Normalförslag till byggnadsordningar m. m. 2,
National Library of Sweden
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR
1932:7
KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET
NORMALFÖRSLAG TILL
BYGGNADSORDNINGAR M. M. PÅ UPPDRAG AV STATSRÅDET OCH CHEFEN FÖR KUNGL. KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET UTARBETADE INOM
KUNGL.
BYGGNADSSTYRELSEN
II BYGGNADSORDNING FÖR MINDRE MUNICIPALSAMHÄLLE
S T O C K H O L M 1 9
S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1932 Kronologisk
förteckning
1. Sociala jordutredningens betänkande med förslag 6. Normalförslag till byggnadsordningar m. m. 1. Byggnadsordning för stad, köping och större munitill vissa andringar i den sociala arrendelagstiftcipalsamhälle. Marcus. 37 s. KN ningen. Marcus. 121 s. J o . 2. Betänkande rörande erkännande och verkställighet 7. Norrnalförslag till byggnadsordningar m. m. 2. av utländsk civildom. Av E.Marks von Wörtemberg. Byggnadsordning för mindre municipalsamhälle. Marcus. 43 s. J u . , Marcus. 27 s. K. 3. Luftförsvarsutredningens betänkande. Utredning beträffande hemortens och civilbefolkningens skyd- 8. Normalförslag till byggnadsordningar m. m. 3. dande vid luftanfall mot Sverige. Norstedt. 139 s. Fö. Byggnadsordningar och utomplansbestämmelser för 4. Dödlighetsantaganden för livränteförsäkring. Norlandsbygden. Marcus. 18 s. K. stedt. 142 s. H. • ' 5. Betänkande rörande frivilliga sammanslutningar 9. Normalförslag till byggnadsordningar m. ni. 4. Bilagor till normalbyggnadsordningar för stader och mellan enskilda järnvägar i Skåne m. m. Beckman. för landsbygden. Marcus. 32 s. K. 132 s. K.
Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse* bokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, J o . ~ jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 3 2 : 7 KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET
NORMALFÖRSLAG TILL
BYGGNADSORDNINGAR M. M. PÅ UPPDRAG AV STATSRÅDET OCH CHEFEN FÖK KUNGL. KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET UTARBETADK INOM
KUNGL.
BYGGNADSSTYRELSEN
II BYGGNADSORDNING FÖR MINDRE MUNICIPALSAMHÄLLE
STOCKHOLM
1932 ISAAC MARCUS BOKTHYCKKRI-AKTIEBOLAG .eiBt
'©x
K. ev.' ^f
Normalförslag till byggnadsordningar m. m. I. Byggnadsordning för stad, köping och större municipalsamhälle off. utr. 1932:6).
(Statens
II. Byggnadsordning för mindre municipalsamhälle (Statens off. utr. 1932:7). III. Byggnadsordningar och ntomplansbestämmelser för landsbygden off. utr. 1932:8). IV. Bilagor till normalbyggnadsordningar (Statens off. utr. 1932:9).
för
städer
och
för
(Statens
landsbygden
Inledning. Vid uppgörandet av normalförslag till byggnadsordningar enligt 1 § i byggnadsstadgan har det visat sig lämpligt att framlägga två olika typer. Förevarande förslag eller den mindre typen avses för mindre municipalsamhällen samt den större typen, vilken återfinnes i Del I, för städer, köpingar och större municipalsamhällen. Det har ansetts vara riktigast att hänföra större municipalsamhällen till den större samhällsgruppen, då dessa samhällens invånareantal ofta betydligt överstiger de mindre städernas. Någon bestämd gräns mellan de båda typernas tilllämpningsområden lärer icke låta sig uppdragas. Å Konungens befallmngshavande torde böra ankomma att tillse, att icke den här ifrågavarande mindre typen kommer till användning i fall då densamma icke synes innebära en tillfyllestgörande reglering, men för samhällen, där icke behov förefinnes av större bostadshus än till högst två våningar, torde denna enklare typ vara tillfyllest. I fråga om de ämnen, byggnadsordning må omfatta, uttalas i 1 § i byggnadsstadgan, att byggnadsordning skall upptaga de bestämmelser, som utöver vad i allmän lag eller byggnadsstadgan eller eljest i vederbörlig ordning föreskrivits äro erforderliga för ordnande av stadens byggnadsväsen. Till utfyllnad av denna mycket allmänna bestämning innehåller emellertid stadgan i ett flertal paragrafer uttrycklig föreskrift om att bestämmelser i olika hänseenden antingen skola eller ock må meddelas i byggnadsordningen. Såsom ledande grundsats uttalade föredragande departementschefen vid byggnadsstadgeförslagets framläggande, att bestämmelser av mera allmängiltig art upptagits i stadgan, under det att föreskrifter av lokal karaktär ävensom vissa tekniska detaljbestämmelser hade sin rätta plats i byggnadsordningarna. I motion nr 259 i första kammaren vid 1931 års riksdag hemställdes, bland annat, att riksdagen måtte begära, att i stadgan eller åtminstone i motiven tydligt uttalades, att byggnadsordning även finge inrymma skärpning av stadgans grundsatser eller, om detta ej bifölles, stadgan förtydligades med uttrycklig föreskrift, att så ej finge ske.
4 Med anledning härav har utskottet uttalat, att av 1 § framginge, att byggnadsordningarna finge innehålla bestämmelser i ämnen, som antingen genom uttrycklig föreskrift i stadgan hänvisats till byggnadsordningen eller som eljest tarvade reglering. Klart vore emellertid, framhöll utskottet vidare, att byggnadsordning icke utan stöd i stadgan finge upptaga bestämmelse, vare sig i skärpande eller lindrande riktning, som vore mot stadgan stridande. Då detta torde ligga i sakens natur, ansåg utskottet uttrycklig föreskrift härom icke vara erforderlig. Detta utskottets uttalande synes innebära en värdefull vägledning. Stadgans formulering torde sålunda ej avse att utesluta, att en stad, som önskar i sin byggnadsordning få införd exempelvis föreskrift att boningsrums golv skall läggas minst 40 cm över markens yta, får denna föreskrift fastställd, oaktat stadgan innehåller bestämmelse om ett minsta mått av 30 cm. I detta fall synes nämligen stadgans avfattning innebära en viss frihet till jämkning av det angivna måttet uppåt. En annan sak är, att Konungens befallningshavande i dylika fall har särskild anledning att noga pröva stadgandets berättigande, så att icke på denna väg de byggande må komma att åläggas större inskränkningar än som kunna anses överensstämma med rättvisa och billighet. Skulle tvekan hos Konungens befallningshavande uppstå i detta avseende eller väc kes fråga om en föreskrift, som otvivelaktigt står i strid med stadgans uttryckliga ordalag men ändock av någon anledning anses kunna i föreliggande fall vara till gagn, eller är fråga om ett ämne, som ligger mera fjärran från stadgans verkningskrets i övrigt, återstår alltid den utvägen att hos Kungl. Maj:t begära ett uttalande, huruvida hinder möter att i byggnadsordningen intaga den föreslagna bestämmelsen. Sådana uttalanden hava i åtskilliga fall förekommit under den hittillsvarande byggnadsstadgans giltighetstid. Vid avfattandet av de bestämmelser, som inom den givna ramen ansetts böra upptagas i byggnadsordning, har det tett sig önskvärt att ej göra dessa bestämmelser alltför detaljerade. Alltför mycket av fixa mått framkallar lätt hos allmänheten och hos de tillämpande myndigheterna den föreställningen, att allt är väl beställt, blott dessa mått till punkt och pricka iakttagas. Härigenom slappas uppmärksamheten beträffande andra synpunkter, som icke kunna uttryckas i siffror, men vilkas beaktande icke därför är mindre betydelsefullt, då det gäller att ernå ett gott byggnadsskick. Det måste vidare förutsättas, att det rent hantverksmässiga i byggandet är allmän egendom hos alla dem, som överhuvud syssla med byggnadsverksamhet, liksom naturligtvis hos de kontrollerande myndigheterna Det måste också förutsättas, att byggnadsnämnderna eller i varje fall de sakkunniga biträden, som skola stå till byggnadsnämndernas forfogande, även äro förtrogna med de allmänna arkitektoniska och stadsbyggnadsmässiga begrepp, som det här gäller att tillämpa. Byggnads-
ordningens huvudsakliga uppgift bör vara att uppdraga vissa riktlinjer, som betingas av att det byggande, som byggnadsordningen avser att reglera och kontrollera, är en samhällelig företeelse och alltså måste underkastas hänsyn till det allmännas och till andra enskildas rätt och bästa samt till allmän trevnad, sundhet och säkerhet. Liknande uppgifter fyllas i avseende å byggandet av en del andra författningar. Gentemot dessa torde byggnadsordningen i princip böra avgränsas sålunda, att den upptager alla detaljföreskrifter av byggnadsteknisk art, medan sättet för användningen av byggnad regleras på annat sätt. Endast i vissa särskilda fall har hänsynen till den praktiska användbarheten föranlett en annan anordning. Önskan att undvika alltför stor stelhet i tillämpningen har under de äldre författningarnas tid framkallat ett ganska omfattande dispensförfarande i form av beslut av högre myndigheter, länsstyrelser eller Kungl. Maj:t. Det torde hava varit ett allmänt önskemål att för framtiden inskränka eller om möjligt helt undgå anlitandet av detta förfa ringssätt. Häri ligger ytterligare ett skäl för undvikande av alltför bindande föreskrifter i byggnadsordningarna. En verkan härav blir, att i byggnadsnämndens hand kommer att ligga en viss ökad befogenhet att taga hänsyn till omständigheterna i de särskilda fallen. En given förutsättning är emellertid, att byggnadsstadgans föreskrift om sakkunnigt biträde åt byggnadsnämnd icke blir en tom fras. Uppfylles icke detta krav, kan ändamålet med det nu tillämpade systemet äventyras. Det är därför angeläget, att länsstyrelserna vid sin fastställelseprövning beträffande byggnadsordningarna, bland annat, från denna synpunkt ägna särskild uppmärksamhet åt det sätt, på vilket vederbörande ort tillgodoser anspråken på sakkunskap vid byggnadsärendenas prövning, och, därest denna fråga icke synes löst på ett tillfredsställande sätt, tillser, att bestämmelserna i ortens byggnadsordning icke så avfattas, att en därutinnan bristfälligt utrustad byggnadsnämnd ålägges större ansvar än den nödtroftigt kan bära. Ett dispensförfarande torde dock icke kunna helt undvikas. I normalbyggnadsordningarna har därför inrymts en bestämmelse om rätt för Konungens befallningshavande att i vissa fall medgiva undantag från byggnadsordningens föreskrifter. I anslutning till ovan anförda synpunkter har dock denna befogenhet ansetts eventuellt kunna tillerkännas byggnadsnämnden i sådana fall, då denna har till sitt förfogande sakkunnigt biträde med stadsarkitekts kvalifikationer. I Kungl. Maj:ts proposition, nr 192, till 1931 års riksdag med förslag till nya byggnadsstadgan hade bestämmelsen i § 12 mom. 1 den avfattningen att byggnadsnämnden skulle till sitt biträde hava stadsarkitekt, men att Konungen kunde, när skäl därtill vore, medgiva befrielse från skyldighet härutinnan. Under betonande av ofrånkomligheten av att nödig sakkun
fi
skåp ställdes till byggnadsnämndernas förfogande med hänsyn därtill, att den föreslagna lagstiftningen medförde ökade krav på dessa nämnder och att de verkningar, man ville vinna med densamma, vore beroende av det sätt, på vilket byggnadsnämnderna handhade sina viktiga uppgifter, ansåg dock riksdagen, att fordran på stadsarkitekt icke borde göras obligatorisk. Kiksdagen förordade därför i stället den lydelse paragrafens 1 mom., första stycket, nu erhållit, nämligen att byggnadsnämnden skall till sitt biträde hava stadsarkitekt men att stadsfullmäktige må, om förhållandena därtill föranleda, besluta, att nämndens behov av sakkunnigt biträde skall på annat sätt vara behörigen tillgodosett. Då sålunda uttryckligen stadgats, att byggnadsnämndens behov av sak kunnigt biträde skall vara behörigen tillgodosett, och enligt 12 § 2 mom. i byggnadsstadgan bestämmelser härom meddelas i byggnadsordningen, måste det anses tillkomma länsstyrelsen på grund av dess tillsynsmyndighet enligt 124 § i stadgan att tillse, att denna föreskrift är för varje särskilt samhälles vidkommande uppfylld. Redan i samband med fastställandet av byggnadsordning bör alltså träffas ett avgörande, huru byggnadsnämndens behov av sakkunnigt biträde kommer att bliva tillgodosett. För städer och större stadsliknande samhällen torde i regel biträde av stadsarkitekt komma att visa sig erforderligt. För mindre samhällen däremot, som i denna normalbyggnadsordning avses, torde det möta svårigheter att alltid erhålla tillgång till fullt kvalificerad sakkunskap. Det har därför ansetts lämpligt, att det sakkunniga biträdet här skulle erhålla samma benämning, som enligt 98 § i byggnadsstadgan tillkommer sådant biträde hos byggnadsnämnd inom byggnadsplaneområcle eller utomplansområde å landet, nämligen byggnadskonsulent. När här talas om sakkunnigt biträde, avses givetvis icke, att en mindre stad eller ett stadsliknande samhälle såsom regel skall hava sin egen stadsarkitekt eller byggnadskonsulent. Detta skulle givetvis i allmänhet ställa sig alltför betungande. Ett flertal samhällen inom begränsade områden kunna mycket väl betjäna sig av samma sakkunnige. Dennes avlöning skulle då kunna nedbringas till ett mycket ringa belopp för varje samhälle, om lämpligt avvägda bidrag erläggas av de byggande, på sätt redan nu i många fall sker. Förslag till taxebestämmelser, som i detta hänseende synts lämpliga, har inom byggnadsstyrelsen uppgjorts och intagits i Del IV, »Bilagor till normalbyggnadsordningar för städer och för landsbygden». Inom byggnadsstyrelsen har med begagnande av tillgänglig officiell statistik jämväl verkställts en utredning, som synes giva vid handen, att man på denna väg kan uppnå ett tillfredsställande resultat. På grund härav och med hänsyn till de stora krav på sakkunskap inom särskilt stadsplaneväsendets område, som den nya lagstiftningen ställer på byggnadsnämnderna, torde kunna förväntas, att även de mindre samhällena komma att i stor utsträckning medtillämpning av de sålunda
7. anvisade möjligheterna träden.
förskaffa
sig fullt kvalificerade sakkunnigebi-
I byggnadsordningarna erfordras i ganska stor utsträckning bestämmelser till förekommande av eldfara. Till undvikande av oreda måste vid avfattandet a v sådana bestämmelser hänsyn tagas till den terminologi, som v u n n i t burskap inom de egentliga brandskyddsförfattningarna. Vid förslagets utarbetande har därför i m å n av behov tillämpats en av Statens provningsanstalt u t a r b e t a d nomenklatur (se Del I V A). Till byggnadsordningens uppgifter hör jämväl a t t med stöd av 81 § i byggnadsstadgan meddela erforderliga lindrigare bestämmelser angående byggnadsverksamheten å utomplansområde, ä n vad som enligt stadgan eljest gäller. Behovet a v lindring i detta hänseende måste emellertid i hög g r a d bliva beroende på förhållandena å varje särskild ort, och det h a r därför ej synts påkallat a t t i normalförslaget upptaga n å g r a bestämmelser därutinnan. Slutligen må här erinras, att byggnadsförfattningarna torde h a v a till huvuduppgift att reglera åstadkommandet av n y a byggnader och a n d r a byggnadsåtgärder, men endast i undantagsfall, d ä r sådant uttryckligen framgår av ordalydelsen, avse a t t möjliggöra ett ingripande mot r e d a n i behörig ordning tillkomna byggnadsföretag. Det nu föreliggande förslaget u t g å r från denna uppfattning. Förslag till vissa andra bestämmelser, som äga samband med byggnadsordningarna men ej intagits i detta normalförslag, återfinnas i förenämnda bilagssamling Del IV.
N o r m a l f ö r s l a g till b y g g n a d s o r d n i n g för m i n d r e m u n i c i p a l s a m h ä l l e . K A P . 1. Om byggnadsnämnden. §1. Byggnadsnämnden består av tre ledamöter. § 2. 1. Byggnadsnämndens ordinarie sammanträden hållas en gång i månaden å tider, som nämnden bestämmer. 2. Kallelse till sammanträde utfärdas av ordföranden eller vice ordföranden och delgives ledamöterna minst tre dagar före sammanträdet.
8 a. Ä r ordinarie ledamot hindrad att n ä r v a r a vid sammanträde, skäll h a n anmäla detta för den sammankallande så tidigt, a t t denne hinner a t t såsom ledamot i hans ställe inkalla vederbörande suppleant.
:
§s.
Anmälningar och skrivelser till byggnadsnämnden inlämnas till n ä m n dens expedition, vilken hålles öppen å tider, som av nämnden kungöras. § 4. 1. Byggnadsnämnden har till sitt biträde en byggnadstekniskt utbildad person (byggnadskonsulent). 2. F r å g a om sökandes kompetens till befattning som byggnadskonsulent prövas av Konungens befallningshavande, därest icke sökanden innehar behörighet till befattning som stadsarkitekt. 3. Därest beträffande någon fråga, som det tillkommer nämnden a t t pröva, nödig sakkunskap icke finnes bland nämndens ledamöter eller tjänstemän, äger nämnden tillkalla särskild sakkunnig a t t biträda vid ärendets handläggning.
K A P . 2. Om byggnads yttre och inre anordnande m. m. § 5. 1. Skjuter grundmur utanför gatulinjen, får den icke uppföras till större höjd än 30 cm under den fastställda gatuytan. 2. Utanför gatulinjen m å portomfattningar och a n d r a utsprång framskjuta, i den m å n sådant prövas kunna medgivas med h ä n s y n till gatutrafiken dock högst 60 cm, och må därutöver trappsteg framskjuta högst 15 cm I a n d r a fall må i allmänhet trappsteg från byggnad till gata ej skjuta mer än högst 30 cm utanför gatulinjen. Där sådant prövas onskligt för husets utseende, må del av sockel jämväl skjuta utanför denna linje, dock högst 10 cm. __ o 3 J ä m v ä l mot annat från bebyggande undantaget område an gata ma grundmur, portomfattning, trappsteg och sockel skjuta utanför gränslinjen, i den mån så u t a n olägenhet kan ske och med hänsyn till byggnadens användning prövas önskvärt. ,...,.. J v« 4. Balkong må i allmänhet ej anbringas på mindre höjd over underliggande m a r k y t a ä n 3 m. 5 D ä r så med hänsyn till byggnadens utseende eller eljest finnes lämpligt, m å byggnadsnämnden medgiva avvikelser från de i denna paragraf meddelade bestämmelser.
9 fc«.
•
. if,:
P o r t a r och dörrar få icke i n r ä t t a s så a t t de Öppnas u t å t g a t a n utom tomtgränsen, såvida icke byggnadsnämnden för särskilt fall prövar sådant u t a n olägenhet för g a t u t r a i i k e n kunna medgivas. § 7. 1. Grundmur, som icke lägges å berg, skall nedföras till frostfritt djup. Lägges grunden på berg, skola, där så erfordras, horisontala pallar avsprängas för g r u n d m u r a r n a . Marken skall invid grunden p å tillfredsställande sätt dräneras. 2. Grundmur skall, där källare anordnas, väl isoleras från omgivande mark med för fukt ogenomträngligt ämne, oeh skola övervarande m u r a r och väggar medelst asfaltisolering eller på annat lämpligt sätt avskiljas från grunden. § 8. 1. Källare skall, där grundvattenståndet så påkallar, isoleras med för vatten ogenomträngligt ämne. 2. Där källare ej anordnas, skall bottenvåningens bjälklag väl isoleras mot kyla, fukt, dunster eller a n n a n olägenhet samt det fria utrymmet därunder väl ventileras. § 9. 1. Yttermur av tegel till byggnad, som inrymmer bonings- eller arbetsrum, skall med undantag för b r a n d m u r i tomtgräns, varom i § 10 stadgas, i samtliga våningar hålla en tjocklek av minst 38 cm (1 V« sten vanligt murtegel, volym vikt över 1*6 kg pr dm 3 ). Skiljemur, som uppbär bjälklag, skall hålla en tjocklek av minst 25 cm (1 sten). 2. Därest för byggnads stomme användes a n n a n konstruktion än massivt m u r v e r k av vanligt murtegel, skola erforderliga föreskrifter om murtjockleken och byggnadssättet i övrigt meddelas av byggnadsnämnden. § 10. 1. B r a n d m u r i tomtgräns skall uppföras av vanligt murtegel och givas en tjocklek av minst 1 sten; dock att, om byggnad å granntomten varken finnes uppförd eller samtidigt uppföres till motsvarande utsträckning i samma gränslinje, å byggnadsnämnden ankommer a t t pröva, i vad m å n å b r a n d m u r skall tillämpas vad i § 9 stadgas om annan y t t e r m u r . I varje fall skall b r a n d m u r erbjuda tillfredsställande skydd mot fukt och kyla. 2. För hus om högst två våningar, som sammanbyggas i tomtgräns och vart och ett icke i n r y m m e r mer än två lägenheter, äger dock byggnadsnämnden, om husen i övrigt anordnas på ett mot eldfara betryggande sätt och g r a n n a r därom enas, medgiva u n d a n t a g från skyldigheten att uppföra brandmur i tomtgräns under förutsättning antingen att byggnadernas sammanlagda p l a n y t a icke överstiger 300 kvm eller, därest plan-
10 ytan är större, att den sammanbyggda huslängan uppdelas medelst brandmurar i delar om högst 300 kvm planyta. Där utöver ovan angivna våningsantal förekomma enstaka rum å vinden, må byggnadsnämnden jämväl medgiva sådant undantag, dock endast om rummen tillhöra undervarande lägenhet. •• ^^I 3. Undantag eller anstånd med uppförande av brandmur kan jainvai medgivas för uthus eller annan dylik gårdsbyggnad, där nämnden efter grannes hörande finner detta med hänsyn till byggnadens ringa storlek, avstånd till byggnad å grannes tomt eller andra inverkande omständigheter utan olägenhet kunna ske. 4 Då byggnadsnämnden prövar sådant kunna medgivas utan att murens motståndskraft mot eld försvagas, må brandmur uppföras jamval av annat brandsäkert och massivt material än vanligt murtegel. 5 Med byggnadsnämndens medgivande må fönsteröppningar i mindre utsträckning anordnas i brandmur, under förutsättning att fönstren utföras i åtminstone brandhärdig konstruktion och ej äro öppningsbara. Enstaka fönster må dock efter byggnadsnämndens medgivande göras öppningsbara, under förutsättning att desamma förses med inifrån stangbara luckor av åtminstone brandhärdig konstruktion. Där dörröppning i brandmur medgives, skall öppningen förses med åtminstone brandhärdig dörr. Anstånd, varom i 53 § i byggnadsstadgan förmäles, med vidtagande av dylika skyddsanordningar må i fråga om fönster endast medgivas, därest hus å granntomt icke möter på närmare avstånd an 9 m. 6 Brandmur skall uppföras från grunden till byggnadens tak, och skall, om detta är av samma höjd som grannhusets, antingen muren n p p d m g » 30 cm däröver eller takets undersida förses med flamskyddande beklädnad, exempelvis plåt på asbest, till en bredd av minst 60 cm närmast brandmuren. Takpanel eller annat trävirke får icke framdragas over br n
7 Br~andmur, som helt eller delvis icke är motbyggd, skall behandlas såsom fasad och avfärgas i lämplig färgton. §11. För hus med högst två våningar, som byggas mot varandra i tomtgräns, må gemensam brandmur nyttjas, om grannarna därom överenskomma Likaledes må med grannes tillstånd mot hans brandmur uppforas sådant hus utan egen brandmur. Dylik brandmur får dock icke användas som upplag för bjälklag. § 12. 1 För minskande av fara för elds spridning i boningshus eller i byggnad för industriellt ändamål liksom i större vind må byggnadsnämnden
11 föreskriva, i vad mån byggnad eller vind skall avdelas med brandsäkra väggar. 2. Å hanbjälkarna eller inom u t r y m m e ovan vindsvåning må i byggnad om mer än en våning lägenheter ej anordnas och ej heller skiljeväggar uppsättas i vidare mån, än vad i mom. 1 sägs till förhindrande av elds spridning, och må sådant utrymme ej användas för upplag av brännbara föremål. § 13. 1. B y g g n a d skall täckas med taktegel, skiffer, plåt eller a n n a n flarnskyddande beklädnad. Vid bestämmande av taktäckningsmaterialet bör avseende j ä m v ä l fästas vid vad som k a n v a r a för utseendet lämpligt, särskilt med hänsyn till det å närliggande byggnader använda. 2. Å boningshus skall finnas en eller flera lättåtkomliga takluckor av plåt eller tillräckligt stort takfönster i j ä r n r a m . 3. Vid takläggning skall, i den m å n ej byggnadsnämnden finner skäl medgiva undantag, iakttagas, att vattnet avledes genom erforderliga takrännor och stuprör. 4. E j må tak så anordnas, att vatten därifrån faller å grannes tomt. § 14. H u v u d t r a p p a i boningshus skall v a r a minst 1 m bred, såvitt den icke endast förbinder skilda v å n i n g a r inom samma lägenhet. § 15. F ö r ernående av tillfredsställande luftväxling inom byggnad skall iakttagas: a t t bonings- och arbetsrum samt bad- och duschrum förses med anordning såväl för införande av frisk luft som för avlägsnande av den förbrukade; a t t i kök anordnas imavlopp och skafferi med friskhiftsintag; a t t klosettrum förses med utsugningskanal; samt a t t till p a n n r u m för värmeledning, särskilt där mer än en p a n n a förekommer, anordnas ständig lufttillförsel direkt utifrån. §16. 1. Bonings- eller arbetsrum skall hava en höjd av minst 2-70 m. Byggnadsnämnden må likväl för byggnad, som ej inrymmer flera än två för familj avsedda lägenheter, medgiva lägre rumshöjd, dock lägst 2-40 m, samt å vinden till enfamiljshus en rumshöjd av lägst 2*30 m. Där svårighet möter a t t för något enstaka r u m i bostadslägenhet ernå nu föreskriven minimihöjd, må byggnadsnämnden k u n n a tillåta mindre rumshöjd, därest rummets kubikinnehåll ej understiger 16 kbm, dock ej under 2-io m.
12 2. Bostadslägenhet skall i fråga om såväl bjälklag som v ä g g a r i . m å n av behov ljudisoleras mot angränsande lokaler. 3. Bostadslägenhet bör så anordnas, att dess fönster icke uteslutande vetta mot nordligt väderstreck. Där så lämpligen kan ske, bör familjebostad göras genomluftbar. § 17. 1. I byggnad, som inrymmer mer än fyra lägenheter för bostads- eller affärsändamål, skola alla inre tak av trä, däri inbegripet tak i källare, genom revetering eller på annat sätt göras brandhärdiga. Skiljeväggar av t r ä i sådan byggnad skola på liknande sätt behandlas, dock att i fråga om källare detta skall gälla endast rum med eldstad. 2. Där i fabriker, verkstäder eller dylika anläggningar, som k u n n a med föra eldfara, väggar och tak av trä förekomma, skola dessa göras brand härdiga, så vitt ej byggnadsnämnden för lokaler, som i § 22 åsyftas, efter brandchefens hörande finner skäl föreskriva annan anordning. § 18. 1. Skorsten skall m u r a s av bränt tegel och från grunden stödja sig pä brandsäker konstruktion. Skorsten skall uppdragas genom y t t e r t a k e t så n ä r a intill taknocken som möjligt och i allmänhet till en meter över denna samt i skärningen med yttertaket kringklädas med plåt eller förses med annan lämplig tätning. Skorsten skall väl fogstrykas, kaikrappas eller plåtbeklädas. 2. Rökrör skall hava en genomskärningsyta motsvarande minst 14 cm i fyrkant. Rökrör från öppen spis skall hava minst dubbelt så stor ge nomskärningsyta. I m r ö r från kök och tvättstuga bör h a v a en genomskärningsyta, motsvarande minst 14 X 27 cm. Rökrör få icke u t a n byggnadsnämndens medgivande uppföras i större lutning än 45°, och skall, om denna lutningsvinkel överskrides, liksom eljest där så erfordras anbringas sotlucka. 3. Väggar å skorsten skola hava en tjocklek av minst 12 cm samt skilje tungor minst 6-5 cm. För skorsten till ångpanna och dylikt eller för fri stående skorsten, som saknar stöd av mur, r ä t t a s y t t e r v ä g g a r n a s tjocklek efter skorstenens höjd och beskaffenhet. Där så erfordras för undvikande av besvärande uppvärmning av angränsande lokaler, skall skorsten isoleras mot dessa. Likaledes bör för undvikande av inrökning skorsten på lämpligt sätt skyddas mot avkylning. 4. Där rökrör av plåt i något fall icke ledes direkt från eldstad in i skorstenspipa, skall tillses, att röret ej anbringas n ä r m a r e trävirke än 45 cm. 5. Utsugningskanal för luftväxling skall givas en genomskärningsyta, anpassad efter rummets volym, dock minst 150 kvcm, samt uppföras på mot eldfara betryggande sätt. Utloppet skall så anordnas, att en effektiv utsugning därigenom underlättas.
1?
§ 19. Bjälkar, takstolar och andra konstruktiva byggnadsdelar av trä få ej anbringas intill skorsten utan skola avväxlas på minst 25 cm avstånd från rökrörs insida; och skall mellanrummet invid skorstenen fyllas med sten eller annat icke brännbart ämne. §20. ,< Eldstads botten må icke läggas närmare därunder befintligt trä än för kakelugn och murad spis 25 cm och för köksspis 40 cm. Emot brädvägg får ej spis, kakelugn eller kamin under något villkor uppsättas, utan skall vägg bakom eldstad bestå av minst 12 cm tegelmur eller hava motsvarande värmeisoleringsförmåga. § 21. Kakelugnar och murade spisar skola uppföras på mur, i mur fastade bärjärn eller brandsäkert bjälklag. Framför eldstad lägges plan av sten, cement eller dylikt till minst 45 cm bredd för spis och minst 30 cm bredd för kakelugn och kamin med utsträckning åt sidorna, för kakelugn till sockelns bredd samt för spis till 15 cm och för kamin till 10 cm på vardera sidan utöver spisens eller kaminens bredd. § 22. Vid anordnande av fabriks- eller verkstadslokal för utövandet av sådant yrke, till vars bedrivande särskild eldstad, ugn, ångpanna, explosionsmotor eller liknande inrättning användes eller där varm luft erfordras i anstalt för torkning, ävensom där eldfarliga ämnen i mängd samlas, åligger det byggnadsnämnden, i den mån ej bestämmelser i ämnet finnas i annan ordning utfärdade, att angående eldstäders, rökgångars och avgasningsrörs inrättande, skorstenars höjd, anbringande av brandsäkra väggar, golv och tak, branddörrar eller dylikt efter brandchefens hörande meddela de föreskrifter, som i varje fall må anses betryggande mot eldfara, ävensom att föreskriva åtgärder till förhindrande av rökbildning. 2. Vid anordnande av samlingssal eller annan lokal, avsedd att sani^ tidigt inrymma ett större antal personer, har byggnadsnämnden att, i den mån ej bestämmelser i ämnet finnas i annan ordning utfärdade, efter brandchefens hörande meddela de särskilda föreskrifter, som nämnden finner erforderliga ur brandskyddssynpunkt samt med hänsyn till lokalens utrymnin gsmöj Ii gheter.
14 K A P . 3. Om gård och dess anordnande m. m. § 23. Mellan gård och gata skall finnas körbar förbindelseled med en fri genomfartsöppning av minst 2 m bredd och 3 m höjd. § 24. 1. Där byggnadsnämnden ej med stöd av 44 § i byggnadsstadgan föreskrivit, att tomt skall i gräns mot gata eller annan allmän plats lämnas öppen, skall tomt i sådan gräns förses med stängsel. 2. Mellan tomter, som gränsa intill varandra, skall, när någon av grannarna det äskar, stängsel uppföras. Byggnadsnämnden äger dock föreskriva, att stängsel mellan tomter icke må anordnas inom område i kvarters inre, som undantagits från bebyggande. 3. Angående stängsels höjd och beskaffenhet i övrigt ankommer a byggnadsnämnden att meddela föreskrift. Därvid skall tillses, att stängsel erhåller prydligt utseende och anordnas med behörig hänsyn till gatueller gårdsbildens helhetsverkan. 4. Stängsel i gräns mellan granntomter skall uppföras av tomtägarna till hälften vardera. Kunna grannar icke enas om stängselkostnadens fördelning, har byggnadsnämnden att därom meddela erforderliga föreskrifter. 5. Stängsel skall väl underhållas. §25. Där enligt byggnadsnämndens prövning olägenhet för viss tomt uppkommer genom spill- eller regnvatten från angränsande tomt, är ägaren till sistnämnda tomt skyldig att, om byggnadsnämnden så bestämmer, genom ändamålsenlig dränering bortleda vattnet tiU dagvattenledning eller dike, med undvikande, där så ske kan, av ledning genom grannes fastighet.
K A P . 4. Om byggnadslov. §26. 1 Ansökan om tillstånd till nybyggnad eller annan åtgärd, varom i 61 § i byggnadsstadgan förmäles, skall åtföljas av de handlingar, kartor och ritningar m. m., som i 62 § i nämnda stadga föreskrivas. 2 Byggnadsritningarna skola vara upprättade på fackmässigt satt i skala minst 1:100 och i övrigt så, att en fullt åskådlig bild erhålles av
15 det tillämnade byggnadsföretaget med hänsyn till konstruktion, utseende och inredning. Ritningarna skola vara försedda med skala, författarens namn samt kvarterets och tomtens eller byggnadsområdets beteckning och åtföljda av nödig beskrivning enligt av byggnadsnämnden fastställt formulär. 3. Byggnadsritningarna skola utgöras av: för helt ny byggnad: dels fullständiga planritningar, utvisande även eldstäder och rök- och ventilationskanaler, dels genomskärningsritningar, dels ock fullständiga fasadritningar, angivande jämväl gatans i stadsplanen bestämda höjdläge invid byggnadsplatsen, därest byggnaden är därav beroende, och i annat fall markens höjdkontur intill byggnaden; för om-, på- och tillbyggnad: plan-, genomskärnings- och fasadritningar av motsvarande beskaffenhet, som ovan är föreskrivet för helt ny byggnad, över såväl de delar, som skola ändras eller tillkomma, som även över byggnaden i övrigt. 4. Å planritningen över bottenvåningen skola byggnadens huvudmått vara påskrivna och i allmänhet tomtens gränslinjer tydligt angivna. 5. Finnes å granntomt byggnad mot gata eller förgård uppförd invid tomtgränsen, skola angränsande delar av sådan byggnad jämväl å fasadritningen angivas. 6. över fasadpartier, som äro för byggnadens utseende och stadsbilden av särskild vikt, äger nämnden infordra detaljritningar. 7. Byggnadsritningar och tillhörande beskrivning skola inlämnas i två exemplar. Av ritningsexemplaren skall det ena vara å kalkerväv. 8. Den i 62 § 1 mom. c) i byggnadsstadgan omförmälda kartkopian samt det å kalkerväv utförda exemplaret av byggnadsritningarna jämte ett exemplar av tillhörande beskrivning skola förvaras i byggnadsnämndens arkiv. Originalet till nämnda karta (byggnadskartan) samt det andra exemplaret av nämnda ritningar och beskrivning skola, sedan byggnadslov beviljats, så snart ske kan förses med påskrift om fastställelse och mot lösen av protokollsutdrag samt mot erläggande av avgift för ritningsgranskning, besiktningar m. m. enligt gällande taxa utlämnas till sökanden. 9. Är ärende av beskaffenhet, att dess prövning kan ske på grundval av enklare handlingar än ovan sagts, må byggnadsnämnden kunna medgiva de undantag, som av förhållandena betingas. § 27.
1. Byggnadsnämndens lov erfordras jämväl för reparationsåtgärd av sådan omfattning, att den bör jämställas med ombyggnad, för utbyte av takbeläggningsmaterial å byggnad samt byggnads omfärgning eller andra åtgärder, berörande byggnads yttre.
16 2. Vid ansökan om lov, som n u är nämnt, skola bestämmelserna i § 26 i tillämpliga delar gälla, dock a t t kartor och ritningar, som i sagda paragraf omförmälas, endast behöva ingivas i den m å n de äro erforderliga för frågans bedömande.
K A P . 5. Om tillsyn över byggandet Besiktningar. § 28. 1. Besiktning jämlikt 73 § i byggnadsstadgan verkställes av byggnadskonsulenten och skall ske: a) då ansökan om byggnadslov ingivits, därest för byggnadsfrågans bedömande besiktning å byggnadsplatsen finnes behövlig; b) då g r u n d g r ä v n i n g skett m e n innan grundläggning påbörjats; c) då bjälklag inlagts och förankrats samt yttertakets stomme och skorstenar uppförts; d) då ny byggnad ä r för sitt ändamål fullt färdig eller då om-, på- eller tillbyggnad eller ändring av byggnad blivit fullbordad (slutbesiktning). 2. Utöver de besiktningar, som ovan föreskrivits, äger byggnadsnämnden företaga de ytterligare besiktningar, som den finner erforderliga. 3. Byggnadsnämnden äger j ä m v ä l bestämma om ett mindre a n t a l besiktningar än i mom. 1 föreskrives, där byggnadens konstruktion eller företagets ringa storlek eller dess beskaffenhet i övrigt härtill föranleda. 4. I n n a n slutbesiktning verkställes, skall, där byggnadsföretagets beskaffenhet därtill föranleder, brandchefen därom i god tid u n d e r r ä t t a s . Avser byggnadsarbete bonings- eller arbetsrum eller a n d r a utrymmen, vilkas i n r ä t t a n d e är beroende på hälsovårdsnämndens prövning, skall sådan underrättelse meddelas hälsovårdsnämnden. § 29. 1. Ansökan om besiktning skall, i den mån arbetet fortskrider, ingivas skriftligen till byggnadsnämnden. Ansökan om slutbesiktning skall göras, innan lokalerna tagas i bruk för avsett ändamål. 2. Vid varje besiktning skall den byggande förete de för arbetet fastställda byggnadsritningarna. Ansvarig arbetsledare. §30. 1. Ansvarig byggmästare må ej v a r a annan än den, som genom betyg från byggnadsyrkesskola eller därmed jämförlig teknisk läroanstalt visat
17 sig äga nöjaktig kunskap i byggnadsyrket, byggnadsnämnden dock obe^ taget a t t såsom ansvarig byggmästare godkänna jämväl a n n a n person, vilken styrkt sig hava i minst fem år utövat byggnadsyrket under sådana förhållanden, a t t han kan anses hava förvärvat erforderlig praktisk insikt i yrket. 2. F ö r uppförande av smärre uthus, ävensom för ändringsarbete inom trähus eller sådan ä n d r i n g av stenhus, som icke berör husets konstruktion, liksom ock för rivning av byggnad samt schaktning eller sprängning för byggnadsföretag må byggnadsnämnden k u n n a såsom ansvarig arbetsledare godkänna person, som icke besitter ovan a n g i v n a kompetens. 3. Den, som vill bygga men ej ä r behörig a t t själv utföra arbetet, vare skyldig att, innan arbetet påbörjas, hos byggnadsnämnden anmäla, åt vem ledningen av arbetet kommer att anförtros, och till nämnden avlämna skriftlig förklaring av denne, att h a n under ansvarsförpliktelse åtagit sig uppdraget. Skyddsanordningar, byggnadsställningar m. m. § 31. 1. Skall vid grundläggningsarbete g r u n d m u r nedföras djupare än till underkanten av grannes grundmur, skall arbetet verkställas med största försiktighet och sistnämnda m u r väl understödjas, så att d ä r å befintlig byggnad ej skadas. 2. Vid arbeten för grundläggning skall g a t a n väl stöttas, så a t t rörledningar, där sådana finnas, ej rubbas eller på a n n a t sätt t a g a skada, och skola vid grävningar u n d e r den kalla årstiden sådana åtgärder vidtagas, a t t rören ej skadas av frost. § 32. Byggnadsställningar, gångbroar, kryss, strävor, plankläggning m. m., som vid byggnadsarbete användas, skola v a r a tillräckligt starka och ändamålsenligt anbringade på sätt byggnadsnämnden n ä r m a r e föreskriver till förekommande av skada å person eller egendom. Där byggnadsnämnden finner nödigt, skall byggnadsställning utbyggas med täta skyddstak.
KAP.
6.
Allmänna bestämmelser. § 33. F r å n föreskrifterna i denna byggnadsordning må Konungens befallningsliavande på framställning av byggnadsnämnden medgiva undantag, då 2 —
iil291ö.
18 lokala förhållanden eller andra viktiga omständigheter göra sådant önskvärt, dock allenast där sådant icke strider mot byggnadsstadgan eller eljest gällande författningar samt utan våda och annans förnärmande kan ske. Anm. Den Konungens befallningshavande här ovan tillerkända befogenhet torde i det fall kunna överlåtas på byggnadsnämnden, att nämnden till sitt förfogande har sakkunnigt biträde med stadsarkitekts kvalifikationer.
§ 34. Den, som gör sig skyldig till annan förseelse mot byggnadsordningen än som i 120 § i byggnadsstadgan omförmäles, domes till dagsböter och vare ändock skyldig att efter föreläggande av byggnadsnämnden vidtaga åtgärder för vinnande av rättelse. § 35. Vad i denna byggnadsordning stadgas om tomt skall i tillämpliga delar gälla även om tomtplats eller annan stadsäga.
Förklaringar och anvisningar. KAP. 1. Om byggnadsnämnden. Ledamöter.
§1. Antalet ledamöter i byggnadsnämnden har här angivits till tre, enär detta antal torde få anses såsom det normala i de samhällen, varom i denna byggnadsordning är fråga.
§ 2. I mom. 1 insättas de sammanträdestider, som vederbörande samhälle Sammanträden. finner lämpligt att bestämma. Enligt motiven till byggnadsstadgan böra regler om den ordning, i vilSuppleanter, ken ersättare skola inträda, meddelas i byggnadsordningen, i den mån de erfordras, därvid bör iakttagas, att bestämmelserna torde böra vara olika, allt eftersom valet sker proportionellt eller icke. Med hänsyn till den olikhet, som sålunda kan föreligga, har någon bestämmelse i ämnet ej intagits i förevarande förslag.
19 §§ 3 och 4. Någon bestämmelse om ansökningsförfarande har icke ansetts erforderlig i det förevarande förslaget. I regel torde h ä r ifrågavarande sakkunniga komma att betjäna flera samhällen. Detta torde lättast ordnas i den formen, a t t ett samhälle utser en person, som redan h a r motsvarande befattning i a n n a t samhälle, förutsatt naturligtvis att hans anställningsvillkor i sistnämnda ort ej lägga hinder i vägen för honom a t t åtaga sig den nya befattningen.
Byggnads-v konsulent.
K A P . 2. Om byggnads yttre och inre anordnande m. m. §5. I denna paragraf innefattas de n ä r m a r e föreskrifter, som enligt 38 och Utsprång 39 §§ i byggnadsstadgan skola i mån av behov meddelas i byggnadsord- u o c ™ ^ ^ a ning. De utgöra en tillämpning av den dispensrätt, som stadgats i 13 § byggnadsfria i stadsplanelagen i fråga om nybyggnad i strid mot stadsplan, stomplan eller utomplansbestämmelser. Det synes lämpligast a t t i byggnadsordningen visserligen fastslå vissa m a x i m i m å t t men å a n d r a sidan lämna byggnadsnämnden en viss frihet a t t efter omständigheterna medgiva avvikelser från desamma, då det torde v a r a önskvärt, att i fråga om detaljer, som i så hög grad som de h ä r behandlade inverka på byggnads formgivning, de byggande icke bindas mer ä n nödigt. Beträffande de särskilda måttbestämmelserna torde dessa i viss m å n få anpassas efter den å olika orter rådande praxis. De föreslagna måtten hava emellertid synts i allmänhet v a r a lämpliga. § 6. F r å n regeln a t t portar och dörrar icke få vid öppnandet skjuta utom Utåtgående portar m. m. tomtgränsen, kunna vissa u n d a n t a g tänkas ifrågakomma, såsom vid utgångar från offentliga samlingslokaler, garage etc. Härom stadgas närmare i § 22. §§ 7 och 8. Dessa §§ handla om grundens och källarens anordning och isolering. Det h a r ansetts lämpligast att icke i normalförslaget angiva något visst m å t t å vad som k a n anses som frostfritt djup, enär detta givetvis v ä x l a r i hög grad i olika delar av landet. Hinder möter uppenbarligen ej a t t i varje byggnadsordning införa det för orten lämpliga måttet. Sker detta ej, åligger det byggnadsnämnden a t t bilda sig en uppfattning därom och tillämpa denna vid prövningen av förekommande ärenden.
Grundmur samt isolering av grundmur och källare.
20 § 9. Ifttre och H ä r upptagna föreskrifter om murtjocklek avse a t t t r y g g a såväl hållinre: jämrar fastheten som värmeisoleringen och motsvara de mått, som enligt praxis ocn vaggar.
pläga tillämpas i större delar av landet. Där emellertid i vissa landsdelar tillämpas a n d r a mått, som med hänsyn till klimatförhållandena visat sig på orten lämpliga, böra givetvis dessa mått intagas i byggnadsordningen. § 10. Brandmur.
H ä r samt i § 11 inrymmas bestämmelserna om brandmur, utgörande ett komplement till byggnadsstadgans 53 §, i vars a n d r a stycke föreskrives, att i byggnadsordning må meddelas bestämmelser om, bland annat, r ä t t att medgiva befrielse från uppförande av brandmur. Detta får dock ske endast i fall, som angivas i byggnadsordningen, varjämte förutsattes särskilda skäl för ett dylikt medgivande. I § 10 mom. 2 och 3 i föreliggande förslag angivas de fall, där sådana skäl synts vara för handen. Beträffande huvudbyggnader avses här praktiskt taget endast så kallade r a d h u s eller kopplade hus. För sådana anläggningar torde det emellertid ligga i sakens natur, att det icke från det allmännas synpunkt är nödigt a t t anordna b r a n d m u r a r i alla tomtgränser, u t a n att det är tillfyllest att dylika inläggas i sådant antal, att hela huslängan, betraktad såsom en enhet, kommer att uppdelas i lämpliga delar genom b r a n d m u r a r . Storleken a v de särskilda delarna kan givetvis bliva föremål för olika meningar. Det här föreslagna måttet torde emellertid i allmänhet få anses lämpligt. Rörande möjlighet a t t i de tomtgränser, där brandmur anses behövlig, göra denna gemensam meddelas bestämmelser i § 11. I övrigt har skäl ansetts saknas att medgiva undantag annat än för uthus (se mom. 3). För gemensam b r a n d m u r bör, såsom i mom. 2 angivits, i regel fordras överenskommelse mellan de därav berörda tomtägarna. F r å n denna regel synes dock undantag vara befogat i avseende å r a d h u s eller kopplade hus. Väckes fråga om obligatorisk gemenskap i dylika fall, torde emellertid sådan icke böra stadgas i byggnadsordningen utan genom stadsplanebestämmelser. Rörande brandmurs material torde det v a r a riktigt a t t i normala fall fordra tegel. I mom. 4 har emellertid inrymts möjlighet att använda annat lämpligt material av motsvarande egenskaper. Lämpligt har dock ansetts a t t i varje fall fordra massivt material. Det måste v a r a såväl byggnadsnämndens som stadsplanebestämmelsernas uppgift a t t i möjligaste m å n förhindra uppkomsten av brandmurar, som ej kunna väntas bliva förebyggda inom rimlig tid. Skulle en icke motbyggd b r a n d m u r ej kunna undvikas, bör den dock givas ett såvitt möjligt prydligt utseende. Härom stadgas i mom. 7.
21 § 11. I 53 §, a n d r a stycket, i byggnadsstadgan förekommer även stadgande Gemen**** att, d ä r särskilda skäl det påkalla, må i byggnadsordningen meddelas bestämmelser om r ä t t a t t h a v a gemensam brandmur för byggnader, uppförda å v a r a n d r a a n g r ä n s a n d e fastigheter. Såsom i motiveringen till detta stadgande framhålles, har m a n härmed avsett a t t giva stadgans stöd åt den p å vissa orter vanliga anordningen a t t h a v a gemensam b r a n d m u r . Emellertid har tillika framhållits, att anordningen väl kan v a r a lämplig för mindre byggnader men knappast i a n d r a fall. I enlighet med denna uppfattning har h ä r i normalförslaget ansetts böra medgivas a t t vid nybyggnad anordna gemensam b r a n d m u r endast i hus om högst två våningar. Med hänsyn till de olägenheter, som lätteligen uppstå, då det gäller att upplösa en redan träffad gemenskap i avseende å brandmur, k a n fördelen med gemensam b r a n d m u r s t a r k t ifrågasättas. Särskilt gäller detta sådan gemensam mur, som är uppförd med hälften å vardera tomten. Mindre olägenheter vållas av det fall, då ägare av b r a n d m u r tillåter granne att mot hans b r a n d m u r uppföra hus u t a n egen brandmur. Även detta är dock en undantagsanordning, som endast bör tillåtas i särskilda fall. I intet fall synes det v a r a lämpligt att, såsom i någon byggnadsordning torde hava skett, rent av betrakta det såsom en skyldighet att, om granne det äskar, underkasta sig gemensamma anordningar i fråga om b r a n d m u r . § 12. x\.nsluter sig till 54 §, första, stycket, i byggnadsstadgan. Att i bygg- Brandskydd, nadsordningen meddela n å g r a detaljbestämmelser angående byggnads avdelande med brandsäkra eller b r a n d h ä r d i g a väggar har dock ej ansetts lämpligt, u t a n torde byggnadsnämnden böra därom förordna i varje särskilt fall. § 13. Mom. 1 och 2 ansluta sig till 55 § i byggnadsstadgan. Stadgans utta- Yttertak, lande om att hänsyn bör tagas till gällande bestämmelser i fråga om byggnaders höjd och inbördes avstånd samt övriga ortsförhållanden h a r ej synts böra föranleda n å g r a lindrigare bestämmelser för vissa områden vid det förhållandet, att enligt 80 § i byggnadsstadgan ekonomibyggnader å jordbruksfastighet inom icke stadsplanelagda områden ej falla under paragrafens bestämmelser. Bestämmelserna i inom. 3 och 4 torde böra inflyta, ehuru direkt anvisning därom icke återfinnes i byggnadsstadgan. § 14. Ansluter sig till 57 § i byggnadsstadgan. Utöver vad här stadgas om trappors beskaffenhet, kan byggnadsnämnden med stöd av § 22 meddela erforderliga ytterligare föreskrifter beträffande lokaler, avsedda att samtidigt inrymma ett större antal människor.
Trappor.
22 § 15. Ventilation. Enligt 49 § i byggnadsstadgan skall bonings- och arbetsrum v a r a försett med lämplig luftväxlingsanordning, varom m å n ä r m a r e stadgas i byggnadsordning. A t t det bör sörjas såväl för införande av den friska luften som för avlägsnande av den förbrukade är en allmängiltig regel, som därför h ä r upptagits. I fråga om sättet för tillgodoseende av detta k r a v fordrar hälsovårdsstadgan allenast, a t t till varje boningsrum skall finnas öppningsbart och lämpligt placerat fönster. Detta innebär dock ofta icke någon tillfyllestgörande lösning av ventilationsfrågan. Att i byggnadsordningen upptaga några detaljbestämmelser angående de a n d r a anordningar, som i sådana fall böra tillgripas, torde dock möta svårighet. Det torde få ankomma på byggnadsnämnden att i varje särskilt fall avgöra, om annan ventilationsanordning behöves, samt i så fall bedöma effektiviteten av de olika system, som kunna ifrågakomma. För vissa u t r y m m e n i bostaden, i vilka behovet av ventilation ä r särskilt framträdande, har dock ansetts böra i byggnadsordningen inflyta en antydan om beskaffenheten av den ventilationsanordning, som bör komma till användning. Flera olycksfall med dödlig utgång h a ådagalagt behovet av kontinuerlig lufttillförsel utifrån i p a n n r u m för centraluppvärmning, i varje fall där mer ä n en p a n n a finnes, varför ett stadgande härom ansetts böra inflyta. Angående ventilationskanalers dimensioner stadgas n ä r m a r e i § 18. § 16. Bonings- och Mom. 1 innefattar regler om boningsrums höjd i anslutning till 51 § i arbetsrum, byggnadsstadgan. Det däri angivna lägsta m å t t e t 2*io m h a r dock ansetts böra tillämpas endast under villkor att fråga ä r om enstaka r u m i lägenhet, a t t svårighet möter a t t ernå eljest föreskrivna minimihöjd, exempelvis för vindsrum, samt a t t luftkuben ej understiger 16 kbm. LjudMom. 2 meddelar en allmän föreskrift om ljudisolering av bostadslägenisolering. h e t E h u r u det torde ligga i den byggandes eget intresse a t t sörja för detta, har dock frågans sociala betydelse ansetts v a r a så stor, a t t kravet synts böra komma till uttryck i byggnadsordningen. SoibelysMom 3 bör ses i sammanhang med vad i 16 § 2 mom. i byggnadsstadgan ning ' säges om beredande genom stadsplanebestämmelser av möjlighet till inredande i byggnader av lägenheter med genomgående luftväxling och direkt solbelysning. Såsom komplement till detta h a r ansetts böra uppställas k r a v på a t t de möjligheter, som stadsplanen i detta hänseende må hava berett, verkligen utnyttjas. K r a v e t är emellertid icke kategoriskt. I hyreshus med smålägenheter torde det icke v a r a möjligt att alltid tillgodose detsamma.
§17. I större hyreshus torde för minskande av brandfaran anses självfallet, att inre tak och tak och väggar av t r ä göras brandhärdiga, vilket vanligtvis sker genom v ä s g a r a v t r a revetering. V a r gränsen skall dragas för detta k r a v torde däremot v a r a föremål för delade meningar. Förslaget har stannat vid att uppställa denna fordran beträffande hus med mer än fyra lägenheter för bostadseller afiärsändamål. E t t visst u t r y m m e må dock här medgivas åt det byggnadsskick, som å de särskilda orterna kan vara vanligt. §§ 18—21. Dessa paragrafer innefatta de föreskrifter om skorstenar, eldstäder, impipor och luftkanaler, som enligt 56 och 58 §§ i byggnadsstadgan skola meddelas i byggnadsordning rörande byggnad i allmänhet. Då i § 20 talas om spis, avses därmed icke gasspis eller elektrisk spis. Sådana kunna uppsättas mot t r ä v ä g g försedd med flamskyddande beklädnad.
Skorstenar m. ni.
Spis.
§ 22. Mom. 1 innefattar regler om försiktighetsmått vid eldfarliga inrätt- Eldfarliga ningar. Vissa allmänna föreskrifter avses att i särskild ordning medde- in*ättninga las beträffande garage. A t t i övrigt meddela generella regler har icke ansetts möjligt, u t a n torde bestämmelser i varje särskilt fall få meddelas av byggnadsnämnden, som emellertid bör hava att därom samråda med brandchefen. Mom. 2 upptager regler om samlingslokaler, som avses i 57 § i byggnadsstadgan (jämför 58 §). Under stadgandet falla, bland annat, följande särskilda slag av lokaler, nämligen: Hotell och pensionat. H ä r o m gäller kungl. stadgan ang. hotell- och pensionatrörelse av den 8 juni 1917. Biograflokaler. Förslag till förordning med bestämmelser om bland ann a t biografers anordnande h a r av Kungl. Maj:t förelagts 1932 års riksdag. F ö r vissa a n d r a offentliga samlingslokaler utarbetades förslag till bestämmelser av den s. k. brandskyddskommissionen, vilket förslag emellertid ä n n u icke föranlett någon åtgärd. Beträffande dessa och a n d r a lokaler av beskaffenhet att kräva särskilda å t g ä r d e r till förekommande av eldsvåda eller för a t t bereda de innevar a n d e trygghet vid eldfara torde böra gälla, att, i den mån tillräckliga föreskrifter finnas i annan författning meddelade, dessa skola tillämpas, men a t t i annat fall byggnadsnämnden, likaledes efter brandchefens hörande, har att meddela erforderliga föreskrifter i varje särskilt fall.
24 K A P . 3. Om gård och dess anordnande m. m.
i ilfart.
§ 23. Innehåller bestämmelse om körbar förbindelse till gård enligt 46 § i byggnadsstadgan.
Stängsel.
§ 24. H a n d l a r om stängsel vid förgård enligt 44 § i byggnadsstadgan samt om stängsel mellan tomter.
§ 25. Avledande H ä r h a r ansetts lämpligt att, såsom skett i åtskilliga byggnadsordningar, ^spiiUratten. intaga föreskrift om skyldighet för tomtägare att d r ä n e r a sin tomt till undvikande av olägenhet för angränsande tomt.
K A P . 4. Om byggnadslov. Nybygg"»"1.
Annan åtgärd än nybyggnad.
§ 26. J denna paragraf innefattas de föreskrifter rörande till ansökan om byggnadslov hörande handlingar och ritningar, som enligt 62 § i byggnadsstadgan skola meddelas i byggnadsordning. De här uppställda fordr i n g a r n a överensstämma med vad som i praxis visat sig v a r a lämpligt. Mom. 9 innebär, att handlingar givetvis icke skola fordras i vidare mån än som finnes nödigt. Att i byggnadsordningen n ä r m a r e angiva de lättnader, som kunna medgivas, låter sig dock svårligen göra, u t a n bör lämpligen sökanden i ämnet samråda med vederbörande tjänsteman. I förslag till formulär till ansökan om byggnadslov har intagits en erinran om att byggnadslov icke fritager sökanden från skyldigheten att i förekommande fall söka jämväl hälsovårdsnämndens tillstånd till byggnadsåtgärd. § 27. Enligt 61 § 2 mom. i byggnadsstadgan må i byggnadsordningen bestäm melser meddelas, huruvida och i vad mån byggnadsnämnds lov erfordras för vidtagande av vissa åtgärder, som icke innefattas i de i 61 § 1 mom. u p p r ä k n a d e fall, då byggnadslov skall sökas. I förslaget h a v a upptagits endast vissa av de i förstnämnda moment uppräknade åtgärderna.
25 I fråga om underhållsarbeten eller andra reparationsåtgärder å byggnad har ansetts tillräckligt att fordra byggnadslov, då åtgärden är av sådan omfattning, att den bör jämställas med ombyggnad. Av åtgärder, som påverka byggnads utseende eller stadsbilden, hava medtagits endast utbyte av takbeläggningsmaterial och omfärgning eller andra åtgärder berörande byggnads yttre, men däremot icke skyltning eller plantering. I fråga om formerna för sådant byggnadslov, som här avses, behöver givetvis ej uppställas fordran på andra handlingar och ritningar än sådana som äro erforderliga för att nöjaktigt beskriva och åskådliggöra det avsedda förslaget. I regel torde varken kartor eller ritningar vara behövliga i här åsyftade fall. Å byggnadsnämnden ankommer att i varje fall pröva, vilka handlingar som erfordras.
K A P . 5. Om tillsyn över byggandet Besiktningar. §§ 28 och 29. Här innefattas de närmare föreskrifter om besiktning av byggnadsföre- Besiktningar, tag och annat arbete, som enligt 73 § 3 mom. i byggnadsstadgan skola meddelas i byggnadsordningen. Vad här föreslagits rörande de tillfällen, då besiktning skall ske, torde överensstämma med vad som i allmänhet kan anses vara erforderligt för samhällen av ifrågavarande storlek. Byggnadsnämnden bör emellertid äga att föreskriva ytterligare besiktningar i mån av behov, exempelvis för undersökning av trossfyllning, liksom även att eftergiva å de uppställda reglerna, om det gäller ett mera obetydligt arbete. Enligt stadgan bör, då arbete avser bonings- eller arbetsrum, vid besiktningarna lämpligt samarbete med hälsovårdsnämnden åvägabringas. Detta krav tillgodoses i förslaget genom föreskrift, att vid slutbesiktning av sådana rum hälsovårdsnämnden skall i god tid underrättas. Sådan underrättelse har ock ansetts böra meddelas brandchefen, då företagets beskaffenhet därtill föranleder. Vid stadgeförslagets framläggande yttrade departementschefen, att ett från brandtekniskt håll uttalat önskemål om närmare föreskrifter rörande undersökning av rökrör m. m. före användningen i mån av behov torde kunna tillgodoses vid utarbetande av förslag till mönsterbyggnadsordningar. Emellertid har i § 34 i det inom kommunikationsdepartementet på sin tid utarbetade normalförslaget till brandordning, vilket torde hava tillämpats i de flesta samhällen, intagits föreskrift dels att det åligger 3 — 81291G.
skorstensfejaren att med noggrann uppmärksamhet följa byggnadsföre tag och därvid tillse, att alla rökgångar, eldstäder, imrör, ventilationsrör m. m. bliva författningsenliga och för sitt ändamål lämpliga, och att, om. därvid förekommer anledning till anmärkning, anmäla sådant hos byggnadsnämnden, dels ock att nybyggnad eller byggnad, som undergått till nybyggnad hänförlig ändring, ej må, så framt eldstad eller rökgång däri förekommer, tagas i bruk, innan densamma på av byggnadsnämnden gjord anmodan blivit av skorstensfejaren undersökt och godkänd i anseende till rökgångar och eldstäder, varom hans skriftliga besked skall till nämnden avlämnas. Med hänsyn härtill torde å de orter, där dylik föreskrift finnes i brandordningen, något ytterligare behov av regler i ämnet ej föreligga. Enligt 67 § i byggnadsstadgan skall denna föreskrift givetvis iakttagas även av byggnadsnämnden. I samhällen, där lämplig föreskrift i ämnet ej finnes i brandordningen, bör emellertid undersökas, om sådan föreskrift bör åvägabringas, antingen i brandordningen eller i byggnadsordningen. Den kontroll över byggnads läge, som avses i 72 § i byggnadsstadgan, faller icke under nu ifrågavarande besiktningar. Bestämmelse om sättet för anordnande av denna kontroll har emellertid icke ansetts böra intagas i normalförslaget, enär det givetvis beror på förhållandena å varje sär skild ort, vilken personal byggnadsnämnden för ändamålet har till sitt förfogande. Ansvarig arbetsledare. §30.
Ansluter sig till 76, 77 och 78 §§ i byggnadsstadgan. Enligt 76 § kan i byggnadsordningen medgivas, att erforderlig teoretisk kunskap må styrkas på annat sätt än genom intyg från byggnadsyrkesskola, varjämte för mindre betydande arbete ytterligare må medgivas eftergift i fråga om de eljest föreskrivna kompetensvillkoren. Bestämmelser i båda dessa hänseenden hava här föreslagits. Den rätt att för visst särskilt fall medgiva undantag, som stadgan tillerkänner byggnadsnämnden, beröres icke av dessa bestämmelser. För sådant arbete, vars ledning kräver speciell utbildning eller erfarenhet, må enligt 76 § i byggnadsstadgan ytterligare kompetensvillkor för arbetets ledning stadgas i byggnadsordningen. Behov av föreskrift härom har dock ej ansetts föreligga beträffande här ifrågavarande samhällen. Skyddsanordningar, byggnadsställningar m. m. §§ 31 och 32. Innefatta föreskrifter om försiktighetsmått vid byggnadsarbete i anslutning till 79 § i byggnadsstadgan.
27 K A P . 6. Allmänna bestämmelser. § 33.
Här återfinnes den förut omförmälda bestämmelsen om Konungens befallningshavandes rätt att i särskilda fall meddela undantag från byggnadsordningens föreskrifter. Såsom förut omnämnts synes i fall, då byggnadsnämnds sakkunniga biträde är tillräckligt kvalificerat för sin uppgift, dispensbefogenheten kunna överflyttas till byggnadsnämnden. § 34.
Bestämmelserna ansluta sig till 1 och 120 §§ i byggnadsstadgan. Stadgans föreskrifter innebära, att förutom det nya institutet dagsböter även kunna för smärre förseelser förekomma penningböter. I föreliggande förslag hava endast föreskrivits dagsböter, vilket bör vara det normala. Skulle penningböter anses i vissa fall lämpligare, böra dessa fall i byggnadsordningen särskilt angivas. § 35. Denna bestämmelse är givetvis nödvändig med hänsyn till byggnadsordningens liksom byggnadsstadgans utsträckta tillämplighetsområde. Motsvarande bestämmelse i byggnadsstadgan återfinnes i 36 § 2 mom.
S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1932 Systematisk
förteckning
(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)
Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård.
Vattenväsen. Skogsbruk.
Bergsbruk.
Betänkande rörande erkännande och verkställighet av utländsk civildom. (2] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning*
Industri.
Kommunalförvaltning. Normalförslag till byggnadsordningar m, m. 1. Byggnadsordning för stad, köping och större municipalsamhälle. [6J 2. Byggnadsordning för mindre municialsamhälle. [7] 3. Byggnadsordningar och utomplansestämmelser för landsbygden. [8] 4. Bilagor till normalbyggnadsordningar för städer och för landsbygden. [9]
Handel och sjöfart.
E
Statens och kommunernas tinansväsen.
Kommunikationsväsen. Betänkande rörande frivilliga sammanslutningar mellan enskilda järnvägar i Skåne m. m. [5] Bank-, kredit- och penningväsen.
Pollti, Försäkringsväsen. Dödlighetsantaganden för livränteförsäkrihg. [4] Socialpolitik. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling 1 övrigt. Häiso- och sjukvård.
Allmänt näringsväsen.-
Försvarsväsen. Luftförsvarsutredningens betänkande. Utredning beträffande hemortens och civilbefolkningens skyddande vid luftanfall mot Sverige. [3] Utrikes ärenden. Internationell rätt.
Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Sociala jordutredningens betänkande med förslag till vissa ändringar i den sociala arrendelagstiftningen. [1]
Isaae Marcus Boktr.-A.-B., Stockholm 1932