Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordbruksfastighet å landsbygden enligt beredningsnämndernas förslag vid 1933 års allmänna fastighetstaxering.

v O N C <

''of* National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A UTREDNINGAR 1933:19 FINANSDEPARTEMENTET

UNDERSÖKNING AV

TAXERINGSUTFALLET BETRÄFFANDE

JORDBRUKSFASTIGHET

Å LANDSBYGDEN ENLIGT BEREDNINGSNÄMNDERNAS

FÖRSLAG

VID

1933 ÅRS ALLMÄNNA FASTIGHETSTAXERING

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1933 Kronologisk förteckning 1. Lagberedningens förslag angående vissa internationella rättsförhållanden. 4. Förslag till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge angående konkurs, m. m. Norstedt. 88 s. J u . 2. Betänkande med förslag angående åtgärder för ett bättre utnyttjande av landets skogstillgångar. Beckman. 245 s. Jo. 8. Skatteutjämningsberedningen 2. 1. De kommunala förval tningsuppgifiernas finansiering m. m. i vissa främmande länder. 2. Den nuvarande fördelningen mellan staten och kommunerna av utgifterna för de kommunala förvaltningsbestyren i Sverige. 3. De svenska kommunalförbunden. Norstedt, vj, 88 s. F i . 4. Skatteutjämningsberedningen. 3. Principbetänkande med förslag till skatteutjämnande åtgärder genom överflyttning till staten eller till större kommunala utdebiteringsområden av kostnader för kommunala förvaltningsuppgifter. Norstedt. (2), 344 s. F i . 5. Utredning och förslag rörande åtgärder för beredande av ökade möjligheter att indraga lärartjänster vid folkskoleväsendet. Norstedt. 19 s. E . 6. Brott mot politiska rättigheter. Brott mot allmän ordning och frid. Förberedande utkast till strafflag. Speciella delen. 11. Av J. C. W. Thyrén. Lund, Berling. 297 S. J u . 7. Betänkande med förslag angående varningsmärken och säkerhetsanordningar vid korsningar i samma plan mellan järnväg och väg m. m. Idun. 99 s. K. 8. Betänkande beträffande vattenfallsstyrelsens taxor för elektrisk kraft till abonnenter på landsbygden. Idun. 148 s. K.

9. Betänkande med förslag till lag om rätt att med motorfordon befara enskild väg m. m. Idun. 24 s. K. 10. Förslag med betänkande rörande det akademiska befordringsväsendet och prokanslersinstitutionen. Norstedt. 210 s. E . 11. Betänkande med förslag till organisation av det frivilliga skydds- och hjälparbetet beträffande frigivna fångar. Marcus. 168 s. J u . 12. Jordbruksutredningens betänkanden. 9. Betänkande angående produktions- och avsättningsförhållandeua för slaktdjur samt kött och fläsk. Beckman. 251 s. J o . 13. Betänkande angående statsinlösen av Ostkustbanan och Uppsala—Gävle järnväg. Beckman, vj, 42 s. K. 14. Undersökning rörande behovet av en utvidgning av bostadssiatistiken jämte vissa därmed förbundna bostadspolitiska frågor. Marcus. I l l s. F i . 15. Utredning och förslag angående importmonopol på kaffe. Marcus. 50 s. F i . 16. Automatisering av telefonnätet på Sveriges landsbygd. Göteborg, Eländer. 58 s. K . 17. Berättelse över Statens spannmålsnämnds verksamhet m. m. under år 1932. Marcus. 126 s. J o . 18. Betänkande med förslag angående ändrade bestämmelser om mjölkavgifters upptagande och användning. Marcus. 62 8. J o . 19. Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordbruksfastighet å landsbygden enligt beredningsnämndernas förslag vid 1933 års allmänna fastighetstaxering. Hseggström. 66 s. F i .

A n m . Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet. J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1933:19 FINANSDEPARTEMENTET

UNDERSÖKNING AV

TAXERINGSUTFALLET BETRÄFFANDE

JORDBRUKSFASTIGHET

Å L A N D S B Y G D E N E N L I G T BEREDNINGSNÄMNDERNAS FÖRSLAG VID

1933 ARS ALLMÄNNA F A S T I G H E T S T A X E R I N G

STOCKHOLM 1933 IVAR H^GGSTRÖMS BOKTRYCKERI A. B. S31273

-

TILL

KONUNGEN.

Sedan undertecknade jämlikt nådigt beslut den 27 januari 1933 erhållit i uppdrag att i egenskap av sakkunniga inom finansdepartementet verkställa undersökning i enlighet med 71 § i taxeringsförordningen för ut-

2 rönande, huruvida vid taxeringen av jordbruksfastigheter å landsbygden j ä m n h e t och likformighet de olika länen emellan blivit uppnådd, få vi h ä r m e d avlämna föreliggande redogörelse. Vid undersökningens genomförande har arbetet i huvudsak v a r i t fördelat på så sätt, att undertecknad Höijer verkställt specialundersökning för främst åker samt härjämte tomt och trädgård, slåtteräng, kultiverad betesäng och a n n a n betesäng ävensom för värdet å särskilda förmåner, medan undertecknad Lindeberg verkställt specialundersökning för skogsm a r k och växande skog, övrig m a r k samt skogsbete. Underdånigst Ernst

Höijer.

Stockholm den 1 maj 1933.

Erik

Lindeberg.

3¶INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Skrivelse till Konungen Innehållsförteckning I. Undersökningsmaterialet II. Taxeringens huvudresultat. Jämförelse med fastighetstaxeringen år 1928 ' III. Uppskattningen av inägojord och särskilda förmåner IV. Uppskattningen av skogsmark och växande skog, övrig mark samt skogsbete Tab. 1. Tab. 2. Tab. 3. Tab. 4.

Jämförelse mellan taxeringsvärdet å jordbruksfastighet på landsbygden vid fastighetstaxeringarna 1928 och 1933 Specifikation av jordbruksvärdet å varje läns landsbygd enligt 1933 års allmänna fastighetstaxering Ägoslagens areal på landsbygden, länsvis, enligt 1933 års fastighetstaxering i jämförelse med tidigare uppgifter Medelvärden per hektar av olika ägoslag å varje läns landsbygd enligt 1933 års allmänna fastighetstaxering

Sid. 1 3 5 7 10 36 62 64 65 66

I.

Undersökningsmaterialet.

Det material, som legat till grund för undersökningen, har i främsta rummet utgjorts av de i 66 § 2 mom. a n d r a stycket i taxeringsförordningen den 28 september 1928 omförmälda handlingar. Dessa handlingar h a v a utgjorts av dels av beredningsnämndernas ordförande upprättade sammandrag för varje kommun över beredningsnämndernas förslag till taxering, dels protokoll från fastighetstaxeringsnämndernas å länens landsbygd förberedande sammanträden. Därjämte hava de sakkunniga genomgått protokollen från de i 59 § 1 mom. a v samma förordning föreskrivna sammanträdena inför länsstyrelserna för förberedande överläggningar rörande tillämpningen av de allmänna grunderna vid den förestående fastighetstaxeringen. Det betydelsefullaste materialet för undersökningen h a r varit de nämnda sammandragen. Dessa innehålla uppgifter i summor för varje kommun angående, bland annat, areal och av beredningsnämnderna föreslagna totalvärden för skilda ägoslag samt kommunvis beräknade medelvärden per h e k t a r för varje särskilt ägoslag. Vid undersökningen hava även utnyttjats de i förut nämnda sammandrag meddelade uppgifterna över de av beredningsnämnderna föreslagna värdena å växande skog, å bete samt å särskilda förmåner, fastigheternas hela jordbruksvärde samt tomt- och industrivärde och slutligen det sammanlagda taxeringsvärdet. Nämnda medelvärden jämte det efter skogsmarksarealen och totala skogsvärdet uträknade värdet av växande skogen per hektar skogsmark hava utgjort den huvudsakliga utgångspunkten för jämförelsen de olika länen emellan med hänsyn till taxeringen av landsbygdens jordbruksfastigheter. För vinnande av överskådlighet hava nu nämnda uppgifter för varje kommun sammanställts länsvis. E n liknande bearbetning av de i beredningsnämndernas sammandrag likaledes lämnade uppgifterna om åkerarealens fördelning i hektar efter de tillämpade enhetsvärdena har tiden icke medgivit. I n n a n bearbetningen av beredningsnämndernas sammandrag tagit sin början, hava däri lämnade uppgifter underkastats kontrollräkning, varvid man med hänsyn till den knappt tillmätta tiden endast för mera betydande oriktigheter sökt ernå rättelse genom skriftväxling, under det att mindre fel fått oförändrade kvarstå. Med hänsyn härtill kunna de i redogörelsen framlagda uppgifterna icke göra anspråk på a t t i varje detalj v a r a fullt exakta. Det i sammandragen vanligast förekommande felet har varit, att de i jordbruksvärdet ingående delvärdena icke avrundats till jämna hundratal kronor, under det att he] a jordbruksvärdet utjämnats enligt kommunalskattelagens bestämmelser. P å grund härav överensstämmer icke alltid summan av delvärdena med det totala jordbruksvärdet.

G Det torde vidare böra erinras om att de framlagda uppgifterna uteslutande bygga på de av beredningsnämnderna framlagda förslagen och sålunda icke äro påverkade av de ändringar, som eventuellt kunna hava vidtagits av taxeringsnämnderna. I den verkställda bearbetningen hava, med undantag för hektarvärdet av övrig m a r k och bete samt därjämte för Norrland hektarvärdet för skogsmark och växande skog, alla värden utjämnats till hela kronor. Hektarvärdena för övrig m a r k och, beträffande Norrland, skogsmark hava utförts i tiondelar av kronor. Likaså h a r värdet av betet per hektar skogsm a r k beräknats i tiondelar av kronor. Alla arealsiffror hava utjämnats till hela hektar. Medelvärden per hektar äro emellertid beräknade på de icke utjämnade siffrorna. F ö r de fall, då något värde icke upptagits å övrig m a r k inom en kommun, hava medelvärdena för ett län r ä k n a t s efter arealen övrig m a r k inom de kommuner, där detta ägoslag åsatts ett värde. Det föreliggande materialet har däremot icke medgivit kontroll, huruvida även inom dylik kommun, där medelvärde för Övrig mark finnes angivet, för viss areal övrig mark något värde icke upptagits, ett förhållande vartill hänsyn rätteligen även bort tagas vid beräknandet av medelvärdet. Samma förhållande gäller för de beräknade medelvärdena per hektar skogsmark för betet. De gälla sålunda som medeltal, beräknade efter skogsmarksarealen inom de kommuner, där betet uppskattats, u t a n hänsyn om därvid betet uppskattats för ett större eller färre antal fastigheter inom kommunen. Ur förutnämnda protokoll från fastighetstaxeringsnämndernas förberedande sammanträden hava erhållits upplysningar angående de värderingsgrunder, efter vilka varje beredningsnämnd u p p r ä t t a t sitt förslag, ävensom angående taxeringsnämndernas och i flera fall även landskamrerarens mening om de allmänna jämkningar av beredningsnämndernas förslag, som eventuellt kunde befinnas erforderliga för en jämn och likformig taxering. Vid den för undersökningen verkställda grundläggande jämförelsen hava emot v a r a n d r a ställts dels värdena per hektar för varje ägoslag i medeltal för varje län som helhet betraktat, dels motsvarande medelvärden särskilt för de kommuner, som inom olika län gränsa intill v a r a n d r a . Däremot har, i enlighet med uppdragets innebörd, anledning förelegat till jämförelse mellan olika kommuner inom ett och samma län, endast då det ansetts erforderligt med hänsyn till jämförelsen de olika länen emellan. E t t viktigt led i undersökningen h a r därjämte v a r i t en jämförelse med resultaten från 1928 års allmänna fastighetstaxering, vilka, där intet ann a t särskilt angives, återgivas efter prövningsnämndernas beslut och äro hämtade från de sakkunnigas den 30 november 1931 avgivna u t l å t a n d e : »Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordbruksfastighet å landsbygden vid 1928 års allmänna fastighetstaxering» (Statens offentliga utredningar 1931: 35). F ö r bedömande av, huruvida ägoslagsfördelningen enligt uppskattningslängderna kan anses överensstämma med verkliga förhållandet inom länen samt om därjämte all landareal blivit redovisad har, särskilt beträffande åker, övrig mark och skogsmark, god ledning kunnat erhållas genom jämförelse med den officiella statistiken liksom riksskogstaxeringsnämndens uppgifter. De senare hava även i övrigt varit av värde för den speciella undersökningen rörande uppskattnigen av skogsmark och växande skog.

7 II.

T a x e r i n g e n s h u v u d r e s u l t a t . Jämförelse med f a s t i g h e t s t a x e r i n g e n år 1928.

Fastighetstaxeringens huvudresultat, sådana de framgå av beredningsnämndernas förslag, äro för varje läns landsbygd sammanförda i efterföljande tab. 1 och 2. I tab. 1 meddelas uppgifter angående jordbruksfastigheternas jordbruks-, skogs- samt tomt- och industrivärde och deras sammanlagda taxeringsvärde, allt i jämförelse med motsvarande uppgifter enligt den n ä r m a s t föregående allmänna fastighetstaxeringen år 1928 efter de av taxerings- och prövningsnämnderna vidtagna ä n d r i n g a r n a i beredningsnämndernas förslag. Tab. 2 innehåller en n ä r m a r e specifikation av de i jordbruksvärdet ingående delvärdena. Enligt tab. 1 h a r i s a m m a n d r a g för hela rikets landsbygd jordbruksfastigheternas uppskattade värde sedan å r 1928 undergått följande förändringar: År 1928

År l<m Ar IVÖÖ

Ökning 1. minskning

Milj. kr. Jordbruksvärde 4 729.6 Skogsvärde 1565.4 Tomt- och indnstrivärde . . . . . 62.6 Hela taxeringsvärdet 6 357.6

Milj. kr. 4 451.9 1356.1 50.0 5 858.0

Milj. kr. —277.7 —209.3 — 12.6 -499.6

från

t m

1 9 3 3

% — 5.9 —13.4 —20.1 - 7.9

Såsom härav framgår, h a r beredningsnämndernas förslag till 1933 års allmänna fastighetstaxering beträffande landsbygdens jordbruksfastigheter givit det resultatet, att deras sammanlagda taxeringsvärde med 499.6 milj. kronor understiger det år 1928 fastställda värdet. Denna nedgång motsvarar 7.9 % av 1928 å r s taxeringvärde, men medan skogsvärdet har minskats med 13.4 % och tomt- och industrivärdet med 20.1 %, stannar nedgången ifråga om jordbruksvärdet vid endast 5.9 %. Vid den uppdelning, som i tab. 1 genomförts av sistnämnda värde på skogsmarkens värde och övrigt jordbruksvärde, framträder ytterligare den starka förskjutning i värdet, som ägt r u m mellan å ena sidan den för skogsbruket använda delen av fastigheterna och å andra sidan det egentliga jordbruksvärdet. Skogsmarkens värde har nämligen sänkts med icke mindre än 19.4 %, men det övriga jordbruksvärdet med endast 4.2 %. Det sammanlagda värdet av skogsmark och växande skog h a r gått ned med 308.9 milj. kronor, det egentliga jordbruksvärdet med 178.1 milj. kronor. Rörande orsaken till den starka nedgången i värdet av skogsmark och växande skog hänvisas till kap. IV, sid. 40. Det totala taxeringsvärdet visar inom samtliga län en större eller mindre nedgång, växlande mellan 17.6 % i Kopparbergs län och 1.7 % i Blekinge län. Nedgången är i allmänhet störst i de län, där skogen utgör en mera väsentlig del av hela taxeringsvärdet. Härifrån utgör dock Malmöhus län ett anmärkningsvärt undantag, i det att det egentliga jordbruksvärdet där gått tillbaka med icke mindre än 12 %. Fastigheternas jordbruksvärde ä r i tab. 2 n ä r m a r e specificerat på de i detsamma ingående delsummorna. De förändringar nämnda delvärden undergått sedan år 1928 framgå av följande tablå, i vilken 1928 års tal ifråga om åkerns och skogsmarkens värden äro definitiva men ifråga om övriga värden grunda sig på beredningsnämndernas förslag.

Ar 1933 Kr. Åker 3 623 090 600 Tomt och trädgård 103 924 900 Slåtteräng 63 232 500 Kultiverad betesäng - , . . . 24 040 500 Annan betesäng 87 328 300 Skogsmark 414 766 000 Övrig mark 31987 600 Värde å bete 17 303 400 Värde å särskilda förmåner . . 87 688 500

Ar 1928 Kr. 3 773 604 000 90 334 700 83 526 400 12 219 200 98 301000 514 360 900 44 370 800 25 258 900 86 927 700

Ökning 1. minskning Kr. % — 150 513 400 - 4.0 + 13 590 200 +• 15.0 — 20 293 900 — 24.3 + 11 821 300 +• 96.7 — 10 972 700 - 11.2 — 99 594 900 - 19.4 — 12 383 200 - 27.9 7 955 500 - 31.5 + 760 800 4- 0.9

De förändringar de särskilda delvärdena undergått sedan år 1928 äro, som av ovanstående framgår, i vissa fall betydande. Åkerns värde har minskats med 150.5 milj. kronor, v a r a v emellertid drygt hälften kommer enbart på Malmöhus län, medan å andra sidan dess v ä r d e i Norrbottens, Västerbottens, Örebro och Värmlands län samt de tre småländska länen undergått en i vissa fall ganska betydande ökning. Värdet av tomt och trädgård h a r ökats med 13.6 milj. kronor, huvudsakligen beroende på att detta ägoslag, som vid 1928 års taxering i många distrikt värdesattes tillsammans med åkern, å r 1933 i större utsträckning t a x e r a t s för sig. Den kultiverade betesängen har p å grund av de under senare år v u n n a framstegen på betes- och vallkulturens område fått sitt värde i det närmaste fördubblat, medan i stället värdet av annan betesäng samt slåtteräng undergått en stark minskning. Nedgång visa även värdet av skogsmark (med 99.6 milj. kr.) och övrig m a r k (med 12.4 milj. kr.) samt värdet å bete (med 8.o milj. kr.). Beträffande sistnämnda v ä r d e förtjäna redan h ä r framhållas de förändringar i mot v a r a n d r a r a k t motsatta riktningar, som detsamma undergått inom de skilda länen och som t y d a på att olika principer tilllämpats vid värdesättningen av betet. I vissa län, såsom Uppsala och Västerbottens län, har betesvärdet starkt ökats, i a n d r a län åter, såsom Södermanlands, Östergötlands, Västmanlands, J ä m t l a n d s och Norrbottens, har samma värde sedan 1928 gått ned till mindre än hälften. P å samma sätt har det uppskattade värdet av särskilda förmåner inom de särskilda länen utvecklats i helt olika riktning. I Stockholms, Malmöhus och Gävleborgs län har ifrågavarande värde stegrats med flera miljoner kronor, i Östergötlands och Kopparbergs län har å a n d r a sidan nedgången v a r i t ungefär lika stor. Orsaken till den olika utvecklingen i detta avseende har i de flesta fall varit olikartade metoder för värdesättningen av de mindre jordbruksfastigheternas byggnader. De arealer, som legat till grund för beredningsnämndernas värdesättning av jordbruksfastigheterna på landsbygden, äro sammanförda länsvis i tab. 3, som tillika beträffande åker, skogsmark och totalareal innehåller en jämförelse med tidigare uppgifter. Fastighetstaxeringens arealuppgifter innefatta icke den mark, som vid taxeringen hänförts till a n n a n fastighet eller som tillhör skattefria fastigheter, under det att de från a n d r a källor hämtade, äldre uppgifterna beträffande åker, skogsmark och totalareal hänföra sig till landsbygdens hela areal av motsvarande slag. De förstnämnda uppgifterna böra därför genomgående v a r a något lägre än de sistnämnda. I efterföljande tablå meddelas en jämförelse för hela rikets landsbygd mellan de till jordbruksfastigheterna hörande arealerna vid 1933 och 1928 års fastighetstaxeringar. Där återgivas även de enhetsvärden för de särskilda

9 ägoslagen, som framgått som ett resultat av värdesättningen vid de båda taxeringarna. Areal, hektar Värde per hektar, kr. År 1933 År 1928 År 1933 År 1928 Åker 3 644 621 3 636 960 994 1040 Tomt och trädgård. 101088 89105 1028 1014 Slåtteräng 450 979 515 451 140 162 Kultiverad betesäng 56 220 31976 428 382 Annan betesäng. . . 601175 755 991 145 130 Skogsmark 22 169 772 21 681 697 19 24 Övrig mark 12 833 561 10 267 327 2j> 4_7 Summa areal 39 857 416 36 978 507

Åkerjordens sammanlagda areal har sedan 1928 ökats med närmare 8,000 hektar och utgjorde vid 1933 års fastighetstaxering 3,644,621 hektar. Häremot svarar en total åkerareal å hela rikets landsbygd enligt 1927 å r s jordbruksräkning av 3,649,764 hektar. Överensstämmelsen mellan de olika arealuppgifterna är således god, vilket visar, att beredningsnämnderna som grundval för uppskattningen av åkerjorden lyckats erhålla i allt väsentligt tillförlitliga arealuppgifter. Den ökning, som åkerarealen undergått sedan 1928 års fastighetstaxering, kommer till allra största delen på de norrländska länen, där under de mellanliggande åren en icke obetydlig nyodlingsverksamhet ägt rum. För åtskilliga län i södra och mellersta Sverige k a n spåras en tendens till minskning av åkerarealen, som åtminstone del vis torde få tillskrivas en faktisk igenläggning av en del sämre åkerjord. Skogsmarkens areal h a r sedan å r 1928 ökats med 488,000 hektar till 22,169,772 hektar, varigenom n ä r m a r e överensstämmelse erhållits med den vid riksskogstaxeringen uppskattade skogsarealen, 23,181,200 hektar. Ökningen kommer huvudsakligen på Göteborgs och Bohus samt de nordligaste länen, där skogsmarkens areal å r 1928 blev för lågt uppskattad. Arealen för övrig m a r k h a r slutligen undergått en mycket stor ökning (med 2,566,000 hektar), v a r a v det allra mesta kommer på Västerbottens och Norrbottens län. Beträffande en n ä r m a r e redogörelse för redovisningen av skogsm a r k och övrig m a r k hänvisas till kap. IV. Tack vare fullständigare arealredovisning har den totala landarealen sedan 1928 års fastighetstaxering ökats med n ä r a 3 milj. hektar till 39,857,000 hektar, medan landsbygdens hela landareal enligt den officiella statistiken u p p g å r till 40,787,000 hektar. Då den sistnämnda även omfattar arealen av a n n a n fastighet, av lands- och j ä r n v ä g a r m. m., k a n fullständigheten av arealredovisningen vid årets fastighetstaxering betecknas som i stort sett Stockholms Uppsala Södermanlands . . . . Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge

7.2 % 2.2 » 1.7 » 1.4 » 5.7 » 5.4 » 4.2 » 5.7 » 2.8 »

Kristianstads 6.1 % Malmöhus 3.8 » Hallands 3.9 » Göteborgs o. Bohus . 13.0 » Älvsborgs 4.7 » Skaraborgs 4.7 » Värmlands 2.7 » Örebro 3.2 » Västmanlands . . . . 3.5 »

Kopparbergs 4.9 % Gävleborgs 3.3 » Västernorrlands . . . 1.5 » Jämtlands 1.0 » Västerbottens. . . . +0.8 » Norrbottens 1.1 » Rikets landsbygd 2.3 %

10 god. H u r u mycket den vid taxeringen redovisade totalarealen för varje län understiger den officiella arealen, framgår av sammanställningen nederst å föregående sida. Den i tablån å sid. 9 anställda jämförelsen mellan medelvärdena per h e k t a r vid 1933 och 1928 å r s fastighetstaxeringar visar, att för de flesta ägoslag en sänkning av de åsatta värdena ägt rum. F ö r det viktigaste ägoslaget, åkern, har medelvärdet sedan 1928 gått tillbaka från 1,040 till 994 kronor, eller med 4.7 %. H ä r m e d k u n n a jämföras motsvarande uppgifter om åkerjordens saluvärde åren 1926 och 1932 enligt en av L. Nanneson för Lantbruksakademiens ekonomiska avdelning verkställd undersökning. Åkerns medelvärde per hektar utgjorde enligt nämnda undersökning 1,050 kronor år 1926 och 890 kronor å r 1932, motsvarande en nedgång mellan de båda åren på 15 %. Den vid fastighetstaxeringen vidtagna sänkningen av åkerjordens värde är alltså betydligt mindre än nedgången i dess saluvärde enligt den angivna källan, varigenom taxeringsvärdet per hektar åker kommit a t t med n ä r a 100 kronor överstiga dess saluvärde. För skogsmarken är, av i kap. I V n ä r m a r e angivna skäl, nedgången i medelvärdet sedan å r 1928 betydligt starkare än för åkern, eller drygt 20 %. Relativt stark nedsättning a v värdet h a r ägt r u m även för slåtteräng och »övrig» mark, varemot värdet av såväl kultiverad som annan betesäng undergått en förhöjning på något över 10 %.

III. Uppskattningen av inägojord och särskilda förmåner. I n n a n i det följande en granskning verkställes av taxeringsutfallet inom varje län, torde det v a r a lämpligt att något redogöra för vissa förberedelser till nämnda taxering, vilka otvivelaktigt varit a v en viss betydelse för taxeringsresultatet, i vad detsamma avser värdesättningen av inägojorden. F ö r belysning av växlingarna i jordbruksfastigheternas saluvärde verkställdes inom finansdepartementet en undersökning angående köpeskillingar och taxeringsvärden för jordbruksfastigheter å landsbygden, v a r a lagfart sökts under något av åren 1930 och 1931 samt första halvåret 1932. Undersökningen, vid vilken undantagits fastigheter som övertagits inom ägarens släkt eller där undantagsförmåner ingått i köpet, men som likväl omfattade 12,713 fastigheter, fördelade på samtliga län, gav till resultat, att de erlagda köpeskillingarna i genomsnitt voro högre än de år 1928 fastställda taxeringsvärdena. För fastigheter, som gått i köp under å r 1929, överstego köpeskillingarna taxeringsvärdet med 17.6 %, för köp under år 1930 uppgick motsvarande överpris till 19.o % av taxeringsvärdet, för köp under första halvåret 1931 till 13.9 %, för köp under andra halvåret 1931 till 6.9 % samt för köp under första halvåret 1932 till 4.8 %. Vid en n ä r m a r e undersökning av förhållandet mellan köpeskillingar och taxeringsvärden vid fastigheter med större och mindre skogsinnehav kunde någon tydlig inverkan h ä r a v icke iakttagas. Däremot visade det sig, a t t köpeskillingarnas höjd i förhållande till taxeringsvärdet mycket starkt påverkades av åkerarealens storlek. Vid en fördelning av fastigheterna efter sistnämnda synpunkt över- eller understego köpeskillingarna fastigheternas taxeringsvärde med följande procenttal.

11 Köp

v e r k s t ä l l d a

Fastigheter med åkerareal om

år 1929

år 1930

l.a halvåret 1931

2:a halvåret 1931

l:a halvåret 1932

högst 5 hektar . . 5—10 » 10— 20 » . . 20— 50 » . . 50—100 » över 100 >

+ 47.8 % + 30.3 > + 20.3 » + 11.1 » + 6.9 I — 5.8 »

+ 41.0 % + 23.6 i + 16.3 » -1- 11.2 > + 3.8 » -f 3.0 »

+ 38.1 % + 19.0 t + 13.3 » + 2.0 » — 4.3 » — 14.2 »

+ 32.2 % + 11.2 •» + 0.9 > — 4.3 » — 4.9 » — 8.9 >

+ 31.9^ + 10.0 » + 3.2 » — 4.1 > — 25.2 > — 14.3 »

För alla i tablån upptagna tidsperioderna uppvisa de minsta fastigheterna (med högst 5 hektar åker) anmärkningsvärt höga överpris. Det är därför otvetydigt, att de mindre jordbruksfastigheterna vid den sista allmänna fastighetstaxeringen blivit i avsevärd grad undertaxerade och att ä n n u under första halvåret 1932 taxeringsvärdena för dessa fastigheter lågo betydligt under saluvärdena. F r å n den minsta storleksgruppen sjunker emellertid överpriset hastigt redan inom n ä r m a s t högre storleksgrupp, och för stora och i någon mån även för medelstora fastigheter, som gått i köp under första halvåret 1932, nå köpeskillingarna icke upp till taxeringsvärdenas belopp. Resultaten av ovannämnda undersökning meddelades beträffande varje särskilt län till vederbörande länsstyrelser, varjämte en redogörelse därför lämnades vid det av Kungl. Maj:t anbefallda mötet i Stockholm den 5—8 oktober 1932 mellan landskamrerarne och vissa skogssakkunniga m. fl. för överläggning rörande 1933 års allmänna fastighetstaxering m. m. Vid samma möte gjordes av landskamrerarne det uttalandet, att enhetsvärdet för storbruk per hektar vore lägre än för medelstora jordbruk samt att enhetsvärdet för småbruk vore högre per hektar än för medelstora jordbruk. Med en sammanfattning av länen på vissa grupper med m e r a likartade jordbruksförhållanden verkställdes i detta sammanhang en klassificering av jordbruksfastigheterna på ett antal storleksklasser, varvid för de flesta länsgrupperna angavs den storleksklass, som kunde anses motsvara ett medelstort jordbruk och som borde utgöra utgångspunkt för värdesättningen av större och mindre fastigheter. Beträffande byggnadernas taxering uttalades vidare, att även för de minsta fastigheterna byggnadernas värde borde ingå i å-priset på jorden. Som utgångspunkt för en första jämförelse de olika länen emellan i avseende på de verkställda uppskattningarnas jämnhet och likformighet kunna tjäna, förutom de i tab. 2 och 3 framlagda absoluta talen för ägoslagens areal samt de a v beredningsnämnderna föreslagna värdena, de i tab. 4 uträknade medelvärdena per hektar av olika ägoslag. Därjämte har för den detaljerade jämförelsen de särskilda kommunerna emellan i främsta rummet utnyttjats de i beredningsnämndernas sammandrag lämnade uppgifterna för varje kommun. Beträffande de i förut nämnda tabeller framlagda medeltalen för värdet per hektar av de särskilda ägoslagen enligt beredningsnämndernas förslag torde redan här böra framhållas, att deras storlek stundom påverkas av förhållanden, som stå i samband med de tillämpade uppskattningsmetoderna och, u t a n att påverka fastigheternas totala taxeringsvärde, likväl i viss mån förrycka jämförbarheten för varje särskilt ägoslag. E n sådan

12 omständighet är det olika sätt, på vilket de olika ägoslagen a v g r ä n s a t s gent emot varandra. De för fastighetstaxeringen gällande författningsbestämmelserna och det använda deklarationsformuläret innehålla visserligen anvisningar angående vad som är att hänföra till det ena och a n d r a ägoslaget, men svårigheter hava helt naturligt stundom uppstått i avseende på rubriceringen a v en del jordar. Så har gränsen i vissa fall v a r i t svår att d r a g a mellan å ena sidan åkern och å den andra sidan äng eller impediment, och det olika sätt, på vilket beredningsnämnderna rubricerat dylika jordar, har givetvis icke kunnat undgå att påverka medelvärdena för vederbörande ägoslag. Liknande svårigheter hava förelegat i avseende på betesängens uppdelning på kultiverad och a n n a n betesäng. E n annan olikformighet i uppskattningen, som påverkar hektarvärdet av åkern, ä r uppskattningen av särskilda förmåners värde, dit i vissa fall hänförts en betydande del a v byggnadsvärdet, medan detta i andra fall helt och hållet inbegripits i åkervärdet. Dylika och a n d r a olikformigheter i uppskattningsmetoderna påverka givetvis starkast medeltalen för de särskilda kommunerna, men inverka i någon mån även på medeltalen för större områden och försvåra därmed jämförelsen mellan länen. Vad värdet av de särskilda förmånerna i detta avseende kan betyda för åkerns medelvärde, framgår av sista kolumnen av tab. 4, där för varje län detta värde u t r ä k n a t s i medeltal per hektar åker. De i tab. 4 uträknade länsmedeltalen för värdet per hektar av de särskilda ägoslagen utsäga i och för sig ingenting om h u r u v i d a de av beredningsnämnderna föreslagna värdena äro för höga eller för låga, då växlingarna mellan olika delar av landet i avseende på jordens bördighet och andra på jordvärdet inverkande faktorer äro mycket stora. U t g å n g s p u n k t för beräkning av en jordbruksfastighets taxeringsvärde skall, med undantag beträffande skogsmark och växande skog, v a r a dess saluvärde, och det bästa sättet för utrönande av utfallet av fastighetstaxeringen vore därför en jämförelse med de vid samma tidpunkt rådande saluvärdena. Någon fullständig statistik över sistnämnda värden finnes icke, men beträffande åkerns värde föreligger en möjlighet till en dylik jämförelse tack v a r e de förut omnämnda uppgifter angående saluvärdet å svensk åkerjord, som på uppdrag av Lantbruksakademiens ekonomiska avdelning sammanställts av L. Nanneson och som för å r 1932 finnas publicerade i akademiens handlingar och tidskrift för år 1933, sid. 20. E n jämförelse för varje län mellan de vid fastighetstaxeringen åsatta värdena per hektar åker och n u n ä m n d a uppgifter om åkerns saluvärde år 1932 är verkställd i efterföljande tabell. Vid sidan av taxeringsvärdet har d ä r även angivits värdet per hektar åker av särskilda förmåner, vilka, såsom redan framhållits, till en större eller mindre del utgöras av särskilt uppskattat byggnadsvärde. Till ovanstående jämförelse skall h ä r endast den reflexionen anknytas, att vid årets fastighetstaxering de av beredningsnämnderna föreslagna taxeringsvärdena för åkern endast för Östergötlands, Jönköpings, K a l m a r , Blekinge och Västernorrlands län understiga saluvärdet, under det att för alla övriga län taxeringsvärdet är högre än saluvärdet. I övrigt komma tabellens siffror att utnyttjas för den följande detaljgranskningen län för län av taxeringsvärdena. I n n a n denna n ä r m a r e granskning påbörjas, torde det emellertid v a r a skäl a t t uttryckligen framhålla, att det stundom kan v a r a förenat med stora svårigheter att u t a n n ä r m a r e undersökning bedöma, huruvida de ojämnheter, som framträda vid en siffermässig järn-

13¶Jämförelse mellan taxeringsvärde och saluvärde per hektar åker. Värde & särskilda förmåner, kr.

Saluvärde 1932, kr.

. 863 Uppsala . 729 Södermanlands . . . . . 783 Östergötlands . . . . . 965 Jönköpings . 924 Kronobergs . 873 Kalmar . 789 Gotlands 549 Blekinge . 1085 Kristianstads . 1145 Malmöhus . 1599 Hallands . 1135 Göteborgs o. Bohus . 1354 Alvsborgs . 969 . 804 Skaraborgs Värmlands . 817 Örebro . 925 Västmanlands . . . . 715 . 1244 Kopparbergs Gävleborgs . 1107 Västernorrlands . . . . 1123 . 1056 Jämtlands Västerbottens . . . . . 943 . 1151

71 15 28 21 20 18 20 9 32 13 33 12 18 6 4 13 18 11 93 50 66 15 5 56

740 630 700 1040 1000 780 890 510 1210 1080 1460 1100 1230 920 770 730 790 670 1060 840 1180 860 830 940

Rikets landsbygd

890 Län

Taxeringsvärde 1933, kr.

994¶Taxeringsvärdet över- eller understiger saluvärdet, kr. %

+ 123 + 99 + 83 — 75 — 76 + 93 — 101 + 39

+ 16.6 + 15.7 + 11.9 — 7.2 — 7.6 + 11.9 — 11.3 + 76

+ 65 + 139 + 35 + 124 + 49 + 34 + 87 + 135 + 45 + 184 + 267 — 57 + 196 + 113 + 211 + 104

+ 6.0 + 8.7 + 3? + 10.1 + 5.3 + 4.4 + 11.9 + 171 + 67 + 17.4 + 31.8 — 4.8

+ 22 8

+ 13.6 + 22.4 + 11.7

förelse, icke möjligen k u n n a hava sin förklaring i de rådande lokala förhållandena och därför v a r a sakligt motiverade. Stockholms län. Medelvärdet per hektar åker utgör enligt beredningsnämndernas förslag 863 kronor emot 890 kronor vid 1928 års fastighetstaxering och h a r alltså sänkts med 27 kronor. Det ligger n u 123 kronor eller 16.6 % högre än det i lantbruksakademiens förutnämnda statistik för år 1932 angivna saluvärdet per hektar åker. Den vid taxeringen redovisade åkerarealen har minskats med drygt 2,000 hektar, vilket emellertid torde förklaras av den fortgående bebyggelsen och överflyttningen från jordbruks- till a n n a n fastighet. Även för flertalet övriga ägoslag av inägojorden har det genomsnittliga värdet blivit sänkt, däribland för kultiverad betesäng med icke mindre än 103 kronor per hektar. Samtidigt har emellertid arealen för sistnämnda ägoslag ökats från 856 till 2,163 hektar. Det sammanlagda värdet av särskilda förmåner, som redan 1928 uppgick till det betydande beloppet av 7.0 milj. kronor, har nu ytterligare höjts till ll.o milj. kronor, v a r a v dock en avsevärd del torde utgöras av a n d r a värden än å byggnader. Före taxeringsarbetets början fastställdes å sammanträden inför länsstyrelsen enhetsvärden för de olika distrikten, avseende medelstora jordbruk om 30—50 hektar åker med normala åbyggnader. Efter dessa enhets-

14 värden skulle därefter värdena för större och mindre fastigheter anpassas enligt en särskilt angiven skala med förhöjning upp till 150 % för småbruk under 3 hektar och sänkning med högst 25 % för storbruk med över 150 hektar. I vilken m å n denna differentiering mellan de olika storleksklasserna tillämpats vid beredningsnämndernas värdesättning, framgår emellertid icke av det material, som stått till de sakkunnigas förfogande. En jämförelse mellan medelvärdet per hektar åker för Stockholms och angränsande län utvisar, att emot ett medelvärde av 863 kronor i Stockholms län svarar ett medeltal av 729 kronor i Uppsala län och 783 kronor i Södermanlands län. Det högre värde, som här framträder beträffande Stockholms län, motsvaras a v en liknande differens ifråga om åkerjordens saluvärde och torde till stor del få sin förklaring av närheten till huvudstaden. E n mera detaljerad jämförelse kommun för kommun utefter länsgränserna ådagalägger även, att ingen större ojämnhet i detta avseende råder mellan grannkommunerna på vardera sidan av gränsen. Uppsala län. I detta län h a r medelvärdet per hektar åker sedan föregående allmänna fastighetstaxering minskats med 31 kronor och utgör nu 729 kronor. Åkerjordens saluvärde är endast 630 kronor per hektar och ligger alltså 99 kronor eller 15.7 % under taxeringsvärdet. För övrig inägojord hava medelvärdena per hektar icke undergått n å g r a mera anmärkningsvärda förändringar, och även värdet av särskilda förmåner, som uppgår till endast 15 kronor per hektar åker, har bibehållit sig i det närmaste oförändrat. Vid det förberedande mötet inför länsstyrelsen fastställdes vissa enhetsvärden, varvid förutsattes, att saluvärdet å åkerjorden sedan 1928 nedgått med omkring 10 %. Man utgick från värdet å medelstora fastigheter om 30 hektar åker och sänkte värdena å storbruk med intill 15 % samt höjde värdena för småbruken med upp till 100 %. För fastigheter med mindre än 3 hektar åker ansågs värdet så beroende av byggnadsbeståndet, att särskilda enhetsvärden icke angåvos. Differensen mellan enhetsvärdena för stora och små fastigheter har alltså varit åtskilligt mindre än i Stockholms län. E n jämförelse mellan Uppsala och angränsande län i avseende på taxeringsvärdet och saluvärdet per hektar åker utfaller på följande sätt.

Uppsala län Stockholms » Södermanlands » Västmanlands » Gävleborgs »

Taxeringsvärde 729 kr. 863 • 783 » 715 » 1107 »

Saluvärde 630 kr. 740 » 700 » 670 » 840 >

Såsom härav framgår, ligger alltså det genomsnittliga taxeringsvärdet för åkern i Uppsala län något högre ä n i Västmanlands län men åtskilligt lägre än i övriga grannlän. Beträffande saluvärdet är länens inbördes ställning ungefär densamma, med det undantaget, att i detta fall även Västmanlands län h a r högre länsmedeltal ä n Uppsala län. Det i och för sig låga medelvärdet per hektar åker i Uppsala län, som vid denna likasom vid föregående allmänna fastighetstaxering framgått som resultat

15 av beredningsnämndernas arbete, synes därför i stort sett motiverat av det inom länet rådande, låga saluvärdet å jorden, varför någon allmän höjning a v åkervärdet icke torde kunna påfordras. Vid närmast föregående fastighetstaxering ansågo sig de sakkunniga kunna konstatera, att efter taxeringsnämndernas och prövningsnämndernas arbete en ganska god överensstämmelse rådde i avseende på värdena per hektar åker utefter länsgränserna mellan Uppsala och angränsande län, endast med det undantaget, att för kommunerna på gränsen mellan Uppsala och Gävleborgs län en betydande ojämnhet förefanns med väsentligt lägre värden för kommunerna i det förstnämnda länet. H ä r i har vid 1933 års fastighetstaxering ingen större förändring inträffat. För kommunerna på gränsen mellan Uppsala och Gävleborgs län har dock en viss utjämning ägt rum. Medelvärdena äro nu för Älvkarleby och Söderfors i Uppsala län resp. 827 och 593 kronor emot 1,429 kronor i Valbo och 1,240 kronor i Hedesunda, de båda grannkommunerna i Gävleborgs län. Södermanlands län. Medelvärdet per hektar åker utgör i Södermanlands län 783 kronor, vilket innebär en nedgång sedan föregående fastighetstaxering med 27 kronor eller 3.3 %. Samtidigt uppgår åkerns saluvärde per hektar till 700 kronor, och taxeringsvärdet överstiger alltså saluvärdet med 11.9 %. Värdet å särskilda förmåner, som sedan 1928 icke undergått någon n ä m n v ä r d förändring, motsvarar 28 kronor per hektar åker. I Södermanlands län tillämpades redan vid 1928 års fastighetstaxering en fastställd skala med olika enhetsvärden för större och mindre fastigheter. Till ledning för innevarande fastighetstaxering upprättades likaledes av länsstyrelsen en detaljerad tabell med angivande av enhetsvärden för åkerjorden vid fastigheter av olika storlek. Värdena växlade i denna för medelgoda fastigheter mellan 1,400 kronor per hektar vid fastigheter med 4 hektar åker och 600 kronor för fastigheter med 150 hektar emot resp. 1,320 och 710 kronor för samma storleksgrupper år 1928. Härmed kan jämföras följande, av länsstyrelsen verkställda sammanställning av de erhållna taxeringsvärdena per hektar åker inom olika storleksgrupper enligt beredningsnämndernas förslag. Fastigheter med högst 3 hektar åker » » 3—5 » i * » 5—10 » » » » 10—25 i » » » 25—50 » » » » över 50 » »

1 268 kr. 1048 » 899 » 824 » 772 » 683 »

I jämförelse med de av länsstyrelsen före fastighetstaxeringen framlagda enhetsvärdena synas mindre fastigheter i genomsnitt hava taxerats något under, större fastigheter däremot något över normalvärdena. Medan medelvärdet per h e k t a r åker för Södermanlands län, som redan nämnts, utgjorde 783 kronor, hade av grannlänen Stockholms län ett medelvärde av 863 kronor, Östergötlands län 965 kronor, Örebro län 925 kronor, Västmanlands län 715 kronor och Uppsala län 729 kronor. Även ifråga om åkerjordens saluvärde ligga medeltalen för de två sistnämnda länen lägre men för de tre förstnämnda länen högre ä n för Södermanlands län. Utefter gränsen mellan å ena sidan Södermanlands och å a n d r a sidan Stockholms och Västmanlands län synes ingen anmärkningsvärd ojämn2

16 het r å d a i avseende på åkerjordens taxeringsvärde. Gränskommunerna mellan Södermanlands och Östergötlands l ä n hava följande medelvärden per hektar åker: S ö d e r m a n l a n d s län Ö s t e r g ö t l a n d s län. Tunaberg 835 kr. ——^^^^Kvarsebo 956 kr. Lunda 831 » — — - ^ r r ^ ^ ^ I I l K r o k e k 1020 Kila 785 Björkvik 792 » Simonstorp 1252 » Stora Malm 753 » -^______^___.::^Skedevi 827 » Östra Vingåker 712 » - - ^ ^ Z ^ ^ ' ^ Västra Vingåker 764 » Regna 884 »

För flertalet ovan upptagna kommuner i Östergötlands l ä n h a r åkerns värde sedan å r 1928 undergått en betydlig förhöjning, varigenom de nu ligga åtskilligt över kommunerna i Södermanlands län. Särskilt gäller detta Simonstorp och Krokek, som h a v a a n m ä r k n i n g s v ä r t höga medelvärden. Emot Örebro län gränsar endast V ä s t r a Vingåker, som h a r ett medelvärde av 764 kronor, medan dess grannkommun Lännäs i Örebro län h a r ett medelvärde av 870 kronor, en skillnad som icke synes fullt motiverad utan tyder på en viss ojämnhet i taxeringen de båda kommunerna emellan. Östergötlands län. Medelvärdet per hektar åker utgör i genomsnitt för länet 965 kronor, medan detsamma år 1928, efter de a v prövningsnämnden vidtagna, avsevärda förhöjningarna, utgjorde 960 kronor. E n mindre höjning k a n alltså konstateras i åkerns taxeringsvärde, som bringat detsamma upp i bättre överensstämmelse med dess saluvärde. Då detta å r 1932 utgjorde 1,040 kronor, ligger likväl taxeringsvärdet alltjämt något under sistnämnda värde. Vid 1928 å r s taxering hänfördes av beredningsnämnderna till särskilda förmåner värden på sammanlagt icke mindre än l l . i milj. kronor, v a r a v en icke obetydlig del utgjordes av värde å byggnader, täckdikning o. d., som rätteligen bort påföras åkerjordens värde. Nu uppgår värdet å särskilda förmåner icke till mera än 5.2 milj. kronor. En stor del a v minskningen torde v a r a föranledd av a t t värden av sistnämnda slag överförts till åkervärdet. Den kultiverade betesängen h a r sedan 1928 fått sin areal fyradubblad; de starkt växlande medelvärdena antyda dock, att härunder hänförts betesmark av mycket olika beskaffenhet och värde. Även i Östergötlands län upprättades under det förberedande arbetet vissa skalor med graderade enhetsvärden för fastigheter a v olika storlek, varvid för fastigheter av medelgod beskaffenhet värdet per hektar åker växlade mellan 1,600 kronor vid fastigheter med 2—6 hektar åker och 850 kronor vid fastigheter med över 100 hektar. Under själva taxeringsarbetet synas beredningsnämnderna i många distrikt efter de givna anvisningarna hava genomfört en stark differentiering i detta avseende mellan stora och små fastigheter. I vissa a n d r a fall h a r skillnaden dem emellan blivit obetydlig, varvid som förklaring anförts, att de mindre fastigheterna huvudsakligen utgjorts av avlägsna torp med dålig jord och förfallna byggnader, varemot den bästa jorden tillhörde de stora egendomarna. Medan medelvärdet för åkern i Östergötlands län, som nämnts, utgör 965 kronor, hava grannlänen följande medeltal: Södermanlands län 783 kronor, Örebro län 925 kronor, Skaraborgs län 804 kronor, Jönköpings län 924

17 kronor och K a l m a r län 789 kronor. Östergötlands län ligger alltså högre än alla omgivande län, en skillnad som dock ä r fullt motiverad av jordens större bördighet och som ä n n u mera markerat framträder i länsmedeltalen för åkerjordens saluvärde. Det h a r redan vid den föregående granskningen av Södermanlands län framhållits, a t t vissa kommuner i Östergötlands län på gränsen till Södermanlands län hava a n m ä r k n i n g s v ä r t höga medelvärden för åkern i jämförelse med grannkommunerna. Till stor del torde dock dessa höga värden h a v a sin förklaring i åkerjordens starka söndersplittring och den vid årets taxering genomförda förhöjningen av enhetsvärdena för småbruken. Vid de sakkunnigas granskning a v resultatet från 1928 års fastighetstaxering påtalades de låga medelvärdena för Godegårds och V ä s t r a Ny kommuner i jämförelse med motsvarande värden för de angränsande kommunerna i Örebro län. Vid årets taxering utgöra medelvärdena för Godegård 595 kronor och för Västra Ny 700 kronor emot 801 kronor för Lerbäck och 854 kronor för H a m m a r i Örebro län. I betraktande av att fastigheterna i de båda Östgötakommunerna övervägande utgöras av mycket små brukningsdelar, synes alltjämt en viss ojämnhet i detta avseende kvarstå, ehuru ett bestämt omdöme är svårt a t t avgiva u t a n en detaljerad undersökning, vartill möjlighet icke förelegat. I södra delen av Östergötlands län, där jorden ä r mycket starkt söndersplittrad på små brukningsdelar, h a r en betydande höjning ägt r u m av åkerns taxeringsvärde, varigenom bättre överensstämmelse vunnits med de åsatta värdena i angränsande delar a v Jönköpings län. Alltjämt förefaller dock åkerjordens medelvärde i Trehörna (615 kr.) och Blåvik (573 kr.) lågt i jämförelse med grannkommunerna i såväl det egna länet som i Jönköpings län. Av gränskommunerna mellan Östergötlands och K a l m a r län skilja sig Yxnerum (584 kr. per hektar åker) i Östergötlands län samt Odensvi (703 kr.), Locknevi (647 kr.) och Djursdala (708 kr.) i K a l m a r län från angränsande kommuner genom l å g a medelvärden. Tomt och t r ä d g å r d h a v a i några kommuner icke upptagits vare sig med areal eller värde u t a n t a x e r a t s tillsammans med åkern. De åsatta värdena per hektar äro i en del kommuner högre, i en del avsevärt lägre än medelvärdet för åkerjorden. Jönköpings län. Medelvärdet per hektar åker h a r sedan å r 1928 bibehållit sig i det närmaste oförändrat; det utgjorde då 930 kronor och u p p g å r enligt beredningsnämndernas förslag vid årets fastighetstaxering till 924 kronor. Åkerns saluvärde utgjorde år 1932 1,000 kronor per hektar och ligger alltså, likasom i Östergötlands län, något högre än taxeringsvärdet. Värdet av särskilda förmåner, som sedan 1928 icke undergått någon större förändring, motsvarar 20 kronor per hektar åker. Enligt en av länsstyrelsen verkställd bearbetning av de vid 1928 års allmänna fastighetstaxering fastställda värdena per hektar åker vid jordbruk av olika storlek v a r vid n ä m n d a taxering skillnaden i värdena för större och mindre fastigheter ganska obetydlig. Vid förberedande möte inför länsstyrelsen för årets fastighetstaxering föreslogos för varje kommun till ledning vid taxeringsarbetet enhetsvärden för åkerjorden inom tre olika storleksgrupper, nämligen småbruk (med 3.1—10 hektar åker) bondebruk (med 10.1—40 hektar) och storbruk (med över 40 hektar). De föreslagna enhets-

18 värdena grundade sig på resultatet från 1928 års fastighetstaxering med vissa jämkningar, som för länet i dess helhet beräknades medföra för småbruken en höjning a v omkring 1.5 %, för bondebruken en minskning av omkring 4 % och för storbruken en minskning av omkring 8.5 % i förhållande till 1928 års värden. Under beredningsnämndernas arbete synes emellertid i vissa distrikt åkervärdet vid småbruken hava satts lägre men för medelstora fastigheter högre än de föreslagna enhetsvärdena på grund av ogynnsamt läge och dåliga byggnader för de förra och motsatta förhållanden för de senare. En jämförelse mellan Jönköpings och angränsande län i avseende på taxeringsvärdet och saluvärdet per hektar åker utfaller på följande sätt: Saluvärde 1 000 kr. 1040 » 890 » 780 » 1100 » 920 > 770 »

Taxeringsvärde 924 kr. 965 » 789 » 873 » 1135 » 969 » 804 »

Jönköpings Östergötlands Kalmar Kronobergs Hallands Älvsborgs Skaraborgs

P å gränsen mellan Jönköpings och K a l m a r län hava kommunerna följande medelvärden per hektar åker: Jönköpingslän

Kalmarlän

Ingatorp

785 kr.

.Rumskulla

689 kr.

Hässleby Karlstorp Ökna Skirö Stenberga Näshult

882 816 857 975 911 938

Pelarne ~~Lönneberga Målilla -Järeda Virserum

718 727 662 837 784

» I-I_______________2________^ » ___________ » ___________ ~~ » -3I_I_________]^~» » ~~ '

» » » » »

Trots någon höjning av åkervärdet för de flesta av de till K a l m a r län hörande kommunerna ligga dock dessa alltjämt åtskilligt lägre än grannkommunerna i Jönköpings län. Vid jämförelse mellan de talrika, till v a r a n d r a gränsande kommunerna i å ena sidan Jönköpings och a n d r a sidan Kronobergs, Hallands, Älvsborgs och Skaraborgs län f r a m t r ä d a åtskilliga ojämnheter i medelvärdena för åkerjorden, vilka ojämnheter dock icke gå i en bestämd riktning u t a n föranledas av att taxeringsvärdet för kommunerna i Jönköpings län i vissa fall är högre och i a n d r a fall lägre än för kommunerna på andra sidan gränsen. H u r u v i d a de framträdande skillnaderna äro sakligt motiverade eller förorsakats av bristande likformighet vid taxeringen, är icke möjligt att utan en detaljerad undersökning avgöra. Kronobergs län. Medelvärdet per hektar åker har i detta län sedan å r 1928 ökats från 830 till 873 kronor och h a r därmed kommit 11.9 % över dess saluvärde, som utgör endast 780 kronor per hektar. Även för övriga ägoslag av inägojorden hava de a v beredningsnämnderna åsatta värdena per h e k t a r undergått en ökning, som för kultiverad betesäng är betydande. Vär-

19 det av särskilda förmåner, som sedan 1928 icke undergått någon n ä m n v ä r d förändring, motsvarar 18 kronor per hektar åker. Tomt och t r ä d g å r d h a v a i n å g r a kommuner icke redovisats särskilt u t a n tydligen taxerats tillsammans med åkern. I övrigt ligger medelvärdet för tomt och t r ä d g å r d i allmänhet över åkerns medelvärde, men i vissa kommuner ligger detsamma avsevärt därunder, och växlingarna i de åsatta värdena för tomt och t r ä d g å r d äro i detta som i många andra län mycket stora. Vid det före taxeringsarbetets början inför länsstyrelsen hållna förberedande mötet angavs som riktlinjer för värdesättningen, att denna för fastigheter med 10—40 hektar åker borde v a r a densamma som vid 1928 års fastighetstaxering men att för fastigheter med 5—10 hektar åker borde tillämpas högre och för större fastigheter lägre enhetsvärden än vid föregående taxering. F ö r fastigheter under 5 hektar åker ansågos enhetsvärden ej böra föreslås. Emot ett medelvärde per hektar åker för Kronobergs län av 873 kronor svara följande medelvärden för grannlänen: Jönköpings län 924 kronor, K a l m a r län 789 kronor, Blekinge län 1,085 kronor, Kristianstads län 1,145 kronor och Hallands län 1,135 kronor. Alla grannlänen med u n d a n t a g för K a l m a r län hava alltså högre medelvärden än Kronobergs län, vilket emellertid synes fullt motiverat av rådande saluvärden. P å gränsen mellan Kronobergs samt K a l m a r och Blekinge län hava de till Kronobergs län hörande kommunerna i de flesta fall högre medelvärden per hektar åker än kommunerna på. andra sidan av gränsen. Avvikelserna äro dock i allmänhet icke anmärkningsvärt stora och synas icke påkalla någon ändring beträffande kommunerna i Kronobergs län. Någon sådan ändring torde icke heller v a r a erforderlig beträffande de kommuner i sistnämnda län, som gränsa till Kristianstads och Hallands län. Kalmar län. Det som resultat av beredningsnämndernas förslag framkomna medelvärdet per hektar åker utgör för hela länet 789 kronor, eller nästan oförändrat detsamma som vid 1928 års fastighetstaxering. Även beträffande övriga ägoslag av inägojorden äro förändringarna sedan 1928 små. Åkerjordens saluvärde utgör 890 kronor per hektar och överstiger alltså taxeringsvärdet med icke mindre än 101 kronor. I jämförelse med grannlänen ställa sig taxerings- och saluvärdena per hektar åker på följande sätt:

Kalmar län Östergötlands » Jönköpings » Kronobergs » Blekinge »

Taxerings värde 789 kr. 965 » 924 » 873 » 1085 »

Saluvärde 890 kr. 1040 » 1000 » 780 » 1210 »

Det förefaller, som om värdesättningen av åkerjorden i K a l m a r län ägt r u m efter en lägre nivå än i grannlänen, vilket även bestyrkes av den nyss anställda jämförelsen med det genomsnittliga saluvärdet för åkern inom det egna länet. Av kommunerna på gränsen till Östergötlands län skilja sig, som förut nämnts, Odensvi (703 kr. per hektar åker), Locknevi (647 kr.) och Djurs-

20 dala (708 kr.) från angränsande kommuner i Östergötlands län genom låga värden å åkerjorden. Även på gränsen emot Jönköpings län synes någon ojämnhet i uppskattningen av åkerjorden alltjämt förefinnas, varvid det är de till K a l m a r län hörande kommunerna som förete de lägre värdena. P å gränsen till Blekinge län hava kommunerna följande medelvärden per hektar åker: Kalmarlän Söderåkra 882 kr. Torsås 875 » Gullabo 774 » Vissefjärda 656 »

"

Blekingelän Kristianopel 750 kr. Augerum 944 » Rödeby 871 » Sillhövda . . . . * . . . . . 574 »

Av ovannämnda kommuner torde Söderåkra hava avsevärt bättre jord än Kristianopel, medan å a n d r a sidan största delen av åkerjorden i Augerum och Rödeby är långt överlägsen jorden i Torsås och Gullabo. Medelvärdet för Torsås i K a l m a r län förefaller högt i jämförelse med Kristianopel i Blekinge län. Av de båda kommunerna Vissefjärda och Sillhövda, som torde v a r a ungefär jämförbara, h a r den förstnämnda ett medelvärde, som med 82 kronor överstiger medelvärdet för Sillhövda. Värdet å särskilda förmåner uppgår för länets hela landsbygd till 3.8 milj. kronor eller 20 kronor per hektar. Dylikt värde förekommer med höga belopp inom ett mindre a n t a l kommuner utefter kusten, där fisket lämnar god avkastning, men däremot icke alls eller med jämförelsevis små belopp i flertalet andra kommuner. Gotlands län intager på grund av sitt avskilda läge en från fastlandet starkt avvikande ställning i avseende på jordpriserna. Det föreslagna medelvärdet per hektar åker h a r sedan å r 1928 nedgått med 31 kronor och utgör nu endast 549 kronor, vilket är det utan jämförelse lägsta medeltalet för något län. Åkerjordens saluvärde var dock år 1932 ännu något lägre, eller endast 510 kronor per hektar, vilket visar, att jordpriserna på ön äro synnerligen låga och att någon allmän förhöjning av taxeringsvärdena icke torde vara påkallad. Avkastningen från en del av de en gång uppodlade m y r a r n a är synnerligen dålig, varför de åsatts mycket låga värden. I vissa fall har ovisshet rått, om den dithörande myrmarken borde hänföras till åker eller till övrig mark. Den har dock alltjämt taxerats som åker, och Gotlands län ä r ett av de få län i södra och mellersta Sverige, där åkerarealen sedan 1928 års fastighetstaxering undergått någon ökning. De åsatta taxeringsvärdena för ängsmarken äro däremot fullt jämförbara med medelvärdena, för övriga län. Värdet av särskilda förmåner h a r sedan år 1928 mer ä n fördubblats men motsvarar dock alltjämt icke mera än 9 kronor per h e k t a r åker, vilket icke hindrar att detta värde har en viss betydelse i åtskilliga kommuner, där en del av de små fastigheternas värde hänförts till särskilda förmåner. Vid förberedande sammanträde inför länsstyrelsen förordades en viss differentiering av åkerjordens värde för större och mindre fastigheter enligt följande skala, som anger förändringarna i jämförelse med enhetsvärdet för medelstora fastigheter med 20—49.9 hektar åker:

21 Fastigheter med åkerareal om 2— 4.9 hektar höjning med omkr. 40 %, » » » » 5— 9.9 » » » » 30 %, > » » > 10—14.9 » » » » 20 %, » » > > 15—19.9 » » » » 10 %, » » » » 50—74.9 » sänkning » » 6 %, » » . » » 75—99.9 » » » » 10 %, » » » » minst 100 » » » » 15 %.

Det framhålles dock, a t t vid beredningsnämndernas arbete den i förväg överenskomna ökningen av de mindre fastigheternas värde varit svår att likformigt genomföra. Blekinge län. Medelvärdet per hektar åker utgör för länet i dess helhet 1,085 kronor, innebärande en stegring sedan år 1928 med 15 kronor. Åkerns saluvärde per hektar u p p g å r enligt lantbruksakademiens undersökning för å r 1932 till 1,210 kronor och överstiger alltså taxeringsvärdet med 125 kronor eller 10.3 %. Skillnaden mellan de båda medelvärdena v a r dock år 1928 ä n n u större (190 kr.). A v övriga ägoslag har den kultiverade betesängens v ä r d e stegrats från 285 till icke mindre än 555 kronor per hektar och överstiger därmed motsvarande medelvärde för alla övriga län med u n d a n t a g för Malmöhus. I N ä t t r a b y och Sölvesborgs landskommun h a r den kultiverade betesängen upptagits till ett genomsnittligt värde av n ä r a 1,400 kronor per hektar, vilket ungefär motsvarar åkerns värde i samma kommuner. Ä a n d r a sidan h a r i n å g r a a n d r a kommuner såsom kultiverad betesäng r ä k n a t s m a r k med så lågt värde, att den med större skäl synes ha bort hänföras till a n n a n betesäng. Värdet a v särskilda förmåner uppgår till 2 milj. kronor, motsvarande 32 kronor per hektar åker. Däri ingår med betydande belopp värdet av fisken och vattenfall, ehuru dock vissa laxfisken numera övergått från enskild ägo till kronan och därvid taxerats såsom a n n a n fastighet. Vid förberedande möte inför länsstyrelsen fastställdes enhetsvärden för medelstora jordbruk om 15—30 hektar åker med en variation från 2,200 kronor per hektar för åker av bästa beskaffenhet ned till 400 a 200 kronor för den sämsta åkern. Vid taxeringen av mindre och större fastigheter skulle dessa enhetsvärden undergå vissa jämkningar på så sätt, att värdet för fastigheter med mindre ä n 5 hektar åker höjdes med omkring 50 %, fastigheter med 5—15 h e k t a r höjdes med omkring 25 % och fastigheter med över 30 hektar sänktes med högst 10 %. Differentieringen mellan stora och små fastigheter är, såsom h ä r a v framgår, redan i och för sig ganska liten och motverkas ytterligare genom de mycket stora variationerna i värdena med hänsyn till åkerjordens beskaffenhet. Den övervägande mindre goda åkerjorden vid en stor del av länets talrika småbruk har därigenom fått sig åsätt ett i förhållande till de större g å r d a r n a anmärkningsvärt lågt värde. Detta torde v a r a den huvudsakliga anledningen till de låga medelvärdena för åker i skogsbygdskommunerna, av vilka flera därigenom kommit att ligga betydligt lägre än angränsande kommuner i de närbelägna länen. Bland kommuner med lågt medelvärde å åkern böra nämnas Eringsboda (576 kr. per hektar) och Ringamåla (634 kr.) på gränsen till Kronobergs län samt Sillhövda (574 kr.) på gränsen till K a l m a r län. Kristianstads län. Vid sin granskning av taxeringsutfallet för detta län vid 1928 års allmänna fastighetstaxering ansågo sig de sakkunniga hava

22 anledning framhålla, att för länet i dess helhet och i synnerhet för dess slättbygd en viss undertaxering förefunnes, som erfordrade rättelse för ernående av likformighet med angränsande län. Sedan dess h a r jordens saluvärde i denna del av landet undergått en betydande sänkning, och då vid den nya fastighetstaxeringen medelvärdet per hektar åker icke sänkts med mera än 34 kronor till 1,145 kronor, torde de nu satta taxeringsvärdena bättre motsvara de rådande saluvärdena. Enligt lantbruksakademiens undersökning utgjorde å r 1932 åkerjordens saluvärde per hektar 1,080 kronor, eller något mindre än taxeringsvärdet. Vid en jämförelse med kringliggande län visar det sig, att mot ett genomsnittligt taxeringsvärde per hektar åker i Kristianstads län av 1,145 kronor svarar ett medelvärde för Blekinge län av 1,085 kronor, för Malmöhus län av 1,599 kronor och för Hallands län av 1,135 kronor. För övriga ägoslag av inägojorden h a r nedgången i de å s a t t a värdena per hektar likaledes varit helt obetydlig, varemot värdet av särskilda förmåner minskats med 1 milj. kronor till 3 milj., motsvarande 13 kronor per hektar åker. Till ledning för taxeringsarbetet fastställdes vid möte inför länsstyrelsen vissa enhetsvärden för åkerjorden med utgångspunkt från medelstora jordbruk om 15—50 hektar åker. Indelning skedde därvid i sex godhetsklasser alltefter jordens beskaffenhet med hektarvärden från 2,000 till 200 kronor. De sålunda för medelstora jordbruk angivna enhetsvärdena inom de olika godhetsklasserna skulle därefter för fastigheter med mindre än 5 hektar åker höjas med 50 %, och för fastigheter med 5—15 hektar höjas med 20 %, men för fastigheter med 50—100 hektar sänkas med 10 % och för fastigheter med över 100 hektar sänkas med 20 %. Skalan för enhetsvärdenas avvägande, som här varit ungefär densamma som i Blekinge län, synes av skäl, som vid behandlingen av sistnämnda län n ä r m a r e angivits, giva till resultat en väl svag differentiering i värdena mellan små och stora fastigheter. P å gränsen mellan Kristianstads och Blekinge län hava kommunerna följande medelvärde per hektar åker: Blekingelän Kyrkhult 799 kr. Jämshög 966 » Gammalstorp 1 211 » Sölvesborgs landskommun 1238 »

Kristianstadslän Örkened Vånga Näsum

697 kr. 803 » 1 053 »

Ivetofta

803 »

Kommunerna i Kristianstads län hava, såsom h ä r a v framgår, genomgående de lägre värdena, och en viss ojämnhet i taxeringen synes i detta fall råda de båda länen emellan. Utefter gränsen mellan Kristianstads samt Kronobergs och Hallands län är överensstämmelsen i allmänhet bättre. Vid 1928 års fastighetstaxering rådde mellan gränskommunerna i Kristianstads och Malmöhus län en betydlig ojämnhet, som tog sig u t t r y c k i genomgående lägre värden å åkerjorden i de till det förstnämnda länet hörande kommunerna. H ä r i h a r vid den föreliggande fastighetstaxeringen en märkbar utjämning ägt rum, så a t t någon större skillnad de båda länen emellan i detta avseende icke längre kan sägas föreligga.

23 Malmöhus län. Medelvärdet per hektar åker uppgår vid årets fastighetstaxering till 1,599 kronor emot 1,840 kronor å r 1928. Minskningen, som utgör 241 kronor per hektar eller drygt 13 %, ä r betydligt större än inom något a n n a t län. Samtidigt h a r emellertid åkerjordens saluvärde, som år 1928 n ä r a överensstämde med taxeringsvärdet, gått ned med n ä r a 20 %, varigenom 1933 års taxeringsvärde trots den betydande sänkningen kommit a t t ligga 139 kronor per hektar eller 8.7 % över saluvärdet. Även värdet per hektar av tomt och trädgård, slåtteräng och kultiverad betesäng har sedan år 1928 undergått en betydlig minskning. Däremot har v ä r d e t av särskilda förmåner under samma tid ökats från 4.9 till icke mindre än 10.9 milj. och motsvarar nu 33 kronor per hektar åker. Anledningen till den sistnämnda ökningen är, att man i betydligt större utsträckning än vid föregående fastighetstaxering, ehuru icke likformigt inom hela länet, hänfört övervärde för byggnader till särskilda förmåner, medan utvecklingen i detta avseende inom flertalet andra län gått i motsatt riktning. Beträffande värdesättningen av jorden vid fastigheter av olika storlek angåvos vid förberedande möten inför länsstyrelsen, med utgångspunkt från medelstora fastigheter med 15—50 hektar åker, olika enhetsvärden för storleksgrupperna 0—5, 5—15, 50—100 samt 100 hektar och däröver, och med särskiljande inom varje storleksgrupp av fem olika godhetsklasser. V ä r d e n a angåvos särskilt för varje härad. Som exempel på växlingarna de olika storleksgrupperna emellan må anföras följande enhetsvärden per hektar åker för fastigheter inom andra godhetsklassen i Torna h ä r a d : 0-5 2 000 kr.

H e k t a r åker 5-15 15-50 50—100 100 och däröver 1 950 kr. 1 900 kr. 1 800 kr. 1 700 kr.

Differentieringen mellan större och mindre fastigheter är, såsom h ä r a v framgår, ganska obetydlig, vilket dock till en del förklaras av det nyss berörda förfaringssättet, att övervärde för byggnader hänförts till särskilda förmåner. Inom åtskilliga kommuner hava tomt och trädgård icke upptagits med vare sig areal eller värde u t a n taxerats tillsammans med åkern. I övrigt är värdesättningen av tomt och t r ä d g å r d stundom i hög grad växlande. Den vid årets fastighetstaxering genomförda sänkningen av åkerjordens taxeringsvärde har utfallit ganska olikformigt inom länets olika delar. Den h a r i allmänhet varit störst i de bördigaste t r a k t e r n a i sydvästra delen av länet, varemot densamma i vissa av de inre, m a g r a r e delarna varit relativt obetydlig. Hallands län. Medelvärdet per hektar åker enligt beredningsnämndernas förslag utgör 1,135 kronor, vilket innebär en minskning sedan 1928 med 65 kronor. Då åkerjordens saluvärde år 1932 utgjorde 1,100 kronor per hektar, är överensstämmelsen mellan de båda medeltalen god. Av övriga ägoslag visar den kultiverade betesängen en sänkning av medelvärdet per hektar från 611 till 472 kronor, medan slåtteräng och a n n a n betesäng fått sina medelvärden något höjda, samtidigt som de för dem redovisade arealerna undergått en betydlig minskning. Värdet av särskilda förmåner har ökats med 400,000 kronor till 1.7 milj. kronor, vilket motsvarar 12 kronor per hektar åker.

24 E t t förberedande möte inför länsstyrelsen godkände följande enhetsvärden för fastigheter om 15—50 hektar åker och med indelning på fyra godhetsklasser (efter jordmån, hävd och läge). E n liknande indelning v a r genomförd även vid 1928 å r s fastighetstaxering, varifrån motsvarande enhetsvärden anföras till jämförelse. Klass I , II » III » IV

År 1933 1 600 kr. 1250 » 900 » 550 »

År 1928 1 800 kr. 1400 » 1000 » 600 »

Sänkningen i de fastställda enhetsvärdena utgör alltså omkring 10 %. Den avsedda differentieringen mellan större och mindre fastigheter skulle enligt det förutnämnda mötets uttalande ernås på så sätt, att värdet för de senare höjdes med intill 20 % och värdet för de förra sänktes med intill 10 %. För fastigheter inom godhetsklass I I har härigenom erhållits följande enhetsvärden inom de olika storleksgrupperna: Åkerareal Under 5 hektar 5—15 » 15—50 » 50—100 » Över 100 »

1 500 kr. 1375 » 1250 » 1190 » 1125 »

Den här återgivna skalan synes, likasom för ett flertal övriga län i Götaland, innebära en jämförelsevis liten skillnad i värdesättningen av större och mindre fastigheter. I vissa kommuner hava dock beredningsnämnderna vid taxeringen av fastigheter under 10 hektar åker förutom det uträknade värdet å åkerjorden upptagit ett särskilt mervärde å byggnaderna »i och för undvikande av för höga arealvärden». Åkerjordens taxerings- och saluvärde per hektar ä r för Hallands län och dess grannlän följande:

Hallands län Kristianstads » Kronobergs » Jönköpings > Älvsborgs » Göteborgs och Bohus län

Taxeringsvärde 1135 kr. 1145 » 873 > 924 > 969 » 1 354 »

Saluvärde 1100 kr. 1080 » 780 » 1000 » 920 » 1 230 >

Hallands läns ställning till de omgivande länen är, såsom härav framgår, i huvudsak densamma i avseende på såväl taxerings- som saluvärde. Beträffande kommunerna utefter länsgränsen framträda Knäred (medelvärde 566 kr. per hektar åker), Drängsered (608 kr.) och Krogsered (614 kr.) på gränsen till Jönköpings län samt Förlanda (662 kr.) på gränsen till Älvsborgs län med till synes lågt värde på åkern. Göteborgs och Bohus län. Åkerjordens medelvärde per hektar uppgår i detta län till 1,354 kronor och överstiger därmed motsvarande medeltal

25 för alla andra län med undantag för Malmöhus. Detsamma är förhållandet även med åkerjordens saluvärde, ehuru detta för Göteborgs och Bohus län understiger taxeringsvärdet med 124 kronor per hektar eller 10.1 %. För kommunerna omkring Göteborg anträffas de högsta åkervärden, som förekomma för några landskommuner. De uppgå för Backa, Västra Frölunda och Partille till över 3,000 kronor per hektar, vilket är avsevärt högre än för kommunerna i grannskapet av Stockholm. Det höga värdet för Backa har förklarats med att den odlade jorden där användes för trädgårdsbruk och på grund därav lämnar betydligt större avkastning än vid vanlig jordbruksdrift. Sedan 1928 års fastighetstaxering har åkerns taxeringsvärde gått ned med 96 kronor per hektar. Även övriga ägoslag av inägojorden uppvisa nedgång i värdet, därav den kultiverade betesängen mest med 176 kronor per hektar. Värdet av särskilda förmåner har undergått någon ökning och uppgår till 1.6 milj. kronor eller 18 kronor per hektar åker. Vid förberedande möten inför länsstyrelsen angåvos till ledning för taxeringsarbetet enhetsvärden för medelstora jordbruk (med 8—20 hektar åker) särskilt för varje kommun i länet, varvid tre godhetsklasser särskiljdes med hänsyn till åkerjordens beskaffenhet, hävd och byggnadsbeståndet. Med utgångspunkt från dessa enhetsvärden för medelstora jordbruk skulle därefter värdet av åkern vid småbruk inom de tre grupperna högst 3 hektar åker, 3—5 hektar och 5—8 hektar höjas med resp. 50, 25, och 10 %, under det att samma värde vid större jordbruk inom storleksgrupperna 20—40, 40—75 och över 75 hektar åker skulle sänkas med resp. 10, 20 och 25 %. Den angivna graderingen var avsedd att i jämförelse med 1928 års fastighetstaxering medföra en sänkning av värdena för medelstora och större fastigheter men en höjning för småbruk. Ålvsborgs län. För detta län har beredningsnämndernas uppskattning av åkern givit till resultat ett medelvärde av 969 kronor, innebärande en sänkning sedan år 1928 med 51 kronor. Åkerjordens saluvärde, som utgör 920 kronor per hektar, ligger 5.3 % under taxeringsvärdet. Värdet av särskilda förmåner, som icke undergått någon större förändring sedan 1928, uppgår till 1.2 milj. kronor, motsvarande endast 6 kronor per hektar åker. Å möten inför länsstyrelsen antogos till ledning för taxeringen enhetsvärden för länets olika härader, varvid endast tre storleksgrupper särskilj des. Enhets värdena för fastigheter med 4—20 hektar åker ansågos böra växla mellan 800 och 1,600 kronor per hektar, för fastigheter med 20—40 hektar mellan 650 och 1,450 kronor samt för fastigheter med 40 hektar och däröver mellan 550 och 1,300 kronor. Särskilda godhetsklasser angåvos ej, emedan de ansågos leda till alltför schablonmässig taxering. För mindre fastigheter än 4 hektar åker angåvos icke enhetsvärden. Huru de vid nämnda möten angivna enhetsvärdena för fastigheter av olika storlek tillämpats under taxeringsarbetet, framgår av följande tabell, som efter en av länsstyrelsen gjord sammanställning anger det av beredningsnämnderna åsatta värdet per hektar åker i medeltal för varje härad. Av tabellen framgår med stor tydlighet, att differentieringen mellan stora och små fastigheter inom de flesta härad är anmärkningsvärt liten. Som förklaring till de låga värdena för de mindre fastigheterna angives från olika delar av länet, att det stora antalet avsides belägna och dåligt bebyggda skogslägenheter avsevärt sänkt medelvärdena för de små fastig-

26 Taxeringsvärde per hektar åker år 1933 inom varje härad av Älvsborgs län. Jordbruksfastigheter med åkerareal om H ä r a d

Tössbo . . . Vedbo . . . Valbo Nordals . . . Sundals . . . Väne . . . . Bjärke . . . Flundre . . Ale Vättle . . . . Kullings . . Gäsene . . . Ås Vedens . . . Bollebygds Marks . . . Kinds (del) Redvägs . .

högst 4 hektar

4—10 hektar

10—20 hektar

20—40 hektar

över 40 hektar

Samtliga

1151 969 724 1167 758 994 1135 1086 1302 1889 1120 871 1174 1060 894 981 990 1002

962 907 716 946 681 963 926 1071 1267 1603 1110 909 1045 1104 1027 1060 950 938

947 889 750 849 700 1080 913 1091 1300 1565 1100 851 1020 1113 1075 1190 910 931

880 846 789 755 687 1077 848 1078 1344 1418 1100 832 980 856 1062 1190 860 881

782 846 766 704 633 1071 755 1227 1364 1388 1090 686 894 862 942 1171 840 810

945 908 741 874 685 1040 898 1100 1304 1560 1107 874 1050 1086 999 1107 943 924

h e t e r n a . I s t ä l l e t a n g i v e s , a t t m å n g a a v de s t ö r r e f a s t i g h e t e r n a i n t a g a en m y c k e t f ö r m å n l i g s t ä l l n i n g i f r å g a o m s å v ä l j o r d m å n s o m l ä g e och a v s ä t t n i n g s f ö r h å l l a n d e n , v a r f ö r de icke k u n n a t å s ä t t a s så l å g a å k e r v ä r d e n , som en t i l l ä m p n i n g a v de v i d de f ö r b e r e d a n d e s a m m a n t r ä d e n a a n g i v n a e n h e t s v ä r d e n a s k u l l e h a m e d f ö r t . T r o t s de h ä r a n f ö r d a o m s t ä n d i g h e t e r n a s y n e s det de s a k k u n n i g a u p p e n b a r t , a t t i n o m s t ö r r e d e l e n a v l ä n e t en u n d e r t a x e r i n g ä g t r u m av de s m å fastigheterna, v a r j ä m t e i n o m vissa h ä r a d de s t ö r r e e g e n d o m a r n a s å k e r j o r d i s t ä l l e t u p p t a g i t s t i l l för h ö g t värde. E n jämförelse med åkerjordens medelvärde i angränsande län visar, att m o t e t t v ä r d e för Ä l v s b o r g s l ä n a v 969 k r o n o r s v a r a r för S k a r a b o r g s l ä n 804 k r o n o r , för V ä r m l a n d s l ä n 817 k r o n o r , för G ö t e b o r g s och B o h u s l ä n 1,354 k r o n o r , för H a l l a n d s l ä n 1,135 k r o n o r s a m t för J ö n k ö p i n g s l ä n 924 kronor. Länens inbördes ställning i avseende på saluvärdets storlek är u n g e f ä r d e n s a m m a m e d det u n d a n t a g e t , a t t s i s t n ä m n d a v ä r d e i J ö n k ö pings län är högre än i Älvsborgs län. Skaraborgs län. M e d e l v ä r d e t p e r h e k t a r å k e r u p p g å r t i l l 804 k r o n o r och h a r s e d a n f ö r e g å e n d e f a s t i g h e t s t a x e r i n g m i n s k a t s m e d 56 k r o n o r . D å å k e r j o r d e n s s a l u v ä r d e u t g ö r 770 k r o n o r p e r h e k t a r , l i g g e r a l l t s å 1933 å r s t a x e r i n g s v ä r d e i S k a r a b o r g s l i k a s o m i f l e r t a l e t a n d r a l ä n n å g o t ö v e r sistn ä m n d a värde. Beträffande övriga ägoslag av inägojorden h a r värdet per h e k t a r a v k u l t i v e r a d b e t e s ä n g ö k a t s f r å n 252 t i l l 433 k r o n o r . V ä r d e t a v s ä r s k i l d a f ö r m å n e r u p p g å r t i l l 1.3 m i l j . k r o n o r , m o t s v a r a n d e för l ä n e t i genomsnitt endast 4 kronor per hektar åker. B e t r ä f f a n d e g r a d e r i n g e n a v å k e r n s v ä r d e v i d s t ö r r e och m i n d r e j o r d b r u k fastställdes å förberedande möte inför länsstyrelsen vissa enhets-

27 v ä r d e n för olika storleksgrupper med uppdelning av fastigheterna inom varje storleksgrupp på fyra godhetsklasser huvudsakligen med hänsyn till åkerjordens och byggnadernas beskaffenhet. De inom godhetsklass I I fastställda enhetsvärdena voro inom de olika storleksgrupperna följande: 4—7 h ektai * åker. . . . . 1150 kr. 7—10 » . . . 1000 » » 10—15 » . . . 950 > 15—20 . . . 900 » > 20—30 » » . . . . . 860 » j

j

30—40 hektar åker . . . . . 820 kr 40—50 » » . . 790 » 50—75 » » . . 770 > 75—100 » » . . . . . 760 » över 100 > » . . . —

Under själva taxeringsarbetet synas de av beredningsnämnderna åsatta värdena för åkerjorden i åtskilliga distrikt hava inneburit en tämligen liten differentiering mellan större och mindre fastigheter. Åkerjordens taxerings- och saluvärde ä r för Skaraborgs län och dess g r a n n l ä n följande:

Skaraborgs län Älvsborgs » Värmlands » Örebro » Östergötlands »

Taxeringsvärde 804 kr. 969 » 817 » 925 » 965 »

Saluvärde 770 kr. 920 » 730 » 790 » 1040 »

Såsom h ä r a v framgår, h a r Skaraborgs län det lägsta medelvärdet; det förefaller, som om dess underlägsenhet i detta avseende vore något större ä n som k a n anses motiverat av rådande jordpriser och andra förhållanden. E n detaljerad jämförelse mellan åkerjordens medelvärde för gränskomm u n e r n a mellan Skaraborgs och Älvsborgs län visar också i de allra flesta fall åtskilligt lägre värden för kommunerna inom Skaraborgs län, tydande p å en viss ojämnhet i värdesättningen de båda länen emellan. Även medelvärdet för Habo kommun i Skaraborgs kommun (759 kr.) understiger avsevärt motsvarande v ä r d e för grannkommunen Bankeryd i Jönköpings län (1,158 kr.). Detsamma är, ehuru i mindre grad, förhållandet beträffande kommunerna på gränsen mellan Skaraborgs och Örebro län. Värmlands län. Medelvärdet per hektar åker utgör enligt beredningsnämndernas förslag 817 kronor och h a r sedan år 1928 ökats med 57 kronor. A v de få län, där ifrågavarande värde undergått en ökning, h a r Värmlands län den största. Samtidigt har värdet av kultiverad betesäng ökats från 215 till 462 kronor per hektar, och jordbruksfastigheternas egentliga jordbruksvärde — d. v. s. med frånräknande av skogsmarkens värde — har i summa för länets hela landsbygd ökats med 7.7 milj. kronor eller 4.8 %. Åkerjordens saluvärde per hektar uppgår till i medeltal 730 kronor och ligger alltså 87 kronor eller 11.9 % under taxeringsvärdet. Värdet å särskilda förmåner uppgår till 2.4 milj. kronor, vilket motsvarar 13 kronor per hektar åker. Vid förberedande möte inför länsstyrelsen fastställdes vissa enhetsvärden för åkerjorden med uppdelning av fastigheterna efter läge och jordens beskaffenhet i t r e klasser samt efter åkerarealen i fem storleksgrupper. Härvid undantogos skogskommuner. För fastigheter inom a n d r a godhetsklassen angåvos följande gränser för enhetsvärdena inom de olika storleksgrupperna:

28¶Fastigheter med > » > >

> » > >

2—5

hektar åker

5—10 » 10—20 > 20—50 » minst 50 »

» » » >

1 800—900 kr. 1170—720 900—540 720—450 630—405

» » » >

Någon sammanställning, som direkt utvisar, huru de angivna enhetsvärdena tillämpats av beredningsnämnderna under taxeringsarbetet, föreligger icke för länets egentliga jordbruksbygder. Av en jämförelse mellan förändringarna i åkerjordens medelvärde 1928 och 1933 inom varje kommun framgår emellertid otvetydigt, att en betydligt större skillnad mellan små och stora fastigheter genomförts vid den sista fastighetstaxeringen. I de delar av länet, där de små fastigheterna dominera, har taxeringsvärdet för åkerjorden undergått en i vissa fall mycket stark ökning, medan samma värde på slättbygden sänkts eller bibehållits oförändrat. För den nordligaste delen av länet, Älvdals härads norra distrikt, har en sammanställning verkställts av beredningsnämndernas förslag till taxeringsvärde för åkern, varifrån följande medeltal angivas för åkerns värde per hektar inom olika storleksgrupper: Storleksgrupper Mindre än 1 hektar 1—2 > 2—5 > 5—10 » minst 10 »

Åkerareal i medeltal, hektar 0.49 1.36 2.98 6.50 13.03

Värde per hektar åker, kr. 1 908 1638 1622 1509 1323

Här framträder en tydlig differentiering av åkerns värde mellan större och mindre fastigheter, men även vid fastigheterna inom den högsta gruppen, vilkas medelareal uppgår till 13.03 hektar, har åkern ett högt värde. Då genomsnittsvärdet för samtliga fastigheter inom ifrågavarande distrikt är så högt som 1,608 kronor, beror detta därför icke endast på att fastigheterna inom denna del av länet till övervägande del äro mycket små; en bidragande omständighet härtill är tydligen också, att all åkerjord har ett högt värde, vilket i sin tur torde stå i samband med den i dessa trakter rådande knappheten på odlad jord. I genomsnitt för länets hela landsbygd uppgår, som nämnts, taxeringsvärdet per hektar åker till 817 kronor. Av de angränsande länen har Älvsborgs län ett medelvärde av 969 kronor per hektar åker, Skaraborgs län 804 kronor, Örebro län 925 kronor och Kopparbergs län 1,244 kronor. Värmlands län ligger alltså i detta avseende något högre än Skaraborgs län men lägre än de övriga länen. I avseende på åkerjordens saluvärde är ordningen mellan länen densamma med det undantaget, att även Skaraborgs har högre medeltal än Värmlands län. För de flesta kommuner på gränsen mellan Värmlands och Älvsborgs län är överensstämmelsen mellan de åsatta taxeringsvärdena för åkerjorden god. Dock förefalla medelvärdena för Tveta (659 kr.) och Kila (566 kr.) i Värmlands län anmärkningsvärt låga i jämförelse med grannkommunerna såväl i det egna länet som i Älvsborgs län. Utefter gränsen till Örebro län äro kommunernas medelvärden per hektar åker följande:

29¶Värmlands Södra Råda Rudskoga Visnum Varnum Lungsund Kroppa Färnebo Gåsborn

län Örebro 800 kr--—-------_____________ 824 > ~^^_________lNyBurid 641 » 824 » Karlskoga 876 » Bj ur tj är n 1049 » ^^_____ —Grythyttan 835 » _________Hällefors 1 314 » —

län 7 7 4 kr

-

863 > 718 » 852 > 715 »

Här framträder det höga medeltalet för Gåsborn i Värmlands län, som sedan 1928 i det närmaste fördubblats. Skillnaden i medelvärden mellan Gåsborn och Kroppa i Värmlands län och angränsande kommuner i Örebro län synes alltför stor för att kunna förklaras enbart av rådande olikheter i de lokala förhållandena. Beträffande kommunerna på gränsen till Kopparbergs län synes ingen annan erinran vara att göra, än att skillnaden i åkerjordens medelvärden för Gåsborn (1,314 kr.) i Värmlands län och Sävsnäs (880 kr.) i Kopparbergs län synes anmärkningsvärt stor. De redan omnämnda, synnerligen höga taxeringsvärdena i de nordligaste kommunerna i Värmlands län motsvaras av ungefär lika höga värden för de angränsande kommunerna i Kopparbergs län. Örebro län. Medelvärdet per hektar åker uppgår till 925 kronor och har sedan år 1928 ökats med 15 kronor. Då åkerjordens saluvärde år 1932 utgjorde endast 790 kronor, ligger alltså taxeringsvärdet 135 kronor per hektar över sistnämnda värde. Med undantag för tomt och trädgård, som likaledes något ökats i värde, hava övriga ägoslag av inägojorden fått sitt genomsnittliga värde något sänkt sedan år 1928. Värdet av särskilda förmåner, som sedan samma tid undergått någon minskning, uppgår till 2.8 milj. kronor, vilket motsvarar 18 kronor per hektar åker. Vid förberedande sammanträde inför länsstyrelsen fastställdes vissa enhetsvärden med utgångspunkt från medelstora jordbruk (omkring 10 hektar åker) och med åtskillnad efter fastigheternas läge och jordens beskaffenhet. För fastigheter över och under medelstorlek angåvos vissa jämkningar i enhetsvärdena för medelstora jordbruk, varvid värdena för mindre fastigheter (med 1—8 hektar åker) skulle höjas efter en fallande skala från 100 till 25 % och värdena för större fastigheter sänkas med 5—25 %. Under taxeringsarbetet synas beredningsnämnderna i vissa distrikt hava nära följt de fastställda enhetsvärdena, medan åter i flera andra distrikt graderingen i jordens värde mellan små och stora fastigheter icke blivit genomförd i avsedd omfattning, utan särskilt de mindre fastigheterna blivit undertaxerade. Taxerings- och saluvärden per hektar åker äro för Örebro och omgivande län följande: Örebro län Värmlands » Skaraborgs » Östergötlands » Södermanlands » Västmanlands » Kopparbergs »

Taxeringsvärde 925 kr. 817 » 804 » 965 » 783 » 715 '» 1244 »

Saluvärde 790 kr. 730 » 770 » 1040 » 700 » 670 » 1060 »

30 De i det föregående återgivna medelvärdena per hektar åker för kommunerna på gränsen mellan Örebro och Värmlands län visade i flertalet fall lägre tal för kommunerna i Örebro län och särskilt för Hällefors, varför en viss utjämning de båda länen emellan här synes erforderlig. P å gränsen till Östergötlands län ligga däremot, såsom förut framhållits, de till Örebro län hörande kommunerna högst. Detsamma ä r förhållandet även beträffande kommunerna på gränsen mellan Örebro och Södermanlands län. P å gränsen mot Kopparbergs län hava kommunerna följande medelvärden per hektar åker: Örebro län Hällefors 715 kr. Ljusnarsberg 946 » ___________

Ramsberg

936 »

K o p p a r b e r g s län Sävsnäs 880 kr. —Grangärde 1 327 » -Ludvika landskommun 1 346 » •Norrbärke 1202 > Malingsbo 1120 »

Den skillnad, som h ä r framträder mellan åkerjordens värde inom kommunerna på vardera sidan om länsgränsen, tyder på en viss ojämnhet i taxeringen, även om densamma till en del kan förklaras av olikartade förhållanden i avseende på jordstyckningen m. m. Den högre taxeringsnivån för kommunerna i Kopparbergs län förnöjes ytterligare för n å g r a av dessa därigenom att en betydande del av byggnadsvärdet t a x e r a t s såsom särskilda förmåner. Västmanlands län. Medelvärdet per hektar åker uppgår till 715 kronor och har sedan senaste fastighetstaxering minskats med 35 kronor. Det ä r det lägsta medelvärde, som förekommer för något län på fastlandet. Även åkerjordens saluvärde ä r emellertid mycket lågt. Det utgjorde år 1932 endast 670 kronor per hektar och ä r alltså något lägre än taxeringsvärdet. Värdet av särskilda förmåner h a r sjunkit från 2.3 till 1.7 milj. kronor och motsvarar nu i genomsnitt för hela länet endast 11 kronor per hektar åker. Det är emellertid ganska ojämnt fördelat på länets kommuner och h a r i åtskilliga kommuner icke r i n g a betydelse för åkerns taxeringsvärde, emedan däri stundom ingår övervärde å byggnader med betydande belopp. Det förberedande mötet inför länsstyrelsen godkände till ledning för taxeringen följande enhetsvärden vid medelgott byggnadsbestånd och. medelgoda avsättningsförhållanden för klass I I av tre använda godhetsklasser:

Småbruk under

5 hektar 5—10 > Mindre jordbruk 10—20 > 20—30 » Medelstort » 30—50 » Stort » 50—75 » 75—150 » över 150 »

Per hektar åker, lägst 1 000 kr. 800 » 700 » 600 » 550 » 500 » 450 » 400 »

Den här genomförda graderingen av åkerns värde för större och mindre fastigheter är ganska stor, men av sammanställningar för olika storleks-

31 grupper a v beredningsnämndernas uppskattningar inom ett flertal distrikt framgår, a t t skillnaden mellan större och mindre fastigheter icke blivit så stor som avsett. Åkerjordens taxerings- och saluvärde ä r för Västmanlands och angränsande l ä n följande: Taxeringsvärde 715 kr. 729 » 783 » 925 » 1244 » 1107 »

Västmanlands län Uppsala » Södermanlands » Örebro » Kopparbergs » Gävleborgs »

Saluvärde 670 kr. 630 » 700 » 790 » 1060 » 840 »

I den m å n de från lantbruksakademiens undersökning hämtade uppgifterna om åkerjordens saluvärde kunna tillmätas vitsord, ä r underlägsenheten för Västmanlands län i avseende på taxeringsvärdets höjd större, än som motiveras av rådande jordpriser. P å gränsen mot Uppsala och Södermanlands län framträder ingen större ojämnhet i taxeringen, men på gränsen mot Örebro län h a v a de t v å komm u n e r n a Skinnskatteberg och Västra Skedvi anmärkningsvärt låga värden per hektar åker med resp. 695 och 657 kronor emot resp. 936 och 815 kronor per hektar för de angränsande kommunerna Ramsberg och Fellingsbro i Örebro län. Och utefter gränsen mot Kopparbergs och Gävleborgs l ä n ä r skillnaden ä n n u större, såsom n ä r m a r e framgår av följande medelvärden per hektar åker: Västmanlands Östervåla Nora

län 751 kr. 692 »

Möklinta 723 » Västerfärnebo 721 » Karbenning 707 » Norbergs norra distrikt 873 » Västanfors 747 » Skinnskatteberg 695 »

^ "

~~~~ ______^^

____^

Gävleborgs Hedesunda Österfärnebo

län 1 240 kr. 967 »

K o p p a r b e r g s län By 936 kr. —Folkärna 917 » .—Grytnäs 940 » Hedemora landskommun 977 » —Söderbärke 1132 » Malingsbo 1120 »

Det förefaller sannolikt, att den här framträdande ojämnheten i taxeringen åtminstone till en del beror på en lägre värdesättning särskilt av de m i n d r e fastigheterna i Västmanlands län i jämförelse med i de båda a n d r a länen. Kopparbergs län. I det inre Svealand och större delen av Norrland ligger jordpriset på en mycket hög nivå, och härefter har åkerjordens taxeringsvärde i stort sett anpassat sig. Ingenstädes framträder detta starkare ä n i Kopparbergs län. Åkerjorden har där ett genomsnittligt taxeringsv ä r d e a v 1,244 kronor och ett saluvärde av 1,060 kronor. Trots en nedgång i taxeringsvärdet sedan senaste fastighetstaxering med 76 kronor per hektar, ligger detsamma dock icke mindre än 184 kronor per hektar över saluvärdet. Till åkerjordens taxeringsvärde bör därjämte läggas en betydlig del a v särskilda förmåners värde, som sedan år 1928 visserligen minskats 3

32 med 3.5 milj. kronor men alltjämt uppgår till 10 milj. kronor eller 93 kronor per hektar åker. Minskningen beror på en överflyttning i ett flertal kommuner av en del av byggnadernas värde från särskilda förmåner till åkerns värde. Härigenom har exempelvis i Mora kommun värdet per hekt a r åker höjts från 1,110 till 1,418 kronor, u t a n att detta inneburit någon reell höjning av taxeringsvärdet. I Flöda kommun har man däremot tilllämpat ett motsatt förfaringssätt och sänkt värdet av åkern från 1,620 till 494 kronor per hektar men i stället höjt värdet av särskilda förmåner från 152,000 till 918,400 kronor. I Särna och Idre ingår i åkervärdet endast den obebyggda åkern, medan byggnadernas värde helt och hållet taxerats under särskilda förmåner. Härigenom har medelvärdet för åkerjorden blivit så låg som 560 kronor i Särna och 468 kronor i Idre. Även i åtskilliga andra kommuner har en större eller mindre del av byggnadsvärdet med betydande belopp förts till särskilda förmåner. I ett flertal kommuner h a r tomt och trädgård icke redovisats för sig utan taxerats tillsammans med åkern. Vid 1928 års fastighetstaxering voro stora arealer taxerade såsom ordnad betesäng, ehuru det otvivelaktigt v a r i t mera i överensstämmelse med de å deklarationsformuläret givna anvisningarna, att de hänförts till annan betesäng. Vid senaste fastighetstaxering h a r i många kommuner rättelse häri vidtagits, varigenom arealen för kultiverad betesäng sjunkit från 3,244 till endast 939 hektar i hela länet. Alltjämt förekomma dock vissa kommuner, där den oriktiga rubriceringen av betesängen kvarstår. Vid inför länsstyrelsen hållet förberedande möte fastställdes för fastigheter av olika storlek vissa enhetsvärden, varvid tre godhetsklasser och tre lägeklasser urskildes. För länets sydligaste del voro de sålunda angivna enhetsvärdena per hektar inom godhetsklass I I vid medelgott läge följande: för fastigheter med 2—5 hektar åker 1,700 kronor, för fastigheter med 5—10 hektar 900 kronor, för fastigheter med 10—20 hektar 800 kronor och för fastigheter med minst 20 hektar 700 kronor. Av de Kopparbergs län omgivande länen har Värmlands län ett medelvärde per hektar åker av 817 kronor, Örebro län 925 kronor, Västmanlands län 715 kronor, Gävleborgs län 1,107 kronor och J ä m t l a n d s län 1,056 kronor. Intet av dessa värden n å r upp till medelvärdet för Kopparbergs län, som utgör 1,244 kronor. Även åkerjordens saluvärde är för Kopparbergs län högre än för de angränsande länen. Det har redan vid behandlingen av Värmlands län framhållits, att medelvärdet för åkerjorden i Sävsnäs kommun i Kopparbergs län (880 kr. per hektar) ligger avsevärt lägre än motsvarande medelvärden för grannkommunerna i Värmlands län. P å gränsen till Örebro län hava däremot kommunerna inom Kopparbergs län avsevärt högre värden å åkern än grannkommunerna på andra sidan länsgränsen. Detsamma gäller ifråga om kommunerna på gränsen mellan Kopparbergs och Västmanlands län, såsom närmare framgår av de i tablån å sid. 31 angivna medeltalen. I den m å n kommunerna på gränsen mellan Kopparbergs och Gävleborgs län kunna jämföras med varandra, synes däremot någon bestämd skillnad dem emellan icke förefinnas. Gävleborgs län. Medelvärdet per hektar åker utgör 1,107 kronor och har sedan år 1928 minskats med 63 kronor per hektar. Då åkerjordens saluvärde enligt lantbruksakademiens undersökning icke uppgår till mera än

33 840 kronor per hektar, överstiger taxeringsvärdet sistnämnda v ä r d e med icke mindre än 267 kronor per hektar, eller 31.8 %. Värdet av särskilda förmåner, som sedan år 1928 i det närmaste fördubblats, uppgår till sammanlagt 5.5 milj. kronor, vilket motsvarar 50 kronor per hektar åker. Ifrågavarande ökning torde till stor del v a r a föranledd av att byggnadernas värde i större omfattning än vid föregående fastighetstaxering hänförts till särskilda förmåner. Det inför länsstyrelsen hållna, förberedande mötet tillämpade vid fastställande av enhetsvärden i viss mån en annan metod för värdesättningen än övriga län. Man utgick från värdet per hektar av åkerjorden i obebyggt skick och lade därtill ett genomsnittligt värde å byggnaderna för brukningsdelar av olika storlek. För själva åkerjorden bestämdes t r e godhetsgrader, kombinerade med tre klasser efter fastigheternas läge, men u t a n någon gradering av jordens v ä r d e med hänsyn till deras storlek. För normalt byggnadsbestånd bestämdes vissa medelvärden för fastigheter av olika storlek och läge. Som exempel på de därvid angivna medelvärdena å byggnaderna inom olika storleksgrupper återgivas följande medeltal för fastigheter med normalt byggnadsbestånd och medelgott läge: fastigheter med 1—2 hektar åker 2,300 kronor, fastigheter med 2—4 hektar 3,500 kronor, fastigheter med 4—6 h e k t a r 4,300 kronor, fastigheter med 6—8 hektar 5,200 kronor, fastigheter med 8—10 hektar 5,700 kronor och fastigheter med 10—12 hektar 6,300 kronor per fastighet. Vid större och dyrbarare byggnadsbestånd än som för fastighetens brukande kunde anses normalt och behövligt, skulle dess mervärde utöver tillämpliga enhetsvärden taxeras såsom särskild förmån. Bn jämförelse mellan Gävleborgs och angränsande län i avseende på åkerjordens genomsnittliga taxerings- och saluvärde per hektar utfaller på följande sätt:

Gävleborgs län Uppsala » Västmanlands » Kopparbergs » Jämtlands » Västernorrlands »

Taxeringsvärde 1107 kr. 729 » 715 » 1 244 » 1056 » 1123 »

Saluvärde 840 kr. 630 » 670 » 1060 » 860 » 1180 »

Det förefaller av ovanstående jämförelse att döma, som om nivån föltaxeringsvärdena vore något högre i Gävleborgs län än i vissa av de angränsande länen. I vilken m å n detta beror på den i ifrågavarande län tilllämpade metoden för värdesättningen av jord och byggnader, är icke möjligt a t t u t a n en närmare undersökning avgöra. Vid granskningen av Uppsala och Västmanlands län har redan framhållits, att medelvärdet a v åkern är avsevärt högre i de till Gävleborgs län hörande kommunerna än i de angränsande kommunerna i de andra länen. P å gränsen till Kopparbergs, J ä m t l a n d s och Västernorrlands län är det däremot i allmänhet kommunerna i Gävleborgs län som hava de högsta värdena. A t t h ä r a v draga några närmare slutsatser i avseende på taxeringens jämnhet är emellertid mycket svårt på grund av de olikartade förhållanden i avseende p å jordmån, klimat, avsättningsmöjligheter m. m., som k u n n a råda inom så vidsträckta kommuner som de h ä r ifrågavarande.

34 Västernorrlands län. Medelvärdet per hektar åker utgör i medeltal för hela länet 1,123 kronor emot 1,160 kronor vid 1928 års fastighetstaxering. Om det vid lantbruksakademiens undersökning erhållna medeltalet för åkerjordens saluvärde (1,180 kr. per hektar) är riktigt, ligger åkerns taxeringsvärde i detta län 57 kronor per hektar under dess saluvärde. En förbättrad redovisning av tomt och t r ä d g å r d har medfört en ökning i arealen med omkring 1,000 hektar. Ännu saknas dock i en del kommuner särskild redovisning av detta ägoslag, som i stället taxerats tillsammans med åkern. Taxeringsvärdet per hektar av tomt och t r ä d g å r d har sedan 1928 ökats från 747 till 975 kronor. Värdet av särskilda förmåner har minskats något men uppgår alltjämt till sammanlagt 6.4 milj. kronor, motsvarande 66 kronor per hektar åker. Vid möten inför länsstyrelsen förordades graderade enhetsvärden för åkerjorden vid fastigheter inom olika storleksgrupper och med fastigheterna inom varje sådan grupp uppdelade i tre godhetsgrader och tre lägeklasser. För godhetsklass 2 och medelgott läge variera de angivna enhetsvärdena mellan 2,130 kronor per hektar vid de minsta fastigheterna med 1—1.99 hektar åker och 590 kronor vid de största fastigheterna med 22—22.99 hektar. För en medelstor fastighet med 5—5.99 hektar åker utgör enligt samma skala enhetsvärdet 1,020 kronor. Differentieringen mellan större och mindre fastigheter är alltså betydande. För varje kommun i länet angavs vid samma möten den nivå i procent av de angivna medelvärdena, till vilken kommunens taxering borde anpassas. Emot ett taxeringsvärde för åkern i medeltal för Västernorrlands län av 1,123 kronor svarar ett medeltal för Gävleborgs län av 1,107 kronor, för J ä m t l a n d s län 1,056 kronor och för Västerbottens län 943 kronor. Västernorrlands län ligger alltså högst, och samma ställning till sina grannlän intager länet, även om jämförelsen göres med utgångspunkt från åkerns saluvärde. Vid en granskning av åkerjordens medelvärden för länets gränskommuner finnes ingen annan erinran att göra, än att värdena för Ramsele (796 kr.) och Junsele (907 kr.) förefalla låga i jämförelse med angränsande kommuner i Jämtlands och Västerbottens län. Jämtlands län. Åkerjordens genomsnittliga taxeringsvärde uppgår till 1,056 kronor emot 1,090 kronor å r 1928. Dess saluvärde utgör emellertid enligt lantbruksakademiens uppgifter endast 860 kronor per hektar, och taxeringsvärdet överstiger alltså saluvärdet med icke mindre än 196 kronor per hektar eller 22.8 %. I endast 17 av länets 60 landskommuner h a v a tomt och trädgård taxerats särskilt, och arealen för n ä m n d a ägoslag har sedan 1928 minskats från 1,482 till endast 793 hektar. Värdet av särskilda förmåner uppgår i summa för hela länets landsbygd till l.o milj. kronor eller lövkronor per hektar åker. Vid förberedande möten inför länsstyrelsen beslöts att till ledning för taxeringsarbetet fastställa följande enhetsvärden för åker vid fastigheter med normalt byggnadsbestånd: Storleksgrupp 0 - 6 hektar åker 6-10 » » 10— » »

Godhets- Provinsen Jämtland ^ °Kk ] a s s (utom Hotagens och Frostvikens s:nar) 11 3 000 kr. jm 1000 » H 900 » II 800 »

Provin8en H ä r Jj e d a l e n

2 000 kr. 850 » 750 > 650 »

35 I lägsta storleksgruppen urskiljdes fyra godhetsklasser, av vilka I företrädesvis avsåg fastigheter med åkerareal under 2 hektar och med goda åbyggnader och I I I närmast torde v a r a jämförlig med godhetsklass I I i de övriga storleksgrupperna, som hava tre godhetsklasser. Enhetsvärdena avsågo medelgoda avsättningsförhållanden och kunde efter omständigheterna jämkas med högst 30 % uppåt eller nedåt. Medelvärdet per hektar åker utgör för J ä m t l a n d s län, som nämnts, 1,056 kronor. Av grannlänen h a r Kopparbergs län ett medelvärde av 1,244 kronor, Gävleborgs län 1,107 kronor, Västernorrlands län 1,123 kronor och Västerbottens län 943 kronor. E n jämförelse kommun för kommun utefter gränsen till Kopparbergs län giver ingen säker ledning för bedömande av taxeringens jämnhet de båda länen emellan på grund av den stora olikhet, som råder i avseende på jordmån, klimat och avsättningsförhållanden. I betraktande av jordens söndersplittring på mycket små fastigheter förefaller dock åkerjordens medelvärden för Tännäs (835 kr. per hektar) och Lillhärdal (777 kr.) anm ä r k n i n g s v ä r t låga. Medelvärdet för sistnämnda kommun understiger även betydligt motsvarande medelvärde för Los i Gävleborgs län. Västerbottens län. Inom detta län uppgår åkerns taxeringsvärde till i medeltal 943 kronor per hektar emot 980 kronor å r 1928. Åkerjordens saluvärde når icke upp till mera än 830 kronor per hektar och ligger alltså 113 kronor per hektar under taxeringsvärdet. Såväl taxerings- som saluvärdet för åkern är lägre än motsvarande medelvärden för övriga norrländska län. Värdet av särskilda förmåner uppgår endast till 558,300 kronor eller 5 kronor per hektar åker och spelar alltså ingen nämnvärd roll för uppskattningen av å l e r n s värde. ^ Ägoslagens areal h a r sedan 1928 års fastighetstaxering undergått betydliga förändringar. Åkerarealen har ökats med icke mindre än 7,000 hektar, vartill bidragit dels förbättrad uppskattning av redan förut befintlig åker, dels den nyodlingsverksamhet, som ägt rum sedan 1928 och som v a r i t särskilt livlig i länets Lappmarksdel. Ängsarealerna hava i flera kommuner undergått mycket stora förändringar på grund av osäker kännedom om deras storlek och osäkerhet vid deras rubricering, varigenom betydande arealer överflyttats från slåtteräng till betesäng eller omvänt eller ock överförts från äng till »övrig» mark. Arealen för annan betesäng, som för länet i dess helhet undergått de största förändringarna, h a r på detta sätt minskats från 125,000 till 39,000 hektar. Genom de vid årets fastighetstaxering vidtagna ä n d r i n g a r n a torde emellertid i stort sett en betydligt riktigare arealredovisning hava vunnits i båda dessa avseenden, vilket även de avsevärt jämnare värdena antyda. Vid förberedande sammanträde inför länsstyrelsen fastställdes följande enhetsvärden för åkern vid normalt byggnadsbestånd (i kr. per h e k t a r ) : Storleksgrupper 0—2 hektar 2—5 » 5-10 » Minst 10 »

I 2 500 1500 1300 1200

Godhetsklass II III 1600 1000 1000 700 900 600 900 600

36 Graderingen i enhetsvärdena i ovanstående skala är, bortsett från de allra minsta fastigheterna, ganska liten och avsevärt mindre än den för Norrbottens län genomförda. Det är sannolikt, att häri ligger en av orsakerna till den lägre nivån för taxeringsvärdet i Västerbottens än i Norrbottens län. Vad beträffar åkerns värde inom de särskilda kommunerna framträder Vilhelmina med ett lågt medeltal (819 kr.) icke minst i jämförelse med motsvarande medelvärden för de omgivande kommunerna i samma län. Även på gränsen mellan Västerbottens och Norrbottens län framträder en betydlig skillnad i medelvärdena för vissa kommuner. Så har Byske kommun i det förstnämnda länets kustland ett medelvärde för åkern av endast 816 kronor per hektar emot 1,163 kronor för den angränsande Hortlax kommun i Norrbottens län. Norrbottens län. Åkerjordens medelvärde utgör 1,151 kronor per hektar och har sedan år 1928 ökats med 11 kronor. Dess saluvärde når icke högre än till 940 kronor per hektar och ligger alltså 211 kronor per h e k t a r under taxeringsvärdet. Det totala värdet av särskilda förmåner har visserligen sedan å r 1928 minskats med 1 milj. kronor men uppgår dock alltjämt till 3.5 milj. kronor eller 56 kronor per hektar åker. H ä r a v utgöres en stor del av byggnadsvärde. Inom Norrbottens likasom inom Västerbottens län hava stora svårigheter mött vid uppskattningen av ängens värde. Arealen är ofta ofullständigt känd, och gränsen mellan äng och a n d r a ägoslag svår att draga. Till följd härav hava redovisningen och uppskattningen av ängen icke kunnat undgå att bliva jämförelsevis osäkra och i viss mån olikformigt genomförda inom de skilda distrikten. För länet i dess helhet har slåtterängens areal sedan 1928 minskats med 30,000 hektar, och dess taxeringsvärde per hektar samtidigt gått tillbaka från 99 till 74 kronor. Beträffande enhetsvärden å åkerjorden angåvos vid förberedande möte • inför länsstyrelsen för länets egentliga jordbruksbygder de gränser, inom vilka enhetsvärdena för fastigheter inom olika storleksgrupper och med normalt byggnadsbestånd skulle variera med hänsyn till godhetsgrad, belägenhet och avsättningsförhållanden. De ifrågavarande gränserna voro inom de olika storleksgrupperna följande: 0—2 hektar åker 2—5 » » 5-10 • » Minst 10 » »

2 600—1 600 kr. per hektar 2 200—1200 » » » 1800— 800 » » » 1400— 500 »

Av sammanställningar för vissa distrikt av de av beredningsnämnderna föreslagna värdena synes framgå, att en betydlig differentiering genomförts vid värdesättningen av jorden vid större och mindre fastigheter.

IV.

U p p s k a t t n i n g e n av s k o g s m a r k o c h v ä x a n d e s k o g . ö v r i g mark samt s k o g s b e t e .

Taxerings grunderna. Nu pågående allmänna fastighetstaxering ä r den första enligt nya kommunalskattelagen. Den skogliga taxeringens inordnande i dess system har skett genom förordningen den 22 juni 1932 med

37 instruktion för värdering av skogsmark och växande skog (S.F. nr 293). Den nya skogsvärderingsinstruktionen innebär inga ändringar i huvudprinciperna för den skogliga taxeringen, som baseras på avkastningsvärden bestämda av skogsmarkens areal, boniteten, rotvärdet och relativa skogstillgången. Liksom vid 1928 års allmänna fastighetstaxering kapitaliseras normala årsavkastningen efter 5 %; av dessa 20 normala årsavkastningar representera 3.5 skogsmarkens avkastningsvärde och 16.5 skogsvärdet. E n viktig detaljändring är dock, att förvaltningskostnadsavdraget höjts från i regel en fjärdedel till en tredjedel av värdeavkastningen (för skyddsskogar och liknande upp till hälften av värdeavkastningen såsom tidigare). Av övriga detaljändringar, huvudsakligen avseende rotvärdets beräkning, torde endast de förtydligade bestämmelserna om avdrag för allmänna drivningsomkostnader kunna anses hava haft någon märkbar inverkan på taxeringsnivån i allmänhet. F r å n den n y a skogsvärderingsinstruktionen hava uteslutits bestämmelserna om värdering av övrig mark och bete å skogsmark, vilka bestämmelser efter ändring, särskilt vad reglerna för värdering av skogsbete beträffar, intagits i kommunalskattelagen i samband med taxering av fastighets jordbruksvärde i övrigt, i vilket redovisningsvärde nämnda delvärden även tidigare ingått. Ändringen är av rent taxeringsteknisk natur och avser endast att skilja den rent skogliga taxeringen enligt avkastningsvärdemetoden från den övriga taxeringen enligt saluvärdemetoden. Vissa för den skogliga taxeringen viktiga förberedande åtgärder hava föreskrivits i 58 § taxeringsförordningen. Enligt dennas stadganden har sålunda domänstyrelsen i samråd med centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund dels sammanställt uppgifter för län eller områden av län angående ungefärliga arealen skogsmark och övrig mark, skogsmarkens genomsnittliga bonitet samt virkesförrådets genomsnittliga storlek, åldersfördelning och trädslagsblandning, dels avgivit yttranden och förslag rörande sortimentssammansättning å den normala virkesavkastningen och däremot svarande omloppstider, bruttopriser samt avverknings- och transportkostnader för olika sortiment till grund för beräkningar av rotvärden för den normala virkesavkastningen, relationstal för beräkning av verklig virkesmassa på bark i r å t t tillstånd m. m. Domänstyrelsens förslagsgrunder blevo sedermera föremål för diskussion vid förut nämnda möte mellan landskamrerarna i riket och ett antal skogssakkunniga, vilket ägde r u m i Stockholm den 5—8 oktober 1932. Mötets skogssakkunniga anslöto sig till nämnda förslagsgrunder med vissa, särskilt angivna ä n d r i n g a r och tillägg. Mötets uttalanden härom i olika avseenden hava otvivelaktigt varit ägnade att såväl möjliggöra en avvägning i stort a v den skogliga taxeringens nivå som befordra en önskvärd enhetlighet i olika detaljer av taxeringen vid utformandet genom länsstyrelsens försorg av de enligt 58 § taxeringsförordningen föreskrivna hjälptabeller och särskilda anvisningar. Vid granskning av länsstyrelsens hjälptabeller och anvisningar har det också visat sig, att dessa i stort sett utarbetats med användande av de uppgifter eller i n ä r a anslutning till de riktlinjer, som i nämnda mötes uttalanden angivits. Genom de hänvisningar, som i den n y a skogsvärderingsinstruktionen gjorts till länsstyrelsens anvisningar, hava dessa i vissa avseenden givits mera bindande k a r a k t ä r ä n tidigare, ehuru detta icke alltid framgår av

38 anvisningarnas form eller officiella framläggande. Med hänsyn till deras uppgift a t t anpassa taxeringsgrunderna efter länens växlande förhållanden förefaller det dock naturligt, att i de större länen och d ä r den skogliga taxeringen eljest ä r av relativt stor betydelse mera detaljerade föreskrifter lämnats än i sådana mindre län, där skogen som värderingsobjekt ej är så framträdande och måhända som följd därav anvisningarna i vissa fall äro av enklare karaktär. I anvisningarnas detaljer märkes högst olika uppfattning om i vad mån de i 58 § taxeringsförordningen omnämnda uppgifterna om medelbonitet och genomsnittligt rotvärde för varje kommun i länet äro erforderliga för en riktig taxering. Förutom i de norrländska länen, där dylika medeltalsuppgifter överhuvudtaget torde få anses svåra att föreslå och i varje fall icke kunna vinna avsedd praktisk tillämpning, saknas antingen bonitetseller rotvärdesuppgifter för kommun eller också båda slagen i de flesta sydliga län. Enligt de sakkunnigas förmenande underlättas taxeringens praktiska utförande högst väsentligt av sådana medeltalsuppgifter i mellersta och södra delarna av landet, där det i varje län borde h a v a varit möjligt för den av länsstyrelsen anlitade skogssakkunnige att angiva goda kommunmedeltal. F r å n de sammanställningar för varje kommun rörande taxeringsutfallet vid 1928 års allmänna fastighetstaxering, som varit tillgängliga för vederbörande, borde t. ex. uppgifterna om medelbonitet för varje skogsägargrupp, justerade i den m å n resultaten icke härrörde från skogsuppskattningshandlingar och visade mindre god överensstämmelse med den skogssakkunniges lokalkännedom, hava varit en relativt säker grund för anvisande av goda bonitetsmedeltal. Att på annat sätt än genom sådana medeltal åstadkomma en eventuellt erforderlig justering av boniteringen torde v a r a synnerligen svårt med hänsyn till bonitetens relativa oföränderlighet. Vad rotvärdet beträffar, torde de länsskogssakkunniga äga så god känedom om de lokala avsättnings-, utdrivnings- och transportförhållandena inom länet, att det bör vara utförbart att företaga en avvägning av rotvärdesmedeltal för kommun med utgångspunkt från de för länet i dess helhet anvisade rotvärdesmedeltalen för olika avsättningslägen, utdrivningssvårigheter m. m. samt de allmänna justeringsgrunder, som för länsmedeltalens användning angivits. De erfarenheter, som vunnits rörande taxeringsutfallet vid 1928 års allmänna fastighetstaxering, hava eljest i allmänhet utnyttjats i anvisningarna. I vissa läns anvisningar har således särskilt påpekats nödvändigheten av en säkrare arealredovisning eller justering av boniteten och i allmänhet har man inriktat sig på åtgärder för en bättre uppskattning av relativa skogstillgången, vilket motiverats a v den underskattning av denna faktor, som i de flesta län ägde r u m vid 1928 års allmänna fastighetstaxering. I olika avseenden synas anvisningarna således ägnade att befordra ett mera rättvisande taxeringsresultat, även om i vissa län åtgärder av betydelse hava uraktlåtits. Det förefaller t. ex., som om i något fall samarbete mellan angränsande läns skogssakkunniga icke förekommit, varigenom respektive anvisningar uppvisa sådana avvikelser, att verkliga ojämnheter kunna uppstå vid taxeringen. De sakkunniga hålla före, att ett sådant samarbete, för vilket det förut nämnda mötet i Stockholm särskilt uttalat sig, är ett oeftergivligt villkor för en jämn taxering. I de fall någon anvisningsdetalj ansetts kunna giva anledning till avvikelse a v betydelse för prövningsnämndens taxering kommer, detta att påpekas i den följande granskningen för varje län.

39 Till god n y t t a vid beredningsnämndernas arbete böra även hava varit de u t d r a g av undersökningen om taxeringsutfallet år 1928, genom vilka n ä m n d e r n a erhållit uppgifter för varje kommun med fördelning på skogsägaregrupper och för bondehemmanens skogar därjämte på storleksgrupper efter skogsarealens omfattning. Taxeringsresultatet. F ö r granskning av arealredovisningen hava med ledning av de i tab. 3 införda jämförande uppgifterna om officiell totalareal och skogsmarksareal enligt riksskogstaxeringen jämte dess uppgifter om övrig mark beräknats de avvikelser från nu nämnda uppgifter, som Jämförelse mellan arealen skogsmark och övrig mark enligt 1933 års allmänna fastighetstaxering och enligt 1923—1929 års riksskogstaxering. Överskott + eller underskott — L ä n

Skogsmark

Övrig mark

hektar Norrbottens Västerbottens Jämtlands Västernorrlands . . . Gävleborgs Kopparbergs Värmlands Örebro Västmanlands .... Uppsala Stockholms Södermanlands . . . . Östergötlands Gotlands Skaraborgs Alvsborgs Jönköpings Kronobergs Kalmar Göteborgs och Bohus Hallands Blekinge Kristianstads Malmöhus

— 512 600 — 139 800 — 39 200 - 70 000 13 200 88 500 18 400 10 800 3 600 7100 2 000 7 200 8 700 100 38 700 28100 51 100 18100 44100 19 700 6 900 700 18 700 6 000 Hela riket

hektar 11.8 4.3 1.5 3.7 1.0 4.3 1.5 2.1 1.0 2.6 0.5 2.1 1.6 - 0.1 — 10.7 — 4.2 — 7.8 — 3.3

+ 7.1 — 11.6 — 3.2 — 0.4

— 7.1 —

+ 360 800 + 117 700 4 300 + 32 700 69 400 61500 34 200 17 900 4 200 6 300 1000 10 700 7 700 14 500 7 400 23 500 15 300 28 200 7 200 7 900 8 200 800 5 300 5 000

+ 6.7 + 5.6 — 0.2 + 9.3 — 24.4 — 10.4 — 14.1 — 15.1 — 5.8 + 15.9 + 1.0 + 17.9 — 7.2 — 21.6 + 11.6 + 12.2 — 7.8 —16.0 — 5.2 — 4.7 + 10.0 + 3.2 — 8.7 + 43.9

+ 296 400

+ 2.3

+

Anm. Då riksskogstaxeringens uppgifter avse all skogsmark och övrig mark, men be redningsnämndernas förslagstaxering endast avper landsbygden, hava h ä r vid jämförelsen tillagts städernas skogsmark och övrig m a r k enligt 1927 års jordbruksräknings uppgifter. För Kalmar län har riksskogstaxeringen ingen uppgift om övrig mark på Öland, där fastighetstaxeringen nu redovisar 43 300 hektar, vilken areal således ökar underskottet för länets fastlandsdel till 50 500 har.

40 efter beredningsnämndernas förslagstaxering kunnat fastställas. Då beredningsnämndernas taxering endast avser landsbygden men riksskogstaxeringen hela landet har vid jämförelsen tillagts städernas arealer enligt 1927 års jordbruksräknings uppgifter. De avvikelser, som därefter framkommit, äro sammanställda i tab. å sid. 39. I den skogliga taxeringen h a r i stort sett en fullständigare arealredovisning ernåtts, även om för vissa län stora skiljaktigheter föreligga mellan riksskogstaxeringens och fastighetstaxeringens uppdelning av utmarksarealen på skogsmark och övrig mark. För hela landet redovisas sålunda 22,169,800 hektar skogsmark, som med tillägg av städernas skogsmarksareal, 74,300 hektar, ger sammanlagt 22,244,100 hektar, mot riksskogstaxeringens 23,181,200 hektar, d. v. s. ett underskott av 937,100 hektar eller 4.o %. Efter prövningsnämndens taxering år 1928 var underskottet 1,425,400 hektar eller 6.2 %, varför skogsmarksarealen nu ökats med 488,300 hektar. Den redovisade arealen övrig mark, 12,833,600 hektar jämte städernas areal övrig mark, 81,400 hektar, sammanlagt 12,915,000 hektar överstiger riksskogstaxeringens n ä r m a s t motsvarande areal, 12,618,600 hektar, med 296,400 hektar, medan år 1928 detta ägoslag visade ett underskott av 1,648,100 hektar. E n betydande ökning har således skett, även om i vissa fall en uppenbart för hög areal redovisats, så att den verkliga arealökningen för övrig mark blir mindre, sannolikt cirka 1,500,000 hektar. Då underskottet för skogsmarken i stort sett torde hava redovisats som övrig mark, är dess areal fortfarande för låg. Ojämnheterna i arealredovisningen äro synnerligen växlande. De största avvikelserna föreligga i Norrbottens, Västerbottens, Gävleborgs, Kopparbergs, Skaraborgs, Jönköpings, Kronobergs, Göteborgs och Bohus samt Kristianstads län. Norrbottens, Västerbottens samt Göteborgs och Bohus län hava dock att uppvisa stor arealökning. H u r arealredovisningen länsvis utfallit, behandlas, i den mån så ansetts erforderligt, under de skilda länen. Av de skogliga taxeringsvärdena har, såsom å sid. 7 omnämnts, skogsmarkens avkastningsvärde, här benämnt skogsmarkens värde eller skogsmarksvärde, sedan å r 1928 nedgått med 19.4 % och skogsvärdet med 13.4%. Med hänsyn särskilt till inträffade arealförändringar äro för bedömning av taxeringsnivåns förskjutning — i den mån denna kan avläsas frånsett rena rättelser i bonitet och rotvärde — värdena per hektar mera utslagsgivande. Dessa värden äro sammanställda å sid. 41. Av denna framgår, att för hela landet skogsmarksvärdet per hektar nedgått med 21 % och skogsvärdet med 15 %. Vid bedömning av dessa tal som m ä t a r e på taxeringsnivåns förändring bör främst beaktas, att det vid 1933 års taxering höjda förvaltningskostnadsavdraget innebär en allmän sänkning av n i v å n med 11 %. Som följd av den nya skogsvärderingsinstruktionens f örtydliganden om avdrag för s. k. allmänna drivningsomkostnader hava dessa dels mera allmänt kommit i tillämpning än vid tidigare taxeringar, dels ock i vissa fall något höjts, vilket åtminstone inom vissa län medfört, att rotvärdena blivit lägre, än som med oförändrade förutsättningar i detta avseende kunnat beräknas. Vidare har rotvärdet i förhållande till 1928 års värden justerats nedåt genom de ändringar i virkesavkastningens normala sortimentssammansättning, som överenskommits på det förut nämnda Stockholmsmötet, särskilt för Norrbottens, Västerbottens, Gävleborgs, Kopparbergs, Västmanlands, Örebro, Uppsala och Stockholms län. Slutligen hava i några fall ändring av relationstal verkat i sänkande riktning. Även om

41 Jämförelse mellan skogsmarksvärde och skogsvärde per hektar samt relativ skogstillgång vid fastighetstaxeringarna 1933 och 1928. För år 1933 enligt beredningsnämndernas förslag. Skogsmarksvärde per h e k t a r

Norrbottens Västerbottens . . . . Jämtlands Västernorrlands . . Gävleborgs Kopparbergs . . . . Värmlands Örebro Västmanlands . . . Uppsala Stockholms Södermanlands . . . Östergötlands . . . . Gotlands Skaraborgs Älvsborgs Jönköpings Kronobergs Kalmar Göteborgs o. Bohus Hallands Blekinge Kristianstads . . . . Malmöhus Hela rikets landsbygd

Skogsvärde per hektar

1933 1928

Skillnad

1933 1928

kr.

kr.

kr.

kr

4.8 7.1 — 2.3 9.2 11.4 — 2.2 10.9 12.2 — 1.3 15.3 19.7 — 4.4 20.4 27.5 — 7.1 16.2 22.2 — 6.0 27.0 35.0 — 8.0 29.1 36.7 — 7.6 28.0 35.8 — 7.8 27.2 37.9 —10.7 25.2 37.6 —12.4 35.9 43.0 — 7.1 32.1 43.7 -11.6 24.7 28.6 — 3.8 39.8 49.3 — 9.5 36.9 41.9 — 5.0 38.1 49.4 —11.3 36.7 49.2 —12.5 36.4 45.9 — 9.5 37.8 47.3 — 9.5 42.7 43.6 — 0.9 42.6 51.9 — 9.3 50.4 55.0 — 4.6 63.5 81.7 -18.2

-32 -19

18.7 23.6 — 4.9

kr.

Relativ skogstillgång

Skillnad kr.

Skillnad 1933 1928 enheter

'/,

16.9 18.2 — 1.3 — 7 0.74 0.54 + 0.20 + 37 33.7 38.3 — 4.6 — 1 2 0.77 0.72 + 0.05 + 7 -11 36.5 39.9 — 3.4 — 9 0.71 0.69 + 0.02 + — 2 4 0.67 0.68 —0.01 63 — 1 5 -22 48 90 — 1 8 — 2 0 0.75 0.69 + 0.06 + -26 72 79 — 2 0 — 2 5 0.77 0.76 + 0.01 + -27 59 -23 107 131 - 2 4 - 1 8 0.84 0.80 + 0.04 + 21 105 125 - 2 0 — 1 6 0.77 0.72 + 0.05 + -22 100 114 — 1 4 — 1 2 0.75 0.67 + 0.08 + 12 -28 101 145 — 4 4 — 3 0 0.79 0.81 —0.02 — 2 - 3 2 0.73 0.72 + 0.01 + 1 -33 87 128 — 4 1 -17 156 156 0 0 0.92 0.77 + 0.15 + 20 -27 121 139 — 1 8 — 1 3 0.79 0.68 + 0.11 + 16 -13 74 82 — 8 - 1 0 0.64 0.61 + 0.03 + 5 -19 129 139 — 1 0 — 7 0.68 0.60 + 0.08 + 13 -12 88 0 0.50 0.45 + 0.05 + 11 88 0 -23 110 128 — 1 8 — 1 4 0.61 0.55 + 0.06 + 11 -25 98 118 — 2 0 — 1 7 0.57 0.51 + 0.06 + 12 -21 108 116 — 8 — 7 0.63 0.54 + 0.09 + 17 -20 73 103 -30 —29 0.41 0.46 —0.05 —11 71 + 7 + 10 0.39 0.35 + 0.04 + 11 - 2 78 -18 98 108 —10 — 9 0.49 0.44 + 0.05 + 11 - 8 111 109 + 2 + 2 0.47 0.42 + 0.05 + 12 -22 165 216 —51 —24 0.55 0.56 —0.01 — 2 61

-11

-15 0.69 0.64 + 0.05 + 8

skogsmarksvärdets sänkning, 21 %, med hänsyn till en sannolik — åtminstone motiverad — höjning av boniteten skulle betyda en något större nedgång i rotvärde, torde detta enligt de sakkunnigas förmenande mera förklaras av författningsenliga eller på annan officiell grund vidtagna ändringar i rotvärdets beräkning än som ett utslag för virkesprisnivåns sänkning för den period 1927—31, på vilken taxeringen grundar sig. De sakkunniga hava ansett det angeläget att framhålla detta för en bättre förståelse av de resultat, som för varje län kunna komma att diskuteras i det följande. Vad beträffar skogsvärdets nedgång med 15 % bör detta mindre procenttal ses i samband med att relativa skogstillgången för hela landet stigit från 0.64 till 0.69 eller med 8 %. Relativa skogstillgångens förändringar hava även intagits i ovanstående tabell. Det skogliga taxeringsresultatet kommer i det följande att behandlas för varje län i ordning från norr mot söder. Rörande sifferuppgifter hänvisas beträffande arealredovisningen till tab. 3 och tab. å sid. 39, beträffande

42 värdesättningen till tab. 2 och 4 samt tab. å sid. 41. Ifråga om värdesättningen är att märka, att utredningsmaterialet icke möjliggjort en analys av skogsmarksvärdets faktorer, bonitet och rotvärde. Endast för ett fåtal län hava uppgifter härom kunnat anföras från de bearbetningar av längderna, som i dessa fall verkställts inom länen. Dylika bearbetningar torde inom åtskilliga län hava utförts, varigenom uppmärksammade ojämnheter kunnat beaktas av fastighetstaxeringsnämnderna. Enligt protokollen från dessas förberedande sammanträden har detta även skett i viss utsträckning. Norrbottens län. Arealredovisningen. Den officiella totalarealen för landsbygden är 9,857,789 hektar och den enligt beredningsnämndernas förslagstaxering redovisade arealen 9,753,193 hektar, vilket skulle innebära ett underskott av 104,596 hektar eller endast l.i %, medan slutresultatet av 1928 års allmänna fastighetstaxering visade ett underskott på icke mindre än 2,090,128 hektar eller 21.2 %. Det nu ernådda länsresultatet, synes dock vid närmare granskning v a r a sammansatt av fortfarande icke fullt nöjaktiga delresultat. För lappmarken visar sig sålunda vid kontroll av totalarealens redovisning för de skilda kommunerna följande: Beredningsnämndernas förslag hektar Arvidsjaur 563 307 Arjeplog 1 268 754 Jokkmokk 1 427 358 Gällivare 1640110 Jukkasjärvi 1303 484 Karesuando 919102 Summa för lappmarken 7 122 115 Kommun

Officiella statistiken hektar 567 850 1 296 720 1 814 364 1599 582 1318110 626 590 7 223 216

Skillnad Rpktar "' — 4 543 — 27 966 — 387 006 + 40 528 — 14 626 + 292 512 - 101 101

— 1 — 2 — 21 + 3 — 1 + 47 - 1

Sammanställningarna visa, att länets arealunderskott är att hänföra till lappmarken och att detsamma på grund av underskottet för Jokkmokks kommun skulle hava varit avsevärt större, om icke denna underskattning motvägts av en felaktigt hög redovisning av arealen i Karesuando kommun. Vid jämförelse med riksskogstaxeringens uppgifter om arealen skogsmark och impediment erhålles lör de skilda länsdelarna följande avvikelser:

för lappmarken: skogsmark övrig mark för kustlandet: skogsmark övrig mark

Överskott + hektar —444 500 + 278 600 — 68 000 + 82 200

Underskott % —17 + 6 — 4 +11

Som synes föreligger för skogsmarken inom lappmarken fortfarande betydande brist, trots att den nu taxerade arealen med c:a 100,000 har överstiger 1928 års skogsmarksareal. För övrig mark inom lappmarken har arealöverskott uppstått, vilket dock helt förklaras av den för höga arealen inom Karesuando kommun. Otvivelaktigt hava stora ansträngningar n u gjorts för åstadkommande av en säkrare arealredovisning vid fastighetstaxeringen. Att man icke

43 beträffande skogsmarksarealen erhållit n ä r m a r e överensstämmelse med riksskogstaxeringens arealuppgifter inom lappmarken, där skogsuppskattningshandlingar finnas för ojämförligt större delen av skogsarealen, torde, såsom de sakkunniga a n t y t t i undersökningen av taxeringsutfallet å r 1928, sammanhänga med svårigheterna att för de i avkastningshänseende svagaste skogsområdena inom landet på ensartat sätt avgöra, huruvida avkastningsförmågan motiverar redovisning som skogsmark eller som impediment. E n sådan förskjutning eller skillnad i redovisningen framträder även tydligt i kustlandet, där fastighetstaxeringens totalareal n ä r a överensstämmer med riksskogstaxeringens, men där brist i skogsmarksareal helt motväges av överskott i arealen övrig mark. Värdesättningen. För länet har skogsmarkens värde sedan år 1928 nedgått med 29.7 %. För länsdelarna äro motsvarande siffror 34.7 % för lappmarken och 25.9 % för kustlandet. Värdena per hektar äro 4.8 kronor, 3.5 kronor och 6.4 kronor respektive. Taxeringsnivåns förskjutning enligt sistn ä m n d a värden utgör för länet 32 %, och uppdelat på länsdelar 38 % för lappmarken och 27 % för kustlandet. Skillnaden mellan procenttalen för lappmarken och kustlandet k a n möjligen förefalla stor. Frånsett inverkan på skogsmarksvärdena av eventuella, nu ej påvisbara bonitetsändringar, andra justeringar eller möjligen ojämnheter i uppskattningen, bör emellertid skogsmarksvärdet per hektar, som huvudsakligen påverkas av ändring i rotvärdet eller i beräkningsgrunderna för detta, vid samma nedgång i rotvärde minskas relativt mera i lappmarken med lägre rotvärde än i kustlandet. Att förestående procenttal, åtminstone vad beträffar lappmarken, måste användas med stor försiktighet framgår av en jämförelse för kommun: Kommun

Arvidsjaur Arjeplog Jokkmokk Gällivare Jukkasjärvi Karesuando

Skogsmarksvärde per hektar 1933 1928 kr. kr. 5.0 8.7 3.0 4.3 4.1 7.2 34 4.4 1.5 1.7 1.1 1.0

Skillnad kr. —3.7 —1.3 —3.1 — 1.0 —0.2 +0.1

% —43 —30 —43 —23 —12 +10

Utan närmare analys av värdefaktorerna är det omöjligt att uttala ett omdöme, huruvida olikheterna i skogsmarksvärdenas nedgång för kommunerna även kunna innebära ojämnheter i taxeringen, vilket dock tämligen lätt bör kunna konstateras vid en detaljgranskning i prövningsnämnden. Totala skogsvärdet för länet har nedgått med endast 4.4 %. Motsvarande siffra för lappmarken är 4.8 % och för kustlandet 4.i %. Skogsvärdet per hektar visar nedgång med 7 %, 9 % och 4 % respektive, vilken i jämförelse med skogsmarksvärdets nedgång kan synas anmärkningsvärt liten. Förhållandet har emellertid sin förklaring i den höjning av relativa skogstillgången, som företagits, och vilken motverkat värdesänkningen i övrigt. För länet har sålunda denna faktor höjts från 0.54 till O.74; för lappmarken från 0.56 till O.si och för kustlandet från O.53 till 0.69. Kommunerna i lappmarken förete även i detta avseende stora olikheter, varför följande siffror anföras.

44¶Relativ skogstillgång Kommun Arvidsjaur Arjeplog Jokkmokk Gällivare Jukkasjärvi Karesuando

1933 0.89 0.77 0.86 0.75 0.52 0.43

1928 0.61 0.64 0.53 0.50 0.55 0.34

Skillnad absolut % + 0.28 + 46 + 0.13 + 20 + 0.33 + 62 + 0.25 + 50 —0.03 — 5 + 0.09 + 26

Ändringar av denna storleksordning i en värdefaktor, som för stora skogsområden under uthålligt skogsbruk bör v a r a ganska konstant, skulle vara besvärande för själva taxeringsmetoden, om de icke innebure nödvändiga justeringar av en tidigare underskattning. I den mån taxeringen i denna detalj nu skulle bliva riktigt genomförd, kan detta även förväntas hava mera bestående värde för kommande fastighetstaxeringar, varigenom liknande rubbningar åtminstone för större områden knappast borde förekomma. Västerbottens län. Arealredovisningen. Den officiella totalarealen för landsbygden är 5,536,823 hektar, medan i beredningsnämndernas förslagstaxering redovisas 5,581,274 hektar, vilket innebär ett överskott av 44,451 hektar mot ett underskott av 158,584 hektar vid 1928 års allmänna fastighetstaxering. Vid jämförelse med riksskogstaxeringens arealuppgifter erhålles för de skilda länsdelarna följande avvikelser:

för lappmarken: skogsmark övrig mark » kustlandet: skogsmark övrig mark

Överskott + Underskott — hektar % — 93 800 —5 + 8 6 500 + 5 —46 000 —4 + 31 200 +8

Förklaringen till avvikelserna förefaller i stort sett vara, att skogsmark redovisats som övrig mark. Gentemot 1928 års fastighetstaxering h a r än större överensstämmelse med riksskogstaxeringen erhållits genom att skogsmarksarealen nu ökats med cirka 84,000 hektar i lappmarken (huvudsakligen i Sorsele och Vilhelmina kommuner) och cirka 33,000 hektar i kustlandet. Vid granskning av de skilda kommunernas arealredovisning visa sig de största avvikelserna från den officiella totalarealen i överskotten i Sorsele cirka 39,000 hektar, i Vilhelmina cirka 28,000 hektar, i T ä r n a cirka 9,000 hektar och i Umeå cirka 11,000 hektar samt i underskotten i Degerfors cirka 19,000 hektar och i Nordmaling cirka 12,000 hektar. I övrigt förefaller arealredovisningen inom länet att hava blivit nöjaktig. Värdesättningen. För länet har skogsmarkens värde sedan år 1928 nedgått med 16.6 %. För länsdelarna äro motsvarande siffror 18.4 % för lappmarken och 14.3 % för kustlandet. Den större skogsmarksareal, som nu redovisats, motverkar något nedgången i totalvärdet. Värdena per hektar äro 9.2 kronor, 8.2 kronor och ll.o kronor respektive, vilket innebär en

45 sänkning i skogsmarksvärdena med för hela länet 19 %, för lappmarken 20 % och för kustlandet 16 %. Nedgången är icke så stor som i Norrbottens län. För de skilda kommunerna i Västerbottens lappmark växlar dock nedgången i skogsmarksvärde avsevärt, såsom framgår av nedanstående tablå: Kommun Mala Sorsele Tärna Stensele Vilhelmina Dorotea Fredrika Åsele Örträsk Lycksele

Skogsmarknadsvärde per hektar 1933 1928 Skillnad kr. kr. kr. % 9.1 9.3 —0.2 — 2 5.8 6.4 — 0.6 — 9 4.0 1.0 +3.0 — 7.0 7.3 — 0.3 — 4 6.0 9.3 --3.3 —35 9.5 12.6 —3.1 —25 9.4 11.4 — 2.0 — 18 9.6 J3.4 —3.8 —28 11.0 12.9 —1.9 —15 11.0 13.1 —2.1 —16

Som synes hava skogsmarksvärdena för Mala, Sorsele och Stensele till skillnad från övriga kommuner i det närmaste bibehållits. Då det vid denna fastighetstaxering höjda förvaltningskostnadsavdraget betyder en genomgående värdesänkning på 11 %, hava skogsmarksvärdenas faktorer i nämnda kommuner i själva verket stigit sedan år 1928. Detta förhållande torde särskilt för Sorsele och Stensele kommuner kunna förklaras med bl. a. väsentligt sänkta flottningskostnader. Av protokollen från fastighetstaxeringsnämndernas förberedande sammanträden framgår, att vissa ojämnheter i taxeringen beaktats. De sakkunniga anse sig böra anföra följande uppgifter om skogsmarksvärdet för vissa skogsägaregrupper i Mala kommun. Kronoparker Bolag Enskilda

10.00 kr. per hektar 9.50 » » » 8.02 » » »

Den anmärkningsvärda skillnaden mellan värdena för statens och bolagens skogar å ena sidan samt bondehemmanens å den a n d r a sägas kunna iörklaras av de förras väsentliga »företräde i värde dels med hänsyn till skogsmarkens reella avkastningsförmåga, dels ock med så väsentligt bättre lägen till flottleder m. fl. orsaker; bland dessa bättre avdikning och kultivering». Med hänsyn till de sist anförda förklaringsgrunderna få de sakkunniga uttala som sin uppfattning, att avdikning och anskaffandet av föryngring givetvis icke k u n n a inverka på rotvärdet och endast undantagsvis torde kunna höja medelboniteten å de stora områden det här är fråga om. Liknande tendens, ehuru mindre utpräglad, återfinnes även i ett par andra kommuner av samma fastighetstaxeringsdistrikt. Då densamma helt avviker från värdetendensen för skilda skogsägargrupper för länet i övrigt, synes förhållandet v a r a värt vidare uppmärksamhet. Totala skogsvärdet för länet har nedgått med 8.4 %. Motsvarande siffra för lappmarken ä r 9.i % och för kustlandet 7.3 %. Siffrorna för nedgången i skogsvärdet per hektar äro 12 %, 13 % och 10 % respektive, vilka äro betydligt mindre än för skogsmarksvärdet. Relativa skogstillgångens höj-

46 ning har emellertid motverkat nedgången. För länet har denna faktor höjts från 0.72 till O.77; för lappmarken från 0.79 till 0.86 och för kustlandet från 0.62 till 0.67. Inom lappmarken hava de största höjningarna företagits i Mala, Lycksele och Vilhelmina kommuner, där relativa skogstillgången höjts med O.18, O.n och O.15 respektive. Jämtlands län. Arealredovisningen. Arealredovisningen för länet får anses tillfredsställande. Skogsmarksarealen har i jämförelse med 1928 å r s arealredovisning ökats med cirka 38,000 hektar till n ä r m a r e överensstämmelse med riksskogstaxeringens uppgifter. Värdesättningen. Skogsmarkens värde, 10.9 kronor per hektar, har sedan år 1928 nedgått med ungefär 11 % och skogsvärdet med 9 %. Då det högre förvaltningskostnadsavdraget vid årets taxering inverkar sänkande på värdena med 11 %, synas de värdebestämmande faktorerna i stort sett hava blivit oförändrade. Beträffande relativa skogstillgången har höjning kunnat avläsas; denna faktor har ökats från 0.69 till O.71, vilken siffra med hänsyn till virkesförrådet inom länet och dess sammansättning fortfarande är för låg. Beträffande värdenivån är att märka, att i länsanvisningarna angivits en normal sortimentssammansättning för de bättre markerna inom länet (bonitet 2.5 och högre), vilken ger högre rotvärde än de, som av Stockholmsmötet förordats och sedermera anvisats för angränsande län. Vid tillämpning av samma kustpriser komma därigenom vissa skogsmarksvärden inom länet att ligga relativt högre än t. ex. i Västernorrlands län. Västernorrlands län. Arealredovisningen. Den nu redovisade arealen är något större än år 1928 och ansluter sig därför n ä r m a r e till den officiella statistiken och riksskogstaxeringens uppgifter. Att skogsmark i viss utsträckning redovisats som övrig mark har i flera kommuner uppmärksammats, såsom i Bjärtrå, Nora och Skogs kommuner med respektive 31, 49 och 34 % övrig mark mot 9_19 % för övriga kommuner i samma fastighetstaxeringsdistrikt. I stort sett får dock arealredovisningen för länet anses nöjaktig. Värdesättningen. Skogsmarkens värde, 15.3 kronor per hektar, har sedan år 1928 nedgått med omkring 22 %. I jämförelse med J ä m t l a n d s län, som vid taxeringen huvudsakligen varit bundet till samma kustpriser, förefaller nedgången väl stor. Nu hava visserligen dessa vid Stockholmsmötet överenskomna kustpriser i anvisningarna för medelpadsdelen av Västernorrlands län angivits lägre för sulfitved samt sulfatved och props fritt utsorterat Indalsälven och Ljungan, men därjämte hava angivits rotvärdesmedeltal för varje kommun och äro dessa medeltal beräknade efter de vid Stockholmsmötet överenskomna priserna. H u r u v i d a och i vad mån anvisningarna härigenom medfört en icke avsedd tillämpning vid deklaration eller taxering, så att genomgående avvikelser nedåt från de anvisade kommunmedeltalen för rotvärde verkligen föreligger, har ej kunnat konstateras, men möjligheten får dock ej anses utesluten. I varje fall synes en ojämnhet i taxeringen de båda länen emellan kunna spåras bl. a. i följande sammanställning av skogsmarksvärdena för länens gränskommuner:

47 Län och k o m m u n 1933 Västernorrlands Indalsliden . . 15.6 » Holm 16.4 Jämtlands Fors 16.2 » H ä l l e s j ö . . . . 17.0 Västernorrlands Haverö . . . . 17.1 Jämtlands Åsarna . . . . 16.4 » Rätan 12.7

1928 20.6 21.1 16.7 18.7 21.5 36.5 13.7

Skillnad —5.0 —4.7 —0.5 —1.7 —4.4 —0.1 —1.0

Bonitet 1928 2.02 2.00 2.18 2.15 2.06 1.92 1.78

Av sammanställningen torde framgå, h u r u värderelationen mellan n ä m n d a gränskommuner n u ändrats. Då någon sådan ändring av 1928 års boniteter sannolikt icke vidtagits, som förklarar förhållandet, torde sådan ojämnhet i taxeringen här hava uppkommit, att särskild uppmärksamhet synes böra ägnas däråt. I övrigt hava de sakkunniga vid granskning a v de skilda kommunernas skogsmarksvärden trott sig finna, att liksom vid 1928 års taxering vissa kustkommuner i jämförelse med de längst in i landet belägna åsatts låga skogsmarksvärden, t. ex. Vibyggerå 13.0 kronor mot Tåsjö 12.7 kronor (bonitet 1928 respektive 1.78 och 1.63). Skogsvärdet har sedan år 1928 nedgått omkring 24 % eller praktiskt taget lika mycket som skogsmarksvärdet. I detta län har också relativa skogstillgången ej n ä m n v ä r t ä n d r a t s ; mot förväntan har den något minskats, nämligen från 0.68 till 0.67, varför en avsevärd underskattning fortfarande kan konstateras. Förhållandet är så mycket mera anmärkningsvärt, som länsanvisningarnas uttalanden och tillämpningen av där angivna normalförråd för skilda boniteter borde hava medfört en önskvärd justering uppåt. Som exempel på större skogskommuner, där relativa skogstillgången i vissa fall anmärkningsvärt sänkts, kan anföras följande: Kommun

1933 Indalsliden Edsele Resele idalsliden Junsele Bodum Tåsjö Skorped Anundsjö

0.72 0.72 0.66 0.58 0.65 0.67 0.56 0.57 0.62

Relativ skogstillgång 1928 Skillnad 0.80 0.75 0.81 0.67 0.72 0.76 0.60 0.61 0.68

—0.08 —0.03 —0.15 —0.09 — 0.07 —0.09 — 0.04 —- 0.04 — 0.06

Gävleborgs län. Arealredovisningen. Liksom vid 1928 års taxering överensstämmer den nu redovisade skogsmarksarealen skenbart med riksskogstaxeringens uppgifter för hela länet med ett för Hälsingland något ökat överskott och ett för Gästrikland något minskat underskott. Arealen övrig m a r k har endast obetydligt ökats och har synbarligen fortfarande i stor utsträckning icke redovisats. Arealredovisningen kan därför icke anses tillfredsställande. Värdesättningen. Skogsmarkens värde, 20.4 kronor per hektar, innebär en nedgång av ungefär 26 %. Kommunerna emellan äro ojämnheter i skogs4

48 marksvärdet svåra att avläsa, det förefaller dock — liksom i Västernorr lands län — som om vissa kustkommuner i jämförelse med avsevärt sämre belägna inlandskommuner åsatts låga värden även i betraktande av de särdrag, som känneteckna virkesmarknaden i Hälsingland. Skogsvärdet per hektar har minskats sedan år 1928 med ungefär 20 %, vilket med nyssnämnda nedgång i skogsmarksvärde förefaller v a r a mycket, då man här haft anledning vänta, att den stora underskattningen av relativa skogstillgången år 1928 skulle hava avsevärt justerats. I länsanvisningarna har också framhållits vikten därav, men trots detta har denna faktor icke höjts mera än från 0.69 till 0.75, vilket fortfarande är för lågt. Vid granskningen av taxeringsutfallet år 1928 hade de sakkunniga anledning att särskilt fästa uppmärksamheten på den låga uppskattningen av relativa skogstillgången för bondehemmanens skogar inom flera kommuner i norra Hälsingland. Med något undantag hava för dessa kommuner endast obetydliga justeringar uppåt vidtagits. I Los kommun har relativa skogstillgången sänkts. I samband härmed hava de sakkunniga uppmärksammat en viss olikhet i anvisningarna för Gävleborgs och Västernorrlands län med avseende å grunderna för relativa skogstillgångens bestämning med hänsyn till omloppstider och däremot svarande normalförråd, vilket torde framgå av nedanstående sammanställning för vanliga boniteter i länens gränskommuner. Län Gävleborgs Västernorrlands . . .

Omloppstid, år för bonitet 2.0 2.25 2.5 125 125 120 120 110 105

Normalförråd, kbm. för bonitet 2.0 2.25 2.5 87 99 104 83 85 87

För en skog av bonitet 2.25 med ett normalt sammansatt virkesförråd av 85 kubikmeter per hektar blir således relativa skogstillgången inom Västernorrlands län 85:85 = 1.0 men i gränskommunen i Gävleborgs län 85:99 = 0.86 (avrundat 0.9). Skiljaktigheter av detta slag i länsanvisninga r n a måste giva anledning till ojämnhet i taxeringen länen emellan, vilket förhållande visserligen i stort icke framträder för dessa län, där relativa skogstillgången avsevärt underskattats i båda länen. Samarbete länen emellan för ernående av enhetlighet i anvisningsdetaljer av sådan betydelse anse de sakkunniga v a r a nödvändigt. Kopparbergs

län.

Arealredovisningen. Såväl arealen skogsmark som övrig m a r k hava redovisats något fullständigare än vid 1928 års taxering, då underskotten för länet voro 5.5 % och I6.2 % respektive, vilka nu minskats till 4.3 %_och 10.4 % respektive. Underskottet i skogsmarksarealen k a n huvudsakligen lokaliseras till Söder-Siljans-området. Övrig mark synes fortfarande i stor utsträckning icke hava redovisats, och arealredovisningen kan icke anses fullt tillfredsställande. Värdesättningen. Skogsmarkens värde, I6.2 kronor per hektar, liar nedgått omkring 27 %. Enligt en inom länet från längderna verkställd bearbetning av taxeringsresultatet har medelboniteten för länet blivit 2.12 mot 2.09 år 1928 s a m t

49 medelrotvärdet 3.28 mot 4.os år 1928. Bonitetshöjningen lokaliseras till Sarna-Idre och Falu-Säterområdena, där bättre överensstämmelse nåtts med riksskogstaxeringens uppgifter. Rotvärdets sänkning utgör 19 %. Sänkningen förefaller jämn inom länet med hänsyn till skillnaden i avsättningsläge för de olika områdena. I jämförelse med angränsande län synes nedgången i värde icke särskilt .anmärkningsvärd utom beträffande J ä m t l a n d s län, vilket i viss mån framgår av följande uppgifter om skogsmarksvärdena för gränskommunerna: Skogsmarksvärde Kopparbergs län Idre Särna

Älvdalen Jämtlands län Tännäs H e d e

Linsäll Lillhärdal

kr. 7.0 7.1 12.4

kr. 11.2 12.5 17.5

Skillnad kr. % —4.2 —38 —5.4 —43 — 5.1 —29

3.7 7.5 8.6 8.9

4.2 7.5 12.0 10.3

— 0.5 0 — 3.4 —1.4

-

12 0 — 28 —14

H u r u v i d a denna justering av den tidigare värdenivån gränskommunerna emellan även innebär ojämnhet i taxeringen, kan med tillgängligt material icke bedömas. Vid granskning kommunerna emellan synas värdena för Flöda och möjligen även för Nås kommuner låga i förhållande till angränsande kommuner, vilket torde framgå av följande jämförelse med J ä r n a kommun:

Floda Nås J ä r n a

Skogsmarksvärde 1933 1928 kr. kr. 18-2 30.6 19-7 28.9 18.7 24.4

Bonitet Skillnad kr. -12.4 9.2 5.7

% -41 -32 - 23

2.51 245 2.26

1928 274 2 44 2.31

Den inbördes ordningen mellan kommunerna gäller icke blott för boniteten utan även för läget efter Västerdalälven, varför de anförda värdeuppgifterna tyda på en viss ojämnhet i taxeringen. I protokollen från fastighetstaxeringsnämndernas sammanträden har uppmärksammats ett uttalande, a t t vid rotvärdets bestämmande för Mora och Våmhus socknar nu rådande svåra depressionstid icke kunnat undgå Uttalandet 'tal^o^' tyder På ett författningsstridigt frångående av 1927—31 ars virkesprisnivå och synes motivera en detaljgranskning i prövningsnamnden av taxeringen för nämnda socknar. Skogsvärdet h a r nedgått ungefär lika mycket som skogsmarksvärdet eller omkring 25 %. Detta beror på att relativa skogstillgången, som i detta lan ansågs v a r a för lågt uppskattad år 1928, icke höjts mera än från 0.76 till 0.77 och således fortfarande är för låg. Värmlands län. Arealredovisningen för länet i stort sett synes v a r a tillfredsställande. Värdesättningen. Skogsmarkens värde, 27.o kronor per hektar, har nedgått med omkring 23 %. Vid jämförelse kommunerna emellan synas de nu

50 åsatta skogsmarksvärdena innebära en bättre avvägning än vid 1928 års taxering, t. ex. omkring Klarälvens övre och mellersta lopp. I något fall lärer beredningsnämnd till stöd för rotvärdesättning åberopat 1932 års auktionspriser, till synes okritiskt, vilket innebär ett uppenbart frångående av föreskrivna taxeringsgrunder. Skogsvärdet har nedgått med omkring 18 % Relativa skogstillgången har höjts från O.so år 1928 till 0.84. Även sistnämnda siffra torde dock v a r a för låg för a t t motsvara den verkliga skogstillgången. Örebro län. Arealredovisningen för länet får i stort sett anses tillfredsställande. Värdesättningen. Skogsmarkens värde, 29.1 kronor per hektar, har minskats med ungefär 21 %, medan för skogsvärdet nedgången är 16 %. Enligt en inom länet verkställd bearbetning av taxeringsutfallet må anföras följande för de skilda värdefaktorerna i jämförelse med år 1928: Bonitet Rotvärde Relativ skogstillgång

1933 2.93 4.19 0.77

1928 2.78 5.03 0.72

Skillnad + 0.15 —0.84 + 0.05

Boniteten har således höjts i riktning mot riksskogstaxeringens 3.3. Sänkningen i rotvärde motsvarar 17 %. Relativa skogstillgången inom kommunerna har i regel något höjts och i vissa fall avsevärt, endast enstaka sänkningar hava företagits. Västmanlands län. God överensstämmelse har ernåtts med riksskogs-

Arealredovisningen. taxeringens uppgifter. Värdesättningen. Skogsmarkens värde, 28.o kronor per hektar, h a r nedg å t t med omkring 22 %. I förhållande till angränsande län hava n å g r a nämnvärde ojämnheter icke kunnat avläsas. För någon kommun, t. ex. Torstuna och Österunda förefalla dock värdena 21 respektive 23 kronor per hektar förhållandevis låga. Likaså torde värdet 19 kronor per hektar Söv Gunnilbo kommun, liksom vid 1928 å r s taxering, få anses lågt jämfört med värdena för angränsande kommuner, Hed 28 kronor och Skinnskatteberg 26 kronor. Skogsvärdet per hektar har nedgått omkring 12 % eller betydligt mindre än skogsmarksvärdet. Värdesänkningen har motverkats genom relativa skogstillgångens höjning från 0.67 till 0.75, men även sistnämnda siffra innebär med hänsyn till den verkliga skogstillgången en stor underskattning. Enligt protokollen från fastighetstaxeringsnämndernas förberedande sammanträden synas längderna inom länet hava bearbetats med avseende å bonitet och rotvärde, varigenom ojämnheter i taxeringen kunnat bättre uppmärksammas. Uppsala län. Arealredovisningen. Liksom vid 1928 års taxering hava smärre överskott i jämförelse med riksskogstaxeringens arealer uppstått för såväl skogsm a r k som övrig mark.

51 r

V ärdesättningen. Skogsmarkens värde, 27.2 kronor per hektar, har nedg å t t med omkring 28 % och skogsvärdet med 30 %. Vid jämförelse med gränskommuner i Stockholms och Västmanlands län hava ojämnheter i värdesättningen icke k u n n a t avläsas. Måhända kan nedgången i skogsmarksvärdet för Tuna kommun från 32.i till 17.9 kronor per hektar eller med 44 % förefalla v a r a en väl stark anpassning till den något låga nivå, som enligt de sakkunnigas förmenande erhållits för angränsande kommuner i Stockholms län. K o m m u n e r n a emellan hava enligt protokollen från fastighetstaxeringsnämndernas förberedande sammanträden i några fall ojämnheter u p p m ä r k s a m m a t s i rotvärdesättningen. Vid bedömning av skogsvärdets sänkning bör hänsyn tagas till den katastrofala minskning i skogstillgången, som förorsakades av den stora stormfällningen vintern 1931—1932. I de stormhärjade områdena har relativa skogstillgången för vissa kommuner därför sjunkit avsevärt. I andra delar av länet hava höjningar av relativa skogstillgången ägt rum, vilket verkat utjämnande. F ö r länet v a r medeltalet år 1928 0.8i, vilket nu sänkts till 0.79. Stockholms

län.

Arealredovisningen. I jämförelse med riksskogstaxeringens har god överensstämmelse erhållits vid arealredovisningen.

uppgifter

Värdesättningen. Skogsmarkens värde, 25.2 kronor per hektar, innebär en nedgång med omkring 33 % eller den största i landet. Vid jämförelse med värdet för Uppsala län, 27.2 kronor per hektar förefaller skillnaden icke särskilt anmärkningsvärd, men mot Södermanlands län, där nedgången s t a n n a t vid 17 % och värdet utgör 35.9 kronor per hektar, har värderelationen från år 1928 avsevärt förändrats. Vid 1928 års taxering uppmärksammades för åtskilliga kommuner i upplandsdelen av länet särskilt låga rotvärden. Av skogsmarksvärdena att döma hava inom vissa kommuner värdesänkningen visserligen varit relativt mindre än för övriga kommuner, men även nu synas låga rotvärden hava tillämpats. Som exempel må nämnas skogsmarksvärdena för Bladåker 13 kronor, F a r i n g e 16 kronor, K n u t b y 18 kronor och Husby-Långh u n d r a 15 kronor. Enligt de sakkunnigas förmenande lärer knappast vare sig bonitets- eller avsättningsförhållanden inom länet giva anledning till så låga värden. F ö r södermanlandsdelen av länet hänvisas beträffande skogsmarksvärdet i gränskommunerna till redogörelsen för Södermanlands län. Den jämförelse, som där gjorts, samt de värden, som förekomma inom upplandsdelen av länet, synas de sakkunniga tyda på att taxeringsnivån i sin helhet för länet blivit väl låg. Under förutsättning av oförändrad bonitet, vilket förefaller sannolikt i Stockholms län, skulle skogsmarksvärdet, 25.2 kronor per hektar, motsvara ett genomsnittligt rotvärde av ungefär 4.oo kronor mot 4.67 i Södermanlands län. E n sådan skillnad anses bestyrka det nyss gjorda uttalandet. Skogsvärdet h a r minskats med omkring 32 %. Även inom detta län har 1931—32 års stormhärjningar i Uppland för vissa kommuner medfört stor sänkning av relativa skogstillgången, medan i övrigt en ganska allmän tendens till höjning gjort sig gällande, varigenom medeltalet för länet blivit något höjt från 0.72 till 0.73.

*

52 Södermanlands län. Arealredovisningen. Liksom vid 1928 års taxering föreligger i jämförelse med riksskogstaxeringens uppgifter en mindre brist i arealen skogsmark och överskott för övrig mark. Värdesättningen. Skogsmarkens värde, 35.9 kronor per hektar, har minskats med omkring 17 %. Enligt en inom länet verkställd detaljbearbetning av längderna har medelboniteten blivit 3.30 och medelrotvärdet 4.67, mot respektive 3.2i och 5.io år 1928. Sänkningen i rotvärde utgör således 8 %. I jämförelse med Stockholms län, vilket tidigare nämnts, och även med Östergötlands län, d ä r nedgången i skogsmarksvärdet utgör omkring 27 %, kan värdesänkningen för Södermanlands län förefalla v a r a mindre än väntat. E n viss anledning till högre nivå i Södermanlands län än i omkringliggande län ligger i den mera värdefulla normala sortimentssammansättning, som här tillämpats. Vid jämförelse med Stockholms län bör dessutom beaktas dess i genomsnitt högre arbetspriser och viss skillnad i tillämpade relationstal, vilket även verkar relativt sänkande på nämnda läns värdenivå. Av den jämförelse, som verkställts för skogsmarksvärdena mot angränsande län, må här anföras följande: Skogsmarksvärde 1928 38 39 40 37 39 40 35 50 46

Skogsmarksvärde

Kommun

Skogsmarksvärde

Kommun

län

1933 Stockholms

Mörkö Hölö Trosa-Vagnhärad . Torsåker Frustuna Kattnäs Dillnäs Taxinge Ytterenhörna . . .

34 26 35 127 37 (26 281 26 32 24 3l| 33 2!) 42. 37 35 135 43 35 32

Sorunda Grödinge Ytter järna Överjärna Vårdinge

40 41 40 38 35

Turinge

42¶Västertälje Salem Ekerö Adelsö

51 51 54 54

Södermanlands

52¶Ö verenhörna

51¶Aspö

38 30 44 Vallby . . 35 35 42 Tumbo 32 Råby-Rekarne . . . 30

län

1928 Uppsala län Enköpings Näs . . . Västmanlands län Rytterne Torpa

38¶V. Vingåker . . . . 36 40

Örebro län Lännäs

53¶Stora Malm . . . . . 45 26 44 Tunaberg . . . . . . 36 30

Östergötlands Simonstorp Kvarsebo

44 47 45

42 län 36 45

Av jämförelsen framgår, att skogsmarksvärdena för Södermanlands län, även med hänsyn till vissa bonitetsskillnader, ligga högre än motsvarande värden för gränskommuner i Stockholms, Uppsala och Östergötlands län,

53 men bättre överensstämma med de värden, som för ett par kommuner i Örebro och Västmanlands län kunnat jämföras. Även med hänsyn till en, såsom ovan anförts, berättigad högre värdenivå för Södermanlands län, synes värdesättningen h a v a blivit ojämn länen emellan. De sakkunniga hålla före, att i detta fall den lokala avvägningen av rotvärdena med utgångspunkt från medeltal eller för varje län genomsnittliga förhållanden och med n u tillämpad schablonisering av värdesättningen kan leda till ojämnhet för gränskommuner, som visserligen m a r k e r a övergången mellan olika skogsförhållanden men som sinsemellan i taxeringshänseende äro tämligen likvärdiga, därest icke särskild uppmärksamhet ägnas häråt genom samarbete länen emellan vid de förberedande åtgärderna för taxeringen. Det är högst sannolikt, att om så skett, taxeringsnivån kommit något lägre för Södermanlands län och högre för Stockholms och möjligen även Östergötlands län. Enligt protokollen från fastighetstaxeringsnämndernas förberedande sammanträden hava dessa skiljaktigheter i viss m å n uppmärksammats, så att någon utjämning torde kunna förväntas. De sakkunniga anse dock icke sannolikt, att de nu möjliga åtgärderna i utjämnande syfte komma a t t verka vare sig märkbart sänkande på taxeringsnivån för Södermanlands län eller höjande för angränsande, h ä r berörda län. Totala skogsvärdet för länet har, anmärkningsvärt nog, ökats med 1.3 % och skogsvärdet per hektar är oförändrat sedan år 1928. Detta förklaras av den kraftiga ökningen av relativa skogstillgången från 0.77 till O.92, vilken höjning synes vara av förhållandena motiverad. Östergötlands

län.

Arealredovisningen. I jämförelse med riksskogstaxeringens synas skogsarealerna v a r a tillfredsställande redovisade.

uppgifter

Värdesättningen. Skogsmarkens värde, 32.1 kronor per hektar, har minskats med ungefär 27 %. Värderelationen till Södermanlands län har nyss berörts. Mot Jönköpings och K a l m a r län hava i vissa fall ganska stora ä n d r i n g a r u p p m ä r k s a m m a t s i värdeförhållandena mellan gränskommunerna, t. ex.

Östergötland Oppeby Hycklinge Kalmar Dalhem Odensvi

1933 kr. 27 27 33 35

Skogsmarksvärde 1928 Skillnad kr. kr. % -37 43 —16 39 —12 -31 37 - 4 — 11 33 + 2 + 6

Bonit 1928 2.97 2.80 3.33 3.22

De nu åsatta värdena synas dock icke innebära någon sannolik ojämnhet i taxeringen dessa län emellan. Inom länet synes taxeringen v a r a jämn a r e än år 1928, även om i vissa fall så stora skillnader finnas i skogsmarksvärdena för v a r a n d r a angränsande kommuner, att de knappast torde k u n n a förklaras av en däremot svarande växling i bonitet och avsättningsläge.

54 Skogsvärdet har nedgått ungefär 13 %, vilket med hänsyn till skogsmarksvärdets större nedgång förklaras av att relativa skogstillgången, som underskattades år 1928, nu höjts från 0.68 till 0.79. Gotlands

län.

Arealredovisningen. Liksom vid 1928 års taxering överensstämmer arealen skogsmark n ä r a med riksskogstaxeringens uppgifter, medan övrig m a r k fortfarande i stor utsträckning icke synes hava redovisats. Värdesättningen. Skogsmarkens värde, 24.7 kronor per hektar, har sedan å r 1928 nedgått med omkring 13 % och skogsvärdet med 10 %. Relativa skogstillgången har ökats från O.ei till 0.64, vilket fortfarande måste anses v a r a för lågt. Vissa ojämnheter i taxeringen hava enligt handlingar rörande fastighetstaxeringsnämndernas förberedande arbeten varit föremål för särskild uppmärksamhet. Skaraborgs

län.

Arealredovisningen. Skogsmarksarealen har sedan 1928 års taxering ökats med 18,900 hektar och övrig m a r k med 4,600 hektar. I förhållande till riksskogstaxeringens uppgifter föreligger dock fortfarande stort underskott för skogsmarksarealen (10.7 %). A t t skogsmark redovisats som övrig m a r k bestyrkes av hög procent övrig m a r k i vissa kommuner, såsom t. ex. i Brismene, Börstig och Kinneved med respektive 85, 71 och 94 % av sammanlagda arealen skogsmark och övrig mark. Värdesättningen. Skogsmarkens värde, 39.8 kronor per hektar, har nedg å t t med omkring 19 %. Enligt protokollen från fastighetstaxeringsnämndernas förberedande sammanträden hava olikformigheter i värdesättningen uppmärksammats i stor omfattning vid en inom länet verkställd bearbetning av längderna. I åtskilliga fall kommer detta till synes i skogsmarksvärdena för v a r a n d r a närliggande kommuner. Som exempel härpå må — med reservation för eventuella fel i avlämnade kommunsammandrag — anföras:

jBolum (Stenum Märka (Gökhem (Dimbo (Ottravad

Skogsmarksvärde 1933 1928 kr. kr. 27 36 49 40 24 47 44 44 23 33 39 31

Bonitet 1928 2.91 3.00 3.00 2.83 2.08 2.00

Oavsett de bonitetsjusteringar, som kunna hava vidtagits, tyda dessa exempel på ojämnhet i taxeringen. Särskilt låga eller sänkta skogsmarksvärden föreligga i vissa fall, av vilka de lägsta h ä r angivas:

55¶Skogsmarksvärde 1933 1928 kr. kr. 12 30 17 44 19 31

Stenstorp Brunnhem Segerstad

Skogsvärdet per hektar har nedgått med omkring 7 %, varvid relativa skogstillgången för länet höjts från O.eo till 0.68, vilket innebär en motiverad justering av tidigare underskattning. Även denna faktor synes h a v a blivit ojämnt uppskattad, varvid måhända en viss benägenhet till underskattning särskilt gjort sig gällande för smärre skogar. I åtskilliga kommuner torde innebörden av relativa skogstillgången icke hava varit klar för beredningsnämnderna, då dessa sänkt de siffror, som grundade på hushållningsplaner deklarerats, t. ex. för ecklesiastika skogar. Älvsborgs

län.

Arealredovisningen. I jämförelse med riksskogstaxeringens uppgifter föreligger för skogsmarken underskott med 28,100 hektar och för övrig m a r k överskott med 23,500 hektar, vilket innebär en betydande ökning a v skogsmarksarealen sedan år 1928. Synbarligen har dock skogsmark i viss utsträckning redovisats som övrig mark. Värdesättningen. Totala skogsmarksvärdet har nedgått med endast 7.6 %. Värdet per hektar, 36.9 kronor, innebär en sänkning av omkring 12 %. H u r u v i d a detta även innebär sänkning i rotvärde, beror på i vad m å n boniteten justerats uppåt med hänsyn till tidigare underskattning. Mot angränsande län har för värdesättningen av skogsmarken icke uppmärksammats annat än sådana ojämnheter, som enligt protokollen från fastighetstaxeringsnämndernas förberedande sammanträden hava i stor omfattning iakttagits inom länet. De sakkunniga hade vid granskningen av taxeringsutfallet år 1928 anledning att bl. a. rikta uppmärksamheten på den låga värdesättningen för gränsområdena mot Hallands län. I dessa trakter visa skogsmarksvärdena n u genomgående någon höjning, vilket även är fallet med grannkommunerna i Hallands län. Även i övrigt hava önskvärda justeringar i taxeringen vidtagits. De nämnda protokollen b ä r a dock vittne om att den skogliga sakkunskapen i vissa fall åsidosatts, så att taxeringen blivit lägre ä n förhållandena synbarligen motivera. Skogsvärdet har för länet höjts med 4.i % och värdet per hektar är oförändrat. Relativa skogstillgången har höjts från 0.45 till 0.50. Även om detta resultat i och för sig icke kan anses giva ett r ä t t u t t r y c k för den verkliga skogstillgången inom länet innebär det dock en justering i r ä t t riktning. Underskattning av relativa skogstillgången torde dock förekomma, t. ex. inom Kullings och Gäsene härader, för vilka siffrorna äro respektive 0.27 och 0.32. Det har givetvis varit synnerligen svårt a t t med nuvarande tendens i skogsfastigheternas värden genomföra en riktig taxering i ett län med tidigare allmän underskattning av areal, bonitet och relativ skogstillgång. E n beredningsnämndsordförande anför t. ex. som förklaring till det enligt hans uppfattning klena resultatet från hans beredningsdistrikt: »Ofta måste på samma fastighet både bonitet och relativ skogstillgång höjas.

56 Skulle i dylika fall även arealen skogsmark ha höjts, skulle taxeringsvärdet sprungit upp till en höjd, som ej kunnat försvaras.» Jönköpings län. Arealredovisningen. Arealerna från 1928 års taxering hava något ökats men fortfarande föreligga väl stora underskott för såväl skogsmark som övrig m a r k i jämförelse med riksskogstaxeringens uppgifter. Värdesättningen. Skogsmarkens värde, 38.i kronor per hektar, har minskats med omkring 23 %. Bättre anpassning av nivån såväl i förhållande till grannlänen som mellan kommunerna synes hava ernåtts än vid 1928 å r s taxering, såvitt detta kan avläsas genom skogsmarksvärdena. Vissa låga värden hava uppmärksammats, såsom för vissa kommuner i Västra h ä r a d och för Lemnhults kommun, vars värde 28 kronor per hektar förefaller lågt i förhållande till angränsande kommuner. Skogsvärdet per hektar har sänkts med omkring 14 %, vilket jämfört med skogsmarksvärdets sänkning förklaras av a t t relativa skogstillgången höjts från 0.55 till 0.6i. Kronobergs län. Arealredovisningen. För skogsmarken har arealen sedan år 1928 något ökats, men för övrig m a r k föreligger fortfarande ett avsevärt underskott i jämförelse med riksskogstaxeringens uppgifter. Värdesättningen. Skogsmarkens värde, 36.7 kronor per hektar, har nedg å t t med omkring 25 %. Större ojämnheter i värdesättningen gentemot de övriga smålandslänen torde icke föreligga. Mot Hallandsgränsen förefalla värdena låga, t. ex. för Hinneryd 29 kronor mot K n ä r e d 42 kronor. Vid gränsen mot Kristianstads län ligger Markaryd lågt med 36 kronor jämfört med Fagerhult 44 kronor. Av skogsmarksvärdena att döma synes dock taxeringsnivån för länet i stort sett och mellan kommunerna hava blivit nöjaktigt avvägd. I sistnämnda avseende kan som exempel anföras, att för Vederslövs kommun, som år 1928 var anmärkningsvärt lågt taxerad med ett skogsmarksvärde av 35 kronor per hektar, motsvarande värde nu blivit högre, nämligen 38 kronor per hektar. De sakkunniga hava fått bestyrkt, a t t den vid 1928 års taxering inom detta och övriga smålandslän a n m ä r k t a olikformigheten med högre rotvärde för allmänna än för enskilda skogar vid samma bonitet och avsättningsläge icke helt tillrättalagts. E t t r ä t t avvägt rotvärde, oavsett om skogen är av allmän eller enskild natur, är dock en förutsättning för jämn a r e taxering även kommunerna emellan. Skogsvärdet har nedgått med omkring 17 %, varvid relativa skogstillg å n g e n motverkat värdesänkningen i övrigt. Dess ökning från O.si till 0.57 synes v a r a fullt motiverad. Kalmar län. Arealredovisningen. I jämförelse med riksskogstaxeringens uppgifter har det överskott å skogsmarksarealen, som förefanns vid 1928 års taxering, ytterligare ökats något och uppgår nu till 44,100 hektar eller 7.1 %. F ö r övrig mark föreligger ett underskott i länets fastlandsdel på 50,500 hektar.

57 Värdesättningen. Skogsmarkens värde, 36.4 kronor per hektar, har nedgått ungefär 21 %. Märkbara ojämnheter i förhållande till angränsande län synas icke föreligga. Kommunerna emellan förefaller värdesättningen j ä m n a r e ä n vid 1928 års taxering. Skogsvärdet har för länet endast minskats med 3.4 %, hektarvärdets sänkning utgör ungefär 7 %. Den underskattning av skogsvärdet, som tidigare skett genom för låg relativ skogstillgång, har åtminstone delvis justerats genom att denna faktor höjts från 0.54 till 0.63. Göteborgs och Bohus län. Arealredovisningen. Arealen skogsmark har avsevärt ökats sedan 1928 års taxering, då underskott jämfört med riksskogstaxeringens uppgifter förelåg med 30.6 % mot nu 11.6 %. För övrig m a r k innebär redovisningen ett underskott av 4.7 %. Arealredovisningen har således betydligt förbättr a t s i betraktande av de stora svårigheter för ett nöjaktigt resultat, som genom länets säregna markförhållanden förefinnas. Värdesättningen. Skogsmarkens värde har totalt höjts med 6.2 %, medan hektarvärdet, 37.8 kronor, visar en sänkning med omkring 20 %. Vid jämförelse med motsvarande siffra för Älvsborgs län 12 % och för Hallands län 2 % bör beaktas, att i de båda sistnämnda, särskilt Hallands län, bonitetshöjning bör hava motverkat sänkningen, medan i Göteborgs och Bohus län boniteten vid 1928 å r s taxering låg något över riksskogstaxeringens, varför snarare en sänkt bonitet för länet skulle kunna väntas, i synnerhet som skogsmarksarealen givetvis ökats med de svagaste markerna, som förut redovisats som övrig mark. Skogsvärdet har totalt nedgått med 9.1 % och per hektar med omkring 29 %. Detta sammanhänger bl. a. med en nedgång i relativa skogstillgången från 0.46 till 0.4i. Även om viss förklaring härtill kan ligga däri, att en del kala ljungmarker, som tidigare icke redovisats som skogsmark (eller övrig mark), nu bidragit att i vissa fall sänka relativa skogstillgången, förmoda de sakkunniga, a t t för länet i genomsnitt sänkning av relativa skogstillgången icke är motiverad. De olika kommunerna emellan inom länet hava i vissa fall ojämnheter iakttagits. Dessa torde i och för prövningsnämndens taxering framträda vid jämförelse med den detaljerade förhandstaxering, som man i samband med anvisningarna ansåg lämpligt framlägga för varje kommun i länet. Hallands län. Arealredovisningen. I jämförelse med riksskogstaxeringens uppgifter föreligger ett mindre underskott för skogsmarksarealen, vilket motsvaras av överskott för övrig mark. Arealredovisningen får dock i stort sett anses tillfredsställande. Värdesättningen. Totala skogsmarksvärdet har höjts 8.9 %. Värdet per hektar, 42.7 kronor, innebär en sänkning av motsvarande värde år 1928 med omkring 2 %. Enligt en inom länet verkställd detaljbearbetning av längderna har därvid boniteten, som år 1928 v a r mycket underskattad, höjts betydligt, nämligen från 2.88 till 3.37, vilket senare visar god överensstäm-

58 melse med riksskogstaxeringens medeltal 3.3. Rotvärdet har sänkts från 5.76 kronor till 5.so kronor eller 5 %. Enligt protokollen från fastighetstaxeringsnämndernas förberedande sammanträden finnes anledning antaga, a t t de ojämnheter i rotvärdesättningen, som vid förenämnda bearbetning påpekats, bliva justerade. Skogsvärdet för länet har höjts med icke mindre än 21 % och per hektar med omkring 10 %, detta dels till följd av den stora bonitetshöjningen, dels p å grund a v relativa skogstillgångens höjning från 0.35 till 0.39. Denna faktor torde dock fortfarande v a r a underskattad, även om hänsyn tages till länets delvis mycket skogfattiga marker. I 17 av länets kommuner understiger relativa skogstillgången 0.2, av vilka de största äro Knäred, Veddige, Skällinge, Tölö, Frillesås och Älvsåker. De lägsta siffrorna visa Ölmevalla 0.03 och Stamnared O.os. Blekinge län. Arealredovisningen. Arealskillnaderna mot riksskogstaxeringens uppgifter äro obetydliga, varför arealredovisningen synes vara mycket till' fredsställande. Värdesättningen. Skogsmarkens värde, 42.6 kronor per hektar, har nedgått med omkring 18 %. Såväl i förhållande till angränsande län som kommunerna emellan hava, av skogsmarksvärdena att döma, ojämnheter ej k u n n a t märkas. Skogsvärdet per hektar har minskats med omkring 9 %, varvid relativa skogstillgången justerats uppåt från O.4-1 till O.49. Kristianstads län. Arealredovisningen. För såväl skogsmark som övrig m a r k föreligger relativt stora underskott i arealen, jämförd med riksskogstaxeringens uppgifter. Någon ökning av arealerna har visserligen ägt r u m sedan år 1928, men arealredovisningen måste fortfarande anses mindre tillfredsställande. Värdesättningen. Skogsmarkens värde, 50.4 kronor per hektar, har minskats med endast 8 %. I detta län bör med hänsyn till den stora underskattningen vid 1928 års taxering boniteten hava höjts, varigenom värdesänkningen blivit ringa. I stort sett synas skogsmarksvärdena emot angränsande län icke tyda på ojämnhet i taxeringen länen emellan. E n utjämning a v de olikformigheter, som uppmärksammades år 1928, synes även hava skett, då t. ex. i Gärds och Albo härader skogsmarksvärdena i regel höjts. Däremot vittna resultaten från t. ex. Ingelstads härad med växling i skogsmarksvärdena från 30 till 153 kronor per hektar fortfarande om de svårigheter, som förelegat i trakter, d ä r skogen har ringa betydelse som taxeringsobjekt. Skogsvärdet per hektar h a r i detta län höjts med omkring 2 %, varvid relativa skogstillgången, som år 1928 blev något underskattad, justerats uppåt från O.42 till O.47. Malmöhus län. Arealredovisningen. I jämförelse med riksskogstaxeringens uppgifter föreligger så stort underskott i skogsmarksarealen och överskott för övrig mark, att arealredovisningen icke kan anses tillfredsställande.

T

59 Värdesättningen. Skogsmarkens värde, 63.5 kronor per hektar, h a r nedgått ungefär 22 %. Vid jämförelse med Kristianstads län bör beaktas, att någon motsvarande höjning av boniteten icke torde hava företagits. Förvissa kommuner synas skogsmarksvärdena v a r a för låga, t. ex. för Vomb 21 kronor och Björka 31 kronor mot 66—100 kronor för angränsande kommuner. Liksom vid 1928 å r s taxering föreligga stora växlingar i värdesättningen, som det skulle föra för långt att här närmare exemplifiera. Skogsvärdet per hektar har minskats med ungefär 24 %. Relativa skogstillgången har därvid sjunkit från 0.56 till 0.55. Övrig mark. Arealredovisningen. Såsom förut nämnts i samband med redogörelsen för skogsmarken och vilket även framgår av tab. å sid. 39 h a r arealen övrig m a r k i jämförelse med riksskogstaxeringens uppgifter redovisats fullständigare än vid 1928 års taxering. I vissa län, särskilt d å underskott föreligger för såväl skogsmark som övrig mark, är redovisningen emellertid fortfarande mindre tillfredsställande. Värdesättningen. I länsstyrelsens anvisningar hava enhetsvärden för övrig m a r k ej kunnat angivas. I vissa fall hava lämpliga gränsvärden anvisats, varvid övre gränsen synes hava anslutits till värdet å sämsta förekommande skogsmark. Sådana gränsvärden eller i andra fall uttalanden, att övrig m a r k får anses hava ringa värde, torde hava givit taxeringen av övrig m a r k en önskvärd inriktning mot låga värden. Värdesättningen har blivit fullständigare än vid 1928 års taxering, då 9,745,570 hektar eller 89 % av redovisad areal värdesattes mot n u 12,723,676 hektar eller 99 % i de kommuner, där övrig mark helt eller delvis värdesatts. Sammanlagda värdet av övrig mark utgör enligt tab. 2 31,987,600 kronor. Genomsnittliga värdet per hektar värdesatt areal för hela landet h a r nedgått från 4.6 kronor till 2.5 kronor. H u r värdesättningen utfallit i de skilda länen framgår av tabellen å sid. 60, i vilken även intagits värdesättningen av skogsbete. E n d a s t inom Värmlands, Älvsborgs, Stockholms och Jönköpings län synes jämförelsevis stor del av den redovisade arealen hava undgått värdesättning. Särskilt höga medelvärden per hektar hava använts dels inom Malmöhus län med 227 kronor per hektar, där värdesättningen sannolikt avser även sådan skogsmark och naturlig betesäng, som redovisats under övrig m a r k men d ä r värdet trots detta förefaller för högt, dels inom Kristianstads län med 35 kronor, Gotlands län med 26 kronor och Skaraborgs län med 22 kronor. I övrigt synes värdesättningen hava blivit jämnare än vid 1928 års taxering, även om sådana skiljaktigheter mellan angränsande och likartade län ännu föreligga, att taxeringen länen emellan icke kan anses fullt tillfredsställande. Skogsbete. Värdesättningen. Enhetliga värderingsgrunder rörande skogsbete hava i regel icke kunnat angivas i länsanvisningarna. I n å g r a fall h a r som värderingsgrund angivits ett visst pris per nötkreatursenhet, v a r v i d den så erhållna avkastningen kapitaliserats efter 5 %. I ett fall, Gävleborgs län, har i anvisningarna uttalats, att bete å skogsmark icke skulle åsättas särskilt värde, vilket icke heller skett inom länet.

60¶Värdesättningen av övrig mark samt skogsbete. Värdesatt övrig mark L ä n

Norrbottens Västerbottens Jämtlands Västernorrlands (jävleborgs Kopparbergs Värmlands Örebro Västmanlands Uppsala Stockholms Södermanlands Östergötlands Gotlands Skaraborgs Älvsborgs Jönköpings Kronobergs Kalmar Göteborgs och Bohus Hallands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hela rikets landsbygd

Areal summa hektar

Värde kr. per % av hektar totala

5 716 652 2 212 903 1 994 134 378 441 211195 530 316 167 834 98 406 58 372 43 889 92 529 65 676 89 035 51219 67 207 186 136 165 329 147 396 125 802 148 704 86120 22 727 53 859 9 795

100 100 100 99 100 100 81 100 93 98 90 100 95 100 98 89 94 100 97 99 98 94 100 92

12 723 676

Skogsmark med särskilt betesvärde Areal summa hektar

Värde, kr. per % av hektar totala

173 381 60165 217 848 335 935

5 2 8 18

0.01 3.8 0.3 0.5

15.9 14.2 13.5 13.2 35.2 226.6

53120 61800 170 209 65 927 166 120 146 991 120 404 313 334 42188 80 527 213 380 563 790 373 514 505 248 59166 61988 155 070 83 489 30 353

3 5 32 18 60 37 36 57 32 25 34 94 71 76 40 30 87 34 46

0.4 0.3 1.0 0.6 2.4 2.1 3.9 5.8 5.9 7.8 2.3 12.0 4.0 3.0 2.6 2.1 9.4 5.1 9.2

4 053 947

0.7 0.7 1.3 3.1 3.6 1.6 4.2 7.3 3.8 9.5 10.9 13.3 11.7 25.9 22.2

7.1 5.5 9.3

Medan betet å skogsmarken vid 1928 års taxering värdesattes å 5,247,429 hektar eller 24 % av då redovisad skogsmarksareal har betet n u värdesatts å 4,053,947 hektar eller 18 % av den redovisade arealen, med ett totalvärde av 17,303,400 kronor. Genomsnittliga värdet per hektar värdesatt areal för hela landet har nedgått från 4.8 till 4.3 kronor. Av ovanstående tabell framgår, hur värdesättningen utfallit för de skilda länen. Nedgången i värdesatt areal är nästan genomgående, n ä m n v ä r d ökning av denna har endast förekommit inom Västernorrlands och Uppsala län, medan avsevärd nedgång redovisas för Norrbottens, Jämtlands, Värmlands, Västmanlands och Kristianstads län. Särskilt i Smålandslänen och Blekinge län men även i Uppsala och Östergötlands län har skogsbetet mera allmänt värdesatts. Av dessa län intager Jönköpings län en särställning med 94 % av skogsmarksarealen värdesatt med avseende på bete och detta till ett värde av i genomsnitt 12.o kronor per hektar, så a t t totalvärdet för länet utgör icke mindre än cirka 39 % av värdet för hela landet av skogsbete.

61 Vid bedömning av uppskattningsresultaten länen emellan synes varken den värdesatta arealens relativa storlek eller de åsatta värdenas medeltal kunna förklaras av motsvarande skillnader i betets utnyttjande utan torde huvudsakligen v a r a att hänföra till vitt skilda uppfattningar hos beredningsnämnderna om tillämpningen av gällande regler för skogsbetets värdering. Visserligen torde nämnda, sedan 1928 något ändrade regler hava bidragit till den nedåtgående tendensen i värdesättningen, varjämte de senare årens arbete på ordnande av rationellt anlagda beten i samband med att betet avlysts från skogen så småningom bör medföra minskning i skogsbetet och dess värde, men de mycket avvikande resultat, som erhållits för närliggande län med likartade skogliga förhållanden, tyda på att taxeringen länen emellan blivit ojämn. Sammanfattning. Den utförda granskningen av den skogliga taxeringen har givit vid handen, att den enligt de sakkunnigas mening mycket svåra, nu pågående allmänna fastighetstaxeringen av beredningsnämnderna inletts i stort sett förtjänstfullt. Taxeringsutfallet vid 1928 års allmänna fastighetstaxering, särskilt beträffande därvid uppmärksammade olikformigheter i taxeringen, synes därvid hava varit till god ledning, liksom Stockholmsmötets uttalanden i olika avseenden. Beträffande resultaten av värdesättningen vilja de sakkunniga framhålla svårigheten att bedöma taxeringens jämnhet länen emellan med ledning av skogsmarksvärdena u t a n att känna de värdebestämmande faktorerna bonitet och rotvärde, och detta särskilt därför, att de tal, som skola jämföras, äro relativt små men som medeltal kunna representera stora skillnader i bonitet och rotvärde såväl inom länen som mellan olika län. De sakkunniga anse de föreliggande resultaten av den skogiiga taxeringen kunna sammanfattas i följande omdömen: Arealredovisningen har blivit fullständigare och är i flertalet län tillfredsställande. Skogsmarkens värde synes hava anpassats efter en såvitt nu kunnat bedömas riktig taxeringsnivå och har med något undantag blivit väl avvägt länen emellan. I vissa fall hava motiverade justeringar av boniteten vidtagits. Relativa skogstillgången h a r nästan genomgående höjts, men synes icke hava blivit till fullo uppskattad.

För övrig mark har erhållits fullständigare såväl arealredovisning som värdesättning, men taxeringen länen emellan kan icke anses fullt tillfredsställande. Skogsbete har taxerats ofullständigt och ojämnt länen emellan.

62¶Tab. 1. Jämförelse mellan taxeringsvärdet å jordbruksfastighe För år 1933 enligt bevei D ä 1 a v Jordbruksvärde

Skogsvärde

Tomt- och industrivärde

Summa taxeringsvärde

Skogsmarkens värde

Övrigt jordbruksvärde

1 000 kr.

1 000 kr.

1 000 kr.

1 000 kr.

1 000 kr.

1 000 kr.

1928 1933 1928 1933 Södermanlands . . . . 1928 1933 1928 Östergötlands 1933 1928 Jönköpings 1933 1928 Kronobergs 1933 1928 Kalmar 1933 1928 Gotlands 1933 1928 Blekinge 1933 1928 Kristianstads 1933 1928 Malmöhus 1933 1928 Hallands 1933 Göteborgs och Bohus . 1928 1933 1928 Älvsborgs 1933 1928 Skaraborgs 1933 1928 1933 1928 1933 1928 1933 1928 Kopparbergs 1933 1928 Gävleborgs 1933 Västernorrlands . . . . 1928 1933 1928 Jämtlands 1933 1928 Västerbottens 1933 1928 1933

173 014.6 165 056.3 136425.3 129 844.5 I69 339-2 161119.5 295 972.3 280 958.0 180465.5 173 699.5 123858.2 121 365.6 199 491.6 193 398.6 59668.0 56 943.7 84414.0 83 802.6 319236.3 306 631.0 652 026.7 573 357.6 186 242.5 178 125.2 152 110.8 141 346.9 250405.9 237 387.3

14 971.7 10 034.3 10328.9 7 579.8 13 929.1 11 869.0

158 042.9 155 022.0 126 096.4 122 264.7 155410.! 149 250.5 272 217.4 263 137.5 151 401.8 150 746.1 98878.0 101 984.0 170 528.0 169 317.2 55874.0 53 668.5 75 490.1 76 184.3 306 226.2 294 416.2 646 909. s 569 179.3 178 163.3 169 328.4 146 829.9 135 738.7 225 169.9 214 080.9 289 202.0 274 000.1 159644.6 167 311.7 154857.x 155 923.7 123 264.8 117 967.4 163697.3 151 604.3 138 532.2 134 567.5

50930.4 34 730.1 39 959-3 28 223.2 50904.6 51 587.4 76236.3 66 846.2

243212.1 214 594.1 177 478.11 159117.2 220812.6 213133.5! 374 728.7 349 362.1

65 755-9 55 920.9 41 232.2 36 292.0 156313-3 116 170.5 122 398.7 100 159.4 112 949.9 88 509.8 102 847.0 95 622.0 115 248.7 105 570.1

19 267.1 14 807.7 1 093.5 1 049.5 568.8 426.6 2 520.1 1 557.9 942.9 869.7 2 049.6 1938.1 2 004.0 1 604.0 326.7 403.8 1 251.0 1142.4 2 410.9 2 290.7 2 926.9 1 864.7 1 127.7 1148.7 8447.7 7 214.2 3425.6 2 600.4 1 396.0 1611.1 1 697.9 1061.2 1 230.5 1 267.3 1 078.7 445.0 2 086.2 1 727.4 2 501.2 2129.5 1 965.2 1 247.2 852.8 484.6 1 173-4 849.2

67 427-7 64 465.8

274-3 253.5

2756915 266 678.8 71 009.8 67 212.1 104 131.8 102 402.0 347638.5 335 777.2 668 470.1 586104.6 200 672.2 195 368.4 172 455.0 159 371.1 307 138.3 295 472.6 346 876.4 329 284.9 368 733.9 335 777.4 241 236.9 228 579.0 178 291.6 164 933.7 3657142 301441.4 3007177 265 057.2 281 530.1 245 390.1 218 174.1 204071.6 264 773-9 248 380.2 184 844.8 174425.1

1928 1933

4729581.0 4 451918.4

1 565 3723 1356103.8

62618.7 49 994.4

6 357 572.C 5 858 016.6

L ä n

År

Stockholms

Hela rikets landsbygd

303 623.9 286 699.6 203 338.6 201 018.4 174250.5 171390.8 135980.7 128 196.7 207314.7 183 543.5 175 817.8 162 768.3 166615.0 155 633.1 114 474-3 107 965.0 148 351.8 141 960.9 117 142.8 109 705.8

23 754-9 17 820.5 29063.7 22 953.4 24980.2 19 381.6 28 963.6 24 081.4 3 794-° 3 275.2 8923.9 7 618.3 13 OIO.i

12 214.8 5 II7.9 4178.3 8 079.2 8 796.8 5 280.9 5 608.2 25 236.0 23 306.4 14421.9 12 699.5 43 694.0 33 706.7 19 393-4 15 467.1 12715-9 10 229.3 43617.4 31 939.2 37285.6 28 200.8 35471-4 27 934.7 31 461.5 28 542.9 34 666.4 28 920.5 26 200.0 18 407.3 514360.9 414 766.0

131 143-6 127 698.4 83 012.8 79 422.1 113 685.4 113 040.4 90942.8 91 298.5 4 215 220.1 4037152.4

75 747-9 66 417.9 60 175.6 51791.5 74195.9 71676.2 11 015.! 9 864.6 18 466.8 17 457.0 25 991-3 26 855.5 13 516.5 10 882.3 13 302.0 16 094.5 11 896.5 10 810.0 53 306.8 55 484.9 41 856.5 40 974.2 163697.4 133 697.8

257 156.3 240 987.1 186 083.4 175 095.2

lå landsbygden vid fastighetstaxeringarna 1928 och 1933.

ängsnämndernas förslag. ökning

eller

m i n s k n i ri g f r å n

1928 till

1933 D ä r a v Jordbruks värde 1000 kr.

°/o

Skogsmarkens värde

Övrigt jordbr uksvärde

1000 kr.

1 000 kr.

%

%

1 000 kr.

Hela taxeringsvärdet

Tomt- och industrivärde

Skogsvärde

%

1 000 kr.

%

1 000 kr.

%

. 1.9 — 16 200.3 —31.8 — 4 459.4 —23.1 - 28618.0 - 1 1 . 8

-

7 958.3 — 4.6 — 4 937.4 - 3 3 . 0 —

3 020.9

-

6 580.8 -

4.8 — 2 749.1 — 26.6 —

3 831.7 — 3.0 — 11736.1 —29.4 —

44.0 — 4.0 -

18 360.9 - 1 0 . 3

-

8 219.7 -

4.9 — 2 060.1 — 14.8 —

6159.6 — 4.0 +

1.3 —

142.2 —25.0 -

7 679.1 -

-

15 014.3 -

5.1 — 5 934.4 — 25.0 —

9 079.9 — 3.3 —

9 390.1 —12.3 —

962.2 —38.2 -

25366.6 -

-

6 766.0 -

3.7 — 6110.3 — 21.0 —

655.7 — 0.4 —

9 330.0 —12.3

73.2 — 7.8 — 16169.2 -

-

2 492.6 -

2.0 — 5 598.6 - 2 2 . 4 +

3106.0 + 3.1 —

8 384.1 —13.9 —

111.5 -

-

6 093.0 -

3.1 — 4 882.2 — 16.9 —

1 210.8 — 0.7 —

2 519.7 — 3.4 —

400.0 —20.0 —

9012.7 -

-

2 724.3 -

4.6 —

2 205.5 -

3.9 —

1150.5 —10.4 +

77.1 + 23.6 —

3 797.7 -

694.2 + 0.9 —

1009.8 — 5.5 —

108.6 — 8.7 —

1729.8 -

120.2 — 5.0 — 11881.3 -

611.1 -

518.8 — 13.7 —

0.7 — 1305.6 — 14.6 +

12 605.3 -

3.9 —

795.3 -

- 78 669.1 -

12.1 —

938.9 — 18.3 — 77 730.2 — 12.0 —

-

8117.3 -

4.4 +

717.6 +

8.9 —

-

10 763.9 -

7.1 +

327.3 +

6.2 — 11091.2 — 7.6 —

-

13 018.6 -

5.2 — 1929.6 — 7.6 -

6.1 — 11 810.0 -

3.9 +

8 834.9 — 5.0 +

11089.0 — 4.9 +

- 16 924.;; — 5.6 — 1 722.4 — 11.9 — 15 201.9 -

5.3 —

682.8 +

864.2 + 3.3 —

5.4 — 10 988.2 -

2 634.2 —19.5 — T062.2 —36.3 — 82 365.5 - 1 2 . 3 2 792.6 + 21.0 +

21.0 +

1.9 —

5 303.8 -

1086.5 — 9.1 — 1 233.5 —14.6 — 13 083.9 -

2178.1 + 4.1 —

825.2 —24.1 — 11665.7 — 3.8

882.3 — 2.1 +

215.1 + 15.4 — 17 591.5 -

5.1 8.9

-

2 320.2 — 1.1 — 9 987.3 — 22.9 +

7 667.1 + 4.8 — 29 999.6 —18.3 —

636.7 —37.5 — 32 956.5 -

-

2 859.7 — 1.6 — 3 926.3 — 20.2 +

1066.6 -f- 0.7 —

9 835.0 —15.0 +

36.8 + 3.0 — 12 657.9 — 5.2

-

7 784.0 -

5 297.4 — 4.3 —

4 940.2 —12.0 —

633.7 —58.7 — 13357.9 -

5.7 — 2 486.6 - 1 9 . 6 —

- 23 771.2 — 11.5 —11 678.2 — 26.8 — 12 093.0 — 7.4 — 40142.8 —25.7

—

358.8 —17.2 — 64272.8 - 1 7 . 6

- 13 049.5 — 7.4 — 9 084.8 — 24.4 —

3 964.7 — 2.9 — 22 239.3 —18.2 —

371.7 —14.9 — 35 660.5 - 1 1 . 9

- 10 981.9 -

6.6 — 7 536.7 — 21.2 —

3 445.2 — 2.6 — 24 440.1 —21.6 —

718.0 —36.5 — 36140.0 - 1 2 . 8

-

6 509.3 -

5.7 — 2 918.6 — 9.3 —

3 590.7 — 4.3 —

7 225.0 — 7.0 —

368.2 —43.2 -

14102.5 -

-

6 390.9 -

4.3 — 5 745.9 - 1 6 . 6 —

645.0 — 0.6 —

9 678.6 — 8.4 —

324.2 —27.6 -

16 393.7 -

355.7 + 0.4

2 961.9 - 4.4 —

20.8 - 7.6 - 10 419.7 - 5.6

7 437.0 - 6.3 - 7 792.7 - 2 9 . 7 + -277 662.6 -

5.9 - 9 9 594.9 - 1 9 . 4 | -178.067.7)

4.2 - 2 0 9 268.5 - 1 3 . 4 - 1 2 624.3 - 2 0 . 2 —499 555.4 -

64¶O © O° o © o o o© o ©

er.

tö

I 6 T? G ^3

fl fl

>

o oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo o

B GQ

b

oa G

:C3

!-.

S-H

L> rt -o

O^IO(MN^WW(NCO(NCDir5H!NiOCC'vDC3CnOOCOir. C O i O O H t - ^ m m i ^ C O t - C T a N H I N ^ C O C O C O H O C O O t - H C J l C D t C ^ C O O C C O T O C M H H i i C r a O ^ O r i C O O i n i Q c s c o t - r H i o h - t ^ t - 0 5 o m t - u 3 < N ^ i ^ c o c o o > o ^ o i O ' * O CM ^ i f l CN H CO H C O O r l H H H C M C T H O i O t D T H CO

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o

eo

a

&

t - 00 CC CM CM GO c > CM oo c c CM l-H CM

oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo CTOCDOHcctMWOaiooiCioocoincoiocooocoocOTr CJO^

> 2

H N O n i 0 ^ l 8 C - H H * f f i M i O m O W C O ^ r H ; * g - 0 0 5 C O HHN-^OCOOCMOCJJrHtOiHIMCnHrHCM^COCOTH-^CT

o 2 SD

H W H C O

H C M H I M H H

CM

o oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo o

Ä GQ

T3

• * 0 5 C f t O C O ^ H ^ C O - * C O C O C » t f l f f i C D ^ m « O ^ C N O ^ ^ N S N i C J O O C O t ' H H t - m O O m O C, C C N m O M ^ C T O OiOCOCDcr. M O C > I C O ( N H t » C O e O C O I > * ( N C 7 ) ( N C T ) i O O i ' *

. Ml

TÅ S

C3

as l-H

^

•I—9

K

60¶G G c3 :c3 ö ro

c3 Ö M CD

3 ®

a» <S

^

bfi PI

M

e3

CM "•#

TH

i-H

o oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo o coc»©-*^©cMco<N©i>-©©©©OTcMiaoi^t^ao^as

CD

£~

CMi-HCOi-Hi-HCOCMCMCMCMi-H

mT}(H05Tt(iOHiQCDCOOra(MHl'-(MOCO'*H'*nCr:-* ^ O B ^ C D N ^ H i i O O H H C O O N O j J C C i O r - C D f f l C O O n ^ C O i Q O C T O C T C O t t ^ g ^ L O O C O ^ H C O C N ^ ^ O O C O C O S M u O m O J H C O ^ H a j m N C O i O t - C O i O H H C M C N n H i-H CO i-H

Ti

K

i-H

CTTOOTCOO^C55C;^HXC£>COCO(Ji^^OiOCOOiOHiQ C D W « 0 5 m O O ^ O C T - * C O m C O C N i r i H C D N N 0 5 T H ( > | - * mrt^NCTOOUJCOO^CTCOCTMCOCOI-WOifflCOCO^CO c o t N t ^ o o o ^ a o i x - i c j a c D t - c o o c o c s O H H O T t i o c o T H CM CM i-H CC i* ifl CM T-H CC OO iH CO "* CC CO i-H CM i-H CM T H CM i-H

CO

GO

M M

H H C N n C N

o oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo o

oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo o o

a :e3

^H

X2

Ö

o

o o o o o o o o

COffiScS^HOHCO^ffiiOCCCNCOCNCOOCO m o T H T H m c o w c o c M c c c n ^ m c n i p H c c c n H ocst^o^c7ico^hincMc~cMioc7iCMCM^-cocM C O C O - ^ X O ^ i a C M ^ ^ C N H r - C H C O l-H H t C H H TH

CO

<&

So© oo ©o ©p § ©o ©o ©© S S 8 3 8 8 1

CO l O 1Ö O US CO CO f » CO © CO CM OS COCO T H 0 0 t-» »fl CO r H © © 00 r - © oo © CO ^ Os 00 o s »o 00 CO co oo eo ta © I O l » " * T H l O O O © • * O CO I Q CM « * 00 © r H OS co * # O CO CO CO © © 0 0 r H © C O CO CO O 00 CO CO r H e o COCO © CO © r H l O t - CO © © t » © 0 9 r H CO CO CO 00 r H i a a ^ t « CO r H r H 00 CO CM »O t » T J © coco 00 C-CM 00 © C"* t > ^ e o o o © i > CM 00 CO l O © • * © CO (M CO C M r H r H OSlO eo I Ä r H r H c M C M C M r H r H rH T H r-t ^ r-4 -H

S G °03 :c3

ö

rn =03

•1-9

• A

HCC^COCOOJO^COCTOTli-^CDCNCDCOiOCCi-HCDCOt-m t-H

CM I O CO CO i H

COCO

CMCMTHCM

( N H C O I H C O O

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O ^^^^^^©CSI^^CMi-HCMCOCOO^OCOiOOTCXJH^irSCM T-HLOCOrH^COt-COOCC^rHCM^CftC^^O^C-COi-Hi-HCO O m C \ l C D O C O O W O H H i O C O i O N C O C T i 3 > H ( i o g c O O ^ ^Hifl^CDcCt-WCOCJiCNCOHOJHt-NCCTHCOO^CPCN »0-^COCCIOCM-*CMCMC^I-HCOCOT}HCCIO-^CMCMCM-* COCM

fl

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O

n M

lCJcnoffiwocDt^cJiTfx^HimiocJiocoqjooH noCT^iomcomooc>iCTM^WCTCN^coao5'£ TtlcNW^OH^COOHiCSHt-OCOINCCW^CCnH CO^CoScMC»^^COCCCMCCCMC7=»OLQ^^cOCMOt-

O

cfl

,_l ,_l _ ( rx! -rH

•FH

T-l

O O LO

O O ^

( M l O H H H C M r t H H r - l i - H i - H

O <D

ft ro "2 ro

pq

co ro jo ro & t n s c3 *3 G 03 ' -O

H

S C G . 2' G 3 ^ - a ca 2ö o *H G " ^ 5

PH

Srsp/P CJD ^ M

- B o3 O G 2 3 ,C2 "* 03 ro

tn 03 ro

O fp M S W O H 0Q > 0 r> r<

G co u B) o »3 :o3 3 •03 ^ t--.

g

65 oooooooooooooooooooooooo oooooooooooooooooooooooo

S3 H - 6J G ÖB O ro >-", -72 fcjCi

G

CC

NCOCOCniHCO^HCMCCCMHCDCDXOOHt-CMCN-^OCOCO (MCMMCTCOCOOCODHOCOOJiOOHHCCTKOHCfta)-* Ot--*lC3lO-H^CMCOOOCOt>-i-HCOCOCOCOCMCOCOQOOiraCCCO H j CM CO iCJ CO O CO H rt CQ CMi-HCCCOCMLOCOOCOOiCDCMCO

X

93 CS

<HG «M

CCOCM"*Oi-HOOCT5CXiCOCCCOt>-OOi-HCOC^OiOCMOCO© Ol^COlOOONHlOCM03HJO(MCO^in^COCOHOOr1(MCO NCOOiOOit-mcOOCC^OOCOt^iOOO^rHCOCMCOCON CS05COCM003COC3COOlCC3HHlOQONHTHtO^<03COt» (MOOt-iOCOCOOCO(MiOtONiC5CI>COCOCTHOOtorc)iC5 NiOC0 050COOCO(MCOi*'*-*HI>l--CCCDQO»-^f-iOOO I - H T H 1-H I—i cMi-H<M-*iniai

o?

•rH

O

~

HJ

C3

o Sot: - SS c Ja H '3

' (B n L

C5CCOOCCCC05CMiOOaJCOOCO^CC-*-*COCX>CMCOCOOOCO COCCT-H05(M-^cri^COCT5a5CT2-^QOCH.OO-HOl^CO-^h-0-* H H i O m O W C N ^ C O C O ^ H O O O i t O Q O O O C I M ^ ^ O C I l o; c o - ^ ( N H N c n H C M c o c j H O - * » 0 5 t ^ - ^ c o H c o o o i o l O i O N ^ m c n c o c o c o c c K M ^ o i O i H c o i c i i o o H c n c o o i o rH T H i-H CM rH l-H CMCOrH CMCOrHrHi-Hi-Hi-H l-H

T«00^©©©l©Mr'»'^l>»©»ÄeOCMtHocMrH00"*rH"*'*eO •^rHWOO-^liO-^©CX)tH»^OCM-!l-(eOOOtH»©COI^»rH©«>>© eO-*U3"*00I>»OI>-©l>©COCO00»OQ0©C--©rHtH.COCMrH I»00t»00©TH©rH©eM00©©tH«00rHrH©COCOO0rH»rHeO l>©©l«©""J1*»tOs0000eOl©rHOSiO©rH©l>»"«iHCOrH00lO

eoi*ifs©©oo©cMCMiO"*»*"*©tH.©oo»ocotH.eoi>iotH. TH

rH

rH

CM r H CM " * l O ©

OCC0t»OC0iC5iOt»C»O-*05r-i«C0-*0iC0HC0T)l(N(N iCJrHf-XOt-COlOCftOOa O N O O i n » H H C 0 0 3 C O H l O

cor-cooc^^co^HcoioOHCNCoco-^oicoTHTHHanc

u CO CO OS

rH

-•-»

o B CD

Ä

H/COOCOm(MiO^I>KC55«COHOOTHt^i*ll>NCO(;OCO C O a j ö X O O Q O O - ^ H C O C O ^ O C O Q O ^ ^ ^ l M f M H H H THHlCJi*C2HHTH«lflCOHTHHiHO3a)^C-00COCfti*co h - c n o ^ H - i o o i H C N c o c M i f l c r i c O H c n c o o ^ c o ^ o o N c o t ^ O J N C O i O O C M y 3 C O N T M D O - * M H i j ( C O C O N C O C M H N H COCMCOiOCCiOCOrHrHCM (MrHCCCOCMiOCOaiCOOOCOrHOO i-H r H r H i—I CM CO CO

bo ^ 1—t

O

fl 00

>

fl l:e<3 -H

a

« T3

bfi CH

fl O

rH

bfi k» •Ö

ro 05

fl as

00¶G G 03 :c3 c co

-G

c2

<C 03

C M - * ( M C C r H a S r H C T l C M C M C M 0 O ( M H * a 5 C C t — CCt>-i—I i-H CC OS OS ooococnccco-HiH^cocoKi^CMCMcocÄNcocot^ococo OCOHHOCR-Hjt^lMTttCNHiCJffgCNCOOTtfiOlM^OCOaj (Ml-'CX)^-•^-cMl-Hoo©cocccT:cOl-Ht^o•^c)o•H^a5^-cooo>o T-IrHrH-rJiH^Hrftr^rH COrH i—I CO CO CO rH CMrHCMCMCOCM

rQ

as

b» •lH •O •PH

( N ^ O ^ C D N O i H ^ C O O C O O O C O i C O O I M O C M I M ^ C N C O O ' * C 0 C 5 r - ^ ( M [ O ^ i i C H l ) Q 1 ( 3 r t C 0 O 0 3 C 0 C 0 H 0 0 a ) H H H rHi-Hi-H l-HCMCM lOCMCOCTJCMCrH (M l O

CSC fl

.rV, TH

M

O

S

be G

oc3 :03

CG

CO(MCOOCO-H>ICO(MlOrHinCCCOCOCCrH©h-CJiOOOOC75COOS toof-a5cocooT)*i^t>.coco-*cMcocooocoo5i>03iHQO i-HCOOTcoi-HOOirioooi>-coc--cocMir5i£30-^©ccc7sa5ooGO CMrHCMOOCOCMCOrH löiO (M CO CM

t ^ T ^ D W C O i O C O N C N ^ t H ' ^ H O H C O C O i O C O O C n i O O i i O O - ^ ^ - ^ - ^ c n w - r H c T J O ^ i c o c N i o - ^ c o c o ^ c o c o a i i o c o c o -^CMCÄOirsOrHaiOOrHOCOrH-^i-HCTSCMOOOOCOOGOOO

^^cMccoocccjoacoiocN^coin-^icsTti^^t^cocoio (MCMiH

i—IrH

COi-HCMrHOOCM

H-;

H

C

H°n

5 o «*

•^

o o ) H r - o ( M 0 3 i o t » i n i o c o N H a > o o ! N a 3 H Q o m o N CiCOCOOCMOCOt'COHOOCONOOOTtfiOHOiOCMOJCOCO CNiOiOOCOt'CISCSCMOCMH'^COt-QOCOCOH^HDHOiO -<^ r « - * CC i C CM H # CM CM CC CC CO (M •<* CC l O ^ CO <M C O - * CO l O COCMCDCOCT3lOCOOr^^tiC5COCOCO©-r)HlOlOOCO(MrHCOCO KiCJCSOCDO00intD^inHj(M03-<JOTHCftO(NHO^05 CO^COrHOOCSCMNOOOCRCOCOOC3iOt-C003a5-*CDTtl i J l M ( M O r H h - C O H H i n N H C D r ) t t ^ ! O i C 5 ^ l > O t » N N H ui»fst^-^co©cooocococM->*oooTHcoiOio©TH©co©co 1-HrHrHCMrH i-H CMCOrH CM C O r H r H r H i - H r H i-H

s «

M

ro -c G 89

13¶G Ti - 2 G ro £ , - ro a) •TH C3 be S* roojroPro&csiCrH S H ^ G ^ O r 2 G : 0 "B.rQ - H ' O a o G r G X J ^ g ' O G

•A « £ 6C £ O 03 G fl . 3

'O

ro

•

§

g r H 0 ^ ^ r S 03 CJ3 C

I fl

»HÖ g ä-P S ' S£ g lo "C) o « ^ G g C r g r S o g S r O i d o HH au o TH 03 rQ

|a^|!§23|3-c«3S>j2-i2Skcf^3

•*H H-J rH G 00 rH

£T>^H

o r^

66¶S r- > - a 03 ^ 0 3 03 2 G

i

w

*_•

8 03

&

0 -3u

•^

®

r«

:c3 ^ *

ro ^4 bC rH O 03

M

H H J 3 I J ) O O O a i i i l H N H t D 0 ) l » 0 ) O O H J

o

CO OO

C

CM CM CO iCS CM' T H CO lä OS iO d CM* CM CM' t- O rH o" öÖ ö co' o'

a

03 -g-g G o :b

t-

N

HJ

O)

I--

CO ijH , n

l^

Ol

OlIM

X

as lä-a C3

t? O - S l l r H bo - M bo -H O 03 ^ o o3 rM 'TJ 03 ^ J G CC

HJ

O]

M G GG -

bDM a • » 3 '

"g ä s o°1 o a ^ a

f l f < e i J ( » < D t O H C O S ^

0 1 i O e O t - i O » 0 ) 0 ) « I N ! 0 > 0 ( N

0 © C O r H i Ä © i O ^ C O i C 5 C C C O - * l > - C M - < * C - C O r H C O C O r H O O l-H rH rH T-H(MrHCOCMrHrH CM

OS

fl rH 03

Tj

a B

ao G G

0 0 O H T H I C 3 - H H C 0 I Q C 0 H I O I C 3 0 5 C 0 O O 0 3 C 0 O C 0 ^ - * C 0

c3 :o3

i 0 C X 3 O C 0 - ^ O " ^ H H ^ 0 0 © C 0 0 0 I > « C 0 C 0 < M - * © 0 0 C C C H - C 0 k O u 2

fl -2 <t! 03 rQ

fl co

:c3

bfl

fl 'fl m 03 M C3

w

»o • S rrt ;03 H3 ^ ro

C D 0 3 C O T ) i C C ) i O i O H i Q O H ( N m f ] m W O t - T ) l ( N ( M C O C O ' * O O i - H r H C M r H C M r H i - H l O O O C M h - t - O S C O C D C M C C - r ^ O O l O C M C O r H

co^^-^-^mcoroiocoas-^^cN-^^-^coHiHCTCNHCN

OTCM05rHO©a5COG^OaO-^'^0©©-^OI>'»ir5CO(M<M-^ _ g bO S G «c3 :o3

^Hi*c^co<KCMcocQTtio5a)0'H!rot>.co-*t^03XTiiT(*w <M<MrH(MCMrH(MCOCMirSOi-HCCCMG^T-(T-Hi-H H H

53 OSOTCMO-^f-COt^t— O-rHrH©CMOcMTWiO0C00iflCMCNC0 iOOt-COiQCOiC5-^i*HCO'Hl>COHCOt"-^iC3CMt-(M(MTl' CM©C~OOOasCH.rHCOt-CMCMO©©©t^rHCOOS©C2-^l

£°3 M

coc)^co>o-^co©©>oio©iio-^c7s-rhit-LCiirs-^i^-cococorH CDOJOOtOCNC-QO^OOTtlcncOiOCOOHCMrH^OCMiQ^iO c o c - t - c n a i x t H i i c j O H i O H C o c n c o c o o j t - c N H H O O i H

OHH^

Ti Ö0

Ti bD

>> rO ro

rQ

ro

"2 ®

Ti G

G Ti 03 g

il.: • • a * bcgj O o3

03¶T3 C0 CO

bCrrJ

0¶Q a > « j f l a i 5 > D ! H , J r*"' G uTi ^ a bo' S A --G ^ j ' TD O S£ S o «

° r . O O n i 3 3 -fl 'S g bo .£• o O ö 0 . 2 5 ö 2 ° ^ r 2

oj

S ^ r o ^ ,2

£

bO £ CO

fl

rQ

fe

^

« s is £ S fe a g . ® 2 ^

03 r Q

äo P roö S M ^ ö w M S B ^ o D ^ ö:o3co^OM:s3 >O ro ^^b ? ^ :c3 PH

i

Statens offentliga utredningar 1933 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Förberedande utkast till strafflag. Brott mot politiska Betänkande med förslag ang. åtgärder för ett bättre nyttjande av landets skogstillgångar. [2] rättigheter. Brott mot allmän ordning och frid. [6] Betänkande med förslag till organisation av det frivilliga skydds- och hjälparbetet beträffande frigivna fångar. [11] Industri. Statsförfattning.

Allmän statsförvaltning.

Handel och sjöfart. Kommunalförvaltning.

Statens och kommunernas flnansväsen. Skatteutjämningsberedningen 2. [3] Skatteutjämningsberedningen 3. [4] Utredning och förslag ang. importmonopol på kaffe. [15] Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordbruksfastighet å landsbygden enligt beredningsnämndernas förslag vid 1933 års allmänna fastighetstaxering. [19]

Kommunikationsväsen. Betänkande med förslag ang. varningsmärken och säkerhetsanordningar vid korsningar i samma plan mellan järnväg och väg m. m. [7] Betänkande med förslag till lag om rätt att med motorfordon befara enskild väg m. m. [9] Betänkande ang. statsinlösen av Ostkustbanan och Uppsala—Gävle järnväg. [18]. Automatisering av telefonnätet på Sveriges landsbygd. [16]

Politi.

Bank-, kredit- o c h penningväsen.

Socialpolitik. Undersökning rörande behovet av en utvidgning av bostad sstatistiken jämte vissa därmed förbundna bostadspolitiska frågor. [14]

Försäkringsväsen.

Kyrkoväsen.

H ä l s o - och sjukvård.

Allmänt näringsväsen. Betänkande beträffande vattenfallsstyrelsens taxor för elektrisk kraft till abonnenter på landsbygden. [8]

Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Utredning och förslag rörande åtgärder för beredande av ökade möjligheter att indraga lärartjänster vid folkskole^ väsendet. [5] Förslag med betänkande rörande det akademiska befordringsväsendet och prokanslersinstitutionen. [10].

Försvarsväsen. Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Jordbruksutredningens betänkanden. 9. Betänkande ang. produktions- och avsättuingsförhållandena för slaktdjur samt kött och fläsk. [12] Utrikes ärenden. Internationell rätt. Berättelse över Statens spannmålsnämnds verksamhet m. m. Lagberedningens förslag ang. vissa internationella rättsunder år 1932. [17] förhållanden. 4. Förslag till konvention mellan Sverige Betänkande med förslag ang. ändrade bestämmelser om Danmark, Finland, Island och Norge ang. konkurs m. m. [4 mjölkavgifters upptagande och användning. [18]

Stockholm 1933, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B. 331273