Berättelse över Statens spannmålsnämnds verksamhet m.m. under år 1932.
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR
1933:17
JORDBRUKSDEPARTEMENTET
BERÄTTELSE OVER
STATENS SPANNMÅLSNÄMNDS VERKSAMHET M. M. UNDER ÅR 1932
S T O C K H O L M 1 9
S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1933 Kronologisk
förteckning
1. Lagberedningens förslag angående vissa internatio- 8. Betänkande beträffande vattenfallsstyrelsens taxor] för elektrisk kraft till abonnenter pa landsbygden. nella rättsförhållanden. 4. Förslag till konvention Idun. 148 s. K. mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge angående konkurs, m. m. Norstedt. 88 s. J u . 9. Betänkande med förslag till lag om rätt att med 2. Betänkande med förslag angående åtgärder för ett motorfordon befara enskild väg m. m. Idun. 24 s. K. bättre utnyttjande av landets skogstillgångar. Beck- 10. Förslag med betänkande rörande det akademiska man. 245 s. J o . befordringsväsendet och prokanslersinstitutionen. 3. Skatteutjämningsberedningen 2. 1. De kommunala Norstedt. 210 s. E. förvaltningsuppgifternas finansiering m. m. i vissa främmande länder. 2. Den nuvarande fördelningen 11 Betänkande med förslag till organisation av det frivilliga skydds- och hjälparbetet beträffande frigivna mellan staten och kommunerna av Utgifterna för fångar. Marcus. 168 s. J u . " de kommunala förvaltningsbestyren i Sverige. 3. De svenska kommunalförbunden. Norstedt, vj, 88 s. Fl. 12. Jordbruksutredningens betänkanden. 9. Betänkande 4. Skatteutjämningsberedningen. 3. Principbetänkande angående produktions- och avsättningsförhållanmed förslag till skatteutjämnande åtgärder genom dena för slaktdjur samt kött och fläsk. Beckman. överflyttning till staten eller till större kommunala 251 s. J o . utdebiteringsområden av kostnader för kommunala 13. Betänkande angående statsinlösen av Ostkustbanan förvaltningsuppgifter. Norstedt. (2), 344 s. Fl. och Uppsala—Gävle järnväg. Beckman, vj, 42 s. K. 5. Utredning och förslag rörande åtgärder för beredande av ökade möjligheter att indraga lärartjänster 14. Undersökning rörande behovet av en utvidgning av bostadsstatistiken jämte vissa därmed förbundna vid folkskoleväsendet. Norstedt. 19 s. E. bostadspolitiska frågor. Marcus. 111. s. Fl. •' 6. Brott mot politiska rättigheter. Brott mot allmän ordning och frid. Förberedande utkast till strafflag. 15. Utredning och förslag angående importmonopol pa kaffe. Marcus. 50 s. Fi. . „ - , ' , Speciella delen. 11. Av J. C. W. Thyrén. Lund, 16. Automatisering av telefonnätet pa Sveriges landsBerling. 297 s. J u . bygd. Göteborg, Eländer. 58 s. K. 7. Betänkande med förslag angående varningsmärken och säkerhetsanordningar vid korsningar i samma 17. Berättelse över Statens spannmalsnämnds verksamhet m. m. under år 1932. Marcus. 126 s. J o . plan mellan järnväg och väg m. m. Idun. 99 s. K.
Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse^ bokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre an-^ ordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 3 3 : 1 7 JORDBRUKSDEPARTEMENTET
BERÄTTELSE ÖVER
STATENS SPANNMÅLSNÄMNDS VERKSAMHET M. M. UNDER ÅR 1932
STOCKHOLM ISAAC MARCUS
19 33
BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
3¶Till Her?' Statsrådet
och Chefen
för Kungl.
Jordbruksdepartementet.
Statens spannmålsnämnd får härmed jämlikt föreskrifterna i den för nämnden gällande instruktionen till H e r r Statsrådet överlämna berättelse över verksamheten under år 1932. Berättelsen, som är utarbetad av nämndens sekreterare och granskad av nämnden, avser i huvudsak att belysa förhållandena å den inhemska spannmålsmarknaden med särskild hänsyn tagen till verkningarna av de statliga åtgärderna till spannmålsodlingens stödjande. Densamma har emellertid även ansetts böra omfatta en kortfattad redogörelse för läget å världsmarknaden för brödspannmål ävensom för de åtgärder för tryggandet av den inhemska brödsädesodlingen, som under de senaste åren företagits inom vissa europeiska länder. Slutligen har till berättelsen som bilagor fogats redogörelser för de för nämndens räkning företagna cereala undersökningarna, vilka författats av fil. dr Å. Åkerman och fil. lic. J. Lindberg, Svalöv. Stockholm den 25 j a n u a r i 193$.
0¶W A L T E R MURRAY.
/
E.
CAKLSSON.
5¶B e r ä t t e l s e ö v e r s t a t e n s s p a n n m å l s n ä m n d s v e r k s a m h e t m. m. u n d e r år 1932. Den 13 j a n u a r i 1932 avgav spannmålsnämnden i skrivelse till Kungl. Maj:t förslag till fortsatta å t g ä r d e r för spannmålsodlingens stödjande. I skrivelse den 9 april 1932 till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet kompletterade n ä m n d e n i vissa delar den redogörelse över nämndens verksamhet, som ingick i skrivelsen den 13 j a n u a r i 1932. Därvid överlämnade nämnden dels en fullständig redogörelse över Svenska spannmålsföreningens verksamhet under år 1931 dels en av nämndens sekreterare i samråd med fil. dr Å. Åkerman och fil. lic. J. Lindberg i Svalöv u t a r b e t a d promemoria rörande de cereala undersökningarna, varj ä m t e till skrivelsen var fogad en av Lindberg författad sammanställning över vissa försök till utarbetande av en kemisk metod för bedömning av mältningsgraden hos spannmål, vilka utförts vid Sveriges utsädesförenings cereallaboratorium i Svalöv delvis i samarbete med landets cerealkemister. V a d angår spannmålsnämndens verksamhet i övrigt under år 1932 samt av nämnden vidtagna åtgärder må i korthet anföras följande. I skrivelser till Kungl. Maj:t den 27 februari 1932 och den 3 mars 1932 har nämnden anmält vissa mellan nämnden och styrelsen för Svenska spannmålsföreningen u. p. a. träffade överenskommelser med avseende å i de vid kontraktet mellan staten och föreningen fogade kvalitetsbestämmelser och prisregleringsskalor. Sedan 1932 års riksdag fattat beslut rörande fortsatt stöd åt spannmålsodlingen i enlighet med nämndens ovan n ä m n d a förslag, förordnade Kungl. Maj:t bland annat, att tryckt exemplar av jordbruksutskottets utlåtande skulle överlämnas till nämnden för kännedom och vidtagande, i vad på nämnden berodde, av å t g ä r d e r i syfte att de i utlåtandets motivering gjorda uttalanden m å t t e lända till efterföljd, samt uppdrog åt n ä m n d e n att skyndsamt bringa till allmänhetens kännedom de bestämmelser om prisberäkning och kvalitetsbestämning m. m. för vete och råg, som jämlikt mellan nämnden och styrelsen för Svenska spannmålsföreningen u. p. a. träffade överenskommelser vid varje tillfälle skulle lända till efterrättelse. Vidkommande vad som från nämndens sida i dessa avseenden vidtagits må anföras följande.
6 Den 10 augusti 1932 har nämnden i enlighet med en samma dag träffad överenskommelse med styrelsen för spannmålsföreningen genom kungörelse om kvalitetsbestämmelser och prisregleringsskalor vid Svenska spannmålsföreningens u. p. a. inköp av vete och r å g (nr 399) bringat densamma till allmän kännedom. Denna överenskommelse innebär bland annat, att prisavdragen för hektolitervikter understigande de s. k. normalvikterna jämkats nedåt. Sedermera har genom kungörelse den 17 Dovember 1932 (nr 525) tillkännagivits vissa förändringar i dessa bestämmelser, i vad de avse inköp av 1932 års skörd. Beträffande de kontraktsenliga bestämmelserna för spannmålsföreningens inköp av vete och råg har mellan nämnden och föreningens styrelse den 29 augusti 1932 träffats sådan överenskommelse, a t t Gotlands, Blekinge, Örebro och Västmanlands län skola betraktas som uppsamlingsområden. Under år 1932 hava de cereala undersökningarna fortgått, varvid särskild uppmärksamhet ägnats frågan om spannmålens värde som kvarnvara. Rörande dessa undersökningar hänvisas till de redogörelser härför, vilka på uppdrag av nämnden utarbetats av dr Åkerman och lic. Lindberg och som bilagorna 1 och 2 fogats vid denna berättelse. P å spannmålsnämndens begäran har Kungl. Maj:t genom kungörelse den 18 november 1932 förordnat om en inventering av landets förråd av vete och råg den 2 j a n u a r i 1933. Vad slutligen angår ärenden av större betydelse, över vilka nämnden under året haft att y t t r a sig, märkes framför a n d r a en framställning från Allmänna svenska utsädesaktiebolaget i Svalöv rörande inmalnings tvång för havre. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 september 1932 h a r nämnden därvid bland annat uttalat, att på grund av 1932 års goda skörd förutsättningar syntes förefinnas för en dylik anordning. Härefter skall lämnas en mera ingående redogörelse för förhållandena å spannmålsmarknaden såväl inom som utom landet ävensom för vissa andra omständigheter, vilka äro av värde för ett bedömande av frågan om betydelsen av de statliga åtgärderna för spannmålsodlingens stödjande samt beträffande verkningarna av desamma. Areal- och skördeförhållanden. De totala brödsädesarealerna hava icke undergått n å g r a större förändringar under de senaste tjugo åren. Enligt tabell 1* hava alltsedan tiden närmast före krigsutbrottet och intill nu vete och r å g odlats på en sammanlagd areal av omkring 500 000 hektar. 2 De smärre variationer här1
Till berättelsen hörande tabeller återfinnas å sid. 45 ff. Under världskriget utökades visserligen brödsädesarealerna i någon mån, men arealen har sedermera gått tillbaka. 2
7 utinnan, som kunna iakttagas från det ena året till det andra, torde till större delen få tillskrivas särskilda omständigheter. Sålunda var brödsädesarealen å r 1931 mindre än år 1930, emedan icke obetydliga arealer vete och r å g våren 1931 fingo plöjas upp. Möjligen har brödsädesarealen å r 1932, huvudsakligen till följd av den utvidgade vårveteodlingen, varit något större ä n åren närmast därförut. E n ökning av den totala brödsädesarealen k a n därför sägas h a v a i n t r ä t t å r 1932, ehuru denna ökning varit ganska obetydlig, omkring 2 procent. Det är ännu för tidigt att avgöra, h u r u förhållandena komma a t t gestalta sig år 1933. Den för höstbruket synnerligen tjänliga väderleken 1932 anses dock på sina håll hava stimulerat till en något utvidgad höstsädesodling. Då dessutom vårveteodlingen varit i ständigt stigande, synes det för närvarande, som hade m a n att förvänta en i någon m å n ytterligare utökad brödsädesodling. Beträffande nu omförmälda förhållanden anmärker Höijer, 1 säkerligen med rätta, att om stödåtgärderna för brödsädesodlingen uteblivit, den totala brödsädesarealen sannolikt varit mindre nu än å r 1927. Tendensen i vår brödsädesodling före å r 1930 v a r nämligen nedåtgående. Stödåtgärderna hava sålunda stoppat upp denna tendens och dessutom medfört en viss utökning av brödsädesarealerna. Om sålunda de totala brödsädesarealerna icke undergått någon egentlig förändring under en r ä t t lång följd av år, har i fråga om fördelningen mellan vete och r å g en så mycket större förskjutning inträtt. Redan av tabell 1 framgår, att veteodlingen sedan åren 1913—1915 mer än fördubblats, under det att rågodlingen undergått en motsvarande inskränkning. Ännu tydligare torde denna genomgripande förändring av vår brödsädesodling framgå av här nedan anförda procentuella fördelning mellan vete- och rågarealerna. Vete- och rågarealernas procentuella andelar i de totala brödsädesarealerna. A r
1913—1915 1919—1921 1927—1929 1930-1932 1932
Höstvete
Vårvete
Summa vete
Summa råg
Höstråg
22-4
1-8
23-9
74-0
2-1
22-6
5-4
27-9
68-3
3-8
72-1
6-8
45-9
52-4
1-7
54-1
44-3
11-8
56-1
42-G
1-3
43-9
45*7
13-4
59-1
39-8
1-1
40-9
Då veteodlingen åren 1913—1915 sålunda icke upptog fullt 25 procent av hela brödsädesarealen, hade den till år 1932 utvecklats därhän, att densamma då omfattade n ä r a 60 procent av samma areal, vilket innebär, att Höijer: Vilken inverkan ha stödåtgärderna för brödsädesodlingen haft på produktionens omfattning? Landtmannen, tidskrift för landtmän 1932 sid. 977 ff.
8 veteodlingen från att hava varit av relativt r i n g a betydelse kommit att intaga en central ställning i vår brödsädesodling. De stora svårigheter med avsättningen av svensk brödspannmål, vilka år 1930 föranledde införandet av inmalningstvånget ävensom de olägenheter av samma slag, som alltjämt och innevarande konsumtionsår i r ä t t hög grad göra sig gällande, få givetvis också sin förklaring, då m a n studerar brödsädesodlingens utveckling under senare år. Denna fråga har m a n emellertid r ä t t ingående sökt klarlägga i nämndens skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 december 1932 i lagerhusfrågan. Någon anledning a t t i detta sammanhang ytterligare beröra densamma synes därför icke förefinnas. Däremot synes det h ä r böra beaktas, i vilken utsträckning olika delar av landet bidragit till den för n ä r v a r a n d e högt u p p d r i v n a veteodlingen. I detta avseende hänvisas till tabell 2, som angiver arealerna för höst- och vårvete samt höstråg inom de olika länen v a r t och ett av å r e n 1919, 1927, 1930 och 1932. H ä r a v framgår, hurusom höstveteodlingen mellan åren 1919—1932 ungefärligen fördubblats i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Blekinge, Kristianstads, Skaraborgs, Örebro och Kopparbergs län. E n procentuellt ännu mycket kraftigare utvidgning av höstvetearealerna förekommer i Jönköpings, Kronobergs, K a l m a r , Hallands, Göteborgs- och Bohus, Älvsborgs och V ä r m l a n d s län. Bortsett från de norr ländska länen, vilka i detta sammanhang icke spela någon roll, uppvisa Malmöhus och Uppsala län de procentuellt minsta u t ö k n i n g a r n a av höstvetearealerna, ehuru Malmöhus län ändock utökat sin höstveteodling med omkring 15 000 hektar. Beträffande vårveteodlingen är Östergötlands län det mest framträdande. Betydande sådan odling förekommer även inom Kalmar, Hallands, Älvsborgs och Skaraborgs län. Vad angår odlingen av höstråg framgår av tabell 2, hurusom densamma inom vissa områden nedgått i synnerligen hög grad. Då kvarnindustrien inom Mälarområdet och Östergötland n u m e r a klagar över bristande rågtillgång, styrka de å t e r g i v n a arealuppgifterna det berättigade härutinnan. Denna fråga skall senare bliva föremål för närmare granskning, men den förtjänar beaktas i samband med redogörelsen för övergången från råg- till veteodling. Uppgifterna om brödsädesarealens förändringar under de senaste åren kompletteras genom a t t efter Höijer x återgiva vidstående tabell. Dessa siffror förtjäna ett studium. Vidkommande de totala brödsädesarealerna uppvisa södra Sverige och övriga delar av landet r a k t motsatta förändringar. I n o m den förra delen hava de totala brödsädesarealerna gått tillbaka, under det a t t a n n a r s en arealutvidgning kan konstateras. Särskilt s t a r k är denna utökning å östgötaslätten och västra Sveriges slättbygder. Höijer anmärker också, att brödsädesarealen på Östgötaslätten under fem å r ökat, så att den numera utgör i det närmaste 24 procent av områdets hela åkerareal. Av tabeller1
Se Höijers nyss omförmälda uppsats.
9¶Brödsä desarealens förändringar 1927 —1932 inom olika delar av Svea- och Götaland, i hektar. 0 m r å d e n
1932 Ökning eller minskning
Skånska slättbygden
H ö s t v e t e 44126 44 778
Sydsvenska mellanbygden ...
10 891
16 743
1932 Ökning eller minskning
V å r v e t e
+
1 557
7 268
+
5 711
- 5 852
4 591
+
3 148
Sydsvenska höglandet
15 155
+
5 900
9 594
16 384
+
6 790
Öland och Gotland
9 769
11 402
+
+
863 Östgötaslätten
19 743
22 767
+
3 024
5 621
10 400
-f 4 779
Västra Sveriges slättbygder...
42 565
+ 11 450
5 512
+
Södra Bergslagen
2 647
3 624
+
1 065
+
406 Mälar- och Hjälmarbygden •••
55 957
60 649
+
4 692
5 392
12 982
+
7 590
5 242
9 412
+
2 061
+
194 645 I 232 995 | + 38 350
68 353
+ 36 628
Norra Bergslagen Hela Svea- och Götaland
6 428
A 1 1 b r ö d s ä d 1
Hö s t r å g Skånska slättbygden
20 003
12 217
—
7 786
65 938
64 424
Sydsvenska mellanbygden •
35 027
23 615
- 11 412
48 126
45 428
Sydsvenska höglandet
67 763
55 924
— 11 839
97 802
96 967
— — —
Öland och Gotland
14 433
12 786
—
25 913
+
Östgötaslätten
6 965
5 552
—
32 390
38 753
Västra Sveriges slättbygder
54 009
39 953
— 14 056
91 184
-f- 6 363 3 635
Södra Bergslagen
6 269
4 967
—
9 759
Mälar- och Hjälmarbygden.
40 915
29 979
- 10 936 102 580
Norra Bergslagen
19 814
15 241
—
+ + 67 03 872 + 1292 26 888 + 398
Hela Svea- och Götalandl 265 198
200 234
1302 4 573
26 490
94 819
1514 2 698
835 808
9 826
64 964|| 499 374 | 506 890 | +
7 516
na framgår vidare, att Skåneslätten endast obetydligt utökat sin höstveteodling. Odlingen av höstråg har gått starkast tillbaka å skånska slättbygden och sydsvenska mellanbygden. K r a f t i g tillbakagång uppvisa också västra Sveriges slättbygder samt Mälar- och Hjälmarbygden. I sin helhet har höstsädesodlingen inskränkts med omkring 27 000 hektar. A t t den totala brödsädesarealen ändock ökat beror på vårveteodlingens snabba utveckling. P å fem år h a r denna mer än fördubblats och uppgår n u till över 68 000 hektar. Denna kortfattade översikt över brödsädesodlingens storlek och förändr i n g a r synes ganska lärorik. Alldeles givet har, som tidigare nämnts, stödet å t brödsädesodlingen haft ett r ä t t stort inflytande på den utveckling, odlingen tagit under den senaste åren. Med hänsyn till dessa stödåtgärder samt den oförmånliga prisutvecklingen å alla animaliska produkter är denna utveckling i sig naturlig. Övergången från r å g - till veteodling tor1
Även vårråg.
10 de också h a v a påskyndats genom stödåtgärderna. Nedgången i rågarealerna är dock i många fall så kraftig, att m a n säkerligen måste söka finna någon ytterligare förklaringsgrund härtill. E n sådan ligger också n ä r a till hands, nämligen rågens större känslighet för fältgroning. Andra orsaker till rågodlingens tillbakagång torde hava varit dels de omfattande skadorna på höstrågen av snömögel under n å g r a av de senaste åren, dels rågens större benägenhet för liggsädesbildning och d ä r a v minskade möjligheter att skörda rågen med maskin. Det må i detta s a m m a n h a n g erinras om att rågskörden såväl å r 1930 som år 1931 i stora delar av landet skadades genom fältgroning, vilket förhållande på sina håll tydligt påverkat nedgången i rågarealerna. I tabell 3 hava återgivits skördarna för vete och r å g under samma år, liksom tidigare i tabell 1 arealerna. Det förtjänar vid granskningen av tabell 3 a t t uppmärksammas, hurusom de totala brödsädesskördarna n u m e r a torde v a r a icke obetydligt större än tidigare, huvudsakligen beroende på övergången från råg- till den mer avkastande veteodlingen. Givetvis har härtill även bidragit växtförädlingens arbete med att frambringa högre avkastande sorter av såväl vete som råg. Verkan h ä r a v torde dock kunna konstateras endast genom en noggrann analys av hektarskördsuppgifterna under en längre följd av år och spelar m å h ä n d a i detta s a m m a n h a n g en mindre betydande roll. Såvitt man av tillgängliga jordbruksstatistiska uppgifter k a n döma, är emellertid till följd av synnerligen gynnsamma växtförhållanden 1932 års brödsädesskörd den största, v å r t land någonsin haft. Till jämförelse med den å sid. 7 återgivna procentuella fördelningen av arealerna må här anföras motsvarande uppgifter beträffande skördarna. Vete- och rågskördarnas procentuella andelar av de totala brödsädesskördarna. Höstvete
Vårvete
Summa vete
Höstråg
Vårråg
Summa råg
%
o/
%
%
o/
%
27-3
1-8
29-1
69-ö
1-4
70-9
28-6
3-s
32-3
65-4
2-3
67-7
1927- -1929
47-6
6-s
53-n
45-o
1-1
46-1
1930- -1932
49-3
10-5
60-3
38-9
0-8
39-7
50-9
11*6
62-4
36-9
0-7
37-G
Å r
1913- -1915 1919- -1921
'.
Eedan under treårsperioden 1927—1929 översteg sålunda veteskörden 50 procent av totalskörden. Vidkommande brödsädesodlingens omfattning i landets olika delar samt skördarnas storlek och användning hänvisas även till tabellerna 15—20, vilka innehålla uppgifter från brödsädesinventeringarna de senaste åren. Utgående ifrån 1932 års arealer ä r det lätt konstaterat, att en normal-
11 skörd av vete numera bör uppgå till omkring 630 000 ton och en normalskörd av r å g till omkring 340 000 ton. Veteskörden kan sålunda för närv a r a n d e beräknas bliva ungefär dubbelt så stor som rågskörden. Endast för tjugo år sedan utgjorde veteskörden icke fulla 30 procent av den totala brödsädesskörden. Br ö dsädesf ör brukningen. Man har sedan länge haft en ganska god uppfattning om storleken av de myckenheter brödsäd, som förbrukats inom landet. Vad m a n däremot n u m e r a tack vare brödsädesinventeringarna samt spannmålsnämndens kontroll över k v a r n a r n a s förmalning torde känna bättre än tidigare, äro de myckenheter brödsäd, som förbrukas till människoföda, i h u v u d s a k till brödändamål. Grundläggande för den följande redogörelsen rörande de mängder vete och råg, vilka k u n n a beräknas åtgå till människoföda, äro de i tabell 4 lämnade uppgifterna över brödsädesförbrukningen under de fem senaste konsumtionsåren. Genomsnittligt hava dessa år, om m a n bortser ifrån utsädeskvantiteterna, förbrukats omkring 630 000 ton vete och 420 000 ton råg, d. v. s. tillsammans omkring 1050 000 ton brödsäd för är. K r i n g sistnämnda medeltal variera emellertid förbrukningssiffrorna för de olika åren högst avsevärt. Konsumtionsåret 1928—1929 förbrukades sålunda tillsamman 1160 000 ton vete och råg, under det att motsvarande myckenheter för konsumtionsåret 1931—1932 utgjorde endast 890 000 ton. Denna till 270 000 ton uppgående skillnad i förbrukningen av brödsäd mellan t v å konsumtionsår är a n m ä r k n i n g s v ä r t stor och förklaras väl närmast genom det av jordbruksutredningen och spannmålsnämnden tidigare påvisade förhållandet, att åren närmast före spannmålsregleringens ikraftt r ä d a n d e högst betydande mängder brödsäd användes till utfodring av kreatur. Beträffande de i tabell 4 lämnade uppgifterna må vidare framhållas, hurusom desamma r ä t t väl åskådliggöra de förändrade förhållanden med avseende på landets import och export av spannmål, som i n t r ä t t till följd av inmalningstvånget och övriga prisreglerande åtgärder. Mjölimporten ä r numera nästan ingen och spannmålsimporten har sjunkit ned till inemot hälften av vad den tidigare utgjort. Under konsumtionsåret 1931— 1932 var dock importen av vete och r å g på g r u n d av 1931 års svaga skörd avsevärt större än under n ä r m a s t föregående konsumtionsår. Exporten av såväl omalen spannmål som mjöl har av n a t u r l i g a skäl n ä s t a n helt avstannat. Vad angår frågan om de myckenheter brödspannmål, vilka förbrukas till människoföda, må följande uppgifter lämnas. K v a r n a r n a s jämte i förekommande fall Svenska spannmålsföreningens lager av svensk brödspannmål den 1 september ett v a r t av åren 1930, 1931 och 1932 hava utgjort:
12¶Vete
Råg
^r
ton
ton
1930 1931 1932
22 400 37 455 21062
13 795 31 681 11710.
De synliga lagren av brödspannmål hava sålunda ökat med 15 055 ton vete och 17 886 ton r å g under konsumtionsåret 1930—1931 samt under konsumtionsåret 1931—1932 minskat med 16 393 ton vete och 19 391 ton r å g . Tager m a n dessutom i betraktande, att de den 1 september 1931 redovisade lagren nästan uteslutande bestodo av spannmål av 1930 å r s skörd, under det att de k v a r v a r a n d e lagren den 1 september 1932 av 1931 å r s skörd utgjorde endast 16 893 ton vete och 6 355 ton råg, ä r det uppenbart, att m a n under konsumtionsåret 1931—1932 i icke obetydlig utsträckning förbrukat spannmål, som fanns kvar från ett tidigare konsumtionsår. Av det anförda och med hänsyn till att tillgången på spannmål av gammal skörd, då 1932 års skörd började marknadsföras, var y t t e r s t obetydlig, torde m a n våga draga den slutsatsen, att förbrukningen av brödspannm å l icke g ä r n a kan beräknas lägre än som erhålles med utgående från medeltalet för förbrukningssiffrorna under de två senaste konsumtionsåren. I r u n d a tal erhållas på så sätt 616 000 ton vete och 361000 ton r å g eller tillsammans 977 000 ton brödspannmål. Allt detta har givetvis icke förbrukats till brödändamål, ehuru j o r d b r u k a r n a ifrågavarande konsumtionsår givetvis sökt a n v ä n d a det mesta möjliga härtill. Tages hänsyn till att brödsädesskördarna såväl 1930 som 1931 voro r ä t t mycket skadade av grodd och rost, k a n m a n nog icke r ä k n a med en mindre bortgång från angivna totala myckenhet ä n omkring 5 procent. Denna procentsats är emellertid lägre, än man med kännedom om skördarnas kvalitet och med utgående från gällande kvalitetsbestämmelser kunnat beräkna. A t t m ä r k a är emellertid, att kvarnindustrien som regel i r ä t t stor utsträckning använt spannmål av sådan kvalitet, som enligt kvalitetsbestämmelserna egentligen icke skulle varit leveransgill. Man har tidigare r ä k n a t med a t t vissa myckenheter vete och råg förbrukas till industriellt ändamål, särskilt vid brännvinstillverkningen. Under det senast förflutna konsumtionsåret har dock detta varit fallet i så obetydlig utsträckning, att man för de närmaste u p p s k a t t n i n g a r n a torde böra r ä k n a med en myckenhet av endast 5 000 ton vete för år. Det sagda skulle giva anledning till det antagandet, att för n ä r v a r a n d e till brödändamål årligen förbrukas omkring 585 000 ton vete och 345 000 ton r å g . Om folkmängden beräknas till i r u n t tal 6150 000 innebär detta, a t t per individ och år skulle genomsnittligt förbrukas 95*i kg vete och 56-i kg r å g eller tillsammans 151'2 kg brödsäd. I en promemoria, fogad till nämndens skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 april 1931 beräknade nämnden nyss berörda förbrukningssiffror till 94 kg vete och 62 kg r å g för år, men uttalade samtidigt, att rågförbrukningen
13 m å h ä n d a vore något lägre ä n dessa 62 kg. Det ä r möjligt, att den enligt ovan beräknade rågförbrukningen är något för låg, närmast på g r u n d därutav, a t t den jordbrukande befolkningen under konsumtionsåret 1931 —1932 inskränkt sin rågförbrukning och i stället förbrukat vete. Beräknade 95*1 kg vete utgöra sålunda å a n d r a sidan m å h ä n d a ett något för högt tal, n ä r det gäller att angiva förbrukningen under ett normalt förbrukningsår. Det är emellertid icke omöjligt, att veteförbrukningen ökat något under de senaste åren, samtidigt som den totala brödsädesförbrukningen något minskat. P å kvarnhåll ä r m a n nog av den uppfattningen, att depressionen och de låga priserna på animaliska livsmedel m. m. verkat på sådant sätt beträffande konsumtionen av mjöl. Med dessa reservationer synes det, som om m a n för n ä r v a r a n d e skulle kunna r ä k n a med a t t för brödändamål erfordras omkring 585 000 ton vete och 355 000 ton råg. Bågförbrukningen antages då normalt v a r a omkring 10 000 ton högre ä n den förut angivna siffran 56*i skulle föranleda. Då kvarindustrien, som nämnden i sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 j a n u a r i 1932 påvisat, normalt torde förbruka omkring 440 000 ton vete och 160 000 ton råg, skulle jordb r u k a r n a själva sålunda låta förmala omkring 145 000 ton vete och 195 000 ton r å g till egen förbrukning för brödändamål. Det kan vara av visst intresse att undersöka, h u r u dessa senare uppgifter överensstämma med vad j o r d b r u k a r n a vid brödsädesinventeringarna åren 1931 och 1932 redovisat såsom förbrukat på gården. Man finner då följande. Enligt brödsädesinventeringarna av jordbrukarna för eget behov redovisade myckenheter brödspannmål. År Jxr
För gårdens behov redovisade myckenheter » vete rag ton ton
1931 148 000 200 000 1932 131000 140000 övensstämmelsen med det nyss anförda genomsnittliga talet 145 000 ton vete ä r ju ganska god. Beträffande rågkvantiteten 195 000 ton är överensstämmelsen år 1932 sämre; år 1931 är den emellertid även för rågens vidkommande god. A n m ä r k a s må i detta sammanhang, att den av jordb r u k a r n a vid inventeringarna deklarerade förbrukningen å egen gård å ena sidan innefattar en del utsäde men å a n d r a sidan icke omfattar den brödsäd (eller mjöl), som de köpt från annat håll för eget behov. Den förebragta utredningen h a r sålunda givit vid handen, att m a n med tillhjälp av nu tillgängligt siffermaterial r ä t t väl torde kunna bedöma landets nuvarande behov av brödsäd till brödändamål. Avsevärt svårare a t t besvara är den för spannmålsregleringen mycket viktiga frågan, hur stor del av en viss skörd kan komma att förbrukas till människoföda, då ju skördens kvalitet härvid är av betydelse.
14 Kvarnindustriens råvaruförbrukning. Beträffande kvarnindustriens råvaruförbrukning hänvisas i första hand till tabellerna 5 och 6 rörande av k v a r n a r n a mottagna och förmalda myckenheter svensk och utländsk brödspannmål. Av största intresset äro givetvis uppgifterna rörande förmalningen. Men även de m o t t a g n a kvantiteterna äro av en viss betydelse vid bedömandet av bl. a. brödspannmålens avsättning. I detta senare avseende bör observeras, a t t k v a r n a r n a på höstarna ganska snart och i r ä t t stor utsträckning fylla sina lager med brödsäd. Belysande för den knappa tillgången på brödsäd sommaren 1932 äro uppgifterna om mottagna kvantiteter vete och r å g m å n a d e r n a juni och juli detta år. I själva verket förhöll det sig så, att vissa k v a r n a r endast med svårighet vid denna tid kunde uppbringa svenskt vete och svensk r å g i för förmalningen tillräcklig omfattning. Under m å n a d e r n a augusti—december åren 1931 och 1932 har nämnden i sina rapporter skilt på svensk brödsäd av gammal och ny skörd. Dessa uppgifter äro icke u t a n ett visst intresse och återgivas därför h ä r nedan. Av kvarnarna mottagna kvantiteter svenskt vete och svensk råg. V
7 179
Augusti
7 942
111 4 442
September
3 523
23 742
4 044
Oktober ••
36 290
4 276
7 978
November
29 173
December..
29 817
694 94
6 281
2 161
13 703 119 292
17 050
25 813
Summa 1932
å
1931 1932 1931 1932 1930 1930 års skörd års skörd års skördjårs skörd års skörd års skörd ton ton ton ton ton ton
År och månad
1931 R
t
7 001
1 733
13 767
8 325
September
2 892
50 828
14 720
Oktober
3 455
46 016
14 711
November
44 082
17 983
December •
20 666
10 233
8 484
175 359
Augusti ..
Summa
—
65 972
Av dessa uppgifter framgår bl. a., hur väsentligt tidigare skörden var år 1932 än år 1931. Det sistnämnda året hade k v a r n a r n a under augusti månad icke k u n n a t inköpa praktiskt taget någon spannmål av ny skörd. I själva verket var det först under senare hälften av september månad, som ny skörd egentligen började marknadsföras detta år. Som regel torde m a n
15 icke v å g a r ä k n a med att h a tillgång till ny skörd i tillräcklig omfattning förrän vid oktober m å n a d s början. I den hushållsplan, efter vilken inmalningsprocenterna böra beräknas, bör hänsyn därför också tagas till detta förhållande. Framför allt beträffande vete innebär detta, att inmalningsprocenterna böra så anpassas, att kvarnindustrien kan h a tillgång till vete av gammal skörd för hela september månads förmalning. Med h ä n s y n därtill, att den n y a skörden icke genast är lika lämpad för förmalning som efter någon tids lagring, böra k v a r n a r n a dessutom ha någon tillgång till vete av gammal skörd åtminstone till och med oktober månad. Om inmalningsprocenten för vete under september och oktober m å n a d e r skall kunna hållas så hög som vid 75 a 80 procent, får m a n sålunda r ä k n a med att den 1 september ha tillgängliga mellan 30 000—40 000 ton vete av gammal skörd. V a d a n g å r de i tabell 6 återgivna förmalningssiffrorna må anmärkas, att förmalningarna under konsumtionsåren 1930—1931 och 1931—1932 gestaltat sig sålunda: Förmalt
vete
Konsumtionsår svenskt utländskt
1930--1931 1931--1932
summa
Förmald svensk
264 972 133 107 398 079 105 161 243112J 197 561 440 673 77 548
utländsk
råg i
summa
26 996 132157 68 909 146 457
V a d som härvid i första h a n d är av intresse, är den r ä t t avsevärda skillnad i de totala förmalningssiffrorna, som kan iakttagas. Veteförmalningen var sålunda under konsumtionsåret 1931—1932 mer än 42 000 ton större än året därförut. Vidkommande rågförmalningen är den procentuella skillnaden ungefär lika stor, ehuru den förmalda kvantiteten det senare året endast var 14 000 ton större än konsumtionsåret 1930—1931. I tidigare berörda promemoria framhölls, att kvarnindustrien under sistn ä m n d a konsumtionsår såg sin omsättning gå tillbaka, och man fann då anledning att ägna denna fråga särskild uppmärksamhet. Enligt nämndens då uttalade mening, vilken alltjämt torde gälla, var den huvudsakliga anledningen till berörda förhållande att finna däruti, att jordbruk a r n a till följd av god spannmålskvalitet och svåra avsättningsförhållanden för spannmålen r ä t t väsentligt utökade sin tullförmalning. Under nu löpande konsumtionsår synes för övrigt samma förhållande göra sig gällande. Inför vissheten om a t t från och med september 1932 dels få tillämpa väsentligt höjda inmalningsprocenter och dels få betala gottgörelse å utländsk spannmål forcerade k v a r n a r n a , som förmalningssiffrorna utvisa, i någon mån sin förmalning under sommaren samma år. Det må i detta sammanhang framhållas, att varje förändring i gottgörelsens belopp medfört en icke önskvärd förskjutning av förmalningen. Detta framgår kan-
16 ske a l l r a bäst vid en jämförelse mellan de förmalda myckenheterna i m a j och j u n i 1932. Den 1 j u n i upphörde nämligen gottgörelse a t t uttagas. Om fördelningen av svensk spannmål under m å n a d e r n a augusti—december mellan gammal och ny skörd var av intresse, då det gällde de m o t t a g n a kvantiteterna, är kännedomen om denna uppdelning så mycket mer värdefull, då det gäller förmalningen. Det h a r tidigare nämnts, att det för industrien är av betydelse a t t hava tillräcklig tillgång till spannm å l av gammal skörd, till dess den nya spannmålen h u n n i t lagras någon tid. F r å n kvarnhåll har m a n icke u t a n en viss skärpa framhållit detta som ett oeftergivligt villkor för ett lyckligt genomförande av inmalningsförfarandet och därvid gjort gällande, att m a n långt in i oktober månad måste a n v ä n d a vete av gammal skörd i mycket stor utsträckning. K v a r n a r n a s redovisning över förmalningen under ifrågavarande månader ger följande resultat. Av kvarnarna förmälda kvantiteter svenskt vete och svensk råg. Råg
Vete År och månad
1930 ars skörd ton
1931 års skörd ton
1932 ars skörd ton
1930 års skörd ton
1931 års skörd ton
1932 års skörd ton
1931 augusti •••
20 739
9 317
september
17 783
10 479
9 525
2 231
oktober ...
7 973
23 086
6 550
4 270
november
3 218
23 833
4 696
3 962
19 068
2 731
3 468
— — — — —
19 976
— — — — —
4 704
2 612
8 078
10 357
797 158
december 1932 augusti september oktober ... november december
4 986
7 345
23 989
4 693
28 786
28 174
9 719
De h ä r anförda uppgifterna giva uppenbarligen vid handen, att m a n g a n s k a tidigt under konsumtionsåret k u n n a t i alldeles övervägande g r a d a n v ä n d a vete av ny skörd. H ä r t i l l bör dock anmärkas, a t t 1932 års skörd v a r i t synnerligen väl utvecklad och av mycket god kvalitet. E t t år med skörd av låg kvalitet eller då den långsamt eftermognar k u n n a förhåll a n d e n a gestalta sig väsentligt olika. Med hänvisning till de tidigare anförda förmalningsuppgifterna bör vid a r e framhållas, att under konsumtionsåret 1931—1932 förmalts något över 100 000 ton utländsk spannmål mer än närmast föregående konsumtionsår, givetvis beroende på det synnerligen klena utfallet av 1931 års skörd. Genomsnittligt förmaldes under konsumtionsåret 1930—1931 vid de till
17 nämnden rapporterande k v a r n a r n a 66*7 procent svenskt vete och 79*6 procent svensk råg. Sistlidna konsumtionsår voro dessa procentsatser för vete 55*2 och för r å g 52*9. Vad särskilt angår förhållandena hösten 1932 iakttages i huvudsak följande. De mottagna myckenheterna svensk brödsäd hava varit stora och likaså lagren av sådan spannmål. Under december m å n a d förmalde k v a r n a r n a dock större mängder svensk spannmål än de samtidigt mottogo, varför lagren under denna månad något minskade. Prisbildningen å inhemsk brödsäd torde h ä r a v rönt ett visst ofördelaktigt inflytande. Slutligen skola här återgivas de inmalningsprocenter, som tillämpats under olika perioder, alltsedan inmalningsförordningen den 1 september 1930 trädde i kraft. 1
Förmalningsperiod
Inmalningsprocent för i Vete
Inmalningsprocent för
Förmalningsperiod
Råg
Vete
Råg 40
1930 september—oktober ..
1932 januari
november—december
februari
mars—april
1931 januari—februari mars
maj
april
juni
maj—juni juli
juli—augusti
1—16 september
augusti—september -.
17 september—15 oktober
oktober—november ..
16 oktober—30 november
december
december
1933 januari—februari
...
...
Dessa procentsatser illustrera r ä t t väl tillgången på inhemsk brödsäd under olika tider. De emellanåt ganska korta förmalningsperioderna h a v a motiverats av en viss osäkerhet rörande brödsädestillgången men huvudsakligen beträffande kvaliteterna. I samband med frågan om kvarnindustriens råvaruförbrukning skall här ånyo beröras värdet av och tillförlitligheten hos de uppgifter, som å r e n 1931 och 1932 erhållits vid de p å nämndens begäran företagna brödsädesinventeringarna. Nämnden skall emellertid därvid endast uppehålla sig vid de vid inventeringstillfällena redovisade saluöverskotteji och undersöka, i vad mån dessa k u n n a sägas överensstämma med de uppgifter, nämnden erhållit om k v a r n a r n a s spannmålsinköp m. m. Beträffande dessa procentsatser gäller, att de effektiva inmalningsprocenterna för avtalskvarnarna varit 10 procent lägre än de officiellt fastställda för vete alltsedan september 1930 och för råg under tiden september 1930—augusti 1931. 2 — 330298.
18¶Vid brödsädesinventeringarna h a v a bl. a. erhållits följande resultat: Brödsädesinventeringen
1 februari 1931 2 januari 1932
Av jordbrukarna redovisade totala saluöverskott ye^e r^g ton ton
331000 252 000
157 000 68 000
Av till spannmålsnämnden avgivna rapporter och med i a k t t a g a n d e av vissa uppgifter rörande Svenska spannmålsföreningen u. p. a. tillhörande lager k a n m a n beräkna, att de till nämnden rapporterande k v a r n a r n a mottagit ungefär följande myckenheter vete och r å g av 1930 och 1931 års skörd, nämligen av 1930 års skörd » 1931 » >
Vete ton
Råg ton
280 000 218 000
125 000 52 000
E h u r u nämnden icke erhåller rapporter från samtliga handelskvarnar, torde m a n k u n n a uppskatta hela handelskvarnsförbrukningen av svensk brödsäd till av 1930 års skörd » 1931 » »
Vete ton
Råg ton
290 000 228 000
140 000 60 000
Som synes, förefinnes icke någon fullständig överensstämmelse mellan inventeringsresultaten och de beräknade förbrukningssiffrorna. Med hänsyn till a t t en del av de redovisade saluöverskotten torde hänföra sig till spannmål, avsedd för utsäde, och att i desamma medräknats en del spannmål av icke kvarngill beskaffenhet, torde m a n emellertid k u n n a påstå, a t t inventeringsresultaten varit ganska tillfredsställande och synnerligen värdefulla för bedömandet av inmalningsprocenterna. U t a n brödsädesinvent e r i n g a r n a hade inmalningstvånget antagligen icke kunnat handhavas på lämpligt sätt. Spannmåls- och mjölpriser. Spannmålspriserna inom landet belysas av tabellerna 7 och 8. V a d först a n g å r de noterade priserna på utländsk spannmål må i detta s a m m a n h a n g endast framhållas, att dessa måste bedömas med hänsyn till den deprecierade svenska valutan samt att de under hela konsumtionsåret 1931—1932 v a r i t låga, så att, bortsett från utgående gottgörelse, endast de högsta kvaliteterna tillfälligtvis legat över de för inhemsk spannmål betalade priserna. Börande förhållandena å den internationella spannmålsm a r k n a d e n lämnas särskild redogörelse längre fram i denna undersök ning.
19 P r i s e r n a å inom landet odlat vete och r å g h a v a i stort sett anpassat sig till de av Kungl. Maj:t fastställda inlösenspriserna. Det ä r emellertid uppenbart, att de betalade p r i s e r n a varit t r y c k t a under de månader, då utbuden varit störst. Detta gäller i synnerhet under hösten 1932. Inlösenspriserna, under den tid särskilda prisstödjande å t g ä r d e r förekommit, h a v a varit följande: Vete kr. för 100 kg.
År 1931, 1 juni (enligt kvarnavtalet) * 1932' 1 » * 1933,1 » •
Råg kr. för 100 kg.
20*50 18-50 19.50
17.50 16-so 18.00
no
18. o
Aren 1931 och 1933 avse dessa priser de vid kustkvarnsplatser gällande priserna — vid inlandskvarn betalas 50 öre mindre. År 1932 gällde samma r pris vid såväl kust- som inlandskvarn. '"' ' H u r u priserna för svensk spannmål sedan den 1 september 1931 anpassat sig efter de fastställda inlösenspriserna framgår av nedanstående uppställning. Skillnad mellan inlösenspris och enligt svensk spannmålsnotering noterat pris i kronor för 100 kg. År
och
månad
Vete
Råg
Är och
månad
Vete
Råg
1931 september
2*56
1932 april
0-66
0-37
oktober •
2-26
maj
0-05
0-17
november
1-34
augusti ....
32 7
december
1-08
september
3-28
3-43 2-88
1932 januari
...
1-20
oktober
2-77
februari ...
1*17
november
2-71
2-6 2 i
mars
1-03
december .
2-75
Hösten 1932 äro differenserna räknade på kustkvarnspriserna, vilka äro de för prisbildningen avgörande. Det ä r intressant att i a k t t a g a den stora olikheten beträffande prisbildningen hösten 1931 och 1932. Å r 1931 voro priserna betydligt fastare än å r 1932. De hösten 1932 noterade priserna h a v a t. o. m. varit lägre än motsvarande tid år 1931 trots de höjda inlösenspriserna. Detta visar, att j o r d b r u k a r n a som regel hava mycket svårt a t t i tillräcklig g r a d reglera utbuden samt att priserna även under nuvarande förhållanden väsentligen regleras av tillgång och efterfrågan på spannmål. I detta sammanhang hänvisas till de i tabell 9 lämnade uppgifterna över de för vete och r å g noterade priserna å olika noteringsorter. Under konsumtionsåret 1931—1932 voro priserna i Mellansverige genomgående
20 högre än i de sydligare delarna av landet. Eåg noterades redan i februari 1932 i Stockholm till 16*50 kronor eller gällande inlösenspris. Mellansverige, dit då Östergötland hänförts, hade år 1931 en synnerligen svag brödsädesskörd, och den nyss nämnda prisbildningen inom landets olika delar får således sin naturliga förklaring i en större knapphet på brödsäd i Mellansverige. Hösten 1932 har, vad vetet beträffar, prisbildningen inom landets olika delar varit helt annorlunda. Då voro priserna högst i Skåne, framför allt i Malmö, och lägst i Mälarområdet och Östergötland. Till en del får detta förhållande tillskrivas den omständigheten, att skånevetets kvalitet varit utomordentligt god. Den huvudsakliga anledningen har emellertid med säkerhet varit den, att de i Skåne arbetande lagringsföreningarna och jordbrukarsammanslutningarna kunnat hålla tillbaka utbuden i högre grad, än vad jordbrukarna i Mellansverige förmått. Häruti skulle man sålunda hava ett belägg för att jordbrukarna, om lagringsutrymmen stå till förfogande och de målmedvetet arbeta för spannmålshandelns ordnande, i viss utsträckning kunna påverka prisbildningen och framför allt medverka till att de till jordbrukarna betalade priserna bliva de bästa möjliga. Desamma torde erfarenheterna vara från Skaraborgs län och vissa andra områden, där möjligheter förefunnits för lagring och belåning av spannmålen. I tabellerna 10 och 11 hava mjölpriserna återgivits. Med avseende å desamma iakttages, att de, efter ett ganska starkt prisfall i början av år 1932, varit och alltjämt äro mycket låga, företrädesvis beroende på, att kvarnindustrien under året på grund av särskilda omständigheter hållit mjölpriser, vilka icke stått i sedvanligt förhållande till råvarupriserna. Brödpriserna. Alltjämt iakttages, att brödpriserna äro ganska höga. Tabell 12 ger vid handen, att brödpriserna visserligen följt mjölpriserna nedåt men icke sjunkit i samma grad som dessa. Särskilt anmärkningsvärda äro priserna å franskt bröd, eller mjukt vetebröd bakat med vatten, som varit nästan orörliga under flera år, då samtidigt vetemjölspriserna varierat med inemot 10 öre för kg. Ganska intressanta äro i detta sammanhang de i tabell 13 återgivna indextalen, som till fullo bekräfta det nyss sagda. Svenska spannmålsföreningens verksamhet. Svenska spannmålsföreningens verksamhet har under år 1932 fortgått på i huvudsak samma sätt som föregående år. De vunna erfarenheterna hava icke påkallat några förändringar av föreningens administration eller verksamhet utåt.
21 I god t i d före utgången av den tid, inom vilken hembud av s p a n n m å l Uppköpsverk samheten till föreningen skulle verkställas, fäste föreningen i likhet med å r 1931 genom annonser i de flesta svenska tidningar av någon betydelse allmänhetens uppmärksamhet på föreningens skyldighet a t t uppköpa spannmål. S a m t i d i g t utdelades cirkulär, angivande de huvudsakliga g r u n d e r n a för föreningens uppköpsverksamhet, ävensom hembudsblanketter i form av brevkort. N ä m n d a cirkulär och anmälningsblanketter distribuerades även detta å r dels genom postverket till samtliga rikets postanstalter med und a n t a g av dem i de fyra nordligaste länen, dels genom hushållningssällskapen inom samma områden. Då 1931 års skörd var väsentligt mindre än föregående års, var det att förvänta, att även de till föreningen hembjudna kvantiteterna skulle v a r a avsevärt mindre. Detta visade sig också v a r a fallet. I allmänhet kunde föreningen därför ganska lätt ordna med mottagning och lagring av hembjuden spannmål i produktionsortens närhet. I första hand beordrades densamma till lämpliga lagerutrymmen hos föreningens medlemmar i överenstämmelse med de direktiv, som givits vid föreningens tillkomst. D ä r dylika lagerutrymmen icke voro tillräckliga, beordrades spannmålen till statens lagerhus, som 1932 fingo en proportionsvis större a n v ä n d n i n g ä n år 1931. Vidare upplades spannmål hos spannmålshandlare och jordbrukarsammanslutningar. N å g r a transporter i samband med spannmålens mottagning hade föreningen år 1932 icke anledning att föranstalta, a n n a t ä n då i n å g r a enstaka fall försäljning skedde på sådant sätt, a t t den möjliggjorde transport direkt från säljare till köpare. Föreningen betingade sig därvid priser, som till fullo ersatte alla kostnader, således även transportkostnaderna. I likhet med å r 1931 strävade föreningen att undvika att skapa n y a inköpsorgan u t a n försökte att använda de bestående och verkade själv huvudsakligen som en central för dirigering, avräkning och betalning av spannmålen. De å r 1931 använda kontrakten med föreningens lagerhållare, vilka vid spannmålens mottagande även tjänstgjorde som föreningens ombud, kommo med smärre ä n d r i n g a r även i år till användning. Vid hembudstidens utgång hade från jordbrukare och spannmålshandlare inkommit något över 1300 hembudskort, avseende omkring 10 000 ton vete och 1700 ton råg. Föreningskvarnarnas hembud till föreningen voro i jämförelse med föregående år relativt obetydliga och uppgingo endast till omkring 2 800 ton vete och 1 600 ton råg. Under månaderna juni och juli inköpte föreningen av från jordbrukare och spannmålshandlare hembjudna partier sammanlagt omkring 7 800 ton vete och 1100 ton råg. F r å n föreningskvarnarnas egna lager inköptes ovan angivna, av dem hembjudna kvantiteter. Med föreningens godkännande annullerades hembud avseende omkring 1800 ton vete och 240 ton råg, som hembjudits föreningen av jordbrukare och spannmålshandlare. Då endast obetydliga mängder spannmål måste kasseras på grund av gäl-
22 lande kvalitetsbestämmelser, synas hembudsgivare, representerande omk r i n g 400 ton vete och 360 ton råg, hava underlåtit att fullgöra sina leveranser. Föreningen ansåg sig dock icke böra påfordra kontraktsenlig ersättning härför. Den 31 augusti 1932 utgjorde föreningens sammanlagda lager 9 300 ton vete och 2 600 ton råg. Redan under förra hälften av november månad v a r detta försålt. MedlemsAntalet medlemmar i spannmålsföreningen uppgick hösten 1931 till 93 antal. sammanlagt 11415 insatser, svarande mot ett insatskapital av me(j 11414 550 kronor. Den 31 december 1932 uppgick antalet medlemmar till 109 med sammanlagt 11561 insatser, svarande mot ett insatskapital av 11561000 kronor. I detta sammanhang må nämnas, att de u t r y m m e n för lagring av spannmål, varöver spannmålsföreningens medlemmar förfoga, i december månad 1932 belöpte sig till sammanlagt omkring 137 000 ton. Ekonomisk Vidkommande föreningens ekonomiska verksamhet må i detta sammanverksamhet. h & n g a n f ö r a g ) a t t föreningen vid ingången av å r 1932 hade ett från föregående år kvarstående överskott av 94 039 kronor 92 öre. Under de d ä r p å följande månaderna ökades detta ytterligare genom upptagande av gottgörelse, så a t t föreningens behållning den 1 j u n i år 1932, sedan kostnaderna för förvaltning och kontrollverksamhet täckts, utgjorde 1143 623 kronor 94 öre. Som tidigare nämnts, voro de av föreningen inköpta kvantiteterna spannmål under år 1932 betydligt mindre än föregående år. Allt som allt h a r föreningen 1932 inköpt i r u n d a tal 10 560 ton vete och 2 650 ton råg, varvid för vetet erlagts betalning med 1977 064 kronor 34 öre och för rågen med 444 002 kronor 35 öre. Vid försäljningen av denna spannmål, som, enligt vad nyss sades, avslutats r e d a n i början av november, har föreningen erhållit för vetet 1823120 kronor 49 öre och för rågen 387102 kronor 78 öre. Den 31 december 1932 hade prisfallsförlusterna samt kostnaderna för spannmålens lagring och skötsel m. m. under året uppgått till 340 744 kronor 72 öre samt kostnaderna för förvaltning, kontrollverksamhet m. m. under samma tid utgjort 140763 kronor 87 öre. I r ä n t a å insatt medlemskapital för tiden från föreningens s t a r t intill den 1 september 1932 h a r vidare utbetalats 34 987 kronor 16 öre. Den ekonomiska ställningen den 31 december 1932 framgår av vidstående balansräkning:
23¶Aktiva
Passiva
Inventarier 5 937*— Medlemsreverser 11007 650-— Fordringar 20 549-4 3 Bank och kassabehållning 2 063 551-09
Insatskapital: Kontant 578 050 Revers 10 982 950 11 561 00Q-— Uppsagt insatskapital: Kontant .... 300 Revers .... 24 700 25 000-— Reservfond 446*— Skulder 3*12 Överskott 1511238-40 Kronor 13 097 687-5 2
Kronor 13 097 687'5 2
Den 1 november 1931 sänkte föreningen gottgörelsen för omalet vete Gottgörelse. från 3 kronor till 1 krona 50 öre för 100 kilogram, alldenstund föreningens förluster och kostnader för 1930 års skörd av olika samverkande orsaker avsevärt understego de tidigare beräknade. Sedermera bestämdes, a t t gottgörelsen skulle utgå med för vete sistnämnda belopp och med för r å g 1 krona för 100 kilogram omalen spannmål till och med maj månad 1932. Under juni, juli och augusti månader uttog föreningen ingen gottgörelse. F r å n och med den 1 september 1932 beslöt föreningen, att gottgörelse ånyo skulle uttagas med 1 k r o n a för 100 kilogram omalet vete. Det visade sig emellertid ganska snart, att 1932 års skörd var osedvanligt stor och av genomsnittligt god kvalitet. Föreningens beräknade förluster och kostnader för denna skörd syntes därför komma att betydligt överstiga föreningens beräknade inkomster. Föreningen ansåg det då nödvändigt, att redan den 1 november höja gottgörelsen för vete till 3 kronor för 100 kilogram. F ö r r å g förelåg, med hänsyn till den höga inmalningsprocenten, 97 procent, ingen anledning att u t t a g a gottgörelse. Under å r 1932 har föreningen i gottgörelse uppburit 1886 440 kronor 23 öre. De kvantiteter målen och omalen brödspannmål, som under å r e t importerats och för vilka n ä m n d a summa uttagits i form av gottgörelse, framgår av omstående uppställning:
24¶V a r u s l a g
Gottgörelse kr. 100 kg
Kvantitet kg
Erlagd gottgörelse, kronor
Vete »
( 22 698 577
226 98.V7 7
| 68126 427
1025 876-68
>
i 11586 684
347 825-50
: 19 958 096
199 580-97
Råg Vetemjöl
183 446
2 935*14
» »
756 711
18157-17
75 985-
3 821-91
Rågmjöl
156 180
2 498-8 7
8 414 347
84143*4 7
Vete: inneliggande lager den 1fa 1932 »
»
»
den V" 1932
1 — o-
—
7 029 589
140 591-7 8
—
2 052 417-2 6
Avgår: Restitution för inneliggande lager den 81/« 1932 vete
l - 50
råg
1- —
Dito för mjöl, använt till makaroner Dito för exporterad spannmål Dito för skadad spannmål 31
Nettoinkomst Vi— /" 1932
107 932-17
— — —
— — — —
—
—
28 506-9 5 24 369-81 5 000-u 167-99 165 977-03 1 886 440-2 3
Stödåtgärderna för spannmålsodlingen och producenterna. Genom skrivelser till hushållningssällskapen i de spannmålsodlande länen har statens spannmålsnämnd infordrat yttranden angående förhållandena å spannmålsmarknaden under år 1932 ävensom beträffande verkningarna av de statliga stödåtgärderna för spannmålsodlingen m. m. En redogörelse för vad svaren å denna nämndens skrivelse inneburit skall lämnas här nedan. Först synes det dock lämpligt att i korta drag omförmäla resultaten av nämndens tidigare undersökningar rörande dessa förhållanden. Under konsumtionsåret 1930—1931 voro de så kallade minimiprisen gällande. 1930 års skörd av såväl vete som råg var stor. Inom betydande delar av landet var den dock rätt allvarligt skadad av grodd och svartrostangrepp. Under de första månaderna av konsumtionsåret voro avsättningsförhållandena goda och minimiprisen hade full åsyftad verkan. Snart nog fylldes emellertid kvarnarnas lager och handeln med spannmål
stagnerade. Till då gällande kvarnavtal icke anslutna kvarnar kunde samtidigt inköpa vete och råg till priser, som i vissa fall rätt avsevärt understego minimipriserna. Efter dessa lägre priser inrättade sig i stort sett den spannmålshandel, som icke avsåg försäljning till avtalskvarnarna. Härtill bidrog den ovisshet, som snart började göra sig gällande, huruvida all spannmål skulle kunna försäljas till minimipriserna, vilka icke gällde längre än till och med den 31 augusti 1931. Dessa förhållanden å spannmålsmarknaden förorsakade, att avtalskvarnarna i konkurrensen sågo sig sämre ställda än de kvarnar, vilka kunde inköpa spannmålen till billigare priser än minimipriserna. Härav framskapades ett missnöje, som bl. a. tog sig uttryck däruti, att avtalskvarnarna vid inköp av spannmål, som icke fyllde då gällande kvalitetsbestämmelser, tillämpade en rätt hård prisreglering. Jordbrukarna å sin sida klagade över svåra avsättningsmöjligheter, dåliga priser och stränga kvalitetsvillkor. Efter 1931 års riksdagsbeslut, då genom tillkomsten av Svenska spannmålsföreningen inlösensgaranti skapats, blevo förhållandena väsentligt bättre. Vissa jämkningar företogos nämligen också beträffande kvalitetsbestämmelserna. Vid spannmålsföreningens inköp sommaren 1931 yppade sig dock alltjämt vissa avsättningssvårigheter, i stor utsträckning beroende på en ganska kännbar brist på lämpliga lagringsutrymmen. De denna sommar uppträdande svårigheterna fingo emellertid även i viss mån tillskrivas den omständigheten, att spannmålsföreningen först rätt sent kunde påbörja förberedelserna för inköpen och att den då saknade erfarenhet rörande planläggningen och genomförandet av desamma. Under konsumtionsåret 1931—1932 voro avsättningsförhållandena bättre ävensom prisbildningen. 1931 års knappa skörd bidrog givetvis härtill. Spannmålsföreningens inköp sommaren 1932 kunde vidare genomföras under avsevärt gynnsammare förhållanden än sommaren förut. Då emellertid de nu från hushållningssällskapen avgivna redogörelserna i stor utsträckning uppehålla sig vid förhållandena under ifrågavarande konsumtionsår, synes det lämpligt att övergå till ett mer detaljerat återgivande av desamma. Stödåtgärderna för brödsädesodlingen hade i stort sett medfört åsyftat resultat, sedan ändringar vidtagits i kvalitetsbestämmelserna. Ehuru priserna hösten 1932 varit allt för låga i förhållande till inlösenspriserna, måste man dock med hänsyn till 1932 års stora skörd anse, att det statliga stödet och därmed följande möjligheter för jordbrukarna att reglera utbuden åstadkommit så pass gynnsamma förhållanden, som rimligtvis kunnat påräknas. Att en större återhållsamhet med utbuden iakttagits hösten 1932 vore otvivelaktigt. Lagring och belåning av spannmål i tillgängliga lagerhus hade endast förekommit i mindre utsträckning. Däremot uppgåves,
att belåning av spannmål, som befunne sig i jordbrukarnas eget förvar, ägt rum i ökad utsträckning. Omfattande lagringsmöjligheter vore tillfinnandes i Stockholms frihamn, varjämte en nybildad lagringsförening inköpt ett större magasin i Södertälje. Då från jordbrukarnas sida åtgärder vidtagits att genom anskaffande av lagerutrymmen m. m. i största möjliga utsträckning utnyttja de statliga stödåtgärderna, hade det med all rätt förutsatts, att stödåtgärderna skulle bliva bestående, så länge som den nuvarande krisen rådde. Uppsala län. De gällande bestämmelserna rörande stöd åt brödsädesodlingen hade i stort sett visat sig ändamålsenliga och ägnade att giva odlarna av vete och råg en verksam hjälp till prisnivåns upprätthållande. Ehuru tillfredsställande i förhållande till världsmarknadspriset hade dock särskilt vetepriset i Uppland under höstmånaderna år 1932 legat lågt i förhållande till priserna i södra Sverige. Orsakerna härtill vore dels stora utbud i säsongens början och dels upplandsvetets på grund av liggsäd och rostskador lägre kvalitet. Efter den första rusningen med utbuden hade en rätt stor återhållsamhet gjort sig gällande, då vetskapen om tillfredsställande inlösenspriser sommaren 1933 hållit tillbaka utbuden och i övrigt föranlett, att tröskad vara i möjligaste mån lagrats hemma, i synnerhet på de större gårdarna. Ehuru belåning av såväl tröskad som otröskad spannmål förekommit, hade densamma dock icke tagit någon större omfattning. Möjligheterna för lagring av spannmål vore inom Upplands län ganska små och spannmålsproducenterna därstädes saknade ännu en fastare organisation för tillvaratagande av gemensamma intressen. Södermanlands län.
Sällskapet ansåge, att de statliga åtgärderna till spannmålsodlingens stödjande varit till stort gagn för odlarna och torde ha möjliggjort, att denna för hela vår folkförsörjning så viktiga produktionsgren kunnat uppehållas under en tid, då världsmarknadspriserna å spannmål legat på en abnormt låg nivå. Prisbildningen hösten 1932 hade med hänsyn till den stora skörden varit relativt tillfredsställande. Vetepriset hade dock varit väl lågt i förhållande till inlösenspriset. Trycket av en under året ökad skuldsättning och försvagad ekonomi hade — trots förbättrade lagrings- och belåningsmöjligheter — föranlett starkare utbud, än marknaden utan prissänkning kunnat absorbera. De ändrade kvalitetsbestämmelserna vore i stort sett tillfredsställande. Prisavdragen för sönderslagna kärnor ansågos dock för stora, varjämte pristilläggen för lägre vattenhalt vore för låga. I fråga om spannmålens lagring och saluförande ville sällskapet kraftigt understryka vikten av att, genom fortsatt samverkan mellan det
allmänna, lantmännens föreningar och enskilda jordbrukare, ett rationellt ordnande av denna angelägenhet ytterligare främjades. I detta hänseende ville sällskapet ge sitt erkännande åt de åtgärder, som vidtagits avinom sällskapets område verksamma föreningar. Stödåtgärderna för brödsädesodlingen hade under konsumtionsåret 1931—1932 verkat i stort sett tillfredsställande. I fråga om kvalitetsbestämmelserna ifrågasattes dock, huruvida icke prisavdragen för sönderslagna kärnor vore för stränga. Vad anginge de under hösten 1932 låga spannmålspriserna ville sällskapet i viss mån hänföra dem till den rikliga skörden 1932, ehuru odlarna visat påtaglig återhållsamhet i fråga om utbuden. En av de viktigaste orsakerna till de låga spannmålspriserna ansåge sällskapet dock vara ringa efterfrågan från kvarnarnas sida. Vidkommande orsakerna till denna ringa efterfrågan vore den att tillskriva rätt stora kvarvarande lager av spannmål av 1931 års skörd. Vidare hade påståtts, att kvarnarnas mjöllager vid övergången till innevarande konsumtionsår varit så stora, att de verkat hämmande på spannmålsinköpen. Grundorsaken till berörda förhållanden såge sällskapet uti, att inmalningsprocenten för vete under konsumtionsåret 1931—1932 genomsnittligt varit för låg. Sällskapet påtalar vidare kvarnarnas obenägenhet att i förekommande fall lämna säljarna av brödsäd pristillägg för låg vattenhalt. Jordbrukarna i länet hade hösten 1932 visat stor återhållsamhet med utbuden. Sällskapets förvaltningsutskott hade genom föredrag och tidningsartiklar m. m. uppmanat jordbrukarna att undvika de under föregående år vanliga massutbuden av spannmål och tillrått lagring och belåning i största möjliga utsträckning. En tämligen omfattande belåning hade ägt rum, varvid såsom långivare anlitats länets centralkassa för jordbrukskredit samt i viss omfattning affärsbankerna. Länets centralförening hade i stor utsträckning för sina medlemmar ordnat med spannmålens belåning. De jordbrukare, vilka vore i den ekonomiska situation, att de icke omedelbart behövde vare sig försälja eller belåna sin spannmål, hade lagrat den hemma å gårdarna för senare försäljning. I detta sammanhang framhålles, att förutsättningarna för en mer allmän lagring och belåning av spannmålen äro rätt växlande, beroende på spannmålens olika kvalitet. Vad anginge 1932 års skörd voro de emellertid mycket goda. Några särskilda åtgärder från odlarnas sida för att anskaffa ökade lagringsmöjligheter hade icke vidtagits. Penningknappheten bland jordbrukarna ansåges lägga hinder i vägen därför. Den prisskillnad, som nu råder mellan vete och råg, syntes icke fullt lämpligt avvägd. Ett högre pris för rågen skulle säkerligen medföra en ökad rågodling och en i det närmaste däremot svarande minskad vete-
odling. Ett pris för rågen, som närmade sig vetepriset, vore av flera skäl motiverat. Till slut uttalar sällskapets förvaltningsutskott följande: »Som utskottet redan tidigare och jämväl nu haft tillfälle att framhålla, hava de statliga åtgärderna för spannmålsodlingens stödjande i stort sett varit av mycket stor betydelse för jordbruket inom länet. Hade icke dessa stödåtgärder vidtagits, skulle tvivelsutan det ekonomiska läget bland länets jordbrukare vara avsevärt mycket sämre, än vad det för närvarande är. Den långvariga och intensiva jordbrukskrisen har dock medfört mycket svåra verkningar i ekonomiskt avseende för jordbrukarna, och en återhämtning i detta avseende kräver sannolikt lång tid. Skall över huvud taget en sådan återhämtning bliva möjlig, är en viktig förutsättning härför, att priset på brödsäden hålles på en sådan nivå, att jordbrukarna få sina produktionskostnader täckta. Årets gynnsamma skörd är givetvis av stor betydelse, framför allt så till vida, som genom densamma en eljest sannolikt omfattande ekonomisk katastrof avvärjts. Emellertid är det uppenbart, att icke ett gott skördeår förmår reparera de ekonomiska skador, jordbruket under en följd av år tillfogats. En avveckling av de statliga åtgärderna för brödsädesodlingens stödjande skulle med säkerhet medföra avsevärt sänkta priser och tvinga till åter gång i större omfattning till animalisk produktion. Redan nu stå emellertid de animaliska produkterna synnerligen lågt i pris, och följderna av en ökad produktion bleve säkerligen ytterligare prissänkning. I första hand komme en ökad produktion av animaliska produkter och därmed följande skärpt konkurrens att hårdast drabba de mindre jordbrukarna, vilka som bekant huvudsakligen syssla med dylik produktion.» På grund av ogynnsamma väderleksförhållanden för höstsädens övervintring blev brödsädesskörden år 1931 av ringa omfattning inom sällskapets område, varför saluöverskottet blev ganska obetydligt. Utan vidtagande av några särskilda åtgärder gick det därför rätt väl att avyttra detta ringa saluöverskott. Huru förhållandena skulle gestalta sig vid normal tillgång på spannmål vore svårt att avgöra. Några särskilda åtgärder hösten 1932 för reglering av spannmålshandeln hade knappast företagits. Efterfrågan på spannmål hade varit god och jordbrukarna hade nog föredragit att sälja framför att lagra och belåna spannmålen. På grund av områdets karaktär av blandad skogs- och jordbruksbygd syntes med en rationalisering av spannmålshandeln sammanhängande frågor icke vara av större intresse. Behovet av fortsatta statliga åtgärder till spannmålsodlingens stödjande vore synnerligen stort, såvida över huvud brödspannmålsodling skulle kunna tänkas möjlig under nuvarande världsmarknadsläge. Stora saluöverskott funnes i Amerika och utbuden därav företoges till så låga
priser, som knappast tidigare förekommit. Jordbrukarnas produktionskostnader syntes för närvarande icke kunna ytterligare reduceras. Rationalisering i tekniskt avseende vid jordbruket vore för närvarande icke möjlig, ty härtill saknades ekonomiska förutsättningar. Prisbildningen hösten 1932 ansåges med hänsyn till inlösenspriserna otillfredsställande. Prisavdrag vid reglering av priset för sönderslagna kärnor och främmande inblandningar tillämpades nu i större utsträckning än tidigare, varjämte rostskador å vetet försvårade dess avsättning till kvarnarna. I början av innevarande konsumtionsår voro utbuden av spannmål stora, särskilt från Öland, där lagringsmöjligheterna voro små. Över huvud vore tillgången på lagerutrymmen ganska knapp och jordbrukarna saknade icke intresse för lagerhusbygge. Ovissheten rörande stödåtgärdernas varaktighet hade emellertid förorsakat, att jordbrukarna i detta avseende ställt sig avvaktande. Sällskapets förvaltningsutskott uttalar sig emellertid för uppförandet i Kalmar av ett statens lagerhus. Slutligen framhålles önskvärdheten utav att inlösen av hos odlarna kvarliggande osåld spannmål skedde tidigare, än vad enligt hittills gällande bestämmelser tillämpats. Odlarna saknade nämligen i stor utsträckning förutsättningar att på ett ändamålsenligt sätt sköta spannmålen, när sommarvärmen inträffade. Jordbrukarnas organisation hade genom att tillämpa systemet med för- Gotlands län. skottsbetalning till sina medlemmar och lagring av spannmålen kunnat vidtaga sådana åtgärder, att inlösensgarantien rätt väl borde kunna utnyttjas. Spannmålen belånades genom förmedling av Svenska lantmännens riksförbund. Det framhålles, att de stora myckenheter spannmål, vilka nu kunna förväntas belägga tillgängliga lagerutrymmen, instundande höst kunna medföra sådana svårigheter, att de kunna bliva avgörande för frågan, om de statliga åtgärderna till stöd för spannmålsodlingen skola kunna fortsättas under helt oförändrade former. I samband härmed uttalas en önskan, att spannmålsföreningen relativt tidigt bör söka lätta spannmålshandlares och föreningars lagerutrymmen. Huvudspörsmålet och den viktigaste angelägenheten vore anskaffandet av tillräckliga lagerutrymmen, som borde vara färdiga att tagas i bruk sommaren 1933. Att jordbrukarna själva icke i större utsträckning, än som skett, vidtagit åtgärder för anskaffandet av nya lagerutrymmen berodde på ovissheten rörande de statliga stödåtgärdernas fortbestånd. I anslutning till vad nyss sades, uttalar sällskapets förvaltningsutskott i huvudsak följande. För de närmaste två åren vore det önskvärt, att stödåtgärderna finge bibehållas i huvudsakligen samma former som nu. De behövliga ändringarna kunde åstadkommas genom ändringar i överenskommelsen mel-
30 lan staten och spannmålsföreningen. Under dessa två å r borde jordbruk a r n a s organisationer för spannmålshandelns ordnande h i n n a växa sig tillräckligt starka för att därefter med mindre statligt ingripande k u n n a taga saken i egen hand. E n förutsättning härför vore emellertid, att beslut fattades om att inmalningstvånget skulle bestå under en längre följd av år, samt a t t detta under denna tid så tillämpades, att den inhemska skörden av brödsäd förbrukades under konsumtionsåret, eller att den vid det nya konsumtionsårets början kvarvarande delen d ä r a v av k v a r n a r n a övertoges till det pris, som gällde vid det föregående konsumtionsårets början, med tillägg av kostnaderna för lagring, r ä n t a och svinn. Stödåtgärderna hade i stort sett fungerat väl och det hade varit välbetänkt, att riksdagen medan tillräcklig erfarenhet ä n n u saknats rörande verkningarna av desamma, beslutat dessa åtgärder för ett å r i sänder. Nu vore emellertid lämpligt att giva stödet för spannmålsodlingen avsev ä r t längre giltighetstid. Under hösten 1932 hade jordbrukarna hållit utbuden tillbaka, emedan de börjat inse vikten av upplagring av spannmålen i prisförbättrande syfte. Möjligheterna härtill hade dock varit begränsade. J o r d b r u k a r n a s på senare tid starkt ökade växelskulder, som i allmänhet förfölle till betalning på hösten, tvinga dem ofta att försälja spannmål till vilka priser, som än bjödes. E h u r u inom länet lagringsföreningar bildats, som byggt eller förhyrt lagerutrymmen, vore dessa dock otillräckliga. Skulle jordbrukarna kunna ordna en rationell brödsädesodling och hava möjlighet att genom knappa utbud under hösten söka förhindra en för jordbrukarna förlustbringande prisbildning, måste de anskaffa betydligt större lagringsutrymmen. Om jordbrukarna kunde påräkna, att nuvarande spannmålsreglering komme att bestå en tid framåt, skulle säkerligen flera lagerhus komma att uppföras under den närmaste tiden. Under år 1931 hade stödåtgärderna för spannmålsodlingen fungerat tillfredsställande. De anmärkningar, som hösten 1932 framkommit, avsåge huvudsakligen, att brist rådde på lagerhus vid större kustplatser, särskilt där det finnes kvarnar. Utbuden av spannmål hösten 1932 syntes h a v a varit mindre än motsvarande tid föregående år. Detta berodde emellertid uteslutande på att vissa jordbrukare i prisstödjande syfte hållit tillbaka spannmål, men icke på av höstarbetet försenad tröskning och försäljning. Tvärtom hade år 1932 höstarbetet på flera ställen varit tidigt avslutat. Belåning av spannmål hade icke förekommit i den utsträckning, m a n hade väntat, vilket huvudsakligen torde föranletts av brist på lagerutrymme. Det hade talats mycket inom länet om åtgärder från jordbrukarnas sida för utökning av befintliga lagerutrymmen, men till något resultat hade detta icke lett, beroende på a t t jordbrukets ställning nu vore sådan, att de ekonomiska resurserna saknades. Den enda lösningen
31 syntes vara, om staten kunde uppföra de oundgängligen nödvändiga lagerhusen. Även ifrån detta län har önskan framställts, att spannmålsföreningens inköp skulle påbörjas tidigare. Otvivelaktigt hade under hösten 1932 kunnat skönjas en större åter- Hallands län. hållsamhet ä n tidigare med utbuden, ehuru den icke varit beroende av någon försening i höstarbetena. Däremot hade därtill bidragit den goda kvaliteten hos spannmålen, som mycket underlättat möjligheterna till lagr i n g såväl hemma hos j o r d b r u k a r n a som hos spannmålshandlarna, och kanske främst den omständigheten, att j o r d b r u k a r n a numera kommit till bättre insikt om vikten att hålla tillbaka utbuden och en bättre förståelse för möjligheterna a t t belåna spannmålen. Sällskapet erinrade i samband därmed om det missförhållandet, att r ä n t a n å belånad spannmål ställde sig högre, om spannmålen vore upplagd i med statslån uppfört lagerhus, än om spannmålen förvarades i statens egna spannmålslagerhus. Södra Hallands lagerhusförening hade uppfört ett lagerhus i Halmstad, men t r ä n g a n d e behov förelåge av ytterligare ett lagerhus längre norrut i länet. Slutligen uttalas önskvärdheten av att inlösen av spannmålen skall ske tidigare än den 1 juni varje år.
P å grund av plöjning och a n d r a fältarbeten hade utbuden på spann- Göteborgs och målsmarknaden varit r ä t t sparsamma hösten 1932. I förening med be- Bohus länläning av spannmålen hade n ä m n d a förhållande bidragit till att hålla spannmålspriserna uppe. Spannmålen köptes främst av handlande i Göteborg, där brist på lämpliga magasin gjorde sig gällande, men då odling av svensk brödsädesspannmål vore beroende av en oberäknelig inhemsk politik, hade spannmålshandlarna icke ansett sig våga vidtaga n å g r a dispositioner för framtiden och utöka magasinsutrymmena. Utbuden av spannmål hösten 1932 hade inom området nog varit mindre Älvsborgs än motsvarande tid de föregående åren, vilket torde haft sin förklaring läns norra del.
dels i att hösten varit ovanligt tjänlig för utförande av en del ytterarbeten, som under samma t i d a n d r a år icke k u n n a t utföras, och tröskningen därför ganska sent kommit i gång, dels i att risken att behålla spannmålen i eget förvar varit mycket liten tack vare synnerligen goda bärgningsförhållanden samt slutligen i någon m å n på utsikten a t t senare erhålla ett bättre pris för säden. F r å n jordbrukarnas sida hade inom sällskapets område hittills inga åtgärder vidtagits för att utöka befintliga lagerutrymmen, men på hushållningssällskapets initiativ sökte m a n att i Vänersborg åstadkomma ett spannmålslagerhus.
32 Skaraborgs
Vad beträffade prisbildningen hösten 1932 syntes j o r d b r u k a r n a själva hava med icke r i n g a framgång sökt påverka denna genom a t t hålla utbuden av brödsäd tillbaka i ganska a n m ä r k n i n g s v ä r d omfattning. Återhållsamheten i utbuden torde dock icke hava föranletts enbart i syfte att höja prisnivån u t a n torde även i viss mån hava förorsakats av bristande tid för tröskning på grund av a n d r a mer brådskande höstarbeten. Belåning av spannmål, särskilt otröskad sådan, hade skett i betydligt större utsträckning än under tidigare år. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott hade genom annonser och upprop i länspressen uppmanat till återhållsamhet i utbuden av brödspannmål och fäst uppmärksamheten på förefintliga belåningsmöjligheter. Länet förfogade över r ä t t goda lagringsmöjligheter. Centralföreningen hade utrymmen till inemot 6 000 ton och en lagerhusförening i V a r a till omkring 4 000 ton. Centralföreningen planerade att vidare bygga ett lagerhus i Lidköping samt ordna med ett antal mindre uppsamlingsställen. Av framförda önskemål märkes det, att inlösenspriset för r å g måtte höjas och helst så mycket, a t t det kommer i jämnhöjd med vetepriset. Det torde i a n n a t fall v a r a a t t befara, att den tillbakagång i rågodlingen till förmån för veteodlingen, som under de senare åren så oförtydbart givit sig tillkänna, komme att, åtminstone under gynnsamma skördeår, leda till en sådan överproduktion av vete i landet, a t t hela den statliga organisationen för brödspannmålsodlingens stödjande vedervågades.
Värmlands ^ e åtgärder, som vidtagits för de båda senaste konsumtionsåren med län. fastställda inlösenspriser under juni m å n a d hade i stort sett varit mycket förmånliga för jordbrukarna. Då därtill komme, att det funnits möjlighet till belåning av den skördade spannmålen, behövde j o r d b r u k a r n a icke realisera densamma till underpris för att få nödigt rörelsekapital. De ekonomiskt välsituerade jordbrukarna, som ägde tillräckliga lagerutrymmen, komme givetvis att själva lagra sin spannmål, till dess a t t marknadspriset komme att stå i lämplig proportion till inlösenspriset. Utbuden av spannmål hösten 1932 hade åtminstone till och med oktober m å n a d varit något mindre än motsvarande tid föregående år. Detta torde i någon mån berott på höstarbetet, men den väsentliga orsaken härtill hade otvivelaktigt varit återhållsamheten i fråga om utbud till följd av de låga spannmålsprisen samt belåningsmöjligheterna. Örebro län.
Utbuden av spannmål hade hösten 1932 varit avsevärt mindre ä n under motsvarande tid föregående år. Orsaken härtill torde till större delen hava varit, att jordbrukarna hållit tillbaka sin spannmål för att därigenom erhålla ett högre pris. J o r d b r u k a r n a hade nu i betydligt större utsträckning än förut belånat sin spannmål antingen hos riksbanken i samband med upplagring i lagerhuset i Hallsberg eller ock hade de ge-
33 nom Örebro lantmäns centraiförenings försorg ordnat belåningen av den hemma p å g å r d a r n a förvarade spannmålen. Sällskapets förvaltningsutskott framhåller önskvärdheten av att inlösenstiden för spannmålsföreningens inköp fastställes till den 1 maj i stället för den 1 juni. Svårigheten att sköta spannmålen under lagringstiden ökades i avsevärd grad under våren. H ä r t i l l komme, a t t jordbruk a r n a under vårbruket icke hade så mycken tid övrig att ägna åt spannmålens skötsel. Det högre priset och de större hektarskördarna hos vetet hade bidragit till den utökning av veterealen, som de senaste åren ägt rum. Det syntes önskvärt, att rågodlingen erhölle sådant stöd, att arealen av detta för vår livsmedelsförsörjning så viktiga sädesslag icke minskades alltför mycket, u t a n att vi även i fråga om rågen kunde bliva självförsörjande och sålunda minska rågimporten. De statliga stödåtgärderna hade varit icke endast j o r d b r u k a r n a utan hela landet till ovärderligt gagn. Det måste nämligen ur nationalekonomisk synpunkt vara fördelaktigt, a t t den inhemska produktionen i största möjliga utsträckning utnyttjades. Beträffande de priser, som erhållits vid försäljning hösten 1932, ansåges, Västmanlands lån a t t desamma varit något lägre, än de bort vara med hänsyn till det fastställda inlösenspriset. Att utbuden under hösten varit små i förhållande till skördens storlek torde berott på flera omständigheter. Sålunda hade tröskningen på grund av höstplöjning m. m. blivit försenad, vartill komme, att det varit jämförelsevis bekvämt att magasinera den lagringstorra spannmålen. Vidare torde propagandan för utbudens begränsning i viss m å n hava verkat i samma riktning. Direkt belåning av spannmål hade endast förekommit i ett fåtal fall, men däremot torde belåning via spannmålshandlare ägt r u m i större utsträckning än tillförene. Tidigare hade kvarnar och bageriidkare framhållit, att det knappast vore möjligt använda inhemskt vete i någon större omfattning, då det gällde att framställa förstklassiga mjölsorter. Nu hade emellertid detta varit fallet under en längre tid, stundom i mycket stor utsträckning, utan att n å g r a olägenheter beträffande mjölets kvalitet kunnat förmärkas och hade allmänheten blivit van vid dylikt mjöl. Inmalningstvånget hade sålunda uteslutande varit till gagn. Utbuden av spannmål hösten 1932 hade varit r ä t t stora och prisbild- Kopparbergs län ningen därför otillfredsställande. Vad belåning av spannmålen beträffade hade försök gjorts av Riksförbundet Landsbygdens Folk att i n å g r a av de spannmålsproducerande socknarna i södra Dalarna anordna belåning av spannmål. E n olägenhet härvid vore emellertid, a t t m a n saknade tillräckligt stora gemensam3 — 380298.
34 ma lagringslokaler, varför spannmålen måst lagras hos vederbörande producent inånga gånger i mer eller mindre bristfälliga lokaler. Detta medförde, a t t belåning till tillfredsställande belopp i betydande grad försvårats. E n del ekonomiskt sämre ställda jordbrukare hade därför sett sig nödsakade a t t utbjuda sin spannmål till i en del fall för låga priser. Beträffande önskemål för länets vidkommande framhålles vikten av a t t uppsamlingsställe för brödspannmål anordnades, eventuellt genom uppförande av ett modernt inrett spannmålsmagasin å någon central plats i södra Dalarna. Genom avsaknaden av ett dylikt hade nämligen producenterna åsamkats höga fraktkostnader.
Vidkommande behovet av fortsatta statliga åtgärder till spannmålsodlingens stödjande och möjligheterna för en övergång till friare marknadsförhållanden hava samtliga hushållningssällskap y t t r a t sig. Därvid har enstämmigt framhållits, att sådana åtgärder äro oundgängligen nödvändiga, för att jordbruket icke skall lida synnerlig stor skada. Skall man tänka sig en avveckling av dessa åtgärder, bör den företagas med stor försiktighet och utsträckas över en längre följd av år. Inmalningstvånget förutsätter man i allmänhet såsom en å t g ä r d av mer bestående natur. Över huvud har man ansett, att de initiativ för att tillvarataga sina intressen på spannmålsmarknadens område, som j o r d b r u k a r n a i många fall tagit, icke skulle bliva till avsedd n y t t a och framtida värde, om statsmakterna icke alltjämt lämnade spannmålsodlingen ett verksamt stöd. Stödåtgärderna för spannmålsodlingen i förhållande till kvarnindustrien. I skrivelse den 18 oktober 1932 har spannmålsnämnden anmodat Svenska spannmålsföreningen u. p. a. att till nämnden bl. a. dels avgiva ett sammanfattande omdöme rörande verkningarna a v inmalningstvånget och övriga åtgärder för den inhemska brödsädesodlingens stödjande, dels ock a t t till nämnden överlämna redogörelse över föreningens verksamhet under konsumtionsåret 1931—1932. Genom skrivelse den 17 november 1932 har föreningen fullgjort detta uppdrag. I en promemoria, uppgjord med ledning av uttalanden från föreningens medlemmar, framhåller spannmålsföreningen bl. a. följande. I stort sett hade inmalningsförfarandet fungerat väl och icke givit anledning till n å g r a allvarligare a n m ä r k n i n g a r av principiell art. F ö r konsumenternas vidkommande hade inga olägenheter enligt spannmålsföreningens förmenande kunnat iakttagas och n å g r a klagomål från detta håll hade icke heller avhörts. Även bageriidkarna hade i stort sett varit tillfredsställda med kvaliteten hos de mjölsorter, som k v a r n a r n a levererat, och i vissa fall framhållit, att svårigheterna icke v a r i t så stora, som
man tidigare från detta håll haft anledning att befara. En del olägenheter hade enligt uppgifter förelegat, när det gällt att tillgodose vissa extrema bageriintressens anspråk på förstklassiga kvaliteter, men även i dessa fall hade man kunnat reda sig relativt väl med de mjölsorter, som stått till förfogande. Från flera av föreningens medlemmar hade framhållits, att inmalningsprocenterna varit väl höga särskilt med hänsyn till att kvalitetsbestäm 7 melserna ur kvarnsynpunkt icke i alla delar varit tillräckligt stränga. Genom att göra dessa strängare skulle man kunnat öka intresset hos lantbrukarna att ägna mera omsorg åt bärgning och lagring av sin skörd, än vad som i många fall nu vore förhållandet. Från en del föreningsmedlemmar hade uttalats farhågor för att den svenska brödsädesodlingen till följd av statsunderstödet komme att utvidgas till sådan omfattning, att man kanske finge räkna med ett permanent överskott, för vilket det kunde bliva svårt att finna avsättning vid konsumtionsårets slut, och att man därför möjligen kunde befara att inmalningsprocenten för att öka åtgången av svensk spannmål komme att sättas så hög, att kvarnarna icke eller endast med mycket stora svårigheter kunde framställa mjöl av den beskaffenhet, som allmänheten med stöd av riksdagens uttalande kunde göra anspråk på. Denna fara skulle i synnerhet framträda under år, då spannmålens kvalitet vore mindre god eller dålig. Från en del håll hade gjorts gällande, att nuvarande bestämmelser om lägre inlösenspris inne i landet än på plats, där kustkvarn vore belägen, ledde till olägenheter under den tid av året, då prisbildningen vore fri, eftersom priserna inne i landet under denna tid i inånga fall låge lika högt som vid kusten, ibland t. o. m. högre. Vidkommande inlösenspriserna hade från flera håll framhållits, att de vore så höga, att brödsädesodlingen — i synnerhet veteodlingen — utvidgats att omfatta även sådana trakter och jordar, där den under normala förhållanden icke med fördel kunde bedrivas. Höga inlösningspris och kvantitativt stora skördar skulle i en framtid försvåra möjligheten att utan förlust för statsverket avveckla spannmålsregleringen. Ur denna synpunkt skulle det därför vara motiverat att om möjligt göra inlösensprisets storlek beroende av skördens storlek, så att vid en stor skörd ett lägre inlösenspris fastställdes och tvärtom. Slutligen hade framhållits, att de mindre kvarnarna genom inmalningsförfarandet i viss mån gynnats på de störres bekostnad. Dessa senare vore nämligen ofta i geografiskt hänseende så placerade, att de på möjligast fördelaktiga sätt skulle kunna utnyttja hamnar och transportmöjligheter för att erhålla billig importerad råvara. Nu vore alla kvarnar — oberoende av belägenheten i förhållande till den inhemska råvaran — tvingade att använda sådan i samma utsträckning, varigenom de mindre, inne i landet belägna kvarnarna i vissa fall gynnades.
36 I den ovannämnda skrivelsen av den 17 november 1932 framhöll föreningens styrelse, att den vid denna tidpunkt icke vore beredd att göra något uttalande om befogenheten eller lämpligheten av en förlängning av kontraktet. Den ansåge sig dock böra framhålla, att utvecklingen beträffande spannmålsodlingen syntes hava blivit sådan, att stora och allvarliga svårigheter torde uppstå vid föreningens kontraktsenliga inlösen av spannmålsöverskottet sommaren 1933. Föreningens styrelse ansåge därför, att spannmålsregleringen, som enligt dess mening vore att fatta som en å t g ä r d av mera tillfällig natur, i fortsättningen borde ordnas så, att spannmålsodlingen, som n u tenderade att alltför kraftigt ökas, begränsades, så a t t en så småningom skeende avveckling av föreningens verksamhet l ä t t a r e kunde komma till stånd. Jordbrukets allmänna ekonomiska läge. Även om här ifrågavarande undersökning huvudsakligen är ägnad förhållandena å brödsädesmarknaden, synes det lämpligt a t t med några ord beröra jordbrukets allmänna läge för närvarande och utsikterna för den närmaste tiden. Utmärkande för förhållandena under år 1932 h a r varit ett fortsatt prisfall å ett flertal av jordbrukets produkter eller, då produktpriserna icke fallit, alltjämt mycket låga produktpriser. Samtidigt hava priserna å vissa av jordbrukets förnödenheter — såsom oljekakor, majs och vissa gödningsämnen — uppvisat en stigande tendens, varjämte grosshandelspriserna i allmänhet och arbetslönerna bibehållit sig på ungefär samma nivå som under år 1931. Under sådana omständigheter ä r det uppenbart, att jordbrukets köpkraft under året ä n ytterligare försämrats. Genom Sveriges allmänna lantbrukssällskaps m a r k n a d s b y r å h a v a erhållits följande uppgifter, vilka giva ett siffermässigt uttryck åt vad nyss sades. Vägda indextal. (Medelprisen 1909—1913 = 100.) 1925—1929
1932 Generalindex för jordbruksprodukter » » jordbruksförnödenheter ...
121 Kommerskollegii grosshandelsindex'
115 Generalindex för jordbrukets arbetslöner...
51 Jordbruksprodukternas bytesvärde: gentemot förnödenheter » 1
arbetslöner
Omräknat till perioden 1909—1913 som bas.
37 G r a n s k a r man de uppgifter, som legat till grund för denna sammanställning, skall man finna, a t t de priser, vilka starkast pressat ned mots v a r a n d e indextal, gälla slaktdjur, ägg och smör. Vad angår vete och r å g h a v a de genomsnittligt under år 1932 betalats med priser, som ungefär m o t s v a r a t priserna under å r e n 1909—1913 eller legat något därutöver. För årets elva första månader ä r sålunda indextalet för vete 103 och för r å g 112. D e t t a innebär, att under en tid, d å den internationella spannmålsm a r k n a d e n lidit fullständigt sammanbrott, statsmakterna lämnat de inhemska brödsädesodlarna det skyddet, att de, bortsett från penningvärdets fall, kunnat utfå samma eller obetydligt högre priser än de, som betalades åren närmast före världskriget. Förhållandena på den internationella spannmålsmarknaden. Vidkommande förhållandena på den internationella spannmålsmarknaden under det sist förflutna året kan sägas, att priserna i stort sett v a r i t fallande. Under a n d r a kvartalet 1931 var vetemarknaden ganska fast med endast små förändringar i prisläget. Härtill bidrogo bland annat de på g r u n d av torka otillfredsställande skördeutsikterna i Canada ävensom Federal F a r m Boards fortsatta försök att hålla priserna uppe. Senare under juli, augusti och september månader inträffade prisfall förorsakades huvudsakligen av goda skörderapporter från U. S. A. samt södra halvklotet ävensom därav, a t t man räknade med stora skeppningar från Ryssland. S n a r t förbyttes emellertid de gynnsamma meddelandena från såväl Argentina som Australien i a n d r a om inträffad torka. Därtill kom, att U. S. A:s vårveteareal minskat och att skeppningarna från Ryssland och Donauländerna blevo mindre än beräknat. Till följd h ä r a v återhämtade sig marknaden och priserna stego ganska avsevärt under oktober och början av november 1931. Antagligen på grund av den allmänna politiska oron och osäkerheten i handeln follo de emellertid åter under sista delen av å r 1931. Under första kvartalet 1932 förbättrades marknaden något, delvis beroende på rapporter om mindre goda skördeutsikter i U. S. A. och Ryssland. Den något bättre stämningen på fondbörserna bidrog m å h ä n d a också till a t t stabilisera marknaden. Under försommaren inrapporterades goda skördeutsikter från de flesta större produktionsländerna, vilket hade till följd ånyo fallande priser. Efter en kortare återhämtning under juli m å n a d hava priserna, sedan den n y a skörden kommit i marknaden, fallit och utbuden hava varit stora. Rapporterna från södra halvklotet under slutet av året hava varit goda och skörden därstädes beräknas överstiga fjolårets. P r i s f ö r ä n d r i n g a r n a på den internationella vetemarknaden belysas av
38 tabell 14. I densamma äro angivna medelnoteringarna per månad från n å g r a av de viktigaste marknadsplatserna. En föreställning om de vetekvantiteter, med vilka man beträffande världsproduktionen för närvarande synes hava att räkna, ger efterföljande tablå. Världsskörden av vete (miljoner deciton). K o n s u m t i o n s å r e t 1926/27 Världsproduktion
export
vid
1931/32 | 1932/33
997 ?
disponibla
Total export ( = importLager
1929/30 | 1930/31
(utom
P r o d u k t i o n i Ryssland ••• För
1927/28 j 1928/29
konsumtions-
årets slut (disponibla för 67
|
151 Av ovanstående tabell framgår, att veteskörden å r 1932 beräknas bliva något m i n d r e än år 1931, vilket huvudsakligen torde bero på lägre skörd i Nordamerika — 318 miljoner deciton år 1932 mot 337 miljoner deciton år 1931. Den europeiska veteskörden 1932 uppgives till 405 miljoner deciton mot 390 miljoner år 1931, varför man kan vänta, att Europas importbehov blir mindre än föregående år. Härigenom kommer även det totala importbehovet i världen att bliva mindre och detsamma beräknas också för närvarande till blott 170 miljoner deciton mot 218 miljoner år 1931. Detta torde h a v a till följd, dels att svårigheterna för exportländerna a t t finna avsättning för sitt överskott bliva stora och priserna tryckta, dels också a t t de vid konsumtionsårets slut kvarliggande lagren ytterligare komma att ökas, vilket i sin t u r kommer att verka pristryckande. Enligt sammanställningen beräknas de kvarliggande vetelagren vid slutet av konsumtionsåret 1932—1933 bliva 170 miljoner deciton mot 154 miljoner deciton föregående år. Det förtjänar emellertid beaktas, att de uppskattningar, som vid denna tid utav året kunna verkställas, äro r ä t t osäkra. Sålunda beräknades i början av år 1932 de vid slutet av konsumtionsåret 1931—1932 k v a r v a r a n d e vetelagren till 95 miljoner deciton. Som nyss nämndes, blevo de i stället 154 miljoner deciton. Ställningen vid slutet av konsumtionsåret 1931—1932 blev sålunda avsevärt annorlunda, än vad m a n för ett å r sedan antog. Utsikterna för den nu växande grödan komma givetvis att i viss m å n påverka prisbildningen redan innevarande konsumtionsår. F ö r Europas vidkommande äro dessa utsikter, enligt »The London grain, seed and oil reporter», ännu mycket lovande. F r å n de västra staterna av U. S. A. hava emellertid ingått rapporter om ihållande torka, vilken, om den fortsätter
30 någon l ä n g r e tid, torde kunna påverka skörden därstädes i ogynnsam riktning. Även i delar av Indien lär grödan lida av torka. F r å n Ryssland v ä n t a r m a n sig ingen export av betydelse varken under innevarande eller nästkommande säsong. Trots dessa förhållanden är det föga troligt, att n å g o n m e r a varaktig höjning av priserna är a t t förvänta. De stora lager, vilka beräknats finnas kvar vid konsumtionsårets slut, äro alltjämt a v sådan omfattning, att de med stor sannolikhet komma att trycka m a r k n a d e n under en lång tid framåt. Stödåtgärder i utlandet. F ö r a t t skydda det belgiska jordbruket mot den stora import av spannmål, som ägde r u m företrädesvis från Frankrike, utfärdades den 20 janua r i 193Ö en förordning, varigenom import till och transitering genom Belgien a v vete och vetemjöl gjordes beroende av särskilt tillstånd, utfärdat av jordbruks- och industriministrarna. Denna förordning upphörde a t t gälla beträffande omalet vete den 24 oktober 1930 men tillämpades åter från och med den 19 m a r s 1931 och utsträcktes då att förutom vete och vetemjöl även omfatta gryn av vete. E n l i g t ett mellan regeringen och k v a r n a r n a i mars 1931 träffat avtal förbundo sig dessa senare att vid sin förmalning av vetemjöl använda minst 5 procent inhemskt vete. Den 15 september 1932 utfärdades en förordning om användning av 1932 års veteskörd, enligt vilken k v a r n a r n a ålades a t t vid förmalning av vete för brödtillverkning använda minst 10 procent inhemskt vete. F r å n och med den 16 december 1932 h a r denna inmalningsprocent höjts från 10 till 20. J o r d b r u k a r n a s försäljningspris fastställdes på grundval av ett pris a v 84 francs per 100 kg för vete vägande 75 kg per hl. I s a m m a förordning a v den 15 september 1932 föreskrives, att, så länge inmalningstvånget består, licenser icke skola utställas för import av mjukt vete, som k a n förväxlas med vete av belgiskt ursprung. Till skydd för den inhemska spannmålsodlingen finnas dessutom i Belgien importtullar, vilka utgå med viss procent av värdet (ad valoremtullar). Den 12 maj 1932 utkom en lag, the Wheat Act, som skulle »bereda veteodlarna i Förenade Konungariket en säker m a r k n a d och ett förhöjt pris utan subsidier från allmänna medel och u t a n att u p p m u n t r a till utsträckt veteodling å därför olämplig jord». Principen i lagen är följande: J o r d b r u k a r n a tillåtas sälja sitt vete i öppna marknaden, men skola föra förteckning över samtliga transaktioner. Vid slutet av konsumtionsåret, som beräknas omfatta tiden 1 augusti—31 juli, äro de berättigade erhålla ett tilläggspris. utgörande skillnaden mellan ett lagstadgat »normalpris» a v 10 sh. per cwt 1 och ett för varje odlingsår beräknat genomsnittspris å allt i öppna marknaden försålt inhemskt vete. Tilläggspriset erhålles obe1
Ungefär 18 kronor per 100 kg.
Belgien.
England.
40 roende av huruvida vetet sålts till pris, som är högre eller lägre ä n det beräknade genomsnittspriset. För a t t hindra en alltför u t s t r ä c k t veteodling äger jordbruksministern för varje år fastställa en kvantitet om högst 27 miljoner cwts, för vilken tilläggspriset skall utgå. Är under något år den verkligt försålda kvantiteten större än den beräknade, blir tillläggspriset proportionsvis mindre. För genomförandet av lagbestämmelserna hava i n r ä t t a t s tvenne verkställande kommissioner the Wheat Commission och the Flour Millers Corporation. The Wheat Commission, som består utav 19 av jordbruksministern tillsatta medlemmar, representerande jordbruk, kvarnindustri, spannmålsoch mjölhandel samt konsumenter, skall i samråd med jordbruksministern för varje konsumtionsår fastställa det ovannämnda genomsnittspriset ävensom till odlarna utbetala tilläggspriset. Medel till detta erhålles genom en av kvarnägare och mjölimportörer erlagd avgift, vilken står i omvänd proportion till världspriset å vete, så att, n ä r världspriset ä r högt, avgiften är låg och tvärtom. The Flour Millers Corporation är en uppköpsorganisation, i vilken de kvarnar, som så önska, äro inregistrerade. Dess styrelse består av 5 ävenledes av jordbruksministern utsedda ledamöter. Densamma kan av jordbruksministern efter förslag av the Wheat Commission i juni m å n a d åläggas att till ett visst pris uppköpa sådana lager av inhemskt vete, som äro osålda vid årets slut, dock sammanlagt ej mera än 12*5 procent av den beräknade produktionen under året. För dessa inköp är Flour Millers Corporation berättigad upplåna erforderliga medel. Eventuell vinst vid återförsäljning av spannmålen skall utdelas till k v a r n ä g a r n a , vilka å a n d r a sidan äro skyldiga bidraga till täckande av uppkomna förluster. Alla administrationskostnader för the Flour Millers Corporation bestridas av the Wheat Commission. Den 29 februari 1932 utfärdades lag om 10 procents ad valorem-tullar för alla ej särskilt undantagna eller tidigare fullbelagda varor. Sålunda blevo råg, korn, havre samt mjöl av råg och vete, men däremot icke omalet vete belagda med tull. Tullarna utgå icke vid import från de engelska kolonierna. Sedan den 15 november är även vete belagt med importtull uppgående till 2 sh. per 480 pounds. Den 12 juli 1930 antogs av estniska statsförsamlingen en lag avsedd a t t skydda och stödja den inhemska spannmålsodlingen. Enligt densamma fick staten ensamrätt till importen av r å g och vete, vilken r ä t t dock genom införsellicenser kunde överlåtas till firmor eller privatpersoner. Staten skulle under vissa n ä r m a r e angivna villkor köpa upp den inom landet odlade rågen, som ej beräknades åtgå för odlarnas eget behov, till ett pris, som årligen, senast i september månad, skulle fastställas av regeringen. De personer eller firmor, som sedan köpte r å g och rågmjöl av staten eller i vissa fall av l a n t b r u k a r n a själva eller deras organisationer, skulle av
41 ekonomiministeriet erhålla licens till införsel av utländsk råg. Den proportion, till vilken innehavare av licens fick r ä t t att inköpa utländsk råg, skulle fastställas av regeringen, sedan den inhemska skörden beräknats. H a n d e l n med vete lämnades vid detta tillfälle fri, men regeringen fick r ä t t a t t på grundval av lagen om r å g och rågmjöl, även organisera införsel, inköp och försäljning av vete och vetemjöl. Vidkommande 1931 års skörd träffade regeringen för den skull en särskild överenskommelse med storkvarnarna, enligt vilken dessa senare förbundo sig a t t till ett pris av 18*22 cents per kg inköpa hela den saluförda veteskörden. I gengäld förband sig regeringen att icke ä n d r a bestående tullsatser för vete eller vetemjöl, under förutsättning att k v a r n a r n a icke höjde priset på den inhemska marknaden för vetemjöl. Denna överenskommelse gällde t. o. m. 15 september 1932. Genom lag den 7 november 1931 utsträcktes det statliga importmonopolet att gälla alla slag av spannmål och mjöl. Vidkommande 1932 års skörd h a r regeringen utfärdat förbud för införsel av utländskt vete, till dess allt inhemskt dylikt förbrukats, men samtidigt h a r handeln med inhemskt vete frigivits. Till skydd för spannmålsodlingen utgå dessutom importtullar. Genom lag den 30 september 1931 är förmalningstvång för r å g och h a v r e Finland infört i Finland. Härigenom åläggas kvarnar, som a n v ä n d a utländsk r å g till förmalning eller utländsk havre till grynberedning, a t t jämväl anv ä n d a inhemsk r å g och havre. Den, som importerar utländskt rågmjöl, ä r skyldig att däri inblanda av inhemsk r å g berett mjöl, och importör av h a v r e g r y n är pliktig a t t vid förtullning av v a r a n förete av statens spannmålsförråd utfärdat intyg om, att h a n av kvarnrörelsen inköpt utav inhemsk havre beredda gryn till sådan mängd, som motsvarar den fastställda bruksprocenten för inhemsk grynhavre. Statsrådet fastställer efter förslag av statens spannmålsförråd såväl förmalningsprocent för r å g som bruksprocent för havre. Genom förordning den 30 september 1931 fastställdes förmalnings- och inblandningsprocenten för r å g till 30 och bruksprocenten för havre till 70. Sedermera ha dessa procentsatser ökat för r å g till 60 och för h a v r e till 90. Förutom av ovan nämnda bestämmelser är den inhemska spannmålsodlingen i Finland skyddad av importtullar. F ö r rågen utgå dessa efter en glidande tullskala, för övriga sädesslag ävensom för kvarnprodukter ä r o beloppen fasta. Den 1 december 1929 utfärdades en lag angående handeln med spann- Frankrike mål, varigenom vissa åtgärder till lantbrukets stödjande vidtogos. E n l i g t densamma bemyndigas bl. a. jordbruksministern a t t genom dekret fastställa en viss minimiprocent inhemskt vete, som skall ingå i för brödfabrikation och livsmedelstillverkning avsett mjöl, ävensom a t t fixera h u r u mycket mjöl, som bör utvinnas ur 100 kg vete, då det gäller förbrukning
inom landet. Genom dekret den 2 december 1929 fastställdes inmalningsprocenten till 97. Denna har sedermera varit underkastad en mängd förändringar och varierat mellan 50 i maj och juni 1931 samt 99, vartill den sedan den 3 december 1932 uppgår. Genom förordning den 14 februari 1932 stadgades, att alla yrkesmässiga innehavare av spannmål eller mjöl av utländskt u r s p r u n g skola föra register över tillförsel och avgång i enlighet med vissa fastställda föreskrifter samt årligen till jordbruksministern insända specifikation över sitt lager per den 1 augusti. Jordbruksministerns kontrollörer äga r ä t t a t t n ä r som helst besiktiga förefintliga lager och böcker. Den 12 oktober 1932 har vidare utfärdats ett dekret angående lagringav vete, varigenom man dels vill åstadkomma en regelbunden veteförsörjning och dels verka i prisreglerande riktning. Själva lagringen ä r avsedd a t t äga r u m hos producenterna mot viss ersättning under kontroll av vissa av jordbruksministern godtagna organisationer. Holland.
Den 21 februari 1931 utkom efter beslut av generalstaterna en lag, enligt vilken regeringen bemyndigades utfärda bestämmelser om obligatorisk inblandning av inhemsk v a r a i allt salufört vetemjöl. Regeringen ägde påbjuda en minimiinblandning av högst 25 procent samt i övrigt vidtaga alla för lagens tillämpning nödiga författningsåtgärder. I enlighet härmed utfärdades den 15 j u n i 1931 en förordning med tilllämpningsföreskrifter rörande inmalningstvånget, sedermera följt av dekret och ministeriella beslut angående inrättande av centralmyndigheter för dessas handhavande och kontroll. Såsom förmedlare för försäljningen av det inhemska vetet har i n r ä t t a t s den s. k. centrala veteorganisationen, bestående av ombud frän provinsorganisationer, till vilka samtliga veteodlare äro anslutna. Den till centralorganisationen av odlarna hembjudna spannmålen indelas i fyra kvalitetsklasser och betalas med fastställda priser olika allt efter kvaliteten (11—14 fl. per 100 kg. med ett normalpris p å 12*5 fl.). Såsom uppköpare från veteorganisationen uppträder en — likaledes på regeringsinitiativ u p p r ä t t a d — kvarnsammanslutning, vilken för verkställande av inblandningen förses med importerat vete från en tredje central organisation, den s. k. mjölcentralen, i vars styrelse finnas representanter dels för regeringen, dels för mjölhandel och bagerinäringen. F r å n mjölcentralen k u n n a de för export arbetande fabrikerna, liksom även tillverkare av makaroner och liknande produkter i obegränsad mängd rekvirera för fabrikationen nödiga kvantiteter oblandat utländskt mjöl. Genom förordning den 3 juli 1931 fastställdes minimiinblandningsprocenten av inhemskt vete till 20, men höjdes sedermera till 22*5, Genom de vidtagna å t g ä r d e r n a utökades holländska veteodlingen avsevärt. F r å n lantbrukarehåll framfördes i samband härmed sommaren. 1932 önskemål om höjning av inmalningsprocenten till 40. Regeringen gick emellertid icke med h ä r p å u t a n höjde i stället genom beslut den 4 juli
43 1932 det förut omnämnda normalpriset för en begränsad mängd inhemskt vete från 12*so till 15*oo fl. P å detta sätt sökte m a n undvika u p p m u n t r a n till en abnormt ökad veteproduktion genom att ålägga k v a r n a r n a inlösningsskyldighet för begränsade kvantiteter. Under höstens lopp 1932 h a r emellertid regeringen frångått sin ståndp u n k t h ä r u t i n n a n och föreslagit generalstaterna a t t ä n d r a »vetelagen» d ä r h ä n , att regeringen må k u n n a föreskriva en från 25 till 40 procent höjd minimiinmalning av inhemskt vete. I samband härmed h a r även föreslagits, att lagens giltighetstid skulle förlängas från den 1 augusti 1934 till den 1 oktober 1937. N å g r a importtullar finnas icke i Holland, en viss tillfällig importavgift p å vete uttages dock som bidrag till täckande av de av spannmålsregleringen föranledda kostnaderna. Genom lag den 7 november 1931 infördes i Tjeckoslovakiet förmalnings- Tjeekoslova ktet t v å n g för vete och r å g och inblandningstvång för mjöl därav. K v a r n a r , som förmala utländskt vete och råg, ålades sålunda att månatligen använda så stora kvantiteter inhemsk vara, som motsvarade minst 75 procent av deras vetemjölsproduktion och 95 procent av rågmjölsproduktionen under samma tid. Vidare skulle mjöl av utländsk spannmål, innan det fördes i handeln, blandas med dylikt av inhemsk spannmål, vetemjöl till 75 procent och rågmjöl till 95 procent. Dessa procentsatser hava emellertid av regeringen genom förordningar ä n d r a t s och n u m e r a är hela inmalningsförfärandet upphävt. Genom regeringsbeslut i juli 1931 vidtogos kontingenteringsåtgärder beträffande importen. För den skull tillsattes en särskild inter minister iell kommission med uppdrag a t t i fråga om vissa slag av spannmål och spannmålsprodukter reglera importen. Medel härför gavs genom 1920 års lag om införseltillstånd, som genom särskilda beslut förklarats v a r a tillämplig å spannmålsimporten. Av olika anledningar visade sig emellertid kommissionen icke i stånd att på ett tillfredsställande sätt reglera importen. F ö r skördeåret 1932—1933 h a r därför vidtagits en annan anordning, enligt vilken importen lägges i h ä n d e r n a på ett fristående organ, det s. k. spannmålssyndikatet, med representanter från jordbruk, kvarnar, handel, industri och konsumenter. Genom ett avtal mellan staten och syndikatet äro det senares befogenheter fastställda. Enligt detta h a r syndikatet erhållit monopol på införseln av spannmål, mjöl, kli m. m. Till gengäld skall det reglera införseln så, att i fråga om vete och r å g priset på den inhemska marknaden icke över- eller understiger vissa av regeringen fastställda maximi- och minimipriser, vilka för n ä r v a r a n d e för vete äro resp. 175 och 150 och för r å g 152T)0 och 132-50 tjeckoslovakiska kronor. Syndikatet fastställer i förväg för varje månad den varumängd, som
44 u n d e r månaden må införas, samt i s a m r å d med en deviskommission, h u r u denna skall fördelas på de olika exportländerna. Till täckande av sina kostnader äger syndikatet u p p b ä r a en införselavgift, vilken för spannmål, mjöl och majs bestämts till resp l*oo, 2*.w och 12*00 tjeckoslovakiska kronor. P å grund av 1932 å r s ovanligt rika skörd i Tjeckoslovakiet kominer importbehovet av vete troligen att u p p g å endast till hälften av det norm a l a och i fråga om r å g beräknas ett överskott av c:a 20 procent av skörden komma att uppstå, Över rågpriset k a n därför syndikatet svårligen utöva någon kontroll och i fråga om vete inskränker sig dess verksamhet för närvarande endast till a t t söka u p p r ä t t h å l l a det av regeringen fastställda minimipriset. Spannmålsodlingen i Tjeckoslovakiet är förutom genom ovannämnda å t g ä r d e r även skyddad genom importtullar, bestående av en lagstadgad grundavgift och dessutom en särskild tilläggstull, vilken senare fastställes av regeringen. Tyskland.
Genom lag den 4 juli 1929 infördes inmalningstvång för inhemskt vete, avsett att gälla konsumtionsåret 1 augusti 1929—31 juli 1930. P å grund av de gynnsamma erfarenheter, m a n under denna tid gjorde beträffande systemet, gavs lagen permanent k a r a k t ä r . Enligt densamma h a r riksjordbruksministern befogenhet fastställa inmalningsprocenten. Denna h a r v a r i e r a t under olika perioder från 40 under augusti—september 1929 till 97 under föregående och innevarande konsumtionsår. F ö r de två sista konsumtionsåren h a r i vissa fall medgivits en lägre inmalningsprocent än 97. K v a r n a r , som i början av konsumtionsåret under närmare angivna villkor exporterat tyskt vete och dessutom i övrigt fyllt vissa fordringar, hava nämligen rättighet till en inmalning a v blott 70 procent tyskt vete. Under större delen av tiden sedan 1925 har i Tyskland tillämpats ett system med utförselbevis. Genom förordning den 22 december 1929 stadgades, a t t dessa för vete och r å g skulle utgå med 6-so resp. 6*oo RM per 100 kilogram, så länge tullsatserna för dessa spannmålsslag ej understego ifrågavarande belopp. Bleve detta fallet, skulle de u t g å med samma belopp som tullavgifterna. Den 13 maj 1930 höjdes utförselbevisens värde, varjämte riksfinansministern fick bemyndigande att med en respittid av en vecka a v b r y t a utfärdandet av utförselbevis för r å g och havre under vissa förutsättn i n g a r . F r å n och med den 19 maj 1930 utsträcktes förordningen om utförselbevis att gälla även för vissa kvarnprodukter. Hösten 1931 ändrades systemet med utförselbevisen i så måtto, att dessa, vilka tidigare gått i handeln och gällt vid införsel av a n d r a varor än dem, de utställts för, endast berättigade den person, som utfört viss vara, a t t senare införa samma slags v a r a i motsvarande mängd. Hösten 1932 hava ytterligare ä n d r i n g a r företagits. Vid export före
45 den 31 december 1932 av vete och r å g eller därav framställda mjölprodukter u t f ä r d a s utförselbevis, vilka berättiga till motsvarande import av s a m m a varor. Denna återinförsel ä r tullfri, om den s v a r a r mot en export, som ägt r u m före den 1 november 1932 och belagd med en tull av 0-75 RM för vete och 0*80 RM för rågen, om exporten ägt r u m under november eller december månader. F ö r vissa kvarnprodukter av korn och havre u t f ä r d a s utförselbevis, som berättiga till tullfri införsel av motsvarande mängder korn, som ej ä r foderkorn, ävensom havre. Samtliga dessa bestämmelser gälla t. o. m. utgången av juli m å n a d 1933. F ö r u t o m genom nämnda bestämmelser om inmalningstvång, utförselbevis m. m. är den tyska spannmålsodlingen skyddad genom importtullar. Dessa hava vid ett flertal tillfällen undergått kraftiga höjningar och u p p g å för närvarande för vete till 25 RM och för r å g med 20 R M för 100 kg. Även i Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Norge, Polen, Schweiz, Spanien och Österrike h a v a skyddsåtgärder för den inhemska spannmålsodlingen vidtagits genom tullar, inmalningstvång eller a n d r a anordningar. Tabeller. Tab. 1. A r
Arealerna för vete och råg.
Höstvete
Vårvete
Summa vete
Höstråg
Vårråg
Summa råg
ha
ha
ha
ha
ha
ha
Summa vete och råg ha 488 217
1 110251
6 964
117 215
360 757
10 245
371 002
109 387
7 328
116 715
381 688
10 121
391 809
508 524
118 870
8 582
127 452
376 790
10 909
387 699
515151 Medeltal 112 836
7 625
120 461
373 078
10 425
383 503
503 964
29 898
140 563
351 581
20 789
372 370
512 933
369 735
514 463
1919.
110 665
118 083
26 645
144 728
350 969
18 766
26 645
144 728
350 969
18 766
369 735
514 463
115 610
27 729
143 340
351 173
19 440
370 613
513 953
1927.
195 011
226 816
267 852
276 004
502 820
1928.
195 008
226 813
268 003
8 137
276 140
502 953
1929,
194 867
37 413
232 280
246 773
9 266
256 039
488 319
194 962
33 874
228 636
260 876
8 518
269 394
498 031
1930.
214 365
47 205
261 570
235 203
6 193
241 396
502 966
1931'
215 191
276 326
200 094
6 837
206 931
483 257
233 400
68 400
301 800
203 200
5 700
208 900
510 700
Medeltal 220 985
58 914
279 899
212 832
6 243
219 075
498 974
Medeltal
Medeltal
1932'
1¶Preliminära uppgifter.
46 . .. . . (M CO rt CI —
oo
CM Ot i—i
00 00 i—1
00 t»
»O
r-
Ct CO
o CD _, ->* CO 0 0 o ^H •-# >o oO CM "* >c
tOl
_
Cl
l
1-
Ct
00 S3
- H
co
>o
CD
1C lO
i^ Ol
H
O
CD O CM
CO CD lO
1—1
lO
-t
—4
>c
1—1
>o
»o
C IC
CO
-4
i - H
i0> -*
CO Ol
CD CM
O CD lO i—i
i—1
** •* co
CO ID lO
»ra
CD CM
t^
09.
CM Ol
CD 1—1
1—1
eo
O
CD Ct
00¶CM CD
CD kO Cl
CD
CO
1—1
1—1
.O
"*
00 CD
o
O -H O t-l
Vf3
•CD
CO o er.
CD
T *
—4
CO kO Tfl
•* CD Ol
Tji i-i »O
eo co r-i
•O 05
—
CO
o CM
O
6N
cc c*&
*H 45
o
bo
O
Ml
OS
~
-•^ — (JO
:0
1>» CM eS
cc
ct
»o
o
o Oi
CM CO •CO
CD
CO
Cl
-t-
00 CO
O 00
co
ic
L~
CO
CS —H cä O ,431
C» r«
r»„
kO
CM Si
<N
2 «* 03 _
^ O
O CO cö O FQ
•-
•03
«C«
»« '- > us :©
(N O iH
ci —
0» — cS CS HO
—E CO Cfl
V
^ w
(A
4=
CO 2 CS r—
o
*•
O CO c3
s>
Ct 00
o CM
•* o
co
Ct CM
»o cc
vO
Ct
CM
•si
r—1
Cl CM
Oi
1—1
-T
1—1
CM 1—t
i-i T—1
CO Ol
CO
CM
CO
1—1
1—1
co
o
co »o
1—1
i-H
CD
Ol Ol
t»-I
CM i-H
CO -f 00
to
eo •~aT
O rH
l >(0
CM
»O CM
CD i-*
i -
CD ^1 CC
••* O 00
CD kC CD
•* TCOU
00 i—i
00 O
-T O!
oo ~ 0 0 co CM
co
CD H
co i^
i—1
CM
-+ ro
l^
co
T—1
OI
00 1^ Ol
CD
-c
lO CM
CD kO
CO
o
o
-*
»O lO
kO -cH
kO
Ct
>o »o
cc o
—1
1^
oo
lO
1—1
1—1
L~-
_
•CD •D
Cl CM CO
Ol kO
1-
co
Ct
jr
r> N
co
—( CO *" "^
O co I>co
C) oc flp co
CD 1^
CO
Tn
-T
>o CM
lO CO CO
t* CD kfi
lr-
eo
pH
CM
co
er.
CD
CO
1—1
CO
Ct t» X
l>CD
oo
H
cc
ct 1^
CO »O
co
o
CM
L^
»O CM Ct
Ct
— H
CO rH -t
CD
ct CM
CM
CM
o o
o
1—1
O Ct 00
l> CC »O
c o
CM
CM
CM
»ra CO Tt<
r-i c co
CO
1—1
1—
Cl CM »O
C X I-H
CM
c
lO
•o
1—1
»o
lO
oo
o
OJ —1
CO
eo
eo
o CM
T-H
» ra co OI CO Tji
TJI
»ra
co
CM CM
CM
eo eo
OI
»ra
T-
X
CD fr» CM
«* fr-
kO
r^ O
CD
o
»ra oc s CM co
CM H
CM
co T *
kC
L^
st
ec
»c
i—I
CM
Tt
—. c ri-1
.
1 —
!* CO CD
Cl
lO Ct -t
1^
» „_
»o
CM 1^
CM
1—1
ct lO
CM 1-
*
- «*
c
)C
c; o
CO
•
—
lO
c
lO
t*
CD CO
co
CO
o
o
t>-
CM OO
CO
1^
co
CO CO t»
O »O C3S
CO CO >-i
't c l.»
r-1 rt
1 -i —1
»O —<
kO CM
CM
00 lO CD
t— CS
Tjt «
i—1 -t*
-* fr
eo co
cc kC CM
CD
-* oo
»• •* o o
Oi CO
^ p
1—
CO
—1
t>
1 —
CM i—i
CD 00 CM
i — i
T-H
O
CD
r - J
O
CC
X
o
-+
lO rH
—r
-rfi
CO
l>
co
co
o o x »ra
CD O X
H
1—1
»O
O
C
<—> eö
r-t
CO
co
CM O Cl
>o ^n co
__ "+ -+ —, -* t»
O
CO
co
»O
i—
i—i
co
St
IC
i^
t-
OJ
St
ct
-^ lc-i coc eo eo
CD
-T
H
O CD CO
„
Ol
o
i—i
CD 1^
r—
wi
X CD
cr
t-
iC Ct CO
CC CD Ol
—
Ol
oo
o
i> -H
eo St
Cl kO
IC
o CD co
f-
!^
L^
kO
cc
o ö er. c o
Ct
o
Ct
CO
>o
cc
o
1 —
co CO
5 L^
-t
eö
Tra O CM
—1 I>
1^ CD
eo --t "co
co
kO
CD
o
X rH CO
T-^
O O r-4
co
ct
Ol -tCO
o CD CO
1 —
O 1—1
Tji
r^
B» eo Ol
CM
X
l>
kO
Tt
r —
CD
eo
co eo Ol
35 cc
c
»
c
cc
T*
eo
T *
CO
T —
"* i—i cc "*
CO
o
Ol
>o
t-
lO
CD O
-+
i—
CD lO IH
Tf fr»
Ol CD
CM
—
co eo TT-
co
1 —
c
co
— i
O
St ct
-j,
.
CD
T*
rH
cO
•
_
CM
rCD
1—1
lO
1—1
1—1
<*
CO CD
i^
i — i
-* 1'
Cl -fl
ca co O
—, co o CM CD
-
s*. cc CN
h CM •"*
lO
*
i—i
Tji
co
1 —
c-
1 —
•
CM lO
te
i.— kf5 i—I
CM 1w^ 00
5 T-H
cc
c oc
ft v-^ i—i 1—1
1—1
O
co
oT ~+~ — "co CD - t ^L^ eo kfi -T -t
-^> t :0
a
ctJ cS cs M
OS rH «8
T
r
cc \o ct
o cc r> cc
CM CD CM
CM
i-
t"
lO
t^
co
l>
•
*
»o eo
—
«*
t>
>o eo K oc
co
-t
i—i
'Jt
•*
_ co
CD T - t
-« «93 CD
~
-'~
o:
CM
CD
co •<*
>0 CC O
CD CM
i-
PH
CM
CA
3 -
:o3
*
*
3 A
a
Ä
*
-+ c
X CD
CM
X
l>
lO
~vä CD
Tf
^
co
co Ol
3 11
"o
c
o S c/:
i
**• !:r-^ :C 5 C 3 J3
3 W3
X)
»JO
ct-
oc
X l> 10
03¶L, ^3 > o 1 c 3 O
C
i-1
!
d • 1\ c? .2
to (JD
T:
fr"
ira
TT
CO
Ol
l>
Q cc c
c co >c
CM CC 1-
-i
—
1-
cc: -t
O
1C Ct
F^ x CM r-
Cl"
i ^ " ~cc CD CC
O
'-"
e
cS
c !
:0
^
5:
o — :!
\
.
E:
c t 4
1 s?; 4t> 1/C i >- C1
!
f
T3
fl
!
i, 3
> :c (
i i l
»
t/3
C8
g
I i
• -? •
I
«
>
C
i
»
A
)
•-
O
fl
O
a
C
\ % 3 < C 5 59 M ^J c3 ca y j i
cc co
\Z
* „
1 ife r-J j i -\ 1 1 ! < ' ^ t
73 O
L^
rf o
X
-CT
u o
-c B
*
] i 1
£ ]
cccc o
•D CC
ca
fl
rr— l> kO 1—1
c^
o
to
-* kC3
TCO co
C •3
o
t kO
kO C! Cl
cS
Ö
1-3
L^
fl O CM CM eo c i »o co co
<
Å ca H
Cl
i-t CM Tj<
S»
«•
s *IS •-
1-
CO
-
:0
es
Ct
cco
***
0)
•o
r>
i—i
IQ
i - H
C
A u o
CD Cl
dl
ct
— > •3 >
1^. CM
CM CM
** o
— . "*5 uä cg >c st
oo
CO CM CM
;
TH
•Qto
o T—1
00 00
H
o 05
OS T-t
»*
CO
1-CO
T *
co :C3
!« >' < : cJ >
E' ,S
-
i
•s 1>! ii
T
:C3
C
> ^
47 Tab. 3.
Skörd av vete och råg.
Höstvete
Vårvete
Summa vete
Höstråg
Vårråg
Summa råg
Summa vete och
ton
ton
ton
ton
ton
ton
ton
247 156
258 610
570 888
13 576 584 464
843 074
233 341
9 037
242 378
669 135
922 518
A r
680 140
250 927
262 899
587 928
12 855 600 783
863 682
Medeltal 243 808
10 821
254 629
609 317
12 479
621 796
876 425
217 373
254 500
551 867
22 388
828 755
249 148
280 917
550 979
18 871 569 850
850 767
302 070
33 647
335 717
655 085
19 531
674 616 1010 333
Medeltal 256 197
290 378
585 977
20 263
606 240
366 954
49 957
416 911
376 410
9 043 385 453
802 364
444 776
54 110
498 886. 421 079
9 568 430 647
929 533
896 618
451 974
65 436
517 410
400 392
411 718
929 128
Medeltal 421 235
56 501
477 736
399 294
9 979 409 273
887 009
489 767
76 833
566 600
428 753
j 367 558
96 015
463 573
275 485
7 695 436 448 1 003 048 7 641 283 126 ?46 699
i 588240
132 970
721 210
426 440
7 780 434 220 1 155 430
Medeltalj 481855
101 939
583 794
376 893
7 705 384 598
968 392
Preliminära uppgifter.
Tab. 4. Förbrukning av vete och råg konsumtionsåren 1927/1928—1931/1932. Konsumtionsår
V 8 - 3 7v
Skörd, Import av Export av . utsäde omalen i omalen ! ^ .....1 Export 1 Import 1 Förbruk- ! o, av miol J av mjöl av gryn ning B1 avdraget spannmål ] spannmål ; ton ton ton ton ton ton ton
Vete. 1927/1928.
369 300
250 476
38 643
25 350
8 064
2 300
600 719
1928/1929.
450 114
277 239
77 290
26 838
7 798
2 254
671 357
1929/1930.
462 463
226 043
45 547
24 503
5 839
663 327
1930/1931.
508 361
130 579
4 606
2 446
644 420
1931/1932.
399 937- 183 932
2 433
587 441 |
Medeltal 438 035 213 654
32 646
16 746
4 382
2 046
633 452
1927/1928
332 036
97 871
14 578
2 982
1928/1929
j 376844
115 870
3 710
—
489 828
1929/1930
1 365121
101 605
3 265
1930/1931
'• 396 401
23 553
223!
420 056 j
1931/1932
\ 242717 2
1 159 i
302 853 !
Medeltal 342 623
79 980
4 508
419 914 '
Råg.
1 2
Omräknat till omalen spannmål. Preliminära tal.
417 630 j
48 Tab. 5.
Av kvarnarna mottagna kvantiteter spannmål 1 september 1930 — 31 december 1932. Mottagen råg
Mottaget vete År och
månad
Svenskt ton
j Utländskt ton
Svensk
\
ton
Utländsk ton
1930 september
52 036
19 186
17 659
4 004
oktober • •
34 722
13 106
5 596
november
34 385
18 296
13 277
2 899
22 641
17 967
december
17 352
4 939
6 530
februari •
22 826
4 834
6 523
mars
18 061
april
15187 i
5 367
6 427
maj
22 519 i
8 429
9 999
juni
22 429 i
6 544
10 747
968 1554 1723
1931 januari •-•••
juli
13 775
6 400
10 201
augusti •
8 148
8053 j
283 382
126 155
27 265
10 362
8 486
1242 Summa september
oktober • •
36 814
12 254
7 742
november
29 489
25 315
6 975
8 069
december
7 095
7 196
13 336
17 347
4 826
februari •-
15 828
5 406
4 735
mars
16 861
3 920
7 052
19 979
19 266
3 904
5 183
6 042
3 433
2 040
31 653
3 086
11 927
1932 januari
april
maj juni
10 524
juli
5 890
15 502
7 694
augusti
15 500
22 891
9 530
10 272
240 112
206 810
70 072
77 978
september
53 720
13 250
16 350
oktober ••
49 471
15 029
november
44 422
5 960
17 983
december
20 730
5 568
10 233
•• Summa
49 Tab. 6.
Av kvarnarna förmalda kvantiteter spannmål 1 september 1930 31 december 1932. V e t
Ar och
månad
Råg
Svenskt t Utländskt ton ton
Summa ton
1930 september
22 865
18 826
oktober ...
26 985
25 869
november
27 130
december
Svensk ton
Utländsk ton
Summa ton
8 353
4 530
12 883
52 854
10 498
6 458
16 956
14 445
8 581
2 659
36 108
9 885
2 745
12 630 6 451
1931 januari
...
15 857
6 913
22 770
5 677
februari
..
24 250
9 574
33 824
8 062
9 402
mars
19 500
6 647
26 147
9 072
10 476
april
22 814
7 414
30 228
8 992
maj
20 728
6 951
27 679
8 443
10 411 9 755
juni
19 026
5 949
24 975
8 803
10 215
juli
20 826
7 165
27 991
9 424
10 886
20 863
32 237
9 371
10 852
264 972 ! 133107 I 398 079
105 161
26 996
132 157
september
28 262
10 399
38 661
12 403
oktober ...
16 723
47 782
10 820
6 288
17 108
november
27 051
19 046
46 097
8 658
5 388
14 046
december
augusti
... Summa
20 834
17 438
38 272
5 955
...
15 321
13 773
29 094
4 998
4 875
9 873
februari ...
13 512
25 420
4 383
4 373
8 756
mars
15 961
13 778
29 739
5 462
10 610
april
20 334
19 220
39 554
6 021
maj
10 019
4 147
2 901
7 048
juni
17 766
24 453
42 219
4 715
7 719
12 434
16 426
15 634
32 060
4 313
7 495
24 962
25 170
50 132
18 096
68 909
146 457
1932 januari
juli augusti
• •. Summa
243112 I 197 561
440 673
77 548
september
31 334
10 690
oktober • ••
33 479
45 380
november
33 605
6 508
december
28 994
7 580
36 574
9 877
38029S.
50 Tab. 7. Priser å importerat (förtullat) och svenskt vete enligt svensk spannmålsnotering januari 1930 —december 1932 i kronor för 100 kg. M a n i t o b a Ar och månad 11
III
25-29 232 4 21-5 6 22-04 21*4 9 20-71 19-43 19-29 17-4 9 1660 15-6 7 14-82
24-7 9 22- 7 8 21*06 21-56 21-14 20-44 19-08
Hard Winter nr 2
La Plata
Svenskt vete
22-2 7 20-2 7 1904 20-03 19-61 19-04 18-19 18-47 16-7 6 15-42 14-88 13-5 6
18-60 18-08 17-3 5 17-56 17*4 2 18-97 18-91 18-81 18-50 18-80 19-20 19-60
1030. Januari Februari • Mars April Maj Juni Juli Augusti September O k t o b e r .. November December..
19-78 19-53 17-77 16*92 15-9 8 15-09
23-91 21-85 20-74 20-83 20-7 6 19-78 18-43 18-67 17-51 1 16-6 2 1 16-5 3
1931. 14-6 7 15-41 14-9 0 151Ö2 15-oi 14-61 14-18 13-8 7 13-7 9 15-31 18-5 9 18-40
Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti • • September O k t o b e r .. November December--
14-4 9 15-31 14-86 14-84 14-7 3 14-2 Ii 12-08 12-01 13-89 16-90 16-81
(15-50) 17-67 17-38
12-49 12-7 3 12*60 12.5 5 12-6 3 12-32 11*86 11-38 11-41 12-71 15-30 14-64
19-90 20-io 20-2 5 2 20-40 2 20-50 2 20-5 0 2 20-50 2 20-50 15-94 16-24 17*1(6 17-42
3 2
1932. Januari Februari • Mars April Maj Juni Juli Augusti • September Oktober • November December
18-36 18-91 19-0 7 18-51 . 18-03 16-41 16-3 8 17-23 17-07 16-83 !
16-os 15-37
17-3 3 17-8 9 18-08 17-76 17-38
16-95 16-00
16-oo
16-3 3 16-7 1
— — — —
17-33 17-10 16-32 15-93
14-31 14-'81f-15-11 • 15-46 15-88 15-12 14-93 15-81 15-9 9 15-59 14-6 8 19*4 8.
17-30 17-33 17-47 17-95 18-4 5 18-65 18-9 5 16*47 16-22 16-73 16-7 9 16-4<;
Anm Till p r i s e r n a för u t l ä n d s k t v e t e s k a l l för a t t e r h å l l a d e p r i s e r , k v a r n a r n a b e t a l a t , läggas e n g o t t g ö r e l s e a v u n d e r t i d e n s e p t e m b e r — o k t o b e r 1931 o c h n o v e m b e r - d e c e m b e r 1932 3 0 0 k r o n o r , n o v e m b e r 1931 — m a j 1932 1 5 0 k r o n o r s a m t s e p t e m b e r — o k t o b e r 1932 1 0 0 k r o n o r .
1 2 3
H a r d W i n t e r n r 1. Priset vid k u s t k v a r n enligt kvarnförbindelsen. H a r d M a n i t o b a I fr. o. m . s e p t e m b e r .
51 Tab. 8. Priser å importerad (förtullad) och svensk råg enligt svensk spannmålsnotering januari 1930—december 1932 i kronor för 100 kg. Ar
och
månad
Tysk
Eysk
1930 januari ...
14-37
februari...
13-31
mars
12-U
juni
10-8 9
juli
12-44
augusti ....
12-54
— — — — — — — —
september-
11-38
10-93
oktober ....
11-23
10-95
november-
10-35
april
13-33
maj
11-59
december -
—
10-9 2
1931 januari ....
10-7 5
februari
10-40
—
La Plata
Svensk
mars april maj juni
11*31
juli
11-16
augusti ...
10-15
september-
11-73
10-26
oktober - - -
13-17
11-74
november
15-8 2
15-3 4
december
15-84
1932 januari ....
14-6 8
14-79
februari....
14-94
14-63
mars
16-09
15-45
april
16-83
16-ss
maj juni
16-45
15-22
14-07
13-2 9
juli augusti ....
15-37 16-31
12-92 12-46
13-22
september-
13-31
oktober
12-90
november • december • Anm. Till priserna för utländsk råg skall för att erhålla de priser, kvarnarna betalat, läggas en gottgörelse av r o o kronor för 100 kg. under tiden september 1 9 3 1 - m a j 1932. 1 Priset vid kustkvarn enligt kvarnförbindelsen.
52 Tab. 9.
Noteringar på s v e n s k spannmål 1931—1932.
Malmö
KristianKalmar stad
Halmstad
NorrStockköping ! holm
Uppsala
V e t e 1931.
17 09
16 16 17
17-09 17-66
September
15-88
15-
16-03
16-oo
16-09
Oktober
16-04
Ki-
16-8S
16-28
16-28
--
November
17-06
lO-
17-16
December..
17-11
17-38
17-2 5
17-3S
17¶Januari
17-00
17-25
17-47
17-
Februari
17-31
17-25
17-5 0
Mars
17-24
17-53
17-25
17-75
April
17-8 9
18-os
17*81
17*79
18*19
17" oo 17 19 17 25 17 9 4 18 25
17-25
17-03
18-36
18-44
18*50
17' IT isis-
16-50
16-0 7
16-65
16-50
—
—
16 37
16-30
16-28
16-04
16-28
16 91
' 17-22
16-88
16-75
16-91
16-01
16-75 '
16-9 2
16-6 7
16-72
16-58
16-78
16-58
16-41
16-78
16-2 5
1932-
Maj
I n lö s n i n g s p r i s e r n a
Juni—juli Augusti September
I
Oktober November December
'
R å g. 1931. 15*38
September
14*41
14-4 3
14-53
14-50
Oktober
•
15-18
lo-li
14*86
15-61
15-91
November
15-66
15-72
15-97
15-7 2
16-3 4
16-13
15-76
15-63
15-94
15-63
16-56
10-25
16-4 1
December1932. Januari
15-75
15-60
15-75
15-50
16-2 5
Februari - -
15-78
15-69
15'75
15-50
Mars
15-7 5 I 15-75
15-78
15*60
April
15-82 j 15-S3
16-oo
15-5 0
Maj
16-2 2 1
16-26
16-14
— — — —
Augusti
14-7 6
14-50
September
14-56
14-31
Oktober
15-16
15*0 9
November
15-39
1517 December-
15-10
15-00
16-50 16-50 16-60 16-50 ;
I n 1 ö s n i ng s p r i s e r n a
Juni—juli
.
14- 75 14- 5S 14- 91 15- 0 0 15- 0 0
14-50
14-81
14-85
14-os
14-57
14-78
14-5 9
15-oo
15-2 5
14-7 2
15-3 9
15-oo
15-50
15-50
16-31
53 Tab. 10. Priser på inom landet framställt vetemjöl under åren 1930—1932. Ar
och
månad
Extra kärnmjöl
Kärnmjöl
Bagerimjöl
Flormjöl
E x t r a l:a svenskt
1930. Januari —
37-42
35-4 2
334 2
31-42
29-67
Februari •
36-54
34-64
32-54
28-7 9
31-27
27-83
31-36
28-10
Mars
35-2 7
332 7
April
35-36
3336 Maj
35-oo
33-0 0
31oo
29-oo
27-7 5
Juni
353 7
33-3 7
31-3 7
29-3 7
28-4 8
Juli
35-50
33-50
31-50
29-50
29-7 2
Augusti
356 8
33-68
31-68
29-68
29-93
September
35-3 5
33-35
31-35
29-35
297 6
Oktober
34-16
32-16
30-16
28-16
29-7 5
November
34-oo
32-oo
30-oo
28-oo
29.7 5
December
34-00
32-oo
30-oo
28oo
29-7 5
Januari-.--
34oo
32-oo
28oo
29-76
Februari -
34-00
32-oo
30oo
28-00
29-7 5
Mars
33-S4
31-84
27-84
28-91
April
33-00
31-oo
29-oo
27-00
28-oo
Maj
33*16
27-16
28-16
Juni
33-5 7
31-67
29-5 7
27-57
28-5 7
Juli
34-oo
32-oo
30oo
28oo
29-00
Augusti
34-oo
32-oo
30-00
28oo
2900 September
33-6 5
31-66
29-66
27-65
28-6 5
Oktober
31-43
29-43
2T43
27-7 3
November
33-60
31-60
29-60
27-60
27-50
3T54
27*54
-
1.93/.
December -
1932.
3354 Januari... Februari
.
Mars
31*96 30-50
April
30-50
Maj
30-50
Juni Juli
30-50 30-2 5
Augusti
30-oo
2T44 25-95
27-95
28-50
26-50
24-50
26-6 8
28-50
26*50
24-50
26-oo
28-5 0
26-50
24-50
26-oo
28-50
26-50
24-50
26-oo
28-25
26-25
24-25
26-oo
28-00
26-oo
24-oo
26-oo
28oo
26-oo
24-oo
26-oo
September
30-oo
28oo
26-oo
24-oo
26-oo
Oktober
30-oo
28-00
26-0 0
24-00
26-oo
November
30-oo
28-00
26oo
24-00
26-00
December.
30-oo
28-oo
26oo
24*oo
26-00
•
30oo
26-00
l:a svenskt
54 Tab. 11.
Priser på inom landet framställt rågmjöl under åren 1930—1932. 000
01¶Samsikt nr 1
Samsikt nr 2
Januari
2S-
26-9 2
25-
27-
26-0 2
24.
Mars
26 26 26 26 29 29 29 28 28 28'
24-10
22'
24-so
24-50
23-
25-37
23'
27-58
28-is
27-85
27*oo
27-00
23* 232121* 2122242524242424-
22-oo
Februari
Är och månad
1930.
April Maj • Juni-Juli Augusti
-••
September O k t o b e r ... November December
27-oo
21-52 19-60 20-3 0 20-oo 20-87 23-0 8 23-68 23-35 22-50 22-50 22-5 0
1931. Januari
28-50
27-oo
24/
22-50
Februari
28*0 7
26-5 7
23-
22-07
Mars
...
27-00
25-5 0
22-
21-00
April
....
27-00
25-50
22'
21-oo
Maj
27-16
25'66
22-
21*16
Juni
27-6 3
21-03
Juli
28-17
260 7
22-17
...
28-2 5
26-7 5
23'
22-25
September
27*8 7
26-3 7
21-87
Oktober
27-6 8
26-18
21-68
28-07
26-5 7
22-07
27-2 6
9fi
24 •>. 6
22-7 6
Augusti
.
November December 1932.
28-7 6
Januari
25-7 6
24-2 5
22-7 5
21-25
F e b r u a r i •••
27-25
24-7 5
23-2 5
21*75
20*25
Mars
26-25
24-7 5
23-2 5
21-7 5
20-25
April
26-25
24-7 5
232 5
21-75
20-25
26-25 26.2 5 25-5S
24-7 5
23-2 5
21-75
20-2 5
24-08
22-68
21-os
19-58
20-7 5
19-25
Maj Juni
..
Juli
25-25
23-7 5
22-25
...
25-09
23-59
22-0 9
20-59
1909 September-
24-7 5
21-75
20-25
18-7 5
21-75
20-7 5
18-7 5
November
24-7 5 24-7 5
23-2 5 23-25
21-75
20-7 5
18-75
December
24-7 5
23-2 5
21-75
20-7 5
18-75
Augusti
O k t o b e r ...
55 Tab. 12.
Detaljpriser å mjöl och produkter därav i öre per kg. Rågbröd
Ar och månad
grovt spisbröd
Mjöl
Vetebröd
knäcke-\ limpa, bröd ' söt
grovbröd
skorpor
mjukt, mjukt, bakat bakat med I med vatten j mjölk
vete
94 94 94 94 94 94 94 93 93 92 92 92
42 42 42 42 41 41 43 45 44 43 42 43
91 ! 91 91 90 89 75 89 75 90 75 89 75 90 89 l? to 90 75 89
43 42 41 41 41 41 41 41 41 40 40 40
1929: Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September - Oktober November -December - •
73 73 72 72 71 71 71 71 71 69 68 68
97 97 96 96 95 95 95 94 94 92 92 91
64 64 64 64 64 64 64 64 64 63 63 63
48 48 48 48 48 48 48 48 48 48 48 47
150 151 151 151 151 151 151 151 150 149 149 148
76 76 76 76 76 76 75 75 75 76 76 76
1930: Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September .. Oktober November -. December ..
67 67 66 66 66 65 65 65 65 65 65
91 91 90 90 90 89 89 89 89 88 88 88
63 63 62 62 62 62 62 62 61 62 61 61
47 47 47 46 46 46 46 46 46 46 46 46
148 147 146 145 145 144 144 144 143 143 144 144
/o 75 75
1931 Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September .. Oktober November December
65 64 64 64 63 64 63 63 63 63 63 63
89 88 88
61 61 61 61 61 61 61 61 61 61 61 61
46 47 46 46 46 46 46 46 47 47 47 47
143 143 143 142 142 141 140 140 141 139 139 139
75 75 75 75 74 74 74 74 75 75 75 75
90 90 90 90 89 90 89 89 89 89 89 89
40 39 39 39 39 39 39 39 39 39 39 39
60 60 60 60 60 60 60 60 60 60 60 59
47 47 47 47 47 47 47 47 47 47 47 47
139 138 138 138 138 138 137 137 137 137 137 137
74 74 75 75 75 74 74 74 74 74 73 73
88 87 87
38 37 36 36 36 36 36 36 36 35 35 35
1932: 63 Januari 63 Februari 63 Mars 63 April 63 Maj 62 Juni 62 Juli 62 Augusti* 62 September •62 Oktober 1 l 62 November .. 62 December * .. 1 Preliminära siffror.
88 88
88 88 88 87 87 87 86 86 86 86 86 86
88 87 87 87 87
56 Tab. 13.
Detaljpriser å mjöl samt produkter därav i procent av motsvarande priser 1913. R å g b r ö d
V e t e b r ö d
Mjöl
grovt spisbröd
näcke- limpa, grovbröd sötbröd
skorpor
mjukt, bakat med vatten
mjukt, bakat med mjölk
vete i
råg
1929. Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November.. December . -
178 178 176 176 173 173 173 173 173 168 166 166
168 168 16S 168 168 168 168 168 168 166 166 166
160 160 160 160 160 160 160 160 160 160 160 157
197 199 199 199 199 199 199 199 197 196 196 195
177 177 177 177 177 177 174 174 174 177 177 177
157 157 157 157 157 157 157 155 155 153 153 153
135 135 135 135 132 132 139 145 142 139 135 139
136 136 136 130 132 132 136 136 132 127 123 118
1930 Januari ••• • Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November.. December ..
166 163 163 161 161 161 159 159 159 159 159 159
166 166 163 163 163 163 163 163 161 163 161 161
157 157 157 153 153 153 153 153 153 153 153 153
195 193 192 191 191 189 189 189 188 188 189 189
174 174 174 174 174 174 174 174 174 174 174 174
152 152 152 150 148 148 150 148 150 148 150 148
139 185 132 132 132 132 132 132 132 129 129 129
118 118 114 109 109 109 114 114 114 109 109 109
130 130 130
1931. Januari Februari .. Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November • • December .
159 156 156 156 154 156 154 154 154 154 154 154
161 161 161 161 161 161 161 161 161 161 161 161
153 157 153 153 153 153 153 153 157 157 157 157
188 188 188 187 187 186 184 184 186 183 183 183
174 174 174 174 172 172 172 172 174 174 174 174
150 150 150 150 148 150 148 148 148 148 148 148
129 126 126 126 126 126 126 126 126 126 126 126
109 109 109 109 109 109 109 114 109 109 109 109
130 130 130 126 126 126 130 130 130 126 126 130
1932. Januari Februari • • Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober .. November.. December ..
154 154 154 154 154 151 151 151 151 151 151 151
158 158 158 158 158 158 158 158 158 158 158 155
157 157 157 157 157 157 157 157 157 157 157 157
183 182 182 182 182 182 180 180 180 180 180 180
172 172 174 174 174 172 172 172 172 172 170 170
147 145 145 147 147 147 147 147 145 145 145 145
123 119 116 116 116 116 116 116 116 113 113 113
109 109 109 109 109 109 109 109 105 105 105 105
126 122 122 122 122 122 122 122 119 119 119 119
ragsikt
57 Tab. 14.
Ar och månad
1930. Januari
Noteringar å vete på den utländska marknaden.
Hamburg Chicago New York Buenos Winnipeg Hard Hard Ayres Hard .Manitoba 1 Barusso (cents pr Winter 2 Winter 2 Barletta Winter 2 (RM pr (cents pr (cents pr (pesos pap. (EM pr 60 livrés) 60 livrés) 60 livrés) pr 100 kg) 100 kg) 100 kg)
London o. Liverpool Hard Austral Winter 2 (sh. pr (sh. pr. 480 480 livrés) livrés)
129 1/2
122 1/8
130 5/8
11-33
21-25
20-60
45/2
115 3/4
119 3/4
10-95
19-34
18-0 7
40/10
Mars
. • • 117 1/4 106 5/8
106 1/4
110 3/4
10-44
16-69
38/7
April
110 1/2
10-6 5
18-50
18-0 2
39/7
Maj
108 3/8
103 3/4
110 1/2
10-44
17-91
17-30
38/2
Juni
103 5/8
98 7/8
104 1/2
10-36
17-13
16-89
36/2
Februari
Juli
95 5/8
9-97
15-88
16-oo
33/7
Augusti
92 3/4
89 3/4
97 7/8
9-93
15*96
16-30
34/2
September---
83 1/4
91 1/8
8-97
14'64
14-4 9
30/10
Oktober
89 3/4
8-20
14-19
12-48
28/4
November ...
64 1/8
74 3/4
7-02
11-56
December ...
55 1/4
78 5/8
90 1/8
6-49
11*44
1931. Januari
53 5/8
79 1/4
6-20
9-55
Februari
59 3/8
6-io
9-S4
- -.
Mars
56 7/8
79 1/4
5-ci
9-71
April
82 3/8
5-60
9-77
83 3/8
6-0 2
11-07
9-87
22/10
5-9«
—
9-29
21/11
5-38
9-53
8*91
20/5 19/-
24/8
Maj
60 3/4
Juni
61 Juli
57 3/8
52 3/8
Augusti .-••
55 5/8
50 7/8
61 1/2
5-75
8*58
8-25
September-
n 50 1/2
62 5/8
5-95
8*52
18/3
Oktober ...
60 1/8
52 3/4
65 3/8
7-01
9*01
8-4 9
23/—
November •
613/8
713/4
7-49
11-15
9-07
27/11
December -
60 3/8
6'48
9-75
8-89
27/7
1932. Januari .... Februari Mars
n75
60 1/8
57 1/2
70 1/4
6-26
8-4 6
27/10
63 1/4
71 1/8
6-64
8-86
28/6
63 1/8
55 7/8
67 3/4
6-96
9-22
28/—
6-97
9-26
26/7
7-16
9-4 8
26/11 24/8
April
61 1/2
n56
Maj
63 1/4
n 56
70 5/8
Juni
55 7/8
n 51 3/4
641/4
6-85
n9-3 5
8-72
Juli
54 3/4
49 3/4
60 1/8
6-6 7
n9-20
8-12
25/3
Augusti
55 7/8
53 3/8
61 7/8
7-05
9-79
8-92
27/5
September.-
51 3/4
53 7/8
62 3/8
7-03
10-07
8*99
n 27/10
Oktober
48 3/8
n49
56 1/2
67 2
46 1/2
n 45 1/4
53 7/8
6-12
December -.
42 1/4
n 46 3/4
54 3/8
5-76
— — —
8-49
November • •
7-59 7*21
58 Tab. 15.
Areal för vete i Svea- och Götaland enligt inventeringarna den 1 februari 1931 och 2 januari 1932. Vårvete, hektar
Höstvete, hektar L ä n
År 1930 i År 1931 I Ar 1932 Ar 1930 Ar 1931 Ar 1932
Stockliolms län ocb stad
2 419 |
3 214 ! 3 407 1
10 083
10 591
10 398
2 472 !
3 456
3 525 I
Uppsala
län
Södermanlands
»
|
15 243
16 349
16 749
2 513i
2 731
3 031 |
Östergötlands
»
j
25 294
28 320
28 417
8 499 |
9 787
10 914 i
Jönköpings
»
3 075
3 620
3 568
2 063!
»
2 012
10 992
12 087
12 727
4 635
5 978
6 668
1844 Kronobergs Kalmar
»
j
j j
Gotlands
»
7 148
7 668
7 783
Blekinge
»
2 627
2 903
3 086
Kristianstads
»
12 812
13 086
13 322
2 279
3 070
Malmöhus
»
38 449
39 982
39 102
2 255
4 253
5 654
»
5 473
6 052
6 535
4 043
5 344
5 831
3 690
4 369
2 242
2 020
6 234
6 108
6 936
2 875
3 344
3 433
3 035
3 455
3 615
Hallands
Göteborgs och Bohus län Älvsborgs
län
17 790
19 811
Skaraborgs
»
17 072
Värmlands
»
8 287
8 819
9 692
1429 Örebro
>
7 380
8 395
8 977
1726 Västmanlands
>
9 982
12 109
*
3 757
3 909
162 Hela Svea- och Götaland 199 111
212 299
220 068
43 879 \
Kopparbergs
56 413 | 63 005
59 Fab. 15 (forts.).
Areal för råg i Svea- och Götaland enligt inventeringarna den 1 februari 1931 och 2 Januari 1932. Höstråg, hektar
Vårråg, hektar
L ä n Ar 1930 Ar 1931 Ar 1932 Ar 1930 Ar 1931 Ar 1932 Stockholms län och stad Uppsala
län
Södermanlands
»
Östergötlands
»
Jönköpings
»
Kronobergs
»
Kalmar
»
Gotlands
»
Blekinge
»
Kristianstads
>
Malmöhus
»
Hallands
»
Göteborgs och Bohus län Alvsborgs
län
Skaraborgs
»
Värmlands
»
Örebro
>
Västmanlands
»
Kopparbergs
»
5 290 5 514 9157 8 424 14 829 13199 10 480 10 097 9 239 9 202 21248 20 786 6 935 6 694 8 700 8 413 23 926 23 688 17 939 17 940 13 678 13 080 6 632 5 489 14 070 13 297 27 007 24 644 14 598 13 221 10 237 9 204 6 995 6 239 5 536 i 4 887 6122
6162 Hela Svea- och Götaland 233 490
4814 4 897 7 506 11855 9 304 8 446 19 046 6 514 8139 21784 16 760 11457 5 998 12 851 23175 12 505 8 270
29 235 674 396 701 17 163 850 196 203 127 765 300 14 117
146 43 39 313 931 454 916 10 190 794 222 170 123 747 385 22 199 12 18
176 61 75 344 1033 536 938 22 219 1029 248 244 158 811 451 50 285 42 43
4 895
5 734
6 765
5 038 4 555
219 308 202 914
60 Tab. 16.
Den redovisade skördens användning i Svea- och I n v e n t e r i n g e n Vete,
L ä n
den
d e c i t o n
Uppgivet i saluöverr e ° ™ 'skott den V. 1931 ! llm 1931 l
Förbrukning på gården
Försålt
/«
Sum ma
1 fe b r a a r i E 8 g, Försålt före den »/a 1931
Uppgivet saluöverskott den V» 1931 15 963
Stockholms län och stad
84 837
66 154
89 601
240 592
18 938
Uppsala
län
108 434
51 487
74 589
234 510
37 954
18 392
Södermanlands
>
151 967
93 234
115 600
360 801
46 767
33135 Östergötlands
»
440 472
208 671
161 975
94 202
60 448
9 000
47 940
72 336
10 532
18 139
34 018
6 195
13 008 60 973
Jönköpings
>
15 396 2 543
Kronobergs
3 729
27 746
»
138 989
47 051
106 741
292 781
68 761
Gotlands
»
43 381
16 552
65 392
125 325
3 317
Blekinge
»
25 000
24 356
15 386
26 749
72 411
322 604
116 279
85 999
Kalmar
Kristianstads
»
189 677
60 516
Malmöhus
»
630 844
237 130
137 387 1 005 361
155 479
52 813
53 862
203 043
52 240
58 852
73 007
8 576
13 002
Hallands
»
Göteborgs o. Bohus län
89 201 11039
59 980 50 617
län
16 110
22 074
80 816
119 000
14 949
»
101 180
89 029
135 393
325 602
105 257
19 241
21 765
63 453
104 459
25 521
42 238
63 105
146 661
33 307
53 080
74 297
202 027
40 421
20 804
50 566
13 595
1¶Hela Svea- och Götaland 2199 579 1112 462 1483 231 4 795 272
859 811
710 799
Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro
> »
84 539
Västmanlands Kopparbergs
»
8 306
43191 10 428
61 Götaland enligt 1931 och 1932 års inventeringar, länsvis. 193 1 d e c i to n Förbrukning på Summa gården
I n v e n te r i n g en V e t e, d e c i t on
de n
2 j a n u a ri Råg,
1 9 .J 2
decito n
Försålt Uppgivet FörbrukFörsålt Uppgivet Förbrukföre den saluöver- ning på Summa före den saluöver- ning på Summa skott den skott den 7i 1932 2 gården j »/i 1932 7i 1932 gården /i 1932
49 837
84 738
46 066
35 644
72 885
154 595
4 651
3 765
28 815
37 231
38 770
95 116
45 649
35 332
60 601
141 582
7 641
4 704
33 825
88 516
168 418
59 813
62 346
95 516
217 675
7 256
4 934
43 836
56 026
126 718 281 368 281 551 193 547 120 888 149 559 7 637 10 929
145 226
620 324
33 483
13 482
80 379
127 344
82 475
91 278
102 093
60 728
2 389
6 414
121 296
28 958
34 775
3 307
6 041
80 588
89 936
168 220 297 954
83 253
32 416
90 343
206 012
26 265
12 270
109 540
148 075
48 307
73 424
42 433
52 546
107 031
18 949
2 488
43 222
64 659
75 261
117 396
19 559
19 807
23 202
62 568
10 272
53 824
75 222
205 979
408 257
141 887
70 070
67 659
279 616
83 403
57 121
160 702 301 226
146 721
355 013
563 238 253 900
130 403
947 541
97 475
43 412
113 780
254 667
125 034 236 126
93 948
58 153
203 335
27 411
98 365
157 194
69 838
6 921
8 535
46 177
2 676
4 388
53 202
140 694
187 395
9 315
15 036
73 647
97 998
6 345
99 641
117 489
203 489 400 495
66 306
78 864
123 343
268 513
38 632
152 146
222 405
116 070
155 745
8 315
11 541
50 357
70 213
4 975
6 821
78 350
78 750
165 137
23 524
33 264
108 032
12 007
10 583
42 875
65 465
45 048
106 273
43 560
28 674
63 279
135 513
9 873
5 939
26 899
42 711
48 531
74 248
5 314
10 839
30 345
46 498
6 5321
6 246
38 082
50 860
1 998 764 3 569 374|1 549 983j 968 153 1 306 0461 3 824 182 401 398
276 426 l 401 137 2 078 961
62 Tab. 17.
Den redovisade skördens användning i Svea- och Götaland enligt Inventeringen Vete,
Storleksgrupper Försålt före den 7-2 1931
Uppgivet saluoverskott den V. 1931
den
1 februari
19 3 1
B å g, d e c i-
deciton Förbruk_
Summa
- .
gardCn
Försålt före den V2 1931
Uppgivet saluöverskott den 7» 1931
5 ha
16 628
4 198
121 018
141 844
16 240
5— 10 »
97 914
30 79H
258 888
387 598
84 362
65 098
10— 20 »
361 000
137 525
371 957
870 488
217 070 j
20— 30 »
350 283
128 462
185 100
663 845
151319 '
114 365
30— 50 »
467 782
193 688
185 673
847 143
162 686 j
120 312
50—100 »
422 (558
213 671
158 460
794 789
125 979
95 683
ÖverlOO »
483 308
1 089 565
102155 i
125116 Samtliga 2 199 579
1112 462
1 483 231
4 795 272
859 811
710 799 '
2—
Tab. 18.
Antalet brukningsdelar med redovisat saluöverskott av vete och råg 1 ii
Storleksgrupper
v e n t e
r i n g e n
den
f e b r u a r i
1 9 i 1
Efter c en 1 februari 1931 Hela förbrukningsåret 1930/31 Hela antalet bruknings- Brukningsdelar med saluöverskott av Brukningsdelar med saluöverskott av delar vete ocli råg vete och råg råg råg vete vete tillsammans tillsammans
5 ha
3 550
(i 723
9 242
3 129
5— 10 »
69 495
13 347
21 546
28 033
5 419
11 556
14 303
i 10— 20 »
50 373
24 565
29 041
37 635
12 352
17 677
22 762
14 322
5 935
6 620
8 907
2—
20— 30 »
15 681
30— 50 »
10 339
8 500
7 530
9 872
4 786
4 539
6 526
50—100 »
4 715
3 464
4 563
2 597
2 143
321K
Över 100 »
2 216
2 071
2 179
1 101
46 765
61 206
Samtliga
234 485
67 661
80 929
105 846
33 576
Anm. Enär ett stort antal brukningsdelar hava överskott av både vete och rag. kan det stämma med summan av antalet brukningsdelar med överskott av vete och råg var för sis.
63 1931 och 1932 års brödsädsinventeringar vid brukningsdelar .av olika storlek. Inventeringen t 0 II
Vete,
Förbrukning på gården
den
deciton
19 3 2
Håg,
Försålt Uppgivet Förbruk-i före den saluöver- ning på Summa 7i 1932 skott den gården 7i 1932
Summa
2 januari
deciton
Försålt Uppgivet Förbrukföre den saluöver- ning på 7 i 1932 skott den gården Vi 1932
Summa
335 453
362 775
10 467
2 634
101 258
114 359
7 028
4 450
223 031
234 509 i
530 715
680 175
66 694
224 518
312 786
38 093
26 905
368 262
433 260
516 331
912 544
259 660
103 632
320 124
683 416
104 740
74 390
370 188
549 818
193 047
458 731
269 265
103 823
168 040
541 128
72 364
45 906
139 338
257 608
159 429
442 427
352 943
162 421
169 446
684 810
75 602
47 009
115 458
238 069
116 872
338 534
285 257
204 413
145 476
635 146
56 200
31 984
83 970
172 154
146 917
374 188
305 697
369 656
177 184
852 537|
47 371
45 782
100 890
194 043
1 998 764 3 569 374 1 549 983 968 1531 1 306 046 3 824 182
401 398
276 426 1401137 2 078 961!
vid brukningsdelar av olika storlek enligt 1931 och 1932 års inventeringar. I n v e n t e r i n g e n Hela antalet brukningsdelar
den
j a n u a r i
1932 Hela förbrukningsåret 1931/32
Efter den 2 januari 1932
Brukningsdelar med saluöverskott av
Brukningsdelar med saluöverskott av
vete
råg
2 357
3 301
™*e o c h rå& tillsammans
vete
råg
! ™te o c h r ä g i tillsammans i
74 792
5 230
68 32S
9 643
18 033
3 786
5 740
8 307
49 590
19 349
17 778
28 582
9 336
9 507
15 150
15 500
10 004
7 173
12 292
5 179
3 836
7 015
10 175
7 771
4 755
8 869
4 270
2 609
5 283
4 713
3 937
2 089
4 250
2 377
2 676
2 135
225 233
54 935
47 650
79 217
26 994
24 714
totala antalet brukningsdelar med överskott av vete och råg tillsammanstagna icke överens-
64 Tab. 19.
Av kvarnar och spannmålshandlare redovisade förråd av vete och råg den 1 februari 1931, länsvis. Spannmålshandlare
Kvarnar Län
Vete deciton
Råg deciton
Vete deciton 2 600
Stockholms stad
Tillsammans
Råg deciton
Vete deciton
2 600
Stockholms
län
229 300
57 300
230 600
Uppsala
»
25 900
5 400
3 300
31300 Södermanlands »
26 400
13 000
47 500
Östergötlands
»
105 300
38 900
13 800
158 400
Jönköpings
»
2 800
2 200
2 700
400 Kronobergs
»
50 700
35 600
3 900
6 600
54 600
Gotlands
»
14 500
19 800
Blekinge
»
4 200
4 600
4 500
5 400
Kristianstads
»
82 400
24 000
28 700
22 500
111100 Malmöhus
»
193 100
121 500
181 700
37 600
374 800 52 600
Kalmar
22 000
10 500
15 900
Göteborgs och Bohus län
46 500
3 900
2 400
50 400
Älvsborgs
län
25 200
5 800
3 500
26 400
Skaraborgs
»
29 300
50 600
40 600
Värmlands
»
7 200
6 200
2 800
8 700
Örebro
»
16 000
9 900
2 700
5 700
18 700
Västmanlands
»
4 300
4 500
8 600
4 700
12 900
Kopparbergs
»
3 100
2 200
Gävleborgs
»
3 500
1100 Västernorrlands »
405 700
378 600
Hallands
»
Jämtlands
»
Västerbottens
»
Norrbottens
» Hela riket
874 700
Råg deciton
100 206 200 1 253 300 ! 611 900
65 Tab. 20.
Av kvarnar och spannmålshandlare redovisade förråd och råg den 2 januari 1932, länsvis. Kvarnar L ä n
Vete deciton
Stockholms stad Stockholms
Spannmålshandlare
Råg deciton
Vete deciton
Råg deciton
Tillsammans Vete deciton
2 100
2 200
28 900
217 700 27 900
län
216 700
>
20 000
15 200
7 900
6 300
38 000
118 000
Uppsala Södermanlands Östergötlands
»
94 200
36 200
23 800
Jönköpings
»
2 700
700 Kronobergs
»
800 Kalmar
»
36 000
21700 Gotlands
»
200 Blekinge
»
2 800
Kristianstads
»
Malmöhus Hallands
3 400
3 800
39 800
4 900
6 200
3 000
3 700
2 300
6 500
28 100
14 600
14 000
55 900
»
164 200
130 000
294 200
»
44 400
30 800
13 000
9 400
57 400
Göteborgs och Bohus län
52 200
22 800
3 300
55 500
Älvsborgs
län
17 400
7 000
17 900
Skaraborgs
»
15 000
9 400
26 900
Värmlands
»
12 400
6 000
13 000
Örebro
»
10 800
14 400
3 900
2 600
14 700
Västmanlands
»
2 600
4 500
5 500
2 200
8100 Kopparbergs
»
2 600
Gävleborgs
»
6 100
300 Yästernorrlands ;
200 Jämtlands
»
Västerbottens
»
Norrbottens
»
2 800
5 300
767 900
241 800
77 000 1009 700
Därav svensk spannmål
494 200
225 500
240 500
73 900
734 700
utländsk
273 700
126 200
3 100
275 000
Hela riket
•5 —
330208.
»
av vete
2 800
Bilaga 7.
REDOGÖRELSE FÖB
CEREALA UNDERSÖKNINGAR UTFÖRDA FÖR STATENS SPANNMÅLSNÄMNDS RÄKNING VID SVERIGES UTSÄDESFÖRENINGS CEREAL" LABORATORIUM PÅ SVALÖV ÅREN 1930—32 AV
FIL. DR Å. ÅKERMAN, SVALÖV
69 Redan i jordbruksutredningens betänkande av den 18 januari 1930 framhölls, att det i samband med införandet av det av utredningen föreslagna inmalningstvånget vore önskvärt, att cereala undersökningar företogos för fastställande av mera komplicerade kvalitetsegenskaper, såsom glutenhalt och glutenkvalitet, mältningsgrad, bakningsduglighet o. s. v. Även 1930 års riksdag uttalade sig i samma riktning. Då spannmålsnämnden hösten samma år påbörjade sin verksamhet, visade det sig, så snart 1930 års skörd började marknadsföras, nödvändigt a t t företaga vissa undersökningar för att därigenom söka utröna skördens kvalitet. Även mjölundersökningar måste emellertid påbörjas redan i september 1930, dels för att konstatera kvaliteten hos det av olika k v a r n a r då producerade mjölet, dels för att söka fastställa, h u r u mycket inmalningsprocenterna skulle k u n n a höjas u t a n risk för någon mera påtaglig försämring av bakningsförmågan. Läget hösten 1930 var nämligen detta. Skörden av såväl vete som r å g var osedvanligt stor. Därjämte var det känt, att icke obetydliga partier voro skadade på grund av mältning. Vidare förklarade industrien, dels att den icke under de första höstmånaderna kunde framställa vetemjöl av tillräcklig bakningsduglighet med mindre inmalningsprocenten sattes relativt låg, och dels a t t den hyste stora farhågor för att kunna upprätthålla mjölkvaliteterna, om inmalningsprocenterna bleve allt för höga. F ö r att få dylika undersökningar utförda u t a v en av kvarnindustrien oberoende institution hänvände sig spannmålsnämnden till härvarande, under min ledning stående cereallaboratorium, där redan under en följd av år, delvis i samarbete med kvarnindustrien, ganska omfattande cereala undersökningar utförts, och där vi på grund h ä r a v redan samlat r ä t t stor erfarenhet rörande cereala spörsmål. Visserligen voro v å r a resurser, i synnerhet för utförande av bakningsförsök, den gången ej så stora, som de sedermera blivit, men dock tillräckliga för att vi skulle våga åtaga oss uppdraget i fråga. F ö r a t t få nödig kontroll på de vid v å r a undersökningar uppnådda resultaten hava vid flera tillfällen parallella undersökningar utförts, dels på Svalöv och dels vid n å g r a av de större kvarn a r n a s laboratorier, och h a v a vi härvid, i de fall samma metoder använts, k u n n a t konstatera en synnerligen god överensstämmelse mellan v å r a siffror och dem från kvarnlaboratorierna. De ifrågavarande, för spannmålsnämudens räkning utförda undersökn i n g a r n a hava i första hand avsett att utröna kvaliteten hos den i v å r a
70 viktigaste produktionsområden skördade brödsäden. F ö r detta ändamål h a r ett stort antal prov av vete och r å g varje år insamlats och analyser a t s på Svalöv. Därjämte hava mjölundersökningar och provbakningar utförts, dels för att få en kontroll på kvaliteten hos det av k v a r n a r n a under olika förmalningsperioder framställda mjölet, dels för att konstatera, h u r u mycket inmalningsprocenten skulle k u n n a höjas med bibehållande av god bakningsduglighet hos mjölet. Vidare hava också i samband härmed omfattande kemiska undersökningar utförts under ledning a v föreståndaren för utsädesföreningens kemiska avdelning, fil. lic. J. E. Lindberg, vilka undersökningar bl. a. inriktat sig på utarbetandet av en metod att på kemisk väg fastställa mältningsgraden hos vete. F ö r denna redogöres i en särskild, härtill fogad bilaga. Lic. Lindberg har också i anslutning härtill meddelat en del resultat från undersökningar rörande mältningsgraden hos vete enligt sagda metod.
1.
U n d e r s ö k n i n g a r r ö r a n d e k v a l i t e t e n h o s de u n d e r å r e n 1930—32 producerade brödsädesskördarna. 1.
Cereala undersökningar.
Ändamålet med dessa undersökningar har varit att fortast möjligt efter avslutad bärgning få en överblick över brödsädens kvalitet i olika områden för att med ledning därav dels kunna beräkna, h u r u stor del a v skörden, som skulle kunna anses lämplig som k v a r n v a r a , dels försöka bedöma, till vilken högsta procent inmalningen av svensk spannmål skulle k u n n a fastställas. I avsikt att få resultaten så representativa som möjligt har varje å r ett ganska stort antal prov insamlats i landets viktigaste produktionsområden. Provtagningen h a r utförts av jordbrukskonsulenter, vandr i n g s r ä t t a r e eller utsädesföreningens filialföreståndare, och har densamm a företagits rent slumpmässigt, dock huvudsakligen vid stora och medelstora jordbruk. Vid provens insamlande infordrade p r o v t a g a r n a även uppgifter a v m e r a allmän a r t rörande väderlek, växtsjukdomar, skördeutbyte, kvalitet o. s. v. Sammanfattande redogörelser för de vid undersökningarna erhållna resultaten hava lämnats av undertecknad i till nämnden ingivn a skrivelser. 1 E n översikt över de viktigaste resultaten från de tre årens undersökn i n g a r återfinnes i tabellerna 1—3. I dessa hava emellertid endast med1 Redogörelserna för undersökuingarna av 1930 och 1931 års skörd hava även offentliggjorts i S%'eriges Utsädesförenings tidskrift, årg. 1930 och 1932. I dessa förefinnas också uppgifter rörande de vid provens undersökning använda metoderna.
71 tagits resultaten för de från k v a r n s y n p u n k t viktigaste egenskaperna hos spannmålen, nämligen vattenhalt, hektolitervikt, halt av mältade (grodda) k ä r n o r samt för 1932 års skörd även halten av sönderslagna kärnor. F ö r u t o m dessa egenskaper h a v a också provens renhet samt halten a v främmande sädesslag fastställts. Av 1932 års skörd hava därjämte generalprover från de viktigaste produktionsområdena förmalts och provbakats (se följande kapitel). Såsom av tabellerna framgår, h a r brödsädens kvalitet under de tre år, inventeringar utförts, växlat betydligt. Vad först vattenhalten beträffar, så v a r denna högst år 1931 och lägst 1932. Medeltalen för olika å r och sädesslag hava varit följande: x V a t t e n Ii a 1 t i Höstvete Vårvete
1930 1931 1932
16-6 % 17-7 » 16*4 »
p r o c e n t Höstråg
16-5% 18-8 » 16-4 »
17*2 % 17*7 » 16-4 »
Skillnaden mellan vattenhalten år 1930 och den för 1931 är emellertid något mindre än som h ä r a v framgår, beroende på att vi från och med 1931 a n v ä n t en annan metod för vattenhaltsbestämningen än tidigare, 2 vilken giver 0-2—0-3 procent högre värden än den, som användes vid undersökningen av 1930 års skörd. Jämför man siffrorna för vattenhalten från olika områden, skall man finna, a t t de i allmänhet äro högst i västra Sverige (Halland, Västergötland och Bohuslän) och lägst i östra Sverige (Östergötland och Småland), såsom av nedanstående tabell framgår. Vattenhalt högre ( + ) eller lägre (—) än medeltalet för året O ni r å d e
Vårvete
Höstvete 1930
1931 I 1932
— 0-7
+ 0-1
Höstråg 1930
0-3
0-71 —0-7
0-2
— 0-4
1-3
0-4 + 0-1
0-3
— Oo
+ 0-o + 0-1 + 0-6 + 0-2 + 0-1 -r-0-3
0-2
4-0-3
Östergötland
l-l
- f 0-3
— 0-4
Ö. Småland--
0-2
— 0-6
— 0-4
1932 Halland
+ 0-2
Västergötland
0-2 — o-i + 0-3 4- 0-ij + 0-1 — 0-3 + 0-5 + 0-2 0-5 40-2 +0-4J 4-0-2 + 0-o -f 0-9 4-0-3J 4-0-1 4-0-9 4-0-5 4-0-2| + 0-9 +
Bohuslän
— 0-3
1 Dessa medeltal hava beräknats direkt u r medeltalen för olika områden (jämför tabellerna). Riktigare hade naturligtvis varit att r ä k n a med vägda medeltal, så att varje område blivit representerat i proportion till den inom detsamma skördade kvantitetens storlek. Då m a n emellertid vid dessa undersökningar nödgats inskränka sig till att uttaga prover endast inom de viktigaste produktionsområdena, och då gränserna för dessa områden icke sammanfalla med länsgränserna, har en dylik beräkning av medeltalen icke varit möjlig att genomföra. För detta ändamål, som här avses, t o r d e också en på vanligt sätt utförd medeltalsberäkning vara fullt tillräcklig. ' Jämför Svensk författningssamling 1931, nr 119 och 120.
72 Tydligast framträder, såsom synes, skillnaden mellan Östergötland och Bohuslän, där den för höstvete u p p g å r till 0*8 procent, för vårvete till Ti procent och för r å g till 0-7 procent. Tages medeltalet av avvikelserna för samtliga sädesslag, erhålles för Östergötland — 0*47 ± 0'i33 procent och för Bohuslän + 0-39 ± 0-i09 procent. Skillnaden dem mellan blir sålunda 0-92 ± 0-172 procent. P å grund av det förhållandevis lilla medelfelet får den ifrågavarande differensen anses v a r säkert konstaterad. J ä m f ö r a s på liknande sätt siffrorna för båda landskapen i östra Sverige med dem från landskapen i västra, erhåller man för höstvete en skillnad på 0*63 ± 0*296 procent, för vårvete på 0'85 ± 0*249 procent och för r å g p å 0-45 ±0-245 procent. I medeltal för samtliga sädesslag u p p g å r differensen i fråga till 0*63 ± Oun procent. Att en reell skillnad förefunnits i fråga om vattenhalten i dessa områden får sålunda anses fastslaget. Enligt nu gällande kvalitetsbestämmelser 1 får vattenhalten hos brödsäd icke överstiga 19-y procent, för a t t den skall anses leveransgill vid Svenska spannmålsföreningens inköp. A t t döma av resultaten från dessa undersökningar synes denna gräns v a r a väl högt tilltagen, och efterhand som skördarna ökas och bättre bärgningsmetoder börja användas, k a n det v a r a skäl att något sänka densamma. F ö r rymdvikten hava under de olika åren följande medeltal e r h å l l i t s : Hektolitervikt i kilogram Höstvete Vårvete Höstråg
1930 1931 1932
76-5 76-4 78-2
79-6 77-0 81-o
72-6 70-9 74-o
År 1930 var rymdvikten sålunda r ä t t hög, i synnerhet hos vårvetet och rågen. Hos höstvetet v a r den förhållandevis lägre. Lägst var den i U p p land, Blekinge och Halland. I flertalet fall torde den låga vikten detta år h a v a berott på skador av väta och därav förorsakad mältning. Beträffande 1931 års skörd kunde m a n redan på förhand vänta sig, a t t rymdvikten skulle bliva låg, ty mognaden inträffade detta år relativt, sent, varjämte grödan på flera håll skadades svårt av frost och svartrost. Under 1932 voro väderleksförhållandena däremot i så gott som hela landet mycket gynnsamma, och rymdvikten blev också mycket hög. Ja,, det inkom detta år prover på vårvetepartier med en hektolitervikt på över 85 kg. De lägsta siffrorna uppvisa för höst- och vårvete östra Småland, där mycket svåra skador u t a v svartrost förekommo. E n l i g t nu gällande kvalitetsbestämmelser får hektolitervikten hos vete icke understiga 74-o kg och hos r å g 68-o kg, för att partier d ä r a v skola anses leveransgilla vid spannmålsföreningens inköp, och h a v a dessa gränser under normala förhållanden visat sig lämpliga. F ö r 1931 års skörd hade gränsen för vetet ursprungligen satts till 74-s 1
Svensk författningssamling 1932, nr 399.
73 kg. Då det vid den detta år företagna kvalitetsinventeringen emellertid visade sig, att det fauns ett ganska stort antal partier, som icke kommo upp till denna vikt, och detta trots att k ä r n o r n a voro ganska väl utbildade, förordade jag i min till spannmålsnämnden ingivna redogörelse för inventeringen en sänkning av ifrågavarande gräns till 73-5 kg. Med hänsyn till att 1931 års veteskörd kvantitativt var relativt svag och inmalningsprocenten sålunda icke behövde sättas alltför hög, träffades vid underhandlingar mellan spannmålsnämnden och spannmålsföreningens styrelse den överenskommelsen för inköpen av 1931 å r s skörd, a t t den lägsta hektolitervikten skulle utgöra 73*5 kg. Av samma skäl överenskoms för r å g om en sänkning av lägsta hektolitervikten från 68-o kg till 67-o kg. Såsom ett mycket viktigt led i kvalitetsundersökningarna hava i n g å t t bestämningar u t a v mältningsgraden. Dylika hava utförts på alla prover genom vanlig utsortering och vägning av de grodda kornen. Hos flertalet av de år 1931 insamlade proven h a r mältningsgraden emellertid j ä m v ä l bestämts på kemisk väg enligt den av fil. lic. J. E. Lindberg utarbetade metoden. 1 Även hos de först inkomna proven av 1932 års skörd utfördes dylika undersökningar. Då det emellertid visade sig, att n å g r a n ä m n v ä r d a mältningsskador icke förekommo detta år, vilket den kemiska undersökningen också bekräftade, fullföljdes icke dessa undersökn i n g a r p å övriga prov u t a n endast på de till förmalning uttagna genomsnittsproven. E n jämförelse mellan resultaten från de båda övriga åren ger vid handen, a t t groddskadorna på höstvetet i allmänhet voro svårast å r 1930. I Skåne v a r dock halten av grodda kärnor år 1931 betydligt högre än 1930. Groddskadorna härstädes sammanhängde emellertid med de svåra h ä r j n i n g a r n a av vetegallmyggan. Kärnor, som skadats av mygglarver, groningsmogna nämligen hastigare än oskadade och gro därför lättare vid dåligt bärgningsväder än dessa. Vårvetet h a r samtliga å r uppvisat låga siffror för groddhalten (0-7, 0-6 och 0-2 procent), vilket sammanhänger med detta sädesslags långsamma groningsmognad. Rågen är, som bekant, mera känslig för dåligt bärgningsväder än vetet och gror betydligt snabbare. Den utsattes därigenom också l ä t t a r e för mältningsskador. År 1930 uppgick halten av grodda kärnor hos rågen till i medeltal 2-3 procent, och skadorna voro svårast i Uppland samt i landskapen i västra Sverige. År 1931 var den däremot uppe i 5-6 procent, och då hade Skåne och Halland att uppvisa de högsta siffrorna med 10-G resp. 10-9 procent. Sistförflutna å r var groddhalten i medeltal blott 0-9 procent. Högst kom Gotland med 2-o och Södermanland med 1*5 procent. I min förut omnämnda till spannmålsnämnden ingivna redogörelse för 1
Jämför bilaga 3.
74 1931 å r s kvalitetsinventering framhölls, att groddskadorna ofta bliva större, än de behövt bliva, om bärgningen utförts med större noggrannhet och omsorg, än som ofta visat sig v a r a fallet. E t t mycket stort antal j o r d b r u k a r e och särskilt de i Skåne och Halland a n v ä n d a allt fortfarande öppna skylar vid bärgningen trots den stora risk, som ä r förenad därmed. Övergick man allmänt till krakning, skulle risken för groddskador avsevärt minskas, vilket de av jordbrukstekniska föreningen utförda undersökningarna tydligt ådagalagt. Enligt tidigare gällande kvalitetsnormer fick halten av mältade kärnor icke överstiga 2-o procent, för att en v a r a skulle anses leveransgill. Det har emellertid efter hand visat sig mindre lämpligt a t t fastställa en bestämd gräns härför, utan bör denna i stället fastställas för varje år, sedan nödig erfarenhet vunnits, dels om graden och arten av mältningsskadorna. eller n ä r m a r e bestämt det enzymatiska tillståndet, dels och kanske framförallt om den mängd svensk spannmål, som k a n ifrågakomma till förmalning. Ty eftersom man k a n r ä k n a med ett relativt konstant enzymatiskt tillstånd hos importvetet, åtminstone om det gäller Manitobavete, så blir ju inmalningsprocentens storlek i första hand avgörande för vilken groddhalt, som k a n tolereras. I nu gällande kvalitetsnormer har bestämmelsen om groddhalten därför formulerats sålunda, att »halten mältade (grodda) k ä r n o r får icke överstiga det procenttal, som varje år, så snart en tillförlitlig uppskattning av skördens storlek och kvalitet k u n n a t göras, k a n bliva mellan statens spannmålsnämnd och spannmålsföreningens styrelse överenskommet». Intill dess dylik uppskattning k u n n a t verkställas eller i händelse överenskommelse icke träffas, skall den högsta tillåtna halten utgöra 2-o procent. F ö r u t o m nu berörda egenskaper hos spannmålen h a r år 1932 även halten av sönderslagna kärnor fastställts vid v å r a undersökningar. Såsom f r a m g å r av tabellerna, ä r densamma r ä t t hög. Särskilt synes detta v a r a fallet i Östergötland och Bohuslän. E n l i g t kvalitetsbestämmelserna får halten av sönderslagna kärnor uppgå till för vete högst 3-o procent och för r å g till 4-o procent. Om dessa bestämmelser för året uppehållits, så hade detta emellertid medfört, att en mycket stor del av vetet i synnerhet från de n ä m n d a landskapen icke k u n n a t anses såsom leveransgillt vid spannmålsföreningens inköp. P å g r u n d av hänvändelse från statens spannmålsnämnd träffades emellertid den 17 november 1932 mellan nämnden och spannmålsföreningens styrelse överenskommelse om a t t såsom lägsta kvalitetsvillkor beträffande halten sönderslagna och djurä t n a k ä r n o r skulle gälla, att nämnda h a l t ej får överstiga 5-o procent. Det ä r ju ett sedan länge k ä n t förhållande, a t t bakningsförmågan i synnerhet hos vetet står i ett visst samband med dess halt av proteinämnen. Enligt undersökningar, utförda av den framstående danske cereal-
75 1
kemisten, ingenjör H. Jorgensen i Köpenhamn, bör proteinhalten hos höstvete, beräknad på torrsubstansen, icke understiga 9*o procent. Det förutsattes därvid, att vetet v a r i t normalt utvecklat. Dessutom har m a n emellertid konstaterat, 2 att j u högre proteinhalten är, desto bättre verk a n erhålles vid mjölets behandling med bromat och vissa a n d r a liknande mjölförbättringsmedel. Detta förhållande förtjänar a t t särskilt beaktas, emedan de större k v a r n a r n a numera allmänt använda dylika kemikalier för att höja mjölets bakningsförmåga. P å g r u n d av den betydelse, råproteinhalten sålunda har för vetets bakningsduglighet, h a r denna också bestämts vid de ifrågavarande kvalitetsinventeringarna. Resultaten av undersökningarna häröver framgå av tabellerna 1—2. Såsom vi finna av dessa, hava medeltalen för råproteinhalten hos höstvetet varje å r i samtliga områden överskridit 9*o procent, vilket j u av Jorgensen angivits såsom den lägsta gränsen härför, om god bakningsduglighet skall k u n n a erhållas. I nu berörda hänseende får sålunda genomsnittskvaliteten hos höstvetet samtliga tre år anses hava varit god. De bästa medeltalen uppvisa anmärkningsvärt nog proven från S k å n e med Ti, 0'6 och 2*i procent högre råproteinhalt ä n hos medeltalen för hela landet. De sorter, som där odlas, äro egentligen icke särskilt proteinrika; vid odling under likartade förhållanden snarast något underlägsna dem, som odlas i mellersta Sverige. 3 A t t det skånska vetet dessa å r v a r i t så ovanligt proteinrikt, i medeltal 12-i procent, torde, åtminstone för 1930 och 1932 års skörd, delvis bero på den gynnsamma väderleken under våren och försommaren, vilken medförde kraftig nitrifikation och livlig transpiration, så att stora mängder kväve kunde transporteras upp i plantorna. I fråga om 1931 års skörd, så torde däremot den höga råproteinhalten hos denna i första h a n d bero på den ogynnsamma väderleken för vetet vid tiden för mognaden och därav följande dålig stärkelsebildning, varigenom råproteinhalten blev relativt hög. Även beträffande 1930 å r s skörd torde detta senare förhållande hava gjort sig gällande. I övriga landskap har råproteinhalten hos höstvetet, såsom av tabellen framgår, endast obetydligt avvikit från årsmedeltalen. E t t u n d a n t a g utgör dock Närke, där den årligen varit något högre, samt Östergötland och östra Småland jämte Blekinge, där den genomgående v a r i t något lägre. Man har emellertid enligt tidigare erfarenheter alla skäl antaga, a t t åtminstone vetet från Östergötland under en längre följd av år skall komma a t t visa sig relativt bättre i detta hänseende. Hos vårvete brukar råproteinhalten, som bekant, v a r a högre ä n hos höstvete från samma trakt, och detta har också här visat sig v a r a förhållan1 Jergensen, H.: Beretning om undersogelser av dansk Hvede av Hcsten 1929. Kjebenhavn 1930. 2 Jämför t. ex. Larmour, R. K.: Cereal Chemistry, bd. 7, sid. 35. 5 Jämför t. ex. härom Åkerman A.: Om möjligheten att genom förädling uppdraga vetesorter med bättre kvalitet. Sveriges Utsädesf. tidskrift årg. 1931, sid. 357.
7G det. 1930 års vårveteskörd hade osedvanligt hög råproteinhalt, och då densamma dessutom i allmänhet var väl bärgad, blev bakningsförmågan ovanligt god. Även hos 1932 års skörd v a r proteinhalten hög och bakningsdugligheten god (jämför den speciella redogörelsen för de därmed utförda provbakningarna). 1931 å r s skörd hade däremot en relativt lägre proteinhalt och bakade sig också sämre än den från 1930 och 1932. De högsta årsmedeltalen för råproteinhalten uppvisa i allmänhet proven från Mälarlandskapen och Gotland. Bakningsdugligheten hos Mälarvårvetet har dock icke visat sig bättre ä n t. ex. hos vårvetet från Skåne, vilket torde sammanhänga med, a t t m a n härstädes i stor utsträckning ä n n u odlar Extra-Kolbenvårvete I I , vilket h a r bättre glutenkvalitet ä n det i Mälarområdet vanligen förekommande Diamantvårvetet. För vårvete betalas ju vid spannmålsföreningens inköp ett särskilt överpris, under förutsättning a t t det klassificerats och därvid minst fyllt fordr i n g a r n a för grad I I I . 1 Då det torde k u n n a v a r a av intresse a t t få en uppfattning om, h u r u stor del av de undersökta inventeringsproven, som årligen kunnat klassificeras, har detta angivits i nedanstående tabell. Procent prover, som kunnat klassificeras A r
Grad T
Grad II
Grad 111
Icke klassificerade
|
23 %
32 %
15 %
j
— »
4 >
12 »
i
11 »
29 »
28 »
32 År 1930 var orsaken till a t t vissa prover icke k u n n a t klassificeras vanligen för hög halt av mältade kärnor. I en del fall v a r emellertid också vattenhalten för hög eller råproteinhalten för låg. För hög v a t t e n h a l t h a r dock i detta fall mindre att betyda, emedan densamma relativt lätt k a n nedbringas genom omsorgsfull skötsel av p a r t i e r n a eller artificiell torkning. De dåliga resultaten för å r 1931 bero huvudsakligen på för hög vattenhalt. År 1932 var det däremot i regel för hög halt av sönderslagna kärnor, som v a r orsak till att en del prover ej kunde graderas. För låg hektolitervikt och råproteinhalt förekom också i en del fall. Förutom genom dessa undersökningar av kvaliteten hos insamlade prov h a r spannmålsnämnden, såsom inledningsvis framhölls, också införskaffat uppgifter härom genom jordbrukskonsulenter, Sveriges utsädesförenings filialföreståndare samt från spannmålshandlare och kvarnägare. Dessa kvalitetsrapporter hava sammanställts av undertecknad, och h a v a de därvid framkomna resultaten visat sig v a r a av stort intresse för vidgande a v v å r kännedom om den svenska brödsädens kvalitet. 1
Jämför den förut citerade kungörelsen nr 399 för år 1932, sid. 847.
77 2.
Provbakningar med vete av 1932 års skörd.
P å g r u n d av den mycket r i k a veteskörd, som år 1932 erhölls, ansågs det nödvändigt att förutom de vanliga cereala undersökningarna även utföra särskilt omfattande och ingående bakningsförsök för fastställande av skördens bakningsduglighet. För att fortast möjligt få något begrepp härom insamlades redan i slutet av augusti genom utsädesföreningens filialföreståndare ett 20-tal större prover av höstvete, vilka förmaldes och provbakades dels oblandade, dels uppblandade med 20 resp. 30 procent mjöl av ett p r i m a Manitobavete. Dessutom insamlades c:a 200 mindre prover av höstvete från de viktigaste produktionsområdena jämte 30 av vårvete och 50 av höstråg. Dessa sammanslogos till större prover, vilka också förmaldes och provbakades. Redan den 29 augusti kunde preliminära resultat från undersökningarna av de förstnämnda stora proven framläggas för spannmålsnämnden. Vid nämndens sammanträde den 12 oktober voro samtliga prov undersökta, och det förelåg ett ganska omfattande siffermaterial, för vilket redogörelse då lämnades. Redan vid denna tidpunkt stod det klart för oss, a t t årets brödsädesskörd var av ovanligt god kvalitet, och a t t en väsentlig ökning av inmalningsprocenten därför kunde företagas. Densamma höjdes också den 1 september för vete från 60 till 80 procent (50 och 70 för till spannmålsföreningen anslutna kvarnar) och för r å g från 30 till 90 procent. Den 16 september företogs en ytterligare höjning, för vetet med 5 och för rågen med 7 procent till 85 resp. 97 procent. Sedan samtliga vid kvalitetsinventeringen insamlade prover inkommit, uttogos n y a genomsnittprov av vete, vilka undersöktes mycket noggrant. 1 P r e l i m i n ä r a resultat från dessa undersökningar framlades för spannmålsnämnden vid dess sammanträde den 21 november. I början av december voro undersökningarna avslutade, och lämnades vid nämndens sammanträde den 13 i samma m å n a d en fullständig redogörelse för de uppnådda resultaten. Då dessa undersökningar, som nämnts, varit särskilt omfattande, har det ansetts lämpligt, att här något närmare redogöra för desamma. Vid uttagningen av proven för undersökningarna tillämpades den principen, a t t endast sådana prover medtogos, som voro leveransgilla enligt gällande kvalitetsbestämmelser. De sammanslogos därpå efter olika områden (jämför tabellerna) till genomsnittsprov, vart och ett i regel omfattande mellan 20 och 80 delprover. Materialet får till följd därav anses ganska representativt. Förmalningen företogs på en för försöksändamål konstruerad valsstol, och utmalningen skedde till c:a 50 procent. Askhalten i mjölen varierade för höstveteproven mellan 0'34 och 0'40 procent och för vårveteproven mellan 0'44 och 0-49 procent. 1 Någon ytterligare undersökning av rågen ansågs däremot icke nödvändig, då denna redan vid de tidigare undersökningarna visat sig hava så god bakningsduglighet, att inblandning av utländsk råg var fullständigt obehövlig.
78 P r o v b a k n i n g a r n a utfördes enligt en av ingenjör G. Molin vid Salts joqyarn ursprungligen utarbetad metod, vilken beskrivits i bilaga 1. Varje provbakning utfördes med dels 0-030 gr., dels 0-045 gr. kaliumbromat pr 1 kg mjöl. I tabellerna h a r dock endast den serie medtagits, där bromatet givit den största volymökningen. Resultaten av provbakningarna h a v a sammanställts i tabellerna 4 och 5. För att underlätta bedömandet av de däri förekommande siffervärdena för degvikt och brödvolym skola följande normalvärden för olika vetetyper, erhållna genom tidigare undersökning av ett stort antal prov, här anföras: Degvikt gram av 100 gram mjöl
V e t e t y p
Svenskt höstvete, Sol II m. fl.)
mjukt
(Standard, Krön, Thule,! j
Svenskt höstvete, av kraftigare typ (Stål, Ankar, j Bore II) I Svenskt höstvete av lantvetetyp (lantvete, Svea II) I Svenskt vårvete av p:xtra-Kolbentyp Manitobavete I
!
i
Brödvolym ccm av 100 gram mjöl
(168—168)
450 (350—550)
(lo4-160) 159 (156—162)
500 (400—600)
550 (450—650)
(158—164)
650 (500—800)
164 (160—168)
800 (700—900)
l
61 J ä m f ö r a s resultaten för höstveteproverna med de ovan angivna normalvärdena, skola vi finna, att 1932 års höstveteskörd så gott som genomgående hade mycket god kvalitet. Svagast var vetet a n m ä r k n i n g s v ä r t nog i Östergötland. Degutbytet uppgår nämligen h ä r endast till 156 gr. mot i medeltal 159 och brödvolymen blott till 476 ccm. mot 541. För flertalet övriga områden äro siffrorna för dessa egenskaper emellertid ovanligt höga, och detta gäller även i fråga om höjd-breddindexen för s. k. fria bröd, som a n g i v a förhållandet mellan brödens höjd och bredd, och vilka måste tillmätas stor betydelse vid bedömandet av ett vetemjöls bakningskraft. I betraktande av att de sorter, som i allmänhet odlas i södra och mellersta Sverige, tillhöra den mjuka eller medelkraftiga typen, får 1932 å r s höstveteskörd sålunda i allmänhet taget anses hava varit av synnerligen förnäm kvalitet. Då råproteinhalten icke var särskilt hög, vid utmalning till 50 procent endast 1% procent (beräknad på 15 procent vatten), måste den goda bakningsdugligheten i första hand h a v a berott på god glutenkvalitet. Den så gott som fullständiga friheten från mältade kärnor har naturligtvis också i hög grad bidragit till de goda bakningsresultaten. Vid undersökning av mältningsgraden enligt den av doktor Lindberg utarbetade refraktometermetoden erhöllos också värden, vilka i regel lågo under 20 M.E., vilket får anses v a r a synnerligen lågt, emedan man j u k u n n a t konstatera, att M.E.-talet kan uppgå ända till 28, innan n å g r a skadliga verkningar av mältningen k u n n a påvisas. Även vårveteproverna visade sig hava god bakningskraft. Särskilt gäller detta beträffande degutbytet, vilket i flera fall v a r lika högt som för
79 Manitobavete. Brödvolymen blev däremot, trots en relativt stor dosis brom a t (0-045 gr. pr kg mjöl), icke så hög som väntat. P å g r u n d av sin s t a r k a absorbtionsförmåga gent emot vatten och sin höga råproteinhalt, 2 procent högre än hos höstvetet, får vårvetet av 1932 å r s skörd dock anses såsom ett u t m ä r k t inblandningsvete. J ä m t e nu omnämnda provbakningar med rena höst- och v å r v e t e n utfördes även sådana med vetemjöl, i vilket inblandats 15 procent mjöl av ett p r i m a Manitobavete, detta för a t t fastställa vilken kvalitet hos mjölet, som i genomsnitt taget skulle kunna erhållas vid en effektiv inmalning av 85 procent svenskt vete. I det svenska mjölet från varje område förekom så mycket vårvete, a t t det motsvarade 15 procent u t a v hela blanduingen. E n kort översikt över resultaten av dessa undersökningar återfinnes i tabell 6. Såsom synes, gåvo blandningarna så gott som genomgående något större degutbyte och avsevärt större brödvolym ä n det r e n a höstvetet. Vad brödvolymen beträffar, beror ökningen av denna helt säk e r t i första hand på den förbättring av gashållningsförmågan, som uppn å t t s genom inblandningen utav Manitobavetet. Det p a r t i härav, som använts för blandningarna, v a r av mycket god kvalitet. S å l u n d a uppgick råproteinhalten i ett till 50 procent utmalt mjöl med en askhalt på 0-46 procent till 12-o procent. Degutbytet av 100 gr. mjöl var 163, och brödvolymen varierade vid olika kraftig behandling med bromat mellan 800 och 1 000 ccm. Av doktor Lindberg utförda blandningsförsök med olika mängder mjöl av detta Manitobavete samt svenskt höstvete hava visat, a t t man genom tillsats av endast 10 procent Manitobamjöl till svenskt k a n uppnå en stegring av brödvolymen på 94 ccm (511—605). F r å g a r m a n sig, h u r u v i d a blandningsmjöl av den typ, som här undersökts, och som närmast skulle representera det extra-kärn- eller kärnmjöl, k v a r n a r n a vid en inmalning av 85 procent svenskt vete k u n n a framställa, skulle tillfredsställa konsumenterna, så får m a n nog säga, a t t detta i allmänhet torde bliva fallet. I varje fall skulle icke husmödrarna h a v a n å g r a som helst skäl till klagomål härpå. 1 Däremot skulle nog vissa större bagerier med sådana mjöl nödgas i någon m å n ändra degföringen för a t t icke riskera, att degarna skola vekna för mycket. Om m a n emellertid t a g e r i betraktande, att man vid förmalning på laboratoriet ej k a n framställa ett lika bra mjöl som vid förmalning i stort, och a t t vi icke heller haft tid, a t t för varje mjöl utexperimentera den mest lämpliga kemikaliebehandlingen, så torde redan p å g r u n d h ä r a v k v a r n a r n a , u n d e r förutsättning att de använda bästa möjliga inblandningsvete, k u n n a producera ett något kraftigare mjöl, än vi erhållit. Dessutom hava de ju, tack v a r e den s. k. minimiprocenten, möjlighet att å t vissa särskilt fordrande k u n d e r åstadkomma ett avsevärt kraftigare sådant. Om inblandningen av Manitobavete ökas i bagerimjölet, så måste emellertid halten d ä r a v i det övriga Jämför h ä r o m även min till denna redogörelse fogade utredning angående de fordringar, som böra ställas på vetemjöl, för att det skall kunna anses hava god bakningsduglighet.
80 mjölet sänkas något. Detta torde emellertid icke medföra någon alltför stor risk för försämring av mjölkvaliteten, d å även en inblandning på 10 procent p r i m a Manitobavete i de flesta fall visat sig tillräckligt för uppnående av en för hushållsmjöl tillfredsställande bakningsduglighet. P å grund av de resultat, som sålunda erhållits, ansåg jag mig vid spannmålsnämndens sammanträde den 13 december k u n n a förorda en höjning av inmalningsprocenten för vete från 90 till 95 procent (för till spannmålsföreningen anslutna k v a r n a r från 80 till 85 procent), och blev d e t t a också spannmålsnämndens förslag. A t t inmalningen k u n n a t sättas så hög beror naturligtvis i första hand på den ovanligt goda bakningsdugligheten hos det svenska vetet, i synnerhet hos höstvetet, samt dess ringa halt av mältade kärnor. Hade halten h ä r a v v a r i t lika hög som t. ex. år 1930, hade en så hög inmalning sannolikt icke varit tänkbar.
II.
U n d e r s ö k n i n g a r av h a n d e l s m j ö l .
Inledningsvis har redan framhållits, att spannmålsnämnden även låtit utföra ganska omfattande undersökningar för fastställande av kvaliteten hos det av k v a r n a r n a under olika förmalningsperioder framställda mjölet. I samband därmed hava också undersökningar utförts av mjölpartier, i vilka växlande mängder rent svenskt mjöl inblandats. Ifrågavarande undersökningar avsågo under förmalningsåret 1930—1931 endast vetemjöl. Hösten 1931 utfördes emellertid också vissa undersökningar av rågmjöl, och även sistlidne höst hava sådana förekommit om än i mindre omfattning. De för undersökningarna använda mjölproverna hava uttagits från såväl större som mindre kvarnar, oftast u t a v spannmålsnämndens kontrollanter. I de fall, parallella undersökningar utförts vid kvarnlaboratorier, hava dessa alltid erhållit proverna från Svalöv under nummer, och de hava således icke haft någon vetskap om, v a r i f r å n resp. prover härstammat. För den vid härvarande cereallaboratorium vid undersökningen av dessa prov a n v ä n d a bakningsmetoden har utförlig redogörelse lämnats i bilaga 1. 1.
Undersökningar av mjöl, förmalt under konsumtionsåren 1930—31 och 1931—32.
Under konsumtionsåren 1930—1931 och 1931—1932 utfördes tre större serier provbakningar, i vilka deltogo, förutom h ä r v a r a n d e cereallaboratorium, kvarnlaboratorierna vid Saltsjöqyarn och Tre Kronor i Stockholm, vid Malmö stora valskvarn och K a l m a r å n g k v a r n samt vid K v a r n a k t i e bolaget J. G. S. i Norrköping. De två första undersökningsserierna gällde mjöl, framställt av 1930 års skörd och utfördes, såsom ovan redan fram-
81 hållits, endast med vetemjöl. Detsamma hade förmalts i november 1930 och i februari 1931. Den effektiva inmalningsprocenten var dessa månader 65 resp. 70 procent. E m e d a n 1931 års skörd var relativt låg, måste inmalningsprocenten vid början a v konsumtionsåret 1931—1932 sänkas och uppgick i november, då provbakningar företogos, blott till 60 procent. P å grund av de gynnsamma resultat, som erhöllos vid dessa provbakningar, och då någon n ä m n v ä r d ökning av inmalningen dessutom icke beräknades k u n n a ifrågakomma, ansågos ytterligare undersökningar av mjölet detta konsumtionsår icke nödvändiga. Såsom det viktigaste resultatet av de ifrågavarande bakningsundersökningarna framgick, att k v a r n a r n a , trots den relativt höga inmalningen av svenskt vete, som förekom under en stor del av konsumtionsåret 1930 —1931, dock kunde hålla mjölkvaliteten på en så hög nivå, att n å g r a särskilda skäl till klagomål d ä r p å från konsumenternas sida icke förekommo. Till belysande h ä r a v skall följande anföras. Såsom framgår av min till denna redogörelse fogade utredning (bilaga 2) bör vetemjöl av i m a r k n a d e n förekommande typer uppvisa följande lägsta siffror för degutbyte och brödvolym, för att det skall anses fylla rimliga krav p å bakningsduglighet.
M j ö 1 t y p
Extra-kärnmjöl Kärnmjöl Bagerimjöl av kraftig typ »
» svagare »
Degvikt
Brödvolym
gr. av 100 gr. mjöl
ccm. av 100 gr. mjöl
157 156 158 156
600 550 650 500
Vidare ställas vissa fordringar på brödets form och porositet. Degen bör därjämte visa en viss tolerans med avseende på jäsningstiden. Av stor betydelse är också, att mjölet även är lämpligt för a n d r a hushållsändamål ä n för bakning, såsom till beredning av pannkakor, såser och dylikt. För dess användbarhet för dessa senare ändamål erfordras särskilt, att det har ett lämpligt enzymatiskt tillstånd. Bestämt i molinenheter (M. E.) enligt av ingenjör G. Molin eller fil. lic. J. E. Lindberg utarbetade metoder får refraktometertalet, som är ett m å t t h ä r p å , icke överstiga 28 M. E. De viktigaste resultaten av de ifrågavarande undersökningsserierna hava sammanställts i tabellerna 7—9. I dessa hava dock endast resultaten från Svalöv och Saltsjöqvarn medtagits. Övriga k v a r n a r hava nämligen a n d r a bakningsmetoder, än den vi använda, varför resultaten icke bliva nso-jns.
82 direkt jämförbara med våra. I stort sett överensstämma de emellertid trots detta, r ä t t väl med. dem vi erhållit. Granska vi tabellerna, skola vi finna, att degutbytet i samtliga försöksserier i genomsnitt taget varit ganska högt. För blandningsmjölen var i e r a r det mellan 156-9 och 159-3. Det rent svenska mjölet har däremot, som synes, givit väsentligt lägre degutbyte. Det är ju ett sedan g a m m a l t känt förhållande, att det finnes ett ganska intimt samband mellan degutbyte och råprotein- eller glutenhalt. Detta har också f r a m t r ä t t vid. dessa undersökningar åtminstone så tillvida, att de svenska mjölen, som lämna lågt degutbyte, också hava låg råproteinhalt. De för brödvolymen erhållna resultaten hava i kort s a m m a n d r a g återgivits i tabell 8. I de här förekommande medeltalen ingå endast siffrorna för mjöl, som varit kemikaliebehandlade. Resultaten äro, som synes, synnerligen tillfredsställande, i det a t t samtliga blandningsmjöl uppvisa medeltal på över 600 ccm. Lägst äro medeltalen för februari 1931, då den effektiva inmalningsprocenten uppgick till 75. E n viss tillbakagång i brödvolymen kunde således under denna period konstateras, men densamma var dock allt fortfarande tillräckligt hög för att tillfredsställa alla rimliga anspråk. Det förtjänar också påpekas, att det fanns n å g r a kvarnar, som trots den höga inmalningen kunde producera både kärnmjöl och bagerimjöl, vilka gåvo en brödvolym på mellan 700 och 750 ccm. Det råder emellertid icke något tvivel om, a t t det då ställdes särskilt stora krav på k v a r n a r n a s tekniska u t r u s t n i n g samt att ingående laboratorieundersökningar erfordrades för att k u n n a åstadkomma ett så gott resultat. De av r e n t svenskt vetemjöl erhållna brödvolymerna få också anses tillfredsställande, särskilt om m a n beaktar, att dessa mjöl i allmänhet utmalts till en relativt hög procent samt a t t flertalet icke varit behandlade med kemikalier. Genom tillsats av t. ex. kaliumbromat i lämpliga mängder hade helt säkert brödvolymerna även hos dessa mjöl k u n n a t stegras ganska avsevärt. Beträffande övriga förhållanden, som äro av intresse för bedömande av ett mjöls bakningsförmåga, skall endast framhållas, att såväl provbrödens form som porositet i allmänhet voro fullt tillfredsställande. Utförda analyser hava dessutom ådagalagt, att samtliga undersökta mjölprover hade en lagom hög vattenhalt, c:a 15 procent. Även askhalten har för de olika mjöltyperna i regel varit normal. P å grund av de svåra groddskador, som år 1930 förekommo på vetet i synnerhet i Mälarområdet, fanns det anledning förmoda, att särskilt d ä r belägna k v a r n a r skulle hava vissa svårigheter att hålla ett lämpligt enzymatiskt tillstånd i sitt mjöl, vilket, såsom förut framhållits, är av stor betydelse, särskilt då det gäller att a n v ä n d a mjölet till pannkakor, såser, och vissa a n d r a hushållsändamål. Såsom framgår av tabell 9, hava emellertid så gott som samtliga blandningsmjöl lägre Molin-värden än 28, vilket angivits såsom den högsta gränsen härför. E n d a s t i 8 fall av 55
83 (15 procent) äro de högre. Däremot uppvisa de rent svenska mjölen i 12 fall av 19 (63 procent) högre värden. Med rågmjöl utfördes under de ifrågavarande åren blott ett mindre a n t a l provbakningar, samtliga med rågsikt 000. De erhållna resultaten tyda på, att kvaliteten hos rågmjölet, trots i vissa områden mycket omfattande groddskador, dock k u n n a t hållas på en fullt tillfredsställande nivå. 2.
Provbakningar med mjöl, förmalt hösten 1932.
P å grund av den höga inmalning av svensk spannmål, som nödvändiggjordes till följd av den sällsynt rika skörden år 1932, blev det nödvändigt att ä n n u noggrannare, än som tidigare skett, kontrollera kvaliteten hos det u n d e r olika förmalningsperioder framställda mjölet. Statens spannmålsnämnd har också efter varje höjning av inmalningsprocenten låtit utföra omfattande bakningsförsök och mjölundersökningar med mjöl från ett tiotal stora och medelstora k v a r n a r i landets olika delar. Sedan utsädesföreningens laboratorium genom frikostiga anslag från spannmålsn ä m n d e n och Svenska kvarnföreningen blivit särskilt väl u t r u s t a t för utförande av dylika undersökningar, hava desamma så gott som uteslutande förlagts till Svalöv, och kontrollundersökningar vid kvarnlaboratorierna hava endast förekommit i ringa utsträckning. Den första mera omfattande undersökningsserien utfördes med mjöl, förmalt under tiden den 1—5 september, då den effektiva inmalningsprocenten för vete uppgick till 70 procent och för r å g till 90 procent. Redan tidigare hade dock prov undersökts från fyra av v å r a största k v a r n a r , detta närmast för att spannmålsnämnden skulle få ett begrepp om kvaliteten hos det vetemjöl, som producerades i slutet av föregående konsumtionsår, då inmalningen blott v a r 50 procent. Av undersökningen framgick, att k v a r n a r n a vid denna tidpunkt höllo mycket höga kvaliteter. Sålunda uppgick degutbytet hos extra-kärnmjöl och bagerimjöl till i medeltal 161, och brödvolymen var hos de förra 762 ccm. och hos de senare 793 ccm. Råproteinhalten var hos extra-kärnmjölen 10*i och hos bagerimjölen 11-7 procent. A t t m ä r k a är emellertid, att vi denna gång uteslutande undersökte mjöl från de allra största kvarnarna, som äro kända för att hålla mycket höga mjölkvaliteter. Det råder dock knappast något tvivel om, att det mjöl, k v a r n a r n a i allmänhet vid denna tidpunkt framställde, var ovanligt kraftigt, och att varken husmödrar och ej heller åtskilliga yrkesbagare till fullo kunde u t n y t t j a den höga kvaliteten. E n viss sänkning h ä r a v ansågs därför också fullt motiverad. Sedan den effektiva inmalningsprocenten för vete höjts till 70, v a r det icke heller möjligt för k v a r n a r n a att uppehålla dessa mycket höga kvaliteter. Någon mera allvarlig försämring av bakningsdugligheten inträffade dock icke. Detta har heller icke senare blivit fallet, trots a t t inmal-
84 ningen yttrligare ökats, först till 75 och senare till 80 procent. De i tabell 10 i kort s a m m a n d r a g återgivna siffrorna från de ifrågavarande kontrollundersökningarna avse att åskådliggöra detta. Såsom d ä r a v framgår, h a r visserligen brödvolymen sjunkit till i medeltal 615 ccm. för extrakärnmjölet och till 586 ccm. för bagerimjölet. Men degutbytet är fortfarande högt, och detsamma gäller i fråga om brödform, porositet och H/B-index (jämför normaltalen i den bifogade utredningen, bilaga 2). Särskilt värdefullt får det anses vara, att degutbytet är så högt, emedan yrkesbagarna av helt n a t u r l i g a skäl fästa stort avseende härvid. Den ovanligt höga absorbtionsförmågan gent emot vatten hos 1932 års vårveteskörd torde i icke oväsentlig m å n h a v a bidragit härtill. Av stort värde har det också varit, a t t n å g r a mältningsskador icke förekommit, vilket medfört, att mjölet t r o t s den höga inmalningsprocenten visat sig särskilt lämpligt för pannkaksberedning och andra hushållsändamål. Några n ä m n v ä r d a klagomål på vetemjölets kvalitet h a v a heller icke förekommit detta år. T v ä r t om hava vi, tack vare den intima kontakt v å r t laboratorium har med bakeriidkare i landets olika delar, k u n n a t konstatera, att dessa i regel äro väl tillfreds med det mjöl, de på senaste tiden erhållit, även om de på grund av den minskade inblandningen av Manitobavete och d ä r a v följande minskad stabilitet och jäsningstolerans hos degen i vissa fall nödgats något ä n d r a sin bakningsteknik. Med rågmjöl utfördes också i början a v föregående höst några provbakningar. De härvid erhållna resultaten bekräftade endast riktigheten av den uppfattning, till vilken m a n på g r u n d av rågens frihet från mältade kärnor redan tidigare kommit, nämligen att 1932 års rågskörd v a r av mycket god kvalitet, och att någon inblandning av utländsk råg vid förmalningen därav icke behövde ifrågakomma. Särskilt glädjande är det emellertid, a t t även vetemjölets kvalitet trots den höga inmalningen k u n n a t hållas på en så hög nivå. Detta beror ju, såsom ovan redan framhållits, i första h a n d på, att 1932 års veteskörd var av mycket god kvalitet, men också därpå att k v a r n a r n a väl förstått att anpassa sig efter de förändrade förhållanden, som den höga inmalningen a v svenskt vete medfört. Det är en stor heder för vår svenska k v a r n industri, att den k u n n a t göra detta på ett så u t m ä r k t sätt, som skett, och det vittnar om, att denna industri för n ä r v a r a n d e står mycket högt i tekniskt hänseende.
85 III.
Allmänna erfarenheter rörande vår brödsäds kvalitet och möjligheterna för dess förbättrande.
De kvalitetsundersökningar, för vilka vi i det föregående redogjort, hava ju i första hand avsett att tjäna till vägledning för spannmålsnämnden, då densamma haft att föreslå förändringar av inmalningsprocenterna för vete och råg. De hava emellertid också fått en annan och mycket stor betydelse genom den vidgade kännedom, som därigenom vunnits rörande kvaliteten hos vår svenska brödsäd och om de variationer i denna, som bruka förekomma inom olika områden och vid olika väderleksförhållanden. Såsom särskilt betydelsefulla framstå naturligtvis de rön, man kunnat göra angående den inom landet producerade brödsädens bakningsduglighet och behovet av inblandning i densamma av importerad utländsk spannmål. I fråga om rågen hava de vid undersökning härav uppnådda resultaten endast bekräftat den erfarenhet, man tidigare kunnat göra, att vår svenska råg är fullt användbar för bakningsändamål utan inblandning av utländsk vara, om den blott är väl bärgad och fri från mältade kärnor. För vetets vidkommande har däremot en viss inblandning av hårt, utländskt vete allt fortfarande visat sig nödvändig, men erfarenheterna från åren 1930 och 1932 ådagalägga mycket tydligt, att svenskt vete av nu odlade sorter, som är väl bärgat, kan användas vid förmalningen till en större procent, än man tidigare vanligen ansett, utan att bakningsdugligheten hos mjölet därigenom behöver äventyras. Att inmalningen kunnat hållas så hög som vid 75 resp. 85 procent beror emellertid helt säkert i första hand på den ovanligt goda kvaliteten hos vetet de ifrågavarande åren. Hade denna varit sämre, vilket tidigare icke så sällan förekommit, hade i varje fall en så hög inmalningsprocent som 85 förmodligen icke utan risk för klagomål från konsumenternas sida kunnat ifrågakomma. På grund av den betydande ökning av vår brödsädesproduktion, som under de senare åren ägt rum framför allt genom den avsevärt stegrade vårveteodlingen, framstår det därför såsom en synnerligen viktig uppgift att försöka ytterligare förbättra kvaliteten hos vår brödsäd. De erfarenheter, vi vid dessa undersökningar kunnat göra, visa tydligt, att det är i två hänseenden, som en dylik förbättring är särskilt önskvärd, nämligen beträffande mältningsgrad och bakningsförmåga, detta senare dock endast i fråga om vetet. Vad då först mältningen beträffar, så är det ju särskilt rågen, som är utsatt för mältningsskador, och det händer icke så sällan, att en del av rågskörden på grund härav blir oduglig eller åtminstone mindre lämplig till kvarnvara. Men även hos vetet kunna sådana skador förekomma. Vanligen bero mältningsskadorna i första hand på bärgningen, och spannmålsnämnden har därför också i samarbete med Jordbrukstekniska föreningen arbetat för att få till stånd en bättre bärgning. Särskilt synes det önskvärt, att lantmännen i Skåne
86 och H a l l a n d ägna större uppmärksamhet åt bärgningen av sin råggröda, ä n som hittills varit fallet. Men även på a n d r a håll förtjänar denna sak a t t beaktas. Växtförädlingen k a n emellertid också bidraga till en minskning utav mältningsskadorna genom a t t u p p d r a g a sorter med långsam groningsmognad. I varje fall finnas nämligen hos vete betydande sortskillnader i detta hänseende. Vissa sorter, såsom t. ex. Pudelvete, Thulevete I I och vissa lantveten groningsmogna hastigt och gro därför lätt, om de vid skördetiden bliva u t s a t t a för regn. A n d r a sorter åter som t. ex. Solvete, Borevete I I , Standard- och Drottvete m. fl. eftermogna långsammare och visa ofta dålig grobarhet, om de undersökas i detta hänseende omedelb a r t efter det att de blivit skurna. Groningsmognaden inträffar här sålunda något efter skördemognaden. F r å n bakningssynpunkt får det nat u r l i g t v i s anses önskvärt med sorter med långsam groningsmognad, och vid förädlingen beaktas också detta, så att m a n n u m e r a undviker att utl ä m n a sorter, som groningsmogna för hastigt. F ö r vetets vidkommande måste dessutom bättre bakningsförmåga eftersträvas. P å grund av råproteinhaltens betydelse för bakningsdugligheten ligger det n ä r a till hands antaga, att m a n t. ex. genom ökade kvävegivor skulle kunna höja densamma och därigenom vinna ökad bakningskraft. Märkvärdigt nog synes det emellertid icke v a r a möjligt att på denna väg n ä m n v ä r t öka proteinhalten. Det är t. o. m. en gammal erfarenhet, a t t åtminstone artificiella kvävegödselmedel, även om de givas i stora mängder, endast i mycket ringa mån öka proteinhalten i kärnan, och någon förbättring av bakningsförmågan kan därvid i regel icke konstateras. Detta dock endast under förutsättning, a t t icke svårare liggsäd uppstår, ty då så är fallet, erhålles ofta en k ä r n a med hög proteinhalt. Men detta beror icke direkt på den rikligare tillgången på kväve u t a n på liggsäden. Däremot tycks förfrukten hava ett visst inflytande på proteinhalten, i det a t t vete, som följer efter baljväxter, ofta får högre proteinhalt, ä n det, som odlas efter a n d r a förfrukter. Där så är möjligt, bör vetet sålunda helst sås efter sådan förfrukt. Största betydelsen har emellertid valet av lämpliga sorter. Vi hava n u en lång följd av å r vid Svalöv undersökt bakningsdugligheten hos v å r a svenska samt hos n å g r a för vår förädling betydelsefulla utländska vetesorter och hava därvid kunnat konstatera ganska betydande skillnader i detta hänseende. Bakningsdugligheten har bedömts huvudsakligen med ledning av de vid försöken erhållna resultaten för degutbyte och brödvolym, men hava vi också tagit hänsyn till brödets form, porositet och skorpa. Med ledning av de sålunda erhållna resultaten hava sorterna k u n n a t grupperas på följande sätt:
87 Viktigare vetesorter grupperade efter sin bakningsförmåga. Kvalitetsklaas
1. 2. 3. 4. 5. 6. 7.
II
ö s t v e t e
Höstveten av Hard Winter typ (0780, Balan m. fl.) Sv. lantvete, Sveavete I I Stål (elit c), Ankar, Bore I I Sol II, Krön, Thule II, Standard, Saxo, Jarl Smaahvede, Squareheadvete
V å r v e t e
Marquis Svalövs Kolben, Red Fife Extra Kolben II, Rubin Diamant Aurore Brunt Schlanstedter —
Om vi i hela Sverige odlade höstvetesorter tillhörande grupperna 3—5, och vetet alltid bleve väl bärgat, skulle vi under normala år kunna producera ett mjöl, som per 100 gr. gav ett degutbyte på 157—160 gr. och en brödvolym efter bromatbehandling på 600—700 ccm., och som sålunda fyllde ganska högt ställda fordringar. Nu odlas emellertid i de stora veteområdena i södra och mellersta Sverige huvudsakligen sorter tillhörande grupp 6. Det framstår därför såsom ett viktigt önskemål från kvalitetssynpunkt att snarast möjligt få sorterna Sveavete I I samt Stålvete, A n k a r vete och Borevete I I mera allmänt spridda, och vidare att försöka u p p d r a g a nya sorter, vilka med samma avkastningsförmåga, stråstyrka o. s. v. som hos de till grupp 5 och 6 hörande förena lika god bakningsduglighet som hos de gamla lantvetena och Sveavete I I . Även genom förbättring av bakningsförmågan hos Diamantvårvetet, som för närvarande ä r helt dominerande hos oss utom i Skåne, bör det vara möjligt höja vårt vetes genomsnittskvalitet. För att underlätta spridningen av bakningskraftiga sorter skulle det vara av stort värde, om k v a r n a r n a vid sina inköp toge större hänsyn till bakningsdugligheten, än som hittills varit fallet. Saken är svår a t t i praktiken genomföra, emedan undersökningarna häröver äro så tidsödande och kostbara. Men frågan förtjänar dock väl a t t beaktas. De nybildade spannmålslagringsföreningarna hava härvid en viktig uppgift a t t fylla genom att bland sina medlemmar verka för odling av sorter med god bakningsförmåga samt försöka leverera stora ensartade partier d ä r a v till kvarnarna. Slutligen vore det också a v stort värde, om den lokala försöksverksamheten ville ägna större uppmärksamhet åt kvalitetsfrågan, än som hittills varit fallet. Svalöv den 7 januari 1933. Å. Åkerman.
88 Tab. 1.
Resultat från kvalitetsinventeringarna. Höstvete. Medeltal för olika områden Mältade Sönderslagna Hl.-vikt kärnor kärnor kg°4.
Antal prov
Vattenbalt
Uppland
7-0
75-4
6-0
Västmanland
7-5
77-3
1-9
Södermanland
7-1
76-1
1-6
7-9
76-9
2-4 15
O m r a d e
1930.
Närke Östergötland
5-5
77-9
Gotland
6-9
76-1
1-2
Kalmar län
76-7
0-7
Blekinge
7"1
74-9
1-1
Skåne
6-c
76-3
0-7
Halland
6-8
75'5
2-7
Västergötland
6-3
76-4
2-3
Bohuslän
6-6
76-5
1-0
Summa och medeltal
76-f
1-9
1931. Uppland och Västmanland...
7-4
75-1
2-5
Södermanland
76-4
1-9
Närke
8-4
76-6
1-2
Östergötland
8-o
75-4
0-8
Gotland
7-8
77-0
0-7
Östra Småland och Blekinge
7i
77-3
0-4
Skåne
7-6
76-7
1-9
Halland
7-7
77-3
1-7
Västergötland
8-0
76-1
0-9
B ohuslän
8-o
76-6
1-2
Värmland
8-2
77-2
0-9
7-7
76-4
1-4
1932. Uppland och Västmanland...
6-7
77-0 -
OS
Södermanland
6-3
78-1
0-3
Närke
6-5
79-8
Östergötland
6-o
78-1
o-i o-i
Gotland
6-0
78-7
0-5
Östra Småland och Blekinge
6-0
76-1
0-2
Skåne
6-4
77-8
0-7
Halland
7-o
78-G
0-2
Västergötland
6-5
79-3
01 Bohuslän
6-5
77-8
O-i
Värmland
6-7
79-3
o-i
6-4
78*2
0-2
• •••
Summa och medeltal
Summa och medeltal
1-8
10-8
89 Tab. 2.
Resultat från kvalitetsinventeringarna. Vårvete.
O m r å d e
Medeltal för olika områden Mältade Sönderslagna Råproteinhalt Hl.-vikt kärnor kärnor % av torrkg. substansen %
Antal prov
Vattenhalt
78-5
14i
1.5-8
80-6
13-9
17-3
78-9
15-3
16-c
79-2
12-8 12-9
1930. Mälurområdet och Närke
...
Östergötland Gotland Kalmar län och Blekinge
•••
Skåne
16-6
79-9
Halland
17-1
79-3
12-6
Bohuslän
16-G
80-1
12-9
Summa och medeltal
16-6
79-6
13-4
Uppland och Västmanland...
19-4
74- 5
13-4
Södermanland
18-9
75o
131 Närke
20-1
75'4
12-5
Östergötland
18-5
78-3
11-.;
Gotland
18-7
79-0
12-6
Östra Småland och Blekinge
2(5
17-5
78-7
11-3
Skåne
18-4
78-o
12-0
Halland
19o
77-3
12-0
Västergötland
18-5
75-8
12-4
Bohuslän
19-7
75-3
12'2
18-8
77-0
Uppland och Västmanland...
16-s
80-c
0-7
Södermanland
16-8
80-7
0-1
12-9
Närke
16-5
81-2
0-2
0-9
12-3
Östergötland
15-7
83-3
0-2
1-8
11-8
Gotland
l.o'G
82-2
0-4
0-6
13-7
Östra Småland och Blekinge
16o
75-.")
o-i
0-6
11-6
Skåne
16-6
80-2
0-5
1-2
13-1
16a
82-3
0-2
OS
13i
Västergötland
16-n
82-9
0-o
0-5
11-8
Bohuslän
16-9
81-5
0-G
1-0
12-c
Värmland
(16-9)
(82-2)
(o-i)
(0-4)
(12-3)
16-4
81o
0-2
0-8
12-6
Västergötland
och
1931.
Summa och medeltal
12-2
1932.
..
Halland
Summa och medeltal Ej medräknade i medeltalet.
13-o
90 Tab. 3.
Resultat från kvalitetsinventeringarna. Råg. Antal prov
O m r å d e
Medeltal för olika områden Mältade Hl.-vikt Vattenhalt kärnor kg-
1930.
16 15 18 13 27 20 32 40 30 43
16-7
71-5
4-0
16-9
72-3
2-7
17-0
72-5
1-5
73-0
2-s
16-5
73-9
1-7
16-9
73-3
1-8
17-3
72-8
1-4
72-7
1-5
17-5
71-7
17-4
72-4
3-0
17-2
72-6
2-3
35 20 16 30 20 50 46 38 17 15 15
18-2
68-7
6-G
17-1
70-4
3-G
18-0
70-5
3-9
17-5
71-8
2-9
17-9
71-2
2-7
17-4
2-1
17-6
71-0
10-6
17-5
71-3
10-9
17-6
72-3
4-0
18-i
69-s
5-5
17-8
71-2
1-9
17-
70-9
5-6
1932. Uppland och Västmanland
16-7
72-2
1-1 1-5
Uppland Västmanland Södermanland Närke Östergötland Gotland Kalmar län och Blekinge Skåne Halland Västergötland och Bohuslän Summa och medeltal 1931. Uppland och Västmanland Södermanland Närke Östergötland Gotland Östra Småland och Blekinge Skåne Halland Västergötland Bohuslän Värmland Summa och medeltal
Södermanland
16-5
73-5
N ärke
16-5
73-4
1-0
Östergötland
16-0
74-2
0-5
Gotland
16-0
72o
2-o
Östra Småland och Blekinge
15-9
72-9
l-o
Skåne
16-2
73-8
OS
76-2
0-9
Halland
••
Västergötland
16-3
75-7
0*6
Bohuslän
16-5
75-3
Oi
Värmland
16-8
75-0
0-7
16-4
74o
0-9
Summa och medeltal
91 Tab. 4. Resultat av provbakningar med mjöl av höstvete av 1932 års skörd. Vattenhalt
Område
BrödRåprotein- Degvikt volym av Brödhalt % av 100 gr. 100 gr. form ;i5%HsO) mjöl mjöl
Porositet
H/Bindex för fria bröd
Uppland och Västmanland !
I5'9
7-6
4-5
6-0
80 Södermanland
15-7
7'7
5"o
5-o
83 Närke
15-0
8-o
4-0
7-3
82 Östergötland
15 - i
7*1
5-o
6-5
89 Gotland
15-3
8-o
5-5
5-0
82 Ö. Småland och Blekinge..
15" 1
7-4
5-o
5-0
15'7
9-1
4-o
4-3
lfi-o
7*6
4-5
5-5
7-1
4-o
5-3
6-8
5-0
7'5
7-4
4-0
7-5
7'6
4-G
5-9
j
Skåne
j
Halland Västergötland
I j
15'7
Bohuslän
j
16-0
Värmland
!
15'9 15-ti
Medeltal
Tab. 5. Resultat av provbakningar med mjöl av vårvete av 1932 å r s skörd.
Område
Vattenhalt
BrödRåprotein- Degvikt halt % av 100 gr. volym av 100 gr. (15%H 3 0) mjöl mjöl
Brödform
Porositet
H/Bindex för fria bröd
Uppland och Västmanland
16-2
6o
7-8
76 Södermanland
16o
4-0
6-s
78 Närke
15-7
5-0
7'5
80 Östergötland
16-1
6-0
8-3
81 Gotland
15-5
4*5
7-3
84 Ö. Småland och Blekinge-..
16-3
5'8
89 Skåne
16-2
7-0
7-4
Halland
15-6
644 Västergötland
15-6
508 Bohuslän
16-7
5-o 6-o 6-o 5-o 4-o
5-2
7"0
8-5
7-8
83 Värmland Medeltal
16-o
9-6
92 Tab. 6.
höstvete,
Resultat av provbakningar av blandningar med 70 15 °Å vårvete och 15 % Manitoba I. 1932.
O m r å d e
Vattenhalt
I Uppland och Västmanland
15-0
BrödRåprotein- Degvikt volym av 100 halt % av 100 (15%HiO) gr. mjöl gr. mjöl 8-9
163 H/B1 index
Brödform
Porositet
6-0
4-3
6-0
5-s
för fria bröd
, Södermanland
14-7
8-7
600 Närke
14-2
8-8
5-o
6-5
82 Östergötland
14-9
8-2
6-5
14-3
6-o
6-0
15-0
8-4
5o
Bo
6-o
7-o
85 88
! Gotland I Ö. Småland och Blekinge...
14-G
i Skåne
8'7
6-o
4-8
14-5
8-3
5*5
5-0
81 HG
8- 2
6-o
4-5
14-8
8-5
4-5
8-7
6-8 5'6
14-7
Halland
14G
Västergötland Bohuslän , Värmland Medeltal
Tab. 7.
9-8
83 Degutbyte vid för statens spannmålsnämnds räkning utförda provbakningar.
31 j ö 1 t y p
Extra kärnmjöl
Kärnmjöl
Bagerimjöl
Rent svenskt mjöl
Förmalningsperiod
Antal prov
Degutbyte av 100 j ijåproteingr- mjöl j ] ia it % "Saltsjö- | (15 % ILsO) Svalöv qvarn Svalöv 159-8
Nov. 1930 Febr. 1931
157-8
158-0
Nov. 1931
157-3
159-3
Febr. 1931
157*6
158-5
Nov. 1931
156*9
158-0
158-c
Nov. 1930
158-4
Nov. 1930 Febr. 1931
157-1
158-4
Nov. 1931
157-S
158-5 156-8
j Nov. 1930 Febr. 1931
156-7
155-7
Nov. 1931
156-0
152-6
93 Tab. 8.
Rrödvolym för kemikaliebehandlade mjöl vid för statens spannmålsnämnds räkning utförda provbakningar.
M j ö 1t y p
Förmalningsperiod
Brödvolym av 100 gr. mjöl
Antal prov
Svalöv
Extra-kärnmjöl
Nov. 1930
6 o
—
715 Febr. 1931
617 Nov. 1931
739 Nov. 1930
Rent svenskt mjöl'
1 Nov. 1930
6 Febr. 1931
650 Nov. 1931
745 Nov. 1930
5 Febr. 1931
478 Nov. 1931
478 K v a r
n
Mältningsgrad (refraktometertal) enligt undersökningar vid Saltsjöqvarn. Nov. 1930
Febr. 1931
Nov. 1931
K v a r n ntr
Extra-kärnmjöl 18-1
25-4
16-7
29-4
20o
15-8
27-3
5 6
25-4
Nov. 1930
Febr. 1931
Nov. 1931
Bagerimjöl 22-3 28-o 25-8
19-1
I 2
29-2
29-G
22-5
23-1
18-8
19-7
20-1
28-7
21-1
15-4
16-9
15-0
23-8
19-3
24-4
33-6
23-2
29-5
(i
18-5
30-1
22-3
25-5
23-9
21-7
21-8
15 9
1¶Kärnmjöl 16-2 25-o
25-0
724 I allmänhet obehandlade mjöl.
Tab. 9.
5 3
Nov. 1931
Bagerimjöl
>ö qvarn
661 Febr. 1931
Kärnmjöl
Salts
|
25-4
26-3
fl
23-3
Rent svenskt 33-5 38-5
mjöl
19-8
20-1
23-1
19-2
37-n
41-1
31-6
30-7
22-o
39-0
31-2
20-1
22-2
33-3
24-3
32-1
27-6
17-4
28*6
19-6
31-8
18-o
o
25-3
30-8
23'9
26-7
26-2
94 Tab. 10.
Mjölanalyser och provbakningar av handelsmjöl, förmalt hösten 1932. Medeltal. M j ö l a n a l y s e r
Förmalningsperiod
Vattenhalt
( 1 5 % H ? 0)
Råproteinhalt % (15 % 11,0)
Enzymatiskt tillstånd M. E.
Askhalt
Extra-kärnmjöl 1 sept.—15 sept
15-2
0-43
17-9
16 sept—15 okt.
15-2
0-38
16-5
16 okt.—30 nov
15-5
0-39
9-3
13-8
1 sept.—15 sept
15-5
0-51
10-8
18-3
16 sept.—15 okt.
15-0
0-50
17-6
16 okt.—30 nov
15-2
0-61
10-4
16-1
Bagerimjöl
P r o v b a k n i n g a r i H/B-index Deg vikt BrödvolyrnJ av 100 Brödform j Porositet j för fria av 100 gr. mjöl bröd gr. mjöl Extra-kärnmjöl 1 sept.—15 sept
16 sept.—15 okt.
6-0 7-4
16 okt.—30 nov.
5-8
1 sept.—15 sept.
5-9
16 sept—15 okt.
6-6
79 I 16 okt.—30 nov
5'9
83 Bagerimjöl
Bilaga 1. Beskrivning på den vid utsädesföreningens cereallaboratorium använda bakningsmetoden för vetemjöl. 40 gr. möjligast färsk pressjäst, 7*5 gr. salt och 10 gr. vanligt rörsocker uppvägas samt upplösas i 500 ccm. vatten, vars temperatur avpassats så, att den färdiga degen får en temperatur på omkring 25° C. Dessutom uppväges av det mjöl, som skall undersökas, c:a l*o kilogram. Ungefär 9Ao härav hälles i degblandaren, och det återstående reserveras för a t t tillsättas under knådningen, tills degen får önskad fasthet. Mjölet får
95 alltid stå i bageriet natten över och har därför en ganska konstant temper a t u r (c:a 20° C ) . Degen beredes i en degblandare a v firman J. Holmströms i Stockholm fabrikat. Maskinen får vanligen gå 250 varv, vilket tager en tid av c:a 4*5 minuter i anspråk. H ä r u n d e r tillsättes, som förut redan framhållits, ytterligare något mjöl, så a t t en lagom styv deg erhålles. Därpå får degen jäsa i termostat vid 33—35° C. under 30—50 minuter. Den »stötes» sedan på bordet och väges. Två brödämnen om vardera 400 gr. och ett på 300 gr. avdelas. De två förstnämnda formas r u n d a samt läggas i mycket lätt smorda bleckformar. Det tredje däremot slås upp till ett s. k. franskt bröd (längd c:a 25 cm.) och bakas fristående. F o r m a r n a s dimensioner äro: botten 85 X 85 mm., övre kanten 125 X 125 mm., höjd 110 mm. F o r m a r n a insättas i en avdelning av jäsningsrummet, där temperaturen hålles vid 35—38° C, samt få stå där så länge, att brödämnena bliva färdiglasta, vilket brukar t a g a en tid av 30—100 minuter. De färdigjästa brödämnena bakas i kvalmugn vid c:a 240° C. Tre timmar efter det bröden uttagits ur ugnen m ä t a s de i en Fornets volymbestämningsapparat, varjämte brödvikt, form och porositet bestämmas. I fråga om de s. k., fria bröden fastställes även förhållandet mellan höjd och bredd, s. k. höjdbreddindex (H/B). I de fall, då mjölprovets storlek ej tillåter utförande av ett vanligt bakningsförsök, tagas halva kvantiteter av samtliga ingredienser. A v degen erhålles då endast ett formbröd och ett franskt »fristående» bröd. Degutbyte, brödvikt och brödvolym angivas vanligen pr 100 gr. mjöl av 15 procents vattenhalt och beräknas p å följande sätt: den a n v ä n d a mjölvikten omräknas först till 15 procent vatten. Genom division av den totala degmängden, i vilken sålunda v i k t e r n a av jäst, socker, salt och a n d r a tillsatser ingå, med den reducerade mjölvikten och multiplikation med talet 106 erhålles sedan degutbytet av 100 gr. mjöl. Brödvikt och brödvolym beräknas genom multiplikation av de direkt fastställda värdena härför med degutbytet samt division av det sålunda erhållna talet med den för varje bröd a n v ä n d a degmängden. Brödens form bestämmes enligt en av ingenjör G. Molin uppgjord skala, och porositeten enligt Mohs' porskala. Svalöv den 6 december 1932. Å.
Åkerman.
96 Bilaga 2.
Vilka fordringar böra ställas på vetemjöl, för att det skall anses hava god bakningsduglighet? Utredning verkställd på uppdrag av statens spannmålsnämnd av FIL. DR. Å. ÅKERMAN, SVALÖV.
I gällande författning (nr 249/1930) angående inmalning av vete och r å g h a r såsom riktlinje för inmalningstvångets tillämpning angivits, a t t inmalningsprocenten ej i något fall m å bestämmas högre, ä n a t t framställning k a n i erforderlig omfattning ske av olika kvaliteter mjöl av god bakningsduglighet. För a t t få begreppet »god bakningsduglighet» närm a r e definierat vände sig särskilda utskottet vid 1930 års riksdag, vid vilken beslut om införande av inmalningstvång fattades, till underteckn a d med anhållan, a t t jag skulle n ä r m a r e precisera de fordringar, som borde ställas p å bakningsförmågan hos vetemjöl. I det utlåtande, jag med anledning d ä r a v avgav, och som finnes intaget i »Särskilda utskottets vid 1930 års riksdag» utlåtande nr 2, framhölls, att det knappast vore möjligt bestämt definiera det ifrågavarande begreppet, ty dels ställas olika k r a v på mjölet allt efter det slags bröd, som skall bakas, och dels erfordras för olika bakningsmetoder olika mjöltyper. Helt allmänt ansåg jag mig dock k u n n a definiera begreppet ifråga så, att ett vetemjöl har god bakningsduglighet, n ä r det vid bakning enligt gängse metoder giver ett stort bröd — efter vikt och volym r ä k n a t — av vacker form och med fina j ä m n a porer. F o r d r i n g a r n a på mjölet äro emellertid, såsom ovan framhållits, mycket olika, och som regel ställa yrkesbagarna och särskilt de, som driva en m e r a industrimässig bagerirörelse, betydligt större krav på mjölets bakningskraft, ä n m a n gör vid bakning i hemmen. För en husmoder gäller det n a t u r l i g t v i s i första hand att kunna framställa ett vitt, vackert bröd av så god smak som möjligt, vilket dessutom k a n förvaras n å g r a dagar u t a n a t t bliva alltför torrt. Däremot har hon icke något större intresse av att mjölet på g r u n d av stark absorptionsförmåga gent emot vatten giver stort degutbyte och ej heller av att brödvolymen blir särskilt stor. Betydligt större vikt torde däremot husmödrarna fästa vid mjölets användbarhet för a n d r a hushållsändamål, såsom till pannkakor, såser och dylikt. Härför kräves emellertid icke någon särskilt hög bakningskraft utan avgörande h ä r v i d l a g är framförallt mjölets enzymatiska tillstånd. Yrkesbagarna, för vilka det i första h a n d gäller att kunna framställa ett vackert och smakligt bröd så billigt som möjligt, fästa naturligtvis särskilt avseende vid deg- och brödutbytet. Men det ligger även i deras intresse att av en viss viktsmängd deg få en möjligast stor brödvolym,
97 emedan ett stort bröd mera tilltalar den brödköpande allmänheten än ett mindre, även om det icke innehåller mera näring. E n a n n a n sak, som man, särskilt i de stora, industrimässigt d r i v n a bagerierna tager hänsyn till, är degens »tolerans» med avseende på jäsningstiden samt dess förhållande vid maskinknådning. P å grund av arbetstidens begränsning i bagerierna h a r arbetet därstädes blivit mycket mera forcerat ä n förut. Detta har haft till följd, att man för vissa brödtyper måst förkorta jäsningstiden så mycket som möjligt, och man vill därför också hava ett mjöl, som kan j ä s a fort. Men samtidigt fordrar man, att degarna skola tåla a t t jäsa r e l a t i v t länge, om så skulle v a r a önskvärt. P å senare tiden har man i stor utsträckning övergått till att a n v ä n d a maskiner för degältningen, och detta h a r också medfört ökade k r a v på mjölets bakningskraft. Man anser nämligen, a t t en deg av ett bakningskraftigt mjöl är mindre ömtålig för maskinknådning än en sådan av ett mindre kraftigt. Det är ju klart, a t t en bagare är mycket rädd för att få ett bak misslyckat, då detta k a n medföra stora förluster, och att han därför g ä r n a skaffar sig en relativt stor »säkerhetsmarginal» genom att a n v ä n d a möjligast kraftigt mjöl. För a t t tillmötesgå konsumenternas olika krav tillhandahålla k v a r n a r n a sina kunder olika mjölsorter: extra-kärnmjöl, kärnmjöl, bagerimjöl m. fl. Av bagerimjölet framställas dessutom av vissa k v a r n a r olika typer med olika bakningsegenskaper. Kärnmjölen torde, enligt vad vi erfarit, användas av både husmödrarna och yrkesbagarna, bagerimjölen däremot huvudsakligen av de senare. Då jag år 1930 hade a t t till Särskilda utskottet avgiva det ovan omnämnda yttrandet angående begreppet god bakningsduglighet, hade vi vid härvarande cereallaboratorium icke tillräcklig, på egna erfarenheter grundad kännedom om kvaliteten hos olika mjöltyper samt om konsumenternas krav på deras bakningskraft för att kunna i detalj angiva de fordringar, som lämpligen borde ställas på desamma. Därför inskränkte jag mig till a t t precisera de fordringar, som j a g menade borde ställas på ett vetemjöl av genomsnittstyp för att detsamma skulle k u n n a anses besitta god bakningsduglighet. J a g utgick h ä r v i d ifrån de allmänna erfarenheter, vi kunnat göra beträffande husmödrarnas och yrkesbagarnas fordringar på mjölet, samt förutsatte, att bakningsdugligheten i genomsnitt taget borde hållas väl så hög som den, vilken erfordras vid bakning i hemmen men något lägre än den, yrkesbagarna hade inställt sig på. Dessa voro vid den ifrågavarande tidpunkten, då en betydande mjölimport förekom, ganska höga. Såsom normgivande angåvos dessutom vissa siffervärden för degutbyte, brödvolym m. m., erhållna genom provbakningar enligt en vid flertalet kvarnar då gängse bakningsmetod. Genom de omfattande kvalitetsundersökningar, vi på senare åren utfört för spannmålsnämndens räkning och tack vare det värdefulla samarbete, vi haft med ett flertal ledande män inom kvarn- och bageriindustrien, hava 7
—
330298.
98 vi vid härvarande cereallaboratorium vunnit avsevärt ökad erfarenhet angående kvaliteten hos olika mjöltyper och bagarnas k r a v på densamma i olika hänseenden. Genom att övergå till en av ingenjör G. Molin vid Saltsjöqvarn utarbetad bakningsmetod (bil. 1) k u n n a vi också n u m e r a angiva siffervärden för olika bakningsegenskaper, vilka bättre ä n de, vi tidigare anförde, torde motsvara dem, som erhållas vid bakning i stort. Då jag i egenskap av sakkunnig i kvalitetsfrågor hos spannmålsnämnden haft a t t avgiva yttrande angående kvaliteten hos det av k v a r n a r n a under olika förmalningsperioder framställda mjölet samt om lämpligheten från kvalitetssynpunkt av en förändring av inmalningsprocenten för vete, har jag de båda senaste åren också utgått från siffervärden, erhållna vid undersökningar enligt nämnda metod. P å uppdrag av statens spannmålsnämnd lämnas här nedan en kort redogörelse för dessa siffervärden samt för de normer, vi nu tillämpa, då det gäller avgöra, om ett vetemjöl har god bakningsförmåga. De egenskaper hos mjölet, man i första hand har att t a g a hänsyn till, då det gäller att bedöma dess användbarhet för bakningsändamål, och som särskilt bero på det vid förmalningen använda vetets kvalitet, äro, såsom av det tidigare anförda redan framgått, degutbyte och brödvolym. Enligt v å r a undersökningar k u n n a dessa även vid samma inmalningsprocent variera högst betydligt hos mjöl från olika kvarnar, beroende dels på skillnader i kvaliteten hos den använda råvaran, dels på åtskilliga förhållanden av kvarnteknisk natur, såsom spannmålens förbehandling före förmalningen, förmalningssätt och utmainingsgrad, kemikaliebehandling o. s. v. Genom att under två års tid undersöka denna variation hos mjöl från ett tiotal större och medelstora kvarnar hava vi k u n n a t fastställa, att den för kemikaliebehandlade mjöl i allmänhet rör sig inom nedan angivna gränser för olika mjöltyper. Visserligen hava i n å g r a enstaka fall lägre värden förekommit, men torde detta då hava berott på speciella förhållanden. I betraktande av a t t n å g r a särskilda klagomål under denna tid icke förekommit på mjölet, torde de angivna lägsta siffrorna också kunna fastställas såsom den undre gräns, vilken icke g ä r n a i något fall bör underskridas vid normal förmalning, om mjöl av dessa typer i genomsnitt taget skola kunna anses fylla konsumenternas berättigade k r a v på god bakningsduglighet. D eg v i k t gr. av 100 gr. mjöl
Bröd volym ccm. av 100 gr. mjöl
Extra-kärnmjöl
157—163 medeltal 160
600—800 medeltal 700
Kärnmjöl
156—160
550—750
»
»
»
600 M j ö 1t y p
Bagerimjöl av kraftig tj^p »
»
svagare »
»
158—164
>
650—850
156—162
»
500—700
99 Beträffande övriga egenskaper hos mjölet, som man i detta sammanhang h a r a t t t a g a hänsyn till, skall framhållas, att råproteinhalten, beräknad på 15 procent vatten, för extra-kärn- och kärnmjölen bör v a r a lägst 8*o procent och för bagerimjölen lägst 9*o procent. Porositeten, bestämd enligt Mohs' vanliga porskala bör icke understiga 4*o och förhållandet mellan höjd och bredd multiplicerat med 100 (H/B-index) hos s. k. fria bröd bör v a r a lägst 75. De enzymatiska förhållandena i mjölet böra dessutom v a r a sådana, att m a n vid undersökning enligt Molins eller Lindbergs refraktometermetoder högst erhåller värdet 28 M. E. för kärnmjöl och 30 M. E. för bagerimjöl. De talvärden, som här angivits såsom m å t t på bakningsdugligheten, avse närmast, såsom av det anförda framgått, a t t användas vid bedömningen av mjöl, framställt vid större och medelstora kvarnar, vilka normalt bruka behandla sitt mjöl med kemikalier. For mjöl från småkvarnar få dessa talvärden däremot anses för höga, och i synnerhet är detta fallet för mjöl från sådana kvarnar, som icke bruka behandla mjölet med bromat eller liknande ämnen. A t t för bedömning av dylikt mjöl angiva n å g r a särskilda normer, synes emellertid knappast behövligt, då man genom bromatbehandling av mjölet vid bakningen lätt nog kan få det jämförbart med sådant från storkvarnarna. F ö r a t t kunna bedöma, h u r u hög inmalningsprocent av svenskt vete, som bör fastställas, utföras emellertid icke blott provbakningar med rena kvarnmjöl och med dylika, uppblandade med olika mängder mjöl av svenskt vete, u t a n spannmålsnämnden låter även utföra omfattande undersökningar av blandningar mellan svenskt höst- och vårvete från olika områden samt Manitoba I. Det svenska vetet tages vanligen från de prover, nämnden vid sina kvalitetsinventeringar låter insamla. Emedan förmalningen h ä r a v sker på små försökskvarnar och utmalningen endast är 50 procent, får det mjöl, som härvid erhålles, närmast karaktären av ett kärnmjöl med en askhalt varierande mellan 0'40 och 0*45 procent. Genom att jämföra bakningsresultaten för detta mjöl med dem från provbakningarna utav kvarnmjöl hava vi efter h a n d även för detsamma kunnat fastslå vissa normalvärden, angivande de lägsta gränserna för olika egenskaper, vilka icke böra underskridas i något område, för a t t mjöl med god bakningsduglighet av olika typer skall kunna produceras. Som regel bruka härvid genomsnittsprover från följande viktigare produktionsområden undersökas: Uppland och Västmanland, Södermanland, Närke, Östergötland, Gotland, K a l m a r län och Blekinge, Skåne,
100 Halland, Västergötland, Bohuslän, Värmland. Vid provtagningen, som vanligen omfattar minst ett 50-tal prov, tillses, att höst- och vårvete bliva representerade i ungefär samma förhållande, som de normalt förekomma i respektive områden. Vid bedömningen av de erhållna resultaten tages emellertid icke enbart hänsyn till de för de olika områdena erhållna värdena, u t a n det fästes också avseende vid genomsnittsresultatet för hela landet, detta emedan man måste utgå ifrån, a t t en eventuellt svag kvalitet hos vetet i ett område icke k a n få bliva helt avgörande för, h u r u hög inmalningsprocent som skall fastställas. De ifrågavarande normalvärdena återgivas h ä r nedan: G r ä n s v ä r d e n För enskilt område
8-0
Rånrnfpinhalt fl.*» / ^ H i O )
Degvikt av 100 gr. mjöl
H/B-index för »fria» bröd
För hela landet Medeltal
••
8-6
80 Vidare måste naturligtvis stor hänsyn tagas till vetets mältningsgrad. H ä r v i d hava vi utgått ifrån en mältningsgrad av 28 molinenheter såsom gräns. Detta värde skulle möjligen k u n n a förefalla relativt lågt, vilket det emellertid knappast kan anses v a r a i betraktande av, att vi till förmalningsproverna endast medtaga prover av sådana partier, som äro leveransgilla enligt gällande kvalitetsbestämmelser. Vad ovan anförts får icke betraktas såsom något slutgiltigt. Ytterligare undersökningar torde vara nödiga, i n n a n en slutlig inställning till spörsmålet om begreppet »god bakningsduglighet» intages. Svalöv den 6 december 1932. Å.
Åkerman.
Bilaga
2.
UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE MÄLTNINGSGRADEN HOS VETE SAMT
BESKRIVNING AV FÖR DETTA ÄNDAMÅL UTARBETAD KEMISK M E T O D AV
FIL. LIC. J. E.
L I N D B E R G , SVALÖV
103 Bland de undersökningar, som utföras på ett brödsädesparti i avsikt att bedöma dess användbarhet och värde som kvarnvara, torde ofta och särskilt i vårt land fastställandet av procenthalten grodda kärnor vara en av de viktigaste. Då den skadeverkan, som mältade kärnor åstadkomma i ett vete- eller rågparti, kan vara av avgörande betydelse för spannmålens värde, är det givet, att den metod, med vars tillhjälp denna skada skall mätas, måste vara möjligast tillförlitlig och säker. Nu kan detta tyvärr ej sägas vara fallet med den gängse groddräkningen — utsortering och vägning av de grodda kornen. Denna ger naturligtvis ett visst utslag för mältningsgraden, men den är härvidlag synnerligen ofullständig och kan ej sällan i de enskilda fallen lämna vilseledande resultat. Vid vetemjölets användning för vissa hushållsändamål, såsom pannkaksberedning m. m., är redan en mindre groddskada av betydelse, vid brödbakning åter framträda skadeverkningarna vanligen först, då groddskadan är mera omfattande. Det blir därför i första hand mjölets värde för pannkaksberedning och liknande ändamål, som blir avgörande, när det gäller att värdesätta groddskadad spannmål. Mot detta kan ju den invändningen göras, att mjölets användning för dylika ändamål är förhållandevis ringa, och att man därför ej får fästa för stort avseende vid denna användningsform. Men bland kvarnmännen synes uppfattningen vara en annan. Från vissa håll göres t. o. m. gällande, att åtminstone 90 procent av de anmärkningar, som konsumenterna göra mot mjölet, äro sådana, vilka avse dess användning till matlagning. De allra flesta av de mellansvenska kvarnarna känna också väl till det s. k. pannkaksprovet, vilket av ålder använts för bedömande av spannmålens mältningsgrad ävensom för kontroll på det framställda mjölets användbarhet. Erfarenheten från på Svalöv verkställda undersökningar pekar också i den riktningen, att man tvingas taga särskild hänsyn till mjölets förhållande vid pannkaksberedning. Pannkaksprovet och andra metoder, som giva mot detsamma svarande resultat, bliva därför i sista hand avgörande för bedömande av mältningsgraden. Nu är det ej ovanligt, att mjöl av olika vetepartier, som innehålla samma halt av grodda kärnor, förhålla sig mycket olika vid pannkaksprovet. Det ena mjölet ger en bra pannkaka och är ett gott hushållsmjöl, medan det andra ger en dålig sådan och ej kan användas för sagda ändamål. Även det omvända förhållandet, nämligen att mjöl av olika spannmålspartier med olika groddhalt giva likartade pannkakor, är en vanlig företeelse. Utan någon tvekan torde man sålunda
104 kunna påstå, att groddräkningen äger mycket ringa tillförlitlighet för bedömande av mältningsskador hos spannmålen. Detta bör ej heller vara ägnat att förvåna, enär vid groddräkningen sådana förändringar i kärnans yttre egenskaper läggas till grund för bedömningen, vilka knappast kunna väntas utgöra ett fullt exakt mått på förhållanden, som äro beroende av inre kemiska och kolloidkemiska förändringar i kärnans mjölkropp. Som totalomdöme om groddräkningsmetoden torde kunna sägas, att den hittills varit det enda allmänna och inom handeln tillämpade sättet för bedömning av mältningsgraden, men också att den är ganska otillförlitlig, osäker och i viss mån orättvis och sålunda utgör ett relativt ofullständigt mått på spannmålens värde. Med hänsyn till ovan relaterade förhållanden beträffande groddbestämningen och med kännedom om, att hithörande frågor på vissa håll redan lösts på ett bättre sätt, uppdrog statens spannmålsnämnd i maj 1931, på förslag av fil. dr Å. Åkerman, åt Sveriges utsädesförenings cereallaboratorium på Svalöv att undersöka möjligheterna av att på kemisk väg fastställa mältad brödsäds användbarhet som kvarnvara. Innan de resultat relateras, vilka framkommit vid de med anledning härav verkställda undersökningarna, synes det vara lämpligt att något erinra om de förändringar, som försiggå med spannmålen i samband med mältningen. De vid groningen i kärnans yttre karaktär inträdande förändringarna grunda sig på i dess inre försiggående kemiska processer. Vid vattenupptagningen och svallningen utbildas eller aktiveras vissa ämnen, vilka förorsaka den ökade vitalitet hos sädeskornet, som yttrar sig i inträdande groning. Dylika ämnen, som överallt i den levande naturen spela en oerhört stor roll, kallas enzymer eller ferment. De aktiverade fermenten åstadkomma i kärnans inre, sålunda i själva mjölkroppen, en börjande upplösning av där förefintliga förrådsämnen, stärkelse och äggvita, vilka sedan i annan form överföras till grodden under dess utveckling. Tydligast framträder fermentens inverkan på stärkelsen. De stärkelselösande enzymerna kallas diastaser. Ej mindre betydelse i detta sammanhang hava de äggvitesönderdelande (proteolytiska) fermenten, vilka under groningen verka nedbrytande på äggvitan i mjölkroppen. Denna fermentens verksamhet avser sålunda en mobilisering av näringsämnen åt grodden under dennas utveckling och tillväxt. Densamma är också det primära i groningsföreteelsen, och det är dessa enzymer och deras aktivitet, som gör groningen så farlig för mjöl framställt av mältad brödsäd. Även fullt utvecklad och välbärgad spannmål och mjöl därav innehåller enzymer av här ovan omnämnda slag. Sålunda är närvaro av en viss halt av diastatiska enzymer önskvärd för att mjölet överhuvud taget skall vara lämpligt för bakningsändamål. De nyssnämnda enzymerna producera nämligen näringsämnen (socker) åt jästen, så att den blir i stånd
105 att frambringa en tillräcklig mängd jäsningsgas (kolsyra). Varje mjöl har sålunda ett visst »enzymatiskt tillstånd», vilket karakteriseras dels av mängden och verkningsgraden hos närvarande enzymer, dels av mjölstärkelsens och mjöläggvitans motståndskraft mot de av dessa enzymer förorsakade verkningarna. För hushållsvetemjöl och spisbrödsrågmjöl erfordras ett lågt »enzymatiskt tillstånd» d. v. s. mjölet bör innehålla ett lämpligt, ej för högt enzymförråd. Kolhydraterna (stärkelsen) och äggviteämnena böra därjämte förefinnas i möjligast oförändrad form, sådana som de föreligga i mjölkroppen hos välmogen och välbärgad spannmål. För bakningsändamål passa däremot de mjöl bäst, som ha ett något högre »enzymatiskt tillstånd». Man har sålunda teoretiskt sett olika fordringar på mjölet i enzymatiskt hänseende beroende på användningssättet, men då mjöl med lågt enzyminnehåll i realiteten kommer till användning såväl för hushållsändamål som för bakning, blir lågt »enzymatiskt tillstånd» också den fordran, som måste ställas på allt mjöl, om man i handeln blott vill föra sådant av en enzymtyp. Fältgroning åstadkommer förändring av det »enzymatiska tillståndet» hos spannmålen. Groddskadan yttrar sig nämligen i förhöjd mältningsgrad och sålunda, såsom förut är anfört, i en ökad fermentverkan med mer eller mindre i nedbrytande riktning förändrade kolhydrater och äggviteämnen. Man torde då kunna förutsätta, att en på ett eller annat sätt företagen bestämning av enzymverkan i mjölet sannolikt bör vara en bättre mätare på dessa genom groning åstadkomna förändringar än groddräkningen. Det är också denna princip, som ligger till grund, för de kemiska undersökningsmetoder, vilka användas för bestämning av den s. k. »diastatiska kraften», och på densamma vilar också det förslag, som framkommit som resultat av våra undersökningar. Vid de mest anlitade och säkraste metoderna (t. ex. Rumsey1) bestämmes sålunda mängden av en löslig produkt i en vid bestämd temperatur hållen vattensuspension av mjölet. Med kännedom om ovan angivna förhållanden rörande de förändringar, som äga rum vid spannmålens groning, och det skadliga inflytande, som den har på mjölets beskaffenhet, samt om tidigare arbeten och metoder, vilka varit föremål för undersökning (jämför Hagberg,2 Ritter,3 Halenke och Möslingei*), påbörjade cereallaboratoriet arbetet i överensstämmelse med det erhållna uppdraget. Ett första förslag till kemisk metod för bedömning av mältningsgraden hos spannmål inlämnades till statens spannmålsnämnd under september månad 1931. Att cereallaboratoriet redan då ansåg sig kunna framlägga ett sådant, var i mycket hög grad beroende av det samarbete, som labora1 Am. Inst. Baking Bull. 8, 1922. * Zeitschrilt f. d. ges. Getreidewesen, Bd. 17, 158, 1930. 3 » » » » » H. 1, 1928. 4 Abderhalden, Handbuch der biol. Arbeitsmetoden, Abtlg. IV, Teil 8, 190.
106 toriet då hade och även tidigare haft med de större kvarnarnas laboratorier i landet. Särskilt bidragande därtill var kanske kännedomen om, att cereallaboratoriet vid Saltsjöqvarn i Stockholm under ledning av civilingenjör G. Molin hade möjlighet att göra tillförlitliga undersökningar över mjölets diastatiska förhållanden (s. k. D.K.-värden) enligt en då ej offentliggjord och av oss ej känd metod. Då de vid vårt cereallaboratorium enligt den av oss under utarbetning varande metoden funna värdena på ett stort antal mjöl, vilka undersökts för spannmålsnämndens räkning vid olika kvarnar och däribland även vid Saltsjöqyarn, gingo vackert parallellt med nämnda kvarns D.K.-värden, var detta givetvis ett mycket starkt stöd för, att vår metod hade ett visst värde. En första värdemätare vid våra undersökningar hade det förut omnämnda pannkaksprovet varit, varom mera kommer att nämnas längre fram. Det framlagda förslaget underställdes en expertkommitté, bestående av ingenjör G. Molin, direktör K. Möller och fil. dr Å. Åkerman. I samband med yttrande över vårt förslag framlades för kommittén även den ovan antydda av ingenjör Molin sedan många år använda metoden ävensom en av civilingenjör S. Hagberg för några år sedan vid Kalmar ångkvarn utarbetad metod. Kommittén jämte i dess arbete deltagande kemister från några av de större kvarnarna ansågo, att de ifrågavarande metoderna utgjorde ett gott framsteg i riktning mot en rättvisare och tillförlitligare bedömning av mältningsgraden. I anslutning till de avgivna yttrandena över Svalövs-laboratoriets förslag, kvarnarnas då offentliggjorda metoder och den vid första expertkommitté-sammanträdet förda diskussionen uppdrog kommittén åt vårt cereallaboratorium att företaga vissa förändringar av metoden, framförallt i förenklande och tidsbesparande syfte. Som resultat av dessa kompletterande arbeten framlades inför expertkommittén ett nytt förslag i början av februari 1932. Den ursprungliga metoden var avsedd att användas för bedömning även av råg, men de fortsatta undersökningarna visade, att mältningsskadorna hos rågen ej låta sig bedömas tillräckligt tillförlitligt med densamma. Den nya metoden, som finnes i detalj beskriven i en till denna redogörelse fogad bilaga (sid. 112), är därför tills vidare avsedd att gälla endast för vete. De vid olika cereallaboratorier nu tillämpade kemiska metoderna giva olika siffervärden, vilka dock samtliga hava ett visst bestämt samband med varandra. Man har därför enats om, att de erhållna siffrorna (refraktometertalen) skola omräknas till samma enhet och benämnas molin-enheter (M.E.), vilka skola användas som mått på spannmålens värde i fråga om mältningsgraden. Desamma angiva procenthalten nedbruten stärkelse i mjölet, om ett gram stärkelse löst till 100 ccm. ger 4 delstreck på refraktometerskalan. 1 1 Latin, L. M.: Metod att bestämma stärkelsen i cerealier med användning av den av Zeiss uppfunna sänkrefraktometern. Svenska Bryggareföreningens Månadsblad, Bd. XXIV, 287, 1909-
107 överensstämmelsen emellan de resultat, vilka erhållas vid undersökning av ett och samma material enligt de olika metoderna, är mycket god. Sålunda förefinnes ett samband mellan de vid Saltsjöqvarn och Svalöv utarbetade metoderna, som k a n uttryckas med korrelationskoefficienten -\0*95 =t O-ooo.1 Den ringa spridning av värdena, som h ä r förefinnes, torde också v a r a betydelselös i betraktande av, a t t ingen av metoderna k a n anses giva ett absolut exakt m å t t på spannmålens kvalitet i h ä r berörda avseende, u t a n det råder endast ett starkt positivt samband mellan molinenhet och mältningsskada. I hittills undersökt material har sålunda korrelationen mellan pannkaksprovet, som anses utgöra ett m å t t p å mältningsgraden, och Svalövs-metodens refraktometertal icke visat sig v a r a s t a r k a r e än + 0-76 ± 0-028.2 Med tanke på a t t korrelationen s t a n n a r vid detta värde, äro de eventuella små skillnaderna mellan metodernas resultat u t a n praktisk betydelse, och det torde också v a r a svårt, a t t u t a n ingående och omfattande undersökningar avgöra, om den lilla avvikelse, som den ena metoden visar från den andra, också motsvaras av en i samma r i k t n i n g gående verklig skillnad i kvalitet. A t t användningen av dylika kemiska metoder för bestämning av mältningsgraden utgör ett avsevärt framsteg i riktning mot en säkrare bedömning av densamma än den, som groddräkningen innebär, därom v i t t n a r den redan anförda korrelationskoefficienten (r = -f- 0-76 ± 0-028) mellan pannkakskvalitet och refraktometertal. Det funna sambandet måste i detta sammanhang betraktas såsom mycket gott. Det är nämligen av den art, att om man väljer spannmålen efter ett bestämt M. E.-värde, så nedbringas därmed variationen i pannkakskvalitet till 60 procent eller bortåt hälften av den totala. Beträffande h ä r beskrivna metod må framhållas, att den är synnerligen enkel och lätt att h a n d h a v a samt mycket snabb. Den ställer inga större anspråk på särskilt specialutbildad eller övad personal, u t a n vilket laboratoriebiträde som helst torde k u n n a utföra analysen med önskad noggrannhet. Den säkerhet, med vilken ett analysresultat kan reproduceras, ä r nämligen mycket god och framgår av tabell 1 a. De däri angivna v ä r d e n a för standardavvikelsen äro beräknade ur ett 50-tal bestämningar på vardera mjölet A r —A n i . Hithörande spörsmål komma för övrigt a t t närmare behandlas i annat sammanhang. Metoden medgiver dessutom utförandet av ett stort antal analyser på mycket kort tid. Vid arbete med seriebestämningar kan laboranten medhinna ett 10-tal analyser i timmen. Även om tidpunkten ännu ej är inne för utsläppandet av en dylik kemisk metod till allmänt begagnande, framstår det dock som ett önskemål, a t t groddräkningen snart m å t t e ersättas eller åtminstone kompletteras 1 Här anförda beräkningar r ö r a n d e korrelationen äro utförda enligt Bravais formel. Johannsen, W.: Elemente der exakten Erblichkeitslehre, 3:dje upplagan, sid. 348. 2 Pannkakskvaliteten är här bedömd efter pannkakans förhållande under gräddningen, dess utseende och vikt, och med ledning därav har gjorts en indelning i 9 kvalitetsklasser.
108 med den kemiska bedömningen. Dessförinnan måste emellertid gränsen för leveransgill kvarnvara fixeras och jämväl bestämmas, hur prisregleringsskalorna för avdrag och eventuellt tillägg skola läggas för metoden ifråga. Vid avgörandet av dessa frågor torde det vara lämpligt, att med tillhjälp av det förefintliga sambandet mellan groddprocent och »enzymatiskt tillstånd» söka draga slutsatser ur de för groddhalten gällande bestämmelserna. I avsikt att få en uppfattning om det nämnda sambandet erhöll cereallaboratoriet i uppdrag av statens spannmålsnämnd att utföra en undersökning över ett antal prov av 1931 års veteskörd. För detta ändamål användes de för 1931 års kvalitetsinventering av vete insamlade proven. Bland dessa uttogos tillhopa c:a 440 prov från skilda delar av landet och analyserades med hänsyn till mältningsgraden enligt vår kemiska metod. Groddräkningen var utförd i samband med de övriga inventeringsundersökningarna. 1 Analysresultaten sammanställdes efter odlingsområden i de här i tabellerna 1—4 upptagna punktdiagrammen, och dessutom gjordes statistiska beräkningar över sambandet mellan de båda egenskaperna. Tabellerna visa tydligt, hurusom partier med en och samma groddhalt kunna förhålla sig högst olika i enzymatiskt hänseende och sålunda ha helt olika kvalitetsvärde, likaså att ur partier med olika procenthalt grodda kärnor mycket lätt kunna utväljas sådana, vilka äro kvalitativt likvärdiga. Detta senare förhållande kan med nu tillämpade bedömningssätt och prisreglering med hänsyn till groddhalten göra den kemiska bedömningen mycket värdefull för köparen. Sålunda finner man i tabellerna åtskilliga prov med låg groddhalt, vilka ändå uppvisat ett relativt högt M. E.-värde (jämför tabell 2). Likaså finnas många partier, vilka varit grodda till en hög procent, men som trots detta haft ett ganska lågt »enzymatiskt tillstånd» (jämför tabell 4). Detta senare synes för år 1931 särskilt ofta hava förekommit inom Mälarområdet. Man torde kunna säga, att fältgroningen där i genomsnitt varit av mindre svårartad beskaffenhet än inom de övriga här jämförda odlingsområdena. Sammanställa vi nämligen medeltalen för groddprocent med desamma för M. E.-värden, framkommer det nämnda förhållandet tydligt (tabell 6). Sålunda finner man för Mälarområdet, att det lägsta »enzymatiska tillståndet» (27-i M.E.) svarar emot den högsta groddprocentsiffran (1*9 procent). Likaså ser man, huru detta odlingsområde har nära tre gånger högre groddhalt än landets östra delar, utan att dennas skadeverkan för den skull synes hava varit större. Detta är ju endast ett konstaterande av det genom erfarenheten förut kända förhållandet, att groddskadorna kunna vara olika svåra till sin art inom olika delar av landet. De grodda kärnornas skadeverkan varierar också med årgången. Anledningarna därtill kunna vara flera. Sålunda kan enzymernas sammansätt1
Rörande de närmare detaljerna vid groddhaltsundersökningens utförande hänvisas till Kungl. Lantbruksstyrelsens kungörelse, n r 3, 1932.
109 ning och verkningsgrad tänkas variera, beroende på om t. ex. groningen skett under kallare eller under varmare väder. I det undersökta materialet av 1931 års skörd lågo M.E.-värdena för nästan samtliga vetepartier över 20, och detta gällde även för de prov, som uppvisade en halt av grodda kärnor till endast någon tiondels procent (jämför tabellerna 1—4), men för 1932 års vete är det däremot mycket sällsynt med höga M.E.-värden, och siffror över 20 förekomma ej ofta. Sålunda synes en väsentlig skillnad i enzymförhållandena hava förefunnits mellan de båda sista årens veteskördar. E n blick på diagrammen i tabellerna 1—4 ger vid första påseendet det intrycket, att ingen korrelation förefinnes mellan de jämförda egenskaperna, men en n ä r m a r e undersökning visar dock, att en om än synnerligen svag sådan föreligger. För hela materialet beräknades nämligen korrelationskoefficienten till + 0-27 ± 0-044. Detta innebär visserligen, att man med stigande groddhalt i stort sett erhåller högre refraktometertal men också, att detta samband, såsom redan nämnts, ä r mycket svagt. Och ännu mindre värde för konstaterandet av s t y r k a n i sambandet får nämnda korrelationskoefficient, då m a n finner, a t t variationen hos de båda egenskaperna är mycket osymmetriskt fördelad kring resp. medelvärden. Den omnämnda med stigande groddhalt följande ökningen av M.E.-värdet angives av den i tabell 5 med »från grodd till M.E.» betecknade regressionslinjen, vilken ger det emot en viss groddprocent svarande sannolikaste v ä r d e t av M.E. Sålunda finner man här, a t t en groddhalt på 1 procent motsvaras av i genomsnitt c:a 28 M.E.; 2, 3, 4 och 5 procent av resp. 30, 31, 32 och 33 M.E. Spridningen kring regressionslinjen är emellertid mycket stor, och variationen kring de h ä r a n g i v n a M.E.-värdena understiger hela M.E.-variationen med blott 3—4 procent. Detta visar tydligt, h u r u osäkra dessa siffror äro, och h u r u r i n g a värde d e ' h a v a för det åsyftade sambandet. I det undersökta, relativt stora materialet av 1931 års veteskörd v a r sålunda korrelationen mellan groddprocent och mältningsgrad otillräcklig, för att m a n med tillhjälp av densamma och med ledning av de för groddhalten gällande bestämmelserna skulle kunna draga n å g r a slutsatser vid fastställandet av dylika för en på M.E.-värden g r u n d a d skala. Sambandet mellan groddprocent och refraktometertal (M.E.) k a n emellertid också ses från en a n n a n synpunkt. Enligt nu gällande bestämmelser fastställes en viss procenthalt grodda kärnor såsom övre gräns, vilken ej får överskridas, för a t t ett brödsädesparti skall anses såsom kvarndugligt. Om denna gräns sättes vid t. ex. 4 procent, såsom fallet v a r för 1931 å r s veteskörd, skulle av de här undersökta partierna c:a 6 procent hava kasserats såsom icke leveransgilla vid spannmålsföreningens inköp. Nu är det tydligt, att om man haft en kemisk bedömningsmetod i stället för groddräkningen, k v a r n a r n a borde under sådana förhållanden på det hela taget hava kunnat utnyttja ett ungefär lika stort a n t a l vetepartier och
110 sålunda gränsen för M.E. lagts vid ett värde svarande emot c:a 94 procent godkända partier. Söka vi sålunda i vårt material efter det M.E.värde, utöver vilket 6 procent av partierna med de högsta värdena ligga, så hava vi där den övre M.E.-gräns, som svarar emot gränsen 4 procent grodda kärnor. Detta värde blir här c:a 41 M.E. Vår korrelationsberäkning gav mot 4 procent grodda kärnor endast 32 M.E. Samma undersökning för 3 procent resp. 2 och 1 procent grodda kärnor gav M.E.-värden, vilka vi angivit i ett diagram (tabell 7). Denna kurva ger mot 3 procent grodda kärnor 37-5 M.E. och mot 2 procent c:a 33 M.E. Inritad i tabell 5 (streckad linje) kommer densamma att ligga väsentligt högre än de ur regressionslinjen erhållna talen, vilka för 3 resp. 2 procent grodda kärnor voro 31 och 30 M.E. Beräknad ur antalet efter groddanalysen godkända partier, alltså ur dem, som hade högst 4 procent grodda kärnor, kom sålunda M.E.-gränsen här i vårt material att ligga nära ett 10-tal enheter högre än den ur korrelationsberäkningen funna. Om den kemiska metoden använts för bedömningen av mältningsgraden hos 1931 års veteskörd och gränsen för leveransgill vara då legat vid 41 M.E., så hade producenterna på det hela taget fått lika många partier godkända med hänsyn till mältningsgraden som fallet var med de då gällande bestämmelserna för grodd-gränsen. De hade sålunda i stort sett varken vunnit eller förlorat på saken. För det enskilda partiet hade det givetvis kommit att betyda, att ett stort antal av de då godkända partierna hade blivit kasserade men också, att lika många andra och värdefullare partier hade blivit godkända och sålunda kommit till användning. För köparen hade gränsen 41 M.E. på det hela taget varit fördelaktigare än 4 procent grodda kärnor, enär denne under sådana förhållanden sluppit ifrån alla partier med högre mältningsgrad än 41 M.E., medan den fastställda 4 procent-groddgränsen däremot nödgat honom att mottaga åtskilliga vetepartier med högre mältningsgrad (jämför tabellerna 1—4). Även om mältningsgraden hos brödsäden skulle bedömas med tillhjälp av en kemisk metod, kan dock ej heller under sådana förhållanden gränsen för leveransduglig vara fixeras en gång för alla. Vid fastställandet av densamma måste man nämligen taga hänsyn till, dels inmalningsprocenten av motståndskraftigt, utländskt vete med lågt »enzymatiskt tillstånd», dels tillgången inom landet av välbärgat, omältat vete. Båda dessa vetekvaliteter och särskilt den förra nedbringa nämligen »enzymatiska tillståndet» i blandningarna, och en större halt av dem däri måste givetvis medgiva högre mältningsgrad hos den andra blandningskomponenten. Resultaten från några vid vårt cereallaboratorium företagna undersökningar över »enzymatiska tillståndets» förändringar vid inblandning av utländskt vete i svenskt sådant framgå av tabellerna 8 och 8 b. Manitobavetet, som har ett mycket lågt M.E.-värde (vanligen omkring 8—10), sänker blandningens mältningsgrad. Man skulle förmoda, att denna sänkning ginge direkt proportionellt mot inblandningsprocenten, men detta
Ill har h ä r ej v a r i t fallet. I genomsnitt har nämligen nedbringandet av M.E.-värdet i v å r a försök gått efter en annan, något högre än den beräknade liggande k u r v a (jämför tabell 8). Uppblandning av groddskadat svenskt vete med välmoget och v ä l b ä r g a t sådant har också ett mycket gynnsamt inflytande på kvaliteten. Inblandningen h ä r a v verkar nämligen också sänkande på mältningsgraden och h a r i v å r t material av 1931 års skörd haft en minst lika god verkan som inblandning av Manitobavete. Den funna M.E.-kurvan och den beräknade följa nämligen v a r a n d r a h ä r bättre, än som var fallet vid Manitoba-inblandning (tabell 9 och 9 b). Sålunda har »enzymtillståndet» i genomsnitt hos starkt mältat vete (40*4 M.E.) genom uppblandning med lika delar omältat eller svagt m ä l t a t (24*7 M.E.) k u n n a t nedbringas till 33-G M.E,, ett värde, som ligger n ä r a medeltalet (32-6 M.E.) för de båda blandningskomponenterna. H ä r a v framgår tydligt en av de fördelar och det mervärde, som välmoget och v ä l b ä r g a t svenskt vete har, n ä r det gäller att nedbringa mältningsgraden. A t t särskilt nedbringandet av »enzymtillståndet» till ett lämpligt värde är ett för k v a r n a r n a viktigt spörsmål, förstår m a n därav, att dessa äro synnerligen angelägna om att ej utsläppa mjöl i marknaden med högre M.E.-värden än 28—30. Om groddräkningen fortfarande skall användas vid bedömning av mältningsgraden, torde det i varje fall v a r a synnerligen önskvärt, att beräkningen av procenthalten grodda kärnor modifieras. Enligt n u gällande föreskrifter för groddhaltsbestämningen tillmätas alla kärnor, hos vilka i n t r ä d d groning med visshet k a n påvisas, samma värde. Till mältade kärnor r ä k n a s sålunda alla de, hos vilka grodden ä r långt utvuxen eller groddhinnan blott är sprängd. Det är emellertid bland k v a r n m ä n n e n en ganska allmänt utbredd uppfattning, att de olika stadierna i groddens utveckling hava en olika stark skadeverkan. Detta framgår också av en undersökning rörande detta spörsmål, vilken utförts vid cereallaboratoriet härstädes. Materialet har utgjorts av sådana prov, som tillvaratagits från groddhaltsundersökningarna vid v å r a vanliga mältningsanalyser. Vid utsorteringen av de olika kategorierna av skadade kärnor, såsom kärnor med sprucken groddhinna, med avslagen grodd, svagt grodda och starkt grodda kärnor, ha dessa hopsamlats var för sig från ett antal prov och använts för den kemiska analysen. Värdefullt sådant material h a r också välvilligt ställts till förfogande av Statens centrala frökontrollanstalt. Analyserna hava utförts dels på de skilda kärnkategorierna för sig (tabell 10) och dels så, a t t kärnor i olika stadier av groning (se bilderna å sid. 125) hava inblandats i det rena, ogrodda fröet, och sedan hava dessa blandningar analyserats (tabell 11 och 11b). Av tabell 11 framgår, a t t de olika stadierna i groddens utveckling hava mycket olika skadeverkan. Sålunda äro de tidigare stadierna vida m i n d r e
112 farliga än de senare, då grodden är utvuxen. Vidare synes relationen mellan deras verkningsgrad v a r a olika hos olika vetepartier. Dessutom finnes i detta material av 1931 års veteskörd en a n t y d a n om, a t t de olika skadade kärnkategorierna skulle verka olika s t a r k t värdeminskande i skilda delar av landet. Sålunda synas de kärnor med blott sprucken groddhinna, vilka uttagits ur prover av skånskt vete, hava haft ett mycket skadligt inflytande (tabell 10), under det att sådana kärnor ur det material, som ställts till förfogande av Statens centrala frökontrollanstalt, och som till största delen torde härstamma från mellersta Sverige, haft relativt ringa skadeverkan. Denna undersökning synes sålunda klart och tydligt visa, a t t groddräkningen, sådan som den n u tillämpas, är en relativt grov metod, som ej fyller de anspråk, man bör ställa på en dylik för bedömning av mältningsgraden. Den bör därför omarbetas eller ännu hellre ersättas med någon bättre. E t t sätt att få groddräkningsmetoden modifierad så, a t t den gåve ett något bättre uttryck för mältningsgraden hos de enskilda partierna, vore a t t giva de olika stadierna i groningen olika värde vid groddhaltsberäkningen. Detta skulle givetvis göra groddräkningen m e r a tillförlitlig, men med tanke på att relationen mellan verkan av de olika kategorierna av grodda kärnor synes växla från ett fall till ett annat, torde ej heller denna förändring av metoden kunna medföra någon mera väsentlig förbättring. Endast groddräkningens ersättande med en a n n a n bedömnings metod, som tager fasta på de i kärnans inre inträdande förändringarna vid groning, synes hava utsikt att bliva en riktig och tillförlitlig v ä r d e m ä t a r e på groddskadad spannmål, och därför får införandet av en härför lämplig kemisk metod framstå såsom ett önskemål för framtiden.
Bilaga 2 b. Kemisk metod för bestämning av mältningsgraden hos vete. (Snabbmetod).
I. Apparatur. 1. Tarervåg. 2. Glasburkar 1 med inslipad propp rymmande 150 ccm.; y t t r e dimensioner: höjd från botten till hals 85—90 mm., diameter c:a 57 mm. 3. Pipett (40 ccm., lämpligen automatisk; fel ej över ± 1 procent). 4. Vattentermostat försedd med lock, som lätt kan öppnas och slutas, 1
Av neutral- eller jenaglas; nya burkar av vanligt glas böra urlakas, så att de ej avgiva
alkali.
samt anordning för effektiv omrörning (motordriven propelleromrörare). I n r e dimensioner: 35 cm. djup, 45 cm. lång och 45 cm. bred, rymmer 20—25 burkar. 5. Normaltermometer för termostaten. Termometern bör v a r a placerad så, a t t korrektionen för »herausragender Faden» blir den minsta möjliga. 6. Stoppur. 7. B u r k a r n a placeras i termostaten på en av hål genombruten metallbotten på sådant djup, att vattenståndet är 6—7 cm. över denna botten. 8. Pipett (10 ccm.) för natriumwolframatlösning (fel ej över ± 0'5 procent). Pipett (10 ccm.) för svavelsyra (fel ej över ± 0*5 procent). 9. T r a t t a r (8 cm. diameter) samt filtrerställ för 10 st. t r a t t a r . 10. Zeiss' dopprefraktometer (mätprisma I) med tillbehör. II. Metodik. 40 ccm. destillerat vatten nedpipetteras i en glasburk och denna placeras i vattentermostaten, som har en konstant temperatur av 60 ± 0-i° C. Sed a n burken med vatten uppnått termostattemperaturen (efter minst en timmes förvärmning; lämpligen över en natt), upptages den ur badet och 10 gr. förut uppvägt mjöl av rumstemperatur (18—20°) nedföres snabbt i 8 — 33 02 98.
114 Regressionslinje för beräkning av molinenhet ur R. T. för Svalövsmetoden. M.E. 5 R.T. 20j
> 10 ,
20 1
25 1
•
45 1
•
50 1
55 1
•
^ —
—
— ^
55'
55 1
-^s— —
'
40 —
30 -i
•
'
'
'
'
^ V
'
'
'
'
'
-J
densamma. 1 B u r k e n upptages därvid 5 sekunder före »full tid», varefter mjölet tillsättes, då sekundvisaren står p å 60 ( = »full tid»). Efter en omsvängning i och för mjölets fuktning skakas kraftigt ett ögonblick, och burken återställes skyndsamt på sin plats i termostaten. Tillsättningen av mjölet och skakningen bör utföras i sådant tempo, att burken kan nedsättas i termostaten ungefär 8—10 sekunder efter »full tid». Den sammanlagda tid, som burken ä r upptagen u r termostaten, blir sålunda c:a 15 sekunder. Autolysen får sedan fortgå under 10 minuter, varvid tiden räknas från den tidpunkt, då mjölet nedföres i burken. Vid autolysens avbrytande upptages burken 5 sekunder före »full tid» och 10 ccm. 4-procentig natrium-wolframatlösning (40 gr. pr liter lösning) tillsättes, då sekundvisaren passerar 60. Omedelbart härefter tillsättes 10 ccm. 0'35/n svavelsyra (c:a 10 ccm. koncentrerad syra pr liter lösning). 2 M a n bör härvid a r b e t a så snabbt, a t t en omsorgsfull och kraftig skakning k a n göras 14—16 sekunder över »full tid». Efter skakningen filtreras suspensionen, v a r v i d de första d r o p p a r n a återhållas på filtrum. Då filtratet i refraktometerbägarna efter temperering och omrörning vi1
10 gr- mjöl (utmalningsgrad 0—c:a 50 %), som passerat siktduk nr 9 uppväges på mindre än zh 0'0 5 gr. när i en lämplig vågsnäcka, som möjliggör snabbt och säkert överförande av mjölet till burken utan förlust. 2 Under skakningen efter mjöltillsatsen samt vid uttagningen u r och insättningen i termostaten bör burken hållas med fingrarna och ej med hela handen, så att onödig avkylning undvikes.
115 sar 17-5° C, avläses refraktometertalet i dopprefraktometern. Medeltalet av tvenne bestämningar, vilka helst böra utföras i skilda försöksserier eller var för sig, angives såsom mjölets refraktometertal (RT). Dessa refraktometertal angiva filtratets koncentration med avseende på halten av löst substans. Refraktometertalen såsom sådana kunna användas för karakteristik av mjölets »enzymatiska tillstånd». RT-skalan för svenskt vete omfattar då intervallet mellan c:a 25 och 60 enheter. Enligt överenskommelse skall emellertid spannmålens mältningsgrad angivas i s. k. molin-enheter. En regressionslinje för omräkning av de direkt erhållna RT-talen till molinenheter (M.E.) angives i å sid. 114 upptagna diagram.
116 Tab. 1 a. Samband mellan enzym, tillstånd och standardavvikelse för Svalövsmetoden vid analyser å mjöl betecknade A j — A m . Standard avvikelse 0.80
0-70
/Am 0.50 / /^
A
m
0.40-
/
ÄI
^ 10
Tab. 1.
45 M.E.
Samband mellan enzymatiskt tillstånd och groddprocent å 42 veteprover från Skåne. (1931 års skörd.)
Medeltal M. E. 30.5 » Grodd 1.9%
M.E 60 r
50-
30-
20-
5¶Grodd-%
117 Tab. 2.
Samband mellan enzymatiskt tillstånd och groddprocent å 138 veteprover från västra Sverige. (Halland, Bohuslän, Västergötland, Värmland.) (1931 års skörd.) Medeltal M. E. 3 1 1 » Grodd 1 2 % r = + 0-26 + 0'080
M.E. 60 X X
50 X
X X
43 X
X x X
X
i x
x
X
x
X
X
x
30 X
x
Sv*
v
x
5x
* * x * Jx" e x
x
*x»< * 2 * *
* *
Ä
*
xx
Jt
X
<
* X
X
X
X
* * x
X
v
v
X
J
XX * * XV X
X
X
X
*
X
x x V 'A X
^ X
5¶Grodd% Tab. 3.
Samband
mellan enzymatiskt tillstånd och groddprocent veteprover från östra Sverige.
å
(Blekinge, Östra Småland, Öland, Gotland, Östergötland.) (1931 års skörd.) Medeltal M. E. 27'8 » Grodd 07 %
M.E. 60
50 X
xx
x
X
4C
1 X
x X *
x
X
X
*
x X
X
*
X
x x
xx
* * x
' * . * $
x
x
r xix%jlxJ xxx
xKxy
x
*
20¶X x~ X X
*
X X X & *
*?x
X
x
X X
X
*
5. Grodd» %
118 Tab. 4.
Samband mellan enzymatiskt tillstånd och groddprocent å 148 veteprover från Mälarområdet. (Södermanland, Närke, Västmanland, Uppland.) (1931 års skörd.) Medeltal M. E. 27' l » Grodd V 9 % r = . + 0.40 + 0"06ft.
M.E. 60,
1—
—
1 I
Grodd=
V.
Tab. 5.
Samband mellan M. E. och groddprocent hos 450 veteprover av 1931 års skörd från skilda delar av landet. r = + 0"27 + 0'043.
119 Tab. 6.
Mältningsgrad hos veteprover från olika landskap vid kvalitetsinventeringen 1931. Medeltal Antal prov
Landskap
M. E.
Groddprocent
M. E.
Groddprocent
1-9 ± 0-21
30-5+0-78
1-9 + 0-21
^3Ll-I-0-62
1-2+0-10
27-8+0-71
o-i
27-1 -f-0-50
1-9+0-15
Skåne
30-5
0-78
Halland
31-3
0-8 9
1*5 ± 0-22
Västergötland
35-4
1"58
Värmland
26-4
1-81
G"9 ± 0-14 0-9 ± 0-15
Bohuslän
29-7
0-81
1-2 + 0-16
ö . Småland, Blekinge o. Öland
25-0
0-85
Östergötland
32-8
1-08
0-6 + 010 0-8 ± 0-11
Gotland
22-6
0-55
Södermanland
27-9
0-88
Närke
26-6
070 Uppland och Västmanland
26-9
0-82
Summa prov
lab. 7.
Medeltal för landskapsgrupp
0-06
0-8 + 0-13 1-7 ± 0-2 2 1-2 ± 015 2-4 + 0-2 7
437 Samband mellan groddprocent och molinenhet byggt på samma kassationsprocent. (440 prov av 1931 års skörd.)
120 Tab. 8.
Refraktometertalets (M. E.) förändring vid inblandning av Manitobavete i svenskt vete. (Utmatning c:a 50 %.
M.E. 45
35 >>w
>w
90 100% Manitoba
121 Tab. 8 b.
Mältningsgrad (M. E.-värden) hos blandningar av svenskt vete med Manitobavete. (Utmalning cirka 50 %.) M. E.-värden vid inblandning av Manitobavete
Mjöl nr
20 %
30 %
40 %
50 %
44-4
34-4
31-4
40-1
31-8
28-7
30-3
27-6
38-2
36-7
36-5
40-3
35-1
7,
43-0
34-2
32-0
8.
39-1
33-9
30-c
34*1
31-4
28-7
29i
26-4
30-4 38*6
39-0
34-4
31-8
29-7
10.
40-3
32-0
28-7
11 .
40-9
37-3
36-9
33-5
12.
40-5
33-3
30-6
27-8
13.
35-4
31-e
29-3
25-7
14.
28-8
27-4
15.
40-3
35-o
32-5
28-7
16.
40-1
35-2
32-7
29-1
17.
37-8
30-2
28-3
25-8
18.
37-6
33-7
30-7
27-4
43-1
36-4
32-5
31-4
20.
38-0
33-9
30-c
28-5
31-2
28-9
33-5
30-2
21 .
40-3
88-1
22.
42-3
36-9
23.
40-7
24. 25.
100 %
38-6
31-8
37-1
31-8
35-4
32-5
29-7
39-4
26.
9-o Medeltal
34i
31-4
28-7
9o
122 Tab. 9.
Enzymatiskt tillstånd (M. E.) hos svenska veten och blandningar därav. (Utmatning c:a 50 %.)
Mjöl I
Blandningar med 50% av v a r d e r a I och II
Mjö n
123 Tab. 9 b.
Mältningsgrad (M. E.-värden) hos blandningar av svenska veten med olika enzymatiskt tillstånd av 1931 å r s skörd. (Utmalning c:å 50 %.)
Mjöl
nr
Mjöltyp I
50 % av vardera i ock i i
„.„.. Tr M olt J ypn
1 2
37-0
24-5
54-2
38-5
21-0
37-6
32-o
29-0
32-5
Qftfl
0«.s
35-7
33-n
i
Q/i1.K
44-0
38-5
19-0
39-o
32-5
21-0
35-o
31-o
25-7
43-1;
35o
33-o
36-5
28-7
33-6
21-2
45-2
44-5
39-0
13¶Medeltal
00-7
37-5
34-0
24-7
40-4
33-6
24-7
Tab. 10. M. E.-värden hos groddskadade kärnor av skånskt vete av 1931 års skörd.
Eent frö
Kärnor med sprucken groddhinna
Kärnor med utvuxen grodd
Vete I 1
40-0
43-6
Vete I I 1
39-5
44-0
1¶Representerar omkring 35 partier.
124 Tab. 11. Samband mellan halten av grodda kärnor i olika utvecklingsstadier och molinenheter hos vete. 1,5% inbi.
3.2%, inbi.
7.5% inbi.
5.6%'mbl.r-i
3.9%'mbl
1. M. E. för ogrott vete utan inblandning av grott vete (rent frö). 2. » » » » » med » » kärnor med sprucken groddhinna, ej lönnmältade. 3 » # » » » :> » » ;> » » » , lönnmältade. 4_ » » » » » » » > svagt grodda kärnor. 5. » » » » » » » » starkt » » 6. » » » » » » » » kärnor med avslagen grodd.
Tab. 11 b. Samband mellan halten av grodda kärnor i olika utvecklingsstadier och molinenheter hos veteprov från Statens centrala frökontrollanstalt. Genomsnitt Genomsnitt Genomsnitt Genomsnitt Genomsnitt av 27 prov av 43 prov av 31 prov av 62 prov av 71 prov M.E.
Rel. M.E. tal
Rel. M.E. tal
Rel. tal
M.E.
Rel. M.E. tal
Rel. tal
100] 27-2
^4"5]
28-ö;
100 Ogrott vete utan inbi. irent frö)
24-9
Inblandning i rent frö av mältade kärnor till nedanstående procent 7-5 5'6 0 / 3-2 % 3 9 /o 1-5 °/ \ /o
/o
Inbi. av kärnor med sprucken groddhinna, ej lönnmältade-••
26-4
27-s
30-1
27-2
111 Inbi. av kärnor med sprucken groddhinna, lönnmältade
28-3
36-5
35-0
35-0
143 41-6
119! I 1461
Inbi. av svagt grodda kärnor --
33-7
40-3
45-2
43-3
51-0
179!
Inbi. av starkt grodda kärnor-••
42-ft
53-4
55-8
53-8
59-4
208 j
Inbi. av kärnor med avslagen grodd
36-1
33-1
35-9
39-4
42'2
148;
33-9
125 Vetekärnor i olika stadier av groning. a) Ogrodda kärnor, b) Kärnor med sprucken groddhinna, ej lönnmältade. c) Kärnor med sprucken groddhinna, lönnmältade. d) Svagt grodda kärnor, e) Starkt grodda kärnor. f) Kärnor med avslagen grodd. (Material från Statens centrala frökontrollanstalt).
126 Innehållsförteckning. Sid.
Verksamheten under år 1932 Areal- och skördeförhållanden
6¶Brödsädesförbrukningen
11¶Kvarnindustriens råvaruförbrukning
14¶Spannmåls- och mjölpriser
18¶Brödpriserna
20¶Svenska spannmålsföreningens verksamhet
20¶Stödåtgärderna för spannmålsodlingen och producenterna
24¶Stödåtgärderna för spannmålsodlingen i förhållande till kvarnindustrien
34 Jordbrukets allmänna ekonomiska läge
36 Förhållandena på den internationella spannmålsmarknaden Stödåtgärder i utlandet
37 qq
Tabeller
45 Bilagor
S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1933 Systematisk
förteckning
(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)
Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. VattenvSsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Förberedande utkast till strafflag. Brott mot politiska ! Betänkande med förslag ang åtgärder för ett bättre uträttigheter. Brott mot allmän ordning och frid. [6] nyttjande av landets skogstillgångar. [2] Betänkande med förslag till organisation av det frivilliga skydds- och hjälparbetet beträffande frigivna fångar, i Industri. Statsförfattning. Allmän statsförvaltning.
Handel och sjöfart. Kommunalförvaltning. Kommunikationsväsen. Betänkande med förslag ang. varningsmärken och säkerhetsanordningar vid korsningar i samma plan mellan järnväg och väg m. m. [7] Statens och kommunernas finansväsen. Betänkande med förslag till lag om rätt att raed motorSkatteutjämningsberedningen 2. [31 fordon befara enskild väg m. m. [9] Skatteutjämningsberedningen 3. [4] .-' • • Betänkande ang. statsinlösen av Ostkustbanan och UppUtredning och förslag ang. importmonopol pa kaffe. 115] sala—Gävle järnväg. [13] Automatisering av telefonnätet pa Sveriges landsbygd. [16] Bank-, kredit- och penningväsen.
Polltl.
Socialpolitik. Undersökning rörande behovet av en utvidgning av bostadsstatistiken jämte vissa därmed förbundna bostadspolitiska frågor. [14] HHiso- och sjukvård.
Försäkringsväsen.
Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Utredning och förslag rörande åtgärder för beredande; av ökade möjligheter att indraga lärartjänster vid folkskoleväsendet. [5] , , , . , , Förslag ined betankande rörande det akademiska befordringsväsendet och prokanslerinstitutionen. [10]
Allmänt näringsväsen. Betänkande beträffande vattenfallsstyrelsens taxor för elektrisk kraft till abonnenter på landsbygden. [8]
Försvarsväsen.
Utrikes ärenden. Internationell rätt. Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Jordbruksutredningens betänkanden. 9.o Betänkande Lagberedningens förslag ang. vissa internationella rätts förhållanden. 4. Förslag till konvention mellan Sverige ang. produktions- och avsättningsförhållandena för Danmark, Finland, Island och Norge ang. konkurs» slaktdjur samt kött och fläsk. [12] m. m. [4] Berättelse över Statens spannmalsnamnds verksamhet m. in. under år 1932. [17] Isaac Marcus Boktr.-A.-B., Stockholm 1933