Bostadsfrågan såsom socialt planläggningsproblem under krisen och på längre sikt : en undersökning rörande behovet av en utvidgning av bostadsstatistiken

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

STATEñS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 19:33:15! FINANSDEPARTEMENTET

UNDERSUKNING

RURANDE

BEHOVET

AV EN UTVIDGNING AV

BOSTADSSTATISTIKEN

JÄMTE VISSA DÄRMED FURBUNDNA BOSTADS—

POLITISKA FRÅGOR

v . S T O C K H 0 L M 1 9 3 3

utredningar 1932

Statens offentliga

Kronologisk förteckning

s förslag an ående vissa internatio- 7. Betänkande med förslag angående varningsmärke

Laäberedningens nel a rättsförhållanden. 4. örslag till konvention och säkerhetsanordningar vid korsningar i samma

mellan Sverige, Danmark, Finland Island och Norge ” plan mellan järnväg och väg m. m. Idun. 99 s. K, angående konkurs, m. in. Norstedt. 88 s. Ju. . Betänkande beträffande vattenfallsst relsens taxor . Betänkande med förslag angående åtgärder för ett för elektrisk kraft till abonnenter p landsbygden. bättre utnyttjande av landets skogstillgångar. Beck- Idun. 148 s. K. man. 245 s. Jo. . Betänkande med försla till lag om rätt att med . Skatteutjámningsberedningen 2. 1. De kommunala motorfordon befara enskild väg m. m. Idun. 24 s. K. m. m. i vissa

förvaltningsuppäifternas främmande lan er. 2. Den nuvaran e fördelningen finansiering . Förslag med betänkande rörande det akademiska

mellan staten och kommunerna av utgifterna för befordringsvâsendet och prokanslersiustitutionen. de kommunala förvaltnin sbest reni Sverige. 3. De Norstedt. 210 s. E.

svenska kommunalförbun en. Igorstedt; vj, 88 s. Fi. - Betänkande med försla till organisation av det fri-

_ _ . 3. Principbetankande villiga skydds- och hjä parbetet beträffande frigivna

Skatteutjämninäsheredningen. med förslag til skatteutTimnande åtgärder genom fångar. Marcus. 168 s. Ju.

överflyttning till staten e ler till större kommunala betänkanden. 9. Betänkande av kostnader för kommunala . Jordbruksutredningens utdebiteringsområden angående roduktions- och avsättningsförhållanförvaltningsu pgifter. Norstedt. (2), 344 s. Fl. dena för s aktdjur samt kött och fläsk. Beckman. . Utredning oc förslag rörande åtgärder för bere- 251 s. Jo. dande av ökade mö ligheter att indraga lärartjänster vid folkskoleväsen et. Norstedt. 9 s. E. . Betänkande angående statsinlösen av Ostkustbanan . Brott mot politiska rättigheter. Brott mot allmän och Uppsala-Gävle järnväg. Beckman. vj, 42 s. K. ordnin och frid. Förberedande utkast till . Undersökning rörande behovet av en utvidgning

Speciel a delen. 11. Av J. C. W. Thyrén. strafflaå. Lun , av bostadsstatistiken jämte vissa därmed förbundna

Berling. 297 s. Ju. bostadspolitiska frågor. Marcus. 111 s. Fl.

Anm. Om särskild tryckort ej nngives, år tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelseedningen avgivits, t. ex. E. ecklesiasfikdepartementet, Jo. bokstäverna till det departement, under vilket utr an- Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre

=åordbruksdepartementet. or ning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1933:14 FINANSDEPARTEMENTET

UNDERSÖKNING

RÖRANDE

BEHOVET AV EN UTVIDGNING

AV

BOSTADSSTATISTIKEN

JÄMTE VISSA DÄRMED FÖRBUNDNA

BOSTADS-

POLITISKA FRÅGOR

STOCKHOLM 1 933 ISAAC MARCUS BOKTBYCKERI-AKTIEBOLAG

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl.

Finansdepartementet.

Med stöd av Kungl. Majzts den 3 januari 1933 givna bemyndigande har herr statsrådet uppdragit åt oss att inom finansdepartementet biträda med vissa bostadsstatistiska utredningar av betydelse för om frågan en eventuell utvidgning av den förestående hyresräkningen såsom led i

dyrortsgrupperingsarbetet. En stickprovsundersökning för Göteborg har därvid

genomförts. Då bostadsstatistiken har till uppgift att informationsbasen utgöra för l bostadspolitiken, ha vissa bostadspolitiska problem måst utredas. i |I Efter slutfört uppdrag få vi härmed vördsamt överlämna redogörelse för x den verkställda undersökningen. V Närmaste ledningen av den i tredje kapitlet refererade statistiska under-

sökningen rörande trångboddhetens samband med inkomstförhållandena har

handhafts av förste amanuensen hos socialstyrelsen, ñl. kand. Sven Bouvin, vilken även varit behjälplig vid förberedandet och till iordningställandet tryckning av övriga partier av utredningen. Arkitekten Gunnar Sundbärg har medverkat vad beträffar vissa partier av och vid utredningen redigeringen av dessa. Docenten i hygien och bakteriologi, med. dr Rolf Bergman har lämnat upplysningar rörande frågan om den offentliga bostadsövervakningens ordnande.

Stockholm den 13 februari 1933.

GUNNAR MYR-DAL. UNO ÅHREN.

Aha? .så ti?

.4.S:::.‘ .FM -. .e,;§«:za’1 .dnT .»r¥.x:E

.§i.a_’§

.GET .dssT .

(i,l_§§_?‘.

V . ,§§;I‘

.diff Aff?? w . i 43x61

.t-fø!?

.d 5;’! .ti rf?

FÖRSTA AVDELNINGEN

Under krisen.

1. lnledning.

Den statistiska över

undersökning bostadsförhållandena i Göteborg, för

vars uppläggning, genomförande och resultat i första redogöres avdelningens tredje kapitel, har verkställts för att tjäna två praktiska syftemål, av vilka det ena tar mera direkt sikte den på aktuella krissituatiorwn, medan det andra har en allmännare innebörd. I denna första avdelning beröres blott det syftemål, vilket mera direkt tar sikte på den aktuella krissituationen. I utredningens andra skall det avdelning allmänna och

långsiktiga planläggningsproblemet inom bostadsproduktionen

upptagas

till behandling.

Dispositionen är dock icke fullt logisk. I fjärde behandlas kapitlet således bl. a. en del problem rörande den

offentliga bostadsövervakningcn

och rörande den lämpliga för organisationsformen ett genom offentlig

subventionering understött bostadsbyggande för ekonomiskt nödställda familjer, varvid framställningen tar hänsyn icke blott till

korttids- utan

även långtidssynpunkten, detta av deras i

på grund dessa fall särskilt nära sammanhang.

Såsom bl. a. i en bilaga till årets statsverksproposition »angående verkningarna på den ekonomiska

konjunkturutvecklingen i Sverige av olika

åtgärder inom den offentliga område»

hushållningens närmare utretts,

kunna under rådande svåra ekonomiska mycket depression skäl förebringas för olika slags anstalter från det sida offentligas i syfte att utvidga produktionen. Därigenom skulle det ekonomiska inom landet läget kunna förbättras och arbetslösheten minskas. Dessa anstalter kunna bestå i direkta statsarbetcn eller i statliga subventioner till kommuner eller enskilda, vilka därigenom .sättas i tillfälle att utvidga sin verksamhet. Många skäl tala för att dessa produktionsstimulerande åtgärder från statens sida i viss omfattning inriktas på bostadsprodulctionens område. B0- 4 stadsstandarden iSverige är i vissa avseenden fortfarande mycket låg trots den särskilt under det senaste årtiondet betydande

förbättring, som inträtt

för åtminstone vissa samhällslagers

bostadsförsörjning. Beträffande lantar-

betarnas bostadsförhållanden kan således alltjämt konstateras en ofta synnerligen stor undermålighet i fråga om bostädernas kvalitet och allmänna ofta. förenad med alltför stor trângboddhet; beträffande underhåll, åter de mindre bemedlade klasserna i stadssamhällena, i synnerhet i de större är det däremot trångboddheten, som är mest framträdanstäderna, emellertid även där en större eller mindre del av bostadsde, varjämte beståndet är att anse såsom bofälligt. Det föreligger således ett mycket stort latent behov av bostäder* Kunde blott förhållandena på byggnadsindustriens arbetsmarknad regleras på ett rimligt sätt, synes ett stimulerande av vara jämförelsevis ännu mera motiverat bostadsproduktionen

än motsvarande åtgärder på flertalet andra produktionsområden.

Vid av åtgärder i syfte att ernå en uppehållen eller utvidövervägandet utöver den produktion, som även utan dessa åtgärgad bostadsproduktion der skulle komma till stånd, ligger det vikt uppå att vissa utredningar i syfte att ernå en möjligast tillförlitlig kunskap om ej blott det göras nuvarande utan även det framtida läget på bostadsmarknaden och i fråga om boendeförhållandena allmänt taget. Det kunde eljest riskeras, attpå viss ort bostäder genom det allmännas ingripanden komme att produceras i större omfattning, än som motsvarar den långsiktiga efterfrågan på bostäder, eller ——vilket sannolikt är en långt mer aktuell fara —— att pro-

duktionen inriktades på. sådana lägenhetstyper, vilka icke i framtiden komma att efterfrågas i en utsträckning, som motsvarar den utvidgade av dessa lägenhetstyper. I vartdera av dessa bägge produktionen just fall bleve följden, att de genom det offentligas ingripanden mobiliserade fastlåstes i en produktion, vilkeni tidens längd icke produktionskrafterna framstode såsom den önskligaste. Resultatet skulle visa sig i förluster för såväl enskilda som det allmänna. Den bostadsstatistiken är dessvärre icke så upplagd och har förefintliga icke så bearbetats, att den utan vidare undersökningar kan läggas till

för av den framtida bostadsefterfrågan, ej ens för

grundval en prognos kort sikt. Åstadkommandet av en- bostadsen dylik prognos på mycket som detta praktiska krav, synes vara en av förutsättninstatistik, fyller för en planmässig arbetslöshetspolitik med angivna inriktning. garna

När det en genom ekonomiskt stöd från det allmännas sida stimugäller lerad måste helt naturligt denna även bedömas utifrån bostadsproduktion, synpunkter. Visserligen är det fullt rimligt, att statsmaksocialpolitislca terna framför allt med hänsyn till den rådande arbetslösheten kunna vara intresserade av att stödja även en bostadsproduktion, som närmast till-fredsställer de samhällslagers behov, vilka icke av ekonomiska orsaker

‘ Ett studium av blott själva hyresmarknaden (hyresutveckling och ledighetsprocent) ger område. För en analys av det en ytlig och därlör falsk bild av läget på bostadsindustriens bostadspolitiska problemet från denna djupare synpunkt hänvisas till fjärde kapitlet och sirskilt sid. 64.

tryckas ned på en låg bostadsstandard. Sådana åtgärder framstå i synnerhet välmotiverade, om detta stöd kan givas i formen av enbart kreditorganisatoriska föranstaltningar till underlättande av den enskilda och den kooperativa byggnadsindustriens eller utan

kapitalanskaffning eljest

särskilda kostnader för statenf Men i samma mån det bleve om fråga en i den ena eller andra formen lämnad subvention av viss boverklig stadsproduktion, kräver en allmän uppfattning, vilken i det följande utan diskussion tages till utgångspunkt för undersökningen, att den sågenom dana åtgärder framkallade bostadsproduktionen verkligen kommer sådana familjer till godo, som nu äro tvingade till en för låg bostadsstandard på grund av ekonomisk nöd. Vid sidan av denna här angivna rent socialpolitiska synpunkt finns det ytterligare ett skäl, som talar för en sådan av den det inriktning genom offentligas medverkan ernådda utvidgningen av att

bostadsproduktionen,

i första hand de ekonomiskt sämst ställda bostadsbe-

befolkningslagrens

hov blir tillgodosett. Detta bostadsbehov är nämligen för närvarande icke köpkraftigt; det representerar på bostadsmarknaden en blott icke latent,

köpkraftig bostadsefterfrågan. Om bostäder byggas för sådana samhälls-

klasser, vilka icke äga inkomster stora nog att efterfråga goda och tillräckliga bostäder, så minskas därför heller icke i samma den grad köp-

kraftiga efterfrågan på bostäder. En sådan bostadsproduktion konkurre-

rar därför icke med den redan försiggående bostadsproduktionen i samma mån och på samma sätt, som en genom offentliga åtgärder boigångsatt stadsproduktion för de mera välsituerade samhällslagren skulle göra. Ifrågasätter man således att även genom direkt subvention från det allmännas sida söka ernå en utvidgning av bostadsproduktionen i närvarande depressionsläge, är det av dessa båda skäl synnerligen viktigt, att ej blott en kalkyl över den köpkraftiga efterfrågan göres, utan även en kalkyl över den latenta, icke köpkraftiga efterfrågan, som av representeras familjer, vilkas inkomster äro så låga, att de på grund därav äro tvingade till en för låg bostadsstandard. Ingripanden från det sida offentligas å bostadsmarknaden böra med andra 0rd föregås av socialstatistiska undersökningar rörande de familjer, vilkas bostadsstandard är låg, speciellt med hänsyn till dessas inkoønstförhållanden. Mera upplysande undersökningar av detta slag ha i vårt land tidigare icke företagits, och bristen på tillförlitlig kunskap om här berörda förhållanden utgör ett mycket stort hinder för en rationell planläggning av åtgärder från statsmakter-

nas sida i syfte att stimulera bostadsproduktionen.

Det finnes emellertid, åtminstone i städerna, även en av fakategori

miljer, vilkas bostäder äro trånga eller eljest

underhaltiga, men vilkas låga bostadsstandard icke kan sägas vara orsakad av bristande ekono-

‘ Se ›V. P. M. angående främjande av bostadsbyggande till motverkande av arbetsléshet», den 8 februari ~ 1933 avgivet av bostadsproduktioussakkunniga.

12 a*

miska möjligheter. En undersökning rörande denna kategori är av icke mindre intresse i här angivna sammanhang. Om familjer, vilka äga inkomster tillräckliga att betala hyrorna för goda och tillräckliga bostäder, bo i trånga eller bofälliga bostäder, kan man visserligen, som redan pâpekats, icke motivera en genom offentlig subventionering igångsatt bygg-nadsverksamhet för dessas räkning. Icke desto mindre måste även dessa familjers underhaltiga bostadsförhållanden betraktas såsom ett svårartat socialt ont, i all synnerhet om sådana familjer ha minderåriga barn, vilkas kroppsliga och själsliga hälsa riskeras genom bostadens trånghet och osundhet, eller om olikkönade vuxna personer, som icke stå i äktenskapligt förhållande till varandra, genom trångboddhet tvingas att dela sovrum. Kan det allmänna här genom intensifierad upplysningsverksamhet och genom strängare hälsovârds- och barnavärdsregler (eller eventuellt blott genom en strängare tolkning och tillämpning av redan nu gällande regler i detta hänseende) driva denna latenta men köpkraftiga efterfrågan ut på bostadsmarknaden, skulle därigenom den enskilda och kooperativa byggnadsverksamheten i hög grad stimuleras, detta i all synnerhet om samtidigt kreditorganisatoriska och andra åtgärder vidtoges i syfte att uppehålla denna byggnadsverksamhet. Till en början är det emellertid ett viktigt allmänt intresse, att genom socialstatistiska studier större klarhet skapas om dessa förhållanden och nu närmast om den köpkraftiga och den icke köpkraftiga, latenta bostadsefterfrågan. Detta är en riksfråga, vars vikt blott aktualiserats genom den rådande depressionen och genom planerna att i viss utsträckning möta denna depression genom offentliga arbeten av olika slag. Det skulle ha varit i hög grad önskvärt, att här föreliggande stickprovsundersökning utsträckts att omfatta ett flertal skilda orter, varibland åt-

minstone ett jordbruksdistrikt för att belysa böndernas och lantarbetar-

nas bostadsförhâllanden och ett industridistrikt av icke storstadskaraktär. Undersökningen har emellertid med hänsyn till dess brådskande natur och av andra skäl måst inskränkas till blott ett samhälle med efter svenska

förhållanden storstadskziraktitr, varvid av skäl, som strax skola anföras,

valts Göteborg. Vad gäller den synnerligen viktiga och komplicerade frågan om lantarbetarnas bostäder, befinner den sig för närvarande under offentlig utredning i annat sambandF Den för Göteborg genomförda provundersökningen finnes refererad i tredje kapitlet här nedan. Undersökningen är emellertid att betrakta såsom en metodstudie, varigenom vissa normer ernåtts för bedömandet av läget även å. andra orter, och framför allt: varigenom vissa undersökningsmetoder utexperimenterats, Vilka kunna finna användning även vid liknande undersökningar för andra orter i riket. ‘ Jfr »P. M. angående möjligheterna att till förhindrande av arbetslöshetens utbredning vidtaga åtgärder för förbättring av bostadsiörhållandena på landet», den 8 februari 1933 avgivet av bostadsutredningen för landsbygden.

För att underlätta studiet av den efterföljande må föl-

framställningen

jande tekniska termer definieras:

eldstad: rum om minst 9 kvm med direkt och dörr golvyta dager stängbar samt försett med något slag av vârmeanordning; utan boningsrum värmeanordning men stående i samband med övriga med vårmeanordning försedda rum medräknas dock även; i praktiken betyder detta följande bostadsutrymmen, nämligen kök, spisrum, rum med kokvrå, jungfrukammare och dock i övriga boningsrum, ej regel s. k. hallar; bolälllghet: den grad av låg kvalitet hos en lägenhet, att denna vid sakkunnig besiktning befinnes »allmänt bofällig» (på grund av bristande fukt, dagsbelysning, kyla el. dyl.); personenhet: boende över 15 år räknas som en personenhet, boende under 15

år såsom ‘/2 personenhet, se sid. 15 och 27;

inkomst: taxerad inkomst; famill: man, hustru, vuxna och minderåriga barn; hushåll: samtliga personer, som sammanbo i en lägenhet, d. v. s. utom familjemedlemmarna eventuellt även inneboende och inackorderade; smålägenheter: lägenheter i storlek upp till och med 2 rum och kök; samboende: s. k. könssanlboende, d. v. s. det förhållandet, att olikkönade personer över 15 år dela sovrum utan att stå i äktenskapligt förhållande till varandra (bortsett här från om legaliserat eller icke) ; inkomstminimistandard: en för viss med till viss existensfamiljetyp hänsyn minimibudget beräknad lägsta inkomstsumma, se sid. 25 och 31 ff.; fattigdom: det förhållandet, att en viss familjs totala inkomst understiger nämnda inkomstminimistandard (termen användes i strängt teknisk bemärkelse, med hortseende från social eller moralisk biton och utan att innebära annan socialpolitisk värdesättning, än den som ligger i den statistiska definitionen av inkomstminimistandard); bostadsminimistandard: ett för viss med till allmänt hushållstyp hänsyn hygieniska och sociala skål beräknat minsta i antal hostadsutrymme, uttryckt rum och kök, se sid. 25 och 27 ff.; trångboddhet: det förhållandet, att visst hushåll icke disponerar en lägenhet, som med hänsyn till hushållets storlek är rymlig att nämnda honog uppnå stadsminimistandard; överbetolkade lägenheter: lägenheter vari förekommer; trånghoddhet latent bostadsefterfrågan: den efterfrågeökning, som skulle om alla uppstå, hushåll efterfrågade minst en så stor icke bofällig bostad, som motsvarar angivna hostadsminimistandard, d. v. s. om all trångboddhet och bofållighet avskaffades; latent köpkrattig bostadsettertrågan: den del av denna vilken efterfrågeökning, i så fall utginge från familjer, som äga en faktisk sammanlagd inkomst tillräckligt stor jämförd med inkomstminimistandarden att medgiva denna efterfrágeökning; latent icke köpkraftig efterfrågan: den del av denna vilken elterfrågeökning, i så fall utginge från familjer, som icke äga en faktisk sammanlagd inkomst tillräckligt stor jämförd med inkomstminimistandarden att medgiva den11a efterfrågeökning; subvention: sådant lån eller bidrag från stat eller kommun, varå icke erhålles tillräcklig intäkt att fullt täckta amortering och förråntning; den årliga subventionen mates i själva underskottet, vilket, om den erhållna intäkten=O, är lika med full amortering och förråntning av bidraget men eljest i motsvarande grad mindre.

2. Bostadsiörhållandena i Göteborg.

En av orsakerna, varför just Göteborg utvalts såsom undersökningsobär det att bostadsförhållandena därstädes redan varit jekt, förhållandet, föremål för i vissa hänseenden mera intensiva undersökningar än å andra även om dessa undersökningar icke varit så planlagda, att de givit orter, svar på de i inledningen resta spörsmålen. Åren 1911, 1921 och 1931 ha således i Göteborg s. k. bostadsundersökningar utförts. Dessa undersökningar äro dessutom genomförda i så nära metodisk överensstämmelse med varandra och ha bearbetats så pass intenatt de giva en rätt god uppfattning om utvecklingen av bostadsförsivt, hållandena i Göteborg. Undersökningarna ha begränsats till smålägend. v. s. lägenheter av en storlek av upp till och med 2 rum och kök. heter, ha bringats att omfatta större delen av ar- Därigenom undersökningarna betarklassen övriga samhållslager med förhållandevis små inkomsjämte ter. Större delen av den bofällighet eller trângboddhet, vari en låg bostadsstandard består, förekommer ju också just i dylika smålägenheter. Antalet undersökta smålägenheter var i den senaste undersökningen 7000, vilket betyder omkring 1/7 av hela beståndet av dessa slags lägenheter. Olika ha vidtagits för att garantera urvalets karaktär av reåtgärder

presentativitet;

Några väsentliga huvudresultat av nämnda bostadsundersökning skola här med en del tillägg i korthet refereras.

fördelning. Jämför man procenttalen för de olika Lägenhetsbeståudets lägenhetstyperna vid de tre undersökningstillfällena, finner man, att en viss ägt rum till förmån för typen 2 rum och kök. förskjutning

Tab. 1. De undersökta bostadslägenheterna, procentuellt fördelade å olika lägenhetskategorier. 7‘w—_ s O | I Enkelkok 1 rum och kök 2 rum och kök i A r I Samtliga enkelrum 0. dyl. 5

l | l 3

i

i

|

i

24-5 100-0 .. sm E Gkö 29-1 1 1000

Proportionen är emellertid mycket olika inom olika distrikt. I ett tyarbetardistrikt som t. ex. Stigberget uppgår ännu 1931 antalet av piskt enkelrum till 8-2 % och antalet lägenheter om 1 rum och enkelkök, o. dyl. kök till 81s medan antalet om 2 rum och kök blott är %, lägenheter 102 % av distriktets bestånd av smâlägenheter. för lägenheternas förekomst i trähus, stenhus eller Redovisningen är även av intresse. Tréihusbebyggelscn utgöres av »landshövdinghum

De i 1 rum och köklåigenheterna boende äro de sämst lottade. Här sova i rummen 3 personer i 27s %, 4 personer i 152 % och 5 och fler i 77 %. I kö-

ken i dessa lägenheter sova 1 person i 57°0 % och 2 personer i 321; %. I 2 rum och köklägenheterna sova 3 personer i 20-1 %, 4 personer i 8s % av rummen samt i köken 1 person i 7l1 % och 2 personer i 24? %. Även om köken oftast äro rätt stora, som i Göteborg, måste de dock sägas vara mindre ägnade att sova if Likväl användas av samtliga kök 44-4 % till sovrum. p Undersökningen över sovluftrymd visar även den, att en betydande trångboddhet existerar (tab. 8).

Tab. 8. sovande, fördelade efter sovlultrymd.

Antal personer förfogande över nedanstående sov- = luitrymd (kbm) per personenhet l samtliga Lägenhetskategorier 3° °°h sovande l “m” 10-15 15—2o 20-30 N än 10 däröver l l

: Enkelkök, enkelrum o. 98 l _ 176 l7‘1 257 298 l000

d_\_l.i

i I .

l i

Samtliga 7-5 , 20-3 26-9 2s-s 16s 100-0

Utgår man från den i allmänhet som önskvärt minimum ansedda sovluftrymden 20 kbm per personenhet, sova alltså över hälften av de boende, eller 547 % — i lägenheter om 1 rum och kök 57°9 % —- i otillräckligt luftutrymme. Det bör dock tillfogas, att denna. norm är rätt godtycklig. (Prof. A. Pettersson och dr G. Stéenhoff uppge 15-20 kbm i »Bostadsförhâllandena på landsbygden i Sverige» 1930.) Det är överhuvud svårt att fastställa ett enkelt objektivt mått i detta avseende, då så många faktorer inverka, t. ex. ventilationen och lufttillförseln utifrån samt cirkulationen inom lägenheten. Av enkelkök och enkelrum o. dyl. bebos 49-2 % av arbetarfamiljer, medan av 1 samt 2 rum och köklägenheterna resp. 690 och 41°5 % bebos av arbetarfamiljer. Av samtliga undersökta arbetarfamiljer bodde icke mindre än 71-9 % i 1 rum och kök samt resp. 77 % och 20-4 % i enkelkök och enkelrum o. dyl. samt i 2 rum och kök. Lägenhetskategorien 1 rum och kök är alltså den typiska arbetarbostaden.

1 I vissa länder, t. ex. Danmark, Finland och Norge, redovisar bostadsstatistiken boendetätheten efter antalet rum, icke som i Sverige efter antalet »eldstäderk Det är mycket, som talar för att den förra metoden är att iöredraga, då för smâlägenheter, köket (med ett bostadsvârde i regel mindre än ett rums) ingår som en större del i lägenhetens totalutrymme. Räknar man med »eldstäderm får man därigenom ett värde på boendetätheten för smålågenheter - i all synnerhet 1 rum och kök — som ställer denna kategori i en gynnsammare dager än som egentligen är rättvist.

i hushâllsgrupper visar dessutom 1 rum och kök-lägenheter- Indelningen nas karaktär av familjebostad, i det att 85-6 % av dessa bebos av familje« Även enkelrum 0. dyl. äro f. ö. till 37 % utnyttjade hushåll. enkelkök, som familjebostäder.

‘ 1. Bostadsbeståndets sammansättning l vissa städer. Diagram I00‘/o I007.

7› i

??”’I

. 50.4 HE MED

004W

0520 Gøøêgøøø 14(%_/9 044,/W)//y’¢1zg,4, € £o’? kapat/m 4930 4129404” . 4/ ä 67

(OJ /930 /930 49 04,23

här en jämförelse mellan lägenhetstypernas fördelning i olika Vi infoga svenska städer ett utländska (se diagram 1). Sveriges större stäjämte par der intaga en föga hedrande plats i fråga om bostädernas utrymmesstanär näst Norrköping den svenska stad, som ligger med dard, och Göteborg av lägenheter om enkelrum, enkelkök och 1 rum och kök. det största lagret Antalet sådana lägenheter uppgår nämligen för Göteborg enligt uthyrda riksstatistiken till 59:) % av alla uthyrda bostäder, medan motsva- 1928/29 äro för 72°4 %, Stockholm 461: % och Malmö rande siffror Norrköping 48°2 %. i fördelningen av de olika smålägenhetstyperna i En viss förbättring som av denna resumé nämnts, visserligen konsta- Göteborg kan, i början teras. Kvar står dock slutligen det faktum, att en betydande del av be-

i Göteborg fortfarande lider under trångboddhet. folkningen

och Beträffande hushållens inkomst och

Familjeinkomst hyresprocent.

till lämnar undersökningen en del intressanta dess förhållande hyran

uppgifter. sett förefaller det relativa förhållandet mellan inkomst I stort och ytligt vara väl avvägt. Av samtliga hushåll med känd inkomst eroch hyra 20 % av den taxerade inkomsten lägga 70-1 % en hyra, som understiger

(tab. 9).

‘ Kök ej räknat som rum.

lägenheter, vilka uppfylla rimliga hygieniska oehallmâlnt sociala krav.

De som anförts rörande boendetätheten, illustrera detta försiffror, nyss hållande. I vissa fall, ehuru icke i alla, måste denna trångboddhet i sin tur anses vara beroende av ekonomiskt tvång. Vid mycket låg inkomst således icke ens en mycket låg hyresprocent, att den låga bostadsanger

standarden icke är en verkan av ekonomiskt trångmål. Hyresprocenten

får av dessa omständigheter, vilka mera ingående skola behandpå grund las i nästa blott med den största försiktighet tagas till utgångskapitel, för slutsatser om trångboddhetens orsaker och dess allmänt sociala punkt natur. En jämförelse med 1921 års undersökningsresultat visar, att i den viktiga 2 000-2 999 kronor (antalet hushåll i denna grupp år 1931 inkomstgruppen 16-7 -% av hela antalet) medelsiffran för hyresprocenten stigit från utgör 10-4 % 1921 till 16-8 % 1931. Även för den lägsta inkomstgruppen, med inkomster under 2 000 kronor, visar hyresprocenten en mindre höjning under denna tioårsperiod från 13-3 % till 14-1 %. efter inkomster i »mera bemedlade» och »mindre bemed- Grupperingen lade» vid att övervägande antalet smålägenheter, eller 67-9 ger handen, av familjer med en inkomst understigande den summa, 3 500 kro- %, bebos som såsom gräns mellan dessa båda kategorier. Detta gälnor, antagits ler 72-3 % av 1 rum och köklägenheterna, vilka, som ovan framhållits, till 69-0 % bebos av arbetare. Detta förhållande häntyder på en med hänsyn till nuvarande levnadskostnader relativt låg genomsnittlig levnadsstan-

dard. inom de nybyggda distrikten i staden är Procenttalet arbetarfamiljer förhållandevis stort. Utvecklingen synes ha lett därhän, att ett övre skikt inom arbetarklassen f. n. har den ekonomiska möjligheten att lyfta sin bostadsstandard och även i viss mindre utsträckning begagnar sig av denna Det måste dock observeras, att en del av dessa familmöjlighet. bo alltför (den genomsnittliga boendetätheten är stor just.i jer trångt dessa distrikt). Det kan vidare antagas, att en viss del av de i nybyggda

boende arbetar-familjerna på grund av bristen på äldre, billiga

fastigheter icke haft annat val än att hyra en modern. Vissa av dessa lägenheter bo sålunda f. n. över sina tillgångar eller åtminstone över sina familjer och det kan befaras att en del av dem måhända komma att bostadsvanor, vid tillfälle söka återgå till en sämre och billigare bostad.

och samboendet mellan vuxna olikkönade. Antalet lnneboendesystemet inneboende utgjorde år 1911 46 % av hela antalet boende, 1921 6-0 % och 1931 2-9 %. Systemet förekommer rikligast just i lägenheter med lägre hyror, vilket häntyder på att, som naturligt är, de hushåll, som ha svårt att ;få inkomsterna att räcka till, måste tillgripa rumsuthyrning som hjälp.. Om alltså utvecklingen i detta hänseende glädjande nog gått tämligen är däremot frågan om samboendet fortfarande brännande. Med framåt,

samboende menas det förhållandet, att vuxna personer av olika kön dela sovrum utan att stå i äktenskapligt för-hållande till varandra, varvid hänsyn icke tages till huruvida förhållandet är legaliserat eller icke. Samboendet är i det övervägande antalet fall att betrakta såsom olämpligt, t. ex. om ett eller flera vuxna barn dela sovrum med föräldrarna, eller om bror och syster, sedan de blivit vuxna, ligga i samma rum. Än olämpligare är det naturligtvis, om en inneboende utomstående delar rum med familjemedlemmar av motsatt kön. Det är därför nedslående att konstatera, att samboendefrekvensen nedgått endast obetydligt, nämligen från 189 % av hushållen 1921 till 158 % 1931. Högsta relativa antalet, 177 %, konstateras i enrumslägenheterna. I ett visst distrikt stiger samboendesiffran till 24°1 % av samtliga hushåll. I detta distrikt äro 300 % av samtliga vuxna personer samboende. För hela staden äro i smålägenheterna i genomsnitt 192 % av de vuxna personerna samboende. Av trångboddhetens olika sociala och personliga följder torde samboendet vara en av de allvarligaste, åtminstone ur den psykiska hygienens synpunkt.

Lägenheternas beskaffenhet. Åtskilliga uppgifter angående lägenheternas beskaffenhet i olika avseenden äro i bostadsundersökningen insamlade och analyserade. Vid tolkningen av undersökningens resultat i detta hänseende bör man givetvis räkna med att vid bedömandet av en lägenhets kvalitet det subjektiva omdömet spelar en stor roll, och att detta kan växla med de granskande personerna eller från en tid till en annan. Att siffrorna t. ex. i vissa avseenden ange en försämring från 1921 kan således bero på att anspråken på hygien sedan dess stigit. Uppvärmningsmöjligheten betecknas som dålig i 8-0 % av eldstäderna. Denna siffra var 1921 98 % och visar alltså en förbättring. Däremot utvisar antalet eldstäder med som dålig betecknad ventilationsmöjlighet en ökning från 3°9 % 1921 till 97 % 1931. Som »allmänt bofälliga» ha 54 % av smålägenheterna betecknats. Behäftade med »bristande ombonad» äro 99 %. »Inträngande fukt» är kon-

staterad i 10°s % av lägenheterna, vartill kommer »anmärkningsvärt- stark

fukt» i 30 %. I vissa distrikt är bostadens underhåll i stor utsträckning

betecknat som dåligt, i ett distrikt (Stigberget) ända till 23:) % av antalet

lägenheter. Vattenledning inom bostaden finnes i 92‘7 % av lägenheterna. I kategorien enkelkök, enkelrum o. dyl. förekommer det dock endast i 68W % av antalet. Detta bekräftar ytterligare den uppfattning, som man även i andra hänseenden kommit till, nämligen att enkelköken, närmare bestämt de s. k. spisrummen, i sitt nuvarande tillstånd äro olämpliga till bostäder i allmänhet och till familjebostäder i synnerhet. I ett distrikt sakna bortemot 3/4 av lägenheterna klädskåp eller garderob, i några andra sakna cza hälften av lägenheterna tambur.

Avträdesförhållandena måste i ett mycket stort antal fall betecknas som undermåliga. Vattenkloasett ha 40-5 % av samtliga smålägenheter, de övriga ›avträde». Särskilt utvisa arbetarlägenheterna dåliga förhållanden. Av dem ha endast 30°7 % vattenklosett medan 6921 % få nöja sig med avträde. visar f. ö. vilket stort antal lägenheter, som —— Undersökningen i strid mot vad som av hälsovårdsmyndigheterna anses lämpligt —— ha avträde gemensamt för flera familjer. Tab. 10 ådagalägger förhållanden, vilka i vår tid borde vara uteslutna.

Tab. 10. Arbetar-lägenheter med “avträde“. l Hela

a“t!_’~t Därav (i %) lägenheter med avträdet

l ‘“_““d°”°k gemensamt för nedanstående antal

i be . ‘}_1“g° hyresgästhushäll

l Lägenhetskategori rorda arbe- V_ _ _ __ _ ________

tarbostäder l j 6 I_ med »av- 1 2 3 4 5 °- n - 1 träda» i

5 l

I ! 1 Ö { Enkelkok, enkelrum m. f] _. . . . . . . . . . .. 388 08 72 567 211 67 72

‘g

l

Samtliga 3404 i 1-1 1 13-1 64~a 16-3 26 2-s

Som allmänt omdöme om lägenheternas beskaffenhet 1931 i förhållande till 1921 kan fastslås, att standarden i en del avseenden väsentligt förbättrats. De nämnda exemplen visa dock, att förhållandena ännu äro långt ifrån tillfredsställande. Till komplettering av bostadsundersökningens här refererade uppgifter må hänvisas till den av särskild beredning verkställda bofällighetsutredningen 1929-1930. Denna utredning, vars resultat föreligger i ett den 18 oktober 1930 avlämnat slutbetänkande* konstaterar ett förhållandevis stort antal omedelbart utdömningsbara och ett ännu större antal svårt bristfälliga lägenheter såväl i stadens egna som i enskilda tillhöriga fastigheter.

3. Trångboddheten i Göteborg med till de

speciell hänsyn trångbodda

familjer-nas inkomstförhållanden.

Orsakerna till låg bostadsstandard kunna vara av olika slag. Vissa familjer ha så låga inkomster, att de, även om de skulle vara beredda attsammanpressa kostnaderna för all annan behovstillfredsställelse än för bostad, icke äro i stånd att hyra en bostad, som uppfyller de anspråk, man ur hygieniska och allmänt sociala synpunkter måste ställa på en bostad. Dessa familjers låga bostadsstandard är följaktligen förorsakad av ett hårt ekonomiskt tvång. De representera den i inledningen omnämnda latenta icke Icöpkraftiga bostadsefterfrågan. Beträffande denna — ‘ 1930 nr 445. Göteborgs stadsfullmzs handlingar

befolkningskategori kan det göras gällande, att det allmänna bör träda emellan och genom i en eller annan form lämnad ekonomisk subvention sätta dem i stånd att förvärva goda och tillräckliga bostäder. Då dessa familjer icke utan sådant bistånd kunna uppträda med en större bostadsefterfrågan på hyresmarknaden, ligger det i sakens natur, att en sådan bostadspolitik icke i mera väsentlig mån skulle konkurrera med den privata bostadsproduktionen, ej ens om subventionen blott lämnades i samband med en offentligt organiserad, ny bostadsproduktion och givetvis än mindre annars. Andra familjer åter, vilka otvivelaktigt äga inkomster tillräckligt stora och säkra för att sätta dem i stånd att hyra en bostad, uppnående nyss antydd social minimistandard, föredra att använda sin inkomst till täckandet av övriga behov. Själva fixerandet av en social minimistandard för en familjebostad innebär det sociala värdeomdömet, att dessa familjer där-.

igenom använda sin inkomst på ett från denna sociala värderingssynpunkt

felaktigt sätt. Deras självförvållade låga bostadsstandard utgör ett desto större socialt ont, i den mån dessa familjer ha barn och ungdom i uppväxtåldern. Dessa familjer representera den i inledningen omnämnda latenta köpkraftiga bostadsefterfrågan. Det ifrågasättes vanligen icke, att det allmänna genom direkta ekonomiska uppoffringar skall bereda dessa familjer bättre bostäder. Det sociala onda, som deras trångboddhet utgör, och som från här anlagda synpunkter är förorsakat av bristande intresse för bostadshygien och av dåliga bostadsvanor överhuvudtaget, måste mötas genom upplysning och genom hälsovårds- och barnavårdsregler, vilka tvinga dem att på hyresmarknaden söka sig bättre bostäder.

Huvudfrâgan i efterföljande undersökning är således denna: i vad samband står låg bostadsstandard till ekonomiskt nödläge. Undersökningen måste följaktligen bygga på två viirdenormer: 1) en social minimistandard för familjebostadsutrymme, varvid ett bostadsutrymme understigande denna standard kommer att klassificeras så-

som trångboddhet,

2) en social minimistandard för familjeinkomst, varvid en inkomst understigande denna standard kommer att klassificeras såsom fattigdom. På grund av olikheterna i familjernas sammansättning måste båda dessa sociala minimistandards, som här fattas i strängt teknisk bemärkelse, differentieras med hänsyn till familjetyp. Hänsyn måste vidare tagas till ej blott bostädernas utrymme utan även till deras kvalitet! Vid sidan av trångboddheten måste därför även bo-

När det gäller att fixera de minimibostadsstandards, som man ämnar lägga till grundval för bedömningen av det latenta bostadsbehovet, skulle man givetvis helst önska, att man kunde taga hänsyn till alla de viktigare faktorer, som äro av betydelse för en bostads ändamålsenlighet. Det möter dock i praktiken oöverstigliga svårigheter att väga emot varandra sådana olika värden som t. ex. golvyta och luftrymd, dagsbelysning, ventilation, uppvärm-

fälliglzet inom lägenhetsbeståndet observeras och sammanställas med övriga här Omnämnda faktorer. Vid fastställandet av själva trångboddheten måste givetvis lägenheternas storlek kombineras med hushállets storlek, d. v. s. antalet personer, vilka faktiskt bebo dessa lägenheter, vare sig dessa tillhöra familjen eller äro att räkna som »inneboende». Vid inkomstanalysens genomförande bör däremot lämpligen familjen tagas till utgångspunkt (bl. a. med hänsyn därtill, att blott familjeinkomsten men ej »hushållsinkomstem låter sig behandla såsom en ekonomisk enhet). - både den som är förbun- En viss del av den faktiska trångboddheten den med fattigdom i angiven teknisk mening och den som icke är förbunden med _ kan från nyssnämnda synpunkt sägas »bero på» fattigdom inneboendesystemet. Det är dock sannolikt riktigare att betrakta inne- .boendesystemet mera som ett uttryck för eller en art av trångboddheten än såsom dennas orsak. Trångboddhetens orsaker antagas då vara antingen fattigdom eller förkastliga bostadsvanor eller, såsom vanligtvis, båda dessa faktorer i förening. Därmed är i stora drag undersökningens uppläggning angiven samt i samband därmed de i denna uppläggning ingående socialpolitiska värdepremissema redovisade.

Det statistiska primärmaterial, som kommit till användning vid denna undersöknings genomförande, utgöres av å särskilda kartoliner uppförda

uppgifter från 7 000 representativt utvalda lägenhetsinnehavare i Göteboende i i storlek upp t. 0. m. 2 rum och kök. Dessa

borg, smålägenheter

uppgifter ha insamlats av Göteborgs stads statistiska byrå i början av år 193] och därefter av nämnda byrå bearbetats och sammanställts i en

ha

helt nyligen utkommen publikation (Bostadsundersökningen i Göteborg år 1931), varav några resultat i föregående kapitel utdragits och på vissa punkter fullständigats. Beträffande sättet för det statistiska pri-

låttskötthet o. s. v-, även därest man hade tillräckligt detaljerade och tillningsanordningar, förlitliga primäruppgiiter rörande dessa förhållanden. Till försvar för det tillvägagångssätt, som i denna undersökning kommit till tillämpning, där utom bofällighet blott själva rumsantalet beaktats, må anföras följande. Rymligheten är alldeles avgjort en dominerande värdefaktor vid bostäders klassificering från synpunkten av deras värde såsom familjebostad, och rumsantalel spelar därvid större roll än golvyta och luftutrymme (se därom nedan). Åtminstone för Göteborg är själva överbefolkningen av lägenheterna den mest brännande frågan. Vad gäller övriga faktorer, vilka äro av betydelse för bostadens kvalitet i inskränkt mening, kan vid en kalkyl av minimistandard blott verkligt allvarliga brister, t. ex. otäthet, fuktande golv och väggar o. dyl., vinna beaktande. Till sådana allvarliga brister tages hänsyn på det sättet, att lägenheter, vilka i bostadsundersökningen betecknats såsom »allmänt hofälligain hållas isär från resten av bostadsbeståndet. Såsom bofälliga ha i detta statistiska material ett avsevärt större antal lägenheter klassificerats än i den särskilda hofällighetsundersökning, som i föregående kapitel refererats. Med kännedom om de mycket försiktiga bostadshygieniska normer, som kommit till användning, kan man utgå från att bofällighetsprocenten dock icke är för stor utan snarast för liten.

märmaterialets införskaffande, bearbetning och andra i samband därmed

stående frågor hänvisas till nyssnämnda publikation. Företagna kontroll-

analyser av materialets representativitet ha givit vid handen, att »samplingen» är i de flesta avseenden utomordentligt god. Primärmaterialet innehåller, förutom uppgifter om bostadslägenhetens allmänna beskaffen-

het, golvyta, luftrymd m. m., jämväl uppgift om antalet i lägenheten bo-

ende personer med fördelning av dessa efter ålder, kön och civilstånd samt dessa personers ställning till hushållet (exempelvis inneboende, rumshy-

rande, tjänare eller familjemedlemmar) samt uppgift om familjemedlem-

marnas taxerade inkomstbelopp avseende år 1930 och lägenhetsinnehava-

rens yrke. De av dessa uppgifter, vilka icke ur tillgängliga offentliga längder av olika kunnat direkt ha insamlats

slag sammanställas, genom

särskilda räknare, vilka besökt lägenhetsinnehavaren och därvid av h_0,

nom eller medlemmar av erhållit hans familj erforderliga upplysningar

samt verkställt de nödvändiga mätningarna av rummens storlek m. m.

Begreppet trdngboddhet har först måst närmare klargöras och be-

stämmas. 4 I socialstatistiska litteraturen anses som

den bekant vanligen trångbodd-

het föreligga i de fall, då en bostadslägenhet bebos av mera än i medeltal 2 boende per eldstad (eldstad därvid :: rum eller kök). Denna

definition

av trångboddheten, som även kommit till viss användning i bostadsundersökningen, är emellertid ur flera synpunkter föga tillfredsställande. Den tager nämligen ej tillräcklig hänsyn till att behovet av bostadsutrymme ställer sig olika för individer i olika åldrar och heller (barn vuxna). Ej beaktas det behov av bostadsutrymme, som är påkallat med hänsyn till hushållets eller familjens sammansättning av individer av olika kön och civilstånd. Slutligen beaktas ej skillnaden i brukbarhet från bostadssynpunkt av ett kök och ett rum. Det vedertagna socialstatistiska kriteriet å trängboddhet (flera än 2 boende per eldstad) måste jämväl ur moderna bostadshygieniska och socialpolitiska synpunkter anses föråldrat, enär redan 2 boende i medeltal per eldstad i och för sig innebär en mycket stark sammanpackning. Önskar man uppställa ett minimikrav på bostadslägenhetens utrymme, måste i varje fall hänsyn tagas till de boendes fördelning å olika åldrar, genom att boendetalet omräknas till ett personenhetstal, varvid exempelvis en vuxen räknas för en personenhet och ett barn (boende under 15 år) för en halv personenhet. Vidare måste en differentiering av eldstäderna ske, allt eftersom de äro kök eller rum. Det vore jämväl önskvärt att vid bestämmandet av bostadsbehovet hänsyn toges till vad ovan nämnts beträffande hushållets eller familjens sammansättning av personer av olika_

- kön och civilstånd. Det sistnämnda kravet har emellertid i denna utred-

ning ej uppfyllts, då en dylik gradering efter kön och civilstånd skulle ha medfört en väsentlig utökning av arbetet, vilket med hänsyn till utred-

ningens brådskande natur skulle högst avsevärt 11a fördröjt densamma. De båda förstnämnda differentieringskraven ha däremot i undersökningen på visst sätt, som nedan skall angivas, blivit uppfyllda. Vid sidan av dessa nyss såsom önskvärda betecknade differentieringskrav vore det givetvis av visst värde, att rummen och köken även differentierades med hänsyn till golvytaoch luftrymd. Detta skulle innebära en intensivare analys av trångboddheten. Emellertid bör det här understrykas, att denna differentieringssynpunkt är av långt mindre real betydelse, än man ofta antagit. Den innebär ett överskattande av trångboddhetens rent fysiologiska följder och ett underskattande av dess psykiska. Faktiskt förhåller det sig så, att det åtminstone icke i första hand är en lägenhets golvyta och luftutrymme, som är av betydelse vid en riktig uppskattning av dess värde såsom familjebostad, utan i stället just antalet rum. Vad särskilt gäller sovluftrymdens storlek, måste beaktas att i och för sig de rent andningsfysiologiska behoven mycket väl kunna tillgodoses även vid ganska små luftrymder, blott luftväxlingen är tillräcklig. Däremot är det uppenbart, att den psykiska hygienen, trevnaden och vad man skulle vilja kalla bostads- och familjelivsmoralen alldeles be-

ställer

stämda krav på ett tillräckligt antal rumsenheter. Det finnes ett samband mellan trångboddhet å ena sidan och psykisk ohälsa, allmän mindervärdighet och asociala tendenser samt bristande jämvikt inom det äktenskapliga samlivet och mellan föräldrar och barn samt mellan syskon å andra sidan, vilket skulle förtjäna mycket mer ingående studier än hittills gjorts på detta område. Mest påtagligt framträder denna sak vid bcaktandet av de olägenheter, som äro förenade med könssamboendet. Det är psykiskt i hög grad påfrestande för halvvuxna barn att dela sovrum med föräldrarna eller med syskon av motsatt kön. Man kan härvid hänvisa till det allbekanta sakförhållandet, att incestfallen äro talrika i trångbodda familjer. Från moderna, mindre dogmatiskt bundna könsmoraliska synpunkter behövde man kanske i och för sig inte taga dylika företeelser alltför allvarligt. Men farliga. bliva de bl. a. på grund av de faktiska följdverkningarna: straffrädsla, skuldmedvetande, psykiska spänningar och hämningar av stundom svårartad beskaffenhet. Med hänsyn icke minst till den psykiska hälsans och familjetrevnadens krav vore man måhända benägen att uppställa en förhållandevis hög minimistandard mätt i antalet rum (varvid alla rimliga fysiologiska krav på luftrymd skulle vara mer än tillfredsställda). I en undersökning sådan som den här ifrågavarande, där det gäller att ta hänsyn till de faktiska förutsättningarna för en rimlig bostadspolitik på kort sikt, få kraven ställas betydligt ansprâkslösare. Det nyss anförda må emellertid tjäna såsom motivering, varför själva rumsantalet med bortseende från golvyta och luftrymd fått vara kriteriet. Rummens storlek blir beaktad blott genom det minimianspråk, som ställts på storleken av ett rum

eller kök, för att det skall bli räknat såsom eldstad i statistiskt teknisk bemärkelse (se sid. 13).

Om man av dessa praktiska skäl utgår från en så låg standard, att i ett rum två personenheter w två en vuxen och tvâ barn antingen vuxna, eller barn — kunna utan att skall anses förefyra placeras trångboddhet ligga, vilket i alla händelser betecknar en bostadsstandard, som är avgjort låg (den år, frånsett köken, lägre än den nyss Omnämnda i socialstatistiken vanligen använda normen: 2 boende per eldstad), blir frågan, hur man bör räkna köket såsom bostadsutrymme. I ett kök, som ju framför allt är avsett at: utgöra. platsen för tillredning av måltider och en del andra i hushållet förekommande göromål, bör man ej räkna med ett lika stort antal personenheter som i bostadsrummen. På sådana orter, där man alltmer börjat tillämpa mycket små kök, uteslutande för matlagning, som t. ex. i Stockholm, bör självklart köket icke alls medräknas. I Göteborg däremot håller sig ännil kvar en relativt rymlig typ av kök, som tillåter matplats och ofta även sovplats. Med denna motivering kunde man tänka sig att i köket placera en personenhet (en vuxen eller två barn). Man kunde även, om man önskade gå längre i sina bostadspolitiska krav, endast räkna med en halv personenhet per kök boende i detsamma. De bostads-

eller ingen

standards, vilka därmed till skulle således vara:

upptagits övervägande,

2 personenheter per rum och 1 eller ‘/2 eller 0 personenheter per kök. Kanske någoi irrationellt anses därvid i samtliga dessa tre standards ett enkelrum, enkelkök eller spisrum dock få rymma 2 personenheter (jfr not å sid. 16). Om dessa olika bostadsstandards i tur och ordning benämnas a, b, och c, av vilka a är den sämsta och c den bästa, erhålles på grundval av boendeförhållandera i Göteborg i lägenheter upp till och med 2 rum och kök följande resultat. Enligt standard a skulle i nyssnämnda lägenhetskategorier 22 % av familjerna vara trângbodda, enligt standard b 362 % och enligt c 49x4 %. Enligt den bostadsstandard, varifrån det vanliga kriteriet på trångboddhet härletts (flera än 2 boende per eldstad), fås en trângboddhetsprocent av 15-4.‘ Som av dessa siffror framgår, erhålles en högst varierande trångboddhetsprocent alltefter de olika krav å minimistandard, man uppställer. För

att icke skatta åt några ytterligheter har i denna undersökning en medel-

hög standard valts, nämligen b: 2 personenhetev per bostadsrum och. ‘/2 per kök. Med hänsyn till de faktiska boendeförhållandena kan denna standard

förefalla räjt hög. Man bör dock ihågkomma, att densamma, vid jämfö-

relse med den i den socialstatistiska litteraturen vedertagna standarden, v utfaller nâgit gynnsammare för familjer med få barn men däremot ställer sig ogynnsanmare för familjetyper med många barn och ett fåtal vuxna. 1 Jfr Bostalsundersökningen i Göteborg år 1931», sid. 51.

En familj, bestående av man, hustru och fem minderârigzi barn, boende i i en lägenhet om 2 rum och kök, kan enligt den här föreslagna och antagna minimistandarden (2 personenheter per rum, % per kök) ej rubriceras såsom trångbodd men skulle enligt den äldre socialstatistiska principen (högst 2 boende per eldstad) vara trångbodd. En familj, bestående av man, hustru och 3 vuxna barn, skulle däremot vara trångbodd i en lägenhet om 2 rum och kök enligt den för förevarande undersökning antagna normen för trångboddhet, medan enligt den äldre principen samma familj i nyss-

nämnda lägenhetskategori ej skulle ikunna betecknas som trångbodd. Den

förändrade innebörd i trångboddhetsbegreppet, vilken ernåtts genom de boendes differentiering i vuxna och i barn och bostadsutrymmets diffe-

Tab. 11. Olika hoendetyper, fördelade efter antagen norm för minimum av bostadsutrymme.

Antal Mgnimisgandard av Olika. slag av hoendetyper (V.=vuxen, B.=barn) person _ bostadsutrymme enhet” V. B. V. B. V. B. V_ B. V. B. V. B. V. B. V. B. V. B. V. B.

M 1 Enkelkök, enkelrum eller spis- 15 1 1 ”m 2-0 1 2 2 .- 1 rum och kök 25 1 3 2 1 3-o 1 4 2 2 3 - Ö 1 5 2 3 3 1 2 rum och kök 4^0 1 6 2 4 3 2 4 - 5 1 7 2 5 3 3 4 1 50 1 8 2 6 3 4 4 2 5 — 5 1 9 2 7 3 5 4 3 5 1 3 rum och kök 60 110 2 8 3 6 4 4 5 2 6 - 65 11]. 2 9 3 7 4 5 5 3 6 1 70 3 8 4 6 5 4 6 2 7- 7.5 3 9 4 7 5 5 6 3 7 1 4rum och kök

10o

6876849210_—1

1o~.=.

69778593101;

11-o 9 4 10

I 2:

6 rum och kök 11.5 9 5 10 3 12-o

’ 9; 6 10 4]

12-5 i 9} 7 10 5a

rentiering i rum och i kök, torde i stort sett innebära en viss rationalisering av det statistiska undersökningsinstrumentet. Det högre procenttalet för trångboddhet är delvis ett resultat av dessa till större rationalitet syftande differentieringar, av vilka den förra givetvis tenderar att sänka kraven på social minimistandard, medan den senare tenderar att höja dessa krav. I förestående tablå, tab. 11, redovisas de olika tänkbara boendetyperna, fördelade på olika lägenhetskategorier på grundval av ovan föreslagna och för undersökningens genomförande antagna minimistandard av bostadsutrymme. Blott därest i tablån angivna hushållstyper bebo lägenheter, vilka innehålla en eldstad mindre än enligt denna tablås första kolumn, anses i den efterföljande utredningen trångboddhet föreligga. Vid bestämmandet av trångboddheten bör, såsom redan inledningsvis

antytts, hänsyn tagas till det faktiska boendesättet, d. v. s. hushållets stor-

lek mätt i antalet personenheter per bostadslägenhet. En familj kan ju tänkas vara trångbodd, emedan lägenhetsinnehavaren i andra hand hyr ut en del av lägenheten. Dessa inneboende eller rumshyrande individer måste medtagas vid fastställandet av trångboddheten. Den första grupperingen av primärmaterialet har sålunda skett efter antal personenheter per lägenhet, oavsett dessas relationer till varandra i familjehänseende. De enligt ovanstående schema trångbodda boendetyperna ha sedermera uttagits ur materialet och grupperats efter familjetyp, varvid sålunda hänsyn endast tagits till familjehushållets (i inskränkt bemärkelse) sammansättning av vuxna och barn. Härigenom klarlägges, dels huru många familjer, som äro trångbodda enbart med hänsyn till familjens stor-

egen

lek, dels ock huru många, som äro trångbodda på grund av inneboende eller rumshyrande.

Dessa enligt angivna bostadsminimistandard utskilda trångbodda familjer ha därefter grupperats efter familjeinkomstens storlek. En lägsta social minimistandard för familjeinkomst har därvid, på sätt inledningsvis angavs, fått motivera en gruppering av de trångbodda familjerna från synpunkten, om den latenta efterfrågan, som deras trångboddhet representerar, är köpkraftig eller icke köpkraftig. För den sistnämnda gruppen av trångbodda familjer skulle trångboddheten kunna anses vara förorsakad av fattigdom i minimistanda.rdens tekniska mening och således. vara oförvållad, med för den förstnämnda gruppen trångboddheten icke skulle kunna så rubriceras. Under förutsättning, att man någorlunda tillfredsställande kan besvara frågan, vad som skäligen kan anses utgöra socialt inkomstminimum, gives. det möjlighet att företaga ovannämnda gruppering. Till utgångspunkt - för de synnerligen vanskliga bedömanden, som måste ligga till grundval för en fixering av ett dylikt inkomstminimum, har tagits den utredning

rörande existensminimum och därmed sammanhängande spörsmål, som föreligger i socialstyrelsens utlåtande den 25 oktober 1918 angående av särskilda sakkunniga uppgjort preliminärt förslag till ändring av förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt* Socialstyrelsen yttrar i denna utredning följande: »Till en början torde man böra klargöra för sig, vad själva begreppet existensminimum i detta fall lämpligen må omfatta. Även om man i likhet med de sakkunniga utgår från att den fysiologiska synpunkten här bör vara den bestämmande och att till existensminimum sålunda blott må räknas, vad som nödvändigt erfordras för livets uppehållande, lärer det dock kunna ifrågasättas, huruvida icke de sakkunniga fattat ifrågavarande begrepp väl snävt, då de dit hänfört endast de oundgängliga kostnaderna för föda, kläder, bostad, bränsle och lyse. Förutom ovannämnda poster samt skatter ingå i en vanlig arbetarbudget (avseende en familj om man, hustru och c:a 2 barn med en årlig utgiftsstat före kriget av 0:a 1500 kronor) övriga utgifter med omkring 18-5 %, fördelande sig på nedanstående poster: förenings- och försäkringsavgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 5 % inventarier möbler, kökssaker, servis 0. dyl.) .. 43 » (såsom sängkläder, tvätt och tvål, såpa o. dyl.) . . . . . . . . . . . . . . .. 17 » renhållning (särskilt a. läkare och . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 16 » hygien (bl. medicin) för intellektuella ändamål (såsom barnens skolgång, tidutgifter 0. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 16 » ningar dyl.) understöd till . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 13 » gåvor, anhöriga resor arbets- . . . . . . . . . . .A. . . . . . . . . . . . . . . . . 1°3 » (särskilt och torgresor) nöjen och förströelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 08 » lottsedlar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Os » och skrivutensilier m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 03 » postför hjälp 0. s. v. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 02 » utgifter ränta å lån . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 01 » ej specificerade utgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 03 › övriga, Av ovannämnda poster lägger man i detta sammanhang särskilt märke till inventarier, tvätt och renhållning samt hygien. Det vill synas billigt och rättvist, att under existensminimum även hänföras det oundgängligaste åtminstone i fråga om bohag, tvätt och sjukvård (läkare och medicin). Utgår man sålunda från begreppet existensminimum i nu angivna något fylligare omfattning, gäller det sedan närmast att få. ett siffermässigt uttryck härför med avseende å dels ensamförsörjare, dels olika kategorier av familjeförsörjare å orter med olika stora levnadskostnader. Såsom material för hithörande synnerligen vanskliga beräkningar har styrelsen att tillgå dels resultaten av sina levnadskostnads- och dyrtidsundersökningar, dels sin fortlöpande prisstatistik samt sin statistik över inackorderingspriser för arbetare. På grundvalen av detta material har styrelsen ‘ Sociala Meddelanden årg. 1919, häfte 2, sid. 138 ff.

sökt att enligt de sakkunnigas önskan verkställa ifrågavarande beräkningar dels för år 1914 och dels för år 1917. Man kan på olika sätt söka komma fram till existensminimum i ovan fattad bemärkelse för ensamförsörjare å ort med ungefär normala levnadskostnader. Å ena sidan kan man utgå från det genomsnittliga inackorderingspriset, avseende måltider och husrum för en arbetare, i vilket pris då även inneslutas utgifter för bränsle och lyse samt och

inventarier, därtill lägga jämlikt levnadskostnadsundersökningarna beräknade

utgifter för kläder, tvätt och hygien (sjukvård och medicin). I detta fall erhålles följande minimibudget: måltider och husrum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. kronor 570 kläder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . › 70 övriga utgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 20 Summa kronor 660 Detta belopp torde emellertid få anses något för högt i betraktande av att man i fråga om mat och rum bör kunna anordna sig billigare än genom helinackordering, varförutom de uppgivna inackorderingspriserna å vederbörande orter icke representera de låga utan de normala priserna. Å andra sidan har man från

levnadskostnadsundersökningarna tillgång

till normalbudgeten för familjer inom en relativt låg inkomstklass (1 000- 1250 kronor). Omräknas här familjemedlemmarna i konsumtionsenheter, får man följande existensminimibudget för en konsumtionsenhet vuxen (= man). mat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kronor 280 bostad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . > bränsle och lyse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 35 kläder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 60 inventarier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 20 övriga utgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. » 15 Summa kronor 490 Ovanstående belopp är däremot helt naturligt för lågt för att kunna

tillämpas på en ensamförsörjare, som icke lever under den mannens

gifte

förbilligande levnadsvillkor. Båda de nu anförda beräkningarna (jämte andra indicier, såsom enstaka hushållsböcker, förda av ensamförsörjare)

synas emellertid peka i riktning mot en siffra, som ligger mitt emellan, alltså omkring 575 kronor eller för jämnhetens skull 600 kronor, vilken siffra då skulle gälla år 1914. Enär hithörande priser till år 1917 ökats med c:a 66 % (avseende mitten av år 1917), kommer motsvarande belopp för år 1917 att utgöra omkring 1000 kronor. Såsom förut anförts, skulle existensminimum per konsumtionsenhet

(: vuxen man) inom en familj âr 1914 utgöra 490 kronor. Då hustrun

räknas för 0s konsumtionsenhet, blir motsvarande belopp för barnlös familj omkring 880 kronor, och torde följaktligen förhöjningen för hustrun böra uppskattas till minst 200 kronor och alltså existensminimnm för dylik 3 - 320503,

familj kunna sättas till minst 800 kronor. Ar 1917 ställer sig detta belopp 1400 kronor. . på. grund av prisökningen omkring För varje barn synes i 1914 års existensminimum förhöjning böra inträda med 100 kronor, dock att i fråga om. ogift skattskyldig (änkling, änka eller frånskild) med barn detta belopp må sättas till 200 kronor för ett barn men sedan till 100 kronor för varje ytterligare sådant. För år 1917 ökas dessa belopp i förhållande till prisförhöjningen. Med tillämpning av nu anförda principer skulle, därest jämna hundratal kronor av skattetekniska skäl anses böra användas, existensminimum efter familjens storlek kunna beräknas till följande belopp resp. åren 1914 och 1917: År 1914 Är 1917 kronor kronor

ensamförsörjare_

skattikyldxg 3:?!

1 400

bzirn}

;åh mfd

900 1 G00

f)

:än

} 1 000 1 800

:än

i:

- 1 100 2 000

:i

gå?

: ä } i ”

i

1 200 2 200

gå?

:

g

2 400

i

1 400

:gift

: Z :

1 600 2 600

‘g’;‘3f‘t“

f) å: Z }

Såsom förut flera gånger påpekats, har man i fråga om begreppet existensminimum här från den mera fysiologiska synpunkten. Det utgått kan emellertid ifrågasättas, huruvida man icke borde taga större hänsyn till det i förevarande avseende socialt önskvärda. Härvid komme givetvis åtskilliga poster att få tagas med i räkningen och en härav benya tingad ökning i ovan angivna siffror för existensminimum att inträda»

Denna av socialstyrelsen gjorda uppskattning har i här föreliggande

undersökning tagits till utgångspunkt vid minimistandardens bestämning. På av undersökningens speciella syftemål ha emellertid vissa justegrund måst för vilka nu här närmast redogörelse skall lämnas. ringar företagas, Då uppgiften i här föreliggande undersökning varit att medelst minimistandarden för familjeinkomst genomföra en klassificering av de trångbodda från synpunkten av om dessa, även vid största möjliga

familjerna

sammanpressning av sina övriga utgifter, skulle ha råd att förhyra en bostad, som uppfyller de uppställda minimianspråken, eller icke, så ligger det i sakens natur, att hyreskostnaden för en bostad enligt-tidigare angiven minimistandard måste inkluderas i minimistandarden även för Beträffande hyresposten inom minimibudgeten har man familjeinkomst.

således att räkna med de medelhyror, vilka gällde år 1930 för det minimum av bostadsutrymme, som enligt ovan i tab. 11 redovisade schema skulle tillkomma resp. familjetyper. På grundval av uppgifter i »Bostadsräkningen i Göteborg den 31 december 1930 (‘/1 1931)» har årsmedelhyran (nettchyran) för samtliga i den fria marknaden uthyrda bostadslägenheter (med och utan centralvärme) beräknats uppgå för enkelkök, spisrum och vanliga enkelrum (med eller utan kokvrå) till 318 kronor, 1 rum och kök 483 kronor, 2 rum och kök 878 kronor, 3 rum och kök 1294 kronor, 4 rum och kik 1 751 kronor samt 5 rum och kök 2 177 kronor. Härvid har jungfrukammare räknats såsom boningsrum? Från nämnda av socialstyrelsen beräknade existensminimum bör således fxånräknas däri inräknad utgift för bostad. Det resterande beloppet, vilket avser kostnaden för täckandet av Övriga i existensminimum tillgodosedla behov, bör så med tillhjälp av socialstyrelsens levnadskostnadsindex (exkl. utgift för bostad) omräknas till 1930 års penningvärde, varefter till det så erhållna inkomstbeloppet bör läggas hyreskostnaden för bostad enligt uppställd minimistandard. Indextalet för levnadskostnader exkl. bostad) år 1930 utgör 157 (juli 1.914 : 100). Den anpart hyrar utgör av existensminimibeloppet år 1914 har antagits i genomsnitt utgör-i 16x3 % (se existensminimibudgeten sid. 33). För en ensamförsörjare utgör enligt socialstyrelsens beräkningar 600 kronor existensminimum år 1914. Härav skulle 98 kronor åtgå till hyra och resterande502 kronor vara tillgängliga för täckande av övriga behov. Omräknas sistnämnda utgiftsbelopp till 1930 års penningvärde, erhålles 788 kronor. Då emellertid detta penningbelopp är ett siffermässigt uttryck för ett ur framför allt fysiologiska synpunkter fastställt existensminimibegrepp och dessutom avser orter med medelhöga levnadsomkostnader, torde detsamma med hänsyn till dels de även av socialstyrelsen reservationsvis framförda synpunkterna om nödigt hänsynstagande vid fastställande av existensminimum till det socialt önskvärda, dels ock till det förhållandet, att Göteborg är dyrort, böra höjas med inalles minst 10 % och sålunda bliva 867 kronor. En ensamförsörjare utan barn skulle därför år 1930 behöva 867 kronor till täckande av utgifter för livsmedel, bränsle och lyse, beklädnad, skatter och »övriga utgifter» samt- för att kunna bo enligt antagen bostadsstandard 318 kronor till hyra, vilket tillhopa utgör 1185 kronor eller i avrundat tal 1200 kronor. Då Socialstyrelsens ovan anförda beräkningar endast gälla ensamförsör-i jare samt familjer om man, hustru och minderåriga barn, måste vidare

bestämmas, hur det skall förfaras vid beräkning av motsvarande minimi-

inkomstbelopp för familjer med vuxna barn. Det tillägg av 100 kronor för varje barn, som gjorts avseende år 1914, torde vara omöjligt att tillämpa, ‘ Det må påpekas, att då de fattiga familjerna iallmänhet bo i billiga lägenheter (se nedan sid. 50) och då genomsnittshyrorna även inneslnta höga hyror för dyrbara lägenheter, de i inkomstminimistandards inräknade hyrorna sannolikt äro något för höga i synnerhet för de större familjetyperna.

Tab. 12. Totalt ntgittsbelopp (i kr.) för olika lamilletyper enligt antagen

minimihudgel.

för

i

Familjetyp Utgift för Familjetyp Utgift

?;fL:,‘::::;* öm: 11311:;

Barn kr. Barn kr,

bolfltfd

Vuxna

bofiffd tgzfignz

Vuxna.

:).£1:(:1::‘g

i

kr. 1 kr.

T ; 1

— 1 200 318 882 5 - i 3 750 1 294 I 2456

1 1 1500 318 5 1 3900 1294 2606

1182 g

1 2 1600 318 5 2 4050* 1294 2756

1292 V i 1 ä

1 3 483 1467 5 3 42007 2906

1 19501 §1 1 12945

5 4 › 4800 1751 1 4 2450 g 878 15721 g 1 1; 3049

1 i 5 2 600 878 1722 5 5 4 950 _ 1751 1 3 199

i å r 1 6 5100; 3349*

g 17515

2 15°° 318 3449 7

6 t 9 5 950 2 177 3 773 1 1

när det gäller sådana vuxna barn, boende hos föräldrarna, eller överhuvudtaget flera vuxna familjemedlemmar vid sidan av man och hustru. Tillläggsbeloppet för vuxna familjemedlemmar har på grund härav ansetts böra uppskattas till 300 kronor. För en barnlös familj om man och hustru utgjorde existensminimum år 1914 800 kronor. För familjetyper av 3, 4 och 5 vuxna personer komma motsvarande belopp att utgöra resp. 1400 1100, och 1700 kronor. Omräknas dessa inkomstbelopp efter liknande grunder, som ovan demonstrerats för en ensamförsörjare, skulle minimibudgetens totala utgiftsbelopp år 1930 belöpa sig till resp. 2 900 och 3 750. 2450, I förestående tab. 12 redovisas de enligt ovanstående principer beräknade minimiinkomstbeloppen för resp. familjetyper. För en normalfamilj, bestående av man, hustru och två minderåriga barn, uppgår således det på detta sätt beräknade minimiinkomstbeloppet till 2 300 kronor. Detta tal- vilket, väl att märka, med hänsyn till föreliggande undersöknings bostadspolitiska inriktning, bringats att innehålla hyreskostnaden för en bostad, som tillfredsställer nyss angivna sociala minimikrav ——kan lämpligen jämföras med kostnaden för den normalbudget, socialstyrelsen använder vid sina levnadskostnadsberäkningar, vilken nu slutar på c:a 3 500 kronor. Den här föreslagna minimibudgeten ligger således, trots den förhållandevis mycket höga bostadskostnaden, 34 % lägre än normalbudgeten. Den torde icke kunna sägas ligga för högt utan blott motsvara ett mycket rimligt existensminimum. Vissa i Tyskland utförda undersökningar rörande den sammanpressning av levnadsstandard, som familjer kunna underkasta sig vid familjemedlemmarnas totala och partiella arbetslöshet, bekräfta även i stora drag riktigheten av de resultat, som nåtts i förestående kalkyl över existensminimumf Liksom i motsvarande tablå över minimum av bostadsutrymme för olika familjetyper förekomma i ovanstående inkomstserier vissa språngvisa förskjutningar mellan familjetyper av relativt liten olikhet. Dessa diskontinuiteter äro orsakade av att utgiften för minimibostad stiger med minst ett rum varje gång en förskjutning uppåt sker från den ena lägenhetskategorien till den i storleksordning närmast efterföljande. Vidhåller man minimikravet å bostadsutrymme, bli dessa språng i inkomstserien ofrånkomliga. Utgiften för bostad kommer vidare att av lätt förklarliga orsaker taga en i förhållande till den faktiska hushållningen abnormt stor del av inkomsterna i anspråk. Samtliga trångbodda familjer, vilkas taxerade årsinkomster understego de i förestående tablå såsom minimum fastställda, ha sedermera uttagits ur materialet och bearbetats särskilt för sig som en grupp A, medan de

övriga trångbodda sammantagits till en annan grupp B. Alla till grupp

A hörande element av den statistiska massan äro således både trángbodda

MT}: :I:Zi:1zelschriften zur Statistik

des Deutsches Reichs›, nr 22: »Die Lebenshaltung von 2000 Arbeiter-, Angeste1lten- und Beamtenhaushaltungen.» Berlin 1932, del I ss. 77—-80 och 125--126.

3-8

och fattiga, medan de, som ingå i grupp B, äro trångbodda men ej fattiga i ovan angivna betydelse, d. v. s. äga årsinkomster överstigande för resp; inkomstminimum. familjetyper fastställt Härefter. skall nu lämnas en redogörelse för de statistiska huvudresultaten av den bearbetning av primärmaterialet till »B0stadsundersökningen i Göteborg år 1931», som med användandet av de här ovan närmare redovisade socialpolitiska normerna genomförts.

Trångboddhetens omfattning. Hela antalet av undersökningen berörda

familjer uppgår till 6904 (96 familjer, boende i dubbletter, delköklägenheter m. m. ha icke I tab. 13 redovisas dessa familjer fördelade

medtagits).

å olika lägenhetskategorier t. 0. m. 2 rum och kök, samtidigt som de trångbodda familjerna eller de överbefolkade lägenheterna angivits vid sidan härom. För hela undersökningen gäller, att de å. individualkartolinerna såsom allmänt bofälliga betecknade lägenheterna hela tiden hållits isär fråndet övriga materialet. i (Tab. 13. Antal av undersökningen berörda iiverbefolkade lägenheter.

Därav överbefolkade Bon-unga

I ü 0/

i I /°aV . Hela I °’ av‘ ej överl ^ hela

Lagenlhetskategon antalet Icke b° B°fä1 11/:11 l befolkadeli

. I i Tmhopa

l

mtalet’

“unga “Ea antalet ?lägenheter

l _ p . I : E

l

Enkelrum, l

l

l

1 rum och kök . . . . .. . . .. 4315 1965 124 i 2089 48‘4 162 38

I

l

l

i

.. 12 334 { 16-4 1

2 I Tunhopa‘, 6904 2353 z 145 1 2498 i ‘36-2 l 276 I 4-0 1

Av samtliga undersökta familjer voro 2498 trångbodda, motsvarande 362 % av hela massan. Procenten trângbodda varierar emellertid rätt avsevärt mellan de olika lägenhetskategorierna. Sålunda uppgår procenten trångbodda i enkelkök, spisrum och vanliga enkelrum till endast 13s. Motsvarande procenttal för 1 rum och köklägenheter belöper sig till 48-4. Av 2. rum och köklägenheterna voro åter endast 16-4 % överbefolkade. Hela antalet bofälliga lägenheter uppgår till 421, varav 145 d. v. s. 34-4 % äro överbefolkade. Jämföras dessa trångboddhetsprocenter med de- av Göteborgs stads statistiska byrå (Bostadsundersökningen sid. 51) beräknade på grundval av det vedertagna mindre differentierade och därför mindre

rationella trângboddhetskriteriet, befinnes antalet lägenheter med mer än

två boende per eldstad för spisrum, enkelkök och vanliga enkelrum uppgå till 15-7 % “av samtliga undersökta dylika bostadslägenheter, medan mot-

och kök samt 2 rum och kök resp.

svarande

procenttal _för 1 rum utgöra

19-2 och 7-4.-%.. Trångboddheten i enkelrummen är sålunda något mindre

enligt den här föreslagna minimistandarden än enligt de grunder statis-

Tab. 14. Antal undersökta hushåll, fördelade efter faktiskt boendesätt och enligt

- minimum av bostadsutrymme.

i

Antal hushåll, boendetyp, T y p k] a s S

abv°evni;1:t§i.ende

Minimistandard

g , _ .

uxna Barn enkelkök 1 rum oc h kuk 2 o rum oc h kök | á

i I I

1 - 325 381 83 g

I

|

’

2 —— 146 A 422

_1_0_7q__

4 3 2 9 l ä

__ 3 1-3 326 201 ‘

N 3 4-7 -— 32 18

4 2-5 — 84 53 i N :

37 6 1 - 22 22

3 8-11 — _ _ ä

M . . W W H ., u . _ . . _ ., _

-22 Sm ?Hm 90e än på P2.. mom va.. mmm ?Hm ...mm ...E rm» ?mm .35 .Sw

»E

...FE

:ä ...å I:

. _ _

.

m..oH Sm

.E

.än ...Hm 3: ?Hm ?mH H.m..H ÄH på ?om än 3». .rä ,vom så ...om ?om .så

å» ...ä

W _,

.ä . .

H.mH .roH

w.I:..HI..

THEHEHH

Sm Sm

u..

N F3 EH ?HH ?HN :E ?mm SH. E: ?mm på ?om ÄH

H m, .. a

.HH_m_owoE

.

.sH än 8H mmm. än. Sm :m än o: êv m3 mä m5 mä Så EH. mm.. SH. SH. å.

_

.E.:lH=_:5n:.eu—-HH

. .

Sm omm

osm mam mam

08 mä

om? a.: $wH «mom 80m 2;. s? m8_ H.mwH ...Em

.H

-Ho@HHw_H:

.EH ä? H H

H u ,. _

| I I I l I I I I NH I I I I | I I I .z I

II I25

å..

m H _

_b_ I H .I I I I I I I I å I I I I I I I I I

nå..

mä

å m n

_

oH=Huu=a._o_u:=

v H. H. I I I I I I | I I mH

as I I I I I I ä

18m a

a

:ESH:_o.H:H=.£

, . _

m. H m H H w m.

I I I I I I I I I om ä mm

Ieâ

2=

a ...S

m

w H m H H H H n m mH

.HoHaE3H:_a..4

I I I I I E I I 2 Hm

(än

H§.$x.3

a:

H H W U A . N W __ ,_ m _ u W m

E. m Q H H m m. H H H. m. m

I I I I I I Hb mH mm

18e

e:

H H

HES

av.:

v H m m H m n m H SH. I I I I I I å. I I oH .i

32:_

Sam:

H

._0552

H. o. m N m H m m H H H a m u

H: I I I mm m» I

...H SH

o

. ._

H m m m m H H e Hr. H. H.

a. m_ E. mm Hm

Kw HöH omH

15:4 -HESH

.SH

avvoausaab

m H H H

mlm mlH mIH mlm mi_

l .I

:än

I I

...|w

I I I I.. I

NIH, .

m2HE.H.H.H.

H

Im

H H N H m m m m. H u. m H m m m. w H.

.mn I I

m m §55 _, H . M _ M _ ,. w

H H é

...år

i

”Få

..= .=

?Hu ..

He. EH: Hm} :so:

EHZHSHHH»

XOM_ HHBH

-..away

.s ...HH .ä n

.Hua

.H :oc m .H £90 :oo .H8

823.nu EHH.HH8H=m

85h EFH a.:

2.225 E.: E.:

uHE8m

w m m H m

,, .

?dm så ?Hm så ...mm 3a än :ä Sm som .äm

1:--o n»oc. IQCv-4®C\1 !—(!—‘r—1l‘—l

. . .

:m mä ma. Ev :m ma. mä ma. os.. så. 9% omo mmm www

omo os

S.. om» så

Sm mmm mmm owe

å.. .än om»

...H m? om» mm: må o: Sm

H H H H

å. HS å» 2a mum v8 :q så moo må En. 8., oom mom os moo aw omm mmm

å_ ...mo m2 «mm o?

män

H m m än m: Sm. mä oä Em

m m m m m .v e u. m. H H m H m m m m m m m m m m m w w m

liilv-1v-1-4 lmvr-(H

Hmmm-annan 1 wa

9-4 v-n xv-v—1 I ,2

“__m5WTT? E. ||“ °‘°°°°ll!l w,f* I-l

I!-1-vmlu-I I].-—qlv—

l!‘°"liE v-4 IIJII

cQCUI-iv-ir-M-l GI ‘I lill” E l

©6536? COVE?‘ .—co:o—«<1- NG! v* G1!ico~r1w-4 O‘ I mmoooaomm —-tmv-o-1 l—( r-i

I

.\u-oust-zzmcccc -Y‘)GtQ[\[x v—1 O! 01 mmm-arm mcovncxccøzø -hlbhw ED

_ á M â m M _ o_

coo

.. .. .=

å... få «ox wmâå V75

.Sim

.E. å: Mo: :8 :oo .. :oo £00 :oo .H00

:2...

:Shogun

a.: 5:a Sök Eau Eau

S.:

ubzoem

5=»

m u. H N n a. n

H

rä ?om ...Hm mmm www ?mw 98 .www Em ...om ,på Hmm sme SH. ?wm ?mm .mm Sm mmm mmm ...E i: mmm Hmm .mmm Ham .Em

mmm

HE

.HE E...?

_

_woHmH HE ?Hm ?mH ...om 2.: .F3 möH ?om ?Nm ?om ...wm ?mm Hmm ...Hm .Em Em mmm ?Hm ?mm gm Em mmm ?Hm «.Hm mmm

;sm

å» âH SH PS

_ W n W

.é

Hm Ham rm ?m rm ?m å Hc... ?w å

?mH roH H.oH

?w .5 3 å

Ham

S

HrmH

å

ÄH ÄH ?HH

.¥H_H_m.Hm.

N 2: SH å:

H M

.:.H._HH_HH¢H.H~.2=

.

mmm mmm mmm mmm www www wow as Em www www www mww mww mmw Ev omw Hmw www

.IIII

.i Sm HHw «mm EH Em mm; How. me.

wmm wmw mmo Ham mmm mmm

mmmw mwmm :mom

mmH Hww om» fin

mmmm wmwm

mk. H8

mHmm Hmmm Eow 8.3 ...mmw Homw £3 Hmmm. wmâ wåw

-H.oHHmHH

om?

.E==::_=5oEou—:H

.Hm .S H m m w H.. m w m w m w m

W

w H w H m m H m m m I I I I I I l I å I I I I I I I HH i?

m H w .

m H m H m m. m m ...H I l I I I I I I I I mm. I I I l I I I I

Iâo

mä

ä m m

H H H w H. w w m m. m mH

o—H:auSm.Ho¢

l I I I I I I l ä. I I I H: mH I I

18e

2a

ääaHHnoHzsmH

m H. .

N H H H m m m m.

I I I I I I i I I | mH mm wH mm I wH wH HH

I25 E3 wmH

e H.

m m H H H m m m. m

I I I I I I I I I «B ww mw mm mH mH mH mH

?Sense

25 wa..

.HoHm=:!_:_m.H4

IS.. m.

a ,m M m M _

H; m. H m H H H m m m m m H

H: om mm S

mmm

I I I I I I I I m.. E.

loco

m2. H

w

Has

w _

H m H m m w m w

Goa:

H m H m

I I am wm I | I

mmm

mm I I I Hm

mam

HH

Iâo

m2

EHHH

m m

.

m m. m H H e m m w

.nüm-_Eåu

mm I I I I wH em Hm S l l I l I I I I

loom m5

m3

m H

H H. m w H m H H w m m .H.

mm om Hm om mm S

wmm mmm mmm

z. 5 ...m Hm

mwH

nu:

H35. -mas

ä_

GUGOQHHÅEH.

H H H H H

mlm m|H mlm m!H mlm mlH mio miw mlm mlH

I I I I I I I I I I

...am

$%H.:.H.

m m m m m w w H.. H. H H m m m m m w w m m w m.. m w H.

.§55

.en

4 _ H H H

mt

.må

.. ..

. ..= .HH

:Hzååzo

. Hm å: H3 ä: HEH EH: LHS_ å.. H3

H..waH_.=_HwH

.E .E HE H

m .H .H8 .H8 HHS .H3 .H HH8 HHS .H8

BEHBHEH sEHaHcm

SE EE så E.:

»mzwå

E.:

2.225 E.: E.:

H m m. w H . m m

_

Em Sm Sw Im må 2.5

32 §2 $2 va: 3.2 :m: va.: 32 $2 Em: $3 SE ma.: 3.3 3.3 95A vmfi »A3 Sm. $2 ?mä 32 Z2 ...m9

:ä å...

S.:

. . .

Pam än Sm 9% im rä ...mm

_

Wm Pm Fm rm ww Pm mb

ram

?w ?w

fm

å I

än va. rä ?om .2: v5 v: å: ä: I: ä: å: 2:

,

E

mä. ms. 2% m3 «mm wow www.. :m ä» m2 own mä omm Sm ä» mo» än wow Ea mt :m må Ea N. m: www Sm Em Sm må mo» om»

. H _.

Sm omm mmm mow ms mmm cam www mum coo os www

mwmw

ms“ m: må m: mm: E: än EL. m: :o :a me. nä. o: m8 25 m8 «B

m. $1.5 a m 3 2 u m_ «NE m m. w m m m m w w m N. n_ w w w w w m 2 m w w E

|i“l‘ |_ “Ngwwh llt“-Dl~D_-1!c\lv-«v-4

§°i°°l|

m. |!Il‘l r**.°:-°°°°

—*~*~~y1I_r*~s

.—‘«.-Jeoull

H*

I.” s-*w Jmfmwm I”°.I u H1

.—:“x~W|:.\1-«co v-1CY3Vf | ll

& I-(v- m 1-1 -«—1!1Vl‘\o C\1«--Acztficbcbco r4 0-4 r-4 F(Q1lC\JGlI-1 F-II-I

Em .\1<.\1ooo:.-«T-4

I(D‘:C[‘l\I)® FG: IN (N OlCO¢DVfiV‘ 0lEO‘1‘|@lO € .DD ‘~f‘\O‘@l‘l‘®% l‘~7J3

å ,v , .. r--z . ..

. ewa ..

.. .. :oo . : ..

2=

:mg 2:2 ämm_ fix. åt_

~—©u—.nm0O

.i . m.

.. ...oo

.Aoo. SOC :oo :oo

Ezåoxøm

8=.. 85h .Hun-H .Enn så 8:a

.w m Szfiom .m a, n” a

tiska byrån använt. För 1 rum och köklägenheter utfaller jämförelsen däremot i motsatt riktning, vilket även gäller 2 rum och kök. För att erhålla en mera djupgående inblick i boendeförhållandena ha i tab. 14 de av undersökningen berörda hushållen grupperats dels efter de boende personernas fördelning på vuxna och barn (»boendetyp») och deras faktiska boendesätt, dels efter de minimikrav, som uppställts beträf-

fande bostadsutrymme. (Det bör påpekas, att talen för familjer, som enligt

minimistandarden borde bo i 5 rum och kök, äro så små, att de icke kunna användas såsom underlag för slutsatser.) Av samtliga 553 hushåll boende i enkelkök, vore sålunda 75 trångbodda. För undvikande av trångboddhet skulle av dessa 32 ha bott i 1 rum och kök, 39 i 2 rum och kök, 3 i 3 rum och kök samt 1 i 4 rum och kök. De vanligast förekommande boendetyperna i nämnda lägenhetskategori utgöras av 1 eller 2 vuxna. Enstaka exempel givas dock på att 6 vuxna med 2-5 barn bo sammanpackade i dylika smålägenheter. Av 4315 hushåll, boende i 1 rum och kök, voro 2089 trångbodda, medan 1486 bodde bättre än den antagna minimistandarden. Vid gränsen av trångboddhet men inom minimistan-

darden befunno sig 740 hushåll. Av de 2 089 trångbodda i 1 rum och kök

skulle 2 ha behövt 5 rum och kök, 48 4 rum och kök, 341 3 rum och kök samt 1 698 2 rum och kök. Av 2036 hushåll boende i 2 rum och kök voro 334 trångbodda. 752 hushåll bodde bättre än enligt den antagna minimistandarden, medan av de 334 trångbodda hushållen 8 skulle ha behövt 5 rum och kök, 44 4 rum och kök samt 282 3 rum och kök.

De trångbodda familjernas inkomstiörhållanden. Ovan redovisade trångbodda hushåll, fördelade å olika boendetyper, ha sedermera i tab. 15 och 16 grupperats efter familjetyper samt familjemedlemmarnas sammanlagda drsinkomst. Medelinkomster, medelhyror samt lägenheternas yt- och rymdinnehåll redovisas jämväl i nämnda tabeller. I tab. 15 återfinnes resultatet för den del av populationen, vars inkomster ej uppgå till de nyss angivna minimibeloppen, d. v. s. för grupp A (trângbodda och fattiga familjer), medan motsvarande data rörande grupp B (trångbodda men ej fattiga familjer) redovisas i tab. 16. I tab. 17, sid. 45, vilken utgör ett mera översiktligt sammandrag av inkomstfördelningen i tab. 15 och 1G, redovisas de trångbodda och delvis i bofälliga bostadslägenhetei- boende familjerna, fördelade å olika inkomstklasser. För 120 familjer saknas uppgifter om inkomster, och ha dessa därför redovisats i en särskild kolumn. Siffrorna i tab. 15 och 16 och i efterföljande tab. 17 äro i mera än ett avseende märkliga. Av samtliga 2498 trångbodda familjer hade 810 eller 0:a en tredjedel årsinkomster överstigande 5000 kronor. Drygt sju tiondelar (1820) hade årsinkomster överstigande 3000 kronor. 9000 kronor och däröver i årsinkomst hade sammanlagt 139 trångbodda familjer, av

Tab. 17. Trångbodda familjer, fördelade efter årsinkomstens storlek.

i vilkas taxerade årsinkomst uppgick till kr.

i

Trângbodda familjer. Lägenhets_ i

kategori |°b°iunaer 900- 1000-1500- 2000. 2500. 300034000.5000. 0000. 7000. 8000- 90000. Siâmtü i ikant; 900 999 1499 1999 2499 2999 3999l 4999 5999 6999 7999 8999 över

“E3 i 7 2 i

Enkelrum 9 1 1 -

m. fl. 3 5 8 11 7 19 3 5 2 1 1 j 75*

lrum och kök 100 21 9 62 31 129 179 535 388

i 25 on 134 97 39 60 2089?

och kök 11 I f oo 5 9 ;2rum 20 35 30 3 -q 45 34 22 78

334j

Tillhopa 120 N)ID 1-A N,‘ 75 94 149 206 589 421 29 K1 181 132 61 139

2498?

f Därav boende i 5

bofâlliga lågen- l

löi 1

7. 3 6 10 14 25 I 25 13 8 9 3.

6; 145}

vilka 1 var trángbodd i ett 60 i 1 rum och enkelrum, kök samt 78 i 2 rum

och kök. Av de 145 i bofälliga boende lägenheter trångbodda familjerna

hade drygt en fjärdedel årsinkomster 5000 överstigande kronor och sex

tiondelar mera än 3 000 kronor. Inom den

Viktigaste lägenhetskategorien

(1 rum och kök) hade 585 trångbodda familjer, eller närmare tre tiondelar,

årsinkomster överstigande 5 000 kronor, medan motsvarande antal med in-

komster på 3000 kronor och däröver 1508 utgjorde eller drygt sju tion-

delar (722 %) av samtliga trångbodda familjer. Fyra tiondelar av samt-

liga 2498 trângbodda familjer hade årsinkomster mellan 3000 och 5000

kronor.

Uppdelas de trångbodda familjerna i tidigare omskrivna två grupper,

A (trångbodda och fattiga) och B men (trångbodda ej direkt fattiga), er-

hållas i grupp A endast 569 familjer motsvarande 22s % av samtliga trång-

bodda och 8°2 % av samtliga undersökta 6904 Endast

familjer. drygt en

femtedel av trångboddheten i Göteborg skulle således de under-

enligt för

sökningen grundläggande principerna vara att hänföra till ekonomisk oför-

måga pd grund av för låga inkomster, medan fyra femtedelar däremot

skulle vara att hänföra till andra orsaker. A skulle Grupp vidare i nå-

gon mån ha ytterligare minskats, därest man kunnat korrigera de taxe-

rade inkomsterna uppåt med hänsyn till de i vissa fall med all säkerhet

förekommande för låga, icke rättade falskdeklarationerna. är Slutligen

att märka, att samtliga familjer med obekant inkomst räknats till grupp

A, d. v. s. såsom fattiga. I själva verket torde en del av dessa ha in-

komster överstigande det antagna inkomststrecket (flyttande arbetarfamil-

jer). Då dessa emellertid icke kunnat iakttagas och ha särskiljas, de med-

räknats i grupp A, vilket med

förfaringssätt hänsyn till deras ringa antal

torde vara det mest lämpliga. I vilket fall som helst torde emellertid

denna lilla oegentlighet icke förorsaka större fel för något de slutliga un-

dersökningsresultaten.

För att med några enskilda extrema fall det i stor belysa utsträckning

bristande sambandet mellan boendesätt och inkomst kan nämnas, att i ett

fall en familj på 6 vuxna personer och 2 barn med en familjeinkomst år

.46

1930 av 9486 kronor bodde sammanpackad i ett spisrum betingande en av 226 kronor. En familj om fem vuxna personer med närmare årshyra 7000 kronor i årsinkomst bebodde ett bofälligt enkelkök. En familj om 7 vuxna och 1 barn med sammanlagt 15 686 kronor i inkomst bodde personer i 1 rum och kök samt två familjer om resp. 4 och 5 vuxna med över 9 000 kronors inkomstbelopp i en bofällig lägenhet om 1 rum och kök. Ett flertal liknande fall skulle jämvål kunna påvisas beträffande familjer boende i 2 rum och kök. Studerar man mera ingående siffrorna i tab. 16, finner man, att de höga inkomsterna som regel tillhöra familjetyper med många vuxna familjed. v. s. många i föräldrahemmet boende, vuxna, ogifta barn medlemmar, med egna inkomster. I den mån familjemedlemmarnas sammanlagda årsinkomst i mera väsentlig mån ställdes till hushållets förfogande, skulle kunna kosta på sig att bo betydligt bättre, än vad de nu dylika familjer Det vill därför synas, som om endast en del, och ofta en oskäligt göra. av familjemedlemmarnas inkomster lämnades till det gemenringa del, samma uppehållande. De vuxna barnen med egna inkomfamiljehemmets ster bruka väl som regel betala något för sig i hemmet för bestridande av för bostad, kost, tvätt och renhållning, bränsle och lyse m. m., utgifter men dessa bidrag till den gemensamma hushållningen i föräldrahemmet vara otillräckliga. På grund av de ekonomiska konsekvenser detta synas medför för familjehushållet i dess helhet, måste boendeförhållansystem dena komma att gestalta sig såsom de redan anförda siffrorna utvisa. De vuxna barnen få i familjehushåll av denna typ ofta antagas förbruka större delen av sina inkomster på nöjen, kläder och uteliv. Det skulle i dylika fall icke blott vara de dåliga hemförhållandena, som driva ut i ett dyrbart och ofta fysiskt och moraliskt nedbrytande ungdomen utan samma gång det dyrbara utelivet, som förhindrar uppeuteliv, på hållandet av ett tillfredsställande hem- och familjeliv. De båda faktorerna i det de ömsesidigt orsaka varandra. Ett brytande av denna samverka, orsakscirkel kan icke genomföras annat än genom att dessa familjer på ett eller annat sätt nödgas förändra sina bostads- och därmed även sina inkomstanvändnings- och hemvanor. Det föreliggande siffermaterialet kastar ett bjärt ljus på en av de allvarligaste svagheterna hos familjeorganisationens funktionsduglighet inom det moderna samhället. Man får dock vid tolkningen av dessa undersökningsresultat icke att de bostadsvanorna i viss mån förklaras genom den arglömma, låga varunder speciellt arbetarfamiljerna ständigt leva. Om betslöshetsrisk, sammanlagda årsinkomster uppgå till belopp, som familjemedlemmarnas skulle en väsentligt förbättrad bostadsstandard, kan denna arbetsmedge löshetsrisk och överhuvudtaget den brist på ekonomisk trygghet, som neden stor del av arbetarklassen, vara ett motiv för ett kvarstannande trycker

ivde bostadsförhållandena. En bostadslågenhet förhyres ju som re-

dåliga kontrakt med fastighetsägaren på 1 år. En alltför hastig angel enligt

passning av bostadsstandarden efter familjens inkomstförhållanden utan hänsynstagande till arbetslöshetsrisken under den närmaste framtiden skulle därför kunna medföra oförmåga att framdeles fullgöra de kontraktsenliga hyresbetalningarna. Beträffande utgifterna för födo- och njutningsämnen är förhållandet icke sådant. En höjning av livsmedelsstandarden torde nämligen inom arbetarklassen vid stigande inkomster intill en viss gräns ske snabbt och ganska automatiskt. Dessa utgifter för en något förbättrad livsmedelsförsörjning kunna ju även vid minskade inkomster, förorsakade exempelvis av familjemedlemmars arbetslöshet, hastigt reduceras nedåt och anpassas efter de lägre inkomsterna. De osäkra inkomstförhållandena och arbetslöshetsrisken skulle sålunda predestinera till en låg bostadsstandard och dåliga bostadsvanor hos de befolkningsgrupper, vilka leva under osäkra ekonomiska förhållanden. En billig lägenhet, som övergåves på grund av en inkomstökning, skulle ju sedermera ofta vara mycket svår att uppbringa, om de ändrade inkomstförhållandena skulle nödvändiggöra en återgång till en billigare och sämre bostad. Omflyttningen visar sig även, att döma av de resultat Göteborgs stads statistiska byrå kommit till vid en gruppering av familjerna efter boendetidens längd och hyrespriset per kubikmeter bostadsluftrymd,1 faktiskt vara avsevärt mindre i de billiga lägenheterna än i de dyrare. De allra billigaste lägenheterna hade nämligen till 5223 % bebotts av en och samma innehavare i 10 år och däröver, medan motsvarande procenttal för de dyraste lägenheterna endast uppgick till 12-1. Med stigande hyrespris per kubikmeter bostadsluftrymd synes m. a. o. boendetidens längd avtaga. Det behöver icke mer än påpekas, att arbetslöshets- och inkomstosäkerhetssynpunkten har accentuerats genom den krisutveckling, vilken följt

efter den tid, som undersökningsmaterialet refererar till (inkomstuppgif-

terna äro från år 1930). Vill man dra slutsatser från undersökningen till närvarande tid, har man att taga hänsyn till detta förhållande. Ytterligare bör påpekas, att i enstaka fall trångboddheten för viss familj med Vuxna hemmavarande barn kan framstå såsom någonting övergående, vilket icke motiverar förhyrandet av större bostad, emedan man räknar med barnens snara bortflyttning. Denna omständighet torde dock icke ge anledning till några större förändringar av den ernådda helhetsuppfattningen. Kvar står, att, även sedan hänsyn tagits till de här ovan framförda synpunkterna och även sedan man beaktat, att den uppställda inkomstminimistandarden av försiktighetsskäl satts lågtf den slutsatsen icke kan undgås, att större delen av trångboddheten i Göteborg icke är ett resultat av ekonomiskt nödtváng utan står i samband med från sociala synpunkter

otillfredsställande bostads-, hem- och faméljevanor.

;Jfr Bostadsundersökningen i Göteborg 1931, tab. 43, sid. 85.

’ Se dock ovan not 1, sid. 35 samt sid. 45.

A, d. v. s. bland de trångbodda fattiga _familjerna (577 %), men däremot starkt överrepresenterade i grupp B - men —— trångbodda ej fattiga

(79o %). Tjänstemannafamiljerna äro däremot i förhållande till sin

pro-

portion inom hela massan starkt underrepresenterade inom både A- och

B-populationerna, minst företrädda dock inom grupp A, d. V. s. de på en gång trångbodda och fattiga. Självständiga näringsidkare äro däremot överrepresenterade i A-populationen men starkt underrepresenterade i Bpopulationen. Sistnämnda iakttagelse gäller även om under-

pensionärer,

stödstagare m. fl. Av tab. 19 framgår även, att är vantrångboddheten ligast förekommande bland arbetarfamiljer samt understödspensionärer, tagare m. fl., medan tjänstemannaklassen däremot ett avsevärt uppvisar mindre antal trångbodda familjer. Enligt de inledningsvis antagna minimikraven å bostadsutrymme voro sålunda närmare hälften (453 %) av samtliga undersökta

arbetarfamiljer trångbodda, medan detsamma endast var fallet med 169

% av tjänstemannafamiljerøza och 21s % av de

självständiga -näringsidlcarna samt 28s % av pensionärer, understödstagare m. fl.

Undersöker man därefter, hur de trångbodda inom socialklasser resp.

fördela sig å A- och B-populationen, befinnas endast

8°0 % av samtliga arbetarfamiljer vara trångbodda på grund av för

låga inkomster, medan

däremot i 372°. % trångboddheten icke direkt kan hänföras till för låg årsinkomst utan måste anses vara beroende av andra faktorer. Inom A-populationen uppträda av

tjänstemannafamiljerna endast 2°5 % och inom Bpopulationen 14°-4 %. För självständiga näringsidkare samt

pensionärer och understödstagare m. fl. äro motsvarande procenttal resp. 92 och 12-6 % samt 13: och 15s 9’. . Inom samtliga socialklasser att gäller således, trångboddheten i mindre grad är betingad av fattigdom i här definierad teknisk mening än av andra omständigheter. Siffrorna tala icke emot antagandet, att en av de väsentliga orsakerna till den relativt höga procenten trångbodda men ej direkt fattiga familjer äro arbetslöshetsrisken och den

ekonomiska osäker-

heten överhuvudtaget. Av undersökta

samtliga arbetarfamiljer .voro

3722 % trångbodda men med inkomster överstigande

inkomstminimum, me-

dan motsvarande proeenttal för

tjänstemannafamiljerna utgjorde 14-4 %.

Företeelsen är således betydligt starkare företrädd inom arbetarklassen än inom övriga socialklasser. Då samtidigt arbetslöshetsrisken är större för arbetarna än för övriga skulle

befolkningsgrupper, således dessa båda

omständigheter kunna sättas i visst samband med så varandra, åtminstone till vida, att det kan att arbetslöshetsrisken påstås, ofta står såsom ett hinder för förvärvandet av bättre bostadsvanor

inom arbetarklassen, även

där inkomstförhållandena eljest skulle det. medgiva

De trångbodda boende- och fattiga familjernas inkomstffirhéllanden‘. I tab. 15 redovisas huvudresultatet av de utförda undersökningarna beträf- 4 — 330503,

i

familjeruas inkomst, hyres- och bostadsw fande de trångbodda och fattiga

de beräknade medeltalen med motsvarandeförhållanden. Sammanställas

utfaller jämförelsen på följande sätt uppgifter ur bostadsundersökningen,

berörda familjer, A : (tab. 20). (S : samtliga av bostadsundersökningen

trångbodda och fattiga familjer.)

mellan bostadsundersökningen och grupp A. Tab. 20. Jämförelse

ä Enkelkök, spisrum, 1 1 mm och kök 2 mm och kök

E

Familjeinkomst, årshyra vanligt enkelrum › v v —~~— r--M - ———m. m. *i ——‘~~~————‘——

i S A S A S ; A

l f g l i l i « ! .. 2 810 1 635 3 775 5 109 2 662

å Familieinkomst 286 490 460 871 866

21? 170 175 13? 13°0 1 32-3 i Hyra i % av årsinkoxusten...

.. 1/8 170 30‘5 303 49‘3 488 N

i

g

49: 3 45-7 82-6 1 82-4 i 138-5 E 136-7 i

i för samtliga familjer boende

Familjeinkomsten uppgår genomsnitt

enkelrum till 2 810 kronor. Motsvarande i enkelkök, spisrum samt vanligt

och fattiga familjer) utgör» eninkomstbelopp för grupp A (trångbodda

innebär en 42 % lägre inkomstnivå. Årsdast 1 635 kronor, vilket sålunda

till 385 kronor och för de i grupp medelhyran för samtliga familjer uppgår

motsvarande en hyresprocent av resp. 13-7 och A ingående till 286 kronor,

medelgolvytor och 17:5 %. Jämföras på liknande sätt resp. lägenheters

äro desamma något mindre för grupp A än för samtmedelluftrymder,

håller sig ârsme-

liga (S). Även beträffande övriga lägenhetskategoriei-

A än för samtliga undersökta bostadslägenheter. delhyran för grupp lägre

enkelrum uppgår skillnaden till 99 kro- För spisrum, enkelkök och vanliga

till 30 kronor och 2 rum och kök till blott 5 kronor. nor, för 1 rum och kök

som medelluftrymder äro likaledes något mindre för

Såväl medelgolvytor

grupp A än för samtliga (S).

familjerna voro Det vill således synas, som om de trångbodda fattiga

allra bostadslägenheterna, vilka jäm-

nödsakade att uppsöka de billigaste

äro mindre än de normala. Den fattiga

väl till ytinnehåll och luftrymd

härav ännu något mera acbefolkningens trångboddhet blir såsom följd

om man endast tager hänsyn till ancentuerad, än som direkt framgår,

talet bostadsrum och kök.

boende i 2 rum och kök måste likväl De trångbodda, fattiga familjerna

till deras årsinkomst kan betecknas erlägga en årshyra, som i förhållande

I den minsta bostadstypen står däremot som exceptionellt hög (3223 %).

till inkomsterna. Tab.

för hyra i en relativt normal proportion

utgiften och inkomstförhållandena för resp. fa- 15 ger en djupare inblick i hyres-

hyresprocent kan sålunda iaktmiljetyper. En viss tendens till sjunkande

Årsmedelhyrorna äro med växande antal vuxna familjemedlemmar. tagas

relativt konstanta för samtliga familjetyper. däremot

äro medelhyrorna lägre än för samtliga som beträffande A-populationen bostadslägenheter, medan årsinkomsterna däri undersökningen ingående avsevärt än genomsnittet för samtliga faemot i genomsnitt ligga högre Jämföras medelhyrorna för grupp A och B inom resp. lägenhets miljer. finner att hyrorna för till grupp B hörande lägenheter kategorier, man, A med undantag för 2 rum och kök men lägre än äro högre än för grupp B-lägenheternas golvytor och luftgenomsnittet för samtliga lägenheter. däremot medeltalen för samtliga lägenheter. Den bättre rymder överstiga å vilken familjer tillhörande grupp B leva, tager ekonomiska standard, boendeförhållandena endast uttryck i att desamma sig sålunda beträffande vilka äro något större än de normala, för vilka utvälja bostadslägenheter, som icke till medelhyran för samtliga dock erlägges ett hyrespris, uppgår undersökta bostadslägenheter av ifrågavarande lägenhetskategori. tab. 22 har till sist undersökningens huvudresultat sam- I förestående

manfattats.

4. Vissa praktiska synpunkter på bostadspolitiken.

å andra orter. Undersökningen i före- Behovet av dylika undersökningar har avsett att kartlägga den faktiskt förefintliga trång-

gående kapitel

till de familjernas inkomst-

boddheten speciellt med hänsyn trångbodda

Av vilka redan inledningsvis antyddes, är en dylik förhållanden. skäl, bostadsefterfrågan en nära nog oavvislig förkartläggning av den latenta

för en rationell planläggning av alla slags offentliga åtgärder

utsättning stimulerande i närvarande svåra depressions-

till byggnadsproduktionens

och genom vilka medel samt med vilken närläge, oavsett på vilka vägar detta befrämjas. Behovet av dylika undersök-

mare inriktning syftemål

särskilt trängande, därest det ifrågasättas, att det ningar blir emellertid — vare eller kommun eller båda i förening — skall giva offentliga sig stat åtgärder formen av direkta subventioner

dessa produktionsstimulerande

av ett eller annat slag. även från av den privata och kooperativa bostadspro- Men synpunkten kan utan direkt statlig eller kommunal subvenduktion, som uppehållas av den latenta bostadsefterfrågan icke utan betytion, är en dylik analys

sociala minimistandarden för familjebostad även

delse. Om den antagna vid bedömandet av den inom icke får i viss mån antagas giva vägledning - vilket i och för alltför avlägsen framtid liggande bostadsefterfrågan i synnerhet med hänsyn till den sansig icke är en orimlig förutsättning, i framtiden — och nolika inriktningen av den offentliga bostadspolitiken denna analys av de trångbodda familjernas inkomstförhålom då vidare med vissa andra undersökningar och övervälanden därvid kompletteras förutsättningarna för ett tillförlitligare bedömanganden, skapas därigenom de av den framtida köpkraftiga bostadsefterfrågans volym och inriktning

och: därmed även av den relativa räntabiliteten av olika slags bostadsprodulktion på skilda orter? Av den för Göteborg utförda undersökningen torde t. ex. den slutsatsen kunna dragas, att det för närvarande med hänsyn till bostadsefterfrågans sannolika utveckling på. längre sikt framstår oklokt och i hög grad riskfyllt att i Göteborg producera lägenheter mindre än 2 rum och kök (se därom nedan sid. 80 f. och 98 ff.). En analys av den köpkraftiga latenta bostadsefterfrägan giver även såväl de offentliga organen som organisationer av enskilda fastighetsägare och bostadsproducenter samt de kooperativa byggnadsföretagen viss led-

ning, därest från dessa häll en mera effektiv propaganda för bättre bo-

stadsvanor skulle uppläggas. Intensifieringen av denna slags upplysningsverksamhet synes för närvarande vara välmotiverad icke blott av de allmänt sociala skäl, som alltid gälla, utan även med hänsyn till den vid. rådande arbetslöshet synnerligen önskvärda stimulans till ny bostadsproduktion under depressionen, som en på. denna väg framkallad ökad köpkraftig bostadsefterfrågan skulle innebära. Samma skäl tala för en intensifierad utdömnings- och avhysningskampanj från bostadsinspektionens sida. Kunde det allmänna på dessa båda vägar hjälpa till att mobilisera en viss del av den latenta köpkraftiga bostadsefterfrâgan, skulle —— vid sidan av de sociala fördelarna ——redan därigenom mycket vara vunnet för byggnadsindustriens uppehâllande under depressionen. En av

förutsättningarna för en planmässig verksamhet efter dessa linjer är gi-

vetvis en tillförlitligare kunskap om denna latenta köpkraftiga bostadsefterfrägan, än den som ur för närvarande tillgänglig bostadsstatistik står att hämta. Huvudintresset knyter sig emellertid till analysen av den latenta icke köpkraftiga bostadsefterfrågan. Dä ju den därav representerade låga bostadsstandarden icke kan anses självförvållad, och då den ovedersägligen speciellt med hänsyn till det uppväxande släktet utgör en allvarlig social fara, kan det göras gällande, att det allmänna bör även genom ekonomisktbistând sätta dessa familjer i stånd att skaffa sig tillfredsställande bostäder. Kommer ma.n därvid till det resultat, som för Göteborgs del genom det föregående kapitlets undersökning vunnits, att blott en mindre del av den latenta bostadsefterfrågan är av icke köpkraftig är natur, detta icke ett skäl. emot en offentlig subventionering för höjandet av de fattiga trångbodda familjernas bostadsstandard utan, som redan framhållits, tvärtom ett starkt skäl för just en sådan inriktning av det offentligas bostadspolitik, vilken ju då blir möjlig att genomföra med förhållandevis mindre ekonomiska uppoffringar från det allmännas sida. Då under depressionen offentliga arbeten igångsättas eller produktionssub-

ventioner av olika slag övervägas för att motverka depressionen och för

Rörande sambandet mellan efterfrågeprognos och bostadsprogram, uppläggningen av

mera rationella efterfrågeprognoser och bostadsprogram samt hostadsproduktionens planmässiga anpassning till dessa normer se i nästa avdelning.

ned framstår det önskligt, att en del av dessa att hålla arbetslösheten, för den fattiga, barnrika, trângbodda befolkarbeten bliva bostadsbyggen Från en djupare social synpunkt kunna få. ningen i stad och på land. vara i samma grad »produktiva» som en offentliga företagande-n påstås ändamål. En första förutsättning för en rabostadsproduktion för detta bostadspolitiska åtgärder är en analys av

tionell planläggning av sådana

sociala natur, speciellt med hänsyn till inkomstförhållanbostadsnödens

dena. alla. vara ett trängande önskemål, att Det synes därför från synpmzlcter snarast igángsättas för orter, där nyprosådana undersökningar onöjligt under kan antagas komma att äga rum. duktion av bostäder depressionen och det statistiska problemet ligger delvis Både det rent socialpolitiska och för landsbefolkningen. Då lantarbeolika till för stadsbefolkningen är föremål för offentlig utredning i tarnas bostadsfråga för närvarande de efterföljande reflektionerna till att huvudannat samband, inskränkas i städer och stadsliknande samhällen. sakligen gälla blott befolkningen kan en viss ledning er-

Vid planläggningen av dylika undersökningar

hållas ur den här refererade undersökningen för Göteborg. vilka icke i densamma kunnat iakttagas, mä Såsom särskilda önskemål,

nämnas: att flera alternativa bostads- och inkomstminimistan- 1) önskvärdheten komma till tillämpning, och att överhuvudtaget- de levdards jämsides som därmed sammanhänga, få en mera intensiv nadsstandardsproblem, icke minst med hänsyn till arbetslöshetsrisken; utredning, att en köns- och civilståndsuppdelning iakttages och 2) önskvärdheten för att definiera

därvid möjligen en rationellare personenhetsbestämning

trångboddhet utexperimenteras; att rationellare och noggrannare normer och bestäm- 3) önskvärdheten kvalitet och speciellt bofällighet utfinnas och tillningar av bostadens

lämpas.

rationellt och enhetligt schema uppliiggas för hela riket,

Helst borde ett

till användning vid nndersöknirzgarna i de

vilket därefter kunde komm-a

som fnnne anledning att genomföra dylika undersökningar?

samhällen, i och för av ett mycket stort intresse, att Även om det givetvis sig vore lokala men enhetligt upplagda undersökningar rödessa här påyrkade den latenta bostadsefterfrägan och dess samband med familjeinrande som möjligt och i bästa fall med beaktande av komst gjordes så ingående som nyss anförts, torde den aktuella planläggde särskilda önskemål, för vars skull dessa undersökningar nu föreslås, vara av så ningsfråga,

‘ Rörande det allmännare problemet om anordnandet av en bostadsundersökning för riket ll. Som i detta samband skall framhållas, drager en allmän bostadsunderse i avdelning innan resultaten föreligga i bearbetat skick, att beslutandet sökning en så avsevärd tidsrymd, icke kan överflödiggöra igångsättandet av de här av en sådan allmän bostadsundersökning

föreslagna specialundersökningarna.

brådskande natur, att undersökningarna nödvändigtvis måste bli mera .schematiska till uppläggning och genomförande. Det må emellertid påpekas, att även undersökningar, som gå mindre på djupet, likväl ha sitt värde för här angivna ändamål.

Åtgärder för en mobilisering av den latenta bostadselterlrågan. Den

offentliga bostadsövervakningen och bostadsupplysningen. Genomförandet av dylika bostadsundersökningar torde i och för sig framstå motiverat för envar, oavsett vilken art av socialpolitiskt bostadsprogram han är beredd att vilja främja. Större kunskap om de faktiska förhållandena på detta viktiga område torde nämligen ur alla synpunkter vara av största .intresse Mera delade bliva givetvis uppfattningarna i fråga om vilka åtgärder, som från det allmännas sida böra och kunna vidtagas för bostadsstandardens höjande. Detta gäller dock sannolikt i mindre grad önskvärdheten av anstalter till den latenta köpkraftiga efterfrågans mobilisering. Dessa anstalter bestå i mera systematisk upplysningsverlcsamhet och en intensiiiering av den offentliga övervakningen av bostadsförhållandena. De borde kunna vidtagas i nära samförstånd med och, vad gäller upplysningsverksamheten, med effektivt bistånd från fastighetsägarna och bostadsproducenterna och därvid särskilt de kooperativa byggnadsföretagen. Vad speciellt gäller behovet av strängare regler för den offentliga övervakningen av bostadsförhållandena och av en striktare tillämpning av de regler som finnas — ett socialt behov av avgörande betydelse för alla atgärder att mobilisera såväl den köpkraftiga som den icke köpkraftiga latenta - må här bostadsefterfrågan några påpekanden göras. Framställningen disponeras därvid således, att först en redogörelse lämnas för de lagregler och stadganden., som nu gälla för övervakning från .de offentliga organens sida av bostadsförhållandena och för dessas plikt att bedriva en upplysningsverksamhet i syfte att höja befolkningens bostadsstandard. Vissa allmänna omdömen skola i samband därmed preciseras rörande den grad av stränghet varmed dessa bestiimmelser 13 praxis tilläø-øzpas och rörande effektiviteten av de offentliga organens övervaknings- och uppfostringsverksamhet på bostadshygienens område. På denna grundval skola så slutligen vissa förslag framläggas rörande behovet av en förbättrad bostadslagstiftning. Därvid skola emellertid beaktas möjligheterna att med utnyttjande av redan nu förefintliga bestämmelser nå ett mera effektivt befrämjande av de viktiga sociala och personliga värden, som här stå på spel. Inledningsvis må därvid vissa allmänna generalisationer vara ägnade att lägga frågan mera till rätta. De regler för de offentliga organens bostadsövervakning och bostadsuppfostran, som för närvarande finnas, äro otillfredsställande och hållna i lösa och till mycket litet förbindande ordalag. I synnerhet gäller detta den art av bostadsnöd, varå huvud-

intresset i denna utredning koneentrerats, nämligen »trångboddhetm Lägenheternas »bofällighet» har dock behandlats på ett något strängare sätt genom regler, vilka därtill givits en i någon mån bestämdare och precisare avfattning. Medan således den socialhygieniska samhällsverksamheten andra områden —-— vad t. ex. gäller födoämneskontrollen, på flertalet s allmänna renhållningsväsendet, vatten- och avloppsväsendet, epidemivården m. m. - kan sägas ha hunnit långt och nått goda resultat i vårt land, är alltjämt bostadshygienen blott på ett mycket otillfredsställande sätt samhälleligt reglerad. Det är ett redan gammalt krav från den på detta område förefintliga expertisens sida, att en bostadshygienisk lag-

stiftning bör skapas, som fastställer vissa minimikrav i fråga om bosta-

dens sundhet och tillräeklighet, att denna lagstiftning gives en mera precis och detaljerad utformning, samt att garantier skapas för att bestämmelserna icke stanna på papperet. Under rådande förutsättningar år det mycket naturligt, att förvaltningspraxis på bostadshygienens område i allmänhet visat sig i viss mån släpphänt och ineffektiv. Härtill torde även ha bidragit den omständighet, som längre fram närmare skall utvecklas, att, så länge det offentliga. icke på ett mera systematiskt sätt vidtagit föranstaltningar för att bli i stånd att förse de i otillfredsställande bostäder boende, ekonomiskt nödställda familjer, vilka icke med egna inkomster kunna betala marknadshyra för bostäder, som uppfylla skäliga bostadshygieniska minimikrav, med dylika bostäder, så måste den offentliga bostadsövervakningen bli ineffektiv, då det ju med hänsyn till i samhället förhärskande åsikter icke kan vara möjligt att behandla de mera bemedlade familjer, vilka bo i undermåliga bostäder, på ett mera hårdhänt sätt än de mindre bemedlade familjer, som bo på detta vis. Denna viktiga sociala fördelningssynpunkt måste beaktas vid studiet av bostadshygienen i landet, då eljest totalomdömet kommer att bli alldeles desorienterat.

Såsom en förklaring till både de vaga bestämmelserna och det från

syftemålets synpunkt mindre tillfredsställande sätt, varpå dessa bestämmelser tillämpas, torde även böra anföras den alltjämt i mycket förhärskande uppfattningen, att de köpkraftiga familjerna icke böra berövas sin frihet att bo i mindervärdiga bostäder, därest de så föredraga. En offentlig bostadsövervakning framstår från denna synpunkt mången gång såsom ett orättmätigt ingrepp i dessa familjers frihet att så förfoga över sig själva och sina inkomster, som de finna för gott. Därvid har man visserligen försummat att taga hänsyn till det uppvåxande släktet: barnen ha ju i alla händelser icke valt denna disposition av familjeinkomsten, och det är dock till stor del på bekostnad av barnens fysiska och psykiska hälsa och framtida sociala livsduglighet, som denna frihet att bo underhaltigt upprätthålles. Det är i detta samband mycket karakteristiskt, att, som strax närmare skall skildras, barnavårdsbestämmelserna för stora kategorier av barn (nämligen de inomäktenskapliga) för närvarande äro

särskilt otillfredsställande från bostadshygienisk och bostadsmoralisk synpunkt* - Denna synnerligen äldre

individualistiska, frihetsuppfattning har dock

under de senaste decennierna på ett flertal områden viktiga fått ge vika för en mera social åskådning, varvid ofta just hänsynen till det uppväxande släktet varit den syftlinje, som väglett framåtskridandet. Det är sannolikt blott en tidsfråga, då även inom bostadshygienen till folkhälsans fromma en mera social uppfattning skall göra sig gällande, vilken då nödvändigtvis måste i vissa fall innebära ett inkräktande den på nyss berörda friheten att bo under en viss, med till hänsyn familjetypen bestämd, social minimistandard. Till förklaring av den även med hänsyn till de vaga bestämmelserna stora bristen på effektivitet vid

bostadsövervakningens genomförande torde vi-

dare böra anföras det kända att även

förhållandet, i vissa större samhällen ledningen av bostadsövervakningen stundom icke helt eller kanske

ej

ens huvudsakligen får taga vederbörande

befattningshavares tid i anspråk (i enstaka fall icke mer än vad som motsvarar ett hjälpligt uppehållande av uppdraget), ehuru helt torde uppdraget kräva sin man. Under dessa förhållanden kan man av dessa befattningshavare stundom icke heller förvänta den initiativkraft och ihärdiga strävan, som är av nöden hos personer, vilka innehava dessa socialpolitiska nyckelpositioner.

Slutligen må påpekas, att städernas som

fastighetsförvaltningar, för gatureglerings- och stadsplaneringsändamål förvärva äldre fastigheter,

vilka framdeles äro avsedda att ofta ha ett rivas, ekonomiskt intresse att

själva uthyra mindervärdiga lägenheter. Giva de under av

inflytande den allmänna slappheten på

bostadshygienens område vika för denna fres-

telse, och tillåta organen för den

offentliga bostadsövervakningen att så

opåtalat sker, betyder detta, att en norm som i viss skapas, mån försvagar bostadsinspektionens möjligheter att gå. hårdhänt fram emot enskilda

fastighetsägare.

Mot bakgrunden av dessa här blott antydda förhållanden framstår svagheten hos den svenska

offentliga bostadsövervakningen måhända mindre svårförklarlig.

Gällande bestämmelser och deras

tillämpning. Någon enhetlig och fullständig bostaclsordning finnes icke

i Sverige. De bestämmelser, som reglera bostads beskaffenhet, äro att söka i

byggnadsstadgan 1931, hälsovårds-

1 Detta gäller redan med hänsyn till den kroppsliga hälsovården. »Otvivelaktigt kan dödligheten fortfarande minskas särskilt bland spädbarnen men även i den övriga barnaåldern. Att bevara vid liv och hälsa de barn, som födas, blir för samhället av desto större betydelse, ju mera _ deras antal reduceras. Förbättring av underhaltiga bostäder bör också vara alldeles särskilt ägnad att minska dödligheten och sjukligheten just inom den tidigare barnaåldern, vilken är den mest känsliga för Sanitära missförhållanden av här ifrågavarande art.» (A. Pettersson och G. Stéenhoft: Bostadslörhållandena på landsbygden i Sverige. 1930, sid. 6.)

om samhällets barnavård 1924. De båda förra äro stadgan 1919 och lagen i vissa samhällen kompletterade genom kommunala byggnadsordningar

och hälsovårdsreglementen. innehåller i §§ 49——60 för städer och köpingai- samt Byggnadsstadgan vilka bestämmelser för andra. samhällen ä landet, för stadsplanelagens bl. a. vissa bestämmelser rörande byggnads inre anordstad skola gälla, nande m. m. För den egentliga landsbygden finnas bestämmelser i §§ 104

vilka byggnadsplanen eller utom- »~109 endast för de områden, beträffande fastställts. Bestämmelserna gälla dock blott nybyggplansbestämmelser eller dess inredande helt eller delvis nad, ombyggnad av befintlig byggnad vartill förut varit antill väsentligen annat ändamål än det, byggnaden därför icke omedelbart kvaliteten hos det

vänd. Byggnadsstadgan reglerar

bostadsbeståndet. Då vidare bestämmelserna blott gälla själförefintliga men icke det sätt på vilket den bebos, är Va bostadens iordningställande det att de icke i någon mån, ej ens beträffande nybyggnader, givet, kunna användas för att förhindra trdngboddhet. bestämmelser gälla i motsats till byggnadsordningen Hdlsovdrdsstadgans vilka återfinnas i för stad § 8 hela bostadsbeståndet. Bestämmelserna, § 43 mom. 1——6, äro i stort sett av enahanda mom. 1——5 och för landsbygden hela riket. De taga i första hand sikte på bostadens beskafinnebörd för bostad skall så underhållas och skötas, att sani-

fenhet och föreskriva, att

för dem, som där uppehålla sig, att varje boningstär olägenhet ej uppstår som användes till bostad eller tillhör bostadslägenhet, skall, rum eller kök, storlek och beskaffenhet i övrigt, tillgodose minst en permed hänsyn till och vara så anordnat, att det kan hållas tillbörligt varmt sons luftbehov mot samt förses med fönster, att och bereder erforderligt skydd fuktighet, stort och anbragt samt vetta ome« fönster skall vara tillräckligt lämpligt

ävensom vara så anordnat, att rummet erhåller god

delbart åt det fria

fönstret kan åstadkommas, samt

dager och att nödig luftväxling genom av lägenhet i byggnad, som inrymmer boningsrum ej må att innehavare

buller eller på annat sätt förorsaka Sanitär olägenhet

genom osnygghet, . för närboende. dessa bestämmelser är att anmärka, att de sundhetskrav, Beträffande fått en mycket vag formulering. I en kraftfull som däri uppställas, blott

de bliva ett ganska effektivt

hälsovårdsnämnds hand kunna visserligen utrotandet lägenheter. I § 8 mom. 3, resp. § 43 medel för av bofälliga att i fråga om rum mom. 4 gives nämligen hälsovårdsnämnden rättighet

i följd av bristfällighet i byggnadens

(eller kök), vars beboende prövas orsak vara förenat med fara för hälanordnande, osnygghet eller annan efter lämpad tid för felaktighetens san, förelägga viss, omständigheterna för rummets utrymmande eller avhjälpande eller, där så prövas nödigt, av den beskaffenhet att ej kunna avock, om felaktigheten finnes vara för bostadsändamål. Pâ förbjuda rummets vidare användning hjälpas, vaghet lämnas emellertid de största möjliggrund av bestämmelsernas

heter för en mindre kraftfull hälsovårdsnämnd att låta bofäluppenbar lighet hos stora delar av bostadsbeståndet fortvara utan Staingrepp. tistiska utredningar rörande bofällighetens och beskaffenhet omfattning i olika samhällen ådagalägga ävenledes att dessvärre, förhållandena i detta avseende ej äro de bästa. Det bör här understrykas, att dessa bestämmelser även i sin nuvarande

vaga och otillfredsställande form dock lämna utrymnw för en

väsentlig skärpning av utdömningspraxts, därest detta skulle framstå önskligt. De så långt refererade bestämmelserna gälla dock blott men bofällighet kunna icke utnyttjas för att förhindra trångboddhet. I § 8 mom. 3, resp. § 43 mom. 4 finnes emellertid ett stadgande, att hälsovårdsnämnden må förbjuda, att i ett och samma rum så stort antal personer att inhysas, ge~ nom deras sammanboende fara för hälsan kan Det uppkomma. tillägges dock, att sådant förbud ej får meddelas, därest de i rummet boende tillhöra samma familj, såvida icke större fara för hälsan föreligger. I saknad av varje precisering av ett blir med trc‘ingboddhetsk1itenmn nödvändighet detta stadgande i praktiken en nära nog död bokstav, ett förhållande som även framgår av varje mera intensiv studie över den faktiska trängboddheten i olika samhällen? Närmast har väl lagstiftaren med »fara för hälsan» och »större fara för hälsan» åsyftat smittorisken och det rent andningsfysiologiska behovet av viss sovluftrymd för visst antal personer (kommitterade tala om »Sanitära olägenheter» och nämna särskilt risken för utbredning av »smittosamma sjukdomar, i synnerhet tuberkulosen»). Bortsett från att denna fysiologiska minimirelation mellan rumsutrymme och personantal helt lämnats till den kommunala myndighetens eget skön (på landet oftast kommunalnämnd, se nedan), måste här framhållas, att densamma är ett alldeles otillräckligt kriterium vid fastställandet av skadlig trängboddhet. Så redan från rent fysiologisk synpunkt. Som redan är nämtidigare påpekats,

ligen även luftomsättningen därvid av betydelse. Ett sovrum kan

mycket väl ha en i förhållande till antalet därstädes sovande liten personer volym och ändock vara fullt tillfredsställande från andningshygienisk synpunkt, om luftväxlingen är god. Det må. härvid hänvisas till de utomlands verkställda experimenten med väl ventilerade »sovhytter». Smittorisken beror vidare på utrymmets uppdelning i mer eller mindre från varandra isoleringsmöjliga delutrymmen och på sovplatsernas beskaffenhet och dessas fördelning i rummet.

‘ Sundhetsinspektéren i Göteborg skriver på tal härom i en P. M. till hälsovårdsnämndexi (nov. 1932): »Vårt närmaste önskemål inom bostadsinspektionen är därför just att söka få slut på de överbefolkade bostäderna, vilket med nuvarande bestämmelser i hälsovårdsstadgan § 8 ställer sig synnerligen svårt. Rätta vägen är ju ej förbud utan anvisning på ny bostad.» — »l fråga om dessa överbetolkade bostäder har, såsom framhållits, bostadsinspektionen små möjligheter att göra något effektivt, såvida kunna av bostadsej föreskrifterna följas hänvisning»

Till dessa och andra dylika omstâindigheter är det givetvis lagstiftarens

att hälsovårdsnämnden skall taga behörig hänsyn vid bestämmening melsens De ha här blott antytts för att illustrera hur utomtillämpning. och obestämt är även med hänsyn till rent ordentligt vagt stadgan-det

fysiologiska trångboddhetskriterier. Den allvarligaste svagheten hos här kritiserade hälsovårdsbestämmelse

att den icke behöriga hänsyn till andra än fysioloär emellertid, tager förbundna med trångboddhet. Såsom senare skall närmare giska vådor är trångboddheten en personlig och social fara framför allt på utvecklas, grund av dess psykiska Och moraliska konsekvenser. i det förhållandet att hälsovårdsstadgan för att Man skulle möjligen kräver en högre grad av trångboddhet (så att »större tillåta ett ingripande för hälsan för det fall, att de trångbodda personerna tillfara föreliggem) höra samma vilja sluta till att stadgan inbegriper även dessa psyfamilj, moraliska skador i uttrycket »fara för hälsan». Särskilt med kiska och till den accentuerat materialistiskt-fysiologiska ståndhänsyn mycket rätt i allmänhet intager till dylika spörsmål, torde en punkt, som svensk sådan dock icke vara tillâtlig. Dä lagen beträffande familjer lagtolkning av hälsofara såsom följd av trångboddheten för att kräver en högre grad skall vara befogad att ingripa, torde man i stället hälsovårdsmyndigheten ha att häri se en eftergift till de äldre, patriarkaliskt betonade uppfatt-

att leva under ett minimum av offentningarna om :familjens rättighet

i dess integritet (jämför nedan om barnavårdslagenl*

liga ingrepp slutomdöme torde om hälsovårdsstadgans bestämmelse rörande Som att den är så hålleoz, att den ger

trångboddhet kunna framhållas, obestämt frihet att tolerera praktiskt taget vilken hälsovårdsmyndigheterna full

som helst. Praxis är givetvis i hög grad växlande

grad av trångboddhet

och bl. a. i följd härav svår att iakttaga och beskri.va. Som å. olika orter att i Stockholm och Göteborg, där dock de adexempel kan dock anföras, ministrativa resurserna äro större än på andra häll, ingrepp praktiskt

bestäm- ‘ l det betänkande, kommenteras som legat till grundval för hälsovårdsstadgan, melsen sâlunda: »Att även i detta fall» —- d. v. s. »trångboddheL då fråga är om en enda

medlemmar» —- »det allmänna hör ha möjlighet, ej blott rättighet, utan även skyl-

familjs att ingripa, torde icke kunna bestridas, särskilt om man tager hänsyn till de meddighet lemmar av familjen, vilka tillhöra det uppväxande släktet. Något annat skydd än det, som sida kommer dem till del, lära de sällan i förevarande hänseenden kunna från det allmännas (E). Om således även i detta fall det allmänna bör ha möjlighet att ingripa, återstår påråkna hör iirågakomma. Och i detta att avgöra, under vilka omständigheter ett sådant ingripande eller svårigheter som kunna uppfall torde man icke, ,med hänsyn till de stora olägenheter endast höra fordra, att fara skall kunna uppkomma, utan nödgas man nog stå för familjen, att större fara kan vara för handen›. Kommitterade här bibehålla gällande stadgas fordran, tillägga: »Omständigheterna kunna emellertid vara sådana, och äro det nog oftast, att familskäl att råda hot för trånghoddheten. Är detta jen saknar förmåga på grund av ekonomiska måste kommunen ordnande, fallet träda emellan och anvisa nödig utväg för bostadsfrågans innan nämnden kan meddela sådant förbud, som här avses.»

laget aldrig göras gentemot annan trângboddhet än den som är förbunden med inneboende, och att även därvid synnerligen försiktiga normen följas. Dä bestämmelsen är så formulerad vagt och praxis f. n. så utomordentligt tolerant, ligger emellertid däri, att en avsevärd skärpning av praxis skulle kunna genomdrivas även vid nuvarande lagstiftning. Detta gäller särskilt trångboddhet av tillhörande personer samma familj. En härför är

förutsättning emellertid, som redan upprepa-

de ;gånger framhållits, att för de fattiga trångbodda familjernas del hänvisning kan göras till bostäder med en hyra, som unligger väsentligt der kostnadsnivån. Eljest blir med nödvändighet varje skärpning av praxis förhindrad även gentemot de köpkraftiga vilka familjerna, näppeligen kunna behandlas på ett annat sätt än de fattiga familjerna. Vad gäller genomförandet av dessa bestämmelser hälsovårdsstadgans

må ytterligare framhävas, att en organiserad bostadsövervakning av lägenhetsbeståndet (bostadsinspektion) blott är föreskriven för städerna.

För landsbygden saknas på de flesta håll bostadsinspektion. För hälsovårdsstadgans efterlevnad skall hälsovårdsnämnden ansvara, men på landsbygden skall, om ej i undantagsfall en dylik hälsovårdsnämnd blivit

tillsatt, kommunalnämnden fungera såsom hälsovårdsnämnd. Det torde

kunna ifrågasättas, huruvida icke en stor del av ledamöterna

i kommunal-

nämnderna på landsbygden överhuvudtaget sakna säker

kännedom om att de fungera även såsom hälsovårdsinstans. Vad gäller landsbygden bör ytterligare påpekas, att bostadsnöden är särskilt stor beträffande den stora socialgruppen statare. I de där kommuner, storgodsen förhärska

och statarbefolkningen är talrik, bestå ofta

kommunalnämnderna av godsägare, medan statarna sällan äro företrädda. Denna

omständighet kan i

alla händelser knappast verka i riktning av en effektiviserad bostadsöveri vakning från kommunalnämndernas sida. Då såsom redan flerstädes framhållits en

bostadsstandard, som icke uppfyller rimliga sociala minimikrav, blir till särskilt stor skada för det

uppväxande släktet, kunde man förvänta, att även

barnøwårdslagen skulle innehålla bestämmelser, vilka

möjliggjorde ingrepp från det offentligas

sida i syfte att uppehålla vissa minimikrav på familjebostad. Den enda

bestämmelse i barnavårdslagen, som i sådant syfte kan finna

tillämp-

ning, är 22 § mom. a, där barnavårdsnämnderna

åläggas omhändertaga

för skyddsuppfostran och för vissa barn

förebyggande åtgärder under

sexton år, som i föräldrahemmet misshandlas eller utsättas för

allvarlig vanvård eller annan fara till liv och hälsa. I finnes emellagen lertid ingen närmare antydan om att till dessa missförhållanden även kunna vara att räkna osunda eller otillräckliga

familjebostäder. Lagut-

” skottet framhöll emellertid vid

lagförslagets riksdagsbehandling, att

. bland

förhållanden, genom vilka i förevarande stadgande avsedda barn

utsättas för fara till liv eller hälsa, kunna vara att räkna även synner-

ligen nnderhaltiga bostadsförhållanden i föräldrahemmet, och att fall

kunna då till avlägsnande av dylik fara för ett barn dess omhäntänkas, föreskrifterna därom i lagen kan Visa sig vara en nöddertagande enligt Detta yttrande är emellertid alltför vagt, för att därå skulle vändighet. för barnavårdsnämnderna att i större utkunna grundas en befogenhet inskrida mot osunda eller trånga familjebostäder, som hälsosträckning vårdsnämnderna anse tolerera. Ett bättre organiserat samarsig kunna bete mellan barnavårds- och hälsovårdsmyndigheterna borde dock kunna detta stadgande i barnavårdslagen. Bland annat kunde uppbyggas på tanka ett inskridande mot åtminstone extrema fall man då möjligen sig av som tager uttryck i könssambocnde. den trångboddhet, sig Beträffande fosterbarnsvården finnas som bekant mycket mer ingående och krävande vilka delvis ställa denna kategori av

bestämmelser,

barn i en i detta avseende förmånlig undantagsställning. I barnavârdsåt barnavårdsnämnderna en mycket vidsträckt konlagens 54 § förlänas över förhållandena i fosterhemmet, till vilka även trollerande myndighet hänföra bostadsförhållandena i vidsträcktaste mening. I 56 § äro att av samma stadgas vidare uttryckligen, att om lägenhet, som begaglag kan komma att begagnas såsom fosterhem, befinnes vara nas eller antagas må kunna av barnavårdsnämnden utfärdas mot fosterhälsovådlig, förbud

barns mottagande i denna lägenhet.

och hälsovårdsstadgan föreskriva en serie av Både barnavårdslagen och uppfostrande, förebyggande åtgärder. Hälsovårdsstadupplysande hälsovårdsnämnderna både i stad och på landet att gan ålägger således sunda bostäder beredas invånarna i de olika områdena.. verka för att Dessa föreskrifter ha i flertalet kommuner icke föranlett en mera inten- Detta torde vara ett av de största felen i det nuvarande siv verksamhet. för samhällets bostadsvård. En bearbetning av endast de, för systemet närvarande dessutom till antalet alltför inskränkta fall, där förutsättningarna för en radikaloperation ~— utrymning av lägenheten, resp. barnens skiljande från föräldrarna —- finnas, är långt ifrån tillfyllest, därest man

vill nå väsentliga förbättringar i fråga om bostadsförhållandena.

Behovet av en förbättrad bostadsövervakning och bostadsupplysning. Vad här torde motivera kravet på en snar utredning rörande den ofanförts, iörbättrande. Ett mera effektivt bekämfentliga bostadsövervakniøigens av bostadsnöden förutsätter tillkomsten av en enhetlig bostadsordpande för riket, vilken med beaktande av de särskilda förhållandena på ning olika orter fastställer preciserade och detaljerade minimikrav på familjebostad och även skapar sanktioner för dessas genomförande i praktiken. därvid huruvida icke jämte denna allmänna bo- Det borde övervägas, innefattande absoluta minimikrav, en särskild mönsterbostadsordning, borde vilken kunde tjäna kommunerna till vägstadsordning utarbetas, ledning vid bostadspolitikens inriktning.

Dessa minimikrav böra därvid icke blott sikte taga på bostadens kva» litet utan även på lägenhetens storlek i förhållande till antalet personer i hushållet. I sistnämnda hänseende bör ej blott

lägenhetsutrymmets

storlek i och för sig utan även detta utrymmes särskilda uppdelning på

rum beaktas. Personantalet bör vidare differentieras efter kön

och der. Minimikraven böra med andra 0rd varieras efter vilfamiljetgp, ket icke möter större tekniska svårigheter.

Överhuvudtaget bör man vid uppställandet av en högsta tillåtna trång--

boddhetsgräns i högre grad beakta de psykiska och moraliska verkningarna av trångboddheten och ej blott de fysiologiska. På samhällets ansvar falla framför allt de vâidor, av som på grund trángboddheten upp» stå för barnen och de unga. För psykiskt labila barn betyder trångboddheten mycket ofta en väsentlig fara. För det stora flertalet barn betyder den i alla händelseren onaturlig, psykiskt och moraliskt snedvridande miljö, som särskilt ofta yttrar sig i sexuell brädmognad. Under speciella förhållanden, som dessvärre äro långt ifrån sällsynta, är den faran än större. psykiska Psykiatrici omvittna, hur ofta orsakerna till incestuösa händelser —— såväl incest mellan syskon som mellan föräldrar och barn —— måste delvis sökas i trängboddheten. Vad för trängboddheten betyder uppkomsten av alkoholism, prostitution och andra levnads-

familjedesorganiserande vanor, för deras utbredning och deras sociala

verkningar på omgivningen är dessvärre ännu föga utrett, men att ett samband påtagligt består; är välkänt av experterna. Även om man bortser från sistnämnda förhållanden, vilka icke kunna sägas vara normala, även om de äro långt vanligare än vad man i allmänhet föreställer sig, är likväl alltid trångboddheten förenad med avsevärda psykiska och moraliska risker för särskilt det uppväxande släktet, att det torde vara motiverat att icke sätta kriteriet för socialt otillåten trångboddhet alltför lågt. Det är emellertid uppenbart, dels att en strängare icke bostadsordning

är möjlig att genomföra_ utan att samtidigt det

offentliga systematiskt och på ett planmässigt sätt övertager en del av bostadskostnaden för de familjer, som på grund av fattigdom icke kunna betala en fullgod

bostad, dels att en skärpning av bostadsövervakningen blott kan genom--

föras successivt, i den mån bostadsbeståndet växer. En successiv skärpning av skulle å andra

bostadsövervakningen sidan

stimulera bostadsproduktionen och således även i samma takt öka lägenhetsbeståndets storlek. Den relativa hastighet, varmed den successiva skärpningen av bostadsövervakningen och samtidigt stegringen av bostadsstandarden lämpligen kan och bör genomföras, bör bestämmas i första hand med hänsyn till konjunkturutvecklingen. I närvarande depressionsläge framstår en omedelbar och ganska kraftig skärpning av bo-

stadsévervakninge-n motiverad i syfte att giva produktionen, intim-instbildningen och sysselsdttningsvolymen en stimulans. Det bör här anmärkas, att den för närvarande mycket spridda uppfattningen, att bostadsefterfrågan —-—med hänsyn till de sista årens stora bostadsproduktion och med hänsyn till de fallande hyrorna och den på orter - många orter måste för den vissa stigande ledighetsprocenten på närmaste tiden anses vara tillfredsställd, på grund varav en uppehållen bostadsproduktion icke skulle vara önsklig från här anlagda synpunkter, är ytlig och i viss grad även felaktig. Denna ytliga uppfattning står i visst samband med den beklagliga utveckling av den svenska bostadsstatistiken, som i andra avdelningens andra kapitel skall beröras: en som oavbrutet lett bort uppmärksamheten från de djupare utveckling

sociala realiteter, som sammanhänga med själva de faktiska boendeiör-

hállandena, och i stället fixerat intresset vid de mera ytliga marknadsfenomenen ledighetsprocent 0. s. v. Från en socialt reahyresbildning, listisk måste man tvärtom konstatera —— och denna undersöksynpunkt har bekräftat riktigheten av detta påstående —— att- boning ytterligare

stadsförhållandena äro långt ifrån tillfredsställande och att det existe-

rar ett akut behov av mycket mera bostäder än vi nu ha. I den mån man sina håll fruktan för en byggnads- och hyreskrasch, bör man på hyser särskilt observera, att kraschen, om den inträffar och om den leder till en större inskränkning av bostadsproduktionen, direkt skärpes genom just denna produktionsinskränkning, vilken ju medför en inkomstminskning för, och eventuellt en utflyttning av, byggnadsarbetare samt likaledes en för och arbetare inom näringar, som stå i inkomstminskning företagare byggnadsproduktionens tjänst eller som tillfredsställa byggnadsarbetar-

nas eller dessa av byggnadsindustrien beroende producenters konsumtiva efterfrågan. Här som eljest inom konjunkturförloppet finnes det

vissa kumulativa faktorer, och producenternas försök att likvidera en

krissituation på den väg, som instinktenl anvisar dem, nämligen genom

blir självt en orsak till en krisskärpning. Den

produktionsinskränkning,

effektivaste metoden att hålla uppe bostadsefterfrågan och bostadsproduktionen och att förhindra en bostadsmark-

kraschartad utveckling på

naden just i åtgärder för att mobilisera den latenta bostadsefterligger vilken ett otillfredsställt behov. Såsom läget nu frågan, ju representerar ha således fastighetsägare och bostadsproducenter ett starkt inligger, tresse i i och för sig socialt motiverade, åtgärderna att skärpa bode, A- stadsövervakningen. Framför allt med hänsyn till önskvärdheten av att nu oønedelbart en del av denna latenta bostadsefterfrågan mobiliseras, reser sig den fråvad som i detta hänseende kan genomföras utan lagändringar. Sågan, dana måste nämligen föregås av omfattande utredningar och kunna? icke väntas giva resultat av betydelse för bostadsproduktionens uppehållande nu under depressionen.

Den förestående utredningen har i detta hänseende att en väsentvisat, lig skärpning av kraven på bostädernas kvalitet skulle kunna omedelbart

genomföras. Hälsovårdsmyndigheterna skulle kunna åläggas att tilllämpa hälsovårdsstadgans regler i detta hänseende betydligt strängare

och att utdöma en mängd uppenbart bofälliga lägenheter. En avsevärd

skärpning av tillämpningen av hälsovärdsstadgans föreskrifter om otill-

låten trångboddhet skulle ävenledes kunna ernås. Framför allt borde

emellertid hälso- och barnavårdsmyndigheterna givas större ekonomiska

och personella resurser samt bestämdare direktiv, så att de intensivare kunna utöva en upplysnings- och rådgivningsverksaønhet bostadsför hygienens förbättrande.

Offentlig subventionering för den latenta icke köpkraftiga efterfrågans tillfredsställande. Det allmänna sociala skälet för ett dylikt ingrepp på bostadsmarknaden och det konjunktur- och skä-

arbetsmarknadspolitiska

let att just nu göra ett sådant ingrepp ha redan tidigare i olika samband berörts. Här nedan skola nâgra andra sidor av problemet i korthet behandlas. Det bör därvid först ånyo påminnas om att att den möjligheten erbjuda latenta icke “

köpkraftiga bostadsefterfrågan bostäder till så låga hyror,

att de kunna betalas ur tillgängliga inkomster, är en förutsättning en för strängare bostadsinspektion i syfte att driva den latenta köpkraftiga bo-

stadsefterfrågan ut på bostadsmarknaden. En väsentlig till

förklaring de offentliga organens stora och, enligt vad nyss toutretts, förkastliga lerans emot faktisk trångboddhet och bofällighet som redan torde, påpekats, vara den omständigheten, att dessa organ vid fall av icke fattigdom kunna erbjuda andra och bättre bostäder i sådant som motsvahyresläge, rar ifrågavarande familjers inkomster. Detta samband är givetvis i och för sig ett starkt skäl för ekonomiskt bistånd från det allmännas sida till den latenta icke köpkraftiga bostads-

efterfrågans tillfredsställande. Kunde man kombinera en sådan subven-

tionspolitik med åtgärder av nyss angiven art i syfte att, i större omfattning än nu sker, driva den latenta köpkraftiga bostadsfrågan ut på

bostadsmarknaden, skulle denna politik ej komma i konflikt med de en-

skilda bostadsproducenternas och fastighetsägarnas intressen, ett förhållande vilket i sin mån givetvis ökar utsikterna för dess praktiska genomförande. Vidtagas dessutom samtidigt kreditorganisatoriska och andra åtgärder i syfte att stödja bostadsutbudet, borde den offentliga

understödspolitiken, vad gäller de trångbodda fattiga familjerna, fram-

stå än mindre oönsklig ur dessa producentintressens synpunkt. Ett skäl, som ibland framhållits emot en

bostadsunderstödspolitik av

detta slag, men som knappast är hållbart, är följande. I synnerhet de fattiga av de trångbodda familjerna sägas vara ett oönsksynnerligen

ligt hyresgästklientel. De leva på en låg allmän levnadsstandard och

på- 5 - 330503.

ambition att genom egna ansträngningar söka höja denstâs ofta sakna skulle därför icke löna sig stort att genom ekonomiska uppsamma. Det sida dem till en bättre booffringar från andra samhällsklassers hjälpa De skulle dessutom komma i svårigstadsstandard. offentliga organen ha svårt att bemästra. Dessa familjer äro ofta, heter, Vilka de skulle att ha att med, svåra att hålla till snygghet säges det, otrevliga göra besvärliga såsom hyresgäster. Det vore och ordning och överhuvudtaget i de bostadsförhållanden, varunder därför bäst att lämna dessa familjer de för närvarande leva. som härmed kortfattat refererats, torde i väsentliga Den uppfattning, Den innebär till en början så till vida en hänseenden böra bestridas. utan tvivel en mycket stor del av all verkuppenbar överdrift, som varje i vårt samhälle icke sammanträffar med brist på ambition lig fattigdom okultiveräde levnadsvanor. Även i de fall detta och med en böjelse för under ett något längre tidsperspektiv betrakicke kan påstås, äro dock, bostads- och allmänna levnadsvanor i det tade, dessa fattiga familjers av den samhällsmiljö, vari de levat och väsentliga tvärtom ett resultat därvid ett synnerligen viktigt miljö-

leva. Själva bostadsformen utgör

instrument i samhällets hand att åstadkomma element och därmed ett riktning av levnadsvanor och livsinrikten förändring i socialt önsklig

i dessa bostadsstandard och

ning. Kan man stadigvarande höja familjers den övervakning och de uppfostringsåtgär-

därvid genom hänsynsfulla

skapa sinne för renlighet,

der, som böra ätfölja hyressubventioneringen,

förändras därmed dessa familjers ej blott yttre ordning och trevnad, utan även i viss män livsinnehåll. Det är ett välkänt förlevnadsform

bostadsstandarden har ett alldeles dominerande inflytande

hållande, att Framför allt med hänsyn till det upppå vanor och viljeinriktning. växande släktet är detta en mycket viktig social angelägenhet. att det offentliga redan nu har mycket Det bör slutligen ihågkommas, detta att skaffa genom den offentliga fattigvår-

med hyresgästklientel den och andra former för understöd. (Se tab. 23 och diagram 2.)

som erläggas av understödstagare. Med

Tabellen anger de hyresbelopp, menas då pensionstillskott och arbetslösunderstöd fattigvårdsunderstöd,

Särskilda utgå ej i Göteborg. Understöden hetsunderstöd. hyresbidrag

emellertid med till bl. a. hyreskostnaden och överstiga

bestämmas hänsyn kostnad, vilken icke kan

regelbundet denna. Hyreskostnaden är ju en fast

oavsett dess form, anses i första hand vara undgås; understödet kan därför, I stort sett kan tabellens slutsumma anses ange just ett hyresunderstöd. 1932 från det offentligas sida utbetalts det belopp, som under december

som (Tabellen uppgjord i fattigvårdsnämnden.) hyresunderstöd.

såsom skäl emot offentliga ingrepp i syfte att höja dessa Det har även bostadsstandard framhållits, att sådana ingrepp vanfattiga familjers

en koncentration av detta hyresgästklientel i vissa

ligen måste innebära diskuterade levnadsvanorna skulle bli mera fastigheter, varvid de nyss

‘ z

Diagram 2. Offentliga understöd utbetalade i Göteborg åren 1928-1932.

MILJ.KR.

b:

I928 I929 I930 I93! I932

Avståndet mellan nolliujen och kurva 1 markerar fattigvârdsuuderstöd » » kurva 1 » › 2 :v pensionstillskott » : » 2 » » 3 » kommunala arbetslöshetsunderstöd » » › 3 / > 4 » arbetslöshetsunderstöd genom A. K.

cialt störande. Man har blott att att dessa ihågkomma, element icke kunna betraktas såsom typiska och förhärskande bland de nödställda familjerna. För denna rest av otvivelaktigt i viss män asociala element måste problemet ställas något annorlunda.

Beträffande dessa familjer måste det rentav bestridas, att deras levnadsvanor skulle vara mindre socialt därest de bo störande, mera utspridda. Tvärtom utgöra dessa familjer i så fall en större social fara på grund av exemplets makt. Beträffande de asociala familjerna är det därför i stället ett socialt önskemål, att de, i samband med en subventionsvägen ernådd höjning av deras

bostadsstandard, i möjligaste mån kon-

centrerades i vissa fastigheter, där de offentliga organen skulle äga större myndighet att i olika hänseenden genom ett starkt socialt betonat vicevärdskap företaga övervakande och uppfostrande åtgärder för att hastigare och effektivare förändra deras levnadsvanor i alla (eller händelser inskränka dessas sociala skadlighet såsom exempel). I vissa främmande länder har man just i detta syfte sökt ernå en koncentration av de mer eller mindre asociala befolkningselementen till vissa stadsdelar (Amsterdam). Det är dock, som redan tidigare anmärkts, en mycket stor överdrift att karakterisera de trångbodda, i svenska fattiga familjerna stadssamhällen såsom i större utsträckning asociala element. Det vill alltså från olika synpunkter framstå såsom ett viktigt socialt intresse, att det allmänna kraftigare än hittills tager itu med de ekonomiskt svaga familjernas

bostadsproblem, detta allra helst som den koope-

rativa liksom den privata byggnadsverksamheten av naturliga skäl icke kunnat och icke —— utan subvention från det offentligas sida —— kunna

erbjuda en lösning av detsamma.

Organisatoriska frågor. De organisatoriska formerna för en genom ekonomiskt bistånd från det allmännas sida ernådd höjning av de fattiga familjernas bostadsnivå kunna här icke mera i detalj behandlas. Av olika skäl förefaller det sannolikt, att en nybyggnadsverksamhet för dessa folklagers behov icke bör ske genom direkt kommunala organ och knappast heller genom rent privata företagare. De förra hava oftast icke den orga-

nisatoriska anpassningsförmåga, som

är erforderlig, och stå stundom icke

tillräckligt fria gentemot det ifrågavarande hyresgästklientelet; de se-

nare kunna i sin verksamhet icke för

ge utrymme de folkpedagogiska och

socialpolitiska strävanden, som böra bära upp denna särskilda art av

bostadsförsörjning. Med all sannolikhet skall det i vanliga fall befinnas ändamålsenligt att anförtro denna bostadsproduktion åt halvlcommunala,

organisatoriskt i viss grad fristående Den företag. lämpliga organisatoriska formen för detta slags kan bostadsbyggande emellertid tänkas växla, beroende på de särskilda förhållandena inom särskilda kommuner. Den kooperativa bostadsproduktionen har ju hittills icke, lika litet som den privata, givit sig i lag med dessa här åsyftade ekonomiskt svaga sam-

bostadsfräga. Grundsatsen att bostadsbyggandet skall vara fullt hällslagers privatekonomiskt räntabelt och att det följaktligen skall kunna genomföras utan offentlig subvention, har varit en ledande princip för den kooperativa bostadsproduktionen. Starka skäl tala för att denna grundsats även i framtiden bör iakttagas. Detta betyder, att dessa kooperativa föreicke utan vidare kunna användas såsom Organisationsform för en tag bostadsförsörjning av dessa här åsyftade socialklasser, vilket givetvis är i viss mån beklagligt, då dessa kooperativa företag äro i besittning av en administrativ och teknisk apparat, som eljest måste nyskapas. Överhuvudtaget torde man böra utgå ifrån att, oavsett vilken företagsform, som än väljes, högsta grad av reda och effektivitet i såväl den tekniska som den ekonomiska driften ernås blott under den förutsättningen, att den nödvändiga, för familjer i olika inkomstläge växlande

subventioneringen hålles formellt isär från själva bostadsproduktionen

och bostadsförvaltøzingewz. Dessa lägenheter skulle följaktligen debiteras kostnaderna, ehuru en del av hyresutgiften icke kombostadshyror enligt me att bäras av de hyrande familjerna själva utan av det allmänna. Detta är visserligen i viss mån blott en bokföringsteknisk och administrativ

lämplighetsregel, men den saknar dock icke betydelse. Det ligger stor

vikt att sättet för subventionernas bestämmande och deras utbetauppå lande blir sådant, att blott verkligt behövande familjer komma i åtnjutande därav, att vidare det för viss familj utgående subventionsbeloppet (och vid inkomstökning utan avflyttning) kan avpassas efter smidigt familjeinkomstens växlingar, och att slutligen de understödda familjernas ambition icke sâras och förminskas. Framför allt om man av tidiantydda orsaker icke önskar en alltför stark koncentration och isogare

lering av det fattiga liyresgästklientelet, blir denna regel oundgänglig.

Dessa organisationsproblem tarva emellertid en samvetsgrann utredning, och hela problemet skall efter dessa antydningar lämnas öppet. En annan fråga, som delvis sammanhänger med dessa organisatoriska skall emellertid med några ord här beröras. Det kan från olika problem, gällande, att det i och för sig vore mindre önskvärt, att synpunkter göras man bygger nya bostäder för den allra fattigaste trängbodda befolkningen. Naturligare vore, att man efter vissa ombyggnader i största utsträcken viss del av det gamla bostadsbestândet för dessa bening utnyttjade folkningslagers räkning och i stället till nybyggda bostäder flyttade över det hyresgästklientelot, som nu bebor de gamla bostäder, vilka köpkraftiga då skulle tagas i anspråk för den latenta icke köpkraftiga bostadsefterfrågans tillfredsställande. Därigenom ernåddes även en viss gradmässighet i det sociala lyftandet av de fattiga familjernas bostadsnivå. Man även tvânget att för dessa familjers räkning sätta i gång en undginge vilken med nödvändighet skulle innebära tillkomsten bostadsproduktion, av en större mängd bostäder, vilka genom sin relativt enkla utrustning sikt — icke minst med hänsyn till den ofta låga kvasannolikt på längre

liteten av huvudparten av det nuvarande bostadsbestândet - icke skulle tilltfredsställa de framdeles höjda bostadsbehoven inom samhället. Flyttadles de allra fattigaste, subventionsbehövande familjerna in i de gamla fastigheterna, kunde man planera mera högklassiga bostäder för det köpkraftiga klientel, som därigenom dreves ut på bostadsmarknaden! En viss omflyttning av detta slag äger givetvis ständigt i det att rum, mera välsituerade familjer i viss utsträckning avflytta från de gamla fastigheterna, medan deras plats intages av fattigare familjer. Någon av sociala hänsyn reglerad anpassning av dessa lägenheters och utrymme kvalitet till att svara emot en bostadsminimistandard sker emellertid då icke. I allmänhet förfalla samtidigt fastigheterna beträffande underhåll m. m., på grund varav lägenhetsbeståndet blir mer eller mindre bofälligt. Det nyinflyttade hushållen sammanpacka sig vidare ofta på ett sätt som gör, att dessutom trångboddhet blir rådande. Ville man rationellt utnyttja det gamla bostadsbeståndet för att verkligen höja de fattiga familjernas bostadsstandard, skulle det krävas ej blott en viss hyressubventionering utan därtill ett uppköpaøzde av gamla fastigheter genom vissa socialt kontrollerade bostadsföretag — halvkommunala eller kooperativa - vilka kunde administrera uttagningen av hyresgäster och subventioneringens ekonomisering samt verkställa nödvändiga ombyggnader och utöva den hänsynsfulla, uppfostrande övervakningen av, utom bostadsstandard, även hygien, ordning, renlighet och allmänna levnadsvanor. Man därvid

kunde givetvis även tänka sig, att kommunen uppköpte

dessa gamla fastigheter och blott överlämnade själva förvaltningen av dessa fastigheter åt de avsedda, samhälleligt kontrollerade men organisatoriskt i viss utsträckning fristående företagen. Denna utvecklingslinje vore i själva verket desto naturligare, eftersom städerna redan under bestående förhållanden i gatureglerings- och stadsplaneomläggningssyfte förvärva fastigheter. Städerna hade blott att utvidga sina fastighetsköp samt att samtidigt vidtaga anstalter för vinnandet- av en från både ekonomiska och sociala synpunkter ändamålsenligare och effektivare förvaltning av dessa fastigheter. De familjer, som nu på grund av ekonomiskt trångmål tvingas att bebo mindervärdiga bostäder, skulle då bli hjälpta på för det allmänna billigast möjliga villkor. Man skulle samtidigt undgå olägenheten av en nyproduktion av enkelt utrustade och därför i längden oändamålsenliga bostäder. En maximal mängd latent köpkraftig skulle bostadsefterfrågan

vidare därigenom drivas ut på bostadsmarknaden, vilket skulle stimu-

lera den enskilda bostadsproduktionen, i synnerhet om samtidigt, såsom 1 Som strax skall påpekas, är detta resonemang ett starkt stöd för att, om ett bostadsbyggande direkt för de fattiga familjerna igångsättes, dessa bostäder icke byggas alltför primitivt. Barackbyggandet har icke givit goda erfarenheter och är från alla synpunkter att förkasta.

tidigare föreslagits, upplysningsverksamheten intensifierades och hälso-

vårds- och barnavårdsmyndigheternas kontroll över bostadsförhållandena

skärptes. All behövlig nybyggnadsverksamhet skulle ske för det köp-

klientelets behov, vilket emellertid skulle växa desto mera, i samkraftiga ma mån som det befintliga bostadsbeståndet i högre grad toges i anspråk för den latenta icke köpkraftiga bostadsefterfrågan. Såsom en ytterligare förmån må slutligen nämnas, att då på så vis ett större bestånd av äldre fastigheter komme under kommunens kontroll, så sattes kommunen därigenom även i stånd att genom en anpassning av de årliga rivningarnas

i viss mån reglera lägenhetsutbudet efter hyresmarknadens

omfattning vilket givetvis vore till gagn för alla parter. växlingar, Denna bostadspolitiska linje förefaller lockande, men det bör påpekas, även om den faktiskt i än högre grad tillmötesgår den privata boatt, stadsproduktionens intressen än en subventionerad nyproduktion av bostäder för den icke köpkraftiga latenta efterfrågans tillfredsställande och därav i och för sig borde vara lättare att genomföra, så innepå grund bär ett dylikt sammanköpande och ombyggande av en större del av det gamla bostadsbeståndet i och för dettas disposition för angivna sociala ändamål vissa påtagliga praktiska svårigheter att övervinna, som icke böra underskattas. En socialt betonad bostadsförvaltning för de ifrågavarande äldre fastigheterna skulle behöva nyskapas och dessa fastigheter inköpas från de nuvarande ägarna. För att icke prisen på dessa fastigheter därvid skulle kunna sättas oskäligt höga, skulle expropriationsbestämmelserna behöva rått grundligt omarbetas och hela uppköpspolitiken koordineras med en efter samma syfte upplagd och styrd utdömningskampanj från bostadsinspektionens sida, o. s. v. En sådan politik skulle innebära en mycket betydelsefull omvälvning av det närvarande äganderättssystemet. I en situation som den nuvarande, då det bl. a. gäller att hastigt ge produktionen en stimulans, är det sannolikt lättare att praktiskt genomdriva ett offentligt eller halvoffentligt nybyggande av viss omfattning för de fattiga trångbodda familjernas räkning. Ett omflytt-

mellan och gamla fastigheter efter nyss skisseningsprogram nybyggda rade linjer måste däremot läggas på längre sikt såsom ett bostadspolitiskt

framtidsprogram.

5. och subventionskalkyl för Göteborg beräknade Nybyggnadsprogram av de i tredje redovisade undersökningspå grundval kapitlet

resultaten.

Inledande anmärkningar rörande beräkningarnas uppläggning. I nära

anslutning till tidigare angivna socialpolitiska normer och frågeställningar skall i detta kapitel ett försök göras att på grundvalen av de resultat rörande trångboddheten och dess samband med de trångbodda familjernas inkomstförhållanden, vilka ernåtts genom undersökningen i

tredje kapitlet, beräkna den nybyggnadsverksamhet, som behöves för att

höja befolkningen i Göteborg över den antagna trångboddhetsgränsen, och i samband därmed även beloppet av den subvention från det allmännas sida, som därvid blir nödvändig. Kalkylerna grunda sig á den förutsättningen, att det anses önskligt, att sanztltga trángbodda familjers bostadsntvå höjes upp till den antagna mimmzstandarden (2 personenheter per bostadsrum och ‘/2 personenhet per kök) samt att alla bofälliga lägenheter utrymmas. Ett totalt byggnadsprogram kan så beräknas innefattande den för uppgivna ändamål erforderliga bostadsproduktionens storlek och dess fördelning å olika lägenhetstyper. Summan av de bostäder, som enligt detta program behöva byggas för att höja Göteborgs befolknings bostadsförhållanden över angivna minimistandard, kan därefter fördelas å privat (ev. ko-

operativt) byggande och offentligt (ev. halvkommunalt) byggande på

olika sätt beroende på den principiella inställning man intager till de i slutet av fjärde kapitlet behandlade organisationsfrâgorna. Pâ. grundvalen av det totala byggnadsprogrammet kan därefter med ledning av de uppgifter rörande familjeinkomster och nu betalade hyror för olika delmassor av den trângbodda populationen beräknas beloppet av den subvention från. det allmännas sida till fattiga, nu trångbodda familjer, som byggnadsprogrammet under olika förutsättningar nödvändiggör. Det bör här inledningsvis understrykas, att den relativa statistiska tillförlitligheteøz av sådana kalkyler blir beroende av den i tredje kapitlet refererade samplingundersökningens representativitet. Samtliga delmassor måste nämligen i dessa kalkyler multipliceras med det tal, som anger samplingens proportion till den totala population, vilken i Göteborg är inrymd i smålägenheter upp till och med 2 rum och kök. Samplingens grad av representativitet synes, som redan tidigare framhållits, i det hela vara fullt tillfredsställande. Vissa företagna sammanställningar mellan samplingmedeltal och samplingfördelning å ena sidan och motsvarande kvantiteter för totalmassan giva härå bekräftelse. Dessa sammanställningar ha gällt hyror, trângboddhet, fördelning a olika lägenhetskategorier och bostadsdistrikt m. m. Huruvida samplingen är lika god, vad gäller inkomsterna och dessas fördelning å. familje- och boendetyper, har dock icke kunnat direkt utrönas genom jämförelser med totalmassan, enär dylika uppgifter för denna saknas. I den mån medelfelen å samplingmedeltalen och samplingdispersionerna i sistnämnda hänseende äro stora, bli givetvis kalkylerna rörande såväl byggnadsprogrammets storlek och inriktning som den för dettas realiserande erforderliga subventionen osäkrare. Detta gäller i särskilt hög grad subventionskalkylen, vilken måste grundas å. i vissa hänseenden från statistisk synpunkt synnerligen små delmassor. Beträffande åter själva byggnadsprogrammet torde beräkningarnas resultat vara rent statistiskt sett tillförlitligare, enär dessa beräkningar kunna utföras å ett mindre differentierat material med större klassfrekvenser.

Hur många av de i tab. 24 såsom avgângna rubricerade, rivna lägenheterna, som varit att anse såsom bofälliga, undandrar sig ett exakt bedömande. De staden tillhöriga lägenheter, vilka rivits under dessa båda år och, som varit upptagna såsom bofälliga i den i andra kapitlet refererade bofällighetsutredningen, uppgå till ett antal av omkring 200. En viss del av de av enskilda. företagare rivna lägenheterna ha troligen även varit bofälliga. Å andra sidan har man att räkna med att en del lägenheter i de äldre årsklasserna successivt försämrats under de båda åren. Det helhetsomdömet torde därför icke vara obefogat, att totala lägenhetsbeståndet beträffande graden av bofdllighet icke mera avsevärt förbättrats. Beträffande därefter lägenhetsbeståndets totala storlek, giver tab. 24 den upplysningen, att den procentuella fördelningen av totala lägenhetsbeståndet på storlekskategorier blivit i stort sett oförändrat, vilket knappast är ägnat att förvåna, då det rör sig om en så kort tidrymd. Dock kan iakttagas en viss om också obetydlig stegring av procentuella antalet lägenheter om 1 och 2 rum och kök på bekostnad av de större lågenhetstyperna. Hur trângboddhetsförhållandena utvecklats låter sig dessvärre ej med full bestämdhet beräknas, då dels uppgifter föreligga blott om den mantalsskrivna befolkningen men ej om den s. k. bostadsfolkmängden, d. v. s.

den i staden under denna tid verkligen boende befolkningen, och då dels

uppgifter om befolkningens fördelning på. familjetyp och hushållstyp samt lägenhetskategorier saknas. Den mantalsskrivna befolkningen i Göteborg var 241999 vid ingången av 1931, 246150 och 250 000 vid ingången av resp. 1932 och 1933 (den sista uppgiften preliminär). Till jämförelse härmed meddelas i tab. 25 vissa tillgängliga uppgifter rörande befolkningsrörelserna under ifrågavarande tidrymd. Tab. 25. Befolkningsrörelsen i Göteborg åren 1931 och 1932. Alu _ m I . .. .. A 1 e _ Inflyttmngs- rodda _.. Boda .. Fodelseover- Total ingångna

i*

överskott skott folkökning äktenskap å

5 3 970 3 330 2 706 624 4 594 i 2 218

E l

i

z i 1951 —l932 6 955 b 400 5 258 1 l 142 f 8 097 5 4 225

Även om av angivna skäl en fullt exakt beräkning över trångboddhetsförhållandenas utveckling icke är möjlig, låter sig dock en approximativ beräkning genomföras. En sådan beräkning måste till en början gälla den

sannolika förändringen av den genomsnittliga boendetätheten. Såsom

grundval för denna beräkning tjäna dels de nyss redovisade talen för den mantalsskrivna befolkningen och dels totala, faktiskt uthyrda eldstade-

antalet (Statistisk ålrsbol: endast för 1.930 och för de två andra åren Bygg-

Tab. 26 (forts). Antal lediga lägenheter i slutet av åren 1910-1932.

6 rum och kök h Enkelkök, 1 rum 2 rum 3 rum 4 rum 5 rum och A r och och Tin_ och och

fenkelrum,

och däröver ho a p y spisrum kök kök kök kök kök öviga ‘ lägen-

l heter*

C. Medelhyror (kr. per år).

1 950 2 400 l 981 2 730

Av tabellen framgår på ett intressant att mycket sätt, de vanligen använda genomsnittstalen för ledigheten äro rätt missvisande: för 1 rum och kök ligger siffran avsevärt under och det stora remedeltalet, genom lativa antalet sådana lägenheter medelsiffran drages ner, oaktat vissa

andra lägenhetstyper, framför allt de visa avsevärt

större, högre ledighetsprocent. Jämför man 1932 med 1930 har ledighetsprocenten för 1 rum och kök-

lägenheterna något minskats, för 2- och 3-rumlägenheterna ökats. något I stort sett står ledighetsprocenten 1932 för dessa kvar

lägenhetstyper vid

samma låga nivå som 1930. Däremot har siffran för 4- och ö-rumlägenheterna kraftigt höjts. Tabellen ger även upplysning om medelhyran för lediga lägenheter av olika slag jämförd med medelhyran för samtliga uthyrda lägenheter. Det har icke låtit sig göra att få siffror för för medelhyrorna samtliga senare än 1930. Hyresnivån kan dock med stor säkerhet tämligen antagas sedan dess ligga tämligen oförändrad för medan

smâlägenheterna, en viss sänk-

ning för de större lägenheterna är påtaglig. Tabellen visar sålunda tydligt, att medelpriset för de 1932 lediga lägenheterna mäste ligga markerat över medelhyran samma år, med undantag blott för lägenheterna om 1 rum och kök. Gör man ett försök att sammanställa de olika faktorer, som här berörts, torde det helhetsomdömet med viss säkerhet kunna att göras, det nedan

beräknade totala byggnadsprogrammet, att behövltgt för sanera Göteborg från trångboddhet och allmän bofälltghet, vilket program refererar till

början av är 1931, med trygghet kan tillämpas även med

hänsyn till de

närvarande förhållandena.

Subventioøzskallcylen bygger i motsats till byggnadskalkylen dessutom

på uppgifter om familjeinkomsterna. Sedan år 1930 ha

inkomsterna för

de trångbodda familjerna säkerligen som regel i hög grad nedgått, väsent-

ligen sammanhängande med arbetslöshetens stegring under

depressionen. 1 Häri ingå således jämväl delkökslägenheter, dubbletter m. m.

En exakt av inkomstförändringarna för speciellt detta socialberäkning skikt är dessvärre ogenomförbar. Denna av familjeinkomsterna är emellertid icke av omedelbart nedgång intresse för subventionskalkylen. Denna gäller en lång period framåt och kan grundas på annat. än en uppfattning om normala inlcomster. ej under en exceptionell ekonomisk kris måste träda in Att stat och kommun med extraordinära understöd, är självklart; men däremot svarar en möjlighet att under goda konjunkturer minska subventionsbeloppen. Allt således i vad mån familjeinkomsterna under 1930 hänger på frågan, voro eller om de voro högre eller eventuellt lägre än normalt normala, kan förväntas. som har en mycket pessimistisk uppfattning rörande Den, de framtida ekonomiska förhållandena i vårt land, har alltså att i någon mån modifiera de nedan beräknade subventionsbeloppen uppåt. Den åter, som har större tillit till den ekonomiska framtiden, har i stället att modi-fiera subventionskalkylen nedåt.

Det existerade vid ingången av 1931 en viss Byggnadsprogrammet. Dessa ha i första rummet tänkts bli tagna mängd hyreslediga lägenheter. för den höjningen av de trångboddas bostadsi anspråk ifrågavarande standard. Ledighetsprocenten har med andra 0rd nedbringats till 0. (Detta vore representerar en av de åtgärder, varigenom beorimligt; antagandet räkningarna. hållits på den säkra sidan.) Vidare antages, att samtliga såsom bofälliga karakteriserade lägenheter En förutsättes därefter- äga rum, varigenom de utrangeras. omflyttning ,förut och de icke trångbodda familjer, som förut trångbodda familjerna bott i bofälliga lägenheter, i så stor utsträckning som möjligt bli placerade i de icke bofälliga lägenheter, som förut bebotts av andra trångbodda större familjer samt i de hyreslediga lägenheterna. Lägcnhetsbesätt bli utnyttjat till det yttersta, dock utan avståndet antages på detta å minimikraven. Do familjer, som bo vid eller över denna stanprutning dard, antagas kvarbo.

En rest av de förut trångbodda familjerna och av de icke trângbodda

som förut bott i återstår efter denna om-

familjer, bofålliga lägenheter,

Oplacerad. Denna rest representerar den mobiliserade, latenta flyttning bostadsefterfrågan, som icke kan placeras i hyreslediga lägenheter; dessa bostadsbehov anger med andra 0rd n:yb:yggnadsmogrammet. De familjers familjer, som ingå i denna rest kunna så differentieras på familjetyper samt enligt minimistandarden behövliga lägenhetstyper, varigenom ny-

närmare bestämmes genom att fördelas å lägenhetstyper.

_ byggnadsbehovet En annan rest av lägenheter upp till 1 rum och kök blir samtidigt överflera familjer, som bott i dylika lägenheter, flytta ut, än de som flödig; in. Detta är en nödvändig konsekvens av minimistandardens geflytta nomförande. Denna lägenhetsrest representerar följaktligen det genom bostadssaneringen uppstående 6/verutbudet av vissa slags lägenheter.

__ _

_.||a mmm

-. 3 ,.50 Em Em mmm wa. ,How

å; .

58:4

-.s›0

mu

«Bangui

m. &

:..»»um»=u_=

:av

.. 2 mm

.33.:

i||x!.

ä...? + + I | | l. +.

w

322:5

a +

p A: 8

En m8 Sm Sm mmm

mam

;i

maste

NH

Se:

:gå:

-..z

E...

.553

H ä?

£2.

HH mH

J W ,W ._35 .E ,. H h

- 3:

ll

-man än im ...mm Sån. . . .

$52.3

3 mm

”M25

§:§2

:S20 så...

SE H

:a: ll :en

w V M _ M ,, M

..

.§w.E§_o

omm

s

.. E» ma.. Em

ma:

...så

-

_.mm«m..mo

. .

L95

.§24

.Boa

. oH

:L mH

...wwnwg MSW.:

& ..

$o..._m + + 1 1. I- .l +

_ m, ., ä

‘

«:33

. m

m»

må m: må må Eb »wo

?.12 E3

-

u_a:=EEo:

a

“wow :amma

H

mH .E e.. ..

.Såå

.

_ n w

m_§.:_._ € _

a .

& m_

m .3 . ...ä m2 En mi . .

,omâmâ aw:_£..3

§2

»ung

H m

:oo m n? .SME

x««l_1x

m , . W w M H , _.

ä.

Salsa

. 3 :u

oc... omm

msn

h .l EA Sn å..

.mmuH

xmååxw

it. › m m E =3

48.:;

.m

.. H w W ,_ ,

m.

i u w

& Q m å

mo??

1. Sm :m E: o:

men...

m.

ÄH .åøx N w .så

aw__..o_Z£.—o

W. _ w _ :s: _ _ ,. m. _

a

%§m2.§

m .ä g

.§._.§S

m»

;EE .än :w Sm Sb mi

E3

_3;..oau=m.£

m |

3::ov.§ .2325 055.93:

_saâ

mH ü w_

:EE

.$to_.

unoaoumw

., . , _ W , H

“misär

_+m

: mm

mmm

Q mH

Em

ä

mmm

E. å: -ca me.

waaufireze

.ämm

.om:EoE

w

.§55 -..§2 §52_

3 S pH

3:2 .Hex

:Ez:

SHS

.så

_ å:

w_ _ . ., ,. _ .m

:ou -3 ma. Ea

:oS:95:m

S_

$1:

n . . .

oE::82_

§=..a .øowmH

:§5 äta

m

wH

exam

fi

§=§_. € _

a ä..

mm

32:23

-s he md E

m2 om:

w:_5_u..om

a så m;

åmäaq HmSmmH

-Mån

:å

Ea

.Säg

z

:z

a

23:

.S:.:S_ao

:m:

25:.

.nu v3: 43_ i: Sm

Eøawáuöá.

H

.m.._o:=o

H

.s_._§%..

:oo .H00

:v5:

:8 :oo fie

.ash

...i

.::__3Eo

?näsa

_

.E=.~mEm

mA

Ban En.. m :om 8=.. EP_ E3 u

.så

H a .H m w m

,m w _

om antalet bostadslägenheter samt hela antalet Uppgifter hyreslediga stå att erhålla i »Bostadsräkningen för bebodda lägenheter i Göteborg den 31 december 1930». Genom att å de därur erhållna talen Göteborg de i erhållna kvottalen erhållas de för

tillämpa samplingundersökningen

erforderliga absoluta talen för totalmassorna. Bygg-

byggnadskalkylen

efter grunder redovisas i tab. 27. I nadskalkylens genomförande angivna har skillnad mellan köpkraftig och icke köpkraftig denna kalkyl gjorts

latent efterfrågan. 3 redovisas de nu hyreslediga lägenheterna samt de icke I kol. 2 och överbefolkade lägenheterna. Summan av dessa båda kategorier bofälliga, det vid den omflyttning, som en höjning lägenheter (kol. 4) representerar skulle kräva, onobiliserade utbudet av lägenheter. av bostadsstandarden en efterfrågan, vars summa (kol. 9) erhålles, om Mot detta utbud svarar som de trångbodda familjerna enligt minimitill det bostadsutrymme, skulle över (kol. 5), lägges antalet icke överbefolkade, standarden förfoga (kol. 8). Sammanställes utbud och efterfrågan (kol. bofälliga lägenheter erhålles överskott eller underskott av lägenheter (kol. 10). 4 resp. 9),

Denna talkolumn representerar totala byggnadsprogranmnet.

denna sammanställning, att tillgången av mindre Det visar sig vid 1 rum och kök) är större än den på. ovan beskrivet lägenheter (t. o. m. av dylika lägenheter. Motsatsen är däremot sätt definierade efterfrågan större varav en avsevärd nyproduktion är fallet beträffande lägenheter,

behövlig. är särskilt stort vad gäller 1 rum och kök, mindre vad gäl- Överskottet får man emellertid komma att den i ler enkelrum o. dyl. Härvid ihåg,

använda minimibostadsstandarden har satts

tredje kapitlets undersökning

väl beträffande just enkelrummen o. dyl. (2 personenheter) —— i själva

lågt den i socialstatistiken hävdvunna normen: 2 boenverket lägre än enligt som nu bo i enkelrum, borde egentligen bo de. En hel del av de familjer, 1 rum och kök. I så fall bleve givetvis överskottet av i lägenheter på om 1 rum och kök något mindre men samtidigt överskottet av lägenheter enkelrum 0. dyl. i motsvarande mån större. av lägenheter till och med 1 rum och kök tages Av detta överskott upp en viss del i anspråk av en bostadsefterfrågan, vilken ej finnes emellertid de inackorderade och de inneboende. Efredovisad i tab. 27, nämligen är, såsom i tredje kapitlet närmare angavs, byggd på terfrågeanalysen efter med de inneboendes bortsortering. Den en gruppering familjetyp som därigenom icke tagas i anspråk, måste del av dylika smålägenheter, till större Denna ombyggnad räknas i fortbyggas om lägenhetstyp.

sättningen ävenledes såsom »nybyggnadm

dessa förutsättningar skulle det totala byggnadsprogrammet gå Under av i runt tal 10 600 lägenheter om 2 rum och kök,

ut på en produktion

3 rwm och 600 om 4 rum och kök, eller inalles 15 700 lägen-

4 500 om kök, och kök och därövcr. Denna kalkyl torde vara en minimiheter om 2 rum

kalkyl och följaktligen, trots den statistiska osäkerhetsmarginalen, hålla sig på den säkra sidan, då 1) den trångboddhet, som vid fall av stora familjer eller många inneboende kan vara förhanden även i större lägenheter än sådana om 2 rum och kök, icke kunnat tagas med i räkningen, 2) ledighetsprocenten bringats ned till 0, vilket, som redan tidigare angivits, i och för sig är ett orimligt antagande, 3) en viss del av den förutsatta rivningen av bofälliga lägenheter måste

medföra rivning av lägenheter, vilka ej rubricerats såsom bofälliga,

samt- då 4) man på längre sikt med största säkerhet har att räkna med viss befolkningsökning i Göteborg. Undersökes därefter köpkraftigheten hos den därvid beräknade totala efterfrågan (kol. 5), visar det sig, att av samtliga över 18000 trångbodda familjer mer än 14 000 äro köpkraftiga, medan återstoden, något över 4 000 familjer, sakna inkomster tillräckligt stora att medgiva förhyrandet av en minimibostad. Hur den köpkraftiga och icke köpkraftiga latenta efterfrågan gestaltar sig beträffande fördelningen å olika lägenhetskategorier framgår av kol. 6 och 7. Kolumn 6 redovisar således den icke köpkraftiga efterfrågan, vilken som en post ingår i totala byggnadsprogrammet. Vill man motsvapå rande sätt finna den köpkraftiga efterfrågan (kol. 12), har man att till talen i kol. 7 lägga talen i kol. 11, som redovisar de köpkraftiga, icke trångbodda familjerna i bofälliga bostäder. Gjordes det antagandet, att kommunen — eller själv genom något halvkommunalt eller genom rent - för privata företag sörjde en fullständig nybyggnad av minimibostäder åt samtliga de över 4000 trångbodda fattiga familjerna, så att dessas ej blott latenta utan även deras förut faktiska efterfrågan fråndroges bostadsmarknaden, så skulle likväl —— trots denna efterfrågeminskning — totala efterfrågeökningen på lägenheter om 2 rum och kök och däröver stegras med nära 12 000 lägenheter, om nämligen den latenta köpkraftiga efterfrågan kunde mobiliseras. Det föreligger således i Göteborg en myeket stor »d0ld» bostadsefterfrågan, som skulle göra sig gällande å bostadsmarknaden, bara den kunde mobiliseras. Denna latenta köpkraftiga efterfrågan gäller stora lägenheter på 2 rum och kök och däröver. På mindre lägenheter föreligger det däremot ett latent överskott, vilket med nödvändighet kommer att göra sig gällande vid en höjning av bostadsstandarden —— allra helst naturligtvis om privata företagare förledda av den tillfälliga situationen på hyresmarknaden fortsätta att bygga sådana smålägenheter. Denna mobilisering av den latenta köpkraftiga efterfrågan torde emellertid, som redan tidigare påpekats, blott kunna åstadkommas genom offentliga åtgärder att i viss utsträckning utdriva de icke oförvållat trångbodda ur deras nuvarande överbefolkade bostäder. Dessa vilka åtgärder, 6 — 330503.

skulle bestå i och i en intensifiering av samhällets

upplysningsverksamhet

bostadskontrollerande verksamhet, ha dock, såsom även tidigare framhåltill förutsättning en möjlighet för samhället att erbjuda lits, praktisk bostäder till hyror under kostnadsvärde fattiga trångbodda familjerna Av dessa skäl måste kompletteras med en subven-

det. byggnadskalkylen

tionskalkyl.

Oavsett i vad utsträckning och med vad arbets- Subventionskalkylen. fördelning detta totala byggnadsprogram anförtros åt privat, kooperativ, halvkommunal eller direkt kommunal byggnadsverksamhet, kan det dock icke utan Vissa kostnader för kommunen. De fattiga trånggenomföras bodda familjernas bostadsproblem kan nämligen enligt själva utgångsför utredning icke lösas på basen av deras nuvapunkten föreliggande rande inkomster; de måste förses med ett inkomstbidrag i form av en bostadssubvention av ett eller annat slag. I efterföljande subventionskalkyl har bortsetts från de fattiga familjer, vilka enligt minimibostadsstandarden blott behöva ett bostadsutrymme av 1 rum och kök. Med hänsyn till det faktiska överflödet av dylika lähar det antagits, att kommunen icke vill bostadssubventionsgenheter dessa familjer. Dessa familjers antal (95) är också så vägen understödja relativt att kalkylen icke på grund därav väsentligen skulle förringa, om man även ville ha med det för dessa familjer nödvändiga subändras, ventionsbeloppet. Vid subventionskalkylens genomförande har en hyra för minimibostadsbostad beräknats på sätt, som framgår av tab. 28. standardsenlig

Tab. 28. Beräknade byggnadskostnader och hyror för bostäder enligt - minimistandards.

Byggnads-

kostnad per Total bygg enligt

Iliigenheta- Antal Hy“:

Lägenhetstyp lägenhet “_3d5k°3tm»d fm

yta m, lägenheter (inkl. tomt) rantnmg (inkL tomt) kr. kr. kr.

4 » : » . . .. . . .. . . .. 78 164 11 750 I 927 000 1 000

‘ 4 015 36 373 970 Tillhopa

Kommunen har antagits sörja för finansieringen och förräntningsprocenten därför kunnat sättas så lågt som 85 % (exkl. värme). är beräknad som bruttoytan innanför lägenhetens om- Lägenhetsytan Tomtkostnaden är satt till den vanliga för landshövfattningsväggar. dinghus i stadens ytteromrâden, c:a 400 kronor per eldstad. Byggnads-

kostnaden för 2- och 3-rumslägenheterna är bestämd med ledning av erfarenhetssiffror från de senare årens byggen av enklare kvalitet, huvudsakligen stadens s. k. ersättningshus. Kostnaden för 4- och å-rumslägenheterna har i brist på erfarenhetssiffror (stora lägenheter ha icke byggts i här ifrågavarande enkla utförande) approximerats från nyssnämnda kostnader med hänsyn till antagen lägenhetsyta. Subventionskalkylen, som närmare redovisas i tab. 29, har genomförts i två varianter, varav den ena, kalkyl I, är en maximikalkyl, den andra, kalkyl II, är en minimikalkyl. Därest kommunen icke omlägger sina allmänna grundsatser för fattigunderstöd mera, än som är strängt behövligt för bostadsprogrammets realiserande, är det minimikalkylen som blir av betydelse. Maximikalkylen har emellertid medtagits på grund av dess allmänna intresse från socialpolitisk synpunkt. I maximikalkylen, kalkyl I, har beräknats, hur stort tillskott till de fattiga trångbodda familjernas inkomster, som skulle erfordras för att ej blott höja deras bostadsstandard till antaget bostadsminimum utan .samtidigt deras allmänna levnadsstandard till antaget inkoønstminintunz. Detta tillskott blir skillnaden mellan den för minimibudgeten erforderliga inkomsten och den faktiska inkomst dessa fattiga familjer äga plus skillnaden mellan å. ena sidan hyran för de (ev. kommunalt byggda) lägenheter, som ställas till deras förfogande, och å andra sidan hyran för de i minimibudgeten beräknade lägenheterna (den fria marknadens genomsnittliga hyra). Den sistnämnda. termen i subventionskalkyl I har, sä« som synes av tab. 29, utfallit negativt, och den negativa skillnaden är särskilt stor beträffande större lägenheter. Detta förhållande beror huvudsakligen pâ den billigare upplåning, som kommunen kan erhålla, och på den av detta och andra skäl beroende lägre förräntningsprocent av fastighetskostnaden, som vid kommunalt eller halvkommunalt bostadsbyggande kan beräknas* Förräntningsprocenten är vid beräknandet av de i kol. 9 upptagna hyresbeloppen ju antagen kunna stanna vid 8-5 % av byggnadskostnaden (tab. 28), medan man, vad gäller här ifrågavarande

hustyper, närmast landshövdinghus, i öppna marknaden räknar med en

förräntning på ofta 10 till 12 och stundom ända till 15 % (utan värme). Det totala. subventionsbelopp, som för detta ändamål bleve erforderligt, llppgål till omkring 23 milj. kronor årligen. Detta belopp kan anses vara beräknat något i underkant, då det bortsetts från fattiga familjer med okänd inkomst; dessas genomsnittsinkomst torde nämligen vara betydligt lägre än övriga fattiga familjers. Även med hänsynstagande till denna

och andra felkällor torde dock subventionsbeloppet hålla sig under 21/2

milj. kronor årligen. I minimikalkylen II, vilken väl enligt vad nyss anmärkts, får anses vara den för ögonblicket praktiskt mera betydelsefulla, har i stället beräknats

den subventtonskostnad, som är erforderlig för att höja blott bo-

själva I Se 0% not 1 sid. 35.

8 4

M M M . . u. ,, _ w _

_ _ 0 W.

En at. Mmmm _oow

_.mom$o

@~Ho_ .

-på .. S..

-.$H:oH..m

S m»

...hu mä

w: a., WV , _ m M w H

I

_ _ _ _ ,

.HH

om

.en a. må. 00m E*

:.a:a:H SH2.fiHaH også..

amor.:

S

Lä...? zoo E! I I I I

.så

_ _ h . , . , I n

»

F

_b:a._n=e=:o.£..m

. m .

.o of på

oc.: om:

H.a5Hu..SmH

-_oH.oE

E

M3,.

.9...» amH 2

.H

H _ , , . ,.

._

a

..

omo

.SH

._. ..,.E..w . må Em

?v.55

£_fl,___«_m

@woaHfla_w_=oc

I H

.

.Sig

H

. z fig

. a_ SE mmm e: www mmm -So .En

._w.:om

-..muämw

.:.w_m:m_

m,%

i

H.o=u..mH

3 å

as

3 än än

.m

SH c .Må H m

_ M , _,

m

a

_ . mo: 5.. E: So

uoaH.m¢_Ea

.S90

hm__w,,..”_

nä.

-Mmmm

3 a . m w

m A .

H H

_ _ , _ , H _ v . H .W n ,

+

I

..:H e_

.3... ma. :3

EES

_ H.

.S050 wzufinm .:opE_

HH

.H30

.E

=o3_

.sa W _, _, u, __ W V _ m

_ 0 .

_wvH .m2 £3 mi ”m3 E3 ,m3 _HE_ _HE_ TE ;ao Em

o _ä_ ä: _ä_ ;ä 3% m3 HE.

_

-..cab

29:55 a2_H.Hv._:3

;i

S

...EEE

v

H I l. I I I | I I I I I I. I I I l. i I I I I

.H L* _, m 1,_ _ I_ W _

_

4... .3

HH o

om» om» om... om» new mä på mmm mä mä må 000 000 000 000 So o?

000H

om» om» om... PE.

fihszom

nä_ 83

.%Hou_HSH_

§2_

...å a

Hwzøuøu

H H H H _

mom»

H

:u: _ ,, ,m n ,_

_.».=S_.=.o==o.:.m

_ .

_wä .www Em ;WS ,www _mä mum än. Em Em Em Hmh so

.§3

«mm :ä HP... s... S... S.. s» E_

S:

.E558

-35. E50»

a.~..HHH

m

awzøo

H H H ä? H H H H H H H H H u H

,

_ . o

.E _mmu T5. mmm mom Sm En omv 8» Sm

__mwZ

om. m.: m: 0H0 .50 000 än m8 m8 H3.

mo? ma: $3.

G .

:.2HoE .HoHSE -881:

.

denna.. 2:3»

H H H H H å?

-§5

m H.

.HSO u _ I

_

...u .u

com aw Em Em mmm omm Em com ms o.: 00H so

omnm omom Smm ommm

än o? S»

83 83

_Moom emo*

:s:

o

.Håoä åESH .HS_:_E

-E m m m m m m. m a m v m m m ä? m

:5 m

:HSB

_ _

_ .

mmmmT31_m£m

mom Eu am

mowm

0H0 m2 000 aw» m2 må

?ämm

mä

?mom

HE.

...um

ämm ämm $3 ...mmm när... $3 §5 §2

-Esa

m am

_EESH så

-E än m m m m w m

EE.:

H H H m m m

m , 0_ ,_ .

_ _

.98 Emm _m:. Ewe ,mao ma .bmw HbH m5 mä mä emo mg mä :www

nwwu

mm» mm. :a a.:

omaH 3.3

:å

Mmmm??

.

:.H§.$n.2 Tme3=__ ?§23

H m H.

£3o.H.

cm 3 om mm å mm 0H »H mm mm 3 E.

...m . _ W mm: H0: mi, n mug _ M _,. _ A _, M mam“ H 4, , _ W 5a_

_

m . m m m w w H H. H H

m b

mm mm mm .HH mm pH om om

mam woH

ha å

mä

__mESH:_ .vass

§5

n

...mata §53 .S592

HEE a...? .EE

.

_ a .x

i m w m. u m m k m_ 3 r m o .w k ü 4 m m m n u m .Sa

MM .mm

32:5.

.o

§H2:H..H.

.ta m r. . ,., d_ _ _

§HS::.H.

a_ _

an

H H

blw ...Im hund mml_

Elam

I l

asså

I I

HI.

mice

.m .l

mig

H m 0 V

.oâaâ II

9G i m m :m a m. m v m 6 E V m h p .m

. r ä. ,

stagdsstandarden. Denna kalkyl är ej som den föregående direkt beroende på de alltid é-viss grad osäkra tnkomstappgiiterna. Denna subventionskostnad blir nämligen helt enkelt lika med skillnaden mellan de hyror, som äro betingade av förräntning, avskrivning och amortering av det kapital, som nedlägges i de minimibostäder, vilka ställas till de fattiga trángbodda familjernas förfogande, och de hyror, som dessa familjer nu faktiskt betala. Den förra av dessa kvantiteter låter sig beräkna, den senare kan utfinnas ur tillförlitlig statistik. Fattiga trängbodda familjer, vilka enligt minimistandarden för bostadsutrymme skulle ha behov av lägenheter om 2 rum och kök, erlägga . för närvarande en medelhyra av 462 kronor. Den beräknade medelhyran för lägenheter om 2 rum och kök i under kommunens kontroll byggda fastigheter uppgår till 730 kronor. Skillnaden, eller i medeltal 268 kronor per lägenhet, utgör därför den erforderliga subventionen. Hela antalet trångbodda fattiga familjer, vilka äro i behov av en lägenhet om 2 rum och kök, uppgår enligt tidigare utförda beräkningar till 2902, varför subventionen för enbart ifrågavarande lägenhetskategori skulle komma att belöpa sig till totaliter 777 736 kronor årligen. Motsvarande subventionsbelopp för 3 rum och kök har beräknats till 242 778 kronor, för 4 rum och kök till 78 228 kronor. Beräkningen för 5 rum och kök är mycket osäker med hänsyn till talets litenhet och måste därför tagas med stor reservation. Totala subventionsbeloppet skulle enligt denna kalkyl uppgå till omkring 11 milj. kronor årligen. Detta skulle vara. den mi/nimilcostnad, som

ovillkorligen skulle falla pá det offentliga vid en fullständig in-

sanering till antagen mimmistandarcl av bostadsförhållandena i Göteborg. Innebörden i de båda kalkylerna kan sammanfattningsvis preciseras på

följande sätt. Den hyra, de fattiga trängbodda familjerna före saneringen

betala, och som de givetvis även därefter i samma grad äro i stånd att

betalaf betecknas därvid med I-I1; den hyra, som måste beräknas i de nybyggda lägenheter eller de gamla bostäder, som ställas till deras förfogande, med H2; den hyra å lägenheter motsvarande minimistandarden, som

gäller å. bostadsmarknaden, med H3; den faktiska inkomsten med L, den för minimilevnadsstandarden erforderliga inkomsten med I2. Betecknas vidare de enligt kalkylerna I och II erforderliga totala subventionsbeloppen med resp. S och S”, blir: .

S’=I2—Ifi-(H,-—H3) I

och S” = —

H2 H1. II

Till den andra ekvationen borde rätteligen den reservationen göras: dock endast därest och blott så länge

,__.__.,,____ I1 + S” I2 + (Hg*H3›

‘ En del betalas redan nu av fattigvården eller liknande underslödsorgan; det beräknade subventionsbeloppet gäller det extra tillkommande understödet behövligt för bostadsprogrammcts realiserande.

räknat för varje enskild familj. Subventionsformeln II kan nämligen för

enskilda nära inkomstminimistandarden beboende (tåliga och bilfamiljer liga bostäder giva t. 0. m. ett större värde än formeln I, vilket givetvis är irrationellt. För flertalet familjer, vilka befinna sig å ett längre avstånd under I: än som motsvarar H2 — H1, blir däremot givetvis S’ S”. Den som ligger i det härmed antydda villkoret har icke iaktreservation, i den i tab. 29, kalkyl II genomförda överslagsberäkningen, vilken tagits därigenom givit ett något för högt värde å det erforderliga subventions-

beloppet.

Partiellt genomförande av bostadsprogrammet. Dessa härmed genomförda beräkningar ha utgått från förutsättningen om en omedelbar och fullständig sanering intill minimistandard av bostadsförhållandena i Göteborg såväl om trångboddhet som bofällighet. Syftemålet har varit att i fråga bestämma innebörden och konsekvenserna av en dylik sanering. Det må till slut erinras därom, att beräkningarna redovisats så pass noga i deatt därest så skulle önskas, är förhållandevis enkelt att anpassa talj, det, dem till andra socialpolitiska utgångspunkter. kan det icke framstå möjligt att på detta vis ome- I praktiken givetvis delbart genomföra en i denna mening fullständig sanering av bostadsäven om beräkningar liknande de förestående kunna vara förhållandena, både för att konkretisera socialpolitiska riktlinjer, för att utexpenyttiga rimentera och överhuvudtaget för att ådagalägga de

kalkyleringsmetoder

ekonomiska konsekvenserna av en bostadspolitik. I praktiken blir det omedelbart blott fråga om ett partiellt förverkligande av ett emellertid dylikt program. Man kan t. ex. besluta sig för att under det närmaste året blott genom-

föra en femtedel av det uppställda*byggnadsprogrammet. Man behöver

för iordningställandet av en femtedel av de bostäder, som då blott sörja behövas för att på ett tillfredsställande sätt inrymma de fattiga trångbodda Den nödvändiga subventionssumman nedbringas då familjerna.

även. Därest man vid en sådan partiell reform verkligen inriktade sig

att först för de barnrika och mycket fattiga familjerna, skulle på sörja dock komma att något överstiga en femtedel. av det subventionsbeloppet beräknade totala subventionsbeloppetf

1 Ur en av stadsfulhnåktiges ordförande i Göteborg, professor Malte Jacobsson, den 12 1933 i Göteborgs stadsfullmäktige väckt motion (Göteborgs stadsfullmäktiges handjanuari vilka äro grundade på de i förestående utlingar 1933, nr 17), vari förslag framläggas, riktlinjerna, må efterföljande anföras: redning uppdragna »Den nämnda speciella undersökningen» -- varvid åsyftas den härmed framlagda, som vid motionens författande blott förelåg i form av preliminära beräkningar, på grund varav i motionen förete mindre — »har visat, att en mycvissa sifferuppgifler skiljaktigheter ket stor del av trångboddheten icke direkt är förorsakad av fattigdom utan av andra sociala orsaker. Denna art av trångboddhet kan icke vara anledning för staden att inav kostnader och risker för kommunal byggnadsverksamhet; gripa genom övertagandet

åtminstone kan detta icke skäligen föreslås, så länge det existerar en av fattigdom orsakad‘, icke avhjälpt trångboddhet. Den trångboddhet, som är förbunden med förmåga att utan ekonomisk hjälp från det allmännas sida förhyra tillfredsställande bostad, måste i första hand mötas genom upplyvsningsverksamhet samt i vissa fall genom en striktare av gällande hälsovårdsförordningar. Nyssnämnda undersökning visar, att tillämpning därest dessa och andra åtgöranden de köpkraftiga trångbodda familjerna kunde genom bringas att ställa en efterfrågan på bostad motsvarande uppställda sociala minimikrav, skulle detta betyda en ny efterfrågan på den privata bostadsmarknaden uppgående till nära 12 000 lägenheter, varav omkring 7500 lägenheter om två rum och kök och 3500 lägenheter om tre rum och kök. Den privata bostadsproduktionens och det allmännas intressen sammanfalla i detta hänseende, i det att det allmännas åtgöranden för att stimulera denna latenta köpkraftiga efterfrågan att stiga ut på bostadsmarknaden givetvis måste förbättra det ekonomiska läget för den privata bostadsproduktionen. Denna trångboddhet, som icke är förenad med egentlig fattigdom, och de åtgärder från allmänt och enskilt håll, som därav kunna anses motiverade, bortser jag i fortsättningen ifrån, för att i stället lägga vikt vid den icke köpkraftiga efterfrågan. Undersökningen har visat, att en icke ringa del — enligt uppställda inkomstkriterier nära 23 % ~ av den faktiska trångboddheten står i direkt samband med påtaglig fattigdom, i det att dessa familjer, även om de skulle nedbringa sina utgifter för andra poster inom totala levnadskostnadsbudgeten till ett existensminimum, icke skulle förmå av sina inkomster betala hyra för en bostad motsvarande sociala minimianspråk. Beträffande denna art av trångboddhet föreligga starka skäl för elt kommunalt bostadsbyggande. Även en aldrig så intensiv upplysningsverksamhet förmår givetvis icke mobilisera denna art av latent bostadsefterfrågan; och tvångsåtgärder på grundval av hälsovårds- och barnavårdsförordningarna kunna vanligen icke effektivt tillgripas, om staden icke samtidigt kan erbjuda de trångbodda familjerna andra och tillräckliga bostäder. Denna art av latent efterfrågan är ej köpkraftig, en stor del av dessa familjer uppbära redan bidrag från fattigvården till betalande av en relativt hög hyra i fastigheter i enskild ägo, och ett genom kommunal byggnadsverksamhet åstadkommet täckande av detta bostadsbehov skulle följaktligen icke innebära en konkurrens med den privata byggnadsverksamheten. (Hyresbeloppen för av understödstagare i Göteborg förhyrda bostadslägenheter uppgingo för december månad 1932 till icke mindre än 205 000 kronor, fördelade på 6300 underslödsv tagare.) statsmakterna överväga för närvarande vissa offentliga arbetens utökande och igångsättande i syfte att direkt och indirekt stimulera det ekonomiska läget i Sverige och i syfte att stödja arbetsefterfrågan och minska arbetslösheten. Det föreligger skål att förvänta, att om Göteborgs stad till regeringen inkommer med förslag om ett bostadsbyggande av här antydd social karaktär, statsmakterna skulle vara villiga att i viss utsträckning giva ekonomiskt stöd åt denna byggnadsverksamhct. För Göteborgs stad vore ett i större —-— upptagande omfattning av en dylik byggnadsverksamhet vilken med hänsyn till den därigenom tillfredsstållda bostadsefterfrågans art av mindre köpkraftig som nämnts icke skulle innebära konkurrens med den privata -—— desto någon byggnadsverksamheten förmånligare, som den nu under depressionen rådande svåra arbetslösheten inom byggnadsfacket och inom de industrier, som tillverka byggnadsmaterial av olika slag, därigenom skulle minskas, varigenom älven stadens kostnader för underhåll av arbetslösa och deras familjer skulle hållas nere och överhuvudtaget köpkraften, konsumtionen och det ekonomiska läget för stadens näringsidkare förbättras. Tänkte man sig, att samtliga de familjer, som enligt tidigare refererade bostads- och inkomststandards äro trångbodda på grund av bristande köpkraft, skulle förses med bostäder rymliga nog att tillfredsställa uppställda minimikrav, skulle detta förutsätta ett nybyggande av cza 4000 lägenheter, varav 2900 lägenheter om två rum och kök och 950 lägenheter om tre rum och kök. Här bör anmärkas, att dessa 2-3 rumlägenheler böra

—~ stadens kommitté rörande rationalisering av göras av en utrymmesbesparande typ mån ratiobyggnadskostnaderna han visat vägen — vilket i samband med ett i möjligaste bör kunna hålla nere vid kostnaderna för naliserat byggnadssâtt byggnadskostnaderna större l--2-rumlägenhetear av ordinär typ. Om man nu närmast förslagsvis skulle inskränka sig till att bygga huvudsakligen lägenheter om 2-3 rum och kök och dessutom inskränkte sig till en femtedel av denna del av programmet, skulle detta betyda en byggnadskostnad av c:a 7 milj. kronor. Kunde man antaga, alt Göteborgs stad å kreditmarknaden kunde placera en upplåning av 75 % av denna summa till 4-25 % ränta samt att staten vore villig att lämna ett lån 15 % däröver till 4 % samt att slutligen lämna subvention med motsvarande liggande översta 10 %, skulle detta hyggnadsprogram för Göteborgs stad innebära en stor förmån: av de sämst ställdas bostadsförhållanden skulle kunna en i hög grad önskvärd förbättring och den omfattande arbetslösheten inom byggnadsfacket skulle minskas. åvägabringas Under åberopande av vad ovan anförts får jag härmed föreslå, att stadsfullmäktige måtte besluta att uppdraga åt (lrätselkammaren: att inleda förhandlingar med regeringen om uppförande av bostäder för icke köpkrafmed bidrag av för arbetslöshetens hekämpande anvisade statsmedel; och tiga familjer omedelbart en undersökning beträffande de tekniska förutsättatt samtidigt igångsätta för att snarast kunna inkomma till stadsfullmäktige med ningarna för planens realiserande förslag i ärendet»

ANDRA AVDELNINGEN

På sikt.

längre

1.

Inledning.

Utredningen i föregående avdelning har närmast tagit sikte på den närvarande krissituationen. Det har därvid antagits, att med hänsyn till den rådande depressionen och arbetslösheten stat och kommuner för närvarande skulle vara villiga att genom olika medel söka stimulera byggnadsproduktionen och därvid även överväga att subventionsvägen understödja ett bostadsbyggande, som tager sikte på den latenta icke köpkraftiga bostadsefterfrågans tillfredsställande. Utredningen har därefter syftat att klarlägga förutsättningarna för en från företagsekonomiska och socialpolitiska synpunkter möjligast planmässig och effektiv inriktning av denna verksamhet. Den belysning av bostadsförhållandena i Göteborg, som genom utredningen i tredje och femte kapitlen vunnits, har emellertid samtidigt sitt intresse även från synpunkten av den planønässiga inriktningen på längre sikt av det albmännas bostadspolitilc. Detsamma gäller de mera allmänna utredningar, som givits allt i fjärde kapitlet. I denna andra

framför

avdelning skall nu bostadsfrågan såsom långsiktigt planläggningsproblem upptagas till mera systematisk behandling. De allmänna frågor rörande bostadsupplysningen och bostadsöxrervakningen m. m. samt den rent ekonomiskt tekniska organisationen av de åtgärder, som böra vidtagas från det allmännas sida i syfte att höja de ekonomiskt nödställda samhällslagrens bostadsnivå, skola dock icke ånyo behandlas, utan hänvisas beträffande dessa problem till fjärde kapitlet i första avdelningen. Utredningen i denna andra avdelning kommer att utmynna i ett förslag om att den hyresräkning, som i höst skall företagas, anordnas såsom en från allmänt sociala synpunkter så intensiv att

bostadsu~nders6kmng, denna därefter kan tjäna såsom den nödvändiga informationsbasen en

för

på lång sikt planmässig bostadspolitik, Det erinras därvid ånyo om att,

även därest en dylik allmän bostadsundersökning skulle beslutas, dennas resultat dock icke kunna förväntas föreligga så snart, att de kunna läggas till grundval för de mera omedelbara krisâtgärder, varå föregående avdelning i första hand tagit sikte. Företagandet av en dylik allmän bostads-

minskar därför icke behovet av de särskilda bostadsunderundersökning inom vissa som i första avdelningens fjärde kapitel ansökningar orter, vara Den i denna andra avdelning motiverade allmänna gåvos påkallade. bostadsundersökningen har således icke betydelse för de aktuella krisnämligen icke den rådande depressionen skulle visa åtgärderna (därest bli långvarig) men har desto större betydelse för den längsig mycket siktiga socialpolitiken på bostadsområdet. För att ställa här ifrågavarande allmänna planläggningsproblem i deras rätta ljus skola nu närmast några huvudsynpunkter på bostadsfrågan såsom socialekonomiskt och socialpolitiskt problem framhävas.

Sunda. bostadsförhållanden utgöra en nödvändig betingelse för kroppslig och andlig hälsa hos ett folk. Om ej de breda lagren givas möjligheter att bo i goda och tillräckliga bostäder, bli alla ansträngningar att intellektuellt och moraliskt höja vårt folks standard i stor utfysiskt, Bland de sociala problemen i vår tid intar bosträckning vanmäktiga. därför en central ställning. Dess lösande bildar i viss mån en stadsfrågan i förutsättning för all annan socialpolitik. Bostadsförhållandena i vårt land ha under de sista decennierna avsevärt- förbättrats. Förbättringen har dock icke i önsklig grad gällt de ekonomiskt allra sämst ställda samhällslagren: de lägsta inkomstklasserna i stadssamhällena samt lantarbetarna. Fortfarande finnes således grund för det omdömet, att breda folklagers bostadsförhållanden icke äro sådana, att de från sociala synpunkter kunna anses tillfredsställa rimliga ntinámt-

fordringar. I trots av den genomsnittligt mycket låga bostadsstandarden bilda kostnaderna bostad en väsentlig post inom det svenska folkets konsumför tionskostnadsbudget. Den relativa storleken av denna kostnadspost skulle bli än om bostadsförhâllandena förbättrades i en grad, som från högre, sociala synpunkter vore önskligt. Redan nu tar bostadsproduktionen i av landets reala Skulle anspråk en mycket stor del produktionsresurser. ett minimiprogram genomföras, måste en än större del av socialpolitiskt vårt arbete och vårt sparande ägnas åt detta ändamål. Även från kostnadssidan betraktad är bostadsfrågan således ett alldeles dominerande so-

cialt problem. Framför allt med hänsyn till denna sistnämnda omständighet blir kravet en rationalásertng av bostadsindustrien ett socialt livsvillkor. Det på behovet av en dylik rationalisering har på. sista tiden oavbruträngande tet framhävts från de håll, där teknisk sakkunskap finnes förenad med socialt ansvarsmedvetande. Sitt senaste uttryck har detta rationalisefunnit i det yttrande, som avgivits av den av Stockholms byggringskrav nadsförening utsedda kommittén för utarbetande av förslag till organi-

serande av arbetet för byggnadsindustriens rationalisering.

I den efterföljande framställningen, som huvudsakligen avser att be-

lysa vissa, nedan närmare angivna sidor av rationaliseringsproblemet, har en grundläggande synpunkt varit detta problems starkt sociala karaktär jämte en övertygelse, att problemet, om det skall få en lösning, som verkligen i högsta möjliga grad tillfredsställer de sociala kraven, måste föranleda samhället - staten och kommunerna ——till och ingrepp regleringar i syfte att planønässigt leda och styra såväl bostadsproduktionen som bostadskonszmitionen. Det skall därvid visas, att, i den mån överhuvudtaget en privatekonomisk produktion på. detta område skall bibehållas, denna privata produktion blott kan främjas genom de åsyftade samhälleliga åtgärderna.

Bostadsproduktionen skiljer sig från nästan all annan industriell produktion däruti, att den är inriktad på en synnerligen lång tidrymd framåt. Bostäder måste produceras för att tillfredsställa en efterfrågan, som sträcker sig från nuet flera decennier i framtiden. Detta förklarar delvis denna produktions förhållandevis mycket kapitalkrävande karaktär. Det ligger då i sakens natur, att ett från såväl de enskilda företagarnas räntabilitetssjmpunkter som från den bostadsförhyrande allmänhetens kostnadssynpunkter fullt tillfredsställande resultat blott kan ernås, om 1) den fraørøtida efterfrågan på .bostäder både med hänsyn till total oønfattning och till inriktning på olika lägenhetskategorier i förväg kalkyleras så gott det sig göra låter, och om 2) produktionen. av bostäder anpassas

efter denna så. kalkglerade framtida bostadsefterfrågans volym och in-

riktning. En bristande efterfrâgekalkyl och produktionsanpassning blir på. grund av det i bostadsproduktionen bundna, till storleken mycket avsevärda fasta kapitalet synnerligen ödesdiger med hänsyn till graden av planmässighet och effektivitet vid utnyttjandet av landets kapitalresurser; detta oavsett vilken art av utnyttjande man eftersträvar. I detta sammanhang må därvid särskilt framhållas, att, om en större planmässighet i bostadsproduktionen icke genomföres, betyder detta till en början, att kostnadshänsyn komma att resa ett avgörande hinder i vägen för alla försök att någorlunda hastigt genomföra en kraftig höjning av de breda lagrens bostadsstandard. Den bristande planmässigheten stegrar nämligen vissa riskmoment av kostnadsnatur. Vad speciellt gäller stadssamhällena må därvid understrykas, om att, på. grund av förändrade ekonomiska och demografiska betingelser progressiviteten i dessas tillväxt skulle minskas, blir denna av bostadsproduktionens bristande planmässighet orsakade riskkostnad desto större. Så länge ett stadssamhälle befinner sig i ett mycket kraftigt kan växande, ofta en byggherre eller fastighetsspekulant i viss utsträckning räkna med avsättning för nästan vilka slags bostäder, han än bygger eller köper; men detta blir icke fallet om samhället i fråga upphör att växa lika kraftigt. På grund av den stagnerande befolkningstillväxten i riket har man

med all sannolikhet att räkna med en något sänkt progressivitet, vad gäller städers och industriorters folkökningf Från synpunkten av dessa planmässighetskrav ar den nuvarande bostadsproduktionen i allmänhet kaotisk och anarkisk. Bostadsproduktionen är en ren ›marknadsproduktion» i trängsta mening av ordet. Trots den producerade nyttighetens exceptionellt varaktiga natur styres bostadsproduktionen väsentligen av i bästa fall räntabilitetshänsyn, vilka då. kunna konstateras vara i hög grad grundade på tillfälliga och övergående förhållanden på hyresmarknaden. Företagarna på detta område ha icke i högre kunnat förverkliga den på analyser av framtida marknadsförgrad hållanden grundade, rationaliserande produktionsreglering, som företagarna på vissa andra områden lyckats genomföra, där det på lång sikt investerade kapitalet dock är relativt mindre och behovet av framtidskalkyler och produktionsreglering i motsvarande mån lägre. Delvis. torde detta förhållande äga sin förklaring däruti, att byggnadsföretagarna —— med vissa viktiga undantag, främst de kooperativa bygg- -— fortfarande till stor del äro, ofta tekniskt och ekononadsföretagen miskt klent utrustade, småföretagare, och att hela byggnadsindustrien i

vissa hänseenden kvarblivit på ett för moderna förhållanden i ekonomiskt

och organisatoriskt hänseende outvecklat stadium. Byggnadsindustrien har såsom helhet betraktad icke nått den relativa grad av produktionsoch marknadsrationalitet, som eljest utmärker industrien under den högkapitalistiska epoken.

Viktigare att framhäva är dock, att en planmässig produktionsreglering

—— även om de ekonomiska och organisatoriska förutsättningarna därför skulle vara för handen —— för närvarande är nära nog omöjliggjord av

det skälet, att det statistiska i-nformationsøøzaterial, som erfordras för en rationell prognos av den framtida bostadsefterfrågan, saknas eller, i den

1 Å andra sidan torde den uppfattning fara vilse, som utgår ifrån att städer och industriorter i allmänhet skola alldeles upphöra att växa eller rentav avtaga i folkmängd. Det finnes nämligen mycket små anledningar att antaga möjligheten av en återflyttning till det svenska jordbruket. Fvâirtom måste man på lång sikt med allsannolikhet räkna med en fortsatt ehuru kanske försiggående utflyttning från jordbruket. Den långsammare svenska jorden kommer i framtiden att, även vid ett förutsatt intensivare brukningssätt (en förutsättning som i och för sig är osäker), kunna odlas med ett allt fort sjunkande behov av mänsklig arbetskraft. Såvida man icke räknar med en katastrofal minskning av industriella produktionsmöjligheter, innebärande bl. a. en mycket nedtryckt levnadsstandard, måste industrialiseringen i Sverige fortsätta (detta oavsett hur det ekonomiska livet i framtiden kommer att vara organiserat). Detta kan vara värt att här påpeka, då den ovan kritiserade uppfattningen ibland anföres såsom ett skäl emot åtgärder i syfte att stimulera hostadsproduktionen i offentliga städerna. För här närmast ifrågavarande problem ——-behovet av anstalter i syfte att ernå en större planmässighet i bostadspxoduktionen ——ligger emellertid saken, som i texten närmare utföres, tvärtom så, att ju kraftigare stagnation av städernas och industriorternas tillväxt man befarar, desto starkare skäl föreligga för en rationaliserande produktionsanpassning.

ringa main det föreligger, dock icke upplagts från sådana synmmkter och

bearbetats på ett sådant sätt, att dylika marlmadsanalyser möjliggöras. Det finnes ett avgörande skäl, varför —— även om själva bostadsproduktionen och eventuellt även dess planmässiga fortfarande skulle reglering lämnas åt det enskilda initiativet -- i alla händelser insamlandet och bearbetningen av den ekonomiska och sociala statistik, varpå en kalkyl av den framtida bostadsefterfrågan kan grundas, och även verkställandet av denna kalkyl, onåste vara en samhällets sak. Skälet ligger att den däri, framtida bostadsefterfrågan icke kan beräknas genom en enbart statistisk analys. Den statistiska analysen mäste visserligen vara grundvalen, men efterfrågeprognosen beror av ännu en premiss, varöver de enskilda företagarna icke kunna förfoga. Den fraønvtida bostadsefterfrâgan kommer nämligen att 73 hög grad bero av sanzhällets åtgörandeøzv. Den socialegna politiska synpunkten inträder med andra ord redan i själva marknadsanalysensvproblem, vilket följaktligen icke är av rent teknisk natur. Det må i detta samband blott erinras därom, att stat och kommuner genom sin närings, finans- och framför allt socialpolitik i hög grad bestämma både den fria inkomst, som familjer i olika socialklasser ha till förfogande för sin konsumtiva efterfrågan, och än mer den som inriktning, dessa bringas att giva sin konsumtiva efterfrågan. Stat och kommuner ingripa vidare redan nu reglerande direkt på själva bostadsmarknaden genom subventions- och kreditâtgärder, byggnads-, hälso- och barnavârdsbestämmelser, kommunikations, stadsplane- och tomtpolitik o. s. v. Man torde vara på den säkra sidan, om man utgår ifrån att dessa slags ingrepp, vilka påtagligen förändra i främsta rummet såväl bostadsefterfrågans volym som inriktning, i alla händelser icke komma att bli mindre väsentliga i framtiden utan snarare tvärtom komma att befinna i växande. sig Efterfrågeprognosen blir på grund härav en integrerande del av själva socialpolitiken och i första hand av bostadspolitiken. Den måste med nödvändighet bygga på och i sig innesluta ett saønhällets bostadsprogram. Uppläggningen av ett dylikt bostadsprogram utesluter givetvis icke i och för sig fortvaron av en privat byggnadsproduktion. Tvärtom kan man säga att en, även från de enskilda företagarnas rationell synpunkt, ordning inom byggnadsindustrien förutsätter den i ett dylikt bostadsprogram inneslutna kalkylen av den framtida efterfrågan. Blott med ledning av en sådan rationell prognos, vilken av redan antydde. skäl icke kan uppläggas av de enskilda företagarna, kunna dessa göra sig mera bestämda och tillförlitliga föreställningar om vad slags lägenheter, som framdeles komma att efterfrågas och i vad omfattning. Riskerna inom den privata

byggnadsproduktionen skulle därigenom nedbringas; ej blott sociala utan

även enskilda kostnader skulle minskas, och hyresprisen kunna sänkas. Produktionen skulle få en till den köpkraftiga, konsumtiva efterfrågan bättre svarande inriktning.

För närvarande bostadsproduktionen i Sverige, som redan fortgår nämnts, på etti hög grad planlöst och därför för de enskilda företagarna och kostbart sätt. Samhällets ingrepp äro sporadiska, inriktade riskfyllt förhållanden. De bliva i saknad av överblick och plan ofta på speciella oändamâlsenliga. Det föreligger rentav en fara, att de på grund härav, och sedan vissa oönskliga konsekvenser så småningom komma att Visa sig, kunna komma att kompromettera offentligt ingripande på detta viktiga område och därigenom även vrida hela utvecklingen inom bostadspolitiken tillbaka i en reaktion. Icke minst från denna synpunkt är det ett att om det sociala bostadsprogrammet och om trängande behov, frågan efterfrågeprognosen upptages till intensivare studier. Klarare linjer i här antydda hänseenden äro emellertid erforderliga ej blott för att de enskilda företagarna genom att tillhandahålla dessa hjälpa informationer behövliga för tillförlitligare räntabilitetsberäkningar, än för närvarande äro att göra, och för att vägleda det allde som möjliga männa och kommunerna vid deras direkta ingripanden på bospeciellt så att dessa ingripanden kunna bli jalanlagda på ett från stadsmarknaden, de relevanta värderingarnas synpunkt effektivt och ändasocialpolitiska målsenligt sätt. Fördelarna sträcka sig långt utöver förhållandena i fråga om själva den aktuellt försiggående byggnadsproduktioncns omfattning och Blott i samband med genomtänkandet av ett socialt boinriktning. och uppgörandet av en efterfrågeprognos kunna kommustadsprogram nerna på ett mera planmässigt sätt disponera sitt utbyggande. Under nuvarande förhållanden möta t. ex. stora svårigheter för stadsatt en aktiv tomtpolitik kunna successivt ställa förvaltningarna genom till disposition i en riktig omfattning. Å ena sidan förebyggnadsmark risk att på lämplig byggnadsmark blir för knapp, så att ligger tillgången till spekulanternas profit städernas nedåt reglerande inflytande på prisav tomter och bostäder upphäves. Å andra sidan kan tillgånbildningen och utbudet av byggnadsmark riskeras vid visst tillfälle bli alltför gen att - för att här icke tala riklig, med resultat själva bostadsbyggandet

om gatu- och ledningsbyggandet —— blir splittrat och fördyrat och anpass-

till det tekniska framåtskridandet fördröjt. En modern stadsplaningen och tomtpolitik kräver så en efterfrågeanalys och ett bostadspronering gram. Först på grundvalen därav kunna dessa samhälleliga regleringar efter förutseende och planmässiga linjer, och först därmed bli de läggas rationellt sätt i bostadspolitiken såsom helhet. I flertalet på ett infogade stadssamhällen saknas även ansatser till en rationell integration av detta och i övriga är den medgivet ofullkomlig och bristfällig. slag

Grundvalen för en kalkyl över den framtida bostadsefterfrågan i ett samhälle måste bildas av bostadsstatistiken. För att kunna fylla detta ändamål måste bostadsstatistiken jämvål innefatta eller med lätthet kunna kombineras med tillräckligt många av de från efterfrågeprognosens syn-

punkt relevanta data av ekonomisk, demografisk, geografisk och allmän social karaktär samt därtill vara upplagd och bearbetad på ett sätt, som korresponderar till frågeställningarna. Dessa rationalitetskrav uppfyllas icke av den officiella bostadsstatistik, som är för handen. Problemet om hur en dylik statistik i Sverige kan uppläggas och genomföras skall behandlas i fortsättningen.

Kalkylen av den framtida bostadsefterfrdgan förutsätter nu, att man

pâ grundvalen av denna, med skilda slags socialstatistiska data sammanställda bostadsstatistik bildar sig en möjligast tillförlitlig uppfattning om den sannolika. ekonomiska och sociala utvecklingen i skilda hänseenden inom det ifrågavarande samhället. Vid dessa överväganden måste antaganden göras rörande den framtida utvecklingen av familjebildningen och fruktsamheten, av industriens utveckling och utvecklingen av dess lokalisering, av inkomst- och behovsutvecklingen o. s. v., varefter såsom slutsats skulle erhållas utvecklingen av efterfrågan på bostäder inom samhället i fråga. Framför allt i fråga om en längre bort i framtiden belägen bostadsefterfrågan kommer givetvis denna kalkyl att vara behäftad med en avsevärd osäkerhetsmarginal. Storleken av »denna osäkerhetsmarginal beror på sakmaterialets omfattning och tillförlitlighet och på beräkningarnas noggrannhet. Det måste emellertid understrykas, att även en kalkyl, som baseras på ett mindre gott material och en mindre ingående socialteoretisk analys, dock ger mera ledning än de alldeles lösa uppskattningar, varpå bostadsproduktionen för närvarande måste grundas. Som redan framhållits, beror emellertid den framtida bostadsefterfrâgan därutöver i högsta grad på den samhälleliga politiken. Ett socialpolitiskt bostadsprogram kan i sin tur icke mera rationellt uppställas annat än på grundval av enahanda socialstatistiska data och enahanda analys av dessa data. Efterfrågekalkylen och bostadsprogrammet äro på detta vis sammanflätade, i det att efterfrågekalkylen icke kan slutföras annat än på grundvalen av vissa bostadspolitiska premisser, medan å andra sidan dessa — - icke kunna i det blå premisser bostadsprogrammet konstrueras utan blott med hänsyn till det faktiska läget i olika hänseenden. En metodisk regel, som bör iakttagas i klarhetens intresse, är därvid, att

de tekniska och statistiska (de »objektiva») faktorerna i själva utrednings-

arbetet hållas fristående från de politiska (de »subjektiva») premisserna, vilka jämväl ingå i utredningsresultaten. Blott på detta vis ernår man ett införande av de politiska Synpunkterna, som kan sägas ske efter »rationella» linjer. Utredningsresultaten kunna däremot själva aldrig —— på det sätt man i tidigare social forskning och socialpolitiskt utredningsarbete ofta föreställt sig vara - bli möjligt av »objektiv» och enbart »saklig» karaktär, ty praktiska slutsatser förutsätta med nödvändighet även rent politiska premisser. Men dessa politiska premisser kunna en givas uttrycklig formulering, hållas särskilda och därigenom även införas i ana-

ett i och för sig rationellt sätt* Iakttager man denna regel, är lysen på det även lätt att på. ett mera exakt sätt justera de praktiska resultaten växlande Man kan rentav arbeta med al-

efter politiska värdepremisser.

ternativa sådana. En renodlande särskillnad av expertkunskapen och samtidigt en öppen

och omedelbar konfrontation av denna med de politiska värdepremisserna

är det moderna kravet på praktiskt sociala utredningar. Detta krav är särskilt viktigt vad gäller så invecklade utredningar som de här diskute-

rade.

Det hittills sagda kan sammanfattas ungefär sålunda. Sammanfattning. Kravet en rationalisering av byggnadsindustrien och bostadsförvaltpå är en dominerande socialpolitisk fråga redan på grund av bostadsningen förhållandenas betydelse från sociala synpunkter, på grund av bostadsstorleksordning och på grund av den avsevärda del av kostnadspostens nationens som i bostadsproduktionen bundits och alltjämt kapitalresurser, bindes. En av bostadsförhållandena i vårt land är med verklig sanering till sistnämnda omständigheter nåppeligen möjlig, såvida icke bohänsyn stadsproduktionen rationaliseras och förbilligas. behöver rationaliseras i en mängd hänseenden: Bostadsproduktionen vad förhållandena på dess arbetsmarknad, dess kreditmarknad, dess gäller materialmarknad 0. s. v? Det grundläggande rationaliseringskravet går emellertid ut en möjligast tillförlitlig kalkylering av den sannolika på framtida volym och inriktning samt en möjligast rabostadsefterfrågans tionell av produktionen efter denna sannolika efterfrågeutanpassning . veckling. Innan anpassningsproblemet kan uppställas och diskuöverhuvudtaget måste först en verkställas. En anpassning av teras, efterfrägeprognos efter behovens styrka och art är givetvis eljest utesluten. produktionen Denna efterfrågeprognos kan icke genomföras av de enskilda företagarna, vilka således i så måtto äro utan skuld till den närvarande bostadsproduktionens brist framtidsperspektiv och planmässighet. Den måste genompå föras av det allmänna. . Detta icke blott av hänsyn till de tekniska och administrativa svårigheterna för enskilda att en dylik analys. Viktigare är, att den genomföra framtida faktiskt till stor del beror av det allmännas bostadsefterfrâgan i skilda hänseenden. Efterfrågeprognosen blir därför även ett utpolitik tryck för och en beståndsdel av statens och kommunernas bostadspolitik, blir ett bostadsprogram.

1 I den tidigare avdelningens analys av trångboddhetens sociala karaktär representeras av de båda minimistandards i fråga om bostad de socialpolitiska premisserna uppställda och inkomst. . .. V

Se därom närmare t. ex. Stockholmsbyggnadsföreningsrationaliseringskommittés ut-

låtande av den 9 januari 1933.

Grundvalen för dylika mäste vara beräkningar en bostadsstatistik, som innehåller sådana data och även i övrigt är så planlagd och genomförd, att den kan ligga till grundval för en efterfrågeprognos och en planmässig bostadspolitik. Fullkomligt oberoende av vilken politisk inställning, man intager till det sociala bostadsproblemet, och alldeles oavsett vilka grundsatser, man med hänsyn därtill vill se genomförda inom det politiska bostadsprogrammet, är en så upplagd bostadsstatistik ett oavvisligt behov från synpunkten av varje art av bostadspolitik —- antaget blott att själva betydelsen av bostadsfrågan medgives. Icke minst med hänsyn till olikheterna i politisk inställning inom olika samhällsgrupper till bostadsproblemet, är det ett vetenskapligt metodiskt krav, att de socialpolitiska premisser, vilka med nödvändighet ingå i de kalkyler, varigenom efterfrågeprognosen och bostadsprogrammet räknas fram, och vilka i viss mindre mån ingå redan i den bostadsstatistiska uppläggningen och klassificeringen av data, göras uttryckliga och hållas särskilda från de statistiska data själva och de rent tekniska procedurerna. I det närmast följande kapitlet skall från här angivna synpunkter en kortfattad kritisk analys givas av den nu förefintliga bostadsstatistiken. I ett tredje kapitel skall så slutligen framläggas ett förslag till ny bostadsundersökning i Sverige. För att något närmare klarlägga en viss sida i det allmänna planläggningsproblem, som i detta kapitel vidrörts, redogöres i en efter detta kapitel tryckt bilaga för det kontinuerliga programarbetet, speciellt *hed hänsyn till den olika karaktären hos långtidsprogram och korttidsprogram.

Bilaga till II: 1. Det kontinuerliga programarbetet. Som redan nämnts, ökas osäkerhetsmarginalen vid av den framtida beräkningen bostadsefterfrågan, ju längre tidrymd som prognosen och programmet innefatta. Det praktiska värdet av en efterfrågeprognos och ett bostadsprogram är emellertid även i samma mån större, ju längre den innefattade är. Som redan tidrymden framhållits, byggas bostadshus regelbundet för en lång framtida och varaktighet, efterfrågeprognosen måste därför även omfatta en lång tidrymd för att felinvesteringar skola kunna förebyggas. Trots svårigheten i ett sådant företagande måste man därför söka läggaprognosen och programmet på så lång sikt, som det överhuvudtaget är möjligt. Men äro då långtidsprogram överhuvudtaget möjliga? Det är ju svårt att mera noggrant förutsäga utvecklingen under de närmaste åren, och det kan förefalla fullkomligt omöjligt att säga någonting av större värde om utvecklingen under, säg, trettio år. Om man emellertid med och arten klargör meningen av långtidsprogrammen, skall man finna, att de dock icke äro omöjliga. Ett långtidsprogram är icke avsett att vara stelt. Det skall göras upp i fullt medvetande om att det år från år måste ändras efter förändrade förhållanden, ändrad uppfattning om utvecklingen eller ändrad socialpolitisk till denna utinställning veckling. Skillnaden mellan korttidsprogramoch långtidsprogram skulle alltså att de vara, förra direkt avse den aktuellt försiggående produktionen, medan de senare avse att v I —- 330503.

i ett större på ett smidigt sätt foga in detta och efterföljande produktionsprogram sammanhang. med hänsyn till att för- Långtidsprogrammen få antagligen därför, svårigheterna en mer karaktär: genom långtidsproutse den långsiktiga utvecklingen, prohibitiv vill man i första hand se till, att de korta produktionsprogrammets perspektiv icke försvåra en framtida önskvärd anpassning efter utvecklingen. Vi grammen komma strax att beröra en sådan anpassningssynpunkt: önskvärdheten att det

icke produceras för mycket smålägenheter. Ett annat exempel av stadsplaneteknisk

natur kan nämnas: det är önskvärt att på ett någorlunda planmässigt sätt kunna

markområdena för en stads utveckling med hänsyn till den disponera de tillgängliga som inom kan förutses. En sådan skullebefolkningsökning, en viss period kalkyl måhända beträffande städer leda till den upptäckten, att markreserver finmånga Det skulle alltså finnas en förutsättning för att bebyggelsen skulle nas mer än nog. kunna än hittills antagits vara nödvändigt. Städernas tillväxt disponeras glesare även de stora städernas —— kan nämligen förutsättas numera komma att i viss mån

Då ett till att reservera möjligheter för utvidgavtaga. långtidsprogram syftar i vissa avseenden och att därtill uttrycka vår önskan beträffande utveckning i vissa andra avseenden, blir långtidsprogrammet alltså närmast en maximilingen däremot avser produktion inom de närmaste åren. Denplan. Korttidsprogrammet måste hålla sig »på säkra sidan», den blir en minimiplan.

formen för ett bostadsprogram borde sålunda vara en kom- Den åndamålsenligaste bination av ett föränderligt Iångtidsprogram och en serie korta produktionsprogram,

vilka, infogade i detta, gripa in i varandra. De tekniska att uppställa korta program bestridas i allmänhet icke. möjligheterna I viss mån kan i föregående avdelning illuden för Göteborg genomförda kalkylen strera metoderna därför. Beträffande långtidsprogrammet är det tydligt, att möjlig-

heterna av det statistiska material, som ställes till förfogande, bero på omfattningen av den socialteoretiska som på detta underlag av data och på intensiteten analys, att och genomdriva ett långtidsprogram stå genomföres. Möjligheterna uppställa till som man fordrar av dessutom i direkt proportion den grad av planmässighet,

och av effektiviteten hos de medel, som man brukar för att samhällshushållningen, genomdriva denna planmässighet.

Vi kunna icke här in på frågan om hur ett långtidsprogram skulle gå närmare De stora och andra frågor, som därvid måstekunna uppställas. näringspolitiska denna utrednings ram. Blott för att antyda hur, även ingående studeras, ligga utom med rätt ett långtidsprogram dock kan så vaga utgångspunkter, ge vissa fingervisbeträffande den aktuella skall efterföljande konstruktion tjäna.. ningar produktionen, —- är osäker och Konstruktionen ger vidare just i de stycken, den uppenbarligen byggd på godtyckliga förutsättningar —— en föreställning om de ytterligare data och

den fördjupade analys, som egentligen borde tillkomma.

behovet av smâlägenheter. Om man håller för Vi taga sikte på det framtida av den genomsnittliga boendetätheten skall sannolikt, att en betydande minskning kunna åstadkommas inom, låt oss säga, 30 år, framstår såsom en viktig konsekvens.

att måhända behovet av mycket små lägenheter (enkelrum och 1 rum och därav, kommer att avtaga, medan behovet av större lägenheter kommer att köklägenheter) Den måste då ställas: hur bör bostadsproduktionen läggas, för stegras. frågan skola bli sittande med ett alltför stort av mycket små att vi icke längre fram lager

lägenheter? Det framtida behovet av större är mindre viktigt att kalkylera. Om lägenheter behovet framdeles ökas, kan alltid av sådana lägenheter även ökas, produktionen medan tillvaron av ett överskott av smålägenheter skulle innebära en fel-o själva som bör förhindras. Här framträder långtidsprogrammets natur av spekulation,

att i första hand vara prohibitivt. Det bör tilläggas, att i svenska städer med deras stora bestånd av mycket små lägenheter (se diagram 1, sid. 20) är denna fråga av synnerligen allvarlig beskaffenhet. .De faktorer, som i första hand bestämma det framtida behovet av olika slags lägenhetstyper, äro: utvecklingstendenserna beträffande boendetätlzeten, befolkningens storlek och dess fördelning på familje- och hushållstgper. Som exempel väljes ånyo Göteborg. Den genomsnittliga boendetätheten i Göteborg har hittills oavbrutet sjunkit. Den uppgick 1905 till 151 boende per 100 eldstäder, 1910 till 149, 1915 till 146, 1920 till 145 och 1930 till 129. För närvarande torde hoendetäthetssiffran vid ungefär 125. ligga Som av dessa uppgifter framgår, har förbättringen varit särskilt snabb under sista decenniet. Boendetätheten i smålägenheterna har dock givetvis hela tiden hållit sig betydligt högre. Den uppgick 1905 till 191 boende per 100 eldstäder, 1910 till 188, 1915 till 184, 1920 till 182 och 1930 till 153 och torde nu ligga mellan 145 och 150. Som synes är utvecki stort sett densamma. Även för lingstendensen smålägenheterna är det i synnerhet sista decenniet, som inneburit en särskilt kraftig förbättring. Förbättringen har i själva verket varit kraftigare för kategorien smålägenheter än för hela lägenhetsbeståndet, vilket är ganska naturligt, eftersom nedgången i boendetätheten framför allt inneburit en viss minskning av den trångboddhet, som förefinnes i smålägenheter. Av hela befolkningen i Göteborg bodde 1930 Lmgefär 75 % i smålägenheter. Då boendetätheten i de större lägenheterna knappast kan förväntas ytterligare sjunka så” mycket, att detta skulle väsentligt sänka genomsnittssiffran för hela lägenhetsbeståndet, är det uppenbart, att en fortsatt nedgång av boendetätheten i Göteborg måste ske genom en sänkning av boendetätheten för den till 75 % av hela befolkningen uppgående delmassa, som nu bor i smålägenheter. En sådan utveckling är naturlig och bildar intet avbrott emot den nyss redovisade under de utvecklingen sista decennierna. En sänkning av den genomsnittliga boendetätheten måste därför innebära en fortgående uppflyttning av familjer till större vilket Iägenhetstyper, i och för sig mäste tendera att minska behovet av smålägenheter och i synnerhet behovet av de allra minsta Iâgenhetstgperna. Behovsvolymen är emellertid, som redan nämnts, även beroende av befolkningsutvecklingen och av fördelningen på hushållstyper. Professor Sten de Geer har gjort en beräkning, enligt vilken den sannolika befolkningsökningen i Göteborg intill 1960 kommer att uppgå till maximalt 100 000 individer, staomkring varigenom dens folkmängd skulle stiga från 250000 till 350 000. Denna omkring omkring beräkning är naturligtvis mycket osäker; en noggrannare analys byggd på ett fullständigare material skulle emellertid kunna minska och i osäkerhetsmarginalen detta hänseende giva ett bättre underlag för Beträffande därframtidsprognosen. efter befolkningens fördelning på hushållstyper, är det ännu svårare att vinna en grundad uppfattning. Man torde dock med tämligen stor säkerhet kunna utgå ifrån att den genomsnittliga hushållsstorleken i framtiden kommer att minskas, i samma mån som den sjunkande födelsefrekvensen får sina och göra verkningar gällande i samma mån som den allmänna tendensen till upplösande av vissa familjeband mellan vuxna släktingar får fortverka. Man vet dock hur kvantitativt ingenting om, betydelsefulla dessa båda tendenser komma att bliva. Såväl den sannolika befolkningsstegringen som den sannolika minskningen av hushållsstorleken innebära i och för att motverka sig en tendens den minskning av _beh0vet av smålâgenheter, som uppkommer på grund av den ovan berörda, på lång sikt sannolika av sänkningen boendetätheten. I långtidsprognosen gäller det nu att väga dessa olikriktade tendenser emot varandra. Efterföljande konstruktion är, som redan framhållits, byggd på rätt god-

blott att sätt illustrera lyckliga förutsättningar och tjänar syftet på ett abstrakt

tankegången. Följande antaganden göras. 1) Intresset fixeras på den delmassa av Göteborgs 2) Det förutsättes, att boendetâtbefolkning (75 %), som nu bor i smålågenheter. heten för denna delmassa intill 1960 skall sjunka till 125 boende per 100 eldstäder, som nu gäller för hela befolkningen. Detta antad. v. s. till det genomsnittstal, är icke det skulle i själva verket innebära en boendeförbättring i gande orimligt: takt, än den som ägt rum under det sista decenniet. 3) väsentligt långsammare Denna av boendetätheten inom ifrågavarande delmassa vara tämsänkning antages och lika stor för olika hushållstyper, vilket bl. a. innebär, att ligen genomgående eller däröver komma att inga familjer med ett personantal av 6 personer antagas år 1960. 4) För övriga hushållstyper antages vidare, efterfråga smålägenheter då boendetäthetstalet är ett bråk, hushållen fördelade på minsta möjliga antalet vilket innebär en förutsättning om största möjliga jämnhet i boendelägenhetstyper, tätheten även inom hushållstyperna (för hushållstypen 5 personer ha dock 2000

hushåll emot antagandet placerats i 2 rum och köklägenheter). 5) Fördelningen vara densamma år 1960 som 1930. 6) på familjetyper har antagits proportionellt vara 40 % motsvarande Sten de Geers Befolkningsökningen har antagits (ungefär Antagandena 4 och 5 torde tendera att giva en för låg efterfrågan maximikalkyl). 6 torde tvärtom leda till en för hög efterfrågan på på smålågenheter; antagandet smålågenheter (stegringsprocenten antagligen för hög).

Tab. 30. Schematisk exemplifikation av tankegången vid en långtldsprognos

av viss bostadsefterfrågan i Göteborg.

Antal Beräknat

1 Behovet av l enheter för

Hus- hush. Procen- Antal ant. hush. Antal Antal

denna den? as Sa 960

h§.1ls— boende i tuellt för- personer i motsv. personer i behövl. delade å i dessa delmassa dessa eldst. för i t typ lägenh. 1msh.- hushåll hush. denna 1 mm 2 rum, 3 mm (antal t. o. m. avpopnla- enkel-

pers.) 3 eldst. typer 1930 tionen 1960 delmaasa mm 09h °?_h °Eh

kok kok kok 1930 1960 1

i

I

1 6 710 1517 6 710 9 394 9 394 7 515 7 515 j 2 11 239 2511 22 478 15 735 31470 25 176 6 294 9 441 i 3 11 839 26-77 35 517 16 575 49 725 39 780 9 945 6 630

4 8 945 20‘23 35 780 12 523 50 092 40 074 10 018 2 505

5 5 491 l2°42 27 455 7 687 38 435 28 748 2 000 5 687 I

Szma 44 224 100-oo 127 940 j 61914 I 179116 141293 13 809 119 386 18 648 8 192 l

skulle behovet av lägenheter om 1 rum och Enligt de antagna förutsättningarna kök år 1960 endast till 19 386. Nuvarande beståndet är c:a 34 000. (Siffuppgå ran kan exakt, då statistik över nybyggnader och rivningar ej finns tillej anges än t. o. m. slutet av 1932. Siffrorna för 1932 äro dessutom ännu gänglig längre exakt fastställda.) Om vi räkna med en successiv normal rivning (på ej fullt grund av ålder etc.) av exempelvis 250 enrumslägenheter om året, och vidare för-

utsätta, att härefter inga sådana lägenheter byggas, ha vi likväl år 1960 ett bestånd av cza 27 000 mot ett behov av cza 19 000. Även om vi av olika skäl skulle räkna

med ett något större behov av ifrågavarande smålägenheter, står det likväl ganska att det befintliga beståndet av enrumslägenheter gott och väl räcker till för givet, 30 år framåt, om boendetätheten i dessa lägenheter skall sjunka i mera väsentlig

grad.

Beträffande tvårumslägenheterna förhåller det sig på följande sätt. Nuvarande beståndet är cza 15 500 (siffran angiven med samma reservation som ovan beträffande Behovet år 1960 under antagna förutsättningar är 18 648. enrumslägenheter). Med en normal rivning av förslagsvis 75 lägenheter om året skulle en nyproduktion av 5 248 lägenheter — d. v. s. endast 187 om året ——förslå att täcka hela på 28 år behovet. Vad innebär nu detta? Det innebär, att om produktionen av de minsta lägenhetstgperna under inflytande av tillfälliga förhållanden på hyrcsmarlmaden fortfarande skall komma att dominera som hittills, så reses ett mycket starkt hinder emot den av bostadsstandarden. Det kommer dessutom att bli ett eljest möjliga höjningen överbud av mycket små lägenheter. Om man verkligen önskar en så stor sänkav boendetätheten, som är möjlig, och samtidigt med hänsyn till enskildas och ning det allmännas intresse vill förebygga rena-felinvesteringar, bör man följaktligen söka inrikta hela produktionen på större lägenheter, och man blir då tvungen att, åtminstone subvention sörja för att dessa bli ekonomiskt Övertillfälligtvis, genom komliga även för personer med lägre inkomster. Den hittills påvisade förbättringen i tillståndet har gett upphov till det talesättet, att boendetätheten närmar sig 1 person per eldstad. Att orda om en sådan utveckutan att tänka sig in i här angivna konsekvenser och vara beredd på dem är ling ettsjälvbedrägeri och en meningslöshet. Det förda resonemanget är, såsom redan understrukits, blott ett exempel på själva den tankegång, som måste ligga bakom uppgörandet av ett långtidsprogram. Exemplet är utfört utan den grundval, bestående i ekonomisk, närings- och transportgeografisk, demografisk och allmänt social statistik, och utan den djupträngande analys av dessa data, som i det tidigare angivits vara behövlig. Det avser blott att belysa

beskaffenheten av problemet och att motivera anstalter, som möjliggöra ett mera

framgångsrikt bemästrande av detsamma.

2. .Den officiella bostadsstatistiken i

Sverige.

_ Bostadsstatistikens omfattning. Den officiella. bostadsstatistiken i Sverige omfattar i främsta rummet de av socialstyrelsen vid olika tidpunkter företagna. allmänna bostads- och hyresräkningarna. Dylika ha kommit till utförande åren 1912--1914, 1920, 1924, 1926 samt 1928. Av dessa undersökningar ha de år 1924 och 1928 utförda utgjort ett led i de vid samma tidpunkter av styrelsen verkställda dyrortsgrupperingarna och på grund härav i närmaste anslutning till dessas praktiska syftemål utformats att lämna upplysningar rörande hyresnivdns höjd å. olika orter. Förutom hyresförhâllandena ha jämväl boendeférhdllandena gjorts till föremål för undersökning i samtliga ovan nämnda bostads- och hyresräkningar med undantag för den sista, den år 1928 utförda, vilkens syftemâl vid materialets bearbetning inskränktes till att enbart lämna uppgifter rörande hyresnivåns höjd å olika orter i riket. Bostadsräkningarna åren 1912-1914 samt 1920, vilka äro de ur bostadssociala synpunkter grundligaste och mest djupgående, ha förutom hyresoch boendeförhållandena jämväl berört de undersökta hushållens inkomstförhållaøzdeøz. De därefter följande tre räkningarna ha däremot icke inbegripit inkomstuppgifter inom undersökningsområdet.

Ett gemensamt drag för samtliga undersökningar är, att desamma i fråga om fastställandet av bostadslägenheternas storlek blott tagit fasta

å lägenheternas fördelning å de sedvanliga storlekskategorierna (eldstä-

der, rum, kök). Någon uppmätning av eldstädernas golvytor och luft- rymder har således icke företagitsf Förutom nu nämnda hyres- och bostadsstatistik finnas dessutom synnerligen detaljerade uppgifter rörande hyres- och boendeförhållandena för de familjer, vilka vid av styrelsen anordnade levnadskostnadsundersökningar

fört hushållsbok under ett helt år. Dylika hushållskostnadsundersökningar

ha kommit till utförande åren 1913-1914, 1920 samt 1922-1923. Ur bostadsstatistisk synpunkt är emellertid sistnämnda material av mycket ringa omfattning (ett par tusen familjer spridda över hela landet) och endast ägnat att belysa vissa typiska familjehushälls bostadsstandard i rikets olika delar. Det primärstatistiska materialet är å andra sidan utomordentligt detaljerat och erbjuder möjligheter till de mest ingående grup- * peringar. Vid dyrortsgrupperingarna åren 1919-1920, 1924-1925 samt 1929-1930 ha förutom de allmänna hyresräkningarna jämväl företagits vissa undersökningar rörande speciellt statstjänstemännens hyres- och bostadsförhållanden i ett mycket stort antal orter. Resultaten av sistnämnda underåterfinnas, i den mån de publicerats, i olika årgångar av Sosökningar ciala Meddelanden.

Av här Omnämnda undersökningar torde de allmänna bostads- och hy-

resräkningarna vara de viktigaste. Resultaten av dessa äro som regel

redovisade i särskilda publikationer i serien Sveriges officiella statistik:

socialstatistik. De mycket stympade resultaten av hyresräkningen 1928 äro dock blott publicerade i Sociala Meddelanden, liksom även analysen av boendeförhållandena från hyresräkningen 1926.2 Här nedan lämnas en kortfattad översikt beträffande nämnda bostadsstatistiks planläggning, utförande och innehåll.” 1 I del Il av 1913-1914 års allmänna bostadsrâkning ha dock i vissa lokalmonografier

mätningar av lägenheternas yt- och rymdinnehåll företagits; se nämnda publikation del

1, sid. 115. ’ 1912-1914 års allmänna bostadsråkningar. Del I Allmän redogörelse. Del II Lokalmonografier I-XII. Allmänna bostadsrâkningen år 1920.

Hyresrälcningen år 1924. Del I Hyresförhâllanden m. m. Del II Boendeförhâllandenam

Hyresrälcningen år 1926. (Om boendeförhållandena se särskild uppsats i Sociala Meddelanden årg. 1928, håft. 6, sid. 411 ff.) V

år 1928. Sociala Meddelanden årg. 1930, häft. nr 3, sid. 211 ff., och nr

Hyresräkningen 4, sid. 267 ff. 3 För Stockholm och Göteborg finnes en kommunal bostads- och hyresstatistik av samma typ som den av socialstyrelsen utarbetade. Se resp. ståders kommunalstatistik och vad, beträffar Göteborg ovan kap. 2. Göteborgsundersökningarna hade föregåtts av en grundläggande undersökning rörande bostads- Uppsala 1907; se K. A. Edin, Arbetarbefolkningens förhållanden i Uppsala. Uppsala 1910.

1912-1914 års allmänna bostadsräkning. Enligt Kungl. Majzts bemynverkställdes av socialstyrelsen, i samband med mantalsskrivnindigande 1913 och beträffande 230 orter med garna för åren 1914, bostadsräkningar cza därav 51 städerf 19 köpingar, 51 munitillhopa 14 milj. invånare, och 109 landskommuner. Denna bostadsundersökning hade cipalsamhällen inom för utredning av de mindre beförberetts genom civildepartementet

medlade k1assernasbostadsffirhfillanden tillkallade sakkunniga (statens

bostadskommission). Urvalet av orter skedde i denna första allmänna bostadsundersökning att av stadssamhällena medtogos samtliga större (med över 10 000 inså, vid nämnda och bland de mindre ett lämpligt urval, revånare tidpunkt) olika landsdelar och olika samhällstyper. De utvalda landspresenterande kommunerna till omkring hälften av jordbrukssocknar, fördeutgjordes

lade och slättbygder samt på kustland och inland, och till hälf-

på skogsten av industrialiserade eller urbaniserade områden. De sistnämnda voro i regel gränsande till samtidigt undersökta stadssamhällen. För de utvalda bostadsräkningsorterna omfattade undersökningarna samtliga fastigheter. Genom särskild kungörelse ålades fastigheternas (arrendatorer) skyldighet att lämna de begärda uppgifterna. Manägare svarade för att fullständiga uppgifter blevo avtalsskrivningsförrättarna för fastigheter inom mantalsskrivningsområdet. En förgivna samtliga beredande granskning och kontroll ägde genom ortsmyndigheterna rum, redan innan materialet inskickades till den bearbetande myndigheten, so- -cialstyrelsen. Vad stadssamhällena skulle för varje fastighet ifyllas ett särbeträffar, skilt frågeformulär, vilket hade något olika avfattning för fastigheter inom och sådana utom stadsplaneområdet. I det förra frâgeformuläret efterfrågades tomtens ägare, areal och taxeringsvärde, ävensom för bebyggda tomter byggnadernas yta samt husens taxerings- och brandförsäkringsvärden. Å formulärets baksida begärdes för samtliga å. tomten uppförda färdigbyggda hus specificerade uppgifter beträffande huvudända-

mål, byggnadsmaterial, belägenhet, våningshöjd, lägenhetsantal, hyresvärde och ålder. Det för lägenhetsuppgifterna avsedda formuläret inne-

höll, förutom begäran om vissa identifieringsuppgifter, spörsmål angående lägenhetens upplåtelseform, rumsantal, utrustning med fasta tillbehör (bekvämligheter), hyresbelopp, hyresgästernas boendetid i lägenheten, storleken av deras förutvarande bostad, antalet i lägenheten boende personer, varvid särskilt skulle redovisas barn under 15 år och personer ej tillhörande lägenhetsinnehavarens familj eller tjänstefolk, samt slutligen den taxerade inkomsten för lägenhetsinnehavaren och för övriga familjemedlemmar. sistnämnda punkt skulle ej ifyllas av uppgiftslämnaren utan

1 Häri ingå ej Stockholm och Göteborg, för vilka orler bostadsräkningax företagiis å kommunalt initiativ.

av de kommunala kontrollanterna med ledning av senast fastställda taxeringslängder. De för landskommunerna avsedda frågeformulären skilde sig från stadssamhällenas förnämligast genom utelämnande av vissa för landsbygdens förhållanden ej avpassade frågepunkter, såsom angående husens yta och belägenhet m. m. Det statistiska huvudresultatet av denna bostadsundersökning belyste följande företeelser å bostadsmarknaden:

1. De undersökta bostäderna. Boningshus och hyggnadsmark. Bostadslägenheternas antal och upplåtelseformer. Bostadslägenheternas huvudtyper. Bostadslägenheternas beskaffenhet. 2. De boende och bostäderna. De boendes antal och fördelning efter bostads-, hushålls- och yrkeskategorier. De boendes fördelning efter utrymmet i bostäderna. 3. Hyra och inkomst. Hyresbelopp. Inkomstförhållanden. Förhållandet mellan hyra och inkomst.

Till punkt 3 bör dock tillfogas, att i den form statistiken publicerats föreligga blott små möjligheter till en mera djupgående analys av trångboddheten och dess samband med inkomstförhållandena. Man har sålunda nöjt sig med att driva analysen till ett blott och bart fastställande av trångboddhetens omfattning och storlek inom olika bostads-, hushålls- och yrkeskategorier å bostadsräkningsorterna. Orsakerna till trângboddheten och speciellt dennas samband med inkomstförhållandena ha däremot icke gjorts till föremål för närmare undersökningar. Det införskaffade primärmaterialet skulle visserligen ha medgivit sådana undersökningar, men de skulle ha förutsatt vissa grupperingar, vid vilka man kombinerat de trångbodda hushållens bostadsstandard med resp. familjehushålls inkomstförhållanden. 1912-1914 års allmänna bostadsräkning är i fråga om planläggning och utförande grundläggande för senare utförda undersökningar av liknande slag.

Allmänna bostadsräkningen år 1920. Socialstyrelsen hemställde den 10 oktober 1919 om äskande av anslag till en ny bostadsräkning, vilken i allt väsentligt skulle utföras efter samma plan som 1912-1914 års bostadsräkningar, ehuru enligt såväl till omfattning som till innehåll något förminskad skala. Primärmaterialet införskaffades i samband med mantalsskrivningarna i slutet av år 1920. Antalet orter, som berördes Omnämnda under»

av

sökning, uppgick till 89, av vilka ur administrativ synpunkt 60 voro. städer, 25 köpingar och municipalsamhällen samt 4 såsom 1andskommu—-

ner organiserade förstadssamhällen (Solna, Fässberg, Skön och Örgryte).

Bland dessa orter funnos 68, vilkas folkmängd översteg 5000 invånare, medan 21 stannade under denna befolkningsgräns. Bortser man från Stockholm och Göteborg, där kommunala bostadsräkningar samtidigt ägde rum, berördes c:a en fjärdedel av rikets stadsbygd, om man räknar efter samhällenas antal, men tre fjärdedelar, om man ser till folkmängden, av denna bostadsräkning. Bostadsräkningen omfattade samtliga de 31 städer, vilka vid denna tidpunkt räknade över 10 000 invånare, samt av de 71 orter med en folkmängd av 5000-10 000 alla sådana orter med undantag av 6, nämligen städerna Enköping, Tranås, Alingsås, Skara, Arboga och Hudiksvall. I enlighet med sitt närmaste syfte belyser 1920 års allmänna bostadsräkning bostadsförhållandena i rikets större städer och stadsliknande samhällen. Undersökningen inriktades närmast på att utröna krisårens inverkan på bostadsvillkoren och då närmast de däri ingående mera föränderliga_ elementen, såsom hyresnivån, boendetätheten och bostadstillgången. I allt väsentligt är innehållet i 1920 års bostadsräkning likartat med motsvarande undersökningar 1912-1914.

Hyresräkningen år 1924. Denna hyresräkning skiljer sig i fråga om; syftemål och planläggning rätt väsentligt från de förut omnämnda bostadsräkningarna. 1924 års hyresräkning utformades nämligen i anslut-ning till den vid samma tidpunkt företagna grupperingen av rikets orter efter levnadskostnadernas storlek. Antalet orter, som berördes av undersökningen, uppgick till sammanlagt 220, varav 103 städer, 28 köpin» gar, 64 municipalsamhällen och 25 landskommuner med en folkmängd av tillhopa 17 milj. personer och ett antal hyreslägenheter av c:a 270 000. A det använda frägeformuläret upptogos i huvudsak endast sådana spörsmål, som voro av direkt betydelse för räkningens närmaste syfte, nämligen rörande lägenheternas upplåtelseform, rumsantal, hyrespris. m. m., allt frågor, vilka med lätthet och säkerhet kunde besvaras av vederbörande husägare eller hyresvärd. Emellertid intogs å. formuläret:

även en fråga om antalet i lägenheten boende. Någon åtskillnad mellan.

de boendes kön, ålder och civilstånd eller deras ställning i hushålletgjordes däremot icke. Uppgifter om inkomstförhållandena införskaffa-des ej heller. Vid bearbetningen rörande hyresförhållandena grupperades lägenhe-v terna efter storleksklasser och hyresbelopp, varvid åtskillnad gjordes.

mellan bostadslägenheter med och utan centraluppvärmning. Rörande

boendeförhållandena bearbetades materialet ur synpunkten av att belysa trângboddheten inom olika lägenhetskategorier och upplåtelseformer

?med åtskillnad mellan större och mindre bostadslägenheter. Då uppgift om de boendes inkomster ej hade införskaffats, kunde nägra undersökningar rörande hyresprocenten icke utföras. Materialet har ej heller .grupperats efter yrken och socialklasser, vilket skedde i 1912-1914 och 1920 års bostadsundersökningar. 1924 års hyresräkning giver därför endast kunskap om själva hyres- “nivån och belyser därutöver boendeförhållandena i de olika lägenhetskaitegorierna i blott mycket grova drag, då. boendetätheten icke sammanställes med andra relevanta *demografiska och sociala data.

Hyvesräkningen år 1926. Denna bostadsundersökning begränsades till ett mindre antal typorter, vilka tillsammantagna kunde anses giva en representativ bild av hyresniväns utvecklingstendenser i landets stadssamhällen. Socialstyrelsen fann det dock nödvändigt att —— såsom skett vid »- undersökningen allmän i den bemärtidigare bostadsräkningar göra kelsen, att den komme att för de undersökta orterna avse samtliga boxstadslägenheter. Undersökningens närmaste syfte var att skaffa styrel- -sen erforderlig kunskap rörande den allmänna hyresnivåns utvecklingstendenser från år 1924, vilket var av vikt med hänsyn till styrelsens kvartalsvis återkommande levnadskostnadsberäkningar. Allmänna hyresräkningen år 1926 omfattade tillhopa blott 55 orter, ”varav 48 voro städer samt 7 köpingar och municipalsamhällen. Bort-

sett från Stockholm, där kommunal hyresräkning samtidigt ägde rum,

i-berördes endast en sjättedel av rikets stadsbygd av denna undersökning, vom man räknar efter samhällenas antal, men drygt två tredjedelar, om man ser till folkmängden. Å frâgeformuläret begärdes bl. a. upplysningar om lägenhetsinne-

havarens yrke, lägenhetens storlek (rum och kök), upplätelseform, samt

»antalet i lägenheten faktiskt boende (medräknat inneboende). Fastighets-

ägarna eller hyresvärdarna hade att ifylla dessa frågeformulär i samband

med mantalsskrivningarna hösten 1926. Resultatet av bearbetningarna,

i vad detsamma avsåg hyresförhållandena, publicerades sedermera i en

särskild publikation. Beträffande boendeförhâllandena gjordes dessa .jämväl till föremål för undersökning. Resultatet publicerades dock en- -dast i form av en uppsats i Sociala Meddelanden.

Hyresräkningen år 1928. Denna hyresräkning utfördes på samma sätt :som den 1926 företagna och i närmaste anslutning till 1929/1930 års dyriortsgruppering. Endast den del av hyresräkningsmaterialet, som av-

:sâg det i den fria marknaden uthyrda bostadsbestândet; gjordes till före-

.mäl för bearbetning och detta blott i vad detsamma avsåg hyresbelop- ‘pen. På. grund av besparingsskäl publicerades resultatet endast i form av en mycket kortfattad uppsats i Sociala Meddelanden. Undersökningen omfattade dock ett större antal orter än 1926 års hyresräkning, Hela

antalet berörda orter uppgick nämligen till 263. Bland dessa voro 93 städer, 31 köpingar, 88 municipalsamhällen samt 51 landskommuner.

Sammanfattande anmärkningar. Som av ovan lämnade sammanträngda redogörelse rörande de allmänna bostads- och hyresräkningarna fram-

går, utgöra desamma för resp. bostadsräkningsorter totalundersöknin-

gar, i det att hela bostadsbeståndet ä de undersökta orterna redovisats.

Blott 1912-1914 och 1920 års bostadsräkningar äro att anse som bo-

stadssociala undersökningar, medan 1924, 1926 och 1928 års räkningar utförts i huvudsakligt syfte att tjäna dyrortsgrupperingarna och indexberäkningarna rörande levnadskostnaderna. På grund av det praktiska syftemål dessa tre sista räkningar sålunda i första hand kommit att tjäna ha deras bostadssociala karaktär fått träda i bakgrunden, medan hyresförhållandena å. bostadsmarknaden trätt i förgrunden. Såsom slutomdöme kan sägas, att de båda första bostadsräkningarna och speciellt den första av dessa för sin tid voro synnerligen värdefulla socialstatistiska undersökningar. I den mån de icke uppfylla alla de krav, man nu skulle vilja ställa på en bostadssocial statistik, beror det väsentligen på att förändrade förutsättningar både vad gäller de faktiska bostadsförhållandena och än mera beträffande de socialpolitiska Synpunkterna gjort förändrade frågeställningar och därmed en delvis” annan planläggning och bearbetning önskvärda. .

Utvecklingen av den allmänna bostadsstatistiken i Sverige har emel-

lertid dessvärre, sedan den på detta utmärkta sätt grundlagts genom bostadsundersökningen 1912-1914, följt en stadigt sjunkande kurva, som nått sitt bottenläge genom hyresräkningen 1928. Det för denna hyresräkning insamlade primärmaterialet bearbetades ju överhuvudtaget icke

—— ens i den mycket begränsade utsträckning detta material skulle ha.

medgivit —— från synpunkten av boendeförhâllandena. Den sista i högre grad upplysande allmänna bostadssoeiala undersökning, som föreligger, hänför sig således till är 1920. Även denna undersökning, liksom den närmast tidigare, ger emellertid blott en otillräcklig

belysning speciellt av trångboddhetens samband med inkomstförhâllandena. Sedan .dess ha vidare som bekant stora sociala, ekonomiska och

byggnadstekniska förändringar ägt rum. Bostadsfrågan såsom socialpolitiskt problem står för närvarande på

dagordningen såsom aldrig förr. Den allmänna är

bostadsstatistiken_

emellertid underhaltig; den lämnar icke för det socialpolitiska hand-

landet den informationsbas, som detta kräver för att kunna givas en

planmässig inriktning.

3. Behovet av en ny bostádsundersökning.

En ny hyresräkning är avsedd att äga rum hösten 1933 för att ingå såsom ett led i en förnyad gruppering av orterna i riket efter levnadskostnadernas höjd. Det praktiska förslag, som här framlägges, går ut på att årets hyresrâkning göres till en verklig bostadssocial undersökning närmast av den. typ, som, 1912-1914 och även 1920 års räkningar representera. . Behovet av en förbättrad bostadsstatistik har i det föregående fler städes illustrerats och mera systematiskt motiverats i denna avdelnings första ka.pitel. Denna fråga behöver därför nu icke vidlyftigare utredas. I detta kapitel skola blott vissa mera principiella önskemål preciseras beträffande en sådan bostadsstatistisk undersöknings innebörd, dess omfattning, planläggning och tekniska genomförande.

I denna bostadsundersökniøzg bör ånyo den bostadssoc-iala. synpunkter: b-ringas i förgrunden. Undersökningen bör läggas så, att den faktiskt förefintliga trångboddheten beskrives och utredes med hänsyn till dess sociala natur och 0rsaker. Enhetliga principer böra utfinnas för lägenhetsbeståndets grupi bofälliga och icke bofälliga lägenheter. Trângboddheten bör pering vidare icke mätas i ett enkelt boendetäthetstal, vilket ju särskilt med till växlingarna och förändringarna av familjernas barnantal hänsyn blir missvisande. De boende böra differentieras med avseende å ålder, och helst även med avseende å kön och civilstånd, liksom naturligtvis med avseende å ställning till familjen (familjemedlem, tjänare, inackorderad, inneboende). Vid bearbetningen för ernåendet av boendetäthetstal bör till eldstädernas olika bostadsvärde, varvid jämväl hänsyn tagas t. ex. kök icke bör räknas såsom likvärdigt med bostadsrum. De på detta vis ernådda trångboddhetstalen böra så sammanställas med familjetyp, Izyresbelopp, socialklass och familjeinlcomst. Trångboddhetens sammanställning med inkomst bör därvid ske direkt och icke via, hyresprocenten, Hyresprocenten är överhuvudtaget, som redan tiframhållits, att betrakta som ett mindre gott socialstatistiskt indi-i digare cium, än ofta antagits. Vill man ha ett mera sägande tal, vari hyra och inkomst äro kombinerade, bör man hellre beräkna den del av inkomsten, som återstår, sedan hyran betalts. Detta tal måste då givetvis differentieras med hänsyn till familjetyp och även med hänsyn till bosta dsstandardl i I den mån i undersökningen minimistandards i fråga om bostad och inkomst införas, böra dessa. givetvis kunna byggas på. mera noggranna utredningar, än de som i den stickprovsundersökning för Göteborg, vars

resultat finnas refererade här ovan i första avdelningens tredje kapitel,

fått komma till användning. Man bör helst arbeta med flera alternativa standards.

Med hänsyn till syftemâlet, som ju bl. a. är att lämna statsmakterna

och de olika kommunerna det informationsmaterial av bostadsstatistisk art, som är behövligt för en planmässig bostadspolitik, är det ett önske-

mål, att så många orter som möjligt bli medtagna i bostadsundersökningen. Ett visst samhälle kan ;ju icke upplägga sin bostadspolitik på grundvalen av statistik från ett annat samhälle. Bostadsundersökningen bör Vidare icke inskränkas till att blott gälla städer och industriorter; den egentliga landsbygdens bostadsförhállanden ?näste även belysas. På grund av de åtskilligt olikartade förhållandena måste därvid givetvis i någon mån avvikande begreppsbestämningar och grupperingsprinciper tillämpas för landsbygden, Bl. a. måste därvid beaktas, dels att bostaden för den viktiga statarklassen icke hyres på en bostadsmarknad, utan ingår i arbetslönen såsom naturaförmån, dels att bostadsnöden på landsbygden i motsats till vad fallet är i städerna i första rummet är en bofällighetsfråga och ej en trångboddhetsfråga. För att undvika. alltför stora kostnader kan det starkt ifrågasättas, huruvida icke principen bör brytas, att hela lägenhetsbeståndet å alla de undersökta orterna skall medtagas i undersökningen, vad gäller samtliga primäruppgifter. Man borde följaktligen, vad gäller ett flertal av de ingående uppgifterna, för vissa orter kunna âtnöja sig med en representativ undersökningsmetod. Den misstro emot samplingmetoden, som ibland .ådagalägges, synes vara överdriven. Den tidigare berörda, av Göteborgs

statistiska byrå. genomförda samplingundersökningen, ger ett belägg för

att en dylik undersökning, om den planeras på ett försiktigt och sak- A förståndigt sätt, kan giva goda resultat. Genom att i viss utsträckning använda samplingmetoden skulle man ej blott inom en begränsad kostnad bli i stånd att medtaga ett större antal orter utan även bli i tillfälle att genomföra undersökningen på ett mera intensivt sätt. I detta hänseende torde Göteborgsundersökningen, vad beträffar principerna för primärmaterialets insamlande, framstå förebildlig. En viss del av primärmaterialet för denna insamlades, som tidigare angivits, genom särskilda husundersökare. Källorna till de inhämtade upplysningarna voro: fastighetsägarnas på huvudförteckningen angivna uppgifter, hyresgästernas muntligen lämnade upplysningar, husbesökarnas egna observationer samt mantals- och taxeringslêingderna, byggnadsnämndens förteckningar o. s. v. Undersökningsobjelcten hade därvid uttagits genom lottning, varvid fastigheten varit utlottningsenhet. Denna intensiva undersökningsmetod innebär givetvis garantier för mångsidig möjliggör en större intensitet i fråga om

uppgiftskontroll och

uppgifternas antal. Med hänsyn tilllkommunernas intresse i en dylik

intensiv bostadssocial undersökning kunde lämpligen kommunerna åläg-

_gas bära kostnaden för primärmaterialets införskaffande. Utlottningen av de fastigheter, som skola ingå i den representativa.

av kan i regel näppeligen

intensivundersökningsdelen bostadsräkningen, helt överlåtas åt ortsmyndigheter .eller åt av dem i samband med bo-

stadsräkniugen utsedda granskningskommittéer. Därtill är proceduren alltför invecklad och risken för ett tendentiöst urval alltför stor. Man skulle däremot kunna tänka sig, att urvalet verkställdes av socialstyrelsen i samråd med granskningskommittéerna på grundval av det i början av år 1934 inkommande allmänna hyresräkningsmaterialet. Genom sammanställningar mellan lägenheternas hyror samt fördelning å stads-

delar, lägenhetskategorier, å lägenheter med och utan centraluppvärm-

ning m. m., skulle det redan a priori vara möjligt att i mycket viktiga avseenden bedöma urvalets representativitet. Utlottningen skulle således verkställas i samband med hyresräkningen (d. v. s. införskaffandet och bearbetandet av de uppgifter, som gälla hela lägenhetsbeståndet å resp. orter), varefter de för den intensiva bo-

stadsundersökningen erforderliga uppgifterna från de på angivet sätt

utvalda fastigheterna sedermera skulle införskaffas genom de kommu-

nala myndigheternas försorg.

Avgörandet av frågan, hur stort ett lägenhets- och familjebestând måste vara för att en representativ undersökningsmetod skall vara praktiskt genomförbar utan att antingen samplingen måste göras så relativt fullständig, att metoden icke framstår i avsedd grad kostnadsbesparande, eller det statistiska felet blir så stort att samplingundersökningen icke blir i rättvisande - d. v. s. i för vilka

rimlig grad praktiken frågorna:

orter en representativ metod kan finna användning och hur relativt stor i olika orter samplingen bör vara —- bör då givetvis grundas på en sakkunnigt genomförd matematiskt statistisk principutredning.

Ej blott vid valet av primäruppgifter utan även vid valet av klassificerings- och sammanställningsgrundsatser samt det statistiska tabellverkets uppställning bör den synpunkten vara avgörande, att stat och kommuner i bostadsstatistiken (jämte tillgängliga ekonomiska, demografiska, närings- och transportgeografiska och allmänt sociala data av annan art) skola kunna finna informationsbasen för sin bostadspolitik. Härvid böra vissa metoder och erfarenheter från föregående avdel-

nings stickprovsundersökning för Göteborg kunna vara i någon mån

A vägledande. Blott ännu en sak skall påpekas. Om man beslutar sig för att företaget den grundläggande bostadssociala riksundersökning, som nu är av nö-

den, har man därefter möjligheter att genom ett på visst sätt organise-

rat bruk av årliga eller vartannatårliga smärre undersökningar räkna

sig fram till de förändrade aktuella förhållandena. I synnerhet en bo-

stadsundersökning efter dessa intensiva linjer drager en avsevärd tid, innan dess resultat föreligga färdiga, vilket gör att dessa i avsaknad av ett genomfört ärligt framräknande äro inaktuella, redan innan under-

sökningen föreligger färdig. Det synes därför vara motiverat, att i samband med den noggrannare planläggning av bostadsundersökningen, som givetvis måste föregå dess företagande, utredning även verkställes om den

mest effektiva och kostnadsbesparande, approximativa metoderna ,att på.

olika vägar hålla bostadsstatistiken framräknad en serie av år efter verkställandet av själva den mera omfattande och intensiva bostadsundersökning, varom här närmast varit fråga. Även i detta syfte bör ett organi-r serat och reglerat samarbete äga rum mellan socialstyrelsen och kommunerna. Bostadsstatistiken borde således uppläggas efter samma principersom befolkningsstatistiken med, förslagsvis, vart tionde år återkommamde intensiva bostadsräkningar, korresponderande till folkräkningarna, och däremellan ett löpande statistiskt arbete i avsikt att årligen framräkna bostadsförhållandena. Då nu dyrortsgrupperingar äro avsedda att verkställas vart femte år, kunde lämpligen varannan hyresräkning förbindas med en dylik intensivt genomförd bostadscensus. Det årliga framräkningsarbetet skulle därefter bygga på tillgängliga uppgifter rörandenybyggnadsverksamheten, rivningarna, befolkningsutvecklingen m. m. å. de olika orterna, arbetslöne-, arbetslöshets- och inkomstförändringarna. m. m. Primärmaterialet för dylika årliga framräkningar insamlas red.an nu och bearbetas för andra syften; vad som kräves är blott en bo-stadscensus för att tjäna såsom grundval och därefter en rationell or» ganisation av framräkningsarbetet. Med hänsyn icke minst till den bostadssociala karaktär, som en bostadsstatistik upplagd efter dessa riktlinjer skulle få, vore det i hög grad

önskligt, att bostadscensus komme att i tiden sammanfalla med folkräk»

ningsåren, vilket, så intensivt som numera folkräkningarna genomföras, ej blott skulle förenkla arbetet med materialinsamlandet för bostadscensus utan därtill möjliggöra sammanställningar av största värde bådeur bostadsstatistisk, demografisk och allmänt social synpunkt. Därför kunde ifrågasättas, att om en bostadsräkning på sätt föreslagits nu företages hösten 1933, den därefter i tur kommande bostadsräkningen utsattes att äga rum redan 1940 (i samband varmed då. tidpunkterna föräven dyrortsgruppering och hyresräkning egentligen borde på motsva--

rande sätt justeras, därest detta vore genomförbart).

Statens 1933

offentliga utredningar

Systematisk förteckning (Siffrorna. inom klammer beteckna ntredningamas nummer iden kronologiska förteckningen.)

. \ __

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Förberedande utkast till strafflag. Brott mot politiska Betänkande med förslag ang. åtgärder för ett bätttre uträttigheter. Brott mot allmän ordning och nyttjande av landets skogstillgångar. [2]

Betänkande med till organisation av det frivil nga fr1d._[16_]

och hjålpar etet beträffande frigivna fangar. förslañ

äâvdds-

Industri.

Statsiörtattnlng. Allmän statslörvnltning.

Handel och sjöfart.

Kommynnllfirvaltnlng.

Kommunikationsvlisen. Betänkande med forslag ang. varningsmärken och säker- Statens och kommunernas linansväaen. hetsanordningar vid korsningar i samma plan mellan järnväg och vag m. m. 7] Skatteutjamningsberedningen 2. Betänkande med förslag till lag om rätt att med motor-

v Skatteutjâmningsberedningen 3. 4 v H fordon befara enskild vag m. m. 9

Betänkande ang. statsinlösen av 0st ustbanan_och Upp- Sala-Gävle järnväg. [13]

Bank-, kredit- och pennlngvfisen. Pollti.

I-‘BI-sflkringsviisen.

Socialpolitik. rörande behovet av en utvidgning av Undersökning bostadsstatlsfikep jämte vissa därmed förbundna hostadspolitiska fragor. [14] Ky:-kovfisen. Under-vlsuingsvfisen. Andlig odling i övrigt. Hiilso- och sjukvård. Utrednin och förslag rörande åtgärder för beredande av öka e möjligheter att indraga låraüjänster vid ~c. folkskoleväsendet. [5] Förslag med betänkande rörande det akademiska befordringsväsendet och prokanslerinstitutionen. [10]

Allmänt näringsväsen. Betänkande beträffande vattenfallsstyrelsens taxor för Försvarsvåsen. elektrisk kraft till abonnenter på landsbygden. [8]

Fast egendom. Jordbruk med binärlngar. betânkanden. 9. Betänkande Utrikes ärenden. internationell rätt. Jordbruksutredningens toduktions- och avsattningsförliållandena för rätts-

ani Lagberedningens förslag an . vissa internationella

sla t jur samt kött och fläsk. [12] förlnållanden. 4. Försla til konvention mellan Sverige, Finland, Is and och Norge ang. konkurs,

Danmalzäc, m. m.

Isaac Marcus Boktr.-A.-B., Stockholm 1983