Jordbruksutredningens betänkanden. 9,

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR JORDBRUKSDEPARTEMENTET

1933:12

JOEDBEUKSUTREDNINGENS BETÄNKANDEN IX

BETÄNKANDE ANGÅENDE

PRODUKTIONS- OCH AVSÄTTNINGSFÖRHÅLLANDENA FÖR SLAKTDJUR SAMT KÖTT OCH FLÄSK

AVGIVET DEN 16 DECEMBER 1932

S T O C K H O L M 19 3 3

Statens offentliga utredningar 1938 Kronologisk 1. Lagberedningens förslag angående vissa internationella rättsförhållanden, 4. Förslag till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge angående konkurs, m. m. Norstedt. 88 s. Ju. 2. Betänkande med förslag angående åtgärder för ett bättre utnyttjande av landets skogstillgångar. Beckman. 215 s. Jo. 3. Skatteutjäinningsberedningen 2. 1. De kommunala förvaltningsuppgifternas finansiering m. m. i vissa främmande länder. 2. Den nuvarande fördelningen mellan staten och kommunerna av utgifterna för de kommunala förvaltningsbestyren i Sverige. 3. De svenska kommunalförbunden. Norstedt, yj; 88 s. Fi. i. Skatteutjämningsberedningen. 3. Principbetänkande med förslag till skatteutjämnande åtgärder genom överflyttning till staten eller till större kommunala utdebiteringsområden av . kostnader för kommunala förvaltningsuppgifter. Norstedt. (2), 344 s. Fi. 5. Utredning och förslag rörande åtgärder för beredande av ökade möjligheter att indraga lärartjänster vid folkskoleväsendet. Norstedt. 19 s. E.

förteckning Brott mot politiska rättigheter. Brott mot allmän ordning och frid. Förberedande utkast till strafflag. Speciella delen. 11. Av J. C. W. Thyrén. Lund, Berling. 297 s. J u . Betänkande med förslag angående varningsmärken och sakerhetsanoi'dningår vid korsningar i samma plan mellan järnväg och vSg ni. ni. Idun. 99 s. K. Betänkande beträffande vattenfallsstyrelsens taxor för elektrisk kraft till abonnenter på landsbygden. Idun. 148 R. K. Betänkande med förslag till lag om rätt att med motorfordon befara enskild väg m. m. Idun. 24 s. K. Förslag med betänkande rörande det akademiska befordringsväsendet och prokanslersinstitutionen. Norstedt. 210 s. K. Betänkande med förslag till organisation av det frivilliga skydds- och hjälparbetet beträffande frigivna fångar. Marcus. 168 s. Ju. Jordbruksutredningens betänkanden. 9. Betänkande angående produktions- och avsättningsförhållandena för slaktdjur samt kött och fläsk. Beckman. 251 s. Jo.

Anm. Om särskild tryckort ej augives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas Utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1933:12

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

JORDBRUKSUTREDNINGENS BETÄNKANDEN IX

BETÄNKANDE ANGÅENDE

PRODUKTIONS- OCH AVSÄTTNINGSFÖRHÅLLANDENA FÖR SLAKTDJUR SAMT KÖTT OCH FLÄSK

AVGIVET DEN 16 DECEMBER 1932

STOCKHOLM 1933 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [61 33]

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet.

Jordbruksutredningen får härmed vördsamt, överlämna betänkande angående produktions- och avsättningsförhållandena för slaktdjur samt kött och fläsk. Vid betänkandets utarbetande har jordbruksutredningen biträtts av civilingenjören Nils Malmfors såsom särskild utredningsman. Beträffande viss del av betänkandet har skiljaktig mening uttalats av undertecknad Adler. Stockholm den 16 december 1932. D. P E T T E R S S O N N I L S ADLER

FABIAN LILLIECREUTZ

GUSTAF ANDERSSON

AXEL PEHRSSON

THURE BJÖRKMAN

GERH. STRINDLUND

A.

Lilienberg.

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING. s Skrivelse till Statsrådet och Chef en för Kungl

Jordbruksdepartementet

B e t ä n k a n d e angående produktions- och s l a k t d j u r s a m t k ö t t och fläsk Kap. 1.

avsättningsförhållandena

för

Produktion och förbrukning m. ni. i Sverige av slakteriprodukter Produktionen av kött och fläsk samt andra slakteriprodukter Slaktdjursproduktionens k a r a k t ä r och omfattning under äldre och nuvarande tid s. 7. Kött- och fläskproduktionens storlek under äldre och nuvarande tid s. 12. Kött- och fläskproduktionens storlek i skilda delar av landet s. 15. Säsongmässiga växlingar i kött- ock fläskproduktionen s. 17. Produktion av andra slakteriprodukter än kött och fläsk s. 19. Exporten från Sverige av slaktdjur och slakteriprodukter Exportens omfattning före världskriget B. 21. Exporten under världskriget s. 22. Exporten under senare å r s. 22. Exportens regelbundenhet s. 23. Exportens lokalisering s. 24. Importen till Sverige, av slaktdjur och slakteriprodukter ••• Tullpolitiska förhållanden s. 26. Bestämmelser angående importkontroll m. m. s. 26. Importen före världskrigets u t b r o t t s. 27. Importen under världskriget och åren n ä r m a s t därefter s. 28. Importen under senare år s. 28. Importens lokalisering och regelbundenhet s. 30. Förbrukningen av slakteriprodukter i Sverige Förbrukningen i Sverige av k ö t t och fläsk efter kriget s. 31. Charkuterioch konservindustrierna s. 33. D e n direkta konsumtionen inom Sverige^ av kött och fläsk s. 35. F ö r b r u k n i n g e n s storlek i olika landsdelar s. 37. Förbrukningen av icke ätbara slakteriprodukter s. 38. Omsättningen inom landet av kött och fläsk Tillförseln av kött och fläsk till Stockholm s. 40. Tillförseln av k ö t t och fläsk till Göteborg s. 42. Tillförseln av kött och fläsk till Norrland och Bergslagen s. 42.

Kap. 2.

Organisationen av handeln i Sverige med slaktdjur samt kött och fläsk Gällande lagstiftning, berörande handeln med slaktdjur samt kött och fläsk Föreskrifter berörande handeln m e d slaktdjur s. 43. Föreskrifter berörande handeln med kött och fläsk s. 44. Organisationen av den inrikes handeln med slaktdjur samt kött och fläsk Omfattningen av den inrikes h a n d e l n med slaktdjur samt kött och fläsk s. 50. Hemslakten s. 51. Slaktdjurens avyttring u n d e r hand till slaktare eller kreaturshandlare s. 52. K r e a t u r s m a r k n a d e r s. 53. Offentliga slakthus s. 56. Andelsrörelsen i utlandet s. 59. Andelsrörelsen i Sverige s. 64. Den inrikes kött- och fläskhandeln s. 70. Organisationen av exporthandeln med kött och fläsk Exporthandeln med slaktdjur samt kött och fläsk i allmänhet s. 73. Baconexportens organisation s. 74. Organisationen i England av försäljningen av svenskt bacon s. 76. Exportfläskets kvalitet s. 77. Exportfläskets behandling i slakterierna s. 78. Kvalitetsföreskrifter m. m. utomlands för bacon, avsett för export till Storbritannien s. 80.

;> Sid.

Kap. 3. Prisbildningen i Sverige å slaktdjur samt kött och

fläsk

Inledande anmärkningar

82 82

Utbudet av slaktdjur och dess betydelse för prisbildningen s. 82. Efterfrågan av slaktdjur och dess betydelse för prisbildningen s. 82. Exporten av slaktdjur och slakteriprodukter samt dess betydelse för prisbildningen s. 83. Slaktdjursavsättningens organisation och dess betydelse för prisbildningen s. 83. Prisbildningen å svin Kostnaderna för svinens uppfödning och gödning s. 84. Avsättningens organisation och dess betydelse för prisbildningen s. 86. Svinprisets växlingar å skilda orter s. 86. Svinprisets växlingar under olika tider s. 89. Orsaken till svinprisets konjunkturväxlingar s. 90. Fläskexportens betydelse för svinpriserna i Sverige s. 91. Efterfrågans betydelse för svinpriserna s. 92.

84 Prisbildningen å nötkreatur Kostnaderna vid slaktdjursuppfödningen s. 93. Avsättningens organisation och dess betydelse för prisbildningen s. 93. Sambandet mellan noteringarna vid olika slakthus s. 94. Nötkreaturspriserna och deras beroende av u t b u d e t och efterfrågan s. 97. Nötkött- och nötkreatursexportens betydelse för slaktdjursmarknaden s. 98.

93 Prisbildningen å får Lönsamheten vid fårskötsel m. m. s. 99. Fårpriserna å skilda platser i landet och under olika tider s. 100.

99 Slaktkostnadernas och biprodukterna» betydelse för prisbildningen å slaktdjur ... 100 Olika slakteriprodukter s. 100. De olika biprodiikternas värde s. 101. Omkostnaderna vid slakt s. 103. Driftsöverskott vid olika slakteriinrättningar s. 103. Producentpris å kött och fläsk s. 104. Prisbildningen å charkuterivaror Partipriserna å charkuterivaror i olika orter s. 107. Stockholm å charkuterivaror s. 107.

106 Prisutvecklingen i

Detaljhandelspriserna för kött och fläsk 108 Minutpriserna å kött och fläsk i olika orter s. 109. Sambandet mellan kreaturspriserna och minutpriserna å kött och fläsk s. 109.

Kap. 4. Avsättningsförhållandena utomlands för slaktdjur samt kött och fläsk ... 112 Den internationella kött- och fläskmarknadens uppkomst och utveckling

112 Uppkomsten av en internationell marknad för kött och fläsk s. 112. Importen till Europa av utomeuropeiskt kött och fläsk före världskriget s. 113. Handeln inom Europa med kött och fläsk före världskriget s. 115. Avsättningsförhållandena i Europa u n d e r världskriget och åren n ä r m a s t därefter s. 116. Exporten av kött och fläsk från Amerikas F ö r e n t a stater efter världskriget s. 117. Importen till E u r o p a av fruset och kylt kött efter världskriget s. 118. Handeln inom Europa med kött och fläsk efter världskriget s. 120. Följderna av den skärpta konkurrensen inom den europeiska handeln med kött och fläsk s. 122. Sammanfattning s. 125. A vsättningsförhållandena för kött och fläsk i Storbritannien 125 Kött- och fläskproduktionen 8. 125. Kött- och fläskföi'brukningen s. 126. Gällande importföreskrifter s. 127. Importen av nöt- och kalvkött s. 127. Importen av fårkött s. 128. Importen av fläsk s. 128. Prisförhållandena för bacon s. 131. A vsättningsförhållandena för kött och fläsk i Tyskland 133 Kreatursbestånd s. 133. Slaktens omfattning s. 134. Marknadens organisation s. 134. Kött- och fläskproduktionen s. 135. Kött- och fläskförbrukningen s. 136. Gällande kontrollföreskrifter angående importen s. 136. Handelspolitiken s. 137. Utrikeshandeln s. 140. Prisförhållandena s. 142.

6 Sid. Avsättningsförhållandena för kött och fläsk i Norge 143 L ä g e t före kriget s. 143. Nuvarande produktion och konsumtion av kött och fläsk s. 143. Avsättningsförhållandena å den norska m a r k n a d e n s. 144. Utrikeshandeln s. 145.

Kap. 5. Förslag till åtgärder för åstadkommande av förbättrade avsättuingsförbållauden för slaktdjur samt kött och fläsk 147 Inledande anmäkningar

147 Behovet av särskilda åtgärder för slaktdjursprisernas höjande s. 147. Det allmännas intresse av att slaktdjursmarknaden regleras s. 148. Svårigheterna att statligt reglera slaktdjursmarknaden s. 148. Stöd åt jordbrukarnas andelsrörclse på ifrågavarande område 149 Fördelarna av en livaktig andelsrörelse på området s. 149. Den förefintliga andelsrörelsens omfattning och k a r a k t ä r s. 150. F ö r u t s ä t t n i n g a r för en ökad anslutning till andelsrörelsen s. 150. H u v u d g r u n d e r för andelsrörelsens organisation s. 151. Statligt stöd för andelsrörelsens befrämjande s. 152. Anslag till upjflysnings- och organisationsverksamhet s. 153. I n r ä t t a n d e av en statens slakterilånefond s. 154. Åtgärder, ägnade att främja en ändamålsenlig produktion av slaktdjur 155 Slaktdjursproduktionens anpassning efter marknadens krav s. 156. Slaktdjurens och slakteriprodukternas betalning efter kvalitet s. 158. Åtgärder, ägnade att främja en ändamålsenlig organisation av slaktdjursmarknaden .' Inl) Kreaturshandelns ordnande s. 161. Slaktdjursmarknadens reglering genom ändrad lagstiftning angående köttbesiktning s. 161. Lägre järnvägsfrakter för k r e a t u r s. 165. Centralisering av partihandeln med kött i Stockholm s. 167. Ordnat noteringsväsende s. 170. De offentliga slakthusens förvaltning s. 173. Statlig myndighet för tillsyn över slaktdjursmarknaden s. 175. Officiell slaktstatistik s. 176. Åtgärder, ägnade att främja exporten av slaktdjur samt kött och fläsk 177 Olika möjligheter för att genom exportbefrämjande å t g ä r d e r höja slaktdjurspriserna s. 177. Exportmonopol å bacon s. 178. Ekonomiskt stöd åt exporten av slaktdjur samt kött och fläsk s. 182. Åtgärder, ägnade att begränsa importen ar slaktdjur Importbegränsande åtgärder s. 183.

och slakteriprodukter

1^3

Åtgärder, ägnade att främja konsumtionen i Sverige av kött och jläsk 185 Möjligheterna att utöka förbrukningen av slakteriprodukter s. 185. Ökning i användningen av kött och fläsk till styckning s. 186. Möjligheterna a t t öka förbrukningen av kött och fläsk för industriellt b r u k s. 191. Upptagande av omsättningsavgift ä slaktdjur U'4 Grunderna för omsättningsavgiftens u t t a g a n d e s. 195. Uppbörden av omsättningsavgiften s. 196. Förvaltningen och användningen av influtna avgiftsmedel s. 197. Statens slakterinämnd s. 199 Hemställan Särskilt

yttrande

av ledamoten Nils Adler

Bilaga A. Promemoria andra köttvaror Bilaga

B.

angående

lagstiftningen

Utkast till förordning över tabellbilagans

kontroll

å kött och 203

om slaktdjursavgift

Tabellbilaga Förteckning

201 rörande

211 213

tabeller

7 B e t ä n k a n d e a n g å e n d e produktions- och a v s ä t t n i n g s förhållandena för s l a k t d j u r s a m t k ö t t och fläsk. Kan. 1. Produktion och förbrukning ni. ni. i Sverige a T slakteriprodukter. Produktionen av kött och fläsk samt andra slakteriprodukter. Transportväsendets outvecklade skick i Sverige under äldre tid lade givet- Slaktdjursvis hinder i vägen för en mera omfattande handel med jordbruksprodukter. Produktionet\* oi" i

j»

• i

n

o i

karaktär och

btaderna voro da e] heller på långt när av samma betydelse som för när- omfattning varande, och å landsbygden var i allmänhet självhushållning förhärskande. ™fer fdred I den mån handel med jordbruksalster likväl ägde rum, omfattade densamma ' tid. i huvudsak endast mera hållbara varor. Tyngdpunkten inom jordbruksproduktionen, till den del den bedrevs för avsalu, låg därför å spannmålsodlingen, ehuru vid sidan därav uppfödning och avyttring av levande boskap var en viktig inkomstkälla för många jordbrukare. Även smör användes allmänt som bytesvara, men på det hela taget intog dock mjölkproduktionen en jämförelsevis undanskymd ställning inom det svenska jordbruket. Detta tillstånd varade i stort sett ända fram till mitten av förra seklet. Under senare hälften av 1800-talet åstadkom utvecklingen inom kommunikationsväsendet samt den i samband därmed alltmer genomförda industrialiseringen av landet en omvälvning i nyssnämnda förhållanden. Efterfrågan av ladugårdsprodukter stegrades sålunda hastigt. Samtidigt bidrog det förändrade läget å den internationella marknaden för jordbruksalster att främja en övergång från vegetabilisk till animalisk produktion. Den rikliga tillförsel av spannmål till Europa från de transoceana länderna, som begynte i början av 1870-talet, medförde som bekant en katastrof artad nedgång i spannmålspriserna å världsmarknaden, varav verkningarna för Sveriges del endast delvis kunde hävas genom de år 1888 införda spannmålstullarna. Att jämväl i Sverige allt större intresse ägnades ladugårdsskötseln var därför helt naturligt. Inom nötkreatursskötseln lades därvid huvudvikten på ökad mjölkproduktion, medan uppfödning av slaktdjur kom i skymundan. Endast i de trakter, där svårigheter fortfarande förelågo att vinna avsättning för mjölken, bibehöll denna senare näringsgren sin tidigare betydelse för jordbrukarna. Slakten av nötkreatur var dock alltjämt av stor omfattning på grund av, bland annat, att kreatursbeståndet så småningom ökades och samtidigt omloppstiden inom detsamma minskades som en följd av strävandena att förbättra djurens kvalitet med därav föranledda skärpta krav å deras avkast-

8 ningsförmåga. Till belysning av kreatursstammens förändringar under ifrågavarande tid meddelas följande tablå. Det bör emellertid erinras om att de anförda siffrorna, vilka bygga på från hushållningssällskapen inhämtade, ofta mycket summariska uppgifter, kunna anses endast approximativt riktiga. Antal kreatur vid slutet av åren 1S70—1910. År 1870 1880 1890 1900 1910

Oxar

Tjurar

Kor

Ungdjur

Summa nötkreatur

269 762 289 071 253 735 218 932 152 925

38 647 47 985 49 066 51390 54 703

1 231 477 1 409 236 1 578 927 1 764 819 1861219

426 014 481 465 517 763 547 414 678 679

1 965 900 2 227 757 2 399 491 2 582 555 2 747 526

Får

Getter

Svin

1 595 009 124 326 354 303 1 457 462 107 663 419 197 1 350 804 86 980 644 861 1 261 493 79 826 805 805 1 003 981 69179 957 128

Jämväl inom övriga grenar av husdjursskötseln ägde betydande förskjutningar rum under tiden från mitten av förra århundradet och fram till åren närmast före världskrigets utbrott. Under inflytande av bland annat den fortgående intensifieringen av jordbruket inskränktes sålunda fåraveln avsevärt, och en stadig minskning av fårstammen kunde förmärkas. E n helt motsatt utveckling kännetecknade däremot svinskötseln. Även i detta fall torde jordbrukets intensifiering ha varit en kraftigt bidragande orsak. Svinuppfödningens hastiga utveckling underlättades givetvis även av mejerinäringens uppsving, varigenom stora mängder skummjölk och annat till svinfoder lämpligt avfall erhöllos. Den under världskriget genomförda handelsspärren med därav föranledd foderbrist inom Sverige samt även i övrigt åstadkomna störningar inom jordbruksnäringen påverkade givetvis boskapsskötseln och detta i så hög grad, att det knappast är möjligt verkställa mera ingående jämförelser mellan förhållandena under krigsåren och tiden dessförinnan. Boskapsskötseln torde för övrigt hava varit den gren av jordbruksnäringen, som vid världskrigets slut företedde de största avvikelserna från vad som kunde anses normalt. Utvecklingen sedan dess på förevarande område har därför i stor utsträckning erhållit sin prägel av en strävan att avlägsna verkningarna av ovan åsyftade störningar. I vad mån detta lyckats, belyses av nedan meddelade tablå över kreatursbeståndet vid olika tidpunkter under och efter världskriget. Tablån är i första hand grundad på uppgifter från de allmänna kreatursräkningar, som ägde rum åren 1916, 1919 och 1927 och av vilka den första genomfördes, innan ännu krigets inflytande å boskapsskötseln i vårt land starkare framträtt. 1919 års räkning är den senast verkställda före 1927 års allmänna kreatursräkning. I tablån finnas därjämte, för belysning av utvecklingen under de senaste åren, medtagna uppgifter rörande beståndet under åren 1930, 1931 och 1932, vilka uppgifter bygga på de uppskattningar i ämnet, som statistiska centralbyrån verkställt med ledning av för ett vart av de tre åren gjorda representativa undersökningar. I fråga om jämförbarheten mellan uppgifterna för de olika åren bör uppmärksammas, att uppgifterna ej avse samma tidpunkt på året.

Kreatnrsbeståndet i Sverige vid nedan angivna tidpunkter. 15

'7 1932

'h 1931

656 000

70 000

68 000

lb

h 1930 653 000

/9 1927

Ve 1919

Ve 1916

715 6S1

701 099

53 344 28 987 1 607 060 432 129 429 308

76 805 44 437 1 769 689 485 469 536 759

2 043 000

2 037 000

| l 008 000

1 004 000

i 20117 65 000 \ 26 581 2 033 000 1 874 114 / 514 710 962 000 \ 463 608

|

Tjurar Kor Ungnöt

v

Summa nötkreatur

3109 000

2 913159

F å r och lamm Getter och killingav ... Avelssvin Gödsvin och grisar

635 000

707849 66257

1 563 654 133150

135 211 1 251 580

98186 618 597

1198469 131 788 i 137 409 927 987 i

Summa svin

1 386 791

716 783

1065 396

1 614 000

1522000 Till ovanstående siffror torde böra fogas följande kommentarer. Antalet hästar ökades under krigsåren på grund av att man då lade an på uppfödning av dessa djur delvis för export, men sedan kriget upphört, har deras antal hastigt nedgått. Under senaste åren synes dock ett omslag i utvecklingen ha inträtt. Jämsides med hästarna har även ett annat slag av dragare, nämligen oxar, minskats mycket hastigt till antalet. Från 77 000 år 1916 hava de sålunda sjunkit till 53 000 år 1919 samt till endast 20 000 år 1927. Oxar förekomma numera i nämnvärd utsträckning endast i de småländska länen samt i Östergötlands och Skaraborgs län. Vad nötkreaturen i övrigt beträffar, har kostammen, som under kriget decimerades, nämligen från 1 770 000 djur år 1916 till 1 607 000 djur år 1919, därefter raskt återhämtat sig, så att densamma år 1927 omfattade 1 874 000 djur, vilket motsvarar en ökning sedan 1916 med 6 %. Stegringen synes ha fortsatt jämväl efter 1927, i det att antalet kor i landet den 15 juli 1932 beräknades till 2 043 000. I kostammens tillväxt efter kriget har visserligen flertalet län tagit del, men den hänför sig dock främst till Skåne och Småland. Antalet tjurar har däremot mellan åren 1916 och 1927 gått starkt tillbaka. Denna utveckling synes emellertid ej hava fortsatt under senare år att döma därav, att sammanlagda antalet tjurar och oxar mellan åren 1927 och 1932 av statistiska centralbyrån beräknas ha stigit från 47 000 till 70 000. Ungnöten hava ökat i antal sedan 1916. För kalvar däremot utvisar tablån en icke obetydlig nedgång. Därvid torde emellertid de olika tiderna på året för de båda kreatursräkningarnas genomförande spela en viss roll. 1916 års räkning avsåg nämligen förhållandena den 1 juni, då antalet kalvar vanligen är större än tidigt på hösten, vid vilken årstid 1927 års räkning genomfördes. Utvecklingen synes dock i varje fall, att döma av uppgifterna för de senaste åren, gå mot en stegring av ungdjursbeståndet. Särskilt framträder detta i Skåne, varest ock strävandena att genom en livligare omsättning inom kostammen höja dess avkastning starkast framträtt. I Småland däremot företer ungdjursbeståndet mellan åren 1916 och

to 1927 en kraftig nedgång, vilket dock sannolikt i huvudsak beror på att uppgifterna för de båda åren hänföra sig till olika tidpunkter. Sedan gammalt har nämligen i sistnämnda landskap bedrivits en omfattande uppfödning av gödkalvar, vilka i regel saluförts under våren och försommaren. Fårskötseln gynnades under krigsåren av höga ullpriser, varigenom icke endast den tidigare berörda fortgående minskningen av fårstammen under senare delen av 1800-talet samt början av innevarande sekel hejdades utan även en betydande ökning av fårantalet åstadkoms. Efter år 1919 började emellertid en ny nedgång, vilken fortsatt i mycket hastigt tempo. Antalet får och lamm har sålunda reducerats från 1 564 000 år 1919 till 708 000 år 1927 och 608 000 år 1932. Fårskötseln är numera av större betydelse endast å Gotland, varest fårstammen kunnat relativt väl bibehålla sig, samt i de kargare trakterna i Mellansverige och Norrland. Även i fråga om getskötseln har utvecklingen gått i liknande riktning. Getstammen är för närvarande i allt väsentligt koncentrerad till de nordligare delarna av landet, särskilt Jämtlands och Västernorrlands län. Svinens antal, som år 1916 torde varit ungefär normalt, uppgick den 1 juni nämnda år till 1 065 000 djur. Under de sista krigsåren minskades detsamma mycket starkt och nådde år 1918 sin lägsta punkt, 634 000 djur. Sedan dess har emellertid en mycket rask återhämtning skett. 1927 omfattade sålunda svinbeståndet i Sverige ej mindre än 1 387 000 djur. Utvecklingen under senare år framgår av de årliga svinräkningar, som sedan den 15 september 1930 företagits i Götaland och Svealand. Följande sammanställning upplyser om de härvid framkomna resultaten.

» . viiffre Modersuircor Gödsvin Grisar under 3 månader Summa

4 560 1582 139 586 708 716 610 256

5 057 2 084 161 836 808 665 746 766

5 565

4 933

163 635 755 588 759 392

126 341 659 156 519 469

1 464 700

1724 408

1809 899

1927 Under tiden 1927—1930 utvidgades svinskötseln i Sverige mycket hastigt, i det antalet modersuggor ökades med c:a 30 96. Därefter synes emellertid under inflytande av det försämrade prisläget en stark tillbakagång ha skett. Svinbeståndet var visserligen i september 1931 något större än vid motsvarande tidpunkt året förut, men detta berodde i huvudsak på att antalet gödsvin ökats. I fråga om såväl modersuggor som smågrisar hade däremot en minskning i antalet inträtt. Denna utveckling har framträtt starkare under innevarande år, i det antalet modersuggor den 15 september 1932 sedan samma tidpunkt 1931 sjunkit med c:a 14 %. Såsom på annat ställe närmare påvisas, överensstämmer utvecklingen i detta hänseende i Sverige och flertalet europeiska länder. Alltjämt är dock den svenska svinstammen avsevärt större än före världskriget. Svinskötseln i Sverige har ock samtidigt i viss mån förändrat sin karak-

11 tär. Tidigare höllos svinen i stor utsträckning för att nyttiggöra de större eller mindre mängder avfallsprodukter, som uppkommo vid de olika lanthushållen. Så sker visserligen alltjämt i åtskilliga delar av landet, särskilt i Norrland, men i de trakter, där svinuppfödningen bedrives intensivt, såsom i Sydsverige, är den i allmänhet baserad j:>å en mer rationell utfodring. I anslutning härtill har även utbildats en på vetenskapliga grunder byggd svingödningsteknik, varvid hänsyn tagits till såväl angelägenheten av att frambringa det enligt rådande smakriktning mest begärliga fläsket som ock därtill, att gödningen sker med minsta möjliga kostnader. Den förändrade karaktären hos svinskötseln har visat sig bland annat däri, att svinens slaktålder nu i allmänhet är avsevärt lägre än tidigare. Samtidigt har visserligen även deras slaktvikt nedgått ehuru dock ej på långt när i samma proportion. Att svinuppfödningen för närvarande utgör en viktig inkomstkälla för landets jordbrukare, belyses även av nedan meddelade tablå, som utvisar, hur antalet svin i Svealand och Götaland år 1930 fördelade sig på besättningar av olika storlek. Mer än hälften (58*i 96) av svinbeståndet i nämnda landsdelar hänförde sig sålunda till besättningar om 11 svin eller flera. Knappt 14 % av beståndet omfattades av besättningar om 1 eller 2 svin. Tillbakagången under de senaste åren har dock av naturliga skäl framträtt starkast vid de större besättningarna, varför sistnämnda procenttal för närvarande torde vara avsevärt högre. På det hela taget lärer likväl svinuppfödning för eget husbehov i södra och sydvästra Sverige numera spela en jämförelsevis underordnad roll i förhållande till totalproduktionen. Antalet svin och besättningar i Svealand och Götaland i september 1930, procentuellt fördelade på storleksgriipper. Besättningarnas storlek

1 svin

1" 3 4 5 6—10 11—20 21—30 31—50 50-100 över 100

» » » » » » » » »

...

Besätt n ingav

Svin

1 Besättningar ; med modersuggor

%

%

%

28-5 24-<i 10-2 8-4 9-8 9-o 2-6 1-4 0-6 0-2

5-o 8-7 5-4 5-9 3-9 13-o 22-8 11-4 9« 6-e 7'7

1-2 37 9-i 9-o 7'8 23-7 29-4 89 4-7 1'8 0-7

lOOo

lOOo

lOOo

4M

Summa

Svinuppfödningens »industrialisering» är mest framträdande i Malmöhus län, varest ej mindre än c:a 43 % av svinen nyssnämnda år tillhörde besättningar om 31 djur eller mera. Besättningar om 5 djur eller mindre omfattade endast 9 % av antalet svin inom länet. F ö r Kristianstads län voro motsvarande procenttal 34 resp. 11 %. Svinskötseln har även i hög grad

12 lokaliserats till de båda Skånelänen, varest den 15 september 1931 fnnnos ej mindre än 645 575 svin. Närmast därefter bland rikets län kommo Hallands och Skaraborgs län med resp. 131 197 och 125 987 svin.

Kött- och De förskjutningar, som sålunda ägt rum inom boskapsskötseln sedan i'ionenslto^ri'ek m i t t e n av förra århundradet, hava givetvis haft sin motsvarighet beträffande under äldre kött- och fläskproduktionen. Tyvärr är emellertid det material, som står till buds för en undersökning härav, synnerligen bristfälligt. I den mån rande tid. man kan använda sig av handels- och jordbruksstatistikens siffror, befinner man sig på någorlunda fast mark, men dessa räcka ej långt, när det gäller att beräkna produktionen av kött och fläsk under tidigare år. Denna är nämligen beroende av förutom kreatursbeståndet jämväl omsättningen inom detsamma samt de utgallrade djurens slaktvikt. Tillförlitliga uppgifter härom saknas emellertid för äldre tider. Ehuru det därför får anses uteslutet, att en ingående kännedom om köttproduktionens omfattning i äldre tid skall kunna erhållas, lämna dock de genom tull- och traktatkommittén på sin tid utförda undersökningarna på detta område en viss ledning för bedömande av utvecklingen under årtiondena närmast före kriget. Vid dessa undersökningar, för vilka närmare redogöres i nämnda kommittés betänkande (Del I I , bilaga X), utgick man ifrån de av krigsberedskapskommissionen beräknade siffrorna angående utgallring samt slaktvikter under åren 1911—1913 samt uppskattade på grund av uttalanden av fackmän och med ledning av vissa tyska undersökningar motsvarande tal för tiden mellan 1870 och 1911. Eesultatet av de sålunda verkställda beräkningarna framgår av följande tablå. Kött År

1871/75 .. 1876/80 .. 1881/85 .. 1886/90 .. 1891'95 .. 1996/1900 1901/05 . 1906/10 .. 1911/13 ..

(ton)

Fläsk

Import-( + ) Produkeller Förtion export-(—) brukning överskott

Import-(-f-) Produkeller tion export-(— överskott

86184 88 709 94 608 100 234 109 890 119 398 126 222 132 225 136 112

34 340 + 6 258 36110 + 12 215 41002 + 5 912 53 484 + 1872 67 530 — 1578 78 678 + 5 794 82 811 + 3 837 96156 + 2 075 106 565 — 6 798

— 4 591 ! 81 593 — 5 830 82 879 6 492 88116 — 6 674 93 560 4 384 105 506 — 1 3 9 6 ! 118 002 — 2 661 ! 123 561 — 2 017 i 130 208 — 14 970 121142

A v f a 1 1 (ton)

(ton) F" bruk-

40 598 48 325 46 914 55 356 65 952 84 472 86 648 98 231 99 767

lniport-( + ) Produkeller export- (—) tion överskott 13 985 14 413 15 043 16101 18 758 21102 22 460 23 575 24 618

— 643 — 815 — 989 871 — 550 233 311 — 326 — 1058

Förbruk- i

13 342 13 598 14 054 15 230 18 208 20 869 22 149 23 249 23 560

Enligt de anförda siffrorna befann sig fläskproduktionen inom Sverige i hastigt stigande under årtiondena närmast före världskrigets utbrott. Trots att konsumtionen därav samtidigt tilltog, kunde därför det tidigare ofta betydande importöverskottet så småningom bringas ned och åren närmast före krigsutbrottet utbytas mot ett exportöverskott. I jämförelse därmed försiggick tillväxten i köttproduktionen väsentligt långsammare. Följden härav

13 blev även, att fläskets andel i den sammanlagda kött- och fläskproduktionen i landet, som 1871/75 uppgick till 28"5 %, därefter så småningom ökades 1891/95 till 388 % och 1911/13 till 43-9 %. I fråga om konsumtionen voro motsvarande tal resp. 33"2 %, 38'5 % och 45"2 %. Den ökade användningen, av fläsk berodde säkerligen ej endast på att nämnda vara utgör ett i hög grad koncentrerat näringsmedel och därför erbjuder stora fördelar som födoämne, utan jämväl den omständigheten torde ha medverkat, att tillförseln av kött under ifrågavarande period var knapp i jämförelse med efterfrågan och som följd därav köttpriserna höga. Särskilt åren närmast före världskrigets utbrott ägde under påverkan av förhållandena utomlands en mycket markerad prishöjning rum för kött. Medelnoteringen per kilogram levande vikt vid slakthusen i Stockholm, Göteborg och Malmö för yngre fullt feta, köttiga kor steg sålunda från i genomsnitt 42 öre under 1911 till 55 öre under 1913. De abnorma förhållanden, som uppkommo under världskriget, satte sin prägel även på produktionen och konsumtionen av kött och fläsk i Sverige. Särskilt å sistnämnda varuslag rådde sålunda under denna tid stor brist, trots att utförseln därav var starkt beskuren och mot slutet av krigsåren, sedan exportförbud utfärdats, i det närmaste helt inställd. Att uppskatta köttoch fläskproduktionens storlek under ifrågavarande tid möter emellertid betydande svårigheter, icke minst på grund av att djurens slaktvikt i regel var avsevärt lägre än under normala förhållanden. E n dylik uppskattning torde för övrigt i detta sammanhang sakna större intresse. Däremot vore det av betydelse, därest en närmare kännedom om kött- och fläskproduktionens storlek och förändringar kunde erhållas för de år, som gått sedan kriget upphört och förhållandena i landet stabiliserats. Som redan nämnts, har emellertid efter 1919 någon kreatursräkning ej verkställts förrän år 1927, mellan vilka år såväl kreatursbeståndet som boskapsskötseln i övrigt varit föremål för betydande förändringar. Även bör erinras om att den stora muloch klövsjukeepizootien, som kan anses ha varat från och med november 1924 till och med utgången av år 1927, givetvis i hög grad försvårar en närmare undersökning av förhållandena under ifrågavarande tid. Då det under sådana omständigheter torde få anses uteslutet att med någon nämnvärd grad av säkerhet beräkna kött- och fläskproduktionens storlek under olika år efter kriget, har det befunnits lämpligt att helt avstå från försök därtill. Hithörande undersökningar ha därför begränsats till att avse tiden omkring år 1927 och därefter. Av grundläggande betydelse ha därvid varit de beräkningar rörande den animaliska produktionens storlek i landet, som byråchefen i statistiska centralbyrån E. Höijer på lantbruksakademiens uppdrag med utgångspunkt från 1927 års allmänna jordbruksräkning verkställt i anslutning till vissa genom akademiens försorg och under hans ledning utförda lokalundersökningar. Som grundval för dessa beräkningar ligga uppgifter från 10 592 brukningsdelar med en sammanlagd åkerareal av 154 374 hektar eller 4*2 % av landets totala åkerareal. Antalet kreatur vid de undersökta gårdarna i

absoluta tal och i % av totala djurbeståndet i landet enligt 1927 års jordbruksräkning har varit följande. Hästar 23 534 djur 38 96 Nötkreatur 111975 » 3 * » Får 33 532 » 4*7 » Getter 2 293 » 3-5 » Svin 40610 » 29 » Uppgifterna hava införskaffats under somrarna åren 1924—1928, varvid först de viktigaste jordbruksområdena undersöktes. Beräkningarna avse följaktligen en tid, då enligt vad förut anförts kreatursbeståndet varit statt i hastig utveckling samt förhållandena även i övrigt ej varit normala. Att de vunna undersökningsresultaten böra behandlas med viss försiktighet, är därför uppenbart. Med hänsyn till det tämligen omfattande material, som legat till grund för beräkningarna, torde de likväl få anses lämna en i det stora hela någorlunda rättvisande bild av förhållandena i förevarande avseende vid tiden omkring eller närmast före 1927 års jordbruksräkning. 1 Enligt den verkställda undersökningen skulle vid nyssnämnda tidpunkt produktionen av kött och fläsk under ett år, vare sig densamma uttagits genom slakt eller funnits kvar inom kreatursstammen i form av ökning i djurantalet, gestaltat sig på sätt som framgår av följande sammanställning. För jämförelse har däri även medtagits den uppskattning av produktionens storlek omedelbart före kriget, som på sin tid verkställdes av krigsberedskapskommissionen. Kött- och naskproduktionen i Sverige, ton. K ö t t av.

År 1927

Ar 1913

Hästar Oxar

3 850 1 164

6 920 8 997

Tjurar Kor

2 624 37 776

6 903 55 409

Ungnöt Gödkalvar Spädkalvar Får och lamm Getter Svin

25347) 18 029} 17 912) 6 9101 130f 140 800 Summa 254 542

44 814 -.n-o. '24 132 702 266 469 10

I den mån ovan angivna uppskattningar kunna anses representativa för de verkliga förhållandena, skulle en markerad nedgång i köttproduktionen ha ägt rum mellan åren 1914 och 1927. Otvivelaktigt har ock utvecklingen gått i denna riktning beträffande kött av såväl får som hästar. Däremot synes minskningen av produktionen av kokött anmärkningsvärd, särskilt med hänsyn till att omloppstiden inom kostammen med åren nedgått och samtidigt djurens medelslaktvikt på grund av de tyngre kreatursrasernas ökade utbredning samt djurens bättre utfodring m. m. stegrats. Till grund för den Höijerska beräkningen av produktionen av kokött ligger ett utgallringstal av Hr 2 %, vilket onekligen förefaller väl lågt. Motsvarande tal 1 En n ä r m a r e redogörelse för ifrågavarande ningens betänkanden V.

undersökning lämnas i jordbruksutred-

15 antogs av krigsberedskapskommissionen vara 16 96. I utlandet räknar man ock vanligen med en årlig utgallring ifråga om kor av 16 a 17 96. Det låga talet 10'2 % torde möjligen kunna förklaras av att det avser förhållandena under en tidpunkt, då kostammen var av begränsad omfattning och priset å mjölk och mejeriprodukter relativt gynnsamt, varför den genomsnittliga levnadsåldern hos djuren blev osedvanligt hög. Under mer normala förhållanden lärer man därför böra räkna med en väsentligt större utgallring. Samtidigt med att sålunda den beräknade produktionen av kokött för år 1927 synes väl låg, förefaller det som om motsvarande tal för ungdjuren (ungnöt samt kalvar tillhopa) vore för hög. Uppfödning av unga stutar för slakt har visserligen tidigare förekommit i mindre omfattning i vissa landsändar, särskilt Småland, men torde numera efter kriget ha helt upphört. Tillhopa skulle emellertid produktionen av kokött samt kalv- och ungnötskött hava under 1927 uppgått till 99 000 ton mot 100 000 ton under 1913. Med hänsyn till att nötkreatursbeståndet under de båda åren var av ungefär samma storlek samt att några större förändringar ifråga om nötkreatursskötselns inriktning ej heller skett under den mellanliggande tiden, synes det rimligt, att de mängder kött, som under normala förhållanden uttagas från nötkreatursstammen, vid de båda tidpunkterna någorlunda överensstämma. Under de senaste åren har däremot säkerligen köttproduktionen utvidgats icke obetydligt som en följd av det ökade kobeståndet. I vad mån denna utvidgning realiserats i form av ökade slaktningar, är emellertid omöjligt att siffermässigt påvisa. Av i det följande anförda uppgifter angående besiktningsväsendets omfattning synes visserligen framgå, att en avsevärd stegring i nötkreatursslaktens storlek skett sedan 1927. Delvis torde dock denna ökning ha föranletts av det tryckta ekonomiska läget inom jordbruksnäringen, vilket haft till följd tvångsrealisationer av kreatur, och i så måtto kunna betraktas såsom onormal och tillfällig. I fråga om fläsk har däremot otvivelaktigt en markerad produktionsstegring ägt rum sedan tiden före världskriget. Enligt ovan anförda siffror skulle visserligen densamma under åren 1913—1927 hava utgjort endast c:a 6 96, men med all sannolikhet torde den av krigsberedskapskommissionen beräknade produktionssiffran för år 1913 vara för hög. Enligt tull- och traktatkommitténs uppskattningar var motsvarande tal i genomsnitt under åren 1911—1913 endast 106 600 ton. I varje fall har svinuppfödningen kraftigt utvidgats under de senast förflutna åren. På grund av dess mycket växlande omfattning möter det visserligen stora svårigheter att följa förändringarna år för år, men med hänsyn till den starka stegringen fram till hösten 1930 av antalet modersuggor, vilket i första hand är bestämmande för svinuppfödningens omfattning synes det sannolikt, att fläskproduktionen under år 1931 varit i runt tal 25 % större än under 1927. Under år 1932 torde dock en kraftig minskning i svinslaktningarna hava ägt rum. Såsom tidigare framhållits, har boskapsskötseln ofta mycket olika karaktär Kött-^ och i landets skilda delar. I omgivningen till större befolkningscentra, varest SSSTMUM en säker avsättning för mjölken till relativt gynnsamma priser kan erhållas, i skilda delar av landet.

16 blir denna i regel jordbrukarens utan jämförelse viktigaste inkomstkälla. Det i sådana trakter producerade köttet härrör därför huvudsakligen från utgallrade kor samt spädkalvar. I de delar av landet, där avsättning för mjölken ej är tillfredsställande ordnad, blir däremot ofta uppfödning av ungdjur såväl till slakt som till livdjur av stor betydelse för jordbrukarens ekonomi. Särskilt gäller detta, om förutsättningarna för en mera intensiv spannmålsodling äro ogynnsamma. Att i siffror angiva kött- och fläskproduktionens omfattning och betydelse i olika delar av landet möter emellertid stora svårigheter. Förutom den upprepade gånger påpekade mycket kännbara bristen på statistiskt material på hithörande område tillkommer vid en undersökning av förhållandena inom mera begränsade delar av landet vanskligheten att uppskatta storleken av det utbyte av levande kreatur, som äger rum mellan olika trakter och vilket ofta är mycket livligt. E t t typiskt exempel härpå är den omfattande överflyttningen av smågrisar från södra och mellersta Sverige till Norrland. Även i fråga om nötkreatur sker en rätt livlig handel med livdjur. Trots de stora svårigheter, som sålunda äro förenade med en beräkning av kött- och fläskproduktionens storlek i mera begränsade delar av landet, har byråchefen Höijer i anslutning till sin uppskattning av produktionen inom landet i dess helhet sökt att fördela densamma på olika län. Eesultatet därav framgår av följande tablå. Att däri anförda siffror böra behandlas med varsamhet, torde vara överflödigt att särskilt framhålla. Produktionen av kött o ch fläsk omkring år 192* i olika län Produktion i enligt Höijer) l L

ii n

Stockholms län och stad Uppsala län Södermanlands » Östergötlands » Jönköpings » Kronobergs » Kalmar » Gotlands » Blekinge » Kristianstads » Malmöhus » Hallands » Göteborgs och Bohus län Alvsborgs län Skaraborgs » Värmlands » Örebro » Västmanlands » Kopparbergs » Gävleborgs » ... . Västernorrlands » Jämtlands » Västerbottens » Norrbottens » Summa

Produktion Kött kg

Kött ton

Fläsk ton

4 515 3 875 5 241 8 576 5116 3 316 6 760 1745 2 315 8 407 12 401 4 880 3 285 6140 8 360 5 348 4 787 4181 3 375 2 714 2 550 1671 2 409 1773

3 640 3 510 4 220 7 670 7 240 5 640 6 580 2 490 3 690 19 550 22 920 8 380 4 160 7 680 9 610 4 220 3 650 3150 3 010 3 290 2 350 1310 2110 730

22-i 21-o 29-2 30-c 15-7 34-1' 24-6 32 6 7-4 19-7 34i 19-8 21-6 25-5 13-4 97 93 12-2 12i 9-2

113 740

140 800

18-7

6-3 27 7 27-4 27-G

Der invånare Eläsk kg 5-0 25-1 22-1 24-7 31-3 35 - s 28-4 43-7 25-0 79-5 45-4 56-o 9-3 24-7 39-2 15-6 16-5 19-2 11-9 11-8 8-6 9-e 10-6 38 23 2

17 Enligt anförda tablå intaga skånelänen en särställning i avseende å köttoch fläskproduktionens storlek. Ej mindre än c:a 25 % av landets samlade produktion av nämnda varor härröra från de båda länen. Tillägges även Hallands län, varest särskilt svinuppfödningen är av stor omfattning, stiger procenttalet till 30. Av övriga län, vilkas produktion är av större betydelse, bilda de tre smålandslänen samt Östergötlands län en grupp med ett motsvarande procenttal av 20 samt Skaraborgs och Alvsborgs län en grupp med 12 %. Norrlandslänen däremot kännetecknas av synnerligen låga produktionssiffror, vilket är särskilt markerat ifråga om fläsk. Kött- och fläskproduktionens fördelning å skilda län gestaltar sig visserligen något annorlunda, om hänsyn tages till befolkningens storlek, men även i sådant fall framträder Sydsveriges jämte Västergötlands stora betydelse för landets försörjning med ifrågavarande produkter. SäsonyProduktionen ifråga är ej heller jämnt fördelad på olika tider av året. Ormässiga sakerna härtill äro givetvis flera. Att t. ex. fårslakten, som kanske företer växlingar i de mest utpräglade säsongväxlingarna, är högst under höstmånaderna, då kött- och den ofta överstiger månadsmedeltalet under året med 100 %, beror sålunda fläskproditktionen. helt visst på den betydande utgallring av beståndet, som sker i samband med att fåren intagas för stallfodring. Att här närmare redogöra för alla de olika omständigheter, som för de skilda djurslagen påverka slaktens omfattning under olika årstider, kan emellertid ej ifrågakomma. Med hänsyn till att den ojämna tillförseln är en faktor av väsentlig betydelse för slaktdjursavsättningens organisation, torde det dock vara lämpligt att något närmare belysa, huru tillförseln av nötkreatur och svin växlar under olika årstider. En någorlunda tillfredsställande bild av hithörande förhållanden erhålles av de uppgifter rörande antalet vid olika köttbesiktningsanstalter i riket undersökta djurkroppar, som månatligen insändas till medicinalstyrelsen. Visserligen blir ej på långt när hela kött- och fläskproduktionen i landet föremål för besiktning, men det mesta av vad som saluföres i öppna marknaden undersökes dock vid statlig besiktningsanstalt. Till följd härav torde förändringarna i antalet besiktigade kroppar kunna anses något så när avspegla variationerna hos slaktdjursproduktionen till den del denna är inriktad på försäljning. Dylika uppgifter om köttbesiktningens omfattning under olika månader för åren 1927—1930 i procent av månadsmedeltalet för resp. år finnas intagna i tab. I i tabellbilagan. Här nedan återgives en sammanfattning därav i form av medeltalssiffror för de fyra åren.

Cl 3 3

18 Köttbesiktningens omfattning månadsvis i genomsnitt under åren 1927—1930. I 96 a v nmnadsmedeltalet för samma år

Manad

Storboskap

Större kalv Mindre kalv. Får och get

Vid samtliga besiktningsanstalter i riket undersökta kroppar

J a n u a r i ... F e b r u a r i .. Mars April Maj Juni Juli Augusti ... September Oktober .., November , December ,

96-5 93-5 97-4 99-e 97-8 85-7 90-5 101-5 111-8 115-6 111-6 98-3

78-3 82-8 97-6 98-7 112-6 116-5 116-9 111-9 103-s 99-5 87-3 94c

107-4 87-9 102-8 131-1 119-7 93-o 88-o 79-8 75-2 95-9 106-1 113-3

67-4 51-8 59i 67-4 61-8 75-o 98-o 153 2 178-4 183-1 132-1 72-s

Svin • Vid slakterier Vid byråer undersökta undersökta kroppar kroppar 88-7 988 107-2 105-5 98- c 906

90-7 104-6 120-s 112o 95-7 7lo

lOlo 109o 103i 99-5 96-4 101-7

63i 71o 83-6 107-8 128-6 151i

Av anförda tablå, jämförd med ovan åsyftade i tabellbilagan intagna uppgifter, framgår, att tillförseln av spädkalvkött är föremål för tydliga säsongvariationer. Antalet besiktigade spädkalvskroppar är nämligen i allmänhet störst under april samt sjunker sedan under sommaren för att nå sin lägsta punkt i augusti eller september, varefter det stiger och når en ny höjdpunkt före årsskiftet. Under februari månad är tillförseln i allmänhet rätt begränsad. Framhållas bör emellertid i detta sammanhang, att endast en jämförelsevis ringa del av det producerade spädkalvköttet (20 a 25 96) besiktigas, varför överensstämmelse mellan besiktningens och produktionens växlingar ej utan vidare får förutsättas. Att döma av de rapporter rörande antalet besiktigade spädkalvar, som legat till grund för ovanstående siffror, synas avsevärda olikheter i förevarande avseende råda mellan skilda delar av landet. Medan i Norrland och andra mera karga trakter tillförseln av spädkalvar i övervägande omfattning äger rum före jul, äro däremot i södra och mellersta Sveriges mera bördiga områden efterjulskalvar mycket talrika. I Skåne utgöres tillförseln till ungefär lika del av före- och efterjulskalvar. Slakten å gödkalvar är likaledes underkastad mycket tydliga säsongvariationer. Tillförseln av gödkalvkött till besiktningsanstalterna synes sålunda i allmänhet nå en höjdpunkt under sommarmånaderna för att sedan så småningom sjunka till och med november. Under december sker vanligen en uppgång. Enär antalet besiktigade gödkalvskroppar under ifrågavarande år växlat mellan 292 000 och 384 000, medan enligt Höijers beräkningar den totala slakten av gödkalvar omkring år 1927 omfattade 341 000 djur, kunna siffrorna anses tämligen väl representera den totala produktionen av gödkalvkött. Den starka nedgången vid slutet av året beror dock sannolikt, åtminstone delvis, på att de då slaktade gödkalvarna i större utsträckning än eljest finna användning inom det egna hushållet samt följaktligen ej bliva föremål för besiktning. 1 Den första kolumnen omfattar kroppar, som besiktigats vid offentliga slakthuis och exportslakterier, den andra kolumnen kroppar, som undersökts vid besiktningsbyråer.

19 Vad de större nötkreaturen beträffar, kan man av de anförda uppgifterna, vilka omfatta drygt hälften av all inom landet nedslaktad storboskap, skönja, hurusom en toppunkt i nedslaktningen framträder såväl på våren som på hösten, av vilka båda maximipunkter den senare i regel ligger avsevärt högre. Fluktuationerna äro tämligen lika i landets olika delar, men åtskilliga skiljaktigheter kunna dock iakttagas. Av allt att döma äro växlingarna särskilt framträdande i de sämre jordbruksbygderna, medan däremot i trakter med en mera rationellt anordnad jordbruksdrift tillförseln är mera jämnt fördelad på årets olika månader. Den regelbundenhet ifråga om tillförselns växlingar under skilda årstider, som sålunda kännetecknar nötkreaturen, saknas till synes helt beträffande svinen. Detta sammanhänger givetvis med att, såsom på annat ställe närmare utvecklas, svinuppfödningen är föremål för mycket starka konjunkturväxlingar med en jämförelsevis kort period. Den av berörda växlingar framkallade vågrörelsen i fläskproduktionen kommer därför att överlagra de säsongmässiga fluktuationerna och döljer därigenom dessa. Den störande inverkan av konjunkturväxlingarna, vilka närmast betingas av förhållandena å den internationella fläskmarknaden, framträder särskilt ifråga om svinslaktens omfattning vid exportslakterierna. Beträffande däremot tillförseln av fläsk, avsett för den rent lokala efterfrågan, göra konjunkturerna sig mindre gällande, vilket även medför, att tydliga säsongvariationer för denna del av fläsktillförseln kunna skönjas. Belysande härför är, att antalet vid besiktningsbyråerna undersökta svinkroppar, vilka äro avsedda för den inhemska marknaden, företer en mycket tydlig och regelbunden växling allt efter olika årstider. I samband med slakten erhållas förutom kött och fläsk åtskilliga andra Produktion produkter av värde. Viktigast äro därvid otvivelaktigt hädar och skinn. En- dakteriJroligt undersökningar, som tull- och traktatkommittén på sin tid verkställde, dukter än kött beräknades årsproduktionen av nyssnämnda varor före kriget vara följande. 0Cl 'as '

Nöthudar och kalvskinn Hästhudar Get- och fårskinn

1 000 st.

Ton

1522 33 577

15 378 734

Den inhemska produktionen av hudar och skinn skulle alltså före världskriget i färsk vikt ha uppgått till c:a 17 000 ton årligen. Att söka uppskatta produktionens storlek för närvarande är givetvis ytterst vanskligt med hänsyn till de osäkra uppgifter, som föreligga beträffande såväl antalet tillförda hudar som deras vikt. Utgår man från de Höijerska beräkningarna angående slaktens omfattning, skulle emellertid tillgången på hudar och skinn i Sverige omkring år 1927 gestalta sig på följande sätt. De angivna medelvikterna för de olika hud- och skinnslagen hava bestämts efter samråd med skilda fackmän.

20 Antal i v. j djur j . slaktade

st. 15 000 9 000 195 000 190 000 340 000 970 000 140 000 285 000 17 000

Hästar Tjurar Oxar och kor Ungnöt Gödkalvar Spädkalvar .. Får Lamm Getter Summa

Medelvikt -i per ihud

kg 25 35 25 20 7 31/» 2 " 1 2

m , i M. Total vikt

ton 375 315 4 875 3 800 2 380 3 395 280 285 34

15 739

Enligt ovanstående schema skulle produktionen i Sverige av hudar och skinn omkring år 1927 ha uppgått till nära 16 000 ton, varav c:a 35 % utgöras av kalvskinn. För närvarande torde man kunna räkna med en pro duktionskvantitet av minst c:a 20 000 ton. Att dessa siffror äro att betrakta såsom tämligen grova approximationer, lärer vara överflödigt att särskilt framhålla. E n annan slakteriprodukt, som utgör en viktig industriell råvara, är djurfett. Av nötkreaturen erhålles detta i form av råtalg i mängder, som för fullvuxna djur växla mellan 5 a 6 kg och 12 a 15 kg allt efter djurens storlek. Efter raffinering kan talgen användas såväl för matnyttigt bruk som för industriell tillverkning av vissa fettämnen, särskilt margarin (premier jus) och tvättmedel. Enligt vad som uppgivits skulle man kunna räkna med att i genomsnitt av ett fullvuxet nötkreatur erhålles i skirad vara c:a 4 kg magtalg och 1*5 kg njurtalg eller tillhopa mellan 5 ä 6 kg. Med ledningav dessa siffror skulle den inhemska tillgången av skirad talg kunna uppskattas till i runt tal 2 000 ton årligen. De mängder, som tillföras marknaden, torde dock sannolikt vara avsevärt mindre. Av svinen erhålles ister, som efter raffinering användes dels för beredning av isterflott och dels till tekniskt bruk. Enligt uppgift skulle i medeltal per svin erhållas 1"5—2'6 kg rent isterflott, 0'6—0'7 kg tarmfett, vilket likaledes kan användas för matnyttigt bruk, ävensom slutligen 0'3—0'4 kg tekniskt fett. Tillhopa skulle sålunda per svin kunna utvinnas 2-5 ä 3'5 kg användbart fett. För hela landet motsvarar detta vid nuvarande omfattning av svinslakten en fettproduktion per år av mellan 7 000 och 8 000 ton, varav dock stora mängder gå till spillo. I samband med slakten erhållas även rena avfallsprodukter i rätt betydliga mängder. En del därav, såsom horn, ben, tarmar m. m., finner användning för olika tekniska eller industriella ändamål. Att ens uppskattningsvis angiva tillgången därav inom landet måste dock anses uteslutet, då endast en jämförelsevis ringa del torde tillvaratagas. I slaktavfallet ingår emellertid även åtskilligt, som är ätbart. Detta är förhållandet beträffande vissa organ, såsom hjärta, lungor, lever, huvud med tunga samt, ifråga om nötkreatur, juver ävensom blod. Vikten av dessa ätbara delar varierar givetvis med

21 djurens storlek, men krigsberedskapskommissionen angav på sin tid såsom ett ungefärligt medeltal följande värden. Större nötkreatur 35 kg Ungnöt och kalvar 5" 5 » Får och getter 3 » Svin 3 » Enligt vad från fackmannahåll inhämtats torde dessa tal alltjämt kunna godtagas. Med ledning därav kan den årligen erhållna mängden slaktavfall uppskattas till över 20 000 ton. Tillförseln av slaktavfall torde dock i verkligheten vara avsevärt större på grund av att en stor del av svinen användes till baconberedning, varvid avfallet blir ej obetydligt högre, än vad ovan antagits. Exporten från Sverige av slaktdjur och slakteriprodukter. Av i det föregående anförda siffror framgår, att köttproduktionen i Sverige Exportens sedan gammalt lämnat ett icke obetydligt överskott, som utförts till fram- omfattning mande marknader. I fråga om fläsk var däremot produktionen under äldre kriget. tid ej tillräcklig för landets behov, men uppsvinget inom den inhemska svinskötseln har härutinnan medfört en förändring. Utvecklingen av Sveriges utförsel av slaktdjur och slakteriprodukter under innevarande århundrade belyses närmare av i tabellbilagan intagna siffersammanställningar, till vilka hänvisas. Som därav framgår, var under åren närmast före krigsutbrottet exporten av levande djur mycket betydande, vilket huvudsakligen berodde på en enormt stegrad efterfrågan från länderna å den europeiska kontinenten. I medeltal under 1911 -1913 utfördes sålunda årligen 2 301 får, 6 728 hästar, 41 191 nötkreatur samt 13 995 svin. Efter att kulmen nåtts 1914, under vilket år exporten ifråga omfattade ej mindre än 80170 nötkreatur samt 26 976 svin, avtog den emellertid med undantag för hästar för att under 1919 alldeles upphöra. De utförda nötkreaturen, vilka liksom hästarna i huvudsak funno sin avsättning i Tyskland — försäljningen skedde dock i stor utsträckningöver Danmark — utgjordes i stor utsträckning av djur av hög kvalitet, såsom yngre kor och tjurar, ungnöt samt gödkalvar. Svinen försåldes framför allt till Danmark, varest de underkastades ytterligare gödning, innan de slaktades. Vid sidan av den omfattande kreatursexporten förekom före kriget även en betydande utförsel av kött och fläsk jämte andra slakteriprodukter. Till Storbritannien utskeppades sålunda saltat fläsk (bacon) i stigande mängder. För år 1912 redovisas i den svenska handelsstatistiken en export av fläsk av ej mindre än 11 464 ton. Samma år uppgick exporten av färskt nötkött till 8 036 ton. Såsom de viktigaste avnämarna av sistberörda varuslag framträdde Tyskland jämte Schweiz samt Norge. Till förstnämnda land utfördes vid denna tid även betydande kvantiteter hudar och skinn ävensom talg och ätbart slaktavfall. Över huvud taget förelåg åren närmast före kriget en stark efterfrågan av slakteriprodukter av skilda slag från Mellaneuropas sida. För hithörande förhållanden redogöres närmare i annat sammanhang.

22 Exporten under

Världskriget medförde helt naturligt mycket kännbara rubbningar av vår export av boskap samt kött och fläsk. Efter att denna under de första krigsåren starkt svällt ut, sjönk den sålunda mot slutet av kriget mycket hastigt och hade under det sista krigsåret praktiskt taget helt upphört. Efter fredsslutet dröjde det emellertid ej länge, förrän utförseln både av boskap samt av kött och fläsk ånyo kom i gång. Till en början, innan förhållandena inom och utom Sverige bragts i jämvikt, var den dock av mycket växlande omfattning. Sedermera inträffade mul- och klövsjukeepizootien under tiden november 1924—december 1927, varigenom exporten av slaktdjur samt kött och fläsk från Sverige led ett svårt avbräck. I förevarande avseende normala förhållanden kunna därför sägas hava inträtt först med utgången av 1927. Beträffande utvecklingen därefter må i anslutning till de i tabellbilagan anförda siffrorna här framhållas följande.

Exporten „ Läget å den internationella kött- och fläskmarknaden är, som i annat under sammanhang närmare påvisas, numera helt annorlunda än före världskriget, senare ar.

.

.

.

.

.

.

.

.

något som givetvis berört även den svenska exporten av slaktdjur samt kött och fläsk. Visserligen äro fortfarande Tyskland och Norge att anse som våra viktigaste exportmarknader ifråga om slaktdjur samt nötkött, och visserligen går praktiskt taget hela vår utförsel av fläsk alltjämt till Storbritannien, men de kvantiteter, som utföras, äro nu helt andra än före kriget. Utförseln av svin, huvudsakligen bestående av smågrisar till Danmark jämte ett antal tyngre svin (suggor) till Tyskland, har sålunda tilltagit kraftigt, även om man frånser det abnorma året 1929, då nämnda utförsel på grund av stark efterfrågan från danskt håll av smågrisar nådde en rekordartad omfattning. Samtidigt har exporten av nötkreatur under inflytande av de handelspolitiska hinder, som i Europas skilda stater, särskilt Tyskland, rests mot import av hithörande varor, nedgått till en obetydlighet. Under 1931 utfördes endast 1 407 dylika djur, och för år 1932 torde en ytterligare minskning hava inträtt. Även exporten av får och hästar har nedgått och är för närvarande praktiskt taget betydelselös. Utförseln av kött har likaledes minskats mycket kraftigt sedan tiden före kriget. Exporten av såväl fårkött som hästkött, vilken visserligen aldrig varit av någon större omfattning, har sålunda i det närmaste helt upphört. Vad utförseln av nötkreaturskött beträffar, har den varit av viss betydelse allt intill senaste tiden. Den har sålunda i allmänhet hållit sig vid omkring 2 000 ton årligen, varav det ojämförligt mesta försålts till Norge. Under 1931 har ifrågavarande export dock på grund av de starkt fallande kreaturspriserna å den norska marknaden samt dennas kraftigt tilltagna tullskydd sjunkit till endast 485 ton. Härefter synes den praktiskt taget hava helt upphört. Däremot har fläskexporten trots starka växlingar under senare år varit föremål för en avsevärd utvidgning efter kriget, beroende på den ökade försäljningen av saltat fläsk (bacon) till Storbritannien. Efter att under 1927 ha omfattat 26 695 ton^ varav 25 919 ton utgjordes av bacon, sjönk visserligen exporten ifråga under de båda påföljande åren, så att den år 1929 bestod av 19 665

23 ton, men därefter har en hastig återhämtning ägt rum. Under år 1931 utfördes 29 192 ton fläsk, varav till Storbritannien gingo 29 132 ton. Av vikt för vår inhemska slakterinäring har vidare varit, att man kunnat bibehålla och väsentligt öka avsättningen i Tyskland av ätbart köttavfall, varav exporten 1931 uppgick till 1 800 ton. Även av övriga vid slakt erhållna biprodukter, såsom hudar och skinn samt djurfett, har exporten under senaste år haft en på det hela taget tillfredsställande omfattning. Utförseln av hudar och skinn har varit av i stort sett samma omfattning som före kriget. Exporten av djurfett, som i huvudsak går till Tyskland, Italien samt de nordiska och baltiska länderna, har däremot kraftigt ökats. Under 1931 utfördes sålunda 1 593 ton ister och flott, 925 ton talg, 1 697 ton benfett samt 1 500 ton annat, ej särskilt nämnt djurfett. Som en följd av det tryckta läget å den internationella marknaden för hithörande varor hava dock de erhållna priserna varit synnerligen otillfredsställande. Utförseln i fråga är därför att betrakta närmast såsom en säkerhetsventil, vilken anlitats för att över huvud taget vinna avsättning för de olika produkterna. I likhet med vad som gäller ifråga om tillförseln av slaktdjur växlar Exportens även exporten av slaktdjur samt kött och fläsk avsevärt under olika månader ,egeh™(e av året. Tablån å sid. 24 kan i detta hänseende anses belysande. Erinras bör dock, att därest exporten sker å bestämda veckodagar, vilket är fallet beträffande t. ex. utförseln av bacon, en viss ojämnhet i de månatliga exportmängderna är naturlig. Fluktuationerna böra dock i dylikt fall ej överstiga 20 ä 25 % av månadskvantiteterna. Av tablån framgår emellertid, att växlingarna i utförseln av fläsk från Sverige ofta äro större. Denna oregelbundenhet synes ej kunna hänföras till de växlande årstiderna. Visserligen förefaller exporten i allmänhet vara högst under vårmånaderna för att sedan under sommaren sjunka, men detta gäller dock långt ifrån undantagslöst. Så t. ex. uppnåddes under såväl 1929 som 1930 den högsta månadsexporten i augusti, då ej mindre än 2 471 resp. 3185 ton utfördes, medan medeltalet per månad under samma år var 1 639 resp. 2 319 ton. Då hithörande frågor längre fram göras till föremål för närmare undersökning i samband med att redogörelse lämnas för baconexportens organisation, skall här endast nämnas, att i tabellbilagan finnes intagen en sammanställning om exportens andel av tillförseln vid varje slakteri, varifrån utförsel av bacon sker. Att även utförseln av nötkött (inkl. kalvkött) för närvarande är synnerligen oregelbunden, är givet med hänsyn till dess begränsade omfattning. Förhållandet synes emellertid ha varit detsamma även under tidigare år. Detta får anses tyda på att ifrågavarande utförsel haft sin betydelse väsentligen däri, att den medfört en tillfällig avlastning å den inhemska marknaden under tider med riklig tillförsel och som följd därav låga priser, varigenom en ytterligare nedpressning av dessa kunnat undvikas. I jämförelse med köttexporten har utförseln av nötkreatur tidigare, medan den var av nämnvärd omfattning, företett ett något jämnare förlopp. Eena tillfälligheter torde däremot i stor utsträckning varit bestämmande för omfattningen av grisexporten.

24 Exporten av fläsk och kött m. m., fördelad på olika månader.

Fläsk, ton

Aug. Sept. J Okt.

Jan. Febr. Mars

April

Maj

Juni

.. 1926 500 918 952 1927 1126 2 013 2 563 1928 1782 2 623 3 492 1929 1038 1239 2 079 1930 1351 2 086 2 568 1931 2 423 2 850 2 197 1932 1688 1895 2 028

1318 2 485 2 313 1755 2168 3 044 2164

1060 2 487 2 200 1900 2 640 3164 2 579

982 1279 1382 1474 1296 2 664 2 276 2 490 2 677 1962 1370 1522 1641 1 411 1359 1468 1328 2 471 1950 1638 2 032 2 438 3185 2 725 2154 2103 2 514 2 812 2 520 2 489 1467 1492 1838 1795 1625

1 251 83 230 28 10

— 263 167 117 20 6

Juli

Nov.

Dec. Suinr

1 199 1 503 1577 2 366 1346 1 541 1447 1 353 2183 2 304 1550 1 401 945 1886

26 f 22 6

27 8 29 0

214 1 ! Nötkött, färskt,ton 1926 373 444 335 288 197 215 120 101 197 151 122 18 2 5

i

i j Svin, st

1927 1928 1929 1930 1931 1932

— 4 3 65 152 186 153 132 123 100 211 171 121 103 75 9 8 10

— 190 85 107 19 4

— 153 88 121 11 2

135 241 183 158 170 224 166 238 14 22 6 12

269 168 268 169 24 10

168 149 161 160 259 388 273 194 15 32 9 6

.. 1926 — 94 481 598 1159 993 1 619 4 435 5 085 2 331 2 657 2 166 21 6 1927 1103 627 717 1052 3 790 3 246 2 926 3 286 1700 1739 903 401 21 4 1928 538 723 776 322 241 37 174 572 1067 816 4 456 8 702 1S4 1929 7 790 5 581 9 243 23 476 14 461 11741 5 972 5 635 7 269 16 649 11092 3 543 122 4 1930 3 003 3 221 8 765 2 965 4 461 6 330 8 423 6 305 9168 9 964 8 517 7 828 78 9. 1931 5 786 7 093 8 663 8 461 8 064 4 672 3 361 1898 416 530 371 120 49 4. 1932 557 178 79 78 — 2 — 3 — — — — 8«

Nötkreatur, st. .. 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932

3 352 544 463 346 171 3

205 462 259 246 179 —

234 624 354 279 277 —

178 371 514 244 143 6

5 352 1008 441 317 358 246 281 293 127 216 228 239

_ 883 296 303 212 75 70

_ 947 218 460 346 93 34!

18 507 336 649 392 122 6

515 392 570 179 8 12

345 379 609 344 — 14

72 261 213 798 313 14 27

<

5 7J 4 5! 5 5} 3 4' 1 45

Exportens Till belysning av från vilka trakter i landet exporten av slaktdjur samt kött tering. o c n n ä s k s ^ e r ' m å till en början anföras följande från den officiella handelsstatistiken hämtade uppgifter, utvisande exportens fördelning under 1931 på viktigare tullkammardistrikt. Därvid har ej medtagits kött av nötkreatur, enär exporten därav praktiskt taget helt och hållet sker över gränstullstationerna, främst Charlottenberg. Exporten under 1931 av följande varuslag, fördelad på olika tullkaminardistrikt.

Trälleborg Malmö Landskrona Hälsingborg ... Halmstad Göteborg Övriga

Nötkreatur

Svin

Fläsk

Avfall

st.

st.

ton

ton

775 99

1128 1783

404 1082 19 10 70 215 1800

920 28

28 21072 1301 2 090 1953 2 716 32

45 591

Summa

6[

25 Av ovanstående siffror framgår, att exporten av såväl fläsk som nötkreatur framför allt sker över de skånska hamnarna. Några direkta slutsatser, varifrån exportvaran kommer, kunna dock ej dragas därav. På grund av att för export avsett kött eller fläsk enligt gällande bestämmelser är underkastat särskild kontroll, kan man emellertid beträffande dessa produkter av besiktningsrapporterna erhålla närmare upplysningar rörande sistberörda förhållande. I sådant syfte må beträffande exporten av nötkött anföras följande tablå. Antal exporterade kroppar av nötkreatur. Större kalv

Storboskap

Mindre kalv

Ort, varifrån exporten skett 1929

1931 Stockholm 341 2 275 Linköping 107 Nyköping 220 Visby 303 Hallsberg 145 Kil Övriga slakterier och slaktbus 1600

512 2 926 268 419 178 37

67 246 11 164 11 2

68 88 179

194 795 482

34 185 9

102 418

146 35

2 037

262 Summa

4 991 4 981

113 Som synes torde den under de senaste åren minskade utförseln av kött till Norge i främsta rummet drabbat östra Sverige. Under såväl 1929 som 1930 härrörde sålunda i runt tal hälften av nötköttsexporten till Norge från Linköpings slakthus. Av intresse är vidare, att en icke obetydlig del därav skett från Stockholm. Detta får anses bestyrka den tidigare uttalade uppfattningen, att exporten ifråga huvudsakligen föranletts av tillfälliga konjunkturer. Till belysning av baconexportens fördelning på olika grupper av slakterier meddelas följande tablå. De skånska slakteriernas dominerande ställning framträder däri mycket tydligt. Export av bacon från vissa grupper av slakterier och slakthus. Slakteriernas belägenhet

Skåne Västra Sverige i övrigt Summa

Antal baconexporterande slakterier *

Antal exporterade baconsidor 1930

1931 Mängden exporterad bacon, ton 1929

12 2 3 5

12 2 3 5

12 2 2 5

558 4691 805 377 61037 96 020 25 487 41624 27 497 36 597

672 490 979618 1053 725 19 065J 27 604 29 301

878 315 15 915 22 676 24 481 96 040 1627 2 710 2 651 713 1180 1126 41719 37 651 810 1038 1043

Exporten av färskt fläsk, som 1928 uppgick till 482 ton men 1931 sjunkit till 29 ton, har däremot, trots sin ringa omfattning, i allmänhet varit fördelad på ett stort antal slakterier och slakthus, nämligen förstnämnda år ej mindre än 20 stycken, belägna såväl i Skåne som i västra och östra Sverige. 1

Hit hänföres jämväl slakthuset i Karlskrona, varifrån export av bacon sker.

26 Importen till Sverige av slaktdjur och slakteriprodukter. Tullpolitiska Sedan gammalt har till Sverige försiggått en icke obetydlig import av förhållanden. s i a ktdjur samt slakteriprodukter. Några svårare hinder däremot av handelspolitisk art ha ej heller rests från svensk sida. Före ikraftträdandet av 1888 års tulltaxa var sålunda införseln av hithörande produkter i allmänhet fri. Genom nämnda taxa belades visserligen bland annat färskt eller saltat fläsk med en tull av 20 öre per kg, men denna sänktes redan 1892 till 10 öre för att dock 1897 ånyo höjas till 20 öre. Från och med 1913 utgör tullsatsen å saltat eller färskt fläsk 12 öre per kg. För kött har tullen alltsedan 1888 bibehållits oförändrad vid 7 öre per kg. För levande svin utgör tullen för närvarande 10 öre per kg samt för levande nötkreatur och får 10 kronor resp. 1 krona per djur. Beträffande gällande tullsatser för övriga hithörande varuslag hänvisas till i tabellbilagan i tab. V intagen sammanställning. Bestämmelser Även den veterinära och sanitära kontrollen vid införsel av slaktdjur samt an %mvort- kött och fläsk, vilken utomlands ofta begagnats såsom skydd mot en icke kontroll önskvärd import av nyssnämnda varor, var tidigare i Sverige mycket lindrig. De kontrollföreskrifter, som före världskriget funnos utfärdade, inskränkte sig i huvudsak till att söka bereda skydd mot införande av smittsamma husdjurssjukdomar. De grundläggande bestämmelserna härom innefattades i kungörelsen den 9 december 1898 angående vad som iakttagas bör till förekommande av smittosamma husdjurssjukdomars införande i riket, vilken kungörelse alltjämt är gällande. I fråga om slakteriprodukter var däremot kontrollen mycket bristfällig, vilket jämväl påtalades av de år 1908 tillsatta sakkunniga för utredning angående erforderliga bestämmelser rörande kontroll vid införsel av kött. Efter kriget har emellertid i sistnämnda hänseende skett en förändring. Genom förordningen den 30 september 1921 angående kontroll vid införsel till riket av köttvaror och djurfett med däri sedermera vidtagna ändringar hava ingående föreskrifter meddelats beträffande den sanitära kontrollen vid import av kött och fläsk. Enligt ifrågavarande föreskrifter må import av i förordningen åsyftad köttvara, varmed avses ej endast kött utan jämväl därav beredd vara, ske endast till vissa samhällen samt sedan köttvaran undersökts i föreskriven ordning och därvid godkänts. Sådan undersökning företages i allmänhet i samband med varans tullbehandling och verkställes av därför anställd veterinär. Kostnaderna för undersökningen gäldas av importören. För införsel av bland annat färskt, salt, rökt eller torkat kött eller fläsk gäller, att å dylikt kött eller fläsk eller i visst fall å emballaget skola finnas stämplar eller märken, som av medicinalstyrelsen godkänts, till bevis om att köttet eller fläsket vid vederbörlig veterinärbesiktning i ursprungslandet befunnits tjänligt till människoföda. Sådant godkännande må ej meddelas av medicinalstyrelsen, förr än styrelsen inhämtat kännedom om de i ursprungslandet gällande bestämmelserna rörande den i samband med stämpelns eller märkets åsättande företagna besiktningen och funnit dessa vara så avfattade och tillämpade, att säkerhet vinnes för att besiktningen är för sitt ändamål

27 betryggande. Vidare är bland annat bestämt, att å vara eller dess emballage skall, efter det besiktning verkställts och varan därvid godkänts för införsel, i enlighet med vissa föreskrifter och under vederbörlig kontroll sättas stämpel, innehållande orden »Utländskt» och »Godkänt» samt namnet å det samhälle, där undersökningen skett. I stället för ordet Utländskt må dock, om importören så begär, anbringas ord, som anger det land, varifrån varan införes. Beträffande importerad korvvara är särskilt stadgat, att till utmärkande av varans utländska ursprung skall anbringas märke upptagande ordet »Utländskt» eller ock ort, som anger ursprungslandet. Vad beträffar import av idisslande djur eller svin, finnas vissa bestämmelser härom i kungörelsen i ämnet den 13 september 1928 med däri den 4 januari 1929 vidtagen ändring. Enligt dessa bestämmelser må, såvida ej medicinalstyrelsen för särskilt fall medgivit undantag, införsel av nyssnämnda djur från land eller landsdel, varifrån dylik införsel jämlikt gällande föreskrifter till förekommande av smittsamma husdjurssjukdomars införande i riket eljest är tillåten, tillsvidare ske endast över Göteborg, Hälsingborg, Malmö, Stockholm, Sundsvall, Umeå och Haparanda samt under villkor, att djuren efter genomgången karantänsbehandling omedelbart nedslaktas. Vidare skall kött från dylikt djur under vederbörlig kontroll åsättas stämpel, innehållande ordet »Utländskt» eller ord, som anger ursprungslandet. I avseende å beredning och saluhållande av köttvara, vari ingår kött, som införts till riket eller härrör från importerat slaktdjur, gälla även liknande föreskrifter. I riket beredd köttvara, vari ingår importerat kött eller kött, som härrör från importerat djur, skall sålunda stämplas eller märkas med ordet »Utländskt» eller ock ord, som anger ursprungslandet. Till människoföda avsedd köttvara, som införts till riket eller härrör från nötkreatur, får, get eller svin, som införts till riket, ävensom inom riket beredd köttvara, vari ingår sådan köttvara, som nyss nämnts, må ej heller till salu hållas, med mindre å varan eller, om den saluhålles i emballage, å detta finnes anbragt stämpel eller märke, som nyss sagts. Under tidigare år pågick en ej obetydlig införsel till Sverige av såväl importen levande kreatur och kött som framför allt fläsk, vilken i flera avseenden j ^ / hade en mycket kännbar inverkan å den svenska marknaden. I den mån iitbrott. kött- och fläskproduktionen inom landet ökades, begränsades emellertid givetvis berörda import. Förenämnda, år 1908 tillsatta sakkunniga för utredning rörande erforderliga bestämmelser angående kontroll vid införsel av kött till riket framhöllo likväl i sitt den 11 december 1909 dagtecknade betänkande, att det kunde anses ådagalagt, att åtminstone vissa delar av Sverige för det dåvarande vore i behov av köttinförsel från utlandet, och ansågo det därför icke välbetänkt att lägga onödiga hinder i vägen för köttinförseln till riket. Vid detta uttalande torde särskilt avseende ha fästs vid importen av saltat amerikanskt fläsk, som till följd av sin beredning särskilt lämpade sig för arbetarna i de norrländska skogstrakterna. Införseln därav befann sig dock vid tiden för betänkandets avgivande i hastigt sjunkande,

28 beroende på, förutom den inhemska fläskproduktionens ökning, bland annat, en mångsidigare livsmedelsförbrukning hos den norrländska befolkningen. Importen till Sverige av saltat fläsk stod därför på sin höjdpunkt i slutet av 1800-talet, då den vissa år översteg 10 000 ton. I huvudsak kom den direkt från Amerika, men mindre mängder amerikanskt fläsk inköptes även över Norge. Förutom saltat fläsk infördes till Sverige under åren närmast före kriget, såsom framgår av i tabellbilagan intagna sammanställningar, ett mindre antal hästar och nötkreatur samt smärre mängder kött från grannländerna. I allmänhet växlade denna import rätt avsevärt under olika år alltefter konjunkturerna. Importen av nötkreatur, vilken huvudsakligen kom från Finland, varierade sålunda under tiden 1900—1914 mellan 1571 och 5 944 djur. Svininförseln under samma tid nådde sin höjdpunkt 1906, då den uppgick till 1 234 djur. Köttimporten var likaledes rätt växlande och omfattade, då den var som störst, nämligen 1907, 2 901 ton. Huvudparten därav utgjordes av nötkreaturskött och fårkött från Finland och Danmark ävensom saltat hästkött från Amerikas förenta stater. Medan sålunda införseln av såväl levande slaktdjur som kött och fläsk var av en jämförelsevis begränsad omfattning åren närmast före kriget, importerades betydande mängder av andra slakteriprodukter. Av hudar och skinn inkommo sålunda till landet under 1913 ej mindre än nära 13 000 ton. Samma år infördes även 825 ton ister och flott samt 3 792 ton talg. importen Under krigsåren var importen av såväl kreatur som slakteriprodukter av a s a kriget ot-h* °^ ^ g starkt beskuren, men sedan handelsspärren hävts, svällde den ut åren närmast enormt. Särskilt under 1919 och 1920, då ännu kreatursstammen i Sverige irefter. y a r s t a r k t reducerad samt en kännbar brist på inhemskt kött och fläsk förelåg, infördes ett icke obetydligt antal nötkreatur från Danmark, samtidigt med att importen av saltat nötkött och fläsk från bland annat Amerikas förenta stater fick en mycket stor omfattning. Sedan förhållandena i Sverige bragts i bättre jämnvikt, sjönk emellertid denna införsel hastigt. Importen av fläsk, som 1919 uppgick till 26 955 ton, var sålunda 1921 nere i 4 393 ton. Införseln av nötkreatur minskades på liknande sätt från 21 680 djur under 1920 till 1323 under 1923 o. s. v. Börande utvecklingen därefter må följande anföras utöver vad som framgår av i tabellbilagan intagna siffersammanställningar. U

importen Importen av torrsaltat amerikanskt fläsk har trots starka växlingar under årT* 6 ° l i t a år gått kraftigt tillbaka. Efter en markerad nedgång under åren 1924—1927 höll den sig visserligen några år tämligen oförändrad vid 2 000— 2 500 ton, men under år 1931 har den ytterligare minskats. Som förklaring till denna utveckling har från flera håll uppgivits, att befolkningen i de norrländska skogstrakterna, vilka utgjort och enligt nedanstående tablå ännu utgöra det amerikanska fläskets huvudsakliga avsättningsområde i Sverige, alltmer övergått till att använda inhemskt fläsk, som i regel är mindre fett. E t t visst behov av amerikanskt fläsk skulle dock alltjämt kvarstå, vilket anses ej kunna tillgodoses genom annan vara. Den fortsatta ned-

29 gången i importen under 1931 torde därför vara närmast en följd av den ekonomiska krisen. Under år 1932 hava jämväl valutaförhållandena bidragit att ytterligare reducera införseln ifråga. Importen av saltat eller rökt fläsk, fördelad å olika importorter. 1

! Gävle j Hudiksvall

597 115 121

428 48 80 26 338 183 94 108 89 57 279 79 40

621 9 26 45 201 115 64 85 46 51 228 112

598 17 79 53 355 134 91 94 49 44 286 119

420 20 69 53 244 196 64 78 65 45 341 96

13 104 34

179 4 39 38

323 19 78 75

379 18 33 45

262 7 12 22 88 89 69 76 37 42 149 61 7 270 3 18 11

2 414

464 216 121 114 128 52

| Sundsvall i Härnösand i Örnsköldsvik '•• Umeå Skellefteå Piteå Luleå

106 236 395 36 275 94

Storlien Östersund Göteborg Övriera besiktninjrsställen Summa

3070 Jämsides med nedgången i införseln av saltat fläsk har ock importen av saltat nötkött minskat och uppgår för närvarande till en obetydlighet. I stället kan man iakttaga en under de senaste åren stigande tillförsel av saltat hästkött från utlandet, huvudsakligen Amerikas förenta stater. Under år 1930 uppgick denna sålunda till ej mindre än 1 010 ton, varav 895 ton redovisats som inköpt direkt från nyssnämnda land. Under år 1931 hade densamma dock nedgått något till 914 ton, och under år 1932 har nedgången till följd av valutaförhållandena ytterligare fortsatt. I detta sammanhang bör även omnämnas, att mindre mängder saltat fårkött allt fortfarande importeras från dels Danmark och dels Finland jämte de baltiska staterna. Vad därefter angår införseln under senare år av kreatur samt färskt kött och fläsk, har densamma i övervägande grad kommit från Finland och de baltiska staterna. Importen ifråga nådde sin höjdpunkt under 1925, då den omfattade 9 766 nötkreatur, varav 8 806 kommo från Estland och 948 från Finland, samt 3 023 ton färskt nötkött, varav 2 550 ton från Finland och 298 ton från Estland, ävensom slutligen 699 ton färskt fläsk och 297 ton färskt fårkött. Efter nyssnämnda år har emellertid ifrågavarande import i vad den avser nötkreatur och kött därav avtagit och är för närvarande av jämförelsevis ringa betydelse. Ar 1931 infördes sålunda till Sverige endast 250 nötkreatur samt 410 ton nötkött. Beträffande importen av färskt hästkött är läget i stort sett detsamma. Ifråga om införseln av färskt fårkött, som numera huvudsakligen kommer från Estland och Lettland, har där1 Ifrågavarande tablå är upprättad på grundval av till, medicinalstyrelsen rapporter angående besiktning av infört fläsk.

inkomna

30 emot utvecklingen gått i motsatt riktning. Särskilt under de båda senaste åren har en markerad ökning i tillförseln av utländskt fårkött å den svenska marknaden ägt rum. Under 1931 infördes sålunda ej mindre än 754 ton eller i runt tal 10 % av den inhemska produktionen av samma vara enligt den Höijerska beräkningen. Även för färskt fläsk har nedgången ej heller varit fullt så märkbar som för nötkött. Att de i Sverige gällande bestämmelserna angående märkning av utländskt kött m. m. medverkat till denna utveckling, torde vara otvivelaktigt. Genom dessa läggas nämligen stora svårigheter i vägen för användning av främmande kött eller fläsk vid charkuterifabrikerna, till vilka det mesta av det importerade häst- och nötkreatursköttet torde hava gått. Även köttet från de införda nötkreaturen, som i allmänhet voro av lägre kvalitet, lärer i allt väsentligt hava förbrukats inom charkuteriindustrien. Fårköttet liksom även fläsket konsumeras däremot i allmänhet direkt såsom födoämne. Ehuru på det hela taget införseln av kreatur och kött efter kriget aldrig haft någon större omfattning i förhållande till den inhemska produktionen, har den dock otvivelaktigt haft viss betydelse för marknadsläget i Sverige. Som av nedan meddelade tablå framgår, var nämligen importen av nötkreaturskött tidigare till övervägande del koncentrerad till Stockholm, dit även införseln av nötkreatur var riktad. Förutom kött och fläsk importeras alltjämt åtskilliga andra slakteriprodukter till Sverige i avsevärd omfattning. Särskilt av hudar och skinn är införseln betydande. För år 1931 uppgick den sålunda till c:a 17 000 ton, varav det mesta utgjordes av tunga sydamerikanska nöthudar. Importen av får- och getskinn befinner sig dock i rask uppåtgång i anslutning till den pågående utvidgningen av ovanläderindustrien i Sverige. Även av ister och flott sker fortfarande en rätt betydande import från huvudsakligen Amerikas förenta stater, nämligen under 1931 över 854 ton med ett värde av c:a 775 000 kronor. Vidare införes talg i stora mängder från Danmark, Nederländerna, Norge m. fl. länder. Totala importen därav uppgick 1931 till ej mindre än 3 153 ton med ett angivet värde av l e milj. kronor. importens I det föregående har meddelats en tablå, varav framgår, huru importen av lokalisering s a ] ^ e r i e r TQ^ flask: lokaliserats till vissa landsdelar. Till belysning av huru bundenhet, förhållandena i detta hänseende gestalta sig beträffande införseln av annat fläsk samt kött lämnas följande på besiktningsrapporterna grundade siffror. Importen av färskt kött och fläsk, fördelad å olika besiktningsorter, ton. Nötkreaturskött

Haparanda Umeå Härnösand Sundsvall Stockholm , Övriga orter

Får k ött

Hästkött

Fläsk

780 58 104 82 1781 109

50 5 4 4 105

195 15 12 1 471 7

123 Summa 2 914

1 254 594 5 ; 0 291

31 Som av ovanstående siffror framgår, sker numera importen av nötkreaturskött i allt väsentligt över Haparanda. Tidigare var Stockholm den ojämförligt viktigaste importhamnen för såväl slaktdjur som färskt kött och fläsk över huvud taget. Enär vidare införseln av nötkreatur och kött samtidigt var till stor del koncentrerad till höstmånaderna, vilket belyses av följande tablå, synes det obestridligt, att densamma tidigare vid vissa tillfällen säkerligen utövat ett betydande inflytande å marknadsläget i Stockholm. Då detta i sin ordning, enligt vad i det följande närmare påvisas, är avgörande för läget ute i landet, är det uppenbart, att importen ifråga ofta medfört vittgående verkningar i prisbildningshänseende. Importen under 1925 av nötkreatur och kött under olika månader. (Nötkreaturens medelslaktvikt = 200 kg) Jan. Febr. Mars April Maj

Kött, ton Nötkreatur, antal Nötkreatur, omräknat i kött, ton Summa ton kött

3S6

Juni

Juli

Aug. Sept. Okt.

289 841

224 229 201 393 346 1760 1957 3 053

362 77

293'

Nov.

Dec.

519 549 935 1677

458 1

592 1004

458 Förbrukningen av slakteriprodukter i Sverige. Enligt i det föregående anförda siffror befann sig konsumtionen av fläsk, Förlrukäven om hänsyn tages till befolkningens tillväxt, i hastigt stigande under ningen i slutet av förra och början av innevarande århundrade. Samtidigt var för- kott och ^ ^ brukningen av kött per befolkningsenhet i stort sett stillastående. I denna efter kriget. utveckling medförde världskriget givetvis ett markerat avbrott. Knappheten på särskilt fläsk under denna tid nedsatte sålunda förbrukningen därav till endast en bråkdel av dess storlek före kriget. Även konsumtionen av kött torde ha sjunkit, ehuru med all säkerhet i betydligt mindre grad. Efter kriget har emellertid utvecklingen återgått i sina tidigare banor. Visserligen möta stora svårigheter att siffermässigt påvisa detta, men rent erfarenhetsmässigt torde det kunna sägas, att under senare år en kraftig ökning i efterfrågan av fläsk ägt rum, medan samtidigt köttförbrukningen stagnerat eller i varje fall stigit endast relativt långsamt. Denna utveckling överensstämmer även med vad som skett i åtskilliga främmande industriländer. För att närmare söka belysa, huru förhållandena gestalta sig för närvarande i Sverige, skall på grundval av förut meddelade siffror rörande landets produktion av kött och fläsk samt utrikeshandel därmed verkställas en beräkning av det för konsumtion inom landet tillgängliga förrådet av nämnda varor. Att denna beräkning måste bliva i hög grad approximativ, torde vara överflödigt att särskilt framhålla. Utrikeshandelns betydelse i angivna hänseende framgår av nedanstående tablå. Vid densammas utarbetande har ansetts, att införseln i sin helhet av nötkreatur liksom även exporten därav utgöres av slaktdjur, som omedelbart nedslaktas, men att däremot utrikeshandeln med övriga hithörande djur i

32 allt väsentligt omfattar avelsdjur och sålunda praktiskt taget saknar direkt betydelse för kött- och fläskproduktionen inom Sverige under den tid, då handeln äger rum. Slaktvikten hos de exporterade nötkreaturen har beräknats för oxar och tjurar till 300 kg, för kor till 250 kg samt för ungnöt och kalvar till 150 kg. Beträffande de importerade djuren har slaktvikten antagits i medeltal utgöra 200 kg. Sverig-es utrikeshandel med kött och fläsk, ton. Nötkött

A r Export Import

1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931

6016 2 594 2 526 3 327 3 336 3 012 829

Får- och hästkött

Fläsk

Ätbart

slaktavfall

ImportImportJmportImpor ( + ) eller ( + ) eller ( + ) eller ( + )cll Export I m p o r t Export Import PJxport Import export- (-) export-(-^ export- (—, exportöverskott överskott överskott översko

5 002 — 1014 3 860 + 1 266 2 833 + 307 1075 — 2 252 197 — 3 139 380 — 2 632 483 — 346

384 85 13 27 19 58 6

584 1276 1208 1 168 1185 1745 1765

+ 200 7 619 + 1191 13 863 + 1195 26 695 + 1141 22 600 + 1166 19 665 + 1 687ii 27 851 + 1759 29192

4 999 — 2 620 3 749 - 1 0 1 1 4 2 369 - 2 4 326 2 024 - 2 0 576 2 578 - 17 087 2 263 — 25 588 1386 - 27 806

551 817 1261 1108 1116 1656 1800

85 130 115 106 81 96 134

— 4 — 6 — 11 — 10 - 1 0 — 15 -16

Av de i tablån anförda siffrorna framgår, att Sverige under de fem åren 1927—1931 ifråga om fläsk och nötkött haft ett exportöverskott av i medeltal per år c:a 23 000 resp. c:a 1 600 ton, medan däremot beträffande får- och hästkött ett importöverskott förelegat å nära 1400 ton. Söker man uppskatta konsumtionen inom landet genom att sammanställa tidigare meddelade uppgifter rörande den beräknade årsproduktionen av kött och fläsk i Sverige omkring år 1927 med nyssnämnda siffror över utrikeshandeln med samma varor, visar det sig, att konsumtionen skulle omfatta drygt 100 000 ton nötkött, nära 118 000 ton fläsk samt c:a 12 000 ton annat kött av de slag, varom här är fråga, eller tillhopa c:a 230 000 ton kött och fläsk. Utgår man från en folkmängd inom landet av 6 i milj. innevånare, skulle sålunda per individ komma c:a 18 kg kött och 19 kg fläsk eller tillhopa 37 kg. Härtill bör emellertid läggas c:a 3 kg, motsvarande den inhemska förbrukningen av ätbart slaktavfall, varför den totala konsumtionssiffran kan anses vara c:a 40 kg. I och för sig kunna möjligen nyssnämnda tal förefalla höga, men ser man dem mot bakgrunden av kött- och fläskkonsumtionen i vissa andra ekonomiskt utvecklade länder, blir förhållandet det motsatta. Nedanstående sammanställning kan i detta hänseende anses belysande. I Amerikas förenta stater beräknas varje innevånare i genomsnitt konsumera per år omkring 35 kg kött och 35 kg fläsk eller tillhopa c:a 70 kg. I Storbritannien anses kött- och fläskkonsumtionen numera likaledes överstiga 60 kg per individ. I detta land förbrukas dock framför allt fruset och kylt nöt- och fårkött. I Tyskland uppskattades den individuella förbrukningen under 1929 av fläsk till 33 kg per år, vartill kommo 19 kg kött av nöt-

33 kreatur, får och häst. Vad slutligen beträffar Danmark, överstiger även där kött- och fläskkonsumtionen per innevånare väsentligt 40 kg. Att det får a n s e s föreligga vissa möjligheter att öka ifrågavarande förbrukning i Sverige, torde näppeligen kunna bestridas. Säkerligen har också under de senaste åren den individuella kött- och fläskkonsumtionen i vårt land avsevärt överstigit den ovan beräknade. Den individuella förbrukningen av kött och fläsk i vissa främmande länder år 1925, kg.

1 Storbritannien Frankrike Tyskland Belgien Danmark Förenta Staterna Canada

Nöt- och kalvkött

28-7 27-i 17-8 18-4 26i 32G

31-7

Fårkött

Fläsk

Summa

lOo

18-a 20-8 28-4 13-2 16-9 34-9 39-1

57-6 52i 47-2 32i 45-7 69-9 75-2

4-2 l-o 0-5 2"7 2-4 38

Av det inom Sverige producerade eller dit införda köttet och fläsket går Charkuterioch konserven rätt betydande del till charkuteri- och konservindustrierna. Av dessa har industrierna. särskilt den förra varit föremål för en jämförelsevis rask uppblomstring under de senaste årtiondena, beroende på att under inflytande av i allmänhet förbättrade levnadsvillkor hos befolkningen efterfrågan inom landet av charkuterivaror starkt ökats. Utvecklingen framgår av sammanställningen å sid. 34, beträffande vilken emellertid bör framhållas, att däri anförda siffror hämtats ur den officiella industristatistiken, som omfattar endast större företag med ett tillverkningsvärde per år av minst 50 000 kronor. På hithörande område är Sverige praktiskt taget självförsörjande; under 1931 importerades endast 11000 kg korv och under året dessförinnan 10 000 kg. A andra sidan exporterades även smärre mängder av samma vara. Beträffande däremot köttkonserver föreligger å den svenska marknaden en viss konkurrens från utlandets sida. Under 1931 infördes sålunda 154 000 kg konserver av nötkreaturs- och fårkött och under 1930 171000 kg. Importen, som kommer i huvudsak från Argentina samt Amerikas förenta stater, har dock visat en tendens att sjunka, något som säkerligen sammanhänger med den under de senaste åren hastigt ökade inhemska tillverkningen av samma varor. Medan under 1927 framställdes 759 365 kg köttkonserver med ett värde av l ö milj. kronor, utgjorde nämligen motsvarande tal under 1931 1366 953 kg resp. 2'2 milj. kronor. Förbrukningen av konserver är dock ännu i Sverige jämförelsevis ringa.

6 1 33

34 Charkuteriindustrien i Sverige.

År

1914 1925 1926 1927 1928 1929 1930

Antal fabriker Antal arbetare

Drivkraft för omedelbar drift

st.

st.

hkr

69 125 149 165 172 178 186

700 1311 1465 1631 1756 1811 1893

809 2 295 2 490 2 814 2 901 3 052 3 351

Tillverkade charkuterivaror

ton

1 000 kr.

13 000

13 267 39155 42 880 41484 44 461 47 858 48 691 45 603

27 966 29 778 30 275 31 726

På samma gång förestående siffror belysa charkuteriindustriens nuvarande omfattning i Sverige, lämna de även viss vägledning för bedömande av industriens behov av kött och fläsk. För att närmare utröna, huru därmed förhåller sig, har jordbruksutredningen sökt att från ett antal företag inom branschen inhämta uppgifter rörande förbrukningen av nämnda varor. Därvid har det emellertid visat sig, att flertalet av de tillfrågade företagen, vilka i allmänhet jämsides med sin tillverkning bedriva försäljning av slakteriprodukter, ej haft sin bokföring så ordnad att därav framgått, huru mycket kött och fläsk som försålts direkt till konsumenterna eller till återförsäljare och huru mycket som använts i den egna charkuterifabriken. Endast från ett mycket begränsat antal företag hava därför på denna punkt användbara uppgifter kunnat erhållas. Enligt dessa synes råvarubehovet variera i mycket hög grad såväl i fråga om storlek som sammansättning. I genomsnitt skulle emellertid för beredning av charkuterivaror till ett värde av 100 kronor under 1928 ha erfordrats c:a 30 kg nötkött, 12 kg kalvkött, 20 kg fläsk samt 5 kg hästkött eller tillhopa 67 kg. Dessa siffror ha underställts fackmän och av dem vitsordats vara rimliga. Med ledning av dessa tal samt med utgångspunkt från det ovan redovisade tillverkningsvärdet av charkuterivarorna, 44-5 milj. kronor, skulle följaktligen kunna beräknas, att industrien ifråga, till den del den finnes redovisad i den officiella statistiken, under nyssnämnda år förbrukat c:a 13 000 ton nötkött, 5 a 6 000 ton kalvkött, 9 000 ton fläsk samt drygt 2 000 ton hästkött eller tillhopa 29 000 ä 30 000 ton kött och fläsk. Denna kvantitet, vilken i huvudsak torde avse kött och fläsk i hela kroppar, skiljer sig ej alltför mycket • från den under samma år tillverkade mängden charkuterivaror. Charkuterivaruindustriens kött- och fläskförbrukning motsvarar c:a 13 % av den för konsumtionen inom landet avsedda kvantiteten dylika varor. Det är sålunda högst betydande mängder, särskilt av nötkött, som användas av industrien ifråga. Tages därjämte i betraktande, att det företrädesvis är det sämre köttet, som går dit, och ställas därför ovan anförda siffror i relation till exempelvis produktionen av kokött inom landet, inses omedelbart, att den inhemska charkuteriindustrien är i stånd att utöva ett mycket verksamt inflytande å kreaturspriserna.

35 Tillverkning av charkuterivaror år 1930 i vissa städer. Antal fabriker

0 r t

st. Stockholm Göteborg Malmö Norrköping Karlskrona Halmstad

Sundsvall Eskilstuna... LinköninsÖvriga orter

Eiket

32 17 7 7 5 5 4 3 3 2 101 186

Tillverkade charkuterivaror

ton

1 000 kr.

19 896 3 365 2119 1463 2 020 439 862 1387 684 759 15 697 48691

1 2115 1 1100 J

895 1322 325 »375 1073 x 550 545 10 386 30275

Ehuru givetvis charkuterifabriker finnas spridda över hela landet, hava de dock i viss mån koncentrerats till städerna och då särskilt de större. Enligt ovanstående tablå funnos sålunda i Stockholm år 1930 ej mindre än 32 dylika anläggningar med en sammanlagd produktion av 11589 ton. I Göteborg voro motsvarande siffror 17 resp. 2115 och i Malmö 7 resp. 1100. Som ett centrum för industrien i fråga kan vidare även anses Norrköping och Linköping, varest nyssnämnda år ej mindre än 7 fabriker funnos med en tillverkning av 1 867 ton. Att charkuteriindustrien framför allt sökt sig till de större städerna, beror givetvis av flera skäl. Av stor betydelse torde vara, att till dessa sker en riklig och jämn tillförsel av kött och fläsk. Anmärkningsvärt är sålunda, att av ovan anförda 10 städer ej mindre än 7 äga offentligt slakthus. E n bidragande orsak till charkuteriindustriens lokalisering till städerna har säkerligen även varit den avsevärt högre förbrukningen av charkuterivaror därstädes. Medan sålunda enligt av socialstyrelsen på sin tid företagna undersökningar, för vilka nedan närmare redogöres, konsumtionen av korv och sylta i arbetarhushåll i städerna i allmänhet rörde sig om 6 kg per år och konsumtionsenhet, var motsvarande förbrukning av charkuterivaror för de mindre bemedlade å landsbygden i genomsnitt c:a 1*5 kg. Betydande olikheter råda även mellan land och stad i avseende å den Den direkta direkta konsumtionen av kött och fläsk. Till en början bör erinras om att konsumtionen den jordbrukande befolkningens konsumtion av kött och fläsk är i all- av kött och fläsk. mänhet beroende av vad som produceras vid den egna gården. Endast i mer begränsad omfattning fylla jordbrukarna sitt behov av nyssnämnda varor genom inköp. Till stöd för detta påstående kan anföras nedanstående tablå, som hämtats ur socialstyrelsens redogörelse för sin undersökning av levnadskostnaderna bland de mindre bemedlade på landsbygden i Sverige år 1920. Även om resultaten av nämnda undersökning, vilken omfattade 372 hushåll spridda över hela landet, ej utan vidare kunna anses tillämpliga 1

Kvantiteten delvis beräknad.

36 jämväl under nuvarande tid, torde de dock vara ägnade att ur de synpunkter, varom här är fråga, belysa förhållandena i stora drag. Konsumtionen av kött och Mäsk under 1920 bland de mindre bemedlade å landet, kg per konsumtionsenhet.1 Statare

Torparc

i

Daglönare

Arbetarsmåbrukare

Samtliga

i

ink. 1 Kg. prod. Ink. Eg. prod. I n k . ' E g . prod Ink. Eg. prod. Ink. Eg. prod. 1

Färskt nötkött kalvkött » fårkött » fläsk Kons. nötkött » flask Summa Charkuterivaror

15 8

7"6

19 7

—

j! 1-5

O-o

2-4 0-8 0-2 1-4 0-7

OS 2-i 1-8 9-4

3'9

4T.

5-4

14 6 1

12 5

9-3 |

0-7

0-2

3-i !

—

1-8 !

1-1

21-2 Oo 2-2

4-7

0-9

0c 0s 16o 0i 2-4

0-i 0-3 0-i 9-7 0-2 2-1

1-1 1-5 0-7 14-i

O-i 0-o

2-7 0-4 0-2 1-5 0-2 2-fi

5"2 0-8 0-2 2-6 0-7 5-1

1-4 0-2 0-2 1-5 0-2 1-9

1-9 0-5 0-i lo Oo

0-3

För de redovisade hushållen uppgick sålunda i genomsnitt den egna produktionen till 72 % av vad som konsumerades under året. Nämnda andel varierade dock avsevärt för de olika yrkesgrupperna. Lägst var det sålunda för daglönarna, för vilka samhörigheten med jordbruket även är minst utpräglad, och högst för statarna. Den betydande egna produktionen avsåg visserligen i huvudsak fläsk, men även ifråga om kalvkött och fårkött synes hemmaproduktionen ha fyllt den övervägande delen av behovet, vilket emellertid för dessa köttslag var mycket begränsat. Av nötkött däremot synes det mesta inköpts. Sammansättningen av de konsumerade kvantiteterna skiftade emellertid rätt betydligt för de olika kategorierna. Medan nämligen konsumtionen för statavlönade lantarbetare till mer än 90 % utgjordes av fläsk, uppgick motsvarande andel för torpare till 80 % samt för daglönare till 70 %. I sin helhet var dock totalförbrukningen av kött och fläsk tämligen konstant, i det att de förbrukade mängderna per konsumtionsenhet endast växlade mellan 28"2 kg för statare och 25" i kg för arbetarsmåbrukare. Emellertid beröra de anförda siffrorna endast en mindre del av landsbygdens befolkning. H u r kött- och fläskkonsumtionen hos de övriga jordbrukarna gestaltar sig, är synnerligen ovisst. Sannolikt lärer emellertid någon nämnvärd stegring av de inköpta kvantiteterna ej vara att antaga hos dem, utan därest en konsumtionsökning skulle föreligga, torde denna hänföra sig till hemmaproducerat kött eller fläsk. En väsentligt annorlunda sammansatt konsumtion av kött ock fläsk uppvisa i allmänhet stadshushållen. Enligt en likaledes av socialstyrelsen utförd undersökning av levnadskostnaderna i städer och industriorter omkring år 1923 var totalförbrukningen av kött och fläsk, varvid endast samma slag av kött som vid 1920 års undersökning medtagits, per normalhushåll inom industriarbetare- och lägre tjänstemannaklassen 103 kg eller per konsumtionsenhet 31'2 kg, varav i regel allt inköptes. A industriorterna voro mot1

P å varje befolkningsenhet kan i medeltal beräknas komma c:a0'80 konsumtionsenheter.

37 svarande siffror i allmänhet lägre eller i genomsnitt 90"2 resp. 27"3 kg. För medelklasshushållen däremot voro siffrorna väsentligt högre eller 120-8 resp. 36" 6 kg. H u r förbrukningen i kg per konsumtionsenhet fördelade sig på olika varuslag, framgår av följande tablå. Konsumtionen av kött och fläsk omkring år 1923 i städer och vissa industriorter, k sr per konsumtionsenhet. Industriarbetare och lägre tjänstemannahushåll

Färskt nötkött » kalvkött » fårkött Målet kött Salt eller rökt k ö t t F ä r s k t fläsk Salt » S u m m a k ö t t o c h fläsk K o r v och sylta

Medelklasshushåll

Städer

Industriorter

8-a 37 1-9 39 0-5 9-1 3-5

7-2 2' 6 0-9 3-3 0-2 2-6

9-5 63 3-i 3 9 O-! 10 1 3'3

312 B-l

6'2

6-6

5'G

10 G

FörbrukEnligt båda undersökningarna var förbrukningen av kött och fläsk mycket ningens storväxlande inom samma befolkningsgrupp. Bland annat visade den en mar- lek i olika kerad ökning med stigande inkomster. Att här söka närmare redogöra för alla landsdelar. de faktorer, som tillsammans bestämma kött- och fläskförbrukningens storlek, kan emellertid ej ifrågakomma. Av särskilt intresse i detta sammanhang är dock att påvisa de betydande skiljaktigheter, som i förevarande hänseende framträda i olika delar av landet. Till belysning därav meddelas följande tablå.

Konsumtionen av kött och fläsk i olika landsdelar, kg per konsumtionsenhet. Industriarbetare och j lägre tjänstemän i de mellersta välståndsgrupperna

Mindre bemedlade å landet kött

fläsk

kött

fläsk

Medelklassen i de mellersta välståndsgrupperna kött

fläsk

24-2 25-5 21-9 26-2 292

18-« 14-5 13-4 13-3 I67

l! Södra Götaland Norra » Svealand Nedre Norrland Övre »

\ \ l /

3-a 0.-

33-8 90..

3 5

2 3 3

ir. 1 0 1

ia-1 1 S l

i \ | |\

20-8 21-o 19 8 19-8 21-8

17-4 15-1 11-6 Ha 12-9

|

Till närmare belysning av de anförda siffrorna meddelas följande ur redogörelsen för 1923 års undersökning hämtade kommentarer rörande levnadssättet i de olika landsändarna. I Skåne avvek livsmedelsförbrukningen i flera hänseenden från den för hela riket beräknade. Särskilt framträdde i detta landskap den stora konsumtionen av annat kött än kreaturskött, såsom av höns m. m., varav förbrukningen i skånestäderna uppgick till ungefär det dubbla mot den för riket i genomsnitt beräknade. Även av fläsk var konsumtionen mycket stor. Särskilt i industriorterna höll man sig gärna med egen hushållsgris. Däremot voro inköpen av korv och sylta lägre än

38 i någon annan landsdel. I norra Götaland visade livsmedelsförbrukningen i allmänhet typiskt mellansvenska drag och företedde endast smärre avvikelser från riksmedeltalen. Av dessa lokala avvikelser kunna nämnas, att i Göteborg förbrukningen av fläsk och korv var jämförelsevis liten och av färskt nötkött relativt stor. I Svealand var en stor del av kosten av animaliskt ursprung, men köttkonsumtionen var likväl ej särskilt omfattande. Med konsumtionsvanorna i Svealand överensstämde i stort sett livsmedelsförbrukningen i nedre Norrland. I övre Norrland däremot visade siffrorna ofta extrema avvikelser från de i övriga delar av riket gällande, beroende på att undersökningsorterna inom denna landsdel begränsats till de lappländska gruvsamhällena. De där undersökta hushållens välståndsgrupper voro därtill bland de högsta i riket, även om reducering göres för de höga levnadsomkostnaderna därstädes. I fråga om kött och fläsk visade sig konsumtionen vara avsevärt högre än å orterna i nedre Norrland. Förbrukningen sjmtes för övrigt i högre grad än i någon annan landsdel vara inriktad på nötkött och charkuterivaror, under det kvantitetssiffran för kalvkött var den lägsta i någon landsdel förekommande. Även förbrukningen av fläsk var i övre Norrland relativt stor. Av de anförda siffrorna jämte vad i anslutning därtill här ovan framhållits framgår, att konsumtionen av kött och fläsk i stort sett avtager frän söder mot norr. Förhållandena variera dock rätt avsevärt. Det har redan omnämnts, hurusom i Göteborg totalförbrukningen av kött och fläsk på det hela taget är rätt liten. Detsamma synes gälla hela västkusten och torde bero bland annat på den stora fiskkonsumtionen i dessa trakter. Vidare framgår av siffrorna, att i de trakter, där tillförseln av kött eller fläsk är riklig, jämväl konsumtionen därav är betydande. Siffermaterialet är emellertid alltför föråldrat och vilar för övrigt på för osäker grund för att med ledning därav mera säkra och exakta slutsatser rörande den nuvarande förbrukningens storlek i olika trakter av landet skola kunna dragas. FörbrukVad därefter angår förbrukningen i Sverige av icke ätbara slakteriproningen av ^ k t e r , framgår av tablån å vidstående sida den betydelse utrikeshandeln ides

cLtudi'O

slakteri- har för landets försörjning med desamma. Vad först hudar och skinn beprodukter. träffar, är den inhemska produktionen synbarligen otillräcklig för behovet. I fråga om get- och fårskinn föreligger sålunda för åren 1930 och 1931 ett importöverskott av c:a 1 000 ton. För hudar och skinn av nötkreatur överväger införseln med drygt 5 000 ton utförseln. Sammanställas dessa uppgifter med förut lämnade siffror angående produktionen av hudar och skinn inom landet, skulle man komma till att årsförbrukningen av nämnda varor inom den svenska garveriindustrien för närvarande utgör 1 600 ton get- och fårskinn samt 24 000 ton nöthudar och kalvskinn. Garveriindustriens råvaruanskaffning skulle alltså gestalta sig som följer: Nöthudar och kalvskinn

Får- och getskinn

Svenska

Utländska

Svenska

Utländska

8 000 ton

16 000 ton

600 ton

1 000 ton

39 Sveriges utrikeshandel med oberedda hudar och skinn, ister och talg, i ton. IJudar och skinn, ej hänförli ga till pälsverk, oberedda Ister, naturligt Av get, får eller lamm r

Av häst

Imp -(+; eller eller 1 , 4 Imp. E x p . Imp. Exp. exp - (—) öxp.-(—) överskott ! överskott;

Imp.-C + j

T,

25 381 26 588 27 464 28 467 29 967 30 1034 31 1076

Talg

Av nötkreatur

Imp.

„ Lxp.

lmp.-( + ; eller , , Imp. överskott

Imp.-( + ; Exp.

Imp.-( + )

eller eller I m p . Exp. cxp.- (—) exp - (—) överskott överskott

1 254 16 584: 10 1401 + 6 444 1976 111 + 1865 3 296 350 + 2 946 484 — 103 3251 579 284 + 304 245 396 — 151 1 14 471: 9 048] + 5 423 1459 476 + 983 3 543 692 + 2 851 27 438 574 — 136 14 077; 10 375! + 3 702 943 1090 — 147 3 738 612 + 3126 437 + 145 + 322 345 598 _ 253 15 531; 11538' + 3 993 1080 726 + 354 3138 406 + 2 732 173 + 794 246 500 — 254 13 611 12 791, + 820 990 607 + 383 3 029 419 + 2 610 129 + 905 174i 568 —, 394 17 756| 12 318! + 5 438 727 1161 — 434 2 316 771 + 1545 48 + 1 028 86 548 — 462 1 15 906! 10 459| + 5 447 854 1593 — 739 13153 925 + 2 228

De importerade fårskinnen, vilka komma från grannländerna, torde vara i huvudsak av samma beskaffenhet som de inhemska. De införda nöthudarna däremot, vilka till övervägande del utgöras av tunga sydamerikanska hudar, förbrukas i allt väsentligt inom bottenlädersindustrien, som endast i mycket ringa utsträckning kan använda inhemska nöthudar. Dessa liksom kalvskinnen gå däremot till ovanlädersindustrien, i den mån de ej exporteras. En mera betydande ökning i efterfrågan av inhemska hudar och skinn å den svenska marknaden torde därför förutsätta en utvidgning av ovanlädersindustrien i landet. Vad därefter angår förbrukningen av djurfett, visa uppgifterna i ovanstående tablå, sammanställda med förut anförda siffror över den beräknade produktionen av dels ister och dels talg, att ifråga om den förra varan otvivelaktigt ett betydande överskott föreligger inom landet. Det ister och flott, som importeras är av hög kvalitet, varför det endast med svårighet kan ersättas av inhemsk vara. Att så är förhållandet, antydes även därav, att importen av ister och flott hållit sig tämligen konstant under senare år, trots att exporten därav stegrats. I fråga om talg däremot äro förhållandena annorlunda. Av den inom landet producerade råtalgen utföres bortåt en tredjedel såsom industritalg, medan samtidigt importen, som till c.a två tredjedelar består av premier jus, överstiger landets egen produktion. Tages därjämte hänsyn till att betydande mängder animaliskt härdat fett — under 1931 c.a 7 000 ton — importeras, inses omedelbart, att stora möjligheter föreligga att utvidga förbrukningen inom landet av inhemsk vara, Talg torde i förarbetat skick användas i huvudsak inom margarinindustrien ävensom tvättmedelsindustrien. Omsättningen inom landet av kött och fläsk. Efter att i det föregående åtskilliga uppgifter lämnats rörande produktionen och konsumtionen av slakteriprodukter i skilda delar av landet, återstår nu att närmare undersöka, efter vilka vägar den inrikes omsättningen

40 med nämnda varor sker. Vid en sådan undersökning, vilken av praktiska skäl torde böra begränsas till, förutom slaktdjur, endast kött och fläsk, har man i första hand att taga i betraktande, att den jordbrukande befolkningen för sin försörjning med kött och fläsk i huvudsak är hänvisad till den egna produktionen samt att även för den övriga befolkningen på landsbygden behovet av kött och fläsk i allt väsentligt fy lies av den rent lokala tillförseln. Härav följer, att i stort sett varje område å den rena landsbygden är ett överskottsområde och att de kvantiteter av nyssnämda varor, som därifrån tillföras handeln, i huvudsak avsättas i städer och industrisamhällen. Dessa få sålunda i förevarande avseende karaktären av konsumtionscentra, dit överskottet från den kringliggande landsbygden går. I den mån detta ej räcker till, fylles bristen genom tillförsel från avlägsnare trakter. Förhållandet är således det motsatta mot vad som gäller inom den industriella produktionen. Medan nämligen denna i regel är lokaliserad till vissa orter, varifrån produkterna spridas inom mer eller mindre omfattande områden, sammanföres kött- och fläskproduktionen från ett större område för att vinna avsättning inom en lokalt mera begränsad ort. Följaktligen synes det lämpligt att vid en undersökning av transportvägarna för den inrikes handelsomsättningen med kött och fläsk utgå från den naturliga uppdelningen av riket i stad och landsbygd samt i första hand inrikta undersökningen på att söka klarlägga, huru och varifrån tillförseln till de olika städerna och industrisamhällena äger rum. E t t dylikt försök möter emellertid stora svårigheter på grund av bristen på erforderligt statistiskt material. För några av de större städerna torde man dock kunna erhålla en något så när tillfredsställande kännedom om hithörande förhållanden. Tillförseln Vad Stockholm beträffar, lämnas i årsberättelsen för därvarande slakthus fläs°k tilt e n klargörande tabell över slaktdjurstillförselns fördelning på olika ursprungsStockholm. län. Tabellen ifråga återgives i sammandrag i tabellbilagan tab. VIII, varvid hänsyn tagits endast till storboskap och svin, enär tillförseln av övriga slaktdjur till slakthuset är jämförelsevis obetydlig och nästan uteslutande kommer från omgivningarna och de angränsande länen. Däremot är tillförseln till Stockholm av levande storboskap fördelad på ett mycket stort antal län, av vilka dock flera endast bidraga med små mängder. Att i sådant fall tillförseln till Stockholm ofta är rent tillfällig och betingad av övergående konjunkturer, är uppenbart. Någon regelbunden tillförsel till Stockholm från exempelvis Göteborgs och Bohus län kan sålunda ej gärna förekomma med hänsyn till att Göteborg själv inför stora mängder slaktboskap från avlägsnare områden. Däremot sker givetvis en mer regelbunden tillförsel till Stockholms slakthus från de angränsande länen. Ensamt Stockholms län lämnade sålunda under 1931 7 484 storboskap. Men även från mera avlägsna områden komma slaktdjur. Från Kalmar och Östergötlands län anlände sålunda till slakthuset under 1931 tillhopa 3 747 större nötkreatur. Skaraborgs län bidrog samma år med 1 201 och Malmöhus län med 586 djur. Det mesta köttet från sistnämnda län torde emellertid sändas till

aV

41 Stockholm i uppslaktat skick. Det är nämligen endast en mindre del av kött- och fläsktillförseln till Stockholm, som sker i form av slaktdjur, något som även framgår av följande likaledes ur slakthusets årsberättelse hämtade tablå. Beträffande däri meddelade siffror torde här böra omnämnas, att uppgifterna å annorstädes besiktigat kött omfatta endast sådant kött, som tillförts staden å statens järnvägar. Uppgifterna lära därför vara något för låga. Tillförseln under 1931 av kött och fläsk till Stockholm i hela kroppar. Från kött- ! Ä annan ort besiktnings- . besiktigat byråerna kött Storboskap . Större kalv. Mindre kalv. Får Svin Spädgris Häst' Föl

22 359 7 618 3 634 839 33 410 1040 492

3146 56 975 12 744 14 412 17 457 1449 720 6

25116 58 691 6 515 28 512 199 386 179

Summa kroppar

50 621 123 284 22 893 43 763 250 253 2 489 1391 6

Vad det kött beträffar, som besiktigats å stadens besiktningsbyråer, torde detsamma i vida övervägande utsträckning komma från områdena omkring Stockholm, såsom mälardalen, Roslagen samt norra Södermanland. Visserligen förekommer jämväl, att obesiktigat kött försändes till Stockholm från längre bort belägna trakter, såsom Småland och Västergötland, men detta sker dock endast i mindre omfattning. Det redan besiktigade köttet, som kommer till Stockholm, härrör däremot i regel från slakthusen och ett stort antal enskilda slakterier i södra och västra Sverige. Närmare uppgifter om fördelningen av denna tillförsel, till den del den sker å statens järnvägar, på olika avsändningsstationer lämnas i tab. I X i tabellbilagan. Såsom därav framgår, kommer drygt hälften av nötköttet från slakthusen i Linköping och Malmö. Även övriga slakthus bidraga med rätt b ( etydande kvantiteter. Bland slakterierna kommer Nyköpings andelsslakteri i främsta rummet, men därefter följer ett flertal enskilda slakterier i Småland, Skåne och Halland. Som viktiga avsändningsstationer kunna nämnas Sege, Falkenberg, Laholm, Värnamo, Tranås, Hallsberg m. fl. Kalvköttet kommer likaledes huvudsakligen från Östergötland och Småland. Som den ojämförligt viktigaste avsändningsstationen därvid framträder Linköping, varefter följa Sävsjö, Kisa, Tranås, Norrköping m. fl. Därjämte böra även slakterierna i Nyköping och Hallsberg nämnas som stora leverantörer av kalvkött. Fläsket däremot kommer huvudsakligen från svinslakterierna i södra Sverige. Till de viktigaste avsändningsorterna höra Falkenberg och Halmstad, varifrån under 1931 sändes till Stockholm 27 039 resp. 14 263 svinkroppar. Från Linköping och Värnamo levererades samma år 22 772 resp. 10 576 kroppar. Återstoden av fläsktillförseln fördelade sig i stort sett på ett flertal svinslakterier i Skåne, bland vilka främst böra framhållas slakterierna i Eslöv och Ängelholm. Från slakthusen i Malmö och Hälsingborg skickades även rätt avsevärda kvantiteter.

42 Tillförseln Vad därefter angår övriga städer med offentliga slakthus, sker kött- och fläs°k till' fläsktillförseln till dem huvudsakligen i form av levande kreatur, som slaktas Göteborg, å slakthusen. Som av den lämnade redogörelsen för Stockholm framgår, synes emellertid slakten i flera slakthus vara mer än tillräcklig för den egna ortens behov. Särskilt framträda i detta hänseende Linköpings och Malmö slakthus. Slaktdjuren till dessa slakthus komma emellertid i regel från den omgivande bygden. Annorlunda är däremot förhållandet vid slakthuset i Göteborg, som erhåller stora mängder slaktboskap från Skaraborgs, Hallands och Malmöhus län. H u r u tillförseln till Göteborg av levande boskap fördelar sig efter ursprungslän, belyses av i tabellbilagan tab. V I I I meddelade uppgifter. Till staden införes därjämte även kött i uppslaktat skick, men fullständiga uppgifter härom hava ej kunnat erhållas. Nämnas må emellertid, att vid stadens besiktningsbyråer under 1931 undersöktes c:a 550 större nötkreatur, 15 700 större kalvar, 12 300 spädkalvar, 8 800 får samt 14 200 svin. Samtidigt utföras från Göteborg till andra orter inom landet ej obetydliga mängder kött. För år 1931 redovisas sålunda ej mindre än 137 järnvägsvagnar såsom avgångna med kött från stadens slakthus.

aV

Tillförseln Tillförseln av slaktdjur samt kött och fläsk till Stockholm och Göteborg ""fläsk Ull1 s ^ e r a - ^ s å från praktiskt taget hela södra Sverige samt stora delar av melNorrland och lersta Sverige. De områden, som synbarligen ej hava något överskott att Bergslagen, j^gtå, äro endast Norrland och Bergslagen. I dessa delar av landet torde produktionen ej ens vara tillräcklig att fylla det egna behovet, vilket framgår av i tabellbilagan tab. X intagna uppgifter rörande å statens järnvägar befordrade mängder slaktdjur samt kött och fläsk m. m. Enligt från samma håll inhämtade upplysningar gå även regelbundna transporter med kött och fläsk med s. k. färskvarutåg varje vecka från såväl södra som västra Sverige till de större konsumtionsorterna i nyssnämnda landsdelar. Från statens järnvägars sida hava även åtgärder vidtagits för att underlätta ifrågavarande transporter genom att så långt möjligt nedbringa befordringstiden. Som exempel härpå kan nämnas, att kött, som avsändes från Malmö på måndagens kväll kl. 22-5 2, ankommer till Stockholm på tisdagen kl. 22'2 2, till Östersund på onsdagen kl. 16*o7, till Umeå på torsdagen kl. 6'3o samt till Kiruna likaledes på torsdagen kl. 15'15. Att få kännedom om i vad mån dessa trafikförbindelser utnyttjas möter emellertid stora svårigheter på den grund, att i järnvägsstatistiken endast vagnslastgodset finnes redovisat. Uppgifter angående vagnslastgodstrafiken med kött och fläsk återfinnas i tab. X i tabellbilagan. Kött- och fläsktransporterna till de norrländska städerna och industriorterna utgöras emellertid till mycket stor del av styckegodssändningar. Av allt att döma torde dock de kvantiteter, varom det därvid rör sig, vara väsentligt lägre än de mängder, som sändas till Stockholm.

43 Kap. 2. Organisationen av handeln i Sverige med slaktdjur samt kött och fläsk. Gällande lagstiftning, berörande handeln med slaktdjur samt kött och fläsk. Det civila veterinärväsendet i Sverige regleras för närvarande av en mång- Föreskrifter fald olika författningar. Något ingripande i den inrikes handelsomsättningen handdn med med slaktdjur åstadkommes dock ej därigenom under normala förhållanden, slaktdjur. För det fall att smittosam husdjurssjukdom av visst angivet slag utbrutit i landet, träder dock ett flertal olika bestämmelser i tillämpning, vilka medföra betydande störningar i det fria handelsutbytet med levande kreatur. De grundläggande föreskrifterna härom återfinnas i förordningen den 9 december 1898 angående vad som iakttagas bör till förekommande och hämmande av smittosamma sjukdomar bland husdjuren, i anslutning vartill sedermera ett antal nya författningar och bestämmelser utfärdats. Att här redogöra för dessa olika stadganden torde näppeligen vara påkallat, då desamma som sagt under normala förhållanden sakna betydelse för kreaturshandeln. Däremot synes i detta sammanhang böra erinras om att genom en kungörelse den 17 december 1920 föreskrifter finnas meddelade ifråga om rengöring och desinfektion av järnvägsvagn, som använts eller skall användas för transport av levande djur. Kostnaden härför gäldas av vederbörande trafikant. Motsvarande föreskrifter finnas ock utfärdade beträffande automobil, vilken användes i yrkesmässig trafik och begagnas för transport av klövbärande djur till eller från torgplats eller marknadsplats (kung. 21 november 1924). Omnämnas bör även, att i järnvägstrafikstadgan äro intagna åtskilliga bestämmelser, som beröra handeln med kreatur. Bland annat gäller, att vid transport av levande djur å järnväg vårdare under vissa betingelser skall medfölja. Särskild avgift för hans befordran utgår dock ej. Till skillnad från den inrikes handeln med kreatur är utrikeshandeln med samma vara underkastad veterinär kontroll jämväl under normala förhållanden. Beträffande de särskilda föreskrifter, som gälla för import av till slakt avsedda kreatur, har tidigare en summarisk redogörelse lämnats å sid. 26, till vilken hänvisas. Vad åter export av slaktdjur angår, gäller enligt en kungörelse den 29 november 1906, att utförsel av idisslande djur samt hästoch svinkreatur icke må äga rum med fartyg med mindre djuret omedelbart före inskeppningen blivit besiktigat av behörig veterinär och denne till djurets utförsel skriftligen meddelat tillstånd. Sådant tillstånd må ej lämnas, såvida djuret befinnes behäftat med smittosam sjukdom. Vidare är bestämt, att varje för export avsett djur skall i veterinärens närvaro efter besiktning stämplas i enlighet med vissa föreskrifter. Kostnaden för förrättningen gäldas av avsändaren. Fartyg, som användes vid utförsel av levande djur, skall godkännas samt undergå desinfektion, innan fartyget må tagas i bruk. Behörig att

44 förrätta besiktning m. m., som nu nämnts, är veterinär, som därtill förordnats av medicinalstyrelsen. Dylika s. k. exportbesiktningsveterinärer finnas för närvarande i ett flertal sjöstäder ävensom å vissa platser inuti landet. För befordran å ångfärja gälla särskilda föreskrifter enligt kungörelse den 8 november 1912. Vid export av levande nötkreatur till Tyskland äro slutligen i kungörelsen den 11 februari 1930 vissa bestämmelser meddelade i anslutning till det ännu i kraft varande men den 15 februari 1933 utlöpande tilläggsavtalet av 30 november 1929 till handelsfördraget mellan Sverige och nämnda land. Den, som vid utförsel till Tyskland av nötkreatur till slakt önskar komma i åtnjutande av den lägre införseltull i nämnda land å 16 mark för 100 kg, som för visst antal djur är medgiven i nyss angivna tilläggsavtal, har att därom till kreatursexportnämnden i Malmö inkomma med till lantbruksstyrelsen ställd ansökning. Denna överlämnas av nämnden jämte eget yttrande till lantbruksstyrelsen, som prövar ansökningen. Beträffande den närmare innebörden av dessa bestämmelser hänvisas till vad härom finnes anfört å sid. 138. Föreskrifter Vad därefter angår den inrikes handeln med kött och fläsk, beröres denna hanZlTmeä a v e ^ A e r ^ olika författningsbestämmelser, vilka utöva inflytande å handelns kött ochfläsk,gestaltning. På grund av att nämnda produkter utgöra viktiga livsmedel, äro de olika föreskrifter, som äga avseende å handeln med dylika varor och därmed sammanhängande förhållanden, utan vidare tillämpliga jämväl i förevarande fall. Visserligen är för närvarande livsmedelslagstiftningen i Sverige tämligen ofullständig och bristfällig, men vissa grundläggande bestämmelser finnas dock spridda i olika författningar, vilka bestämmelser äro av betydelse jämväl beträffande handeln med kött och fläsk. I sådant hänseende kunna framhållas föreskrifterna i 22 kapitlet allmänna strafflagen, i hälsovårdsstadgan av den 19 juni 1919 samt i giftstadgan av den 7 december 1906. Vad särskilt hälsovårdsstadgan beträffar, innehåller den även vissa bestämmelser, vilka enligt vad som uttryckligen utsäges avse speciellt hantering av kött och fläsk. Så t. ex. gäller ifråga om den allmänna hälsovården såväl å landet som i stad, att kött av djur, som självdött eller varit behäftat med sådan sjukdom eller omkommit eller nedslaktats under sådana förhållanden, att köttet skäligen är att anse såsom skadligt att förtära eller eljest otjänligt till människoföda, ej får användas vid tillverkning till avsalu av korv eller andra matvaror (§§ 10, 45). Lägenhet, hörande till slakteri eller charkuteri, så ock lägenhet, där kött eller charkuterivaror yrkesmässigt försäljas eller för dylik försäljning förvaras, skall vara tillräckligt rymlig och ljus samt försedd med erforderliga anordningar för luftväxling ävensom hava lätt tillgång till vatten. Golv i slakteri eller charkuteri skall vara av sten, betong eller annat lika tjänligt ämne samt försett med avlopp för spillvatten. I övrigt skola väggar och tak ävensom bord, hyllor och annan inredning vara så beskaffade, att de med lätthet kunna rengöras. Lägenheten må icke stå i förbindelse med bostad (§§11, 46). I fråga om lägenhet i stad eller därmed jämförligt samhälle gäller vidare, att densamma ej får tagas i anspråk för ovan åsyftade ändamål, förrän hälsovårdsnämnden lämnat tillstånd därtill (§ 11). Vid

45 förvaring, transport, uppläggning eller annan hantering av vara, som är avsedd att försäljas såsom födoämne, skola sådana försiktighetsmått iakttagas, att varan icke förorenas. I anslutning till ovan anförda jämte andra bestämmelser i hälsovårdsstadgan finnas flerstädes inom de olika kommunerna utfärdade lokala stadgar. Särskilt stadssamhällena hava på denna väg sökt komplettera den allmänna lagstiftningen och meddelat föreskrifter om handeln med kött och fläsk jämte andra livsmedel, dessas beredning, torgplatsers användande, inrättande av saluhallar m. m. Dessa kommunala föreskrifter hava i flera fall medfört betydande ingrepp i det fria handelsutbytet med hithörande varor. Så kan t. ex. nämnas, att i Stockholm gäller den föreskriften, att hästkött eller därav beredda födoämnen få försäljas endast under förutsättning, att i vederbörande butik eller stånd finnes anbragt skylt, vara angives, att dylik vara därstädes försäljes. Jämsides med ovan åsyftade av hänsyn till den allmänna hälsovården i riket betingade föreskrifter angående hantering av kött och fläsk finnes även en speciell lagstiftning rörande köttkontroll. De grundläggande bestämmelserna därom innefattas i lagen den 10 oktober 1913 angående köttbesiktning och slakthus. Enligt nämnda lag må s. k. köttbesiktningstvång — varmed menas förbud att saluhålla, utbjuda, använda eller förvara, såsom i lagen närmare omförmäles, färskt kött av nötkreatur, får, get, svin eller häst med mindre detsamma efter undersökning blivit godkänt till människoföda och i enlighet med vissa föreskrifter stämplat — förordnas för stad eller samhälle, där hälsovårdsstadgans för riket föreskrifter rörande stad i tillämpliga delar gälla. Dylikt förordnande meddelas av länsstyrelsen efter framställning av stadsfullmäktige eller däremot svarande myndighet, under vilkor att genom samhällets försorg erforderliga åtgärder vidtagas för att köttbesiktning inom området må ske utan större olägenhet. Har kött blivit vid besiktning, anställd enligt ifrågavarande lag, försett med stämpel, som nyss sagts, må detsamma, utan förnyad besiktning och stämpling, saluhållas, utbjudas, användas eller förvaras, såsom nyss omförmälts, inom annat samhälle med köttbesiktningstvång. Bestämmelser härom funnos i början av 1932 meddelade för 100-tal samhällen av större eller mindre storlek. Uppgift om vilka dessa äro lämnas i tab. XV i tabellbilagan. Vidare må enligt samma lag slakthustvång, innefattande förbud att slakta djur av nyssnämnda slag annorstädes än i särskilt för ändamålet inrättat och för allmänt begagnande upplåtet offentligt slakthus, stadgas för stad eller visst område därav. Det ankommer å länsstyrelsen att i den ordning och under de villkor, som gälla i fråga om förordnande av köttbesiktningstvång, föreskriva, att slakthustvång skall vara gällande, sedan offentligt slakthus enligt av medicinalstyrelsen gillad plan blivit uppfört och godkänt. Därest köttbesiktningstvång för staden eller det område därav, inom vilket slakthustvång är avsett att införas, icke redan är gällande, skall köttbesiktningstvång i sammanhang med slakthustvång införas. Vid slakt i offentligt slakthus skall besiktningsman anställa undersökning före nedslaktningen å djuret med hänsyn till dess hälsotillstånd samt efteråt å dess kött med

46 avseende å dettas duglighet till människoföda. Slakthustvång finnes för närvarande infört i 8 städer, nämligen Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Linköping, Hälsingborg, Eskilstuna och Karlskrona. För köttbesiktning samt för begagnande av offentligt slakthus äger vederbörande samhälle uppbära avgifter enligt taxa, som, sedan länsstyrelsen efter hörande av hälsovårdsnämnd eller den särskilda myndighet, varunder slakthusets förvaltning är ställd, därtill uppgjort förslag, av Konungen fastställes för minst ett år i sänder. I denna taxa må avgifterna ej sättas högre, än som kan anses erforderligt till täckande av samhällets kostnader för köttets besiktning och stämpling samt, där fråga är om begagnande av offentligt slakthus, till täckande jämväl av kostnaden för slakthusets förvaltning och underhåll jämte skälig ränta å anläggningskapitalet. Finnes särskild marknadsplats anordnad i sammanhang med offentligt slakthus, må i enahanda ordning och efter liknande grunder, som i fråga om slakthusets begagnande, bestämmas avgifter till staden för nyttjande av marknadsplatsen och vid densamma uppförda stallar ävensom för kreaturens utfodring, skötsel och vägning. Enligt vad medicinalstyrelsen uppgivit fastställes taxa för högst tre år i sänder och tillses därvid, att de enligt det uppgjorda statförslaget beräknade inkomsterna — inberäknat eventuell behållning från föregående år — motsvara de beräknade utgifterna. Lagens bestämmelser utgöra ej hinder för Konungen att medgiva, att i stad med slakthustvång nedslaktning av kreatur må verkställas förutom i det offentliga slakthuset i huvudsakligen för utförsel av kött ur riket avsedd och på av Konungen fastställda villkor under offentlig kontroll ställd slakteriinrättning (exportslakteri). Jämväl må Konungen medgiva, att såväl kött av kreatur, slaktat i exportslakteri, som ock kött av kreatur, slaktat i annan utom stad belägen och på av Konungen fastställda villkor under offentlig kontroll ställd slakteriinrättning, må efter besiktning och stämpling, som av Konungen föreskrives, till salu hållas, utbjudas, användas eller förvaras, såsom i lagen omförmäles, jämväl inom samhälle med köttbesiktningstvång. I 1913 års lag om köttbesiktning och slakthus förutsattes sålunda, att vid sidan av de enskilda slakterier, som endast stå under den allmänna hygieniska kontroll, som avses i hälsovårdsstadgan m. fl. författningar, samt offentliga slakthus kunna finnas andra enskilda slakteriinrättningar, vilka ställts under särskild offentlig kontroll. Kött, som härrör från i dylikt kontrollslakteri nedslaktat kreatur, må efter särskilt medgivande av Konungen fritt försäljas inom riket. Kontrollslakteri må dock inrättas i stad med slakthus, endast därest produktionen är huvudsakligen avsedd för utförsel. Beträffande villkoren för att enskilt slakteri skall ställas under offentlig kontroll samt vad i övrigt bör iakttagas i avseende å sådant slakteri finnas bestämmelser meddelade i förordningen den 10 oktober 1913 angående exportslakterier och andra enskilda under offentlig kontroll ställda slakterier. Enligt dessa bestämmelser skola, då ansökning av innehavaren göres om slakteris ställande under offentlig kontroll, vid ansökningen fogas beskrivning och plan över slakteriinrättningens byggnader. Befinnas dessa enligt

47 nämnda beskrivning och plan samt vid av medicinalstyrelsen anordnad besiktning vara inrättade i överensstämmelse med givna föreskrifter, må medicinalstyrelsen tilldela slakteriinrättningen nummer såsom godkänt exportslakteri. Samtidigt skola även förordnas en eller flera besiktningsmän samt ställföreträdare för dessa att fullgöra besiktning, märkning och stämpling samt utöva den kontroll i övrigt, som åligger besiktningsman. Denne skall vara legitimerad veterinär samt hava under minst två månader bedrivit studier vid offentligt slakthus inom riket eller av medicinalstyrelsen godkända studier vid slakthus utom riket eller ock hava på annat sätt förvärvat sig av medicinalstyrelsen godkänd kompetens som besiktningsman. Ersättning utgår till besiktningsman eller, om ställföreträdare eller annan av medicinalstyrelsen förordnad veterinär bestrider tjänsten, till denne med visst belopp per månad. Beloppet bestämmes av medicinalstyrelsen, efter hörande av slakteriinrättningens innehavare, och gäldas av den sistnämnde. Besiktningsman har att tillse, att givna bestämmelser rörande slakteriinrättningens inredning och verksamheten därstädes nogrant efterlevas. Av besiktningsmannen i detta hänseende givna föreskrifter skola av slakteriinrättningens innehavare och personal ofördröj ligen efterkommas. Underlåtenhet härutinnan skall av besiktningsmannen anmälas hos medicinalstyrelsen, som äger att, efter hörande av slakteriinrättningens innehavare, meddela varning och, därest rättelse det oaktat ej vinnes, förordna, att slakteriinrättningen ej vidare skall stå under offentlig kontroll. Vid slakt av nötkreatur, får, get, svin eller häst skall djuret av besiktningsmannen undersökas inom 24 timmar före nedslaktningen samt i uppslaktat tillstånd snarast möjligt efter uppslaktningen. Besiktningen bör äga rum vid fullt dagsljus eller vid tillräckligt stark och i övrigt lämplig konstgjord belysning. Besiktningsmannen skall personligen närvara vid uppslaktningen av djuren. Besiktning av svin omfattar jämväl mikroskopisk undersökningav köttet med avseende å trikiner enligt av medicinalstyrelsen utfärdade anvisningar. Såväl kött i vanlig bemärkelse som ock huvud med tunga, lungor, hjärta, lever och njurar samt beträffande kött av kor även juver skola, därest de vid besiktning finnas vara tjänliga till människoföda, genom åsättande av stämpel betecknas såsom godkända. Vid bedömande av deras tjänlighet till människoföda har besiktningsmannen att ställa sig till efterrättelse föreskrifter, som utfärdats av medicinalstyrelsen. Å kött och slaktavfall, som godkänts, skola med blå färg anbringas stämplar av cirkelrund form enligt föreskrivet mönster. Dessa stämplar, som hava en diameter av 5'5 centimeter, skola innehålla bland annat slakteriinrättningens nummer. Bestämmelserna i 1913 års lag om köttbesiktning och slakthus utgöra ej heller hinder för Konungen att meddela erforderliga föreskrifter angående kontroll av kött, som införes till riket eller som är avsett för utförsel ur riket. Beträffande kontrollen vid import av kött har tidigare lämnats en kort redogörelse, till vilken hänvisas. Vad kontrollen av kött, som är avsett för export, angår, finnas föreskrifter härom spridda i ett flertal olika författningar och cirkulär. De grundläggande bestämmelserna i ämnet torde

48 likväl vara i huvudsak sammanförda i förordningen den 10 oktober 1913 angående kontroll vid utförsel av kött, kungörelsen den 1 april 1927 med vissa bestämmelser angående anbringande av särskilt inregistrerat märke, s. k. runmärke, å fläsk samt kungörelsen den 15 december 1922 angående kontroll vid viss utförsel av färskt kött till Norge och Finland. I anslutning till den föreskrivna kontigenteringen av fläskimporten till Storbritannien hava ock bestämmelser den 18 november 1932 meddelats därom, att export till nämnda marknad av saltade sidor av svin (bacon) från Sverige må under tiden 28 november 1932—22 januari 1933 ske endast med tillstånd av lantbruksstyrelsen eller, efter dess bemyndigande, av Svenska exportslakteriernas förening u. p. a., vilken utgör en sammanslutning av exportslakterier för utövande av kontroll å exportfläskets kvalitet. Lantbruksstyrelsen skall därvid tillse, att möjligast jämn utförsel erhålles. Giltighetstiden för bestämmelserna ifråga har sedermera förlängts. Nämnda kungörelse den 15 december 1922 avser endast utförsel över gränsen mot angivna båda länder av färskt kött av djur, som uppfötts och slaktats inom omedelbart vid gränsen beläget tingslag eller av sådant tingslag omsluten stad. För dylik utförsel gälla vissa lättnader i jämförelse med de bestämmelser, som enligt förstnämnda författning i allmänhet äro tillämpliga vid export av kött från Sverige. Bland dessa senare bestämmelser må här framhållas följande. Färskt, rått eller konserverat kött får i allmänhet ej utföras ur riket, om ej köttet eller det emballage, vari det försändes, blivit i behörig ordning stämplat eller märkt samt försändelsen därjämte är åtföljd av intyg med föreskrivet innehåll. Detta innebär, att det bland annat fordras för att ett parti kött skall få exporteras, att det djur, varifrån köttet härrör, nedslaktats i offentligt slakthus eller s. k. exportslakteri, att därvid besiktning skett såväl av djuret före nedslaktningen som av det uppslaktade köttet samt att detta vid verkställd undersökning i enlighet med av medicinalstyrelsen utfärdade föreskrifter befunnits tjänligt till människoföda. Köttet får vidare icke vara konserverat på annat sätt än genom rökning, torkning eller saltning enligt av medicinalstyrelsen meddelade anvisningar. Om det land, dit köttet är avsett att utföras, uppställt ytterligare krav beträffande köttets beskaffenhet m. m., skola även dessa vara uppfyllda, innan utförsel må äga rum. I fråga om saltade sidor av svin som godkännas för utförsel till Storbritannien, finnas därjämte meddelade särskilda föreskrifter i ovannämnda kungörelse den 1 april 1927. Å dylika sidor må sålunda genom inbränning anbringas ett i nämnda land å svenska jordbruksdepartementet inregistrerat varumärke, det s. k. runmärket. En förutsättning därför är dock, att fläsket uppslaktats å offentligt slakthus eller under offentlig kontroll ställt exportslakteri och vid vederbörlig veterinärbesiktning godkänts för utförsel till Storbritannien. För sådant godkännande fordras vidare, att det djur, varifrån fläsket härstammar, blivit av besiktningsveterinär inom 24 timmar före slakten besiktigat och befunnits fullt friskt samt att fläsket uppslaktats i besiktningsveterinärens personliga närvaro och vid omedelbar undersök-

49 ning — även mikroskopisk med avseende å trikiner — befunnits tjänligt till människoföda samt fritt från varje spår av tuberkulos. Därjämte skall fläsket under veterinärens kontroll antingen laksaltas eller torrsaltas under minst 10 dygn eller ock laksprutas under ett tryck av minst 5" 7 o kilogram per kvadratcentimeter (80 lbs per kvadrattum) och därefter laksaltas eller torrsaltas under minst 4 dygn. Sistberörda bestämmelser tillkommo med anledning av att i Storbritannien vissa ändringar i lagstiftningen rörande importkontrollen å bacon-fläsk vidtogos. För att förebygga att sjukdomar skulle införas med importerat kött bestämde nämligen engelsmännen i augusti 1926, samtidigt med att importförbud å färskt kött och fläsk från den europeiska kontinenten utfärdades, att bacon endast finge införas, om å varje fläsksida eller skinka funnes anbragt ett av besiktningsveterinär i exportlandet utfärdat intyg, att fläsket blivit antingen laksaltat eller torrsaltat under minst 10 dygn eller ock laksprutat under tryck av minst 80 lbs per kvadrattum och därefter laksaltat eller torrsaltat under minst 4 dygn. För att bereda lättnad i den exportörerna åliggande skyldigheten att ombestyra, att ett dylikt intyg fästes å varje fläskstycke, utfärdades sedan i februari 1927 en ny förordning, enligt vilken från vissa länder, bland andra Sverige, bacon-fläsk skulle få införas till Storbritannien, därest detsamma vore försett med en stämpel eller inbränt märke, som garanterade, att fläsket blivit under vederbörande myndighets kontroll i exportlandet behandlat på ovan angivet sätt. Syftet med de bestämmelser, som sålunda i Sverige finnas utfärdade angående statlig kontroll av baconexporten, torde, i den mån de ej direkt föranletts av föreskrifter i vederbörande importland, närmast vara att förhindra utförsel av hälsovådlig eller på annat sätt i sanitärt hänseende olämplig vara. Bestämmelserna ifråga avse däremot ej en kontroll av varans kvalitet med hänsyn till dess handelsvärde, varför hinder ej möter, att mindervärdigt kött eller fläsk utföres till förfång för exporten i övrigt. Mest betydelsefullt ur sistberörda synpunkt är givetvis, att, ehuru de villkor, som för närvarande skola iakttagas för att till utförsel avsett bacon må åsättas runmärke, ej i och för sig åsyfta att garantera varans kvalitet, det likväl, jämlikt föreskrift i förenämnda kungörelse av den 1 april 1927, lagts i lantbruksstyrelsens hand att efter medicinalstyrelsens hörande fastställa närmare villkor rörande kvaliteten av det fläsk, som är avsett att åsättas runmärke. Därjämte har lantbruksstyrelsen medgivits rätt att, likaledes efter medicinalstyrelsens hörande, utfärda erforderliga föreskrifter angående kontrollen över att berörda villkor uppfyllas. Uppenbart är, att de olika kontrollföreskrifter angående kötthanteringen som sålunda finnas meddelade, utövat inflytande å kött- och fläskhandelns gestaltning. Införande av slakthustvång, varigenom slakten inom samhället sammanföres till en enda inrättning, medför sålunda i praktiken en koncentration av utbuden av slaktdjur därstädes, och på så sätt främjas en enhetlig prissättning. Fördelarna därav minskas dock väsentligt, därest, såsom fallet är, tillförsel av annorstädes uppslaktat kött medgives. Kött61 33

50 besiktningstvångets införande i ett samhälle innebär likaledes ett starkt ingrepp i det fria handelsutbytet, enär tillförsel av kött till samhället från orter utan dylikt tvång förhindras. Detta har ock lett till att i de viktigare produktionsområdena ett allt större antal orter inrättat besiktningsbyråer, varest kött kan besiktigas och stämplas mot en låg avgift och därefter försändas till de olika konsumtionsorterna. Belysande för utvecklingen härutinnan är, att medan antalet samhällen med köttbesiktningsbyråer i Skåne och Småland under 1924 var 16 resp. 11, hade antalet i början av 1931 stigit till 20 resp. 20. Till följd av denna utveckling torde onekligen syftet med bestämmelserna om köttbesiktningstvång, nämligen att åstadkomma en garanti för köttets fullgoda beskaffenhet å konsumtionsorten, delvis ha gått förlorat. Anledningen därtill lärer bland annat vara, att besiktningsavgifterna växla starkt å olika orter. I mindre samhällen kan nämligen besiktningen utövas såsom bisyssla och därmed kostnaderna hållas nere på en mycket låg nivå. Huru avgiftsförhållandena gestalta sig i olika samhällen, belyses närmare av i tabellbilagan tab. XV intagna uppgifter. Med anledning av riksdagens skrivelse den 7 juni 1932 (nr 297) om närmare utredning rörande hithörande spörsmål har ock medicinalstyrelsen i skrivelse den 10 december 1932 framlagt förslag till sådan anordning, att besiktningsavgifterna skulle kunna bestämmas till ett och samma belopp å alla platser. Att det förhållande, som nu råder, ej är tillfredsställande utan i hög grad skadligt för en ordnad handel med kött och fläsk, synes i varje fall uppenbart. Organisationen av den inrikes handeln med slaktdjur samt kött och fläsk. Omfattningen F å grundval av förut anförda beräkningar rörande kreatursslaktens omfattav den inri- n i n g i Sverige torde kunna uppskattas, att årsslakten för närvarande omfattar med slaktdjur c : a 400 000 större nötkreatur, inemot 400 000 gödkalvar och 1 milj. spädkalvar samt kött och samt c:a 2 milj. svin. Långt ifrån alla dessa kreatur omsättas dock i allmänna ?ask' marknaden. Åtskilligt av det uppslaktade köttet åtgår sålunda för att fylla den rent lokala förbrukningen å landsbygden. Föremål för handel i egentlig mening och därmed av prisbildande betydelse äro endast de djur och slakteriprodukter, som avsättas i städer och andra förbrukningscentra. Beträffande storleken av denna senare del av slaktdjursproduktionen torde man med ledI hela kroppar besiktigat kött och fläsk under åren 1926—1931, antal kroppar. Besiktningsanstalt

Slakthus Exportslakteri Besiktningsbyrå ... S u m m a 1931 1930 1929 1928 1927 1926

Storboskap

Större kalv

Mindre kalv

Får och. get

Svin

Spädgris

3 260 1095 7 978

244 270 104 949 77 174 23 953 21645 7 721 782 094 24 968 27 611 11570 91 335 285 849 187 739 137 016 369 217 221 252 390 634 223 262 166382 1395 5S1

12 333

166 797 1194 106 179 243 956 299 191 405 1 051 925 182 288 1 080 595 182 256 765 319

5 876 4 018 5 389 10 229 6 002

236 284 384 308 237 250 340 171 222 509 316 233 193 540 292 375 184 254 280 342

232 192 250 512 250 920 215 136 199 583

Häst

3 337 892 8 666

Föl 48 3

206 257 14 043 231 13 412 190 11757 147 11732 153 12 729 131 12 895

51 ning av uppgifterna rörande besiktningens omfattning i riket kunna göra vissa grovt approximativa antaganden. En jämförelse mellan ovan anförda produktionstal och i förestående tablå meddelade siffror visar, att drygt hälften av den beräknade kött- och fläskproduktionen i landet utgör föremål för statlig besiktning. Då besiktningstvång för närvarande tillämpas i orter med en sammanlagd befolkning av c:a 75 % av totala invånareantalet i städer och municipalsamhällen i riket, så skulle följaktligen i runt tal bortåt tre fjärdedelar av slaktdjursproduktionen införas i den egentliga handeln. Givetvis är en dylik uppdelning av produktionen i vad som åtgår för den Hemslakten. rent lokala förbrukningen och vad som omsattes i öppna marknaden tämligen godtycklig. Att avsevärda mängder slakteriprodukter aldrig införas i handeln, är emellertid otvivelaktigt. Så t. ex. slaktas en betydande del av de utgallrade kreaturen hemma å den egna gården, varvid det erhållna köttet eller fläsket till övervägande del användes i hushållet. De mängder hemslaktat kött och fläsk, som omsättas i handeln, torde därför på det hela taget vara jämförelsevis små. Det är nämligen att märka, att inom den egentliga partihandeln med kött och fläsk försäljning i annat än hel kropp relativt sällan förekommer. Detta antydes även därav, att enligt följande siffror till besiktning inlämnade halva kroppar äro relativt fåtaliga. Vid besiktning-sbyråer besiktigade köttpartier om halv kropp, antal. År 1931 1930 1929 1928 1927 1926 1925

Storboskap Större kalv Mindre kalv Får och get 12 362 12 608 12 434 11811 10 052 9 140 8 253

7 285 6 555 5 285 5166 4 570 3 959 3100

5138 5 278 5 939 6 492 5106 4 798 4 845

1314 1262 1365 1342 1212 1132 1236

Svin

Spädgris

57 916 63 158 51538 48 361 48 036 44 657 37 919

17 12 3 6 5 9 9

Häst

Föl

346 340 270 215 201 210 239

7 3 2 1 1

Att den s. k. hemslakten på sina håll har en betydande omfattning, bestyrkes av erfarenheten. I syfte att kunna lämna en mer siffermässig belysning härav har på grundval av de av lantbruksakademien insamlade uppgifterna, vilka som tidigare nämnts omfatta 10 592 gårdar, verkställts vissa beräkningar rörande hemslaktens storlek i landet. Dessa visa, att antalet hemslaktade kreatur i förhållande till totala antalet slaktade varierar avsevärt för de olika djurslagen. Medan sålunda andelen för spädkalvar var 35 % och för svin 30 96, sjönk den för gödkalvar till 15 % samt för ungnöt och kor till 7 resp. 5 96. Att de större djuren i jämförelsevis ringa omfattning slaktas hemma å gården, är helt naturligt, då ju gårdens eget behov av färskt kött under den ofta begränsade tid, varunder kött kan hållas färskt, i regel ej är så stort och köttet genom konservering förlorar i värde. För svinen är förhållandet annorlunda, då ju som regel en stor del av det erhållna fläsket nedsaltas. Hemslaktens betydelse växlar emellertid avsevärt i landets olika delar. Störst är den i Norrland, vartill givetvis den glesa befolkningen och de långa avstånden i hög grad bidraga.

52 Av alla erfarenheter att döma har dock hemslakten även i Norrland minskat i omfattning under årens lopp, ehuru detta är omöjligt att siffermässigt belysa till följd av bristen på jämförelsematerial från äldre tid. Att en sådan utveckling får anses gå i rätt riktning, torde näppeligen kunna bestridas. För ett rationellt utbyte av slakten förutsättas nämligen i allmänhet särskilda anordningar, vilka ej kunna vidtagas vid vanlig hemslakt. Såsom i det följande närmare påvisas, är värdet av de olika biprodukter, som vid djurens nedslaktning erhållas, ofta tillräckligt, därest desamma rationellt utnyttjas, att täcka de med själva slakten förenade kostnaderna. Härtill kommer, att, enär hemslakten i regel utföres av gårdens folk, som vanligen ej är yrkeskunnigt, själva utförandet av slakten ofta lämnar åtskilligt övrigt att önska. Allmänt vitsordas bl. a., att hudarna eller skinnen från de hemslaktade kreaturen i allmänhet på grund av sämre behandling äro av avsevärt lägre kvalitet än de hudar och skinn, som härröra från djur, vilka slaktats i offentligt slakthus eller större slakteri. Under senare år torde man visserligen i allt större utsträckning övergått till att anlita yrkeskunniga personer vid slaktens utförande, varigenom åtskilliga av de mest uppenbara olägenheterna vid hemslakten blivit undanröjda, men andra återstå likväl. I allmänhet torde ock jordbrukarna föredraga att avyttra sina slaktdjur i levande tillstånd, såvida ej det därav erhållna köttet eller fläsket är erforderligt för det egna hushållets behov.

Slaktdjurens Sedan gammalt hava lantbrukarna i stor utsträckning plägat försälja sina avyttring slaktdjur till en å orten eller i dess närhet boende s. k. småslaktare, varvid till slaktare betalning, som utgått efter stycketal, erlagts i samband med att kreaturen eller kreaturs- a v h ä m t a t s . Dylika småslaktare, vilka förekomma spridda inom hela riket, dock mindre i Sydsverige, driva ofta sin rörelse vid sidan av annan verksamhet, såsom jordbruk etc. Slakteriyrket har därför hos dem i stort sett bibehållit sin hantverksmässiga karaktär. Ofta sakna de egna slakterianläggningar, och där sådana finnas uppförda är utrustningen i regel mycket bristfällig. Att den av sådana slaktare bedrivna rörelsen vanligen lämnar åtskilligt övrigt att önska ifråga om ekonomisk effektivitet är givet. Emellertid finnas vid sidan av dessa hantverksmässiga utövare av slakteriyrket även flera enskilda företag inom branschen, vilka bedriva en omfattande rörelse med användande av modärnt utrustade anläggningar, där produkterna på bästa möjliga sätt tillvaratagas och underkastas en fullt tillfredsställande behandling. Som exempel på dylika företag kunna framhållas åtskilliga av bolag, förening eller enskild person drivna exportslakterier, vilka stå under offentlig kontroll och där välordnade förhållanden råda. Mellan dessa båda ytterlighetsformer, småslaktare å landsbygden samt exportslakterier, finnes givetvis ett stort antal andra slakteriidkare, vilkas verksamhet är av mycket skiftande omfattning och karaktär. Ehuru jordbrukarna sålunda i regel städse äga möjlighet att leverera sina utgallrade djur direkt till slaktare, sker detta dock endast i begränsad omfattning. Det är för övrigt uppenbart, att en slaktare, vars rörelse är av

53 någon mera betydande omfattning, ej helt kan lita på dylika leveranser utan har att se till att hans behov av slaktdjur tryggas även på annat sätt. I sådant syfte driver han i allmänhet egen uppköpsverksamhet, för vilket ändamål han använder sig av agenter eller ock, vilket torde vara det vanligaste, står i mer eller mindre regelbunden affärsförbindelse med självständiga kreaturshandlare. Dessa, vilka träda in som ett led mellan den enskilde jordbrukaren och slakterinäringens utövare, kunna liksom slaktarna med hänsyn till rörelsens omfattning och karaktär vara av en synnerligen växlande typ. Till kreaturshandlare i nyssnämnd mening äro sålunda att hänföra å ena sidan de, som nöja sig med att hopsamla och avyttra en eller ett par boskapsdrifter om året och i övrigt ägna sig åt annan sysselsättning, samt å andra sidan köpmän, som driva kreaturshandel i stor skala med en årsomsättning av flera tusentals djur. Kreaturshandlarna driva för övrigt handel ej endast med slaktboskap utan jämväl med livdjur. Att få närmare kännedom rörande omfattningen av de olika kreaturshandlarnas och slakteriföretagens rörelse möter emellertid stora svårigheter. I den officiella industristatistiken medtagas endast exportslakterierna. Vad hantverksstatistikens uppgifter beträffar, äro de föråldrade och ofullständiga. Försök att inhämta upplysningar rörande hithörande förhållanden direkt från företagen ha ej heller lyckats, beroende på bland annat att dessa i allmänhet ej skilja mellan slakterirörelse och annan samtidigt utövad näringsverksamhet. Många slaktare, som själva inköpa och slakta kreatur, bedriva jämsides därmed även försäljning av från annat håll inköpt kött. Åtskilliga hava även sin rörelse kombinerad med tillverkning av charkuterivaror i större eller mindre omfattning. Säkerligen kommer den pågående företagsräkningen att härutinnan lämna värdefulla upplysningar. Tydligt är, att den uppköpsverksamhet, som enligt vad nyss nämnts be- Kreatursmarknader drives antingen av slaktaren eller ock av kreaturshandlaren, i allmänhet ' måste ställa sig jämförelsevis kostsam. Särskilt framträder detta, om vederbörande uppköpare har alltför stora områden att beresa och sålunda ej äger nödig lokalkännedom. Ofta får han i så fall företaga långa och dyrbara resor, utan att något nämnvärt resultat erhålles. Olägenheterna härav, vilka torde härflyta från jordbrukarens i allmänhet isolerade ställning samt att till följd därav utbudet av kreatur söndersplittras på ett flertal små, från varandra ofta vitt skilda producenter, har man sedan gammalt sökt eliminera genom anordnande av kreatursmarknader. Därest dessa bliva i verklig mening representativa och således både köpare och säljare av kreatur därstädes sammanträffa i ett större antal, erbjuda de därjämte för jordbrukaren den fördelen, att han erhåller bättre överblick över tillgången och efterfrågan, samtidigt som till följd av konkurrensen mellan köparna djurens handelsvärde kan säkrare bedömas. Å andra sidan kan en alltför riklig tillförsel av slaktdjur medföra, att priserna oskäligt nedpressas. Riskerna härför ökas givetvis, i den mån genom ringbildning bland köparna eller på annat sätt en konstlad återhållsamhet i efterfrågan åstadkommes. E n förutsättning för

54 att kreatursmarknaderna skola fylla sin uppgift torde därför vara, att avsättningsförhållandena i övrigt beträffande slaktdjur samt kött och fläsk äro tillfredsställande ordnade. För närvarande gäller beträffande kreatursmarknader liksom marknader i allmänhet, att förslag om tid och plats därför skall upprättas av vederbörande länsstyrelse samt fastställas av kommerskollegium. Under 1932 höllos dylika kreatursmarknader å ett 150-tal platser inom Sverige. Till belysning av huru dessa marknadsplatser fördela sig på olika län meddelas nedan en tablå. Tidpunkterna för marknadernas hållande fördela sig i allmänhet på Marknadernas fördelning å olika län är 1932. Häst-o, Krea- krca- Häst- Häst-o. Keturs- turs- mark- reniont- montni ark- mark- nader mark- raarknader nader nader nader

LAN

Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och. Bohus Alvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Jämtlands Västernorrlands Västerbottens Norrbottens Summa

FrimarkMark- nader med Fri- Summa nader betydligare mark- marknader nader mer än kreaturs1 dag handel 2 7 20 53 30 29 5 2 14 2 22 43 13 16 2 3 1 9 2

1 3 10 44 28 21 2 2 13 11 26 1 13

5 10 12 2

2 1 3 5 2 15

hela året, ehuru mindre tätt under högsommaren och vintern. Utöver dessa egentliga marknader finnes även ett stort antal s. k. torgdagar eller kreatursmöten, då jämväl kreaturshandel äger rum. Att kreatursmarknaderna tidigare, medan kommunikationerna voro jämförelsevis outvecklade, hade en viktig uppgift att fylla, torde vara otvivelaktigt. Ännu under åren närmast före världskriget synes handeln vid dessa varit tämligen livlig. I den av dåvarande professor Wohlin verkställda utredningen rörande jordbrukets inrikes avsättningsförhållanden framhålles sålunda, att enligt från hushållningssällskapen införskaffade uppgifter omsättningen å marknaderna ifråga varit avsevärd. Emellertid synas de numera under inverkan av de förbättrade trafikförhållandena, varvid särskilt den ökade automobil- och busstrafiken kan framhållas, ha förlorat i betydelse. Av yttranden, som inhämtats från hushållningssällskapen i landet, framgår nämligen, att kreatursmarknaderna för närvarande spela någon nämnvärd

55 roll endast ifråga om livdjurshandel. Åtskilliga av hushållningssällskapen anse på grund därav, att någon anledning att söka verka för en koncentration av slaktdjurshandeln till dylika marknader ej föreligger. Som ytterligare skäl för en sådan ståndpunkt åberopas från vissa håll, bland annat, att stora olägenheter skulle uppstå genom att utbudet av slaktdjur koncentreras till ett fåtal dagar. Östergötlands läns hushållningssällskap ifrågasätter till och med, huruvida ej marknads- och torgdagsförsäljning av slaktdjur såsom väsentligt föråldrad och jämväl förbunden med ingalunda obetydliga risker för smittsamma husdjurssjukdomars spridande borde helt avskaffas. A andra sidan göres från flera hushållningssällskap gällande, att det givetvis vore till fördel för avsättningen av slaktdjur, därest försäljningen därav koncentrerades till större och välordnade marknader. I Småland och Västergötland, varest för närvarande ett mycket stort antal marknader och torgdagar med kreaturshandel förekommer, anses sålunda en dylik anordning vara till fördel för jordbrukarna. Därigenom skulle ock möjlighet föreligga att vidtaga sådana anordningar, att försäljningarna i ökad omfattning kunde ske efter vikt samt med hänsyn tagen till djurens verkliga handelsvärde. Även Norrbottens läns hushållningssällskap uttalar sig för lämpligheten av att kreaturshandeln mer koncentreras till marknader samt omnämner i detta sammanhang, att inom sällskapets område, varest tidigare kreatursmarknader ej förekommit, under 1931 dylika anordnats i trakten av Piteå med till synes gott resultat. Av de inkomna yttrandena synes det sålunda framgå, att inom sådana områden, varest välutrustade slakthus eller slakterier finnas i erforderligt antal, något behov av marknader för slaktdjurens försäljning ej förligger, men att i andra trakter sådana, rätt anordnade, anses hava en uppgift att fylla ifråga om slaktdjurens avsättning. Därest å marknadsplatserna inrättades kreatursvågar, skulle även kunna åvägabringas, att slaktdjuren försåldes efter vikt, vilket givetvis vore till fördel för en sund kreaturshandel. Framhållas bör ock, att marknaderna kunna vara av en väsentlig prisbildande betydelse, varför de, i den mån ingrepp i prisbildningen från det allmännas sida anses böra ske, utgöra tjänliga medel därtill. Från ovan behandlade kreatursmarknader, vilka i allmänhet äga rum å ort, liggande inom ett mera utpräglat produktionsdistrikt, böra noga skiljas de marknader, som anordnas vid de kommunala slakthusen och stå under offentlig kontroll. Ehuru dessa senare marknader till sin yttre anordning äro tämligen likartade med de förut omhandlade, hava de andra verkningar. I båda fallen hava visserligen djurägarna en viss garanti för att verkligen erhålla betalt för djuren efter deras handelsvärde, men medan de vid marknader, som hållas i närheten av boningsorten, äro relativt obundna så till vida, som de kunna utan större olägenhet underlåta att sälja sina djur, därest ej antagliga bud erhållas, äro de vid marknader, som hållas å konsumtionsorten, i regel tvingade till försäljning. Transportkostnaderna lägga nämligen hinder i vägen för att taga tillbaka djuret, och även om ägaren kan låta utfodra detsamma vid marknadsstället i avvaktan på bättre priser under några dagar, kan tiden härför ej utsträckas alltför länge. Affärsav-

56 sluten ske för övrigt vid dessa senare marknader till övervägande del genom vid slakthuset sysselsatta kommissionärer, varför möjligheterna för den enskilde djurägaren att påverka prisbildningen äro mycket små. Fördelarna med kreatursmarknaderna vid de offentliga slakthusen äro därför, åtminstone för de djurägare, som ej äro bosatta i omgivningarna, i stort sett helt förknippade med förhandenvaron av offentligt slakthus samt de förmåner, detta erbjuder. Offentliga

Syftet med inrättande av offentligt (kommunalt) slakthus torde i första hand ha varit att för underlättande av kontrollen i sanitärt hänseende över slakten inom vederbörande samhälle söka koncentrera densamma till en enda anläggning. Till befrämjande av en dylik koncentration intogos ock i 1897 års lag angående köttbesiktning och slakthus föreskrifter om förordnande av s. k. slakthustvång. För dessa föreskrifter, vilka i huvudsak oförändrade ingingo i 1913 års lag i ämnet, har tidigare redogjorts. Vid tiden för sistnämnda lags tillkomst befann sig slakthusväsendet i Sverige i relativt livlig utveckling. Redan under år 1904 hade slakthuset i Malmö börjat sin verksamhet, och året därpå öppnades även slakthuset i Göteborg. 1909 inrättades ett slakthus i Eskilstuna. Stockholms slakthus började sin verksamhet i februari 1912, och vid ingången av år 1913 var jämväl slakthuset i Linköping i drift. Vid sistnämnda tidpunkt torde även ha förelegat beslut om inrättande av offentliga slakthus i Karlskrona, Hälsingborg och Norrköping, vilkas samtliga slakthus voro i verksamhet vid utgången av år 1915. Efter nämnda år har emellertid ej något nytt slakthus inrättats, beroende på enligt vad som uppgivits den allt mer kännbara konkurrensen från de enskilda slakteriernas sida på den inhemska marknaden. Omfattningen av slakthusens verksamhet under olika år alltsedan deras tillkomst framgår av tablån å följande sida. Som de däri anförda siffrorna utvisa, är slaktens omfattning å slakthusen väsentligt olika för de skilda djurslagen. Av storboskap slaktades sålunda under 1931 å offentligt slakthus ej mindre än 104 949 stycken, motsvarande i runt tal drygt en fjärdedel av de under samma år utgallrade djuren. Även för slakten av gödkalvar äro slakthusen av viss ehuru väsentligt mindre betydelse, men däremot är tillförseln till dem av spädkalvar praktiskt taget betydelselös med hänsyn tagen till totala antalet inom landet slaktade dylika kalvar. Även av svinslakten är det endast en jämförelsevis låg andel, som kommer på de offentliga slakthusen. Orsakerna till att sålunda slakthusen särskilt anlitas vid nedslaktning av större kreatur, medan de däremot för slakten å smådjuren spela en väsentligt mindre roll, äro sannolikt flera. Av allt att döma torde dock transportförhållandena därvid ha en många gånger avgörande betydelse. En stor del av tillförseln till slakthusen måste ju ske järnvägsledes, och de mindre djuren lämpa sig av naturliga skäl ej for dylik transport. Det visar sig även, att tillförseln av smådjur till slakthusen i huvudsak sker från de närmaste omgivningarna till slakthusen. På grund av den sig alltmer utbredande automobiltrafiken torde emellertid rayonen härför så småningom utsträckas och därigenom även tillförseln av smådjur till slakthusen ökas. Med all sannolikhet lärer den succés-

57 siva ökningen i antalet å slakthus slaktade gödkalvar, som kan iakttagas efter kriget, ha sin grund i nämnda omständighet. Antal vid de offentliga slakthusen slaktade kreatur 1905—1931.

lr 1905 1906 1907 1908 1909 1910 . ... 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921... . 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931

Antal Storalakt-! boskap hus

1 2 2 2 3 3 3 3 5 5 6 8 8 8 8 8 8 8 8 8 8 8 8 8 8 8 8

8 629 25 902 25 542 26 582 33 589 44 727 59 023 57 470 78 457 102 866 152 963 134 940 225 327 174 275 79 722 95 540 118 002 104 850 105 090 106 545 109 192 102 258 108 318 119 310 123 088 119 507 104 949

Mindre kalv

Får och get

4 836 8 704 10 260 10 807 15 009 22 711 34 004 33 188 62 470 81434 65 465 51555 20 761 50 305 32 842 37 729 31798 22 869 25 690 33112 26 469 41015 24 668 47 757 19 397 53 378 21315 49 992 22 214 51665 21307 55 828 20119 59 017 23 263 61546 26 466 64 933 26 436 77 051 24 402 77174 23 953

7 225 8 930 8 952 9 346 10 547 17 419 19188 16 985 22 853 30 514 20 308 16 455 23 930 25 320 31712 35 893 46 704 40 408 34 485 27 881 21178 20 018 21948 22 089 20 404 20 417 21645

Större kalv

Svin

Spädgris

17 044 25 717 37 782 44 597 40 786 45131 57 261 67 388 74 362 116 088 108 039 973 89 207 89 452 7 678 7 414 1001 608 51027 95 868 1956 135 119 1148 885 135 040 149 285 2174 179 413 1880 887 132 405 136 946 1593 181 389 2 017 181 566 1219 843 167 045 209 456 1354 244 270 3 260

Häst

Föl

678 1107 930 855 1119 1451 1668 1686 3 302 4 224 4 800 17 4 077 28 5 231 9 623 153 66 4 014 63 4 473 67 4 786 51 5 043 49 5193 19 4 436 21 4 811 26 3 770 42 3 368 33 3 066 34 3 423 42 3 553 48 3 337

Av i tabellbilagan tab. X I I I anförda uppgifter framgår, att omsättningen i de olika slakthusen utvecklat sig rätt olika. Medan nämligen rörelsen vid Stockholms slakthus stått ungefärligen stilla under de senaste åren eller, om hänsyn tages endast till slakten därstädes av svensk boskap, ökats mycket måttligt, har den vid övriga slakthus i regel varit föremål för en tydlig stegring. Mest markerad har denna varit för slakthusen i Linköping och Malmö. E n ä r enligt vad förut framhållits slakten vid dessa mer än väl täcker ortens behov, har följden av denna utveckling blivit, att utförseln av kött från dessa slakthus till andra orter stigit. Slakthusens karaktär av slakteriinrättningar till tjänst för den omgivande trakten men utan nödvändigt samband med avsättningsförhållandena i den ort, där slakthuset är beläget, kommer sålunda allt tydligare till synes. Denna utveckling är i och för sig rätt naturlig. Omkostnaderna vid anlitande av offentligt slakthus torde sålunda vara måttliga, åtminstone i jämförelse med de obestridliga förmåner, som därmed följa. I de offentliga slakthusen bliva nämligen slakteriprodukterna i regel tillvaratagna och utnyttjade på det mest rationella sätt. Avräkning för de djur, som slaktas därstädes, kan lätt ske efter deras köttvikt, vilket givetvis i längden är till stor

58 fördel för producenterna. Till följd av i slakthusen befintliga kylrum och liknande anordningar lämna slakthusen vidare utmärkta möjligheter för förvaring av det uppslaktade köttet under en kortare tidrymd, varigenom alltför häftiga prisfluktuationer till följd av ojämn tillförsel kunna undvikas. Betydelsen härav framträder särskilt starkt, om det uppslaktade köttet är avsett för konsumtion å den ort, där slakthuset är beläget., I skrivelse till jordbruksutredningen den 15 mars 1930 anför Föreningen svenska städers offentliga slakthus härom bland annat följande. »Därest tillförseln av kött till en större konsumtionsort i mera betydande omfattning sker i form av å annan plats slaktat kött, inträffar, såsom erfarenheten bestyrker, alltför lätt, att marknaden blir synnerligen ojämnt tillgodosedd med tidvis mycket stor, tidvis ringa tillförsel av kött, som ofta varit utsatt för längre transporter under hygieniskt olämpliga förhållanden och som i allmänhet därför icke kan lagras i kylhus. Härav följa givetvis högst varierande priser, och vid ogynnsamma väderleksförhållanden bliva ägarna eller kommissionärerna ofta tvungna att till rena realisationspriser söka bli av med sina varor. Helt annorlunda ställer sig saken, därest marknaden i huvudsak är tillgodosedd med i stadens slakthus slaktat kött. Köttet kan i sådant fall förvaras i slakthusets kyl- och lagerutrymmen och blir genomgående hygieniskt behandlat, varigenom kvaliteten förbättras och köttet blir mera hållbart, än om det varit utsatt för långa transporter. Marknaden blir under dessa förhållanden stabilare, och de häftiga prisvariationerna kunna undvikas, vilket i längden är till fördel såväl för konsumenten som för producenten.» De fördelar, som de offentliga slakthusen erbjuda, ha även föranlett, att, såsom redan förut framhållits, partihandeln med nötkreatur till avsevärd del flyttats från produktionsområdena till slakthusen. Tillförseln till de större av dessa, vilken till stor del består av kreatur långväga ifrån, torde emellertid till övervägande del ombesörjas av kreaturshandlare. Vid längre transporter, som vanligen ske per järnväg, kunna nämligen enstaka djur ej sändas, utan en hopsamling av kreaturen måste äga rum, vilken för närvarande i huvudsak torde utföras av kreaturshandlarna. Endast för det fall att tillförseln äger rum från närmare intill slakthuset liggande områden, kunna producenterna själva ombestyra transporterna'. Den ovan påvisade ökningen i slakten vid de mindre slakthusen lärer därför med all sannolikhet inneböra en ökning jämväl i de direkta leveranserna från producenterna till slakthusen. Som regel äro djuren ej sålda, när de anlända till slakthuset, utan försäljningen av kreaturen omhänderhaves av de kommissionärer, som äro därstädes verksamma. Att detta medför vissa olägenheter för vederbörande producent är uppenbart. Mindre torde därvid ha att betyda det arvode, kommissionären betingar sig för sitt arbete, vilket i Stockholm i allmänhet uppgår till 2 % av försäljningssumman. En väsentligt större nackdel är däremot, att producenten vid kommissionshandeln helt avkopplas från varje medverkan vid affärsuppgörelserna och sålunda ej är i stånd att påverka

59 prissättningen. Han mister därjämte även kontakten med köparna, varigenom möjligheterna att ifråga om djurens kvalitet etc. anpassa produktionen efter efterfrågan minskas. Olägenheterna därav försvagas visserligen, i den mån kommissionären står i förbindelse med sina leverantörer och håller dem unclerättade om växlingarna i efterfrågan m. m. men försvinna dock ej. Som ett bevis för kommissionshandelns nackdelar för producenten kan även nämnas, att inom flertalet andra varubranscher, där tidigare kommissionshandeln var den förhärskande handelsformen, man i allmänhet övergått till att söka försälja sina produkter i fast räkning antingen direkt eller ock genom fast anställda ombud. Å andra sidan är det obestridligt, att den enskilde jordbrukaren har stort behov av råd från en inom branschen kunnig person med kännedom om det allmänna marknadsläget. Med hänsyn till den mycket skiftande beskaffenheten hos kreaturen är det vidare i regel nödvändigt, att köparen får se djuret, innan ett köp kan avslutas. I detta sammanhang bör erinras om att i de länder, där slaktdjursproduktionen utvecklats till en industri av betydande mått, såsom exempelvis i Argentina, lägger man synnerlig vikt vid att de saluförda djuren äro av en enhetlig och likvärdig typ. Det lär ej kunna bestridas, att de nu behandlade formerna för slaktdjurens avyttring ur rent principiell synpunkt måste till följd av ett i regel tämligen vidlyftigt mellanhandssystem anses relativt kostsamma och därför betungande för producenterna. Svagheten med de ifrågavarande distributionssystemen torde i viss mån härröra från producenterna själva och bero på dels utbudets söndersplittrande på ett stort antal små produktionsenheter och dels den mycket olikartade beskaffenheten hos de saluförda djuren. I syfte att råda bot härför har man i åtskilliga länder sedan länge sökt att genom bildande av intressentsammanslutningar bland jordbrukarna dels sammanföra utbuden i större enheter, varigenom en mera verksam inverkan på prisbildningen till produktionens förmån kunnat åstadkommas, dels verka för en mera standardiserad produktion. Första steget till ett dylikt samarbete mellan jordbrukarna på förevarande område har givetvis varit att bilda sammanslutningar för gemensam avyttring av utgallrade djur. Denna form av jordbrukskooperation har vunnit en jämförelsevis vidsträckt spridning i Tyskland och Förenta staterna. Särskilt i Förenta staterna är ifrågavarande samarbete av gammalt ursprung. Eedan på 1880-talet förekom det nämligen där, att inom jordbruket verksamma kooperativa sammanslutningar jämväl bedrevo försäljning av medlemmarnas kreatur. År 1882 bildades sålunda i Nebraska en förening mellan ett antal lantbrukare med huvudsakligt syfte att verka för avsättningen av medlemmarnas slaktdjur. Den kooperativa verksamheten på detta område fick emellertid ordentlig fart först under världskriget, då den starkt stegrade efterfrågan av kött och fläsk från Europa drev kreaturspriserna i höjden. Enligt en av Federal Trade Commission i maj 1928 till amerikanska jordbruksdepartementet avlämnad rapport funnos sålunda vid utgången av år

Andels™[£j^

60 1924 1 043 kooperativa kreatursförsäljningsföreningar, varav ej mindre än 933 bildats efter 1914. För närvarande kommer en mycket stor del av kreaturstillförseln till åtskilliga större kreatursmarknader från dylika föreningar. Vad t. ex. marknaden i Chikago beträffar, uppgives, att en fjärdedel a en tredjedel av tillförseln härrör från sådana kooperativa sammanslutningar. I regel äro dessa kreatursförsäljningsföreningar mycket enkelt organiserade. Ofta innebära de allenast, att ett antal jordbrukare i en trakt sammanslutit sig för gemensam transport av kreatur till en större avsättningsmarknad, varvid en av medlemmarna ombestyr, ofta utan ersättning, själva transporten jämte vad därmed hör samman. Till honom lämna medlemmarna i föreningen meddelande om, när de önska avyttra sina djur, varefter han anskaffar erforderliga vagnar, ombesörjer djurens lastning m. m. Vid inlastningen märkas de olika ägarnas kreatur samt upprättas en inlastningslista med uppgift å antalet djur från olika ägare, djurens märken m. m. Vid framkomsten till destinationsorten mottages sändningen av en å platsen verksam kommissionär, vilken efter att ha erhållit en kopia av inlastningslistan ombesörjer djurens försäljning och redovisar det därvid inbragta beloppet. Kostnaderna för transporten av djuren samt deras försäljning m. m. fördelas på deltagarna i leveransen efter deras andel däri. Därest på grund av olyckshändelse under transporten något av djuren skadats, fick ägaren tidigare själv bära förlusten därav, men numera har man i allmänhet övergått till att fördela jämväl denna utgift på samtliga i leveransen deltagande, därest ej kreatursförsäkring tagits. E n dylik organisation som den ovan skisserade är emellertid i hög grad löslig, varför det i vissa fall befunnits ändamålsenligt att ge samarbetet mellan jordbrukarna en fastare form. Därvid har man sökt att sammanföra medlemmarna i de lokala föreningarna inom ett område till en större sammanslutning, i spetsen för vilken ställts en avlönad tjänsteman med uppgift närmast att följa förändringarna i marknadsläget samt dirigera transporterna till de avsättningsmarknader, som lämna det bästa utbytet. Denna tjänsteman åligger det jämväl i regel att handhava försäljningen av djuren samt att redovisa försäljningssumman till leverantörerna. Oftast sker dock försäljningen genom enskilda kommissionärer, vilka driva sin verksamhet å de olika marknadsplatserna. De provisioner, dessa betinga sig, torde tidigare ha ansetts väl höga, men sedan genom en lag av år 1921 förhållandena härutinnan å de olika avsättningsmarknaderna bragts under offentlig kontroll, hava de statliga myndigheterna kunnat utöva ett mycket verksamt inflytande jämväl på kommissionärsarvodena. Likväl har uppstått ett flertal kooperativa kommissionärsföretag, vilka fullständigt stå under producenternas kontroll. Dessa taga i regel samma provisioner som de enskilda företagen, men i den mån överskott å rörelsen uppkommer, sker vid årets slut en återbäring till leverantörerna efter envars leveranser under året. Till belysning av den omfattning den kooperativa kommissionärsverksamheten erhållit inom Förenta staterna kan nämnas, att i slutet av 1926 funnos därstädes 26 dylika sammanslutningar, genom vilka under året för-

61 sålts ej mindre än 10-4 milj. djur till ett värde av över 290 milj. dollar. Ifrågavarande sammanslutningar handhade sålunda försäljningen av nära 12 % av samtliga inom landet utgallrade djur. Tyngdpunkten av deras verksamhet ligger på avyttring av svin, men jämväl ifråga om nötboskap och får spela de en stor roll. Vid sidan av de nu berörda kooperativa försäljningsorganisationerna inom Förenta staterna sker även en del försäljningar av kreatur direkt från de kooperativa producentsammanslutningarna till avnämarna med förbigående sålunda av kreatursmarknaderna. Dessa direkta försäljningar, vilka börjat få någon nämnvärd omfattning först under de senaste åren, lära emellertid ännu vara relativt obetydliga. Liksom i Förenta staterna intaga i Tyskland kreatursförsäljningsföreningarna (Viehverwertungsgenossenschaften) en bemärkt plats bland de kooperativa sammanslutningarna på lantbrukets område. Enligt vad svenska lantbruksattachéen i Berlin framhållit äro erfarenheterna från deras verksamhet på det hela taget goda, och deras andel av försäljningen av slaktdjur inom Tyskland ökas för varje år. De första föreningarna av detta slag bildades i början av detta århundrade i syfte att frigöra lantmännen från deras beroende av den privata handeln och i syfte att tillförsäkra lantmännen bättre betalning för deras slaktdjur. Efter det att å föreningsdagen i Oldenburg år 1906 tyska lantbruksföreningarnas riksförbund uttalat, »att det vore ett trängande behov för lantmännen att organisera sig i kreatursförsäljningsföreningar för att undanröja de för såväl producenter som konsumenter ogynnsamma förhållanden, som rådde på slaktdjursmarknaden,» påbörjades en kraftig propaganda för bildande av dylika föreningar. Arbetet kröntes även med framgång. Särskilt under kriget ökades antalet kreatursförsäljningsföreningar kraftigt, därför att staten i stor utsträckning använde sig av dem vid organiserandet av krigshushållningen, men även efter kriget hava de ytterligare ökats i antal samt vunnit i inre sammanhållning och yttre organisation. I syfte att lätta betrycket inom jordbruket har sålunda bidrag av statsmedel till mycket betydande belopp lämnats för organiserandet av avsättningen av slaktdjur och kött, och av dessa bidrag har en väsentlig del tillförts de för ändamålet verkande föreningarna. Dessutom hava bidrag utgått för upprättande av en rikscentral med uppgift att insamla uppgifter rörande kreatursmarknaderna inom och utom landet; att sprida upplysningar rörande kreatursmarknadernas läge till de olika kreatursförsäljningsföreningarna och förebygga konkurrens dem emellan; att inverka reglerande på tillförseln till de särskilda marknaderna; samt att i ord och skrift driva propaganda för kooperativ försäljning av slaktdjur. De tyska kreatursförsäljningsföreningarna äro enligt uppgift organiserade på följande sätt: 1. »Genossenschaftlische Reichs-Viehverwertung» i Berlin såsom rikscentral. 2. 14 centrala kreatursförsäljningsförbund med säte i Königsberg, Stettin, Breslau, Batibor, Halle, Kiel, Hannover, Miinchen, Köln, Miinster, Dresden,

62 Stuttgart, Karlsruhe och Oldenburg samt med försäljningskontor på 28 större kreatursmarknader. 3. Lokala kreatursförsäljningsföreningar med enskilda jordbrukare som medlemmar. De till rikscentralen anslutna centralförbunden hade under år 1928 en omsättning av 217 milj. BM, fördelade på följande antal djur. För jämförelse meddelas samtidigt totala antalet inom Tyskland slaktade och besiktigade kreatur. Centralförbundens omsättning

Större nötkreatur Kalvar Får Svin

81431 st. 201151 » 68 446 » 1 205 958 » Tillsammans 1 556 986 st.

Inom riket besiktigade djur

3 542 041 st. 4 452 232 » 1567 395 » 19 480 297 » 29 041 965 st.

De tyska kreatursförsäljningsföreningarna äga i regel inga slakterier utan bedriva sin verksamhet på de offentliga slakthusens kreatursmarknader såsom kommissionärer för medlemmarnas räkning. Medlemmarna äro skyldiga att leverera alla -sina slaktdjur till sin förening, som bestämmer, när djuren skola lastas och till vilken marknad de skola skickas, och som efter försäljningen skickar avräkning med likvid i regel inom 8 dagar. Det största av centralförbunden är »Norddeutscher Viehverwertungsverband», som omfattar Pommern, Mecklenburg och Brandenburg och har sitt huvudkontor förlagt till kreatursmarknaden i Berlin. Enligt stadgarna för detta centralförbund kunna både föreningar och enskilda förvärva medlemskap i förbundet. Varje medlem skall inträda med minst 1, högst 300 insatser, lydande på 200 BM, samt åtaga sig en personlig ansvarighet för varje insats av 2 000 BM. Enligt av förbundet för lokalföreningarna fastställd affärsordning är varje medlem av föreningen vid böter skyldig att sälja sina slaktdjur uteslutande genom föreningen, och han skall till föreningen anmäla, när han vill sälja djur till slakt, så att en hel vagnslast kan erhållas. Föreningen förser djuren med tecken och nummer samt utställer i dubbla exemplar en lista över varje sändning. Därefter sändas djuren till en av centralförbundets affärsledning angiven marknad, varest de säljas mot provision samt redovisas med avdrag av omkostnaderna till föreningen, som utbetalar beloppet till medlemmen genom insättning å dennes konto i den lokala spar- och lånekassan. För lastning av djur har centralförbundets affärsledning meddelat särskilda anvisningar. Medan sålunda kreatursförsäljningsföreningar fått en tämligen allmän spridning både i Förenta staterna och Tyskland, har man i dessa länder visat sig obenägen att utsträcka det kooperativa systemet till att omfatta jämväl slakterinäringen. Vad det förra landet beträffar, torde orsaken därtill i huvudsak vara konkurrensen från de stora enskilda konserv- och slakterifirmornas sida samt den även i övrigt starka koncentration, som kännetecknar handeln därstädes med kreatur samt kött och fläsk. Försök att i större

63 skala driva kooperativ slakteriverksamhet ha därför i allmänhet misslyckats. I Tyskland torde det ringa intresset från lantmännens sida för dylik verksamhet helt visst bero på kött- och fläskmarknadens organisation. All yrkesmässig slakt inom landet skall sålunda i allmänhet ske under offentlig kontroll. Detta har haft till följd, att slakteriverksamheten i huvudsak koncentrerats till städernas slakthus. Som därjämte utförsel av kött och fläsk åtminstone i någon mera betydande omfattning ej regelbundet förekommer, är det tämligen naturligt, att på andelsprincipen grundade slakteriinrättningar ej vunnit insteg i landet. E t t land, där detta däremot varit fallet, är Danmark, varest över huvud taget jordbrukskooperationen befinner sig på en hög ståndpunkt. Utvecklingen härutinnan har underlättats av att det danska jordbruket är inriktat huvudsakligen för export. Därigenom att de danska jordbrukarna haft tillgång till en relativt säker marknad, varest en regelbunden avsättning för deras produkter kunnat ske, har nämligen den kooperativa rörelsen inom landet säkerligen främjats. Andelsslakterirörelsen i Danmark kan anses datera sig från slutet av 1887, då slakteriet i Horsens öppnades för drift. Sedan dess har rörelsen gått raskt framåt, i det att de danska jordbrukarna redan på ett tidigt stadium bragtes till insikt om fördelarna av den kooperativa organisationsformen för svinslakterier. E t t kraftigt motstånd mötte dock från den privata handelns sida, som vid tiden för rörelsens första framträdande var mycket starkt organiserad. Vid slutet av förra århundradet kan dock andelsslakterirörelsen sägas ha brutit igenom i Danmark. Vid sekelskiftet funnos nämligen i landet 26 andelsslakterier, vilket antal 1914 utökats till 45. F ö r närvarande äro 53 kooperativa slakterier verksamma därstädes, å vilka ej mindre än c:a 85 % av den årliga svinslakten anses belöpa sig. Samtliga bereda bacon för export. Av de privata slakterierna uppgivas 17 vara inrättade för beredning av bacon, av vilka 2 ägas av den brittiska konsumentkooperativa organisationen (Consumes Cooperative Wholesale Society of England). Antalet privata exportslakterier har dock successivt sjunkit under årens lopp. År 1912 voro sålunda 21 dylika i drift. De danska andelsslakterierna hava, som redan antytts, tidigare baserat sin rörelse i huvudsak helt på slakt av svin. Slakten av andra kreatur har därför varit obetydlig. P å grund av den intensitet, varmed svinuppfödningen bedrives i Danmark, äro dock slakterianläggningarna ofta av en mycket betydande storlek, trots att tillförselområdena i allmänhet hållas relativt snäva. I medeltal torde de danska andelsslakterierna hava en kapacitet av c:a 50 000 svin om året. Genomsnittliga medlemsantalet uppgives vara 3 500. Medlemmarna äro vanligen bundna vid andelsföreningen genom leveransplikt för viss tid, vanligen 5 eller 10 år. Slakterirörelsen finansieras i regel genom lån med personlig garanti av medlemmarna. I allmänhet är kvalitetsbetalning för svinen helt genomförd. Med ledning av marknadsläget i Storbritannien sättes en gång i veckan under medverkan av andelsslakteriernas gemensamma sammanslutning »De samvirkende Danske Andelsslagterier» en för hela landet gemensam notering, efter vilken betalning sker. Över-

64 skott av de olika slakteriernas rörelse fördelas vid årets slut å medlemmarna i förhållande till värdet av levererade svin. Avskrivningar och fondering förekomma endast i jämförelsevis ringa omfattning. Vid slutet av den period, för vilken garanti tecknats, sker en omvärdering av tillgångarna, och det belopp, som därvid framkommer såsom skillnad mellan tillgångar och skulder (över- eller underskott), fördelas bland medlemmarna i förhållande till deras leveranser under perioden. Varje andelsslakteri är vanligen kombinerat med charkuterifabrik. Tillverkningen av charkuterivaror är dock i regel av ringa omfattning och i huvudsak avsedd endast för ortens behov. Detta förhållande har ock påtalats i den utredning angående möjligheterna att åstadkomma en förbättrad avsättning i Danmark av slaktdjur samt kött och fläsk, som i maj 1930 avgavs av en för ändamålet tillsatt kommitté. Denna förordar nämligen såsom ett av de viktigaste medlen att främja avsättningen av ifrågavarande produkter inrättandet i landet av en större charkuterivaru- och konservindustri, som i huvudsak skulle arbeta för export. I anslutning därtill skulle möjligheterna att bättre utnyttja vid slakten uppkomna biprodukter och avfall komma att ökas. Att slakten vid andelsslakterierna av andra djur än svin är av så ringa omfattning, torde, åtminstone delvis, bero på att de utgallrade nötkreaturen i stor omfattning utföras i levande tillstånd till huvudsakligen Tyskland. Importrestriktionerna därstädes under senare år hava dock medfört, att denna utförsel avsevärt beskurits samt att i stället kött i uppslaktat skick exporterats till olika länder, särskilt Belgien och Nederländerna. För hithörande förhållanden redogöres emellertid i annat sammanhang. Kreatursexporten ombestyres i stor utsträckning av kooperativa exportföreningar. För närvarande finnas i landet 19 dylika sammanslutningar, av vilka de flesta hava sina verksamhetsområden i Jutland. Antalet medlemmar, som främst äro att söka bland de större jordbrukarna, överstiger 20 000. Ehuru föreningarna var för sig äro självständiga, samarbeta de i vissa hänseenden under ledning av gemensam organisation »De samvirkende Danske Andels-Kreaturseksport Foreninger». Även beträffande dessa föreningar föreligger vanligen leveransplikt för medlemmarna under viss period, i allmänhet 3 år. Betalning erlägges till leverantören efter gällande dagspriser. Uppstår över- resp. underskott å föreningens rörelse, fördelas detta vid årets slut å medlemmarna efter leveransernas storlek. Framgången av denna försäljningsform beror givetvis i hög grad av ledningens affärskunnighet. Andels•orelsen i

Vad därefter Sverige beträffar, har utvecklingen på detta område i stort följt samma linjer som i Danmark. Kreaturförsäljningsföreningar av betydenhet finnas dock ej i Sverige. Däremot har andelsslakterirörelsen, särskilt i södra Sverige, nått en betydande omfattning. Under inflytande av de gynnsamma erfarenheter, man i Danmark haft av andelsslakterierna, grundades redan 1899 ett sådant i Halmstad. Till en början möttes visserligen den nya rörelsen i Sverige liksom i Danmark av misstroende, och det ge^

6ö visade sig svårt att anskaffa erforderligt kapital för bildande av nya företag. Det dröjde därför åtskilliga år, innan nästa andelsslakteri kom till stånd. Efter vidlyftiga förarbeten, varunder bland annat möjligheterna att sända svin från östra Skåne till andelsslakteriet i Bonne å Bornholm undersöktes, beslöts emellertid vid sammanträde i april 1906 mellan ett antal intresserade personer bildandet av en andelsslakteriförening för sydöstra Skåne. Beslutet blev även satt i verkställighet, och den 26 november 1908 kunde andelsslakteriet i Tomelilla tagas i bruk. Detta slakteri har sedan i stort sett oavbrutet gått framåt och är för närvarande landets största företag på området med en årsslakt av 90 000 ä 100 000 svin. Under inverkan av den framgång, nyssnämnda slakteri kunde uppvisa, spred sig rörelsen från södra Sverige jämväl till andra delar av riket. Under åren närmast före och efter världskrigets utbrott anlades här och var i landet andelsslakterier. Helt visst underlättades utvecklingen under denna tid av de hastigt stigande kreaturspriserna ävensom den livaktighet, som utmärkte företagsbildningen i allmänhet till följd av de förbättrade konjunkturerna. Likväl torde tidpunkten för andelsslakterirörelsens första egentliga framträdande i vårt land ej i alla avseenden varit lämplig. Under krigstiden, särskilt dess senare del, rådde nämligen stor brist på slaktdjur, vilket givetvis försvårade tillförseln till andelsslakterierna och bidrog till att anslutningen till föreningarna icke blev så stor som väntats. Den osunda konkurrens, som utvecklade sig, när det gällde att anskaffa, slaktdjur, bragte även föreningarna på sina håll i svårigheter, trots att prisläget för övrigt var gynnsamt. Sedan kriget upphört, utsattes de unga föreningarna för nya påfrestningar genom den inträffade fredskrisen. Det visade sig även nödvändigt, att flera av dem ombildades, där de ej, såsom även förekom, måste helt upphöra med sin verksamhet. I sistnämnda hänseende kan erinras om Mälarprovinsernas andelsslakteriförening, vilken var den största av de mellansvenska andelsslakteriföreningarna och vid krisens inträde hade avdelningar i icke mindre än sex städer, nämligen Stockholm, Nyköping, Eskilstuna, Norrköping, Enköping och Uppsala. Föreningen måste emellertid upphöra med sin drift under 1922, och dess verksamhet har därefter i viss omfattning fortsatts av lokala andelsföreningar, som under nämnda och följande år bildades i Nyköping, Norrköping, Eskilstuna, Enköping och Uppsala. Av dessa föreningar har dock den i Uppsala numera övergått till att endast handla med kött och fläsk och driver sålunda ej egen slakterirörelse. Andelsslakteriväsendet inom Sverige har även under senare år varit föremål för omgestaltning. Jämsides med att tvenne andelsslakteriföreningar tillkommit sedan 1923, nämligen de i Varberg och Linköping, har driften vid andra slakterier nedlagts, beroende på, enligt vad som uppgivits, att alltför ringa intresse visats dem från lantmännens sida. Exempel härpå utgör andelsslakteriet i Alvesta, vilket under 1930 upphört med sin verksamhet. Bedan tidigare, nämligen under 1925, upplöstes även andelsslakteriföreningen i Jönköping. I Skåne intaga dock andelsslakterierna alltjämt en 6 l 33

66 mycket stark ställning. En strävan att ytterligare förstärka densamma genom att sammanföra driften vid olika slakterier till ett företag synes även under senare tid ha framträtt. Sålunda har Sydvästra Skånes andelsslakteriförening, som tidigare drivit slakterierna i Trälleborg och Kävlinge, numera övertagit verksamheten jämväl vid Åstorps och Askeröds andelsslakterier. * Därmed har nämnda förenings verksamhetsområde utsträckts att omfatta hela västra Skåne med undantag för den nordvästra delen, varest Ängelholmsortens andelssvinslakteriförening är belägen. Jämsides därmed har en sammanslutning mellan slakterierna i Tomelilla och Hörby skett i så måtto, att de numera hava gemensam teknisk ledare. Samtliga nu nämnda andelsslakterier i Skåne med undantag av det i Ängelholm hava jämte andelsslakteriet i Uddevalla bildat en gemensam försäljningsförening, Föreningen av svenska andelsslakterier (FASA). Denna har dock sin största betydelse ifråga om baconexportens handhavande. Med hänsyn till den antydda utvecklingen under de senaste åren förefaller det, som om andelsslakterirörelsen i Sverige ännu ej nått den stadga och jämvikt, som är erforderlig för att man med säkerhet skall kunna bedöma dess förutsättningar i landets skilda delar. Att därvid andra omständigheter än jordbrukarnas kända motvilja mot att samarbeta torde spela in, framgår av den följande översikten av rörelsens nuvarande omfattning och karaktär. Uppenbart är till en början, att andelsslakteriföreningarna måste röna starkt inflytande av såväl jordbrukets allmänna struktur inom deras verksamhetsområden som möjligheterna att å närliggande orter vinna avsättning för de olika slakteriprodukterna. I trakter med en högt uppdriven slaktdjursproduktion kan man påräkna att finna föreningar med relativt begränsade tillförselområden och en fast organisation i förening med en omfattande slakterirörelse, medan däremot i andra delar av landet, där utgallringen av slaktdjur är ringa, verksamhetsområdena måste avsevärt utvidgas, i den mån rörelsen ökas, och till följd därav även samhörigheten mellan de olika jordbrukarna komma att avtaga. Likaledes är det helt naturligt, att en förening, vilken är verksam i eller invid konsumtionsorter, som kunna absorbera det mesta av föreningens produktion, framför allt inriktar sig på att söka genom egna butiker direkt nå konsumenterna och på så sätt utfå högsta möjliga betalning för sina produkter. Att det föreligger en dylik strävan hos de föreningar, som för närvarande finnas inom landet, torde även vara otvivelaktigt. I vad mån jordbruksförhållandena i olika trakter påverkat andelsföreningarna, belyses i viss utsträckning av följande tablå. Denna utvisar fördelningen på olika större jordbruksområden av de tjugo andelsslakteriföreningar, för vilka närmare uppgifter i hithörande avseenden kunnat erhållas. Dessa återfinnas, specificerade för de särskilda föreningarna, i tabellbilagan tab. XIV. Av de återstående sju föreningarna inom Sverige äro fyra belägna i Svealand och tre i Götaland. Tillhopa omfatta de 2 542 medlemmar. 1

Alltsedan november 1932 driver föreningen även andelsslakteriet i Kalmar.

67 Vissa inom landet verksamma andelsföreningar. I oreningarnas Iagc

Övriga Götaland jämte Gotland Svealand Hela riket

Under år 1931 slaktade djur

Antal Antal för- medeningar lemmar Vi 1932

Storboskap

„ , Kalv

Får och , get

Svin

12 5 3

1 ! 30 358 ! 13 008 4 551

8 721 3 890 3 717

12 930 9 085 3 904

2 317 3 206 194

504 060 76 625 9 081

1 47 917

25 919

5 717

5S9 766

Inom mellersta Sverige äro sålunda lokaliserade sju andelsslakteriföreningar. Medlemsantalet hos dessa är i regel mycket ringa. Enda undantaget härifrån utgör Kopparbergs läns andelsslakteriförening med säte i Borlänge, vilken förening äger ej mindre än 4100 medlemmar med inbetalda insatser men där likväl endast ett mycket begränsat antal medlemmar leverera sina djur till föreningen. Till följd av det ringa medlemsantalet äro föreningarna i Mellansverige i stor utsträckning hänvisade till inköp av kreatur samt i vissa fall jämväl kött och fläsk från icke-medlemmar för att kunna uppehålla sin verksamhet. Slakterirörelsen omfattar alla slag av slaktdjur med särskild vikt i allmänhet lagd på nötboskapen, en följd givetvis av svinuppfödningens jämförelsevis ringa omfattning i dessa trakter. Vid sidan av slakterirörelsen, vilken i allmänhet bedrives i eget slakteri, där föreningen ej såsom i Eskilstuna anlitar därvarande slakthus eller som i Enköping hyr slakterilokaler, idka flera av ifrågavarande föreningar handel även med andra varor än kött och fläsk. Inom dessa föreningars verksamhet ligger tyngdpunkten vid den del av försäljningen, som sker i egna butiker. Endast överskottet av tillförseln försäljes därför i parti. E t t viktigt undantag härifrån utgör dock Nyköpingsslakteriet, vilket beträffande såväl rörelsens omfattning som dess betydelse för det allmänna marknadsläget intager en helt annan ställning än övriga till denna grupp hörande föreningar. Medan nämligen dessas tillförselområden i regel äro relativt begränsade, omfattande ett eller ett par härader, omspänner andelsföreningen i Nyköping med sin verksamhet hela södra och mellersta samt stora delar av norra Södermanland. Föreningens rörelse är som följd därav rätt betydande; under 1931 nedslaktades sålunda, förutom ett mindre antal får och hästar, över 3 000 storboskap och lika många kalvar samt c:a 7 000 svin. Värdet av försålda produkter för samma år uppgick till drygt V 8 milj. kronor. Emellertid fylles föreningens behov av slaktdjur endast i jämförelsevis ringa mängd av medlemmar, varför den i stor omfattning är hänvisad till att driva egen uppköpsverksamhet. Föreningen har sin viktigaste avsättningsverksamhet i Stockholm men utför därjämte betydande kvantiteter kött till Göteborg och Oslo. Samtidigt därmed bedriver den även tillverkning av charkuterivaror och konserver ävensom minutförsäljning av till branschen hörande varor Nyköping. Andelsföreningen i Nyköping bildar i viss mån en övergång till den typ av andelsslakteriföreningar, som framför allt äro att finna inom norra och

68 mellersta Götaland. Dessa föreningars verksamhetsområden äro jämförelsevis vidsträckta och utgöra i regel delar av län, varför den av föreningarna bedrivna rörelsen i allmänhet är av väsentligt större omfattning än hos föreningarna i Mellansverige. Partihandeln med kött och fläsk är till följd därav mera framträdande, vilket dock ej hindrar, att den lokala försäljningen å den ort, där slakteriet är beläget, spelar stor roll. I fråga om verksamhetens art har även i det hänseendet en viss förskjutning i allmänhet ägt rum, att tyngdpunkten inom slakterirörelsen åvilar svinslakten, medan däremot slakten av nötboskap, ehuru för flertalet föreningar av betydelse, dock i det stora hela intager en mera undanskymd plats. I sistnämnda hänseende föreligga dock betydande olikheter mellan de skilda föreningarna, i det exempelvis andelsföreningarna i Visby och Karlskrona, av vilka den senare slaktar å slakthuset i samma stad, i stort sett förete samma struktur som nyköpingsföreningen, medan däremot slakteriet i Kalmar praktiskt taget uteslutande sysselsätter sig med svinslakt. Till den återstående gruppen av andelsslakteriföreningar äro slutligen att hänföra ett antal dylika i Skåne och Halland, av vilka de flesta i allmänhet äro tämligen utpräglade svinslakterier. Under senare år har emellertid en tendens gjort sig gällande hos dem att med deras rörelse införliva jämväl slakt i större omfattning av andra kreatur. Så kan t. ex. nämnas, att sedan år 1919 har vid sidan av Ängelholmsortens andelsslakteriförening, som enligt sina stadgar idkar endast svinslakterirörelse, en kreatursexportförening varit verksam, vilken i den förra föreningens lokaler bedrivit nedslaktning av nötboskap samt andra slaktdjur än svin i stigande omfattning. Vid sidan av Kristianstadsortens nya andelsslakteriförening och med anlitande av dennas lokaler har vidare under 1929 bildats en särskild kreatursslakteriförening med ändamål att för medlemmarnas räkning idka slakterirörelse och handel med andra djur än svin. Det uppslaktade köttet har försålts till konsumtionsföreningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Samtidigt med att sålunda slakterirörelsen hos de skånska andelsföreningarna utvidgats att omfatta andra slag av kreatur än svin, har tillverkningen av charkuterivaror ökats. Vid flera av de större föreningarna ha nämligen fabriker för detta ändamål anlagts och tagits i bruk. Samtliga andelsslakterier i Skåne och Halland med ett eller ett par undantag driva, såsom av uppgifterna i tabellbilagan framgår, sin rörelse i stor omfattning. Detta oaktat och trots att flera enskilda svinslakterier finnas inom samma provinser, ha på grund av svinuppfödningens intensitet i denna landsdel tillförselområdena för de olika slakterierna kunnat hållas relativt snäva. Inköpen ha vidare i allmänhet begränsats till att i huvudsak avse allenast medlemmarna. På samma gång som inköps- och fraktkostnaderna därigenom hållits nere på en mycket måttlig nivå, hava medlemmarna i de olika föreningarna kommit i närmare kontakt med det egna företaget. Sistnämnda omständighet torde varit av stor betydelse. Med hänsyn till det misstroende, som i allmänhet från jordbrukarnas sida möter den kooperativa

69 organisationsformen, är det givetvis av särskilt värde, att de enskilda medlemmarna stå i mera kontakt med företaget och därigenom få sin samhörighet med detsamma stärkt. Börelsens stora omfattning har vidare haft till följd, att föreningarna varit hänvisade att avyttra sina produkter i parti. Det mesta av det producerade fläsket beredes sålunda till bacon för export till England. Vid sidan därav bedriva de dock i allmänhet även försäljning i egna butiker direkt till konsumenterna i stor skala, varvid som exempel kan nämnas Sydvästra Skånes andelsslakteriförening, som har försäljningsställen i Trälleborg, Malmö (2 st.), Lund, Kävlinge och Åstorp. Till belysning av exportens betydelse för några av de största andelsslakterierna meddelas följande tablå, utvisande svintillförseln till dem samt deras export av bacon under åren 1929—1931. 19 3 1 Slaktade svin

Tomelilla Kristianstad .. Halmstad Ystad Hörby Trällebore; Kävlinge

1 9 3 0

Exporterade! Slaktade baconsidor j svin

1 9 2 9

Exporterade baconsidor

Slaktade svin

Exporterade baconsidor

Antal

Antal

Antal

Antal

Antal

Antal

105 269 75 432 62 616 49 392 43 647 41342 37 800

198 304 143 152 J 71 671 ! 73 602 j 80 060 i 78 806 I 74 841 1

89 505 67 345 54188 53 410 34 767 39 943 33135

162 096 128 974 64 948 89 065 60 515 75 025 60 034

71126 52 813 39 829 45 125 22 670 28 920 25 568

118 824 104 668 30 415 68 014 34 447 52147 38 097

Av tablån framgår, att de anförda slakterierna hava sin ojämförligt viktigaste marknad i utlandet. Vad slakteriet i Halmstad beträffar, sändas dock betydande mängder fläsk till Stockholm samt Göteborg, dit även övriga slakterier avlasta sitt överskott, i den mån det ej kan exporteras eller försäljas i minut. Med hänsyn till den synnerligen skiftande karaktär, som de kooperativa slakteriföreningarna sålunda hava, är det givet, att deras betydelse för jordbrukarna varierar i mycket hög grad. Gemensamt för dem alla är visserligen, att i den mån vinst uppstår därigenom, att jordbrukarna genom egna organisationer ombestyra slaktdjurens avsättning antingen genom att organisationerna själva slakta djuren och avyttra det uppslaktade köttet eller fläsket eller ock genom att på ändamålsenligaste sätt försälja djuren i levande tillstånd, kommer denna att i sista hand tillfalla de anslutna medlemmarna. Fördelarna därav bliva emellertid beroende av i vad mån den kooperativa försäljningsformen som sådan kan anses överlägsen övriga förut skildrade former för djurens avsättning. Som denna fråga är mycket vidlyftig och föremål för olika meningar, synes den i detta sammanhang böra lämnas åsido. Andelsslakterirörelsens stora betydelse för jordbruket i dess helhet torde även göra sig gällande på helt andra områden. I den mån andelsföreningar äro av större omfattning, komma de nämligen att framträda

70 som uppsamlingsställen för den omgivande traktens kreatur. Därigenom åstadkommes en enhetlig och efter marknadsläget svarande prissättning av boskapen, och leverantören beredes på så sätt garanti för att betalning erhålles i enlighet med kreaturens handelsvärde. Till följd av ett rationellt förfarande vid själva nedslaktningen samt modern utrustning torde vidare utbytet av kreaturen i regel bli högre vid de större andelsslakterierna än vid de privata småslakterierna, vilket givetvis i sista hand kommer medlemmarna till godo. P å grund av den kontakt medlemmarna hava med föreningarna kunna de jämväl erhålla värdefulla råd till ledning vid djurens uppfödning och behandling samt besked, när den lämpliga tidpunkten för deras försäljning är inne. Därigenom att utbudet av slaktdjuren eller produkterna därav koncentreras till andelsföreningarna, erhålla vidare jordbrukarna möjlighet att genom sina egna organisationer påverka prisbildningen i en för dem gynnsam riktning på ett ofta mycket verkningsfullt sätt. För att denna sida av andelsföreningarnas verksamhet skall kunna fullt ut tillgodogöras, är det emellertid nödvändigt, att mellan de olika andelsföreningarna sinsemellan samarbete etableras eller, där sådant redan finnes, förstärkes och utvidgas. Behovet av ett dylikt samarbete mellan de redan befintliga andelsföreningarna är desto mer trängande, som organisationen av kött- och fläskhandeln inom Sverige lider av väsentliga brister. Ben inrikes Distributionen av kött och fläsk från slakterierna till cle olika förbrukarna fläsk- fö r s iggå r för närvarande på en mångfald olika sätt. I vissa fall uppträder konsumenten som köpare av slaktdjur samt ombestyr själv dessas nedslaktning. Så t. ex. driva de större charkuterifabrikerna själva vanligen även egen slakterirörelse. I regel ombesörjes emellertid distributionen av självständiga yrkesutövare, vilkas verksamhet dock kan ha mycket skiftande omfattning och karaktär. Vid sidan av ett stort antal smärre företagare, som idka handel med kött och fläsk, ofta i förening med slakterirörelse, finnas åtskilliga betydande företag, som ehuru till övervägande del hänvisade till partihandel med kött och fläsk likväl i stor utsträckning genom egna försäljningsställen distribuera nämnda varor direkt till konsumenterna. Vidare förekommer det ett flertal större avnämare, såsom allmänna inrättningar av olika slag, restauranter m. m., vilka söka sina leverantörer bland de större slakterierna. I detta sammanhang må ock erinras om samarbetet mellan de konsumentkooperativa föreningarna och vissa större slakterier i södra och mellersta Sverige. Något mera allmängiltigt schema för distributionsprocessen inom kött- och fläskhandeln finnes sålunda ej. Det torde dock kunna sägas, att i regel en strävan framträder att närma slakterierna och konsumenterna till varandra. Orsaken härtill är givetvis, i vad på leverantörerna ankommer, i främsta rummet den, att därigenom möjligheterna att erhålla bättre priser ökas. Bidragande därtill har dock säkerligen även varit angelägenheten av att så långt det går förkorta distributionstiden, för att varan skall kunna avlevereras till konsumenten i bästa möjliga skick.

71 E n följd av berörda förhållanden är emellertid, att partihandlare i egentlig mening, vilka uteslutande sälja till återförsäljare, endast förekomma i de större avsättningsorterna. Dessa återförsäljare köpa ej heller i allmänhet i fast räkning utan mottaga vanligen varan i kommission. För ett arvode, som i t. ex. Stockholm för närvarande utgör i fråga om besiktigat kött 5 % av försäljningssumman med tillägg av 2 öre per kg, därest priset understiger 90 öre per kg, åtager sig kommissionären att ombestyra försäljningav varorna samt att bestrida därmed förenade kostnader ävensom att ansvara för försäljningssumman. Givet är, att denna form av handel i höggrad bidrager till att göra kött- och fläskmarknaden osäker och fluktuerande. Orsaken till att inom kötthandeln anlitande av kommissionärer fått så stor spridning är i främsta rummet den, att beskaffenheten hos köttet varierar avsevärt, varför det ställer sig svårt för en köpare att avsluta en affär, innan han fått se varan. Härtill bidrager ock, att i Sverige för närvarande enhetliga kvalitetsbeteckningar på förevarande område i stort sett helt saknas. Den klassindelning av kött, som förekommer å vissa orter med offentliga slakthus i anslutning till det för slaktdjuren tillämpade klassificeringssystemet, tjänar endast som grundval för sättande av noteringar å kött och fläsk. Inom den inrikes handeln med sistnämnda varor torde därför ifrågavarande klassindelning sakna praktisk betydelse. Vissa försök att införa enhetliga kvalitetsbeteckningar ifråga om kött ha ej heller lett till resultat. Enligt vad som uppgivits föreligger emellertid ett starkt behov av dylika beteckningar särskilt ifråga om större leveranser direkt till förbrukarna, av vilka många i regel ej äro fackmän på området. Hithörande spörsmål ha ock utomlands under de senaste åren tilldragit sig allt större uppmärksamhet. I åtskilliga europeiska länder har sålunda möjlighet beretts statlig myndighet att meddela föreskrifter angående klassificering av jordbruksprodukter, däribland även kött och fläsk, samt rörande desammas märkning. Sådant bemyndigande har ock flerstädes tagits i bruk. Vad särskilt fläsk avsett för utförsel beträffar, finnas sålunda i flera baconexporterande stater mycket ingående bestämmelser angående varans beskaffenhet. Men även för den inrikes handeln med kött och fläsk hava liknande föreskrifter meddelats. I t. ex. Storbritannien har lantbruksministeriet med stöd av Agricultural Produce (Grading and Marking) Act av år 1928 fastställt vissa normer för klassindelning av kött. Därmed följer, att om kött säljes under viss fastställd klassbeteckning, skall detsamma ock vara av den beskaffenhet, som angives i åsyftade normer. Missbruk är belagt med straff. Vidare ha föreskrifter utfärdats angående märkning av kött. Även i Tyskland har i nödförordningen av den 1 december 1930 (Vérordnung zur Sicherung von Wirtschaft und Finanzen) intagits bestämmelser om rätt för vederbörande statliga myndighet att föreskriva klassificering av jordbruksprodukter. Det land, varest man gått längst ifråga om klassificering och märkning av kött och fläsk, torde emellertid vara Amerikas förenta stater. Med

utgångspunkt från vissa objektivt fastslagna egenskaper hos varan har man fastställt ett tämligen vidlyftigt klassificeringssystem, vilket ock numera j enligt uppgift tämligen allmänt begagnas i handeln. Allt efter de slaktade djurens kön och ålder indelas nötköttet i 5 grupper, varjämte inom varje grupp finnas 6—7 klasser. Vid klassificeringen tages hänsyn till cle slaktade djurens kroppsbyggnad, hullet samt köttets kvalitet, varmed förstås muskelfibrernas grovlek, bindvävens mängd och fasthet samt fettets fördelning. Klassificering verkställes av jordbruksdepartementets tjänstemän efter frivillig överenskommelse mellan departementet och vederbörande slakteri. Efter bedömning märkes djurkroppen med departementets stämpel, varvid man använder sig av en rullstämpel, så att hela kroppen blir märkt. Köttbedömaren äger uppbära ersättning, vilken betalas av slakteriet, per timme för sitt arbete. För att antagas till köttbedömare fordras, att vederbörande har flerårig praktisk erfarenhet inom slakteriyrket samt handeln med slaktdjur ävensom att han genomgått särskild kurs för dylika tjänstemän. Man har emellertid i Förenta staterna ej stannat vid att klassificera köttet, utan även normer för köttets styckning vid såväl parti- som minutförsäljning hava fastställts. För vinnande av ordning och reda i kötthandeln är standardisering på sistberörda område av stor betydelse. Bristen på enhetliga varubeteckningar i Sverige omöjliggör praktiskt taget en enhetlig prissättning å kött och fläsk. Även å en och samma lokala marknad komma därför priserna att skifta starkt och marknadsläget blir i hög grad osäkert. Delvis i syfte att råda bot häremot har man sedan, gammalt sökt centralisera minuthandeln med bland annat kött och fläsk till torgen. Därest all handel å orten sker i denna form, uppnå både köpare och säljare en fullständig överblick av marknadsläget, och på så sätt kan en enhetlig och korrekt prissättning åstadkommas. Torghandeln erbjuder ock för jordbrukaren möjlighet att utan fördyrande mellanhänder direkt nå konsumenten. Å andra sidan innebär denna form för handel med kött och fläsk ur hygienisk synpunkt så stora nackdelar, att densamma överallt i landet befinner sig på avskrivning. I stället söker man sammanföra minutförsäljning av kött och fläsk liksom av livsmedel över huvud taget till kommunala saluhallar, varigenom uppnås i huvudsak samma fördelar, som ur prisbildningssynpunkt åtfölja torghandeln, men utan dennas nackdelar. Enligt inhämtade uppgifter synes ock å vissa orter en beaktansvärd koncentration av kötthandeln kunnat genomföras på denna väg. I större samhällen är det dock omöjligt att undvika, att fasta försäljningsställen till ett betydande antal inrättas utanför de förefintliga saluhallarna. I dylika orter synas därför strävandena alltmer inriktas på att söka centralisera partihandeln med ifrågavarande produkter. Med hänsyn till de stora svårigheter, som många gånger möta, när det gäller att erhålla en överblick över läget å en rent lokal marknad, är det givet, att det för den enskilde affärsmannen skall ställa sig hart när omöjligt att vid varje tillfälle äga kännedom om marknadsförhållandena inom landet

73 i dess helhet. Detta leder till att, därest å viss ort ett tillfälligt överskott av kött eller fläsk uppstår, som trycker priserna därstädes samt vederbörande handlande söker avlasta detsamma till annan marknad, han därvid i avsaknad av kännedom om det allmänna marknadsläget i första hand vänder sig till de platser, som han med hänsyn till deras storlek eller av annan liknande orsak beräknar kunna absorbera överskottet. Med all sannolikhet torde detta vara en kraftigt bidragande omständighet till att, såsom förut påvisats, Stockholm tillföres kött och fläsk från nästan alla orter av betydenhet i mellersta och södra Sverige. Det kött och fläsk, som inom partihandeln omsattes i de större konsumtionsorterna, består följaktligen till stor del av dylika tillfälliga överskott, vilken omständighet helt naturligt medför, att marknadsläget i dessa orter blir i högsta grad obestämt och att priserna därstädes förete mycket starka växlingar till skada för producenterna och utan nytta för konsumenterna. Betingelserna för en bättre ordnad och jämnare tillförsel av kött och fläsk till de viktigare konsumtionsorterna äro emellertid i hög grad ofördelaktiga, på grund av att tillförseln ombesörj es av ett stort antal fristående leverantörer. Särskilt är detta fallet beträffande kött. I fråga om fläsk äro däremot förhållandena i berörda hänseende något gynnsammare, då utbuden av denna vara i de större samhällena till övervägande del enligt vad förut anförts härröra från de stora svinslakterierna i södra och västra Sverige. Enär dessa, om man frånser ett mindre antal andelsslakterier, för närvarande driva sin rörelse helt oberoende av varandra, kan emellertid tillförseln även av fläsk å den inhemska marknaden anses vara praktiskt taget oreglerad. Ändring härutinnan lärer kunna åvägabringas, endast om samarbete i sådant syfte inledes mellan de större andelsslakterierna. Vissa svårigheter göra sig dock därvid gällande på grund av den svenska fläskmarknadens nära beroende av förhållandena utomlands. Organisationen av exporthandeln ined kött och fläsk. Av den förut lämnade redogörelsen för gällande bestämmelser angående Exporthanutförsel av slaktdjur samt kött och fläsk framgår, att endast sådant kött och deln ™ed fläsk får exporteras, som uppslaktats i offentligt slakthus eller ock i export- samt kött slakteri. De olika slakterikategoriernas betydelse för Sveriges kött- och och fläs1c * fläskutförsel framgår av nedanstående sammanställning. Medan bacon i huvudsak utföres från exportslakterierna — endast vid slakthuset i Karlskrona förekommer baconberedning under handhavande av Blekinge läns andelsslakteriförening — sker exporten av annat fläsk samt kött i huvudsak från slakthusen. Densamma ombesörjes i regel av där verksamma kötthandlare eller kommissionärer. I betraktande av att sistberörda utförsel för närvarande likaledes är av jämförelsevis ringa omfattning och i stor utsträckning betingad av rent tillfälliga konjunkturer, synes anledning att mera ingående behandla densammas organisation ej föreligga. Detsamma gäller även beträffande exporten av slaktdjur.

74 Exporten av kött och fläsk, ton. B a c o n Å r

1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931

Annat fläsk

K ö t t

OffentAndels- Privat Andelsligt slakteri slakteri slakteri slakthus

OffentAndelsPrivat ligt slakteri slakteri slakthus

6138 11 052 9 252 7 375 12 607 21947 19 003 16 383 23 677 25 822

327 383 1883 36 4 94 208 34

732 510 329 124 1002 3 336 2 719 2 482 3 689 3 347

62 89 23 29 177 185 199 238 132

1816 1476 4 764 105 18 112 209 25

901 679 1845 214 23 505 79 98 1

173 261 157 1775 359 215 404 184 249 43

Trivat slakteri

Offentligt slakthus

14 14 39 637 312 140 291 98 68 4

3 266 2 374 2 285 2 832 1139 381 608 1239 1279 122

Under 1931 hava 30 slakterier ägt rätt att exportera kött och fläsk från Sverige. Antalet ifråga har växlat något, men i stort sett har detsamma hållit sig tämligen konstant under de senare åren. Belägenheten hos de olika exportslakterierna under år 1931 framgår av vidstående tablå, som jämväl utvisar omfattningen av den vid varje slakteri bedrivna slakteriverksamheten jämte dess export av fläsk och kött. De ojämförligt mest betydande exportslakterierna äro som synes belägna i Skåne och Halland. Baconexportens organisation.

Den omständigheten, att ett slakteri erhållit exporträtt, har i praxis ej ansetts innebära skyldighet för detsamma att begagna sig därav. Det finnes sålunda åtskilliga exportslakterier, vilka under flera år ej bedrivit någon som helst utförsel av kött eller fläsk. Antalet baconexporterande slakterier under 1931 var 20, vartill kommo 5 slakterier, vilka endast utförde färskt kött eller avfall. Från de återstående 5 slakterierna med exporträtt ägde alltså någon utförsel ej rum under året ifråga. Av de slakterier, vid vilka beredning av bacon förekommer, är det vidare långt ifrån alla, som till huvudsaklig del grunda sin verksamhet på export. Under 1931 var det sålunda endast vid 14 slakterier, varest utförseln av bacon torde ha uppgått till hälften eller mer av slakten. Vid de övriga sex baconexporterande slakterierna, av vilka tre äro mycket betydande, har därför utförseln under nämnda år omfattat endast en mindre del av slakten. Under 1930 synas däremot av sammanlagt 20 baconslakterier åtminstone 17 utfört som bacon minst 50 % av sin svinslakt. Vad som ej exporteras avsattes å den svenska marknaden, vanligen i form av färskt fläsk. Efterfrågan av bacon i Sverige är nämligen för närvarande ytterst obetydlig men lär enligt vad som uppgivits vara i stigande. Den omständigheten, att ehuru utförseln av bacon är koncentrerad till ett jämförelsevis ringa antal exportörer, flera av dessa ej äro speciellt inriktade på avsättning av sina produkter å främmande marknader utan bedriva en omfattande försäljning av fläsk å den svenska marknaden, medför givetvis, att storleken av ifrågavarande utförsel kommer att bliva mycket känslig för tillfälliga förändringar i marknadsläget ej endast utomlands utan

<o

jämväl i Sverige. Att starka fluktuationer i den svenska fläskexportens storlek förekomma, har tidigare belysts med ledning av från den månatliga handelsstatistiken hämtade siffror. På grund av att exporten i regel sker veckovis, äro dessa såsom framhållits dock ej fullt rättvisande i förevarande hänseende. De tvära kastningarna i exportkvantiteterna äro särskilt skadliga på grund av det sätt, varpå avsättningen i England av svensk bacon är organiserad. Som en redogörelse därför lämnas i annat sammanhang, skall här endast understrykas, att intresset hos vederbörande slakteriinnehavare att bibehålla exporten någorlunda jämn under året i regel torde kunna anses stå i direkt proportion till den betydelse, exportmarknaden har för slakteriets verksamhet. Den i tabellbilagan intagna tabellen över storleken av baconexporten från olika slakterier under årets skilda månader visar även, att ifrågavarande svängningar i allmänhet äro störst hos de slakterier, varest exportens andel av svintillförseln till slakteriet är låg och där sålunda Exportslakteriernas slakt samt export av kött och fläsk år 1931. Antal slaktade djur Slakteriets belägenhet storboskap

241 5 580

132 713

523 797 660 288

1050 2 896

103 454

3 827

5 775

142 1308

62 616 24 299 2 664 49 392 42120

164 12 73 167 34

16 849 22 590 31 769 52 475 18 030 8 246 24 684 13 000 43 647 11563

49 2 393 42

21656 4 025 8 323 15 815 11709 75 432 12 633 2 997 37 800 7 090

3 964

782094 Halmstad . Falkenberg Hallsberg . Ystad ^n<relholm

420 430 2 145

800 944

372 728 119

384 259

Äsperöd Hässleholm Uddevalla .. Hörby Askeröd

178 141 541 183 —

615 219

22 44 273 38 4

Värnamo Borlänge . Jönköping Visby Stenstorp

506 178 —

2 350

4 426

2 484

1715 1126

581 1379

183 189

3 428

3 589

409 107 55 73 179

7 721

337 200 254 Summai

bacon

10 524 105 269 2 572 963 41342

156 211 289 111 350

Kristianstad Skara Alvesta Kävlinge .... Nyköping ...

kött (ej avfall)

får och getter

97 36 1086 15 6

Kalmar ... Tomelilla . Sävsjö Kil Tralleborg

Vurberg Sege Landskrona Eslöv Åstorp

kalvar

Export (i ton) av

496 520

2124 1 386 668 1298 1420

955 629 519 2 220

608 97 2 094 5 47

7<; exportförsäljningarna spela en jämförelsevis underordnad roll för rörelsen i dess helhet. Flertalet av exportslakterierna omhänderhavas av andelsföreningar. Såsom av nedanstående tablå framgår, ombesörja dessa mellan 85 och 90 % av baconutförseln till England. Åtskilliga av de andelsslakterier, som därvid komma ifråga, driva sin rörelse i stor omfattning. Ej mindre än nära 83 % av nyssberörda utförsel komma sålunda enligt tablån på de 10 största exportslakterierna, varav 8 ägas eller drivas av andelsföreningar. Tager man dessutom hänsyn till att en av dessa andelsföreningar handhaver verksamheten vid 3 av angivna slakterier, varför sålunda nyssnämnda andel av exporten hänför sig till allenast 8 företagare, borde stora möjligheter föreligga för att ett samarbete mellan de olika exportörerna skulle komma till stånd. E t t försök i sådan riktning har även blivit gjort i och med att Föreningen av svenska andelsslakterier (FASA) bildats, vilken omfattar 7 andelsslakterier med en sammanlagd baconexport under 1931 av 14 200 ton. Enligt vad som uppgivits har sammanslutningen ifråga för de anslutna slakterierna haft synnerligen fördelaktiga verkningar. E t t utvidgat samarbete mellan de svenska baconexportörerna synes även vara eftersträvansvärt, icke minst med hänsyn till de möjligheter, som därigenom skulle öppnas för åstadkommande av en effektivare försäljningsorganisation för svenskt bacon å den engelska marknaden. Betingelserna för ett sammanförande av exportörerna synas ock för närvarande gynnsamma med hänsyn till att utförseln av bacon från Sverige för tillfället enligt vad tidigare framhållits är beroende av särskilt tillstånd. Exporten av bacon under 1930, fördelad på exportslakterier med hänsyn till storleken av deras export. Andelsslakterier 1

Exportslakteri med en export av

. . . I Antal

4 ! 4 5 4

0 ton

1— 500 501—1000 1001-2000 2001—5000

» » » » Summa

Organisahonen i England

av

Export * ton

1 025 3 252 6 792

12 8 4 5

23 914

Privata slakterier il , , , i 1 Antal

Export * ton

6 2 I 1 2

— 21 522 3146

3 689

S u m ni a Export ton

Antal

10 6 6 6 4 32

1046 3 774 9 938 12 845 27 603

Av den svenska baconexporten till England beräknas för närvarande drygt fo£ tredjedelar försäljas å marknaden i London, medan återstoden går till J

'

'

,

försäljningen norra England med Manchester som huvudort. Trots att sålunda avsattar svensft* ningen av svenskt bacon lokaliserats till ett jämförelsevis begränsat område, är likväl utbudet därav splittrat på ett flertal händer. I allmänhet sker nämligen försäljningen av importerat bacon i England genom därvarande agenter. Mot en provision av V/2 till 2 procent mottaga dessa agenter baconpartierna 1 Till andelsslakterierna liar jämväl räknats en andelsförening, som slaktar i offentligt slaktbus.

77 i kommission samt ombestyra deras försäljning, vilket i regel sker till engrossister eller i speciella fall till större detaljhandlare. Under 1930 bildades dock av ovannämnda sammanslutning av svenska exportslakterier efter danskt mönster ett särskilt engelskt bolag för att i London omhänderhava försäljning av svenskt bacon direkt till detaljhandlare och större förbrukare. Bolagets verksamhet har hittills enligt uppgift lämnat ett gott resultat. Försäljningarna av bacon i England ske i stor utsträckning genom leveranser enligt stående order, s. k. standing orders. Enär denna försäljningsform medför stora fördelar för leverantörerna, strävar varje slakteri efter att avsätta»så mycket som möjligt av produktionen på detta sätt. Överskottet säljes sedan i fria marknaden. Då de noteringar å bacon från olika länder, som varje fredag sättas å livsmedelsbörsen i London, bestämmas under hänsyntagande i huvudsak till läget å denna senare marknad samt ifrågavarande noteringar så småningom påverka även priset vid >standing orders», är det emellertid av stor betydelse för prisbildningen å svenskt bacon, att de å den fria marknaden utbjudna kvantiteterna så långt möjligt begränsas. Härför är det av vikt, att samarbetet mellan de i England verksamma agenterna samt vederbörande exportslakterier i Sverige är det bästa möjliga. E t t sammanförande av försäljningen å ett fåtal händer skulle härutinnan säkerligen vara gynnsamt, enär i så fall en viss kontroll å marknaden i förevarande hänseende lättare kunde utövas. Av nyss berörda förhällande, att försäljningen av bacon delvis sker enligt stående order, bero i hög grad de menliga verkningar, som fluktuationerna i den svenska baconexportens omfattning enligt vad förut framhållits medföra. E n hastig stegring i tillförseln av nämnda vara har nämligen som regel till följd ett betydande överskott å den fria marknaden och på grund därav pressade priser. En nedgång återigen medför, att åtskilliga »standing orders» ej kunna effektueras med därav föranlett missnöje hos avnämarna och minskat förtroende för de svenska exportörerna. Ehuru importen till Storbritannien av bacon jämväl från andra länder än Sverige är ojämn — särskilt framträda i detta hänseende Amerikas förenta stater — företer dock den svenska utförseln härutinnan anmärkningsvärda brister i jämförelse med t. ex. den danska exporten. Denna omständighet förtjänar särskilt beaktande, enär den under senare år skärpta konkurrensen å den brittiska marknaden, för vilken redogöres i annat sammanhang, till väsentlig del härleder sig av en kraftigt ökad import av danskt bacon. Det vill även synas, som om de svenska exportslakterierna skulle hava större möjligheter än de danska att hålla utförseln vid jämn storlek oberoende av den inhemska slaktens omfattning med hänsyn till att i Sverige baconexporten vanligen utgör i vikt räknat knappt 20 % av landets fläskproduktion, medan för Danmark motsvarande tal är c:a 80 96. Sistberörda omständighet synes även böra medföra, att svenskt bacon i genomsnitt vore av väsentligt högre kvalitet än danskt. Otvivelaktigt uppfyller ock det svenska exportfläsket i allmänhet mycket högt ställda krav i

Export^vliitel.

78 angivna hänseende. Att förtjänsten därav till stor del tillkommer andelsslakterirörelsen i Sverige, torde näppeligen kunna bestridas. Genom det oavlåtliga propagandaarbete för en rationell svinskötsel, som från de ledande inom nämnda rörelse bedrivits, ha nämligen svinuppfödarna i de trakter, där svinskötseln fått någon större utbredning, tämligen allmänt kommit till insikt om betydelsen av att svingödningen inriktas på frambringande av det i den allmänna handeln mest begärliga fläsket. I hög grad stimulerande därtill har säkerligen även varit den särskilt av de sydsvenska andelsslakterierna efter danskt mönster införda principen att avräkna de inköpta svinen efter slaktad vikt, varvid samtidigt klassificering av svinen sker efter»fläskets beskaffenhet. Därigenom ha nämligen svinpriserna kunnat på ett vida bättre sätt, än när betalning erlägges efter levande vikt eller stycketal, bestämmas efter varans verkliga värde. Till följd av den ändring i smakriktningen samt den i anslutning därtill stadigt fortgående skärpning i kraven på varans kvalitet, som under årens lopp gjort sig gällande på detta område, har det även förelegat ett starkt behov av en avräkningsmetod, vari hänsyn tages till varans marknadsvärde. Tyvärr synas likväl jordbrukarna på många håll alltjämt föredraga att erhålla betalning för sina levererade svin efter deras levande vikt, varför åtskilliga andelsslakterier även i södra Sverige ej ansett sig kunna övergå till att avräkna uteslutande enligt slaktvikt. Vad mellersta och norra Sverige beträffar, har ifrågavarande princip vunnit insteg endast på enstaka platser och i ringa omfattning, vilket säkerligen beror bland annat på andelsslakterirörelsens ringa utbredning i dessa landsändar. E n annan viktig orsak är även, att svinproduktionen i Svealand och Norrland, som förut påvisats, är av jämförelsevis begränsad omfattning och i huvudsak inriktad på att tillfredsställa det lokala behovet. Den förhärskande smakriktningen kan därför ofta vara rätt varierande. Det vid de sydsvenska slakterierna tillämpade klassificeringssystemet har av naturliga skäl utformats i anslutning till den i Storbritannien rådande smakriktningen, enligt vilken fläsket i allmänhet bör vara köttigt med ett ej alltför kraftigt späcklager. Till följd därav indelas de egentliga prima gödsvinen efter späcklagrets tjocklek i tre eller fyra klasser. Vidare sker vanligen en gradering av betalningen för svinen efter deras slaktvikt enligt en ofta rätt vidlyftig skala. Bäst betalda äro sålunda svin med en slaktvikt av omkring 65 kg.

ExportJämsides med att svinuppfödarna i södra Sverige, varifrån exporten av fläskets fläsk) gom redan framhållits, till den ojämförligt största delen sker, alltmer slakterierna, inriktat sig på att söka framställa en huvudsakligen för exportmarknaden lämplig vara, har själva förfarandet vid slakten samt metoderna för beredning av de olika slakteriprodukterna vid flertalet exportslakterier med åren utvecklats och förbättrats. Särskild uppmärksamhet har därvid i allmänhet ägnats åt de olika möjligheter, som kunna föreligga att nyttiggöra det vid | slakten uppkomna avfallet. Samtidigt har man naturligtvis även sökt att

79 genom en omsorgsfull och lämplig behandling av fläsket vinna möjligast gynnsamma avsättning för detsamma. Betydelsen av strävandena i sistnämnda hänseende framträder framför allt ifråga om det fläsk, som användes till beredning av bacon, enär ifrågavarande procedur i regel fordrar stor noggrannhet och sakkunskap. Den tillgår numera på i huvudsak följande sätt. Sedan svinkroppen efter slakten fått hänga omkring ett dygn tillskäras baconsidorna, vilket bör ske med synnerlig omsorg och fackkännedom, så att till sidorna endast kommer att höra sådant, som avnämaren kan använda som bacon. Det uppkomna avfallet, det s. k. baconavfallet, som består av bland annat huvud, ister, fötter, kotpelaren, åtskilliga ben med vidsittande kött m. m., avyttras om möjligt av slakteriet å platsen eller närliggande orter. Sedan sidorna efter tillskärningen avkylts och saltlaken insprutats i dem under visst tryck, nedläggas de i stora saltningsbassänger, som fyllas med saltlake. Sidorna få kvarbliva där minst 96 timmar, varefter de upptagas och läggas i staplar, för att saltlaken skall fä tillfälle att avrinna (dränering), innan de förpackas och utskeppas. Staplingen bör ske sä, att köttsidan hos sidorna lägges nedåt. Vid förpackning av bacon, vilken i allmänhet sker i balar om 4 sidor med juteväv som emballage, sorteras sidorna regelmässigt så, att varje bal kommer att omfatta sidor av jämförlig kvalitet. I överensstämmelse med vad som gäller ifråga om svinen indelas även bacon ur kvalitetssynpunkt i tre eller eventuellt fyra olika klasser. Ehuru det nu skildrade förfarandet i sina huvuddrag torde vara tämligen likartat vid samtliga exportslakterier, där beredning av bacon förekommer, föreligga dock beträffande detaljerna säkerligen avsevärda skiljaktigheter. Rörande saltningen finnas visserligen som nämnts bestämmelser, över vilkas iakttagande besiktningsveterinärerna vid slakteriet skola utöva tillsyn, men ifråga om exempelvis dräneringstiden, d. v. s. den tid baconsidorna ligga uppstaplade för saltlakens avrinning, saknas föreskrifter, varför i detta avseende betydande olikheter sannolikt kunna iakttagas vid de skilda slakterierna. Vanligen torde dock tiden ifråga hava uppgått till omkring 2 dygn. Mest framträdande lära dock skiljaktigheterna varit beträffande baconsidornas tillskärning och sortering. Detta är även helt naturligt, så länge gemensamma föreskrifter härom i en eller annan form saknas. Härutinnan åsyftas dock att åstadkomma en ändring genom bildandet av Svenska exportslakteriernas förening u. p. a., vilken har till ändamål att verka för uppnående av en hög och jämn kvalitet å svenskt exportfläsk samt att i sådant syfte utöva nödig kontroll över fläskexporten. Föreningen har bland annat utarbetat detaljerade regler för behandling av bacon för export till Storbritannien, vilka avses skola tillämpas av medlemmarna. Dessa regler ansluta sig tämligen nära till de danska bestämmelserna pä förevarande område, för vilka nedan redogöres. Med hänsyn till den korta tid, föreningen varit i verksamhet — den konstituerades vid sammanträde den 14 november 1932 — är det givetvis för tidigt att nu bedöma verkningarna därav.

80 Kvalitetsförc- Betydelsen av att utförseln av bacon till Storbritannien omfattar en i skrifter m. m. m <jjiig as te mån ensartad vara har under de senaste åren alltmera upp\lvQ77\LCL)lCLs TO)*

bacon, avsett märksammats i de olika länder, varifrån dylik export sker. I flertalet av dem för export till j i a b l u n d a på lagstiftningens väg införts mycket vidlyftiga och detaljerade britannicn. bestämmelser i detta hänseende. Så till exempel finnas i Danmark ingående författningsföreskrifter rörande bland annat huru man skall förfara vid tillskärning av baconsidor i syfte att förhindra att dessa omfatta annat än sådant, som avnämaren kan använda såsom bacon. Ifråga om saltning gälla liknande bestämmelser som i Sverige. Därutöver är dock föreskrivet, att sidorna skola under saltningen hälla en temperatur av högst 6—8 grader. Dräneringstiden skall vara minst 48 timmar. Färgen hos sidorna bör vara ensartad, klart ljusröd och utan grå skiftning. Ifråga om sorteringen är bestämt, att alla sidorna i varje bal skola med hänsyn till vikt, typ och fetthalt vara ensartade. Skillnaden i vikt mellan de svin, varifrån sidorna härröra, fär ej överstiga 6 kg. Till möjliggörande av kontroll därå är stadgat, att å varje sida skall angivas motsvarande svins slaktvikt i hela kilogram. I samma bal få ej heller packas både långa och korta sidor. Allt prima bacon, som utföres till England, skall vidare vara sorterat i tre olika klasser, vardera bestående av två grupper, nämligen klass n:r 1 sizeable eller heavy » » 2 » » » » » 3 » » » Som sekunda bacon, vilket ej fär åsättas kvalitetsmärket »Danish» men väl det s. k. lurmärket, som motsvarar det svenska runmärket, skola balas bland annat sidor, som innehålla blodfärgade partier eller som härröra frän svarta eller svartbrokiga svin, vidare sidor med löst späck eller sidor, som äro »skinnmagra» eller hos vilka fläsket lossnar frän köttet, m. m. Ifråga om balningen gäller, att denna skall ske sa, att den ena sidans kotlett ligger mot den andra sidans buk. Under tiden från 1 maj till 31 oktober skall i bogblaclsfickorna anbringas salt och något salpeter. Vid emballeringen skall användas s. k. wrappers av prima manglad hessian, som skall väga minst 335 g per kvadratmeter och vara justerad med 46 varp och 48 skott per kvadratmeter. Lagret av wrappers skall förvaras på ett torrt ställe. Syningen skall företagas sålunda, att baconsidorna äro fullständigt täckta. Lösa ändar av sygarn skola avskäras. Det använda snörgarnet skall vara tillräckligt tjockt för tillförsäkrande av en absolut fast och hållbar snörning. För tillsyn av att de sålunda meddelade föreskrifterna rörande tillskärning och behandling av baconsidor följas av slakterierna finnes anställd en särskild statsinspektör, vilken äger befogenhet att såväl i slakteri som vid hamnplats utöva inspektion å för export avsett parti av bacon. Vidare skola årligen i Esbjerg avhållas intill 8 bedömningar av baconsidor, avsedda för utförsel till England. Därvid tjänstgöra som bedömare, förutom nyssnämnda inspektör, 6 av jordbruksdepartementet godkända personer, av vilka 3 utses av andelsslakterierna och 3 av de privata slakterierna. Vid dylik

81 bedömning åsättas baconsidorna betyg i olika hänseende. Därest därav framgår, att de undersökta sidorna ej äro tillfredsställande, skall omedelbart efter bedömningen besiktning av lagret vid vederbörande slakteri äga rum. Överträdelse av bestämmelserna kan medföra, att vederbörande slakteri av jordbruksdepartementet ådömes böter eller, om dessa ej erläggas, fråntages rätt att använda nationalitetsmärket. Även i Nederländerna äro bestämmelser meddelade rörande kontroll av baconexporten. Därvid har man emellertid gått en i viss mån annan väg än i Danmark, i det i Nederländerna den direkta kontrollen samt utfärdande av tillhörande föreskrifter överlåtits åt enskilda institutioner, vilka upprättats i enlighet med av staten meddelade bestämmelser. Den statliga lagstiftningen i sistnämnda land rörande baconkontrollen avser därför i huvudsak endast att reglera organisationen av dessa kontrollinstitutioner samt att ordna tillsynen över dem från statens sida. Kontrollinstitutionens medlemmar skola utgöras av dels s. k. anslutna medlemmar, vilka driva egen exportrörelse med bacon och därvid äro underkastade kontroll enligt institutionens stadgar, dels ock övriga medlemmar. De förra få ej ha majoritet i institutionens styrelse. Så länge kontrollinstitutionen följer givna föreskrifter, äger den av staten utbekomma riksmärkesstämplar för att i sin ordning utlämna dem till de anslutna.

61 38

82 Kap. 3. Prisbildningen i Sverige å slaktdjur samt kött och fläsk. Inledande anmärkningar. Utbude av Beträffande flertalet varor kan en reglering av utbudet under en kortare d^lbeYdllse ^ vanligen åstadkommas genom ändringar i lagerhållningen utan att proför pris- duktionen därav beröres. Hinder av principiell art möter ej heller mot att bildningen. e ^ lil^ ar tat förfarande kommer till användning ifråga om slaktdjuren, men med hänsyn till de ofta rätt dryga utgifterna för djurens underhåll sker detta dock endast i begränsad omfattning. E n allmän reglering av utbudet av slaktdjur kommer därför i allmänhet till stånd endast genom att produktionen direkt anpassas efter marknadens läge. På grund av att produktionskostnaderna vid slaktdjursuppfödning i jämförelsevis ringa grad äro fasta, möter ej ur denna synpunkt hinder mot att produktionen av slaktdjur hastigt utvidgas vid gynnsamt och inskränkes vid ogynnsamt prisläge. Särskilt gäller detta ifråga om svinen, men även beträffande nötkreaturen torde det ej kunna bestridas, att den enskilde jordbrukaren inom en viss ram äger tämligen stor rörelsefrihet i tekniskt hänseende vid bestämmandet av slaktdjursproduktionens storlek. De avgörande faktorerna därvid äro i första hand det allmänna marknadsläget vid tiden för uppfödningens igångsättande samt den uppfattning, vederbörande producent har om den framtida utvecklingen. J u kortare djurens uppfödningstid är, desto mera benägna äro givetvis jordbrukarna att låta förhållandena vid nyssberörda tidpunkt vara avgörande för produktionens omfattning, och på samma gång desto svårare är det att förskjuta tidpunkten för djurens marknadsförande. Att utbudet av t. ex. gödkalvar och svin, för vilka uppväxttiden i Sverige i allmänhet uppgår till 1 a 2 resp. 6 a 7 månader, skall växla starkt med olika konjunkturer, är därför helt naturligt. Ifråga om storboskap är däremot marknadstillförseln jämnare. Starkare växlingar däri föranledas i huvudsak av ändringar i produktionsbetingelserna, såsom felslagen skörd med därav stegrade foderpriser etc. Att en smidig och lämplig anpassning av utbudet av slaktdjur förutsätter ett betydande mått av vakenhet och ekonomiskt omdöme hos den enskilde producenten, torde i varje fall vara uppenbart. Efterfrågan

Vad efterfrågan av slaktdjur beträffar, följer densamma tämligen nära skiftningarna i efterfrågan av kött och fläsk, vilka utgöra de ojämförligt vikbetydelse tigaste produkterna. Förbrukningen av kött och fläsk påverkas emellertid for pris- a v e n m å n gf a lcl sinsemellan oberoende faktorer. Dessa äro av i huvudsak två olika slag, nämligen dels sådana, vilkas inflytande är mer varaktigt, och dels sådana, som göra sig gällande under kort tid och medföra endast tillfälliga störningar i kött- och fläskkonsumtionen. Till den förra gruppen höra företeelser som förskjutning inom smakriktningen, ändrade levnads-

aV s al dd:)ur } d

83 vanor m. m., medan till den senare kunna räknas tillfälliga ändringar i inkomstförhållandena, förskjutningar i priserna å olika livsmedel, klimatiska förhållanden o. s. v. Åtskilliga av dessa sistnämnda faktorer återkomma årligen med viss regelbundenhet, varför efterfrågan av hithörande produkter blir underkastad säsongmässiga växlingar. Så t. ex. kan nämnas, att konsumtionen av s. k. soppkött, vartill användes i huvudsak kött från nötkreaturens främre del, är relativt ringa under sommaren och som följd därav priset å dylikt kött lågt. I stället är efterfrågan av kött från charkuterioch konservindustriens sida under nämnda årstid jämförelsevis betydande. Att i det följande söka utreda, huru dessa olika faktorer påverka efterfrågan av kött och fläsk och därmed priserna ä samma varor, torde emellertid ej kunna ifrågasättas. Härför skulle nämligen erfordras synnerligen ingående undersökningar av levnadsförhållandena inom olika befolkningsgrupper m. m. Det kan dock i detta sammanhang erinras om att, enligt vad förut framhållits, den individuella förbrukningen av kött i Sverige under de senaste femtio åren hållit sig tämligen konstant, medan konsumtionen av fläsk ökats avsevärt. Till följd av de växlingar, som enligt det anförda karakterisera såväl ut- Exporten av budet som efterfrågan av kreatur, kommer slaktdjursmarknaden att visa sig slaktdJU1^ och synnerligen osäker. Detta förhållande, vilket är utmärkande ej endast för dukter samt iet delse Sverige utan för flertalet länder med en inhemsk slaktdjursproduktion av dess v större betydenhet för landets försörjning, leder helt naturligt till uppkomsten bildningen. av en tillfällig och oregelbunden utförsel av slaktdjur eller kött och fläsk. I tider, då läget å den inhemska marknaden är tryckt, strävar man sålunda att genom export, i den mån handelpolitiska eller andra hinder däremot ej resas, avlasta överskottet till främmande marknader för att sedan, därest brist uppstår, importera liknande varor. E n dylik tillfällig utförsel tjänstgör sålunda såsom ett slags säkerhetsventil för den inhemska marknaden och förhindrar, att priset därå nedgår under vad som motsvarar priset för liknande vara i utlandet. I den mån exporten får en större omfattning och blir mer regelbunden, komma givetvis verkningarna att gestalta sig annorlunda. Såsom nedan närmare påvisas, medför den i så fall, att den inhemska marknaden för exportduglig vara blir praktiskt taget helt beroende av läget utomlands. Av grundläggande betydelse för prisbildningen å den svenska slaktdjurs- Slaktdjursmarknaden är vidare, att denna, såsom av den förut lämnade redogörelsen avsattn™9ens j.

o

.

.

•

,

.

.

,

organisation

framgår, ar uppdelad i ett flertal av varandra i prishänseende mer eller och dess mindre beroende lokala marknader. Visserligen framträder en allmän strävan betydelse TÖ7" X) TtS~

att med de skiljaktigheter, som betingas av fraktförhållandena, åstadkomma bildningen. en för olika orter gemensam prissättning, men denna strävan motverkas i hög grad av bristfälligheter i slaktdjursavsättningens organisation. E n omständighet, som därvid är av särskild betydelse och vilken ej tidigare berörts, är bristen på jämförbara noteringar. E n nödvändig förutsättning för

84 att en fullständig utjämning mellan prislägena å olika orter skall komma till stånd är givetvis, att dessa lägen kunna identifieras av envar, som därav har intresse. Detta är dock för närvarande möjligt endast i mycket begränsad omfattning. Blott vid de offentliga slakthusen samt vissa större andelsslakterier förekommer sålunda en sådan koncentration av utbuden av slaktdjur, att prissättningen därstädes erhåller en allmännare räckvidd. På grund därav är det av stor vikt, att kännedom om de vid slakthusen och de större slakterierna betalda priserna hastigt och effektivt sprides inom därav berörda kretsar. Uppgifter om prisläget vid samtliga slakthus med undantag för det i Karlskrona offentliggöras även sedan åtskilliga år tillbaka i form av noteringar, som genom vederbörande slakthusstyrelses försorg fastställas av för ändamålet utsedda kommissioner. Börande dessas tillsättande tillämpas emellertid inga enhetliga grunder, vilket medför, att deras sammansättning skiftar avsevärt vid olika slakthus. Ej heller följa kommissionerna likartade principer vid noteringarnas sättande. Vid djurens klassificering tillämpas vidare system, som, även om de i stora drag överensstämma, likväl i detaljerna avsevärt skilja sig frän varandra. Noteringarna vid olika slakthus kunna därför för närvarande ej utan vidare jämföras med varandra och ägna sig följaktligen ej heller att läggas till grund för en ändamålsenlig reglering av tillförseln å olika orter. Däremot torde den tidigare framförda anmärkningen mot ifrågavarande noteringar, att de ej avspegla verkliga prisläget å orten, numera enligt vad som uppgivits på de flesta platser i allt väsentligt sakna fog. Prisbildningen å svin.

Kostnaderna Såsom i det föregående framhållits, har svinskötseln en väsentligt olika för svinens k a r a k t ä r i skilda delar av Sverige. Medan den i vissa trakter alltjämt utgör och gödning, en ren binäring till jordbruket med huvudsakligt syfte att nyttiggöra uppkommet avfall, har den i andra bygder fått en i det närmaste industriell prägel utan närmare samband med jordbruksnäringen i övrigt. I samband därmed har det ock blivit nödigt att ägna större uppmärksamhet åt produktionskostnaderna vid svinuppfödningen. Dessa sammansättas i huvudsak av utgifter för anskaffning av erforderligt antal smågrisar, kostnaderna för foder till svinens uppfödning och gödning ävensom ersättning för deras skötsel och vård i övrigt. Dessa tre utgiftsposter kunna givetvis variera avsevärt, beroende på såväl de lokala förhållandena å den ort, där svinen uppfödas, som det sätt, varpå svinskötseln är ordnad. I trakter, där den bedrives i större omfattning, är det sålunda givet, att sistnämnda grupp av utgifter fär en helt annan betydelse, än där svinens skötsel i allmänhet utgör en bisyssla vid sidan av jordbruket i övrigt. Det fär därför anses uteslutet att ens tillnärmelsevis kunna exakt ange storleken av ifrågavarande kostnader. Vad utgifterna för smågrisarnas anskaffning beträffar, variera även dessa avsevärt i olika delar av landet. Priset å smågrisar skiftar givetvis även med konjunkturerna för svinuppfödningen i övrigt. En belysande bild av huru förhållandena i berörda hänseende växlat under senare år

85 lämnar nedanstående tablå. Efter att i juni 1929 ha utgjort ej mindre än 2 kronor 31 öre per kg hade priset i början av 1932 sjunkit till 39 öre. Noteringarna avse smågrisar i vikt mellan 10—20 kg. I detta sammanhang bör även erinras om att tidigare en viss arbetsfördelning inom landets svinskötsel utbildat sig, i det att de smärre jordbrukarna i norra Skåne framför allt lade an på uppfödning av smågrisar, som sedan såldes över hela landet. Numera har man även i dessa trakter alltmer övergått till att göda svinen, samtidigt med att överskottet av smågrisar i stor utsträckning exporteras till Danmark. Smågrispriser i Skåne enligt Sveriges allmänna lantbrukssällskaps noteringar. Öre per kg levande vikt, månadsmedeltal Månad

Januari April Maj Juni Juli September Oktober Novembe r December Arsmedeltal

111 101 106 108 93 101 95 93 101 84 75 70

70 70 71 85 95 150 145 145 141 134 130 151

154 155 161 198 201 231 229 221 193 195 186 188

218 223 240 227 200 215 171 141 108 86 98 95

90 75 83 92 81 66 63 59 64 56 51 47

43 39 47 50 52 85 85 85 90 90 90 91

'Den mest betydande utgiftsposten för svinskötseln utgöra emellertid foderkostnaderna. Enligt verkställda undersökningar behöver ett gödsvin under sin uppväxttid och gödning vid rationell utfodring en fodertillförsel av c:a 4—5 foderenheter för varje kg, varmed det ökas i vikt. Utgår man alltså ifrån, att smågrisarna väga 15 kg samt den slutliga vikten hos gödsvinet är 90 kg, skulle alltså för dettas uppfödning krävas en fodertillförsel av 300 ä 375 foderenheter. Kostnaden för det behövliga fodret, vartill för närvarande i huvudsak användas majs eller korn samt potatis och mejeriavfall, varierar emellertid avsevärt. Ofta hava nämligen svinuppfödaren å den egna gården tillgång till eget foder, som icke utgör handelsvara i egentlig mening och därför betingar ett väsentligt lägre pris, än det som gäller i öppna marknaden. A andra sidan förekommer även, att självkostnaden för dylikt hemmaproducerat foder väsentligt överstiger marknadspriset. Utgår man emellertid från ett pris per foderenhet av 10 öre, skulle foderkostnaden för svinuppfödningen uppgå till 30—40 kronor. Det torde böra understrykas, att med ovan angivna siffror ej avses att framlägga någon beräkning av självkostnaden vid svinuppfödningen utan endast att belysa den inbördes relationen mellan vissa kostnadsposter.

86 Avsättningens organisation och dess betydelse för prisbildningen.

I likhet med produktionen är även avsättningen av svinen organiserad pä väsentligt olika sätt i landets skilda delar. Såsom framgår av vad tidigare anförts, äro de vägar jordbrukarna hava att välja pä, när det gäller avyttring av deras svin, i huvudsak följande. Antingen ombestyr han själv djurens nedslaktning samt det erhållna fläskets försäljning till konsumenterna, eller ock försäljer han svinen i levande tillstånd, i vilket fall han har att välja mellan att sälja dem till en kringresande eller ä orten boende uppköpare eller att transportera dem till ett ej alltför avlägset slakthus eller slakteri. Vid de offentliga slakthusen ombestyres försäljningen i regel av kommissionärer mot arvode, vanligen 2 % å försäljningsbeloppet, under det att vid slakterierna avräkning direkt sker till jordbrukaren enligt de vid slakteriet för dagen gällande priserna. Sistberörda förfaringssätt är allmänt i de trakter, där svinuppfödningen nått en större omfattning och genom anläggning av svinslakterier, ofta under form av andelsslakterier, avsättningen av svinen fått en mer organiserad form. På grund av de vitt skiftande förfaringssätt, som sålunda tillämpas vid svinens avyttring av jordbrukarna, torde det få anses uteslutet att närmare ange, vad lantmännen i verkligheten erhålla för sina djur. Härtill bidrager givetvis, att kostnaderna för djurens transport m. m. variera avsevärt. E n undersökning av prisbildningen för svin måste därför begränsas till att avse de priser, som vederbörande jordbrukare kunnat utfå, därest han anlitat ett visst förfarande vid försäljning av sina djur. Av flera skäl torde det därvid vara lämpligt att utgå från priserna vid de offentliga slakthusen. Bland annat äro dessa belägna i större centra för konsumtion av kött och fläsk, varför priserna å slaktdjur därstädes utöva stort inflytande å prisbildningen i den kringliggande trakten. Vidare finnas i viss mån officiella uppgifter rörande kreaturspriserna vid de offentliga slakthusen i de för vederbörande slakthus gällande noteringarna, vilka i bearbetad form publiceras i Sociala meddelanden. 1 De brister, som enligt vad förut anförts vidlåda noteringsväsendet i landet, framträda ock mindre beträffande svinen än ifråga om andra kreatur på grund av att] de förra äro mera ensartade.

Svinprisets växlingar å skilda orter.

E n första överblick av dessa noteringar, vilka återfinnas i tab. XVI i tabellbilagan, synes ge vid handen, att svinpriset å skilda platser i Sverige är rätt olika. Att sä även bör vara fallet, är uppenbart, om man beaktar vad tidigare framhållits rörande de olika slakthusens betydelse för landets försörjning med fläsk. Så t. ex. täcker i Stockholm det å slakthuset därstädes uppslaktade fläsket ends st en ringa bråkdel av ortens behov av samma vara, varför mängder därav tillföras från annat håll, däribland slakthusen i Norrköping, Linköping och Malmö. Svinpriserna i Stockholm ligga följaktligen i allmänhet över noteringarna vid sistnämnda slakthus. Av en jämförelse mellan noteringarna vid de fyra östsvenska slakthusen, nämligen de i Stockholm, Eskilstuna, Norrköping och Linköping, på sätt tabellen å vidstående sida \ * F ö r Karlskrona saknas särskild noteringskommission, då prissättningen därstädes i huvudsak omhänderhaves av därvarande andelsförening.

87 Skillnaden i öre per kg mellan noteringen vid Stockholms slakthus samt noteringarna vid nedanstående slakthus.

1 r

Eskils- Lin- Norr- Eskils- Lin- Norr- Eskils- Lin- Norrtuna köping köping tuna köping köping tuna köping köping

1928 Maj Juli

Suggor

Större syin

Slakterisvin

± +

November December

4 7 10 11 21 1 1 0 3 3 1 3

— 10 — 6 — 12 — 10 — 10 — 9 — 8 — 4 — 9 — 3 — 7 + 1 — 11 — 3 — 12 — 4 — 11 — 3 — 9 — 2 — 10 — 4 — 8 — 3

+

6 6 9 17 15 17 10 7 8 12 11 9

— 11 — 6 — 11 — 10 — 9 — 8 — 14 — 13 — 13 — 12 — 14 — 9 — 14 — 4 — 13 — 6 — 9 — 9 — 9 — 9 — 11 — 11 — 11 — 9

+ + +

1929 Februari Mars Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

+ + + + + +

+ + +

3 ± 2 3 6 + 3 + 7 + 5 2 4 9 46 + 2 +

0 4 2 4 6 6 2 5 2 6 9 8

+ 10 + 10 + 4 + 3 — 2 + 16 + 7 -1- 10 — 2 — 8 — 1 + 5

+ + + + + + + + + + + +

16 15 16 19 21 27 15 16 13 9 17 23

+ 9 + 7 + 8 + 7 + 11 + 18 + 0 + 5 + 1 4 + 5 + 13

0 0 + ± 0 + 7 9 10 7 + 4 + ± 0 + 1 + 9 9

5 3 4 2 2 2 5 6 6 7 2 1

+ 0 — 4 — 8 — 11 — 6 — 7 + 5 + 10 + 3 — 4 — 5 + 2

+ + + + + + + + + + + +

18 13 9 11 12 10 18 18 18 16 11 14

+ + + + + + + + +

2 + 1 + 4 + 5 + 18 + 2 + 0 + 1 + 2 + B + 5 + 3 + 0 2 2 6 4 7 1 7 5 5 10 8

+ +

12 14 22 23 15 20 12 7 5 2 2 2

10 6 — 9 + 5 + 0 10 7 — 5 + 12 + 7 13 10 — 14 + 9 + 5 13 10 — 11 + 9 + 8 8 12 + 0 + 12 + 7 9 9 + 4 + 15 + 7 5 5 + 7 + 15 + 4 5 5 + 1 + 13 + 4 4 3 + 0 + 11 + 4 4 1 + 4 + 17 + 10 3 + 2 — 1 + 16 + 12 + 2 + 3 + 1 + 12 + 12

3 3 8 6 4 5 5 0 4 3 1 4

+

8 4 0 3 3 1 7 7 9 8 4 9

1930 — 13 — 10 — 12 — 10 — 14 — 13 — 14 — 13 — 13 — 14 — 14 — 13 — 11 — 9 — 11 — 7 — 9 — 7 0 — 10 — 8 (5 — 11 — 8 4 — 8 — 5

10 10 15 17 12 17 12 12 5

Januari Februari Mars April Maj Juli

,

November December 1931 Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

±

0 4 7 g ? 3 8 c 7 5 S

— 7 — 6 — 8 — 9 — 10 — 9 — 11 — 10 — 13 — 13 — 8 — 5 — 7 — 3 — 8 — 6 — 8 — 8 — 7 — 6 — 6 — 6 — 1 — 4

+ + +

+ + + + + + +

+ + + + + + +

2 + 1 4 b 8 2 + 3 + 4 + 6 + 8 + 3 + 6 +

3 1 3 5 7 2 6 6 4 6 2 5

+ 3 + 1 — 7 — 6 + 3 + 10 + 9 + 3 4- 0 — 6 — 7 + 0

+ + + + + + + + + + + +

13 15 9 7 8 9 8 7 10 9 7 11

+ + + + + + + + + + + +

13 12 5 5 9 14 13 9 11 7 6 11

88 Skillnad i öre per kg mellan noteringen vid Stockholms slakthus samt noteringarna vid slakthusen i Malmö och Göteborg. Slakterisvin

Större svin

Susrgor

Å r Malmö

Göteborg

Malmö

Göteborg

Malmö

— 3 — 3 — 2 — 1 — 5 — 4 — 7 — 5 — 7 — 2

— — —

2 2 2

— + — — — + + +

3 1 2 4 4 1 1 0

+ 5 + 10 + 10 + 6 — 5 — 13 — 13 — 8 — 10 — 7 — 4 + 2

1928 Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

9 10 9 8 12 11 16 14 16 11 10 12

6 11 9 11 11 13 9 9 9

t o —

± o

1929 Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

— 14 — 14 — 11 — 10 — 12 — 10 — 7 — 6 — 11 — 9 — 13 — 14

12 12 11 12 12 12 12 11 11 10 11 13

— 5 — 7

— 11 — 11 — 11 — 11 — 10 — 12 — 14 — 10 — 11 — 11 — 11 — 14

11 13 14 14 11 15 15 12 10 14 14 16

— 9 — 10 — 9 — 9 — 5 — 10 — 9 — 4 — 3 — 2 + 1 — 3

— 7 — 8 — 10 — 10 — 2 — 6 — 7 — 4 — 4 — 5 — 4 — 3

7 11 8 3 12 11 7 7 15 14 12 9

11 13 12 9 14 10 12 14 15 13 13 9

— 1 — 10 — 7 — 1 — 7 — 2 + 3 + 1 — 5 — 4 — 7 — 5

— — — — — — — — — —' — —

— 1 — 4 — 4 — 6 — 12 — 14 — 7 + 1 + 11 + 8 + 6 + 2

+ + + 6

1930 Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

— 2 + 2 — 3 — 11

— 9 — 9 — 5 + "2 — 3 — 1 + 6 + 3

1931 Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

1 8 7 6 9 1 3 5 5 3 8 3

+ + — — — — — —

2 1 6 5 7 4 7 9 "7 10 7

Göteborg

89 utvisar, framgår emellertid, att prisrörelserna vid de olika slakthusen förete stora likheter ifråga om slakterisvin, vilka i första hand äro föremal för livligare handelsutbyte. Bäst synes överensstämmelsen vara mellan noteringarna i Stockholm och Linköping. Största avvikelserna, om man bortser från senaste tiden, företer noteringen i Eskilstuna, varest slakthuset i huvudsak tjänar till att tillgodose ortens behov och varifrån fläsk endast undantagsvis sändes till Stockholm. Norrköping intager en mellanställning, i det därvarande slakthus visserligen i första hand är avsett för den lokala efterfrågan av kött och fläsk men varifrån samtidigt ej obetydliga mängder fläsk utföras till Stockholm. Vad angår prisrörelsen för övriga svin, föreligga däremot stora oregelbundenheter. I den mån detta ej beror av olika principer vid noteringarnas fastställande, torde orsaken vara den, att smakriktningen i Stockholm framför allt kräver köttigt och ej fett fläsk. På det hela taget torde man därför kunna säga, att priset i Stockholm är avgörande för prisläget å slakterisvin i Mellansverige och norra Götaland, medan däremot för tyngre och sekunda svin prisbildningen ä de lokala marknaderna är jämförelsevis självständig. För södra Sverige torde på samma sätt noteringen i Malmö få anses representativ. E n jämförelse mellan noteringarna i Malmö och i Hälsingborg visar, att dessa följa varandra tämligen väl. Beträffande västra Sverige torde göteborgsnoteringen vara i stort sett normerande för prisläget ifråga om slakterisvin. Vad angår den inbördes relationen mellan noteringarna vid slakthusen i Stockholm, Malmö och Göteborg, framgår av tablån å vidstående sida, att prisrörelserna i de tre städerna överensstämma rätt väl ifråga om slakterisvin. Stockholmsnoteringen ligger sålunda i medeltal 11 a 12 öre över envar av malmö- och göteborgsnoteringarna. Beträffande tyngre gödsvin samt framför allt suggor förete däremot prisrörelserna i de tre städerna väsentligt större avvikelser. Av den gjorda jämförelsen mellan noteringarna ä svin vid de olika slakthusen synes sålunda framgå, att inom Sverige prisbildningen å lätta svin (slakterisvin) är tämligen enhetlig och, såsom senare kommer att påvisas, står i nära beroende av läget ä den internationella fläskmarknaden. För tyngre eller sekunda svin är däremot prisbildningen mera olikartad och i stor omfattning av lokal karaktär. Vill man närmare undersöka prisrörelsen i Sverige för svin, kan man Svinprisets därför lämpligen utgå från ett på grundval av slakthusnoteringarna i Stock- J n ^ c r m £ , holm, Göteborg och Malmö beräknat medelpris för slakterisvin. Månatliga tider. uppgifter härom för de sex senast förflutna åren meddelas i Tab. X V I I i tabellbilagan. Till jämförelse angivas även de på liknande sätt beräknade medelpriserna för tyngre svin samt för suggor. Såsom av de anförda siffrorna framgår, kännetecknas svinpriset av mycket starka växlingar, vilka återkomma med tämligen regelbundna mellanrum. Denna företeelse, som är av universell karaktär, har varit föremål för ingående studier i bland annat Amerikas förenta stater och Tyskland. P å grundval av tillgängligt statistiskt material har man i de båda länderna sökt att i enlighet med de principer,

90 som ligga till grund för den moderna konjunkturanalysen, klarlägga de faktorer, som påverka prisbildningen å svinmarknaden, samt med ledning därav utarbeta vissa prognoser angående svinprisets sannolika förlopp under den närmaste framtiden. Vid dessa undersökningar har man ansett sig kunna konstatera, att jämte det att svinpriset är utsatt för starka säsongväxlingar detsamma är underkastat konjunkturvariationer med tämligen stor regelbundenhet. Enligt de tyska undersökningarna skulle perioden för dessa senare svängningar vara mellan 3 och 4 är, i det att efter en tid av c:a 2 år med höga svinpriser skulle följa en tid av 1V2 a 2 år med låga priser. Vid motsvarande undersökningar i Storbritannien och Danmark har man kommit till liknande resultat. Även för Sveriges del synes priset å svin, särskilt slakterisvin, följa samma lag Efter att detsamma under 1925 legat på en jämförelsevis hög nivå, sjönk det hastigt i slutet av 1926, steg därefter under senare hälften av 1928 för att sedan vid mitten av 1930 ånyo börja falla. Orsaken till svinprisets konjunkturväxlingar.

Börande anledningen till de periodiska växlingarna i svinpriserna råder ej full enighet. Man har sålunda, bland annat, ansett, att variationerna i foderskördarna, särskilt majsskörden, skulle vara en kraftigt bidragande orsak därtill. Även om så i viss mån är fallet, i det minskade skördar och i följd därav stegrade foderpris framtvinga höjda svinpris, är det dock tydligt, att svängningarna ifråga närmast äro beroende av svinuppfödningens tekniska anordning. Till följd av den lätthet, varmed svinproduktionen kan utvidgas resp. inskränkas, kommer densamma vid gynnsamt prisläge att ökas, till dess överproduktion inträder och priserna falla. Under påverkan därav minskas svinuppfödningen, och en knapphet å fläsk framkallas, som leder till höjda priser. Härigenom föranledes en ny överproduktion o. s. v. Det samband, som sålunda råder mellan utbud av svin och priset därå, framträder även i Sverige enligt vad nedanstående siffror utvisa. Under år, Antal besiktigade svinkroppar År

1926 1927 1928 1929 1930 1931

Svinpriser, öre per kg

Vid köttbesiktningsbyråer

Vid slakthus och slakterier

Slakterisvin

Större svin

Suggor

242 673 294 626 303 445 281 870 338 143 398 175

544 974 809 987 772 661 700 198 887 542 1 026 364

118 89 99 114 95 59

114 81 93 108 88 52

76 52 63 74 55 29

då prisnivån å svinmarknaden på det hela taget är läg, är tillförseln i allmänhet riklig, medan förhällandet är det motsatta, när priserna äro höga. Emellertid fär därav ej dragas den slutsatsen, att en begränsning i svinproduktionen i Sverige skulle utöva någon kraftigare påverkan i prishänseende ä den svenska marknaden, enär svinpriserna i Sverige, såsom i det följande närmare påvisas, närmast bero av förhållandena å den internatio-

91 nella fläskmarknaden och därför bliva tämligen oberoende av den inhemska produktionens omfattning. För Sveriges del kan således sambandet mellan priset å svin samt utbudet därav sägas bestå däri, att höga svinpriser framkalla en utvidgning av svinproduktionen, vars verkningar i form av ökad svinslakt komma till synes, när priserna befinna sig i nedåtgående. Fläskexportens stora betydelse för prisbildningen å svin i landet framFläskstår klart, om man beaktar, att under år 1931 utfördes 1053 725 bacon- J * £ f ^ r sidor, motsvarande inemot en fjärdedel av antalet slaktade svin i landet, svinpriserna För denna del av Sveriges svinproduktion blir sålunda exportpriset å fläsk l Sven9e(bacon) direkt avgörande för svinpriserna. I betraktande av att samtliga exportslakterier vid sidan av en mer eller mindre betydande baconexport sälja avsevärda mängder fläsk å den inhemska marknaden, är det emellertid givet, att även i Sverige fläskpriset å de större avsättningsmarknaderna i huvudsak bestämmes av sagda exportpris. Visserligen röner i första hand inlandspriset för sådant fläsk, som i kvalitetshänseende är jämförligt med exportfläsket, påverkan av förändringar av exportpriset, men i längden kommer jämväl priset å annat fullgott fläsk att influeras härav. För suggfläsk och annat sekunda fläsk torde dock prisbildningen vara av i huvudsak lokal natur, på grund varav den tidigare rätt betydande utförseln av suggor från Skåne till Tyskland varit av stor betydelse för den skånska marknaden. Att exportpriset å fläsk i stort sett är avgörande för priset ä slakterisvin och andra svin av fullgod kvalitet, framgår av nedanstående tabell, som utvisar, att svinpriset i Sverige rör sig på i stort sett samma sätt som baconnoteringen för svenskt fläsk i London. Då emellertid denna, till följd av att den svenska tillförseln av fläsk å den engelska marknaden i förhållande till efterfrågan av bacon därstädes är relativt ringa, ej i någon större utsträckning påverkas av den svenska exportens storlek, kommer helt naturligt omfattningen av svinslakten i Sverige ej att vid fri prisbildning utöva något direkt inflytande a svinpriserna. Priser i öre per kg.

Månad

J a n u a r i ... Februari .. Mars April Maj Juni Juli Augusti ... September Oktober ... November December.

1932 1931 1930 1929 1928 Notering Notering Notering Notering Notering Svin- åsvenskt Svin- å svenskt Svin- å svenskt Svin- å svenskt • Svin- åsvenskt priset i priset i priset i bacon i priset i bacon i priset i bacon i bacon i bacon i Sverige London Sverige London Sverige London Sverige London Sverige London 82 82 81 81 96 118 117 116 113 103 100 101

136 130 129 129 150 175 175 179 175 150 163 168

102 102 103 114 117 123 129 120 111 116 116 115

155 188 190 213 191 193 214 210 177 186 189 186

114 112 110 111 101 103 93 90 83 77 76 70

188 186 187 182 164 173 154 157 138 122 127 109

64 56 59 62 60 56 58 63 60 60 56 51

107 96 108 128 101 87 106 122 99 93 81 77

48 48 51 50 54 71 69 71 74 67 67 67

83 83 87 95 122 104 103 126 125 95 103 104

92 Efterfrågans Nu anförda förhållande medför även, att skiftningarna i efterfrågan av Ivintfislnia. fläsk å d e n s v e n s k a marknaden i längden sakna praktisk betydelse för prisbildningen ä svin. Endast därest det skulle inträffa sådan ökning i den inhemska förbrukningen av fläsk, att utförsel därav ej kunde ifragakomma — vilket innebär, att den individuella komsumtionen i landet skulle stiga med ungefär 25 % —- komme läget att förändras. Under nuvarande förhållanden överföres fläsk i större eller mindre mängder från export till försäljning å hemmamarknaden eller vice versa, så snart skillnaden i pris å fläsk i Sverige och å exportmarknaden gör en dylik omläggning lönande. Efterfrågan å den inhemska marknaden blir därför bestämmande för exportens omfattning men utan betydelse för fläsk- och svinpriserna. Följderna därav visa sig i bland annat kraftiga fluktuationer i exportmängderna under olika veckor. Beträffande nackdelarna därav hänvisas till vad i detta avseende finnes anfört å sid. 77. Ehuru sålunda prisbildningen i Sverige för fläsk och svin i huvudsak normeras av exportpriserna ä bacon, hindrar detta dock ej, att vissa avvikelser från denna regel kunna iakttagas under kortare perioder. Särskilt gäller detta ifråga om fett fläsk och tyngre svin, för vilka varor priserna inom Sverige visa större självständighet mot inflytande utifrån. Som emellertid utvecklingen även inom den svenska smakriktningen går mot mindre fett fläsk och lättare svin, kommer med all sannolikhet beroendet av den internationella marknaden att i framtiden bliva än starkare. I detta samband må framhållas, att den import av fläsk, huvudsakligen torrsaltat amerikanskt sådant, som försiggår till vissa delar av Sverige, i prisbildningsMinutpriset å svenskt och amerikanskt salt fläsk, öre per kg. -!

Sundsvall Månad

1931 Kiruna 1932

am. sv. am. sv. am. sv. am. sv. am. sv. am. sv. am. sv. am. sv. Januari 240 203 230 245 223 188 190 155 244 224 244 255 228 194 184 128 Februari 225 203 233 240 220 168 190 153 244 224 244 255 212 182 184 127 Mars 228 208 230 232 200 155 142 244 224 244 253 206 137 184 122 April 230 221 230 243 200 158 143 238 226 244 253 206 142 184 122 Maj 230 228 225 233 205 158 140 238 226 244 254 205 141 183 136 Juni 230 232 230 233 210 158 155 243 242 244 253 205 140 177 146 Juli 230 238 225 229 200 158 160 243 254 244 263 205 139 176 158 Augusti 240 252 225 230 200 161 165 243 278 228 252 207 143 170 160 September ... 240 256 230 226 200 160 168 243 270 225 233 193 161 180 161 Oktober 230 250 230 219 200 158 165 243 254 228 217 188 151 180 166 November ... 235 242 220 209 158 180 165 243 254 228 215 184 139 180 158 December .. 230 243 220 192 156 180 165 243 255 228 192 184 139 184 156

hänseende torde vara av underordnad betydelse. Såsom av ovanstående tablå framgår, är nämligen det amerikanska fläsket ofta väsentligt dyrare än den inhemska varan. Prisrörelserna för de båda artiklarna äro för övrigt mycket olika.

93 Prisbildningen å nötkreatur. Vid en undersökning av prisbildningen för nötkreatur, avsedda för slakt, Kostnaderna v s har man att utgå ifrån, att dessa produceras på i huvudsak tvenne i tekniskt djur sl^p. avseende olika sätt. Antingen erhållas slaktdjuren såsom en biprodukt vid födningen. nötkreatursskötseln i allmänhet, eller också utgöra de resultatet av en mer eller mindre självständigt bedriven uppfödningsverksamhet. Till slaktdjur av den förra typen höra framför allt utgallrade äldre kor, vilka i regel utslås, när förhållandet inom kreatursskötseln motiverar därtill, utan hänsyn till slaktdjursmarknaden. Uppfödning av nötkreatur till slakt i egentlig mening torde endast i ringa omfattning förekomma i Sverige. Däremot inträffar det ej sällan, att yngre djur, som av en eller annan anledning utgallras för slakt, före försäljningen gödas för att bringas upp i högre slaktvärde. I sådana trakter, där det möter svårigheter att få avsättning för mjölken, användes denna i stor utsträckning till utfodring av gödkalvar, genom vilkas försäljning jordbrukarna tillföras ej obetydliga inkomster. Även i dylikt fall blir dock slaktdjursuppfödningen till väsentlig del en biproduktion, som ansluter sig till nötkreatursskötseln i övrigt. Att under sådana förhållanden exakt angiva produktionskostnaden är givetvis ogörligt. Däremot är det möjligt att göra en uppskattning av lönsamheten vid gödning av till slakt avsedda djur. Man har därvid att utgå ifrån den skillnad i pris, som djuret betingar före och efter gödningen, samt undersöka, huruvida kostnaderna för djurets gödning täckas av det mervärde hos djuret, som uppkommit genom dess gödning. Att uppställa någon allmängiltig kalkyl över lönsamheten vid gödning av nötkreatur är dock omöjligt utan ingående undersökningar. De svårigheter, som möta ifråga om svinen, när det gäller att bedöma, Avsättningens vad jordbrukarna erhålla för sina slaktdjur, framträda än starkare beträffande ° r ^ l ^ s ° n nötkreaturen. Såsom tidigare anförts, avyttras nämligen dessa senare i över- betydelse för vägande utsträckning ej direkt till slaktare, utan de passera ofta genom en 6 i jj^*" eller ibland flera mellanhänder, innan de nedslaktas. Försäljning av nötkreatur i levande tillstånd sker vidare i stor omfattning per styck, varför det i betraktande av djurens mycket skiftande beskaffenhet samt växlande handelsvärde är praktiskt taget omöjligt att erhålla tillförlitliga uppgifter rörande nötkreaturspriserna hos jordbrukarna. Slakten av nötkreatur är ej heller på samma sätt som beträffande svinen sammanförd till större slakteriföretag utan är splittrad på ett mycket stort antal småslaktare. Endast å större avsättningscentra med offentliga slakthus torde förhållandena vara något gynnsammare. P å grund av där rådande slakthustvång är slakten inom vederbörande samhälle koncentrerad till slakthuset, varest en i viss mån enhetlig prisbildning kommer till stånd. Som förut framhållits, ha även de offentliga slakthusen fått en stor betydelse för nötkreatursslakten. Vid desamma satta noteringar å nötkreatur av olika klasser torde därför vara normerande för en avsevärd del av nötkreatursproduktionen i

94 landet. Enär de brister, som i allmänhet vidlåda noteringsväsendet, göra sig särskilt kännbara beträffande nötkreaturen, är det dock nödvändigt att iakttaga stor försiktighet vid begagnande av noteringarna ifråga. De torde emellertid vara ägnade att i viss utsträckning belysa utvecklingen av slaktdjurspriserna ä olika platser. Sambandet Som förut framhållits, tillföres Stockholm levande nötboskap från huvudmellan sakligen Mälarlandskapen samt Östergötland och Smaland. Denna omstänMeringarna

,..

.....

. , . , , .

vid olika dighet ger anledning antaga, att prisbildningen ä nötkreatur vid de tre närslakthus. m a s t Stockholm liggande slakthusen i stort sett skall ansluta sig till noteringen vid slakthuset i nämnda stad. Av å sid. 95 meddelade tabell framgår emellertid, att prisrörelserna vid åsyftade slakthus äro mycket olika. Särskilt för storboskap av lägre kvalitet ävensom för gödkalvar är överensstämmelsen mycket dålig, men även för storboskap av högre kvalitet kunna betydande avvikelser iakttagas ifråga om prisutvecklingen å de olika platserna. Medan sålunda exempelvis i Eskilstuna noteringen å kor av klass I i maj 1928 och i augusti 1930 låg 18 resp. 15 öre under noteringen i Stockholm, var skillnaden under 1929 tidvis mycket ringa. Såsom redan tidigare anförts, tjänar emellertid slakthuset i Eskilstuna i huvudsak endast att tillgodose ortens behov av kött och fläsk, varför prisbildningen där blir relativt självständig och beroende av den rent lokala tillförseln och efterfrågan. I längden kunna dock givetvis priserna i Stockholm ej undgå att utöva sitt inflytande. Bäst synes överensstämmelsen vara mellan noteringarna vid slakthusen i Linköping och Stockholm, vilket är helt naturligt, dä stora mängder uppslaktat kött tillföras Stockholm frän Linköping. Det oaktat ha dock noteringarna vid sistberörda slakthus för åtskilliga slag av nötkreatur vissa tider legat rätt väsentligt högre än stockholmsnoteringen. Beträffande sålunda t. ex. kor av klass I I I var noterade priset i Linköping i slutet av 1930 ej mindre än 14 öre per kg högre än i Stockholm. I den män detta förhållande ej är beroende av skiljaktiga förfaringssätt vid slaktdjurens klassificering och noteringarnas fastställande, torde orsaken därtill vara att finna i brister i avsättningsorganisationen, till följd varav tillförseln till Stockholm av slaktdjur samt kött vissa tider blir allför riklig. Vad därefter beträffar den inbördes relationen mellan noteringarna i de tre viktigaste avsättningscentra i landet, nämligen Stockholm, Malmö och Göteborg, visar tabellen å sid. 96, att noteringarna ifråga, i vad avser kor av klass I ävensom kvigor och stutar, någorlunda väl följas åt. En dragning uppåt för stockholmsnoteringens vidkommande relativt de båda övriga noteringarna kan dock skönjas. Även i fråga om kor av lägre kvalitet samt gödkalvar föreligger en viss överensstämmelse, ehuru denna dock är väsentligt sämre än beträffande de förra djurslagen. Enligt tabellen skulle prisnivån för gödkalvar och yngre gödkor vara gynnsammare för producenterna i Stockholm än i Malmö och Göteborg, medan för kvigor och sämre kor förhållandet vore det motsatta. Såsom framgår av den i tabellbilagan Tab. X V I I I intagna sammanställningen, är spänningen mellan priserna för bättre

95 Skillnaden i öre per kg mellan noteringarna vid Stockholms slakthus samt nedannämnda slakthus. Kor, klass I

Kor, klass I I I

Kvigor o. stutar, kl. I

Sötmjölkskalvar

Eskils- Lin- Norr- Eskils- Lin- Norr- Eskils- Lin- Norr- Eskils- Lin- Norrtuna köping köping tuna köping köping tuna köping köping tuna köping köping

1928 Februari Maj Juni Juli Augusti September ... Oktober November ... December ...

— 12 — 18 — 15 — 16 - 18 — 7 — 8 — 3 — 6 — 6 — 5 — 3

— — —

+ + + + + + — +

1 3 5 3 — 2 1 — 3 1 — 2 2 + 2 1 + 0 4 + 7 3 + 7 1 + 14 1 + 3 0 + 3

+ 10 + 13 + 15 + 8 + 9 + 13 + 15 + 14 + 18 + 9 + 11 + 11 + 7 + 11 + 11 + 8 + 10 + 13 + 82 + 9 + 7 + + 12 -H 14 + 9 + 11 + 15 + 9 + 7 + 15 + 10 + 5 + 14 + 12 + 6 + 13

— 11 + — .10 + - 10 + — 11 + — 13 + — 9 + — 15 + 9 + — 8 + — 7 + 2 + — 1 +

1 + 2 + 0 + 1 — 3 + 3 + 0 4 + 3 + 2 + 3 + 3 +

1 _ 9 2 — 6 0 — 5 1 — 7 0 - 10 2 + 5 fl + 6 5 + 5 4 + 4 3 + 3 5 — 9 5 - 12

5 — 4 — 2 3 — 4 — 8 — 8 — 5 — 4 + 1 — 8 — 15

1 1 3 1 4 4 R 2 1 0 3 0

+ 13 + 7 + 11 + 10 + B + 8 K + 4 + 7 + + 4 + 1 + 3 + 23 — 11 + 34 + + 9 -f- 3 + ?, + 2 — 1 + 3 + 2 + 1 + 5 + 3 + 5 + 9 + 6 + 8 + 11 + 7 + 10 + 9

— — — — — — — — —

2 + 4 — 2 + 3 + 7 5 + 2 + 1 + 3 + 4 + 2 + 2 +

0 + 1 +

1 + 0 + 0 + 2 + 3 + l +

1 0 S 3 1 1 B 4 4 6 7 3

— 5 + 1 + 2 — 5 — 8 + 3 + 11 + 4 + 6 — 2 — 3 — 10

— 13 — — 14 — — 6 — 10 — 10 — 6 — + 1 + — 2 + — 1 + — 2 — — 1 — — 5 —

7 + 4 — 4 — 7 + 3 — 5 — 6 + 1 — 7 — 6 + 1 — 10 — 5 + 3 — 11 — 5 + 3 — 10 — 5 + 4 — 11 — 8 — 10 + 8 10 + 10 — 3 14 + 14 + 0 — 13 + 14 + 2 + 14 + 15 + 3 +

3 — 5 — 3 — 3 — 3 — 4 — 5 4 2 — 1 + 1 + 1 +

1 3 1 3 3 2 '1 2 1 2 3 4

— 13 - 10 - 11 - 10 2 — 1 + 7 + 2 + 4 + 2 — 2 — 8

— 9 — 11 — 12 — 13 — 10 — 12 — 6 — 12 — 6 - 11 8 - 13 + 1 _ 7 + 2 + 0 + 4 + 3 + 4 + 6 + 4 + 5 — 3 + 0

+ 3 + 0 + + 3 + 0 + + 2 — 1 + — 2 + 0 + - 12 — 2 + — 13 — 6 — — 12 — 3 + - 12 — 3 + — 10 — 1 + 8 — 1 + — 6 — 3 + 9 — 5 4

4 4 2 4 1 1 1 1 2 2 0 1

— —ao — 5 —

fl —

1 — 13 — 13 — 8 - 13 — 4 — 1 + 4 + 7 + 11 + 7 — 4

1929 Januari Februari Mars Maj Juni Juli Augusti September ... Oktober November ... December ...

— — + — — — — — — — — —

2 3 0 5 9 8 4 3 4 6 2 2

— — + — — — — — — + +

1 + 1 + 2 + 3 6 5 — 3 3 — 2 — 1 + 2 + 2 +

1930 Januari Februari Mars Maj Juli Augusti September ... Oktober ... November . December ...

— 5 — 7 9 — 12 - 14 — 12 — 13 — 15 — 11 — 8 — 6 — 5

3 — 5 + — 6 — 8 + — 4 — 6 — — 4 — 8 — — 5 — 9 — — 6 — 8 — — 6 8 — 6 — 6 — — 5 — B — — 3 — 3 + — 3 — 2 + 2 — 2 +

5 — 6 — 5 — 4 — 9 — 9 - 12 — 10 — 9 — 6 — 3 2

— 3 4 — 3 — 2 — 5 — 5 — 6 — 5 — 4 — 2 — 2 — 3

4 4 2 4 6 6 7 6 1 4 5 6

+ + + + + + + + + + + +

ft 1

-}-

+

+ 0 + '•>

5 7 3 5 3 1 4 7 4 2 1 1

1931 Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September ... Oktober November ... December ...

2 4 4 2 5 4 6 4 4 3 4 5

+ 65 + 13 + 15 + + 12 + 14 + 5 + 12 + 13 + (i + 10 + 13 + 7 + 10 + 13 + 5 + 5 + 10 + 3 + 5 + 9 + 5 + 8 + 11 + B + 8 + 11 + 8 + 9 + 11 + 10 + 8 + 9 + 12 +

8 +

— 9 — — 6 + — 8 — + 4 + + 1 + + 0 + + 0 + — 10 + — 10 + — 17

5 — 2 + 3 — 3 + 2 — 1 + 1 — 4 + 9 + 9 + 4 + 1 -t-

3 1 3 1 1 5 1 1 6 6 4 7

96 Skillnaden i öre per kg mellan noteringen vid Stockholms slakthus samt noteringarna vid nedauståends slakthus. Ko r, klass I Å

Kvigor och Kor, klass III stutar, klass I

Sötmjölkskalvar

r Göteborg

Malmö

Göteborg

Malmö

Göteborg

Malmö

Göteborg

1 4 1 0 1 3 1 3 3 2 1 4

— — — — — — — — 4— — —

5 7 6 6 5 3 7 1 0 1 2 2

4- 13 4- 8 4- 14 4- 10 4- 10 4- 13 4- 7 4- 11 4- 9 4- 9 4- 8 4- 8

4- 13 4- 11 4- 13 4- 7 4- 5 4- 6 4- 0 4- 6 4- 7 4- 7 4- 8 4- 10

4- 8 4- 8 4- 7 4- 9 4- 8 4- 10 4- 4 4- 10 4- 11 4- 11 4- 13 4- 9

44— 444— 44444-

2 1 1 1 2 3 2 4 5 5 8 7

— 24 — 16 — 9 — 12 — 20 — 20 — 17 — 14 — 11 — 5 — 14 — 28

— 13 — 11 — 2 — 4 — 12 — 12 — 12 — 9 — 6 4- 0 — 5 — 15

2 2 0 2 6 6 4 3 2 2 1 3

— — — — — — — — — — — —

2 5 3 6 6 4 4 3 4 3 1 2

4- 8 4- 8 4- 8 4- 9 4- 7 4- 6 4- 3 4- 5 4- 7 4- 11 4- 14 4- 13

4- 11 4- 8 4- 6 4- 2 4- 1 4- 1 — 2 — 2 4- 0 4- 4 4- 4 4- 5

4- 7 44- 6 44- 7 44- 7 44- 3 44- 6 44- 6 44- 8 44- 8 44- 9 44- H 44- 8 4-

5 0 0 1 1 4 4 5 2 4 4 4

— 24 — 20 — 15 — 18 — 22 — 14 — 7 — 12 — 9 — 6 — 8 — 18

— 15 — 14 — 4 — 13 — 14 — 6 — 2 — 8 — 5 — 3 — 3 — 10

7 9 6 8 10 7 8 7 7 5 5 7

— 5 — 7 — 4 — 6 — 7 — 5 — 6 — 9 — 8 — 6 — 4 — 5

4- 8 4- 7 4- 6 4- 4 4- 2 4- 2 4- 1 4- 5 4- 8 4- 10 4- 8 4- 9

444— — — — — 4444-

2 2 1 1 3 3 4 4 1 6 8 5

444444444444-

4 2 4 2 2 3 2 2 3 5 4 4

4444444— 4444-

2 1 4 2 2 2 0 2 1 3 5 4

— 24 — 13 — 21 — 15 — 19 — 13 — 17 — 11 — 15 — 10 — 16 — 16 — 10 — 8 — 19 — 13 — 8 — 6 — 3 — 5 — 4 — 3 — 16 — 11

7 7 6 5 9 7 10 7 7 6 5 7

— 7 — 10 — 9 — 4 — 7 — 6 — 9 — 8 — 9 — 7 — 6 — 6

4- 9 4- 12 4- 11 4- 12 4- 13 + 11 4- 8 4- 10 4- 10 + 9 4- 6 4- 5

444444444444-

4 7 3 4 5 3 1 3 4 6 6 8

444444444444-

3 4 3 3 2 1 1 2 3 3 1 0

44444— — — — 4— 4-

2 4 1 3 0 2 1 1 1 2 1 0

— 19 — 13 — 15 — 9 — 18 — 15 — 16 — 12 — 23 — 16 — 18 — 14 — 16 — 14 — 19 — 12 — 13 — 7 — 14 — 7 — 16 — 8 — 24 — 13

Malmö 1928 Februari Mars April Maj

± 4-

Juli

+ September Oktober November December

4-

+

41929 Januari

±

Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December 1930 Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December 1931 Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

97 och sämre djur väsentligt större i Stockholm än i Malmö. Skillnaden mellan priserna för extra prima kor och för kor av klass I I I utgör sålunda i Stockholm i allmänhet 35 ä 40 öre och i Malmö 20 a 25 öre. Å båda platserna synes dock utvecklingen gå i riktning mot en minskning i spänningen. Av tablån framgår vidare, att priset särskilt å tjurar men även å kvigor och stutar relativt priset å kor är väsentligt högre i Malmö än i Stockholm. Medan tjurarna i Stockholm betinga ungefär samma pris som kor av motsvarande klass, rader i Malmö en betydande skillnad i detta hänseende. Prisläget i Malmö synes sålunda ur producentsynpunkt mer gynnsamt för avsättning av tjurar samt kvigor och stutar ävensom kor av lägre kvalitet. Däremot betinga som sagt kor av bättre kvalitet liksom även gödkalvar i Stockholm ett relativt gynnsamt pris. Av de anförda prisuppgifterna synes vidare framgå, att även om i längden kreaturspriserna i olika delar av landet förete en i det stora hela överensstämmande utveckling, betydande skiljaktigheter dock ofta framträda under kortare tidrymd. Denna omständighet i förening med det förhällandet, att klassificeringen av djuren i allmänhet sker enligt olika principer, medför, att det möter svårigheter att erhålla ett representativt uttryck för prisläget och prisutvecklingen i Sverige ä nötkreatur. I Sociala meddelanden finnas emellertid för åren intill 1932 publicerade prisuppgifter, utgörande månadsmedeltal av noteringarna vid slakthusen i Stockholm, Göteborg och Malmö. För år 1932 ha ifrågavarande medeltalsuppgifter utvidgats och omfatta noteringarna även vid slakthusen i Linköping och Norrköping. Berörda uppgifter återfinnas i tab. XVII i tabellbilagan. Med hänsyn till att i runt tal en femtedel av nötkreatursslakten i Sverige försiggår å slakthusen i Stockholm, Malmö och Göteborg, torde ett medeltal av noteringarna vid dessa tre slakthus kunna betraktas såsom någorlunda representativt för landet i dess helhet. Utgår man från ett på så sätt beräknat kreaturspris, visar det sig, att Nötkreatursdetsamma hållit sig tämligen konstant under de fem aren 1926—1930. Priserna och Växlingarna ha sålunda varit jämförelsevis måttliga. För kor av klass I har ZZe al°~ priset sålunda i allmänhet varierat mellan 65 öre och 55 öre per kg levande utbudet och gUH vikt. För gödkalvpriset äro växlingarna helt naturligt något större — gränserna ' utgöras av 96 och 73 öre. Med år 1931 började emellertid ett starkt prisfall för samtliga slaktdjur av här ifrågavarande slag, vilket prisfall fortsatt jämväl år 1932 och medfört, att priserna reducerats i genomsnitt c:a 40 %. Därmed har prisnivån bragts avsevärt under sitt läge före kriget. Erinras bör dock om att kreaturspriserna åren närmast före krigsutbrottet voro jämförelsevis höga på grund av då rådande knapphet på kött såväl inom som utom Sverige. Mest markerad synes nedgången ha varit för tjurar av klass I, för vilka priset sjunkit från 65 öre under januari 1931 till 33 öre per kg under december 1932. För sötmjölkskalvar voro motsvarande tal 82 resp. 63 öre. Rörande orsakerna till prisfallet är det givetvis ytterligt svårt att med visshet yttra sig. Med all säkerhet har dock det försämrade läget å den Cl 33

98 internationella köttmarknaden inverkat, varom mera nedan. Vidare har den allmänna ekonomiska krisen skapat en återhållsamhet i efterfrågan, som jämväl bidragit till prisfallet. En annan orsak därtill har sannolikt varit en stegring i utbudet av slaktdjur. Sistberörda omständighet, nämligen utbudets stegring, torde här böra tillmätas stor vikt, enär det allmänna prisläget röner jämförelsevis ringa inflytande av ändringar i producentpriset för samma vara pä grund av distributionskostnadernas storlek. Slaktdjursprisernas beroende av utbudet framträder även i de kraftiga säsongsvängningar, som desamma äro underkastade i anslutning till ändringarna i slaktens omfattning. Vanligen sjunka nämligen nötkreaturspriserna under senvintern och våren, då tillförseln är riklig, för att stiga under sommaren och förhösten, innan de höstslaktade djuren komma i marknaden. Nötkreaturspriset när sålunda i allmänhet sin höjdpunkt i augusti eller september. För gödkalvarna är priset i regel högst under våren men sjunker under sommaren. Däremot saknas för nötkreaturen i huvudsak de starka och regelbundna konjunkturmässiga prisväxlingar, som komma till synes beträffande svinen. Utomlands, varest nötboskap i större omfattning uppfödes för slakt, såsom i Förenta staterna, har man dock ansett sig kunna konstatera regelbundna variationer i kreaturspriserna av liknande art som vid svinpriserna ehuru mindre starkt framträdande och med avsevärt längre perioder, nämligen 14 a 16 är. Dessa svängningar skulle närmast vara en följd av utbudets växlingar, vilka i sin ordning berodde av foderpriserna. Nötkött- och nötkreatursexportens betydelse för slaktdjursmarknaden.

Förut har påvisats, hurusom exporten av fläsk spelar en avgörande roll för svinpriserna i Sverige. Någon motsvarighet därtill finnes dock ej ifråga om nötkreatursmarknaden. Visserligen har intill de senaste åren i allmänhet förekommit en ej obetydlig utförsel av nötkött (tjurkött) till Norge samt av nötkreatur (tjurar och kalvar) till Tyskland, men denna export har dock ej varit tillräckligt omfattande för att kunna pä samma sätt som baconutförseln verka prisbestämmande å hemmamarknaden. E t t visst inflytande har den dock otvivelaktigt haft. Vad sålunda nötköttsexporten till Norge beträffar, vilken skett från ett flertal slakterier i såväl östra som västra Sverige, har dess betydelse väsentligt legat däri, att den möjliggjort en avlastning av ett mer eller mindre tillfälligt överskott från den lokala marknaden. I den mån exporten skett från någon av de större avsättningsorterna, av vilka Stockholm närmast torde ifrågakommit, har den emellertid fått en mera allmän inverkan å köttmarknaden i Sverige. Enligt vad en av de största exportörerna i Stockholm uppgivit var dock utförseln därifrån jämväl under 1930 i det stora hela för låg för att stockholmsmarknaden skulle påverkats därav något mera nämnvärt. A linköpingsmarknaden har dock utförseln till Norge tidigare sannolikt medverkat att hälla kreaturspriserna därstädes uppe, särskilt ifråga om tjurar.

99 P å liknande sätt har exporten till Tyskland, vilken huvudsakligen sker från Skåne, säkerligen varit en viktig regulator, som hindrat slaktdjurspriserna därstädes att falla alltför mycket vid ett tillfälligt överskott. Priset ä prima tjurar, varav kreatursexporten till Tyskland till övervägande del bestätt, har såsom förut påvisats varit högre i Malmö än annorstädes. Stoppandet av exporten till Tyskland har emellertid härutinnan medfört ändring. Sannolikt har ock detta varit orsak till att prisfallet i Sverige under 1931 särskilt hårt drabbat nämnda djurslag. Visserligen har under senaste är efterfrågan av tjurkött ökats något inom Sverige, men ökningen har dock ej varit tillräcklig för att motväga nedgången i utförseln. För närvarande torde denna vara praktiskt taget omöjliggjord. Men även fränsett de särskilda hinder, som föreligga i form av valutarestriktioner och importkontingentering m. m., är skillnaden i priset för tjurar i Berlin och i Malmö för närvarande allt för ringa för att täcka de med en export förenade kostnaderna inkl. den tyska tullen. Ännu sämre äro exportmöjligheterna för kor. Däremot synas förhållandena vara något gynnsammare beträffande unga stutar, varav dock utbudet i Sverige är jämförelsevis obetydligt. Prisbildningen å får. Som tidigare omnämnts, har antalet får i Sverige efter kriget stadigt Lönsamheten sjunkit. Minskningen torde framför allt gått ut över de många mindre får- vul fårskotset 7)1»

besättningarna, medan samtidigt åtskilliga nya stora besättningar tillkommit. E n förskjutning har sålunda ägt rum mot fårskötselns uppdelning på större enheter. Då härtill kommer, att beskaffenheten hos de nytillkomna besättningarna säkerligen i allmänhet ligger pä ett avsevärt högre plan, än vad fallet varit inom de utgångna besättningarna; lär man kunna antaga, att fårstammen i riket med åren kvalitativt förbättrats. Sverige torde ock i flera avseenden erbjuda gynnsamma betingelser för en rationellt anordnad fårskötsel. Storbritannien, varest ifrågavarande näringsgren är av stor betydelse, synes i detta hänseende vara ett lärorikt exempel. Att i siffror angiva, huru det för närvarande gestaltar sig beträffande färskötselns lönsamhet i vårt land, är dock omöjligt, icke minst på grund av bristen på erforderligt statistiskt material, varigenom varje försök att beräkna produktionskostnaderna inom näringsgrenen omöjliggöres. Härtill kommer, att svårigheterna att bedöma, vad jordbrukarna erhålla för slaktdjuren, göra sig särskilt starkt gällande beträffande fåren. Slakten därav ombesörjes i allt väsentligt av smärre slaktare ä landsbygden, varför den prissättning ä får, som sker vid de offentliga slakthusen, kan anses endast i mindre grad representativ för det allmänna prisläget i landet. I brist pä andra prisuppgifter har det likväl befunnits nödvändigt att i den följande redogörelsen för prisbildningen å får i Sverige i huvudsak bygga på noteringarna vid slakthusen.

7)1.

100 Fårprisema å Av i tabellbilagan tab. XVI intagen tablå framgår, att priserna å får skilda platser v a r j e r a mJ Y C k e t vid olika slakthus. E n viss överensstämmelse i x prisutvecki landet och

.

M

.

. .

«)irfer olika lingen vid slakthusen i Stockholm och Linköping kan dock skönjas, vilket tider. j i e j t Y[ssi sammanhänger med att betydande mängder av det å sistnämnda slakthus uppslaktade köttet tillföras stockholmsmarknaden. För övrigt synas priserna vid de olika slakthusen röra sig tämligen oberoende av varandra, något som kan anses tyda på att prisbildningen å får i huvudsak är av lokal natur. Att så även är förhållandet, bestyrkes av uttalanden från inom branschen verksamma affärsmän. Av de i tabellbilagan tab. X V I I anförda siffrorna framgår vidare, att fårpriserna följt den allmänna utvecklingen för slaktdjurspriserna. Efter att i medeltal under 1929 ha utgjort 84 öre för kg levande vikt har sålunda genomsnittspriset vid de viktigaste slakthusen å yngre får under såväl 1930 som 1931 varit vikande samt utgjorde vid slutet av 1932 endast 52 öre. Motsvarande pris var i genomsnitt under 1913 58 öre. För äldre får har prisutveckligen varit väsentligt ogynnsammare, i det medelnoteringen för december 1932 var 28 öre mot 53 öre under 1913. Den efter kriget starkt ökade spänningen mellan priserna för djur av bättre och sämre kvalitet framträder sålunda mycket tydligt för fåren. Fårpriserna äro föremål för synnerligen markerade säsongsvängningar. Efter att under vintermånaderna ha legat på en jämförelsevis låg nivå stiger sålunda priset å yngre får vanligen under senvintern och våren för att nå en höjdpunkt under maj eller juni, varefter detsamma hastigt sjunker. För priserna å äldre fär inträder höjdpunkten i allmänhet samtidigt. Växlingarna hos fårpriserna sammanhänga tämligen nära med förändringarna i utbudet, vilka i sin ordning pä sätt tidigare berörts bero av färskötselns tekniska anordning. En viss utjämning åstadkommes dock därigenom, att fårkött i stor utsträckning lagras efter konservering (saltning). I viss omfattning äro ock färpriserna beroende av prisläget för kött av andra slaktdjur, varvid särskilt gödkalvar komma i betraktande. I den dagliga förbrukningen torde nämligen gödkalvkött och fårkött delvis ersätta varandraTill att fårprisernas säsongsvängningar så starkt komma till synes bidrager ock den betydande importen av fårkött, vilken enligt vad tidigare påvisats i huvudsak äger rum under höstmånaderna. Enär importen ifråga i allt väsentligt är koncentrerad till Stockholm, är det givetvis därvarande marknad, som i första hand får känning av densamma. Slaktkostnadernas och biprodukternas betydelse för prisbildningen å slaktdjur. Olika slakteriprodukter.

Förutom kött och fläsk erhålles vid slakt ett flertal andra produkter, vilkas värde ehuru i och för sig ej så betydande ofta spelar en avgörande roll för slakterinäringens ekonomi. I fråga om nötkreatur betingar sålunda huden vanligen ett pris, som mer än väl täcker kostnaderna för djurets ned-

101 slaktning samt de olika produkternas tillvaratagande. Dessa utgöras i huvudsak, förutom av det uppslaktade köttet eller fläsket, av huden, den s. k. räntan samt övrigt slakteriavfall. Till ränta hänföras i allmänhet ifråga om nötkreatur huvud och vissa inre organ, såsom hjärta, lungor, lever m. m. ävensom juver. Svinräntan består däremot i huvudsak endast av de inre organen. Även i det övriga slakteriavfallet ingå åtskilliga delar av värde, vilka erhållas vid slakten, såsom hår, ben, horn, tarmar, fett m. m. Räntan tillvaratages och utnyttjas i regel av slaktaren på samma sätt som det uppslaktade köttet, medan däremot hudarna och det övriga slakteriavfallet av honom avyttras till olika inom vederbörande branscher verksamma firmor. Vid de större slakterierna samt vid slakthusen sker ofta försäljningen enligt kontrakt, gällande under viss tid. Värdet av olika vid slakten uppkomna biprodukter varierar helt naturligt De olika avsevärt under olika tider, enär priserna därå i stort sett bestämmas av , biProduk167'TICIS VCtVfo

förhållandena utomlands. Vad särskilt hudar beträffar, försiggår, såsom redan omnämnts, från Sverige en betydande export av lätta nöthudar och kalvskinn till främst Tyskland och Amerikas förenta stater, jämsides med att för vår sulläderberedning avsevärda mängder tunga nöthudar av sydamerikanskt eller indiskt ursprung införas. Hudar och skinn äro för övrigt föremål för en mycket livlig omsättning i den mellanfolkliga handeln, beroende i huvudsak på att nämnda varas beskaffenhet i olika länder och därmed även dess lämplighet såsom råvara vid framställning av läder för olika ändamål är starkt växlande. I regel följa därför priserna å hudar och skinn i de särskilda länderna mycket nära utvecklingen ä den internationella marknaden. För Sveriges del torde omstående tablå i berörda avseende vara belysande. Enligt de anförda siffrorna hava hud- och skinnpriserna, efter att under åren 1927 och 1928 varit föremål för en betydande uppgång, därefter hastigt sjunkit. Särskilt under 1931 och början av 1932 har prisfallet varit mycket häftigt. En mindre återhämtning har dock ägt rum under de senaste månaderna. Rörande orsakerna till dessa fluktuationer må här endast framhållas, att prisstegringen under 1927 och 1928 närmast föranleddes av en kraftigt stegrad efterfrågan från Amerikas förenta staters och Sovjetunionens sida, varigenom spekulationen tog fart och hastigt drev upp priserna. Nedgången under 1929 och 1930 lärer därför böra i viss omfattning betraktas såsom en återgång till mera normala förhållanden. Det därefter inträffade prisfallet däremot torde i huvudsak vara en följd av den allmänna ekonomiska krisen, som åstadkommit en kraftig sänkning för samtliga råvarupriser. E n bidragande orsak har ock säkerligen även varit den alltmer ökade användningen av med läder konkurrerande ersättningsmedel. Även beträffande övriga vid slakt erhållna biprodukter hava priserna under senare år kraftigt sjunkit. För prisutvecklingen å den svenska mark-

102 Priser å hudar 1926—1932, öre per kg. Argentinska nöthudar Frigoriiicos, saltade Buenos Aires

Å r

1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932

Svenska hudar och skinn, färska Kohudar

Gödkalvskinn, vägande 9 - 1 4 kg

Farskinn, klipptti

122 156

73 105

107 134

150 158

198 138 110 81 58

128 88 79 54 48

167 120 107 65 50

201 200 171 92 74

93 86 89 80 80 85 74 64

64 60 60 60 58 50 52 50 40

90 80 76 75 71 61 60 58 47

150 125 105 100 100 100 100 75 50

69 83 80

43 55 60

46 56 60

60 64 70

73 68

52 52

55 58

70 70

72 58 45

50 36 32

51 44 40

70 68 60

41 46

32 39

—

60 60

54 67 60 58 55

51 57 57 59 55

—

75 83 91 95 84

" Maj Juli September Oktober November December

1932 Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

—

nåden för animaliskt fett torde nedanstående sammanställning över det deklarerade importvärdet resp. exportvärdet per kg djurfett av olika slag vara belysande. Import- resp. exportpriser för djurfett, öre per kg. Exportpriser

Importpriser Varor

Ister, naturligt Premier jus Presstalg A n n a n talg H ä r d a t animaliskt fett Benfett

119 96 94 68 75

116 88 88 73 74

107 79 74 62 65

91 56 45 41 52

101 94

74 46

71 — 52

-

82 56 38

39 27

103 Värdet av de olika biprodukterna beror emellertid ej endast av det vid varje tillfälle aktuella prisläget utan jämväl av produkternas kvalitet. Vad särskilt hudar beträffar, tillfogas dessa avsevärda skador under djurens livstid. Betydande sådana uppkomma bland annat genom nötbromsens härjningar, genom att djuren brännmärkas på olämpligt sätt och genom bristande renhållning av desamma. En annan omständighet, som särskilt under senare är bidragit att försämra de svenska hudarnas kvalitet, är den ökade användningen av taggträd som stängsel. Förutom berörda skador, vilka tillfogas hudmaterialet redan under djurens livstid, tillkommer därjämte, att hudarnas behandling vid och efter avtagningen ofta är mycket bristfällig. Sedan gammalt ha sålunda förekommit starka klagomål beträffande det sätt, varpa de smärre slaktarna i Sverige avdraga och förvara hudarna. Det svenska hud- och skinnmaterialets dåliga beskaffenhet har ock föranlett ingripande från internationella garveriidkareföreningen i syfte att få till stånd en förändring i vad avser sådana hudar och skinn, som saluföras å den internationella marknaden. E n viss förbättring har ock kunnat iakttagas, i den mån nötkreatursslakten vid de offentliga slakthusen och större slakterierna tilltagit, men som helhet betraktat är dock alltjämt det svenska hudoch skinnmaterialet tämligen bristfälligt i kvalitativt hänseende. Detsamma gäller ock i huvudsak beträffande flertalet övriga vid slakten erhållna biprodukter. Trots de starka förskjutningar, som under senare år ägt rum ifråga om Omkostpriserna å vid slakt erhållna produkter, torde omkostnaderna vid slakteri- naderna 1

.

-,

vl

d

slakt.

inrättningarna ej undergått några större förändringar. Den mest betydande utgiftsposten, nämligen arbetslöner, uppgives sålunda i stort sett varit oförändrad under de senaste tre eller fyra åren. Emellertid variera desamma avsevärt i olika delar av landet. Så kan t. ex. nämnas, att i Stockholm för närvarande till manlig slakteriarbetare, som varit sysselsatt inom yrket i minst 5 år, utgår en veckolön om 78 kronor. Intager arbetaren viss förtroendeställning, tillkommer ett tillägg av 5 kronor per vecka. Samtidigt utgör veckolönen för manlig arbetare vid exportslakterierna, vilka äro anslutna till allmänna arbetsgivareföreningen, enligt gällande kollektivavtal c:a 50 kronor. Arbetslönernas starka växling i olika delar av landet medför helt naturligt, att deras andel i de totala omkostnaderna vid slakteriinrättningarna varierar avsevärt. I genomsnitt lärer man kunna räkna med att 30—40 % av totala driftkostnaderna (råvaruinköpen ej inräknade) utgöras av arbetslöner. Återstoden består huvudsakligen av ränteutgifter samt kostnader för ljus, värme och kraft. Som en följd av de rätt skiftande förhållanden, som råda vid olika slak- BHftsöverteriinrättningar, blir givetvis det ekonomiska utbytet av slakten mycket väx- s ( co " Vld ohkl D

'

°

J

-...

lande. Det möter därför mycket stora svårigheter såväl att generellt bedöma räntabilitetsförhällandena inom slakterinäringen i dess helhet som ock att i sådant hänseende göra jämförelser mellan olika slag av slakteriföretag. För

slakternnratt-

ningar.

104 att i någon mån söka belysa, huru hithörande förhållanden gestalta sig i ett välordnat slakteri, har från ett mindre antal dylika inhämtats uppgifter rörande de direkta omkostnaderna vid slakten samt värdet av olika biprodukter, som därvid erhållas. Medeltalen av de erhållna uppgifterna återgivas i nedanstående sammanställning. Till jämförelse härmed anföras även från vissa slakthus införskaffade kalkyler över kostnaden för slakthusens anlitande samt uppgifter om biprodukternas värde. Därvid bör erinras om att slakthusavgifterna enligt gällande lagstiftning ej må sättas högre, än att skälig ränta å i slakteriinrättningen nedlagt kapital erhålles, ävensom att enhetliga regler om vad som är att hänföra till biprodukter ej finnas. Slaktkostnader och värdet av erhållna biprodukter vid vissa slakteriinrättningar. (September 1931.) Offentliga slakthuset i

Enskilda \ slakterier i medeltal

Stockholm Linköping Kr. Kr.

Malmö Kr.

Göteborg Kr.

24:50 10:50

19: 6:50

19:11:25

17:50 9:55

20:75 8:60

1 4 -

12:50

7:75

7:95

12: 15

9:3:95

8:— 3:20

5:50 6:15

6:95 3:60

4:90 3: 25

5:05

4:80

-0:65

3:35

1:65

2: — 5:45

1: 3:80

1: — 4:25

2:80

1: — 5:60 4:60

2:35 5: 25 2:90

Kr.

Kor Värdet av biprodukter Överskott Gödkalvar Värdet av biprodukter Överskott Svin Värdet av biprodukter Omkostnader Underskott roducentpris å kött och fläsk.

3:25

De försämrade betingelserna för slakterinäringen ha givetvis påverkat prisbildningen å slaktdjur samt å kött och fläsk. När vederbörande slaktare försäljer det uppslaktade köttet eller fläsket, är det från hans sida en strävan att erhålla minst sådana priser, att de täcka kostnaderna för slaktdjurens inköp och nedslaktning efter avdrag av inkomst av biprodukterna. Enligt denna princip kan man under antagande av dels vissa slaktningskostnader, dels ock visst värde å biprodukterna beräkna det kött- eller fläskpris, som motsvarar visst kreaturspris l . Dylika beräkningar publiceras även i den årliga berättelsen över verksamheten vid Malmöhus läns hushållningssällskaps marknadsplats i Malmö. Vissa svårigheter vidlåda dock en sådan be1 Betecknar m a n djurets levande vikt med l, k ö t t u t b y t e t i procent av levande vikten med p, inkomsten av biprodukterna med i samt slaktomkostnaderna med o, blir det köttpris x, som motsvarar kreaturspriset n, följande

n

p'm-p-lTl

t —o

100.

105 räkning, i det slaktutbytet, d. v. s. det uppslaktade köttets vikt efter avkylning i % av djurets levande vikt, växlar rätt betydligt ej endast för olika djurslag utan jämväl med kvaliteten hos djuret. För belysning härav har från de olika slakthusstyrelserna inhämtats ungefärliga uppgifter rörande slaktutbytet för nötkreatur och svin av olika slag och klasser. Dessa uppgifter finnas sammanställda i följande tablå. Slaktvikt efter avkylning i % av levande vikt vid nedanstående slakthus. Stockholm Eskilstuna Linköping

Malmö

Hälsingborg

Göteborg

Kor: E x t r a prima Klass 1 » 2 » 3 » 4 Kvigor och

56 53 50 40 30

56 53 49 44 36

55 52 48 42 36

55 50 47 40 35

55 52 50 45 40

45-55 42-50 40-45 35-38 30-35

56 53 45 40

56 53 49 44

56 53 50 45

60 55 50 47

60 55 52 50

47-55 45-50 42-46 40—42

60 55 52 50 40

61 57 54 48 42

60 58 56 50 45

60 57 52 47 37

60 55 53 50 45

55-60 53-57 50-53 48—52 45-48

56 53 45 40

56 53 49 44

55 53 48 43

60 55 50 45

} 50» 1

61 56 50

60 56 52

60 55 47

68 60

55—60 53-57 50

75 80 75

79 79 77

77 80 78

75 78 80

77 78 75

74-77 75-80 65-70

stutar:

Extra prima Klass 1 » 2 » 3 Tjurar: E x t r a prima Klass 1 » 2 » 3 » 4 Oxar: E x t r a prima Klass 1 » 2 » 3

53-55 50-52 47—50 43-47

Kalvar: Sötmjölks- (90—100 kg)... ( 7 0 - 90 » )... SkummjölksSvin: SI akteris vin ( 7 5 - 1 0 0 kg) Rena. större (100—170 kg) Suggor

Enär ej fullt enhetliga principer följas vid de olika slakthusen ifråga om djurens klassificering, äro ovan anförda uppgifter tyvärr ej fullt jämförbara med varandra. Som ett approximativt medeltal torde man emellertid för kor av medelmåttig kvalitet kunna antaga ett slaktutbyte av 50 96, för tjurar 55—60 %, för gödkalvar 60 % samt för svin 75 %. Till jämförelse kan nämnas, att för särskilt utvalda gödoxar man i utlandet har ernått ett slaktutbyte av upp till 70 96. Med ledning av de för Stockholm uppgivna utbytestalen samt under användande av förut lämnade uppgifter om kostnaderna

106 för djurens slakt och biprodukternas värde har i efterföljande tabell angivits de kött- eller fläskpriser, som motsvarat de vid vissa tidpunkter gällande kreaturspriserna. Dessa kött- och fläskpriser kunna så att säga betraktas som producentpris å Stockholms kött- och fläskmarknad vid angivna tillfällen. I desamma ingå sålunda ej försäljningskostnaden för köttet eller fläsket och ej heller vinst å slakteriverksamheten. Omräknade kreaturspriser i Stockholm, öre pr kg (se texten). Beräknade priser å kokött

Beräk- Priser a Beräknade Priser å nade slakteri- priser å gödkalv priser å svin Extra Extra fläsk Klass 3 kalvkött prima Klass 1 [Klass 3 prima Klass 1 Priser å kor

Ai-

1929 J a n u a r i ... April Juli Oktober ...

66 69 73 70

57 60 64 61

22 31 38 32

113 118 125 120

102 108 115 110

48 70 88 73

106 100 89 87

167 157 138 136

111 121 135 i 122

144 156 174 157

67 68 69 69

60 62 63 63

31 34 37 31

115 116 118 118

108 112 114 114

70 78 86 70

108 97 80 81

171 152 124 126

121 119 103 85

156 154 134 111

67 58 61 54

60 52 55 49

29 24 27 22

115 99 104 91

108 93 98 87

65 53 60 48

93 81 77 64

146 126 119 97

70 66 64 69

92 87 85 91

51 44 48 47

44 37 41 40

18 16 18 17

86 74 81 79

78 65 72 70

38 33 38 36

78 77 67 50

121 119 102 74

51 54 76 ; 74 !

69 72 100 97

1930 J a n u a r i ... April Juli Oktober ... 1931 J a n u a r i ... April Juli Oktober ... 1932 J a n u a r i ... April Juli Oktober...

Prisbildningen å charkuterivaror. Som redan framhållits, användas betydande mängder kött och fläsk inom charkuteri- och köttkonservindustrien. Enär inom denna utgifterna för varans anskaffning beräknas uppgå till c:a 85 % av totala tillverkningskostnaderna, råder helt naturligt nära samband mellan kreaturspriserna och priserna ä olika charkuterivaror. I syfte att närmare belysa detta har från Sveriges charkuteri- och slakteriidkares riksförbund införskaffats uppgifter rörande partipriset å ett flertal av sistnämnda slag av varor i Stockholm och Göteborg. Givitvis hade det varit av intresse att jämväl för andra orter erhålla motsvarande uppgifter, men detta har visat sig omöjligt på den grund, att partihandel i egentlig mening med angivna varor bedrives endast i mycket ringa omfattning annorstädes än i nyssnämnda städer. Siffermaterialets ofullständighet medför, att de uttalanden, som i det följande göras, äga endast en begränsad räckvidd.

107 Enär det kött, som användes inom charkuterivarufabrikationen, till över- Partipris ana å charkuterivägande del härrör av djur av lägre kvalitet samt priserna å dessa, enligt varor i olika vad tidigare påvisats, växla starkt mellan olika orter, har man att vänta, att orter. partipriserna å charkuterivaror likaledes skifta avsevärt i olika trakter. I samma riktning verka även de stora olikheter, som råda i skilda delar av landet beträffande driftskostnaderna inom ifrågavarande industri. Beträffande arbetslönerna kan sålunda nämnas, att veckoarbetslönen för utlärda arbetare enligt gällande avtal växlar mellan 78 kronor i Stockholm samt 58 kronor i vissa mindre samhällen. I Göteborg utgår den med 72 kronor. Av nedan anförda prisuppgifter framgår ock, att mellan partipriserna i Stockholm och Göteborg för vissa högvärdiga korvvaror, såsom t. ex. medisterkorv, tidigare förelegat en skillnad av 60 ä 70 öre. Denna har dock numera praktiskt taget helt försvunnit. F ö r lågvärdiga varor har den städse varit väsentligt lägre och i vissa fall, såsom beträffande bräckkorv och stångkorv, mycket obetydlig. Med hänsyn till att prisutvecklingen å såväl charkuterivaror som det kött, varav de till avsevärd del tillverkas, i stor utsträckning är av rent lokal natur, synes det nödvändigt att vid en jämförelse mellan priserna å de båda varuslagen begränsa sig till en och samma plats. Därtill synes lämpligen kunna utväljas Stockholm, varest nära 40 96 av de i Sverige industrimässigt framställda charkuterivarorna tillverkas. Partipriser å vissa charkuterivaror i Stockholm och Götebor g, öre per kg. Köttfärs

1927, l:a kvartalet ... 2:a 3:e »

4:e 1928, l:a 2:a

3:e 4:e 1929, l:a

2:a 3:e 4:e 1930, l:a 2:a

3:e 4:e 1981, l:a 2:a 3:e 4:e 1932, l:a 2: a

Fläskkorv

Falukorv

Stan jkorv

Medisterkorv

Stockholm

Göteborg

Stockholm

Göteborg

Stockholm

Göteborg

Stockholm

Göteborg

Stockholm

180 180 190 180 170 160 170 170 170 180 190 170 160 180 190 180 170 150 150 150 140 140

150 160 160 150 150 160 170 170 160 160 160 170

170 150 150 160 160 150 180 170 160 170 180 170 170 170 170 160 150 130 130 120 120 120

150 150 150 150 160 160 160 160 140 140 140 150 150 150 150 130 120 120 120 120 120

170 150 150 150 150 150 180 170 160 170 190 170 170 180 180 180 160 150 150 140 130 130

140 140 140 140 150 150 150 150 150 150 150 150 150 150 150 150 130 130 130 130 130

80 80 80 80 70 60 80 80 80 80 80 80 80 80 80 80 80 70 60 60 60 60

80 80 80 80 70 70 70 70 70 70 70 70 70 70 70 70 70 70 70 70 70

260 260 260 260 260 280 270 260 270 290 300 300 300

i 220 I 220 220 1 230 i 230 230 230 I 230 ! 230 i 230 ! 230 ! 230 230

290 280 260

230 230 200

240 230 220 210

! 200 i 200 i 200 i 200 1

.160

160 160 160 150 150 120 120 120

210 Göteborg

i

Prisutvecklingen i Stockholm för ett flertal olika slag av charkuterivaror Prisutveehutvisas av i tabellbilagan tab. X I X anförda siffror. Som därav framgår, st^n h hava under senare år priserna å flertalet angivna varor sjunkit, men pris- „ charkuterivaror.

108 fallet har varit av väsentligt olika styrka. För t. ex. medisterkorv har priset sålunda sedan mitten av 1930 nedgått med 90 öre eller 30 96. För frankfurterkorv, som likaledes utgör en relativt högvärdig korvsort, äro motsvarande siffror 30 öre resp. 9 96. För falukorv har priset sjunkit med 50 öre eller 28 96, medan för köttkorv, varav åtgången dock är jämförelsevis ringa, detsamma hållit sig praktiskt taget konstant. För de billigaste korvsorterna, stångkorv och bräckkorv, har prissänkningen varit 20 öre eller 25 %. I syfte att belysa sambandet mellan priset ä slaktdjur samt charkuterivaror anföras i följande tablå uppgifter rörande dels noteringen å kor av klass I I I , vilkas kött i allt väsentligt går till charkuteriindustrien, dels priserna å falukorv, vilken utgör en av de mest gångbara korvsorterna. Priser å falukorv i parti och å kor, klass III i Stockholm, öre per kg. F a l u k o r v

Kor,

k l a s s

III

Månad

Januari Mars Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

150 150 150 150 150 160 180 180 180 180 160 160

160 160 170 170 170 180 180 200 ISO 180 170 170

170 170 170 180 180 180 180 180 180 180 180 170

170 160 160 160 150 150 150 150 150 150 130 130

130 130 130 130 130 130 130 130 130 130

25 27 20 26 28 27 33 27 26 26 25 23

22 25 27 31 32 33 38 38 36 32 29 28

31 31 32 34 36 36 37 37 36 31 30 29

29 26 25 24 23 25 27 25 24 22 20 18

18 15 16 16 18 17 18 19 19 17 14 14

•

Enligt tablån kan nedgången i partipriset för falukorv sedan början av 1931 uppskattas till c:a 40 öre per kilogram. Samtidigt ha kreaturspriserna (kor, klass III), omräknat till kött i enlighet med vad förut angivits, sjunkit c:a 30 öre. Med hänsyn tagen till att i falukorv kött utgör en huvudbeståndsdel samt i betraktande av prisutvecklingen beträffande övriga däri ingående produkter synes ej anledning föreligga att antaga, att det inträffade prisfallet å kött och beredda köttvaror i Stockholm gynnat charkuterifabrikanterna. E t t mera säkert bedömande av hithörande förhållanden tarvar emellertid mycket ingående ekonomiska och tekniska utredningar, vilka i detta sammanhang ej ansetts påkallade. Detaljhandelspriser II a för kött och fläsk. Av i Sverige uppslaktat kött och fläsk styckas det ojämförligt mesta för direkt konsumtion. Enär minutpriset för samma varor är av väsentlig betydelse för efterfrågan därav samt denna i sin ordning i hög grad påverkar priserna å nötkreatur och får — svinpriserna däremot regleras såsom förut framhållits i allt väsentligt av exportpriset för fläsk — är det uppenbart, att distributionskostnaderna inom kött- och fläskhandeln spela en viktig roll för prisbildningen å förstnämnda båda djurslag. Det synes därför vara av

109 intresse att i detta sammanhang något närmare belysa storleksordningen av ifrågavarande kostnader ävensom deras betydelse i förevarande hänseende. I sådant syfte må här följande framhållas. Som helt naturligt är, förete minutpriserna för kött och fläsk rätt be- Minuttydande olikheter å skilda orter. På grund av att kvaliteten, särskilt hos ÄJ^tS0C™ ^' s /. nötköttet, växlar starkt i olika trakter, möter det emellertid vissa svårigheter i olika orter. att rent siffermässigt påvisa skiljaktigheterna. I tab. X X I i tabellbilagan finnas emellertid sammanställda ur Sociala meddelanden hämtade uppgifter rörande detaljhandelspriserna för oxstek, soppkött, gödkalvstek samt färskt och salt fläsk i ett antal viktigare konsumtionsorter, vilka uppgifter äro ägnade att ge en bild av hithörande förhållanden. Såsom därav framgår, äro fläskpriserna i skilda orter mycket varierande, medan priserna ä kött, åtminstone under normala tider, äro väsentligt mera likartade. Även dessa senare priser kunna dock förete rätt betydande skiljaktigheter. Orsakerna till de olika minutpriserna ä kött och fläsk i skilda trakter av landet äro givetvis flera. Av stor betydelse i förevarande hänseende är dock säkerligen den bristfälliga organisationen av kött- och fläskhandeln. Enligt vad som uppgivits förekommer det sålunda å vissa platser, att därvarande handlare med kött och fläsk söka hälla uppe minutpriset i syfte att därigenom hälla sig skadelösa för de förluster, som uppstå genom att förefintligt överskott utförts till andra orter och där försålts till förlustbringande priser. Ehuru sålunda minutpriserna å kött och fläsk i skilda trakter äro av Sambandet väsentligt olika storlek, förete de dock en i stort sett tämligen nära överens- ureatursstämmande prisrörelse. Detta synes ock helt naturligt, enär styckningsköttet priserna och i huvudsak härrör av djur av högre kvalitet, för vilka prisrörelsen i landets " ^ ^ " o c / ^ skilda delar är jämförelsevis enhetlig enligt vad tidigare påvisats. Utgår fläsk. man alltså från det i Sociala meddelanden redovisade genomsnittspriset å kött av olika slag för 48 viktigare konsumtionsorter såsom representativt för minutprisets höjd samt jämför detsamma med kreaturspriset i Sverige, erhåller man viss möjlighet att följa förändringarna i distributionskostnaderna under årens lopp. I sådant syfte hänvisas till siffrorna i tab. X X I I i tabellbilagan. Såsom av dessa framgår, hava under senare år detaljhandelspriserna i allmänhet följt nedgången i kreaturspriserna, om ock de förra visat något större tröghet. I jämförelse med förhållandena före världskriget har dock en avgjord förskjutning ägt rum. P å sätt framgår av efterföljande tablå, har sålunda spänningen mellan detaljpriserna för kött och fläsk samt slaktdjurspriserna sedan dess avsevärt ökats. Sättas medelpriserna i Stockholm under 1913 = 100, var detaljpriset för oxstek och fläsk under 1932 128 resp. 109, medan motsvarande indextal för slaktdjur för styckning lågo vid omkring 75. Det bör emellertid ånyo erinras om att såväl kött- som kreaturspriserna befunno sig i hastig uppgång åren närmast före världskrigets utbrott, varför marginalen inom handeln dä torde varit relativt låg. Under senare år har däremot prisrörelsen varit i nedåtgående och som följd därav marginalen hög, enär detaljhandelspriserna ej anpassat sig efter det förändrade läget.

110 Kreaturspriser samt kött- och fläskpriser i detaljhandeln i Stockholm åren 1913 samt 1929-1932. Kor Gödkalvar

A r

Slakterisvin

Oxstek

Soppkött

Gödkalvstek

Färskt fläsk

]29 205 207 192 165

106 152 153 139 116

144 1

249 244 225 205

156 265 247 171 170

100 159 160 149 128

100 143 144 131 109

100 173 169 156 142

100 170 158 110 109

Kl. 1 Öre

1913 1929 1930 1931 1932

55 | 60 ; 62 53 40 !

38 I 31 33 24 17

1913 1929 1930 1931 1932

100 109 113 96 73

100 82 87 63 45

76 96 92 78 67

per

k|

86 121 103 66 67

I n d e x : 1913 = 100 100 100 126 141 121 120 103 77 88 78

Oavsett nu berörda omständighet torde det dock ej kunna bestridas, att omkostnaderna inom kött- och fläskhandeln numera äro avsevärt högre än före kriget. Detta förhållande har sin motsvarighet jämväl inom övriga branscher av varudistributionen. Börande orsakerna härtill råda som bekant delade meningar. Som en av anledningarna har framhållits det ökade antalet detalj handelsbutiker, till följd varav omsättningen i genomsnitt per butik minskats och omkostnaderna per omsättningsenhet stigit. Denna ökning i antalet detaljaffärer torde framför allt ha skett under kriget och aren närmast därefter. E n annan omständighet, som brukar framhållas såsom orsak till de stegrade handelskostnaderna, är allmänhetens ökade krav i olika avseenden pä varudistributionen. Av den s. k. varudistributionskommittén verkställd undersökning utvisar även, att sistnämnda omständighet avsevärt stegrat detaljhandelns omkostnader. Det torde ej heller kunna förnekas, att även inom kött- och fläskhandeln vissa missförhållanden i detta hänseende råda. Enligt en i Malmö utförd undersökning för år 1925 varierade detaljliandelsomkostnaderna, inklusive företagarevinst, i förhållande till inköpskostnaden mellan c:a 35 % för kött av storboskap och 15 % för gödkalvkött. ' För att erhålla en närmare kännedom om huru förhållandena i berörda avseende gestalta sig i Stockholm, som utgör den ojämförligt viktigaste avsättningsmarknaden i landet, har frän ett antal större detaljhandelsföretag i staden införskaffats uppgifter rörande försäljningspriserna för styckat kött samt inköpspriserna för samma mängd kött i ostyckat skick. Av dessa uppgifter, vilka avse tiden omkring den 1 oktober 1931, framgår, att marginalen mellan å ena sidan vad som i genomsnitt erhålles för ett djur vid 1 Se »Berättelse över verksamheten vid Malmöhus läns hushållningssällskaps marknadsplats m. m. u n d e r år 1925».

Ill dess försäljning i uppstyckat skick efter avdrag för svinn och bortvägning samt å andra sidan inköpskostnaden för djuret i hel vikt varierade mellan 20 och 40 % av inköpskostnaden. För ett och samma företag var marginalen tämligen lika, oberoende av djurslaget. Mellan de olika företagen däremot framträdde avsevärda skiljaktigheter. På grund av de olika förfaringssätt, som tillämpas vid djurens styckning inom skilda företag, föreligga dock stora svårigheter att göra mera detaljerade jämförelser i detta hänseende. Det vill likväl synas, som om skillnaden i marginalen i huvudsak skulle bero därpå, att de mera värdefulla delarna av djuret betingade högre priser i vissa affärer. I vad mån detta beror på olika kvalitet, är givetvis uteslutet att med säkerhet avgöra.

112 Kap. 4. Avsättningsförhållandena utomlands för slaktdjur samt kött och fläsk. Den internationella kött- och fläskmarknadens uppkomst och utveckling. Uppkomsten Uppkomsten av en internationell marknad för kött och fläsk står helt nationell' n a t u r l i g t i v i s s t samband med industrialismens genombrott i de väst- och marknad för mellan europeiska staterna. Den icke jordbruksidkande befolkningens hastiga kU tillvaxt ocn fläs°kh anhopning i städer och större industrisamhällen medförde nämligen en kraftig stegring i efterfrågan av särskilt animaliska livsmedel. Det mellanfolkliga handelsutbytet därmed försvårades dock till en början av det outvecklade skick, vari transportväsendet ännu befann sig vid mitten av 1800-talet, vilket omöjliggjorde mera långväga masstransporter av ifrågavarande varuslag. Berörda ökning i efterfrågan kom därför att i första hand påverka den lokala produktionen. Den omläggning inom det västeuropeiska jordbruket mot en intensivare ladugårdsskötsel, som härav blev följden, tog stark fart, sedan efter 1870-talets ingång den stora spannmålsimporten till Europa från de transoceana länderna begynt. Omläggningen innebar ifråga om nötkreatursskötseln, att tyngdpunkten kom att läggas ä mjölkproduktionen, medan uppfödning av slaktdjur mer och mer betraktades som binäring. Samtidigt förlorade ock fårskötseln, vilken tidigare spelat en viktig roll inom jordbruket, avsevärt i betydelse. Det ökade behovet av kött och fläsk sökte man i stället tillgodose genom en mera intensivt bedriven svingödning. Under inflytande av dessa strävanden övergick ock svinskötseln i flera av Europas stater från att i huvudsak hava varit ett medel för jordbrukarna att nyttiggöra uppkomna avfallsprodukter till att bliva en självständig och ytterst betydelsefull gren av jordbruksnäringen. Trots den intensifiering av ladugårdsskötseln, som sålunda ägde rum i de europeiska industristaterna under senare hälften av 1800-talet, visade sig dock snart den inhemska produktionen av kött och fläsk otillräcklig för det starkt ökade behovet. Bristen utfylldes visserligen till en början helt genom tillförsel frän grannländerna, men i den män efterfrågan växte och trafikväsendet förbättrades, begynte stigande mängder av nyssnämnda varor införas frän transoceana länder. Ända fram till 1800-talets sista årtionde bestod dock sistberörda import i huvudsak av saltade eller på annat sätt konserverade varor. Det var under denna tid, som det torrsaltade amerikanska fläsket vann insteg i ett flertal europeiska länder. Verkningarna av kött- och fläskimporten till Europa från utanför liggande områden gestaltade sig emellertid väsentligt olika i de skilda länderna. Å kontinenten föranledde sålunda den allt kännbarare konkurrensen i allmänhet till att från det allmännas sida åtgärder vidtogos för den inhemska produktionens stödjande. Tullhöjningar samt införande av stränga bestämmelser angående den veterinära och sanitära kontrollen vid import av slaktdjur CtV

samt kött och fläsk voro de medel, som därvid vanligen kommo till användning. Så t. ex. kunde Frankrike med hjälp av ett protektionistiskt system i allt väsentligt bevara sin självförsörjningsförmåga beträffande såväl kött och fläsk som jordbruksprodukter i allmänhet. Österrike-Ungern bildade likaledes ett slutet hushållningssystem, där de särskilda ländernas produktionsgrenar på lämpligt sätt kompletterade varandra. Även Tyskland var i stånd att självt i stor utsträckning tillgodose sin förbrukning av kött och fläsk. Yad beträffar de smärre länderna i västra Europa, kunde dessa genom en riklig tillförsel av koncentrerade fodermedel ej endast bibehålla sin kreatursstam vid dess förutvarande storlek utan jämväl utöka densamma. I Storbritannien däremot blev utvecklingsgången en annan. Visserligen hade även detta land omlagt sitt jordbruk mot ökad animalisk produktion genom överförande av en betydande del av sin åkerareal till betesvallar, men detta hade skett utan att man frångått det frihandelssystem, som ifråga om landets livsmedelsförsörjning tillämpats sedan 1840-talet. Under inflytande av den allt starkare industrialiseringen visade sig därför på sätt framgår av följande sammanställning den inhemska kött- och fläskproduktionen därstädes mer och mer otillräcklig. Storbritanniens förbrukning av kött och fläsk. 1 Importerat

Inhemskt

Summa 1 000 ton

År

1871/75 1876/80 1881/85 1886/90 1891/95 1896/00 1901/05

1 000 ton

%

1 000 ton

%

1193 1156 1161 1202 1248 1253 1204

83-5 74-6 72-7 69i 64-5 55-9 53-6

236 393 436 538 686 988 1043

16-5 25-4 27-3 30-9 35-5 44-i 46-4

1429 1549 1597 1740 1934 2 241 2 247

Det var också mot den brittiska marknaden tillförseln av utomeuropeiskt importen kött och fläsk alltmer kom att vända sig. Sedan det på grund av kommu- tM El"'°Pa nikationernas förbättrande och kylteknikens utveckling under slutet av 1800- europeiskt talet blivit möjligt att till Europa överföra färskt kött i fruset tillstånd, k°u och ^sk J O

L

n

e

före

n

började nämligen betydande kvantiteter därav att sändas från de transoceana länderna till England, som var öppet för dylik införsel. Yid import av färskt kött till andra europeiska länder gällde däremot vanligen den bestämmelsen, att detsamma skulle åtföljas av vissa inre organ i naturligt sammanhang med köttet, vilket villkor givetvis ej kunde uppfyllas beträffande fruset kött. Bland leverantörländerna framträdde till en början särskilt Amerikas Förenta stater. Den ärliga exporten därifrån av här ifrågavarande produkter omfattade sålunda i början av innevarande sekel ej mindre än c:a 200 000 ton nötkött och 380 000 ton fläsk. Huvudparten därav eller 1 Enligt The Tariff 1906, § 196.

ei 33

Commission, vol. 3, Report of the Agricultural Committe, London 8

världs-

kriget.

114 180 000 ton nötkött och 290 000 ton fläsk gick till Storbritannien. Återstoden fördelade sig med jämförelsevis små poster på ett flertal länder. Den starka befolkningstillväxten i Förenta staterna ävensom den alltmer genomförda industrialiseringen därstädes hade emellertid till följd en kraftig stegring i efterfrågan å den inhemska marknaden av kött och fläsk, varför under inflytande därav exporten av samma varor hastigt avtog. Omedelbart före världskrigets utbrott behövde sålunda Förenta staterna årligen importera över 80 000 ton färskt, i huvudsak sydamerikanskt nötkött, samtidigt med att exporten av fläsk uppgick till c:a 180 000 ton. I stället för Förenta staterna framträdde agrarländerna ä södra halvklotet som leverantörer av kött å den europeiska marknaden. Redan tidigare hade från Argentina levande slaktdjur förts till Europa i regelbundna sändningar, men dessa, som 1896 omfattade ej mindre än 384 000 nötkreatur och 513 000 fär, upphörde till större delen, sedan England i början av innevarande sekel stängt sina hamnar för sydamerikanska kreatur för att förhindra att muloch klövsjukan vann insteg i landet. Smärre mängder slaktdjur skickades dock ännu vid världskrigets början till Europa. Jämsides med denna kreatursexport utförde Argentina under slutet av 1800-talet även ej obetydliga mängder köttextrakt. Det var emellertid först sedan försöken att transportera köldbehandlat kött till Europa visat ett gynnsamt resultat, som köttexporten från Sydamerika tog fart. Redan vid tiden omkring sekelskiftet hade den årliga utförseln från Argentina av nötkött och fårkött stigit till 60 000 resp. 70 000 ton. För år 1913 voro motsvarande kvantiteter 370 000 resp. 50 000 ton. Det mesta därav gick till England, som mottog stora mängder fruset nötkött och fårkött jämväl från Australien och Nya Zeeland. Till belysning av den brittiska kött- och fläskimportens storlek och fördelning på skilda länder omedelbart före kriget meddelas följande tablå. Storbritanniens import av kött och fläsk år 1913, ton . N ö t k ö t t kylt Amerikas F ö r e n t a s t a t e r . . . Övriga Sydamerika N y a Zeeland Nederländerna Canada Övriga länder

264 974 1625

fruset

Får k ö t t

färskt

fruset

saltat

färskt

132 395

74 99 357 20187 68 451 12 404

51427 16 537 84 626 111 786

15 99 333 Summa 266 599 200 806

färskt

F l ä s k

9 123 264 376

128 205 9 434 17 049 152 15 354 6 403 302 437 6 251

290 23 369 652 24311

Den starka stegringen i importen till Storbritannien av argentinskt nötkött åren närmast före världskriget torde säkerligen till stor del ha berott på att det genom en ytterligare utveckling av kyltekniken blev möjligt att utan att frysa köttet transportera detsamma i färskt tillstånd. Av tabellen

115 här ovan framgår sålunda, att huvudparten av det under 1913 till nyssnämnda land införda nötköttet utgjordes av s. k. kylt kött. Därmed avses kött, som under transporten förvarats i kylrum med en temperatur av — 1 till — 2° C och som sålunda ej bringas till frysning utan bibehåller sig mjukt. Vid dylik förvaring är köttet hållbart i c:a 4 veckor men tål i regel ej omlastning. Ofta förstärkes konserveringen genom inledande av formalinångor i förvaringsrummen, varigenom köttytan steriliseras. För dylik behandling uttages i allmänhet endast nötkött av bästa kvalitet. Det kylda köttet skiljer sig ifråga om smak och beskaffenhet i övrigt ej alltför mycket • från färskt kött och betingar därför ett pris, som ligger väsentligt över priset ä fruset kött. Jämsides med att köldbehandlat kött i allt större mängder överfördes till Handeln mom Europa från transoceana länder, försiggick även en betydande handel med slakt^y«^a djur samt kött och fläsk mellan de europeiska staterna inbördes. Av förut an- ochfläskföre förda siffror framgår sålunda bland annat, att till Storbritannien avsevärda världskriget. kvantiteter salt och färskt fläsk infördes från kontinenten. Även i industristaterna därstädes var i allmänhet den inhemska produktionen av kött och fläsk otillräcklig för att tillgodose det snabbt tilltagande behovet av högvärdig vara, varför ej obetydliga kvantiteter därav behövde införas frän närgränsande agrarländer. Särskilt åren närmast före krigsutbrottet framträdde sålunda en kännbar köttbrist i Mellaneuropa, vilken tog sig uttryck bland annat i en hastig stegring av priserna för hithörande varuslag. Noteringen å nötkreatur i Berlin steg sålunda från 1 krona 32 öre i medeltal under 1909 till 1 krona 73 öre per kg i medeltal under 1913. Följden härav blev en kraftig ansvällning av importen av slaktdjur samt kött och fläsk till industristaterna i mellersta och västra Europa. För Tysklands vidkommande omfattade densamma i medeltal under åren 1911—13 ej mindre än 218 000 nötkreatur, 128 000 svin, 40 000 ton kött och 17 000 ton fläsk. I jämförelse med landets kött- och fläskbehov, som för 1913 kunde beräknas till över 1 milj. ton kött och nära 2 milj. ton fläsk, var dock berörda import alltjämt ringa. Svårigheterna att tillgodose den stigande efterfrågan hade emellertid den följden i Tyskland, att bestämmelserna angående import av kött mildrades i syfte att möjliggöra införsel av fruset kött. Verkningarna härav hunno dock ej framträda före världskrigets utbrott. Importen till Tyskland av såväl slaktdjur som kött och fläsk härrörde före kriget i allt väsentligt från Danmark och Nederländerna. Båda dessa länder hade nämligen i syfte att söka bidraga till täckande av det växande behovet av högvärdiga animaliska livsmedel i angränsande industristater omställt sitt jordbruk i sådan riktning. Vad särskilt Danmark beträffar, förekom redan under 1870- och 1880-talen en avsevärd utförsel därifrån av levande slaktdjur. Exporten av kött och fläsk var däremot vid denna tid rätt begränsad. I medeltal under åren 1881/85 exporterades sålunda från Danmark 109 000 nötkreatur, 87 000 får och getter, 287 000 svin, 1 500 ton kött samt 8 700 ton fläsk. Den viktigaste avsättningsmarknaden var Tyskland.

116 Omläggningen inom det danska jordbruket mot en mer intensiv ladugårdsskötsel hade emellertid till följd en kraftig ökning i kreatursbeståndet och i anslutning därtill en motsvarande stegring i exporten frän Danmark av slaktdjur samt produkter därav. Främst kom utvecklingen till synes beträffande svinen. Som emellertid utförseln därav till Tyskland stängdes genom det därstädes år 1894 utfärdade importförbudet för danska svin, övergick man till att exportera fläsk. Som huvudmarknad framträdde därvid Storbritannien, vars betydelse i detta hänseende steg i den mån tillförseln till Europa • av amerikanskt fläsk avtog. Nötkreaturen och nötköttet sändes däremot alltjämt i huvudsak till Tyskland. Under åren 1911/13 exporterades i medeltal 174 000 nötkreatur, 1 038 får och getter, 53 svin, 40 500 ton kött samt 130 300 ton fläsk.

Avsättnings- Utvecklingen av den internationella handeln med kött och fläsk före t Europa10, världskrigets utbrott kan sålunda sägas hava gått i den riktningen, att under världs- trots de åtgärder, som i Europa vidtogos till befrämjande av den inhemska kriget oc i p r o ( j u ktionen, importbehovet i de viktigare konsumtionsländerna därstädes aren närmast

därefter.

r

.

.

befann sig i tilltagande. För täckande av detsamma var man i betydande omfattning hänvisad till införsel av billigt utomeuropeiskt kött och fläsk. Beträffande mer högvärdigt fläsk och kött måste dock bristen i huvudsak fyllas av de närgränsande agraiiänderna, vilka även inriktade sin produktion i enlighet därmed. Enär vidare kraven på varans kvalitet tenderade att skärpas, voro utsikterna för en gynnsam avsättning av sistberörda exportländers överskott rätt ljusa. Härutinnan åstadkom emellertid världskriget en fullständig omvälvning. Den stigande efterfrågan av kött och fläsk medförde redan i början av kriget kraftiga nedslaktningar och, då det samtidigt på grund av foderbristen ej var möjligt att i erforderlig utsträckning sörja för kreatursbeståndets förnyelse, nedgick detta avsevärt. Särskilt starkt framträdde detta förhållande ifråga om svinen. I exempelvis Danmark var sålunda antalet svin i slutet av år 1918 mindre än hälften av vad det varit före kriget. Som en följd av dessa förhållanden tilltog behovet av import till Europa utifrån av kött och fläsk enormt, och en kraftig stegring i de utomeuropeiska ländernas kött- och fläskexport under denna tid kunde därför iakttagas. De därigenom framkallade höga priserna å slaktdjur liksom å animaliska produkter över huvudtaget i de utomeuropeiska länderna bidrogo givetvis till en avsevärd utvidgning av boskapsskötseln därstädes. I Förenta staterna exempelvis steg sålunda antalet nötkreatur från 56 milj. i början av 1913 till 71 milj- vid samma tid år 1918. För svinstammen voro siffrorna resp. 54*2 milj. och 61 milj. För Argentina saknas motsvarande uppgifter, men enligt verkställd uppskattning skulle nötkreatursbeståndet i landet ännu år 1922 hava uppgått till över 37 milj. djur mot 25'9 milj. under 1914. Det läge, vari den internationella handeln med kött och fläsk sålunda bragtes under kriget, förändrades ej nämnvärt under de första åren därefter. Någon nedgång i importen av nämnda varor till Europa kunde sålunda ej

117 förmärkas, utan i stället ökades den avsevärt i och med handelsspärrens hävande. Den statliga livsmedelsransoneringens upphävande i flertalet europeiska länder medförde helt naturligt en abnorm stegring i efterfrågan jämväl av kött och fläsk utan motsvarande ökning av produktionen därav. Den allmänna ekonomiska krisens inträde under åren 1921—1922 nedsatte emellertid i hög grad köpkraften i de europeiska länderna och framkallade på grund därav en kraftig nedgång i efterfrågan även av hithörande varor. Följderna därav blevo ytterst kännbara för de utomeuropeiska exportländerna. Kreaturspriserna föllo katastrofalt och åtskilliga jordbrukare, vilka i huvudsak hade sin inkomst av slaktdjursuppfödning, bragtes till ruin. I Förenta staterna framkallade kreatursprisernas fall en avsevärd utvidg- Exporten ning av den inhemska förbrukningen framför allt av fläsk men även av nöt- ^äslc ^ r < j n kött. Härigenom förhindrades ett fullständigt sammanbrott å slaktdjurs- Amerikas marknaden därstädes. Såväl nötkreaturs- som svinpriserna i Chikago sjönko \°^r \^ridTdock från mitten av 1920 till mitten av 1921 med c:a 40 %. Enär landets kriget. egen förbrukning, även när exporten var som störst, omfattade ifråga om fläsk c:a 80 % och beträffande nötkött drygt 90 % av produktionen, var det givet, att en ökning i konsumtionen skulle kraftigt påverka exporten. Denna, som under 1920 omfattat 63 000 ton nötkött och 410 000 ton fläsk, nedgick därför under 1921 till 18 600 ton nötkött och 335 000 ton fläsk. Vid ungefär denna storlek höll den sig under de tre nästföljande åren för att därefter ånyo börja sjunka. 1928 utfördes från Förenta staterna 6 000 ton nötkött och 137 000 ton fläsk. Samtidigt infördes till landet ej mindre än 535 000 nötkreatur för slakt, 30 000 ton nötkött och 6 000 ton fläsk. Slaktdjuren kommo i allt väsentligt från Canada. Försämringen i landets försörjningsförmåga beträffande kött och fläsk var närmast en följd av den synnerligen omfattande förbrukningen i förening med en kraftig tillbakagång i köttproduktionen. Av förut anförda siffror framgår sålunda, att konsumtionen av kött och fläsk i Förenta staterna för närvarande uppgår till inemot 70 kg per person och år. Till detta höga tal har givetvis uppsvinget inom den amerikanska konserv- och charkuteriindustrien under de senaste årtiondena i hög grad bidragit. Dess tillverkning anses sålunda sedan tiden före kriget ha mer än fördubblats. Enbart den under statens kontroll ställda delen av produktionen beräknas för närvarande överstiga 120 000 ton. Vad tillbakagången av köttproduktionen i Förenta staterna under ifrågavarande period beträffar, belyses denna kanske bäst därav, att slaktdjursbeståndet från den 1 januari 1922 till den 1 januari 1928 sjönk från 35'4 milj. till 23'7 milj. eller med nära 35 %. Svårigheterna att tillgodose landets behov av kött framkallade ock en mycket stark stegring i priserna å slaktdjur under 1927 och 1928; under nämnda båda år höjdes noteringarna i Chikago å nötkreatur för slakt med i medeltal 60 %. Starka farhågor yppades med anledning därav, att det inhemska jordbruket ej vore i stånd att till rimliga priser förse landets innevånare med erforderliga mängder kött och fläsk, och i anslutning därtill framkommo krav på att tullarna å nämnda varor

118 skulle sänkas samt importföreskrifterna lindras för att underlätta införsel av fruset sydamerikanskt kött. Den inbrytande ekonomiska krisen medförde emellertid, att utvecklingen gick i motsatt riktning. Genom en rad olika skyddsåtgärder har man sålunda sökt från det allmännas sida bereda landets kött- och fläskproducenter ytterligare stöd mot den utländska konkurrensen. De direkta synliga verkningarna av de vidtagna åtgärderna å den inhemska marknaden hava dock varit jämförelsevis ringa. Nötkreatursbeståndet har visserligen ökat något, men samtidigt har svinstammen kraftigt minskat. Slaktdjurspriserna ha ock stadigt sjunkit, allt efter som krisen skärpts. Importen till Medan sålunda fredskrisens inträde ifråga om Förenta staterna medförde, Europa av a ^ ^ 5 ^ . Q ^ fläskproduktionen därstädes i ökad utsträckning inriktades på fruset och

°

r

kylt kött tillgodoseende av den inhemska marknadens behov, kom utvecklingen i jordefter världs- bruksländerna å södra halvklotet, vilka saknade en inhemsk marknad av fcvin&t

motsvarande betydelse, att gestalta sig väsentligt annorlunda. I Argentina hade kreatursprisernas starka fall till följd omfattande tvångsrealisationer av slaktdjur med en därav framkallad ytterligare nedpressning av priserna Enligt vad som uppgivits fingo många kreatursägare nöja sig med en betalning för djuren, som endast motsvarade värdet av hudarna. Det argentinska köttet kunde därför säljas i Europa till synnerligen låga priser. Toppnoteringen för fruset argentinskt kött å londonmarknaden sjönk sålunda från 12 pence per skålpund i medeltal under 1920 till h1/^ pence i medeltal under 1922 eller med över 50 96. Den kraftiga prisreduktionen hade till följd, att transoceanskt kött blev ett jämförelsevis billigt födoämne och som sådant särskilt ägnat att användas vid de mindre bemedlades livsmedelsförsörjning i de europeiska industristaterna. Tillgodoseendet av dessa befolkningsgruppers behov av mer äggviterika näringsämnen mötte nämligen vid denna tid vissa svårigheter. Den lokala köttproduktionen i Europa var ännu åtskilliga år efter fredsslutet av en tämligen begränsad omfattning och åtgick i första hand för att fylla efterfrågan av mer högvärdig kvalitetsvara. I den mån överskott uppstod, förbrukades detta inom den hastigt växande konserv- och charkuteriindustrien. På grund av att en betydande knapphet därför förelåg å billigt inhemskt styckningskött, vidtogos i flera länder särskilda åtgärder från statsmakternas sida för att uppmuntra införseln av fruset kött. Så t. ex. föranleddes Tyskland ännu så sent som under år 1925 att i samband med antagande av ny tulltariff, varigenom färskt och fruset kött belades med tull efter att dessförinnan alltsedan krigsutbrottet ha kunnat införas tullfritt, medgiva tullfri införsel för en kontingent fruset kött. Denna sattes till en början till 90 000 ton per år men höjdes sedan, så att den för 1927 uppgick till 125 000 ton. Följden av denna och liknande åtgärder i andra länder blev, att efterfrågan av fruset kött från Europas sida fortfor att kraftigt ökas. Ehuru det transoceana köttet alltjämt bibehöll sin huvudmarknad i Storbritannien, vann det under denna tid på allvar insteg å kontinenten. Man har beräknat, att under år 1925 till Europa överfördes ej mindre än över 1 milj. ton fruset eller kylt nötkött, varav från Argen-

119 tina kommo 670 000 ton, från Uruguay 130 000 ton samt från Australien och Nya Zeeland 160 000 ton. Därjämte importerades över 280 000 ton fruset fårkött från huvudsakligen Nya Zeeland, Australien och Argentina samt 300 000 ton fläsk i allt väsentligt från Förenta staterna och Canada. Emellertid pågick vid sidan av den tilltagande importen av fruset eller kylt kött till de europeiska industristaterna i dessa ett ivrigt arbete på att söka utvidga och förbättra den decimerade kreatursstammen. De under kriget gjorda erfarenheterna av den då i regel otillräckliga livsmedelstillförseln föranledde till att detta arbete redan från början inordnades såsom ett led i strävandena att stärka det egna landets självförsörjningsförmåga. Som ett viktigt hinder därvid framstod emellertid den växande importen av fruset kött. Sedan den ekonomiska situationen i Europa så småningom förbättrats och därmed levnadsstandarden hos befolkningen kunnat höjas, förelågo ej heller längre de skäl, som tidigare motiverat statsmakternas välvilliga inställning till importen ifråga. Krav framkommo därför snart på att densamma skulle såsom mer eller mindre obehövlig försvåras eller åtminstone ej underlättas, på det att utrymme för en ökad inhemsk produktion skulle ernås. När den ekonomiska depressionen sedan under 1928 och 1929 begynte göra sig på allvar gällande inom jordbruket i åtskilliga av Europas stater, vunno dessa krav givetvis i styrka. Under inflytande härav indrogos ock i flertalet stater å kontinenten de förmåner, som tidigare tillämpats vid import av fruset kött. Så t. ex. minskade Tyskland redan i april 1928 den tullfria kontingenten för dylikt kött till 50 000 ton för att från och med den 1 oktober 1930 fullständigt upphäva bestämmelserna härom. Samtidigt återinfördes ock föreskriften om organtvång vid import av färskt eller fruset kött, vilken föreskrift varit ur kraft alltsedan 1914. Därigenom att fruset kött även i övriga stater i Europa i allmänhet jämställdes med färskt kött vid import, hava vidare de upprepade tullhöjningar och liknande åtgärder, som enligt vad i det följande närmare framhålles under senare år vidtagits till det inhemska jordbrukets skydd i flertalet industriländer å Europas kontinent, kommit att särskilt hårt drabba det prisbilliga transoceana köttet. Såsom framgår av nedanstående tablå, började därför importen av dylikt kött till de kontinentala länderna i Europa efter att hava stått på sin höjdpunkt under år 1925 så småningom minskas. E t t viktigt undantag därvid utgör Frankrike, till vilket land införseln av fruset kött under senare år befunnit sig i tilltagande. Importen av fruset och kylt nötkött till vissa länder under åren 1925—1931, ton. 1925

114 539 116 130 125 416 Frankrike

Belgien Nederländerna Italien, fruset

»

, kylt

82 623 53 445 50 342 13 966 25 464 21883 54 915 105 639 61406 209 319 182 018 151 780 418 240 491 742 528 573

59 514 46 210 82173 9 975 12 247 36 405 52 242 32 613 27 723 26 218 23 934 9 454 7148 8 533 10 661 50 290 60183 54 748 45 994 132 487 120 127 126 540 136 767 485 878 472 690 461 620 471 844

120 Under inverkan av nyssberörda importbegränsning skärptes konkurrensen mellan de olika exportörerna, särskilt i Sydamerika, och ett formligt priskrig utbröt mellan dem, vilket upphörde först i september 1927, sedan en överenskommelse mellan de intresserade parterna uppnåtts. Priskriget förde med sig, att avsättningen å den brittiska marknaden, som alltjämt förblev helt fri för import, under den tid detsamma varade fortsatte att ökas. Därtill torde ock i någon mån ha bidragit, att Storbritannien i augusti 1926 stängdes för tillförsel av färskt kött och fläsk från Europas kontinent på grund av farhågor, att mul- och klövsjukan eljest skulle kunna vinna insteg i landet. Efter det ovanberörda överenskommelse träffats och köttpriserna som följd därav i viss mån stabiliserats, inträdde emellertid ett omslag i utvecklingen. Från och med år 1928 till och med år 1930 sjönk sålunda införseln av transoceanskt kött, om ock nedgången var jämförelsevis obetydlig. Under år 1931 ägde emellertid ett kraftigt prisfall med nära 25 % rum för såväl kylt som fruset kött, vilket synbarligen verkade stimulerande på importen ifråga. Handeln De efter världskriget i flertalet av Europas industristater framträdande meT kött°och strävandena att återföra boskapsstammen till sin förutvarande nivå samt fläsk efter om möjligt ytterligare utöka densamma för att stärka landets självförsörjvar s nge. n j n gsförmåga bidrogo emellertid ej endast till att nedbringa utförseln av transoceanskt kött till Europa utan medverkade även till att försvåra återupptagandet av handelsutbytet inom Europa med kött och fläsk. Läget är i detta hänseende helt annorlunda nu än före kriget. Delvis torde detta bero på att betingelserna för det mellanfolkliga varuutbytet inom Europa i hög grad omgestaltats genom tillkomsten av ett flertal nya stater ävensom de gränsförskjutningar, som i övrigt ägt rum vid fredsslutet och under tiden närmast därefter. Så t. ex. har området för den forna österrikisk-ungerska monarkien, som före kriget bildade en sluten enhet, numera i huvudsak uppdelats på tre olika stater, av vilka två äro typiska industristater med ett avsevärt underskott av kött och fläsk, medan den återstående staten, som skiljes från de båda andra genom höga tullmurar, har ett ej obetydligt överskott av samma vara. Tyskland har förlorat en avsevärd del av sitt jordbruksområde, samtidigt med att ett betydande industridistrikt överförts till Frankrike o. s. v. Slutligen har genom randstaternas avskiljande från det förutvarande ryska statsområdet antalet länder med överskottsproduktion av kött och fläsk avsevärt ökats. De jordreformer, som genomförts i sistberörda stater och vilka bland annat medfört, att åkerjorden uppdelats på en mångfald små eller medelstora brukningsdelar, hava nämligen i hög grad främjat en omläggning av jordbruksdriften mot ökad animalisk produktion. E n liknande utveckling, ehuru väsentligt mindre markerad, kan även iakttagas i agrarländerna i sydöstra Europa. Att under sådana förhållanden strävandena i Europas industristater att genom kött- och fläskimportens utestängande söka uppdriva den inhemska produktionen mött betydande svårigheter, i vad dessa strävanden riktat sig

121 mot det inomeuropeiska handelsutbytet, är helt naturligt. I regel hava de ock kunnat fullföljas, först sedan kraftigt stöd frän statens sida lämnats. Under trycket av den sedan flera år tillbaka rådande ekonomiska depressionen samt den alltmer framträdande nödvändigheten av att importen begränsas till vad som är oundgängligen erforderligt för folkhushållet hava de statliga myndigheterna, såsom redan framhållits, i allmänhet ej tvekat att slå in på denna väg. Genom förstärkt tullskydd, skärpta sanitära och veterinära skyddsföreskrifter samt på senaste tid importregleringar och valutarestriktioner har man sökt att så långt möjligt förhindra införseln av slaktdjur samt kött och fläsk. Handeln därmed mellan Europas stater kan därför numera i allt väsentligt anses bunden vid de skilda ländernas handelspolitiska åtgöranden. Man har ock i åtskilliga länder, till vilka tidigare importerats betydande mängder av hithörande varuslag, lyckats uppnå i det närmaste full självförsörjning på förevarande område, och där detta ej varit fallet, har man likväl i regel kunnat nedbringa införseln till en i förhållande till den inhemska produktionen så ringa omfattning, att importen ej utövar något avgörande inflytande å prisbildningen inom landet. I exempelvis Tyskland har sålunda införseln av slaktdjur samt kött och fläsk nedgått till en obetydlighet. Schweiz har praktiskt taget sedan flera år tillbaka varit av ringa betydelse som avsättningsmarknad för angivna varor. Även i Tjeckoslovakien har en åtstramning av tillförseln av utländska produkter skett. I Frankrike har visserligen utvecklingen i viss mån gått i annan riktning. Genom den under innevarande år därstädes införda importregleringen för bland annat kött och fläsk av olika slag torde dock även i detta land en begränsning av importen av nämnda varor ha genomförts. Den enda hithörande marknad i Europa av betydelse, varest intill senaste tid fri prisbildning kan sägas ha rått, är därför den brittiska baconmarknaden. Den omständigheten, att denna varit öppen, har emellertid medfört, att de fläskexporterande länderna allt kraftigare tagit den i anspråk för avsättning av sitt produktionsöverskott. E n markerad ökning i fläskimporten till Storbritannien med därav föranledd skärpning av konkurrensen därstädes kan ock iakttagas under senaste år. Genom den nyligen genomförda kontingenteringen av den brittiska baconimporten har dock en ändring härutinnan kommit till stånd. E n närmare redogörelse för hithörande förhållanden lämnas längre fram. Jämsides med att importbehovet ifråga om kött och fläsk i de viktigare avsättningsländerna, om man frånser Storbritannien, minskats under de senare åren, har utbudet av nämnda varor å den europeiska marknaden tenderat att växa. I främsta rummet ha därvid medverkat de relativt gynnsamma betingelser för produktion av kött och fläsk jämte andra högvärdiga animaliska livsmedel, som enligt vad förut framhållits förelegat i Europa efter kriget under en icke alltför kort tid. Särskilt svinuppfödningen har under inflytande härav utvidgats kraftigt, men även köttproduktionen har i anslutning till mejerihanteringens fortsatta uppsving tilltagit efter kriget. Denna utveckling har av naturliga skäl framför allt kommit till synes i de jordbruksländer, vilka sedan gammalt inriktat sin kött- och fläskproduktion

122 efter de närgränsande industristaternas behov. Belysande härför är, att medan slaktningarna i Danmark under 1923 omfattade 406 000 nötkreatur och kalvar samt 3 414 000 svin, motsvarande siffror för år 1930 voro 616 000 och 6 132 000. Under inflytande av det försämrade marknadsläget för hithörande produkter hava dock slaktningarna på senaste tiden minskats. Emellertid hava även andra omständigheter bidragit till det stegrade utbudet. Av betydelse har sålunda varit den förut berörda förändringen ifråga om jordbrukets struktur i östra Europa. E n förutsättning för en intensivare produktion av animaliska livsmedel därstädes har varit, att det uppkomna överskottet kunnat avlastas den inhemska marknaden genom export. Vikten härav har ock uppmärksammats av statsmakterna i de olika länderna. Genom statligt stöd i skilda former har man sökt att främja uppkomsten och vidmakthållandet av en livskraftig export av hithörande produkter. I t. ex. Finland gäller sålunda, att envar, som utför exportdugligt färskt, saltat eller rökt fläsk, äger, såvida varan uppfyller skäliga kvalitetsfordringar, erhålla särskilt bevis om utförseln. Ä beviset finnes angivet det penningbelopp, som skolat erläggas i tull, därest varupartiet ifråga i stället införts till landet. Exportbeviset, som må överlåtas, får användas som betalning vid erläggande av tull vid import av vissa särskilt angivna varor, såsom omalen och målen brödspannmål m. m. Enär tullen i Finland för närvarande utgör för saltat och rökt fläsk 3'2 5 mark och för annat fläsk 2'60 mark per kg, uppgå ifrågavarande exportpremier enligt nu gällande valutakurser till c:a 28 resp. 23 öre per kg. Även i Polen och Lettland finnas införda liknande anordningar med exportpremier. Självförsörjningssträvandena i Europas industristater hava ock i viss mån direkt medverkat till ett ökat utbud av kött och fläsk å den internationella marknaden. Enär produktionen i regel växlar starkt med olika tider och därför ej alltid följer förändringarna i efterfrågan, uppstår lätt vid vissa tillfällen ett överskott å den inhemska marknaden, för vilket avsättning sökes å främmande marknader. Möjligheterna för inträde av en dylik situation ökas givetvis, i den mån landets produktion blir i stånd att helt eller i det närmaste fylla det inhemska behovet. E n dylik mera tillfällig export underlättas vidare i hög grad, därest, såsom fallet tidigare varit t. ex. i Tyskland, en anordning med exportpremier vid utförseln av hithörande produkter finnes införd. Följderna av Att under sådana förhållanden — stegrat utbud, minskad efterfrågan — den skärpta konkurrensen å den öppna europeiska kött- och fläskmarknaden blivit mycket r r

konkurrensen

T

I

T

-I

<••• !_••__

inom den hård, är givet. Under inflytande härav har arbetet på att söka förbättra europeiska kvaliteten hos de saluförda produkterna tagit stark fart. Då i flertalet länder handeln

med

kött och fläsk.

.

, . . • . .

•, 0 7i

i •

-i -i L

•i

•••n

i Europa nötkött i stor utsträckning erhålles som biprodukt vid mjolkproduktionen, och det därför ofta möter särskilda svårigheter att åstadkomma önskvärda omläggningar inom köttproduktionen, har arbetet ifråga i första hand inriktats på svinskötseln. Man har strävat efter att åstadkomma fläsk, som så nära som möjligt ansluter sig efter förbrukarnas smak. De hjälp-

123 medel, varav man därvid i synnerhet använt sig, ha varit klassificering och märkning av varan samt betalning till uppfödarna efter varans klass. I flertalet länder i Europa, varest jordbrukets avsättningsförhållanden på hithörande område varit under debatt på senare tid, hava särskilt åtgärder, varigenom åsyftas att åvägabringa större enhetlighet i produktionen, tillmätts stor betydelse. För deras genomförande, i vad avser förekommande export, hava ock statsmakterna i stor utsträckning lämnat sin medverkan. I det föregående har omnämnts bland annat, att i t. ex. Danmark och Nederländerna bestämmelser finnas om ett å vederbörande statliga myndighet inregistrerat nationalitetsmärke, vilket mä åsättas för export avsett bacon, som i kvalitetshänseende uppfyller vissa fordringar. Motsvarande föreskrifter förekomma även i åtskilliga andra baconexporterande länder. Trots att det arbete, som under senare år pågått för höjande av produkternas kvalitet, i allmänhet medfört goda resultat, har det likväl ej kunnat undvikas, att avsevärda prisreduceringar måst vidtagas ej endast beträffande kött utan jämväl ifråga om fläsk. Nedanstående tablå över priserna å fläsk och nötkreatur i Danmark torde vara belysande för prisutvecklingen, internationellt sett, ä hithörande område. Som av de anförda siffrorna framgår, har den internationella marknaden för nötkreatur sedan åtskilliga år tillbaka varit jämförelsevis tryckt; priset därå har i allmänhet legat något lägre än under åren närmast före världskriget. Under 1931 har emellertid ett katastrofalt fall inträffat, som bragt ner priset till c:a knappt 50 % av vad det var i medeltal under åren 1928—30. Denna utveckling står i viss överensstämmelse med den, som enligt vad tidigare framhållits gjort sig gällande beträffande priserna ä kylt och fruset kött. Priser å nötkreatur och fläsk i Danmark.1 Nötkreatur Månad

1930 Öre per Januari Februari .., Mars April Maj Juni Juli A u g u s t i ... September Oktober .. November December

54 53 54 56 61 66 63 59 59 54 53 52

53 54 52 54 54 57 60 60 58 56 57 57

Fläsk 1931

kg

56 55 54 54 52 57 55 55 55 52 48 47

46 43 42 41 40 40 36 34 33 32 28 27

118 118 121 124 130 145 154 154 154 139 135 146

1930 Öre per

k

142 149 159 174 172 164 173 176 155 148 150 152

154 158 159 159 142 140 128 122 115 99 100 91

84 86 94 96 76 80 92 80 80 72 62

För fläsk däremot är det först sedan hösten 1930, som överfyllnaden ä marknaden blivit mera framträdande. Emellertid bör det erinras om att i 1 Uppgifterna avse beträffande n ö t k r e a t u r månadsmedeltalet av noteringarna för u n g a kor, klass I i Köpenhamn och beträffande fläsk medelpriset vid de danska andelsslakterierna för fläsk av klass I.

124 enlighet med vad tidigare omnämnts svin- och därmed även fläskpriserna äro underkastade periodiska svängningar, vilket försvarar möjligheterna att jämföra priserna vid skilda tillfällen. Att de under 1931 och början av 1932 befunnit sig i en vågdal, är emellertid otvivelaktigt, varför man kan vänta en uppgång inom en ej alltför avlägsen framtid. Utsikterna härför minskas givetvis, i den mån åtgärder vidtagas, som äro ägnade att försvaga den internationella fläskmarknaden. Till sådana höra i främsta rummet en begränsning av importmöjligheterna till Storbritannien. Helt naturligt hava samtliga länder, varifrån utbud å den europeiska kött- och fläskmarknaden sker, drabbats av det tryckta prisläget, men verkningarna därav hava gestaltat sig väsentligt olika. I sädana stater, varest det på grund av exportens ringa omfattning i jämförelse med den inhemska produktionen varit möjligt att medelst exportpremier och liknande anordningar frigöra den inhemska marknaden från beroendet av utlandet, hava följderna av prisfallet under senare år ej varit fullt så kännbara. Att såväl produktionen i dylika länder som exporten därifrån kunnat bibehållas vid ungefär oförändrad omfattning, är därför ej heller ägnat att förvåna. Helt annorlunda gestalta sig förhållandena i länder, å vilkas hemmamarknad priserna helt följa utlandets och varest sålunda det tryckta läget å den internationella marknaden drabbar produktionen med hela sin tyngd. Till dessa senare länder höra framför allt Danmark och Nederländerna men även Sverige. Av i tabellbilagan lämnade uppgifter framgår emellertid, att icke heller från dessa länder exporten av fläsk till och med år 1931 visat tecken till någon minskning. För år 1932 torde emellertid en kraftig nedgång i exporten för samtliga tre länder hava ägt rum. Ifråga om exporten av nötkreatur för slakt samt nötkött har däremot utvecklingen gått i en annan riktning. Vad Danmark beträffar, har utförseln av nötkreatur och nötkött, vilken i huvudsak går till Tyskland, omfattat 262 294 djur resp. 4 722 ton kött under 1929 och 122 228 djur resp. 31 400 ton kött under 1931. Då exporten ifråga till stor del utgöres av utgallrade kor eller kött därav, har givetvis produktionen ej kunnat nämnvärt beskäras, utan de danska exportörerna hava varit nödsakade att vända sig till nya marknader. 1 Därvid har särskilt Belgien framträtt, i det under 1931 dit utfördes 31 960 nötkreatur samt 9 600 ton nötkött. Även till Nederländerna hava utförts betydande mängder kött. Under 1931 levererades sålunda dit ej mindre än nära 13 000 ton nötkött. Då Nederländernas egen produktion av kött under normala förhålladen är tillräcklig för landets behov, är det givet, att tillförseln av danskt kött mött starkt motstånd, särskilt som jämsides därmed en icke obetydlig import av fruset kött alltjämt försiggår. Man har därför från jordbrukarhåll genomdrivit, att kött belagts med tull, vilken från och med den 1 januari 1932 utgår med 20 % å värdet. Vidare hava ock bestämmelser meddelats angående skyldighet att i butik, vari handlas med utländskt kött, an1 På senaste tid har emellertid ifrågasatts, att den inhemska marknaden skulle beredas lättnad genom att ett större antal slaktdjur av lägre kvalitet användes för destruktion.

125 giva detta. Samtidigt med att Nederländernas köttimport tilltagit, har utförseln därifrån av motsvarande varor nedgått. Ifråga om nötkreatur, varav under 1931 utfördes 5 400 mot c:a 10 000 föregående år, är sålunda tillbakagången mycket markerad. Beträffande nötkött har utförseln samtidigt likaledes sjunkit, nämligen från 8 100 ton till 7 400 ton. Minskningen beror helt på nedgång i efterfrågan från Tysklands sida. Söker man att på grundval av det anförda ge en sammanfattning av Sammanutvecklingen å den internationella kött- och fläskmarknaden under senare 'a nxn9' år, bör först erinras om den allt bestämdare inriktningen av Förenta staternas produktion på tillgodoseende av den växande efterfrågan inom det egna landet. Som en följd därav har agrarländernas å södra halvklotet betydelse för Europas försörjning med kött tilltagit, samtidigt med att inom Europa svinskötseln avsevärt utvidgats för att fylla det genom den minskade tillförseln av amerikanskt fläsk uppkomna tomrummet. På grund av att den brittiska marknaden varit den enda av vikt, som legat fullt öppen för införsel av kött och fläsk utifrån, har dess betydelse för den internationella handeln med hithörande varor starkt tilltagit. Ehuru avsättningsmöjligheterna i Storbritannien tidigare varit jämförelsevis goda beträffande fläsk, har dock den hastigt stegrade produktionen därav i Europa i samband med inträdande av nu rådande depression inom näringslivet medfört en avsevärd försämring i läget. En begränsning av dessa möjligheter har i varje fall ägt rum genom kontingenteringssystemets införande. I övriga europeiska stater ha vidare självförsörjningssträvandena i förening med statsmakternas åtgärder till det inhemska jordbrukets stödjande medverkat till att inskränka de i och för sig mycket begränsade möjligheterna för avsättning av förefintligt överskott av kött och fläsk. Läget kompliceras ytterligare därav, att i åtskilliga länder med överskottsproduktion statsmakterna genom konstlade ingrepp sökt upphjälpa den hotade exporten. För att ytterligare söka belysa betingelserna ur internationell synpunkt för den svenska exporten av slaktdjur samt kött och fläsk skall i det följande något mera ingående redogöras för kött- och fläskmarknadernas läge i Storbritannien, Tyskland och Norge, vilka tre länder närmast torde kunna ifrågakomma som importörer från Sverige av hithörande varor. I vad redogörelsen avser Storbritannien kommer den att begränsas till i huvudsak fläskmarknaden, då köttmarknaden därstädes enligt vad redan framhållits för närvarande är stängd för svenska produkter. Avsättningsförhållandena för kött och fläsk i Storbritannien. I England medförde världskriget ett avbrott i den inom jordbruket alltjämt pågående omläggningen mot ökad animalisk produktion. Åkerarealen utvidgades sålunda under krigsåren ej oväsentligt, samtidigt med att antalet får och svin inom landet minskades. Beträffande däremot nötkreaturen bibehölls beståndet till sin omfattning i det stora hela oförändrat. Efter fredsslutet och sedan förhållandena i allmänhet kommit i jämvikt, återgick eniel-

Kött- och fläskproduk tionen.

126 lertid utvecklingen i sin tidigare bana. Åkerarealen har sålunda för de senaste åren gått avsevärt tillbaka, och samtidigt har boskapsstammen utvidgats. I juni 1930 funnos sålunda i enbart Storbritannien 7'1 milj. nötkreatur, 24'0 milj. får samt 2'4 milj. svin. Lägges därtill kreatursbeståndet å Irland, vars naturliga avsättningsområde Storbritannien utgör, bliva siffrorna 11'8 milj. nötkreatur, 28'2 milj. får och 3'7 milj. svin. Till jämförelse med förhållandena före kriget kan nämnas, att år 1913 redovisas en kreatursstock för endast Storbritannien av 7'o milj. nötkreatur, 24'o milj. får och 2'2 milj. svin. Vad svinen beträffar, har antalet dylika växlat starkt under de senaste åren såsom en följd av de skiftande konjunkturerna. Med anledning därav har även svinslaktens omfattning varierat rätt avsevärt. Nötkreatursslakten har däremot hållit sig tämligen oförändrad under senare år. Av det totala värdet av jordbruksproduktionen i Storbritannien under 1925, 289 milj. pund, beräknades ej mindre än 38'5 % eller 111 milj. pund falla på slaktdjuren. Tyvärr saknas fortlöpande officiella uppgifter rörande kött- och fläskproduktionens storlek i landet — jordbruksdepartementets årliga beräkningar härom avse endast landsdelarna England och Wales — men enligt vissa uppskattningar, som publicerats i tidskriften »Statist», har den inhemska kött- och fläskproduktionen i Storbritannien under aren 1925—1928 gestaltat sig på sätt, följande tablå angiver. Under senare år torde en minskning med i runt tal 20 % ha skett ifråga om fläskproduktionen, medan köttproduktionen hållit sig tämligen oförändrad. Produktion av kött och fläsk i England (1000 cwts). Å r 1 j u n i 1924—31 maj 1925 » > 1925—> » 1926 » » 1926— » > 1927 » » 1927—> » 1928

Fårkött

Nötkött

Kalvkött

Fläsk

Summa

3 556 3 912 4 259 4 753

10 082 10 200 10 067 10 732

659 676 737 804

6 769 5 379 4 634 5 604

21056 20167 19 697 21893

Kött- och Trots den i och för sig betydande inhemska produktionen av kött och fläskforbruk- fläsk — den motsvarar c:a 24 kg per innevånare — är den dock långt ifrån tillräcklig för behovet. Som bekant konsumera nämligen engelsmännen kött eller fläsk i stora mängder. Enligt en för år 1918 verkställd undersökning skulle sålunda för det dåvarande ej mindre än 28'9 % av en s. k. »standardfamiljs» totala utgifter för livsmedel hänföra sig till inköp av kött och fläsk. The Imperial Economic Committe beräknade vidare, att omkring år 1924 förbrukningen per invånare av samma varor skulle årligen uppgått till 61'2 kg, varav 31'9 kg utgjordes av nöt- och kalvkött, 10'2 kg av fårkött samt återstoden 19'i kg av fläsk. Under sådana förhållanden blir det endast en mindre del — i runt tal c:a 40 % — av landets kött- och fläskförbrukning, som motsvaras av den inhemska produktionen. Enligt en i förutnämnda tidskrift verkställd beräkning skulle på sätt, nedanstående tablå angiver, andelen ifråga för åren 1924/25—1927/28 ha växlat mellan 40'3 och 38'3 %. Den sammanlagda importen av kött och fläsk till England skulle vidare hava uppgått till c:a 1'6 milj. ton årligen.

127 Import och produktion av kött och fläsk i England.

Å r

1 j u n i 1924/25 .. > » 1925/26... > » 1926/27... > » 1927/28...

Egen prod. Import

milj. cwt

milj. cwt

5'4 5'7 5'9 59

3-G

Summa

Egen prod. Import Egen prod. Import Egen prod.

%

milj. cwt

milj. cwt

%

milj. cwt

milj. cwt

%

milj. cwt

milj. cwt

%

39-7 40-5 42-o 44-8

15-5 15-9 15'9 15-4

10-7 10-9 10-8 11'5

40-9 40-7 40-4 42-1

10-7 lO'O 9-9 11-1

68 5-4 4-6 5'6

38-8 349 31-9 335

31-6 31-6 31-7 32-4

21-i 202 19'7 21-9

40-o 38-9 38-3 40-3

Den omfattande importen av kött och fläsk har givetvis i hög grad främjats av det frihandelssystem, som landet tillämpat ifråga om sin livsmedelsförsörjning. En omsvängning härutinnan har dock ägt rum under senaste tid. Frän de under 1932 införda livsmedelstullarna å varor från Irländska fristaten kan visserligen i detta sammanhang bortses, men, såsom redan framhållits, göra sig starka strävanden gällande att åstadkomma en importreglering ifråga om ett flertal viktiga livsmedel, däribland även fläsk. Dessa strävanden hava ock lett till resultat så till vida, som engelska regeringen på frivillig väg genom överenskommelse med de olika baconexporterande staterna fått till stånd en begränsning av importen ifråga under två månader, räknat från den 22 november 1932. Totala införseln under denna tid av bacon har bestämts till 810 360 cwts för månad, vilket innebär en reduktion med 15 % av importen under samma period 1931. Angivna kvantitet har med ledning av importen under augusti—oktober 1932 fördelats å olika baconexporterande länder, varvid Sverige tillerkänts 38 680 cwts (1 960 ton) eller nära 4" 8 96. För Danmark, Nederländerna och Polen äro motsvarande procenttal resp. 62'5, 10 och 10. Huru läget kommer att gestalta sig efter nämnda periods utlöpande, beror givetvis av pågående förhandlingar mellan Englands samt övriga intresserade staters regeringar. x Ehuru intill de senaste månaderna några handelspolitiska hinder i egentlig mening ej förelegat för införsel av kött och fläsk, har likväl den inhemska produktionen därav åtnjutit ett visst skydd på grund av de stränga bestämmelser rörande kontrollen av det importerade köttet och fläsket ävensom de införda slaktdjuren. Alltsedan 1926 är sålunda införsel av nötkreatur förbjuden från praktiskt taget alla länder utom Irland samt Canada och Amerikas förenta stater. Ifråga om import av färskt kött och fläsk gäller vidare bland annat, att sådan ej får äga rum från Europas kontinent. På grund av denna föreskrift är den utländska konkurrensen praktiskt taget helt utestängd från den brittiska marknaden för färskt kött och fläsk.

Gällande importföreskrifter.

Av förut anförda siffror framgår, att kött- och fläskförbrukningen i Storbritannien till c:a 50 % består av nötkött, däri då inräknat även kalvkött. För täckande av sitt behov av dylikt kött äro engelsmännen till övervägande del hänvisade till import. Förutom ett betydande antal slaktdjur från Irland samt Canada införas mycket stora mängder kylt kött från Argentina jämte

Importen av nöt- och kalvkött.

_

Import

39 4'3 4-8

Fläsk

Nöt- o. kalvkött

Fårkött

Överenskommelsen har sedermera förlängts att gälla under ytterligare en m å n a d .

128 Uruguay samt fruset kött från nyssnämnda båda länder jämte Australien och Nya Zeeland. Tidigare ha även importerats mindre kvantiteter färskt kött från kontinenten, särskilt Nederländerna, men denna införsel har numera upphört på grund av det förut omnämnda importförbudet. Vad angår slaktdjursinförseln, som är av en tämligen växlande omfattning, bör nämnas, att densamma till stor del utgöres av kalvar och ungdjur, vilka från Irland införas till England för att där gödas. Importen av transoceanskt kött har under åren efter världskriget gått starkt framåt och torde för närvarande få anses såsom oumbärlig för Storbritanniens livsmedelsförsörjning. Verkningarna härav hava blivit alltmer kännbara för de engelska slaktdjursuppfödarna. Visserligen intager det inhemska färska köttet, i den mån det är av högsta kvalitet, en särställning å marknaden i prishänseende, men det medelgoda brittiska köttet ersattes numera i stor utsträckning, särskilt i de större städerna, av importerat kylt kött. Å t. ex. londonmarknaden brukar sålunda vanligen endast omkring en sjättedel av det omsatta köttet vara av inhemskt ursprung. En viktig orsak till det kylda köttets stora begärlighet är dess jämna tillförsel samt den utmärkta avsättningsorganisationen. De stora exportslakterierna i Sydamerika hava själva i stor utsträckning egna försäljningskontor i Storbritannien, vilka omhänderhava försäljningen direkt till partihandlare och i förekommande fall även till detaljhandlare. Importen av Även av fårkött sker en betydande införsel till Storbritannien, trots att fårkött. detta land självt driver en omfattande fåravel. Importen av fårkött består dock helt av fruset dylikt från Nya Zeeland, Australien och Sydamerika. Fårkött lämpar sig ej för kylning men kan utan större olägenhet förvaras fruset. Frän Nya Zeeland kommer huvudsakligen lammkött (Canterbury Lamb), vilket betingar ett gynnsammare pris än fårkött. I sistnämnda land är även fårskötseln nästan helt inriktad på köttproduktion, medan däremot i såväl Australien som Sydamerika jämväl fårens ullavkastning spelar en viktig roll. Importen av fläsk.

Medan både nötkreatursskötseln och fåraveln i Storbritannien befinna sig på jämförelsevis hög nivå, kan detta däremot ej sägas vara fallet i fråga om svinuppfödningen. Denna gren av jordbruksnäringen har i viss mån stått i skymundan, sannolikt beroende på att det brittiska jordbruket drives relativt extensivt. Under senaste åren ha emellertid från såväl regeringens som från enskildas sida kraftiga ansträngningar gjorts att söka åstadkomma en ändring härutinnan. Man har nämligen förmenat, att ett medel för de engelska jordbrukarna att bättre uthärda den radande krisen vore att i större omfattning ägna sig åt svinuppfödning. Bedan nu behärska de inhemska fläskproducenterna fullständigt den engelska marknaden för färskt fläsk — från importen av fruset fläsk kan nämligen i detta sammanhang bortses — varför konkurrensen gör sig gällande i huvudsak beträffande saltade sidor av svin (bacon). På sätt framgår av i tabellbilagan, tab. XXV intagna uppgifter, har införseln därav under årens lopp i stort sett stadigt tilltagit. Särskilt markerad i detta avseende har utvecklingen varit under de senaste åren, om

129 man frånser år 1929, då en mindre tillbakagång kunde konstateras. För år 1931 uppgick importen till ej mindre än 111 milj. cwts eller 566 000 ton, vilket innebär, att densamma sedan tiden före kriget mer än fördubblats. För fullständighetens skull bör dock i detta sammanhang erinras om att Irländska fristaten tillkommit efter kriget samt att baconimporten därifrån under 1931 uppgick till 297 100 cwts eller 15 100 ton. Förutom bacon införes till England även annat fläsk — under 1931 c:a 1'6 milj. cwts eller 84 000 ton — såsom färskt fläsk frän bland annat Irland, skinkor från Amerikas förenta stater och Canada, fruset fläsk frän Nya Zeeland och Argentina m. m. Jämsides med ovan berörda kraftiga utveckling av importen av bacon till England ha betydande förskjutningar ifråga om ursprungsländerna ägt rum inom densamma. Tidigare voro Amerikas förenta stater den viktigaste leverantören ä den engelska marknaden. Ännu strax efter sekelskiftet bestod sålunda den engelska baconinförseln till två tredjedelar av amerikanskt fläsk. Samtidigt uppgick importen från Danmark till endast c:a V4 av totalimporten. Emellertid befann sig Förenta staternas fläskexport under inflytande av den stigande inhemska förbrukningen i tillbakagäng, medan däremot utförseln av bacon frän Danmark stadigt ökades. Sa småningom kom därför det senare landet att intaga första platsen bland Englands baconleverantörer. Omslaget kan sägas ha ägt rum under 1910, dä importen av bacon från Danmark för första gången översteg den från Förenta staterna. Under kriget sjönk visserligen tillförseln av danskt fläsk å den engelska marknaden till en obetydlighet, samtidigt med att exporten av fläsk från Förenta staterna samt, om ock i mindre grad, Canada svällde ut, men efter krigets upphörande har utvecklingen återgått i sina tidigare banor. Alltsedan 1923 har sålunda Danmark varit Englands viktigaste baconleverantör. Förenta staternas andel i den brittiska importen utgör däremot för närvarande en obetydlighet. Under år 1931 infördes sålunda till England endast 189 000 cwts amerikanskt bacon, motsvarande knappt 2 % av hela den engelska baconimporten samma år. Orsaken till denna utveckling ligger givetvis delvis i den stegrade inhemska förbrukningen i Förenta staterna samt de i följd därav jämförelsevis höga fläskpriserna därstädes, men säkerligen ha även bidragit den förändring i smakriktningen samt de i allmänhet skärpta krav å varans kvalitet, som gjort sig gällande å den engelska fläskmarknaden under senare år. Även införseln av canadensiskt bacon, vilken under kriget likaledes svällde ut till en betydande omfattning, har sedan dess minskats och uppgick år 1931 till knappt 50 000 cwts eller 2 500 ton. Bland de europeiska leverantörerna kommer som förut nämnts Danmark i första rummet. Importen till England därifrån har i stort sett hela tiden sedan krigets upphörande stigit och uppgick under 1931 till ej mindre än 7'3 milj. cwts eller drygt 370 000 ton med ett angivet importvärde i England av över 440 milj. kronor. Denna gynnsamma utveckling har i första hand varit resultatet av ett i olika avseenden synnerligen målmedvetet arbete att främja det danska jordbrukets avsättningsmöjligheter å den engelska marknaden. De danska exportslakterierna hava från början inriktat sig på att 61 33

leverera en vara, som motsvarade handelns och allmänhetens krav, och till följd därav förvärvat ett särskilt gott namn å den brittiska baconmarknaden. Bidragande till utvecklingen har givetvis även varit Danmarks gynnsamma läge. En annan viktig leverantör av bacon ä den engelska marknaden äro Nederländerna. Tidigare utförde detta land sitt överskott av fläsk i form av färskt sådant, men, sedan England såsom förut nämnts under år 1926 på grund av mul- och klövsjukans härjningar å den europeiska kontinenten utfärdat importförbud pä färskt kött och fläsk därifrån, tvungos Nederländerna att omlägga den del av fläskproduktionen, som var avsedd för den engelska marknaden, till framställning av bacon. Exporten därav till England har emellertid visat en vacklande tendens. På sin höjdpunkt befann den sig under år 1928, då den omfattade drygt 1 milj. cwts eller 51 000 ton. För år 1931 redovisades den likaledes till c:a 1 milj. cwts, motsvarande c:a 9 % av Englands totala baconinförsel. Vid sidan av baconexporten till England utföras emellertid från Nederländerna betydande mängder färskt fläsk till Tyskland samt Belgien och Frankrike. Även för Sverige har den brittiska baconmarknaden fått allt större be- j tydelse. Under år 1931 redovisades i den engelska handelsstatistiken en import från Sverige av 577 000 cwts eller över 29 000 ton. I jämförelse med år 1930 innebar nyssnämnda siffra för importen av svenskt bacon en stegring med c:a 5 96. För år 1932 har emellertid en kraftig nedgång ägt rum. Trots den gynnsamma utvecklingen av den svenska baconexporten under år 1931 var likväl den andel, varmed svenskt bacon ingick i Englands hela baconimport, jämförelsevis obetydlig eller endast omkring 5 96. Förändringar i den svenska baconexporten i och för sig lämna därför den engelska marknaden praktiskt taget oberörd. Beträffande Englands import av bacon från övriga länder torde den till synes rätt utvecklingskraftiga införseln från östra Europa böra särskilt uppmärksammas. Under 1930 importerades sålunda till England från Polen 483 000 cwts, från Sovjetunionen 50 000 cwts, från Lettland 47 000 cwts eller tillhopa c:a 600 000 cwts, motsvarande c:a 30 000 ton. För 1931 kan noteras en mycket kraftig stegring i importen av polskt bacon, nämligen till 1 076 000 cwts eller c:a 55 000 ton. Därmed har Polen kommit att intaga platsen som Englands näst Danmark viktigaste leverantör av bacon. Svinskötseln i Polen har ock tidigare i huvudsak varit baserad på utförsel av levande slaktsvin till de mera industrialiserade grannländerna Tjeckoslovakien, Österrike och Tyskland, men sedan dessa länder i syfte att upphjälpa sin inhemska fläskproduktion genom olika åtgärder sökt försvåra ifrågavarande export, hava de polska fläskproducenterna delvis lagt om sin tillverkning till en för den brittiska marknaden lämplig vara. E n ytterligare ökning i tillförseln av polskt bacon å sistnämnda marknad torde därför vara att emotse. Slutligen bör även omnämnas, att det arbetas ivrigt med att utfinna en metod för överföring av fruset bacon frän imperieländerna å södra halvklotet. Detta problem är dock ännu ej tillfredsställande löst.

131 Försäljningen av importerat bacon handhaves i stor omfattning av i England verksamma agenter. Mot en provision av i y 2 till 2 % mottaga dessa baconpartierna i kommission samt ombestyra deras försäljning, vilket i regel sker till grossister eller i speciella fall till större detaljhandlare. Den utan gensägelse viktigaste baconmarknaden i England är London, varest även regelbundna noteringar å bacon sättas varje vecka. De å denna marknad verksamma agenternas kundkrets är dock begränsad därigenom, att de flesta av dem äro sammanslutna i en ring, vars medlemmar överenskommit om att endast sälja till de grossister, som äro anslutna till en motsvarande grossistorganisation. Även om denna ringbildning, vilken tidigare var mycket fast, helt säkert varit till en viss nytta, då den bidragit till den ordning och reda, som för närvarande råder inom den engelska importhandeln med fläsk, har den otvivelaktigt medverkat till att skänka agenterna en viss maktställning gentemot den utländska exportören och därför även medfört vissa nackdelar för denne. För att undgå dessa olägenheter hava de danska exportslakterierna i stigande antal anslutit sig till den är 1902 bildade kooperativa försäljningsorganisationen Danish Bacon Company. Denna förening, vartill för närvarande äro anslutna närmare ett 20-tal danska slakterier, har till syfte att försälja medlemmarnas baconproduktion, till den del densamma är avsedd för export till England, men driver dessutom självständig handel med bacon. Föreningen strävar efter att i största möjliga grad sälja sitt fläsk direkt till detaljhandlarna och driver därför en omfattande propaganda för danskt bacon. Dels pä grund därav, dels genom sitt arbete i övrigt har föreningen mycket verksamt bidragit till den danska baconexportens utveckling. Såsom ovan omnämnts, sättes varje vecka (fredag) å livsmedelsbörsen i PruferMh London (London Provision Exchange, Ltd) noteringar för bacon från olika lan*ma f* länder, en notering för varje »selection», varav det kan finnas upp till sju stycken. Dessa noteringar grunda sig pä de priser, vederbörande agenter kunna utfå under torsdagen och intill kl. 2 under fredagen. Av stor betydelse är därvid givetvis genomsnittskvaliteten hos fläsket frän de skilda länderna. Ursprungsbeteckningen ä bacon sidorna kommer därför att bliva ett kvalitetsmärke för importerat fläsk ä den engelska marknaden. Å andra sidan är det givet, att de pris, som ligga till grund för ifrågavarande noteringar, bero jämväl av andra faktorer än varans kvalitet, såsom exempelvis effektiviteten hos de olika ländernas försäljningsorganisationer, exportens jämna fördelning m. m. Vid sådant förhållande torde det med hänsyn till vad förut anförts vara utan vidare klart, att avsevärda skiljaktigheter skola föreligga mellan de noteringar, som sättas för de olika ländernas bacon. Detta belyses även av siffrorna å sid. 132, vilka angiva månadsmedeltalet av topp- och bottennoteringarna för var vecka å londonmarknaden i shilling per cwt. Enligt vad som uppgivits bliva dessa noteringar i längden normerande jämväl för fläskpriserna i norra England, ehuru under kortare tidrymd avsevärda avvikelser kunna föreligga.

132 Noteringar för bacon på londonmarknaden.

Shilling per cwt (50 8 k g ) .

Irländskt

Danskt

Svenskt

Holländskt

Canadensiskt

1928 J a n u a r i F e b r u a r i .. Mars April Maj Juni Juli Augusti ... September Oktober .. November December

8 1 - -100 8 9 - -102 90- -105 9 8 - -110 101- -112 103- 114 104- -114 104- -114 101- -109 9 1 - -97 94- -103 94- -106

77—84 77—85 79-86 80—87 91—95 102-107 108-112 106-112 100-107 85-93 92-98 92-104

1929 J a n u a r i ... F e b r u a r i .. Mars April Maj Juni Juli Augusti ... September Oktober .. November December

9 1 - -105 110- -120 114- -123 127- -137 113- -130 116- -1:10 123- -132 120- -128 102- -111 106 112 105- -119 101- -120

1930 J a n u a r i ... F e b r u a r i .. Mars April Maj Juni Juli A u g u s t i .. September Oktober .. November December

117- -132 113- -135 116- -138 111- -136 97- -113 103- -114 90- -102 95- -104 80- -97 77- -98 85- -102 79- -99 82- -103 80- -105 85- -102 89- -102 8 1 - -99 74- -91 72- -90 73- -89 62- -80 61- -82 58- -75 55- -70

83—97 102—110 105—113 119-124 107—114 108—114 120-125 118—125 100-107 102-108 103—109 103—110 105-112 106—112 107-112 105-111 91-99 97—103 84-94 88-94 75-83 65—72 69—75 59—68

72—80 68-77 67-77 67—77 78—90 93—1U3 89—106 93-107 91-104 78-89 87—95 89—99 82-93 102—107 103—109 117—120 104—110 104—111 118—122 115—121 96—102 101—106 1U4—107 101—107 101—108 99-108 101—108 97—107 89-95 94—100 80-91 85—91 74-79 67—68 70—72 58-64

68—78 68-77 68-77 68-76 79-87 91-99 85-98 90-102 89-101 81—89 87-94 79—96 77-93 96—106 98—107 109-117 99—108 101—109 111—121 106-119 92—101 97—105 98-106 90—101 96-107 95-105 97—106 91—104 83-93 84—97 71—87 75—86 69-77 62-68 62-69 56-62

73—82 76-83 73—83 76-83 87-91 99—103 94—104 97-105 99—1U3 85-89 87-95 86—97 85-93 104-107 107-109 118—120 102-110 104—111 119-122 110—120 99—102 104-106 104—108 93—103 104—108 106—108 108 106—107 96 101 92 92 83 77

57-67 53-64 60-69 72—78 63-71 50—57 58—64 68—72 59-63 55-60 45-51 40-48

57-63 48—59 57—64 69-74 52-61 46-51 57—60 67—69 55—59 54—58 44—48 41-46

53—62 47—57 54—61 60—68 44-57 38-49 50-57 60—66 49—56 50-57 43-47 39—45

43—52 44-52 45—56 46 - 5 6 60—66 51—59 52-58 66-68 64—66 50—53 55-57 52-64

44—50 44—50 45-52 46—52 60—66 50—58 53-55 65—66 64-65 49—51 55-56 54-62

40-49 38-48 37—48 42-49 55-64 46—56 43—53 52—59 53-59 40-45 47-51 47—56

A r

1931 J a n u a r i ... F e b r u a r i .. Mars April Maj Juni Juli Augusti ... September Oktober .. November December 1932 J a n u a r i Februari .. Mars April Maj Juni Juli Augusti .. September Oktober .. November December

68- -79 68- -79 68- -80 77- -88 80- -90 74- -88 68- -86 74- -88 71- -85 54- -72 56- -64 59- -69

75 67 52 56-60 54—58 48-49 46 52 52—60 47-60 52-60 64—65 54-58 51-55 62-64 64-65 49-51 54—55 56-60

133 Som synes betingar irländskt bacon å den engelska marknaden i allmänhet ett väsentligt högre pris än övrigt importerat bacon. Den viktigaste anledningen därtill torde vara, att irländskt liksom engelskt bacon till större delen framställes enligt den dyrare »dry-cure»-metoden i stället för den ifråga om övrigt importerat bacon använda »wet-cure»-metoden. En bidragande orsak är ock säkerligen även den korta transporttiden för ifrågavarande bacon, vilken medför, att detta kan saluföras å den engelska marknaden nästan omedelbart efter beredningen. Betydelsen därav är för den köpande återförsäljaren mycket stor, enär bacon i regel försämras vid längre tids förvaring. Av övrigt importerat bacon intager det danska, enligt vad tablån utvisar, i prishänseende en mycket förmånlig ställning. Lägre priser betalas sålunda vanligen för såväl svenskt som nederländskt bacon, av vilka båda sorter den förra under senare hälften av innevarande år noterats väsentligt högre. Ifråga om toppnoteringen har skillnaden tidigare ofta utgjort endast en eller annan shilling. Beträffande bottenpriserna däremot har densamma i regel varit större och ibland uppgått till 10 ä 12 shilling eller mer. Det nederländska fläskets kvalitet är, enligt vad som uppgivits, på det hela taget relativt ojämn. Spänningen mellan toppoch bottennoteringarna är sålunda i allmänhet mycket betydande. Jämnast i detta hänseende synes numera det svenska fläsket vara, ehuru även för detta skillnaden mellan de båda noteringarna kan vara högst avsevärd. I samtliga nyssnämnda länder har sedan gammalt svinskötseln befunnit sig på en hög nivå med en i viss mån speciell inriktning efter den engelska marknadens önskningar, varför det är att vänta, att bacon därifrån skall vara relativt gynnsamt ställt i prishänseende. Så är däremot ej förhållandet beträffande cle ovannämnda länderna i Östeuropa. Emellertid befinner sig noteringen ä exempelvis lettiskt bacon redan i ett sådant läge, att skillnaden mellan densamma samt priset å nederländskt bacon i tider, då tillgången på högklassig vara är knapp, vanligen är helt obetydlig. Kader däremot överflöd ä fläsk, blir skillnaden givetvis större. Med hänsyn till det malmedvetna arbete, som i de östeuropeiska länderna bedrives på svinskötselns höjande samt baconexportens vidmakthållande och förbättrande, torde det vara att förvänta, att ifrågavarande prismarginal kommer att ytterligare nedgå om ej helt försvinna. Avsättningsförhållandena för kött och fläsk i Tyskland. Ehuru Tyskland ej kan sägas äga några särskilt goda förutsättningar för en mera intensiv nötkreatursskötsel — de naturliga förhållandena lämpa sig ej för foderväxtodling i större skala — har dock landet trots en stark befolkningstillväxt bibehållit sig i det närmaste helt självförsörjande ifråga om kött och fläsk. Detta har kunnat ske genom dels en mycket omfattande import av fodermedel och dels en abnormt uppdriven fläskproduktion. Före världskriget intog sålunda Tyskland med hänsyn till svinuppfödningens omfattning relativt folkmängden främsta rummet bland Europas länder näst

Kreaturs bestånd.

134 efter Danmark. Under kriget minskades visserligen, såsom förut framhållits, kreatursbeståndet i Tyskland liksom i övriga europeiska stater, men efter fredsslutet och sedan förhållandena i allmänhet stabiliserats, har en hastig återhämtning ägt rum, delvis under statsmakternas medverkan. Kreatursbeståndet är därför numera av i stort sett samma omfattning som före kriget, om hänsyn tages till den territoriella minskning, som Tyskland undergått. Enligt den allmänna kreatursräkningen är 1931 funnos inom landets nuvarande gränser 19'i milj. nötkretur, 3'5 milj. fär och 23'8 milj. svin. Slaktens omfattning.

I betraktande av den stora kreatursstock, som sålunda finnes inom Tyskland, är det uppenbart, att slakten skall vara av en betydande omfattning. E t t jämförelsevis vidlyftigt köttbesiktningsväsende möjliggör även erhållande av en tämligen noggrann kännedom om hithörande förhållanden. Praktiskt taget all yrkesmässig slakt inom landet är nämligen underkastad statlig kontroll, vilken omfattar undersökning såväl av djuret före slakten som av det uppslaktade köttet. Endast slakt för eget husbehov samt vissa fall av s k. nöd slakt äro undantagna frän dylik kontroll. För dennas utövande är landet indelat i distrikt, vart och ett med en särskild besiktningsman. Man beräknar att för närvarande mellan 85 och 90 % av det inom landet uppslaktade köttet och fläsket bli undersökta. Siffrorna angående antalet besiktigade slaktdjur för varje år ge därför en tämligen god belysning av förändringarna i slaktens omfattning. Dylika siffror meddelas i följande tablå. Antal besiktigade slaktdjur i Tyskland. 1

År 1913 1926 ! 1927 1 1928 19.'9 .... 1930 1931

Kor

J Ungdjur 1

Kalvar

Svin

Far

Oxar

Tjurar

492 915 432 352 366 838 377 489 417 299 377 516 324 045

466 672 1 468 059 793 952 3 713 254 16 406 423 1 967 493 348 872 1 521 621 939 742 4 258 506 13 072 112 1 878 369 375 583 1570 218 865 677 4107 366 17 279 039 1 626 654 440 196 1 6S9 908 1 034 448 4 452 232 19 480 297 1 567 395 504 312 1 860 258 1 206 846 4 578 625| 17 252 169 15617*6 464 828 1663 703! 1031126 41013231 18 040 877 1 590 061 494 144 1564 471 996 086 4 080 334 20 488 271 1 562 225

Getter

424 414 255 822 315 608 352 342 338 100 317 816 275 982

Av de anförda siffrorna framgår, att slakten av nötkreatur efter att fram till och med 1929 ha stadigt ökats därefter nedgått. I jämförelse med förhållandena före kriget föreligger dock en kraftig stegring beträffande kor och ungdjur, sannolikt delvis beroende på att strävandena att förbättra djurstammens kvalitet föranlett tidigare utgallring av korna samt ett strängare urval av ungdjuren. Fårslakten däremot befinner sig alltjämt i nedåtgående, medan antalet slaktade svin växlar i anslutning till de skiftande konjunkturerna för svinuppfödning. Marknadens De stränga bestämmelser, som gälla i avseende å köttkontrollen, hava organisation. m e dfört, att slakten och som en följd därav kreaturshandeln i stor utsträckning koncentrerats till de större avsättningsorterna. Systemet med smä

135 slaktare å landsbygden, vilket förut var mycket allmänt, har sålunda i det närmaste helt upphört. I stället förekommer i stor utsträckning, att kreaturshandlare resa omkring och uppköpa slaktdjuren, vilka därefter sändas till den marknadsplats, varest utsikterna för en lönande försäljning äro gynnsammast. Under senare år har dock denna verksamhet i viss omfattning övertagits av kooperativa lantmannaföreningar, för vilkas arbete en närmare redogörelse lämnats i annat sammanhang. A marknadsplatserna äro ett flertal kommissionärer verksamma, vilka ombesörja djurens försäljning till slaktare eller partihandlare i kött och fläsk. Dessa i sin ordning försälja det uppslaktade köttet eller fläsket, oftast i styckat skick, antingen till minuthandlarna eller ock i undantagsfall direkt till större konsumenter. Det vidlyftiga mellanhandssystem, som sålunda förefinnes inom den tyska handeln med slaktdjur samt kött och fläsk, har helt naturligt framkallat många klagomål över varornas onödiga fördyrande. Man har därför pä sina håll efter danskt mönster sökt bilda kooperativa andelsslakterier, vilka skulle omhänderhava djurens nedslaktning samt det uppslaktade köttets försäljning, men försöken ha i allmänhet ej slagit väl ut. Kreaturshandelns koncentration till de större avsättningsorterna har underlättats av det nät av välutrustade offentliga slakthus, som finnes i Tyskland. Genom dessa berecles nämligen vederbörande slaktare möjlighet att på det mest rationella sätt tillvarataga de olika slakteriprodukterna samt underlätta deras ändamålsenliga förvaring, varigenom man i viss omfattning kan undgå, att de utsläppas i marknaden vid olämplig tidpunkt. Genom slakthusen främjas även en ändamålsenlig inriktning av kött- och fläskproduktionen, dä djur av hög kvalitet betalas väsentligt bättre vid slakthusen, än när djurens avyttring sker under hand. Den ingående statskontrollen över slakten gör det möjligt att erhålla tämligen noggranna uppgifter rörande köttproduktionens storlek. Som av följande tablå framgår, har medelslaktvikten hos djuren, om man frånser svinen, stadigt ökats under senare år. Medelslaktvikt hos i Tyskland besiktigade djur, kg. 1 r 1921/22 1927 1928 1929 1930 1931

Oxar

Tjurar

Kor

Ungnöt

Kalvar

Svin

Får

Getter

Hästar

306 313 321 319 328 336

263 300 303 303 315 322

209 239 242 240 250 257

161 192 192 193 202 206

39 43 44 44 46 46

83 90 88 90 91 86

22 22 23 23 24 25

16 18 18 18 19 20

238 225 234 242 251 268

Med ledning av dessa uppgifter samt med kännedom om antalet slaktade djur i riket av olika slag kan sedan lätt kött- och fläskproduktionen inom landet beräknas. Dennas storlek har under nedan angivna år varit följande.

Kött- och ^f™,,*'

136 Kött- och fläskproduktionen i Tyskland, ton. 1913

Nötkött Kalv kött ... Fläsk Fårkfttt Getkött Hästkött ... Summa

812 099 759 050 764 250 856 256 959 430 889 404 878 382. 150 836 181 054 177 744 196 969 202 509 189 H60 189 817: 1 838 798 1 602 768 1 941 409 2 091 898 1 935 821 1 998 359 2 115 330 43 523 42 637 40 768 40 921 40 447 50 028 53125 10 840 11 700 12 515 12 945 12 937 12 287 17 584 30 873 37 364 39 809 33 812 36 822 33 201 35 472 3 268 765 3169124 3190 852 3 232 801 2969338 2 907 914 2 642 659

Såsom av de anförda siffrorna framgår, har den inhemska produktionen av nötkött liksom av kalvkött under senare år befunnit sig i en oavbruten stegring intill år 1930, varefter den sjunkit. Den är dock nu avsevärt större än före kriget. Även fläskproduktionen är för närvarande mera omfattande än under 1913. Kött- och Jämsides med den ökade produktionen inom landet av kött och fläsk fläskförbmk- h a r i i v e n förbrukningen därav stigit. Före kriget beräknades densamma per innevånare till 49'5 kg, varav nära 63 % utgjordes av fläsk. Under kriget nedgick emellertid förbrukningssiffran oerhört, och det är därför först under de allra senaste åren som den kommit upp till sin tidigare nivå. Ännu 1924 låg den under 40 kg. Eedan påföljande år var den dock uppe i över 45 kg, och för 1928 redovisades en förbrukning av nära 53 kg per innevånare. Av sistnämnda kvantitet utgjordes 33 kg av fläsk, 15 kg av nötkött och 3 kg av kalvkött. Under följande är har den dock sjunkit något såsom en följd av dels minskat utbud å den inhemska marknaden, dels nedgång i importen. Såsom redan tidigare framhållits, är Tyskland trots sin betydande inhemska produktion av slaktdjur ej i stånd att fullt ut självt försörja sig ifråga om kött och fläsk. I jämförelse med den totala förbrukningen är dock importen av hithörande varor numera ytterst ringa. För 1930 beräknades den sålunda till c:a 2 % efter att tidigare ha varit uppe i nära 10 % av den totala köttoch fläskförbrukningen inom landet. Under 1931 och 1932 har emellertid en ytterligare mycket markerad sänkning av importen ägt rum på grund av de åtgärder mot densamma, som vidtagits. Gällande kontrollföreskrifter angående importen.

Sedan gammalt regleras den tyska importen av slaktdjur samt kött och fläsk av mycket ingående bestämmelser. Att här lämna en fullständig redogörelse för hithörande lagstiftning, som i väsentlig mån bygger på den år 1900 utfärdade köttbesiktningslagen (Keichsgesetz betreffend die Schlachtviehund Fleischbesehen) jämte ett flertal sig därtill anslutande författningar, kan givetvis ej komma ifråga. Men omnämnas bör dock, att enligt § 12 i förenämnda lag färskt kött får införas endast i hela kroppar, som för större nötkreatur än kalvar samt för svin kunna vara delade i hälfter. Med kropparna måste följa vissa inre organ, såsom lunga, hjärta, njurar m. m. i naturligt sammanhang med kroppen. Vidare gäller, att införsel av kött i lufttätt kärl

137 samt köttvaror av målet kött är förbjuden. Berett kött får importeras, endast därest det med hänsyn till dess framställning måste erfarenhetsmässigt anses uteslutet, att detsamma kan vara hälsovådligt, eller ock därest detta kan genom undersökning fastställas. Beträffande införsel av hästkött gälla avsevärt skärpta bestämmelser. Slutligen skall ifråga om fläsk, som införts, undersökning ske för utrönande av huruvida fläsket är behäftat med trikiner. För den inhemska fläskproduktionen gäller däremot, att trikinundersökning ej är erforderlig. Dessa bestämmelser hava givetvis lagt stora svårigheter i vägen för importen av kött och fläsk. Särskilt det i § 12 innefattade s. k. organtvånget har därvid visat sig hindersamt och har, vad det transoceana köttet angår, helt enkelt omöjliggjort dess import. Men även i närmare belägna länder har man med hänsyn till de stränga bestämmelserna samt de med importen förenade kostsamma undersökningarna och avgifterna föredragit att sända slaktdjuren i levande tillstånd till Tyskland. Enligt samma lagstiftning skola dock dessa omedelbart nedslaktas i vid gränsen beläget slakthus, i samband varmed även upptagas avgifter för besiktning m. m. I anledning av den köttbrist, som uppkom åren närmast före kriget, mildrades emellertid på organtvånget, och förenämnda § 12 sattes temporärt ur kraft. Detta hade, såsom redan tidigare omnämnts, till följd, att fruset kött började införas till Tyskland. Även efter kriget förelåg en betydande knapphet i Tyskland särskilt ä billigt kött, och under inflytande härav bibehöll man ifrågavarande bestämmelser ur kraft. För att ytterligare underlätta införseln av fruset kött medgavs vidare, såsom redan omnämnts, tullfri införsel for viss kontingent därav, vilken först sattes till 90 000 men 1927 höjdes till 125 000 ton. Denna kontingent har emellertid sedan minskats, och frän och med den 1 oktober 1930 har det frusna köttets särställning i berörda hänseende försvunnit. Samtidigt har även organtvänget åter införts, ehuru vissa lindringar äro avsedda att gälla under en övergångstid. Som kompensation för de nackdelar, som genom de vidtagna åtgärderna tillfogas konsumenterna, har tyska staten vidtagit vissa åtgärder i syfte att trygga tillförsel ä den tyska marknaden av billigt kött. Dessa åtgärder innebära i huvudsak, att särskilt kontant bidrag lämnas vissa hjälpbehövande befolkningsgrupper vid inköp av kött. Den avvisande hållning, som de tyska statsmakterna på senare år intagit Handelsgentemot importen av kött och fläsk, har även kommit till synes ifråga om politiken. den av dem förda tullpolitiken. I den vid krigsutbrottet ännu i kraft varande 1902 ärs tulltariff funnos betydande tullar fastställda för såväl levande kreatur som kött och fläsk, men dessa saknade dock i det stora hela praktisk betydelse pä grund av då gällande handelsfördrag. För Sveriges vidkommande tillämpades sålunda en tull av 8 RM resp. 9 BM per 100 kg levande vikt för nötkreatur resp. svin samt en tull av 35 RM per 100 kg för kött och fläsk. Under kriget sökte man av helt naturliga skäl sä långt möjligt underlätta livsmedelstillförseln, och tullarna ä bland annat slaktdjur och

138 kött voro därför under denna tid provisoriskt upphävda. Denna anordning upphörde först under hösten 1925 i samband med den allmänna tulltaxerevision, som då ägde rum. Enligt 1925 års tulltariff skulle tullarna för nötkreatur och svin utgöra 18 RM per 100 kg levande vikt samt för kött och fläsk 45 RM per 100 kg. Under en övergångstid, som först bestämdes att vara till och med den 31 juli 1927, skulle dock väsentligt lägre tullsatser tillämpas, nämligen för nötkreatur och får 13 RM, för svin 14'5o RM samt för kött och fläsk 24 RM resp. 21 RM per 100 kg. Emellertid föreskrevs i 1926 års handelsavtal mellan Sverige och Tyskland, att under traktatens giltighetstid tullsatserna för åtskilliga viktigare jordbruksprodukter icke skulle höjas utöver vissa angivna belopp. Dessa utgjorde för levande nötkreatur, får och svin 16 RM, för kött 37'60 RM samt för fläsk och ätbara inälvor 32 RM, allt per 100 kg räknat. När därför ovan angivna tullnedsättningar upphörde att gälla den 31 juli 1927, kommo tullsatserna för levande djur samt för kött och fläsk vid import från länder med avtal om mest gynnad nations behandling i Tyskland att begränsas till nyssnämnda i svensk-tyska handelsavtalet upptagna belopp. Efter förhandlingar mellan Danmark och Tyskland medgavs vidare det förra landet att efter den 23 januari 1928 införa köttavfall till en ytterligare nedsatt tull av 21 RM per 100 kg, vilken förmån kom även Sverige och övriga länder, vilka med Tyskland ägde avtal om mest gynnad nations behandling, tillgodo. Emellertid fortfor läget å den tyska jordbruksmarknaden att försämras. De krav om statsmakternas ingripande, som med anledning därav restes frän de tyska jordbrukarnas sida, gingo bland annat ut på väsentligt höjda tullar å ett flertal jordbruksalster, däribland även levande djur samt kött och fläsk. Med anledning därav uppsade tyska regeringen i juni 1929 den svensk-tyska handelstraktaten, varvid emellertid överenskoms, att den skulle utlöpa först den 15 februari 1930. Man räknade nämligen med att innan dess ett nytt avtal mellan de båda länderna skulle komma till stånd, varigenom man skulle undgå en intervall av traktatlöst tillstånd med därav följande olägenheter. Dylikt avtal träffades även och ratificerades i början av 1930 samt fick formen av en tilläggsöverenskommelse till 1926 års handelsavtal. Redan före nyssnämnda tidpunkt hade emellertid tyska riksdagen beslutat ett flertal mycket betydande tullhöjningar, som voro avsedda att i allmänhet träda i kraft den 1 januari 1930 men av vilka åtskilliga kunde bringas i tillämpning, först sedan nyssberörda tilläggsavtal blivit gällande. Sålunda hade tullsatsen för nötkreatur höjts till 27 RM, i samband varmed även bestämdes, att den ej genom handelsavtal finge sänkas under 24'6 0 RM. Enligt ovan berörda tilläggsöverenskommelse medgavs dock Sverige rätt att mot erläggande av förut gällande tull å 16 RM till Tyskland införa nötkreatur till ett antal av högst 5 000 under 1930 och högst 6 000 från och med år 1931. Skulle kontingenten på 6 000 djur enligt den tyska tullförvaltningens anteckningar utnyttjas till minst 90 % under något av åren 1931 till och med 1933, ökades det årliga antalet från och med det därpå följande året till 7 000 st. För överskjutande antal djur skulle tillämpas en tullsats

139 av 24'5 o RM per 100 kg. Fördelningen av kontingenterna förbehölls den svenska regeringen. Rätten att förtulla nötkreatur efter fördragstullsatsen 18 RM begränsades i avtalet till en tullplats, vartill efter överenskommelse mellan de båda regeringarna utsågs Sassnitz. Liknande förmån, som sålunda tillerkändes Sverige, skulle tillkomma varje annan stat, med vilken Tyskland ägde avtal om mest gynnad nations behandling. Beträffande tullen å får fastställdes denna från och med den 1 januari 1930 till 22'5 0 RM, under vilket belopp den ej heller finge sänkas genom förhandlingar med främmande makter. I fråga om svin bestämdes tullen enligt en glidande skala, i det tullsatsen skulle vara beroende av svinpriset å berlinmarknaden. Tullen ifråga skulle dock lägst utgöra 18 RM för 100 kg. För kött och fläsk med undantag för svinspäck fastställdes en tullsats av 45 RM per 100 kg, varvid dock jämlikt förutnämnda tilläggsavtal vid import av lever eller annat slaktavfall frän Sverige eller annat land, med vilket Tyskland ägde avtal om mest gynnad nations behandling, tullen skulle utgöra endast 16 resp. 18 RM per 100 kg. I dessa tullsatser hava under 1931 vidtagits ytterligare höjningar. Sedan nämligen tyska regeringen genom lag den 31 mars 1931 pä grund av rådande utomordentliga förhållanden bemyndigats att i vissa avseenden besluta om ändringar i gällande tullar, höjdes bland annat tullen ä färskt kött till och med den 31 oktober 1931 frän 45 till 55 RM per 100 kg. Samtidigt ändrades även svintullen från 27 till 40 RM. Dessa tullsatser förlängdes sedermera att gälla till och med den 31 december 1932. En översikt av nu gällande tullsatser i Tyskland för vissa hithörande varor lämnas nedan. För att ernå full handlingsfrihet har Tyskland numera uppsagt gällande handelsavtal med Sverige att upphöra den 15 februari 1933. Tullsatser i Tyskland å slaktdjur samt kött och fläsk. Tull sats E M per 100 kg

Nr i tulltaxan

Allm. 103 104 106 108

109 Nötkreatur Får Svin Kött med u n d a n t a g av svinspäck ocli ä t b a r a inälvor av kreatur (med u n d a n t a g av fjäderfä): färskt eller fruset lever av k r e a t u r (med u n d a n t a g av fjäderfä) huvud, vissa inälvor m. ra. enkelt tillrett till finare bordsrätter tillrett Svinspäck

27 22-50 40

Fördragstull 24'50 22-50

16 18 150 36

20 På senaste tid hava emellertid de olika tullpolitiska åtgärderna i Tyskland delvis förlorat i betydelse pä grund av den reglering av importen, som genomförts i samband med införande av valutarestriktioner. Genom en förordning den 1 augusti 1931 ställdes nämligen valutahandeln i Tyskland under ingående 1

Beträffande undantagsbestämmelser m. m. hänvisas till texten.

140 statskontroll. För förvärv av utländska betalningsmedel och fordringar i utländsk valuta, överförande av tillgodohavande i inhemsk valuta till konto i utlandet m. m. fordrades sålunda särskilt tillstånd. Statsmyndigheterna fingo därigenom möjlighet att fullständigt reglera hela importen. E n kraftig begränsning därav har ock kunnat genomföras. I vad mån särskilt införseln av slaktdjur samt kött och fläsk drabbats därav, är givetvis omöjligt att bedöma utan ingående undersökningar genom direkta förfrågningar hos vederbörande affärsmän. Sådana undersöknigar ha emellertid ej ansetts påkallade i detta sammanhang. Jämsides med att Tyskland sålunda på olika sätt sökt att förhindra import av slaktdjur samt kött och fläsk, har man även strävat efter att genom främjande av exporten lätta trycket å den inhemska marknaden. Som ett mycket verksamt led i dessa strävanden kunna de under senare år tillämpade exportbevisen för slaktdjur samt kött och fläsk betraktas. Genom en förordning av den 30 mars 1928 stadgades sålunda, att utförselbevis skulle lämnas vid export av svin och färskt, fruset eller enkelt tillrett fläsk ävensom skinkor i lufttäta kärl, för så vitt den exporterade mängden ej understege 100 kg och utförseln ej inginge i skadeståndsleveranserna. Innehavaren av dylikt utförselbevis hade rätt att inom 9 månader efter utförseln använda beviset såsom likvid vid erläggande av tull vid införsel av råg, vete, korn, havre m. m. Utförselbevisets värde beräknades härvid efter gällande tull å den vara, som utfördes. Dessa bestämmelser utvidgades sedermera att avse jämväl utförsel av nötkreatur och fär ävensom nötkött och fårkött. På grund av att de för utställande av utförselbevis erforderliga medlen starkt beskurits, sattes emellertid ifrågavarande bestämmelser under slutet av 1930 och början av 1931 tillsvidare ur funktion. Det är givet, att de under senare är genomförda åtgärderna till den inhemska kött och fläskproduktionens skydd lämnat mycket kraftiga spår efter sig i Tysklands utrikeshandel. Landets import ifråga om hithörande varor har kraftigt nedgått, och samtidigt har exporten därav ökats. Belysande för utvecklingen beträffande importen är omstäende tablå. Av tablån framgår, att nötkreatursimporten i allt väsentligt utgöres av äldre djur och till övervägande del av utgallrade kor. Dessa komma huvudsakligen från Danmark. Därjämte införas ej obetydliga mängder nötkreatur från Litauen, Österrike och Sverige. Vad särskilt sistnämnda land angår, uppgick importen därifrån under 1930 till endast 3 423 nötkreatur, varför alltså den kontingent, för vilken nedsatt tull var fastställd, endast delvis utnyttjades. För 1931 var importen ännu lägre. En jämförelse mellan importen och den inhemska slakten av nötkreatur visar vidare, att procentuellt sett den främmande konkurrensen å den tyska slaktdjursmarknaden tidigare främst framträtt ifråga om oxar och kor. Orsaken härtill är givetvis, att kostnaden för djurens transport m. m. blir högre, ju mindre djuren äro. Kalvkött försändes därför i regel i uppslaktat skick. Ä andra sidan är det uppenbart, att kalvar, vilka med hän-

141 Tysklands import av slaktdjur samt kött och fläsk. 1932 ! 1925

januari —juni

1 Nötkreatur, st. Oxar Tjurar Ungtjurar Kor Kvigor 1'ngdjur .... Kalvar

42 539 39 946 48 854 40 285 38 743 23 204 7 391 1359 10 716 30 531 45 940 44 871 52 422 39 133 11517 6 805 2 357 3 455 3 336 4 608 4 046 2 530 400 1477 87 104 105 410 177 580 178 866 174 403 99 420 41984 21623 1841 1534 1211 2106 1067 446 265 388 1041 8 069 9 709 7 603 2 724 6 206 6 727 3 491 21245 22 506 20 889 19 645 21586 15 099 7 437 734

Får, st

7 783

2 676

3 881

8 071

Svin, st

204 845 117 417

Xöt- och kalvkött, ton Färskt Kylt el. fruset D:o, ä t b a r a inälvor Tillrett

35 874 30 721 22 422 20 256 18 424 114 539 116 130 125 416 82173 59 514 2 615 3 043 1822 1213 1156 297 1225 324 162

Fläsk, ton Färskt Kylt el. fruset D:o, ätbara inälvor Tillrett Skinkor, rökta el. saltade

63 052 1307 4 543 5 892 295 177 642

Fdrkött, ton F ä r s k t el. tillrett F r u s e t el. kylt

7 883

96 732 70 078 140 914 182 273 11464 46 210 891 88

79 882 12 604 8157

181 52

21 15

50193 462 3 730 566 111

28 474 14 427 17 165 15 442 20 232 83 58 255 119 2 650 2 264 3 763 2 455 1234 115 77 277 136 28 77 89 112 97 45

9 066

2 5361 1183:

2157 2 409

146 —

38 —

2 531 1958

1300 2 827

510 3 880

137 2 10

syn till sin vikt betinga ett vida högre pris än de äldre djuren, drabbas väsentligt mindre tungt av de höga tullsatserna. Även importen av färskt kött, som i huvudsak kommer från Danmark och Nederländerna, har minskats kraftigt. Vad det frusna köttet beträffar, har detta numera, sedan den tullfria kontingenten borttagits och samtidigt importbestämmelserna skärpts, försvunnit från den tyska marknaden. Tillförseln av levande svin har däremot under senare år befunnit sig i stigande. Ett omslag har dock ägt rum under 1931, sannolikt till följd av den under nämnda år vidtagna skärpningen av svintullen. Importen ifråga består huvudsakligen av tunga svin från Danmark samt lätta svin från Litauen. Även från Sverige införes ett antal tunga svin (suggor) med en levande vikt av i medeltal över 200 kg. Jämsides med sin export av svin till Tyskland utför Danmark dit även ej obetydliga mängder fett fläsk. Som exportör av sistnämnda vara framträda därjämte Nederländerna och i någon mån Sverige. Samtidigt med att importen av slaktdjur samt kött och fläsk under de bada senaste åren visat en betydande tillbakagång, har försiggått en icke obetydlig utförsel av samma varor från Tyskland. Sålunda ha under 1930 exporterats ej mindre än 273 224 svin, 36 066 nötkreatur, 5 142 ton färskt fläsk och skinkor samt 6 473 ton färskt kött. För är 1931 har dock en

142 kraftig tillbakagång skett, sannolikt beroende på att exportbevis då ej utställts. Den viktigaste avnämaren har varit Frankrike, men därjämte framträda även Belgien, Schweiz och Österrike. Prisförhållandena.

Syftet med de tyska statsmakternas ingripande till den inhemska slaktdjursproduktionens stödjande under de senaste åren har så till vida nåtts, som prisläget å hithörande varor inom Tyskland relativt andra länder förbättrats. Åtgärderna ifråga hava dock ej kunnat förhindra, att även i nämnda land prisrörelsen under de senaste åren i allmänhet varit nedåtgående. Särskilt under 1931 har sålunda ett mycket häftigt prisfall ägt rum. Till belysning av den utveckling, som härutinnan gjort sig gällande i Tyskland, må anföras följande tablå, utvisande noteringarna å vissa slag av kreatur å den viktigaste avsättningsmarknaden, nämligen Berlin. Slaktdjursnotering-ar å marknaden i Berlin. RM per 50 kg levande vikt. A r

1913 1925 1926 1927 1928 1929 1930

Yngre oxar, gödda

Gödkalvar

Svin 50—100 kg

Får, gödda

51-9 54-7 54'6 59'i 57'i 56-8 57'3

57'8 57-i 60-4 68-6 68s 71'4 68'7

57'3 74-9 76-8 62o 64.5 79'i 65-4

41-9 40'i 44o 45-i 485 52-9 49-s

54-8 49.8 47-9 48-5 46-4 46-5 48-o 47-8 39i 36s 36-6 35'9

57-fi 50'8 58-2 62-4 54-7 46-9 45-3 50'5 48-9 50s 44i 37'o

55's 48-8 47.1 42-4 43'4 43i 45-2 53-8 527 45-9 41'7 38'3

45'7 41-7 38-8 37-4 35'i 36-7 41o 41i 35-6

36a 35o 34'7 34-5 35i 37'i

35-4 32-4 37-4 40-4 36'5 31'3

38'3 38i 38-2 35-2 33'7 35-8

29'9 32-4 31i 31 5 28-6 28-o

1931 Januari Februari Mars i April Maj Juli September Oktober December

31-G

27'7 26-8

1932 Januari ' Februari Mars i April j Maj 1 Juni

Beträffande priset för svin är det av särskilt intresse att konstatera, att även priset å den tyska svinmarknaden, som dock till följd av sina höga tullar har en relativt isolerad ställning, i stort sett följer samma konjunktursvängningar som i andra länder. Denna företeelse har för övrigt, såsom redan tidigare antytts, gjorts till föremål för ingående studier av det tyska konjunkturforskningsinstitutet i Kiel.

143 Avsättningsförhållandena för kött och fläsk i Norge. I Norge har jordbruket till följd av landets geologiska beskaffenhet sedan gammalt intagit en mera undanskymd plats än i grannländerna. Ännu i slutet av 1800-talet befann det norska jordbruket sig på en jämförelsevis låg nivå. Trots att åkerarealen var av mycket begränsad omfattning, utnyttjades den ej helt, och inom boskapsskötseln var djurens avkastningsförmåga ringa. Vid tiden omkring sekelskiftet inträdde emellertid härutinnan ett omslag. Genom en ändamålsenlig utgallring av djurbeståndet samt en mera rationell utfodring bragtes avkastningen från boskapsskötseln upp avsevärt, vilket jämväl tog sig uttryck i en stegrad produktion av kött. Samtidigt vann svinskötseln på allvar insteg i Norge. Under inflytande härav upphörde så småningom den särskilt under 1880-talet rätt omfattande införseln av levande svin och utbyttes i stället under innevarande sekels första årtionde mot en mindre export därav. Ännu vid världskrigets utbrott kvarstod dock alltjämt en ej obetydlig import av amerikanskt fläsk. Är 1913 infördes sålunda 2 800 ton fläsk, men, som det samtidigt exporterades c:a 1 200 ton fläsk från Norge, var underskottet endast 1 600 ton. I fråga om nötkreatur och kött var detsamma däremot väsentligt större, i det nyssnämnda år till Norge infördes drygt 17 300 nötkreatur samt 5 800 ton nötkött.

Läget före kriget.

Handelsspärren under kriget samt de tråkiga erfarenheter, som då gjordes Nuvarande p r av den otillräckliga livsmedelstillförseln, hade till följd, att sedan kriget 0 c h°^Zupphört och den värsta varuhungern stillats, starka strävanden gjorde sig tion av kött och gällande att genom en intensivare kreatursskötsel göra landet självförsörjande ^askifråga om animaliska livsmedel. Till dessa strävanden hava även statsmakterna lämnat sin medverkan genom att bereda det inhemska jordbruket ett avsevärt tullskydd. Som exempel på det stöd, som sålunda för närvarande ges åt den norska slaktdjursproduktionen, kan nämnas, att tullen för färskt nötkött utgör 54 öre och för fläsk 45 öre per kg. För levande nötkreatur samt för svin utgår en tull av 25'2 resp. 23'4 öre per kg levande vikt. För andra hithörande varor framgå tullsatserna av nedanstående tablå. Tullsatser i Norge å slaktdjur samt kött och fläsk. Nr i tulltaxan 105 106 102 123 124 125 126 127 128

Nötkreatur F å r och lamm Svin och smågrisar K ö t t och fläsk, alla slag: a. renkött, skogsfågel och ripa b. annat, rökt orökt, skinkor Annat: 1. saltat fårkött i tunnor 2. a n n a t kött samt t a r m a r och blod 3. fläsk

Kvantitets enhet

Tullsats kr.

kg st. kg

0-252

kg ke

9o 0'234

fritt 1-88 1-13 0'27 0'54 0'45

144 Boskapsskötseln har efter världskriget varit föremål för ett mycket raskt uppsving, och man har i det närmaste uppnått full självförsörjning ifråga om kött och fläsk. Den individuella förbrukningen av dessa varor är dock ännu i Norge jämförelsevis låg. Enligt en under åren 1927 och 1928 verkställd undersökning skulle landets årliga produktion av nötkött normalt utgöra 37 273 ton och av fläsk 30 567 ton. Lägges därtill mängden producerat får- och getkött, 13 824 ton, samt hästkött, 1501 ton, blir hela årsproduktionen av kött och fläsk 83 165 ton. På grundval av denna kvantitet har man beräknat förbrukniugen per innevånare till i medeltal 20"3 kg kött och 12'o kg fläsk eller tillhopa 32'3 kg. Avsättnings- Uppsvinget inom den norska boskapsskötseln har emellertid medfört den l^den forska e g e n h e t e n för de inhemska slaktdjursuppfödarna, att det under vissa tider, marknaden, dä rikligt utbud förelegat, uppstått ett överskott, vilket i hög grad kunnat pressa priserna, då det på grund av de höga tullarna ej utan betydande förlust kunnat avsättas utomlands. Känsligheten hos den norska marknaden skarpes även därigenom, att det inom landet ej finnes någon större avsättningsort, varifrån marknaden kan regleras. Missförhållandena ifråga hava särskilt framträtt beträffande fläsk. För att åstadkomma mera ordnade avsättningsförhällanden för det norska lantbrukets produkter har emellertid som bekant under de trenne senaste åren genomförts fullständig reglering av den inhemska marknaden för vissa hithörande artiklar. Enligt en den 24 juni 1931 antagen lag skall det sålunda finnas ett särskilt omsättningsråd av 8 medlemmar, vilka utses av representativa jordbrukarorganisationer. Badet har till främsta uppgift att främja avsättningen av vissa särskilt angivna jordbruksprodukter, däribland fläsk. För detta ändamål åligger det rådet att följa utvecklingen å marknaden samt göra framställning om vidtagande av åtgärder, som kunna vara ägnade att underlätta avsättningen av åsyftade varor. På rådets förslag äger Konungen för ett är i sänder pålägga en omsättningsavgift för ifrågavarande produkter. Förordnande om upptagande av dylik avgift för fläsk finnes även för närvarande meddelad. Avgiftens storlek utgör 1 krona 50 öre för hel svinkropp. Avgiften erlägges av den, som inlämnar varan till kommunal eller annan offentlig kontrollmyndighet för besiktning. Frän avgift är undantaget fläsk, som införes frän utlandet. Inflytande medel ägas av vederbörande jordbrukssammanslutning, och omsättningsrädet bestämmer angående medlens disposition. Det tillkommer därvid rådet att tillse, att förefintligt produktionsöverskott avyttras på sådant sätt och under sädana förhållanden, att dess pristryckande verkan blir den minsta möjliga. Vidare har ock rådet att verka för genomförande av en utvidgad standardisering inom hithörande område. Den norska lagstiftningen medger härutinnan de statliga myndigheterna stora möjligheter. Genom en lag den 17 juni 1932 äger sålunda Konungen meddela föreskrifter angående klassificering, märkning m. m. av ett flertal varor, till vilka höra såväl kött som fläsk. Denna bestämmelse har ännu ej tagits i anspråk, i vad avser klassificering av kött och fläsk,

145 men väl ifråga om åtskilliga andra jordbruksprodukter. Hittills gjorda erfarenheter av omsättningsrådets verksamhet beträffande fläskmarknadens organisation hava varit gynnsamma, vilket även framträder, om man beaktar prisutvecklingen för svin i Norge under den tid anordningen ifråga funnits. Följande tablå är i detta hänseende belysande. Priser å slaktdjur i Norge, öre per kg levande vikt. O x a r , kl. 1

Svin

kl. 1

M å n a d

J a n u a r i .. Februari ... Mars April Maj Juni Juli Augusti ... September Oktober ... November December Medeltal

163 160 160 166 168 169 | 180 181 176 174 173 173 j

176 177 178 178 176 177 183 187

168 162 151 144 142 135 135 133

112 106 101 97 98 96

126 124 121 118 !

180 I 138 !

148 142 133 128 123 116 114 113 111 109 110 108 121

100 95 92 85 83 88 100 108 105 102 99 102 97

105 104 100 95 96 96

187 185 183 176 i

176 167 158 145 146 148 150 151 146 146 147 155 153

Svinpriserna ha visserligen i Norge liksom annorstädes sjunkit under de senaste åren, men prisfallet är dock i nämnda land väsentligt svagare än å den internationella marknaden. Alltsedan slutet av 1930 ha sålunda svinpriserna i Norge hållit sig jämförelsevis konstanta. Helt annat är förhållandet beträffande nötkreatur, för vilka priserna under samma tid reducerats med nära 50 96. De gynnsamma verkningarna av svinmarknadens reglering ha ock åstadkommit, att starka krafter äro i rörelse för att liknande anordning även skall vidtagas beträffande köttmarknaden trots de obestridligen mycket stora svårigheter, som därmed äro förbundna. De fördelaktiga verkningarna av marknadsregleringen hava även kommit till synes beträffande utrikeshandeln. Visserligen försiggår alltjämt en import av fläsk, men densamma har, såsom följande tablå belyser, kraftigt nedgått under senare år. Anmärkas bör dock, att orsaken härtill är ej enbart eller ens till huvudsaklig del marknadsregleringen utan i främsta rummet det kraftiga tull skyddet. Norges import av slaktdjur samt kött och fläsk. 1913

Levande nötkreatur, ton '•• Kött, alla slag >» Fläsk, » 1

6 288 2 2 7 12 123 • 529 6 383 9 773 6 058 4 662 5 510 5 490 6 319 3 428 2 773 5 093 2 851 1100 2 958 2 376 1202| 413

Stycken.

SI 33

10 Utrikes handel i

146 Enligt anförda siffror uppgick totala importen av kött och fläsk under 1925 till 14 866 ton, men 1931 hade den sjunkit till 3 841 ton, motsvarande c:a 5 % av förbrukningen inom landet av samma varor. I detta sammanhang bör ock påpekas, att av det importerade köttet sistnämnda år ej mindre än 1 624 ton utgjordes av saltat fårkött i tunnor. Under rubriken »kött» i ovanstående tablå ingår även renkött, varav under 1931 infördes 508 ton. Den huvudsakliga leverantören därav liksom av nötkött var Sverige. Det salta fårköttet kom från Island, varjämte från Amerikas förenta stater infördes salt hästkött. Importen av fläsk kom likaledes i allt väsentligt från Förenta staterna. Av de anförda siffrorna att döma synes alltså Norge ifråga om färskt kött och fläsk utnyttjat sina självförsörjningsmöjligheter så långt, som det praktiskt taget är möjligt, därest man önskar, att den inhemska marknaden skall förbliva oberoende av läget utomlands.

147 Kap. 5. Förslag till åtgärder för åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden för slaktdjur samt kött och fläsk. Inledande anmärkningar. Av den i det föregående lämnade utredningen framgår, att läget å slaktdjursmarknaden i Sverige liksom i andra länder för närvarande är synnerligen tryckt. Priserna å slaktdjur ligga sålunda avsevärt under genomsnittsnivån före kriget. Den officiella svenska partiprisindexen för kreatur, vilken avser endast slaktdjur samt är beräknad såsom jjrocenttal av medelpriserna under år 1913, beräknades sålunda november 1932 till 76 efter att dock i januari samma år varit nere vid 68. Motsvarande tal för december 1930 var 98. Den återhämtning, som enligt de anförda indextalen skett under 1932 efter det katastrofala prisfallet under året dessförinnan, beror helt på den förbättring i svinpriserna, som ägt rum sistlidne höst. Under de senaste månaderna har dock tendensen åter varit fallande. Ä nötkreatur hava priserna under 1932 hållit sig i stort sett tämligen oförändrade och på en nivå, som för djur av högre kvalitet med c:a 30 % understiger prisläget åren närmast före världskrigets utbrott. Även om hänsyn tages till att kreaturspriserna vid sistnämnda tid voro tämligen höga på grund av den då rådande köttbristen i Mellaneuropa, visa likväl de anförda indextalen, att situationen för närvarande är mycket ogynnsam för slaktdjursproducenterna. Än tydligare framträder detta förhållande, om man beaktar, att ovan anförda tal avse noteringarna vid vissa offentliga slakthus och således angiva priserna därstädes vid direkt försäljning till slaktare. Enligt den förebragta utredningen göra sig nämligen nackdelarna av det vidlyftiga mellanhandssystem, som mångenstädes råder inom kreaturshandeln, särskilt starkt gällande under tryckta tider till följd av att dels handelns kostnader i stor omfattning förblivit fasta och därför procentuellt sett tilltaga, i den män varupriserna nedgå, dels ock de med handelns utövande förbundna riskerna vid dylika tillfällen bliva större. Den därav föranledda ökningen i marginalen mellan försäljnings- och inköpspriser kommer pä grund av varuöverflödet att främst belasta producenterna. Som exempel pä en dylik utveckling kan för övrigt framhållas det i början av år 1932 av Stockholms slakteriidkare- och kommissionshandlareförenings medlemmar fattade beslutet, att vid försäljning av kött och fläsk i kommission beräkna ett arvode, som med 2 öre per kg överstiger den provision, som tidigare debiterats. Som motiv för detta beslut har åberopats köttprisernas fall. Om hänsyn tages till samtliga de omständigheter, som bidraga till att minska jordbrukarens nettoutbyte vid slaktdjurens försäljning, torde man knappast våga räkna med att denne, åtminstone vid avyttring av nötkreatur, i allmänhet erhåller mera än hälften av de priser, som gällde före kriget.

Behovet av särskilda åtgärder fö) slaktdjursprisernas höjande.

148 Det allmännas Att kreatursprisernas fall under de senare åren i hög grad försämrat jordmfresse av a« b r u k a r n a g r e d a n förut svaga ekonomi är uppenbart. Det möter emellertid malZden stora svårigheter att på detta område erhålla säkra och verkligt belysande regleras. U ppgift e r . En viss hållpunkt för bedömandet lämnas dock i den bearbetning av räkenskapsresultatet från svenska jordbruk, som årligen verkställes och publiceras av direktören vid Sveriges allmänna lantbrukssällskap L. Nanneson. För bokföringsåret 1929—30 beräknade Nanneson, att bruttoavkastningen vid de undersökta gårdarna, vilkas antal emellertid utgjorde endast 430, till drygt 19 % härledde sig av producerat djurvärde. På grund av att de undersökta gårdarna endast till ett ringa antal voro belägna i Sydsverige, varest svinskötseln i huvudsak är lokaliserad, torde dock motsvarande procenttal för landet i dess helhet vara något större. Utgår man därför ifrån, att bruttoavkastningen vid Sveriges jordbruk till c:a 20 96 är beroende av slaktdjurspriserna, skulle en nedgång eller uppgång i dessa med 10 % under i övrigt lika förhållanden motsvara en försämring resp. förbättring av räntabiliteten med omkring 2 96. Tages vidare hänsyn till att förräntningsprocenten under angivna är var c:a 2 96, är det tydligt, att varje åtgärd, som är ägnad att lätta slaktdjursmarknaden, skulle vara av stor betydelse såsom ett led i det allmännas strävanden att mildra verkningarna av rådande kris inom jordbruket. Bedan av detta skäl synes det påkallat, att staten gör vad från dess sida är möjligt för att höja kreaturspriserna utan att andra berättigade intressen därigenom skadas. Härtill kommer emellertid, att, därest statsmakterna genom sina åtgärder kunna bidraga till reda och ordning inom handeln på förevarande område och på så sätt medverka till att distributionskostnaderna för slaktdjuren samt kött och fläsk minskas, fördelarna därav komma landet i dess helhet till godo. Det är ej heller små värden, som därigenom skulle kunna vinnas. Antager man uppskattningsvis, att kreaturshandelns samt kött- och fläskhandelns omkostnader för närvarande utgöra i runt tal 100 milj. kronor — i verkligheten torde ifrågavarande kostnader avsevärt överstiga detta belopp — skulle en besparing å dem med endast 5 % för landet i dess helhet betyda en intjänad summa av 5 milj. kronor. Jordbruksutredningen vill i detta sammanhang framhålla, att enligt dess förmenande frågan om kostnadernas skälighet inom livsmedelsdistributionen i allmänhet synes böra, icke minst med hänsyn till producenternas intressen, ägnas större uppmärksamhet från statsmakternas sida än hittills varit fallet. Jordbruksutredningen är visserligen fullt medveten om att synnerligen betydande svårigheter mota, när det gäller att genom åtgärder från det allmännas sida reglera handeln med olika varor, men dessa svårigheter böra ej få avskräcka. De vinster, som torde vara möjliga att ernå vid ett mera planmässigt ordnande av hithörande förhållanden, äro nämligen så betydande, att även rätt kännbara uppoffringar i olika hänseenden kunna vara motiverade. Svårigheterna Att jordbruksutredningen ansett sig i detta sammanhang böra göra ett att statligt d ] i k t u t t a l a n d e n a r berott på de stora svårigheter, som på nu ifrågavareglera slaktdjursmarknaden-

J

149 rande område möta varje statligt ingrepp för att till förmån för producenterna nedbringa distributionskostnaderna. I främsta rummet bör därvid framhållas jordbrukarnas bristfälliga organisation med därav föranledda starka splittring av utbuden pä ett stort antal händer, vilket i sin ordning medför, att jordbrukarna sakna möjlighet att genom en malmedveten prispolitik hävda sina intressen. F ö r att fördelarna av distributionens förbilligande skola komma jordbrukarna till godo erfordras därför i regel vidtagande av särskilda åtgärder. Bland omständigheter, som överhuvud taget bidraga att försvära en reglering av marknaden på förevarande område, må vidare nämnas varornas starkt skiftande kvalitet, deras lättförstörbarhet, handelns bristfälliga organisation m. m. Flertalet av dessa svårigheter är av den art, att för deras bemästrande eller övervinnande statliga åtgärder i regel ej äro tillräckliga. När jordbruksutredningen nu går att i det följande angiva vissa riktlinjer, efter vilka jordbruksutredningen anser ett ingripande från statens sida i marknadsreglerande syfte böra ske, är det därför under den allmänna förutsättningen, att de enskilda jordbrukarna samt övriga vid slaktdjurens avsättning verksamma näringsutövare göra vad på dem ankommer för att det med åtgärderna avsedda ändamålet skall ernås. Stöd å t jordbrukarnas andelsrörelse p å ifrågavarande område. Jorbruksutredningen vill i anslutning till det senast sagda med styrka Fördelarna betona, att det i första hand bör ankomma på jordbrukarna själva att genom av j n , lwak*l9 r

">

J O

andelsrorelse

egna åtgärder under inbördes samverkan åstadkomma en ändamålsenligare på området. avsättning av sina slaktdjur och därigenom söka uppnå ett förbättrat prisläge. Det viktigaste och säkerligen mest effektiva medlet härför är otvivelaktigt en målmedveten och fast organiserad andelsrörelse på området. Enär jordbruksutredningen tidigare i annat sammanhang haft tillfälle angiva sin uppfattning om nyttan i allmänhet av en ändamålsenligt ordnad jordbrukskooperation, torde här endast böra framhållas de särskilda fördelar, som en dylik anordning på förevarande område kan förväntas medföra för landets jordbrukare. Genom bildande av andelsföreningar för slaktdjurens avyttring eller slakt m. m. kan det direkta bestyret därmed överlåtas åt särskilt utsedda fackmän med kommersiell utbildning och på grund härav förbättrade priser å de försålda produkterna erhållas. Genom att samtidigt utbuden sammanföras i större enheter bliva möjligheterna för jordbrukarintresset att påverka prissättningen helt andra än dem, som för närvarande råda. Särskilt framträder detta, därest mellan de olika sammanslutningarna samarbete inledes i syfte att åstadkomma en ändamålsenlig och förnuftig reglering av marknaden. E n planmässig tillförsel av slaktdjur kan vidare ordnas pä så sätt, att den enskilde jordbrukaren av ledningen i sin förening erhåller uppgift å den lämpliga tidpunkten för djurens försäljning. I samband därmed kunna genom andelsföreningarnas åtgöranden, såsom genom anordnande av samlastning vid djurens transport e t c , omkostnaderna vid deras marknads-

150 förande avsevärt nedbringas. Vidare låter sig en standardisering av varan lättare genomföras, därest det är producenternas egna sammanslutningar, som omhänderhava djurens marknadsförande och försäljning. En nödvändig förutsättning för att andelsrörelsen skall vinna allmän anslutning och på så sätt medföra avsett gagn är emellertid, att den är organiserad efter sunda principer. Att i detta hänseende vissa brister vidlåda den befintliga andelsverksamheten i Sverige på förevarande område, torde ej kunna bestridas, något som möjligen i någon mån förklarar den ringa anslutning, densamma hittills fått i stora delar av landet. Den förefint- Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår visserligen, att andelskga andels- slakterirörelsen, efter att i slutet av förra århundradet ha vunnit insteg i YÖ1*Cv8C7\S

omfattning riket, numera nått en betydande omfattning i södra och sydvästra Sverige. och karaktär. Andelsslakterierna hava där nästan uteslutande baserats pä svinslakt. Men i övriga delar av landet finnes endast ett jämförelsevis ringa antal dylika anläggningar, och av dessa drivas flera under stora ekonomiska svårigheter. Orsaken härtill uppgives främst vara bristande anslutning frän lantmännens sida. Det har sålunda under senare år förekommit vid flera av de mellansvenska andelsslakterierna, att driften tidvis måst nedläggas till följd av alltför ringa tillförsel av slaktdjur. Emellertid torde även andra omständigheter ha varit anledning till andelsslakterirörelsens ringa utbredning i de mellersta och norra delarna av riket. Överhuvudtaget kompliceras slakteriverksamhetens bedrivande i dessa landsändar därav, att, enär svinuppfödningen därstädes ej drives sä intensivt som i södra Sverige, slakterierna nödgas grunda sin verksamhet i huvudsak på slakt av nötboskap, vilket gör anläggningens drift mer invecklad. Av vikt är vidare den skillnaden, att andelsslakterierna i Skåne och sydvästra Sverige i allmänhet äro inrättade för baconberedning och sålunda äga möjlighet att genom export till Storbritannien vinna en åtminstone ännu säker avsättning för sin överskottsproduktion, medan däremot slakterierna i övriga delar av landet avsätta sin slakt i allt väsentligt inom landet å ett flertal mer eller mindre betydande lokala marknader och därför hava att räkna med tillfälliga överskott och därav följande prisstörningar. Sistberörda olägenheter göra sig särskilt kännbara, enär samarbetet mellan de olika andelsslakterierna i syfte att enhetligt reglera avsättningen är av mycket begränsad omfattning. I huvudsak består det däri, att ett fåtal sydsvenska andelsslakteriföreningar överenskommit om en gemensam försäljningsorganisation. Denna har emellertid sin väsentliga betydelse endast för exporten av bacon. I fråga om ordnandet av den inhemska marknaden för slaktdjur samt kött och fläsk har däremot andelsslakteriverksamheten i landet hittills i mycket ringa omfattning kunnat göra sig gällande. FörutsättAtt härutinnan åstadkomma en ändring är en synnerligen betydelsefull ningar för angelägenhet för landets jordbrukare. Härför fordras till en början, att de en ökad strävanden, som under senaste åren framträtt, att samla lantmännen till anslutning till andels- gemensamt arbete i åsyftade riktning vinna allmän anslutning. En nödrörelsen.

151 vändig förutsättning för att en kooperativ försäljningsorganisation på området skall kunna medföra mera värdefulla resultat är givetvis, att den omfattar huvuddelen av inom dess verksamhetsområde befintliga jordbrukare. Vidare erfordras, att de anslutna medlemmarna äro klart medvetna om samarbetets betydelse och att känslan hos dem för det gemensamma intresset är levande. Att en kooperativ sammanslutning, där ej dessa egenskaper hos medlemmarna äro till finnandes, skall kunna erhålla sådan styrka, att den i längden blir i stånd att uthärda de påfrestningar, för vilka den otvivelaktigt kommer att bliva utsatt, synes knappast tänkbart. Väl må genom stadgeföreskrifter och dylikt medlemmarna så nära som möjligt anknytas till organisationen, det blir dock uppenbarligen i sista hand insikten om fördelarna av det gemensamma arbetet, som är avgörande för den enskilde jordbrukarens ställning. I detta sammanhang må ock varnas för en överskattning av det intresse, som nu från skilda håll bland lantmännen ägnas andelsrörelsen. Erfarenheten visar nämligen, att benägenheten för samarbete och samverkan är störst i tider, då tryckta förhållanden råda, och att intresset ofta svalnar, i den mån läget förbättras. Därest andelsrörelsen i längden skall lämna därmed avsett resultat, är det därför nödvändigt, att den bygger pä verklig insikt om dess behövlighet och berättigande. Detta är emellertid ej tillräckligt, utan det fordras därjämte, såsom redan framhållits, att rörelsen organiseras efter riktiga grunder. Jordbruksutredningen har tidigare i annat sammanhang haft tillfälle angiva de allmänna principer, efter vilka jordbrukets andelsrörelse enligt dess förmenande bör bedrivas. I anslutning därtill vill jordbruksutredningen här framhålla vissa synpunkter, som enligt dess åsikt äro av betydelse vid organiserandet av andelsrörelsen på förevarande område. Till grund för organisationen böra ligga primära andelsföreningar, vilkas Huvudverksamhetsområden kunna vara av större eller mindre omfattning, beroende 9runder f°r .

andels-

ny de lokala förhållandena. Om möjligt bör en var av dessa föreningar rörelsens gruppera sig kring en lokal avsättningsmarknad av betydelse, vars tillförsel organisation. av ifrågavarande produkter i huvudsak kan kontrolleras. Föreningarna skola i första hand ombesörja försäljningen av medlemmarnas slaktdjur, vilket dock ej hindrar, att, där förhållandena därtill föranleda, föreningarna även kunna driva egen slakterirörelse, kombinerad, om så befinnes lämpligt, med minuthandel med kött och fläsk samt charkuterivaror. Anlägges eget slakteri, knytas föreningens medlemmar otvivelaktigt fastare vid andelsrörelsen, än om verksamheten begränsas till försäljning av kreatur, i vilket senare fall sammanslutningen blir av tämligen lös beskaffenhet. Men genom att betydande kapital i förra fallet fastlåses i byggnader och andra fasta anläggningar, ökas de ekonomiska riskerna för medlemmarna avsevärt. Härtill kommer, att reglering av utbuden å slaktdjurs- samt kött- och fläskmarknaderna lättast kan genomföras omedelbart vid djurens marknadsförande. Sedan dessa slaktats, måste det uppslaktade köttet eller fläsket avyttras inom en begränsad tidrymd för att det ej skall förskämmas. Därest likväl

152 andelsföreningarna anse sig böra driva slakteri rörelse, är det givet, att redan förefintliga slakteriinrättningar därvid i största möjliga utsträckning böra komma till användning. Befinnes det önskvärt, att eget slakteri kommer till stånd, är det av vikt, att detsamma anpassas med hänsyn till bland annat tillförselomrädets storlek. Slakteriet torde ock i allmänhet böra kombineras med fabrik för beredning av charkuterivaror. För att detsamma skall vara jämnt sysselsatt synes även lämpligt, att medlemmarna bindas genom leveransplikt. Ifråga om andelsslakteriföreningar torde vidare böra göras en bestämd skillnad mellan dem, som exportera, och dem, som avsätta sina produkter å hemmamarknaden. För de förra, vilka i regel hava en bestämd avsättningsmarknad, gäller det framför allt att ordna slakteridriften på mest ändamålsenliga sätt samt därigenom hävda sin överlägsenhet gentemot enskilda exportörer, men för de senare tillkommer därjämte såsom en av de viktigaste uppgifterna att finna de lämpligaste och mest lönande vägarna för produkternas avsättning. Denna skillnad medför även, att, medan stordrift otvivelaktigt är den i allmänhet ändamålsenligaste formen för exportslakteriernas verksamhet, de lokala förhållandena bliva i hög grad bestämmande för den lämpliga storleken av övriga andelsslakterier. Ej endast svårigheten att erhålla en tillräcklig och jämn tillförsel av slaktdjur utan även de osäkra avsättningsmöjligheterna inom landet för kött och fläsk verka sålunda i detta hänseende återhållande. Vilken form som de primära andelsföreningarna än må erhålla, är det nödvändigt, att samarbete mellan dem i största möjliga omfattning kommer till stånd. Ensamt genom bildande av primära andelsföreningar kunna nämligen producenterna ej erhålla det önskade inflytandet å prisbildningen. E t t särskilt organ bör sålunda tillskapas, vilket utgör en föreningslänk mellan de olika föreningarna och samtidigt omhänderhar försäljningen av den del av de anslutna medlemmarnas produktion, som är avsedd att avsättas å någon för medlemmarna gemensam marknad. Det lokala behovet inom föreningarnas områden fylles däremot lämpligast direkt av vederbörande förening. Dä det är av vikt, att nyssberörda organ i form av ett andelsrörelsen i riket omfattande riksförbund snarast möjligt kommer till stånd för att samverkan mellan de redan befintliga andelsslakterierna skall underlättas men det möjligen kan möta svårigheter att omedelbart uppdraga försäljningen av andelsslakteriernas överskottsproduktion åt ifrågavarande riksförbund, torde dettas första uppgift bliva att främja och stödja tillkomsten av nya lokala föreningar på platser, där sådana anses böra komma till stånd, samt att i fall av behov medverka till utjämnande av uppkomna motsatsförhållanden mellan redan förefintliga andelsföreningar. Statligt stöd Med hänsyn till den betydelse för landets jordbruk, som en väl utvecklad for andels- 0G^ a n ( i^ m ål s e n ].io-t ordnad andelsrörelse på förevarande område äger, tala rörelsens

#

°

l

..

befrämjande, onekligen starka skäl för att staten såsom ett led i sina åtgöranden för stödjandet av förevarande gren av jordbruksnäringen lämnar sin medverkan

153 för rörelsens befrämjande. Visserligen lärer ej kunna förnekas, att en kooperativ verksamhet, om den skall äga berättigande, ej bör uppehållas medelst det allmännas stöd, men det må dock ihågkommas, att i föreliggande fall stödet ej lämnas för att göra andelsrörelsen som sådan konkurrenskraftig gentemot den enskilda handeln utan för att överhuvudtaget skapa gynnsammare förutsättningar för ernående av en bättre ordning och reda å slaktdjursmarknaden. Fördelarna därav komma ej endast andelsföreningarna tillgodo. Jordbruksutredningen anser därför, att staten bör medverka till vidtagande av åtgärder, som äro ägnade att främja tillkomsten av kooperativa sammanslutningar pä förevarande område. Vad därefter angår det sätt, varpå en dylik medverkan bör lämnas, vill Anslag till jordbruksutredningen erinra om, bland annat, att Kungl. Mai:t i anledning uPPly*n™9s,

»

o,

O J

o

av framställning frän Sveriges allmänna lantbrukssällskap, över vilken framställning jordbruksutredningen på sin tid avgav utlåtande, i proposition nr 131 till 1930 års riksdag föreslog, att riksdagen måtte för budgetåret 1930/31 anvisa dels såsom bidrag för anordnande genom lantbrukssällskapet av revisions- och konsultationsverksamhet inom jordbrukets andelsrörelse ett extra reservationsanslag av 40 000 kronor, dels och såsom bidrag till upplysningsoch organisationsverksamhet för befrämjande av andelsrörelse inom jordbruket ett extra reservationsanslag av 60 000 kronor. Propositionen blev även av riksdagen bifallen. Sistberörda anslag å 60 000 kronor disponerades på så sätt, att detsamma ställdes till lantbrukssällskapets förfogande att av detta såsom centralorgan inom jordbrukets andelsrörelse användas i nyss angivna syfte. Enligt vad jordbruksutredningen inhämtat har anslaget i huvudsak förbrukats för den upplysnings- och organisationsverksamhet, som bedrivits för att få till stånd fastare andelsorganisation inom mejerihanteringen. Lantbrukssällskapet har emellertid numera upptagit andelsrörelsen jämväl på slakteriområdet till behandling och i samband härmed, bland annat, utarbetat en allmän plan för organisationsarbetets bedrivande. Denna följer i huvudsak de grunder, jordbruksutredningen ovan förordat. Visserligen synes sällskapet utgå ifrån, att de primära andelsföreningarna böra i allmänhet organiseras såsom andelsslakteriföreningar, medan jordbruksutredningen anser andelsslakterier böra inrättas, endast där förhållanden därtill särskilt föranleda, men enighet råder dock därom, att anläggandet av egna andelsslakterier bör bero av särskild prövning i varje enskilt fall. Något grundväsentligt moment i sällskapets organisationsplan utgöra sålunda ej andelsslakterierna. Jordbruksutredningen anser sig därför i huvudsak kunna biträda den av sällskapet framlagda planen. I anslutning till denna har ock våren 1932 under sällskapets medverkan bildats en hela landet omfattande slakterisammanslutning, Svenska slakteriernas riksförbund. För att organisationsarbetet även i övrigt skall kunna fullföljas är det emellertid nödigt, att tillgång beredes till härför behövliga medel. Jordbruksutredningen finner sig med anledning härav böra hemställa, att staten lämnar sin medverkan till att tillsvidare ett belopp av högst 60 000 kronor årligen

och

organi-

sationsverksamhet

-

154 ställes till förfogande att användas för ifrågavarande ändamål. Börande sättet för medlens anskaffning hänvisas till vad jordbruksutredningen härom anför å sid. 194 o. f. Inrättande av Enligt den åsyftade planen skulle andelsrörelsens lokala organ utgöras Tktt0il°\S ^ e * s a v kreatursförsäljningsföreningar, dels av andelsslakteriföreningar. De fond. förra skulle företrädesvis hava sin verksamhet i närheten av större avsättningsorter med eget offentligt slakthus, medan de senare skulle bildas å mera avlägsna trakter eller där de lokala förhållandena särskilt lämpade sig härför. Även om det i enstaka fall torde vara möjligt för andelslakteriföreningarna att förhyra lämpliga lokaler, lärer dock i regel byggande av särskilda lokaler erfordras. Medel härtill ävensom för slakteriernas utrustning med kylanläggningar m. m. böra givetvis i första hand tillskjutas av medlemmarna, vilket under nu rådande förhållanden möter stora svårigheter. Man kan därför vänta, att kapitalanskaffningen i huvudsak kommer att ske genom lån mot ansvarsförbindelser av medlemmarna. Med all sannolikhet kommer räntekostnaden därför att bliva en mycket ogynnsam faktor i slakteriernas stat. För att underlätta medelsanskaffningen och samtidigt bereda jordbrukarna möjlighet att erhålla lån mot lägre ränta än den, som tillämpas vid vanliga affärslån med motsvarande säkerhet, torde det vara lämpligt, att staten medverkar genom beviljande av lån mot låg ränta. Jordbruksutredningen anser sig i detta sammanhang även böra erinra om att frågan om andelsslakterirörelsens stödjande genom lån mot billig ränta var före vid 1930 års riksdag. I motion (nr 356) i andra kammaren hemställdes sålunda, att riksdagen måtte till anläggning av andelsslakterier och kylhus för budgetaret 1930/1931 anvisa ett förslagsanslag å 50 000 kronor att utgå såsom statsbidrag utan återbetalningsskyldighet samt till lån för dylika anläggningar ett förslagsanslag å 150 000 kronor. Sedan särskilda utskottet avstyrkt motionen under hänvisning till pågående utredningar i ämnet, avslog riksdagen densamma. Då ifrågavarande lånebehov kan förutsättas bliva av mera varaktig natur, synes det lämpligare att en särskild lånefond upplägges, än att lånemedlen upptagas såsom förslagsanslag i budgeten. Därvid uppstår emellertid frågan, huruvida en dylik fond bör inrättas särskilt eller om den bör sammanslås med någon av de redan befintliga lånefonderna på jordbrukets område, exempelvis den genom beslut vid 1930 års riksdag inrättade mejerilånefonden. Efter övervägande av skilda på frågan inverkande faktorer har jordbruksutredningen stannat vid att det förra alternativet vore mest ändamålsenligt. Begynnelsekapitalet för den sålunda ifrågasatta fonden, vilken lämpligen kunde få namnet statens slakterilånefond, synes böra bestämmas till lägst 1 milj. kronor. Län ur densamma torde böra medgivas endast andelsföreningar för anläggande eller ombyggnad av slakteri eller ock för vidtagande i sådant av teknisk förbättring av väsentligare omfattning. Vid beviljandet av lån bör noggrant prövas dels behovet av slakteri överhuvud på den plats, varom fråga är, varvid särskild hänsyn bör tagas till möjligheterna

155 av att genom slakteriets tillkomst tillförseln av slaktdjur till andra, andelsslakterier eller till offentliga slakthus skulle minskas, dels ock om den sökande andelsföreningen är sä organiserad, att den kan anses äga förutsättningar för en framgångsrik verksamhet. I lånevillkoren bör vidare föreskrivas, att lånesökanden skall vara ansluten till det för hela landet representativa slakteriförbund, som vid tiden för ansökningen är i verksamhet. Berörda förbund bör även beredas tillfälle att yttra sig över ansökningen, vilken bör avgöras av lantbruksstyrelsen. Medverkan av hushållningssällskapen i vidare mån än i form av yttrande över ansökningen i förekommande fall synes ej vara påkallad. Prövning och godkännande av säkerhet för länen torde böra tillkomma statskontoret. Beträffande läns återbetalande torde böra gälla, att detsamma uppdelas i tvenne hälfter, av vilka den ena amorteras från och med tredje året efter det kalenderår, under vilket lånet till någon del första gången lyftats, med lika belopp årligen under den tid, lantbruksstyrelsen för varje särskilt fall bestämmer, under iakttagande av att amorteringstiden sättes beträffande lån för vidtagande i slakteri av tekniska förbättringar till högst 10 år och beträffande annat lån till minst 15 och högst 20 år. I fråga om den andra hälften av lånet torde böra gälla enahanda bestämmelser, dock att lantbruksstyrelsen bör äga bestämma, när amorteringstiden skall begynna. Lånesökanden skall i samband med ansökningen ingiva plan för lånets amortering. I övrigt lära lånevillkoren kunna ansluta sig till dem, som gälla för lån ur mejerilånefonden, med vilken den nu ifrågasatta lånefonden företer många beröringspunkter. Låneräntan synes sålunda böra sättas till högst 41/,, 96, och lån må kunna medgivas till högst 5/e a v den beräknade kostnaden. Äterstoden av kostnaderna förutsätter jordbruksutredningen skola täckas genom tillskott från andelsägarna själva. Åtgärder, ägnade a t t främja en ändamålsenlig produktion av slaktdjur. En allmänt utbredd och fast organiserad andelsrörelse skulle säkerligen även få stor betydelse för strävandena att åstadkomma en ändamålsenligare produktion av slaktdjur. Att åtskilliga brister föreligga på detta område, lärer ej kunna förnekas. Visserligen har under senare år bedrivits ett intensivt och framgångsrikt försöksarbete för utfinnande av lämpliga utfodringsnormer, genom vilkas tillämpning djurens uppfödningskostnader skulle kunna nedbringas, men resultaten av detta arbete torde i praktiken ha utnyttjats endast i begränsad omfattning, beroende framför allt pä att kännedomen därom ej vunnit erforderlig spridning bland jordbrukarnas bredare lager. Alltjämt förekommer sålunda i stora delar av landet, att djurens foderstat hålles alltför knapp på grund av ett i förhållande till fodertillgången för stort kreatursbestånd, i andra trakter åter torde överdrifter åt andra hållet förekomma. I detta sammanhang anser sig jordbruksutredningen böra understryka önskvärdheten av att jordbrukarna i största möjliga omfattning, så långt det är förenligt med god ekonomi, använda foder av egen produktion.

156 Även om prisläget i partihandeln i vissa fall kan ställa sig ogynnsammare för dylikt foder i förhållande till importerat sådant, bör dock ihågkommas, att jordbrukarna vid sina inköp hava att betala konsumentpriser, medan de för av dem levererat foder erhålla producentpriser. I allmänhet torde därför hemmaproducerat foder ställa sig gynnsammare under förutsättning att fri prisbildning råder för jordbrukets olika alster. Jordbruksutredningen anser sig emellertid ej böra i detta sammanhang närmare inga på dessa förhållanden, enär enligt dess förmenande samtliga spörsmål rörande produktionskostnaderna inom jordbruket böra behandlas i ett sammanhang. Jordbruksutredningen finner sig därför nu böra begränsa sig till sädana åtgärder i avseende å slaktdjursproduktionen, som kunna vara ägnade att underlätta slaktdjurens avsättning och pä så sätt bidraga till en förbättring av deras pris. SlaktdjursHärvid torde först böra erinras om att enligt den förebragta utredningen a nvaVsninaS prisutvecklingen sedan tiden före världskriget varit avgjort gynnsammare efter mark- för prima slaktdjur än för sekunda. Efter 1913 har sålunda exempelvis nådens krav. -pY{se^ a extra prima kor sjunkit med c:a 30 96, medan för kor av klass 3 motsvarande tal utgör nära 50 %. Denna företeelse, att efterfrågan relativt sett allt starkare riktas mot varor av högre kvalitet, har som bekant en allmän räckvidd och torde främst vara en följd av den inträdda förbättringen i befolkningens inkomstförhällanden med därav följande stegrade anspråk ifråga om levnadsstandarden. Man lärer därav kunna draga den slutsatsen, att slaktdjursproduktionen, för att ur avsättningssynpunkt bästa ekonomiska resultat skall ernås, bör inom rimliga gränser inriktas pä förbättrad kvalitet hos djuren. I fråga om storboskapen har man därvid att taga hänsyn till att kraven på köttets beskaffenhet varierar högst avsevärt, allt eftersom det skall användas till styckning eller för tillverkning av charkuterivaror och köttkonserver. För att köttet skall vara lämpligt för styckning fordras sålunda, att djuren, varifrån det härrör, äro unga och vid gott hull samt vidare att köttet har ett »marmorerat» utseende med fettansättningarna insprängda i muskulaturen. Inom charkuteriindustrien kan däremot även annat kött med fördel användas, därest priset är passande. Ölägenheterna av alltför magra djur inom charkuteriindustrien bero därför i allt väsentligt av att slaktutbytet av dylika djur blir lågt. Till följd av de varierande anspråk, som ur olika synpunkter ställas på nötkreaturens beskaffenhet, synes det ej vara att tillråda, att en alltför stark specialisering inom vårt lands slaktdjursproduktion genomföres. Inom den ram, som bestämmes av olika användningsområden, är det dock givetvis till fördel, att djurens kvalitet är den bästa möjliga. Att beakta i detta sammanhang är, att djurpriserna i viss män bestämmas även av värdet av de vid slakten erhållna biprodukterna, varvid särskilt hudar och skinn böra uppmärksammas. I den föregående utredningen har ock något belysts de förluster, som uppkomma för det svenska jordbruket på grund av brister i hudmaterialets kvalitet. Synpunkter liknande de anförda göra sig givetvis även gällande beträffande övriga slag av slaktdjur. Såväl svinen som gödkalvarna användas

P 0

157 dock i allt väsentligt för styckning, varför för dem den förhärskande smakriktningen å avsättningsorten bör vara det viktigaste rättesnöret vid produktionens inställning. Där gödkalvsuppfödning är lönande, vilket regelmässigt beror av de lokala förhållandena, böra djuren i regel avyttras vid en ålder av 6—8 veckor. I fråga om gödsvin äro djur med en levande vikt av 85-— 95 kg de mest begärliga och betinga därför vanligen högre priser än andra, Såsom i den föregående utredningen påvisats, beror detta framför allt på att dylika svin lämpa sig för den engelska marknaden och därför användas för baconbehandling, men även å den svenska marknaden äro dylika djur mycket efterfrågade. Särskilt i de större städerna önskar man ej erhålla alltför fett fläsk. I exempelvis Stockholm betinga sålunda svin i en vikt om 75—100 kg i jämförelse med tyngre svin ofta c:a 10 öre per kg högre pris. Det är därför uppenbart, att det ligger stor vikt uppä, att jordbrukarna i möjligaste mån anpassa sin produktion efter gällande smakriktning. Därest vid en dylik anpassning djuren uppdelas efter sina naturliga användningsområden samt inom varje grupp kvalitetsdjur av likartad beskaffenhet eftersträvas, kommer en standardisering av slaktdjursproduktionen att i viss utsträckning genomföras. Fördelarna härav för en ordnad avsättning äro alltför uppenbara att här behöva vidare utvecklas. För ernående av en bättre anpassning av slaktdjursproduktionen efter marknadens krav torde man i första hand böra lita till lantbruksundervisningen och en i samband därmed anordnad försöksverksamhet samt till ett målmedvetet upplysnings- och propagandaarbete. Vad jordbruksutredningen tidigare framhållit rörande betydelsen av att i samband med den mera elementära undervisningen rörande jordbrukets förhållanden särskild uppmärksamhet ägnas åt med jordbruksprodukternas avsättning sammanhängande spörsmål äger sin giltighet jämväl pä förevarande område. Då det lärer kunna förutsättas, att dessa spörsmål komma att beaktas i samband med den lägre lantbruksundervisningens ordnande, vilken fråga för närvarande är beroende av Kungl. Maj:ts prövning, anser sig jordbruksutredningen ej böra i detta sammanhang framlägga något förslag i ämnet. Jordbruksutredningen vill dock understryka vikten av att jämväl beträffande produktion av göddjur försöksverksamhet i tillräcklig omfattning igångsattes. Vad beträffar upplysnings- och propagandaarbetet, bör detta givetvis i första hand ankomma på jordbrukarnas egna sammanslutningar. Sedan åtskilliga år tillbaka har även genom Sveriges allmänna lantbrukssällskaps försorg och under skilda intressenters medverkan vid det offentliga slakthuset i Stockholm avhållits s. k. gödboskapsutställningar. De utställda djur, som därvid premierats, hava kunnat omedelbart försäljas till slakt till gynnsamma priser, och pä så sätt hava ägarna till dylika djur i dubbel måtto tillförts fördelar av utställningarna. Såvitt jordbruksutredningen kunnat utröna, hava dessa även uppskattats av producenterna i Stockholms närhet och bidragit till att öka intresset för en ändamålsenlig inriktning av slaktdjursproduktionen. Även i utlandet, varest man använt en dylik metod för att stimulera jordbrukarna till en bättre anpassning av produktionen efter marknadens behov,

158 hava erfarenheterna varit mycket gynnsamma. Såsom ett led i strävandena att bibringa jordbrukaren kännedom om på vad sätt han bör anordna sin produktion för att erhålla bästa möjliga avsättning för densamma synas sålunda dessa utställningar eller demonstrationer vara förtjänta av det allmännas stöd. Då anordnandet av desamma, såsom redan framhållits, torde böra ankomma på det enskilda initiativet, lärer emellertid statens medverkan böra inskränkas till att i mån av behov lämna ekonomiskt bistånd. Åtgärd i sådan riktning torde dock i varje fall böra bliva beroende av särskild framställning från vederbörande initiativtagares sida. Slaktdjurens De strävanden att närmare ansluta slaktdjursproduktionen till marknadens och slakteri- k r a v j avseende ä kvaliteten, som kunna förefinnas hos den enskilde jord^beMninT8 brukaren, skulle givetvis i hög grad främjas, därest betalning för slaktdjuren efter kvalitet. u tginge efter deras kvalitet. Dä denna först efter slakten kan utrönas med någon större tillförlitlighet, är emellertid dylik kvalitetsbetalning, därest densamma skall bliva fullt rättvisande, möjlig endast vid försäljning direkt till vederbörande slaktare eller slakteri. Vid flertalet andelsslakterier förekommer det, att likvid för djuren erlägges efter slaktad vikt, sedan köttets kvalitet utrönts. Även vid de offentliga slakthusen sker vanligen betalning enligt vissa grunder efter djurens kvalitet. Vid all övrig enskild handel med kreatur sker däremot avräkning i regel efter stycketal och i enstaka fall efter levande vikt. Därvid beaktas vanligen även djurens kvalitet, men de normer, som i sådana fall ligga till grund för betalningen, äro givetvis helt godtyckliga och variera frän fall till fall. Detta medför, att i stora delar av landet de jordbrukare, som hava en fullgod vara, i regel torde erhålla ett för lågt pris i förhållande till det allmänna marknadsläget. Härigenom motverkas den utveckling mot kvalitetsproduktion, som ovan angivits såsom ett viktigt önskemål för djuruppfödningen i Sverige. E n ändring i nyssnämnda missförhållanden torde kunna vinnas framför allt genom andelsrörelsens utbredning, varigenom försäljningssättet efter slaktad vikt och med betalning i enlighet med djurens kvalitet kan beräknas vinna ökad tillämpning. I avvaktan härpå synes emellertid böra övervägas, huruvida ej åtgärder kunde vidtagas för underlättande av en dylik utveckling. Härför vore det nödvändigt, att enhetliga regler för slaktdjurens klassificering utarbetades och bragtes i tillämpning. Bedan nu tillämpas vid de offentliga slakthusen ävensom vid andelsslakterierna till ledning för prissättningen klassificering av slaktdjuren i enlighet med deras kvalitet och begärlighet i fria marknaden pä så sätt, att djuren indelas i olika grupper samt inom varje grupp i olika klasser, men de därvid tillämpade normerna äro rätt godtyckliga och växla avsevärt med olika platser, beroende icke minst därpå, att tillförselns sammansättning starkt varierar. Pä föranstaltande av Svenska veterinärföreningen för kött- och mjölkhygien ha vidare vissa enhetliga regler utarbetats för bedömning av kött inom engroshandeln, vilka jämväl kunna användas ifråga om bedömande av djurens kvalitet efter slaktningen. Dessa regler, vilka äro rätt detaljerade, hava tillkommit för

159 att underlätta avgörandet av eventuella tvister i anledning av leveranser och innebära, att köttet poängsättes enligt viss skala med hänsyn till köttets allmänna utseende, dess köttighet, dess fettansättning och det slaktade djurets ålder. Någon allmännare användning ha emellertid sistberörda regler ej fått. För att utsikter skola föreligga att erhålla ett klassificeringssystem för slaktdjur samt för kött och fläsk i hela kroppar, som kan användas mera allmänt, torde det vara nödigt, att en särskild kommitté av kunniga yrkesmän tillsättes för uppgörande av förslag därtill. Som grund för detta böra ligga i första hand de olika kommittéledamöternas erfarenheter, men därjämte synas även provundersökningar böra igångsättas vid de större slakterierna för utrönande av de olika faktorer, som ur kvalitetssynpunkt bestämma slaktdjurens priser, ävensom dessa faktorers relativa betydelse. Särskilda klassificeringsnormer torde därvid böra utarbetas för slaktdjur i levande tillstånd samt för kött och fläsk. Sedan kommittén slutfört sitt uppdrag och vederbörande intressenter hörts angående det utarbetade förslaget samt detta, om så erfordras, överarbetats, synas de slutliga klassificeringsreglerna böra auktoriseras på så sätt, att desamma av statligt organ fastställas att gälla tillsvidare. När det därefter gäller att bringa dessa regler i användning, möta givetvis stora svårigheter, på grund av att djurens samt det uppslaktade köttets och fläskets kvalitet är så starkt skiftande. Att medverkan är behövlig av dem, som ombesörja djurens försäljning och slakt m. m., förefaller ofrånkomligt. Det synes även kunna förväntas, att en sådan medverkan erhålles, enär en fullt genomförd och på riktiga grunder byggd klassificering otvivelaktigt skulle tillföra den lojala och efter sunda principer arbetande kreatursoch kötthandeln betydande fördelar. Dessa skulle särskilt framträda, därest klassificeringen av kött och fläsk kombinerades med märkning samt fullföljdes i så måtto, att den tillämpades även inom minuthandeln, då det därigenom skulle öppnas vissa möjligheter att fä en standardisering av hithörande varor genomförd. Därigenom skulle även producenterna erhålla viss säkerhet för att betalning till dem utginge efter samma kvalitet, för vilken konsumenterna sedermera hade att betala, pä samma gång dessa senare bereddes trygghet ifråga om den köpta varans kvalitet. Ehuru sålunda ett allmännare införande av klassificering av slaktdjur samt kött och fläsk med åtföljande märkning av sistnämnda varor enligt jordbruksutredningens förmenande skulle innebära avsevärda fördelar för samtliga intressenter, torde det dock under förhandenvarande omständigheter ej vara lämpligt att staten genom tvingande föreskrifter föranleder därtill. E t t mera smidigt och sannolikt i längden lika effektivt tillvägagångssätt synes vara att efter mönster från Storbritannien vidtaga anordningar för att klassificering och märkning enligt fastställda normer skulle på särskild önskan kunna erhållas å vissa orter och samtidigt föreskriva, att vid all statlig upphandling endast i viss ordning klassificerat och märkt kött godkännes. Om dessa föreskrifter efterföljdes av liknande för den kommunala upphandlingen, torde man kunna vänta, att högst avsevärda mängder kött

160 och fläsk bleve äsatta klass samt att detta så småningom bleve ett vanligt förfarande. I anslutning därtill komme med all sannolikhet även slaktdjuren att betalas efter klass. De erforderliga anordningarna för en dylik frivillig klassificering torde kunna begränsas till att enskilt slakteri eller offentligt slakthus skulle äga rätt att efter tillstånd av lantbruksstyrelsen eller annan myndighet, som Konungen därtill förordnar, åsätta å vederbörande slakteriinrättning ' uppslaktat kött och fläsk särskild stämpel, som angäve varans klass enligt de fastställda normerna. Tillsyn att missbruk ej förekomme skulle handhavas av den myndighet, som lämnat tillstånd till märkningen. Klassificeringen synes emellertid ej böra begränsas till slaktdjuren samt det uppslaktade köttet eller fläsket, utan i viss utsträckning torde jämväl andra slakteriprodukter böra. efter slakten graderas och märkas. Särskilt gäller detta ifråga om hudar och skinn. I ett till jordbruksutredningen avgivet yttrande har sålunda Svenska garveriidkareföreningen framhållit, att genom en centralisering av slakten till större slakteriinrättningar skulle inbesparas betydande värden, som nu gä till spillo genom slarv vid hudarnas och skinnens avtagning samt bristande omvårdnad om desamma. Enligt föreningens åsikt vore det emellertid vid en dylik utveckling nödvändigt, att särskilda besiktningsmän tillsattes, vilka i likhet med vad som sker i bland annat Tyskland klassificerade de avtagna hudarna och skinnen, varefter dessa borde förses med märken, angivande deras klass. Den saltning av huden eller skinnet, som vanligen sker efter dess avtagning, medför nämligen, att mänga av de fel, som finnas hos huden eller skinnet, bliva dolda för att senare framkomma vid dess beredning. P å grund härav uppkommer en betydande osäkerhet inom handeln med svenska hudar och skinn, vilken är ägnad att nedsätta den genomsnittliga prisnivån. Därigenom att betalningen ej utgår efter varans verkliga kvalitet, minskas också intresset såväl hos jordbrukarna som hos slaktarna att saluföra bästa möjliga vara. Märkning av hudar och skinn synes lämpligen böra ske i anslutning till stämpling av uppslaktat kött och fläsk och på sådant sätt, att den, som äger rätt anbringa föreskriven kvalitetsstämpel å sistnämnda varor, även skulle äga äsätta särskilt märke å de avdragna färska hudarna och skinnen för att därmed angiva dessas kvalitet. Åtgärder, ägnade att främja en ändamålsenlig organisation av slaktdjursmarknaden. Organisationen av slaktdjursmarknaden torde vara det område, på vilket resultaten av en ökad anslutning till jordbrukarnas andelsslakterirörelse komme att snabbast och mest effektivt framträda. Innan berörda anslutning i erforderlig grad ökats, har man emellertid att utgå från de nuvarande förhållandena samt, i den mån så kan ske, genom åtgärder i olika avseenden söka bidraga till en ändamålsenligare organisation av marknaden ifråga. Därvid är det emellertid av vikt, att dessa åtgärder ej försvåra och lägga hinder i vägen för den redan befintliga andelsverksamheten eller motarbeta en ökad anslutning till densamma.

161 Av den i det föregående förebragta utredningen framgår, att ifråga om storboskapen en mycket betydande del av slaktdjuren passerar genom kreaturshandlarnas händer, innan djuren tillföras slakteriinrättningarna. För kalvarna liksom även för svinen är denna andel visserligen betydligt mindre men likväl i och för sig rätt avsevärd. Dä vidare omsättningen av livdjur till allra största delen förmedlas av kreaturshandlarna, är det uppenbart, att särskilda svårigheter möta, när det är fråga om att genom åtgärder från det allmännas sida åstadkomma en bättre ordnad slaktdjurshandel. E n förutsättning härför är nämligen, att man i handelsomsättningen kan skilja de båda slagen av kreatur från varandra, något som för närvarande ifråga om storboskap ej alltid är möjligt. Jordbrukarna försälja nämligen i regel sina utslagsdjur till slakt, vilket dock icke hindrar, att vid den sortering, som uppköparna sedan verkställa, hänsyn även tages till möjligheterna att utfå högre priser för sådana kreatur, som kunna säljas såsom livdjur. Kreaturshandlarens möjlighet att betala tillfredsställande priser för de inköpta djuren blir därför i viss mån beroende av hans utsikter att kunna avyttra dem såsom livdjur till sådana jordbrukare, som själva ej bedriva djuruppfödning. Härav följer, att en ordnad handel med slaktdjur skulle underlättas av en reglering även av handeln med livdjur. Spörsmålet om hela kreaturshandelns ordnande är emellertid alltför vidlyftigt för att jordbruksutredningen i detta sammanhang skall kunna upptaga det till behandling. Då vidare, enligt jordbruksutredningens förmenande, det i huvudsak bör ankomma på jordbrukarna själva att genom sina egna organisationer åvägabringa en bättre ordning inom kreaturshandeln, hava i det följande framlagda förslag till åtgärder, innebärande en reglering i ett eller annat avseende av slaktdjursmarknaden, begränsats till att avse slakteriinrättningarna och vad därmed hör samman.

Kreaturshandelns ordnande.

Förut har framhållits, att kreaturspriserna i riket bestämmas i allt väsent- Slaktdjursligt av läget i de större avsättningsorterna men att marknaden därstädes i marknadens reglering hög grad stores av den ojämna och oreglerade tillförseln av kött och fläsk genom ändrad från ett stort antal, huvudsakligen smärre slakterier, vilka vanligen sakna lagstiftning angående närmare kännedom om marknadens behov. E n koncentration av den yrkes- köttbesiktning. mässiga slakten till större slakterier skulle ur denna synpunkt vara fördelaktig. Sådana slakterier torde vidare äga bättre resurser än de mindre att lagra redan uppslaktat kött, varigenom för marknaden störande tvångsförsäljningar skulle undvikas. Det lärer även kunna förväntas, att de större slakterierna till följd av modernare utrustning samt ett rationellare slaktningsförfarande skulle kunna bättre tillvarataga vid slakten uppkomna biprodukter och därigenom vid fullt utnyttjande av kapaciteten ernå ett gynnsammare driftsresultat. Samtidigt är det emellertid otvivelaktigt, att de mindre slakterierna ofta äro nödvändiga för att fylla det lokala behovet av kött och fläsk. Något hinder för deras verksamhet bör därför ej läggas — att likväl ur sanitär synpunkt vissa krav kunna ställas på dem, framhålles i annat sammanhang — men samtidigt böra de ej heller gynnas från statens sida, 61 33

-Q

162 Så sker emellertid för närvarande genom gällande lagstiftning angående köttbesiktning och slakthus. Av den förut lämnade redogörelsen för hithörande bestämmelser framgår sålunda, att kött, som i vanlig ordning undersökts och stämplats vid någon av rikets köttbesiktningsanstalter, i den allmänna handeln kommit att betraktas såsom praktiskt taget likvärdigt med kött av kreatur, som slaktats i under offentlig kontroll stående, allmänna eller enskilda slakteriinrättningar. De betydande fördelar för konsumenterna, som besiktning i samband med slakten innebär ur hygienisk synpunkt, hava till följd därav ej blivit i tillbörlig grad beaktade. Ej heller har den enskilde slakteriidkaren i sin verksamhet erhållit tillräckligt stöd såsom kompensation för de extra bördor i form av kostnader för besiktning och bättre anordnade lokaler m. m., som han påtagit sig genom att ställa sitt slakteri under offentlig kontroll. Detta har även haft till följd, att på sätt i den föregående utredningen visats i ett flertal smärre samhällen i trakter med betydande produktionsöverskott av kött inrättats besiktningsbyråer, varest slakteriidkarna kunna i män av behov mot en jämförelsevis låg avgift erhålla kött besiktigat, innan detsamma avsändes till vederbörande mottagare. Den på så sätt uppkomna konkurrensen mellan å ena sidan de smärre utövarna av slakterinäringen samt å andra sidan dem, som anlita de offentliga slakthusen eller de under kontroll ställda slakterierna, synes såsom redan framhållits näppeligen vara ägnad att främja den ordning och reda å slaktdjursmarknaden, som är önskvärd. Det torde därför vara en angelägen uppgift, att i nu nämnt hänseende likställighet mellan de olika slakteriidkarna åvägabringas. Försök ha ej heller saknats att i lagstiftningen fä införda bestämmelser, varigenom viss förmånsställning skulle beredas kött, som underkastas en mera noggrann besiktning. Därvid har man emellertid i huvudsak endast haft för ögonen de skäl, som ur hygienisk synpunkt påkalla en dylik anordning. Bedan vid 1913 års riksdag i samband med antagande av nu gällande lag angående köttbesiktning och slakthus var denna fråga före. I tvenne motioner (I: 140 och II: 327) föreslogs sålunda, att samhälle, som infört mera effektiva bestämmelser för den obligatoriska besiktningens utövande, borde genom föreskrift i nyssnämnda lag tillerkännas rätt att icke behöva godkänna andra stämplar än sådana, som härstammade från samhällen, där enahanda bestämmelser för besiktningen voro gällande. I motiveringen framhölls bland annat, att därest stämplar från med sämre, icke sakkunnigt ordnat kontrollsystem utrustade städer finge godtagas, måste ändamålet med den noggrannare kontrollen anses förfelat. Sedan lagutskottet i sitt utlåtande i ämnet (nr 32) förklarat sig icke kunna förorda en sådan föreskrift som den i motionerna förutsatta, genom vilken, för så vitt det gällde platser med s. k. organtvång, införseln och försäljningen av kött från andra platser skulle underkastas mycket stora svårigheter, ja så gott som omöjliggöras, med mindre även dessa platser underkastades organtvång, avslogos motionerna av riksdagen. Samma fråga var även föremål för behandling vid 1923 års riksdag. I

163 anledning av framställning av Föreningen svenska städers offentliga slakthus avlät sålunda Kungl. Maj:t proposition (nr 186) till riksdagen med hemställan, att riksdagen mätte antaga vid propositionen fogat förslag till ändring av 1913 ärs meromnämnda lag. Enligt detta förslag skulle bland annat i samhälle med köttbesiktningstvång försäljning m. m. icke få äga rum av kött, som besiktigats inom annat samhälle, med mindre köttet besiktigats i enlighet med de för förstnämnda samhälle gällande föreskrifter. Propositionen avstyrktes av sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet. I dess i ämnet avgivna utlåtande (nr 2) framhölls bland annat, att även om organtvånget vilade på den teoretiskt riktiga förutsättningen, att besiktningsmannens möjligheter att bedöma köttets lämplighet till människoföda vore större, därest de ifrågavarande organen åtföljde köttet än om sä ej vore fallet, förelåge dock ej samstämmighet, varken om denna större möjlighet gåve så mycket ökad trygghet i berörda hänseende, att kravet därpå borde vidhållas, eller huruvida vid den praktiska tillämpningen icke andra olägenheter framträdde, som uppvägde de beräknade hygieniska fördelarna av organ tvånget. Om det hygieniska värdet av organtvångets tillämpning sålunda vore omtvistat, vore det emellertid enligt utskottets mening obestridligt, att berörda tilllämpning vore förenad med avsevärda olägenheter för landets köttproducenter, särskilt inom orter på längre avstånd från samhällen med organtvång. Risken vore, särskilt under den varma årstiden, stor för köttproducenterna, att organen under transporten skulle förskämmas eller eljest på grund av svårigheten att finna snabb avsättning förfaras till ingen nytta eller få försäljas till underpris. I enlighet med utskottets hemställan avslog även riksdagen förslaget i denna del. Den avvisande hållning, som riksdagen sålunda intagit, när det varit fråga om att genomföra en förmånsställning för kött, som undergått en mera noggrann besiktning, har synbarligen närmast föranletts av att dels tveksamhet rått om det hygieniska värdet av en dylik anordning, dels ock vissa farhågor förelegat för att densamma skulle medföra olägenheter för landets köttproducenter. Det synes även uppenbart, att enbart genom att med organ tvång förena förbud att i det samhälle, där organ tvång är infört, saluhålla, utbjuda, använda eller förvara kött, som ej undergått motsvarande besiktning, någon bättre ordning i handeln med kött ej ernås. Betydande fördelar ur såväl sanitär som ekonomisk synpunkt skulle däremot, enligt jordbruksutredningens förmenande, vinnas, därest föreskrift meddelades därom, att i stad med slakthustvång endast får saluföras, utbjudas, användas eller förvaras kött av djur, som slaktats i offentligt slakthus eller annan under offentlig kontroll stående slakteriinrättning samt efter besiktning försetts med vederbörlig stämpel. Enligt vad jordbruksutredningen kunnat utröna äro nämligen fackmännen tämligen eniga om den uppfattningen, att köttbesiktningens huvuduppgift — att skydda allmänheten för de faror, som kunna medfölja förtärandet av kött från sjuka djur — fylles bäst, om först slaktdjuret och sedan köttet undersökes på slaktplatsen. Genom att i stad införa föreskrift om slakt-

164 hustvång har man ock sökt att så långt möjligt bereda innevånarna dylikt skydd. För att i stad med slakthustvång säkerhet skall föreligga, att det med tvångets införande avsedda syftet vinnes, bör emellertid endast kött från djur, som slaktats i under offentlig kontroll stående slakteriinrättning, tillföras staden. Någon anledning antaga, att köttet för konsumenterna därigenom skulle fördyras, föreligger icke. Ej heller torde risk finnas för att knapphet i tillgången å kött i staden skulle uppstå. Redan för närvarande överstiger slakten av storboskap och svin vid offentliga slakthus och under kontroll stående slakterier avsevärt behovet i de åtta städer, i vilka slakthustvång är gällande. För kalv är visserligen den kontrollerade slakten rätt obetydlig, men en bestämmelse som den ovan förordade skulle med all sannolikhet komma att föranleda en ökning i tillförseln av kalvar till slakthusen och de kontrollerade slakterierna. Man lärer även kunna vänta, att åtskilliga större slakterier, vilka för närvarande ej äro underställda kontroll, komme att göra framställning härom för att bliva i stånd att försälja sin slakt över hela landet utan inskränkning. För att möjliggöra en dylik utveckling, vilken givetvis ur allmän hygienisk synpunkt vore till fördel, torde i slakthuslagen böra vidtagas den ändringen, att även slakteri i stad skall kunna utan att vara exportslakteri ställas under kontroll. För närvarande får ej annat under kontroll stående slakteri än exportslakteri finnas i stad. Denna bestämmelse tillkom för att underlätta tillkomsten av de offentliga slakthusen. Även för köttproducenterna skulle ett dylikt företräde för i slakthus eller kontrollerat slakteri uppslaktat kött innebära stora fördelar. Då de smärre slakterierna av ekonomiska skäl i regel ej kunna ställa sig under kontroll, skulle dessa förhindras att sälja sitt kött till de större avsättningsorter, varest slakthustvång är föreskrivet. De mindre slakteriidkarnas verksamhet komme därför att som sig bör i huvudsak inriktas på att täcka det lokala behovet. Genom att försörjningen av de större avsättningsorterna med kött överlätes å de vid de offentliga slakthusen verksamma partihandlarna samt de större slakterierna, kan man vänta, att stabilitet i handeln med kött och priserna därå i dessa orter skall kunna i viss omfattning åvägabringas. Den osäkerhet, som för närvarande vidlåder därvarande köttmarknader, komme pä så sätt att delvis försvinna och förlustriskerna inom handeln att minskas. Någon berättigad anmärkning mot intrång i näringsfriheten synes ej heller kunna göras, då genom den vidtagna anordningen endast en bättre likställighet mellan olika slakteriidkare genomföres. Avsättningsmarknaden i riket uppdelas på visst sätt för att därigenom i anslutning till de olika slakteriernas förutsättningar genomförandet av en bättre ordning inom handeln skall underlättas. För att de i närheten av stad med slakthustvång boende jordbrukarnas rätt att försälja egna produkter ej skall kränkas, kunde det möjligen ifrågasättas, att medgivande borde lämnas dem att efter i vanlig ordning verkställd besiktning och stämpling själva försälja s. k. hemslaktat kött. E n dylik bestämmelse synes emellertid olämplig, då den skulle försvåra kontrollen av den föreslagna anordningen samt därjämte,

165 till följd av att särskild besiktningsbyrå måste inrättas, medföra extra kostnader. Slutligen må även framhållas, att de ovan ifrågasatta ändringarna i gällande lagstiftning angående köttbesiktning och slakthus komme att underlätta för andelsrörelsen att så småningom erhålla det önskade inflytandet på kreaturspriserna. Det torde nämligen kunna förutsättas, att flertalet av de större slakterierna komme att ägas eller drivas av andelsföreningar. En annan omständighet, som säkerligen påverkat slakterinäringens organisaLägre tion och underlättat uppkomsten av en mångfald små slakteriföretag, äro fy aktern järnvägsfrakterna. Att därvid beakta äro ej endast fraktsatserna för levande kreatur. djur samt kött och fläsk utan även de omständigheter, varunder särskilt djuren befordras. Enligt vad som frän skilda håll framhållits minskar nämligen levande boskap ej obetydligt i vikt under längre transporter. Även om denna viktminskning, såsom ock uppgivits, ifråga om större nötkreatur mindre torde beröra djurens köttinnehåll och därför ej har någon nämnvärd värdenedsättande inverkan ä djuren, är det likväl obestridligt, att det förhållandet, att djuren förlora i vikt, i och för sig bidrager till att minska benägenheten för transport av slaktdjur längre sträckor. Av den tidigare förebragta utredningen framgår även, att dylika transporter för närvarande förekomma i endast relativt ringa omfattning. Därtill torde emellertid även den inbördes relationen mellan fraktsatserna för ä ena sidan levande djur samt å andra sidan kött och fläsk ha medverkat, enär dessa båda slag av fraktsatser ej kunna anses lämpligt avvägda i förhällande till varandra. För närvarande uppgår sålunda exempelvis fraktkostnaden för transport av djur i vagnslaster om 10 djur med en levande vikt av 5 ton till 127 kronor 40 öre per vagn för en sträcka av 330 km, vilken våglängd motsvarar avståndet mellan Nässjö och Stockholm. Per kg köttvikt blir således transportkostnaden 5'i öre. För kött i vagnslaster om 20 kroppar med en vikt av 5 ton blir däremot motsvarande utgift endast c:a 3'2 öre. Orsaken till denna olikformighet är, att man vid uppställandet av taxan för levande djur utgått ifrån, att frakten för dessa, av vilka i en järnvägsvagn beräknas kunna inlastas minst 10 stycken med en levande vikt per djur av 500 kg, borde bestämmas på så sätt, att en vagnslast större boskapsdjur i frakthänseende jämställdes med 4 400 kg kött. Därvid räknades med att djurens köttvikt var i medeltal 260 kg. Emellertid framgår av byråchefen Höijers förut åberopade utredning, att medelslaktvikten för större nötkreatur i riket avsevärt understiger 200 kg. Även om hänsyn tages till att minst 12 dylika djur kunna inlastas i en järnvägsvagn, skulle med tillämpande i övrigt av de grunder, som använts vid uppställande av gällande taxa för levande djur, fraktsatserna för dessa ligga i runt tal 25 % för högt. Tages därjämte hänsyn till att enligt järnvägstrafikstadgan (§ 48) vårdare skall medfölja transporten av levande djur, bland annat, om denna försiggår under natten eller är av sådan varaktighet, att utfodring eller vattning av djuren under densamma måste ske, är det uppenbart, att, därest det skall vara lönande att sända djuren i levande tillstånd i stället för det uppslaktade köttet, en icke obetydlig prisskillnad

166 måste föreligga å avsättningsorten mellan därstädes uppslaktat kött och så- j dant kött, som tillföres utifrån. Även om en viss prisskillnad i regel föreligger på grund av bland annat det å konsumtionsorten uppslaktade köttets bättre behandling, är det likväl önskvärt, att en utjämning mellan fraktsatserna för djur samt för kött och fläsk äger rum. Vid de förhandlingar, som jordbruksutredningen i sådant syfte under hand bedrivit med representanter för järnvägsstyrelsen, har från styrelsens sida upplysts om att gällande fraktsatser för kött och fläsk på sådant sätt infogats i den allmänna järnvägstaxan, att en ändring av dem skulle föranleda omarbetande av taxan i dess helhet. I fråga om gällande tariff för levande djur däremot vore den, som för närvarande tillämpades, av provisorisk natur och skulle inom den närmaste framtiden ändras. Vid sådant förhållande har jordbruksutredningen ansett sig böra avstå från en närmare granskning av kött- och fläskfrakternas skälighet och följaktligen begränsat sin undersökning till endast tariffen för levande djur. Därvid har jordbruksutredningen funnit det vara av vikt, att frakttarifferna för levande djur ej endast sänkes utan även att den så bestämmes, att transporterna av levande djur å järnväg kunna anordnas på mest ändamålsenliga sätt. I detta hänseende anser sig jordbruksutredningen här böra framhålla följande synpunkter. För att underlätta för jordbrukarna att själva sända sina djur direkt till slakteri torde åtgärder böra vidtagas för ordnandet av samlastning. Enligt vad från järnvägsstyrelsen inhämtats möter ej från dess sida hinder mot att å vissa bansträckor särskilda uppsamlingsvagnar framföras, vilka sedan, om så erfordras, kunna inkopplas i ett annat tåg för befordran till den slutliga destinationsorten. Vid dylik samlastning tillämpas redan nu ett fraktberäkningssätt, som innebär en ganska väsentlig fraktlindring. Sändas exempelvis i samma vagn 3 djur från en station å 300, 3 djur å 250, 3 djur å 200 och 1 djur å 150 km:s avstånd, beräknas frakt för de första 3 djuren fram till nästa ilastningsstation, för de så inlastade 6 djuren till nästa station o. s. v., så att följande totalfrakt erhålles: J

3 djur 6 » 9 » 10 »

å 50 km (300-250) » 50 » (250—200) » 50 * (200—150) »150 »

Kronor

23-80 d0 60 ' l7'S0 " 82'50 174'io Vid direkt fraktberäkning för varje sändning skulle totalfrakten uppgått till 252'8 0 kronor. Metoden innebär således en ganska väsentlig nedsättning, i detta fall med c:a l/s- Önskemål om ännu längre gående nedsättning i dylika fall hava emellertid framställts. Bland annat har ifrågasatts, att frakten måtte beräknas, såsom om i ovanstående exempel samtliga 10 djur inlastats redan å första stationen, varvid frakten skulle uppgått till blott 122 kronor. E n sådan tariffering lär emellertid icke stå i överensstämmelse med gällande taxebestämmelser. Av det nyss angivna, tillåtna beräkningssättet begagna sig särskilt kreaturshandlarna i stor utsträckning. Villkoret för tillämpning

167 av detta beräkningssätt är emellertid, att samma person ställer sig som avsändare till samtliga å de olika stationerna inlastade djuren. Skola lantbrukarna, som oftast hava blott 1 a 2 djur till försäljning, sända direkt till slakthuset utan att använda sig av mellanhänder, kan nämnda system för samlastning icke tillämpas. En annan form av fraktnedsättning, som bättre lämpar sig för här ifrågavarande ändamål, har emellertid tidigare varit medgiven. Intill år 1930 gällde nämligen en bestämmelse om att för transporter i särskilda vagnar med vissa tåg frakten för varje djur skulle utgå med l / 8 av frakten för 5 djur i vederbörande stationsförbindelse. Då emellertid bestämmelsen icke blev utnyttjad, troligen på grund av bristande samarbete mellan slakterier och djurförsäljare, upphävdes densamma i och med införandet av ny taxa den 1 oktober 1930. Det synes, som om det skulle vara lämpligt att återuppliva fraktbestämmelsen ifråga i någon lämplig form med samma eller helst ännu billigare taxering och att samarbete etableras mellan slakterier och vederbörande järnvägsförvaltning för att organisera befordring av levande djur i sådana uppsamlingsvagnar, varom nyss talats. Enligt jordbruksutredningens förmenande skulle öppnandet av möjligheter till en dylik samlastning vara till avsevärt gagn även för de organisationssträvanden bland jordbrukarna, som enligt vad förut anförts för närvarande göra sig gällande på förevarande område av jordbruksnäringen. Därest de ovan ifrågasatta ändringarna av gällande lagstiftning angående Centralisering köttbesiktning och slakthus genomföras, skulle, såsom redan framhållits,' handeln , av, p,arhmed ~J . . . . . . ° i de största konsumtionsorterna behovet av kött och fläsk tillgodoses av kött i Stockholm de offentliga slakthusen och de större slakterierna. Även om därigenom undvikes, att tillfälliga utbud från ett antal småslakterier utan närmare kontakt med marknaden åstadkomma rubbningar av tillförseln till ifrågavarande orter, vore det dock enligt jordbruksutredningens mening i hög grad önskvärt, att vederbörande leverantörer bereddes möjlighet att erhålla överblick av marknadsläget å envar av dessa orter. Detta synes kunna ske endast genom att å varje sådan plats partihandeln med kreatur samt kött och fläsk centraliseras. Först då bleve det möjligt att fullt klart överblicka läget å den lokala marknaden och med ledning därav vidtaga de åtgärder ifråga om varutillförsel, prissättning e t c , som vore påkallade. Med hänsyn till att kött och fläsk ej äro lagervaror i egentlig mening utan måste försäljas inom en mycket begränsad tidrymd efter slakten, är det av särskild vikt för dessa varor, att marknadsläget kan fastställas vid varje tidpunkt. E n sådan centralisering av partihandeln, som ovan angivits såsom önskvärd, torde närmast kunna åstadkommas främst genom inrättande av saluhallar av tillräcklig storlek för ändamålet. Så har ock skett i åtskilliga större städer utan att detta dock lett till någon mera märkbar koncentration av partihandeln ifråga. För att bereda vederbörande kommunala myndighet maktmedel att framtvinga en dylik koncentration synes det därför kunna ifrågasättas, om ej kommun i vissa fall borde tillerkännas befogenhet att efter länsstyrelsens godkännande meddela erforderliga föreskrifter.

168 Spörsmålet om en centralisering av partihandeln med kött har på senaste tiden blivit särskilt uppmärksammat på grund av förhållandena i Stockholm, landets utan jämförelse viktigaste avsättningsmarknad för kött och fläsk. Partihandeln med kött därstädes är för närvarande splittrad på ett stort antal platser i skilda delar av staden, nämligen dels i närheten av vissa salutorg, dels ock vid järnvägsstationerna, besiktningsbyråerna och slakthuset vid Enskede. Olägenheterna av en dylik splittring hava enligt samstämmiga vittnesbörd från partihandlarna i staden varit mycket kännbara. Förslag har därför upprepade gånger varit uppe om att partihandeln skulle sammanföras till en bestämd plats utan att dock något resultat ernåtts. Frågan har emellertid under senaste åren fått särskild aktualitet på grund av att ett flertal av partihandlarna, vilka förhyra sin lokaler av staden, väntas komma att uppsägas för att bereda erforderligt utrymme för blivande stadsplanereglering. Med anledning härav ingick Stockholms slakteriidkareoch kommissionshandlareförening, vilken utgör en sammanslutning av i staden verksamma partihandlare med kött, i februari 1931 till Stockholms stadsfullmäktige med anhållan, att åtgärder måtte vidtagas för en centraliseringav all partihandel med kreatur och animaliska livsmedel. Som lämplig plats härför angav föreningen slakthusområdet vid Enskede, varest enligt föreningens mening med det snaraste en partisaluhall för handeln med kött och fläsk borde anordnas. En dylik anordning förutsätter emellertid vissa förbättringar i slakthusets järnvägsförbindelser. För närvarande är tillförseln dit ordnad på så sätt, att kreatursvagnarna söderifrån avkopplas vid Älvsjö järnvägsstation och föras därifrån via stationen vid Liljeholmen till slakthuset. Av järnvägstekniska skäl måste dock vissa kreatursvagnar bibehållas i tågsätten ända fram till rangerbangården i Tomteboda för att efter tågens upplösning där föras tillbaka till Älvsjö och därifrån till slakthuset. Enligt vad järnvägsstyrelsen upplyst torde den senare anordningen bliva regel, sedan södra stambanan helt elektrifierats och som följd därav de till Stockholm ankommande färskvarutägen ej längre komma att göra uppehåll vid Älvsjö. Därigenom skulle det emellertid bliva omöjligt att utan särskilda åtgärder få de under natten till Stockholm ankomna köttransporterna framförda till slakthuset i tillräckligt god tid på morgonen. Med anledning härav har Stockholms slakteriidkare- och kommissionshandlareförening i underdånig skrivelse, vilken inkom till jordbruksdepartementet den 9 oktober 1931, hemställt, att Kungl. Maj:t som högsta målsman för ifrågavarande för landets hushållning så betydelsefulla fråga måtte föranstalta om att ovan angivna spörsmål bliva lösta på ett för befolkningen tillfredsställande sätt. Efter remiss avgav jordbruksutredningen yttrande i ärendet den 6 november 1931. Däri anfördes bland annat, att en centralisering av partihandeln med kött i Stockholm av skilda orsaker vore i hög grad av nöden men att jordbruksutredningen för det dåvarande ej ansåg sig kunna taga bestämd ställning till frågan, huruvida en saluhall i anslutning till slakthuset vid Enskede vore en lämplig lösning. Jordbruksutredningen

169 hemställde emellertid, att det måtte uppdragas åt järnvägsstyrelsen att i samråd med representanter för av frågan berörda intressenter verkställa erforderlig utredning för bedömande av de kostnader, som en dylik anordning skulle medföra ur järnvägsteknisk synpunkt. Enligt vad jordbruksutredningen inhämtat har järnvägsstyrelsen, som jämväl haft förenämnda skrivelse på remiss, i yttrande den 28 januari 1932 avstyrkt framställningen under framhållande av, bland annat, att enligt styrelsens förmenande den åsyftade centraliseringen lämpligast borde komma till stånd genom att en saluhall inrättades i närheten av Stockholms norra järnvägsstation. Med anledning av den stora betydelse för landets hela slaktdjursmarknad, som förhållandena i Stockholm enligt vad tidigare framhållits hava, har jordbruksutredningen ansett sig böra, ur de synpunkter den har att anlägga, även i detta sammanhang upptaga frågan till behandling. Av de undersökningar, som verkställts och för vilka i det föregående redogjorts, torde ha framgått, att en bättre ordning å köttmarknaden i Stockholm med all sannolikhet komme att medföra en allmän höjning av kreaturspriserna i landet samt att en centralisering av partihandeln med kött inom staden vore ett av de verksammaste medlen härför. Undersökningarna ha sålunda med all önskvärd tydlighet bestyrkt den uppfattning, varåt jordbruksutredningen i sitt förenämnda yttrande gav uttryck. E n dylik centralisering av kötthandeln skulle emellertid kunna fullständigt ernås, endast därest all partihandel med kött förlades till samma plats, varest slakthuset befinner sig. En uppdelning på tvenne skilda platser av handeln med å ena sidan vid slakthuset uppslaktat kött samt å andra sidan partihandeln med sådant kött, som införes till Stockholm i uppslaktat skick, skulle visserligen innebära en avsevärd förbättring i jämförelse med nu radande förhållanden men kan dock anses medföra kännbara olägenheter, då ju alltjämt den fullständiga överblicken över marknaden skulle förmenas de i branschen verksamma affärsmännen. E n sådan anordning kunde likväl enligt jordbruksutredningens uppfattning godtagas, om därigenom åsyftade fördelar i övrigt vunnes. Sä torde emellertid ej bliva fallet, därest i enlighet med järnvägsstyrelsens förslag partihandeln med kött skulle förläggas till Stockholms norra station. Vid förvaring i kylrum måste i så fall köttet transporteras genom stadens hela område antingen till dess frysanläggningar vid Högbergsgatan eller ock ut till slakthuset vid Enskede. Kostnaderna för de lokala transporterna skulle säkerligen ej understiga dem, som. uppstode, därest saluhallen förlades till Enskede. Härtill kommer vidare, att Stockholms partihandlare med kött tagit bestämt avstånd från järnvägsstyrelsens förslag, varför man kan antaga, att, därest saluhallen förlades till norra stationen, partihandlarna i Stockholm ej frivilligt komme att använda sig därav. Jordbruksutredningen anser sig således ej kunna tillstyrka, att staten medverkar till anordnande av en saluhall för kött vid Stockholms norra station. Jordbruksutredningen har därför sökt utreda, huruvida det vore möjligt att förlägga saluhallen ifråga till någon annan, mera central plats. Såvitt

170 jordbruksutredningen kunnat finna, föreligger emellertid ingen sådan möjlighet. Jordbruksutredningen har med anledning härav hos järnvägsstyrelsen hemställt om utredning rörande de kostnader, som skulle uppstå vid förläggande av saluhallen till Enskede med hänsyn till därav påkallade omläggningar i järnvägsdriften. Som svar därå har järnvägsstyrelsen i skrivelse den 30 maj 1932 meddelat, att den inom kort genomförda elektrifieringen av södra stambanan möjliggjort en tågplan, som för godstrafiken bereder sådana gynnsammare ankomsttider till Stockholm, att styrelsen vågade räkna med möjligheten att kunna tillhandahålla vagnslastsändningarna med kött för lossning vid slakthuset omkring kl. 7 på morgonen, under förutsättning att en direkt spårförbindelse anordnades mellan slakthusbanan och en punkt på nedgående spåret av statens järnvägars huvudlinje strax söder om Årstabron. En sådan ny spårförbindelse kunde, frånsett utgifter för markförvärv, beräknas draga en anläggningskostnad av omkring 300 000 kronor och en årlig underhållskostnad av 3 000 kronor. Den ökade transportkostnaden har samtidigt beräknats till 1 krona 50 öre för varje fullt eller påbörjat tontal gods, dock minst 6 kronor per vagn, jämte den för närvarande enligt kontrakt utgående avgiften av 10 kronor per vagn för transport å slakthusjärnvägen, av vilken senare avgift hälften dock tillfaller Stockholms stad. Kött, som ankomme till Stockholm såsom styckegods, skulle däremot alltjämt avlastas vid stationerna inom staden. För att närmare utröna den ställning, vederbörande myndighet i Stockholms stad intager till föreliggande fråga, har jordbruksutredningen därefter förhandlat med representanter för densamma. Därvid hava dessa visat sig fullt behjärta vikten av att en centralisering av kötthandeln i Stockholm i möjligaste mån ägde rum. Efter det jordbruksutredningen delgivit ifrågavarande representanter ovan angivna beräkningar, hava direkta förhandlingar mellan dessa och järnvägsstyrelsen ägt rum, varvid framgått, enligt vad jordbruksutredningen under hand inhämtat, att åtminstone vissa av ovan angivna kostnadsbelopp torde kunna avsevärt sänkas. Med hänsyn därtill samt i betraktande av det intresse, som från Stockholms stads sida synbarligen ägnas hithörande fråga, synes det ej föreligga anledning för jordbruksutredningen att i detta sammanhang framlägga förslag till särskild åtgärd från statens sida, varigenom en centralisering av partihandeln skulle komma till stånd. Jordbruksutredningen finner sig emellertid böra uttala det önskemålet, att, därest i framtiden för vinnande av ifrågavarande syfte statens medverkan likväl skulle visa sig erforderlig, vad jordbruksutredningen ovan anfört rörande betydelsen av en centralisering av kötthandeln i Stockholm måtte vinna statsmakternas beaktande. Ordnat För att fördelarna av en koncentration av slakten till ett färre antal noterings- s t ö r r e slakteriinrättningar liksom av en centralisering av partihandeln med kött och fläsk i de större avsättningsorterna skola i största möjliga utsträckning komma jordbrukarna till godo erfordras emellertid regelbundna och tillförlitliga prisnoteringar å slaktdjur. Samtidigt utgör en sådan koncentra-

171 tion av slakten eller centralisering av kötthandeln i viss mån en nödvändig förutsättning för att ett ordnat noteringsväsende skall kunna komma till stånd. Belysande härför är, att för närvarande slaktdjursnoteringar sättas endast, förutom vid vissa större svinslakterier, vid de offentliga slakthusen, varest utbuden av slaktdjur äro sammanförda i större enheter. Förutom att nu förekommande noteringar följaktligen ge ett tämligen ofullständigt uttryck för läget å slaktdjursmarknaden, vidlådas de av åtskilliga .andra brister. Grunderna för den grupp- och klassindelning av kreaturen, varpå de bygga, äro sålunda tämligen godtyckliga och skifta därför avsevärt å olika orter. Ej heller tillämpas ett likartat förfarande för noteringarnas sättande vid de skilda slakthusen. I regel sker detta genom särskilda noteringskommissioner, vilkas sammansättning är rätt varierande. Avräkningen vid djurens försäljning sker även efter mycket olika principer vid skilda slakthus. Vidare må erinras om att, ehuru de vid slakthusen betalda priserna vanligen ligga till grund för noteringarna, det i vissa fall vid deras fastställande likväl tages hänsyn till det allmänna prisläget å köttmarknaden utom slakthuset. Allt detta gör, att noteringarna å olika platser ej äro jämförbara med varandra, vilket försvårar för att ej säga omöjliggör deras användning vid bedömande av prisläget i skilda trakter av landet. För att härutinnan en bättre ordning skall komma till stånd erfordras, att enhetliga normer rörande kreaturens grupp- och klassindelning utarbetas och tillämpas ävensom att överenskommelse mellan de olika noteringskommissionerna träffas om ett likartat förfarande vid noteringarnas sättande. Redan tidigare har jordbruksutredningen från andra utgångspunkter framhållit angelägenheten av att för riket gemensamma klassificeringsnormer utarbetas och auktoriseras. Man står här givetvis inför en tidskrävande uppgift, men hinder synes ej böra möta, att genom de olika slakthusstyrelsernas försorg — slakthusdirektörerna äro i allmänhet ordförande i noteringskommissionerna — åtgärder snarast möjligt vidtagas i syfte att undanröja de mest framträdande skiljaktigheterna vid djurens klassificering. P å ett i stort sett liknande sätt synes man även böra gå till väga för ernående av att ett enhetligt förfarande användes vid noteringarnas sättande. Visserligen äro de vid slakthusen verksamma noteringskommissionerna i och för sig självständiga institutioner, vilka för sättande av noteringarna tillämpa de grunder, som råda inom handeln vid slakthuset, men, enär slakthusstyrelserna i regel medverkat vid kommissionernas tillkomst, är det dock påtagligt, att genom nämnda styrelsers bistånd stora möjligheter föreligga att utöva inflytande å såväl kommissionernas sammansättning som deras verksamhet. För ernående av viss likformighet i sistnämnda båda avseenden synes det visserligen ej vara uteslutet, att genom statens försorg föreskrifter i sådant syfte meddelas, men enligt jordbruksutredningens förmenande lärer en dylik utväg ej böra tillgripas förrän i sista hand. Jordbruksutredningen anser sig därför böra förutsätta, att ordnandet av det lokala noteringsväsendet på varje plats, där sådant bör finnas, sker på frivillig väg under samverkan mellan samtliga därav berörda intressenter. För att uppnå den eftersträvade likformigheten

172 torde emellertid jämväl ett centralt noteringsorgan böra beredas tillfälle att angiva sina synpunkter. Därest hinder mot ett dylikt tillvägagångssätt kommer att resas av en eller annan anledning, återstår givetvis att taga under övervägande lämpligheten av att särskilda författningsföreskrifter utfärdas. Ovan åsyftade noteringsorgan, vilket sålunda ej bör äga statlig karaktär, skulle tillkomma att utöva viss tillsyn över noteringsväsendet ä de olika platserna. I samband därmed borde bistånd lämnas för anordnande, i den män så vore lämpligt, av noteringar ä platser, där sädana tidigare ej funnits. Det centrala organet skulle vidare hava till uppgift att sammanställa och offentliggöra noteringarna från de olika platserna samt i anslutning därtill utarbeta och publicera särskilda marknadsberättelser. För att i möjligaste män underlätta för den enskilde jordbrukaren att själv bilda sig en uppfattning om marknadsläget synes det nämligen önskvärt, att ej enbart nakna prisuppgifter meddelas utan att därtill även anknytes någon text. Dessa marknadsöversikter böra vidare ej begränsas till att avse läget i endast de större avsättningsorterna utan om möjligt utsträckas att omfatta även mera avsides belägna trakter. Härför är emellertid erforderligt, att vid sidan av noteringar från de offentliga slakthusen införskaffas även uppgifter frän särskilda ombud rörande marknadsläget i sådana trakter, som ej beröras av slakthusens verksamhet. Det torde kunna förutsättas, att hushållningssällskapen och andra förefintliga jordbruksorganisationer komma att beredvilligt lämna sin medverkan vid ifrågavarande uppgifters införskaffande. Därigenom skulle ock hushållningssällskapen komma i närmare beröring med hithörande frågor, vilket enligt jordbruksutredningens förmenande skulle underlätta för dem att fylla sin uppgift. Vad slutligen angår frågan om det centrala noteringsorganets förläggning, vill jordbruksutredningen erinra om att för närvarande sammanställningar uppgöras över noteringarna vid de offentliga slakthusen av Sveriges allmänna lantbrukssällskap, som jämväl på andra områden av jordbruksnäringen bedriver informations- och upplysningsverksamhet. Dessa sammanställningar jämte i anslutning till dem utarbetade marknadsberättelser publiceras varje vecka i sällskapets tidskrift »Lantmannen» ävensom i andra tidningar och tidskrifter, som genom överenskommelse med sällskapet erhållit rätt därtill. Då såvitt jordbruksutredningen kunnat finna lantbrukssällskapet på hithörande område nedlagt ett förtjänstfullt och intresserat arbete, synes det ligga nära till hands, att det uppdrages åt nämnda sällskap att såsom centralt noteringsorgan handhava de arbetsuppgifter, som enligt vad ovan anförts skulle åvila detta. Genom en dylik anordning vunne man, att noteringsväsendet komme i fortsättningen att omhänderhavas av samma centrala organisation som hittills, varför anledning är att antaga, att samarbetet med de lokala noteringskommissionerna och övriga uppgiftslämnare ej skulle möta svårigheter. Såsom ett representativt organ för landets jordbrukare har vidare Sveriges allmänna lantbrukssällskap ett betydande självständigt intresse i förevarande frågas ordnande, varför man kan förvänta, att från

173 dess sida intet underlåtes, som kan främja en god lösning. Sällskapet har också på under hand gjord förfrågan förklarat sig ej hava något att erinra mot en sådan anordning men har samtidigt framhållit, att densamma komme att ådraga sällskapet vissa kostnader, varför, då detta saknade nödiga medel för ändamålet, det vore önskvärt, att statsbidrag i erforderlig utsträckning lämnades. Då jordbruksutredningen förutser, att organiserandet av ifrågavarande verksamhet till en början kommer att medföra icke obetydliga kostnader i form av reseersättningar m. m., anser sig jordbruksutredningen för sin del kunna tillstyrka, att av statsmedel ett belopp av intill 10 000 kronor ställes till lantbrukssällskapets förfogande att användas i angivna syfte. Av den förebragta utredningen framgår, att de offentliga slakthusen in- De offentliga taga en central plats i avseende å slakten av större nötkreatur. Ej mindre slakth™?n3 än drygt % därav sker sålunda vid offentliga slakthus. För smådjuren är dessas betydelse väsentligt mindre framträdande, ehuru densamma dock ej får förbises. Av gödkalvsslakten beräknas sålunda c:a 20 % komma å slakthusen. För svinen utgör motsvarande siffra c:a 10 96. Samtliga slakthus hava tillkommit för att underlätta kreaturstillförseln för det lokala behovets täckande, men utvecklingen har beträffande flera av dem gått därhän, att det uppslaktade köttet och fläsket till en betydande del försändes vidare till andra mer eller mindre avlägset belägna orter. I den mån så sker, är det uppenbart, att slakthusens förvaltning och skötsel jämte vad därmed hör samman ej längre framstå såsom ett rent lokalt intresse. Men även med hänsyn till det starka prisbildande inflytande, som vid slakthusen satta noteringar äga för stora delar av landet, torde en liknande synpunkt kunna göras gällande. Det synes därför obestridligt, att det allmänna har ett betydande intresse förbundet med de offentliga slakthusen. Detta har även uppmärksammats ifråga om den ekonomiska sidan av slakthusens förvaltning och skötsel. Oaktat sålunda anläggande av offentligt slakthus samt bestridandet av med dess drift förbundna kostnader helt äro ett kommunalt bestyr, tillkommer det statliga myndigheter att träffa avgörande rörande de frän slakthusens drift härflytande inkomsterna. Enligt § 8 i lagen om köttbesiktning och slakthus åligger det nämligen Konungens befallningshavande att, efter hörande av hälsovårdsnämnd eller den särskilda myndighet, varunder slakthusets förvaltning är ställd, uppgöra förslag till taxa för slakthus och marknadsavgifter, vilket förslag skall av Konungen fastställas. Till förhindrande av att avgifterna ändock sättas så, att oskälig vinst därav tillföres kommunen, har i samma författningsrum bestämts, att avgifterna ej må vara högre, än som kan anses erforderligt till täckande av samhällets kostnader för slakthusets förvaltning och underhåll jämte skälig ränta å anläggningskapitalet. Enligt införskaffade uppgifter har emellertid slakthusverksamheten i regel hittills bedrivits med betydande förlust för respektive städer. Att vid sådant förhållande påyrka skärpning i det allmännas kontroll över slakthusens förvaltning i ekonomiskt avseende synes

174 ej påkallat. Denna ståndpunkt har även intagits av såväl 1927 som 1928 års riksdagar. Vid dessa förelågo nämligen till behandling motionsvis väckta förslag om bland annat att vederbörande länsstyrelse eller hushållningssällskap skulle äga utse ett allmänt ombud att såsom revisor deltaga i granskningen av räkenskaper, som beröra köttbesiktning och slakthus. Förslagen föranledde emellertid ingen riksdagens åtgärd. Däremot synes det jordbruksutredningen lämpligt att, såsom ock av 1932 års riksdag (skrivelse nr 297) uttalats, förvaltningsutskottet i vederbörande hushållningssällskap höres över upprättat taxeförslag. Om man emellertid frånser den kontroll, som staten utövar å de offentliga slakthusens förvaltning i och med fastställande av slakthusavgifterna, är denna helt att betrakta såsom en kommunal angelägenhet. I regel omhänderhaves densamma av en särskild styrelse, vilken tillsättes av vederbörande kommunala myndighet. Därvid lärer vanligen tillses, att ej blott konsumenternas utan jämväl trafikanternas å slakthuset intressen bliva företrädda i styrelsen. Jordbruksnäringen torde däremot endast undantagsvis vara representerad, oaktat' slakthusstyrelserna hava att taga befattning med ett flertal frågor, vilka i hög grad beröra jordbrukarnas intressen. I det föregående har i ett särskilt fall berörts en dylik fråga, nämligen ordnandet av transportförbindelserna till och från Stockholms slakthus. I den mån särskild marknadsplats för kreaturshandeln finnes inrättad i sammanhang med slakthuset, vilket är fallet vid samtliga slakthus i riket med undantagav det i Karlskrona, varest särskild marknadsplats icke finnes (slaktdjurshandel torde dock kunna försiggå i de s. k. slaktstallarna), samt det i Malmö, varest marknadsplatsen står under hushållningssällskapets förvaltning, tillkommer det slakthusstyrelsen att utöva tillsyn å marknadsplatsen samt ombesörja, att densamma anordnas på ändamålsenligt sätt. Även genom att medverka vid ordnandet av kommissionärsverksamheten samt noteringsväsendet vid slakthusen kunna dessas styrelser underlätta avsättningen av slaktdjur. I sistnämnda hänseende har jordbruksutredningen i det föregående framhållit behovet av större enhetlighet vid noteringarnas sättande samt i anslutning därtill föreslagit vissa åtgärder från statens sida. Det är uppenbart, att på detta område en för producenterna särskilt viktiguppgift åvilar slakthusens styrelser. Detsamma gäller även ifråga om ordnandet av kommissionärsverksamheten vid slakthusen. Det skulle därför enligt jordbruks utredningens förmenande vara till påtaglig fördel i avseende å de offentliga slakthusens förvaltning, därest jordbruksintresset bereddes visst inflytande därå. Detta synes lämpligast kunna ske på så sätt, att i envar av slakthusstyrelserna en ledamot utses som representant för jordbrukets intressen. Antalet styrelseledamöter torde kunna fixeras till högst fem. Ifrågavarande representant för jordbruksnäringen bör utses av förvaltningsutskottet hos det hushållningssällskap, inom vars område slakthuset är beläget. Det skulle givetvis tillkomma denne samma befogenhet som övriga ledamöter i styrelsen att deltaga i händhavandet av slakthusets angelägenheter och åvila honom samma ansvar för styrelsens

175 åtgärder. För uppdragets utövande torde han böra åtnjuta arvode av vederbörande hushållningssällskap. De i det föregående föreslagna åtgärderna åsyfta samtliga att under statens medverkan åstadkomma ordning och r e d a å slaktdiursmarknaden. Därest °

J

Statlig m ndl het y 9 for

tillsyn

detta syfte skall till fullo kunna förverkligas, lärer det emellertid vara er- över slaktforderligt, åtminstone innan jordbrukarnas egna organisationssträvanden på dJurs™arkområdet lämnat mera påtagliga resultat, att genom ett statligt organ en fortlöpande uppsikt utövas å slaktdjursmarknaden, varvid tillses, att förefintliga missförhållanden bliva, i vad på staten ankommer, undanröjda. För närvarande är tillsynen frän det allmännas sida på förevarande område synnerligen bristfällig. Genom besiktningsväsendet åstadkommas betydande ingrepp i slaktdjursmarknadens organisation utan att de ekonomiska verkningarna därav äro i någon mån klarlagda. Det övervakande från statens sida, som i avseende å besiktningsväsendet förekommer genom dess statsinspektör, avser endast tillämpningen av de olika föreskrifter på området, som av sanitära hänsyn må vara meddelade. Lantbruksstyrelsen, vilken det inom statsförvaltningen åligger att handlägga med jordbrukets ekonomi sammanhängande frågor, har ej heller möjlighet att med nuvarande arbetskrafter ägna den uppmärksamhet åt den inhemska kreatursmarknaden, som vore önskvärd. Enligt vad jordbruksutredningen i annat betänkande föreslagit skulle emellertid inom lantbruksstyrelsen inrättas en särskild lantbruksekonomisk byrå, å vilken skulle ankomma att utreda och bereda bland annat med avsättningen av jordbrukets produkter sammanhängande frågor. Därigenom skulle möjlighet öppnas att ägna även förevarande område större uppmärksamhet. Enligt nyssberörda förslag skulle å lantbruksekonomiska byrån vara placerad, förutom erforderlig extra-ordinarie arbetskraft, en byråchef ävensom en byråassistent med mejeriteknisk sakkunskap. Därest detta förslag vinner statsmakternas bifall, skulle sålunda å berörda byråchef ankomma att handlägga, bland annat, samtliga ärenden beträffande slaktdjursmarknaden. Med hänsyn till den mångsidiga fackkunskap å såväl det jordbrukstekniska som det kommersiella området, som härför kräves, synes det emellertid böra ifrågasättas, om ej för nämnda arbetsuppgift särskild tjänst borde inrättas å angivna byrå. För att den uppsikt över kreatursmarknaden, som här avses, skall tjäna sitt ändamål, synes det vidare önskvärt, att vederbörande tjänsteman ej blir i alltför stor omfattning sysselsatt med andra ärenden. Å andra sidan är det även tydligt, att arbetsuppgifterna för en dylik tjänst komma att väsentligt minskas, i den mån en bättre ordning ifråga om slaktdjurens avsättning blir genomförd. Särskilt gäller detta, därest andelsrörelsen på området kommer att vinna en allmän anslutning samt erhålla en fastare organisation. Efter övervägande av olika pä frågan inverkande faktorer har jordbruksutredningen ansett sig böra i avvaktan på bland annat resultatet av nu pågående organisationsarbete bland jordbrukarna på förevarande område ej för närvarande föreslå inrättande av någon sådan tjänst,

176 som ovan åsyftats. Till denna ståndpunkt har jordbruksutredningen ansett sig hava desto större anledning, som jordbruksutredningen i det följande kommer att föreslå tillsättande av en särskild nämnd, vilken skulle tillkomma, bland annat, att tillsvidare utgöra ett centralt organ för statens regleringsåtgärder beträffande slaktdjursmarknaden. Officiell I den mån det allmännas befattning med frågor angående slakterinäringen iktstahstik. oc^ kreatursmarknaden utvidgas, är det nödigt, att tillgång beredes till en i möjligaste mån belysande statistik rörande hithörande förhållanden. För närvarande finnas endast de sammanställningar härom, som publiceras i de årliga redogörelserna för det civila veterinärväsendet i Sverige och vilka avse antalet djur, som slaktas vid slakthus eller under kontroll stående slakterier. I samma publikation ingå även sammanställningar över vid besiktningsbyråerna besiktigat kött. Samtliga dessa sammanställningar äro emellertid tämligen ofullständiga för det ändamål, varom här är fråga, vartill kommer, att deras publicering på grund av sammankopplingen med övriga uppgifter om det civila veterinärväsendet i Sverige avsevärt försenas. Det synes därför önskvärt, att i likhet med vad som gäller beträffande mejerihanteringen särskild årlig statistik rörande slakterinäringen utarbetas och publiceras snarast möjligt efter redogörelseårets utgång. Denna statistik bör omfatta uppgifter rörande dels slaktens omfattning, dels ock vissa ekonomiska förhållanden vid de slakteriinrättningar, som stå under statens kontroll. Såsom grundval för denna statistik böra ligga å ena sidan särskilda statistiska uppgifter, som samtliga under kontroll stående slakteriinrättningar årligen skola avgiva enligt fastställt formulär, och å andra sidan slaktrapporter från slakthus och köttbesiktningsbyråer. De uppgifter, som slakterierna skola lämna, synas böra avse bland annat antal inköpta eller mottagna djur av olika slag samt deras vikt och värde; försålda produkter av olika slag, kvantitet och värde; omfattningen av förekommande charkuterivarufabrikation samt därtill använda råvaror; under året använd drivkraft, fördelad pä olika kraftkällor; samt slutligen den i slakteriet sysselsatta personalen. Av andelsslakterier torde därjämte uppgifter böra lämnas angående storleken av driftskostnaderna, fördelade på olika viktigare utgiftsposter. Bearbetandet av de inflytande primäruppgifterna torde böra ske i statistiska centralbyrån, som ock skulle äga att i samråd med lantbruksstyrelsen resp. medicinalstyrelsen fastställa formulär för ifrågavarande uppgifter och rapporter. Genom en dylik statistik bleve det möjligt att följa utvecklingen på hithörande område på ett helt annat sätt, än vad för närvarande är möjligt. Något nämnvärt besvär för de olika uppgiftslämnarna, därest dessa inrätta sin bokföring i anslutning till uppgiftsformulären, synes ej heller behöva befaras. Såväl de under kontroll stående slakteriinrättningarna som köttbesiktningsbyråerna hava redan nu viss rapportskyldighet till medicinalstyrelsen, till vilken åliggandet att avgiva statistiska uppgifter bör ansluta sig. Då den statistiska bearbetningen av uppgifterna torde bliva, åtminstone till

177 början, av jämförelsevis liten omfattning på grund av det ringa antalet uppgiftslämnare, anser sig jordbruksutredningen här ej böra angiva något belopp, vartill kostnaden för ifrågavarande arbete kan beräknas uppgå, utan förutsätter, att statistiska centralbyrån under första året kan utföra detta arbete utan förstärkning av sina arbetskrafter. I den män behov därav sedermera yppas, torde det fä ankomma på centralbyrån att därom göra framställning. Jordbruksutredningen vill dock redan nu understryka vikten av att arbetet ifråga omhänderhaves av fullt kvalificerad personal. Enär vidare ifrågavarande statistik ej behöver tryckas såsom särskild publikation utan lämpligen kan intagas i annan statistisk berättelse, lära även tryckningskostnaderna bliva relativt obetydliga. Åtgärder, ägnade att främja exporten av slaktdjur samt kött och fläsk. Ehuru otvivelaktigt genom en ändamålsenligare organisation av jordbru- Olika möjligkarnas avsättning av slaktdjur betydande fördelar ur producentsynpunkt heter för att i form av högre priser kunna ernås, är det likväl i sista hand förhållandet ^främjande' mellan tillgång och efterfrågan, som jämväl på detta område är bestäm- åtgärder höja mande för prisbildningen. En för jordbrukarna gynnsammare relation mel- *pVfst-na' lan nyssnämnda båda faktorer kan åvägabringas på flera sätt. E n begränsning av utbudet å den inhemska marknaden åstadkommes sålunda, i den mån förefintligt produktionsöverskott därstädes av slaktdjur eller kött och fläsk vinner avsättning i utlandet. Slakteriernas biprodukter torde i detta sammanhang ej behöva tagas i betraktande. Utsikterna för att pä denna väg erna en mer varaktig förbättring av slaktdjurspriserna i Sverige måste dock betraktas såsom jämförelsevis osäkra, enär, såsom i den föregående utredningen påvisats, de handelspolitiska synpunkterna fått ett alltmer avgörande inflytande å gestaltningen av den internationella handeln med hithörande produkter. Varje exportbefrämjande åtgärd, som vidtages av de svenska statsmakterna, torde därför tarva en viss handelspolitisk aktivitet frän deras sida för att verkningarna av åtgärden ifråga skola bliva i möjligaste mån bestående. Med hänsyn till pågående förhandlingar om nya handelsavtal med de länder, vilka utgöra våra viktigaste avsättningsmarknader för kött och fläsk, lärer det dock ej vara lämpligt, att jordbruksutredningen, i avsaknad av närmare kännedom om det läge, vari dessa förhandlingar befinna sig, i detta sammanhang närmare ingår på hithörande spörsmål. Framhållas må endast, att som en följd av det osäkra handelspolitiska läget de åtgärder, som från statsmakternas sida må vidtagas i ovan berörda syfte, böra så utformas, att förändringar däri kunna utan svårighet genomföras. E n viss skiljaktighet i detta hänseende framträder emellertid mellan marknaden för svin och produkter därav samt marknaden för övriga slaktdjur och produkter därav. Ej mindre än nära 25 96 av antalet svin, som slaktas inom landet, eller c:a 35 % av dem, som uppfödas för avsalu, ha i allmänhet under senare år funnit användning för beredning av bacon för export. På grund härav har exportpriset å sistnämnda vara utövat ett avgörande inflytande å svinpriset i Sverige, varmed 61 33

178 följt att detta vid fri prisbildning kunnat varaktigt förbättras, endast i den mån' priset å bacon å den brittiska marknaden stigit. Härutinnan har den påbörjade kontingenteringen av baconimporten till samma marknad medfört en förändring. Enär ringa utsikter föreligga att vinna avsättning for svenskt fläsk i större mängder å andra främmande marknader, innebär nämligen kontingenteringen, att exportmöjligheterna för bacon begränsats till den kvantitet som Storbritannien tillerkänt de svenska exportörerna. Även om denna enligt för närvarande tillämpade grunder ej nämnvärt understiger medelexporten av bacon frän Sverige under senare år, kan det dock vid en starkare ansvällning av fläskproduktionen i vårt land inträffa, att den inhemska marknaden blir överfylld och som följd därav priset pressas ned under vad som motsvarar nivån i Storbritannien. I den mån flaskproduktionen i Sverige bibehålies vid mera normal storlek, kan emellertid baconutförseln alltjämt, ehuru i begränsad omfattning, tjäna som prisregulator for den inhemska svinmarknaden. Då statliga ingrepp för produktionens reglering på grund av därmed förbundna praktiska svårigheter för närvarande ej synas böra ifrågakomma, har man i första hand att utgå från att en förbättring av svinpriset i Sverige kan åstadkommas, endast i den mån exportpriset å svenskt bacon höjes. Vad exporten av nötkreatur och nötkött beträffar, har denna under senare är vanligen uppgått till knappt 3 % av landets produktion, till följd varav prisbildningen i Sverige å nämnda varor, ehuru i visst beroende av laget utomlands, likväl i det stora hela varit tämligen självständig. Detta har även tagit sig uttryck bland annat däri, att Sverige ej kunnat helt utnyttja sm i gällande handelsfördrag medgivna rätt att till Tyskland införa ett begränsat antal nötkreatur efter nedsatt tull. Härtill har dock otvivelaktigt även bidragit, förutom de avspärrningsåtgärder, som från tysk sida vidtagits för att forsvåra införsel av jordbruksprodukter i allmänhet, bristen på lämpliga organ i Sverige, som kunnat taga hand om exporten i fråga. Ehuru i regel priserna i Tyskland och Sverige varit sådana, att utförsel ej varit lönande, skulle nämligen -vid vissa tillfällen under senare år, då den svenska marknaden varit överfylld, export i begränsad omfattning hava lämnat gott utbyte. E n dylik mera tillfällig utförsel av nötkreatur och kött, varvid jämväl andra marknader än Tyskland kunna komma i betraktande, vore av synnerligt värde for den svenska slaktdjursmarknaden på grund av utförselns prisstabiliserande verkningar. Åtgärder i exportbefrämjande syfte torde därför ifråga om notkreatur och nötkött närmast böra avse att uppmuntra och underlätta utförsel av hithörande produkter vid sädana tillfällen, dä den svenska marknaden hotar att bliva överfylld.

Exportmono- Av den förut lämnade redogörelsen för den svenska baconexportens orgaPol å bacon. n i S ation samt vad därmed sammanhänger framgår bland annat, att de olika exportslakterierna i Sverige i jämförelsevis ringa omfattning samarbeta å den brittiska marknaden. Till Föreningen av svenska andelsslakterier, vilken

179 omhänderhar försäljningen av medlemmarnas produktion, äro visserligen anslutna 4 andelsföreningar med tillhopa sju slakterier, men mellan landets övriga 13 baconexporterande slakterier har hittills i regel ej förelegat något direkt samarbete. Den därigenom uppkomna konkurrensen mellan olika kommissionärer, som sälja svenskt bacon, är helt visst onödig och minskar utsikterna för ett förbättrat försäljningsresultat. E t t målmedvetet och ändamålsenligt propagandaarbete för att få svenskt bacon bättre inarbetat å den brittiska marknaden kan ej heller under sådana förhållanden bedrivas I samma riktning verkar även, att sorteringen av det svenska exportfläsket ehuru detta i och för sig fyller mycket högt ställda krav i kvalitetshänseende, åtminstone tidigare, ej alltid skett med tillräcklig noggrannhet Det ar därför önskvärt, att förtroendet för svenskt bacon i Storbritannien starkes genom att särskilda garantier skapas för dess fullgoda och jämna beskaffenhet. Försök därtill har ock nyligen gjorts genom den i november 1932 bildade sammanslutningen Svenska exportslakteriernas förening, vilken såsom i det föregående omnämnts har till ändamål, bland annat, att övervaka, att av medlemmarna exporterat bacon uppfyller vissa fordringar i kvalitetshänseende. Tillkomsten av föreningen har givetvis i hög grad underlättats av att at densamma uppdragits att tillsvidare handhava fördelningen ä olika exportörer av den kontingent, som Storbritannien tillerkänt Sverige. Nackdelarna av det bristande samarbetet mellan de svenska exportslakterierna skärpas ytterligare av att utförseln ifråga till ej oväsentlig del har en tillfällig karaktär, vilket bland annat tagit sig uttryck i starka växlingar i exportmangderna från vissa slakterier under olika veckor. På grund av det satt, varpå avsättningen å den brittiska fläskmarknaden är ordnad har såsom tidigare framhållits, sistberörda omständighet haft mycket menliga verkningar för genomsnittspriset å svenskt bacon. En bättre ordning härutinnan skulle kunna åvägabringas genom att i anslutning till ovan åsyftade bestämmelser om kvalitetskontroll föreskrift meddelades om att utförseln frän vederbörande slakteri borde till sin omfattning i möjligaste mån hållas jämn utan alltför stora svängningar. Därigenom förhindrades dock ej ett slakteri, som vanligen avsätter sin produktion å hemmamarknaden, att kasta ut ett tillfälligt överskott å exportmarknaden. För att omöjliggöra även ett sådant förfarande vore det nödvändigt att införa ett allmänt stadgande om att ett exportslakteri skall för erhållande av rätt att utföra bacon tillförbindas att självt eller, efter överenskommelse med annat exportslakteri, tillhopa med detta varje vecka såsom bacon utföra minst 50 % eller den lägre andel som lantbruksstyrelsen må bestämma, av det under nästföregående vecka vid slakteriet eller slakterierna uppslaktade fläsket. Emellertid skulle samtliga nu anförda brister, som vidlåda den svenska baconexporten, i hög grad förlora i betydelse, om de ej helt försvunne därest en koncentration av exportförsäljningarna bleve genomförd. Ifall utbudet av svenskt bacon i Storbritannien sammanfördes å en eller högst två händer, ökades givetvis möjligheterna att påverka prisbildningen i gynn-

180 sam riktning avsevärt. De direkta försäljningskostnaderna kunde samtidigt nedpressas. I och med att exportförsäljningarna koncentrerades bleve det även möjligt att på ett smidigt sätt verka för att endast bacon av hög och jämn kvalitet i lämpliga förpackningar salufördes å den brittiska marknaden, på samma gång som en intensiv och målmedveten reklamverksamhet för svenskt fläsk kunde igångsättas. Vidare är det påtagligt, att vid en dylik organisation av utförseln en viss utjämning av exportkvantiteterna från olika slakterier vore lätt att genomföra. Några nämnvärda olägenheter av en koncentration av exportförsäljningarna synas ej heller vara att befara. Enär de olika exportslakterierna bibehålla sin fulla självständighet i vad avser slakteriernas drift samt försäljning å hemmamarknaden, skulle alltjämt fri konkurrens råda mellan dessa vid deras inköp av slaktdjur och som följd därav priset därå hållas uppe. Erinras bör även om att inom den danska baconexporten en betydande koncentration genomförts i och med att, såsom tidigare omnämnts, en väsentlig del av densamma omhänderhaves av ett enda företag, »Danish Bacon Company». Att koncentrationen ej drivits ännu längre i Danmark, torde bero av särskilda omständigheter. Att märka är nämligen bland annat, att den danska exporten under normala förhållanden är i hög grad prisbestämmande för hela den brittiska baconmarknaden, varför risk kan tänkas föreligga för att en alltför stark centralisering av ifrågavarande utförsel och som följd därav ett upphörande av konkurrensen ä den brittiska marknaden mellan de olika danska slakterierna skulle i praktiken medföra, att prisnivån därstädes för bacon komme att sjunka och därigenom utbytet för de danska jordbrukarna att försämras. Den svenska baconexporten däremot är av alltför ringa omfattning för att den skall kunna utöva något nämnvärt inflytande å prisbildningen på den engelska marknaden. Beträffande sättet för ett sammanförande av de svenska exportförsäljningarna av bacon vill jordbruksutredningen framhålla, att det säkerligen ur flera synpunkter vore lyckligast, därest detsamma komme till stånd genom frivillig överenskommelse mellan de olika baconexporterande slakterierna. Den ringa anslutning Föreningen av svenska andelsslakterier, vilken som nämnts bildats i syfte att utgöra bland annat en gemensam exportorganisation för medlemmarna, erhållit, tyder dock ej på att något större intresse härför skulle föreligga hos de olika slakterierna. Vid de undersökningar, som jordbruksutredningen bedrivit i frågan, har det även visat sig, att betydande motsättningar mellan skilda grupper av exportörer finnas. En viss utjämning därav har visserligen under senare tid ägt rum, varom bland annat den nyligen bildade, förut omförmälda sammanslutningen för kvalitetskontrollens handhavande m. m. vittnar, men med all sannolikhet kan ej förväntas, att en sådan överenskommelse, som ovan åsyftas, skulle kunna på frivillig väg inom rimlig tid åvägabringas. P å grund härav och med hänsyn till vikten av att särskilt under nuvarande osäkra förhållanden å den internationella baconmarknaden den svenska exporten av nämnda vara erhäller möjligast fasta organisation, anser sig jordbruksutredningen böra för-

181 orda, att genom statens ingripande baconexportörerna i landet sammanföras i en gemensam försäljningsorganisation. Den enklaste anordningen härför torde vara, att ett statligt exportmonopol för bacon tillskapas, vars handhavande genom särskilt avtal överlätes å en för ändamålet bildad sammanslutning. I denna, vilken lämpligen kunde ha formen av en ekonomisk förening med av Kungl. Maj:t fastställda stadgar, skulle varje godkänt exportslakteri äga vinna inträde. Föreningen skulle hava till ändamål bland annat att ombestyra all försäljning av svenskt bacon utom Sverige samt i anslutning därtill utöva den närmaste tillsynen över att meddelade föreskrifter i avseende å ifrågavarande exports bedrivande samt den exporterade varans beskaffenhet varda iakttagna. Så länge baconimporten till Storbritannien förblir kontingenterad, skulle det tillkomma föreningen att efter fastställda grunder fördela Sveriges kontingent å skilda exportslakterier. Föreningens arbetsuppgifter komme sålunda att i väsentliga delar ansluta sig till dem, som gälla för den nyligen bildade sammanslutningen för handhavande av kvalitetskontroll ä exporterat bacon m. m. E t t sådant system som det här angivna skulle för övrigt ha sin motsvarighet i de importmonopol, som under senaste aren tillskapats för det inhemska jordbrukets skydd, varför några principiella betänkligheter ej synas möta i avseende å detsamma. Över föreningens verksamhet torde en fortlöpande statlig tillsyn böra utövas. Redan den omständigheten, att föreningen tillägges befogenhet att kontrollera, att av statlig myndighet meddelade föreskrifter i olika avseenden följas, gör ett dylikt övervakande frän statens sida erforderligt. Härtill kommer, att, enligt vad tidigare påvisats, förhållandena å den inhemska svinmarknaden i hög grad påverkas av baconexportens omfattning samt det sätt, varpå densamma bedrives. Erfarenheterna under de gångna åren ge vidare vid handen, att en viss motsättning ofta föreligger mellan de slakterier, som i huvudsak arbeta för export, och dem, som avsätta sin produktion å den inhemska marknaden. Konkurrensen om råvaran — svinen — har sålunda vid upprepade tillfällen föranlett, att de större baconexporterande slakterierna enbart i syfte att förhindra, att svinpriset i Sverige stiger över den nivå, som motsvarar baconpriset i Storbritannien, till underpriser försålt betydande mängder fläsk å de viktigare avsättningsorterna i landet. Att detta förhållande i hög grad bidragit att skapa osäkerhet å den svenska fläskmarknaden är uppenbart. E n bättre ordning härutinnan torde visserligen kunna åstadkommas, i den mån andelsrörelsen tillväxer i fasthet samt utvidgas att omspänna hela landet. I avvaktan härpå torde det emellertid vara nödvändigt, att staten genom något sitt organ utövar tillsyn därå, att exporten av bacon bedrives under sådana former, att densamma ej onödigtvis skadar den inhemska marknaden. Med hänsyn till de övriga arbetsuppgifter, som lämpligen böra anförtros ät detta organ, synes det ändamålsenligt, att en särskild nämnd tillsättes, vilken således skulle äga bland annat att utöva tillsyn å ovan åsyftade förenings verksamhet samt, i den mån så befinnes nödigt, meddela för exportmonopolets rätta handhavande erforderliga föreskrifter. Nämnden, vilken torde böra benämnas statens

182 slakterinämnd, lärer i sistnämnda hänseende böra tillerkännas ganska vittgående befogenheter särskilt beträffande sådana frågor, som avse förhållandena å den inhemska marknaden. Däremot synes det ej lämpligt, att nämnden annat än i undantagsfall ingriper i exportmonopolets handhavande, i vad förhållandena utomlands därigenom beröras. Nämndens befogenheter gentemot den bildade föreningen av exportörer torde kunna regleras i det mellan staten och föreningen tecknade kontraktet om överlåtelse å föreningen av ensamrätt att exportera bacon. Rörande instruktion för statens slakterinämnd m. m. hänvisas till vad härom sägs å sid. 199—200. Ekonomiskt Medan sålunda statens medverkan ifråga om befrämjandet av baconstöd åt exporten i första hand torde böra inriktas på att sammanföra exportörerna ^sVakttjiiT i syfte att därigenom ernå en förbättring av exportpriset å bacon, synes ett samt kött statligt ingripande beträffande utförseln av slaktdjur samt kött och annat och fläsk. fl„gk „ n b a c o n lämpligen böra ske genom att ekonomiskt stöd lämnas exportörerna vid deras strävanden att från den inhemska marknaden avlasta ett mer eller mindre tillfälligt produktionsöverskott. Då sistberörda export är av jämförelsevis ringa omfattning och tämligen oregelbunden samt omhänderhaves i huvudsak av privata exportörer, föreligga nämligen alltför stora svårigheter för ett statligt ingripande av organisatorisk art. Vidtagande av de åtgärder, som i sistberörda hänseende kunna ifrågakomma, lärer därför i första hand böra ankomma på exportörerna eller jordbrukarna själva genom deras sammanslutningar. Frågan om i vad mån och på vad sätt staten bör bistå vid jordbrukarnas organisationssträvanden har tidigare behandlats, och jordbrul sutredningen vill därför här endast understryka vikten av att en ändamålsenlig organisation kommer till stånd för handhavande av den export, varom nu närmast är fråga, samt att staten därvid ej undandrager sin medverkan, i den mån den är möjlig att lämna. Vad angår spörsmålet, huruvida ekonomiskt stöd skall lämnas vid export av slaktdjur samt kött och fläsk, vill jordbruksutredningen erinra om att i flera länder dylika åtgärder kommit till användning för att underlätta den inhemska marknadens avlastning av tyngande produktionsöverskott och därigenom förhindra alltför starka prisväxlingar. Enligt vad i den föregående utredningen framhållits göra sig nackdelarna av häftiga fluktuationer i slaktdjurspriserna starkt kännbara även å den svenska marknaden. Åtskilliga av de åtgärder, som jordbruksutredningen i det föregående ifrågasatt, åsyfta därför att härutinnan åstadkomma en förbättring. För att en effektiv reglering i detta hänseende skall kunna åstadkommas är det dock enligt jordbruksutredningens förmenande nödvändigt, med hänsyn till slaktdjursproduktionens växlande omfattning under olika tider, att möjlighet föreligger vid en stark tillförsel å den inhemska marknaden att åstadkomma en begränsning därav genom export. Jordbruksutredningen anser sig därför böra framhålla såsom ett synnerligen viktigt önskemål för att den eftersträvade stabiliseringen av slaktdjursmarknaden i Sverige skall ernås, att i sådana fall, då förutsättningar finnas för att mera betydande rubbningar i

183 priserna skola undvikas genom utförsel av slaktdjur eller kött och fläsk i begränsad omfattning, staten genom ekonomiskt bidrag underlättar densamma. I vad mån statsmakterna böra gå längre och på liknande sätt stödja en mera regelbunden export av nyssnämnda produkter, beror givetvis i första rummet av huruvida härför erforderliga medel kunna ställas till förfogande men därjämte även på om över huvud taget en åtstramning genom det allmännas försorg av utbudet av slaktdjur i prisstegrande syfte ä den svenska marknaden kan anses önskvärd. Med hänsyn till det trängande behovet av att slaktdjurspriserna i Sverige förbättras synes det dock jordbruksutredningen i hög grad angeläget, att jämväl i sistnämnda fall staten i viss omfattning lämnar ekonomiskt bidrag vid export av hithörande produkter. Till dessa hör givetvis bacon, i den män exporten därav ej uppnår den medgivna kontingenten. Rörande de grunder, som synas lämpliga för ett dylikt stöd från det allmännas sida, hänvisas till vad härom anföres å sid. 197—199. Åtgärder, ägnade a t t begränsa importen av slaktdjur och slakteriprodukter. Den stora osäkerhet, som råder ifråga om avsättningsmöjligheterna utom Sverige för eventuellt förefintligt överskott av slaktdjur eller slakteriprodukter, gör det till en angelägen uppgift att undersöka, huruvida genom konsumtion sreglerande åtgärder i en eller annan form efterfrågan av slaktdjur å den inhemska marknaden skall kunna stegras och därigenom ett ur producentsynpunkt bättre prisläge åstadkommas. Härvid torde i första hand böra uppmärksammas den import av slaktdjur och slakteriprodukter, som enligt vad tidigare påvisats försiggår till riket. E n minskning därav skulle nämligen, under förutsättning att den importerade varan kan ersättas av inhemsk sådan, ha till följd ett vidgat utrymme för de svenska slakteriprodukternas avsättning inom landet. Visserligen är införseln till Sverige av levande kreatur samt kött och fläsk för närvarande av jämförelsevis ringa omfattning, men det kan givetvis befaras, att densamma vid ett förbättrat prisläge å den svenska marknaden skulle hastigt svälla ut. Det är därför enligt jordbruksutredningens förmenande obestridligt, att en allmän importreglering ifråga om hithörande varor kan under angivna förutsättning befinnas nödvändig för att ett förbättrat prisläge för svenska slaktdjur över huvud taget skall kunna ernås. Jordbruksutredningen förutsätter emellertid, att denna fråga alltfort följes med uppmärksamhet av statsmakterna. Beträffande spörsmålet, om redan i nuvarande läge importbegränsande åtgärder äro nödvändiga eller önskvärda, vill jordbruksutredningen här framhålla följande. Vad till en början angår införseln till Sverige av slaktdjur samt färskt importkött och fläsk, kunna de införda varorna med fördel ersättas av inhemska begränsande at arder sådana, varför ur denna synpunkt hinder ej möter mot en begränsning av 9 importen ifråga. Denna är dock i vad avser såväl fläsk som nötkött för närvarande av jämförelsevis ringa omfattning och utövar på grund därav

184 endast ett begränsat inflytande å kreaturspriserna i Sverige. I anledning därav samt med hänsyn till önskvärdheten av att handelsförbindelserna med utlandet för närvarande ej onödigtvis störas finner sig jordbruksutredningen ej böra beträffande sistnämnda bada varuslag tillråda vidtagandet av åtgärder i berörda syfte. Importen av fårkött däremot har under senare år visat en markerad tendens att stiga och utgör för närvarande en icke obetydlig andel av förbrukningen i landet av samma vara. Enär införseln i allt väsentligt sker över Stockholm, utövar den en ganska kännbar pristryckande inverkan å därvarande marknad. Då vidare de av jordbruksutredningen föreslagna åtgärderna till förbättrande av läget å slaktdjursmarknaden, därest de genomföras, sannolikt lämna fårpriserna tämligen oberörda, lärer för bevarande av viss jämvikt mellan olika produktionsgrenar inom jordbruket vara önskvärt, att om möjligt åtgärder vidtagas, som direkt åsyfta att underlätta fårköttets avsättning. Lämpligheten härav synes desto större, som jordbruksutredningen i det följande kommer att föreslå, att omsättuingsavgift till befrämjande av slaktdjurens avsättning uttages även för fårkött. Den enklaste anordningen för att underlätta avsättningen inom landet av svenskt färkött vore under förhandenvarande förhållanden enligt jordbruksutredningens förmenande en måttlig höjning av tullen på samma vara. Oaktat fårkött vanligen betingar ett avsevärt högre pris än exempelvis nötkött, är tullen för dessa båda varuslag densamma eller 7 öre per kg. Redan med hänsyn till önskvärdheten av att tullsatserna avpassas efter de olika varuslagens värde skulle sålunda en mindre höjning av tullen för fårkött vara motiverad. Härtill kommer vidare, att det skydd, som tillförsäkras den inhemska produktionen av t. ex. nötkött av lägre kvalitet genom gällande föreskrifter angående märkning av utländskt kött, i allt väsentligt är utan betydelse beträffande fårkött, som uteslutande användes för styckning. Mot en höjning av ifrågavarande tullsats synes sålunda enligt jordbruksutredningens uppfattning befogad anmärkning ej kunna riktas. Till jämförelse kan nämnas, att för samma vara utgör tullen i Norge 54 öre, i Finland c:a 28 öre samt i Danmark 1 krona, allt per kg. Helt annorlunda gestalta sig förhållandena beträffande införseln av saltat fläsk och saltat hästkött. Bada dessa varuslag, vilka i rätt avsevärda mäugder införas till Sverige från i huvudsak Amerikas förenta stater, härröra från en för världsmarknaden tillrättalagd produktion. Enär de på grund därav äro föremål för en av den svenska marknaden oberoende prisbildning, kommer med all sannolikhet en tullhöjning eller varje annan därmed jämförbar importregierande åtgärd att ha till följd en motsvarande fördyring av desamma i Sverige. Då vidare de importerade varorna i förevarande fall endast i begränsad omfattning kunna ersättas av motsvarande inhemska varor på grund av skillnad i kvalitet och beskaffenhet i övrigt, synas tillräckliga skäl för åtgärder i ovan antydda riktning ej föreligga. Detta utesluter givetvis ej, att jordbruksutredningen finner det i hög grad önskvärt, att uppkomsten av en inhemsk produktion av beskaffenhet att göra importen ifråga helt överflödig underlättas. Särskilt gäller detta ifråga om salt fläsk.

185 Malmöhus läns hushållningssällskap har även i skrivelse efter påpekande av Ystadortens andelsslakteriförening ansett sig böra fästa jordbruksutredningens uppmärksamhet på det enligt hushållningssällskapets förmenande för landets svinskötsel ogynnsamma förhållandet, att amerikanskt fläsk till ett förhållandevis högt genomsnittspris importeras och säljes i Norrland, medan suggfläsket från de sydligare landsdelarna icke kan finna avnämare* I samband därmed har hushållningssällskapet som sin åsikt uttalat, att åtgärder för avhjälpande av berörda missförhållande torde förutsätta statsingripande. Enligt jordbruksutredningens uppfattning bör det emellertid i första hand ankomma på de enskilda yrkesutövarna att ombesörja, att det inom landet producerade fläsket, i den mån så befinnes lämpligt, blir sådant, att det kan ersätta det importerade fläsket. Enligt vad tidigare framhållits har ock under senare år vid flera slakteriföretag pågått ett ivrigt arbete i sådant syfte, vilket även haft viss framgång. Att genom restriktiva åtgärder ifråga om importen av fläsk underlätta avsättningen av inhemsk vara, vilken ej är lämplig för det avsedda ändamålet, synes jordbruksutredningen däremot i längden föga gagneligt för de svenska producenterna. Vad därefter beträffar övriga slakteriprodukter, torde den import därav, som för närvarande sker till Sverige, i stor utsträckning endast med svårighet kunna undvaras. Så t. ex. införas avsevärda mängder tunga sydamerikanska hudar för användning i sullädersindustrien, varest de lätta svenska hudarna ej lämpligen böra användas. Enligt vad från fackmannahåll allmänt uttalats får det ock anses uteslutet, att ett utbyte av utländska hudar mot svenska skulle kunna ske i sådan omfattning, att den avsevärda export av svenska hudar, som för närvarande förekommer, bleve helt överflödig. Vid sådant förhållande skulle en importreglering i en eller annan form ifråga om berörda varuslag bliva verkningslös, såvida densamma ej kombinerades med exportreglering. På grund av den jämförelsevis ringa betydelse en måttlig höjning av hudpriset har för slaktdjurspriserna torde emellertid fördelarna av en dylik anordning ej komma att stå i rimligt förhållande till olägenheterna därav. Liknande synpunkter torde även kunna i stor utsträckning göras gällande beträffande övriga vid slakt erhållna biprodukter. Åtgärder, ägnade att främja konsumtionen i Sverige av kött och fläsk. Enär utsikterna för närvarande att utvidga avsättningsområdet för svenska Möjligheterna slakteriprodukter genom att försvåra införseln av motsvarande utländska att ut°ka f°rvaror synas vara tämligen begränsade, återstår att undersöka, om en ökning ^sSeri- °V i användningen över huvud taget av ifrågavarande produkter i Sverige kan produkter. åvägabringas. Härvid torde böra framhållas, att en sådan ökning kan beräknas få betydelse i prisförbättrande hänseende, endast i den mån den svenska marknaden därigenom eller genom andra samtidigt vidtagna åtgärder frigöres från beroendet av utlandet. I detta hänseende gäller enligt vad tidigare påvisats beträffande olika vid slakt erhållna biprodukter, att mycket ingripande konsumtionsreglerande åtgärder i allmänhet torde erfordras för att

186 nuvarande produktionsöverskott skall kunna helt absorberas å den svenska marknaden. Någon begränsning i produktionen av berörda varor kan ej heller ske utan att jämsides därmed tillförseln av kött eller fläsk minskas. Det synes därför jordbruksutredningen ej finnas tillräckliga skäl för att beträffande vid slakt erhållna biprodukter ifrågasätta vidtagande av särskilda åtgärder frän statens sida i nyssnämnda syfte. Jordbruksutredningen anser sig dock böra framhålla, att en föreskrift om användning i viss omfattning vid olika industrier, såsom t. ex. margarinindustrien, av inhemskt djurfett skulle i hög grad främja avsättningen av sagda vara. Ifråga om kött och fläsk äro förhållandena något annorlunda. Genomsnittsförbrukningen per individ och år i Sverige utgjorde omkring år 1927 ifråga om fläsk c:a 19 kg och beträffande kött c:a 18 kg, medan samtidigt exporten av de båda varuslagen motsvarade 4 resp. 0-5 kg. Även om förbrukningen samt exporten av kött och fläsk sedan dess undergått vissa förändringar, torde det föreligga relativt smä möjligheter att utan begränsning av produktionen sä öka fläskförbrukningen inom landet, att beroendet av utlandsmarknaden helt upphör. Ifråga om kött är däremot läget väsentligt gynnsammare ur producentsynpunkt. Emellertid bör anmärkas, att de båda varuslagen vid användning såväl direkt till människoföda som för industriellt ändamål i viss utsträckning ersätta varandra. Ökning i Beträffande frågan på vad sätt en ökning i förbrukningen av sådant kött användningen ocfa fläsk, som direkt styckas till människoföda, skall kunna åstadkommas aV fläsTuii' har tidigare framhållits angelägenheten av att slaktdjursproduktionen inriktas styckning. e f t e r rådande smakriktning. Att om så sker en stegrad konsumtion av kött och fläsk är att påräkna, synes uppenbart. Möjligheterna för jordbrukarna att påverka den producerade varans beskaffenhet äro emellertid ifråga om nötkött för närvarande ej så stora, enär nötkreatursskötseln hittills i mycket ringa grad drivits med kött som huvudprodukt. För denna vara vore därför av särskild betydelse, därest garantier skapades för att det uppslaktade köttet eller fläsket under sin väg till konsumenten ej onödigtvis utsattes för sådan behandling, att dess begärlighet minskades. För detta ändamål har jordbruksutredningen haft under övervägande lämpligheten av att särskilda kompetensvillkor skulle föreskrivas för envar näringsutövare, som hade att taga befattning med kött och köttvaror. Med hänsyn till de principiella invändningar, som från olika synpunkter kunna göras däremot, samt då enligt jordbruksutredningens förmenande genom en lämpligt avvägd hygienisk kontroll å kötthanteringen samma syfte skulle åtminstone i huvudsak ernås, har jordbruksutredningen emellertid funnit sig ej böra i detta sammanhang föreslå införande i lagstiftningen av en sådan föreskrift. Jordbruksutredningen anser sig dock kunna förutsätta, att denna fråga ägnas särskild uppmärksamhet i sammanhang med pågående utredning rörande ny näringslagstiftning. I nära samband med frågan om åtgärder till förhindrande av olämplig behandling av kött och köttvaror stå de krav, som i hygieniskt avseende

187 böra uppställas till förhindrande av att såsom människoföda användes därtill otjänligt kött. På denna punkt mötas i stort sett konsumenternas och producenternas intressen. Betydelsen av att från det allmännas sida tillsyn utövas å den yrkesmässiga slakteriverksamheten samt handeln med kött och köttvaror är ock numera allmänt erkänd. I Sverige är, såsom av den i det föregående lämnade utredningen framgår, ifrågavarande kontroll, i vad den ej avser import och export, i allt väsentligt en kommunal angelägenhet. De grundläggande bestämmelserna återfinnas dels i lagen den 10 oktober 1913 angående köttbesiktning och slakthus jämte i anslutning därtill utfärdade författningar, dels i hälsovårdsstadgan och giftstadgan, enligt vilka samtliga författningar det överlåtes åt de särskilda kommunerna att inom viss ram och under statlig myndighets överinseende ordna sina angelägenheter pä förevarande område. Följden därav har blivit, att de föreskrifter, som tillämpas i de skilda kommunerna, i alltför stor utsträckning präglats av lokala hänsyn samt på grund därav blivit synnerligen olikartade, något som i hög grad är störande för den allmänna omsättningen av hithörande varor. Så kan t. ex. den omständigheten, att i flera städer med ett efter svenska förhållanden högt invånareantal köttbesiktningstvång ej finnes infört, medan samtidigt så skett i åtskilliga relativt små samhällen, icke anses tillfredsställande. Olägenheterna av denna ojämnhet förstärkas av att besiktningsavgifterna äro synnerligen växlande å skilda orter. Enklaste och säkerligen mest effektiva sättet att rada bot mot sistberörda missförhållanden vore, därest det stadgades, att köttbesiktningstvång skulle gälla i varje samhälle av viss storlek — förslagsvis samhällen med ett invånareantal av minst 4 000 personer — samt att besiktningsavgifterna skulle vara desamma i de olika samhällena. Vägande invändningar mot en dylik anordning torde knappast kunna framställas. Vid det förhållandet, att genom ett sådant stadgande frågan om köttbesiktningstvång skulle helt undandragas kommunernas bestämmanderätt, bör enligt jordbruksutredningens förmenande ej fästas alltför stort avseende. Frågan om lämpligheten av att obligatorisk besiktning i ett samhälle införes berör nämligen ej endast samhällets innevånare utan jämväl de jordbrukare, vilka dit införa kött och fläsk, samt, med hänsyn till den livliga handeln med dessa varor, även övriga samhällen med köttbesiktningstvång. Framhållas må ock i detta sammanhang, att i åtskillga stater med ordnad livsmedelstillförsel generella föreskrifter föreligga om införande av besiktningstvång i städer eller samhällen av viss storlek. Även i Sverige har tidigare frågan om en ändring av gällande lagstiftning angående köttbesiktningstvång i sådan riktning varit före, dock utan att detta lett till resultat. Beträffande däremot spörsmålet om mera likformiga besiktningsavgifter har 1932 års riksdag med anledning av en i andra kammaren väckt motion i skrivelse (nr 297) hemställt om vidtagande av åtgärder för åstadkommande av större likformighet i gällande köttbesiktningstaxor. I ett i ämnet avgivet yttrande den 10 december 1932 har ock medicinalstyrelsen framlagt förslag till bestämmelser i sådant syfte. Såsom redan anförts, vore det ur

188 de synpunkter, jordbruksutredningen har att företräda, i hög grad önskvärt, att likformigheten inom besiktningsväsendet utsträcktes även därhän, att samhällen av viss storlek ålades skyldighet att införa köttbesiktningstvång. Meddelande av föreskrift härom torde emellertid förutsätta omfattande undersökningar rörande tillgången av kompetenta besiktningsmän i landet jämte dessas avlöningsförhållanden med flera i samband därmed stående frågor, vilka i huvudsak torde få anses falla utanför jordbruksutredningens uppdrag. I anledning härav har jordbruksutredningen funnit sig här böra begränsa sig till en hemställan, att gällande lagstiftning angående köttbesiktning och slakthus snarast möjligt underkastas revision samt att därvid ovan berörda spörsmål bliva föremål för ingående övervägande. I samband med berörda revision torde ock, böra beaktas de förslag och synpunkter i övrigt pa hithörande område, som finnas sammanfattade i den till detta betänkande som bilaga A fogade promemorian angående lagstiftningen rörande kontroll å kött och andra köttvaror. Även i andra fall, än när fråga är om besiktningsväsendets anordning i olika samhällen, är jordbruksintresset berört av gällande livsmedelslagstiftning. I anslutning till hälsovårdsstadgans bestämmelser hava i flertalet städer och större samhällen utfärdats föreskrifter, vilka mer eller mindre ingående reglera bland annat kötthanteringen därstädes. Ehuru samtliga dessa föreskrifter tillkommit i syfte att skydda förbrukarna i vederbörande stad eller samhälle och därför närmast avse att tjäna konsumentintresset, är det likväl obestridligt, att föreskrifterna ifråga även beröra andra intressen. Det torde därför vara både lämpligt och rimligt, att innan föreskrifterna fastställas, även representanter för andra därav berörda intressen än konsumenternas beredas tillfälle framföra sina synpunkter. I sådant syfte synes böra stadgas, att länsstyrelse, innan fastställelse å förslag till kommunala stadgar angående kötthanteringen meddelas, skall höra vederbörande hushållningssällskap. Därjämte bör föreskrivas, att vederbörande hälsovårdsnämnd har att, samtidigt med att förslag till nyssberörda stadgar ingives till länsstyrelsen, översända detsamma till en central statsmyndighet, förslagsvis medicinalstyrelsen, som äger att, därest förslaget i något avseende ger anledning till erinran från styrelsens sida, därom underrätta länsstyrelsen. Av länsstyrelsen fastställda stadgar böra i tvenne exemplar tillställas, medicinalstyrelsen. Enligt jordbruksutredningens förmenande är det vidare lämpligt, att vissa generella statliga bestämmelser finnas meddelade med angivande av de minimikrav i hygieniskt avseende, som böra uppställas i fråga om varans beskaffenhet och behandling. Hälsovårdsstadgan innehåller i detta hänseende åtskilliga bestämmelser, vilka, såvitt jordbruksutredningen kunnat finna, i stort sett äro tillräckliga för att i förening med övriga i allmän lag eller författning meddelade föreskrifter tillförsäkra färskt kött och fläsk en i hygieniskt avseende tillfredsställande behandling. Ifråga om rätten att idka yrkesmässig verksamhet, som har till föremal hantering av kött eller fläsk, lärer dock

189 en skärpning böra genomföras. Enligt gällande förordning angående utvidgad näringsfrihet tillkommer det envar svensk man eller kvinna att efter vederbörlig anmälan idka dylik rörelse. Ifråga om kringförande till avsalu av kött eller köttvaror erfordras ej ens anmälan. Hälsovårdsstadgan medför härutinnan ej ändring i vidare män, än att beträffande städer eller samhällen, där hälsovårdsstadgans för stad gällande föreskrifter äro tillämpliga, föreskrivits, att lägenhet, vari sådan verksamhet bedrives, skall godkännas av vederbörande hälsovårdsnämnd, innan lägenheten må tagas i bruk för avsett ändamål. Villkoren för idkande av rörelse, varom här är fråga, äro sålunda för närvarande helt knutna till vissa yttre anordningar ifråga om lokal m. m. och beröra ej näringsutövarens personliga egenskaper. För att garantier skola föreligga, att rörelsen, särskilt när den är av mindre omfattning, bedrives under i hygieniskt avseende fullt betryggande former, synes det emellertid vara av vikt, att det prövas, om vederbörande näringsutövare, även i vad rör hans personliga egenskaper, uppfyller de fordringar, som i detta hänsende böra uppställas. Endast under denna förutsättning torde sådant förtroende för här ifrågavarande produkter vinnas, att någon mera avsevärd ökning i förbrukningen kan påräknas. Det bör i detta sammanhang understrykas, att i de länder, varest köttkonsumtionen befinner sig å en hög nivå, en mycket sträng och noggrann köttkontroll är införd. Då de förhållanden, varunder kötthanteringen i Sverige arbetar, skifta starkt, skulle emellertid de föreskrifter, som vore erforderliga för att skapa dylika garantier, komma att bliva antingen mycket vaga eller ock synnerligen detaljerade och komplicerade. För att undvika detta synes det därför lämpligt, att idkande av verksamhet, som har till föremål hantering av kött, göres beroende av tillstånd från vederbörande hälsovårdsnämnd. Till ledning för denna böra av medicinalstyrelsen meddelas anvisningar rörande de krav, som i olika hänseenden böra uppställas för beviljande av dylikt tillstånd. Betydelsen av att en sådan bestämmelse, som den nu ifrågasatta, införes i lagstiftningen framträder särskilt i orter, där ej föreskrift om obligatorisk köttbesiktning är gällande. Att därigenom obehörigt tvang skulle utövas å näringsverksamheten, kan näppeligen med fog ifrågasättas. Genom att hälsovårdsnämnderna instruktions vägen åläggas att följa vissa enhetliga normer vid meddelande av tillstånd torde förhindras, att obehöriga synpunkter beredas tillfälle att göra sig gällande vid meddelande av tillstånd. F ö r övrigt föreligger givetvis besvärsrätt för den, som förmenar sig kränkt av hälsovårdsnämnds beslut i dylik fråga. Vid utarbetande av de anvisningar, som enligt vad nyss sagts skulle utgöra rättesnöret för hälsovårdsnämnderna vid beviljande av ovan åsyftade tillstånd, böra givetvis endast sanitära synpunkter vinna beaktande. E n reglering av kötthanteringen jämväl ur ekonomisk synpunkt torde dock otvivelaktigt vara av behovet påkallad. För att distributionen av uppslaktat kött och fläsk skall ske med minsta möjliga kostnader är det nämligen nödvändigt, att densamma försiggår under lugna och stabila förhållanden

190 samt att den ej heller är alltför starkt splittrad pä olika företagare inom branschen. Med hänsyn härtill bör särskild uppmärksamhet ägnas den s. k. kringföringshandeln. I samband med motorismens utbredning har nämligen denna form för handel med kött och fläsk nått en stor omfattning och utövar för närvarande ett betydande inflytande å prisläget för samma varor å landsbygden. Även om den på grund av sin stora rörlighet samt sin ännu ofta rent tillfälliga karaktär är ägnad att i hög grad försvåra en jämn avsättning av slakteriprodukter, vilket är en huvudförutsättning för en ändamålsenlig distribution av samma varor, fyller dock ifrågavarande handelsform otvivelaktigt ett visst behov i stora delar av landet. Det torde ej heller kunna bestridas, att efter densammas införande förbrukningen av kött och köttvaror å landsbygden stigit. Ehuru därför hinder mot kringföringshandeln såsom sådan ej bör läggas, är det dock enligt jordbruksutredningens uppfattning önskvärt, att föreskrifter meddelas, varigenom ökade garantier för hygienisk behandling av varan vid densamma ernås. Dessa föreskrifter, vilka lämpligen torde få sin plats i hälsovårdsstadgan, böra i huvudsak innehålla, att fordon, som användas för kringföringshandel med kött och fläsk, skola vara täckta, väl ventilerade och så anordnade, att varorna äro skyddade för regn, solhetta och förorening samt i övrigt icke röna menlig påverkan. Därjämte kan lämpligen i analogi med vad som gäller ifråga om för kötthandel avsedd lägenhet i stad stadgas, att fordon, som mera regelbundet användes för kringföring till avsalu av kött och fläsk, skall godkännas av hälsovårdsnämnden i orten. I detta sammanhang vill jordbruksutredningen även något beröra den s. k. torghandeln med kött och fläsk. Denna form för direkt varuutbyte mellan producenter och konsumenter är givetvis ägnad att störa den fasta handeln med kött och fläsk och bidrager på så sätt att öka distributionskostnaderna inom denna. Då därtill kommer, att torghandeln i hygieniskt avseende innebär vissa vådor, synes ej anledning föreligga för statsmakterna att medverka till ifrågavarande handelsforms utbredning. Å andra sidan fyller denna otvivelaktigt ett visst behov, i det den särskilt ifråga om det rent lokala varuutbytet utgör ett bekvämt och billigt sätt för producenter att vinna avsättning för sina varor. Samtidigt utövar den på sina håll även ett välgörande inflytande å detalj priserna för samma varor. Några hinder för torghandeln med kött och fläsk synas sålunda ej böra läggas. Både torghandeln och kringföringshandeln torde emellertid för närvarande vara att anse såsom undantagsformer från den normala kött- och fläskhandeln. E n sund utveckling av denna skulle i hög grad främjas, därest, såsom jordbruksutredningen ifrågasatt, enhetliga kvalitetsbeteckningar infördes. Inom partihandeln skulle det i så fall bliva möjligt verkställa inköpen : fast räkning i betydligt större omfattning, än som för närvarande sker, något som helt visst vore till fördel för marknadens stabilitet. Enligt jordbruksutredningens förmenande utgöra de för närvarande allmänt brukliga kommissionsförsäljningarna ett av de svåraste hindren för åvägabringandet av

191 en jämn och lugn avsättning av hithörande varor. Med nuvarande organisation av marknaden torde visserligen kommissionshandel vara ofrånkomlig, men enligt jordbruksutredningens bestämda åsikt utgör en av de angelägnaste uppgifterna för den framväxande andelsslakterirörelsen att främja försäljningen av kött och fläsk i fast räkning inom landet. Nackdelarna av kommissionshandeln komma alldeles särskilt till synes, därest en och samma person både driver kommissionshandel och handel i egen räkning med samma varor. Jordbruksutredningen anser sig därför kunna förutsätta, att därest kommissionärer på ett eller annat sätt auktoriseras eller eljest beredas någon förmånsställning genom offentlig myndighets medverkan, det tillses, att vederbörande ej driver handel för egen räkning. Kommissionshandelns successiva ersättande med inköp och försäljning i fast räkning skulle även leda till mera regelbundna förbindelser mellan parti- och detaljhandlarna med därav följande jämnare och lugnare avsättningsförhållanden. E n viss återhållsamhet mot nya, handelsförbindelser av tillfällig karaktär komme att verka begränsande på antalet detaljhandlare inom branschen. Att detta för närvarande är alltför stort, torde ej kunna bestridas. Av undersökningar, som jordbruksutredningen verkställt för ett antal städer och stadsliknande samhällen, synes framgå, att den genomsnittliga årsomsättningen för kött- och fläskbutikerna är jämförelsevis läg, även om hänsyn tages till att i flertalet av dem säljes även andra varor än sådana, som beretts av kött eller fläsk. I anledning härav har jordbruksutredningen haft under övervägande åtgärder i syfte att nedbringa antalet ifråga men har ej ansett sig böra här framlägga förslag i ämnet. Understrykas må dock, att detta ståndpunktstagande ej föranletts av att jordbruksutredningen funnit en dylik åtgärd obehövlig, utan motiven härför hava i huvudsak varit de befarade konsekvenserna av ett dylikt ingripande på andra områden av näringslivet samt svårigheterna att praktiskt genomföra, en sådan statlig reglering. Samma synpunkter, som ovan framhållits angående möjligheterna att Möjligheterna åstadkomma en stegring i konsumtionen av för styckning avsett kött och att öka för~ fläsk, torde i stort sett kunna anföras ifråga om utsikterna att öka använd- av kött9och ningen för industriellt ändamål av samma varor. E n livligare efterfrågan fläsk f?r från industriens sida av kött och fläsk torde förutsätta en utvidgning av ^Zuk^ produktionen av charkuterivaror och köttkonserver. En betingelse härför är emellertid, med hänsyn till att någon nämnvärd export från Sverige av beredda köttvaror för närvarande ej torde kunna påräknas samt att importen därav är jämförelsevis obetydlig, att efterfrågan inom landet av nyssnämnda varor skulle stegras i motsvarande grad. Att så även kan ske, synes sannolikt i betraktande av att, ehuru förbrukningen i Sverige av charkuterivaror befunnit sig i stark ökning under de senaste årtiondena, densamma dock alltjämt är väsentligt mindre än i exempelvis Tyskland och Amerikas förenta stater. Därtill kommer, att användningen av köttkonserver i vårt land ännu är av mycket ringa omfattning.

192 För att utvecklingen skall gå i den önskade riktningen är det emellertid av stor vikt, att industrien ifråga inriktas framför allt på kvalitetsproduktion. Alldeles särskilt gäller detta ifråga om av fläsk beredda varor, beträffande vilka i Sverige finnes en utmärkt råvara. Visserligen föreligga ej fullt samma gynnsamma förutsättningar beträffande konserver och andra beredda köttvaror av nötkött, men icke heller på detta område torde hinder möta för framställning av förstklassiga produkter. Mot den tillverkning därav, som redan nu bedrives i Sverige, lära ej heller på det hela taget berättigade anmärkningar i nu berörda hänseende kunna göras. Med hänsyn till den hastighet, varmed tekniken på detta område går framåt, är det emellertid av synnerlig betydelse, att de nyheter, som utomlands framkomma, snarast möjligt bliva kända och omsatta i praktiken jämväl i Sverige. Det synes därför önskvärt, att möjlighet till utländska studieresor, i mån av behov medelst statsbidrag, beredes teknici eller andra personer med branschkännedom och nödiga förutsättningar i övrigt att göra sina i utlandet förvärvade kunskaper fruktbringande inom Sverige. Då jordbruksutredningen utgår ifrån, att detta önskemål kan tillgodoses genom anlitande av redan tillgängliga medel, torde något särskilt förslag om anvisande av medel å riksstaten för angivna ändamål ej vara erforderligt i detta sammanhang. Erinras må dock om att en i Danmark tillsatt kommitté för utredning angående avsättningsförhållandena för husdjursprodukter i ett i maj 1930 avgivet betänkande förordat bland annat, att från statens sida medel ställas till förfogande för att bereda branschkunniga teknici tillfälle att i utlandet insamla erforderliga upplysningar rörande förefintliga konserv- och charkuterivaruindustrier. E n kvalitetsproduktion av charkuterivaror och köttkonserver torde bäst befrämjas av att å den inhemska marknaden fri konkurrens råder och att sålunda de olika tillverkarna hava att under inbördes tävlan söka vinna avsättning för sina produkter. E n förutsättning för att utgången av en dylik konkurrens skall lämna riktig vägledning för produktionens inriktning med hänsyn till konsumenternas krav är emellertid, att dessa kunna på ett eller annat sätt identifiera de framställda köttvarorna såsom härrörande från vederbörande fabrikant. Om detta ej är möjligt, torde det utan vidare vara uppenbart, att betydande utrymme beredes den mindre nogräknade tillverkaren att på ett illojalt sätt utnyttja den omständigheten, att den beredda köttvarans beskaffenhet kan utrönas först i och med att den konsumeras. P å grund härav hava ock under senare år åtskilliga större företagare inom branschen sökt att genom anbringande av särskilda varumärken å sina produkter förhindra förväxling, men dessa försök ha i allmänhet ej haft framgång. Någon skyldighet för återförsäljarna att bibehålla sådana varumärken å köttvarorna har nämligen ej förelegat. För vinnande av ovan angivna syfte lärer det därför vara önskvärt, att för avsalu beredd köttvara städse är åsätt ursprungsbeteckning. Den närmare utformningen av en sådan anordning kan givetvis bliva föremål för olika meningar. Efter förda förhandlingar med representanter för såväl civila veterinärväsendet som charkuteri- och

193 konservindustrien har emellertid jordbruksutredningen funnit det mest ändamålsenligt, att tillverkare av beredd köttvara i viss omfattning ålägges skyldighet att äsätta av honom framställd produkt märke med angivande av namn eller firma. Genom en dylik anordning torde man även vinna, att ansvarskänslan för varans fullgoda beskaffenhet hos tillverkarna i gemen kommer att avsevärt stärkas. Införande av märkningstvång skulle ock underlätta en skärpt sanitär kontroll å den yrkesmässiga tillverkningen av beredda köttvaror. Att den tillsyn, som för närvarande i hygieniskt avseende utövas ä ifrågavarande näring, är alltför ofullständig och bristfällig, synes obestridligt. Denna omständighet torde ock kraftigt ha bidragit till den återhållsamhet ifråga om användningen av fabriksmässigt tillredda köttvaror, som särskilt förr men även fortfarande kan iakttagas hos betydande grupper av landets befolkning. Förhållandet har ock tidigare vid flera tillfällen påtalats. Den av Kungl. Maj:t den 5 maj 1916 tillsatta s. k. livsmedelslagstiftningskommittén förordade sålunda i sitt betänkande med förslag till livsmedelslag m. m. förutom skärpta bestämmelser rörande beredning m. m. av livsmedel i allmänhet även utfärdande av för hela riket gällande föreskrifter rörande tillredning av korv och andra köttvaror. Kommitténs förslag i denna del ledde dock ej till någon åtgärd, utan tillsynen över hithörande näringsgren regleras alltjämt enbart av hälsovårdsstadgan jämte i anslutning därtill utfärdade kommunala reglementen. Medicinalstyrelsen har emellertid i ett flertal yttranden framhållit önskvärdheten av att kontrollen av beredda köttvaror skarpes och göres mera likformig. Även frän tillverkarna själva ha liknande yrkanden framförts. Av vad sålunda i frågan framkommit synes det jordbruksutredningen att en skärpt statlig tillsyn över den fabriksmässiga tillverkningen av köttvaror är nödvändig, därest det ökade förtroende för dylika varor skall vinnas, som utgör en förutsättning för en stegring i konsumtionen därav. Innebörden av de föreskrifter, som härför synas erforderliga, framgår närmare av bilaga A. Till grund för ifrågavarande tillsyn torde i första hand böra ligga enhetliga bestämmelser rörande tillverkning av korv och andra köttvaror, vilka föreskrifter kunna i tillämpliga delar bygga på vissa av de stadganden rörande yrkesmässig beredning av köttvaror m. m., som av förenämnda livsmedelslagstiftningskommitté på sin tid förordades. Vid tillverkning av korv skulle sålunda i vissa fall förbud föreskrivas mot att använda annan råvara än kött och fläsk och i andra fall tillsatser tillåtas endast i begränsad omfattning. Genom sådana bestämmelser förhindras användande av ett flertal s. k. ersättningsmedel, för vilka för närvarande bedrives livlig reklam, och ökas förbrukningen av kött och fläsk, samtidigt med att livsmedelsförfalskning på hithörande område försvåras. För vinnande av ökad säkerhet i hygieniskt avseende beträffande handeln med beredda köttvaror synes det även vara av vikt, att full motsvarighet råder ifråga om den sanitära kontrollen över färskt kött och över beredda köttvaror. Därest sålunda i samhälle införts köttbesiktningstvång, lärer detta enligt jordbruksutredningens 61 33

194 förmenande böra innefatta förbud att saluhålla m. m. ej endast ostämplat färskt kött utan jämväl köttvaror, vari ingår ej besiktigat eller godkänt kött. Denna ståndpunkt överensstämmer i stort sett med den, som intagits av medicinalstyrelsen i dess utlåtande den 23 februari 1923 angående revision av slakthuslagen. Kontrollen över att meddelade föreskrifter iakttagas bör enligt jordbruksutredningens åsikt i första hand åvila de kommunala myndigheterna under medicinalstyrelsens överinseende. Därjämte böra länsstyrelserna, envar inom sitt län, vaka över att vederbörande hälsovårdsnämnder fullgöra sina åligganden i förevarande hänseenden samt för detta ändamål äga att, därest anledning därtill yppas, föranstalta om inspektion av inom länet befintlig charkuteri- eller köttkonservfabrik. Vid en dylik anordning av kontrollen skulle statens kostnader för densamma bliva mycket obetydliga. Ej heller för tillverkarna av hithörande varor komme den att bliva betungande. De utgifter, som skulle medfölja den föreslagna märkningen, torde i detta sammanhang spela mindre roll i jämförelse med de fördelar, som kunna förväntas uppkomma. Att belasta de enskilda näringsidkarna med en vidlyftig och kostsam kontrollanordning synes ej lämpligt. Det ligger stor vikt uppå, att de ifrågasatta åtgärderna för vinnande av ökat förtroende för den inhemska köttvarutillverkningen ej komma att onödigt fördyra denna. För att förbrukningen av charkuterivaror och köttkonserver skall stegras är det nämligen ej tillräckligt, att varorna äro av hög kvalitet, utan de böra jämväl tillhandahållas till lämpligt avvägda priser. Betydelsen av denna senare synpunkt framträder särskilt i sädana tryckta tider som de närvarande. Möjligheterna att nämnvärt nedbringa detaljpriserna å charkuterivaror och köttkonserver äro i stor utsträckning beroende av i vad mån distributionskostnaderna kunna sänkas. Då handeln med beredda köttvaror i huvudsak omhänderhaves av samma personer och företag, som bedriva yrkesmässig försäljning av färskt kött, äger vad förut anförts rörande utsikterna att minska utgifterna inom kötthandeln samt angående härför lämpliga åtgärder sin giltighet jämväl ifråga om handeln med beredda köttvaror. Upptagande av omsättningsavgift å slaktdjur. Därest de av jordbruksutredningen i det föregående framlagda förslagen till stödjande av exporten av slaktdjur samt kött och fläsk vinna statsmakternas bifall, är det nödigt, att för deras genomförande erforderliga medel på ett eller annat sätt ställas till förfogande. Lämpligaste formen för medlens anskaffning synes enligt jordbruksutredningens förmenande vara, att en allmän omsättningsavgift pålägges slaktdjur eller kött och fläsk. Mot en sådan anordning torde nämligen enligt jordbruksutredningens åsikt bärande invändningar av principiell innebörd ej kunna göras. P å grund av den stora omfattningen av handeln med nämnda varor skulle redan en mycket måttlig avgift kunna inbringa avsevärda belopp. Tages vidare hänsyn till de synnerligen betydande kostnader, som i övrigt följa med distributionen av varorna

195 ifråga, är det uppenbart, att en omsättningsavgift å slaktdjur eller kött och fläsk om en eller annan krona per djurkropp knappast skulle märkas. Den omständigheten, att avgiften under nuvarande förhållanden med all sannolikhet komme att främst drabba jordbrukarna, lärer därför ej behöva utgöra något hinder mot densammas införande. Det torde i detta sammanhang böra understrykas, vad jordbruksutredningen tidigare vid flerfaldiga tillfällen framhållit, nämligen att jordbrukarna i största möjliga omfattning böra själva eller genom sina sammanslutningar handhava ordnandet av slaktdjurens avsättning och vad därmed hör samman. Detta fär emellertid även anses innebära, att det i första hand bör åvila jordbrukarna att bestrida med organisationsarbetet förbundna kostnader. Denna ståndpunkt utesluter givetvis ej, att det i sådana för jordbruket särskilt tryckta tider som de närvarande kan befinnas lämpligt, att det allmänna genom att påtaga sig vissa hithörande utgifter även ekonomiskt direkt stöder j ordbrukarna i deras strävanden att bringa ordning och reda beträffande slaktdjurens avsättning. E n sådan omsättningsavgift, som den här åsyftade, bör givetvis utgå Grundem endast en gång för samma vara, oberoende av det antal äganderättsöver- for omsättgångar, för vilka densamma blir föremål. P å grund därav är det lämpligt, ningsavyiftens uttagande. att varan i samband med avgiftens erläggande på ett eller annat sätt stämplas eller märkes, så att densamma kan i fortsättningen identifieras såsom ej längre avgiftsbelagd. Med denna utgångspunkt har jordbruksutredningen funnit sig böra undersöka möjligheterna att anknyta uppbörden av ifrågavarande avgift till den under statligt överinseende stående köttbesiktningen och den sig därtill anslutande stämplingen av besiktigat kött. Därvid har det visat sig, att en sådan kombination skulle ur rent praktiska synpunkter innebära vissa fördelar. Det synes nämligen vara av särskild vikt att en omsättningsavgift för slaktdjur eller för kött och fläsk anordnas så,'att den i minsta möjliga grad verkar störande å den allmänna slaktdjursmarknaden och därigenom påverkar slaktdjurens avsättning i ogynnsam riktning. Därest omsättningsavgiften erlägges samtidigt med att avgifterna för köttbesiktninoeller begagnande av offentligt slakthus uppbäras, skulle omsättningsavgifteS komma att verka såsom tillägg ä besiktningsavgifterna. Samtidigt med att kostnaderna för uppbörden av den förra avgiften därigenom i hög grad nedbragtes, erfordrades ej heller något störande ingrepp i den allmänna varuomsättningen. Med besiktningsväsendets nuvarande omfattning i Sverige kommer visserligen en mindre del av jordbrukets saluöverskott av kött och flask att undandragas ifrågavarande omsättningsavgift, något som får anses innebära en orättvisa mot dem, som hava att erlägga sådan avgift, men nackdelarna därav reduceras i hög grad, därest i anslutning till vad jordbruksutredningen tidigare anfört besiktningstvång införes för samtliga stader och samhällen med ett innevånareantal om minst 4 000 personer. Även med den gestaltning, som besiktningsväsendet för närvarande har synas emellertid olägenheterna av berörda olikformighet ej vara så stora,' att de få förhindra, att erläggande av omsättningsavgiften anknytes till

196 uppbörden av kommunala besiktningsavgifter. Köttbesiktningen i landet har redan nu sådan omfattning, att även vid en mycket måttlig omsättningsavgift tillräckliga medel skulle inflyta. Enligt 1931 års berättelse angående det civila veterinärväsendet hade sålunda under nämnda år ej mindre än 221 252 hela kroppar och 12 362 halva kroppar av storboskap underkastats statlig besiktning. För kalvar voro motsvarande siffror 613 896 resp. 12 423, för får och get 166 382 resp. 1314, för svin 1407 914 resp. 57 933 samt för häst 13152 resp. 353. Utgår man ifrån, att avgiften för halv kropp sättes till hälften av den, som gäller för hel kropp, samt förutsätter man vidare, att omsättningsavgiften för hel kropp fixeras till förslagsvis 1 krona 50 öre för häst och storboskap, varmed bör förstås nötkreatur, vägande mer än 100 kg i slaktad vikt, samt 1 krona för svin och 50 öre för övriga smådjur, varmed menas kalv, får och get, skulle tillhopa i omsättningsavgifter inflyta ett belopp av nära 2"2 milj. kronor. Då på sätt i det följande närmare utvecklas det medelsbehov, som är avsett att täckas av ifrågavarande avgifter, sannolikt kommer att avsevärt växla under olika år, synes det jordbruksutredningen föga lämpligt att fastlåsa avgiften vid ett bestämt belopp under en längre följd av år, utan torde bemyndigande tillsvidare böra lämnas Konungen att fastställa avgiftens storlek. Därvid lärer dock böra bestämmas, att densamma i intet fall får överstiga för storboskap och häst 3 kronor, för svin 2 kronor samt för övriga djur, varom här är fråga, 1 krona, räknat för hel kropp. Dessa maximisatser motsvara vid nuvarande prisläge c:a 2—3 % av det genomsnittliga värdet för ett vart av de tre viktigaste slagen av slaktdjur, nämligen större nötkreatur, gödkalvar och svin. Hinder möter dock ej, att vid avgiftens fastställande en ytterligare uppdelning av slaktdjuren i olika avgiftsklasser sker i anslutning till taxorna för köttbesiktningsavgifter. I så fall bör lämpligen avgifternas inbördes relation bestämmas efter genomsnittsvärdet hos djuren inom de skilda klasserna. Till jämförelse kan vidare nämnas, att besiktningsavgifterna enligt den före kristiden allmännast gällande s. k. normaltaxan utgjorde 3 kronor för storboskap samt 2 kronor för svin. Sedan dess torde emellertid en höjning i avgifternas medelnivå ha skett. Därest de angivna maximisatserna komma till användning, torde normalt c:a 4 milj. kronor kunna förväntas inflyta årligen. Ovan anförda synpunkter finnas sammanfattade i det utkast till förordning om slaktdjursavgift, som fogats till detta betänkande såsom bilaga B. Uppbörden av Omsättningsavgift skulle givetvis utgå ej endast vid köttbesiktningsomsättnings- byråer och offentliga slakthus, som stå under kommunal tillsyn, utan jämväl avgiften. ^ kontroll ställda slakterier, beträffande vilka Konungen engkilda under lämnat sådant medgivande, som avses i § 9 i gällande lag angående köttbesiktning och slakthus. Vid de förra anstalterna skulle vederbörande samhälle handhava uppbörden. Föreskrift synes dock böra meddelas därom, att omsättningsavgiften erlägges i enahanda ordning, som i varje särskilt fall tillämpas beträffande sådana avgifter för köttbesiktning och be-

197 gagnande av offentliga slakthus, varom i § 8 i lagen angående köttbesiktning och slakthus sägs. Beträffande kommunernas skyldighet att biträda vid uppbörden av omsättningsavgiften vill jordbruksutredningen framhålla, att hinder ej lärer möta att såsom villkor för fastställelse av taxa å köttbesiktnings- och slakthusavgifter stadgas, att vederbörande samhälle åtager sig att i enlighet med givna föreskrifter uppbära och redovisa inflytande omsättningsavgifter å kött och fläsk. För det fall emellertid, att taxa å köttbesiktnings- och slakthusavgifter redan finnes fastställd av Kungl. Maj:t att gälla för viss, ej alltför kort tid framåt, har givetvis staten ej möjlighet att till taxan under dess giltighetstid anknyta skyldigheten att verkställa den uppbörd, varom här är fråga, men vederbörande samhälle torde likväl kunna åläggas sådan skyldighet. De erlagda omsättningsavgifterna böra redovisas och inbetalas till statskontoret enligt därom av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter. Dessa böra i huvudsak innehålla, att de influtna avgifterna skola för varje månad senast en vecka efter månadens utgång genom vederbörande samhälles försorg insättas å statsverkets giroräkning i riksbanken. Å det reversal, som i samband därmed avlämnas, skall angivas, att medlen utgöras av influtna omsättningsavgifter för kött. Ifråga om de under offentlig kontroll ställda slakterierna synes skyldighet att erlägga omsättningsavgift för vid slakteriet besiktigat och godkänt kött eller fläsk böra åvila den, under vars förvaltning slakteriet är ställt. Han har i sådant syfte att månadsvis å statsverkets giroräkning med angivande av medlens karaktär för statskontorets räkning inom en vecka efter varje månads utgång insätta sammanlagda beloppet av de omsättningsavgifter, som enligt ovan angivna grunder skola utgå för vid slakteriet under nästföregående månad besiktigat kött. Kontroll å redovisningarnas riktighet utövas på så sätt, att besiktningsman inom samhälle med köttbesiktningstvång eller vid under offentlig kontroll ställt slakteri ålägges att vid avlämnande månadsvis till medicinalstyrelsen av föreskriven rapport om antalet av honom besiktigade djur av olika slagavgiva densamma i två exemplar, av vilka medicinalstyrelsen omedelbart efter mottagandet överlämnar det ena till statskontoret. Omsättningsavgifterna böra ingå till en särskild fond, lämpligen benämnd Förvaltningen statens slaktdjursfond. Denna förvaltas av statskontoret, som ock utövar och användkontroll å avgifternas rätta utgörande. Till fonden hörande medel dispo- influtna neras av statens slakterinämnd för främjande av slaktdjurens avsättning i av9^medei. enlighet med av Kungl. Maj:t angivna grunder. Det synes visserligen önskvärt, att nämnden beredes en jämförelsevis vidsträckt rörelsefrihet i avseende å användningen av influtna avgiftsmedel, men det lärer likväl vara nödvändigt, att vissa föreskrifter härom utfärdas av Kungl. Maj:t. Medlen böra sålunda enligt jordbruksutredningens förmenande företrädesvis anlitas för utlämnande av pristillägg vid export av slaktdjur eller kött och fläsk, varvid särskilt avseende bör fästas vid möjligheten att därigenom slaktdjursmarknaden inom landet hålles stabil samt priserna å kött och fläsk i möjligaste

198 mån jämna. Vid sidan därav må dock årligt bidrag intill visst belopp, som enligt vad tidigare föreslagits skulle bestämmas till 60 000 kronor, kunna utgå ur sagda fond för underlättande av jordbrukarnas organisationssträvanden på förevarande område. I detta sammanhang vill jordbruksutredningen framhålla vikten av att särskilt sammanslutningar för handhavande av exporten av hithörande produkter erhålla erforderligt stöd. Jämväl för andra ändamål torde avgiftsmedlen böra kunna tagas i anspråk, men det är i sådana fall enligt jordbruksutredningens uppfattning lämpligt, att nämndens beslut underställas Kungl. Maj:t för fastställelse. Att vidare kostnaderna för slakterinämndens verksamhet böra bestridas av avgiftsmedlen, synes självfallet. Beträffande storleken av samt grunderna för bestämmandet av ovan åsyftade pristillägg torde det närmast böra ankomma på slakterinämnden att härom träffa avgörande. Att i detta hänseende genom mer eller mindre detaljerade föreskrifter binda närandens rörelsefrihet i någon större utsträckning synes föga lämpligt. För att en jämn prisbildning å slaktdjur samt kött och fläsk i Sverige i möjligaste mån skall vinnas är det nödigt, att pristillläggen bliva i viss män beroende av den skillnad, som föreligger mellan ifrågavarande priser inom och utom landet. Då denna skiftar rätt avsevärt under även mycket korta perioder, böra jämväl pristilläggen kunna hastigt ändras. Formerna för deras bestämmande böra göras sä enkla som möjligt. Det synes därför lämpligast, att det överlätes åt slakterinämnden att i berörda hänseenden träffa avgörande. En begränsning uppåt i tilläggens storlek är dock tillrådlig. Visserligen åstadkommes en sådan därigenom, att de för tilläggens utlämnande erforderliga medlen äro i förväg bestämda av Kungl. Maj:t, men det torde enligt jordbruksutredningens förmenande vara lämpligt, att Kungl. Maj:t även fastställer en gräns, över vilken nämnden ej får gå vid pristilläggens bestämmande. Under nuvarande förhållanden synes denna gräns kunna sättas till 30 öre för kött av de slag, varom här är fråga, samt 10 öre för fläsk per kg räknat samt för levande slaktdjur i förhållande därtill, varvid man har att utgå ifrån, att djurens köttvikt utgör ifråga om svin 75 96 och beträffande övriga hithörande djurslag 50 % av levande vikten. Därest tilläggen utgå med hälften av ovan angivna maximisatser, skulle vid en export av 5 000 ton nötkött och 24 000 ton fläsk erfordras c:a 1 950 000 kronor. Inom denna ram skulle sålunda pristilläggens storlek fastställas av slakterinämnden. Därvid kan nämnden förfara antingen så, att tilläggen bestämmas generellt att utgå tillsvidare med visst belopp per viktsenhet vid export av hithörande produkter, eller ock så, att tilläggens storlek avgöres efter särskild prövning vid varje exporttillfälle. Det förra förfaringssättet bör givetvis komma till användning, därest exporten är av mer regelbunden eller eljest fortlöpande karaktär, i vilket fall genom pristillägget åsyftas att åstadkomma en allmän höjning av prisnivån inom landet. Nämndens beslut om dylikt generellt pristillägg eller om ändring däri skall givetvis omedelbart offentliggöras samt kungöras i allmänna tidningarna. För det fall att

199 exporten däremot är av rent tillfällig karaktär och sker för att lätta trycket å den inhemska marknaden, när tillförseln därstädes är onormalt riklig, synes ett dylikt förfarande ej lämpligt. Vid sädana tillfällen kunna nämligen priserna variera kraftigt såväl inom mycket korta tidrymder som å skilda platser i landet. Det torde därför vara lämpligt, att nämnden medgives befogenhet att även i annat fall, än när beslut om utlämnande av generellt pristillägg kungjorts, bevilja pristillägg. Vidare synes böra förutsättas, att nämnden skall äga taga initiativ till dylik utförsel, ehuru denna torde ombesörjas av enskild exportör. Den särskilda prövning angående beviljande av pristillägg, som sålunda skulle förekomma vid dylik tillfällig export, bör kunna ske såväl före som efter exporten. En nödvändig betingelse för pristilläggs utlämnande är dock i varje fall, att exporten befinnes bidraga till att stabilisera den inhemska marknaden. Vid bestämmande av tilläggets storlek torde nämnden hava att utgå ifrån, att exportörens vinst ej bör överstiga vad som med hänsyn till det förhandenvarande läget kan anses motsvara skälig handelsvinst. Över nämndens beslut i fråga, som rör beviljande eller fastställande av pristillägg, må ej klagan föras. Vid statsmakternas bifall till vad jordbruksutredningen i det föregående föreslagit skulle det närmast tillkomma statens slakterinämnd att som centralt organ ombesörja verkställandet av de olika statsåtgärder på förevarande område, som enligt jordbruksutredningens förmenande böra komma till utförande. Nämndens arbetsuppgift skulle följaktligen i korthet vara att genom vidtagande av åtgärder beträffande exporten av slaktdjur eller slakteriprodukter eller i andra avseenden åstadkomma en ändamålsenlig reglering av den inhemska slaktdjursmarknaden. I sådant syfte skulle det särskilt åligga nämnden, förutom att utöva tillsyn över handhavandet av det statliga exportmonopol, som må varda upprättat, att till Kungl. Maj.t avgiva förslag angående storleken av den omsättningsavgift å kött och fläsk, som skall utgå, att enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder besluta angående användningen av till statens slaktdjursfond hörande medel samt att till Kungl. Maj:t avgiva de framställningar om vidtagande av åtgärder i övrigt, som befinnas nödiga för främjande av slaktdjurens avsättning. Självfallet bör nämnden beredas tillfälle yttra sig i sädana frågor, som beröra dess verksamhetsområde och äro under offentlig myndighets handläggning. Med hänsyn till angelägenheten av att slakterinämnden kan bedriva sitt arbete såväl utan tidsutdräkt som under smidiga former synes det nödvändigt, att antalet ledamöter i nämnden blir jämförelsevis begränsat. Tages i betraktande, att nämndens arbetsuppgift i väsentlig grad är att reglera den inhemska slaktdjursmarknaden genom exportbefrämjande åtgärder samt genom att stödja andelsrörelsen i landet på förevarande område, synes det dock lämpligt för att nämnden skall erhålla en så allsidig intresserepresentation som möjligt, att densamma sammansättes av var sin representant för konsumentintresset, exportintresset, jordbruksintresset samt det med de å inlandsmarknaden arbetande andelsföreningarna förbundna intresset. För-

statens s ^mrt

200 utom dessa fyra ledamöter bör utses en opartisk ordförande. E n nödvändig förutsättning för att nämnden skall kunna fylla sina arbetsuppgifter är, att den tillföres erforderlig kommersiell erfarenhet och fackutbildning på hithörande område genom någon dess befattningshavare. För detta ändamål bör hos nämnden anställas en föredragande tjänsteman, som skall äga att handlägga och bereda ärenden av kommersiell karaktär. Han skall ock ha till uppgift att följa utvecklingen å området såväl inom som utom landet samt, i den mån han anser nämndens ingripande önskvärt, härom omedelbart göra anmälan hos nämnden. Hemställan. Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jordbruksutredningen : att för utlämnande av lån för anläggande, ombyggnad eller moderniseringav andelsslakteri inrättas en statens slakterilånefond med ett begynnelsekapital av 1 milj. kronor samt att villkoren för lån från sagda fond bestämmas i huvudsaklig överensstämmelse med vad i betänkandet angivits; att å riksstaten för budgetåret 1933/34 anvisas ett belopp av 10 000 kronor att av Sveriges allmänna lantbrukssällskap användas vid ordnande av noteringsväsendet på slaktdjurshandelns område i enlighet med i betänkandet förordade riktlinjer; att gällande fraktsatser för levande djur vid transport å statens järnvägar, pä sätt i betänkandet anförts, dels bringas i bättre överensstämmelse med motsvarande fraktsatser för kött och fläsk, dels ock så bestämmas, att samlastning mellan avsändare å skilda orter underlättas; att årlig statistisk berättelse rörande slakterinäringen utarbetas i huvudsaklig överensstämmelse med i betänkandet angiven plan; att åtgärder vidtagas på sätt i betänkandet angivits för att inom riket enhetliga klassificeringsnormer för slaktdjur och slakteriprodukter utarbetas och av statlig myndighet auktoriseras; att sådana föreskrifter meddelas i avseende å den statliga upphandlingen av kött och fläsk, att endast klassificerade och i anslutning därtill märkta varor må godtagas vid leverans till statens inrättningar; att gällande lagstiftning rörande köttbesiktning och slakthus snarast möjligt omarbetas under beaktande av vad i detta hänseende i betänkandet finnes anfört; att bestämmelser meddelas dels därom, att förslag till kommunal ordningseller hälsovårdsföreskrift berörande kötthanteringen, vilket underställes länsstyrelse för fastställelse, skall delgivas medicinalstyrelsen, som har att, därest förslaget föranleder erinran, därom underrätta länsstyrelsen, dels ock om att innan dylikt förslag av länsstyrelsen fastställes, förvaltningsutskottet hos vederbörande hushållningssällskap bör, om möjligt, hava beretts tillfälle yttra sig däröver; att staten tillförsäkras ensamrätt att ur riket utföra saltade sidor av svin (bacon) samt att i anslutning därtill åtgärder vidtagas för bildande av en

201 särskild sammanslutning av exportslakterier, å vilken sagda rätt mä överlåtas ; att bestämmelser angående upptagande av allmän omsättningsavgift å slaktdjur och användningen av inflytande avgiftsmedel meddelas enligt i betänkandet angivna grunder; samt att ett centralt organ för handhavande av statliga regleringsåtgärder i avseende å marknaden för slaktdjur och slakteriprodukter inrättas på sätt i betänkandet angivits.

Särskilt yttrande av ledamoten Nils Adler. I frågan om den av jordbruksutredningens majoritet föreslagna särskilda avgiftens användning är jag av skiljaktig mening, i det jag anser, att sagda avgift, om den kommer till stånd, endast bör användas för att förbättra jordbrukets avsättningsförhållanden för slaktdjur, kött och fläsk inom landet men däremot icke för att genom pristillägg stödja exporten av nämnda produkter. Stockholm den 28 december 1932. Nils Adler.

203 Bilaga A. Promemoria angående lagstiftningen rörande kontroll å kött och andra köttvaror. Yrkesmässigt bedriven slakterirörelse eller handel med kött regleras för närvarande, förutom i den allmänna civil- och strafflagstiftningen, i ett flertal olika speciallagar eller författningar. Dessa senare kunna indelas i tvenne grupper, av vilka den ena omfattar föreskrifter, som avse även andra födoämnen än kött och således äga en vidsträcktare räckvidd, medan till den andra gruppen hörande bestämmelser avse endast kötthanteringen. I detta sammanhang komma endast dessa senare i betraktande. Med hänsyn till den betydelse, som en ändamålsenlig lagstiftning på ifrågavarande område får anses äga för en tillfredsställande organisation av slaktdjurens avsättning, har det synts jordbruksutredningen angeläget, att berörda bestämmelser i vissa avseenden kompletteras, ävensom i övrigt sä ordnas, att de lättare kunna överblickas. I sistnämnda hänseende vill jordbruksutredningen ifrågasätta, om det ej vore lämpligt, att samtliga grundläggande bestämmelser pä förevarande område intoges i en allmän lag angående kontroll å kött och andra köttvaror samt att övriga hithörande föreskrifter, i den mån så vore möjligt, sammanfördes i en enda tillämpningsförfattning. I anslutning till denna sin uppfattning har jordbruksutredningen i det följande sökt angiva vissa synpunkter, som torde böra beaktas vid utformningen av ifrågavarande lag om köttkontroll. Därvid förutsattes, att densamma i huvudsak bygger på de bestämmelser, som för närvarande finnas innefattade i lagen den 10 oktober 1913 angående köttbesiktning och slakthus. Köttkontrollen bör emellertid av skäl, som i betänkandet finnas anförda, omfatta ej endast färskt kött utan jämväl beredda köttvaror. I anslutning härtill böra särskilda föreskrifter utformas rörande kontrollen ä tillverkningen av dylika varor samt angående varubenämningar, som må brukas vid saluförande av desamma. Det huvudsakliga innehållet av dessa föreskrifter angives i det följande. Vidare torde det vara lämpligt, att i köttkontrollagen jämväl intagas bestämmelser, varigenom de kommunala hälsovårdsmyndigheterna under statligt överinseende medgivas utvidgad befogenhet i avseende å tillsynen av kötthanteringen. Lag om kontroll å kött och andra köttvaror. Köttkontrollen torde alltjämt böra begränsas till att avse kött av nöt- Tillämpningskreatur, får, get, svin och häst eller av sådant kött beredda varor. Att ut- område. sträcka densamma till att omfatta jämväl kött av andra djurslag torde i hög grad komplicera densammas utövande och synes ej motsvara något större behov. Anledning att befara, att genom en dylik begränsning av köttkontroll-

204 föreskrifternas giltighetsområde olägenheter skulle uppstå i hygieniskt avseende, lärer ej heller föreligga. Även kött av andra än de nämnda djurslagen är nämligen föremål för viss tillsyn i enlighet med gällande hälso- j vårdsföreskrifter. Med kött torde böra avses ej endast kött i vanlig bemärkelse utan jämväl andra ätbara djurdelar. Detta innebär en utvidgning av tillämplighetsområdet för kontrollen i jämförelse med nu gällande lag angående köttbesiktning och slakthus. Enligt nämnda lag räknas till kött, förutom kött i vanlig bemärkelse, endast vissa särskilt angivna organ, såsom huvud med tunga, lungor, hjärta, lever och njurar samt beträffande kor även juver. Däremot äro exempelvis bräss och mjälte för närvarande ej underkastade kontroll. E n utvidgning av begreppet kött på sätt ovan ifrågasatts, varigenom alla till människoföda brukliga djurdelar bleve föremål för kontroll, synes befogad icke minst med häusyn till att under kontrollen inordnats även beredda köttvaror. Att denna blir i möjligaste mån fullständig, är av stor vikt. Olägenheterna av en sådan utvidgning, som ovan ifrågasatts, äro i huvudsak av praktisk art och torde kunna i allt väsentligt undanröjas genom lämpliga föreskrifter angående kontrollens handhavande. Särskilt tillEnligt jordbruksutredningens förmenande vore det önskvärt, att föreskrift 'lim att m e d d e l a d e s därom, att envar, som vill idka slakterirörelse eller annan yrkesyrkesmässigt mässig verksamhet, som har till föremal beredning eller försäljning av köttidka kött- v a r a j skulle vara skyldig söka tillstånd därtill hos hälsovårdsnämnden i rmg ' orten. Dylikt tillstånd finge ej förvägras, såvida ej sökanden uppenbarligen vore olämplig utöva verksamheten eller ock näringens bedrivande eljest kunde anses medföra sanitära olägenheter. Meddelat tillstånd skulle gälla tillsvidare och återkallas, när skäl därtill förelåge. E n dylik bestämmelse komme visserligen i visst motsatsförhållande till stadgandet i 11 § tredje stycket i gällande förordning angående utvidgad näringsfrihet, men denna omständighet bör ej tillmätas avgörande betydelse. Möjligheterna att övervaka, att meddelade föreskrifter angående hälsovården efterlevas, äro i vad avser hantering av kött i hög grad beroende av de personliga kvalifikationerna hos den, som utövar hanteringen. Huru detaljerade föreskrifterna än göras och huru noggrant övervakningen än anordnas, kunna givetvis överträdelser av mindre nogräknade personer ej undvikas. P å grund därav kan ej heller det eftersträvade förtroendet för hithörande varors fullgoda beskaffenhet ernås, såvida det ej beredes möjlighet att förhindra, att för ifrågavarande yrke olämpliga personer utöva detsamma. Skyldighet att ansöka om tillstånd bör åvila den, som för egen räkning driver angiven verksamhet. Under den ifrågasatta bestämmelsen skulle sålunda ej falla yrkesutövning av s. k. hjälpslaktare vid offentligt slakthus. Undantagna vore även jordbrukare eller andra, som ombesörja slakt av egna djur och försäljning av därvid erhållna produkter utan att verksamheten kan anses bedrivas yrkesmässigt. För att prövningen av de sökandes lämplighet skall ske med erforderlig

205 sakkunskap och efter likartade grunder synes det lämpligt, att tillstånd beviljas av hälsovårdsnämnderna i enlighet med av medicinalstyrelsen utfärdade anvisningar. Det torde utan vidare vara klart, att därvid endast hygieniska synpunkter böra tagas i betraktande. Om någon anser sin rätt förnärmad av sådant beslut av hälsovårdsnämnd, varom här är fråga, skulle han äga anföra besvär hos länsstyrelsen. Därest dylikt stadgande införes i lagstiftningen, torde det kunna förutsättas, att en fortlöpande kontroll från hälsovårdsnämndernas sida utövades å de näringsidkare, som beviljats tillstånd. I den mån överträdelse av gällande föreskrifter därvid befunnes ha förekommit, skulle hälsovårdsnämnden äga att återkalla tillståndet. Givetvis borde dock detta ske endast i undantagsfall, då antingen rättelse ej kunnat erhållas efter upprepade anm aningar eller ock de intressen, som hotades av fortsatt yrkesutövning, vore av den särskilda vikt, att ett omedelbart avbrott i densamma kunde anses motiverat. Jämlikt gällande slakthuslag må köttbesiktningstvång införas endast i Införande av kötthesikt stad eller annat samhälle, varest hälsovårdsstadgans i riket föreskrifter rörande stad i tillämpliga delar gälla. Önskemål hava emellertid framställts dels därom, att det skulle finnas möjlighet att införa köttbesiktningstvång i . egentliga landskommuner, dels ock om att två eller flera kommuner eller samhällen skulle kunna förena sig om gemensam besiktningsbyrå. Båda dessa önskemål hava synts jordbruksutredningen värda beaktande. Det lärer nämligen ej kunna bestridas, att, med hänsyn till betydelsen av ett ökat förtroende för köttvarornas i hygieniskt avseende fullgoda beskaffenhet, det kan befinnas ändamålsenligt, att köttbesiktningstvång införes i landskommuner. Något missbruk av att möjligheterna för besiktningstvångets införande å landsbygden underlättas behöver näppeligen befaras, då det ankommer på kommunerna själva att taga initiativ i frågan. Det torde emellertid ej alltid vara nödigt eller ens lämpligt, att besiktningsbyrå i varje dylikt fall inrättas. Utgår man ifrån, att ordnandet av köttbesiktningsväsendet utgör en kommunal förvaltningsuppgift, torde det därför böra beredas möjlighet för flera kommuner eller samhällen att i den ordning, lagen den 13 juni 1919 om kommunalförbund bestämmer, handhava nämnda uppgift. Köttbesiktningstvång stadgas av länsstyrelsen på framställning av vederbörande kommunala myndighet. Någon bestämmelse om att representanter för andra intressen skola beredas tillfälle framföra sina synpunkter före dylik frågas avgörande finnes ej. Med hänsyn till den stora betydelse, frågan om ett ändamålsenligt ordnande av besiktningsväsendet har för jordbrukarna, synes det enligt jordbruksutredningens förmenande vara av vikt, att dessa genom någon sin organisation beredas inflytande vid hithörande frågors handläggning. Det är därför lämpligt, att i köttkontrollagen uttryckligen föreskrives, att länsstyrelsen skall, innan beslut meddelas, höra förvaltningsutskottet hos vederbörande hushållningssällskap. Även synes det önskvärt, att, därest representativ organisation för näringsutövarna finnes inom det

206 område, som beröres av frågan, densamma höres. melse härom bör dock ej meddelas. Slakthustvång.

Någon särskild bestäm-

Bestämmelserna i gällande slakthuslag angående slakthustvång och förfarandet vid dess införande m. m. torde kunna bibehållas oförändrade, dock att förvaltningsutskottet hos vederbörande hushållningssällskap bör höras, innan beslut om införande av slakthustvång fattas av länsstyrelsen.

Besiktningens Även föreskrifterna i 4 och 5 §§ i gällande slakthuslag synas i stort sett ordnande. k u n n a bibehållas oförändrade. Det bör sålunda tillkomma Konungen att utfärda närmare föreskrifter angående tillsättande och entledigande av besiktningsman samt angående förfarande vid besiktningen. I sistnämnda hänseende må erinras om att, därest vad jordbruksutredningen i det föregående anfört beaktas, alla ätbara delar av nötkreatur, får, get, svin och häst komme att underkastas besiktning, varför vissa jämkningar i de bestämmelser därom, som innefattas i kungl. kungörelsen den 10 oktober 1913 med särskilda föreskrifter om besiktning och stämpling av kött m. m., bleve påkallade. Stämpling av Beträffande föreskrifterna i 6 § i gällande slakthuslag angående stämpling kött m. m. a y besiktigat kött m. m. torde i anslutning till vad i betänkandet finnes anfört ett tillägg böra göras, enligt vilket i stad med slakthustvång endast sådant färskt kött, som härrör av djur av här omförmält slag, vilket slaktats i offentligt slakthus eller under offentlig kontroll ställd slakteriinrättning, må till salu hållas, utbjudas etc. Genom denna tilläggsbestämmelse komma konsumenterna i städer med slakthustvång att beredas det skydd i hygieniskt avseende, som är avsett med slakthustvångets införande. En bättre ordning å avsättningsmarknaden i riket med kött åstadkommes även, enär reglering av utbuden i de större konsumtionscentra därigenom underlättas. Kontrollen Enligt vad ovan framhållits har jordbruksutredningen ansett, att gällande köttvarora bestämmelser i slakthuslagen angående förbud att i samhälle med köttm.m. besiktningstvång försälja m. m. färskt kött, som ej besiktigats och stämplats, borde kompletteras med en liknande föreskrift beträffande annan köttvara. Sådan vara, varmed förstås ej endast i vanlig mening beredda varor utan ock saltat, rökt eller torkat kött av ifrågavarande djur, borde sålunda ej få till salu hållas, utbjudas, användas eller förvaras, såsom i gällande slakthuslag angives, i samhälle med köttbesiktningstvång, med mindre å varan eller, om denna vore avsedd att säljas i emballerat skick, å emballaget särskilt märke funnes anbragt. Dylikt märke finge åsättas endast vara, vari ej annat kött av hithörande djur inginge än sådant, som undergått besiktning och stämplats. Ur kontrollsynpunkt torde vidare böra föreskrivas, att märket finge anbringas å köttvara endast inom samhälle med köttbesiktningstvång. Därest enskild inrättning för tillverkning av beredda köttvaror ställts under offentlig kontroll på sätt i det följande angives, synes dock hinder ej föreligga för att å dylik

ÖV

207 inrättning märket äsättes köttvara, som uppfyller härför föreskrivna fordringar. Befogenhet att anbringa märke borde tillkomma den, som erhållit tillstånd till yrkesmässig beredning av köttvaror. Detta skulle dock ej innebära, att den, som direkt utförde arbetet med märkets anbringande, vore nödsakad äga dylikt tillstånd, utan det vore givetvis tillräckligt, att märkningen skedde under överinseende av den, som innehade tillstånd, samt på dennes ansvar. Beträffande innebörden av övriga föreskrifter i avseende å märkning av köttvara hänvisas till vad nedan sägs. I enlighet med vad tidigare framhållits synes det önskvärt, att i kött- Slakthusens kontrollagen intages en bestämmelse om att offentligt slakthus förvaltas av förvaltninffen styrelse av högst fem ledamöter, av vilka förvaltningsutskottet hos det hushållningssällskap, inom vars område slakthuset är beläget, utser en samt stadens beslutande myndighet de övriga. Enligt gällande slakthuslag må Konungen utan hinder av lagens bestämmelser medgiva, att i stad med slakthustvång slakt av kreatur må ske å inom staden beläget exportslakteri, varmed förstas under offentlig kontroll ställd, för utförsel ur riket av kött huvudsakligen avsedd slakteriinrättning. I nämnda lag skiljes mellan exportslakterier och andra under offentlig kontroll ställda enskilda slakterier. En dylik uppdelning förefaller emellertid ej behövlig. Därest särskilda bestämmelser angående exportmängdens storlek vid exportslakterierna äro påkallade, böra dessa bestämmelser ej intagas i köttkontrollagen utan erhålla sin plats bland övriga föreskrifter angående exporten av kött. Jordbruksutredningen har därför ansett, att endast ett slag av under offentlig kontroll ställda slakterier bör finnas, vilka lämpligen kunna benämnas kontrollslakterier. Kött härrörande från djur, som slaktats i kontrollslakteri, skall vara undantaget från köttkontrollagens bestämmelser. Villkoren för att enskild slakteriinrättning må ställas under offentlig kontroll böra meddelas i särskild författning. I denna torde föreskrifterna i gällande förordning angående exportslakterier samt andra enskilda under offentlig kontroll ställda slakteriinrättningar kunna i huvudsak ingå oförändrade. Även för inrättning för beredning av köttvara bör möjlighet föreligga att bliva ställd under offentlig kontroll, varmed följer rätt för innehavaren att åsätta köttvara sådant märke, att varan må försäljas i samhälle med köttbesiktningstvång. Beträffande de villkor, som därvid skola gälla, vill jordbruksutredningen i det följande framhålla vissa synpunkter.

Kontrollslakterier m. m.

I likhet med vad i hälsovårdsstadgan finnes bestämt angående högsta tillsynen över allmänna hälsovården i riket torde det tillkomma medicinal styrelsen att utöva överinseende över att föreskrifterna i den föreslagna lagen angående kontroll å kött och andra köttvaror samt i anslutning där till utfärdade författningar iakttagas. För ernående av likformig tillämpning bör medicinalstyrelsen meddela hälsovårdsnämnderna nödiga råd och anvisningar.

Tillsyn över lagens tilllämpning.

208 Närmare föreskrifter om märkning av köttvara m. m. Det bör tillkomma Konungen att meddela närmare föreskrifter angående märkning av köttvara jämlikt köttkontrollagen samt i samband därmed utfärda bestämmelser angående framställning av köttvara, som må åsättas märke, ävensom angående varubenämningar att brukas vid märkt köttvaras saluhällande eller försäljning såsom födoämne. Enär bestämmelserna ifråga hava avseende endast å köttvara, som är försedd eller skall förses med märke enligt nyssnämnda lag, framträder märkets karaktär av kvalitetsbeteckning tydligt. Märkets beMärket bör innehålla ordet »kontroll». Därmed tillförsäkras köparen, skaffenhet. a t t d e n s a l u förda varan framställts under kontroll samt att vissa garantier föreligga för att varan ej är i hygieniskt avseende till människoföda otjänlig. Dessa garantier bestå i huvudsak däri, att den, som anbragt märket, har skyldighet tillse, att varan uppfyller för åsättande av märke föreskrivna fordringar. Försummelse härutinnan bör givetvis medföra straffansvar. I anslutning härtill torde föreskrivas, att märket skall innehålla namnet å den ort, varest märkningen ägt rum, samt namnet å den, genom vars försorg märket anbragts, eller hans firma. Då det vidare förutsattes, att i köttkontrollagen stadgats, att för rätt att idka yrkesmässig beredningav köttvara erfordras särskilt tillstånd, föreligger säkerhet för att varans tillverkare kan identifieras. Vidare bör å märket angivas den benämning, under vilken köttvaran är avsedd att saluföras. Då tillverkaren av beredd köttvara på så sätt blir skyldig ange varans benämning i handeln, torde hans ansvarskänsla komma att ökas. Dessutom uppnås den fördelen, att köttvaran under hela distributionsprocessen saluföres under ett och samma namn, vilket givetvis kommer att verka till förmån för den lojala handelns utövare. Härigenom främjas även införande av enhetliga varubenämningar på området. Märkets anFör att konsumenten skall kunna kontrollera, att köttvara är i behörig bringande. o r d n i n g m a r k t , bör märket anbringas å varan samt fästas på sådant sätt, att det ej kan falla bort. Därest varan säljes i omslag direkt till förbrukaren, ernås samma syfte, om märket anbringas å omslaget samt detta sker på sådant sätt, att den inneslutna varan ej kan utbytas. Ifråga om korv bör särskilt föreskrivas, att märkning skall ske av varje korv genom att märket fästes vid densamma. Då ett dylikt förfarande kan förväntas bliva alltför betungande, när fråga är om korv av mindre storlek, synes dock möjlighet böra beredas tillverkaren att under vissa förutsättningar gemensamt märka en grupp av korvar. FramställBeträffande framställning av köttvara, som må åsättas märke, torde som ning av kött- r e d a n framhållits böra gälla vissa föreskrifter. Dessa synas jordbruksutredningen i stor utsträckning kunna bygga på 1916 års livsmedelslagstift-

209 ningskommittés förslag till förordning i ämnet. I fråga om s. k. hållbar korv må sålunda av från djurorganismen härrörande beståndsdelar ingå blott kött i vanlig bemärkelse och fett men däremot ej organ. Ej heller vattentillsats skall vara tillåten vid tillverkning av sådan hållbar korv, som skall åsättas märke. Bestämmelser härom lärer endast innebära ett lagfästande av vad som för närvarande är gängse praxis inom förevarande näringsgren. Annan än hållbar korv torde kunna innehålla organ, men om dessa utgöras av andra än huvud med tunga, lunga, hjärta, njurar och lever samt beträffande kor juver, bör lämpligen å märket anbringas orden »Innehåller avfall». Det synes nämligen vara önskvärt att kunna skilja mellan korv, vari använts mindervärdig råvara, och annan korv. I icke hållbar korv äro även såväl utspädnings- som bindemedel tillåtna. Till bindemedel må dock ej användas annat ämne än mjölk, potatis och potatismjöl. Den myckenhet, varmed bindemedel och utspädningsmedel må ingå i korvvara, bör begränsas dels därigenom, att det föreskrives, att korvvaran skall äga en god konsistens, dels ock genom att en viss högsta procentsats fastställes för den andel, varmed ifrågavarande tillsatser må ingå i korvvara. Utspädningsmedel, vartill höra vatten, svagdricka, buljong, mjölk etc, bör sålunda ej få tillsättas i större myckenhet än 30 % av övriga i korvvaran ingående råvaror. Bindemedel må ej heller användas i så stor myckenhet, att stärkelsehalten överstiger 3 % av den färdiga varans vikt. Sistberörda föreskrift torde dock ej böra vara tillämplig å sådan korvsort, vari mjöl eller potatis vanligen ingår som huvudbeståndsdel. I syfte att underlätta för förbrukaren att skilja mellan köttvaror, vartill använts råvaror av olika handelsvärde, torde ock böra stadgas, att, därest i märkt köttvara ingår kött av andra djur än nötkreatur, får och svin, detta skall angivas å märket. Motsvarande föreskrift fanns intagen i livsmedelslagstiftningskommitténs förslag. Behovet av en sådan bestämmelse har ock med styrka framhållits av näringsidkarna själva. Bestämmelser angående under offentlig kontroll ställda inrättningar för beredning av köttvaror. Såsom framhållits, bör möjlighet föreligga för innehavare av inrättning, varest köttvaror beredas, att få denna ställd under offentlig kontroll, varmed följer rättighet för innehavaren att åsätta köttvara sådant märke, att densamma må försäljas m. m. i samhälle med köttbesiktningstvång. Villkoren för att inrättning av nyssnämnt slag skall ställas under kontroll böra givetvis nära ansluta sig till ä ena sidan dem, som gälla för under kontroll ställda slakteriinrättningar, samt ä andra sidan de föreslagna bestämmelserna angående märkning av köttvara m. m. Enär inrättning, varom här är fråga, i regel kommer att ligga utanför samhälle med köttbesiktningstvång, är det nödvändigt, att tillsyn utövas därå, att under den tid, inrättningen är i drift, vid densamma ej annat än tillåtna råvaror användas. Det är därför lämpligt, att särskild tillsynings-

210 man tillsättes, för vilken dock ej erfordras några särskilda kvalifikationer. Hinder torde sålunda ej möta att vederbörande tillsyningsman samtidigt även är exempelvis portvakt vid inrättningen. Det är dock nödvändigt, att tillsyningsmannen utses av medicinalstyrelsen, som ock äger utfärda behövlig instruktion. Ersättning åt tillsyningsmannen bestämmes av medicinalstyrelsen och gäldas av inrättningens innehavare. I regel skall endast kött, som besiktigats och stämplats enligt den föreslagna köttkontrollagen, få användas vid beredning av köttvara vid inrättning, varom här är fråga. Då syftet med detta krav, nämligen att otjänligt kött ej ingår i märkt köttvara, jämväl vinnes, om vid inrättningen anordnas betryggande kontroll av att endast till människoföda tjänligt kött användes, torde villkoret, att endast stämplat kött får ingå i märkt köttvara, ej böra gälla under alla förhållanden. Möjlighet bör sålunda föreligga att genom förordnande av särskild besiktningsman vid inrättningen ernå, att även icke officiellt stämplat kött får användas. De anordningar, som kunna vara behövliga för att en dylik kontroll skall bliva betryggande, växla givetvis avsevärt i olika fall, varför medicinalstyrelsen bör äga att härutinnan meddela erforderliga föreskrifter.

211 Bilaga

B.

Utkast till förordning om slaktdjursavgift. Härigenom förordnas som följer: 1§. 1. För åstadkommande av förbättrad organisation vid avsättningen av slaktdjur och slakteriprodukter skall enligt bestämmelserna i denna förordning upptagas viss avgift för färskt kött, som godkänts vid besiktning enligt lagen den 10 oktober 1913 (nr 239) angående köttbesiktning och slakthus (slaktdjursavgift). 2. Har Kungl. Maj:t beträffande under offentlig kontroll ställd slakteriinrättning lämnat medgivande, som avses i 9 § tredje stycket i lagen angående köttbesiktning och slakthus, skall slaktdjursavgift jämväl upptagas för kött, som blivit vid sådan slakteriinrättning besiktigat och stämplat.

2§. Slaktdjursavgift skall utgå för hel kropp eller del därav med visst belopp, som av Kungl. Maj:t, efter förslag av den i 6 § omförmälda nämnd, i särskild ordning bestämmes. Slaktdjursavgift må ej bestämmas till högre belopp, räknat för hel kropp, än beträffande storboskap (nötkreatur, som efter nedslaktning väger minst 100 kilogram) och häst 3 kronor, svin 2 kronor samt övriga i lagen angående köttbesiktning och slakthus avsedda djur 1 krona. 3§Slaktdjursavgift, som utgår enligt 1 § 1 mom., skall uppbäras av det samhälle, inom vilket köttbesiktningen ägt rum. Finnes för samhället fastställd taxa, varom stadgas i 8 § 1 mom. i lagen angående köttbesiktning och slakthus, skall den för uppbörden av de i taxan avsedda avgifterna tillämpade ordningen iakttagas jämväl ifråga om uppbärandet av slaktdjursavgiften. 4§För erläggande av slaktdjursavgift, som utgår enligt 1 § 2 mom., ansvarar vederbörande slakteriinrättnings innehavare. 5§. ^ Av de medel, som inflyta genom upptagande av slaktdjursavgift, skall bildas en särskild fond (statens slaktdjursfond), vilken förvaltas enligt närmare bestämmelser av Kungl. Maj:t.

212 Fondens medel skola i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställda grunder användas för utbetalande av pristillägg vid export av slaktdjur och slakteriprodukter samt för främjande i övrigt av avsättningen av nämnda varor.

6 §. För handläggning av frågor i avseende å tillämpningen av denna förordning tillsätter Kungl. Maj:t en nämnd, statens slakterinämnd. Nämnden, vilken skall utgöra centralt organ för handhavande av uppgifter föranledda av statliga åtgärder för reglering av slaktdjursmarknaden, har att till Kungl. Maj:t avgiva förslag till bestämmande av slaktdjursavgiftens storlek, att enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder besluta angående användningen av till statens slaktdjursfond hörande medel, att hos Kungl. Maj:t göra de framställningar, vartill förhållandena kunna föranleda, samt att i övrigt fullgöra de uppgifter, som Kungl. Maj:t uppdrager åt nämnden. Närmare föreskrifter om nämndens sammansättning och verksamhet meddelas av Kungl. Maj:t.

7§. Erforderliga föreskrifter beträffande ordningen för slaktdjursavgifts erläggande och indrivande, så ock närmare bestämmelser i avseende å förordningens tillämpning i övrigt meddelas av Kungl. Maj:t.

Denna förordning träder i kraft den dag Kungl. Maj:t bestämmer.

TABELLBILAGA.

214 Tab. I. Djurslag och månad

1.

Ab s ol u t a t a l

Antal i riket besiktigade kroppa: I procent ay resp. års månad smedeltal

1930 Medeltal 1927-30

1930 Medeltal] 1927-30|

14 555 14 541 16 368 16 596 16 546 14 397 13 515 17 560 19 975 18 942 19 610 16 752

17 388 17 653 17 631 17 831 18 615 17177 17 395 19 660 20 382 22 689 22 122 18 787

19 953 19146 20 067 20 905 19 455 16 366 19 090 20 373 21406 24 155 22 401 19 925

21373 19 685 19 947 20 345 19 647 17153 18 749 19 519 23 191 22 035 20 621 19 208

18 317 17 756 18 503 18 919 18 566 16 273 17187 19 278 21238 21955 21188 18 668

87'6 87-5 98'5 99-9 99-6 86-7 81'4 105-7 120-2 114-0 118-0 100-8

91-8 93'2 93'i 94'i 98-3 90-7 91-8 103-8 107-6 119-8 116-8 99a

98-4 94-5 99o 103i 96-o 80-7 94-2 100-5 105-6 119'2 110-5 98-3

106-2 97-8 99i lOl'i 97-6 85-2 93-2 97o 115-2 109-5 102-5 95-5

96 5 93 5 97 •t 99 6 97 8 85 7 90 5 101 5 111 8 115 0 111 fi 98 3

76-4 84-7 102-8 101-7 109-5 119i 111-5 111-8 111-2 929 89-2 89'4

76'0 83'4 99-i 97-4 117-2 115-2 114'i 119-9 102-3 99-3 88-4 87-5

79-o 81'6 99-2 93i 113-9 111-7 119-0 112-4 100-6 104-s 87-6 97-6

81-o 82'0 91i 100-1 110-0 120'0 121-6 105-2 102-3 100-5 84-8

78-3 82-8 97-6 98-7 112-6 1165 116-9 111-9 103-8 99-5 87-3 94-6

99-4 86-1 102-6 125'5 111-7 98-6 89-7 77-1 73-5 92-o 118o 125'7

105-7 88-4 109'2 126-5 121-0 101-4 87-o 82-4 72-2 94'o 102-5 109-6

113o 87-9 100' 9 141-9 124-7 88-o 83-o 79-5 73-9 96-6 104-7 106o

Storboskap:

Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

Summa 199357 227 330 243 242 241473 227 850 2.

Större

kalv:

Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

18 764 20811 25 254 24 989 26 909 29 258 27 411 27 462 27 334 22 829 21908 21957

20119 22 058 26 227 25 759 31014 30 488 30190 31730 27 060 26 279 23 398 23160

22 558 23 309 28 354 26 589 32 555 31910 34 010 32105 28 749 29 798 25 014 27 890

26154 26 502 29 415 32 334 35 533 38 762 39 253 33 972 33 043 32 449 27 376 32 809

21898 23 170 27 312 27 617 31502 32 604 32 716 31317 29 046 27 838 24 426 26 454

Summa 294886 317 482 342 841 387 602 335 702 3. Mindre Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

101-6

kalv: 18 045 15 637 18 635 22 791 20 280 17 908 16 291 14 007 13 353 16 709 21429 22 835

22 365 18 704 23114 26 784 25 620 21465 18 410 17 450 15 286 19 895 21690 23 207

23 881 21615 18 579 17 423 21 322 19 150 30 003 25 281 26 366 23 548 18 594 16 425 17 534 18159 16 802 15 575 15 628 15 879 20 415 19 692 22123 19 649 22 406 22 233

21476 17 585 20 555 26 214 23 953 18 598 17 598 15 958 15 036 19177 21222 22 670

110-6

107-4 87-9 102-8 131i 119-7 93o 88-o 79-8 75-2 95-9 106-1 113-3

891 97-9 129-3 120-4 84-o 92-9 79-7 Summa 217 920 253990 253653 234629 240048 81-2 100-7 1 De anförda summasiffrorna överensstämma ej i detalj med i den officiella statistiken redovisade antali 100-5 besiktigade kroppar beroende på vissa skiljaktigheter i primärmaterialets bearbetning. 113-7

215 slaktdjur, månadsvis, åren 1927 - 1 9 3 0 . 1 Djurslag och månad

1 procent av resp. års månadsmedeltal

Ab s o 1 u t a t a l Medeltal

1927-30

9 952 7 988 8157 12120 9 420 11484 13 477 22 801 28 851 26 892 20 509 10 793

10 726 9 278 9 729 9 918 9 813 12 658 14 725 25 293 26 413 29 875 22 640 12190

10122 7 424 11380 7 358 9 325 11198 15 469 23 748 25 000 28 368 19 364 10 940

9 772 6 497 6 327 11187 8 657 9 819 15 371 20 401 27 208 25 167 17 037 9 896

10143 7 796 8 898 10 145 9 303 11289 14 760 23 061 26 868 27 575 19 888 10 955

Medeltal 1927-30

65-5 52-5 53-7 79-7 62o 75-5 88-6 150-0 189-8 176-9 134-9 71o

66-6 57-6 60-4 61-6 60-9 78-6 91-4 157i 164-0 185-5 140-6 75-7

67-6 49-6 76-o 49i 62-3 74-8 103-3 158-6 166-9 189-4 129-3 73 i

70-1 46-6 45-4 80-2 62-1 70-4 110-2 146-3 195-1 180-5 122-2 71-o

67-4 61-8 75-o 98o 153-2 178-4 183-1 132i 72-8

83-9 98-o 124-8 118-5 97-o 74-i 57-3 58-5 87-5 105-9 140-0 154-0

98-5 121-4 140-2 106-0 94-i 76o 62-5 72-4 73-o 98-4 118-9 138-5

91-7 101-8 118-6 116-6 93-3 67-4 64-8 79-9 80-8 110-7 125-9 148-3

88-8 97-6 101-5 107-8 97-9 66-9 67-4 73-2 91-9 115-6 129-1 162-1

90-7 104-6 120-8 112-0 95-7 71-o 63-1 71o 83-6 107-8 128-6 151-1

75-8 89 9 108-0 99o 113-3 103-1 101-5 115.4 105-4 96-i 99o 93-6

113-2 122-6 128-5 112-5 97i 79-4 92-8 88-3 82-4 98-7 92-o 92-4

86-7 97i 99 7 117-4 95-8 81i 101-2 116-7 103 5 107-7 90-i 103-0

80-6 87-7 93-8 95-8 88-6 96-6 107-5 115i 118-9 96-7 102-8 116-2

88-7 98-8 107-2 105-5 98-6 90-6 101-0 109-0 103'i 99-5 96-4 101-7

4. Får och get: Februari Mars A.pril Maj Juli September Oktober November

67-4 51-8 59'i

Summa 182 444 193258 179 696 167 339 180684 5.

Svin:2 20 625 24103 30 685 29 149 23 853 18 214 14 083 14 393 21530 26 053 34 577 37 866

Januari Mars April Maj Juni Juli... Augusti Oktober November December

24 969 30 758 35 537 26 870 23 836 19 267 15 827 18 348 18 491 24 937 30119 35106

21556 23 931 27 876 27 412 21933 15 846 15 222 18 778 18 986 26 014 29 589 34 859

25 011 27 468 28 571 30 355 27 565 18 835 18 987 20 604 25 873 32 529 36 354 45 645

23 040 26 565 30 667 28 447 24 297 18 040 16 030 18 031 21220 27 383 32 660 38 369

Summa 295131 304065 282 002 337 797 304 749 6. Svin: * Januari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

51193 60 667 72 883 66 822 76 501 69 589 68 540 77 869 71143 64 854 66 817 63187

72 786 78 805 82 573 72 338 62 441 51006 59 676 56 753 52 940 63 470 59 137 59 362

50 622 56 662 58 215 68 555 55 902 47 322 59 070 68140 60 425 62 855 52 601 60130

59 648 64 903 69 403 70 890 65 559 71475 79 568 85181 87 983 71555 76116 86 041

58 562 65 259 70 769 69 651 65 101 59 848 66 714 71986 68123 65 684 63 668 67180

Summa 810065 771 287 700499 888322 792 543 Besiktigade vid köttbesiktningsbyråer. » » slakthus och slakterier.

216 o »i

a o

t~-

rH

rH

o a

3 O

b-

I

| I

3 *

r»

| I

| .

1 O H h - O 1

1 CM CM • * X i Q CO i O 00 i—1 - | i

:o

OCMCMiTJCD

b-

O r H i - H r H r H

O

» i f ) CO X CD r-i

1 OCO 1 CM i-H

C O r H I l O 1-H 1 1

iH

I

I

CM T j i CO I < 1 CO 1-H

TJI

I

[ I

1 ]

I

I

rH

i—i i—1 i-H CO ^M lT3 l O CM CO

- ^ O r H t - — M i—1 r H O CM rH

H

I

O —i

O

H

H

O O X i O N C O O C 0 0 5 H M O C D H O

O ( M CO i O H O N H t C r J !^. rHCM

COCMOiCOiO C O N H X l t l O CO t ^ CC O J

f— r - O • * t O J CC i O 0 5 N X r H CO VD i-H

CO CO CO

TJI

CO CT. CO H 0 5 rH

C O O - H C M C M ,_,,_(,_, _H

o _ H

w CO i > - T J I T J I - C O C O ^ O H O N ^

S3

H

C si

M 3 si res C~ O

<D

rä"--

M

C i

CM O 0 5 H L O i-H r - i r-i

rH

rH

. ^

O

O

rHCO

i-H

^

| r

,—|

|

M

M

1 O

"Ji

i f ; 0 5 CO

r^rH^ | |

CO

CM

| | | | «

- "

:o 3

O5C0C0—h

1 CO CT. CO i n CM

CO

OCOOCCOCO

CM

coh-cof»N

I O I |05i>.

COI^CMCMCD

incooocr.rH

Tji

II—^—(i

, _ , ,_i (jq (JQ _ (

_ , ,_, ,_,

« -c O si * " Jd

• co in co io COCMCMrH

(

t - O X C O

CO r H 0 5 Tji CM

O

3 si

CMCMCMCO

CO CM CO CD CD

Tji

e

o

i O CO X O

:s3 r3

M

H

H

M T3

u a •Ö 3 HH

O —'

COCO 1

t - i O O i C i C

—^

r » M O Q »

COCOGOOCO

CO

l O C D O N i C

M

iO

iCl O

i f . i(5

1 1 35

si M

_

CC CM CM X i O CD rHCOCOCO

lOCO

I - H r H - H I—1

O H i O i O

0 5 T J I CD t —

O

• co co r^ co

H

I

I

I

!

TJI co

rH i O TJI 0 5 CD ,-H ( M C O H H H

t~CO

rH

COiOO-^CO CM - J i -H/l CM CO CO

—er. o -*

1 N T I *

I O

N

CO CD T J I 0 5 CM

CM CM ^

rH

0 5 CO - H l O

CO O

0 5 Tji i f j

C O l O l ^ O l

COrH

Tji O

"*

— i i oo

rH

co c x

3 si

"3 O

(p S3 •-

3 o

O

S3 M

C rg <

H

O

O

to

"3

H

S3

M 3

P

r H i—1

00 CC,

l O CO CO X

O--HC0C0CO

O

CM r H l£0

COCMrHrHCD

CO

—H

rH -H

i — I H H H

rH

C O I C I O H T J I C O O C O N N L^-COlOlOCO

O O COOCOCMI iO i—Il X J

C M C O C O O O 1 ^ CC I D H O 0 5 I - H T j i T j i CO

CMCMCOOii-H O l r i O H N CD CO T T T j i t > .

\Ci CM 05

i—IrH—MCOO CM .-<

CO i O O O C D Tji lOrHCM

X i O i-H i T l 0 5 CO CO i CO CM CD H H l O C O

CO O O C O X I CM T j i - ^ 1 - * t ^

ifirflt^CMrH X O X C D — I -rtlrHi—ICMrH

C C O t O N H t ^ 0 5 C M O C D T f l O f • CC H

CO 05 lO

rH O H T J K H COijfCMHCO O W f - C C O rHCMCMCMCM

Tt(t---H^CMCM C M C 0 X C O O 5 l O O t — i-H05 rHCMCMCM

S3

l :0

rH

rH

rH X

OSGOi-Ht^CO Ttl-HHCOCOCM t > T j i _ ) -rji ££>

J2 ° <Ö

.2 'ÉT "P :s3

CO CO

CM CO i O CM CO t f l H N H X CO l O CO CO T j i

:s3

•3

o

r

ei

rH

i C J ^ O l T X f , COCDOCMi-H C O - ^ 0 5 t > 0 5 CD—.t->.T«cO rH - H r H

C 0 C D T f O 5 t ^ r H CO ——i —*l rH£-CD05 TMTJI H CO i—(

H i Q c O N 0 5 CM05—MCJ—H C M 0 5 0 C D C O H O i O C C N r H 1—1 r H 1-H

rH

rH

W I O O Ö H C O O l O C O l O X C D C O C C X CO CC « CJ> N rHCMCMrHCM

(M 05 i-H 05 CM

H

i - H X C O r H

COCDCOI~-05

X r t i i O C O O

N

3 s3

C D i O X C O

0 CMiO

COCO

0 5 l ~ 0 5 C O C O

I

co^*<

CMCM

en O N N O

CM CMCMCM

C O i O i O C O I >

N

c<f

_4

5 X

aicocoioo

H

' ^ H

CO

( N O i f l N H O

K

O

H

H

iO TJH

rH H i O O i O

t— O

CD CO X )

C M « | 0 5 0 5

1 B

H

N

CO

C O C O O r - r H

CO

COCOCJ5NCI1 r H CO S 3 CM CO CO i O CO • * X

O vO —fl

:si H

:o •^i05CO-31

H

N

l

O

^

05COrH05—M

'~-'

COCOrHrHCO

rHCMrHCMCO rH

"t

CO

Is "o

—j—Hj^.rHTtl C O N O Q N N t > - O - * i iO

C D O r H O S C O X 0 0 0 5 0 5 i-H CO X ! > •

r H i-H

N

c» H 3 "si

i io

S3

t5 °

rT 3

c4 fö

fl >o

CO

:s3

S3

a

rH

H

rH

M

<><

CMCOrtirHCO O Oi CM

( O N C O C O C O i-H i - 1 CM

CM CO T ( i C O f f ) 0 « 0 i—1 r - CM CO H N H ( N O r H lOCM

r H - H X C M X 0 5 C M C M r H C M l ^ - H H

0 XSSJ ^ 05005CMCO

r-ioir-xr>r-r-coioco

i-HosrttocM t^-*icr^o5

xiOini^-co ost^ CMIO

HCOIOCOCO »oxot^o

NCJIIHCOIO rn-n—icMf-

ro

CMXO5C0-H1

OSrHl^-iO-HI

OSCOCMrH—H

lOCO

-H^COCMCOCO

r H X 0 5 l O l O

- *

CO CM CD X

O5rHO5CMC0

CO-H/fcxjocO

COCM

O i T i O O i C M

iT5-*tOCO

r-i

r-rH

"H 40

-^CO-^flXCO

rH

-HrHrH

O CO l O H CM CO CO r H CD t —•i x x co i >

CO-*r-i-rJ1-r}1 CM 0 5CT5r H CD irit-osi-OCM

CO CO N H i f j —fl O CO CO CM l O c o c c c o f "

N CO CO « | > l O - * i O 0 5 CD cocM05coio

H t O CO CJ5 CO (33 CO H l CO 0 0 HiiooscMco

f - r H 0 5 X C M W CO CO N i * i n o ^ t i ^ r j i

o CO io

T-<

—i

rHrHrHCM

^?

COXCOCDCO iOX-HHt--CT5 CM i - 1 i O OS CO

O C O C O C O N

lO

rHCM

CO i O CO CM Tji

CO CD CD CM CM rH rH

CM i-H CO CM 1-H 1-H

CM

O CO CM T H Tji rH

r H rH

r H £ - o t ~ - r H CDOSlOTflrH - 5 X T H t ^ rH

( M CO CO H O -HirHlCCOCM CD T j i t ^ t ^ 0 5

CMt^-iOCMTji C M X 0 5 - H T j i T j i O CO 0 5 CO

COiOi-HCMCO TjtCXJO CM

C M C M O O O OiTjirH-rfl^l CO \G O CM

C O N i O C O O COCDCDCOC75

1-HCMCO-HICO

CM r H r H r H - H

J 4 CM CM CO

r H CM CO Tji i n

C O N C O o i o

H

2 S 2 S 2 O5O5O5O305 rHrHi-HrHi-H

2 2 2 2 r 0 5 0 2 0 5 0 5 0 5 —HrHrH—H,—!

~"i - H I-H - H - H C 5 0 5 0 5 0 5 0 5 _ ^ T _ ( _ H _ ^ _ ^

CM CO T f i O

CO O H

COTjiCOrH

CöNOOCno'

rH CM CO -Hi »ri

CO t > CO O i Ö

rH

r n r n —i —i c\> 0 5 0 5 0 5 0 5 0 5 —n—^—^—^—^

CMCMCMCMCM 0 5 0 5 0 5 0 5 0 5 -H,—!,-!—^—^

CM CM CM CM eo 0 5 0 5 0 5 0 5 0 5

co 05 —^

H

H

H

H

H

i f } i f } CO CD CO X O r H CO T j t l O i Q c o H c n

X t > Tji i f } O X rH X r- rH i-H CO OS X T j i

X 05 CM X

CO

T j i CO if}CM

CM CO if}

Tji X CD CM O CO t^. rH CM CO r-cM CM 05

CO CM i f } t^. O rH

I CO T f i I CD r H CO

i f } CM

Tfi

0 5 r H T f i CO 0 5 0 5 r H Tji r H O

co r- CM

-4

Tfi 0 5 r H if} i f } CO CM 0 5 if} CD 0 5 r H Tfi

X

^H

05 CM O rH 10 if}

CO CM Tfi O

r- r-

r— o s i f } 0 5 i f } T J I i f } e o i n Tfi i-H 1 0 e o c o x

X O O CD X CM X i f } CM 0 0 r H i f } CO OS OS

T f i r H CM l O X r H CM T f i CO £ ^ 0 5 O CM OS 0 5

e o TJ< r H x Tji x •Hi CO O i f } CM T j i O CO r H -Ji Tfi

T j i CM

CO r H r H CM e o

O CD CO CD O J t > - CO CM CO T j i t - TJi CM t > t -

CT5 X

in co co o t^ O C O N H C O

if} if} CM 1> t - C O - K t ^ H N r - c j j co if}

no

eo r n

co T H

T j i 0 5 r H CO CO Tfi r - C M o o o co os TJI x CM r n ,— e o

05 05 O X O

X rH T j i CO Tfi r H

N C O O if} CM CO

CO X 0 5 - H - J i CD CM CO CO CM i f } CO 0 5 CM f -

if}

i-H

CO Tjt

rH

if}

OS i f } r H CM H i

eo

co rH

O

CD 05 if} o

O T f i i O t — X O i f } r H CM OS

C O T j i r H

if}

CO

t - a s t ^ c o T j i r H C D O O S i f } r H X r H r H T j i

O if} rH 05 X

(H

d

en

or— | if} as O

OSCM t^ O N

H

HCO

l O C M i-H CO

O O CO CD X CO O X T * 0 5 O CO CO i-H r H CM I f }

CD O O T H o CO i f . CM CO O O l f f Q H N C O

-Hi X CM X if} CM co r 1-H CO r H

i f i CO r H OS

co co rH r- as O

CO CM CC i f }

O CM X O S X CM CD OS T j i I O X OS r H T f i GO

C O C O r H T j i CO CM • H rH X CO —ri i f }

CM CO

~ t— eo as if} un i-H o X O if} if} CO T j i x

Tfi

a s co if} t >

O

O

if}

O CO TJI o CO T j i

a s i o t^co a s t-N O H f f l O

CM r H

CM CO

Tfi a s o CO t > t - X H ( N N X X rH rH O

if} as

os CM •

CM

CO CM

r-T+i X

OS

t^co X if}

U

r°

-H

e,

r-H

C3

o faO a cc

r^ as CM i f }

as CM as o TH

r H CO

co as

in Tfi

i-H T j i

CM

i f } CM CM CO X CO { - - CO CM T j i CC OS 1-H r H O 1-H CO

O i O O l N C O CM 1 ^ OS t ^ CM

O t— i f } T j i - M CO O T f i CO CD CD TJi r H t - r H

i-H r- x i-H co o if} o o if} as r1-HH CO X CO X c - t~rH CO T j i O

CM r H CO a s

C O N H H C M N r f i CO CO i O CO o

bo

-_ &

CD (H ^ • P H

«

rO

a> d

d 1 *> S B co Pco, c391 T 3 OM co xS O ;do CO M C H M M B W £ a W ^ ^ >HO« TCDr 3COHCO • ^ ^ W P W ^ £ f f l £ £ :

—

CO T H OS r H O

if}

CM as if} x r- ros o as eo CM

rH

r-~ c o i o a s C D C D eo - H i o x t - r H r H Tji O

M _

CO

eo x as as r-

a. r- os co if} x co C ^ i-H H eo X eo

o as os

r H CD r H

( M H H C f i O OS OS f - OS CO

if}

coco

TJI

S^

if} if}

HJCO^MNH CO 05 rH 05 Tji t>CM t - if} rH if}

CMCO

CM i f }

r-

å

O T H

i f i CO

CO CD e o o —N i f } T f i CO CM CD X T j i r H CD X

CM r H CM

T J I O rH t~ 05 CO O OS if} X OCOC OC J rCH O CM N I O if} X

CO t-T

H

rrj g > r-H

rH

CM X

co x eo

CM T j i

rH

O

i d os co x i o co

O

TJI

co x i n x i~- as os o x co

t-^OS

co t - eo CM os TJI eo 0 5 CM rH o> if}

H H C O

Tji r H

Tfi

CO

C O T H

OS CD T * CM f l f } I f } Tf> T j i r H

I rrI 0 5 CO CM CO

I I

t^

if} co o r- o rH CO CM X CD 00 rH CM CO CM O OS if} O O CO X i—I X rH 05 05

O —i CO i-H I f } CO

T f i i o e o c-- C M 05 X r H CO

i—l T j i T f i 0 5 CD

co H rH

o CO X OS i f } i-H

t - - CM CM I >

co

CO

i f } CO X r H -Ji X i f } r H r H CO f ~ T j i CM CD

eo

r H I f } CO [ T CO

X X T j i T j i CO Tti O Tfi (-- i f } CM CM r H O OS

o co o TJI CM COrHCOrHCD C O ' C H CM

eo »o

co rH

rH

rH 05 CO 0 5 r H if}

CM CO

eo t-» CM

x o t - co eo

cocot>o:if} c o c o x c o x CC

CM i f } T f i CM i f } i-H X — i f } CO CO CO O CD 0 5 0 5 r H CO

CM OS CM OS f~if} if} 0 5 05 O rH rH Tfi

rH

CDCOi-H i f } CO H

CO

r H T j i CO OS CO OS OS i f } r H CD 05lf}rHCMTt(

I X I O t»

o co * # T H CD r - i f } CM C O O C M O CD CM X CM

I f } 0 5 r H CD O If} X CO T f i i-H eo i-H C M T j i

T j i i-H

O X t C O X r H X —1 CM

T j i Tji O ' CM

co if} 05 O

if} O X O 05

T j i CM CD CD X l O i o c o c o r i f l h - H O

O O O N N O 0 5 i f } CD CM CM co o i-H co

05 CO 05 If} CO O CO if} X 05 os if} r- CM t 05 t~- if} 05 CD rH eo CM 05 05 CM i f } CO CO X

CD

i - l r H OS T f i CM CM Tji a s t - a s

TJI o

r- r - 1 —

pi ft o HCO

c

„ H

d - jni

ffl

^

o CM

"^

cc > U ^ J-i

C

iJD

PH

j TT :c3 > j

m\4m<\4^

218 SI S

O C D t - - OS CM O

i-H CM r H CD rH

a ö o p

• !~l

1 I

X O i f } CM T j i CO

| 1

x 1

if} CM Tfi O Tfi if} CD

as

12 Tji rH

if}

x o

1 OS r H

|

IS

co x eo

Tfi If}

0 CO X if}

CM co CD

1 1

I f } I— i f } O O rH Tft X i f }

x eo 0 ras CM

OS X 0 r H 1-H CO

X

if} 1»

r H Tji X CM e o Tjt 1-H CO I f } i-H r H ! >

as |

OS X T f i CO 0 CO Tji CO X eo i o r H

CM X CO t— i f } i f } O T j i CM

CO

T j i CO i-H C~Tji r H

T f i CD Tfi r H O OS

CM O O

r - T j t Tji i f } CM CO i-H i-H X

0 0 Tji O I f } i-H

CO r H

T j i CO

CO

i-H CM I f }

i-H

CM O

r-as

CO CM CD

OS X

if} r H if} co

Tji - H

rx o

1 I Si— co OS CO

1 1

co co 12 X X CMOS if} CM if} if}

1 COlf} 1 t - CD CM O

CD i f } 0 X

CM T j i i-H CM

CD Tji OS

If} r H

Tji Tji

CM

1 I SX -H CM CM CD CO

If}

r-

if}

T f i CM

[ x 1 1 CD 1 X

o H O TJ

-_.

05 CO

3 O

«< ,—•

"3 S3

3 r-S

rH

t»

CO i-H

Tji O if} rH 1-H X

1 1

CO X CM CD i-H CD

rH

| 1

O

| '

x r 1—1 -

| 1

1 13 no CO

CD

I 1

1 IS?TOf i ITff}i TJI X

CD

X | 1 °° CM 1

r H CD rH

CM CO CO OS CM CO

co

CM CD CO CD Tji CD

| 1

CM OS

1 °

rH if} i-H

CMTfi i f } CO

si

l£

CO i f } CO CO eo

O

OS

Tfi

r» TJI

TJI

OS

no c o

CD T j i

co co

X CD X t— if} X

r - if} 1 rH O Tfi Tji

0 rH X

CD CO

CO CD

CM

1 IS If} OS

coco

co co CD •"* 1 ° ir >H i Xf } 11 1-H co O rS 1 1 1 1 O OS |~eo t - T j t 1 0 X O CM T j i CM i f } CD X co X 0

1 I CM

1 co

81 1 or1 O

1-H CD

Tji Tji

| CM 1 if} OS

CO Tjt Tji

r—

Tji

iH

If}

CO X OS i-H r - CM

CO

C0 r H

CM

CO 1 <° 11 CM r H CO eo c o 1 as

1 CD

as

i-t

1 t 1 If} 0

1 CO

CD

l—t

r-

CM

I

co 1 If}

H 1 H 1 O

1 as co a s Tft i-t

3 1 as as no

s 1 0 if}

£1 rH If}

"

rH

3 Tji i-H

CM

CO CM

| T H i-H 1 Tfi Tfi CO I f } rHCM CO CM

co if} CD O T j i CO

TH

i n co i n t - — as

Tft x a s if} CM X cCOo O ji CMTCD

Tfi O X 0 CO t -

co 1 if}

1 i f } T j i CM 1 i f } (~- T j i r H CO

i-H

| T j t CO 1 CM CO r - —1 T j i Tjt

0 CD OS

| H C O N I OS r H a s CO i-H CD

If} t—

rH

i-H i - t T f i

rH

1 CM

Tfi

IT?

1 O CD

CM 1-1 1—1

1 IS

| CM i f } 1 X i-H T j i CM

IS 1

CO CM

co

CM CO

1 CM

.

1 Tfi

1 CM •r-i

|

1 I S 1 co as —H

i-H

COCO T f i CD I f } y-l

co | co 1 in

rH

^H

O rH CO i-H

co 0 as

| COOS 1 if} if} if} X

CM

1 X

1—t

| t— Tfi 1 CM CM Tji r H T j i Tji

TH

1 CD CM CD X rH

_} Tft CM Tji

I T H CD 1 C O O CM O

CM CM

O CM i-H

CM CM i f }

1 r H Tji 1 CM r H CD X CO r H

1 1

X

CM CM i-H

1 15 r- x

CD

O if}

1 X CO 1 CO - H

1 eo 1 1 —ft 1 r-

rH rH

co

as i-H

rH

i-H

M O

ft

's?

s '£ -3

CO

a

rH O COCO

o x

i-H CO rH

CM r H eoTji eo o s rH r H rH

| I

1 " * 1 CD icfo }

r-eo

|

0 CM I f } OS

1 " * eo if}

CD CM ifSCO COCM

pH

i-H i-H i-H

Tfi Tfi CMCO X CM

| 1

| 1

1 1

I 1

1 I St - c o

t - CD i f } OS

os

r-

X i O 1 OS

I C O X 1 t-CO 1-H r H X

if}

x 1 Tfi

1 i f } CO

y—y CO rH

^

3" oS r-i

| 1

1 1

O 1 O 1

O

' «

O

OS r H

OS i-H

1 CO r~- OS 1 r H 1 > CO t ~ - i f } CD

CO CM 00

CM i f }

rH

1-H T j i

rH

t-

1 —O

TjiCM

O CD 1 «> T j i CM 1 If} t - CM If} T j i CO

1 Tji

r-

1 osr-

as 1 x a s eo i-H

1 I Sco as 1 co no r-r-

r H Tji Tji Tji

OS Tji

1-H

as | x ! co

1 CM

0 Tji

i-H

X

I X CO i f } 1 i-H a s co i f } Tfi r H

Tji I f }

eo co

1—1

r H Tft

i-H

1 IS

Tji i f } O O S

I CM CM 1 CMOS CD CO

0 OS i-H

1 COCO 1 X if} CD CD

CO

Tji

rHCM

iH

X eo CM i - i

| 1

I 1

T j i X rH r Tji Tji

i-H e o CO r H

OS CD

1 °° CO 1

ri

CM i f } CO T j i rH f -

t-

G*» OS CO OS Tji Tji

CO

rH

1 Tfi COCM X CD i-H i-H 1-H T f i

Tji

1 Tfi O CO

If}

1 1

co

I

as 1 CO

1 O*

cS

a

co

'

•%

co

^H

.*

1 ^- W&H x3 •—

HCQ

d

B ,a

_<

MM « Sfi E_J *03 03 <CO WPH

. <?n,Q H

H

I CO CO 1 1-HO I f } CD

IS 1

l c o eo 1 Tji I f } CM i f } 1—t

| X CM 1 CM CO

1 IS

| CO - H 1 CO CO CMCO 1-H i-H i-H

O i—t

co - 3

CO ©

eo 0

CM CM 1-H

11 1

| T f i O 1 Tji r H as as

P^ CO

U p

frS ® j> b

i-H r H rH

r-

:

as

I O C O 1 CM CM CM a s 1—1

a

,

5 .s-s a s : -d2 ** H

1 eo 1 1 CM 1 if}

CO

t£

O T J I

1 Tfi Tfi X CM O C M i-H

i-H

|

CD CM •pH

2 03

>

s d

as Tjt

IS 1 CM if}

IS 1 y-l

Tft

1 t :

1 CM

m

eo

b0. d

2 & £^3

cä 10

•<s\ t > CC 1-1 J_j . < j : « ! H P M

^^FQI^^

CCMCO<3H,^

219 Tab. IV.

Sveriges export ay lerande djur samt kött och iläsk, med fördelning på exportländer, åren 1910—14 samt 1927—31. 1910

A.

1539 2 692 18 701 5 404 7 505 10148 8 083 6 626 8 961 10 492 432 1816 123

85 904

12 233 7

4 201 27

93 2 821 5 357

54 137 2

5 951 54

99 198 75

2 315 45 12

577 28 1

Levande djur (antal st.):

Kor: Danmark Tyskland Norge Övriga länder

6 555 11196 7 333 80

Ungnöt och kalvar: Danmark Tyskland Norge Övriga länder

6 977 10 065

Andra nötkreatur: Danmark Tyskland Norge Övriga länder

5 614 7 902

Svin: Danmark Tyskland Norge Övriga länder B.

5 462 649 2 952 3171 1891 51 104 48

7 213 11502 619 611 2 474 4 013 64 20

951 2 472 7 078 7 777 16611 3 836 2 290 2 422 3 883 5 587 39 3 728 463 57 13

192 798 6

1 15 3 838 3116

20 1987 3

7126 18 520 26 711 15 970 15 327 119 352 76 011 48 272 180 5 59 3164 3 014 2 827 1134 28 16 31 16 122 61 62 23 85 21

2 774 16 232 22

Kött och fläsk (ton):

Färskt nötkött Tyskland Norge Övriga länder

1032 1223 435

3 931 4 273 1 769 2 021 2 030 1 136 1 727 2 668 2 984 2 579 407 881

Färskt farkött: Tyskland Norge Övriga länder F ä r s k t fläsk: Tyskland Norge Danmark Övriga länder Salt fläsk: England Tyskland Övriga länder

6 964 0

3 2 088 1

22 2159

4 14 204

14 87 489 1171

2 707 4 829 20 43 76

752 673 707 198 834 31 942 1039 1889 259 46 4 682

52 2 722

2 090 11

484 0

333 149

9 206 106 0

909 5 501 9120 25 808 22 074 19 315 27 771 29132 28 23 59 40 54 31 1168 91 3 6 5 4 93 208 462 20

220 Tab. V. Tullsatserna i Sverige å vissa varuslag 1932. (Siffrorna före resp. rubriker ange tulltaxenummer.) 1 H ä s t a r : föl under 1 år 2 andra slag 1 3 Nötkreatur 4 Får 5 Svin 6 Levande djur ej särskilt n ä m n d a 3

1 st. 1 » 1 » 100 k g 2

fria 50 kr. 10 » 1 » 10 » fria

Kött, ätbara djurdelar, ej särskilt nämnda, inbegripna: 7 av fågel: gåslever 100 8 annat 100 9 andra slag: av får 100 » häst 100 » nötkreatur 100 » andra djur 100 ätbara djurdelar, ej särskilt nämnda, och ej hänförliga till nr 12—14 (fisk) 100 10 Fläsk: rökt 100 11 andraslag 100 27 Ben och horn, oarbetat eller sågat, spjälkat, kluvet och raspat, s. k. hornborst samt spjälkade och kluvna fjäderpennor inbegripna 28 Borst 28 Tagel: råtagel 29 annat, krusat tagel och tagelrep inbegripna 100 33 Tarmar, blod och djurdelar, ej särskilt n ä m n d a ; animaliskt avfall, ej särskilt n ä m n t 106 Oleomargarin 100 107 Ister och flott 100 108 Talg, premier jus och presstalg inbegripna 117 Soja och såser. Köttextrakt och kondenserade soppor. Korv och andra annorledes än genom kokning, saltning, torkning och rökning till förtäring beredda, ej särskilt n ä m n d a varor av djurs kött eller andra djurdelar; ävensom kräftstjärtar 100

>4 »4

fria 10 kr. 15 » fria

» (i

75 kr. 7

Konserver av djurs kött och andra djurdelar frukter, bär, köksväxter, svampar och rötter: 141 kött av nötboskap eller får

»6

12 »

eller

» 2 400 kr. 5 » 2 20 » »2 7 » »2 7 » »2 7 » »2 7 »2 »2 »4

7 » 18 » 12

»4

fria fritt fritt 20 kr.

av

Hudar och skinn, ej hänförliga till pälsverk: oberedda, härunder inbegripna saltade, kalkstrukna, torkade eller picklade; ävensom limläder samt annat läderavfall

fria

1 Hästar, varmblodiga, andra än föl under 1 år och hingstar, äro underkastade en tillläggstull av 100 kr. per st. 2 Verkliga nettovikten. 3 Bäver, chinchilla, hermelin etc. äro underkastade en tilläggstull av 15 kr. per 100 kg. 4 Legala nettovikten. 5 Därav tilläggstull 300 kr. 6 Verkliga nettovikten med tillägg av visst emballage. 7 Därav tilläggstull 25 kr.

221 O O C O i f }

Xt^-CMCMCM

a

O S X C D O r H

—-1

i f J X O X - M

i — I i — t i — t i-H i—1 r H

X CM

o

o kl

O !H

i n H O r - ^ f i —^—Ht^—HiO T J I CO CM CO CO

o s o c o c M O CO TU CD i f } CO y-i

COCMI—IOSI-H CM CO Jr- CO

CMCMXCOCO C M T H O CM CM

I > X> i~- £>• t ~

O - X r - X t —

l > t - C - r - i—I

O O CM - J i i f } i—i OS i-H

COTJICOI-HCO OSTJICOCOCO r H CM CO CM

N I O T J O H CO r H X X t CM CM i-H i-H i-H

TJI iO i-H

CO i f } CM CM CO

T j i CO F - X

T-t i—1

CO

kl O

COOSOSif}

C O t ^ O i - H C M

I>OSOSCM

COTficDCMrH

O i-H

T f i X T f i C O t -

T f t O S O i H O S

t — CO T j i CO r H

CD

i f } OS CO r H CM

OS ! > • CO CO t >

i—ICMCOOSOS

os

-

Xi-HTjiTjtTji r H i—I i—t i—1

COCMCOrHTji r H r H r H i—1 r H

CO rH

r H i O OS

OS CD X

I-» X

S3

ki -a

fl

1 _ S3

p

CD i f } t > O s

00 00 00 t - 00

Tji

C M O S X

O

OS X

Tft

X

S3

.jj j =5 S3

=> ki

O

Tji Tji

CO CO CO CM

CM Tfi t > . i f } CO

COXTJIOS -TtiiorHTfi t > CM OS i f }

o c o »o Tfi x o co t ^ o N CM i O i—1 T J I CO

S3

i-H

1 CO i f }

CO O

CM CM OS X

CD

X

CM

i O

T J I T J I iO CM X

CO

rH

r-i

t— c o a s o T J I a s - H eo c o i > XCOCDTjiOS

io as l O

c

X

IO o

l °

ki ^ 3 O c3 c

S3

rHi-HrHCM

CMCMCOrHCM

COf-TjtTji.

XOSCMCOCD

t^ascoast^. ic}i-HXiQTti CM O t—

x —i CM CM —M Tnr^eoOTfi i f i X i O X r H

' M C M T t l O O

, CO

r H i—1 r H Xt~-CMCMif}

rH rH r H C M X i O C D C M

CO

H TJI

CM

i—i CO CO CO

CMTfiCOCMi-H

H

CO O O

a S3

o

:c3

,3

1 I O C O T J I O

o

i

, o

eo eo

o

,

, n o CM

H

O

I

O

O

, CM

,

ki ^ 3 O S3

c s r H T j i o

C5

ki

H

fl

rH

^H ki <u

f-t^-cooscM

Tjii—coasif}

rH rH rH rH

i o ki ^ O S3 -> M

o

_)

X X C M C O

O T j i i O i O C O

- I C O T H C O O

—ir-lT-iy-H

r H CM r H r H

CM

TjtCOrHCO

S3 c 3

R

fl

TjiTjtascMas

co

CM CM CM

CO CM CM CD CD

X

C O r H C M X t - -

bD

_

o ^ to

" > :c3 to - j C3

-A

sS

- H a s CM x a s c o — f i t ^ o s x C M T J I I O O X i f } I O CD c o Tjt

i-~ t - - a s c o e o e o eo CM i f } a s t ^ co co x as t r - C D i n c o CM

t - - —< CM C O a s c o N c n o i f ) C O O N H O c o eo c o i o i f }

M O H O T J I os eo

C O O N i f j i O

O

CM CM CM CO CO

CM

CM-HCOrHrH C O O O - r J i T j i

O H C O I C J O N N H CO CD

i f } Tft i f } OS T j i CM X CM 0 5 T f i

CM o t - ao as

t-TjicMcoir-

o x x x c o

CM CM r H i — I r H

CM CM CM i—t

rH

T j i C Q O i O C D T j i OS T f i CD h i-HCOrHOX O i O i f i i O C O rH

CO OS T j i CM CO X X r H O S C O CMiOCDOO Ir-CDTjirH—H

ki

O i f } CD r H CO

Tji

rH rH rH

yl

c o x x a s c o TjtcoeocMrH O N H O C O COCOCOCOCM

eo if} I-H CO

CMCDTjiCOiO X C O C O i O C M

CMOSCDTjiCO t ^ H / O H N

C B C O O O t lOTjioOOSCM

Tji if}

CM

Tjiio

rHTjtTjioas

Tjiasoast-

x

rH

rHCO

CO CO CO CO i—1

i—1

CM CO Tft i f } O N C M H i f H Ö l O CO 0 0 CO CM r H CM T—I CM

OTjiif}if}CO O S C M i O i f l X COCOt-OSX rHCO COOS CM

COiOifiOSOS OSCMCOTjiOS COTjiiOCOas Tft o i f } CO T J I

OSOSTJICOCO T f i CD CM ! > • CO NCOOiOCM COCMCMCMCM

CO 0 0 eo rH

i f } t ~ - GO CD

C D C D X O C O

X C M C O O - i f }

CO

OS i f i ! > • T f i

T f i i f } t ^ CM

lOOJOico S3

T-<

H H C O I O C O x c o i o t ^ o s co i n x H « I-H CM CM T J I CO

rH

eot~-TfiTHTji

CM CM CM r H

r H CM Tfi Tjt CO

r H C D O l f }

T j i GO CO C - CO

N O I coas c^co co rH

y-*

T J I i f } CO O OS

Tjir^.if}COCM

r H i f } i f } CM

N C 05 Q O J O

CD T j i T j i r H CO

lO X

CD

CM CO r H r H CO

CM r H

o ) CM o o c o o

C M N C O H C M

O C D CO CO X

CMrHt-CMOS

CMOSrHlOCM

i-H r H

:o

( M i—1 t — T j i i f }

T j i CO

-o

Q*

CM r H r H

k,

s r_

S3

rHTfiOCDCM

T-t

r—i 0 3

o

CM

t-lf}

CD t " - O

-i kl

t - i f } £ > l f }

COCOTJICM

!>•

TjtCMrHCMCO

i f } CO T f i T j i CO

.2

CDCMCOTjiO co — ' x TJI as

i—1 r H O OS CD TJI i-HcD-H

C M C M i O O S X ifjTftr—oao

X X i O O O S CMCOXOSCO

CO co

QQ

OSifiTftCOTji

CM i > CO CO l O

TjICOCOCOrH

r-CO

COCMCOCMCO

lOTji

COTJI

J>

X

CO r H

Tji

ki i

: 0 S3 ^i

o :ss

A a

M ki os3

PH

H

T-t r H c o o

as

f - c o H N O !

COOCOCMCD

O O X C M O

xt^asi>.a3

lO

H C O K M >

X O S X

CM

CDrHrHTjtOS

lOCDCM

OOTjicOTfiif} O X C O X O O T j i r H i O O COOCMCOif} C O O ^ i f } T j i COTfi>f}if}CO O C M C O t ^ T f i O S C O C O i O N cooseocMif} O T j i o s T j i x TjiCMTjtrHco c M c o c o i f i x l — t i - t l C M C M r H C M C M i — I r H r H r H C M C M r H r H i — 1 CMCO

COCMiOTjirH O m c O N N ccifii>-J>-rH

OCMTfiCMCO COXiOi-HTjt e o i o c o x c M rH

CO rH eo i—1

CMTjir^COTji h - C O N O H CM CO CO

COOSI—ITJITJI Tji —H CO I f } CO COCO

l O i O C D i — I O rn CM a s CO CM

Tfi 00

l^-OOSiOCM i n x x a s r H

if}TflTtlCOrH

rHCMCM

C O O r H O C O t ^ Tjt OS CO r H rH rH r H CM

Tjii-HTjiCMCM r H Tji CO Tji r H - i H H

i as i o o

rH

N H r H CM

TfiCMi-HTji-Hi

a s t - x x x

CMrHCOCOTji

t—

Tjt

X

asco

t-C-i-HCMr-

T J I no c~ » o c -

kOifjOiOrH

kl ki S3

5 OS

CO

TfiOCMCDCO c o TJI c o i—i (>• rH

-5*

r i O» Tft O J N

X>asCMCOC5 ( M O i f t c o r H

S3 S3

Tji

CM

i-H

e

la*

X T j i o c o o s

rH

S3

o

c" o

rH

CM

'

C O X COCOCMlCOCO

O T J I - H C M C O CO TJI Tji t— CM

eo

O

H

rHCMCOTjlif} O O O O O

C 0 N C 0 0 5 O O O O O rH

i-HCMCOTfiif} rH rH TH r H rH

CD N CO CTJ O y-t r H — i r-H CM

i-HCMcOTjiif} CM CM CM CM CM

C O N C O O I O CM CM CM CM CO

rH CO

osasosasas

asosososos

asosasasas

asasasasas

er. c?, co o en

asasasasos

os

r H r H - H r H i—1

i—IrHrHi—IrH

r Hi — I H r I i — 1

r H i—Ii—Ii—Ii—1

i-Hi—IrHrHi—1

i—ti—IrHrHrH

rH

222 Tab. VII. Sveriges import av levande djur samt kött och fläsk, med fördelning på importländer, åren 1922—1931. A.

Levande djur (antal st.): Hästar: Finland Danmark Norge Övriga länder Nötkreatur: Danmark Finland Estland Övriga länder Får: Finland Övriga länder Svin: Norge Övriga länder Färskt kött och fläsk (ton): Hästkött: Finland Estland Övriga länder Nötkött: Danmark Finland Estland Övriga länder Fårkött: Finland Estland Övriga länder Fläsk: Danmark Finland Estland Övriga länder

203 50 273 36

49 34 615 37

47 40 603 84

66 18 48 39

216 35 22 87

381 68 93 40

297 115 163 79

353 97 157 205

585 279 101 278

1499 286 45

1 2 261 578 948 684 985 4135 8 806 5131 6 963 2 650 12 38 65 14 246 77

1298 21

390 3 852

373 2

500 3109 419

79 11 2 258

388 4 439 2

410 11 63

30 125 277

42 160 143

63 330 215

99 1 0

557 55 11

673 15 37

895 86 29

B.

409 3

1128 1240 2 397 1613 2 550 2 267 1055 69 298 276 66 248 1 175 76 1 283 141 184 2 1

777 49 0

102 27 0

133 159 5

148 261 13

156 39 0

1 327 371 0

138 80 0

45 12 2

228 67 31

383 61 0

18 1 1 6

5 2 17 6

5 1

63 3 4 25 3

69 43

42 34

C. Salt1 kött eller fläsk (ton): Hästkött: Förenta staterna ... Finland Övriga länder Nötkött: Förenta staterna... Finland Estland Övriga länder Fårkött: Danmark Island Finland Estland Övriga länder Fläsk: Förenta staterna... Danmark Finland Estland Övriga länder

4 3 88 46 2

5 11 1

87 323 31

57 12

15 14

11 0

9 5

4 272 5 389 3 379 4184 3 491 2 277 1842 2 360 2123 28 12 102 64 6 15 7 22 3 1 2 52 18 2 7 2 20 1 37 54 33 55 38 18 25

Åren 1930 och 1931 inklusive rökt kött (ej rökt fläsk).

223 Tab. VIII. Tillförseln av storboskap och svin (antal st.) till Stockholms och Göteborgs slakthus från olika län. 1927 Tillförsel från

Sthlm

.

Gtb.

Sthlm

Gtb.

Sthlm

1928 Gtb.

Sthlm

Gtb.

Sthlm

Gtb.

A. Storboskap

29 661 25 842 30171 31007 28 576 31997 29 417 29 254 24265 26987

Utlandet Stockholm m. omgivn. Gävleborgs län Kopparbergs » Uppsala » Västmanlands » Örebro » Stockholms > ' Södermanlands » Östergötlands » Jönköpings » Kronobergs » Kalmar » Gotlands » Blekinge » Kristianstads » Malmöhus » Hallands » Skaraborgs » Alvsborgs » Gtbgs och Bohus » Värmlands » Göteborgs omgivn. Landsvägs- o. sjöledes från div. »

6 827 2 017 17 51 2 274 1278 424 7 425 2 846 2 031 885 141 2 531 208 12

B. Svin

17 888 52 651 17 861 53 962 18 254 47124 29056 58 722 33 386 76 283

Utlandet Stockholm m. omgivn. Gävleborgs län Kopparbergs » Uppsala » Västmanlands " Örebro » Stockholms » Södermanlands » Östergötlands » Jönköpings » Kronobergs » Kalmar » Gotlands » Blekinge » Kristianstads » Malmöhus » Hallands » Skaraborgs » Älvsborgs » Gtbgs och Bohus » Värmlands » Göteborgs omgivn. Landsvägs- o. sjöledes från div. »

51 2 511

2 881 2 183

— — — — — —

743 684 989 1217

—

—

24 2 315 142U 643 7 758 2 874 2 407 655 126 3 317 265

— — —•

— — — —

224 119 610

—

—

16 48 249 5 863 7 793 2 474 1943 317 3 506

13 744 362 904 1118 42 7 628 1348 8 934 40 3 006 174 2 451 51 169 — 6 350

~

~

~

— —

36 615 17

—

6 576 416

—

3118 543 206 4192 1583 206 60 371 148 22

— — —

— — — — —

— —

109 46 356 10

— — — —

103 10 754 344 16 746 — 5 579 639 — 129 — — 18 243

—

—

6 714 532

—

2 859 365 39 5 523 1152 121 45

— .

152 89

—

39 2 228 1593 467 8 571 3 388 1965 558 64 3 420 268

•

— — — — — —

370 196 31 699

—

— —

—

—

931 143 695 1154 24 6 759 1483 11150 12 2 540 51 1367 257 116

—

8 2 860 1521 592 8 982 3 533 1749 627 25 3 039 238

— — — — — —

230 313 44 365

4 003:

—

—

— — ~

34 1806 905 287 7 484 2 332 1591 612

—

2156 81 — 10 — — 805 385 703 514 1537 586 15 6 433 52 944 11168 1201 — 4 251 — 83 4 524 315 139 — 107

—

—

—

— —

683 115

—

— —

522 1735 6 439 8 361 3 539 4 580

— —

7 472

— — — — — — — — —.

6 920 520 40 2 498 111 177 6 258 777 470

—

43 103 216

72 38 53

—

216 135 38 2 983 40 8 468 112 14 306 — 3 881 894 — 80 74 — 22 842

— — — —

—

—

— —

3 743 —

—

— —

—

40 10 739 — 13 031 — 597 800 40 — — — 4 258 — 3 517 — 578 — 596 — 86 77 — 9 823 — 10 974 — 1242 — 1225 — 543 — 665 113 64 72 24 19 39 84 — — — — 24 183 29 48 26 301 — 302 — — 40 — 31 — — 59 — — — — 2 602 — 1632 — 1625 5 400 — 13 009 415 17 349 8 733 217 18 855 1041 26105 2 023 — 11058 — 13 216 381 — 14 072 75 17 810 1 253 12 601 —

— — — — — — — — —

—

•

•

—

—

—

—

27 797

—

—

•

—

—

—

1 — —

224 Tab. IX. Antal under åren 1930 ocb 1931 till Stockholm ankomna besiktigade och stämplade djurkroppar.1 Från station

Storboskap

Större kalvar Mindre kalvar

1931 Båstad Eksjö Eslöv Falkenberg Hallsberg

36 14 5 221 522

27 187 75 13 84 107 76 25 65 519 1480 2151 380 3116 2 696

Halmstad Hälsingborg Hässleholm Hörby Jönköping

16 785 57 7 19

58 1498 156

Kalmar Karlskrona Katrineholm Kisa Laholm

69 248 50 1 158

114 560 240 474 28 506 295 104 4 535 4 681 409 249 399

25 127 265 36 164

21 180

10 460

25 454

34 417

587 504 115 279 11202 10 825 104 24 630 27 039 456 3 819 3 394 150

56 169 246

16179 14 263 8 784 5 370 7 650 9 028 978 125 4135 3 445

150 17 110 16 3140 3 281 9 68

20 Landskrona 21 162 179 Linköping 6 791 7 448 18314 21188 60 Ljungby 303 302 1589 1778 1002 Långebro (Kristianstad) 160 170 59 231 Malmö 5 794 5 742 267 273 Norrköping Nybro Nyköping Nynäshamn (Visby).... Olskroken (Göteborg).

Svin

Får

1324 985 159 2146 4 026

4 578 971 177 2 070 6 256

60 4 400 75 5 926 6 620 19 722 22 772 831 2 242 2 242 3 192 5121 15 2 814 4 325 1 14 3 920 2 400

640 2 852 2 967 959 580 989 12 31 302 11 55 180 249 2 501 2 332 2 769 2 436 1513 1326 1136 25 49 44 914 1101 38 11 188

767 230 930 36 10

1706 121 2 328 50 1885

2 055 471 3 974 278 3 440 855 396 787 4110 6 233 2 631 3 822 5 981 1078 945

Sege Skara Skövde Slöinge Stenstorp

242 100 250

205 16 2 201 1306 1158 58 372 170 252 201

100 5 15

126 671 544 2 791 6 805

Sävsjö Tomelilla Tranås Uddevalla Varberg

339 16 332 19 16

151 5 448 5 023 10 1847 1899 27 30 362 4 001 4 130 1756 1424 6 909 4 883 82 103 535 66 60 117 15 15

2 348 5 767 3136 513 267

Vetlanda Vimmerby Värnamo Ystad Ängelholm

191 416

42 1875 1249 45 241 1879 1257 1150 394 2 456 2 747 816 4 10 361 322 22 130

1019 708 3 482 3 245 9 213 10 576 519 810 6 972 11538

281 91

Äsperöd Övriga stationer . ..

80 2 607 2 069 671 3 381 1971 754 2 339 2134 35

239 1054 74 475 51 82 10 5 336 7 279 206 91 843 148 351 60 666 1523 832 204 94 Summa 25116 56 882| 58 691 8178 6 515 32616 28 512 174169 199386 22 408 1 Uppgifterna, vilka avse endast å statens järnvägar till Stockholm infört kött, hava lämnats av direktören TI stadens offentliga slakthus.

225 Tab. X.

Transport av levande djur (antal) samt kött och fläsk in. ni. som fraktgods i vagnslaster (ton) å S. J. år 1929.

lianHallsb. Mottagande bande!ar> delar Stock- EslövGöte- Kålle- Ängel- Övriga norrom holms Trä 11 eb. Malmö -Falk.- borgs r e d - holm— bansta- RantenKryl- stautom sta- Ängel- Lomma delar bo1 o. tioner Malmö tioner Skövde- tioner holm1 m.sido- o. uti. Avsändande bandelar Karlsb. linjer Mora1

A. Större boskapskreatur ...

5 976 19 701

and. norr om Krylbo 1 o. Mora 1 Livsjö—Skebokv.—Södertälje ... imstad—Nässjö 1 fässjö-Älmhult ' mhult 1 —Eslöv 1 slöv— Trälleborg utom Malmö lalmö stationer I allsberg—Falköping-Eanten— Skövde—Karlsborg ållered— Ängelholm 1 ngelholm—Lomma m. sidolinj. vriga bandelar o. utlandet

3 097 23 93 837

B.

Mindre

boskapskreatur,

4 764

2 059 14 062

822 Summa

697 22 253

348 1 1055 2 959 14 6168 262 47 403 2 17 1 936

3 485 5 006 5 972 9 265 2 202 2 751 2 932

3 946 33 269 4 874

11704 7 411 3 733 16 098

9 920 15 716 3 419 2677 1138 942 5 518 1234 239 118 143 491 160 109 822

4 694 21 524 42 821 10 563 18 728

95 3 914 753 3 5 795

1233 11976 3 688 6 811

3 420 1705 3 969 239

1527 1358 10 1590

1180 — 1523 2 464 575 1841 2 596 1079 210 12 335 42 793 3 857 118 2 538 9 6 553 154 18 114 2 995

9 355 8 605 4 447 2 879 59103 9 939 12 026

15 84 1168 659

40 3 918 2 787 2 200 1377 131 310

9 8 11 13 2 1

11 10 489 2 061

2 422 98 43 6 375

1205 2190 810

104i 251 570 2 9631 6 508| 595: 3 297

653 118 22

119 491

får

vin m. m land. norr om Krvlbo 1 o. Mora 1 lmhult1—Eslöv1.' !slöv— Trälleborg utom Malmö lalmö stationer allsberg—Falköping-Ranten— Skövde—Karlsborg 'alköping-Eanten 1 —Jonsered .. röteborg 1 —Strömstad 'alköpings stad—Nässjö 1 "ållered—Ängelholm 1 ngelholm—Lomma m. sidolinj 'vriga bandelar o. utlandet

224 8111 Bandelar norrom Krylbo1 o. Mora1

363 509

Järna 1 Stock- Nyköp. Malmö holms -Kimstad 1, stastationer tioner Katrine1 holm — Norrköp.

(!. Kött och fläsk m. m

4 777

25 533

814 1146

246 10

38 60 887 260 72 1234

1476 6119 4 681 1572 2 700 2 500

110 120 61 133 9

1521 3

1004 1935 944 2 328 18

In< år ej i bandelen. — - Utlandet 1906. —

»3

34 20 57 3

19 69

272 6

iand. norr om Krylbo 1 o. Mora 1 tockholms stationer ärna 1 —Nyköping— Kimstad 1 , Katrineholm 1 —Norrköping [imstad—Nässjö 1 Tässjö—Älmhult lmhult x — Eslöv 1 Islöv—Trälleborg utom Malmö lalmö stationer [allsberg—Falköping-Eanten— Skövde—Karlsborg [ållered—Ängelholm 1 ngelholm—Lomma m. sidolinj 'vriga bandelar ti an det

79 32

110 Göteborgs stationer

7 277

7 330

-

5 19

350 5144

147| 1512| 109! 151

Ängel holm— Övriga Lomma hanm. sido- delar linjer

2 055

27 23 147

185 740

36 136

186 3 073 1951 974

1833 35

Utlandet

Summa

3 709

52 656

15 93

318 147

1398 1424

85 107 312 49 156 48

5 328 1200

1641 7 046 6147 2 297 8 754 5 867

216 12 26 287 16

99 20 734 211 20

1691 5 210 7 000 4 045 136

627 Utlandet 5 763. 15

226 Tab. XI. För närvarande gällande fraktavgifter för kött och fläsk i nedanstående stationsrelationer. (Öre per 100 kg) I Avstånd km

133 F t å n

Katrineholm

sänd ning

minst intill 2 500 kg 2 500 kg per vagn

Till

(Liljeholmen 1 ^ \ o . Stockholm norraj

av

minst minst 5 000 kg 10 000 kg per vagn per vagn

264 375 417 532 516 375 254 516 551 375 389 284 326 354 354 184 314 164 274 473 417 324 274 70 424 457 249 133 147 179 234 417 396 304 184 420 434 126 226 346 394 517 501 326 191 485 536

233 324 347 416 407 324 224 407 430 324 331 251 287 312 312 154 277 134 242 380 347 286 242 58 350 370 219 106 118 149 204 347 335 268 154 355 360 100 194 305 338 410 400 287 159 390 427

228 283 305 344 339 283 223 339 352 283 290 238 263 272 272 154 253 134 233 325 305 258 233 58 308 319 219 106 118 149 204 305 294 248 154 314 314 100 194 273 297 345 340 263 159 335 361

378 209 Linköping C » 483 330 Nässjö » 531 386 Lamhult 669 599 Malmö C. » 650 565 Eslöv 483 328 Stenstorp » 369 198 Hallsberg » 650 564 Falkenberg » 687 582 Ängelholm C Göteborg 13:* 483 323 Katrineholm 499 348 Linköping C 396 227 Xiissjö » 435 252 Lamhult 459 299 » 459 292 Eslöv i) 278 128 Stenstorp 423 25S Hallsberg 246 108 Falkenberg 387 217 598 Malmö C 484 K at rineholm 531 390 Linköping C » 432 269 Nässjö » 387 213 Lamhult » 91 34 Eslöv » 539 396 Stenstorp 578 454 Hallsberg » 363 191 Falkenberg i) 192 82 Ängelholm 218 Linköping C 94 Katrineholm 270 121 Nässjö 345 177 Lamhult 531 390 Malmö C » 507 356 Eslöv 414 248 Stenstorp » 278 128 Hallsberg 531 360 Falkenberg 547 373 Ängelholm C. ... 171 Eskilstuna C. 65 K atrineholm 333 159 Linköping C. ... 453 280 Nässjö » 503 336 Lamhult 649 549 629 515 Eslöv » 435 252 >. 282 122 Hallsberg » 610 488 Falkenberg »> 666 532 Ängelholm C A n m . För event, k y l v a g n tillkommer dels särskild kylvagnsavgift, som utgi 15 kronor per vagn, och dels isningsavgift, som för varje vagn u t g å r med 6 kroi b e g y n n a n d e 100 kilometer, dock för minst 300 kilometer. T ä c kn i n g s a v g i f 1 för sluten vagn med 5 % av den u t r ä k n a d e fraktavgiften, dock icke å event, kylvagns V ä g n i n g s a v g i f t 1 krona per vagn. 1 F ö r transport kronor per vagn.

Liljeholmen- -Stockholms

slakthus

tillkommer

en extra avgift av 10

227 Tab. XII. F ö r närvarande gällande fraktavgifter för nötboskap och svin i nedanstående stationsrelationer. Nötboskap av över 200 kg:s vikt Y r ån

133 209 330 386 599 565 328 198 564 582 323 348 227 252 299 292 128 258 108 217 484 390 269 213 34 396 454 191 82 94 121 177 390 356 248 128 360 373 65 159 280 336 549 515 252 122 488 532

T i 11

Levande svin av över 40 men högst 100 kg:s vikt

Antal djur per vagn

Antal djur (lösa) per vagn

10 o. fl.

50 Kronor

Kronor

Krone

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Katrineholm . Liljeholmen 1 54 76 10 41 49 Linköping C.. 75 105 57 69 Nässjö 97 127 79 91 Lamhult 108 138 90 102 Malmö C 146 176 128 140 Eslöv 140 170 122 134 Stenstorp 97 127 91 79 Hallsberg .. . 74 104 56 68 Falkenberg 140 170 122 134 Ängelholm C. 153 183 135 147 Katrineholm . Göteborg B:s 97 127 79 91 Linköping C... 101 131 83 95 Nässjö 79 109 61 73 Lamhult 90 120 72 84 Malmö C. .. 92 122 74 86 Eslöv 92 122 74 86 Stenstorp 52 73 39 90 48 Hallsberg 84 114 66 78 Falkenberg .. 46 65 35 42 Ängelholm C. 77 107 59 71 Katrineholm . Malmö C. 126 156 108 20 120 Linköping C... 108 138 102 120 90 Nässjö 86 116 i60 68 80 60 Lamhult 77 160 107 |60! 59 71 60 Eslöv 23 40 32 70 17 21 60 Stenstorp 110 — 140 - 92 104 Hallsberg 120 80 150 |80! 102 !80 114 Falkenberg .. 72 50 101 90 54 66 Ängelholm C. 38 10 53 BO 28 35 Katrineholm .. Linköping C i 41 70 58 50 31 3SJ40 Nässjö 51 20 71 80 38 47 Lamhult 67 90 95 -10 51 62J40 Malmö C i 108 20 138 20 90 102 i20 Eslöv i 102 80 132 80 84 96'80 Stenstorp 83 — 113 — 65 77 Hallsberg 52 70 73 90 39 48 Falkenberg ... 115 80 145 80; 97 109 Ängelholm C. . 115 40 145 40 97 109 Katrineholm... Eskilstuna C 39 70 52 90 31 37 Linköping C . . . 68 30 93 30 53 63 Nässjö 94 90 124 90 76 88 Lamhult 105 70 135 70 87 99 Malmö C. 143 50 173 50 125 137 Eslöv 138 10 168 10 120 132 Stenstorp 91 30 121 30 73 85 Hallsberg 57 70 78 30 45 53 150 Falkenberg ... 132 70 162 70 114 126 70 Ängelholm C.. 154 70 184 70 136 148 7 0

58 81 103 114 152 146 103 80 146 159 103 107 85 96 98 98 56 90 50 83 132 114 92 83 25 116 126 78 41 45 55 73 114 108 89 56 121 121 42 73 100 111 149 !50 144 110 97 30

67 93 115 126 164 158 115 92 158 171 115 119 97 108 110 110 65 102 57 95 144 126 104 95 29 128 138 90 10 47 20 51 80 63 50 84 40 126 20 120 80 101 65 40 133 80 133 40 47 60 83 30 112 90 123 70 161 50 156 10 109 30| 70 150 |70 172 7 0

76 10 105 80 127 138 176 170 J60 127 40 104 — 170,60 183 20 127 !40 131 109 40 120 !20 122 — 122 — 73(90 114 '80 65 30 107 60 156 20 138 20 116 60 107 60 32 70 140 150 80 101 90 53 30 58 50 71 80 95 40 138 20 132 80 113 73 90 145 80 145 40 52 90 93 JO 124 90 135 70 173 50 168 10 121 30 JO 162 [70 184 170

61180 138 170 160 7 0

A n m . Användes på avsändarens b e g ä r a n vagn med två eller flera bottnar, förböjes den sålunda eräknade avgiften för v a g n e n med 50 %. Därest h ä r omförmälda djur befordras med personller snälltåg, förhöjes avgiften med 50 resp. 100 %, varvid, om transporten med person- eller lälltåg äger rum å endast en del av transportsträckan, fraktförhöjning skall beräknas å avgiften )r den väglängd, å vilken dylikt t å g användes. För transport Liljeholmen—Stockholms slakthus u t g å r en extra avgift av 10 kronor per vagn.

22S H H l Q CO O O O OS c o x c o oo eO O rH

Tjiio-Nr-N co c o r-» X eo

a s co »o »o

CM CO - H CO T J I OS T J I CD CM >C0 C O N C O O C O T j i \o T J I » o T j i

X

CD T T r H Tji r CD OS CO T j i TJI CD

fc

r H CM - H X T j i O C D CO CO O rH r H CO T j t T * r H O X CO

o t - TJI CD

o -*

CM »O t - CO rH X

T j i CM CD

OXNCOiC! o t - x o »o t - X J» r-, 1-H

I I HS!

»C CD t - OS CO r H

coiaiöiOt» x Tjt as TJI a s as x x co c » CO CM CO T j i r H X

r H CD CD r H

o o

TJI o a s c o eo os x c o

O

CO r H CM T j i

eo TJI TJI o

co

T J I »o o TJI as O r H »O O T j i CM OS r H e o CM

TJI as CM O as T J I CM r^ »o T H a s as o

as x O l > Tji »o eo t - Tji Tji Tji O co a s x

Tji r H T j i CD

X CM SS o

f - CM T j i CO » O CO CO T j i CD CO N C O C C 1 > C O CM CO CO CO T j i t -

» O T j i OS

X

r - eo Tji CM co t - CM x o x CM CO CM CM CM

_ <3 O M

T j i » o CD C M c o T j i t > . r H CO »O o »o CD x a s

I T - T j i T j i CD T j i

KO O CD O CD

x »r: as Tji eo

CM » O l > T j i t -

c o c o r n a - CO x x x r - o

T J I »o t ^ CM a s r H CM CM r H r H

as —c t-» as eo

CM CO »O - H T J I c o c o »co H r i h - N »O OS r H x rH C O L O M X ~ T J I c o co c o CM eo c o a s

r - i T l Q t - Q c o o s c o c o eo lOCOiflOO) CM O T J I CM CM r H CM CM CM CO c o r— t— c o eo OS CM CO »O CM O CD CO O »O

t^ t - x o r H r H r H CM X

M

CD

r - as Tji o rH co CO r H

co co c- as I-H »o eo eo

r - CD O CD Tfi Tji Tji ia »OCD t - t » t - F> »O n o c c i C i o x c o —H o co O CD CM ( M O CM -H CM CM CM eoiQriencc" x CM a s t - o o as c o o s x »O »O c o co co

CO i O

CO r H r H CO T j i TJI » o Tji e o H

CM CM eo TJI co

Tji O

X X T J I

T j i CD t » O

Tji

CO —f O 1 ^ OS

TH

OS TJI O J »o c o o co o co <M Tfi N r - co c o CM CO CO CM CM r n o o r - CD OS CM r H » o o s

as co CD CM as x

as Tj> T—; co »o

O l C O t - K O CCiOCOOOCO

rH TH as i^ as os eo co —' co t-aicootx as CM t ^ o r n a s » o Tji o CO CO r H eo a s X rH O CD CO

CM CM

co eo CM CM »co "CM CM r > J> »o CD CD

o

cc

CM T j i

uo »c

»o r »CO T j i

O

TH

TJICO

»o c o o o t - o

r H CM r H r H

O Tji CO CO Tji CO CM TJI CD X TJI »o t - »o c o r - CD o x x r H rH CM r H x c o CM a s r^.

T j i T - ( M OS CM T j i T j i OS CO CD

X O H O CM

r H r H T j i ) > . CD

rH rH X O X o - co c o as os

CO T j i Tji|>-

co

o

x »o co eoco

CM CM T j i _ 5 CO

o rH »rs Tji a s x o c o eo »o o cMOs eo o CO Tji Tji c o i - -

Tji »O Tji GO O o x Tji CD r H C O H O o c o a s as x

£_ CO COTj. as r n OS CO

OS OO CD »O CO —' O rH X Tji c o c o o OS r H c o c o co »c CM

cocot-cot^ Tji CO CM y-i CO CM »CO »O »O CO CM CM CM CM CM

CM CM T j i r H CM

OCM o x r-co co co

CO CM OJ TJ> o oo t > t - oo a s r H t - co c o c o

CO X X O X CM OS Tji CM CM c o eo CM eo x

CO T j i CD t - » O OS y-4 CO X 1 - -

O

»CO T H r H

o

»c a s CM co c o CM CM CO rH

a s CM oo O eo CM eo c o eo Tji ~ T j i r H ö s t~- t — " i D C O C O C O O X r H CM CO X

T j i CO OS T j i CO

TJI c o T j i r H CO CO » O O r H »CO CD CO c o » c Tji C D t -

CO T j i

t-r-

C D H H O O l r H CO »O l > CO N H O C ^ O - j i i c r - »co co

x

as Tji r - a s

T U a s o Tji x co CM eo c o eo

as c- t - o CM O H c a t - o

» o o co as co x

l O Tji Tji Tji Tji »

l O CM CD r H » C O CO CM r H O

as i> i-» TJI co CO CO r H X CO CO CM T j i CM r H

CO CD T j i ~ CD T j i CM - J i CO T J I t— r - i T j i i CO O CM CM r H » O CO CM CM y-l

~ C M 1 M

CM » O ~ » 0 CC Ö CO CM T j i CM t I-H o c o a s c o CO r H CO »CO CM T j i CO » O T j i CM "1ft 00 t rH

T f i a s »CO H ~ T j i CM r H X HO CO r H r-1 r H X C M X CM r H

OS y—l CO T j i T j i CM X X r H t X OS r H X ) T j i

co x

x

co

o

CM r H r H r H r H

"Hö r - c o " x o co o o s x r— »O CO X TJI CM » o e o x CM o c o Tji cc »o »o O rH o o c o ~ TT1 O CO CD CD CO Tji X CD t »o Tji as CM eo CM CO CM CO CO TJI T j i - T T T C Ö " H " "

OS OS CD CD CM h H J J O N eor^ o a s x rH CM CM rH r H x T J I a s as H ~ r H CM T j i r H CD CM r H CD » o a s

I

O

N

O

O

H

X O » O r H CD CM CM » O T j i X X OS r H T j i CD T H r n CM CM CM ~ O S CD T j i H Ö " »O X » O CO CM

»o t - c o a s r n

os o o tx o

O

TJI

CO Tji t - CM

r H t - r H O CO t - - T j i CM r H O CM CO T j i T j i T j i T j i »O l O O r H CM CM CM CO CO " a s "C^TJI~CO~CM~ CM CM CM T j i T J I T j i r H CO X CM

aso

t - rH as-fi

CO »o t - t - x T j i X X T j i CO l~- OS r H t - - T j i CM x »o TJI a s

T j i CO CD a s CM T j i CO » O T j i CM

r n co x x r CM CO CM CM CM

Ncocococo CO CM CM CM CM

O CO t- X o as as os as os

O -H CM CO Tji CM CM CM CM CM as as os as os

»o co r- x as CM CM CM CM CM as as os os as

COCT5

r^>o »oeo

H

»o co i - - x a s O O O O O asasasasas

o r n CM eo Tji 1-HrHrHrHrH osasosasos

1-H rH -H rH i—(

o rn CO CO os as

229 »O T J I CD CO O - H CM »O • co o X »OCD CD O

CM CO Tji »O i>.

co r- CD i— co OS os os co • o r- o CO

H=

. _

c

gg

CO

rH CM

CO O CM X CM OS O - Tji r H

»O Tji • »O »O OS CM

CO N C l N J l O O CD T f i CD OS T j i O CO » O CO CM CO CO OO O i - H C O i O O S r H r - X —1 TJI O TJI T-^ CO r H

O CM rH CM Tji

TJI X

CO

CD CM CD CO -Hl

eo eo TJI

TH

r- co

-H

CD OS i-H T j i CDCO CMCD CD—i

COTJI

o

o co

CO

-H rH

<^ r- x os Tji i ^ CM as as c M T j i a s r - a s c o r H Tji

eoio os »o

CO CM CO r - i CM ^ H

»O r H

— I »O

CC

( M t - H O C O C O O

»O

1~— » O

rH -H

CM

1-HCMrHlOlOCMrH

O

—filO

COrHCOOTjiOS X — I CO »O »O — i r H ! M CM CO CM H

t-~

r- CM rn

oscoeot-rHcOTji

»--

»oeo

te O

—.

' -_

-r^ C —j

o<; : o

f-T r H

Tji

• co TJI

co

CO »O

Tji

„

C D O S X O C D i — l i O C D C M T j i O O O i f l C S X r - O O X O rH TH

CM

CO N

N

3 3 "-v2 -^

rj

3 I-H T j i T j i a s a s i - -HrHl—lOSCM as a s o s a s x o s i—i

—- r H r H r H i—l

T3

-_ • ;-.

rf 1-3

fl

CO

_cj bo

2 3D

I-

>. O .3 .a ^ s S 2 ? -a r*4 & ft ^ |> M p> g g p ^

H fl -u> :co ^ "O G O O Q O O L J K B C O O

CO

rH^gto

CJ3 PH bC

.

fl &0

S cé t o - 3

C

•fl flfl .fl 'flfl CD fl <D h

I *a

fl bC

fl bJDfl

S

: fl 8

fi

-H ;0

=iH : 0 =iH

o h o ^ e PH

S ti g » w, -^ tc^S 3 . 3 _5 ö • „ -s A » ' f l co ^3 CD

-2-3 © • co j a

co bD o

J2 « _ fl i ! "3 , 3 . 3 - f l <£ ' H -2 rf 3 "C —

31*38

fl TCiB rOM <4H • M CB fl • •

JH

CO

ce -g to -o _g r/> ^_?T j» «3^_. 9 -^ g

:C3

ca

3 CO

M

'u. c°

—"' '—' ^ s^ CO

„

SO

. V .3^ -

fl <M "m ^

CM

J->

i!3 fl - C f l

B

PHHH&H'

O

- H -JI J I O C O M I

rHrHi—irHrHrHi-H—irHrHrHrHrHi-HrHrHrHrHi-HrHrH

=o| " 3 r ° S - M rU rM C "fl ^ .9 _ T 3 H T3 ">

=5

X

rHrH»OTjiOCCt--CM£^CMCDTjlcOrHeOTji CO 1-» r H r - OS CD C M r H r H C M C D l O l - H C O C O - H T j i r H C M T j i

corHocorHCMCMcMrHcoxrHeococo»oa3Tjicot^cM -HrHCM-MCMCMCMCMeOrHOCMrHrHrHCMCMrHrHOCM ososasasasosasasasasasasasasososasosasascs

d

H

CD

o»orrasTjicoiOrHTjirHTjioi>eOrHTjit--^H—(loco

CD

*

CO CM CM 0 0 »O Tji

CM

1_

S H rH M 98

CD CD

»o »o o

CO r H » Q

g> »3

?„J2 c ä f l q CD CD bJJ fl LC"3^ n * fl fl fl rf -? 3 § ti .3 :co f O T 3 t j H ca -c jg !— SÖ -fl rfl fl flfl^bOflcsyflrgcS

^ fl

Vfi O

H

R

O O I n co .

CO co

-g

I a a^ 8c >.r\:ca S fl fl _ ® _? :™ "C "O 2 ^ -S lo ^ si j st l r H > r q ^ i-l fco O W k pq ro > M M § r* # « H - S r H C 3 f l f l . f l C a - H

M O

>Sfl » S

rH

CD 03

fl

o

U fcO i « r 3 ' T O O C co ca

r 5 r < | M | M r>

230 Tab. XT.

Slakthus.

K r o n o r per hel kropp. S a u h ii 1 1 e

Stockholm: besiktningsbyrå... Göteborg: besiktningsbyrå... slakthus Malmö: besiktningsbyrå... Eskilstuna: slakthus besiktningsbyrå... Linköping: slakthus besiktningsbyrå... Karlskrona: slakthus besiktningsbyrå... Hälsingborg slakthus besiktningsbyrå... Norrköping: slakthus besiktningsbyrå...

Häst

Större kalv

Mindre kalv

Föl

4'50 4*00 4'50-3'uo

4-50

TÖO

4T,O

4T,O

4-50

4'50

3oo 6-oo 6oo

3-oo 6'oo 6oo 3-oo 3oo

Io0 1-50 1-50 2-2 5 1-25

0-75 0-75 0-75 0-75

1*60

4-oo

Storboskap

4'50

loo

6'5 0 0-50

3ÉOO 2-50

0-75 T 50 1-50 0-60 0-50 1-50 0-7 5

5-oo

5"oo

4'50

4'50

2-oo 2oo

l-oo l-oo

5'oo 5*oo

5oo 5-oo

2-50

2-oo

1'00 0-85

0-50 1-60 1-2 C

0-25 0-75 0-75

2-oo

0-so

o-oo 3'oo 6*50 6-50

3oo 3-oo loo l-oo

TÖO

1'50 1-50 1'50 1-25 200

2-oo l'OO l'OO 2-50 225

2-oo 2-oo 2oo 2oo

Får, get, lamm

0-75 0-75 0-75 0-75

loo

Svin

»Spädgris

2-23-0-7f. 2'25-l"00

0-75 'l 0-7 5

2-oo

l-oo l-oo

2'00 2-25

0-75 0-75

0-75 1-50 1*50 0-50 0-50 1'50 0-7 5

2-oo 3-oo 3-oo

l-oo l-oo l-oo

2-5 0 2-25

l'OO

2-oo 2-oo

0-85

0-85

loo Too

1-75 1'50

0-50 0-5 0 |

3*oo 3'oo

l-oo : l'OO

Too l-oo

Besikt ningsbyrder:

Borensberg Båstad Eksjö Eslöv Falkenberg Falköping Garnleby Gävle Hallsberg H a l m s t a d ... Hjo Härnösand Hässleholm Hörby Jönköping-... Karlshamn Karlstad Katrineholm Kisa . Klippan Kramfors Kristianstad Kumla Kungsbacka Köping Laholm Landskrona Lidköping Ljungbv L u l e å ... Lund Löberöd .

1*60

4'00 32 5 3-50 4'00 2-00

4oo

2-oo

3'25 3*50

4-oo 2-oo 2'oo

1-50

1-50

3oo 2-oo

3-oo 2-oo

2-50

2-50

3'oo

3-oo

2-5 0

2-5 0

3-oo Too

3-oo

2 - 50 2'50

1'50 250 2-50

3-oo 3-oo

3-oo 3'00

2-50

2-5 0

Too 2-oo 2-oo 3-oo

l-oo 2-oo 2-oo 3-oo

1-50

2-oo 3-oo

2-oo 3-oo

1'50 250 2-2 5 3-50 1-25 1-50 2'50

1-60 2-50 2'25 5-60 1-25 l-50 2-50

Too

l-oo

3-5 0

3-50

2-oo

2-oo 2-oo

2-00

1-7 5

l'OO 0-50 l'OO 0-50 0-7 5 0-4 0 150 0-75 1"25 0-7 5 1-25 0-70 Too 0-75 1-25 0-75 1T>O 0-75 0-70 0'GO 1-25 0-C5 160 0-oo 1-50 0-76 1-25 0-66 150 0-7 5 0-35 0-oo 0-50 Too 0-70 l-oo 0-60 l-io 0-80 0-7 5 0-50 ; 0-oo 2'00-1'60 0-70 0-60 , 0-40 0-75 1'50 0'GO l-oo 0-65 1-25 0-35 0-G0 0-40 0-75 0'50 Too 0-35 0'GO 0-80 2-oo l - 5 0 : 0-7 5 0-70 l-oo

l-oo

0-5 0 löO 1'25 1-7 5 1-7 5

0-25 1*00 0-75 0-80

l-oo Too

0'50 0-50 0-40 0-7 5 0-7 5 0-70 0-75 0-7 5 0-7 5 0-50 0-65 0-5 0 0-7 5 0'G5 0-7 5 0-86 0'50 0-70

0-7 5 1-50 1'25 1-2 5 1'50 1-25 löO 0-60 1-25 1"00

l-oo 1-25

l-oo 0-60 l-oo l-oo lio 0-7 5 0-90 1'50 0-50 1-50 l'OO 1*26 0-60 0-60

loo 0'GO 1-75 l'OO l'OO

l-oo

0-oo 0-30 0-50 0'GO 0-40 0-7 5 0-60 0-C5 035 0-40 0'75 0-35 0-80 0-50 0 - 70

1,0

3-oo 2-50

3oo 2-50 1-50 1-75 1'50 2'50

Too 2-oo 2-oo 2-oo 2-oo l-io

2-oo 2-5 0

2oo 2-25

2 oo 0-75

2oo 2oo 1-75 1-25 1-26 2-50 1-5 0

2-oo 1'2 5 2-50 0-90 1-15

2-oo Too 3-oo 1'50 2'00

0-35 0-75 0-7 5 0-80 0-7 5 0-50 0-60 0-50 0-75 0-7 5 0-70 0-75 0-50 0-7 5 0-50 0-50 0 75 0-50 0-G5 0-7 5 0-35 0-50 0-70 0-50 0-50 0-50 0-7 5 0-50 0-75 O'OO 0'G5 0-30 0-40 0-7 5 0-35 0-80 0'50 0-70

231 o c h k ö t t l t e s i k t n i n g s t a x o r Ar 103*2. Kronor per hel kropp. S a m h ä l l e Mariestad .... Mellerud Mjölby Motala Mönsterås .... Norrtäl j e .... Nybro Nyköping — Nässjö Osby Oskarshamn . Konneby Sala Simrishamn . Sjöbo Skänninge .... Skövde Sollefteå Strängnäs Strömstad Sundbyberg .. Sundsvall Sävsjö Söderköping .. Södertälje Sölvesborg ... Tidaholm Tierp Tingsryd Torsås Tranås Trollhättan .. Trälleborg.. .. Uddevalla Umeå Uppsala Vadstena Valdemarsvik Varberg Vaxholm Veberöd Vetlanda Vimmerby Vänersborg .. Värnamo Västervik Västerås Växjö Ystad Åmål Aseda Åtvidaberg Älmhult Ängelholm ... Ödeshög Örnsköldsvik . Östersund

Storboskap 3'00 2'oo 2-50 3-oo 2-oo 1'50 l'OO 3-25 1-75 4-oo 3oo 1-7 5 3'75 3oo 3-25 2-50 Too 2-50 4-oo 3'50 4-oo 1-50 1-25 2-70 2-75 2-oo 2-25 2-50 3oo 3-50 l'OO 2'oo Too 9-,ä i -o 2-oo 2-25

3-oo 3'5 o 1'50

4'oo 3-oo 1-26 l-25 2-oo 2oo 2-50 2-50 1-75 3 - oo 2-5 0 1*60 2-5 0 2.oo 3-oo 2-oo 2-26 2-oo

Häst 3oo 2-oo 2-50

3-oo 2-oo l'oo l'OO 325 TöO 4'oo 3'oo 1-7 5 3-7 5 3oo 3-5 2-50 l'OO 2-50 4-oo 3'50 4-oo 1'50 1-25 2-70 2-7 5 2-oo

2-25 2T,O 3oo 3-50

l-oo 2-oo l'OO 2-75 2-oo 2-2 5

3-oo 3- 5 o 1*60 4-oo 3-oo 1'25 1-25

2-oo 2-oo 2-50 2-5 0 1-7 5 3 - oo 2-50 ]'50 2-50 2-oo 2-so 2-oo 2-2 5 2-oo

Större kalv

Mindre; kalv

1-50 1-50 1-25 1-25

0-75 0"50 0-50 0-75 0-50 0-30 0-25 0-G0 0-40 1'25 0-7 5 0-50 0-75 0-7 5 0-75 0-60 0-20

l-oo 0-75 0-50 1-40 0-80 2.oo 1'50 1-00 1-50 1-50 1-25

l-oo 0-3 0 1-50 2-oo 1*50 1-50 0-75 0-60 1.35 l'OO 1-00 l'OO 1-25 1'50 2-oo 0-60 1-60

0-fio 1*26 l'OO l'OO 1"25

1"25 O-no 2-oo 1-25 l'OO l'OO TfiO 0-7 5 1-50 0-75 1-00 1*60

l-oo loo 0-90 0-90

l-oo l-oo l'OO 1-25

Oeo l-oo loo 0-75 0-40 0-3 5 0-7 5 0-40 0-50 0-50 0-75 0-75 0-75 0-3 5 0-G0 0-2 5 0-70 0-50 0-50 0-7 5 0-50 0-4 0 TöO 0-7 5 0-40 0-35 0'GO 0-io 0-7 5 0-50 O'OO 0-75 0-60 0-40 0-40 0-50 0-50 0-50 Ofio O-oo

Föl

1-50 l'OO 0'75 1-25 l'OO 0-75 0-50 1-25 0-40 TfiO

1'fio l - oo l-oo 1*2 5 1-2 6

l-oo 0-30 1"50 2-oo 1-50 TöO 0'7fi 0-50 1"35 l'OO l'OO 1-00 1-25 1-50 2-oo 0-G0

Too 0-50 1"00 l'OO

loo 1"SÖ

l-oo 0'GO

2-oo 1"25

l-oo 0-7 5

Too Oeo loo 0-7 5 Too l'OO

l-oo l'OO 0-90 0-90 0-7 5 l'OO l'OO

l-oo

Får, get lamm 0-75 0-50 0-50 0-75 0-25 0-30 0-25 0-50 0-10 1-25 O'OO 0-50 0-75 0-75 0-75 O'OO 0-20 0-60 l'OO l'OO 0-7 5 0-40 0-3 5 0-75 0-40 0-50 0-50 0-75 0-75 0-7 5 0'3S 0-50 0-2 5 0'70 O'OO 0-50 0-7 5 0-5 0 0-40 Too 0-75 0-40 0-3fi 0-50 0-40 0-75 0-50 0-5 0 0-7 5 0-50 0-40 0-40 0-50 0-50 0-50 0-50 0-50

Svin

2-oo 2oo 1-50 2-oo 1*60 1-50

Too 2-oo 1*40 3-oo 1-50 l-25 2-7 5

2oo 2T»O TOO l'OO 2'50 2'7 5 3-oo 2'»6-l'0 1'50 0'90 225 1-7 5 2-oo 1-7 5 2-oo 2oo 225 0-7 5 2'oo l'OO T75 2'oo 2-oo 2-oo 2-2 5

loo 3'oo 2-oo l'OO 1'25 2-i»o

1'50 2'25 TOO

l'OO 2oo 2'fio l'OO 1'76 1'50 2-oo

l'2fi 2-oo 1'7 5

Spiid-

erria 0'75 0'50 0'50 0'75 0'50 0-40 0'30 0'50 0'50 0'75 0'75 0'50 0-50 0-60 0-75 0-50 0-2 5 0-60 l'OO Too 0"75 0-50 0-35 0-7 5 0-75 0-50 0-50 0-50 0-75 0-7 5 0-35 0-60 0-50 0-70 0-50 0-50 0-7 5

l-oo 0-40

l-oo 0-75 0-50 0-50 0-60 0-50 0-75 0-50 0-5 0 l'OO 0-50 0-50 0'40 0-50 0-50 050 0-50 OGO

232 Tab. XVI. Månadsmedeltal, öre per kg. Kvigor cch stutar, fullt feta , köttija Ar och månad O o" _* O

g. gJ 1 g?. § en BSC 3

•a c 5" 'H 09

E B

w o ST

Kreatnrsnoterin_

Kor, yngre, fullt feta, köttiga

er O O o: H rt-

o. o"

M

pr o: t-i

=r £•

o

a

'j;

fi 5" "2. 3-

B 'n 09

B

° _Z. 09

o:

09 B K53

H

09 09 B"

0 9 Ct>

74 73 72 75

73 71 71 71

68 66 64 67

61 63 60 61

49 45 45 45

59 58 57 60

60 60 58 58

60 59 59 61

59 59 58 58

5 5 5 5

68 70 73 74

76 78 79 79

69 70 75 78

70 71 73 73

63 62 68 62

45 55 60 59

64 64 69 66

61 64 68 69

62 65 67 65

58 60 61 64

71 69 65 64 62 63 64 64

72 70 67 66 63 64 65 66

79 78 75 70 69 70 69 70

78 74 72 69 69 69 68 68

73 72 70 68 67 64 62 64

61 61 60 58 57 58 55 60

55 55 55 55 55 55 55 55

64 62 59 58 56 57 57 57

68 75 63 61 58 59 58 59

64 63 61 54 55 56 55 58

63 61 60 58 56 57 58 57

60 60 65 65

65 65 68 66

68 66 72 70

70 71 73 74

68 70 72 70

68 69 71 71

64 63 64 63

55 55 60 60

58 58 61 60

60 59 61 61

58 57 60 60

56 58 61 59

£ E t 6

66 64 62 62 1930Januari ... 64 Februari .. 65 Mars 62 April 65

63 60 60 60 60 60 55 55

66 66 65 63 61 60 59 62

70 70 69 65 63 62 61 62

74 73 73 70 68 67 66 67

68 68 68 68 67 66 65 67

68 68 66 66 66 66 66 67

62 61 57 57 60 62 59 62

58 55 55 55 55 55 50 50

60 60 59 59 57 56 55 58

61 61 60 57 55 54 53 54

60 59 56 54 53 53 53 54

57 57 57 56 54 54 54 55

i

Maj Juni Juli Augusti ... September Oktober ... November December

66 65 67 69

55 55 56 61

63 61 62 65

63 63 64 67

68 68 69 71

67 67 67 68

68 67 67 67

64 62 63 66

50 50 50 51

59 56 57 60

55 54 55 60

54 55 55 59

57 56 54 56

68 65 63 62 1931 Januari ... 62 Februari .. 58 58 April 55

65 65 65 65 65 61 60 53

66 64 64 63 62 58 57 55

67 67 66 66 66 62 60 59

71 70 67 66 65 62 61 58

67 66 65 65 64 61 58 57

69 68 68 66 64 62 59 58

66 63 61 60 60 57 55 52

55 55 55 55 55 51 50 48

61 60 58 58 57 53 52 50

61 60 59 58 58 53 51 50

59 58 56 53 53 50 49 47

57 57 56 51 50 45 43 43

Maj Juni Juli Augusti ... September Oktober ... November December

57 58 57 57

45 45 45 45

55 52 54 54

58 57 58 58

59 59 58 59

54 57 57 57

57 56 56 56

54 52 55 53

45 43 43 43

49 47 49 48

49 48 49 49

45 45 45 46

41 43 43 43

55 53 51 50 1932Januari ... 49 Februari .. 46 Mars 46 April 42

45 45 45 45 x 83 80 80 76

54 52 48 46 44 43 42 41

57 55 51 49 48 45 45 45

58 56 52 50 48 46 46 46

56 54 54 50 47 44 45 47

54 55 50 50 48 44 44 43

52 43 49 43 46 43 45 43 44 »78 41 75 42 75 37 74

48 47 44 42 40 39 38 36

48 46 42 40 39 37 41 41

45 43 41 38 37 36 37 36

42 39 38 38 36 35 36 36

Maj Juni Juli Augusti ... September Oktober ... November December

44 44 47 48

75 75 68 73

43 41 42 45

46 45 46 46

47 49 50 51

47 47 48 47

45 45 45 45

39 39 41 43

73 73 73 77

38 37 38 41

41 38 40 40

37 38 37 39

36 36 36 37

47 45 43 41

73 73 73 73

44 43 41 40

45 44 43 41

51 50 48 47

48 47 47 46

45 43 41 41

42 40 38 36

78 78 78 78

40 39 36 35

39 38 37 34

39 39 37 35

37 37 36 31

i

B e1r

P —,-1 i 09

66 65 65 66

55 55 55 55

67 67 65 67

67 67 65 65

68 68 75 69

55 59 60 60

71 71 75 73

68 67 62 61 1929 Januari ... 62 Februari .. 64 Mars 62 April 63

60 60 60 60 60 60 60 60

Maj Juni .... Juli Augusti ... September Oktober ... November December

67 65 67 66

1928Januari ... Februari .. Mars April Maj Juni Juli Augusti ... September Oktober... November December

o:

B £• • !

•

i

aq

1 ti 1 1

I 5

j I 1

r r t

cT rf

j

r j

J

i

]

\ * < t

' < ' . t i

slakthusen åren 15)28-1932. Månadsmedeltal, öre per kg. K o r, • S£

* oc pr

p^

B —en

'

25 27 20 26 28 27 33 27 26 26 25 23 22 25 27 31 3" 33 38 38 36 32 29 28 31 31 B2 34 36 36 37 37 36 31 30 29 29 26 25 24 23 25 27 25 24 22 20 18 18 15 16 16 18 17 18 19 19 17 14 14

o: JH

p

35 35 35 35 35 35 35 35 35 35 35 35 35 35 35 35 35 35 40 40 38 35 35 35 35 35 30 30 30 30 30 31 35 35 35 35 35 31 30 30 30 30 30 30 30 30 30 30 *53 50 50 46 45 45 45 45 45 45 46 45

pr i-j o: ^ •ö o

"7

ål 42 39 37 33 30 29 29 30 31 32 31 32 36 37 37 37 37 38 38 38 38 40 41 41 42 47 46 45 43 43 42 38 37 34 33 30 32 33 32 31 28 26 26 25 25 24 26 26 26 29 28 26 23 22

'P->

Söt m j ö l k s k å l v a r

— ;1 er p: o J" 09 B'

B' il'

5 o:

40 40 38 37 39 40 40 41 41 41 39 36 33 33 34 34 36 36 41 41 41 41 40 37 35 34 33 35 39 39 41 45 46 45 44 44 44 40 38 37 36 35 36 36 35 33 29 27 26 23 23 23 24 24 25 25 25 24 23 21

38 35 34 36 38 40 40 38 35 35 33 31 30 33 35 40 39 39 41 43 43 43 43 41 39 38 38 38 38 38 38 42 44 41 38 38 38 38 36 36 36 36 35 35 34 31 26 23 23 21 24 24 24 27 28 29 30 29 28 27

35 35 35 35 35 35 35 35 35 35

38 36 34 37 39

fc ta

m i n <1 r e

er O o —o:

H 09

o

B

pr

. . pr* " opr" "7 : •** o: HH "2. B" "H. 2 §p en 5" T — i

S 09

09 H'

33 33

104 101 95 97 105 105 99 94 91 85 94 108

95 95 90 90 95 110 105 99 95 88 85 96

106 103 98 99 107 103 97 95 93 92 92 98

110 96 90 93 97 107 105 105 105 101 104 111

33 33 33 33 33 34 36 36 36 36 33 33

106 104 93 100 103 95 89 92 89 87 91 102

101 105 95 95 95 98 100 96 95 85 88 92

98 94 90 93 97 93 94 94 92 89 94 101

33 33 33 33 33 33 33 33 37 37 38 34

108 105 99 97 96 96 80 84 83 81 81 91

95 95 88 87 94 95 87 86 89 85 81 85

38 37 33 33 30 32 33 33 33 28 25 28

33 33 28 28 28 28 28 28 28 28 26 26

93 84 83 81 88 86 77 75 67 64 66 77

27 23 25 25 27 28 28 28 29 29 29 23

24 22 22 22 22 22 22 22 21 19 19 19

78 79 81 77 74 70 67 64 55 50 52 62

—

•

38 35 35 36 35 38 40 41 43 43 43 43 43 43 43 43 42 43 43 44 43 43 43 43 39

38 38 33 33 33 33 33 33 33

_-- CTJ

P

er Q

i

J9

2 Är oeli månad

2 2 o

'

80 S5 86 85 85 85 82 80 80 80 80 80

97 95 100 100 100 100 93 90 90 90 96 101

1928 J a n u a r i Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September OktoberNovember December

82 84 78 82 81 81 82 80 80 81 83 84

101 100 99 97 100 99 97 93 93 93 96 99

1929 J a n u a r i Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

104 97 92 93 93 91 84 89 90 89 89 91

108 104 97 102 107 100 99 105 100 92 97 108 104 99 94 92 92 91 81 87 88 90 89 94

84 84 80 80 81 80 70 65 75 78 77 75

102 97 93 93 93 86 78 77 83 82 85 88

1930 J a n u a r i Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

85 81 76 76 80 90 78 75 67 54 56 60

91 85 84 87 90 92 81 81 79 77 73 79

92 86 80 81 88 92 77 76 74 70 70 84

74 69 65 65 65 68 61 56 54 50 50 53

88 82 72 74 77 76 66 66 63 60 62 67

1931 J a n u a r i Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

69 68 71 70 72 69 58 63 58 51 51 61

84 79 79 76 79 74 70 73 67 62 62 72

86 80 74 74 78 72 61 69 64 59 58 71

55 58 59 55 55 55 46 43 45 45 48 57

70 69 69 68 65 60 55 54 54 53 53 61

1932 J a n u a r i Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

234 Tab. XVI (forts.). Månadsmedeltal, öre per kg.

Svin, rena. större. 100-170 kg

Slakteri svin. 70- 100 kg Är och månad

- 5

pr C: [H

Kreatursnotering

-• £

_. Zfi

pr-

c o er o a tf

B-?

=: t-

i pr « •

er p:

o: -^ "O O _• 3 09 '

o:

84 80 75 75 83 124 125 124 120 113 105 105 105 105 101 104 110 113

78 75 75 78 95 118 115 112 112 101 96 100 100 100 101 107 112 116

82 77 76 82 101 126 123 120 120 108 102 105 105 101 102 108 113 121

79 77 76 78 92 114 110 110 107 99 96 96 97 97 99 111 113 120

76 80 75 — 76 — 78 80 91 93 111 116 110 115 109 113 108 110 98 101 95 97 97 99 96 99 97 99 98 99 110 109 111 113 119 118

77 76 74 75 93 114 115 113 112 99 95 97 100 98 98 110 114 120

79 75 70 70 75 116 115 114 110 105 100 100 100 100 100 104 110 113

80 77 78 72 77 72 81 79 96 99 121 120 120 113 115 108 116 110 108 105 101 104 99 105 100 105 98 101 98 102 103 10S 105 112 110 118

74 73 72 74 88 110 108 108 105 97 95 93 94 93 96 108 111 117

125 119

121 113

131 120

128 120

127 119

123 115

124 112

125 119

117 108

129 118

123 118

70 64 66 66 69 63 64 70 70 69 64 57 1932Januari ... 51 Februari .. 54 56 Mars 54 April

110 110 113 115 111 110 103 102 96 95 91 85 85 80 78 76 70 60 59 58 60 60 61 62 65 62 59 54 53 48 49 48

109 109 113 113 113 113 113 115 108 111 108 110 104 105 105 106 95 94 98 99 92 94 86 90 81 83 75 77 73 76 72 75 63 64 56 55 56 57 55 56 56 56 55 58 57 61 62 64 62 62 62 63 58 58 56 53 47 50 47 48 50 52 49 52

107 113 111 110 110 109 107 108 98 100 89 87 79 74 73 66 63 53 58 63 57 52 57 63 55 55 52 48 46 45 48 47

105 107 111 112 111 113 110 111 107 110 106 107 105 104 106 105 95 97 96 97 87 88 84 85 78 80 71 71 71 70 63 64 60 59 52 51 56 54 61 57 55 55 52 53 56 52 61 56 54 55 54 56 51 51 46 48 42 45 43 44 47 48 46 48

101 105 113 113 113 112 110 110 96 100 91 86 80 73 70 64 5S 56 58 58 58 50 50 56 56 55 55 47 41 44 47 46

106 100 103 105 101 98 88 87 81 80 79 79 75 75 68 66 61 53 50 52 54 55 55 56 60 58 56 51 48 43 44 44

101 104 104 104 103 102 97 97 88 91 86 81 76 69 67 66 60 55 54 52 50 52 53 60 62 63 58 53 49 48 50 49

107 112 111 112 107 105 100 100 84 91 86 81 77 72 72 67 61 55 55 53 51 52 56 62 60 61 57 52 49 49 51 51

105 111 108 106 104 102 101 101 91 90 82 82 77 71 71 61 57 46 51 57 51 48 53 57 51 51 48 42 39 38 42 41

59 78

54 72

55 72

54 75

51 62

50 62

53 66

51 70

49 65

53 70

52 70

45 55

76 79 83 74 73 73

65 70 72 65 63 60

67 69 72 65 65 66

75 74 77 71 69 67

62 66 70 63 64 65

61 65 70 64 63 65

64 65 69 64 62 63

68 71 74 66 65 66

60 65 65 60 58 55

69 71 72 67 65 63

70 55 69 59 72 64 69 57 67 61. 66 1 62 •

2 Pf

5 en

H 2.

09 a 09

o o: 09 <j>

*z.. 2

£- ! ~i - . J-. a B 09

5 ' i-i

o: 1

o: S5

1928Januari ... SS Februari .. 87 85 Mars April . . 86 104 Maj 125 Juni 126 Juli Augusti ... 124 September 123 Oktober ... 110 November 106 December 108 1929 Januari ... ill Februari .. 111 110 Mars 121 April 125 Maj 130 Juni 135 Juli Augusti ... 126 September 118 Oktober ... 122 November 124 December 124 1930 Januari ... 121 Februari .. 120 Mars 118 April 119 108 Maj 112 Juni 103 Juli Augusti ... 97 September 90 Oktober... 85 November 84 80 December 1931 Januari ... Februari .. Mars April Maj Juni Juli Augusti ... September Oktober... November December

Maj Juni Juli Augusti ... September Oktober ... November December

—

-.

o

i

73 73

7 7 3 7 75 7 89 9 109 11 107 11 107 10 106 10 98 94 95 9 94 9 95 1 96 9 106 10 109 1 117 11 125 11 118 11 103 ii 109 1U 109 10 108 10 105 ii" 101 K: 101 10 101 t j 91 ! 92 «. 83 s 80 É 75 7 69 (i 69 h 60 h 56 F 46 4 r 51 55 r 51 49 j 52 1 il 52 i 52 i 49 t 42 | 40 t 40 t 44 i i 43 f

47 59

59 63 68 61 60 61

t

( ,t

F

I

T

2?M

. slakthusen aren 1928—1932. Månadsmedeltal, öre per kg. S ! g g o r rr

o pr

l|

15 15 15 16 )7 72 13 [8 S2 13 71 135

ro

74 78 si SI

to kö

f3

74 f8 3

J2

75 77 5

fo

}6 V) 19 19 11 39

fe 36 30 57 56 30

fe

| 30 50 16 17 50 K

te

;o

fc> 27 56 0 10 11 :2 :5 12

P

Säj

K

F å Ti

Ar oel: månad

•

'

B vr

47 49 50 47 51 61 64 63 65 71 62 64

51 51 51 51 55 69 69 69 70 74 67 67

80 80 88 99 90 91 80 75 75 70 70 70

76 80 80 80 80 90 95 95 95 95 95 95

66 77 79 86 90 85 74 63 68 64 63 66

58 58 66 79 83 80 67 56 50 54 56 53

68 72 75 75 75 75 74 66 65 65 65 61

76 76 83 83 85 85 86 81 80 75 76 76

1928 J a n u a r i Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

69 70 74 75 69 71 78 79 84 82 84 75

65 65 69 75 70 70 75 75 78 80 80 71

67 67 68 68 69 70 74 71 70 70 72 70

70 70 95 98 95 95 95 86 81 80 80 80

95 95 95 95 95 95 95 95 89 80 80 80

70 79 86 88 85 85 82 73 70 63 65 68

56 66 72 73 73 65 58 58 53 54 51 53

60 69 88 88 88 88 88 87 85 85 85 85

71 72 77 91 93 93 93 86 85 85 85 83

1929 J a n u a r i Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

80 77 74 64 51 47 45 51 46 40 45 42

74 73 72 63 48 50 45 46 43 39 39 88

70 69 70 71 56 49 42 39 40 37 37 37

85 85 98 100 100 91 85 86 80 75 72 63

80 80 75 83 95 95 94 90 89 85 85 85

75 83 88 88 88 88 82 73 70 63 63 66

61 69 73 73 73 73 69 63 59 61 64 61

85 85 85 85 85 84 78 75 75 67 65 65

83 84 85 87 88 85 75 65 65 65 65 56

1930 J a n u a r i Februari Mars April Maj

60 58 55 51

82 82 82 83 (57 63 54 53 53 51 51 51

49 45 46 43 38 34 34 37 40 45 44 41

49 42 42 41 39 39 39 39 41 43 43 41

38 31 31 31 23 21 19 21 22 29 27 23

35 28 31 80 24 20 23 23 24 29 26 23

63 78 91 91 70 70 70 68 61 55 58 63

85 85 85 85 85 85 85 79 70 70 64 60

69 71 81 83 77 77 61 58 56 57 55 58

61 67 79 80 80 80 76 64 60 58 50 50

63 55 65 70 70 69 67 65 65 65 62 55

36 30 30 30 30 42 42 40 40 40 38 38 i

21 21 21 21 21 23 27 29 32 35 38 35

21 20 20 22 22 24 26 28 34 35 36 35

63 64 70 73 88 80 70 70 68 63 58 58

65 65 65 65 69 75 75 75 75 70 70 70

60 63

50 59 64 65 70 70 58 53 50 49 45 45

55 58 70 70 70 71 71 65 65 65 65 65

55 55 59 62 64 64 71 65 64 63 61 65 61 54 55 55 56 56 54 53 50 48 48 48

1931 J a n u a r i Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

39 37 40 40 40 53 55 52 58 . 58 : 51 48 !

37 32 32 32 30 26 24 24 26 28 30 28 25 22 24 24 24 24 27 27 31 31 35 34

5:

55 55 49 49 55 88 90 88 80 75 70 70

61 60 61 65 78 99 98 94 95 92 88 88

54 52 53 53 68 90 83 83 83 79 76 78

50 55 55 52 52 59 70 70 72 76 67 67

70 70 70 70 75 78 90 88 76 70 73 75

88 87 87 92 93 95 103 96 91 90 89 87

78 78 78 78 78 84 92 85 82 82 82 82

73 70 63 64 60 60 57 50 49 45 38 40

87 87 86 84 72 71 65

39 81 30 30 33 35 35 33 30 30 30 30 29 28 28 28 28 30 30 30 30 30 30 | 30 1

er Cl O 2

a Ht T'

3" T

'

O c"

f eta t-1

pr

— P-'

H S.

13 c 5' H

—-

y n c -re,

(få

^ 67 75 73 63 58 56 49 46 46

H 2 B' H 09 '

o:

o; o

.lllTli

Juli Augusti September Oktober November December

1932 J a n u a r i Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

23(5

3d • -

i*

5 J3 O © :©

c;-Hi<M-H^Hac-Hi_)o»H*i-Hco O i n u o v n i o ^ x i ^ o i r j i S i o

n o o o u O t - ^ N i o c c c o ^ • * o i n i S i n c o t ' N N i < - » o

ers o eo o eo o o co c o >o c o < c o t - i - N N N h - N t - t ^ N i

i i o c o H i o o o K c s i n i M c s CO 1 - - N N X ) » CO X X 0 0 CO l~-

o H I M , o o co N o co o i O c c t ^ N N N O H H H O C T . C J C J ) —HI-HT—I—H

t > " _ _ 2 H N 5 : , ' * S 9 5 0 9 C l O l C Ä O H H I M H O q H C ! i-H i-H i-H i-H i-H i—I H H n

C 3 - f H N O H C 5 H / H i C ; X J l COCOCOQOCiCT3XCr>OCi30CO

N C N H H - D X N C O C O K J O H C O C C X M O I H H H H O O O

W W K I H ^ M C l O H CCCOi O O O H H i M W N i - j H H '

CD CO CO C CO --C O CM CS H i (M O LOOCJOCDCOcsaOiCi-Oifj

CM^tiCTiCMOGCiCO-H-HiCMCM-H O i C i f i CC CO i O i H i O ).0 i O O i Q

HHCOOqiqcjqjO-JCTOli in„iO'OOiOi.OiOiOiCiOi

c»—^ifococj;ot~iOi-Hr-ec5eo i^cococococococococ-i^t--

I O C O N C O C O ^ O ' I ' C O O O C I t^r^cococccocof-r^i^r-co

N o N CM N CM CM c o «# c o c o i co^cocscscricscocococOi

O O O O C R O O O i O i O H H h 1^. CO i T O CO CD CO CO CC CO CO CO

H r » i O w O O i Q N O X N O 1 ^ ! D CO CD t ^ ( ^ CO CO X i C CO CO

CTi CO - H i » ^ O CM O CTO ^ O <CO < COCOCOCCCOCOCOiOCOCOCOi

co^HCMeoinicorocot^cor^o ers Q X co -JO c c co co c o cc cc cc

< M CM — - I C M - H - ^ C T J C O I O I O C O ^ oiocnc-. o c zczccccccco

eo eo i j - o •-H co co i n - * ^ * r - ; crsoiccaicncococococOLOi

COCOIMNCNCO^NOCOXuO -N—wi-^-fl-p-fl-M-^-fitocNtcM

o t ^ ^ c D ^ c o c o o c r s c p c o c o CMCOCOCOCOCOCOCOCMCMCMCM

e o o ^ ^ c o ^ c r i f f Q ^ - J o c D - : ocjfMCMcocoeo-^-f-p-^soe

e o H N - ^ i s x - i c o i r o - * e o CO CO l C l O 1 ^ l O i O CO CO CO CO CO

c o H X O c o c o c n c o n c M o x CDCOirOCOCDCOCOCDCDCDCOirO

' ^ ^ ^ S Q ' H ^ S r J J S f S r ^ 1 ^ 1 i O l O iCO CO CD CO CO CD — ) C O i O k

r-;

k CB

_ Ö — cy p\

g ©

-sä

bl ©

sn i. :©

O O M O C H W O O ^ X N CO CO l O l O CO CO CO CO CO O O i O

bl)

--! <pM _ O

u

••O

_ 5

"—'

M 'C

COCOCOr-COCO-H^HCDCC^fi c o c o c o co co co i - - i - - t— r - t -

o o s c o o CM c o c o c o CM CM er- c o )O^-riinoiCin)C0)i0iri->cti-*

CO X 05 H CO CO CO OO N O •* i —|i -Hl T^I iO »O \0 —5 iO lO iO »O i

S

c o o c M > n i o _ 5 c o c T s o o r — >«• CM c o co c o eo co eo c o eo c o c o i

rf

t - X N O H H C O C O N H X i TJ( i H ^ i O O O i O i O i d i O ^ < '

en - H M T—, =)rO JH 0 P H CÖ „ <0 1-5 PH

:

'• H .H

- - ^ , 0

Hl I * o3 Jr1-- o

ii2

s

CÖ

r^

© r? Q

ej 5, co -

O

O CO

fH CO

:

^ ©

— - P -H _5 fH _ 3

CÖ H H

a 0 rO tr rf CO _ •

r-

o

c» 3

1 August Septem Oktobe Novem

a •-< ^

2)57

P. IC TticocrscMocococoooco-H coicoococoiroiricococoioio

2. Z

l O M S O m W O C O N O X X co co eo TI TH -r< CO CO CO CO CM CM -Hi i rj er; I-H I-H t ^ C5 > CO CO CT5 t ^

I-HO C O . ' M - ' J i C O C O C T i C O C O i - I O ' - H

X00XC5Oi»l-l-NCD_C3

a :0

CO CO C— t - C f l C C C O C O C O C O C D C O

CM O ICO Tfi CO H CM CO l O H i CO COCO CO H f - t— CD CO CO CO iCO iO iO lOO iTj iCO

H CO O O) X CO O H CO CM CO CO O iO CM CO GO CO CO -HH CM iCO-TiTi^r—fi-cHcocococoeo-Hi

OCMCSCMH<CMCOi.OCOCOOO •C CC l O CB CD CO CD CD CD CO CO i C

COCOCOCTsOCMCOCMOOOCOiO lOOiCOiCO—fiiOOLCOiCOiCO-*-H1—n

O X X N C5 O H CM H CT. N i C —fCOCOCOCO—TiT1-*TfiCOCOCO

i~-cr;ico<cooooa5<McMC5cot^

i^-cMCiicocococMcoinco^HO

coeococMTicoiroco—ficooci

COCOCOCONCDCDNt-COCDCD

CO CC i O iO O lOO CO i£0 liO LO ifO l O

Ti-ctiTlTji'Cti'HiHtl—fi-^Ji—M-Hico

co>cOTiiroiOicot~-CT50cot^i.c: CDcOCDCDCOCDCOCCt^-CDCOCO

OCO^fiTfii-HCTJCysCOCOCOi-HO

Ö

coirooirouOTi-"*—^Ti-cfTiTji

fe bil

eoi-ioor-^of-jocowSiöocjs

a

J3 X C0(NOCSCnCOC:C»NH<N CO^HCMCMCOCO-cHvCOiLrOCO'-Hi-H CO CO CO CM CM CO CO CM CM CM CM OJ CM OJ OJ CM CM CM CM CM CM CM CM CM

N ixO CO (M O OO O O C5 X i O • * -Hi-HT1—^-^iCO-CtiTieOCOCOCO

CDCOCOOlTlCO-^iifOHii—M—HO

u

J5 • 2 ^

~ —

Jj tH ."H ._, _ -O ^ -H • ' P Ö

„ CD^

ft

fc2

V_ H -1 ^

to r_

9 0 sj 1 ^ o <u

3 £* *3\ Q0 O fe P

-O

ic i i O ? O lJ r v H - t> Q

DH g <) ^ £ £ «< cc O fe P CO

-<JcoOfeP

fe

2:-58 Tab. XVIII. Noteringarna i Stockholm och Malmö för vissa s Öre per kg. i

kl. I

extra pr. kl. 11 kl. 111 extra pr. kl. 1

O

C

T j u r a r

Kvigor och stutar

K o i'

t

kl. 11 extra pr. kl. 1

kl.

-

1928 Februari Mars April Maj Juli Oktober November December 1929 Januari Februari Mars April Maj Juli Augusti September Oktober December

— 36 — 36 — 40 — 35 -35 — 35 — o5 — 35 -35 — 35 — 35 -35

+ 12 + 12 + 15 + 15 + 17 J - 19 + 20 + 20 4- 20 + 16 + 12 + 13

+ 5 + 2 + 5 + 5 + 5 + 6 + 7 + 7 + 7 + 6 + 2 + 3

— 31 — 28 -27 — 24! — 25 — 24 -23 — 23! -23! -23i — 26! -25!

+ + + + + + + + + + + +

+ 13 + 14 + 15 + 12 + 11 + 11 + 12 + 12 + 13 + 12 + 14 + 14

+ 5 + 6 + 7 + 3 + 3 + 2 + 3 + 3 + 4 + 3 + 5 + 5

— 22 -21 — 17 -16 — 18 — 17 — 12 — 11 — 10 — 13 — 11 — 11

+ 8 + 7 + 9 + 6 + 3 + 3 + 10 + 11 + 13 + 13 + 14 + 13

+ 3

6 7 6 6

-35 -33 -28 -29 — 32 30 -26 -25 — 26 — 29 — 28 -29

- 6 — (i — 5 — 6 — 6 — 6 — 6 — 7 — 7 — 7 — 7 — 7

— 29 — 31 -27 -28 — 28 — 26 -26 -29 — 30 — 32 — 31 — 31

+ 10 + 10 + 9 + 9 + 9 + 10 + 10 + 10 + 9 + 8 + 8 + 10

+ 4 — 11 + 3 -12 + 3 — 11 + 3 — 11 + 2 -12 + 3 — 11 + 4 — 12 + 3 — 14 + 2 — 16 + 2 — 17 + 2 — 16 + 2 — 16

+ 9 + 7 + 8 + 5 + 5 + 6 + 8 + 7 + 8 + 9 + 11 + 9

+ 6 _ + 1 + '•> +

7 — 7 3 6 6 — 6 6 — 10 6 — 10 6 — 10 6 — 8 6 — 8 5 — 8 5 — 7 7 — 7

— 31 — 31 — 30 — 28 — 31 — 27 -28 — 28 — 28 — 27 — 26 — 27

+ 10 + 8 + 8 + 10 + 10 + 13 + 9 + 11 + 10 + 10 + 11 + 11

+ 2 + 1 + 3 + 3 -^ 3 + 6 + 2 + 4 + 3 + 4 + 5 + 5

+ + + + + + + + —

+ 3

— 8 — 10 — 8 — 6

61 63 60 61 63 62 68 62 61 61 60 58

+ 9 + 9 + 10 + 12 + 14 + 16 + 17 + 17 + L7 + 16 + 12 + 12

57 58 55 60 64 63 64 63 62 61 57 57

+ 9 + 9 + 9 + 9 + 9 + 8 + 9 + 8 + 10 + 9 + 11 + 11

— — — — — — —

60 62 59 62 64 62 63 66 63 61 60

+ + + + + + + + + + + +

7 7 6 6 6 6 6 7 7 6 6 8

60 57 55 52 54 52 55 53 52 49 46 45

+ + + + + + + + + + + +

-l

—• 5

— 5 — 5 — 5 5 5 5 5 5 7 7 7

—• 7

— — — —

5 4 4 7 6 7 1 3 5 5 7 8

1930 Mars April Maj Juli Augusti September Oktober November December 1931 Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

^

z\

— 16 — 15 — 15 — 15 — 17 — 14 — 18 — 16 — 16 — 14 — 13 — 13

+ +

8 4 5 8 3 5 4 1 2 2 1 2

+

+ + + +

2 1 1 2 1 2| 41 2 0 3 3 3

2 4 + 1 1 1 (i 7 + 0 + 8 + 10 + 0

_ _

J

—

_l_

+ + + + + + +

+

J 4 4 4 4

i

?!0 : 2 1 2 3 5 3

2 2 1 3 1 3 4 6 (i 3 4

— : 4

239 storboskap i relation till noteringen för kor av klass I. Öre per kg. o

1 M

m K o r

O x a r :tra pr.j kl. 1

kl. 11

a

1 in

ö

Kvigor och .stutar

kl. I | extra pr.j kl. I I

T j u r a r

kl. 111 extra pr.| kl. 1 | kl. I l extra pr.

kl. 1 | kl. I I

+ o —32

+ 19 + 21 + 20 + 20 + 20 + 19 + 22 + 22 + 23 + 22 + 21 + 25

+ 14 + 14 + 13 + 14 + 14 + 13 + 12 + 14 + 15 + 15 + 14 + 16

+ 3i —2 - 3 —2 —1 —3 —3 —4 - 4 - 3 — 4: — 2|

+ 13 4- 13 + 13 + 10 -1- 8

64 63 61 54

22 + 8 - 7 + 9 — 10 24 + 9 - 1 0 — 25 + 8 — 10 25 + 7 — 9 — 24 + 6 — 7 — 25 + 7 — 9 — 27 + 9 — 9 - 27 + 8 — 10 — 29 + 7 — 10 — 28 + 6 — 10 — 28 + 10 — 10 - 23

+ 12

+ 7 + 6 + S + 6 + 6 + 3 + 2 + 1 ± o ± 0 ± o ± O + 1 + 1 + 1 + 1 + 2i + 2 + 7i + 7

— 34 — 33 — 28 ± o — 25 ± o — 28 ± o -26 ± o -22 ± o -21 ± o — 21 ± o — 21 ± o — 21 + o -23

55 56 55 58 58 57 60 60 60 59 56 54

+ 9 — 10 + 8 — 8 + 9 — 8 + 7 — 8 + 9 — 10 + 10 — 10 + 8 — 8 — — 7 + 8 — 7 + 6 — 7 + 9 —• 7 + 9 — 8

-25 -23 -20 -18 -19 -18 -19 — 17 — 17 — 16 -13 -13

+ 21 + 21 + 22 + 20 + 22 + 23 + 23 + 20 + 20 + 21 -1- 22 + 21

+ 14 + 14 + 14 + 12 + 12 + 14 + 13 + 14 + 14 + 14 + 17 + 16

—5 - 3 — 3! —1 + 1 + 2i + 0! + 1 + 4 + 3:

+ 12 + 11 + 12 + 10 + 10 + 13 + 13 + 14 + 16 + 19 + 20 + 20

+ 8 + 6 + 7 + 5 + 5 + 8 + 8 + 9 + 10 + 12 + 15 + 14

+ 7 + 6 + 7 + 5 + 5 + 8 + 8 + 9 + 10 + 12 + 14 + 14

± o — 23 -19 ± o -18 ±0 ! - 1 8 19 + o — 17 ±o — -17 ±o — 19 ±0 — 20 —1 22 ±0 — — 21

53 53 53 54 54 55 55 59 59 58 56 53

+ 8 + 9 + 9 + 10 + 7 + 6 + 8 + 6 + 6 + 5 + 6 + 6

— 7 — 6 - 8 — 9 — 9 -10 — 10 -10 — 8 — 9 - 9 - 9

— 14 — 15 -15 -16 — 16 — 17 — 17 — 17 — 15 -17 — 18 — 15

-1- 19 + 20 + 22 -1- 20 -1- 20 -i- 19

+ 15 + 14 + 13 + 13 + 14 + 13

+ 2 + 2 + 2 + 3! 1-3 + 3

+ 19 + 14

+ 12 + 12 + 12 + 11 + 13

+8

-1- 17 -I- 16 + 16 + 18 + 17

+ 3, + 4 + 3 4- 2 + 5!

+ 20 + 20 + 20 + 19 + 16 + 18 + 19 + 16 + 17 + 14 + 14 + 15

+ 15 + 15 + 15 + 14 + 14 + 13 + 14 + 12 + 12 + 11 + 11 + 12

+ 15 + 15 + 15 + 14 + 14 + 13 + 14 + 12 + 12 + 11 + 11 + 12

53 50 49 47 45 45 45 46 45 43 41 38

+ + + + + + + + + + + +

— — — — — — — — — — — —

— 15 — 12 — 13 — 11 — 9 _. 9 -10

+ 16 + 15 -1- 16 -i- 18 4 18 + 18 + 18 + 17 + 17 + 17 4- 16 + 17

+ 12 + 12 + 12 + 11 + 14 + 14 + 13 + 13 + 13 + 13 + 11 + 12

+ 5 + 7 + 4 + 6 + 8! + 8 + 8 + 7 + 8 + 9 + 5 + 5

— 36 + — 1 — 35 — 1 — 35 + 1 — 32 +1 ! - 3 2 + 1 i —32 + 1 j —32 +1 1 - 3 2 + 1I -32 + 1 \ —32

± o |1 —32

±o

— 1 — 21 —1 — 2 — 21 —1 -21 • — 2 — 20 — 3 — 19 —4 -22

±o -18

+ 1 — 19 — 1 — 18 — 2 — 19 — 1 — 20

± O -19

+ 0 -20l

60 59 59 61 62 65 67 (JÖ

5 5 5 6 5 4 5 5 5 5 4 5

9 7 8 7 5 5 6 6 6 5 6 5

-n!

- i i -12 -351 -15|

± oOo

—

+ 15 + 11 + 11 + 12 + 8 + 9 + 5 + 6 + 6 + 8 + 4 + 7 + 5 + 1 + 5 + o! ± o

+ 1+1 + o ±o

- 2 — 2

240 Tab. XIX. Partipriser i Stockholm å charÖre per kg. M å ni d e r V arus1a g

v, Va Va Vio Vu

Vi

V* Va V4

l

260 300 250 230 300 180 180 180 170 80 80 350 370 300 300 300 350 150

250 300 220 200 270 180 180 180 170 80 80 350 370 300 300 300 350 150

250 300 200 180 250 180 160 160 180 80 80 320 350 280 280 280 320 150

230 300 200 180 230 180 150 150 150 80 80 320 350 260 260 260 320 150

230 230 240 240 240 250! 250 250 300 300 300 300 300 300] 300 300 200 200 220 220 220 240! 240 240; 180 180 200 200 200 220 220 220! 230 230 240 240 240 310 310 310! 180 180 180 180 200 180! 180 180 150! 150 150 150 160 160| 160 160 150 150 150 150 160 160! 160 160 150 150 150 150 160 150 150 150 80 80 80 80 80 80: 80 80 80 80 80 80 80 80 80 80 320 320 320 320 320 320 320 320 350 350 350 350 350 350 350 350 260 260 260 260 260 260 260 260 260 260 260 260 260 260 260 260 260 260 260 260 260 260| 260 260! 320 320 320 320 320 320| 320 320| 150 150 150 150 150 150: 150 150

250 300 240 220 310 180 160 160 150 80 80 320 350 260 260 260 320 150

250 300 240 220 310 180 160 160 150 80 80 320 350 260 260 260 320 150

250 300 180 160 220 150 150 150 150 60 60 320 350 260 260 260 320 150

250 300 180 160 220 150 150 150 150 60 60 320 350 260 260 260 320 150

250 300 180 160 220 150 150 150 150 60 60 320 350 260 260 260 320 150

240 330 240 220 340 170 160 160 160 60 60 320 350 260 260 260 320 150

280 280 280 280! 240 240 350 350 350 350 320 320 260 260 260 260 220 220 240 240 240 240 200 200 360 360 360 360 220 220 170 170 170 170 170 170 180 180 180 180 160 160 160 160 160 160 160 160 180 180 180 180 160 160 80 80 80 80 80 80| 80 80 80 80 80 80! 320 320 320 320 320 320 350 350 350 350 350 350; 280 280 280 280 260 260! 280 280 280 280 260 260 280 280 280 280 260 260 320 320 320 320 320 320 150 150 150 150 150 150

240 320 220 200 220 170 160 160 160 80 80 320 350 260 260 260 320 150

240 320 220 200 220 170 160 160 160 80 80 320 350 260 260 260 320 150

260 340 240 220 270 180 170 160 170 80 80 320 350 260 260 260 350 150

260 340 230 200 280 180 170 160 170 80 80 320 350 260 260 260 350 150

260 340 250 230 280 180 170 160 170 80 80 320 350 260 260 260 350 150

270 360 260 240 300 180 180 160 180 80 80 320 350 280 280 280 350 150

300 300 280 260 260 280 400 400 380 350 350 350 270 270 250 260 260 270 250 250 230 240 240 250 370 370 330 280 260 270] 190 200 180 180 170 160: 180 180 180 180 160 170 160 160 160 160 160 160| 180 200 180 180 170 170! 80 80 80 80 80 80! 80 80 80 80 80 80| 320 320 320 320 320 320 350 350 350 350 350 350 280 300 300 280 280 280 280 300 300 300 300 300 2^0 300 300 280 280 280: 350 350 350 350 350 380! 150 150 150 150 150 1501

U/s |! V« It

VH

Är 1927 Sidfläsk » , fett Fläskkotlett... Köttfärs . Fläskkorv Köttkorv Falukorv Bräck-korv Leverkorv Frankfurterkorv K o k t medvurst Medisterkorv Berlinersylta Pressvita Kalvsylta

År 1928 Skinka, färsk ock rimmad » , rökt, benfri Sidfläsk » , fett Fläskkotlett Köttfärs Fläskkorv Köttkorv Falukorv Bräck-korv Stångkorv Leverkorv Frankfurterkorv Kokt medvurst Medisterkorv . . Berlinersylta Pressylta Kalvsylta

År 1929 Skinka, färsk och. r i m m a d » , rökt, benfri Sidfläsk » , fett Fläskkotlett Köttfärs Fläskkorv Köttkorv Falukorv Bräck-korv Stångkorv ... Leverkorv Frankfurterkorv K o k t medvurst Medisterkorv Berlinersylta Pressylta Kalvsylta

241 kntcrivaror, månadsvis, åren 192<

c 1932. Öre p e r kg. M å 11 a (1 e r

V ar n a1 a

V» År 1930 Skinka, färsk och rimmad » , rökt, benfri Sidfläsk » , fett Fläskkotlett Köttfärs Fläskkorv Köttkorv Falukorv Bräck-korv Stångkorv .. Leverkorv Frankfurterkorv Kokt medvurst Medisterkorv Berlinersylta Pressylta Kalvsylta År 1931 Skinka, färsk och rimmad » , rökt, benfri Sidfläsk » , fett Fläskkotlett Köttfärs Fläskkorv Köttkorv Falukorv Bräck-korv Stångkorv Leverkorv Frankfurterkorv Kokt medvurst Medisterkorv Berlinersylta. Pressylta

Kalvsylta År 1932 Skinka, färsk och rimmad » , rökt, benfri Sidfläsk » , fett Fläskkotlett Köttfärs Fläskkorv Köttkorv Falukorv Bräck-korv Stångkorv Leverkorv Frankfurterkorv Kokt medvurst Medisterkorv Berlinersylta Pressylta Kalvsylta fil 3 3

280 350 270 250 270 160 170 160 170 80 80 320 350 280 300 280 380 150

280! 280 280 280 260! 280 280 280 250 220 170 350 350 380 380 380 380 380 380 350 320 320 270 250 270 250 230 250 220 220 200 200 190 250 230 250 230 210 230 200 200 180 180 170 270 270 300 300 300 350 350 350 250 220 220 160 160 180 180 180 180 200 200 180 180 180 170 170 170 170 170 170 170 170 170 160 160: 160 160 160 160 160 160 160 160 160 160 160 170 170 180 180 180i 180 180 180 180 180 1701 80 80 80 80 80 80 80 80 80 j 80 80: 80 80 80 80 80 80 80 80 80 80 801 320 320 320 320 320 320 320 320 320 320 320! 350 350 350 350 350 350 350 350 350 350 350! 280 280 280 280 280 280 280 280 280 280 280! 300 300 300 300 300 300 280 280 280 280 280; 280 280 280 280 280 280 280 280 280 280 280! 380 380 380 380 380 380 350 350 350 350 350! 150 160 160 160 160 160 160 160 160 160 160!

170 170 170; 170 170 170 170 170 170 170 170 150 320 300 3001 300 280 280 280 280 280 280 260 260 190 170 170 150 150 150 150 140 140 150 150 130 170 150 150 130 130 130 130 120 120 130 130 110 220 200 200 220 230 250 280 280 280 200 200! 170! 180 160 160 160 150 150 150 150 150 150 150' 150! 160 140 140 140 130 130 130 130 130 130 110! 120! 160 160 1601 160 160 160 160 160 160 160 160! 160' 170 160 160 160 150 150 150 150 150 150 130! 130' 80 80 80 80 70 70 70 60 60 60 60! 60! 80 80 80 80 70 70 70 60 60 60 60! 60 j 320 320 320 320 300 300 300 300 300 300 300 300| 350 350 350 350 320 320 320 320 320 320 320 320! 280 250 250 250 230 230 230 230 230 230 210 210i 280 250 250 250 230 230 230 230 230 230 210 210: 280 250 250 250 230 230 230 230 230 230 210 340 320 320 320 300 300 300 300 300 300 300 210 160 160 160 160 160 160 160 160 160 160 150 300 150 150 150 150 150 150 160! 260 260 260 260 260 280 130 130 130 130 130 150' 110 110 130 130 130 150; 170 170 170 170 170 240! 150 140 140 140 140 150: 120 120 120 120 120 120 160 160 160 160 160 160, 130 130 130 130 130 130i 60 60 60 60 60 60! 60 60 60 60 60 60| 300 300 300 300 300 300! 320 320 320! 320 320 320! 210 210 210 210 210 210! 210 210 210J 210 210 210! j 210 210 2101 210 210 2 1 0 j 300 300 300.1 300 300 300! j 150 150 150! 150 150 150!

242 Tab. XX.

Detaljpriser för kött

Medelpris öre per kg. Nötkött, färskt Ä r

i

Stek

72 70 87 122 1 148 357 312 274 204 155 149 144 255 1 152 253 ! 152 240 ! 144 140 238 144 239 145 238 225 ! 138 206 ; 126

131 130 154 203 x 215 546 512 493 377 280 256 247

114 118 158 : 139 215 | 194 258 ! 241 626 ! 546 547 600 431 ! 385 310 ' 264 193 233 225 | 184 181 223 198 241 198 238 183 225 185 225 187 230 185 231 176 218 201 133

130 !

140 188 137 ! 129 198 ! 191 288 246 i l 270 *287 | »888 x 404 605 619 ! 449 470 j 364 321 ! 338 j 275 250 ! 263 i 204 214 | 227 ! 192 197 ! 204 i 189 236 249 ! 256 243 238 1 248 223 191 199 213 205 i 210 228 226 i 232 ! 227 210 217 195 147 153 141 j 147 ! 177

116 140 193 219 567 563 398 301 223 209 204 | 212 210 ! 197 190 189 189 181 163

95 119 169 193 507 490 333 243 175 169 167 175 174 164 158 156 155 150 131

212 212 210 209 209 210 212 212 210 208 206 204

177 177 176 174 174 174 175 175 175 173 171 169

256 256 254 254 ' 254 255 255 255 254 251 248 247

155 153 152 152 151 152 153 153 153 151 150 150

235 240 246 248 248 249 247 243 236 223 217 220

195 197 200 205 i 208 210 203 202 195 187 186 186

253 250 ! 245 242 238 238 239 239 239 234 226 218

260 258 ! 253 | 251 ! 249 ! 249 248 247 246 243 237 229

249 248 248 247 242 240 242 244 245 240 236 232

December

203 199 197 195 195 196 197 199 199 197 194 191

168 165 165 164 164 164 164 165 165 165 163 160

246 242 240 239 239 239 241 241 242 240 237 236

150 146 145 144 144 144 144 143 144 143 143 143

224 224 227 230 231 231 232 234 226 217 210 211

185 181 181 179 180 182 184 183 186 187 180 184

213 199 192 186 183 183 185 186 191 193 190 186

223 208 201 197 193 192 192 191 199 199 197 195

231 230 ! 228 225 225 222 222 224 221 215 214 213

Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti

190 188 187 187 188 191 194 193

159 157 156 157 157 159 160 160

237 237 235 235 236 240 241 242

141 140 140 139 138 140 141 141

214 219 223 229 233 240 241 230

181 181 182 182 184 191 193 190

184 180 177 176 181 211 228 231

193 189 185 184 187 219 230 231 !

213 214 210 207 206 205 208 208

1920 1921 1922 1923 ' 1925 ! 1927 ! 1928 ! 1929 1931 ! 1932

April Mai Augusti September Oktober November

Februari Maj Juli . Oktober

1 Fläsk

Fårkött

Salt, Färskt j Salt, Sopp- Göd- ! Späd- Färskt Salt, ameri(sid- i kött j kalv kalv (stek) svenskt fläsk) svenskt kanskt

122 1 100

1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919

Kalvkött

Maximipris.

...

243 och fläsk i Sverige 1913-1932. Medelpris Öre per kg Nötkött, färskt

Kalvkött

lr

Fläsk

Fårkött

Stek

Soppkött

Gödkalv

Salt, Färskt Späd- Färskt Salt, (sid- Salt, amerikalv (stek) svenskt fläsk)svenskt kanskt

1928 September Oktober November December

192 190 188 187

160 158 156 155

240 237 237 237

141 140 141 143

225 216 212 213

187 186 182 180

230 229 217 212

232 231 220 218

216 221 225 228

1929 Januari Februari

187 187 187 186 187 189 191 192 192 190 189 189

155 154 154 154 154 156 157 158 158 157 155 155

238 238 237 237 238 240 240 240 240 239 239 240

143 142 142 142 143 143 144 144 143 144 145 147

216 221 229 236 238 242 242 237 229 226 223 226

179 183 187 191 194 192 191 188 190 182 184 182

210 209 210 213 219 227 241 246 240 235 232 232

217 217 217 222 227 232 242 249 242 238 238 238

227 224 222 226 227 227 228 229 233 233 233 231

189 188 188 188 189 190 191 191 191 190 188 187

155 155 154 154 155 156 156 156 157 156 155 154

241 241 239 239 240 240 239 239 239 235 234 233

147 145 145 145 145 146 144 144 145 143 142 145

227 232 235 239 242 241 242 237 229 221 216 215

182 189 189 190 190 188 190 188 184 178 174 176

230 227 224 222 220 217 216 211 206 191 181 173

236 234 232 229 227 224 223 218 211 197 190 183

231 231 230 230 229 229 228 228 225 223 223 221

Oktober November . December

186 185 184 183 182 182 181 182 181 179 177 175

154 153 153 152 151 150 150 149 149 148 146 143

233 231 229 228 227 228 227 225 223 220 216 213

142 141 141 140 139 138 137 137 138 137 135 134

216 219 223 227 227 228 228 225 217 206 199 197

179 178 177 177 179 181 178 180 179 173 166 163

167 152 147 147 145 143 142 144 146 146 145 141

178 161 154 153 151 149 148 150 151 151 149 145

220 208 201 198 196 195 194 190 188 184 182 180

1932 Januari ... Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

173 168 165 164 163 163 163 163 163 161 157 155

141 136 133 131 130 130 130 131 131 129 125 122

213 211 209 209 209 209 209 207 206 201 194 194

133 129 129 128 127 125 125 125 125 124 120 120

199 200 201 204 206 209 212 211 204 192 185 183

136 128 127 126 126 135 151 154 156 155 152 150

143 134 133 132 131 143 154 157 159 160 157 155

182 183 177 178 175 171 169 174 179 179 179 183

Maj Juli Oktober November December Februari Mars Maj Juli Augusti September Oktober November December 1931 Januari Februari Mars April Maj Juli Augusti

244 Tab. XXI. »etaljpriser för kött oc Ore per kg. M alm ö

S t oc k h o I m År och månad

Nötkött, färskt Gödsopp- kalvstek kött kött

Fläsk

Nötkött, färskt GödFläsk kalvsalt, soppsalt, färskt stek kött färskt svenskt svenskt kött

1928 199 195 193 192 201

150 147 146 147 150

255 244 243 243 248

212 206 200 199 218

215 208 201 199 219

227 225 225 225 225

177 175 175 172 167

270 270 269 270 270

179 173 169 160 174

225 212 201 201 209

213 221 220 216

154 157 158 159

256 252 250 245

265 269 268 267

276 273 267 267

225 225 225 225

168 171 175 175

270 270 270 270

210 220 216 219

241 243 241 250

211 203 200

156 153 153

239 241 251

258 243 243

259 242 247

225 225 225

175 175 175

270 270 270

210 202 210

231 232 230

Januari

201 198

153 151

259 254

242 245

244 243

225 226

175 176

270 265

204 200

228 237

Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

197 199

150 150

247 248

248 259

246 266

226 226

176 175

250 250

201 216

228 250

205 216

149 150

252 248

272 286

272 294

226 226

174 250 174 ! 250

230 242

249 269

217 216

153 157

249 246

286 272

284 265

226 226

174 174

250 250

241 230

272 260

207 205

156 155

241 244

268 268

266 267

226 226

174 174

250 258

230 231

250 253

202 201 195 199

153 154 149 150

261 255 243 247

270 265 263 266

269 264 263 266

226 226 226 226

174 174 174 174

270 270 270 270

232 226 225 225

252 255 252 252

202 208

150 149

246 248

261 256

263 256

226 226

174 174

270 270

219 218

251 252

215 215 216

148 152 160

235 240 239

254 247 239

253 248 235

227 225 226

174 174 174

270 270 270

206 200 189

251 237 219

215 208

160 157

234 234

225 215

224 214

226 226

174 174

270 270

176 165

211 200

203 195 193 193 192 194 200 201 193 187 178 173

154 148 145 140 134 134 133 136 142 137 135 130

244 233 228 234 231 239 223 226 213 205 204 216

194 178 172 172 169 168 168 171 174 168 161 152

193 177 170 172 171 168 169 170 176 174 158 148

226 226 225 225 225 221 217 217 217 213 205 200

174 174 175 175 175 172 169 169 169 164 158 155

271 270 270 270 270 270 270 270 270 256 250 250

149 134 135 140 140 134 130 137 134 132 130 121

187 165 162 173 168 154 146 145 148 150 150 145

Februari April Maj Juli Augusti September Oktober November December

1930 Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

1931 Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November

245 fläsk å vissa orter 1928—1981. Öre per kg. G ö t e b o r g Är och månad

Nötkött, färskt

Gödkalvkött

S u n d s v a l l Fläsk

Nötkött , färskt

salt, färskt svenskt

soppkött

Gödkalvkött

stek

soppkött

Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September... Oktober November ... December ...

205 202 199 199 204 204 204 200 199 198 194 194

165 165 165 165 165 165 165 165 165 165 165 165

272 272 251 248 248 249 250 250 248 248 248 251

210 203 202 199 207 243 245 245 245 243 239 239

210 200 200 199 213 249 249 245 245 240 238 239

197 197 195 194 192 197 200 200 198 198 197 195

165 164 161 163 160 164 165 164 164 167 165 160

250 248 248 248 248 250 250 250 250 250 248 246

1929 Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September... Oktober November ... December ...

194 194 194 206 216 218 219 219 219 219 219 219

165 165 165 165 165 165 165 165 165 165 165 165

252 248 248 248 248 248 248 248 248 248 248 252

239 239 245 249 255 266 277 273 270 270 265 261

239 239 245 250 260 260 279 270 270 270 270 261

195 196 197 196 197 199 197 196 196 196 197 199

159 157 162 162 162 161 160 161 156 158 158 156

248 249 249 250 250 250 250 250 250 248 250 250

1930 Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September... Oktober November ... December ...

219 219 218 203 202 196 205 206 206 199 200 200

165 165 165 161 167 165 163 166 167 162 164 167

254 254 253 249 249 248 238 235 244 248 247 247

260 259 254 255 248 241 234 232 234 213 210 205

260 260 255 258 250 248 238 229 229 219 208 205

197 194 196 196 196 196 196 196 196 196 196 197

155 153 154 154 157 159 159 160 158 158 156 155

250 250 250 250 250 250 250 250 250 250 250 250

1931 Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September... Oktober November ... December ...

199 202 193 193 191 193 191 191 192 190 189 185

160 163 162 162 163 164 158 158 156 157 155 151

246 243 238 238 239 239 228 224 226 223 221 229

193 182 177 180 174 166 156 158 159 159 158 154

197 193 178 179 173 165 155 155 157 158 158 155

197 196 196 196 196 196 196 195 195 195 195 192

156 155 153 154 156 156 155 154 154 155 156 154

250 250 250 250 250 250 250 248 248 248 248 248

färskt

24(0

Tab. XXII. Kreaturspriser och detaljpriscr på kött åren 192?) 1932. (Öre per kg.) Sötmjölks- Gödkalvskalvar stek

Slakterisvin

Fläsk, färskt

93 93 87 90

238 238 237 237

102 102 103

187 189 191 192 192 190 189 189

91 88 86 85 84 84 87 93

238 240 240 240 240 239 239 240

114 '• 117 123 129 120 111 116 116 115

210 209 210 213

56 57

189 188

96 93

241 241

114 112

230 227

Maj

56 57 58

188 188 189

88 88 88

239 239 240

110 111 101

224 222 220

Juli

58 58

190 191

85 74

240 239

103 93

217 216

61 61

191 191

73 78

239 239

90 83

211 206

59 58 56

190 188 187

78 79 82

235 234 233

77 76 70

191 181 173

55 51 50

186 185 184

82 76 72

233 231 229

64 56 59

167 152 147

49 49 48 49 48 47 45 42 41

183 182 182 181 182 181 179 177 175

72 75 75 67 65 60 57 58 65

228 227 228 227 225 223 220 216 213

62 60 56 58 63 60 60 56 51

147 145 143 142 144 146 146 145 141

39 37

173 168

73 71

213 211

48 48

136 128

38 37

165 164

71 69

209 209

51 50

127 126

38 37 38 40

163 163 163 163

69 65 58 59

209 209 209 207

54 71 69 71

126 135 151 154

38 36 34

161 157 155

52 53 63

201 194 194

67 67 67

156 155 152 150

Kor. kl. 1

Nötkött (stek)

56 56 54 57

187 187 187 186

60 60 61 61 60 59 56 55

1929 Februari Mars Maj Juni Juli Augusti Oktober November December

219 227 241 246 240 235 232 232

1930 Februari Mars

o

! Oktober ! November December

1931 Februari April Maj Juli i Augusti Oktober December

1932 April Maj Juli Oktober November...

247 Tab. XXIII. Import av vissa slag av slaktdjur samt kött och fläsk till nedanstående länder. 1927

636 868 584 397 394 740 1212 680 353 279 858 16121 476 031

724 917 591 691 318 286 4 284 618 364 285 586 19 696 497 581

750 262 584 631 311102 2 303 592 818 286 050 15 048 472 791

840 561 567 192 414 587 1153 588 160 324 353 14 697 517 866 j

766 523 1 561165 ! 478 941 452 ! 608 612 j 361050 19 451 i 607 813

34135 177 580 94 794 96 732 22 422 125 416 2 409 28 474

35173 178 866 85 156 70 078 20 256 82 173 1958 14 427

34 302 174 403 91165 140 914 18 424 59 514 2 827 17165

24 281 99 420 j 62 337 j 182 273 ! 11 464 ' 46 210 3 880 15 442

14 829 41984 i 18 908 i 79 382 i 8157

556 1710 8 363 701 565 103 492 54 403

368 433 966 633 455 99 972 1295 9 975 4 320 24 748 4 564

30 431 290 521 18757 1903 15 492 646 166 1 218 225 37151 297 773 736 1724 36 405 12 247 7 970 5 923 3 682 19 748 6 786 3 493 1712 2 355 935 557

84105 i 28 411 ! 66 804 ! 913 965 j 498 498

Får Kalvkött, färskt ton Svinkött, » A n n a t färskt kött Skinkor, saltade, rökta i A n n a t salt. o. rökt kött; tork. späck » Fruset kött »

14 038 20 390 7 222 39 614 202 49 975 331 327 289

8 725 19 334 1610 26 917 322 57 1072 332 215 255

56 49 262 13 045 28 739 239 46 1175 292 124 203

21558 18 255 61341 47 929 255 59 1145 397 290 236

23 299 29 332 13 912 30 275 268 52 1179 864 677 268

Österrike: Oxar, tjurar och kor Kalvar och ungdjur Får och lamm , Svin Slakthästar : Kött. färskt, även fruset

139 563 11482 7 173 834 312 38 362 34 233

140 590 17 271 5 073 922 798 34 961 37 122

104 977 8 200 7 909 771 759 40 487 30 869

98127 9 536 12107 737 450 36 291 30 962

65 701 5 560 5 253 737 866 23 677 26 256

13 089 1900 7 595 11819 678 231 1790 1782 1556

9 859 2 082 6 967 16 356 853 533 167 934 261

23 593 16 046 52 460 30 814 797 428 712 1002 561

35 831 16 961 50137 35 362 537 548 768 249 2 044

8 989 2 877 10 546 5 010 187 484 217 4 702 758

L ä n d e r

Storbritannien .N ö t k r e a t u r (inkl. kalvar! F å r och lamm N ö t k ö t t : färskt kylt och fruset F å r k ö t t : fruset Svinkött: färskt bacon och skinkor

st.

» ton

» » » »

Tyskland: st, Kor Oxar och tjurar Svin Nötkött: färskt kvlt eller fruset Fårkött, » » » Svinkött, färskt

n

» »

ton

» „

— 20 232

Frankrike: i Oxar och tjurar Kor Ungnöt och kalvar Får

st.

»

i Nötkött m. m.: färskt eller kylt ... ton fruset » Svinkött: färskt eller kylt fruset rökt m. m

,) »

45 457

„

»• "

9086 : 52 242 11106 21307 31115 2 767 787

Schweiz: Oxar och tjurar Kor U n g n ö t och kalvar

Tjeckoslovakien: Oxar och tjurar Kor Ungdjur och kalvar Får Svin Nötkött, färskt Svinkött, » A n n a t kött

st.

»

» »

st.

» » ,, >,

ton

st.

» » ,, »

ton

»

248 Tab. XXIV.

Export av vissa slag av slaktdjur samt kött och fläsk från nedanstående länder. 1927

st. » » » ton » >»

992 3 861 996 21535 970 776 25 919

252 3132 1527 18 596 2 093 482 22118

232 2 018 3 276 122 402 2181 321 19 343

193 2 372 1010 78 869 2101 16 27 835

429 606 372 49 450 485 29 29 163

Kor, kvigor, tjurar och oxar st. Kalvar » Svin » Bacon ton Svinkött: färskt » huvud och fötter » Ox- och kalvkött, färskt och fruset »

255 284 7 413 37 290 252 863 3 254 10 054 1760

247 043 8144 44 530 271 202 749 8 844 2 634

262 294 7 916 51029 247 747 982 8 767 4 723

165 928 3106 61693 305 943 294 11195 19 253

122 228 1691 33 952 371 835 3 650 8 049 31424

952' 8 652; 6172 99 525 29 182 12 682 i 6 486 j 55 806 8 761 j 939!

3 307 9 403 3 038 28 201 15 388 14 838 5 830 47 576 5145 1116

3 328 6 884 3 509 26 589 26 088 8 069 5 141 43 703 6 328 1238

1294 4 092 5 574 17 451 34 503

126 146 1556

Sverige: Kor Oxar och tjurar Kalvar och ungnöt Svin Nötkött, färskt Svinkött: » saltat Danmark:

Nederländerna: Tjurar, oxar, kor och ungdjur, 1 år st. Ungdjur under 1 år » F å r och lamm » Svin » Svinkött, färskt och kylt ton Nöt- och kalvkött » Fårkött » Bacon » A n n a t saltat svinkött och späck ... » Svinkött, rökt och torkat »

845 588 053 395 071 158 246 545 834

7 411 4 996 50 595 14 960 2 085

Finland: Kor st. Svin » Fläsk: färskt ron saltat eller rökt » K ö t t : annat (ej svin-, ren-, fågel): färskt » torkat, saltat eller rökt »

69 1 51 2

14 82 0

150 0

36 320 84 257

1328 97

499 66

247 19

760 102

873 56

Hornboskap, slaktdjur st. Svin (slakt-) » Nötkött, färskt, saltat eller fruset... ton Kalvkött, » » .. » .. » Svinkött, » a » » .. » Bacon »

5 301 726 26 709 771 418 1 278 948 959 958 39 40 44 7 315 5 945 5 808 17 356 21148 9 909 642 7081 12 043

36 245 720 847 254 10 376 7 727 24 384

16 429 373 946 739 8 987 12 141 52 910

Jugoslavien:

| ) 77 474 I 77 913 118 373 \ 17 687 i 14 816 18 327 i 17 692 32 705 221142 ! 224 901 421 432 929 199 759 285 821 162 135 147 137 4 407 5 554 5177 3 812 2 808 3 916

94 826 18195 23 658 248 393 639 750 106 3 099 2 938

72 544 8 326 28115 273 459 557 776 132 1987 3 494

Polen:

Oxar och tjurar Kor Ungnöt och kalvar Svin Får och l a m m Nötkött, färskt Svinkött, » Kalvkött, »

st. a » » » ton » «

249 Tab. XXV.

Varuslag

Nöt- och kalvkött,

Storbritanniens import av kött ocli fläsk från olika ländei åren 1927-1931. 1 000 cwts. och

ländor

kylt

Brasilien Uruguay Argentina Övriga länder Nöt- och kalvkött, fruset Amerikas F ö r e n t a s t a t e r . . . Uruguay Argentina Australiska Statsförbundet Nya Zeeland Övriga länder Nöt- och kalvkött,

färskt

Nöt- och kalvkött,

salt

Får- och lammkött,

fruset

Bacon Sverige Danmark Nederländerna Amerikas F ö r e n t a stater Irländska F r i s t a t e n Canada Övriga länder

Skinkor Amerikas F ö r e n t a stater Canada Övriga länder Svinkött, färskt Irländska F r i s t a t e n Svinkött, fruset Amerikas F ö r e n t a s t a t e r Argentina Nya Zeeland Övriga länder

! Svinkött, salt Danmark Amerikas Förenta stater Övriga länder

9 565

9 305

9 087

9 288

77 337 9 986

329 590 8 645 1

333 795 8175 2

507 867 7 713

599 778 7 911

3 043

2 687

2 839

70 279 1572 643 335 144

41 216 785 1011 488 146

36 174 916 929 172 226

46 308 771 797 359 315

57 270 660 1136 483 233

i

..

färskt

22 j 8

....

Uruguay Argentina Australiska Statsförbundet. Nya Zeeland Övriga länder Får- och lammkött,

\

5 509

5 622

5 631

6 385

317 l 1536 625 2727 ! 304 !

403 1511 547 2 795 366

367 1545 594 2 746 379

423 1452 810 3 293 407

284 1553 1529 3 470 321

474 5 091 797 641 451 503 525

441 5 376 1061 538 555 307 575

380 4 977 901 635 497 198 690

550 6118 842 479 331 99 772

577 7 339 1000 189 297 50 1682

1 029

716 134 39

760 115 67

842 98 89

820 84 99

601 72 158

I

14 i

39 45 86 17

58 58 122 9

47 70 169 11

109 74 137 32

62 81 122 100

33 11 3

29 11 2

45 12 5

62 17 6

47 15 5

250 r^ GO co O J

ONNOJ

CD T H © CC (MiTJCC

OS T H i O CO lO^OJOl

GO OJ t > CO —IOJ i-H

lOCXJOOS lOUDOTN

© »S i $ ' ^2 ^

Tjir^osuo OJ CO r H

o s co C O ' * ! CD TH OJ CO

x - * i f l r H rHi-H y-i

o o o c o CDiOt-CD

£ r © •>•*' O CS l > '

rHiocoas

HIOCJCO

ojcocoas

c» F » © i

-tfi CO OS GO co c o i n c o

i-H © r « * »o ao © O r»

- * - r t ^ co

OS CO OS 30 O J C O T M •<*

Tft Tfi i O CD

co TH eo iC iO OJ CO CO TJITH CD CD

r H OJ CO CD co c o c o o CO Tfi l O CD

I-H

CD l ^ OS Tfi CCiCGM-H

r~ O (M GO co c o as o T * Tfi T * CD

GO o

ao co co eo OS r H OS r H CO r * Tfi CO

å s

asoasas H i c c M H

OJiOOO* i O T H CO CO

I-H c o o» co T U eo eo O J

B O f f i CO OJ

CC eo CO O J c o 0 * I-H

^

OJ CO " f l CO CO \Ci CO (M I-H

« i ( M > « !>• 95 »ft it i^» i>» r - s

- H O CO CD T « r - c o eo

© 9© * 2 « © rH © T

rH

l> r- l>- 3

t ^ T f l CC -H

»o r^ GO as Tfi co ^ iO $ M — oo

• * N ( N O t ^ rH o o - * i -H/i i Q CD

Sö cs * » Ä II

rH CO CO TH -* co-* o

I-- as -H co

ft."-1. CO »ö l>- * t « H l 9 i t.CCt.0

GO iO CO iO GO t^ CD GO T H C O -fl >d

2 s °°

f M i H N O cor~cs © T J I CO CO CD

H i O N N OS CO CO OS r f l Tji r H I O

H

00 as o I-H OJ OJ co co as as as as

co as O T H <M OJ co co as as as os

co as o I-H OJ <M co co as os as as

c c a s o rH

OJ OJ co eo as as o s as

c o a s o I-H OJ OJ c o c o cs as as as

c o as o I-H o» O J co eo as os a s a s

co as o rH OJ O J co co a s a s as a s

0 0 © © 1

H

S ej bt)

to

es

251 FÖRTECKNING

a b.

ÖVER TABELLBILAGANS TABELLER.

I. Antal i riket besiktigade kroppar av slaktdjur, månadsvis, åren 1927—1930 214 » II. Sveriges export av levande djur samt kött m. m. åren 1901—1931 216 III. Antal vid exportslakterier slaktade svin samt därifrån exporterade baconsidor, månadsvis, år 1930 217 IV. Sveriges export av levande djur samt kött och fläsk, med fördelning på exportländer, åren 1910—14 samt 1927—31 219 > V. Tullsatserna i Sverige å vissa varuslag 1932 220 VI. Sveriges import av levande djur samt kött m. m. åren 1901—1931 221 VII. Sveriges import av levande djur samt kött och fläsk, med fördelning på importländer, åren 1922—1931 222 » VIII. Tillförseln av storboskap och svin (antal st.) till Stockholms och Göteborgs slakthus från olika län 223 IX. Antal under åren 1930 och 1931 till Stockholm ankomna besiktigade och stämplade djurkroppar 224 X. Transport av levande djur (antal) samt kött och fläsk m. m. som fraktgods i vagnslaster (ton) å S. J. år 1929 225 XI. För närvarande gällande fraktavgifter för kött och fläsk i vissa stationsrelationer 226 » XII. För närvarande gällande fraktavgifter för nötboskap och svin i vissa stationsrelationer 227 » XIII. Antal slaktade större nötkreatur och svin vid de offentliga slakthusen åren 1905—1931 228 XIV. Verksamheten m. ni. vid vissa andelsslakterier i Sverige 229 » XV. Slakthus- och köttbesiktningstaxor år 1932 230 XVI. Kreatursnoteringar vid slakthusen åren 1928—1932 232 XVII. Kreaturspriser för Stockholm, Malmö och Göteborg 1927—1932 236 XVIII. Noteringarna i Stockholm och Malmö för vissa slag av storboskap i relation till noteringen för kor av klass 1 238 XIX. Partipriser i Stockholm å charkuterivaror, månadsvis, åren 1927 —Ve 1932 240 XX. Detaljpriser för kött och fläsk i Sverige 1913—1932 242 » XXI. Detaljpriser för kött och fläsk å vissa orter 1928—1931 244 » XXII. Kreaturspriser och detaljpriser på kött åren 1929—1932 246 » XXIII. Import av vissa slag av slaktdjur samt kött och fläsk till vissa länder 247 » XXIV. Export av vissa slag av slaktdjur samt kött och fläsk från vissa länder 248 XXV. Storbritanniens import av kött och fläsk från olika länder åren 1927—1931 249 » XXVI. Storbritanniens import av bacon varje månad 1928—1931 250

Statens offentliga utredningar 1933 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Itättsskipniiig. Fångvård. Förberedande utkast till strafflag. Brott mot politiska rättigheter. Brott mot allmän ordning och frid. [6] Betänkande med förslag till organisation av det frivilliga skydds- och hjälparbetet beträffande frigivna fångar. [11] Statsförfattning.

VatteiiTJisen. Skogsbruk, Hergsbruk. Betänkande med förslag ang. åtgärder för ett bättre utnyttjande av landets skogstillgångar. [2]

i ml ii K t ri.

Allmän statsförvaltning.

Handel ocli sjöfart.

K om ni II n al för val t n i ng.

Kommunikations väsen. Betänkande med förslag ang. varningsmarken och säkerhetsanordningar vid korsningar i samnia plan mellan järnväg och väg m. m. [7] Betänkande med förslag till lag om rätt att med motorfordon befara enskild väg m. m. [9]

Statens och kommunernas finniisväseii. Skatteutjämningsberedningen 2. 3: Skatteutjämningsberedningen 3. [4]

Hank-, kredit- och peniiiiigväseii.

Socialpolitik.

Körsäkiinirsväseu.

Iliilso- och sjukvård.

Kyrkoväsen. riiilervisiiingsväsen. Andlig odling i övrigt Utredning och förslag rörande åtgärder för beredande ai ökade möjligheter alt indraga lärartjänster viii folkskole väsendet. [5] Förslag med betänkande rörande det akademiska beford ringsväseudet och prokanslersinstitutioncn. [10]

Allmänt näringsväsen. Betänkande beträffande vattenfallsstyrelsens taxor för elek trisk kraft till abonnenter på landsbygden. [8]

Körsvnrsvnsen.

Kast egendom. Jordbruk med binäringar. Jordbruksutredningens betänkanden. 9. Betänkande ang. produktions- och avsättningsförhållandena för slaktdjur samt kött och fläsk. [12]

Utrikes ärenden, internationell rätt. Lagberedningens förslag ang. vissa internationella rättsfö: hållanden. 4. Förslag till konvention mellan Sverige, Dar mark, Finland, Island och Norge ang. konkurs, m. m. [4

Stockholm 1933. K. L. Beckmans Boktr. Gi 33