Utredning och förslag angående importmonopol på kaffe

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

J£-* A . STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1933:15

FINANSDEPARTEMENTET

UTREDNING OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

IMPORTMONOPOL PÅ KAFFE AVGIVNA D E N 15 MARS 1933 AV

inom

finansdepartementet sakkunniga

tillkallade

S T O C K H O L M 1 9

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1933 Kronologisk

1. Lagberedningens förslag angående vissa internationella rättsförhållanden. 4. Förslag till konvention m e l l a n Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge a n g å e n d e k o n k u r s , m. m. Norstedt. 88 s. J u . 2. Betänkande m e d förslag angående åtgärder för ett b ä t t r e utnyttjande av landets skogstillgångar. Beckman. 245 s. J o . X Skatteutjämningsberedningen 2. 1. De k o m m u n a l a förvaltningsuppgifternas finansiering m. m. i vissa f r ä m m a n d e länder. 2. Den n u v a r a n d e fördelningen m e l l a n staten och k o m m u n e r n a av utgifterna för de k o m m u n a l a förvaltningsbestyren i Sverige. 3. De svenska k o m m u n a l f ö r b u n d e n . Norstedt, vj, 88 s. F i . 4. Skatteutjämningsberedningen. 3. P r i n c i p b e t ä n k a n d e m e d förslag till skatteutjämnande åtgärder genom överflyttning till staten eller till större k o m m u n a l a u t d e b i t e r i n g s o m r å d e n av kostnader för k o m m u n a l a förvaltningsuppgifter. Norstedt. (2), 344 s. F i . 5. U t r e d n i n g och förslag r ö r a n d e åtgärder för bered a n d e av ökade möjligheter att indraga lärartjänster vid folkskoleväsendet. Norstedt. 19 s. E . 6. Brott m o t politiska rättigheter. Brott m o t a l l m ä n o r d n i n g och frid. F ö r b e r e d a n d e utkast till strafflag. Speciella delen. 11. Av J. C. W. Thyrcn. Lund, Berling. 297 s. J u . 7. Betänkande m e d förslag angående v a r n i n g s m ä r k e n

Anm. bokstäver — JG ordr

förteckning

ocli s ä k e r h e t s a n o r d n i n g a r vid korsningar i s a m m a p l a n m e l l a n järnväg och väg m. m. Idun. 99 s. K. 8. B e t ä n k a n d e beträffande vattenfallsstyrelsens taxor för elektrisk kraft till a b o n n e n t e r pa landsbygden. Idun. 148 s. K. 9. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om rätt att m e d m o t o r f o r d o n befara enskild väg m. m. Idun. 24 s. K. 10. Förslag m e d b e t ä n k a n d e r ö r a n d e det a k a d e m i s k a bef ordrings väsendet och p r o k a n s l e r s i a s t i t u t i o n e n . Norstedt. 210 s. E . 11. B e t ä n k a n d e m e d förslag till organisation av det frivilliga skydds- och hjälparbetet beträffande frigivna fångar. Marcus. 168 s. J u . 12. J o r d b r u k s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e n . 9. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e p r o d u k t i o n s - och avsättningsförhållandena för s l a k t d j u r s a m t k ö t t och fläsk. Beckman. 251 s. J o . , n 13 B e t ä n k a n d e angående statsinlösen av Ostkustbanan och Uppsala—Gävle j ä r n v ä g . Beckman, vj, 42 s. K. 14. U n d e r s ö k n i n g r ö r a n d e behovet av en u t v i d g n i n g av bostadsstatistiken j ä m t e vissa d ä r m e d förbundna bostadspolitiska frågor. Marcus. I l l s. F i . 15. U t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e i m p o r t m o n o p o l pa kaffe. Marcus. 50 s. F i . o 16. A u t o m a t i s e r i n g av telefonnätet p a Sveriges l a n d s bygd. Göteborg, E l ä n d e r . 58 s. K.

irje depai

STATENS

OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 3 3 : 1 5 FINANSDEPARTEMENTET

UTREDNING OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

I M P O R T M O N O P O L PÅ KAFFE AVGIVNA DEN 15 MARS 1933 AV

inom

Finansdepartementet sakkunniga

tillkallade

S T O C K H O L M 1933 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

Stockholm den 15 mars 1933.

Till Herr Statsrådet och Chefen för

Finansdepartementet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 3 januari 1933 givna bemyndigande har Herr Statsrådet jämlikt beslut den 9 januari s. å. tillkallat undertecknade att verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om inrättande av införselmonopol på kaffe och i samband därmed stående spörsmål. Efter fullgjort uppdrag tillåta vi oss härmed till Herr Statsrådet överlämna den av oss verkställda utredningen i ämnet, åtföljd av förslag till anordnande av viss statlig kontroll av kaffeimporten. Vid utarbetandet av de till yttrandet fogade förslagen till författning samt kontrakt och stadgar för en tilltänkt kaffeimportförening har enligt Herr Statsrådets den 2 mars meddelade förordnande biträtt assessorn i Svea Hovrätt Johan Nordenfalk. Vördsamt FELIX HAMRIN

M. MARCUS

'v;

Innehållsförteckning. Sid.

Kap.

I. Den svenska kaffehandeln och dess organisation

7 Kap. II. Kaffets ställning i Sveriges utrikeshandel

19 Kap. III. Förslag till statligt reglerande av kaffeimporten Förslag till Kungl. Maj:ts förordning med bestämmelser om monopol på kaffe

29 import41

Förslag till kontrakt mellan svenska staten och föreningen Sveriges kaffeimportörer, u. p. a. jämte specialmotivering

43 Förslag till stadgar för föreningen Sveriges kaffeimportörer, u. p. a

7 KAP. I. Den svenska kaffehandeln oeh dess organisation. Den svenska kaffebanteringen utövas av följande grupper av näringsidkare: 1. Partihandlare, i regel tillika importörer. 2. Rosterier, i regel anslutna till parti- och i vissa fall till detaljhandel. 3. Agenter för utländska partihandlare. 4. Detaljhandlare. Rörande förekomsten av de tre förstnämnda slagen av näringsidkare samt omfattningen av deras verksamhet ha de sakkunniga verkställt vissa specialutredningar till komplettering av det eljest föreliggande, 1 stort sett mycket torftiga materialet. Genom hänvändelse dels till tullverket, dels till enskilda tulltjänstemän, vilka pläga på eget initiativ sammanställa individuella importuppgifter inom de större städerna, ha upprättats tablåer, innehållande nominella förteckningar över samtliga importörer av kaffe år 1932 med angivande för var och en av importkvantitetens storlek. En första bearbetning av dessa tablåer, varvid importen uppdelats på de olika tullplatserna och såsom komplettering använts det i tullverket förvarade materialet angående införseln år 1931, visar den rangordning mellan de viktigare importorterna — platser med en införsel av minst 500 ton — som framgår av tab. 1. T a b . 1.

D e s t ö r r e k a f f e i m p o r t s t ä d e r n a i S v e r i g e 1931—1932.

1. Stockholm ••• 2. Göteborg 3. Gävle 4. Hälsingborg • 5. Malmö 6. Västerås 7. Sundsvall 8. Karlstad 9. Norrköping .. 10. Örebro 11. Kristinehamn 12. Halmstad 13. Luleå 14. Uppsala 15. Östersund 16. Kalmar 17. Falun Övriga 29 städer .. 1

1931 Import toa

1932 Import ton

12911 9 502 5 643 5 380 4 212 1565 1513 1398 1198 1111 764 696 647 646 568 591 542 4 009

10176 7 464 4 460 4 422 3 216 956 1066 971 793 777 637 652 575 387 350 488 311 2 349

52 896

40 050

På grund av nogot skiljaktiga beräkningsmetoder är denna siffra omkr. 1*6 milj. kg. högre än motsvarande tal i tab. 12.

8 De stora kaffehamnarna i v å r t land äro således i främsta r u m m e t Stockholm och Göteborg, med ett betydande försprång för huvudstaden, samt därefter, brytande städernas rangordning efter folkmängden, Gävle, Hälsingborg och Malmö. Den fjärde bland v å r a största städer, Norrköping, kommer som kaffeimportör först på nionde plats. De fem främsta kaffestädernas sammanlagda kaffeinförsel uppgick år 1931 till omkr. 70 % och år 1932 till drygt 75 % av rikets. Undersökes därefter med ledning av det insamlade tullstatistiska materialet antalet kaffeimportörer och deras inbördes storleksordning, måste siffrorna i viss m å n omgrupperas med hänsyn till förekomsten bland de som importörer angivna av speditörer samt önskvärdheten att under en stad sammanföra importen för s å d a n a företag, vilka verkställa införsel över flera hamnar. I sistnämnda fall har den samlade importen hänförts till den stad, där företaget har sitt huvudsäte. Den import, som förmedlas a v speditörer, går i regel till importörer i a n d r a städer ä n importhamnen. Det har icke alltid varit möjligt a t t i dessa fall få klarhet rörande den verklige mottagaren, v a d a n materialet i detta hänseende lider av någon bristfällighet. Vidare bör ihågkommas, att kaffe, inköpt av köpman, bosatt på en mindre tullplats, ofta förtullats i den stora importhamnen för att vidareförsändas till köparen, v a r a v följer, att storhamn a r n a s kaffesiffror bli större och övriga tullorters mindre än som s v a r a r mot partihandelns verkliga omfattning på de olika platserna. Tab. 2, där resultatet av den h ä r verkställda bearbetningen återgives, l ä m n a r därför endast en orientering och gör icke anspråk på exakthet i detaljer. T a b . 2.

K a f f e i m p o r t ö r e r å r 1932.

Stockholm Göteborg Malmö Hälsingborg.. • Gävle Örebro Karlstad Västerås Sundsvall Norrköping ... Luleå Halmstad Falun Kristinehamn Kalmar Östersund Övriga Summa

Antal importörer

Import

89 47 35 19 9 10 3 5 11 20 7 10 3 2 15 7 108

13 874 6 759 2 427 4 422 3 809

ton

777 815 1182

335 762 246 651 311 169 485 350 2 676

Enligt denna tablå förekommo sålunda i den svenska tullstatistiken år 1932 icke mindre än 400 firmor, som verkställt import av kaffe. N ä r a fjärdedelen h ä r a v kom på Stockholm, och omkr. en åttondel på Göteborg. Ett närmare studium av materialet visar emellertid, att det endast ä r ett relativt fåtal av importörerna v a r för sig, som nå upp till någorlunda avsevärda kvantiteter. E n fördelning av firmorna ur denna

9 synpunkt, varvid gränserna satts vid lägst 15 000 och högst 1200 000 kg;, motsvarande ungefär resp. 250 och 20 000 säckar om 60 kg. — den vanligaste säckstorleken ^ visar följande bild (tab. 3). T a b . 3.

K a f f e i m p o r t e n å r 1932, f ö r d e l a d i s t o r l e k s k l a s s e r . Stockholm

Importkvantitet per importör, kg.

Högst 15000 15000— 60000 60000— 120000 120000- 180000 180000— 300000 300000— 420000 420 000— 600 000 600000— 900000 900 000—1200 000 Över 1 200000 Summa

Göteborg

Mal- Hälsing- Gävborg le mö

Västerås

Övriga städer Riket

A n t a l

i m p o r t ö r e r

13 10 5 5 l

3 ! 1 I

49 16 8 1 4 5 2 2 1 1

14 14 4 5 5 1 2 1 1 I

—

1 -L 1

~89

120 | 37 ; 19 i 12 ; 3

1 2 — 1 5 ! 196

208 82 38 24 16 11 9 6 2 4 400

Mer än hälften av samtliga importörer införde sålunda icke större kvantitet än 250 säckar och endast omkr. ett h u n d r a t a l av samtliga kommo upp till en sammanlagd årspost av 1000 säckar. Sättes importgränsen nedåt till 5 000 säckar eller 300 000 kg., ha år 1932 endast 32 företag tillhört denna grupp. H ä r a v voro 11 verksamma i Stockholm och av de övriga endast 5 i a n d r a städer än de sex i tablån särskilt redovisade. Firmor med en kaffeimport över 10 000 säckar voro till antalet 12, v a r a v 4 i Stockholm. Av importörer med en införsel över 20 000 säckar fanns en i v a r d e r a städerna Stockholm, Göteborg, Hälsingborg och Gävle. 2.

I industristatistiken redovisas årligen såsom särskild industriell verksamhet röstning av kaffe med fördelning på den röstning, som avser egen vara, och den, som gäller främmande vara. I de sista årsredogörelserna återfinnas i detta hänseende följande uppgifter (tab. 4). T a b . 4.

Kafferosterier.

Personal Ar

1926 1927 1928 1929 1930

Antal fabriker

87 103 106 104 103

Egen vara

Förvaltnings

Arbetare

191 186 181 174 166

300 330 344 355 363

14 946 17180 17 686 17 771 19 209

45 968 51 223 55 638 53 489 46 476

Främmande vara rostningslön Värde 1 000 kr. 595 654 660 651 703

H ä r redovisas således såsom rostad omkr. hälften av den importerade kvantiteten — h u r mycket som s v a r a r mot rostningslönen k a n ej angivas. Den röstning, som ej omfattas av statistiken, är dels den, som förekom-

10 mer i detaljhandeln — ett och annat dylikt företag torde dock medtagas i industriredovisningen — och dels den, som försiggår i hemmen. Den sistnämnda lär ännu vara en vanlig företeelse på landsbygden. Detaljerade uppgifter angående rosteriernas verksamhet kunna hämtas ur industristatistikens primärmaterial. Detta är dock på grund av tryckfrihetslagens föreskrifter icke tillgängligt förrän fem år efter avlämnandet till kommerskpllegium, så att det sista år, vars material där kunnat ställas till förfogande, avser 1926. En bearbetning av dessa uppgifter visar, att 26 rosterier voro sysselsatta uteslutande med röstning mot lön, vilken uppgick till ett sammanlagt bruttobelopp av 458 000 kr. Dessa företag sysselsatte sammanlagt 65 arbetare samt en förvaltningspersonal» uppgående till 11 personer. 61 rosterier behandlade egen vara och fördelade sig i storleksklasser på följande sätt (tab. 5). T a b . 5.

R o s t e r i e r m e d e g e n v a r a å r 1926, f ö r d e l a d e i s t o r l e k s k l a s s e r .

Högst 60 000 6 0 0 0 0 - 120000 120000— 300000 300000— 600000 600 000— 900 000 900 000—1 200 000 Över 1200 000

! ; |

Summa

Rostad *„*_ii„„*:^» totalkvantitet kg.

Antal i; «_„.,*_: förvaltnings- ' ; personal |

19 15 12 10 1 3 1

750928 1282 459 2 455 314 4 303 585 700 000 2 986 624 2 467 366

22 25 34 47 14 3

i i

32 28 46 64 4 30 31

14 946 276

!

235 Antal.

Hostad kvantitet, kg.

j

I

. , , a Antal rbctare

Om samma indelningsgrund följes som i fråga om importfirmornas storleksordning, visar tablån, att 42 rosterier hade en rörelse, som översteg röstning av 1000 säckar, medan antalet rosterier med en röstning av över 5000 säckar stannade vid 15 eller omkr. en fjärdedel av samtliga. De sistnämndas sammanlagda röstning gällde omkr. 70 % av alla rosteriers och de sysselsatte omkr. hälften av den i tablån redovisade förvaltnings- och arbetarepersonalen. Rosterier med en röstning av över 15000 säckar voro endast 4 och deras rostade kvantitet drygt en tredjedel av samtliga rosteriers.

Alla försäljningar till kaffeimportörerna ha hos oss hittills förmedlats av de utländska säljarnas, i Sverige verksamma agenter. Dessa tillställa köparna regelbundet sina offerter och på grundval härav avslutas inköpen. Det har allmänt uppgivits, att agentens kommission uppgår till 1*5 % av fakturavärdet. Med denna inkomst har agenten att bestrida sina samtliga kostnader, varvid emellertid oftast utgifterna för utländska telegram och telefonsamtal torde bäras av agentens huvudman. Nettoinkomsten för agenten har beräknats uppgå till 0*75 å l*o % på fakturavärdet. Genom en särskild undersökning, som verkställts av Sveriges handelsagenters förenings kaffesektion, till vilken alla kaffeagenter av någon

betydelse torde vara anslutna, ha individuella uppgifter insamlats och till de sakkunniga överlämnats rörande bl. a. varje agentfirmas bruttoinkomst av kaffeförsäljningen under åren 1923—1932, antalet anställda ni. m. En sammanställning av de sålunda meddelade upplysningarna visar, att utredningen omfattar sammanlagt 57 agentfirmor, fördelade på nedanstående städer och sysselsättande tillsammans 202 anställda (inkl. företagsledaren). Då flertalet firmor förmedla försäljning även av andra varor än kaffe, är sistnämnda siffra icke ett uttryck för den enbart i kaffeagenturerna sysselsätta personalen. Antal anställda (inkl. företagsledaren) 81 42 24 13

Antal ngenttirraor Stockholm Göteborg Hälsingborg Malmö Gävle Örebro Sundsvall Norrköping Halmstad Lysekil

17 14

«

5 4 8 3 2 2 1

4 9 8

202 Summa

Sveriges fem viktigaste kaffehamnar komma sålunda även här i täten på listan, och särskilt anmärkes, att i Stockholm och Göteborg över halva antalet av samtliga kaffeagenter äro verksamma. Bruttoinkomsterna för åren 1923—1932 redovisades med de i tab. 6 återgivna totalbeloppen. T a b . 6. Ar

Kaffeagenternas bruttoinkomst.

År

1 000 kr.

...i

1924 1925 1926 1927 1928

j i !

1101 988 1103 1042 1191

Genomsnitt

1929 1930 1931 1932 1930/32

1 000 kr. 1122 886 902 867 885

'

Den för de sista tre åren redovisade bruttoinkomsten av 885000 kr. i genomsnitt per år utgör 1-6 % av motsvarande importvärde — omkr. 55 milj. kr. — enligt handelsstatistiken och kommer sålunda mycket nära den enligt det föregående meddelade siffran för bruttoprovisionen. Firmorna voro av starkt växlande storleksordning. Sålunda utgjorde bruttoinkomsten av kaffeagenturen i genomsnitt för åren 1930—1932 för 25 firmor högst 5 000 kr., för 10 firmor 5 000—10 000, för 12 firmor 10 000— 25 000, för 4 firmor 25000—50 000, för 5 firmor 50 000—100 000 och för 1

12 firma över 100 000 kr. Stockholmsfirmornås försäljning översteg högst väsentligt kollegernas i de andra städerna: omkr. 2/s av hela den på kaffeagentverksamheten i riket intjänade medelprovisionen för åren 1930— 1932 kom på huvudstadsagenterna. 4.

Någon koncentrationsrörelse, avsedd att på en eller ett fåtal händer sammanföra väsentliga delar av den svenska kaffehandeln, har hittills icke förekommit. Visserligen intaga, såsom av i det föregående anförda uppgifter framgår, särskilt bland rosterierna, men även bland importörerna, några enstaka firmor en på grund av storleken av sin omsättning ledande ställning, men denna plats har i varje särskilt fall vunnits genom rörelsens växande framgång och i regel ej på grund av sammanslagning med andra företag. Ej heller förefinnas några priskarteller. Importörerna äro till större delen medlemmar av yrkets intressesammanslutning, Sveriges kolonialvaruengrossisters riksförbund, vilken emellertid i detta fall icke utövar någon verksamhet i prisregler ande syfte. De större rosterierna tillhöra med några undantag Sveriges kafferosteriers förening och tillämpa visserligen gemensamma bruttonoteringar för några standardtyper kaffe samt i allmänhet enhetliga försäljningsvillkor, men prissätta eljest sina kaffesorter självständigt var för sig. Ett försök att i en mera vidsträckt omfattning införa gemensamma noteringar skulle stöta på utomordentliga svårigheter med hänsyn till att varje rosteris prislista till väsentlig del sammansättes av firmans egna speciella blandningar, vars motsvarighet hos annat rosteri ej kan objektivt fastställas. Det är i konkurrensen mellan dessa blandningar handeln med det rostade kaffet finner sin uppgift. Under år 1932 har en ansats gjorts att sammanföra de svenska importörerna i en gemensam organisation för verkställande av vissa inköp. Brasilien, som tidigare endast genom landets exportörfirmor försålt sitt kaffe, har under de senaste två åren genom sin centrala kaffemyndighet avslutat s. k. propagandakontrakt med en del länder. Avsikten med dessa kontrakt torde ha varit propaganda för ökad konsumtion av brasilianskt kaffe. Kaffeexporten från Brasilien skulle stimuleras genom att det köpande landet skulle få till skänks hälften av den kvantitet, varmed konsumtionen stege. De förslag, som i början gjordes från brasilianskt håll beträffande propagandakontrakt för Sverige, avvisades från svenskt importörhåll. När Brasilien emellertid sedermera kom med ett nytt erbjudande med förbättrade villkor och samtidigt fara förelåg, att, därest erbjudandet avvisades från de svenska importörerna, en uppgörelse till deras förfång bleve träffad med en utländsk firma, visades från de större importörernas sida intresse för saken. Förslaget gick ut på, att en sammanslutning av svenska kaffeimportörer, i form av ett aktiebolag med ett kapital av 1000 000 kr., skulle mottaga kaffekonsignationer av upp till 550 000 säckar årligen under tre år, att lagras i våra frihamnar. Köparen skulle vid skeppningen inbetala de fiskaliska avgifterna i Brasilien och sedan sälja kaffet till gällande marknadspris. På skillnaden mellan å ena sidan försäljningspriset i Sverige och å andra sidan den erlagda avgiftsinbetalningen med tillägg av transportkostnaderna till Sverige och eventuella lagringskostnader, skulle bolaget äga tillgodo-

13 njuta en gottgörelse. av 30 %, varav Va skulle användas för propagandakostnader, Vs utbetalas till bolagets kunder och V* tillfalla bolaget Med nuvarande kaffepris skulle varje på dylikt sätt beräknad tredjedel utgöra 6 a 5 ore per kg. Såväl bolagets delägare som andra importörer skulle fortfarande aga rätt att avsluta köp av brasilkaffe hos andra kaffeexportorer an den avtalsslutande brasilianska myndigheten. Fördelarna för Sverige skulle ligga däri, att lagringsutrymmena i våra frihamnar kunde utnyttjas for andamålet och prisfallsrisken för importörerna reduceras genom att kaffet vore disponibelt här. Det ifrågasatta bolaget har tillsvidare icke kommit till stånd, men underhandlingar lära pågå rörande avslutande av ett avtal av ungefärligen den angivna innebörden. 5. Om sålunda inom kaffehandeln något enstaka enskilt intresse icke på något område dominerar, så är detta däremot fallet i fråga om sjötransporten av kaffet från de syd- och mellanamerikanska hamnarna till Sverige. ^ e t f V e ^nr a r e d e r i b o l a g > vars tillkomst beredde möjlighet för oss att omkr. år 1905 upptaga importen av kaffe direkt från Brasilien, har sedermera efter hand alltmer utvidgat sina intressen på traderna till dessa delar av världen och intager nu sedan åtskillig tid tillbaka ställningen såsom praktiskt taget det enda transportföretag, vilket med sina fartygfor hem det i de västra atlanthamnarna för direkt skeppning till svensk hamn inköpta kaffet. Rederiets kaffeimport omsluter omkr. 70 % av det i Sverige förbrukade kaffet. f. Genom internationella avtal med fixerade frakter ha dessa skeppningar förbehållits at det svenska rederiet. Dess frakt för kaffe är för när varande från t. ex. Santos till Göteborg 77 engelska shilling per ton med tillagg av 10 /o, som återbetalas till avlastarna enligt regler som knyta deras intresse vid användandet av de avtalsbundna rederierna Då frak ten beräknas efter viss guldparitet, motsvarar den angivna fraktsatsen i svenskt mynt för närvarande mellan 10 och 11 öre per kg. Denna relativt höga trakt anses motiverad dels av den särskilda omsorg, med vilken kaffet under sjötransporten måste handhavas, och dels av hänsyn därtill att tack vare denna inkomst rederiet kan erbjuda de svenska exportnäringarna låga fraktkostnader för deras varusändningar till kaffeländerna. En mindre del av det amerikanska kaffet skeppas ej direkt på svensk kol utan transiteras från andra europeiska hamnar. Sålunda fraktas katte från Costa Rica i regel via London och från Centralamerika ofta over Hamburg med resp. engelska och tyska rederiers fartyg. Likaså J a V a Vla A m s t e r d a m m e d fart Sand y s hemmahörande i 6.

Kaffepriset har under de sista femtio åren varit underkastat ständiga växlingar, ofta med häftiga övergångar mellan priskurvans toppar och dalar. En utförligare framställning rörande kaffeprisets förändringar har liksom redogörelse för utländska marknadsförhållanden o. dyl ansetts

14 ligga utanför ramen av denna utredning, som i detta hänseende begränsats allenast till en undersökning av prisbildningen inom den svenska parti- och detaljhandeln. Genom förfrågningar hos kaffegrossisternas samt rosteriernas i det föregående omnämnda organisationer ha uppgifter inhämtats dels från nio namngivna partihandlare på åtta olika orter, dels från samtliga till rosteriernas förening anslutna företag angående inköps- och försäljningspris för några särskilt angivna kaffesorter. Inköpspriset har gällt december 1932 och försäljningspriset, i den mån så varit möjligt, det pris, till vilket decembervaran försålts. En sammanställning av de från grossisterna influtna kalkylerna, gällande orostat kaffe och avseende den med ledning av de meddelade sifferuppgifterna uträknade differensen mellan inköpspris inkl. alla kostnader och försäljningspris, ter sig på följande sätt (tab. 7). Tab. 7. Skillnad mellan självkostnads- oeh försäljningspris på orostat kaffe, kr. per 100 kg. Firma

!

i

•

! Santos go od

1 .! i Santos superior i

Santos extra prime

16-9 ;> 21-95

16-95 21-95 18-50

1695 16-95

15— 17—

15— 12—

nr

' 1 2 3 4 5 6 .7 •

8 9

23-50

1716— 1723—

22-so 20 —

22-50 20 —

22-so 20—

21-os

18-05

17*50

15 — 16 —

.

Bio N. Y. 2

Bio X. Y. 7

—

19-5 0 22-50 17-BO 14'3 5

25-60

_ " ' — 14-50

15— 13-

21-50 22-50 17-50 16*0 5

Enligt denna tablå växlade prisdifferensen i fråga om Santos mellan 15 och 25 öre och för Rio mellan 12 och 22 öre per kg. Differensen var i några fall högre för de dyrare kaffekvaliteterna än för de billigare. Uppgifterna rörande tull och övriga omkostnader från varans ankomst till försäljningstillfället, kontorskostnader dock ej inräknade, ha växlat mellan lägst 48 och högst 59 öre per kg., men ha i flertalet fall rört sig kring 50 öre. Försäljningskonditionerna angivas vara i regel 2 % per 30 dagar eller 3 månader netto. Rosterierna, vilkas uppgifter gälla inköpspris och kostnader för orostat samt försäljningspris för rostat kaffe, ha meddelat följande gemensamma pristabell (tab. 8). Tab. 8. Skillnad mellan rosteriernas siälvkostnads- oeh försäljningspris för rostat kaffe.

1 K r . per 100 kg.

Santos good . . . . . . . Santos superior Santosf extra prime Rio N. Y. nr 7 Rio N. Y. nr 2

- '

4*25 14-10 22-30 — 2-22 9^40

15 Här framträder sålunda en tydlig skillnad mellan kalkylerna för de billiga och dyrare sorterna. Det enklaste Riokaffet har enligt dessa upp gifter försålts med en förlust av 2 öre per kg., medan för en'billig Santos förtjänsten stannat vid 4 öre. För de högre sorterna har däremot avan sen varit bättre, och gäller detta särskilt Santos. Tull och hamnkostnader ha beräknats till 50 öre, rostningskosthaden till 5 öré, genomsnittsfrakt och emballage till 7 öre och medelrabatt till 7 öre, allt per kg. Viktförlusten under röstningen har angivits till 17•'•%. Ur rosteriföreningens gemensamma försäljningskonditioner må anföras, att de återförsäljare, som binda sig för inköp under viss tid enligt kontrakt (för högst fem år), få en partirabatt, som vid årsinköp av minst 500 kg. uppgår till 4 öre per kg. och därefter stiger, så att den utgår med högst 12 öre per kg. vid inköp under ett år av minst 10 000 kg. Vid prisförhöjning få dessa kunder göra uttagningar till förutvarande pris under 30 dagar efter förhöjningen. Det är tillåtet sälja på leverans till fast pris i norra Sverige på tre, och inom det övriga landet på två månader. Kaffet levereras fritt i säckar men med särskilt tillägg för sådant emballage som kartonger, fodrade påsar, bleckburkar, skrin. Flertalet större rosterier sälja vissa av sina blandningar i särskilda förpackningar (kartonger), och har uppgivits, att försäljningen härav skulle representera omkr. 10 % av dessa rosteriers omsättning. En uppfattning rörande de inom kaffehandeln i vårt land mest gängse kaffesorterna och deras inköpspris den 3 mars 1933 lämnas av tab. 9. T a b . 9.

P r i s f ö r o r o s t a t kaffe a v o l i k a s l a g ( n o t e r i n g a r 3 m a r s 1933). Tull och | Inköpspris mottagn.- j fritt magasin kostnader \ Gbg—Sthlin öre per kg. | kr. per kg.

Java, äkta gammal Hfl. 75 150 kg. c & f| 223 > , Boengi-.1 » 60 i | 2 -• , Robusta » 24 Liberia, hög kval. > 45 » , låg •> » 2(i Guatemala, Salvador^ Mexico, tvättat . . . . . . . . [ Am.$ 11 D:o, otvättat j . » »10 Costa Rica, tvättat j 86/— 150skg.c&f Columbia, » . . . . Am.$ 12 50 kg. c&f Caracas, » ' 73/— J50-8kg.c&f Santos extra prime med| beskrivn ! 66/— 18-95 Prime ; 63/— 18-95 Superior : 61/— 18-95 Good :...\....\ 60/— 18-95 Rio Prime 56/— 18-9 5 Superior 54/— 18-95 18-95 Ordinär, nr 7 52/—

3-8 5

3-ia 1-5 7 2-51 1' o' t)

1-72 1*61 2-1J 1-88 1-86 1*10 1-18

I1«

112 1-05 l-oi 0-97

50 50 50 50 50 50 50

1-78 1-68 l'«4 1-62 1-55 1-5 1 1-47

Om Costa Rica undantages, har, såsom av tablån framgår, en avsevärd utjämning inträtt i prisen på de amerikanska kaffesorterna. Salvador kostar sålunda icke mer än de bättre Santoskvaliteterna och Columbiakaffet noteras endast omkr. 10 öre högre. Skillnaden mellan det sistnämnda kaffet och Rio av bättre sort är 25 å 30 öre. Liberia av låg kva

litet håller sig på Santoskaffets nivå, medan den finare Liberian intager en ställning mellan de amerikanska och ostindiska kaffesorterna, vilka sistnämnda komma högst på skalan med ett pris, som för Java av medel kvalitet ligger i närheten av det dubbla av Brasilkaffets pris.

En särskild undersökning har på de sakkunnigas uppdrag verkställts av sekreteraren i socialstyrelsen Hugo Heyman rörande spörsmålet, i vilken utsträckning och med vilken tidsutdräkt fluktuationer i partipriset på kaffe vinna tillämpning i detaljhandelns priser. Ett direkt fastställande av marginalen mellan parti- och detaljpriset har på grund av svagheter i det tillgängliga materialet icke kunnat genomföras. Hr Heyman har rörande sin undersökning utarbetat den redogörelse, som här i huvudsak återgives. Det enda föreliggande detaljprismaterialet är det av socialstyrelsen periodiskt inhämtade från 49 orter — städer och stadsliknande samhällen — inom olika delar av landet. Till och med utgången av år 1931 noterades i denna statistik »prima orostat Santoskaffe». Redan en jämförelse mellan de uppgivna priserna från olika orter gör det sannolikt, att vissa kvalitetsolikheter föreligga orterna emellan, och en närmare undersökning av de faktiska förhållandena bekräftar dessa förmodanden. På orterna inom de södra och mellersta landsdelarna torde det dock genomgående vid noteringarna ha varit fråga om Santoskvaliteter, även om icke exakt samma kvalitet därav salufördes och noterades. Norr om Gävle åter måste man räkna med att jämte Santos även å ena sidan Rio och å andra sidan vissa högre kvaliteter inkommit bland de noterade sorterna. På bifogade diagram ha därför sistnämnda orter uteslutits (varemot de äro medtagna vid beräkningen av medeltalen för socialstyrelsens 49 rapportorter i tab. 10 och 11). På varje ort för sig torde man kunna räkna med att handels- och förbrukningsvanorna varit så konstanta, att de vid olika tidpunkter noterade priserna genomgående avse enahanda kvaliteter. Att så är fallet, är givetvis avgörande för möjligheten att studera prisutvecklingen. Emellertid kommo socialstyrelsens noteringar att lida av att detaljhandeln alltmer frångick det orostade kaffet och slutligen det rostade blev nära nog det enda, som såldes. Oaktat man förutsåg, att ökade svårigheter därav skulle bliva följden, bestämde man sig därför för att från början av 1932 övergå till att notera rostat kaffe, nämligen »rostat prima Santoskaffe». Det rostade kaffet säljes i detaljhandeln mera sällan oblandat och därför måste även föreskrivas, att blandningar med övervägande Santos borde godtagas vid noteringarna. Då emellertid dylika kaffeblandningar förekomma av en mångfald olika slag och ofta under föga upplysande namn samt mången gång icke ens handlandena själva känna deras sammansättning, var det helt naturligt, att socialstyrelsens ombud på de olika orterna kommit att notera växlande kvali teter av rostat kaffe i åtskilligt högre grad än förut beträffande det oros tade. Detaljprisnoteringar på först orostat, numera rostat kaffe ha inhämtats månadsvis vid mitten av varje månad alltsedan år 1903; de för varje ort uträknade medelpriserna och genomsnittspriserna för samtliga rapporterande orter äro publicerade kvartalsvis i Sociala Meddelanden.

17 T a b . 10.

Är och månad

P r i s n o t e r i n g a r p a o r o s t a t kaffe 1988—1931. Partipr ia

Detaljpris

orostat Good Santos fritt magasin Göteborg kr. per kg.

orostat Prima Santos medeltal för 49 orter kr. per kg.

i • •

Partipris

Detaljpna

jan.—juni 1929 =

i i

j

!

1928 m a r s . april maj juni juli augusti september oktober november december..

2-27 2-27 227 2-27 2-34 2-34 2-8 4 2-34 2*34 2-3 4

304 3-06 3-08 3-09 3-12 3-12 318 3-16 3-16

1929 j a n u a r i . februari mars april maj iuni juli augusti september oktober • november., december - -

2-34 2-3C 2-36 2'31 2-21 2*21 2-21 2-21 1-98 1-91 186 1-73

3-16 3-16 3-17 3-17 3-18 3-17 3"15 315 3-05 3-02 2-88 2-82

1930 januari .. februari mars april maj juni juli augusti.... september oktober— november december.

p46 1-41; 1-41; 1-46 1'44 1*87 1-36 1-19 1-24 1-24 1-24 1-24

2-G 9 2-62 2-60 2-55 2-52 2-50 2-4 G 2-40 2- 2 c 2-20 2-21

1931 j a n u a r i . februari mars april maj juni juli augusti september oktober november. • december •.

l-io Mo

2-10 2-li

:!80790

I n d e x t a 1

107 l-oi 1-15 1-15 1-15 1-04 1-04 1-16 1-27 1-41—1-68

3-ic

2" 2 _'>

2-io 2-06 2*02

2-oi 2'0i 2'00 1-98 1'99

2-oi 2-08

98'7 98-7 98-7 987 101-7 101-7 101-7 101-7 101*7 101-7

95-9 96-5 97-2 97-5 98-4 98-4 98-7 99-4 99-7 997

101-7 102-6

99-7 99-7 100-0 100-0 100-3

102-e 100-4

96i 96i 96i 96-1

86i 83-o 80- 9 75-2 63-5 63*5 63-5 63-5

100-0 99-4 99-4 96-2 95-3 90-9

89-o 84-9

82-G 82-o

58-7 51-7 53-9 53-9 53-9 53-9

80-4 79-5 78-9 77-6 75-7 71-3 70-0 69-4 69-7

47-8 47-8" 46 5

69-1 67-5 66-2

62-G 59-fi

43:»

65-o

50-0 50*0

50-o

63-7 £3'4 63-4

45-2 46*2 50-4 55-2 61-3—68-7

62-5 62-8 63-4 65-0

63-i

|

18 För utförande av den avsedda jämförelsen här det varit önskvärt att erhålla en svensk partinotering, gällande priset innanför den svenska tullgränsen för en kvalitet, som så nära som möjligt sammanfölle med den i detaljhandeln noterade. Man behövde i så fall icke verkställa korrigeringar för ändringar i valuta-, transportkostnads- och tulldifferenser. En dylik notering avseende priset fritt magasin i Göteborg från och med mars 1928 har ställts till förfogande av en ledande importfirma. Denna notering gäller fram till år 1932 orostat Good Santos och för den senaste tiden rostat Superior Santos. T a b . 11.

P r i s n o t e r i n g a r p å r o s t a t kaffe 1932—1933. P artipr is rostat Superior Santos fritt magasin Göteborg kr. per kg.

Detaljpris rostat Prima Santos medeltal för 49 orter kr. per. kg.

1932 januari ... februari • mars april maj juni juli augusti •••• september oktober-- •• november december •

2-30

2-89 3-09

1933 januari • •••

2-66

År oeh månad

2-28 2-28 2-40 2-50 2-50 2-50 2-50 2-65 2-80 2-65 2-65

I n d e x t a l Partipris

Detaljpris

jan. 1932 =

3-13 318 3-2 7 3-2 9 3-30 3-82 3-3 5 3-37 3-3 8

100-0 99-1 99i 104-3 108-7 108-7 108-7 108-7 115-2 121-7 115-2 115-2

100-0 106-9 107-6 108-3 110-0 113-1 113-8 114-2 114-9 115-9 116-6 117-0

3-31

115-2

114-5

3-u

Av den tabellariska sammanställningen av månadspriserna (tab. 10 och 11) finner man till en början en differens mellan parti- och detal3pnser av c:a 75—SO öre per kg., varvid dock är att märka, att detaljpriserna avse något högre kvaliteter än partipriserna. När partipriset framåt våren 1929 började sjunka, blev detaljnoteringen ännu några månader stillastående, varigenom marginalen småningom ökades till c:a 95 ore. När sedermera även detaljnoteringarna började gå utför, skedde detta sa pass långsamt, att spännvidden successivt ytterligare steg till högst 1-23 kr. per kg. (januari 1930). Efter fortsatt fall av partipriserna skedde därefter åter en sammankrympning av marginalen ned till ungefär 90 öre vid tiden för guldmyntfotens övergivande hösten 1931. Vid den därefter följande snabba stegringen fram till årsskiftet blevo detaljpriserna åter efter, vilket nu innebar, att desamma i medeltal för december 1931 endast lågo 50 a 60 öre över partipriset. Noteringarna av rostat kaffe från nyåret 1932 ha ännu pagatt sa kort tid, att föga står att utläsa av desamma. Man finner dock, att stegringen av partipriset med c:a 50 öre per kg. (2-28—2-80 kr.) medfört en lika stark höjning av detaljpriset (2-89—3-38 kr.), men att kulmen i det förra avseendet nåddes något tidigare än i det senare (resp. oktober och december 1932).

19 Till n o t e r i n g a r n a äro fogade indexserier med resp. januari—juni 1929 och j a n u a r i 1932 som bas (= 100). Som n a t u r l i g t är, finner man för dessa kraftigare utslag såväl u p p å t som nedåt i fråga om partipriserna. P å l ä g g e n mellan parti- och detaljprisnoteringarna äro nämligen för den korta tidsperiod, noteringarna avse, i allt väsentligt att beteckna såsom fasta kostnader, v a r a v följer, att detaljprisernas fluktuationer procentuellt r ä k n a t måste bliva mindre utpräglade. D i a g r a m m e t 1 möjliggör ett n ä r m a r e studium, h u r u det starka prisfallet p å kaffe under åren 1929—1931 gjorde sig gällande i detaljhandeln p å var och en a v socialstyrelsens ombudsorter. A v förut angivna orsak äro n o r r l a n d s o r t e r n a ovanför Gävle uteslutna. D i a g r a m m e t visar, h u r u på de allra flesta orterna detaljhandeln anm ä r k n i n g s v ä r t snabbt följde partiprisernas första nedgång. Detta hade; av detaljisterna i n h ä m t a t s vid årsskiftet 1929/1930, d. v. s. inom c:a 2 månader. N ä r prisfallet fortsattes, blev däremot eftersläpningen betydligt m e r a utpräglad, men det främsta intrycket är den stora ojämnheten i detaljprisernas läge under en tidrymd av åtskilliga månader. Beaktas bör emellertid härvid, a t t på n å g r a orter utgångspriset var påfallande högt och att på flera av dessa (t. ex. Uppsala, Borås, Visby) prisfallet kom ovanligt snabbt och kraftigt. Efterhand inträdde åter en viss utj ä m n i n g orterna emellan, vilken tager sig u t t r y c k däri, att under första halvåret 1929 differensen mellan dyraste och billigaste ort var 65 öre per kg. (Uppsala 3'62 och V ä r n a m o 2-97), men i september 1931 endast 40 öre (Eskilstuna 2-20 och Vänersborg 1-so). Procentuellt var dock spridningen ungefär lika stor vid bägge tillfällena, nämligen c:a 20 %.

KAP. II. Kaffets s t ä l l n i n g i S v e r i g e s u t r i k e s h a n d e l . 1. Kaffet intog å r 1931 fjärde platsen bland Sveriges importvaror. Visserligen nådde införseln detta år k v a n t i t a t i v t en aldrig förut uppnådd rekordsiffra, men, på grund av det r e l a t i v t mycket låga priset, var värdesiffran, som uppgick till omkr. 53 milj. kr., icke ovanligt hög i jämförelse med de föregående åren efter kriget. Rekordet nåddes år 1926, då kaffe för ett värde av omkr. 80 milj. kr. infördes till v å r t land. Då stod kaffe som nr 1 på importlistan. A n d r a platsen intogs bl. a. åren 1924— 1925 och 1927—1928. N ä r m a r e enskildheter rörande de tre åren 1911—1913 före kriget och åren 1925—1932 efteråt framgå av följande tablåer (tab. 12 och 13). Av siffrorna framgår, att praktiskt taget hela importen kommer på kaffe i orostat skick. Under intet å r översteg det rostade kaffets kvantitet 1 % och dess värde 2 % av det orostades. Exporten, cl. v. s. åter1 Diagrammet föreligger i endast ett exemplar, som bifogats originalbetänkandet och har här icke återgivits.

20 Tab. 12. Sveriges import och export av kaffe. E x p ort

I m port Hostat kaffe

År

kg. 66 001 1911 1912 117 574 1913 161 738 68 079 1925 1926 223 719 1927 267 149 1928 312 691 1929 296 367 1930 307 003 1931 303 488 1 1932 210 140

kr.

kg.

kr.

kg.

99 002 176 361 242 781 212 588 684 462 795 145 914 032 887 622 926 044 885 902

32 522 570 30 575 949 34 087 366 36 488 214 41 742 528 42 839 862 42 678 070 40 685 790 44 688 857 52 593 200 1 3 8 399 491

39 921437 38 219 936 39 200 471 70 525 023 79 940 404 73 041 729 75 376 097 73 727 238 58 949 174 52111320

38 50 27 696 703 2134 2 146 4 241 36 753 36 822 •

•

Orostat kaffe

Kos tal kaffe

Orostal kaffe

*

kg.

kr.

65 75 43

12 544 1182 13199

2143 2 462 6 699 7 259 12 792 89 440 71063

13 544 8136 19 876 3 762 2 633 17 373

16 688 1478 15 179 1641 27 410 14 396 39 885 8 717 4 624 18 938

kr.

*

Tab. 13. Sveriges nettoimport av kaffe. Rostat kaffe

Orostat kaffe

1 Rostat och orostat kaffe j

Å r

kg.

kr.

kg.

kr.

kg.

kr.

j i

1911 1912 1913 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931

65 963 117 524

151 711 67 383 223 016 265 015 310 545 292 126 270 250 266 666

98 937 176 286 242 738 210445 682 000 788 446 906 773 874 830 836 604 814839

32 510 026 30 574 767 34 074167 36 487 591 41 728 984 42 831 726 42 658 194 40 682 028 44 686 224 52 575 827

39 904 749 38 218 458 39 185 292 70 523 382 79 912 994 73 027 333 75 336 212 73 718 521 58 944 550 52 092 382

32 575 989 30 692 291 34 225 878 36 554 974 41 952 000 43 096 741

42 968 739 40 974154 44 956 474 52 842 493

40 003 686 38894744 89438030 70 733 827 80 594994 i 73 815 779 \ 76 242 985 74 593 351 59 781154 | 52 907 221 i

utförseln av kaffe, är så gott som obefintlig — endast av rostat kaffe har under de sista åren en export av någorlunda nämnvärd betydelse förekommit, rörande sig omkr. 10 % av det importerade rostkaffets volym och värde. Största delen härav har gått till U. S. A. och Storbritannien och utgöres enligt uppgift väsentligen av det kaffe, de svenska nordsjöoch atlantrederierna medtaga som proviant på sina resor. Tablåerna visa eljest, att kaffeimporten numera är avsevärt större än före kriget. Medeltalet för de tre åren 1911—1913 stannade vid ungefär 32 milj. kg. per år, under det att motsvarande tal för den sista treårsperioden 1930—1932 uppgick till 45 milj. kg., d. v. s. en ökning av nära 50 %. Den för år 1931 uppnådda toppsiffran, som följdes av ett avsevärt lägre tal för 1932, förklaras av en utomordentligt stark importstegring under sista kvartalet år 1931, föranledd av en väntad och även genomförd höjning av kaffetullen i början av 1932. Den eljest alltjämt oavbrutna stegringen av kaffekonsumtionen i Sverige belyses av följande genomsnittstal för den årliga nettoimporten under de senaste nio åren: 1

Prel. siffra.

21 Ar 1 9 2 4 - 2 6 . . . . » 1927-29 » 1930—32

..,

......,.,

4 0 - 7 m i l j . kg. 42-3 » > 45-4 , ;>

Kedan en flyktig blick på dessa siffror visar, att de beteckna en starkare ökning i förbrukningen än som svarar mot befolkningens tillväxt. De visa också, att konsumtionen per invånare är mycket betydande. I själva verket befinner sig Sverige i tätgruppen bland de kaffedrickande nationerna i världen. Detta förhållande belyses närmare av följande tablå (tab. 14). T a b . 14.

Kaffekonsumtion per

invånare.

Konsumtion per inv. kg. Icke kaffeproducerande

länder

Danmark Sverige ••• Norge ... U. S. A. Belgien ... Finland-Holland Frankrike S c h w e i z .. Tyskland

Kaffeproducerande

A r 1915

Aren 192930

o-10 5-so 5-10 4-4 0 4-95 3 - 95 7-00 2-90 3-16 2-45

7-i5 7*05 5*6 0 5-4 5 5-35 5-2 0 4-70 4-20 3*40 2-35

Aren 192629

ländei

Salvador • Cuba Costa Rica B r a s i l i e n •• Venezuela-.

7-6 7-5

46 4-5 4-0

Bland de icke kaffeproducerande länderna är Sverige sålunda numera nr 2 i kaffekonsumtion. Danmark, som intager främsta platsen, har emellertid ett så ringa försprång, att de båda länderna kunna betraktas såsom i det närmaste jämngoda. Är 1915, då Sverige också höll andra rummet, intogs första platsen av Holland med ett stort försprång. Dess dåvarande toppsiffra har emellertid nu överträffats av de båda skandinaviska länderna, som därmed kommit nära upp till världsrekordet, vilket innehaves av det kaffeproducerande Salvador, tätt följt av det till samma grupp hörande Cuba. På de femton sista åren har vårt 1lands kaffekonsumtion per capita ökats med ej mindre än bortåt 30 %. Jämföras de absoluta importsiffrorna för världens kaffekonsumerande länder, kommer Sverige på femte plats. I spetsen går här U. S. A. med 1 Äldre uppgifter ange konsumtionen per 1 8 6 6 - 7 5 till 2 0 1 kg., 1 8 9 5 - 1 9 0 0 t i l l 4'80 kg.

invånare

under

åren

1336—45 till 0 7 1

kg

en införsel år 1930 av 723 milj. kg. Därnäst komma Frankrike med 179, Tyskland med 154, Italien med 45 och Sverige med ungefär samma siffra. Bland europeiska länder intager Sverige sålunda fjärde platsen, en ställning, som hölls redan före kriget. Av världsexporten går något över 3 % till vårt land, U. S. A. disponerar 48 %, Frankrike 12 % och Tyskland %.

2.

Sveriges viktigaste kaffeleverantör är Brasilien. Av handelsstatistiken kan tyvärr ej klart utläsas, hur mycket av vårt kaffe, som producerats i Brasilien, enär statistiken redovisar endast det land, varifrån en vara närmast kommer, men ej tar hänsyn till om detta samtidigt är ursprungslandet eller icke. En blick på nedanstående tablå (tab. 15) belyser närmare detta förhållande. Tab. 15. Svei*iges impor t av oirostat k aile frän olilka lander.

U S A

Summa

1 9 2 8—;t 0 å r 1 i g e n

•ligen å i

19 1 1— 1 3

kg-

/o

kr.

kg.

%

13 802 347 1 672 730 3 064 194 2 861132 8 130 652 1 489 308

42-6 5-2 9-5 8-8 25-1 4-6

16 411892 2 059 730 3 718 895 3 533 296 9 869 721 1 834 103

108 555 236 089 61343

0-3 0-7 0-2

134038 291 003 79 255

5 285 109 759 853 901

0-o 0-4 2-6

6 306 135 594 1040 115

26 556 076 6 574 980 2 436 982 1 841 910 2 045 021 618 354 432 561 489 294 563 296 326 697 66 318 111107 215 553 406 090

62-2 15-4 5-7 4-3 4-8 1-5 l-o 1-1 1-3 0-8 0-2 0-2 05 lo

32 395 295 1000

42 684239 1000

kg.

Summa

i

kr. 40 100 482 12 141 954 4 521097 ! 3 302 311 3 337 736 1 108 672 847 609 895 086 970 247 703 313 127 388 i 172 767 ! 387 649 i 734 525 69350836

3 1 /o

kr.

34 393 238 7 955 468 2 362 744 1 929 782 1 732 209 974 758 722 442 615 388 590 468 402 624 194 766 227 722 137 629 353 962

65-4 15-1 4-5 3-3 1-8 1-4 1-2 1-1 0-8 0-4 0-4 0-2 0-7

28 536 958 9911919 2 973 148 2 705 062 2 181 799 1 407 555 1 078 076 777 742 665 184 762 493 244 843 257 817 192 283 416 441

52 593 200

52111 320

23 Enligt dessa siffror skulle sålunda uuder åren 1911—1913 43 % och år 1931 65 % av Sveriges import av orostat kaffe ha varit av brasilianskt ursprung. Ingendera av dessa relationer är emellertid riktig, den första dock i vida mindre mån än den sista. Före kriget var Tyskland ännu en stor mellanhand för vår kaffehandel, liksom i viss utsträckning även Danmark och Holland, Före 1905 voro dessa länder, framför allt Tyskland, såvitt kan slutas av den svenska handelsstatistiken, ännu mera dominerande — vi köpte vid denna tid så gott som allt vårt kaffe genom affärshus i Hamburg, Rotterdam, Köpenhamn o. s. v. Efter tillkomsten år 1904 av ett nytt svenskt rederiföretag med trafik på Syd- och Centralamerika har bladet vänt sig. Redan år 1905 återfinnas Brasilien och Centralamerika i vår importstatistik med införselsiffror av resp. 4-5 och 0*3 milj. kg. från att förut ha varit obefintliga, och sedan dess har den direkta införseln oavlåtligt stigit på den indirektas bekostnad. År 1931 redovisas enligt tab. 15 den direkta importen till 85 % av den totala och importen från Brasilien till 65 %. I verkligheten torde omkr. 70—75 % av vårt kaffe vara av brasilianskt ursprung. Danmark, Holland, Tyskland och England förmedla väsentligen vår import av dyrare kaffesorter från Guatemala (vars export till stor del behärskas av den tyska handeln), Mexiko, Costa Rica, Haiti, Java o. s. v. Att Sverige numera intager en viktig plats bland Brasiliens kaffekunder belyses av nedanstående siffror rörande den brasilianska kaffeexporten år 1930 till de största avnämarna (tab. 16). T a b . 16.

E x p o r t å r 1930 av b r a s i l i a n s k t kaffe. 1 000 säckar å 60 kg.

U. S. A Frankrike Tyskland Holland Italien Argentina • • • Sverige Belgien Övriga

8 006 1995 912 862 781 482 444 410 1399

52-4 13-o 6-0 5-6 5i 3-2 2-9 27 91

15 291

lOOo

-

Summa

Vårt land intog sålunda sjunde platsen i skalan och femte rummet bland de europeiska köparna av brasilianskt kaffe. T a b . 17.

D e större kaffeexporterande ländernas inbördes ställning. 1 9 2 4—2 8

1 9 0 9—1 3 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8.

Brasilien Venezuela Colombia Guatemala Haiti Salvador Holländska IndienMexico Övriga länder

4-7 48

3-5 2-8 2-6 2-2 2-0 8i Summa

lOOo

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8.

Brasilien Colombia Holländska Indien Venezuela Guatemala Salvador Afrika Haiti Övriga länder Summa

100©

24 Brasiliens andel av världsexporten har under senare tid sjunkit, såsom belyses aV föregående siffror (tab. 17) för länder med kvotdel av minst 2 %. Brasilien har sålunda fått avstå en ej oväsentlig del av sin exportandel till sådana länder som Colombia, Holländska Indien och Afrika. Det är vidare att ur svensk synpunkt anteckna, att Brasiliens nuvarande kvot av världsexporten, som utgör omkr. 60 %, avsevärt understiger den andel, som av den svenska importen kommer på brasilianskt kaffe och vilken, såsom av tidigare siffror framgår, uppgår till minst 70 %. Brasilien kan sålunda sägas vara särskilt gynnat såsom exportör på Sverige. T a b . 18.

Sveriges varuutbyte med Brasilien.

1912/13 1925 ... 1926 .... 1927 .... 1928 .... 1929 .... 1930 .... 1931 ....

Import

Export

1 000 kr.

1 000 kr.

Importöverskott 1 000 kr.

16 619 43 800 51831 45 820 45 927 45 542 33117 29 710

2 385 11114 9 215 9 313 12 675 14 950 9 309 4 545

14 234 32 686 42 616 36 507 33 252 30 592 23 808 25 165

Hur ter sig då den motsatta sidan av de båda ländernas handelsbalans, d. v. s. Sveriges export på Brasilien? Siffrorna i tab. 18 ge ett svar på denna fråga. De visa, att Brasiliens handelsbalans på Sverige är typiskt; och starkt aktiv och att importöverskottet, som åren närmast före kriget var omkr. 14 milj. kr., under tiden därefter skjutit kraftigt uppåt. År 1926, den svenska kaffeimportens rekordår i fråga om värdet, var överskottet till Brasiliens favör ej mindre än 43 milj. kr. och år 1931, då värdesiffran av förut angivna skäl likväl var den lägsta på länge, nära dubbelt så stor som före kriget. Åren 1925—1929 låg Brasilien alltid bland de åtta främsta länderna i vår importstatistik, före alla utomeuropeiska stater med undantag av U. S. A. De sista åren har landet legat på tionde plats. Den svenska exporten till Brasilien har, såsom av dessa siffror framgår, icke på långt när kommit upp till importens nivå. Visserligen äro talen efter kriget väsentligt högre än förut — de ha i regel rört sig inom gränserna 9—15 milj. kr. — men under depressionsåret 1931 sjönk exporten så lågt som till 4-5 milj. kr. En dylik exportvolym rör sig endast med bråkdelen av en procent av hela den svenska utförseln och placerar Brasilien mycket lågt ned i skalan bland de länder, som mottaga våra varor. En föreställning om vilka artiklar, som närmast äro av betydelse för denna export, beredes av tab. 19. T a b . 19.

S v e r i g e s e x p o r t till B r a s i l i e n , 1000 k r . 1912/13 1925

Totalt Pappersmassa och papper .. Maskiner, apparater Cement i Metaller och arbeten därav : Trävaror

2 385 11114 1042 4 247 304 2 299 69 1044 487 2138 310 16

9 215 3 492 2 152 1887 1139 9

9313 12 675 14 950 3 644 5 059 7 001 2t.04 3 953 4 20H 1455 1735 1790 113t> 1425 1407 42 82 57

9309 4545 3b88 1929 2 134 1501 1764 596 319 607 21 12J

25 De viktigaste varorna äro sålunda pappersmassa och papper, inom vilken grupp tidningspapper dominerar, samt maskiner och apparater (elektriska generatorer, andra motorer, kullager, fyrapparater o. s. v.). Därnäst kommer cement, närmast följd av metallmanufaktur. Trävaror, som före kriget voro av en viss betydelse för den svenska exporten, synas efter kriget helt ha förlorat sin marknad. Även för totalimporten till Brasilien representerade år 1931 en stark regress. Från ett införselvärde år 1928 av 90-7 milj. £ föllo siffrorna år 1929 till 86-7, år 1930 till 53-6 och 1931 ända ned till 28-8 milj. £. Införseln från Sverige har sålunda näppeligen fallit hastigare än totalimporten utan har sjunkit i ungefär samma takt. Går man emellertid mera i detalj, skall man finna vissa anmärkningsvärda förskjutningar mellan leverantörländerna. Vad som här närmast intresserar är de varor, som äro de viktigaste för exporten från Sverige och som närmare angivits i föregående tablå. Då den tillgängliga brasilianska statistiken icke specificerar importen av maskiner på ursprungsländerna, måste uppgifterna här inskränkas till tidningspapper och cement. Tidningspapper importeras huvudsakligen från Tyskland, Finland, Norge, Sverige och Holland. Importkvantiteterna åren 1927—1931 framgå av följande siffror:

Tyskland, ton Finland, » Norge, » Sverige, » i Holland, »

9 438 2 973 14 057 3 591 694

6 099 4 928 18 164 6 361 496

4 793 4 946 15 180 14 026 2 002

5 567 6 253 15 820 5 970 3 321

8 025 7 489 6 095 3 081 986 1

Det enda land, som under de fem åren lyckats oavbrutet höja sin export av tidningspapper på Brasilien, är sålunda Finland. Från att år 1927 ha legat på fjärde plats och efter Sverige, hade Finland år 1931 kommit till andra rummet tätt efter Tyskland, som då nått spetsen efter någon nedgång under åren 1928—1930. Det under alla åren före 1931 ojämförligt viktigaste exportlandet, nämligen Norge, såg år 1931 sin utförsel gå ned med betydligt mer än hälften och nådde icke upp till siffran för Finland, vars export fem år tidigare endast var en femtedel av Norges. Under ett enda år, 1929, kom den svenska exporten i närheten av Norges toppklass, eljest har den hållit sig i samma ungefärliga läge som Tysklands och Finlands, tills den år 1931 föll med hälften och gick ned till fjärde plats. Holland hade under åren 1927—1930 marscherat raskt framåt, men sjönk år 1931 i en starkare proportion än något annat av de i tablån redovisade länderna. För cementimporten äro även fem länder dominerande, nämligen England, Belgien, Tyskland, Sverige och Danmark. Importmängden under åren 1927—1931 utgjorde:

England, ton Belgien, » Tyskland, » Sverige, » Danmark, »

56 278 86 784 114 814 47 329 69 866

60 837 85 010 103 961 52 237 101 725

64 927 125 024 121 575 56 725 111 860

45 507 85 265 73 185 55 968 83 908

23 522 23 405 23 210 22 840 9 451

26 Efter en relativt j ä m n export under åren 1927—1930 reducerades den sven ska cementutförseln till Brasilien under år 1931 med avsevärt mer an hälften. F ö r England, vars siffror ä r o av ungefärligen samma storleksordning som Sveriges, var förloppet i stort sett detsamma. Övriga länder fingo däremot vidkännas en yida större exportminskning. Tyskland, Belgien och Danmark, vilkas export under vissa år för varje land ensamt gått upp till n ä r a nog samma kvantitet som för England och Sverige tillsammans, registrerade år 1931 en.utförsel, vilken för Tyskland och Belgien stannade vid nästan exakt samma kvantitet som för E n g l a n d och Sverige v a r t för sig, under det a t t den för D a n m a r k sjönk till mindre än hälften h ä r a v och till en tiondel av genomsnittssiffran för de fyra föregående åren.

N ä r m a s t efter Brasilien såsom ursprungsland för det i Sverige konsumerade kaffet kommer enligt tab. 15 Centralamerika. Denna geografiska beteckning ä r i vår handelsstatistik samlingsrubriken för följande länder: Brittiska Honduras, Guatemala, Salvador, Honduras, Nicaragua, Costa Rica och P a n a m a . Så gott som hela importen till Sverige från denna g r u p p av stater utgöres av kaffe, såsom n ä r m a r e framgår av tab. 20, vari även redovisas hithörande export från Sverige med fördelning på viktigaste varuslag. Tab. 20. Sveriges varuutbyte med Centralamerika 1927—1931, 1 000 kr. Av exporten utgjorde Import

1927 1928 1929 1930 1931

12 892 12 495 12 092 12 383 9 926

Därav kaffe

Export

12 885 12 495 12 084 11 839 9 912

739 935 1367 813 998

Cement

Pappersmassa, papper

Maskiner o. apparater

Metallmanufaktur

Tändstickor

303 482 639 305 241

208 220 390 264 388

124 137 189 94 55

65 64 76 80 56

•

220 Vår handelsbalans med Centralamerika är sålunda i hög g r a d passiv. Exportunderskottet rör sig under åren 1927—1931 om en summa av 9 å 12 milj. kr. per år. De enda varor, som u p p n å t t en export av någon betydelse, ä r o cement samt pappersmassa och papper. Maskinexporten, som företedde en lovande utveckling fram till år 1929, har sedan gått ned till en obetydlighet. De främsta kaffeleverantörerna till Sverige bland de centralamerikanska s t a t e r n a äro Salvador och Guatemala. Vår handelsstatistik möjliggör tyv ä r r icke en n ä r m a r e analys av deras inbördes storleksordning i detta avseende. Genom anlitande av annat, för ändamålet särskilt anskaffat material h a r emellertid kunnat fastställas, att utförseln a v kaffe till Sverige i dessa länders egen statistik för å r 1930 är upptagen till för Salvador 1135 000 och för Guatemala till 672 000 dollar. Dessa belopp motsvara tillsammans i guldvärde omkr. 7 milj. kr. Läggas härtill exportskatter och frakter till Sverige, kommer m a n relativt n ä r a den summa, som i tab. 20 angives såsom värdet för Centralamerikas hela kaffeexport till v å r t land, v a r a v k a n slutas, att de övriga staterna i denna grupp av länder äro av underordnad betydelse för Sveriges kaffeförsörjning.

27 Det för v å r kaffehandel viktigaste av dessa länder ä r sålunda Salvador. Dess totalexport av kaffe representerade år 1929 ett v ä r d e av 17 och å r 1930 av 12 milj. dollar. H ä r a v exporterades år 1930 för 4 milj. till Tyskl a n d och för 3-2 milj. till U. S. A. P å tredje plats kom Sverige med den ovan a n g i v n a siffran av 1*1 milj. dollar (år 1928: 2-6 och å r 1929: 1-6 milj.). Salvadors import från Sverige — icke n ä r m a r e specificerad i de tillgängliga källorna — nådde åren 1928—1930 värden av resp. 290 000, 345000 och 285 000 dollar. H ä r föreligger sålunda ett underskott i handelsbalansen till vår nackdel, som till och med ä r relativt större än Brasiliens. Platsen efter Salvador bland Centralamerikas republiker såsom svensk kaffeexportör intages av Guatemala. Utförseln, som år 1930 uppgick till e t t v ä r d e av 672 000 dollar, redovisas år 1931 med 526 000 dollar och kvantiteterna till resp. 1977 och 1727 ton. År 1931 intog Sverige femte platsen bland Guatemalas avnämare — högre upp på listan kommo U. S. A. och Tyskland med vardera omkr. 5, Holland med 2-3 och F r a n k r i k e med Vt milj. dollar. Guatemala, vars handel domineras, utom av U. S. A., a v tyska intressen — en tredjedel av dess kaffeexport går till Tyskland, som efter kriget s t a r k t ökat sin import från detta land på Brasiliens bekostn a d — h a r i regel importerat obetydligt från Sverige. År 1930 stannade införseln vid något över 100 000 dollar, men å r 1931 steg den plötsligt till 400 000 dollar, beroende på a t t det i landet etablerade tändsticksföretaget s t a r k t ökade sina inköp av svenska tändstickor. Utom denna v a r a infördes mindre poster papper. Tack vare denna starka stegring kom Sverige å r 1931 p å fjärde platsen bland Guatemalas leverantörer, efter U. S. A. med 5*5, Tyskland med 1*3 och E n g l a n d med 0'9 milj. dollar. 4. Av övriga kaffeproducerande länder i världen synas, såvitt av tab. 15 framgår, endast Colombia, Venezuela och Nederländska Indien h a betydelse för den direkta exporten på Sverige. Intet av dessa länder h a r visserligen någonsin kommit upp till en årsexport direkt till v å r t land a v 1 milj. kg. och ligga sålunda vida under Salvador och även Guatemala, men de komma närmast efter dessa stater. För Colombia, v a r s direkta kaffeexport till Sverige under de senaste åren starkt stigit — från 433 000 kg. i genomsnitt för å r e n 1928—1930 till 722 000 kg. å r 1931 — är kaffet dess enda exportartikel till v å r t land. Vi utföra dit maskiner och a p p a r a t e r av olika slag, pappersmassa och papper, metallmanufaktur. Cementexporten, som förr v a r av viss betydelse, h a r n u avstannat. Såsom av tab. 21 framgår, h a r den svenska exporten på Colombia, som under åren 1927—1929 uppgick till mellan 2 och 3 milj. kr. och skapade en starkt positiv handelsbalans mot detta land, de senaste åren gått hastigt ned samtidigt som kaffeexporten till oss g å t t uppåt. H a n delsbalansen h a r därför n u m e r a ett utjämnat läge. Tab. 21. Sveriges varuutbyte med Colombia 1927—1931, 1 000 kr. Av Import

1927 1928 1929 1930 1931

470 765 943 855 1078

Därav kaffe

466 755 933 854 1078

Export

2 230 2 732 2 553 1346 908

exporten

u t g j o i• d e

Maskiner

Metallmanufaktur

Papper

Cement

959 1402 1233 571 424

650 734 554 199 172

214 216 369 160 243

118 59 98 21

-

28 För Venezuela är läget de sista åren ungefärligen analogt. Visserligen kännetecknas, såsom av tab. 22 närmare visas, dess utförsel av kaffe icke av någon stegring efter 1929, men även här råder numera jämnvikt i handelsbalansen, sedan den i motsats till Colombia varit för Sverige passiv åren 1927—1929. De viktigaste exportartiklarna äro tändstickor, pappersmassa och papper, maskiner och metallmanufaktur. Tab. 22.

Sveriges varuutbyte med Venezuela 1927—1931, 1 000 kr. Av

Import

Därav kaffe

Export

• 1927 1928 1929 1930 1931

833 748 1435 987 667

833 749 1 181 983 665

491 489 956 986 785

e x p o r t en

u t g j o i• d e

i .! Pappers- j Maskiner o. Metalli Tändstickor! massa ! apparater manufaktur

i

305 505 590 305

258 229 212 124 275

134 183 123 122 91

58 62 85 103 86

|

Nederländska Indien slutligen exporterar utom kaffe även hampa och kautschuk m. m., men har tack vare en mycket betydande införsel från Sverige av tändstickor en starkt negativ handelsbalans gentemot vårt land. Dess importöverskott har under åren 1927—1931, såsom tab. 23 visar, uppgått ända till 8 milj. kr., men stannade de sista åren vid omkr. 3T> milj. kr. Utom tändstickor, varav exporten nu sjunkit med hälften, utföras pappersmassa och papp, maskiner och apparater (de sista åren starkt minskade siffror) samt metallmanufaktur. Det är sålunda i stort sett fråga om samma exportartiklar, som ifrågakomma för övriga i detta sammanhang undersökta länder. Tab. 23.

Sveriges varuutbyte med Nederländska Indien 1927—1931, 1 000 kr. Av exporten utgjorde

Av importen utgjorde Import

Export Ksffe

1927 1928 1929 1930 1931

915 1325 1087 938 854

6 975 9 331 8 729 4 411 4 410

511 801 639 671 764

: KautHampa i , . r 1 sehuk TT

357 275 119 237 48 1

132 67 147 —

Tändstickor

Maskiner o. appar.

5 458 7 158 6 236 3 018 3138

859 1161 1378 423 298

MetallPapper j , rr j manuf. 344 469 482 391 515

289 379 211 373 288

Överblickas det nu återgivna materialet ur handelspolitiska synpunkter, framträder en bild med följande ungefärliga huvuddrag. Kaffet, som bland våra importvaror intager en ledande ställning, ensamt omslutande 4—5 % av införselns hela värde, importeras till drygt tre fjärdedelar från länder, som i utbyte mottaga svenska varor i en allenast ringa utsträckning. Det viktigaste landet för våra kaffeköp, nämligen Brasilien, har ett reguljärt exportöverskott på flera tiotal milj. kr. i sin handel med Sverige, och för de centralamerikanska republikerna, vilka näst Brasilien äro våra främsta kaffeleverantörer, föreligger ett motsvarande övervärde på bortåt en tredjedel av denna summa. Totalt ska-

29 par vår kaffeimport av dessa skäl ett deficit i vår utländska handelsbalans på Syd- och Centralamerika, som rör sig omkr. ett genomsnitt av tre femtedelar av kaffets importvärde och under senare år uppgått till omkr. 35 till 40 milj. kr. årligen. Detta underskott i varuutbytet härrör från handeln med länder, som numera allmänt betraktas såsom tillhörande den ingalunda alltför vida kretsen av världens bästa exportmarknader, agrarländer på väg mot en första industriell expansion och därför i starkt behov av framför allt sådana hjälpmedel för utvecklingen, som industristaterna kunna erbjuda i sina fabrikat. Sammansättningen av dessa länders import visar tydligt, att här föreligger efterfrågan på icke minst de varor, som framför andra känneteckna den svenska exportindustriens produktion. Det förefaller därför som en viktig uppgift för en aktiv svensk handelspolitik att söka skapa sådana förutsättningar för varuutbytet med våra kaffeleverantörer i Syd- och Centralamerika, att genom en ökad avsättning i dessa länder av svenska industrialster det underskott i vår handelsbalans fylles, som kaffeimporten förorsakar.

KAP. III. Förslag till statligt reglerande av kaffeimporten. 1. Vid övervägande av frågan, huruvida den svenska kaffehanteringen bör till någon del eller i någon form ordnas såsom ett monopol för staten, synes till en början böra framhållas, att den verkställda utredningen icke konstaterat förekomsten inom denna hantering av förhållanden av sådan art, som skulle påkalla ett statsingripande för åvägabringande av en ur allmänna synpunkter erforderlig sanering av rörelsens tekniska eller ekonomiska läge. Denna rörelse och dess utövare tillgodose, såvitt av tillgängliga uppgifter kan slutas, konsumenternas legitima intressen på detta område på ett i allt väsentligt tillfredsställande sätt. Partihandeln torde verkställa sina inköp under förhållanden, som trygga möjligheterna för ett varuurval efter de svenska kaffeförbrukarnas smak och önskningar, ytterligare tillgodosedda vid den röstning och blandning, som utföres av företag, av vilka de mera betydande samtidigt äro importörer. Partihandelns och rosteriernas prissättning synes utan uppskörtning och med tillräcklig smidighet följa exportmarknadens skiftande läge. Visserligen förekomma inom dessa grupper av kaffehandelns utövare organisationer, som i sin strävan att tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen kunna tänkas föranleda jämväl en av marknadsförhållandena icke betingad prissättning. Emellertid har undersökningen ej givit stöd för antagandet, att så skulle vara förhållandet. Organisationerna ha veterligen icke utnyttjats i annat syfte än till försök att skapa enhetliga försäljningsvillkor och eljest åvägabringa ordnade förhållanden inom branschen. En viss tveksamhet kan däremot göras gällande vid bedömandet av skäligheten av detaljhandelns prispolitik. Visserligen förefaller den handelsvinst, som därvid i allmänhet torde beräknas, ligga inom rimliga gränser, när försäljningen avser de mera gängse kvaliteterna, men vissa uppgifter

tyda på att vinsten på dyrare kaffesorter och på en del speciella ^ blandningar understundom kan beräknas ojämnt och i enstaka fall måhända väl mycket i överkant. Dylika oregelbundenheter äro emellertid icke så betydande eller så allmänt förekommande, att de kunna anses i och för sig påkalla ett ingripande från statens sida i den fria handeln, vilken i sin egen utövning, där bl. a. konsumentkooperationens konkurrens är av betydelse, besitter medel tillräckligt starka att bjuda verksamma korrektiv. Om sålunda ett statsmonopol inom kaffehandeln i vårt land icke synes motiverat ur nu angivna synpunkter, så är därmed ej sagt, att dess införande icke på annat sätt skulle kunna gagna det allmännas intressen. Kaffet är sedan länge en av våra viktigaste importvaror och tager årligen i anspråk ett mycket betydande utrymme i vårt handelsutbyte med utlandet. Kaffeimporten försiggår till övervägande del från länder, vilka i endast ringa mån mottaga varor från vårt land. Det kaffe, vi köpa, betalas sålunda icke med förnödenheter eller tjänster utan med pengar och bidrager kraftigt till underskottssidan i vår handelsbalans. I en tid sådan som den nuvarande, vilken på handelspolitikens område med ständigt växande styrka kännetecknas av nationell inringning och avstängning, som för Sveriges på export starkt inriktade näringsliv medfört oavlåtligt stegrade svårigheter, måste det vara ett statsintresse av avgörande vikt att tillse, att inga medel lämnas outnyttjade, som kunna förutsättas skapa drägligare villkor och vidgat utrymme för vår export, När nu en enstaka artikel som kaffe med sin plats högt uppe på vår importlista inköpes från länder, som på grund av sin ekonomiska struktur äro eftersökta marknader för industriprodukter av till väsentlig del just de slag, som representera några av huvudnumren i vår export, men avsättningen därstädes av de svenska fabrikaten hittills varit i stort sett otillfredsställande och dessutom likvidvillkoren för den export, som förekommer, synnerligen ogynnsamma, så borde det vara en angelägen statsuppgift att söka utfinna vägar, som kunna göra dessa marknader mera tillgängliga för svenska varor och undanröja eljest förefintliga svårigheter. En sådan väg synes kunna erbjudas genom konstituerandet av en form för kaffeimporten, vilken bereder staten tillfälle att hos de kaffeexporterande länderna skaffa gehör för sina handelspolitiska intressen. Om staten, direkt eller indirekt, uppträder såsom reglerande faktor vid kaffeköpen, föreligger möjlighet att med inköpsavtalen förbinda villkor till gagn för de svenska exportnäringarna. Denna möjlighet ligger helt obegagnad, så länge kaffeimporten är de enskilda partihandlarnas sak, och situationen skulle i detta avseende icke väsentligt förändras, om importörerna uppträdde samfällt med stöd av någon sin privata organisation eller ett för ändamålet bildat företag. Endast om staten själv verkställer köpen eller öppet inträder som medverkande — ekonomiskt intresserad eller icke — vid importen, kan situationen utnyttjas till förmån för de syften, man i detta avseende vill ur statsnyttans synpunkt befrämja. Dessa överväganden leda till slutsatsen, att ett statens importmonopol på kaffe synes för närvarande väl kunna motiveras redan av handelspolitiska skäl. Huruvida därutöver fördelar för det allmänna kunna vinnas, vilka överväga de med ett monopols genomförande eljest ofta förbundna olägenheterna, är i väsentlig mån beroende av den tilltänkta monopolorganisationens omfattning och konstruktion. De sakkunniga övergå därför till att något närmare dryfta denna sida av ämnet,

31 •

2.

I vårt land finnas för närvarande tvä näringar, vilka på grund av statligt monopol utövas av särskilt oktrojerade företag. Det äldre av dessa, Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, bildades på grundval av en särskild lag, som åt staten lämnade den sedermera till monopolbolaget överlåtna ensamrätten att importera tobak och tobaksvaror samt att tillverka tobaksvaror. Staten inlöste vid tillkomsten, i enlighet med lagligen givna föreskrifter, fabriker och inventarier samt utbetalade ersättningar till fabrikanter, förvaltnings- och arbetarpersonal m. fl. Det yngre företaget, Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, tillkom såsom ett enskilt företag, vilket efter frivilliga överenskommelser inköpte alla reningsverk för brännvin och alla vinhandelsaffärer i riket samt i samband därmed utbetalade ersättningar till personal av olika kategorier, som icke fingo fortsatt anställning. I Tobaksmonopolet satsades av staten ursprungligen ett kapital av 29 milj. kr., vartill kommo 12 milj. kr. via pensionsstyrelsen, sålunda sammanlagt 41 milj. kr. av bolagets till 46 milj. kr. uppgående aktiekapital. Efter företagets omorganisation uppgår aktiekapitalet från och med år 1931 till 30 milj. kr., varav 29 milj. kr. alltjämt äro statsegendom och 1 milj. kr. av enskilda innehavda preferensaktier. Maximiutdelningen på båda serierna är begränsad till 5*5 %. Totalkostnaden för inlösnings- och ersättningsförfarandet uppgick till 51*5 milj. kr., varav på materiella tillgångar 13*2 och på good-will och andra ersättningar 38-3 milj. kr. Den före monopolets genomförande verkställda utredningen angående den svenska tobakshanteringen, vilken avsåg förhållandena år 1908, visade, att industriens dåvarande totala tillverkningsvärde var omkr. 22 milj. kr. och det engagerade egna kapitalet omkr. 21 milj. kr. Den redovisade nettovinsten motsvarade omkr. 12 % av det egna kapitalet och ungefär lika mycket av omsättningen. Med frånräknande av 5 % ränta på det egna kapitalet utgjorde nettovinsten omkr. 6 % av försäljningsvärdet. Spritcentralen erhöll från början, sedan alla övertaganden av privata företag slutförts, ställningen såsom ett faktiskt monopol, ehuru utan förankring i lagstiftningen. Detta fäste gavs emellertid senare, då bolaget år 1923 — tillsammans med sina dåvarande dotterbolag — i samband med vissa ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen fick Kungl. Maj:ts öktroj såsom enda partihandelsbolag i riket. Bolagens hela kapital har tillskjutits av enskilda och uppnådde en högsta totalsiffra av 25 milj. kr., vilken emellertid numera efter den från och med 1931 genomförda sista omorganisationen, varvid Spritcentralen kvarstår såsom det enda partihandelsbolaget, sänkts till 15 milj. kr. Härav ägas endast OM milj. kr., i form av stamaktier, av enskilda, under det att återstoden, vilken betecknas såsom preferensaktiekapital, övertagits av pensionsförsäkringsfonden. I likhet med vad fallet är inom Tobaksmonopolet är utdelningen maximerad: på stamaktierna till 5-5 och på preferensaktierna till 5 %. Det belopp, som Spritcentralen vid sin tillkomst utbetalade till näringens tidigare utövare för materiella och immateriella tillgångar samt andra ersättningar, uppgick till 51-i milj. kr., sålunda egendomligt nog nästan exakt samma belopp som motsvarande utgift vid Tobaksmonopolets genomförande. Båda dessa monopol representera en mer eller mindre direkt för statens räkning bedriven rörelse, utövad av företag, vilka till formen äro enskilda, men där staten i sista hand har det avgörande inflytandet. Detta utövas

genom styrelsen, där Kungl. Maj :t tillsätter halva antalet medlemmar, inkl. ordföranden, samt inom revisionen av en av Kungl. Maj:t förordnad jourhavande revisor. I viss mån äger staten kontroll även över det val av styrelseledamöter och revisor, som äger rum på bolagsstämman, där de privata aktieägarna ha ensam rösträtt i dessa frågor (Tobaksmonopolet) eller röstmajoritet (Spritcentralen). Dessa aktieägare måste nämligen godkännas av Kungl. Maj:t och äro skyldiga att tillåta staten inlösa aktierna till pari, när helst Kungl. Maj:t så påfordrar. Aktierna skola deponeras hos riksbanken till säkerhet för fullgörande av ägarnas förbindelser till staten. De intressen, staten inom monopolen velat tillgodose, te sig något olika för de båda företagen. Motivet för Tobaksmonopolets inrättande var rent fiskaliskt — man ansåg sig på denna väg kunna säkrare och effektivare beskatta en för dylikt syfte särskilt lämplig konsumtionsartikel. Spritindustriens och rusdryckshandelns monopolisering var ett led i ett socialt reformprogram utan skattepolitiska bisyften, ehuru även detta monopol senare vid vissa tillfällen fått lämna bidrag till statsinkomsterna, utöver vad som direkt härflutit ur en efter enbart kommersiella synpunkter bedriven rörelse. Därjämte utnyttjas Spritcentralen såsom uppbördsinstrument för tvenne av de viktigaste spritskatterna, nämligen brännvinstillverkningsavgiften och omsättningsskatten på spritdrycker. 3.

Under åren 1931—1932 ha inom vårt land upprättats tvenne monopol av en ny typ. Även i dessa fall har det varit fråga om konsumtionsvaror av allmän spridning. Det första, år 1931 genomförda, har avsett vete och råg samt mjöl därav, det andra socker. Båda äro importmonopol. Spannmålsmonopolet är ett led i den till brödsädsodlingens stödjande genomförda statliga regleringen. Denna består av två element, tvångsinmalningen och statsinköp av spannmål. Genom inmalningstvånget erhålles trygghet för att svensk brödsäd till viss mängd kommer till användning i kvarnarnas mjölproduktion, och innebär det sålunda en form för av staten garanterad avsättning. Det andra elementet i regleringen representeras av inköp under två månader av året till förut fastställda pris genom ett av staten oktrojerat organ, Svenska spannmålsföreningen, av all inhemsk brödsäd, som av odlarna salubjudes till föreningen. Denna säljer spannmålen till kvarnarna och uppstår förlust vid försäljningen, täckes denna av en importavgift, som föreningen uppbär på importerad spannmål. Genom en särskild lag har nämligen åt staten förbehållits ensamrätt att införa brödsäd samt mjöl och gryn därav''och denna rätt har av Kungl. Maj:t överlåtits till spannmålsföreningen. För att systemet med statsinlösen av brödsäden skulle kunna genomföras och trygghet skapas för avsättning av den inköpta spannmålen, blev det nödvändigt att göra kvarnarnas import av vete och råg beroende av deras åtagande att övertaga den av föreningen inlösta brödsäden. Därför fick föreningen monopol på importen med befogenhet och i vissa fall skyldighet att medgiva införsel för dem, som så önska, samt med rätt att uppbära den ovannämnda importavgiften, vilken benämnes »gottgörelse». Föreningens medlemmar äro de kvarnar, som vilja komma i åtnjutande av rätt till användning av utländsk brödsäd. De närmare reglerna för detta statliga importmonopols verksamhet äro meddelade i ett kontrakt mellan staten och föreningen. Av detta framgår

33 r ö r a n d e importen, a t t denna tänkts huvudsakligen skola bedrivas på det sätt, a t t föreningen meddelar licens för införsel till riket av önskad v a r a . Dock h a r föreningen möjlighet att, om så befinnes lämpligt, själv ombesörja importen för vederbörande köpares räkning. Handel med importer a d v a r a h a r föreningen icke ansetts böra idka. Av hänsyn till mjöl- och grynimportörerna har föreskrivits, a t t införsel av dessa varor icke må förvägras någon, dock att det är styrelsen obetaget att, om statens spannmålsnämnd lämnar tillstånd, motsätta sig sådan import, i den m å n den k a n a n t a g a s ske i spekulativt syfte. Storleken av den importavgift föreningen äger upptaga — den skall utom försäljningsförluster täcka även föreningens kostnader — bestämmes av styrelsen och bör om möjligt så avpassas, a t t varken vinst eller förlust uppstår på föreningens rörelse, n ä r kontraktet utgår. Uttagandet av avgifter förutsattes för det vanligaste fallet, då köparen själv ombesörjer importen, böra tillgå så, a t t köparen hos föreningen löser licens, lydande på viss v a r a till angiven kvantitet och gällande för viss tid, samt därvid erlägger den på v a r a n belöpande avgiften. Då licensen sedermera begagnas, sker anteckning härom av tullverket. Vid export restitueras den erlagda avgiften. Spannmålsföreningen har k a r a k t ä r e n av ekonomisk förening u. p. a. E n l i g t stadgarna äger varje enskild eller juridisk person, som driver handelskvarn, r ä t t a t t vinna inträde i föreningen. Medlemmarnas insatser beräknas efter medelförmalningen brödsäd under treårsperioden 1928— 1930 och skola erläggas med en tjugondedel kontant och återstoden genom en till föreningen avlåimnad skuldförbindelse. Utom de med föreningens inlösenskyldighet och importmonopol förenade förpliktelserna pålägga stadgarna medlemmarna bl. a. skyldighet att för av dem tillverkat mjöl icke betinga sig högre pris än som bereder normal förmalningslön. Uraktlåtenhet a t t fullgöra förbindelse enligt stadgarna medför skadeståndsskyldighet samt vitesplikt upp till 50 000 kr. Av föreningens årsvinst skall minst 1 % avsättas till reservfond samt 5 % på de kontanta insatserna utdelas. Styrelsen består av å t t a ledamöter, av vilka Kungl. Maj:t utser tre, däribland ordföranden, och medlemmarna de övriga. Av de båda revisorerna förordnar Kungl. Maj:t den ene. Pä föreningssammanträde äger medlem en röst för varje insats. Spannmålsföreningen hade den 31 oktober 1932 ett medlemsantal av 109 med 11 559 andelar å 1 000 kg., motsvarande ett insatskapital av 11559 000 kr., v a r a v 577 950 kr. inbetalats kontant. Under förvaltningsåret 1931— 1932 hade per den 31 augusti 1932 i importavgifter influtit 2 846 537 kr. och överskottet redovisades med 44 537 kr. I en per den 31 oktober 1932 uppgjord balansräkning redovisas överskottet med 1056 083 kr. och de under tiden september—oktober 1932 u p p b u r n a importavgifterna med 310 528 kr. Avgiftsbeloppet har starkt v ä x l a t med hänsyn till skiftande förutsättningar i fråga om de väntade förluster, som avgifterna äro avsedda att täcka. Före den 1 november 1931 fastställdes avgifterna till 3 kr. per 100 kg., men sänktes från denna tidpunkt till 1 kr. 50 öre. För r å g inträdde sedermera en ytterligare sänkning till 1 kr. Under juni—augusti 1932 uttogs icke någon avgift, men från 1 september bestämdes beloppet ånyo till 1 kr. för 100 kg. vete, en summa, som den 1 november höjdes till 3 kr., att u t g å under minst sex månader framåt. E å g förblev alltjämt avgiftsfri. Det andra under senaste tiden tillkomna, i det föregående omnämnda monopolet är det år 1932 av staten på de båda sockerfabriksbolagen över3 —

34 l å t n a monopolet pa import av socker. Liksom spanmnålsmonopolet v a r •ett led i statens åtgärder att stödja brödsädsodlingen, så tillkom sockermonopolet såsom ett element i statsmakternas omsorger om sockerbetsodlingen. Vid förhandlingar rörande betpriset för å r 1932 hade Svenska sockerfabriksaktiebolaget gjort viss medverkan från statens sida till villkor för sitt godkännande av ett av en särskild kommission framlagt förslag, till uppgörelse. Denna medverkan skulle lämnas i den form, att de båda sockerbolagen tillförsäkrades ensamrätt till sockerimport. E t t d y l i k t monopol genomfördes också och förbands med åtagande från bolagens sida utom beträffande betpriset att med viss begränsning nedåt icke tillämpa högre sockerpris än som betingades av prisrörelsen på v ä r l d s m a r k n a d e n . Enligt det kontrakt, som för anordningens genomförande träffades mellan staten och bolagen, ställdes deras sistnämnda åtagande rörande prissättningen under statlig kontroll, utövad av en av Kungl. Maj:t utsedd n ä m n d av tre personer. I kontraktet infördes även vissa bestämmelser för det fall, att någon före den dag, då offentligt meddelande lämnats om importregleringen, träffat avtal om inköp av utländskt socker att importeras, efter tiden för regleringens ikraftträdande. 4. Det åt de sakkunniga meddelade uppdraget avser uppgörande av förslag till »importmonopol på kaffe». H ä r m e d h a r antytts, att den del a v kaffehandeln, vars monopolisering borde göras till föremål för undersökning, skulle avse närmast importverksamheten. Såsom av utredningen framgår, omsluter denna alla a n d r a grenar av hanteringen än detaljhandeln, sålunda partihandeln, rosterierna och agentverksamheten. I själva verket h ä n g a dessa sistnämnda tre grenar av handeln n ä r a samman, under det a t t detaljhandeln intager en särskild ställning. E n l i g t de sakkunnigas mening bör, oavsett vilken form som i övrigt väljes för monopolets genomförande, icke ifrågasättas att hänföra detaljhandeln inom dess ram. Funnes i v å r t land i ens någorlunda n ä m n v ä r d o m fattning detaljaffärer med uteslutande försäljning av kaffe, låge frågan m å h ä n d a i viss mån annorlunda till. Men dylika affärer torde v a r a en i hög grad sällsynt företeelse hos oss. Liksom partihandeln med kaffe i mycket stor utsträckning är förbunden med försäljning av a n d r a kolonialvaror, mjöl, socker o. s. v., så säljes kaffe i m i n u t praktiskt taget av alla detaljister med kolonialvaror och överhuvud i de flesta grupper av butiker, där livsmedel tillhandahållas. Antalet s å d a n a affärer är, som bekant,, utomordentligt stort, icke blott i städerna, där de trängas t ä t t bredvid vara n d r a i varje kvarter, u t a n ock på landsbygden, där de förefinnas i deminsta samhällen. Redan h ä r a v följer, a t t inlemmandet av detaljhandeln i ett kaffemonopol skulle medföra praktiska svårigheter av oöverskåd.ig omfattning, icke blott därför att det gäller en vara, som salubjudes överallt, u t a n dessutom en artikel, som på varje plats försäljes tillsammans med en mångfald andra varor. V å r a a n d r a svenska statsmonopol h a också l ä m n a t detaljhandeln utanför, ehuru den inom rusdrycksmonopolet av sociala skäl är överlämnad till kommunalt koncessionerade företag med lokala monopol. Om sålunda detaljhandeln med kaffe icke såsom sådan bör ifrågakonnna för monopolisering, så följer därav icke, a t t formerna och villkoren iör kaffets detaljförsäljning ej kunna komma a t t beröras av ett inom engrashandeln genomfört statsinflytande. Till denna fråga blir anledning senare återkomma.

35 5. E t t överförande i statens hand av kaffehandeln kan givetvis tänkas ano r d n a t i huvudsak enligt det system, som i v å r t land valts för tobaksoch sprithanteringens förstatligande. E n dylik lösning skulle innebära ens a m r ä t t för staten eller ett av staten oktrojerat företag att i egen regi och med uteslutande av rörelsens hittillsvarande utövare bedriva import och engroshandel samt röstning av kaffe. Enligt det system, som tillämpades vid tobaksmonopolets införande, skulle tillkomsten av ett sådant kaffeimportmonopol förutsätta övertagande eller inlösen av nu inom branschen a r b e t a n d e företag samt utgivande av ersättning till företagsledare och a n n a n personal. Den utredning, som skulle v a r a erforderlig såsom underlag för en beräkn i n g a v de med ett inlösnings- och ersättningsförfarande av nu a n t y d d a r t förenade utgifterna, har tiden icke medgivit att verkställa. I det material till belysande av v å r kaffehandels n u v a r a n d e organisation, som i det föregående framlagts, finnas emellertid n å g r a uppgifter, vilka k u n n a giva en åtminstone approximativ vägledning för bedömande av storleksordningen av de summor, om vilka här skulle bli tal. Vid tobaksmonopolets införande ägde tobaksfabrikanterna påfordra, utom inlösen av fastigheter, inventarier och lager, även »ersättning för förlorad näringsverksamhet». Dennas storlek var beroende dels av handelsvinsten, varmed förstods rörelsens »årsresultat» efter a v d r a g av 5 % r ä n t a på det egna kapitalet, dels av den tid före monopolets införande, under vilken verksamheten bedrivits. Hade denna tid uppgått till 10 år, utgick ersättningen med fem gånger medelhandelsvinsten, och den högsta ersättning, som kunde ifrågakomma, utgjorde tolv och en halv gånger medelhandelsvinsten. Personlig ersättning skulle tillkomma yrkesutbildade företagsledare, arbetare m. fl. med högst fem gånger, handelsresande med högst fyra gånger och ej yrkesutbildad personal med en halv medelårsinkomst för de fyra åren närmast före monopolets ikraftträdande. Handlande, som idkade import av vissa tobaksvaror såsom huvudsaklig verksamhet, erhöll ersättning med ett belopp, motsvarande en tiondel av medelomsättningen under de fyra åren före monopolets tillkomst, v a r v i d omsättningen beräknades efter inköpspris inkl. tull, frakt och a n d r a omkostnader. Agenter voro u n d a n t a g n a från ersättning. Tillämpas dessa grunder analogivis på kaffehandelns utövare, k u n n a endast rosterierna jämställas med tobaksfabrikerna, under det a t t importhandeln eljest måste behandlas på samma sätt som importörerna av tobaksvaror, v a r v i d likväl för kaffelagring använda magasinsbyggnader bleve föremål för inlösen. Någon ens approximativ uppskattning av h ä r ifrågavarande fastighets-, inventarie- och lagervärden är icke möjlig a t t göra u t a n en tidsödande undersökning. Dock kan antagas, a t t dessa tillgångar representera betydande belopp, vilka emellertid komme att få åtminstone ett visst v ä r d e även för ett kaffemonopol. Alla personliga ersättningars bleve däremot för monopolet en engångsutgift u t a n motsvarande tillgångsvärde. Kännedom om rosteriernas räntabilitet saknas, och kan därför en exakt uppskattning av rörelsens handelsvinst ej verkställas. Antages emellertid med ledning av tidigare redovisat material, att försäljningen rör sig omkr. 20 milj. kg. rostat kaffe till ett v ä r d e av 50 milj. kr. per å r och att genomsnittsförtjänsten per kg. utgör 10 öre netto per kg. efter a v d r a g av kostnader och kapitalränta, skulle handelsvinsten uppgå till omkr. 2 milj. kr. Av rosterierna har i varje fall ett flertal utövat sin

36 verksamhet så länge — minst 20 år — att deras innehavare enligt tobaksmonopolets inlösningsgrunder skulle ha kommit i åtnjutande av en ersättning, motsvarande 8 Va gånger handelsvinsten, d. v. s. med de här angivna premisserna ett belopp av 17 milj. kr. För personalen, som i rosterierna uppgivits till 380 anställda och för vilka här antages en genomsnittsinkomst av 4 000 kr. för tjänstemännen och av 3 000 kr. för arbetarna, skulle ersättningen lägst belöpa sig till ett halvt års inkomst eller omkr. 0-6 milj. kr. och, därest arbetarna i huvudsak betraktades såsom yrkesutbildade, högst 2 milj. kr. För importörerna, som skulle få en tiondel av medelomsättningen under de fyra sista åren i ersättning, kan denna beräknas på grundval av importvärdet i genomsnitt för åren 1929—1932, vilket utgjorde omkr. 55 milj. kr., vadan ersättningen skulle uppgå till 5-5 milj. kr. Härvid har hänsyn icke tagits till att för ett mycket stort antal av importörerna kaffehandeln antagligen representerar endast en mindre del av rörelsen, och att därför enligt tobaksmonopolets ersättningsgrunder gottgörelse till dem ej skulle utgå. Rörande omfattningen av importörernas personal föreligga inga uppgifter, men kan här i varje fall icke bli fråga om något anmärkningsvärdare belopp, enär ersättningen skulle stanna vid en halv medelårsinkomst. För agenterna skulle i analogi med tobaksförfarandet någon gottgörelse icke ifrågakomma. Tillsammans utgöra de sålunda uträknade ersättningarna en summa av omkr. 25 milj. kr., varvid ånyo betonas, att beloppet är att betrakta såsom i alla avseenden approximativt, och i stor utsträckning bygger helt på gissningar. Beräkningen har här gjorts endast för att lämna ett begrepp om problemets innebörd och beloppets storleksordning. En lösning enligt dessa linjer skulle sålunda — bortsett från olägenheten av anskaffandet för statens räkning under nu rådande förhållanden av ett betydande lånekapital — från starten belasta monopolföretaget med en skuldbörda, som utan motvärde på tillgångssidan måste ur synpunkten av en klok ekonomi någorlunda snabbt amorteras. De besparingar, en koncentration av kaffehandeln till ett enda företag kunde medföra, skulle av denna anledning åtminstone till en början i varje fall starkt beskäras. Eljest synes det sannolikt, att en total minskning av de med kaffehandelns bedrivande förenade omkostnaderna skulle bli en följd av en monopolisering sådan som den antydda. Bortsett från möjligheten till förbilligandet av inköpen, föreligga förutsättningar till besparingar dels i förvaltningen, vilken kan bedrivas med minskad personal, dels i rostningsarbetet, som kan sammanföras till ett relativt fåtal fabriker med rationellt ordnad drift, dels i annonsering och annan reklam, dels i utgifter för handelsresande, som helt kunna indragas, dels i distributionens centrala ledning och fördelning o. s. v. I den mån dessa besparingar äro större än skuldbördans amortering och i varje fall sedan denna slutförts, inneslutas sålunda här möjligheter för ett nedbringande av kaffehandelns nettokostnader till konsumenternas fördel. 6.

Det är möjligt, att ett statsföretag av den nu antydda typen representerar den nödvändiga eller lämpligaste lösningen, när det gäller monopolisering av en näring, som har sin tyngdpunkt helt eller huvudsakligen förlagd till en inhemsk industriell produktion, såsom fallet var med tobaksproduktionen. Koncentrationen till ett storföretag, ofta genomförbar endast genom statens medverkan, skapar i ett dylikt fall många förutsätt-

ningar för produktionens tekniska förbättrande och möjliggör i olika avseenden en ändamålsenligare och billigare drift. Otvivelaktigt har så skett vid tobaksmonopolets införande, när ett hundratal fabriker av olika storleksklasser och växlande teknisk utrustning ersattes med några få, modernt utrustade, centralt ledda storfabriker. De fördelar, som härmed vunnits, torde ha övervägt de olägenheter, som varit förenade med utplånande av den äldre näringens frihet och statens ekonomiska uppoffringar för vinnandet av det avsedda syftet. Även spritmonopolet representerar till väsentlig del en industriell verksamhet, men denna var redan vid monopolets genomförande koncentrerad i stordriftens form. Däremot var den för detta företag betydelsefulla partihandeln och den därmed förenade importen splittrad på många händer och måste för att det allmännas synpunkter — närmast avlägsnandet av det privatekonomiska intresset även från denna gren av rusdryckshanteringen — skulle tillgodoses, överföras på ett företag i stånd att lösa en dylik uppgift. Därför stannade man också här efter valet mellan olika alternativ vid en organisation av monopolbolagets form, sedan den enskilda näringen avlösts. Kaffehanteringen är framför allt en handelsverksamhet. Importhandeln är här den primära och utslagsgivande faktorn för rörelsens gestaltning. Det industriella inslaget, röstningen, är dels i och för sig i tekniskt hänseende mera en hantverksmässig eller åtminstone småindustrien än en verkligt industriell driftsform och dels en med importhandeln nära förbunden verksamhet, som icke förändrar mycket av hanteringens uppbyggnad såsom främst en köpmannanäring. Visserligen vore det, som redan förut nämnts, ingalunda otänkbart att även åt ett monopol på detta område giva formen av ett storföretag, som efter övertagande av de privata utövarnas rörelse bedreve verksamheten som helhet i en sluten organisation för det allmännas räkning. Men skapandet av ett dylikt monopol torde för här föreliggande fall kunna sägas utgöra användande av ett större våld än nöden kräver. De syften, som ur statens synpunkt här skola tillgodoses, synas kunna vinnas genom en enklare anordning med undvikande av de komplikationer och svårigheter av ekonomisk och annan art, som äro förenade med den enskilda näringens upphörande. Ett nära till hands liggande mönster för en sådan organisation är det importmonopol för brödsäd och mjöl, som upprättats i samband med vår spannmålsreglerings genomförande och som knutits till Svenska spannmålsföreningens verksamhet, på sätt i det föregående närmare angivits. Också här gällde frågan skapandet av ett organ med ensamrätt, utom till inköp och försäljning av inhemsk spannmål, även till införsel under statens kontroll av motsvarande utländska varor. Handhavandet av denna uppgift överlämnades åt ett på statens initiativ bildat och genom kontrakt med staten i sin verksamhet bundet organ, som emellertid lämnat själva den därav berörda näringen frihet att ombesörja och bära ansvaret för det kommersiella arbetet. Den hittillsvarande erfarenheten av spannmålsföreningens verksamhet visar, att den i dessa avseenden väl fyllt sin uppgift utan eftersättande av någondera av de engagerade parternas, statens eller importörernas, intressen. En importreglering för kaffe i nära anslutning till denna förebild förefaller vara den mest tilltalande lösningen av det problem, som här föreligger. Dess praktiska utformning kan tänkas ske enligt i stort sett följande huvudlinjer. Staten förbehålles genom lag uteslutande rätt att importera kaffe i

38 orostat och rostat skick. Denna rätt överlåtes genom särskilt avtal till en för ändamålet bildad organisation, förslagsvis benämnd föreningen Sveriges kaffeimportörer, u. p. a., bildad av svenska kaffeimportörer och öppen för alla enskilda eller juridiska personer, som under viss tid, exempelvis de sista tre åren, före föreningens bildande verkställt import av kaffe till en myckenhet ej understigande 60 000 kg. i genomsnitt per år, föreningens styrelse dock obetaget att medgiva inträde i föreningen även för importör, som ej uppfyller dessa villkor. Medlem erlägger en insats till föreningen av 15 kr. per 100 kg. av förenämnda genomsnittsimport och betalar en tjugondedel av insatsen kontant samt återstoden med en på tre månaders uppsägning löpande förbindelse. Beräknas den svenska genomsnittsimporten till 40 milj. kg. per år, bleve kapitalet för föreningen, därest denna omslöte hela importen, 6 milj. kr., motsvarande bortåt en tiondedel av importens ungefärliga genomsnittsvärde åren 1929—1931. Tillstånd till import beviljas av föreningen på anhållan av importör, varvid utom den kvantitet inköpet avser meddelas även uppgift om kvalitet och ursprungsland samt den hamn, från vilken varan skall skeppas, och den ungefärliga tid, då mottagning beräknas. Särskilt bevis rörande meddelat importtillstånd, licens, utställes av föreningen, och skall licensen upptaga bl. a. även uppgift om den licensavgift, som kan ifrågakomma och som betalas till föreningen vid licensens mottagande. Licensen företes vid införseln hos tullverket, som därå gör anteckning om verkställd import. I regel skall endast medlem av föreningen äga rätt erhålla licens, men skall dess styrelse bemyndigas i särskilt fall medgiva importrätt även för annan. Såväl avslutande av inköp som verkställande av likvid och i övrigt importaffärens hela handhavande skall eljest liksom hittills helt överlåtas åt den enskilde importören. Kungl. Maj:t kan emellertid anbefalla föreningen tillse, att i visst fall eller för viss tid inköp av kaffe från visst land icke må ske eller i viss utsträckning begränsas eller utökas. Anbefalles inköpens utökning på viss marknad — varmed kan förbindas inskränkning av inköp på annat håll — men kan dylik åtgärd icke genomföras med stöd av enskilda importörer, äger Kungl. Maj:t bemyndiga föreningen att själv avsluta sådant inköp och eventuellt omhändertaga det införda kaffets försäljning. Även i annat fall kan Kungl. Maj:t på hemställan av föreningen medgiva, att denna må verkställa egen import. Likaså kan Kungl. Maj:t bestämma, att föreningen i licensen föreskriver viss form för likvidens erläggande. Licensavgift skall uttagas för täckande av föreningens omkostnader med belopp, som fastställes av styrelsen att gälla för viss tid. Dessutom kan Kungl. Maj:t föreskriva en särskild avgift för vinnande av fiskaliska eller andra med importen sammanhängande syften. I föreningens styrelse utser Kungl. Maj:t halva antalet ledamöter, däribland ordförande och vice ordförande, samt halva antalet suppleanter med särskilda ersättare för ordföranden och vice ordföranden. Även utses halva antalet revisorer jämte suppleanter för dem av Kungl. Maj :t. För kungavalda ledamöter och suppleanter av styrelse och revision utfärdas särskild instruktion. Återstående styrelseledamöter och revisorer väljas av föreningen på ordinarie föreningssammanträde. Insatserna förräntas till sin kontanta del med 5 %. Rösträtt åtnjutes med en röst för varje insats. Röstningen skall liksom partiförsäljningen, agenturverksamheten och

39 detaljhandeln vara principiellt i stort sett fri från reglerande föreskrifter. Dock skall Kungl. Maj:t äga anbefalla föreningen tillse, att, om anmärkningsvärda företeelser yppas inom parti- eller detaljhandelns prissättning eller eljest förekomma på den inhemska kaffemarknaden eller i fråga om kaffetransporternas anordnande eller kostnader, anmälan härom av föreningens styrelse skall göras hos Kungl. Maj:t med förslag om erforderliga åtgärder för rättelses vinnande. Även skall på Kungl. Maj:ts anmaning genom föreningens försorg kunna föranstaltas därom, att rosterier för försäljning regelbundet tillhandahålla ett visst mindre antal standardsorteringar av populära kaffesorter till pris, som föreningen prövar och godkänner med ledning av läget på kaffemarknaden och som därefter skola i detaljhandeln saluhållas till av föreningen kungjort pris. 7.

En efter dessa ungefärliga riktlinjer uppbyggd och arbetande organisation bereder det allmänna tillfälle att utan någon kostnadsbelastning utöva den ledning och kontroll av kaffehandeln, som ur statsnyttans synpunkt kan anses erforderlig. I huvudsak skall själva kaffehandeln fortgå i samma former och utövas av samma organ som hittills, och i regel skall intet störande intrång göras i dess gång. Föreningen skall i sin verksamhet vara begränsad till de uppgifter, som ankomma på staten såsom handhavare av handelspolitiken och såsom vårdare av kaffekonsumenternas intressen i fråga om kaffets pris, kvalitet o. s. v., varjämte föreningens medverkan i förekommande fall kan av staten påfordras vid uttagande av särskild avgift på kaffet. Förslaget förutsätter, att Kungl. Maj:t skall kunna beordra föreningen att vidtaga särskilda-åtgärder för begränsning av importen från visst land, vilket kan ifrågakomma i samband med handelspolitiska uppgörelser av olika art. Likaså skall Kungl. Maj:t kunna föreskriva, att likviden för kaffeköpen skall verkställas på visst sätt, eventuellt genom anlitande av särskilt clearingförfärande. Även den ifrågasatta ökningen av inköpen från viss marknad äger en handelspolitisk bakgrund. Då varken Kungl. Maj:t eller föreningen bör förutsättas äga befogenhet att tvångsvis föranleda enskild importör att mot sin önskan verkställa dylikt inköp, har för sådant fall tänkts, att föreningen själv skall inträda såsom importör och för egen räkning disponera över det införda kaffet. Men en sådan affär i egen regi kan även eljest vid något tillfälle synas föreningen fördelaktig, exempelvis för avslutande av ett inköp av sådan omfattning, att medlemmarna var för sig icke mäkta eller önska verkställa det. Med hänsyn till den ekonomiska risk och de förhållanden i övrigt, som kunna vara förbundna med ett sådant avslut, bör emellertid Kungl. Maj:ts medgivande inhämtas, och skall i regel förutsättningen vara, att inköpet befinnes vara till fördel för konsumentintresset, särskilt avseende möjliggörande av en gynnsammare prissättning än som skulle följa av ett inköp i vanlig ordning. I allmänhet skall likväl tillses, att distributionen av på sådant sätt inköpt kaffe sker genom den reguljära handeln, ehuru föreningen har befogenhet föreskriva prisvillkoren. Om sålunda föreningen redan genom en dylik anordning kan komma att verka i prisreglerande riktning, så avses ernåendet av en sådan effekt även genom förslaget, att föreningen, om så anses erforderligt, skall kunna ålägga sina medlemmar att föra vissa standardmärken av mera gängse

kaffesorter till av föreningen fastställda pris för såväl parti- som detaljhandeln. Visserligen erbjuder kontrollen av en dylik anordnings genomförande vissa svårigheter, men å andra sidan anknyter den till ett system, som redan nu tillämpas av åtskilliga ledande rosterier, och skulle i en vidsträcktare användning möjliggöra tillrättaläggandet av vissa ojämnheter, som nu förekomma i detaljhandelns prisbildning. Avsikten vore, att exempelvis en viss kvantitet av ett Rio- och ett Santoskaffe och tre eller fyra blandningar av högre kaffesorter alltid skulle saluhållas av föreningens medlemmar till ett pris för detaljförsäljning, som genom föreningens försorg allmänt kungjordes och som bestämdes med hänsynstagande till mellanhandelns anspråk på skälig vinstmarginal och allmänhetens krav på att för rimligt pris allestädes kunna erhålla några goda standardkvaliteter kaffe. Prissättningen skulle anpassas efter utlandsmarknadens växlingar i ungefär samma utsträckning, som nu sker inom partihandeln, och ändringar varje gång offentligen tillkännagivas. Huruvida med denna anordning bör förknippas kaffets försäljning i paketerat skick, blir föreningens sak att avgöra, liksom överhuvud hela detta förslag bör i praktiken handhavas med försiktighet samt utvecklas och anpassas efter läget på grundval av den efter hand vunna erfarenheten. På samma sätt bör den för föreningen föreslagna befogenheten att väcka förslag till åtgärder för motverkande av oegentligheter inom parti- eller detaljhandelns prisbildning, transportkostnadernas reglering m. m. utövas med urskillning och framställda förslag vara baserade på en omsorgsfull undersökning. Licensavgiften avser endast att täcka föreningens omkostnader för förvaltningen, avsättning till reservfond och förräntning av det kontanta insatskapitalet. Beloppet bör bestämmas antingen tillsvidare eller ock för längre perioder, minst ett kvartal i sänder. Möjligheten att i samband med licensen upptaga avgift kan emellertid av staten utnyttjas även i fiskaliskt syfte, där behov yppas av ytterligare beskattning av kaffet, och om därvid föredrages en smidigare anpassning till varans värde eller kvalitet än den, som representeras av vikttullen. Härvid äro olika vägar tänkbara: en procentuell avgift på värdet efter mönster av omsättningsskatten på spritdrycker, en avgift, som lämnar det billigare kaffet fritt eller belastar detta i endast ringa mån och som hårdare drabbar de dyrare sorterna, o. s. v. Beslut om dylika avgifter torde förutsätta riksdagens medverkan, men kan föreningen med fördel användas såsom ett instrument för beloppens beräknande i varje särskilt fall och deras angivande i licensen samt eventuellt även för avgiftens uppbärande. 8.

I anslutning till sålunda angivna riktlinjer ha de sakkunniga utarbetat nedanstående förslag till: Kungl. Maj:ts förordning med bestämmelser om importmonopol på kaffe. Kontrakt mellan svenska staten och föreningen Sveriges kaffeimportörer, u. p. a. jämte specialmotivering. Stadgar för föreningen Sveriges kaffeimportörer, u. p. a.

41 Förslag till Kungl. Maj:ts förordning med bestämmelser om införselmonopol på kaffe; given Stockholms slott den

Kungl. Maj:t har, i överensstämmelse med riksdagens beslut, funnit gott förordna som följer: 1§. Kaffe (tulltaxenummer 73 och 74) må icke till riket införas av annan än staten eller den, åt vilken Kungl. Maj:t överlåter sådan rätt, 2 §.

Stadgandet i 1 § skall icke utgöra hinder för transitering eller uppläggning å tullager eller provianteringsfrilager av där omförmäld vara; dock må å provianteringsfrilager upplagd sådan vara icke utan av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall meddelat tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven ordning. Ej heller skall stadgandet hava avseende å dylik vara, då den införes i egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för densamma åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den under a) upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning. 3§. Den, åt vilken införselrätt enligt 1 § överlåtits, äger att lämna annan tillstånd till införsel av vara, som i denna förordning avses. 4 §.

Vara, som på grund av bestämmelserna i denna förordning icke får införas, må, därest densamma icke är att enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel anse såsom olovligen införd, åter utföras under de villkor och i den ordning, som tullstadgan föreskriver i fråga om returförtullning. 5§. Skall i denna förordning avsedd vara enligt tullstadgan eller lagen om straff för olovlig varuinförsel genom tullverkets försorg försäljas å auktion, må försäljningen ske endast till den, som enligt 1 § är berättigad eller enligt 3 § erhållit tillstånd till införsel av varan, eller ock under förbehåll att varan åter utföres. Kan försäljningen icke sålunda äga rum, skall med varan förfaras på sätt Kungl. Maj:t, efter anmälan av generaltullstyrelsen, förordnar.

6*. Den, som i strid mot stadgandet i 2 § första stycket disponerar ä provianteringsfrilager upplagd vara annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven ordning, straffes med dagsböter. 7 *.

Tullmyndighet, som finner förseelse enligt 6 § hava blivit begången, åligger anmäla densamma till åtal. Förseelsen åtalas av allmän åklagare. Åtalet anhängiggöres vid allmän domstol. 8§. Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän lag. Denna förordning träder i kraft den och gäller till ocb med den . Förordningen skall hava avseende jämväl å vara av i förordningen omförmält slag, som före ikraftträdandet av förordningen införts till riket och efter nämnda tidpunkt anmäles till förtullning. Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt kungl. sigill bekräfta låtit. Stockholms slott den .

43 Förslag till kontrakt mellan svenska staten och föreningen Sveriges kaffeimportörer, u. p. a. Mellan svenska staten och föreningen Sveriges kaffeimportörer, u. p. a., i det följande benämnd föreningen, är, i anslutning till föreningens vid detta kontrakt fogade stadgar, följande överenskommelse träffad. 1§. Staten överlåter för nedan i 9 § omförmälda tid å föreningen rätt att till riket införa kaffe (tulltaxenummer 73 och 74) samt tillförsäkrar föreningen, att annan ej skall äga att utan föreningens medgivande under nämnda tid till riket införa sådan vara. Den föreningen sålunda tillerkända rätten skall icke utesluta rätt för annan att utan föreningens medgivande företaga transitering, returförtullning eller uppläggning å tullager eller provianteringsfrilager av vara, som ovan nämnts, eller att införa varan i egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet åtnjutes enligt annan å varan tillämplig bestämmelse i 5 § i tulltaxeförordningen än den under a) upptagna eller enligt 6 eller 8 § i samma förordning. Ej heller skall föreningens medgivande vara erforderligt för uttagning från provianteringsfrilager annorledes än till fartygs prioviantering i föreskriven ordning; i stället skall sådant medgivande ankomma på Kungl. Maj:t. 2 §.

Föreningen förbinder sig att lämna sina medlemmar tillstånd att på nedan angivna eller eljest meddelade villkor importera för varje fall bestämd myckenhet kaffe. Styrelsen må dock, om särskilda förhållanden därtill föranleda, avslå medlems anhållan om import av kaffe. Tillika förbinder sig föreningen att efter särskild prövning av styrelsen lämna importtillstånd jämväl till annan än medlem. Föreningen skall tillse, att inköpen ske enligt anvisningar, som Kungl. Maj:t må meddela, 3 i För bevis om tillstånd att importera kaffe äger föreningen uppbära avgift, som bestämmes av styrelsen och som skall avse täckande av föreningens utgifter, avsättning till reservfond och insatskapitalets förräntning. Det åligger föreningen att å tillståndsbeviset angiva den särskilda avgift å importerat kaffe, som Kungl. Maj:t må bestämma, samt att vidtaga de åtgärder beträffande uppbörden av avgiften, som Kungl. Maj:t må föreskriva.

4$. På anmaning av Kungl. Maj:t skall föreningen företaga import av kaffe för egen räkning. Vill föreningen i annat fall verkställa sådan, import, skall föreningen inhämta Kungl. Maj:ts medgivande därtill. Har Kungl. Maj:t bestämt avgift, varom förmäles i 3 § andra stycket, skall sådan avgift uppbäras jämväl för av föreningen importerat kaffe. Av föreningen för egen räkning importerat kaffe skall, där Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar, försäljas till de medlemmar, som anmäla sig såsom köpare. Priset skall, om föreningen ålagts importera varan, fastställas av Kungl. Maj:t, men eljest av styrelsen. 5 i Styrelsen skall med uppmärksamhet följa förhållandena inom kaffehandeln såväl i in- som utlandet och vad därmed äger samband samt i förekommande fall till Kungl. Maj:t göra framställning om åtgärder, som kunna anses främja den inhemska kaffehandelns eller kaffekonsumtionens intressen. Föreningen skall ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, Kungl. Maj:t på grund av särskilda förhållanden må meddela rörande föreningens verksamhet. 6 §.

Föreningen åtager sig att med belopp, som fastställes av Kungl. Maj:t, gälda ersättningar till de av Kungl. Maj :t utsedda ledamöterna och suppleanterna i styrelsen och revisionen. 7 §.

Föreningens verksamhet skall bedrivas på ett lojalt sätt och så att icke enskilt intresse obehörigen gynnas eller tillbakasättes. 8 §.

Skulle tvist uppstå mellan staten och föreningen rörande rätta tolkningen eller tillämpningen av de i denna överenskommelse intagna bestämmelser, skall dylik tvist avgöras enligt gällande lag om skiljemän, med iakttagande dock att ledamöterna skola vara fem, av vilka vardera parten utser två samt de sålunda utsedda tillkalla den femte, samt att ordföranden skall vara eller hava varit ordinarie ledamot i svensk överrätt. 9 §. Detta kontrakt träder i kraft den dag, Kungl. Maj:t bestämmer, dock senast den , och skall gälla till och med den .

45 Spccialmoliv till kontrakt mellan svenska staten och föreningen Sveriges kaffeimportörer, u. p. a. 1*. Den på föreningen överlåtna r ä t t e n omfattar hela det monopol, som genom den föreslagna förordningen inrymts åt staten. Den avser sål u n d a utom orostat och rostat kaffe jämväl den till samma tulltaxenummer (74) som rostat kaffe hänförda artikeln »kaffesurrogat, med tillsats a v kaffe». E h u r u handeln i v å r t land med dylika surrogat torde v a r a ytterligt begränsad och införselmonopolet för sådan v a r a sålunda sannolikt åtminstone för n ä r v a r a n d e saknar praktisk betydelse, lär det av tulltekniska skäl v a r a olämpligt att i förevarande s a m m a n h a n g behandla s u r r o g a t av detta slag på a n n a t sätt än rostat kaffe. Kaffesurrogat av a n d r a slag (tulltaxenummer 140), v a r a v importen å r 1931 uppgick till omkr. 40 000 kg. till ett värde av omkr. 143 000 kr. och v a r a v förefinnes en inhemsk tillverkning, som å r 1930 utgjorde omkr. 60 000 kg. till ett värde av 148 000 kr., faller utanför såväl den föreslagna förordningen som föreningens verksamhet. P a r a g r a f e n s a n d r a stycke hänför sig till motsvarande föreskrifter i förslaget till förordningen. 2 §.

Regeln skall vara, att medlem erhåller tillstånd till den import av kaffe, rörande vilken i varje särskilt fall anhållan sker. V ä g r a n skall förekomma endast undantagsvis och v a r a motiverad av särskilda förhållanden, såsom avsikten att förhindra u r svensk synpunkt icke önskvärd import (t. ex. utländsk dumping) eller av Kungl. Maj:t meddelade generella direktiv rörande inskränkning av importen i dess helhet eller från viss marknad. Vidare k u n n a fall tänkas, där särskilda skäl tala för bifall till b e g ä r a n om importtillstånd från sökande, som på grund av de för föreningen gällande stadgar icke k u n n a t upptagas till medlem av föreningen, eller vars medlemsansökan ä n n u icke k u n n a t slutligt prövas. De särskilda villkor rörande importens verkställande, som föreningen eller styrelsen äger meddela — i enlighet med eller u t a n speciell anmaning av Kungl. Maj:t -— k u n n a avse exempelvis sådant fullgörande av likviden, som befinnes v a r a erforderligt för a t t g a g n a svenska exportör e r s intressen, eller förbehåll om anlitande av visst transportföretag för kaffets hemfraktande. 3 §.

Der i första stycket omnämnda avgiften skall obligatoriskt u t t a g a s för varje meddelat importtillstånd. Avgiften skall användas till täckande av föreningens förvaltningskostnader (inkl. arvoden till styrelseledamöter och revisorer), vidare 5 % r ä n t a på insatskapitalets till 300 000 kr. beräknade kontantandel samt avsättning till reservfond av minst 1 % av vinsten. Dessa utgifter k u n n a endast beräknas approximativt, men h a r förslagsvis a n t a g i t s icke komm a a:t överstiga 100 000 kr. per år. Därest organisationen kommer att omsluta hela kaffeimporten, d. v. s. i hittillsvarande läge omkr. 40 milj. kg. per år, skulle en avgift av 0*25 öre

per kg. eller 25 öre per 100 kg. förslå att täcka de utgifter, som därmed avses. Den i andra stycket berörda särskilda avgiften skall ltragakomma endast på grundval av statsmakternas beslut. Då här i regel kan förväntas bli fråga om belopp av en sådan storleksordning, att de icke lämpligen böra belasta kaffeimportören vid en tidigare tidpunkt än den, då han önskar förfoga över kaffet för försäljning eller distribution mom landet, således vid samma tillfälle, då tullen för det inköpta partiet erlägges, bör den här avsedda särskilda avgiften betalas först ungefär samtidigt som tullen. Rörande sättet för dess inkasserande må Kungl. Maj:t bestämma. Föreningen skall på tillståndsbeviset angiva beloppets storlek eller grunden för dess uträknande. 4§. Paragrafen avser de undantagsfall, då Kungl. Maj:t finner sig böra anmana föreningen eller denna anser särskilda skäl föreligga att i egen regi verkställa import. I regel bör i dylika fall föreningen ordna så, att det inköpta partiet finner avnämare bland föreningens medlemmar till fastställt pris. Det är för verkställande av inköp enligt denna paragraf som föreningens kapital närmast skulle användas. Detta, som inklusive de ej kontant inbetalade insatserna beräknats uppgå till 6 milj. kr., motsvarar enligt nuvarande kaffenoteringar värdet av omkr. 3-5 till 4 milj. kg. kaffe. Den vinst, som kan uppstå på dessa affärer, skall av föreningen redovisas i vanlig ordning. Det bör åligga föreningens styrelse att vaksamt följa företeelserna på kaffemarknaden ej blott inom landet utan ock i de länder, som äro av betydelse för vår import. Rörande den särskilda verksamhet, som därför kan bli av nöden, bör styrelsen äga besluta från fall till fall. Inom ramen för denna uppgift skall ligga även dryftandet av sådana i den allmänna motiveringen närmare berörda förslag som om ett allmännare införande på den svenska marknaden av standardsorteringar eller eljest åtgärder av för konsumtionen gagnelig art. Yppas allvarliga missförhållanden inom kaffehandeln eller därmed sammanhängande hantering, såsom transportverksamheten o. dyl., bör styrelsen ej underlåta att ägna uppmärksamhet även däråt och eventuellt genom framställning till Kungl. Maj:t eller genom annan åtgärd söka medverka till den ändring förhållandena kunna påkalla. 6 §. Kungl. Maj:t bör bestämma arvodena för de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna av styrelse och revision samt deras suppleanter. Det förutsattes, att, i likhet med vad som nu är fallet i de statliga monopolföretagen, arvodena åt de på föreningssammanträde utsedda motsvarande befattningshavarna fastställas till samma belopp som för de kungavalda.

47 Förslag till s t a d g a r för f ö r e n i n g e n S v e r i g e s kaffeimportörer, u. p. a. 1*. Föremålet för föreningens verksamhet är att efter avtal med svenska s t a t e n rörande importen av kaffe (tulltaxenummer 73 och 74) bevilja tills t å n d till dylik import samt driva handel med sådan v a r a och idka a n n a n därmed förenlig verksamhet. 2 §. Föreningens firma är »föreningen Sveriges kaffeimportörer, u. p. a.».. 3§. Styrelsen skall hava sitt säte i Stockholm.

4§. Varje svensk enskild eller juridisk person, som under de tre sista åren före föreningens bildande importerat i medeltal för år minst 60 000 kg. kaffe, äger efter skriftlig ansökan vinna inträde i föreningen, styrelsen obetaget att, om skäl därtill anses föreligga, till medlem a n t a g a även den, som ej uppfyller ovan angivna villkor. Överlåter medlem sin rörelse eller del därav å annan, äger denne ingå i föreningen, därest han sist inom en månad efter överlåtelsen gör ansökan därom.

5i Varje medlem skall i föreningen deltaga med en insats av femton kronor för varje påbörjade etthundra kilogram av hans medelimport för å r under den i 4 § första stycket angivna tiden. Medlem må icke deltaga i föreningen med mer än det antal insatser, som sålunda belöper å honom. Insatsernas antal fastställes efter dessa grunder av styrelsen. H a r viss rörelse icke begynt förrän efter början av de tre sista å r e n före föreningens bildande eller kan delaktigheten av annan anledning för viss medlem icke avgöras enligt nyssnämnda beräkningsgrund, äger styrelsen bestämma det a n t a l insatser, med vilket medlemmen skall deltaga i föreningen. Därest storleken av medlems årsinkomst ändras, så att den väsentligt över- eller understiger den medelimport, efter vilken antalet insatser för medlemmen fastställts, äger styrelsen besluta, a t t sagda a n t a l skall ökas eller minskas. Insats skall erläggas, en tjugondel kontant och återstoden genom avlämnande till föreningen av en av medlemmen till innehavaren utfärdad skuldförbindelse, ställd att betalas tre månader efter uppsägning.

48 Erläggandet sker vid inträdet efter det antal insatser, för vilket medlemmen anmält sig. Fastställes antalet insatser av styrelsen annorlunda, skall felande insats omedelbart därefter erläggas. 6$. Medlems uppsägning till utträde ur föreningen får ej ske förrän ett år efter inträdet. Upphör medlem att idka ovan omförmäld rörelse, medför detta hans avgång ur föreningen. Överlåter medlem utan styrelsens medgivande honom tillhörig rörelse å annan, skall han, även efter avgången, för tid styrelsen bestämmer, dock högst till den räkenskapsavslutning, som infaller näst efter ett år och sex månader från inträdet, svara för fullgörande av honom enligt dessa stadgar åliggande skyldigheter, som om han fortfarande vore medlem av föreningen och ägare till samma rörelse. Finnes uppenbart att medlem icke förmår fullgöra sina åtaganden och förbindelser mot föreningen, åsidosätter han i väsentlig mån sina skyldigheter enligt dessa stadgar, eller har han lämnat väsentligen oriktiga uppgifter för fastställandet av antalet insatser eller bedömandet av hans skyldigheter, eller har han motarbetat föreningens verksamhet för fullgörande av avtalet med staten, eller har han eljest motverkat föreningens ändamål, må han av styrelsen ur föreningen uteslutas. Uteslutes medlem ur föreningen, skall avgången anses äga rum vid tidpunkt, som föreningens styrelse bestämmer. Avgång ur föreningen i annat fall skall anses äga rum vid den tid för räkenskapsavslutning, som infaller näst efter sex månader, sedan omständighet inträffat, som föranlett avgången. Avgången medlem äger ej, därest icke styrelsen för särskilt fall annorlunda beslutar, återfå sin insats förrän tidigast ett år efter avgången. Medlem, vilkens insatser till antalet nedsatts jämlikt 5 § tredje stycket, äger återbekomma skillnaden å tid och under villkor i övrigt, som gälla för återfående av insats vid utträde efter uppsägning ur föreningen.

7 i Medlem, som uppfyller sina förpliktelser mot föreningen, äger, där styrelsen ej annorlunda beslutar, få på sig överlåten rätt att i för varje fall bestämd myckenhet importera kaffe mot avgift, som föreningen i enlighet med avtalet med staten äger uttaga. Avgiften erlägges vid mottagande av tillståndsbevis, som utfärdas av föreningen. Verkställer föreningen import av kaffe för egen räkning, ankommer det på styrelsen, där Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar, att enligt av styrelsen fastställda villkor tillhandahålla varan åt de medlemmar, som anmäla sig som köpare. 8 §.

Medlem åligger: a) att i ansökan om tillstånd till import uppgiva den myckenhet, som skall inköpas, varans kvalitetsbeteckning och ursprungsland samt den hamn, från vilken varan skall skeppas, och den ungefärliga tidpunkt, då varan beräknas ankomma till riket; b) att iakttaga av föreningen i tillståndsbevis meddelade föreskrifter

49 för erläggande av köpeskillingen ävensom övriga villkor, styrelsen må föreskriva; c)) a t t ställa sig till efterrättelse de föreskrifter i övrigt, som styrelsen må meddela; d)) att till styrelsen lämna uppgifter dels vid inträdet och dels sederm e r a , då det av styrelsen begäres, i de hänseenden, som äro avgörande för bestämmandet a v medlemmens insatser och hans skyldigheter enligt dessa stadgar; samt e) att medgiva styrelsen a t t inhämta de uppgifter, som erfordras för kontroll av efterlevnaden av dessa stadgar och föreningens avtal med statsen. 9 §. A v föreningens årsvinst skall, sedan avdrag skett för täckande av möjligen förefintlig brist från föregående å r samt minst 1 % avsatts till reservfond, utdelning till medlemmar å deras kontanta insatsbelopp äga r u m efter 5 % om året. H a r sådan utdelning under något å r ej ägt rum, skall densamma utgå av följande års vinst. 10 §. Styrelsen består av å t t a medlemmar med samma antal suppleanter. K u n g l . Maj:t äger för två å r i sänder utse ordförande, vice ordförande och två ytterligare ledamöter av styrelsen jämte personliga suppleanter för .dem. Övriga ledamöter och suppleanter väljas på ordinarie föreningss a m m a n t r ä d e , likaledes för två år i sänder. Första gången ledamöter och^ suppleanter tillsättas, skall halva antalet av såväl dem, som Kungl. Maj :t äger utse, som ock övriga utses för en tid av allenast ett år. Därest K u n g l . Maj:t icke begagnar sig av sin angivna befogenhet, skola årligen för tiden intill dess så sker även de ledamöter och suppleanter, Kungl. Maj:t äger utse, väljas å ordinarie föreningssammanträde. För de ledamöter, Kungl. Maj:t äger utse, utfärdar Kungl. Maj:t särskild instruktion. Styrelsen är beslutför, när minst fyra ledamöter, däribland minst två av K u n g l . Maj:t utsedda, finnas tillstädes. 11 §• F ö r granskning av styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola finnas två revisorer och två suppleanter för dem. E n revisor och suppleant för honom utses av Kungl. Maj:t för ett år i sänder. Den andre revisorn och suppleanten väljas å ordinarie föreningssammanträde likaledes för ett år i sänder. Begagnar Kungl. Maj :t sig icke av sin r ä t t att utse revisor och suppleant, skola jämväl dessa årligen väljas å ordinarie föreningssammanträde för tiden intill dess Kungl. Maj:t använder sig av sagda rätt. För den revisor, Kungl. Maj:t äger utse, utfärdar Kungl. Maj:t särskild instruktion. 12 §. Räkenskapsavslutning skall äga r u m för varje kalenderår. Bokslut skall därjämte göras för varje månad, om så påkallas av den av Kungl. Maj:t utsedde revisorn. 4 — 330790

50 13 §. Medlem äger å föreningssammanträde en röst för varje av honom gulden insats. 14 §. Ordinarie föreningssammanträde hålles varje å r i Stockholm före m a j m å n a d s utgång. Å dylikt s a m m a n t r ä d e skola, förutom övriga i behörig ordning dit b ä n skjutna frågor, förekomma följande ärenden: 1) Val av ordförande. 2) Fastställande av röstlängd. 3) V a l av justeringsmän. 4) F ö r e d r a g n i n g a v styrelse- och revisionsberättelse jämte vinst- och förlusträkning samt balansräkning. 5) Fastställande av balansräkning. 6) F r å g a n om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen. 7) Fastställande av arvoden till styrelseledamöter och revisorer. 8) V a l av styrelseledamöter och suppleanter för dem. 9) V a l av revisorer och suppleanter för dem. 15 §. Kallelse till föreningssammanträde skall ske genom brev med a l l m ä n n a posten minst fjorton dagar före ordinarie och minst å t t a dagar före e x t r a sammanträde. P å enahanda sätt delgivas a n d r a meddelanden till medlemmarna. 16 §. Vid föreningens upplösning skola behållna tillgångar, sedan en var medlem återbekommit sin insats j ä m t e ogulden utdelning, tillfalla staten. 17 §. Tvist mellan föreningen och föreningsmedlem eller mellan förening och styrelsen eller ledamot d ä r a v skall avgöras enligt gällande lag om skiljemän. Skiljemännen skola v a r a t r e av Stockholms handelskammares verkställande utskott utsedda personer, av vilka ordföranden skall vara eller hava v a r i t ordinarie ledamot i svensk överrätt. 18 §. Ändring av s t a d g a r n a må ej ske u t a n Kungl. Maj:ts tillstånd.

Statens offentliga utredningar Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Förberedande utkast till strafflag. Brott mot politiska Betänkande med förslag ang. åtgärder för ett bättre utnyttjande av landets skogstillgångar. [2] rättigheter. Brott mot allmän ordning och frid. [6] Betänkande med förslag till organisation av det frivilliga skydds- och hjälparbetet beträffande frigivna fångar. [Hl

Industr Statsförfattning. Allmän statsförvaltning.

Handel och sjöfart. Kommunalförvaltning.

Kommunikations väsen. Betänkande med förslag ang. varningsmarken och säkerhetsanordningar vid korsningar i samma plan mellan Statens och kommunernas finansväsen. järnväg och väg m. m. [7] Skatteutjämningsberedningen 2. J3] Betänkande med förslag till lagom rätt alt med motorSkatteutjämningsberedningen 3. [4] fordon befara enskild väg m. m. [!)] Utredning och förslag ang. importmonopol på kaffe. [15j Betänkande ang. statsinlösen av Ostkustbanan och Uppsala—Gävle järnväg. [13] Automatisering av telefonnätet på Sveriges landsbygd. Politi.

Bank-, kredit- och penningväsen.

Socialpolitik. Undersökning rörande behovet av en utvidgning av bostadsstatistiken jämte vissa därmed förbundna bostadspolitiska frågor. [14]

Försäkringsväsen.

Hälso- och sjukvård.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling 1 övrigt. Utredning och förslag rörande åtgärder för beredande av ökade möjligheter att indraga lärartjänster vid folkskoleväsendet. [5] Förslag med betänkande rörande det akademiska befordringsväsendet och prokanslerinstitutionen. [10]

Allmänt näringsväsen. Betänkande beträffande vattenfallsstyrelsens taxor för elektrisk kraft till abonnenter på landsbygden. [8]

Försvarsväsen.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Jordbruksutredningens betänkanden. 9. Betänkande Utrikes ärenden. Internationell rätt. ang. produktions- och avsättningsförhållandena för Lagberedningens förslag ang. vissa internationel la rättsslaktdjur samt kött och fläsk. [12] förhållanden. 4. Förslag till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge ang. konkurs, m. m. [4]

Isaac Marcus Boktr.-Å.-B., Stockholm 193a