditetsförsäkring med ersättningstiden begränsad endast av pensionsålderns uppnående. För vinnande av administrativ enkelhet önskade man ordna avgiftsbetalningen så, att varje försäkrad skulle betala samma avgift oavsett åldern vid inträdet i försäkringen. Det befanns då lämpligt att i första hand verkställa en beräkning av den fondbrist, som förelåg vid den tidpunkt då lagen trädde i kraft. Man fick alltså utföra en värdering av sjukkassornas samlade tillgångar och förpliktelser vid denna tidpunkt för det då befintliga medlemsbeståndet. Härvid konstaterades en viss brist, och nästa steg i utredningen var uppställandet av en plan 1 Report on the scheme embodied in the National Insurance Bill, Parliamentary Paper Cd. 5681 (även publicerad i Journal of the Inst, of Actuaries, vol. 45). Jämför även P. N. Harvey: The scheme of National Health Insurance, Journal of the Inst, of Actuaries, vol. 54, samt M. B. Knowles: National Health Insurance, Trans, of the 8:th international Congress of Actuaries, London 1927.

för det successiva bortarbetandet av denna brist, liksom även av den nya brist, som i fortsättningen ständigt uppkom genom inträde av nya medlemmar i åldrar överstigande den, som motsvarade den gemensamma medlemsavgiften. För detta ändamål användes dels statsbidrag, dels sådana fondmedel, som frigjorts genom medlemmars avgång i förtid ur försäkringen, dels även andra överskottsmedel från rörelsen. Genom utarbetandet av en sådan systematisk plan åstadkoms ett i egentlig mening solvent sjukkasseväsende, och planen har därefter programenligt fullföljts, så att vid senare företagna försäkringstekniska utredningar en väsentligt förbättrad ställning kunnat konstateras. Genomförandet av ett liknande utredningsprogram beträffande invalidi- Statistiska tetsförsäkringens anknytande till det svenska sjukkasseväsendet förutsätter i ningar. främsta rummet att lämpligt statistiskt material står till förfogande för de grundläggande beräkningarna. Hittills publicerade erfarenhets data rörande sjukligheten bland kassornas medlemmar äro emellertid icke tillräckliga för detta ändamål, och man har därför funnit sig föranlåten att i viss utsträckning insamla och bearbeta statistiskt material rörande sjukligheten. I det följande lämnas först en redogörelse för de undersökningar, som i detta avseende blivit utförda. Därefter följer den egentliga utredningen rörande det ifrågasatta försäkringssystemet.

2. Statistiska undersökningar rörande sjukligheten och konstruktion av beräkningsgrunder. Utredningen har baserats huvudsakligen på tre olika statistiska material rörande sjukligheten bland svenska sjukkassemedlemmar, vilka i det följande betecknas såsom Material I — I I I . Närmast följer nu en redogörelse för dessa, varefter de vunna resultaten sammanställas och jämföras dels sinsemellan, dels även med från andra håll hämtade erfarenheter rörande sjukligheten. På grundval av dessa jämförelser konstrueras de antaganden rörande den framtida sjukligheten, som användas vid den följande utredningen. Såsom Material I har betecknats materialet från den av socialförsäkrings- Material I. kommittén verkställda sjuklighetsundersökningen, för vilken en redogörelse återfinnes i andra delen av nämnda kommittés betänkande. Rörande detta material ha vissa hittills icke publicerade tabeller, som innehålla en närmare bearbetning av erfarenheterna angående sjukdomsfallens varaktighet, ställts till kommitténs förfogande från socialstyrelsen. Materialet är baserat på uppgifter rörande sjukligheten bland medlemmarna under åren 1914—16, vilka lämnats av 1218 svenska sjukkassor. Dessa uppgifter hava emellertid på grund av ofullständigheter och andra orsaker blivit bearbetade endast beträffande 552 kassor (i vissa avseenden endast beträffande 344). Materialet har, liksom i de följande fallen, underkastats bearbetning

48 dels med avseende på frekvensen för inträffande av sjukdomsfall, dels med avseende på de inträffade sjukdomsfallens varaktighet. Sjukfallsfrekvensen hade av socialförsäkringskommittén undersökts dels inom hela det föreliggande materialet, dels även inom det material, som erhålles genom utelämnande av alla observationer, vilka hänföra sig till de två eller fyra första medlemsåren i sjukkassa. Såsom skäl för en sådan uppdelning av materialet med hänsyn till olika skeden av medlemstiden framhölls den omständigheten, att sjukkassorna vid antagande av nya medlemmar i regel fordra, att dessa vid inträdet skola vara friska och icke påtagligen behäftade med sjukdom sanlag. Det kunde därför tänkas, att ett riskurval gjorde sig gällande vid rekryteringen av nya medlemmar, vilket kunde föranleda en lägre sjuklighet under de första medlemsåren än under senare skeden av medlemstiden. Socialförsäkringskommittén ansåg sig också kunna påvisa ett sådant förhållande, om ock i mycket obetydlig grad, i det att frekvensen av sådana sjukdomsfall, som icke bero på olycksfall, för tid efter de fyra första medlemsåren angavs ligga i genomsnitt 2 a 3 procent högre än motsvarande frekvens för hela materialet. Detta resultat torde dock få anses ganska osäkert, särskilt med hänsyn till att medlemstiden för en icke oväsentlig del av materialet synes hava varit obekant. Med hänsyn härtill skola i följande sammanställningar endast talen för hela materialet komma till användning, utan någon uppdelning på medlemstid. Vid redogörelsen för Material I I I skall det för övrigt påvisas, Tab. T 38. Material I. Antal observationsår och sjukdomsfall. K v i n n o r

Män Sjukdomsfall

Å l d e r

Observationsår

Olycksfall

Övriga sjukdomar

Sjukd omsfall Observationsår

Olycksfall

Övriga sjukdomar

15—20

11 519-5

3 408

3 110-9

20—25

24 179-2

3 797 3 622 3 272

9 650

10 580-1 11 275-6

143 152

40 561-4

5 709 8 614

7 690-fi

25—30 30—35

2 611 3 730

155 143

2 371

35—40

47 024-3 47 826-5

40-45

43 678-0

9 552

10 754-4

8876 7 897

10 811-6 10 467-6

7 907-1

191 124

45-50

35 739-0

50-55

32 067-2

2 837 2 524

55—60

22 820-9

7 933 6 334

60-65

14 171-9

4 351

4 990-1 2 624-8

65—70

8 812-6

70—75

4 987-2

75-80

2 076-2 335 463-9

Summa

2154 2118 2 088 1949 1942 1264

1 411-5

2 052

209-7

27 999

78 507

82476-9

18 043

49 a t t åtminstone under vissa förhållanden sjukligheten under de första medlemsåren synes vara avsevärt större än under senare medlemsår. E t t sammandrag av Material I återgives i tab. T 38, varvid de fåtaliga observationerna hänförande sig till åldrar över 80 år uteslutits. Endast sådana sjukdomsfall, som varat minst 7 dagar, äro här medräknade. De direkt ur materialet beräknade sjukfallsfrekvenserna, vilka återgivas i tab. T 39, hava underkastats en omräkning ur två olika synpunkter för att bli användbara vid den föreliggande utredningen. I första hand har nämligen vid beräkningen av de i tab. T 38 angivna observationsåren endast den tid medtagits, under vilken vederbörande medlemmar varit friska. Sjukfallsfrekvenserna i tab. T 39 hänföra sig därför till bestånd av enbart friska personer. För det föreliggande ändamålet är det emellertid av vikt att erhålla frekvenstal, som avse bestånd av levande personer överhuvud taget, utan åtskillnad mellan friska och sjuka. Dylika frekvenstal hava beräknats enligt en approximativ metod, som angives å sid. 189—190 i socialförsäkringskommitténs betänkande, del 2. Frekvenstalen enligt tab. T 39 hava nämligen dividerats med storheten 1 + —— 365 där s är det för ifrågavarande åldersgrupp gällande s. k. sjuktalet, beräknat med hjälp av frekvenstalen enligt tab. T 39 samt de nedan omnämnda sjuklängdstabellerna för materialet. De sålunda omräknade frekvenstalen återfinnas i tab. T 40. Såväl i tab. T 39 som i tab. T 40 avse frekvenstalen inträffandet av en sjukdom med minst 7 dagars varaktighet (sjuk falls frekvensen vid en sjuktid av 7 Tab. T 39. Material I. Sjukfallsfrekvens i °/00 för friska personer. Sjuktid 7 dagar. K \r i n n o r

Män Å l d e r Olycksfall

Övriga sjukdomar

Summa

Olycksfall

Övriga sjukdomar

Summa

15-20

145-0

295-8

261-3

20—25

108-0

18-6

250-6

269-2

25—30

92-0

236-1 212-4

304-4

203-6

218-0

30-35

205-2 199-7

285-9 275-4

210-3

35-40

80-7 75-7

14-4 13-7 13-3

196-9

224-0 2102

40—45

74-9

203-2

278-1

12-4

79-4

30O-4

16-2

50-55 55-60

78-7

221-0 247-4

193-1 186-2

205-5

45—50

24-2

245-6

82-2

277-6

3261 3598

24-8

278-1

60—65

307-0

382-9 428-6

268-2 274-2

70—75

57-1

359-9 411-5

362 340

65-70

75-9 68-7

468-6

23-3

351-5

374 8

75-80

45-8

461-9

507-7

28-6

476-9

202-4

308-2

50¶Tab. T 40.

Material I.

Sjukfallsfrekvens i °/00 för »samtliga levande». 7 dagar. Män

Å l d e r Olycksfall

Övriga sjukdomar

Sjuktid

K v i n no r

Summa

Olycksfall

Övriga sjukdomar

Summa

15-20 20—25

140-5

286-7

427-2

31-9

254-2

286-1

105-0

229-6

18-1

25-30

89-9

207-5

14-1

244-1 198-7

30-35

200-8

279-8

13-4

205-3

212-8 218-7

35-40

74-1

195-5

13-0

40—45

73-3

198-7

272-0

12-1

189-0

45-50

77-5 76-6

215-8

15-8

182-0

240-8

238-8

1978 262-3

79-2

267-4

23-5 24-0

244-7

268-7

72-3

292-4

34-8

257-8

292-6

65-70

400-0

32-1

258-7

70—75

52-0

335-9 374-8

21-4

323-4

75-80

39-4

397-5

24-9

415-9

440 8

50-55 55—60 60-65

Tab.

T 41.

Material I.

Sjukfallsfrekvens i °/00 för »samtliga levande». 3 dagar. Män

Å l d e r

Olycksz ,,

Ö r

tall

y jf sinkdomar

Sjuktid

K v i n n o r Övriga sjukdomar

Summa

26-3

292-4

277-3

360-6

11-8 9-7

289-1 2298

QSumma

Olycksfall

5236 408-7

15—20

148-1

20-25

108-1

375-5 300-6

25-30 30—35

89-3 75-7

271-3 260-2

35-40

70-6

248-8

335.9 3194

9-1 9-0

209-3

218-3

40-45

247-7

8-2

204-5

212-7

45—50

74-3

12-4

72-8

262-5 286-5

50—55

359-3

19-1

195-6 255-2

55—60

75-8

311-8

387-6

19-5

260-1

60—65

403 2

30-0

272-6

302 6

65—70

61-4

376-1

26-5

271-5

298-0

70—75

49-8

411-0

460-8

14-0

75-80

37-7

426-7

16-1

430-3

220-1 224-2

208-0 274-3 279-6

51 dagar). För de följande beräkningarna är det lämpligare att som utgångspunkt välja frekvenstalen vid en sjuktid av endast 3 dagar. Sjukfallsfrekvenserna enligt tab. T 40 hava därför med hjälp av sjuklängdstabellerna för materialet omräknats till 3 dagars sjuktid. De omräknade talen framgå av tab. T 41. Beträffande sjukdomsfallens varaktighet har en större andel av det totala uppgiftsmaterialet kunnat utnyttjas, än vad fallet var vid bestämningen av sjukfallsfrekvensen, så att undersökningen beträffande männen omfattar omkring 174 000 sjukdomsfall, varav 42 000 olycksfall, och beträffande kvinnorna 48 000, varav 3 000 olycksfall. Socialförsäkringskommittén har verkställt ingående bearbetning endast av materialet för samtliga åldersklasser. Det är emellertid av vikt att känna, i vad mån varaktigheten är beroende av åldern vid sjukdomsfallets inträffande, och kommittén har från socialstyrelsen erhållit tabeller över sjukdomsfallens varaktighet inom olika åldersklasser, vilka utarbetats på grund av det förevarande materialet. Tabellerna avse dels samtliga sjukdomsfall, dels samtliga fall utom olycksfall. E t t utdrag ur dessa tabeller återfinnes i tab. 11—14. Då Material I omfattade observationer från perioden 1914—16, har det Material II. ansetts vara av vikt att få fram jämförelsematerial från de senaste åren, vilka, enligt vad som från skilda håll uppgivits, visat genomgående ökad sjuklighet. För detta ändamål har med hjälp av sjukkassornas årliga uppgifter till tillsynsmyndigheten åstadkommits ett material, vilket här betecknats såsom Material I I . Detta omfattar erfarenheterna från ett 30-tal sjukkassor under åren 1924—29; för vissa av kassorna har dock endast en del av denna period medtagits. De undersökta kassorna äro huvudsakligen lokalsjukkassor med sina medlemmar till största delen bosatta i städerna. Beträffande sjukfallsfrekvensen har materialet från samtliga kassorna kunnat utnyttjas. En sammanställning av antalet observationsår och sjukdomsfall lämnas i tab. T 42. Antalet observationsår har här beräknats under iakttagande av de bestämmelser om s. k. väntetid för nyinträdande medlemmar, vilka enligt de olika kassornas stadgar gälla för vanliga sjukdomsfall. Vid olycksfall tillämpas emellertid i allmänhet icke någon väntetid, och vid beräkningen av frekvenstal för olycksfall hava därför de i tab. T 42 angivna observationsåren korrigerats med hänsyn till detta förhållande. Den minsta tid ett sjukdomsfall måste pågå för att berättiga till ersättning, varierar i de undersökta kassorna från 3 till 7 dagar, varvid materialet fördelar sig på följande sätt, med uteslutande av åldrarna under 15 och över 80 år: Minsta sjukhjälpstid 3 dagar 4 > 5 » 6 > 7 »

Mät»

tal

69 865 17 711 4 892 4 200 24155 Summa 120 823

* ^ 5 ™ n « r 22 328 3 968 1885 4141 17 666 4998S

52¶Tab. T 42. Material II. Antal observationsår och sjukdomsfall, reducerade till en sjuktid av 3 dagar. Män

K v i n n o r

Sjukdomsfall

Å l d e r

Observationsår

Olycksfall

Övriga sjukdomar

Sjukdomsfall Observationsår

övr

Olvcksfall

!f /Jukdomar

15—20

15 999-4

3 325-7

4 506-8

6 4557

1811-5

20—25 25—30

29 467-2

4 755-2

7 423-8

5 478-9

38 537-7

5 062-5

9 536-2

18 280-7 22 496-6

478-0

30—35

41 662-3

4 603-2

11 080-8

24 413-2

457-6

6131-3 5 986-2

35-40

42 180-4

3 784-8

10810-5

25 4590

481-7

5 687-9

40—45

40 725-7

3 478-8

10 248-5

24 071-8

459-0

45—50

35 900-2

2 664-2

8 954-3

418-0

5128-0 4 254-3

50—55

31 576-0

2 384-7

7 798-2

20 333-2 15 7180

389-8

3 450-6

55-60 60—65

24 3140

1 707-8

6 207-5

12 241-5

341-6

1 435-3

5 665-7

2 565-1 2 344-8

915-4

4 461-5

10 721-0 7 649-0

290-4

65-70

20 3530 14 552-5

218-4

1 945-5

70—75

7 938-5

2 561-0

4 198-0

105-3

1185-9

75—80

3 894-0

424-6 138-2

1 3456

2 190-5

347 100 9 34679 9

90600 4

194228 2

671-1 46 6411

Summa

Tab. T 43. Material II. Sjukfallsfrekvens i °/00. Sjuktid 3 dagar. K v i n n o r

Män Å l d e r Olycksfall

Övriga sjukdomar

15—20

191-6

281-7

20—25-

154-1

25-30 30—35 .

127-2 108-2

251-9 247-5

35—40

88-4

40-45

84-7

45—50

266-0

Summa

473-3 406-0 374-7 374-2

Olycksfall

Övriga sjukdomar

31-2

280-6

25-5 20-5

299-7

3118 3252

293-0

245-2 223-4

263 5

2130 209-2

2319 229-7

219-5 209-5 218-7

244-3

254-3 282-5

282-9 307-6

306-4

334 9

256-3 251-6

18-5

18-9

249-4

20-5

50—55

73-9 75-5

247-0

24-8

55—60

70-2

255-3

325 5

27-9

60—65

70-5

348-9

65-70

62-9

278-4 306-6

27-1 28-6

70—75

322-6

376-1

75-80

35-5

345-6

369 5

25-1 28-5

Summa

2374 245 8

53 För att kunna läggas till grund för en beräkning av sjukfallsfrekvensen måste de direkt observerade antalen sjukdomsfall reduceras till en gemensam sjuktid. En sådan omräkning har skett med tillhjälp av sjuklängdstabellerna för det föreliggande materialet, delvis kompletterade med motsvarande tabeller för Material I. De sålunda reducerade antalen sjukdomsfall angivas i tab. T 42, och de på grund av nämnda tal beräknade sjukfallsfrekvenserna framgå av tab. T 43. Sjukfallsfrekvenserna avse här, liksom överallt i det följande, frekvensen för inträffande sjukdomsfall inom grupper av »samtliga levande», utan åtskillnad mellan friska och sjuka. E n undersökning av sjukdomsfallens varaktighet har för detta material endast kunnat ske beträffande sju av de i materialet ingående kassorna, vilka lämna sjukhjälp under obegränsad tid. Av dessa äro sex lokalsjukkassor, verksamma i Eskilstuna, Norrköping och Örebro, samt en rikssjukkassa. För dessa kassor omfattar materialet 20 371 sjukdomsfall bland män och 6 592 fall bland kvinnor, varav 4 737 resp. 527 berott på olycksfall. Alla dessa fall hava kunnat följas under hela sin avveckling (eller beträffande ännu pågående fall intill 1930 års utgång), och med ledning härav hava uppgjorts sjuklängdstabeller för olika åldrar, vilka återfinnas i tab. 11—14. Då Material I I , såsom ovan framhållits, huvudsakligen omfattar sjukkasse- Material medlemmar, bosatta i städerna, har det ansetts önskligt att även erhålla ett jämförelsematerial med starkare representation för landsbygdens befolkning. Genom tillmötesgående från Allmänna rikssjukkassan har kommittén satts i tillfälle att verkställa utdrag ur denna kassas register över medlemmar och inträffade sjukdomsfall. Det statistiska material, som härigenom åstadkommits, betecknas i det följande såsom Material I I I . Materialet omfattar de fyra åren 1926—29. Inom varje län uttogs för bearbetning ett stickprov av kassans lokalavdelningar, varigenom medlemmarna inom de olika länen erhöllo en någorlunda likformig representation. I tab. T 44 lämnas en översikt av medlemsbeståndets fördelning på länen, dels för samtliga medlemmar och dels för medlemmar inom de bearbetade avdelningarna. Från kassans kortregister över medlemmarna utskrevos i första hand listor, som för varje medlem i de bearbetade lokalavdelningarna upptogo nödiga identifikationsuppgifter, data för födelse, inträde i och eventuellt avgång ur kassan m. m., samt därjämte fullständiga uppgifter rörande alla perioder, under, vilka sjukhjälp utbetalats till medlemmen. För varje sådan period utskrevs även på listan den sjukdomsbeteckning, som angavs på kortet. Sedan listorna genomgåtts och kompletterats genom utsättande av vissa sifferbeteckningar för sjukdomsgrupper m. m., utstansades med ledning av listorna statistikkort, nämligen dels ett medlemskort för varje medlem och dels ett sjukhjälpskort för varje period, under vilken sjukhjälp utbetalats. Genom de utstansade kortens sortering och tabulering med statistikmaskiner enligt Hollerithsystemet erhöllos sedermera alla nödiga uppgifter rörande observationstid, antal inträffade sjukdomsfall samt varaktigheten av fallen. Tack vare denna bearbetningsmetod blev det möjligt att utan alltför stor arbetsökning åstadkomma en tämligen detaljerad uppdelning av materialet. Be-

54¶Tab. T 44.

Allmänna Rikssjukkassan.

A n t a l m e d l e m m a r 31 d e c . 1929.

Samtliga lokalavdelningar

L ä n

Bearbetade lokalavdelningar Stad

Land

2 729

390 Södermanlands

449 Östergötlands

2 294

572 Jönköpings

6 427

1712 Stockholms 1 Uppsala

Krouobergs

1967 Kalmar

575 Summa

1073 Gotlands

214¶Blekinge

742 Kristianstads

606 Malmöhus

750 Hallands

267¶Göteborgs och Bohus

1064 Älvsborgs

. .'

359 635

Skaraborgs

2 207

460 Värmlands

2 409

827 Örebro

3 355

1203 452

Västmanlands

360 Kopparbergs

2 647

1406 Gävleborgs

4 526

Västernorrlands

7 796

2 214

2 324

Jämtlands

2 833

700 Västerbottens

6 651

1522 Norrbottens

6 047

69 558

16 732

1783 1692 21970

Summa

t r ä f f a n d e sjukfallsfrekvensen h a r s å l u n d a en e x a k t u p p d e l n i n g a v observation e r n a efter medlemstid genomförts, så a t t de tre första medlemsåren behandlats för sig. I n o m b å d a de sålunda bildade g r u p p e r n a h a r dessutom gjorts u p p d e l n i n g i sjukdomsgrupper. D e t l i g g e r i sakens n a t u r , a t t en sådan u p p delning ej alltid k u n n a t s t r ä n g t konsekvent ske med ledning a v de p å k a s sans medlemskort u t s a t t a sjukdomsbeteckningarna. S å l u n d a h a v a för de m y c k e t t a l r i k a fallen a v influensa s a m t diverse s j u k d o m a r i hals och andningso r g a n (»förkylningssjukdomar» m. fl.) ofta v a g a beteckningar u t s a t t s , v i l k a omöjliggöra ett s ä k e r t å t s k i l j a n d e mellan de olika g r u p p e r n a , som d ä r f ö r h ä r sammanförts till en gemensam g r u p p . Även a v g r ä n s n i n g e n mellan denna 1

Inklusive Stockholms stad.

55 grupp och tuberkulosgruppen förefaller något osäker. 1 Bortsett härifrån, torde emellertid den gjorda uppdelningen kunna anses motsvara rimliga anspråk på noggrannhet. Normala moderskapsfall hava icke medräknats bland sjukdomsfallen; däremot har i de fall, då en verklig sjukdom förekommit i omedelbart samband med moderskapet, även tiden för moderskapsunderstödets utbetalande inräknats i sjuktiden. E n översikt över antalet observationsår och sjukdomsfall lämnas i tab. T 45, under det att de motsvarande sjukfallsfrekvenserna återgivas i tab. T 46 och T 47. Enligt kassans stadgar utgår ingen sjukhjälp för fall, som vara högst tre dagar; de angivna frekvenstalen hänföra sig sålunda till en sjuktid av fyra dagar och äro icke direkt jämförbara med talen i tab. T 41 och tab. T 43 (sådana direkt jämförbara siffror lämnas nedan i tab. T 51 och tab. T 56). Beträffande olycksfallsfrekvenserna under de tre första medlemsåren gäller liksom vid Material I I , att de angivna observationsåren korrigerats med hänsyn till stadgarnas bestämmelse att väntetid icke förekommer vid olycksfall. Tab. T 45. Material III. Antal observationsår och sjukdomsfall. M ä De tre första medlemsåren Ålder

K v i i n o r Återstående medlemstid

De tre första medlemsåren

Sjukdomsfall Sjukdomsfall Sjukdomsfall Sjukdomsfall ObObObObservaÖv- servaÖv- servaÖv- servaÖvtions- Olycks- riga tions- Olycks- riga tions- Olycks- riga tions- Olycks- riga år fall sjuksjukfall år år sjuksjukfall år fall domar domar domar domar

15-20 . .

20-25 . . 25-30 . .

1149 1011

2 256

636 833

170 124

30-35. . 35-40 . .

2 988

40-45 . . 45-50 . .

3 760

527 424

4 737 4 926

4 599 4 219

417 396

3 473 2 412

306 180

1530 1174

50-55 . . 55-60. . 60-65 . . 65-70 . . 70-75. . 75-80. . 80-85 . . Summa

Återstående medlemstid

63 451

38 37

778 1647

25 16

2 366

36 42

706 1039 1292

2 872

3 220

3 662

1358 1446

3 658

3153 2 724

1061 647

178 10 71 2 223 37 629 3 409 13944

537 338

43 361

579 324

2395 27 443

1 Under rubriken »misstänkt tuberkulos» hava här förts alla fall, betecknade såsom blodhosta, lungMödning, vatten i lungsäcken, lungsäcksinflammation, samt därjämte även fall med vaga beteckningar sådana som lungsjukdom, bröstsjukdom m. m. 5—312732

56¶Tab. T 46.

Material III.

Sjukfallsfrekvens i ° /oo

för

De tre första medlemsåren Å l d e r Olycksfall

Övriga sjukdomar

Summa

15—20

156-6

444-9

601-5

20—25

194-7

441-3

25—30

447-1

30-35

154-5

35-40

139-4 125-6

män.

S j u k t i d 4 dagar.

Återstående medlemstid Olycksfall

Övriga sjukdomar

636 0

134-3 105-3

380-9 341-8

601-3

381-8

536-3

101-1

369-2

452-1

97-1

369-8

470-3 466-9

404-7

90-7

337-5

428-2

84-4

85-9

330-9

4165 416 8

55—60

90-7

341-2

431-9

60-65

93-9

65—70

4551 528-6

70—75

88-1 74-6

361-2 440-5 486-7

561 3

75-80

53-4

551-3

604 7

40-45 45-50 50—55

Tab. T 47.

Material H l .

Sjukfallsfrekvens i °/ )0 för kvinnor. De tre första medlemsåren

Å l d e r Olycksfall

Övriga sjukdomar

20—25

45-7 24-2

25-30

31'2

30-35 35—40 40—45

Summa

447 1

S j u k t i d 4 dagar.

Återstående medlemstid Övriga sjukdomar

Summa

Olycksfall

521-2

5200 5454

33-4

497 4

493-6

524-8

21-9

428-7

493-4

17-8

27-9

411-8

526 9 439 7

22-3

439-1 449-9

450-6 456 9

36-8

410-4

421-7

45-50 50—55

270 34-7

394-9

421-9

406-8

55-60

38-1 39-6

373-6

4415 4117

15-20

474-3

Summa

472-2

389-5 448-7

70-75

395 39-2

483-3

522-5

75-80

48-0

597-8

645-8

60-65 65-70

488-2

Det framgår av dessa tabeller, att sjukfallsfrekvensen för en viss åldersgrupp i allmänhet varit betydligt större under de tre första medlemsåren än under den senare medlemstiden. Beträffande männen är detta uppenbarligen

57 fallet för alla de åldersgrupper, där materialet överhuvud taget tillåter en någorlunda säker bestämning av frekvenstalet inom båda klasserna; beträffande kvinnorna är fenomenet mindre utpräglat, men framstår dock i åldrarna 20—30 år för vanliga sjukdomar så pass tydligt, att det ej gärna kan vara enbart beroende på tillfälligheter. Gentemot den riskförbättrande inverkan, som kan utövas av inträdesurvalet, står alltså en eller flera faktorer, vilka tendera till en ökning av sjukligheten under de första medlemsåren. Som en möjlig förklaring kan man här tänka sig, att simulation och än mera aggravation göra sig starkast gällande bland dem, som endast en relativt kort tid tillhört sjukkassan. Detta antagande torde bekräftas av erfarenheter från andra håll rörande sjukförsäkring. I tab. 15—18 återfinnas antalen observationsår och sjukdomsfall samt de motsvarande sjukfallsfrekvenserna med fördelning på sjukdomsgrupper. Av dessa tabeller framgår i första hand, att gruppen »influensa samt icke-tuberkulösa sjukdomar i andningsorganen» har en mycket starkt dominerande ställning. I vissa åldersklasser svarar denna sjukdomsgrupp ensam för mer än hälften av den totala sjukfallsfrekvensen. Detta förhållande sammanhänger givetvis med, att man här undersökt sjukfallsfrekvensen vid en så kort sjuktid som 4 dagar. Skulle man välja en längre sjuktid och sålunda utesluta alla fall, som ej varat t. ex. minst 3 veckor, så skulle den nämnda gruppens andel i totalfrekvensen starkt reduceras. J u längre man väljer den sjuktid, vid vilken frekvensen undersökes, desto mera komma givetvis de långsamt förlöpande sjukdomarna, såsom tuberkulos, cirkulationsorganens sjukdomar m. fl. att framträda. Någon gynnsam verkan av inträdesurvalet kan i tab. 15—18 endast i ganska ringa grad spåras, huvudsakligen vid en del långsamt förlöpande sjukdomar, i främsta rummet tuberkulos, där frekvenstalen så gott som genomgående äro något lägre under de första medlemsåren. Intressant är att se, vid vilka sjukdomsgrupper den ovan påpekade ökningen i frekvenstalen under de första medlemsåren starkast framträder. I tab. T 48 lämnas ett utdrag ur tab. 15—18, varav framgår att åtminstone för männen detta ogynnsamma moturval till största delen synes hänföra sig till ett jämförelsevis begränsat antal sjukdomsgrupper. Erämst bland dessa märkas olycksfallen, där t. ex. i åldersklassen 25—35 år frekvenstalet för de tre första medlemsåren överstiger frekvenstalet för de senare åren med nära 50 procent. För kvinnornas del är fenomenet överhuvud taget ej lika utpräglat och visar sig ej heller lika tydligt knutet till ett fåtal sjukdomsgrupper som för männen. För undersökning av sjukdomsfallens varaktighet utnyttjades de ovan beskrivna sjukhjälpskorten för hela det föreliggande materialet. Med hjälp av dessa kort var det möjligt att genom enkla sorteringar bestämma, hur många sjukdomsfall som under varje dag, räknat från dagen från insjuknandet, stått under observation, samt hur många av dessa som den påföljande dagen upphört genom tillfrisknande eller dödsfall. För varje dag kunde således en viss »avgångskvot» för sjukdomsfallen bestämmas, och ur dessa kvoter kan på känt

58¶Tab. T 48. Material HI. Sjukfallsfrekvens i °/00 för vissa sjukdomsgrupper. Sjuktid 4 dagar. Män i åldersgruppen

Sjukdomsgrupp

Kvinnor i åldersgruppen

15—25

25—35

35—45

15—25

25-35

35-45

289 252

256 211

242 208

296 288

272 246

216 238

41 33

22 21

23 13

26 18

20 14

15 12

15 14

34 30

50 38

16 15

21 21

23 27

175 134

154 103

132 94

31 34

32 19

32 23

99 101

108 95

114 92

169 156

181 154

157 158

619 534

574 460

561 445

538 511

526 454

443 458

Influensa samt icke-tuberkulösa sjukdomar i andningsorganen.

Infektionssjukdomar los och influensa.

Bör elseorganens

exkl.

tuberku-

sjukdomar.

Olycksfall.

Övriga sjukdomar.

Samtliga

sjukdomar.

sätt en sjuklängdstabell beräknas. För tiden efter de 50 första sjukdagarna tillämpades detta förfaringssätt med den modifikationen, att avgångskvoterna icke beräknades för varje dag, utan såsom genomsnittsvärden för perioder av 10 dagar eller mera. E t t utdrag ur de sålunda beräknade sjuklängdstabellerna återfinnes i tab. 11—14. Enligt Allmänna rikssjukkassans stadgar utbetalas sjukhjälp under högst 100 dagar för varje period av 12 på varandra följande månader. Vid ett oavbrutet långvarigt sjukdomsfall upphör följaktligen, såframt ingen sjukhjälp uppburits under året närmast före sjukdomens början, rätten till sjukhjälp efter 100 dagar, men inträder på nytt ett år efter sjukdomens början, då en ny period om 100 dagar vidtager. Antalet dylika perioder är i allmänhet obegränsat. Det har emellertid i åtskilliga fall visat sig synnerligen svårt att med ledning av uppgifterna i registret avgöra, huruvida en sådan period bör betraktas som ett nytt sjukdomsfall eller som en fortsättning av ett fall från tidigare period. Trots att stor omsorg nedlagts härpå, torde det icke hava kunnat undvikas, att fel i detta avseende förekommit. Sannolikt torde dessa

59¶Tab. T 49.

Sjuklängdstabell för s a m t l i g a åldersklasser. Antal kvarstående sjuka

Dagar efter sjukdomens början

Material I

Alla sjukdomar.

Avgång i procent per dag

Material III

Material I

Material I I I

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

3 4

100 000 98 942

100 000 99 813

100 000 96 705

100 000 99 000

1-1 3-2

0-2 09

3-3 52

10 2-1

5 6 7 8 9

95 813 91344 85 795 77 904 71960

98 894 97 071 94 346 89 460 85 819

91686 85 395 79 592 73 663 64 390

96 933 93 725 90 610 86 619 81007

4-7 61 9-2 7-6 6-8

1-8 2-8 5-2 4-J 3-8

6-9 6-8 7-4 12-6 4-5

33 3-3 4-4 6-5 2-9

10 1 2 3 4

67 095 62 206 57 748 54 236 50 794

82 536 79 624 75 792 73 367 70 644

61485 56 702 53 963 50 504 48152

78 696 73 612 71215 67 745 65 586

7-3 7-2 6-1 6-3 9-4

3-5 4-8 3-2 3-7 8-0

7-8 4-8 6-4 4-7 13-1

6-5 33 4-9 3-2 15-5

15 6 7 8 9

46 023 41826 38 403 36 660 35053

65 000 57101 51488 50 446 49 539

41838 30 811 29 942 29 088 28 329

55 389 35 727 35 422 35023 34 651

91 8-2 4-5 4-4 4-4

12-2 9-8 2-0 1-8 2-0

26-4 2-8 2-9 2-6 31

35-5 0-9 1-1 1-1 1-4

20 1 2 3 4

33 506 31994 29 837 28 509 27 389

48 542 47 457 44 387 42 720 41809

27 461 26 414 25 540 24 736 24 086

34163 33 533 32 863 32 281 31739

4-5 6-7 4-5 3-9 3-8

2-2 6-6 3-8 2-1 2-1

3-8 3-3 31 2-6 2-7

1-8 20 1*8 1-7 21

25 6 7 8 9

26 336 25375 24 440 23 580 22 051

40 931 40 080 39122 38 328 35 512

23 426 22 686 22 025 21329 20 653

31 063 29 614 28 990 28 441 27 715

3-7 3-7 3-5 6-5 3-9

2-1 2-4 2-0 7-3 4-8

3-2 29 32 3-2 3-3

4-7 2-1 1-9 2-6 2-3

33 812

19 972

27 089

2-9

3-4

3-6

fel huvudsakligen bestå däri, att en del sjukhjälpsperioder, vilka rätteligen bort föras till ett och samma långvariga sjukdomsfall, i själva verket kommit att räknas såsom nya fall. Detta har nämligen måst ske i sådana fall, då vederbörande icke påbörjat en ny sjukhjälpsperiod förrän långt efter den tidpunkt, då rätten därtill förelegat, och närmare upplysning om fallet ej kunnat erhållas. För sjukfallsfrekvensens del torde detta fel icke hava någon som helst störande inverkan. I sjuklängdstabellerna åter kommer det att medföra att antalet kvarstående sjuka vid de längre sjuktiderna blir för litet. Vid sjuktider överstigande ett år måste därför de till detta material hörande sjuklängdstabellerna betraktas såsom tämligen osäkra. Sjuklängdstabeller för materialet hava uppgjorts dels för samtliga sjukdomar, dels för samtliga sjukdomar utom olycksfall. I sjuklängdstabellerna för de första sjukveckorna visar det sig, att en jämförelsevis mycket stor andel av materialet utgöres av sjukdomsfall med en varaktighet av 14 eller 15

60 dagar. Detta förhållande sammanhänger förmodligen med stadgamas föreskrift, att i de tre lägsta sjukhjälpsklasserna, vilka omfatta mer än 80 % av medlemmarna, läkarbetyg skall företes, om sjukdomen varar mer än 15 dagar. En liknande anhopning av de kortvariga sjukdomsfallen vid bestämda dagantal kan även, ehuru i mindre påfallande grad, konstateras i Material I . Förhållandet belyses av de sjuklängdstabeller för samtliga åldersklasser för den första sjukmånaden, som meddelas i tab. T 49. Här upptages dels antalet efter viss tid fortfarande pågående sjukdomsfall bland 100 000 fall, som varat i tre dagar, och dels den procentiska avgången (genom död och tillfrisknande) bland de för varje dag kvarstående fallen. Av tabellen framgår sålunda bl. a., att bland de sjukdomsfall i Material I I I , vilka varat i 15 dagar, icke mindre än 26 % för män och 35 % för kvinnor upphörde nästa dag. En undersökning av moderskapsfrekvensen bland de kvinnliga medlemmarna i Material I I I har givit till resultat de värden, som angivas i tab. T 50. Här äro dock endast sådana moderskapsfall medtagna, som ej stått i omedelbart samband med annan sjukdom, då ju övriga fall medtagits vid beräkningen av den egentliga sjukfallsfrekvensen för kvinnorna. Till jämförelse meddelas motsvarande frekvenstal för hela den svenska kvinnliga befolkningen år 1928. Talen visa på det hela taget en god överensstämmelse. Tab. T 50. Moderskapsfrekvens. Material III Tid efter de tre första medlemBåren Å 1 d

15-20 20—25 25—30 30-35 35-40 40-45 45-50

Motsvarande frekvenstal för samtliga svenska kvinnor år 1928

Observationsår

Moderskapsfall

Frekvens i °/oo

69 778 1647 2 366 2 872 3 220 3 662

2 57 172 245 206 114 15

18-2

73-3

83-6

104-4

106-7

103-6

96-6

71-7

71-1

35-4

35-7

4-1

4-5

UppställFör att med utgångspunkt från de statistiska undersökningar, för vilka här ning av ovan redogjorts, kunna uppställa de grundläggande antaganden om den framgrundläggande an- tida sjukligheten, på vilka den följande utredningen kommer att vila, blir det taganden rö- i första hand nödvändigt att i detalj sammanställa och analysera erfarenheterna rande sjukligheten. från de olika materialen. Enligt den nya sjukkasselagstiftningen komma sjuk-

kassorna i allmänhet icke att lämna någon sjukpenning vid sjukdom, som föranletts av olycksfall i arbete. En väsentlig del av olycksfallsrisken kommer därför att vara utesluten från den kombinerade sjuk- och invaliditetsförsäkring, som den föreliggande utredningen avser, och detta gör det lämpligt att vid sammanställningarna redan från början behandla olycksfall och övriga sjuk-

61 domar var för sig. Början göres med de »vanliga sjukdomarna», d. v. s. sådana, som icke föranletts av olycksfall. Tab. T 51.

Sjukfallsfrekvens i °/00. Alla sjukdomar utom olycksfall. Sjuktid 3 dagar. M ä n

K v i ii n o r

Å l d e r Mat. I

Mat. II Mat. I I I

Beräknad

Mat. I

Mat. II Mat. III

Beräknad

15-20

375-5

281-7

473-7

366-2

292-4

280-6

488-3

366-2

20-25

300-6

251-9

405-5

299-7

475-3

337-7

25-30

271-3

247-5

363-9

337-7 314-9

220-1

272-5

437-1

30-35

260-2

266-0

392-8

297-8

224-2

245-2

314-9 297-8

35-40

248-8

256-3

390-2

286-4

209-3

223-4

445-9 455-0

40-45

251-6

353-4

280-7

204-5

45-50

247-7 262-5

249-4

344-7

280-7

195-6

50-55

286-5

247-0

340-8

286-4

55-60

311-8

255-3

348-6

297-8

60-65

334-1

278-4

366-6

65-70

376-1

306-6

445-2

70-75 75-80

411-0 426-7

322-6 345-6

286-4 280-7

209-2

425-1 397-0

255-2

219-5

408-3

260-1

209-5

286-4 297-8

314-9

272-6

218-7

374-7 390-5

314-9

337-7

271-5

254-3

449-7

337-7

490-6

366-2

337-0

282-5

484-3

366-2

554-2

400-4

430-3

306-4

599-0

400-4

280-7

Tab. T 52. Sjukfallsfrekvens i °/00. Alla sjukdomar utom olycksfall. Sjuktid 3 veckor. M ä n

K v i ]i n o r

Å l d e r Mat. I

Mat. II Mat. I I I

Beräknad

Mat. I

Mat. I I Mat. I I I

Beräknad

15-20

89-6

69-4

67-7

74-0

108-2

110-6

63-1

59-9 57-2

69-1 67-2

108-5

123-9

25-30

72-6 67-0

119-3 122-0

111-7

20-25

95-4

123-4

122-9

114-9

30-35

66-9

66-6

102-2

120-6

137-1

117-6

35-40

95-9

118-7

152-6

121-7

40-45

148-3

127-7

45-50

138-1 1450

136-1 147-5

64-2 72-2

113-1

72-2

71-9

73-7 79-7

68-0 71-5

70-5

77-8

94-8

89-6 102-3

73-5

87-2

92-5

50-55

82-1 97-2

1229 131-4

81-9

100-5

123-6

146-7

55-60

115-0

122-8

97-8

118-2

129-7

146-0

138-8

162-3

60-65

136-8

117-9

141-6

147-3

161-4

149-5

181-1

65-70

173-5

161-6

171-7

165-4

201-3

176-6

204-3

70-75

210-8

213-9

198-5

209-9

228-7

238-8

194-9

232-5

75-80

240-9

249-7

247-2

258-1

321-6

275-4

247-0

266-3

62¶Tab. T 53. Sjukfallsfrekvens i °/00. Alla sjukdomar utom olycksfall. Sjuktid 13 veckor. K v i ii n o r

M i n Å l d e r Mat. I

11-9

15-20 20—25

10-6 101

25—30

10-1 10-0

30-35

Mat. I I Mat. I I I

Beräknad

Mat. I

10-5

12-0 12-0

9-3 14-9

14-4

10-1 12-4

8-3

13-4

Beräknad

16-5

18-3

22-0

22-5

22-0

22-8

21-1 22-4 253

22-0 22-0

12-0

15-8

22-2

10-5

12-0

14-9

27-8

22-0 22-6 24-3

40-45

10-4

12-1 12-4

45-50

11-7

50-55 55—60

35-40

9-1

Mat. I I Mat. I I I

13-3

15-0

24-1

11-6 13-9

29-6

16-6

28-7

14-8

17-8

21-5

15-1 20-6

32-9 38-6

31-0

23-6

28-7

22-2

33-1

38-9

60—65

19-9 26-8

331 534

26-7

40-3

38-8

44-7 62-7

39-2

65—70

54-5

58-6

43-9 53-8

70—75

55-9

82-9

71-5

76-9

78-3

60-9

73-8

75-80

71-2

94-3

109-7

551 87-9

99-2 1

77-1

109-3

27-1 31-8 39-6 52-4

Tab. T 54. Sjukfallsfrekvens i °/00. Alla sjukdomar utom olycksfall. Sjuktid 26 veckor. Kvin

M ä n Å l d e r Mat. I

Mat. II Mat. I I I

Beräknad

Mat. I

6-0

6-8

7-0

6-0

7-5

8-0

ll-o ll-o

8-4

ll-o

10-3

110 11-3

Mat. II Mat. I I I

20-25

4-7

6-9

5-1 4-3

25-30

7-0

3-8

6-0

6-3

4-5

6-0

6-3

99 9-6

5-6

4-8

8-9

6-4

6-0 6-6

4-6

9-9

129 14-7

7-9

8-3

5-2

12-1

16-6

108 14-7

7-6

14-0

20-5

8-1

13-8

22-1

16-3

26-2

21-4

15-20

30—35 35-40

4-5 4-4

40-45

4-5

45—50

4-9

50-55 55-60 60-65 65—70 70-75 75-80

59 9-2 14-0 21-2 29-7 36-8

6-5

nor

7-2 6-3 5-8 63 86 15-0

9-4 11-4

ll-o

24-5

15-4

21-2

10-9

16-3

24-3

31-1

14-9

33-5

25-2

25-5 39-6

41-0

44-7

40-9

55-2

58-9

70-5

48-8 63-3

32-0 41-5

46-6 70-8

Vanliga För vanliga sjukdomar hava i första hand sjukfallsfrekvenserna för de tre sjukdomar, materialen sammanställts i tab. T 51, varvid även frekvenstalen för Material I I I med hjälp av sjuklängdstabellerna för samma material omräknats till en sjuk-

63 tid av 3 dagar. För Material I I I hava använts frekvenstalen för tid efter de tre första medlemsåren, utom beträffande åldersklassen 15—20 år. För vardera materialet hava sedan med hjälp av sjuklängdstabellerna sjukfallsfrekvenser även beräknats för sjuktiderna 3 veckor, 13 veckor och 26 veckor. Dessa frekvenstal återfinnas i tab. T 52—T 54. En grafisk framställning av frekvenstalen för sjuktiderna 3 dagar, 3 veckor och 13 veckor lämnas i fig. 3—8 å sid. 64—67. De frekvenstal, som angivas i ovanstående tabeller och i diagrammen, uttrycka således frekvensen för inträffande av sjukdomsfall bland personer i olika åldrar, om man utesluter alla fall av kortare varaktighet än den »sjuk" tid», som för varje gång angives. Vid ett betraktande av 3-dagarsfrekvenserna (tab. T 51 samt fig. 3 och 4) fäster man sig i första hand vid den slående skillnaden mellan talen för Material I I I å ena sidan och de båda övriga materialen å den andra. Kurvorna för Material I och I I följas här någorlunda åt, inom vissa åldersklasser med någon övervikt för Material I, under det att Material I I I genomgående visar väsentligt högre frekvenstal. För kvinnorna framträder detta förhållande mest utpräglat, i det att talen för Material I I I där i vissa åldersklasser äro mer än dubbelt så stora som för de andra materialen. I sin allmänna typ visa dock kurvorna för alla materialen en tydlig överensstämmelse, i det att frekvenstalen äro minst i medelåldern, men ökas såväl vid lägre som vid högre åldrar. övergår man sedan till sjuktiden 3 veckor (tab. T 52 samt fig. 5 och 6), så äro förhållandena i grund omkastade. Material I I I visar här för åtskilliga åldersklasser, särskilt beträffande männen, de lägsta frekvenstalen i stället för de högsta, och kurvorna ligga varandra över huvud taget betydligt närmare än i föregående fall. Material I I I innehåller alltså, jämfört med de båda andra, ett stort överskott av kortvariga sjukdomsfall, vilka icke komma med vid beräkningen av 3-veckorsfrekvenserna, ett förhållande som givetvis sammanhänger med den ovan påpekade stora frekvensen av fall med varaktigheten 14 eller 15 dagar i detta material. Sjukfallsfrekvensens beroende av åldern framträder också väsentligt annorlunda vid sjuktiden 3 veckor än i föregående fall. Någon stegrad frekvens vid lägre åldrar är här knappast märkbar, utan talen äro så gott som genomgående växande med åldern. övergår man slutligen till sjuktiderna 13 resp. 26 veckor, då alltså endast de verkligt långvariga fallen komma med i räkningen, så finner man att det äldre Material I visar deciderat lägre siffror än de båda nyare materialen, vilka sinsemellan åtminstone vid 13-veckorstalen visa en god överensstämmelse. Här framträder alltså tydligt den allmänna tendens till en ökning av sjukligheten, som gjort sig gällande under de senare åren. Förhållandet mellan de båda nyare materialen är olika för män och kvinnor, i det att Material I I i allmänhet visar de högsta talen för männen, under det att motsatsen åtminstone i viss mån är fallet för kvinnorna. För båda könen är sjukfallsfrekvensen vid dessa långa sjuktider endast föga beroende av åldern upp till en ålder av omkring 40 år, varefter den oavbrutet växer med stigande ålder.

64 Fig. 3.

Det gäller nu närmast att med ledning av dessa jämförelser uppställa antaganden om den framtida frekvensen av sådana sjukdomar, som icke förorsakats av olycksfall. Följande synpunkter hava härvid varit vägledande. — De antaganden, som skola göras, måste hava karaktären av rimliga genomsnittsantaganden. Olikheter med avseende på administrationen och medlemsbeståndets yrkesfördelning komma givetvis alltid att spela en väsentlig roll för de enskilda kassornas sjuklighetserfarenhet och kunna, vad speciellt yrkesfördelningen beträffar, eventuellt påkalla användningen av särskilda beräkningsgrunder i fråga om kassor av mera utpräglad typ. Vid beräkningar rörande försäkringssystemet i dess helhet torde det däremot icke kunna komma ifråga att röra sig med annat än genomsnittsantaganden i detta avseende. I det här framlagda statistiska materialet äro såväl riks- som lokalkassor, såväl stads-

65 Fig. 4.

som lantbefolkning representerade, och materialet torde med hänsyn härtill erbjuda en någorlunda tillfredsställande utgångspunkt för konstruktionen av dylika genomsnittsantaganden. Beträffande den ökning av sjukligheten som, särskilt i fråga om frekvensen av långvariga sjukdomsfall, framträtt under senare tid, har det ansetts riktigt att antaga, att åtminstone en väsentlig del därav kommer att bliva för framtiden bestående. 1 I enlighet med dessa synpunkter hava de antaganden om sjukfallsfrekvensen 1 Under tryckningen av föreliggande utredning bar inom socialstyrelsen verkställts en undersökning av sjuklighetsförhållandena under de senare åren, avseende åtskilliga här icke undersökta sjukkassor, av vilken kommittén satts i tillfälle att taga del. Det synes av detta material framgå, att de här konstruerade genomsnittsantagandena äro i huvudsak väl ägnade för sitt ändamål.

66 t

/oo

Insjuknandefrekvenser -aoo

för m&n /

Alla. sjukfall utom olycksfall J j u k t i d 3 veckor

—100

ao 1

30 1

<r0 l

50 i

60 1

70 i

Är ÖC

1 Fig. 5.

-300

1 -

Insjuknandefrekvenser

för kvinnor

Alla. sjukfo.ll utom olycksfall I

Siuktid 3 veckor

-200

' +

^v^M

20 1

30 i

^^/y/.

L^^^

- if^r + ^ * _j_^

40 1

50 1

Fig. 6.

60 i

70 i

Ä r BC

67 _

/og

-100

—

//E Insjt ikn&ndefrekvenser

-60

för män / +/

All a. sjukfall utom olycksfall

—

/I •

Sjuktid 13 veckor

-60

/ v

_ -40

+ /

-2.0 V^^^i^f

ao i

+ 30 1

—- j_____—fegfT^-^-""" ^TO

50 1

Fig. 7.

Fig. 8.

60 1

70 i

Är 60

68 uppställts, vilka i tab. T 51—T 54 återfinnas under rubriken »beräknad» och i fig. 3—8 inprickats med kors. De statistiskt bestämda sjukfallsfrekvenserna hava därvid uppfattats som närmevärden på insjuknandeintensiteten vid mittpunkten av vederbörande åldersintervall. Låt s{xl) beteckna insjuknandeintensiteten vid åldern x år, då endast sådana sjukdomsfall, som varat minst t dagar, skola medräknas. Anmärkas bör här, dels att denna intensitet skall hänföra sig till bestånd av »samtliga levande» och icke till enbart friska personer, dels även att det med hänsyn till olycksfallen för varje gång måste preciseras, vilka sjukdomar som skola tagas i betraktande vid intensitetens bestämmande. För andra sjukdomar än olycksfall hava då följande analytiska uttryck för intensiteterna antagits: A.

Män.

Sjuktid 3 dagar: 1000 sf = 280 + 0-114 (x - 45) 2 . Sjuktid 21 dagar ( = 3 veckor): 1 000 sf } = s f (242-5 - 4-5Z + 0-125# 2 ). Sjuktid 91 dagar ( = 1 3 veckor): 1000 9 ( 9 1 ) - J 1 2 B.

förs=40

Kvinnor.

Sjuktid 3 dagar: För / 3 ) har antagits samma uttryck som för män. Sjuktid 21 dagar ( = 3 veckor): 1000 s™ = sf (200 + 6x). Sjuktid 91 dagar ( = 13 veckor): 1000 ? < 9 1 > - 1 2 2

för*=40

För sjuktiden 26 veckor äro här inga antaganden utsatta, men dessa följa (liksom för övriga sjuktider) av de antaganden, som nedan göras beträffande sjukdomsfallens avveckling. För att kunna uppställa sådana antaganden behöver man införa en dekrementfunktion för sjukdomsfall i olika åldrar. Man kan då betrakta en viss grupp av sjukdomsfall, som inträffat i åldern x år. Låt Xt beteckna antalet av de sjukdomsfall inom gruppen, som fortfarande pågå efter sjuktiden t dagar, 1 lt är då den mot åldern x svarande dekre1 Xt beror icke enbart på sjuktiden t, utan även på åldern x vid sjukdomsfallets inträffande. För vinnande av förenkling har detta emellertid icke explicit uttryckts i beteckningen, vilket ej torde kunna föranleda något missförstånd.

69 mentfunktionen för sjukdomsfallen. Denna är, i likhet med den analoga funktionen lx (antalet kvarlevande vid en dödlighetstabell), icke fullt bestämd utan innehåller en godtycklig multiplikativ konstant, vilken i det följande i allmänhet skall fixeras så, att h sättes = 100 000, varvid man alltså betraktar antalet efter t dagar kvarstående bland 100 000 sjukdomsfall, som varat i tre dagar. Mellan insjuknandeintensiteten o % och dekrementfunktionen X råder följande relation:

t V och genom de antaganden, som ovan gjorts om intensiteterna, är alltså dekrementfunktionen redan bestämd för sjuktiderna t = 21 och t = 91. För övriga sjuktider har dekrementfunktionen bestämts genom följande formler: för 3 < * = 2 1 sättes h — Ä3 för 21 < ^ 9 1

jg— (Å3 — Å21);

sättes h =

" 21 1 + a (t — 21)'

där a bestämmes genom att sätta t = 9 1 ; för 91 < * = 1825 ( = 5 år) sättes Q

*91

1 + /S

där

-9i—

11 för z < 5 5 , •02 (x — 55) » x > 55 . Ml-OM 0

För sjuktider överstigande fem år har det antagits, att samtliga ännu kvarstående fall övergått i definitiv invaliditet, så att inga vidare tillfrisknanden äga rum, utan endast avgång på grund av dödsfall förekommer. Som dödlighetstabell för de kvarstående sjuka har därvid valts sluttabellen i den av kommittén förut antagna dödlighetstabellen för invalider. De för dekrementfunktionen antagna formlerna äro för det föreliggande materialet avpassade modifikationer av formler, som tidigare blivit föreslagna. 1 För sjuktider överstigande 21 dagar bygga de på det anmärkningsvärda förhållandet, att det inverterade värdet av dekrementfunktionen inom tämligen stora intervall kan approximativt återgivas med en linear funktion av sjuktiden. I fig. 9 åskådliggöres detta förhållande närmare för en som exempel vald åldersklass, I tab. 10 återfinnas uträknade värden på den antagna dekrementfunktionen, avsedda för jämförelse med sjuklängdstabellerna i tab. 1

Se t. ex. K. G. Hag ström, Skandinavisk Aktuarietidskrift 1927, sid. 212.

70¶Tab. T 55. Sjuklängdstabell.

Alla sjukdomar utom olycksfall.

Antal kvarstående fall efter en sjuktid av Å l d e r

Material

7* år

1 år

1¶Vs år

2 år

2 V2 år

3 år

3 7» år

4 år

10 000 10 000 10000 10 000 10000 10 000 10 000

7 326 5 618 5 046 5 200 5 957 7 076 6 538

5 288 3 820 3 300 3 530 4 580 5 801 5 743

3 994 2 794 2 283 2 740 3 968 4 919 5126

2 316 2173 2140 2162 3 451 4 418 4 288

1634 1552 1769 1361 3 081 3 974 3 633

1607 1325 1762 1096 2 824 3 269 3 088

1607 1165 1477 822 2 649 2 932 2 713

10 000 10 000 10 000 10 000 10 000 10 000 10 000

3 543 4 680 3 323 4 020 3 481 5 283 9 200

2 533 2 594 619 2 902 2 631 4 408 8197

1519 577 619 2177 2 338 4 093 5 449

1014 577 619 1694 2 338 4 093 5 449

1014 577 619 1017 2 003 4 093 4 670

1014 577 619 340 1603 3 778 2 491

1014 577 619 340 1204 3 778 1245

10 000 10 000 10 000 10 000 10 000 10 000

5131 5 325 4 019 4 567 6 178 7 005

2 677 3 643 'Z 484 2 585 4 802 5 969

1578 2 862 1969 2 054 4126 5 348

665 2 311 1666 1930 3 644 4 733

665 2 034 1373 1541 3 358 4 499

665 1638 1251 1220 3 266 4 053

665 1638 1251 1023 3 266 3 633

10 000 10 000 10 000 10 000 10 000 10 000

4 797 4 338 4 364 5 070 5 371 6 550

2 488 2 251 3 090 3 587 3 952 4 818

1053 953 2 280 2 649 3127 3 811

934 847 1917 2 228 2 601 3172

585 527 1485 1723 2 028 2 473

585 527 1303 1514 1608 1962

— —

1303 1514 1385 1691

10 000 10 000 10 000 10 000

5 000 5135 5 484 6 000

3 333 3 455 3 778 4 286

2 500 2 603 2 881 3 333

2 000 2 088 2 329 2 727

1667 1743 1954 2 308

1429 1496 1683 2 000

1250 1310 1478 1765

Män. 15—25 25—35 35—45 45—55 55—65 65—75 75—85

. . . . . .

Kvinnor. 15—25 25—35 35-45 45—55 55—65 65—75 75—85 Material

II.

Män. 15—25 25—35 35—45 45—55 55—65 65—75 Kvinnor. 15—25 25—35 35—45 45—55 55—65 65—75 Beräknad dekrementfunktion. Män och kvinnor. 15—55 60 70 80

11—14. En mera speciell jämförelse för de långvariga sjukdomsfallen möjKggöres av ovanstående tab. T 55, vilken angiver antalet vid olika sjuktider kvarstående fall bland 10 000 fall, som varat a/2 år. Material I I I har av förut

71 omnämnda skäl icke medtagits i denna tabell. På grund av formlerna för dekrementfunktionen, då t > 91, bli de i tab. T 55 angivna värdena på denna funktion gemensamma för män och kvinnor.

Fig. 9.

Inverterade värdet av dekrementfunktionen.

(Ä20 : U; se sid. 69.)

Det framgår av tabellen, att de enkla formler, som använts för att definiera dekrementfunktionen vid långa sjuktider, i de högsta åldersklasserna leda till väl låga värden på antalet kvarstående sjuka. Den svaghet i beräkningsgrunderna, som skulle betingas härav, torde emellertid i huvudsak kompenseras därav, att sjukfallsfrekvenserna vid 26 veckors sjuktid just i dessa åldersklasser erhållit värden, som i förhållande till de grundläggande erfarenhetstalen ligga något högre än inom övriga åldersklasser (jämför tab. T 54). De hittills behandlade antagandena gälla sådana sjukdomar, som icke för- Olycksfall. anletts av olycksfall. Beträffande olycksfallen lämnas i tab. T 56 samt i fig. 10 och 11 en sammanställning av sjukfallsfrekvensen vid 3 dagars sjuktid inom Material I — I I I samt de motsvarande beräknade värden, som i det följande skola användas. 6—312732

72¶Tab. T 56. Sjukfallsfrekvens i °/00. Olycksfall. Sjuktid 3 dagar. K v i n n o r

M ä n Å l d e r Mat. I

148-1

15—20

Mat. II Mat. III

Beräknad

Mat. I

159-6

162-2

26-3

191-6

Mat. I I Mat. I I I

Beräknad

31-2

51-3

25-0 22-8

20—25 25—30

1081 89-3

154-1

137-0

11-8

127-2

106-9

139-1 120-8

9-7

25-6 20-5

342 22-3

21-8

30—35

75-7

108-2

102-1

106-2

9-1

18-3

70-6

88-4

98-7

94-7

9-0

18-5

18-0 22-6

20-3

35—40 40—45

69-9

84-7

8-2

18-9

23-2

20-3

45—50

74-3

85-4

85-5 78-2

12-4

21-3

50—55 55—60

72-8

75-5

72-4

75-8

70-2

86-9 91-5

20-5 24-8

69-1

70-5

94-6

61-4

62-9

88-7

61-2

49-8

75-1

58-9

26-5 140

37-7

35-6

53-5

57-1

60-65 65—70

. . .

70—75 75-80

67-8

19-1 19-5 30-0

20-0

34-8

22-8

38-2 39-7

25-0

39-6

31-3

25-1

39-3

35-3

28-5

48-1

40-0

27-9 27-1 28-6

De formler, som härvid kommit till användning beträffande intensiteten för olycksfall, äro:

27-8

insjuknande-

A. Män. 1000 s ( 3 ) = 50 + 251.10~°'°* x X

B. Kvinnor. 1 000 sf = 20 + 0-0125 (x - 37-5)2 För beräkningarna fordras även ett antagande rörande den totala olycksfallsfrekvensens fördelning på sådana olycksfall, som omfattas av lagen om försäkring för olycksfall i arbete, och övriga olycksfall. A t t uppställa ett sådant antagande är emellertid synnerligen svårt, då de grundläggande statistiska uppgifterna icke tillåta en uppdelning av materialet ur denna synpunkt. Sjukpenning har i allmänhet utbetalats även vid olycksfall i arbete, utan att sådana fall särskilt redovisats i materialet. För att få någon hållpunkt för det antagande, som måste göras, har ett försök gjorts att få en ungefärlig föreställning om olycksfallsfrekvensen bland lönearbetare i olika åldrar. Från riksförsäkringsanstaltens publikationer hava erhållits de absoluta antalen olycksfall i olika åldrar samt motsvarande antal årsarbetare, det senare dock utan fördelning på åldrar. För att verkställa en åldersfördelning av antalet årsarbetare har man använt dels åldersfördelningen inom hela befolkningen vid slutet av år 1925, dels en beräknad åldersfördelning bland lönearbetare enligt 1920 års folkräkning. Beträffande olycksfallsfrekvensen hava dessa båda försök givit nära överensstämmande resultat, och i tab. T 57 meddelas enbart siffrorna rörande det förstnämnda.

-xoo

Insjuknandefrekvenser för män 0lycU5fa,ll 5j'uKtid 3 dag&r • *..• 5 a . m H i g a

olycUsfa.ll

c e e Olycksfall

i arbete

Fig. 10.

Insjuknandefrekvenser för kvinnot Olycksfall Sjuktid 3 de^g^r 100

+ + + Samtliga

olycksfall

• o o Olycksfall

i arbete

Fig 11.

74¶Tab. T 57. Olycksfall i arbete. Procentisk fördelning av befolkningen 1925

Å l d e r

10—15

Män

Kvinnor

12-3

11-4

Beräknat antal årsarbetare 1924—26

Antal olycksfall 1924—26 Män

Kvinnor

Olycksfallsfrekvens °/oo Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

307 838

156 806

0-4

2 426

70-8

15-2

15-20

12-6

11-6

315 346

159 557

22 316

20-25

11-3

10-8

282 811

148 553

26 810

2 616

94-8

17-6

136 174

111-4

11-4

125 170

22 369

99-3

8-0

18 425

89-8

7-0

15 432

82-2

7-1 7-0

10-1

25—30

30-35

8-2

35-40

7-5

40-45

9-9 9-1 8-5 7-6

252 778 225 247 205 225 187 706

116 917 104 537

45—50

6-8

6-9

170 187

94 909

13 439

79-0

50—55

5-9

6-0

147 662

82 529

10 616

71-9

6-8 7-3

55—60

4-8

5-2

120 132

7 823

65-1

60—65

4-7

5-2

117 629

6 440

54-7

5-1

41-7

3-6

30-5

2-6

71-6

[8-5

3-9

65—70 70—75 Summa Tab. T 58.

4-5

2-9

3-3

97 607

4 068

2 213 45 391 72 580 2 502 748 1375491 179198

B e r ä k n a d sjukfallsfrekvens i °/ 0 0 . Olycksfall.

K v i n n o r

Män Å l d e r

15 20 20—25 25 30 30

35¶Sjuktid 3 dagar.

Övriga Olycksfall i arbete olycksfall

Summa

Olycksfall i arbete

Övriga olycksfall

Summa

36-2

162-2

8-0

17-0

25-0

8-0

14-8

22-8

8-0

13-3

21-3

8-0

12-3

20-3

8-0

12-0

20-0 20-3

126-0 105-2 88-7 756 65-2

33-9 32-1 30-6 29-5

1391 1208 106-2 94-7

35—40 40 45

57-0

28-5

85-5

8-0

50-4

27-8

78-2

13-3

21-3

27-2

72-4

8-0

14-8

22-8

41-0

26-8

67-8

8-0

17-0

25-0

37-7

26-4

64i

8-0

19-8

27-8

65 70 70 75

35-1

26-1

8-0

23-3

33-0

25-9

58-9

8-0

27-3

31-4

25-7

57-1

8-0

32-0

40-0

Inom de lägsta åldersklasserna torde frekvenstalen på grund av beräkningssättet hava fått alltför små värden. Man har vidare att taga hänsyn till det förhållandet, att icke alla medlemmar i sjukkassorna, omfattas av olycksfalls-

75 försäkringslagen. Efter några olika försök hava följande antaganden valts. Den del av den ovan angivna insjuknandeintensiteten på grund av olycksfall, som hänför sig till olycksfall i arbete, omfattade av den ifrågavarande lagen, antages för kvinnor utgöra 8 promille oberoende av åldern och för män 25 + 226-KT 0 ' 0 2 * promille vid åldern x. I tab. T 58 meddelas de beräknade sjukfallsfrekvenserna för olika åldersgrupper med fördelning på olycksfall i arbete och övriga olycksfall. I fig. 10 och 11 hava även de beräknade frekvenstalen för olycksfall i arbete inprickats. Inom de allra högsta åldersklasserna synes enligt dessa antaganden en alltför stor andel av olycksfallen hava blivit hänförda till olycksfall i arbete, ett förhållande, som dock ej torde hava någon större betydelse för beräkningarna. Beträffande varaktigheten av de sjukdomar, som föranletts av olycksfall, hava inga särskilda antaganden gjorts. Genom avskiljandet av olycksfall i arbete kommer ju olycksfallens betydelse för sjukförsäkringen enligt den nya ordningen att avsevärt reduceras, varför det ansetts lämpligast att även för olycksfallen genomgående räkna med de sjuklängdstabeller, som uppställts på grund av materialet för vanliga sjukdomsfall. Det skulle givetvis vara värdefullt att kunna jämföra de antaganden rörande Jämförelser sjuklighetens förlopp, som blivit uppställda i det föregående, med andra er- m^d andra farenheter rörande samma fenomen. Det är emellertid ont om lämpligt ma- angående terial för sådana jämförelser. Från det svenska sjukkasseväsendet föreligger sjukligheten. knappast något sådant material publicerat, och de siffror, som finnas tillgängliga rörande de svenska försäkringsbolagens erfarenheter på detta område, äro endast i begränsad omfattning tillämpliga på de förhållanden, det här gäller. Det sistnämnda är i ännu högre grad fallet beträffande utländsk sjuklighetsstatistik. Det är sålunda icke möjligt att draga några alldeles bestämda slutsatser ur de jämförelser med svensk och tysk statistik, som här komma att göras. I främsta rummet torde det vara av intresse att jämföra kommitténs förut publicerade antaganden rörande invaliditetsrisken i olika åldrar med de antaganden, som här blivit gjorda beträffande frekvensen för inträffande av långvariga sjukdomsfall. En dylik jämförelse lämnas i tab. T 59, som upptager de beräknade frekvenstalen för inträffande av sjukdomsfall med minst ~L\2, 1 resp. 2 års varaktighet. Det måste emellertid beaktas, att sådana frekvenstal icke äro direkt jämförbara med invaliditetssannolikheter. I det material, som låg till grund för konstruktionen av kommitténs invaliditetssannolikheter, kunde givetvis icke göras någon uppdelning av invaliditetsfallen efter längden av den sjukdom, som föregått invaliditeten, och invaliditetssannolikheterna hava därför uppkommit genom ett sammanförande av sjukdomsfall med synnerligen skiftande varaktighet. Vid en granskning av tabellen lägger man särskilt märke till den betydligt snabbare tillväxt med åldern, som invaliditetssannolikheterna visa vid jämfö-

76 Tab. T 59. Jämförelse mellan den beräknade sjukfallsfrekvensen för olika sjuktider och kommitténs invaliditetssannolikheter. Sjukfallsfrekvens i °/oo Alla sjukdomar

Invaliditetssannolikhet °/oo

Ålder

20 30 40 50 60 70

Sjuktid Va år

Sjuktid 1 år

Kv.

8-6 8-2 7-9 119 21-4 44-5

11-8

4-3

3-0

1-6

4-1

2-0

2-7

2-0

3-0

4-3

13-8

6-0

20-1

ll-o 24-4

5-9 5-8 5-9 6-9 10-3 21-8

2-2

11-7 11-8

5-6

3-4 5-2

18-8

12-8

11-5

39-8

4-0

Sjuktid 2 år M.

Kv.

7-3

Kv. 1-6 2-7 4-5 9-3 25-3 132

relse med sjukfallsfrekvenserna. Detta förhållande torde finna sin naturliga förklaring däri, att invaliditetssannolikheterna vid högre åldrar inrymma även den rena åldersinvaliditeten, vilken endast i mycket begränsad omfattning kommer till synes i sjukkassornas material. (Enligt 1931 års riksdagsbeslut skall f. ö. ren ålderdomssvaghet hädanefter icke berättiga till sjukpenning.) De sjukfallsfrekvenser, som finnas tillgängliga från svenska sjukförsäkringsbolags erfarenheter, avse till övervägande del s. k. premiebefrielseförsäkring i samband med livförsäkring och torde därför ej ägna sig för jämförelser med de frekvenstal, man i förevarande utredning har att röra sig med. I tab. T 60 lämnas en jämförelse mellan de beräknade sjukfallsfrekvenserna för en sjuktid av 26 veckor dels enligt ovan gjorda antaganden och dels enligt de grunder, som fastställts för sjuk försäkringsaktiebolag et Eirs rörelse, vilka senare även användas för egentlig sjukpenningsförsäkring. Tabj . T 60. Sjukfallsfrekvens i °/oo-

Alla

sjukdomar.

p. I'. K.

Eirs grunder Män och kvinnor

Ålder

20. . 30. . 40. . 50. . 60 . . 70. .

Sjuktid 26 v e d

Män

Kvinnor

8-6

11-8

8-2

11-7

7-9 11-9 21-4

11-8 20-1

44-5

39-8

13-8

6-8 6-8 6-8 9-5 17-9 42-9

Det torde vara av intresse att framhålla, att man i det nyssnämnda sjukförsäkringsbolagets statistik konstaterat förekomsten av en stegrad sjukfalls-

77 frekvens under de första försäkringsåren. 1 För åldersgruppen 20—40 var sålunda sjukfallsfrekvensen bland män under de två första försäkringsåren 50 % högre än motsvarande frekvenstal för män under de senare försäkringsåren. För kvinnorna utgjorde förhöjningen endast 36 %; liksom i Material I I I framstår alltså även här detta förhållande mera utpräglat för män än för kvinnor. I tab. T 61 och T 62 jämföras de beräknade sjukfallsfrekvenserna med de frekvenstal, som funnits vid en stor undersökning av sjukligheten i Die Ortskrankenkasse fur Leipzig und Umgegend.2 Nämnda undersökning avser perioden 1887—1905, och de tal, som här anföras, gälla för sådana medlemmar, som omfattats av den obligatoriska försäkringen. Tab. T 61. Sjukfallsfrekvens i °/00 för män. P. F . K.

Alla sjukdomar.

Sjuktid:

Leipzigerkassan. Sjuktid:

Å l d e r

15—25 25—35

3 veckor

13 veckor

26 veckor

3 veckor

101-6 922

17-1 16-5

8-6 8-2

35—45

97-9

15-8

7-9

45—55

118-2

23-8

11-9

13 veckor

26 veckor

74-1

8-3

92-7

12-7

2-3 3-5

126-9 176-9

20-1 29-2

6-7 9-6

55—65

157-0

40-6

21-4

241-2

48-1

18-1

65—75

222-1

44-5

373-7

38-1

Tab. T 62.

Sjukfallsfrekvens i °/00 för kvinnor. P. F . K.

Sjuktid:

Alla sjukdomar. Leipzigerkassan. Sjuktid:

Å l d e r 3 veckor

13 veckor

26 veckor

3 veckor

13 veckor

11-8 11-7

122-5 181-6

10-8

2-5

5-8

11-8

26 veckor

15—25

120-1

25-35

124-0

23-5

35—45 45—55

133-3

27-0

8-5

204-0

30-1

10-8

55-65

185-9

23-6 27-5 38-2

203-3

152-4

20-1

215-8

10-5

65-75

238-5

67-7

39-8

315-6

32-1

Beträffande sjukdomsfallens varaktighet lämnas i tab. T 63 i anslutning till ett förut citerat arbete av doktor Hagström en jämförelse mellan de här använda sjuklängdstabellerna och några motsvarande tabeller, uppställda på grund av erfarenheter från olika svenska försäkringsbolag. 1 Se P. Mattsson, Technical methods of insurance against disability, Nionde Internationella Aktuariekongressens Förhandlingar, Stockholm 1930. 3 Band 1—4, Berlin 1910.

78¶Tab. T 63.

Jämförande sjuklängdstabell.

A l l a sjukdo mar.

Antal kvarstående fall efter en sjuktid av M a t e r i a l

P. F. K. beräknad

Va år

1 år

2 år

3 år

4 år

5 år

tabell.

Män och kvinnor » >

55-65 65—75

Allmänna Bolaget

Pensionsförsäkringsbolaget De

466 494

o71

116¶Förenade.

Bolaget Fir. Ålder 15—40

Bolaget

1000 1000

lbb

97 171

78 148

1000 1000

61¶Framtiden. 118 118

3. Beräkning av avgifter m. m. för sjuk- och invaliditetsförsäkring. På grund av de antaganden om sjuklighetens förlopp, som i det föregående blivit framställda, har kommittén verkställt beräkning av avgifter m. m. för en sjuk- och invaliditetsförsäkring, som avser att bereda ersättning med visst penningbelopp per sjukdag. Beräkningarna hava genomförts för tre olika huvudalternativ, nämligen dels en sjukförsäkring, som närmast ansluter sig till de nuvarande svenska sjukkassornas förhållanden, dels en sjukförsäkring enligt 1931 års riksdagsbeslut och dels slutligen en sjuk- och invaliditetsförsäkring, utformad med tanke på en anknytning till den allmänna pensionsförsäkringen. För att begränsa omfattningen av räknearbetet hava beräkningarna, i direkt anslutning till det grundläggande statistiska materialet, genomgående verkställts för femåriga åldersintervall, varvid försäkringsavgifter m. m. för ett dylikt åldersintervall beräknats för den ålder, som bildar intervallets mittpunkt. Räntefoten har här, liksom vid kommitténs övriga beräkningar, antagits till 4 %. Beträffande dödligheten har den av kommittén framställda dödlighetstabellen lagts till grund för beräkningarna.

a. Nuvarande sjukkassor. Enligt de villkor, som hittills tillämpats av det stora flertalet bland de sven- Sjukhjälpsmlllcor ska sjukkassorna, utbetalas sjukhjälp vid sjukdom, föranledd av olycksfall i arbete, efter samma grunder som vid annan sjukdom. Vid beräkningarna hava därför här använts de sjukfallsfrekvenser, som omfatta såväl vanliga sjukdomar som samtliga olycksfall. Enligt 1910 års lag om sjukkassor, § 15, får sjukhjälp i penningar endast utgivas, om sjukdomen varat minst tre dagar, men må i sådant fall meddelas från sjukdomens början, alltså utan någon karens dag. Intet hinder möter dock att genom bestämmelser om en minsta varaktighet överstigande tre dagar eller om visst antal karensdagar inom i lagen angivna gränser inskränka rätten till sjukhjälp vid sjukdomens början. De nedanstående beräkningarna hänföra sig till det liberalaste tillåtna alternativet: en minsta varaktighet om tre dagar samt ingen karensdag. Därjämte meddelas vissa hjälptabeller för beräkning av de modifikationer, som förorsakas av ändrade bestämmelser i detta avseende. Sjukhjälpstiden skall enligt lagen utgöra minst 90 dagar för varje tidsperiod av tolv månader. Sjukkassa är dock berättigad att i stadgarna bestämma, att sjukhjälp för en och samma sjukdom utbetalas i högst 90 dagar. Bestämmelserna om sjukhjälpstiden i nu gällande stadgar för sjukkassorna äro i hög grad varierande. Kommittén har verkställt beräkningar för ett stort antal förekommande alternativ, av vilka endast ett urval här kommer att meddelas. Till en början erfordras kännedom om det genomsnittliga antalet sjukdagar Antal sjukda9 per sjukdomsfall, då endast ersättningsberättigad sjuktid enligt olika alterfJnper nativ inberäknas. Om sjukhjälp utgår för de m första dagarna av varje sjukdomsfall, och den minsta sjukhjälpstiden är 3 dagar, blir det genomsnittliga antalet ersättningsdagar per fall Ä3

där lt betecknar den förut införda dekrementfunktionen. Enligt denna formel har tab. T 64 & sid. 80 beräknats. Med det s. k. sjuktalet för en viss grupp skall här förstås det belopp, uttryckt i kronor, som bör tillskjutas av varje medlem i gruppen (sjuka såväl som friska) för att täcka kostnaden för en sjukpenning om 1 krona per dag vid alla de sjukdomsfall, som under ett års tid inträffa inom gruppen. Beloppet tankes erlagt vid årets mitt. Kostnaden för de redan vid årets början pågående sjukdomsfallen skall icke medräknas; däremot medräknas hela kostnaden för de fall, som påbörjas under året, även om ersättningstiden överstiger ett år. 1 1 Ur försäkringsmatematisk synpunkt blir sjuktalet enligt denna definition identiskt med årspremien enligt kapitaltäckningssystemet för den ifrågavarande gruppen.

Sjuktal.

80¶Tab. T 64. Genomsnittligt antal sjukdagar per sjukdomsfall. 3 dagar; ingen karenstid. M å n Å l d e r

Inberäknad sjukdomstid 90 dagar

180 dagar

1 år

Minsta varaktighet

K v i n n o r Inberäknad sjukdomstid

2 år

90 dagar

180 dagar

1 år

2 år

34-12

15—20

18-28

20-85

22-43

24-60

22-72

26-52

20—25

18-59

20-84

23-08

25-83

33-75

27-87

3032 31-99

25—30

18-99

21-40

23-81

26-22

24-76

29-17

33-59

36-11 38-01

30-35 35—40

19-48

22-03

24-58

27-13

25-68

30-35

35-02

39-70

20-01

22-66

25-31

27-96

26-51

31-37

36-23

41-08

40-45

21-02

24-01

27-00

29-98

27-41

32-50

37-69

42-67

45—50

22-75

30-24

33-98

28-52

33-99

39-46

44-93

50—55

24-93

34-43

39-18

29-84

47-79

27-63

46-45

31-50

35-82 38-34

41-81

55-60

29-68 33-81

45-32

52-35

60—65

39-13

56-80

33-72

42-02

50-80

59-86

65-70

34-98

45-97

47-83 58-12

70-96

36-76

71-38

39-85

54-61

71-74

90-38

40-84

47-33 55-01

70—75 75-80

45-70

65-62

89-99

117-46

46-22

66-08

80-85.

52-69

79-65

114-70

155-97

81-89

71-46 89-36 90-38 117*76 119-30 163-37

Vid korta ersättningstider, då man kan bortse från räntans betydelse, kan sjuktalet kx för en viss åldersklass beräknas helt enkelt genom att multiplicera det beräknade dagantalet enligt tab. T 64 med sjukfallsfrekvensen s(*\ För den senare har man att medräkna frekvensen såväl för vanliga sjukdomar som för samtliga olycksfall. Vid längre ersättningstider är det däremot nödvändigt att även taga hänsyn till räntan. Om ersättningstiden exempelvis omfattar de m första sjukdagarna, har man för sjuktalet kx den exakta formeln

kx = s(3)ls + V>4 + hw* +w • • • + lmu>m\ *\ h * /' där w är den mot en tidrymd av en dag svarande diskonteringsfaktorn. Denna formel har här endast använts vid ersättningstider, som sträcka sig utöver det första sjukåret, under det att i övriga fall beräkningen skett enligt det nyssnämnda enklare förfaringssättet. De erhållna sjuktalen för några olika ersättningstider angivas i tab. T 65. För en grupp, där olika åldersklasser finnas representerade, såsom exempelvis medlemsbeståndet i en sjukkassa, kan sjuktalet beräknas genom att bilda ett medelvärde av sjuktalen för de olika åldersklasserna, varvid dessa ingå i samma proportion som i den ifrågavarande gruppen. För medlemsbeståndet

81¶Tab. T 65.

Sjuktal. Minsta varaktighet 3 dagar; ingen karenstid.

Å l d e r

Män

K v i n n o r

Ersättningstid vid varje sjukdomsfall:

90 dagar

180 dagar

1 år

2 år

Obe 90 180 gränsad dagar dagar

1 år

2 år

Obe gränsad 19-93

15—20

9-66

10-75

11-85

12-90

17-46

8-89

10-37

11-86

13-29

20—25

8-86

9-94

12-04

16-68

8-56

10-05

11-53

12-96

19-73

25—30

8-27

9-32

11-00 10-37

11-38

15-85

9-81

11-29

12-72

19-52

30—35

7-87

8-90

9-93

10-92

15-26

8-17

9-65

11-14

12-57

19-32

35—40

7-63

8-64

9-65

14-81

8-12

9-61

11-10

12-53

19-17

40—45

7-70

8-79

9-89

10-94

15-34

9-78

11-31

12-79

19-43

45—50

8-16

9-51

10-85

12-14

17-35

8-61

10-26

11-92

13-61

20-40

50—55

8-94

10-65

12-35

13-99

20-29

9-23

11-08

12-93

14-71

22-05

55—60

10-10

12-36

16-90

25-02

10-17

12-38

16-82

25-27

60—65

11-72

14-83

21-40

32-52

11-56

14-40

17-41

20-39

31-03

21-78

26-17

40-11

28-69

35-60

54-96

39-80

51-40

80-34

57-93

78-51

125-26

65—70

13-95

28-11

16-94

18-34 23-21

23-18

70—75

30-50

38-11

75-80

20-91

41-17

53-25

43-40 13-56 17-46 59-22 16-40 2209 82-98 2036 2910

80—85

26-13

39-50

56-88

76-56

120-05 25-79

39-77

i samtliga svenska sjukkassor erhåller man enligt senaste publicerade uppgifter om åldersfördelningen (31 december 1927) följande sjuktal: Män 9-25 11-02 12-89 14-75 21-39

Ersättningstid 90 dagar 180 > > 1 år > 2 > > obegränsad

Kvinnor 9'29 11-27 13-33 15-38 23-46

Ur sjuktalen för de olika åldersgrupperna kan man beräkna kapitalvärdet Kapitalav den rätt till sjukhjälp vid framtida sjukdomar, som tillkommer en sjuk- v-ar^--<^v kassemedlem av given ålder under förutsättning av oförändrade stadgebestämmelser. Om detta kapitalvärde för en x-årig person med sjukhjälpsbeloppet 1 krona per dag betecknas med Ex, så har man nämligen E,

ktDtdt

För den numeriska beräkningen har använts approximationsformeln ut dt = 2-5 ux + 5 (ux+5 + ux+10 + . . . .) /

5 24

(u x—5

x + 5).

vilken även begagnats vid samtliga liknande uträkningar i det följande. tab. T 66 återgivas några på detta sätt beräknade kapitalvärden.

82¶Tab. T 66. Kapitalvärde av sjukhjälp om 1 kr. per dag. Minsta varaktighet 3 dagar; ingen karenstid. Kronor.

Ålder 90 dagar

20—25 25—30 30—35 35—40 40-45 45—50 50—55 55—60 60—65 65—70 70—75 75-80 80—85

Årsavgifter.

K v i n n o r

Män Ersättningstid vid varje sjukdomsfall: 180 dagar

1 år

Ersättningstid vid varje sjukdomsfall:

90¶Obegränsad dagar

2 år

180 dagar

1 år

Obe2 år gränsad

412-25 19317 232-08 273-77 314-03 416-25 189-56 230-19 272-52 315-35 426-72 188-04 230-15 274-37 319-52

191-06 222-13 256-38 288-77 184-21 217-66 252-97 288-48 181-14 216-79 254-75 29318

479-33 482-51 488-95

442-69 187-12 231-01 277-55 325-52 497-70 465-53 186-87 233-08 282-55 33412 510-47 495-61 186-98 236-08 289-25 345-37 527-84 528-97 186-78 239-31 296-97 358-61 549-06 562-89 185-78 242-26 305-30 373-67 574-22 368-74 301-96 182-25 238-63 597-03 183-08 244-09 313-27 390-13 602-89 387-55 312-08 180-40 241-91 625-72 177-64 243-18 318-99 404-96 629-51 403-27 175-95 241-98 318-89 412-97 643-47 168-60 238-39 320-59 416-54 651-12 167-77 237-25 319-99

179-77 218-20 259-60 301-60 179-85 221-86 267'4l 314-19 181-12 227-57 278-45 331-06 182-26 233-62 290-48 349-82

154-50 225-40 311-70 412-08 137-38 207-69 294-59 401-59 11308 178-46 257-10 367-58

643-71 155-18 228-40 31591 422-47 62911 137-81 213-28 30368 422-09 577-79 114-35 188-89 272-59 404-29

664-96 670-36 646-76

Den erforderliga årsavgiften per 1 kronas sjukhjälpsbelopp för täckande av i ö p a n c ie sjukhjälpskostnaden inom en viss grupp är, såsom ovan angivits, lika med det för gruppen gällande sjuktalet. Avgiftens storlek beror sålunda, utom på det beräknade sjuklighetsförloppet, även på åldersfördelningen inom gruppen eller, som saken kort kan uttryckas, på gruppens medelålder. Stiger medelåldern utöver en viss gräns, exempelvis genom att tillflödet av nya medlemmar till gruppen minskas eller upphör, så kommer även den erforderliga avgiften att ökas. Denna olägenhet kan emellertid undvikas, om man gör avgifterna beroende av åldern vid inträdet i försäkringen, så att kapitalvärdet av en medlems samtliga framtida avgifter blir lika med kapitalvärdet av honom tillkommande sjukhjälp. Avgifterna bli på detta sätt helt och hållet oberoende av åldersfördelningen bland gruppmedlemmarna. Denna metod för avgiftsberäkningen ansluter sig till det försäkringstekniska system, som kommittén tidigare behandlat under benämningen premiereservsystemet. Den förutsätter sålunda bland annat, att viss fondering av inflytande avgifter sker. Årsavgiften per 1 kronas sjukhjälpsbelopp erhålles enligt denna metod ur ekvationen

den

= :

•*-JX )

där px betecknar avgiften för inträdesåldern x. Avgifterna, vilka framgå av tab. T 67, skola utgå även för tid, varunder sjukhjälp uppbäres.

83¶Tab. T 67. Årsavgifter (nettoavgifter) för sjukhjälp om 1 kr. per dag. Minsta varaktighet 3 dagar; ingen karenstid.

Inträdesålder

15—20 20—25 25—30 30—35 35—40 40—45 45—50 50—55 55—60

Män

K v i n n o r

Ersättningstid vid varje sjukdomsfall:

Ersättningstid vid varje sjukdomafall :

180 90 dagar dagar

1 år

2 år

8-87 8-75 8-86 9-14 9-62 10-32 11-24 12-39 13-80

11-90 12-02 12-46 1320 14-30 1587 17-92 20-53 23-87

13-40 13-71 14-34 15-34 16-81 18-86 21-58 25-07 29-64

10-31 10-34 10-60 1110 11-87 12-97 1441 16-22 18-50

Obe180 90 gränsad dagar dagar 19-13 19-78 20-87 22-51 24-90 28-24 32-62 38-27 45-67

8-90 8-96 916 9-46 9-92 1064 11-34 12-37 13-65

1 år

10-69 12-62 10-88 12-88 11-20 13-35 11-68 14-04 12-37 14-99 13-30 16-30 14-54 18-04 16-13 20-33 18-20 23-36

Obe2 år gränsad 14-47 14-90 15-55 16-46 1773 19-46 21-78 24-88 2909

22-09 22-80 23-79 25-17 27-09 29-75 33-35 38-24 44-95

Upp till en inträdesålder om c:a 35 år variera avgifterna endast i jämförelsevis ringa grad med åldern; vid högre inträdesåldrar växer avgiften däremot hastigt. De i tabellen angivna avgifterna äro rena nettoavgifter, beräknade utan hänsyn till vare sig kassans utgifter för förvaltningskostnader eller dess inkomster genom statsbidrag. Förestående beräkningar hänföra sig till en minsta varaktighet om tre da- Inskränkningar vid gar och en sjukhjälp, utgående från och med första sjukdagen. Om man änd- sjukdomens rar dessa bestämmelser genom att sätta den minsta varaktighet, som berättigar början. till sjukhjälp, till n dagar ( w ^ 3 ) , samt införa en karenstid om v dagar ( v < n ) , så bliva kapitalvärden och årsavgifter för sjukhjälp modifierade. De ändrade värdena kunna med god approximation beräknas genom följande enkla förfaringssätt. Det nya sjuktalet erhålles genom att från sjuktalet enligt tab. T 65 subtrahera beloppet + ln — (n — v) ln ,(3)

3+^±

Om man antager 3 ^ w ^ 2 1 , kan detta uttryck emellertid med hjälp av den antagna formeln för dekrementfunktionen, bringas på följande form: 2v) .(3) (3) (n — 3) (n + 2 ,OT ) • < + 36

0¶För att erhålla den korrektion, som skall göras till sjukhjälpens kapitalvärde, införas beteckningarna

Äx=

B, =

sfD,dt,

^j{Sf-s™)B,dt.

84¶Det modifierade kapitalvärdet av 1 kronas sjukhjälp är då E

(^-3)(« + 2-2v)

£JX — VJLX

JDX ,

där Ex betecknar kapitalvärdet enligt tab. T 66. Hjälptalen Ax och Bx återgivas i tab. T 68. Ur kapitalvärdet beräknas årsavgiften på vanligt sätt. Hjälptalen

Tab. T 68.

A-

no.h 72 .

Män

K v i anor

Å l d e r

8-99

6-64 5-94

7-20 6-77

4-25

8-28 7*74

6-46

3-44

30—35

7-26

4-83

6-18

3-13

35—40

4-33

2-86

40—45

6-82 6-40

3-86

5-69

2-61

45—50

5-97

3-38

5-43

2-37

50-55

5-62

2-91

5-14

55—60

5-04

2-45

4-79

60—65

4-51

65-70

3-94

2-00 1-56

1-88 1-62

3-85

1-35

70-75

3-80

3-26

1-08

75—80

2-66

0-77

2-65

80—85

1-99

0-46

2-00

0-82 0-58

4. 15—20 20—25 25—30

•

3-79

Dessa hjälpkvantiteter komma längre fram att användas för en beräkning enligt s. k. gruppmetod av förpliktelsernas kapitalvärde inom vissa bestånd av sjukförsäkringar. Låt det sammanlagda försäkrade sjukhjälpsbeloppet per dag inom åldersgruppen x betecknas med S, och låt S'nv vara den del därav, för vilken den minsta varaktigheten utgör n dagar och karenstiden v dagar. Man har då där summation sker över alla förekommande värden på n och v vidare 8„ =

v(n-3)(w

Sättes

+ 2 - 2v) S„ 36

så är det sammanlagda kapitalvärdet av sjukhjälp för alla personer inom åldersgruppen SEX — S'AX — S"BX.

b. Sjukförsäkring enligt 1931 års författning. I första hand märkes här den olikheten gentemot det föregående, att sjuk- Sjukhjälpsvillkor dom på grund av olycksfall i arbete endast undantagsvis kan medföra rätt till sjukpenning från kassorna. Vid beräkningarna får man därför använda sjukfalls frekvenstal, som innesluta vanliga sjukdomar jämte olycksfall utom arbete. Enligt sjukkasseförordningen § 26 må sjukpenning ej utgivas för de tre första dagarna vid varje sjukdomsfall, den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad. Den sålunda bestämda karenstiden kan i stadgarna utsträckas till högst sju dagar. Sjukhjälpstiden skall enligt § 29 utgöra minst två år, varav i regel aderton dagar falla på lokalsjukkassan och återstående tid på centralsjukkassan. Centralsjukkassa äger emellertid rätt att i stadgarna föreskriva längre sjukhjälpstid än två år. Statsbidrag utgår till sjukkassorna dels i förhållande till antalet medlemmar Statsbidrag. (medlemsbidrag) och dels i förhållande till antalet sjukhjälpsdagar (sjukdagsbidrag). Dessutom utgå särskilda bidrag till sjukvårdsförsäkring och moderskapsförsäkring, vilka här icke skola beröras. Medlemsbidraget utgör i regel för lokal- och centralsjukkassa sammanräknat tre kronor per år och medlem. Bidraget torde vara så avpassat, att det kan väntas ungefärligen täcka kassornas förvaltningskostnader. Tab. T 69. Sjuktal, kapitalvärden och årsavgifter vid sjukförsäkring enligt 1931 års författning. Sjukhjälp 1 kr. per dag; karenstid 3 dagar; sjukhjälpstid två år. Män Å l d e r Sjuktal

Kapitalvärde av sjukhjälp kr.

v i n n o r Årsavgift (netto- Sj uktal avgift) kr.

Kapitalvärde av sjukhjälp kr.

Årsavgift (nettoavgift) kr.

15—20

219-61

10-19

11-87

286-56

13-21

20—25

8-26

224-52

10-67

11-62

288-11

13-61

25—30

8-03

233-57

11-42

11-44

293-04

14-26

30—35

7-89

245-42

12-48

11-32

299-76

35—40

7-85

260-67

13-94

16-40

40—45

8-31

279-52

15-93

11-57

320-86

18-08

45—50

9-51

300-04

18-50

12-26

334-86

20-34

50—55

11-29

320-87

21-82

13-42

350-87

23-36

55—80

14-04

341-33

26-11

15-46

368-04

27-44 32-98

60-65

18-25

359-29

31-69

18-91

384-29

65—70

24-55

371-92

38-94

24-52

397-56

40-57

70—75

33-98

374-72

48-37

33-71

405-50

75—80 ;

48-32

368-15

60-29

49-17

407-40

65-35

86 Sjukdagsbidraget utgör femtio öre för varje dag, kassan utgivit sjukpenning om minst en krona eller lämnat ersättning för sjukhusvård. Detta bidrag må dock ej beräknas för längre tid än tre år för varje sammanhängande sjuklighetstillstånd. Beräkning Nedanstående beräkningar avse en sjukhjälpstid av två år samt den korav avgifter taste tillåtna karenstiden, tre dagar. Därjämte meddelas hjälptabeller för bem. m. räkningar rörande längre karenstider. Någon uppdelning av avgifter o. s. v. på lokal- och centralsjukkassa har icke verkställts. Sjuktalen för olika åldersgrupper beräknas på samma sätt som vid tab. T 65, varvid dock hänsyn tages dels till att olycksfall i arbete skola uteslutas, dels till att de tre första sjukdagarna över huvud ej berättiga till sjukhjälp. Med hjälp av sjuktalen beräknas kapitalvärden och årsavgifter enligt samma metod föregående fall. De beräknade värdena framgå av tab. T 69. Med ålsom i dersfördelningen i de svenska sjukkassorna vid 1927 års utgång blir det genomsnittliga sjuktalet för män 11'62 och för kvinnor 14*05. Årsavgifterna äro här liksom i tab. T 67 rena nettoavgifter utan hänsyn till vare sig statsbidrag, förvaltningskostnader eller säkerhetsbelastning. Om man tager hänsyn till statens sjukdagsbidrag och medlemsbidrag samt antager, att den sistnämnda delen av bidraget jämnt förslår till täckande av kassornas förvaltningskostnader, så kommer man till de erforderliga årsavgifter, som angivas i tab. T 70. Tab. T 70. Erforderlig årsavgift (utan säkerhetstillägg) med hänsyn till statsbidraget för sjukhjälp enligt 1931 års författning. Karenstid 3 dagar; sjukhjälpstid två år. Kronor.

Inträdesålder

M i n Sjukpennin g per dag:

K v i n n o r Sjukpenning per dag:

1 kr.

2 kr.

3 kr.

4 kr.

1 kr.

2 kr.

3 kr.

4 kr. 46-24

15-28

25-48

35-66

6-60

16-00

26-68

37-34

6-80

19-82 20-42

33-02

20—25

34-02

47-64

25—30

5-71

17-13

28-55

7-13

21-39

35-65

49-91

30—35

6-24

18-72

31-20

43-68

7-68

22-74

37-90

53-06

35—40

6-97

20-91

34-85

48-79

8-20

24-60

41-00

57-40

40—45

7-96

23-90

39-82

55-76

9-04

27-12

45-20

63-28

45—50

9-25

27-75

46-25

64-75

10-17

30-51

50-85

71-19

1*"»

För inträdesåldrar upp till 35 år är även här avgifternas variation med åldern så pass obetydlig, att man i praktiken torde kunna reda sig med en konstant avgift för dessa åldrar. Vid användning i praktiken torde avgifterna böra förses med någon säkerhetsbelastning. En ökning av antalet karensdagar medför en minskning av kapitalvärden Utsträckt karenstid. och avgifter. Denna minskning kan beräknas enligt en liknande metod

87 som i föregående fall. Om Ex betecknar kapitalvärdet enligt tab. T 69, är sålunda kapitalvärdet för sjukhjälp med v karensdagar ( 3 ^ ^ ^ 2 1 ) lika med Ex — (v — 3) Ax +

(v-2) (v-3) B~ 36

Ax och B.x äro här de genom formlerna på sid. 83 definierade hjälptalen, varvid dock sjukfallsfrekvenserna s^ och s^}) få givas värden, som icke omfatta olycksfall i arbete. De numeriska värdena på Ax och Bx bli här således icke desamma som enligt tab. T 68. De nya värdena återfinnas i tab. T 71. Tab. T 71. Hjälptalen A^ och Bx, om olycksfall i arbete uteslutas. Må n

K v i n n o r

Å l d e r

K 15—20 20—25 25-30 30—35 35—40 40—45 45—50 50—55 55-60 60—65 65-70 70—75 75-80 80—85

*é

7-32

5-37

7-03

4-15

6-88

6-61

3-70

6-54

4-91 4-51

6-30

3-35

4-12

6-03

3-05

5-94

5-79

2-79

5-64

5-55

2-54

5-33

3-00

5-30

2-31

4-98

2-61

5-02

2-08

4-59

2-22 1-83

468 4-27

1-84

1-44

3-77

1-33

3-08

1-06

3-20

1-06

2-50

0-72

2-60

0-80

1-88

0-43

1-97

0-57

4-14 3-64

1-59

c. Sjuk- och invaliditetsförsäkring intill 67 år. Ersättning tankes här utgå med visst belopp per dag under de två första SjukhjälpsvliiJcor sjukåren och därefter med visst, eventuellt nedsatt belopp per dag så länge arbetsoförmågan varar, dock högst intill fyllda 67 år. Olycksfall i arbete antagas fortfarande uteslutna från ersättning, och en karenstid om tre dagar tillämpas, varjämte liksom förut hjälpta! för beräkningar vid utsträckt karenstid skola meddelas. Om ersättningsbeloppet till en början antages vara konstant 1 krona per Beräkning av av i ter dag under hela sjuktiden, erhålles följande uttryck för sjuktalet: 9f k, = s* 1—312132

D A4w* + lbivh

+ ImW1

88 d ä r m ä r det a n t a l d a g a r , m

365 ( 6 7 — x ) .

som å t e r s t å r

tills ;r-åringen

fyller

67 år,

alltså

K a p i t a l v ä r d e t a v r ä t t e n t i l l en sådan e r s ä t t t n i n g blir 67

Tab. T 72.

Sjuktal vid sjuk- och invaliditetsförsäkring intill 67 år. 3 dagar.

K v i n no r

Män Å l d e r

De två Återstående ersättförsta sjukåren ningntid

Karenstid

Summa

De två Återstående ersättförsta sjukåren ningstid

Summa

8-62

3-42

12-04

11-87

6-37

18-24

20—25

8-26

3-47

11-62

6-42

18-04

8-03

3-45

11-44

30 35 35-40

11-32

6-34 6-18

17-78

7-89

11-48 11-24

7-85

11-32

5-89

8-31

11-57

5-65

17-21 17-22

45-50

9-51

13-30

5-49

11-29

4-19

55—60

14-04

4-46

15-48 18-50

12-26 1342 15-46

18-25

21-93

. '.

. . . .

60—65 Tab. T 73.

17-50

5-21

17-75 1863

4-86

20-32

3-66

22-57

Kapitalvärden av sjuk- och invaliditetsförsäkring om 1 krona per dag intill 67 år. Karenstid 3 dagar. Kronor. K v i n nc r

Män Å l d e r

De två Återstående ersättförsta sj ukåren ningstid

Summa

De två Återstående ersättförsta sjukåren ningstid

Summa

366-46

183-75

253 74

247-10

119-36 111-62

64-40

247-39 242-67

239-27

25—30

180-02 178-27

232-45

102-88

335-33

30-35

176-80

60-92

224-67

92-67

35—40

175-54

57-30

215-79

40—45

53-21

226-80

204-81

81-45 6936

31734 297-24

167-58

46-91

214-49

189-69

55-84

245-53

37-07

167-57

208-30

23-52 8-57

149 73

133-31

40-73 24-18

83-44

76-95

8-33

85-28

20—25

45—50 50-55 55—60

153-57 126-21 74-87

274-17

157-49

89 D e i enlighet h ä r m e d b e r ä k n a d e sjuktalen och k a p i t a l v ä r d e n a f r a m g å a v tab. T 72 o c h T 73, d ä r ä v e n u p p d e l n i n g g j o r t s p å d e d e l a r a v b e l o p p e n , s o m a v s e e r s ä t t n i n g e n u n d e r de t v å f ö r s t a s j u k å r e n r e s p . e f t e r d e n n a t i d . Sjuktalen f ö r d e t v å f ö r s t a e r s ä t t n i n g s å r e n b l i v a h ä r v i d i d e n t i s k a m e d d e i tab. T 69 m e d delade. B e r ä k n a s det genomsnittliga sjuktalet med användande av åldersförd e l n i n g e n v i d 1 9 2 7 å r s u t g å n g b l a n d s v e n s k a s j u k k a s s e m e d l e m m a r u n d e r 67 å r , s å b l i r r e s u l t a t e t f ö r m ä n n e n b e t r ä f f a n d e d e t v å f ö r s t a s j u k å r e n 9-78, b e t r ä f f a n d e d e n å t e r s t å e n d e e r s ä t t n i n g s t i d e n 3 - 52. F ö r k v i n n o r n a ä r o m o t s v a r a n d e siffr o r !2-52 o c h 5-63. U r k a p i t a l v ä r d e n a beräknas de erforderliga årsavgifterna — utan h ä n s y n till s t a t s b i d r a g och f ö r v a l t n i n g s k o s t n a d e r — g e n o m division m e d l i v r ä n t e v ä r d e t a * r ^ > d ä r e b e t e c k n a r den ålder, intill vilken a v g i f t e n s k a l l u t g å . Beräkn i n g e n h a r genomförts dels för z = 67, då a v g i f t e r n a u t g å u n d e r hela försäkr i n g s t i d e n , och dels för s = 60, då a v g i f t s b e t a l n i n g e n u p p h ö r r e d a n vid 60 å r s å l d e r . D e b e r ä k n a d e a v g i f t e r n a å t e r g i v a s i tab. T 74, v a r v i d l i k s o m i f ö r e g å e n d e t a b e l l e r u p p d e l n i n g g j o r t s p å a v g i f t e r för e r s ä t t n i n g e n u n d e r dels de t v å f ö r s t a sjukåren, dels återstående ersättningstid. Tab.

T 74.

Å r s a v g i f t e r ( n e t t o a v g i f t e r ) för s j u k - o c h i n v a l i d i t e t s f ö r s ä k r i n g o m 1 k r o n a p e r d a g i n t i l l 67 å r . K a r e n s t i d 3 d a g a r . Kronor. Män

Inträdesålder

Avgift

utgår

intill

De två Återstå ende ersättförsta ningstid sj ukåren 67 års

K v i n n o r

Summa

De två första sjukåren

Återstående ersätt ningstid

Summa

17-68

ålder.

15—20

8-90

3-39

12-29

11-92

5-76

20—25

9-04

3-38

12-42

11-99

5-59

25-30

9-37

3-38

12-75

12-20

5-40

17-60

30-35

9-87

3-40

13-27

12-54

5-17

17-71

35-40

10-63

3-47

14-io

13-04

4-92

17-96

40-45

11-70

3-59

15-29

13-76

4-66

18-42 1905

45—50

16-73

14-72

4-33

50-55

14-73

3-56

15-96

3-88

19-84

55—60

16-68

3-11

19-79

17-49

3-17

20-66

Avgift

utgår

intill

60 års

ålder.

15—20

9-29

12-83

12-45

6-01

18-46

20-25

9-56

3-58

12-68

5-91

18-59 18-93

25-30

3-64

13-12

5-81

30-35

10-87

3-75

14-62

13-82

5-70

35-40

12-13

16-09

14-91

5-63

20-54

40—45

14-11

4-33

18-44

16-64

5-64

22-28

45-50

17-37

4-86

22-23

19-63

5-78

25-41

90 T a b . T 75. E r f o r d e r l i g å r s a v g i f t ( u t a n s ä k e r h e t s t i l l ä g g ) m e d h ä n s y n t i l l s t a t s b i d r a g e t för s j u k - o c h i n v a l i d i t e t s f ö r s ä k r i n g i n t i l l 67 å r . K a r e n s t i d 3 d a g a r . E r s ä t t n i n g u t g å r efter de t v å f ö r s t a s j u k å r e n m e d 300 k r o n o r p e r å r . Kronor.

Inträdesålder

Män

K v i n n o r

Ersättning per dag under de två första sjukåren

2 kr.

3 kr.

4 kr.

1 kr.

2 kr.

3 kr.

4 kr.

67 års ålder. 14-44 5-54 14-65 5-61

23-34

32-24

7-81

19-73

43-57

23-69

32-73

7-79

19-78

31-

43-76

25-30

5-77

15-14

24-51

33-88

7-84

20-04

44-44

30-35

6-03

15-90

25-77

35-64

7-93

20-47

33'

45-55

35-40

6-43

17-06

27-69

38-32

8-10

21-14

47-22

1 kr. Avgift

utgår

intill

15-20 20—25

40—45

7-01

18-71

30-41

42-11

8-38

22-14

49-66

45-50

7-71

33-85

46-92

8-75

23-47

52-91

50—55

8-51

20-78 23-24

37-97

52-70

9-23

25-19

57-U

55—60

9-34

26-02

42-70

59-38

9-77

27-26

62-24

ålder. 15-07

24-36

33-65

8-16

45-51

25-05

34-61

8 24

83-60

46-28

16-28

26-35

36-42

8-43

34-67

47-79

17-51

28-38

39-25

8-74

36-38

50-20

19-47

31-60

43-73

39-09

54-00

50-78

10-14

43-42

60-06

27-62

44-99

62-36

11-68

70-57

F ö r b e r ä k n i n g a v de a v g i f t e r , som m e d h ä n s y n till s t a t s b i d r a g och

förvalt-

Avgift

utgår intill

60 års

5-78 5-93 6-21 6-64 7-34 8-45 10-25

15—20 20-25 25-30 30 - 35 35—40 40—45 45-50

ningskostnader k u n n a anses erforderliga, h a r det antagits, a t t statens medlems» och s j u k d a g s b i d r a g u t g å med o f ö r ä n d r a d e lade utvidgade försäkringen.

belopp även

för

den h ä r

behand-

S j u k d a g s b i d r a g e t h a r a l l t s å s a t t s till 50 öre p e r

u n d e r s t ö d s d a g även för s j u k t i d e r ö v e r s t i g a n d e tre å r och m e d l e m s b i d r a g e t 3 k r o n o r per å r och medlem, v i l k e t s e n a r e belopp täcka

även här antagits

till

jämnt

förvaltningskostnaderna.

Avgiftsberäkningen

har

genomförts

för

det fall,

att

ersättning

under

t v å f ö r s t a s j u k å r e n u t g å r m e d 1, 2 , 3 e l l e r 4 k r o n o r p e r d a g , m e n e f t e r loppet a v denna tid nedsättes till 300 kronor per år. är valt i syfte att vinna

jämförbarhet

med

Det sistnämnda

kommitténs

övriga

de för-

beloppet

utredningar

rörande pensioneringskostnader.

I n t e t h i n d e r m ö t e r g i v e t v i s a t t b e r ä t t i g a cen-

t r a l s j u k k a s s o r n a a t t även efter

f ö r l o p p e t a v de t v å å r e n u t b e t a l a den

e r s ä t t n i n g , en m e d l e m g e n o m v e d e r b ö r l i g a v g i f t s f ö r h ö j n i n g D e b e r ä k n a d e a v g i f t e r n a f r a m g å a v tab. nativ variera avgifterna

betingat

högre

sig.

T 75. L i k s o m v i d f ö r e g å e n d e

för i n t r ä d e s å l d r a r u p p till 35 ä 40 å r e n d a s t

alter-

obetyd-

91 ligt med åldern.

Avgiftsbetalningens

a v b r y t a n d e vid 60 å r v i s a r sig icke i

synnerligt hög grad påverka avgiftens

storlek.

D-e o v a n s t å e n d e a v g i f t e r n a s k o l a , i e n l i g h e t m e d b e r ä k n i n g s s ä t t e t , u t g å ä v e n u n d e r tid, då vederbörande är sjuk.

V i d en f ö r s ä k r i n g med de l å n g a

n i n g stider, som h ä r k o m m a i f r å g a , t o r d e detta emellertid befinnas A

andra

från

sidan synes det k n a p p a s t k u n n a ifrågasättas

avgiftsbetalningen

vid

alla kortvariga

att meddela

sjukdomsfall.

För

ersätt-

olämpligt. befrielse

att giva

ett

e x e m p e l p å den a v g i f t s h ö j n i n g , som s k u l l e å s t a d k o m m a s a v en b e s t ä m m e l s e o m frihet från avgiftsbetalning vid fall a v l å n g v a r i g arbetsoförmåga, h a r k o m m i t t é n v e r k s t ä l l t o m r ä k n i n g a v a v g i f t e r n a i n t i l l 67 å r i tab.

T 75 u n d e r d e n f ö r u t -

sättning, att avgiftsbetalningen upphör, sedan arbetsoförmågan v a r a t i två D e o m r ä k n a d e a v g i f t e r n a å t e r f i n n a s i tab.

år.

T 76. H ö j n i n g e n ä r s o m s y n e s m y c -

ket obetydlig. T a b . T 76.

E r f o r d e r l i g å r s a v g i f t ( u t a n s ä k e r h e t s t i l l ä g g ) för f ö r s ä k r i n g e n l i g t t a b . T 75, o m avgiftsbefrielse e r h å l l e s efter t v å å r s s j u k t i d . Kronor.

Inträdesålder

A.vgift

utgår

intill

Män Ersättning per dag under de två första sjukåren

K v i n n o r Ersättning per dag under de två första sjukåren

1 kr. 67 års

2 kr.

3 kr.

4 kr.

1 kr.

2 kr.

3 kr.

4 kr

ålder.

15—20

5-59

14-58

23-56

32-54

7-94

20-05

32-16

44-27

20—25

5-6G

14-79

23-91

33-04

7-91

32-26

44-44

25—30

15-28

24-74

34-20

20-34

32-72

45-11

30—35

16-05

26-01

35-98

8-04

20-76

33-48

46-20

35—40

6-49

17-22

27-96

38-69

8-21

21-43

34-65

47-87

40-45

18-90

30-71

42-53

8-49

22-43

36-36

50-30

45—50

7-79

20-99

34-19

47-39

8-86

23-75

38-65

53-55

50—55

8-59

23-47

38-34

53-22

9-33

25-46

41-59

57-72

43-07

59-89

9-86

27-50

45-14

62-79

55—60

9-42

26-24

D e t b ö r p å p e k a s , a t t d e i tab. T 75 o c h T 76 a n g i v n a a v g i f t e r n a , l i k s o m a l l a d e f ö r e g å e n d e , ä r o b e r ä k n a d e u t a n n å g o t s ä r s k i l t säkerhetstillägg. Vid användn i n g i p r a k t i k e n b ö r a de b e r ä k n a d e a v g i f t e r n a d ä r f ö r ö k a s m e d ett d y l i k t tilllägg, avsett att tjäna som s k y d d mot o g y n n s a m m a fluktuationer i v e r k s a m h e t e n s förlopp. O m E^° b e t e c k n a r k a p i t a l v ä r d e t a v e r s ä t t n i n g e n u n d e r d e t v å f ö r s t a s j u k - Utsträckt å r e n e n l i g t tab. T 73, s å ä r m o t s v a r a n d e k a p i t a l v ä r d e v i d e n k a r e n s t i d a v v karenstid. dagar ( 3 < ^ y ^ 2 1 ) lika med jg<«> x

(v V

3 ) A ^ + (V ~ /

2) V

(

Q£ 36

--*>B^ X

92 där hjälptalen A{£:) och B^67) äro definierade genom formlerna

< \ 3j

67 X

-^"=4 [(sf-^D.dt. ±JXJ X

Sjukfallsfrekvenserna skola här liksom vid beräkningen av tab. T 71 tagas med uteslutande av olycksfall i arbete. Hjälptalen återfinnas i tab. T 77. Tab. T 77. Hjälptalen A^7) och

Bf\ Kvinnor

Män

Ålder

15—20 20—25 25-30 30—35 35-40 40—45 45—50 50-55 55—60

467)

Bf)

4G7)

6-97

5-23

6-66

4-01

6-44

4-73

3-54

6-00

4-29

6-15 5-72

5-56

3-86

5*32

5-11 4-61

4-90

2-80 2-47

2-96

4-45

4-04

2-48

3-35

1-96

1-47

2-49

1-39

2-46

1-06

2-15 1-82

Kapitalvärdet av ersättningen efter de två första sjukåren undergår icke någon ändring.

4. Undersökningar rörande sjukkassornas nuvarande medlemmar. Antalet registrerade sjukkassor (fortsättningskassorna undantagna) och antalet sjukförsäkrade medlemmar i dessa vid 1929 års slut framgå av följande sammanställning.

Lokala sjukkassor därav i städerna > på landsbygden Rikssjukkassor Samtliga sjukkassor

Antal kassor 1168 405 763

Antal sjukförsäkrade medlemmar 525 964 331209 194 755

49 1217

422 739 948 703

93 Vid införande av en sjuk- och invaliditetsförsäkring med anknytning till den allmänna pensionsförsäkringen och med sjukkassorna såsom organ blir det givetvis nödvändigt att i olika avseenden vidtaga särskilda anordningar med hänsyn till dem, som vid systemets igångsättande redan äro medlemmar i sjukkassorna. P å grund härav har det ansetts lämpligt att, såsom ett led i föreliggande utredning, verkställa vissa undersökningar rörande de nuvarande sjukkassemedlemmarna. Dessa undersökningar avse dels yrkesfördelningen bland medlemmarna, dels fördelningen med hänsyn till sjukhjälpsvillkor, sjukpenning m. m. inom olika åldersgrupper, och dels slutligen sjukförsäkringens ekonomiska ställning under olika förutsättningar rörande SjukhjälpsviUkor, statsbidrag och medlemsavgifter. För kommitténs räkning har genom socialstyrelsen infordrats uppgifter från Yrkesför delnin samtliga registrerade sjukkassor rörande yrkesfördelningen bland sjukförsäk9rade medlemmar vid 1929 års slut. Uppgifter begärdes särskilt för män och kvinnor, med åtskiljande av medlemmar, födda dels 1864 eller senare, dels 1863 eller tidigare. Den använda yrkesgrupperingen framgår av följande schema. Grupp 1. Jordbrukare och jordbruksarbetare. » 2. Jordbrukares och jordbruksarbetares hemmavarande. >> 3. Fiskare. » 4. Arbetare i skogsbruk. » 5. Järnverksarbetare. » 6. Arbetare vid mek. verkstäder, järn- och stålmanufakturind., elektromek. industri o. skeppsbj^ggeri. » 7. Arbetare i malmbrott. » 8. » » jord- och stenindustri. » 9. » » sågverk och hyvlerier. »10. » » annan trävaruindustri. » 11. » » pappers- och grafisk industri. » 12. » » närings- och njutningsmedelsindustri. » 13. Skrädderiarbetare och sömmerskor. » 14. Arbetare i annan textil- och beklädnadsindustri. » 15. Skomakeriarbetare. » 16. Arbetare i annan läder-, hår- och gummivaruindustri. » 17. Arbetare i kemisk-teknisk industri. » 18. » » byggnadsverksamhet och vid belysnings- och vattenledningsarbeten. » 19. övriga industriarbetare. » 20. Affärsanställda. » 21. Inom restaurant- och hotellrörelse anställda. » 22. Vid post-, telegraf och telefon anställda. » 23. Järnvägspersonal. » 24. Spårvägspersonal. » 25. Åkare, kuskar, chaufförer, stadsbud och bärare. » 26. Stuveri- och transportarbetare. » 27. Sjöfolk. » 28. Kontorspersonal i allmän tjänst.

94¶Tab. T 78.

Yrkesfördelningen vid 1929 års slut bland sjukförsäkrade medlemmar i 1183 registrerade sjukkassor. K v i n nor

M ä n Födda 1863 eller tidigare

Födda 1864 eller senare

6 006

273¶Yrkesgrupp

Samtliga

0-79 4-45

33 O-oi

—

o-oi

35 7

3 333

3 36S

l-oo

4-52

4-63

— 4

451 32

82 O-oi

116 3 321

0-04

3 407

l-oi

4 968

5 032

1-49

13-16

9 757

1-63 0-41

18 686

18 364

3-19 324

6 7

3 647 234

77 623

13-55

8 410

1-40

26 010

27 079 27 766 20924

1561 1505

10 11

946 713

26 205 19 419 27 662

28 60S 14443

— 1

2 661 15042

78 902

9 484 2126

2 410 14 581

72 896

251 461

Sam ti ga

8¶Födda 1864 eller senare

Antal

2470 Födda 1863 eller tidigare

3-49 4-77 2-41

86 64

13 14

13 730 5 455

1-03

17 722

9 536

1-68

13 465

9 633

1-81

298 9

5-25 3-99

191 154

3 640 3 714

0-64

0-33

0-65

0-42

2 478

7-41

0-05

1156 772

20 095 23 306

8-54

3 863

3 928

4-oi

65 199

16 263

16 462

1-16 4-88

50 234

0-23

1-24

1-07

4130 3 938

3 954

1-17

19 775

3-38

0-05

485 48

4 009

4 057

0-68

17 584

3-06

26 29

— 9

6 919

7 412

1-24

27 28

5 042

0-90

29 44

51 O-oi 0-01 002

0-64

29 30

10 525

1-80

7 998

8 047

2-38

—

31 32

2 292

0-41

— 114

5 900

— 6 014

— 1-78

11353 1416

178 487 1788

189 840 3 204

56-23

6 470

7 270

13 740

4-07 4-55 1-52 100-00

17 18 19 20 21 22 23

11178 —

3 627 —

14805 —

2-47 —

3 379

5-88

14 410

3 553

0-59

4 631

15 367 5124

556 501

100-00

314 520

337 591

33 Summa

0-95

95 Tab. T 79. Yrkesfördelningen vid 1929 års slut bland sjukförsäkrade medlemmar i 1135 lokala sjukkassor, med fördelning på städer och landsbygd. S t ä d e r Yrkesgrupp

Män

Kvinnor

Antal

1-66

0-06

0-17

0-06

0-37

46 687

24-43

3 730

1-95

3 349

1-75

5 887

3-08

5 075

2-66

3-63

6 930 2 579

5 019

4 566

2-39

0-91

0-81

1-35

17 772

9-30

7 307

3-82

10 042

0-38

2 914

1-53

7 803

4-08

3 577

1-87

8 634

4-52

4 268

2-23

1-02

2 658

1-39

7161 1096

3-75 0-50

953 183

5 387

2-82

36 Summa

24 106 2

2 523 173 25 1579 1 987 9 859 7130 981 510 916 131 2 515 9 809 2 225 2 053 32 18 29 29 17 1267 6 399

o-io

8-02

15 320 1366

0-71

100-00

Kvinnor

Antal

0-02 0-08

0-oo

1-87 0-13 0-02 1-17 1-47 7-30

5-28 073 038 0-68 0-10 1-86 7-27 1-65 1-52 0-02 0-01 0-02 002 0-01 0-94 4-74

0-57

34 35

Män

Antal

31¶L a n d s b y g d

2-26 3 047 63 938 47-36 1-25 1692 3-48 4 698 5-44 7 348 292 3 947 135 009 100-00

Antal

33 092 2 866 969 2 540 7 355 12 573 4 297 8 731 6 985 4 305 6 994 1826 1069 3 498 2130 669 937 7 835 4 286 2 848 80 365 2 375 89 2 536 941 1202 444 1221

24-24

2J4

0-16

677 64 4 921

5 090 461 136 485

2-10 0-71 1-86 5-39 9-21 3-15 6-40 5-12 3-15 5-12 1-34

1136 6 690 13 5 16 509 — 41 24 16 669 416

— 0-07 0-04 0-03

117 0-72

0-78

2-56

3 779

6-59

1-56

0-35

3-14

198 52 179 17 285

2-09

1-74

0-06

205 365 18 1 4 1 9 91 235

0-49 0-69 5-74

0-27 1-74 0-06 1-86 0-69 0-88 0-32 0-89

0-05 3-61

3-13

009 0-31 0-03 0-50

0-64 0-03

0-oo 0-oi 0-oo 0-02 0-16 0-41

1-33

33 457

58-34

0-61

2 891

5-05

0-34

100-00

57 343

0-32 100-00 1

96¶Grupp 29. » 30. » 31. » 32. » 33. » 34. » 35. » 36.

Kontorspersonal i enskild tjänst. Militärer. Lärare. Med husligt arbete sysselsatta. F . d. yrkesutövare. Änkor utan särskilt yrke. Div. personer, ej hänförliga till förestående kategorier. Yrke obekant.

5-8

1-57

1-26

0-74

29 626

14 198

11-8

1-88

1-34

0-76

0-72

25-30

36 151

19 386

13-8

2-68

2-05

1-36

0-76

30—35

19 833

13-7

2-77

2-13

1-36

0-77

0-72

32 687

18 494

12-4

1-33

0-77

11-4

2-71

2-10

1-31

0-77

0-72

2-56

1-98

1-28

0-77

1-81

1-22

0-78

0-74

1-60

1-19

0-79

0-80

1-36

1-16

0-81

0-85

15—20 20—25

35—40

29 965

40—45

25 387

45-50

19 843

50-55

13 394

55-60

16 461 13 677 10 992 7 873

9-7 7-6 5-1

60-65

9 400

3-6

1-68

65—70

7 472

4 473

2-8

1-48

1-21

0-82

1-34

1-09

1-08

0-81

0-87

0-98

0-96

0-80

0-94

1-03

0-86

2-47

1-91

1-29

0-77

0-73

4 696

70—75

2 034

75-80 80 och däröver . . Summa

2 722 1281 422

262 528 141468

1-8 0-8 0-2 100-0

100¶Vid beräkningen av den genomsnittliga tillförsäkrade sjukpenningen per dag har hänsyn endast tagits till den sjukpenning, som är bestämd a t t . u t g å under första delen av en medlems sjukdom. Ingen hänsyn har alltså här ta-

99¶Tab. T 81.

33 lokalsjukkassor.

Medlemsbeståndet vid 1929 års slut.

Procentisk åldersfördelning

Antal medlemmar Å l d e r Män

Kvinnor

Män

KviDnor

Genomsnittlig Genomsnittlig Medelavgift sjukpennin månadsavgift för 1 kronas per dag sjukpenning Kronor Kronor Kronor Män

15—20

7 215

6-1

4-9

1-99

20-25

10 011

8 325

8-6

9-7

2-81

Kvinnor

Män

1-86 2-50

Kvinnor

Män

1-60

1-40

0-8(1

0-75

2-21

0-79

0-74

Kvinnor

25—30

12 424

10 007

11-7

3-19

2-55

2-53

1-90

0-79

0-75

30-35

13 447

10 353

11-6

2-55

2-71

1-91

0-75

35-40

13 286

10 466

11-4

12-2

3-42

2-56

2-76

1-92

0-xi

40—45

13 150

10 822

11-3

12-6

3-44

1-97

0-80

0-77

45-50

8 789

10-1

10-3

3-33

2-46

2-69

1-93

0-81

0-78

50-55

10 592

6 927

9-1

3-09

2-28

2-46

1-80

0-80

55—60

8 375

5 261

7-2

6-1

2-90

2-11

2-31

1-66

0-80

0-79

60—65

6 461

4 214

5-6

4-9

2-69

2-17

1-62

0-81

0-81 080

65-70

4 919

3 534

2-53

1-94

2-02

1-56

0-80

70-75

3 008

2-6

2-36

1-84

1-91

1-49

0-81

75-80

1-0

2-30

1-76

1-80

1-32

0-78

0-75

80 och däröver . .

0-5

0'3

2-25

1-65

1-78

1*27

0-77

Summa

116 264

100-0

3-05

2-38

2-44

1-82

0-80

0-76

Tab. T 82.

Medlemmarnas fördelning efter beloppet av tillförsäkrad

Sjukpenning i kronor per dag

20 rikssjukkassor Män

33 lokalsjukkassor

Kvinnor

Män

Kvinnor

Antal

Antal 1123

l-o

1-4

34 681

13-2

47 068

33-3

3 460

3-0

2 911

3-4

0-90 1-00

sjukpenning.

Antal

101—1-99

7 412

2-8

20 308

8 595

7-4

10 671

12-4

2-00

89 626

34-1

46 927

33-2

26 263

22-6

38 328

44-7

2-01—2-99

18 713

7-1

12 398

8-8

4 625

4-0

4-8

3-00

80 430

30-6

13 233

9-3

27-0

19 077

22-2 0-7

301—399 4-00

0-1

o-o

2 243

1-9

28 592

10-9

l-o

27 319

23-5

7 916

9-2

3 322

2-8

0-0

4-01—4-99 500

0-2

0-0

1-5

0-4

6-00

0-3

o-o

5 307

4-6

0-7

0-2

0-0

0-7

0-0

0-5

0-1

100 0

100-0

lOOo

7-00 8-00 Summa

100 gits till den reduktion av sjukpenningens belopp, som stundom enligt stadgarna inträder efter viss sjuktid. — Medlemsavgiften har beräknats under uteslutande av eventuell avgift för begravningshjälp. Det framgår av tabellerna, att medlemsbeståndet i de 20 rikssjukkassorna är betydligt starkare koncentrerat till åldrarna under 40 år, än vad fallet är i de 33 lokalsjukkassorna. Såväl medlemsavgiften som den tillförsäkrade sjukpenningens belopp ligger i genomsnitt högst inom åldersklasserna 25—50 år, lägre för klasserna under 25 och över 50 år. Beloppen äro ej oväsentligt högre inom de undersökta lokalsjukkassorna än i rikssjukkassorna, vilket givetvis sammanhänger med att de förstnämnda äro övervägande stadskassor. Medelavgiften för 1 kronas sjukpenning är inom de flesta åldersklasser obetydligt högre i lokal- än i rikssjukkassorna. Medlemmarnas fördelning efter storleken av den tillförsäkrade sjukpenningens belopp framgår av tab. T 82. Även här avses det belopp, som gäller under den första delen av sjuktiden. En kombinerad fördelning av medlemmarna efter ålder och sjukhjälpstid har verkställts och finnes återgiven i tab. 19—22. E t t sammandrag av dessa tabeller, avseende enbart fördelning efter sjukhjälpstid, meddelas i tab. T 83. Likaså återfinnes en kombinerad fördelning efter ålder och begynnelsevillkor1 i tab. 23—26 samt ett sammandrag härav i tab. T 84. — Alla dessa tabeller avse antalet medlemmar. Motsvarande tabeller rörande fördelningen av det försäkrade sjukhjälpsbeloppet, vilka även finnas uppgjorda, hava här uteslutits. I de nämnda tabellerna har använts en förkortad gruppbeteckning, så att varje grupp med avseende på sjukhjälpstid eller begynnelsevillkor karakteriserats genom ett tvåsiffrigt tal i enlighet med följande regler. Beteckning för sjukhjälpstid. Första siffran anger det största antal dagar per år, för vilket sjukhjälp utgår. Härvid gäller att siffran 1 betecknar 90 dagar, » 2 » 100 » , » 3 » 101—179 » , 4 » 180—182 » , » 5 » 365 i Andra siffran anger det största antal år, för vilket sjukhjälp erhålles vid ett och samma sjukdomsfall, varvid siffran 1 betecknar 1 år, » 2 » 2 > , » 3 » 3 » , » 4 » 4 » eller mera. Beteckning för begynnelsevillkor. Första siffran anger direkt det minsta antal dagar, ett sjukdomsfall måste pågå för att berättiga till sjukhjälp. Andra siffran anger direkt det antal karensdagar, som tillämpas vid ersättnings utbetalande. 1 Under termen begynnelsevillkor sammanfattas kär bestämmelserna om dels den minsta tid, ett sjukdomsfall måste pågå för att berättiga till sjukpenning, dels antalet karensdagar.

101¶Tab. T 83.

Medlemmarnas fördelning efter

20 rikssjukkassor Sjukhjälpstid

Män Antal

33 lokalsjukkassor

Kvinnor %

Antal

Män

36 304

13-8

13 057

Kvinnor

Antal

7 879

6-8

7 781

9-1

9-2

9 466

8-1

9 074

10-6

15 789 —

13-6 —

9 475 —

111 —

15107 —

13-0 —

15 427 —

18-0

6 249 —

5-4 —

536 —

06 —

2043 10 432

1-7

o-o

9-0

6-0

1-3

6-9 —

2 083 —

2-4 —

12 13

sjukhjälpstid.

2 462

0-9

1-2

53 367

20-3 9-0

22 529

15-9

28 665

20-3

31781 35 204

22-5

Antal

23 574

42 752

79 731

16-3 30-4

33 34

10 008

3-8

3 549

3 555

1-4

2-5 1-4

2 956

1-1

l-o

43 44

— 1890

— 0-7

— 589

— 0-4

0-4

8 061 —

— 4 912

— 1-9 1000

—

18'5

24 478

28-6

18 225

15-7

10 675

100-0

12-4 1000

54 Summa

Tab. T 84.

262 528

24-9

Medlemmarnas fördelning efter

begynnelsevillkor.

20 rikss jukkassor Begynnelsevillkor

Män Antal

33 lokalsjukkassor

Kvinnor %

Antal

Män

Kvinnor

Antal

42 483

16-2

25-6

54 013

46-4

30 933

36-1

31 32

100 030

38-1

42 448

30-0

1-9

— 1-9

—

2 043

48 509

18-5

1295 35 230

0-9

2 319 —

1-8 2-0 —

0-0

— 5109

2 085 10

30 093

11-5

13 294

35 217

0-4

—

— — 1000

70 Summa

— 262 528

24-9

2-4

927 —

1-1

—

— 3-4

—

12 902

9-4 9-1

9 985

8-6

2 924

0-1

5 924

6-9

— — 141468

— —

5-3 18-5

24 478

18 058

15-5

18 556

21-6

lOOo

100-0

102 Undersök- För att kunna bedöma den ekonomiska ställningen inom en försäkringsinning av den rättning har man i första hand att bilda sig en föreställning om de inkomster ftälMngel. och utgifter, som på grund av gällande bestämmelser kunna förväntas inom den tidrymd, undersökningen avser. För att försäkringen skall kunna anses solvent erfordras, att de beräknade utgifterna vid envar tidpunkt skola kunna bestridas med hjälp av löpande inkomster eller befintliga fonder. E t t samlat uttryck för den ekonomiska ställningen vid en viss tidpunkt kan man erhålla genom att beräkna det kapitaliserade värdet av alla de inkomster och utgifter, som under en längre tid kunna förväntas. Man får på detta sätt fram en fullständig balansräkning för den ifrågavarande försäkringen, där aktiva och passiva utgöras av de beräknade kapitalvärdena av framtida inkomster resp. utgifter. Befintliga tillgångar och skulder få givetvis medräknas med sina vederbörliga kapitalvärden. Saldot av en dylik balansräkning blir utslagsgivande för omdömet om försäkringens ekonomiska läge. Detta betraktelsesätt är alldeles oberoende av det försäkringstekniska system, som tillämpas för beräkning av försäkringsavgifter och fondbildning. Vare sig det gäller premiereservsystemet eller något annat system, är det givetvis ett nödvändigt villkor för solvens hos en försäkringsinrättning, att inkomsterna förslå till bestridande av de planmässiga utgifterna. I det följande meddelas resultatet av en dylik beräkning för de 53 ovan angivna sjukkassorna, för vilka detaljerade uppgifter rörande medlemsbeståndets sammansättning föreligga. Beräkningen har genomförts dels under förutsättning, att hittills gällande villkor beträffande sjukhjälp, avgifter, statsbidrag m. m. bibehållas oförändrade, dels för en sjukförsäkring enligt 1931 års författning och dels slutligen för en sjuk- och invaliditetsförsäkring intill 67 års ålder. E t t fullständigt genomförande av en undersökning av den ekonomiska ställningen enligt de linjer, som antytts i det föregående, erfordrar synbarligen att värdet av inkomster och utgifter uppskattas även för dem, som först vid någon tidpunkt i framtiden komma att ingå såsom medlemmar i kassorna. Man måste sålunda arbeta med någon hypotes rörande kassornas nyrekrytering. I enlighet härmed avse de följande beräkningarna i första hand dem, som vid 1929 års slut voro medlemmar i kassorna, och lämna för gruppen av dessa medlemmar en värdering av inkomster och utgifter under medlemmarnas återstående livstid. Denna beräkning kompletteras sedan med en särskild undersökning, avseende att utröna på vad sätt resultatet modifieras, om man tager hänsyn till nyrekryteringen. Ställningen Med ledning av uppgifterna rörande medlemmarnas fördelning efter ålder, före 1931 s j u khjälpsvillkor och sjukhjälpsbelopp har för varje åldersklass i första hand uträknats det kapitaliserade värdet av framtida utbetalningar av sjukpenning till medlemmarna. Härvid hava använts kapitalvärdena i tab. T 66 samt motsvarande kapitalvärden för det stora antal andra alternativ rörande sjukhjälpstiden, som finnas representerade i materialet. Särskild hänsyn har givetvis tagits till de fall, då enligt stadgarna en reduktion av sjukhjälpsbeloppet inträder efter viss sjuktid.

103 De sålunda beräknade kapitalvärdena avse en sjukhjälp, som vid alla sjukdomsfall av minst 3 dagars varaktighet utgår från och med första sjukdagen. Med användande av den metod, som beskrivits på sid. 84, hava dessa kapitalvärden korrigerats med hänsyn till de i verkligheten tillämpade begynnelsevillkoren. Likaså hava inom varje åldersklass beräknats kapitaliserade värden av framtida utbetalningar av moderskapspenning, varvid de i tab. T 50 återgivna moderskapsfrekvenserna ur Allmänna rikssjukkassans material kommit till användning. Kapitaliserade värden av medlemsavgifter, förvaltningskostnader, statsbidrag samt övriga bidrag hava även beräknats. Förvaltningskostnaderna hava därvid antagits till 3 kronor och statsbidraget till 4 kronor per år och medlem. De »övriga bidragen», vari inbegripas bidrag från kommuner, arbetsgivare m. fl., äro för lokalsjukkassorna antagna till kr. 1: 30 samt för rikssjukkassorna till kr. 0-10 per år och medlem. Värdet av innehavd förmögenhet vid 1929 års slut uppgick för de 20 rikssjukkassorna till 11-0 och för de 33 lokalsjukkassorna till 6-8 miljoner kronor. E n icke oväsentlig del härav torde emellertid hänföra sig till de förpliktelser, é o m åligga kassorna på grund av deras begravningshjälpsverksamhet. Av 1929 års sjukkassesakkunniga beräknades de för nämnda verksamhet erforderliga fonderna för samtliga registrerade sjukkassor utgöra 19-8 miljoner kronor, vilket motsvarar 571 % av kassornas hela innehavda förmögenhet vid samma tidpunkt. Om man antager, att ungefär samma procentsats gäller för de 53 här särskilt undersökta kassorna, så finner man, att för rikssjukkassorna ett belopp av c:a 4-7 och för lokalsjukkassorna 2-9 miljoner kr. kan anses hänföra sig till sjukförsäkringen. En sammanställning av alla de sålunda beräknade posterna ger till resultat följande försäkringstekniska balansräkning vid 1929 års slut för dem, som då voro medlemmar i de 53 kassorna. Alla uppgifter äro angivna i miljoner kronor. 20 rikssjukkassor

33 lokalsjukkassor

bumma

4-7

2"9

7-6

1439 27-8 0"7

88-8 13-5 4-4

232-7 41- 3 5-1

Summa aktiva 177-1

109-6

286-7

1975 2*7 20'9

151-0 1-5 10'1

348-5 4-2 31*0

Summa passiva 221*1

162-6

383-7

53-0

970 Aktiva. Förmögenhet, belöpande på sjukförsäkringen Kapitaliserade värden av: Medlemsavgifter Statsbidrag Övriga bidrag

Passiva. Kapitaliserade värden av: Sjukpenning Moderskapspenning Förvaltningskostnader Saldo: Brist 8—312732

104 Den verkställda kalkylen utvisar alltså en brist, som för de 53 undersökta kassorna uppgår till sammanlagt 97 miljoner kronor. Per medlem räknat utgör bristen i de 20 rikssjukkassorna 109 kr. och i de 33 lokalsjukkassorna 262 kr. Såsom redan framhållits, omfattar denna beräkning endast dem, som vid 1929 års slut voro medlemmar i kassorna. Beräkningen ansluter sig därför närmast till premiereservsystemet. Det avgiftssystem, som tillämpas av sjukkassorna, kan emellertid närmast karakteriseras som ett fördelningssystem och bygger såsom sådant på, att de yngre medlemmarnas avgifter delvis förbrukas för täckande av den högre risken för de äldre medlemmarna. Man kunde därför tänka sig, att ett medtagande i kalkylen av de nytillkommande medlemmarna skulle förändra resultatet i gynnsam riktning. Nyrekryteringen skulle m. a. o. kunna tänkas innebära en latent tillgång för kassorna, uppvägande den brist, som föreligger för det nuvarande medlemsbeståndet i och för sig. Huru härmed förhåller sig, belyses av tab. T 85 och T 86, vilka angiva fördelningen på olika åldersgrupper av de olika aktiv- och passivposterna, med undantag av innehavd förmögenhet. Tab. T 85. 20 rikssjukkassor, översikt över aktiva (exkl. innehavd förmögenhet)» och passiva inom olika åldersklasser.

Å l d e r

15—20 . . 20—25 . . 25-30

30—35 . 35-40

40—45 . 45—50 . 50—55 .

Aktiva i 1000-tal kronor

Passiva i 1 000-tal kronor

Summa aktiva Med(exkl. lems- Stats- Dvriga inneavgif- bidrag bidrag havd ter förmögenhet)

Sjukpenning

7 791 18 517 24101 23 968 20 909 17 376

1743 3 615 4 448 4 306 3 744 3186

12 865 2 476 8 485 1771

44 90 111 107 94 79 62 44

9 578 22 222 28 660 28 381 24 747 20641 15 403 10 300

Passiva utöver aktiva

I kronor per För1 kronas förI Moder- valtskaps- nings- Summa 1000- säkrad sjukpenning tal pen- kost- passiva kronor ning nader KvinMän nor

8 848 21137 28 265 29 344 27 393 24 834 20 329 14 892

276 722 825 560 260 73 6

2 348

3 336 32 426 3 229 33133

3 766

4 752

2 808 30 461 2 390 27 297

5 714

6 656

1857 22192 1328 16220

6 789

5 920

4 292

1308 10 482 2 711 24 570

55—60 .

4 710

9 300

60—65 .

2 637

3 339

5 868

813 10113 514 6 382

3 043

65-70

2 008

4 004

2 325

70-75

75-80

80—

693 172 402 197 480 2 722 20856 221058 48656

72¶Sum ma 143900 27 809

105 Tab. T 86. 33 lokalsjukkassor, översikt över aktiva (exkl. innehavd förmögenhet) och passiva inom olika åldersklasser. Aktiva i 1 000-tal kronor

Å l d e r

Passiva i 1 000-tal kronor

Passiva utöver aktiva

Summa I kronor per aktiva 1 MedModer- FörI 1 kronas förlems- Stats- Övriga (exkl. Sjuk- skaps- valt- Summa 1000- säkrad sjukpenningsavgif- bidrag bidrag innepenpassiva tal penning ning havd ter ning kostkronor förmönader Män Kvingenhet) nor

15—20 . . .

4 457

5 748

5 765

20-25 25—30

9 298 12122

12 676

1135 14234

2 931

16 830

12 982

15 411

18 495

1348 18 604 1375 20163

30—35

4 752

35-40

12 459

14 763

1305 20 221

5 458

60 74

40-45 45—50

1647 1303

19 397

16 655

1235 20680 977 17 636

6 648

9 227

6 683

50—55

6 637

7 971 13 719

755 14474

6 503

55—60

4 292

10 445

5 753

60—65

2 744

7 822

4 809

65—70

152 101

522 10 967 353 8175

5 861

3 979

3 289

212 220

70—75

233 111

75-80 80—

67 14 5 86 422 11 433 347 Su m ma 88 798 13 492 4382 106672 150 995 1544 10120 162 659 55987

208¶Det framgår av dessa tabeller, att för varje enskild åldersklass värdet av kassornas förpliktelser överstiger värdet av medlemsavgifter och bidrag. Förhållandena med avseende på avgifter, sjukhjälpsvillkor o. d. torde för nytillträdande medlemmar åtminstone i de yngre åldersklasser, där den vida övervägande delen av nyrekryteringen faller, icke nämnvärt avvika från motsvarande förhållanden bland de jämnåriga personer, som redan äro medlemmar av kassorna. Av tabellerna följer alltså att nyrekryteringen, långt ifrån att innebära någon tillgång för kassorna, tvärt om medför ett ytterligare försvagande av ställningen. Den gjorda beräkningen ger alltså vid handen, att de medlemsavgifter och statsbidrag, som för närvarande, omedelbart före ikraftträdandet av 1931 års reform, gälla för sjukförsäkringen, icke äro tillräckliga för att uppehålla de nuvarande förmånerna. Om sjukligheten i framtiden kommer att hålla sig på en nivå, jämförlig med de senaste årens, skulle vid en fortsatt tillämpning av oförändrade bestämmelser i nyssnämnda avseenden väsentliga underskott uppkomma för kassorna. Bland passivposterna i den ovanstående beräkningen har icke medtagits något kapitaliserat värde för den sjukhjälp i form av läkarvård och läkemedel m, m., som enligt nu gällande stadgar meddelas av vissa av de undersökta kas-

106 soma. Icke heller har medtagits någon passivpost motsvarande ersättningar för de sjukdomsfall, som redan pågingo vid 1929 års slut. E t t medtagande av dessa poster skulle givetvis ytterligare öka den beräknade bristen. I motsatt riktning verkar emellertid den omständigheten, att det vid beräkningarna antagits, att samtliga medlemmar komma att begagna sig av sin rätt att kvarstå i kassorna under hela sin återstående livstid. Denna förutsättning kommer givetvis icke att bliva uppfylld, utan ett visst antal av de nuvarande medlemmarna kommer att förr eller senare utträda ur kassorna. Då kassorna vid dylika utträden icke lämna någon gottgörelse, ligger häri ett vinstmoment, som verkar reducerande på den beräknade bristen. Storleken av denna reduktion undandrager sig närmare beräkning; själva det faktum, att en betydande brist föreligger, torde emellertid icke påverkas härav. Av tabellerna framgår, att ställningen inom de undersökta lokalsjukkassorna genomgående utfaller sämre än i rikssjukkassorna. Detta torde få tillskrivas bl. a. följande båda orsaker. Dels är, såsom utvisas av tab. T 80 och T 81, medelåldern för medlemmarna ej oväsentligt lägre i rikssjukkassorna än i lokalsjukkassorna, och bristen per sjukhjälpskrona är enligt tab. T 85 och T 86 i allmänhet växande med åldern. Dels ligger medlemsavgiften per sjukhjälpskrona enligt tab. T 80 och T 81 på ungefärligen samma nivå i de båda slagen av kassor, under det att likväl sjukhjälpstiden, såsom tab. T 83 visar, är genomsnittligen längre, i lokalsjukkassorna. De 53 undersökta kassorna omfatta, såsom ovan nämnts, 64 % av samtliga sjukkassemedlemmar. De övriga kassorna uppvisa, såsom ovan påpekats, i vissa avseenden avvikande förhållanden. Detta hindrar emellertid icke, att det undersökta materialet måste anses tillräckligt omfattande för att tillåta någorlunda säkra slutsatser beträffande hela sjukkasseväsendets ekonomiska ställning. Vid utförandet av en liknande beräkning av sjukkassornas ekonomiska ställning efter en övergång till nya bestämmelser i enlighet med 1931 års reform är man i flera avseenden hänvisad till godtyckliga antaganden. Man känner sålunda icke i vilken omfattning de nuvarande kassornas medlemmar komma att gå över i de nya, och icke heller i vilken mån sjukhjälpstid och karenstid komma att sättas längre än de stadgade minimitiderna av resp. 2 år och 3 dagar, huru avgifterna komma att bestämmas m. m. För att i någon mån belysa frågan har kommittén verkställt en beräkning, vilande på vissa antaganden, som naturligt ansluta sig till ovanstående beräkningar. Det skall uttryckligen påpekas, att här uteslutande är fråga om försäkring av sjukpenning, och att således såväl sjukvårdsförsäkringen som moderskapsförsäkringen stå helt utanför den följande undersökningen. Det har antagits, att hela medlemsbeståndet i de 53 ovan undersökta kassorna Övergår till erkända sjukkassor, och att därvid utan undantag en karenstid om 3 dagar och en ersättningstid om 2 år tillämpas. De nya kassorna antagas övertaga den del av de gamla kassornas förmögenhet, som belöper på sjukförsäkringen. Varje medlem har antagits även i fortsättningen komma att bereda sig sjukpenning till samma belopp som hittills, dock under iakttagande

107 av de föreskrivna gränserna, lägst 1 kr. och högst 6 kr. per dag. Beträffande medlemsavgifterna har det antagits, att den hittills för varje medlem utgående avgiften kommer att fortfarande utgå med oförändrat belopp, men att denna avgift kan helt och hållet disponeras för sjukpenningsförsäkringen, så att alltså särskilda avgifter upptagas för övriga förmåner. Slutligen hava även här kassornas förvaltningskostnader antagits utgöra 3 kr. per år och medlem, varjämte »övriga bidrag» antagits utgå i samma omfattning som förut. Under dessa förutsättningar har en beräkning av aktiva och passiva för samtliga medlemmar vid 1929 års slut i de 53 kassorna genomförts efter samma schema som ovan. Vid beräkning av sjukpenningens värde hava därvid begagnats de i tab. T 69 angivna kapitalvärdena. Som resultat av beräkningen erhålles nedanstående försäkringstekniska balansräkning, där alla uppgifter äro angivna i miljoner kronor. . -. Aktiva. Innehavd förmögenhet Kapitaliserade värden av: Medlemsavgifter Statens medlemsbidrag > sjukdagsbidrag Övriga bidrag Passiva. Kapitaliserade värden av: Sjukpenning Förvaltningskostnader

53 sjukkassor 7-g

Summa aktiva

232-7 31-0 #%-g 54 3653 417. j 31- 0

Summa passiva 448 - l Saldo:

Brist

g2-8

Vid jämförelse med den föregående beräkningen finner man, att sjukhjälpens kapitalvärde på grund av den i genomsnitt längre ersättningstiden stigit med 68-6 miljoner kr. Samtidigt hava emellertid de nya bestämmelserna för statsbidraget åstadkommit en ökning av dettas kapitalvärde med 78'6 miljoner kr., varjämte moderskapspenningen här uteslutits. Resultatet blir, att den sammanlagda bristen nedgått med 14-2 miljoner kr. I tab. T 87 lämnas en uppdelning på åldersklasser av aktiv- och passivposterna med undantag av den innehavda förmögenheten. Det framgår härav, att det endast i de båda lägsta åldersklasserna för manliga medlemmar inträffar, att värdet av medlemsavgifter och bidrag överstiger värdet av kassornas förpliktelser. Nyrekryteringen torde alltså icke heller här innebära någon tillgång för kassorna, utan snarare tvärtom. En relativt måttlig höjning av de avgifter, som här^ antagits, skulle dock åtminstone beträffande männen vara tillräcklig för att åstadkomma en väsentlig förändring i detta avseende. Slutligen har utförts en beräkning av den ekonomiska ställningen under för- Ställningen utsättning att samtliga medlemmar under 67 år i de 53 sjukkassorna övergå till vid sWk~ och en sjuk- och invaliditetsförsäkring av det slag, som förut i denna utredning be- ™r7äkHnf handlats. V7ar och en antages för de första två sjukåren betinga sig en sjuk- intiU 67 ar-

108 Tab. T 87. 53 sjukkassor, översikt över aktiva (exkl. innehavd förmögenhet) och passiva inom olika åldersklasser vid sjukförsäkring enligt 1931 års författning. Passiva i 11'00-tal kronor

Aktiva i 1 000-tal kronor

Å l d e r

15—20 . . 20-25

25-30

30-35

35-40

40—45 .

Summa Statsbidrag aktiva Med(exkl. lems- Med- Sjuk- Övriga inneavgif- lems- dags- bidrag havd ter förmöbidrag bidrag genhet) 2 039

3 848

27 815 3 846 36 223 4 684

7 695

12 248

36 950 4 604 10 605 33 368 4113 10 466 29 226

22 092

50—55 .

45-50

55—60 . 60—65 . 65-70

70-75

75—80 . 80—

9 980

3 624 10 403 2 834

9 330 2 083 8 027 9 002 1335 6132 5 381 867 4 845 3 261 1479 411 120

562 275 86 24

3 896 2 400 964 335

Sum ma 232 698 30 976 88926

Sjukpenning

Passiva utöver aktiva

I kronor per För1 kronas förI valt- Summa 1 000- säkrad sjuknings- passiva penning tal kostkronor Kvinnader Män nor

15 255 2 039 17 294 - 1 2 0 1 - 3 1 337 - 1 2 3 846 40 275 3 695 51582 50 001 4 684 54 685 3103 20 703 52 862 54 616 4 604 59220 6 358 41 659 48 606 54 222 4113 58 335 9 729 66 13 281 3 624 57148 53 524 43867 614

360 18495 582 39 938

36 429

2 834 49175 14 434 485 34 741 2 083 39076 13 473 36 993 371 25603 1335 27103 10 381 25 768 253 16 722 867 19213 7 951 169 11262 18 346 562 14329 6 498 112 7 831 13 767 46 341

52 15

4206 1476

7 865 2 890

13 33 43 55 69 86 104

175 192

3 934

2 976

24 1063 1039 484 5 5075 357 675 417 a56 30 976 448 032 90357

penning till samma belopp per dag, som gäller för hans nuvarande sjukförsäkring (dock lägst 1 kr. och högst 6 kr. per dag). Efter utgången av de två första sjukåren nedsättes ersättningsbeloppet till 300 kr. per år och utgår sedan med detta belopp, så länge arbetsoförmågan varar, dock högst intill 67 års ålder. Vid sjukdomens början antages en karenstid om 3 dagar tillämpad. Medlemsavgifterna hava antagits utgå intill 67 års ålder enligt avgiftsskalan i tab. T 75, varvid åldern vid 1929 års slut räknats såsom inträdesålder. Något säkerhetstillägg till avgifterna har icke medtagits i kalkylen. För de medlemmar, vilkas ålder vid 1929 års slut översteg 40 år, skulle emellertid de på detta sätt bestämda avgifterna bliva tämligen betungande. Med anledning härav har det antagits, att dessa medlemmar endast behöva betala den avgift, som enligt tab. T 75 skall utgå för inträdesåldern 35—40 år. Liksom vid beräkningen av tab. T 75 har det här antagits, att statsbidrag utgår i form av dels ett medlemsbidrag om 3 kronor per år och medlem, dels ett sjukdagsbidrag om 50 öre per understödsdag, oavsett understödstidens längd. Några »övriga bidrag» hava däremot icke här medtagits. Förvaltningskostnaderna antagas liksom förut uppgå till 3 kr. per år och medlem. Enligt dessa förutsättningar komma alla medlemmar under 40 års ålder att betala avgifter, som tillika med statsbidraget jämnt motsvara värdet av dem

109 tillkommande förmåner. Den försäkringstekniska balansräkningen utvisar sålunda för dessa medlemmar varken vinst eller förlust. För de äldre medlemmarna uppkommer däremot på grund av den antagna avgiftsreduktionen en brist, som dock delvis täckes av sjukkassornas innehavda förmögenhet, vilken liksom i föregående fall tankes överförd till de nya kassorna till den del, den belöper på sjukförsäkringen. För samtliga medlemmar under 67 års ålder ställa sig siffrorna, uttryckta i miljoner kronor, på följande sätt. 53 sjukkassor, samtliga medlemmar under 67 år Aktiva. Innehavd förmögenhet Kapitaliserade värden av: Medlemsavgifter Statens medlemsbidrag » sjukdagsbidrag

7-6 196-2 25'5 68"3 Summa aktiva 297*6

Passiva. Kapitaliserade värden av: Sjukpenning Förvaltningskostnader Saldo:

277*0 25*5 Summa passiva 3025 4-9

Brist

Tab. T 88. 53 sjukkassor, översikt över aktiva (exkl. innehavd förmögenhet) och passiva inom olika åldersklasser vid sjuk- och invaliditetsförsäkring intill 67 års ålder. 1

Aktiva i 1000-tal ironor

Å l d e r

15—20

Passiva i 1000-tal kronor

Statsbidrag Medlems- Med- Sjukavgif- lems- dagster bidrag bidrag

Summa aktiva (exkl. innehavd förmögenhet)

Sjukpenning

14 447

20—25

25 006

25—30

32 944

4 257 3 639 8 855

I kronor per FörI 1 kronas förvaltSumma 1 000- säkrad sjuknings- passiva penning tal kostkronor nader Män Kvinnor

37 500

33 861

43 766 44 682

4 363

48 878

3 637

44 725

37 001 3 067 28 467 2 244

40 068 30 711

34 002

35-40 40—45

3 637

9 656

26 242

3 067

8 629

44 725 37 938

45-50

18 320 2 244 11011 1480

6 739

27 303

4 767

17 258

19 220

2 664

8 586

20 700 10921

3 245

3 954

50-55 55—60 60-65 65-67

. . . . .

48 878

— — — —

_ — — — —

3 408 3 442

15 21

1806 3 639

4 363 10 822 4196 10 680

30—35

Passiva utöver aktiva

— — — —

2 335

35 36

350 106 327 23 244 93 Summa 196 251 25541 68 267 290059 276960 25 541 302 501 12 442

22 14

Sjukförsäkringens begränsande till 67-årsåldern skulle sålunda komma största delen av den beräknade bristen att försvinna. Den kvarstående bristen har

110 helt och hållet karaktären av en övergångskostnad för de sjukkassemedlemmar, som nu befinna sig i mera framskriden ålder. Skulle man föreskriva, att avgifterna endast utgå intill 60 års ålder, varvid alltså avgifterna få tagas ur nedre delen av tab. T 75, ökas den beräknade bristen med omkring 1*4 miljoner kr. En översikt över fördelningen av aktiva och passiva på olika åldersklasser meddelas i tab. T 88. Nyrekryteringen förorsakar här varken ökning eller minskning av den beräknade bristen, om man föreskriver, att nytillträdande medlemmar alltid få betala den årsavgift, som enligt tab. T 75 motsvarar deras inträdesålder.

5. Försäkringsavgifter och kostnadsberäkningar. a. Sjuk- och invaliditetsförsäkringen. Försäkrings- Kostnaden för sjuk- och invaliditetsförsäkringen hos sjukkassorna skulle avgifter bestridas dels genom de försäkrades avgifter, dels genom statsbidraget. I tab. miereserv- T 75 hava angivits de årsavgifter, som enligt här tillämpade grunder skulle besystemet. h ö v a erläggas av de försäkrade, om avgiftsberäkningen sker enligt premiereservsystemet. Dessa avgifter motsvara den kontanta sjukpenningen under hela sjuktiden, utan någon uppdelning på lokal- och centralsjukkassa. Statens bidrag har antagits utgå i form av dels ett medlemsbidrag om 3 kr. per år och medlem, dels ett sjukdagsbidrag om 50 öre per understödsdag. Osäkerheten i beräkningsgrunderna och omöjligheten att för närvarande anskaffa ytterligare statistiskt material för dessas förbättring gör, att de sålunda beräknade avgifterna endast torde kunna tjäna såsom grundval för en provisorisk avgiftsskala, avsedd att gälla intill dess tillräcklig erfarenhet rörande de nya förhållandena föreligger. I varje fall böra avgifterna i tab. T 75 icke komma till praktisk användning utan att först förhöjas med en icke alltför obetydlig säkerhetsbelastning. Såsom exempel på sådana säkerhetsbelastade avgifter må tjäna följande avgiftsskala, som erhållits ur avgifterna i tab. T 75 genom dels anbringande av ett säkeihetstillägg om i genomsnitt 25 % och dels en viss avrundning, varigenom avgifterna kunnat göras konstanta inom vissa större åldersintervall. Exemplet avser en ersättning om 2 kr. per dag under de två första sjukåren och därefter 300 kr. per år. Avgiftsbetalningen antages fortgå till 67 års ålder. Arfijivsrifii iör

Inträdesålder

Man

Kvinna

15—30 30—40 40—45 45—50 50—55 55—60

18-60 2070 23-40 26-10 29-10 32-70

24-90 26-10 27*60 29-40 31-50 34-20

•

Under nuvarande förhållanden utgör för manliga sjukkassemedlemmar den genomsnittliga årsavgiften för en sjukpenning om 2 kr., såsom tab. T 80 och T 81 utvisa, kr. 18'48 i de 20 undersökta rikssjukkassorna samt kr. 19-20 i de 33 lokal-

Ill sjukkassorna. De ovan angivna avgifterna äro således vid inträdesåldrar under 40 år icke väsentligt större än de nu utgående. För kvinnorna ställer sig saken något annorlunda, i det att de motsvarande genomsnittsbeloppen av nu utgående avgifter äro kr. 17-52 resp. 18-24. Även här är emellertid skillnaden vid lägre inträdesåldrar jämförelsevis obetydlig. Tab. T 76 visar, att icke heller en bestämmelse om avgiftsbefrielse vid långvariga sjukdomsfall skulle medföra avgifter av olämplig storlek för de lägre inträdesåldrarna. Vid högre inträdesåldrar bli däremot de beräknade avgifterna så pass stora, att cle sannolikt skulle komma att anses alltför betungande. Det torde därför bli nödvändigt att här medgiva vissa lättnader i form av en avgiftsnedsättning dels för dem, som vid reformens genomförande redan äro sjukkassemedlemmar och hava uppnått exempelvis 40 års ålder, dels även för de personer i samma åldersklasser, som under en viss övergångstid ansluta sig till sjukkassorna. Efter förloppet av en lämplig övergångstid torde inga vidare medgivanden av detta slag böra göras. Det är givetvis icke nödvändigt att anordna den kombinerade sjuk- och inva- Försäkring liditetsförsäkringens avgiftssystem enligt premiereservsystemet. Emellertid e^iqt^kav gäller det här en frivillig försäkring, där mun icke med samma säkerhet som taltäckvid en obligatorisk försäkring kan på förhand beräkna försäkringsbeståndets mn9£*j/8te sammansättning vid olika tidpunkter. Anslutningen till sjukkassorna kan bliva underkastad starka växlingar på grund av konjunkturskiften o. d., och det är därför nödvändigt att iakttaga särskild försiktighet vid införande av ett avgiftssystem som bygger på upprätthållandet av en någorlunda jämn nyrekrytering. På grund härav och även av andra skäl torde det rena fördelningssystemet knappast vara lämpligt. Däremot synes ett mer eller mindre modifierat kapitaltäckningssystem möjligen kunna komma i fråga, även om man härvid till en viss grad gör sig beroende av nyrekryteringen. De sjuktal, som beräknats i ett föregående kapitel av denna utredning, äro så definierade, att de kunna direkt användas såsom uttryck för nettoavgifter vid ett kapitaltäckningssystem. Sjuktalet för en viss grupp är nämligen enligt den definition, som här blivit använd, lika med det belopp, som bör erläggas av varje medlem i gruppen för att täcka kostnaden för en sjukpenning om 1 krona per dag vid alla de sjukdomsfall, som under ett års tid påbörjas inom gruppen. För den kombinerade sjuk- och invaliditetsförsäkringen har med användande av åldersfördelningen vid 1927 års utgång bland svenska sjukkassemedlemmar sjuktalet här ovan beräknats till 978 för man och 12-52 för kvinna beträffande de två första ersättningsåren samt 3-52 för man och 5-63 för kvinna beträffande återstående ersättningstid. Med ledning av dessa sjuktal kan man lätt beräkna den årsavgift, som enligt kapitaltäckningssystemet skulle erfordras för det alternativ, som vid premiereservsystemet togs såsom exempel, nämligen en ersättning om 2 kr. per dag under de två första sjukåren och därefter 300 kr. per är. Med oförändrade förutsättningar angående statsbidraget och med en säkerhetsbelastning om 25 % befinnes den ifrågavarande årsavgiften upp-

112 gå till kr. 19-80 för en man och kr. 25*70 för en kvinna. Dessa årsavgifter skulle således enligt den nuvarande åldersfördelningen kunna utgå oberoende av medlemmarnas ålder. En jämförelse med de avgifter, som ovan angivits vid premiereservsystemet, visar att de nu beräknade avgifterna ligga högre än de avgifter, som där beräknades för inträdesåldrarna 15—30 år, men lägre än de, som svara mot inträdesåldrarna 30—40 år. Huruvida avgifterna vid premiereservsystemet bliva tillräckliga beror emellertid endast på den verkliga sjukligheten och dödligheten bland sjukkassemedlemmar i olika åldersklasser samt på den uppnådda räntefoten. Vid kapitaltäckningssystemet beror resultatet däremot även på den åldersfördelning, som kommer att bliva rådande bland medlemmarna. Så länge en stadigt växande nyrekrytering av unga medlemmar kan upprätthållas och därmed medelåldern inom kassornas bestånd hållas nere, kunna avgifterna förbliva konstanta eller t. o. m. sänkas. Upphör däremot nyrekryteringen att tillväxa, kommer på grund av det naturliga åldrandet medlemmarnas medelålder att stiga, och en avgiftshöjning kan bliva nödvändig. I ännu högre grad blir detta givetvis fallet, om nyrekryteringen under någon avsevärd tid starkt minskas, t. ex. som följd av försämrade ekonomiska konjunkturer. De avgiftshöjningar, som kunna nödvändiggöras av sådana omständigheter, giva lätt anledning till en stegrad utträdesfrekvens, särskilt bland kassornas yngre medlemmar, vilket i sin tur ytterligare pressar upp medelåldern och därmed avgifterna. För att undersöka, i vad mån åldersförskjutningen genom medlemsbeståndens naturliga åldrande inverkar på avgifterna vid kapitaltäckningssystemet har en beräkning gjorts under mycket schematiska förutsättningar beträffande nyrekryteringen. Man har sålunda utgått från åldersfördelningen vid 1927 års slut, vilken antagits gälla även vid 1930 års slut. Från och med år 1931 har antagits en konstant årlig nytillgång till samtliga sjukkassor av 25 000 manliga och 15 000 kvinnliga medlemmar, fördelade på åldrarna 15—35 år enligt procentsatser, som härletts ur tillgänglig erfarenhet beträffande nyantagna medlemmar. På grund av dessa förutsättningar har åldersfördelningen beräknats för åren 1950, 1970 och 1990, varefter motsvarande sjuktal härletts. . Med hjälp av sjuktalen ha säkerhetsbelastade årsavgifter enligt kapitaltäckningssystemet beräknats på samma sätt som förut. Avgifterna avse liksom förut en ersättning av 2 kr. per dag under de två första sjukåren och sedermera 300 kr. per år. För jämförelsens skull ha motsvarande årsavgifter även beräknats för en sjukpenning om 2 kr. per dag enligt 1931 års författning, där sålunda även medlemmar över 67 år komma i betraktande vid uppgörande av åldersfördelningen. Ar iqqn {q-,0 J970 J99O

Årsavgift enligt åldersfördelningen för vidstående år. Sjuk- och invaliditetsSjukförsäkring enligt försäkring intill 67 år 1931 års författning Man Kvinnor Män Kvinnor 19-80 25-70 21-80 26-30 . . . 20-00 26-10 2480 29-60 20-90 2670 27-10 32-50 • 21-20 26-80 30-30 35-60

113 Man finner av dessa siffror, att begränsningen av sjuk- och invaliditetsförsäkringen vid 67 års ålder tydligen inverkar i sådan riktning, att avgifternas beroende av åldersförskjutningen väsentligt minskas. Under det att avgifterna för sjukförsäkring enligt 1931 års bestämmelser stiga med inemot 40 % under de 60 år, beräkningen omfattar, visa sig avgifterna för den kombinerade försäkringen anmärkningsvärt konstanta. Det bör emellertid ihågkommas, att här räknats med en oavbrutet fortgående, konstant nyrekrytering, och att ett mera väsentligt avbrott i denna givetvis skulle komma även avgifterna för sjuk- och invaliditetsförsäkringen att stiga. Den fondbildning, som kommer att ske hos sjukkassorna, blir givetvis be- Sjukkassorroende av det avgiftssystem, som kommer att tillämpas. Den egentliga för- nyi/°-nd~ säkringstekniska fonden har vid kapitaltäckningssystemet karaktären av en fond, motsvarande det kapitaliserade värdet av ersättningarna för pågående sjukdomsfall. Vid premiereservsystemet tillkommer därjämte en s. k. aktivreserv, motsvarande värdet av de aktiva medlemmarnas anspråk på ersättning vid kommande sjukdomsfall. Vid de försäkringstekniska utredningar lörande den ekonomiska ställningen, som centralsjukkassorna enligt den nya författningen äro skyldiga att avlämna vart femte år, får det undersökas, huruvida den faktiskt befintliga fonden är tillräcklig för att jämte kassans beräknade framtida inkomster motsvara värdet av kassans förpliktelser. Centralsjukkassorna bliva enligt 1931 års författning självständiga ekonomiska enheter med egen fondförvaltning. Det är tänkbart, att det efter ett överförande av invaliditetsförsäkringen till sjukkassorna kan visa sig lämpligt att i en eller annan form anordna en riskutjämning mellan kassorna, så att risken för de långa ersättningsfallen — den egentliga invaliditetsförsäkringen — i större eller mindre grad kommer att bäras gemensamt av kassorna. Det torde emellertid icke vara lämpligt att i den föreliggande preliminära utredningen närmare ingå på denna eller övriga med sjukkassornas fondbildning sammanhängande frågor. Det allmännas kostnader för sjuk- och invaliditetsförsäkringen utgöras dels Kostnader av kostnaden för det ordinarie statsbidraget till sjukkassorna, dels av kostna- i^rafm^m der för de särskilda anordningar till de försäkrades förmån, som kunna bliva erforderliga under övergångstiden och eventuellt även sedermera. Av naturliga skäl kunna dessa kostnader här endast antydningsvis och i grova drag bliva föremål för behandling. Det ordinarie statsbidraget till sjukkassorna 1 består dels av medlemsbidraget, 3 kr. per år och medlem, och dels av sjukdagsbidraget, 50 öre per understödsdag. Då sjuktalen för sjuk- och invaliditetsförsäkringen enligt ovanstående utredning under förutsättning av en konstant nyrekrytering kunna väntas hålla sig någorlunda stabila under en avsevärd tid framåt, gäller detta även om sjukdagsbidraget, räknat per år och medlem. Det nämnda bidraget kommer, under de förutsättningar beträffande nyrekryteringen, som ligga till grund för det ovan meddelade exemplet, att per år och medlem uppgå till c:a 1

Här bortses alltjämt från sjukvårdsförsäkring och moderskapsförsäkring.

114 7 kr. för männen och c:a 10 kr. för kvinnorna, eller i genomsnitt efter nuvarande fördelning av sjukkassemedlemmarna efter kön till c:a 8 kr. per år och medlem. Hela statsbidraget till sjuk- och invaliditetsförsäkringen skulle alltså komma att röra sig om c:a 11 kr. per år och medlem. Med utgångspunkt från medlemsantalet vid 1929 års slut motsvarar detta ett statsbidrag om 10-4 miljoner kr. Hur denna siffra kommer att förändra sig i framtiden, blir helt beroende av anslutningen till de nya sjukkassorna. Bestämmer man sig för ett premiereservsystem för avgifterna, så bli, såsom ovan framhållits, avgifterna vid högre inträdesåldrar så pass dryga, att de skulle väsentligt försvåra anslutningen till försäkringen inom dessa åldersklasser. Man torde därför i sådant fall få räkna med, att under någon tid efter det nya systemets införande en viss nedsättning av avgiften beviljas vid intagande av medlemmar i dessa åldrar. Härigenom uppkommer då en brist, vilken torde få bäras av det allmänna. För dem, som redan äro medlemmar av sjukkassorna, synas dock kassornas befintliga fonder kunna anlitas för ett partiellt täckande av bristen. Den brist, som icke kan täckas på nämnda sätt, har i föregående kapitel under vissa förutsättningar beräknats till 4-9 miljoner kr. för medlemmarna i de 53 undersökta sjukkassorna. För samtliga sjukkassor skulle den enligt en grov uppskattning kunna anslås till 7 ä 8 miljoner kr. Härtill kommer emellertid den brist, som skulle uppstå för den händelse även personer i högre åldersklasser, vilka vid reformens genomförande icke tillhöra sjukkassorna, tillåtas att under övergångstiden inträda mot nedsatt avgift. Kostnaden för täckande av denna brist undandrager sig emellertid närmare beräkning, då den givetvis blir beroende av i vilken grad den nämnda förmånen kommer att utnyttjas. En särskild kostnad för det allmänna uppkommer vidare, därest man önskar genom sjukkassorna ordna understödsfrågan även för sådana personer, som på grund av mindre gott hälsotillstånd icke kunna på vanliga villkor intagas i kassorna. Dessa förhållanden torde emellertid böra göras till föremål för en särskild utredning och skola icke här behandlas. Åtminstone någon del av den brist, som av nu nämnda anledningar uppkommer, kunde eventuellt täckas genom ett överförande av medel från allmänna pensionsförsäkringens fond. I den mån denna fond befrias från förpliktelser motsvarande invaliditetsförsäkringen, uppkommer i fonden ett Cverskott, som eventuellt kunde helt eller delvis användas till förmån för den frivilliga sjukoch invaliditetsförsäkringen. Sjuk- och Trots de jämförelsevis låga avgifter, som enligt det föregående skulle erfordinvaliditets- r a s fö r e n s juk- och invaliditetsförsäkring genom sjukkassorna, kan det naturmed ut- ligtvis tänkas att mången på grund av svårigheter att komma ut med avgifsträckt terna hindras från att genom inträde i en sjukkassa fortfarande bereda sig ett Jen yptx^t'Lcl

•

skydd mot risken att i förtid bli invalid, liknande det, han nu åtnjuter genom den allmänna pensionsförsäkringen. E t t sätt att förminska denna olägenhet vore, att sjukkassorna finge tillhandahålla jämväl en sjuk- och invaliditetsförsäkring med lång karenstid, t, ex. 4 veckor eller ännu längre. Avgiften för

115 en sådan, uteslutande för de långvariga fallen avsedd försäkring kan göras väsentligt billigare än för en försäkring med kort karenstid. Anslutningen till den nya sjuk- och invaliditetsförsäkringen skulle genom en sådan anordning sannolikt avsevärt underlättas.

b. Ålderspensioneringen. Vid 67 års ålder upphör rätten till ersättning från den i det föregående behandlade frivilliga sjuk- och invaliditetsförsäkringen. Jämsides med nämnda försäkring skulle emellertid finnas en obligatorisk ren ålderdomsförsäkring, avsedd att bereda pension från fyllda 67 år utan avseende på hälsotillstånd. För denna försäkring skulle avgifter upptagas enligt någon av de avgiftsskalor, som kommit till användning vid kommitténs kostnadsberäkningar för ålders- och invaliditetsförsäkring. Dessa avgifter skulle administreras enligt något av de försäkringstekniska system, för vilka kommittén förut redogjort, och skulle sålunda giva upphov till vissa avgiftspensioner, utgående från fyllda 67 år. Till ålderspensioneringen skulle utgå vissa bidrag av aiimänna medel, vilka vid nedanstående beräkningar preliminärt antagas oberoende av den inkomst, vederbörande åtnjuter vid sidan av avgiftspensionen. Bidraget tankes så avvägt, att den sammanlagda pensionen, d. v. s. summan av det allmännas bidrag och eventuellt utgående avgiftspension, uppgår till 300 kr. Var och en, som fyllt 67 år, skulle efter det nya systemets införande alltså erhålla en sammanlagd pension om 300 kr. per år. Det allmännas kostnader för dylika bidrag vid kombinerad ålders- och invaliditetsförsäkring ha tidigare beräknats av kommittén. Beträffande den rena ålderspensioneringen ha beräkningar genomförts enligt premiereservsystemet och fördelningssystemet. Som förutsättning för beräkningen gäller, i likhet med vad som antagits vid de tidigare beräkningarna, att det nya systemet tankes infört från och med år 1931. Utom till de egentliga ålderspensionerna utgå bidrag från det allmänna enligt enahanda grunder även till dem, som redan vid 1930 års slut voro invalider. Kostnaden härför har i det följande även medtagits. De beräknade kostnaderna för det allmänna under dessa förutsättningar framgå av tab. T 89. Till jämförelse hava i tabellen även upptagits motsvarande beräknade kostnader vid ålders- och invaliditetsförsäkring. Det framgår av tabellen, att det allmännas kostnader genom förtidsinvaliditetens uteslutande skulle komma att minskas med avsevärda belopp. I utbyte tillkomma emellertid ökade kostnader för den frivilliga sjuk- och invaliditetsförsäkringen. Beloppet av denna ökning kan, såsom i det föregående påvisats, icke med säkerhet beräknas, emedan det blir väsentligen beroende på anslutningen till den frivilliga försäkringen. För att dock giva någon uppfattning om, vilka belopp som här kunna komma i fråga, må det erinras därom, att enligt tab. TI och T2 antalet avgiftspliktiga till den obligatoriska ålders- och

116 invaliditetsförsäkringen år 1960 skulle uppgå till 4*3 miljoner. Därest alla dessa vore anslutna till den frivilliga sjuk- och invaliditetsförsäkringen, skulle statsbidraget efter 11 kr. per år och medlem uppgå till 47 milj. kr. I verkligheten skulle naturligtvis beloppet bli lägre, beroende på graden av anslutning. Tab. T 89. Erforderligt bidrag från det allmänna vid olika tidpunkter för samtliga utgående pensioner. Miljoner kronor. P e n s i o n Avgiftsprocent

1930 1940 1950

1 1960

k r o n o r

1, grundavgift 6 kr. Avgiftsprocent 1*5, grundavgift 9 kr.

Premiereservsystem

Fördelningssystem

Premiereservsystem

Fördelningssystem

Ålderspensionering

Åldersoch invaliditctsförsäkring

Ålderspensionering

Åldersoch invaliditets försäkring

Ålderspensionering

Åldersoch invaliditetsförsäkring

Ålderspensionering

Åldersoch inval i ditetsförsäkring

172 164 154

216 218

EN" STUDIE ÖVER SPARSAMHETEN I SVERIGE. Av Fil. Dr K.-G.

Bagström.

Nedanstående ntgör utdrag ur en av dr Hagström för kommitténs räkning verkställd utredning. I den första, här uteslutna delen av utredningen diskuteras olika definitioner på begreppen sparande och sparsamhet. 1 Den föreliggande utredningen anknyter sig icke till någon bestämd definition, utan är en statistisk undersökning av vissa viktigare grupper av sådana ekonomiska handlingar, vilka åsyfta att öka vederbörandet förmögenhet, såsom bankinsättningar, inbetalningar för livförsäkring, m. m. Dessa handlingar och deras synliga resuliat undersökas här sålunda på rent statistisk väg, utan hänsyn till huruvida de verkligen lett till åsyftat mål, d. v. s. huruvida ett sparande i sträng mening förelegat eller ej.

1. Sparsamhet och försäkring*. Vid en undersökning av livförsäkringen såsom sparform är det av stor be- Livförsäktydelse att lägga märke till, hurusom den blandade liv- och kapitalförsäkringen ringarnas alltmera föredrages framför den rena dödsfallsförsäkringen på livstid. D ä r - t a r a %9 emot är ej mycket att invända, så länge livsfallsutbetalningen ännu framskjutes så långt som till 60, 65 eller 70 år, d. v. s. till en tid då arbetsförmågan i regel förminskas och behovet av försäkringsskydd kanske blir mindre starkt. Under de senaste årtiondena har man emellertid i detta hänseende gått mycket längre. Särskilt har man funnit, att i de nu så livaktiga folkförsäkringsbolagen, som tagit till sin uppgift att utbreda livförsäkringen inom de ekonomiskt mindre bärkraftiga befolkningslagren, de korta blandade liv- och kapitalförsäkringarna kommit att spela en allt mer framträdande roll. Då detta fenomen måste anses vara av stor betydelse, har på kommitténs föranstaltande en undersökning verkställts av nyanskaffningen under ett år inom de svenska folkförsäkringsbolagen. En redogörelse för resultaten härav återfinnes i bifogade Not I å sid. 153 o.f. En sammanfattning av den erhållna statistiken lämnas i tab. T 90. Ej fullt 5 % av nyanskaffningen faller numera på verkliga livstidsförsäkringar (slutålder 85 eller 90 å r ) . Den mest frekventerade slutåldern är 50 år, med omkring en fjärdedel av hela nyanskaffningen. Slutåldrarna 45, 50 och 55 år samla gemensamt 54 %. Om man därjämte betänker, att ett mycket stort antal av de sålunda kontrakterade försäkringarna trots alla ansträngningar från bolagens sida gå i annulation (återköpas) före försäkringstidens slut, finner man, att de nytillkomna folkförsäkringarna endast omspänna en mycket liten del av de försäkrades livstid. 1 En kort framställning av utredningsresultatet i detta avseende återerfinnes i ett referat i den italienska aktnarietidskriften för år 1931: K.-G. Hagstroem: SulV idea del risparmio.

118 Tab. T 90. Fördelning efter inträdes- och slutåldrar av 1 000 kronors nyanskaffning inom svenska folkförsäkringsbolag. S

1 u

Inträdesålder, år Obe- 15 20 25 30 35 stämd

40 45

Samtliga slut50 oo 60 65 70 75 80 85 90 åldrar

1 d

0 1 2 5 10

0¶Samtliga

15 13 81 104 156 244 140 128

45 10

1000 Det råder intet tvivel om att orsaken till överhandtagandet av den korta Biskförsäkring kontra blandade liv- och kapitalförsäkringen bottnar i den stora allmänhetens oförsparförsäkmåga att fatta livförsäkringens idé. J a g förstår därvid med »fatta» det verkring. liga intellektuella tillägnande, som Sokrates åsyftade, när han uppställde den tesen, att den som vet det rätta, också måste göra det rätta. Det kollektiva sparandets begrepp är i själva verket ganska svårtillgängligt, under det att det individuella sparandet förefaller vara lättbegripligt. De flesta människors dagliga föreställningar äro oftast egoistiskt inriktade, under det sociala tankar endast sysselsätta få. Blott hos de mera mogna familjeförsörjarna finner man ett större komplex av altruistiska motiv, men de begränsa sig i regel till den egna familjen, och högst få äro i stånd att höja sig till den insikten, att en fördel kan vinnas genom en ekonomisk sammanslutning av vilt främmande familjer för gemensamt försäkringsskydd. Därtill kommer, att döden är ett tankeobjekt, som ofta förvisats till det undermedvetna själslivets gömslen, särskilt när det gäller de lämpligaste försäkringsobjekten, friska män i sina bästa år. Slutligen tillkommer i många fall misstroendet till den goda viljan och förmågan hos det av agenten representerade försäkringsbolaget. Allt som allt: det är ett faktum, att livförsäkringens välsignelse måste på ett försåtligt sätt »luras på» en ej ringa del av bolagens klientel. Lockbetet är det individuella sparandet. Det högsta man i dylika fall vågar hoppas,

119 är en allmän obestämd föreställning om att sparkontot dessutom kan ha en viss särskild nytta med sig om dödsfall (mot all förmodan) skulle inträffa Och därmed får man låta sig nöja, tröstande sig med att försäkringsidén ändå fatt litet med. Har man tillfälle att i praktiken se de välsignelsebringande verkningarna av även detta reducerade försäkringsskydd, att läsa änkors och gamla mödrars tacksamhetsskrivelser, så misströstar man icke om att försäkringsidén ändock till slut skall erövra även de klentrognaste. Gent emot allmänhetens föreställning att livförsäkringen är en sparförsäkring i den banala meningen, att den är fullt jämförlig med insättning med regelbundna mellantider på ett bankkonto, är det försäkringsgivarnas plikt att havda, att livförsäkringen i första hand måste vara en risk försäkring, avseende AdfeÄfct* sparande. Det bolag, som låter sig nöja utan dylik propaganda, synes mig icke hava insett sin sociala uppgift. P å programmet för den Nionde Internationella Aktuariekongressen, som sammanträdde i Stockholm i juni 1930, hade som en punkt upptagits ämnet »Assurance de risque contre assurance d'epargne», vartill lämnats följande inledning och frågeställning: »De äldsta livförsäkringsavtalen voro korttidsförsäkringen för dödsfall och livstidsförsäkringen. Numera hava dessa tariffer delvis undanträngts av den blandade liv- och kapitalförsäkringen, varigenom livförsäkringens riskmoment ns moment i vis s man åsidosattes. Vi framställa därför följande frågor * Vadar orsaken till övergången från livstids försäkring till blandad liv- och kapitalforsakring, och huru kommer detta förhållande att utvecklas i framtigW aS fÖT främ andet av d ^•ii j ' i * önskvärda försäkringsformerna^ l i l l detta ämne hade inkommit 17 avhandlingar från 15 länder. Vi skola återge några utdrag från dessa arbeten.

k o f t r ^ r ^ / A , 1 ? 3 0 - ' ^ * Var T"

Sidan aV

^tidsförsäkringen den miän,Moch

Korta rena, dodsfallsforsakrmgen av betydelse (kanske 18 •/.). År 1877 utgiorde korttidsförsäkringen mindre än 1 % av beståndet, och livstidsförsäkringen var forharskande Den blandade försäkringen hade visserligen införts redan 1841 men ar 1877 utgjorde den ännu blott 1 0 l % av beståndet, mot 86-7 •/. för l.vstidsforsaknng. Under tiden 1877-1920 konstaterar man en ständig utveckling i en och samma riktning, nämligen så att livstidsförsäkringens andel ! beståndet avtagit från 86-7 % till 11-5 %, den blandade liv- och kapitalförsäkringen okats från 10-1 * till 839 %

™" *'*"'•

S l Z 7 u ? t T m a , u t ™ c k H n S har försiggått, dess mera naturlig, som det franska folklynnet är känt för ritt sparsamhetsintrcsse. England. A r 1887 voro procentsiffrorna för livstidsförsäkring och blandad

B 7 ål lm 1927 r / / 5 4.f7 V' r* T f° t™* * ^ ' ^ * <* senaste å r e T ™ ,' T ^ ^ ^ » > » ' " i v i t något populärare på f t e ä k r i

ZS^S,

•

f0ml

e tanff S m eft6r

r i n l f EJT' • A , r S o f ? V a r - piTHi°am

' °

™tidkM ***rtil1«

( l ^ t i d s f ö r s ä k r i n g ) : (blandad försäk-

hll 0-32, ar 1915 till 0-22, år 1919 till 0-13 och år 1928 till omkring orä

120 Belgien. Den blandade försäkringen är i stigande och uppgår år 1929 i ett av de största bolagen till 88 * Liknande rapporteras från Spanien och TJnoem. I Danmark steg procentsatsen blandad försäkring från 27 % år 1880 till 63*5 % år 1910. I Norge har man observerat, att försäkringar med mycket kort varighet, till 50, 45, 40 år, på senare tid blivit allt vanligare. I Finland var proportionen blandad försäkring år 1892 17*4 % och har sedan dess stadigt vuxit till 75 % år 1921. Därefter synes möjligen en vändning ha inträtt. I Sverige synes livstidsförsäkringens procentuella andel hava avtagit från 90 % år 1888 till 30 % år 1928. . , 0 Från Japan rapporteras, att procentsatsen blandad försäkring stigit trän 67 % år 1910 till 88 % år 1928. Det är blott två länder, som utgöra undantag från den allmänna regeln, Australien och Förenta Staterna. I Australien synes den tilltagande tendensen för blandad försäkring (62 % år 1907, 67 % år 1913) hava brutits genom kriget. Från år 1914 är rörelsen tydligt retrograd och slutar med 60 % blandad försäkring år 1927. I Förenta Staterna är proportionen beträffande annan försäkring än folkförsäkring endast 24 % blandad försäkring år 1900, 25 % 1910, 20 % 1920, 18 % 1925 och 16*8 % 1928. Av de 17 författarna synas åtminstone 10, möjligen ytterligare tre, vara överens om att utvecklingen i riktning mot den blandade försäkringens överhandtagande är beklaglig och att bolagen böra aktivt propagera för de mera »protektiva» försäkringsformerna, enkannerligen livstidsförsäkringen. A.tskilliga medel rekommenderas, bl. a. socialt upplysningsarbete, mera intensiv instruktion av bolagets ombud, bättre provisionsvillkor för protektiva försakringsformer. Arbetena erbjuda åtskilliga andra synpunkter av stort intresse.

2. Sparsamheten i svenska löntagarehushåll. BudgetVid statistiska undersökningar löper man ständigt risken att alltför mycket undersök- schematisera, vilket åter är huvudorsaken till det skimmer av komik, som ofta mngarna. ^ ^ ^ , s t a t i s t i k e n # E t t d r a s t i s k t exempel: man konstruerar en medelindivid (»herr Medelsvensson», »John Bull», »Uncle Sam»), som får representera hela folket, och studerar hur mycket han dagligen förtär, vad han »i genomsnitt» sysslar med o. s. v. Även i allvarlig statistik se resultaten ofta enklare ut än verkligheten, och föranleda därigenom missuppfattningar hos okritiska läsare. Genom att de betraktade individerna sammanfattats till grupper, inom vilka därefter medeltal bildats av olika undersökta statistiska variabler, framtrollas stundom bilden av en »enhet i mångfalden», som icke är till finnandes i verkligheten. De slutsatser som i det politiska livet dragas av på detta sätt föranledda jämförelser, kunna stundom få ödesdigra följder. T y kritiken av ett på statistik grundat argument fordrar lugn eftertanke, knappast möjlig att åstadkomma under en muntlig parlamentsdebatt. Det är vid användandet av de statistiska siffrorna

121 ständigt att hålla i minnet, att bakom de stumma medeltalen står livets oändliga mångfald, och att man icke ostraffat anlägger alltför enkla och rätliniga synpunkter på den mänskliga tillvaron. De ytterst intressanta budgetundersökningarna av arbetarhushåll, som företagits i många länder, och som hos oss på ett så förtjänstfullt sätt arrangerats av socialstyrelsen, kunna lätt, om man ej iakttar nödig försiktighet, föranleda missbruk av den art, som nyss blivit antydd. Av en fiktiv »medelbudget», härledd genom medeltalsberäkningar ur ett stort antal enskilda hushållsräkningar, frestas man lätt att draga slutsatser, vilka mer eller mindre omedvetet förutsätta, att ekonomien icke blott inom de hushåll, varav en sammanfattning ägt rum, utan inom hela befolkningsgrupper, strängt och enformigt förlöper efter medelbudgetens enkla schema. I vad mån ett sådant antagande i varje enskilt problem är försvarligt, kan endast bedömas genom sannolikhetsteoretisk behandling av det statistiska siffermaterialet. Dylika specialutredningar hava hittills endast i rena undantagsfall kommit till stånd (huvudsakligen av engelska vetenskapsmän på begäran av parlamentariska kommittéer). Utan tvivel vore det välbetänkt att vid alla viktiga slutsatser ur dylik statistik söka få till stånd sådana utredningar. Därigenom skulle förmodligen de statistiska resultaten få en ökad pondus hos det praktiska näringslivets män, vilka nu ofta hysa en (stundom ej alldeles oberättigad) misstro mot deras användande i den praktiska politiken. J a g vill i detta hänseende blott påminna om beräkningar och jämförelser rörande arbetslöner och levnadskostnader i olika yrken, på olika orter o. s. v. De av socialstyrelsen utförda levnadskostnadsundersökningarna för stadsbefolkningen, dels år 1913—1914, dels omkring år 1923, skola i det följande läggas till grund för en liten utredning rörande sparsamheten. För att undvika att göra mig skyldig till sådant missbruk av materialet, som jag ovan kritiserat, har jag ansett mig böra underkasta primäruppgifterna en detaljerad bearbetning, för vilken närmare redogöres i Not II å sid. 157 o. f. I följande paragrafer skola några huvudresultat av undersökningen framläggas. Innan man närmare undersökt förhållandet, föreställer man sig, att sparan- Sparkontot det inom den klass av mindre löntagare, som vi här studera, kan beskrivas så, och {6trf-f{ att av familjefaderns inkomst, sedan de nödvändiga utbetalningarna för kon- Växten sumtionen ägt rum, ett visst mindre belopp återstår, som är sparat, och som placeras å sparbanksbok, inbetalas som livförsäkringspremie o. s. v. Det synliga resultatet av denna sparsamhet återfinnes som ett särskilt konto i budgeten: »förenings- och försäkringsavgifter». Därjämte har man tydligen att studera »balansen», d. v. s. det överskott eller den brist, som uppstår när utgifterna dragas från inkomsterna (nyssnämnda »sparkonto» därvid inräknat bland utgifterna). Genom att granska dessa båda kvantiteter måste man tydligen få en föreställning om sparsamheten. Vi kunna förmodligen i detta fell (och en närmare undersökning besannar denna uppfattning), helt och hållet bortse från den kapitalinvestering, som kunde tänkas förekomma inom' andra utgiftsposter, i första hand kläder och inventarier. En stor negativ balans (täckt genom uttag från bankkonto eller genom besparingar vid

122 årets början eller genom upptagande av lån o. s. v.) kan visserligen vara orsakad av en ovanligt stor anskaffning av dyra kläder eller husgeråd, men beror i regel på andra förhållanden, såsom sjukdom, minskad arbetsförtjänst o. d. Låt oss nu först använda det närmast till hands liggande sättet att betrakta det statistiska materialet. Sparkontot utgjorde i genomsnitt år 1913 86 kronor för de då behandlade 1 355 hushållen. År 1923 hade detta konto i genomsnitt för de 1 192 industriarbetar- och lägre tjänstemannahushåll, som ingå i denna undersökning, stigit till 186 kronor. Balansen utgjorde i genomsnitt år 1913 + 15 kronor per hushåll och år 1923 — 20 kronor per hushåll. Sammanfattar man detta, ser det alltså ut, som om »medelhushållet» år 1913 sparade 86 kronor på sparkontot och därjämte 15 kronor, summa 101 kronor, medan år 1923, av de å sparkontot sparade 186 kr., 20 kronor motvägdes av förlust i balansen, varför man kan säga, att medelhushållet sparade netto 166 kronor. Denna enkla bild av förhållandena inom de undersökta löntagarhushållen är alldeles missvisande. Än mer riskabelt vore det, att söka utsträcka resultatet till hela det befolkningsskikt, vilket levnadskostnadsundersökningarna avse att representera. Man ser det enklast genom att studera följande tabeller över spridningen av balanssiffrorna. Tab. T 91. Spridningen av värdena på balansen per 1000 hushåll. År 1913. 1 -j

8¶Sannolikhet, pro mille . .

1 oo

1 1 1 1 o OJ ta i-» o o o oo oo o

1 O

o 2

+ O

+ oo

+ CO O

5 18 33 174 505 156 60 19

+ oo

+ 500

1 CO

+ 400

Balans, kr.

9j 10

Summa

O O

1000 År 1923. 1 i Balans, kr.

1 i 1 1 1 1 1

to to tO to h-' en OJ OS c

8 oo 8 o co Oo o

1—i cc O O

> : 1 o: c

o. o

1 to

1 o

+ + +": + + + + + + + Sum-! M

h-»

JO CO* o *

8 8; 8 8

O O

to to

CO oo ooo oo ma

Sannolikhet, pro mille i 0 0 2 0 5 3 11 15 60J56 93 165 227 145 79 50J53 22 9 2 1 0 1 1000 537

År 1913 låg 50*5 % av balanserna mellan — 50 och + 50 kronor, år^ 1923 53*7 % mellan — 1 5 0 och + 150 kronor. Om nära hälften av alla hushåll ha en balans, som antingen är sämre än en brist på 150 kronor eller bättre än ett lika stort överskott, så säger sunda förnuftet, att en medelbalans av — 20 kronor ej har det ringaste reell betydelse. Vad som däremot har en tydlig reell betydelse, är själva förekomsten av ett sparkonto. Om dess sannolika storlek ger följande spridningstabell en ytterligare föreställning.

123¶Tab. T 92. Spridningen av värdena på sparkontot per 1 900 hushåll. te o

Sparkonto, kr.

i—> t-*

S g o

3 oo

bO CO

to OS O

t o : os

8:S

År 19 13 Sannolikhet, pro mille 153|213|259|197|101| 42| 16| 11| 7| 1:

Me-

Cl to o

os o

i Summa deltal

86 År 19 2 3 26| 58| 89|131|127|154|102| 89| 61|54: 56| 39| 9| 3| 0| 2 1000 186

En riktig föreställning om det statistiska sammanhanget mellan sparkontot och balansens storlek får man först genom att betrakta den korrelationstabell, som anger sannolikheten för förekomsten av varje särskild kombination av de båda variablerna. E t t enkelt grafiskt åskådliggörande av de i Not II meddelade korrelationstabellerna tab. T 116 och T 117 lämnas i fig. 12 och 13. De båda kroklinjer, som återfinnas i diagrammen för både 1913 och 1923, ange,

230» lOQ*

170 o 140. 110 • o $0.

-2c ""7°°

~?°°

~ 3 ° ° ~ ' ° ° O-Moo

+300

+500

+JOQ

Balans

Fig. 12. Korrelation mellan balans och sparkonto år 1913. o = genomsnittligt sparkonto vid given balans, x = genomsnittlig balans vid givet sparkonto.

den ena medelvärdet på sparkontot vid viss angiven balans, den andra medelbalansen för givet värde på sparkontot. De i diagrammen angivna rektangulära fälten avse att åskådliggöra observationernas utbredning i planet, 1 det att utanför de vertikala gränslinjerna ligger 10 % av observationsmaterialet, 5 % på vardera sidan, och utanför de horisontala gränslinjerna på samma sätt 10 % av hela »sannolikhetsmassan». Endast de delar av kurvorna,

o o ro c*

l O Sparkonto

*"^\V© C/ «>*

**«"1 O CM <N

&å: =

125 som ligga innanför dessa fält, kunna anses ha någon större vikt. Skalan för diagrammet för år 1923 har satts = 2/3 av skalan för 1913, grovt motsvarande penningvärdets förändring under mellantiden. Liksom alltid i en tid av stora ekonomiska omvälvningar, har stabiliteten rubbats mellan åren 1913 och 1923, så att det rektangulära fältet trots skalans justering fått en mycket större utbredning år 1923 än år 1913. Liknande förhållande har konstaterats i fråga om prisernas spridning. 1 I korrelationsfältens centrum härskar den absoluta slumpen. E t t något större eller mindre värde på den ena variabeln medför ingen skönjbar ändring i den andras medelvärde. För den stora massan av löntagare är betalandet av försäkningspremierna en affär, en helt annan är det att få inkomster och utgifter att balansera. Ser man på kanterna av rektanglarna, finner man emellertid en viss krökning av kurvorna, som ger anledning till följande slutsatser.

1. Mot de s t o r a värdena p& sparkontot svarar i genomsnitt en något sämre balans. Ingenting kan bättre än detta förhållande — särskilt tydligt för år 1923 — illustrera ohållbarheten av den förstahandsuppfattning, som vi ovan framställt, nämligen att sparsamheten inom dessa löntagarhushåll skulle tillgå så, att man av det konstaterade överskottet insatte en del för ifrågavarande ändamål. Det är tvärtom så, att en del familjer, som fått upp ögonen för det kollektiva sparandets betydelse, engagera sig så hårt därför, att det ofta blir dem till hinders. Folkförsäkringsbolagen veta mer än väl, att dessa svårigheter finnas. Familjerna i fråga äro till en del desamma, som ofta uppträda som »efterliggare» i bolagens uppbörd. De orka trots bästa vilja inte med, vad de ansett sig böra åtaga sig. Men vem vill klandra? 2. Såväl de stora positiva som de stora negativa balanserna motsvaras av ett något högre sparkonto. De stora balanserna (som förmodligen ena året äro positiva, det andra negativa) synas blott känneteckna en rörligare budget, en mindre stabil ekonomi, kanske något större förhållanden i allmänhet, högre, men ej så säkra arbetsinkomster. Om så är — det är naturligtvis knappt mer än en gissning — så får vårt faktiska resultat sin naturliga förklaring. Ty vem är det, som har särskilt behov av försäkringsskydd av olika art, om ej just den nyss skildrade typen av inkomsttagare? Som en sammanfattning skulle man kunna säga, att statistiken tydligt givit vid handen, att den sparsamhet, som förekommer inom den studerade löntagarklassen, tydligtvis måste betecknas som en framtvungen sparsamhet, en genom ansträngning åstadkommen delaktighet i det kollektiva sparandet, under det att någon annan fortskridande ökning av tillgångarna icke kan konstateras. 1

Jfr Kommersiella Meddelanden 1920, >Prisförhållandena under sista kvartalet 1919».

126 Sparsamhet Det närmast till hands liggande måttet på välståndet är inkomsten. När °8tåndl~ ^ S ^ ^ e r e n familjs välstånd, har man emellertid ansett, att man på något sätt borde taga hänsyn till familjens storlek. Man har därför som mått på välståndet valt inkomsten per konsumtions enhet. Antalet konsumtionsenheter bestämmes i de svenska levnadskostnadsundersökningarna efter den s. k. amerikanska skalan, enligt vilken värdet av en familjemedlem i dylika enheter beräknas utgöra för en vuxen man 1, för en vuxen kvinna 0*8, för ett barn i åldern 13—14 år 0*5, för ett nyfött barn 0*1 o. s. v. Hur varierar nu sparsamheten med olika inkomst eller olika välstånd? De i undersökningarna medtagna personerna hava visserligen utvalts för att representera en viss inkomstgrupp, men inkomsterna variera icke desto mindre med ganska stort spelrum. Följande tabell ger upplysning härom. Tab. T 93. Spridningen av inkomsten per 1900 hushåll. Inkomst, kr.

h-> Q

h-i

OS O O

<—! O

I-* CTJ «D o OO

to to to 0 3 tO CT< rr © C © >—' O

Sannolikhet, pro mille . 13|161|320|249|150|55|21|16|

OS v£Q ©

OS •<!

O ©

År 8| År

*- *> *. *•

Medelc o- C i en Oi OS - j . - j cc «o to o- rn i - n*. -Q3 © OS Oi inkomst, os © © 5 ©o © © ©o o c; o O © © : .o© o o o C o o kr.

O © ©

1 CO

19 2 3

o o 3 11 38|56|96|98|111|131|104|89|77|58|32|36|26 8 8 7 3 : 7 1

3870 Höjningen av medelinkomsten återspeglar ej blott verkan av penningvärdets fall, utan även den väsentliga ökning av reallönen, som inträtt för löntagare i denna inkomstgrupp. Inkomsten per konsumtionsenhet har ökats från 740 kronor i genomsnitt år 1913 till 1 250 kronor i genomsnitt år 1923. Spridningen är här mycket mindre. Sambandet mellan inkomsten och sparkontot kan åskådliggöras genom korrelationsdiagram av samma typ som de ovan anförda. De kurvor, som ange det genomsnittliga sparkontot s för viss given inkomst i äro av ungefär samma allmänna utseende för år 1913 och för år 1923. De möjliggöra en uppskattning av i vad mån sparkontot följt med den allmänna inkomstökningen. Man har approximativt inom det centrala korrelationsområdet: för år 1913: 5 = 0o4i i + 72 kronor, för år 1923: s = 0o4i i + 327 > Eller med andra ord: det genomsnittliga sparkontot utgjorde 41 % av inkomsten, ökat med 720 kronor år 1913 och med 32*70 kronor år 1923. Under det att inkomsten blott ungefär fördubblats, har detta överskjutande belopp mer än fyrdubblats. Sparkontot har således för alla inkomster ökats kraftigare än penningvärdets fall och rent av kraftigare än inkomstökningen för den undersökta hushålls gruppen. För att denna slutsats skall vara tilllåten, nödgas man naturligtvis bortse från den möjligheten, att de båda lev-

127 nadskostnadsundersökningarna 1913 och 1923 icke äro representativa för en och samma löntagarklass. Undersöker man korrelationen mellan inkomsten per konsumtionsenhet och sparkontot, finner man tämligen likartade förhållanden. Parallellismen mellan kurvorna för år 1913 och år 1923 synes dock här ej vara fullt så god. De räta linjerna i centrum representeras av relationerna s — 0*067 k + 38 och 5 = 0*052 k + 121. Den procentuella delen av sparkontot har alltså något sjunkit. Genom betraktelser av en mera subtil art, vilka det här skulle föra för långt att utveckla, kan man göra plausibelt, att det statistiska sambandet mellan sparkontots storlek å ena sidan och å den andra inkomsten, resp. inkomsten per konsumtionsenhet, i det senare fallet är lösare än i det förra. 1 Anpassningen av de avgifter, som offras för det kollektiva sparandet, försäkringspremier, avgifter till fackföreningar och sjukkassor, efter familjens verkliga bärkraft synes sålunda ej vara så god. Där en viss inkomst förefinnes, ligger det nära till hands, att en viss del därav kan värvas för nyssnämnda ändamål, utan att man närmare undersöker, om i det ena fallet mer, i det andra mindre strängt taget vore lämpligt. Å andra sidan: gjordes en sådan undersökning, är det inte antagligt, att det skulle visa sig, att just de hushåll med given inkomst, som ha låg inkomst per konsumtionsenhet, skulle behöva än bättre försäkringsskydd? Slutsumman blir alltså, att det viktigaste av allt är att tillse, att de premier, som i stora familjer med begränsad inkomst offras för försäkringsändamål, verkligen bliva effektiva, d. v. s. icke slösas bort på mindre protektiva försäkringsformer. Den viktiga uppgift, som i detta hänseende påvilar folkförsäkringsbolagens agentkår, kan icke nog kraftigt framhållas. Erfarenheterna från olika länder äro nu härutinnan, såsom i ett föregående avsnitt påvisats, nog så beklämmande. Till och med i Japan, där folkförsäkringen är rent statligt organiserad, har man icke lyckats särdeles väl. I Amerika har en intressant undersökning gjorts av de försäkringar, som funnits hos en grupp familjer, vilka måst anlita enskild välgörenhet. 2 Eesultatet är nedslående och bör sporra folkförsäkringsbolagen till kraftiga ansträngningar för ökad protektivitet i försäkringsbeståndet. Vad som särskilt frapperat är den stora frekvensen av »barnförsäkringar» utan större socialt värde. Vi hava sett, att huvuddelen av löntagarefamiljernas sparsamhet tar sig Sparkontot uttryck i kontrakterade avgifter till vissa organisationer för kollektiv spar- ochlivförverksamhet, och vi hava stillatigande antagit, att dessa avgifter till stor del prfSna utgöras av livförsäkringspremier. Vi övergå nu till att visa, att detta är förhållandet. Genomsnittsresultaten för de i sparkontot ingående delsummorna i de två levnadskostnadsundersökningarna återgivas i tab. T 94. 1

Se en artikel i Skandinavisk Aktuarietidskrift, 1930. M. Taylor The Problem of Insurance in Dependent Families. The Jewish Social Service Quarterly, Sept, & Dec. 1928. (Boston, Mass.) 2

128 Tab

T 94.

Utgifterna

under sparkontot e n l i g t l e v n a d s k o s t n a d s u n d e r s ö k n i n g a r n a 1913 och 1923. Genomsnitt per hushåll 1923

1913 kr.

kr.

Fackföreningsavgifter

12*7

47-5

26¶Övriga föreningsavgifter

4*4

4¶Avgifter till sjuk- och begravningskassor . . . .

24*2

28¶Olycksfallsförsäkringspremier

1-8

19¶Livförsäkringspremier

74-6

40¶Brandförsäkringspremier

2*7

6-9

4¶Pensionsavgifter m. m

4*0

12-5

86*2

186-1

100¶Sammanlagt Antal konsumtionsenheter i genomsnitt

2*6

3-3

En svårighet vid jämförelsen av resultaten för 1913 och 1923 är det olika antalet konsumtionsenheter per hushåll. Särskilt i fråga om utgifter av ^ det slag, vi här studera, är det icke utan vidare tillrådligt att tillämpa något slags »reduktion» för att få resultaten mera jämförliga. Vad vi redan veta om sambandet mellan inkomst, inkomst per konsumtionsenhet och sparkonto

2.0 Jo

IIO

\\o

I70 4 o o 230 2,6o

2.?0 Livförsäkringspremie

Fig. 14. Korrelationen mellan sparkonto och livförsäkringspremie år 1923. o = genomsnittlig livförsäkringspremie vid givet sparkonto.^ x = genomsnittligt sparkonto vid given livförsäkringspremie.

129 gör det nämligen ganska tvivelaktigt, huru resultaten för ett visst genomsnittligt antal konsumtionsenheter rätteligen böra reduceras för att motsvara ett annat dylikt genomsnitt. Av tabellen synes omedelbart, att den rena livförsäkringen upptar minst 40 % i genomsnitt av sparkontot. Men därutöver höra ju pensionsavgifterna hit och en avsevärd del av sjukkasseavgifterna. Besinnar man, att fackföreningsavgifterna utgöra premier för en primitiv arbetslöshetsförsäkring, måste

lo $0 go no 140 \JQ loq xy» Xfo 190 Fig. 15.

35<J

44°

Livförsäkringspremie

Korrelationen mellan sparkonto och livförsäkringspremie år 1923. o — genomsnittlig livförsäkringspremie vid givet sparkonto, x = genomsnittligt sparkonto vid given livförsäkringspremie.

man räkna så gott som hela sparkontot (med undantag av 4 ä 5 %) som försäkringspremie. Korrelationen mellan sparkontot och livförsäkringspremien kan studeras i fig. 14 och 15. Om vi först betrakta den genomsnittliga livförsäkringspremien vid givet sparkonto, så finna vi en tydlig tendens till ökad vikt för livförsäkringen vid större sparsamhet. Vi kunna också konstatera, att det år 1923 var särskilt beträffande de låga sparkontona, som livförsäkringen nödgades stryka på foten för fackföreningsavgifternas mera på direkta mål inriktade kollektivsparande. Studerar man vidare det genomsnittliga sam-

130 lade sparkontot vid viss livförsäkringspremie, så bör den ifrågavarande höjden tänkas bestå av två delar, en nedre, som begränsas av den feta linje, som delar axelvinkeln mitt itu, och ett tillägg, som betyder överskottet i medeltal utöver livförsäkringspremien. Detta tillägg är tämligen konstant, vilket synes vara ännu ett tecken till att huvudsparandet förlägges i livförsäkringen. Korrelationen mellan inkomsten och livförsäkringspremiens storlek har slutligen även undersökts. Uttrycker man medelpremien P som funktion av inkomsten i får man approximativt: för år 1913: p =• 0*023 i — 12, för år 1923: p = 0*oi9 i + 5. Den vid en viss inkomst betalade livförsäkringspremien utgör i genomsnitt grovt räknat 2 % av inkomsten.

3. Den individuella sparsamheten genom bankinsättningar. Var äro sparama?

Vi hava funnit, att löntagarehushållen i regel ha sin sparsamhet koncentrekollektiva sparandet. Visserligen anlita åtskilliga av de i det förerad pa ^ gående undersökta löntagarefamiljerna banker eller sparbanker för placerande av för tillfället oanvända pengar, men vi finna det sannolikt, att detta endast sällan övergår till ett verkligt sparande. Det förefaller i stället, som om en familj, för vilken det ena året visar överskott, åter ett annat år, på grund av sjukdom, arbetslöshet, ovanligt stora utgifter för något barn eller för en födelsedagsfest, med lätthet kan glida över på den negativa balanssidan. Finnas då besparingar på ett bankkonto, måste de i regel uttagas och konsumeras. I vissa fall lyckas man givetvis undvika en sådan åtgärd, och ett verkligt sparande uppkommer. Efter allt att döma är detta emellertid utan större betydelse. Det vore emellertid förhastat att härav draga den slutsatsen, att sparandet genom samlande är ett prerogativ för den burgna klassen. För att bevisa motsatsen gå alltsomoftast genom tidningspressen de välkända notiserna om gamlingar, som trötts vara utfattiga, men vid sin död befunnits vara ägare till stora besparingar, vare sig dessa bestått i undanstuckna kontanter, i gömda sparbanksböcker, i bortglömda aktier eller dylikt. För att sparsamheten skall komma till stånd erfordras tydligen huvudsakligen ett personligt intresse för denna verksamhet, vilka nu än motiven för ifrågavarande intresse äro. Hos de skötsamma löntagarna med barn i uppväxtåldern äro i regel andra intressen övervägande. Det vore ju ej heller sunt eller socialt önskvärt, om en familjefader t. ex. föredrog trångboddhet med sparbankskonto framför en hälsosam bostad utan sådant. Att de individuella spararna finnas, och inom olika samhällsklasser, är således klart, men hur skall man finna dem, och framför allt, hur skall man kun-

131 na studera omfattningen av deras sparsamhet? Vi måste naturligtvis alldeles resignera beträffande de nyssnämnda hemliga spararna. Deras betydelse är dock ej stor, ehuru de torde förekomma här och där på landsbygden i viss omfattning. Men vad värre är: hemlighållandet av sparandet är, om också i mindre flagrant form, i själva verket högst vanligt. Det är t. ex. ej ovanligt, att en sparare utan något påvisbart skäl har sitt tillgodohavande utplottrat på en mängd bankkontor, förmodligen på grund av ett slags hemlighetsmakeri. För de närmaste hemlighåller spararen ofta sin sparsamhet, vare sig det är för att »överraska» med den eller för att (i familjens eget intresse) förhindra, att kännedomen om sparkapitalet skall utlösa nya behov. »Arvonklar» och »arvtanter» hemlighålla stundom storleken av sitt kapital för aspiranterna på arvet, och av högst olika bevekelsegrunder, beroende på olika karaktär. Men i ett fall äro nästan alla sparare intresserade av att dölja frukten av sin sparsamhet: när det gäller skattedeklarationen. Den statistiker, som skulle våga använda uppgifterna om den deklarerade förmögenhetens tillväxt för ett studium av sparandet, skulle sannolikt utsätta sig för ett allmänt löje. Alla skulle anse, att han visat sig illa känna till det verkliga livet, och var och en skulle vilja gå i god för att alla »de andra» i sin deklaration endast upptagit fingerade tillgångar. Fullt så galet vore det nu i verkligheten inte. Den verkliga statistiska svårigheten ligger egentligen däri, att man icke vågar förutsätta, att ohederligheten i deklarationerna håller sig konstant år från år, varför en beräkning av förmögenhetsökningen blir alltför osäker. Men vi ha större svårigheter att brottas med. Det finns en fullt legitimt hemlighällen sparsamhet. Om byråchefen A under ett år ökat sitt tillgodohavande å bankräkning med 1 500 kronor, men byråchefen B minskat sitt med 1 000 kronor och samtidigt inköpt en tavla av en klassisk målare för 2 500 kronor, så är det ett faktum, att båda sparat 1 500 kronor, ehuru på högst olika sätt. Genom inköp av antikviteter av olika slag, av juveler, av guldföremål kan man spara pengar »utan att det syns». Äro föremålen lättrealiserbara och ej av det slag, »som mal och rost förtära», så är detta ett bekvämt sätt att undgå förmögenhetsbeskattning. Samtidigt glider en dylik förmögenhet ganska oskadd igenom arvsbeskattningen, då föremål som bekant gärna undervärderas i bouppteckningarna. Inom hela näringslivet förekommer ett ständigt osynligt sparande genom investering av tillgångar i den egna rörelsen. Alla smärre nyanskaffningar »avskrivas omedelbart», d. v. s. undandöljas i verkligheten i balansräkningen — bl. a. av hänsyn till skattebestämmelserna, men även på grund av en mycket lovvärd önskan att konsolidera företaget —, och vid större nyanskaffningar avskrives också i regel åtskilligt, innan värdet uppföres som tillgång. Vanliga reparationer^ av hus, inventarier, maskiner, äro icke att beteckna som sparande, i den mån endast det slitna ersattes, men i regel torde väl samtidigt, så snart medel finnas, förbättring äga rum, varigenom således ett osynligt sparande uppkommer. Vid de stora företagen äro dessa förhållanden kanske lättare att överblicka, men p r e c i s s a m m a o s y n l i g a s p a r a n d e f ö r e k o m m e r hos

132 v a r j e h e m m a n s ä g a r e , som h a r d e t b r a , h o s v a r j e h a n d l a n d e (som i g o d a å r å t m i n s t o n e ö k a r s i t t l a g e r av vissa h å l l b a r a v a r o r ) , hos v a r j e s k o m a k a r e e l l e r sömmers k a , k o r t s a g t h o s v a r j e p r i v a t n ä r i n g s i d k a r e . Och genom den stora massan av dessa småbesparingar bildas måhända ett jättebelopp, som förrycker all statistik, baserad på uppgifter om synligt sparande. De statistiska uppskattningarna av »det osynliga sparandets storlek» äro förmodligen i stort sett gripna ur luften, och de höra närmast hemma på de populära statistiska utställningarna, där siffrorna i själva verket endast ersätta ett x eller ett frågetecken, vilket ej skulle senteras i en populär framställning. Efter detta bestämda ignoramus (kanske rent av att fatta som ett ignorabimus) är det uppenbart, att de bidrag till belysning av sparsamheten, som jag i det följande kommer att lämna, icke avse att giva en föreställning om »det sammanlagda sparandet» i landet. De utgöra endast monografiska indices, var på sitt speciella område belysande en särskild form av sparsamhet. Om jag kommer att addera flera dylika indextal, är det icke för att komma närmare totalsparandet, men uteslutande för att genom bildandet av större tal få serier, som äro mera tillförlitliga än de enskilda delarna. Bäkningar- Den individuella sparsamheten tar sig först och främst uttryck i b a n knas klassi- i n s ä t t n i n g . För att studera dess resultat kan man således studera statijicermg. s^Qn Det ligger i öppen ö y e r bankräkningarna. Men vilka bankräkningar? dag, att de konti, som blott representera saldot i ett affärsföretag med snabbt växlande behov av rörelsekapital, upp- och avskrivningsräkningar, löpande räkningar, checkräkningar och vad de med olika namn pläga kallas, icke representera resultatet av en medveten sparsamhet, även om det i undantagsfall händer, att dylika konti få tjänstgöra som sparräkningar. Huruvida affärsbankernas s. k. sparkasseräkning skall anses vara en sparräkning, kan trots namnet bli föremål för diskussion. Sparkasseräkningen har på sin tid väckt ond blod hos många sparbanksmän, som befarade, att namnet skulle locka kunder från sparbankerna till affärsbankerna, utan något större fog, vill det synas. Nu för tiden motsvarar väl, i städerna åtminstone, sparkasseräkningen ett slags upp- och avskrivningsräkning för hushållspengarna. Att depositionsoch kapitalräkningen är en sparräkning, torde däremot vara oomtvistat. På senare tid hava åtskilliga banker sökt stimulera sparsamheten genom anordnande av ett organiserat sparande på »kapitalsamlingsräkning» eller »kapitalräkning med motbok». Beträffande den gamla depositions- och kapitalräkningen kan man på sin höjd ifrågasätta, att räkningen för att representera verklig privat sparsamhet bör befrias från belopp, som deponerats av affärsfirmor, bolag o. s. v. samt offentliga eller halvoffentliga myndigheter, stiftelser och dylikt. Vad angår postsparbanken och de privata sparbankernas insättningsräkningar, så antar man i regel stillatigande, att de representera resultatet av enskild individuell sparsamhet. Härtill kan anmärkas, dels att även i sparbankerna förekomma konton, som i verkligheten tillhöra myndigheter, kassor och dylikt, ehuru förmodligen ej i någon större omfattning, dels att i vissa städer

133 och större samhällen sparbankskontot utan tvivel tjänstgör på samma sätt som sparkasseräkningen i affärsbankerna. För att karakterisera arten av en insättningsräkning har man infört den s. k. genomsnittliga varaktigheten, vilken i ett »stationärt» konto, d. v. s. ett där insättningar och uttagningar i stort sett kompensera varandra, erhålles genom att dividera det konstanta saldot (eller ett medelvärde därav) med insättnings- eller uttagningsbeloppet för ett år (resp. medeltalet av insättningar och uttagningar). Man föreställer sig då insättningsräkningen sammansatt av likartade »elementarkonton», vartdera med ungefär samma varaktighet och likaledes konstant saldo. I verkligheten förhåller det sig naturligtvis inte alls så, men det finns skäl att antaga, att vissa slutsatser, som dragas under denna Tab. T 95.

Genomsnittlig varaktighet av insättningar å olika slag av insättningsräkningar.

A r

Sparhankerna

Affärsbankernas Giroräkning (löpande räkPostsparning, upp- och banken Sparkasse- Depositions- avskrivningsoch kapitalräkning räkning) räkning

4*8

3-5

l-o

3-3

0-07

4*0

3-6

0-9

2*6

0*07

3-9

3-3

0-7

1*6

0*07

3*3

0-8

1-6

0*08

3*5

2-8 2-9

0-9

1-9

0-10

l-o

2-2

0*09

11 1*2

2-4

0-13

2*7

012 0-09 007

3*7

4-2

2*9

4-2

2*9

4-2

3*0

1-2

3-2

4-8

3*1

1-2

4-5

2-7

0-07

4*5

2-6

1-1 1-1

2-7

0-07

4-6

2-5

1-1

2-7

förutsättning, även hålla streck i den betydligt mera komplicerade verkligheten. En beräkning av varaktigheten av insättningarna å olika slag av bankräkningar återfinnes i tab. T 95. I förbigående kan anmärkas, att man naturligtvis skulle kunna definiera en liknande m e d e l v a r a k t i g h e t för livförsäkringspremier eller i allmänhet försäkringspremier. Man skulle då med ledning av dödlighetstabeller räkna ut den sannolika tiden till försäkringssummans utbetalning. P å grund av den försäkrades rätt att när som helst utträda ur försäkringen skulle man emellertid därjämte bli tvingad att taga hänsyn till sannolikheten för frivilligt utträde, en omständighet, som i högsta grad komplicerar problemet. Uppskattningsvis skulle man dock kunna våga den gissningen, att medelvaraktigheten för en inbetalad livförsäkringspremie i fråga

134 om folkförsäkring förmodligen skulle uppgå till minst 10 a 15 år, i fråga om annan livförsäkring till betydligt längre, och i fråga om brandförsäkring^ o. d. förmodligen till mycket lång tid. Vi sakna emellertid anledning att insistera på en dylik beräkning, då den knappast kan ha någon större betydelse. Den genomsnittliga varaktigheten skall här e n d a s t användas för att inbördes jämföra olika bankkonti. Vad som frapperar i tab. T 95, är framför allt konstansen av de särskilda räkningarnas medelvaraktighet. Vi skola i det följande något närmare skärskåda de viktigaste kontona. SparsamNågon bestämd gräns låter sig icke dragas mellan sparräkningar och andra. hetsintensi- Såsom närmare utvecklas i Not III å sid. 163, måste även den mest utpräglade tetens mät sparsamhetsräkning innehålla ett mycket stort antal konti, som egentligen rening presentera ett misslyckat försök till sparande och därför draga ned genomsnittet av varaktigheten. A andra sidan uppträder tillfälligtvis sparande även å insättningsräkningar, som säkert icke äro avsedda därför, t. ex. checkräkningen. Det konstaterade geografiska sambandet mellan insättningsräkningar av vitt skilda slag talar också för att samma slags personer och samma slags motiv förefinnas i en viss utsträckning i alla dessa. Sparbankernas insättningsräkning torde emellertid vara den, som är mest signifikativ för den individuella sparsamhetens omfattning. Med en medelvaraktighet av 4-6 år lämnar den övriga räkningar långt bakom sig. Närmast följes den av depositions- och kapitalräkningen hos affärsbankerna samt av postsparbankens inlåning. En särskild undersökning har visat, att av de 2 089 miljoner kr., som ultimo 1929 innestodo på depositions- och kapitalräkmng, 1 639 milj. härrörde från privata sparare, 275 milj. från affärsföretag (bolag eller firmor) samt 175 milj. från myndigheter, ämbetsverk, nämnder, kommuner, landsting, stiftelser, fonder o. s. v. Av sistnämnda belopp kommo 56 milj. på Stockholms stad. Siffrorna rörande denna insättningsräkning äro således i stort sett representativa för den enskilda sparsamheten, i synnerhet om det gäller att följa dennas förändringar. Vad postsparbankens inlåning beträffar, är den förmodligen sammansatt av rena sparbankskonti och av konti, som ungefär motsvara sparkasseräkningens hushållskonti. Sparkasseräkningen hos affärsbankerna är sannolikt, check- och uppsägningsräknmgarna säkerligen ej lämpliga att medtagas vid ett studium av privatpersoners individuella sparsamhet. Man kan tänka sig olika sätt att mäta intensiteten vid en viss tidpunkt av den sparsamhet, varav bankernas insättningsräkningar äro de synliga resultaten. Man kan jämföra ökningen av tillgodohavandet eller tillgodohavandet självt. Summan under viss tid insatta medel är ett annat mått. Vill man kalkylera fram den hastighet, varmed det tänkta elementarkontot tillväxer under insättningstiden, kan man erhålla den, under förutsättning att elementarkontots saidokurva har den enkla formen av en likbent triangel, genom att dividera insättningarna med den s. k. medelvaraktigheten. Enklast och för praktiken fullt tillfredsställande torde det vara att anse insättningarna under ett år signifikativa för sparsamhetens intensitet. Man

135 måste då begränsa sig till de insättningsräkningar, som påtagligen äro anlitade av de sparsamma, således i vårt fall sparbanksräkningen, postsparbankens insättningsräkning och affärsbankernas depositions- och kapitalräkning. Någon vägning av beloppen med hänsyn till dessa räkningars olika genomsnittliga varaktighet, d. v. s. deras olika halt av verkligt sparkapital, anser jag icke vara länipligt att söka genomföra. I själva verket skulle detta knappast låta sig göra utan speciella förutsättningar rörande elementarkontonas frekvens, t. ex. i enlighet med någon viss PARETOSK lag, och härigenom måste på grund av bristen på användbar statistik tämligen godtyckliga antaganden införas. Summan av de årliga insättningarna har också fördelen av att vara konkret och lätt överskådlig. Saidobeloppen äro däremot under och efter tider av växlande penningvärde högst heterogena och svårtydda. En undersökning av den ifrågavarande sparsamhetsintensiteten under de senaste åren och vid tiden före världskriget återgives i tab. T 96. Landets folkmängd utgjorde 1913 5-64 miljoner och 1929 612 miljoner, vilket motsvarar en ökning med 8-5 %. A andra sidan har som bekant på grund av födelsernas och barnadödlighetens tillbakagång och andra orsaker fördelningen av befolkningen på åldersgrupper under denna tid betydligt förskjutits. De arbetsföra åldrarna 15—60 år uppvisa fördenskull en annan utveckling än hela befolkningen. Från 1910 till 1926 var ökningen inom dessa åldrar ej mindre än 18 % och i åldrarna 25—30 år var ökningen 20 %, i åldrarna 30—35 år 22 %, under det att hela befolkningen under samma tid endast ökats med 10 %. L å t oss därför antaga, att de befolkningslager, som kunna komma i fråga för sparsamhet, under tiden från 1913 till 1929 ökats med 20 %. Man kan alltså ha anledning vänta sig en index för sparsamhetsintensiteten i landet av omkring 120 %. Det direkta indextalet för insättningarnas ökning uppnår värdet 300 %. Därvid måste man emellertid betänka, att sparandet nu sker i en annan myntenhet än 1913. Som slutresultat av världskrigets monetära omvälvning kvarstod 1930 en myntförsämring av i runt tal proportionen 2 : 3 . Vi måste därför dividera det direkta indextalet med levnadskostnadsindex och erhålla på detta sätt ett indextal, som närmar sig 200 & Om postsparbankens snabba utveckling på senare år väcker betänkligheter mot dess medtagande i detta sammanh ng t . " T n ä j n l i g " e n f ö r d e n händelse dess utveckling snarast kan tänkas ha gått i riktning mot typen »hushållsräkning» — kan det vara skäl att undersöka, hur siffrorna förändras, om den uteslutes. Man får då för år 1928 ett indextal av omkring 170 %. Dividerar man slutligen med det antagna indextalet för den sparande befolkningens ökning, så skulle ändock för indextalet för sparsamhetsintensiteten genom bankinsättningar per person återstå ett värde av 140 %. För den som vägrar att godkänna, min synpunkt, att sparsamhetsintensitetens förändringar bäst mätas genom de årliga insättningarnas storlek, har jag i tab. T 97 återgivit saidosiffrorna för de olika här ifrågakommande insättningsräkningarna. Man kan ju på dessa siffror tillämpa samma reduktionsförfarande som vi ovan använt för insättningarna. Härvid bortser man 10—312732

136 Ö

Cfc

^ tå

tO ©

°£

"-•

» * < * • > «e «e (o «e

CM »O © CM

OS lb

A-PH

•s :0 pH

s»

00 CM

go P OS • - *

CS be

M A vi J»)

cS :«S CO

:« •H

f-> o

00 IO

«*» ^-i

H CO

so $

!>•

»o

fll CO

* * CO

Jö^^a fl

a 5 3

S-.S

,£5 CO X co — :c3 M 2 *H :ca •*» <u

l O OS H CO " * t~CM CO CO

-* 0s» - H £r in <M o co t> t^ !>• «0

5a a co <q

a> oJ M M

co^-S

to ,-(

W CO

ås-s"

§ , 2 P< CD

o o o .-• N

51 51

% '> © ^ O

"T* "

ob •*

«o

»o öi co © »> cc CM

01 CM

ifl © t"» 51

CO © t— 51

H CO CO N

3-«

fl«2

do ©i <b

Ö CM CD 51

O w **

CO I » CO 3 5 CM CM CM CM

iT} ©

CO CTJ

-o cs H

M a 0 P<

CTS

137 från det faktum, att en hel del av de i 1929 års saidosiffror ingående kontona äro resultatet av en sparsamhet i annat penningvärde. Den återstående sparsamhetsintensiteten per person blir 118 %. Det bör observeras, att man vid en utredning av denna art icke kunnat få någon uppfattning om sparsamhetens tillräcklighet med hänsyn till de ändrade ekonomiska förhållanden, som inträtt sedan 1913. Om penninginkomsten under denna tid ökats kraftigare än index för sparsamhetsintensitetens ökning, så kan man tydligen ändock icke vara tillfreds med sparsamhetens tillväxt. Vi återkomma senare till denna fråga.

4. Den kollektiva sparsamhetens utveckling. • I ett av de intressantaste sociala dokument, som historien har att fram- Det kollekvisa, den »Declaration des droits de 1'homme et du citoyen», som franska na^vaä9^et tionalförsamlingen antog den 4 augusti 1789, har äganderätten en särskild* artikel: »Alldenstund ägandet är en okränkbar och helig rätt, kan ingen berövas vad han äger, utom när det allmännas väl, lagligen konstaterat, tydligt kräver detta, och i så fall emot en rättvis och på förhand utbetalad ersättning.» Det kan ju hända, att fruktan för »det fjärde ståndet» varit en av orsakerna till denna formulering, men det är ändock anmärkningsvärt, att detta intelligenta folk vid nyordnandet av sitt samhällsskick ansåg kommunisttanken fullkomligt utesluten. Trots alla utopiska tankeexperiment, från Platons Staten till de modernaste dii minores, är det privata ägandet alltjämt den enda praktiskt möjliga formen för ekonomiskt liv. Det privata ägandet är dels kollektivt, dels individuellt. Kollektivt ägande torde vara minst lika gammalt som individuellt, och det har i alla tider spelat en stor ekonomisk roll, från de gamla byalagens allmänningar till våra dagars aktiebolag och andra ekonomiska föreningar. Även staten och kommunerna äro i detta hänseende att anse som ekonomiska föreningar, vilkas innehav av jord, järnvägar och andra kommunikationsmedel, byggnader o. s. v. äro medlemmarnas gemensamma egendom. Vi hava i ett föregående kapitel 1 utrett, hurusom den rätt, som tillkommer en medlem av en ekonomisk samfällighet, i vissa fall kan göras till föremål för uppskattning, och huru man på detta sätt kan konstatera förekomsten av ett kollektivt sparande. I fråga om försäkringsinrättningarna, där den försäkrades rätt är enkel och tydlig, låter sig detta göra, och vi skola i en följande paragraf återkomma härtill'. I fråga om stat och kommuner är detta förfarande åter sannolikt omöjligt, bland annat därför, att den enskildes ekonomiska rätt gentemot dessa »föreningar» ej gärna kan bliva föremål för ekonomisk uppskattning. Om ett landsting för sparade medel (ej för lånade) uppför ett sjukhus eller en vägstyrelse anlägger en ny och bättre väg, innebär detta utan tvivel ett ökat 1

Här uteslutet.

138 värde för dem av landets invånare, som äro i tillfälle att begagna sig av de förmåner detta medför, men det finnes ingen anledning att tillgodoräkna dem detta som ett utslag av sparsamhet, åtminstone i det sammanhang, vari vi betrakta saken. Konsument-. Den ekonomiska samfällighet, som representeras av Kooperativa Förbundet k Sena' med därtill anslutna konsumtionsföreningar har under de två sistförflutna decennierna utvecklats i ett mycket hastigt tempo. År 1904 var antalet anslutna föreningar 57 med omkring 13 000 medlemmar, år 1929 antalet föreningar 763 med 422 000 medlemmar. Den storartade utvecklingen har åstadkommits därigenom, att de ledande männen förstått vikten av en stark ekonomisk konsolidering och att de på grund av lyckliga yttre omständigheter varit i tillfälle att ostört realisera sitt program. Den starka konsolideringen, som möjliggjorts därav att medlemmarna låtit sig nöja med en relativt blygsam »återbäring» på de i överensstämmelse med de privata affärernas fixerade varupriserna, har naturligtvis inneburit ett kraftigt sparande. Då konsumtionsföreningarna äro öppna för alla och ingen plan för fördelning av den fonderade vinsten eller dess avkastning finnes, synes det visserligen råda en viss oklarhet rörande den verkliga äganderätten till de samlade fonderna. Att de sparats — till förmån för nuvarande eller blivande medlemmar i konsumtionsföreningarna — är emellertid uppenbart, och det synes därför högst naturligt, att vi göra ett försök att uppskatta storleken av det ifrågavarande sparandet. Då vi i enlighet med våra tidigare deklarationer icke så mycket intressera oss för det sammanlagda sparade beloppet (om nu detta kan fixeras), som fastmer för sparsamhetens intensitet vid olika tillfällen, nödgas vi emellertid postulera existensen av en fördelnings plan inom konsumtionsföreningarna. I vanliga ekonomiska föreningar, såsom i aktiebolagen, är den naturliga fördelningsgrunden aktiekapital eller annat »insatskapital». I verkligheten sker fördelningen av fonderad vinst i aktiebolagen antingen genom utgivande av »gratisaktier» eller — vilket i själva verket är den naturliga vägen — genom att aktiernas värde automatiskt stiger med de fonderade vinsternas belopp. En dylik vinstfördelning vore emellertid för konsumtionsföreningarnas del 'högst onaturlig. I själva verket hava konsumtionsföreningarna i likhet med livförsäkringsbolagen bekant sig till den principen, att det är kunderna, som böra få del av överskottet, under det att det främmande kapitalet endast spelar en stödjande roll. Vi vilja således förutsätta, att för varje föreningsmedlem beräknas ett slags »fiktivt omsättningskapital» på så sätt, att de olika årens omsättningsbelopp (inköpssummor) förräntas efter 5 % och successivt summeras. I proportion till det så erhållna fiktiva omsättningskapitalet skall vinsten tänkas fördelad. Detta innebär i verkligheten ingenting annat än en förutsättning, att fördelning i form av återbäring' ägt rum varje år av hela den uppkomna vinsten, men att en del av det så fördelade beloppet (procentuellt lika för alla) kvarhållits i företaget såsom rörelsekapital och att detta kapital förräntats i likhet med insatskapitalet efter 5 %. Vid en verklig fördelning i

139 enlighet med dessa principer skulle man naturligtvis endast ha att räkna med det for ögonblicket förefintliga beståndet av medlemsböcker, varemot utträdda medlemmar (åtminstone efter någon viss tid) och avlidna medlemmar lämnades åsido Da vi icke äro i tillfälle att taga hänsyn till dessa omständigheter, blir det endast ett minimibelopp, som vi erhålla. I all synnerhet är det emellertid en annan omständighet, som bidrager till att den sparsamhetsintensitet, vi framkonstruera, blir mycket för liten. Det är förefintligheten av mycket betydande dolda fonder i kooperationens balansräkningar. Nedskrivning av fabriks- och butiksinventarier är nämligen en av de kloka åtgärder, som företagits i konsolideringssyfte. Detta för tillfället dolda sparande kommer natur hgtvis med tiden till synes i form av ökade årsvinster. Med hänsyn till osäkerheten av en del av de transaktioner, som varuhandeln omfattar, synes det ej mer än tillbörligt, att de dolda fonderna få tjänstgöra som en säkerhetslond, vilken icke beräknas komma att fördelas. _ Kooperationens egna kapital angives för slutet av år 1929 till 96-1 miljoner kr. Härifrån avgår emellertid det belopp av 33-2 miljoner kr., som de enskilda medlemmarna i konsumtionsföreningarna tillskjutit i form av insatser Resten, som utgöres av synliga fonder, reservfonder och andra, bör betraktas som en i rörelsen uppkommen besparing. En viss dubbelräkning synes visserligen förekomma, i det att de enskilda föreningarnas tillskott till Kooperativa Förbundets insatskapital ( 1 2 l miljoner kr.) ofta torde vara inräknat i föreningarnas tillgångar och därvid användas för redovisning av föreningarnas fonder. I den mån detta är fallet, torde det emellertid mer än val motvägas av dolda fonder. I tab. T 98 åskådliggöres den tänkta fördelningen av sparkapitalet på kunderna. Det visar sig, att detta kapital kan tankas uppkommet genom en ständig fondering av 1*316 % av årsomsättningen inom konsumtionsföreningarna, varvid de fonderade beloppen förräntats efter Ml < . ™ r k l l S h e t e n h a r ändernas tillväxt varit mycket starkare progressiv, vilket tyder på att den verkliga produktiviteten av det samlade kapitalet van t större an 5 %. Tänker man sig sparkapitalet lika väl som medlemmarnas insatskapital förräntat för år 1929 med 5 %, räcker årets behållning till en utdelning av omkring 4-8 % av årsomsättningen. Genom kooperationens verksamhet försiggår således årligen ett sparande som kan uppskattas till minst 1-3 % av det omsatta beloppet. Detta sparade belopp behalles i rörelsen och förräntas oavbrutet efter 5 %. På grund av detta kapitals högre verkliga produktivitet och förefintligheten av dolda tillgångar (även dessa produktiva) kan man förvänta, att den nämnda procentsiiiran 1-3 % för närvarande skall vara stadd i en kraftig stegring. Som vi i det föregående närmare utvecklat, bör intensiteten av det kollek- Försäktiva forsaknngssparandet bäst mätas genom beloppet av de under en viss tidsrings8 amndet enlig erlagda premierna. Det gäller här naturligtvis icke en undersökning P av de svenska försäkringsbolagens verksamhet, utan man har att söka utröna, vilka premiebelopp som erläggas under ett år av det svenska folket, vare sig detta sker i svenska eller i utländska försäkringsanstalter, förutsatt endast att de aro tillförlitliga försäkrare och debitera skäliga premier. Som bekant

140 • ^2 fl M

S ^Ö oo

""""i t*

a 9 »

t» lO H O lO «J) CO N H H N W

a«2 s

coososThTjicoosio T*< Th t-* CD TH I—I

O N t x > i - ( i - ( > o o " r s c o o cocoosThOsuOTncDCMii"') h TH r-l (M CO T * CO COH

« • «

H -J W CO

03 M 00 ^ 03 _

°3 A* a

S - S§g S 3 §§gg§g i g ! g i

ceä_03^

>>»

T_|

os a =2 a ort :cd bC

, a os on a

,-t TH I H <M O» CM

03 o ,

a ä*

C O c O C O C O T h O I > © C O O S C O C O © C O r - - © T h T h ^ T H C O H H H M W W W I N W C O C O f f l ^ ^

^. o .3 _ A

os CM

os 03

, a

^^ssssiåggiiiiiiig!

g-s-a. 3 ö 03

•**» a CO f-i O

o 0)

-a

CT3 03 -|J

Th CM O ... r » os TJ< T K M f f l i O N i Q K C O H H N N ' * ' C 0 0 H W ' < * " Z J ^ T ^ T H C M cQo ci < o THh i Q n ,c TH o

» 0 0 i f l i O « ' * O O ( N C 0 C 0 C 0 ' * ' « ' O N

^ a-a ii a s ta

•># r-l

a e-

rH OS Y H OS .-^asTHtMCMOieocoiflscM " o c M O c o - ^ i y ? - * T ^ C D O S C D O T h i O Ö S

CO (M O i CO • * T-H <M OJ CO ifl5

os co CM en

t—

»O co

I— Th

t— to

CM J>

t~O Th

CO CT3

o o

S *rfl.2 2 *- <= fl !+3

cö

„©

flbl •*« 5 'a OJ bc 5

CM CO

t-.

O CD T h CT3 CO CO

T *

" *

( B 0 0 t O H ! O C O ( N ( N H H N M t O ^ i O ®

T+I »o as 00 «5 to TH O OS ( M CO » O CO co o s c o T—i ^ * *>-* *.-* w . T t t T t i i O C O O S C M i O C O - ^ C D T - l T - l T H C M C O T h C D C O

05 I O O

"ti

T-l

r->

T—I

CM CM

CO T f l

CO lO CM

CM ( M 0 3 CO CM CO

i—I

.. T|( O) O "* fl) ffl CW O O) ifl H « CD C l H M fl CO M Th

ni »o ic *2j

O CD tD

»*s i-»

O CM

J « K

tS -o •- •

? § S H 2 2 3 S S ^ 2 i g l l l l l § l l ^ ^ , _ ( T - I T H T - ( T - I I - ( T H T - I » - 1 T H T H T H T - I T - ( T - ( T - 1 T - I T - I T - I

T—.

141¶Tab. T 99.

F ö r s ä k r i n g s p r e m i e r erlagda av Sveriges i n v å n a r e . Ar 1913 Ar 1914 År 1925 År 1926 År 1927 År 1928

T u s e n t a l k r o n o r Dödsfalls- och livsfallsförsäkring i svenska livförsäkringsbolag a) 44 414 a) 52 399 98158 104 200 108 782 129 112 Ränteförsäkring a) 2 203 a) 1574 3 529 4109 5 329 5 073 Livförsäkring i utländska anstalter 1571 1540 1031 1008 1025 1051 Ränte- och kapitalförsäkringsanstalterna för kapital 291 374 363 395 836 667 för ränta . j989 916 921 1087 Summa för egentlig livförsäkring 49 024 56180 103 998 110 607 116 420 136 718 Understödsföreningar, begravningskassor o. d. c) Statsunderstödda pensionsanstalter Allmänna pensionsförsäkringen: grundavgifter . . . tilläggsavgifter . . frivilliga avgifter . Summa för liv- och pensionsförsäkring Sjuk- och begravningsförsäkring i sjukkassor . Sjuk- och olycksfallsförsäkring i svenska bolag i utländska bolag Försäkring för olycksfall i arbete

(c:a 3 000) 4 990 8 204 4 915 11 74300 7 953 4 694 498

16 248 15 875 987 14 369

17 475 17 327 1031 15 861

18 903 19 346 1116 19 341

20 238 19 882 1159 20 418

12 889

47 479

58 706

20 360 3177

21800 2 632

53 574 3 353

54 010 3 227

53 236 3166

52 597 3134

Summa för brandförsäkring

23 537

24 432

56 927

57 237

56 402

55 731

14 303 86 253

16 957 532

24 826 510

25 595 509

26 420 515

25 839 53

6 644 1112

7 835 1147

9 971 1311

12 314 1521

14 882

17 789

33 092

35 086

38 217

40 206

181 e) 4196 502 8 200 29 210

210 e) 4 472 399 9 193 24 149

6 1763 681 8 389 1480 14 737

4 1864 703 8 203 1520 19 724

3 1952 793 8 289 1592 21 740

113 1982 901 8177 1668 22 747

343 350

260 825

267 962

104 161 85

119 157 89

374 1254 510 37 14

403 1201 598 37 10

439 1218 678 43

233 1076 5 475 1218 751 45 14

7 78 12

7 70 16

5 773

5 914

15 952

16 371

17 005

Brandförsäkring i svenska bolag i utländska bolag Sjöförsäkring Annan transportförsäkring

svenska bolag . i utländska bolag svenska bolag . . . . utländska bolag; . . .

Summa för transport- och automobilförsäkring Luftfärdsförsäkring . . Ansvarighetsförsäkring i svenska bolag i utländska bolag Husdjursförsäkring , Inbrottsförsäkring i svenska bolag . . i utländska bolag . Glasförsäkring i svenska bolag . . . . i utländska bolag . . . Hagelskadeförsäkring Kreditförsäkring i svenska bolag . . . i utländska bolag . . G-arantiförsäkring Maskinförsäkring Vattenledningsskadeförsäkring . . . . Stormskadeförsäkring Smyckeförsäkring Vattenskadeförsäkring i svenska bolag i utländska bolag Uthyrningsförsäkring S u m m a för diverse slag av försäkring Anm.

8 047 8 499 8 928 9 313 10040 10 882 10 936 9 267 9 437 9 584 d) 9 700 12 951 13 324 13 720 d)14 000 645 617 592 798 136174 144005 151198 172100

7 429 a) 4 897 563

Summa för sjuk- och olycksfallsförsäkring

Automobilförsäkring

7 576

240 b)

17 427

a) Även omfattande försäkringar, tecknade av svenska bolag i utlandet, i förekommande fall. b) S u m m a tor automobil- och ansvarighetsförsäkring, c) Ej med i summan, d) Uppskattade summor, medtagna i slutsumman. o) Ingår i s u m m a n ovan för automobilförsäkring.

142 ar emellertid de utländska försäkringsbolagens rörelse i Sverige tämligen obetydlig, varför distinktionen icke är av någon större betydelse. Den officiella statistikens uppgifter rörande erlagda försäkringspremier äro sammanställda i tab. T 99. P å grund av ändringar i statistiken äro siffrorna för år 1913 ej fullt jämförbara med dem för senare år i fråga om ett stort antal försäkringsgrenar. Det synes därför nödvändigt att i detta fall som utgångspunkt för jämförelsen välja år 1914. Detta år är i nu ifrågavarande hänseende fullt normalt. För att klargöra detta har jag emellertid i en särskild kolumn medtagit de närmast jämförliga uppgifterna för år 1913. Den egentliga livförsäkringen intar i sammanställningen en dominerande roll, särskilt om man medräknar den pensionsförsäkring, som sker genom pensionsstyrelsen och de privata eller offentliga pensionskassorna. De årliga premierna uppgå då för år 1928 till 180 miljoner kronor. Sjuk- och olycksfallsförsäkringen representerar en årspremie av över 60 miljoner, ungefär lika fördelat på sjukkassor, olycksfallsförsäkringsbolag och försäkringen mot olycksfall i arbete. Brandförsäkringen är ungefär lika stor. Sjöförsäkringen med ett par besläktade branscher når till 40 miljoner och de olika arterna »annan försäkring» — en grupp i synnerligen kraftig utveckling — till omkring 17 miljoner. Utvecklingen av årspremien inom de olika försäknngsgrenarna från 1914 till 1928 framgår av tab. T100. Efter reduktion för penningTab. T 1 0 0 .

Försäkringssparandets u t v e c k l i n g från 1914 till 1928. Premier i milj. kronor

Indextal för utvecklingen i procent med reduktion

Egentlig livförsäkring Egentlig livförsäkring och pensionsförsäkring (i regel obligatorisk) Sjuk- o. olycksfallsförsäkring (även obligatorisk) Brandförsäkring Automobil-, sjö- och annan transportförsäkring Diverse försäkring Summa

utan reduktion

56-2

136-7

74-3

172-1 617

55-7 40-2

17*4

483*8

131 24-4 17-8 5-9 191-7

för penför ningvärdet penning- och folkökvärdet ningen 117

värdets fall (även här representerat av levnadskostnadsindex), och för en antagen kraftig folkökning av 20 % (för de åldrar, som uppträda som sparande) återstår en ökning av denna kollektiva sparsamhet med 22 % Den individuella sparsamhetsintensiteten har, efter vad vi förut konstaterat, från 1913 till 1929 ökats med 40 % per person och vid oförändrat penningvärde. För den kollektiva sparsamheten hava vi funnit ett något lägre tal, men vi hava å andra sidan icke kunnat taga hänsyn till annat än en speciell art av densamma. Re-

143 sulfatet är tillsvidare, att både den individuella och den kollektiva sparsamhetsintensiteten efter kriget ökats väsentligt mer än som motsvarar penningvärdets fall och folkökningen. Denna realökning av sparsamheten torde åtminstone kunna uppskattas till 30 %.

5. Diverse undersökningar. Den svenska obligationsskuldens sammanlagda belopp återgives i följande Obligationsanen tabell. Siffrorna för år 1908 härröra från Flodströms utredning om national' förmögenheten och senare siffror från den av Bankföreningen utgivna Svensk Obligationsbok samt från Ekonomiska Meddelanden. Tab. T101. Den svenska obligationsskulden. Utelöpande obligationer, utgivna av:

Staten U l t i m o

Hypoteksbanker och hypotekskassor

Inteckningsbanker

M i l j o n e r

Kommuner

Andra

Sammanlagt utelöpande belopp

....

467-3

314-7

499-0

1 796-4

....

537-4

553-9

391-6

2 061*2 2 730-9

....

812-6

551-8

158-8

479-0

578-3 728*7

....

1 086-2

561-0

165-3

581-9

974-7

3 3691 4 0905

....

1 423-5 1 669-0

161-1 180-2

1 209-4

+ 6-09

199*85

- 56-77

+ 72*46 1004-80

+ 0-40

1376-10 - 21-03

4 854*28

Ändring 1929

639-39 - 48-76

200-25

590-63

1 355-07

4 800-58

....

1 649-83

- 53-70

Den begynnande konsolidering av statens och kommunernas finanser, varom de negativa siffrorna i slutet av ifrågavarande kolumner synas vittna, är måhända även ett sparsamhetstecken, men detta intresserar oss icke direkt i detta sammanhang. Vi vilja i stället göra ett blygsamt försök att uppspåra innehavarna av alla dessa värdepapper. Det har påståtts, att obligationsportföljen nutilldags till större del skulle befinna sig i »enskilda» händer än före kriget. Det skulle kunna tänkas, att »obligationssparandet» som sparform tagit större omfattning än förr, och det är då av ett visst intresse för oss, att få den saken närmare belyst. Olyckligtvis är det ett par punkter, som därvid bereda större svårigheter än man kunde förmoda. Den ena är den omständigheten, att obligationernas

144 bokförda värden ej överensstämma med de i ovanstående tab. T101 upptagna nominella beloppen, den andra, att det erbjuder stora svårigheter att fastställa den del av obligationsstocken, som befinner sig i utländsk ägo. Vi skola i det följande behandla dessa båda punkter var för sig, innan vi övergå till uppskattningen av obligationsstocken i enskild ägo. Det bokföringsvärde, vartill en obligation upptages i ett företags eller en kassas balans, beror dels av företagets ställning, i det att en nedskrivning av obligationsvärdena ofta göres för konsolidering, dels ock huvudsakligen av de förhållanden under vilka obligationen inköpts samt den praxis, som utbildat sig inom företaget och andra liknande företag. I ett gammalt företag kunna sålunda högst varierande bokföringsvärden förekomma och det är så gott som omöjligt att a priori säga, huru de nominella värdena kunna beräknas med kännedom om de bokförda. Beträffande den praxis, som nu är rådande inom försäkringsbolag och sparbanker, lämnar tab. T102 en viss upplysning. Tabellen omfattar dels samtliga svenska livförsäkringsbolag, inklusive kombinerade liv- och brandförsäkringsaktiebolag, dels 33 sparbanker, huvudsakligen större. Tab. T102. Nominella och bokförda obligationsvärden. Nominellt belopp

Bokfört belopp

Kurs, procent

Miljoner kronor I.

Livförsäkringsbolag,

ultimo

1927.

Obligationer, utfärdade av Svenska staten . . • >

(dollarlån)

• . •

Allm. Sv. Hypoteksbanken

123*76

92-65

74-9 %

6*46

6-31

97-6 %

35*39

85-6 %

Kon. Sv. Stadshypotekskassa

54-43

44-35

81*5 %

Inteckningsbanker

28-10

23-73

84-5 %

Svenska kommuner

101-85

90*83

89-2 %

Järnvägar och. industri

121-93

119-00

97-6 %

Andra svenska obligationer

4-50

4-40

97-7 %

Utländska

70-14

63-75

90-9 %

Sammanlagt

546-55

475-29

87-0 %

ultimo 1928. Samtliga obligationer

373-13

89-5 %

ultimo 1929. Samtliga obligationer

417-68

90-0 %

II.

III.

Sparbanker,

En föreställning om spridningen kan man få genom att undersöka de 33 sparbankernas genomsnittliga bokföringskurs år 1929. Utan att därvid taga hänsyn till sparbankernas relativa storlek får man följande tabell.

145¶Tab. T103.

Antal sparbanker

Spridningen av 33 bokföringskurser. 81 3

84 2

87 5

90 4

93 10

96 9

Medeltal av de 33 värdena 90-9 %

Snedheten i fördelningen beror på att de största sparbankerna kännetecknas av relativt låga bokföringskurser, vare sig nu detta beror på större konsolidering eller äldre obligationsbestånd (en sak varom endast en förnyad undersökning, baserad på marknadsvärden, skulle kunna lämna besked). Tar man hänsyn till sparbankernas storlek, blir spridningen tämligen symmetrisk, och man kan påstå att en på måfå vald obligationsportfölj med en sannolikhet av 75 % är bokförd till en kurs mellan 85 och 95 % av det nominella värdet. Genom att samtidigt räkna med hela obligationsstocken går det sannolika felet i uppskattningen ned, och det torde därvid vara lämpligast att räkna med bokföringskursen 90 %. Tiden för den stora svenska skuldsättningen till utlandet tillhör numera historien. Som framhållits av Dr. E. Huss i Skandinaviska Kreditaktiebolagets kvartalsskrift, 1 hava åren under och efter världskriget medfört en fullständig omsvängning av Sveriges ekonomiska förhållande till utlandet. Det intressanta fenomenet kan lyckligtvis belysas genom den av bankinspektionen anordnade statistiken över in- och utförsel (genom förmedling av svenska bankföretag) av värdepapper, en statistik, som (numera med undantag för Norge) torde vara utan motstycke i andra länder. Vi skola här begagna denna statistik jämte Bankföreningens »Svensk obligationsbok» för att få en föreställning om obligationsstockens fördelning på in- och utländska innehavare vid slutet av åren 1913 och 1927. Vi utgå från det vid nationalförmögenhetsutredningen funna beloppet av i utländsk ägo befintliga svenska obligationer vid utgången av år 1908 eller 956*9 miljoner kr. För att komma fram till de tidpunkter, som intressera oss, hava vi att passera två tidsperioder, som vi vilja kalla a och b, den förra bestående av åren 1909 till och med 1913 den senare av åren 1914 till och med 1927. Genom att undersöka amorteringshastigheten hos de lån, som före år 1909 emitterats genom förmedling av utländska bankinrättningar, finner man, att vid utgången av år 1913 av de 956*9 miljonerna bör kvarstå oamorterat ett belopp av 904*2 miljoner kr. Amorteringarna under perioden b nedbringa detta belopp ytterligare till 689*9 miljoner kr. vid slutet av år 1927. Vi hava därnäst att taga i betraktande lån, som under perioden a upplagts i utlandet. Det största är Konungariket Sveriges Stadshypotekskassas Z%% lån år 1910. Det vid utgången av år 1913 oamorterade beloppet av alla dylika lån har uppskattats till 356*6 miljoner kr., vilket belopp åter genom amorteringar under perioden b nedgår till 335*7 miljoner kr. vid 1927 års slut. Till sist tillkomma de 1

1923, sid. 5, och 1927, sid. 11.

146 under perioden b i utlandet emitterade lånen (huvudsakligen de båda dollarlånen av åren 1919 och 1924), vilkas vid 1927 års slut oamorterade belopp utgjorde 212*7 miljoner kr. Bortser man nu från alla överflyttningar från och till Sverige får man följande översikt: Oamorterat belopp, ultimo 1908 1913 1927 Miljoner kronor 956*9 904-2 6899 — 356*6 335'7 — — 2127 Summa 956 9 12608 1238-3

Lån emitterade före 1909 > » under perioden a > > under perioden b

Sådan vore ställningen, om de ursprungligen i utlandet emitterade lånen också ständigt förblivit där och inga svenska obligationer blivit försålda till utlandet. Den av bankinspektionen samlade statistiken över import och export av värdepapper får följande utseende: Tab. T104.

Import och export av värdepapper. kurser.

Nominella belopp och medel-

Miljoner kronor.

Före 1928 Summa Före 1928 och 1928 1929 A.

Svenska värdepapper Obligationer utf. av: a. Svenska staten . . 478-4 Medelkurs . . . . b. Hypoteksinrättningar och inteckningsbanker . . . 304-2 Medelkurs . . . . c. Kommuner Medelkurs

S a 1d o

Försäljningar

I n k ö p

1928 och 1929

Summa

Före 1928

1928 och 1929

Summa

24-1

502-5 72 %

24-5

18-5

43-0 f 453-9 + 94 %

5-6 + 459-5

4-9

3091 70 %

8-8

8-5

17-3 + 295-4 96 %

3-6 + 291-8

. . . . 158-9 . . . .

3-5

162-4 75 %

2-6

2-1

4*7 + 156-3 + 96 %

1*4 + 157-7

52-2

22-4

74-6

3-8

10-0

54-9 1 048-6

39*7

39-1

13-8 + 48-4 + 78-8 + 954*0 +

78-6

109-5

148*6

85-4

234-0 - 117-7 -

B. Utländska värdepapper 377*7 245-4

623-1

79-2

180-9 + 276-0 + 166*2 + 442-2

d. Övriga låntagare . Summa

Anm.

obligationer

. . . 993-7 30-9

12*4 +

60-8

15*8 + 969-8 6-8 - 124-5

Statistiken avser inköp efter den 1 juli 1914 och försäljningar efter den 1 okt. 1924.

Det saldo av inköp minus försäljningar, varmed det utländska innehavet vid 1927 års slut bör minskas, utgör sålunda 954-0 miljoner kronor. Emellertid får här göras en viss reservation. De inköpta obligationerna äro nämligen föremål för utlottning lika väl som de kvarvarande, och motsvarande gäller om till utlandet försålda obligationer. På grund av försäljningarnas ringa relativa om-

147 fattning i jämförelse med inköpen kan man förmodligen-i detta avseende bortse från dem. Betrakta nu en obligationspost, som inköptes t. ex. 1913. Tages den slumpvis ur stocken av före 1909 emitterade lån, bör den i statistiken för 1927 ingå med 689*9: 904*2 — 76*3 % av sitt nominella värde, väljes den ur lån emitterade under perioden a, blir procentsatsen 335*7: 356*6 = 94*1 % och genomsnittet blir 1025-6: 1260*8 = 81*3 %. Procentsatsen varierar år från år på grund av obligationsstockens växlande sammansättning, och det vore ingen lätt sak att utföra den integrationsprocess, som skulle giva till resultat det sannolikaste reduktionstalet på grund av amortering. Efter en del överläggningar har jag stannat för reduktionstalet 092 för hela saldot. Avdraget skulle sålunda uppgå till 877*7 miljoner kronor. Emellertid tillkommer ännu en omständighet. Bland de 993*7 miljoner kronor obligationer, som under den ifrågavarande perioden inköpts, äro med säkerhet en hel del, som uppköpts för amortering i enlighet med de bestämmelser om dylik rätt, som återfinnas i ett flertal obligationskontrakt. Av de omkring 240 miljoner kronor som amorterats avse emellertid ej fullt 90 miljoner kronor lån, där amortering kan äga rum genom uppköp. Nu vore det naturligtvis överdrivet att antaga, att förhållandena hela tiden varit sådana, att amortering kunnat ske genom uppköp, och att dessa uppköp motsvarats av minst lika stora överflyttningar från utlandet. Vi torde emellertid vara på säkra sidan, om vi fixera det slutliga avdraget till 800 miljoner kronor. Den definitiva uppskattningen av obligationsstocken i utländsk ägo blir följande. Inom parentes anges riksgäldskontorets beräkning av svenska statens obligations skuld i utlandet: Ultimo 1908 956*9 milj. kr. (459*8)

Ultimo 1913 1260*8 milj. kr. (570*2)

Ultimo 1927 438 milj. kr. (316)

Obligations stocken i svensk ägo blir följaktligen Ultimo 1908 839*6 milj. kr.

Ultimo 1913 1139 milj. kr.

Ultimo 1927 4332 milj. kr.

Vi vilja nu övergå till en uppskattning av huru stor del härav, som befinner sig i enskild ägo, d. v. s. de egentliga obligationsspararnas innehav. Härvid skall ordet enskild helt enkelt tagas i betydelsen »annan ägare än bank, sparbank, försäkringsbolag eller pensionskassa». Denna definition torde vara tillräcklig för den här avsedda grova approximationen. Obligationsinnehavet hos riksbanken och de enskilda bankbolagen torde huvudsakligen bestå av nyemitterade, ej sålda obligationer samt en portfölj, som användes för redovisning av vissa reserver. Det nominella beloppet kan för år 1913 uppskattas till c:a 200 miljoner kronor och för år 1927 är det bokförda : beloppet 205 miljoner, vilket för säkerhets skull må anses motsvara 225 miljoner kronor nominellt. Sparbankernas innehav av svenska obligationer uppskattar jag för år 1913 till 130 och för år 1927 till 710 miljoner kronor. Försäkringsbolagens innehav var år 1913 190, år 1927 640 miljoner kronor. Därtill kommer för år 1913 den s. k. arbetarförsäkringsfonden med 36 miljoner

148 kronor och för år 1927 pensionsförsäkringsfondens 112 miljoner kronor. De statsunderstödda och andra pensionsfondernas innehav (som utgör en relativt obetydlig del av deras tillgångar) uppskattar jag för år 1913 till 15 och för år 1927 till 35 miljoner kronor. Drar man nu dessa belopp från de ovan angivna summorna erhåller man slutligen följande: Uppskattat enskilt innehav av svenska obligationer. Ultimo 1913 Ultimo 1927 570 milj. kr. 2610 milj. kr.

motsvarande ett indextal av 458 %. Efter reduktion för penningvärdets fall och befolkningens ökning återstår dock en höjning med betydligt över 100 %, vilket väl får anses utgöra en bekräftelse på den åsikten, att det privata obligationssparandet efter världskriget tillvuxit enormt. Å andra sidan måste det framhållas, att i den erhållna summan obligationer i enskild ägo utan tvivel till mycket stor del ingå förmögenheter, ägda av stiftelser, föreningar och dylikt, som icke direkt äro att beteckna som enskilda sparare. Större privatförmögenheter, som överflyttats från aktie- till obligationsinnehav, kunna också ha bidragit till ökningen. Det kan också tänkas, att vi vid beräkningen förbisett en eller annan faktor. I så fall torde det med ledning av den givna redogörelsen med lätthet låta sig göra att införa erforderliga korrektioner. Allmänna Sparandets motsats är slöseriet, sparsamhetens motsats slösaktigheten. Har frågor. S p a r s a m h e t e n i landet ökats, så måste antingen slösaktigheten hava avtagit eller de disponibla penninginkomsterna ökats. Är det måhända möjligt att statistiskt undersöka några sidor av slösaktigheten och därav indirekt draga slutsatser rörande sparsamhetens ökning? Vi hava några gamla statistiska standardmått på slösaktigheten, representerade av konsumtionssiffror för vissa njutningsmedel. J a g sammanställer dem i följande tabell. Tab. T105. Årskonsumtionen av vissa njutningsmedel i Sverige.

Brännvin L i t er

Vin

Öl

Svagdricka

per i n v å n a r e

Tobak

Kaffe

Kg. p er

invånare

1871- -1875 1906- -1910

11*8

1-4

13-5

15*9

1*1

2*2

0*01

6*8

0-9

26*2

29*3

1*5

6*3

0*04

4*4

0-7

23*4

14-4

1*4

6*1

0*05

4*4

0*7

15*0

1*4

6*9

0*05

4*5

0*8

24* 1 24* 9

17-1

1*4

7*1

0*06

4*6

0*9

24* 6

18-2

1*3

7-1

0*06

4-7

1*0

25*0

20-3

1*3

6*7

0*06

Av ökad slösaktighet synes här icke ett spår. Vore de betraktade njutningsmedlen relativt dyrare än andra levnadskostnader, d. v. s. dessa varors indextal högre än genomsnittet, skulle de oförändrade eller rent av något sjunkande

149 kvantitetssiffrorna visserligen kunna förlikas med större slösaktighet. Vad kaffet angår, så har det ända till senaste kraftiga prisfallet uppvisat en prisstegring som legat i närheten av prisstegringen för alla levnadsomkostnader, men har nu liksom de flesta stora varor fallit till under fredspriserna. Alkoholhaltiga drycker och tobak hava som bekant fördyrats genom statsskatter, men här kan också en tydlig konsumtionsminskning konstateras. Under dessa förhållanden torde man ej kunna tala om ökad slösaktighet, snarare om minskad. E n modern företeelse, som påstås vara skadlig för den enskildes ekonomi, är avbetalningshandeln. Det framhålles, att det här ofta gäller lyxanskaffning, till vilken personer med mycket begränsade inkomster lockas genom den låga engångsutgiften, utan att man tillräckligt beaktar den ådragna skuldbördan. I viss mån gör man nog systemet orätt med en dylik beskyllning. Sättet för lånebeloppets uppbringande spelar naturligtvis ingen roll, såvida man ej kan påstå, att avbetalningsaffären genom högre priser för motsvarande kvaliteter skaffar sig en oskälig ränta. Sedan emellertid avbetalningssystemet fått en så allmän utbredning, som det nu har, torde konkurrensen förhindra dylikt missbruk. Bortser man från det fåtal fall, då verklig ohederlighet (pantsättning eller försäljning av på avbetalning köpta föremål o. s. v.) förekommer, har det visat sig, att avbetalningarna fullgöras med stor regelbundenhet. Långt ifrån att innebära slösaktighet, blir avbetalningssystemet i det stora hela ett medel till sparsamhet, då nämligen avbetalningarna alltid äro större än det köpta föremålets värdeminskning genom slitning. Detta gäller i synnerhet möbler, speciellt pianon o. d. för vilken bransch en särskild avbetalningscentral, A.-B. Pianohandelns Centralkassa, på senare år blivit inrättad men även automobiler (A.-B. Autokredit) och sist men icke minst viktigt bostäder, där avbetalningssystemet praktiseras av statens egnahemslånerörelse och av enskilda bostadsföreningar. Som ett utslag av slösaktighet brukar man även bedöma det kommunala byggandet. Man anser, att det byggs för dyra skolor, sjukhus o. d. Den konsolidering av kommunernas finanser, varom obligationsskuldens nedgång skulle vittna, uppväges i viss mån av nytillkomna låneformer (reverslån från pensionsförsäkringsfonden, enskilda försäkringsanstalter, sparbanker). Det säges, att kommunernas skuldsättning numera får mindre ekonomisk användning än förr, då de utförda byggena dels av naturen äro »improduktiva», dels alltför stort tilltagna för sitt ändamål o. s. v. Om så är, föreligger naturligtvis en brist i samhällsmekanismen, varigenom det allmännas angelägenheter icke bliva skötta av tillräckligt skickliga och oegennyttiga personer, men detta kan omöjligen räknas de enskilda till last såsom bristande sparsamhet. Och därtill kommer, att en jämförelse i detta hänseende mellan två tidsperioder på grund av de komplicerade förhållandena icke lätt kan komma till stånd enligt objektiva grunder. ;| • jj ,« Ni hava redan förut vidrört det förhållandet, att förändringarna i befolkningens åldersstruktur kunna vara av betydelse för förklaringen av vissa fenomen rörande sparsamhetens utveckling. Vi vilja här i all korthet diskutera den minskade nativitetens betydelse för sparsamheten.

150 Det är ju a priori klart, att barnuppfödandet innebär ett slags kapitalplacering. Det är emellertid i likhet med försäkringssparandet ett altruistiskt och kollektivt sparande. Med hänsyn till att den enskilde kapitalplaceraren (i detta fall i allmänhet fadern, men ofta därjämte modern) icke själv har möjlighet att förfoga över det insatta kapitalets avkastning, icke ens, som ifråga om försäkring, vid vissa bestämda eventualiteter, bör barnuppfödandet icke kunna betecknas som sparande i vanlig mening. Släktets fortplantning har icke desto mindre nationalekonomiskt brukat betecknas som en dygd. Under vissa tidsskeden har synpunkten varit, att statens arméer behövde soldater, under andra, att mänsklighetens utveckling erfordrade arbetare. I våra tider av avrustnmg och arbetslöshet, eller åtminstone fredsintresse och stagnation, har det allmänna svårare att motivera sitt intresse för släktets fortlevande. Även om vårt land blivit förskonat från den hopplöshet, vilken i detta hänseende kunnat konstateras i vissa länder, som deltagit i världskriget, så torde dock grundtonen hos de unga kunna betecknas som en ganska pessimistisk resignation. För att kunna bedöma omfattningen av den uteblivna kapitalplaceringen i barnuppfödning vilja vi dels beräkna antalet barnmunnar, som den vuxna generationen haft att mätta, dels storleken av denna vuxna generation och därav slutligen vad vi vilja kalla uppfostringsbördan per vuxen person. Det så erhållna talet ger naturligtvis endast en grov föreställning om vad som åsyftas, men det synes icke finnas någon anledning att göra noggrannare beräkningar, ehuru detta säkerligen vore möjligt. Det må framhållas, att den erhållna uppfostringsbördan per vuxen person tydligtvis är oberoende av penningvärdets förändringar, då till värdeenhet valts medelkostnaden för försörjning av ett barn. Vi få följande tabell: Tab. T106. Uppfostringsbördan i Sverige. A r

1750 1800 1850 1900 1910 1915 1923 1924 1925 1926

Antal vuxna Antal barn Antal barn från 20 till på 1000 under 10 år vuxna 50 år

Indextal

591*0 550*7 561*7 588*1 568*4 537*7 448-9 437*2 428*6 418*2

1040 96-9 98-8 1035 1000 94-6 79-0 76-9 75-4 736

422 569 534 565 811031 1136 940 1 2Q1094 1192 451 1111 408 1096 313 1084 273 1 069 605

715 033 970 673

1 443 856 1 933 173 2 113 254 2 217 793 2 475 743 2 507 291 2 529 701 2 557 878

Siffrorna åskådliggöra klart den genomgripande revolution i åldersfördelningen, som inträffat. Uppfostringsbördan per vuxen person har nedgått med ej mindre än 25 %. Det torde icke råda något tvivel om a t t denna omständig-

151 het bidragit till möjliggörandet av en ökad sparsamhet. Den nu levande generationen av vuxna i alstringsduglig ålder har undandragit sig en betydande del av det offer at kommande tider, som släktets fortplantning innebär Det sa automatiskt uppkommande ekonomiska överskottet har den kunnat använda till andra slags offer eller till sparande i olika former. En avsevärd del har tydligen sparats. E n del nationalekonomer skola förmodligen anse, att de belopp, som den nu levande generationen kunnat spara på grund av minskad uppfostringsbörda endast bora betraktas som omplacerade från ett slag av sparande till ett annat. Det ar visserligen icke lätt att utvidga begreppet sparsamhet så att det även om attar kapitalets användning för barnuppfödning, _ det erfordras i själva verket, att man låter homo economics i sin balansräkning upptaga något slags tillgäng såsom medlem av mänskligheten - men det låter sig kanske ändå göra. 1 sa fall kan det ha intresse att känna storleksordningen av uppfostrmgsbordans minskning. Minskningen av antalet barn är omkring 125 000 Kaknar man med en genomsnittlig årskostnad per barn av 500 kr., vilket tankes inbegripa hyra, mat, kläder, skolgång, kostnader för förlossning och havandeskapsvard m^ m skulle man komma upp till en årlig besparing av över 60 miljoner kr. Emellertid är det klart, att icke så stor summa sparats. I TZr»t ^ J U w + a V m 0 t i V e n f Ö r b a m m i n s k ^ g e n möjligheten att bereda uppfostran och ligheten ^ ^ förmodligen har så även skett i verk-

Slutord.

I sin utläggning av »paradoxen»: att endast den vise är rik betonar CICERO I allmönT,^ T f W S T <* S t ° r i n k ° m S t ' e n S a k s o m människorna i allmänhet dock inte första. Det framgår av detta, att CICERO ansåg sparsamheten vara en dygd, med vilken ett visst mått av försakelse nödvändigt är förknippat För att sparsamheten skall förtjäna att kallas visdom får den naturu n T n e J f U r a r t a / ^ - ° ™ i . Endast den sparare är vis, som sparar fö att

stnT t r \

\V1SSa faU V a m Viktiffare a t t o f f r a än att spara. I

stort ^sett torde man dock kunna bortse från sparandets oarter och även i vår tid vaga pasta tämligen generellt att sparsamheten är en dygd haX f0lket vitJt^Z^r^ ^ ^ ^ aU d6t SV6nska <*** världskriget bliD e t SVenska lehavaÄ r U r T T r fM än mfÖmefolklynnets häcklare hava alltid framhållit som ett av svenskens mest framträdande drag hans böjelse for slöseri och vräkighet. Har man velat vara artigare, har man åt minstone talat om generositet och lättsinne. Det synes mig som " v i s s orättvisa läge häri. Det är åtminstone möjligt, att v r ä k i g h L n s h S a r vari a l f o r synliga i förhållande till sin betydelse, beroende p l den sto a massan elativa försynthet. Det kan också hända, att omdömet närmast av^er de h t e r a r a Sverige och de mera lysande begåvningarna, vilka väl dock alTmänhet ej kunna anses representera folket. Om man fäster någon vikt vid konun11

.?f 5>7.?9

152 o-arnas karaktärer såsom representanter för hovkretsarna och societeter. och därmed i viss mån för den bildade klassen, så måste det framhållas, att man for Karl X I I och Gustav I I I ej får glömma Gustav Vasa och Karl XI. Men framför allt får man minnas, att folkets huvudmassa är de fattiga. Torparen som i århundraden brutit mark bland Smålands bergknallar, är sparsam och ägnar sin mesta kraft åt realkapitalets tillväxt, bondens sparsamhet har blivit ett ordspråk, fastän under »snålhetens» mera skämtsamma aspekt, handelsmannen på landet och i staden är i regel ingen slösare. Endast i fråga om industriarbetarna, inberäknat timmerhuggare och flottningskarlar, samt sjömannen har man större anledning misstänka bristande sparsamhet som regel. E n närmare undersökning torde dock visa, att även här den sparsamhet, som ar av godo, ej är så sällsynt. Och framför allt är det anledning förmoda, att just här en kraftig ökning av sparsamheten på senare år har inträtt. Den kollektiva sparsamheten synes, trots det intensiva arbetet för dess utbredning, icke hava varit i stånd att hålla jämna steg med den individuella. Särskilt blir detta tydligt, om man erinrar sig den förskjutning från längre till kortare försäkringstider, alltså till lägre protektivitet, som vi ovan konstaterat. I detta ligger naturligtvis ingenting förvånande, snarare skulle motsatsen vara ägnad att förvåna. I tider, då sparsamheten blir populär, är det naturligt, att det mera egoistiskt betonade individualsparandet särskilt går framåt under det att kollektivsparandet med sitt tydligare betonande av det altruistiska offer, som motiverar sparandet, ej vinner så stor anklang. Å andra sidan ä i det kollektiva sparandet förmodligen motståndskraftigare mot lågkonjunkturens påfrestningar. Någon ofördelaktig påverkan på sparsamhetens utveckling av den allmänna folkpensioneringens införande kan icke konstateras. Då vi under det ifrågavarande tidsskedet lyckats påvisa en kraftig uppblomstring av såväl den individuella som den kollektiva sparsamheten, skulle denna påverkan endast kunna tänkas innebära, att sparsamhetens tillväxt borde hava varit än kraftigare om den allmänna folkpensioneringen icke tillkommit. Det skulle då närmast kunna tänkas, att den kollektiva sparsamheten fått sitta emellan, d. v. s. ökningen av livförsäkringssparandet i enskilda anstalter skulle hava varit kraftigare, om den allmänna folkpensioneringen icke funnits. Häremot talar emellertid bl. a. den omständigheten, att det just är folkförsäkringen, som under tidsskedet ifråga framvisat en synnerligen kraftig tillväxt. Sedan gammalt är det också en erkänd sak bland insiktsfulla försäkringsmän, att de olika grenarna på försäkringens rika träd icke äta ut varandra, utan tvärt om befordra varandras trivsel. I den mån en statlig pensionsförsäkring visar sig vara tillräckligt smidig att kunna fylla de enskilda försäkringsbehoven, i samma mån torde den vara ofarlig som konkurrent till andra former av sparsamhet, individuell såväl som kollektiv.

153¶Not I. Folkförsäkringarna i Sverige, fördelade efter inträdesålder och slutålder. Folkförsäkringen (eng. industrial insurance, fr. assurance populaire ty. Volksversicherung) representeras i vårt land av fyra bolag, nämligen: bvenska Livförsäkringsanstalten Trygg — ömsesidig —, grundad år 1899

^SSSSSBäS^

De förenade grundat år 1901 av fem svenska

Livförsäkringsbolaget Framtiden — ömsesidigt —, grundat år 1911 Livförsäkringsanstalten Folket — ömsesidig —, grundad år 1914, samarbetande med Kooperativa Förbundet. I o de siffror, som tolka det svenska livförsäkringsväsendets stolta utveckling inga i fråga, om de sista decennierna dessa folkförsäkringsbolag med allt mera växande belopp Utbredandet av livförsäkringsskyddets välsignelse till allt större delar av det svenska folket är ett av de betydelsefullaste sociala fenomenen under denna tid. Fran att hava varit obetydliga försök vid sidan av den egentliga livförsäkringen hava folkförsäkringsbolagen utvecklat sig till iätteioretag, vars ärliga arbete i livförsäkringsidéns tjänst överflyglat många av de gamla standspersonsforsaknngsbolagens. Av de år 1928 beviljade nya livförsäkringarna, som för samtliga svenska livförsäkringsbolag motsvara en sammanlagd ansvarssumma av 362*5 miljoner kronor, komma följande belopp pa tolklorsakrmgsbolagens anskaffning: Tr reS De Förenade Framtiden

Folket

359 milj. kr. 3g.^ , , 37^ , . . . .

21-1

Summa 1302 milj. kr. eller 36 %

W S n a ?domande av arten av den nuvarande anskaffningen har med benäget bistand Iran folkforsakringsbolagen verkställts en uppdelning av nyanskaffningen under ett ar pa inträdesålder och slutålder. Resultatet återgives i tab. I • ~i j Qi n t ^ a .?f" ° c h s l u t a } 1 d r a r n a h a v a avrundats till närmaste runda femarsalder. Särskild sammanställning har gjorts för vanlig blandad försäkring a ett liv, den motsvarande försäkringen å två liv (som inom de arbetande klasserna ar"mycket vanlig, 1 synnerhet då både mannen och hustrun genom lönarbete bidraga till familjens inkomster), samt s. k. barnförsäkring, en försäkringsform som avser att skaffa barnen en billig livförsäkring på samma gang som ett visst försäkringsmoment å försörjarens liv ingår i tariffen och Y / f V - i a ™ e n sparsumma vid viss ålder (»konfirmations-», resp. »värnplikts-forsakring» e d.). Sistnämnda försäkringsform har tillvunnit sig stor popularitet, ehuru dess sociala nytta kanske är mer omtvistlig. I tab. Till hava några uppgifter lämnats för vart och ett av de fyra bolagen för sig 1 avsikt att lämna stoff för bedömandet av spridningen och resultatens säkerhet, Det visar sig, att avvikelsen mellan bolagen är förvånande liten.

154¶COOCOtDCOC-<r«Oig*OJ£JOO T-^^ococoasioeos^T-t DG'-'

,-1

°°«S

T-l

i-H

( M I > . | > . - ^ l < M O , i D > 0 * ^ >

O Ol

M I M

'o -c C O C D C O C O - ^ C O O i O - * r-HCMiO^£>300"iJ>-CM

I I

( O N C O U ) ! O N i Q ' - l CM CM CM CM CM CM eS 44

^ co co

H N ® H W (N in I O •* I N ifl ia t- OJ co •"*< eo

f-l

>Tj<

»*

•*

o CO • * O! i-i O CO O SO O

CO t-

CP 1-1

i * IS CO CM

-H

CO o z£> ZD CO

fl)

OJ bl) C

3¶IO CO

CM OT

(0 »O

g CS

»' fl

i I I I I

-a es H

I I

O i O C J i O O i O O i C O i O O ^ O

155¶C M C M C M O C O t D i - i r * l i n C J i - 5 0 - C M C O C M - ^ i i n H O 1-1 1-1 -H tO CM CM CO CM i-H

* u

t»

CO iO

» c CM T H tO CM O

»1

a a

rt a

°°3

ffl

CO CO i j l

H m (a ©i iO © CO 1=1 •*}! 0 eo

" * (M i©> t -

N O

03 <S

•

I 1

O w

0¶O CO T*

I 1

c i-H iC O

I ©J 1 i-H T*

to O •* "*< 1-1 ©»

CO CM

| 1

M © TH

CO tn

-2

s 1 1 1

KÖ

•w

r i

w co • *

fl o k •

.S fl OJ r/i

o"!

O H

bn a

H' •* K IC X O ) CO ® co co o -"Ti

N »

fl g

-4

-5

•es

•rt

©i

•S _g fl

0 co

i t>. 1 se

r^ o

CM GC O i " * co t o t o CM 0 0

05 co to

£ CO

£: O l> CM

25¶CM i-H H

eo co QO i * TH © O t"1—1 |>»

©i

O eo CO

CM t o CM r - co co CO C» CO

_, fl « <S

.fl

öb fl

sJ3 g 2~£

M o n

to H

p |-~ CO <-'

o 2 "C

( U C3

tH*

P :cä

SCS cc t-,

fl Hfl Ä fl u-i 33

co «

0 <s to

i> 0 co ep OS CO 3S CO CM TH i H TH »O CM I N © i*

1© 1-H

t-l o

—1

to CS O

•:3

:re

t~- <X> ©5 —1 • * o

—1

CM i C

1—1

1 1

ccS

"- •*

iT5

t-.

CO CM CO 1-1 t o T-l co 1

^ S? 51 ^

«H

CV bm

O to

tO te

©i © CO • * O TJI

(M <S ^1

° DQ

e«

a H

eo T H t » - H CM CO - * ©5 tO CM l O

<*3 O co

1 ^_| 1 iS © T-l

1 CQ

t»

ort

"*! eo

CM © i to 0 co co

0 to in

eo © 35 i-H

I 1

0 CO

co eo CM

1 c© 1 ©

CO <M CM

re fr

® ->* Jr» CM

tH ort

CM TH

O CM lO

re H

i-H

tH ort

1 <N

lO —1

(M •* •*

CM t-N X N O CM

1O J-~ O IB •* X IS lO H TJ 5© ©1 ©

2 S

1 - I C M I M C O C O T J I ^ I ^ I C C O

156 ^

o >o O TH co io

bpa,

CT^

to to CO

cc uo .

lO —t CO

CO ©

CO t^

l©> GO

C O C M O - * I C O C M C M C M I ^ - t O i O C O é c o c M G O O ^ i n o ^ - c o c o T H C

©j

1-1

eo © £- co C5 H T

15 M

?i © © r- CM © to

I I

lO i-H

iQ X

to co

GO TH

• *

•* '-g

C M C M C M C O C O g j — i O IM © X H • * O CO

-a MS

1© O C O C M C O Q O C O C O C M O t O f M C O C M

cc to

t o c M i C i - i t o T H © t c c o c o i n ! CM

eS M 0G

fl ID >

a o fl

co c c

re bn fl fH

O fl o

:oJ

to T ^

or.

^ T H C O c o e o t o t o p o O t - c o c o g i C O c o t o r l t» t X O ^

ri co in •* N

t©5

co X

en ©

re re be fl '-~i fl 0) + J ep fl a be fl H GO fl =—< es P -a

Tji

to s

t©

00 1—1 ©

o ©1

co to -*f<

H <

«c

TJI

TJ ©

TJI

Hl CO

lO CM

CM tO

lO © co

co co co

r—

H I

eo co © to «* © in CO to

• * to -sf!

H co

Tji co

co T-i

O H

fl es X

«-«)

SO CM

FHl CM

©i ©

-H CM

TJI

CM ©5 tO ©

O iO

I I ©

C M C M t ^ © C M i O C n T H O J j o CM T H CM H * ^ C O T j ( © 5 C O H H © t O C O T H C O T t l T H T j ( S C T ) H T f l S ( S ( S ( S n H

157 Tab. T 111. Procentuell fördelning på slutåldrar av nyanskaffningen inom svensk* folkförsäkringsbolag. Blandad liv- och kapitalförsäkring å ett liv. Slutålder,

år

Bolag I

Bolag II

Bolag I I I

o-o

0-2

o-i

25 30

Bolag IV

Samtliga

1-0

0-9

2-0

2-2

1-6

3-6

7-8

7-6

6-5

13-8

17-8

26-5

19-0

20-1

30*1

31-8

27-0

25-5

28-5

21-3

21-0

12-3

17-2

11-5

L0-1

17-1

16-1

9-9

5-3

4-3

2-7

5-0

70 O-o

0-8

1-1

1-5

0-9

0-0

0-3

0-5

0-1

85 och 90

6-2 Samtliga

02 00

1-4 100

8-8

5-8

100¶Not II. Detaljundersökningar av sparsamheten i löntagarehushåll. De svenska levnadskostnadsundersökningar, som utförts av socialstyrelsen genom s. k. hushallsböcker, utlämnade till utvalda grupper av löntagarfamiljer, ateriinnas i ett antal publikationer i serien »Sveriges officiella statistik». Den törsta av dessa undersökningar, som här underkastats närmare behandling anbefalldes genom nådigt brev den 16 maj 1913. Utredningens huvudresultat offentliggjordes i december 1920, men tidigare hade vissa preliminära uppgifter publicerats bl. at. ar 1919 en del III, där 'hushållsräkenskaperna angåvos för vart och ett av 908 hushall. Undersökningen avsåg städer och stadsliknande områden Utom denna undersökning har levnadskostnadsundersökningen »omkring ar 1923» bearbetats. Dess huvudresultat publicerades i oktober 1929 De enskilda hushallsräkenskaperna komma i detta fall icke att publiceras men jag har genom älskvärt tillmötesgående av socialstyrelsen beretts tillfälle att direkt ur arbetskartolinerna göra sådana extrakt, som erfordrats för min undersökning. 1923 ars utredning omfattar städer och industrisamhällen. Utom tor sådana arbetar- och lägre tjänstemannahushåll, som 1913 års undersökning omfattar, hava ar 1923 även medtagits uppgifter för en del medelklasshushåll, vilka emellertid uteslutits i den här föreliggande bearbetningen. För varje i undersökningen medtaget hushåll har en liten kartolin med erforderliga data utsknvits, varefter sorteringar ägt rum. Vid det mödosamma kortarbetet har jag erhållit en värdefull hjälp av min hustru. Diskussionen av resultaten, vilka sammanställts i tab. T 112—T 121, återfinnes i huvudtexten

158 Tab. T 112. Levnadskostnadsundersökningen 1913. Korrelationen mellan inkomst och sparkonto. Sannolikhet i promille. o m

I n k Sparkonto kr.

k r o n o r

s t,

Summa 1600 1900 2 200 2 500 2800 3100 3 400 3 700 4 000

1000 1300

20 50 80 110 140 170 200 230 260

10 24 36 29 27 15 4 2

8 2 2 1 — — — — —

50 48 46 13 3 1 — — —

46 78 92 72 23 3 3 2 1

34 45 59 57 31 17

o O

2 1

i) TV

— — 2 — 1 1 1 — —

— — — 1 1 — — — —

153 213 259 197 101 42 16 11 7 1

1 8 12 14 12 2 3 2 1

1 3 4 6 2 2 — 2 1

1 3 4 3 1 1 2

2 2 2 1 — — —

1 —

290 Summa

160¶Tab. T 113. Levnadskostnadsundersökningen 1923. Korrelationen mellan inkomst och sparkonto. Sannolikhet i promille. I n k

20 50 80 110 140 170 200 230 260 290 350 440 530 620 710 800 Summa —

es o o

to O ©

— — —

1 1 1 1 2 1 3 3 -~ 1 — — —

—

b» t© © ©

to rji O ©

3 1 2 2 5 6 4 8 3 8 8 10 8 6 13 23 7 10 13 16 4 11 28 16 5 8 5 7 2 2 8 4 1 3 8 4 1 4 3 3 3 — — — 2

s t,

-a o

4 000

r-i

o m

4 300

Sparkonto kr.

r o n o r

k >T-

©i

to © ©

CJ-i t©

o o

en Oi © ©

cc o ©

©i

o o

©i

O O

C ©

o ©

-o o o ©i

Summa CO

3 3 2 5 7 3 6 3 14 13 6 5 13 18 11 7 11 13 15 18 22 21 19 3 13 19 7 13 12 13 9 10 6 9 11 7 6 8 6 8 3 7 8 8 1 4 3 2

1 2 — 4 1 4 8 3 3 9 6 4 6 3 2 5 12 2 9 6 2 9 6 4 4 3 2 7 2 4 3 9 3 9 4 1 1

1 3 1 1 2 2 — — 1 — — — 3 4 — — 1 1 — — 1 6 1 1 — 1 — — 4 2 2 — — - 2 — 3 3 1 1 — — — — 4 4 — 1 — 1 — — 1 — — — 2 — — — 3 1 — 1 — — — — 3 — 2 1 1 — 2 — 3 2 1 2 3 — 2 — 2 1 — — — — 1 —

3 11 38 56 96 ;98 111 131 104 89 77 58 32 36 26 8

26 58 89 131 127 154 102 89 61 54 56 39 9 3

— 1 2 7 3 ! 7 1 1000

159 Tab. T 114. Levnadskostnadsundersökningen 1913. Korrelationen mellan inkomst per konsumtionsenhet och sparkonto. Sannolikhet i promille. Inkomst per konsumtionsenhet, kronor

Sparkonto kr.

Summa

20. •

80 110

260 290

1 Summa

Tab. T 115.

1000 Levnadskostnadsundersökningen 1923.

Korrelationen mellan inkomst per konsumtionsenhet och sparkonto. Sannolikhet i promille. Inkomst per konsumtionsenhet, kronor

Sparkonto kr.

Summa

400 20 . . .

700 1000 1300 1600 1900 2 200 1 2 5002 800 3100 3 400 9

80 . . . .

89 131

154 102

89 61

6 g

1 3

+ © ©

+ rf* o ©

Summa

—

— 2

—

153 213

—

21 108

—

259 197

3 1

—

— 1

—

i —

0 r

1 to © o

1 CO © ©

rf» ©

1 a n

—

1 1000

290 Summa

174 505 156 60

+ +

Tab. T 117. Levnadskostnadsundersökningen 1923. Korrelationen mellan balans och sparkonto. Sannolikhet i promille. Sparkonto kr.

B 1 te o CO

1 t© to o o

1 to

1 1 c© to CO o o o o

l r-l

1 1 i— rf». © M

1 a n 1

1 © ©

s, 1

1 to ©

+ O

80 110

2 4

6 5 10 15

140 170 200

2 —

3 1

7 10 6 9

1 — — — — — — — — — 1 — 1 —

5 6

6 14 9 12 6 13

— — — — — —

—

— — —

2 2

2 —

1 — 1 — — — —

1 2 2 —

— — — — —

1 —

6 4 8 3

1 — — —

+ + + to os © © o ©

r^ 1 O ©

+ o ©

r—

1—'

l©

3 4

12 27 13 8 22 29 21 10

16 32 20 13 25 42 29 8 17 18 18 8

7 8

2 — — 1 — — 1 1 — — —— 4 1 — — 2 1 3 — —

5 1

4 3

1 — 1 — 3 — 1 — — — — — 1 —

17 14 15 6 9 17 8 3 8 10 6 8

1 4

4 — — —

13 10 6 7

6 3

2 — — —— 3 — — — 1 2 — 1 — _ _ 1 1 — — — -

1 —

58 89 131 127 154 102 89 61 54 56 39 9 oa — 2

— —

800 Summa

t©

3 — 7 6

620 710

+ Summa

rf* M O co O O o o © O o o

3 11 15 60 56 93 165 2*27 145 79 50 53 22

1 —

1 1000

161 Tab. T. 118. Levnadskostnadsundersökningen 1913. Korrelationen mellan premie och sparkonto. Sannolikhet i promille. P r e m i e ,

Sparkonto kr.

k r o n o r Summa

0 20 50 80 110

—;

33 i

9 144 213 21

— —

200 230 260

290 . Summa

1000 Tab. T 119. Levnadskostnadsundersökningen 1923. Korrelationen mellan premie och sparkonto. Sannolikhet i promille. P r e m i e ,

Sparkonto kr.

k r o n o r Summa

110 140170 200 2301260 290 350 440 530 6*20 710800 i

58 89

15 14

17 12 23 16

131 1

127 154 2

— —

89 1

9 10

6 12

• 1

710 800

1¶Samma

186 126 217

54 56 39 1

9 3

ml 111 76 44 20

2 2

Tab. T 120. Levnadskostnadsundersökningen 1913. Korrelationen mellan inkomst och premie. Sannolikhet i promille. I n k o m s t ,

Premie kr.

k r o n o r

Summa

3 400 3 700 4 000

2 200

2 500

2 800

1 1 150

110 Summa

122 28 17 5

3 2

1000 Tab. T 121. Levnadskostnadsundersökningen 1923. Korrelationen mellan inkomst och premie. Sannolikhet i promille. I n k o m s t , Premie kr.

i- 1 ©5 O ©

50 80

CO © ©

te to to o o© ©

to OD © ©

rf*

O O

6 18 20 33 40 3 10 18 23 18 2 5 11 19 20

k r o n o r

28 23 21 13 26 17 16 13 20 18 9 9

8 2

8 12

8 18

5 10 4 6

1 1 2

3 2

1 o

20 12

16 1

6 1

12 2

440 530

290 350

2¶Summa © ©s © ©

800 Summa

36 26

77 58

98 111 131 104

11 38 56

8 18

89 32 3

163¶Not. III. Detaljundersökningar rörande insättningsräkningarna. Insättningarna å ett bankkonto synas följa en lag liknande den som av PAKETO konstaterats gälla för inkomstfördelningen i ett land och som också är tilllämplig på förmögenhetsfördelningen och kanske ett stort antal ekonomiska fenomen. A t t så bör vara fallet kan i viss mån ses a priori. Antag, att ett stort antal sparare starta sin sparverksamhet i avsikt att deras förmögenhet skall utvisa en ständig stegring med tiden. Beteckna tillgodohavandet med x och tiden för sparsamhetsarbetets början med t. Låt den plan, efter vilken sparandet tankes skola äga rum, vara given genom en enkel linear funktion: x = k t. Allt eftersom tiden går, visar det sig, att icke alla spararna orka följa med: ett stort antal »avfalla» ganska snart och endast ett fåtal arbeta sig fram till fullföljandet av det uppställda programmet under ett stort antal år. Det finnes skäl antaga, att »avfallet» följer samma lag, som man funnit bland livförsäkringens klienter, nämligen att sannolikheten för avfall under tidselementet t . .. t - r dt kan approximativt anses given genom uttrycket u(t)=jdt.

Sannolikheten för att en sparare, som ännu vid tiden t0 är kvar i skaran av framgångsrika sparare, också vid ett senare tillfälle T skall vara kvar, blir då given genom uttrycket T

l(T) _

-fu{t)dt

-A(iogr-iog<0)

[t0\h

-\T]

På samma sätt finner man, att sannolikheten för att en sparare, som uppnått tillgodohavandet xQ, också skall uppnå ett större tillgodohavande X, uttryckes genom formeln L(x0)

\X) •

Under dessa enkla förutsättningar, som naturligtvis endast avse att vara en mycket^grov första approximation, bör således fördelningen bland bankinsättarna såväl efter det uppnådda tillgodohavandets storlek som efter kontots ålder kunna förväntas följa ett slags PARETOSK lag, där emellertid på grund av de mycket komplicerade förhållandena i verkligheten konstanten h kan få ett slags medelvärde, som ej på förhand kan förutses. 1 Då man i verkligheten ej heller 1 Se författarens uppsats >La loi de Pareto et la reassurance», Skandinavisk Aktuarietidskrift 1925, p. 65.

164 har att räkna med en konstant tillförsel av nya sparare — beroende på konjunkturernas och för de gångna åren även penningvärdets fluktuationer — är det ej så lätt att på det statistiska materialet bedöma, huruvida de gjorda förutsättningarna ens tillnärmelsevis varit för handen. Genom älskvärt tillmötesgående från Stockholms stads sparbank har jag lyckats erhålla en tablå över kontonas fördelning på ålder under och vid slutet av åren 1928 och 1929, och jag meddelar den här i tab. T 122 såsom i viss mån bestyrkande riktigheten av det ovan förda resonemanget. Tabellen är också så till vida av intresse, som den visar, huru de äldre kontona minskas, de yngre ökas. Bortser man från den korrektion, som skulle erfordras på grund av att antalet nytillkomna sparbanksräkningar något varierar från år till år, finner man, att den konstant, som ovan betecknats med h, varierar mellan 0*6 och 0'9 och i medeltal torde kunna fixeras till 0*8. Den närmaste behållningen av denna diskussion är att man bör vänta sig,o att även i en till synes homogen insättningsräkning, t. ex. sparbankernas, måste finnas en mycket stor grupp av insättarkonton, som endast representera ett misslyckat försök till sparsamhet. Då detta emellertid är alldeles ofrånkomligt, kan man knappast hoppas att kunna utsöndra dessa konton i statistiken. Det' skulle då vara genom att, om så kan ske, begränsa sig till konton av en viss minimiålder. Därigenom förlorar man emellertid en avsevärd del av det just nu aktuella beståndet, och man riskerar att få med huvudsakligen ett slags avslutade konton, som numera övergått att tjäna det konsumtionsandamal, tor vilket sparandet skett. . . För att vinna ännu någon belysning av frågan om insättningsrakningarnas karakterisering genom den genomsnittliga varaktigheten har en geografisk uppdelning av sparbanks- och bankräkningar ägt rum. På begäran av kommittén har Bankföreningen godhetsfullt genom en speciell enquete hos; bankerna åstadkommit en mycket intressant statistik, som återgives i tab. 1 123. J a g har sammanställt den med ungefär motsvarande tabeller ur sparbanksstatistiken. Resultatet av jämförelsen torde kunna sammanfattas pa följande sätt Den insättningsräkning, som tydligast bär spår av att huvudsakligen vara resultatet av medveten sparsamhet, är utan tvivel sparbankernas. Medelvaraktigheten för hela riket är 4*6 år, men medeltalet för de olika länen ar ej mindre än 4*8 år. Spridningen är ganska liten, och speciellt kan man konstatera att den genomsnittliga varaktigheten endast i ett par fall understiger 3*5 år En jämförelse mellan spridningen av dessa medelvaraktigheter och de som förekomma i affärsbankernas depositions- och kapitalräkningar — som närmast komma ifråga för konkurrens — ger följande resultat. Spridningen av medelvaraktigheter na i 30 olika distrikt. Medelvaraktighet 0*5 1 1*6 2 2*5 3 8*6 4 4-5 5 55 6 65 Sparbankerna 0 0 0 0 0 0 3 7 5 7 1 4 3 Medelvärde: 4*8, spridning: 0-9. ^^gkeT.d!P,.\WhkaP:i

1 0

Medelvärde: 3-0, spridning: 1*6.

Sambandet mellan de båda variablerna är ganska tydligt framträdande. Det förefaller sålunda, som om de orsaker, som påverka insättningsvanorna i olika landsdelar, skulle göra sig gällande i båda fallen. De län, som kännetecknas av en lång varaktighet på sparbanksinsättningarna, såsom brotlands Örebro, Värmlands, Jämtlands, Kronobergs län, hava med andra ord ofta en läng var-

Ålder Behållning vid unå konton dersökav minst ningen åldern t År t Tusental kr.

165 ©5 ©1 ©5 i-H O

a '-+3

Ålder Behållning Ökning av vid unå konton av minst genomsnittet dersökåldern t. 1928 till 1929 ningen År t Tusental kr.

Behållningen B(TV) å kontona från N(Tv-l) t. o. m. N{Tv) upplagda efter tidpunkten {Tv — i) och senast vid tidpunkten Tv Tusental kr. .

a B

liSÄS^9S^"^^^Pi2T-WOM^0^**'^'-<'**--,"-£,<^'X)OC©r^©Ji--© © © © © i © * » T j i © © * T H < < x > © © © 5 © © © e o © 5 t ^ © 5 t ^ T H © © N ^ © T H © a o ^ - o o •*©©|^©5©g5©2jD©©»©-X)©©ine©©ic5©©©THT»iso©o^i-i©^t<©©© ^ t H © 3 © 3 © i © © © T t i T t i ^ ^ o © ^ © © © © © © c - , o - , o - s o - , © © o © © © H H I I H H H T - I H H H H - | T H O } ( M ( M N N N

O^Ä<30OOT«CpO^-T)l-HC0OO03O-H00r^e<5i-l3300-T)lc0O

1 I

1 1

©Tfl-'tft©©IOCO©CO©J©J©l("NjT-lT-1

^ ' S J i P ^ ^ ^ ' » ' > J © > o ^ © - ^ » n © i H © ^ © i © c o T t , T C T H ^ - ^ T H t - © © » © © » "^©l©5-Tfir^a5THT-lrHOC©-Ttl — © » - © © © T - H T t ! © © » © © , — 1 TjICi^rfMtOClCOtDOlCOCONClN-XTilTllONCOOi-lTll^f^aiffi THHN<NNcococoTjiT)iT)if,oco<»cOQOcocoai0305C3a3C3a3 —11—IT-1—(HT.II—Ii—li-|i—Ii—Ii—Ii—Ii—1

H C O O C J H O O H l H O O i O l M f f i H H O ^ W C l f l O i l l W O ©5»b©»cbcb^<jqö<^t^^ih^ih©t^^c^iHi^THTHiM iOTtntmeOCOCON(N(MN,'MIMi-IH

1 '

1 I

02^2^o©»©5©(NT#-«©©©>c^©<^<u5©»T}i©oi©©t'X)t^>o©5©©>©i--©©<--3 - * CO ©5 r - O ©5 i-l t ^ ©» ©t © <X> ©5 © f - © ©5 ©5 ©» r-H t ^ ©5 ©3 t© T * CO GO " * i D © >rj '-"i-H i-i i-H T-l© i>- t ^ © i i-H Tji © i-l ©3 l O i—1 T—1 T H T H

I 1 1 1 11 l + l + l + l 1 I+ ++ ++ +++ ++++ + ++ +++ t:0£22^^wo^SOT^^OTW^<^w*^^'^)cot>©©t^^ii©i-o-*ic©t© io©t^TH©io^iri©i©i©»ai©c©<x)r^t^OTin>n©©©^©i^"^rx)Go^GOO^T^ •Oi-itlTjlrllTjlcOCQCOCOMCONHTHCOCONOTHHTiTHHCOHHHHHTHTHTHTH CO©J©l©l©l

P S S 9 Ä T S T H !w£o o^ l 0S0 2 S, 2 ^ 2 H^ ^ P x * H - * * * ' ^ « ' ' n 3 3 ' N a > N c c o o ^2Q"5^52*r'^ ^ ^^ ^^'- ~^t^Oi--H©it~-cococoTjicoGoa^ 03 fl bo oo I-H

J O

a©+•> ^ 03 fl bo <n

©"Tji^OC^TH-T^lO"rtil-ll-|THCOO»'©©0^-©-Tji-Tji"Tl1-<H^T©(-<JfX3lOW T j T j T j c O i f W W C O W W M N i H O N h - J C r o H H H H H M - i H H H H H © ©> ©1 ©J I-H ©©»©©'*©-Tji©-*if^©ji©)iOt©>.o©©ir3i>TCDix>©o-^T-i©'©'TH ©^TH^crjcs^-^-^-HOt^OI^WTti-TjiT^ii-icOQO©-*©»©^©?©!^^ l O C O O O H C O t O •-© i O © - H © 1 0 5 © G O i X H > . l > . © r J i T j i i n i O © © ! > • © — I H Tji-'ll^'Ji^KlC^COCOKlCCNHTHMQONOHHHHHeOHHi-l © CQ ©» GM ©J

©0C©irit^©0^5©i-it>-©»i—I^.TtiiJii-fCJ-TfiiTjiii-j©»!—INOiOOON © » • T ^ © i © l > © © » © | | > . 0 © ' T j i t > - - H t ^ © s5 © 5 © ' T ) i ( - ^ O Q r H ? D e O © l © t ^ H © 3 lOvOC©i—l©l©©CO©l©-H©©|>t^t -i~^CO©CO-^i'^i©jTli©t©i—1 " " S i T j i T j i T H H ^ j i e O C O © © ! © © © } ! - ! © ^ ^ ; © © ! T H —li-H H n ^ l H ©©»©»©»TH

1 1

Kontonummer.

Tidpunkt för kontots uppläggande.

i—1

fcS$SS?SS9822OH'*1NIJ1<!'N'''NO>lS(!(|ffl(SINNNNNffll!} ©©©©©©©©©sOTOTo-jo-s^ejso^c^OTo^oiCTsowOso^asOTOTO^o^o^crio^ai i-Hi—l-Hi-HTHi-HrHT^T-IT-lrHi—IrHT-Hi-lT-li-Hi-lr-ii-li-li—IT-II-ITHT-HTHT-II-HTHI—IHH • I>' •< ? . T! t i HJ . . . • • • • . .t,' . • " ' *» • i* » . * HJ' t " . §

o J3

r °

S'^

T 2 J S « 3 « § ^ ^ 5 S '

S> i ?

§ "S

e . ca ©;

r - c © 2 3 © © o ©t 2 i - i © o o © o o © © © © o © © © ine©cDiÄc©©<xiix>iX)co-xiT-H S???2S"! SSS!l'J2^!2222220l00m'fl'0^lO'n'niomioininN NNHOTHiONHNTH^o355oooocDino5ifjHei503inHNmo3ir3Hh. Ä ,H OT Ä ^^SPS*** fc'£"*5 ^ ' "**^'^^^*^(^0©ITPl>©©©icOiOtD©©i-l i22T3^S^SSS^*^SS^^^222^^-'5OTcoco©^^^^"Tji^i©S T-l T-H ©» ©J © I ©J ©J © l CO © © CO ©

i—1 i—1 i-H - H i-H T-1 i—1 i-H i-H —1 i—i i—I i—1 i-H i-H i-H i—1

i - i © » © ^ © ^ * ^ © © } © ! - ^ © » © - * © ' ^ ^ © " © ! © ! - ! © » © ^ ' © I-HT-II—II—ITHTHTHI—II—lT-l©l©l©»©J©J©l(M©l©»©}COCOCO©

166¶Tab. T 123.

Omsättningen å olika insättMillioner Affärsbankernas dep.- och kap.-räkning

Sparbanksräkning Geografisk indelning

Medel-JJ Saldo varakvid tighet, årets år början

Saldo vid årets början

Insättningar

Uttag

39-6 10-3

4*8 6*2

Medelvaraktighet, år

Insättningar

Uttag

477-7

311-3

308-5

1-5

33-3

6*9

6-7

4-8

Stockholms stad

. . .

200-3

42-0

Stockholms län . . . .

57-5

9-2

40-3

5*4

35-3

12-1 12-4

130 10-6

10-9 14-3

5*1

Södermanlands län

56*4 70-2

15*5

2-5

6-2

24-2

7-6

6-9

3-2

15-1 29*2

5-9

50-5

15-8

30-2

3-9

58-4

16-1 22-7

20-8

2-6 3-5 3-4

. .

2-8

Jönköpings län . . . .

88-5 114-4

Kronobergs län . . . .

68-1

13-3

12-9

5-1

45-0

12-9

13-5

76-7

22-1

21-2

3-4

84-5

25-0

24-5

4-3

3-8

16-3

.17-9

4-1 1-9

(Östergötlandslän i övrigt

11.

Kristianstads län . . .

(Malmöhus län i övrigt .

17-2

2-7

3-1

64*8 218-1 52-3

16*9

4*0

17-9 31-0

34-8

6*3

25-4

12-1

12*8

4-3

26-3

15-2

16-7 14-2

1-7 1-7

42-8

10*8

4-2

19*7

27-8

23-4

0-7

511-5

118-8

121*7

4-3

34-9

19-0

1-8

73-1 92-4

19-9

19-4

31-8

20-6

20-1

1-5

24-6

24-3

3-7 3-8

110-8

61-7

62-9

1-8

49-0

3-3

36-4

11-7

11-4

17-8

17-4

4-6

21-6

4-6 4-6

116-8 92-1

39-9 23-0

3-1 3-0

19-9 14-4

39-0 23-4

132-7

21-9

28-2

71-4 48-7

17-4

19-7

6-1 41

9-4

5-2

32-6 19-6

32-4

3-2 1*3

81-7 37*9

200 364

3-4

14- -»Göteborgs och Bohus län 15.

Älvsborgs län

161-1 81-2

16.

Skaraborgs län . . . .

90-4

17.

Värmlands län

. . . .

65-4

14*1

18.

Örebro län

103-5

16-8

18*8

6-1

19.

Västmanlands län . . .

16-0

17*2

4-8

Kopparbergs län . . .

76-5 69-6

[Gävle 21. { [Gävleborgs län i övrigt

24-0 42-8

22.

Västernorrlands län . .

30-6

23.

Jämtlands län

. . . .

24.

Västerbottens län . . .

25.

Norrbottens län . . . . Sammanlagt

20.

5-7

12-9 6-2

4-8 4-2

10-5

11-2

4-1

6-0

16-4

2-5

20-8

4-9

2-9 45

6-5 4-2

18-6

3-6

3*0

2620 9

595*3

5-1 46

14-4

104-2 24-8 74T, 104-9 48-0

19-9

3-9

2-8

9-3

10*8

5-2

45-9

19*5

18-6

28-0

8*5

8-6

2-3 3-3

2 075 7

879-3

877-0

2-4

Anm. Checkräkningen innefattar endast konton utan beviljad kredit. Saldot vid årets början affärsbankernas checkräkning äro approximativt beräknade. Uppgifterna rörande sparbankerna avse

167 ningsräkningar.

Geografisk fördelning.

kronor. Affärsbankernas checkräkning

Affärsbankernas sparkasseräkning Medel- Saldo varakvid tighet, årets år början

Saldo Insättvid årets ningar börj an

Uttag

133-6

177*2

186-fi

0-75

169-4

13-7

14-4

14-3

4-1 3-3

56-1

55-2

9-5

109-4

15-5

19-0

18-8

0-94 0-82

19-3

21-0

21-8

0-92

Insättningar

Uttag

4 074-6 4 065-8 84-4 84-2

Affärsbankernas uppsägningsräkning Medelvaraktighet, år

Saldo vid årets början

MedelInsätt- Uttag varaktighet, ningar år

0-042

111-8

0-049

1-4

739*1 10*4

0-060 0-086

2-4

15-5

15-1 016

4-8

30-5

30*9 0-16 11-5 0-30

723-4 10-2

0-15 0-14

18*0

12-9

14-1

1-4

7-2

116-1

109-8 115-7

3-5

11-7

36*8

30*8

1-2

104-6

103-8

0-081

2-3

15-3

24-8 14-0

1*1

101-8

103-6

0-086

1-4

18-5

1-5

6-2

70-3

0-4

2-0

2-1

0-20

25-8 2-9

19-7

26-5 15-6 21-2

15-9 18-2

26-8 21-2

8-5 8-8

1-3

6-2

104-7

105-9

0-059

1-5

16-6

16-7

0-090

3*7

3-8

0-79

1-6

28-1

28-2

1-2

1-2 OlO

14-6

1-1

6-8

92-5

91-3

4-5

4-7

0-16

21-2

0-75

15-1

0-68

10-6 28-4

0-12

10-2

13-6 20-7 14-9

0-057 0-074

0-1

0-14

5-8

7-4

7-6

0-78

7-4

16-3

24-6

25*4

0-67

16-7

129 45-0

1-5

75-5

38*3

11-3 452

18-9 5-0

0-85

35-0

13-6 49-2

10-6

11-4

1-3

2-5

52-6

25-6

28-8 38-3

120 11-5

J98-7

35-6

22-4

9-4

57-6

16-9

1-3

13-2

170-1

56-2 168-4

0-16

20-7

20-4 16-4

1*9 11 1-7

13-2

13-8

14-2

4*8

98-6

98-4

22*8

21-4

1-1

163-2

4*7

1-1

11*9 3-5

162-2

4-8

20-4 4-3

1*7 3-6

59-5

58-8

24-4

14-3

2-0

4-5

112-6

111-7

26*6 15-6

20*6

1-3 2-4

60-4

13-9

14-4

7*0 13*6

10*4 4-4

206-6

6-4

0-96

5*4

88-1

11-4

8-7

1-3

9-9

126-0

9-0 720-9

1-1

15-6

39-4 35-2

0-077

217-3 477-4

0-050

2-3

19-0

19-5

0-060

7-6

55-3

152-8

35-3

0-049 0-054

2-1

349-2

3-5

34-2

58-8 34-4 34-8

76-2

0-066

1-5

19-5

19*4 0-076

1 018*6 1024-3

0-034

25*6

173-9

0-15

52-6

0-047

0-7

5-5

5-7

197-1 138-4

0-063 0-083

1-7

16-1

2-1

16-6 33-4

16*0 0-10 17*1 0-12 34-0

25-4

24-4

0-075

15*7

0*11

22-8 20-7

22-3

0*16

2-5

20-9

0-12

2-0

35-4

206-3

0-050

3-3

28*8

60-9

0-076

88-1

0-066

0-4

5-4 5-8

35-1 0-06 29-4 0-11 5-4 0 1 1

1251 8 759-6 8 758-0

0-078

0-8

11-8

0-050

198-1

216-7 474-2

138-3

0-078

4-1 1*9

0059 0-io

0-12

5-7

0-066

1445 7 1430 3

avser ställningen efter räntans påförande. Några tal i kolumnerna insättningar och uttag fö r året 1927, uppgifterna rörande affärsbankerna året 1929.

12—312732

168 Tab. T 124. P å affärsbankernas depositions- och kapitalräkningar innestående belopp vid utgången av år 1929. De innestående beloppen, fördelade på olika slag av insättare Vid bankkontor inom

Aktiebolag, bolag och firmor

Stockholms stad .

132 321 824

Stockholms län .

Uppsala län

600 606

. .

4 421 502

Södermanlands län

5 805 152 4 317 090 3 074 017 2 261 454 1 990 800 3 880 158 470 719 2 622 433 1 929 630 6 125 065 8 576 546 7 722 017 3 473 461 34 473 081

(Norrköping . . . |Östergötlands län i övrig 6. Jönköpings län Kronobergs län

Kalmar län

Gotlands län

10.

Blekinge län

11.

Kristianstads län

12. 13.

(

Malmö . . . Hälsingborg . Malmöhus län i övrigt Hallands län

(Göteborg . . 14. -J Göteborgs o. Bohus län

I i övrigt 15. 16. 17. 18. 19. 20. 21.

Älvsborgs län . . Skaraborgs län Värmlands län Örebro län . . . Västmanlands län Kopparbergs län

JGävle [Gävleborgs län i övrigt

22.

Västernorrlands län

23.

Jämtlands län

24.

Västerbottens län .

25.

Norrbottens län . Summa kronor

. .

2 529 593 7 192 957 5 365 155 3 447 440 4 172 893 2 516 127 5 340 376 5 478 647 4 501 923 4 777 875 1 650 982 1 891 438 1 970 793 274901754

Myndigheter, ämbetsverk, nämnder, kommuner, landsting, stiftelser, fonder o. d.

Övriga insättare

Samtliga insättare

55 788 378 1 596 402 2 473 092 3 446 960 2 354 721 3 119 729 4 290 686 3161432 3143 233 1708818 2 302 166 1 970 509 2 538 690 1 353 334 3 738 914 2 284 629 8 453 618

295 743 987 31 800 834 32 946 469 28 113 605 16 361 934 44570 906 54 007 801 39 418 671 78140 911 16 230169 23557 375 20093 828 18 709 667 14 202 073 23 671967 26 693 767 66 626 605

483854189 33997 842 39841063 37 365 717 23033745 50 764652 60559941 44570903 85164302 18409 706 28481974 23993967 27 373422 24131953 35132898 32451857 109553304

1 785 584 6 292 038 3 375 196 4 134 070 4 716 611 5 571 409 6 983 628 7 158 346 5 246 859

32 368 797 104 278 367 83 816 958 122 197 555 60 758 061 40 278 799 92 231120 12 014 003 67 191 776 92 239 927 40 042 021 40289149 20 675 091 1639272193

36683974 117 763362 92 557 309 129 779065 69647 565 48366335 104 555124 24650996 76940558 107 854997 46601041 47 079008 28008190 2 089168959

10 837 195 4 908 038 4 898421

5 362 306 174995012

169 aktignet a bankernas depositions- och kapitalräkningar. Kommunikationsförhållandena enbart aro icke till fyllest för förklaring av detta fenomen även rent psykologiska moment, nedärvda vanor o. s . v. torde vara S m m a n d e Undersöker man pa samma sätt korrelationen mellan varaktigheten å olika slag av bankrakningar finner man ett ganska tydligt samband för depositions- och kapitalrakningen a ena sidan samt checkräkningen å den andra Värmlands lan har en abnormt hög siffra för båda dessa räkningar, 6*1 resp. 0*16 år emot W t 7 w 6 n a n° r h e k l ^ \ 2'4* °, ch °'° 5 å r - Ä n n u * < " * « ? samband kan konstateras mellan varaktigheten a depositions- och kapitalräkningen samt sparr e W t S S B ? 3 ^ W »-P^gsräkningPen»

»« Ä Ä S

£Ä £fi Äat t

korporationer av olika slag, landsting, nämnder, stiftelser o. s v samt renl affärsräkningar I avsikt att underlätta bedömandet härav återgives i tab L2& 6 r l u g p d e l m n 2 ?7 depositions- och kapitalräkningen p å olika slag av insättare. Som var att vänta utgöra de enskilda insättamas konti den absolut övervägande delen av räkningen.

NÅGRA EKONOMISKA VERKNINGAR AV FONDBILDNING I SAMMANHANG MED FOLKPENSIONERINGEN. Av Professor

Bertil

Ohlin.

Nedanstående undersökning avser att utreda vissa orsakssammanhang av betydelse för ett bedömande av några av de ekonomiska verkningar, som en offentlig fondbildning i samband med folkpensioneringen kan tänkas medföra. I avd. 1—3 beskrivas några av dessa, varefter i avd. 4 en redogörelse, såvitt möjligt fri från subjektivt ställningstagande, lämnas för en del synpunkter som från olika utgångspunkter kunna anläggas på frågan om lämpligheten av en dylik fondbildning. Vid utredningen »Kostnadsberäkningar rörande olika försäkringssystem» (sid. 3 o. f.) har kommittén i sina beräkningar rörande de olika försäkringstekniska systemens kostnader utgått från ett antal olika förutsättningar rörande dels pensionernas storlek och villkoren för deras åtnjutande dels pensionsavgifternas storlek. Då de huvudsakliga resultaten av nedanstående undersökning, på grund som framträder i det följande, icke kunna ges en siffermässigt preciserad form utan eftersträva ett bestämmande av storleksordningen av vissa av fondbildningen framkallade förändringar, torde det icke vara nödvändigt att här diskutera alla de olika tänkta fallen av större och mindre pensioner, avgifter etc. Det räcker om ett av dessa göres till föremål för behandling, då en modifikation av slutsatserna med hänsyn till förutsättningarnas olikhet i övriga fall låter sig göra utan svårighet. De här valda förutsättningarna äro: 1) Pensionsbelopp på 300 kr. om året för samtliga invalider och åldringar. 2) En pensionsavgift på 1*6 % av den taxerade inkomsten dock lägst 9 kr. (grundavgift). 3) Pensionsfonden förräntas efter 4 %. Frågan gäller sedan verkningarna om ett av följande fyra försäkringstekniska system 1 tillämpas: premiereservsystem, kapitaltäckningssystem, system med föreskriven fondering, 2 fördelningssystem. 1 Rörande innebörden av dessa system hänvisas till Del I, sid. 183—185, och till sid. 9 o f. i denna publikation. Observeras bör att i samtliga fyra fall en enligt hittillsvarande system uppsamlad fond på 400 milj. kr. ansetts tillgänglig för täckande av de mot redan inbetalda avgifter svarande pensionerna. . . 2 Denna har av kommittén antagits innebära en ökning av fonden med 40 milj. kr. årligen från år 1930 till år 1950, d. v. s. från 400 till 1200 milj. kr., och därefter i avtagande skala till år 1990, då fonden nått c:a 2 000 milj. kr. och sedan förblir konstant.

1. Pensioneringssystemens årsbudgeter. För pensioneringen i sin helhet gäller givetvis, att dess inkomster äro lika stora som dess utgifter ökade med förmögenhetsförändringen (fondens tillv ä x t ) . Om pensionsavgifterna kallas A, ränta å fonden R, det allmännas bidrag B, summan av utgående pensioner P och fondens ökning F, får man alltså följande enkla formel:

A+B

+ R=

P+F.

Enligt ovan gjorda förutsättningar äro A och P oberoende av vilket av de fyra försäkringstekniska systemen, som tillämpas. Däremot påverkas storleken av B, R och F i hög grad därav. Deras storlek vid olika tidpunkter framgår av fig. 2 å sid. 24 samt fig. 16 och 17 å sid. 172 och 173. Till ytterligare belysning av olikheterna i systemens direkta verkningar visas fondens storlek vid olika tidpunkter i nedanstående tabell. Tab. T 125. Pensionsförsäkringsfondens storlek enligt olika system. Miljoner kronor. Å r

Premiereservsystem

Kapitaltäckningssystem

System med föreskriven fondering

Fördelningssystem

1935 1940

780 1210

1945 1950

1660 2120

2 990

3 620 3 880

3 870

270 240

400 740

1000 1210

450 490

520 530

Fondökningen uppkommer vid fördelningssystemet blott genom att vid dess början en fond på 400 milj. kr. finnes tillgänglig, vars räntor till en del läggas till kapitalet. I övriga fall sker ytterligare fondökning genom att det allmännas bidrag äro väsentligt större än vid fördelningssystemet, för kapitaltäckningssystemet t. o. m. år 1945 och för de andra två systemen t. o. m. år 1950. Därjämte uppkommer vid de tre sistnämnda systemen en i förhållande till fördelningssystemet högre ränteavkastning, som än mer förstärker fondökningen. Storleken av de summor som därvidlag komma i fråga visas av tab. T126. Det belopp varmed det allmännas bidrag enligt andra system överstiga eller understiga beloppen vid fördelningssystemet kallas där »bidragsdifferens»; motsvarande belopp för ränteavkastningen kallas »räntedifferens». Tillsammans utgöra de skillnaden mellan fondens förändring vid å ena sidan resp. fonderingssystem och å andra sidan ett rent fördelningssystem.

pR.E.nit(iC5clR.V KAPiTALTÄCKriiriG — • — • — rbBESKtiivm F0T1DCR.iT1& FöUDaJlirtG-

iiijo

Fig. 16. Fondräntan i milj. kr. åren 1930—1990 enligt olika försäkringssystem. Avgiftsprocent 1*5 och grundavgift 9 kr.

Tab. T 1 2 6 .

Bidragsdifferenser Miljoner

Premiereservsystem Å r Bidr.-diff.

Räntediff.

och

räntedifferenser.

kronor. Kapitaltäckningssystem Bidr.-diff.

Räntediff.

System med föreskriven fondering Bidr.-diff.

Räntediff. 6 12

61 54

7 65

-18 -21

-21

42 56

-23

-48

-24

-74

1960 1970 1980 1990

- 125

129 144

-153

• PeeniEHEiEAv lOciTALTScicnins — • —

100¶FOftDEdirti

FöR&EUlirKi

-I I I I I I I I I I I I I I I I

Fig. 17.

f BfttSlcr*JVE.ri

19*0 I I I I [ I I I I I M

1970 I I I I I I I I i t !

19J0

' ' ' ' I ' ' ' ' ' I ' » ' I .... Fondens ö k n i n g i m i l j . k r . åren 1 9 3 1 - 1 9 9 0 e n l i g t olika försäkringssystem Avgiftsprocent 1*6 och grandavgift 9 k r .

2. Några ekonomiska verkningar av systemens olikhet. Det faller utanför ramen av denna undersökning att behandla de ekonomiska Verkan på verkningar, som införandet av en folkpensionering — enligt ettdera av ovan- kapitalbttdnW0en nämnda fyra system — med väsentligt mycket högre pensioner än de nuvarande skulle få. Endast i förbigående kan det påpekas, att den betydande okmng av beskattningen, som bleve nödvändig, måste förmodas komma att mer eller mindre påverka det privata sparandet i nedåtriktning. Den till behandling föreliggande frågan är en annan, nämligen vad verkan blir, om man i stallet for ett rent fördelningssystem går in för fondbildning enligt premiereserv- eller kapitaltäckningssystemet eller enligt ovannämnda system med iöreskriven fondering. Låt oss först undersöka verkan på kapitalbildningen. Denna torde bero dels pa storleken av det offentliga sparande (fondens ökning jämfört med vid fördelningssystemet), som valet av ett av de tre fondsystemen skulle medföra dels pa den minskning eller ökning av det privata sparandet, som kan väntas bliva följden av den ökade eller minskade beskattning, vilken dessa system skulle föranleda. Fondökningen framgår av fig. 17. Man ser hurusom den under tiden ända tram till 1970-talet är långt större för premiereservsystemet än för de andra två fondsystemen. Till gengäld äro naturligtvis också det allmännas bidrag, som tab. T 126 visar, till en början väsentligt större. På 1960-talet råder ingen väsentlig skillnad därvidlag och fr. o. m. 1970 bli bidragen enligt premiere-

174 servsystemet betydligt mindre än enligt övriga fondsystem. En jämförelse mellan dessa och fördelningssystemet ger likartat resultat, ehuru differensernas storlek är mindre. Bidragen äro, om fonder bildas, först större och därefter betydligt mindre än enligt fördelningssystemet. Man kan följaktligen vänta, att beskattningens verkan å det privata sparandet skall bli: 1) starkare enligt premiereservsystemet än enligt övriga fondsystem* 2) för samtliga fondsystem i negativ riktning under periodens början och i positiv riktning vid dess slut. Hur starkt detta inflytande kan bli beror naturligtvis på en mångfald olika faktorer, bl. a. karaktären av den beskattning, som ökas resp. minskas alltefter som folkpensioneringens krav pa statskassan undergå förändring. I avsaknad av alla kunskaper om huru därmed kan komma att förhålla sig, torde man ej kunna göra annat än räkna med dels ett skattesystem av ungefär det nuvarandes utseende, dels att en merresp mindrebeskattning skulle medföra en justering uppåt och nedåt av flertalet skatter, både de direkta och de indirekta. I så fall kan man säkert utgå från att en skatteökning till rätt stor del framkallar en konsumtionsminskning och endast till mindre del leder till en reduktion av det privata sparandet; motsvarande gäller naturligtvis vid skattereduktion. Kapitalbildningen i landet kommer alltså till en början att ökas nästan lika mycket som fondens ökning, och senare något mera än denna. Om man for att belysa storleksordningen av de förändringar varom här kan vara tal antager att en tredjedel av beskattningen tages från sparandet, sa erhålles följande resultat för kapitalbildningens ökning under vart och ett av de tre fondsystemen i jämförelse med fördelningssystemet. Tab. T 127. Uppskattning av kapitalbildningens ökning vid olika fonderingssystem i jämförelse med fördelningssystemet. Miljoner kronor. Premiereservsystem

Kapitaltäckningssystem

System med föreskriven fondering

1935 .

21 A r

1945. 1950 1960

Vilken verkan kan nu en dylik ökning i kapitalbildningen väntas fa i olika hänseenden? Låt oss se först på inkomstfördelningen. En riklig kapitaltiilverkningar. gång måste tendera att höja lönerna och sänka kapitalräntan Vilka loner som «tiga är en fråga, som icke behöver närmare analyseras. I längden blir det

Den ökade kapitalbild ningens

175 naturligtvis alla löner, som tendera att stiga, icke bara industriens utan också jordbrukets och de fria yrkenas. I första hand blir det emellertid de kapitalvaruproducerande industriernas löner, såvida icke arbetskraften är mycket rörlig. Ökad kapitalbildning betyder nämligen ökad efterfrågan på maskiner, byggnader och andra kapitalföremål. Exempelvis byggnadsindustriens arbetare komma att få känna en väsentligt ökad efterfrågan, vilket underlättar ett uppdrivande av deras löner. Vilka räntor komma att falla? J a , först och främst räntan på säkra placeringar, eftersom fonden sannolikt komme att i alldeles övervägande grad placeras i relativt säkra papper. 1 Relationen mellan räntan på säkra obligationer och på aktier kommer därför att ändras, så att räntan på de förra papperen sänkes i jämförelse med räntan på de senare. Detta innebär med andra ord, att riskbärandet får en höjd ersättning. Marginalen mellan avkastningen på mera och mindre riskfyllda placeringar vidgas. Emellertid måste räntan även å, de förra tendera att sjunka, låt vara mindre än de mera riskfria placeringarnas avkastning. En del privata kapitalister, som eljest skulle köpt obligationer, botteninteckningar etc, förmås av den större marginalen att föredraga aktier o. d. investeringar. Dessutom kan fonden tänkas göra en del placeringar av detta slag. Den skillnad i de ekonomiskt välsituerades sparande, som följer av deras först ökade, senare minskade skattebetalningar, måste tendera att först minska, sedan öka tillgången på sparkapital, som disponeras på ett aktivt, riskbärande sätt. Denna omständighet förstärker alltså först ovannämnda tendens till ökning av riskmarginalen, för att sedan försvaga den. H u r mycket räntan faller är givetvis omöjligt att uttala något om med bestämdhet. Enligt min mening kan man icke vänta annat än en rätt obetydlig räntesänkning som resultat av den ovan i tab. T 127 uppskattade ökningen i kapitalbildningen. Jämfört med en årlig kapitalbildning på 1920-talet på 600—700 miljoner kronor rör det sig ju om relativt små belopp. Anmärkas kan också, att den årliga »frigörelsen» av tidigare investerat kapital — vilken beror på förslitning och närmast framträder såsom avskrivningar — torde ha uppgått till minst samma belopp, varför årstillgången på »disponibelt sparande» torde ha hållit sig vid eller över halvannan miljard kronor. Annorlunda uttryckt skulle fondökningen icke innebära någon mera avsevärd ökning av landets nationalförmögenhet. Denna torde 1930 hava uppgått till omkring 30 miljarder kronor, varav dock en mindre del var naturvärde och alltså icke i egentlig mening sparat kapital. Då detta senare under sista årtiondet tillväxt med 2 ä 3 % om året, skulle, om utvecklingen fortsatte på samma sätt, redan efter cirka 30 år det sparade kapitalet uppgå till mer än det dubbla eller 50— 60 miljarder kronor. Efter ytterligare 15 år skulle summan ha ökats med nära hälften. En ökning med 2—4 miljarder kronor till följd av folkpensionering torde under dessa omständigheter icke kunna väntas medföra någon väsentlig sänkning av räntefoten. Önskar man trots den ofrånkomliga osäkerheten bilda sig en uppfattning om hur pass stor förändring det kan vara tal 1

Se avd. 3 nedan rörande fondförvaltningen.

176 om, torde man närmast böra jämföra den uppskattade ökningen i kapitaltillgången vid olika system, 30—70 miljoner kronor under de närmaste årtiondena, med en uppskattad tillgång på disponibelt sparande, nämligen l 1 ^ ä 2 miljarder kronor per år. Man torde knappast kunna vänta en räntesänkning mer än i proportion till tillgångsökningen, d. v. s. med högst V20, motsvarande sannolikt mindre än a/4 # sänkning av räntefoten. Dels är nämligen efterfrågan på kapital sannolikt i längden relativt elastisk, 1 i det en sänkning av räntan lockar fram efterfrågan för nya ändamål och ökar efterfrågan för de gamla; dels skulle en räntesänkning i Sverige, som vidgade marginalen mellan vår räntenivå och nivån i det omkringliggande utlandet förmodligen leda till ökad kapitalexport, så att kapitaltillgången inom Sverige växte mindre än med sparandets belopp. Av dessa skäl förefaller det som sagt osannolikt, att en nedpressning av räntenivån mera än i relation till sparandetillgångens ökning skulle förorsakas. Däremot är det icke omöjligt, att nedgången bleve väsentligt mindre. Å andra sidan kan räntan å vissa slag av placeringar påverkas starkare, om fondens placering begränsas till en relativt liten grupp av sådana (se avd. 3 ) . Emellertid är det ju ingalunda säkert, att kapitaltillgången i Sverige fortsätter att växa med samma hastighet som hittills. En fortsatt ökning med 2—3 % om året skulle kunna tänkas efter en tid medföra en betydande nedpressning av räntenivån och därigenom framkalla en minskning av sparandet. 2 Huruvida en dylik nedpressning kommer till stånd eller ej, sammanhänger givetvis med en mängd omständigheter, t. ex. den tekniska utvecklingen, utlandets efterfrågan på våra exportvaror m. m. dyl. Om det framtida läget i dessa hänseenden kan ingenting sägas. Däremot är det klart, att den svenska arbetsmarknadens utveckling under det närmaste årtiondet kommer att medföra en betydande efterfrågan på nytt kapital — antalet personer i de arbetsföra åldrarna ökas nämligen väsentligt och de nytillkomna skola förses med produktionshjälpmedel — medan därefter den sannolika minskningen av antalet arbetsföra på 1950—60-talen 3 kommer att medföra en relativt mindre kapitalefterfrågan. 4 Låt vara att dessa förutsägelser äro ganska osäkra — det förutsattes bl. a. att fruktsamheten icke undergår någon mera markerad stegring under de närmaste två årtiondena utan håller sig ungefär på nuvarande nivå — så tala de dock avgjort för att oavsett ålderdomspensioneringen en 1

Vid den räntenivå, som sannolikt kommer i fråga, nämligen 3—5 %, såvida ej nya världskrig o. d. inträffa. . ,,,,,.,, .. , . 2 Däremot är det icke sannolikt, att den av fondbildningen framkallade lilla sänkningen av räntenivån skulle väsentligt minska det privata sparandet. 8 Födelsetalen äro ju f. n. mycket låga. jämfört med för tjugu år sedan, när de nu tillkommande arbetarna föddes. Det förefaller sannolikt att födelsetalen komma att förbli låga åtminstone under det närmaste årtiondet. Antalet nytillkommande arbetsföra på 1950-talet blir då relativt litet och långt mindre än avgången ur de arbetsföra åldrarna. De avgående tillhöra ju de stora kullarna av nyfödda från 1800-talets slut. 4 Kapitalefterfrågan minskas, ehuru användningen av kapital naturligtvis ej avtager 1 proportion till reduktionen av antalet nytillträdande arbetare. Denna minskning tenderar nämligen att höia lönerna och sänka räntan och därigenom blir en mera kapitalkrävande teknik — mera och dyrbarare maskiner per arbetare — lönande. Men detta kan endast försvaga, ej helt upphäva tendensen till räntesänkning, ty utan en viss sådan blir ju ej ökad kapitalanvändning lönande under i övrigt lika omständigheter.

177 betydande sänkning av räntenivån efter århundradets mitt kan komma att inträffa. Sker detta, så kommer med största sannolikhet landets sparkapital ej att växa med så mycket som 2—3 % om året. Detta torde dock ej innebära, att pensionsfonden skulle bli i stånd att mera avsevärt sänka räntenivån, ty ju mera denna av andra skäl sjunker i Sverige jämfört med i utlandet, desto mera kommer varje ytterligare tendens till sänkning att leda till kapitalexport. Det är givetvis omöjligt uttala sig om utsikterna för räntenivån i andra länder — i varje fall utan närmare undersökning — men det förefaller på grund av olikheten i befolkningsutvecklingen troligt, att den i åtskilliga av dem icke kommer att undergå en lika stor sänkning som i Sverige. I så fall kan kapitalexporten från vårt land, om inga hinder läggas för densamma, bli en faktor av dominerande betydelse för den framtida räntenivån härstädes. 1 I den mån på ovan angivna grunder lönerna höjas, medan räntenivån pressas ner, ändras inkomstfördelningen till de fattigare klassernas förmån. En sänkning av räntenivån med t. ex. en tjugondedel jämfört med vad den skulle varit om 40—50 år, om ej pensionsfond uppsamlats, kan mycket väl betyda en reduktion av de privata kapitalisternas inkomster med ett hundratal miljoner kronor. Arbetsinkomsten skulle då komma att höjas med ett belopp av samma storleksordning. Å andra sidan skulle den höjning av betalningen för riskbärande, 2 som en stor pensionsfond sannolikt medför, tendera att höja särskilt storkapitalisternas inkomster, då dessa i allmänhet mera än småkapitalisterna investera pengar på ett aktivt och riskbärande sätt. Det sista torde emellertid spela rätt liten roll. Den sannolika verkan av inkomstfördelningens ändring till arbetsinkomstens fördel blir en tendens till minskning av sparandet, vilken delvis upphäver den tendens till ökning därav, som förut konstaterats. Detta rörande nationalinkomstens fördelning. Vad dess storlek beträffar, så torde man ej kunna säga mera än att kapitalbildningens ökning under i övrigt lika förhållanden medför en höjning av nationalinkomsten. Dennas tillväxt blir dock av skäl, som det skulle föra alltför långt att här anföra, förmodligen mindre än ränteavkastningen på det tillkomna kapitalet. 3 En fråga, som blivit mycket diskuterad, är fördelningen mellan generatio- Bördans nerna av den börda, som det innebär att underhålla de gamla. Man frågar fördelning sig, hur bördan bör fördelas mellan de olika generationerna. Skall varje ge- tVon7rna neration underhålla sina gamla eller skall det ordnas på något annat sätt? Vad emellan. innebära de olika systemen i detta avseende? Jo, vid fördelningssystemet stiger bördan undan för undan allt eftersom antalet åldringar växer i förhållande till antalet hetalande. Om 40—50 år skulle vi enligt pensionsförsäkringskommitténs och andras beräkningar ha nära dubbelt så många åldringar i relation till hela antalet icke-åldringar som nu, eller närmare bestämt en åldring på fyra betalande, medan vi för närvarande ha en åldring på sju be1 Det förefaller icke osannolikt, att pensionsfondens tillväxt varit en bidragande orsak till att Sverige från mitten av 1920-talet till 1931 varit ett kapitalexporterande land. 2 Enligt vad ovan visats skulle räntan å riskbärande placeringar sjunka mindre än räntan å säkra sådana, d. v. s. marginalen (riskräntan) som utgör ersättning för riskbärande — i motsats till den rena räntan som är ersättning för väntande — skulls ökas. 3 Se "Wicksell: Föreläsningar i nationalekonomi, I.

178 talande. Det allmännas bidrag skulle växa i ungefär samma proportion (se fig. 2 å sid. 24). Enligt kapitaltäckningssystemet och systemet med föreskriven fond skulle bidragen hålla sig på en ganska konstant nivå fram till 1960-talet för att sedan stiga något. Enligt premiereservsystemet återigen skulle bidragen, efter att till 1960 ha hållit sig på en oförändrad men högre nivå, mot slutet undergå en kraftig sänkning. För att kunna bedöma en bördas tryck, bör man emellertid känna till icke blott bördans storlek utan också bärkraften. Denna påverkas naturligtvis av de olika pensioneringssystemen. Vid fondsystemen blir den på grund av den ökade kapitalbildningen ökad för de fattigare befolkningsgrupperna tack vare tendensen till höjd lönenivå. För kapitalisterna blir den närmast minskad tack vare sänkt räntefot; den blir dessutom till en början minskad tack vare sänkt privat kapitalbildning, för att på ett senare stadium ökas, när bidragen avtaga och det privata sparandet därför växer. Minst lika viktigt är emellertid, att den ekonomiska utvecklingen, om den fortsätter på ungefär samma sätt som hittills, trots- då och då inträffande kriser, kommer att öka produktionens effektivitet och nationalinkomsten samt därigenom bärkraften på alla händer. Särskilt av denna anledning är det, som man med säkerhet kan utgå från att pensioneringens tryck på de arbetande vid tillämpning av premiereservsystemet skulle komma att tynga den nuvarande generationen betydligt mera än de kommande. Detsamma torde ehuru i mindre grad gälla för övriga två fondsystem. Däremot är det ovisst, huruvida detta tryck av nästa generation skulle kännas mindre hårt än av den nuvarande, om fördelningssystemet användes; det avhänger ju av om bärkraftens ökning under närmaste halva århundrade mer eller mindre än kompenserar bördans tillväxt med tre fjärdedelar. Man synes icke äga någon särskild anledning antaga, att det sista århundradets ekonomiska framåtskridande skulle komma att under de närmaste årtiondena avbrytas. Nya tekniska och organisatoriska framsteg göras oupphörligt och det förefaller närmast som om ansträngningarna mera målmedvetet än hittills inriktas på höjning av det ekonomiska livets effektivitet. Under sådana omständigheter torde man, trots kriserna och de högre åldersklassernas relativa tillväxt, böra räkna med en fortsatt genomsnittlig ökning av nationalinkomsten per huvud med 1—2 % om året och en motsvarande höjning av levnadsstandarden. Allt eftersom befolkningstillväxten upphör, är det t. o. m. ej osannolikt, att denna tillväxthastighet ökas. Särskilt torde de avlägsna trakter med dåliga kommunikationer, vilkas befolkning i relativt ringa grad berörts av de senaste årtiondenas framsteg, i framtiden under inflytande av bussar och radio samt omsvängningen på arbetsmarknaden på 1940-talet, komma att ryckas med i utvecklingen, varigenom levnadsstandarden hojes for några av de allra fattigaste befolkningsgrupperna i landet. I den mån de ekonomiska förutsättningarna i sådana landsdelar förbli väsentligt sämre an i andra, förefaller en stark befolkningsminskning i de förra och en tendens till koncentration av arbetskraften i de senare ganska sannolik. Allt detta talar givetvis för att bärkraften i framtiden blir väsentligt större

179 än nu. Detta är en omständighet, som får beaktas icke blott vid val av system utan också vid bestämmande av pensionernas storlek. Ä r det givet, att denna bör förbli oförändrad, d. v. s. de gamla icke få del av den allmänna höjning av levnadsstandarden, som kan väntas inträffa? Besvaras denna fråga nekande och anser man en höjning böra ske av pensionerna i ungefärlig relation till levnadsstandardens höjning för yngre årsklasser, så kommer givetvis frågan om »bördans» fördelning mellan generationerna i ett annat läge.

3. Den offentliga fondförvaltningens problem. Att offentlig förvaltning av stora kapital — likaväl som privat kapitalför- Principerna valtning •—• reser en mångfald problem är givet. Några av dessa skall jag *ör-P„™e~ här i korthet beröra, eftersom de ha en viss betydelse för förvaltningens principer och organisation och därigenom för de ekonomiska verkningarna av fondbildning i samband med folkpensioneringen. Först och främst reser sig frågan, om fondens medel böra så placeras, att de ge största möjliga nettoavkastning på lång sikt och efter avdrag för alla förluster. Att denna fråga besvaras jakande är ingalunda så självklart, som det kanske vid första påseendet förefaller. Böra t. ex. stora belopp placeras i utlandet, i länder där räntefoten är hög och avkastningen, även när hänsyn tagits till förlustrisken, kan väntas bli större än i Sverige? Bör kanske en dylik placering göras för att minska räntenivåns fall i Sverige och därigenom öka avkastningen på de summor, som investeras här? Eller bör företräde ges åt investeringar i Sverige, för att det svenska näringslivets utveckling skall stimuleras och lönenivån tendera att höjas? Besvaras sistnämnda fråga jakande, så medför det bl. a. den konsekvensen, att fondens placering inom Sverige bör göras på ett sådant sätt, att det privata sparandet i Sverige så litet som möjligt drives till utlandet. 1 Man måste vidare fråga sig, om fonden bör i större eller mindre grad föredraga relativt säkra placeringar framför mera riskabla sådana, även i. de fall, då de senare kunna väntas i längden ge större nettoavkastning. Hitintills har det veterligen i alla länder varit brukligt att försöka placera offentliga fonder på ett relativt riskfritt sätt. 2 Följes samma princip för en fond på 2—4 000 milj. kronor i Sverige, så blir trycket nedåt på räntesatserna för offentliga obligationer, vissa inteckningar och andra säkra »papper» starkare, än om vidare gränser uppdragas för de områden, inom vilka placering får ske. En dylik nedpressning medför konsekvenser i olika riktningar. Tendensen till export av privat kapital förstärkes, när det blir ont om relativt säkra inhemska placeringsmöjligheter. Privata kapitalister kun1 Detta är tydligen i princip icke långt ifrån att knäsätta en politik, som söker hindra kapitalexport från och stimulera kapitalimport till Sverige. En närmast motsatt åskådning präglade som bekant vår ekonomiska politik före kriget; den fick sitt sista markanta uttryck i 1916 års lag om förbud för utlänning att äga fast egendom. 2 Utom i den mån offentligt kapital anbragts i offentliga företag, vilka i åtskilliga fall visat sig vara mycket riskabla ur investeringssynpunkt.

180 na t. ex. föredraga att köpa norska eller danska stats- och stadsobligationer, om räntedifferensen jämfört med svenska obligationer ökas med 1ji %. Vidare »premieras» den ekonomiska verksamhet, vars finansiering kan ske på ett för långivarna särskilt betryggande sätt, först och främst byggnadsverksamheten. Det är tänkbart att den nuvarande pensionsfondens årliga tillväxt med ett halvt hundratal miljoner kronor de sista åren utövat ett visst, ehuru i så fall säkert svagt, inflytande i denna riktning. Man hör på tal om placeringar av en stor offentlig fond ofta anföras, att den icke behöver bereda några svårigheter, så länge landet har stor statsskuld och stora kommunala lån. Fonden kan helt enkelt lägga sig till med samtliga stats- och kommunala obligationer. Enligt min mening skulle detta verka störande på kapitalmarknaden, vilken skulle få mycket ont om säkra placeringsmöjligheter. Som ovan anförts, skulle sannolikt import av säkra papper från utlandet komma till stånd. Att låta fonden köpa upp alla offentliga svenska obligationer vore alltså ett sätt att stimulera kapitalexporten från Sverige. Göras gränserna för fondens placering vidare, så kunna t. ex. industriobligationer, olika slag av sekundärkredit, kanske t. o. m. aktier bli placeringsobjekt. I den mån detta sker, minskas nedpressningen av speciellt räntan å de riskfria placeringarna och uppnås en mera jämn räntesänkning. Vidare erhåller fondens styrelse ett visst inflytande över det privata näringslivet i Sverige, ehuru en jämn fördelning, som endast låter fonden lämna en mycket obetydlig del av varje företags kapital, kan starkt begränsa detta inflytande. Önskvärdheten av offentlig makt av detta slag bedömes givetvis olika från de skilda samhällsuppfattningarnas utgångspunkter. Det framgår med all tydlighet — vilket för övrigt är självklart — att principerna för fondens placering icke äro givna i och med beslutet om fondbildning som sådant, utan bero på vad man anser att staten bör göra, alltså på riktlinjerna för den offentliga politiken överhuvud. Det är därför icke mera »naturligt» att som riktlinje för fondens förvaltning uppsätta största möjliga avkastning eller ens »normal» ränta än ett vilket som helst annat mål. Den svenska statens nuvarande affärsverksamhet arbetar ju, inom parentes sagt, icke under ett dylikt direktiv. Särskilt torde det ur vissa synpunkter befinnas lämpligt att premiera viss verksamhet t. ex. sjukvård, undervisning o. dyl. Huruvida detta bör ske genom lån till särskilt låg ränta eller genom bidrag, som framträda som utgifter på den offentliga budgeten, medan affärsmässig ränta erhålles på lånen, är givetvis en lämplighetsfråga. I allmänhet torde — av skäl det skulle föra för långt att här anföra 1 — det senare tillvägagångssättet vara att föredraga. Om fondbildningen motiveras av hänsyn till pensioneringen som sådan, 2 och denna betraktas! som en självständig del av de offentliga finanserna, så talar det i varje fall för denna metod. FörvaltAntag att man bestämt sig för att fonden i det stora och hela skall förningens och orqanisation.

' D e t viktigaste torde vara att fondens förvaltning försvåras om den blandas ihop med tillgodoseende av allehanda sociala synpunkter. 2 Jämför avd. 4.

181 1

vältas affärsmässigt. Kan det väntas att ett offentligt kapitalförvaltningsorgan därvidlag uppnår samma effektivitet som privata kapitalister? Beträffande denna fråga är först och främst att anmärka, att det näppeligen kan vara fråga om att skänka offentligen uppsparat kapital till privatpersoner, även om de skulle förvalta det mera rationellt. Den offentliga förvaltningens eventuella underlägsenhet kan därför få betydelse endast för den i avd. 4 diskuterade frågan, huruvida staten, ifall man funnit en ökning av den totala kapitalbildningen i landet önskvärd, bör stimulera det privata sparandet istället för att sörja för offentlig kapitalbildning. Tyvärr är det mycket svart att säga något bestämt om den privata och den offentliga kapitalförvaltningens relativa effektivitet. Det förefaller visserligen å ena sidan sannolikt, att överflyttning av kapital från affärslivets ledare till stat eller kommun - t. ex. genom en starkt progressiv inkomst- och förmögenhetsskatt — skall göra kapitalanvändnmgen mindre »ekonomisk», om man med detta menar att nationalinkomsten genom en dylik överflyttning för framtiden något minskas. Men å andra sidan bör beaktas, att de privata kapitalisterna i vara dagars samhällen till mycket stor del utgöras av änkor, barn och barnbarn till affärslivets förutvarande ledare samt av personer, som genom giftermal fatt del av ärvda förmögenheter. Denna grupp av privata kapitalister, som till större delen ej visat prov på särskild ekonomisk begåvning och som arbetar med det handikap en från andra erhållen rikedom vanligen utgör u r energi träningssynpunkt, besitter säkert en vida mindre förmåga att förvalta kapital an affärslivets egentliga ledare. Endast till en del kunna olägenheterna haray undgås genom att ledningen av företag under aktiebolagsform anförtros at andra än ägarna. Vid en jämförelse mellan offentlig och privat kapitaliorvaltning bör det hållas i minnet, att man vanligen ej har valet mellan den ollentliga a ena sidan och privat förvaltning av affärslivets spetsar å andra sidan; den privata förvaltningen skötes till mycket, stor del av ett helt annat slags personer. I Förenta Staterna har det de sista årtiondena bland miljonärerna blivit allt vanligare att genom testamente överlämna förmögenheten åt s. k. trustfunds, att förvaltas av en liten kommitté affärsmän, som förnyar sig själv eller av en storbanks förvaltningsavdelning. Arvingarna få endast lyfta avkastningen. Bakom detta tillvägagångssätt ligger den iakttagelsen, att de stora privata formogenheterna sällan vara mera än två eller högst tre generationer. Med andra ord, den framgångsrike amerikanske affärsmannen visar genom sitt handlingssätt en utpräglad misstro mot sina barns och barnbarns förmåga att förvalta och behålla kapital. Det är tydligen omöjligt att säga något generellt om den offentliga kapitaliorvaltnmgens effektivitet jämfört med den privata förvaltningens. 3 Framt o r j l H b e r o r ju den förra liksom den senare i mycket hög grad på hur den tiska*£ndeteDr f a f S i ^ T * " g e X C e p t i ° D e l I a ™ t e r > ««"P<™" genom att stödja monopolis-

ivSrQtan att — **

J^t^r^^^^ijB k u l l ^ a l S Ä f s s T ^ f d e n t stpun^t W

* * ^

^ ^ » ^ l a g e n s fonder

182 organiseras. Därvidlag kunna förstås ett obestämt antal olika former tänkas. Föga intresse har hittills ägnats åt att utbilda lämpliga former härför. 1 Närmast synes det gälla att taga i det allmänna intressets tjänst^ för ifrågavarande ändamål en del av de personer, som visat prov på förmåga att förvalta privatkapital och som med en relativt ringa uppoffring av tid och krafter kunna utföra denna funktion också för åtminstone en del av det offentliga kapitalets vidkommande. Det torde icke vara omöjligt att finna ett tillräckligt antal personer av detta slag, som äro i stånd att se på det allmänna intresset och ej på privata särintressen. Men givetvis uppnås en maktkoncentration, som från vissa synpunkter sett kan medföra nackdelar. En sådan är emellertid svår att undgå, vilken organisation som än väljes. Att här diskutera olika tänkbara organisationsformer skulle föra alltför långt. Anmärkas bör emellertid, att en stor fond mycket väl kan uppdelas i flera smärre, som var och en förvaltas av sitt särskilda organ och efter mer eller mindre olika principer. En styrelse kan handhava placeringen i obligationer, en annan sörja för inteckningar i fastigheter, en tredje köpa industriobligationer etc. En dylik uppdelning, som kan göras också på andra sätt., skulle sannolikt minska förvaltningssvårigheterna. 2 De svenska privata försäkringsbolagens fonder skulle samlade till en enda stor fond vara svårare att förvalta än de separata fonderna nu äro. En helt annan sak är att i allmänhet en stor offentlig kapitalbildning, vare sig samlad i en eller i många fonder, medför proportionsvis större svårigheter att bemästra än en mindre sådan.' Givetvis är uppgiften också svårare, så länge fonden hastigt växer, än senare. De omkostnader, som äro förbundna med själva förvaltningen under olika former, torde ej variera så mycket, att det behöver närmare beaktas. F ö r ' a l l placering i värdepapper representerande en viss penningsumma bli Penningvärdets förändringarna i penningvärdet, d. v. s. i den allmänna prisnivån, 3 av stor beoch räntefotens för tydelse. Tillgångarnas verkliga värde varierar ju proportionellt med penninändringar gens köpkraft. Stiger prisnivån till det dubbla, så sjunker realvärdet av en till visst penningbelopp uppgående fond till hälften; tvärtom vid prisfall. De sista tre årens erfarenheter ha visat, att man även under en guldmyntfotsregim måste räkna med stora förändringar i den allmänna prisnivån som en möjlighet. Det tycks icke finnas garanti för att prisnivån på lång sikt skall hålla sig mera stabil än före kriget. Man hade då från 1850-talet till 1870-talet prisstegring, därefter till mitten på 1890-talet prisfall och sa återigen prisstegring fram till 1914, då krigsinflationen satte in. Dessa tre prisrörelser uppgingo vad grosshandelspriserna beträffar till ett par tiotal procent eller i runt tal i genomsnitt cirka 1*/. % om året, uppåt eller nedåt; för detaljprisernas vidkommande voro variationerna sannolikt något mindre men likval * Däremot har man mycket diskuterat hur en effektiv ledning av den offentliga affärsverksamheten sk aU kunna skapasf vilket är en helt annan fråga, så länge man ej bestämt sig for allman sociälisöriii0" 2 Tämför dvlika smärre fonder med de privata försäkringsbolagens. , » j i g S a i l hfaiSke ingå på frågan om denna terms innebörd. Den användes i texten i samma mening som »detaljprisnivån för konsumtionsvaror o. tjanster>.

183 betydande. Kommer så härtill riskerna för stora krig med mera betydande prisvariationer, så är det klart, att all fondering måste räkna med möjligheten av framtida ändringar i penningens köpkraft. Det är visserligen ej osannolikt, att det nu pågående energiska arbetet på en rationalisering av världens penningväsen genom en eller annan form av stabilisering kan tänkas ge resultat under de närmaste årtiondena, men därom vet man ännu ingenting. E n förändring av en fonds realvärde medför naturligtvis inga förvaltningssvårigheter, om fonden icke har några speciella betalningsförpliktelser eller om man^ nöjer sig med att låta dessa undergå en motsvarande förändring. Vid en pensionsfond sker detta, om pensionernas nominella belopp icke påverkas av penningvärdets förändringar; i så fall förblir ju fonden solvent oberoende av dessa förändringar. Detta gäller som bekant om de privata försäkringsföretagens fonder. För en offentlig invaliditets-^ och ålderdomspensionering vore det emellertid nära nog en bankruttförklaring att acceptera dessa konsekvenser. Har man bestämt, att en ålderdomspension av viss storlek bör utgå, så vore det irrationellt att låta dess realvärde stiga eller sjunka med t. ex. 25 %, blott därför att den allmänna prisnivån varierar. Det får därför betraktas som en naturlig uppgift för styrelsen för en till folkpensioneringen anknuten fond att söka så förvalta denna, att inflytandet av eventuella prisnivåförändringar begränsas. Enklaste sättet att uppnå detta är för närvarande att icke enbart inköpa värdepapper lydande på viss penningsumma, utan även andelar i vissa anläggningar eller företag, t. ex. aktier. De senares värde och avkastning bruka variera uppåt och nedåt mera än i proportion till levnadskostnadernas förändring, vilket alltså skulle kunna uppväga obligationsavkastningens relativa oföränderlighet. Mycket talar emellertid för skapandet av en mellanform mellan dessa slags placeringsobjekt, nämligen skuldpapper vilkas nominella belopp justeras efter prisnivåns växlingar. Industriobligationer och inteckningar av denna typ skulle minska de ur prisnivåförändringar härflytande förlustrisker och vinstchanser, som både långivare och låntagare borde kunna frigöra sig ifrån, om de så önska, vilket nu ej är fallet. Så länge dylika värdepapper ej finnas tillgängliga, utgör risken för framtida förändringar i penningvärdet utan tvivel i och för sig ett argument för att — åtminstone delvis — placera offentliga fonder 1 i papper av aktietyp i stället för obligationstyp. En fråga, som nära sammanhänger med den föregående, är risken för framtida ändring i räntefotens höjd. För en offentlig fond med vissa bestämda förpliktelser, t. ex. en privat försäkringsfond, medför en sänkning av räntefoten under den nivå, varmed man räknat, att fonden blir insolvent, 2 såvida ej inbetalningarna i motsvarande grad höjas. Ur administrativ synpunkt är detta givetvis förenat med rätt stora svårigheter, vilka emellertid torde vara ound1 Detta gäller icke bara fonder med speciella förpliktelser, t. ex. till folkpensioneringen anknutna, utan offentliga fonder överhuvudtaget, i den mån ett intresse anses föreligga att ej resultatet av det offentliga sparandet under prisstegringsperioder överflyttas på fondens gäldenärer. En räntehöjning ger naturligtvis upphov till vinst.

13—312 732

184 vikliga. En offentlig fond av allmän karaktär, vars avkastning ingår i t. ex. statens budget på vanligt sätt, förorsakar ej dylika svårigheter. De ovan diskuterade slagen av fondbildning torde närmast intaga en mellanställning. I intet av de tre fallen blir ju pensioneringen genom avgifter och fondavkastning »självförsörjande», utan den får i hög grad lita till bidrag från det allmänna. Den höjning eller sänkning av dessa bidrag, som skulle föranledas av a t t fondens avkastning med exempelvis 1 % understeg, resp. översteg den beräknade, bleve relativt obetydlig. På mitten av 1900-talet skulle den vid premiereservsystemet ej överstiga x\\a, för att senare nå ungefär 1 /s. Vid övriga fondsystem skulle den icke nå upp till Vio. Möjligheten att variera det allmännas bidrag minskar alltså i hög grad de på grund av en eventuell förändring i ränte- och prisnivåer uppkommande svårigheterna att förvalta en till folkpensioneringen knuten fond. Vad den direkt av fonderingen framkallade sänkningen i räntefoten beträffar, så ledde diskussionen i avd. 2 till slutsatsen, att denna endast kunde väntas bli en ringa bråkdel av 1 %. Dess inflytande å pensioneringens finansiella stabilitet torde alltså bliva ringa. En ränteförändring kan naturligtvis framkallas av många omständigheter. Vid sidan av de av fondbildningen själv framkallade förändringarna förtjäna måhända de variationer i räntenivån, som äga samband med ändringar i prisnivån, vilka icke framkallas av ändringar i produktionens effektivitet, särskilt intresse. Är prisnivån fallande, så blir produktion med lånat kapital av flera skäl mindre lönande, efterfrågan på kapital minskas och räntan sjunker. En räntesänkning av detta slag går tydligen hand i hand med en stegring av realvärdet av varje krona, som erhålles i avkastning. Uttryckt i varor och tjänster behöver alltså fondens avkastning icke sjunka. Mera naturlig än en höjning av inbetalningarna är i så fall en sänkning av pensionernas nominella belopp, varigenom deras realvärde hålles någorlunda konstant. — En prisnivåstegring, som höjer räntefoten, ökar visserligen fondens avkastning i kronor, men samtidigt faller varje kronas köpkraft, varför en höjning av pensionerna då är naturlig. Man har tydligen här två motsatta tendenser, om vilkas styrka i olika fall man a priori intet kan säga. Bl. a. beror ju ändringen i fondens avkastning, när räntenivån i landet ändras, på i vilken utsträckning medlen placerats på lång sikt till fast ränta, hur snabbt amortering sker och dylikt. E t t prisfall vid en relativt allmän produktivitetsökning har sannolikt ej en dylik verkan å räntenivån, varför fondavkastningens och pensionernas realvärde då ökas. A t t pensionstagarna på så sätt få njuta gott av det ekonomiska framåtskridandet är ur många synpunkter rimligt. Så mycket är i alla fall klart: att förvalta en fond så att den kan uppfylla speciella förpliktelser i en avlägsen framtid, möter på grund av prisnivåns och räntefotens sannolika framtida variationer stora svårigheter. Kraven på fondförvaltningen bli givetvis mindre i samma mån som fondens avkastning och pensionsavgifterna under alla omständigheter kompletteras av betydande och lätt föränderliga bidrag från det allmänna. Ännu mindre bli de, om fonden

185 ej har några speciella betalningsförpliktelser, ehuru det väl även då får anses vara en uppgift för fondförvaltningen att så mycket som möjligt neutralisera verkningarna av förändringar i penningvärdet.

4. Några synpunkter på lämpligheten av offentlig fondbildning i samband med folkpensioneringen. I det föregående ha några verkningar av vissa slag av fondbildning i sam- Folkpensio band med folkpensioneringen gjorts till föremål för diskussion Denna n^ingens kmraktär diskussion har givetvis till uppgift att utgöra bakgrund för ett bedömande ' av frågan om lämpligheten av en dylik fondbildning. Vill man göra sin ställning härtill klar för sig, är det naturligt att först undersöka, om det ligger något i folkpensioneringens natur, som gör det naturligt att offentlig kapitalbildning direkt sammanknytes med denna. Därvidlag anföres det ibland, att det är naturligt att spara för ålderdomen. Staten har emellertid ingen ålder i samma mening som individen och skulle ju i varje fall ej spara för sin ålderdom. Någon speciell anledning varför just allmänna utgifter för ålderdomspensionering skulle täckas av offentliga ränteinkomster linnes näppeligen. Större beaktande synes den omständigheten förtjäna, att en pensionering t. ex. enligt premiereservsystemet med partiell avgiftsfinansiering kan ge pensionstagarna intryck av att själva ha bekostat sina pensioner och helt eller delvis befria dem från känslan av att mottaga understöd av fattigvårdskaraktär. E t t dylikt befriande torde väl flertalet människor anse önskvärt. Emellertid visar det sig vid närmare påseende, att vad som kan göras i detta hänseende är alldeles oberoende av om en speciell pensionsfond skapas eller ej, ja av om överhuvud offentlig kapitalbildning äger rum eller ej. Avgiftsbetalarna torde icke ha något emot att låna ut sina pengar till stat och kommun utan att intressera sig för deras faktiska användning, blott stat och kommun åtaga sig en förpliktelse att senare utbetala pensionerna. Att det^ för mången förefaller naturligt, att folkpensioneringen kombineras med ett på försäkringstekniska grunder uppbyggt fondsystem, beror utan tvivel till stor del på likheterna mellan folkpensionering och vissa grenar av den privata försäkringsrörelsen. Det privatekonomiska ansvar, som i så fall nödvändiggör fondbildning, finnes emellertid ej för staten, som kan lägga folkpensioneringen på helt annan grund. Den har full frihet att göra inbetalningarna medelst avgifter och skatter konstanta eller varierande samt så avpassade, att en eventuell fond växer fort eller långsamt, allteftersom man vill fördela bördan generationerna emellan på ena eller andra sättet. Hänsyn till bördans fördelning synes, enligt vad diskussionen i avd. 2 här ovan. gav för handen, icke kunna motivera en offentlig fondbildning enligt en för ett halvt århundrade framåt uppgjord plan. Utan kunskap om hur de framtida ekonomiska förhållandena komma att gestalta sig synes man icke ha någon utsikt att med en

186 dylik metod uppnå vad man önskar. Mera praktiskt synes det då vara att använda ett system, som medger en viss rörlighet beträffande fondbildningens storlek. Dylik frihet är givetvis en fördel, då den ger en ständig anpassningsförmåga allteftersom det ekonomiska läget ändras. I detta sammanhang förtjänar påpekas, att framtidens politik för att mildra konjunkturväxlingarna kan komma att ställa krav på en viss variation i det offentliga sparandet. Från hänsyn härtill kan i så fall näppeligen a priori den del därav befrias, som äger rum i samband med folkpensioneringen. Dylik fondbildning efter en redan nu uppgjord plan skulle alltså närmast grundas på en bestämd övertygelse, att den nuvarande generationen eljest skulle slippa för lätt undan i fråga om offentliga utskylder och att en alltför tung börda skulle komma att läggas på nästa generation. För ståndpunktstagande härvidlag räcker det givetvis ej att taga hänsyn endast till nuvarande och framtida utgifter för pensioneringen eller till den ovan i avd. 2 berörda sannolika framtida ökningen i inkomstnivån och bärkraften och lämpligheten av en därtill svarande förändring av pensionernas storlek. Även den sannolika utvecklingen av andra offentliga utgifter, t. ex. försvarskostnaderna, får tagas i betraktande. I detta sammanhang kan det vara skäl omnämna, att statsmakternas och de municipala myndigheternas begränsade resurser i vissa länder, där pensionskostnaderna till större delen bestridas av allmänna medel, lett till ett system för ålderdomspensionering, där de fattigaste åldringarna erhålla större totala pensioner — inklusive alla tillägg — än de mindre fattiga. Detta är givetvis detsamma som en straffskatt på sparande för en tryggad ålderdom och på arbetsamhet efter uppnående av åldersgränsen. Om pensionerna, som jag här ovan utgått ifrån, utginge med samma belopp oberoende av inkomstens storlek, skulle säkert mera sparas för ålderdomen och mera arbete presteras av personer över 67 år än med tillämpande av hittillsvarande system. I den mån antalet personer över 67 år växer och hälsotillståndet fortsätter att förbättras, blir denna senare synpunkt av allt större vikt. Den omständigheten att för tillfället stor arbetslöshet är rådande, bör ej skymma blicken för den reduktion av produktionen och nationalinkomsten, som en ökning av de sysslolösa händernas antal medför, det finns ingen anledning att i längden vänta minskning av de »arbetsföra» åldrarnas arbetslöshet, därför att de »överåriga» förmås till sysslolöshet. — Häremot kan måhända invändas, att den som arbetat till 67 års ålder kan ha »rätt» att vila sig; man får emellertid då också taga i betraktande, att fortsatt arbete i lagom omfattning för många åldringar bereder större tillfredsställelse än sysslolöshet. Om skatterna och avgifterna kunde ökas så mycket, att pensionerna utginge oberoende av annan inkomsts storlek, och detta utan att en tendens till minskat sparande och minskad produktion uppkomme på grund av skattetrycket, skulle tydligen kapitalbildningen och nationalinkomsten ökas. Emellertid ha höga skatter säkert vissa verkningar i angiven riktning. Frågan är alltså, vilken av de två motsatta tendenserna som är starkast. I den mån offentlig kapitalbildning, d. v. s. ökad belastning av nutiden,

187 genomföres, minskas givetvis för närvarande utsikterna att undgå ovannämnda »straffskatt» på arbete och sparsamhet. Anses även under de närmaste åren olägenheterna av en ökning av skatter och offentliga avgifter över en viss punkt mycket stora, så kan frågan komma att ligga så, att man har att välja mellan a ena sidan betydande fondbildning men till gengäld begränsning av pensionstilläggen till de allra fattigaste och å andra sidan pensionstillägg till alla. I sa fall får det i föregående avdelning rörande fondbildningens verkningar anlorda kompletteras med hänsyn till här ovan berörda inflytande å sparandet av pensionstilläggens begränsning. Givet är emellertid, att den framtida fondavkastningen ökar utsikterna att i framtiden undgå denna begränsning. Huruvida det ena föredrages framför det andra, beror i hög grad på den uppfattning man har rörande de ekonomiska framtidsutsikterna i allmänhet. Om dessa anses så goda, att en väsentlig höjning av levnadsstandarden och av »skattekraften» motses, så utgör det ovan sagda ett skäl att icke för nutiden försvåra den lika-pensionspolitik, som skulle förbättra läget för några fattiga medborgargrupper. Antag nu att man stannat vid den uppfattningen, att det icke finns tillräckliga grunder för en extrabelastning av den generation, vars ekonomiska livsvillkor försämrats av ett världskrig och en världskris utan motstycken, till förmån för den kommande generation, som sannolikt skall visa sig bättre än vår förmå utnyttja teknikens framsteg och möjligheter till hög levnadsstandard. Problemet blir då närmast för det första, huruvida offentlig fondbildning anses önskvärd av skäl, som ej höra samman med folkpensioneringen, och för det andra, huruvida en organisatorisk sammankoppling av denna fondbildning och folkpensioneringen medför praktiska fördelar. E t t par synpunkter på dessa frågor skola nu framläggas. Hittills ha endast de skäl för offentlig kapitalbildning berörts, som ha att Önskvärdgom med folkpensioneringen och i anknytning därtill med en önskad ändring heJen."v av den totala skattebördans fördelning i tiden. Det är självklart, att tusen jlidbill och en andra skäl för offentlig kapitalbildning kunna tänkas, allteftersom ni"9 • °ch det ena eller andra målet för den offentliga verksamheten uppställes. Några *V" anse det exempelvis lämpligt, att statsmakternas och andra offentliga organs maktställning i finansiellt hänseende starkes, så att därigenom en viss motvikt skapas mot de stora finansmännens inflytande. Andra anse återigen ett politiskt inflytande i finansiellt hänseende utomordentligt skadligt, och detta blir för dem ett skäl mot offentlig kapitalbildning. En del personer räkna med att offentliga organ i längden placera kapital på ett för landet mera »nyttigt» sätt än privata kapitalister, medan andra äro av rakt motsatt mening. Det göres också gällande, att statlig fondbildning ökar statens kreditvärdighet och att den genom att först öka och sedan minska skattebördan måste försvåra resp. underlätta lösningen av de statsfinansiella problemen. Att här uppräkna ens de närmast till hands liggande argumenten låter sig icke göra. Det sagda torde tillräckligt klargöra, att frågan om önskvärdheten av offentlig kapitalbildning, med eller utan direkt samband med folkpensioneringens organisation, icke kan avgöras från »pensioneringssynpunk-

188 ter». Hänsyn kräves till den offentliga verksamheten överhuvud, och utslagsgivande för envars ståndpunkt blir hans politiska inställning härtill i lika hög grad som hans uppfattning om kapitalbildningens innebörd och om de framtida förändringarna i det ekonomiska och sociala läget i Sverige. ÖnskvärdEn delvis annan fråga än den sist behandlade, ökad offentlig kapitalbildhe en v i tr ning, är spörsmålet, huruvida en ökning av den totala kapitalbildningen i lanfondbild- det är önskvärd, oberoende av om kapitalet disponeras av offentliga organ ning som ett e j j e r p r i v a tpersoner. Offentlig kapitalbildning, som ökar den totala kapitalöka kapital- bildningen, blir önskvärd om 1) ökad total kapitalbildning är önskvärd och bildningen ^ e t t a 2 ) lämpligare nås genom offentlig kapitalbildning än genom offentliga åtgärder, som öka det privata sparandet. Låt mig först säga något om frågans förra del. E t t skäl för att staten vidtager åtgärder för ökning av den totala kapitalbildningen i landet kan möjligen den omständigheten anses vara, att vissa statliga åtgärder, t. ex. just införandet av folkpensionering efter fördelningssystemet, minskar sparandet. E n dylik pensionering nödvändiggör skatter och avgifter, vilka säkert i någon mån minska det privata sparandet. Dessutom reduceras incitamentet till sparande för att trygga ålderdomen, ifall denna tryggas genom pensioner, särskilt om tilläggspensionernas begränsning bestraffar föregående sparande. I och för sig finnes det dock näppeligen någon anledning, varför staten skall se till, att det totala sparandet blir lika stort, som om vissa statliga åtgärder icke vidtagits. Frågan blir helt enkelt, om det faktiskt pågående sparandet under givna ekonomiska och sociala förhållanden, inbegripet rådande sociallagstiftning, samt framtidsförväntningarna i dessa hänseenden göra det önskvärt, att åtgärder vidtagas för en ökning av den totala kapitalbildningen. Som redan påpekats undandraga sig dylika frågor, som till sin natur äro rent politiska, vetenskapligt bedömande. Varje individs ståndpunkt till dem beror på vad han önskar och vad han räknar med rörande framtiden. Endast beträffande sparandets innebörd och verkningar och möjligen rörande den sannolika ekonomiska utvecklingen i framtiden kunna objektiva ehuru i hög grad betingade uttalanden göras. Att världen icke under de närmaste årtiondena kommer in i en lugn period förefaller troligt. Särskilt synas genomgripande förändringar i det ekonomiska livet oundgängliga. För Sveriges del torde dessa bl. a. komma att innebära en till en början kraftig, sedan snabbt avtagande ökning av de arbetsföra åldrarna, en betydande inre omflyttning, en minskning av den jordbrukande befolkningens storlek och en viss omläggning av jordbrukets produktion samt fortsatt industriell utveckling. Under sådana omständigheter kan för de närmaste två decennierna ett stort kapitalbehov förutses och ett betydande sparande kan äga rum utan väsentlig nedpressning av räntefoten av denna grund. En annan faktor av intresse är den sannolikt fortsatta höjningen av levnadsstandarden. Hade man kunnat motse en sänkning av denna, skulle en politik som tjänade till att uppnå en viss utjämning genom konsumtionsinskränkning och sparande nu till fördel för nästa generation ur flera synpunkter varit naturligare än *när en fortskridande förbättring av levnadsvillkoren motses.

189 Skulle man emellertid på grundval av dessa eller andra överväganden stanna för att kapitalbildningen i landet bör ökas, så kommer man till frågans andra del: bör detta ske genom offentligt sparande eller genom att det privata sparandet stimuleras? Även beträffande denna sak ha vissa synpunkter anförts i föregående avdelningar. Framför allt gäller det, att uppfattningen rörande den offentliga och privata kapitalförvaltningens effektivitet får betydelse för ståndpunktstagandet. Men olikheterna i fråga om verkningarna av dessa båda slag av kapitalbildning t. ex. i socialt hänseende, kunna naturligtvis leda till företräde för en politik, som ej ger största möjliga nationalinkomst. Emellertid blir frågan kanske först och främst, i vad mån det är praktiskt möjligt att genom offentliga åtgärder öka det privata sparandet. Därvidlag komma naturligtvis endast i fråga åtgärder, som ej inskränka den offentliga verksamhet av olika slag, som ansetts så viktig, att man trots därför nödvändig beskattning beslutat sig för densamma. Tyvärr vet man rätt litet om verkan av dylika åtgärder. Statistik över sparandets omfattning finnes ej. Endast i ringa grad ha försök gjorts att med speciella skattekonstruktioner, t. ex. frihet från inkomstskatt för den inkomst som sparas, stimulera den privata kapitalbildningen. Det är därför svårt att säga, huruvida mycket skulle kunna uppnås på den vägen. Enligt min mening är det emellertid osannolikt. Däremot skuUe nog ett överflyttande av skattetrycket från de rika till de fattiga öka de förras sparande mer än det minskade de senares. De sociala konsekvenserna av en dylik skattepolitik är alltså en av de faktorer, som få beaktas av var och en, som vill taga ståndpunkt till frågan, huruvida den offentliga eller den privata kapitalbildningen skall ökas. Antag nu att man antingen anser att ökad total kapitalbildning är önsk- Praktiska värd och att detta bör ske genom offentlig snarare än genom privat kapital- skäl f'or bildning, eller också anser offentlig fondbildning motiverad av andra skäl, sammanmen däremot icke anser att folkpensioneringens karaktär och bördans fördel- koppling a ning mellan generationerna motivera fondbildning. Finns det då några prakffndbill tiska organisatoriska skäl för att den bör ske i samband med folkpensionerin- nin9 rned gen? ^ Förmodligen finnas åtskilliga sådana. Man kan t. ex. vilja undgå ^ringin varje år återkommande diskussioner om den offentliga kapitalbildningens storlek. Anses detta som en fördel, så har man å andra sidan nackdelen att behöva bestämma rörande storleken av denna offentliga kapitalbildning för en lång följd av år framåt. Svårigheten bottnar främst däri, att framtiden är oviss både i fråga om ekonomiska och sociala förhållanden och i fråga om de synpunkter, en kommande generation kan komma att anlägga på önskvärdheten av en dylik politik. Utan att närmare ingå på en diskussion av hithörande synpunkter kan det fastslås att, ifall man beslutar sig för en till folkpensioneringen knuten fondbildning, så måste valet mellan premiereserv-, kapitaltäcknings- och andra fondsystem ske ej från försäkringstekniska synpunkter utan med hänsyn till olikheter ifråga om dylika organisatoriska fördelar å ena sidan och risker för ur framtidens synpunkter olämpliga beslut å andra sidan.

UNDERSÖKNINGAR ANGÅENDE ORSAKERNA TILL FATTIGVÅRDENS ÖKNING. 1. Enquéte med ett antal kommuner. I skrivelse till Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet den 24 november 1930 anhöll en av pensionförsäkringskommittén och organisationssakkunniga tillsatt delegation för undersökning av vissa frågor rörande pensionsförsäkringen och fattigvården om förbundets medverkan för införskaffande från ett antal fattigvårdsstyrelsers ordförande av svar å vissa frågor avsedda att belysa orsakerna till den ökning av fattigvården, som ägt rum under senare år. Via fattigvårdsförbundet hava sedermera inkommit svar å de utsända frågeformulären från 204 kommuner med den fördelning länsvis på olika slag av kommuner, som framgår av tab. T 128. Tab. T128.

Antal i undersökningen ingående kommuner med fördelning länsvis på olika kommungrupper. Blan- IndustriJordSkogso. övriga dade bruks- kommukommu- kommukommuner ner ner ner

Län

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens Summa

32 Städer

Summa

10 4 11 10 8 8 7 5 7 11 15 7 8 8 6 8 9 10 13 7

3 3 2 1

2 1 2 4 8 1 2 1 5 6 4 2 2 3 1 2 2 2 3 4 1 3 3 3

3 3 1 9 2 2 1 2 6 1 6 2 2 3 4 5 6 1 3 3 3 2

1 1

9 7

191 De utvalda kommunerna äro tämligen jämnt fördelade över hela landet och representera olika slag av kommuner efter den gruppindelning av landskommunerna efter förhärskande näringsgrenar, som tillämpas i den officiella fattigvårdsstatistiken. Det utsända frågeformuläret upptog 7 frågor, av vilka frågorna 1, 3 och 6 här nedan skola behandlas i ett sammanhang, enär de på dessa frågor lämnade svaren i stor utsträckning gripa in i varandra. Fråga 1. Har befolkningens flerstädes tidigare konstaterade obenägenhet att begära och mottaga fattigvårdsunderstöd minskats och, därest så är förhållandet, vilka äro orsakerna därtill? Den första delen av denna fråga har besvarats jakande av 154 och nekande av 33 kommuner, medan 17 kommuner lämnat frågan obesvarad eller givit svaret en sådan form, att det icke kunnat användas. Svarens fördelning på kommuner av olika slag framgår av tab. T 129. Tab. T129.

Sammanställning av svaren å fråga 1. Jakande svar

K o m m u n g r u p p

Nekande svar

Frågan ej besvarad

Summa

A n t a l Jordbrukskommuner

10¶Skogskommuner

1 Blandade kommuner

10¶Industri o. övriga kommuner

55 25

154 Inalles

12¶Av denna framgår, att de kommuner, som ansett, att obenägenheten att begära och mottaga fattigvårdsunderstöd minskats, äro i övervägande majoritet inom samtliga kommungrupper. En tydlig tendens till att övervikten för de jakande svaren blir starkare med stigande industrialisering kan dock konstateras. Antalet jakande svar i procent av samtliga är sålunda för jordbrukskommuner 63, för blandade kommuner 82, för industri- och övriga kommuner 86 samt för städer 89 %. Av de 12 skogskommunerna har endast en besvarat frågan nekande. Fråga 3. Har någon minskning förmärkts i försörjningspliktigas att försörja sina anhöriga och vad är i så fall anledningen därtill?

villighet

Antalet på första delen av denna fråga lämnade jakande och nekande svar, med fördelning på olika kommungrupper, framgår av tab. T 130. Det relativa antalet jakande svar är på denna punkt väsentligt lägre än på frågan 1. Antalet dylika svar i procent av samtliga är sålunda för de

192¶Tab. T 130. Sammanställning av svaren å fråga 3. Jakande svar

Nekande svar

Frågan ej besvarad

Summa

K o m m u n g r u p p A

14¶Jordbrukskommuner .

Skogskommuner Blandade kommuner Industri- o. övriga kommuner Städer Inalles

39 41 15 117

15 3 19 25 12 74

t a 1

3 1 4 2 3 13

32 12 3 1 62 1 OS 30

olika kommungrupperna resp. 48, 73, 67, 62 och 56 %. Någon liknande tendens som vid fråga 1 föreligger icke. Även här uppvisar gruppen skogskommuner det högsta relativa antalet jakande svar (73 %). Fråga 6. 'År det eljest någon omständighet, som anses ha väsentligt medverkat till fattigvårdens ökning? Har exempelvis den tidigare benägenheten att sörja för sina tjänare eller underlydande avtagit eller eljest den enskilda hjälpverksamheten minskats? Har inom särskilda grupper av befolkningen starkare än tidigare framträtt ett anlitande av fattigvården? Vid besvarandet av denna fråga har det alltså gällt att angiva orsaker till fattigvårdens ökning, liksom det vid frågorna 1 och 3 i förekommande fall skulle redogöras för anledningarna till minskning av obenägenheten att begära och mottaga fattigvårdsunderstöd resp. försörjningspliktigas villighet att försörja sina anhöriga, vilka förändringar ju till sin natur äro sådana, att de böra resultera i ett ökat anlitande av fattigvården. E t t närmare studium av de inkomna svaren ger vid handen, att det ofta berott på en tillfällighet, huruvida en viss orsak angivits under den ena eller andra punkten. För att erhålla en riktig överblick över svaren i^ här förevarande avseende har det därför ansetts mest ändamålsenligt att i viss utsträckning sammanföra dem oberoende av deras anknytning till fråga 1, 3 eller 6. Svaren på de under punkt 6 framställda mera specificerade frågorna behandlas dock särskilt. Vid en granskning av svaren finner man, att såsom en av orsakerna till fattigvårdens ökning nästan genomgående åberopats den starka humanisenng av fattigvården, som blivit en följd av 1918 års fattigvårdslag. Denna anses hava bidragit till att den allmänna uppfattningen i hithörande frågor ändrats, så att det numera icke anses vara på något vis nedsättande att anlita fattigvården, vare sig för sig själv eller för anhöriga, utan att det är en ofrånkomlig skyldighet för samhället att vid behov lämna erforderlig hjälp i form av fattigvård eller på annat sätt. Svar i dylik riktning hava avgivits i sammanlagt

193 125 fall, nämligen från 15 jordbruks-, 7 skogs-, 45 blandade och 39 industrikommuner samt 19 städer. I 68 fall (resp. S, 5, 24, 17 och 14) har höjningen av den allmänna levnadsstandarden åberopats såsom en orsak till ökning av fattigvården. Arbetslöshet, minskade arbetstillfällen, att äldre, ej fullgod arbetskraft uttränges från arbetsmarknaden etc. har anförts såsom orsak i sammanlagt 45 fall (resp. 2, 3, 13, 16 och 11). I 36 svar (resp. 3, 3, 14, 9 och 7) har såsom en orsak uppgivits bristande ansvarskänsla, minskad ambition, minskad sparsamhet, nöjes- och njutningslystnad eller liknande. Att »de många sociala hjälp anordningarna» (eller andra uttryck av liknande innebörd) verkat nedsättande på lusten eller förmågan till självförsörjning, har uttalats i 27 svar (resp. 1, 1, 9, 8 och 8 ) . Därvid har i 4 fall pekats speciellt på den allmänna pensionsförsäkringen. I 18 fall (resp. 5, 2, 6, 4 och 1) har åberopats »lättheten att erhålla understöd», »myndigheternas generösa sätt att utdöma understöd», »länsstyrelsernas och konsulenternas anvisningar» eller liknande orsaker. I likaledes 18 fall (resp. 0, 0, 5, 7 och 6) har den högt utvecklade anstaltsvården för åldringar och sjuka angivits såsom en orsak. »Tidsandan» eller »den pockande tidsandan» har åberopats i 11 fall och exemplet från andra i 6 fall. I 5 fall har såsom en orsak angivits ersättningsbestämmelserna i 40—42 §§ fattigvårdslagen och i 4 fall, att fattigvård anses såsom en rättighet på grund av tidigare skattebetalning. Vid besvarandet av fråga 6 hava vidare angivits bl. a, följande orsaker till ökning av fattigvårdskostnaderna: Åläggandena i fråga om ålderdomshemmen — 12 fall. Utvecklingen av den allmänna sjukvården — 12 fall. Levnadskostnadernas ökning — 10 fall. Ökning av antalet utomäktenskapliga barn, som måste försörjas — 7 fall. Lämnandet av fattigvård i syfte att förhindra förvärv av hemortsrätt — 6 fall. Legohjonsstadgans avskaffande — 6 fall. Rivning av enkla och billiga bostäder samt hyresstegring — 3 fall. Platsbristen på hospitalen — 3 fall. ^ I enstaka fall hava jämväl andra orsaker åberopats, såsom pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet, de små fattigvårdssamhällena, hemortsrättsundersökningar m. m. Den under punkt 6 framställda frågan, huruvida den tidigare benägenheten att sörja för sina tjänare eller underlydande avtagit, har besvarats jakande i 109 och nekande i 43 fall samt lämnats obesvarad i 52 fall. Någon markerad skillnad mellan olika slag av kommuner föreligger icke. I allenast 8 av de jakande svaren har såsom direkt orsak till förändringen angivits den omständigheten, att pension eller understöd från förutvarande arbetsgivare räknas såsom inkomst enligt 7 § i pensionsförsäkringslagen.

194 Frågan huruvida eljest den enskilda hjälpverksamheten minskats har besvarats med ja i 47 fall och med nej i 80 fall, ofta med tillägg att dylik verksamhet tvärtom ökat väsentligt. Den sist under punkt 6 framställda frågan, huruvida inom särskilda grupper av befolkningen starkare än tidigare framträtt ett anlitande av fattigvården, har i 66 fall icke besvarats och i 62 fall besvarats med nej. I de positiva svaren hava angivits bl. a.: Lantarbetare och statfolk Industriarbetarebefolkningen »Arbetargruppen Grovarbetare Yngre arbetare Nyinflyttade arbetarfamiljer Lösarbetare Skogs- och flottningsarbetare . Ogifta mödrar med barn Änkor med minderåriga barn

17 fall 14 » 6 » 5 » > 4 » 4 * 4 » 4 » 4 » .

Härefter må återgivas några utdrag ur de lämnade svaren, vilka utdrag belysa den mångfald av förhållanden, som ansetts hava bidragit till fattigvårdens ökning. Jordbrukskommuner. Husby-Lyhundra,

Stockholms

län.

Vid jämförelse med år 1913 och dessförinnan har fattigvårdskostnaden väsentligt stigit och orsakerna därtill äro en humanare uppfattning i allmänhet, att samhället skall vårda sig om de nödlidande. Förr kunde fattigvårds styrelsen vara brysk och avfärda de hjälpsökande med småsmulor, de fattiga tiggde sen av barmhärtiga personer. De som kunde vara obarmhärtiga sluppo ifrån att hjälpa till med fattigvårdsutgifter. Dessutom har levnadsstandarden stigit även för fattighjonen och därför måste summorna till fattigvård bliva större än då alla ville och kunde leva billigare. Burseryd,

Jönköpings

län.

Visserligen är det ännu så här i landsbygden, att gammal motvilja^ att begära direkt fattighjälp hos kommunens fattigvårdsstyrelse på många håll ännu förefinnes. Men om däremot bidrag kan erhållas från det allmänna under annan form, t. ex. pensionsunderstöd, då synas alla betänkligheter vara försvunna och man söker på alla sätt kringgå de bestämmelser, som hindra erhållande av så stor »pension» som möjligt. Och några gånger har från yngre befolkningsgrupper, fullkomligt omotiverat, begäran om arbetslöshetsunderstöd framställts. Det synes alltså som om alla betänkligheter mot att kräva hjälp av det allmänna snart skola vara helt och hållet försvunna. Orsakerna härtill synas icke vara så svåra att finna. Den ena sociala hjälpanordningen efter den andra har ju under senare år kommit till. Och man resonerar helt naturligt som så: Varför ej söka bliva delaktig av någon eller

195 några av alla de förmåner som gratis erbjudas. Det är tydligen statens solklara plikt att stödja och hjälpa oss under hela vårt liv från vaggan till graven. Och all hjälp skall ju lämnas under sådana former, att det ej kännes i något avseende förödmjukande att mottaga densamma. För att så fullkomligt som möjligt nå detta mål har man ej dragit sig för att t. o. m. använda talska namn, t. ex. beteckningen »pensionär» i stället för det rent svenska understodstagare, och för begreppet fattigvård finnas många mer eller mindre besynnerliga benämningar i beredskap. Att lusten och viljan till självförsörjning under sådana förhållanden hos många människor förslappas och försvinner bor ej förvåna utan anses såsom en naturlig följd av benägenheten att gå tor långt i dessa avseenden. Det är ett faktum, att understödstagarna genom Jag tillförsäkrats en mycket bättre tillvaro och långt större krav på bekväm•usbeter än arbetande, självförsörjande och skattepliktiga småbönder ha råd att iorskaiia sig. Man förvånas nu över att utgifterna för fattigvård sprungit så i höjden. Ilar man da icke vid tillkomsten av 1918 års fattigvårdslag förutsett detta? Um man blott stannar inför ett par av lagens föreskrifter och då först bestämmelserna om anstalter och anstaltsvård, så kan man förstå att utgifterna måste bliva stora. För fullgörandet av stadgandena därom ha de flesta kommuner ådragit sig en stor skuldbörda, som måste amorteras och förräntas. En understodstagares underhåll å en mindre anstalt blir ohyggligt dyrt och så blir även förhållandet a alla anstalter, om man medräknar alla kostnaderna. Hemunderstöden ha såsom följd därav och även på grund av flera andra omständigheter ?o « f-n t J dllg 1 t h ° Ja f- D ä r t i 1 1 h a r o c k s å medverkat den understödstagarna i / ö & tillförsäkrade besvärs rätten. Mångenstädes är det så, att'hellre än att invecklas i process med en bråkig understödstagare föredrager man att medgiva större iörmaner än som rätteligen bort ske. Skogskommuner. Älvdalen, Kopparbergs

län.

Tillämpningen av nu gällande fattigvårdslag kom att infalla vid en tid£ -ii P ^ P ^ ä r d e t stod som lägst, varför utanordnade understöd kommo att galla relativt höga belopp, vilka därefter ej kunnat nedbringas i proportion till penningvärdets stegring. Den ändock företagna sänkningen av understödsbeloppen har ej kunnat uppväga det under de senaste tio åren alltjämt stigande iattigvardsbehovet. Frånsett tidvis inträdande förbättringar, har nämligen läget på arbetsmarknaden ar i rani ar försämrats, så att, sedan de små besparingar, som otvivelaktigt pa sina hall funnos vid kristidens början, förbrukats, fattigvårdsbehovet sugit i sådan grad att ingen fattigvårdsstyrelse, på grund av de därmed förenade konsekvenserna, lär kunna taga på sitt ansvar att tillämpa fattigvårdslagens I & till anda och bokstav. Avslagen på understöd ha därför varit manga och i några fall förefallit hårda, vilket på sin tid hade till följd att myndigheterna, vid anförda klagomål, ålade kommunen att utgiva understöd sa tillmätta, att de väckte allmän uppmärksamhet, och vilka kommit att verka prejudicerande eller i varje fall, då krav ställts på fattigvården, bildat utgångspunkten härför. Den icke minst på grund härav alltmer utbredda kunskapen om den, visserligen ofta vantolkade, rätt till understöd, nu gällande fattigvårdslag medger bar givetvis gjort, att man numera icke låter sig nöja med allt för knappt tillmätta understöd Ur dessa förhållanden har i sin tur framsprungit en allt starkare opinion iör ökat anlitande av fattigvården. P

196 Fjällsjö, Västernorrlands län. Den alltmer spridda åsikten att staten och kommunen äro skyldiga och kunna göra snart sagt vad som helst för den enskilde medborgaren. En dylik åsikts uppkomst och spridning orsakas och gynnas därigenom att många individer, som aldrig med ett öre behövt bidraga därtill, ändock erhålla t. ex. pensionsunderstöd. Sådana som äro omhändertagna av fattigvården eller stå på gränsen därtill kunna numera ofantligt mycket lättare än otaligt många andra, som reda sig någorlunda, använda sig av läkare- och lasarettsvård, vård å specialanstalter av olika slag, fri skolmateriel åt barnen etc. Många erhålla härigenom den uppfattningen, att det är onödigt att erlägga t. ex. pensionsavgifterna, »man får ju ändå pension», och att överhuvud taget bekymra sig om morgondagen. Staten och det allmänna tager hand om dem, när sk erfordras. Och då vederbörande efter ett sådant omhändertagande oftast får det^bättre och bekymmerslösare än förut, har han ju på sätt och vis handlat förståndigt. De sociala välfärdsinrättningarna, genomförda sådana och planerade, såsom sjukförsäkring, moderskapshjälp och arbetslöshetsförsäkring, äro kanske bra och nödvändiga, men det är att befara, att folkmoralen tager obotlig skada, därest icke på ett bättre sätt än hittills individernas egen medverkan och ansvarskänsla tagas i anspråk. Stensele,

Västerbottens

län.

Förr ansågs det höra till ens heder att, såvitt någon möjlighet därtill förefanns, icke anlita fattigvården; nu är det intet vanhedrande att begära och mottaga hjälp från den. Den mycket humana fattigvårdslagstiftning, som vårt land består sig med, den allmänna tidsandan, att det allmänna bör bära bördorna samt högre anspråk på levnadsförhållandena äro orsakerna härtill. \ Man tjockes resonera så, att kommunen och staten, till vilka man ju betalar så höga skatter, böra sörja för gamla, sjuka och orkeslösa. För särskilt ungdomen är det ju trevligare att vistas å dansbanor, biografer och att åka bil än att hjälpa sina anhöriga. Sjukvården och därmed på grund av de långa vägarna förenade transportkostnader hava vidare bidragit till ökning av fattigvårdskostnaderna. Blandade kommuner. Alsike,

Stockholms

län.

Fråga n:r 1. J a , i hög grad. Vad som för ett tiotal år sedan ansågs för en sorts skam, anses numera som en självklar sak och en rättighet. Lättheten att erhålla understöd, den välordnade fattigvården och sjukvården, samt exemplet från andra, gör att man mindre och mindre drar sig för att begära understöd. Fråga n:r 3. J a , en stor minskning i försörjningspliktigas villighet att draga försorg om sina anhöriga har förmärkts. Orsaken härtill får man nog delvis söka i de utmärkta ålderdomshemmen. Förut skämdes man att lämna sina gamla ensamma i en stuga eller i värsta fall genom fattigvårdens försorg utackorderade hos andra, utan tog hem dem till sig, när krafterna sveko, nu söker man fortast möjligt få dem på ålderdomshemmet. I många fall har jag märkt, att vederbörande, emedan pensionsboken måste överlämnas till f å n g vårdsstyrelsen, anse att de på visst sätt betala för sina gamla, vilket så att säga ursäktar dem inför sig själva. Pensionen, som ibland ej uppgår mer än till 140 kr., täcker ju som bekant ingalunda vårdkostnaderna. _ ^ Fråga n:r 6. En bidragande orsak till den stora ökningen av fattigvårdsutgifterna måste sökas i den omständigheten, att så många fattigvårdsstyrel-

197 sers medlemmar och ordförande äro socialister, som bevilja frikostiga understöd till höger och vänster, utan tanke på annat än att »staten» skall betala. En annan ej oväsentlig sådan är enligt undertecknads åsikt den alltmera utbredda vetskapen om att landstingen återbetala till fattigvårdsstyrelserna nästan alla sjukvårdskostnader. Detta gör också att husbönderna, bönder och ägare av mindre gårdar i synnerhet, i ofantligt mycket större utsträckning än förr begära hjälp av fattigvården för sina sjuka tjänare och statfolk. Utgifterna ökas härigenom i avsevärd grad, då utom själva sjukhuskostnaderna tillkommer bilskjutsar, respengar, avgifter för läkarintyg m. m. i oändlighet. Skall folkpensioneringen kunna ersätta fattigvård, ja då måste pensionerna bli större, eller också de ständigt växande pretentionerna på högre levnadsstandard minska eller avstanna. De fattigaste statare skaffa sig radio, grammofon, motorcykel och tveka ej att betala bussavgifter, där man mycket väl kunde gå, o. s. v. i oändlighet. Så ta avbetalningarna hela avlöningen, barnen få ej kläder och skor; ja, så går man till fattigvården och får vad som behövs. Ringarum,

Östergötlands

län.

Vid tiden omkring 1913 lämnades till nödställda och behövande i hemmet understöd med ett mycket lågt belopp, kanske nätt och jämt för understödstagaren att därmed hålla sig över svältgränsen, nu däremot lämnas till samma kategorier ett normalt understöd, vilket tillsammans med deras folkpension sätter dem i tillfälle att leva under människovärdiga förhållanden eller under samma levnadsstandard som mindre bemedlade arbetarfamiljer å samma ort. Vid de flesta av våra ålderdomshem torde det även vara en genomgripande skillnad på såväl mathållningen som vården av de gamla orkeslösa år 3 913 och år 1930 — nu till det bättre. År 1913 var ju icke sjukvården på långt när så högt utvecklad som nu, avsevärt mindre antal sängar för lasarettsvård och så gott som ingen sanatorievård, ävenså prutades säkerligen i åtskilliga fall, då någon fattig behövde sjukvård. Nu däremot erhåller den obemedlade vård å sjukvårdsanstalter-i samma omfattning som den burgne. Det anförda torde eklatant bevisa, att den fattigvård, som nu lämnas måste bliva avsevärt dyrare än den fattigvård, som lämnades år 1913. Lerdala,

Skaraborgs

län.

1. Denna f r å g a ^ a n obetingat besvaras med ja. Orsaken härtill torde vara det humana sätt, på vilket fattigvård i ena eller andra avseendet numera beviljas. De som verkligen äro i behov av hjälp, frambära sina önskningar med den känslan, att de mötas av förstående, och äro vissa om att deras behov verkligen undersökes och att understödet blir i den form, behovet kräver. 6. Såsom särskilt framträdande grupp för anlitande av fattigvård' förmärkas änkor och med dem likställda, som bebo en liten stuga och åtnjuta en mindre folkpension, utan annan förvärvskälla. Förr var det ju så, att de gamla gummorna brukade spinna ull, lin, blånor, sticka strumpor m. m. åt andra, samt pa sa sätt förvärva en extra slant och litet in natura därtill; numera finnas ej dessa förvärv, den nya tiden vet endast av fabriksvaror av modernaste slag och för de gamlas arbete finnes ingen användning. I detta sammanhang vill jag påpeka, att folkpensionen, hur liten än denna är, tor dessa gamla och även för fattigvården är till ovärderlig nytta och glädje. •i V °j e e n ™ y o k e t £ ° d s a k < o m d e s s a gamla kunde komma i åtnjutande av en ökad pension, då denna form av hjälp torde för dem vara den mest tilltalande.

198 Fryksände,

Värmlands

län.

Orsakerna till de stegrade fattigvårdskostnaderna ligga enligt min mening huvudsakligen i följande 3 punkter: 1 Människornas oavbrutet stegrade krav pa en allt högre levnadsstandard. Vad som för endast ett par årtionden sedan av många människor betraktades som en lyx vilken utan skada kunde undvaras, framstår i dag såsom ett livsbehov som' kräver ovillkorlig tillfredsställelse. Man behöver bara tanka pa en sådan sak som beklädnad för såväl barn som äldre personer för att ej nämna bostadsförhållanden och rent hygieniska förhållanden 2 Tillämpningen i det praktiska livet av 1918 ars fattigvardslag med kontroll över att denna lags i en stark humanitär riktning givna > bestämmelser verkligen efterlevas måste ovillkorligen medföra en stark höjning av lattigvårdskostnaderna. Frånsett att människornas krav på livet förr voro mindre än nu, så funnos nog även tidigare rätt starka behov, som krävt ett ingripande, men de fingo ofta helt enkelt bliva utan avhjälpande. 3 Lägges till vad som här framhållits under punkterna 1—2 den etter världskriget ständigt rådande arbetslösheten och trängseln på arbetsmarknaden där varje svagare och mindre kvalificerad arbetskraft är handikappad, oSamt att penningen aldrig sedan kriget helt återvunnit sm forna köpkraft, sa har man nog huvudorsakerna till de stegrade fattigvårdskostnadermu A t t hoppet, om att folkpensioneringen skulle motverka detta, icke kunnat infrias, inses lätt, när man betänker, huru små pensionerna äro i förhållande till levnadskostnaderna. Industrikommuner. Stora Malm, Södermanlands

län.

Under förfluten tid ansågs fattigvård såsom något ovärdigt eller opassande för andra än dem, som i verklig mening voro fattiga, och anlitades av dessa endast i ytterst trängande fall. Då det nu så starkt ingått i det allmanna medvetandet, att det är det allmännas oavvisliga plikt att avhjälpa all brist, inte bara nöden utan även brist opå medel och rörelsekapital, blir helt naturligt konsekvensen den: ökad fattigvård. Hälleberga,

Kronobergs

län.

• Stor minskning har förmärkts i försörjningspliktigas villighet att försörja sig och sina anhöriga. En mycket stor anledning härtill äro de olyckliga bestämmelserna i 40—42 §§ i fattigvårdslagen, ty sedan det blivit allmänt kant, att gottgörelse för vårdavgifter kan erhållas av landstinget, söker största delen av de vårdade att göra den uppfattningen gällande, att landstinget utan undantag skall erlägga kostnaderna för all anstaltsvård. Burlöv, Malmöhus

län.

Obenägenhet att begära och mottaga fattigvårdsunderstöd synes hava i hög grad minskats. Orsakerna därtill äro kanske flera men främst och påtagligast den omfattande arbetslösheten, vars följder på grund av tvivelaktiga och konstiga bestämmelser tvingat folk att för sitt uppehälle hänvända sig till lattigvården och därigenom i stor utsträckning avtrubbat och utsuddat den mmdervärdighetskänsla, som tidigare varit förenad med anlitandet av fattigvården. Just härigenom har arbetslösheten och den av staten förda arbetslöshetspoliti-

199 ken haft tråkiga följdverkningar. Min egen på flerårig erfarenhet inom såväl arbetslöshetens som fattigvårdens verksamhetsområde grundade uppfattning är att fattigvårdens portar aldrig bort öppnas för att avhjälpa nöd uppkommen genom arbetslöshet. Det synes mig vara ett stort fel att med fattigvård bekampa arbetslösheten och på detta sätt systematiskt tvinga ett ansvarskännande och stolt folk att bliva understödstagare och stackare. Degerfors, Örebro län. Fattigvårdslagens framhållande av fattigvårds styrelsens skyldighet att tillse att ingen lider nöd, har medfört ett verksammare avhjälpande av nöden än tidigare, da det för mangen fattigvårdsstyrelse stod såsom huvuduppgift att hal a ned omkostnaderna för fattigvården och därvid icke blott på önskvärt sätt avskräcka trän att i onödan anlita fattigvården utan tyvärr även mången gång avskräcka den verkliga nöden från att söka och få hjälp. Påfallande har även varit, att barnrika arbetarfamiljer från lantbruket efter uppsägning helt enkelt flyttat in i samhället utan att där ha något arbete och sedan pa grund av arbetslöshet och talrik barnskara begärt fattigvård. Lantbruksarbetaren kan ju aldrig påräkna arbete i sitt yrke i samhället och då orten harstades icke är någon trakt för större åkerbruk, blir fattigvårdsbehovet konstant och, da nöden avhjälpes, försvinner, tyckes det, intresset för vederbörande att söka arbete. Genom pensionsstyrelsens åtgärd att bereda kuranstalts vård har även föranletts ökning av kraven på fattigvård. Å andra sidan torde denna verksamhet komma att visa sig för framtiden medföra minskade fattigvårdsbehov. Norrbärke, Kopparbergs

län.

Den allmänna höjningen av levnadsstandarden och medvetandet om samhällets skyldighet att lämna en mera än nödtorftig försörjning, den sedan flera ar tortgaende strävan att popularisera fattigvården samt den med industrialiseringen följande benägenheten att leva u r hand och i mun torde enligt mitt lormenande vara huvudorsakerna till ökningen av fattigvårdskostnaderna. Ström, Jämtlands län. i F j å n s e t t en g e n om lagstiftning ändrad inställning till samhället för den eng Ten Iw Ti £ ' T ? ! 8 ?? s l a P P n a d ansvarskänsla och ett för tidsandan säreget och hos a a samhällsklasser gängse, enskilt och kollektivt, rop om hjälp av samhället till förbättring av levnadsförhållandena med därav föranlett förbiseende och sämre utnyttjande av alla de möjligheter, det egna initiativet och lormagan erbjuda, vara en av de väsentligaste orsakerna till fattigvårdens ökUndersäker, Jämtlands fte

V im a e r f a

e ter ä r

län.

=™ r ? J J . det hemortsrättsfrågan i försörjningshänseende, som enligt min uppfattning orsakar den största ökningen av fattigvården. Har icke en familj, som inflyttar till en kommun, redan före inflyttningen betingat ^ w a 7 f ' ga . r ,, d( .t sannolikt många år, innan en sådan familj på basis av nuvarande lagstiftning kan förvärva sig hemortsrätt. Då den tillhör annat fattigvardssamhalle, utestängas den från arbete, särskilt om den har minderåriga barn och det for ovngt är ont om arbete. Det beräknas, att den framdeles 14—312732

200 kommer att falla inflyttningssamhället till last. Dessa individer förslappas, så att något större initiativ i många fall icke finnes till att själva försöka skaffa sig utkomst. Åre, Jämtlands

län.

Den ökade benägenheten, i den mån den ej är av rent asocial natur, förefaller vara en direkt följd av lagstiftningens strävan att så att säga popularisera understöden. Man missuppfattar meningen och anför ofta som understödsanledning, »att nu för tiden är det ju ingen skam att få hjälp», »nu for tiden har man ju rätt till bidrag» och »något gagn bör man väl ha av de stora skatterna» etc. Den på så sätt uttryckta uppfattningen är ganska spridd och hyses t. o. m. av fleråriga styrelseledamöter. Den verkar därhän,_ att man vid minsta anledning, i första hand i stället för sist, vänder sig till fattigvården utan att pröva andra utvägar. Gamla föräldrar finna det mera tilltalande att anlita fattigvården än att begära hjälp av barnen och dessa anse som en naturlig sak, att understöd utan vidare skall lämnas etc. Denna okade benägenhet blir rätt så dyr för styrelserna och kan i korthet karakteriseras som »ett ökat försvinnande av förmåga och vilja att söka sig egna utvägar». I detta sammanhang tillåter jag mig erinra om en annan följd av lagens humanisering, nämligen ökningen av fattigvård enligt § 2. Denna oknmg är till stor del att finna i sådana understöd, som före den nuvarande lagens ikraftträdande skulle ansetts otänkbara. För att här bliva förstådd måste jag påpeka, att mina erfarenheter äro vunna inom en ort, där s. k. småbrukare utgöra kanske största befolkningsgruppen. En sådan man, som har sin lat oss säga, 8 000: — kronors fastighet belånad intill trefjärdedelar och hälften av sin 3 000: — ä 4 000: — kronors inventarieuppsättnmg gående på växlar, ar ekonomiskt sett föga avundsvärd. Ytterligare kredit är nära på omöjligt att få och räntorna tynga. Han har ingen förmåga att utan realisation betala en extra utgift för t. ex. sjukvård, tandvård eller liknande. Trots att han bör kunna räknas god för c:a 3 000: — ä 4 000: — kronor, anses det numera självfallet, att fattigvårdsstyrelsen skall ingripa, ehuru, som visats, medellöshet icke föreligger. J a g brukar ju i sådana fall taga skuldsedlar, men ar det sällsynt, att ställningen förändras så pass, att betalning kan krävas, utan avskriva vi fordran efter något år. A t t detta kan ske med den skattebetalande allmänhetens gillande lar vara lagstiftningens förtjänst. o De sociala välfärdsinrättningarnas utveckling de senare aren hava även fördyrat fattigvården, då därigenom öppnats fält för nya understödsformer. Värd å pensionsstyrelsens anstalter, vård å kustsanatorierna, de på enskild vag tillkomna barnkolonierna etc. draga åtskilliga kostnader. Styrelserna måste ofta, i rent förebyggande syfte, ehuru ej medellöshet föreligger, ingripa hjälpande, när vissa åtgärder tarvas, som eljest icke skulle bli företagna, ehuru för tillfället ingripandet icke påkallas av fattigvårdslagens bestämmelser. o Det får ihågkommas, att fattigvården år 1913 icke motsvarade 1930 Q ars uppfattning om samma fråga. Det måste kraftigt understrykas, att någon verklig jämförelse ej kan ske, då omkostnaderna för 1913 endast visa, vad som utbetalats, men icke det då föreliggande behovet. Mm erfarenhet säger, att ökningen till allra största delen påkallats av strävanden att bringa lattigvården till en nivå motsvarande nationens framåtskridande å andra områden. De äldre missförhållandena torde i sin tur bära skuld till vissa åtgärder, som nu anses innebära överdrifter; jag syftar härvid på anstaltsbyggena, som for att godkännas ju måste hållas något över vad medelmåttet av skattedragarna aro vana vid i bostadshänseende.

201 Det har framhållits, att, sedan den liberalare uppfattningen brutit igenom, ökningen bort stagnera. Häremot är att invända, att reformen ännu icke får anses fullt genomförd. (Inom Åre kommun ha kostnaderna visserligen kunnat hållas vid ungefär samma nivå sedan 1926 men tendera nu till ny ökning.) Vidare får man ihågkomma att mistningen av förvärvsförmågan, d. v. s. självförsörjningsmöjligheten, inträder tidigare ju större anspråk som ställas på levnadsvillkoren, vilket ovillkorligen leder till att stagnationen försenas, då ingången av understödstagare under dessa omständigheter de närmaste åren blir större än den av naturen påkallade avgången. Frågan om när kostnadsökningen skall tänkas stagnera påverkas för Norrlands vidkommande nog ytterligare i märkbar mån av det förhållandet, att en rätt stor procent av befolkningen, speciellt i ödebygderna, ännu får finna sig i en betydligt lägre levnadsstandard än som anses försvarlig för understödstagarna. Kunna ej dessa folkklassers levnadsförhållanden höjas på annat sätt, och då de i allmänhet ökade levnadskraven väl icke i längden kunna avvisas ens i obygderna, torde man få antaga, att bristen måste täckas understödsvägen. J a g har mottagit flera antydningar i denna anda. En orsak till ökningen är ytterligare den i allmänhet ändrade livsföringen, som ju yerkaj fördyrande utan att skapa ökade försörjningsmöjligheter. Hit räknar jag då omständigheter sådana som bostadsförbättringen och bättre klädesutrustning. De ökade kostnaderna för skolbarn, särskilt deras som måste utackorderas på grund av lång skolväg, ha tvingat många familjer att söka understöd. Dessa och jämförliga förhållanden giva sig ju tillkänna i en massa andra hänseenden och måste lika naturligt höja fattigvårdskostnaderna som de undan för undan höja den allmänna lönenivån. Städer. Sundbyberg. Den, som före kriget sysslat med social verksamhet kan icke underlåta att märka, att obenägenheten att begära och mottaga fattigvårdsunderstöd i väsentlig grad minskats. Som förklaring därtill torde den myckenhet av understödsformer, som existerade under kristiden, vara största orsaken. Man fick vana att staten genom kommunerna som mellanhand sörjde för invånarnas försörjning dels genom reglering av livsmedel, dels genom understöd till behövande. Under dessa förhållanden framskapades känslan av att vid svårigheters uppstående har man att vända sig till det allmänna. En icke oväsentlig orsak till fattigvårdsutgifternas ökning i industrisamhällena torde ligga däri, att nuvarande arbetsföretag vid erhållna beställningar intaga folk för hastig leverans av ordern. Om ytterligare beställningar ej erhållas, avskedas personalen med längre eller kortare arbetslöshet för dessa såsom följd. Tidigare torde arbetsföretagaren sökt i det längsta behålla sin personal även vid mindre arbetstillgång för att vid eventuellt ökat arbete, ha lämpligt och kunnigt folk. Maskinteknikens utveckling torde ha borteliminerat behovet av yrkeskunnighet. Linköping. Obenägenheten att begära och mottaga fattigvårdsunderstöd har i hög grad niinskats. Orsakerna torde bl. a. kunna sökas i den genom fattigvårdslagens ikraftträdande ändrade uppfattningen angående understödets karaktär av rätt, som tillkommer därav i behov varande, upphävandet av med fattigvårds erhål-

202 lande tidigare åtföljande diskvalifikationer samt den demoraliserande inverkan utgivandet av understöd på grund av arbetslöshet haft. Den förnämsta orsaken till fattigvårdens ökning torde vara att söka i den allmänt höjda levnadsstandarden inom de befolkningslager, varur fattigvårdens klientel rekryteras, men en väsentlig omständighet är också det ökade hyresbidrag, som måste utlämnas. De billigare bostäderna försvinna ur marknaden och fattigvårdens klientel måste söka sig bostäder, som betinga högre hyror. Detta har även gjort, att personer, som tidigare kunnat reda sig utan bidrag från kommunen, måste anlita densamma för att kunna betala hyran. Bristen på mindre, billigare bostäder gör dessutom, att hyrorna för desamma stegrats. Det synes också som den ålder, då personer numera vända sig till fattigvården är lägre än tidigare, vilket synes bero på, att yngre arbetskraft tränger ut ur arbetsmarknaden personer, som, ehuru icke fullt arbetsföra, dock skulle kunna försörja sig. Genom inflyttning, särskilt från landsbygden, uttränges också inom samhället befintlig icke fullgod arbetskraft. Växjö. Den tidigare konstaterade obenägenheten att begära och mottaga fattigvård har onekligen minskats. De väsentliga orsakerna härtill torde vara humanare behandling av understödssökande, efter mera humana principer utmätt understöd, medvetandet om den lagliga rätten till understöd, av arbetslöshet förorsakat tvång och därmed följande vana att lita till understöd av allmänna medel, stegrade anspråk på levnadsstandard. En omständighet, som icke oväsentligt medverkat till fattigvårdens ökning, är, att så litet gjorts för den arbetslösa manliga ungdomen. Då dennas försörjning överlämnats åt de på gränsen till understödsbehov stående föräldrarna, har denna gräns ofta överskridits, vilket varit till skada för alla parter. Karlskrona. Beträffande fattigvårdsunderstöd i form av vård och försörjning å fattigvårdsanstalt har dessa anstalters avsevärda förbättring och de därmed ökade vårdmöjligheterna i hög grad bidragit till, att fattigvårdsanstalten anlitas såsom försörjningshem för gamla och sjuka, såväl av de fattiga som i flera fall även då fullständig medellöshet icke föreligger. Den hittills rådande bostadsbristen och de oftast knappa utrymmena i städernas bostadslägenheter — och även ökade anspråk på bekvämlighet — medföra ofta, att en gammal och orkeslös anförvant överlämnas till kommunens fattigvårdsanstalt. Beträffande understöd i öppen fattigvård har en alltmera ökad kännedom om fattigvårdslagens förpliktande för kommunerna att lämna »det underhåll och den vård, som äro erforderliga», gjort ett stort antal samhällsmedlemmar icke blott mindre obenägna utan mycket benägna, att vid inträffande trångmål — kanske ofta självförvållade •—• vända sig till fattigvården med begäran om hjälp. Fattigvårdslagens förenämnda ordalag lämnar ju rum för alla de önskemål, som den hjälpsökande anser böra tillgodoses för uppehållande av »en människovärdig existens», ett ofta förekommande uttryck från de hjälpsökande. Kravet på »någorlunda likställighet» i levnadsstandard mellan den med arbetsinkomst lyckligt lottade och den tidtals ständigt arbetslöse utgör oftast normen för vad den senare anser sig kunna göra anspråk på som »erforderligt

203 underhall» enhgt lagens mening. Även om den hjälpsökande med egna krafi 5 ^ an + . u PP eI }alla en någorlunda dräglig levnadsstandard, blir han ofta tilldelad fattigvård for utjämnande av den påvisbara skillnad, som här ifrågakommer och som ökats i den mån arbetslönerna stegrats och arbetstillfällena minskats. E n i hög grad bidragande orsak till ökat fattigvårdsbehov är även att söka i det förhållandet, att de organiserade arbetarna förbehålla sig arbetstillfällena vilket förhindrar såväl ynglingar som gamla arbetare med minskad arbetskraft att söka sig arbete för lägre betalning än gällande arbetsavtal bestämmer. I flera fall har ovillighet från de försörjningspliktigas sida att försörja sina anhöriga lormarkts. Huruvida någon minskning i förenämndas antal inträtt ar svart att bedöma Vid uppgörelser om ersättning lämnas ofta detta svar: » J a g betalar mina skatter till kommunen, så har också mina föräldrar gjort och nar de nu behöva hjälp bör också kommunen va skyldig lämna dem vad de behöva utan ersättning.» Hos många av de arbetslösa förspörjes motvilja mot de statliga nödhjälpsarbetena, varför de stanna hemma och försörjningen av deras minderåriga barn kommer att åvila fattigvården. Även till de familjeförsörjare, som mottagit dylikt arbete, nödgas fattigvården utgiva understöd, då den jämförelsevis ringa arbetsinkomsten icke förslår till familjens uppehälle. Falu/n. Den obenägenhet att begära och mottaga fattigvårdsunderstöd, som helt säkert tidigare funnits även hos befolkningen i Falun, har utan tvivel under senare ar mer och mer minskats. A t t angiva orsakerna härtill är ganska svårt. JJe ligga ingalunda i öppen dag. De allmänna huvudorsakerna torde emellertid kunna sagas vara två. Den viktigaste är sålunda enligt min mening, att befolkningen i allmänhet numera anser sig äga rätt att kräva större förmåner av samhället a n i o r r . Den andra, torde vara att de avskräckande moment, som tidigare v a n t förbundna med fattigvårdsunderstöd, numera undan för undan minskats och försvinna i det allmänna medvetandet. % Åsikten att man äger rätt att framställa krav mot samhället sammanhänger givetvis med tidsandan. Samhällets hjälpverksamhet har ju dessutom numera utsträckts att omfatta understödsformer och områden, som tidigare icke ifrågakommit. Statsmakterna hava på hithörande områden åtagit sig nya och utvidgade uppgifter. Det synes mig uppenbart, att, då samhället självt åtagit sig nya sociala hjalpförpliktelser, den uppfattningen icke kan undgå att spridas, att man har rätt att i större utsträckning än förr fordra hjälp av samhället Denna uppfattning är till och med under dessa förutsättningar rik&' \ Ti n u m e r a l c k e någon socialt ansvarskännande människa förnekar, att samhället — så långt dess resurser och allmänna förhållanden i övrigt medgiva — bör inskrida för att avhjälpa oförvållad nöd, ligger ju i och för sig-intet fördömligt i den angivna utvecklingen. Självfallet medför den emellertid också det onda, att ansvarskänslan hos enskilda medborgare i någon — kanske ibland ganska stor — utsträckning minskas. Möjligen har känslan av att man har rätt och bör kräva något av samhället även förstärkts av de ökade prestationer, samhället numera i skattehänseende fordrar av medborgarnaJ a g har mer än en gång hört krav på understöd motiveras med att vederbörande anser sig hava fullgjort betydande prestationer i skattehänseende till stat och Kommun.

204 Gävle. Huvudorsaken till ökningen av fattigvårdens omfattning och kostnader är otvivelaktigt att söka i den sociala omvälvning, som ägt rum. Den har medfört en mycket betydande höjning av kroppsarbetarnas levnadsstandard och därmed även de krav, som ställas på, att samhället vid nödlägen av skilda slag skall träda hjälpande emellan. Jämsides därmed har en genomgripande förbättring och humanisering av fattigvården ägt rum och gränserna förden obligatoriska fattigvården ha gjorts mycket vida. I dessa förhållanden ligga de helt dominerande orsakerna till nämnda ökning. De mera speciella orsaker, man i övrigt kan finna, torde i jämförelse med dessa vara av ganska ringa betydelse. Under sådana förhållanden är det också helt naturligt, att den obenägenhet att söka och mottaga fattigvård, som tidigare ofta konstaterats, i hög grad minskats. En bidragande orsak härtill torde ha varit, att_ på grund av arbetslösheten stora grupper av befolkningen, som icke höra till det »naturliga» fattigvårdsklientelet, tvingats att söka fattigvårdshjälp, vilket hos dessa skapat en viss »vana» att söka fattigvården, som även kunnat inverka på deras omgivning. Förutom understöden på grund av arbetslöshet företer särskilt hyreshjälpen en påfallande ökning, beroende dels på höjda hyror och höjd bostadsstandard, dels därpå, att befolkningen, som vant sig vid en relativt hög levnadsstandard, under perioder av dålig och ojämn arbetstillgång och förtjänst ofta först och främst tillgodoser stundens behov av föda och kläder och icke förmår spara till hyran, och även där man pressat ned behoven av föda och kläder, har man ej kunnat göra lika med hyran, som ju är en fastslagen summa för hela hyrestiden. Fråga 2. Är det — bortsett från anstaltsvård — någon viss form av understöd (t. ex. hemunderstöd till barnrika familjer, till arbetslösa, till hyreshjälp m. m.), som visat särskilt utpräglad ökning? En sammanfattning av svaren på denna fråga lämnas i tab. T 131. Tab. T 131.

S a m m a n s t ä l l n i n g av svaren å f r å g a 2. Blan- IndustriJordSkogso. övriga dade bruks- kommukommu- kommukommuner ner ner ner

Svar, i vilka framhållits

ökning

A n t a l

fall

Städer

Inalles

av:

Hemunderstöd Därav till: barnrika familjer arbetslösa hyreshjälp mödrar med barn u. ä åldringar läkare- och sjukvård

7 5 3 3 2 3

5 4 1 1

29 18 5 6 5 6 12 1 62

18 34 12 6 5 8 14 3 fS8

8 20 17 3 1 4 2 — 30

67 81 38 19 13 23

Nekande

svar

12¶Frågan

ej besvarad Summa antal kommuner

2 32

2 3 1 12

43 1

71 1 204 1

205 Förutom vad som framgår av denna tabell har i vardera ett fall angivits: Utackordering av barn; »utackorderingar» ; understöd till personer, som ej ha hemortsrätt i vistelsekommunen; ersättningar till andra kommuner; samt foderbidrag till nybyggare, kronotorpare och bolagsarrendatorer. Trots att i frågan angivits, att hänsyn ej skulle tagas till anstaltsvård, har i 13 av de inkomna svaren särskilt framhållits ökning av kostnaderna för sjukhusvård. Fråga 4. Har den i fattigvårdslagen förutsatta prövningen av behovet för varje individ vid utdelning av understöd lämnat rum för användningen av fasta normer eller tariffer (t. ex. för ensam man, för ensam kvinna med barn, för gift par o. s. v.) och har härigenom åstadkommits en mera mekanisk utmätning av understödet? Har detta i så fall bidragit till ökning av fattigvärden? Denna fråga har i övervägande utsträckning besvarats nekande. Frågan torde emellertid — måhända i lika stor utsträckning — hava missförståtts på så vis, att ett användande av särskilda normer eller tariffer ansetts stå i direkt motsatsförhållande till individuell behovsprövning. Mycket ofta har sålunda svaret lämnats i ungefär följande form: »Nej, behovet prövas särskilt i varje fall.» I en del svar av denna kategori har emellertid tillfogats, att man »naturligtvis får se till att personer i samma omständigheter få lika understöd». Med nyss gjord reservation i fråga om den verkliga innebörden av de nekande svaren lämnas en sammanfattning av samtliga svar i tab. T 132. Tab. T132. Sammanställning av svaren å fråga 4. Jakande svar

K o m m u n g r u p p

A 2

48¶Industri- o. övriga kommuner

44 Städer

144¶Jordbrukskommuner Skogskommuner Blandade kommuner

Inalles

Frågan ej besvarad

Nekande svar n

Summa

a 1 3 1 3 5

12 62 68 30

De 48 svar, som i denna sammanställning betecknas såsom »jakande», äro till sitt innehåll så varierande, att det icke ansetts lämpligt — om ens möjligt — att söka sammanfatta dem. Några stickprov återgivas här nedan in extenso.

206 Jordbrukskommuner, ösluna, Stockholms län: »Fullt nödvändigt med lika understöd, enär olika utmätta understöd ger upphov till avund och oförnöjsamhet; men sättet ökar givetvis kostnaderna avsevärt.» Odensvi, Kalmar län: »Behovet prövas noga i varje särskilt fall. Normer kunna fastställas och grupperingar kunna ske vid fastställandet av staten, exempelvis för ensam man, dito kvinna, familj e t c , vilket visat sig vid hemunderstödets utdelning vara bra. Understödstagarna räkna med och jämföra mycket noga, att personer i samma ställning likställas. Någon väsentlig utökning har icke förmärkts genom ett sådant förfaringssätt.» Skogskommuner. Offerdal, Jämtlands län: »I åtskilliga fall har det bidragit till ökning av fattigvården.» Haverö, Västernorrlands län: »Innan understödet utgår, prövas behovet därav. I stort sett har den mekaniska utmätningen icke nämnvärt ökat fattigvården.» Jockmokk, Norrbottens län: »Understöd utgår i flesta fall efter av styrelsen fastställd tariff, för ensam man 40 kr., för ensam kvinna 30 kr. samt för barn 9 kr., allt per månad. För gift par, där sjukdom ej förekommer och mannen är arbetsför, utgår understödet lika som ovan för kvinna och barn men ej för mannen. Detta har bidragit till ökning av fattigvården.» Blandade kommuner. Kyrkhult, Blekinge län: »För undvikande av avundsamt tal understödstagarna emellan får man nog vid hjälpens fördelning gå efter vissa linjer. Dock tages nog här hänsyn till det individuella behovet.» Enånger, Gävleborgs län: »För vårt vidkommande användas inga fasta normer eller tariffer vid understödets utmätande. Men understödssökande ha besvärat sig hos länsstyrelsen och denna har med rund hand tillmätt understöd, som verkat prejudicerande på övriga understödstagares understöd, till ökad kostnad för fattigvården.» Råneå, Norrbottens län: »Vid tilldelande av understöd till sådana, som under åberopande av arbetslöshet gjort framställning om sådant, sker tilldelningen, där sådan ifrågakommer, efter uppgjorda tariffer i förhållande till familjernas storlek och i övrigt fall för fall, men synes detta förfarande icke hava medfört någon ökning av fattigvården.» Industri- och övriga kommuner. Västerhaninge, Stockholms län: »Individuell prövning och beviljande av understöd ungefär efter K. B:s och kammarrättens utslag i liknande fall.» Nacka, Stockholms län: »Fasta normer tillämpas endast vid kontant eller in natura utgående arbetslöshetsunderstöd, vilket f. n. utgår med kr. 5 : — per vecka och person i familjen, undantagandes mycket unga barn, samt till barn utan hemortsrätt i kommunen, varvid enligt överenskommelse mellan Stockholms stads fattigvårdsnämnd och en del grannkommuner understöd utgå enligt normen: 30 kr. pr månad för 1 barn, 55 kr. för 2 och 70 kr. för 3 barn. I alla övriga fall utgår understödet efter behov. Ovannämnda normer torde snarare bidragit till minskning än ökning av fattigvården.» Stora Malm, Södermanlands län: »Då vi vid bedömandet av behovet av fattigvård tillämpat vissa erfarenhetsnormer, ha vi funnit detta förfaringssätt

207 verka besparande, utan att någon slags mekanisering inträtt, som bortskymt individualiteten. Skulle däremot styrelsen vid bedömandet av behovet gå helt sporadiskt tillväga, erfordras ju så mycket större personkännedom, om ej klagomål skola bliva följden.» Åtvid, Östergötlands län: »Den individuella prövningen glider småningom över till mekanisk utmätning av understödet, enär olikheter i understödssatserna orsaka missnöje. Utjämning av berörda olikheter föranleder i regel ökning av fattigvården.» Burlöv, Malmöhus län: »Den i fattigvårdslagen förutsatta prövningen av behovet för varje individ vid utdelning av understöd har lämnat rum för fasta och bestämda normer och har härigenom åstadkommits en mera mekanisk utmätning pr understödstagande individ, vilket synes i viss mån ha bidragit till att begränsa fattigvården.» Medelplana, Skaraborgs län: »De olika fallen behandlas individuellt, men man försöker givetvis att, då situationen är likartad, också giva samma understöd. J a g anser det riktigt, ja nödvändigt, att ha vissa normer att gå efter och tror, att detta snarare minskar än ökar utgifterna — om det sköts med önskan att giva rimligt understöd och med vilja att spara på kommunens medel.» Sura, Västmanlands län: »Åt ensam arbetsför änka har lämnats husrum och ved samt, där minderåriga barn finnas, 15 kronor kontant per månad och x /2 1. mjölk per dag och barn. Den i viss mån schematiserade utmätningen av understödet har ej bidragit till ökning av fattigvården.» Städer. Eskilstuna: »Till ledning vid beräkning av understöd har tilllämpats följande tariff för högsta månatliga understöd, varvid fattigvårdsstyrelsen utgått från att endast de, som kunna påräkna någon hjälp eller tillsyn från anhöriga, lämpligen böra lämnas hemunderstöd: För ensamstående person » man och hustru » varje barn

kr. 38: — »56: — » 20: —

Från denna summa avdrages vad understödstagaren själv eller familjemedlemmarna ha i inkomst för understödsperioden, dock för vuxna hemmavarande barn minst den summa, som mat och husrum i vanliga fall betinga.» Linköping: »Några fasta normer eller tariffer vid utdelning av understöd tillämpas ej annat än vid utdelning av understöd till familjer, där arbetslöshet är orsaken till understödsbehovet. Detta torde dock ej hava bidragit till ökningen av fattigvården.» Växjö: »Understödet utdelas efter av fattigvårdsstyrelsen utarbetade och fastställda normer, och har tvivelsutan härigenom åstadkommits en rättvisare avvägning och fördelning av detsamma utan att hänsynen till det individuella fallet härigenom åsidosatts. Den mera ingående prövningen av understödsbehovet förekommer och lindrar säkerligen i högre grad än förr nöden, men utgifterna för fattigvården ha med all sannolikhet även på grund härav ökats.» Malmö: »I Malmö har upprättats en taxa avsedd att tjäna till ledning vid bestämmande av understödens storlek, men varje fall undersökes med omsorg rent individuellt, så att man icke kan tala om någon mekanisk utmätning av understöden. Denna taxa har icke bidragit till den ökning, som förefinnes i Malmö.»

208 Trälleborg: »Denna fråga kan utan tvekan besvaras jakande. Å t arbetslösa utgår understöd enligt vissa av stadsfullmäktige fastställda normer, vilket otvivelaktigt medfört en ej oväsentlig ökning av kostnaderna.» Halmstad: »Nej. Visserligen rör sig styrelsen här med vissa normer, men dessa användas endast då det gäller att maximera understödets storlek. Varje fall behandlas med hänsyn till förefintligt behov, men ett visst belopp per kategori överskrides endast, då särskilda omständigheter föreligga.» Arvika: »Nej, endast i rena arbetslöshetsfall, där ej sjukdom eller annat bidragit att öka behovet. För denna kategori understödstagare, d. v. s. arbetslösa, som icke äga påvisbar inkomst och ej heller andra tillgångar såsom sparade medel, anhöriga eller andra, som lämna bidrag, har understöd i huvudsak lämnats efter följande norm: Ensam ogift man kr. 4: — per vecka, gift man med hustru samt ett eller två barn kr. 10: — per vecka, gift man med hustru och tre barn 15 kronor per vecka samt större familjer 20 kronor per vecka. Behovet prövas för varje vecka och obligatorisk anmälningsskyldighet på arbetsförmedlingen föreskrives.» Gävle: »För den öppna fattigvården i Gävle ha av fattigvårdsstyrelsen fastställts bestämmelser till ledning vid beviljande av understöd, vilka innehålla en »normaltariff», som avses att vara en för samtliga fattigvårdsfunktionärer gemensam grund att utgå ifrån vid tillmätande av fattigvårdsunderstödet. Dylika bestämmelser torde vara nödvändiga i ett stort samhälle med inånga fattigvårdsfunktionärer för att man skall kunna uppnå tillbörlig överensstämmelse och rättvisa i fattigvårdsarbetet. Mekaniskt bör detta därför icke bli. I de fall, där maskinmässighet vidlåder detsamma, är detta icke beroende på normerande bestämmelser, förutsatt att dessa äro tillräckligt smidiga, utan på olämplighet hos vederbörande fattigvårdsfunktionärer. I Gävle är erfarenheten av gällande bestämmelser mycket god. De ha helt säkert icke bidragit att öka kostnaderna annat än i enstaka fall. I stort sett torde de tvärtom ha kraftigt medverkat att hålla dem inom rimliga gränser.» Fråga 5. På vad sätt företages före understödets beviljande undersökning av behovet? I vilka fall och huru ofta verkställes omprövning av behovet, efter det understöd beviljats? Den första frågan har nästan genomgående besvarats endast med upplysning antingen att undersökning verkställes genom personligt besök i vederbörandes hem, genom förhör med den understödssökande, av styrelseledamoten för det distrikt, den krets eller den rote, där vederbörande bor, etc. eller ock att fattigvårdsstyrelsen genom sina olika ledamöter äger en så ingående personkännedom, att någon egentlig undersökning ytterst sällan erfordras. Det vanligaste svaret på frågan, huru ofta omprövning av behovet verkställes, efter det understöd beviljats, är att dylik omprövning icke sker på bestämda tider, utan endast då anledning därtill föreligger, enär fattigvårdsstyrelsen äger ingående personlig kännedom om understödstagarnas förhållanden eller ock genom kontinuerlig kontroll håller sig underkunnig om eventuella förändringar däri. Dylika svar hava avgivits sammanlagt i 81 fall. I 56 fall har uppgivits, att omprövning äger rum en gång om året, varvid ofta samtidigt upplysts, att denna omprövning verkställes i samband med uppgörandet av förslag till stat för fattigvården för nästkommande år. Omprövning har vidare

209 uppgivits ske varje halvår i 17 fall, varje kvartal i 15 fall, varannan månad i 2 fall och varje månad i 15 fall. I ett fall har meddelats, att ny prövning företages endast vid ansökan om förhöjt understöd. I 17 fall har frågan lämnats obesvarad. Såsom exempel på uttalanden angående undersöknings- och omprövningsförfarandet må anföras följande. Eskilstuna. Den yttre fattigvården är ordnad å 3 distrikt med vardera en ledamot av fattigvårdsstyrelsen som ordförande och en suppleant inom styrelsen som vice ordförande. Med undantag av de ärenden, som fordra skyndsam behandling och således avgöras i enlighet med § 24 fattigvårdslagen och vilka handläggas av ordföranden och kamreraren, behandlas understödsärendena på så sätt, att undersökningsprotokoll upprättas å fattigvårdsbyrån, dit den unstöclssökande har att i första hand vända sig, varefter ett liknande formulär som nämnda protokoll utsändes till den vårdare, inom vars krets den understödssökande är boende. Denne verkställer besök i hemmet och antecknar därvid erhållna upplysningar samt överlämnar undersökningshandlingen till distriktsordföranden tillika med det förslag, vartill undersökningen kan föranleda. Distriktsordföranden är därpå vid fattigvårdsstyrelsens sammanträde föredragande för understödsfrågor rörande hans distrikt, då alla nya samt tvivelaktiga understödsfrågor avgöras. Endast sådana understöd, som antagas bliva fortvariga, överföras till distriktssammanträdena och det åligger vårdare och distriktsordförande att noga följa särskilt sådana fall, som kunna antagas i en snar framtid visa förändring i ena eller andra avseendet. Linköping. Åila som begära fattigvård hava att därom göra framställning å fattigvårdsexpeditionen, där den första s. k. legala undersökningen verkställes av fattigvårdsassistenten. De, vars fattigvårdsbehov icke förorsakats av arbetslöshet, hänvisas därefter till vederbörande kretsförsamling, som gör närmare undersökning, prövar framställningen och beslutar om understöd. Omprövning av understödsbehovet skall därefter äga rum vid varje kretsförsamlingens sammanträde, som avhålles en gång i månaden. Framställningar från dem, vars fattigvårdsbehov förorsakats av arbetslöshet, hänvisas icke till kretsförsamling utan prövas av en inom fattigvårdsstyrelsen tillsatt kommitté. Denna sammanträder varje vecka, varvid jämväl omprövning av understödsbehovet äger rum. Karlskrona. Vid prövning av understödsbehovet göres ingående undersökning dels angående hälsotillståndet hos den hjälpsökande genom läkarundersökning, dels angående hans egna och ev. försörjningspliktigas familje- och ekonomiska förhållanden genom besök i hemmet eller hos anhöriga och å arbetsplats, dels ock genom inhämtande av upplysningar hos sjukkassor, pensionsnämnder, understödsföreningar eller andra hjälporgan. Kristianstad. Vid framställning om understöd upprättas en första undersökningsrapport, antingen å fattigvårdskontoret eller ock i understödssökandens hem. En avskrift av denna lämnas till vederbörande distriktsföreståndare. Till denna rapport lämnade uppgifter kontrolleras ev. kompletteras av såväl distriktsföreståndaren (ev. av honom anmodad vårdare) som ock av församlingssystern, varefter rapporten förelägges distriktsrådet för beslut om förslag till understöd. Sålunda till fattigvårdsstyrelsen inkomna förslag prövas vid dess nästpåfoljande sammanträde och fastställas. Ronneby landskommun. Efter anhållan om understöd undersökes behovet av ledamot i fattigvårdsstyrelsen eller fattigvårdstjänsteman, varvid förhörsprotokoll upprättas och erforderliga upplysningar inhämtas från sjukkassa, arbetsgivare, pensionsnämnd och barnavårdsnämnd.

210 Skultuna. Ordföranden sätter upp vanligt förhörsprotokoll och skaffar behövliga upplysningar från pensionsnämnd, sjukkassor, f. d. arbetsgivare o. s. v. Sedan föredrages ärendet på styrelsesammanträde — så vida det icke är särskilt brådskande — och avgöres där, sedan de styrelsemedlemmar, som ha närmare personlig kännedom om understödssökanden sagt sin mening. Fråga 7. Fä sådana på ålderdomshem vårdade personer, vilka åtnjuta folkpension, behålla pensionen eller någon del därav? Har härigenom föranletts kontantbidrag till anstaltsvårdade, som sakna pension? Den första delen av denna fråga har besvarats med ja i 61 och med nej i 131 fall, såsom framgår av tab. T 133. Tab. T133. Sammanställning Jakande svar

K o m m u n g r u p p

av svaren Nekande svar A

Jordbrukskommuner

å fråga

Frågan ej besvarad t

Summa

a 1

12 Blandade kommuner

62¶Industri- o. övriga kommuner Städer

204 Inalles

30¶I 60 av de jakande svaren hava även lämnats vissa uppgifter angående de kontantbelopp, som ifrågavarande pensionstagare erhålla. I 27 svar har sålunda uppgivits visst belopp per månad, kvartal eller år, varierande mellan 5 och 60 kronor för år räknat, i 24 fall »mindre belopp» eller liknande, i 6 fall 20 %, i ett fall 25 % och i ett fall V12 av pensionen. Från en kommun, Fagered i Hallands län, har slutligen meddelats, att pensionstagarna få behålla hela pensionen, »om de kunna sköta sig och taga hand om den». I 78 av de nekande svaren har samtidigt meddelats, att i stället av de p å ålderdomshemmen vårdade alla därav förtjänta, oberoende av om de åtnjuta pension eller ej, tilldelas s. k. »flitpengar», »fickpengar» eller dylikt. Frågan, huruvida det förhållandet, att pensionstagarna få behålla någon del av sin pension, föranlett kontantunderstöd till anstaltsvårdade utan pension, har besvarats jakande i 17 fall och nekande i 24 fall samt i 6 fall med upplysningar, att alla å ålderdomshemmet åtnjuta folkpension. I 14 fall har denna fråga lämnats obesvarad. Till vad ovan anförts rörande innehållet i de på fråga 7 avgivna svaren bör emellertid fogas den anmärkningen, att svaren i stor utsträckning givits en sådan avfattning, att det varit svårt att bedöma, vad svaren rätteligen borde anses innebära. E t t svar av följande lydelse: »Folkpension för de på hemmet vårdade tillfaller fattigkassan, men var och en erhåller kontant 1 kr. per må-

211 nad, oavsett om de ha pension eller ej», har sålunda ansetts innebära, att pensionen icke till någon del får behållas, men att fickpengar lämnas till samtliga, under det att svaret: »Alla å kommunens ålderdomshem vårdade personer, som åtnjuta pension, erhålla 2 kr. i månaden av densamma. Även de pensionärer, som icke åtnjuta pension, erhålla i regel 2 kr. i månaden», tolkats så att pensionstagarna få behålla en del av sin pension och att detta givit anledning till kontantunderstöd till andra vårdade. Förhållandena torde i båda fallen vara likartade, fastän svaren måhända oavsiktligt givits något olika formulering. Den gjorda bearbetningen av de på fråga 7 lämnade svaren torde därför icke vara av större värde.

2. Uttalanden av fattigvårdskonsulenterna. Angående frågan om fattigvårdens ökning och orsakerna därtill har vidare den förut nämnda delegationen hållit överläggning med fattigvårdskonsulenterna 1 i riket den 2 och 3 februari 1931. Därvid följdes samma frågeformulär som vid den genom Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet verkställda undersökningen. Här nedan återges en kort sammanfattning av konsulenternas viktigaste uttalanden. Fråga 1. Samtliga konsulenter — möjligen med ett undantag — intygade, att obenägenheten att mottaga fattigvårdsunderstöd minskats. Såsom förklaring härtill framhölls dels den nya fattigvårdslagens humanare anda, dels den växande kännedomen om att man har rätt att erhålla hjälp, dels fattigvårdsstyrelsernas numera visade större tillmötesgående och dels den allmänna höjningen av levnadsstandarden. ; ,,, ii .rf; | E t t par konsulenter betonade, att på landsbygden många finnas som gärna taga emot folkpension, men icke vilja anlita fattigvården, även om behov av understöd, föreligger. 1

Närvarande konsulenter: Håkansson, första distriktet omfattande Stockholms stad samt Stockholms, Uppsala och Södermanlands län. Fager sten, andra distriktet omfattande Östergötlands, Kalmar och Blekinge län borgren, tredje distriktet omfattande Jönköpings, Kronobergs och Hallands län*. Blomgren, fjärde distriktet omfattande Malmöhus och Kristianstads län. Strid, femte distriktet omfattande Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län Hedström, sjätte distriktet omfattande Skaraborgs och Värmlands län. Larsson, sjunde distriktet omfattande Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län. Hedlund, åttonde distriktet omfattande Gävleborgs län, landskapet Medelpad av Västernorrlands lan samt Jämtlands län. Andersson, t. f. konsulent i åttonde distriktet. Lindbäck, nionde distriktet omfattande Västernorrlands län utom Medelpad samt Västerbottens oon Norrbottens län. Moureau, Gotlands län.

212 Konsulent Strid tillade i detta sammanhang: I städerna, framförallt Göteborg, torde däremot huvudsaken för vederbörande vara att få så mycket pengar som möjligt, oberoende av om det är i form av pension eller fattigvård. Beträffande arbetslöshetens

inverkan uttalades bland annat följande.

Konsulent Linåbäck: I Norrland har även det förhållandet i hög grad medverkat till minskning av obenägenheten att begära och mottaga fattigvårdsunderstöd, att arbetslösheten tvingat personer, som eljest icke brukat anlita fattigvården, att vända sig dit. Även om de arbetslösa själva kunnat försörja sig genom nödhjälpsarbete, så har ändock fattigvården måst anlitas för familjens uppehälle, vilket gjort att obenägenheten att begära understöd avtrubbats. Det är en känd sak, att den, som en gång börjat att vara understödstagare, lätt förlorar intresset för självförsörjning. Konsulent Fager sten: Det sorgliga i den nuvarande utvecklingen ligger i ökningen av antalet understödstagare bland de yngre. Det är svårt att avgöra, i vad mån arbetslösheten medverkat härtill, men den åberopas ofta såsom orsak. Konsulent Strid: Arbetslösheten har vållat fattigvården i Göteborg stora besvärligheter. Den har föranlett anspråk på understöd, så snart arbetsförtjänsten upphör, och såsom norm för anspråken har man tagit den s. k. »Göteborgsstandarden». Man hyr till exempel en modern lägenhet för 125 kronor i månaden och begär sedan »hyresersättning». Att hemortsrätten har någon betydelse för understödsfrågan förstå icke de understödssökande. Man har försökt att icke lämna kontant understöd till ungkarlar utan hänvisa dem till nödhjälpsarbete, men de hava pockat på understöd i stället. Familjeförsörjare vägra ibland att antaga erbjudet nödhjälpsarbete. Man drager då in fattigvårdsunderstödet och försöker pressa dem så mycket som möjligt till arbete, men ofta händer det då, att de anskaffa läkarintyg, som sedan åberopas, då understöd begäres. Konsulent Hedström: Förr fingo arbetarna, då de blevo äldre, i regel gå kvar i arbete och sysselsattes då med diverse mindre ansträngande göromål. Nu däremot blir i åtskilliga fall en arbetare ansedd såsom överflödig och avskedas, så snart han icke längre är en fullgod arbetskraft. På så sätt ha många fattigvårdsfall uppkommit, där förr självförsörjning var regel. Konsulent Larsson: Den största ökningen av understödskostnaderna förorsakas av de lösa arbetarna. När arbetslöshet inträder, händer det ofta, att en begäran om understöd kommer redan inom åtta dagar efter det arbetet upphört. De egentliga yrkesarbetarna vilja icke ha nödhjälpsarbete utan fordra kontant understöd. I sammanhang med frågan om arbetslöshetens inverkan framhölls från några kommittéledamöter, att under krisen 1908—1909 fattigvården icke anlitades i samma utsträckning som nu. Beträffande anledningen härtill yttrades följande: Konsulent Lindbäck: Krisen 1908—1909 torde hava varit lokaliserad huvudsakligen till städerna, vartill kommer att det då fanns ett utvecklat kreditsystem, som icke existerar nu längre. Konsulent Strid: Solidariteten och den inbördes hjälpsamheten mellan släktingar och bekanta var större 1908—1909 än nu. Dessutom nöjde man sig då med att leva under andra och betydligt enklare förhållanden än nu. Man har nu högre fordringar på livet, vilka man anser sig hava rätt att få uppfyllda, även då arbetsinkomsten upphör.

213 Konsulent Håkansson: Aren 1908—1909 begåvo sig de arbetslösa i stor utsträckning ut på landsbygden, där de kunde erhålla arbete. Under storstrejken utgick också i betydande utsträckning understöd från fackorganisationerna Konsulent Andersson: Arbetslösheten år 1908 var mera tillfällig. Under den nuvarande långvariga arbetslösheten ha alla reserver såsom sparade medel och dylikt uttömts, varför nu endast fattigvården återstår för de arbetslösa. P å särskild fråga huruvida sparsamheten minskats, så att därigenom föranleddes ökat fattigvårdsunderstöd, uttalade samtliga konsulenter med ett undantag — att bland de yngre sparsamheten minskats. Särskilt må anmärkas följande yttranden. Konsulent Fager sten: Det var nog en annan uppfattning om sparsamheten torr i världen än nu. Då sparade man t. ex. till bosättning. Nu däremot tages boet helt och hållet pa kredit. Man märker, att till och med unga personer utan försörjningsplikt helt och hållet sakna besparingar. Om sjukdom eller annat nodläge inträder, måste samhället hjälpa. Konsulent Larsson: Sparsamheten är säkerligen mindre nu än förr Ofta försökte en arbetare förr i världen att skrapa ihop till en stuga. Känslan av ansvar for sig själv och sina anhöriga var nog i allmänhet större på den tiden Konsulenterna Strid och Hedström.: För de yngre är sparsamheten ett nästan okant begrepp. För dem komma kläder och nöjen i första rummet. Då de skola betala t. ex. för hyra och mat hos föräldrarna, får det bli vad det kan. Fråga 3. Fem av konsulenterna förklarade, att villigheten att försörja de anhöriga minskats. Övriga ansågo saken oviss. Beträffande anledningen till den minskade villigheten, där sådan ansågs föreligga, framhölls av några, att man numera anser »samhället ha skyldighet att sörja för föräldrarna». Av andra betonades särskilt bostadsfrågans betydelse. I sistnämnda avseende yttrade: Konsulent Norgren: Försörjningsplikten mot anhöriga fullgöres icke längre i samma utsträckning som förr. Till en del beror detta på, att bostäderna icke svara mot nuvarande anspråk på bostad. Om en familj har 1 rum och kök, anser man nu för tiden, att det är svårt att få plats för de gamla. Det kan också vara förmågan som blivit väsentligt mindre på grand av den ökade levnadsstandarden. Minskad villighet, eller kanske rättare mindre tvång, kan hava orsakats därav, att möjligheterna att få de anhöriga försörjda på annat sätt än att själv omhändertaga dem nu äro mycket större än förr. Konsulent Larsson: Minskning av villigheten att försörja anhöriga kan ej sägas föreligga i större utsträckning. Särskilt bland de lägsta inkomsttagarna ar samhörighetskänslan mycket stark och villigheten stor i den mån möjligheter finnas. Minskad villighet kan däremot konstateras i fråga om personer, som kommit i en bättre samhällsställning än sina föräldrar. Vad som understundom lägger hinder i vägen för barnens omhändertagande av föräldrarna är bostadsfrågan. Ibland är det nog även så, att de gamla själva icke gärna vilja bo i dotters — och ännu mindre i sonhustrus — hem utan helst vilja reda sig på egen hand. Konsulent Lindbäck: Försörjningsplikten mot anhöriga fullgöres sämre nu än iorr, men om detta beror på bristande villighet eller andra orsaker är svårt att

214 avgöra — troligen samverka båda orsaksgrupperna. Ibland beror det dock på oförmåga. Delvis är obenägenheten beroende på att man nu har större anspråk på livet, och därför icke anser sig hava råd att sörja för sina anhöriga. Bostäderna äro ofta så trånga, att utrymmet icke medgiver ett omhändertagande av de anhöriga. Vidare verkar industribefolkningen? ökade rörlighet i samma riktning. E t t sämre fullgörande av försörjningsplikten har visat sig ifråga om alla samhällsgrupper, men kanske mest beträffande personer, som kommit i bättre ekonomisk ställning. Möjligen har den uppfattningen inverkat, att samhället har plikt att sörja för alla behövande. Fråga 6. Beträffande frågan, om benägenheten att sörja för tjänare eller underlydande minskats, intygade samtliga konsulenter, att så skett. Några konsulenter yttrade, att det numera är endast på ett fåtal större gods som sådant omhändertagande äger rum. Man anser det vara samhällets och icke arbetsgivarens sak att lämna understöd. Beträffande frågan, om inom särskilda grupper av befolkningen fattigvården anlitas starkare än förut, framhöllo sex konsulenter att ett sådant förhållande förekommer beträffande säsongarbetarna, vilka förr icke brukade höra till fattigvårdens klientel. Därjämte uttalade konsulent Lindbäck: En grupp, som börjat anlita fattigvården, är i Norrland ägarna av en del alltför små jordbrukslägenheter. Dessa, som samtidigt äro skogs- och flottningsarbetare, ha numera svårt att reda sig på sina svaga jordbruk och vända sig då till fattigvården, vilket icke förekom tidigare. Fråga 2. Särskilt utpräglad ökning ansågs av ett flertal konsulenter föreligga i fråga om kostnaderna för sjukvård. Några upplyste jämväl, att fattigvårdsunderstöd lämnades till konvalescentvård vid badort, vilket dock ansågs vara undantagsfall. Den viktigaste ökningen ansågs i övrigt bero på arbetslöshetsunderstöd och, hyresbidrag. Beträffande hyresbidragen framhöllo några konsulenter såsom orsak till stegringen dels att fordringarna på bostadsstandarden ökats och dels att förmånen av fria bostäder, som tidigare upplåtits av arbetsgivare, numera i allmänhet bortfallit. Fråga 4. Samtliga konsulenter voro ense därom, att någon formlig tariffering icke förekommer med undantag av dels normalbestämmelser i några städer och större landskommuner, och dels vissa överenskomna grunder för ersättning mellan Stockholms stad och några kringliggande landskommuner, vilka grunder avtalats för att undvika ersättningstvister. Däremot uppgåvo konsulenterna, att på landsbygden den indivuduella undersökningen ofta är bristfällig samt att i realiteten tariffering ofta tillämpas. Härom yttrade:

215 Konsulent Andersson: Fastställda normer förekomma icke, men det är mycket vanligt, att en oskriven tariff tillämpas, så att personer i samma ställning tilldelas lika stort understöd. I regel minskas understödet i den mån vederbörande har annan inkomst exempelvis arbetsförtjänst. Men om en understödstagare med folkpension tillerkännes ökat pensionstillägg uraktlåtes ofta att av denna anledning minska understödet. Vid fattigvårdsunderstödets utmätande tages ej heller i regel hänsyn till om folkpension utgår med högre eller lägre Normeringen av understödsbeloppen har nog lett till ökning av fattigvårdskostnaderna enär den, som tilldelats oskäligt lågt understöd, alltid anmärker £ ? ? ! • ' y. l ] ^ e t d ä r e m o t ej är fallet, om understödet satts högre än strängt taget Fråga 5. Samtliga konsulenter uttalade, att i städerna och vissa större landskommuner före fattigvårdsunderstöds beviljande undersökningar bruka ske genom ombud, församlingssystrar eller liknande befattningshavare samt att denna undersökning i regel är tillräckligt noggrann. På landet däremot sker i allmänhet icke någon egentlig undersökning, utan den inom fattigvårdsstyresen tillgängliga personkännedomen anses tillräcklig. I allmänhet är detta också fallet. Konsulent Lindbäck yttrade: I de stora landskommunerna i Norrland är provningen av understödsbehovet behäftad med allvarliga brister. Den verkstalles i regel av särskilda distriktsombud, men då antalet distrikt oftast är mycket stort, resulterar detta i bristande enhetlighet vid understödets utmätande. Ordföranden saknar möjlighet att leda verksamheten på grund av kommunernas stora utsträckning. En fastare organisation av fattigvården vore erforderlig. Som det nu är, tilldelas många understöd, utan att verkligt b4iov i . 1 w - 1 i l l ^ r ' o c h kU-fä-U-igt beviljade understöd övergå lätt utan fullgiltiga skal till att bliva varaktiga.

3. Uttalanden av fattigvårdsdirektörerna i Stockholm och Göteborg. Slutligen har delegationen vid sammanträde den 24 mars 1931 med fattigvårdsdirektörerna Öström i Stockholm och Nyman i Göteborg inhämtat upplysningar, huru här ifrågavarande förhållanden gestalta sig i Stockholm och Göteborg. En sammanfattande redogörelse för därvid framkomna upplysningar lämnas här nedan. Fråga 1. Direktörm Öström: Den tidigare obenägenheten att begära fattigvårdsunderstod har minskats. Orsaken därtill är i första hand, att den allmänna levnadsstandarden höjts samt att fattigvårdslagen anses innebära, att levnadsförhållandena i orten skola vara normerande för understödet, 15—312 732

216 Denna uppfattning har trängt igenom, överhuvud taget har fattigvårdens tillämpning i hög grad humaniserats. Anstaltsvården är numera god, hemunderstöden äro rikligt tillmätta och understöd lämnas i former, som icke verka nedsättande. , . En annan orsak är, att förlusten av rösträtt bortfallit. Jämväl inskränkningen av hemsändning av understödstagare har medverkat till att minska obenägenheten, ävensom det förhållandet att genom klagorätt fastslagits, att en laglig rätt till fattigvårdsunderstöd föreligger. Slutligen utgör arbetslösheten numera en viktig orsak till ökningen av fattigvården. Före kriget var det uteslutet, att en ensam man erhöll hemunderstöd. Om en sådan begärde fattigvård, erbjöds han alltid att inträda på arbetsinrättning. Numera lämnas understöd till arbetslösa, som hava fast bostad, dels i form av hyreshjälp, dels genom matutlämning eller i fråga om ensamma personer utspisning på särskilda lokaler. I Brännkyrka och Bromma utlämnas i stället på grund av de stora avstånden i regel matrekvisitioner. Endast sådana arbetslösa, som sakna fast bostad eller som begära inträde å försörjningshem eller också vilkas vandel talar för att öppen fattigvård ej bör lämnas, intagas numera på försörjningshem. Förutsättning för fattigvård på grund av arbetslöshet är, att den sökande anmält sig på arbetsförmedlingen och hos arbetslöshetskommittén samt företer avstämplat bevis därom. Från fattigvården i Stockholm lämnas veckovis till arbetslöshetskommittén listor på dem, som beviljats understöd. Före understöds beviljande verkställes i varje särskilt fall undersökning. Dock lämnas vid behov omedelbart provisoriskt understöd. Prövningen är således fortfarande fullkomligt individuell. Från kommunistiskt håll har man i Stockholm yrkat på införande av det s. k. Malmösystemet, d. v. s. ett kontant understöd enligt tariff utan individuell prövning. Då kontantunderstöd med statsbidrag utgått genom arbetsloshetskommitten har understödet för Stockholm per dag utgjort för ensam person 2 kr., för man och hustru 3 kr. samt för varje barn 60 öre, inalles dock högst 4*50 kr. per^dag. P å särskild fråga upplyser öström, att arbetslöshetsfallen behandlas såsom andra fattigvårdsfall. Någon förskjutning av grundreglerna har icke föranletts av arbetslösheten. Man försöker att följa varje särskilt fall individuellt och hjälpa den arbetslöse till arbete. Tidigare, då man kunde använda sig av nödhjälpsarbete, gick det även bra att omsätta ifrågavarande fattigvårdsklientel, men efter omläggningen till reservarbeten och beredskapsarbeten hava förhållandena blivit annorlunda. För närvarande äro 300 personer i reservarbeten (med avtalsenliga löner), samt 897 anmälda hos arbetsloshetskommitten. 590 familjer och 337 ensamma personer åtnjöto under januari 1931 understöd av fattigvården på grund av arbetslöshet. En annan orsak till fattigvårdens ökning äro svårigheterna pa bostadsmarknaden i Stockholm. De gamla husen rivas, och hyrorna i de nybyggda ställa E n ytterligare anledning är, att pensionsnämnderna i Stockholm upplysa de pensionssökande om att de kunna erhålla kommunala pensionstillskott utan fattigvårds karaktär. Folkpensioneringen tar ej någon hänsyn till anhörigas försörjningsplikt, vilket gör att många tro, att de, sedan de tillerkänts pensionstillägg, även utan vidare äro berättigade till pensionstillskott. Man har anledning förmoda, att åtskilliga understödssökande säkerligen aldrig skulle hava sökt understöd, om de icke blivit utsatta för politisk patryckMan kan ofta konstatera, att ogifta kvinnor komma och begära understöd till sina barn men själva äro elegant klädda. Sådant såg man icke förr i vari-

217 den. Överhuvud måste man säga, att man nu är mindre angelägen om att klara sig själv och har mindre ansvarskänsla. Direktör Nyman: Obenägenheten att begära fattigvårdsunderstöd har minskats. t Det rader stor skillnad mellan förhållandena före och efter kriget En anledning härtiH är säkerligen 1918 års fattigvårdslag, som betytt en »revolution» tor fattigvården, såväl formellt som om man ser till realiteterna, men utvecklingen hade dock påbörjats redan före 1919 med en stark ökning av de kontanta understöden. I Göteborg är en särskild orsak till fattigvårdens ökning den, att anstaltsvärden avsiktligt har inskränkts, därför att man trott, att man därigenom skulle nedbringa kostnaderna. I stället har nu antalet hemunderstödda ökats i hog grad, och detta antal växer så mycket mera i Göteborg, därför att man dar i motsats till i Stockholm så gott som uteslutande använder sig av kontant understöd, vilket alltid lockar. Arbetslösa sjömän t, ex. erbjödos att gå till allmanna hjalpforenmgen, och där erhålla matpoletter mot utförande av arbete men ingen kom och använde sig av detta erbjudande. Pensionsförsäkringen och de kommunala pensionstillskotten hava medverkat till ökning av understödsklientelet. Anvisning om sistnämnda understödstorm lämnas pa pensionsnämndernas expedition. Exempelvis Pauvres honteux anlita sådant understöd, och härigenom har fattigvården tillförts ett rätt stort klientel, som eljest ej skulle hava vänt sig dit. Fattigvårdens expeditionslokaler i Göteborg hava förbättrats avsevärt på senare tiden och äro nu ljusa och trevliga, vilket kan hava gjort sitt till för att minska obenägenheten att vända sig dit. Överhuvud taget har fattigvården populariserats, så att den blivit känd och uppskattad. Något avskräckande vidlåder den ej längre. Fattigvårdsfunktionärerna hava vid sidan av sin verksamhet inom fattigvården fatt åtskilliga andra uppgifter, t. ex. att utfärda medellöshetsintyg och andra intyg Därigenom vänja människorna sig vid att gå till fattigvården och det blir lättare att söka understöd. Den största rollen för kostnadsökningen spelar dock arbetslösheten i Göteborg. Under aren 1921—1923 utbetalades i Göteborg omkring 3 miljoner i kontant understöd. Den kommunala arbetslöshetskommittén »vräkte ut» understöd utan tillräcklig kontroll och vande folk vid att begära understöd. Sedan 1927 till januari 1931 har allt kontant understöd utbetalats genom fattigvården. Fran och med innevarande år har arbetslöshetskommittén åter erhållit bemyndigande av arbetslöshetskommissionen att utlämna kontant understöd med statsbidrag till familjeförsörjare. Vid sidan därav fortfar understöd att utgå genom fattigvården. Såväl fattigvårdsstyrelsen som statens arbetslöshetskommission hava var sina tariffer för arbetslöshetsunderstöden. Enligt medgivande från statens arbetslöshetskommission utgå i Göteborg kontant understöd till 1 000 familjer efter A. K:s tariff. I vissa fall äro emellertid fattigvårdsstyrelsens tariffer fördelaktigare, och då får den understödssökande av arbetslöshetskommittén anvisning att »söka komplettering» hos fattigvården Som exempel på kostnadernas stegring kan nämnas, att i december 1930 utbetalades genom fattigvården arbetslöshetsunderstöd med 50 000 kronor, i januari 1931 genom fattigvården 62 000 kronor och genom A K 37 000 kronor samt i februari 1931 av fattigvården 54 000 kronor och av A K. 74 000 kronor. Utbetalning av understöd till arbetslösa förutsätter avstämplad anmälan på arbetstörmedhngsanstalten samt intyg från A. K., att vederbörande skulle vara berättigad att erhålla nödhjälpsarbete. Fattigvårdsstyrelsen verkställer sedan undersökning liksom i andra understödsärenden.

218 Fattigvårdstariffen för arbetslösa utgör för närvarande per månad 35 kronor för man, 30 kronor för kvinna, 55 kronor för man och hustru samt 15 kronor för varje barn. Dessutom kan hyresbidrag utgå med högst 45 kronor. Maximiunderstöden äro 160 kronor per månad. Om vuxna barn bo hemma och åtjnuta arbetsinkomst ined över 80 kronor i månaden per barn, minskas understödet. Naturaunderstöd utgå endast i undantagsfall. För ungkarlar utan hem finnes dock möjlighet att få matkuponger. För fackföreningsunderstöd skall verkställas avdrag med halva beloppet. De nu nämnda arbetslöshetstarifferna ligga något högre än fattigvårdspraxis från början av 1927. Tarifferna hava inverkat till höjning av övriga fattigunderstöd, så att numera ungefär likhet föreligger. På särskild fråga upplyser Nyman, att till exempel för arbeterskorna i textilindustrien, där lönerna varit låga, understöden äro högre än arbetsinkomsten för självförsörjande. Under arbetskonflikten i textilindustrien hava dessa arbeterskor dock ej begärt fattigvård annat än i undantagsfall. Då S. K. F . vid ett tillfälle permitterade ett tusental arbetare, var det ingen, som sökte^ sig arbete på annat håll. Alla gingo kvar i Göteborg och levde eventuellt på understöd. Även i Göteborg har en viktig orsak till stegring av kontanta understöd varit hyreshöjning på grund av rivning av gamla hus. Man har kommit därhän, att även personer med arbetsinkomst måst få hyreshjälp, vilken därför spelar en ofantlig roll för fattigvården. Då en ansökan om hyreshjälp göres, sker alltid en särskild undersökning om möjligheten att bereda sökanden en billigare bostad. Denna undersökning verkställes genom stadens fastighetskontor. Direktör Öström: Samma förfarande äger rum i Stockholm. Ingen billig lägenhet i stadens fastigheter uthyres av fastighetsnämnden utan kommunikation med fattigvårdsnämnden. Fråga 3. Direktör Öström: D å obenägenheten att mottaga fattigunderstöd har minskats, har villigheten att sörja för de anhöriga avtagit. Man lever hellre på en högre standard själv än använder någon del av sina inkomster till understöd at anhöriga. Dessa lämnas åt fattigvården, vilket icke anses på något sätt nedsättande. Folk uppfostras nästan till att icke tänka på sina anhöriga, Barn anse ofta, att rätt till pensionstillskott föreligger, även om icke något fattigvårdsbehov skulle finnas. Den allmänna förbättringen av anstaltsvården gör också, att ingen numera drar sig för att låta anhöriga, exempelvis en bror eller syster, intagas på anstalt. Man vet, att de få det bra där. I sådana fall, då det gäller försörjningsplikt mot andre makens barn, frångår fattigvårdsstyrelsen ofta krav på försörjningspliktens fullgörande för att icke åstadkomma söndring mellan makarna. Direktör Nyman: Beträffande försörjningspliktens fullgörande kan man icke märka någon minskning i villigheten, då fråga gäller föräldrar i förhållande till barnen. Beträffande barnens försörjningsplikt var tidigare i Göteborg praxis, att ansökan om understöd avslogs, då barnen hade förmåga att försörja föräldrarna, oberoende av deras villighet. Numera lämnas understöd till föräldrarna, och sedan får fattigvården försöka taga ut ersättning av barnen, så gott det går. Villigheten har i detta avseende minskats. De egna behoven hava ökats pa

219 grund av den höjda levnadsstandarden, varjämte nöjeslivet numera tager en väsentligt större del av arbetsinkomsten än förr. När barnen bo i hemmet betala de ersättning för bostad och mat i knappaste laget. Vidare har antalet fall ökats, då fattigvårdsbehovet uppstått på grund av skilsmässa. Mannen är i regel ovillig att försörja sin förutvarande hustru och barnen. Direktör Öström: Instämmer med Nyman ifråga om skilsmässorna. Ännu besvärligare äro emellertid sådana fall, då makarna leva åtskilda utan att vara lagligen skilda. Fråga 6. Direktör Öström: Frågan om husbönders omsorg om sina tjänare har icke någon betydelse i Stockholm. Yngre, arbetsföra män anlita fattigvården mera nu än förr Den enskilde hjälpverksamheten fortgår ungefär i samma omfattning som tidigare Dock lämnas donationer till fattigvården i mindre utsträckning nu. 1 Stockholm ha alla klart för sig, att arbetslöshetsunderstöd genom fattigä r f c k e g t r J a t t l g r v a r d o c h a t t återbetalningsskyldighet föreligger, men effekten

• • i • 'ii ; ti. l i t ! tjj.il -röreÄrf?w:

a m i n e r med öström.

^S^^SSi.6^'

Dock har den organiserade val-

Daremot är sannolikt den Mt privata väl 0

b c ^ l « l d c r n g a n t e + ° r S a k t i l l / a u t t i p f ^ e n s ökning är de kroniska fallen av tudvlika faff Z I t t f n ° m ^ ^ u ° « f dH^hetens minskning. Ibland lämnas d ä r e S k m f n f r P ^ ? * e . n f a n gshjalp för att sätta vederbörande i tillfälle att •Dl

j j

i * S

Slg

SJalv P a

M Ö k

e t t e l l e r

a n n a

t Sätt.

T + e h a VÖ a T£QgT ? aVr äb rel tdsefnö rha a dP^sener ökat i antal. SärT e dessa Theg^ ^ ^ d'e / n d e r s t ö d ^ besparingar eller T, » omedelbart efter säsongarbetets slut. Gd d a l m n a ^ ?a t t l?f f v a ^r d ^PPfattningen, att arbetslöshetsunderMan ha f

skilträlW Ä ^ levde^åt^r T Dettl . L ™ l b * * <töd l e k T S att 3 med å t o b e t a W ^ S fv°f / ; , * örsökt att lämna understöd med aterbetalmngsskyldighet, men detta har endast haft ringa effekt. Fråga 2.

h e S e ä ö d i f e^ tA ^ n We 1t 1 B a. S8t IÖUI nS dt a JaSvk n i n ? e n , f ö r e l i S « « beträffande arbetslösssöner o t r uutgjorde t o t l sålunda ; . Ä "»»WlWiet direkt hemunderstödda per1924 1925 1926 1927

1928 1929

W^afr

har

£a/rund

av rivnin

434 701 688 1089 4 012 2549

£ av äldre hus med billiga lägenheter i vil-

Husagarna uthyra ofta sina lägenheter utan att taga hänsyn till hvres gästernas mojligheter att betala hyran, exempelvis t i / u n d e S s t a g a r e f e„-

220 bart för att få kontrakt på höga hyresbelopp för alla lägenheterna och därigenom underlätta en förmånlig försäljning eller stärka krediten. När hyran sedan ej kan betalas, fordras det, att fattigvården skall svara för den. Direktör Nyman: Hyreshjälpen har visat sig vara en mycket lockande understödsform. Det är vanligt, att om en får hyreshjälp, en annan kommer och begär att bliva likställd med denna. Man utgår från, att »staden betalar hyran». Understöd till barnrika familjer har däremot ej ökat i Göteborg utan snarare minskat. Fråga 4. Direktör Öström: Hänvisar till yttrandet vid fråga 1. I Stockholm har man varit rädd för att fastslå tariffer, därför att en taxa lockar att begära kontanta understöd. Man har velat, att det skall vara behovet, som driver folk att vända sig till fattigvården och icke vetskapen om, att visst belopp anses såsom minimum att leva på. Direktör Nyman: Tariffsystemet i Göteborg utesluter ej hänsynstagande till individuella förhållanden i varje särskilt fall. Tariffen är ej ovillkorlig utan ruckningar kunna vidtagas. Dock är det oftast så, att tariffen får utgöra minimum och justeringen sker uppåt. I huvudsak kan man emellertid säga, att tariffen verkar i stabiliserande riktning. I Göteborg fastställdes tariffen år 1927, då man konstaterade en stark tendens till ökning av understödsbeloppen. Denna tendens hejdades i någon mån genom tariffens införande, vilket alltså verkat minskande på den eljest väntade kostnadsstegringen. Men förhållandet skulle säkerligen vara det motsatta vid tendens till minskning av understödsbeloppen. Något sådant har dock ej hittills förekommit. Fråga 5. Direktör Öström: I Stockholm verkställes alltid utredning före understöds beviljande genom fattigvårdstillsyningsmän, som upprätta protokoU angående undersökningen. Protokollet överlämnas till en ledamot av fattigvårdsstyrelsen, vilken efter egen undersökning insänder det till fattigvårdsstyrelsens expedition. I varje församling finnes en fattigvårdsstyrelse, soin avger förslag till understöd till fattigvårdsnämndens delegerade för beviljande av understöd. I trängande fall beviljas dock understöd omedelbart in natura, innan erforderliga undersökningar slutförts. För behandling av understödsfrågor finnes en särskild delegation inom fattigvårdsnämnden. Antalet ärenden uppgår emellertid till 600—900 i veckan, varför i delegationen föredragas endast principfrågor, alla avslagsärenden samt ärenden, i vilka vederbörande distriktsstyrelses förslag anses böra frångås. 1 "• Enlist sedermera beslutad omorganisation av Stockholms stads fattigvård skall liksom förut i varje församling finnas en fattigvårdsstyrelse, som dock erhåller i vissa avseenden vidgad befogenhet och nva uppgifter i fråga om beviljande av understöd. Staden skall indelas i 8 fattigvårdsdistrikt, vart och ett omfattande en eller flera fattigvårdsstyrelsers områden. Inom varje sådant distrikt skall finnas en distriktsbvrå med uteslutande anställd personal. Därigenom kommer ledningen av det omedelbara fattigvårdsarbetet att överflyttas från oavlönade förtroendemän tillverkliga0 tjänstemän vilket är en av de viktigaste reformerna i omorganisationen. I de församlingar, i vilka distriktsbyrå icke är belägen, skola filialbyråer inrättas. Ansökning om fattigvård eller annat understöd skall ingivas till vederbörande distriktsbyrå. Utredning skall verkställas av särskilda tjänstemän, assistenter, samt delvis även av diakonissor och fattigvårdssystrar. Den omedelbara' ledningen av den genom distriktsbyråerna utövade verksamheten handhaves av en fattigvårdsinspektör. Förvaltning-ens högste chef är en fattigvårdsdirektör, som bl. a. skall utöva ledningen av anstaltsvården. Fattigvårdsnämndens delegerade för understödsärenden bibehållas bl. a. såsom centralorgan för prövning av princip- och besvärsärenden rörande understöd.

221 Understöd fastställes för högst ett år, men under denna tid göres alltid undersökning i hemmet 3 ä 4 gånger genom något av fattigvårdens organ. Då det ej är fullt klart, att behovet är varaktigt och konstant, fastställes understödet lör kortare tid — ifråga om arbetslösa för högst 1—2 månader. Arbetslösa måste dessutom vid varje utlämning av understöd förete kort avstämplat på arbetsförmedlingen. Direktör Nyman: I Göteborg har man infört en decentraliserad organisation med 7 distrikt, vilka vart och ett har sin särskilda styrelse, vars ordförande är ledamot i fattigvårdsstyrelsen. I varje distrikt finnes en assistentexpedition, dar utredning sker och förslag avges till distriktsstyrelsen. Denna sammanträder en gång i månaden. Däremellan kan assistenten meddela provisoriska beslut, vilka anmälas vid nästa sammanträde. Fattigvårdsstyrelsen granskar distriktsstyrelsernas beslut, men denna granskning är ej av större praktisk betydelse. S. k. ordinarie understöd, d. v. s. sådana, som äro bestämda att utgå tillsvidare, undersökas 4 gånger om året genom besök i vederbörandes hem. Föreligga ändrade förhållanden, rapporteras detta till distriktsstyrelsen. Alla ordinarie understöd tagas dessutom upp till omprövning 2 gånger om året vid distriktsstyrelsesammanträde. Extra understöd beviljas endast tillsvidare för en kortare tid. Därefter verkställes ny undersökning och prövning av understödsbehovet. Enhetligheten mellan distrikten skall ombesörjas genom fattigvårdsstyrelsen, som består av alla distriktsordförandena. Där upptagas frågor om olika praxis inom distrikten. Vidare hålla fattigvårdsassistenterna gemensamma överläggningar inför fattigvårdsdirektören för att åstadkomma enhetlig praxis. Fråga 7. Direktör Öström: I Stockholm få pensionstagarna av sin pension behålla 80 kronor om året på ålderdomshemmen och 40 kronor på andra anstalter, beroende på att de i senare fallet åtnjuta fri beklädnad. ^ Direktör Nyman: Även i Göteborg få pensionstagarna på anstalt behålla en ael av sin pension. Dessutom lämnas flitpengar till dem, som kunna hjälpa till med något arbete. Vad de få behålla av pensionen jämte flitpengar får dock icke överstiga 7 kronor per månad.

T A B E L L E R

224¶Tab. 1. Beräknat antal aktiva ock invalida män i 1000-tal inom (a = samtliga invalider; b = sådana, som 1930 Födelseår Aktiva

Invalider Invalider — Aktiva b b a a

1830—34

. . . .

0*2

1835—39

. . . .

1*5

1840—44

. . . .

8*0

1845—49

. . . .

1850—54

. . . .

0*1 21*9 3*8 39*6

1855—59

. . . .

23*7

1860—64 . . . . 1865—69 . . . . 1870—74 . . . . 1875—79 . . . . 1880—84 . . . .

139*0 155*2

1885—89 . . . . 1890—94 . . . .

177*4 193*2

1895—99 . . . .

220*2

1900—04 . . . . 1905—09 . . . . 1910—14 . . . .

44*7

59*4 32*4 83*4 18*9 109*6 14*3

248*9 280*2 288*6

12*1 9*7 8*0 6*2 4*9 3*7 2*4 1*1

169*5 10*5 186*4 8*4 213*8 6*9 242*3 272*8 281*4

5*4 4*0 2*4 1*0

1920—24 . . . . 1925—29 . . . .

0*2 1*8

0*2

9*4 6-6

9*3 0*1 26*2 4*5 46*7 24*7 46*7 35*5 63*7 34*7 25*7 105*9 24*0 16*0

4*8 4*0

131*8 17*2 159*0 13*9

10*7

3*3 3*0

178*2

11*1 206*3 9*3 235*2 7*6

6*8

110*9 25*1 19*8 143*9 18*8 14*3 167*1 14*6 11*0

6*0

197*1

12*3

9*5

5*2

8*2

5*9 4*0

4*5

226*9 10*2 257*8 8*3

259*0

2*2

274*2

1*0

2*2 1*0

6*0 3*7 2*3

5-5 3*7 2*3

0*8

0*1 24*0 4*2 43*3 25*5 48*2

265*6

1915—19 . . . .

Aktiva

8*4

125*8 16*5 145*6 12*7

Invalider

Invalider J

0*2 1*7

57*6 31*4 92*2 20*9

16*6

2*6 2*2 1*7

l-o

265*5 274*0

8*4

3*4

2*0 10*1 28*3

01 44 452 376 273 516 448 731 399 33*6

266*7 252*1 267*4 228*2

7*1

1930—34 . . . . 1935—39 . . . . 1940—44 . . . 1945—49 . . . 1950—54 . . . 1955—59 . . . 1960—64 . . . 1965—69 . . . 1970—74 . . . 1982-9 229 e

2 082 c 245£

55-2 2182*1 261J 1254 2 223c 2794 198*2

befolkningen över 16 år vid utgången av i tabellen angivna kalenderår. blivit invalider efter utgången av år 1930.) 1950

1960 Invalider Aktiva

1970 Invalider Aktiva

1980 Invalider Aktiva

0*3 2*9

0*2

1990 Invalider Aktiva

0*3

3*3

Invalider Aktiva

0*4

0*2 2*2 10*9

0*2

27*4 23*2 4*8 50-0 45*3

2*3

1*9

11*7

10-7

0*1 31*4

59*3 54*5 76*6 41*8 37*6 121*2 27*4 23*8

0*1 34*8 33*0 5*8 60*1 58*o 35*9 67*8 65*6

151*3 184*9

87*9 47*9 46*1 140*9 31*9 30*4 184*1 24*1 22*9 223*0 19*4 18*7

216*9 248*7 258*9 245*4 260*3 222*5 233*0

19*8

16*9

16*1 13*8 13*5 11*8 11*2 10*2 8*4 5*5 3*8 1*9 0*9

2*8 14*1 13*6 0*1 39*8 39*0 6*7 69*1 68*1 41-8 107*0

78*9 77*9 58*4 57*6

8*0

238*7

14-8

14*6

5*5 3*8

229*9 246-0

10*4

7-9

7*9

169*9 38*5 38*0 202-7 26*5 26*3 206*1 18*0 18-0 226*8 14*1 14*1

1*9

210*8 221*2

4*7 3*2

197*5 209*0

232*9

2*0

238*9

0-9

0*9

8*9

8*9 6*7

220*7

6*7 4*9

226*7

3-3

229*1

2-0

3-3 2*0

228*5

0-8

4-9

16*1 15*9 0*1 46*3 46*0 8*1 84*1 83*7 50*4 95*1 94*8 117*8 64*2 64*1 157*1 35*6 35*6 192*6 25*2 25*2 177*0

15*4 192*8 12*0

15*4 12*0

206*7 214*2

9-3

9*3

6*9

217*1 216*9

4*9 3*2

6*9 4*9

0*2 8*9 46*6 111*9

3*9

3*8

19*6

55*8 55*7 92*5 92*5 87*9 87*9 61*0 61*0

134*9 30*5 30*5 21*4 21*4 185*3 16*2 16*2 197*6 12*3 12*3 163*7

3*2

203*4 205*0

9*2 6*6

218*7

1-9

1*9

207*3

4*6

215*8

0-8

0*8

204*9

3*0

207*4

1*8

206*1

0*8

2 256 0 3003 2572 2 2961 3441 3310 2 2726 3872 382-2 21853 4246 4233 20832 4275 4273

226¶Tab. 2.1 Beräknat antal aktiva och invalida kvinnor i 1000-tal inom (a = samtliga invalider; b = sådana, som

Födelseår

Aktiva

Aktiva a

Invalider

Invalider Aktiva

1 945

Aktiva

0*4

1830—34 . . . .

0*3

1835—39 . .

2-5

1840—44 . . 1845—49 . .

11*3

2*8 11*4

2*8

0*4

1850—54 . .

0*1 28*4 3*4 50*9

12*3

1855—59 .

. 21*5 62-5

0*1 30*5 3*7 55*9

3*1 13*5

1860—64 .

1875—79 .

58*1 51*7 86*9 31*0 112*9 21*9 142*8 17*4

66*8 55*1 49*0 22*9 91*7 32*7 13*9 127*0 24*6 9*6

1880—84 .

162*8

7*0

14*4

5*4

103*1 36*8 23*8 134*0 26*0 16*1 165*3 20*2 12-3

1890—94 .

188*4 205*3

150*7 178*6

18*4

1885—89 .

13*1 10*4 7*8

197*2

187*0

226*7

1900—04 . 1905—09 .

250*7 273*3

5*7 4*0

219*4 243*8 266*3

10*9 8*3

4*2

1895—99 .

6*2

1910—14 .

277*4

1865—69 . 1870—74 .

2*5 1*0

1915—19 .

0*4

271*0 255*6

0*1 33*5 4-0 59*8 21*8 63*3 42*3 58*2 51*7 35*9

0*1 35*8 3*8 56*6 41*7 23*0 66*8 54*1 65*4 58*2 47*3 108*9 38*8 30*3 147*1 28*5 21*7 173*1 21*1 16*0

9-2 7*4

199*8 16*1

12*4

2*9

15*1 210*8 11*6 8*9 235-9

6*1

226*6 12-5

4*3

2*3

259*0

6*6

250*6

9*5

10*0 8*0

2*4

1*7 1*0

264*1 249*8

4*2

4*9 3-6

256*8

6*5

6*0

2*3

264*0

1*0

243*4 257*9

3-9 2-3

219*8

0-8

3*9 2*3 0*8

1*0

1920—24 . 1925—29 .

3*4

1930—34 . 1935—39 . 1940—44 . 1945—49 . 1950—54 . 1955—59 . 1960—64 . 1965—69 . 1970—74 . 2 010 3 322 5

2 083*2 3399

74*3 2157 i 3565 1649 2176 3 374*1 2545

befolkningen över 16 år vid utgången av i tabellen angivna kalenderår. blivit invalider efter utgången av år 1930.) 1950

1960 Invalider Aktiva

1970 Invalider Aktiva

1980 Invalider Aktiva

1990 Invalider Aktiva

Invalider Aktiva

0-4 3-4 14-4

0-5

0-1 4-0

33-9

25-5

3-4

2-6

59-8

50-8

14-4

12-4

0-5

0-4

25-9

75-1

66-3

0*1 40-3 4-7 71-0

36-8

4-0

3-7

66*9

17-1

16-2

0-5

30-0

87*0

83-0

0-1

46-6

45-0

4-7

79-3

70-6

67*4

5-4

81*5

79-7

19-7

4-5 19-3

0-6

133-7

47-6

45-2

33-6

0-1

52-2

51-5

5-2

176-9

91-1

97*3 95-7 81-1 79*9

6-2

93-6

93-0

22*6

22*5

152-6

54*4

38*3 111*2 110*7

0-1

59*6

59*4

186-4

36*1 35*8

96*0 85-4 139*5 49*7

6-6

98*7

98-6

69-0 61-4 54-3 119*5 42*6 36-7 153-9 29 25-4 185-0 22*5 19-3 214-8 17*3 15-1 240-7 13-3 12-0

211*3

34*3 32*6 25-7 24*8

248-6

9-4

8-9

226-3

18-3

17-9

236-7 251*3j

6-0

220*0

12-1

193-1

23*5 23*5

4-0

236-5

8-9

215-4

17-4

17*4

1-9

203-5

5-2

189-2

10-4

0-8

214*8 225-6

53-7

214-8

3-4

202-2

7-6

10*4 7*6

225*2

2-0

213*4

5-4

229-5

0-9

85*2

49-7 177*3 34*4 34*4 166*0 20*2 20*2 184*1 14 14*8 198-3 10*9 10-9

0-6

35*0 101*6 101*6 91*3 81*3 81*3 42*8 42*8

120*0

29*4

174*1 21*2

151*6

21*2

218*5

3-5

205*6

7-8

187*2

15*1 15*1

221-4

2-0

209-8

5-3

195*0

10*8

0-8

210*2

3*4

3-4

197*8

7*5

211*0

1*9

1-9

199-9

7*5 5*1

209*0

0-8

21S9*9 396*01 327*0 2191*8 445*6 422*1 2143 2 489-2| 480*7 2 051*4 516*5

199-0

fri 3-2

199-6

1*8

199*3

0*7

3*2

513*9 1956*5 507-2 506*8

228¶Tab. 3. Det allmännas beräknade kostnad för pensionstillägg vid olika tidpunkter med olika alternativ för »fri inkomst». Premiereservsystem.

Grundavgift 6 kr. Avgiftsprocent Miljoner kronor.

1. Pension 300 kr.

F r i inko m s t Å

All 50 kr. 100 kr. 200 kr. 300 kr. 400 kr. 500 kr. inkomst

Invalider. 89

129 i

126 j

172 171 165

16 16 16 16 16 14 12 12 12

28 28 28 29 29 28 27 28 27

30 31 31 32 32 31 30 31 30

41 42 42 44 44 44 43 45 43

159 161

204 208 209 213 216 218 215 216 208

Aktiva över 67 år.

Inalles. 106

166 I960

229¶Tab. 4. Det allmännas beräknade kostnad för pensionstillägg vid olika tidpunkter med olika alternativ för »fri inkomst». Premiereservsystem.

Grundavgift 9 kr. Avgiftsprocent Miljoner kronor. Fri

Is.

Pension 300 kr.

inkomst

r 50 kr. 100 kr. 200 kr. 300 kr. 400 kr. 500 kr.

All inkomst

Invalider. 1930 1935 1940 1945 1950 1960 1970 1980 1990

129 129 129 127 125 117 105 93 83

18 19 18 19 18 15 11 10 9

25 26 25 26 25 22 18 16 14

28 28 27 29 28 25 20 18 16

30 31 30 31 31 28 22 20 18

41 42 41 43 43 39 32 29 26

150 149

159 160 159 158 156 145 127 113 101

204 206 205 204 203 191 170 152 135

163 164 164 161 160 152 138 123 109

Aktiva över 67 år. 1930 1935 1940 1945 1950 1960 1970 1980 1990

16 15 16 15 12 8 7

23 22 23 22 20 16 14 13

Inalles.

230¶Tab. 5. Det allmännas beräknade kostnad för pensionstillägg vid olika tidpunkter med olika alternativ för »fri inkomst». y

Kapitaltäckningssystem.

Grundavgift 6 kr. Avgiftsprocent Miljoner kronor.

1. Pension 300 kr.

F r i inko m s t Å r 50 kr.

All 100 kr. 200 kr. 300 kr. 400 kr. 500 kr. '\inkomst

Invalider.

129 127 121 119 120 130 150 173 178

163 161 156 153 154 168 194 223 230

21 18 19 21 24 29 36 38

23 20 21 23 27 32 40 42

41 35 31 33 36 42 50 62 64

128 122

140 132

150 143

159 152

114 127 147 172 180

126 138 160 187 196

135 150 173 203 210

146 160 186 217 224

1930 1935

1940 1945

112 I960 1970

1980 1990

12 10 10 11 13 16 21 23

15 12 13 14 17 20 25 27

18 16 17 18 22 26 32 34

105 99

115 109

102¶Aktiva över 67 år. 1935 1940 1945 1950 I960 1970 1980 1990

22 23 26 30 36 44 46

Inalles.

90 1950 1960 1970 1980 1990

90 99 115 136 144

102 112 130 151 158

204 196 187 186 190 210 244 285 294

231¶Tab. 6. Det allmännas beräknade kostnad för pensionstillägg vid olika tidpunkter med olika alternativ för »fri inkomst». Kapitaltäckningssystem.

Grundavgift 9 kr.

Avgiftsprocent

15. Pension 300 kr.

Miljoner kronor.

Fri A

inkomst

50 kr. 1 100 kr. 200 kr. I 300 kr.400 ki

500 ki

Invalider. 1930

106 103

30 22 18 19 20 24 31 38 40

159¶Aktiva över 67 år. 1930 1935 1940 1945 1950 1960 1970 1980 1990

10 13 17 19

28 20 16 17 18 22 28 35 37

123 136

15 16

25¶Inalles. 1930 1935 1940 1945 1950 1960 1970 1980 1990

IQ—312732

105 93 84 79 76 84 99 119 125

200 All inkomst

232¶Tab. 7. Det allmännas beräknade kostnad för pensionstillägg vid olika tidpunkter med olika alternativ för »fri inkomst». Fördelningssystem.

Grundavgift 6 kr. Avgiftsprocent Miljoner kronor. F r i

Pension

300 kr.

i n k o m s t

r 50 kr.

100 kr. 200 kr. 300 kr. 400 kr.

500 kr.

All inkomst

Invalider. 1930

1930 1935

1940 1945

1960 1970

1980 1990

18 13 14 15 16 18 23 28 29

28 20 22 23 25 30 36 43 45

30 23 24 26 27 33 40 47 49

41 32 34 37 39 46 56 66 68

140 109 115 119 126 145 170 197 204

150 118 124 129 137 158 182 214 223

204 167 174 183 194 222 258 299 309

Aktiva

över 67 år 10 12

19¶Inalles.

• .• . .

127 132 138 146 168 195 228 236

233¶Tab. 8. Det allmännas beräknade kostnad för pensionstillägg vid olika tidpunkter med olika alternativ för »fri inkomst». Fördelningssystem.

Grundavgift

9 kr.

Avgiftsprocent Is.

Pension 300 kr.

Miljoner kronor. Fri Å

inkomst

r 50 kr.

100 kr. 200 kr. 300 kr. 400 kr. 500 kr.

All inkomst

Invalider. 1930

1945 . .

122 84 88 92 98 112 133 156 163

18 11 10 12 13 16 20 25 27

22 14 14 16 17 20 25 32 33

25 16 16 18 19 23 28 36 38

28 18 18 20 21 26 32 40 42

30 19 19 22 23 28 35 44 46

41 28 28 32 34 41 50 62 64

128 86 90 94 101 116 139 166 174

140 94 98 103 110 128 152 181 191

150 102 106 112 119 138 165 196 205

159 108 112 119 127 147 177 209 219

204 145 151 160 171 198 235 277 288

129 89 93 97 104 119 142 165 173

163 117 123 128 137 157 185 215 224

Aktiva över 67 åt 1930 1935 1940 1945

1990 Inalles. 1930 1935

1940 1945

1980 1990

16f—312732.

234 OS

t i O

a £

flou

a O PL,

CM CM

r H

Tfl CM r H

i r t

a +>

T H

00 E-H

CO CM r H

rOM T-l

r H CO T-i

r H

CO T-l

CD CO r H

l> crj

1 te

CS CO

-ti

(XI

r H

<T> l O

- t i l O CS

n fH

-T^> •T H

(IM r-l

r^-

rj< CCi CO

»fl co

VQ OM

r H O l

CO CM

-H

O l

T-l

CO CD

C/J

r H

CO r H

35 CO

CD CD i O

CS CO r H

i O

X *

tä

o CO

r H

CO i O CO

r H

r H CO

) 1 OS

CO CO CM

r H

00¶CO CD

«•*

CO CS

-t< OJ

T H

C >

-ti

O l

O l 1CS

CO O l

1 1

CR S i

r~ O 00

CD CM

T—

fl R

CL,

H-J

i O TH

na r»j

rH 00

U 0

- t i

T #

«* -* »o

1 1

O l C J

T-1 Ctl

c -•> CM

bo l>

[>r H

T-l

r H

T-l

CO,

"«*

r-l O J

O l

'CO

r H

T—1

r H

CD CO r H

T H

T-l

O l

00¶CO 1-J LCS

rCO

l O - t i L^-

r» GM

r^ CO

t *

t j i

C i

ers T H

rt<

ÖS

r»

H-a

P-

-Ti ^ 1

»o m

on on O

•Hl

03 P H

-H r H

f—I

rsi OS >n

CO i O

i n

CM CO

T H

l O

O CM

T H

-t

T-l

r*-

co i > "«* os o -cH co "* - t l

r> r> eo o CS

O j

r H

a* t"

r H

*«

Hfl

•-H

t i

flo

-ti c-,

r»

CO - t i r H

CO L~

r H C J CO

ep CO

co cg

r H

co ers

r H H l O

x * O l CM

- H

T #

m o L>

i n

T H

O l

O ]

T H

T-l

O l

r H

«s

T-l

O CO r-i

O CO

m CO

rco

T H

O l

1 CM C;:2

r H

T-H

T-l

T H

O l CO

O l

T *

1 1

eiä

T-i

fl <!

r H

O t i

r-l

r H

T H

i-H

rn CM r H

T W

:©

0 0 CM T-l

bO bO

:c3

CM r H

»* co -# LCj -ti r o

1(1

-T*

M "ä WTO

r»

S T Q

fiC:cS „a M

-11

a a

i b£:cS ?„

-*^>o3

PL, PL,

fl S T

r H

O 00

t *

m co

T H

•r-l

T H

CS CO O l

CM r H CO

T-l

l^-

r»

O l CS

T H

m cn r~-

c )

rT-l

co l> cn i>-

nn l O on os cn

CO fTS CO

i n

T-l

T H

«#

+ i

o H

TJI

rrs r^-

TH CO

m 00 T—1

r H

~*i

•«*

t> H

o T-H

r^-

C> i

CO >C5

s TS

-ti

l-l

> u o

d o .i-4

-i

p-j

fl E.S

WW ten

-# c o

t o

:o3

<-> f »

^n r H

O l

r H

T-H

T H

til r^

m co CO

CO O l CO

OM C 5 CO

l> CO

CO i n CO

CS CO

O l

co T-l

C.M

• H r H

r H

T-l

r H

rrs

O OS

rT-l

r H

CS •>• r H

CO r H

r H

O l CO 1—1

c->

c-> iO

00 c > 00 (/) r^- os

T-1

r H

i-H

r H

1 CO

-ti

«* r^-

»CS

I O

00 O l

-CH

T-l

r»

-n

T-H

O c»

T&l

.fl o

- I *

en CO

r^-

C 3 CD

CO CO

r H

• *

l O

t-5

T H

cr>

( M

i—1 CM

O l

l O CO CO

CO 'CO -ri

•>•

O l

-ti -fl CO

0 0 CD CO

O l -T* d i

0 0 CO OS

r^CD

CO 'CD CS

r H

«*

CTS

-CH

c-> Tii

C i

c? -+l

<*• T H

CO CO

-«1

i O

s o

O l

r> O r H

i O - t i

r» CM

r H CS CO

T-l

H «c K C

>0 :C

•«* r o

-t

fe T-*

r H I

"Sf m T H

1 T H

r H

1-i

t *

- t i i n

rrs i n

CO C/) r H

CS CO

"^ C5 00 ** 1 ^

[>•

r H

T-l

00 bo T-l T-1

ar> 1

O CO CO r H

l O CO

CS 1 ^

m r» C J

T-l

r H

7t 7

T-l

-t cn

r H

T-H

r H

«f

on c n

i n

CS CO O J r H

(JO CO

0 0 r H

CCJ

7 1 o

1 CO

1 | I O

Tab. 10. Beräknat antal kvarstående sjuka efter olika sjuktider. M S ju k ti d

Ar.

Ålder vid insjuknandet

4 5 6 7

100000 95 569 91138 86 707 82 276

100 000 95 667 91334 87 001 82 668

100000 95 903 91806 87 709 83 612

100000 96 278 92 556 88 834 85112

100000 96 792 93 584 90376 87168

100000 97 444 94 888 92 332 89 776

100000 98 236 96 472 94 708 92 944

3 4 5 6 13 26

51263 20 250 13 565 10199 8171 3 416 1708

52 334 22 000 15 065 11 453 9 239 3 926 1963

54 931 26 250 17 286 12 885 10 270 4 243 2122

59 056 33 000 23 641 18 420 15 088 6 657 3 328

64 709 42 250 32 841 26 867 22 727 10 936 5 756

71888 54 000 45 249 38 941 34165 18 401 10 824

80 597 68 250 61050 55 218 50 403 31302 20 868

854 569 427 342 284 244 214 190 171

982 654 491 393 327 280 246 218 196

1664 1110

2 956 1988 1498 1202 1003

5 936 4 089 3119 2 521 2115 1822 1600 1426 1287

12 521 8 943 6 956 5 691 4 816 4174 3 683 3 295 2 981

1 i1/.

2 21/. 3Vt 4

•*7. 5

707 530 424 354 303 265 236 212

832 666 555 476 416 370 333

i n n

861 754 671 604

o r

„

Sjnktid

Ålder vid insjuknandet

Dagar.

År.

4 6 6 7

100 000 96 222 92 444 88 666 84 888

100000 96 556 93112 89 668 86 224

100 000 96 889 93 778 90 667 87 556

100000 97 222 94 444 91666 88 888

100000 97 556 95112 92 668 90 224

100 000 97 889 95 778 93 667 91556

100000 98 222 96 444 94 666 92 888

3 4 5 6 13 26

58 444 32 000 22 681 17 565 14331 6 263 3132

62112 38 000 26 610 20 475 16 639 7198 3 599

65 778 44000 30 021 22 779 18 355 7 778 3 889

69 444 50000 34 376 26192 21160 9 019 4 510

73112 56000 40388 31576 25 927 11507 6 056

76 778 62 000 49 505 41203 35 286 17 590 10 347

80 444 68 000 61200 55 617 50 994 32191 21461

1566 1044

1800 1200

1944 1296

783 626 522 447 392 348 313

900 720 600 514 450 400 360

972 778 648 556 486 432 389

2 255 1503 1128

3110 2 092 1576 1265 1056

5 674 3 909 2 981 2 410 2 022 1742 1530 1364 1230

12 876 9197 7154 5 853 4 952 4 292 3 787 3 389 3 066

1 17. 2 27. 3 37. 4 47. 5

902 752 644 564 501 451

906 794 706 636

•o t-

1 iO CD iO CO I-H I—1 r—1

OJ Td

"cfl ti

•+*

ti OJ

iO CO

1 fl »O fl .M 1 fl I? _fl ra '> 1 OJ

iO LO

C D L O T J I C M T H

D - r H (M 0 0 L—

M2 £** C** iv" E~,

T J I C D O S O O O O

OS C5 0 0 C-

COCMrH

C-

I > LO T * O

T OH O

O O O C O r H

00 CO

c o c o c o c o e o

C O O O C O C M

C—

C O T - H T H

O O l O l O O O O CM CO CM r H

C-CDCDCDCO

O 0 5 C 0 0 3 0 0 O T t l O S r H C O

m I O c - ro C O C O r H r H

c o c o c o c o e o

o rH

C O T - I T H

O O L O L O L O L O

co i n

c - r o

o M S W r j * * ^ ; ^ ^

r O O r O r H C M

C~ C—

C ^ r H

W C M O C 3 5 ( M ( r O r H O O r H

O S L O C - T ^

T x r o

T H O s c M T j i c M o - o i r o L O

1 O r H

O O C O C D I O I Q T I I ^ C O C O

0 0 5 C 3 0 S 0 5 rrt o e o o c - r o

O-CD

<M I O

S I O S T H L O O T ^ O O T H C O O ffl C- l O H 0 0 5 0 5 0 5 0 3 rH

O S C M O CM C O O C D l O

CO CO N H C M C D rH

CO l O O

00¶CMCD

£-

OOT-H

T-H

C- rH i O CO i o co

CO T * CO N

T-H T - I O

H ro

r M C -

F-

•>* TU

O C M T ? W C O

os L

ro O

C O C M O O C O L O C M C M C O O O

T^CO

r H CO

CMrH

O O O T j l O O r H

T-HLO

TJICM

o 00 0 I—> o r os iro n m r o0

To H CM a TH

T-HTH

8 c o S c 2

oico

coco

r l r S ^ S S E S ^ ^ S S ; T H O i O T j l T T l c o e O I M C M i T-H

T r j i ^ j i a s o o O O O C M

.O t-

O CM 0 5 CO " * O O O C O C O r H O (35 (35 0 0 0 0 r^ O ro 0 0 i O r f r o r-o r o T H r o

LOOS CMC» rH T* CO H TJI CM L O L O r H O O O O r - c - CO H uö

o r o r o r o o o

co TJIeo

o c o o - c M r o O 0 ) C» I O H

^ C O C O T H L O C O C O C O C O C - T H C O C O C M C M C M C M O J

co eo

C M O

T * I CO L O C -

r > - T H C O O L O ( M C M C M C M• ro

•<*

- i ( M c o ' > - r o ^ i > c > t > -

r H C O L O T j l e O C O C M C Q C M rH

• *

CO S

L O L O T H O O O O O I O L O L O

R S r H O l r H O

^ ° 5 " * 2 ! ? S 5 S 2 1 2 1 r 2 S I > L O L O C D O S - t l T j l [ > - 0 0 C O 0 0 T H r H O 5 O 5 O 5 C O T t l C O C M C M C M r H r H r H i - H r H

2¶O O C M C - T J I C M C O C O L O C O eOeOCMCMCMT-HT-HrHT-t

T-H

OSOOrHrHOO

O C O l O T t l O

lO iO

CD CO r H

5 2 S ? 5 r > " S ? 2 2 S r I

C M O C O r H C -

O T ^ C O r H O

0 0 5 0 5 0 5 0 5

fl irs fl M fl 1

( D CO

T - l T - I C J ^ ^ ^ r - I C p r -

L O rH

O O T J I C M O O S O O O O O - C D

T - H T H T H T H

03 LO

0¶O O r H T j H C M

l O C~ OO 0 0 r H

OLOT-HCMO

O O O S T P C M

Sä°£:i2rc£?S222!252

O ( N l > 00 00 O O S C O C M O -

C M r H T j I C D O Tf <* ifl T J H

O O L O T J i O O C M r H r H r H r H

i o co

rH o r o e o c o o o o c » r H L O L O

C O O O O S T H O O L o r o T t i i o c D

T t i o o L O T H O s o o L o c M c o • ^ O L O C O L ^ C - - . C O C M C O

T)<

r H C O O C - L O

C - i O C O C O t M C M C g C M r H

1 O

O O O S r H C O r H

T-HCMCM

T H T H O O D - C M

O l O C O C M C ^

o r o r o r o o o O

»O iO co

O C O O O C M C o

1 iO

oo ^

C O O S T f l T H r H roCOOOCOTtl

co co oo co

CM 0 0

2 O

9 S

2 S

2¶O - I O C O C N T H T H T H T H T H

0 0 5 0 5 0 0 T-l O O CO l > CS O L O O O L " - -

l O O C O O i O T r H t M C D C O C O

T j I C M r H

O C O O L O L O

O O O T j i O O r H o ro ro o o c o

Tj< [ -

- J

C-

CC 0 0

T J I T H T - I O O O S C D C D C D O J o i r H O O O O C O O O O O C - -

O O C O T H C M r H r H r H r H r H

CM H

o r o r o r o o o

LO CM

iO T* iO

S g ^ S S S S S S o m O O C - C - C J J ^ ' T i O i O O S

o froco ^ O S O O C ^ O L O

OrHLOLOCO

*+j

O l O C O r H T - l T - H r H r H rH

-H

ti OJ

OS (M C - O • * O O C M C O C M r H

S SS £ TT 3 i"^ <S £** ^ l£

O O O C O C O O O O L O T H L O C D

5 2 '"S

* * s t S ? 2 * ^ > 5 O CO 0 0 TH CM

TtlCMrH

-T=

C-CMLOCML-. ( M C 7 5 C O L O O

m co

a •g

O C O C D C O C O O r H L O O r H

o - o

LO CM

'o?

Z"""! SS X

O O S L O O T J I

2¶T H CO

T-i

rr H o

iO Tji

2¶T H T H

T H O O O C O C O T H L O C D C O C M ( 2 T ) I CTl T J I ( M

O CM 0 0 r H CO O C 5 C O C O O O o ro o s o s oo

T *

03 M CM

0 0 l > - r H C O C O

iO CO

1—1

H C 00

O C O T H T - H T H O rH O OS C~-

ocMCMCMos

1¶OJ Tj

O T 00

O C ^ C ^ C M O O

O C - - C - C M 0 0

T-H

ti OJ

"2 5

D L O T H T H rH CCD

O T J I O O C M C O

03¶S C LO

O L C~

C ^ T H L O C O C O L O C O O J

O O S C D C D T H

1 CJ

C O O i O O O S O S O

<JC(

CD CS

O O C M O O r H

i O CM O rH 00 CO J I C O T H O

T-i

03 CJ C3

>o co

I-H

LO Tji

1—1

O O T

O t > ' J l O0 W O O S 0 3 0 0 0 0

1 OS

C O C M L O C D C D O - O C M O O ( C N I C M r H T H r H

I-H

LO LO LO

T H O S C ^ C O T H C M O O C O O O L O O D - C M r H L O CCO CO r H

o o o c o c o o o O 0 5 0 3 0 S 0 0

fl vO1 fl

03¶CDOSCMTtlCM

O D - L O O O C O o o o o s i o O O O O O l O C O O OS C S OS C S —1

fl 03

O L O C D O S C O

§>COT*OCDI>

' I ^ ^ ^ S c ^

. ^

H Ä O J O T C O

A H ,

U ^

237 CO

O o O

CM o Tjl

T H

LO rH rH

IO~" CO

Tjl

O O O

Tfl C— LO

CD O

OS OS I> lO OS CS (35 OS

00 TH

O O

00¶CO CM oo CS CS OS 0 0

O o O Q O

O O L> itsco c- TJI os CO L O CS TJI O T H 00 CM OS OS 00 0 0

os o

LÖS"

C M -

rH OS

LO CD

CTJI CO

o co "TJT""öbT CO o OS r H LO LO o o TJI CO CD eo CO CM

TJI

LO TH

C D CM

CO Tfl

o -~rH ÖS" oo L -

CM LO CM t > TH os

CM LO

OS rH

Tji

"S?

CO O (35 CO

rH CM

co oo

CM CO CO CM

OS TJI

CO CM OS rH

CO CO rH rH CO CO rH rH

LO eo

t> OO

CO CO CO CO

CM OS

00 rH Tji i O TJI CM

LO TJI 0 0 TJI

os o s

on O CM

H-a

rH CS CM rH co ro

T-l ~ o CD CD

O T-H CD r H 0 0 TH

CD (35 CD O lO CD o o o o ro co o ro cs

T H CO

co oo TJI co r - TJI oo co ro C D CM o CO CO T-H

l O C5 LO (35 CS 0 0 r>o s ro o s ro

O o

r-l

t>-

CM CO

CD lO

CO OJ

C D CD O J CM

rH CM Tji

OS O S LO r H T j i CO

co CS

co co LO O CM rH oo CM ro CM CM r H

CO O O o O

O OS os CS

iO LO os CS

C D TJI C S 00 oo r— (35 OS

O L-- CS OS CD CM 0 0 0 0 LO CM C5 00 l O LO CM r H r H r H

00 CD

o o O

o O

lä

O O

•s? ©

O o<<

•ee

TH on LO O LO co CM CM os co LO CS CS 00 CD

os os cs os o o- CD r»

O LO CD O OS rH TJI 00

rH 00 rH CD O CD CS

C- CO

CM C5

CM 00

TH TJI

oo rH

oo eo

OS O CO CO

CS CS CD

CM t>

CD TJI

CD iO

00 CO

co eo CD CD co eo rH rH

Tji T H T H OS OS 00 CO CD CO eo ro co oo t » t >

CM rH

TJI CO

_ OS

OS rH

Tji TH

Tji Tji

LO LO TJI TJI

LO LO

CM lO

00 O

CO CO

OO CM

00 rH

co CO CO

c o eo Y-H eo c o CS OS CD CD CO CO CM CM rH rH

eo CM Hl CO

co o CS O CO O CM CM

o Q O O O [> CM CM

OO lO

TH P-

P -

[—

L-

OS 0 0 00

CO *>

00 T-H

00 rH

H-S

oc SH

rH rH

os c^

S3 •o O O

CM l>OS

Tji OS

OO CM

i o ro o TJI O CM CD O C5 Tji co (35 OS oo c o (35 OS CS (35

»T*

t»

i>-

OS CO

O TJI

CD 00

PCD

O TH

Tji

co DLO

io 00 LO Tji 0 0

iO LO TH

P- TH O IO CM O CD O p - ro c s oo

TJI

oo rH

O LO

CM CM rH y-i CO C D

CS CO CD

CO 00 CO

CO CO LO l O CM < M

cs 00

M OJ

TÖ

es 6H

O o

CS 0 0 r H CM os oo r^ TJI

OS (35

LO 00

rH CS

T H CO LO O 0 0 LO

M H

00 rH CM CM

O C M C M O a r H r H r H r H

CD p - CD CO

os oo OS CS CD o O

0¶CO L O CO co o o o CM LO 0 0 I >

TJI

co r >

00 P-

00 Tji

TJI

co c o

P-

r H r H rH r H

c - c c r o r o r o r o r o r o r o O T H C O > O L O » O L O L O L O

-g

roumojoicMCMCMCM

T H r H C M C M C O C O T j l T t l i O

238 O

i-H

r-l o o o o o

T-I

rH iO LO

»O I>

P-

<M eo

eo eo

pco

CO O CM c o

Tji

oo eo o

TJI

CM TJI

eo ro

t» oo

ro ro oo

CO CM

eo oo

LO TJI

io ro

rH l> co cs

o co

O CM

o o o

CD rH

M 0

TJI Tji

rH CM

co cro o

oo o ro co

LO LO

CS •"T*

o ro t>

oo cs co

P-

o o o

cTH

ro co

ro oo

O O

Tji O

CO P-

rH OS

00 LO

T-I

C" CM

TJI

T-H

CO T-H 00

OS CM

00 LO C5

CO P-

TJI

CM -r-i

Tji

iO CO

CS CD

oo o-

Tji

o o

r-1

TJI LO

T-H

r— o

P-

c3 t»

co io ro

r—1

ir-

ce CS

CS :eS

0?O T Ö

oo m

I-H

TH TJ

oo co

co co

oo eo

CO c o

CO CO

xO Tji

TJI

rH Tji

co C M r H C M O C O C D C - I > « 3 O 0 0 0 0 T - r- HI T J I O C M T H O T J I C-S

O S O O I > C O C D L O

CO c o O eo e o

co p- o

TJI TH CD

ro O

TJI

rjt

i > co

co co

ro c-

Ö T J C O O J C O T J T J T J T J

T H c o t o f f l o i r o r o r o r o C S L O T j i e O C O C M C M C M C M

CO OO CS

Tji LO

CD LO

Tji

O LO

PLO

CM CD Tji

00 CO

rH CM CM

O CS LO

oo eo OS rH TJI

rH OS

CD TH CD

prH

Tji

CM CO

Tji CM

Tji

CD O C5

lO O

CO rH

CM 00

P-

TJI

ro co co cs cs oo oo o o

o co

co oo

pco

co oo

TJI

Tji

o o

pos

co oo

ro t>

Tji

CD O

co co P-

TJI LO

LO P-

00 CS

TJI TJI

r H O O O C - L ^ - r - O D - C D C O C O T H r H T H r H r H r H

TTJI TJI

IT-

OS LO

00 L>

00 O

on i o TH CM CM CM

O S T j l L O C S C D T j l r H O n C D C O T H C M C O O r H l O T j I C O r H C D T j I C M r H O O S C O O

C00

on T-JI

OJ LO

c - c— CM CM

T—I

CM CM CO

O PCM

CM CO OJ

CM CM CM

oo o cs

co co cs

eo CM LO

o o o

p - r H C S T - J t C D l O L O C D C D r J I O C - C O L O T j l T j l C O e O

CM r H oo r-

eo CM

CD LO

»O LO o TJI

_ i rH OJ OJ O O L O

H-S

p- pCO CO

LO Tji

co oo ro

T-H

0C 'r-l

I O

(X) co

TJI

on co co

LO T-H rH

O LO oo CM CM P - 00 O OS T J I CM

ta Ö

o- os CM O-

LO TJI

on ro

CO eo

C5 TJI

ir- LO o ro ro ro

O o

co o CO

o o

io ooo

cs co ro

co P-

o CO

co o oo

o o o

o oo

ro co ro

P-

T-i O

P-

T-H

P-

O LO

ceo eo

r-l

co oo eo

TJI

on ro co

o o o o

LO CO LO LO CO

o ro ro cs oo t»

O OS

to ro co

00¶TJI CM

Pp-

oo oo

oo co

CO rH LO

rjä

ctrCO TH

TH OS

co co

PCO LO T-I

CM CO Tji

"^J

T - I T H C M O J C O C O T J I T J I L O

239 lO

1 LO

"S?

_fl

12 "P

0 -P

rl OS T3

T H C O C O T H T H

L O 0 0 C 5 P - L O 00 O p - 0 0 CO c o p - e o o c o

P - C O T H O O T H C O r H O n O O T J I C M C M T H T H

o r o r o r o r o

iO TJI

co co

Z"*j 2

L O O O C S r H P -

£2

g s T H o s c o L O

c o r o o s T j i ^ i

T J I P - C O C S L O

TJI

1 LO

CO LO

O T j I C M r H r H

C-

TJI

2 2 2 S* S o r o r o r o r o

C5 Tji O c o e o c o

0 0 TJI

C M r H r H r H r H

(35

T H

" ^

£:

00 OS

T H C M C O O C S

C O O O L O L O L O

o o o c M o n o ro c o c o CM o r o r o r o r o

c o o s o n e o o T j i T j i c o c o e o c o c o CM

eo TH

O C O C O T H C O

T - H C M P - C M C M

O OJ T J I CO TJI O C O C O C M O O

C M C O C O T J I O L O O S T H V O C M I O CM CM

o i r - c o c o c o

T j i i o c o p - c o

oo o -

O I

Tjt

TJI

L O C M P - P - P -

iO CM

•o

C D 0 0 0 0 5 C O

P - C O C D C S C D

l O O r H r H r H

O C 0 C 0 0 0 C M

C O T J I T H O L O

CD T H CM OJ OJ

O P - T J I O O C M o ro ro oo oo

CO T J I OS T H C M T H

rH 2

lO LO

fl fl _fl 1

M a t e r i a l

O l O r H C O C O

~LO LO

44 LO

TJI

Tti ti

2 CO

co co

rH S

° *C? r i 99 **S O I > T J I I O T J I 2 2 S 2 2

UO CO

'to5

"3!

T J I O O L O T H T J I

.O p-

2 CM

1¶H-> as TJ

P - T H L O C O C O P - O T J I O O T J I C O C M C M C M

O r H r H O O

T-l

03¶C O T j I r H r H C O to

O P - L O C O P L O O S C O C M P -

CO r>

fl fl 1 _fl

I-H

00 co

o r o r o r o r o

iO lO iO

rfl

I-H

LO £

I O

t> ro

CO CO r-4

O C O T H C O T H O g

Tjl

T-I

•>*•£•.

S E T

L O i o e o L o r o e o r H i o i o

§ § § ^ 2 O g g g g

S S Ss* £

^ §3 8 3

^ S o r § S § « »^TjICOOJOJOlrHrH

COTjt

C O r H T j l L O C O P - r o L O L O

?J l >

"55

O5C0

C D O J P - O J T J I C O T H I O L O

oi H T l 2 ~ o o p LOCO r _ 1 S H CO

o c o COCO r-i COCO 2 °° C5CM

L o c o o c - c o o r o c o c o C O C M C M r H r H r H

o c o r H C M O s ° S 2 S S o c s c s o s c s 2 S S ? 2 2 2 2 S2 S O C O O S C D C O 2 r o c o p - L O

o s i o

TJI co

o r o r o r o r o

p - c o

T-I

C O O

1 O CO

S3 n

L O C S C O T J I C O

TJI

E**""^

C O T j I i O O C O r H r H T j l T j l O O L O C O O O O l O l O r H r H r H C M c o T j i o o s r o o n o o C O C M T H T H T H L O C O C S L O T H T J I T J I T J I T J I

COLO

L O T H C O T H C O L O L O P - P -

O C D C O P - T J I

CO H

T H OJ

o r o r o r o r o

P - L O

O C M T J I C M O

O O C O

2 2 2 9 2 O L O P - r H C 5 O O S P - i O O o r o r o r o r o

rHOJ P-CM L O P co TJI

P - P COP00CO

o n o

os os

c o c s r H i o c o o o

ro O C O

C M T H 0 0 O

C O L O O J O O P - P T J I P - C O O J T H T H

COOS co

COCO

O O C O O S O O C O L O L O T J I T H

T-HTH

as LO

1 iO CM .O CM

2 O

fl fl

i—i

52 t

5S ^

O r H T j I i — I C O

T-l

LO CO

P-

P - T J I C D C O C O P - P - C O

O C O C O C 5 C D

E^ i 2

23 r S

C O C O O O C O

o o o c s c M r H

e o o o o o o o o o c o o o o j

2¶C O T J I O I T H C O

C O O J O J O J C M C M C M T H

0 0 5 0 5 ( 3 5 0 5

iO CO

52 r j

2¶LO LO

2 2

LO TJI

fl '>

C M O C O T J I O

»g S :

2 O

lO TH

iO CO iO CM LO

1 iO 1—1

2 2 T

C D T j i O O r H 0 5 p - i O L O

co c o , o

c o c o c o c o r H c o c M o n o o O J O S O O O O O L O T J I C M O J

T j l O r H O S C O

P - L O T J I

2 SS

J H co c £"* £ 2 SP. 2

H °

C-

00¶O C S C O C D C O

r H P - C S P - C M

o r o r o r o r o

P-TJICO

c o c o o T j i i o i o i o i O i o o j r H r n p - o o r o r o r o r o H

E"; 23 TH

ococococococoeoco

O T H O P - r H O O S O O L O O J O C S C S O S C S

CO O ) CO H H O O L O P - P - C M C O T J I C O

P - T H T H T H T H T H T - I T - I T . ,

2¶J?1 *T! 3! K O P - C M O C M O l O C O C O T j l O C S C O l O r H O C S C S O S C S

T H O O L O T H T H C O L O r H O O C D O T J I L O O O O O P - l O C D C D O l C O T J I C O

O C O O T J I T J I O O S P - C O C O O l O C O O - C S O C O C D r H C O 0 0 5 0 5 C 5 C O T-l

I O O C S O T C O O C P - P lO CO

1 iO CO

t S

P - L O T H O L O

o r o r o r o r o

£ £:

C O P - L O L O L O C O C O C O

O O C O L O T H

O e O P - C O C M

iO lO

S 2

S ^

22 2

O C O L O L O L O L O L O L O L O T H T H C D C O C D C D C D C O C D C O P - r H r H r H r H r H r H r H rH

CO i l s j H T J I C O S T J I C O P - T J I C M CM

2 ' C O T J I O C O P -

- g o j e o T j i c o c D

IJ?

° OJ

t, OJ

. 2 l ^

O C O C D r H C D o o s o s ro oo

_tf

rr< CO

LO rH

+3 OJ TJ

C O T H L O r H O S C S C O O O C O e O r H r H TH

C O P - C D P - P - p - P - p - p C O C O O C D C D C O C O C O C O C S C O T J I C M O I C M C M C M C M

T-HOJ

*«

-4!

*JE

- ^

--S

N T - t T - I O J O J e O C O T j l T j l l O

240¶Tab. 15. Material I I I . Män. Antal obseryationsår och sjukfall i olika sjukdomsgrupper. De tre första medlemsåren

Återstående medlemstid

15-25 25-35 35-45 45-55 15-25 25-35 35-45 45-55 55-65 65-75 75-85 Antal observationsår

320 1747 947 22 320

Antal sjukfall i: Influensa samt icke-tuberkulösa sjukdomar i andningsorganen . . 670 448 229 Tuberkulos, klar eller misstänkt 15 9 6 Övriga infektionssjukdomar . . . 95 39 22 Blod- ocb ämnesomsättningssjukd. 1 3 — Nerv- och sinnessjukdomar . . . . 7 16 14 Cirkulationsorganens sjukdomar 7 2 3 Matsmältningsorganens sjukdomar 55 58 37 Urinorganens sjukdomar . . . , 10 11 7 Rörelseorganens sjukdomar 34 59 47 Hudsjukdomar 19 10 6 ögonsjukdomar 8 8 2 Öronsjukdomar 10 4 1 Svulster 2 2 1 Olycksfall 444 294 137 övriga sjukdomar 95 64 31 Summa sjukfall) 1472 1027 543

1284 4117 6 748 9663

1 2

324 19 42 2 10 3 31 4 18 8 5 2

18 1

172 46

31 2 3 5 11

5 885 1114

870 1404 1695 1427 1137 33 28 36 48 52 41 86 88 144 83 30 5 4 19 24 28 85 163 150 122 19 39 82 184 300 124 221 247 269 235 14 22 36 60 104 122 259 465 481 406 32 21 29 42 44 34 14 14 40 55 10 7 11 14 13 43 5 5 21 30 424 631 823 813 486 122 154 188 227 177

234 11 6 2 34 91 42 22 77 7 11 1 8

:.6o '41

3 005 4 026

Tab. 16. Material I I I . Kvinnor. Antal observationsår] och sjukfall i olika sjukdomsgrupper. De tre första medlemsåren

Återstående medlemstid

15-25 25-35 35-45 45-5515-25 25-35 35-45 45-55 55-65 65-75 75-85 Antal observationsår

847 4 013 6 092 7 320 5 877 2 640 654

483 205 17 3 35 14 21 16 34 22 18 13 76 34 27 12 32 10 37 22 15 7 10 5 7 4 3 5 62 33 60 19

937 424

989 1450 1413 1030 570 160 244 15 15 54 41 59 30 12 11 58 71 83 33 15 17 3 56 34 10 64 54 70 17 72 124 197 154 11 36 102 196 188 140 69 2 34 142 189 250 213 104 40 9 44 12 37 85 74 72 6 1 79 119 60 18 10 84 165 266 244 142 39 13 27 23 6 58 49 51 7 12 4 35 16 30 20 3 14 4 15 4 19 2 6 21 6 22 24 21 3 78 138 226 228 104 32 29 92 124 151 109 43 18 29 433 1823 2 788 3160 2467 1330 422

2 084 1773 951

Antal sjukfall i: Influensa samt icke-tuberkulösa 617 sjukdomar i andningsorganen . 19 Tuberkulos, klar eller misstänkt 54 övriga infektionssjukdomar . . . 30 Blod- och ämnesomsättningssjukd. 25 Nerv- och sinnessjukdomar . . . . 15 Cirkulationsorganens sjukdomar . 83 Matsmältningsorganens sjukdomar 18 Urinorganens sjukdomar 17 Kvinnosjukdomar 33 Rörelseorganens sjukdomar . . . 25 Hudsjukdomar 10 ögonsjukdomar 10 Öronsjukdomar 6 Svulster Olycksfall | 70 Övriga sjukdomar j 94 Summa sjukfall j 1126

1 2 2 2 6 2 2 7

241¶Tab. 17. Material III. Män. Sjukfallsfrekvens i °/oo för olika sjukdomsgrupper. Sjuktid 4 dagar.

S j u k d o m

De tre första medlemsåren

Återstående medlemstid

15-25 25-35 35-45 15-25 25-35 35-45 45-55 55-65 65-75 75-85 Influensa samt icke-tuberkulösa sjukdomar i andningsorganen . . . . 256-4 241-8 252-3 211-3 208-0 175*4 161*8 193-2 210-0 Tuberkulos, klar eller misstänkt . . 65 5*2 6*3 14-8 6*8 5-3 4*9 5*9 5-6 9-9 övriga infektionssjukdomar . . . . 40-9 22-3 23*2 32-7 20-9 13-0 14-9 9-4 7-0 5*4 Blod- och ämnesomsättningssjukd. . 0-4 1-7 1-6 0-6 1*2 2*0 2-7 5-1 1*8 Nerv- och sinnessjukdomar 3-0 9-2 14*8 7-8 6-8 12-6 16*9 17-0 20-7 30-5 Cirkulationsorganens sjukdomar . . 3*0 1*2 3*2 2-3 4-6 5*8 8-5 20-9 51-0 81*7 Matsmältningsorganens sjukdomar . 23-7 33-2 391 24-2 30-1 32-8 25-6 30-5 39-9 37*7 Urinorganens sjukdomar 4-3 6-3 7-4 3*1 3*4 3*3 3-7 6*8 17*7 19*7 Rörelseorganens sjukdomar . . . . 14*7 33-8 49-6 140 29*6 38-4 48-1 54-6 69-0 69*1 Hudsjukdomar 8-2 5-7 6-3 5*1 6-2 4*3 4*3 5*0 5*4 6*3 Ögonsjukdomar 3-5 4*6 2-1 3*4 3-9 21 4-1 6*2 5-8 9*9 öronsjukdomar 4*3 11 2*3 2*7 1-6 2*1 1-3 0*8 1-7 0*9 Svulster 0*9 1-1 1*2 l-l 0*7 2-2 3*4 7-3 7*2 Olycksfall 175-5 154*3 132*6 134-0 103*0 93-5 85-2 92-2 82-6 53*9 Övriga sjukdomar 40-9 36-6 32*7 35-8 29*7 22-8 19*5 25*8 3 0 1 36*8 Summa 618*6 573 9 561-3 534 3 459*8 445 3 416 6 443 0 542-1 580*8

Tab. 18. Material I I I . Kvinnor. Sjukfallsfrekvens i °/oo för olika sjukdomsgrupper. Sjuktid 4 dagar.

S j u k d o m

De tre första medlemsåren

Återstående medlemstid

15-25 25-35 35-45 15-25 25-35 35-45 45-55 55-65 65-75 75-85

1¶Influensa samt icke-tuberkulösa sjukdomar i andningsorganen . . . . 296-1 272-4 215-6 2881 246-5 238-0 1930 1753 215-9 2447 Tuberkulos, klar eller misstänkt . . 9l 32 14-2 10-2 96 97 7-4 51 57 22 9 Övriga infektionssjukdomar . . . . 259 197 147 17-7 14 5 117 11-3 4-2 5-6 Blod- och ämnesomsättningssjukd. . 14-4 118 16-8 11-8 14-0 10-5 74 5-8 6-4 4-6 Nerv- och sinnessjukdomar 12-0 192 23-1 13-0 179 20-4 26-9 26-2 265 26-0 Cirkulationsorganens sjukdomar . . 72 10-2 13-7 2-4 9 0 16-7 26-8 32-0 530 105-5 Matsmältningsorganens sjukdomar . 39-8 42-9 35-8 40-1 35-4 310 342 36-2 394 61-2 Urinorganens sjukdomar 8-6 152 12-6 10-6 92 11-8 11-6 12-6 16-7 18-4 Kvinnosjukdomar 82 18-0 10-5 11-8 19-7 19-5 8-2 3l 2-3 1-5 Rörelseorganens sjukdomar 15-8 20-9 23-1 15-4 209 271 36-3 415 538 59-6 Hudsjukdomar 12-0 8-5 7-4 8-3 67 84 7-9 8-3 87 92 Ögonsjukdomar 4-8 56 5-2 3-5 3-3 30 41 60 6i 61 Öronsjukdomar 48 39 4-2 24 35 3i 2-1 07 15 Svulster 29 17 52 3-5 1-5 3-4 30 41 79 9-2 Olycksfall 30-8 321 318 34-2 19-4 22-6 30-9 38-8 39-4 48 9 451 33-9| 200 34-2 22-9 204 20-6 18-5 163 27-5 Övriga sjukdomar i3B inma 5375 525-6 j 44291 511 2 | 4543 4576 4317 4198 5038 _645-3

242¶Tab. 19. 20 rikssjukkassor. Antal medlemmar vid 1929 års slut med fördelning efter ålder och sjukhjälpstid. Beteckning för sjukhjälpstid: Första siffran anger det största antal dagar per år, för vilket sjukhjälp utgår. Härvid betecknar: 1: 90 dagar, 2: 100 dagar, 3: 101—179 dagar, 4: 180—182 dagar och 5: 365 dagar. — Andra siffran anger det största antal år, för vilket sjukhjälp erhålles vid ett och samma sjukdomsfall. Härvid betecknar: 1:1 år, 2: 2 år, 3: 3 år och 4: 4 år eller mera. S j n k h ,

ä 1p S t ] d

33¶Ålder 14

54 Summa

107 15137 620 29 626

Män. 15—20 . . . .

2 218

332 119 2 529 1048 2 018 6184 315 5 804 2144 3 562 10 434 793 6 242 400 7 613 2 970 4 026 11243 1158 6135 413 7 944 3166 4 088 10 593 1284

20—25 .

4 767

278 407

! 5 217 320 7181 2 786 3 749 9 743 1393 4 491 274 6 479 2 396 4120 9 209 1276 3 815 243 4890 2 227 4 075 7 608 1274

453 292

25—30 . 30—35 . 35—40 . 40—45 . 45—50 . 50—55 . 55—60 . 60—65 .

| 2 403 188 3 864 1968 4118 5 566 1018 641 107 2 447 1535 3 924 3 685 654 375 213 53 1599 1347 3196 2 372

65—70 . 70—75 .

100 42

75—80 . 80 och däröver

14 6

20 1279 1039 2 776 1876 987 638 2 028 814 10 855 371 493 226 258

506 527

848 36151 858 36107

845 32 687

241 338 148 184

162 135

613 29 965 414 25 387

234 19 843 161 13 394

705 556

32 16

106 62

9 400 7 472

4 696

2 034

629 Summa 36304 2 462 53367 23 574 42 752 79 731 10008 3 555 2 956 1890 1017 4 912 262 528 Kvinnor. 15—20 . . . . 20—25 . 25—30 . 30—35 . 35—40 . 40—45 . 45—50 . 50—55 . 55—60 . 60-65 . 65—70 . 70—75 . 75—80 . 80 och däröver

734 1007 1750 781 1799 219 2 275 2 050 2 619 4160 2 481 265 3 217 3 213 3 468 5384 2 361 253 3182 3 475 3 610 5 631 2 050 204 3 081 3 210 3 493 5 205 694

1614 1219 680 102 31 18 5

195 2 489 2 887 3 639 4 559 181 2 035 2 784 3 263 3 404 185 1784 2 742 3 011 2 094 104 1196 2 388 2 647 1166 784 57 754 2115 2 236 656 23 699 1661 1327 5

219 395

79 179

451 399

5 482

125 115

4 18

33 14198 144 19 386

501 468 444

201 230 149 227

198 19 833 174 18 494 129 16 461

46 22

34 15 13 2

34 19

7 873

2 722

1281 422

116 63 35

26 3

28 5

2 1 2

Su m na 13 057 1746 22 529 28 665 31781 35 204 3 549 1904 1359

75 13 677 42 10 992 6174

873 141468

243¶Tab. 20. 33 lokalsjukkassor. Antal medlemmar vid 1929 års slut med fördelning efter ålder och sjukhjälpstid. Beteckning för sjukhjälpstid:

Se tab. 19.

S j n k h j ä 1p s t i d Alder 12

54 Summa

Män. 15—20 . . . .

20—25 .

74 1030 171 1243

1430 1154

187 1416

179 1456 163 1127

7 215

1733 10 011 2 317 12 424

25—30 .

638 852

1645 1924

1368 1409

30—35 .

210 173

35—40 . 40—45 .

996 962 1112

2 099 2114

1224 1029

2 436 2 782

45—50 .

757 1203

2 728

50—55 .

2 444

171 179

1923 13150 1642 11735 1491 10 592

55—60 .

577 1197 484 895

128 131

60—65 .

8375 6 461

1256 1022

65—70 . 70—75 .

559 454

4 919

3 008

75—80 . 80 och däröver

256 152

2 241 13 447 2 063 13 286

532 Summa 7 879 9 466 15 789 15107 6 249 2 043 10 432 1519 8 061 21494 18 225 116 264 Kvinnor. 15—20 . . . .

20—25 .

25—30 . 30—35 . 35—40 .

988 1242 1081

40—45 .

1185 1113 1087 1201

45—50 .

767 1174

50—55 .

55—60 .

1923 1769

153 175 87 44

1 2 2

205 742

43 145

330 1317

4 246

285 642

1213 1325 1999

1568 10 007

2 458 2 846

1286 10 353 1123 10 466

696 625

403 337

134 118

3 464

1204 10 822

40 12

3 021

8 789

2 445

6 927 5 261

900 487

17 12

459 345

60—65 .

65—70 . 70—75 .

384 321

3 5

148 125

521 472

3 534 1996

75—80 . 80 och däröver

166 83

608 289

Su mi na 7 781 9 074 9 475 15427

97 86 58

4 214

5174 1124 2 083 24 478 10 675 85 837

244¶Tab. 21. 20 rikssjukkassor. Medlemmarnas relativa fördelning efter sjukhjälpstid inom olika åldersklasser. Beteckning för sjukhjälpstid:

Se tab. 19.

S j u k ] i j ä

P s t i d

2-1

Ålder 13

54 Summa

1000 1000

Män. 15—20 . . . . 20—25 .

10 9

22 27

25—30 .

30—35 .

23 24

35-^0 .

40—45 .

45—50 .

16 12

50 51

88 99

50—55 .

10 9

138 161

298 307

55—60 .

60—65 .

11 8

40 34

340 372

170 171

65—70 . 70—75 .

2 3

75—80 .

9 7

6 3 2

4 5

80 och däröver

1000 Summa

15—20 . . . .

10 15

20—25 .

25 27

40 28

14 13

4 6

166 175

26 27

6 6

284 281

11 11 12

182 189

1000 1000

281 275

1000 1000 1000

Kvinnor.

25—30 .

30—35 .

35—40 .

111 98

160 167 151

45—50 . 50—55 .

13 17

55—60 .

60-65 .

65—70 .

70—75 .

156 209

343 371

336 362

191 148

75—80 . 80 och däröver

350 239

339 Su m ma

40—45 .

2 2

8 9

8 4

11 9

8 5

1000 1000

1 5 14

4 4

1000 4

245¶Tab. 22. 33 lokalsjukkassor. Medlemmarnas relativa fördelning efter sjukhjälpstid inom olika åldersklasser. Beteckning för sjukhjälpstid:

Se tab. 19.

S j u k h j ä 1 p s t i d

Alder 12

54 Summa

1000 Mån. 15—20

20—25

25—30

35—40 40—45

78 77

108 85

114 161

30—35

69 67

1000 1000

36 23 15

232 231

140 141

158 159

113 118

17 17

60—65

58 64

89 97

13 15

65—70 70—75

60 71

13 15

80 91

28 29

1000 1000

45—50 50—55 55—60

75—80 80 och däröver

83 114

13 8

. . .

22 17

Summa

36 21

48 89

286 159

1000 1000

1000 Kvinnor. 15—20 20—25 25—30 30—35

91 101

120 113

123 109

184 164

205 247

35—40 40—45

45—50

111 134

50—55

55—60

70 65

60—65

65—70 70—75

75-80

. . .

149 Summa

80 och däröver

158 184

48 12

77 40

11 12

33 21

50 38 35

14 13

1 1

158 157

1000 1000

124 107

5 2

344 353

104 115

14 16

367 387

1000 1000

134 143

1000 1000 1000 1000

35 47

1000 1000

246¶Tab. 23. 20 rikssjukkassor. Antal medlemmar vid 1929 års slut med fördelning efter ålder och begynnelsevillkor. Beteckning för begynnelsevillkor: Första siffran anger det minsta antal dagar, ett sjukdomsfall måste pågå för att berättiga till sjukhjälp. — Andra siffran anger antalet karensdagar. B e g y n n e 1 se v i l 1 k o r Ålder Samma

6 562 11615

129 399

2 298

2 218

4 430

4 763

29 626

13 913 13 797

4 848

4 753

6 222

4 924

4 497

6 085

4 457

3 909

50 84

36107 32 687

Män. 15—20 20—25

4 252 5 847

25—30 30—35

6 073

35—40

5 586

40—45

4 640

12 740 11819

4 726

3 565

29 965

45—50 50—55

9 606

3 205

2 563 1751

3 522 2185

7 320

4 741 4 646

25 387 19 843

55—60 60—65

2 375

4 746 3 051

4 235

13 394

3 391

2 373

2 908

9 400 7 472

2 060

875 237

2 034

48 509

30 093

262 528

1 2

14198 19 386

10 13 41

19 833 18494 16461

1920 1432

65—70 70—75 75—80 80 och däröver

. . .

5 Summa

42 483

100 030

124 171

3 042

3 961 4097

2 362

2 479

2 331

3 896

2 033 1684

2 351 2 037

35 217

Kvinnor. 15—20 20—25

2 795 4 330 4 657

25—30 30—35

4 650 6081 6189

35—40

40—45 45—50

3 840

3 440

50—55 55—60

3 233

3 009

2 738

60—65

2 343

65—70 70—75

1040 705

75—80 80 och däröver

1054 . . .

411 138

Summa

42 448

198 229 198 142 81 47 30 12 12 6

4 008 3 656

5 482

640 259

39 17

13677 10 992

7 873 6174

182 194

2 722

2 1

1281 422

3 349 2 806 2 358

35 230

13 294

12 902

247¶Tab. 24. 33 lokalsjukkassor. Antal medlemmar vid 1929 års slut med fördelning efter ålder och begynnelse villkor. Beteckning

för begynnelsevillkor:

Se tab. 23.

B e g y n n e 1s evil

i Alder 30

l k o r

70 Summa

73 221

352 504

1430 1154

7 215 10 011

2 039

2 436 2 782

2 017

13447 13 286

2 728

Män. ! 15-20

3 503

j 20-25

5 428

25—30 30—35

6 765

6 998

483 465

' 35—40

6 527

: 40—45

i 45—50

4 926

279 237

i 50—55 55—60

4 261

201 171

634 851

2 444

3 307

260 180

11735 10 592

i 60—65

2 429

1478 1231

8 375 I 6461

i 65—70

384 304

70—75 75—80

9 5

80 och däröver . . .

99 Summa

54 013

2 043

2 319

9 985

1748 4187

1 2

36 223

8 325

1999 2 458

2 228

10 007

2 499

2 846 3 464

2 564 2163

10 353 10466

1077 639

4 919

3 008

18 058 116264

1¶Kvinnor. 15—20 20—25 | 25—30

4 246

30—35

4 372 3 931

190 135

35—40

3 652

399 326

666 692

40—45

3 672

45—50

233 181

3 021

8 789

394 261

749 791

50—55

2 850 2177

2 445

55—60 60—65

1500 1091

1053 997

6927 5 261

65—70 70-75

4 214 3 534

110 39

75—80

. . .

289 Summa

30 933

2 085

18 556

85 837

80 och däröver

2 924 j 5 924 24478

248 Tab. 25.

20 rikssjukkassor. Medlemmarnas relativa fördelning efter begynnelse villkor inom olika åldersklasser. Beteckning

för begynnelsevillkor:

Se tab. 23.

B e g y n n e l s e v i l l k o r Alder 30

433 392 385 382 390 394 378 369 355 324 317 313 374 405

182 197 223 235 237 233 252 294 348 380 408 387 274 386

349 327 314 312 319 311 302 274 244 199 233 259 321 327

60¶Män. 15—20 . . . . 20—25 . . . . 25—30 . . . . 30—35 . . . . 35—40 . . . . 40—45 . . . . 45—50 . . . . 50—55 . . . . 55—60 . . . . 60—65 . . . . 65—70 . . . . 70—75 . . . . 75—80 . . . . 80 och däröver

144 162 168 171 155 157 162 177 204 192 185 168

Summa

125 126 122 117 110 102 79 58 33 29 43 17 2

126 127 128 118 110 96 86 60 11 i 4 3 1 2

91¶Kvinnor. 15—20 . . . . 20—25 . . . . 25—30 . . . . 30—35 . . . . 35—40 . . . . 40—45 . . . . 45—50 . . . . 50—55 . . . . 55—60 . . . . 60—65 . . . . 65—70 . . . . 70—75 . . . . 75—80 . . . . 80 och däröver Summa

277 249

1 1 3 6 12 11 7 6 6 6 7 10

249¶Tab. 26. 33 lokalsjukkassor. Medlemmarnas relativa fördelning, efter begynnelsevillkor inom olika åldersklasser. Beteckn ing för

begynnelsevillkor: Se t a b . 2 3 . B c g y n n else v i 1 1 k o r

Å l d e r 30

70 Summa

Män. 15 20

25—30 30—35

35—40

40—45

45—50 50—55 '. 55—60

! 60—65

i 65—70

12 6

1000 1000

70—75

367 487

3 5

15-20

222 207

8 27

14 17

20—25 25—30 30—35

380 349

13 12

39 31

64 66

241 245

90 86

200 165

86 62

367 387

200 237

75—80

Summa Kvinnor.

35—40 40—45 45—50 50 55 . . .

339 .

55—60 60—65

25 25 27

12 5

324 314

259 240

1000 1000 1000 1000 1000 1000 l 1000

70—75

30 37

75—80

65—70

Summa

62 55

Statens offentliga utredningar 1932 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Betänkande rörande erkännande och verkställighet av utländsk civildom. [2] Lagberedningens förslag till revision av ärvdabalken. 4. Förslag till lag om bontredning och arvskifte m. m. [16] Promemoria ang. lagstiftning om vissa straffprocessuella tvångsmedel. [29]

Statsförfattning.

Allmän statsförvaltning.

105)0 års pensionssakknnniga. Betänkande med förslag till reglemente ang. tjänstepension för tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, m. m. [19] 1930 års pensionssakknnniga. Betänkande med förslag till reglemente ang. tjänstepension för arbetare i statens tjänst [22] Statens organisationsnämnd. Betänkande med plan för statens byggnadsverksamhet under närmast kommande tioårsperiod. [25] Betänkande ang. reformering av vikariatssystemet vid häradsrätterna, [27] Lantinätarelöuesakkunnigas utredning och förslag btträffande lantmäterikontorens oreanisation. [28] Betänkande med förslag ang. omorganisation av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämte därmed sammanhängande spörsmål. [34]

Vattenväsen. Skogsbruk.

Bergsbruk.

Uppskattning av Sveriges skogstillgångar, verkställd åren 1923—1929. [26]

Industri. Cement- och betongbestämmelser (fjärde upplagan) jämte tillläggsbestämmelser (tredje upplagan). [24]

Handel och sjöfart. Be ekonomiska verkningarna för sjöfarten av 1928 års lotsförfattningseakkunnigas förslag till lotsavgifter. [16]

Kommunikations väsen. Betänkande rörande frivilliga sammanslutningar mellan enskilda järnvägar i Skåne m. m. [5] Utredning rörande motorfordonsbeståndet i Sverige. [18] Betänkande med förslag till lag om allmänna vägar och lag om vägdistrikt m. m. [21]

K onnmmal förvaltning. Normalförslag till byggnadsordningar m. m. 1. Byggnadsordning för stad, köping och större municipalsamhälle. [G] 2. Byggnadsordning för mindre municipalsamhälle. [7] S. Byggnadsordningar och ntomplansbestämmelser för landsbygden. [8] 4. Bilagor till normalbyggnadsordningar för städer och för landsbygden. [9] Normalför6lag till provisoriska byggnadsföreskrifter. [11]

Statens och kommunernas

Bank-, kredit- och penningväsen. 1932 års banksakknnniga. Betänkande med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse m. m. [30]

Försäkrings väsen.

finansväsen.

Skattentjämningsberedningen 1. Statistisk utredning ang. det kommunala skattetrycket. [13]

Pollti. Betänkande med förslag till förordning ang. handel med farmac.evtiska specialiteter. [20]

Socialpolitik. Hälso- och sjukvård. Utredning och förslag ang. de civila tjänsteläkarnas ställning i städer och stadsliknande samhällen. [28]

Allmänt näringsväsen.

Dödlighetsantaganden för livränteförsäkring. [4] 1928 års pensionsförsäkringskommitté och organisationssakkunniga. Statistiska undersökningar samt kostnadsberäkningar m. m. Del 2. [36]

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Utredning och förslag rörande ändrade grunder för biskoparnas avlöning och därmed sammanhängande frågor. [17] Läroverkssakkunniga. Betänkande med förslag till undcrvisningsplaner för rikets allmänna läroverk och de kommunala mellanskolorna m. m. [31] Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser ang. tillsättning av prästerliga tjänster. [36]

Betänkande med förslag till lag om vissa ändringar i förordningen ang. patent m. m. [32]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Sociala jordntredningens betänkande med förslag till vissa ändringar i den sociala arrendelagstiftningen. [1] Jordbruksutredningens betänkanden. 6. Promemoria rörande inkomstutvecklingen inom Sveriges jordbruk i jämförelse med i andra näringsgrenar och dess sammanhang med lönepolitiken. [10] 7. Betänkande ang. åtgärder för lindrande av jordbrukets kreditsvårigheter. [12] 8. Arbetarfrågan inom det svenska jordbruket. [14] Sociala jordutrtdningens betänkande med förslag till åtgärder för beredande av ökade möjligheter för mindre bemedlade personer att erhålla egna jordbruk. [33]

Försvarsväsen. Luftförsvarsutredningens betänkande. Utredning beträffande hemortens och civilbefolkningens skyddande vid luftanfal mot Sverige. [3]

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Stockholm 1932. Kgl. Boktr. P. A. Norstedt & Söner