Konjunkturspridningen en teoretisk och historisk undersökning
Ur KB:s samlingar
Digitaliserad år 2013
“
111::
ARBETSLÖSHETSUTREDMSQESS;BETÅNKANñEL
v . B1LA_GOR,BAND.1 ›
T 0 OH H ORI
IST SK
E.O_RE1‘..IS.K‘ f
-_ÄTNHDLEVRSÖKNIHING
AV
DAG HAM KJÖL
MARS
k
1. Logberedningønsiörsugangüendat internntionrenn9 yiinportmonopolpñ/ ., vinn 1:s1ug‘ a.1_:,‘g§énda‘)‘
riittnttirhinanden. V4. Förslagtill konvention mellansve- i _ Mucus. ‘$0 s. Fl.. i rige, Denmurk. Finland, inland och Norge angåendekon-” n. Automatisering av telefonnätet på sveriges landsbygd» kan. m. m. Nontedc. 88 a. Ju.. G‘iwborg,.!s‘:1miie’r. as a. ii. \ 1. Betänkandemed förslag angåendeåtgärderför ett bättre 17. 3:71 teise över Statens verksamhet
nviandam skogstiilgångar. Beckman. 2:5 a. - ‘m. m. under år 1082. Marcus.spauumâisâiimngs› 2 s. o. “ ;ånyttjnnáe 18. Betänlmnde med *förslag angåendeändrade bestämmel- §..Bk;M.ent:}3mn!n¢sbeiedn1ngen2. i. Defkommunsln för- ser om mjöikevgittcrs upptagande och användning. vvaltninxsnppgitbernaanmmsiering m. m. i vissa frem»- Marcus. 62 s] Jo. _.cmode lindar. 2. Den nuvarande fördelningen mellan 19. Undersökning av taxeringsutinilet beu-ammde jordj unten och kommunerna av utgifterna för de bl ‘ ‘ “ ‘ t å_ ‘ ‘ygden enligt beredningsnämn- /törvaltaingsbestyren i Sverige. B. De svenskakommu- demos forslag vid 1938åre allmänna fastighetstaxering.i nnlförbunden. Norstedt. vj, 88 I. Fl. Hteggström. 66 s. Fi. .r Skittentjimnlngsberedningen. 8. Principbetiinkandamed 20. Utredning rörande kostnaderna för vissa genom statens
. lörslsgñtüi sketteutjämnendeåtgärder genom överüytt-y arbetslöshetskommission utförda arbeten i jämförelse i ning till staten eller till större kommunala utdebite med koetnaderna.för motsvarande i- annan ordning utgrlngsomrlden av kostnader för kommunalaförvaltninga- förda arbeten m. m. Norstedt. 60 s. S. nppgifter. -Noretedh(2), 344 s. Fi. ‘
2] Utredning och förslag .rörande grunder och förfarings- , . Utredning och förslag rörande åtgärder för beredande sätt för dyrortsgrnpperingsarbetet ävensom rörande i ;av Ökademöjligheter ett vid tolk. samband därmed stående frågor. Haaggström. 165 s. _ skoleväøendet. Norstedt. indragnmifirartjfinsber19 e. o .r\df-r\ r (i. Broctmot politiske rättigheter. Brott mot allmän ord- im ning ooh frid. Förberedandeutkast till strutting. speci- 22. Förslag till lag om sterilisering av vissa sinnessjuka, ella 11. Av J. C. W. Tbyrén. Lund, Berling. si esslöe.eller uv annan rnbbning av sjäisverksnmheten 297g.delân.I. lidande personer. Marcus. 97 s. Ju. _ 1. Betänkande med förelag angåendevnruingxmiitken och . Yttrande och förslag angåenderevision av gällande för: - a säkerhetsanordningar vid -korsningnr i sammeplan mel- ordningar om kommnnelstyrelse i Stockholm m. m. ,lnn järnväg, och väg m. m, Idnu. 99 s. k. Beckman. 95 s. S. _ . Betänkande bemmande vntbenfallsatyrelsenstaxor för
till Betänkande angående gottgörelse åt statsverket och de
abonnenter på. landsbygden.Idnn. sportelbetälstigudei händelseav inteckuingsförnyellsernns
eiektriskxkraft14,8s. .
avskaffandem. m. Marcus. 82 s. Ju. . Betänkandemed förslag till ing om rätt att medmotorfordon bdsm enskild väg m. m. Idun. 24 s. K. 25. Betänkande angående ordnandet nv avsättningsiforhåi-d 19. Förslag med betänkande rörandevdet akademiskabefud- lnndena för inom riket. tillverkad sprit m. m. Marcus. ringsväseudet och proknusiersinstitutionen. Norstedt. 323 s. FL_ « _ . 210 s. E. . 26. Betänkande om förbättrad utbildning i stndsplnmekonst n. Betänkande med förslag till organisation av det iri- jämte vad därmed äger sammnnhnng. Häggström; 62
s; E. ’ villlga ekydds- och hjälparbetet betriiflnnde frigivna fångat. Marcus. 168 s. Ju. -
27. Betänkande med forslag till ändrade bestämmelsernn- 712. Jordbrnklntredningens betänkenden. 9. Betänkande gâendeföüiittmd dekiarntionskontroii och till förstärkt Angående pmdnktions- och avsättningstörhåilnndena tunexiugwiganisation m. m. Marcus. 281 s. Fi.. , för slnktdjur samt kött och fläsk. Beckman. 251s. Jo. 28. Förslag till vissa ändringar i kungl. byggnadsstyxrelsens . Betänkandeangåendeshntsinlösen“iiv Ostkustbananoch- normaiförsiag till byggnadsordningar m. m. Marcus. Uppsala-Gävle järnväg. Beckman. vj, 42 s. K. 1 s. K. Undersökning rörande behovet av en utvidgning» av 29. Afietalfiahetautreduingens betänkande. 2. Bilagor” band boatadsstatistiken jämte vissa därmed förbundna bo- 1. Koujnnkturepridningen. Av D. Hammnrskjöld.. Norstndspolitiekafrågor. Marcus. 111 s. Fi. stedt, viij, 250, 16 s. S. .
. Anm. Om särskild tryckort ej engives,är tryckorten Stockholm. Bokstävernn medfetstil utgöra.begyynnelsebokstiiivez-nu Vtill det departement, under vilket utredningen nvgivits. t. ex. E. = eckleninetikdepertementet,Jo. =: jordbnfi-* ‘eparoemuencct. Enligt kungörelse: den 8 febr. 1922mg. statens offentliga utredningar; yttre anordning (nr 98)utgivna ntredningnrnsui om- _ slog med enhetlig färg ?ör varje departement,
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1933: 29 SOCIALDEPARTEMENTET
ARBETSLÖSHETSUTREDNINGENS BETÃNKANDE II BILAGOR, BAND 1
KONJUNKTURSPRIDNINGEN
EN TEORETISK OCH HISTORISK UNDERSÖKNING AV
Dag Hammarskjöld
STOCKHOLM 1933 KUNGL.BOKTBYCKERIET. P. A. Nonsmnr dc sömn: 331179
Stockholm den 20 oktbber 1933;
Till KONUNGEN.
Anbetsléshetsufredningen får härmed till Eders :t överlämna.
Kungl. Maj en
ipå kommitténs uppdrag av dess sekreterare verkställd
undersökning av det
svenska näringslivets beroende
av den internationella, konjunkturutvecklingen.
IV
Undersökningen utgör 4 till arbetslöshetsutredningens betankanden.
Bilaga
Framställningen omfattar en teoretisk översikt över viktigare drag i den me-
genom vilken konjunkturförändringar spridas genom näringslivet, och kanism,
en därpå undersökning av den ekonomiska utvecklingen i Sverige åren
grundad
1922-193L Översikten avser att komplettera Bilaga 1 till utredningens tidigare betänkande Bagge: Orsaker till arbetslöshet, Statens off. utredningar
(G. 1931: 21) genom en för kommitténs syften gjord bearbetning av de penningteoretiska frågeställningarna, sådana de föreligga i den moderna penningpolitiska diskussionen. Den framstår sålunda tillsammans med nyssnåmnda arbete av professor Bagge som en redovisning av den allmänt teoretiska bas, vilken tjänstgjort som utgångspunkt för kommitténs diskussion.
Underdånigst
GUNNARHUSS.
Dag H ammarskjöld.
KONJUNKTURSPRIDNINGEN
EN TEORETISK OCH HISTORISK
UNDERSÖKNING
AV
FIL. LIC. DAG HAMMARSKJÖLD
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Första avdelningen.
DEN INTERNATIONELLA PRISSPRIDNINGEN. TEORI OCH METOD. Sid. Kap. Problemställningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 .Undersökningens uppgift 3 — Spridningsfirlopp och primärförändringar 4 - och mekanisk 5 — Organisk prisspridning Terminologiens tilllämpning 9. Kap. II. Den -mékaniska framträdande. 1. På en
prisspridningens
I. Grundläggande . . . . . . . . . . . . . . . 11
begrepp.
Metodens premisser 12 —-—Första prisekvationen 15 ~— Andra prisekvationen 17. v II. Typförlopp för den mekaniska . . . . . 19
prisspridningen
Vid ett isolerat köpkraftstillskott 19 ——Vid begränsat kumulativ utveckling 22 —-— Vid en tjänsteprisstegring 24 - Sammanfattande .exempel 81. III. bankstatistiska . . . 33
Köpkraftsformlernas motsvarighet
Under förenklande 34 — Vid förekomsten av förutsättningar medelsreserver etc. 37. IV. Relationen bankmedel- kontanter . . . . . . . . . . . 41 Vid ökat sparande 41 —-—Vid ökad kreditgivning från centralbanken 43 - Vid mellan olika 45. växling betalningaformer V. för den »renas
Bestamningsgrunderna. cirkulationshastig-
Betalningsintervallen och cirkulationshastigheten 48 — Omsättningen i mellanskikten och cirkulationshastigheten 49 —-—Mede1sreserverna och cirkulationshastigheten 50. VI. Kvantitetsformelns under en mekanisk
förändringar pris-
Exkurs I. . . . . . . . . . . . . . . . 53
Metodmotivering.
III. Den mekaniska framträdande.
Kap. prisspridningens 2. På. en öppen
I. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57
Köpkraftsformeln.
_ L ___ , _4nA.:4|(h1b2AuAL_t,ln~\__\
II. bankstatistiska
Köpkraftsformelns motsvarighet
Vid _primära handels- och kapitalrörelser 560 ——Vid sekundära kapitalrörelser 61 —— Vid guldrörelser resp. fri valuta 63 - Överföringen av ränteförändringar 65.
III. Den mekaniska .prisspridningen 67
genamen öppensmargknad
Vid automatisk balansering 68 ——-Vid prisförändringar 70 — Prisindextalens analytiska ;betydelse vid förklaringen av handelsoch valutaförändringar 73. IV. Den mekaniska utvecklingen vid 76
primära kapitalrörelser
Kap. IV. Samverkan mellan mekanisk och organisk prisspridning på en öppen marknad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78 I. Den automatiska vid en
prisförandringen prisöverföring
mellan olika skikt. och
Import- efterfrågeelasticiteternas
inbördes relation . . L. . . . . . . . . . . . . . . . . 7-8 Numerisk .exemplifikation av ;utvecklingen vid en isolerad importprisförändring 81. II. vid en 84
Utvecklingen generell *importprisstegring
III. *Utvecklingen vid . . . . . . . . . .
valutadepreciering
Kap. V. Orsaker till successiva och inom
parallella primärförändringar
prissystemet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90 I. .Allmänna till . . 90
grunder parallella primärfögrändringar
II. Tekniska .förändringar såsom orsak successiva
pris-
förskjutningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91 III. De kumulativa . . . . . . . . . 96
oändligt prisrörelserna
IV. Exempliñkation av :konjunkturspridningen.genom parallella
och successiva . . . . . . . . . . . 102
.primämförändringar
Kap. VI. Prisrörelsernas framträdande i det statistiska materialet. . . 104
I. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104
Indextyperna
Penningvärdesindices 104 - Budgetindices 106 ——-Typindices 107.
II. och . . . . . . . 109
Konsumtionsprisindex köpkraftsindex
III. Isolering av prisrörelserna genom analys av spänningen
mellan olika 111
prisskikt
IV. av prisrörelserna av den allmänna
Isolering genom analys
prisdispersionen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115
Exkurs II. Det svenska över
varuprissystemets uppbyggnad
organiska prisrelationer . . . . . . . . . . . . 117
VIII
Andra avdelningen.
SVERIGES NÄRINGSLIV OCH DE INTERNATIONELLA KONJUNKTURERNA i I ÅREN 1922-1931. Sid. Kap. VII. Översikt över de centrala 131
prisbildningsfaktorernas utveckling
Bestämning av köpkraftsutvecklingen 132 — Bestämning av avsättningskonjunkturen 142 — Kontroll av köpkrafts- och avsättningsbestämningarna 144. Kap. VIII. ekonomiska . . . . . . . . 153
Importutvecklingens bakgrund
I. Den allmänna . 153
importutvecklingens betingelser
II. Orsaker till fluktuationer i importen av vissa varor . 158 Stenkol 159 — Koppar 164 — Bomull och ull 1_68 — Majs 173 - 176 - Kaffe 179. Oljekakor Kap. IX. ekonomiska . . . . . . . . 181
Exportutvecklingens bakgrund
I. beroende av inhemsk . 181
Exportindustriernas efterfrågan
Papppersmasseindustrien 183 — Träindustrien 185 -- Verkstadsindustrien 186 ——Pappersindustrien 188 — Jordbruket 189. II. Exportexpansionens beroende av inhemska 192
prisrelationer
Kap. X. Utrikeshandeln, och den interna
kapitalrörelserna konjunk-
turen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . a . . . . . . . 200 I. Kapitalrörelsernas allmänna karaktär och återverkan . 201 II. Prisfluktuationernas internationella och åter-
betingelser
verkan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 206 Kap. XI. De internationella betalningarna och . . 215
penningmarknaden
I. Utvecklingen år 1922 . . . . . . . . . . . . . . . . 215 Valuta- och kapitalrörelser 216 -~ Prisrörelser 219 - Handelsoch avsättningsförändringar 224. II. Utvecklingen åren 1923-1929 . . . . . . . . . . . . 230 III. åren 1930-1981 . . . . . . . . . . . 243
Utvecklingen
Handels- och prisförändringar 243 - Avsättningskonjunkturen 246 — 248. Kreditkonjunkturen Tabellbihang . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 251 Förteckning över anlitade . . . . . . . . . . . . . 266
kallpublikationer
FÖRSTA AVDELNINGEN
DEN INTERNATIONELLA PRISSPRIDNINGEN
TEORI OCH METOD
KAP, I.
Probiemställnxingen.
På en öppen marknad, alltså t. ex. inom ett land med i huvudsak fria -eko-
nomiska förbindelser med världsmarknaden, beti-ngas icke endast konjunktur-
laget utan även möjligheterna att på ekonomiskt-politisk väg påverka detta väsentligen av den ställning, landets näringsliv intar i det internationella konjunkturförloppet. En aktiv ekonomisk politik »i syfte att förebygga .eller minska arbetslösheten måste .därför .utgå från .en undersökning .av den internatio- -nella -konjunkturspxzidningens ;mekanism och dennas sätt att fungera under de speciella »betingelser :som möta inom det egna landet. Ehuru det äruteslutet att i nuvarande läge behandla detta problem, med vilket .den ekonomiska forsakningen först under senare år givit sig i kast, så. uttömmande som ur epraktiska .synpunkter vore önskvärt, har det likväl synts lämpligt att till komplettering av de specialundersökningarr av olika hjälpmedel vid hekämpandet .av arbetslösheten, .vilka frarmläggas i särskilda :bilagor till ;arbetslöshetsutredningens betänkande II, utarbeta »en översikt över vissa centrala frågor rörande den internationella konjunkturspridningen och Sveriges ställning i det internationella konjunktur-förloppet. Väsentligen har detta arbete, varav resultaten framläggas i denna bilaga, fått inrikta sig på att besvara en del allmänna spörsmål, vilka synts vara av grundläggande ;betydelse för ställningstagandet -till möjligheterna att på ekonomiskt-politisk väg förebygga eller .minska arbetslösheten i Sverige. Å ena sidan har det framstâtt som :en angelägen uppgifzt .att skapa .en säkrare grund :för ;prövningen av halten i de köpkraftsresonemang, som spelat en framträdande roll inom den konjunkturpolitiska. diskussionen under senare år, samt överhuvud för bedömandet av de monetära förloppen, vilkas mekanism trots sin genomgripande praktiska betydelse är mycket ofullständigt känd. Å andra sidan har .det synts nödvändigt att pröva, vilken ledning utvecklingen .fram till den nuvarande depressionen kan ge vid försöken att bedöma närmast penningpolitiska åtgärders verkningar i Sverige. Särskild uppmärksamhet .har ägnats de förhållanden som avgöra (utrymmet för en självständig konjunkturntveckling inom landet. Beträffande bilagans inriktning i övrigt hänvisas till motiveringen .i betänkandet.
Anmärkning. Litteraturnotiserna ha i denna framställning starkt begränsats. När diskussionen rör sig pá mark, vilken framstår som definitivt erövrad av nationalekonomien, imföras inga hänvisningar. Litteratur uppgives däremot dels i de fall då. framställningen dzirekt anknyter till arbeten, vilka av förf. betraktats som i huvudsak »definite contributiions», ehuru de icke allmänt tillerkänts en sådan ställning, dels när nyare specialproblem baehandlats i de citerade arbetena på ett sätt som är ägnat att komplettera framställningen, duels slutligen när litteraturuppgifterna behövas för att orientera den med ämnet förtrogne i diskussionens till dominerande teorier. Framställningen ingår aldrig på polemik.
relation
När man vill undersöka - termen användes här och
konjunkturutvecklingen
i det följande för att beteckna den ekonomiska utvecklingen överhuvud och begränsas alltså icke de kända fluktuationerna inom denna ——
att gälla cykliska faller det sig naturligt att utgå från priserna och deras förändringar. I priserna sammanbrytes inflytandet från förskjutningar av produktion och efter*frågan, priserna avgöra-räntabiliteten, inkomstutvecklingen och inkomstfördellningen etc. Om priset sättes i centrum för konjunkturskildringen, framstår den ekonomiska utvecklingen som en serie varandra avlösande priskonstellationer, vilka äro ägnade att framkalla driftsinskränkningar eller driftsutvidgçningar inom enstaka näringsgrenar eller eventuellt inom landets näringsliv i dess helhet. Priskonstellationerna stå till en del i omedelbart sammanhang med föregående priskonstellationer, till en del bestämmas de av andra, i föirhållande till det ekonomiska livet mer eller mindre externa inflytanden. I förra fallet kan man karakterisera den ekonomiska utvecklingen som ett prissspridningsförlopp, i det senare åter möta primära prisförändringar. En undensökning av konjunkturspridningens mekanism blir tydligen med den angivnxa utgångspunkten detsamma som en undersökning av den tekniska utformningezn av olika prisspridningsförlopp samt av orsakerna till ett parallellt framträdande av primära prisförändringar.
Var gränsen skall dragas mellan spridningsförlopp och primärförändringair
är väsentligen en lämplighetsfråga. Fullt klar blir distinktionen, om man sonn
primärförändringar betraktar uteslutande de prisförskjutningar, vilka utt-
lösts av icke-ekonomiska händelser, såsom t. ex. missväxt, politiska ingripamden eller modeförskjutningar. Man måste i alla andra fall kunna konstaterra en orsakskedja —— låt vara. ej sällan lång —— mellan de olika priskonstellatironerna.
Vill man erhålla en konkretare bild av konjunkturspridningen, faller deet sig emellertid naturligare att —— med uppgivande av en del av den logiskca
— bestämma snävare och låta det omfatta em-
skärpan spridningsbegreppet
dast de fall, då en särskilt direkt och kraftig orsaksrelation kan konstaterazs. En grupp spridningsföreteelser av denna art utgöra de fall, då priserna på die berörda varorna (resp. tjänsterna) normalt stå i en lagbunden relation tilll varandra på någon av följande grunder:
A. 1. Den ena varan är material för den andra —-
(mjöl bröd).
2. Den ena varan kan ersätta den andra vid konsumtion ——
(smör
eller —
margarin) för produktiva ändamål (tegel cement).
3. Varorna äro föremål för alternativt utbud - smör -—-
(mjölk ost)).
B. Varorna äro föremål för utbud» ——-
»gemensamt (nöthudar nötköttt)
eller »gemensam efterfrågan»
I en andra grupp spridningsfall, där orsaksrelationen är direkt men däremcot icke någon lagbunden relation mellan olika priser behöver möta, förmedlaas prisrörelsen därigenom, att prisförändringen på en vara eller tjänst ökar elleer minskar vissa personers köpkraft, så att deras efterfrågan förskjutes. Ein prisstegring på en viss vara kan via en därmed eventuellt förbunden körp-
hos de berörda producenterna ge upphov till en prisstegring på
kraftsökning
en del av dem efterfrågade varor.
har i det följande begränsats att omfatta nu nämnda
Spridningsbegreppet
två grupper av mellan olika priskonstellationer, medan övriga
orsaksrelationer
i dessa betecknats som trots att det kan-
förändringar primärförskjutningar,
ske är när dessa successivt, konstatera förekomsten av
möjligt att, uppträda
direkta orsakskedjor mellan de olika prisförändringarna. Denna avgränsning har endast betydelse ur dispositionssynpunkt och har skett, emedan bestämningarna synts möjliggöra en enkel och gripbar överblick över konjunkturöver-
från land till land. Av uppläggningen följer emellertid att man vid föringen diskussionen av orsakerna till ett parallellt framträdande av primära prisförändringar i olika länder kommer att behandla en serie företeelser, som även de äro spriedningsföreteelser i den meningen, att den ena prisförändringen utlösts av den andra genom vissa reaktioner av - ofta på grund av mellanledens antal ~— mera oregelbunden art. Som senare skall visas, framstår f. ö. en spridning i här tillämpade trängre bemärkelse som en central faktor även i de man i de kanske viktigaste av dessa fall kan konstatera.
orsakskedjor,
Även på denna grund har en utbrytning av de ovan skildrade direkta orsaksrelationerna synts motiverad.
Framställningen av spridningsförloppen lika väl som av de parallella primärförändringarna har på. grund av problemets omfattning måst begränsas till vissa centrala spörsmål, vilka det vid förarbetena till arbetslöshetsutredningens betänkande II framstått som för dess syften särskilt angeläget att få utredda. En närmare förklaring av dispositionen synes påkallad endast med‘ hänsyn till vissa av de avgränsningar som genomförts vid behandlingen av prisspridnings-
förloppen.
Det karakteristiska för orsaksrelationerna inom den första av de ovannämnda grupperna spridningsfall är att de återgå på vad man kan beteckna som ett organiskt samband mellan de berörda varorna och tjänsterna, medan orsakskedjan i den andra gruppen fall knytes på monetärt mekanisk väg. De under A i första gruppen sammanförda organiska relationerna ha det gemensamt, att de tendera att förskjuta de förbundna priserna i samma riktning. De under B sammanförda relationerna driva däremot priserna i olika riktningar. Spridningsförloppen av typen B äro givetvis av relativt underordnad betydelse. Att såväl vid förklaringen av konjunkturspridningsförloppen som vid praktiskt politiska ingripanden stor vikt måste fästas vid den likriktade spridningen torde otvetydigt framgå av de anförda exemplen. Det har därför i en framställning av denna art framstått som försvarligt att avgränsa problemet genom att konsekvent bortse från spridningsföreteelser, vilka återgå på gemensamt utbud eller gemensam efterfrågan. Om man så vill, utgör detta en ytterligare, logiskt inkonsekvent men praktiskt lämplig avgränsning av själva spridningsbegreppet. Termen organisk prisspridning kommer sålunda i det följande att reserveras för spridningsförlopp av typen A.
På ett par punkter är avgränsningen
av den organiska prisspridningen ej:
fullt klar. Det är sålunda tydligt att främst den i vilken olika
omfattning
varor kunna ersätta varandra för konsumtivt eller produktivt bruk icke är på. något sätt objektivt bestämd. Ett försök till positiv avgränsning har ovan gjorts genom att orsaksrelationen karakteriserats som ett normalt substitutionsförhållande. Om än denna precisering, som senare skall visas, är av praktiskt värde, så löser den dock givetvis icke det teoretiska Nu bespörsmålet. rörda- svaghet i begreppsbestämningen saknar såsom denna i det
emellertid,
följande utnyttjas, större betydelse. Den organiska prisspridningen- medför att de skilda i viss
tydligen, priserna
utsträckning kunna sammanföras i olika grupper, vilka präglas av en i så. måtto enhetlig utveckling, som priserna inom resp. grupper, om de än ge utslag av växlande styrka, dock tendera att förskjutas i samma riktning ochsålunda synas avvika från varandra företrädesvis på grund av varierande reagibilitet för den förändring som utlöser grupprörelsen. Denna karakteristik ställer saken på sin spets och får därför icke tolkas Såsom skall strängt. visas i exkursen till kap. där en av den VI, framställning gives organiska gruppbildningens orsaker, innebörd och betydelse, anger den dock det för de organiska förskjutningarna väsentliga. Nyss påpekade obestämdhet i avgränsningen av området för vissa slag av organisk medför givetvis,
prisspridning
att denna spridningsform principiellt berör icke endast inom priserna resp. organiskt sammanfogade grupper utan prissystemet i dess helhet. Emedan de grundläggande orsaksrelationerna medföra en relativt ensidig inriktning av spridningen, ger den likväl aldrig i och för sig —— förhållandena gestalta sig annorlunda, när den kombineras med en mekanisk spridning —— prissystemet men väl enstaka delar av detta en enhetlig i ovan karakte-
rörelseriktning
riserade mening. . Beträffande uppbyggnaden- av de organiska prisgruppema kan man med utgångspunkt från .arten av de grundläggande orsaksrelationerna fölsäga jande. Å ena sidan existerar ett organiskt prisberoende mellan mot varandra svarande råvaror, halvfabrikat, helfabrika-t i partihandeln och* helfabiikat i detaljhandeln, alltså i vertikal riktning. Å den andra sida-rr har man att räkna med ett horisontalt‘ prisberoende mellan varor på,- samma produktionsstadium eller i samma prisskikt, vilka kunna ersätta varandra för produktiva syfteneller i konsumtion eller eventuellt äro föremål för alternativt utbud. En- horiscntal prispaverkan är alltså alltid bunden vid ett visst produktionsstadium» eller prisskikt — i det följande betecknade som râvar-u-
resp; ha.lvfa.Brikats-,
parti- eller - under det att den helfajbrikats-, detaljskiktet vertikala prispâverkan skär igenom de olika prisskikten. Föreligger av sä t. ex. en prisgrupp sådan uppbyggnad, att de inkluderade råvarorna A och B på kort sikt ärofullständigt oberoende av varandra. medan de däremot svarande
färdigproduk-
terna A1 och B, i detaljhandeln visa en påtaglig ömsesidig påverkan - alltså
— skulle detta med här föreslagna terminologi* sammanfattas så, att
:§42: 14_ 1
7,.
horisovntal prispåverkan föreligger endast i detaljskiktet medan den vertikala prispäverkan är på kort sikt ensidigtpositiv. Gruppen At, B, A1, B1, kan i- sin helhet betecknas som organisk, men en parallell prisutveckling kan för kortare tidsavsnitt påräknas endast mellan A1 och B1. En allmän överensstämmelse mellan prisrörelserna inom gruppen skulle erhållas, om denna t. ex. ägde upp-
A- B SB byggnaden Ti lT eller l i .
1:31 A1 1
En översikt över lagarna för den organiska prisspridningen skulle givetvis kunna lämnas efter rent teoretiska linjer. Till detta frâgeområde hänförliga problem ha i stor utsträckning varit föremål för ingående abstrakt analys i den ekonomiska litteraturen, och fullständigheten skulle egentligen kräva, . att en resumé lämnades över de viktigaste resulta-t, man därvid nått. Det har emellertid för denna undersöknings syften synts mera fruktbringande att skjuta de teoretiska spörsmvålen åt .sidan och i stället genom en prövning av det svenska varuprismaterialet söka fastställa, hur det svenska varuprissystemet ur organisk synpunkt är uppbyggt, alltså vilka vägar den organiska prisspridningen faktiskt följer på den svenska marknaden samt styrkan och riktningen av det direkta prisberoendet? Framställningen kommer alltså för nu diskuterade spridningsforms vidkommande icke att ingå på en allmän teoretisk analys, motsvarande den som befunnits nödvändig bl. a. beträffande den andra gruppen spridningsföreteelser.
Den mekaniska prisspridningen möter i två skilda former. En med en prisförändring förbunden förskjutning i köpkraften hos vissa personer kan tydligen komma till stånd antingen inom ramen -av oförändrad total köpkraft, i vilket fall den jämnt motsvaras av en köpkraftsförskjutningi motsatt riktning inom någon annan del av marknaden. Den kan emellertid även. korrespondera mot en förändring i den totala köpkraftens omfattning. I förra fallet erhålles vad man kan beteckna som komplementära mekaniska spridningsprooesser, vilka tendera att neutralisera varandra.” I det senare erhålles en- enkelriktad mekanisk prisspridning. Beträffande var och en av de komplementära mekaniska prisspridningarna gälla givetvis inom de delar av marknaden, vilka den vid en viss tidpunkt genomträngt, samma lagar som för den» enkelriktade mekaniska prisrörelsen. I så måtto ställa de komplementära processerna inga särskilda teoretiska problem. Det har därför synts lämpligt att begränsa framställningen till mekanismen för och betydelsen av den enkelriktade processen, vilken sålunda i^ det följande ensam avses med beteckningen mekanisk
1 Att framställningen begränsas till en översikt över varuprissystemet beror uteslutande på. bristen: på material, ägnat att mera i detalj belysa utvecklingen av priserna. pá tjänster etc.
2 Antagandet av kompensation i här angivna fall stödjes på. analysen i följande kapitel och ligger till grund icke endast för begreppsbestämningen ovan utan även för åtskilliga senare resonemang. Dess riktighet har nyligen på ett beaktansvärt sätt bestritts av Koop_mans i Zum Problem des »Neutralem Geldes (Beiträge zur Geldtheorie herausg. Hayek, Wien 1933). Hans. kritik bygger likväl på i detta sammanhang icke acceptabla förutsättningar. Den av Koopmans skildrade processen. torde fullständigt korrespondera mot de med en köpkraftsförändring förbundna förlopp, vilkas innebörd och betingelser diskuteras nedan sid. 25. Jfr Koopmans anf. arh exempelvis punkt 77 sid; 325.
8 .
prisspridning. Även i detta fall kan man tala om en dispositionstekniskt motiverad ytterligare begränsning av själva spridningsbegreppet, vilken i så
måtto icke endast grundar sig på. lämplighetsskäl som de komplementära mekaniska processerna även från de givna utgångspunkterna låta sig konstrueras som fall av samordnade primärförändringar. Om man t. ex. att den antar,
företagarkategori, vars köpkraft ökas, använder köpkraftstillskottet på exakt
samma sätt som den kategori, vars köpkraft minskats, skulle ha utnyttjat den
förlorade köpkraften, komma tydligen aldrig några komplementära sprid-
ningsprocesser igång. Det är tydligt, att, om man tar den förra situationen till utgångspunkt, det moment som sålunda måste tillkomma, för att en ändrad fördelning av köpkraften utan förändring i dess totalbelopp skall utlösa nya — alltså vissa olikheter i skilda efter-
prisförändringar inkomsttagargruppers
— låter med i efterfrå frågeinriktning sig jämställas en spontan förändring geinriktningen, en typisk grund sålunda till primära prisförskjutningar. Hur man vill betrakta saken är emellertid av mycket underordnad vikt för den fortsatta diskussionen. Någon saklig betydelse tillkommer icke i det följande den diskuterade avgränsningen av spridningsbegreppet. Gemensamt för de enkelriktade och komplementära processerna är att de, i motsats till de organi-ska, icke bygga på orsaksrelationer av en art, som medför en ensidig inriktning av spridningen. De beröra därför icke endast som de organiska principiellt prissystemet i dess helhet utan tendera därjämte i och för sig på lång sikt att nå. dess olika delar med samma styrka? De kom-
plementära spridningsprocesserna lämna tydligen prisnivån oberörd, medan de
enkelriktade förskjuta den i en viss riktning. Med hänsyn till sitt framträdande i kan den mekaniska -- i den prismaterialet prisspridningen trängre bemärkelse termen ———sålunda karakteriseras som en äger i det följande spridningsform, vilken tenderar att ge prissy-stemet en enhetlig rörelseriktning. Den mekaniska prisspridningen har m. a. o. samma inflytande på prissystemet i dess helhet som den organiska på vissa delar därav.” Till slut böra några ord tillfogas rörande förhållandet mellan den organiska och den mekaniska pri-sspridningen. Det bör observeras att de olika sprid.ningsformerna skiljas från varandra med hänsyn till de grundläggande orsaksrelationerna och icke på. grundvalen av det för spridningsformerna i isolerat 1 Lika. väl som vid den organiska spridningen har man givetvis att räkna med växlandre »känslighefm för den gemensamma rörelsen hos varor och tjänster med olikartad ställning i den ekonomiska processen. Den mekaniska prisspridningens tendens att nå pris»systemets skilda delar med s-amma styrka bör därför komma till uttryck i en jämn dispersion av priserna kring medelförskjutningen och icke i likformiga prisrörelser. 9 Den här givna karakteristiken av de olika spridningsformernas inflytande på pris» systemets utveckling, vilken i detta sammanhang som senare skall visas är av sekundäzr betydelse, upptages till förnyad behandling i kap. VI. Det blir därvid tillfälle att disku-tera frågan, om man i ovan skisserade förhållanden eventuellt har en utgångspunkt för lösnningen av det gamla problemet att statistiskt isolera »changes On the side °f m°Iley» från! »changes on the side of goods». Den fråga som här tillsvidare lämnas öppen är tydligem om en förskjutning av produktiviteten vid oförändrad köpkraft ger samma prisbild sonn en förskjutning i motsatt riktning av köpkraften vid oförändrad produktion, alltså sonn en mekanisk prisspridning, eller om den ger bilden av en isolerad organisk prisspridning från de omedelbart berörda produkterna. Att frågan kan lämnas öppen beror därpå, attt, som i fortsättningen framhålles, prisspridningstyperna definierats i anslutning till arten aw de grundläggande orsaksrelationerna och icke i anknytning till olika prisbilden
tillstånd karakteristiska inflytandet på prissystemet. Av vikt år vidare att de för resp. spridningsformer centrala orsaksrelationerna i ett givet fall mycket val kunna föreligga samtidigt. Om man t. ex. erhåller en prisstegring på ett visst fårdigfabrikat, vilken förbindes med en ökning av köpkraften hos producenterna av den berörda varan, möter intet hinder mot att deras ökade
inriktas mot råvaror. till dessa år tydligen i
efterfrågan Prisspridningen
detta fall mekanisk och organisk. Skulle spridningsformerna ha definierats med från det inflytande på prissysfemet, de isolerade utöva,
utgångspunkt
hade i ett dylikt fall en viss oklarhet icke kunnat undvikas. Av det anförda framgår att man i praktiken oftast måste möta en kombination av mekaniska och organiska spridningsprocesser. Som senare skall visas, år det dock även av praktiska skål betydelsefullt att fasthålla och i görlig mån genomföra distinktionen. Med de valda begreppsbeståmningarna kan detta alltid ske i den teoretiska analysen. statistiska undersökningar år uppgiften vanskligare.
Vid
Problemställningen i föreliggande undersökning och de införda distinktionernas tillämpning på denna belyses enklast genom ett par exempel.
Antag t. ex. att en primär prisförändring på en betydande hemmamarknadsvara framträder i Den sprides då på organisk eller
England.
mekanisk väg i första rummet genom det engelska prissystemet samt ger eventuellt successivt även upphov till nya primårförändringar. Antag vidare att den på rent organisk väg når en svensk exportvara, så att priset på denna stiger. Från denna exportvara fortsätter spridningen det svenska
genom
och denna. spridning sker, som senare skall visas, till en tid icke
prissystemet,
endast på organisk utan även på mekanisk väg oberoende av att den ursprungliga konjunkturspridningen till den svenska marknaden var rent organisk. Antag vidare att prisrörelsen under sin spridning genom det svenska prissystemet ger till primära förändringar, vilka på mekanisk väg nå en
upphov
importvara. Då föreligger tydligen en för den svenska marknaden ursprunglig
konjunkturförändring, vilken i sin tur sprides till andra marknader. Antag
slutligen att av någon en primårförändring inträffar samtidigt i
anledning
England och Sverige. I fall föreligger till en början överhuvud ingen
detta
konjunkturspridning från den ena marknaden till den andra; ur världsmarknadens synpunkt framstå de båda länderna som ett område, inom vilket en
konjunkturrörelse uppkommit. Ett praktiskt exempel erbjuder en primär prisföråndring på en stapelvara, vilken tydligen ger upphov till en konjunktur-
rörelse samtidigt inom alla länder som exportera varan, och bl. a. genom dennas förmedling sprides till övriga delar av världsmarknaden. Givetvis gestalta sig möjligheterna för en konjunkturutjämnande politik mycket olika i de skilda, hår exemplifierade fallen, vilket visar, både att de föreslagna distinktionerna icke äro av övervägande analytiskt intresse och att en riktig bedömning av det inhemska konjunkturlåget ur ovan angivna synpunkter måste tillmåtas stor praktisk betydelse. _
I överensstämmelse med det anförda kan den internationella konjunkturspridningens mekanism definieras som sättet för en primär prisförändrings spridning
på mekanisk och organisk våg till, genom och från ett nationellt prissystem, resp., när den först framträder inom prissystemet ifråga, genom och från detta. För att erhålla en fullständig bild av ett enstaka lands i det
ställning
internationella konjunkturförloppet måste skildringen av
spridningsmekanis-
men, som av framställningen framgått, kompletteras med en översikt över 0rsakerna till och sannolikheten av att en fram-
primärförändring samtidigt
träder inom landet och alltså den andra i
på världsmarknaden, möjligheten till uppkomsten av en världsmarknaden omspånnande konjunkturrörelse. Dessa u! i båda äro föremål i första i
frågor för behandlingen avdelningen av denna under- x sökning. Andra avdelningen ägnas åt frågan om nyssnämnda förhållandens konkreta gestaltning för Sveriges vidkommande.
KAP. II.
Den mekaniska prisspridningens framträdande.
1. På en isolerad marknad.
I.
Spridningen av en prisrörelse kan, med här tillämpade begreppsbestämnin-
gar, ske på mekanisk eller organisk väg. Som mekanisk prisspridning betecknas den typ av prisrörelse, vilken utgår från en överflyttning från individ
till individ av en köpkraftsförändring, principiellt berör prissystemet i dess
helhet och tenderar att giva detta en enhetlig rörelseriktning. För att det skall vara möjligt att bestämma betydelsen, verkningssättet och förekomsten av en dylik prisspridning på en öppen marknad, synes det nödvändigt att utgå från en översikt över köpkraftsförändringars uppkomst och återspegling i den allmänna prisrörelsen på en isolerad marknad samt av den monetära form, de ikläda sig. I detta kapitel begränsas framställningen att avse själva förändringsmekanismen. Orsakerna till att en köpkraftsförändrande förskjutning framträder inom näringslivet lämnas i detta sammanhang nästan helt åsido. Framställningen återvänder till orsaksfrågaxi i kap. V.
Tydligen korresponderar den mekaniska prisspridningen mot vad man brukat beteckna som »changes on the side of money» och analysera efter kvantitetsteoretiska linjerf alltså med hjälp av satsen, att den totala omsättningen inom ett samhälle gånger det genomsnittspris till vilket denna skett (P) måste
(T)
vara lika med penningmängden (M) gånger dess cirkulationshastighet (V) m. a. 0. MV=PT -- eller mera förfinade varianter av denna. I angiven form är emellertid denna sats av tämligen begränsat värde för här ifrågavarande syften. Sålunda lämnar den ju icke endast frågan om köpkraftsför-
monetära form öppen. Den ger icke heller något stöd för be-
ändringarnas
dömandet av dessas uppkomst och väg genom prissystemet. Den kvantitetsteoretiska formeln bygger på. truismen, att under ett givet tidsavsnitt summan av alla utbetalningar är lika med den totala omsättningen gånger det genomsnittspris till vilket denna skett. Som svagheten i kvantitetsteorien, när det gäller en analys av den mekaniska prisspridningen, tydligen betingas av att denna teori för summan av alla utbetalningar direkt substituerat penningmängden gånger penningarnas cirkulationshastighet, ligger det nära .till hands . att försöka nå fram till ett bättre resultat genom att tillsvidare underlåta den-
1 För ett par notiser rörande den ställning, begreppet mekanisk prisspridning vetenskapshistoriskt sett intar, se framställning sid. 104 och 105. ~
na substitution och så långt möjligt arbeta med en uppdelning av utbetalningarna och en prövning av dessas inbördes sammanhang. Ett önskemål är att erhålla de resultat, man därvid når, fixerade i algebraisk form, så att man icke vid övergivandet av den enkla kvantitetsteorien förlorar möjligheten av kvantitativ analys. När man ur en undersökning efter dessa linjer hämtat vad
den kan ge till belysning av köpkraftsförändringarnas uppkomst
och väg genom prissystemet, synes tidpunkten vara inne att pröva den monetära form, de olika
utbetalningarna och därmed även köpkraftsförändringarna ikläda sig.
På grund av den centrala betydelse som vid en efter ovan angivna
analys
linjer måste tillmätas själva metoden och de premisser med vilka denna arbetar, är det nödvändigt att lämna en tämligen detaljerad redogörelse därför, ehuru denna i viss mån kan synas ägnad att bryta framställningens ram.: Metoden bygger på en av tiden i successiva perioder. Utveck-
uppdelning
lingen under dessa inregistreras i efterhand och sammanfattas i ekvationer. Beträffande tidsgränserna för perioderna etc. hänvisas till framställningen i det följande. Antag till en början: A. 1. Att betalningarna inom samhället endast dels äro av två slag, nämligen betalningar för konsumtionsändamål direkt till dels betal-
företagare,
ningar från företagare direkt till ägare produktionsav ursprungliga faktorer för tjänster under resp. perioder. Med den i det följande använda terminologien innebär att man räknar med
förutsättningen, endast två betalningsströmmar;
2. att betalningar för konsumtionsändamål endast ske med av redan
hjälp
erhållen intäkt för produktiva tjänster resp. med hjälp av
företagarnas
produktionsvinster (temporära differenser mellan intäkter på konsumtionsvaror och utgifter för produktionsändamål till den lö-
hänförliga
pande konsumtionsvaruproduktionen);
3. att investeringarnas kostnadsvärde motsvarar deras
antecipationsvärde,
vilket betyder, att företagarna icke antecipera några produktionsvinster och alltså använda dessa konsumtivt, först när de utfallit; 4. att produktiva tjänster, vilkas resultat icke utmognat under den
period
under vilken de tagits i anspråk, utmogna under nästa period; B. 1. att den utnyttjade mängden produktiva tjänster förblir
konstant;
2. att priset på produktiva tjänster icke förändras;
1 En fullständigare metodredogörelse har lämnats av förf. i uppsatsen Utkast till en algebraisk metod för dynamisk prisanalys (Ekonomisk tidskrift 1932, sid. 157). Metoden ansluter sig närmast till den vilken utarbetats av J. M. Keynes i A treatise on money (London 1930) kap. IX o. f. Dess förhållande till Keynes analys —— till vilken flera paralleller finnas inom den moderna penningteoretiska litteraturen men vilken eljest vetenskapshistoriskt sett framstår som en återupptäckt av en konstruktion, vars viktigaste drag finnes utbildat redan i Wicksells Geldzins und Güterpreise (Jena 1898) —— och orsakerna att förf. modifierat denna i den riktning som här skett behandlas i exkursen till detta
Its-gill apitel.
9 För resp. företagare, alltså vid upphävande av förutsättning A 1 icke med nödvändighet de utbetalningar för ursprungliga produktiva tjänster, de representera, då. ju priset på kapitalvaror kan avvika från deras produktionskostnader etc.
att produktiviteten icke förändras och alltså. även (B 2) »the efficiencyearnings» förbli konstanta; att produktiviteten icke heller ökas därigenom, att de utnyttjade tjänsternas resultat utmogna först efter slutet av de perioder under vilka i I överensstämmelse därmed räknas icke heller med de tagits anspråk. ränteutbetalnin gar ; att företagarnas produktionsvinster inregistreras vid resp. perioders slut - som saken lika väl kan uttryckas, att varje period omeller, fattar tiden från en av vinster till nästal —— och därför
inregistrering
representera köpkraft först under nästa period; att även på konsumtionsvaror är tidsfixerat till resp. perioders
priset
slut verket är det ett för varje period i dess
(i själva genomsnittspris helhet) samt
att utbetalningarna för produktiva tjänster äro förhandsbestämda genom avtal vid resp. perioders början. Korresponderande därmed anräkna med vissa - icke avtalsbestämtagas företagarna i sina kalkyler da - inkomster för sig själva i egenskap av ägare av produktiva tjäninkomster vilka dels uttagas ur rörelsen, innan resultatet utmogster, nat, men trots detta icke ha karaktären av ett antecipatoriskt utnyttjande av detta, dels i likhet med de verkliga produktiva utbetalningarna ingå som kostnadsposter i produktionsvinstkalkylen.z
Av dessa olika förutsättningar intaga de under C sammanförda en särställi det de sakna den utvecklingsmodifierande innebörd som tillkommer öv-
ning,
riga premisser och införts, endast i syfte att möjliggöra en enkel algebraisk Förutsättning C 1 är nödvändig, för att analysen skall kunna
framställning.
genomföras. Om man under en period har en viss sammanlagd utbetalning och vissa intäkter av konsumtionsvaruförsäljning samt differensen mellan intäkterna och utbetalningarna, alltså produktionsvinsten, antages inregistrerad successivt under blir den ju själv en av de faktorer som bestämma
perioden,
intäkternas om man icke att en inregistrerad vinst
storlek, antar, exempelvis
omedelbart kapitaliseras. Utan införande av ett dylikt rent godtyckligt antagande betyder sålunda ett upphävande av förutsättning C 1, att bestämav summan av de under en inregistrerade vinsterna såsom diffe-
ningen period
rensen mellan intäkter och kausalt sett rör sig i en
produktionskostnader
cirkel. Denna cirkel löses visserligen, om man efter upphävande av förutsättning C 1 låter definitionen avse det netto som inregistreras vid slutet av varje Man förbigår emellertid i så fall vissa transaktioner under perioderna,
period.
vilka centrala led i det analyserade förloppet; analysen ger alltså utgöra i detta fall icke en restlös redovisning av köpkraftsutvecklingen? Förutsättningarna C 2 och C 3 äro däremot icke väsentliga. Liksom vid de kvantitetsteoretiska formlerna är det emellertid lämpligt, .att de ekvatio-
1 Jfr sid. 14 not 3 för en närmare precisering av tidsgränserna. 2 Angående betydelsen av denna konstruktion jfr sid. 27 not 2. 3 En utförligare analys av metodproblemetlämnas i exkursen till detta kapitel.
ner som genom en sammanfattning av en fixe-
prisbildningsförloppet åsyfta
ring av det funktionella sambandet mellan prissystemet och olika förändringar inom näringslivet ha priset som den obekanta storheten, en faktor eller en grupp faktorer variabel samt de storheter, i förhållande till vilka nämnda faktorer själva äro sekundära, såsom vad man kan beteckna som ingående storheter under perioden. I formeln M V=PT betraktas sålunda vanligen V och T som givna storheter, M som variabel och P såsom sökt storhet. De under A och B sammanförda premisserna skilja sig från varandra därigenom, att förutsättningarna i den förra gruppen bestämma arten av och tidsrelationerna mellan olika — vid för utbetalningar resp. utbetalningar produktiva — tjänster utbetalningarna och utmognandet av deras resultat, medan förutsättningarna under B gälla produktionskostnaderna samt tillgången på produktiva tjänster. I båda fallen äro premisserna av genomgripande praktisk betydelse, men deras roll inom problemet är så att det olikartad, är lämpligt att hålla dem åtskills?
Följande algebraiska beteckningar komma till användning: Utbetalningarna för produktiva tjänster under -en period n -- antalet vara perioder antages ny; av dessa är perioden n den sista, perioden n-1 den näst sista 0. s. v. — betecknas E (enligt förutsättningarna under B en den under samma
konstant); pe-
riod för konsumtivt bruk disponibla produktionsvinsten härflyter från
(som
föregående period) D,,_,; den del av den under perioden för konsumtivt bruk disponibla köpkraften, (E + Dn_,), som icke användes förrän efter periodens slut, Sn,’ samt den del av utbetalningarna för produktiva vars resultat
tjänster,
utmognar först efter periodens slut, I ,,. Den inflytande och försålda konsumtionsvarumängden under perioden antages vara Q” samt dess pris P,,. Under perioden n erhålles då produktionsvinsten —— —- D” = (E + D,,_, S) (E+ I,,_,—-I,,).3 Om (I,,——I,,_,) betecknas med N”, blir sålunda == D,,_, + D E + Dn-l
N,,——-S.,, Konsumtionsvarupriset erhålles = *§14
P”
Qn
Enär produktionsvinsten under en period motsvarar unproduktionsvinsten der föregående period plus (N,,— n), erhålles tydligen den absoluta produkti0n.svinst s-om utfvaller vid slutet av nzte S. Eftersom
perioden=Z.‘,,N —Z,,
1 De korrespondera, som senare skall visas, mot två, huvudtyper för den mekaniska prisrörelsen. 9 All inkomst av produktiva tjänster och alla vinster antagas endast komma till konsumtiv användning. S representerar alltså icke användning av köpkraft för produktiva ändamål utan ren tesaurering. Jfr angående betydelsen därav not 3, sid. 16. 3 När Du och den däremot svarande prisrörelsen äro de sökta storheterna, blir tydligen ekvationen och de ur denna deducerade formlerna uttryck för en bokföringsmässig summering ea: post från ögonblicket för inregistrerinyen av nettot. I regel kommer S resp. N att betraktas som oberoende variabel. När intresset inriktas inföpå köpkraftsutvecklingen, res likväl i en del fall P som variabel, vilket ger N och det därmed förbundna D som determinerade storheter. Jfr framställningen i exkursen till detta kapitel. ‘ Samtliga dessa storheter äro mer eller mindre direkt bestämda av antecipationerna, vilka i sin tur -i väsentlig mån bygg-a på den utveckling till vilken växelspelet mellan de olika storheterna på. i det följande skildrat sätt ger upphov. Antecipationernas betydelse i nu berörda avseende, vartill framställningen återkommer i kap. V, är givetvis mycket väsentligare än den deras inverkan som diskuteras sid. 17 f. Storheternas förankring i antecipationer är i regel oväsentlig för diskussionen av mekanismen.
i utbetalningarna för tjänster, vilkas resultat utmogna varje N år förändringen slutet av en ochvarje S år förändringen i det nominella . först efter period, under föreligger alltså vid en given tidpunkt en prosparandet resp. perioder, så snart det sammanlagda kostnadsvärdet av investeringarna duktionsvinst, denna det nominella sparandet. Med hjälp av de upp till tidpunkt överstiger år det under förutsättningarna även möjligt att införda termerna de angivna
fixera den relativa storleken av den under resp. perioder inflyalgebraiskt tande varor och tjänster för konsumtion. Denna blir ju tydligen mängden en funktion i investeringarnas relativa omfattning. Den av förskjutningarna konsumtionsvarumängden kan sålunda skrivas under perioden inflytande
E — Nu =
Qn Qn-I
E __IV__,~ erhålles för det under perioden n
Som redan påpekats, utgående priset
P7. Det .Pn-i, blir pååsamma
formeln ingående priset,
& E + 8”! + = :E Man erhåller sålunda ekvasätt
D525_ D5-’I_N_.
tionssystemet
i .Du-I
__ E *_1511
P7. Q11 _ E l .Du-l Nn-l
lPn-I
Qn-I
E - Nn —
Q” Q7“-I
Ei .Nu-ll
vilket ger “ I
(E Nit-I) + Dn-l $11)
.Pn=.Pn—I I
l .Dn—I_.Nn—I)
Vill man i stället arbeta med en formel, som anger villkoret för överensstäm-
och alltså för konstant prisnivå, erhålles denna melse mellan in- utgående pris,
ekvation:
E’--]Vn—I E + Dn-I——Nn—1 = E—Nn E+Dn—1_-Sn.
De båda sist anförda formlerna betecknas i det följande som första pris-
Ser man närmare på innebörden i formeln resp. första jåmviktsformeln. varierar i motsatt riktning mot det formlerna, framgår av dessa, att prisnivån nominella och i samma riktning som investeringarna men ingalunda
sparandet
överensstämmelse mellan förändringarna i det
i någon enkel proportionalitet;
nominella och investeringarna ger priskonstans endast om antingen
sparandet
.Du-l = 0 eller Nu Z Nn-l.
att arbeta ut formlerna till . Det finnes i detta sammanhang ingen anledning successivt av de under A och B sam-
större verklighetstrohet genom upphävande
identisk med den av Keynes såsom »the first funda- 1 Ekvationen är till sin innebörd mental equation» använda. Se auf. arb. sid. 135.
manförda premisserna. Ett un-dantag måste när man vill formdock, utnyttja
lerna som hjälpmedel vid en av den mekaniska
undersökning prisspridningen,
göras för förutsättning A 1, att man endast räknar med två simultana betal-
ningsströmmar. Antag i stället att antalet simultana är
betalningsströmmar
m1 samt att de utbetalningar som i direkt kontakt med
företagare konsumen-
terna göra till ägare av produktionsfaktorer för löpande tjänster äro e,, till
andra producenter u., och vidare att deras under tidigare, perioden utmognan-
de utbetalningar äro aloch den del av
e1 och ua, som utmognar först efter pe-
riodens slut, att i, Antag ytterligare samma storheter för de producenter till
vilka utbetalningarna u, närmast
gå, äro 62, ua, az och 22 etc. Em e blir då tydligen
= E samt — = Em (i a) N. Man erhåller i detta fall produktionsvinster icke
endast inom konsumtionsvaruproduktionen utan i alla
de tidigare produktions-
skikten. Vinsterna inom kunna
kapitalvaruproduktionen tydligen antagas bli
inregistrerade under perioderna och utnyttjas kon-sumtivt under dessa utan risk
för cirkelresonemang och utan av sönderbrytande periodindelningen. Vill man
begränsa räckviduden av det antagande som är för att skall
nödvändigt problemet
bli lösligt till ett måste man därför vid en
minimum, beräkning av köpkraftens
storlek införa deras värde som en
sammanlagda ytterligare pluspost utöver de
förut behandlade.” Summan av vinsterna i
kapitalvaruproduktionen erhålles,
om (il-al) skrives m etc.,
=
u1-(6a+ua+a2-iz)+
+ us-(ea + ua + 413-23) +
l um-l ‘(em + um l am +
‘7:m)
l um — em + I
=
(N—n1)—(E—e1) + m,
vilket uttryckt i ord att vinsterna i
betyder, kapitalvaruproduktionen motsvara kapitalvaruproducenternas
investeringsökning plus deras inkomster från konsumtionsvarupro-ducenterna minus deras utbetalningar för
ursprungliga pro-
duktiva tjänster.
Den vid n-te periodens slut utgående vinsten för de företagare som ha direkt
kontakt med konsumenterna blir om sålunda, tidigare angivna beteckningar användas,
l .Dn-I) l l l
911) (91 u1)n--E] —--Sn— (31 + M1- W1)”:
=—‘.Dn—1 l Nu -— Sn = En —-En 19.3
1 Bestämningen av antalet betalningsströmmar -- termens allmänna innebörd - har belysts i det föregående kan här ej upptagas till diskussion. Den i viss man likarerbjuder tade svårigheter, som bestämningen av den genomsnittliga intervallen mellan produktiva
utbetalningar, en för analysen av pengarnas omloppshastighet storhet. grundläggande 9 Jfr exkursen till detta kapitel.
3 Mot analysen kan invändaa, att den bygger på att
antagandet, produktionsvinster och inkomster av produktiva tjänster antingen användas konsumtivt eller också, ga till nominellt sparande, m. a. o. tesaureras, medan en tredje möjlighet, som aktualiseras vid eliminering av förutsättning A 1, negligerats, nämligen produktiv av nämnda användning inkomster. Uteslutandet av denna möjlighet är emellertid betydelselöst; om en del av den köpkraft som ej användes konsumtivt går t. ex. till detta kapitalvaruproducenter, betyder ett tillskott till vinsten för dessa. Underlåtenheten att införa en negativ term vid sidan av S för den del av köpkraften som användes produktivt balanseras därför i kalkylen av
Uppdelningen på flera betalningsströmmar ändrar alltså icke relationen mel-
lan prcoduktionsvinsten inom konsumtionsvaruproduktionen och förhållandet
sparande-investeringar. Det är även tydligt, att trots att endast en del av de produktionsvinster som utfalla under en period äro föremål för överföring, nämligen de som tillfalla konsumtionsvaruproducenterna ——det enda, men metodiskt nödvändiga ingreppet i de olika betalningsströmmarnas kontinuerliga förlopp — denna sett blir exakt densamma efter av
överföring algebraiskt uppgivande förutsättning A 1 som i den tidigare analysen. Trots den till synes från sedvanliga definitioner något avvikande bestämningen av investeringsbegreppet motsvarar .Y N den samhälleliga realkapitalbildningen i betydelsen av summan av alla utbetalningar, vilkas resultat icke utmognat konsumtivt före periodens slut; en försåld kapitalvara, vilken utgår ur producentens bokföring som utmognad, kommer, om den icke under perioden när fram till konsumenterna, alltid att för någon företagare framstå som en icke före periodens slut utmognad utbetalning, alltså att förbli investering i kalkylen av EN (en minskning av n, motsvaras alltid av en ökning av något annat n, ända. tills utbetalningen för den avyttrade varan göres av en konsument) .1 Däremot leder den till att den relativa varutillgången blir en funktion, icke som tidigare av N, utan av el, ul och m. Modifieras den första prisformeln med hänsyn därtill, erhåller den fullständigt utskriven formen
i u; - 7h) n-l + Dn-l + n i (e: + u1)n-E--Sn:l
P n =P_1(e1n
(61 i m — ”Du [E + Dn-z i ”Ön-I + (C1 i N1)n—I—E— Sn—1]
eller förenklat,
(e: + M1- 7l1)n-I [(61 + u1—-n1)n i Du]
Pu: .Pn—I
(81 + u; 721).; [(61 i M1‘ ’I’l1)n—I+
.Du-ll
Sist anförda ekvation betecknas i det följande som andra prisformeln. När formlerna icke i övrigt utarbetas till större verklighetstrohet, beror detta icke därpå, att de kvarstående premisserna sakna betydelse för analysen. Motiveringen ‘sir att verkningarna av deras upphävande med lätthet kunna fastslås utan hjälp av »den för föregående analys nödvändiga algebrai-ska tekniken. Övriga förutsättningar under A kunna för övrigt, om man så vill, elimineras utan förändringar i formlernas skrivsätt. Vad först beträffar antagandet (A 3), att investeringarnas kostnadsvärde och antecipationsvärde överensstämma, leder tydligen ett upphävande därav till att kunna tänkas konsum-
företagarna
tivt utnyttja innan de ännu utfallit. Samma möjlighet står
produktionsvinster,
efter upphävande av antagande A 2 givetvis öppen även för ägarna av produktiva tjänster. Skulle ett förhandsutnyttjande komma till stånd, kan detta sägas innebära, att vinst- resp. inkomstantecipationerna icke i sin helhet kapitali-
exkluderingen av de vinster resp. inkomstökningar som betingas av den produktiva användningen. Jfr för övrigt sid. 23 not 1.
Det kan vidare ifrågasättas om icke konstruktionen förutsätter, att kapitalvaruproducenternas vinster i sin helhet nå. konsumtionsskiktet före resp. perioders slut. Sá är emellertid icke fallet, emedan vinsterna, i den mån de faktiskt icke nå. fram, neutraliseras genom en förskjutning av S.
1 Här bortses från de komplikationer som inträda, om kapitalvarornas priser skulle avvika från deras kostnadsvärde. Jfr framställningen sid. 23 not 1.
seras, att alltså den latenta köpkraft i nuet som de tillföra den anteciperande endast ofullständigt täckes av ett -däremot svarande nominellt sparande, ett »väntande» på. intäktens utfallandef Enklare är emellertid att betrakta förfaringssättet som en motsats till vad som i de anförda formlerna täckes av termen + S. Denna term repres.enterar ett utnyttjande av erhållna intäkter förs-t efter slutet av en period, liksom det här diskuterade förfaringssättet innebär utnyttjandet av erhållna intäkter före den tidpunkt vid vilken de utfalla. I
l 1 ekvationerna kan -därför ett konsumtivt utnyttjande av anteciperade vinster etc. v
i inkluderas genom en negativ förskjutning av S.” Man måste emellertid därvid iakttaga en viss försiktighet. En vinst, som utnyttjats antecipatoriskt, inför givetvis ingen ny köpkraft i systemet, när den utfaller. Vid införandet av en vinst i prisformeln för perioden efter den, från vilken vinsten härflyter, måste därför en avräkning från den utfallande vinsten göras med det belopp som införts genom antecipatoriskt utnyttjande av vinsten. På samma s=ätt inträder vi-d deras utfallande en avräkning från intäkter av annat slag med ett belopp svarande mot -den del av dessa som utnyttjats antecipationsvis, vilket medför, att förhandsutnyttjandet blir utan inverkan på. köpkraftens omfattning efter nämnda tidpunkt. Termen S kommer under dessa omständigheter efter upphävande av premisserna A 2 och A 3 att betyda summan av den fram till utfallandet av D upplupna köpkraft, som icke före denna tidpunkt utnyttjats konsumtivt, minus det antecipatorisk-a utnyttjandet av vinsterna D,,, D.,l_,, . .. samt av inkomsterna för produktiva tjänster under perioderna n + 1, n + 2, . . .3
Det anförda har visat, att ingen förändring behöver göras i formlerna, för att man -med deras hjälp .skall kunna analysera förlopp, i vilka vinstantecipationer och ett förhandsutnyttjande av intäkter av olika slag spela en viktig roll. Detsamma gäller vid upphävande av förutsättning A 4. Däremot nödvändiggör en eliminering av premisserna under B, vilken leder till införandet av nya variabler, vissa omskrivningar som i hög grad äro ägnade att minska formlernas överskådlighet. Tänkes emellertid till en början förutsättning B 1 (den utnyttjade mängden produktiva tjänster konstant) upphävd, är det utan algebraisk fixering tydligt, att man får räkna med möjligheten av en förändring i E från period till period korresponderande mot en förskjutning av varumängden, vars storlek blir beroende på de nya hjälpmedlens fördelning med hänsyn till tidpunkten för produktionsresultatens utmognande. På liknande sätt skulle upphävandet av antagande B 2 (priset på produktiva tjänster konstant) medföra en förändring av E utan korresponderande förskjutningar i den inflytande varumängden samt en eliminering av B 3 (konstant produktivitet)
1 Jfr den å sid. 12 not 1 omnämnda uppsatsen sid. 163.
9 Det är tydligt, att sparandet med detta bestämningssätt blir lika med differensen mellan summan av de individuella inkomsterna och konsumtionsutgifterna under en period, på samma sätt som investeringarna ea; clefinitione utgöra skillnaden mellan inkomstsumman och produktionskostnaden för under perioden konsumerade varor och tjänster. De allmänna satserna rörande sambandet sparande-investeringar-vinster-priser i den form, de erhållit exempelvis hos Keynes och som ligger bakom den här utnyttjade konstruktionen, äro påtagligen med detta definitionssystem axiomatiska. Jfr exkursen till detta kapitel.
3 Jfr den i not 1 Omnämnda uppsatsen sid. 165.
en förändring av varumängden utan någon förskjutning av E. Slutligen skulle upphävandet av antagande B 4 (produktionsförlängningen utan inflytande på produktiviteten samt frånvaro av räntebetalningar) leda till vissa förändringar av E och varunrängden, vilkas inbördes relation beror på förhållandet mellan räntefoten och den fysiska räntabiliteten, alltså förhållandet mellan produktionskrafternas produktivitet omedelbart och vid en förlängning av produktionsprocessen. Såväl den ena som den andra faktorns inflytande på den absoluta storleken av E resp. varumängden får kalkyleras med utgångspunkt från ZN.
Sammanfattande kan sägas, att förutsättning B 1 medför köpkraftsförändringar, vilkas inflytande på prisnivån bestämmes av de förhållanden som sammanfattas — alltså tidsfördelningen av utbetal-
i pris- och jämviktsformlerna ningarna för konsumtionsändamål resp. av produktionsutbetalningarnas utmognande i konsumtionsvaror etc. Förutsättning B 2 leder däremot till köpkraftsförändringar med direkt inverkan på prisnivån men med ett inflytande på produktionsvinsten bestämt på tidigare analyserat sätt (Dn = 2,_ N —— Ens). Förutsättning B 3 påverkar överhuvud icke köpkraften; att den kan göra det indirekt genom sitt inflytande på. företagardispositionerna, vinstantecipationerna etc. saknar i detta sammanhang betydelse. Förutsåttning B 4 inför en faktor, vars inflytande på prisnivån varken är direkt
köpkraftsförändrande
——- det betingas ju av relationen mellan räntefot och produktivitetsförändring —— eller följer de i formlerna klarlagda banorna.
II.
Föregående analys har visat, att man på en isolerad marknad har att räkna med ett flertal olika sätt för uppkomsten av förändringar i köpkraftens omfattning, vilka tendera att giva prissystemet en enhetlig rörelseriktning. Av dessa skola i det följ-ande endast två upptagas till diskussion, nämligen
1) förändringar i relationen mellan sparande och investeringar, vilkas inflytande på köpkraften inregistreras i produktionsvinsten D samt
2) förskjutningar i priset på. produktiva tjänster.
gång blir i denna del av kapitlet närmare bestämt föl-
Framställningens
jande. Under A behandlas inflytandet från ett isolerat, alltså icke itererat köpkraftstillskott och vis-sa därmed förbundna spörsmål. Under B diskuteras ett enkelt fall av iteration, nämligen den begränsat kumulativa utvecklingen; den oändligt kumulativa utvecklingen av Wicksells typ lämnas däremot i detta sammanhang åsido. Under C behandlas frågor rörande köpkraftswtveckliøzgen efter förändringar z priset på produktiva tjänster. Under D exemplifieras slutligen resultaten av föregående diskussion i anslutning till ett fall av partiellt minskad kapitalvaruefterfrågan.
A. Antag, för att välja ett enkelt, om än föga realistiskt utgångsläge de kausala som redan framhållits, tillsvidare öppna —— att
frågorna lämnas,
1 Jfr dock nedan sid. 24 ff.
på en punkt, vilken som helst, inom det ekonomiska livet en differens mellan in- och utgående betalningsström framträder i samband med en investeringsökning _ vilken skänker de berörda
(ut u”, + e”, M1,-u£ = u”, _i_ ex“),
företagarna en produktionsvinst, representerande ett tillskott till den sam-
hälleliga. köpkraften (alltså. 2 N,, —- n”, = 2,, S), som icke neutraliseras genom motsvarande nominellt sparande*
Denna produktionsvinst uppkommer konkret genom en stegring av priset på de produkter varav till följd av tem-
utbudet investeringsförskjutningen
porärt minskas. Utbudsminskningen i fråga kommer givetvis att successivt utlösa produktionsbegränsningar, vilka förbindas med temporära prisstegringar ända fram till konsumtionsskiktet; i själva verket är det tydligen först när
konsumtionsskiktet nås, som den sammanlagda köpkraften ökas genom en höj-
ning av värdet på N2 (jfr den sist anförda som tidigare
ekvationen), emedan,
visats, en förskjutning av ett n-värde, om ej därigenom E eller priset på kapitalvaror - alternativ från vilka här bortses - alltid av
förskjutes uppväges
en motsatt förändring av ett annat ända tills den utmognade konsum-
n-värde,
tionsvarumängden under någon period påverkats. Den primära prisstegringen äger i motsats till de senare, vilka äro rent organiska, en mekanisk spri-dningstendens. Som de prisförskjutningar som återgå på -den ut-
ursprungliga
budsbegränsningen des-sutom upphöra, så snart konsumtionsskiktet nåtts, kunna de här lämnas åsido.
Användes den nya köpkraften konsumtivt, utan att någon minskning i lagerhållningen av konsumtionsvaror inträder, komma de berörda varorna att visa en sekundär prisstegring, vilken i sin tur kan föra vidare på
prisrörelsen
mekanisk väg. Minskas lagerhållningen av kommer inve-
konsumtionsvaror, steringsökningen n”, att till ett mot produktionskostnaderna för de försålda
varulagren svarande värde=n1 neutraliseras, så att det kvarstående köpkraftstillskottet erhålles = —n,. konsumtionsvaror
n”, Prisstegringen på
blir tydligen under dessa och kan eventuellt helt ute-
omständigheter dämpad
bli. Inom parentes kan tillfogas, att dess uteblivande icke behöver betyda, att man äger m) = 0, och att sålunda den mekaniska spridningen upphört.
(n,,+,-
Skulle köpkraftstillskottet i stället användas till från andra
produktiva inköp
företagare, blir situationen likartad: Beröres icke lagerhållningen, erhålles en organisk prisförskjutning med mekanisk spridningstendens. Minskas i stället
lagerhållningen, uteblir prisstegringen och neutraliseras köpkraftstillskottet i
händerna på leverantörerna mer eller mindre fullständigt; av den
ökningen
sammanlagda köpkraften neutraliseras dock givetvis, endast i den mån leve-
1 Här och i det följande bortses från förändringar i investeringarnas storlek till följd av förskjutningar i kapitalvarornas kostnadsvärden för resp. företagare från deras produktionskostnadsvärden. Om innebörden i detta antagande se sid. 23 not 1. Diskussionen genomföres vidare under antagande, att de primärförändringar vilkas mekaniska inflytande studeras äro de enda som de i prisekvationerna representerade storheterna uppvisa, en såsom framställningen skall ge vid handen delvis mycket orealistisk förutsättning, vilken emellertid pa ett ändamålsenligt sätt renodlar bilden av mekanismen.
2 En temporär köpkraftsökning erhålles dock genast genom en förskjutning av värdet av den term i köpkraftsformeln som ovan skrivits (N-n,) men som i detta sammanhang lämpligen betecknas (N—E_L.n).
rantörernas lagerpolitik medför temporära förskiutningar av utbud-et ända fram till konsumtionsskiktet, men lokaliseras dessförinnan till någon annan punkt än hos de omedelbart gynnade företagarna? Producenterna kunna slutligen använda vinsten för utbetalningar till ägare av produktionsfaktorer.
Antag emellertid att vinsten användes till förvärv av kapitalvaror samt att lager därav saknas, så att priset stiger. De därigenom gynnade producenterna ha samma alternativ för vinstanvändningen att välja mellan som den första företagargruppen. Om de exempelvis utnyttja vinsten till en del för inköp av kapitalvaror, till en del konsumtivt, och lager i båda fallen saknas, komma
de inköpta kapitalvarorna i sin tur att visa en organisk prisförskjutning med
tendens till mekanisk spridning, konsumtionsvarorna åter en rent mekanisk prisstegring. Förr eller senare måste köpkraftsökningen i sin helhet nå konsumtionsskiktet och spridningsresultatet framträda inom detta.” Under de förutsättningar sorn ligga till grund för formlerna (C 1 och 2) behöver detta emellertid icke ha skett vid föråndringsperiodens slut? Spridningen kommer, om så icke är fallet, under följande perioder dels att med utgångspunkt från konsumtionsskiktet fortgå efter mekaniska och organiska linjer, varvid från utgångspunkten allt avlägsnare delar av prissystemet komma att beröras, dels att successivt framträda inom detta. Det är av vikt att observera, att såväl den primära som alla senare prisförändringar äro temporära, så snart det förändringsutlösande köpkraftstillskottet, som här, representerar en engångsför-
skjutning.
Med ledning av det anförda är .det möjligt att bestämma, om ett enstaka köpkraftstillskott kan sägas utöva en kumulativ verkan. Därvid bortses tillsvidare från möjligheten, att tillskottet via sitt inflytande på antecipationer etc. kan ge upphov till eller på andra, grunder förbindas med nya tillskott till köpkraften. Frågan gäller alltså det isolerade tillskottets direkta effekt på priser och omsättningsvärde. Det är utan vidare givet, att engångsförskjutningen på en enstaka punkt av prissystemet är högst så stor, att den multiplicerad med den berörda varumängden ger till resultat en förändring av om-
sättningsvärdet motsvarande köpkraftstillskottet. Detsamma gäller prisför-
skjutningarna inom systemet i dess helhet under ett tidsavsnitt så kort, att ingen del av köpkraftstillskottet hunnit passera mer än ett skikt. Inregistreras prisförändringarna under en period av större längd, kan produkten av dessa och de berörda varumängderna givetvis överstiga köpkraftstillskottet. Närmare bestämt blir förskjutningen i omsättningsvärdet lika med köpkraftstillskottet gånger det antal skikt detta under -
perioden i genomsnitt passerat
1 Jfr föregående sida not 2. Att en dylik serie fönskjutningar överhuvud är tänkbar beror givetvis på. att diskussionen avser utvecklingen efter en icke itererad partiell initialförändring.
2 Ehuru en viss tid kan förflyta mellan de två förskjutningarna, är denna. konsum tionsprisstegring teoretiskt sett fortsättningen av den omedelbart inträdande men temporära prisförskjutning, som utlöses av den vinvesteringsbetingade utbudsbegränsningen. Algebraiskt sett leder ju en investeringsökning utan förskjutning av E till en prisförändring -under första perioden genom en ökning av N”, under den andra över den därmed förbundna förskjutningen av D. I exemplet ovan kunna som sagt dessa alternativa inflytanden bli i tiden skilda från varandra.
3 Jfr ovan sid. 16 not 3.
eller, vilket år detsamma, det genomsnittliga antalet led för den mekaniska prisspridningen. Förskjutningen i omsåttningsvårdet inom ett enstaka skikt v däremot blir lika med köpkraftstillskottet multiplicerat med det antal gånger, detta i genomsnitt under perioden hunnit passera skiktet. I detta fall erhålles alltså eventuellt en »kumula,tiv» verkan även på en enstaka punkt i prissystemet, men denna verkan nås genom en sammanslagning av förskjutningar, vilka icke kunna föreligga simultant.
Frågan om verkningarna av ett isolerat, partiellt köpkraftstillskott präglas 1 med nödvändighet av en viss overklighet. Att den trots detta har upptagits till diskussion i si_n abstraktaste form beror framför allt därpå., att man vid be-
av inflationsmekanismen icke alltid hållit vad som kan i handlingen åtskills, i återföras direkt på ett enstaka köpkraftstillskott och vad som återgår på i förhållande till detta sekundära eller därmed på annat sätt förbundna köpkraftsförändringar, varigenom ma.n förletts att överskatta verkningarna av smärre expansionsåtgärder. Vilken begränsad betydelse som kan tillmåtas en köpkrafts- 1
i förskjutning, om denna icke förbindes med andra förändringar i köpkraften, har ovan visats.
I en viss mening erhålles en kumulationf om ett köpkraftstillskott införes un-der tidsavsnitt efter tidsavsnitt. Kumulationen uppkommer i detta fall genom en addering av verkningarna av varje enstaka tillskott. De förut uppställda satserna rörande den maximala verkan av ett enstaka köpkraftstillskott gälla givetvis i detta fall, om i stället för »tillskottet» införes »summan av tillskotten». Utgår man från denna summa, kan man alltså liksom förut tala om en kumulativ effekt, endast om man slår tillsammans verkningar, vilka icke kunna vara simultana. Nyss påtalade oklarhet i uppfattningen om köpkraftsföräindringars verkan består just däri, att man underlåter att på här angivet satt hänföra effekten till summan av tillskotten för att i stället sammanställa, den med ett enstaka tillskott.
B. Till komplettering av föregående framställning bör schemat för ett enkelt fall av vad man kan kalla begränsat kumulativ utveckling i korthet behandlas. Antag att den företagargrupp som erhåller den ursprungliga produktionsvinsten realiserat denna helt enkelt genom att höja produktpriset. Den vinstskapande investeringsföråndringen utgöres då av den ökade lagerhållning som blir resultatet av att en mindre kvantitet än vanligt kan säljas till det högre priset? Fasthålla de vid sin prissättning, kommer man tydligen att erhålla nya köpkraftstillskott, så länge icke den mot produkterna stående köpkraften ökats så mycket, att den gamla avsättningen åter uppnås vid det högre priset och sålunda lagerhållningen stabiliseras på den högre nivå till
1 Termen användes, såsom synes, i detta sammanhang i en annan betydelse än den i penningteoretiska resonemang vanliga kausala. Här gäller det en enkel summering av köpkraftstillskott, men när man talar om en kumulativ process - vare sig nu denna är oändlig eller begränsad - betyder ju detta, att utvecklingen utgår från en orsak, vilken utlöser en iteration av köpkraftstillskotten.
9 I överensstämmelse med ceteris-paribuspremissen antagas intäkterna primärt oförändrade. De direkt berörda företagarnas vinst blir tydligen vid en efterfrågeelasticitet ål lika med icke investeringsförändringen utan denna plus (minus) intäktsförändringen. Investeringsförskjutningen blir i alla händelser mätare på köpkraftens ökning.
vilken den pressats upp. Detta resultat inträder med nödvändighet förr eller senare; så länge det icke realiserats, ökas som sagt köpkraften, och när det förverkligats, stabiliseras dess omfattning. Köpkraftstillskotten komma tydligen att successivt avtaga, i den mån köpkraftsförändringen når fram till avnämarna av den produkt vars pris satts upp?
1 För att utvecklingen skall klarläggas mera fullständigt, synes det motiverat att i korthet behandla prisekvationernas gestaltning i ovan diskuterade fall - alltså vid en engångsförskjutning resp. en begränsat kumulativ förändring av köpkraften till följd av en med en investeringsökning förbunden primär prisstegring —— samt vissa därtill knutna problem.
Antag att, såsom i det första exemplet, en företagargrupp ökar sina investeringar men erhåller oförändrade intäkter, så att den realiserar en mot investeringarnas kostnadsvärde svarande vinst. Antag vidare att denna användes till material-inköp samt att leverantörernas lagerhållning icke beröres, så att i stället priset på det utnyttjade materialet pressas upp. Under första tidsavsnittet äger man sålunda (förskjutningen antages under perioden nå konsumtionsskiktet; jfr ovan sid. 21) nettot di., motsvarande investeringen ny”. Under andra tidsavsnittet överflyttas nettot som köpkraft på leverantörerna. Den första företagargruppen ökar enligt antagandena icke sina investeringar ytterligare. Mot den oförändrade intäkten står sålunda för dem en utbetalning, som med d överstiger intäkterna. Det kan därför förefalla, som om man i deras skikt skulle erhålla en förlust, vilken neutraliserade leverantörernas vinst och återförde köpkraften till dess tidigare omfattning. Så är emellertid icke fallet. Antingen bör nämligen en produktiv användning av det ingående nettot överhuvud icke upptagas som utbetalning utan endast på tidigare angivet sätt (sid. 16 not 3) medföra, att en del av köpkraften avskrives såsom sparad (med en utvidgning av den betydelse, detta ord i denna analys eljest äger). i vilket fall emellertid den första företagargruppens vinstkalkyl under andra tidsavsnittet balanserar och köpkraften, eftersom vidare neutraliseringen av det ingående nettot genom sparandet i detta fall samtidigt medför en ökning av köpkraften i andra händer, kvarstår oförändrad v-id den större omfattning, den erhållit genom investeringsökningen under föregående period. Eller också kan den produktiva användningen av nettot inregistreras som utbetalning, men i så fall bör nettot icke, såsom i de tidigare anförda formlerna skett, upptagas såsom köpkraft utan i vinstkalkylen direkt införas som aktivpost; den första företagargruppen inregistrerar även med detta konstruktionssätt balans under andra perioden och köpkraftsökningen kvarstår därför orubbad. Nu berörda konstruktionsfrågor modifiera tydligen icke den sakliga innebörden i prisformlerna utan gälla endast vissa tidigare förenklingar i dessas skrivsätt, vi-lka äro av betydelse, först när formlerna tillämpas på förlopp utmärkta av produktiv användning av intäkter.
Vid en begränsat kumulativ utveckling är det, som av det föregående framgått, tydligt, att den fortgående investeringsökningen också medför en kontinuerlig stegring av köpkraften, trots att uppgången i den .första företagargruppens utbetalningar skenbart bör neutralisera investeringsökningens inflytande på dess köpkraft.
I anslutning till föregående diskussion är det lätt att visa betydelsen av det sid. 17 not 1 angivna antagande som ligger till grund för framställningen i denna del av kapitlet. Företagarna antagas liksom förut höja produktpriserna men erhålla oförändrade intäkter och alltså även en vinst lika med lagerökningens kostnadsvärde. Under andra perioden förutsättas företagarnas utbetalningar alltjämt uppgå till det gamla värdet plus det ingående nettot. De erhålla då tydligen jämnt lika mycket material som förut men till ett högre pris. Om nu deras försäljningspriser och intäkter antagas kvarstå oförändrade, kommer sålunda lagerhållningen under andra perioden att ökas jämnt lika mycket som under den fönsta. Deras utbetalningar för investeringsändamål —— lagerhållningens kostnadsvärde ökas emellertid mera på grund av prisstegringen på de utnyttjade råvarorna. Enligt nyssnämnda antagande bortses emellertid i framställningen från det ytterligare tillskott till köpkraften som inträder till följd därav. Härigenom vinnes, att lagerhållningens utveckling blir en riktig mätare på köpkraftens förskjutning. Innebörden av antagandet är eljest tydligen att företagarna förutsättas värdera investeringarna något under deras kostnadsvärde, att m. a. o. den köpkraftsökning som följer av den av differensen mellan investeringarnas kostnadsvärde och produktionskostnadsvärde betingade förändringen av nt _i_ 1 och därmed av N, kompenseras genom en positiv förskjutning även av S. Det är påtagligt att detta antagande icke på något sätt förändrar mekanismen för prisspridningen utan endast eliminerar en faktor, som är ägnad att komplicera skildringen av köpkraftens utveckling.
Tidigare har framhållits, att om en investering utmognar under en period men icke under denna når konsumtionsskiktet, den likväl kvarstår som investering vid bestämningen
C. Sistnämnda fall är här av intresse därför, att det bildar övergången A mellan en prisspridning, vilken utgår från en förskjutning i betalningsströmmarnas inbördes och en emanerande från ett ändrat i
tidsrelation, prisrörelse
- det andra huvudfallet av en pris på produktiva tjänster köpkraftsförskjutning? En dylik prisrörelse kan taga formen dels av en organisk spridning ned genom produktionen förbunden med ändrad varuomsättning och -.— när den primära förändringen är partiell —— horisontalt i riktning mot övriga produktiva hjälpmedel, dels av en mekanisk spridning närmast till olika konsumtionsvaror. Ökas ej vid en partiell tjänsteprisstegring den monetära efterfrågan på tjänster, erhålles ingen köpkraftsökning hos ägarna av produktiva tjänster och alltså icke heller någon mekanisk spridning; den organiska spridningen skulle dock komma till stånd genom förmedling av produktions-
inskränkningar etc. (minskad varumängd mot oförändrad köpkraft). Tän-
ker man sig i stället den monetära efterfrågan förskjuten irelation till prisförändringen på produktiva tjänster utan någon ökning av lagerhällniøzgenf erhålles under vissa förutsättningar väl en mekanisk men däremot icke någon vertikal organisk spridning, i andra fall åter varken det ena eller det andra. Företagarna kunna icke, om lagren skola lämnas oförändrade, pressa upp produktpriserna i jämnhöjd med kostnaderna. En nedgång i sysselsättningsgraden. kan ju i det tänkta fallet icke heller ifrågakomma. Att någon organisk spridning icke kommer till stånd är alltså klart. Köpkraftssituationen blir denna:
Vid två betalningsströmmar ökas köpkraften med inkomststegringen för
ägarna av produktiva tjänster och kommer den kvantitativt oförändrade varumängden att visa en däremot korresponderande mekanisk prisstegring. Det utgående nettot erhålles tydligen=0, och köpkraftsökningen under perioden kommer alltså icke att kumuleras med motsvarande ökning under nästa tidsavsnitt. Detta fall torde korrespondera mot den situation, man haft i tankarna, när man antagit, att en generell löneförändring medför en engångsförskjutning av köpkraften utan vinster eller förluster. När betalningsströmmama äro flera än två, förändras läget väsentligt. Inkomstökningen för vissa ägare av produktiva tjänster kommer därvid att stå mot en ökning av ut-
betalningarna i mellanskikten, vilket betyder att den sammanlagda köpkraf-
ten icke förändras? Inkomstökningen kommer att neutraliseras genom en
av E N, varför denna storhet kan sägas representera den totala realinvesteringen i betydelsen av alla utbetalningar, vilkas resultat icke utmognat för konsumtion. Det anförda visar, hur utmognandet kan fönbindas med värdeförändringar, vilka utan någon förskjutning i investeringarnas reala omfattning kunna modifiera, deras monetära storlek. Resonemanget på. sid. 17 involverar alltså. icke, att utmognandet av en investering n, motsvaras av en lika. stor ökning av investeringsvärdet i något annat skikt, så länge den berörda varan ej under perioden når konsumtionen.
1 Det viktigaste reguljära fallet av begränsad kumulation möter dock på en öppen marknad och upptages till behandling först i nästa kapitel.
9 Här liksom i föregående exempel införas givetvis lagerhållningen endast som en relativt okomplicerad form av investering, vars betydelse för köpkraften under givna förutsättningar (jfr sid. 20 not 1) är lätt att bedöma.
3 Jfr formeln sid. 16, där E vid köpkraftsbestämningen ingår både som positiv och negativ term. Se även sid. 27 not 2.
korresponderande köpkraftskontraktion genom förlustlikvidering för de ägare
av produktiva tjänster som stå i företagarställning. Nettot blir även i detta fall: 0, och någon kumulation kan därför icke komma till stånd. Köpkraften framstår alltså både momentant och på längre sikt som fullständigt oberörd av prisstegringen på de produktiva tjänsterna, medan den under antagande av två betalningsströmmar kommer att undergå en engångsförskjutning. Tänker man sig slutligen vid flera betalningsströmmar den monetära efterfrågan liksom i närmast föregående fall förskjaten i relation till prisstegringen på produktiva tjänster, samtidigt som lagren t mellanvskikten ökas, så att företagarna kompenseras för sin förlust på tjänsteprisstegringen, erhålles tydligen dels en mekanisk prisstegring, som under förändringsperioden motsvarar förskjutningen i inkomstssumman E, dels en organisk prisrörelse ned genom produktionen. Till utvecklingen efter förändringsperioden i detta tredje fall skall diskussionen omedelbart återkomma.
Innan framställningen går vidare, är det emellertid nödvändigt att precisera innebörden av föregående bestämning av de monetära konsekvenserna av en tjänsteprisförändring vid alternativa företagarreaktioner; analysen är ju så helt bunden av den tillämpade metoden med dess speciella premisser, att resultatens reala betydelse kan ifrågasättas. Orsaken till att man —— närmast i andra fallet ——— når så skiftande beroende
resultat, på om betalningsströmmarna äro två eller flera än två, ligger, som resonemanget tydligt visar, däri, att inom mellanskikten uppkommande netton föras in som köpkraft under perioden för sin uppkomst? Generaliserar man —— med uppgivande av
anknytningen till den grundläggande konstruktionen och antagandet av mer
än två - resultaten av kan man alltså
betalningsströmmar diskussionen, säga,
att ökningen av de sammanlagda tjänsteinkomsterna medför en mekanisk prisstegring, endast i den mån icke fördelningen av och tidsföljden mellan olika
köpkraftsöverföringar bereder rum för uppkomsten av förluster, som påverka
köpkraften innan eller samtidigt med den primära inkomstökningen.” Ett allmänt omdöme om den utsträckning i vilken detta i praktiken blir fallet kan ej givas och saknar intresse. Det räcker i detta sammanhang med konstaterandet av en dylik neutraliseringsmöjlighet och av dess exakta vil-
innebörd,
1 Resultatet sammanhänger i övrigt därmed, att de inkomster, företagarna tillgodoräkna sig i sin egen-skap av ägare av produktiva tjänster, antagits givna oberoende av produktionsresultatet och alltså även oberoende av tjänsteprisutvecklingens inflytande på. antecipationerna (jfr förutsättning C 3, sid. 13). Om ökningen av utbetalningarna för produktiva tjänster föranleder företagarna att tillgodoräkna sig mindre inkomster, förblir tydligen värdet av E under alla omständigheter oförändrat. Differensen mellan situationen, när man räknar med mer än två betalningsströmmar, och läget, när betalningsströmmarna antagas vara endast två, kommer givetvis under dessa förhållanden att försvinna. Det anförda belyser en sida av den genomgripande betydelse för det faktiska resultatet som tillkommer de eventuella antecipationsförändringar till vilka tjänsteprisförskjutningarna ge upphov. Detta moment lämnas här åsido, emedan framställningen uteslutande avser den monetära mekanismen, alltså betydelsen av de olika transaktionernas inbördes tidsrelationer.
2 Skulle förlusterna påverka köpkraften sena-re än tjänsteprissizegringen, erhålles först en mekanisk prisrörelse och därefter en partiell neutralisering av denna. I prisformeln kommer processen till uttryck på följande sätt. Om förlusten icke påverkat köpkraften under förändringsperioden kommer den automatiskt att framstå. som balanserad av negativt sparande (jfr sid. 16 not 3). Neutraliseringen under nästföljande period kommer alltså. formelmässigt att utgå. från ett positivt sparande.
3-331 179
ken klart fixeras genom den grundläggande konstruktionen. Ehuru den formulering av neutraliseringsvillkoret, man med denna konstruktion erhåller, ej framhäver det centrala momentet, emedan detta ju ligger i sättet att arbeta in betalningsströmmarna i analysen, har det likväl efter denna förklaring synts lämpligast att bibehålla formuleringen ifråga; analysen bygger av naturliga skäl även i fortsättningen på den fixering av förloppet som föreligger i andra prisekvationen.
Den fråga som här närmast är av intresse, är arten av de mekaniska processer vartill en tjänsteprisförändring ger upphov. För att kunna studera dessa måste man, som framställningen givit vid handen, utgå från en situation, där — denna tänkes bestå
tjänsteprisförändringen alltjämt i en prisstegring ——— medför av en med
en höjning inkomstsumman, exempelvis genom tjänsteprisstegringen proportionell förskjutning av den monetära efterfrågan på produktiva tjänster. Sannolikheten för att man i detta fall, då produktionen sålunda fortgår i oförändrad omfattning, erhåller en förskjutning därav mot framtiden, förefaller avsevärd med hänsyn till att företagarna genom en dylik omläggning kunna balansera förluster på de ökade utbetalningarna och vidare, på grund av förskjutningen i inkomstnivån, ha anledning att räkna med återställd avsättning till de högre priserna i framtiden. Om en lagerökning kommer till stånd, som jämnt neutraliserar företagarnas förlust) erhålles dels en organisk prisförskjutning, dels vid mer än två betalningsströmmar en mekanisk prisstegring, vilken under förändringsperioden tydligen motsvarar tjänsteprisförskjutningen, och vidare ett utgående netto lika med köpkraftsstegringen, vilket förmedlar en kumulativ mekanisk prisförskjutning, alltså en prisrörelse av alldeles annan typ än den till vilken tjänsteprisstegringen i och för sig (vid endast två betalningsströmmar) ger upphov.
Antages tjänsteprisförändringen alltjämt vara partiell och av någon anledning först på längre sikt spridas horisontalt, utvecklas nyss skisserade situation vidare på följande sätt. De omedelbart berörda företagarna ha oförändrade intäkter och oförändrade utgifter för löpande produktion. Ägarna av produktiva tjänster ha en ökad köpkraft motsvarande ökningen z lagerhållningen, vilken ger upphov till vinster i konsumtionsskiktet (för enkelhets skull bortses från möjligheten av en produktiv användning av köpkraftstillskottet), i vilken form tillskottet överföres på nästa period, då det kumuleras med ett nytt tillskott av samma ursprung o. s. v. Köpkraftsmängden stabiliseras tydligen, liksom i ovan behandlade fall av begränsad kumulation, när de av tjänsteprisökningen omedelbart berörda företagarna åter kunna avsätta den ursprungliga varumängden tiH de höjda priserna. När detta inträffar, balansera de ju de höjda tjänstepriserna icke genom en investeringsökning utan med ökade intäkter emanerande från ingående vinster. Skillnaden mellan nu diskuterade fall och det förut behandlade exemplet på begränsad kumulation är så-
* Man äger alltså. (N -n,)n = (E -e,),,- (E -e,),,__,. Som hela resonemanget föres under antagande av i övrigt oförändrade omständigheter, har man såväl (u,)n= (u,),,,_, som (n,).n= 0 och (e,)n = (e,)_n__,. Gäller primärförändringen företagarna med tjänsteutbetalningen ex, kan för termerna nl, e, och u, substitueras tal å 1 men x.
Zx_yn, Zz_ ye och u_T_y, där y är ett helt
lunda, (dels att medan företagarna där kunde öka sin produktiva efterfrågan på grund :av en investeringsförskjutning, de i detta fall neutralisera en påtvingad ökning i de produktiva utgifterna genom att öka investeringarna, dels att den ursprungliga förändringen sätter in i ett annat skikt. Båda dessa olikheter äro oväsentliga.
Såsom förloppet vid en partiell höjning av priset på produktiva tjänster här ovan slkisserats, kan det tydligen inordnas under den förut behandlade arten av — alltså den vilken relation
köplkraftsförskjutningar återgår på en ändrad
mellan sparande och investeringar. De båda slagen av köpkraftsförändringar behöva likväl icke sammanfalla? Antag t. ex. att företagarna icke öka investeringarna utan sälja den gamla produktmängden till oförändrade priser. Den därmed förbundna förlusten måste täckas antingen genom nedskärning av företagarnas köpkraft eller genom minskat sparande resp. ökad skuldsättning. För att förtydliga innebörden av dessa alternativ är det lämpligt att anknyta till föregående algebraiska analys. Antag sålunda att man under en period på grund av underinvestering erhåller ett negativt netto för överföring till nästa tidsavsnitt. Enligt ekvationerna skulle detta betyda en minskning i köpkraften under detta avsnitt. Denna reduktion kommer tydligen till stånd på så sätt, att den ingående förlusten gör det nödvändigt för företagarna att med hjälp av sina inkomster såsom ägare av produktiva tjänster likvidera en brist i balansen, en likvidering som är likvärdig med en köpkraftskontraktion ooh på i ekvationerna preciserat sätt medför, att det utgående nettot blir negativt och av samma storlek som under föregående period.” Balansen kan tydligen även återstållas genom en minskning av sparandet, t. ex. ett ianspråktagande av fonderna. I så fall neutraliseras förlustöverföringens inverkan på köpkraften under perioden. Under i övrigt oförändrade förhållanden erhålles för denna och föregående period tillsammantagna överensstämmelse mellan sparande och investeringar. Skulle underbalansen överhuvud icke utjämnas under perioden, betyder detta, att den ingående förlusten balanseras över perioden utan inverkan på köpkraften, så att den direkt blir ingående negativt netto under nästa eller eventuellt någon ännu senare period; detta fall utgör en modifikation i det i ekvationerna fixerade förloppet, vilken emellertid icke förändrar dessas reala innebörd. Slutligen kan för fullständighets skull tillfogas, att det förut behandlade exemplet på förloppet vid en tjänsteprisökning mot-
1 Att de under antagande av endast två. betalningsströmmar äro två från varandra fundamentalt skilda företeelser har framgått av det anförda.
5‘ Företagarna antagas oberoende av produktionsresultatet tillgodoräkna sig vissa inkomster såsom ägare av produktiva tjänster (jfr förutsättning C 3, sid. 13). Ställningen som riskbärare inom företagen medför, att de kunna använda dessa inkomster för en bokföringsmässig balansering av rörelsen. Om emellertid företagarna för att balansera den ingående förlusten från en period (n) vid början av nästa period underlåta att uttaga (icke avskriva; detta skulle betyda en sänkning av värdet av E, en formell balanseringsform till vilken framställningen senare återkommer) en del av den oförändrade produktiva inkomst de tillgodoräkna sig för perioden(n+1), mäste likväl denna inkomst i sin helhet upptagas som kostnad under perioden. Den konsumtivt disponibla köpkraften kommer
endast att motsvara de produktiva inkomster som faktiskt tagits ut av rörelsen
(ciäremot En+1Dn)-
svarar det fjärde alternativet för behandling av en ingående förlust: en likvidering därav med hjälp av en vinst på ökade investeringar.
Om nu i förevarande fall den förlust_ som uppkommer, om lagren icke ökas, neutraliseras genom att företagarnas inkomster sättas ned, erhålles tydligen, som redan påpekats, ingen mekanisk prisspridning. E ökas formellt men en del därav annuleras. Om åter fonderna angripas, emanerar tydligen köpkraftsökningen som i förut behandlade exempel från en ändrad relation mellan sparande och investeringar och det mekaniska prisspridningsförloppet blir detsamma som i nämnda exempel; hejdade den successiva uppgången i avsättningen där lagerökningen, bromsar successiv prisstegring här sparandeminsk-
en
ningen. Om slutligen förlusten tillåtes kvarstå, ökas skuldsättningen ända tills köpkraftstillskotten, som även i detta fall komma att kumulerasf förmedlat en prisspridning till de omedelbart berörda produkterna, vilken höjt dessas pris till jämnhöjd med kostnaderna. I sistnämnda fall leder tjänsteprisförändringen till en köpkraftsökning på ett sätt, som icke kan inordnas
i sparande-investeringskategorien.
I det föregående har ingen vikt fästs vid om tjänsteprisförändringen inträffar inom konsumtions- eller kapitalvaruindustrier. De diskuterade fallen äro utformade som exempel på det senare alternativet. Situationen blir emellertid i allt väsentligt densamma, om tjänsteprisförändringen framträder inom företag, vilka arbeta direkt för konsumtion. Om priset på. de ursprungliga produktiva tjänster vilka användas inom en bestämd del av konsumtionsvaruproduktionen sättes upp, erhålles sålunda i korresponderande fall” på tidigare skildrat sätt kumulerande köpkraftstillskott, ända till dess att den köpkraft som står mot de berörda produkterna ökats så mycket, att den gamla omsättningen återställts vid ett mot de kostnaderna - förut icke
höjda svarande pris liksom bortses endast från horisontal organisk prisspridning utan även från möjligheten av produktionsomläggningar. Därvid arbeta tydligen övriga delar av näringslivet temporärt med en vinst.
Skulle tjänstepriset i först behandlade fall ha sänkts, erhålles icke med nödvändighet en enkel omvändning av nyss skildrade förlopp. Om företagarna bibehålla sina investeringar vid deras tidigare omfattning, realisera de en vinst, som motsvarar köpkraftsminskningen för ägarna av de produktiva tjänster varpå priset satts ned. Den totala köpkraften kan därför komma att hållas uppe. Man erhåller i detta fall under givna förutsättningar varken någon organisk eller mekanisk spridning av den primära tjänsteprisförändringen men väl sannolikt nya prisförskjutningar betingade av den ändrade in-
primära
komstfördelningen. Om emellertid de berörda företagarna slå ner sina priser och minska lagerhållningen eller eventuellt på annat sätt inrikta produktionen
1 De ökade inkomsterna för produktiva tjänster förbindas tydligen, när det negativa nettot för de omedelbart berörda företagarna såsom här balanseras med kredit, formellt med ett positivt netto, vilket leder till att inkomsttillskotten kumuleras, trots att de, som tidigare visats, i och för sig endast utgöra en engångsförskjutning.
2 Betalningsströmmarnas antal är givetvis i detta. fall oväsentligt. Samma resultat som under förutsättning av flera betalningsströmmar nås emellertid, om man upphäver antagandet, att produktionsnettot inregistreras simultant för alla företag i samma skikt. Jfr ovan sid. 16.
på kortare sikt, erhålla de intet netto? Köpkraftsminskningen hos ägarna av produktiva tjänster kommer därvid att kumulera, tills de omedelbart berörda företagarnas avsättning trots den mot kostnadsreduktionen svarande prissänkningen nedgått till sin gamla omfattning. Liksom vid en höjning av tjänstepriset förmedlar tydligen i detta fall investeringsförskjutningen förändringen i köpkrzaftens omfattning.
Redan på en tidiga-re punkt i framställningen har påpekats, att denna arbetar med starka, delvis verklighetsfrämmande förenklingar. Detta gäller givetvis även framställningens senare del; ett par av de införda förenklingarna — att man bortser från möjligheten av förändringar i efterfrågans resp. i produktionens inriktning —— modifiera emellertid icke den mekaniska prisspridningsmekanismen, vars sätt att fungera är den i detta sammanhang relevanta frågan. Två andra av förutsättningarna för resonemanget är det likväl nödvändigt att uppgiva, nämligen att spridningsfenomen i varuprissystemet icke slå över även till tjänstepriserna och att ingen organisk prisspridning förekommer från tjänstepris till tjänstepris.
Antag att vid en partiell tjänsteprisstegring dessa båda förutsättningar äro uppfyllda, ända tills den av prisförändringen utlösta kumulativa processen på, nyss skildrat sätt nått sin gräns, samt att de därefter upphävas. På grund av tjänsteprisens trögrörlighet är detta antagande f. ö. icke så abstrakt som det kanske vill synas. De tjänstepriser som dittills legat fasta utsättas då för ett stegrande tryck från två. håll, nämligen dels från de av den primära tjänsteprisstegringen direkt berörda företagarna, vilka söka utnyttja billigare produktiva hjälpmedel och därför, trots att de gjort en förlust resp. icke göra några vinster, efterfråga produktiva tjänster på marknaden, dels från de andra företagarna, vilka erhållit ett positivt netto på grund av köpkraftsökningen. Resultatet blir en förskjutning av köpkraften från sistnämnda företagare till ägarna av produktiva tjänster och från ägarna av de tjänster vilkas pris ursprungligen höjdes till övriga tjänsteägare. Köpkraftens omfattning förblir i och för sig oberörd av denna process och några nya mekaniska spridningsförlopp uppkomma därför icke. Däremot måste man givetvis räkna med en serie av processen betingade primära prisförändringar, vilka delvis kunna vara av mekanisk art. Slutresultatet blir en utjämning av priset på. produktiva tjänster, som medför, att hela det köpkraftstillskott som tillkommit under den begränsat kumulativa processen föreligger som en ökning av termen E i ekvationerna (D erhålles==0) samt. att korrespondens generellt mellan
råder
priserna i de olika skikten.
Sist skildrade förlopp utgör, om man så vill, en omvändning av det närmast förut behandlade. Om man med Keynes terminologi betecknar en varuprisstegring till följd av höjda priser på produktiva tjänster som »income-inflation» och en av en differens emellan -
Ava-ruprisstegring betingad vinstskapande
1 Skulle företagarna spara nettot, t. ex. som en kassareserv, blir tydligen köpkraftsutvecklingen densamma som vid en investeringsreduktion. Jfr ovan vid behandlingen av en tjänsteprisstegring. Se sid. 137 not 2.
sparande och investeringar som en »profit-inflation», kan diskussionen sägas ha visat, först hur en »income-inflation», som icke föregås av någon »profitinflation», vid sitt genomförande framtvingar en dylik, samt därefter huri sin tur en »profit-inflation» tenderar att övergå i en »income-inflati0n». Till följd av frågans stora praktiska betydelse synes det motiverat att, i den mån det på basen av den här tillämpade analysmetoden låter sig göra, klarlägga problemställningen vid en växling mellan de olika inkomstarterna såsom underlag för en prisrörelse. För att frågan skall belysas från olika sidor utgår framställningen från en prisfallsprocess i stället för såsom tidigare från
prisstegrings-
rörelser.
Antag att sparandet under någon period ökas med ett större än in-
belopp vesteringarna enligt företagarnas planer skulle göra, men att förskjutningen mötes med ökad lagerhållning. Köpkraft komma då att
och varuomsättning visa en nedgång. Det utgående nettot erhålles och föränd-
emellertid=0,
ringarna påverka därför icke köpkraften under nästa period. Antag emellertid vidare att företagarna under följande tidsavsnitt att
se sig nödsakade realisera sina lager. Priserna komma då att visa det fall till
följd av förskjutningen i relationen sparande-investeringar, som föregående kunde und-
period vikas genom den temporära uppgången i
lagerhållningen. Varuomsättningen
företer en relativ Ökning, vilken emellertid icke indicerar en förbättrad avsättningskonjunktur utan endast en investeringsbegränsning; detta bör komma till uttryck bl. a. i att råvaruförbrukningen under andra perioden
ligger på en undemormal nivå. Till tredje perioden erhålles ett ingående netto
negativt lika med den ursprungliga ökningen av sparandet. nu att under denna
Antag
period priset på produktiva tjänster reduceras, så att E minskas med ett belopp motsvarande det ingående nettot. Om denna reduktion skulle kumuleras med det ingående negativa nettot, komme tydligen priserna att pressas än ytterligare. Någon dylik kumulation behöver emellertid ej komma till stånd, såsom följande på det tidigare tillämpade konstruktionssättet byggda exempel är ägnat att visa. Antag att löneförändringen inträffar inom mellanskikten. Den balanseras då av en minskning i för vissa som
utbetalningarna företagargrupper,
medför, att den totala _köpkraften lika litet som i de föregående direkt
exemplen
påverkas av förändringen i priset på produktiva tjänster. Företagarna med ingående negativt netto minska emellertid på förut skildrat sätt sin
köpkraft
genom attanvända en del därav för likvidering av förlusten. Det
utgående
nettot blir därför av samma storlek som det ingående. Den enda
förändringen
i situationen under perioden är en förskjutning av från av
köpkraften ägarna
produktiva tjänster till vissa företagare. Men denna är
förskjutning principi-
ellt av stor betydelse. Tänker man sig, att
den gynnade produktionen utgör en ekonomisk enhet med den verksamhet nettot
där det utgående negativa ånyo
inregistreras, kvitta tydligen bokföringsmässigt vinsterna och förlustema. Man
kan uttrycka saken så, att nettot kvarstår sådant det bestämts
oförändrat, genom
differensen mellan sparande ochinvesteringar, men att
genom överflyttas på ägarna av produktiva tjänster och alltså införas som
minuspost på kostnadssidan bokföringsmässigt sett icke längre återkommer balanserna
i de utgående
Den reala innebörden av en inkomstreduktion, vilken under resp. perioder. till är sålunda att uppkommande netton genom kommer stånd på skisserat sätt, föras ut ur Genom avskriv-
en prisanpassningsprocess produktionsbalanserna.
förändras avsättningskonjunkturen, så till vida som den tidigare ningen ifråga kan avsättas till utan att nettot framstår som varumängden de lägre priserna erhåller efter att under första perioden ha haft en nednegativt. Man alltså, och under den andra en avsättningsökning förbunden med gång i avsättningen under tredje fortsatt god av-
förlust och vikande råvaruförbrukning, perioden
och förbindes med en ökad förbrukning av råvaror etc.‘ sättning som »bär sig» vad mellan olika inkomstarter såsom under- Framställningen visar, växlingen tekniskt sett innebär. Däremot ger den ingen bild av de
lag för en prisrörelse
för att en dylik växling skall komma till stånd, konkreta förutsättningarna för att de skilda företagen skola fungera som alltså närmast av betingelserna en ekonomisk enhet.
D. Till sammanfattning av föregående framställning, vilken genomgående lagts kasuistiskt och avsett att belysa endast förändringsmekanismen, ej de former i vilka denna normalt framträder på marknaden, synes det lämpyttre att anföra ännu ett exempel av något större räckvidd. Antag att en företaligt försämrade avsättningsmöjligheter och i anledning därav gargrupp anteciperar minskar sina materialinköp, så att lagerhållningen reduceras. Man äger så.om balans mellan utgifter och intäkter tidigare varit rådande samt lunda, minskningen i utbetalningarna betecknas med m och övriga storheter på sam-
ma sätt som förut, ekvationssystemet dz+1 = “x “ (“z+I + 3:»-+1 m i 732+!) u: = “z+I l 31+! -= ”’:t+Iy -
lm
där den första ekvationen avser läget efter förskjutningen av utbetalningarna med m, den andra åter läget före denna förskjutning. ifråga göra varken någon vinst eller någon förlust;
Företagarna tydligen
bortfaller en del av deras men eftersom denna skulle gått visserligen utgifter, till investeringar, ej relationen mellan löpande intäkter och de ut-
påverkas
som få tillräknas dessa. Förändra ej företagarna i föregående skikt betalningar sina kommer i intäkterna för dem att balanseras av en
priser, minskningen
motsvarande investeringsökning. Om de åter sätta ned priserna och behålla vid deras gamla omfattning, göra de en förlust=m och deras avnälagren alltså den första företagargruppen, en motsvarande vinst, vilken i de anmare, bortfallandet av ——förda formlerna skulle komma till uttryck genom nl”. Fallet ett exempel på det tidigare flera gånger omnämnda förhållandet, utgör att transaktioner mellan företagarna, om man, som här skett, eliminerar prisrörelsernas icke förändra och köpkraftens sam-
inflytande, investeringarnas
manlagda omfattning. -Sannolikheten talar tydligen för att den andra, indi-
1 Beträffande betingelserna för och den allmängiltiga innebörden av detta resultat jfr sid. 25, särskilt not 1. För en exemplifikation av den monetära mekanismen vid en övergång från »profit-inflation» till »income—inf1ation» se nedan sid. 43.
rekt berörda gruppen företagare låter sin — alltså
lagerhållning investeringarna
—.—— temporärt ökas för att under nästa tidsavsnitt minska sina
materialinköp;
under den första perioden undvika de i så
fall, som nyss framhållits, både för-
lust och prisförändring, under den andra göra de givetvis icke någon vinst. Företagarna i det tredje skiktet ställas däremot under andra perioden inför valet
mellan prissänkning och ökad o. s. v. att den första
lagerhållning Antag före-
tagargruppen fasthåller vid sin politik att hålla
materialinköpen på en lägre
nivå än tidigare, och antag även att de täcka den tills vidare konstanta produktefterfrågan genom en avveckling av lagren; trots att den material-
ingående
strömmen hålles vid den nya lägre bibehåller sålunda
omfattningen, den utgå-
ende produktströmmen sin gamla så att man storlek, under varje period erhåller ett mot m svarande n. I så fall till uppkommer en början varken någon organisk eller någon mekanisk prisrörelse. Varuutbudet anpassas efter efterfrågan och köpkraften hålles konstant (den äger t. o. m. en konstant fördel-
ning). Investeringsminskningen hos den första balanseras
företagargruppen
ju av lagerökningar i de bakre skikten; under första perioden ökas lagren i första skiktet bakåt, lika mycket som de minskas i det omedelbart berörda
skiktet,
under andra perioden
kompenseras lagerminskningen i sistnämnda skikt av en
lagerökning i andra skiktet medan i första skiktet bakåt, lagren bakåt bibehålla den ökade erhöllo under
omfattning, de föregående period o. s. v. Skulle
en dylik balansering utebli, bleve resultatet sporadiska organiska förändringar. Upphäves antagandet, att differenser mellan förvärvs-
investeringarnas
och produktionskostnadsvärden icke påverka
investeringarnas totalvärde, med-
föra nämnda organiska som minska värdet
prisrörelser, av N, en nedgång i
köpkraften, vilken emellertid eljest kvarstår oförändrad.
Successivt nås lik-
väl de produktiva tjänsterna av processen och därmed förändras situationen.
Antag att primärt- icke heller förändras. tjänstepriserna Resultatet av processens spridning till ägarna av produktiva blir tjänster då, att dessa tjänster till en del komma att ligga outnyttjade. Antag vidare att tjänsteägarna hålla uppe sin konsumtion med Så hjälp av sparmedel. lange denna utväg står till buds, kommer ett tillstånd att av en viss jämvikt råda; alla priser äro oföränd-
rade, ,i alla skikt bakom det först berörda möter en ökad — — men icke stigande lagerhållning, samhällets produktiva resurser till ligga en viss del outnyttjade och sparandet och
investeringarna förete en parallell nedgång. Skulle
sparandeutnyttjandet upphöra, framträder däremot den primära
köpkraftsreduktio-
nen direkt såsom minskad
efterfrågan på konsumtionsvaror; neutralisering
därav kommer till stånd, i den mån
lagerhållningen ökas, och i övrigt möter en
mekanisk och organisk prisspridning bakåt från
konsumtionsvaruskiktet. Antag
emellertid till en början att liksom förut den minskade efterfrågan mötes med ökad lagerhållning; man erhåller tydligen i så fall en kumulativ ökning av
lagerhållning, arbetslöshet ända tills i
etc., minskningen efterfrågan når den
första företagargruppen med sådan att styrka, överensstämmelse för den kommer att råda mellan ingående materialoch utgående produktström. Utvecklingen är tydligen —— tekniskt sett —— liksom i förut behandlade exempel begränsat kumulativ.
Här skisserade förlopp är givetvis icke heller det realistiskt; redan en successiv av lagerhållningen av nyss skildrad art kommer sanno-
engångsökning
likt att på vissa punkter i prissystemet till någon del ersättas genom prissänkningar, varvid en mekanisk och organisk prisspridning sätter in, den förra i till följd av värde- och, i den mån utnyttjandet av produktiva tjänster minskas, även realförändringar i investeringarnas omfattning. Så mycket mer gäller detta en kumulativ lagerökning. Det ovan skildrade förloppet kommer tydligen på punkt efter punkt, oftare ju längre processen fortskrider, att genombrytas av pris- och köpkraftsförändringar. Processen torde i själva verket få karaktären av en successiv spänningsökning, vilken förr eller senare urladdas i en mycket utbredd deflation, i vilken olika spridningsrörelser ständigt korsa varandra, så att prisrörelsen blir tämligen enhetlig för hela systemet. Som man har anledning antaga, att under denna process investeringsreduktioner utlösas vid sidan av den primära, bör, synes det, deflationen bli oändligt kumulativ; detta moment kan tillsvidare lämnas åsido, då det faller under den ännu ej berörda .frågan om orsakerna till förskjutningar i relationen sparande-investeringar, vilken skall upptagas till behandling i kap. V.‘ Beträffande gränsen för deflationen kan sägas, att prisrörelsen står i den tidigare fixerade relationen till summan av de okompenserade köpkraftsreduktionerna.
III.
De tidigare framlagda prisformlerna och därtill knutna resonemang åro i så måtto en ogynn-sammare bas för en analys av det faktiska marknadsförloppet än de kvantitetsteoretiska ekvationerna, som de storheter med vilka de räkna endast med svårighet eller icke alls kunna bestämmas med ledning av den ekonomiska statistik över vilken man för närvarande förfogar. Det kan därför förefalla, som om fördjupandet av analysen köpts till ett väl högt pris. Man bör emellertid genom en undersökning av den monetära form, de här diskuterade storheterna och förloppen ikläda sig, kunna översätta prisformlerna i kvantitetsteoretiska termer och på så sätt möjliggöra en tillämpning av analysen på föreliggande statistik.” Häremot kan icke med fog riktas den invändningen, att den omständigare analys som här framlagts i så fall varit förgäves; till slut tvingas man likväl tillbaka till den enkla kvantitetsformeln. Det framhölls inledningsvis, att kvantitetsteoriens svagheter följa därav, att den direkt för summan av alla betalningar substituerar deras monetära uttryck; att en analys, vilken, såsom här skett, arbetar med en uppdelning av betalningar, till slut även den substituerar monetära termer för köpkraftskonstruktionerna innebär icke något »återfall» utan är det självfallna sista ledet i en deduktion från den omedelbart givna truismen fram till
1 Obs. i synnerhet sid. 98 ff.
2 En dylik översättning har försökts av Keynes i A treatise on money, kap. XIV. Hans framställning på. denna punkt kritiseras emellertid med rätta av Marget (Journal of P01. Economy bd. 40, 1932, sid. 261), som själv utfört en överflyttning, vilken äger släkttycke med den nedan framlagda. Jfr Marget: A further note on Ho1trop’s formula. for the coefficient of differentiation and related concepts (Journal of P01. Economy bd. 41, 1933, sid. 237).
det analytiska verktyget -—— prisformeln. Med andra ord är den metod som här skisserats icke ett alternativ till den kvantitetsteoretiska -- i den mån icke
A i denna intolkas någon speciell kausal innebörd. Den skiljer sig från gängse konstruktioner endast genom införandet av vissa led mellan utgångstesen och den monetära prisformeln, som synts nödvändiga för en riktig förståelse och
av denna. -
tillämpning
En översättning av föregående analys i monetära termer är emellertid tämligen vansklig och måste därför ske i etapper; det bör understrykas, att om än översättningen ges formen av en deduktion av kvantitetsformeln ur köpkraftsformeln, den likväl endast åsyftar en summarisk översikt över de problem som möta på området mellan de båda formlerna. Till en början antages att som betalningsmedel endast fungera checker, som kunna dragas dels på vanliga checktillgodohavanden, vilka ingå som passivposter hos bankerna, dels på outnyttjad kredit i räkning. Vid sidan av checkmedlen antagas bankerna ha en
- -- vilken icke är underkastad passivpost insättningar på kapitalräkning checkdragning och representerar den enda formen för nominellt sparande? All kreditgivning antages koncentrerad hos bankerna. Ytterligare förutsättes, att alla i köpkraftsformeln registrerade vinster och förluster omedelbart realiseras resp. likvideras samt att kredit upptages endast för fullgörande av produktionsutbetalningar resp. vinstutdelningar. Resonemanget anknyter i övrigt till den första prisformeln och dess premisser.
Man kan uppställa balansräkning, vilken sammanfattar hela den
följande
monetära situationen vid slutet av en period n.”
Aktiva Passiva Utestående kredit i räkning . Un Innestående Un
checkräkning
lnnestående kapitalråkning Kn
U n (J,.+ Kn
Beviljad kredit i räkning minus
utestående kredit i räkning . Rn
Mn är = On + Rn.5 Man erhåller så-
Penningmängden enligt antagandena
lunda formeln = + - kan till för
Mn Un Rn Kn, vilken tagas utgångspunkt
en av den föregående till termer.
överñyttning analysen kvantitetsteoretiska
Kn är enligt antag-andens. identisk med En S. Summan Un + Rn -— alltså
ju
den totala krediten - kan visas vara. en funktion av termerna E och N.
beviljade
Antag till en början att företagarnas intäkter utfalla vid slutet av resp.
perioderf medan utbetalningarna för produktiva tjänster (= En) gjorts suc-
1 På kapitalräkning antagas alltså alla de medel -- men också endast de medel — sammanförda, vilka enligt definitionerna i det föregående äro sparade. Jfr nedan sid. 37 not 2.
’ Jfr angående den banktekniska sidan av i det följande skildrade förlopp den realistiska om än knappast fullt tillfredsställande översikten i Hahn: Zur Frage des volkswirtschaftlichen Erkenntnisinhalts der Bankbilanzziffern (Geld und Kredit, neue Folge, Tübingen 1929, sid. 149).
3 Angående innebörden av den föreslagna, rent bankstatistiska bestämningen av penningmängden jfr sid. 3-7.
‘ Angående betydelsen av detta antagande för deduktionen, jfr sid. 48 not 3. Det bör observeras, att antagandet till sin innebörd skiljer sig från förutsättningen att företagarnetton inregistreras endast vid periodernas slut.
cessivt under perioden, samt att periodens längd motsvarar den genomsnitt-
intervallen mellan utbetalningar, att m. a. 0. E utgör den i en
liga produktiva
utbetalade ersättningen för tjänster under en tid av periodens
post produktiva
vidare att och investeringar vid periodens början bålängd? Antag sparande
da äro= 0 samt att vid slut investeringar föreligga med produk-
periodens
Företagarna måste tydligen under perioden dispo-
tionskostnadsvärdet N ,,.
nera över en kredit = E . Inträder intet sparande, utfaller vid periodens slut
en lika stor summa i intäkter, så att hela krediten då kan omsättas; den dispo-
nibla krediten vid n *l* 1 blir alltså = Bibehålles probörjan av perioden En.
duktionens under ifråga, behöver därför icke krediten omfattning perioden
för syften. Som tidigare erhålla företagarna emel-
utvidgas produktiva visats,
en vinst = Om denna vinst lertid under angivna betingelser ingående N,,.
måste krediten ökas med investeringarnas belopp. Påtagligast blir realiseras,
kanske om man tänker sig, att vinstrealiseringen kommer till stånd gedetta,
nom överlåtelse Den företagare som förvärvar
av själva investeringsobjektet.
detta måste kredit till beloppet N n, vilket blir ett tillskott
tydligen upptaga
till den kredit = som är nödvändig för produktionens fortsättande i oför- E, ändrad Man erhåller sålunda under perioden (n + 1) en ökning
omfattning?
av krediten till + Vid av n *l* 2 blir, under förutsätt- En N n. början perioden
ning att intet inträtt och att investeringarna bibehållits oförändrade,
sparande
den krediten omedelbart = N n. Behovet av medel för utbe-
disponibla En+
till av tjänster såväl som för vinstutbetalning är såtalningar ägarna produktiva
lunda tillgodosett utan ytterligare förändringar i kreditens storlek.
att under sistnämnda period utvidgas, så att utbetalnin-
Antag produktionen
för tjänster stiga med beloppet e. Krediten måste då ökas
garna produktiva = Om e investeras eller ej, är tydligen ovä-
till (En + e) + N” En-,+ 2 + N.
för under perioden ifråga. Visade föregående sentligt kreditutvecklingen
att utan förändring av produktionens omfattning lämexempel, en investering
nar kreditbeloppet oberört under den period då. den genomföres, är det i detta
fall lika att icke heller en investering, som förbindes med ökad pro-
tydligt,
behöver införas i en formel för kreditmängden under den period då duktion,
den kommer till stånd; dess vid denna tidpunkt inkluderas ju un-
inflytande
der termen E. Detta resultat är tydligen betingat därav, att det för investe-
på kreditmängden gör sig gällande först då fö-
ringarna speciella inflytandet
t. ex. på i exempel angivet sätt, ekonomiskt tillgodogöra
retagarna, föregående
1 sistnämnda förutsättning har icke uttryckligen framhävts vid deduktionen av de tiemedan den där, i motsats till vad fallet är i det följande, icke är digare prisformlerna, detta. Förutsättningen innebär tydväsentlig för resonemanget, om den än synes underlätta mellan tvâ. inregistreringar av netton i konsumligen i sak, att den tid som förflyter tionsskiktet perioden —— överensstämmer med den tid för vilken -—— den grundläggande
tjänsteutbetalningarna gälla. 2 överlåtes till ett pris, överstigande dess ursprungliga kostnadsinvesteringsobdektet i proportion därtill. Differensen representerar med värde, ökas tydligen penningmängden konstruktionssätt en investeringsförskjutming om den möter här tillämpat N n + hvilken,
och icke neutraliseras genom att investeringsobjektet värderas under i ett mellanskikt förändrar köpkraften under perioden n+1. Från denna och sitt förvärvskostnadsvärde, likartade vilka sakna betydelse för resultatet, bortses i framställningen komplikationer, ovan.
sig investeringsresultatet, vilket med här tillämpat konstruktionssätt sker först efter den tidpunkt för vilken eller m. a. 0.
balansräkningen gäller
slutpunkten i det av prisformeln omfattade denna
tidsavsnittet; slutpunkt
är ju tidpunkten för inregistrerandet av vinsten? Detta konstruktionssätt kan visserligen sägas vara godtyckligt, men eftersom det här gäller att ut de
bygga
tidigare prisformlerna, till vilka konstruktionen ansluter är det detta sig, ,i sammanhang det enda riktiga.”
Antag slutligen att under den första perioden endast ett = sparande S” kommit till stånd. Blott en kredit motsvarande kan i så fall
En-Sn frigöras
för produktionen under följande tidsavsnitt. Krediten måste därför ökas med S”. Om emellertid företagarna täcka den vilken ingående förlusten, tydligen är = S n, med egna medel, sker en med samma
kreditavveckling belopp. Kre-
diten förblir sålunda till sin storlek opåverkad av sparandet? Däremot framträder givetvis på passivsidan en från till
förskjutning C Kna
Det anförda torde vara för att att
tillräckligt Visa, Un + Rn generellt kan
sättas = En + En-, N. Med från den ur
utgångspunkt balansräkningen
härledda formeln kan man alltså skriva M = Un - + R,. ——Kn = En + E,,_.,N - - 27,, S = En + Du-, Sn. Antagesd vara
kreditutnyttjandet fullständigt, erhålles balansräkningen
Aktiva Passiva
En Mn
:ra-l -N E n
Till förtydligande av resonemanget det att skildra
synes lämpligt förloppet
vid en samtidig förändring av S och N. sålunda att man under
Antag
perioden n äger En-, N = .‘.?,,_, S och Sn N,, O. Vid av nästa
ingången
då en förlust = — Den för
period inregistreras Sn N. produktiva utbetal-
ningar disponibla krediten är, som = E ›- (A) nyss framhållits, Sn; krediten frigöres endast till ett belopp motsvarande intäkter. Man kan
företagarnas
emellertid även deducera fram resultatet ur formeln för man M; äger ju A = Mn = En + N —— - = - Om (E,L_, En-, S) Sn En Sn. produktionen skall bibehållas vid sin gamla omfattning, är emellertid behovet av fri kredit
alltjämt En. Företagarna måste alltså upptaga kredit till S.
ny beloppet
Om vidare den ingående förlusten täckes att för detta
genom företagarna
ändamål inbetala en del av sina inkomster såsom av
ägare produktiva tjän-
1 Jfr sid. 14 not 3. 9 Det anförda gäller givetvis icke vid ev. förskjutningar i mellanskikten. 3 Med sparande avses här endast förändringar i den konsumtiva användningen av erhållen intäkt. Antecipatoriskt utnyttjande av inkomster resp. täckning av förluster, vilket med i kapitlets första avdelning föreslaget skrivsätt inkluderas under S i prisformlerna, kommer företrädesvis till uttryck i förändringar av kreditmängden, vilka exkluderas i detta resonemang genom den förutsättning rörande kreditutnyttjandet som lagts till grund för detsamma. Angående de alternativa möjligheterna att balansera förlusten hänvisas till framställningen ovan sid. 27.» För att intet nytt moment skall införas, måste man i detta speciella sammanhang tänka sig, att förlusten täckes genom beskärande av företagarinkomsten. Jfr nästa sida not 1.
i ster,1 medför emellertid detta en kreditavveckling = S - N. Penningmängden minskas därvid i överensstämmelse med formeln för M med det ingående negativa nettot. Man erhåller sålunda under perioden (n + 1) kreditmängden + En-, = En + §.,.N= EM., + EHN, samt penning- (En N) + Sn- (S, -N,,) — - — — — mängden (En S) + S —— (Sn N) SM., = En + (Nu n) SM., = = + allt i överensstämmelse med ovan formler. E,,+, D,,—S,,+,, angivna
Det hittills vunna resultatet är bundet vid fiera premisser, vilka måste innan en av de tidigare prisformlerna i kvantitets-
upphävas, översättning
teoretiska termer kan Den förutsättning som det närmast
genomföras.
kommer att är att allt föres över från check- till
ifråga uppgiva, sparande
och så sätt direkt minskar penningmängden. Skulle
kapitalräkning på
avses att bilda en kassareserv och sparmedlen därför bevaras på
sparandet
modifieras givetvis resultatet. Antag t. ex. att sparandet
cheokräkning,
under en n med .‘.‘,.N z: 5,8 varit av denna natur. Vid ingången av
period
annars -—— Sn checkperioden n + 1 hade man då liksom ägt A = En etc., men på skulle ha kvarstått S. Man hade alltså —- med en i detta samman-
räkning
av formlerna utan =
hang lämplig förenkling saklig betydelse (SM, antages 0)
— erhållit = En” + S. Eftersom för pro»
penningmängden utbetalningarna
duktiva under lika väl som intäkterna äro En”, blir cir-
tjänster perioden
2 En+l = medan den i föregående exempel skulle ha
kulationshastigheten
—E,—_*_—‘S,—, n+1 n
Utan att man närmare in hur förhållandena i olika
går på
blivitåjgL. n+1
fall komma att är det sålunda tydligt, att upphävandet av
gestalta sig,
att allt nominellt överföras från checkräkning, medför
antagandet, sparande
att man får räkna med att de från sparandet utgående köpkraftsförskjuttill del komma till i kvantitetsekvationens V och
ningarna någon uttryck
icke dess M. Förekomsten av på checkräkning etc. nödvändiggör
sparande
alltså, att man vid av med ledning av
bestämningen köpkraftens omfattning
över dessa för förändringar i cirkulations-
uppgifter penningmängden justerar hastigheten av angiven art?
resultatet - att Det är påtagligt, att den modifikation av det tidigare köpkraftsiörändringar i sin helhet komma till uttryck i förskjutningar av penningmängden —— som blir följden, när man upphäver antagandet om alla sparmedels överföring från checkräkning, ytterst betingas av den rent bankstatistiska och konventionella beståmningen av vad som år att anse som pengar. När man likställer summan checkmedel etc. med penningmängden i det teoretiska resonemanget, betyder ju detta, att man vid sparande på checkräkning medräknar som betalningsmedel belopp, som faktiskt icke fungera som sådana,
1 Bilden blir klarast, om man på detta sätt tänker sig, att företagarna lyfta även de inkomster, de tillgodoräkna sig själva, för att sedan ev. återbetala en del därav i och för förlustlikvidering. Jfr sid. 27 not 2. 2 Skulle även medel, vilka med här tillämpade begreppsbestämningar icke utgöra spaplaceras på. kapitalräkning, medför tydligen detta en felslagning i motrande, :emporärt satt riktning. Praktiskt torde nu berörda eventualitet sakna betydelse. Den lämnas därför i det följande utan avseen-de. Jfr vidare nästa sida not 3.
som m. a. o. icke »äro i omlopp». Om man arbetade med den cirkulerande i
stället för, såsom här skett, den nominella skulle
penningmängden, tydligen
det första resultatet äga obegränsad giltighet? En annan sida av samma sak
är, att om cirkulationshastigheten bestämmes som relationen mellan den totala
betalningssumman och den cirkulerande penningmängden, hastigheten blir obe-
rörd av alla förändringar i sparande och alltså även av kassa-
investeringar,
reservernas storlek? Att detta bestämningssätt är det enda teoretiskt sett fullt
tillfredsställande är givet. När cirkulationshastigheten här bestämts som relationen mellan betalningarna och den nominella har detta för-
penningmängden,
faringssätt karaktären av en mot den valda penningdefinitionen
korresponde-
rande kompromiss; den teoretiskt sett orena med
penningbestämningen drager
sig en oren cirkulationshastighetsbestämning. Man kan alltså generellt säga, att i den mån under givna en vid en eko-
förutsättningar köpkraftsförändring
nomisk -analys kommer till uttryck i en av
förändring cirkulationshastigheten,
detta förklaras av en differens mellan den valda statistiska av avgränsningen penningmängdsbegreppet och det teoretiskt rationella begreppet cirkulerande penningmängd, eller, som man också. kan uttrycka saken, återgår på en statistiskt motiverad uppmjukning av som med-
cirkulationsha.stighetsbegreppet,
för, att vad som faktiskt är förändringar i den cirkulerande penningmängdens omfattning kommer att inkluderas under cirkulationsfaktorn. För klarhetens skull synes det lämpligt att i till- det anförda i korthet beröra även
anslutning
den innebörd som i en stringent analys får när denna
ges termen kassareserv,
kommer till användning för att beteckna här diskuterade
bestämningsgrund
för den registrerade avvikelser från den rena cirku-
cirkulationshastighetens
lationshastigheten. Som kassareserv betecknas — oavsett avsikt — spararens det sparandef‘ som behålles i monetär form med den i analysen tillämpade bestämningen av penningbegreppet, alltså varje differens mellan den nominella och den cirkulerande penningmängden. Dä av termen kassareserv
betydelsen
icke i den svenska diskussionen torde vara klart mot innebörden av avgränsad 1 När man äger (U + R) =E+EN, gäller detta med den valda sparandebestämningen ca: defin/itiom. Saken kan även uttryckas så, att man genom identiteten mellan begreppet »utom cirkulation» och det här införda sparandebegreppet fixerat vad som avses positivt med cirkulerande penningmängd och identifierat detta med köpkraften i analysens mening. 2 Diskussionen av omloppshastigheten här och i kapitlets femte avdelning ansluter sig i huvudsak till de ståndpunkter som i den moderna -penninglitteraturen erhållit sin hittills fullständigaste utformning av Neisser i Der Kreislauf des Geldes (Weltwirtschaftlit-hes Archiv, bd 33, 1931, sid. 365) och Holtrop i Die Umlaufsgeschwindigkeit des Geldes (Beiträge zur Geldtheorie herausg. Hayek). Förf. hoppas i annat få. tillfälle sammanhang diskutera relationen mellan framställningen hos dessa författare och analysen i det följande. Den väsentliga olikheten är, att förf. genom en positiv »i bestämning av penningmängden cirkulation» sökt undvika det cirkelresonemang som hotar, när kassareserverna definieras som icke-cirkulerande pengar och därefter användas för bestämning av den cirkulerande penningmängden. 3 Det bör observeras att termen användes i den för framställningen specifika betydelsen. Rörande sammansättningen, uppkomsten och betydelsen av detta sparande se nedan sid. 50 ff. Förekommer överförande av ej sparade medel till kapitalräkning (jfr sid. 37 not 2) representera dessa medel en negativ medelsreserv. Som redan framhâllits, bortses här när ej motsatsen angives ——från sistnämnda eventualitet, varför definitionen kunnat begränsas att avse endast de positiva differenserua mellan nominell och cirkulerande penningmängd. Den teoretiskt och praktiskt mindre väsentliga begränsningen har synts ägnad att öka framställningens överskådlighet.
användes i det för här definierade företeelse termen kassahållning, följande medelsreserv. I likhet av blir sålunda inne-
med betydelsen omloppshastigheten
i termen medelsreserver helt bestämd genom penningdefinitionen. Om börden — alltså det totala beloppet nominella betalnings- V den totala kassahållningen —— minskas erhålles ett mått på kassahdllningen i medel med medelsreserverna, Termen kommer i denna framställning att anen trängre betydelse. ifråga vändas uteslutande i sist angivna bemärkelse. Denna egentliga kassahållmotsvarar tydligen med nödvändighet den cirkulerande penningmängning den. Till härav samt till frågan om bestämningsgrunderna för den betydelsen rena återkommer framställningen i del .V av detta i cirkulationshastigheten kapitel. i resultatet vid av premisserna rörande behand- Förändringarna upphävandet av vinster och förluster samt begränsningen av ändamålet med kreditlingen kräva ingen utförligare kommentar. Skulle en vinst icke realiseras, givningen kvarstår oförändrad trots vinstregistreringen. Detta
tydligen penningmängden
i rubbar emellertid icke överensstämmelsen mellan köpkraft och penningmängd, emedan underlåtenheten att realisera vinsten i köpkraftsformeln framträder såsom en balansering av vinsten en ökning av sparandet. Att identigenom teten = icke längre gäller är dock lika klart som att Un + R En + EN införandet av en ny sparandeform upphäver identiteten Zn S = Kn. Sistnämnda modifikationer äro tydligen i sak betydelselösa. Om en förlust icke likvideras utan tills vidare balanseras, förskjutes på liknande sätt värdet av bankernas aktiva, men penningmängden kvarstår oförändrad liksom köpkraften. Upptages kredit för konsumtionsändamål eller för bildandet av en kassareserv, rubbas likaledes de tidigare diskuterade identitetsförhällanden vilka föreunder förenklande förutsättningar, men detta är utan betydelse för överligga ensstämmelsen mellan den cirkulerande penningmängden och köpkraften; i förra fallet ökas ju även köpkraften genom en negativ förskjutning av S, i det senare beröres endast den nominella penningmängden, medan såväl den cirkulerande penningmängden som köpkraften kvarstå. oförändrade? p Innan framställningen övergår till relationen mellan köpkraft och penningi ett monetärt system med kontantcirkulation, skall till slut även pre-
mängd
missen, att all kreditgivning gär genom bankerna, upphävas. Man erhåller form för — direkt till därvid ännu en tänkbar sparande utlåning företagarna. Antages sparandet under perioden n ha varit av denna natur, blir situationen i nyss anförda exempel följande. Vid slutet av perioden ha företagarna kunnat omsätta den utestående krediten till beloppet E,,—S.,,. De behöva emellertid icke i ytterligare bankkredit för att fullfölja produktionen i
taga anspråk
oförändrad omfattning, emedan de till följd av de enskildas kreditgivning disponera över checkmedel till beloppet S. Den ingående förlusten leder emellertid till en kreditavveckling :Sn-Nm vilket medför, att bankkreditvolymen = N -- = - Penningmängerhålles En + 2,,_, + N” S EH, + Z,,N S. den _ i Z —’ Och Sålunda
En l (Nn Sn) Sn+1 En-i-I l Du 811+! Påverkas
1 för bildande av en kassareserv kommer i köpkraftsformeln till Upptagande av krediter uttryck i införandet av ett negativt och ett lika stort positivt s.
i motsats till kvantiteten bankkredit icke av den form, sparandet tagit. Formeln för penningmängden bibehåller alltså sin
giltighet.
Om man därefter släpper antagandet, att alla äro checker
betalningsmedel
dragna på insättningar och outnyttjad kredit i räkning, för att räkna även med en sedelcirkulation, förändras resultaten därigenom än man kanske
mindre,
vore frestad antaga. Om man skiljer mellan affärsbankerna, vilka förutsättas
sakna sedelutgivningsrätt, och centralbanken, vilken emittera sedlar
antages (m) via affärsbankerna genom att övertaga en del av deras = t
fordringar (u
= erhålles för bankväsendet i dess helhet
m), tydligen följande balansräkning.
i Aktiva Passivafjjif Utestående kredit i central- Utelöpande sedlar . . . mn banken . . . . . . . . . . un Innestående
checkräkning 0,,
Utestående kredit i atfärsban- Innestäende
kapitalräk-
u» + Un m + Un+Kn
kredit i räkning minus
Beviljad
” utestående kredit i R,,
räkning
Penningmängden är här = 0,. + mn + R, = U,, + u — Kn + Rn = +
En
+ -Dn-I — Sn. Även med bortseende från av möjligheten sparande på checkräkning är resultatet givetvis endast approximativt giltigt, emedan det nominella sparandet i detta fall bl. a. kan formen av taga reservhållning i kontanter, alltså ren tesaurering; även här möter
tydligen en kon-
sekvens av den konventionellt statistiska att en
penningbestämningen. Antag
reservhållning t uppkommer under perioden samt att S i övrigt är=0 och En-, N = Z,,_, S. Man erhåller då vid av nästa den fria början period kreditmångden - förlusten Skall E t,, samt t. produktionen fortsättas i oförändrad omfattning, måste därför krediten ökas med en vilken emel-
t, ökning A
lertid fullständigt neutraliseras genom en motsvarande vid förlust-
avveckling
likvideringen. Den totala kreditsumman påverkas alltså icke. Även den nominella penningmängden kvarstår då givetvis oförändrad och lika med den cirkulerande penningmängden plus under
t. Cirkulationshastigheten perio- 2En+l ‘M
den n + 1 kan sålunda skrivas i En+1 Sparandet genom tesaurering kommer sålunda liksom ett sparande på
checkräkning till uttryck i en förskjutning av kvantitetsekvationens V med
motsvarande konsekvenser för den statistiska av
beståmningen köpkraftsutvecklingen.
Utan närmare bevisning torde det likaledes vara att ett som
klart, sparande,
tar formen av direkt kreditgivning i kontanter från enskilda till företagare, även det skulle leda till samma resultat som motsvarande företeelse i ett penningsystem med endast bankbetalningsmedel. Det skulle sålunda i motsats till tesaureringen icke medföra någon i
inskränkning penningformelns giltighet.
Den tredje formen för av kontanter ——
sparande inbetalning på. kapitalräk-
— leder till identiskt konsekvenser ning givetvis samma som ett överförande av medel från checkräkning till kapitalräkning. Om affärsbankerna icke an-
sparmedelsinbetalningarna till återköp av fordringar från centralban-
vända
ken utan behålla dem i kontant form (= L), blir närmare bestämt balans-
räkningen följande.
Aktiva Passiva
Cb Ab Cb Ab
u” Un m 0,,
L” Kn
u + Un + L,. m + 0..+Kn
R
I denna uppställning föreligger på. båda sidorna en dubbelräkning = L.
+ Z,,_, N är givetvis endast = u” + och motsvarar icke hela den
En + Un R
nominella kreditgivningen. Penningmängden skulle enligt den sista formeln erhållas = - är emellertid icke
(u,, + Un + L,,) Kn + Rn. Beloppet L), i cirkulation, och frändrages denna summa, erhåller man tillbaka formeln
= ——~ = -- Om man alltså vid Mn u + Un Kn + Rn E + DW, S. statistiska kalkyler denna subtraktion — vilken teoretiskt sett
gör tydligen
icke är mera päkallad än den underlâtna subtraktionen av medelsreserverna utan har karaktären av ett positivt led i den konventionellt statistiska penningdefinitionen, ägnat att bringa denna i bättre överensstämmelse med det teoretiskt rena begreppet cirkulerande — iden-
penningmängd gäller alltjämt
titeten mellan penningmängd och köpkraftf Sist behandlade fall kan läggas till grund för den generella satsen, att de i den föregående analysen fastslagna identitetsförhållandena överhuvud gälla, endast sedan alla dubbelräkningar genom kredittransaktioner mellan centralbanken och affärsbankerna samt mellan dessa inbördes eliminerats.
IV.
Mot bakgrunden av föregående diskussion är det möjligt att närmare belysa den praktiskt betydelsefulla frågan om banksystemets likviditetstekniska möjligheter att låta investeringarna stiga över sparandet, när det monetära systemet visar en betydande kontantcirkulation vid sidan av
bankbetalningsmed-
len.” Antag att man vid början av en period n äger Z,,,_,N :Z _, S, att vidare kontantinbetalningarna till bankerna hittills motsvarat löpande utbetalningar av kontanter men att bankerna hållit reserven för att balansera
L,,_, smärre divergenser mellan in- och utbetalningar på kortfristiga konton, alltså
1 Underlåtes justeringen ifråga, betyder detta tydligen endast, att man accepterar en ytterligare uppmjukning av penning- och cirkulationshastighetsbegreppen, som läteromloppshastigheten bli beroende även av kassareserverna inom bankväsendet.
2 I det följande bortse: från de variationer i relationen bankmedel-kontanter som betingas av tillfälliga förskjutningar i kassahållningens fördelning mellan olika grupper. Jfr nedan sid. 86 angående arten av de eliminerade frågorna.
4-331 179
i stort sett de konton som representera bankbetalningsmedel? Man äger sålunda en balansräkning identisk med den senast anförda, där emellertid tidsfixeringen lämpligen förändras till n-l och posten R strykes. Termen m förutsättes till en början vara maximerad. I denna situation antages nu ett nysparande 2= S komma till stånd genom inbetalning av kontanter på kapitalräkning. Hur mycket kunna bankerna under dessa omständigheter utvidga sin kreditgivning? Det vanliga svaret torde vara, att eftersom reserven ökas från L,,_, till L,,_, + S och reserven Ln_, bar upp en kvantitet bankmedel =C,___,
On __ 07:-!
kan tills _- Man skulle sålunda erhålla
expansionen fortgå
Ln-l l Sn Lil-l. On = 0n—-I + Detta emellertid endast begränsad
resonemang äger
(1
giltighet.
Antagas betalningsvanorna konstanta och förutsättes vidare till en början, att en inkomst i kontant form också användes konsumtivt i kontanter medan en inkomst i bankmedel utnyttjas i bankmedel, neutraliseras tydligen den ökade inbetalningen på kapitalräkning jämnt genom en minskad kontantinbetalning från företagarnas sida vid kreditomsättningen; företagarnas kontantintäkter sjunka ju med sparandets belopp. Reservökningen kan sålunda endast framkallas av sparandet via en nedgång z utbetalningarna av kontanter. Bibehålles produktionens omfattning oförändrad, måste samma summa bankmedel och kontanter som under tidigare perioder ställas till företagarnas förfogande. När företagarna likvidera den förlust, sparandet åsamkat dem, indragas emellertid betalningsmedel till beloppet S. Skulle förlustlikvideringen ske med hjälp av kontanter, komme sålunda verkligen kontantutbetalningarna efter sparandets inträde att understiga .kontantinbetalningarna och kassareserven alltså att stiga med sparandets belopp. Sker åter likvideringen genom en överföring av bankmedel -- och detta det sannolika — bli kontantutbetalningarna
är givetvis oförändrade och sparandet kommer sålunda icke, som den här diskuterade uppfattningen antager, att i detta fall leda till en absolut ökning av bankernas kassareserv. Förlustlikvidering medför emellertid i sistnämnda fall en minskning i mängden bankmedel, och är reserven bestämd i en konventionell relation till denna, kommer den därför ur bankernas synpunkt att visa en relativ uppgång, vilken emellertid aldrig kan motivera en ökning av kvantiteten bankbetalningsmedel med mer än sparandets belopp.
I förtjänar det att framhållas, att ovan klarlagda förlopp med-
förbigående
att man icke från bibehållen sedelcirkulation har rätt att sluta till frånför,
1 De olika betalningsströmmarna antagas i detta sammanhang lämpligen vara kontinuerliga om än av växlande omfattning. Från de i detta sammanhang mindre väsentliga modifikationer som betingas av banksystemets uppdelning på. smärre självständiga enheter bortses här fullständigt.
2 För exempel på. detta konstruktionssätt se framställningen i Hayek: Geldtheorie und Konjunkturtheorie (Wien und Lpz 1929) sid. 85 ff. Jfr i övrigt den ingående analysen i Angell and Ficek: The expansion of Bank credit (Journal of Pol. Economy bd 41, 1933,sid. 1, 152), där de införda premisserna (konstant relation mellan mängden bankbetalningsmedel och kontanter) emellertid medfört, att de frågor som i följande framställning stå i förgrunden icke närmare behandlats.
varon av en kontinuerligt förlustbringande och i deflationistisk riktning ver-
kande divergens mellan sparande och investeringar. Det är emellertid ej ovanligt att man, utgående från antagandet, att relationen mellan sedel- och bankmedelsomlopp är relativt konstant, och med hänsyn till de betydande svårigheterna att statistiskt fixera mängden bankbetalningsmedel, betraktar sedelmängdens förändringar som representativa för hela den monetära utvecklingen och därför på dem bygger sitt omdöme om läget. Själva utgångspunkten är här otillåten, emedan som visats den deflationistiska förskjutningen mycket väl kan komma till uttryck i en ändrad relation mellan olika slag av
betalningsmedel.
Icke ens om man utgår från det för den här diskuterade ståndpunkten gynnsamma antagandet, att förlustlikvideringen sker i sådan form, att bankerna erhålla en konstant reserv=L,,_,+S,,, synes det möjligt att räkna med en expan-
Il sion = En sådan skulle / för att endast de båda
C,,. expansion angiva
LIP’ gränsfallen — att
innebära, antingen produktionsutbetalningarna ökas, så att E höjes med nämnda belopp, eller också att inom ramen av en oförändrad produktion investeringarna ökas i samma grad. I båda fallen skulle expansionen endast kunna täckas med bankbetalningsmedel. Detta antagande förefaller mycket osannolikt icke endast i händelse av en produktionsutvidgning utan även —— om än i mindre mån - vid det
en ren investeringsförskjutning; är isynnerhet icke på längre sikt rimligt att antaga, att förlustlikvideringen sker med kontanter under det att-en ökning av företagarnas köpkraft uteslutande tar i anspråk bankbetalningsmedel.
För att få. en uppfattning om vilka expansionsmöjligheter nysparandet öppnar, kan man lämpligen utgå från situationen i händelse av en parallell förändring av sparande och investeringar. I detta fall förblir tydligen både kon-
tantcirkulationen, mängden bankbetalningsmedel samt kassareserven oföränd-
rad. Man kan draga slutsatsen, att den efter en sparandeökning möjliga investeringsförskjutningen jämnt motsvarar sparandet och att denna förskjutning dessutom måste äga rum inom ramen av en till sin omfattning oförändrad produktion. Denna slutsats gäller dock endast under här införda premisser, alltså om man bl. a. antar, att en förlustlikvidering i kontanter motsvaras av investeringsvinstens uttagande i kontantform etc.
Antag att den primära förändringen icke är en ökning av sparandet utan en
överflyttning av vissa fordringar på centralbanken, som medför kassaökningen
L’, vilken möjliggör investeringsökningen 0, som 1 s1n helhet represente-
-Lrar vinst för företagarna. Ju längre denna vinst äger bestånd; i dess större utsträckning kommer den att övergå på ägarna av produktiva tjänster. Därvid kommer den sannolikt att uttagas i kontant form samt giva upphov till ökade medelsreserver hos enskilda. Antag t. ex. att konkurrensen mellan företagarna medför, att p procent av nämnda till dem utgående vinst under varje tidsavsnitt överflyttas i kontanter till ägarna av produktiva tjänster och att dessa öka sina medelsreserver i proportion till inkomsttillskotten, exempelvis
med a procent av dessa. Bankernas ökade reserv kommer därvid att successivt pumpas ut.‘ För den sammanlagda nedgången efter förloppet av t perioder i den vinst, D , som företagarna erhållit vid kredit- och investeringsexpansionen, och allt-
så. även i mängden bankbetalningsmedel erhålles formeln
2 Å L _ l_ _a_ 1 ___1_’_ _Q_ (1 + D 1 + (1 J’ J’ (1 + + 100 100) 100 ( 100
(1 100)) 100))
a (-1 p
Ersättes + D framför huvudparentesen med
uttrycket (1
11% F25) l-Içá-o---Zz-o-D,
visar formeln i bankernas totala över kontanter — alltså
nedgången disposition
icke i kassareserven utan i det belopp i kontanter vilket bankerna efter kunna återutbetala —— i de individuella medels-
kreditlikvideringen ökningen
reserverna samt i det In-
minskningen ursprungliga köpkraftstillskottet.
föres endast D, erhålles vinstöverföringen på. ägare av produktiva tjänå ster och i de anspråken på kontanter. Sattes uttrycket
stegringen löpande
inom :f (a, p, t), kan man därför skriva”
— En: L - D f (a, p, t) å,
_ En
f (aw .pa
|En+t
vilket L = + f (a, p, t). ger
f? 3%)D (1
Detta är givetvis en ren truism; den först anförda formeln, till vilken man
sålunda återkommer, ger tydligen uttryck även åt ökningen i anspråken på
bankernas kontantreserv. Likviditetstekniskt sett är alltså L’ det högsta formeln kan erhålla. För att balans skall råda inom det monetära
värde,
systemet, fordras emellertid ytterligare, att vid den tidpunkt, då tillskottsreserven i sin helhet kommit ut i rörelsen, den gamla mängden bankbetalningsmedel är återställd, alltså 1 Om vinsten härflyter från en period n, blir läget under perioden (n +1) följande. Ut- — = Av betalningarna för produktiva tjänster ökas, så att man erhåller En +4 En 1-%5D. denna ökning, vilken likvideras med kontanter och medför en motsvarande nedgång i beloppet bankbetalningsmedel, tesaureras a procent, alltså. Den ingående vins-
1—Z5%-Du.
ten till perioden (n-I-2) erhålles därvid lika med den under föregående period ingående vinsten minus dels överföringen av inkomst på ägarna av produktiva tjänster -— ökningen av E antages här ske på. det i kapitlets andra avdelning diskuterade sätt som medför en motsvarande reduktion av D -- dels ökningen av sparandet genom tesaurering. DH, blir alltså = - 1 + —- tänkas motsvara o. s. v.
D £0‘ 1-:3)Dn. E,H_2 Eu“ åiDnH
9 Den fönsta ekvationen erhålles, emedan gränsvärdet för ökningen i utbetalningarna för produktiva tjänster är lika med ökningen av den från centralbanken emitterade mängden kontanter minus uppgången i de individuella medelsreserverna. Den andra ekvationen följer omedelbart av det algebraiskavuttrycket för vinstöveriöringen på ägare av produktiva tjänster.
J): 1 + f(a, p, t) eller
702% 1_za)1)
-
__17_ _a_
(1 f(a›p›
1-100
Sammanställes denna ekvation, vilken tydligen ger t: oo, med den senast anförda, erhålles, som naturligt är, det fullständiga jämviktsvillkoret L =D, vilket ger t OCäven i den första ekvationen.
Det är alltså tydligt, att bankernas likviditet skulle komma att sjunka under den ursprungliga, om kontantuttagen fortsätta att stiga efter perioden n + t, bestämd enligt formeln L = 1 + 1) f (a, t). Vid denna tid-
p,
1-137)
1%)
punkt måste bankerna därför strama åt kreditgivningen, så, att det till företagarna utgående nettot sättes ned till O. Eftersom tillskottsreserven försvunnit, måste bankerna vidare vid denna tidpunkt se till, att den ursprungliga mängden bankmedel återställes. Dessa båda krav äro under givna förutsättningar identiska —— det till företagarna utgående nettot föreligger ju enligt antagandena i form av en ökning av mängden bankmedel utöver den
— men som ovan endast för den
ursprungliga uppfyllas, visats, automatiskt,
händelse man äger L’=D, i vilket fall frågan emellertid aldrig aktualiseras. Närmare bestämt föreligger vid tidpunkten t en sammanlagd investeringsexpansion i förhållande till utgångsläget lika med inkomstökningen för innehavare av å_ D
produktiva tjänster f (a, p, plus sparandeökningen
( 100
15))
D f (a, p, plus den kvarstående vinsten för
företagarna
(Eiiiz-o t))
(1 + D f (a, p, Summan av de två första posterna är
(D- 2% 1-3-6)
t)).
lika med ökningen i sedelmängden (L) och täckes av denna. Den kvarstående företagarvinsten däremot framträder, som nyss framhållits, som
den resterande ökning av mängden bankbetalningsmedel vilken måste
skalas bort. Slutresultatet blir sålunda en investeringsökning lika med sedeltillskottet, vilken i den mån den icke täckes av ökade medelsreserver bär ett höjt pris produktiva tjänster och sålunda. har förlorat
upp på sin vinstkaraktär. Före t kan investeringsexpan-
ursprungliga tidpunkten
sionen tydligen vara avsevärt större än L, men å andra sidan blir värdet av t lägre, ju starkare investeringarna omedelbart ökas i relation till reserven. Här skildrade förlopp är av intresse icke endast för likviditetsfrågan utan även som ett exempel på den monetära mekanismen, när en ›pr0fit-inflation» övergår till »income-inflation».
Diskussionen av relationen kontanter-bankmedel har hittills bundits vid två betydelsefulla - oförändrade och inkomsternas
antaganden betalningsvanor konsumtiva utnyttjande i samma slag av betalningsmedel, vari de utgått. Det gäller nu närmastatt bestämma innebörden i dessa premisser och konsekvenserna av deras upphävande. I den situation från vilken analysen utgått före-
ligger den cirkulerande kvantiteten kontanter = m -- kvantiteten bankmedel
L, =C och kontantreserven=L. Under nyssnämnda förutsättningar och vid
= 0 betyder detta, att summan E till ett =m—-L utbetalas i
D,,_, belopp
till C i bankmedel samt att — under kontanter, beloppet företagarna antagande att intet inträder under — erhålla sina intäkter i kon-
nysparande perioden tanter resp. bankmedel till samma belopp. Det är tydligt att kontant- och bankmedelsomsättningarna här äro parallella förlopp, vilkas relativa storlek bestämmes av betalningsvanorna. När därefter i den föregående analysen en vinst antogs uppkomma och preliminärt utgå i bankmedel för att successivt överflyttas på ägarna av produktiva tjänster och därvid uttagas i kontant form, kommo visserligen kontantcirkulationen och bankmedelscirkulationen att gripa in i varandra, men antagandet av identisk form för utbetalningarna till och från ägarna av produktiva tjänster förhindrade alltjämt en egentlig växelverkan. Den slutliga förskjutningen i relationen mellan kontanter och bankmedel betingades av ökad mängd av eller höjda priser på de tjänster till vilka utbetalningarna enligt rådande betalningsvanor skulle utgå i kontanter. De resulta.t till vilka hittills lett fram äga sålunda giltighet inom en
analysen
monetär organisation, där ingen växelverkan råder mellan de olika betalningsformerna i den meningen, att betalningarna inom en betalningskedja (alltså vid en vertikal mekanisk prisspridning) alternerande ske i den ena och den andra formen, samt där vidare förskjutningar i den totala penningmängden icke utlösa förändringar av den form i vilken olika betalningar konventionellt utgå.
Antag emellertid att alla utbetalningar för produktiva tjänster utgå i kontanter men att inkomsttagama i väntan på att utnyttja medlen för konsumtionsändamål placera dem på cheokräkning och vidare betala all sin konsumtion med checker. Antag vidare att det konsumtiva utnyttjandet uteslutande sker vid resp. perioders slut men att däremot utbetalningarna för produktiva tjänster ——— — i
vilka alltjämt förutsättas gälla för ett tidsavsnitt av periodens längd halva antalet fall göras vid början samt i övrigt vid mitten av perioderna? Situationen blir då följande. Under första hälften av en period utbetalas ett
= Bankerna återfå omedelbart hela denna summa i kontant
kontantbelopp
form, men kvantiteten bankmedel ökas därvid med samma belopp. Tjänsteutbetalningarna vid mitten av perioden finansieras av bankerna med hjälp av de återbetalade kontanterna, vilka ånyo omedelbart återströmma genom checkinsättningar. Penningmängden blir tydligen liksom i tidigare behandlade fall =E, men trots att samtliga tjänsteutbetalningar ske i kontant form, reda bankerna sig med hälften så mycket kontanter som förut. De erhålla vidare en normal_ reserv lika med halva beloppet bankmedel. Kreditomsättningen kommer till med intäkter -
stånd hjälp av företagarnas i bankmedel, varigenom på samma sätt som vid frånvaro av all växelverkan mellan de båda betalningsformerna — bankmedlen momentant förvandlas från checkmedel till
outnyttjad
1 Förutsättningarna ifråga, vilka utgöra en starkt verklighetsfrämmande modifikation av konstruktionen i föregående partier av denna avdelning av kapitlet, sakna real betydelse men Biro ägnade att förenkla framställningen.
kredit i räkning. Det är av vikt att fasthålla, vilka förutsättningarna äro för förändringeni situationen. Utbetalningarna ske liksom tidigare i denna analys
en gång till varje tjänsteinnehavare under varje period. Intervallerna
endast
mellan utbetalningarna hållas alltså konstanta; en förändring av intervallernas längd skulle, som strax skall visas, även den modifiera behovet av kontanter men samtidigt påverka den sammanlagda kvantiteten betalningsmedel. Utbetalningarna ske likväl icke samtidigt. Denna bristande simultanitet i inträdet av intervallerna i förening med växlingen i de monetära formerna inom en betalningskedja, som medför, att den utestående penningmängden äger en annan sammansättning än de ursprungliga utbetalningarna från bankerna, leder däremot, såsom ovan visats, till ett förändrat kontantbehov inom ramen av en oförändrad totalkvantitet betalningsmedel.
Under ovan angivna betingelser blir det alltså möjligt, att en viss ökning av kontanterna bär upp en avsevärt större förskjutning i kontantutbetalningar och bankmedelsmängd. Om en kontantmängd m, till följd av växlingar mellan olika betalningsformer i samma betalningskedja och utbetalningarnas successiva inträde, kan bära upp kontantutbetalningar under en på tidigare angivet sätt begränsad period till beloppet mr, erhålles närmare bestämt vid ett kontanttillskott L en ökning av mängden bankbetalningsmedel och i de totala kontantutbeta1ningarna.=rL. Vid uppgivande av förutsättningarna för den föregående analysen blir sålunda den definitiva expansionsgränsen icke som tidigare L’ utan rL’. Innan denna slutliga gräns blivit nådd, existera givetvis de förut diskuterade vidsträcktare expansionsmöjligheterna. Skulle relationen mellan kontanter och bankbetalningsmedel uteslutande vara bestämd av sist behandlade är det sålunda tydligt, att expansionen primärt skulle
förhållanden,
bli större men till slut jämnt så stor som kräves enligt den tidigare diskuterade
ståndpunkt, vilken mäter expansionsmöjligheten genom en enkel multiplicering
av reservökningen. Det bör framhållas, att man i detta fall, men också endast
Y då, äger r = samt att r når sitt maximivärde vid fullständig växling mellan
Z betalningsformerna så. snart överhuvud någon växling sker, erhålles 1.
men, I den mån relationen mellan kontanter och bankmedel till någon del bestämmes därav, att betalningama för vissa produktiva tjänster konventionellt utgå i
och vidare växlingen mellan olika betalningsformer i samma betal-
bankmedel,
ningskedja endast äger rum partiellt, kommer man sålunda att erhålla expan-
. . L sionsgränsen vid där rL’ måste vara L men är O.
rL’, r
V.
I motsats till den tidigare diskuterade temporära kreditexpansionen på basen av ett visst kontanttillskott representerar den senast behandlade arten av
kreditutvidgning den effektivisering av utnyttjandet av kontanttillgångarna
som avses med den vanliga att bankbetalningsmedlen kunna betraktas
satsen, som en form för ökningen av pengarnas omloppshastighet. På grund av den blandkaraktär, bankbetalningsmedlen reguljärt torde äga, kommer detta be-
traktelsesätt här icke till användning? penningmängden betraktas sålunda konsekvent som summan av bankmedel och kontanter, även om man åtminstone till någon del skulle kunna skriva de förras värde som en av det antal gånger, kontanterna under en period passerat företagarskiktet (= r), bestämd funktion
av beloppet kontanter. Bestämningsgrunden för den rena cirkulationshastig-
heten blir med detta konstruktionssätt en enda. Antages sparandet under en period = O samt nettot erhålles den totala betalningssumman
D,,_,= O, =2E,,, den cirkulerande penningm§.ngden=E,, samt den rena cirkulationshastigheten=2g det bör här erinras om att antagandet av endast två betalningsströmmar icke upphävts.” Skulle periodernas längd förändras, så att dubbla utbetalningar kunna ske till varje ägare av produktiva tjänster, erhålles cirkulationshastigheten=4 o. s. v. I sistnämnda fall skulle nämligen mäng-
den cirkulerande betalningsmedel komma att uppgå till endast En. Den rena
á cirkulationshastigheten blir alltså under givna förutsättningar en funktion av den tid som reguljärt förflyter mellan utbetalningarna till en ägare av produktiva tjänster. Att utbetalningarna icke ske simultant förändrar, som förut visats, kontantbehovet och relationen kontanter-bankbetalningsmedel men påverkar tydligen icke omloppshastigheten.” Variationer i den snabbhet med vilken inkomsterna utnyttjas konsumtivt påverka likaledes i första hand kontantbehovet och, om de ha karaktären av förskjutningar i det nominella sparandet,
även penningmängden. I övrigt lämna de den rena, cirkulationshastigheten
oberörd. Den ökning av omloppshastigheten med vilken man brukar räkna, när konsumenterna temporärt visa en tendens att forcera sina inköp, är teoretiskt sett i regel ett uttryck för en ökning av den penningmängden ge-
cirkulerande
nom minskat sparande och framträder på angivet sätt endast på grund av en differens av tidigare diskuterad art mellan nominell och cirkulerande penning-
1 Det gäller tydligen här en annan variant av den tidigare diskuterade frågan om cirkulationshastighetsbegreppets beroende av den valda penningbestämningen. Om relationen mellan kontanter och bankmedel icke påverkades därav, att betalningarna i bankmedel såsom tidigare påpekats delvis utgöra ett med kontantbetalningarna sidoordnat förlopp, skulle ingenting hindra, att man bestämde penningmängden som summan kontanter, varvid r skulle bli en av de storheter som bestämde cirkulationshastigheten. Som villkoret i fråga icke kan antagas fyllt, synes emellertid förfaringssättet olämpligt.
2 Jfr ovan sid. 37 ff. för en bestämning av termernas innebörd och sammanhang. Att hastigheten blir just: 2 beror givetvis på antagandet av två betalningsströmmar.
3 Så snart antagandet, att företagarintäkterna inregistreras resp. utfalla vid resp. perioders slut, upphäves, gäller det anförda endast bristande samtidighet mellan olika företagares utbetalningar och även detta blott om företagarna icke giva varandra kortfristiga krediter annat än via bankerna. Skulle en och samma företagare erhålla sina intäkter successivt men göra utbetalningarna för de använda produktiva tjänsterna i halva antalet fall vid början, i övriga fall i mitten av varje period, vore detta tydligen att jämställa med en halvering av intervallen mellan produktiva utbetalningar. Resultatet blir likartat vid bristande simultanitet mellan utbetalningarna, om företagarna giva varandra direkta korta lån. (När som i Sverige en öppen penningmarknad saknas, kan man i regel bortse från sistnämnda. eventualitet; temporärt kunna dock, under tider av stor »penningknapphet», direkta underhandslån tänkas medföra en avsevärd intervallförkortning.) Gå. försträckningarna via bankerna, påverkas icke intervallen men kan en ökning av den nominella icke den ren-a —- cirkulationshastigheten erhållas på tidigare angivet sätt (jfr sid. 37 not 2). Detsamma gäller, för den händelse företagen återbetala krediten successivt under perioden och denna återbetalning, i motsats till vad som blir fallet vid ovan tillämpade konstruktionssätt, förbindes med en reduktion även av beloppet beviljad kredit,
mängd? Ju grövre approximationen vid penningbestämningen är, eller, vilket är detsamma, ju större medelsreserverna äro i relation till kassahållningen, i dess högre grad kommer utvecklingen att synas dominerad av »förändringar i om-
Det är av vikt att fasthålla vad den faktiska innebörden
loppshastigheten».
därav är. Den rena cirkulationshastigheten är en funktion av den genomsnittliga intervallen mellan utbetalningarna för produktiva tjänster, en funktion som emellertid temporärt måste förskjutas under övergångstider (vid D, N. eller Den inregistrerade omloppshastigheten påverkas även av medels-
S Z O). reservernas storlek, alltså därav att man reguljärt är hänvisad att som pengar beteckna även en del tillgodohavanden, vilka icke i här ifrågavarande mening äro i cirkulation.
I anslutning till frågan om den rena cirkulationshastigheten synes det lämpligt att även uppgiva antagandet, att man endast har två betalningsströmmar. Det är till en början att liksom man under antagande av endast två
tydligt,
betalningsströmmar och stationära förhållanden med utgångspunkt från en period lika med genomsnittsintervallen mellan produktiva utbetalningar erhåller den rena cirkulationshastigheten: 2 men den konsumtivt inriktade köpkraften lika med den cirkulerande penningmängden, så blir vid m, betalningsströmmar
och en period motsvarande n betalningsintervaller cirkulationshastigheten :mn
och den konsumtivt inriktade köpkraften lika med den cirkulerande penningmängden gånger n. En temporär förändring i avsättningen från en kapitalvaruproducent till en annan medför tydligen en förskjutning av cirkulationshastigheten från mn men rubbar icke relationen mellan köpkraft och cirkulerande penningmäng-d.” Cirkulationshastigheten är sålunda en funktion icke endast av betalningsintervallen utan även av antalet betalningsströmmar och varuomsättningshastigheten i mellanskikten, men av dessa faktorer är endast den första av betydelse för köpkraftsbestämningen. I den mån förändringarna i varuomsättningshastigheten i mellanskikten komma att beröra utbetalningarna för produktiva tjänster eller den inflytande produktionen i konsumtionsskiktet, så att i de grundläggande nämnda storheter påverkas, komma för-
prisekvationerna
skjutningarna icke längre till uttryck i cirkulationshastigheten utan i den cirkulerande Denna modifieras givetvis även, i den mån varu-
penningmängden.
fluktuationer på tidigare diskuterat sätt medföra en
omsättningshastighetens
1 För en utförligare diskussion av frågan se sid. 85. De närmare förutsättningarna för resultatet, vilket håller streck, endast för den händelse forceringen av konsumtionsutbetalningarna icke blir utgångspunkten för en intervallförkortning, framgå av föregående not.
En möjlighet av övervägande teoretiskt intresse är att forceringen sker utan ianspräktagande av medelsreserver. I detta fall kan en höjd nominell cirkulationshastighet inregistreras, om företagarna i ökad utsträckning placera sin kassa på. sparräkning eller använda den till temporär kreditavveckling på i föregående not angivet sätt. I detta fall minskas den nominella penningmängden vid oförändrade betalningar och oförändrad penningmängd »i cirkulation» I ovan antydda fall ökas betalningarna och den cirkulerande penningmängden, medan den nominella penningmängden kvarstår oförändrad. I intetdera fallet förändras den rena cirkulationshastigheten.
2 En dylik förskjutning medför tydligen i likhet med införandet av storheterna m. och n alldeles samma förändring i varuomsättningen som i pengarnas omloppshastighet (parallell förskjutning av V och T i kvantitetsekvationen).
För. exempel på. den art av avsättningsförändringar som här avses, se sid. 31 f.
förskjutning i kapitalvarornas priser från deras kostnadsvärden. Sistnämnda komplikation kan dock i detta sammanhang lämnas utan avseende.
Omsättningen i mellanskikten är också av betydelse för relationen mellan den nominella och den cirkulerande penningmängden. Det är sålunda tydligt, att företagarna i mellanskikten för att kontinuerligt kunna balansera intäkter och utbetalningar även under stationära förhållanden behöva en betalningsmedelsreserv? Denna reserv måste uppkomma som en differens mellan intäkter resp. upplåning och utbetalningar, vilken aldrig utdelas som vinst och alltså icke heller går till konsumtiv användning. Som den emellertid enligt principerna för denna analys rubriceras som ingående köpkraftf kommer den under dessa omständigheter att representera ett nominellt sparande. I den mån den föreligger i monetär form, inordnas den sålunda under definitionen på en medelsreserv; m. a. 0. utgör den ett sparande i monetär form, som låter den nominella penningmängden avvika från den cirkulerandef* Dessa reserver torde väsentligen vara strukturellt bestämdaf Till betydelsen av deras konjunkturella fluktuationer för bedömningen av köpkraftsutvecklingen skall
framställningen strax återkomma.
Till komplettering av framställningen av beståmningsgrunderna för pengarnas omloppshastighet skall slutligen frågan om variationerna i medelsreservernas storlek i korthet beröras. Det har redan påpekats, att medelsreservernas allmänna betydelse kan mätas genom att de jämföras med kassahållningen. Om man antar, att inkomsttagare hålla en reserv i monetär form, motsvarande de normala konsumtionsutgifterna under en bestämd kan man därför
tidrymd,
påstå, att reservernas betydelse stiger med en förkortning av intervallen mellan produktiva utbetalningar. Skulle exempelvis medelsreserverna normalt motsvara två veckors utgifter och de produktiva ske
utbetalningarna veckovis,
komma tydligen reserverna att uppgå till dubbla Om än
kassahållningen.
detta exempel ger en_mycket överdriven bild av de vanskligheter, den konventionella penningbestämningen inför i visar den att de indivi-
analysen, likväl,
duella reserverna —— och detsamma gäller a fortiori de nyss diskuterade reserverna i mellanskikten — icke kunna
på aprioristiska grunder negligeras, för den händelse de tendera att fluktuera. _
A
Man brukar vanligen räkna med relativt sjunkande reserver under en tid av
»Business deposits» med Keynes’ terminologi i motsats till »income deposits», som motsvara vad som här betecknas som kassahållning resp. cirkulerande penningmängd.
9 Närmare bestämt utgör den vid sin uppkomst under en period n en del av (N-n1)+ + (e1+u1—I}) resp. av Dn—I.e11er också, —« vid upplåning ——framstår den i köpkraftsformeln primärt som ett negativt Sn (jfr sid. 39 not 1).
3 Man kan givetvis diskutera lämpligheten av att på detta sätt betrakta reserverna inom mellanskikten icke som cirkulerande betalningsmedel utan som medelsreserver. För de speciella syften det här gäller, har detta förfaringssätt, som ju endast är en konsekvens av det valda definitionssystemet, synts författaren enklare än att räkna med ifrågavarande betalningsmedel som en med övriga cirkulerande betalningsmedel samordnad, till sitt ursprung och sin betydelse artskild fond, såsom exempelvis Keynes och Neisser göra i sina senaste arbeten. Saken är emellertid utan större betydelse. Den enda skillnaden blir att man med här tillämpad konstruktion i den praktiska analysen gör en enhetlig justering av penningmängdsserierna men beaktar medelsreservernas olikartade karaktär och ursprung, medan man med den andra konstruktionen korrigerar dels för förändringar i medelsreserverna, dels för förskjutningar i »business deposits».
‘ Jfr Neisser anf. arb.
stigande och med relativt stigande reserver vid prisfall. Tankegången
priser
är i stort sett den, att reserverna under en tid av stigande priser icke automatiskt stiga i takt med omsättningen och att å andra sidan en viss tendens att forcera inköpen bör tendera att hålla dem nere. Motsatsen skulle gälla under tider Resonemanget är påtagligen alltför schematiskt. Ser av prisfall. man till en början på reservhållningen hos inkomsttagare, synes det visserligen att reserverna icke följa med uppåt vid en inkomstökning genom
sannolikt,
en medveten men de kunna vid oförändrade levnadskostnader mycanpassning, ket väl till av konservatismen i konsumtionsvanorna komma att stiga följd t. 0. m. snabbare än inkomsten. Ökas levnadskostnaderna snabbare än inkomvilket under ett icke synes vara ovanligt, inträder till följd
sterna, uppsving
av samma konservatism i konsumtionsvanorna en reduktion av medelsreservervars förklaring man icke behöver åberopa spekulativt forcerade inköp na, till eller automatisk eftersläpning. Beträffande medelsreserverna inom produktion och handel kan visserligen ett sjunkande penningvärde verka åtstramande på i monetär form, men större betydelse äger med all säkerhet utvecksparandet lingen på penningmarknaden, vilken kan, men ingalunda behöver, gå parallellt med utvecklingen på varumarknaden; de kommersiella medelsreserverna sjunka. vid stigande räntesatser på korta lån och omvänt. De reserver som äro knutna till fondbörsen slutligen böra till en del utvecklas parallellt med omsättningen, till en del däremot i motsatt riktning, emedan de även tjänstgöra som en reservoar för av inom värdepappershandeln för tillfället ej enga-
uppsamling
gerade medel? Vid en böra reduktioner av de produktiva utbetalnin-
konjunkturförsämring
—— i mellanskikten, vilka förlöpa snabbare än nedgången i intäkterna garna totalkredit — som m. a. o. inträda vid tillsvidare oförändrad temporärt ge upphov till ökade medelsreserver inom handel och industri. Dessa reserver torde emellertid snabbt reducera-s förlustlikvidering.” De kunna alltgenom att gå till visa icke endast en eftersläpning utan t. 0. m. en kortvarig ökning åtså antagas följd av en så mycket snabbare reduktion. Inkomsttagarnas medelsreserver händelse realinkomstema tendera att stiga, visa en ökning för att böra, för den om realinkomsterna reduceras snabbare än de nominella indäremot, sjunka, komsterna. Att vare sig för konsumenternas eller produktionens vidkommande till förklaring av reservernas utveckling i första hand åberopa en »köpstrejk» synes icke rimligt. Vad slutligen fondbörsreserverna beträffar, synes sannolikheten tala för att de vid ett börsomslag visa en uppgång till följd av att de till sig samla en del medel, som ej längre hållas i rörelse inom börsspekulationen; dessa medel torde dock relativt snabbt överföras på sparräkningar resp. gå till förlustlikvidering. Sammanfattande kan alltså med relativ säkerhet sägas, att den approximativa bestämningen av medför, att man erhåller utslag för en
penningmängden
1 Det skulle föra för långt att här närmare behandla de monetära processer till vilka den finansiella utvecklingen ger upphov. Satserna ovan få därför lämnas obevisade. En tämligen ingående men likväl icke uttömmande framställning av hithörande frågor återfinnes i Machlup: Börsenkredit, Industriekredit und Kapitalbildung (Wien 1931). 2 Beträffande arten av de förluster som likvideras jfr sid. 137 not 2.
kontinuerligt stigande cirkulationshastighet under tider av åtstramning på.
penningmarknaden resp. fallande realinkomster (och omvänt) samt en avsevärd
nedgång i cirkulationshastigheten efter konjunkturomslag, en nedgång. som
emellertid bör vara snabbt övergående för den händelse icke penningmarknaden är onormalt lätt resp. realinkomsterna snabbt stigande?
VI. Diskussionen av den bankstatistiska motsvarigheten till termerna i köp- _ kraftsformeln gav vid handen, att man under tidsavsnitt lika med genom-
t
snittsintervallen mellan produktiva utbetalningar kan sätta den mot konsum- ;
tionsavsättningen pk stående köpkraften = En (N — + 7
+ D,,_, + n1),L (e, + u,— i —E),,——Sn =M,,’. Subtraktionen från kvantitetsformelns båda led av alla utbetalningar för produktiva tjänster resp. kapitalvaror etc. skulle alltså i vänstra ledet endast medföra en strykning av ett resultat som bestyrkes av V,
prövningen av bestämningsgrunderna för cirkulationshastigheten. Som p i
nyssnämnda uttryck motsvarar P i andra prisformeln och man vidare äger i _ kn-4 _ (ex “l ”1)n—-I — ”“ , leder ifrågavarande subtraktion, om förutsättningarna Tu_ (91 i “1 ”an för analysen i början av detta kapitel införas, sålunda direkt över från kvantitetsformeln till den andra prisformeln. Det behöver icke att
understrykas,
hela konstruktionssättet rymmer stora vilka här endast ofull-
vanskligheter,
ständigt framhållits; framställningen har, trots att analysen begränsats och vissa luckor i kartläggningen av området mellan köpkraftsformlerna och kvantitetsformeln kvarstå., redan blivit alltför omfattande. Till sammanfattning av resonemanget synes det att till slut i kortlämpligt het angiva den monetära bilden av en begränsat kumulativ mekanisk prisspridning av den art som skildrats ovan under II: D. Nedgången i företagarnas utbetalningar för kapitalvaror medför till en början ingen förändring av den cirkulerande penningmängden. De industriella medelsreserverna lämnas även de oberörda. Om investeringsminskningen i det omedelbart berörda skiktet kompenseras genom sucoessiva investeringsökningar i de föregående skikten, resp. investeringarnas fördelning på olika skikt kvarstår oförändrad och i stället priserna förskjutas, kommer varornas och pengarnas omsättningshastighet resp. priserna och cirkulationshastigheten att sjunka på tidigare karakteriserat sätt? I den män förskjutningen når ägarna av tjänster och av
produktiva
dem neutraliseras genom minskat blir den cirkulerande penning-
sparande,
mängden likaledes oberörd. Däremot ökas de industriella medelsreserverna.
1 För en närmare exemplifiering jfr sid. 134 ff. Beträffande den vetenskapliga diskussionen av cirkulationshastighetens konjunkturförändringar och försöken att statistiskt mäta denna, se isynnerhet Holtrop anf. arb. 2 Under förutsättning av frihet från sparande i kontanter, på. checkräkning etc. I den mån dylikt sparande förekommer, maste en justering göras av tidigare angiven art och innebörd. Ekvationen gäller reservationslöst och em defin/itione, om M bestämmes såsom den cirkulerande penningmängden. Vid en bankstatistisk definition maste dess innebörd kvalificeras på angivet sätt. 3 Jfr ovan sid. 49. Framställningen bortser här liksom där tillsvidare från kapitalvärdeförändringarnas inflytande.
i Skulle emellertid konsumenterna icke minska sparandet, kommer den cirkulerande penningmängden att reduceras. En nedpressning av konsumtionsvarupriserna inträder dock först om företagarna icke möta köpkraftsbegränsningen med ökad Under den spänningsökning som visats vara det san-
lagerhållning.
nolika första ledet i en utbredd, ren deflationsprocess äger man alltså en parallell förskjutning av V och T (här givetvis utan reduktion för förändringar i mellanskikten), vilken, när balansen brister under trycket av den kumulativt ökade lagerhållningen, slår om i en parallell förändring av V och P samt, i den M —— mån utbetalningarna för produktiva tjänster beröras, och P, eventuellt vid ökad - efter med konsumtionsvarulagring ett övergångsstadium parallell förändring av M och T. Om såsom troligt är deflationsprocessen till följd av värdeförändringar börjar redan i mellanskikten och innan efterfrågeförskjutningen nått fram till ägarna av produktiva tjänster resp. till konsumtionsskiktet, kan den cirkulerande penningmängden börja sjunka, innan ännu någon förändring kan spåras i sysselsättningsgrad eller pris på resp. lagerhållning av konsumtionsvaror. Såväl för den statistiska analysen som ur praktisktpolitisk synpunkt äro även förskjutningarna i penningmängdens sammansättning och den därmed förbundna likviditetsutvecklingen av stor betydelse. Det skulle emellertid föra för långt att här i anslutning till analysen ovan under IV utbygga det sista exemplet i denna riktning. Det bör för övrigt understrykas, att när den statistiska bilden av en deflationsprocess här skisserats, hänsyn endast tagits till de rent monetära dragen i utvecklingen och att skildringen därför icke äger omedelbar tillämpning på. en konjunkturkris med efter-
följande depression.
Exkurs I. The internal mechanics, so to speak, of a process of inflation are almost as hard to visualize as those of the atom, and seem to require the same kind of hypothesis of discontinued motion. D. H. Robertson.
Då det synes ägnat att underlätta förståelsen av framställningen i kapitlet och garantera ett korrekt utnyttjande av dess resultat, skall en kort motivering av »den tillämpade metoden 1-ämnas i anknytning till ett par notiser rörande
dess vetenskapshistoriska orientering.
Det dominerande metodiska problemet vid en analys av pris- och köpkraftsutvecklingen är utarbetandet av en teknik för en registrering av ett komplicerat förlopp i tiden, en teknik, som å ena sidan icke implicerar en bestämd kausalitet men å den andra gör det möjligt för analysen att under en längre tid följa bestämda orsakskedjor. Nationalekonomien snuddar här vid en vetenskapsteknisk fråga av stor räckvidd. Två utgångspunkter för metoden äro utan vidare dels måste den — såväl
givna; bygga på en perioduppdelning
priser som köpkraftsöverföringar äga ett fixerat värde, endast om de givas en bestämd tidslokalisering och registrera köpkraftsövierföringarna under resp. perioder ex post,‘ dels måste registreringen ske hos vad man kan beteckna som 1 En analys ea: ante, sådan den genomförts exempelvis av Myrdaliuppsatsen Der Gleichgewichtsbegriff als Instrument der geldtheoretischen Analyse (Beiträge zur Geldtheorie herausg. Hayek), är av grundläggande betydelse vid klarläggandet av vissa kausalproblem men har ingen plats i lösningen av ovan skisserade metodfråga och av de centrala penningteoretiska problem genom vilka denna aktualiseras.
betglningssubjekten, d. v. s. alla de subjekt, som mottaga betalningar och göra utbetalningar. Om man registrerar alla intäkter och utbetalningar hos samtliga betalningssubjekt ex post under en period av godtycklig längd, erhålles för varje subjekt ett positivt eller negativt netto, vilket till skillnad från de olika betalningarna, som hänföra sig till tidsavsnitt, är lokaliserat till en viss tidpunkt, nämligen periodens slut. Om man vill sammanfatta registreringsresultatet i ekvationsform, kan detta sålunda ske i anknytning till nettona; en ekvation av den art, det här gäller, måste givetvis refereras till en tidpunkt. Det är tydligt, att eftersom totalsumman av alla intäkter under en period är identisk med totalsumman av alla utbetalningar, summan av de negativa nettona måste jämnt motsvara summan av de positiva.. Det är vidare givet, att varje enstaka netto under dessa omständigheter matematiskt sett är bestämt såsom saldot av övriga netton.
Första steget till en analytisk användning av en av angivet
registrering slag
är tydligen att man sammanför samtliga inregistrerade netton i för de successiva perioderna gällande ekvationer, i vilka nettot hos det eller den grupp betalningssubjekt som sälja den vara eller tjänst, vars prisutveckling studeras, kontinuerligt betraktas såsom obekant, determinerad storhet och övriga netton som bekanta variabler; det borde vara onödigt att understryka, att införandet av en storhet som obekant ingenting annat är än det matematiska uttrycket för att en fråga ställes till materialet? Sistnämnda netton kunna emellertid skrivas —— och skrivas också -- som funktioner av de dem
tydligen lämpligen betingande in- och utbetalningarna, vilka under dessa omständigheter bli de i ekvationerna direkt representerade variablerna. Skall registreringen erhålla ett analytiskt innehåll utöver fixeringen av ett axiomatiskt matematiskt funktionsförhållande — om den m. a. o. skall mellan
klarlägga sammanhanget utvecklingen i och den ekonomiska -—
observationspunkten utvecklingen i övrigt
måste man likväl gå ännu ett steg och ge konstruktionen en sådan utformning, att det kausala funktionsförhållandet mellan betalningarna un-der perioden och bildandet av netton under denna hos de betalningssubjekt, hos vilka det sökta nettot inregistreras, blir ensidigt och likriktat med det matematiska; endast i så fall täcka nämligen ekvationerna de faktiska funktionsförhållandena.” Detta realiseras nu omedelbart, om man antar, att nettot inregistreras
1 I uppsatsen Till frågan om penningteoriens uppläggning (Ekonomisk tidskrift 1933, sid. 45) har Ohlin arbetat med en konstruktion, där »jämvikt» råder under samtliga perioder ca: defiwitione. Innebörden därav är tydligen att han stannar vid registreringen av samtliga netton, vilkas saldo ju axiomatiskt är = 0, en position som påtagligen med logisk nödvändighet är övergiven -—— vare sig nu detta uppgives eller ej —- så. snart en pris- eller intäktsförändring inom ramen för registreringen förklaras. Han anför (sid. 52) rörande den i andra. penningteoretiska konstruktioner för förklaringen av förändringarna av det sökta priset och nettot åberopade bristen på. balans (vars reala innebörd ju endast är att, just på grund av att saldot av alla netton är = 0, varje enstaka netto är uttryck för den bristande balans som kommer till uttryck i att saldot av övriga netton är å O): »Vill man ha möjlighet till avvikelse mellan intäkt och utgift - - —- och vill man dessutom formulera kravet på stabilitet hos prissystemet i denna mening under flera perioder genom att sätta intäkterna under en period i relation till utgifterna under samma period så tvingas man tydligen att definiera intäkt och inkomst — —- —— så, att den helt eller delvis hänför sig till försäljningar under föregående perioder. —— -—- —-— I så fall smugglas helt enkelt sambandet mellan perioderna in i definitionerna på ett sådant sätt att det ser ut som om prissystemets stabilitet i tiden krävde uppfyllandet av en relation mellan intäkter och utgifter under en och samma period.» sammanställt med det ovan anförda belyser detta citat underlaget för Ohlins försök till en ny uppläggning av den penningteoretiska ana- \ lysen.
9 En inregistrering i ekvationsform av samtliga inregistreringar av netton i observationspunkten är alltså nödvändig, endast i den mån den utgör förutsättningen för ett uppfyllande av ovan angivna krav. Beträffande det sätt på vilket funktionsförhållanden i motsatt riktning införas i formlerna hänvisas till framställningen i det följande.
I
samt - om det sökta nettot summan av nettona hos flera
sporadiskt utgör
betalningssubjekt —— samtidigt hos de olika subjekten och om man vidare låter perioderna omfatta den tid som förflyter mellan en inregistrering av ett netto och nästa. Med en annan periodindelning är den enda utvägen, att man som sökt storhet inför summan av de under perioderna inregistrerade nettona och omedelbart efter resp. registreringar för ut delnettona ur förloppet genom ett lämpligt antagande. Om man icke förfar på något av dessa sätt, av vilka det förra är överlägset icke minst på grund därav, .att det icke inför något antagande om en viss handlingsreaktion efter inregistreringen av ett netto och därför är ur kausalsynpunkt fullständigt indifferent, är det obekanta nettot visserligen matematiskt sett bestämt av saldot av övriga netton men ur kausal synpunkt indeterminerat. Som vidare prisutvecklingen och köpkraftsöverföringarna skola inkluderas i en enhetlig analys) fordras slutligen, dels att undersökningen bygges kring det med det sökta nettot förbundna priset, och endast kring detta, dels att priset ifråga skall kunna uttryckas som en funktion av de intäkter och utbetalningar som fixera det sökta nettot; emedan intäkterna representera efterfrågan på de under perioden avyttrade varorna eller tjänsterna, ligger den enda med sistnämnda krav förbundna svårigheten i att man måste finna ett sätt att bestämma den avyttrade kvantiteten som en funktion av utbetalningarna. Om till äventyrs utbetalningarna och inbetalningarna kunna uttryckas som funktioner av en och samma storhet, kan tydligen priset skrivas om som en funktion av de moment som bestämma dessa funktionsförhållanden.
Den generella lösning av det uppställda metodproblemet, till vilken man deduktivt når fram, möjliggör en bedömning av i vad mån olika penningteoretiska konstruktioner äro i stånd att leda till en analys av tidsförloppet samt av den utsträckning i vilken de rymma element, vilka, såsom valet av observationspunkt, kunna modifieras med hänsyn till analysens syften men i en eller annan form måste ingå i konstruktionen, resp. eventuellt .därutöver visa inslag, som äro godtyckliga och oväsentliga ehuru måhända ej sällan pedagogiskt motiverade. Innan framställningen fortsätter på. denna linje, skola emellertid några ord tillfogas rörande det centrala konstruktiva. draget, alltså periodinrdelningen
med antagandet av en .di-skontinuerlig inregistrering av och dess sammanhang det sökta nettot.
Det har redan framhållits, att »om man icke på något sätt eliminerar de successivt utfallande nettona ur förloppet, kan det inregistrerade matematiska funktionsförhållandet täcka det faktiska kausala, endast om det sökta nettot
och perioderna omfatta tiden mellan successiva ininregistreras sporadiskt registreringar. Diskontinuitetskravet är icke på något s-ätt orealistiskt, om den sökta storheten är nettot hos ett betalningssubjekt. Om den däremot är saldot av nettona hos en grupp betalningssubjekt, förutsätter det en absolut simultan av alla delnetton, medan likväl det naturliga synes vara
inregistrering
när det sökta nettot erhålles genom en inregistrering hos olika betalningsatt, subjekt, betrakta inregistreringen -av den sökta storheten som kontinuerlig.
vars innebörd här preciserats, behöver givetvis icke Diskontinuitetsfiktionen,
annat än på inregistreringen i observationspunkten men måste till-
tillämpas
lämpas där. Samtliga kända netton, *alltså ekvationemas variabler, inregistreras visserligen med all sannolikhet .sporadiskt hos varje enstaka betalningssubjekt, men då dessa äro många och icke identiska med betalningssubjekten för det söka nettot, bör, synes det, inregistreringen betraktas såsom kontinuer-
1 Som den diskuterade metoden utformas för att möjliggöra en parallell pris- och köp-
bortses här från den tidigare antydda och exemplifierade möjligheten att för kraftsanalys, vissa syften betrakta priset som oberoende variabel, varvid istället en parallell investerings- och köpkraftsbestämning erhålles.
lig. K-onstruktionssättet kan även ,sägas innebära, att man i observations-
punkten men endast där låter betalningsströmmama ha ett diskontinuerligt
V förlopp; brotten markeras av övergången från en period till en annan.
Sedd mot bakgrunden av det anförda kan den i kapitlet tillämpade analysmetoden karakteriseras på följande sätt. Beträffande valet av observations- , punkt har förf. anslutit .sig till den Wicksellianska traditionen och utgått från försäljningarna till slutlig förbrukning. I den första prisformeln har förf. dessutom övertagit de centrala leden i Keynes på denna punkt från Wicksells analys något avvikande konstruktioner, i det han bestämt varuutbudet som a en av »investeringarna» betingad funktion av utbetalningarna i observations-
A punkten och intäkterna som en av »sparandet» betingad funktion av samma utbetalningar, vilket, såsom ovan framhållits, ger priset som en funktion av relationen sparande-investeringar? gäller ex defini-
Funktionsbestämningen
tione. Den medför givetvis, att det med det sökta priset förbundna nettot blir bestämt som saldot icke enda-st av nettona hos övriga betalningssubjekt utan av dessa och differensen mellan utbetalningarna i observationspunkten och de utbetalningar som påföras löpande varuutbud i denna. Ur metodisk synpunkt är detta emellertid oväsentligt.
Förf. har vidare valt att göra analysen konklusiv genom ett antagande om diskontinuitet i observationspunkten och en däremot svarande periodindelning. Huruvida han därvid går samma väg som Keynes år ovisst. Vare sig
mycket
detta är fallet eller icke, avviker konstruktionen i kapitalet från Keynes genom sättet att införa det utgående nettot under en period i prisformeln för nästa. Först och främst bör understrykas, att det valda förfaringssåttet icke i någondera konstruktionen verkligen utgör en »överföring» av en del inkomst från den ena perioden till den andra. När det sökta nettot under en period av förf. upptages som given posti formeln för nästa period, är detta endast konsekvensen av att ekvationerna fixera ett enkelriktat funktionsförhållande med nettot som determinerad storhet, varför dels nettot föreligger först i början av nästa — alltså efter — dels
period registreringsögonblicket funktion-sförhållandena i motsatt riktning —— alltså. inflytandet från inregistrerade netton - måste införas som kända variabler i formlerna
på intäkterna för nästa tidsavsnitt. Man kan därvid förfara såsom här skett och skriva detta funktionsförhållande såsom differensen mellan .det givna nettot och ett variabelt positivt sparande. Det är emellertid även _möjligt -att gå motsatt väg och tänka sig nettot fonderat, varvid funktionsförhållandet ingår som en variabel negativ sparandepost. När analysen såsom här går ut på att följa köpkraftstillskotten på deras väg genom prissystemet, har den förra utvägen synts förf. lämpligast.
I den andra. prisformeln har förf. med avvikelse från Keynes övergivit anantagandet av två betalningsströmmar och samtidigt begränsat diskontinuitetsfiktionens tillämpningsområde till det tekniskt nödvändiga. Därvid har den enkla konstruktionen av relationen mellan utbud och investeringar icke längre kunnat bibehållas.
1 Wicksell som med nsparande» kan sägas avse det under en period ingående realkapitalet, vilket antages utmogna under perioden, samt med »investeringan samtliga produktiva utbetalningar under en period, erhåller omvänt varuutbudet bestämt av sparandet och efterfrågan av investeringarna. Vinsten under en periodantar han egendomligt nog konkurrera med den övriga köpkraften. Trots allt följer dock hans diskussion i Geldzins und Gifterpreise, sid. 124 ff., ett analytiskt schema av ovan skisserad art. Wicksell torde knappast ha uppmärksammat, att hans konstruktion byggde på. att inkomsterna ingingo i analysen både som intäkts- och som kostnadspost, det förhållande som av Keynes utnyttjats på. ovan antydde., mycket fruktbringande sätt.
KAP. III. 3
Den mekaniska prisspridningens framträdande.
2. På. en öppen marknad.
I.
Inom en sluten marknad kan man, såsom i föregående kapitel skett, under vissa förenklande förutsättningar bestämma. den mot konsumtionsvaror inriktade köpkraften under en period som summan av ersättningarna till ägarna av produktiva tjänster plus det ingående nettot minns förändringen i det nominella sparandet. På en öppen marknad tillkommer som en köpkraftsbestämmande faktor i första hand :den internationella varuhan-deln. Andra variabler införas i prisformlerna genom kapitalrörelserna och de från världsmarknaden emanerande prisförändringarna på import- och exportvaror.
Betecknas utlandets efterfrågan på inhemska produkter med 8 och den inhemska efterfrågan på utländska produkter med 8, medför hänsynstagandet till utrikeshandeln följande modifikationer i de tidigare prisformlerna. Företagarintåktema under perioden n ökas tydligen med utbetalningarna med
8’,,,
3, Skulle några konsumenter köpa sina varor direkt från utlandet, t. .ex. till värdet v, minskas både intäkts- och utbetalningssidan* med detta belopp, varför det kan kvittas ur ekvationen. Man erhåller därför det utgående nettot under n-te = N ——§.‘,. S’) +
perioden, D,,, = D,,_, + (N,.— ,.) + (e,,—s”,,) (En + (En a’—E,. s). För bestämningen av det nettot är det tydligen
utgående
likgiltigt, i vilken utsträckning och importen omfattar konsum. exporten
tions- eller berör olika producentgrupper. Det bör dock
resp. kapitalvaror
observeras, att utrikeshandelns inriktning kan medföra att den leder till
som neutralisera dess omedelbara inflytande på köp-
investeringsförändringar,
kraften.
Med bestämmandet av nettot har likväl endast utrikeshandelns inflytande på prisutvecklingen under kommande perioder preliminärt fixerats.” Det erbjuder större vanskligheter att bestämma dess inverkan på prisbildningen under löpande period. Man bör därvid skilja mellan de fall, då. förändringarna i handelsvärdet återgå på förskjutningar av den kvantitativa handelsvolymen vid oförändrade priser, och de fall, då de återgå på en kombination av kvantitets- och prisförändringar. Emedan prisrörelserna, såsom senare skall visas,
1 Att utbetalningssidan minskas beror därpå, att e kommer att endast till beloppet (e——v) representera en utgift för företagarna. .
2 Jfr nedan sid. 58. Som denna fixering ovan genomförts, kan den bevisas med första. prisformeln. Utvecklingen under en period kan endast behandlas, om diskussionen temporärt anknytes till andra. prisformeln.
5-331 179
oberoende av sitt inflytande på handelsvärdet påverka utvecklingen och alltsåframstå såsom självständiga variabler, blir läget i sistnämnda fall mycket komplicerat. I denna korta orientering över frågeställningen på en öppen marknad räcker det att behandla den förra gruppen fall, som diskuteras under förutsättning av i övrigt oförändrade förhållanden.
Antages exporten gälla kapitalvaror, påverkas köpkraften redan under
löpande period, medan däremot konsumtionsvarumängden lämnas oberörd som
en funktion av e, u och n. Omfattar utförseln konsumtionsvaror, lämnas köpkraften under löpande period oförändrad men förskjutes konsumtionsvarumängden. På likartat sätt kommer en importutbetalning från konsumtionsvaruproducenternas sida att påverka bestämningen av varutillgången, medan utbetalningar från övriga producenter influera på. köpkraften redan under löpande period; detta följer omedelbart av den tidigare framlagda analysen av prisformelns gestaltning vid upphävande av antagandet av endast två betalningsströmmar. Konsekvensen av det sagda blir, att om utrikeshandeln omfattar endast kapitalvaruproducenters import och export, den andra prisformeln kan tillämpas på förhållandena inom en öppen marknad utan någon omskrivning. Utrikeshandelns inflytande blir ju fullständigt inkluderat genom termen D med den tidsbestämning, denna i formeln erhållit. Skulle importutbetalningar ha gjorts också från konsumenternas sida, inbegripas även dessa under D; det är givetvis för resultatet liksom för prisekvationens slutliga form likgiltigt, om minskningen i den konsumtivt inriktade köpkraften under löpande period uppkommer genom importanvändning av en del av köpkraften eller genom att en del av kapitalvaruproducenternas utbetalningar gått till utlandet. Man kan därför. bortse från de modifikationer i formelns deduktion som skulle påkallas av hänsynstagande till konsumenternas direkta import; läget är detsamma som när det tidigare gällde inkludering av produktiv användning av köpkraften. I den mån konsumtionsvaruproducenterna direkt beröras av utrikeshandeln, måste kostnadstermen i prisformeln modifieras, emedan konsumtionsvarutillgången under löpande period då blir en funktion även av nämnda producenters exportintäkter och importutbetalningar. Det erbjuder vissa svårigheter att med bibehållande av det tidigare skrivsättet införa dessa variabler i ekvationerna. Som arten av deras inflytande icke kan vara föremål för någon tvekan, torde det emellertid icke här vara nödvändigt att fixera det algebraiskt. Ehuru det icke är fullt korrekt, kan man enklast tänka sig saken så, att under u i uttrycket (el +u1-n1) innefattas även importutbetalningar samt att till n fogas exportintäkter. Av analysen följer, att man under en och samma period icke får tänka sig en viss import eller export vid pxisbestämningen inverka
både på köpkraft och varumängd.
Skulle man under en första period få en ökning i importen av kapitalvaror, vilken under en andra period övertages av konsumtionsvaruproducenterna och genom dem avyttras, och antages vidare, för att effekten av handelsförändringen skall isoleras, att_den temporära investeringsökningen för importörerna balanseras av sparande, står under första perioden en med
importökningen
minskad köpkraft mot en oförändrad varumängd. Till andra perioden erhål-
les ett ingående negativt netto lika med importökningen. Under nästa period neutraliseras detta netto genom kapitalvaruproducenternas positiva netto vid återgång till den tidigare importen och ökade försäljningar till konsumtionsvaruproducenterna. Mot en köpkraft, lika med den som ursprungligen förelåg, står alltså under perioden en ökad varumängd, vilket ger samma prisnivå som under föregående period. Någon kumulation av inflytandet från utrikeshandelns utveckling på köpkraft resp. varumängd erhålles alltså icke heller efter löpande period.
Alldeles oavsett hur utrikeshandelns omfattning påverkas, influera importoch exportpriserna på en öppen marknad på det resultat, prisformeln ger. Skulle man. t. ex. under någon period erhålla en prisstegring på en importvara utan förändring av det totala införselvärdet, medför detta tydligen, att mot en viss utbetalning kommer att svara en mindre varumängd. Så snart förändringen ifråga når konsumtionsskiktet, skulle en prisstegring inregistreras, vilken algebraiskt är likställd med den som erhålles vid en produktivitetsförsämring. Den interna prisförskjutningen inträder sålunda i ett fall som detta vid oförändrat värde på E och D. Hela förändringen ligger i att mot termen u, svarar en mindre varumängd än tidigaref
av - i detta för enkel-
Inkluderingen kapitalrörelserna sammanhang tages hets skull hänsyn endast till de kreditöverföringar som i likhet med varuhandeln ske mellan enskilda” — ställer avsevärt enklare än införandet i
sig formeln av ovan diskuterade variabler. Tydligen påverkas köpkraften under löpande period på visserligen icke formellt men i princip likartat sätt vid internationell värdepappershandel som vid en varuhandel, vilken icke berör konsumtionsvaruproducenter. Skrives kapitalimporten ifråga G och kapitalexporten G, erhålles alltså
D” = (En N- 3,, S) + (En 8 — En 6) + (3,, G - En G). Som man vid jämvikt i de internationella betalningsförhållandena på längre sikt måste - - = överensstämmelse mellan
äga (6 8) + (G G) O, alltså
löpande in- och utbetalningar, erhålles som villkor för intern köpkraftskonstans
N :S liksom inom sluten marknad. Däremot fordras icke, att man äger
en
(E a — S s) + (E G’—.‘S G”)=0 eller ens .SS-E N=(E e’—E e)+ + G - för internationell balans som senare skall vi-
(3 .S G); förutsättes,
sas, varken överensstämmelse mellan de sammanlagda kapitalöverföringarna och saldot av varuhandeln fram till observationstillfället3 eller att läget på den inre marknaden skall vara i en balans, som utesluter förekomsten av ett konstant netto.
1 En motsvarande företeelse möter givetvis, även när försäljningspriset till producenter på hemmamarknaden avviker från import- resp. exportpriset, liksom också på en sluten marknad, när kapitalvarupriserna avvika från varornas produktionskostnadsvärde. Att sistnämnda moment icke berörts i föregående kapitel, beror därpå, att det synes vara av underordnad betydelse för förståelsen av mekanismen inom en sluten marknad medan det, såsom skall framgå av kap. IV, är av stor vikt på. en öppen marknad.
2 Jfr angående betydelsen av detta antagande sid. 62.
3 Föreligger icke en dylik överensstämmelse, upprätthålles den valutatekniskt nödvändiga balansen, som strax skall visas, genom ur köpkraftssynpunkt indifferenta, i formlerna ej inkluderade kreditrörelser mellan bankerna.
II.
Innan framställningen övergår till frågan om de mekaniska spridningsförloppens gestaltning på. en öppen marknad och därmed förbundna internationella köpkraftsöverflyttningar, synes det påkallat att i korthet beröra de monetära och banktekniska formerna för de företeelser vilka ovan inordnats under prisformlerna.
Till utgångspunkt kan tagas situationen på. en marknad, där det monetära läget, om de kortfristiga skulderna till utlandet skrivas F och de kortfristiga fordringarna F, kan sammanfattas på följande sätt:
Aktiva Passiva
“n mn
Un 0,,
L Kn
F F,,
“vil” Un+F,u (mu-Ln)+ 0u+Kn+F,,n För enkelhets skull antages till en början, att de internationella betalningarna och de av dessa nödvändiggjorda kreditförbindelserna fullständigt koncentrerats till bankerna medan den direkta varuhandeln lika väl som övriga kapitalöverflyttningar ske mellan privatpersoner resp. företag andra än banker. Diskussionen av de bankstatistiska frågorna anknytes här liksom i före-
gående kapitel till första prisformeln.
Erhålles i ovan angivna situation ett = likviderat
exporttillskott 8, genom
en anvisning på en bank i importlandet, vilken av exportören överlåtes på en inhemsk bank, förändras balansräkningen till
Aktiva Passiva
“n mn
Un
+ e’
L Kn Cu}
F3, + e F”,.-
Om man antar, att likvideringen av exportskulden i stället skett genom ut-
nyttjandet av ett tillgodohavande i en bank i exportlandet, framträder ingen
förändring på aktivsidan men på passivsidan möter en förskjutning av beloppet 8 från F” till C eller ev. K.
Antag i stället att man erhåller ett importtillskott av värdet 8, för vilket importören upptar kredit i hemlandet och vilket likvideras genom en anvisning på den kreditgivande inlandsbanken. Balanssituationen blir följande:
Aktiva Passiva “n mn U + s 0,,
Ln Kn
F Fn + en
Låter den utländska exportören eller hans bank sin fordran innestå, stabiliseras läget tills vidare sådant det fixerats i detta schema. Intäkterna äro emellertid oförändrade, under det att utbetalningarna ökats med 8. Man erhåller därför ett utgående netto = 8 , vars likvidering medför en kontrak-
negativt
tion av krediten med samma belopp. Vid övergången till nästa period försvinner därför beloppet 8 på aktivsidan samt minskas C med samma belopp, medan det kvarstår som passivpost till utlandet. Samma resultat nås givetvis omedelbart, för den händelse importen finansieras utan kreditexpansion, varvid en till 8 erhålles från C eller K till F”. Skulle
förskjutning beloppet
likvideringen ske genom en anvisning på en bank i exportlandet, erhålles en minskning av F’ med beloppet e. Det anförda torde vara tillräckligt för att Visa, att man -äger rätt att för F’—F” substituera Z8’—Z8 (däremot får man givetvis icke substituera Z8’ för F eller Z6 för F”), vilket, enär icke ens vid finansiering av importen genom en kreditexpansion någon annan term i högra ledet av den bankstatistiska penningformeln undergår en bestående förändring, för penningmängden ger E, + 2,,_, N — 2,, S + (Z.‘,._, e——z,,_,s), eller eftersom e-termerna få inkluderas under —— Den på
D, formeln En + Dn_, Sn. en sluten marknad föreliggande överensstämmelsen mellan köpkraft och penningmängd möter alltså även på en öppen marknad.
Utan närmare motivering torde det vara klart, att vad som sagts angående den internationella varuhandelns monetära inflytande även gäller de långa kapitalrörelserna. Under D i formeln för penningmängden kan alltså inkluderas även 2G-ZG. Om en kort kapitalrörelse primärt kommer till stånd genom placering å bankräkning, blir resultatet detsamma, men det bör observeras, att man därvid, om även sistnämnda kapitalrörelse inkluderas under G, icke längre äger F-E= (Z8’—Z8) + (ZG—ZG”). En kortfristig kapitalimport ökar visserligen vid samma betalningsformer som i de tidigare exemplen F och G med samma belopp, men formen för utlandets ka-
— av ett inländskt - ökar även F
pitalplacering köp banktillgodohavande
med den värde. Detta kommer alltså icke fram i
primära kapitalrörelsens
differensen mellan F och F. När i termerna F och F inkluderas även en
primär kapitalöverföring, är det emellertid givet, att man vid uppställandet
av den bankstatistiska formeln för penningmängden bör räkna ifrån de belopp vilka representera primära kapitalplaceringar; dessa korrespondera ju icke mot inom landet cirkulerande pengar. Betecknas den kortfristiga primära kapitalimporten med g och exporten med g, erhålles alltså penningmängden = l -—— (F’——F.”) +
u + Un -K.,, (F——-g”) (F”— g’). Uttrycket
=: —— +
+ (g’——g”) är emellertid, såsom framgår av det anförda, (Z6’ Z8)
+ —~ där G-värdena alltjämt summan av
(ZG’ ZG”), givetvis representera kortfristiga och långfristiga kapitalrörelser mellan enskilda, så att man med utgångspunkt från den på angivet sätt hyfsade bankstatistiska formeln för
når fram till samma köpkraftsuttryck för kvantiteten
penningmängden
betalningsmedel som när kortfristiga primära placeringar på bankräkning saknas?
1 Formen för hyfsningen är vald för att belysa sammanhanget mellan G- och F-termerna. För andra syften kunna alternativa konstruktioner vara. att föredraga.
Även termerna F’ och F, resp. när kortfristiga, primära kapitalrörelser fin-
nas, Ff-g och F”—g’, representera givetvis en art av kreditöverflyttningar, vilka emellertid i olikhet med de ovan behandlade, såsom framställningen lagts upp, framstå som sekundära i förhållande till varuhandeln eller de primära kreditöverflyttningarna på kort eller lång sikt i den meningen, att de äro betalningsförmedlande, balanstekniskt motiverade kredittransaktioner. Av det anförda har framgått, att dessa sekundära kreditrörelser i motsats till de primära sakna självständig inverkan på köpkraft och penningmängd. Om man så vill, följer ju. detta redan därav, att F-termerna, trots att de representera en art försvinna ur formeln för pen-
avlkapitalrörelser,
ningmängden, varvid för dem substitueras 8- och G-termer. Det kan visserligen sägas, att de sekundära kreditrörelserna även de äro förbundna med vissa monetära förändringar, vilka likväl gå i motsatt riktning mot dem som skulle ha mött, för den händelse kapitalrörelserna varit primära, men dessa förändringar äro med de sekundära kreditrörelserna parallella följdföreteelser till de primära förskjutningarna i varuhandeln och den internationella kapitalfördelningen. Kreditrörelsernas karaktär ur köpkraftssynpunkt grundar sig tydligen icke därpå, att de i angiven mening äro sekundära, utan därpå, att de till följd av de valda premisserna i denna sin egenskap alltid äro transaktioner mellan en bank i inlandet och utlandet samt vidare äro den enda arten av dylika transaktioner. Uppgivas premisserna, har man att räkna med sekundära transaktioner mellan enskilda och primära mellan banker, av vilka de förra påverka köpkraften, medan de senare äro indifferenta. Som premisserna synas spegla det normala fallet, kan man dock använda beteckningen »sekundära kreditrörelser» för vad som rätteligen borde betecknas som internationella kreditöverföringar med en bank i inlandet som den ena kontrahenten. Terminologien representerar av skäl, vilka framgå av det anförda, en rätt otillfredsställande utväg men användes här i brist på en kort beteckning, vilken på en gång är exakt och i likhet med den här diskuterade ger en konkret föreställning om de avsedda transaktionernas allmänna karaktär.
Det kan tyckas, som om en sekundär kapitalrörelse skulle få samma inverkan på köpkraften som en primär, i den mån den kommer att täckas av ett sparande; det är likväl naturligare att i detta fall hålla isär de båda leden i processen och skilja mellan den indifferenta kapitalrörelsen och det köpkraftsförändrande sparandet. Detta betraktelsesätt låter även lättast anpassa sig efter den bankstatistiska bilden, som visar en fordran mot utlandet på aktivsi-dan och en däremot svarande insättning p-å kapitalräkning på passivsidan. Fasthåller man vid detta konstruktionssätt, möter det inga svårigheter att överskåda den monetära effekten av en kombination av primära och sekundära kreditrörelser. Antag t. ex. att sparare i ett land önska placera sina medel på kort sikt i ett annat land. Om bankväsendet för detta ändamål förvärvar tillgodohavanden i det främmande landets banker, vilka låta sina motfordringar stå erhålles i båda länderna en ökning av fordringar och skul-
inne,
der till utlandet med den kortfristiga kapitalöverföringens belopp, men köpkraften minskas i det första landet och kvarstår oberörd i det andra, emedan den sekundära överflyttningen i motsats till den primära är indifferent. Skulle
den överföringen ske genom att bankerna låta sina fordringar mot
ursprungliga
utlandet växaf föreligger tillsvidare endast en sekundär kapitalrörelse utan
och Indrages en sekundär kredit till inflytande på köpkraft penningmängd. köpkraften icke därav, förrän en eventuell indragning av utlandet, påverkas
utlandets primärkredit framkallar en köpkraftskontraktion o. s. v.
Framställningen har hittills hela tiden utgått från antagandet, att de inter-
nationella betalningarna regleras genom en eller annan art av bankanvisningar,
vilka utkrävas på ett sådant sätt, att valutan påverkas eller guldrörelaldrig av fordringar har ju antagits ske genom ianser bli nödvändiga; indrivningen av det främmande landets tillgodohavanden inom det egna lan-
språktagande
det eller av ett banktillgodohavande i det främmande landet. genom skapandet Fördelen med detta —— ej allmängiltiga —— konstruktionssätt är, att man undvi-
ker som när på. det sätt som senare skall
de problem uppkomma, köpkraften,
av valutafluktuationer eller av de fundamentala likviditetsskildras, påverkas En annan fördel är att framställninförändringar som följa med guldrörelser. med detta konstruktionssätt klart belyser, att det icke är någon brist på bagen lans beträffande de internationella betalningarna och än mindre den nivå. på
riktningen och styrkan hos de primära förvilken dessa ligga utan uteslutande som är av betydelse för den interna köpkraftsutvecklingen. skjutningarna, en likviderad i guld, blir tydligen resultatet, att ingen
Antages exportskuld
men däremot en reservökning för det införskjutning erhålles i F-termerna hemska banksystemet med exportvärdet, en omedelbar ökning av tillgången
för med samma belopp samt sekundärt en möj-
på betalningsmedel exportören
till i vars omfattning kan bedömas
lighet kreditexpansion exportlandet,
från diskussionen i kapitel. Att E-termer-
med utgångspunkt föregående
strider icke mot den tidigare analysen, emedan nas höjd icke förändras vid av dem böra inkluderas under e-ter-
guldrörelserna bestämningen
I den bankstatistiska formeln för penningmängden kommer emellermerna. att som aktivpost, så. att man, om den betecknas
tid guldreserven upptagas
med -á- K,,+ (F———F) + (g -—g)+
L, äger penningmängden ==un+ Un
Z8’ etc. för - + + där L” vid substitution av uttrycket ( F F) (g’—— g) L”, 8 innefattade i termen D i köpkraftskvittas mot den under guldimporten; komma de sekundära sålunda —— och naturligtvis
formeln guldrörelserna
denna blir bestå/md samma sätt so-m i tidigare fall. icke att ingå, utan på av den ökade reserven be- Möjligheten till en köpkraftsutvidgning på basen effekten i s-termerna på den intyder, att vid guldrörelser av förändringar kan Denna förstärkning av effekten går
hemska köpkraften mångdubblas. alltså icke någonting i prin-
givetvis över förskjutningar i E och N och lägger är den av stor betydelse för till den tidigare analysen. Däremot mycket
cip
internationella vidare utveckling.
den betalningssituationens
möta även när inga guldrörelser komma
Likviditetsförskjutningar givetvis,
sekundära kreditrörelser. Dels till stånd utan balansen upprätthålles genom
sett förutsätter en föregående förändring i-motsatt riktning 1 Att detta valutatekniskt kan här lämnas åsido.
äro likviditetsförändringarna emellertid svagare, dels äro de av en annan art. När en bank övertar en exportfordran och tills vidare behåller ökas
denna,
de utestående bankbetalningsmedlen i förhållande till den kontanta
reserven, vilken dock, om man så vill, förstärkes med den utländska till-
höglikvida
gången. Skulle den utländska importören likvidera sin skuld anvis-
genom ning på en bank i exportlandet, ökas denna banks cirkulation av inhemska
bankbetalningsmedel utan varje som helst reservförstärkning. av Likvideringen
en importskuld medför på motsvarande sätt en minskning av mängden inhemska betalningsmedel med eller utan nedskärning av den likvida valutareserven men utan någon primär förändring av kontantreserven. i de
Förändringen
utländska skulderna och fordringarna slår dock givetvis i samtliga fall över på kontantreserven, om banken av förskjutningen föranledes att modifiera sin rediskontering hos centralbanken eller på denna överlåter en del av sina utländska fordringar etc. Därvid närmar sig effekten för den enskilda bankens, ehuru givetvis ej för bankväsendets vidkommande, -den som skulle utlösas ge-
nom likvidering i guld?
Vid fri valuta blir köpkraftssituationen i händelse av bristande korrespondens mellan primära och sekundära betalningar mera komplicerad. Antag t. ex. att man i ett land har erhållit en kortfristig primär kapitalimport, vilken tills vidare balanserats genom en kortfristig sekundär kapitalexport, samt att efter övergivandet av guldmyntfoten i de berörda länderna den sekundära krediten uppsäges av bankerna. I de tidigare exemplen, där korrespondens antogs råda mellan -de primära och :sekundära förändringarna, skulle denna transaktion, såsom ovan visats, ha lämnat köpkraften oförändrad men däremot den därmedeventuellt förbundna indragningen av den primära krediten från utlandets »sida ha minskat »den inhemska köpkraften. Om indragningen av den sekundära krediten skett vid guldmyntfot, hade den utlöst en guldinströmning, vilken emellertid icke primärt skulle ha medfört någon köpkraftsökning, emedan .denna inträtt redan vid den ursprungliga kapitalimporten, men däremot skulle ha möjliggjort en kreditexpansion. Sker åter indragningen vid fri valuta, blir det omedelbara resultatet en sänkning av de utländska växelkurrserna, vilken fortgår ända tills betalningarna trots kreditindragningen åter balansera. Antag, för att fallet skall renodlas, att den nya balansen kommer till stånd uteslutande genom en valutaspekulativ ökning av utbudet på i det kreditindragande landet -disponibla medel från enskildas sida. Denna förskjutning är givetvis likvärdig med en primär kapitalexport från nämnda land, vilken, för den händelse den finansieras med cirkulerande pengar och ej med sparmedel av ett eller annat slag, ökar bankreserverna resp. minskar kvantiteten bankbetalnings-me-del .samt beskär köpkraften med indragningens belopp. Saken kan t. ex. — för att taga ett enkelt om än formellt tämligen orealistiskt fall —— tänkas förlöpa så., att kursförskjutningen förmår vissa personer att köpa kortfristiga utländska fordringar, vilka givetvis icke överlåtas på någon inhemsk bank. Den utländska banken får i kompensation av valutaspeku-
1 Jfr diskussionen av de sekundära kreditrörelserna och läget på. penningmarknaden följande sida.
lanten ett tillgodohavande på checkräkning, varmed det likviderar den sekundära kredit som är föremål för indrivning. Därvid sjunker de inhemska bankernas checkinlåning och fordran mot utlandet med .samma belopp. Skulle vwalutaspekulanten överlåta sin fordran på en inhemsk bank, blir läget tydligen detsamma som om indrivningen valdrig skett. Om spekulzanten låter sin utländska valuta. stå inne på. valutaräkning, blir situationen bankstatistiskt oförändrad men den reella förändringen densamma som i första fallet. Man erhåller alltså, om indragningen skrives f, balansräkningen
Aktiva Passiva
un m
i
fx
U,.
enl
L,, + f(1—x) Kn F11‘—f -Pwn
vilken ger den cirkulerande penningmängden
= my» i 0n—Lu‘-f: un, l Un i (Fnf_F“n) i (g—g”)'-Km
Den sekundära effekten av kreditindragningen blir alltså i detta fall ur köpkraftssynpunkt identisk med den som möter vid korrespondens mellan primära
och sekundära betalningsförskjutningar.
Om den sekundära krediten icke uppsäges utan i stället realiseras inom landet och av förvärvaren tillåtes utestå, blir effekten densamma som i föregående fall, m. a. 0. densamma som om även den primära krediten från utlandets sida indragits resp. fordringarna mot utlandet på grund av den ursprungliga primära kapitalimporten aldrig överlåtits på bankerna och sålunda givit upphov till en sekundär kapitalexport. Skulle förvärvaren i sin tur indriva den övertagna krediten på valutamarknaden, komme detta icke att medföra någon
ny köpkraftskontraktion utan endast en köpkraftsöverföring från dem som
valutaspekulativt lämna den nya primärkredit till utlandet, vilken är nödvändig för uppnående av balans i betalningarna, till den som indriver sin fordran. Denne får därvid kompensation för sin utbetalning vid förvärvet av .den sekundära fordringsrätten från banken.
Sist behandlade fall exemplifierar bl. a. vissa betydelsefulla moment i förloppet vid överförandet av en ränteförändring genom förmedling av korta kapitalrörelser? Antag att en kapitalimport utlösts genom en sänkning av räntesatsierna på de utländska penningmarknaderna och icke tagit formen av kredit till enskilda utan gått direkt till bankerna antingen genom insättningar eller genom formlig upplåning från dessas sida.” De medel, bankerna genom importen närmast få i sin hand, bestå av .de fordringar som represen-
1 Jfr Karin Kock: A study of interest rates (London 1929) kap. V. ›
2 Bankernas skuld antages lämpligen fixerad i inhemsk valuta, deras fordran i främmande valuta. Som resonemanget avser förhållandena vid fri valuta begränsas då, om man bortser från ev. växelkursantecipationer, valutaförändringarnas inflytande på situationen till de vinster och förluster som betingas av de faktiska kursförändringarna efter upplåningen.
tera den balanserande kapitalexportenf vilken bankerna givetvis i detta fall söka att omedelbart indriva; genom denna realisation erhålla de, åtminstone så länge växelkursen icke förskjutits, medel billigare genom rediiskontering i riksbanken. Samtidigt med realisationen bör alltså den relativa rediskonteringen visa en nedgång. Antag nu vidare att centralbanken liksom i föregående exempel förhåller sig passiv, att den primära spekulativa kapitalexport som hejdar växelkursförskjutningen finansieras med cirkulerande betalningsmedel samt att balans kommer till stånd innan kursförändringen annullerat bankernas vinst genom att taga kredit utom landet och icke hos centralbanken.
3 Den inhemska penningmarknaden lättas givetvis under dessa omständigheter. Centralbanken förlorar temporärt kontakten med privatbankernas utlåning och tvingas eventuellt sänka diskontot. I själva verket är den väsentliga orsaken till att bankerna kunna sänka sina räntesatser och täcka de därigenom utlösta större kreditanspråken i denna situation ökningen av sparandet —— alltså kontraktionen av den cirkulerande - inom landet till följd av
penningmängden den spekulativa placeringen av köpkraft i utländsk valuta. Påståendet kan förefalla paradoxalt, men dess riktighet framgår omedelbart, om man varierar exemplet genom att antaga, att den primära kapitalexporten finansieras med långfristiga bankinsättningar i stället för med cirkulerande betalningsmedel, alltså genom en omplacering av gammalt sparande i stället för genom nysparande. I detta fall förbli ju likviditetsgränserna för bankernas utlåning oförändrade, och om bankerna sänka sina ränteanspråk —— vilket de ur räntabilitetsehuru alltså icke ur likviditetssynpunkt kunna göra —— måste de tillgripa rediskontering, varigenom centralbanken ånyo erhåller en, om än försvagad, kontakt med penningmarknaden.” Om denna i detta fall lättas, blir förändringen likväl relativt obetydlig. För praktiska syften kan man alltså säga, att det närmast är det eventuellt inträdande spekulativa nysparandet, som överför ränteförändringen från utlandet till hemmamarknaden. Om exemplet varieras
ingen primär kapitalexport antages inträda, innan den
så, att kompenserande
punkt är nådd, vid vilken valutaförlusterna neutralisera bankernas räntevinst, förblir tydligen läget på den inhemska penningmarknaden alldeles oförändrat; den billiga utländska krediten kan icke tillgodogöras.
Skulle centralbanken icke förhålla sig passiv utan, t. ex. i syfte att i exportörernas intresse stabilisera växelkurserna, köpa de realiserade utländska till-
bli räntesatserna i utlandet och icke centralbanksdiskontot nor-
godohavandena,
merande för den inhemska penningmarknaden. Genom valutaköp bereder centralbanken näringslivet samma lättnad som genom en diskontosänkning;
med inhemska betalningsmedel ökas till utlandets
privatbankernas försörjning
och deras kreditgivning kan alltså både ur likviditets- och räntaräntesatser, i
bilitetssynpunkt expandera.
Om man tänker sig, att privatbankernas ökade utländska fordringar äro
1 Med här använda terminologi är tydligen icke endast denna utan även den historiskt sett primära kapitalimporten att beteckna som en »sekundär kreditrörelsem Här förelig-
ett av de fall då terminologiens svagheter gör det nödvändigt att undvika den. ger alltså
2 Någon likviditetsförbättring erhålles givetvis icke heller om de utbjudna valutafordringarna förvärvas med nytagen spekulativ kredit.
följden icke som i föregående exempel av en kapitalimport från bankernas sida, utlöst av vikande räntesatser på de främmande penningmarknaderna, utan av stigande exportinkomster vid tillsvidare oförändrade importutgifter —— därmed kan -
jämställas en primär kapitalimport synes läget på den inhemska penningmarknaden, för den händelse centralbanken icke förhåller sig passiv, bli följande. Eftersom ränteläget ej till en början motiverar en kapitalöverföring i någon riktning] realisera bankerna sina ökade utländska tillgodohavanden och minska de samtidigt den relativa rediskonteringen. Härvid förlorar tydligen centralbanken i viss utsträckning kontakten med penningmarknaden. Den torde därför finna anledning att pressa räntesatserna, vilka få antagas sjunka, ända tills de äro så mycket lägre än utom landet, att privatbankerna anse det motiverat att låta de sekundära fordringarna mot utlandet innestå och i stället täcka hela medelsbehovet genom rediskontering. Exportinkornstern-a påverka alltså penningmarknaden på ett sådant sätt, att banktekniskt sett ett underlag kan skapas för en bestående sekundär kapitalexport; till det reala underlaget återkommer framställningen i följande avdelningar av kapitlet. I än högre grad än i det anförda exemplet gäller givetvis detta vid passivitet från centralbankens sida, då kursförskjwtningarna göra en realisation ofördelaktig.
Föregående resonemang har förts under antagande av fri valuta. Vid guldmyntfot inträder ingen förändring, för den händelse centralbanken köper valutor i den mån utbudet därav på ovan angivna grunder ökas. Vid passivitet från centralbankens sida kommer, i motsats till vad i ovan diskuterade exempel var fallet, penningmarknaden under alla omständigheter att lättas genom guldrörelser. Därtill kommer, att valutaspekulationen vid guldmyntfot erhåller en fast riktpunkt, som låter kursfluktuationerna bli av stor vikt för kapitalrörelserna oavsett ev. vinster och förluster.
Ehuru långt ifrån uttömmande synes det anförda vara tillräckligt för belysande av de internationella betalningarnas bankstatistiska framträdande under olika förhållanden; isynnerhet sist skildrade komplicerade förlopp blir det tillfälle att senare ytterligare belysa med konkret material. Framställningen övergår nu till frågan om det mekaniska spridningsförloppet genom en öppen marknad och de därav betingade relationer mellan olika primära förändringar i de internationella betalningarna, som tendera att bringa dessa i balans.
i
III.
Den mekaniska prisspridningen genom en öppen marknad är ett sär-
typiskt
fall av begränsat kumulativ utveckling av den art som utförligt behandlats i föregående kapitel. I de där diskuterade exemplen utgick prisspridningen i regel från en höjning av värdet av N, som gav D ett positivt värde. Denna höjning ägde bestånd under en serie perioder i följd men undergick en successiv
1 Resonemanget föres här liksom i det föregående under antagande av fri valuta och med bortseende från ev. växelkursantecipationers inverkan på kreditrörelserna. Däremot medföra kursförskjutningarna även här kapitalrörelserna påverkande vinster och förluster för bankerna..
l reduktion, i den mån prisspridningen nådde tillbaka till det skikt från vilket › kom under att förförändringen utgått. Prisspridningen dessa omständigheter löpa kumulativt men minskade så småningom i styrka för att slutligen avstanna, när den reducerat värdet av N till överensstämmelse med S. Om man på en öppen marknad, där ursprungligen D=O och ZN :ZS s-amt sålun- . da även (Z8—E8”) i (ZG—.Z..G”) = 0, erhåller en ökning av exporten, som höjer värdet av 8, leder den därav framkallade förskjutningen av D på likartat sätt till en kumulerande prisspridning, vars styrka successivt minskas och vilken slutligen avstannar, emedan prisspridningen tenderar att höja värdet av 8 och sänka värdet av 87. Förskjutningen av D och därmed förbundna prisrörelser tendera emellertid även att höja värdet av N, varigenom den ursprungliga spridningsprocessen temporärt förstärkes av nya primära spridningsförlopp, vilka kunna accelerera den kompenserande förändringen av 8värdena?
Antag exempelvis att man genom en stegring av priset på en ren exportvara efter föregående balans erhållit en ökning av 8’ förbunden med en motsvarande förskjutning i köpkraften, vilken utnyttjas på. hemmamarknaden under nästa period.” Köpkraftstillskottet antages leda till minskad lagerhållning hos de företagare vilka närmast leverera de med den ökade köpkraften efterfrågade varorna. Därvid neutraliseras tydligen det kumulativa inflytandet från ökningen av 8 på den totala köpkraften genom en motsvarande sänkning av N .3 Under andra perioden erhålla exportörerna ett nytt köpkraftstillskott, som antages använt på samma sätt som det tidigare. Leverantörernas lagerhåll-
* skildringen av mekanismen i denna avdelning av kapitlet, som av naturliga skäl gjorts starkt sohematisk, bygger bl. a. på förutsättningen, att produktionsfaktorernas för» delning mellan olika länder temporärt är fixerad. G-värdena antagas därför tillsvidare konstanta; de handelsförändringarna temporärt balanserande kredittransaktionerna äro under dessa omständigheter i sin helhet sekundära. För att framställningen skall förenklas, bortses vidare från den interna- utvecklingens inflytande på. eavporten. Då framställ- . ningen väsentligen avser kortfristiga förlopp, synes detta sätt att begränsa exemplifika- N tionen naturligt, ehuru exportutvecklingen isynnerhet vid strukturella förändringar givetvis kan vara den avgörande faktorn i anpassningsprocessen.
Framställningen anknyter närmast till en allmän handelsteori av den typ som företrädes t. ex. av Ohlin i Interregional and international trade (Harvard Ec. Studies XXXIX, Cambridge Mass. 1933).
” I den närmast följande diskussionen tänkes den berörda exportvaran avyttrad av konsumtionsvaruproducenter. I övrigt anknytes framställningen till andra prisformeln. Vinstutnyttjandet förutsättes ske produktiva
3 Uppkommer exportvinsten under en period n, blir förloppet vid algebraisk fixering följande. Under perioden n föreligger en intäkts- men däremot icke någon köpkraftsökning; den mot exportvarorna stående efterfrågan representerar ju icke köpkraft på. hemmamarknaden. I början av perioden (n+1) är köpkraften däremot ökad med exportörernas vinst (e——e). Denna vinst antages använd så., att man erhåller (u,).,,+,= (u1),,+ + (e—e”),n. Ökningen av 141 ger emellertid icke upphov till en vid periodens slut bestående köpkraftsökning, emedan man har lN-n1)n+, =(u1),,-(u1)n+,. Som tidigare visats (jfr sid. 23 not 1), är vidare ökningen av konsumtionsvaruproducenternas utbetalningar under perioden (n + 1) icke att betrakta som en minuspost, vilken neutraliserar deras till följd av exporten under denna period utfallande vinst. Köpkraften, mätt i registreringsögonblicken på. i denna undersökning vanligt sätt, kommer sålunda. att kvarstå oförändrad men visar efter registreringen i jämförelse med utgångsläget en engångsförskjutning lika med exportvinsten. Situationen förändras givetvis, när senare importen visar en sekundär uppgång.
ning undergår denna gång ej någon ny reduktion, emedan de i sin tur ökat sina inköp, vilka till en del leda till minskad lagerhållning hos en ny grupp företagare, till en del till ökad import.‘ Kfipkraftsrtillskottet neutraliserws alltså denna gång genom en ytterligare sänkning av N och en ökning av 8, vilka förändringar sammanlagt motsvara förskjutningen av 8. Situationen kan vid denna tidpunkt sammanfattas i följande schema över intäktsförskjutningarna (importökningeni resp, skikt skrives d1, etc.); som av det anförda framgått, kvarstår köpkraften hela tiden oförändrad till följd av en med intäktsökningen parallell reduktion av investeringarna.
Intäktsökning hos Intäktsökning hos Intäktsökning hos
exportörerna dessas leverantörer dessas leverantörer 1 e’— e -- ——
perioden
2 “
perioden
3 e — s e — e s — e — d,
perioden
Antages processen fortgå efter ovan angivna linjer med en successiv förskjutning till allt avlägsnare skikt av intäktstillskotten, vilka därvid genom lagerkompletteringens partiella inriktning mot import kontinuerligt reduceras, erhålles till slut d, + dz + d, etc. = 8’ —— 8. Detta betyder, att det första tillskottet vid denna tidpunkt decimerats till noll genom att varje ny företagargrupp använt en del av den återstod av tillskottets ursprungliga värde, som kommit den till handa, till import. Det betyder emellertid även att den sammanlagda ökningen av importvaruefterfrågan under en enstaka period i samt-
skikt i förhållande till därefter motsvarar 8 - 8. liga utgångsläget jämnt Man erhåller alltså samtidigt ett avstannande av spridningsprocessen och balans mellan löpande internationella in- och utbetalningar. Den sammanlagda differens mellan dessa som vid denna tidpunkt föreligger, alltså En 8 —- En 6 eller m. a. 0. den sekundära kapitalexporten, vilken tydligen erhålles = n —— —— — - - motsvaras till beloppet
(8 8) (n 2) d, (n 3) dz etc.,
— —— — — — etc. av en lika stor
(n 1) (€’ 8) (n 2) d, —— (n 3) dz negativ
differens mellan ZN och ZS.’ Villkoren för balans på den inre marknaden äro alltså även de fyllda; förutsättningarna ha ju för övrigt valts så, att detta i det anförda exemplet kontinuerligt är fallet?
Den skildrade utvecklingen representerar givetvis ett abstrakt ytterlighetsfall. Principiellt är den emellertid av vikt, därigenom att den visar, hur en
1 kunna den
Exportproducenternas leverantörer tydligen fortsättningsvis tillmötesgå ökade efterfrågan till oförändrade priser under förutsättning av kontinuerliga lagerminskningar inom allt vidare skikt.
2 Om man från den sekundära kapitalexporten subtraherar e—e”, föreligger alltså överensstämmelse mellan kapitalexporten och differensen mellan sparande och investe ringar. En dylik subtraktion blir tillåten, om man exempelvis inför antagandet, att exportfordringarna ifråga inlösas i inhemsk valuta genom överlåtelse på bank först vid inregistreringen, i vilket fall e—e” under löpande period kommer att neutraliseras genom en primär kapitalexport. En förenkling av detta slag genomföres i det följande.
3 Här diskuterade moment i anpassningsmekanismen har särskilt framhållits av Ohlin, vars behandling av köpkraftsförändringarna likväl väsentligt avviker från den här framlagda. Förf. ställer sig mycket frågande inför den uppfattning rörande möjligheten av kumulativa effekter för vilken Ohlin gjort sig till tolk. (Jfr t. ex. Ohlin, anf. arb. sid. 412. Se vidare ovan sid. 21 f.)
förskjutning i de internationella betalningarna kan leda fram till ny balans genom en begränsat kumulativ process, utan att detta nödvändiggör vare sig j prisförändringar eller en förskjutning i köpkraftens sammanlagda omfattning, och hur man vidare kan erhålla en bestående sekundär kapitalexport uteslutande genom en investeringsminskning inom landet, som kommer till stånd genom en ur hela samhällets synpunkt begränsat kumulativ men inom varje skikt isolerad lagerbegränsning. Når intäktsförskjutningen fram till ägarna av produktiva tjänster, kan omsättningsförändringens exportvinstkompenserande effekt komma att fyllas genom ökat sparande. Även i detta fall erhålles tyd- z ligen balans inom landet vid oförändrad köpkraft, om den sekundära kapital-
motsvaras av differensen mellan i exporten sparande och investeringar: kapital-
blir likväl i detta fall delvis täckt ett ökat Det bör L exporten genom sparande. emellertid observeras, att exportinkomsternas förut skildrade direkta återverkan på penningmarknaden, under förutsättning att centralbanken icke förhåller sig passiv, bör tendera att öka investeringarna och minska sparandet, alltså att skapa en differens motsatt den som är förutsättning för exportvinstens neutralisering?
Om man i stället för de kumulativa lagerförändringarna erhölle successiva prisförskjutningar, skulle man på den inre marknaden möta en sammanlagd köpkraftsökning lika stor som den sekundära kapitalexporten och en däremot svarande utbredd prisstegring, vilken primärt har karaktären av en »profitinflation» men successivt torde övergå i en »income-inflati0n›. Man kan emellertid erhålla en utbredd prisstegring även vid oförändrad köpkraft. Detta blir sålunda fallet, om exportvinsterna gå direkt till ersättningar för produktiva tjänster samt —— i den mån importen icke ökas - genom en för-
balanseras
skjutning av relationen sparande-investeringar men förbindas med ett överförande av produktivkrafter till exportindustrien. Produktpriserna visa då en anpassning efter de stegrade produktionskostnaderna, som kommer till stånd genom en relativ minskning av varuutbudet på hemmamarknaden. Denna prisrörelse framstår som en primär »income-infla.tion». Skulle eventuellt en produktionsförskjutning av angivet slag inträda men köpkraftstillskotten icke neutraliseras, blir prisrörelsen tillsvidare av blandkaraktär.
Av vilken typ än prisrörelserna äro —— det förefaller mest realistiskt att, som här sker, antaga, att de primärt i dominerande grad framstå som en »profitinflation» — kommer att i ökad riktas mot utländska
efterfrågan utsträckning varor icke endast som i föregående exempel på grund av de höjda intäkternas partiella inriktning mot import utan även till följd av förskjutningen i relationen mellan priserna inom och utom landet.” Detta betyder, att om
1 För en skildring av de sekundära effekter som av handelsutvecklingen framkallade ränteförändringar erhålla, se kap. V.
9 Detta inträffar sålunda vid en förskjutning i produktionsinriktningen även vid konstant köpkraft. Ehuru som ovan visats en exportvinstkompenserande importstegring kan komma till stånd vid oförändrad köpkraft även utan några. prisrörelser, talar sålunda sannolikheten för att utjämningen även i detta fall páskyndas genom en prisstegring. Denna blir likväl med nödvändighet rätt obetydlig, emedan den totala förskjutningen av E lätt kan visas maximalt uppgå. till exportinkomstökningen under en period.
man, när 8=8 och överensstämmelse alltså råder mellan in- och
löpande
utbetalningar, alltjämt äger Z6’ Ze, en fortsatt uppgång av importen kan förekomma, som pressar upp 8 över 6’. Jämvikt mellan prisnivåerna och alltså. även balans i de internationella betalningarna nås under dessa förhål-
först om differensen mellan Z8’ och Z8” jämnt ger en höjning av
landen,
den inhemska prisnivån, vilken i förening med den tidigare diskuterade automatiska efterfrågeförskjutningen medför 8’=8”. Denna differens stiger givetvis, för den händel-se man erhållit ZS ZN. Köpkraftsökningen vid balans är = D = — —— och motsvarar sålunda F’—
(ZN ZS) + (Z8 Z8) F”, om ZN = ZS. Är sistnämnda villkor fyllt, blir alltså den sekundära kapitalexporten bestående till ett belopp korresponderande mot den inhemska prisförändringen. I annat fall kvarstår den till samma belopp plus ES ——ZN.‘
En viss tendens till minskning av N och ökning av S möter i sist behandlade exempel i händelse av passivitet från centralbankens sida på grund av bankernas försämrade likviditet vid den ökningav mängden bankbetalningsmedel som när förbunden med den rsekunId-ära kapitalexporten. Denna likviditetsförskjutning kan nämligen utlösa en rän-testegring. I utjämnande riktning verkar även via 8 och 8 den tendens till växelkursförskjutning i för utlandet ogynnsam riktning som inträder, i den mån bankerna eventuellt söka indriva sina sekundära fordringar.
J ämte den automatiska importökningen vid höjd inkomstnivå torde emellertid prisförskjutningarna ha den största instrumentala betydelsen vid uppkomsten av ny balans.” Det bör understrykas, att därvid ofta de minst framträdande prisförändringarna kunna ha de mest genomgripan-de verkningarna. För alla de industrier som arbeta i närheten av den övre internationella prismarginaleng är nämligen läget sådant, att redan en ringa prisstegring kan leda till förlust av marknaden, vilket hindrar dem att utnyttja efterfrågeökningen genom en korresponderan-de höjning av produktprisen. Usnder prisspridningsprocessen pressas emellertid produktionskostnaderna upp, vilket medför, att nyssnämnda industrier få en Idirekt försämrad räntabrilitet medan övriga områden inom vissa gränser erhålla en mer eller mindre förbättrad ställning? Man kan därför räkna med en investeringsförskjutning bort från de industrier vilka från början arbetat vid den internationella prismarginalen eller under
1 Skulle de balansskapande prisrörelserna tilläventyrs komma till stånd vid oförändrad
genom av produktionsinriktningen, erhålles tydligen kiåpkraft 1 som i lâteslutande et örsta exemplet enzförskju/tning e’—Ee —_—2S——2‘.N.
2 Här avses givetvis endast den bestående balans som grundas på handelsförskjutningar. För en temporär balansering t. ex. genom kort kredit äro valutafluktuationerna säkert normalt den viktigaste betingelsen.
3 För en närmare bestämning av termens betydelse, se följande sidor. Begränsningen av exemplifikationen ovan till importförändringarna vid en prisstegring medför, att man behöver räkna endast med en övre internationell prismarginal. Vid prisfall och för exportvarornas vidkommande har man att räkna med även en nedre marginal.
i varvid
d u ionen ;tEn prinâär i ess »1])1r1)1f1it-iIi)flation» e et lir = 0. fivelégsir om pro e1:1ul>{income-ix;fla.sti:on>>, tpriset ör jutes ojämnt netâot p grun fördpro- av
vissa varors internationella bundenhet, medan priset på produktiva tjänster bör ändras relativt jämnt, erhålles denna balans inom produktionen genom att nettot på. vissa. håll är 0, på. andra 0. Därvid utlöses givetvis en förskjutning i produktionsriktningen, som tenderar att även partiellt ge nettot = 0.
prisspridningsprocessen nå denna. Denna förskjutning leder i sin tur till en f
ökad import, emedan förbrukarna av de berörda industriernas produkter i
i allt större utsträckning tvingas att täcka sina behov på den utländska marknaden.
Medan nyss skisserade inflytande i balansutjämnande riktning är tämligen tidskrävande, torde prisutvecklingens direkta inverkan på efterfrågeinriktningen vara relativt snabb om än sannolikt långsammare än den automatiska importökningen. Utan att taga ställning till de olika momentens relativa 3 betydelse torde man därför våga säga, att tidsföljden dem emellan blir föl- ‘Y
‘ jande. Först dominerar den automatiska importökningen. Därefter fram-
i träder den importökning vilken betingas av ett partiellt överskridande av de internationella prisgränserna, som utlöser en förskjutning i efterfrågans inriktning. Som sista _moment framträder den importökning vilken betingas « av sjunkande produktion vid de internationella prisgränserna, utlöst av den för-
skjutning i produktionvsinriktningen vartill prisutvecklingen ger upphov?
Under hel-a processen men givetvis med stigande styrka inverkar därjämte bankpolitiken. Skulle en guldinströømning, som utlöser en kreditexpansion, komma till stånd, eller skulle eventuellt inflationsprocessen på den inre marknaden ge upphov till nya primära prisförändringar med mekanisk spridningstendens, medför detta en acceleration av hela utjämningsprocessen längs de först nämnda linjerna, alltså genom att forcera den automatiska importök-
ningen samt förskjutningen i efterfråge- och produktionsinriktningen. Kanske
bör i sistnämnda fall större vikt tillmätas en balansutjämnande faktor, vilken i det föregående icke särskilt nämnts, emedan den kan betraktas som ett
särfall av automatisk efterfrågeförskjutning, nämligen ökad efterfrågan på
utländska kapitalvaror för framställning av sådana varor på hemmamarknaden, varav produktionen genom kreditexpansionen kommit att ökas.
I föregående korta översikt över balansmekanismen när ingen bestående sekundär kapitalexport kommer till stånd genom en förskjutning i relationen
sparande-investeringar på hemmamarknaden, har en skillnad gjorts mellan in-
dustrier arbetande vid vad man kan beteckna som den övre internationella prismarginalen, vars överskridande medför en efterfrågeförskjutning, och övriga industrier. Det har emellertid framhållits, att under inflationsprocessens gång de olika industrierna .successivt nå fram till denna marginal, varför gränsdragningen blott gäller temporärt. _Ãven för industrier, vilka producera rena hemmamarknadsvaror, existerar tydligen en övre internationell prisgräns, alltså en prisnivå, vars överskridande medför en förskjutning av efterfrågan från produkterna ifråga i sådan riktning, att till slut importen ökas. Mot den övre prisgränsen, vars tangerande eller överskridande leder till ökad import, svarar vidare för samtliga varor en nedre prisgräns, vars tangerande eller underskriudan-de leder till ökad export. Kompletteras föregående exemplifikation
av anpassningsmekanismen med hänsyn till exportutvecklingen, får sålunda
1 De två huvudslag av inverkan från prisutvecklingen .på efterfrågeinriktningen, med vilka framställningen räknar, möta oberoende av om prisförändringar-na återgå på. en
av produktionsinriktningen eller på en förändring i köpkraftens omfattförskjutning ning.
vid sidan av industrier arbetande vid uden övre prismarginalen ställas en näringar arbetande vid den nedre prisrnarginralen, vilka under inflagrupp V tionsprocessen-s gång kunna förlora exportmarknad genom överskridanden av marginalen ifråga resp. visa vikande produktion vid denna. Gränsen mellan sistnämnda grupp och övriga deltar av näringslivet är givetvis även den och på samma grund som i nyss diskuterade fall flytande. I viss mån korrespond-erar här diskuterade uppdelning med den vanliga distinktionen mellan konkurrensindustrier och hemmamarknadsindustrier. Den skiljer sig emellertid från denna att alldeles bortse från produkternas marknadsbundenhet genom etc. och gälla endast vid en given priskonstellation. Till den med konkurrensi industrier korresponderande gruppen hänföras sålunda även industrier, vilkas produkter äro strängt bundna vid hemmamarknaden, t. ex. bostäder, i den mån eventuellt ligga så högt, att en stegring vid oförändrade
produktpriserna
förhållanden i övrigt skulle utlösa en efterfrågeförskjutning, vilken når utrikeshandeln. Här föreslagna distinktion ä.ger närmast värde för bedömandet av den mekanism vilken i de internationella betal-
genom förskjutningarna
ningarna kommer till stånd. Vid behandlingen av den organiska prisspridningen kommer en delvis annan uppdelningsgrund att tillämpas. Den korta översikt över verkningarna av en exportvinst, som ovan givits, är ofullständig, i så måtto som ingen hänsyn tagits till det utvecklingsmodifierande från de eventuella förskjutningar i importpriserna, vilka inflytandet kunna bliva följden av köpkraftstillskottets återflyttning till utlandet. Luckan bäst en fristående behandling av den prispåverkan som ifråga fylles genom utgår från importen. Som denna reguljärt i främsta rummet torde vara orgakommer den att upptagas till utförligare diskussion först i ett senare
nisk,
sammanhang. Importprisförändringarnas mekaniska inverkan på den inhemska inkomstsituationen betingas av vad man kan kalla importelasticiteten. Är =—= 1, påverkas givetvis icke den inhemska inkomstsitua-
importelasticiteten
tionen. Om den understiger 1, leder en prisstegring till att en viss mängd undandrages efterfrågan efter inhemska varor, och ett prisfall till en
köpkraft
förändring i motsatt riktning. Förhållandet blir tydligen det omvända vid en elasticitet hos importen som -är 1. Av vikt år även smabbheten i importens reaktion för prisförändringarna. Såväl frågan om elasticiteten som reakskall i ett senare sammanhang npptagas till behandling i an-
tionshastigheten
slutning till konkret material från Sverige. Ger en importprisförändring upphov till en mekanisk blir denna givetvis i princip likartad med
förskjutning,
den som utgår från en förändring av exporten.
Det att redan i anslutning till det anförda i korthet beröra
synes lämpligt
ett viktigt problem, vartill framställningen senare åter-
praktiskt-analytiskt
kommer,‘ nämligen de allmänna betydelse vid förklaringen av
prisindextalens
korttidsförändringar i handelsbalansen och därmed i växelkursen. Av diskussionen ovan har framgått, att om man eliminerar valutan ur förloppet genom att att eventuella differenser mellan import och export balanseras geantaga, 1 Jfr kap. IV och XI. 6-331179
nom sekundära kreditrörelser, en ökad efterfrågan på ett lands
exportvaror normalt torde förutsätta, att en stegring av den inhemska köpkraften med
däremot korresponderande prisförskjutningar kommer till stånd, för att balan-
sen inom utrikeshandeln skall återställas. Detsamma gäller vid en
tydligen
reduktion av importen, vare sig nu denna beror på en partiell avstängning
av varutillförseln, primärt minskad importvaruefterfrågan eller en import-
elasticitet 1 vid exempelvis på grund av reducerade infrakter fallande
resp. en elasticitet 1 vid stigande importpriser. Till läget i sistnämnda fall åter-
kommer framställningen utförligare i kap. IV. Vid fri valuta och
om ingen
3 utjämning sker genom sekundära kreditrörelser, förbli köpkraft och priser oförändrade men förskjutas i stället växelkurserna. Man kommer alltså fram till den från de valutapolitiska diskussionerna välkända satsen, att ett myntslags internationella värde och köpkraft inom landet divergera vid en förskjutning i förhållandet mellan landets efterfrågan på importvaror och utlandets efterfrågan efter landets exportvaror? Liknande divergenser möta som bekant och såsom även framställningen i detta kapitel visar vid primära kapitalrörelser.
Om möjligheterna till differenser i utvecklingen av växelkurs och prisnivå vore fullständigt redovisade med det anförda och om man dessutom kunde utgå ifrån att prisförändringar med nödvändighet äro primära i förhållande till växelkursförskjutningar, kan det förefalla, som om man hade rätt att utan närmare analys förklara valutaförändringarna med prisnivåns fluktuationer, när dessa korrespondera, för att, när detta icke är fallet, söka efter den förändring i den relativa varuefterfrågan resp. som måste ha.
kapitalrörelserna,
inträtt och temporärt verkat som primär grund till såväl valutans som det inre penningvärdets utveckling. Icke ens under angivna förutsättningar kan emellertid detta förfaringssätt metodiskt försvaras. Antagt. ex. att vid något tillfälle ett lands växelkurs höjes genom en kortfristig sekundär kapitalimport samtidigt _som prisnivån pressas ned till följd av vikande exportinkomster. Om man resonerar efter ovan skisserade erhåller man ju i så fall
linjer,
en fullständigt felaktig bild av landets ekonomiska ställning; den höjda växelkursen saknar all stabilitet, trots att den skenbart grundar sig på en intern deflation.
Emellertid måste man räkna med att alldeles samma faktorer som medföra, att exempelvis en ökad efterfrågan på ett lands exportvaror för balansering vid oförändrad växelkurs normalt förutsätter en tämligen utbredd prisstegring, bereda möjligheter till fluktuationer i den inhemska prisnivån utan korresponderande inverkan på valutan. Att balansen återställes först efter
en spridd produktprisstegring beror ju därpå,att priserna ifråga endast
i begränsad utsträckning ligga vid de internationella gränserna och i övrigt befinna sig på större eller mindre avstånd från dessa. Bortser man från de automatiska förskjutningarna i efterfrågeinriktningen vid variationer i köp--
1 Jfr t. ex. Heckscher: Penningväsende och penningpolitik... 1914-1925, kap. II. (Bidrag till Sveriges ekonomiska och sociala historia under och efter världskriget. Stockholm 1926.)
kraftens omfattning, förbindes, såsom den föregående framställningen givit vid en indexmässigt konstaterbar förändring av prisnivån med ökad
handen, eller minskad inriktning av efterfrågan mot import resp. minskad eller ökad export, i den mån den betyder, att olika priser nått fram till eller överskridit de internationella resp. nedgått under dessa. I den mån pris-
piisgränserna
nivån visar vilka återgå på partiella fluktuationer som icke
förändringar,
förblir däremot växelkursen oberörd. Uppträda fluk-
tangera prisgränserna,
tuationer av sistnämnda vilka få tillskrivas interna orsaker, erhållas
slag,
tydligen fristående variationer i prisnivån. Det är vidare ofrånkomligt, att valutan i vissa fall kan vara orsak till utveckling; till en diskussion
prisnivåns
av förutsättningarna därför återkommer framställningen i kap. IV. När man alltså måste uppgiva båda de förutsättningar som lågo bakom nyss skisserade metod att förklara valutautvecklingen direkt i anslutning till oanalyserade allmänna indextal, erhåller givetvis den däremot riktade kritiken så. mycket större tyngd. Man tvingas sålunda fastslå, att växelkursernas utveckling aldrig förklaras ett åberopande av allmänna prisin-dextal, hur
genom väl än dessas förändringar synas »stämma» med valutafluktuationerna.
De allvarliga invändningar som alltså måste riktas mot metoden äro
på något sätt oförenliga med att denna kan och vid mera omfattande
-icke
förändringar måste ge ett tämligen gott resultat; prisindextalen kunna vid vissa tillfällen giva en relativt riktig bild både av de enstaka prisernas förskjutning i förhållande till de internationella prisgränserna och av köpkraftsutvecklingen. Vid en omsorgsfullare analys måste dock deras värde i dessa avseenden bestämmas från fall till fall; man får med andra ord söka analysera, dels i vad mån de generella indextalens förändringar återgå på partiella förskjutningar med direkt inverkan på efterfrågeriktningen, dels vad indexfluktuationerna om - man dock äger
utsäga köpkraftsförändringarna på vilka
andra mått — samt dessas art och lokalisering. Det anförda
och tillförlitligare ger en relativt uttömmande karakteristik av indextalens värde för förklaringen av valutautvecklingen. Som ett mera speciellt moment, vilket i vissa situa-
tioner påkallar uppmärksamhet, tillkommer, att annars indifferenta prisrörel-
ser kunna inverka på handelsutvecklingen. via avsättningskonjunkturen. Antag t. ex. att bakom indextalens förskjutning vid någon tidpunkt ligger ett prisfall en vara med stel efterfrågan. Vid oförändrad köpkraft stiger då
på
avsättningen av vissa andra varor, och i den mån dessa direkt eller indirekt äro av främmande ursprung, ökas importen till följd av prisfallet?
Nyss berördes prisindextalens värde för bestämningen av köpkraftsförändringars art och lokalisering. Den valutapolitiska betydelsen av en dylik bestämning har först tämligen sent blivit uppmärksammad.” Antag att växelkursen på något land höjts dels genom en reduktion av köpkraften, dels ge-
1 Här angivna uppfattning torde korrespondera mot den av Ohlin företrädda. »Only for the sake of simplicity and as convenient summarising abbreviations do Variations in price levels have their place in a discussion of foreign exchange problems, for we are really interested in the individual prices, i. e. more or less in the Whole price mechanism.» (Anf.
arb. sid. 545.)
9 Jfr Keynes anf. arb. kap. XXX.
nom att vissa priser sänkts under de internationella prisgränserxia. För uppkomsten av valutaförändringen är det i stort sett betydelselöst, om nämnda förändringar ha karaktären av en »profit-deflation» eller av en »income-deflation». Antag emellertid att valutan stabiliseras vid den nivå till vilken den pressats upp genom en ren »profit-deflation». Om en sänkning av priset på produktiva tjänster icke kan åstadkommas, måste då centralbanken för att skydda valutan hålla en ränta, som låser fast läget i en »profit-deflation». Om å andra sidan pris- och köpkraftsförändringarna efter stabiliseringen övergå, i en »income-deflation», betyder detta, som tidigare visats, att avsättnings-
undergår en förbättring, vilken bl. a. utlöser en stegrad råvaru-
konjunkturen
import.‘ Kommer ingen balansering därav till stånd genom kapitalrörelser, kan alltså valutan även i detta fall skyddas endast till priset av en viss kontinuerlig »pr0fit-deflation».
IV.
Den under III lämnade översikten över spridningen genom en marknad av en mekanisk prisrörelse emanerande från en internationell prisförändring, vilken lika väl kan ha varit primär som av organisk eller mekanisk karaktär — i sistnämnda fall skulle den förmedla en från
spridning andra
marknader - kan med modifikationer tillämpas även på förlop-
oväsentliga pet vid primära kapitalrörelser. Den viktigaste förändringen blir, att den primära prisförändringen med mekanisk spridningstendens i detta fall alltid uppkommer inom marknaden, att man m. a. o. med här tillämpad terminologi erhåller en konjunkturspridning från marknaden, medan i nyss diskuterade fall konjunkturspridningsförloppet även kunde gå. till och genom marknaden. Det synes motiverat att i korthet beröra, hur utvecklingen i detta fall förlöper.
Antag att från en viss marknad en primär kapitalexport= G kommer till stånd. Köpkraften minskas då., såsom tidigare utförligt visats, med motsvarande
även om kapitalexporten skulle likvideras genom kortfristig sekundär
belopp,
I den mån den interna efterfrågeminskningen icke mötes med
kapitalimport.
en köpkraftsförändringen kompenserande lagerökning, erhålles därför ett prisfall med mekanisk spridningstendens och återverkan på utrikeshandeln efter under III skildrade linjer. I det kapitalmottagande landet blir utvecklingen givetvis den motsatta. Antag nu vidare att orsakerna till kapitalöverflytt-
äro sådana, att denna fortgår kontinuerligt med samma belopp under ningen period efter period. Köpkraftens omfattning i resp. länder kommer då. att
resp. stiga, ända tills förskjutningarna av N, S, 8 och 8 i båda län-
sjunka
derna + + (G- G”) =0. Därvid behöver man
ger (N-S) (8-8”) dock givetvis, som redan tidigare framhållits, icke äga
—— + _ + — = 0,
(ZN ZS) (Zs’ Es) (Z‘G’ ZG”)
Om man tänker sig, att i något fall sistnämnda ekvation är kontinuerligt
med Z N — ZS :z 2G — vilket skulle betyda, att relatio- .satisfierad ZG’,
1 Jfr ovan sid. 30.
nen mellan sparande och investeringar förskjutes lika starkt som den primära
tillväxer, skulle man äga Z:-:’_—=Za”, m. a. 0. oförändrad utkapitalexporten rikeshandel och en växande bestående sekundär kapitalimport. Kapitalexporten skulle sålunda i denna situation ur köpkraftssynpunkt fungera exakt som ett internt sparande, vilket möjliggör en förlängning av den inhemska produktionsprocessen.
Emellertid skulle utvecklingen, liksom den under III skildrade, även i händelse av en varje pris- och köpkraftsförskjutning förhindrande förändring av relationen sparande-investeringar med sannolikhet blir begränsat kumulativ genom en automatisk förskjutning inom utrikeshandeln. Slutresultatet måste därför
+ —— = 0 utan även 8——— 8 = vara icke endast (Nu-S) + (8’—~ 8) (G G”) = G —— GC* Den löpande kapitalexporten täckes därvid av ett exportöverskott, som har sin grund icke i prisförändringar utan i automatiska förskjutningar i efterfrågeinñktning av tidigare skildrad art. Den primära kapitalexport som ägt rum, innan sistnämnda anpassning kommit till stånd, är täckt av en motsvarande och fortsättningsvis konstant sekundär kapitalimport balanserad av en relativ investeringsökning. Här skisserade fall är av intresse såsom sannolik - i vilken
exempel på en - visserligen föga situation, kapital-
rörelsernas inflytande icke kan utläsas ur prisstatistiken eller i köpkraftsförändringar.
i stället att ekvationen + (Z8’—Z8) + (ZG-ZG) =
Antag (EN-ZS) =0 icke kontinuerligt satisfierats. Man möter i detta fall en utbredd pris-
förskjutning, vilken i förening med den automatiska efterfrâgeförändringen
ger 8’ —€” = G”— G’. Om ZN =23, blir därvid den sammanlagda primära
kapitalexporten till ett belopp, motsvarande det för jämvikt nödvändiga interna
prisfallet, balanserad genom en bestående sekundär kapitalimport och i övrigt genom varuexport. Har ZN stigit över ZS, ökas i samma män den sekundära kapitalimporten. Effekten vid balansering genom sekundära kapitalrörelser modifieras på vanligt sätt, om dessa ersättas genom guldrörelser eller på. annat sätt indrivas. Resonemanget visar, att den vanliga satsen, att en primär kapitalrörelse alltid i sin helhet likvideras i varor icke är fullt exakt. Det är sant, att på längre sikt en löpande primär kapitalöverflyttning motsvaras av en simultan varuström av samma styrka, men även vid oförändrad relation sparande-investeringar, då sålunda prisrörelserna äro det viktigaste ledet i ba-
kommer den sammanlagda primära kreditrörelsen att till en
lansmekanismen,
större eller mindre del balanseras av en sekundär kapitalöverflyttning i motsatt
riktning.
1 Den för stabilitet nödvändiga stegringen av EN över ES minskas givetvis på. tidigare skildrat sätt, i den mån köpkraften hålles konstant genom en höjning av Ze över Ea”, utlöst av stegringen av e i relation till e, för att alldeles bortfalla när e’—e” = G-G.
KAP. IV. Samverkan mellan inekanisk och
organisk prisspridning på
en öppen marknad.
I.
Det har redan framhållits, att de mekaniska förlopp som behandlats i föregående kapitel i realiteten alltid möta förenade med organiska spridningsföreteelser. En diskussion av prisutvecklingens gestaltning i viktigare fall av samverkan mellan de båda spridningsformerna på en öppen marknad är därför nödvändig till komplettering av framställningen i innan man
kap. III,
går in på de praktiska problemen. I och för sig erbjuder en så-dan diskussion föga av intresse, emedan den icke lägger mycket till i sak. Närmast vid fri valuta torde den likväl utgöra ett oumbärligt underlag vid analys och politiska bedömanden. Diskussionen kommer också att anknytas till frågan om prisutvecklingen under inflytande av förändringar i växelknrserna men måste av naturliga skäl utgå från enklare fall.
Ett par anmärkningar rörande av analysen måste förut-
uppläggningen
skickas. För att framställningen skall bli mera överskådlig, har den bundits vid den —— givetvis orealistiska — att vid en viss
förutsättningen, prisförändring inga sekundära efterfrågeförskjutningar utlösas. Om exempelvis
elasticiteten i efterfrågan på en vara, vars pris antages höjt, är == 1, blir efterfrågeinriktningen under denna förutsättning generellt oförändrad, ehuru givetvis i realiteten bl. a. en ökad efterfrågan på sub-stitutionsvaror på bekostnad av annan konsumtion kan tänkas utlöst av den sämre behovstäckningen. Om å andra sidan elasticiteten antages 1, så innebär premissen, att
Z
minskningen resp. ökningen i totalefterfrågan på den omedelbart berörda varan samt :den därmed förbundna uppgången resp. nedgången i efterfrågan på andra varor utgöra de enda förskjutningari efterfrågeinriktningen som utlöses av prisförändringen. Den intresserade kan lätt i de olika fallen konstatera, på vilket sätt resultatet skulle förändras, om den införda premissen elimi-. nerades. Till förenkling av framställningen förutsättes ytterligare, att antaganden om en viss efterfrågeelasticitet bibehålla sin giltighet även om köpkraften och dess fördelning skulle förändras.
En annan förenkling, vilken emellertid icke är av saklig betydelse, ligger
däri, att framställningen arbetar med efterfrågeelasticiteten och importelasti-
citeten som jämställda storheter, ehuru givetvis importelasticiteten alltid på längre sikt är en funktion av efterfrågeelasticiteten. Ur metodsynpunkt motiveras denna uppläggning därav, att den inom ramen av en prisanalys ur
långtidssynpunkt bereder möjligheter till en belysning av funktionssamman-
mellan och konsumtionen även på kort sikt.
hanget importefterfrågan
antages genomgående att olika kapitalvaror och tjänster utgöra
Slutligen
en konstant teknisk kvotdel av produkter på senare stadier. till att höjes på en importerad kapitalvara, för vilken Antag en början priset intet substitutionsmedel finnes. Om importelasticiteten är = 1, erhålles därvid varken någon förändring av den inhemska köpkraften eller en förprimärt av konsumtionsvarumängden. Däremot minskas den till kapiskjutning talvaran knutna i relation till importens kvantitativa ned-
produktionen
De av producerade konsumtionsvarorna komma
gång. kapitalvaran ifråga
när förändringen når dessa, att visa en produktionsminskning, som därför, är mot importreduktionen. Antages också konsumtionsvaru-
proportionell
efterfrågans elasticitet varar-l, blir sålunda även prisstegringen i konsumtionsskiktet mot Man erhåller alltså en
proportionell importprisstegringen.
vertikal men däremot ingen som helst horisontal prisspridfullständig
ning. Konsumtionsvaruproducenterna få vid nyssnämnda efterfrågeelastioitet
medan deras utbetalningar minskats med nedgången i oförändrade intäkter, köpkraft för ägarna av produktiva tjänster, vilken alltså kompenseras genom ett så att omfattning kan antagas icke positivt företagarnetto, köpkraftens heller sekundärt bli förändrad? Skulle ersättningen för produktiva tjänster vara blir summan av de inkomsterna oförändrad men en konstant, produktiva försvinner i stället företagarnettot. Skulle i konsumtionsvaruskiktet i stället vara 1
efterfrågeelasticiteten
och konsumenterna använda sin frigjorda köpkraft till efterfrågan på substitutionsvaror, förändras resultatet i följande avseenden. Den vertikala prisspridningen från råvaru- till konsumtionsskiktet framstår som ofullständig prisblir icke - men i sistnämnda skikt erhålles en stegringen längre proportionell horisontal netto sjunker under ned-
spridning. Konsumtionsvaruproducenternas
i för av produktiva tjänster, men differensen neutraligången köpkraft ägarna
seras det netto som substitutionsvaruproducenterna er-
jämnt genom positiva hålla; köpkraften kvarstår alltså oförändrad. Är konsumtionselastioiteten 1, erhålles en starkare prisstegring i konsumtionsskiktet än vid import men faller priset på. vissa hemmamarknadsvaror. Producenterna av dessa erhålla därför ett negativt netto, som emellertid motav att de omedelbart berörda företagarnas netto (när alla kostnader äro väges över nedgången i utbetalningarna för produktiva tjänster med
variabla) stiger
samma de inhemska kostnadsposterna äro konstanta) kommer belopp resp. (när att uppgå till samma belopp. i stället att vid en konsumtionselasticitet =1 är
Antag importelasticiteten
1. I detta fall stiger konsumtionspriset mer än importpriset, liksom
tydligen
1 Jfr angående förutsättningarna för detta antagande sid., 25. Det är lämpligt att här bygga på dessa förutsättningar för att eliminera de komplikationer som uppstå., om man har att redovisa även andra. köpkraftsförändringar än dem som återgå på förskjutningar av importvärdet. Bestående köpkraftsförändringar till följd av nedgången i de produktiva uteslutna redan genom antagandet, att elasticiteten i utbetalningarna äro i själva verket efterfrågan på. den berörda varan ej påverkas av den ändrade inkomstfördelningen.
i det sista exemplet där konsumtionselasticiteten var 1 och
importelastici-
teten = 1. Producenterna erhålla vidare kostnader
(alla antagas variabla) ett
netto större än nedgången i köpkraft för ägarna av produktiva tjänster. Överskottet (resp. vid kostnadskonstans nettot) representerar ett mot importminskningen svarande tillskott till den inhemska och .
köpkraften, konsumtionspris-
stegringen äger därför en mekanisk spridningstendens. Om åter importelasticiteten vid en konsumtionselasticitet = 1 vore 1, bleve
konsumtionspriset lägre än importpriset och den vertikala prisspridningen alltså ofullständig. Företagarna skulle (vid kostnadskonstans) inregistrera ett nega-
tivt netto resp. (vid variabla erhålla ett netto som ned-
kostnader) understiger
i «x gången utbetalningar för produktiva tjänster. Förändringen av nettot skulle I jämnt motsvara ökningen i importvärdet och nedgången i den
i samhälleliga köp-
kraften.
i
Skulle vid en importelasticitet 1 minskas med
konsumtionsvaruefterfrågan
jämnt det belopp varmed ——— dess elasticitet är då mindre
importvärdet sjunkit
än importens men 1 komma de omedelbart berörda att producenterna (alla. kostnader variabla) erhålla ett netto jämnt motsvarande i utbetal-
nedgången
ningarna för produktiva tjänster resp. att överhuvud
(vid kostnadskonstans) icke inregistrera något netto. i konsumtionsskiktet blir dock Prisstegringen
alltjämt starkare än vid import. Den vinst, i
substitutionsvaruparoducenterna
detta fall göra, kommer att i sin helhet ett tillskott till den samrepresentera
hälleliga köpknafiten och substitutionsvaruprisstegringen sålunda att Visa ten-
denser till mekanisk spridning. Pressas
konsumtionsvaruefterfrågan ytterli-
gare genom en höjning av des-s elasticitet till paritet med erhålles
importens,
en fullständig vertikal men sänkes de omedelbart
prisspridning berörda före-
tagarnas netto (vid variable. under i för
kostnader) nedgången utbetalningen
produktiva tjänster resp. (vid kostnadskonstans) ett negativt
inregistreras
netto ; differensen blir givetvis tillägg till net-
substitutionsvaruproducenternas to. Stiger konsumtionselasticiteten över blir den vertikala importelasticiteten, prisspridningen ofullständig och ökas nettoförskjutningen från de direkt berörda företagarna till substitutionsvaruproducenterna än ytterligare.
Om slutligen vid en importelasticitet 1 ökas
konsumtionsvaruefterfrågan
med jämnt det belopp varmed importvärdet — dess elasticitet är då. 1 stigit men större än importens —- bli de omedelbart berörda netto producenternas (vid variabla kostnader) jämnt lika med i för
nedgången utbetalningarna produk-
tiva tjänster resp. =0. i konsumtions-
(vid kostnadskonstans) Prisstegringen
skiktet blir mindre än vid import. netton som erhållas De negativa på. olika håll inom näringslivet komma att representera mot sva-
importvärdestegringen
rande reduktioner av den samhälleliga konsumtions-
köpkraften. Förskjutes
elasticiteten till överensstämmelse med blir den vertikala
importelasticiteten, prisspridningen fullständig och erhålles en ytterligare nedpressning av nettot
utanför den omedelbart berörda en vilken
produktionsgrenen, nedpressning
emellertid uppväges genom en ökning av nettot inom sistnämnda område. Sammanfattande kan alltså sägas, att vertikal för-
fullständig prisspridning
utsätter överensstämmelse mellan import- och en
konsumtionselasticiteterna;
- 81
konsumtionselasticitet större än ger ofullständig vertikal importelasticiteten
en konsumtionselasticitet mindre än importelasticiteten en starkare spridning, i konsumtionsskiktet än av importpriserna? En importstegring av priserna elasticitet att vissa av de prisförändringarna —- kon- Z 1 medför organiska vilka — erhålla, en mekanisk sumtionselasticiteten avgör spridningstendens.” Vid ofullständig vertikal spridning (konsumtionselasticiteten större än import-
erhålla :de omedelbart berörda produoenterna, om importelasticiateelasticiteten)
ten är 1 samt konsumtionselasticiteten likaledes 1 och högst så stor, att den absoluta i intäkter motsvarar ökningen av importvärdet (under förökningen utsättning av variable. kostnader) ett netto lika med eller större än minskningen i utbetalningar för produktiva tjänster resp. (i händelse av kostnadskonstans) ett netto 0- När kostnaderna äro variabla, erhålla tydligen de omedelbart
berörda ett netto vid ofullständig vertikal spridning, även företagarna positivt om man har 1 eller om man vid en importelasticitet 1
importelasticiteten
skulle konsumtionselasticiteten å 1. Som strax skall visas, äro dessa äga förhållanden av betydelse för förståelsen av den neddämpning
grundläggande
en importprisförändring ofta undergår i senare skikt. Antag att saluvärdet av en viss vara i detaljhandeln till en femtedel återgår för en i varan artikel av utländskt ursprung, medan
på importvärdet ingående
resten täcker hyreskostnader, transportkostnader inom landet, arbetslön etc., och att de inhemska kostnadsposterna ur företagarsynpunkt äro kon-
samtliga
stanta. Skulle stiga med 50 %, kan det under dessa
priset på importartikeln
omständigheter tyckas, att detaljpriset bör höjas med endast 10 %. Så enkelt ligger saken emellertid ingalunda till. Antag t. ex. att konsumtionselasticiteten är= 1. En importelastioitet 1 skulle då. ge ett positivt netto, en elasticitet 1 ett negativt netto. Man erhåller därför även importelasticiteten 1, vilket betyder, att importkvantiteten sjunker med en tredjedel. Utbudet på konsumtionsvaror reduceras i samma proportion, och eftersom konsumtionsefterfrågans omfattning monetärt är oförändrad, kommer sålunda jämviktspriset i konsumtionsskiktet att i överensstämmelse med resultaten i föregående analys visa en Vid en konsumtionselasticitet = 1 skulle en prisstegring på stegring på 50 %.
endast 10 % att den efterfrågade konsumtionsvarukvantiteten reducerabetyda,
. 100 des tilll av sin omfattning. För att täcka efterfrågan vid
föregående
H6 100- 150 detta måste sålunda importutgifterna ökas till av sitt tidigare
prisläge jw-
_ belopp, vilket skulle ge företagarna en förlust motsvarande cza 36 % av import-
värdet före prisförändringen.
För att man under angivna förutsättningar skall erhålla en dämpning av i konsumtionsskiktet, fordras, som den tidigare dis-
importprisförskjutningen
kussionen givit vid handen, att såväl import- som konsumtionselasticiteten är
1 Hur läget gestaltar sig vid ett prisfall på. importvaror i här behandlade avseenden, synes icke behöva upptagas till diskussion. Dels avser framställningen endast att visa de reala förutsättningarna för en differens mellan prisrörelserna i olika skikt, dels kan läsaren med lätthet själv komplettera framställningen på berörda punkt. 2 Jfr dock ovan sid. 79 not 1.
82 .
1. Antag t. ex. att man för inom en viss intervall
efterfrågereaktionen äger
formeln = där n år en konstant, vilken kan betecknas som reaktions-
ä nå-l,0
koefficienten. En reaktionskoefficien-t 1 vid en att
betyder prisstegring,
även elazsticiteten år 1; en sänkning av reaktionskoefficienten medför vidare, j att även elasticiteten, oberoende av den utlösande relativa omprisrörelsens fattning, nedgår etc.‘ Antag nu att i något fall reaktionskoefficienten år = 0.9, vilket sålunda betyder, att den efter en med
prisstegring a procent efterfrågade
kvantiteten varor förhåller sig till kvantiteten som den ursprungliga
Ta)’
eller med andra ord att utgiftssumman oavsett
prisstegringens styrka stiger
med 0:a 11 pro-cent. Antag vidare att den konsumtionsvaruursprungliga; efterfrågan uppgick till 1 000000 och importen till 200000 kronor. Företagarna kun-na med bibehållande av nettot=0 öka. sin införsel med 110000 kronor, alltså med 55 %. Detta betyder att den
emellertid, gamla
importkvantiteten t. 0. m. kan ökas en obetydlighet. Man erhåller närmare
bestämt den möjliga importkvantiteten =: av den I konsum-
ursprungliga.
m
tionsskiktet kommer därför att mot intåktsökningen på 11 % stå ett tillskott i det kvantitativa utbudet på 3 %, vilket ger en på
konsumtionsprisstegring
endast 7 %. Det vid första påseende som det kan förefalla självklara resultatet, att prisförskjutningen under alla förhållanden bör bli 10 %, skulle förutsätta en reaktionskoefficient för konsumtionen=0.91 och för
importen=0.67.
Varieras exemplet så, att de inhemska kostnaderna antagas variabla i direkt proportion till produktionens omfattning, vilket skulle betyda, att en nedgång i den importerade kvantiteten råvaror med t. ex. 10 % reducerar utbetalningarna för produktiva tjänster med samma procenttal, kommer prisbildningsläget att förändras. Balans kan ju i detta fall erhållas med ofullständig vertikal prisspridning även vid konsumtionselasticiteten och importelasticiteten 2 1. A.ntag t. ex. att importelasticiteten i föregående exempel varit= 1. Importkvan-
titeten skulle då ha sjunkit med en tredjedel och utbetalningarna för produk-
tiva tjänster ha reducerats i samma proportion. Företagarna skulle därför vid en konsumtionselasticitetzl erhålla ett netto på cza 265 000 kronor. Detta betyder, att de skulle kunna bära en nedgång i konsumtionsefterfrågan med det-
1 Konstruktionen innebär, att efterfrågan antages reagera för en prisstegring genom en förskjutning av efterfrågekurvan, som erhåller karaktären av en »constant outlay curve». Antagandets innebörd belyses enklast med ett diagram. En reakti0nskoefficient1 betyder en förskjutning av efterfrågan från poq., till den punkt på. en efterfrågekurva av typen a-a med läge mellan poq., och origo, vilken svarar mot det nya priset. En reaktionskoefficient 1 ger en förskjutning till en kurva av typen b-b. Relationen mellan reaktion-skoefficienten och elasticiteten framgår omedelbart av diagrammet. Att reaktionskoefficienten och icke elasticiteten här tagits till utgångspunkt för framställningen beror därpå., att den möjliggör en enkel numerisk exemplifiering av de relativa elasticiteternas betydelse för prisdämpningen etc. Att förutsättningarna äro mycket artificiella behöver icke understrykas. Av angivna skäl medför detta dock icke någon inskränkning i exemplet: värde som illustration av det tidigare resonemanget.
ta alltså en reaktionskoefficient för konsumtionen på omkring 1.36.
belopp,
Prisförskjutningen i konsumtionsskiktet bleve därvid cza 10 %. Det sagda torde vara tillräckligt som exemplifikation till den tidigare anaoch för att om den relativa storleksordningen hos de lysen ge en föreställning faktorer med vilka denna arbetade. Ett par praktiskt betydelsefulla detaljer att Vid kostnadskonstans måste neddämpningen förbin-
förtjäna understrykas.
das med importvärden. Vid variabla kostnader kan den inträda vid stigande
sjunkande importvärden.
I analys har hänsyn ej tagits till att andra moment än nettot
föregående
inom den omedelbart berörda industrien kunna göra hela situationen labil. Dessa moment, vilka emellertid icke äro av direkt betydelse för bestämningen av den vertikala styrka, äro dels förändringarna i köpkraftens to-
prisspridningens
tala dels den kapaciteten, vare sig denna är förbunden
omfattning, outnyttjade
med en reduktion av de inkomsterna eller ej, dels slutligen de av
produktiva
konsumtionselasticitetens höjd betingade förändringarna av nettot inom andra delar av näringslivet; Som av diskussionen framgått, representerasistnämnda förändringar i händelse av kostnadskonstans de förskjutningar som köpkraftssumman till av importens utveckling undergår, så att de bli utgångs-
följd
för mekaniska Äro kostnaderna variabla, blir
punkten spridningsprocesser.
av den mekaniska primärföråndringen alldeles obestämd. lokaliseringen Om man närmast till :det ovan diskuterade fall där reaktionskoeffi-
anknyter
cienten för konsumtionen var 0.9, prisförändringen 7 % samt Varuförsörjningen i stort sett densamma som förut, erhölls ju på andra punkter inom näringslivet ett sammanlagt netto på cza 100 000 kronor, som måste giva upphov
negativt
kumulativ utveckling av vanlig typ med successiva prisfall till en begränsat ända tills beskurits resp. exporten ökats, så att köpkraftssumman åter importen stabiliserats. Den inhemska kommer sålunda att hållas nere icke en-
prisnivån
«att en så kraftig dämpning utan
dast genom importprisförändringen undergår
även en automatiskt inträdande ehuru deflationsprocess, som
genom begränsad
tenderar att kompensera Iden primära prisstegringen. Under denna balansutjämning måste tydligen Varuförsörjningen försämras till följd av utrikeshandelns sekundära utveckling, även om deflationsprocessen, i motsats till vad man synes icke skulle utlösa direkta Ur
ha anledning antaga, produktionsinskränkningar.
real kommer landet sålunda med nödvändighet i ett sämre läge. Att
synpunkt
detta icke behöver komma till i prisnivåns utveckling beror
påtagligt uttryck
vilken konkret kan framträda exempelvis i
givetvis på köpkraftsreduktionen,
ökad arbetslöshet. fallet — alltså = 1, Om man i stället utgår från det andra importelasticiteten konsumtionens reaktionskoefficient: 1.36, prisförändringen 10 % och Varuför- —~— är läget där sörjningen inom den berörda grenen minskad med en tredje-del redan från början försämrat; det förblir dock fortsättningsvis oförändrat även detta i motsats till vad som i föregående fal-l. De inom den ome-
gällde
delbart berörda frigjorda produktionskrafterna kunna tydligen
industrigrenen
utan förändring i den till dem utgående ersättningen absorbera-s på de områ-
i den där ett positivt netto, jämnt motsvarande den i
ursprungliga nedgången
de produktiva utbetalningarna, kommit till stånd. Eftersom nettot balanseras A av sistnämnda nedgång och icke representerar någon ut-
köpkraftsförändring,
övar det givetvis ingen kumulativ varför expansionsten-denserna icke i
effekt,
och för sig kunna leda till höjda priser på produktiva tjänster. Skulle slutligen importelasticiteten vara 1 och kostnaderna liksom i föregående exempel variabla, så att man erhåller en neddämpning av importprisstegringen på den inhemska marknaden, förändras situationen, i så måtto som Varuförsörjningen primärt blir sämre än i föregående fall och frigörandet av produktionskrafter större. Sekundärt erhålles emellertid en begränsat kumulativ inflationsprocess, vilken t. 0. m. kan höja priset på produktiva tjänster och L i genom sitt inflytande på utrikeshandeln verkar i riktning mot ett partiellt återställande av Varuförsörjningen.
II. Mot bakgrunden av det anförda är det möjligt att i allmänna drag fixera det inflytande, en generell importprisstegring framkallad fraktt. ex. av höjda kostnader, vilka lämna exporten oberörd, skulle erhålla. En tyst förutsättning för resonemanget är liksom i det att inga primära
föregående, köpkraftsför-
ändringar inträffa på den inre marknaden. I konsumtionsskiktet kommer denna prisförskjutning att återspeglas mycket ojämnt; på en del punkter erhålles fullständig vertikal spridning, på andra blir sva-
konsumtionsprisförskiutningen
gare, på andra åter starkare än i import. På aprioristiska grunder kan givetvis icke avgöras, vilken iitvecklingslinje som kommer att dominera; erfaren-
hetsmässigt är det den ofullständiga spridningen. Sannolikheten talar för att
man möter en påtagligt ofullständig spridning dels i de fall där kostnaderna för varornas förarbetning inom landet äro i mera väsentlig utsträckning variabla, dels då kostnaderna visserligen få. antagas i stort sett konstanta men i varorna icke äro lyxbetonade och inhemska substitutionsvaror så att
saknas,
man räkna v synes berättigad med att konsumtionselasticiteten är 1. Exempel på varor av den första typen utgöra beklädnadsartiklar framställda av utländska råvaror, till den andra varutypen kan troligen hänföras kaffe och frukt. Det år givet, att den vertikala prisspridningen försvagas utöver vad föregående analys givit vid handen, i den mån importindustrierna vid prisstegringens inträde arbeta med vinst. Skulle de ligga inne med stora vilka verkar
lager, realiseras,
detta tydligen i samma riktning. I sistnämnda fall kan
konsumtionsprissteg-
ringen t. o. m. temporärt förhindras; om t. ex. lagren av tekniska skäl måste avyttras inom begränsad tid, och detta vid självkostnadspris synes möjligt endast vid oförändrad monetär efterfrågan samt konsumtionselasticiteten erfarenhetsmåssigt är 1, skulle tydligen varje prisstegring leda till att en del av de lagrade varorna skulle förfaras.
Beträffande frågan om importprisstegringens inflytande på. en index för
konsumtionsprisnivån kan det här räcka med att att om
påpeka, prisförskjut-
ningen i import uppgår till t. ex. 50 % och i konsumtionsskiktet dämpas ned till 20 % samt importvärdet förblir så att ingen kumulativ
oförändrat, process
i utlöses —— konsumtionsefterfrågan nedgår då med 20 %, vilket ger konsumtionens reaktionskoefficient=125 — i en index med
importprisförändringen
fasta vikter, där importvarorna ha vikten 1 av 5, givetvis endast skulle ge utövriga varupriser förändras, beror på huru den produktion sl-ag med 4 %. Hur som inom de av efterfrågeförskjutningen gynnade indwstrigrenarna kan sättas
igång med hjälp av »de från importindustiien frigjorda produktionskrafterna förhåller sig till efterfrågeföiskjutningen. Om de gamla priserna överensstämde med ooh inga produktivitetsförändiingar inträffa produktionskostnaderna
till av böra priserna bibehålilas, emedan ökningen i utbetal-
följd expansionen,
för produktiva tjänster inom de gynnade områdena jämnt motsvarar ningarna tillskottet till intäkterna; båda storheterna måste ju uppgå till 20 % av importvarukonsumtionens värde. Indexförändringen stannar alltså vid
ursprungliga
4 %. En index med rörliga vikter skulle givetvis ge ett svagare utslag, väx-
lande vid olika vägningsteknik.
Skulle inträffa hastigt och av konsumenterna över-
importprisstegringen
skattas till sina verkningar på levnadskostnaderna, är det föga sannolikt, att den monetära situationen inom landet håller sig stabil, ens under föratt för tjänster lämnas oberörda av utsättning utbetalningarna produktiva
och att företagarreaktionerna inskränka utvecklingen på importmarknaden
till av de näringsgrenarna på basen av de
sig en expansion- gynnade
Konsumenterna kunna nämligen väntas
frigjorda produktionskrafternaf
forcera sina över hela - erfarenheten visar, att man ej inköp linjen kan räkna med av efterfrågeökningen mot imnågon speciell inriktning - med hjälp dels av sina medelsreserver, dels av andra sparportvaror medel. I det förra fallet ökas cirkulationshastighet, i det senare pengarnas Eftersom den förra om intet nytt mo-
penningmängden? förändringen,
av reservernas beror dess betydelse helt ment tillkommer, begränsas storlek, och hållet på. hur pass tillfredsställande den statistiska penningbestämningen är; ju bättre denna överensstämmer med den cirkulerande penningmängblir den cirkulationshastigheten för tolkden, dess oväsentligare inregistrerade av utvecklingen. Vid en någorlunda god bestämning av penningmängningen den är den i motsats till vad man stundom förmodat, av mycket
sålunda,
underordnad vikt? Man har sannolikt, då man velat tilldela cirkulationsen dominerande icke klart realiserat, att dessa
hastighetsförändringarna roll,
vid bestämmas endast av medelsreserverna, alltså diffegivna betalningsvanor rensen mellan nominell och cirkulerande penningmängd, och icke av konsu- — eller m. a. 0. att ett snabbare utmenternas kassahdllning förbisett, inkomsterna för konsumtionsändamål, alltså en givande av de produktiva kassahållning, endast om interminskning av inkomsttagarnas genomsnittliga
1 Beträffande här behandlade spörsmål, jfr \Vickse1l: Valutaspörsmålet i de skandinaviska länderna tidskrift 1925, sid. 205). Betydelsen av den införda begrän- (Ekonomisk sande förutsättningen belyses närmare av not 3. 2 Angående innebörden därav, se ovan sid. 48. 3 Medelsreserverna inom produktionen kunna här, såsom enligt förutsättningarna skett, lämnas i dessa genom ev. inköp av varor icke förändra köpåsido, emedan minskningen kraften och en spontan ökning i de produktiva utbetalningarna icke behöver paräknas. Beträffande möjligheterna av en sekundär ökning jfr nedan.
i vallerna mellan de produktiva modifierar cirkula-
utbetalningarna förändras, i
tionshastigheten. Det snabbare utgivandet av inkomsterna medför att
blott,
kassahållningen överflyttas från inkomsttagama till Genom producenterna. att dessa i motsats till hålla sin kassa i kan det
inkomsttagarna bankerna,
dock medföra en för dessas likviditet betydelsefull acceleration av återströmningen av kontanter? Denna ökning av bankernas kontantreserv inträder tydligen, vare sig konsumtionsökningen inriktas mot hemmamarknadsvaror eller .
mot importartiklar. .
A Om man utgår från den cirkulerande framstå vid
penningmängden, givna betalningsvanor alla köpkraftsförskjutningar i en situation av nu ifråga-
gi varande art som baserade på en ökning av penningmängden ianspråkgenom tagande av sparandet. Om man för enkelhets skull antar, att hela den inregistrerade penningmängden är i cirkulation, att m. a. 0. medelsre-server saknas, , blir det banktekniska förloppet vid ianspråktagandet av sparandet följande. Ökningen av bankernas kontantutbetalningar neutraliseras genom ökade kontantinbetalningar från företagarnas sida, men dessa inbetalningar leda automatiskt till en stegring av de utestående bankbetalningsmedlen. Likviditetsställningen undergår därför en försämring, vilken emellertid åtminstone till en början kan neutraliseras genom nyssnämnda minskning av
inkomsttagarnas
kassahållning. Mängden betalningsmedel kan på detta sätt under någon tid fortsätta att ökas, men förskjutningen neutraliseras, i den mån medlen komma i händerna på importörer, vilka utnyttja dem för ökad motsvaras
införsel; importförskjutningen av en sekundär kapitalimport, erhålles därvid bank-
statistiskt sett ett överförande av medel från kapitalräkning till passiva till förmån för utländsk bank. Om konsumtionen tillväxer lika snabbt som im-
porten, uteblir givetvis den ned-dämpning av importpriusförskjutningen vilken
eljest kunnat påräknas. Erhålles en utbredd inflationsprocess, återverkar denna även på exportpriserna, vilka sålunda komma att visa en sekundär höjning. Göres i föregående resonemang den förändringen, att företagarna antagas utnyttja sin genomsnittligt ökade kassahållning till en expansion, varvid
tydligen intervallen mellan de produktiva utbetalningarna förminskas, kunna
de produktiva inkomsterna kraftigt ökas och priserna förskjutas i proportion därtill genom förmedling av en höjd cirkulationshastighet för den oföränd-
rade penningmängden. Antag t. ex. att en företagare före förskjutningen haft en produktiv utbetalning = e, vilken återflutit i försäljningsintäkter efter förloppet av tiden t, d-å nya utbetalningar skett. Företagama måste ju under
dessa förhållanden disponera över en kredit = e, vilken omsättes efter intervallen t. Om nu konsumenternas ändrade inköpsvanor med-föra, att åter-
strömningen är fullständig redan efter förloppet av en tid = kan före-
å, tagaren tydligen välja mellan att hålla en kassa å e under tiden efter vilå, kens förlopp krediten omsättes och nya utbetalningar ske, och att i konkur- 1 Jfr ovan sid. 48 not 3.
rens med övriga företagare betala upp till dubbla priset för produktiva tjänster men göra utbetalningarna för hälften så lång tid som tidigare ;1 till följd av forceringen av konsumenternas utbetalningar kan han ju med oförändrad kredit under tiden t betala ut beloppet 2e, under förutsättning att det ej beh-över ske på en gång för hela tidsavsnittet. Väljer han det sista alternativet, fördubblas sålunda köpkraften utan förändring i den cirkulerande
penningmängden.”
Det är värt at.t understrykas, att i sist skisserade fall liksom i de tidigare, där köpkraftsökningen kom till stånd genom en minskning av de kontanta medelsreserverna resp. av sparandet på bankräkning, kreditgivningen kvarstår oförändrad. Processen skulle tydligen icke behöva hejdas, ens om kreditgivningen beskars. Har den samtidigt inträdande nedgången i sparandet redan hunnit leda till att ett positivt netto erhålles inom vidsträckta delar av hemmamarknaden, måste f. ö. varje försök att pressa kreditmängden som icke kan arbeta med en direkt ransonering utan endast med de normala penningpolitiska hjälpmedlen, räntesatserna, vara tämligen fåfängt.
alltsånärmast
III.
Resultaten av föregående diskussion äga givetvis tillämpning även på. prisutvecklingen efter en depreciermg av ett lands valuta, vilken av någon anledning icke kan utnyttjas av landets exportindustrier, så att exportpriserna liksom i föregående fall *komma att påverkas, endast i Iden mån en inhemsk inflationsprocess kommit till stånd. Vid fri valuta tillkomma emellertid två moment av vikt. Dels kan man knappast räkna med att en sekundär kapitalimport kommer att neutralisera importökningen, dels förefaller det sannolikt, att det sjunkande penningvärdet på hemmamarknaden, även om något medvetet baissespekulatoriskt moment icke skulle tillkomma, måste leda till en flykt från den egna valutan. Man riskerar alltså, om importelasticiteten primärt är l resp. om interna förändringar av ovan skisserat slag komma till att kursfallet — eftersom fastlåses
stånd, exportvärdet ej ökats, deprecie-
ringen, om importvärdet är oförändrat, och ökas den, om importvärdet stiger —— och därmed även den interna prisstegringen blir kumulerande.
I den mån exportörerna kunna utnyttja växelkursförändringen men varje tillskott till deras i inhemsk valuta räknat, av dem bibehålles i
inkomster,
1 Resp. betala dubbel-t så många oförändrat pris men ersätta hälften i början, hälften vid mitten av perioden. När en fri penningmarknad finnes, kan även en direkt kortfristig kreditgivning mellan företagarna komma till stånd med samma resultat för utvecklingen av intervallen. Jfr sid. 48 not 3.
9 Exemplet är i sin starka förenkling av förloppet föga realistiskt. Detta är emellertid oväsentligt, enär det endast åsyftar att ge en klarare föreställning om de kvantitativa förändringarna. Resultatet blir delvis ett annat, för den händelse man antar, att företagarna övergå att inregistrera sina netton med kortare intervaller än tidigare. Det netto, de i så fall erhålla vid förändringen av konsumenternas inköpspolitik, framstår som resultatet av ett köpkraftsförändrande negativt sparande. Den i stort sett oviktiga komplikation som här berörts elimineras lämpligen genom att framställningen som hittills fasthåller vid antagandet, att E representerar utbetalningar (i en eller flera repriser, jfr ovan sid. 12) för tjänster under jämnt en period och att perioderna omfatta tiden från en inregistrering av netton till nästa. Ett uppgivande av förstnämnda antagande skulle här liksom i framställningen i övrigt komplicera resonemangen utan att tillfoga något väsentligt i sak.
utländsk valuta —— de antagas sålunda spekulera i baisse i så stor utsträck- . ning som det är dem vid nominellt oförändrad levnadsstandard -
möjligt inträder den modifikationen i föregående resonemang, att man erhåller en . till sin styrka och riktning av elasticitetsförhållandena bestämd prisspridning av organisk typ även från exportsidan. Ett exempel är ägnat att belysa läget. Antag att en vara till 90 % exporteras och till 10 % försäljes till konsumtionsvaruproducenter på hemmamarknaden. Antag vidare att växelkursen faller 50 % och att denna stegring i sin helhet kan utnyttjas av exportörerna, så att dessa erhålla en exportvinst motsvarande 45 % av det gamla salutillverkningsvärdet. Konsumtionsvaruproducenternas efterfrågeelasticitet antages vara = 1, konsumtionens reaktionskoefficient = 1.25.
Konsumtionsvarupro-
ducenternas intåktsminskning kan antagas neutnaliserad genom den nedgång i produktionrsutbetalningarna s-om följer med inslkränkningen i produktionens omfattning. Som denna vid nys-snäJnn-da efterfrågeelasticitet från konsumutionsvaruproducenternas sida uppgår till en tredjedel, måste exportörerna tydligen söka pressa ut ytterligare 3.3 % av sin produktion på den utländska marknaden. Antages att detta lyckas dem till ett pris endast 20 % över det gamla, erhålles ett ytterligare tillägg till exportinkomsten på 4 %. Det sammanlagda tillägget till exportörernas intäkter (49 %) behålles enligt förutsättningarna av dem i utländsk valuta, vilket betyder, att det balanseras av en primär kapitalexport? Tydligen bevaras under dessa förhållanden balansen mellan de internationella fordringar och skulder, vilka äro föremål för indrivning; importen tenderar, som tidigare visats, ceteris paribus att stabiliseras vid ett oförändrat värde i inhemsk valuta räknat, och exportörernas valutapolitik medför, att de fordringar som äro föremål för indrivning uppgå till samma belopp. Den ursprungliga växelkursförändringen fastlåses alltså. Köpkraften kvarstår oförändrad, men i råvaruskiktet erhålles en mot växelkursförskjutningen svarande prisförändring, vilken dämpas ned till drygt en femtedel i konsumtionsskiktet, där den visar horisontal spridning. Att någon anpassning mellan prisnivå och växelkurs icke kommer till stånd, förklaras genom att fordringsöverskottet mot utlandet balanseras av sparande och tillåtes växa i den utsträckning som är förenlig med nominellt oförändrad levnadsstandard.
Om exportfordringarna i samma utsträckning som i föregående fall tillåtas utestå men överlåtas på bankerna, erhålles vid sidan av den organiska spridningen även en serie prisförskjutningar av mekanisk typ; inkomstökningen balanseras ej längre genom sparande. Den mekaniska processen leder på vanligt sätt fram till en ny Stabilisering av inkomst- och prissituationen, företrädesvis över en ökning av importen. Växelkurserna, som på. samma grunder som i föregående exempel till en början ligga fasta, utsättas därvid för en pressning, vilken likväl med all sannolikhet mötes genom ianspråktagande av valutareserven. .Våxelkursen behöver sålunda icke försämras men blir med
1- Exemplet är så konstruerat, att de 3.3 % av exportinkomsterna, som härröra från ökad exportkvantitet, icke på. sid. 58 angivet sätt spela rollen av en med den ökade varuknappheten alternativ grund till prisstegringen på. hemmamarknaden, i vilket fall de tydligen icke kunde antagits täckta av sparande. Avgörande är närmare bestämt antagandet, att konsumtionsvaruproducenternas efterfrågeelasticitet är = 1.
all säkerhet låst. Om utvecklingen fortgår efter här skisserade linjer, åter-
ställes, som tidigare visats, jämvikt vid en bestående sekundär kapitalexport, vilken jämnt motsvarar den köpkraftsökning som betingar den mot valutaläget korresponderande inhemska prisförskjutningen. Den interna prisrörelsen har i detta fall karaktären av en djupgående men till den sekundära kapital-
expertens fortbestånd knuten anpassning efter valutaförändringen_
Indrivas de sekundära fordringarna —- omedelbart eller senare, medan de äro i tillväxt eller när de som i sista stabiliserats —— växel-
exemplet pressas kursen upp. Därvid inträder på tidigare skildrat sätt en kontraktion av köpkraften inom landet, vilken emellertid för den händelse kapital-
neutraliseras,
exporten som i andra exemplet ovan är av automatisk karaktär. På vilket stadium än indrivningen sätter in, tenderar den sålunda att, om inga primära
i
L förändringar inträffat inom landet, återföra köpkraften till resp. lämna den ;oförändrad vid dess gamla omfattning och anpassa växelkursen efter denna. iHa primära förändringar tillstött, kommer anpassningen givetvis till stånd efter den ursprungliga köpkraftssituationen med de förskjutningar i denna som å i betingats av de primära rörelserna. l Av det anförda att man i ett land med deprecierad valuta bör
framgår,
skilja mellan tre olika slag av prisförändringar: de i förhållande till deprecieringen sekundära prisförskjutningarna av organisk natur vilka äro ur valutasynpunkt indifferenta, de i förhållande till deprecieringen sekundära meka-
niska förloppen, vilka i sämsta fall medföra ett fastlåsande av det nya valutaläget, samt slutligen de från hemmamarknaden utgående alltså. ur valutasynpunkt primära, mekaniska förloppen, vilka, om de gå. i expansiv riktning, medföra en ytterligare depreciering eller förhindra en anpassning av valutaläget efter den ursprungliga köpkraftssituationen men, när de gå i depressiv
iriktning, tendera att pressa upp växelkursen resp. öka den sekundära kapitalexporten. Till den praktiskt betydelsefulla frågan om att till
möjligheten
ledning för penningpolitiken ur prisstatistiken utläsa arten av de prisrörelser som i en aktuell situation blandas, återkommer framställningen senare.
7-331179
1 x
KAP. .V.
Orsaker till successiva och parallella primårförändringar
inom prissystemet.
I.
Det internationella konjunkturförloppets gestaltning förklaras, såsom i första kapitlet visades, dels genom den direkta prisspridningen från marknad till marknad, dels genom förekomsten av en viss parallellism mellan de primära prisförskjutningarna inom olika områden. Orsakerna till denna parallellism äro givetvis av skiftande slag. Enklast gestaltar sig läget, när de olika parallella prisrörelserna återgå på en gemensam orsak, såsom fallet är, när primärförändringen är en förskjutning av priset på en för flera länder gemensam exportvara eller på en hemmamarknadsvara underkastad samma klimatiska produktionsbetingelser inom resp. marknader. Till samma grupp får även hänföras de parallella prisförändringar som kunna återföras på exempelvis en allmän, modebetingad förändring i efterfrågeinriktningen eller på en omkastning i företagarförväntningarn-a utlöst av t. ex. en och samma politiska händelse.
När parallellismen icke kan förklaras genom att prisrörelserna återgå på en och samma orsak, är överensstämmelsen något svårare att komma till rätta med. Man torde likväl kunna skilja mellan vissa typfall. Parallellismen förklaras stundom sannolikt helt genom att företagare och finansledningar ha en stark tendens att påverkas av varandras handlande. Denna tendens är f. ö. ofta fullt rationellt motiverad. En företagare, vars konkurrenter på andra marknader starta en omfattande rationalisering, lägger även han om sin drift i medvetandet om att han annars senare i ett ogynnsammare läge kommer att tvingas därtill. Ökas produktionen inom en viss industrigren på en större marknad, anse sig sannolikt även företagarna inom närstående industrigrenar på mindre marknader våga träffa anstalter för en expansion. Stramas räntan åt på någon mera betydande penningmarknad, tendera övriga marknader att svara med samma åtgärd i medvetandet om att de förr eller senare måste följa med i förändringen o. s. v.
I andra fall kan parallellismen betraktas såsom grundad i själva den ekonomiska mekanismen. Detta framgår redan av nyss anförda exempel. Att före-
tagarna tvingas rationalisera, om de icke genomfört åtgärden antecipatoriskt,
beror givetvis på att konkurrenterna driva ned deras produktpriser till en förlustbringande nivå. Om finanscentra icke förde en tämligen enhetlig politik,
91‘
skulle. de på liknande sätt —— alldeles oberoende av prisutvecklingen och därmed förbundna - därtill i första hand de
långtidsverkningar tvingas genom
korta kapitalrörelsernas inflytande på valuta och likviditet.
Slutligen torde det samtidiga framträdandet av parallella prisförändringar i ett stort antal fall —— kanske de ur konjunktursynpunkt viktigaste —— kunna förklaras genom dterjuerkan från utbredda prisspridningar på antecipationer, teknik och produktionsinriktning. En prisstegring av mekanisk art som sprides från ursprungsområdet genom andra marknader kan så t. ex. väntas ge upphov till en parallell förskjutning av företagarnas prisförväntningar i optimistisk riktning, en utbredd organisk förändring kan medföra en konjunkturellt betydelsefull förskjutning i efterfrågeinriktningen 0. s. V.‘ Efter här antydda linjer utövar den direkta prisspridningen givetvis sitt mest djupgående inflytande på den allmänna konjunkturutvecklingen.”
Det synes knappast nödvändigt att bygga ut exemplifikationen ytterligare. I verkligheten möta oändligt skiftande kombinationer av här skisserade typfall, men en parallell primärförändring torde dock alltid kunna i allt väsentligt förklaras efter angivna linjer. Framställningen lämnar därför tillsvidare frågan om orsakerna till parallellismen för att återkomma till några kompletterande anmärkningar i slutet av kapitlet. I stället diskuteras i det följande de centrala dragen i det inflytande på prissystemet, de viktigaste orsakerna till successiva primärförändringar utöva. Det gäller sålunda här närmast att karakterisera ett par moment i den ekonomiska utvecklingen som tendera att ge upphov till ständigt nya spridningsprocesser av tidigare behandlade slag. Till behandling upptagas dels rationaliseringssträvandena, dels det för företagarnas prisförväntningar typiska reaktionssätt som tenderar att låta en isolerad investeringsökning övergå i en oändligt kumulativ expansiomsprocess. Början göres med återverkningarna av en omläggning av driftstekniken under varierande förutsättningar.
II.
Skulle en teknisk förbättring vid något tillfälle möjliggöra en sådan omläggning av driften, att man med oförändrad kapitalutrustning men minskat antal arbetare kan framställa en oförändrad produktmängd, blir tydligen den omedelbara följden av förändringens genomförande inom någon del av näringsliveat en köpkraftsförskjutning från arbetare till företagare förbunden med en
nedgång i sysselsättningsgraden, vars inverkan på produktmängden jämnt
kompenseras av kapitalets ökade produktivitet. Som den ändrade inkomst.förálelningen endast i vissa undantagsfall, från vilka här kan bortsesf’ förbin-
des med en förskjutning av köpkraftens omfattning, kommer tydligen produkt-
1 Jfr kap. X.
2 Jfr Mühlenfels: Internationale Konjunkturzuszimmenbänge (Jahrbücher für Nationalökomomie und Statistik, bd 75, 1929, sid. 801), där en mycket överskådlig framställning ges :även av övriga betingelser för en parallell konjunkturutveckling.
3 Jfr ovan sid. 79 not 1.
prisnivån att kvarstå oförändrad. Läget är emellertid mycket labilt både på grund av arbetslöshetens ökning och av det netto, företagarna erhålla. Antag emellertid att arbetsmarknaden är så. fast, att någon anställning under den gamla lönenivån icke kan ifrågakomma. Antag vidare att sparandet är konstant och att kapitalbildningen hålles vid motsvarande höjd. Som nedan skall visas, kan en av nettot utlöst expansion av den gynnade industrien under dessa omständigheter icke medföra full absorption av arbetskraften, emedan den minskar kapitaltillgången inom andra områden. Totalproduktionens —— och därmed — blir därvid obestämd.
produktprisnivåns utvecklingstendens
Situationen kan belysas genom ett enkelt algebraiskt exempelf som även utgör en lämplig utgångspunkt för diskussionen av teknikförändringens inflytande på. prissystemet. Området för den tekniska förändringen betecknas som förändringsområdet. De områden från vilka det för expansionen nödvändiga kapitalet överföres kallas för överflyttningsområdet? Arbetslönen antages identisk över hela marknaden ochzl. Arbetslösheten inom resp. områden skrives och ua, återanställningarna inom förändringsområdet t,
u, den ursprungliga kapitalmängden k f och käsamt kapitalöverflyttningen km. Räntefoten antages till en början vara r och under konkurrensen mellan de olika företagargrupperna pressas upp med s. Man äger då inom förändringsområdet, under förutsättning av oförändrad efterfrâgeinriktning, nettot l, vilket
u, kan utgå. som arbetslöner till de till följd av kreditöverflyttningen återanställda och som ränta på. det överflyttade kapitalet samt räntestegring på. detta och den tidigare inom området utnyttjade kreditmängden. Inom över-
flyttningsområdet föreligger till följd av kapitalöverföringen primärt en ned-
gång i de produktiva utbetalningarna lika med den sammanlagda inbesparingen i arbetslön och ränta. Intäkterna äro vid oförändrad efterfrågeinriktning desamma som förut, och företagarna kunna därför bära en räntestegring, vars sammanlagda belopp jämnt motsvarar nyssnämnda reduktion av utbetalningarna. Man erhåller därför inom överflyttningsområdet räntestegringen
Balans på marknaden förutsätter, att denna förskjutning
så 5*
motsvarar den vid kapitalöverföringen km möjliga räntestegringen inom för-
ändringsområdet, sålunda det ursprungliga nettot inom detta minskat med
i Efterföljande resonemang bygger på en generalisering av tankegángen i Lederer: Technischer Fortschritt und Arbeitslosigkeit (Tübingen 1931).
9 Vad som »överföresm är givetvis närmast dispositionen över lång kredit men sekundärt den därigenom möjliggjorda dispositionen över realkapital. Realkapitalens kostnadsvärde överensstämmer med den disponerade kreditmängden och under här gjorda antaganden även med sparandet. En viss bestämd teknisk relation mellan realkapitalet, mätt efter sitt kostnadsvärde, och produktion resp. sysselsättning av arbetskraft betyder sålunda också en fixerad relation mellan kredit-sparande och produktion etc. Termerna sparande och realkapital kunna därför användas alternativt i följande analys.
3 Eftersom företagarnas utbetalningar före och efter förändringen skola vara av samma storlek, erhåller man, om det ursprungliga antalet anställda inom överflyttningsområdet skrives aö, ekvationen
- -
aöl -i-rkö = (aö uö)l + Høö k_m)(r + a), vilken omedelbart ger den i texten anförda formeln för s. Formeln för räntestegringen inom förändringsområdet deducerâs på samma sätt.
räntan på det överflyttade kapitalet beräknad efter den gamla räntefoten och med arbetslönerna till de återanställda samt dividerad med den efter överflyttningen utnyttjade kapitalmängden. Alltså kan balansvillkoret skrivas
~ +
u.,- l + rkm ufl (rk,,, tl)
:S:
kö - k, k, + km?’
Det återanställande av arbetskraft inom förändringsomsrådet som blir följden av kreditöverflyttningen bestämmes, när värderelationen mellan kapital och arbete inom förändringsområdet är av kreditinströmningens om-
fixerad,
fattning. Värdet av t är alltså betingat av km. Under enahanda förutsättningar gäller detsamma Storleken av k”, är alltså fullt bestämd i föregående ekvation.
antagandet av oförändrad efterfrågeinriktning, medför likväl köp- Upphäves
kraftskonstansen, att den sammanlagda intäktssumman inom förändringsoch överflyttningsområdena kvarstår oförändrad. Antages efterfrågan inom
ökad med alltså inom överflyttningsområdet en
förändringsområdet e, möter
motsvarande minskning. Man erhåller därför
ua- l + rløm -e uf l—(rk,,. + tl) +e
á :S:
ko —‘k7n ‘kf l km
Ingenting här fullständig kompensation av arbetslösheten inom för»
hindrar
-— alltså =t — men för att s därvid skall erhålla ändringsområdet u, ett värde O, vilket är nödvändigt, måste man äga e rkm. Därav följer, att måste äga ett positivt värde, större ju högre s blir och e sålunda är i
uö relation till rkm. Resultatet visar, att varken kapital- eller efterfrågeförskjutningen under angivna förutsättningar leder till kompensation av arbetslösheten.
De förändringar i det relativa varuutbudet, köpkraftens fördelning och efterfrågeinriktningen, som föreligga efter genomförandet av den tekniska omläggningen och den därav betingade kapitalöverföringen, behöva icke komma till uttryck i någon som helst förändring av konsumtionsprisnivån. Den totala köpkraften kvarstår oförändrad, konsumtionsvarumängden tenderar att ökas på grund av expansionen av den tekniskt förbättrade produktionen inom förändringsområdet men minskas genom arbetslösheten inom överflyttningsområdet. Situationen är därför den, att prisnivån stiger, om den med utnyttjandet av kapitalmängden km förbundna produktionen är mindre inom förändringsom-
rådet än inom överflyttningsområdet, och sjunker, om produktionen skulle
vara större på den förra punkten än på den senare. Man kan givetvis även uttrycka saken så, att prisnivån stiger, om sysselsättandet av t arbetare inom förändringsområdet ger ett sämre resultat än sysselsättandet av “B arbetare
inom överflyttningsområdet. Skulle konsumtionsprisnivån i genomsnitt kvar-
stå oförändrad, finns det intet som hindrar, att även resp. produktpriser äro desamma som förut. Härför fordras likväl, att räntetagarna använda sina inkomsttillskott på samma sätt, varpå arbetarna använt sin bortfallna köpkraft — annars utlösas med obestämd lokali-
ju vissa primärförändringar
- samt inom omsering att förskjutningarna i produktionens omfattning resp.
råden jämnt motsvara efterfrågeförändringarna. Skulle sistnämnda villkor icke vara fyllt, erhållas givetvis inom de omedelbart berörda områdena
pri-
mära produktprisförändringar, vilkas riktning icke a prion‘ kan bestämmas. Dessa förändringar visa sedan en rent organisk spridning.
I själva. verket är antagandet, att sparandet förblir konstant resp. att kapitalbildningen hålles i nivå med sparandet, föga sannolikt. Tendensen till expansion tar sig givetvis i verkligheten närmast uttryck i stegrade kreditanspråk. Om dessa täckas utan någon ökning av sparandet och bereda företagarna möjligheter att stegra kapitalbildningen, måste resultatet av processen en fundamental förändring. Bland annat skulle man sidan
undergå vid
av ovan angivna ev. prisrörelser möta en serie mekaniska processer. Innan framställningen övergår till frågan om den tekniska förändringens inflytande i händelse av en förskjutning av köpkraften, skola dess verkningar vid en parallell ökning av sparande och kapitalbildning, alltså vid oförändrad köpkraft, i korthet beröras. Räntestegringen antages alltså ge upphov till en sparandeökning k” vilken i sin helhet motsvaras av ökade investeringar. Hur stor måste denna sparandeökning vara, för att man skall erhålla fullständig kompensation av arbetslösheten, samt vilka förändringar uppvisa prissystemet
och kon-sumtionsvaruförsörjningen?
att framställningen skall förenklas, antages hela processen utspelad . För inom förändringsområdet, som sålunda förutsättes vara en sluten marknad, på vilken sparandet ökas från k till (k + Ic,). Man kan då antaga, att värderelationen mellan kapital och arbete är konstant, så att tillskottet k” om det förslår till arbetslöshetskompensation, förhåller sig till k såsom den arbetslöshet, vilken skall kompenseras, till det före kompensation anställda arbetarantalet. Betecknas det ursprungliga arbetarantalet med a, äger man alltså k, u
= Om man vidare att stiger i direkt
antar, produktionen propork a — u’ tion till nyanställningarna och att reinvesteringsförhållandena för det nya realkapitalet äro desamma som för det gamla, äger man, om konsumtionsvaru-
u
skrives ekvationen q5= Eftersom köpkraften förblir
tillskottet q,,
g a — u konstant, gäller vidare för det nya priset (p,) på konsumtionsvaror formeln
+ = Söker man bestämma investeringstillskottets kostnadsvärde
(q q,) p, gp.
(= ökningen av kreditgivning och sparande) i relation till värdet av produktionsökningen, erhålles alltså, om nämnda relation betecknas med x, ekvationssystemet
kr
=x
P19:
72_a
k_q
“
å:
q a—u
(q + qe)19:=qp-
Elimineras p, i första ekvationen, erhålles
2: (1 +32
x = qt az) Elimineras därefter q, blir
& -
a: p (a 14)
Men h: E; alltså 2 9: Q I.: a r = — › --——. ap (a u) _ Resultatet att relationen mellan och värdet av
visar, realkapitaltillskottet
blir densamma som relationen mellan det gamla realproduktionsökningen kapitalet och den totala inkomsten dividerad med sysselsättningsgraden. Om realkapitalets kostnadsvärde är 20 gånger inkomsten under det
exempelvis
tidsavsnitt, formeln avser, samt den tekniskt betingade arbetslösheten uppgår till c:a 17 %, kommer det för arbetslöshetskompensation nödvändiga realkapitalets värde att till Om man för att ren-
uppgå 24 gånger produkttillskottets.
odla ett visst drag i situationen antar, att hela ökningen av realkapitalutrustoch att den exporten omfattar endast
ningen importeras importbalanserande
jämnt så mycket varor som teknikförbättringen i förbindelse med utvecktillfört samhället —
lingen av landets kapitalutrustning exportvärdet per
l tidsavsnitt ökas alltså med — kommer att förflyta 24 pe- (p, q,) det tydligen rioder innan balansen inom utrikeshandeln återställts och det nya realkapitalet »betalats».1 Skulle likvideringen ske på kortare tid, erhålles under över-
en trots att kapitalbildningen går hand
gångstiden nedgång i konsumtionen, i hand med en teknikförbättring. Det är sålunda tydligt, att den tekniska utvecklingen för att förlöpa utan långvarig arbetslöshet kräver en expansion av realinvesteringen, vilken t. o. m. kan nödvändiggöra tillfälliga begränsningar i Ju snabbare och i ju större omfatt-
konsumtionsvaruförsörjningen.
ning tekniska reformer genomföras, desto större krav ställas givetvis på. ut-
vecklingen av sparandet. Såsom det sista exemplet konstruerats, erbjuder prisutvecklingen inga pro-
blem men också föga av intresse. Köpkraften hålles ju hela tiden konstant. och därmed förbundna begränsningar i konsumtionsvaru-
Investeringsökningar
balanseras av ett ökat så att priserna dem till trots
produktionen sparande, medan tillskott i konsumtionsvaruförsörjningen, be-
kvarstå oförändrade, av teknikförbättringen, leda till prisfall i den omfattning som följer tingade
av prisformlerna. Antages det för kompensation nödvändiga realkapitalet,
såsom i sista anskaffat import, och gestalta sig de inter-
exemplet, genom
nationella kreditförhållandena att likvideringen förutsätter, att konsum-
så,
1 Köpkraftskonstansen bevaras tydligen i detta fall icke direkt genom korrespondens mellan och investeringar utan närmast genom överensstämmelse mellan exportsparande inkomsterna och de över ett flertal år fördelade import-utbetalningarna, vilka få. antagas motsvarade av sparande. Importutbetalningarna reducera nämligen i och för sig icke köpemedan de balanseras av ett ökat investeringsvärde. Sker återbetalningen snabkraften, bare än ovan över köpkraften reduceras, imantagits, stiger sparandet exportinkomsterna, porten minskas och exporten ökas.
tionen begränsas, kan den
tydligen nödvändiga förskjutningen i handelsbalan-
sen förbindas med en ännu Beträffande den allmänkraftigare prisreduktion. na prisbildens utveckling under inflytande av en partiell produktivitetsför- . ändring hänvisas till diskussionen i kap. VI.
Framställningen har hittills avsett situationen vid en teknikförbättring utan ökning a.v realkapitalet resp. förbunden med en parallell ökning av realkapital och sparande. Dessa fall ha behandlats under två näm-
förutsättningar,
ligen dels att priset på arbetskraft dels att
är fastläst, teknikförbättringen
är sådan, att man med oförändrad men minskat antal ar-
kapitalförsörjning
betare kan framställa en oförändrad produktmängd. Innan
framställningen
övergår till situationen vid en ökad realkapitalbildning utan balans i sparandet, skola sistnämnda två, förutsättningar upphävas. Om nedgången i sysselsättningsgraden utövar ett tryck på den genomsnittliga lönenivän, vilket för enkelhets skull antages vara partiellt och begränsa sig till att de arbetslösa själva taga arbete till lägre löner än kunna.
tidigare,
de tydligen sysselsättas i kooperation med realkapital, vilkas drift vid den högre lönenivån var oräntabel. Löneböjligheten medför alltså en viss elasti-
citet i försörjningen med realkapital med av före-
åtföljande uppmjukning gående konklusioner såväl beträffande prisutvecklingen som med avseende
på den för arbetslöshetskompensation nödvändiga investeringsökningen.
Den art av rationalisering, från vilken diskussionen är ett enkelt
utgått,
särfall av mekanisering, om detta 0rd fattas i sä vidsträckt att
bemärkelse,
det omfattar varje omläggning av produktionstekniken vilken förskjuter relationen mellan arbete och kapital till sistnämnda faktors förmån. Ett andra huvudfall av mekanisering, med vilket man har anledning räkna, ger oförändrad produktion vid minskad sysselsättning av arbetskraft och ökad användning av realkapital. Varianter av detta och förut behandlade fall föreligga, i den mån realkapitalet kan behållas kvalitativt behöver undergä.
oförändrat,
endast partiella modifikationer resp. måste fullständigt omdanas. Tydligen påverkar mekaniseringens form i här antydda avseenden både den tid, olika led i processen komma att kräva, och de i formlerna ingående termernas inbördes storlek. I för denna framställning relevanta avseenden torde de tidigare nådda resultaten likväl få tillmätas giltighet även vid upphävande av
förutsättningen rörande den tekniska omläggningens natur?
III. En teknisk reform av ovan behandlad art ger företagarna en omedelbar vinst, ett positivt netto på. rörelsen, vilket får antagas utlösa en expansion av den berörda produktionsgrenen. Denna expansion leder i sin tur till en ökad efter- 1 Såsom påpekats av G. Åkerman i Om den industriella rationaliseringen och dess verkningar (Statens off. utredningar 1931: 42, Arbetslöshetsutredningens betänkande I bilaga 3) går skiljelinjen bland rationaliseringsátgärderna mellan mekaniseringsåtgärder å ena sidan och rationell arbetsledning etc. å. den andra. Det ovan anförda gäller givetvis icke den sista gruppen teknikförändringar, vilka möjliggöra en i huvudsak parallell besparing av arbetskraft och kapital.
frågan på vissa realkapital, som kan höja dessas värde över produktionskostnaderna. En mekanisering, som förutsätter en ökning av kapitalutrustningen eller en mer eller mindre fullständig förändring av dennas kvalitet, ger väl icke företagarna något netto omedelbart men utlöser givetvis även den en ökning i efterfrågan på realkapital med samma effekt på relationen mellan investeringsvärde och investeringskostnad som i föregående fall. Det är till förskjutningen i denna relation, som den fortsatta utvecklingen direkt anknyter, och det är därför naturligt, att denna i de centrala avseendena blir identisk med det förlopp som möter vid en stegring av de bestående realkapitalens värde i förhållande till deras reproduktionskostnader, alltså vid en vinstantecipation, orsakad t. ex. av en räntesänkning eller av höjda prisförväntningar. Man kan därför behandla teknikförändringarnas inflytande på prissystemet vid köpkraftsförändringar i ett sammanhang med frågan om inverkan från två andra orsaker till parallella och successiva primärförändringar, nämligen samtidiga förskjutningar i kre-
ditpolitiken resp. i företagarantecipationerna.
Antag först att en teknikförbättring av tidigare behandlad typ genomföres. Det omedelbara resultatet därav blir ju, att företagarna för att utvidga produktionen göra anspråk på ökad kredit, för vilken de äro villiga att betala mer än den tidigare räntan. Bankerna antagas såsom i det första exemplet hålla krediten konstant och lika med sparandet och strama därför åt sin kreditgivning till andra företagare. Dessas efterfrågan på. kapitalvaror begränsas sålunda med samma belopp, varmed den omedelbart berörda företagargruppens efterfrågan ökas. Antagas för enkelhets skull realkapitalen till resp. områden levererade av samma industri, får denna alltså oförändrade intäkter. Kräva realkapitalen råvaror i olika proportioner, erhålles i sista ledet en justering av de relativa men — vid oförändrad -
råvarupriserna sammanlagd produktion
samma genomsnittspris som förut. Någon anledning till investeringsökning finnes under dessa förhållanden icke. Konsumtion-svarupriserna kvarstå tillsvidare oförändrade. -
Antag i stället att räntestegringen utlöst en ökning av sparandet och en därmed parallell förskjutning i bankernas kreditgivning. Primärt erhålles därvid en minskad efterfrågan på konsumtionsvaror, förbunden med en tendens till prisfall, och en ökad intäkt för den industri som levererar realkapitalen till resp. områden. Saknas lagerhållning, stegras sålunda produktprisen för denna industri samt i föregående skikt. Med här tillämpad terminologi komma de olika prisförskjutningarna icke att äga någon tendens till mekanisk spridning, emedan de icke förbindas med någon förändring av köpkraften; kapitalvaruproducenternas motväges av konsumtionsvaruproducenternas förlust. Man
vinst
bör, synes det, under inflytande av nyssnämnda prisförändringar erhålla en för-
skjutning i produktionsinriktningen från konsumtions- till kapitalvaruproduk-
tion, vilken, så snart utbetalningarna för kapitalvaruproduktion hunnit ifatt sparandet, återställer de gamla priserna och prisrelationerna, varvid tydligen incitamentet till ytterligare forcerad kapitalbildning bortfaller.
Antag slutligen att sparandet förblir oförändrat men att bankerna ändå icke strama åt kreditgivningen till övriga företagare, sedan krediten till förändrings-
området utvidgats? Man erhåller då, liksom i föregående fall, en prisstegring på. kapitalvarorna med tendens till organisk spridning, men till denna fogas en mekanisk spridning av prisrörelsen, emedan intäktsökningen för den kapitalvarulevererande industrien icke neutraliseras genom ett negativt netto inom konsumtionsvaruindustrien. Konsumtionsvarupriserna kunna alltså komma att visa en mekaniskt betingad stegring, vilken givetvis inträder oberoende av varje omriktning av produktionen. Lika väl som den organiska prisspridningen är tidskrävande och därigenom möjliggör, att differenser mellan produktpris och produktionskostnader äga bestånd någon tid, kommer givetvis icke den mekaniska spridningen till stånd så. snabbt, att icke en tendens till förskjutning av produktionen från konsumtions- till kapitalvaror hinner utlösas. Investeringarna komma sålunda att tilltaga, vilket tenderar att hålla ned kapitalvarupriserna och skärpa konsumtionsprisstegringen. Tillkommer i denna situation icke något nytt moment, skulle utvecklingen tydligen slå tillbaka? Att den tvärtom med all sannolikhet blir progressiv, beror på konsumtionsprisstegrin-
gens återverkan på företagarantecipationer och kapitalvärden. Om företagar-
nas prisförväntningar justeras med hänsyn till prisutvecklingen, måste tydligen den av den ökade inriktningen av produktionen mot kapitalvaror utlösta konsumtionsprisförskjutningen tendera att höja kapitalvärdena i förhållande till - rent mekaniska konsumtions-
kapitalets produktionskostnader den första,
prisstegringen är ju i viss utsträckning sekundär i förhållande till en förändring av kapitalvarupriser etc. och därför av mindre betydelse. Vinstantecipa-
tionerna öka på nytt kreditanspråken och efterfrågan på kapitalvaror, vilkas
priser därför komma att visa en fortsatt uppgång med organisk och mekanisk spridning. Man erhåller under dessa omständigheter en förstärkning av tendensen till investeringsökning, som pressar upp konsumtionsvarupriserna ytterligare o. s. v. Under processens gång inträder givetvis samtidigt med överflyttningen från konsumtions- till kapitalvaruproduktion en uppsugning i produktionen av disponibla produktiva krafter. Därvid höjas även tjänstepriserna, men i den mån konsumtionspriserna pressas upp genom en relativt ökad inriktning av produktionskrafterna mot kapitalvaror, är det tydligt, att realinkomsterna primärt måste sjunka.
Relationen mellan det förlopp vars första led här schematiskt skildratsoch de begränsat kumulativa processer som behandlats i kap. II torde icke kräva någon vidlyftigare kommentar. I den tidigare skildringen fullföljdes icke ana-
lysen av processerna utöver uppkomsten av produktprisförändringarna. Det
1 Följande översikt över början av en kumulativ prisstegringsprocess anknyter direkt till framställningen i Lindahl: Penningpolitikens medel (Malmö 1930).
2 Här berörda moment har givits en framskjuten plats inom analysen isynnerhet av den s. k. wienerskolan och kan betecknas som den egentliga grunden för dennas hävdande av bristen på. sparande som orsak till omslaget från kreditinflation till baisse. Jfr Mises: Theorie des Geldes und der Umlaufsmittel (2 uppl. München und Lpz 1924) sid. 369 ff. samt. Hayek: Geldtheorie und Konjunkturtheorie (Wien und Lpz 1929) sid. 127 If. Det skulle föra. för långt, att här diskutera på. vilket sätt och under vilka närmare betingelser den relativa prisstegringen på. konsumtionsvaror skulle kunna framtvinga en brytning i expansionen. Jfr Hayek: Preise und Produktion (Wien 1931) — H. utgår där från en delvis modifierad bild av den relativa konsumtionsprisstegringens betingelser —- samt Hansen and Tout: Investment and saving in business cycle theory (Econometrica bd 1, 1933, sid. 133).
gällde där närmast att belysa växelspelet mellan förskjutningar i varuomsätt- - alltså mekanismen vid den mekaniska
ning, penningmängd och priser själva
kausala prisspridningen med bortseende från dess bakgrund och de uppnådda resultaten äga givetvis tillämpning även på här skisserade förlopp; just med hänsyn till diskussionen i tidigare kapitel har framställningen i detta sammanhang genom att förutsätta frånvaron av lagerhållning eliminerat alla spörsmål rörande formen för processens genombrott för att i stället koncentreras att de viktigaste kausala momenten. Skildringen av hur en oändligt
gälla
kumulativ process uppkommer genom att incitamentet till en förskjutning av relationen sparande-investeringar är av sådan art, att det vidmakthålles genom konsekvenserna av denna samma förskjutning, kan sålunda betraktas som en direkt fortsättning av den tidigare diskussionen, där motsvarande problem sköts åt sidan bl. a. genom att förloppet tänktes utgå från en förändring, som automatiskt eliminerades under processens gång, och genom att hänsyn icke togs till möjligheten av ändrad produktionsinriktning. Den av den tekniskt betingade arbetslösheten, som erhålles i
kompensation
händelse av en isolerad kreditexpansion, har ju i första hand karaktären av en uppsugning av de fria produktionskrafterna i framställningen av - icke i samarbete med —-— Det är emellertid klart, att nytt realkapital. realkapitalförsörjningen samtidigt växer tillräckligt, för att man, när processen en gång avskall ha anledning räkna med att kapitalförsörjningen skall räcka för stannar, kompensation av en betydande del av rationaliseringsarbetslösheten.I Det förefaller därför icke fullt adekvat, när man, såsom stundom skett, betecknar arbetslösheten vid sammanbrottet av en inflationsvåg förbunden med tekniska reformer såsom betingad av dessa ehuru fram till omslaget undandold genom förbundna forceringen av kapitalvaruproduktionen. Så den med prisstegringen mycket sanning ligger dock givetvis i här kritiserade betraktelsesätt, att inflytandet på arbetsmarknaden av en progredierande teknisk omläggning icke kommer klart till synes, förrän den inflationistiska stegringen av sysselsättningsgraden bortfallit. Därvid måste dock fasthållas, att inflationen genom sitt inflytande på investeringsverksamheten, som nyss framhållits, även skapar för-
utsättningar för en bestående kompensation av rationaliseringsarbetslösheten.
Den här skildrade arten av primära prisförändringar ha betecknats som oändligt kumulativa. Karakteristiken är riktig, så tillvida som den prisrörel- . sen utlösande förskjutningen förstärkes av prisrörelsen ifråga. Emellertid kommer att influera på utvecklingen, så. snart realkapitalet uten ny faktor tillräckligt för att skall påverkas av den tek-
byggts produktionsresultatet
niska förbättringen. Den investeringsökningens tendens att hålla
fortgående
nere konsumtionsvarumängden brytes då mot en produktivitetsökning, som måste tendera att böja ned Denna förskjutning förändrar vis-
pristrenden.
icke företagarnettot men minskar sannolikt genom sin återverkan på
serligen
1 Vilken omfattning kompensationen får, beror tydligen icke endast på. realkapitalbildningens tillväxt utan även på styrkan hos den motverkande tendens som betingas därav, att den forcerade tekniska utvecklingen leder till att äldre realkapital snabbare åldras och förkastas.
företagarantecipationerna marginalen mellan kapitalvärde och konstruktionskostnad. Om investeringsprogressionen till följd därav dämpas, återverkar
även detta i konsumtionsprisfixerande riktning. Produktivitetsökningen kan
på detta sätt, om än dess initialeffekt är tämligen ringa, bromsa upp hela expansionen genom att dess prispressande inflytande förstärkes via investeringsmekanismen.
Har utvecklingen väl börjat stanna av, slår den lätt om i sin motsats. Därtill bidrager bland annat antecipationsförskjutningarnas omedelbara inflytande på köpkraften. Så länge produktpriserna visa en oföränderligt gynnsam sannolikt vinster. Vid -
trend, anteciperas ofullständig kapitalisering och någon anledning till fullständig kapitalisering finnes knappast ökas därför köpkraften (negativt S i formlerna). Brytes pristrenden, så att en âterverkan erhålles på antecipationerna, bortfalla väl icke vinstförväntningarna vid ny investering men sänkas värdena på redan existerande realkapital, i den mån de fixerats med hänsyn till en gynnsammare pristrend. Detta
utlöser en köpkraftskontraktion.
En annan bidragande orsak kan vara utvecklingen på. penningmarknaden. Det normala torde vara, att räntestegringen under processens första stadier är ojämn och visar en eftersläpning av långtidsräntorna, vilken till en väsentlig del kan förklaras av att de gynnsamma prisförväntningarna pressa ned den i sistnämnda räntor inkluderade riskpremien. Skulle prisförväntningarna försämras, medför detta givetvis en relativ stegring av långtidsräntan. Det är därför icke uteslutet, att uppbromsningen av inflationsprocessen förstärkes genom en av den ändrade pristrenden betingad höjning av långtidsräntan, vilken bidrar till nedpressningen av kapitalvärdena?
Den första avmattningen av prisstegringen har i detta exempel tillskrivits produktivitetsförskjutningen. Man kan fråga, om icke samma resultat nås redan till följd av »kapitalets begynnande utmognande». Om kapitalökningen icke antages förbunden med en förskjutning av produktionen över i mera ka-
pitalkrävande riktning, vilken ökar de löpande utbetalningarnas produktivitet,
måste denna fråga besvaras nekande. Visserligen tilltager under processens gång mängden utmognande men om investeringarna ersätta detta och
kapital,
därutöver tillväxa med oförändrad hastighet, ökar utmognandet icke den tillgängliga Om man med effekten av kapitalets begynnande ut-
varumängden.
mognande avser något annat än den i denna framställning åberopade produk-
- vilken förutsätter en teknikförändring antingen som här tivitetsökningen i eller under gång —— måste det sålunda vara, att ut-
utgångsläget processens
mognandet ej längre kompenseras av investeringsverksamheten eller i alla hän-
1 Sist berörda förändring kan i likhet med antecipationsförskjutningen och trendböjningen betraktas som komponent i det endogena prisförloppet. Under förutsättning av en viss penningpolitik erhålles ev. även en räntestegring till följd av en eftersläpnrng 1 sparandet. Denna stegring har emellertid karaktären av en exogen förändring jämställd med de i nästa not nämnda. — Det behöver knappast tillfogas, att avgränsningen mellan endogena och exogena moment är i viss mån godtycklig. Att en gränsdragning här överhu- A vud genomförts beror därpå., att det synts önskvärt att klarare än som hittills skett i litteraturen utarbeta den sannolika bilden av den »oändligt och stir-
_kumulativm_prisrörelsen
skilja frágan om denna prisrörelses ursprung och avslutning från konjunkturproblemet.
delser att investeringarna ej fortsättaatt ökas i samma takt. Men denna förändring måste innan den kan användas som förklaring? I och för sig
förklaras,
kan det ju väl att reaktionen för incitamenten till investe-
mycket tänkas,
ringsökning försvagas, så att investeringsverksamheten visar en avtagande Därvid kommer prisstegringen automatiskt att bromsas upp obe-
progression.‘ roende av varje produktivitetsförändring.
Skulle uppbromsningen gå så långt, att investeringarna nedgå under spavilket ej längre reduceras genom antecipatoriskt vinstutnyttjande utan
randet,
tvärtom ökas täckningen av erhålles tydligen ett ne-
genom kapitalförluster,
gativt netto på och om kapitalvärdena sjunka under produk-
produktionen,
en kumulativ deflationsprocess. En närmare analys av dentionskostnaderna, nas när den inträffar efter en föregående inflationsvåg med de kom-
förlopp,
därav, faller utom ramien för denna framställning. Överplikationer som följa huvud bör att den här framlagda skildringen ej äsyftar att ange
understrykas,
i en s. k. utan endast avser att belysa vissa ens huvuddragen konjunkturvåg för förståelsen av de endogena prisrörel-sernas kausala bakgrund betydelsefulla i vad man betecknat som »the credit cycle». Beträffande defladrag är det därför möjligt att begränsa framställningen till ett par tionsprocessen påpekanden rörande mekanismen. Såsom i II kan ett negativt netto av företagarna behandlas
kap. framhölls,
sätt. En ianspråktagande av en del av de
på. olika förlustlikvidering genom
inkomsterna medför en köpkraftskontraktion, som ger sam-
egna produktiva
ma netto vid slutet av perioden som det vilket förelåg vid dess bör-
negativa
över tills vidare oförändrad köpkraft och netjan. Balansering perioden ger tot direkt såsom negativ under någon senare period. En likviingående post av förlusten av slutligen ger lika-
dering genom ianspråktagande sparande
ledes oförändrad men det nettot= 0 och innebär, att man
köpkraft utgående
annullerar det vilket icke motsvarats av investeringar? Sistnämnda
sparande
förhållande är av vikt både för tolkningen av sparräkningarnas utveckling un-
1 Kritiken riktar sig endast mot införandet av kapitalutmognandet som förklaringsgrund till trendförändringen i en kumulativ prisstegringsprocess. I en konjunkturteori, som - exempelvis i likhet med Spiethoffs eller Wicksells —- tar hänsyn icke endast till de rent monetära prisbildningsförloppen utan även till diskontinuiteten i den tekniska utvecklingen, har momentet sin givna plats.. Där är emellertid den avtagande investeringsprogressionen förklarad på strukturella grunder. I nära sammanhang med nu berörda. faktor —— såväl genetiskt som med hänsyn till sin inverkan på. konjunkturutvecklingen men däremot icke med hänsyn till själva förändringsmekanismen - står diskontinuiteten i konsumtionsutvecklingen. Jfr angáende denna faktor Frisch: The interrelation between capiand consumertaking, samt diskussionen mellan Frisch och J. M. Clark i talproduction anledning av denna uppsats (Journal of Pol. Economy, bd 39, 40, 1931-1932). Den av sparandets relativa tillväxthastighet under vissa betingelser framkallade räntestegringen även den -bryta investeringenrogressionen. Det har kan, såsom Cassel antager, redan framhållits, att detta i så fall likaledes bör betraktas som en exogen störning. Som det är tydligt att denna kan framträda, även om man momentant har ett pristryckande står den Casselska konjunkturuppfattningen - vars berättigande här sparandeöverskott, icke kan upptagas till diskussion - i motsats till exempelvis den tidigare Omnämnda analysen hos Mises, icke i strid mot ovan framlagda skildring av en endogen mekanisk priscykel. 2 Man kan vid sidan av i föregående not omnämnda faktorer närmast tänka. på det av Schumpeter påpekade gruppvisa framträdandet av företagare. 3 Jfr sid. 27.
der en deflation och för bedömandet av
nysparandets utvecklingsmöjligheter
när investeringsverksamheten är vikande. En inflationsprocess utlöst av det behovet av under
ökade realkapital ge-
nomförandet av en mekanisering medför onekligen en av pro-
förskjutning
duktionsinriktningen ägnad att täcka detta behov. Hur fungerar deflationen i motsvarande avseenden? Antag att den tekniska reformen vid omslaget i utvecklingen genomförts i den under normala förhållanden möjliga utsträck-
ningen. Realkapitalbildningen kan ju då fortsättningsvis hållas vid en betyd-
ligt lägre — mot
tillväxthastighet korresponderande befolknings-, sparandeut-
vecklingen etc. — än under själva övergångstiden med dess kraftigt stegrade behov. Detta betyder emellertid, att en viss avveckling av produktionen inom de näringsgrenar som leverera material för utbyggandet av realkapitalen efter omslaget kan framstå som strukturellt motiverad; varför skulle råvaruproduktionen hållas uppe i oförändrad omfattning, om inga tekniska reformer av betydenhet längre göra en fortsatt forcering av realkapitalbildningen påkallad. Det torde vara ofrånkomligt, att den tekniska utvecklingen visar en viss diskontinuitet, vilken icke kan tillskrivas konjunkturella faktorer. Om man alltså räknar med någon förskjutning av produktionen tillbaka mot konsumtionsvaror som strukturellt blir om de deflationistiska
motiverad, frågan,
prisrörelserna äro ägnade att främja en dylik utveckling. Svaret måste bli nekande. Deflationen minskar ,ju även incitamentet till konsumtionsvaruproduktion genom att göra denna förlustbringande. För att erhålla nyss angivna förskjutning måste man sannolikt pressa ned sparandet. Därigenom skulle man nå en viss Stabilisering av konsumtionsvaruprisema i relation till kapitalvarupriserna, vilken skulle tendera att hålla uppe eller öka produktionen av konsumtionsartiklar. Det anförda visar endast ett par av de egendomliga monetära komplikationerna i deflationsförloppet ooh får givetvis icke ensamt tagas till utgångspunkt för ett avgörande av vissa aktuella konjunkturpolitiska stridsfrågor, vilka endast kunna besvaras efter en långt mera iuträngande analys.
IV. I anslutning till det anförda skall till slut den inledande översikten över
förklaringsgrunderna till parallella primärförändringar belysas med ett par
exempel. Antag till en början att man på en viss marknad erhåller en omläggning av driftstekniken av tidigare behandlad art och att denna finansieras med kredit motsvarad av sparande, så att effekten blir någon höjning av räntenivån och en tendens till produktprisfall. I den mån dessa förskjutningar inverka på de internationella betalningarna, bör man erhålla en viss samt
kapitalimport
en ökning av exporten. Såväl som inom varu-
kapitalrörelsen förskjutningen
handeln tenderar givetvis att utanför förändringsområdet framkalla en reduktion av valuta- resp. guldreserven eller en ökning av bankernas utländska skuldbörda, som motiverar en räntestegring, för den händelse icke förändringen är så svag, att den inom kort tid går till balans. I den mån räntestegringen åter-
går på kapitalutströmningen, har man ju här att göra med ett typiskt exempel på parallellism till följd av en efterfrågeökning på en gemensam »vara»; som en sådan fungerar nämligen den korta krediten (första typfallet). I den mån den återgår på handelsbalansens förskjutning i negativ riktning, är den däremot grundad i själva den ekonomiska mekanismen, vilken gör räntestegringen
nödvändig som likviditetsförsvar, ehuru den ur konjunkturpolitisk synpunkt
snarast är ägnad att forcera en redan pågående deflationsprocess och därför framstår som ogynnsam (tredje typfallet). I förbigående förtjänar att påpekas, att regleringen av prisnivån i omvänd riktning mot produktiviteten inom förändringsområdet i detta fall medför en förskjutning z sam/ma riktning av såväl varu- som värdepappershandeln och därigenom utlöser en depressiv tendens på övriga marknader. Exemplet är eljest ägnat att belysa vanskligheten av en tolkning av ett internationellt material och parallellföreteelser inom detta. Man kan i här diskuterade fall inregistrera ett parallellt uppträdande av en viss orsak till primära prisrörelser, nämligen en räntestegring, som dessutom förbindes med parallella prisförändringar, men dessa återgå endast i det ena landet på ränteförskjutningen och äro blott där av depressiv natur. I det andra måste de återföras på den inom detta föreliggande teknikförändringen. En feltolkning av den statistiska bilden vore oundviklig, om man förbisåge att orsakskomplexen i resp. länder endast delvis äro överensstämmande.
Varieras situationen genom att förändringsområdets exportmarknader för
att skydda sin ställning antagas själva rationalisera driften, bliva såväl orsakskomplexen som de likartade prisrörelsernas innebörd överensstämmande. Parallellismen, som här kan rubriceras som ett exempel på inbördes påverkan mellan företagare (andra typfallet), kan i en situation av denna art lätt skären teknisk vilken ger upphov till en långvarig utpräglad
pas till kapprustning,
överensstämmelse mellan de primära prisrörelsema på olika marknader. Antag slutligen att den första teknikförändringen leder till en expansion finansierad med tillskottskredit. Man erhåller ju då dels en kumulativ prisstegring och köpkraftsökning, dels en åtstramning av räntesatserna. Resultatet blir ur internationell synpunkt en förskjutning av handelsbalansen i negativ riktning men samtidigt en viss kapitalimport. Dessa två förändringar kunna mycket väl komma att balansera varandra, så att köpkraften på övriga marknader lämnas oberörd av de internationella betalningarna. Med all säkerhet stegras likväl prisförväntningarna inom dessa, så att man erhåller en tendens till kreditexpansion, vilken måste mötas med höjda räntor.
köpkraftsökande
Den förskjutningen i kreditvillkoren är tydligen, i den mån den icke
parallella skett antecipatoriskt, i detta fall att betrakta som betingad av antecipations-
utvecklingen inom resp. områden, vilken i sin tur förklaras av prisspridningen
(fjärde typfallet).
KAP. VI.
Prisrörelsernas framträdande i det statistiska materialet.
I.
Bland brukliga kan man särskilja tre olika Den
prisindexserier huvudtyper.
äldsta utgöres av vad man kan kalla alltså indexserier,
»penmngviirdesindicw-»,
vilka menas ge ett objektivt mått på förändringarna köpkraft. I
i penningens en andra grupp kunna sammanföras vilka avse att
»budgetindices», spegla
prisutvecklingen på en begränsad varugrupp, vars sammansättning är bestämd med hänsyn till varornas relativa betydelse i en utgiftsstat av något Se-
slag.
rierna Visa sålunda förändringarna i de nödvändiga utbetalningarna för en viss kvalitativt och kvantitativt fixerad förbrukning Gräns-
(Preissummenindexl).
dragningen mellan budgetindices och penningvärdesindices är i praktiken icke klart genomförd. Den tredje gruppen indexberäkningar, vad som i det följande betecknas som »tg/pindices», åsyfta att renodla komponenterna i den allmänna prisrörelsen genom att visa prisutvecklingen på grupper av varor med en likartad ställning i den dynamiska prisbildningen. Man brukar sålunda i olika länder publicera indexserier för råvarupriser, vegetabiliepriser 0. s. v. Till följd av bristande genomarbetning av den statistiska problemställningen har man vid beräkningen av dylika serier i regel förfarit på ett sätt som gjort dem till endast partiella indices av penningvärdes- resp. Som se-
budgettyp.
nare skall visas, leder ett konsekvent utförande av det uppslag från vilket sistnämnda beräkningar utgå till att man i typserierna erhåller ett självständigt
analytiskt hjälpmedel av värde.
Ett karakteristiskt drag i äldre penningteorier var den stränga man
skillnad,
ansåg sig kunna göra mellan å ena sidan förskjutningar av prisnivån och å den andra förskjutningar i relationen mellan olika priser. I till
anslutning
en kvantitetsteoretiskt färgad ehuru ej konsekvent efter kvantitetsteoretiska
linjer genomförd uppfattning av marknadsförloppen antogos förändringar av
förstnämnda art närmast orsakade av växlingar i den relativa tillgången på
betalningsmedel, under det att förskjutningar i relationen mellan olika priser
återfördes på olika varu- och tjänstegruppers skiftande grad av känslighet för förändringar i penningvärdet. Från denna teoretiska utgångspunkt kunde förskjutningarna i den allmänna prisnivån betraktas icke endast som den primära utan även som den centrala företeelsen i prissystemets utveckling, statistiskt bestämbar genom indexkalkyler, som visade förändringen av det medelläge
1 Haberlerz Der Sinn der Indexzahlen (Tübingen 1927).
kring vilket de enstaka prisförskjutningarna antogos jämnt grupperade, alltså.
penningvärdet i en rent objektiv betydelse liknande den som tillkommer ett marknadspris vilket som helst. Konsekvent genomförd ledde uppfattningen till att indextalen kunde beräknas utan Vägning på. basen av ett rätt obetydligt prismaterial erhållet genom stickprov?
Moderna prisindexberäkningar, vilka åsyfta att ge en bild av den allmänna prisrörelsen, anknyta närmare till kvantitetsteorien. De äro tänkta som förfinade varianter av nu skildrade penningvärdeserier men beräknas i motsats till dessa med utgångspunkt frän ett mycket vidlyftigt prismaterial samt med Vägning av priserna efter budgetprinciper. Motiveringen till denna metodförändring är, att man vill låta indextalen korrespondera mot P i ekvationen M V = PT, vilken storhet givetvis icke kan karakteriseras på samma sätt som »penningvärdet» i nyss skisserade tankegång; och därför bör inkludera pri serna på alla varor och tjänster vilka inbegripas under T — alltså icke endast priserna på resp. varor i alla avyttringsstadier: som råvara, halvfabrikat, i partihandeln och i detaljhandeln, utan även priserna på t. ex. aktier, produktiva av olika etc. — samt dessa med till den
tjänster slag väga hänsyn relativa del av T vilken de representera. Den resulterande indexserien kommer under dessa omständigheter att utgöra en jämförelse mellan totalvärdet av omsättningen vid en viss tidpunkt och värdet av en lika stor omsättning av samma sammansättning vid en annan tidpunkt, vilket betyder, l att det av serien blir halvt
speglade »penningvärdet» subjektivt: penningens i köpkraft i händerna på samtliga samhällsmedlemmar vid alla tänkbara slag av
utbetalningar. Utgjorde det äldre, i förhållande till prisutvecklingen faktiskt
i
primära »penningvärdew en teoretisk konstruktion, vilken aldrig torde före-
l
I ligga renodlad på det sätt tankegängen förutsätter, representerar det senare j en statistisk abstraktion av ringa intresse. Ur social synpunkt saknar begrepl det täcker icke ekonopet betydelse; ju någon bestämd utgiftskategori. Ur miskt-analytisk synpunkt kan det likaledes göras till föremål för allvarliga
i
, invändningar; beräkningssättet medför, att man suddar ut alla olikheter i rö- ‘ relsen hos skilda delar av prissystemet, så. att serien icke ger en tillförlitlig bild av dettas utveckling utan direkt inbjuder till förbiseende av den för en
1 Jfr Keynes auf. arb. kap. VI. Logiskt sett torde ingenting vara att invända mot den skisserade tankegången, om man i likhet med t. ex. Davidson (se ett flertal uppsatser av hans hand i Ekonomisk tidskrift.) delar upp prisnivåns lförskjutningar i två slag och gör en sträng skillnad mellan förändringar i »penningvärdetm och förändringar i »varuvärdet» samt med förskjutningar i »penningvärdet» avser endast »changes on the side of money». Dylika förskjutningar motsvara tydligen vad som i denna framställning betecknas som mekaniska prisförändringaroch tendera som dessa att nå hela pris-systemet och ge detta en enhetlig rörelseriktning. Indexkalkylen ger dock givetvis ett riktigt resultat, endast om förändringar i »varuvärdet» saknas, för den händelse det icke låter sig bevisa, att även en partiell produktivitetsförändring ger samma prisbild som en mekanisk spridning. Framställningen återkommer senare till detta spörsmål, vilket hittills lämnats öppet. Det positiva innehållet i den tankegång som ligger bakom indexmetoden göres fruktbärande, när man på det sätt som skildras senare i detta kapitel (avd. IV) försöker isolera förändringarna i »penningvärdetw genom en analys av prisdispersionen. En liknande syn på den äldre indexuppfattningens partiella berättigande har — under stark opposition från bl. a. Keynes - hävdats av Hawtrey (Money and indexnumbers, Journal of the Royal Statistical Society bd 93, 1930, sid. 64). Hawtrey’s konklusioner beträffande riktlinjerna för det praktiskt-statistiska arbetet gå dock i alldeles annan riktning än den i detta kapitel skisserade.
8-331179
konjunkturförklaring centrala spänningen mellan olika priser. Den prestige
som serier av här angiven art likväl erhållit genom sin anknytning till ett »allmänt penningvärde» är så mycket olyckligare, som den i praktiken i regel överflyttats på. partiprisserier med överrepresentation för råvaror av internationell typ, alltså snarast mycket orena typserier eller nyckfullt sammansatta partiella budgetindextal.
Ur olika synpunkter överlägsna nu skildrade generella indextal äro de serier vilka anknytas till ett bestämt slag av utgifter, alltså budgetindexserier korresponderande mot ett rent subjektivt penningvärdesbegrepp. Det vanligaste exemplet på dylika serier erbjuda levnadskostnadsindices, vilka sammanfatta konsumtionsutbetalningarna med hänsyn till deras betydelse för utgiftsstaten inom en viss samhällsgrupp. En modernare variant av samma typ utgör i Sve_ rige riksbankens index, vilken utgår från vikter beräknade med stöd av olika
plats i den nationella konsumtionen och alltså överensstämmer varugruppers med levnadskostnadsindioes att endast priserna i konsumtionsskiktet med-
däri,
i och med ovan skildrade indextyp, i så måtto som ingen be-
tagas kalkylen,
gränsning göres till utgiftsstaten för någon viss samhällsgrupp? Budgetindices av detta slag kunna givetvis komma till användning över ett mycket vidsträcktare område, än hittills skett och dessa exempel giva vid handen. Lika väl som de begränsas att avse vissa konsumtionsutbetalningar, kunna de anknytas till olika slag av produktiva utbetalningar o. s. v. Som exempel på en vidare användning av budgetprincipen kan man f. ö. betrakta import- och exportprisindices, ehuru dessa serier snarast uppfattats som typserier.
Vilket värde än budgetindices av sist skisserade slag äga för vissa syften, dela de likväl med de direkt till kvantitetsteorien anknutna serierna
generella,
att icke vara för prissystemets utveckling. Det är
svagheten representativa
därför naturligt, att man kommit att slå in på en tredje väg, typseriernas. Som redan framhållits, har man därvid oftast icke trängt djupare in i problemställ-
varför försöken i regel lett till föga tillfredsställande resultat. När ningen, man genom en beräkning av typserier söker erhålla en för analytiska syften fullt tillfredsställande bild av prissystemets utveckling, kan man antingen utgå från en deduktiv ekonomisk analys och konstruera serier korresponderande mot den klassificering av priserna, man på denna väg når fram till, eller också
direkt på och oberoende av teoretiska hänsyn göra alla.
bygga prismaterialet
de sammanslagningar som synas möjliga utan eliminering av någon förskjutning av relevans. Med sistnämnda utgångspunkt framstår en medeltalsberäk-
för ett antal såsom obetingat tillåten, endast om de samman-
ning prisserier
den av kalkylen omfattade tiden visa en positiv korrela-
slagna serierna_under
tion av sådan art, att prisspridningen mellan två varandra följande observationer normalt är Även om detta krav icke genomföres strängt, komma
jämn.”
1 Jfr Lindahl: Sveriges Riksbanks konsumtionsprisindex (Ekonomisk tidskrift 1933, sid. 83).
2 Om serier med likriktad trend oberoende därav visa en hög positiv korrelation och vidare de korrelationsförsämrande spänningarna äro av en relativt regelbunden art (exem-
en typisk i de fluktuationer, de olika priserna visa), kommer den pelvis amplituddifferens
dock tydligen de efter induktiv prövning beräknade typserierna att giva den statistiskt tillförlitligaste sammanfattning av prisutvecklingen, som står att fä. De äro i så måtto överlägsna de deduktiva serierna, vilka icke erbjuda någon säkerhet för att icke betydelsefulla prisspänningar vid sammanslagningen räknats bort. När man likväl i regel arbetat med deduktiva typserier, har detta närmast haft sin grund däri, att den ekonomiska statistiken i det längsta helt dominerats av nationalekonomiens frågeställningar. Den kvantitetsteoretiskt koncipierade allmänna prisindexseriens prestige har också inverkat pä valet av metod och gjort det naturligt att giva typserierna en likartad konstruktion och teoretisk bas som denna. Tyvärr har tendensen att taga den allmänna serien till förebild även medfört, att man använt samma vägningsmetod — m. a. o. gjort till enkla
typserierna utbrytningar ur den generella serien —~ ehuru de borde ha konstruerats som speciella budgetindices med vikter betingade av de inkluderade prisernas karaktär.
Går man till de i Sverige publicerade typserierna, äro de förut omnämnda serierna för import- och exportpriser .beräknade efter i alla avseenden tillfredsställande metoderf medan däremot indices för råvaror, hel- och halvfabrikat utgöra exempel på direkta utbrytningar ur den allmänna partiprisindexserien. Som typserier betraktade äro sistnämnda indextal omöjliga att acceptera även på grund av att kategoriuppdelningen icke korresponderar mot de nationalekonomiska frågeställningarna. Någon som helst representativitet av den art som prisserier äga kan icke heller tillerkännas dem.
induktiva
Ehuru avsikten med de allmänna partiprisserierna varit att erhålla en mätare på värdet av P i ekvationen PT = MV, ha dessa serier, som redan framhållits, på grund av prismaterialets begränsning även de snarast blivit typserier. Värdesättningen av ifrågavarande serier synes därför böra ske efter samma linjer som bedömningen av de rena typindextalen. Vägningen av serierna har till följd av en strävan att anpassa dem efter kvantitetsteoriens *fordringar skett med kalkylerade omsättningssiffror. Med hänsyn till varuurvalet representera de i första hand en grupp råvaror och halvfabrikat av växlande ursprung men genomgående av närmast internationell typ. Serierna äro givetvis för vissa syften fullt användbara, men det sagda torde vara tillräckligt att visa, att de äro alltför orena för att utan närmare prövning användas som typindextal i en ekonomisk analys. Partiprisindices förefalla att vara resultatet av en kompromiss; å ena sidan har man påtagligen strävat att få ett mått på »penningens köpkraft» i kvantitetsteoretisk mening, å. andra sidan har, jämte praktiska svårigheter, en önskan att ändå erhålla en statistisk relativt ren serie förhindrat, att man tagit steget fullt ut och inbegripit detaljhandelspriser samt för de successiva avsnitt, i vilka den av undersökningen omfattade tiden sönderfaller, reguljära prisdispersionen att vara jämn; en eventuell ojämnhet i en riktning under någon period kompenseras av en ojämnhet i motsatt riktning under någon annan. Termen jämn dispersion användes fortsättningsvis som sammanfattande beteckning för här karakteriserade komplexa prisrelation. - En på. angivet sätt kvalificerad föreligger, si-
korrelation som framställningen i första kapitlet gav vid handen, mellan delserierna i en ren organisk grupp, vilket är grunden till det där nämnda förhållandet, att priserna inom en dylik grupp böra visa en jämn dispersion.
1 Invändningar kunna likväl göras mot det använda prismaterialet, som synes äga allvarliga brister.
priset på t. ex. aktier och tjänster. Resultatet har blivit, att serierna äro av begränsat värde både som mätare på den allmänna prisutvecklingen och såsom typindices.
Det är under dessa omständigheter tydligt, att man vid fixerandet av prissystemets utveckling icke omedelbart kan bygga på gängse typserier. Som man, även om dessa vore statistiskt tillfredsställande, skulle vara tvungen att bevisa sannolikheten av en jämn prisdispersion inom resp. grupper för att vara säker på deras representativitet, synes det lämpligare att försöka konstruera nya, induktiva typserier än att fullfölja den deduktiva metoden för sammanfattning av prisrörelserna genom en rensning och omräkning av de publicerade serierna. Man kan därviddirekt anknyta till en undersökning av den organiska prisspridningens framträdande på den svenska marknaden; priser vilka konstituera en organisk grupp böra ju kunna sammanföras i en indexserie, för vilken de krav som måste ställas på induktiva typserier i huvudsak äro uppfyllda. Ju större gruppens omslutning göres, desto ojämnare blir dock med all sannolikhet prisdispersionen. Man måste därför räkna med att man vid konstruktionen av typserier får draga gränserna snävare än vid bestämningen av gruppbildningen. I sämsta fall är man hänvisad till att inkludera endast priserna på de gruppdominerande varorna. Därvid måste emellertid hänsyn tagas till att dessa i regel ligga i ett tidigt skikt och sålunda beträffande trend och fluktuationsamplitud kunna överdriva prisrörelsernas styrka?
Eftersom dispersionen inom resp. grupper principiellt är jämn, så att man i analogi med det ovan skisserade betraktelsesätt som låg till grund för vissa äldre pristeorier kan karakterisera varuprisförändringarna som mer eller mindre tydliga återspeglingar av en för den behandlade varugruppen gemensam prisutveckling, synes man berättigad att konstruera gruppserien som ett ovägt medeltal för de under gruppen innefattade varupriserna. Denna beräkningsmetod utföres enklast genom att man först kalkylerar indexserier för samtliga varor och därefter beräknar ett aritmetiskt medeltal för de serier vilka hänföras till samma grupp. _ Ett ovägt genomsnitt av denna art ger emellertid väsentligt olika resultat beroende på den tidpunkt från vilken beräkningen utgår. Givetvis kan man arbeta med en kompromisslösning av t. ex. typen
p: 90,319; qi
Vi 5 170 §10 3 Po Q1’
men för ifrågavarande syften synes det vara tillräckligt att till bas för varje i gruppserien ingående indexserie taga medelpriset för resp. vara under samtliga eller ett antal av serien omfattade år. I de i det följande framlagda beräkningarna har till bas valts genomsnittspriset under åren 1924—1926. Detta betyder, att gruppserierna visa genomsnittspriset för samtliga i gruppen ingående varor med dessas kvantiteter bestämda på så sätt, att de representera den mängd av resp. varor som i genomsnitt erhållits för en penningenhet under åren
1 För uppslaget till den ovan skisserade typseriekonstruktionen står förf. i skuld till en rad undersökningar av priskorrelationerna i Förenta Staterna, vilka bland annat utförts vid Harvardin-stitutet och publicerats i dess tidskrift.
1924-1926. Den använda metoden kan sålunda karakteriseras med formeln
3 179
i: ‘gig 9-9 ,
-S 179 9a
värde för varor och qg alltså» representerar en där Pg (jg äger samma samtliga genomsnittskvantitet av nämnt slag.
I överensstämmelse med den metod att statistiskt belysa prisutveoklingen, som ovan skisserats, har en sammanställning utförts för de viktigaste av kommerskollegium insamlade prisuppgifterna samt för socialstyrelsens riksmedeltal för vissa livsmedel m. m., varav resultatet framlägges i kap. X, diagram XII--XV med tillhörande tabeller? Sammanställningen ifråga utgår från undersökningen av det svenska varuprissystemets uppbyggnad ur organisk synpunkt i den exkurs som avslutar första avdelningen av föreliggande arbete.
Efter denna summariska översikt över olika slag av prisindexberäkningar och möjligheterna av en statistiskt tillfredsställande sammanfattning av prissystemets utveckling övergår framställningen till frågan, huru man ur prismaterialet skall kunna utläsa förekomsten av mekaniska resp. ur valutasynpunkt primåra prisrörelser.
II.
En vanlig konsumtionsprisindexserie alltså en serie med fasta vikter och konstant viktsumma —— beräknas ju på så sätt, att man, om serien skall avse genomsnittspriset på den nationella konsumtionen, bestämmer dennas totalvärde samt utgifternas fördelning på olika varor och tjänster. Såttes totalvårdet t. ex. till 1 000, erhållas som vikter för de olika av serien omfattade priserna utgifterna för resp. varor i promille av konsumtionens totalvårde. Indextalet för en viss tidpunkt erhålles genom en enkel multiplicering av resp. viktsiffror med prisförskjutningarna på de olika varorna och hopsummering av resultabet.”
1 Dessa typserieberäkningar åsyfta endast att ge den för framställningen nödvändiga överblicken över partiprisindexseriens komponenter och utgöra därför blott en provisorisk lösning av ovan skisserade statistiska uppgift. Förf. har icke haft anledning att göra en mera ingående materialbearbetning, vilken f. ö. kräver resurser, över vilka endast de statistiska verken förfoga.
2 Denna metod, vilken användes bl. a. vid beräkningen av riksbankens konsumtioneprisindex, ger givetvis samma resultat som den vid kalkyler av levnadskostnadsindices vanligen använda, enligt vilken man först bestämmer de varukvantiteter som under basperioden förvärvas för en inkomst på t. ex. 2000 kronor och därefter bestämmer totalvärdet av samma varukvantiteter vid den senare tidpunkten och erhåller indextalet genom division av detta totalvärde med 2000.
Betecknas totalutgifterna under basperioden med a+ b och stiger priset på. de av a representerade varorna, så att utgifterna för samma varumängd vid den senare tidpunk-
+ b ten bliva a,_+b, erhålles med sistnämnda metod indextalet Med den ovan
100-aut + b.
skildrade metod, vilken utgår från de relativautgifterna och multiplicerar
a, a. då vilätssiff-
ror dessa ge med prisförskjutningarna, erhålles indextalet 100 - +
(‘E-a + b 3-a i_ b
a, + b :100-
a+b
En indexserie beräknad på nu angivet sätt visar det genomsnittliga konsumtionsvaruprisets förändringar utan hänsyn till den förskjutning av de olika varornas relativa betydelse för konsumtionen, som kan ha blivit följden av en ändrad efterfrågeinriktning. Skall hänsyn tagas till denna faktor, måste tydligen vikterna modifieras. Detta kan ske genom att man beräknar de olika utgiftsposternas storlek i promille av konsumtionens totalvärde vid den senare tidpunkten och väger prisförskjutningarna med de på detta sätt beräknade nya viktsiffrorna. Det resultat man därvid erhåller framstår med utgångspunkt från de gamla viktsiffrorna som produkten vid en multiplicering av dessa med
prisförskjutningarna och med viktförändringarna. Eftersom viktförändrin-
garna uttrycka förskjutningen av utgifternas relativa andel i totalvärdet av konsumtionen, lämna de det resulterande indextalet oberört av eventuella förskjutningar i konsumtionens kvantitativa omfattning; de påverka indextalet endast genom en skärpning eller minskning av de olika prisrörelsernas inflytande. Antag att man under basperioden äger totalkonsumtionen Z po q., och under jämförelseperioden konsumtionen Z pl (11. Man erhåller då genom multiplicering av de ursprungliga viktsiffrorna med prisförändringarna — alltså utan - indextalet 100 där Z total-
viktförskjutning p; q., betecknar
› - , 0 0
konsumtionens relativa värde under jämförelseperioden, om den då hade om-
samma kvantiteter av olika varor som under basperioden. Förskjutas
fattat
först vikterna genom multiplicering med viktförändringarna, erhålles som bas för inmultipliceringen av E och alltså indextalet
prisförskjutningarna
po])—1,)—q—0
V‘ J71 q 1
d pl
Detta indextal visar tydligen förändringen i totalkonsumtio-
po_- 100
3 P1 Q1 nens värde mellan de båda perioderna med läget under basperioden som första jämförelseled, under förutsättning att de olika utgiftsposternas relativa storlek då varit densamma som under jämförelseperioden? Båda» indextalen inregistrera tydligen en stegring, såväl när priserna stigit generellt till följd av t. ex. en köpkraftsökning som när endast en partiell prishöjning föreligger, vilken är av organisk karaktär och vid oförändrad köpkraftsmängd möjliggöres genom en reduktion av varuomsättningen. Indextalen ifråga isolera alltså
icke de allmänna, mekanisktbetingade prisförändringarna.
1 Från de tekniska olikheterna mellan detta och nyssnämnda indextal samt därmed förbundna spörsmål kan här bortses. Trots en viss likhet med det algebraiska uttryck som erhålles, om man även vid beräkningen av själva prisiörändringen tar den senare perioden till bas, motsvarar formeln ovan icke den med alternativa formel, som ingår i de
gig!‘0
olika kompromisslösningarna vid finare indexberäkningar. I båda fallen äro visserligen de relativa utgiftsposterna bestämda med hänsyn till läget under den senare perioden, men i det första visar kalkylen prissummans förändring med utgångspunkt från de varukvantiteter som erhållas genom sammanställning av nämnda utgiftsposter med priserna under den tidigare perioden, i det andra däremot ligga de kvantiteter till grund, som svara mot en sammanställning av utgiftsposterna med priserna under den senare perioden. Bas är alltså i sistnämnda fall 2710., Jfr Haberler anf. arb. sidi 23.
Skulle man -- i stället för på ovan angivna sätt —— göra omräkningen genom att först multiplicera vikterna med de statistiskt konstaterade förändringarna i den kvantitativa icke de relativa förändringarna) och förbrukningen (alltså därefter in skulle slutresultatet jämfört med
multiplicera prisförändringarna, I
3 P1 91 bassiffran indextalet 100 vilket visar den faktiska relativa giva 3 Po Q0’ _ som totalkonsumtionens värde undergått. En på nu angivet sätt förändring framräknad indexserie sålunda förskjutningen av En + -Dn-l Sn-
speglar
Det är emellertid påtagligt, att den även under vissa omständigheter fungerar Detta blir när helt bestämmas av
som en vanlig prisserie. fallet, prisrörelserna
Man kan alltså att parallella föränd-ringar i
köpkraftsförskjutningen. antaga,
en serie med varierande viktsumma och en serie av tidigare beskriven typ med
fast viktsumma indicera, att prisrörelserna äro orsakade av fluktuationer iköp-
kraften. Någon isolering av de ur valutasynpunkt primära prisrörelserna ger
sammanställningen tydligen icke; i D-termen inkluderas ju av betalningsmed utlandet betingade förändringar i köpkraftens omfatt-
förbindelserna
ning.
III.
Ehuru en serie med varierande viktsumma sålunda teoretiskt sett fullstänisolerar de mekaniska medföra bristfälligheter i det statis-
digt prisrörelserna,
tiska material beräkningen av serien har att bygga, att resultatet på vilket måste tolkas försiktighet. —— Det bör dock i förbigående framhålmed yttersta las, att serien i detta avseende icke är sämre ställd än en vanlig partiprisindex eller med rörliga vikter. Båda slagen av serier äro nämli-
konsumtionsprisindex
endast vid utan även vid faktiska eller kalky-
gen bundna icke prismaterialet
lerade verket en konsumtionsprisserie med omsättningssiffror; i själva utgör rörliga vikter endast en annan omräkning av materialet för konsumtionsindexserien med varierande viktsumma. —— Resultatets osäkerhet gör det dock att försöka komma fram till några kompletterande serier, vilka äro nödvändigt användbara för kontrolländamål. Närmast till hands ligger till synes att slå av de båda vanliga vägarna: en jämförelse mellan »internati0nelin på någon och hemmamarknadspriser eller mellan parti- och detaljpriser. Hur la» priser böra ske och vad utsäga de om prisrörelsernas karaktär?
dylika jämförelser
Om man mellan internationella priser och hemmamark-
gör uppdelningen
att till den förra gruppen hänföras alla priser i det för nadspriser på så sätt, utvalda vilka stå i vertikalt beroende av importen,
jämförelsen prisskiktet,
under —— oberoende av förekomsten av en eventuell horidet att övriga priser den internationella - sammanslås till en hemsontal påverkan från gruppen är det utan vidare klart, att en förändring av sistnämnda. mamarknadsindex, indexserie kan i samma som i motsatt riktning som den vilken indexgå. såväl serien för den internationella visar, utan att man därför kan draga gruppen slutsatser om en på den inre marknaden. Om t. ex.
några köpkraftsförändring
index för den internationella visar en stegring, men enstaka varugruppen priser, vilka utöva en starkare horisontal påverkan på hemmamarknadsvarorna
än de övriga, den internationella gruppen dominerande priserna, förete en ned-gång, kan hemmamarknadsindex komma att visa ett fall av rent organisk karaktär. Att en gemensam förändring av de generella hemmamarknads- och importvaruserierna i första hand måste antagas indicera organisk
i påverkan,
synes utan vidare klart. Resultatet blir i stort sett lika otillfredsställande, om man till den internationella gruppen hänför icke endast alla vertikalt utan även de horis-ontalt av importvärdena påverkade varupriserna. Icke heller i detta fall behöver en förändring av hemmamarknadsserien indicera en inom
köpkraftsförskjutning
landet; den kan ju mycket väl vara att återföra på en avvikelse från 1 hos elasticiteten i efterfrågan på de till den internationella hänförda vagruppen rorna. Denna elasticitet är emellertid icke identisk med hos
priskänsligheten
efterfrågan på rena importvaror. Ett prisfall i hemmamarknadsserien kan därför vara förbundet med en prisstegring på substitutionsvaror, som medför, att den genomsnittliga räntabiliteten t. 0. m. förbättrats, trots att hemmamarknadsindex synes visa motsatsen. Ur denna speciella synpunkt är faktiskt den fördelning av prismaterialet att föredraga, som till den internationella gruppen hänför endast vertikalt påverkade varor; denna bör en rik-
uppdelning giva
tigare bild av räntabilitetens utveckling på hemmamarknaden än den senast diskuterade grupperingen. Annars är denna givetvis då elimineöverlägsen, ringen av det horisontala inflytandet på hemmamarknadsserien i alla fall ger någon sannolikhet för att denna skall visa de primära pristendenserna? Om alltså en analys med hjälp av generella hemmamarknadsoch importvaruserier av ett eller annat slag icke lämnar säkra resultat, återstår likväl möjligheten att tillämpa den första av de diskuterade
uppdelningsgrunderna
skäl icke komma till ——— —— den andra kan av naturliga användning på priserna inom de olika organiska prisgrupperna. Därigenom kan visserligen en säkrare diagnos ställas på graden och arten av en viss prisrörelses internationella beroende, men å andra sidan bli de allmänna slutsatserna rörande förekomsten av sådana relativt generella prisrörelser, som de primära prisförändringarna böra. vara, givetvis osäkrare, ju smalare den statistiska basen I ett göres. fall är dock en uppdelning av prismaterialet i en och en hemma-
importgrupp
marknadsgrupp överhuvud rimlig, endast om man gör den särskilt för
varje_
organisk prisgrupp. Detta gäller sålunda, när importprisrörelserna gå i olika riktning eller äro endast partiella och de skilda importvarupriserna utöva horisontal påverkan av växlande styrka. Som tidigare kan man ju då med
visats,
utnyttjande av generella serier nå det vilseledande resultatet, att hemmamarknads- och importvaruserierna gå i motsatta trots att hemmamark-
riktningar,
nadsseriens förändringar helt kunna återföras på organisk påverkan från importpriserna. Om man utginge från representativa gruppserier, skulle sammanhanget icke vålla någon tvekan. Bortses från detta speciella synes
fall,
en beräkning av en internationell serie och en hemmamarknadsserie för varje
1 Mot resonemanget kan invändas, att det bygger på. hypotetiska undantagsfall. Syftet är dock endast att demonstrera metodernas brist på. absolut beviskraft, en brist som, hur hypotetisk den än må. vara, berövar dem större delen av deras värde.
organisk prisgrupp icke kunna giva mycket utöver generella serier. De orsaker som gjorde de generella serierna tvetydiga medför nämligen motsvarande vanskligheter vid tolkningen av senast diskuterade partiella serier. En annan sak är, att ett stud-ium av prisutvecklingen inom de olika organiska grupperna är ett synnerligen effektivt verktyg för prisprognos och för prövningen av i vad mån olika förskjutningar kunna anses fullt förklarade genom organisk påverkan från de externa priserna?
Det återstår närmast att pröva värdet av det andra hjälpmedel, man vid behandlingen av här diskuterade frågor tillgripit —~ en jämförelse mellan parti-
Den vanligaste formen för -- en samoch detaljpriser. en dylik jämförelse manställning av en partiprisindex med en levnadskostnadsindex —— måste utan vidare avvisas. Olikheter med hänsyn till såväl omslutning som vägningsmetod göra i regel dessa båda slag av serier fullständigt ojämförbara. Detta gäller sålunda bl. a. för Sveriges vidk-ommande. Som ett resultat snarare av olikheterna i seriernas sammansättning än av deras anknytning till skilda prisskikt torde man också böra betrakta de ofta mycket omfattande divergenser mellan serierna, som brukat vara utgångspunkt för kommentaren och tolkas som tecken på t. ex. en eftersläpning i hemmamarknadens prisnivå. av ur valutasynpunkt relevant art? Det skall icke förnekas, att denna tolkning kan vara riktig trots sin uppenbara teoretiska ytlighet och tr-ots den felaktiga premissen, att en differens mellan de båda serierna i första hand visar spänningen mellan olika skikt. Om den skulle vara det, beror emellertid detta på en ren i närmare bestämt att den olikhet mellan 1 slump därpå, utvecklingen av priserna på hemmamarknadsvaror samt tjänster och utvecklingen av de internationellt betingade priserna, vilken divergensen mellan serierna på grund av dessas sammansättning i första hand kan antagas Visa, verkligen orsakats av en förskjutning i köpkraftens omfattning. Som tidigare visats, är detta icke säkert, ens när serier för hemmamarknadspriser och internationella priser av mycket större precision än parti- och levnadskostnadsindices gå i motsatta
riktningar.
Då man sålunda icke utan stora vanskligheter kan taga en jämförelse mellan levnadskostnads- och partiprisindices till utgångspunkt för studiet av spänningen mellan olika skikt, tvingas man att beräkna jämförbara serier för partioch detaljskikten, vilket för närvarande knappast kan ske utanför jordbruksgruppen. Ett bredare underlag för slutsatserna synes dock möjligt att erhålla genom att sammanställningen av kommensurabla serier kompletteras med en detaljundersökning av förändringarna av prisdispersionen inom övriga grupper. Hur dispersions- och spänningsförhållandena böra tolkas, är cn mycket vansklig fråga, som här endast kan diskuteras i största korthet.
Redan vid behandlingen i IV av om
kap. frågan importprisförändringars
framträdande i konsumtionsskiktet berördes de viktigaste förklaringsgrunderna till amplituddifferenser. och till förekomsten av en i rela-
tidseftersläpning
1 På detta förhållande bygger den varupristablå vilken utarbetas som ett led i riksbankens ur penningpolitiska synpunkter organiserade prisundersökningar. Jfr Lindahl: Sveriges Riksbanks konsumtionsprisindex, sid. 83.
2 Jfr i detta sammanhang diagram XIII-XV.
tionen mellan organiskt förbundna priser. Amplitudförskjutningarna visades därvid vara betingade närmast av efterfrågeelasticiteten i de senare skikten samt av kostnadsrelationerna, medan tidseftersläpningen fick förklaras väsentligen mot bakgrunden av lagringsförhållandena. Antag t. ex. att partipriset på en vara är 80 % av detaljpriset samt att konsumtionens reaktionskoefficient är 0.96. En höjning av partipriset på 5 % ökar då vid oförändrad varuomsättning detaljisternas utlägg med 4 % och deras intäkter med samma belopp; detaljprisstegringen blir alltså utan någon förändring i den omsatta varumängden fixerad till 4 %. Ligga detaljisterna vid tidpunkten för partiprisförskjutningen inne med lager, vilka med normal omsättning skulle vara förbrukade inom tre månader, talar sannolikheten för att detaljprisstegringen först efter förloppet av denna tid når upp till nämnda procenttal. Om manantar, att detalj- och partipriserna ligga på ungefär samma nivå, skulle tydligen under förutsättning av en normal lagring inom detaljhandeln av angiven omfattning detaljpriset komma. att överensstämma med ett rörligt tremånaders medeltal för partipriset på varan under tiden närmast före den dag, detaljhandelsnoteringen avser. När priserna ligga på olika plan och prisrörelserna såsom i föregående exempel dämpas ned, får en motsvarande reduktion göras i det rörliga medeltalet, för att korrelationen skall bli god.
En förskjutning omfattning kan tydligen komma att påverka
av köpkraftens
såväl de olika kostnadsposternas relativa storlek och efterfrågeelasticiteten som varuomsättningen. Att spännings- och dispersionsförhållandena principiellt sett böra kunna utnyttjas såsom underlag för bestämningen av olika prisrörelsers karaktär är därför påtagligt. Förhållandena ligga därvid gynnsammasttill för analys, när jämförelsen kan göras mellan priser, vilka äro bestämda på världsmarknaden, samt därav vertikalt beroende hemmamarknads-
priser.
Det minsta intresset knytes till tidseftersläpningen; av det anförda har framgått, att en eftersläpningsundersökning närmast kan tjänstgöra som ett surrogat för en omsättningsstatistik. Som sådant skulle den dock kunna äga ett ej ringa värde, om ej ett par faktorer gjorde metoden ytterligt svåranvändbar. Dels äro lagringsförhållandena i verkligheten givetvis mycket mera komplicerade än i ovan anförda exempel; man måste så t. ex. räkna med säsongmässiga
variationer i eftersläpningstiden, vilka betingas av att lagerkompletteringen
icke sker successivt utan i anslutning till import- eller avsättningssäsongerna. Dels äro de uppgifter, man äger på priserna i parti- och detaljhandeln, icke sådana, att de giva en ens tillnärmelsevis fullständig bild av utvecklingen eller att de överhuvud kunna pressas på sitt innehåll så hårt, som metoden förutsätter. Så hypotetiskt som värdet av en undersökning av fluktuationer i eftersläpningstiden sålunda måste bliva, synes det onödigt att gå närmare in på de med metoden förknippade teoretiska och tekniska problemen.
Möjligheterna att med utgångspunkt från förändringar i amplitudförhållandena, alltså av den genomsnittliga spänningen mellan olika skikt, bevisa förekomsten av köpkraftsförändringar äro för närvarande även de rätt obetydliga. Materialets brister i förening med en otillräcklig kännedom om konsumtions-
elasticiteter, marknadstekniska förhållanden etc. göra slutsatserna alltför hypotetiska, för att de skola kunna tillmätas praktisk betydelse. Om man emellertid eftersträvar icke en positiv bevisning utan endast en kontroll av att dispersionsförhållandena icke direkt strida mot de slutsatser, man på andra vägar kan nå fram till, ställer sig frågan gynnsammare. Man kan i så fall säga, att en förändring av dispersionstypen —— enklast konstaterad genom en beräkning av kommensurabla serier för olika skikt, i den mån en sådan är möjlig, samt av korttidsdispersionens styrka inom resp. grupper talar för förekomsten av mekanisk påverkan, den ingalunda utgör något bevis
ehuru
därför, medan frånvaron av förändringar icke utesluter en mekanisk påverkan men gör den föga sannolik. Att tillmäta en undersökning av utvecklingen av spänningen mellan olika skikt större betydelse, än som nu angivits, synes ännu så länge alltför djärvt. Den sökta kontrollen på konsumtionsprisserien med variabel viktsumma skänka alltså amplitudundersökningarna lika litet som jämförelsen mellan internationella priser och hemmamarknadspriser.
IV.
De organiska prissammanhangen medföra en relativt enhetlig prisutveckling
inom olika grupper av varor. På samma sätt kan mekanisk inverkan på prissystemet på längre sikt antagas medföra en tendens till enhetlig prisutveckling för de olika grupperna inbördes eller för vissa ur monetär synpunkt likställda grupper. Som tidigare visats, kan man karakterisera saken så, att de förhållanden som betinga det organiska prisberoendet spränga sönder prissystemet i del-
under system av tämligen enhetlig prägel, det att prissystemet själv på ett ur korttidssynpunkt betydligt svagare sätt — knytes samman till ett helt genom de i kap. II skildrade monetära faktorerna och de förhållanden, dessa spegla. Denna enhetlighet i hela prissystemets utveckling under inflytande av mekanisk påverkan öppnar ännu en möjlighet till isolering av de mekaniska prisrörelserna, vilken i vissa fall kan tänkas giva goda resultat. Förutsättningen för att detta skall gälla är dock tydligen att en produktivitetsförändring icke ger samma prisbild som en mekanisk prisrörelse. Gör den detta, saknar det statistiska problemet, hur enhetligheten i prisutvecklingen skall kunna konstateras, intresse i detta sammanhang.
att -- av
Antag en partiell produktivitetsförbättring verkningarna en ge-
nerell produktivitetsförändring kunna i en analys för praktiska syften för-
- vid oförändrad total ökar bigås köpkraft utbudet av en vara med normalelastisk efterfrågan. I detta fall erhålles tydligen ett prisfall med klar koncentration till en organisk grupp. Antag i stället att efterfrågeelasticiteten för den omedelbart berörda varan är 1. Det primära med
prisfallet organisk spridning dämpas under dessa omständigheter ned, samtidigt som
mekaniskt framträda inom -
betingade prisreduktioner på andra håll näringslivet. Man erhåller sålunda, synes det, ett generellt prisfall, som givetvis kan tänkas ge bilden av en tämligen enhetlig spridning. Detta resultat blir emellertid icke bestående. Skenet av enhetlighet uppkommer att
därigenom,
i föreliggande situation, som utmärkes dels av en organisk prisspridning, dels av komplementära mekaniska processer, den ena av dessa mekaniska processer bryter sig mot den organiska prisspridningen; i exemplet kommer den mekaniska process som går i prisstegrande riktning till uttryck endast i dämpningen av det primära prisfallet. Som alltid böra dock de komplementära processerna på längre sikt neutralisera varandra, så att prisbilden, i den mån den beror på dem, skulle visa en enhetlig spridning av priskurvorna kring horisontallinjen. Under dessa omständigheter bör, synes det, det primära, av produktivitetsförändringen framkallade prisfallet och dess organiska spridning, hur än läget gestaltar sig under övergångstiden, till slut komma till uttryck i en till de organiskt berörda priserna koncentrerad ojämnhet i dispersionen. Produktivitetsförändringen skulle alltså icke ge samma prisbild som ett köpkraftstillskott, och en analys av dispersionens jämnhet bör därför kunna utnyttjas för en isolering av de mekaniska prisrörelserna.
Statistiskt sett bör tendensen till enhetlig utveckling för de olika grupperna komma till i en jämn dispersion av gruppseriernas trend kring trend-
_uttryck
förskjutningarna för ett generellt indextal. Därvid kunna tydligen trenderna för resp. gruppserier gå i olika riktning. En konstant generalindex med jämn dispersion av gruppserierna utesluter icke förekomsten av köpkraftsförändringar. En förskjutning av generalindex med jämn spridning kan anses utgöra ett bevis för mekanisk påverkan. Skulle förskjutningen kunna helt återföras på. en eller ett par gruppserier, har den givetvis intet värde som indioium; frågan om prisrörelsernas karaktär kvarstår oavgjord. Svagheten med hela metoden, vilken sålunda till skillnad från de under III diskuterade kan ge ett bestämt positivt utslag, är att den, såsom ovan framhållits, anknyter till långtidsutvecklingen och därför måste bygga på trendserier. För exempelvis penningpolitiska syften är den därför föga användbar. En annan brist är att dispersionsanalysen på en öppen marknad kan vara mycket vansklig på grund av seriers internationella bundenhet?
vissa
Innan denna korta diskussion av möjligheterna att statistiskt isolera olika slag av prisrörelser avslutas, skola några ord tilläggas om en art av prisjämförelser, vilkas yttersta syfte torde vara att isolera ur valutasynpunkt relevanta förskjutningar i de nationella prissystemen men i regel synas vara föga tjänliga för detta ändamål. En sammanställning av partiprisindices för två länder visar icke sällan tämligen markanta avvikelser mellan de båda serierna, vilka det kan ligga nära att tolka som symtom på förändringar i relationen mellan resp. prisnivåer. Det är ju emellertid en känd sak, att partiprisserierna i olika länder omfatta i stort sett samma varor och att dessas priser nästan undantagslöst präglas av en mycket hög grad av internationellt beroende. Det är därför a
1 En analys av prisutvecklingen under senare år efter angivna linjer har försökts bl. a. av Woytinsky i uppsatsen Die Preisbewegung der Jahre 1901-1912 und 1925-1930 (Weltwirtschaftliches Archiv, okt. 1931). Jfr i övrigt Lange: Die Preisdispersion als Mittel zur statistischen Messung wirtschaftlicher Gleichgewichtsstörungen (Leipzig 1933). Ovan skisserade uppfattning av dispersionsanalysens betydelse bygger på den för framställningen i övrigt oväsentliga teorien, att den mekaniska prisspridningens tendens att nå. prissystemets skilda delar med samma styrka bör framträda i en relativt jämn långtidsdispersion. Hur sannolik denna hypotes än a prion’ synes vara, torde den likväl kräva statistisk verifikation, innan den med full säkerhet kan användas som grund för materialanalysen.
prion’ mera sannolikt att divergenser mellan serierna giva uttryck åt olikheter beträffande den vikt, skilda varukategorier tilldelats, än åt förskjutningar i relationen mellan resp. länders prisnivåer. För att avgöra om det ena eller andra är fallet måste man i alla händelser först bestämma, vilka partikulära förändringar som givit upphov till divergensen, och därefter dessa förändringars betydelse som symtom på förekomsten av primära prisrörelser av Vikt ur valutasynpunkt. Man tvingas med andra ord tillbaka till de analysmetoder som diskuterats tidigare i detta kapitel?
Exkurs II.
En schematisk översikt över den uppdelning av det svenska varuprismaterialet i olika grupper, till vilka en analys av utvecklingen under det sista decenniet leder fram, ger följande bild:
1. J ordbruksgruppen . . . . . . . . . . A. Vegetabiliegruppen;
B. Köttgruppen;
C. Mjölkgruppen;
D. F iskgruppen.
2. Kapitalvarugruppen . . . . . . . . A. Stenkol —- ,järngruppem
B. Mineraloljegruppen.
3. Textilgmppen . . . . . . . . . . . . . . A. Bomullsgruppen;
B.U11gruppen.
Vid sidan av dessa tre stora huvudgrupper. vilka framstå som organiska, ha erhållits två restgrupper:
1;. Monopolgruppen . . . . . . . . . . .. A. Kemikaliegruppen;
B. Trävarugruppen.
5. Stapelvarugruppen . . . . . . . . .. (Hudar, kaffe, kautschuk, kopl par, pappersmassa, socker etc.)
Av de två sista grupperna karakteriseras den förra av en tämligen enhetlig, jåmn eller något fallande trend. De relativt obetydliga prisförändringarna på i varorna inom gruppen framstå som ravbrott i långa perioder av fast pris, vilket ger kurvorna vad man kunde kalla en »rektanguläm uppbyggnad. Enhetlig- I , heten inom gruppen förklaras givetvis av en likarta-d marknadsorganisation
l inom gruppen och är alltså icke av organisk art. Undergrupperna synas där- T emot i viss utsträckning vara av rent organisk karaktär. En motsvarande en- : hetlighet saknas beträffande de under 5 rsammanförda varorna, vilka varken stå i ett organiskt prisberoende av varandra eller äro underkastade likartade V produktions- och marknadsvillkor. Trots ett visst kartellinflytande för t. ex. i koppar och kaffe visa priserna på dessa varor sålunda genomgående täta ooh häftiga svängningar. Den s. k. stapelvamgruppen utgör alltså icke på något i 1 sätt en enhetlig del av prismaterialet; var och en av de till gruppen hänförda varorna år snarast att jåmställa med de inom övriga grupper dominerande Varorna, från vilka de skilja sig genom att de till resp. varor knutna produkterna och substitutionsvarorna äro mycket sparsamt representerade inom prismaterialet. Om så ej vore fallet, skulle de kommit att bilda kärnan i egna organiska gruppbildningar. Den sista gruppen representerar alltså endast en rest vid vilken i motsats —
den organiska prisanalysen, tillden andra restgruppen
- icke heller kan betraktas som monopolgruppen på, markn-adstekniska grunder en homogen komponent i utvecklingen. Relativt fristående äro även undergruppserierna under 2 och 3. Visserligen äro dessa huvudgrupper organiska
1 Beträffande sist berörda fråga jfr kap. III sid. 73 ff.
enheter, men en horisontal prispåverkan föreligger sannolikt endast i färdigproduktskiktet, det vertikala prisinflytandet förefaller övervägande positivt och de i råvaruskiktet dominerande varorna äro därför relativt självständiga determinanter av utvecklingen inom undergruppen.
Hela den föreslagna gruppuppdelningen är givetvis endast att betrakta som en första, grov approximation till en statistisk analys av prissystemets uppbyggnad över organiska prisrelationer. En allvarlig brist ligger redan däri, att sammanställningen utgått från ett tämligen begränsat och delvis föga tillfredsställande prismaterial, nämligen de viktigaste av kommerskollegium och
socialstyrelsen publicerade partipriserna (Stockholm) och detaljpriserna (riks-
medeltal). Uppdelningen av prismaterialet har vidare skett genom en direkt jämförelse mellan resp. priskurvor, varvid avgörandet i regel träffats med hänsyn till vissa karakteristiska detaljer i prisutvecklingen, ägnade att styrka antagandet av ett mera betydande korttidsberoende. Emellertid äro de olika grupperna givetvis aldrig skarpt. avgränsade från varandra eller mot det oanaly-serade prismaterialet, och gränsdragningen blir därför i stor utsträckning en omdömesfråga. Man skulle nå ett i viss mening »objektivare» resultat genom en beräkning av korrelationskoefficienterna för ett mera allsidigt prismaterial, men utom det att denna metod år onödigt vidlyftig (kalkylen måste arbeta med säsong- och trendren-ade serier) i förhållande till den endast obetydligt ökade säkerhet den kan skänka, -synes den ge ett med hänsyn till materialets beskaffenhet falskt sken av precision åt analysen. Även med denna matematiskt-statistiska metod för prövningen av sammanhanget mellan olika serier skulle för övrigt gruppernasavgränsning bli en omdömesfråga; vid vilken korrelationsgrad skall man anse att grupptillhörigheten upphör, och hur »oviktiga»_ priser bör man taga med i sammanställningen?
Med det sätt på vilket grupperna bestämts är det emellertid givet, att man har att räkna med både att — om än sannolikt
den organiska prisspridningen med ringa -- utöver deras och t. o. m. från till
styrka når långt gränser grupp grupp ooh att åtskilliga i grupperna icke inkluderade priser skulle visa starkare gruppsamhörighet än en del av de priser som medtagits. Intet av des-sa förhållanden är emellertid väsentligt för här aktuella problem; grupperna torde i alla händelser visa de organiska relationer mellan viktigare varupriser vilka äro av sådan styrka; att de spela en dominerande roll i förklaringen av prisutvecklingen. Längre synes det i detta sammanhang icke nödvändigt att nå. Man skulle kunna skildra innebörden i den här genomförda gruppuppdelningen på följande sätt. Pri-sutvvecklingen inom en organisk grupp domineras i regel av ett eller ett par varupriser, vilkas fluktuationer internationellt sett företrädosvis synas spegla utbuldsförändringar. J u längre bort en vara ligger från den gruppdominerande varans inflytande, desto större blir den variationsmarginal, dess pris äger. På ett visst avstånd kanske attraktionen från ett varupris, som dominerar en annan grupp, blir så starkt, att prisutvecklingen determineras än från det en-a, än från det andra hållet. Varupriset kan även tänkas vara oberoende i andra riktningar men ligga så långt ut i periferien av gruppen, att det endast vid häftigare grupprörelser avslöjar sin samhörighet. I ett tidigare sammanhang karakteriserades de organiska prisgrupperna som fastare sammanfogade delar av prissystemet med en enhetlig rörelsetendens, vilken huvudsakligen på grund av prisernas olika reagibilitet avspeglades med varierande styrka i de skilda, till resp. grupper hänförliga serierna. Som av »det nyss anförda framgår, finnas betydande områden mellan de på detta sätt karakteriserade »delarna av prissystemet, områden där priserna dels äro mer eller mindre fria, dels attraherade mot olika grupper och därför, om de hänföras till någon bestämd grupp, komma att visa även andra avvikelser från grupprörelsen än dem .som förklaras av varuprisernas varierande reagi-
bilitet. Den konkreta gruppuppdelning som ovan föreslagits representerar i så måtto en kompromiss, .som den gjorts vidare, än som är förenligt med nyss citerade stränga definition, men å andra sidan endast inkluderat priser, vilka faktiskt synas ha följt resp. grupper vid mera betydande förskjutningar.
Innan framställningen övergår till en skildring av de olika gruppernas uppbyggnad, synes det nödvändigt att till slut tillägga några 0rd om ännu ett meto-dproblem vid gruppindelningen. Det har redan nämnts, att man vid bestämningen av gruppsamhörigheten i regel får utgå från vis-sa karakteristiska detaljer i utvecklingen. Problemställningen belyses enklast genom ett exempel. Om man har två grupper av färdigprodukter och vardera gruppen domineras av en viss råvara, böra teoretiskt sett resp. råvarupriser kunna sammanföras med motsvarande produktpriser i två organiska prisgrupper, vilka Visa en tämligen enhetlig prisutveckling. Om de olika i grupperna sammanförda priserna, såsom sannolikt är, icke äga lika stor rörlighet, erhålles på grund därav en viss dispersion av priserna inom varje grupp. Motsvarande rörlighetsgrad hos priser, hänförda till olika grupper, kan visa en viss ekonomisk släktskap mellan dessa priser, vil-ken dock tydligen icke är av organisk art. Så t. ex. kunna råvarupriserna inom resp. grupper karakteriseras av kraftigare fluktuationer än de till grupperna hänförda färdigproduktpriserna, på grund av att kapital- och konsumtionsvarorna icke intaga samma ställning i produktionsprocessen. Om man utginge från tillräckligt långa tidsavsnitt, är det därför möjligt, att man i stället för den organiska grupperingen skulle erhålla å ena sidan en grupp råvaror, å den andra en grupp färdigprodukter. Om man åter tillmätte de föreliggande förskjutningarna av priserna från månad till mån-ad avgörande vikt, skulle uppdelning lätt komma att snedvridas genom att varor med samma säsongutveckling men utan annat sammanhang fördes ihop. Det är under dessa omständigheter till en början klart, att man helt bör bortse från och helst eliminera säsongfluktuationerna. Detta bör emellertid icke ske genom att man utgår från medeltal för år eller ännu längre tidsavsnitt, då prisgrupperingen därigenom kan komma att domineras av de olika varornas ställning inom produktionsprooessen. med undandöljande av de organiska priss-ammanhangen. Det lämpligaste synes därför vara att utgå från de säsongrenade månadsförskjutningarna och sedan inom de organiska prisgrupper, man därvid erhåller, göra en ny uppdelning med hänsyn till de trendolikheter som komma till uttryck i prisspridningen inom grupperna.
En allvarlig svaghet, som vidlåder hela bestämningen av gruppsamhörigheten, är att det ofta icke synes möjligt att avgöra, huruvida en viss prisöverensstämmelse t. ex. i råvaruskiktet - m. a. o. resultatet av
är organisk
direkt eller indirekt -- eller av en tillömsesidig prispåverkan år betingad fällig eller konstant likhet i resp. varors produktions- eller avsättningsförhållanden etc. Ett dylikt avgörande skulle förutsätta en analys av varje särskild prisserie, som icke här kan ifrågakomma. Denna svaghet har emellertid enligt förfzs mening visat sig vara av relativt underordnad betydelse vid behandlingen av det svenska prismaterialet.
Framställningen övergår nu till en kort översikt över de olika gruppernas uppbyggnad, byggd på den i diagram XII grafiskt belysta utvecklingen åren 1922#1929. För hela diskussionen gälla de reservationer som följa av det anförda.
1, Jordbmksgmppen.
A. Vegetabiliegruppen. De till gruppen hänförda varorna äroi: (i råvaru-
skiktet) vete, råg, havre, majs, potatis, oljekakor, (i halvfabrikatskiktet)
1 De uppräknade varorna utgöra det urval ur materialet, med vilket fört. arbetat. Beträffande gruppernas reala omfattning, se framställningen i det föregående. Grupperingen för beräkning av typindices redovisas i tabellbilagan.
vetemjöl, rågmjöl, (i partiskiktet) spisbröd, (i detaljskiktet) vetebröd, råg-
En visar två. maxima — våren 1925 och bröd, havregryn, potatis. gruppserie* sommaren 1928 - vilka tre minima —— vintern
kring grupperas 1922/23, hösten 1926 och vid den undersökta periodens .slut. Denna dubbla våg återfinnes hos samtliga till gruppen hänförda serier ehuru med något växlande uppbyggnad och tidsfördelning. Gruppens betydande enhetlighet ur prissynpunkt kan icke förklaras endast med en hänvisning till stark organisk prispåverkan. Det horisontala prisberoendet i råvaruskiktet är nämligen delvis mycket svagt eller obefintligt (t. ex. mellan vete och potatis) och det vertikala prissammanhanget övervägande positivt (vete-vetebröd), vilket medför, att den påtagliga prispåverkan som föreligger i detaljskiktet icke heller förmår att smälta samman gruppen till en enhet ur prissynpunkt. Förklaringen till att ett relativt stort antal självständiga råvarupriser trots detta kunnat hänföras till gruppen torde delvis få sök-as i tillfälliga överensstämmelser mellan skördekonjunkturerna i olika delar av världen, delvis också däri, att marknaden för vissa av de viktigaste råvarorna i11o1n gruppen (vete, majs, oljekakor) är av sådan art, att en viss anpassning »av utbudet efter prisläget är möjlig. Det är klart, att gruppens uppbyggnad under dessa omständigheter blir ihög grad historiskt betingad.
Om än den huvudsakliga förklaringen till prisöverensstämmelsen i råvaruskiktet får sökas på annat håll, föreligger likväl otvivelaktigt inom detta ett visst horisontalt prisberoende, vilket stundom tord-e förstärkas genom återverkan från den gemensamma prisbildningen på färdigprodukterna. Det horisontala prisberoendet är så t. ex. påtagligt mellan vete och råg (konsumtionssubstitution), vete, råg och majs (för vissa kvaliteter konsumtionssubstitution, för andra ‘substitution som fodermedel), majs och potatis (substitution som fodermedel) etc. Som relativt isolerat inom skiktet torde potatispriset få betraktas. Varans samhörighet med gruppen är dock obestridlig; i detaljskiktet är sålunda dess horisontala prisberoende påtagligt.
Det vertikala prissammanhanget inom gruppen är av växlande styrka och, som redan framhållits, i regel ensidigt positivt. Ett typiskt fall av dylik ensidig påverkan erbjuder gruppen vete--vetemjöl-vetebröd. Vad beträffar styrkan av den vertikala påverkan för dessa varors vidkommande, visar mjölpriset större beroende av spannmålspriset än brödpriset av mjölpriset; brödpriskurvan är f. ö. under senare år av utpräglat rektangulär uppbyggnad. Inom gruppen råg-rågmjöl--rågbröd-spisbröd synes däremot det vertikala prisberoendet icke vara ensidigt. Visserligen föreligger en stark påverkan från
- men likväl i detalj spannmålspriset på mjölpriset och en svagare tämligen
— från detta brödpriserna, men å andra sigenomförd påverkan på de båda dan Visa serierna en markant pri-sfluktuation — f. ö. samtidigt med en kraftig
även - som prisstegring på potatis och en betydande höjning av köttpriserna är klarast utbildad för de båda brödprisernas vidkommande och motsvaras av en avvikelse i mjölpriset från spannmälspriset. Det egendomliga och svårtolkade vid denna — det som-
läget på spannmålsmarknaden tidpunkt gäller
maren 19282 —~ medför en betydande osäkerhet beträffande den rätta förklaringen, men det är vid en granskning av det föreliggande prismaterialet svårt att frigöra sig från intrycket, att denna prisförändring utgör ett fall av negativ vertikal prisbestämning, utlöst av suubstitutionsvaruprisernas uppgång i detaljskiktet. De båda rågbrödspriserna visa trots sin relativt olikartade ställning ur marknadsorganisatorisk synpunkt en betydande ömsesidig överensstämmelse. Som naturligt är, visar likväl kurvan för spisbrödspriset ensam en rent rektangulär uppbyggnad.
1 Med gruppserie avses här och i det följande ett ovägt genomsnitt för priserna på till gruppen hänförda varor. För en närmare motivering av beräkningssätfet se ovan sid. 108 f.
2 Jfr kap. X.
Beträffande samlmanh-angen inom detaljskiktet har ett typi-skt exempel på. prisberoendet inom detta redan givits. Det förtjänar att tilläggas, att de olika brödsorternas pris visa samma trend och dessutom samma amplitud vid förändringar, även när prisväxlingarna på respspannmålssorter äro av avsevärt olika, styrka. En motsvarande utjämning av amplituderna tilll inbördes överensstämmelse föreligger icke för resp. mjölsorters vidkommande utan synes begränsad till konsumtionsskiktet.
B. Köttgruppen. Denna grupp, till vilken hänförts (i råvaruskiktet) svin,
kalvar, får, (i helfabrikatskiktet) fläsk, kalvkött, fårkött samt talg och (i de-
taljskiktet) sistnämnda varor utom talg, äger en betydligt enklare struktur än vegetabiliegruppen. Gruppserien visar alldeles samma vågrörelse som vegetabilieserien med en eftersläpning på inemot ett år. De förhållanden, som betinga denna retarderade överensstämmelse, skola behandla-s i samband med frå-
é gan om jordbruksgruppens uppbyggnad på de fyra undergrupperna.
En påtaglig prisöverensstämmelse präglar alla skikt inom gruppen men föreligger klarast utbildad i helfabrikatskiktet, där den torde vara resultatet av stark horisontal prispåverkan. I råvaruskiktet har överensstämmelsen sannolikt sin grund i negativ vertikal prispåverkan från helfabrikatskiktet. I detaljskiktet åter kan den härledas från positiv vertikal prispåverkan blandad med ett visst horisontalt prisberoende. I helfabrikatskiktet, vilket sålunda framstår som dominerande, synes fläskpri-set intaga den centrala ställningen; de av gruppserien speglade fluktuationerna framträda i kurvan för detta pris ojämförligt bäst utbildade. Bland annat med hänsyn till svinköttets karaktär av exportvara har man också anledning att vänta, att den horisontala prispåverkan som föreligger i helfabrikatskiktet skall vara relativt ensidigt in- j riktad från fläsk mot de andra köttsorterna. Fläskprisfluktuationernas styrka, vilken, som strax skall visas, är av rent konjunkturellt ursprung, leder för övrigt till att »de övriga köttsorternas inbördes prispåverkan, vilken givetvis icke är ensidig, blir utan märkbart inflytande på prisutvecklingen.
Det vertikala är beträffande svin — svinkött i
prisberoendet gruppen parti - fläsk att mellan
i detalj så starkt, knappast någon olikhet föreligger prisutvecklingen i de olika skikten med hänsyn till trend eller amplitud. Detaljhandelspriset visar emellertid en tendens till eftersläpning i förhållande till partipriset.
För gruppen kalvar —— kalvkött i parti —— kalvkött i detalj är det vertikala prisberoendet mycket svagare. Tyvärr är »den bild, reesp. serier giva av utvecklingen, sådan, att man måste ifrågasätta seriernas inbördes jämförbarhet. Vissa slutsatser synes det likväl möjligt att draga. Detaljpriset på kalvkött
präglas sålunda otvivelaktigt av en betydande amplitudutjämning. Partipri-
set på k-alvar återspeglar visserligen på ett otvetydigt sätt förhållandena inom nästa prisskikt men företer en tämligen kraftig nedböjning av trenden. Priserna inom gruppen visa slutligen en tendens till något annan tidsfördelning av fluktuationerna än den som möter för fläskprisernais vidkommande, en avvikelse vilken kan misstänkas återgå på inflytande från prisutvecklingen inom mjölkgruppen. En jämförelse mellan kalvpriset och mjölkpriset visar också samtidighet vid pri-sstegringarna. Kalvpriset framstår sålunda, åtminstone vid ett flyktigare betraktande, som blandresultatet av en positiv vertikal påverkan från mjölkpriset och en negativ vertikal påverkan från kalvköttpriset.
Inom gruppen får -- fårkött i parti ~— fårkött i detalj är det vertikala prissammanhanget starkt mellan parti- och detaljskiktet. Relationen mellan priserna på får och fårkött är däremot av materialet att döma mycket svag. Fårpriset visar sålunda dels en häftig nedböjning av trenden, vilken saknar motsvarighet i helfabrikatskiktet, dels en snart sagt fullständig utjämning av de
9~331179
redan i sis-tnämnda skikt rätt svaga fluktuationerna. Till bildens oklarhet bidraga de i förhållande till övriga prisförändringar mycket häftiga säsongförskjutningarna. Olikheten mellan fårköttsprisets och fårprisets utveckling är så stor, att man tvingas ifrågasätta seriernas jämförbarhet.
C. Mjölkgruppen. Till gruppen hänföras parti- och detaljpriserna på mjölk, smör, 0st och margarin. Gruppserien visar med en kraftig amplitudutjämning i stort sett samma fluktuationer som index för vegetabiliegruppen.
Priss-ammanhangen inom gruppen äro av en delvis annan art än de förut behandlade. Orsakerna till de gemensamma fluktuationerna i närmast mjölk-, ost- och smörpriserna kunna belysas genom två typfall. Å ena sidan måste tydligen en självständig prisförändring på smör —— t. ex. på grund av ändrade
eller konkurrens från — vid oförändrad exportförhållanden skärpt margarin mjölkproduktion återverka på mjölkpriset (härmed avses icke i första hand mejeriernas inköps- utan deras försäljningspris); ett höjt smörpris får så t. ex. antagas medföra ökat utnyttjande av mjölken för smörproduktion, vilket utlöser en pristegringstendens för konsumtionsmjölk. På samma sätt drager smörpriset med sig ostpriset icke endast genom direkt horisontal prispåverkan utan även genom en förändring i ostproduktionens omfattning. Å andra sidan kunna de gemensamma prisrörelserna vara direkt orsakade av ändrad mjölkproduktion; en nedgång i denna medför närmast en minskning av mejeriernas överskottsmjölk, vilken i första hand torde utlösa en begränsning av ostproduktionen med åtföljande tendens till prisstegring. Successivt måste även smör- och konsumtionsmjölkpriserna komma att förändras. Den relativa hastighet med vilken de olika priserna förskjutas bestämmes tydligen av å ena sidan resp. efterfrågeelasticiteter och å den andra utbudsminskningens storlek i förhållande till det totala utbudet av de olika varorna inom dessas försäljningsområden. I sistnämnda avseende intar smör en särställning i sin egenskap av exportvara. Denna dess ställning kan antagas medföra, att en förändring i mjölkproduktionens omfattning inom Sverige lämnar smörpriset relativt oberört, så snart icke förändringen är gemensam för de olika exportländerna. Förskjutes i nyss anförda fall av minskad mjölkproduktion utbudet till följd av smörproduktionen-s lägre räntabilitet över i riktning mot mjölk och ost kommer en generell anpassning efter smörpriset så småningom till stånd vid minskad smörexport; mjölk- och ostpriserna komma därvid att visa endast en kortvarig stegring över smörpriset, vilket till slut bestämmer grupprore sen. relativt
Dessa fall av prispåverkan äro, som redan framhållits, av en annan art än de tidigare behandlade. Man måste räkna med dem, så snart vissa varor med olika ställning på marknaden äro föremål för vad som kan betecknas som alternativt utbud. Det starka horisontala prissammanhanget inom den nu närmast behandlade gruppen förklaras sålunda av att de sammanförda varorna äga denna karaktär och dessutom delvis stå i substitutionsförhållande till varandra. När substitutionspåverkan, som fallet är inom gruppen, föreligger mellan någon av de varor vilka äro föremål för alternativt utbud och en fri vara - alltså t. ex. mellan smör - kan man erhålla
och margarin tydligen ett horisontalt prisberoende mellan varor, vilka icke stå i något substitutionsförhållande till varandra och icke heller gemensamt äro föremål för alternativt utbud, i detta fall t. ex. mellan mjölk och margarin.
En jämförelse mellan de olika priserna i partiskiktet visar 1922-1924 en klar korrelation mellan ost- och mjölkprisernas utveckling (båda hänföra sig till Stockholm) med en relativt isolerad ställning för smör resp. margarin. Från och med slutet av 1924 förändras situationen. Ostpriset visar så t. ex. ett minimum 1926 åtföljt av en omedelbar stegring. Smörpriset når ett mini-
mum först något år senare, och mjölkpriset, som faller samtidigt med ostpriset, stabiliseras på den låga nivån ända fram till smörprisets uppgång efter minimum; Margarinpriset bryter loss från smörpriset (exportsmörpris) vid sistnämnda tidpunkt och fortsätter att falla. Bedömandet av margarinprisets horisontala beroende bör dock givetvis utgå från situationen i detaljskiktet med stöd av ett representativt hemmamarknadspris på smör.
I detaljskiktet visar både smör och 0st en tendens till nedböjning av trenden, åtminstone delvis orsakad av inflytandet från margarinpriset, vilket äger samma trend i parti och detalj. För smörprisets vidkommande föreligger eljest ett mycket starkt vertikalt samband; de smärre fluktuationerna förete alldeles samma bild i detalj- som i partiskiktet. Relationen mellan de båda ostpriskurvorna är sådan, att man måste antaga, att de icke äro jämförbara. Tidsfördelningen av minima och maxima överensstämmer likväl nå.gorlunda.
De skildrade prissammanhangen mellan mjölk, smör och ost kunna tolkas först med stöd av uppgifter över smörprisets utveckling på exportmarknaderna och variationerna i mjölk- och smörproduktionens omfattning. En dylik tolkning skall senare försökas?
D. Fiskgruppen. Till gruppen ha hänförts: Salt sill, strömming, torsk och ägg. Gruppserien visar en påtaglig överensstämmelse med index för köttgruppen med en för samtliga varor i gruppen gemensam förskjutning av det första minimiläget tillbaka till sommaren 1923. I fiskprisserierna förekomma i vissa fall starka isolerade variationer, men bortses från dessa självständiga, sannolikt av utbudsförändringar betingade prisrörelser, synes gruppen i sin helhet karakteriserad av horisontal prispåverkan närmast från köttgruppen men eventuellt även från vegetabilie- och mjölkgruppen, där förskjutningen av det första minimiläget äger karakteristiska motsvarigheter. Renast synes prisberoendet framträda för strömming.
Mot bakgrunden av denna korta översikt över de olika undergruppernas struktur är det möjligt att bestämma jordbruksgruppens uppbyggnad. Man har härvid givetvis att utgå från den överensstämmelse, med eller utan eftersläpning, som gruppserierna sinsemellan visa. Intresset knytes främst till relationen mellan å ena sidan vegetabiliegruppen och å den andra köttgruppen resp. mjölkgruppen; fiskgruppens samm-anhang med de övriga livsmedelsgrupperna framstår som ett tämligen okomplicerat exempel på horisontalt prisberoende i konsumtionsskiktet.
Mellan vissa till vegetabiliegruppen hänförliga varor (närmast majs, korn
och potatis) och fläsk, som ju dominerar köttgruppen, föreligger ett så nära
sammanhang ur produktionssynpunkt, att man har anledning att på denna punkt söka förbindelseledet mellan de båda grupperna. Om t. ex. majspriset kan visas utöva ett avgörande inflytande på fläskproduktionens omfattning, vilken i sin tur under förutsättning av relativt konstant efterfrågan bestämmer fläskpriset, synes detta utgöra en tillfredsställande förklaring till likheten mellan resp. gruppserier, vilken under inga omständigheter fullständigt och med hänsyn till köttgruppsindex stora eftersläpning knappast alls kan föras tillbaka på en horisontal pri-spåverkan.
Under det sista årtiondet har ett flertal undersökningar av de fläskpriset be-
Det saknas i detta A stämmande faktorerna sett dagen.” sammanhang anledning
1 Se kap. VIII.
2 En utförlig litteraturförteckninz lämnas i Hanau: Die Prognose der Schweinepreise. (Vierteljahrshefte zur Konjunkturforschung, Sondenheft 18, Berlin 1930), som f. ö. utgör ett av de viktigaste arbetena på området.
att ingå på olikheterna mellan dessa framställningar med hänsyn till metod eller teoretisk ståndpunkt. Rörande för diskussionen relevanta råder
fakta
nämligen i stort sett enighet. Det torde sålunda kunna få anses ostridigt, att man normalt har att räkna med dels en dominerande negativ korrelation mellan relationen svinpris-fodermedelspris och efter förloppet av
fläskpriset
0:a 18 månader, dels en svagare positiv korrelation mellan foderpriserna och fläskpriset efter förloppet av 9 å 12 månader. Den förra korrelationen tolkas —— om än efter olika ——— som ett för svinavelns variatio-
något linjer uttryck ner under inflytande av den senare, som
räntabilitetsförändringar; aldrig
gjorts till föremål för en närmare analys, synes snarast få återföras på förskjutningar i utnyttjandet av produktionskapaciteten under omedelbart inflytande av foderkostnaderna.
Antag till en början att foderkostnaderna, vilka som sagt sortera under vegetabiliegruppen, hålla sig i stort sett konstanta, så att den enda variabeln i räntabilitetskalkylen är fläskpriset själv. Detta kommer då att falla in i en jämn cyklisk rörelse, emedan ett högt fläskpris utlöser en produktionsutvidgning, vilken pressar ned produktpriset, och detta prisfall i sin tur en produktionsinskränkning, vilken pressar upp priset o. s. v. Produktionsförändringarna återgå snarare på variationer i avelsstammen än i det relativa utnyttjandet av denna. Erfarenhetsmässigt utgör avståndet från maximum till maximum c:a 36 månader, en period som med denna tolkning av produktionsförskjutningarna lätt låter sig förklara i anslutning till de rådande produktionsförhållandena? Man synes alltså böra räkna med *att prisutvecklingen inom köttgruppen, vilken ju kan betraktas såsom uppbyggd kring fläskpriset, till en del har karaktären av ett självständigt cykliskt förlopp, som både på grund av en givetvis befintlig organisk spridning men också till följd av sitt inflytande på jordbrukarnas inköps- och produktionspolitik i någon ringa mån bör slå igenom icke endast i övriga serier inom jordbruksgruppen utan även på andra punkter inom det ekonomiska systemet. Trots denna självständiga cyklicitet är det emellertid med all säkerhet ingen tillfällighet, att man under den undersökta tiden ägt en korrelation med tre å fyra kvartals eftersläpning mellan prisrörelserna inom köttgruppen och inom vegetabiliegruppen. En stark förskjutning i foderpriset förändrar givetvis produktionens utveckling på samma sätt som fläskprisets egna fluktuationer, men viktigare är, att den därjämte direkt påverkar uppfödningens omfattning; höga foderpriser minska sålunda icke endast avelsstammen utan även utnyttjandet av avelsdjuren liksom eventuellt uppfödningstidens längd, vilket återverkar snabbare på produktionen än reduktionen av antalet avelssuggor. På sistnämnda väg kommer en specifik förändring i fläskpriskurvans form till stånd, vilken är direkt korrelerad med utvecklingen inom vegetabiliegruppen. De rubbningar i den rena fläskpriscykeln, till vilka foderprisförändringarna leda, kunna framträda som förskjutningar av dennas maxima och minima --i detta fall kan den positiva korrelationen foderpris-fläskpris t. o. m. bli starkare än den för den cykliska rörelsen centrala korrelationen - men torde ofta endast medföra en nivå-
negativa förändring, varvid korrelationen blir relativt svag. Avgörande är, på vilken punkt i fläskpriscykeln som foderprisförändringen inträffar. Ett enkelt
exempel på hur en prisförändring inom vegetabiliegruppen genom en
.förskjutning
av ett maximum kan leda till en dominerande positiv korrelation fodermedelspris-fläskpris belyses av följande diagram.
1 En avelssugga kan uppfödas på. 0:a 8 månader, dräktighetstiden är 0:a 4 och uppfödningstiden för exportsvin 6-7 månader. Uppgifterna, vilka icke stämma med dem som anföras t. ex. av Hanau, ha hämtats ur Nils Hansson: Vår svenska svinskötsel (4:e uppl. Stockholm 1927). Hanaus tolkning av uppkomsten av IS-månadersperioden är även en annan än den ovan skisserade. Förf. ansluter sig närmare till ståndpunkten hos Sewall Wright (Corn -and hog correlations. Dep. Bull. 1300. Washington D. C. 1925).
°.
Manualer o 5 :2
I8 24 so as
Den heldragna kurvan representerar den rena Den strecka-
fläskprisoykeln.
de kurvan visar fläskprisets utveckling efter rubbning av cykeln en
genom kraftig stegring av foderpriserna vid punkten 0. Att ett höjdläge nås redan efter 12 månader, har sin grund i reduktionen
av uppfödningen; höjdlägets bestånd förklaras av att utbudet förblir begränsat på grund av den inskränkning, avelsstammens och därmed produktionskapacitetens under-
omfattning
gått under inflytande av den ogynnsamma svin-foderrelationen vid punkt O. Bottenläget efter 30 månader slutligen orsakas av den ökning, som vid punkt 12 inträder i svinavelns omfattning, på grund av den gynnsamma svin-foderrelation som då föreligger.
Det ytterligt schematiska resonemanget visar, att om än köttgruppsindex delvis ger uttryck åt ett isolerat förlopp, står den gruppen dominerande varan l fläsk likväl i ett så pass starkt vertikalt prissammanhang l med vegetabiliegrupl . pen, att överensstämmelsen mellan de båda gruppserierna under den studerade ›› ehuru till l tiden, säkerligen en ej ringa del beroende på den relativa tidpunkten l . för de två prisstegringarna inom vegetabiliegruppen, dock icke kan betraktas som en tillfällighet utan ger uttryck åt ett organiskt sammanhang. Hur önskvärt det än vore att mera frågan
ingående pröva om be-stämningsgrunderna för fläskpriset för att på så sätt närmare fixera prissystemets
uppbyggnad, synes det dock på grund av problemets för denna undersökning i dess helhet perifera karaktär nödvändigt stanna vid dess allmänna påpekanden. De problemet närstående spörsmålen om den svenska fläskproduktionens omfattning och gestaltning samt den fläskexport och fodermedelsimport, denna betingar, skola upptagas till behandling i ett senare sammanhang. Det blir därvid tillfälle att närmare belysa problemet med svensk statistik?
Principiellt är tydligen frågan om prisberoendet mellan mjölkgruppen och
de övriga till jordbruksgruppen hänförda undergrupperna av samma innebörd
som det behandlade spörsmålet om köttgruppens ställning. Föreligger ett vertikalt prisberoende mellan mjölkgruppen och vegetabiliegruppen är detta sannolikt knutet till förhållandet kraftfoderpris-mjölkproduktion; en prisöverensstämmelse mellan oljekakor och smör kan även utläsas ur det statistiska materialet. I denna översikt över prissystemets uppbyggnad kan det räcka med detta konstaterande. En närmare undersökning av ifrågavarande prisbildningssammanhang synes liksom för köttgruppens vidkommande bäst ske vid diskussionen av den ställning, de till mjölkgruppen hänförda varorna intaga inom den svenska produktionen och utrikeshandeln?
Tidigare har visats, att vegetabilie-, kött-, mjölk- och fiskgrupperna samt- . liga framstå som i viss utsträckning av olik-
organiska prisgrupper mycket
artad struktur. Dessa grupper sammanknytas 1 S111 tur till ett organiskt helt bl. a. genom en horisontal prispåverkan. Denna är dock endast för fiskgrup-
1 Se kap. VIII.
pens vidkommande en tillräcklig förklaring till de prisöverensstämmelser som göra det möjligt att sammanföra de fyra undergrupperna i en större enhet. Det
— är icke uteslutet, att denna överensstämmelse har sin grund i tillfälligheter den behandlade tidrymden är alltför kort för att möjliggöra bestämda slutsatser - men en betydande sannolikhet föreligger, såsom av det anförda framgått, för att den orsakas av en vertikal prispåverkan mellan inom resp. grupper dominerande varor. Teoretiskt sett föreligger även den ovan ej berörda
s
att alla varit föremål för mekanisk 1 w möjligheten, grupperna en gemensam pris-
Utan att hur påverkan bör komma till l x påverkan. ingå på frågan, en dylik synes i det behandlade materialet, kunna flera skäl anföras mot en dylik förklaring. Å ena sidan äro de stora prisfluktuationerna inom vegetabiliegruppen otvivelaktigt utlösta av externa faktorer: veteprisets grupprisrörelsen till synes dominerande uppgång 1925 föregicks så t. ex. av en kraftig nedgång av världsskörden år 1924, framkallad av väderleksförhållandena. Det starka prisfallet inom hela vegetabiliegruppen efter höjdläget 1925 stod på samma sätt utan fråga i omedelbart sammanhang med skörde- och utbudsför-
varje
hållandena. A andra sidan visa de prisförändringar inom övriga grupper, som svara mot dessa av externa förhållanden utlösta fluktuationer inom vegetabiliegruppen, karakteristiska eftersläpningar, vilka icke stå i samklang med antagandet av en gemensam mekanisk inverkan.
2. Kapitalvamgruppen.
A. Stenkol-järngruppem Till gruppen ha hänförts: Ångkol, stora och små, ›hushållskol», gasverkskoks, stångjärn, järnbalkar, klippspik, murtegel samt ved. Gruppserien visar fram till sommaren 1928 en fallande trend, avbruten genom två korta och häftiga prisstegringar 1923 och vintern 1926/27. Efter sommaren 1928 böjer kurvan av uppåt.
Mest utpräglad återfinnes grupprörelsen i kolserierna, där de två prissprån-
under perioden kunna återföras på de kraftiga rubbningar av utbudsgen
och den engelska kolstrejken medförde. förhållandena, som Ruhrockupationen De båda prisstegringarna ha emellertid genom stark vertikal prispåverkan överförts även på vissa jårnvaror och murtegel och genom horisontal prispåverkan som det vill synas, även på ved. För de två sista varor-
i detaljskiktet,
dock från -- vilket överhuvud nas vidkommande brytes inflytandet kolpriset framstår - sannolikt mot från cement
som mycket hypotetiskt påverkan
resp. trä.
Det vertikala inom stenk0l-k0ks-»liushållskol» är
prisberoendet gruppen
starkt. Vissa karakteristiska olikheter förtjäna att framhållas. Sågivetvis lunda karakteriseras kokspriskurvan till skillnad från stenkolskurvan av en
utbildad uppbyggnad. Priskurvan för »hushållskol»
kraftigt rektangulär
visar en i förhållande till betydande amplitudutjämning samt
partipriserna
därjämte, som naturligt är, en genomgående, relativ höjning av trenden.
Inom intar prisserien för sist-
gruppen stångjärn-järnbalkar_klippspik
nämnda vara en särställning. Det förefaller sannolikt, att den är föremål för stark påverkan från efterfrågesidan. De båda andra varorna visa en nära överensstämmande med obetydligt svagare trendfall för stång-
prisutveckling
än för järnbalkar. Samtliga järnserier äro av mer eller mindre utprägjärn lat rektangulär typ.
I likhet med klippspik visar murtegel tillräckligt starka släktskapsdrag med för att hänföras till denna, trots att priskurvan för varan före-
gruppen ter vissa karakteristiska avvikelser från gruppserien och att dess första upp-
år 1923 kan tänkas fullständigt förklarad av byggnadskonjunkturen. gång Ett av som kan ha orsakat denna särställning för murtegel,
de inflytanden
cementpriset, har redan påpekats. Ett annat viktigt inflytande utnämligen
går givetvis från byggnadskonjunkturen. Det är i detta avseende av intresse, att vissa särdrag i murtegelserien nära överensstämma med de avvikelser från grupptypen som även klippspik företer. Utan en mera ingående undersökning än det här finnes anledning till, är det dock icke möjligt att avgöra, om denna överensstämmelse är mer än en tillfällighet.
Om ved överhuvud låter sig hänföras till gruppen, är måhända tvivelaktigt. När detta skett, beror det därpå, att detaljpriset på ved både kring år 1923 och än mer vintern 1926/27 visar prissprång, som sannolikt kunna återföras på horisontal prispåverkan från övriga bränslearter (koks, gas, stenkol). Typiskt nog företer partipriset på ved en delvis annan bild. Visserligen kunna detaljprisernas rörelse spåras även i partiprisutvecklingen men över denna rörelse
—— och mera framträdande - fluktuationer, vilka snarast lagras ett par andra giva serien ifråga ett släkttycke med prisserierna för byggnadsträ.
B. Mineraloljegruppen. Till gruppen hänföres: Brännolja, fotogen i parti och detalj samt bensin. Gemensamt för varorna i gruppen är ett markerat minimiläge vintern 1923/24 och en period av relativt höga priser från och med 1924 fram till 1927 (för bensin) resp. 1928 (övriga brännoljor). Bensinpriset kulminerar redan år 1924, övriga oljepriser först 1927. Gruppens uppbyggnad erbjuder i detta sammanhang intet av intresse.
I översikten över prissystemets uppbyggnad sammanfördes stenkol-järn-
till en större enhet — gruppen med mineraloljegruppen organisk kapitalvarugruppen. Till stöd för denna sammanslagning kan endast åberopas, att sannolikheten talar för att priskulminationen för de egentliga brännoljorna år 1927 utgör en direkt återspegling av kolprisernas utveckling vid denna tidpunkt. Prisberoendet mellan de båda undergrupperna är med all säkerhet rätt — år 1923 visa de motsatt —~ och dessutom
svagt kring prisutveckling
troligen av växlande styrka. Det kunde därför ifrågasättas, om mineraloljel ° gruppen icke i stället borde överföras till monopolgruppen som en särskild undergrupp under denna. Med hänsyn till att en sammanslagning med stenkol-järngruppen dock synes statistiskt möjlig under periodens senare hälft och bringar den här föreslagna gruppindelningen i närmare överensstämmelse med den konventionella uppdelningen i en konsumtions- och en produktionsvarugrupp, har mineraloljegruppen likväl sammanställts med stenkoljärngruppen.
3. Textilgruppen.
A. Bomullsgruppen. Till gruppen hänföres: Bomull och lin i råvaruskiktet samt bomullsvävnader i partiskiktet. Gruppserien visar en kraftig priskulmination vintern 1923/24 samt år 1928. Prisminimum nås vintern 1926/27.
Bomullspriset dominerar fullständigt gruppen genom ett mycket starkt positivt prisinflytande såväl horisontalt mot lin som vertikalt mot färdigprodukterna. Kurvorna för de sekundära priserna äro till skillnad från bomullspriskurvan av utpräglat rektangulär uppbyggnad. Bomullspriset synes främst
av de internationella utbudsförhållandenas — alltså skör-
bestämt gestaltning
deomfattning och lagring. Det närmare sammanhanget, som på grund av marknadens gestaltning framstår som tämligen komplicerat, kan icke här upp-
* tagas till diskussion.
B. Ullgruppen. _Gruppen omfattar: Ull, kamgarn och yllevävnader i partihandeln. Gruppserien visar två maxima, nämligen våren 1925 och 1928.
Båda höjdlägena föreligga starkast utbildade i de internationella varubörs-
Det svenska - rektangulär priserna på ull. ullpriset som är av utpräglat typ - däremot endast den första fluktuationen. Med till den ut-
speglar hänsyn ländska prisutvecklingens dominerande betydelse är det icke ägnat att för-
våna, att de svenska hel- och halvfabrikatpriserna trots detta visa båda maximilägena fullt utbildade. Som den sista kulminationen framträder svagare i halv- än i helfabrikatskiktet och som denna prisvåg sammanfaller med en fluktuation inom bomullsgruppen, synes det icke uteslutet, att den delvis kan spegla en horisontal prispåverkan från denna i helfabrikatskiktet. Antagandet är emellertid mycket osäkert, eftersom de använda prisserierna endast i begränsad utsträckning torde motsvara varandra. Den svenska råvaruseriens egendomliga förlopp ger anledning att ifrågasätta dess representativitet.
Förhållandet mellan de två under textilgruppen sammanförda undergrupperna är alltså av ungefär samma art som relationen mellan stenkols- och brännoljegrupperna. Att bomulls- och ullgrupperna sammanföras, trots att sannolikheten endast talar för en partiell horisontal prispåverkan, har sin grund däri, att en sammanslagning under periodens senare hälft är statistiskt möjlig och med hänsyn till gruppernas organiska sammanhang i detaljskiktet även teoretiskt motiverad.
4. M onopolgruppen.
A. Kemikaliegruppen. Gruppen omfattar: Kalisalt, superfosfat, chilesalpeter, jordbrukskalk, soda, zinkvitt, anilin och cement. Gruppserien äger en utpräglad rektangulär uppbyggnad, saknar korta prisfluktuationer och visar en svagt fallande trend.
En särställning inom gruppen intaga de båda färgämnena, som visa en i stort sett horisontal trend med ett fåtal kraftiga prisfluktuationer. I övrigt brytes regeln, att de till gruppen hänförda priserna icke förete några korta prissvängningar, endast för chilesalpeter, vars pris likväl som de övriga har klart fallande trend. ›
Gruppen sammanknytes delvis av ett horisontalt prisberoende, men den i dominerande faktorn vid uppkomsten av den enhetliga prisutvecklingen torde likväl, som redan tidigare framhållits, få sökas i den likartade produktionsoch utbudsorganisation som dessa varor äga.
B. Trägruppen. Gruppen omfattar olika slag av byggnadsträ. Gruppserien visar priskulminationer sommaren 1923 samt vintern 1927/28.
De tre slag av byggnadsträ, som medtagits, nämligen bjälkar, hyvlade bräder (golvträ) samt sparrar, äga alla en prisutveckling av rektangulär typ. Detta synes naturligt, med hänsyn till att de av kommerskollegium redovisade priserna gälla för avsättning på byggnadsmarknaden i Stockholm och alltså i viss utsträckning måste äga karaktären av lokala monopolpriser.
Monopolgruppen i sin helhet är givetvis endast att betrakta som en restgrupp. Orsaken till sammanförandet under gruppen av olika i betydande utsträckning av varandra oberoende priser är, som tidigare framhållits, att de sammanslagna restserierna äro av en så. pass enhetlig typ, att det synts lämpligt att skilja dem från övriga i alla avseenden från varandra skilda restserier, alltså de vilka i översikten över prisutvecklingen hänförts till stapelvarugruppen.
5._ S tapelvamgmppen.
Gruppens omslutning har tidigare angivits. En skildring av de olika varuprisernas utveckling är i detta sammanhang onödig.
Det blir i det följande tillfälle att på olika punkter utfylla föregående korta översikt över varuprissystemets uppbyggnad. Närmast kan hänvisas till kap. VIII, X och XI.
ANDRA AVDELNINGEN
SVERIGES N ÃRIN GSLIV OCH DE INTERNATIONELLA KON J UN KTURERN A
ÅREN 1922-1931
KAP. VII.
Översikt över de centrala prisbildningsfaktorernas
utveckling.
De yttre dragen av Sveriges ekonomiska utveckling efter kriget torde vara. så allmänt kända, att en skildring därav i detta sammanhang är onödig. För
en kortfattad framställning av förändringarna i nationalinkomst, sparande,
priser, produktion och handel samt i arbetskraftens sysselsättningsgrad kan hänvisas till arbetslöshetsutredningens betänkande I, »Arbetslöshetens omfattning, karaktär och 0rsaker», avd. III och V.‘ Det synes därför möjligt att i detta sammanhang gå direkt till frågan om arten av de processer som bestämt utvecklingen för att på så sätt söka nå fram till en klarare uppfattning om det svenska näringslivets ställning i det internationella konjunkturförloppet. Detta problem kan angripas från flera olika sidor. Om framställningen här utgår från de centrala faktorerna i den allmänna prisbildningsprocessen, alltså köpkraft, priser och varuavsättning, innebär detta icke något ställningstagande till frågan om konjunkturförloppets natur. Motivet är, att man med detta framställningssått direkt anknyter till de faktorer vilka man på i föregående avdelning angivna grunder har anledning antaga förmedla konjunk-
turspridningen.
Det statistiska material med vilket man har att arbeta vid försöken att bestämma den faktiska utvecklingen av nyssnämnda tre storheter är i flera avseenden mycket otillfredsställande. Av i kap. II angivna skäl kan köpkraftens relativa storlek vid olika tidpunkter approximativt beräknas med ledning av uppgifter från bankstatistikenf men denna visar på centrala punkter svagheter, vilka göra det omöjligt att nå fram till goda resultat. Konsumtionsprisnivåns förändringar speglas sannolikt relativt riktigt av Socialstyrelsens levnadskostnadsindex. Vid beståmningen av avsättningsförhållandena åter måste man utgå från ett material, som endast ytterst ofullkomligt och blott undantagsvis direkt belyser utvecklingen. Att det likväl icke synes omöjligt att nå fram till positiva resultat beror väsentligen därpå, att den överensstämmelse som enligt vad framställningen i kap. II gav vid handen — råder mellan samt av avsätt-
kontinuerligt köpkraft produkten
1 Statens offentliga utredningar 1931: 20.
2 K. Bank- och Fondinspektionen: Uppgifter om bankerna (Statistiska meddelanden, Ser. E.) samt Svenska bankföreningens styrelses årsberättelser.
ning och priser är axiomatisk, så att de statistiska uppgifterna rörande dessa storheter kunna användas för inbördes kontroll; med kännedom om köpkraft
_ och priser kunna så t. ex. luckor i avsättningsserien utfyllas, och om det resultat, man därvid når, stämmer med vad man på andra grunder vet om avsättningens utveckling, består en viss sannolikhet för riktigheten i bestämningen av alla tre storheterna. Det anförda är ägnat att understryka det självklara förhållandet, att vad man åsyftar med en bestämning av den centrala prisbildningsprocessens gestaltning icke är att verifiera prisekvationerna utan att få en föreställning om förändringarna av de numeriska relationerna inom dessa, vilken kan tagas till utgångspunkt för en undersökning av olika faktorers roll i det konkreta marknadsförloppet.
Såsom framgick av diskussionen i kap. II, måste en bestämning av köpkraftsutvecklingen för närvarande byggas på en beräkning av kvantiteten betalningsmedel. Denna kan approximativt sägas motsvara den utelöpande sedelmängden minus bankernas kontantreserv plus summan av inneståendz nettotillgodohavanden i svensk valuta på checkräkning (fram t. o. m. år 1996 giroräkning samt löpande räkning avista) och outnyttjad kredit i räkningf
Vid beräkningen av den cirkulerande” sedelmängden vållar bestämningen av bankernas sedelreserv svårigheter, emedan den i bankstatistiken redovisas sammanslagen med bankernas tillgodohavanden på giroräkning i riksbanken. Man känner emellertid även storleken av den del av riksbankens giroskuld som icke utgör »statsmedel». Denna skuld inkluderar visserligen andra poster än bankernas tillgodohavanden —— bl. a. den innestående delen av avbetalningslånefonden - men torde likväl av
ge en tillräckligt god bild förändringarna i dessa, för att man genom att subtrahera den från summan av bankernas reserv i sedlar och på riksbanksgiro skall erhålla ett i stort sett riktigt mått på utvecklingen av bankernas sedelreserv. Felet vid en beräkning av den cirkulerande sedelmängden med hjälp av nu nämnda mått på reservernas storlek blir dels av relativt ringa omfattning, dels verkar det icke i någon bestämd riktning.
Bestämningen av mängden checkmedel i svensk valuta ger ett avsevärt sämre resultat. Orsaken därtill är främst att söka i bankstatistikens sätt att redovisa s. k. valutaräkningar? Förvärvar exempelvis en exportör en fordran i utlandet, vilken han sätter in på. inhemsk bankräkning. med förbehåll, att tillgodohavandet skall disponeras i främmande valuta, redovisas insättningen bland aktiva såsom fordran mot utländsk bank och bland passiva såsom insättning på checkräkning, ehuru den icke ger innehavaren av checkfordran dispositionsrätt över köpkraft i inhemsk valuta. Betydelsen av detta redovisningssätt för tolkningen av de bankstatistiska uppgifterna över den kort-
1 Beträffande de teoretiska brister som vidlåda denna bestämning jfr ovan sid. 37.
2 Den cirkulerande sedelmängden - i motsats till den utelöpande ——— betecknar här och i det följande icke den sedelmängd som i strängare mening är cirkulerande utan den utelöpande sedelmängden minus den del därav som ligger inne hos bankerna, alltså med den justering som omnämnes sid. 41.
3 Jfr Karin Kock: Svenskt bankväsen i våra dagar (Stockholm 1930) sid. 106 ff.
i fristiga kapitalexporten berördes i förbigående i kap. III. Vid bestämningen av köpkraftsutvecklingen utgör tydligen sammanslagningen av checktillgodohavanden i inhemsk och främmande valuta en allvarlig felkälla, när bruket av valutaräkning är av någon betydelse. Man måste räkna med att detta varit förhållandet i Sverige under den tid, denna undersökning avser, vilket medför, att uppgifterna över kvantiteten checkmedel isynnerhet under åren före den sista krisen icke kunna antagas vara representativa för här ifrågavarande syften. Ett motsvarande fel kan vidlåda serien för outnyttjad krei dit i räkning, ehuru det där måste tillmätas mindre betydelse. j
En annan brist i båda de sistnämnda serierna är att utländska firmors och personers tillgodohavanden och krediter i svenska banker icke redovisas för sig. Detta förhållande, som är av stor vikt för bedömandet av de internationella betalningsrelationerna, synes i förevarande sammanhang vara av något mindre betydelse. Slutligen kan påpekas, att man vid bestämningen av mängden bankbetalningsmedel icke behöver befara dubbelräkningar till följd av transaktioner mellan bankerna, emedan dessa redovisas för sig. .
Redan vid beräkningen av kvantiteten betalningsmedel, vilken dock endast är första led-et i bestämningen av köpkraftens omfattning, tvingas man alltså acceptera ett resultat behäftat med allvarliga brister. Under nästa etapp, justeringen med hänsyn till förändringar i cirkulationshastigheten, ökas osäkerheten än ytterligare. Av framställningen i kap. II framgick, att man med en konventionell bestämning av penningmängden efter ovan angivna linjer har att räkna med tre olika orsaker till förskjutningar i pengarnas cirkulations- , hastighet, nämligen ändrade intervaller mellan utbetalningarna för produktiva tjänster, förändringar i medelsreservernas storlek, alltså i förhållandet mellan den statistiskt inregistrerade och den i teoretisk mening cirkulerande penningmängden, samt förskjutningar i varuomsättningshastigheten i mellanskikten? Av dessa saknar sistnämnda faktor i detta sammanhang betydelse. Den första faktorn är ytterligt svårbedömd. Om man till följd av bristen på belysande material tvingas lämna den åsido, är den reala innebörden därav, att man för dess vidkommande presumerar konstans. Att man under en så begränsad tid som undersökningen avser därigenom inför något fel av betydelse synes icke sannolikt. Man måste dock räkna med möjligheten av en viss böjning av trenden. Det återstår under dessa förhållanden endast att
medelsreservernas betydelse. j pröva
Vad beträffar utvecklingen av kontantreserverna under periodens tidigare år, i är det till en början en känd sak, att en ansenlig tesaurering av bl. a. svenska
kom till stånd i de valutasvaga länderna under åren före den tyska vaj sedlar * lutastabiliseringen. Man äger vissa upgifter över återströmningen av sedlar i från utlandet, vilka i följande tablå sammanställts med det beräknade nettot av turistutgifter i utlandet, det enda tillgängliga indiciet på utströmningens om- 5 fattning.
1 Jfr ovan sid. 37 ff. och sid. 47 ff.
Beräknad återatrömning av Beräknat netto av
sedlar turistutgifter
(Milj. kr.)
Totalt Från Tyskland
1922 . . . . . . . . . 26 17 43
1923 . . . . . . . . . 29 16 25
1924 . . . . . . . . . 34 21 20
Summa 54 88
En väsentlig del av de exceptionellt höga utgifterna under år 1922 motsvarades med all sannolikhet av en sedelutströmning till de valutasvaga länderna. Av de i tablån anförda uppgifterna att döma förefaller det under dessa omständigheter, som om återströmningen skett tämligen långsamt. Man synes ha skäl att räkna med en kulmination i den utländska tesaureringen under början av år 1923 eller eventuellt något senare. Är detta antagande riktigt, böra uppgifterna över sedelmångden under och omkring år 1923 på grund av sänkt cirkulationshastighet ligga högre, än som är motiverat med hänsyn till köpkraftsutvecklingen, och sålunda en justering vara påkallad.
Man har vidare antagit, att omloppshastigheten pressades ned genom en avsevård relativ ökning av de inhemska medelsreservernaf* Uppfattningen bygger j närmast på satsen, att en dylik förskjutning är deflationstypisk, men stödjes
J därav, att sedelmängden visade en avsevärt svagare tillbakagång än priserna.
l
i Förf. kan för sin del endast i begränsad omfattning ansluta sig till ifrågavarande ståndpunkt i vad avser de år som omfattas av denna undersökning. Beträf-
‘ fande de privata medelsreserverna gäller, att de påverkades icke endast av fal- I lande priser utan även av vikande penninginkomster. Från 1921 till 1922
inregistreras en nedgång i industriarbetarnas reallöner. Uppgifter över utvecklingen inom jordbruket giva därjämte vid handen, att likviditetssituationen där var mycket pressad. Såsom närmare utförts i kap. II,‘ förefaller det under dessa omständigheter föga sannolikt, att de privata medelsreserverna skulle ha ökats under loppet av år 1922. Följande år svänger inkomst-prissituationen i någon mån om, men utvecklingen är då av mindre intresse, emedan det är under den våldsamma omkastningen mellan nyssnämnda år som man har
1 anledning räkna med möjligheten, att en snabb reservökning berövar serierna
J deras representativitet. Efter 1922 behöver man, synes det, endast taga hänsyn till eventualiteten av en relativt jämn stegring av medelsreserverna, som tenderar att hålla sedelmängden uppe. Skulle reserverna under den tid då realinkomsterna voro vikande ha pressats samman, föreligger emellertid möjligheten av en relativt hastig minskning av cirkulationshastigheten år 1923.5 Även beträffande affärsföretagens kontanta reserver gäller, att de knappast under år l
1 Källa: Sveriges Riksbank 1924, sid. 13*. i
2 Källa: Kommersiella Meddelanden 1928, sid. 747. Uppgiften för år 1922 omfattar 3 även gåvor till nödlidande i förut krigförande länder.
3 Jfr t. ex. Heckscher: Penningväsende och penningpolitik... 191417-1925 kap. VII. Heckschers framställning gäller närmast förhållandena år 1921.
4 Jfr sid. 50 ff.
5 Man bör dock observera, att om antagandet av en kraftig reservökning år 1921 är i riktigt, sammanpressningen följande år knappast bör ha givit upphov till en reaktion år 1923.
1922 kunna ha undergått någon nämnvärd relativ ökning, emedan eventuella tendenser i denna riktning motverkades av nödvändigheten att likvidera förluster. Läget på penningmarknaden var icke heller gynnsamt för ökad reservhållning. Det återstår under dessa förhållanden att förklara sedelcirkulationens eftersläpning i förhållande till priserna redan sistnämnda år. Det enda alternativet till minskad omloppshastighet är tydligen ökad varuavsåttning, en möjlighet vilken man sannolikt ansett utesluten till följd av marknadens de- . primerade läge. Emellertid ger en granskning av det statistiska materialet,
i
som senare skall visasf stöd åt antagandet, att varuavsättningen redan från början av år 1922 var stigande. Uppgången i avsättningen är dock knappast tillräcklig att förklara sedelmängdens utveckling år 1923; denna gick nämligen då i stigande riktning. Det torde därför vara till denna tidpunkt, då situationen emellertid påverkades även genom den utländska tesaureringens kulmination, som man får lokalisera en eventuell nedgång i cirkulationshastigheten till följd av ökade medelsreserver. Resultatet stämmer med vad man a priori hade anledning förmoda.
Det inflytande som reservpolitiken med all sannolikhet utövat på utvecklingen av kvantiteten bankbetalningsmedel under den av undersökningen omfattade tidenbetingas med all säkerhet icke så mycket av förändringar i kassareservernas relativa omfattning ur företagens och de enskildas synpunktz som av strukturella och konjunkturella förskjutningar i den banktekniska formen för placeringen av likvida medel. Dessa kunna för det första hållas på checkräkning, de kunna vidare vara placerade på uppsägningsräkning (fram t. 0. m. år 1926 giroräkning och löpande räkning avista resp. löpande räkning med viss tids uppsägning), och slutligen även föreligga endast i form av en kreditreserv, alltså som ett konstant belopp outnyttjad kredit i räkning. De till ,i omsättningen på fondmarknaden knutna banktillgodohavandena, vilka till en del utgöra en reservoar, som upptar från rörelsen temporärt frigjorda medel I och omvänt, samt därför kunna tendera att variera i motsatt riktning mot rörelsenf torde företrädesvis föreligga i form av medel på check- eller uppsägningsräkning. Reserverna inom handeln och det produktiva livet, vilka böra tendera att variera parallellt med omsättningen, kunna däremot antagas till en väsentlig del taga formen av outnyttjad kredit. Sker en överföring från check- till
är detta likvärdigt med en ökning av cirkulationshastig-
uppsägningsräkning,
heten för checkmedel. Kommer en omläggning till stånd, varigenom en reserv på uppsägningsräkning ersättes med en kreditreserv, sjunker cirkulationshastigheten för den outnyttjade krediten; inom parentes kan nämnas, att en omläggning av sistnämnda slag normalt torde förutsätta, att reserven över-
1 Kap. VIII och XI.
2 Termen kassareserv användes här i sin egentliga betydelse. Den betecknar alltså icke medelsreserven utan de medel som ur de enskildas och :företagens synpunkt uppfattas som ett sparande på kort sikt. Frågan gäller i det följande, hur valet av bankform för kassareserverna in.fluerar på utvecklingen av medelsreserven, ett problem vid bestämningen av cirkulationshastigheten som på grund av sin speciella, tekniska karaktär i föregående avdelning lämnades åsido.
3 Jfr ovan sid. 51.
flyttas från en kund till en annan? Vill man eliminera inflytandet på penning-
mängden från dylika förskjutningar i reservhållningens form, kan det icke
ske annat än genom att penningdefinitionen utvidgas att omfatta aven medel på uppsägningsräkning. En dylik summering är emellertid en föga tillfredsställande utväg, då den kan vara ägnad att skyla relevanta differenser i utvecklingen av de olika serierna. Det synes därför nödvändigt att även direkt pröva, i vilken utsträckning fluktuationer i beloppet checkmedel resp. outnyttjad kredit äro förbundna med motsatta förändringar i summan av insättningarna på uppsägningsräkning. Några bestämda resultat kan man givetvis icke hoppas att nå, men det bör likväl vara möjligt att bedöma, i vilken utsträckning och när man vid bestämningen av köpkraftsutvecklingen har att räkna med möjligheten, att förändringar i reservernas form påkalla en justering av serierna för checkmedel och outnyttjad kredit med hänsyn till fluktuationer i cirkula-
tionshastigheten.
Uppsågningsråkningen utgjorde i början av det gångna decenniet en ännu icke fullt inarbetad nyhet. Det är karakteristiskt, att medan bankernas inlåning på övriga räkningar under deflationstiden kraftigt begränsades, insättningarna på uppsägningsräkning visade en tämligen jämn uppgång, vilken måste återgå på en koncentration av reserverna till denna räkning. Att man i denna strukturella förskjutning har att söka den viktigaste orsaken till checkinsåttningarnas våldsamma nedgång åren 1922 och 1923 synes höjt över allt tvivel. Följande sammanställning talar sitt tydliga språk?
I n n e s t ä e n d e
_ Check- 0. npp- Cirkule-
Å r Checkräkning sâgn. samt outn. rande se-
Chseaclz g _:iik:pp
kredit delmängd
. . P . . . P . . . Pr . P .
Mxlj. kr. Milj. kr. fa; M113. kr.
fögåålj_ 01%_ försåg_ faisogi.
1922 (jan) . . . . . . . . . 1004 1 161 1579 1923 › . . . . . . . . . 686 - 31.7 1094 — 5.8 1422 -— 9.9 — 7.9
1924 › . . . . . . . . . 554 — 19.2 1 018 - 6.9 1 280 - 10.0 - 1.5
1925 › . . . . . . . . . 454 - 18.1 897 — 1 140 - 10.9 - 5.0
11_.9
Nedgången i insättningarna på checkräkning är fullständigt inkommensura-
bel med kontraktionen av sedelmängden. Om man emellertid slår tillsammans checkmedlen med insättningarna på vilket betyder, att
uppsägningsräkning,
inflytandet från en eventuell förändring av reservernas form på checkmedlens cirkulationshastighet elimineras, visar summan en fortgående kontraktion, som
1 Jfr sid. 138 ff.
2 Jfr diagram I sid. 141 samt tabellen i bihanget. Dessa utförligare sammanställningar giva en kontroll på ovan anförda uppgifters representativitet. Januari framstår såsom en av eventuella förskjutningar i olika transaktioners säsongfördelning sannolikt relativt oberörd månad. Uppgifterna i denna och följande tablå. korrespondera mot dem i tabellen till diagram I -a de äro likväl icke säsongrenade —— och äro liksom dessa beräknade på basen av avkortade primäruppgifter.
väsentligt bättre överensstämmer med vad man på grund av sedelcirkulationens utveckling hade anledning att vänta. Eftersom de anförda siffrorna gälla januari månad resp. år, torde den låga reduktionssiffra, sedelmängden visar 1924, få ses mot bakgrunden av den utländska tesaureringen och en eventuell ökning av de inhemska medelsreserverna.
Slår man tillsammans de innestående medlen på check- och uppsägningsråkning med den outnyttjade krediten i räkning, erhålles en serie, vilken visar ett betydligt hastigare fall än serien för sedelcirkulationen. Även om man genom inråknande av uppsågningsmedlen eliminerar inflytandet från förändringar i reservernas form, framstår sålunda kontraktionen av försörjningen med bankbetalningsmedel som förvånande häftig. En tänkbar möjlighet år att de intäkter som utgingo i eheckmedel sjönko i relation till kontantinkomsterna. En annan förklaringsgrund kan vara att man omedelbart efter fredskrisen på i kap. II närmare diskuterat sätt* kom upp i en abnormt hög medelsreserv, vilken ånnu vid början av perioden ej reducerats genom för-
—— för den kreditens vidkommande —— lustlikvidering resp. outnyttjade genom en nedsättning av beloppen beviljad kredit men vars avveckling fortgick under år 1922 och framåt. Rymmer sistnämnda antagande någon sanning, få tydligen serierna för försörjningen med bankbetalningsmedel vid bestämningen av köpkraftsutvecklingen underkastas en något kraftigare justering,
än som påkallas blott av uppsägningsräkningens utveckling? Det slutliga
avgörandet av frågan om den sannolika kontraktionsgraden hos köpkraften och därmed av frågan om reservutvecklingen får anstå, tills en jämförelse kunnat göras med andra relevanta serier. Att kontraktionen ligger mellan serien för sedelmängden, justerad för tesaurering, och den sammanslagna serien för medel på checkräkning samt i outnyttjad kredit, justerad för överförandet av reserver till uppsägningsräkning, kan tagas för avgjort. Vilken av nyss skisserade förklaringsgrunder till det häftiga fall, sistnämnda serie visar, som kommer sanningen närmast är avgörande för var mellan de båda gränserna man har att söka det riktiga måttet på köpkraftsreduktionen.
1 Sid.51.
2 Den med bankmedehsutvecklingen förbundna. köpkraftsminskningen inträder, när utbetalningarna vid oförän-drad totalkredit reduceras. När de kassareserver som därvid erhållas tagas i anspråk för likvideringen av med utbetalningsreduktionen förbundna förluster — i själva verket endast den form, kreditvolymens anpassning efter utbetalningarna i ett fall av angiven art erhåller —- påverkas icke köpkraften av den till _följd av likvideringen inregistrerade nedgången i penningmängden. Företeelsen bör noga skiljas från en likvidering med sparmedel av en förlust på grund av att sparandet överstiger investeringarna utan föregående minskning av E. I sistnämnda fall begränsas köpkraften genom själva differensen mellan sparande och investeringar, vilket medför, att köpkråften, när förlusten likvideras med sparmedel och differensen ifråga sålunda utjämnas, under i övrigt oförändrade förhållanden återställes till sin tidigare omfattning. I ovan berörda fall däremot reduceras köpkraften genom en partiell minskning i de produktiva utbetalningarna, förbunden med ett sparande av den genom reduktionen realiserade vinsten för vissa företagare. En utgående förlust erhålles alltså även i detta fall genom en ökning av sparandet, men när denna förlust likvideras med sparmedel kvarstår köpkraften vid den lägre omfattning, den erhållit genom sänkningen av värdet av E. Skulle förlusten icke likvideras på angivet sätt, erhålles en kumulativ köpkrafts- och prisreduktion, en variant alltså av den process som skildrats sid. 31 ff. Situationen förändras givetvis, om det vid utbetalningsreduktionen erhållna nettot betraktas som vinst och går till konsumtiv användning. Jfr sid. 28 f.
10-331179
En tablå över utvecklingen under följande år visar denna bild.
Innestående (milj. kr.)
. . Check- upps.—
checmkn. Ontn. kredit rakn.,’ontn.
Uppjgfiyngs‘ kredit
I
1926 (jan.) . . . . . . . . . . . . . . 421 329 249 999
1927( › ) . . . . . . . . . . . . . . 422 283 271 976
1928( › )- _ . . . . . . . . . . . . . 430 252 295 977
1929( 2 ) . . . . . . . . . . . . . . 418 266 287 971
› ) . . . . . . . . . . . . . . 416 293 273 982 1930(
Vad som hår i första hand påkallar uppmärksamhet är den parallella ökningen av cheokmedel och outnyttjad kredit åren 1926-1928, samtidigt som medlen visa en tillbakagång. Följden av dessa mot-
på uppsägningsräkning
satta rörelser blir relativ konstans i den sammanlagda serien; den maximala
uppgår endast till 0:a 2 %. I serien för cheekmedlen år diffe-
förskjutningen
rensen mellan högsta och lägsta siffra under dessa år också endast 0:a 2 %, i serien för uppgår den till 0:a 23 % samt i serien för out-
uppsågningsräkning
kredit till cza 18 %. En viss möjlighet finnes, att man under åren nyttjad ifråga har att räkna med ett ersättande av likviditetsreserverna på uppsägningsråkning med kreditreserver. Såsom redan framhållits, bör en förskjutning av denna art av reserverna mellan olika kunder
återgå på en ändrad fördelning —— man kan utan risk såga olika slag av kunder.
När utvecklingen redan under åren 1928-1930 slår om i motsatt riktning med fallande siffror för checkmedel och outnyttjad kredit samt stigande belopp
utgör detta ett stöd för riktigheten av det nyss an-
på uppsågningsräkning,
förda. Det år att man icke kan stanna vid ett åberopande av föränd-
tydligt,
ringar i reservernas form som orsak till fluktuationer i penningmångdsserierna, hur väl än detta. antagande passar in i den statistiska bilden, om förklaringen l
med l förutsätter, att man räknar med kastningar i bankkundernas reservpolitik bl-ott ett års mellantid under en period, man vanligen betraktar som ett
par sammanhängande konjunkturuppsving och då relationen mellan inlåningsräntor och kreditavgifter icke förändrades i relevanta avseenden. Givetvis kan
den möjligheten icke avvisas, att förändringarna av beloppen på uppsägnings-
och i outnyttjad kredit sakna inbördes sammanhang. Seriernas på-
råkning
fallande jämna »Scherenbewegung» ger dock anledning att pröva, om de kunna tankas gemensamt återgå på något moment i den ekonomiska utvecklingen, vars gestaltning fram till år 1928 utlöste en överströmning av betalningsmedel till en viss krets av bankkunderl direkt eller indirekt från någon
1 Beträffande förskjutningarna i beloppet outnyttjad kredit märkes nämligen, att ökningen mellan januari 1926 och januari 1928 uppkom genom att beloppet beviljad kredit sänktes med 32 och kreditutnyttjandet med 78 milj., medan minskningen av den outnyttjade krediten mellan januari 1928 och 1930 återgick på en ökning av beloppet beviljade krediter med 50 och av kreditutnyttjandet med 72 milj.
kategori, vars kassareserver till en väsentligare del bruka föreligga på uppsägningsräkning, för att eftêr nämnda tidpunkt verka i motsatt riktning. Som redan tidigare framhållits, har ma.n anledning att räkna med att reserverna för produktion och handel dominera den outnyttjade krediten i räkning, medan börsmedel, i den mån de lösgöras från få antagas placerade på
spekulationen, bl. a. uppsägningsräkning. Sistnämnda räkning är emellertid en mycket
heterogen — i främsta rummet torde
inlåningsform på uppsägningsräkning
placeras tillfälliga överskott av mycket växlande ursprung, ev. även i främmande valutal — varför att med det är omöjligt bestämdhet säga, i vilken utsträckning fluktuationer i börsmedlens omfattning kunna sätta spår i dess utveckling; man har likväl anledning att antaga, att börsmedlen äro en av de mera variabla posterna under detta vilket att de, även om
konto, medför,
de icke skulle vara kvantitativt dock kunna bestämma dess
dominerande, korttidsutveckling.
Att förklara förskjutningarna i anknytning till Iitvecklingen av produktion och handel synes icke gärna möjligt, då år 1928 icke för dennas vidkommande i något relevant avseende framstår som en vändpunkt. Annorlunda förhåller det sig, såsom följande tablå* visar, med utvecklingen på kapitalmarknaden.
Riksbankens Omsättningen aktieindex: å. Sthlms årsmedeltal Beggégm . . fondbörs: ner (pi-oc. av dagsmedeltal
€ml m.‘]s.s‘1 )
pm) (1000 kr.) 1926 . . . . . . . . . . . . 148 965 156 1927 . . . . . . . . . . . . 168 1494 262 1928 . . . . . . . . . . . . 224 2094 368 1929 . . . . . . . . . . . . 239 1923 270 1930 . . . . . . . . . . . . 212 2256 255
Söker man en eventuell gemensam orsak till de olika dragen i den monetära bilden i börsutveoklingen, måste komma att gå efter un-
förklaringen
gefär följande linjer. (Från förändringarna på checkräkning bortses tills vidare.) Börsexpansionen suger till sig en del likvida reserver (nedgången av insättningarna på De monetära som när-
uppsägningsräkning). tillgångar
mast genom den livliga emissionsverksamheten - de anförda ut-
uppgifterna
göra tyvärr ett föga mått dennas -- tillföras bl. a.
tillförlitligt på det pro-
duktiva livet, möjliggöra en av en del av driftskrediten
avveckling (ned-
gången av det utnyttjade kreditbeloppet) och bereda samtidigt möjligheter till en minskning av på kredit i vilka emellertid icke ut-
anspråken räkning, nyttjas fullständigt (nedgången av beloppet beviljade krediter i räkning abso-
lut sett mindre än nedgången av När
kreditutnyttjandet). börsexpansionen
1 En för förfzs räkning utförd undersökning av förhållandena vid Svenska Handelsbankens huvudkontor visar, att de tillfälligt placerade, individuella överskottsposterna stundom uppgå. till mycket betydande belopp, varför icke ens tämligen starka rörelser på denna räkning kunna tillmätas större vikt. Den utförliga kommentaren här motiveras av att materialet ger anledning till belysande av vissa betydelsefulla -’ frågeställningar. Källa, Ekonomisk översikt. För vissa brister med avseende på uppgifternas inbördes jämförbarhet, se noterna till resp. tabeller i nämnda publikation. 3 Jfr dock arbetslöshetsutredningens betänkande I, tabellbilaga D.
retarderas, slår utvecklingen i angivna avseenden givetvis om. Är denna tolkning i princip korrekt, skulle förändringarna°i reservernas form sålunda återgå på ett ianspråktagande av vissa medel, knutna till utvecklingen på börsen, vilket inträder jämsides med en automatisk ökning av en del reserver för produktion och handel. Medan den ändring i formen för reserverna, som möter under decenniets första är strukturell, framstå förskjutningarna åren
år,
1926—193O såsom rent konjunkturella. Den direkta, strukturella förvandlingen av reserverna lämnar givetvis köpkraften oberörd. Med den konjunkturella omläggningen, som går över en självständig minskning av en och ökning av en annan art av reserver, förhåller det sig på annat sätt; minskningen av reserverna på uppsägningsräkning ökar köpkraften, i den mån den ej neutraliseras genom en kreditkontraktion (i detta fall realiserad bland annat genom en återbetalning av en del av den utestående krediten i räkning), och ökningen av reserverna i outnyttjad kredit måste på likartat sätt minska köpkraften, om den ej förbindes med en ökn-ing av penningmängden (realiserad genom att beloppet beviljad och utnyttjad kredit ökas). Om beloppet beviljad kredit kvarstode den utestående krediten minskades med
oförändrat,
det belopp, varmed reserverna på uppsägningsråkning reducerats, och hela ökningen av den outnyttjade krediten bevarades som reserv, skulle man erhålla en oförändrad sammanlagd reservhållning och en nominell ökning av penningmängden, jämnt neutraliserad av överflyttningen av reserverna till outnyttjad kredit. När som här beviljad kredit något reduceras, modifieras re-
beloppet
sultatet en mindre reduktion av det sammanlagda reservbeloppet och
genom en däremot svarande begränsning av den nominella penningmängdens ökning.
Trots den betydande osäkerhet som vidlåder föregående försök till tolkning
- måhända är det motiverat av den bankstatistiska bilden åren 1926-1930 att än en gång understryka den starkt hypotetiska karaktären hos det grund-
att de diskuterade seriernas relativa utveckling icke
läggande antagandet,
endast är en - materialet berättiga till slutsatsen, att
tillfällighet synes man vid en bestämning av köpkraftsutvecklingen under ifrågavarande tid bör räkna med nödvändigheten av en justering av de behandlade penningmängdsserierna i de riktningar, diskussionen givit vid handen. Utvecklingen åren 1930 och 1931 diskuteras lämpligen först i anknytning till ett mera omfattande material.
Resonemanget har hittills utgått från ett begränsat siffermaterial. En sammanfattande bild av de sannolika köpkraftsförändringarna erhålles med utgångspunkt från fullständiga säsongrenade serier för utvecklingen av de relevanta storheterna. I diagram I* lämnas en grafisk sammanställning av förändringarna i den cirkulerande sedelmängden och i de belopp som innestå på check- resp. uppsägningsräkning samt i outnyttjad kredit. Samtliga kurvor äro säsongrenade.
Beträffande utvecklingen fram till och med år 1929 synes icke mycket vara att tillägga: diagrammet styrker de tidigare anförda sifferuppgifternas repre-
1 Källa: K. Bank- och Fondinspektionen, Uppgifter om bankerna. Rörande metod vid beräkningen, se bihanget.
Diagram I. Utvecklingen av penningmängd och köpkraft.
100 milj. kronor.
7922 7923 7929 7925 1926 7927 7926 7929 7930 7937
------- -- Innestâende å. checkräkning (säsongrenad serie).
--------- -- Cirknlerande sedelmängd (säsongrenad serie).
Innestående å. uppsägningsräkning (säsongrenad serie).
-------- -- Outnyttjad kredit i räkning (säsongrenad serie).
-------
-- Frihandstrend för köpkraftsntvecklingen.
sentativitet. Med ovan motiverade justeringar av serierna för penningmängden kommer man fram till att köpkraften bör ha förändrats i huvudsaklig överensstämmelse med den på diagrammet inlagda frihandskurvan. Denna får dock givetvis icke uppfattas annat än som en approximativ trendlinje; isynnerhet under de tvâ första och de två sista åren kan felslagningen vara avsevärd. År 1922 har trendlinjen lagts något över kurvan för sedelmängden och givits en obetydligt starkare vinkel; sedelmängdens utveckling under detta år kan visserligen antagas ha varit tämligen representativ, men osäkerheten beträffande orsakerna. till den häftigare .redaktionen av den kraftigt ökade kvantiteten bankbetalningsmedel synes motivera en förskjutning av trendlinjen av angiven art. Under närmast följande år har trendlinjen dragits rak från slutpunkten år 1922 till det för resp. serier gemensam-
ma bottenläget 1925. Den eliminerar alltså dels den temporära ökningen av sedelmängden år vilken av tidigare angivna skäl ej torde vara 1923, representativ, dels den starkare brytningen i kurvorna för
bankbetalningsmedel,
vilken åtminstone till en väsentlig del återgår på reservpolitiken. Från år 1925 och till mitten av 1928 kan knappast någon tvekan råda om trendlinjens sträckning. Ökningen av den outnyttjade krediten bör med hänsyn till den motsatta utvecklingen av insättningarna på icke
uppsägningsräkning
få motivera en avvikelse från de till trenden överensstämmande kurvorna för sedelmängd och checkinsättningar. Däremot måste utvecklingen efter brytningen i sedelcirkulationen under loppet av år 1928 vara föremål för en viss tvekan. Mot att trendlinjen tillåtes följa kurvan för talar viisedelmängden sentligen checkinsättningarnas vikande tendens. Denna torde till en del återgå på samma faktorer som de samtidiga förskjutningarna av medlen på uppsägningsräkning och i outnyttjad kredit, m. a. o. en penningströmning bort från den inhemska fondmarknaden - snarast endast ägnad att ge vissa medel, som icke heller tidigare varit inriktade mot en annan
varumarknaden, form,
eventuellt dock även köpkraftsminskande —— men måste sannolikt även sättas i samband med de internationella betalningsförhållandena. Den närmare diskussionen av checkutvecklingens orsaker uppskjutes därför till behandlingen av de internationella kapitalrörelserna etc. Relationen mellan de olika på diagrammet inlagda kurvorna synes dock redan den motivera den uppfatt-
ningen, att sedelmängdskurvan som mätare av köpkraftsförskjutningarnas
riktning och styrka ligger alltför torde vara tvungen räkna med
högt;4man
möjligheten av en förändring av förhållandet mellan olika inkomstarter till förmån för arbetsinkomster och andra väsentligen kontanta intäkter. En annan möjlighet, vars betydelse dock bl. a. med hänsyn till utvecklingen inom jordbruket och på arbetsmarknaden icke bör överskattas, är givetvis en ökning av de kontanta reserverna. Trendlinjen bör under dessa omständigheter pressas ned mot Hur stark justeringen skall
horisontalplanet. göras,
är möjligt att bedöma först efter en jämförelse med övriga data rörande den
centrala prisbildningsprocessen.
Det torde vara påtagligt, att hur osäkert än resultatet av
köpkraftsbestämningen är i detalj, fixeringen av utvecklingens riktning likväl kan betraktas
som relativt ostridig. Längre är det tillsvidare icke heller nödvändigt att nå på denna punkt. Ett numeriskt bestämdare resultat skulle eventuellt kunna erhållas genom en statistisk kalkyl av men det ma-
cirkulationshastigheten,
terial, som står till buds för en sådan är i olika avseenden så otillfredsställande, att man riskerar att räkna in nya allvarliga fel utöver dem med vilka redan penningmängdsseriema äro behäftade. Därtill att den exakta
kommer,
innebörden av en mekanisk kalkyl av antytt slag alltid blir mycket oklar.
Den bästa disponibla mätaren på konsumtionsprisutvecklingen under den tid,
undersökningen omfattar, utgör Socialstyrelsens levnadskostnadsindex. För
här ifrågavarande syften är dess största svaghet att såväl vikter som varuurval
med från förhållandena under förkrigstiden och där-
bestämts utgångspunkt
Ett resultat hårav är att efter bibehållits med några oväsentliga justeringar? ett för såsom mätare på medelpriset för löpande förserien ger lågt utslag kvaliteter brukning under tider, när konsumtionen förskjutes mot bättre och oförändrad — och omvänt ligger för t. ex. vid fallande priser köpkraft levnadsstandarden kvalitativt sett alltså schematiskt sett högt, när sjunker, vid Om man använder ifrågavarande indexserie för att genom stigande priser. en reduktion av med denna kalkylera konsumtionsavsättningen,
köpkraftsserien
har man alltså råkna med möjligheten, att resultatet slår fel i posianledning tiv riktning åtminstone under före det sista sammanbrottet.
åren
Divideras den endast serien för sedelcirkulationen med lev-
såsongjusterade
nadskostnadsindex (bas: juli 1914), erhålles följande resultat.
Jan. April Juli Oktober 1922 . . . . . . . . . . . . . . . 247 272 262 261 1923 . . . . . . . . . . . . . . . 269 287 284 277 1924 . . . . . . . . . . . . . . . 275 273 274 275 1925 . . . . . . . . . . . . . . . 259 256 258 263 1926 . . . . . . . . . . . . . . . 261 265 264 266 1927 . . . . . . . . . . . . . . . 261 267 270 264 1928 . . . . . . . . . . . . . . . 263 263 260 263 1929 . . . . . . . . . . . . . . . 272 278 283 286 1930 . . . . . . . . . . . . . . . 301 300 306 319 1931 . . . . . . . . . . . . . . . 320 318 333 329
Med hänsyn till sedelcirkulationens avvikelse från den. sannolika köpkraftsutvecklingen borde siffrorna justeras uppåt åren 1922 och 1923, varvid justeunder förstnämnda år måste vara. kraftigare än under det_ senare. En ringen eventuell felslagning i negativ riktning i serien för levnadskostnaderna (stigande skulle däremot en korrigering nedåt. Resultatet
levnadsstandard) påkalla
bli en av sifferserien under nyssnåmnda år. En motsvarande
synes utjämning
nedåt torde vara av sannolika felslagning även
justering påkallad prisseriens
under periodens sista år. En korrigering med hänsyn till att köpkraftstrendenvid samma tid måste under sedelcirkulationen verkar i samma antagas ligga riktning. Man skulle under dessa med utgångspunkt-från den
omständigheter
sannolika och ha anledning räkna med en
köpkraftstrenden prisutvecklingen
stegring av konsumtionen fram till 1924, bruten av en mindre tillbakagång år 1925, fortsatt åren 1926 och 1927, på nytt bruten år 1928 och slutligen fortsatt åtminstone fram till och med 1930. Om detta resultat jämföras med vad man på andra grunder vet om avsättningen, erhålles en kontroll icke endast på det sista ledet i analysen utan även på bestämningen av köpkraftem Utunder första och sista år upptages dock lämpligen till be-
vecklingen periodens
handling i ett senare sammanhang.” Uppmärksamheten koncentreras därför i detta kapitel på förhållandena kring åren 1925 och 1928.
1 Se K. Socialstyrelsen: Detaljpriser och indexberäkningar åren 1913-1930 (Stockholm 1933). 9 Se kap. XI.
Även det för en fixering av avsättningsutvecklingen användbara materialet är mycket bristfälligt. I stor utsträckning måste man arbeta med serier, vilka endast indirekt belysa tendenserna. I de fall då de tillgängliga serierna äro av direkt betydelse måste man ofta på grund av deras bristande representativitet göra starka reservationer beträffande resultatet. Detta gäller t. ex. de i Industriförbundets produktionsstatistik ingående serierna för lagerhållning och fakturerat belopp inom konsumtionsvaruindustrierna. Vilka industrier som äro representerade i dessa serier, deras relativa vikt och materialets representati-
vitet framgår av följande sammanställning. Representativitetsuppgifterna av-
se år 1930.1 Representationsgrad. (De av uppgiftsläm- Antal “Pllgiftel” narna representerade Antal Representerade industrier. Vikt. företagens arbetar- uppgifts- F km_ antal i % av ar- lämnare Prodnk- Lager-
rant
betarantalet inom tion hålln.
bei)pp
industrigrenen.) Pappersbruk . . . . . . . . . . 2 83.1 55 2 - - Textilfabriker 11.3 14 8 6 9 . . .p . . . . . . . 5‘/2 Läderiudnstri . . . . . . . . . . 2 3.9 3 2 l 3 Husbehovsgrupp för hemmamarknaden (viss järn; stål» och metallmanufaktur, snickeri- och möbelfabriker, annan trävamindustri, porslins- och kakelfabriker och viss glasindustri samt en del teknisk industri) . . . . . . . . . . . 3‘/2 12.3 9 11 10 8 Husbehovsgrupp för exportmarknaden (tändsticksfabriker, viss glasindustri, vissa fabriker för elektriska apparater) . . . . . . . . . . 1 807 3 2 1 2 Njntnings- och näringsmedelsindustri (brännerier, bryggerier etc., tobaksfabriker samt choklad- och karamellfabriker) . . . . . . . . 2 35.3 5 16 11 4
Serien omfattar alltså icke grafisk industri och icke de centrala livsmedelsindustrierna kvarnrörelse, bagerier, sockerbruk och Av de
margarinfabriker.
medtagna grupperna äro pappersbruken överhuvud icke representerade i vad avser lagerhållning och fakturerat belopp. Ingen av uppgifterna rörande läderindustrien kan presumeras äga allmängiltighet. av
Representativiteten uppgif-
terna för textilindustrien måste likaledes allvarligt ifrågasättas, isynnerhet som bakom den i och för sig låga representationsgraden synes ligga en
fullgod repre-
sentation för en bransch (linneväverierna), vilket betyder sämre representation för övriga, viktigare områden. Husbehovsgruppen för hemmamarknaden förefaller ytligt sett bättre företrädd. Man äger dock tyvärr ingen kännedom om hur uppgifterna fördela sig på de olika inkluderade industrierna. Dessa torde uppgå till ett tiotal och uppgifterna måste därför avse antingen isolerade företag inom resp. grupper eller också endast vissa av de medtagna grupperna. I 1 Johan Åkerman: Industriförbundets produktionsindex, motiv och principer sid. 22 och 26 (Stockholm 1932). Indextalen ha senare delvis reviderats (Industriförbundets meddelanden 1933, sid. 100). Publiceringssättet gör det beklagligtvis omöjligt att kontrollera, i vad mån revisionen berör ovan utnyttjade indextal. ofullständig materialredovisning förringar överhuvud värdet av ifrågavarande indexberäkningar.
intetdera fallet kan resultatet anses tillfredsställande. Husbehovsgruppen för exportmarknaden måste vara fullständigt dominerad av tändsticksindustrien, vars relativa vikt inom gruppen med vid indexberäkningen tillämpad vägningsmetod bör uppgå till 0:a 70 %. Inom den sista gruppen får representativiteten anses relativt god; man måste dock hålla i minnet, att den, mätt efter det relativa arbetarantalet, omfattar endast knappa 36 % av vad i industristatisti-
som
ken hänföres till livsmedelsindustri. - Av denna korta översikt över
uppbygg-
naden av industriförbundets indexserier för konsumtionsvaruindustrien framgår otvetydigt, att de icke ensamma kunna giva en tillförlitlig bild av utvecklingen inom ifrågavarande område. Det bör understrykas, att ovan diskuterade representativitetsuppgifter avse år 1930; för tidigare år (uppgifterna insamlades 1931-1932) är representationen med all sannolikhet ännu sämre.
I följande tablå sammanställas indextalen för produktion, lagerhållning och fakturerat belopp inom konsumtionsvarugruppen enligt industriförbundets kalkyler?
:näsa “L‘:§‘3;;“‘
1925 . . . . . . . . . . . . . . 92 74 95 1926 . . . . . . . . . . . . . . 97 84 98 1927 . . . . . . . . . . . . . . 100 98 101 1928. . . . ._ . . . . . . . . . 103 119 102 1929 . . . . . . . . . . . . . . 104 118 101 1930 . . . . . . . . . . . . . . 103 106 104 1931 . . . . . . . . . . . . . . 98 92 90 Det mest frapperande draget i utvecklingen är den starka ökningen av lager-
hållningen från 1925 till åren 1928-1929, vilken indioerar, att produktionen tillvuxit snabbare än Produktionsökningen 1925-1929 är en-
avsättningen.
cza 13 %. Ökningen av den tidigare kalkylerade avsätt-
ligt indexberäkningarna
ningen under samma tid uppgick till endast 8 %. I så måtta »stämma» alltså kalkylerna; jämförelsen har dock närmast kuriositetsintresse bland annat på grund av att avsättningssiffran inkluderar även tjänstekonsumtion och produktionsindexen en del varor avsedda för export (till omkring en femtedel). Betydelsefullare är den extraordinära uppgången av lagerhållningen år 1928; medan produktionsökningen stannar vid 3 %, uppgår lagerökningen till ungefär det sjudubbla. Utvecklingen månad för månad framgår av följande samman-
I
ställning (säsongrenade serier) .2
1 9 2 8
J. F. M. A. M. J. J. A. S. O. ›N. D.
Produktion . . . . 105 103 109 98 106 105 104 105 99 104 103 94
Lager . . . . . . 112 111 114 117 117 119 122 119 120 123 126 124
Fakturerat belopp . 106 108 113 98 102 101 101 106 99 98 98 92
1 9 2 9
J. F. M. A. M. J. J. A. S. O. N. D.
Produktion . . . . 103 105 103 110 104 106 105 101 102 100 104 101
Lager . . . . . . 121 126 123 126 124 130 118 114 112 112 110 105
Fakturerat belopp. 103 94 94 100 100 103 99 106 101 99 99 109
1 Källa: Anf. arb. tab. b3, 03, d3.
2 Källa: Se föreg. not.
Medan produktionsindex under den senare delen av år 1928 relativt
ligger
fast, förskjutas sålunda indextalen för lager och fakturerat belopp tämligen markerat i motsatta riktningar för att under loppet av år 1929 åter börja närma sig varandra. Uppgifterna stödja alltså så positivt som det gärna år möjligt det på köpkrafts- och prisutvecklingen stödda antagandet av en tillfällig brytning i varuavsättningens expansion under år 1928. Av tidigare angivna skäl får likväl betydelsen härav icke överskattas; indexseriernas representativitet är ju synnerligen begränsad och dessutom deras omslutning sådan, att de endast delvis täcka samma område som avsättningsbestämningen. Beklagligt är, att serierna icke tillåta någon prövning av avsättningsförhållandena 1924-- 1925. Till komplettering av ovan anförda uppgifter rörande produktionen sammanställas i följande tablå. vissa data ur industristatistiken rörande viktigare i industriförbundets material orepresenterade eller ofullständigt representerade industrier (index: 1915: 100).‘
År 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 Kvarnrörelse: Prod. . 103 114 119 116 113 112 119 119 Arb.-t.. . . . 90 93 92* 89 90 90 92 92 A1-b.—a.nt.. . . 115- 119 116 113 115 116 119 117 Bagerier: Prod. . . . 107 (110 121 128 141 152 159 160 Arb.-t. . . . . 110 115 127 126 144 148 153 157 Axb.-a.nt.. . 128 133 145 145 167 172 177 182 Râsockerbruk o. rafflnaderier: Prod. . . . 122 87 .104 97 124 83 107 146 Arb.-t. . . . . 87 46 67 65 62 32 55 64 A11).-ant. . 117 61 106 100 97 32 96 101 Bomullsindustti: Prod. . . . . 82 90 88 83 101 107 110 107 Arb.-t. . . . . 75 81 81 78 90 93 93 85 Arb.-ant. . . . 95 100 101 104 112 114 117 112 Ylleindustri: Prod. . . . . 78 92 96 82 84 84 89 89 Arb.-t.. . . . 79 90 93 80 82 82 87 86 Arb.-ant.. . . 101 113 117 108 105 105 110 111 Skofabriker: Prod. . . . . 95 114 105 103 99 112 104 100 Arb.-t. . . . . 78 96 94 95 93 97 98 93 Arb.-ant.. . . 98 115 116 117 119 121 125 123
Uppgifterna för de tre stora livsmedelsindustrierna ge knappast något stöd
åt antagandet av en förändring av avsättningsmöjligheterna 1925 och 1928. Inom möter däremot åren 1925 och 1929 en
bomullsindustrien produktions-
begränsning förbunden med en minskning av antalet arbetstimmar, vid den
förra tidpunkten dessutom med en uppgång och vid den senare med en nedgång i arbetarantalet. Produktionsbegränsningen under förstnämnda år får möjligen ses mot bakgrunden av en omfattande lockout som medförde en för-
I
lust på 0:a 325000 arbetsdagar för textilindustrien i dess helhet. Huruvida denna förklaringsgrund är tillräcklig, kan avgöras först på. av
grundvalen
ett mera omfattande material; framställningen återkommer senare till spörs- 1 Källa: Arbetslöshetsutredningens betänkande I, tabellbilaza C. a
i
målet? Ylleindustrien visar år 1925 likartade förskjutningar. Ar 1929 kvarstår däremot produktionen oförändrad. Skoindustrien slutligen företer en fortgående inskränkning 1923-1926 och 1928/1929. Utvecklingen inom denna industri och bomullsindustrien år 1929 motsäger i alla händelser icke .antagandet av en nedgång i avsättningen strax före denna tidpunkt men kan i .å andra sidan, så länge de internationella konkurrensförhållandena icke klarl till stö-d därför. Detsamma skoindustriens utvecklagts, ej åberopas gäller ling fram till år 1926. Vid sidan av hittills diskuterade serier är det närmast uppgifterna rörande järnvägsfrakterna, som påkalla uppmärksamhet. Att dessa serier måste tolkas med största försiktighet säger sig själv; dels påverkas de av omsättningen i mellanskikten i kanske högre grad än av avsättningen till förbrukning, dels spegla de i stor utsträckning förändringar inom utrikeshandeln. I följande tablå sammanställas till en början uppgifter för kvantiteten frak-
tat gods å statens järnvägar (exkl. lapplandsmalm).2 Då primäruppgifterna
Visa en stark oregelbundenhet har i stället för en enkel säsongjustering valts utjämning till löpande tolvmånaders medeltal? Jan. April Juli Okt. 1922 . . . . . . . . . . . . . . —- — 684 700 1923 . . . . . . . . . . . . . . 722 734 766 813 1924 . . . . . . . . . . . . . . 832 857 842 818 1925 . . . . . . . . . . . . . . 813 803 821 847 1926 . . . . . . . . . . . . . . 834 840 831 822 1927 . . . . . . . . . . . . . . 828 829 836 820 1928 . . . . . . . . . . . . . . 819 826 836 875 1929 . . . . . . . . . . . . . . 906 920 912 895 1930 . . . . . . . . . . . . . . 875 852 829 799 1931 . . . . . . . . . . . . . . 778 756 - -
Serien visar sålunda en markant brytning dels vinterhalvåret 1924-1925, dels vintern 1927/i928. Tidsfixeringen av dessa förändringar är på grund av den valda metoden för utjämning något svävande. Beräkningssättet medför nämligen lätt en viss förskjutning bakåt i tiden av inträdande förändringar. Fram till och med år 1928 är det möjligt att med ledning av järnvägsstatistiken bilda sig en uppfattning om vilka förändringar i transporten av olika varor som ligga bakom den generella serien. Under denna. tid redovisades nämligen kvartalsvis den fraktade kvantiteten av vissa varukategorier.‘ Serier iför de fyra ur konsumtionssynpunkt viktigaste grupperna ha sammanställts på diagram II. En brytning i utvecklingen inregistreras år 1925 för mjölgrruppen, sockergruppen och snickerigruppen. Däremot synes textilgruppen snarast kulminera under detta år. Av skäl, till vilka framställningen 1 Ste kap. VIII. 9 Källa: Ekonomisk översikt. 3 Mledeltalen äro »centered». Angående metoden, se bihanget. ‘ Frakterna redovisades på. detta sätt i K. Järnvägsstyrelsen: Järnvägsstatistiska med- * delandlen (Statistiska meddelanden, Ser. D). Efter 1928 publiceras endast motsvarande ; drssiffror i K. Järnvägsstyrelsen: Statens järnvägar.
Diagram II. Å statens järnvägar transporterat vagnslastgods.
DIO-l5‘Q Mjöl, gryn. bröd (1000°
ton, säsongrenad serie).
--------- -- Socker, sirap (1000 ton, säsongrenad serie).
-------- -- Arbeten av trä (1000 ton).
------- —- Garn, tågvirke, vävnader (1000 ton, sfisongrenad. ihsnbu serie).
1722 in: 292:; 192: 1:25 79:7 rue
strax återkommer, är man icke berättigad att endast av nedgången i 1i.vsme-delstransporterna sluta till en konsumtionsbegränsning inom ifrågavarande om-
råde. Transportförändringarna motsäga i varje fall icke antagandet av en
dylik. Intressantast är utvecklingen av snickerigruppen, vilken torde domi-A neras av en del kapitalvaror med tämligen konjunkturkänslig efterfrågan. Som bilden på diagrammet icke är fullt tydlig, har en beräkning gjorts av transporternas omfattning i procent av transportkvantiteten under m.0tsva-rande kvartal föregående år. Resultatet framgår av följande tablå. i 1 kv. 2 kv. 3 kv. 4 kv. 1923 . . . . . . . . . . . . . . 138.1 131.5 120.6 120.1 1924 . . . . . . . . . . . . . . 125.9 110.5 123.5 121.6 1925 . . . . . . . . . . . . . . 99.5 102.1 98.2 105.4 1926 . . . . . . . . . . . . 110.1 118.2 111.7 98.5 1927 . . . . . . . . . . . . . . 102.3 103.4 114.0 109.0 1928 . . . . . . . . . . . . . . 99.8 102.1 98.4 103.5 i I Procenttalen visa en tydlig retardering år 1925. En ny, men mycket svagare uppbromsning möter vintern 1926 1927 åtföljd av ett kort uppsving bru» tet genom en relativt omfattande nedgång under år 1928.
Serierna för socker- textiltransporterna nå även de ett bottenläge unresp. der sistnåmnda år. Mjöltransporterna visa däremot en återhämtning i jimförelse år. Textilserien torde få antagas dominerad av strukmed föregående turella faktorer; utvecklingen bryter alltför starkt av mot produktionsför- Den därför icke vara av större intresse i detta sammanändringarna. synes Vad beträffar mjöl- och brödtransporterna torde dessa i relativt hög hang. vara av importens och den inhemska produktionens relativa
g grad påverkade
7 betydelse för Varuförsörjningen och alltså av mycket omtvistlig representativitet. Den starka 1924 framstår som symtomatisk; på grund av uppgången skörd detta år i höjden, men med någon vä.dålig sprang nämligen importen konsumtionsökning har man ingen anledning räkna. Liknande faksentlig torer minska åven sockerseriens representativitet; nedgången år 1928 torde för övrigt i allt väsentligt återgå på omfattande arbetskonflikter under våren detta år och får grund lämnas ur räkningen. Förf. har emellertid på denna satts i tillfälle serien med uppgifter rörande leveranser till kunder att jämföra från Svenska Sockerfabriks vilka synts stödja antagandet, att trans- A.-B.,
portserien omkring år 1925 äger en viss representativitet.
man det rent materialet — om vilket åtskilligt vore att
Lämnar statistiska
men som det skulle föra för långt att har underkasta en fullståndigare
tillägga
— har man slutligen i Sverige en värdefull grund för bedömandet behandling av i Socialstyrelsens poångsiffror för arbetstill-
konjunkturgestaltningen
gången inom olika områden* och därtill knutna marknadsöversikter. I följande tablå ha sammanställts poängserier för de viktigaste konsumtionsvaruindustrierna.
År 1922 1923 1924 1925 1926 1 kv. 3 kv. 1 kv. 3 kv. 1 kv. 3 kv. 1 kv. 3 kv. 1 kv. 3 kv.
Bomullsind . . . . . . . . 3.01 3.16 3.25 3.30 3.25 2.33 1.96 2.70 3.02 3.00 Ylleind . . . . . . . . . . 2.82 3.69 3.35 3.60 3.49 2.71 2.32 2.61 2.57 3.06 Sömnadsind . . . . . . . . 2.81 3.25 3.18 3.26 3.26 3.18 8.01 3.19 3.14 3.31 Skoind . . . . . . . . . . 2.36 3.39 3.42 3.34 2.79 2.49 2.51 2.66 2.48 2.50 Snickeriind . . . . . . . . 1.66 2.80 2.76 3.35 2.86 3.22 2.64 3.28 2.61 3.13
Ãr 1927 1928 1929 1930 1931 1 kv. 3 kv. 1. kv. 3 kv. 1 kv. 3 kv. 1 kv. 3 kv. 1 kv. 3 kv.
Bomullsind . . . . . . . . 3.07 3.27 3.16 2.66 2.19 2.43 2.60 2.50 2.95 2.84 Ylleind . . . . . . . . . . 2.74 3.62 3.35 3.62 3.01 3.64 2.88 3.09 2.98 3.31 Smnnadsind . . . . . . . . 3.33 3.34 3.27 3.18 3.27 3.38 3.43 3.50 2.83 2.94 Skoind . . . . . . . . . . 2.71 2.99 3.23 2.28 2.17 2.79 3.24 3.63 2.71 2.66 Snickeriind . . . . . . .. 2.74 3.36 3.06 3.41 2.82 3.74 3.30 3.23 2.43 2.60
För en redogörelse för metoden att beräkna dessa, se Sociala Meddelanden 1925, si . 880. d*
Vilken representativitet som kan anses tillkomma dessa uppgifter framgår av följande översikt?
Det i uppg. repr. ar-
Antal Antal arbets- betarantalet i 76 av
uppgifts- ställen (enl. det totala. arbetar-an-
lämnare ind. stat.) talet inom gruppen
(enl. ind. stat)
Bomullsind . . . . . . . 43 82 87
Ylleind. . .i . . . . . 49 116 61
Sömnadsind. . . . . . 61 178 59
Skoind . . . . . . . . . 43 179 57
Snickeriind . . . . . . . 126 725 45
Minst väl är alltså den sista gruppen företrädd, men även beträffande denna j måste representationen anses relativt tillfredsställande. Det har sitt intresse 1 att jämföra representationstalen med dem för industriförbundets produktionsindex.
De anförda serierna indicera i samtliga fall en konjunkturförsämring vintern 1924-——1925. Svagast är denna utbildad inom sömnadsindustrien och snickeriindustrien. Inom textilgrupperna inträder återhämtningen mycket snabbt. Skoindustrien och snickeriindustrien däremot visa snarast en fortgående försämring ända fram till hösten 1926. Mot slutet av år 1928 möter en ny nedgång. Tidsfördelningen är något ojämn. Omslaget inträder först inom sömnadsindustrien (vid direkt jämförelse med siffran för motsvarande kvartal föregående år). Närmast följer bomullsindustrien och skoindustrien. Snickeriindustrien och ylleindustrien visa en försämring först i början av år 1929.
Till komplettering av den något schematiska bild, poängkalkylerna giva,
skola marknadskarakteristikerna kring de kritiska tidpunkterna i korthet refereras. Fjärde kvartalet 1.924 rapporteras i stort sett över hela linjen tämligen god avsättning. Vissa kvarnar och bagerier klaga likväl över dålig marknad. Första kvartalet 1.925 förklaras inom snickeribranschen; att läget där försämrats. En nedgång i avsättningen inrapporteras även från kvarnar,
bagerier, choklad- och konfektfabriker, bomullsindustrien, sömnadsindustrien
och läderindustrien. Omslaget är alltså påtagligen lika hastigt som utbrett. Andra kvartalet synes läget vara i huvudsak oförändrat; från sömnadsfabri- f kerna inrapporteras likväl förbättrad avsättning. Under tredje kvartalet uppgives avsättningen inom snickeriindustrien vara i uppåtgående. Detsamma gäller hela textilindustrien. Förbättringen i marknadsvillkoren synes fortgå även under följande kvartal.
Under fjärde kvartalet 1.927 äro rapporterna genomgående men
gynnsamma, redan första kvartalet 1.928 klaga enstaka företagare inom textil- och skobranscherna över minskad avsättning. Läget synes under nästa kvartal vara oförändrat. Tredje kvartalet inrapporteras emellertid en påtaglig konjunkturförsämring från vissa textilgrupper liksom även från skofabrikerna. Situa- , tionen förefaller ytterligare försämrad under fjärde kvartalet 1.928 och första
1 Representativitetsuppgifterna avse år 1925 resp. tredje kvartalet detta år.
Diagram III. Levnadskostnadsindex.
7922 7923 7924/ 7925 79.26 7927 7728 7929 79.30 7957
Summa utgifter.
-~ Utgifter för livsmedel.
-- ›
3 bränsle och lyse.
------- -- › n beklädnad.
-------- -- ›
› ›övriga ändamâb. (Av de i levnadskostnadsindex inkluderade delserierna ha serierna för bostad och skatter icke inlagts
å diagrammet.)
kvartalet 1.929, då. vikande avsättning möter även inom snickeriindustrien. Under andra kvartalet inträffar ett omslag, vilket inom textilindustrien är relativt svagt markerat men exempelvis inom snickeriindustrien föreligger kraf- § tigt utvecklat. Tredje kvartalet anser man sig slutligen även för textilgrupi pernas vidkommande kunna påstå, att »den sedan något år tillbaka rådande depressionen — —— -— vara att övervinnas».
synes på god väg
Materialets brister och frågans vikt för undersökningens senare delar har gjort det nödvändigt att behandla utvecklingen av konsumtionen tämligen brett. Det framlagda materialet synes berättiga till slutsatsen, att den bild av avsättningen som erhölls med utgångspunkt från köpkraftsbestämningen i början av detta kapitel är korrekt. Som redan framhållits, ligger däri en viss garanti för riktigheten även av sistnämnda bestämning.
Utan att föregripa den undersökning av orsakerna till den ovan fixerade utvecklingen av de centrala prisbildningsfaktorerna, vartill framställningen senare skall återkomma, synes det lämpligt att redan i detta sammanhang understryka vissa betydelsefulla drag i prisbildningsprocessen åren 1925 och à 1928. Förstnämnda år utgjorde slutet av en period av vikande köpkraft. Under sistnämnda år var köpkraften sannolikt relativt konstant eller något stigande. Vid båda dessa tidpunkter visade levnadskostnadsindex en uppgång. Man äger alltså icke någon positiv korrelation mellan köpkraft och priser eller köpkraft och avsättning men väl en negativ korrelation mellan priser och avsättning. En blick på prismaterialet (jfr diagram III) ger vid handen, att prisrörelsen vid de kritiska tidpunkterna dominerades av livsmedelsprisernas utveckling, medan omsättningsmaterialet synes stödja uppfattningen, att avsättningsbegränsningen väsentligen mötte på andra punk-
1 ter. Man har alltså anledning förmoda, att de negativt korrelerade förskjutningarna av priser och avsättning i Sverige till stor del voro lokaliserade till skilda delar av näringslivet. Givetvis finnas betydande undantag. Internationellt sett gäller satsen icke alls, emedan prisstegringarna på livsmedel på världsmarknaden ätergingo på produktionsförhällandena.
KAP. VIII.
Importutvecklingens ekonomiska bakgrund.
I.
Utvecklingen av varuimporten såsom i föregående avdelning närmare
är, visats, en av de faktorer som direkt påverka köpkraft, omsättning och priser på den inre marknaden. Samtidigt år den själv en funktion av bland annat dessa faktorer. Man har av naturliga skäl anledning antaga, att införseln i högre grad speglar utvecklingen av det inre marknadsläget än detta förandringarna i importen, och år därför berättigad att vid en undersökning av importens ekonomiska betingelser preliminärt betrakta konjunktursituationen inom landet som en given faktor. .
Importvärdet (specialhandeln) fluktuerade under de år, undersökningen omfattar, på följande sätt?
Ãr 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 Absolute. tal (milj. kr.) . . 1114 1295 1424 1446 1490 1584 1708 1783 1662 1428 I 7: av f6reg.!1rs värde . . 88.5 116.2 110.0 101.5 103.0 106.3 107.8 104.4 93.2 85.9
Omedelbart kan alltså. genom en jämförelse med resultaten i föregående ka-
pitel fastslås, att någon parallell utveckling av införselvärde och köpkraft icke föreligger.
Följande uppgifter visa förändringarna i införseln av förbrukningsvaror till
konsumtion resp. av konsumtionskapitalvaror.”
.
År 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 Förbrukningsvarør.
Absolute. tal (milj. kr.) . . . . . . 329 326 330 337 344 343 392 397 417
I % av hela importen . . . . . . . 29.5 25.2 23.2 23.3 23.1 21.7 23.0 22.3 25.1 Kapitalvaror.
Absolute tal (milj. kr.) . . . . . . 99 115 109 112 124 139 150 160 154
I % av hela importen . . . . . . . 8.9 8.9 7.7 7.7 8.3 8.8 8.8 9.0 9.3
Åren 1922 och 1923 utgjorde sålunda införseln av färdigprodukter avsedda för konsumtion en fallande, åren 1924-1929 en relativt konstant och efter krisen en stigande kvotdel av den totala importen. En positiv korrelation före-
1 Källa: K. Kommerskollegium, Handel.
2 Beräkningarna av värdet av handel med och produktion av förbrukningsvaror och kapitalvaror för olika ändamål ha utförts vid Stockholms högskolas socialvetenskapliga institut. För närmare skildring av den använda metoden och diskussion av materialet hänvisas till Stockholm Economic Studies 4: National Income in Sweden 1861-1930. I denna framställning utnyttjade uppgifter äro delvis preliminära.
11-331179
ligger emellertid icke heller mellan införseln av konsumtionsvaror och köpkraftsutvecklingen. Det bör likväl framhållas, att de sist anförda uppgifterna icke äro fullt representativa, emedan de omfatta endast färdigprodukter och alltså kunna ge ett positivt utslag vid oförändrad förbrukning, exempelvis när importen av ett halvfabrikat, vilket tidigare förarbetats inom landet, ersattes
i av införsel av helfabrikat.
Vad slutligen in- och utförselns relativa utveckling beträffar, ha importoch exportvärdena förskjutits i ungefär samma grad. Medan införseln från åren 1922/23 till åren 1929/30 visar en årlig tillväxthastighet på 5.2 procent, förskjutes sålunda utförseln under samma tid med i genomsnitt 5.6 procent.‘ Från det ena året till det andra framträda dock givetvis rätt betydande avvikelser.
Till en väsentlig del förklaras säkerligen importens trend av strukturförändringar. Redan befolkningstillväxten måste ju medföra en tendens till ökad import av vissa nödvändighetsartiklar. Under den korta period, undersöknin- 3 gen gäller, är det emellertid strukturella moment av annan art som träda i förgrunden, _främst konsumtionsvaruefterfrågans inriktning mot vissa nya ar-
l
tiklar av i regel främmande ursprung. Följande siffror äro karakteristiska.
Värdet av vissa införda varor (milj. kr.)*
År 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929
ä
Fmkter o. bär . . . . . . . . . 32 35 42 42 48 51 54 59
1¶Bensin o. gasolin . . . . . . . 21 25 24 36 36 30 36 41 .
Silke . . . . . . . . . . . . . 2 3 4 7 10 10 10
A 6 j
Sidenvävnader . . . . . . . . . 7 7 8 12 13 14 14 16
Radioapparater . . . . . . . . . 0 2 3 4 5 . 5 5 7
i
Motorfordon och delar därav* . . 28 40 37 46 54 59 79 76
Summa 90 112 118 146 163 169 198 209
Gemensamt för de i tablån exemplifierade strukturella förskjutningarna och den expansion som följer bl. a. av befolkningstillväxten är att de visserligen äga en gräns i den inhemska köpkrafts- och prissituationen men icke återgå på utan existera oberoende av denna. Vid sidan av dessa strukturella faktorer, som varit ägnade att giva importen en kontinuerligt stigande trend, kunna en del kvasistrukturella i
eller rent ekonomiska moment ha accentuerat utvecklingstendensen. *Såsom framgick av analysen i föregående avdelning, har man närmast anledning att räkna med möjligheten av dels överskridanden av den internationella — om såsom under den behand-
prisgränsen* denna, lade perioden varit fallet, är vikande, blir detta överskridande den automatiska följden av en viss prisstelhet — dels vikande vid
produktion prisgränsen, dels slutligen direkt återverkan från exportexpansionen över konsumtion ,
eller kapitalvaruförbrukning.
Beräkningen har utgått från summorna för angivna år för att minska inflytandet
i
från .tillfälliga förändringar. De speciella förhållandena under år 1931 ha gjort det nöd- j vändigt att som sista led i jämförelsen välja åren 1929/30. Kalkylen har utförts med 4 hjälp av fyrställiga logaritmer. l
2 Källa: K. Kommerskollegium, Handel.
3 Rubriken motsvarar i 1929 års handelsstatistik nr 1092, 1093, 1098 D-P, l
10981/2.
‘ Jfr ovan sid. 72.
l
l
l
iDet viktigaste exemplet på ett förlopp, vilket till en väsentlig del torde vara att hänföra till det första av nyssnämnda alternativ, föreligger inom produktionssfâren. Detta exempel är likväl icke alldeles rent, emedan det står på gränsen till att vara en strukturförändring och i vissa fall måste rubriceras som en primär konjunkturförändring. Årtiondet efter fredskrisen utmärkes som bekant av en intensiv mekaniseringsverksamhet, vilken historiskt sett i åtskilliga fall otvivelaktigt utlösts av löneutvecklingen. Denna mekanisering har i viss utsträckning skett på basen av importerad maskinell utrustning. När orsakskedjan går från lönestegring till maskinimport, föreligger ett typiskt fall av ett överskridande av den internationella prisgränsen, vilket likväl på grund av nyssnämnda strukturella och konjunkturella inslag endast med svårighet kan isoleras ur det statistiska materialet. Det är med de reservationer som följa av det anförda, vissa data sammanställts i följande tablå? Är 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 Textilindustri. Import av textilmask. (milj. kn)’ . . . . . 1.6 2.9 2.6 2.3 3.1 3.1 3.4 3.3 Timförtjänster vid spinnerier, väverier o. dyl. (index: 1922 = 100) 100 97 98 99 98 98 99 99 Produktion pr arbetstimme i bomnllsindnstrien (index: 1922 = 100 . . . . . . . . 100 103 100 97 103 106 108 116 Verkstadsindustri. Import av metallbearb.-mask. (milj. kn)’ . 2.9 2.3 3.2 3.8 4.3 4.7 6.4 9.9 Timförtjânster (index: 1922 = 100) . . . . 100 93 96 97 99 100 101 102 Produktion pr arbetstimme (index: 1922 = 100) . . . . . . . . . . . . . . . 100 98 98 99 104 107 114 118 Snickeri- o. möbelfabriker. Import av maskiner exkl. sågar o. hyvelmaskiner (milj. kn)‘ . . . . . . . . . . 0.1 0.1 0.1 0.2 0.2 0.2 0.4 0.2 Timförtjänster (index: 1922 = 100) . . . . 100 102 99 99 101 104 103 103 Produktion pr arbetstimme (index: 1922 = 100) . . . . . . . . . . . . . . . 100 97 100 102 106 107 108 114 All industri. Import av kapitalvaror (milj. kr.) . . . . . 32.4 33.9 37.3 38.3 42.4 47.1 56.8 69.6 Timförtjänster (index: 1922 = 100) . . . . 100 95 97 100 102 103 104 106 Produktion pr arbetstimme (index: 1922 = 100) . . . . . . . . . . . . . . . 100 99 101 102 106 107 110 115
Under femårsperioden 1924 1929 steg importen av kapitalvaror för industriellt bruk med 87 % och det årliga tillskottet av kapitalvaror inom industrien (produktion import minus export) med 68 %. Ehuru saken icke
plus
låter sig statistiskt bevisa, framstår det som sannolikt, att kapitalvaruimportens uppgång icke var endast ett normalt expansionsfenomen utan till en större eller mindre del betingat av den fortgående mekaniseringen. Mot bakgrunden härav torde man även ha anledning att betrakta den starka positiva i 1 Källor: K. Kommerskollegium, Handel, arbetslöshetsutredningens betänkande I, tab. 62 i samt 82 och National income in Sweden (se ovan sid. 153 not 2). 9 Nummer i 1929 firs handelsstatistik: 1034 G, YY. 3 Nr 997 B, 998-1002, 1005-1011. - * Nr 1013, 10140, 10150, 10160.
korrelationen mellan importen av kapitalvaror för industriellt bruk och produktionen arbetstimme under nyssnämnda år såsom symtomatisk. Den
per av uppgifterna i föregående tablå belysta parallellismen mellan löneutveckling och produktivitet, vars. innebörd utförligt diskuterats i arbetslöshetsutredningens betänkande I, sluter därefter kedjan mellan det interna prislaget och importen. Vad som kan fastslås är visserligen intet annat än en dubbel positiv som ingenting utsäger om den faktiska orsaks-
korrelation,
kedjan, men man måste i alla händelser anse, att en betydande sannolikhet talar för att löneförändringarna i regel varit den primära företeelsen. Utvecklingen inom de industrigrupper vilka medtagits i tablån är delvis alltför litet utpräglad för att tillåta bestämdare slutsatser. I stort sett förstärkes dock intrycket av ett bestämt kausalsammanhang av ovan skisserad art. Mest markanta äro korrelationsförhållandena inom verkstadsindustrien, där ju också företagsstudier visat, att den mekaniseringsutlösande faktorn ofta just varit löneutvecklingen? Vid bedömandet av utvecklingen inom textilgrupperna bör ihågkommas, att den vacklande eller svagt fallande nominella lönenivån till följd av ett fortgående produktprisfall representerar en stigande relativ arbetskostnad. En reduktion av nyss anförda löneindex för textilindustrien med detaljprisindex för beklädnadsartiklar, vilken på grund av textilmarknadens fasta organisation torde vara en rätt tillfredsställande mätare på produktprisutvecklingen, ger sålunda följande resultat.
År 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 Relativ arbetskostnad (index: 1922 = 100).. 100 104 108 109 110 114 113 113
Påfallande är de relativa arbetskostnadernas uppgång under periodens första fir. Vad slutligen sniokeriindustrien beträffar, synes mekaniseringen inom denna väsentligen ha varit tekniskt motiverad.” De kontinuerligt fallande produktpriserna ledde emellertid där liksom inom textilindustrien till en stegring av de relativa arbetskostnaderna, vilken icke kan frånkännas betydelse
för den omfattning, mekaniseringen erhöll.
De tre i tablån medtagna industrierna exemplifiera i viss mån olika typfall av överskridanden av prisgränserna. Det renodlade exemplet möter inom verkstadsindustrien, där nominallönerna pressades upp till en mekaniseringsutlösande nivå. Inom textilin-dustrien är det avgörande momentet arbetskostnadernas stelhet i jämförelse med de vikande internationella produktpriserna. I den mån överhuvud någon betydelse tillkommer prissituationen inom snickeriindustrien, är det där en stelhet i relation till vad man synes vara berättigad betrakta såsom relativt rena hemmamarknadspriser som är avgörande. Isynnerhet i sistnämnda fall är alltså sammanhanget mellan den inhemska prisnivåns relation till den utländska och till importen rätt komplicerat. Att beteckna utvecklingen som ett överskridande av prisgränsen innebär en schematisering, som kan försvaras endast med hänsyn till önskvärdheten av att man samlar de olika typförloppen under relativt få rubriker.
1 Arbetsliishebsutredningens betänkande I, bilaga 3 (Åkerman: »Om den industriella rationaliseringen») sid. 22—29.
Jfr auf. arb. sid. 60.
Även otillräcklig vid den internationella prisgränsen torde
på produktion
under den exempel. Det erbjuder icke
utvecklingen behandlade_perioden visa
minst i detta fall svårigheter att framlägga statistiska bevis. Följande serie för av bomull samt ull- och bomullsgarn i procent av in-
importvärdet ull,
förseln fabrikat av nämnda varor är likväl av intresse i detta av viktigare
sammanhang?
Ãr 1913 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 Procent. . . 220 123 163 191 138 123 109 121 111
Den nedpressning, dessa relationstal visa från 1924, indicerar en förskjutning av importen från råvaror mot helfabrikat, vars orsak, även om man måste räkna med ett betydande -strukturellt inslag, dock till en del torde vara att söka i en på grund av prissystemets gestaltning otillräcklig inhemsk varuförsörjning. Ett exempel på likartade förskjutningar lämnar även sockerproduktionen. Någon tvekan om att man vid förklaringen av införselns trend har att räkna även med en direkt återverkan från exporten på importen torde icke kunna råda. I den mån denna påverkan gått över konsumtionen, kan den givetvis icke belysas statistiskt. Exportexpansionens betydelse för importen av indust- -riella förbrukningsvaror kan däremot exemplifieras med material från de största exportindustrierna. I följande tablå sammanställas uppgifter över förbrukningen av -stenkol och koks (1 000 ton) inom några av dessa.” År 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 Verk för framställning av järn och stål . . . 143 133 308 344 347 375 397 458 Mekaniska verkstäder . . . . . . . . . . . 55 74 91 93 95 106 122 133 . . . . . . . . . . . 117 98 154 193 261 266 218 337 Pappersmassefabriker . . . . . . . 206 298 319 341 343 358 338 417 Pappersbruk och pappfabriker Summa 521 603 872 971 1046 1105 1075 1345 D:o i 56 av stenkols- o. koksförbrukningen inom industrien . . . . . . . . . . . . . . . 29 29 36 36 36 38 36 38 De talen visa. en oavbrutet och relativt hastigt stigande trend; ned-
absoluta
gången år 1928 förklaras av de omfattande arbetskonflikterna inom pappersoch massaindustrierna. Relationstalens trend är svagare utpräglad ehuru även
den klart stigande.
Vid sidan av ovan i korthet omnämnda och exemplifierade faktorer har man vid förklaringen av importens trend att beakta möjligheten av en sådan konsumtionselastioitet på den inre marknaden, att importvaruprisernas trend auto? matiskt - i stort av det interna - tenderar att alltså sett oberoende prisläget
utlösa en ökning av importvärdet. Som importpristrenderna genomgående varit
fallande, gäller frågan närmare bestämt om man på någon eller några punkter haft en konsumtionselasticitet 1, som icke kan återföras på en priseftersläpning hos inhemska_ substitutionsvaror, i vilket fall den juendast skulle utgöra _ 1 Grupperna omfatta enligt 1929 års handelsstatistik: Råvarugruppen nr 374, 381-391, 474, 478-498; färdigproduktgruppen nr 393-406, 412, 413, 499-530, 536-539, 552 C, G, H, 591 A, 601A, B, 602 B, BB, 603, 604 A, 0. 9 Källa: K. Kommerskollegium, Industri.
ett exempel på ett överskridande av den internationella prisgränsen. Denna fråga kan besvaras först efter en detaljanalys och är knappast av den allmänna betydelse, att den ensam kan motivera det omfattande arbete, en sådan skulle kräva. Vissa hållpunkter för bedömandet av spörsmålet erhållas vid den ur andra synpunkter upplagda undersökningen av importen av olika varor, till vilken framställningen nu närmast övergår.
II.
Framställningen i den tidigare delen av detta kapitel har visat, huru vid sidan av den inhemska köpkraftsutvecklingen, vars inflytande är axiomatiskt, en rad mera speciella faktorer övat ett bestämmande inflytande på importens gestaltning. Dessa faktorer ha varit dels vissa kraftiga strukturförändringar, dels exportexpansionen i vad mån denna varit konjunkturell resp. strukturell är tillsvidare en öppen fråga —— dels slutligen även relationen mellan vissa inhemska och utländska priser, vilken kan tänkas spegla en relativ köpkraftsökning på hemmamarknaden. Av dessa faktorer är den absoluta köpkraftsutvecklingen den vars roll det är ojämförligt svårast att spåra i det statistiska materialet; i det föregående har den snarast spelat rollen av en sorts »residual claimant». Detta år naturligt med hänsyn till att inflytandet från övriga faktorer är relativt väl lokaliserat, medan köpkraftens inverkan i regel måste vara mycket splittrad. Hur grundläggande än köpkraftens betydelse är, kommer dess inflytande därför att i det statistiska materialet spåras snarast i modifikationer av det på varje enstaka punkt av andra fakto-rer dominerade förloppet. Det är därför endast vid snabbare förändringar i den centrala prisbildningsprocessen som man kan påråkna attnå fram till bestämdare resultat, men även då möta avsevärda svårigheter på grund av de talrika störningsmoment med vilka man måste räkna vid behandlingen av utpräglade korttids-
förlopp. En undersökning av köpkraftens och den interna prisbildningssitua-
tionens omedelbara betydelse infogas därför_ som ett led i den all-
lämpligen
männa prövning av de skilda orsakerna till korttidsfluktuationer i importen av viktigare varor, som alldeles oavsett problemet ifråga år påkallad ur prak-
tiskt-politiska synpunkter. Spörsmålet om köpkraftsutvecklingens inflytande
behandlas m. a. o. liksom frågan om importens elasticitet lämpligen endast som en del av det problemkomplex om vilket man genom en dylik prövning kan hoppas att få ett fastare grepp.
Det torde vara onödigt att understryka vanskligheterna av varje försök att bestämma orsakerna till korttidsfluktuationerna i importen. Redan materialet bereder svårigheter. Att börja med måste från undersökningen uteslutas varor, vilkas kvalitet år alltför obestämd, för att pris-, värde- och kvantitetsuppgifterna skola kunna antagas vara kommensurabla under skilda tider och på olika platser. Vidare är det, för att undersökningen icke skall bli alltför komplicerad, nödvändigt att begränsa den till varor med tämligen enkla substitutionsförhållanden; ju vidsträcktare substitutionsfältet är, desto flera faktorer måste föras in i analysen. Slutligen är det av vikt, att även förbrukningen av varan står i en relativt bestämd relation till en produktion, på vars om-
man direkta eller indirekta mått. Det för en undersökning tillfattning äger
området blir under dessa omständigheter med nödvändighet mycket gängliga
få omedelbart uteslutas. Industriella förbegränsat. Samtliga kapitalvaror
som ligga relativt bra till äro stenkol, koppar, ull och bomull. brukningsvaror
Blandiförbrukningsvarorna för jordbruket är det närmast fodermedlen som
kunna vilka försöksvis behandlats av förf., ha
ifrågakomma; gödningsmedlen,
visat sig icke endast på grund av de komplicerade substitutionsför-
olämpliga
hållandena utan även till-följd av marknadens organisation. Den enda konsumtionsvara som villkor är kaffe. Beträffande socker
fyller nyss uppställda
och vete, som ur andra synpunkter äro lämpliga, har den inhemska produktionens vid en av materialet visat sig bereda alltför stora
växlingar prövning svårigheter.
fall äro statistiska uppgifterna delvis otillfreds-
I samtliga de tillgängliga ställande. Allvarligast är bristen på faktiska importpriser. Framställningen
i det följande från de på de internationella varubörserna noterade priutgår serna omräknade efter vid noteringstillfället gällande växelkurser.. Möjligheten av förskjutningar i relationen mellan nämnda priser och importpriserna till av ändrade frakt- och tullsatser får beaktas i kommentaren. Det sy-
följd nes i stort sett att förfara på detta sätt än att försöka statistiskt
lämpligare fixera dessa förändringars betydelse.
Även om undersökningen begränsas att avse nyssnämnda varor, skulle en mera uttömmande analys förutsätta en ingående bearbetning av »business annals». En sådan har det icke varit tillfälle att göra vid utarbetandet av denna
och det är därför möjligt, att undersökningen kommer att upp-
framställning,
visa allvarliga luckor. Resultaten måste under dessa förhållanden betraktas
som preliminära.
Stenkol. Stenkolsförbrukningen bestämmes i stort sett av transportväsendets och utveckling, valet av drivkraft, mekaniseringsgraden samt
produktionens bostadsuppvärmningstekniken. På lång sikt råder givetvis en växelverkan l
mellan dessa faktorer och på kol. På kort sikt har man an-
prisutvecklingená
ledning att räkna med en inverkan från kolpriset närmast på valet av drivkraft och även detta inom begränsade områden. Vid mycket starka.
i regel endast kolprisförändringar påverkas givetvis även valet av bränsle för bostadsupp-
trots att värmetekniken får betraktas som strukturellt given. Till värmning,
av en återverkan på kolpriset från nyssnämnda förhållandens ge-
möjligheten
staltning på en så liten marknad som den svenska behöver man icke taga. hän-
Vid en undersökning av importutvecklingen kunna sålunda priser och för-
syn. brukning betraktas som på kort sikt av varandra relativt oberoende storheter. Detta betyder dock icke, att pris och import äro oberoende av varandra; man måste nämligen räkna med möjligheten av ett prisspekulativt inslag i inköps-
som tenderar att begränsa införseln under tider av prisfall och acce-
politiken,
lerera den vid eller m. a. o. att skapa en positiv korrelation mel-
prisstegringar
lan pris och import.
IV ha inlagts indexserier belysande importen av stenkol, utveck-
På diagram
Diagram IV. Stenkol. Index: 1922-1931 = 100.
7722 7923 ;7729 7925 7726 7927 7928 7929 7730 7757
Stenkol: import (index löpande tolvmånaders medeltal, centered). ------- -- Stenkol: priser (inverterad index löpande tolvmänaders medeltal, centered). -------- -- Vagnaxelkilometer för lastade godsvagnar å. st. jvg. (index löpande tolvmånaders medeltal, centered). lingen av ett representativt världsmarknadspris på samma vara samt antalet vagnaxelkilometer för lastade godsvagnar vid statens järnvägar? Samtliga serier ha till bas resp. medeltal för åren 1922-1931 och ha räknats som löpande tolvmånaders medeltal (»centered»). Prisserien är inverterad; man vinner därigenom, att förskjutningar i motsatta riktningar av priser och import, vilka äro av samma relativa styrka, ge identiska utslag. Till komplettering av diagrammet meddelas här fraktsatserna vid stenkolsimport från England
(kr. per ton).’
År 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 Fraktsats 7.00 5.55 4.80 4.50 - 4.90 4.65 5.35 4.00 3.80
Serien ger vid handen, att man i allmänhet icke behöver räkna med några väsentliga. avvikelser i importprisförändringarnas riktning från världsprisförskjutningarnas. Den första kortvariga uppgången bör likväl i sin verkan på importpriset ha motvägts av det samtidiga fallet i fraktsatserna. Även det inhemska partipriset visar dock ett tämligen starkt utslag, varför man torde ha rätt att antaga, att importpriset trots fraktnedsättningen rörde sig i sam-
ma riktning -som världsmarknadspriset. Det mest påfallande draget i importserien är dess betydande oregelbunden-
het. Tänker man sig en trendlinje inlagd, erhållas starka negativa avvikelser åren 1925-1926, 1928 och 1930 samt däremellan kortvariga men häftiga positiva utslag. Importens trend påkallar ingen utförligare kommentar; det synes tillräckligt med en hänvisning till vad som ovan sagts angående de all- 1 Källor: K. Kommerskollegium, Månadsstatistik över handeln (Statistiska meddelanden, Ser. C.) samt Ekonomisk översikt. 2 Källa: Ekonomisk översikt.
männa betingelserna för stenkolsinförseln. Importtrendens överensstämmelse med den inverterade pristrenden har medfört, att expansionen pressat handelsbalansen mindre, än som eljest blivit fallet; någon elasticitetsreaktion torde av tidigare anförda skäl icke ligga bakom trendöverensstämmelsen.
Den första uppgången av importen fär avsevärt snabbare ån som betingas av
Delvis kan detta ett — trenden. förklaras genom prisspekulativt inslag påskyndad export före Ruhroekupationen och därmed förbundna prisstegringar - men den centrala orsaken ligger område. Den kalkylerade om-
på ett annat sättningen visade under denna tid en snabb ökning, betingad av att prisfallet var relativt starkare än köpkraftsreduktionen. Expansionen ifråga återverkade givetvis icke minst på importen av stenkol, vilken därför trots temporärt stigande priser och sjunkande köpkraft måste visa en ökning. Denna förskjutning i motsatt riktning mot köpkraftstrenden skiljer sig från de förut behandlade därigenom, att den direkt kan återföras på den inhemska köpkraftssituationen, m. a. o. framstår som wbetingad av den interna konjunkturen. Man invänder eventuellt, att detsamma väl med lika stor rätt kan sägas» vara fallet med de av prisrelationerna eller av exportexpansionen utlösta importförändringarna. Situationen är dock där en alldeles annan. Medan importökningen här återgår på relationen mellan köpkraft, priser och avsättning på den inre marknaden, får den i dessa andra fall återföras på partiella prisspänningar, vilka, som redan framhållits, kunna men visst icke behöva vara förbund-
na med en eftersläpning i den inhemska köpkraftsutvecklingen i förhållande
till den internationella, resp. på den internationella efterfrågeförändring som ligger bakom exportexpansionen.
Att bestämt lokalisera det konjunkturella ursprunget till den ökade stenkolsförbrukningen erbjuder vissa svårigheter. Utvecklingen av järnvägstransporterna, återspeglad i den på diagrammet inlagda kurvan, förklarar en del; järnvägsstatistiken* visar år 1923 en ökning i förbrukningen av utländsk stenkol från föregående år med 84 000 ton eller 0:a 17 procent. Andra hållpunkter giva industristatistikens uppgifter över bränsleförbrukningen. Följande tablå belyser den absoluta och relativa förändringen i stenkolsförbrukningen inom viktigare industrigrenar från 1922 till 1923.2
Absolut förändr. Relativ förändr.
(1 000 ton) (i procent)
- 8 . - 6
Verk för framställning av järn och stål . . . . .
Jord- och stenindutri . . . . . . . . . . . . . + 176 + 60
(därav tegelbruk) . . . . . . . . . . . . . . + 51 + 77
. . . . . . . . . . . . . - 19 -- 16
Pappersmassefabriker
Pappersbruk och pappfabriker . . . . . . . . . + 91 + 44
Sockerbrnk . . . . . . . . . . . . . . . . . . - 83 -— 50
Textilindustri . . . . . . . . . . . . . . . . . + 9 + 9
vid jårn- och stålverk samt inom massaindustrien återgick vå-
Nedgången
sentligen på arbetsstrider, eventuellt även till någon del på exportkonjunktu-
1 K. Järnvägs-styrelsen, Allmän järnvägsstatistik. 9 Källa: K. Kommerskollegium, Industri.
rerna. Sockerindustriens minskade bränsleförbrukning förklaras av minskad inhemsk sockerproduktion. Ökningen inom betingas av expappersindustrien portens expansion och visar sålunda, att importutvecklingen under ifrågava-
rande år till någon del återgick på utförselkonjunkturen. Den häftiga uppgång som framträder närmast inom tegelindustrien slutligen indicerar en dominerande betydelse för den rena hemmamarknadskonjunkturen. År 1923 upphävdes som bekant hyresregleringen och i samband därmed erhöll bostadsproduktionen ett betydande uppsving. Enligt socialstyrelsens statistik* ökades antalet tillkomna eldstäder från 1922 till 1923 med 55 %. Produktionen av murtegel steg med 77 %,2 varav likväl någon del gick till export. Hyresnivån låg tillsvidare fast. Det är sålunda påtagligt, att bostadsmarknaden var ett av de viktigare områden där en parallell förskjutning av omsättning och stenkolsförbrukning inträdde. Stenkolsimporten utlöstes dock tydligen i detta fall icke av avsättningsökningen utan var en med denna samordnad konsekvens av företagandets utveckling. Detta samband är med all sannolikhet typiskt. De anförda sifferuppgifterna ge även en föreställning om ett par av de viktigaste orsakerna till rent tillfälliga förskjutningar i stenkolsimporten, nämligen arbetsinställelser och fluktuationer i den inhemska sookerproduktionens om-
fattning. g
Den betydande nedgång i stenkolsimporten som möter från och med vintern 1924/1925 återgår på en -serie successivt inträdande orsaker. Den första brytningen förklaras sannolikt i någon mån av transportutvecklingen. Järnvägarnas förbrukning av utländsk stenkol under år 1925 z dess helhet ligger dock c:a 4 procent över konsumtionen föregående år; de enskilda järnvägarna visa minskad förbrukning och den totala bränslekonsumtionen inom
järnvägsvä-
sendet går tillbaka. Industristatistiken visar vidare en minskning av stenkolsförbrukningen inom textilindustrien och vid sockerbruken. Sistnämnda förändringar återgå till en del på arbetsstrider, till en del på minskad inhemsk sockerproduktion men äro, som tidigare visats, i båda industrierna korrelerade med en nedgång i avsättningen. Med hänsyn till sannolikheten, att ett bestämt samband föreligger också mellan fraktutvecklingen och omslaget i den inhemska köpkraftssituationen, förefaller det icke för djärvt att betrakta nedgången i stenkolsimporten som åtminstone till en väsentlig del konjunkturell. .
Efter ett kort avbrott i importreduktionen av sannolikt ka-
prisspekulativ
raktär —— den engelska kastade sin framför - fort-
kolstrejken skugga sig
sätter denna med ökad styrka under år 1926. Förskjutningen ifråga återgår delvis på utvecklingen på den internationella under
kolmarknaden; nyssnämn-
da strejk drevos priserna temporärt kraftigt i höjden. Att landet därvid tvingades pressa ned lagerhållningen av stenkol indiceras bland annat av den ytterst häftiga importökningen efter kolkrisens slut. Följande siffror för importen av stenkol (1 000 ton) äro karakteristiska?
1 Den årliga översikten över byggnadsverksamheten i Sociala Meddelanden.
- Uppgiften ger endast ett approximativt mått på utvecklingen, emedan den bygger på en sammanslagning av murtegel av olika dimensioner.
3 Källa: K. Kommerskollegium, Månadsstatistik över handeln.
Maj Juni Juli Aug. 1924 . . . . . . . . . . . . . . . 328 355 465 482 1925 . . . . . . . . . . . . . . . 301 334 348 310 1926 . . . . . . . . . . . . . . . 290 158 168 184 1927 . . . . . . . . . . . . . . . 497 497 419 455 1928 . . . . . . . . . . . . . . . 344 399 400 431 Till någon del får nedgången i stenkolsimporten även tillskrivas den försämrade exportkonjunkturen för järn- och stålverk. Efter lagerkompletteringarna möter år 1927 en ny, visserligen endast relativ nedgång, vilken dock går parallellt med minskad stenkolsförbrukning vid sockerindustrien och tråindustrien. Inom förstnämnda område är som vanligt orsaken att söka i en reduktion av den inhemska sockerproduktionen, inom sistnämnda område synes grunden vara en förskjutning i riktning mot ökad användning av träkol 00h annat träbrän-sle. Som träindustrien i jämförelse med t. ex. sockerindustrien är en mycket obetydlig stenkolsavnämare, spelar likväl denna substitutionsföreteelse en underordnad roll för importutvecklingen. Vid förklaringen av nedgången i stenkolsimporten under åren 1925-1927 måste man även räkna med ett betydande strukturellt inslag. Elektrifieringen av västra stambanan slutfördes 1926, och fraktserien ger därför en alldeles oriktig bild av jårnvägarnas relativa bränslebehov under dessa år. Serierna
för stenkolsförbrukningen inom järnvägsväsendet äro vid denna tidpunkt mera upplysande.‘
Förbrukning av utländsk stenkol (1000 ton) o Ar 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 Vid statens järnvägar . . . . 313 347 357 316 343 369 360 Vid samtl. järnvägar. . . . . 659 687 693 685 715 790 761 Följande uppgifter över installerad drivkraft av olika slag giva, om de än måste tolkas med försiktighet, en uppfattning om en annan sida av strukturutvecklingen? Installerad drivkraft (1 000 eff. hkr.)
Ãngmaskiner
Efiggga
1924 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 221 1 114 1925 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 223 1 174 1926 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 215 l 242 1927 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 199 1316 1928 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 217 1407 Den fortsatta nedgången i stenkolstillförseln är delvis av rent tillfällig natur; de omfattande arbetsstriderna inom pappers- och massaindustrierna medförde en avsevärd reduktion av stenkolsförbrukningen inom detta område. Vidare måste man eventuellt räkna med att den för utvecklingen under föregående år av allt att döma karakteristiska foreeringen av strukturför-
l
l skjutningarna alltjämt verkade i riktning mot en negativ avvikelse från tren- 1 Källa.: K. Järnvägsstyrelsen, Allmän järnvägsstatistik. 2 Källa: K. Kommerskollegium, Industri.
den. Därtill kommer emellertid en orsak av annan typ. Vid sidan
av pappersindustrien är jord- och stenindustrien den enda grupp som 1928 visar en nedgång i stenkolsförbrukningen. Denna är visserligen obetydlig men
förtjänar likväl intresse. Reduktionen ä.ger en klar koncentration till
cementfabrikerna,
där också en nedgång i produktionsvolymen Orsaken till denna
föreligger.
förskjutning torde vara att söka icke i de inhemska byggnadskonjunkturerna utan i skärpt konkurrens från andra närmast tegel, för
byggnadsmaterial,
vars vidkommande en produktionsökning på 10 % inregistreras.
(murtegel)
En jämförelse mellan prisförändringarna på de båda varorna visar från januari 1927 till januari 1928 ett fall på 20 % i priset på tegel av större dimensioner (12”) ~— priset på. tegel av mindre dimensioner ligger däremot mellan nämnda fast ———- mot
tidpunkter en nedgång på 4 % i cementpriset} Något bevis för återverkan från den interna konjunkturförsämringen år 1928 har icke kunnat erhållas.
Uppgången under år 1929 kräver ingen närmare kommentar. Den förklaras av såväl den interna konjunkturens som exportkonjunkturens kraftiga förbättring, indicerad icke endast av fraktkurvan och stenkolskonsumtionen inom järnvägsväsendet utan även av en generellt Ökad stenkolsförbrukning. Vad slutligen omslaget under följande år beträffar, får det närmast ses mot bakgrunden av den hastiga exportförsämringen för malmbrytning och metallindustri. Samtidigt spelar emellertid den interna konjunkturutvecklingen in. Karakteristisk är närmast en nedgång i fraktkurvan. Sockerindustrien visar en tillfällig reduktion av vanlig typ.
Sammanfattande kan alltså sägas, att stenkolsimporten visar en
betydande
känslighet icke endast för exportkonjunkturen utan även för den interna konjunkturen men därjämte påverkas så kraftigt av en del tillfälliga störningar, strukturella moment och ett prisspekulativt inslag i införselpolitiken, att den icke, som stundom antagits, äger något större intresse som konjunkturkurva.
I det föregående har frågan om importens samband med den inhemska stenkolsproduktionen helt lämnats åsido. Denna har under den diskuterade tiden utvecklats på följande sätt (1 000 ton)?
År 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930
Produktion 379 420 438 264 384 398 359 395 398
Produktionen av stenkol löper sålunda i stort sett parallellt med importen och indicerar samma förändringar i förbrukningen men äger en annan trend. Orsakerna till sistnämnda olikhet kunna här lämnas åsido.
Koppar. I motsats till införseln av stenkol kan kopparimporten väntas visa en viss priskänslighet, vilken närmast betingas av dess användning inom byggnadsindustrien. Såväl beträffande trenden som korttidsfluktuationerna får dock givetvis den dominerande betydelsen tillmätas en strukturell faktor, näm-
1 Källa för prisuppgift/erna är Kommersiella Meddelanden 1930, sid. 266. 9 Källa: K. Kommerskollegium, Industri.
Diagram V. Koppar.
_ Index: 1922-1931 = 100.
7922 7925 7924 7925 7926 7927 7928 7929 7950 7957
Koppar: import (index löpande tolvmânaders medeltal, ceutered).
-------
-- Koppar: priser (inverterad index löpande tolvmânaders medeltal, centered.)
--------- ~ Produktion av kopparträd.
- ------- -- ›
› kopparrör och koppar-plåt.
l
ligen den fortgående elektrifieringen, beträffande vilken man icke har anledl l räkna med starkare l ning någon prisreagibilitet. i Pâ diagram V ha inlagts kurvor för pris- och importutvecklingen omräknade på samma sätt som för stenkol samt därjämte indextal för produktionen .av koppartråd samt rör och plåt av koppar? Diagrammet ger omedelbart vid handen, att man har att räkna med en väsentligt starkare positiv korrelation
mellan importen av råvaror och produktionen av tråd än mellan kopparimporten och produktionen av helfabrikat, för vilka byggnadsindustrien utgör en
huvudavnämare? Någon negativ korrelation mellan pris och import kan under större delen av perioden icke spåras. Möjligen har man dock under de sista åren att räkna med direkt påverkan från prisutvecklingen.
Som koppararbeten i ej ringa utsträckning äro föremål för export, måste man vid bedömandet av diagrammet i första hand taga hänsyn till eventuella förskjutningar i denna. Följande sammanställning visar utrikeshandeln med
1 Källor: Ekonomisk översikt samt K. Kommerskollegium, Industri.
9 Givetvis ger byggnadskonjunkturen utslag även i förbrukningen av koppartråd, men
vara berättigad att i detta avseende tillmäta den mindre betydelse än elek-trifieman torde ringen.
oarbetad koppar samt produktion och utförsel av rör och tråd av
kopparplåt, koppar (1000 ton).‘
År 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 Import av koppar, oarb. . . . . 11.0 16.3 17.5 17.0 16.8 16.3 20.2 25.1 27.1 32.9 Export › › › . . . . 0.8 6.7 4.2 4.3 3.6 3.7 2.0 3.3 4.8 5.0 Produktion av kopparplät . . . 1.8 2.3 2.3 2.5 2.1 2.3 2.6 2.5 2.4 2.6 Export av kopparplåt (inkl. band) 0.1 0.3 0.5 0.7 0.6 0.7 1.0 0.6 0.8 0.8 Produktion av koppar-tråd (inkl.
skenor 0. kablar) . . . . . . 6.2 7.7 10.1 9.8 9.3 8.7 11.3 13.9 15.3 10.8 Export av koppartr§.d(va1sad eller
dragen) . . . . . . . . . . 1.0 1.2 1.2 1.2 1.4 1.2 2.5 2.9 4.2 2.9 Produktion av kopparrör. . . . 0.6 0.9 1.1 1.3 1.2 1.5 1.9 2.4 2.4 2.3 Export › › . . . . 0.1 0.2 0.3 0.4 0.4 0.5 0.7 0.7 0.8 0.8
Av tablån framgår, att exporten av haft en viss betydelse
kopparfabrikat
för seriernas trend men icke i övrigt modifierat deras förlopp. Återutförseln av oarbetad koppar svarar däremot för uppgången år 1923.
För att man skall kunna få ett grepp om den konjunkturella och strukturella bakgrunden till utvecklingen av det fordras
kopparförbrukningen, skulle,
en någorlunda tillförlitlig statistik över utbyggandet av ledningsnåtet och åndamålen med detta. Sådana uppgifter saknas för Sveriges vidkommande
så
gott som fullständigt, vilket är så mycket mera att som det hår gal-
beklaga,
ler en ekonomisk förskjutning av genomgripande betydelse. Man att
vet, kop-
partråd under decenniets första år i stor utsträckning kom till användning för ersättande av det undermåliga ledningsmaterialet från kristiden; man vet, att jårnvägselektrifieringen 1925/26 ställde avsevärda anspråk på produktionen av ledningstråd etc.; man vet slutligen, att under hela perioden
landsbyg-
dens elektrifiering om än med växlande styrka fortskridit. Den relativa betydelsen av dessa och andra faktorer är emellertid omöjlig att bestämma.
sistnämnda drag i utvecklingen år i detta sammanhang av särskilt intresse, emedan det öppnar en möjlighet, att korttidsfluktuationerna i kopparförbrukningen få förklaras icke uteslutande genom en tekniskt betingad diskontinuitet i strukturutvecklingen utan även genom återverkan från jordbrukskonjunkturen. Det är vårt att observera, att skördeutvecklingen och på ani-
prislåget
malieprodukter båda torde ha verkat köpkraftsbegränsande inom jordbruket år 1927, alltså vid samma tidpunkt då kopparserierna synas markera en retardering av elektrifieringsprocessen. Till sistnämnda retardering kunna emellertid finnas andra förklaringsgrunder. Mer än en obevisad hypotes kan antagandet av ett sammanhang mellan jordbruksköpkraftens och kopparförbrukningens utveckling för övrigt icke bli redan på den grund, att, som redan framhållits, det statistiska material som skulle göra det möjligt att sluta orsakskedjan —— alltså uppgifterna över elektrifieringen och lantbrukets andel i denna — icke kan anses
tillfredsställande. I följande tablå
1 Källor: K. Kommerskollegium, Handel samt Industri. I 1929 års handelsstatistik motsvara varorna följande nummer: Koppar, oarb. 897 A; kopparplåt 898 A, 899 A, 900 A, 901 A; koppartråd 908 A, 909 A, 910A; kopparrör 906 A, 907 A.
ha likväl sammanförts de uppgifter ur den officiella statistiken vilka äro av någon relevans för här berörda frågor?
Årlig ökning av Energiförbrukning inom lantbruket m. m.
vattenfallsverkets egna
högspänningsledningar. efiiifivfigggd
Areal
T t 1 red v. o . jord under
Totalt Bygdelinj er larm. Trollhättan,
o_ el°äâjäñfmd
(km.) (km.) (nnl_]. kWh.)
(looohar)
(1 har
ill:(%:.%a.le§;l)18
1922 . . . . . . . . . . . . . 75 - - - 542 1923 . . . . . . . . . . . . . 169 - -- - 551 1924 . . . . . . . . . . . . . 106 - - - 552 1925 . . . . . . . . . . . . . 125 59 -—~ — 556 1926 . . . . . . . . . . . . . 298 61 30.0 453 570 1927 . . . . . . . . . . . . . 77 42 33.6 473 569 1928 . . . . . . . . . . . . . 126 96 35.6 475 - 1929 . . . . . . . . . . . . . 275 95 39.8 484 — 1930 . . . . . . . . . . . . . 234 208 48.8 551 -- 1931 . . . . . . . . . . . . . 109 66 52.3 555 —
Vid bedömandet av tablån bör observeras, att uppgifterna över utvecklingen av vattenfallsverkets egna högspänningsledningar icke utan vidare få antagas vara representativa för utbyggandet av ledningsnätet, ens om man bortser från att man vid sidan av nämnda ledningar har dels abonnentledningar i mycket betydande omfattning, dels också ledningar sorterande under enskilda kraftdistributörer, främst Sydsvenska kraftaktiebolaget. Uppgifterna ifråga påverkas ju även genom Övertagande av enskilda distributionsföretag; utvecklingen under år 1930 framstår som ett exempel på betydelsen därav. Anförda data rörande landsbygdens elektrifiering äro likaledes mycket osäkra. Uppgifterna äro kalkylerade, och beräkningsgrunden blir med nödvändighet relativt godtycklig. Man kan möjligen taga fasta på, att den tillgängliga statistiken i alla händelser icke motsäger ovan skisserade antagande rörande bestämningsgrunderna för kopparimporten. Betydelsen därav är likväl, som av det anförda framgått, mycket ringa.
En mera ingående behandling av kopparserien synes icke påkallad. Resultatet av diskussionen — om än snarast -- är i detta till-
negativt sammanhang räckligt fullständigt. Importen är under den behandlade perioden i stort sett icke priskänslig. De strukturella momenten synas fullständigt dominerande, vilket givetvis på grund av strukturförändringarnas art icke utesluter en konjunkturpåverkan närmast ifrån jordbruket. Några säkra konjunktursymtom föreligga dock icke. Brytningarnai serien ha en från den allmänna konjunkvturutvecklingen på hemmamarknaden avvikande tidsfördelning men motsäga icke antagandet av ett visst inflytande från läget inom jordbruket.
1 Källa: K. Vattenfallsstyrelsen, Statens Vattenfallsverk.
9 Fram t. 0. m. 1929 kalkylerade siffror. .
3 Annan beräkningsgrund än för den sammanlagda arealen elektrifierad jord i föregående kolumn.
Diagram V1. Bomull.
Index: 1922-1931 = 100
III! /924 I915 /926 /917 /926 /919 79.50 19.51
Bomull: import (index löpande tolvmânaders medeltal, centered).
-------
-- Bomull: priser (inverterad index löpande tolvmânaders medeltal, centered).
- Produktion av bomullsgarn.
-------- -- Konsumtion av bomullsvävnader (index: 1922-1929 = 100).
---- - ----
Utgjorda. arbetstimmar vid väver-ie: och spinnerier.
Bomull och ull. Importen av textila råvaror kan antagas visa såväl en viss priskänslighet som fluktuationer, bestämda av den inhemska konjunktur- i utvecklingen. Strukturella moment böra i mindre grad än för stenkol och
l
koppar framträda i korttidsförändringarna, ehuru de givetvis i förening med
tidigare behandlade prisspänningar spela en avgörande roll för trenden. Sâväl bomulls- som ylleindustrien torde utvecklas i stort sett oberoende av ex- 1 porten; exportvärdet inom textilindustrien i dess helhet utgjorde sålunda år
1930 0:a 5 procent av produktionsvärdet.
På diagram VI och »VII ha inlagts import- och prisserier för ull och bomull, omräknade på, samma sätt som i tidigare fall, samt vidare indexserier för
utgjorde. arbetstimmar inom resp. industrier, kalkylerad förbrukning
antalet
av vävnader samt produktion av yllevävnader resp. av bomullsgarn? Till komplettering av diagrammen ha i följande tablå sammanställts uppgifter angående importen av vissa färdigprodukter.”
1 Källor: Ekonomisk översikt och K. Kommerskollegium, Handel samt Industri.
9 Källa: Statistisk Årsbok. Grupperna motsvara i 1929 års handelsstatistik: Yllevävnader nr 400-406; bomullsvâivnader nr 499-530; strumpstolsarbeten nr 373 B, C, 412, 413, 468 D, G, I, 536-539.
Diagram VII. Ull.
Index: 1.922——1931 = 100.“
7922 *7925 792 ‘If 7225 7926 7,927 7528 772 9 7 93 0 793 7
Ull: import (index löpande tolvmânaders medeltal, centered). -------
-- Ull: priser (inverterad index löpande tolvmänaders medeltal, centered). ----------- -- Produktion av yllevävnader. --------
-- Konsumtion av yllevävnader (index: 1922-1929 = 100.) ------- -- arbetstimmar
Utgjorda vid spinnerier och väverier.
i Import av vissa textilprodukter (ton) i Bomullsvävn. Strumpstols-
Yllevavnader
totalt an). 1922 . . . . . . . . . . . 1 247 3 472 966 1923 . . . . . . . . . . . 1 901 4 252 . 1 129 1924 . . . . . . . . . . . 1 807 3 997 999 1925 . . . . . . . . . . . 1 415 3 397 1 001 1926 . . . . . . . . . . . 1 412 3 678 1 444 1927 . . . . . . . . . . . l 389 4 197 1 650 1928 . . . . . . . . . . . 1 480 3 898 1 741 1929 . . . . . . . . . . . 1 508 3 703 1 609
Den konjunkturella uppgång i avsättningen som möter under
periodens
första år återspeglas i alla. olika serier ehuru i sist anförda upp-
kraftigast gifter över importen av färdigprodukter; även om fraktkostnadsminskningen måste ha mildrat prisstegringen, kan man dock ej tolka importexpansionen
som en elasticitetsföreteelse. Inom bomullsindustrien synes förbättringen ha kunnat utnyttjas något bättre än inom ylleindustrien; i förra. fallet stiger importen av färdigfabrikat visserligen avsevärt snabbare än införseln av råva- 12-331179
ran, men i det senare är råvaruimporten rent av svagt vikande, samtidigt som såväl vävnader som stiumpstolsarbeten införas i starkt ökad omfattning. En påtaglig konjunkturförbättring indiceras likväl även för ylleindustriens vidkommande både av arbetstids- och produktionsserierna. Också den följande retarderingen av avsättningen, som synes ha gjort sig kraftigast gällande år 1925, återspeglas i flertalet uppgifter. Om än vissa likheter möta även i fortsättningen, förefaller likväl utvecklingen inom resp. områden att efter denna tidpunkt ha gått alltför skilda vägar, för att man längre skall kunna räk-
i na med att den dominerats av samma faktorer.
Det rent konjunkturella inslaget i utvecklingen åren 1922-1925 torde vara obestridligt men förklarar icke ensamt de starka fluktuationerna. Visserligen har man, såsom tidigare visats, att räkna med en utbredd avsättningsbegränsning år 1925, men därjämte finnes anledning att för ullimportens vidkommande beakta möjligheten av en elasticitetsreaktion för den mycket kraftiga prisrörelsen. Vidare kan man icke bortse från att produktionsförhållandena inom textilindustrien under ifrågavarande år påverkades av tämligen omfattande arbetsinställelser. Tillbakagångens styrka kan sålunda icke uppfattas som ett mått på importens konjunkturreagibilitet. I samtida kommentarer till utvecklingen åberopades den utländska konkurrensen som den kanske viktigaste orsaken till textilindustriens försämrade läge vid ifrågavarande tidpunkt. De anförda uppgifterna över färdigvaruimporten ge i och för sig intet stöd åt detta antagande; även dessa införselsiffror visa ju en markant reduktion. Å andra sidan framgick emellertid av de i ett tidigare sammanhang åberopade uppgifterna över utvecklingen av relationen mellan värdet av råvaru- och värdet av färdigproduktimporten, att den där diskuterade förskjutningen av efterfrågan mot utländska färdigprodukter synes ha fortgått i »stort sett kontinuerligt just från och med år 1925. Ehuru den utländska konkurrensen icke förklarar konjunkturförsämringen detta år, synes det sålunda icke osannolikt, att den accentuerat omslaget; visserligen var som sagt även färdigproduktsimporten vikande men i relativt mindre omfattning än råvaruinförseln. Vid sidan av redan nämnda förklaringsgrunder till utvecklingen åren 1922-1925 torde ännu en förtjäna att uppmärksammas. Den häftighet som utmärkte den första exportexpansionen synes tyda på en föregående varubrist, efter vars snabba täckning man har anledning att vänta ett bakslag; industrien skulle m. a. 0. kunna tänkas i någon mån ha expanderat på basen av en tillfällig efterfrågeförskjutning mot beklädnadsartiklar. Det bör likväl understrykas, att förbrukningens förändringar icke synas starkare, än att de kunna förklaras redan med utgångspunkt från den konjunkturella utvecklingen av avsättningen.
Jämför man utvecklingen av bomullsimporten åren 1925-1928 med de samtidiga förändringarna i produktion, förbrukning och arbetstid, framstår överensstämmelsen, som naturligt är, i det stora hela såsom mycket betydande. År 1927 föreligger emellertid en egendomlig oregelbundenhet i importserien; efter en stark positiv avvikelse vintern 1926-1927 från produktionen av
bomullsgarn, vilken, som diagrammet visar, kan betraktas som en trendlinje för importen, följer ett markerat negativt utslag. Det synes icke kunna råda något tvivel om att man här har att göra med en elasticitetsfluktuation. Prisrörelsernas inflytande på importen framträder på ett sannolikt typiskt sätt i en påtaglig men icke särskilt starkt utbildad modifikation av den konjunkturellt och strukturellt betingade utvecklingen. Justeras kurvan för elasticitetsreaktionen, erhålles en jämn stegring fram till brytningen år 1928, för vilken prisrörelsen torde vara utan större betydelse.
Nedgången i bomullsimporten 1928-1929 inträffar lika väl som reduktiog nen år 1925 parallellt med en minskning i färdigvaruimporten, vilken emeller- ‘ tid visar någon eftersläpning. Även vid förstnämnda tidpunkt föreligger ju en utbredd avsättningsretardering på den inre och man där-
marknaden, synes
för berättigad att räkna med en konjunkturell grund till Situa-
förändringen.
tionen är i olika avseenden klarare än år 1925. Att börja med är brottet i utvecklingen skarpare. Några arbetsstrider av betydenhet möta icke inom textilgruppen. Lika litet föreligger möjligheten av en automatisk reaktion mot den tidigare utvecklingen. Vad slutligen beträffar,
nedgångens varaktighet
står både denna och den efter omslaget inträdande expansionen i god överensstämmelse med den allmänna utvecklingen av såvitt denna är
avsättningen,
känd.
Till komplettering av den bild av utvecklingen inom en av textilindustriens huvudgrenar, som erhålles med utgångspunkt från bomullsimporten, synes det lämpligt att trots seriens större omslutning anföra årssiffrorna för den redo- ; visade fackföreningsarbetslösheten inom textilindustrien? Procenttalen äro:
År 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 i, Arbetslöshetsprocent . . . . . . 7.0 5.1 3.4 4.8 4.6 4.8 4.0 5.0 4.9 6.4
Det svaga utslag, siffrorna förklaras delvis av bruket av korttids-
giva,
1 arbete inom området ifråga. Denna faktor kan också vara ägnad att
förskju-
ta relationen mellan olika år. Som serien stämmer den emellertid
föreligger,
mycket väl med de resultat vartill diskussionen av lett
importutvecklingen
fram. År 1928-1929 visar arbetslöshetsserien en viss må-
eftersläpning;
nadssiffrorna indicera emellertid en klar redan hösten 1928. År
försämring
1925 giva nrånadssiffrorna i överensstämmelse med och
importserien tidigare
anförda avsättningsuppgifter utslag för en redan från årets bör-
försämring
jan.
Ullimporten visar efter elasticitets- och konjunkturreaktionen år 1925 en snabb återhämtning men undergår följande år en endast
obetydlig stegring,
temporärt bruten år 1928 och sedan ånyo bromsad ett år senare. Serien
äger en tämligen begränsad representativitet som mätare ut-
på ylleindustriens
veckling, emedan dennas materialimport i motsats till bomullsindustriens i
ungefär lika hög grad inriktas mot garner som mot den råvaran. I
egentliga
ä 1 Källa: Arbetslös-hetsutredningens betänkande A. för åren
I, tabellbilaga Uppgifterna , 1930 och 1931 ha ställts till förfogande av Socialstyrelsen.
följande tablå sammanställas uppgifter rörande värdet av och ull-
bomulls- I
resp. bomullsgarn och ullgarnsimporten åren 1922-1929.*
Värdet av importen av vissa textilvaror (milj. kr.)
Bomull Ull
Bomullsgarn Ullgarn
(okardad) (ana slag) 1922 . . . . . . . . 34.0 23.7 6.5 23.6 1923 . . . . . . . . 44.2 27.9 7.3 24.0 1924 . . . . . . . . 54.3 33.8 7.0 25.3 1925 . . . . . . . . 43.9 24.3 7.2 23.0 1926 . . . . . . . . 40.0 25.7 7.5 26.1 1927 . . . . . . . . 35.0 28.2 -7.9 25.5 1928 . . . . . . . . 43.5 31.0 9.2 27.9 1929 . . . . . . . . 37.7 27.9 10.2 26.4
Ehuru garnimporten sålunda måste tillmätas samma som införseln
betydelse
av ull, är det icke möjligt att upptaga den till närmare behandling i denna korta översikt; kvalitetsdifferenser och därmed sammanhängande prisförhållanden göra nämligen serien ifråga mycket vansklig att analysera. Tablån ger ju f. ö. vid handen, att garnimporten fluktuerar i huvudsaklig överensstämmelse med ullinförseln; nedgången 1927 är till en väsentlig del pris-
betingad.
En jämförelse mellan kurvan för ullimporten och kurvan för införsel av bomull i
åren 1927-1929 visar i ett par centrala avseenden en god överensstäm-
i melse i utvecklingen. Efter en kulmination vintern 1927-1928, vilken för bom-
i ullsimportens vidkommande klart framträder först efter justering med hänsyn till den tidigare diskuterade elasticitetsreaktionen, följer en nedgång, som emel- 5 lertid inom ylleindustrien infaller och är utvecklad än
tidigare mycket svagare
inom bomullsindustrien. Även beträffande den följande
därpå expansionens varaktighet visa de båda kurvorna relativt god överensstämmelse. Det ligger under dessa omständigheter nära att tolka förändringen i efter
ullimporten
samma linjer som fluktuationerna i bomullsinförseln vid denna tidpunkt, alltså som en konjunkturreaktion, ehuru övriga data icke giva stöd åt antagandet av någon mera betydande tillbakagång inom området ifråga. Eventuellt bör man för ullimportens vidkommande räkna med möjligheten även _av en viss prispåverkan, men denna torde; om den verkligen förelegat, ha varit av underordnad betydelse. Den kan dock tänkas vara en grund till i tid-
förskjutningen punkten för kontraktionen.,
Inledningsvis framhölls, att serierna för bomulls- resp. ullimporten efter år 1925 visa så betydande avvikelser från varandra, att man måste räkna med att utvecklingen delvis dominerats av olika faktorer. Avvikelserna - närmare bestämt ullimportens snabba uppgång 1925-1926 och bomullsinförselns fluktuationer 1926-1927 få, enligt vad den fortsatta. diskussionen vid
givit
handen, snarast återföras på prisutvecklingen och därav betingade elastioitetsreaktioner. Bortser man från dessa, är parallellismen i utvecklingen påtaglig
i
1 Källa: K. Kommerskollegium, Handel. Varorna motsvara i 1929 års handelsstatistik: bomull nr 474; ull nr 374; bomullsgarn nr 478 A, 479-482 A, 483-495; ullgarn nr 381-391.
och med all sannolikhet att förklara som resultatet av gemensam påverkan från den interna marknadsutvecklingen. Sammanfattande kan alltså sägas, att båda de diskuterade serierna, som man hade anledning antaga, visa. en avsevärd så-
väl pris- som konjunkturreagibilitet. Konjunkturdraget förefaller att vara det
dominerande. Av olika skäl — närmast av seriens större
på grund representativitet - över
synas uppgifterna bomullsimporten äga det största analytiska intresset. Strukturförändringarnas och de tillfälliga störningarnas relativt underordnade roll medför, att nämnda uppgifter i detta avseende t. 0. m. få anses överlägsna serien för stenkolsimporten.
Majs. På diagram VIII ha inlagts sedvanliga kurvor för importen och världsmarknadspriset på majs samt därjämte kurvor för det svenska partipriset på svinkött (ej inverterad) och för exporten av svin och fläsk? Två betydelsefulla omständigheter falla genast i ögonen: Dels visar såväl exporten av som priset på svinkött en regelbunden och samtidig svängning i motsatta riktningar med en intervall mellan kulminationerna på inemot fyra år, dels föreligger mellan priset på majs och fläskpriset en påtaglig positiv korrelation med närmare ett års eftersläpning för sistnämnda pris. Redan i ett
tidigare
sammanhang har en redogörelse lämnats för de förhållanden som tendera att utlösa en cyklicitet i fläskproduktionen och sätta denna i en bestämd relation j till priset på fodermedel. Mot bakgrunden av denna framställning kan den statistiska bilden tolkas på följande sätt. Export- och äro
prisförändringarna
båda betingade av produktionsutvecklingen,z vilken i sin tur är determinerad
r av prisläget på svinkött en genomsnittlig produktionsperiod3 tidigare med vissa
j modifikationer framkallade av foderprisutvecklingen. Såväl produktionen som - —
indirekt exporten karakteriseras sålunda av en utpräglad elastioitet. På grund av produktionsprooessens gestaltning framträder emellertid utbudsreaki tionen först med inemot två års eftersläpning i förhållande till
produktpri-
serna och under den behandlade —
perioden företeelsens påtaglighet är, som förut visats, sannolikt till någon del en tillfällighet —— med omkring ett års
eftersläpning i relation till det viktigaste kraftfoderpriset.
Följer man utvecklingen av majsimporten, kan denna åtminstone åren 1925- 1930 sägas visa en tämligen god positiv korrelation med exporten av svinkött. Med ungefär ett års eftersläpning framstår dessutom importen som negativt
1 Källor: K. Kommerskollegium, Handel samt Ekonomisk översikt. 2 Antagandet av parallellism mellan den av diagrammet belyste. exportutvecklingen
och produktionsutvecklingen stödJes av följande data rör-ande slaktningen (Källa: K. Medicinalstyrelsen, Det civila veterinärväsendet), vilka dock sannolikt överdriva fluktuationerna.
År 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 Antal vid off. slakthus och export-
slakterier slaktade och besikti-
gade svin (1 OQO-tal) . . . . . 409 527 603 460 545 810 773 700 888 1026 i Antal vid köttbesiktningsbyråer be-
siktigade ›hela› svinkroppar
(1000-ta1) . . . . . . . . .. 147 180 210 185 220 271 279 256 307 369
3 Beträffande bestämningen av denna, se sid. 124.
Diagram VIII. Majs.
Index: 1922-1931 = 100.
.‘ I
.‘ i,
7922 79.25 792+ 7925 7525 7228 7229
7227 7730 ?F37 l
a-
Majs: import (index löpande tolvmänaders medeltal, centered). l
------- --
Majs: priser (inverterad index löpande tolvmânaders medeltal, centered). j
----------- -- Svinkött: partipris (index löpande tolvmånaders medeltal, centered).
-------- -- Svin och flisk: medeltal, centered).
export (index löpande tolvmånaders
korrelerad med majspriset. Enligt nyss skisserade tolkning skulle sistnämnda korrelation icke gå. tillbaka på någon prisreagibilitet hos majsimporten utan
på fläskproduktionens elasticitet vid en foderprisförändring. Majsimporten
domineras alltså helt av svinkonjunkturen, vilken i sin tur i stort sett torde stå fri i förhållande till den interna köpkraftssituationen. i
Även under åren 1925-1930 och än mer vid periodens början och slut visar emellertid importserien markanta avvikelser från den utveckling, man med l hänsyn till övriga serier hade väntat; beträffande prisrörelsen åren 1922- 1924 bör dock observeras, att fraktkostnadssankningen neutraliserade den internationella prisstegringen, så att hemmamarknadspriset denna tid var i stort sett konstant. Orsaken till dessa oregelbundenheter är lätt att spåra. Först och främst har man att räkna med en stigande fläskkonsumtion inom landet.
endast ett av de brukade fodermedlen, och en förändring i Majs år ju vidare foderrotfrukter eller t. 0. m. brödsäd måste dår-
produktionen av korn, potatis,
för modifiera majsimportens omfattning. Av betydelse år även den inhemska skördens kvalitet och konkurrensen om de inhemska fodermedlen från övrig samt därigenom indirekt prisbildningen på t. ex. olje-
animalieproduktion
kakor. Sistnämnda förhållanden medföra, att de i följande tablå sammanställda över skörden av vissa fodermedel eller som foder använduppgifterna bara endast ett begränsat intresse i detta sammanhang. En
vegetabilierl äga
viss ledning synas de likväl ägnade att giva.
Sk6rd(1000ton) Korn Potatis Foderrotfrukter 1922 . . . . . . . . . . . . . . . 294.0 1 929.0 3 242.4 1923 . . . . . . . . . . . . . . . 248.8 1 630.7 2 750.7 1924 . . . . . . . . . . . . . . . 288.5 1 418.2 2 631.7 1925 . . . . . . . . . . . . . . . 314.1 2 106.1 3 225.7 1926 . . . . . . . . . . . . . . . 326.0 1 952.7 4 063.0 1927 . . . . . . . . . . . . . . . 200.7 975.2 2 300.3 1928 . . . . . . . . . . . . . . . 208.8 l 707.7 2 770.6 1929 . . . . . . . . . . . . . . . 247.6 1 885.4 3 079.4 1930 . . . . . . . . . . . . . . . 240.2 1 758.9 3 788.8 1931 2 . . . . . . . . . . . . . . 233.3 1 497.8 3 299.6
Åren 1922-1924 bör tillgången på inhemska fodermedel för svinproduktionen av att döma ha framstått som vikande. En nedgång måste dessa uppgifter ha mött även år 1927. År 1929 visar däremot korn- och potatisskörden antagas maximilågen. Preliminärt kan konstateras, att dessa fluktuationer trots seriernas bristande dock synas positivt bidraga till förklaringen
representativitet
av majsimportens Av intresse för tolkningen av utveck-
oregelbundenheter.
att de höga år 1922 icke endast åro resulta-
lingen år, produktionssiffrorna
skördeutfall utan, såsom framgår av följande tablå? delvis tet av ett gynnsamt kunna återföras på ökad odling. Areal av åkerjord (1000 hektar) använd för odling av Korn Potatis Foderrotfrukter 1921 . . . . . . . . . . . . . . . 160.6 146.8 86.4 1922 . . . . . . . . . . . . . . . 172.9 161.8 103.1 1923 . . . . . . . . . . . . . . . 154.8 158.6 93.1
I förevarande sammanhang kan man, synes det, stanna vid de allmänna resultat som nåtts. framstår som ett exempel på en från förut Majsimporten diskuterade skild art av pris- och konjunkturreagibilitet. Medan det dityper rekta sambandet mellan pris och import år svagt eller intet, står en viss i förhållande till den allmänna utvecklingen relativt fristående sårkonjunktur, vilken i sin tur blir avgörande för importen, i beroende av prisutvecklingen på va-
1 Källa: Statistiska Centralbyrån, Jordbruk och boskapsskötsel. 9 Preliminära uppgifter. 3 Källa: Se not 1.
ran ifråga. Därigenom knytes importen indirekt samman med prisrörelserna men på ett sätt, som dels medför en avsevärd i dels
eftersläpning reaktionen,
i hög grad begränsar prisutvecklin-gens betydelse.
Oljekakor. Diagram IX visar utvecklingen av importen av och priset på
oljekakor (jordnötskakor) med sedvanliga omräkningar? På diagrammet har även inlagts en serie för den av med ä
kalkylerade förbrukningen oljekakor
jämförbara kraftfoder. Till komplettering av diagrammet tablå ha i följande sammanställts vissa uppgifter över produktion och export av
mejeriprodukter.’
Råvaruförsörjning Produktion Ex t (1 000 ton) (1000 ton) Invägd mjölk vid Smör Ost: (1 003%“) Smut 0 mejerierna Helfet Annan 1922 . . . . . . . . . . 1228.6 27.7 9.4 6.9 1.4 1923 . . I . . . . . . . . 1293.6 29.0 9.6 7.2 2.5 1924 . . . . . . . . . . 1393.7 30.6 11.1 9.4 5.4 1925 . . . . . . . . . . 1441.3 32.0 10.6 8.7 9.2 1926 . . . . . . . . . . 1635.0 38.5 13.3 8.3 15.1 1927 . . . . . . . . . . 1751.6 42.0 15.6 7.6 18.5 1928 . . . . . . . . . . 1780.0 41.3 16.8 7.9 17.5 1929 . . . . . . . . . . 1989.5 47.9 19.9 8.2 24.9
Jämföres utvecklingen av oljekakspriset och importen
av ifrågavarande kraftfoder, kan man från periodens början fram över årsskiftet 1926-1927
konstatera förekomsten av en stark korrelation. Därefter negativ synes sammanhanget under ett par års tid brutet. Redan under den första
fullständigt
femårsperioden förekomma likväl påtagliga be-
oregelbundenheter, isynnerhet
träffande utslagens relativa styrka. Den korrelationen utan negativa speglar tvivel en starkt utvecklad vilken torde få betraktas som
efterfrågeelasticitet,
den under normala förhållanden importdominerande faktorn. Nyssnämnda avvikelser från den man skulle väntat
importutveckling, på grund av pris-
rörelserna, få- återföras dels på växlingar i tillgången på inhemska foderi medel, dels på vilken i sin tur av den
produktionsutvecklingen, påverkats
interna köpkraftssituationen och och av de internatio- i
(konsumtionsmjölk ost)
nella konkurrensförhållandena
(smör).
En undersökning av utvecklingen mera är av intresse i detalj icke endast för frågan om importens betingelser u.tan även för av de i ett
tolkningen tidigare i
sammanhang skildrade prisrörelserna inom Vid mitten av år i
mjölkgruppen.”
1924 —— den föregående utvecklingen är av mindre - var
betydelse mjölkpro-
duktionen stigande både till följd av den av de framkallade öklåga priserna ningen i användningen av kraftfoder och av beten. Medan på grund goda smörpriset under början av året var lågt, noterades förhållandevis höga priser
för ost och konsumtionsmjölk.
Som denna prisrelation någon tid varit rådande,
1 Källor: Ekonomisk översikt och K. Kommerskollegium, Handel samt Industri. ‘*‘ Källa: Statistiska Centralbyrån, samt Statistisk Mejerihantering Årsbok. 3 Källa för marknadshistoriken i det följande äro huvudsakligen de kvartalsrapporter rörande marknaden för mjölk- och mejeriprodukter, som av Lantbrukssällskapet avgivits till den internationella priscentralen i Schweiz. Rapporterna äro publicerade i tidskriften Lantmannen.
Diagram IX. Oljekakor. Index: 1922-1931 = 100.
7722 7923 79.29 792 5 79.26 7927 75.28 792 9 7930 77.37
Oljekakor: import (index löpande tolvmänaders medeltal, centered). ------- -- Oljekakor: priser (inverterad index löpande tolvmänaders medeltal. centered). ----------- -- av kraftfoder 1922-1929 = 100.) Kalkylerad förbrukning (index: r hade mejeriernas produktion förskjutits mot 0st, vilket var en av orsakerna till det omslag i prissituationen som mötte under hösten samma år? Ostpriset föll nämligen då under trycket av ökade utbud och drog —— dock endast temporärt —— med sig mjölkpriset, trots att priset på smör höjdes under inflytande av minskad tillgång på världsmarknaden. Kraftfoderanvändningen reducerades under vintern 1924-1925 till följd av de stigande priserna. Tillgången på inhemska fodermedel synes ha. varit
av normal omfattning. Mjölkproduktionen kunde under dessa omständigheter
i början av år 1925 icke bibehållas vid sin tidigare storlek utan reducerades. drog den med sig smörexporten. God höskörd och tillfredsställande
Därvid_
beten i förening med ökad användning av kraftfoder efter prisomslaget höjde emellertid senare ånyo mjölkproduktionen, vars uppgång i förhållande till föregående år dock blev relativt obetydlig. Ostproduktionen minskades under 1 Tendensen framgår redan av uppgifterna i nyss anförda tablå. men belyses skarpare av följande sammanställning. (Källa: Statistiska Centralbyrån, Mejerihantering.) Produkter per ton invägd mjölk och grädde (kg) Oskummad mjölk Grädde Smör 0st 1922 . . . . . . . . . . 169.4 14.9 22.5 14.7 1923 . . . . . . . . . . 176.8 15.6 22.4 14.4 1924 . . . . . . . . . . 168.2 15.4 22.0 16.3 167.2 15.4 22.2 14.9
trycket av ett fortsatt prisfall, likväl icke tillräckligt för en prisstabilisering. Smörpriset visade snarast en stigande tendens men föll mot årets slut hastigt till följd av ökade utbud på världsmarknaden. I samband därmed skärptes det på mjölk som trots produktionsbegränsningen, sannolikt närmast
prisfall
på av den sjunkande ostproduktionen, börjat redan tidigare.
grund
Tillgången på inhemska fodermedel var vintern 1925-1926 god. När trots detta kraftfoderimporten visade en hastig ökning, är dennas orsak givetvis att J söka i efterfrågeelasticiteten; den vikande produktprisnivån utesluter möjligheten av inflytande från den inhemska produktionskonjunkturen. Mjölkpro- i duktionen kom under dessa förhållanden att visa en stark stegring, vilken ökade trycket på konsumtionspriserna och, trots att prisläget på smör alltjämt var mycket ogynnsamt, utlöste ökad produktion därav. På ostmarknaden inregistrerades emellertid ett omslag, vilket synes ha återgått på en till slut effektiv utbudsbegränsning; lagren voro avvecklade och produktionen nedpressad genom ökad inriktning mot smör och konsumtionsmjölk. Betena utföllo tillfredsställande och höskörden blev god, vilket medförde, att mjölkproduktionen även i fortsättningen hölls uppe, trots att kraftfoderförbrukningen mot slutet av året reducerades under det dubbla trycket av stigande import- och vikande
produktpriser.
När därefter importen under år 1927 bröt loss från priskurvan, var läget följande. Under senare halvåret började priserna på smör och konsumtions-
i mjölk att stiga, som det vill synas under inflytande av minskade utbud på
smör från hela det nordeuropeiska produktionsområdet. Ostprisets uppgång
fortsatte. Beten och höskörd voro kvalitativt otillfredsställande, en internationell företeelse vars betydelse för nyssnåmnda utbudsminskning är omisskännlig, om man ån därjämte måste räkna med möjligheten, att denna till någon del återgick på ökad inhemsk smörkonsumtion under inflytande av det låga prislåget. —— En av jordbruksutredningen framlagd beräkning av mjölkproduktionen i södra Sverige visar dock, att denna. nedgick parallellt med smör- j
- Den relativt av i för- i
exporten? gynnsamma utvecklingen produktpriserna
ening med den försämring, försörjningen med inhemska fodermedel undergått, j
l motiverade ett bibehållande eller t. o. m. en ökning av kraftfoderimporten trots
man räkna där i stigande införselpriser. Tydligen har att med en orsakskedja, det dåliga skördeutfallet inom vidsträckta produktionsområden var den pri-
i mära. förändringen samt stegringen av priserna på smör och oljekakor samt importen av sistnämnda vara voro följdföreteelser i ömsesidig växelverkan. Det
kausalt mellan och existerade sålunda även år 1927 ett sammanhang import
l pris ehuru av alldeles motsatt art mot det som förut dominerat. Att denna situation ej blev en övergående företeelse förklaras därav, att betena även 1928 —— åtminstone under början av året — synas ha varit mindre tillfredsställande 3 och höskörden ehuru av god kvalitet dock kvantitativt otillräcklig. På grund { av resp. fodermedels roll inom utfodringen kompenseradesicke heller höskör- 3 dens nedgång av den relativt goda tillgången på fodersäd.
1 betänkanden III 1930: 4)
Jordbruksutredningens (Stat/ens offentliga utredningar sid. 36.
Diagram X. Kaffe.
Index: 1922-1931 = 100.
7722 192 3 792 ‘I 792 5 792 6 792 7 792 8 792 9 7730 793 7
Kaffe: import (index löpande tolvmånaders medeltal, centered).
-------
-- Kaffe: priser (inverterad index löpande wlvmånaders medeltal, centered).
Det anförda synes tillräckligt för belysande av relationen mellan de olika importbeståmmande storheterna. Skildringen stödjer antagandet av importprisernas dominerande roll under normala förhållanden men visar, både hur elasticiteten brytes av de inhemska skördeförhållandena och hur den begränsas av produktprisrörelserna, vilka i sin tur påverkas icke minst av foderimporten.
Kaffe. Till slut skola några 0rd tilläggas om utvecklingen av införseln av
den enda konsumtionsvara som ligger lämpligt till för en analys efter
kaffe,
här aktuella På diagram X ha inlagts kurvor- för införsel och
linjer.
världsmarknadspris av nämnda vara? serierna ha omräknats på samma sätt som i tidigare fall.”
Bilden är mycket svårtolkad. Under periodens två första år visar införseln
visserligen en uppgång, vilken år parallell med prisrörelsen och otvivelaktigt
får betraktas som ännu ett exempel på den interna avsättningsökningens återverkan på importen; man synes nämligen icke ha att råkna med någon utjämning av prisstegringen genom vikande fraktkostnader, enär även hemmamarknadspriset visade en uppgång. En liknande utvecklingstendens möter mot
1 Källa: Ekonomisk översikt.
2 Kaffetullen höjdes år 1922 och sänktes därefter i två repriser 1926 och 1929. Tullförändringarna synas mindre väsentliga för analysen. Jfr Sv. F. 1922 nr 203; Sv. F. 1926 nr 247 samt Sv. F. 1929 nr 174.
slutet av perioden, då importen trots ett våldsamt prisfall är konstant till vikande (uppgången under de sista månaderna är . Mellan dessa
rent spekulativ)
tidpunkter möter likväl en klar negativ korrelation mellan pris och import. Att denna icke utan vidare kan tolkas som ett symtom på att införseln domineras av efterfrågeelasticiteten beror därpå, att minimilägena infalla vid tidpunkter, då man av tidigare angivna skäl har att räkna med en allmän nedgång i avsättningen på den inre marknaden. Och utvecklingen vid början och slutet av perioden visar, att kaffekonsumtionen påtagligen reagerar för dylika förskjutningar. Något avgörande synes under dessa omständigheter omöjligt att träffa; man kan med säkerhet fastslå konjunkturkänsligheten, men det
tillgängliga
materialet tillåter inga slutsatser beträffande dennas relativa betydelse i jimförelse med en eventuell prisreagibilitet. Är det vanliga antagandet, att en prisförändring påverkar huvudsakligen kvaliteten men icke kvantiteten hos
kaffekonsumtionen, riktigt, skulle tydligen konjunkturkänsligheten vara den
dominerande faktorn. Utvecklingen under den behandlade perioden motsäger i alla händelser icke denna hypotes. På kort sikt har man att räkna med ett
prisspekulativt inslag i importpolitiken. Dess roll för utvecklingen under 1931
har redan i förbigående påpekats. Det är av betydelse även för utvecklingen 1926/27, då. den temporära importstegringen förklaras av ökade inköp vid rådande låga prisläge, vars bestånd man visste vara hotat av den planerade valorisationen?
Försöker man att sammanfatta de slutsatser vartill här diskuterade stick- _ prov på importmaterialet föranleda, kan först och främst fastslås, att man äger en betydande grupp importvaror, som äro i stort sett oberoende av den allmänna köpkraftssituationen inom landet. Exempel på varor tillhörande denna grupp utgöra koppar, där importutvecklingen även på kort sikt synes dominerad av strukturella faktorer, majs, varav införseln speglar dels svinkonjunk-
turen, dels inhemska skördeförhållanden, samt oljekakor, där importen normalt
domineras av efterfrågeelasticiteten. I en andra grupp omfattande bland annat stenkol, textila råvaror och kaffe kunna sammanföras varor, varav importen
är mera känslig för den interna konjunkturen. Konjunkturreagibilitetens rela-
tiva betydelse för införselns korttidsfluktuationer är växlande. Stenkolsimporten reagerar sålunda i minst lika hög grad för exportutvecklingen,
en_ del temporära störningar samt strukturförändringar. Dessutom influeras den prisspekulativt. Beträffande importen av kaffe och textila råvaror har man sannolikt rätt att räkna med konjunkturdominans. En analys av importen av helfabrikat — skäl kan en sådan här -
av tidigare angivna ej ifrågakomna
skulle sannolikt även lämna exempel på varor med utpräglad reagibilitet för förändringar i olika samhällsgruppers relativa köpkraft.
1 Jfr W. H. Ukers: Världshandelns stapelvaror, XII. Kaffe (Index 1932).
KAP. IX.
Exportutvecklingens ekonomiska bakgrund)
I.
I likhet med importen står exporten i ständig växelverkan med den inhemska konjunkturen, men medan man kunde räkna med att denna ägde större betydelse för införseln än omvänt, gäller snarast motsatsen för exportens vidkommande. Utrikeshandelns inverkan på den interna utvecklingen skall emellertid upptagas till behandling i följande kapitel i ett sammanhang. Här liksom vid importundersökningen gäller frågan närmast vilka faktorer som dominera exportutvecklingen, och därvid involverar själva frågeställningen att den ekonomiska utvecklingen inom landet preliminärt betraktas som given oberoende av exporten. Såsom skall framgå av diskussionen, är emellertid detta verklighetsfrämmande inslag i konstruktionssåttet icke av någon väsentlig betydelse.
Exportutvecklingen åren 1922-1931 belyses av följande sammanställning?
Är 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931
i
i Absolute tal (milj kr.). . 1154 1142 1261 1360 1420 1617 1575 1812 1550 1122 I 76 av fdreg. års värde 105.2 99.0 110.4 107.9 104.4 113.9 97.4 115.0 85.5 72.4
En jämförelse med de i början av föregående kapitel anförda siffrorna rörande importutvecklingen ger vid handen, att exporten, ehuru den har ungefär samma trend som importen, på kort sikt fluktuerar mycket häftigare än denna och visar__en avsevärt starkare reaktion åren 1930-1931.- Till för-
klaring därav kan åberopas, både att import- och exportvarornas konjunktur-
karaktär är olikartad och att landet ur exportsynpunkt ar relativt ensidigt inriktat, medan införseln år tämligen jämnt fördelad över ett mycket stort antal varor. Följande sammanställning av in- och utförselvärdena för viktigare varor och varugrupper omräknade i procent av värdet av importen resp. exporten år 1930, synes ägnad att belysa läget?
Framställningen i detta kapitel har, särskilt i vad den avser de positiva betingelserna för exportens expansion under efterkrigsdecenniet, gjorts mycket summarisk. En sarskild undersökning av dessa förhållanden närmast med hänsyn till vissa viktigare export-
konjunkturer utföres »för arbetslöshetsutredningens räkning i annat samman-
lilndustriers ang.
9 Källa: K. Kommerskollegium, Handel.
Tablån bygger på. sammanställt siffermaterial från K. Kommerskollegium, Handel.
.3
För varuurval och varugruppering är förf. ensam ansvarig.
Införsel. Utförsel.
Relativt Relativt
Varuslag import- Varnslag export-
värde värde Textilprodukter* . . . . . . . . . . . 8.4 Pappersmassa . . . . . . . . . . . . 17.4 Maskiner, apparater 0. dyl . . . . . . . 7.2 Sfigverksprodukter‘ . . . . . . . . . 15.2 Stenkol o. koks . . . . . . . . . . . 6.8 Maskiner, apparater 0. dyl. . . . . . 10.8 Textilvaror* . . . . . . . . . . . . 5.9 Järnmalm . . . . . . . . . . . . . 8.4 Mineraloljor . . . . . . . . . . . . 4.6 Papper o. papp . . . . . . . . . . . 8.3 Kaffe . . . . . . . . . . . . . . . 3.6 Smör . . . . . . . . . . - . . . . 4.2 Fodermedel’ . . . . . . . . . . . . 3.4 Fläsk . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Automobiler o. delar därtill . . . . . 3.1 Tändstickor . . . . . . . . . . . . 2.6 Frukter och bär . . . . . . . . . . . 3.0 Rull- 0. kullager . . . . . . . . . . 2.1 Vin, sprit 0. tobak . . . . . . . . . 2.4 Fartyg o. båtar . . . . . . . . . . . 1.7 Hndar 0. skinn . . . . . . . . . . . 2.4 Hudar 0. skinn . . . . . . . . . . . 1.4 Koppar . . . . . . . . . . . . . . 1.9 Trävaror, oarbetade och bilade . . . . 1.4 Vete. .- . . . . .p . . . . . . . . . 1.8 Snickeriarbeten (inkl. byggmmaterial 0. Kautschuk etc . . . . . . . . . . . . 1.5 möbler) . . . . . . . . . . . . . 1.3 Vegetabiliska oljor . . . . . . . . . 1.5 Gatsten, byggnadssten . . . . . . . . 1.2
Med den struktur och inriktning, den svenska exporten sålunda äger, framstår det som osannolikt, att den interna köpkrafts- och prissituationen på kort sikt kan vara av större betydelse för dess utveckling. Det är under dessa omständigheter tydligt, att det måste vara en vansklig uppgift att statistiskt belysa den inhemska utvecklingens återverkningar. På. grund av att det sammanhang som råder för exportens vidkommande framstår som ännu mindre direkt än det med vilket man har att räkna vid en importanalys, är det uteslutet att gå fram efter samma linjer som i föregående kapitel; där gällde det närmast förhållandet mellan fluktuationerna hos en och samma varuström i olika skikt — alltså vid och vid hemmamarknaden -
import avsättning på här gäller det i motsvarande fall relationen mellan de två delar i vilka en och samma produktström spaltas. Det synes under dessa förhållanden lämpligast att stanna vid en allmän diskussion av exportutvecklingens beroende av den interna situationen, som kan tjäna till bakgrund för besvarandet av frågan, huruvida det är sannolikt, att man t. ex. under den period som här är föremål för behandling skulle ha erhållit en annan exportutveckling i händelse av en för utförselns expansion teoretiskt sett gynnsammare resp. mindre gynnsam konjunktur inom landet. Till en början behandlas därvid spörsmålet, hur utförseln i olika fall påverkas av förändringar i den inhemska efterfrågan på resp. exportvaror.
Avgörande för den inhemska efterfrågans inflytande äro i stort sett följande faktorer: varuutbudets elasticitetf den inhemska förbrukningens storlek i
1 Vävnader av bomull, ull och silke, tr-ikåvaror, kläder och hattar.
9 Ull, bomull, silke samt garn av ull o. bomull.
3 Majs, jordnötter, kopra, etc. samt oljekakor.
4 Trävaror, sågade och hyvlade, samt lådämnen.
5 Termen är måhända icke fullt adekvat, då. det relevanta momentet är, inom vilka grinser den utbjudna kvantiteten på kort resp. lång sikt fullständigt anpassas efter efterfrågevariationer. Den har likväl förefallit förf. vara den bästa korta beteckningen för denna sak, ehuru den vanligen användes i en annan bemärkelse.
förhållande till exporten, exportens . relativa betydelse för världsmarknadens försörjning med resp. varor samt slutligen de olika exportföretagens marknadsförhållanden. Betydelsen av des-
varuproducerande
sa. faktorer ligger, synes det, i öppen dag. Om exempelvis den inhemska på. en viss ökas, behöver detta vid ett elastiskt varuefterfrågan exportvara utbud icke medföra någon begränsning av exporten; den ökade efterfrågan täckes genom förbättrat kapacitøetsutnyttjande, med hjälp av lagren eller eventuellt genom ett utbyggande av produktionen. Ãr åter utbudet relativt oelasden inhemska förbrukningen stor i förhållande till exporten och landet
tiskt,
en av huvudproducenferna av varan, bör priset på denna tendera att stiga, vilket utlöser en automatisk, av hemmamarknadsavsättningen kompenserad i detta fall —— nedgång i exportkvantiteten. Efterfrågeförändringen pressar karakterisera i mera tekniska termer om man vill läget upp priset på exöver den nedre internationella prisgränsen; under andra förutsattportvaran ningar beträffande elasticitet, marknadsorganisation etc. kan förskjutningen i avsättningens inriktning komma till stånd utan förmedlande prisrörelse. Vid en minskning i den inhemska efterfrågan erhålles givetvis motsatt resultat mot det nu skisserade. Förbrukningens relativa storlek blir tydligen avgörande för vilken utbudselasticitet som kräves, för att exporten skall kunna upprätthållas. Slutligen äro som sagt även de olika företagens marknadsförhållanden av vikt för efterfrågeförändringarnas återverkan; i ju högre grad vissa exportvaruproducenter inriktat sig på utförsel och ha inarbetade marknader utom landet samt andra producenter på tillgodoseendet av det inhemska behovet av resp. varor, desto svagare bör återverkan från den interna förbrukningen på exporten bliva. Det anförda ger trots sin ofullständighet en allmän föreställning om problemets art. Som läget i berörda avseenden gestaltar sig mycket olika för de skilda exportartiklarna, är det tydligt, att ett omdöme om utförselns beroende av efterfrågan från hemmamarknaden icke med säkerhet kan fällas annat än på grundvalen av en detaljprövning av hur marknaden gestaltar sig för de viktigaste exportartiklarna. Att genomföra en dylik undersökning inom ramen av denna framställning är icke möjligt. Publicerat material ägnat att belysa frågan finnes endast i mycket obetydlig utsträckning att tillgå, och införskaffande av nytt primärmaterial har icke kunnat ifrägakomma. Problemet kan emellertid icke förbigås. Efterföljande framställning bör dock i likhet med den föregående analysen av importutvecklingen betraktas endast som en preliminär kartläggning av området.
I brist på data rörande förändringar i kapacitetsutnyttjandet etc. kan en uppfattning om utbudselasticiteten erhållas genom en studie av fluktuationsamplituden hos produktion och arbetstid. Följande uppgifter belysa läget inom i - A
pappersmasseindustrien.‘
K. Kommerskollegium, Industri: Produktionen omfattar i 1929 års industri-
1.K.a’.l1a:
statistik tab. 5, nr 419-425. Arbetstiden är antalet arbetstimmar för egentliga fabrikaarbetare tab. 3, nr 33.
u - Medel-
Ar 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 fdrskjutn.‘ Produktion i proc. av prod.
föreg. år . . . . . . . 105.3 123.5 102.2 111.1 109.2 90.4 133.7 110.0 Relativ avvikelse fr. medel-
förskjutn. (proc.) 95.7 112.3 93.0 101.1 99.3 82.1 121.5 Arbetstid i proc. av arb.-
tiden föreg. år . . . . 93.5 122.6 98.6 108.1 100.5 86.0 129.6 104.6 Relativ avvikelse fr. medel-
forskjutn. (proc.) . . . 89.4 117.2 94.3 103.3 96.1 82.3 _ 123.9
Vid bedömandet av uppgifterna bör observeras, att produktionsförhållan-
dena år 1925 och i än högre grad år 1928 påverkades av omfattande arbetsstrider. Även om man tar hänsyn till detta förhållande, framstår emellertid variationsmarginalen som betydande. Utan vidare kan detta icke tagas till intäkt för en motsvarande utbudselasticitet, emedan variationerna till en del kunna återgå på primära fluktuationer i den tillfälliga råvaruförsörjningen. Man torde emellertid icke behöva tillmäta sistnämnda moment större betydelse. Att pappersmasseindustriens utbudselasticitet är avsevärd även på längre sikt framgår icke minst av dess expansionsförmåga under inflytande
av dengynnsamma exportkonjunkturen. Det sagda torde i huvudsak gälla
ej endast för produktionen i dess helhet utan även för utbudet av speciella kvaliteter. Ett undantag utgör dock sannolikt den i detta sammanhang betydelselösa produktionen av massa för tillverkning av lyxpapper.
Den inhemska massaförbrukningen är relativt obetydlig. År 1929 uppgick den så. t. ex. till 0:a 30 procent av den totala produktionen. Denna förbrukning motsvarades givetvis endast till en begränsad del av inhemsk konsumtion av papper. I övrigt hade den karaktären av förarbetning för export på ett senare produktionsstadium, varför den anförda siffran ger ett alltför högt mått på den inhemska konsumtionens betydelse.
Det säger sig själv, att den inhemska marknaden för pappersmassa är alltför ringa, för att fluktuationer i förbrukningen inom sannolikhetens gränser skola kunna öva inflytande på, den internationella prisbildningen. Sverige är visserligen en av de största massaproducenterna, men även om den inhemska konsumtionen vore avsevärt större än den är, synes landets andel i den internationella Varuförsörjningen icke tillräcklig, för att någon återverkan skall erhållas från förändringar i förbrukningen på hemmamarknaden. År 1929 uppgick Sveriges produktion av pappersmassa till 31 procent av den europeiska produktionen och 15 procent av världsproduktionen? Landet svarade för 53 procent av Englands, 66 procent av Frankrikes 41 procent av
,samt
Förenta staternas massaimport?
Vad slutligen de olika företagens marknadsförhållanden beträffar, präglas
1 Medelförskjutningen visar i denna och närmast följande tablåer resp. storheters genomsnittliga tillväxthastighet. Som kalkylen gjorts med fyrställiga logaritmer, äro de angivna värdena endast approximativt riktiga.
9 Källa: Statistisk årsbok 1932.
3 Källor: Th. Lundgren, Världshandelns stapelvaror XIV, Trämass-a (Index 1932) samt K. Kommerskollegium, Handel.
marknaden för den massa vilken stannar inom landet för fortsatt förarbetning av en tämligen stark organisation. Sålunda skall isynnerhet en betydande reell vertikal integration föreligga. Man torde under dessa omständigheter ha rätt att räkna med att de företag som arbeta för hemmamarknaden äga en
tämligen ensidig orientering.
I alla avseenden torde alltså, förhållandena inom pappersmasseindustrien vara sådana, att exporten bör utvecklas oberoende av den inhemska konsumtionen. Bristen på belysande statistiskt material är visserligen kännbar vid bedömandet av elasticitet och marknadsorganisation, men den är dock knappast av den
att man behöver räkna med någon stor osäkerhetsmarginal i slutsatserna. art,
Triivaruexporten omfattar en del med hänsyn till användningen såväl konjunkturellt som strukturellt olikställda produkter. I förevarande sammanhang torde det likväl vara möjligt att behandla den som en enhet. Utbudselasticiteten belyses av följande relationstal?
o Medel-
Ar 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 ffirskjutn. Produktion i proc. av prod.
föreg. år . . . . . . . 122.0 101.4 94.9 104.6 106.7 107.8 98.3 104.8 Relativ avvikelse fr. medel-
(proc.) . . . 116.4 96.8 90.5 99.8 101.8 102.8 93.7
förskjutn. Arbetstid i proc. av arb.-
tiden foreg. är . . . . 120.1 101.3 95.6 101.0 103.5 105.7 97.2 103.2 Relativ avvikelse fr. medel-
116.3 98.1 92.6 97.8 100.2 102.4 94.2
förskjntn. (proc.) . . .
Fluktuationsamplituden är mindre än inom massaindustrien. Rå-
betydande
varutillförselns inflytande på kort sikt torde få. antagas större. Expansionen framstår som svagare. Ingen av dessa olikheter är dock av avgörande betydelse. Under nämnda förhållanden blir likväl omdömet om utbudselasticiteten med nödvändighet osäkrare. Sannolikheten talar emellertid för att denna även för träindustriens vidkommande normalt är avsevärd. Det är f. ö. en känd sak, att de internationella konjunkturerna för denna industri under senare år icke tillåtit fullt utnyttjande av maskinkapaciteten. Med hänsyn till utvecklingen under den behandlade perioden vågar man därför, trots den oklara bild anförda siffror giva av situationen, antaga, att en ökad inhemsk efterfrågan utan svårighet hade täckts vid oförändrad export liksom omvänt att en minskad inhemsk förbrukning skulle ha utlöst en ytterligare reduktion av produktionen och icke ett försök att pressa ut produktöverskottet på exportmarknaden till än lägre priser.
Den inhemska förbrukningen är för trävarornas vidkommande relativt liten. Av 1929 års produktion av sågade och hyvlade bräder stannade endast 0:a 16 procent inom landet. Givetvis är konsumtionskvoten avsevärt större för mera
1 Källa: K. Kommerskollegium, Industri. Produktionsuppgifterna motsvara i 1929 års industristatistik tab. 5 nr 370-389, arbetsti-dsuppgiiterna (antal arbetstimmar föneg. fabriksarbetare) tab. 3 nr 28. Produktionsvolymen är påverkad av vissa dubbelräkningar, men den valda sammanslagningen har ansetts bäst motsvara arbetstidsuppgifterna. Sammanställningen bygger likväl på presumtionen, att produktionen på resp. stadier är ungefär lika arbetskrävande.
13—331179
förarbetade trävaror, men dessas plats inom exporten är i gengäld så mycket
obetydligare.
Att hemmamarknadens betydelse för den internationella prisbildningen är ringa följer redan av det anförda. Den svenska avverkningen av barrträdsgagnvirke, varav endast en mindre del går till konsumtion inom landet, utgjorde åren 1925/27 c:a 13 procent av avverkningen i Europa? Sveriges betydelse som exportör belyses av följande sammanställning rörande handeln år 1929.‘
Import av sågade Export av sågade
I m p 0 r tl a n d trävaror (barrträ. ej trävaror (inkl. små-
småvirke) virke) fr. Sverige
(Kvantitet 1 000 stds)
England . . . . . . . . . . . . . . 1 770 416
Frankrike . . . . . . . . . . . . . . 500 138
Holland . . . . . . . . . . . . . . 513 115
Danmark . . . . . . . . . . . . . . - 116
Vad slutligen marknadsorganisationen beträffar, synes regeln att vissa
vara, företag med ur fraktsynpunkt gynnsamt läge specialiserat sig på att tillgodose den inhemska efterfrågan, vilken väsentligen utgår från byggnadsindustrien. De mot exportmarknaden inriktade företagen torde därför knappast reguljärt ha någon starkare känning av den inhemska konsumtionen.
Sammanfattande kan alltså sägas, att förhållandena på tråvarumarknaden och inom trävaruproduktionen äga en sådan gestaltning, att man icke kan räkna med någon återverkan på exporten från fluktuationer i förbrukningen inom landet. I den mån det gäller efterfrågan och export av specialkvaliteter, kan saken givetvis temporärt ligga annorlunda till.
Förhållandena inom verkstadsindustrien äro avsevärt vanskligare att bedöma.. Man har nämligen här att göra med en starkt specialiserad produktion, där marknadsläget egentligen måste prövas särskilt för varje tillverkningsgren. Produktionens art -- den omfattar ju färdigprodukter med stora kvalitetsdifferenser - det vidare att nå fram till
gör omöjligt en sådan bestämning av den
relativa förbrukningen in_0m landet, som i detta sammanhang är av något intresse; man kan på sin höjd erhålla ett approximativt mått på hur stor del av
salutillverkningsvärdet som motsvaras av inhemsk konsumtion, men därmed
är mycket litet vunnet. Samma svårigheter göra sig gällande vid bestäm-
ningen av produktionens variationsamplitud.
I följande tablå sammanställas uppgifter rörande de relativa fluktuationerna i arbetstiden inom viktigare, på export inriktade grenar av den mekaniska industrien?
1 Källa: Th. Streyffert, Världens barrskogstillgångar (Stockholm 1931) tab. 44. Uppgiften skiljer icke mellan virke för produktion av massa och virke för produktion av sågade trävaror etc. Något motsvarande mått på. sistnämnda produktion kan ej erhållas (anf. arb. sid. 18). Jfr dock Världshandelns stapelvaror XI, sågade trävaror (Index 1932) av samme författare, där produktionssiffror anföras, som synas ge vid handen, att den svenska produktionen av sågade trävaror 1925/27 motsvarade c:a 10 procent av den europeiska produktionen.
2 Källa: Streyffert, anf. arb. tab. 5 och 56.
3 Källa: K. Kommerskollegium, Industri. De utnyttjade uppgifterna motsvara i 1929 års industristatistik för skeppsvarv tab. 3 nr 8, för mekaniska verkstäder tab. 3 nr 7 samt för fabriker för elektr. mask. etc. tab. 3 nr 9 och 10.
MW Ãr1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 förskjutn. Skeppsvarv och båtbyggerier. Arbetstid i proc. av a1-b.vtiden fdreg. âr . . . 106.9 123.6 104.7 95.5 112.2 113.3 117.4 110.2 Relativ avvikelse fr. medelförskjutn. (proc.) . 97.0 112.1 95.0 86.7 101.9 102.8 106.6 Mekaniska verkstäder. Arbetstid i proc. av a1-b.tiden foreg. år . . . 125.7 118.3 107.1 109.8 101.2 110.0 108.3 111.2 Relativ avvikelse fr. medelförskjutn. (proc.) . 113.0 106.4 96.4 98.8 91.0 98.9 97.4 Fabriker f. elekt. mask., apparater 0. ledningar. Arbetstid i proc. av arb.tiden föreg. år . . . 123.2 120.1 116.3 118.5 104.5 108.2 101.3 112.9 Relativ avvikelse fr. medelñrskjutn. (proc.) . 109.1 106.4 103.1 105.0 92.6 95.8 89.7
Tablån kan kompletteras med följande sammanställning av uppgifter rörande fluktuationerna i den totala bränsleförbrukningen vid de mekaniska verkstäderna? Medel- Är 1923 1924 1926 1927 1928 1929 1925_ mkjum Bränsleförbrukn. i proc. av förbrukn. föregår. . . 124.1 117.8 99.8 102.5 107.2 109.6 107.5 109.5 Relativ avvikelse fr. medelförskjutn. (proc.) . . . 113.3 107.5 91.1 93.6 97.9 100.1 98.2
Att man kan räkna med en rätt avsevärd långtidselasticitet torde vara. otvivelaktigt. På kortare sikt är variationsgraden ungefär densamma som inom förut behandlade områden. Sannolikt har man likväl inom de olika delarna av de områden för vilka anförda. siffror gälla att räkna med väsentligt mindre variationsamplituder än dem som speglas i serierna. Detta behöver emellertid icke betyda, att den inhemska, förbrukningen annat an i undantagsfall modifierar exporten. Större efterfrågefluktuationer på kort sikt torde icke vara så vanliga och mötas, när de gå. i negativ riktning, snarare med ökad lagerhållning än genom egentlig exportforcering. När de gå. i positiv riktning, böra de ofta kunna bäras av lagren. Lângtidsfluktuationerna åter motsvaras av en
betydande långtidselastioitet. Man bör vidare minnas, att när produktionen
delas upp genom specialisering, detta icke endast ökar utbudstelheten inom varje enstaka produktionsgren utan samtidigt reducerar den betydelse, var och en av dessa — och därmed de — för ex-
speciella efterfrågeförändringarna äger
porten. Beträffande den inhemska förbrukningen-s relativa storlek kan naturligen intet generellt omdöme fällas. Hemmamarknaden torde i vissa fall spela en dominerande roll, i andra vara av underordnad betydelse. -I förstnämnda fall i . talar dock sannolikheten för att samtidigt landets andel i världsproduktionen är relativt liten, medan motsatsen kan antagas gälla i de senare fallen. Detta
1 Källa: K. Kommerskollegium, Industri.
medför, att de interna efterfrågeförändringarna varken i den ena eller andra situationen böra påverka världspriset, så att exporten automatiskt justeras. Däremot kan man givetvis, när hemmamarknaden är det viktigaste avsättningsområdet och utbudet stelt, erhålla en planmässig omorientering av av-
sättningen. .
På grund av resp. produktionsgrenars relativt ringa omslutning torde någon uppdelning av marknaden mellan olika företag icke ha kunnat genomföras.
Det är sålunda tydligt, att den inhemska förbrukningen för Verkstadsindustriernas vidkommande är av långt större betydelse än i tidigare behandlade fall. Trots detta finnes det av ovan angivna skäl knappast anledning antaga, att maskinexporten i sin helhet vare sig på längre eller kortare sikt i relevant grad skulle ha förändrats, i händelse av en annan efterfrågeutveckling på. hemmamarknaden.
Gestaltningen av järnmalmsmarknaden är alltför väl känd, för att någon utförligare behandling i detta sammanhang skall vara påkallad. Schematiskt sett ligger saken ju så till, att all och en del mellan-
lapplandsmalmv
svensk malm vilken i likhet med den norrländska utmårkes av hög jårn- och fosforhalt (exempelvis Grängesbergsmalmen) exporteras, medan Övrig malm i huvudsak förarbetas inom landet. Kvalitetsdifferenser medföra, att produktionen för export framstår som ett från av-
hemmamarknadsproduktionen
gränsat område, varav följer, att utförseln kommer att utvecklas oberoende av den inhemska efterfrågan. Till komplettering av bilden kan anföras, att av 1929 års järnmalmsproduktion endast 6 procent stannade inom landet. Samma år uppgick landets produktion till 10 procent av den europeiska produktionen och till 6 procent av värld-sproduktionen.
Till belysande av utbudselasticiteten inom pappersproduktionen ha. i följande tablå sammanställts sedvanliga relationstal?
År 1923 1924 1925 1926 11927 1928 1929
f}fS§‘J?§‘tm
Prodnktion i proc. av prod.
föreg. år . . . . . . . 117.9 114.5 106.8 107.3 102.0 98.5 119.9 109.3 Relativ avvikelse fr. medel-
fdrskjntn. (proc.) . . . 107.9 104.8 97.3 98.2 93.4 90.1 109.7 Arbetstid i proc. av arb.—
tiden föreg. år . . . . 111.4 107.0 101.6 105.5 107.4 92.3 109.9 104.8 Relativ avvikelse fr. medel-
förskjntn. (proc.) . . . 106.3 102.0 96.9 100.6 102.5 88.0 104.9
I den mån man kan bygga ett omdöme på serierna, synas dessa berättiga till antagandet, att utbudselasticiteten åtminstone på lång sikt varit tämligen i betydande. Man bör beträffande korttidselasticiteten uppmärksamma infly-
_s tandet från arbetsstrider åren 1925 och 1928.
1 Källa: K. Kommerskollegium, Industri. Omslutningen motsvarar enligt 1929 års industristatistik tab. 5 nr 426-444 resp. tab. 3 nr 34.
Av den totala pappersproduktionen år 1929 stannade 0:a 32 procent inom landet. Sveriges pappersexport svarade för 18.6 procent av den engelska, 18.5 procent av den franska och 2.3 procent av den amerikanska importen. Landets uppgick samma år till 9 procent av den europeiska och till 4
produktion
procent av världsproduktionen.
Som vidare marknaden är starkt organiserad, torde man på liknande grunder som för massaexportens vidkommande vara berättigad antaga, att utförseln utvecklas relativt oberoende av den inhemska förbrukningen. Kvalitetsdifferenser kunna temporärt begränsa giltigheten av detta omdöme för enstaka produktionsgrenar.
Utan närmare diskussion torde det även vara klart, att tiindsticksexporten icke påverkas av den inhemska förbrukningen. Av övriga industriella exportartiklar är det närmast sten, som pâkallar uppmärksamhet. Följande sammanställning belyser fluktuationsamplituden inom stenindustrien?
Är 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929
ffi’fs‘fg§‘tn_
Produktion i proc. av prod.
föreg. är . . . . . . . A 136.2 123.5 120.7 78.9 131.5 112.8 107.0 114.2
B 127.0 134.1 124.8 65.7 159.7 114.1 98.8 114.1 Relativ avvikelse fr. medel-
törskjutn. (proc.) A 119.3 108.2 105.7 69.1 115.1 98.8 93.7
B 111.3 117.5 109.3 57.6 139.9 100.0 86.6 Arbetstid i proc. av arb.-
tiden föreg. år . . . . 129.3 {155.1 128.0 62.0 156.8 110.9 105.7 116.5 Relativ avvikelse fr. medel-
förskjutn. (proe.) . . . 111.0 133.2 109.9 53.3 134.1 95.2 90.8
Marknadsorganisationen torde knappast visa en sådan specialiserad inriktning på vissa från de olika producenternas sida, att man på den-
konsumenter
na grund har anledning att betrakta utförseln såsom oberoende av den inhemska efterfrågan, vars relativa betydelse dessutom är avsevärd; av den är 1929 redovisade produktionen av granit, gnejs och porfyr samt övriga hårda stenarter synes endast cza 12 procent ha exporterats? Om återverkningarna från den interna förbrukningen trots detta icke behöva tillmätas större betydelse, beror detta främst på. den avsevärda utbudselastioiteten.
För de olika jordbruksprodukbernas vidkommande ligga förhållandena till på. ett delvis annat sätt än i hittills diskuterade fall. Olikheten framträder starkast beträffande utbudselasticiteten. I ett tidigare sammanhang har en schematisk översikt lämnats över de faktorer som dominera produktionen av svinkött. Med ledning därav synes det möjligt att karakterisera utbudets elasticitet för efterfrågeförändringar på. följande sätt. En ökning -av den inhemska konsumtionen av svinkött bör utlösa en tendens till prisstegring på. hemmamarknaden, vilken emellertid motverkas av en sannolikt tämligen snabbt
1 Källa: K. Kommerskollegium, Industri. Omslutningen är för produktionsuppgifterna serie A, tab. 5 nr 266-272, 277, 290, 291, 296 och 297, serie B, tab. 5 nr 266-272 samt för arbetstidsuppgifterna tab. 3 nr 18 i 1929 års industristatistik.
avser i 1929 års handels- resp. industristatistik nr 21 A-C samt tab. 5
nr ’2éTéi.mf6re1sen -281.
inträdande omorientering av avsättningen mot hemmamarknaden. Blir pris-
framträdande - både med till intensitet och stegringen tillräckligt hänsyn varaktighet ——- kan resultatet bli en produktionsökning, vars resultat dock föreligga först efter 1—1‘/2 år. Temporärt har man därför icke anledning att räkna med nämnvärd elasticitet hos utbudet — en mindre va-
någon
finnes dock - utan måste anriationsmarginal givetvis efterfrågeökningen
i tagas direkt återverka på exporten.
På längre sikt kan läget vara ett annat. Om den inhemska konsumtionen av fläsk är oavbrutet stigande, anpassas utbudet givetvis därefter bl. a. genom nyss skisserade mekanism. Hur exporten därvid påverkas —— m. a. o. i vad mån konsumtionsökningen täckes genom stegrad produktion resp. minskad
— beror för den inhemska export väsentligen på utförselns betydelse produktionen; i ju högre grad denna är direkt inriktad på export, desto mindre är sannolikheten för att den inhemska efterfrågeökningen skall medföra ett uppgivande av den utländska marknaden. Det synes ovisst, ivilken utsträckning man kan räkna med en inarbetad exportmarknad för svenskt svinkött och en parallell inriktning av produktionen mot export och hemmamarknad. Orsaken härtill är närmast att produktionsvolymen bestämmes av tillfälliga räntabilitetsrelationer mer än av uppskattningar av de framtida avsättningsmöjligheterna, varför exporten väsentligen kommer att fungera som ett utlopp för de konjunkturella produktöverskotten. De cykliska fluktuationerna i
produktionen borde, synes det, medföra relativt parallella förskjutningar av
den inhemska förbrukningen och exporten; man har ju knappast anledning att räkna med väsentliga olikheter i kønsumtionselasticiteten inom och utom landet. Möjligheten att genom en sänkning av priserna vidga det utländska avsättningsområdet medför emellertid, att trots detta efterfrågan från utlandets sida framstår såsom mera priskänslig. Om exporbens väsentliga funktion kan sägas vara att utgöra en konjunkturell säkerhetsventil beror detta även på dess
ringa relativa omfattning; enligt en av jordbruksutredningen publicerad
uppskattning uppgick den år 1927 till 17 men eljest i allmänhet endast till omkring 10 procent av totalproduktionen? Expertens karaktär kommer till synes bland annat däri, att den visar väsentligt starkare fluktuationer än man kan räkna med för produktionens del. Det är under dessa omständigheter givet, att exportm-arknaden endast i begränsad omfattning kan framstå som ett med hemmamarknaden sidoordnat, normalt avsättningsområde, så att en ökning av den inhemska konsumtionen betecknar ett nettotillägg till efterfrågan, vilket mötes med ökad produktion. Man kan även karakterisera läget så, att exporten närmast orsakas därav, att utbudsförändringarna vid relativt konstant efterfrågan pressa priset under den internationella prisgränsen, och därför är en temporär företeelse, i den mån nämnda nedpressning är förbunden med förlust för producenterna och utlöser en produktionsbegränsning. Endast i den mån en reguljär export äger rum till pri-
1 Jordbruksutredningens betänkanden V (Statens off. utredningar 1931: 7) sid. 60.
Jfr
emellertid jordbruksutredningens betänkanden IX (Statens off. utredningar 1932: 12) sid. 91, 92. Se beträffande ovan diskuterade frågor även sistnämnda arbete sid. 76 och 83.
ser, som icke äro förlustbringande resp. produktionsbegränsande, kan man
tala om en inarbetad exportmarknad. En dylik export förutsätter givetvis en medveten uppläggning av produktionen i sådan riktning och omfattning, som de utländska avsättningsmöjligheterna motivera.
Av det anförda följer, att exporten av svinkött temporärt visserligen måste anses vara starkt påverkad av den inhemska efterfrågans utveckling men att eventuella korttidsfluktuationer i efterfrågan vid jämförelse med de cykliska produktionsförändringarna få antagas vara av underordnad betydelse. I den
en långtidspåverkan finnes, är den i alla hän-delser säkerligen av mindre I mån l vikt.
Eftersom man i tidigare behandlade fall icke erhållit stöd för antagandet av en återverkan från den inhemska efterfrågan på utförseln ens på kort sikt, har frågan om sambandet mellan efterfråge- och köpkraftsutvecklingen där icke aktualiserats. I detta sammanhang påkallar den däremot uppmärksamhet, om man skall kunna erhålla en uppfattning om den interna. konjunkturens inverkan på utförseln efter här behandlade linjer. Relationen mellan köpkraft och efterfrågan måste emellertid växla från fall till fall beroende
——— en ökning av för en grupp, i vars
dels på köpkraftfördelningen köpkraften levnadskostnadsbudget köttkonsumtionen ligger vid marginalen, leder givetvis
till ett alldeles annat resultat än en köpkraftsökning för konsumentgrupper på en högre levnadsstandard —— dels på konsumtionsvanorna. Man tvingas därför att bedöma frågan från fall till fall.
är i likartad med fläskexportens. Icke hel-
Smörexportens ställning mycket
ler för smörproduktionens vidkommande kan man på kort sikt räkna med någon I större utbudselasticitet. Mjölkproduktionens korttidsfluktuationer bestämmas,
tidigare visats, främst av den inhemska foderskörden och prisläget på såsom j kraftfoder, vilket att en snabbare anpassningiav smörutbudet efter en
medför,
5 ökad efterfrågan kan tänkas ske endast genom en omläggning av produktionen
från konsumtionsmjölk och 0st till smör. En produktionsomläggning av an-
givet slag torde emellertid vara relativt tidskrävande. Därtill kommer, att man åtminstone vid interna efterfrågeförskjutningar vilka återgå på en köpkraftsförändring måste räkna med att även efterfrågan på övriga mejeriprodukter stiger. Man synes därför få antaga, att utbudet reguljärt på kort sikt är stelt. På längre sikt är elasticiteten givetvis större. Gynnsamma avsättningsförhållanden få antagas medföra icke endast en ökning av kreatursbesättningarna utan även en omläggning av driften från kött- till mjölkproduktion; som ett symtom bland annat på en omorientering av detta slag torde man få betrakta
det förhållandet, att samtidigt som mjölkproduktionen i Sverige varit kraftigt
stigande, slaktningarna av storboskap snarast visat en vikande trend. Vid ett bedömande av utbudselasticiteten på längre sikt bör observeras, att smörexpor-
med utförseln av fläsk hittills närmast varit att betrakta som en avten i likhet yttring till utlandet av tillfälliga och växlande produktöverskott. Ett stöd
i
för detta påstående ligger däri, att den visat väsentligt starkare fluktuationer i än mjölkproduktionen. Av betydelse är även att den enligt en av jordbruks-
utredningen framlagd kalkyl år 1927 motsvarade endast 11 procent av den v totala mjölkproduktionen i landet, medan motsvarande relationstal exempelvis i Danmark var 73 procent? Man måste under dessa omständigheter räkna med att exportmarknaden endast delvis framstått som inarbetad? Beträffande sambandet mellan efterfråge- och köpkraftsförändringar kan hänvisas till vad som ovan sagts angående fläskkonsumtionen.
II. Föregående korta diskussion av den inhemska förbrukningens betydelse för utförseln av viktigare exportartiklar belyser endast en sida av frågan )m köpkrafts- och prissituationens återverkan på exporten. Det återstår att pröva, i vad mån relationen mellan inhemska och utländska resp. mellan inhem-
priser,
ska priser inbördes, varit sådan, att exportproduktionen med vinst resp. icke utan förlust kunnat expandera vid den internationella prisgränsen eller att produktionskrafternas fördelning mellan export- och hemmamarknad :nodifierats genom räntabilitetsutvecklingen inom sistnämnda område. Det år givet, att nu nämnda former för en återverkan från den interna konjunkturen på exporten i motsats till den tidigare diskuterade äro av betydelse närmast på längre sikt. För förändringarna från år till år spela de med nödvändighet en underordnad roll; man måste räkna med att det redan på teknisktekonomiska grunder kräves en viss tid, innan förändringar i
prisrelaziolierna
hinna utlösa en partiell omorientering av produktionen, vare sig denna, förutsätter upprättandet av nya företag eller kommer till stånd blott genom ett nedläggande av viss produktion. Av vikt för bedömandet av frågan är vidare,
att produktionsinriktningen på längre sikt av betingas framtidsförväntningarna
inom olika områden, vilka visserligen påverkas av de för tillfället rådande räntabilitetdifferenserna mellan skilda produktionsgrenar men ingalunda äro bundna vid dessa utan torde domineras av andra faktorer. mellan
Kausalsammanhange:
prissituationen och utförseln försvagas härigenom, så att utvecklingen under säkert tämligen långa tidsavsnitt kan komma att gå i en annan än som
riktning,
vore motiverat med hänsyn till för tillfället rådande räntabilitetsrelationer. I alla händelser torde de faktorerna stundom avsevärt för-
psykologiska
länga den tid som förflyter, innan produktionen orienteras om efter en förändring i situationen. Det är under dessa omständigheter givet, att möjligheterna att statistiskt belysa den interna prissituationens för betydelse exporten äro ytterligt begränsade. Detta förhållande behöver emellertid icke tillmätas större vikt, emedan de aktuella prisbestämda räntabilitetsdifferensema mellan hemmamarknadsproduktion och exportproduktion av skäl, till vilka framställningen senare återkommer, knappast varit den faktor som bestämt produktionsinriktningen. Ett indicium på rådande uppfattning om inom olika
investeringsmöjligheterna
1 betänkanden Jordbruksutredningens III (Statens off. utredningar 1930:4), tab. 7. Jfr även ang. ovan berörda frågor nämnda arbete sid. 11. 2 Angående innebörden därav, jfr ovan sid. 190.
områden utgöra följande av Affärsvärlden beräknade aktieindices för viktigare industrigrupper? Bas är i samtliga fall ultimokursen år 1924.
n Antal
Ar 1925 1926 1927 1928 1929 inkluderade
noteringar Verkstäder . . . . . . . . . . 133.6 143.3 169.7 237.9 222.3 9 Komb. träföretag . . . . . . . 103.3 114.0 123.7 153.9 141.4 4 Rena. tria.fdretag . . . . . . . . 115.3 128.7 136.2 155.3 159.5 7 Hemmafiiretag m. utl. konk. . . 84.8 98.8 105.8 110.7 101.6 7 Hemmaföretag utan utl. konk. . 107.2 110.6 129.6 145.7 150.8 9
Seriernas relativt knappa underlag och den ofta starkt differentierade utvecklingen inom resp. grupper, gör det omöjligt att draga mera bestämda slutsatser. Vissa tendenser äro emellertid påtagliga. Verkstadsindustriens gynnsamma konjunkturer återspeglas i en värdestegring av väsentligt större omfattning än inom övriga områden. A andra sidan visa de hemmamarknadsföretag som varit under utländsk konkurrens den lägsta kursnivån. Det torde icke vara för djärvt att i börsutvecklingen se ett symtom på att konjunkturantecipationerna under perioden ifråga förskjutits till förmån för åtminstone vissa exportindustrier. I vad mån kan denna tendens förklaras genom prisutvecklingen inom resp. områden? En viss ledning vid besvärande av denna fråga skänka följande relationstal.
År 1925 1926 1927 1928 1929 Relation mellan prisindex för exportvaror och index för r
inom landet producerade varor (relationen 1913 = 100)’ 93.3 100.7 102.1 99.3 100.7 x Timlönen vid exportindustrierna i procent av timlönerna xx
inom samtliga näringsgrenar” . . . . . . . . . . . . 94.1 95.0 95.8 95.1 95.2
Det finnes, av dessa siffror att sätta vinst- och an-
att döma, ingen anledning
tecipationsutvecklingen i direkt förbindelse med priskonstellationerna. Såväl
— produktpriser den låga siffran för år 1925 återgår på den temporära prisstegringen för jordbruksprodukter detta år -- som timlöner synas ju ha förändrats i stort sett parallellt. Den osäkerhet som vidlåder detta omdöme behöver icke understrykas; materialets brister som mätare på de i detta sammanhang relevanta förskjutningama ligga i öppen dag. Om man likväl vågar antaga, att den bild, de anförda relationstalen giva av utvecklingen, är i huvudsak riktig, beror detta därpå, att man når samma resultat vid en jämförelse mellan timförtjänsten och de genomsnittliga produktprisen enligt industristatistiken. Icke heller dessa uppgifter äga mer än ett mycket begränsat men
symtomvärde,
deras brister ligga på ett alldeles annat håll än den nyss utnyttjade statistikens. I följande tablå sammanställas relationstal utvisande förskjutningen i det genomsnittliga produktpriset inom olika industrigrenar från 1924 till 1929
i procent av den samtidiga förskjutningen i timförtjänsten. Uppgifterna kun-
na även betecknas som produktprisindextal för år 1929 på basen 1924 = 100, re-
1 Källa: Affärsvärlden. Rörande indexseriernas konstruktion se denna tidskrift 1928: II, sid. 668.
9 Källa: Index utg. av Sv. Handelsbanken.
3 Källa: K. Socialstyrelsen, Lönestatistisk årsbok.
ducerade med index för den relativa arbetskostnaden inom resp områden. In-
dustrierna äro ordnade efter de reducerade
indextalens höjd?
Garverier . . . . . . . . . . . . . . . 103.2 Sågverk 0. hyvlerier . . . . . . . . . . 83.4
Metallmanufaktur . . . . . . . . . . . 100.4 Järn- o. stålmanufaktur . . . . . . . . 82.7 stenbrott o. stenhuggerier . . . . . . . 97.7 Järn- o. stälverk . . . . . . . . . . . 82.1 Skofabriker . . . . . . . . . . . . . . 97.2 Kvarnrörelse . . . . . . . . . . . . . . 81.5 l: Bagerier . . . . . . . . . . . . . . . 91.4 Pappersmassefabriker . . . . . . . . . . 81.2 i
Skrädderier 0. sömnadsfabriker . . . . . 89.8 Gruvor o. anrikningsverk . . . . . . . . 81.1 Snickeri- o. möbelfabriker . . . . . . . . . . . . . . 89.7 Pappersbruk o. pappfabriker 81.0 Mekaniska verkstäder . . . . . . . . . . 89.6 Kolgruvor . . . . . . . . . . . . . . . 76.3 Glasbruk . . . . . . . . . . . . . . . 87.8 Tändsticksfabriker . . . . . . . . . . . 74.4 Grafisk industri . . . . . . . . . . . . 84.0 Gummivarnfabriker . . . . . . . . . . . 63.8
Tablån visar inga spår av särskilt gynnsamma prisrelationer för exportin-
dustriernas del. Teoretiskt sett den föreligger möjligheten, att prisrelationernas
utveckling förklaras av att exportörerna hållit tillbaka sina priser och därigenom kunnat erövra nya marknader; den optimistiska uppfattningen av investe-
ringsmöjligheterna skulle i så fall återgå på relationen mellan produktionskostnaderna inom och utom landet. Utan att man ger sig i kast med den vansk-
liga uppgiften att jämföra produktionskostnaderna
internationellt, torde emel-
lertid denna tolkning kunna avvisas. En
marknadserövring genom isolerad
prispolitik torde i regel ha varit att och vidare omöjlig genomföra talar all
erfarenhet mot antagandet, att den inhemska löneutvecklingen etc. av export-
producenterna betraktats som gynnsam och ägnad att ett
möjliggöra underbju-
dande av producenter i övriga länder.
Man kan emellertid även på en alldeles annan väg än den nu prövade söka
komma fram till en om uppfattning den svenska exportindustriens beroende av
den interna konjunkturen och på så. sätt kontrollera resultaten. I den mån
produktionen för utförsel gynnats eller hämmats av för
Sverige specifika köp-
krafts- och prisförhållanden, bör i dess
förskjutningen omfattning avvika från
den som möter inom andra områden. data ha kunnat Följande sammanställas.
Finland Förenta Sverige Tyskland Norge Canada staterna Produktionen av kemisk och mekanisk trä- _ massa år 1929 i procent av produktionen år 1924’ . . . . . . . . . . . . . . . . 149.8 157.2 177.1 143.9 126.6 162.5
Produktionen av papper âr 1929 i procent av produktionen år 1925’ . . . . . . . . . 129.3 124.2 120.1 122.9 120.7 169.6
Kvalitativa differenser m. m. göra givetvis jämförelser av denna art mycket vanskliga. För och pappersmassa papper torde uppgifterna emellertid
vara tämligen medan fall kommensurabla, det i övriga framstår som menings-
löst att försöka erhålla ett allmänt mått på den relativa utvecklingen. Efter-
som pappersmassa och papper spela en så stor roll inom exporten och dess-
1 Källa: Arbetslöshetsutredningens betänkande I, baabellbilaga. E. 9 Källa: Th. Lundgren, Världshandelns stapelvaror XIV, Trämassa (Index 3 Källa: 1932). Annuaire statistique de 1a S. d. N. 1931/1932 (Geneve 1932). Serien kan icke följas längre bakåt än till år 1925.
utom representera ett av de områden som burit upp dennas expansion, äga de anförda uppgifterna, trots att de endast avse en produktionsgren, ett betydande intresse som indicium på i vad mån utförselns uppgång kan antagas ha varit betingad av köpkrafts- och prisutvecklingen på den svenska marknaden. Den svenska expansionen ligger endast beträffande papper i överkant, men differenserna äro icke heller i detta fall sådana, att man har anledning räkna med att produktionen i Sverige intagit någon särställning beroende på att den interna konjunkturen inom landet avvikit från den som mött i övriga länder. Till den låga amerikanska produktionssiffran för pappersmassa återkommer
‘ framställningen senare.
Av hittills anförda uppgifter har i den mån man nu överhuvud kan byg-
omdöme — att av framtidsmöj-
ga något på dem framgått, uppskattningen
ligheterna tycks ha utvecklat sig till förmån för en inriktning av landets produktiva krafter mot export, att denna utveckling icke kan förklaras av de allmänna, statistiskt fastställbara prisrörelserna samt att exportindustriens expansionsgrad icke heller internationellt sett är sådan, att man har anledning räkna med att förskjutningen till någon väsentlig del återgått på den speciella interna konjunkturen i Sverige. Under dessa omständigheter talar sannolikheten för att exportutvecklingen icke heller efter i denna avdelning av kapitlet behandlade linjer skulle hämmats av en mera expansiv pris- och köpkraftsutveckling på hemmamarknaden. Innan några bestämdare slutsatser kunna dra-
emellertid att kontrollera, i vad mån exportutvecklingen överhuvud gas, återstår
i — förbundits med en förskjutning produktionsinriktningen det kan ju tänkas, att den gått tämligen parallellt med den allmänna ekonomiska utvecklingen inom landet - om de externa faktorer vilka varit av betydelse
och att pröva, för utförselns ensamma kunna förklara denna.
expansion
Till för besvarandet av den första av dessa frågor kan lämp-
utgångspunkt tagas en sammanställning, som visar utvecklingen av produktionsvolym, ligen
och arbetarantal inom resp. industrigrenar under den behandlade
produktivitet
uppgifter avse värdet av resp. storheter år 1929 i procent
perioden. Följande
av motsvarande tal för år 1924.1
etar- .
antâlreiizs proc. Produktions- Arbetar-
Prosglktmns
fördelning volym antal
P“ a -yen t°
1925-1929 Gruvor o. anrikningsverk. . . . . - . . 2.1 173 124 125
4.2 135 124 104 Järn, stål- o. metallverk . . . . . . . . . . Verkstadsindustri m. m. . . . . . . . . . . 24.1 172 121 142 Jord- o. stenindustri . . . . . . . . . . . . 10.3 134 117 114 Träindustri . . . . . . . . . . . . . . . . 14.8 120 109 111
. . . . . . . . . . . . . . 10.1 147 123 118 Pappersindustri i Grafisk industri . . . . . . . . . . . . . . 2.8 140 117 119 Livsmedelsindustri . . . . . . . . . . . . . 8.5 133 120 108 Textil- 0. beklädnadsindustri . . . . . . . . 13.6 118 102 118
. . . . . . 6L0 112 100 115‘ Läder, här- o. gummivaruindustri Kemisk-teknisk industri . . . . . . . . . . . 3.5 143 125 108
1 Källa: Arbetslöshetsutredningens betänkande I, tabellbilaga C.
Till jämförelse kan anföras, att i de arbetsföra åldrarna
befolkningen (15-
65 år) under femårsperioden 1925-1930 beräknas ha ökats med c:a 6 procent. Det är sålunda påtagligt, att industrien överhuvud till sugit sig en stigande kvotdel av befolkningen. Den absoluta av i de
ökningen folkmängden
arbetsföra åldrarna är likväl ungefär tre så stor som den
gånger samtidiga
ökningen av det i industristatistiken redovisade arbetarantalet. Ehuru arbetskraften i relativt stegrad grad inriktats har sålunda dubbelt så
industriellt,
absorberats utom som inom industrien. Inom den industriella sfären
många
har verkstadsindustrien lagt beslag på den största delen
ojåmförligt ny arbets-
kraft; nämnda industrigren svarar för över i antalet I en tredjedel av ökningen industriarbetare. Det år en kånd sak, att den industriella expansionens relativt återverringa kan på arbetskraftens inriktning till del förklaras av den intenen väsentlig siva mekaniseringen av produktionen under anför-
efterkrigsdecenniet. Nyss
da tablå ställer detta faktum i stark relief. På de punkter där
dispariteten
mellan produktionsutveckling och arbetarantal möter
är störst, undantagslöst
— och som naturligt år —— en betydande förskjutning i arbetskraftens produktivitet. Under dessa omständigheter är det likväl att arbetskraftens
givet,
fördelning icke på något vis är symtomatisk för den inriktning, samhällets produktiva resurser i övrigt givits; i de fall där meka-
arbetsefterfrågan genom
nisering hållits tillbaka, måste ju i stället ha tillvuxit så
kapitalefterfrågan
mycket snabbare. Att statistiskt belysa kapitalökningens fördelning mellan olika områden låter sig för närvarande icke - emissionsstatistiken är göra mycket missvisande icke minst därför att rationaliseringen i stor utsträckning genomförts med hjälp av »eget kapital» —- men en viss om ten-
uppfattning
denserna skänka följande uppgifter över kapitalvarutillskotten inom olika huvudområden år 1929 i procent av tillskotten år
1924.}
Ovr. ändamål (vägväsen, Konsumtion Jordbruk Industri byggn.indnstri, trans ort m. m. Proc. andel i det totala kapitalvarutillskottet 1925-1929 . . . . . . . . . . . . . . 51 9 16 24 Kapitalvarutillskottet 1929 i procent av tillskottet 1924 . . . . . . . . . . . . . . 127 121 168 159
Uppgifterna indicera, att. realkapitalbildningen tillvuxit relativt snabbast
inom industrien. Däremot har den - även detta i likhet med vad som
gäller
för arbetskraftens vidkommande — absolut sett varit av
ojämförligt större
omfattning utanför detta område. Med hänsyn till verkstadsindustriens storlek, expansionstendens och betydande produktivitetsökning synes det sannolikt, att denna del av industrien svarat för del av nyinvesterinen väsentlig garna. Den mest betydande kapitalbildningen får dock antagas ha skett inom pappersindustrien, vilken är mindre arbetskrävande och därför visserligen kommer efter verkstadsindustrien med avseende å uppgången i arbetarantalet men bör gå före beträffande kapitalabsorptionen. 1 Källa: National income in Sweden; jfr ovan sid. 153 not 2.
Ehuru långt ifrån uttömmande utgöra de anförda uppgifterna ett starkt stöd för antagandet, att landets produktiva tillgångar i allt högre grad inriktats industriellt och att detta främst förklaras av den absorption av arbetskraft eller kapital som skett inom områden, vilka såsom verkstads-, pappersmasse- och pappersindustrierna uppburit större delen av exportexpansionen. Det kan tyckas, som borde det vara möjligt att erhålla en säkrare uppfattning om produktionskrafternas inriktning än den här framlagda exempelvis med stöd av industristatistikens uppgifter över installerad drivkraft, Dessa uppgifter måste emellertid tolkas med försiktighet, och ensamma sakna de beviskraft. Det år dock givetvis av ett visst intresse att se, i vad mån de stämma med diskussionens resultat. Följande tablå visar förändringarna i mängden installerad drivkraft (för omedelbar drift) inom vissa industrier och industriområden från år 1924 till år 1929.‘ Relativ fdr-
Ab;9ht1t.fdr s Ju mug
skjutning efi‘. n (1000 ( P” ce t) hkr.) Mekaniska verkstäder, skeppsvarv, fabr. elekt. mask. 0. apparater + 31 + 48 - . . + 12 + 19 Sågverk 0. hyvlerier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . + 60 + 111 Pappersmassefabriker +. 36 + 74 Pappers- 0. pappfabriker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Livsmedelsindustri . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . + 24 + 37 Textilindustri . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . + 11 + 9 All industri . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . + 26 + 392
Uppgifterna understryka isynnerhet pappersmasse- och pappersindustriernas betydelse för kapitalabsorptionen inom industrien. Även i övrigt synas relationstalen ägnade att stödja den föregående diskussionen.
Till förklaring av exportexpansionen kan i första rummet åberopas ett par genomgripande strukturförändringar på marknaden för svenska exportartiklar. Den ojämförligt viktigaste berör pappersmasse- och pappersindustrien; konsumtionsinriktningen har under efterkrigsdecenniet förskjutits på ett sätt, som bland annat medfört en starkt stegrad pappersförbrukning. Man har beatt från sekelskiftet och till år 1913 steg lika
räknat, pappersproduktionen
mycket som från 1913 till 1927. Som emellertid hela den sista uppgången faller mellan åren 1920 och 1927, får pappersförbrukningens tillväxthastighet efter kriget antagas ha varit nästan dubbelt så hög som före kriget. Den ökning i förbrukningen av papper som möter i Förenta staterna mellan åren 1911/13 och 1927/29 utgör ej mindre än 110 procent? Den samtidiga ökningen på världsmarknaden i övrigt kan uppskattas till 85 procent. Bakom denna påfallande förskjutning ligger icke endast tidskrifts- och tidningsvåsendets betydelse, utbredningen av
snabba utveckling utan även reklamtryckens ökade
bruket att använda specialförpackningar för vissa massartiklar etc. Isynner- 1 Källa: K. Kommerskollegium, Industri. 9 Der deutsche Aussenhandel (Veröffentlichungen des Enquêteausschusses, Band 20) del II: sid. 53.
het i Förenta staterna anser man sig vidare ha kunnat
konstatera, att träem-
ballage i allt större utsträckning ersatts av av be-
papp; förbrukningen papp
räknas år 1927 ha utgjort icke mindre än 30 av den totala
procent papperskonsumtionen i nämnda land.‘
Även om utvecklingen på och
pappersmasse- pappersmarknaden efter kriget dominerats av en strukturell efterfrågeförskjutning, är det dock med hän-
syn till pappersförbrukningens karaktär att
givet, expansionen också äger ett starkt konjunkturellt inslag. Behovet av för reklam
papper emballage, och i
viss mån t. 0. m. för tidningar och tidskrifter måste fluktuera
med avsätt-
nings- och köpkraftskonjunkturen. inverkan
Strukturförskjutningens på pap-
persmarknaden har sålunda med all säkerhet i ej ringa grad förstärkts av den konjunkturella expansionen fram till och med år 1929. Det är under dessa omständigheter naturligt, att produktion och export, trots den tidigare utvecklingens i så betydande utsträckning strukturella kommo att visa en
underlag, kraftig tillbakagång under depressionen.
Pappersindustriens läge torde icke i nämnvärd grad ha påverkats av för-
ändringar i det internationella eller Det
avsättnings- produktionsområdet. synes emellertid sannolikt, att
strukturförskjutningen tillgodogjorts bättre av
de europeiska än av de amerikanska producenterna. Om detta varit är
fallet,
orsaken snarast att söka att de
däri, europeiska producenterna haft ett visst försprång med hänsyn till teknisk och kommersiell Emellertid
organisation. kan den möjligheten icke att man här har att med av
uteslutas, göra en följd vissa olikheter i den europeiska och amerikanska
prissituationen. I föreva-
rande sammanhang är frågan icke av större emedan det i alla hän-
betydelse,
delser står fast, att utvecklingen utan man faller
fullständigt förklaras, att
tillbaka på den för Sverige speciella interna
konjunkturen.
Det andra område där ett strukturellt möter är
betydande inslag verkstads-
industrien. Det är en känd sak, att den svenska verkstadsindustriens
produk-
ter delvis äro av en art, som givit en tekniskt mono-
exportörerna betingad polställning. Detta gäller så t. ex. de gamla
specialtillverkningarna separa-
torer, telefonapparater etc., men även vissa produkter, vilka först efter kriget slagit igenom och dragit till sig en stigande del av såsom kulla-
efterfrågan,
ger, dammsugare, kylskåp m. m. Den ökade utförseln av dessa olika varor får i allt väsentligt betecknas som en strukturell om det
företeelse, än givetvis konjunkturella inslaget i vissa fall är omisskännligt. Emellertid möter en av-
sevärd expansion även inom andra delar av där en struk-
verkstadsindustrien, turell förskjutning i efterfrågeinriktningen kan betraktas som den knappast
dominerande faktorn. Som exempel kunna anföras företag för produktion av motorer, ångmaskiner, vissa elektriska apparater etc. samt ev, även skepps-
varv och båtbyggerier, ehuru den svenska fartygsexporten tank- (väsentligen
ångare) visar ett starkt strukturellt inslag. Produkternas karaktär är i dessa fall sådan, att man måste räkna med en stark inverkan från konjunkturutvecklingen. Det är emellertid av vikt, att det senaste konjunkturuppsvinget med all sannolikhet förbands med en forcerad mekanisering, som delvis en
antog strukturell karaktär. Detta inslag i konjunkturrörelsen var givetvis att
ägnat
1 Anf. arb. del I: sid. 286.
stärka dennas återverkan på speciellt maskinindustrien. Att i så
utvecklingen
hög grad kom den svenska verkstadsindustrien tillgodo är naturligt med hänsyn till dennas tekniska standard och underlag i inhemskt ma-
högvärdigt
terial. Lika litet som för pappersindustriens vidkommande behöver man sålunda antaga, att exporten av haft till en
verkstadsprodukter förutsättning
speciell intern konjunktur. På enstaka punkter kan dock givetvis en internationellt sett relativt gynnsam kostnadsutveckling ha spelat in, men vid tolkningen av den allmänna exportutvecklingen torde dessa fall få betraktas såsom
undantag.
En föreställning om de olika här omnämnda faktorernas relativa betydelse skänker följande sammanställning av uppgifter rörande exporten av vissa
viktigare verkstadsprodukteiul
Exportvärde (Milj. kr.) 1913 1929 Fartyg och båtar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 0.9 25.2 Elektr. generatorer 0. motorer (inkl. dammsugare o. golvbonare). . 4.5 32.5 Telefon- o. telegrafapparater m. m. . . . . . . . . . . . . . . 5.8 14.1 Separatorer 0. mjölkningsmaskiner . . . . . . . . . . . . . . . 15.0 19.6 Rull- 0. knllager . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7 35.7 Förbrännings- 0. varmluftsmotorer . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 18.3 För träexportens vidkommande synes man ha att räkna med en brytning mellan skilda strukturtendenser. A ena sidan har produktionsområdet begränsats genom Rysslands temporärt minskade exportkapacitet. Å andra sidan har en strukturell förändring av bl. a. minskat träför-
byggnadstekniken
brukningen, samtidigt som en åtminstone temporär forcering av produktionen mött i Mellaneuropa. Resultatet av dessa stridiga tendenser har som bekant för den svenska träproduktionens vidkommande blivit, att exportkvantiteten hållits relativt oförändrad. Den påtagliga och även ekonomiskt betydelsefulla förskjutningen i den relativa betydelsen av olika virkeskvaliteter synes vara rent strukturell. Beträffande de återstående stora exportvarorna är det möjligt att fatta sig kort. J ärnmalmsutförselns ökning får otvivelaktigt helt återföras på den internationella konjunkturutvecklingen. Den ekonomiska bakgrunden till exporten av jordbruksprodukter redan berörts. I detta sammanhang kan det
har
räcka att komplettera den föregående skildringen med påpekandet, att erövringen av en konstant, om än relativt obetydlig exportmarknad för smör och svinkött i stor utsträckning haft till förutsättning en anpassning av produktionen efter exportmarknadens kvalitetskrav. Prisutvecklingen torde däremot av tidigare angivna skäl icke i allmänhet ha varit av större betydelse för skapandet av en reguljär export till en inarbetad marknad, och även för dessa varors vidkommande är man därför sannolikt berättigad att anse, att utförselns expansion på längre sikt icke byggt på en för landet speciell intern koni A
junktur.
1 Källa.: K. Kommerskollegium, Handel. Grupperna motsvara i 1929 års handelsstatistik: nr 1088, 1089; 1060-1065; 1082-1084; 1029, 1030, 1034 RR; 1047-1051; 992-996.
KAP. X.
Utrikeshandeln, kapitalrörelsernai och den interna
konjunkturen.
I.
Framställningen i de två närmast föregående kapitlen har åsyftat att ge en bild av importens och expertens ekonomiska I detta och
bakgrund. följande kapitel skall ett försök göras att vissa i deras återverkan
belysa drag på den inhemska konjunkturen. Den fråga som därvid först skall till
upptagas diskussion är utrikeshandelns sammanhang Framställ-
med kapitalrörelserna. ningen övergår därefter närmast till de internationella meka-
betalningarnas
niska inflytande, eller med andra
ord deras betydelse för köpkraftsutvecklingen.
Till utgångspunkt för diskussionen tages av det
lämpligen en beräkning totala nettot av utrikeshandel och fraktfart månad under en så kort
för månad; tid som det här gäller, ar en årsstatistik icke användbar. En dylik beräkning erbjuder emellertid vissa svårigheter, emedan fraktbetalningarna äro approxi-
j mativt kända endast för hela år och varuhandeln företer starka
säsongsvängningar, vilkas art och omfattning växlar både med transportförhållandena och
l
med förskjutningar i handelns sammansättning, så att en
säsongeliminering
måste antagas lämna ett ännu orenare resultat än vanligt. be-
Beräkningens
tydelse är emellertid icke sådan, att någon förfining av metoderna är nödvändig. Den i följande tablå meddelade serien har erhållits genom att till differensen mellan de schablonmässigt säsongrenade export- och
importvärdena*
lagts en tolftedel av det beräknade nettot av fraktfarten under resp. år, varefter differenserna kumulerats, så att varje term i serien är lika med summan av månadsdifferenserna från periodens början fram till och med den tidpunkt l för vilken termen gäller.
1 Rörande metoden, se bihanget. Källa för bestämningen av importens och exportens utveckling är icke Månadsstatistik över handeln utan Ekonomisk översikt, där månadsstatistikens uppgifter under-kastats en justering, som bringar summan av -månadsvärdena i överensstämmelse med den fullständigare årsstatistiken. Källa för uppgifterna över netwfraktinkomsterna är den i kommerskollegium utförda kalkyl som ingår i bestämningen av betalningsbalansen. -
\
Kumulerat netto av utrikeshandel och fraktfart (milj. kr.). p Mars Juni Sept. Dec. 1922 . . . . . . . . . . . . 19 19 84 138 1923 . . . . . . . . . . . . 115 99 98 110 1924 . . . . . . . . . . . . 103 60 65 73 1925 . . . . . . . . . . . . 81 104 130 133 1926 . . . . . . . . . . . . 149 184 200 232 1927 . . . . . . . . . . . . 300 358 417 452 1928 . . . . . . . . . . . . 426 400 413 480 1929 . . . . . . . . . . . . 596 611 677 718 1930 . . . . . . . . . . . . 777 809 806 820 1931 . . . . . . . . . . . . 807 750 693 662
Från hösten 1924 och fram till och med år 1930 visar sålunda det kumulerade nettot år 1928 tillfälligt bruten uppgång. Är denna uppgång en snabb, endast av en balansstörande kreditrörelse eller är den själv en primärförföljden ändring som balanserats av en kapitalströmning ur landet?‘ En viss ledning vid besvarandet av denna fråga kan erhållas redan genom en av typen hos de handelsrörelser som lett till uppkomsten av nettot.
prövning
Enklast sker denna en sammanställning av handelsbalansen under resp. genom år med uppgifter över den relativa förskjutningen av in- resp. utförselvärdet.”
Är 1925 1926 1927 1928 1929 82 127 250 74 274 Handelsbalans (varuhandel + fraktar etc.) . . . 104.4 113.9 97.4 115.0 Exportvärde (proc. av värdet fdreg. är) . . . . 107.9 101.5 103.0 106.3 107.8 104.4 Importvärde (proc. av värdet föreg. år) . . . .
av de största handelsöverskotten sammanfaller sålunda med Uppkomsten ryck i exportens utveckling utan full motsvarighet i importens expansion. Redan överskottens tillväxt men än mer deras påtagliga historiska ojämna med den av det inre konjunkturläget i stort sett oberoende exportsammanhang mot att primära förändringen varit förskjututvecklingen pekar i riktning den ningen i handelsbalansen och ej en utströmning av kapital. Kapitalexporten skulle sålunda snarast vara att betrakta såsom en balanserad/ade kreditrörelse.
hindrar emellertid, att kapitalexporten .i betydande utsträckning
Ingenting varit självständig. På grund av handelsbalansens primära förändringstendens
skulle den icke heller i detta fall ha förutsatt någon omskiktning på den inre marknaden och av utrikeshandeln. I nästa kapitel skall visas, att f. ö. även
1 Med balansstiimn-de kreditrfirelser avses kapitalöverföringar som nödvändiggöra anpassningsprooesser av i kap. III skildrad art. Motsatsen därtill är givetvis kapitaliiverffiringar, i de internationella betalningarna. Distinktionen motsvarar vilka balansera förskjutninøar karakteriserade mellan primära och sekundära kreditrörelser. De baicke den i kap. III lansstörande äro alltid självständiga, i den meningen att de icke orkapitalöverföringarna sakats av handelsförändringar. De balanserande kreditrörelserna äro i regel osjälvständiga Aro de detta, föreligga samtidigt och oberoende men kunna mycket väl vara självständiga. av varandra förskjutningar av kapital- och varubalanserna. Som analykompenserande del av bilagan, voro de balanserande kredlitrörelserna genomsen lades upp i föregående som osjälvständiga och sekundära. De tidigare nådda resultaten begående att betrakta balansering genom sparande etc. gälla därför de träffande återverkningarna på. köpkraft, endast i »den mån dessa icke äro självständiga eller balanserande kapitalöverföringarna, utan kvarstå som eller förvandlas till sekundära. osjälvständiga primära 2 Källa: Arbetslöshetsutredningens betänkande I, tab. 103. Handelsbalansen är räknad inkl. import och export av guld. In- och utförselvärdena avse specialhandeln.
14-331179
I en självständig kapitalexport i en situation av skisserad art torde ha
i regel . sin yttersta orsak just i handelsbalansens primära
förskjutning?
Närmare problemets kärna kommer man av bankernas
genom en prövning utländska rörelse. I kap. III visades ju differensen mellan bankernas kortfristiga skulder till och fordringar mot utlandet av nettot
spegla utvecklingen av samtliga primära internationella betalningar med för vissa undantag korta,
självständiga kapitalöverföringar. Differensen representerar under dessa omständigheter i sin helhet en balanserande, vars
osjälvständig kreditrörelse,
riktning är ett värdefullt indicium vid bedömandet av betalningsförhållandenas utveckling.” Även på denna punkt bereder det statistiska materialet avsevärda
svårigheter. Allvarligast är i detta sammanhang, att man saknar kännedom om storleken av skulderna till och fordringarna mot utländska
privatpersoner
och företag andra än banker. Sättet att redovisa valutaräkningar är måhända av mindre vikt. En annan brist, som kan vara av stor betydelse, är att man intet vet om storleken av de utländska växelfordringarna mot
Sverige. Ingen
av de båda på bankstatistiken byggda serier, som sammanställts i följande tablå till belysande av nyssnämnda differens, kan alltså anses tillfredsställande. Den första visar summan av riksbankens innehav av utländska statspapper samt dess och bankbolagens utländska fordringar avista samt på tid eller uppsägning minus av bankerna upplånta medel. Den andra visar samma serie med tillägg av riksbankens och privatbankernas utländska växelfordran och fråndrag av riksbankens utländska avistaskulder samt privatbankernas skulder till utlandet avista eller på tid och uppsägning (insatta medel). Båda
serierna äro säsongrenade.”
I bankstatistiken redovisad I bankstatistiken redovisat
nettofordran fordringsöverskott
Mars Jnni Sept. Dec. Mars Juni I Sept. Dec. 1922 . . . . . . . . 354 335 311 364 384 350 303 315 1923 . . . . . . . . 347 313 296 261 307 245 235 204 1924 . . . . . 215 204 213 241 173 172 159 173 1925 . . . . . . . . 251 227 237 203 204 197 254 242 1926 . . . . . . . . 232 . 195 191 227 258 229 211 226 1927 . . . . . . . . 250 243 309 .399 277 289 332 404 1928 . . . . . . . . 369 346 353 334 353 324 319 351 1929 . . . . . . . . 325 330 414 322 351 433 438 393 1930 . . . . . . . . 375 512 456 402 432 500 433 338 1931 . . . . . . . . 342 347 126 120 275 232 141 150
1 Jfr sid. 238.
9 Den bankregistrerade, balanserande kreditrörelsenär tydligen lika med den totala balanserande kapitalöverföringen minus - schematiskt uttryckt —— alla. de rörelser som äro primära, alla de som balansera korta, sekundära och vissa av dem som balansera korta, primära, självständiga kapitalöverföringar. Demmotsvarar vidare den totala sekundära kapitalöverföringen minus den som täckt vissa självständiga, kortfristiga rörelser. Detta gäller emellertid endast vid korrekt redovisning av valutaräkningar och nettoskulden till utländska rättssuhiekt andra än banker. Med den svenska bankstatistikens uppställning bli såväl valutaräkningarna som nämnda skuld tilläggsposter i bada de här fixerade avseendena.
3 Källor: K. Bank- och Fondinspektionen, Uppgifter om bankerna samt Sveriges Riksbank. Beträffande metoden för beräkningen, se bihanget. Serierna återfinnas i grafisk framställning på. diagram XI.
- fluktuationer -
Serierna löpa om man bortser från smärre korta tämligen parallellt. Båda Visa de sålunda i början av perioden en nedgång, vilken avstannar sommaren 1924. Efter denna tidpunkt och fram t. 0. rn. sommaren 1930 kan trenden för fordringsöverskottet betecknas som stigande samt trenden för nettofordran såsom horisontal till stigande, men kraftiga tem-
reduktioner inregistreras i såväl serien; nettoporära den ena som. den andra fordran ligger t. 0. m. år 1926 något lägre än år 1924. Sistnämnda negativa trendavvikelser äga icke fullt samma relativa styrka, tidsutsträckning eller tidsfördelning i de båda serierna. Den första. tillbakagången inregistreras i uppgifterna över nettofordran, medan fordringsöverskottet ännu är stigande; båda serierna Visa den emellertid klart utbildad hösten år 1926. Vid den andra mera utpräglade reduktionen visar nedgången i nettofordran däremot en eftersläpning; båda serierna karakteriseras år 1928 av en regress efter en uppgång under föregående år, men medan fordringsöverskottet visar en relativt snabb återhämtning, ligger nettofordran tillsvidare på en lägre nivå. Att emellertid de båda serierna trots sin olikartade sammansättning i övrigt förete en så god överensstämmelse synes berättiga till antagandet, att de olika posterna utvecklats tillräckligt parallellt för att en inkludering av fordringar mot och skulder till utländska privatpersoner och företag samt av utlandets växelfordran mot Sverige icke skulle föranleda någon väsentlig modifikation i omdömet om utvecklingstendenserna och att de anförda serierna därför ge en approximativt riktig bild av den sökta differensens trend.
Man synes alltså våga fastslå, att det kortfristiga fordringsöverskottet under den tid, då handelsstatistiken indicerar förekomsten av ett stigande positivt netto av utrikeshandeln, haft en utpräglat positiv trend, från vilken endast två temporära avvikelser i riktning komma till synes i materialet.
negativ
Det är under dessa omständigheter ofrånkomligt, att förskjutningen av handelsbalansen varit en primär förändring. Hade en kapitalexport på längre sikt föregått och utlöst förskjutningen i relationen mellan export och import, borde de i bankerna registrerade balanserande, osjälvständiga kapitalöverföringarnas trend ha varit Om än sålunda statistiken över bankernas ut-
negativ?
ländska rörelse indicerar, att förskjutningen av handelsbalansen i stort sett varit den primära förändringen, äro likväl variationerna i fordringsöverskottet förenliga med antagandet, att en kapitalexport föregått handelsförändringen åtminstone åren och 1928/29. Av tidigare angivna skäl saknar emel-
1925/26
lertid denna möjlighet praktisk betydelse, när utvecklingen domineras av en primär förskjutning av handelsbalansen.
Ehuru förändringen i relationen mellan export och import framstår som
förutsätter dock dess bestånd, såsom i kap. III visats, att den balanprimär,
1 I händelse en eventuell balansstörande kapitalexport tagit formen av en självständig kreditrörelse på. kort sikt, hade däremot trenden varit stigande, men denna tolkningsmöjlighet saknar praktiskt intresse. Även den andra möjligheten att försona den statistiska bilden med antagandet att kapitalexporten varit balansstörande, nämligen att balanserande, osjälvständiga kreditrörelser förelegat utom bankerna i sådan utsträckning, att det totala nettot skulle visat en negativ trend, kan utan vidare avskrivas. Jfr kommentarerna till diagram XI.
serande kapitalrörelsen, i den mån den varit sekundär, till en större eller mindre del täckts av en positiv differens mellan sparande och investeringar inom landet. Endast i så fall kan ju det mot den sekundära kapitalrörelsen svarande nettot av utrikeshandeln undgå att öka köpkraften, priserna och importen, så att denna pressas upp i jämnhöjd med exporten och kapitalexporten automatiskt indrages. har visats, att köpkraften åren 1925-1928 var rela-
Tidigare
tivt konstant och därefter undergick en blott obetydlig stegring? Man har därför anledning antaga, att differensen sparande-investeringar åtminstone fram till det sista uppsvinget förskjutits relativt parallellt med den sekundära kapitalexporten. Att statistiskt kontrollera riktigheten av detta antagande är av naturliga skäl uteslutet, men en sammanställning av förskjutningarna i insättningarna på kapital- och depositionsräkning från årsskifte till årsskifte med de samtidiga förändringarna i bankernas nettofordran mot utlandet synes dock äga ett visst symtomvårde.”
År 1924/25 1925/26 1926/27 1927/28 1928/29 1929/30
Förskjutning av Insättnkap. och depositionsräkn. (milj. kr.) . - 2 + 3 + 66 — 13 + 64 + 106 Nettofordran mot utlandet (milj. kr.) . . . - 38 +_ 24 + 172 — 65 - 12 + 80
Slår man samman nettot av de långfristiga kapitalöverföringarna till och från landet med nettot av utrikeshandel, fraktfart m. m., erhålles till resultat ett mått på den kortfristiga kapitalexporten. Trots de långfristiga placeringarnas ovan antydda relation till de kortfristiga är det icke missvisande att på detta sätt konstruera den balanserande kapitalströmningen som en restserie. Den framträder i första hand som en resultant av utrikeshandeln, vilken därefter reduceras genom en omvandling i långtidsplaceringar. En jämförelse mellan resultaten av nämnda kalkyl med den direkta bankstatistiska bestämningen av de korta kapitalrörelserna erbjuder tydligen en möjlighet till en viss — — kontroll av de olika serier som kommit till an-
och mycket nödvändig vändning i det föregående och vilkas brister minska säkerheten i konklusionerna.
dels serier för nettofordran l
På diagram XI ha inlagts ovan anförda resp. fordringsöverskottet mot utlandet, dels serien för nettot av utrikeshandeln med tillägg dels av nettofraktinkomsterna, dels också av det kumulerade nettot av den statistiskt kända in- och utförseln av värdepapper.” Som kvartalssiffror för
kunna erhållas först från och med år 1925, omfattar kal-
värdepappershandeln
kylen endast de senare delarna av den behandlade perioden. Den direkta och den indirekta bestämningen av den kortfristiga kapitalexporten visa med hänsyn till förändringstendenserna en överensstämmelse sinsemellan, som till-
är
räckligt stark, för att riktigheten av den allmänna bild, de olika serier som
1 Man har dock anledning uppmärksamma möjligheten, att utvecklingen av insättnin-
- vilken likväl saknar större betydelse för köpkraftsbestämgarna på. uppsägningsräkning ningen - influerats av utrikeshandeln. _
3 Källor: K. Bank- och Fondinspektionen, Uppgifter om bankerna samt Sveriges Riksbank.
3 Källor: K. Bank- och Fondinspektionen, Uppgifter om bankerna, Sveriges Riksbank, Ekonomisk översikt och Kommersiella Meddelanden. Rörande beräkningssättet, se bihanget.
Diagram XI. Den ›ba1anserande› kapitalrörelsen.
Milj. kronor.
7929 2925 /927 /no I929 Jo I9-H
/72!
Kurnulerat netto av handel, fraktfart och kända långa kapitalrörelser (säsongrenad serie). ------- -- I bankstatistiken redovisad nettofordran mot utlandet (säsongrenad serie). ----------- -~ I bankstatistiken redovisat fordringsöverskott mot utlandet (säsongrenad serie).
lagts till grund för denna analys giva, skall kunna anses styrkt. Den indirekta bestämningen ger, om man så vill, ett nytt bevis för att kapitalrörelserna icke kunna ha varit primära; att nettot av handeln och en långfristig kapitalexport blir positivt och konsolideras som en kortfristig kapitalexport kan endast förklaras, om exporten oberoende av kapitalrörelsema stiger över im- , porten. i
Antagandet att kapitalexporten varit balanserande äger ett kraftigt stöd även diskussionen av och exportens ekonomiska bak-
i den tidigare importens 3, grund. Utförselns expansion framstod ju enligt denna i främsta rummet som i en strukturell företeelse och kunde i alla händelser icke återföras på den interna utvecklingen. En tendens till direkt åtstramning av införseln kunde konstateras endast vid två tillfällen. Å andra sidan var det tydligt, att en expansion av köpkraft och avsättning på hemmamarknaden på olika punkter skulle pressat upp importen. Utgår man från dessa resultat, blir den naturliga tolkningen av kapitalexporten densamma, som om man bygger på statistiken över bankernas utländska rörelse; den strukturella expansionen av utförseln h-ar tillfört landet ökade vilka emellertid icke pressat upp im-
exportinkomster,
porten till paritet med exporten, emedan de till en del använts för täckning av tidigare självständig kapitalexport eller placerats i utlandet på. längre sikt, till en del åter behållit formen av kortfristig sekundär kapitalexport balan-
serad av en differens sparande--investeringar.
Ãr ovan skisserade tolkning av de internationella betalningsförhållandenas
i huvudsak därav att deioke utövat något mera bety-
utveckling riktig,.följer
delsefullt mekaniskt inflytande på marknaden. De skulle ha gjort detta, endast för den händelse kapitalexporten varit balansstörande resp. importen icke redan på strukturella och likartade grunder, oberoende av köpkraftsut-
vecklingen tenderat att följa exporten samt den kvarstående differensen mezllan utförsel och införsel ej i stor utsträckning balanserats av en av
förskjutning;
det relativa sparandet. Det är dock tydligt, att betalningsförhållandena mzåste ha övat ett djupgående inflytande på köpkraftsfördelningen; de tillfördee ju exportområdena ständigt stigande inkomster, medan köpkraften på andra .håll minskades genom en förskjutning av efterfrågan mot importvaror. Att statistiskt fixera omfattningen av dessa förskjutningar och deras betydelse för avsåttningskonjunkturen inom olika delar av näringslivet låter sig icke gçöra. Redan den tidigare analysen av den generella utvecklingen visar tyvärr måtnga
dunkla punkter.
II.
Efter föregående korta översikt över relationen utrikeshandel-kapiitalrörelserm-köpkraft övergår framställningen till frågan om de
internatiomella
prisernas organiska betydelse för den svenska konsumtionsprisnivåns och (dir-
med avsåttningskonjunkturens utveckling.
På diagram XII har kommerskollegii partiprisindex åren 1922-1929 ssammanstållts med säsongrenade typindexserier för de viktigare organiska parisgrupperna, vilka på tidigare skildrat sätt dela upp den generella varupirisrörelsen i dess komponenter? Med ledning »av diagrammet år det sålunda :möjligt att lokalisera de olika fluktuationerna i partiprisindextalet till den puinkt i prissystemet från vilken de utgått. Den karakteristiska dubbla våg som dominerar den allmänna varuprisrörelsen återgår av diagrammet att döma lhelt på jordbruksprodukterna; i sin mest renodlade form möter den inom vegcetabiliegruppen men med en viss efter-slåpning, vars orsaker behandlats i ettt tidigare sammanhang, återspeglas den även i serierna för animaliska livsmeedel. Dubbla vågrörelser möta även i typserierna för och textil-
kapitalvarugruppen
gruppen, men dessa fluktuationer, vilka äga en alldeles annan tidsfördelming ån variationerna inom jordbruksgruppen, sakna, som det vill synas, avgöramde betydelse för den dominerande rörelsen hos den allmänna varuprisnivån. De återspeglas i partiprisindextalet som smärre isolerade stegringar mellan de större kulminationerna, men bidraga delvis även till att förstärka dessa.
I vad mån motsvaras förhållandena inom partiskiktet av utvecklingen imom detaljskiktet? Jämför man diagram XII med diagram III, på vilket levnadskostnadsindex och dess komponentserier inlagts, möter en påtaglig övereensstämmelse - år —
ej endast och som naturligt typserierna för joord-
mellan
bruksgruppen och livsmedelsindex utan även mellan de generella serierrna; levnadskostnadsindex visar en dubbelvåg av samma tidsfördelning som martiprisindex men med en kraftig amplitudminskning. Det har redan i kap. WII framhållits, att levnadskostnadernas fluktuationer domineras av livsmedelsjpriserna. Då detsamma under den behandlade perioden visats galla partipnisindex, erbjuder parallellismen mellan de båda generella serierna inga probltem. I detaljskiktet visa - i motsats till
beklädnadspriserna textilpriserna i paLrti-
1 Källa: Kommersiella Meddelanden 1930 sid. 266 o. f. samt Sociala Meddelanden. Rörande metoden jfr ovan sid. 108 samt bihanget.
Diagram XII. De allmänna prisrörelserna. Index: 1921—-1926 = 100.
7.2090 ?M 0a. Kommerskollegii partiprisindex. you ao 90 80 720 . Typindex för vegetabiliegruppen 770 (siisongrenad). 700 øø c. Typindex för animaliegmppen (si- 7” a songrenad). 7:a 70 Mo ya d. Typindex för mjölkgruppen (si- M songrenad). ,za e. Typindex för fiskgruppen (säsongan renad). mo f Typindex för kaya pitalvarugruppen. 770 80 100 90 g. Typindex för tex- 4° 720 tilgruppen. no I00 h, Index för vissa 9a stapelvaror. 5” i. Index för massa m, och papper.
770 j. Index för vissa 700 monopolvaror. “““ —- Index för vissa
M kk.
trävaror.
skiktet - en vars nära överensstämmer med den dubbelvåg, tidsfördelning allmänna prisrönelsens. En närmare granskning av diagram III ger dock otvetydigt vid handen, att det icke varit denna fluktuation utan den, livsmedelspriserna visa, som givit levnadskostnadskurvan dess karakteristiska form.
Diagram XIII. Parti- och detaljpriser för vegetabilier.
Index: 1924-1926 = 100.
I
\- ,
\
\ ..-.
, .
7922 7923 7926* 7925 7926 7927 7928 79.29 79.50 7937
I
Typindex för vegetabiliepriser i partihandeln.
------- --
Typindex för vegetabiliepriser i detaljhandeln.
I syfte att ge en klarare bild av relationen mellan partiprisutvecklingen och prisrörelsen i konsumtionsskiktet samt pröva, i vad mån den i partiskiktet do-
minerande prisrörelsen för jordbruksgruppen dämpats ned i detaljhandeln, så
att dess återverkan på avsättningskonjunkturen försvagats, ha i diagrammen XIII-XV sammanställts kommensurabla serier för prisrörelsen i resp. skikt inom vegetabilie-, mjölk- resp. köttgrupperna? Diagrammen att amplitud-
Visa,
utjämningen inom de båda förstnämnda grupperna mot vad man stundom
1 antagit är ringa eller ingen. Inom köttgruppen framträder en spänningsökning I först mot slutet av perioden. I samtliga fall är även efter-
detaljprisernas
släpning mycket obetydlig. Det är sålunda påtagligt., att sammanlänkningen mellan de båda skikten på denna punkt är mycket stark. Detta förhållande är så mycket anmärkningsvärdare, som detaljpriserna utgöra medeltal för 49 orter medan partipriserna i regel gälla en enda ort.
Av det anförda framgår, att om man än med all sannolikhet
på en rad enstaka punkter skulle kunna konstatera ett samband mellan de internationella priserna och den inhemska avsättningskonjunkturen, det likväl endast är i jordbrukspriserna, man kan vänta sig att finna ett förbindelseled av mera allmän betydelse. Tidigare har visats, att sannolikheten talar för att konsumtionsprisutvecklingen stod i ett visst sammanhang med uppkomsten av de två av-
1 Källor: Kommersiella Meddelanden och Sociala Meddelanden. Uppgifterna för åren 1930-1931 ha. ställts till arbetslöshetsutredningens förfogande av Kommerskollegium.
Diagram XIV. Parti- och detaljpriser för animalieprodukter. Indem: 1924-1926 = 100.
l l
720 , ‘y E i l ; ; ,
M i
m, _ ä
i
M wawwv\«s
?få 3 772 6* 79.2.6‘ 792 6 792 7 79.28 7929 79.70 7937
———— Typindex för animaliepriser i partihandeln. ------- -- Typindex för animaliepriser i detaljhandeln.
såttningskriserna våren 1925 och hösten 1928. Den fortsatta analysen har vid att denna vilken återfinnes icke endast i de-
givit handen, prisutveckling,
talj- utan även i partiskiktet och sålunda kan antagas ha präglat hela varuprisdomineras av fluktuationer inom jordbruksgruppen. Det återstår att systemet, i vad mån dessa fluktuationer återgå på den internationella utvecklinpröva, gen resp. äro att betrakta som
interna.
Hösten 1924, alltså vid den första kraftiga prisstegringen inom vegetabilievar låget följande. kvantitet visade i Sverige
gruppen, Spannmålsskördens
en från föregående år? Reduktionen drabbade med nedgång på cza 15 procent särskild styrka skörden av höstvete och höstråg. För dessa produkter uppgick den till icke mindre än cza 45 resp. 56 procent (i absoluta tal 121 resp. 323 tusen ton). Det redovisade värdet av spannmålsskörden företedde emellertid en uppgång på närmare 10 procent, veteskördens värde sjönk endast 5, rågskördens åter cza 23 procent. Potatisskördens kvantitet reducerades med ungefär men dess värde steg med cza 5 procent. Försåmringen i skörde- 13 procent, utfallet var icke en till landet begränsad företeelse utan karakteriserade produktionen inom flertalet av de stora odlingsområdena. I relation till 1923 års skörd sålunda veteskörden år 1924 i Tyskland till 84, i Danmark»
uppgick
till till 90, i Polen till 65, i Argentina till 77 samt i Canada till 66, i England
1 Källa: Statistiska Centralbyrån, Jordbruk och boskapsskötsel.
Diagram XV. Parti- och detaljpriser på varor tillhörande mjölkgruppen. Index: 1924-1926 = 100.
7922 7923 7929 7925 7926 7927 7728 79.29 7930 7957
——~—-— Typindex m: varor tillhörande mjölkgruppen i partihandeln. ------- -- Typindex för varor tillhörande mjölkgmppen i detaljhandeln.
endast 55 procent? I Förenta staterna däremot en mindre
inregistrerades upp-
gång. Förhållandena gestaltade sig på ungefär samma sätt för rågskördens del. Potatisskörden visade växlande tendenser; vid sidan av en t. ex.
ökning
i Tyskland och Holland mötte en minskning i Danmark. Prisrörelsens spridning i Sverige belyses av tablå över utvecklingen
följande
a.v viktigare partipriser inom under år 1924.2
vegetabiliegruppen
Utl. Svenskt Utl. Svensk Havre Potatis Å Typ_ Majs . vete vete . rig râg (K. K. kr. (Soc. st. (K. K. kr. ; “ne (Svensk spannmälsnotering, kr. pr 100 kg) pr 100 kg) kr. pr hl) pr 100 kg) Dec. 1923 . . 93.50 19.95 17.24 17.95 14.97 14.72 8.71 16.59 Mars 1924 . . 94.10 19.91 18.66 18.09 15.11 15.16 9.69 17.09 Juni D . . 93.98 20.71 19.20 18.13 15.85 14.88 10.88 15.44 Sept. › . . 107.52 25.67 23.44 22.58 21.04 14.20 9.34 17.31 Dec. › . . 117.43 29.44 27.40 27.89 26.53 15.56 9.64 19.84
Rörelsen framstår alltså som gemensam för alla de mera betydande vegeta-
biliepriserna. -Havrepriset visade en viss eftersläpning, som gör, att dess stör-
sta uppgång infaller efter den av tablån omfattade tiden. höga
Potatisprisets
läge under våren och sommaren är säsongbetingat.
1 Källa: Statistisk årsbok. ‘-’ Källor: För Svensk spannmålsnotering jordbruksutredningens betänkanden I (Statens off. utredningar 1930: 1); för övriga priser Kommersiella Meddelanden 1930 sid. 226 samt Sociala Meddelanden. Beträffande typsenien, se bihanget.
Till jämförelse anföras i följande tablå vissa internationella partiprisnoteringar områknade i enhetligt myntslag (riksmark per 50 kg) .1 V e t e. Förenta Eng- Holland Tysk- Danmark
Fø-_ank- Po lm
staterna land _(Gro- rzlge (Köpenland (Posen) (New York) (London) ningen) (Paris) (Berlin) hamn) Dec. 1923 . . . . 9.58 8.80 7.75 10.61 l 8.53 10.92 8.93 Mars 1924 . . . . 9.54 9.68 8.80 - 8.38 8.28 9.24 Juni › 9.98 10.03 9.30 11.19 7.25 8.06 9.72 a . . 11.32 11.19 10.27 12.37 11.26 10.25 11.80 Sept. Dec. › . 14.45 11.97 9.24 14.08 11.11 9.81 13.69
R å g. Dec. 1923 . . . . 6.55 7.22 8.38 7.44 6.01 8.30 Mars 1924 . . . . 6.47 7.71 6.78 4.58 8.27 › 6.85 4.14 - Juni 6.91 8.53 › 9.18 8.86 - 9.99 8.34. 10.14 Sept. Dec. › . . 12.31 10.23 12.03 10.80 8.59 12.87
Uppgifterna ge ett starkt intryck av prisrörelsens internationella utbredning, vilken i förevarande fall förklaras icke endast av en organisk prisspridning utan även av de förut angivna likheterna beträffande skördeutfallet inom
olika områden. Följande sammanställning* stödjer antagandet, att vegetabilie-
gruppens rörelse kom att sätta sin prägel på den allmänna pristendensen i partiskiktet även i övriga länder under ifrågavarande tid. Full visshet kan dock vinnas endast genom en detaljprövning, vilken går utöver ramen för denna undersökning. Partiprisindices för Förenta England Holland Frank- Tysk- Dan- Po len staterna B. o. Econo- B. v. d. rike land mark st H B. o. L. Fisher Tr. mist St. Stat. gen. Stat. R. A. Fin. tid. 154 459 - - 210 Dec. 1923. . 151 151 163 170 Mars 1924 . . 150 149 165 172 155 500 121 111 228 Jnni › . 145 143 168 168 151 466 116 101 220 › . 149 149 167 176 158 486 127 112 - 234 Sept. Dec. › . 157 156 170 160 508 131 118 234
180 I samtliga serier med koncentration till slutet av år 1924 ett år en uppgång karakteristiskt Denna samtidiga rörelse bör, synes det, vara att återföra
drag.
på en gemensam orsak. En granskning av de olika stapelvarupriserna ger vid handen, att denna. knappast kan ha varit någon annan än prisstegringen på spannmål. Mot bakgrunden av det anförda synes situationen i Sverige åren 1924-1925 vara att tolka sätt. Det dåliga skördeutfallet 1924 medförde icke på följande någon köpkraftsminskning inom jordbruket, emedan den internationella knappheten på brödsåd utlöst en prisstegring. Konsumenterna beta-
kompenserande
de inhemska lika mycket som vanligt men måste
lade alltså till jordbrukarna
därjämte, för att livsmedelsbehovet skulle bli täckt, göra avsevärda ytterligare
1 Källa: Statzistisches Jahrbuch für das Deutsche Reich (Berlin 1925). Omräkningen av de olika valutorna är gjord över den tyska växelkursen på New York. 2 Källa: Se föreg. not. .
i utbetalningar för importerad spannmål; värdet av importen av spannmål och produkter därav låg år 1924 c:a 26 procent över fjolårets nivå. Deras för övriga ändamål disponibla köpkraft minskades så att den allmänna
därigenom,
avsättningskonjunkturen kom att Visa en försämring. Denna i sin tur ledde emellertid till en reduktion av importen av bl. a. textilvaror, som kompenserade 4 det köpkraftsminskande inflytandet från den ökade så att
spannmålsinförseln,
köpkraften hölls konstant. Om skördeutfallet varit otillfredsställande endast i Sverige, hade man i stället erhållit utgifter för livsmedel men
oförändrade
ökad import av spannmål, ev. kompenserad genom en reduktion av den totala införseln till följd av jordbrukets i detta fall sannolikt minskade köpkraft och den därmed förbundna Man skulle alltså under dessa
avsättningsförsämringen.
förhållanden ha fått en depressiv effekt av en samt
produktionsminskning
positiv korrelation köpkraft avsättning. Som situationen
föreligger, erbjuder
den i stället ett exempel på en depressiv effekt av en internationell prisstegring på en vara med stel efterfrågan och på hur denna depressionsverkan efter i kap. IV skildrade linjer tenderar att hålla det totala oförimportvärdet ändrat; inom ramen av en oförändrad möter en negativ korrelation
köpkraft
mellan priser och avsättning med olika av resp. förändringar.
lokalisering
Nästa dominerande prisstegring inom möter våren och
vegetabiliegruppen
sommaren 1928. Skördeutfallet föregående år var i
Sverige mycket ojämnt.
Veteskörden låg på en högre nivå än år 1926 men var delvis kvalitativt otillfredsställande. Skörden av höstråg visade en reduktion på ej mindre än 33 procent (cza 189 tusen ton). På potatis rådde fullständig missväxt. Kornskörden låg 38 procent under fjolårsnivån. Av betydelse är även att skörden av foderrotfrukter utföll mycket ogynnsamt och att — som redan i ett tidigare ——— höskörden var sammanhang påpekats kvalitativt undermålig. Internationellt sett visade veteskörden i allmänhet en Detsamma ökning. gäller rågskörden. Potatisskörden utföll relativt men reducerades i gynnsamt i Tyskland Danmark med 0:a 30 procent och i Holland i med 0:a 6 procent. Majsskörden Europa (utom Ryssland) låg år 1927 ungefär 27 procent under
fjolårsnivån.
I Förenta staterna inregistrerades däremot en mindre stegring (inemot 3 procent), medan den argentinska majsskörden reducerades med ungefär 5 procent. Den europeiska kornskörden uppgick till cza 93 procent av skörden under föregående år. Slutligen kan förtjäna att framhållas, att
fläskproduktionen 1927/28
nådde ett maximum. Utvecklingen av de svenska vegetabiliepriserna belyses av följande samman-
ställning?
Typ- Utl. Svenskt Utl. Svensk serie vete Havre Korn Potatis Majs vete tåg rag Sept. 1927 . . . 102.59 25.36 22.62 21.91 21.55 14.21 18.00 9.29 15.48 Dec. › . . 104.27 24.10 21.70 22.54 21.45 14.70 19.00 10.15 16.61 Mars 1928 . . . 112.40 24.51 22.28 23.32 22.16 19.91 22.95 11.33 19.31 (Maj a . 116.01 25.77 24.01 26.44 24.68 20.84 25.00 12-77 19.61) Juni › . 116.05 24.66 23.07 24.95 23.94 20.64 25.00 12.79 19.79 Sept. › .100.65 20.06 18.59 20.02 18.86 15.59 17.50 9.07 17.13 1 Källor: Se sid. 210 not 2.
I motsats till vad som var förhållandet under âr 1924 äger sålunda prisrörelsen en tämligen ojämn spridning inom gruppen. Det inhemska vetepriset i likhet med priset på den noterade utländska vetekvaliteten relativt fast; ligger Visa en kraftigare uppgång. Det är anmärkningsvärt, att
övriga vegetabilier
prisstegringen för brödsäd synes ha inträtt relativt sent. Prisrörelsernas internationella utbredning och betydelse framgå av följande tablåer? Den första visar priset på viktigare slag av spannmål omräknat i en-
hetligt myntslag (riksmark för 100 kg).
V e t e. R ä g. F oren a t .. staterna Tyskland Tyskland Polen
England :tvåårig
(Chicago) 22.84 25.92 17.97 24.47 18.22 Sept. 1927 . . . . 19.92 Dec. › . . . . 19.65 19.80 23.47 19.97 23.60 18.46 Mars 1928 . . . . 21.45 19.30 24.43 21.85 25.25 20.54 › . . 23.47 21.96 26.52 23.67 28.39 24.45) (Maj Juni › . . 21.56 22.18 25.58 22.05 27.36 23.12 › . 17.03 18.60 20.95 17.66 21.17 16.60 Sept. K 0 r n. Förenta staterna Tyskland Tjeckoslovakien 24.27 22.78 Sept. 1927 . . . . . . . . . 17.56 Dec. › . . . . . . . . . 19.96 24.32 28.24 Mars 1928 . . . . . . . . . 21.33 25.24 28.76 (Maj › . . . . . . . . . 21.69 27.12 27.51) Juni › . . . . . . . . . 21.07 25.88 24.28 Sept. › . . . . . . . . . 15.65 24.22 22.72
Partiprisindices för Förenta England Holland Frank- Tysk- Danstatcrna B. o. Econo- B. v. d. rike land Polen mark B. o. L. Fisher Tr. mist St. Stat. gen. Stat. R. A. St. H. Stat. dep. . 97 145 142 150 150 601 140 119 153 Sept. 1927. Dec. › . . 97 145 140 147 151 605 140 120 154 Mars 1928. . 96 148 141 147 152 623 139 121 153 (Maj › . . 99 150 144 150 152 633 141 123 155) Juni › . . 98 148 143 147 153 626 141 121 155 › . . 100 151 138 - 145 620 140 118 151 Sept. Prisbilden är genomgående mycket oklarare än är 1924. Man synes emellertid kunna att den i det svenska materialet framträdande kulmina-
fastslå,
tionen i vegetabiliepriserna under andra kvartalet 1928 är en internationell företeelse, vilken liksom år 1924 är av tillräcklig betydenhet för att sätta sin även på. den generella i flertalet länder. I Förenta stater-
prägel partiprisrörelsen
na sjunker den likväl in i en successivt framträdande, allmännare prisstegringstendens, som kan avläsas även i det svenska, prismaterialet (jfr diagram XII), så. att partiprisindices icke giva något bestämt utslag. Att den allmänna vegeicke utgör endast en återspegling av denna ansats till A
tabilieprisutvecklingen
inflation framgår dock bland annat av dess obestridliga anknytning till en i
1 Källa: Statistisches Jahrbuch für das Deutsche Reich (Berlin 1928 o. 1929).
alla händelser relativ knapphet på fodermedel. Det är dock icke
endast denna
knapphet och en horisontal spridning till brödsäd etc. av de denna.
prisrörelser,
utlöste, som utgör förklaringen till utvecklingen våren 1928. Av stor
betydelse synas Elven de temporära —— icke monetärt betingade -
spekulationstendenserna ha varit, vilka utlöstes av de mycket ogynnsamma
skörderappor-
terna i början av âret.
Den internationella prisrörelsens betydelse för i
avsättningskonjunkturen Sverige är troligen att tolka efter samma linjer som år 1924. Med all säkerhet spelade dock även andra faktorer in. skall
Som i följande kapitel visas,
karakteriserades utvecklingen på penningmarknaden under år 1927 av en stark avspänning, vilken följande år bröts och efterföljdes av en stigande åtstramning. Denna utveckling bör ha varit ägnad att genom sitt inflytande
på. lager-
hâllningen kraftigt skarpa de återverkningar, en retardering av konsumtions-
avsättningen medförde på grossisternas och detaljisternas
upphandlingspolitik.
Den relativt obetydliga nedgång i konsumtionen av andra med vilken
artiklar,
livsmedelsprisernas förändringar ge anledning räkna, kan icke ensam förklara
det utpräglade omslaget i konsumtionsvaruindustriernas lagerhållning, arbets-
tillgång etc.‘
1 Intressanta parallellföreteelser till den sven-ska utvecklingen möta i Tyskland. Det skulle föra. för långt att här behandla dessa. För en kommentar av avsättningskrisen i Tyskland kan hänvisas till Vierteljahrshefte zur Konjunkturforschung 1928 exempelvis häfte 1 A sid. 24; 1 B sid. 19; 2 B sid. 20 samt 3 B sid. 20, 29.
KAP. XI. De internationella betalningarna och
penningmarknaden.
I.
Mellan de internationella betalningarna och den interna konjunkturen finnes ett betydelsefullt förbindelseled, vilket i det föregående helt lämnats åsido. Ränteitvecklingen är som bekant å ena sidan en av de viktigaste orsakerna till förändringar av köpkraft och varuutbud men ä andra sidan själv bestämd av sitiationen på penningmarknaden, vilken på. ett avgörande sätt influeras av de internationella betalningarna. Till komplettering av framställningen i föregående kapitel av de direkta köpkraftsöverföringarna och de internationella prisrörelsernas återverkan på, den inhemska avsättningskonjunkturen skall därför i det följande en skildring givas av huvuddragen i den svenska penningmarknadsutvecklingen och dess beroende av och inflytande på, de intemationella betalningarna, den interna konjunkturen och växelverkan dem emellan. Problemets omfattning gör det pä flertalet punkter nödvändigt att liksom i det föregående stanna vid en summarisk översikt?
I början av år 1922 utmärktes penningmarknaden i Sverige likaväl som utomlands av en depressionstypisk avspänning. Mot hösten kom en viss åtstramning tll synes, vilken indicerade en ökning i kreditanspräken. Klarast framträdde omslaget psi den amerikanska penningmarknaden, där det kunde avlä-
sas säväl i obligationskurserna räntan för promissory notes som exempel-
och
vis i räntan för call money. Även på. Londonmarknaden mötte under hösten sjunkande obligationskurser och stigande privatdiskonto. I Sverige speglades omslaget endast i en sänkning av obligationskurserna. Sannolikheten talar för att den parallella förändringen i den monetära situationen på de olika penningmarknaderna endast delvis var resultatet av direkt spridning och närmast får
1 För en översikt över den svenska penningmarknadens organisation kan hänvisas till Karin Kock: A study of interest rates (London 1929) sid. 71 ff.
Skiléringen i det följande bygger närmast på. dentillgängliga statistiken men delvis även på. uppgifter i bl. a. The Economist, Federal Reserve Bulletin, Vierteljahrshefte zur Konjunkturforschung samt Affärsvärlden, vilka förf. icke alltid varit i tillfälle att verifiera. Framställningen avser endast att exemplifiera penningmarknadsutvecklingen som ett led i den allmänna konjunkturspridningen och att utfylla vissa luckor i den föregående skildringen. Förf. har därför icke eftersträva/c att fylla de krav på — i främsta rummet — fullständighet som måste ställas på en rent ekonomiskt-historisk undersökning. Icke heller den rent ekonomiska analysen har i högre grad fördjupats annat än under den behandlade periodens första och sista år, emedan det närmast varit utvecklingen under brytningstiáerna, som här varit av intresse.
förklaras genom återverkan från en relativt samtidig förbättring i avsättningskonjunkturen förbunden med en vändning i företagarantecipationerna.
I centralbankernas diskontopolitik satte väl vårens avspänning men däremot icke höstens åtstramning spår. Federal-reservebanken i New York sänkte i juni sin rediskonteringsränta en halv procent, det sista ledet i anpassningen efter den depressionstypiska marknadsutvecklingen. Bank of England pressade under första halvåret ned sitt diskonto två procent men lyckades ändå icke, innan nyssnämnda omslag inträdde, få kontroll över marknaden; privatdiskontot låg efter den sista sänkningen mer än en procent under det officiella. I två etapper sänktes diskontot även i Sverige en procent; från och med juli var riksbankens växeldiskonto 41/2 procent mot 3 procent i London och 4 i New York.
För att bedöma förutsättningarna för och betydelsen av den svenska ränteutvecklingen är det nödvändigt att gå något närmare in på valutasituationen. Den svenska valutan undergick ifrågavarande år en snabb — under andra kvartalet likväl tillfälligt avbruten —— förbättring gentemot dollarn och noterades vid årets slut över pari. Även pundet visade en uppgång mot guldet. Ehuru denna var starkare än kronans värdeförändring (12 resp. 10 procent), noterades den engelska valutan vid årsskiftet dock alltjämt under pari i Stockholm. Från maj till oktober reducerades t. o. m. den svenska sterlingnoteringen rätt avsevärt (cza 4 procent) medan sterling-dollarrelationen endast från augusti till september ägde en vikande tendens (cza 1 procent).1
Tillgängliga data visa följande förändringar i betalningssituationen: Han-
,. delsbalansen var för första år aktiv — närmare bestämt läm-
gången på flera nade varuhandeln under senare halvåret ett överskott av tillräcklig omfattning Am.-för att nettot under året skulle bli positivt. Därtill kom, att fraktinkomsterna som vanligt uppgingo till betydande belopp. Utvecklingen av de korta krediterna framgår av följande sammanställning?
P’i“‘““°’"“ ““-
Riksbankens utl. till-
tillgodohavanden . . S umma
godohavanden (m1l_]. kr.)
(milj. kr.)
Växlar Växlar Priv.-b. Riksb. Total
Ingå? Ingå: :asså:
Dec. 1921 . . . . . 87 274 72 55 12 357 139 496 Mars 1922 . . . . . 67 259 54 37 60 326 151 477 .
Sept. › . . . . . 28 210 48 38 71 238 151 389 Dec. › . . . . . 21 188 34 129 89 209 252 461
Privatbankemas utländska tillgodohavanden undergingo sålunda en i stort sett kontinuerlig, särskilt under andra kvartalet kraftig nedpressning. Riksbankens tillgodohavanden höllo sig fram t. 0. m. tredje kvartalet relativt stabila men ökades avsevärt mot årets slut. Dess växelinnehav och fordringar på löpande räkning reducerades under början av året, en reduktion, vilken dock helt balanserades av ökade reserver i utländska statspapper. Guldkassan förblev
1 Källa: Ekonomisk översikt.
2 Källa : K. Bank- och .Fondinspekti0nen, Uppgifter om bankerna samt Sveriges Riksbank.
i huvudsak oförändrad. De utländska bankernas insättningar avista gingo under senare halvåret tillbaka. Utländska deposita i svenska banker, vilka fram t. 0. m. oktober sjönko, visade däremot mot årets slut en avsevärd stegring.
Av det anförda framgår, att åtminstone fyra faktorer under året ifråga kunna antagas ha verkat i riktning mot ett höjt guldvärde för kronan, nämligen dels den gynnsamma handelsbalansen, dels hemtagningen av korta krediter, dels en kortfristig kapitalimport, dels slutligen stegringen av sterling-dollarrelationen, vilken emellertid i likhet med kapitalimporten torde ha varit av större betydelse endast mot årets slut, då dollarkursen tenderade att pressas under pari, så att riksbanken fann sig föranlåten att intervenera (jfr utvecklingen av dess utländska tillgodohavanden vid denna tidpunkt). Av dessa faktorer framstår den sista såsom fullständigt oberoende av utvecklingen på den svenska penningmarknaden, medan de tre förstnämnda åtminstone formellt kunna tänkas ha återgått på den inhemska räntepolitiken.
Om en kortfristig kapitalimport till Sverige förelåg under hösten får betrak-
det enda — osäkra — indiciet i de uttas som mycket ovisst; är uppgången ländska bankernas depositioner i Sverige. Förelåg ett dylikt inslag i situationen, får det emellertid knappast uppfattas som en följd av den relativa ränteutvecklingen; åtstramningen på de internationella penningmarknaderna bör ha neutraliserat effekten av Sveriges möjligen relativt höga räntenivå. Dess grund torde i stället vara att söka i en tendens till haussespekulation i svensk valuta.
Det synes däremot icke osannolikt, att indragningen av de korta krediterna till utlandet delvis bör ses mot bakgrunden av räntepolitiken. Det starka anlitandet av bankernas utländska tillgodohavanden har dock även ett klart samband med handelsutvecklingen. Denna belyses närmare av följande uppgifter över differensen mellan export- och importvärdet under resp. månader?
Jan. Febr. Mars April Maj Juni Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. Exp. minus imp.
(ej aäsongre-
nad serie). . -12.3 -9.4 -33.2 -37.3 -3.0 +15.2 +33.2 +23.1 +18.6 +9.3 +21.8 +14.1 Exp. minus imp.
(säsongrenad
serie) . . . . + 1.0 +3.1 -14.6 -19.5 -8.6 — 2.5 +16.9 + 6.9 +11.1 +3.6 +17.0 + 3.5
Serierna visa, att varuhandeln, även om hänsyn tages till säsongrörelserna,
lämnade ett rätt betydande underskott under andra kvartalet, alltså vid den tidpunkt då dollarkursen trots stigande sterling-dollarrelation temporärt pressades upp och bankernas utländska tillgodohavanden undergingo den starkaste reduktionen. Emellertid räcker handelsutvecklingen icke till förklaring av situationen. Reducerades valutareserverna under början av året uteslutande till följd av det temporära handelsunderskottet, borde de ju ha tenderat att stiga, så snart situationen under sommaren förändrades. När så icke blev fallet,
“ måste man antaga, att exportfordringarna icke längre tillätos utestå. Typiskt nog pressades ju också kronans värde från och med juni i höjden mot såväl
1 Källa: Ekonomisk översikt. Jfr sid. 200 not 1 samt bihanget.
15-331179
dollarn som pundet. Då fordringarna emellertid normalt borde
ha gått till ett
återuppbyggande av reserverna, är indrivningen av dem likvärdig med ett positivt_ ianspråktagande av tidigare kortfristig kapitalexport. Redan under första
halvåret måste man emellertid räkna med en primär Ned-
kreditindragning.
gången i de utländska tillgodohavandena översteg ju avsevärt det samtidiga negativa handelsnettot, trots att detta måste ge ett alltför högt .mått på anspråken på valutareserven; man bör nämligen räkna med positiva. fraktinkomster, vilka med all sannolikhet mer än kompenserade eventuella långa
kapital-
rörelser.
Anlitandet av valutareserverna synes alltså icke endast ha varit en konsekvens av de internationella betalningarnas utveckling utan tvärtom ha ingått
i primärt som ett led i denna. Vid ett relativt högt diskonto på hemmamark-
i naden täcka privatbankerna sina kontantbehov billigast genom realisation av kortfristiga fordringar i utlandet? Det får anses symtomatiskt, att bankernas kassareserv i januari 1923 var samma storlek i
av ungefär som ett år tidigare
l l medan rediskonteringen i procent av utestående krediter i inrikes växlar sjönk 1
1 ifrån 24 till 18.2 Ehuru kreditindragningen för bankerna framstår som ett sätt att tillgodogöra sig en relativ avspänning på den internationella penningmarknaden, är den likväl, om icke centralbanken finner anledning att övertaga fordringarna, icke omedelbart ägnad att lätta trycket på den inhemska penningmarknaden. Som i ett tidigare sammanhang visats, framtvingar nämligen kreditkontraktionen en kortfristig kapitalexport, som, i den mån den finansieras med tidigare tillkomna deposita, begränsar bankernas kreditgivningsmöjligheter. Detta gäller f. ö. vare sig fordringarna utbjudas av en bank eller av något annat rättssubjekt. Emellertid bereder indragningen genom sitt inflytande på växelkurserna en möjlighet till sänkning av diskontot, i den mån detta regleras ur valutapolitiska synpunkter. Den kan därigenom indirekt leda till en spridning av avspänningen även till hemmamarknaden. En penningmarknadsutveckling av antytt slag rymmer givetvis ett allvarligt riskmoment; den medför ju minskad valutapolitisk handlingsfrihet? Det penningpolitiska läget kan därför, isynnerhet under en tid, då varken handels- eller kreditförbindelserna äro stabiliserade, komma att framstå som så labilt, att en diskontosänkning icke anses möjlig. Centralbanken har dock, även om detta skulle vara fallet, en möjlighet att bereda penningmarknaden en lättnad, nämligen genom kompenserande uppköp av utländska valutor. Som redan antytts intervenerade den svenska riksbanken på detta sätt, när kronan mot årets slut tenderade att stiga över guldpariteten, vilket torde vara den viktigaste förklaringsgrunden till att valutarealisationen medförde nyssnämnda förbättring i bankernas reservställning. Syftet var då med all sannolikhet att skydda bl. a. de svenska exportpriserna. Det förefaller, som om den lämpliga politiken skulle ha varit att intervenera på ett långt tidigare stadium; man hade därige-
1 Jfr ovan sid. 65. 2 Jfr angående beräkningssättet sid. 237 not 1. _ 3 Det är dock endast bankväsendets, icke landets likvida tillgodohavanden i utlandet
som minskas.
. -
nom gett penningmarknaden en viss kompensation för det höga diskontot, ernått gynnsammare exportpriser och slutligen undvikit att ge näring åt föreställningen, att handelsrelationerna återgivit kronan dess gamla guldvärde.
För att kunna bedöma i vad mån en dylik politik resp. en liberalare kreditgivning i annan form varit möjlig att genomföra utan en lika kraftig decime-
av valutareserven — vid oförändrad växelkurs - som den vilken nu inring trädde i förbindelse med en kursförbättring, måste man pröva i vad mån den gynnsammare utvecklingen av handelsbalansen hade till förutsättning den rådande ränte-, pris- och köpkraftssituationen. I samtida synes
kommentarer
man företrädesvis ha räknat med diskonto — relativt
orsakskedjan depressivt prisfall — förbättrad handelsbalans - växelkurs. Mot det sista ledet
höjd kan givetvis ingen invändning göras. Beträffande såväl relationen mellan diskontot och prisutvecklingen som än mer relationen mellan prisutvecklingen och handelsbalansen kunna dock meningarna gå isär. Frågan synes vara av så stort intresse, att det är motiverat att ingå på en analys av materialet. Därvid skall närmast diskuteras, i vad mån den indexmässigt kända prisutvecklingen speglar förskjutningar av olika priser i relation till de internationella gränserna och alltså framstår som förbunden med ur valutasynpunkt relevanta förändringar i efterfrågeinriktningen.
Under loppet av år 1922 (december till december) föll kommerskollegii partiprisindex från 188 till 163, samtidigt som Bureau of La.bor’s index för Förenta staterna steg från 140 till 156. Detaljhandelspriserna för livsmedel voro i båda länderna vikande; i Sverige under samma tid ett
inregistrerades
fall på 34 enheter ned till indexsiffran 168, i Förenta staterna en sänkning från 147 till 144 enheter. Dollarnoteringen i Stockholm sjönk under året från 4.10 till 3.72 kronor. Reduceras det amerikanska partiprisindextalet med hänsyn till kursförändringen, erhålles en förskjutning i kronor räknat från 140 till 141.5 enheter, alltså med ungefär 1 procent. Ehuru en dylik omräkning måste tolkas med yttersta försiktighet, visar den dock i detta fall otvetydigt, att det faktiskt inregistrerade prisfallet inom Sverige icke i sin helhet kan ha varit sekundärt i förhållande till kursförbättringen. Differensen mellan den svenska och den amerikanska utvecklingen kan icke heller gärna tänkas återgå endast på olikheter mellan indextalens sammansättning, vägning etc. Även om sålunda den svenska prisrörelsen till någon del torde få återföras på interna faktorer, är därmed icke avgjort, om och i vilken utsträckning den var av omedelbar betydelse för handelsutvecklingen. För att nå en bestämdare uppfattning härom, är det i första hand nödvändigt att söka fixera de punkter, på vilka det interna inflytandet koncentrerades. Att icke ens detta kan ske på ett tillfredsställande sätt är givet; det mesta man kan hoppas göra är att pröva, vilka av de för indexförskjutningen bestämmande prisfallen som synasha varit nationelltbegränsade. Men detta_ är i detta sammanhang också tillräckligt. Det gäller ju icke här att genom en analys av det mera komplicerade slag som behandlats i kap. VI bestämma den generella prisförskjutningens karaktär, vilken i detta fall synes tämligen klar.
Även om uppgiften begränsas på nu angivet sätt, ställer den sig på grund av bristfälligheter i det föreliggande prismaterialet mycket vansklig. J ämföres prisrörelsen på världsmarknaden för en viss vara efter omräkning i svensk valuta med det svenska partipriset på varan, kan man komma att finna vittgående differenser i utvecklingen, trots att den svenska prisrörelsen år rent organisk. Den viktigaste av de faktorer, som minska värdet av en dylik jämförelse år givetvis möjligheten av kraftiga fluktuationer i fraktkostnaderna till följd bl. a. av valutaföråndringar. Isynnerhet under en tid med stark oro på valutamarknaden erbjuder det oöverstigliga svårigheter att taga hänsyn till inflytandet från denna faktor. Ett annat förhållande av vikt för tolkningen av prismaterialet är att under en period, då man har anledning att räkna. med ett starkt spekulativt inslag i importhandeln, efterslåpningstiden kan vara ytterst variabel. Icke heller till denna faktor kanman taga hänsyn på annat sätt ett generellt förbehåll. vålla kvalitetsdifferenser ——
än genom Slutligen
kända och okända —— och det obetydliga underlaget för partiprisuppgifterna stora vanskligheter. Man saknar icke endast garantier för partiprisernas representativitet för den allmänna prissättningen inom partihandeln utan t. o. m. för att de deklarerade priserna verkligen avse och tillämpas vid försäljningar från grossister till detaljhandlare etc.
En undersökning av prisrörelsen inom de olika — med ovan
grupperna ger angivna reservationer* följande bild av utvecklingen:
1. A. Guldpriset på vete undergick en omräknade i kronor vi-
höjning;
sade världsmarknadsnoteringarna från årsskifte till årsskifte ingen större förändring. Den inhemska importprisnoteringen (billigaste utländska vete cif. svensk hamn inkl. tull) sjönk däremot i likhet med partipriset på inhemskt vete, säkerligen främst på grund av nedgången i fraktkostnaderna? Det inhemska priset låg väsentligt under importpriset. Parallellt med vetepriset föllo även övriga spannmålspriser. Underbetalningen för inhemsk spannmål fluktuerade men visade för vetets vidkommande en tendens till minskning. Att den till synes extraordinärt starka differensen likväl i stor utsträckning kunde äga bestånd, visar dock, att vetepriset var underkastat ett
betydande
internt inflytande vid sidan av det externa organiska. Än fram-
klarare
träder detta förhållande vid övriga spannmålspriser. Differensen mellan det svenska och det jämförbara utländska rågpriset ökades sålunda under året. Alla dessa prisrörelser hade givetvis sin del i den svenska indexseriens relativt starka fall. I förbigående kan förtjäna att påpekas, att även om veteprisrörelsen i sin helhet varit organisk och alltså ur valutasynpunkt indifferent, skillnaden mellan import- och världsprisrörelserna likväl skulle givit upphov till en relativt starkare tillbakagång i den svenska indexserien. Detta förhållande bör icke förblandas därmed, att en relativ sänkning av infrakterna vid en importelasticitet 1 skulle leda till en nedpressning av den svenska prisnivån vid oförändrad växelkurs etc.
1 En reservation är även påkallad med hänsyn till det subjektiva inslag
i bedömningen som är oundvikligt, när man skall ge korta karakteristiker av ofta komplicerade prisrörelser.
2 Källor: Ekonomisk översikt och jordbruksutredningens betänkanden I (Statens off. utredningar 1930: 1).
Fiör spannmålsgruppens vidkommande kan köpkraftsutvecklingen och kre-
dittrrycket antagas ha påverkat både efterfråge- och utbudssidan (konsumtionsbegränsning resp. försvårande av lagerhållning, minskad likviditet etc.). Karaktceristisk synes den förklaring till underbetalningen vara, som framfördes från auktoritativt jordbrukarhållf nämligen att »kvarnarna trycka ned priset på (Elen inhemska spannmålen, antagligen för att hindra alltför stora utbud» (kurs. av Därunder måste ju ligga, antingen att utbudet temporärt
förf.).
forccerades upp över kvarnarnas mottagningskapacitet eller att utbuden vid föreliggande efterfrågan syntes alltför stora.
Även majs- och oljekakspriserna visade på världsmarknaden en stigande tendens. En omräkning i kronor av den internationella noteringen ger till resultat ett höjt majspris och ett något sänkt pris på oljekakor. Det inhemska partzipriset var för den förra varans vidkommande relativt stabilt, för den senares fallande. Även i detta fall möter sålunda, åtminstone beträffande
en nationellt begränsad nedböjning av priskurvorna, vilken till en del
majs,
måste återgå på fraktkostnadernas utveckling men till en del kan antagas ha Varit betingad av konkurrensen med de starkt vikande spannmålspriserna, vilka gjorde ökat utnyttjande av säd för utfodringsändamål räntabelt.
De konsumtionen mera närstående mjöl- och brödpriserna visade undantagslöst ett tämligen kraftigt fall. Detsamma gällde potatispriset. Vid tolkningen av förstnämnda prisrörelser får hänsyn tagas till de avsevärda lönesänkningarna vid kvarnar och bagerier, men med tanke på råvaruprisutvecklingen kan det icke anses uteslutet, att de till någon del få återföras på monetärt sett försvagad efterfrågan och i samma grad verkat bestämmande på
I den mån dessa voro vikande vid import eller eventuellt på råvarupriserna. grund av forcerade utbud, utgick givetvis i stället en vertikal prispåverkan från råvarorna mot halv_ och helfabrikat. Prisfallet på potatis förbands med en ökning av exporten till avsevärt reducerat genomsnittspris.
1. B. Dollarnoteringen på fläsk nådde ett maximiläge under andra kvartalet men kan ha ägt en relativt fast tendens. Någon mer på-
eljest sägas
trenddifferens mellan världsnoteringen omräknad i kronor och det taglig svenska förelåg knappast; på grund av olikartade korta fluktua-
partipriset
tioner därav dock tämligen vansklig. Det bör framhållas,
är bedömningen att fläsk på en exportmarknad med gynnsam kursutveckling.
ägde avsättning
och följde som alltid nära. partipriset. Detalj-
Svinpriset detaljhandelspriset
en i med vikande tendens, sannolikt
priset ägde likväl jämförelse partipriset.
orsakad av fallet i mellanhandskostnaderna.
till svin-fläsk visade kalvar-kalvkött ett kraftigt prisfall. Sva-
I motsats
En bidragande orsak till den vikande gast var förändringen i detaljskiktet.
ha varit att på. kött och fläsk från Danmark tendensen synes importförbudet
vilket medförde stark importkonkurrens från det under någon tid upphävdes,
väsentligt billigare danska nötköttet. Att på grund av valutaförhållandena
med en forcering av utbudet, möjliggjord bl. a. man därjämte har att göra
under trycket av minskad likviditet genom en förkortning av uppfödningstiden
inom synes dock icke osannolikt. och ökade kreditsvårigheter jordbruket,
1 Lantmännen 1922, sid. 637.
Framställningen återkommer senare till en närmare analys av marknadsläget i nu antydda avseende.
1. C. Under det att smör- och margarinpriserna voro visade
stigande, mjölk och 0st hastigt fallande priser. Om — såsom sannolikt är -- och ost-
mjölkprisfallet åtminstone till någon del får återföras på vikande bör
konsumtion,
det ha verkat i exportstegrande Prisfallet hade sannolikt kunnat
riktning.
undvikas genom en forcerad av produktionen till som hade
omläggning smör,
gynnsamma konjunkturer ej endast med hänsyn till priset —— delvis säkert under inflytande av pundkursens stegring —-—utan även med hänsyn till avsättningsmöjligheterna. Till någon del ligger väl förklaringen till att en dylik prisutjämning icke kom till stånd i den snabbhet med vilken utvecklingen försiggick, men det är även värt att observera, att mjölkpriset 1921 synes ha legat relativt högt i förhållande till smörprisetf så att de motsatta prisrörelserna 1922 endast återförde prisrelationen mot dess förkrigsomfattning. Medan det genomsnittliga detaljhandelspriset på 1 kg smör 1913 var 16.9 gånger större än motsvarande 1 liter var det 1921 endast i
pris på mjölk, i
i 14 men 1922 åter 15 gånger högre. Under sista kvartalet nämnda år var 1
pris-
I relationen åter 1: 16.9. I
I
1. D. Vad fiskpriserna visade de sänk- 1
beträffar, undantagslöst kraftiga
ningar. Ãggprisen slutligen föllo även de, ehuru relativt obetydligt. I vad mån man här har att göra med organisk inverkan från övriga livsmedelspriser resp. med ett direkt uttryck för köpkraftens begränsning, kan givetvis ej avgöras.
2. A. Världsmarknadsnoteringen på stenkol (pundpriset) var relativt sta-
bil och visade, efter ett fall under sommaren, under de två sista kvartalen en tendens till stegring. Omräknat i kronor företedde priset någon uppgång. Det svenska partipriset visade ingen avvikelse av intresse. Den stigande tendensen även de med stenkolsnoteringen vertikalt förbundna pri-
utmärkte
serna. Priset på murtegel (12” tegel; övriga dimensioner visade en efter-
— vilket som är endast knutet till släpning) tidigare påpekats svagt gruppen — likväl sätt som att till en vä-
sprang i höjden på ett visade, förändringen sentlig del var självständig —— sannolikt en återspegling av omslaget i byggnadskonjunkturen. Vedpriset visade icke endast i detalj- utan även i partihandeln nära överensstämmelse med övriga bränslepriser inom gruppen. Som en prisstegring under årets senare hälft framträdde även för de egentliga
var prisbildningssammanhanget likväl osäkert. Det ligger för
trävarorna
övrigt nära till hands att sammanställa sistnämnda prisrörelse (de noterade priserna avse byggnadsträ) med prisstegringen på murtegel. Järnprisernas utveckling var på världsmarknaden oenhetlig; mot stigande tackjärns- och valsjärnspriser i Förenta staterna stodo fallande priser i England. I Sverige var tendensen snarast vikande. Utvecklingen överensstämde sålunda med vad växelkursförändringarna gåvo anledning antaga. Kvalitetsdifferenser göra en detaljanalys värdelös.
2. B. Guldpriset på brännoljor var obetydligt fallande. De svenska parti-
1 Jfr Lantmännen 1922, sid. 187. Mjölkprisets starka uppgång förklaras dock givetvis
till en del av de avsevärt höjda mellanhandskostnadetna.
priserna undergingo en kraftig sänkning, möjligen till någon del primär. Ovissheten om graden av fraktkostnadernas inflytande försvårar här som all-
tid bestämdare omdömen. 3. A. Guldpriset på bomull undergick en stegring av sådan omfattning, att världsmarknadsnoteringen även efter omräkning i kronor visade en betydande uppgång. Partipriset följde den internationella prisrörelsen. Trots detta visade priset på bomullsvävnader en deciderad sänkning. Den rela-
tivt stora vikt (i kommerkollegii index cza 13 %), som vid partiprisindexbetillkommer textila färdigprodukter, skänker prisfallet ifråga en räkningar viss betydelse för tolkningen av indextalets nedgång. Som tidigare visats, förbands det dock icke med vikande utan med stigande konjunkturer och ökad råvaruförbrukning från textilindustriens sida. Något bidrag till förklaringen av handelsutvecklingen ger det alltså icke. 3. B. Ullpriset steg internationellt. I Sverige noterades oförändrade priser. Kamgarnspriset bröt likväl loss och föll i likhet med priset på yllevävnader. Att man för vidkommande har att räkna med återverkkamgarnets av kostnadsreduktioner torde vara säkert. Väv-
ningar på exportmarknaderna
visar endast sådana fluktuationer som kunna antagas vara vertinadspriset kalt betingade. 4. A. visar nästan genomgående starka prisfall. Som Kemikaliegruppen man här i stor har att med monopolpriser, torde den enutsträckning göra en direkt till någon del betingad av
hetliga prisrörelsen spegla prispolitik,
vikande efterfrågan men sannolikt dominerad av en tillfällig överproduktion. Något inflytande kan den i varje fall icke ha haft.
importbegränsande
4. som redan tidigare anförts, en stegring. Det
B. Träpriserna visade,
för i Stockbör observeras, att de gälla avsättning på. byggnadsmarknaden holm. utan annat intresse för förklaringen av handelsbalan- De äro givetvis sen än det att de indicera efterfrågan från inhemsk industri på. en
stigande
av Som tidigare visats, är återverkan av en dylik de viktigaste exportvarorna. likväl sannolikt .
förskjutning betydelselös.
5. Mot en på socker av sådan omfattning, att uppgången
världsprisstegring
även efter i kronor var stod en kraftig successiv sänk-
omräkning betydande,
ning av det inhemska, statligt reglerade priset (maximipris t. o. m. maj 1923).
Av omsättningsstatistik att döma undergick sockerkonsumtionen tillgänglig visade internationellt en stegring, vilken
likväl en begränsning. Kaffepriset fullt av den inhemska Övriga till gruppen hänförda
motsvaras prisrörelsen.
av sin natur av mindre intresse i detta sammanhang; varrupriser äro på grund där är en truism och pris-
de representera ju en kategori, köpkraftspariteten
rent internationell. I den mån varorna äro föremål för export, sättningen dess relation till kostnaderna samt till konkur-
måste givetvis prissättningen,
stor vikt. Det redovisade partipriset saknar rensländernas priser tillmätas enär det icke kan anses representativt och dock i detta sammanhang intresse, för i med relativt ringa vikt.
övrigt ingår partiprisindexserien
föga uttömmande översikten över Den korta och med nödvändighet _indexvid handen, dels att dessa förskjutningar förskjutningarnas underlag ger
mycket betydande utsträckning voro sekundära i förhållande till de internationella prisrörelserna och valutans dels att från
förändringar, inflytandet
intern mekanisk påverkan på parti- och detaljhandelsindices i främsta rummet får sökas. i prisutvecklingen på vissa livsmedel. Att prisfallet på jordbruksprodukter genom sitt ogynnsamma inflytande på jordbrukets räntabilitet verkat åtstramande på köpkraftens och till im-
omfattning därigenom bidragit
portens nedgång är tämligen säkert men betyder med hänsyn till frågan om
korttidsrelationen - valuta annat
varuprisnivå ingenting än att en indexförändring kan vara förbunden med en som omedelbart
köpkraftsförskjutning
återverkar på importen. Givetvis ha vissa av de rent interna prisrörelserna dock därjämte påverkat och denna verkat
efterfrågeinriktningen på grund
direkt valutastödjande. Detta. gäller sålunda vad de diskuterade prisrörelserna beträffar t. ex. importen av fodermedel och exporten Däremot av potatis. är ju prisfallet på nötkött förbundet med och betingat av en importökning. I vissa andra fall har en intern gått hand i hand med ökad im-
prissänkning
port. Ett typiskt exempel därpå erbjuder textilgruppen, där en re-
kraftig
duktion av hemmamarknadspriserna möjliggjorde en expansion på basen av ökad råvaruinförsel.
Undersökningen av indexförskjutningarnas innebörd ger ett gott exempel på bräckligheten hos förklaringar av handels- och valutautvecklingen genom
åberopande av generella prisserier. Det kan i förbigående förtjäna att nämnas, att enbart det inhemska — och till sin karaktär isolerade —
prisfallet
på socker svarar för en sänkning av partiprisindex med icke mindre än 2.5 %,
i
alltså ungefär en femtedel av den totala förändringen. Man torde på basen av det framlagda materialet vara berättigad att såsom förfelade utdöma försöken att förklara valutautvecklingen under år 1922 det indexmässigt
med
konstaterade, relativa prisfallets inverkan på efterfrågeinriktningen.
Det återstår att pröva, vilken betydelse på penningmarknaden
utvecklingen
kan antagas ha haft för handelsbalansen sitt — även av den allmänna genom indicerade — och Till
prisutvecklingen inflytande på köpkraft konjunktur.‘
utgångspunkt för en diskussion därav synes det lämpligt att taga en översikt över handelsutvecklingen. I följande tablå sammanställas vissa stickprov på importvärdefluktuationerna.” Införselvärde (milj. kr.) 1921 1922 Förbrukntngsvaroo- till konsumtion . . . . . . . . . . 356 329 Kolonialvaror . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98 78 Frakter, trädgârdsväxter . . . . . . . . . . . . . . 48 39 Sprit-, malt- o. andra. drycker . . . . . . . . . . . . 34 19 Förbrukningsvaror till industri . . . . . . . . . . . 289 306 Spånadsämnen . . . . . .‘ . . . . . . . . . . . . . 50 73 Mineral, råämnen 0. oformade fabr. . . . . . . . . . 141 148 Kapitalvaror till industri . . . . . . . . . . . . . . 65 32 1 Jfr diskussionen sid. 75. *’ Källa: National income in Sweden (se sid. 200 not 1) samt K. Kommerskollegium, Handel (grupp 4, 5, 6, 7 samt 20).
Innporten karakteriserades alltså av stridiga tendenser; mot en avsevärd redulktion i importen av konsumtionsvaror av lyxkaraktär stod en ökning i införsezln av förbrukningsvaror för industriella ändamål, sistnämnda förändring likväil mer än kompenserad genom en nedgång i införselvärdet för industrikapi_talvarror. Trots de motsatta tendenser som alltså gjorde sig gällande, nedgick det ttotala importvärdet (specialhandeln) i jämförelse med föregående år med
i i
cza 1145 milj., samtidigt som expertens värde ökades från 1 097 till 1 154 milj.
Erxportutvecklingen belyses närmare av följande uppgifter?
Utförselvärde (1 000 kr.)
1921 1922 Trävaror (sågade) . . . . . . . . . . . . . . . . 130 987 220 652 Pappersmassa . . . . . . . . . . . . . . . . . 175 144 205 269 Papper och papp . . . . . . . . . . . . . . . . 110 349 108 305 J ärnmalm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53 915 68 083 Rull- och kullager . . . . . . . . . . . . . . . 8741 7056 Förbrännings- o. varmluftsmotorcr etc . . . . . . . 10 629 6053 Separatorer o. mjölkningsmaskiner . . . . . . . . 16 326 9838 Elektr. generatorer o. motorer (inkl. dammsugare och
golvbonare) . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 106 10 893
under år 1922 bars sålunda upp väsentligen av trä- och
Exportexpansionen
massaindustrierna. Verkstadsindustrien redovisade sjunkande inkomster. Orsaken till förstnämnda industrigrenars förbättrade ställning torde av tidigare angivna skäl helt vara att söka i den externa konjunkturutvecklingen.
De anförda visa, att i den mån ränteutvecklingen eventuellt
uppgifterna
verkade genom sitt inflytande på köpkraft och konjunktur, den-
valutastödjande
na dess inverkan måste ha, tagit formen av en importbegränsning. Att diskontot utövade ett visst inflytande synes i och för sig rätt sannolikt. Som
depressivt
bl. av t. ex. sysselsättningsgrad och införsel av industriella för-
a. ökningen brukningsartiklar visar, måste emellertid räntelägets inflytande ha brutits på flera punkter. Motverkande faktorer voro bland andra dels den gynnsamma exportkonjunkturen, dels valutautvecklingens räntabilitetsförbättrande inflytande, dels också en åtminstone partiell uppgång i den inhemska avsättningskonjunkturen. Sistnämnda faktor står i ett visst sammanhang med arbetslöneutvecklingen och förmedlade, som strax skall visas, det depressionslindrande inflytande, denna utövade.
Exportförbättringens inriktning har redan exemplifierats. Växelkursförskjut-
ningarnas gynnsamma inflytande fordrar några 0rd till förklaring. Isolerad skulle stegringen av kronans guldvärde ha inneburit en reduktion av industriens
men samtidigt borde den ha lett till en försämring av
råvarukostnader,
exportpriserna. Kronans appreciering i förhållande till dollarn kom emellertid, framhållits, att förbindas med en uppgång av pundkursen i
som tidigare Sverige. Som man kan säga, att råvarukostnaderna för den svenska industrien och animalieproduktioneni övervägande grad äro dollarpriser och avsättningsvär-
1 Källa: K. Kommerskollegium, Handel. Grupperna motsvara i 1929 års handelsstaj tistik nr 234 G——Z, 236; 303 B-I; 304-314; 2 A, B, B1/2; 1047-1051; 992—996; 1029, i 1060-1065. L 1030, 1034 RR;
dena åter i stor utsträckning domineras av pundet, var valutasituationen alltså ur räntabilitetssynpunkt gynnsam för större delen av näringslivet. Vegetabilieproduktionen kom däremot i en sämre ställning till följd av prisreduktionen på utländsk spannmål.
Vad slutligen avsättningskonjunkturens förbättring och dess betydelse för importen beträffar, erinras om analysen i kap. VII, vilken gav vid handen, att man redan under år 1922 hade att räkna med en ökad varuomsättning förklarad av att vid denna tidpunkt skedde i snabbare tempo
prisreduktionerna
än och om det i kap. VIII framlagda materialet som
köpkraftskontraktionen,
visade en kraftig återverkan av detta omslag i avsättningskonjunkturen exem-
införseln av textilråvaror och stenkol. En klarare uppfattning av
pelvis på
situationens innebörd synas de i följande tablå sammanställda uppgifterna över
av vissa representativa konsumtionsvaror vara ägnade att skänka? transporterna
1920 1921 1922 1923
Varugrupp
1 kv. 2 kv. 3 kv. 4 kv. 1 kv. 2 kv. 3 kv. 4 kv. 1 kv. 2 kv. 3 kv. 4 kv. 1 kv.
Vagnslastgods (ton). Mjimgryn’
bröd . . 55 147 36776 37 044 47948 42 323 40998 33229 36412 51 899 38618 37325 50219 53369 Garn, väv-
nader etc. 6489 5213 3666 2394 2418 1411 1890 2382 3604 2369 3218 3439 3843
9304 8119 7280 7973 6371 7528 8040 8051 8798
Möbler etc. 13023129341252910l62|
Detaljpriser (juli 1914 = 100). Bröd, mjöl,
gryn . . 278 296 301 293 257 240 236 203 191 183 174 162 158 Beklädnads- I
artiklar . 345 370 390 390 355 295 270 250 240 225 210 205 203 Inventarier 289 299 308 327 320 275 244 235 231 21] 204 197 195
Vagnslastgods i procent av transp. motsv. kvartal föregående år. Mjöl, gryn,
bröd . . - — — -— 76.7 111.5 89.7 75.9 122.6 94.2 112.3 137.9 102.8 Garn, väv-
nader . . - - — — 37.3 27.1 51.6 99.5 149.0 167.9 170.3 144.4 106.6 Möbler etc. - - — -— 71.4 62.8 58.1 78.6 68.5 92.7 110.4 101.0 138.1
i procent av priserna motsv. kvartal föregående år. i
Detaljpriser i Bröd mjöl
gryn . - —— -— (106.9) 92.4 81.1 78.4 69.3 74.3 76.3 73.7 79.8 82.7 Beklädnads-
artiklar. —-— -—— — — 102.9 79.7 69.2 64.1 67.6 76.3 77.8 82.0 84.6 Inventarier - - - - 110.7 92.0 79.2 71.9 72.2 76.7 83.6 83.8 84.4
Även om uppgifterna måste tolkas med försiktighet, är dock den bild de giva så pass entydig, att vissa slutsatser synas möjliga. Under första kvartalet 1921 voro varutransporterna mindre än vid samma tid föregående år. Priserna lågo likväl högre för textilvaror och inventarier och sjönko för kvarnprodukternas vidkommande först under kvartalet ned under fjolårsnivån. Den första anpassningen efter nedgången i köpkraftens omfattning skedde sålunda till över- ____7_1
1 Källa: Sociala Meddelanden samt K. Järnvägsstyrelsen, Järnvägsstatistiska medde-
landen.
i
en reduktion av varuomsättningen, förbunden med ökad lavägande del genom
i olika skikt. Senare under året förändrades läget; varutrans-
gerhållning
medan ha accelererat. Under porternas nedgång saktades, prisfallet synes
dominerades alltså av prisrörelsen, vilken
detta skede efterfrågeanpassningen
i första av den abnorma lagerhållningen och sannolikt då ännu hand betingades
av denna. Sistnämnda förhållande medför givetvis, möjliggjorde en avveckling
att man måste räkna med en konsumtion av större omfattning än fraktsiffrorna
När fraktkvantiteten senare under år 1922 började att ökas, giva vid handen.
indicerade detta i främsta rummet en utjämning av varubalansen inom detalj-
inträdde vid en konsumtion av samma kvantitativa omhandeln. Om denna
eller vid ökad avsättning, kan fattning som förelåg under lagerrealisationstiden
Sannolikheten emellertid tala för en ökning av icke bestämt avgöras. synes
konsumtionen upp mot dess ursprungliga omfattning; dels är ju fraktstegringen
-- om än med någon tendens till avmycket betydande, dels fortsatte prisfallet
-- man icke har anledning räkna med någon större mattning under det att
i efterfrågans monetära omfattning. Tidigare har förbättringen tillbakagång
anförts som en av de faktorer vilka böra ha mot-
i avsättningskonjunkturen
eventuella inflytande. Detta kan givetvis icke verkat räntelägets depressiva
den första i avsättningen som var uttryck för lageravveckgälla uppgången
för från kvantitativ anpassning till prisanpassning
lingen, alltså övergången
utan endast den avsättningsökning som mötte
efter köpkraftsutveoklingen,
varubalans. För sistnämnda förskjutning spelade med all sannoefter återställd
till lönerna en viss roll? I kap. II visalikhet deflationsprocessens spridning
hålles nere vid den lägre nivå des, hur köpkraften under en »profit-deflation»
en men däremot icke behöver redit den pressas t. ex. genom sparandeökning
duceras en lageravveckling efter föregående temporär lagerytterligare genom
Det visades vidare, att köpkraften icke heller behöver undergå någon ökning.
en lönesänkning i en situation av nu an-
ytterligare reduktion genom genomförd
emedan denna sänkning kan träda i stället för den föreliggande köpgiven art,
som förbindes med det negativa nettot inom produktionen;
kraftsbegränsning
av differensen utlösta köpkraftsbegränsningen den sparande-investeringar
från en art inkomster till en annan. En dylik övergång kvarstår men överflyttas
»ineome-deflation» medför, att produktionen ur hela samhäl-
från »profit-» till
eller m. a. o. att avsättningen kan fortgå i samma lets synpunkt åter balanserar,
som under utan att proomfattning och till samma priser lageravvecklingstiden
sistnämnda förhål-
duktpriserna längre understiga produktionskostnaderna.
bli resultatet av en lönereduktion men å lande — vilket kan men icke behöver
förutsätter återställd balans mellan sparande och inandra sidan icke heller
utveckling här framställes som en möjlig, självstän- 1 När avsättningskonjunkturens av affärsutsikberna, avses givetvis icke den sekundära avsättdig grund till en förbättring när lönesänkningen förenades med självständiga, ningsförbättring som måste framkallas, förändringar, vilka, såsom exportökningen, höjde sysselsättningsgraden. konjunkturlyftande att, oberoende av dessa andra moment, lönesänk- Vad som avses är i stället möjligheten; endast av en förändring av inkomstfördelningen av i kap. II skildningen hade karaktären kunde genomföras utan minskning av köpkraften. I den mån så var rad art och därför utveckling en självständig grund till en minskning fallet, blev avsättningskonjunkturens
av depressionstrycket.
vesteringar —— och icke lönereduktionen i och för sig år tydligen det relevanta momentet.. Det är därför avsättningskonjunkturen här äberopats som ett möjligt depressionslindrande moment i stället för löneutvecklingen. Vilken betydelse som vid tolkningen av utvecklingen år 1922 bör tillmätas nu angivna möjlighet kan icke avgöras. Det är överhuvud icke klart, hur av skisen process serad typ påverkar investeringsverksamheten eller vilka dess reala förutsättningar äro. I detta sammanhang är det emellertid att den ur före-
tillräckligt,
tagarsynpunkt kan neutralisera en ogynnsam i relationen
förskjutning sparan-
de-investeringan Styrkan av den övergång till »income-deflati0n» som mötte år 1922 belyses därav, att timförtjänsten i den egentliga industrien i jämförelse med föregående år reducerades 29 procent medan endast
produktpriserna sjönko
22 procent. Förbättringen i avsättningskonjunkturen kom dock sannolikt endast vissa. industrier till godo. Inom jordbruksproduktionen var en annan.
utvecklingen
För köttmarknadens vidkommande äger man vilken direkt statistik, på ett mera sätt belyser konsumtionens utveckling, nämligen de i Sociala Meddelanden publicerade uppgifterna över den beräknade konsumtionen för vissa orter hu-
(i
vudsak motsvarande tillförseln till slakthus och min-
köttbesiktningsbyråer
skad med exporten). I följande tablå sammanställas nämnda data för åren 1921 och 1922 samt första halvåret 1923.
Beräknad konsumtion av vissa slag av kött iproc. av konsumtionen mot_ svarande månad föregående år 1 9 2 1 1 9 2 2 1 9 2 3 Jan. April Juli Okt. Jan. April Juli Okt. Jan. April
1. Nötkreatur. . . . 106.7 80.3 117.9 109.3 123.7 115.9 87.6 99.1 93.4 89.8 2. Gödkalvar . . . . 123.0 112.9 134.8 143.4 169.2 148.1 107.9 117.3 114.1 98.0 3. Far o. lamm. . . 102.6- 141.7 167.7 143.2 137.3 136.7 91.9 74.8 83.5 55.2 4. Svin . . . . . . 137.8 79.7 121.4 132.0 136.2 132.2 92.2 89.4 100.8 95.2
Konsumtionskalkylerna giva en tämligen enhetlig bild av utvecklingen. Förbrukningen av nötkött visar såväl under år 1921 som början av år 1922 en stegring. En koncentration av konsumtionsökningen synes dock föreligga under de första månaderna sistnämnda år. Gödkalvskonsumtionen åter företer en kontinuerlig ökning ända fram till våren 1923. Sin största når
omfattning
förskjutningen även i detta fall vintern 1921/22 med koncentration till senare hälften av perioden. Konsumtionen av fårkött visar i likhet med
förbrukningen
av nötkött redan under år 1922 en markerad relativ Förbruk-
tillbakagång.
ningen av fläsk visar en relativt betydande stegring under början av år 1921, vilken sannolikt i likhet med motsvarande förändring i konsumtionen av övriga köttarter är förbunden med en naturlig expansion av animalieproduktionen. Efter en tillbakagång under våren inträder även i detta fall en kraftig konsumtionsökning under vinterhalvåret, åtföljd av en relativt reducerad förbrukning under senare hälften av år 1922. För här berörda delar av animalieproduktionen tillsammans synes man alltså ha att räkna med relativt sjunkande avsättning under år 1922.
Olikheten i utvecklingen på köttmarknaden och på den industriella marknaden får sin förklaring genom de artskilda betingelserna för om-
naturliga
sättningsexpansionen i de båda fallen. För industriprodukternas vidkommande låg orsaken till denna, som redan framhâllits, närmast däri, att anpassningen efter köpkraftsbegrånsningen, som tidigare varit övervägande kvantitativ, på tidigare skildrat sätt under året främst kom att ske genom prisreduktioner och till slut antog karaktären av en »inc0me-deflation». På köttmarknaden mötte en, om man så vill med lagerrealisationen parallell, utbudsforcering, vilken var utlöst av de med prisfallet och ränteläget förbundna likviditetssvårigheterna och givetvis icke kunde övergå direkt i en normal avsättningsexpansion.
En detalj i investeringsutvecklingen inom animalieproduktionen förtjänar att understrykas. I samtliga av tablån belysta fall synes en betydande ökning i utbudet av slaktdjur ha förelegat under år 1921. En fortsatt ökning av större omfattning inträffade av de anförda siffrorna att döma under år 1922 endast i utbudet av gödkalvar. Om man vågar bygga på uppgifterna såsom i huvudsak representativa för jordbrukarnas politik, synes alltså den sannolika forceringen av utbuden genom nedslaktning ha koncentrerats till år 1921, under det att kapitaldestruktionen följande år dominerades av en förskjutning i produktionen över mot kortare uppfödningstid framträdande i ett överutbud av kalvar. Denna tolkning av utvecklingen stödjes av prisförskjutningarnas olika omfattning och riktning. I följande tablå sammanstållas uppgifter för partipriserna på olika slag av kött i procent av priset under motsvarande månad föregående år.
Jan. 1921 Jan. 1922 Jan. 1923 Nötkött . . . . . . . . . . . . . 82 57 102 Kalvkött . . . . . . . . . . . . 82 61 76 Fårkött . . . . . . . . . . . . . 74 58 95 Fläsk . . . . . . . . . . . . . . 76 65 91
Under det att nötkött under loppet av år 1921 undergick den kraftigaste
reduktionen, drabbades sålunda följande år kalvköttet hårdast. Nötköttet visade däremot då en tendens till återhämtning.
Nu skisserade utveckling av animalieproduktionen, vilken pressade ned priserna samtidigt som den successivt måste ha reducerat utbudsmöjligheterna, i med i skördevärdet ——— skörden visade en kvantitativ
förening en nedgång
vilken förbands med fallande - ledde med all sannolikhet
reduktion, priser
till en avsevärd köpkraftskontraktion inom jordbruket. Minskningen i konsumtionsvaruimporten får till en ej ringa del antagas direkt och indirekt ha återgått på denna av ränteutvecklingen relativt oberoende förskjutning. Som läget var inom. övrigadelar av näringslivet, spreds san-
nolikt köpkraft-sreduktionen snabbt över marknaden. Köpkraftsutveck-
lingen inom industri, handel etc. är eljest vanskligare att bedöm-a. Lönereduktionerna motvägdes av ökad sysselsättning, de sänkta produktpriserna av
stegrad avsättning etc.‘ Att åtminstone företagarinkomsterna böra ha legat på en låg nivå, vågar man dock antaga, liksom även att läget i detta avseende skulle ha gestaltat sig annorlunda i händelse av en liberalare kreditpolitik. Bristen på material gör det omöjligt att nå beståmdare slutsatser, och det är därför meningslöst att föra diskussionen vidare. Sammanfattande kan sägas, att ränteläget icke kan ha varit av större betydelse för handelsbalansens gestaltning. Exporten ökades oberoende av kreditpolitiken och dess konsekvenser i pris- och köpkraftsavseende. Beträffande införseln av produktionsvaror kom räntenivåns inflytande över stora områden att neutraliseras av andra förändringar. Konsumtionsvaruimporten slutligen bör i stor utsträckning ha hållits tillbaka av den av kreditgivningen relativt oberoende
köpkraftsutvecklingen inom jordbruket.
II.
Den konjunkturella åtstramning som framträtt under hösten 1922 isynnerhet på den amerikanska penningmarknaden fortsatte med ökad styrka under
år 1923. F ederal-reservebanken i New York höjde under våren diskontot
l. från 4 till 4 a
1/3 procent. Räntan på call money fortsatte att stiga även efter
i
denna tidpunkt och kulminerade i juni vid 0:a 5 procent. Bank of England fasthöll under första halvåret vid sitt diskonto på 3 procent. Banken hade likväl
icke kontroll över penningmarknaden, där privatdiskontot låg vid omkring
2 å 2 ‘I; procent. Räntan på dagslån svängde vid denna tid på en nivå något under 2 procent. Ett naturligt resultat av denna av läget på resp. marknader betingade spänning blev, att de korta kreditanspråken företrädesvis vändes mot Londonmarknaden, samtidigt som de kortfristiga
placeringarna
sökte sig över till New York. Under inflytande härav pressades pundkursen i förhållande till dollarn. Situationen nödvän-diggjorde till slut en räntestegring i London; den höjning av diskontot på 1 procent som genomfördes under sommaren drog med sig dagslåneräntan uppåt och medförde någon utjämning av trycket på valutamarknaden. Under höstens lopp blev läget åter allvarligt; _ pundet deprecierades ånyo avsevärt under inflytande av en fortsatt kapitalströmning över till den expanderande amerikanska marknaden i förening med en ogynnsam förskjutning av handelsbalansen. Någon ytterligare diskontostegring kom likväl icke till stånd.
I Sverige fortsatte de långa räntorna under året att stiga. Riksbanken
i november diskontot från 41/2 till 51/2 procent. Orsaken till denna
höj-de
åtstramning av kreditvillkoren var, synes det, främst att söka i nyss skildrade kapitalrörelsers återverkan på den svenska valutasituationen. Den svenska dollarnoteringen steg år 1923 ryckvis ej oväsentligt över pari. Utvecklingen var alltså likartad med den som mötte i England; pundet vek i
själva
1 Detta förhållande som står i nära samband därmed, att löner, priser etc., som redan påpekats,_visade en avsevärt häftigare reduk-tion än köpkraften, är ju ett uttryck för övergången till »income-deflation». 4
. 231
verket som redan i förhållande till guldet utan
avsevärt ej endast, framhållits,
kronan. Handelsbalansen var under större delen av året passiv även mot
lämnade netto som icke balanserades av fraktinoch varuutbytet ett negativt
Växelinnehavet visade endast under sommarmånaderna tillkomsterna. en,
denna föll dock helt på riksbankens konto. fälligt avbruten, kraftig nedgång;
motsvarande företedde även tillgodohavandena avista; i detta En förändring
likväl icke minst De utländska banfall drabbade nedgången privatbankerna.
avista tenderade att under det att deposita under kernas insättningar ökas, andra kvartalet visade en häftig tillbakagång som likväl mot årets
och tredje slut stegring. Tillgångarn-a på tid eller uppsägning ut-
slog om i en mindre vecklades i motsatt Riksbankens hölls i stort sett stabil.
riktning. guldkassa
Bankens innehav av utländska som under början av året kraf-
statspapper, tigt förbättrades, visade mot dess slut en avsevärd reduktion.
Den vid årsskiftet växelkursen kunde alltså vidmakthållas en-
uppnådda
dast utsträckning och med kraftigt ianspråktagande av reserver-
i begränsad na. av växel- och avistafordringarna var påtagligt betingad av
Nedgången försöken att bromsa kursfallet mot guldet; riksbanken intervenerade i tämli-
stor och som säljare av dollars under den fria gen utsträckning uppträdde marknadens kurs. Två orsaker till svårigheterna falla genast i ögonen: om-
i handelsbalansen och den korta kapitalströmmens under sommarsvängningen halvåret förändrade riktning. Statistiken över värdepappershandeln ger dessutom stöd för att isynnerhet under årets första och sista kvar-
antagandet, tal kapitalexport genomfördes genom inköp av främst ameri-
en långfristig kanska Sistnämnda förändringar voro med all sannolikhet be-
obligationer.
tingade av fruktan för fall i kronans internationella värde. Dif-
ytterligare
ferensen mellan riksbankskursen och den fria marknadens notering, vilken när den föregående senhöst var positiv lockade till arbitrageaffärer med tendens att pressa dollarnoteringen och till återhållsamhet i dollarköp från importörernas sida, ledde givetvis i föreliggande situation till motsatt resultat och ökade därför för riksbanken - ett exempel på
påfrestningarna typiskt
riskerna med en valutapolitisk åtgärd, vilken visserligen leder till det önskade resultatet i sak men lämnar antecipationerna oförändrade eller t. o. m. förskjuter dem i fel riktning.
Stegringen av dollarkursen över pari år 1923 i likhet tendensen till
med
nedpressning under pari hösten 1922 stod med all sannolikhet i nära beroende av pundets utveckling. Med den föreliggande förskjutningen i sterling-d0llarrelationen var riksbanken tydligen ställd i valet mellan att med uppoffrande av en del av valutareserven fullfölja dollarstabiliseringen och låta hela kursfallet för i dollars komma till även i kronor - en med hänsyn
pund uttryck till pundnoteringens betydelse för exportens räntabilitet föga lockande utväg - och att med bevarande av reserven dollarkursen och mildra
släppa i höjden punddeprecieringen. Sistnämnda utväg syntes även den ogynnsam med hänsyn till att alla uppoffringar för dollarstabiliseringen, om förtroendet för valutans fasthet rubbades, kunde ha varit förgäves, och även med tanke på
232 c
dollarvärdets bety-delse ur kostnadssynpunkt? .Det var när den fortsatta pundförsämringen under hösten skärpte svårigheterna att fullfölja dollarstabiliseringsprogrammet som slutligen även diskontot måste höjas till skydd för valutareserven. Möjligen äger man rätt att sätta den likväl föga
betydande inströmningen av kortfristigt kapital i samband med ränteförändringen. Den-
nas inflytande kan i övrigt icke ha varit av större omfattning. De långa räntorna lågo redan före diskontoförändringen på en relativt hög nivå. Nettofordran mot utlandet var genom utvecklingen under åren 1922 och 1923 så nedpressad, att någon ytterligare hemtagning av krediter knappast kunde väntas komma till stånd i relevant omfattning.
Ehuru det kunde vara motiverat att även år 1923 sambandet mellan pröva den relativa räntenivån, pris- och samt i
köpkraftsutvecklingen förskjutningen
handelsbalansen, synes det nödvändigt att begränsa diskussionen till ett par korta påpekanden; ett fullföljande av analysen år 1922 skulle av utvecklingen spränga framställningens ram, sannolikt utan att lägga mycket till i sak.” Omkastningen i handelsbalansen betingades såväl av ökad import som minskad export. Sistnämnda förändring koncentrerades i stort sett på massa, maskiner (icke elektriska) samt jårn- och stålarbeten. Nedgången i massaexporten stod i samband med en produktionsminskning genom arbetsstrider men förbands med en undanträngning av den svenska pappersmassan från den amerikanska marknaden. Den totala importen av massa till Förenta staterna låg nämligen 1923 högre än 1922 medan importen från Sverige visade en minskning. Ur svensk synpunkt neutraliserades sistnämnda förskjutning till en del genom
ökad avsättning på. England. Maskinexportens återgång får nästan helt till-
skrivas minskningen i leveranserna av lokomotiv till Ryssland. Vad slutligen beträffar försämringen i exportkonjunkturerna för järn- och stålarbeten betingades denna främst av en nedgång i värdet av exporten på Norge och Danmark, vars orsak torde få sökas i den till följd av valutaförhållandena prispressande konkurrensen från Tyskland. Importstegringen bär tydliga spår av sitt ursprung i en expansion på den inre marknaden; ökningen i importen av oarbetade metaller
mineral, råämnen,
samt spånadsämnen svarar sålunda för mer än en tredjedel av den totala. uppgången och i runt tal 15 procent av denna faller på kolonialvaror, frukt samt spritdrycker. Omsvängningen i införseln av sistnämnda varuslag tyder givetvis på en köpkraftsökning inom kretsar med efterfrågan inriktad på dessa. Denna kan emellertid ha motvägts av en fortgående köpkraftsbegränsning för andra grupper. Den totala importen av förbrukningsvaror för konsumtion visar
en mindre tillbakagång.
En tämligen god bild av importökningens allmänna karaktär skänka de i
1 Riksbankens officiella syn på läget var en helt annan än den ovan skisserade såsom framgår av följande yttrande i årsboken för år 1923 (sid. 6*): »—— stegringen av dollarkursen i London har i Sverige medfört en motsvarande sänkning i pundkursen». 2 Ovannämnda problem har ingående behandlats bl. a. av Davidson (se uppsatsen »Teoretiska funderingar kring valutadebatterna» i Ekonomisk tidskrift 1924).
följande tablå sammanställda uppgifterna över införselvärdet för olika varu-
typer? Införselvärde (milj. kr.) 1922 1923 Férbrukningsvaror for konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . 329 326 › industri . . . . . . . . . . . . . . . . . 306 386 › jordbruk . . . . . . . . . . . . . . . . . 42 50 › övriga ändamål . . . . . . . . . . . . . . 79 90
Kapitalvaror för konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . 99 115 › industri . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 34 2 4 › jordbruk . . . . . . . . . . . . . . . . . › övriga ändamål . . . . . . . . . . . . . . 40 38
Av den avsevärda importökningen för konsumtionskapitalvaror, vilken synes stå i strid mot antagandet, att trots en köpkraftsökning för vissa konsumentför marknaden i dess helhet hölls relativt stabil, faller
grupper, köpkraften
omkring hälften på införseln av personautomobiler. Förskjutningen tyder därför även den snarast på endast en partiell -köpkraftsökning Den amerikanska prisnivån var under år 1923 från och med mars :eller april åter den visade fram till och med april en starkare steg-
fallande, engelska
ring än den amerikanska och efter ett fall under sommarmånaderna en kraftig uppgång till årets slut. Dessa rörelser stå påtagligen i god överensstämmelse med en tolkning av valutautvecklingen och torde även i
köpkraftsparitetisk
någon mån ha bidragit till uppkomsten av förut skildrade kursförändringar. Det skulle föra för långt att här gå in på en diskussion av orsakssammanhangen — i första hand synes en ingående analys av komponenterna i den engel- — men ett enkelt och relativt ostriska prisstegringen mot årets slut påkallad digt exempel kan anföras beträffande relationerna under våren: Ruhrockupationen framkallade i Europa en på stenkol och järn vilken endast
prisstegring
till den marknaden och alltså. bidrog till ofullständigt spreds amerikanska mellan inom resp. områden; i samband därmed öka-
dispersionen prisrörelserna
des den amerikanska av stenkol etc. till nästan det dubbla. exporten vidkommande inregistrerar kommerskollegii partiprisindex un- För Sveriges der våren en med prisstegring på vissa kapitalvaror förbunden
nyssnämnda
under senare hälften av året åter falla. Decembersiffran är höjning för att motsvarande år; denna tillbakagång ar
160 mot 163 vid tidpunkt föregående
än den i Bureau of Labor statistics för Förenta staterna redonågot svagare visade. för livsmedel röra sig i motsatt riktning i Sve-
Detaljhandelsindices
och Förenta staterna. Den svenska serien visar i likhet med partiprisinrige Beträffande sistnämnda olikhet i rörelsen hos detaljdex någon tillbakagång. kan det i detta sammanhang räcka att påpeka två faktorer av handelspriserna stor men utan närmare beroende av köpkraftens utveckling i resp. betydelse sålunda i Sverige cza 35 procent medan länder. Dels faller fläskpriset i parti staterna stannar vid cza 11 procent. Dels reduce-
prisreduktionen i Förenta
1 Källa: National income in Sweden (jfr ovan sid. 153 not 2). 16-331179
ras det ännu vid årets början statsreglerade svenska sockerpriset
samtidigt
som den internationella prisrörelsen är stigande.
Det anförda torde vara tillräckligt för att dels att de indexmässigt
Visa,
konstaterade prisförskjutningarna åtminstone för vidkommande icke
Sveriges framstå som en rimlig förklaringsgrund till de starka förändringarna på valu-
tamarknaden, dels att i den mån handelsbalansens utveckling betingats av den interna situationen, den betydelsefullaste faktorn varit den fortgående förbättringen i avsättningskonjunkturen. Denna förbättring i sin tur återgick närmast på prisanpassningen och kan ha utvecklats relativt oberoende av ränteläget.
Valutasituationen undergår under början av år 1924 ingen förbättring. Dollarkursen kvarligger i stort sett på den nivå till vilken den under hösten pressades upp, och riksbankens fortsatta interventionspolitik medför temporära negativa differenser mellan den officiella och den fria noteringen.
En brytning inträder i samband med beslutet om guldinlösningens återupptagande den 1 april. Under april kulminerar dollarkursen vid 3.80 kronor, men därefter och fram mot den 2 juli, då även exportförbudet för skandinaviska guldmynt upphäves, sänkes dollarnoteringen successivt ned till 3.76 kronor, vilket kan antagas representera övre guldpunkten. Riksbanksnoteringen pressas även under denna övergångstid temporärt under fria marknadens köpkurs. Efter en kortvarig Stabilisering vid denna nivå fortsättes dollarnoteringens fall under november och december ned under pari.
Pundkursen mot dollar ligger under början av året relativt fast men undergår under senare halvåret en betydande stegring. Sistnämnda förändring kommer till uttryck även i den svenska pundnoteringen; mot en medelkurs för januari på 16.28 svarar sålunda en decembernotering på 17.42 kronor.
Handelsbalansen visar ett underskott av ungefär samma omfattning som föregående år, vilket lika litet som då kompenseras av fraktinkomsterna. Den sammanlagda växeltillgången äger snarast en stigande tendens och ökas under årets sista månader kraftigt; riksbankens växelreserv sjunker likväl under våren snabbt, stiger temporärt under juni för att efter en ny betydande tillbakagång åter ökas mot årets slut. De sammanlagda tillgodohavandena avista, vilka under våren reducerats, undergå vid samma tid även de en tämligen betydande stegring. Riksbankens guldkassa såväl som dess innehav av utländska statspapper visar däremot en i stort sett kontinuerlig tillbakagång. De utländska insättningarna på tid eller uppsägning gå kraftigt i höjden. Förändringarna koncentreras i likhet med ökningen av växelinnehavet etc. till årets sista månader. Vid samma tid förete de utländska insättningarna avista en mycket markerad tillbakagång. Till komplettering av bilden bör tilläggas, att ,
.. , riksbanken under året erhöll ansenliga dollarkrediter.
./\-
När guldinlösningen återupptogs, kan situationen ur valutateknisk synpunkt knappast anses ha varit gynnsam för detta steg. Pundkursen var alltjämt
z...z::!,.42-.
mycket låg och spänningen mellan de amerikanska och engelska penningmarknaderna kvarstod trots en tendens till räntereduktioner i Förenta staterna. Man
;.-_._.»,-_..\...s.su.
.
måste därför räkna med att apprecieringen av kronan skulle förbindas med en ur exportsynpunkt föga önskvärd nedpressning av pundkursen i Stockholm. Efter en tillfällig förbättring under våren nådde också pundet i juni åter ned till bottennoteringen från januari (16.28). Till följd av den redan skildrade utvecklingen under föregående år var vidare valutareserven exceptionellt svag. I slutet av mars uppgick sålunda växelinnehavet till endast 31 miljoner mot 53 resp. 121 miljoner vid samma tid under 1923 och 1922. Motsvarande tillgångar utgjorde för riksbankens vidkommande år 1922 cza 54, 1923 drygt 35 och 1924 ungefär 0.2 miljoner. Riksbankens innehav av utländska statspapper hade samtidigt sjunkit från 129 miljoner i mars 1923 till 77 miljoner vid tidpunkten för återgång till guldmyntfot. Tillgodohavandena avista för samtliga banker uppgingo i slutet av mars 1924 till 112 miljoner eller något mer än hälften av motsvarande tillgångar vid samma tid 1923. Det korta kapitalet synes snarast ha rört sig i riktning från Sverige. Slutligen bör knappast en aktivisering av handelsbalansen ha framstått som indicerad; under första kvartalet var sålunda importöverskottet betydande. Så mycket mindre kunde detta vara fallet, som såväl sänkningen av dollarvärdet som den därmed av nyss angivna skäl sannolikt förbundna kursreduktionen för pund måste antagas komma att öva ett ogynnsamt inflytande på handelsbalansens utveckling. Risken för att guldmyntfoten skulle kunna bevaras endast genom depressiva åtgärder i syfte att bryta den inhemska avsättningskonjunkturen —— alltså i första hand
- var därför blott icke en diskontostegring alltför påtaglig, även om hänsyn tages därtill, att., som den föregående framställningen gjort sannolikt, importen delvis hölls nere genom en till jordbruket koncentrerad »profit-deflation».
Ett sammanträffande av lyckliga tillfälligheter gjorde emellertid valutastabiliseringen till en fullständig framgång ur tekniska synpunkter. I samband med en viss avmattning i konjunkturerna men även —- och kanske främst - till under
följd av den kraftiga likviditetsökning, penningrörelserna den förflutna tiden medfört för det amerikanska banksystemet, föllo räntesatserna på korta lån under andra kvartalet hastigt, samtidigt som räntesatserna i London endast visade en relativt obetydlig tillbakagång och senare stego. Federalreservebankernas diskonto sänktes i tre. repriser från 41/2 procent till 3 procent. I London hölls däremot diskontot oförändrat. Sommaren medförde sålunda en utjämning i den sedan länge bestående spänningen mellan de båda dominerande penningmarknaderna. Man har sannolikt rätt att betrakta uppgången i pundets internationella värde under senare halvåret som i väsentlig mån betingad av den omkastning i kapitalströmmarnas riktning, vilken torde ha utlösts av ränteförskjutningarna. Åtminstone mot slutet av året tillkom dock säkerligen en direkt haussespekulation i sterlingvalutan, orsakad av förväntningarna, att England i en snar framtid skulle återgå till guldmyntfoten vid den gamla pariteten. Ett visst värde som symtom på tendensen äger statistiken över guldimporten till Förenta staterna, vilken efter en stegring under vinterhalvåret utvisade en avsevärd nedgång under sommaren och hösten 1924. Pundkursens uppgång satte visserligen in först efter att kronan redan nått ned till 3.76 och sålunda - om detta värde får övre
antagas ha representerat guld-
2-36
punkten ——- nått effektiv paritet med dollarn, men måste genom sitt gynnsam-
ma inflytande på kronans internationella värde ha underlättat stabiliseringen av detta. Sannolikt äger man rätt att till stöd för detta antagande åberopa
förhållandet, att en ökning av de kortfristiga fordringarna i utlandet kunde
det
inträda vintern 1924/25. Som man saknar kännedom om den utsträckning i vilken valutakrediterna anlitades, får dock ökningen i fordringsöverskottet tolkas med stor försiktighet. Hänsyn får vid tolkningen även tagas till förekomsten av en kortfristig kapitalinströmning framträdande i ökningen av utländska deposita, vilken avsevärt översteg den neutraliserande minsknzngen i utländska bankers avistainsättningar.
Pundets förbättring ägde givetvis betydelse för det lyckliga genomförandet av guldmyntfoten i Sverige icke endast i nyss angivna avseende utan även därigenom, att den t. o. m. överkompenserade den på en dollarstabilisering inriktade valutapolitikens förut påpekade tendens att pressa ned de svenska exportpriserna.
Redan hösten 1924 reagerade det amerikanska näringslivet för nyssnämnda betydande kreditlättnader med ett nytt kraftigt uppsving. Kreditvilymen ökades, penningmarknaden visade en åtstramning och i februari 1925 höjde till slut F ederal-reservebanken i New York sitt diskonto från 3 till 8 ‘/2 procent. Räntehöjningen ifråga besvarades omedelbart i London med en diskontosteg-
från 4 till Även på den penningmarknaden hade en ring 5 procent. engelska
vilken mot det officiella. Bank åtstramning framträtt, höjt privatdiskontot upp of som sålunda bars av utvecklingen på den fria mark-
Englands åtgärd, upp
var dock med all säkerhet främst betingad av en önskan att bevara naden,
i och reserv som utvecklingen fjolåret medden förbättring pundvärde under fört. var första steget till den återanknytning av sterling-
Räntestegringen
valutan till guldet som genomfördes i början av maj.
Den differensen mellan räntesatserna i London och New York
kraftiga utlöste en vilken icke endast höjde pundvärdet utan även
kapitalströmning,
tillförde Londonmarknaden mängder guld. Valutaläget framstod
ansenliga
härav som säkert tendensen på den inhemska marktill följd och då samtidigt naden slagit om och framstod som vikande, kunde en diskontosänkning på ‘/2
redan i augusti. Reduktionen återverkade ogynnsamt på
procent genomföras
ställning. En del av det kortfristiga kapitalet torde ha strömmat
pundets
tillbaka från landet. I samband med utvecklingen på kredit- och valuttmarknaden även en tendens till guldutströmning att göra sig gällande. Av-
började
fortsatte emellertid, delvis sannolikt under
spänningen på penningmarknaden
det förbud mot till utlandet som vid dema tid
inflytande av kreditgivning
men av allt att döma främst på av en viss avmattningi kon-
gällde, grund
När Bank till följd härav i början av oktober fann junkturläget. of England
till ännu på procent, samtidigt som den sig föranlåten en diskontosänkning ‘/2 -âä amerikanska visade en fortsatt anspänning, skärp1es på-
penningmarknaden
måste därfir dis- å
för valutan kraftigt. I början av december frestningarna
Den fria marknadens tendens var f ö. då å kontot åter höjas en hel procent.
l
redan Räntestegringen visade sig effektiv som valutaskydd. Dess
stigande.
äterverkningar på läget inom landet måste emellertid ha varit ogynnsamma. Utvecklingen erbjuder alltså en parallell till situationen vid slutet av år 1923, när den konjunkturella anspänningen på den amerikanska marknaden framtvingade en räntestegring i länder, där konjunkturläget var ett annat och där
skärpningen av kredittrycket därför måste verka depressivt. Räntepolitikens
sammanhang med den dollarparitet, vid vilken pundet stabiliserades, och dennas underlag i den interna situationen i England behöver icke understrykas. sänkte riksbanken i två etapper (juli och oktober) diskontot från I Sverige 5 till Långtidsräntan var redan under andra kvartalet vi-
‘/2 41/2 procent.
kande. svenska lättades överhuvud avse-
Läget på den penningmarknaden
såsom framgår av följande uppgifter över rediskonteringen i procent av värt,
den växelkredit som förmedlats av privatbankerna (säsongrenade grundserier).1
Ar 1924 1925 1926 Januari . . . . . . . . . . . . 22.8 26.4 16.4 April . . . . . . . . . . . . . 23.3 23.4 12.6 Juli . . . . . . . . . . . . . 23.5 18.1 11.7 Oktober . . . . . . . . . . . 23.4 12.5 10.3
Diskontoutvecklingen bars sålunda upp av den allmänna tendensen men bör eljest närmast ses mot av valutaförhållandenas gestaltning. Den
bakgrunden
svenska dollarnoteringen låg fram t. o. m. april under pari. Efter en kortvarig stegring föll den i juli åter en obetydlighet under den nominella pariteten för att slutligen under fjärde kvartalet pressas upp till 3.735 å 3.740 kronor. Pundet nådde efter Englands återgång till guldet i maj dollarpariteten samt, i samband med den svenska dollarkursens stegring, i juni även den nominella Under hösten medförde sedan den nyss skildrade försäm-
kronpariteten.
ringen i ställning en temporär nedgång även i den svenska sterling-
pundets
noteringen. Den svenska handelsbalansen undergick en viss förbättring men visade alltjämt underskott. Detta var emellertid icke större, än att nettot på bytet av varor — handelsbalansen med tillägg av fraktinkomsterna — blev och tjänster positivt. Situationen framstod i stort sett hela året som avsevärt gynnsammare än Växelinnehavet visade en betydande ökning, vilken kon-
tidigare.
A centrerades på riksbanken (jfr nedgången i den relativa rediskonteringen); i början av året privatbankernas växelinnehav t. o. m. temporärt tillbaka.
gick
minskades för såväl riksbanken som privatbankerna. Sist-
Avistafordringarna
nämnda förändring kompenserade dock icke förbättringen i växelinnehavet; från december 1924 till december 1925 inregistrerades närmare bestämt en ökning av de sammanlagda tillgångarna av nämnda slag på 0:a 50 miljoner. De utländska bankernas insättningar avista förblevo i huvudsak oförändrade
1 Källor: Sveriges Riksbank och K. Bank- och Fondinspektionen, Uppgifter om bankerna. Siffrorna angiva rediskonteringen i procent av summan av rediskonteringen och den utestående växelkrediten i privatbankerna. Riksbankens direkta kreditgivning mot växlar sålunda helt åsido. Jämför bihanget rörande metoden -för säsongrening (Harvardmeto en). lämnâis
medan depositionerna visade en markerad De svenska banker-
tillbakagång.
nas tillgodohavanden i utlandet på tid eller uppsägning lågo på en
betydligt
högre nivå än föregående år. Riksbankens guldkassa hölls i huvudsak stabil. Bankens innehav av utländska visade en mindre sänkning. Mot
värdepapper
årets slut förelåg av tillgängliga uppgifter att döma en relativt ök-
betydande ning av importen av utländska värdepapper.
Situationen synes sålunda ha varit utmärkt
av en påtaglig stabilitet; uppgången i de utländska tillgodohavandena gjorde en av diskontot icke
sänkning
endast möjlig utan även bankpolitiskt eftersom riksbankens valuta-
indicerad,
köp ju tenderade att frigöra penningmarknaden från den officiella räntefixeringen. De mera betydelsefulla återverkningar
av utvecklingen på penningmarknaden, som framträda i de skildrade förändringarna, nämligen den självständiga kapitalexporten och utströmningen av en del utländska deposita, hotade givetvis icke landets utan situation karak-
likviditet, hade i föreliggande tären av normala, en progredierande sekundär balanserande för-
kapitalexport
skjutningar? År 1925 framstår som början av den period dä handelsbalansens primära, strukturellt betingade utveckling medförde en sekundär, resp. kunde bära upp en självständig, primär kapitalexport. Att en primär utströmning av kapital under året utlöstes av det internationellt sett låga ränteläget synes, som redan i ett tidigare sammanhang framhållits, med hänsyn till den statistiska bilden sannolikt, men det är av vikt, att detta ränteläge i sin tur till en väsentlig del förklarades av handelsutvecklingen; kapitalexporten, den självständiga lika väl som den osjälvständiga, bars sålunda icke endast upp av de
s primärt inkomsterna av utrikeshandeln utan —— i
givna grundade sig sannolikt s även — i
i den mån den var självständig ytterst på dessa.
l
Det tidigare omnämnda uppsvinget på. den amerikanska marknaden sköt vintern 1925/26 ny fart. I januari 1926 följde på grund därav Federal-reservebanken i New ?York de övriga reservbankernas exempel och höjde diskontot från 3 ‘/2 till 4 procent. Man klagade över att åtgärden icke i spekulationsstävjande syfte tillgripits vid den säsongmässiga uppgången under hösten. Diskontostegringen kom att förbindas med guldimport och en kraftig omsvängning på fondmarknaden. På penningmarknaden framträdde under dessa omständigheter en avspänning och New York-banken fann sig därför redan i april föranlåten att åter reducera diskontot ‘/2 procent. Under tredje kvartalet höjdes det emellertid ånyo dels för att möta de säsongmässigt stegrade låneanspråken, dels för att tygla börsspekulationen, som visade nya tendenser till ökning. På Londonmarknaden hölls det officiella diskontot konstant vid 5 procent. Privatdiskontot steg emellertid relativt kraftigt vid den amerikanska — under
ränteförändringen i januari det låg då endast en obetydlighet det officiella diskontot — och föll under våren och sommaren för att under hösten åter pressas upp. Utvecklingen på den engelska penningmarknaden dominerades eljest helt av de valutapolitiska svårigheter som följde kolstrejken i spåren. Under hösten inträdde en avsevärd försämring i pundets värde
1 Jfr ovan sid. 201.
A\L4“A.|L'*A“.GQ,.I.
44:4
_si
.
›..›..›
____.
samt för Bank of England ogynnsamma guldrörelser, vilka syntes nödvändigen diskontostegring, trots att en dylik ingalunda kunde anses indicerad göra av läget på hemmamarknaden. Någon höjning hann dock icke genomföras, innan situationen 1927 förbättrades. Omslaget synes ha varit bepå nyåret tingat dels av en avspänning på vissa andra penningmarknader (Tyskland, förbunden av kort kapital till London, dels av Frankrike) med inströmning förskjutning av handelsbalansen i gynnsam riktning. Trots en, låt vara svag, uppenbara riskmoment kunde Bank of England i april följa utvecklingen på den fria —— den hade tenderat att åter förlora kontakten penningmarknaden med privatdiskontot —— och tillmötesgå näringslivets krav på en diskontosänkning. Reduktionen stannade likväl vid 1/2 procent. Låttnaden blev av kort varaktighet. Korta krediter från utlandet drogos efter diskontosänkningen i stor utsträckning tillbaka från London, trots att marknaden redan i maj ånyo visade en stegring. Pundränteläget på den fria kursen sjönk och Bank of England gjorde ansenliga guldförluster. Situationen aktualiserade sålunda frågan om ett återställande av det gamla diskontot. hade sannolikt varit oundviklig, för den händelse icke Federal-
Åtgärden
reservebankerna vid denna tidpunkt genomfört den kända och mycket diskuterade kreditexpansion som blev inledningen till det sista våldsamma konjunk- Motiven till reservbankernas handlingssätt äro icke fullt klaturuppsvinget. ra. En av bankledningen angiven orsak var en önskan att stödja den engelska så att en ny skärpning av kreditvillkoren på denna skulle
penningmarknaden,
kunna undvikas. Emellertid förelåg liksom år 1924 en tendens till avspänvilken till utveckling i övrigt måste rubriceras ning, med hänsyn näringslivets som konjunkturell. Bankvåsendet följde alltså i viss mån den fria marknadstendensen och torde sannolikt ha avsett att därigenom förebygga en yt-
terligare konjunkturell avmattning. Att kreditexpansionen, som genomför-
des dels en diskontoreduktion, dels genom omfattande »open-market genom var förbunden med risker för börsinflation visade icke minst eroperations», farenheten från åren 1924 och 1925. Ur valutasynpunkt inverkade kreditdollarkursen sjönk och en guldutströmning kom till
politiken gynnsamt:
stånd. Den svenska riksbanken, som under år 1926 höll ett konstant diskonto, ge- —— med Bank of -- en reduk-
nomförde i april år 1927 samtidigt England
tion Genom en ny nedsättning av samma omfattning vid årspå 1/2 procent. skiftet kom det svenska diskontot att ligga på samma nivå som Federalreservebankernas och en hel procent under det engelska? Utvecklingen indicerar en synnerligen betydande lättnad på den svenska penningmarknaden. äro förskjutningarna i den relativa rediskonteringen, vilken be- Symtomatiska Iyses av procenttalen i följande tablå?
1 Vid sistnämnda diskontoförändring lättades marknaden ännu mera än det officiella diskontot ensamt ger vid handen. Riksbanken sänkte nämligen räntan för rediskontering med ytterligare Differentieringen mellan diskontosatserna bibehölls en kort tid 1/2 procent. framåt. 2 Källor: Sveriges Riksbank och K. Bank- och Fondinspektionen, Uppgifter om bankerna. Jfr ovan sid. 237 not 1.
1927 1928 Januari . . . . . . . . . . . 16.4 9.2 10.9 April . . . . . . . . . . . . 12.6 9.9 20.1 Juli . . . . . . . . . . . . . 11.7 13.2 18.4 . . . . . . . . . . . . 8.9 19.1
Som vanligt får läget bedömas mot bakgrunden av de internationella betalningarnas utveckling. Varuhandeln lämnade år 1926 ett år 1927
negativt,
däremot ett positivt netto. Även förstnämnda år var likväl handelsbalansen aktiv. Privatbankernas utländska växelinnehav var under större delen av år 1926 relativt konstant, sjönki början av år 1927 men mot steg ånyo årets slut. Riksbankens reserv av utländska växlar låg hela tiden på en relativt högre nivå än år 1925 men visade fram över sommaren 1927 en tendens till reduktion. Därefter inträdde emellertid en uppgång.
Avistafordringarna
mot utlandet nådde sommaren 1926 ett men undergingo därefter
minimiläge
en avsevärd om än ojämn stegring. I huvudsak samma visade även
utveckling
bankernas nettofordran mot utlandet. Främmande bankers deposita i Sverige tenderade att minskas. Riksbankens guldkassa decimerades från isynnerhet sensommaren 1926 till sommaren 1927 men visade mot slutet av sistnämnda år en snabb återhämtning. Dess innehav av utländska som år statspapper, 1926 var i stort sett konstant, undergick följande år en mycket betydande stegring. Pund- och dollarnoteringarna i Stockholm visade under år 1926 och in på nyåret 1927 en odeoiderat stigande tendens. Från och med mars 1927 var däremot kronans värde i stort sett stigande och mot slutet av året pressades den amerikanska och engelska valutan rätt avsevärt under pari. Av det anförda framgår, att läget vid den tidpunkt då Bank of England sänkte växeldiskontot låg relativt väl till för en parallell reduktion i Sverige, trots att den svenska räntenivån genom en sådan åtgärd alltjämt skulle komma att ligga under den engelska och att man alltså måste räkna med en
fortsättning av den kapitalexport som redan föregående år skjutit fart. Den
långfristiga kapitalexporten under år 1927 steg- också långt utöver alla tidigare mått men en samtidig ökning av kapitalimporten och än mer den starkt aktiva handelsbalansen möjliggjorde trots detta
en betydande förstärkning
av landets ställning på mot slutet av året
valutamarknaden; inregistrcrades
ju icke endast en stegring i kronans värde utan även en omfattande sekundär kapitalexport på kort sikt, vilken, som tidigare påpekats, indicerade att förskjutningen av handelsbalansen var den primära och dominerande faktorn.
Förbättringen i valutaläget i förening med den bl. a. i rediskonteringarna
speglade avspänningen på penningmarknaden, som även den återgick p_å de —— i riksbankens stigande exportinkomsterna uppgången valutainnehav mot årets slut samtidigt med i de utländska , nedpressningen växelkurserna synes — motiverade symtomatisk otvivelaktigt ur riksbankens synpunkt väl den för svensifä förhållanden .v nya, exceptionella räntereduktionen vid årsskiftet. Denna nedsättning, vilken som sagt innebar, att det svenska diskontot kom att ligga på samma nivå som det amerikanska och en under det procent
*amuhu..-:x-.
engelska, bör givetvis ha förstärkt incitamenten till
självständig kapitalexport.
Orsakskedjan var densamma som exempelvis år 1925. Handelsbalansens primära förbättring kom att bära upp en sekundär resp. betala en självständig, primär vilken den motiverade resp. indirekt utlöste genom att
kapitalexport,
därjämte pressa ned den inhemska räntenivån.
Utvecklingen under åren 1928 1929 fram till sammanbrottet på New Yorks fondmarknad hösten sistnämnda år är i sina huvuddrag så väl känd och så ofta skildrad, att den i detta sammanhang icke påkallar mer än en kort rekapitulering. Som bekant kom den kreditexpansion, vilken Federal-reservebankerna inledde hösten 1927, huvudsakligen fondbörsen tillgodo. Banksystemet genomförde därför redan under våren 1928 en relativt häftig åtstramning i kreditgivningen. Diskontot höjdes i tre etapper från 31/2 till 5 procent. Bakom denna svängning i penningpolitiken låg av allt att döma även en önskan att hejda en fortgående guldexport, som var förbunden med en nedpressning av dollarns internationella värde. De första diskontostegringarna inneburo för övrigt endast en anpassning efter den fria marknadsutvecklingen. berördes till en början icke ogynn-
Läget på den engelska penningmarknaden
samt av utvecklingen i Förenta staterna. Pundnoteringen var tvärtom under relativt kunde — delvis första halvåret 1928 hög och Bank of England på. av den amerikanska —— en betydande ökning
grund guldexporten genomföra
Sommaren medförde emellertid ett omslag; dels utlöste vaav guldreserven. lutautvecklingen en till Tyskland, dels —— och detta var det
guldströmning
- ledde den amerikanska till att kort principiellt viktigaste penningpolitiken kapital i stor utsträckning överfördes till New York från olika europeiska marknader, främst från London, vilket fullständigt neutraliserade den amerikanska kreditåtstramningens spekulationshämmande inflytande och samtidigt tenderade att pressa upp räntesatserna på bl. a. den engelska marknaden. Slutligen sökte sig givetvis handelskrediten över från New York till London, vilket även detta bidrog till att sprida spänningen dit. Privatdiskontot i London, som under sommaren var relativt lågt, nådde också mot årets slut ett maximum ej långt under det officiella diskontot. Genom fortsatt
guldpt-
strömning blev ställningen emellertid till slut ohållbar, och i februari 1929 höjde Bank of England diskontot till 5‘/2 procent, en stegring som vid den amerikanska och kreditimportens kulmination något halvår
spekulationsvågens
senare följdes av en höjning med ytterligare l procent. Den svenska penningmarknaden berördes jämförelsevis litet av nu skissei rade utveckling. Visserligen höjde riksbanken år 1928 i två etapper diskontot från till men denna förskjutning torde endast indirekt ha va- 3‘/2 4‘/2 procent, rit att återföra på åtstramningen på de utländska penningmarknaderna. Den på 1 procent som genomfördes hösten 1929 får givetvis ses
diskontostegring
mot bakgrunden av den internationella utvecklingen men framtvingades icke av denna utan måste ha företagits i förebyggande syfte. Då man likväl måste räkna med att den internationella utvecklingen trots höjningen av det svenska di-skontot utlöste en ansenlig kapitalexport från Sverige liksom från övriga utomamerikanska marknader, måste förklaringen till det relativa lug-
net på den svenska penningmarknaden sökas däri, att den primära handelsutvecklingen år 1929 liksom tidigare kunde bära en rätt ansenlig kapitalexport. Möjligheten att undvika en allvarlig åtstramning av kreditpolitiken år 1929 speglar alltså samma gestaltning av betalningsförhållandena som möjligheterna att sänka diskontot under den engelska nivån åren 1925 och 1927/28. I alla dessa tre fall stödjer ränteutvecklingen den tolkning av den svenska kapitalexportens betingelser, som skisserats i föregående kapitel. Liksom en primär, anpassningskrävande kapitalexport skulle ha förbundits med ett sjun-
kande kortfristigt fordringsöverskott mot skulle den ha gått utlandet, paral-
lellt med en tendens till räntestegring. Såväl i det ena som i det andra. avseendet gick utvecklingen i motsatt
riktning.
En närmare granskning av bank- och handelsstatistiken bevisar
riktigheten å
av den karakteristik av diskontostegringarna åren 1928 och 1929 som ovan x givits. Riksbankens innehav av utländska växlar uppgick i maj 1927 till cza 77 milj. men hade samma månad under följande år, då den första räntehöjningen måste genomföras, decimerats till 13 milj. Dess reserv i utländska statspapper reducerades under första halvåret 1928 med 45 milj. Tillgodohavandena i utländska statspapper hade emellertid ökats höst och i föregående guldkassan visade någon uppgång. Det är givetvis att en speku-
sannolikt,
lativ i ‘ kapitalexport både på kort och lång sikt bidragit till nedgången i valutareserven, men den dominerande faktorn var utan varje fråga den försämring, handelsbalansen undergick närmast till följd av de omfattande arbetsstriderna inom exportindustrierna. tablå över differensen mellan Följande säsongrenade serier för export och import belyser läget? Jan. Febr. Mars Juni Juli Okt. Nov. Dec. April Maj Aug. Sept.: 1927 + 3.9 +15.o + 4.0 +15.9 + 1.8 — 5.7 +7.5 — 2.1 +7.7 +1.5 +7.6 - 4.6 1928 -22.3 -23.5 -25.8 -22.0 -26.5 -23.3 -9.3 -22.0 -1.3 + 1.4 -2.6 + 21.7 1929 +11.5 +17.9 +35.5 -14.2 -16.4 — 5.4 +5.2 +11.1 -1.0 +1.1 +3.6 -l5.6
Ur bankteknisk synpunkt var sannolikt den närmaste grunden till räntestegringarna den vid minskad tillgång på exportvalutor naturliga ökningen i den relativa rediskonteringen i förening med tendenser till ikro-
nedpressning
n-ans internationella värde; pundnoteringen höjdes under våren och dollarkursens samtidiga låga läge förklaras av den rådande
sterling-dollarrelationen.
Bakom nyssnämnda, omedelbara orsaker till
diskontostegringen låg emellertid
i första hand handelsbalansens vars historiska mot bak-
utveckling, underlag
grunden av anförda siffror synes tämligen ostridigt. Att importen icke anpassades efter exporten i förevarande situation synes icke behöva någon förkl-aring. Man torde under dessa omständigheter våga att den samman- v
hävda,
lagda förskjutningen på 1 procent icke varit påkallad i händelse av en normal
handelsutveckling.
Vid tidpunkten för genomförandet av diskontostegringen år utan vil-
1929,
ken den svenska riksbankens ränta skulle kommit att under ligga 2 procent den engel-ska, visade riksbankens lika väl som privatbankernas innehav av ut-
1 Källa: Ekonomisk översikt. Jfr sid. 200 not 1.
låndska växlar en rätt avsevärd ökning. Detsamma gällde avistafordringarna. Privatbankernas tillgångar i utlandet på. tid eller uppsägning visade en mera odeciderad hållning. Nettofordran var i likhet med fordringsöverskottet avsevärt högre än vid motsvarande tid under fjolåret. Guldkassan hade undergått en mindre ökning, riksbankens innehav av utländska statspapper visade ingen relevant förändring. Pundkursen låg under pari och dollarn var vikande. Den relativa rediskonteringen var av ungefär samma omfattning som år 1928 men högre än sedan 1925, då spänningen på penningmarknaden dock icke var större än att en diskontosänkning kunde genomföras. Det är sålunda otvivelaktigt att den internationella utvecklingen år 1929, i motsats till vad fallet var i England och på flertalet utomamerikanska marknader i övrigt, icke framtvingade en depressiv räntestegring? Diskontohöjningen måste, som redan framhållits, betraktas som en tillfällig förebyggande åtgärd utan underlag i den föregående utvecklingen. Var orsaken till den svenska marknadens särställning bör sökas har redan angivits.
III.
Som en uttömmande skildring av kapitalrörelser och penningpolitik efter börskrisen i Förenta staterna och fram till och med den svenska valutakrisen hösten 1931 redan publicerats av fil. dr Karin Kock,” saknas anledning att här gå in därpå. Det återstår därför endast att pröva den i nämnda undersökning icke närmare berörda frågan, om de konjunkturella betingelserna för den för utvecklingen så betydelsefulla passiviseringen av den svenska handelsbalansen. Närmast är det därvid av intresse att se, i vad mån valutakrisen kan återföras på en för Sverige speciell pris- och köpkraftsutveckling, alltså på vad man stundom velat beteckna som en »efterslä.pning» hos den svenska
prisnivån.
Utvecklingen av Sveriges utrikeshandel åren 1930 och 1931 framgår av följande tablå, vilken visar det månatliga säsongrenade värdet av exporten och importen?
1 9 3 0 Jan. Febr. _Mars April Maj Juni Juli Aug. Sept. Okt. - Nov. Dec. Exportvärde . 151.5 158.6 151.4 146.7 147.7 119.4 122.7 126.0 117.1 115.4 115.2 112.0 Importvärde . 153.2 153.6 143.0 143.3 152.5 133.2 148.0 132.8 135.2 134.6 120.4 120.1 Diiferens -1.7 +5.0 +8.4 +3.4 -4.8 -13.3 -25.3 -6.8 -18.1 -19.2 -5.2 -8.1
1 9 3 1 Exportvärde . 112.3 106.0 90.1 93.1 90.9 88.7 92.3 85.2 85.9 90.6 88.6 107.7 Importvärde . 114.0 122.2 120.5 121.9 121.7 120.7 120.9 117.6 117.0 113.9 116.3 121.9 Diiferens -1.7 -16.2 -30.4 -28.8 -30.8 -32.0 -28.6 -32.4 -31.1 -23.3 -27.7 -14.2
1 Detta framlyser även ur den officiella motiveringen till diskontostegringen (Sveriges Riksbank 1929 sid. 7*): »Sedan Bank of England... höjt diskontot till 61/2 % skred riksbanken . . . till en höjning med 1 % till 51/2 %. Det ansågs nämligen, att ett svenskt diskonto, som med 2 % understeg det engelska, skulle kunna föranleda (förf. kurs.) betydande och omedelbara kapitalöverflyttningar från Sverige till England».
2 Kock: Hur Sverige tvingades att överge guldmyntfoten (bilaga till Myrdal: Sveriges väg genom penningkrisen. Stockholm 1931).
3 Källa: Ekonomisk översikt. Se sid. 200 not 1.
Siffrorna giva vid handen, att man under åren ifråga kan urskilja fyra olika faser i handelns utveckling. Den första sträcker sig över förra. hälften av år 1930 (mera exakt t. 0. m. maj) och karakteriseras av relativt fasta och höga värden för såväl importen som exporten. V-aruhandelsbalansen är svagt aktiv. Andra fasen omfattar tiden fram över nyår 1930/31. Införseln och utförseln fluktuera då på en - till —
med hänsyn tagen säsongförskjutningen relativt lägre nivå och Visa båda en svagt vikande tendens. Varuhandelsbalansen är markerat passiv. Den tredje fasen i utvecklingen sträcker sig från februari-mars till och med september. Den karakteriseras fram över sommaren av relativt konstanta handelsvärden. _ Exporten fluktuerar i motsats till importen på en avsevärt lägre nivå än tidigare och varuhandelsbalansen är starkt passiv. Under de båda sista månaderna pressas både in- och utförselvärdena ned. Den fjärde och sista fasen utmärkes av en svag tendens till återhämtning och utjämning av det negativa nettot på varuhandeln. Av det anförda framgår, att det avgörande skedet i utvecklingen är vad som här betecknats som den tredje fasen och att den relevanta förändringen under denna är en nedgång i exporten vid i huvudsak oförändrad import. Konjunkturförsämringen kan likväl sägas klart prägla redan andra fasen, och omslaget kan alltså tidsfixeras till sommaren 1930.
Till belysande av de relativa förskjutningarna i olika länder sammanställas i följande tablå uppgifter över prisrörelsen från åren 1929 och.1930.ti1l sommaren 1931.1
Prisindices för juni 1931
I procent av I procent av I procent av index
index 1929 index 1930 dec. 1930
parti parti parti Ievnkostn.
Sverige (K. K.) . 78.6 90.2 94.0 98.1
England (B. o. Tr.) . . . . . 75.2 85.8 94.5 96.1
Förenta staterna (B. o. L.) . 72.2 81.4 89.7 93.2
Holland (B. v. d. St.) . . . . 70.4 85.5 93.5 98.1
Norge (St. C.) . . . . . . . 80.5 87.6 92.3 95.0
Schweiz (A. A.) . . . . . . 78.0 87.3 94.0 96.2
Tyskland (St. R. A.) . . . . 81.8 89.6 94.9 97.2
Tablån kan kompletteras med indextal för de svenska export- och importvarupriserna?
Importvarupriser juni 1931 Exportvarupriser juni 1931
i procent av i procent av
index 1929 index 1930 index dec. 1930 index 1929 index 1930 index dec. 1930
66.7 83.2 90.8 80.6 86.6 91.3
Vid en ytlig granskning synas dessa uppgifter stödja den vanliga satsen, att den svenska varuprisnivån vid valutakrisen uppvisade en statistiskt konstaterbar eftersläpning. Över vilken intervall än jämförelsen göres, är ned-
l;.._\‘
g.
1 Källor: Ekonomisk översikt och International Labour Review. Uppgifterna inom parentes efter resp. landsnamn utmärka det utnyttjade partiprisindextalet.
9 Källa: Index, utg._av Sv. Handelsbanken.
gången i importpriserna starkast. Reduktionen av den interna partiprisnivån är däremot svagast vid direkt jämförelse med år 1930 resp. december 1930, medan förskjutningen av exportpriserna, vilken eljest intar en mellanställning, är mindre omfattande än den generella partiprisförändringen vid direkt jämförelse med år 1929. Internationellt sett är vidare nedgången i det svenska partiprisindextalet bland de minst utpräglade. Det bör likväl uppmärksamatt Sverige icke synes ha intagit någon särställning med hänsyn till partimas, under första halvåret 1931. En eventuell förskjutning i rela-
prisutvecklingen
tionen mellan de olika prisnivåerna måste hänföras till utvecklingen under åren
1929-1930. Nu skisserade karakteristik av prissituationen kan emellertid icke godta- På av att endast inhemsk spannmål och inhemskt mjöl inkludegas. grund ras i kommerskollegii och då denna vidare tilldelar vegetabilie-
partiprisindex
priserna en betydande vikt, har nämligen den statliga spannmålsregleringen kommit att öva ett avgörande inflytande på det generella indextalet. En beav storleken av den förskjutning i förut anförda procenttal, som erräkning för den händelse man i stället för priset på svenskt vete och vetemjöl
hålles,
vete och svensk råg samt därmed vertikalt förbundna varor resp. på svenskt inför vete svensk hamn, inkl. tull) ger följande repriset på importerat (cif. sultat. Vid direkt med år 1929 bör procenttalet 78.6 i första fallet
jämförelse
minskas med c:a med cza 8 enheter. Vid jämförelse med år 4, i det senare 1930 bli reduktionssiffrorna 3 och 6. Procenttalet för första halvåret 1931 bör reduceras med 1 resp. 2 enheter. Genomföres en justering av partiprisindex efter antydda linjer för eliminering av inflytandet från nyssnämnda för den svenska marknaden icke marknadsbetingade och icke heller
specifika,
för handelsbalansens utveckling relevanta faktor, bortfalla tydligen de särdrag i den svenska prisbilden som kunde berättiga till antagandet av en eftersläpen tillräcklig förklaringsgrund icke endast
ning. Spannmålsregleringen utgör
till den svenska partiprisreduktionens relativt ringa omfattning och påfallande avvikelse från utan även till det förut påpekade för-
importprisutvecklingen
att måste antagas ha inträffat under åren 1929-
hållandet, eftersläpningen
1980. Givetvis är det icke därför uteslutet, att man i Sverige kan ha haft en
för handelsbalansens utveckling betydelsefull eftersläpning i varuprisnivån;
det anförda har endast vid handen, att förekomsten av en dylik efter-
givit
icke bevisas av indexserierna eller ens på grund av dessas utvecksläpning ling framstår som sannolik. Levnadskostnadernas relativa utveckling har även den påverkats av
givetvis
Indextalets kända stelhet beror dock främst på andra spannmålsregleringen. — de faktorer såsom detaljprisernas eftersläpning, de fasta hyreskostnaderna missvisande - samt den karuppgifter varpå, serien bygger äro dock sannolikt på den viktigaste gruppen industriella färdigvaror
tellreglerade prisbildningen
i beklädnadsartiklar. Det är vanskligt att avgöra, i vilken serien, nämligen stelhet på kort sikt påverkar handelsbalansen.
riktning konsumtionsprisernas
Det är först och främst uteslutet att räkna med väsentliga förskjutningar i I vad mån en införselökning utlöses genom överskri-
produktionsinriktningen.
danden av den internationella prisgränsen, beror på konsumtionens reakticonshastighet; man måste räkna med en viss stelhet i konsumtionsvanorna, men (dennas styrka kan avgöras endast genom statistisk prövning. Å andra sidam är det klart, att en stel prisutveckling på bostäder, livsmedel etc. vid given
köpkzraft
lämnar mindre utrymme för en införselökande ‘aim en
konsumtionsutvidgning
mera böjlig prisbildning. Det är alltså icke att en
uteslutet, konsumtionspiris-
eftersläpning i sig är ägnad att begränsa importen. I den mån direkt korrelattion råder mellan köpkraft och håller detta
konsumtionspriser, resonemang giveztvis icke streck, emedan i så fall en högre prisnivå förbindes med större
köpkrraft.
Som tidigare visats, få emellertid köpkraft och priser i stor betirak-
utsträckning
tas som självständiga variabler. För att man skall erhålla ett grepp om Bion-
sumtionsprisutvecklingens inflytande, synes det under dessa omständighceter
nödvändigt att gå in på en kort undersökning av avsättningskonjunkturen och därmed förbundna förhållanden.
Innan framställningen övergår till frågan om de centrala
prisbildningsfalkto-
rernas utveckling mellan börskrisen och likviditetskrisen, bör emellertid i anslutning till de anförda indexuppgifterna värdeförändringarnas betydelselöshet för handelsbalansens utveckling understrykas. Det är tydligt, att den statrka passivisering av varuhandeln som möter under förra hälften av år 1931 hellt är att hänföra till in- och utförselns kvantitativa förändringar; prisrörelsema äro i stort sett kommensurabla. De kvantitativa åter framtrêäda
förskjutningarna
både på import- och på exportsidan. Införselvärdet ligger ju relativt fast meedan utförselvärdet sjunker väsentligt mer än som betingas av prisförändringarnaa.
I kapitel VIII påvisades, dels huru sedelmängden åren 1930 och 1931 ligçger på en relativt konstant nivå som är något högre än under föregående dels att
år,
den relativa sedelmängden sannolikt ger ett för högt mått
på köpkraflten,
dels också att en reduktion med levnadskostnadsindex, även om man tar hänasyn till sistnämnda felslagning, överdriver emedan Ssan-
avsättningskonjunkturen,
nolikheten talar för att efterfrågan under ett prisfall förskjutes mot
dyIrare
kvaliteter. Man synes under dessa. omständigheter med utgångspunkt från menningmängds- och prisuppgifterna böra räkna med att avsättningen kvantitattivt sett var ungefär densamma eller möjligen obetydligt större år 1931 än år 15930 och med all säkerhet större under sistnämnda år än år 1929. Importens utveackling under år 1931 kan sålunda ha utgjort en återspegling av den allmämna
avsättningskonjunkturen inom landet.
Den centrala frågan är tydligen, huru köpkraften vid stigande
arbetslöslhet,
fallande jordbruksvärden och sjunkande export kunde hållas så att
uppe, piris-
fallet utlöste en faktisk avsättningsexpansion. Innan in
framställningen gårr
på detta problem, skall först sannolikheten av föregående bestämning av de centrala prisbildningsfaktorerna prövas med hjälp av statistiskt ssom
material,
direkt belyser varuomsättningen. I följande tablå sammanställas vissa dlata rörande handeln med kolonialvaror och textilarbeten hämtade från affårselko-
nomiska institutets omsättningskalkyler?
1 Källa: Affärsekonomiska forskningsinstitutets vid Handelshögskolan i Stockholm mapporter.
Manufaktnrhandeln. Kolonialvarugrosshandeln
Omsättning i proc. av genom- Omsättning i proc. av genom-
snittliga mänadsomsättn. 1930 snittliga månadsomsättn. 1930
1930 1931 1930 1931
Januari . . . . . . . 62.0 60.0 90.1 81.7
April . . . . . . . . 103.0 92.0 96.4 90.4
Juli . . . . . . . . 75.5 63.0 105.5 97.6
Oktober . . . . . . . 122.5 118.5 110.3 110.9
Omsättningsvärdet är alltså i båda fallen vikande. Med hänsyn till de samtidiga prisrörelsernas styrka synes man dock berättigad att åtminstone för kolonialvaruhandelns vidkommande räkna med en avsevärd ökning i den kvantitativa omsättningen.
På en gynnsam avsättningskonjunktur på hemmamarknaden tyda även uppgifterna över den resp. år av statens järnvägar fraktade kvantiteten av olika varor. Den totala transportmängden sjunker visserligen kontinuerligt från år 1929, men för en rad hemmamarknadsvaror inregistreras en uppgång. Till de produkter varav transporterna år 1931 Visa en ökning i förhållande till år 1930 höra kött och fläsk, mjölk, samt spannmål, potatis m. m., frukter och bär, kaffe, kryddor och specerier, drycker, frö och växter, mineraloljor, byggnadssnickeriarbeten samt jord, murkalk etc. Av de uppraknade varorna visa dock mjölk, spannmål, potatis, kaffe och specerier, mineraloljor, byggnadssnickeriarbeten samt jord etc. en nedgång i den transporterade kvantiteten från år 1929 till år 1930. Till de varor som förete en transportökning mellan sistnämnda år höra textilprodukter (dessas senare utveckling är ej känd), möbler, trakol och cement.
En sammanställning av sooialstyrelsens uppgifter över den genomsnittliga arbetstillgången inom olika hemmamarknads- eller konsumtionsvaruindustrier ger samma intryck. De i tablån anförda konditionssiffrorna avse läget under andra kvartalet respektive år.
År 1929 1930 1931 Tegelbruk . . . . . . . . . . . 3.79 3.43 3.10 Snickeri- och möbelfabriker . . . 3.36 3.19 2.46
. . . . . . . . . 3.64 3.68 3.43 Boktryckerier
. . . . . . . . . . . 3.61 3.55 3.22 Bagerier Choklad- och konfektfabriker . . 3.56 3.35 3.28
3.98 3.29 Bryggerier och brännerier . . . . 3.38 Tobaksfabriker . . . . . . . . 4.12 3.81 3.62 Annan livsmedelsindustri . . . . 3.58 3.64 3.86 Bomullsindustri . . . . . . . . 2.33 2.62 2.59 Ylleindustri . . . . . . . . . . 3.28 2.95 3.20 Trikåfabriker . . . . . . . . . 3.07 2.99 2.91 Skrädderi- och sömnadsyrket . . 3.57 3.80 3.18 Skofabriker . . . . . . . . . . 2.26 3.51 2.58 Ljus-, tvâl- och oljefabtiker. . . 3.59 3.65 3.60 Byggnadsverksamhet . . . . . . 4.12 3.56 3.36 Kraft-, belysnings- och vattenverk 3.26 3.64 3.51 Handel och varulager . . . . . 3.43 3.38 3.83
Om än dessa uppgifter måste tolkas med försiktighet, är dock den bild, de giva, alltför entydig, för att någon väsentlig felaktighet i bedömningen av marknadsläget skall vara att riskera.
Industriförbundets indexserier, vilkas representativitet, såsom tidigare visats, icke år tillfredsställande men som dock förtjäna att beaktas jämsides med
det övriga materialet, visa för konsumtionsvaruindustrierna en svag men rela-
tivt jämn ökning av det fakturerade beloppet under år 1929 och fram till slutet av år 1930. Därefter inregistreras emellertid en häftig nedgång. Hur denna skall tolkas är svårt att säga, emedan serierna under början av år 1931 påverkas starkt av arbetsstrider. Gör man en direkt jämförelse mellan senare hälften av år 1930 och motsvarande tid år 1931, inregistreras en ökning av produktionen med eta. 6 procent medan det fakturerade beloppet reduceras med cza 11 och lagerhållningen med 0:a 5 procent. Om man får tillmäta en sammanställning av produktions- och lagerföråndringarna den avgörande betydelsen, synes man även från industriförbundets material kunna sluta till en relativt gynnsam avsättningskonjunktur under år 1931. Tillgängliga uppgifter stödja sålunda den på penningmängds- och prisserierna grundade uppfattningen av den centrala prisbildningsprooessens gestaltning under tiden fram till valutakrisen: Inom ramen av en relativt oförändrad köpkraft ökas avsättningen till följd av ett fortskridande, väsentligen externt betingat prisfall.
Bankernas totala utlåning steg under år 1930 men låg även följande år över 1929 års nivå. Detsamma gäller den utestående växelkrediten samt krediten på räkning. Reverslånen kulminerade 1931. Fondbörsomsättning, clearing etc. visade likartade utvecklingstendenser. Aktiebelåningen kulminerade 1930; den låg dock även 1931 på. en högre nivå än år 1929. Utvecklingen karakteriserades sålunda av en formlig kreditexpansion, vilken måste ha återgått på en gynnsam gestaltning av relationen mellan kreditvillkor och prisförväntningar inom relativt stora delar av näringslivet. Expansionen torde snarast få lokaliseras till de med den egentliga industrien sidoordnade verksamhetsområden vilka — såsom t. ex. de olika -— av de för
serviceföretagen gynnats
efterkrigsdecenniet utmärkande, säkerligen även efter 1929 års kris kraftigt verksamma strukturella efterfrågeförändringarna. De rena hemmamarknadsindustrierna torde emellertid även de ha varit expansivt inriktade. Följande uppgifter över aktiekurserna äga ett visst symtomvärde?
Aktiekurser i proc. av ultimokursen år 1924.
År 1929 1930 1 9 3 1
Jan. Febr. Mars April Maj Juni Bryggerier . . . . . . . . . . . . . 144 160 157 165 165 167 161 162 Pripp . . . . . . . . . . . . . . . 168 189 187 192 199 193 192 184 N. K . . . . . . . . . . . . . . . . 156 149 141 147 148 135 128 136 Litografer, pref . . . . . . . . . . . . 125 131 136 132 135 136 135 132 Drott . . . . . . . . . . . . . . . 132 134 134 137 137 144 144 143 Råsunda . . . . . . . . . . . . . . 134 149 146 163 167 158 156 145 Totalindea: samtliga aktier . . . . 154.4 131.8 123.4 130.4 128.8 120.1 110.2 120.1
1 Källa: Affärsvärlden.
När utförselvärdena under senare halvåret 1930 visade en nedgång, vilken förbands med bland annat en stigande arbetslöshet inom exportindustrierna, kompenserades den ogynnsamma effekten därav för hemmamarknadsföretagens vidkommande av den reduktion, även införselvärdena —— främst till följd av — det häftiga importprisfallet undergingo. Avsättningsmöjligheterna på hemmamarknaden böra alltså vid denna tid ha framstått som relativt offhändrade eller delvis t. 0. m. som förbättrade. Utvecklingen på penningmarknaden efter 1929 års kris karakteriserades emellertid som bekant även av snabbt vikande räntesatser. .Vid nämnda tidpunkt förelåg alltså sannolikt en för en partiell kreditexpansion mycket gynnsam konjunkturkonstellation. Det är av vikt att observera, att denna kan ha varit relativt oberoende av den inhemska räntepolitiken. Sveriges riksbank reducerade efter 1929 års omslag sitt växeldiskonto i relativt långsamt_tempo, vilket medförde, att det från och med maj år 1930 för första gången sedan år 1925 låg över det officiella växeldiskontot i London. Detta bidrog till en penningpolitiskt sett mycket betydelsefull omläggning av bankväsendets likviditetspolitik. Bankerna sökte nämligen av allt att döma vid denna tidpunkt att täcka sina kontantbehov genom realisation av utländska tillgodohavanden i stället för genom rediskontering, tillgodohavanden vilka till någon del uppkommit genom en kapitalrörelse till
kortfristig
— som dock rörelse i mot- Sverige Iriotvägdes av en betydande långfristig satt riktning, betingad bl. a. av återköp av svenska värdepapper från utlandet — under år med dess gynnsamma handelsmen därjämte uppbyggts föregående förhållanden. Riksbanken ansåg det sannolikt önskvärt att hålla upp exportva- — — och lutornas värde pundkursen var i ett par repriser allvarligt pressad övertog därför de utbjudna utländska tillgodohavandena. Med denna politik från riksbankens sida kom indragningen av krediterna, som tidigare visats, att betyda, att bankerna delvis från av den inhemska ränte-
frigjordes beroendet
politiken och kunde avspänningen på den internationella marknaden.
utnyttja
Belysande för utvecklingen äro följande uppgifter över rediskonteringen och fördelningen av bankernas valutainnehav? Privatbankernas ut- Riksbankens utländska fordländska bruttofordran ran i växlar, utl. stats-
âgräâzerä;
i växlar och på bank- papper och påbankräkning ( ma) p räkning (m1l_]. kr.) (saldo, milj. kr.) 1929 juni . . . . . . 259 195 19.0 . . . . . 346 221 19.6 sept. dec . . . . . . . 294 265 13.8 1930 mars . . . . . 270 261 11.6 268 390 4-9 juni . . . . . . . . . . . 250 397 2.3 sept. dec . . . . . . . 236 390 10.6
Det var emellertid icke endast den utan även det
relativa ränteutvecklingen
finansiella läget i främst Tyskland och Osterrike som framtvingade kreditindragningen. Sistnämnda faktor utlöste även en kortfristig bland
kapitalflykt
1 Källor: K. Bank- och Fondinspektionen, Uppgifter om bankerna samt Sveriges Riksbank. 17-3311 79
annat till den svenska marknaden. Utländska bankers insättningar på deposition i de svenska privatbankerna utvecklades på följande sätt.
Å: 1930 1931
Mars Juni Sept. Dec. Mars Juni
Insättningar (milj. kr.) . . . . . . . . . 75 173 128 179 222 264
Att denna kreditrörelse bidrog att giva situationen dess tillspetsning under år 1930 är, som redan antytts, givet. Under den följande tiden blev den av avgörande betydelse. När exportvårdet våren 1931 pressades ned avsevärt under importvärdet, var situationen nämligen följande. Till följd av den fortsatta inströmningen av kortfristigt kapital utsattes varken växelkursen eller valutareserven för någon hårdare pressning. Tvärtom var valutasituationen i början av året på grund av kapitalflykten till Sverige så gynnsam, att riksbanken trots betalningsutvecklingen i övrigt kunde genomföra en diskontosänkning, vilken sannolikt återskänkte banken kontakt med kreditmarknaden; rediskonteringarna stego och utbudet av utländska valutor reducerades. I detta läge kunde kreditexpansionen ur bankernas synpunkt obehindrat få fortsätta. I den mån den gjorde detta, neutraliserade den det köpkraftsbegränsande inflytandet från utrikeshandeln samt upprätthöll på så sätt själv den gynnsamma avsättningskonjunktur som jämte ränteläget utgjorde dess förutsättning. Till en början saknades därför även ur företagarsynpunkt anledning till ett om slag i utvecklingen; balansen var dock allvarligt undergrävd, emedan avsättningsmöjligheterna genom exportförsämringen blevo helt beroende av en fortsatt expansion. Om den kortfristiga inströmningen av kapital uteblivit, hade en restriktiv kreditpolitik sannolikt framtvingats på ett rätt tidigt stadium. Därigenom hade kreditexpansionen bromsats. En köpkraftsbegränsning skulle ha blivit oundviklig och därmed hade även det andra motivet för en fortsatt expansion — en —— eliminerats. Är här skisserade
gynnsam avsättningskonjunktur
tolkning av orsakerna till importens bristande anpassning efter exporten riktig, följer därav, att denna icke kan sägas ha varit orsakad av prisernas eftersläpning. Sammanhanget var tämligen komplicerat. Såväl importens som prisernas
eftersläpning orsakades av köpkraftsutvecklingen. Denna i sin tur var visser-
ligen icke på något sätt determinerad av prisrörelsen men likväl konjunkturellt sett knuten vid den gestaltning av avsättningen som låg bakom konsumtionsprisernas stelhet. Situationen våren 1931 framstår, om denna tolkning håller streck, som ett egendomligt exempel på en partiell kreditkonjunktur med den för en generell sådan rörelse karakteristiska, ytterst labila relationen mellan priser, avsättning och köpkraft.
TABELLBIHANG
För säsongreningeøz av de olika i denna bilaga utnyttjade serierna har använts tre olika metoder. I de fall då säsongrörelserna kunnat antagas äga en påfallande ojämnhet, har valts en utjämning genom löpande 12—mo‘inaders mcdeltal. I andra fall då fluktuationerna på kort sikt och deras tidsfördelning varit av större intresse resp. då säsongfluktuationerna utmärkts av större regelbundenhet, har säsongrening skett med hjälp av en sdsongindex, beräknad enligt Harvardmetoden, vilken emellertid underkastats smärre av materialets beskaffenhet betingade modifikationer. I en tredje grupp fall har det synts möjligt att stanna vid en utjämning genom reduktion med enkla medeltal.
De löpande 12-månadersmedeltalen ha beräknats såsom ›centered» inedeltal, d. v. s. att medeltalen för varje månad erhållits genom att till primäruppgiften för månaden lagts primäruppgifterna för de fem föregående och fem efterföljande månaderna samt halva summan av primäruppgifterna. för den sjätte må-
bakåt resp. framåt, varefter den erhållna totalsumman dividerats
me naoåen to v. rläknat .
Modifikationerna av Harvardmetoden ha påkallats av olika omständigheter. För det första ha serierna omfattat en alltför kort tidrymd för att en kalkyl på grundval endast av medianema skulle ge ett tillfredsställande resultat. Det har vidare framstått. som önskvärt att med hänsyn till materialets omfattning och de begränsade resurser som stått förf. till buds i möjligaste mån förenkla metoden. Slutligen ha materialets brister lika väl som det förhållandet, att kalkylen endast åsyftat att låta de konjunkturella förändringarna framträda klarare, gjort en långt gående metodförenkling även statistiskt indicerad. Kalkylen har under dessa omständigheter ansetts kunna ske efter följande schablon. Efter beräkning arv »link relatives» .har delsdet aritmetiska medeltalet, dels medianen - vid antal termer i serien -- bestämts.
resp. jämnt medianparet I medianparen har det tal strukits som visat största avvikelsen från medeltalet. Sedan de sålunda erhållna medeltals- och medianserierna för »link relatives» på vanligt sätt hopmultiplieerats med den första januarisiffran 3= 100, har den serie utvalts för vidare bearbetning som påkallat den minsta justeringen på grund av den andra januarisiffrans avvikelse från 100. Justeringen ifråga har skett med fyrställiga logaritmer. De erhållna säsongindexserierna ha avrundats till hela tal, varvid mindre avvikelser från 100 i medeltalet för säsongindex tillåtits uppkomma. Det företräde en på detta sätt sehabloniserad Harvardkalkyl äger framför en direkt månadsmedeltalsberäkning ligger väsentligen däri, att den medför en viss justering med hänsyn till eventuella t.rendförskjutningar.
Kalkylerna ha utförts på arbetslöshetsutredningens kansli. Detsamma gäller renritningen av diagrammen I, II, XI och XII. Övriga diagram ha renritats genom tryckeriets, A.-B. P. A. Norstedt & Söner, försorg.
Diagram I.
Ar Jan. Febr. Mars April Maj Juni Juli Aug. Sept. Okt. Nov.‘ Dec.
Cirlculeramle sedelmiingd (milj. kr., säsongrenad serie) 1922 534.5 537.0 539.1 530.9 513.5 501.4 497.9 487.5 495.3 496.7 495.9 501.7 1923 492. 6 502.4 503.8 507.8 493.4 498. 3 494.7 499.8 494.3 489.5 494. 9 488.1 1924 484.4 491.6 479.7 472.5 479.1 470.4 468.4 466.3 465.9 477.8 469.5 459.8 1925 460.6 462.9 448.1 452.6 455.8 442.8 454.4 449.2 449.7 460.3 454.4 457.8 1926 454.8 458.7 456.4 459. 0 445.1 446.9 454.2 443.3 451.7 455.1 443.3 450.4 1927 447.0 450.8 450.1 454.7 449.1 453.1 456.1 441.2 462.2 454.0 448.2 454.7 1928 450.2 442. 8 456.6 449.1 440.4 457. 5 449. 2 458.2 460.4 451. 9 469.9 470.3 1929 462.1 462.0 469.8 476.0 479.8 485.6 477.8 490.0 491.2 485.7 501.6 497.9 1930 503.0 502.2 494.2 494.9 513.7 506.2 502.3 512.3 506.5 520.1 521.7 517.8 1931 515.2 513.8 504.2 509.0 501.8 504.5 526.1 510.1 517.4 520.6 511.5 513.4
Innestående å checkräkning (milj. kr., säsongrenad serie) 1922 1 014.1 1 040.4 10030 1032.7 1 028.3 929.3 766.3 772.0 768.0 772.8 784.9 732.7 1923 692.9 673.7 640.6 626.5 621.2 609.1 603.0 621.0 601.9 592.2 585.9 559.2 1924 559. 6 536.4 528.7 528.6 504.0 514.1 512.9 503.0 486.4 468.0 474.8 458.2 1925 458.6 468.7 452.5 448.0 441.4 437.4 435.6 439.0 429.1 425.2 424.2 417.4 1926 425.3 430.3 441.6 449.0 439.4 430.3 438.6 437.0 426.2 418.5 424.2 440.8 1927 426.3 418.2 439.6 444.9 434.3 443.4 435.6 443.0 434.0 444.7 445.5 436.7 1928 434.3 449.5 427.7 422.5 431.3 444.4 448.5 435.0 430.1 448.5 438.4 434.7 1929 422.2 422.2 416.8 418.4 416.2 412.1 422.8 411.0 430.1 415.5 414.1 417.4 1930 420.2 417.2 416.8 424.5 441.4 444.4 440.6 419.0 442.7 412.6 414.1 444.9 1931 421.2 427.3 439.6 421.4 436.4 432.3 436.6 430.0 445.6 443.7 440.4 446.9
Outnyttjad kredit i räkning (milj. kr., säsongrenad serie) 1922 418.0 411.3 406.3 413.1 389.3 384.9 375.3 381.3 356.1 354.9 334.0 335.5 1923 328.0 315.5 307.3 309.1 308.7 321.2 312.4 305.2 296.9 288.2 270.8 2794 1924 262.0 257.7 246.9 246.5 244.7 255.6 253.6 254.2 256.1 258.8 263.2 248.6 1925 243.0 243.3 245.8 234 3 244.7 240.4 239.2 245.8 255.1 263.7 259.4 249.5 1926 249.0 253. 6 254.2 247.5 254.4 263. 6 253.6 256.3 261.2 265.7 263.2 266.4 1927 271.0 271.1 277.1 269.7 277.7 273.7 270.1 282.3 287.8 286.3 291.5 292.5 1928 295. 0 290.7 296.9 286. 9 292.2 295.0 282.5 280.2 270.4 297.1 296.2 288.8 1929 287.0 278.4 276.0 283.8 276.7 262.6 284.5 279.2 967.4 264.7 262.3 288.8 1930 273.0 279.4 290.6 305.1 302.9 283.8 285.6 284.4 285.7 266.7 261.3 250.5 1931 299.0 308.8 303.1 272.7 269.9 271.7 260.8 255.2 242.9 241.2 245.3 240.2
Innestående å uppsägningsrøikning (milj. kr., säsongrenad serie) 1922 152.4 146.5 154.0 150.0 155.8 202.1 319.2 353.4 343.8 350.5 352.0 378.0 1923 369.1 408.9 426.0 424.0 448.4 467.7 452.9 453.4 445.7 437.9 4390 473.6 1924 450.5 469.3 460.0 458.0 457.9 438.5 441.4 452.4 448.6 450.5 455.0 464.8 1925 430.1 409.9 411.0 897.0 417.9 402.1 376.9 372.8 356.2 348.5 339.0 319.8 1926 319.4 311.9 309.0 298.0 307.4 295.8 300.0 288.4 287.6 289.3 285.0 274.7 1927 274.3 291.1 285.0 276.0 283.2 269.8 256.7 250.5 253.3 259.2 277.0 275.8 1928 244.7 251.5 238.0 246.0 242.1 242.7 241.4 244.7 250.5 260.2 270.0 256.0
258.3 252.5 276.0 273.0 256.3 263.5 250.0 259.2 271.4 261.2 258.0 274.7 1929 1930 284.5 283.2 302.0 322.0 292.6 262.5 266.4 266.0 277.1 271.8 265.0 269.2 1931 298.1 272.3 250.0 254.0 232.6 236.5 223.1 210.7 213.3 223.3 213.0 190.1
Källor! Sveriges Riksbank samt K. Bank- och Fondinspektionen, Uppgifter om bankerna (Statis-
tiska meddelanden, Ser. E.) Sdsongrening: Harvardmetoden. Allmänna Den nivå på vilken frihandstrenden lagts är givetvis godtycklig. Den
anmärkningar:
cirknlerande sedelmängden motsvarar den utelöpande sedelmängden minus privatbankernas
tillgodohavanden i kontanter och på. riksbanksgiro plus den del av riksbankens giroskuld
som icke utgör statsmedel.
Diagram II.
Ä statens järnvägar transporterat vagnslastgods.
Å r 1 kv. 2 kv. 3 kv. 4 kv. 1 kv. 2 kv. 3 kv. 4 kv.
Arbeten av trä (möbler, snickerivaror) Mjöl, gryn, bröd
(ton) (100 ton, säsongrenad serie) 1920 . . . . . . . . 13 023 12 934 12 529 10 162 483.8 399.7 421.0 452.3 1921 . . . . . . . . 9 304 8 119 7 280 7 973 371.3 445.6 377.6 343.5 1922 . . . . . . . . 6 371 7 528 8 040 8 051 455.3 419.8 424.2 473.8 1923 . . . . . . . . 8 798 9 903 9 700 9 672 468.2 460.9 538.0 551.4 1924 . . . . . . . . 11 080 10 947 11 981 11 764 607.1 665.4 559.9 477.6 1925 . . . . . . . . 11 025 11 174 11 760 12 402 464.6 459.4 457.3 527.7 1926 . . . . . . . . 12 136 13 204 13 132 12 216 474.6 456.6 478.9 444.5 1927 . . . . . . . . 12 410 13 658 14 976 13 317 413.5 454.6 453.7 464.0 1928 . . . . . . . . 12 381 13 938 14 740 13 789 4959 4761 513.7 472.7
Socker, sirap Garn, tågvirke, vävnader
(100 ton, säsongrenad serie) (100 ton, säsongrenad serie) 1920 . . . . . . . . 449.4 418.8 201.7 330.9 52.8 59.2 36.7 26.9 1921 . . . . . . . . 224.5 329.8 352.3 325.1 19.7 16.0 18.9 26.8 1922 . . . . . . . . 290.7 427.3 325.1 198.1 29.3 26.9 32.2 38.6 1923 . . . . . . . . 258.5 334.5 167.4 221.7 31.2 31.5 36.7 41.0 1924 . . . . . . . . 302.6 324.3 192.3 236.3 54.7 52.3 40.7 50.1 1925 . . . . . . . . 234.9 203.9 207.3 377.8 48.3 56.4 54.9 51.8 1926 . . . . . . . . 278.1 235.4 419.2 206.6 483 41.9 52.4 53.9 1927 . . . . . . . . 309.9 215.1 251.2 308.3 34.8 37.3 40.3 28.6 1928 . . . . . . . . 244.‘/. 98.7 488.3 377.1 26.5 26.0 35.4 28.6
Källa: K. J ärnvägsstyrelsen, J ärnvägsstatistiska meddelanden (Statistiska meddelanden, Ser. D.) Säsongrcning: Medeltalsberäkning för den av serierna omfattade tiden. Allmänna anmärkningar.- Nair källpnblikationen visar förändringar i primäruppgifterna, har den
sist anförda uppgiften betraktats som definitiv.
Diagram III.
Diagrammet återger de av Socialstyrelsen publicerade serierna utan omräkning.
Diagram IV. (Bas för samtliga indexserier 1922-1931 = 100)
l
År Jan. Febr. Mats April Maj Juni Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. 3
Stenkøl: importkvantitet (index löpande tolvmänaders medeltal, centered) 1922. . . —- —— — — — —— 66.4 69.5 71.5 72.2 74.3 77.6 1923. . . 80.0 80.9 83.2 86.8 87.8 86.5 85.3 85.0 84.6 85.4 86.0 86.2 1924. . . 89.1 93.7 96.1 95.7 96.3 97.9 98.3 98.5 97.5 94.9 93.0 92.4 1925. . . 90.7 87.1 84.4 84.5 86.4 89.0 90.8 92.1 95.0 98.8 100.6 98.3 1926. . . 93.9 90.1 87.4 84.4 79.9 77.0 77.4 79.5 81.5 82.5 85.4 92.2 1927. . . 99.5 105.9 111.3 116.0 119.7 120.9 120.2 118.1 115.4 111.9 107.6 104.5 1928. . . 103.1 102.6 101.4 100.7 101.4 101.5 101.6 101.0 99.5 101.5 104.8 106.3 1929. . . 108.9 111.6 113.1 115.1 -117.9 121.3 124.4 127.7 130.6 131.7 133.0 133.0 1930. . . 131.0 129.0 128.1 126.2 122.6 119.1 116.4 113.7 111.5 108.9 106.1 104.9 109.8 — —— — —— — — 1931 . . . 104.6 104.6 104.8 105.5 107.1
Stenkol: priser (inverterad index löpande tolvmänaders medeltal, centered) . . — — — -- — - 77.4 76.4 74.2 71.5 68.9 67.4 1922. 1923. . . 66.6 66.4 66.6 66.6 66.7 66.8 67.1 67.8 69.5 71.8 74.3 76.8 1924. . . 78.8 80.4 81.5 84.0 85.4 87.3 88.8 90.5 92.8 95.6 98.1 99.5 106.1 107.1 107.7 108.2 — — . . 99.7 100.1 101.7 102.8 103.7 104.9 -— -— — — — — — — — — — — IL . . . 1927. . . — — — — —- 115.8 120.2 122.8 125.1 126.7 127.6 128.4 1928. . . 129.0 129.7 130.1 130.0 129.4 129.0 128.7 127.5 125.2 123.1 121.9 120.9 1929. . . 119.9 118.7 117.1 115.4 113.7 111.8 110.1 109.4 110.3 111.4 112.2 113.1 1930. . . 114.1 115.3 116.9 118.7 120.9 123.5 126.3 128.5 129.6 130.1 130.3 130.2 — —- -—- -— — — 1931. . . 130.1 130.0 129.9 130.0 130.1 130.1
Vagnaacelkilometer för lastade godsvagnar å St. jug. (index löpande tolvmänaders medeltal, centered) .1922. . . — —— —— — — — 83.1 84.2 85.1 85.5 86.0 86.6 1923. . . 86.9 87.0 87.3 87.7 87.9 88.4 89.3 90.6 91.6 92.6 94.0 94.7 1924. . . 95.4 96.3 96.8 97.2 97.4 97.1 96.3 95.6 95.3 94.6 93.8 93.4 1925. . . 93.0 92.5 92.6 92.9 92.9 93.3 94.1 94.8 95.8 96.7 97.0 97.3 1926. . . 97.8 98.4 98.7 98.9 99.4 100.0 99.9 99.3 98.6 97.9 98.2 98.6 1927. . . 98.8 99.1 99.5 99.8 99.8 99.7 99.7 99.6 99.6 99.5 99.1 99.4 1928. . . 1.00.2 100.8 101.3 101.5 102.0 102.3 102.9 103.9 105.6 107.9 109.4 110.0 1929. . . 110.5 111.3 112.0 112.7 113.4 113.7 113.8 114.0 113.6 112.7 112.8 112.9 1930. . . 112.9 112.9 112.6 112.1 111.2 110.3 109.6 108.7 107.6 107.0 106.4 106.0 105.0 105.1 — — -—- — - — 1931. . . 105.9 105.5 105.2 105.1
Källor: K. Kommerskollegium, Månadsstatistik över handeln (Statistiska meddelanden, Ser. C.) samt Ekonomisk översikt. Allmänna anmdrkmn_qar: Prisnoteringen avser Newcastle, Best large steam D. C. B., kronor per ton. Beräkningen utgår i diagrammen IV-X från avrnndade uppgifter för importkvantiteterna.
Diagram V.
(Bas för samtliga indexserier 1922-1931 = 100)
Ãr Jan. Febr. Mars April Juni Juli Okt. Maj Aug. Sept. Nov. Dec.
Koppar: importkvantitet (index löpande tolvmänaders medeltal, centered) 1922. . . —— — — — — — 59.2 56.7 59.9 64.8 65.4 65.1 1928. . . 65.1 69.0 73.3 74.7 79.9 82.1 83.1 87.6 87.0 84.3 90.4 96.6 1924. . . 97.1 93.1 91.9 93.9 89.5 85.7 85.3 85.0 84.2 83.5 80.4 77.3 1925. . . 80.0 84.6 85.2 82.3 81.4 83.3 85.6 84.4 84.0 87.1 88.1 89.3 1926. . 88.3 84.8 83.7 82.7 82.5 82.2 80.7 81.1 81.9 81.0 79.5 77.1 1927. . . 76.7 77.3 78.9 81.9 81.0 80.8 80.7 79.4 80.4 82.6 84.0 88.1 1928. . . 92.6 93.5 92.4 96.7 104.1 103.6 100.2 102.6 104.3 106.0 110.3 1108 1929. . . 111.0 115.8 121.6 122.3 119.2 121.6 128.5 132.9 135.8 134.2 133.0 136.0 1930. . . 138.2 140.8 138.3 132.1 131.9 134.4 -133.1 132.9 139.6 151.4 158.4 159.6 1931. . . 164.0 164.7 163.2 167.4 170.0 166.3 —— —— — — —— ———
Koppar: priser (inverterad index löpande tolvmånaders medeltal, centered)
1922. . . — — — — — — 103.2 102.4 100.4 98.1 96.7 95.9 1923. . . 95.4 95.2 95.1 95.0 95.1 95.3 96.0 97.0 98.4 100.0 101.5 102.7 1924. . . 103.9 104.4 104.7 104.7 104.4 103.7 102.5 101.4 100.8 100.6 100.3 99.7 1925. . . 99.0 98.4 97.9 97.4 97.1 97.3 97.9 98.5 98.9 99.3 99.7 100.1 1926. . . 100.6 101.1 101.5 102.0 102.5 102.9 103.4 104.0 104.6 105.0 105.3. 105.7 1927. . . 106.2 106.7 107.4 108.0 108.2 -107.8 107.1 106.0 105.1 104.2 103.0 101.7 1928. . . 100.4‘ 99.4 98.3 97.0 95.7 94.5 93.1 91.3 88.8 86.3 84.6 83.5 1929. . . 82.6 81.6 80.6 79.7 79.4 79.3 79.6 80.1 81.3 83.1 85.2 87.6 1930. . . 90.2 93.1 96.6 100.6 101.5 108.0 112.0 116.8 121.8 126.5 130.3 133.75 1931. . 137.3 141.1 145.5 149.4 152.3 156.0 _ _ _ _ _
»l
Produktion Produktion (w av koppartråd kopparrör och kopparpldt
Index Index
1922 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60.1 61.5 1923 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74.7 82.1 1924 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98.0 87.2 1925 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95.1 97.4 1926 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90.2 84.6 1927 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84.4 97:4 1928 . . . . . . . . . . . . . . . . . .109.6 115.4 1929 . . . . . . . . . . . . . . . . .134.8 125.6 1930 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 148.4 123.1 1931 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104.8 125.6
Källor: Ekonomisk översikt samt K. Kommerskollegium, Industri. Allmänna anmdrlcmI1L_qar. Prienoteringen avser Standard kronor Se London, cash, per ton. rörande produktionsuppgifterna sid. 166 not 1.
Diagram VI.
(Bas för samtliga indexserier: 1922-1931 = 100) Jan. Febr. Mars April Maj Juni Juli Aug. Sept. Okt. ‘NOV. Dec.
Bomull: importkvantitet (index löpande tolvmånadere medeltal, centered)
| 1922. . | 83.9 89.2 95.4 96.1 92.5 90.7 |
| 1923. . . 93.—o 9G 373 87: 89-2 | 89.5 89.7 86.0 89.0 97.2 98.4 |
| 1924. . . 94.7 94.2 92.5 93.2 93.6 | 93.1 92.2 94.6 93.9 90.2 87.4 |
| 1925. . . 88.7 89.7 90.6 89.2 88.3 | 93.6 94.1 97.1 97.5 97.2 99.4 |
1926. . . 99.5 100.1 101.3 103.4 103.7 104.7 107.1 109.7 110.6 111.9 112.6 112.0 1927. . . 114.2 115.3 114.5 115.3 115.5 111.1 107.2 106.5 105.2 104.1 105.0 108.0 1928. . . 110.0 111.4 112.9 111.2 111.6 112.8 113.4 111.1 105.0 102.6 102.7 101.2 1929. . . 97.3 94.2 95.3 97.4 98.1 97.2 99.5 104.6 104.8 104.0 103.7 1930. . . 105.3 108.0 108.1 109.5 109.9 107. 5 i 106.0 101.7 96.9 94.0 94.5 95.6 1931. . . 96.0 98.2 99.6 98.5 100.8 105.9
Bomull: priser (inverterad index löpande tolvmâuaders medeltal, centered)
| 1922. . . | 94.6 90.8 87.0 83.9 81.6 79.9 |
| 1923. . 78} 77.7 76.4 74.7 73.0 | 70.1 69.5 69.5 69.4 68.9 68.6 |
| 1924. . . 68.5 68.0 68.2 69.3 70.8 | 74.9 76.6 77.5 78.5 80.0 81.3 |
| 1925. . . 82.2 83.3 84.1 84.6 85.7 | 88.4 89.9 91.9 94.2 96.1 98.3 |
101.1 104.0 106.8 110.2 114.1 117.6 121.3 124.9 127.9 130.7 132.8 134.3 1927. . . 135.0 134.5 132.4 128.0 122.8 118.2 114.4 111.6 109.0 106.3 103.7 101.6 1928. . . 99.6 98.7 99.3 100.1 100.6 100.9 101.0 100.9 100.8 100.9 101.7 102.9 1929. . . 104.2 104.9 105.0 105.4 106.1 107.0 108.0 109.2 111.:-1 113.6 115.3 117.3 1930. . . 120.1 123.6 128.1 133.6 139.2 145.1 151.6 157.6 162.5 168.0 175.2 182.8 1931. . . 189.9 197.7 205.8 211.7 215.8 218.2
- Utgjorda.
Produktion
av bomulls- Efigfimflg? arbetstimmar
vid vävemer
garn vävnader
och spinnerier
Index
In1d9e;9E9fg()—
1922 . . . . . . . . . . . . 85.9 89.6 90.5 1923 . . . . . . . . . . . . 93.4 101.2 97.2 1924 . . . . . . . . . . . . 91.8 96.4 97.1 1925 . . . . . . . . . . . . 86.9 86.9 93.4 1926 . . . . . . . . . . . . 102.5 101.5 108.1 1927 . . . . . . . . . . . . 108.3 109.1 111.3 1928 . . . . . . . 114.4 108.1 111.9 1929 . . . . . . . . . . . . 107.4 107.2 101.6 1930 . . . . . . . . . . . . 111.0 — 104.0 1931 . . . . . . . . . . . . 98.5 — 84.9
Källor: Ekonomisk översikt samt K. Kommerskollegium, Industri och Handel. Allmänna anmärkningar: Prisnoteringen avser Liverpool, Middling american, omedelbar leverans, kronor per 100 kg. Vid beräkningen av konsumtionen av bomullsvävnader har kalkylen utgått från m 499--530 i 1929 års handelsstatistik och nr 582-584 i 1929 års industristatistik.
Diagram VII.
(Bas för samtliga indexserier: 1922-1931 = 100)
År Jan. Febr. Mars April Maj Juni Juli Aug. Okt. Nov. Dec.
Sept.
Ull: importkvantitet (index löpande tolvmänaders medeltal, centered) 1922. . . —— — —.— — ——-
—— 105.7 108.7 112.6 113.4 112.5 111.6 1923. . . 111.3 109.6 106.8 108.1 109.9 107.2 104.9 109.5 112.1 110.4 111.7 112.1 1924. . . 112.7 112.5 111.2 108.9 105.4 103.6 102.9 94.8 87.9 84.5 78.9 76.9 1925. . . 74.2 71.8 71.2 71.3 71.5 72.2 74.8 77.8 79.8 83.3 86.4 87.9 1926. . . 90.3 92.9 94.9 95.5 95.6 94.5 93.2 94.7 95.9 95.8 96.7 97.8 1927. . . 99.5 101.6 1017 100.5 101.7 104.2 104.4 10-1.2 107.1 108.8 107.9 107.7 1928. . . 107.2 106.7 107.7 107.8 106.7 105.7 105.5 102.1 95.0 95.1 102.7 105.8 1929. . . 106.7 107.8 107.5 108.6 109.1 108.6 107.1 107.7 111.8 110.9 105.5 103.5 1930. . . 103.0 102.0 100.8 98.7 97.5 98.2 99.9 99.5 95.1 95.5 98.1 97.2 1931. . . 96.3 97.7 99.6 102.2 104.1 104.9 —— ~—- —— — —— —
Ull: priser (invertetad index löpande tolvmånaders medeltal, centered) 1922. . . — — — -— —- -— 125.7 122.2 119.0 116.4 114.1 112.4 1923. . . 110.8 109.4 107.9 106.5 105.4 104.2 102.9 101.5 99.7 97.3 95.3 93.5 1924. . . 91.7 89.5 86.7 84.0 81.3 78.6 76.4 75.1 74.6 74.7 75.5 76.5 1925. . . 77.6 79.0 80.9 83.1 85.1 88.0 91.7 95.3 98.2 100.2 101.2 101.6 1926. . . 101.8 101.9 101.6 101.5 102.2 103.2 103.7 103.7 103.4 103.1 102.7 102.1 1927. . . 101.4 100.7 100.3 100.0 99.2 97.7 96.3 94.7 92.9 91.0 89.2 87.5 1928. . . 85.8 84.2 82.8 81.8 81.4 81.2 81.1 81.2 81.8 82.7 83.5 84.5 1929. . . 85.9 87.7 89.7 91.5 93.2 94.9 97.1 100.0 103.3 107.3 111.3 115.4 1930. . . 119.4 123.4 127.6 132.3 137.7 143.8 149.7 155.2 159.0 161.0 164.0 168.6 1931. . . 173.3 177.5 181.8 185.0 185.7 185.2 —— — — — — —
Produk- Konsum- Utgjorda
tion av tion av arbetstimmar
ylle- ylle- vid väverier
vävnader vävnader och spinnerieø
Index Index
Inldgg $93625‘
1922 . . . . . . . . . . . . 87.4 84.4 94.7
1923 . . . . . . . . . . . . 105.3 106.5 109.4
1924 . . . . . . . . . . . . 108.9 108.7 111.9
1925 . . . . . . . . . . . . 97.0 95.4 97.0
1926 . . . . . . . . . . . . 97.1 97.8 99.0
1927 . . . . . . . . . . . . 97.5 98.3 98.6
1928 . . . . . . . . . . . . 102.8 103.7 103.9
1929 . . . . . . . . . . . . 104.4 105.2 104.2
1930. . . . . . . . . . . . . 107.8 — 99.1
1931 . . . . . . . . . . . . 91.8 — 82.2
Ifällør: Ekonomisk översikt samt K. Kommerskollegium, Industri och Handel. Allmänna annzärkningar: Prisnoteringen avser Bradford, Tops, english carded, 50s average,
kronor per 100 kg. Vid beräkningen av konsumtionen av yllevävnader har kalkylen
utgått från nr 393-406 i 1929 års handelsstatistik och nr 581 i 1929 års industri-
statistik.
Diagram VIII.
(BasLför samtliga indexserier: 1922-1931 = 100)
Är Jan. Febr. Mars April Maj J uni Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dec.
Majs omalen: intportkvantitet (index löpande tolvmånaders medeltal, centered) 1922. . . — _ — —— — —- 41.9 45.5 46.8 45.3 43.0 40.3 1923. . . 39.0 40.9 45.3 48.8 51.4 53.1 57.1 57.5 55.2 54.9 55.0 59.5 1924. . . 66.3 71.5 71.7 69.1 69.3 69.8 67.8 70.9 76.1 80.7 83.9 84.8 1925. . . 81.0 76.9 73.9 73.1 72.5 71.6 72.1 71.5 71.9 73.9 72.5 74.4 1926. . . 80.8 82.2 82.1 83.6 84.5 87.2 88.2 89.2 91.9 92.7 95.0 96.5 1927. . . 97.4 105.6 116.1 123.2 129.2 138.4 148.5 153.2 155.0 156.1 156.4 157.9 1928. . . 158.4 160.9 169.2 175.7 173.3 161.8 148.5 138.5 129.5 123.6 121.5 117.6 1929. . . 109.8 96.6 79.1 66.1 61.5 61.6 64.5 70.5 75.6 77.3 76.4 77.3 1930. . . 82.3 83.0 80.0 81.2 89.6 102.5 113.5 122.4 133.6 147.6 157.2 163.5 1931. . . 174.6 199.3 230.9 256.8 270.7 278.9 —— — —- — — —
Majs: priser (inverterad index löpande tolvmånaders medeltal, ccntered) 1922. . . — —- — — — — 131.1 129.0 126.9 124.3 122.9 121.8 1923. . . 119.9 117.7 115.0 112.6 111.5 111.1 110.6 110.0 109.4 109.3 109.5 109.2 1924. . . 107-2 103.7 100.4 97.4 94.4 90.8 87.0 83.4 80.6 78.6 76.8 75.1 1925. . . 74.5 75.1 76.2 77.9 80.1 82.7 85.7 89.2 93.0 96.3 99.8 103.9 1926. . . 107.5 110.2 112.3 113.1 113.2 113.6 114.1 114.6 114.7 114.7 113.8 111.1 1927. . . 108.1 105.1 102.6 101.1 100.0 98.8 97.8 96.6 94.8 92.5 90.5 89.6 1928. . . 89.2 89.6 90.3 90.6 90.8 90.9 90.6 90.2 90.1 90.5 91.8 93.0 1929. . . 93.8 93.7 93.1 92.4 91.8 91.4 91.4 92.0 93.0 94.1 94.7 95.6 1930. . . 97.0 98.1 98.8 99.9 101.4 103.1 105.4 108.0 110.6 113.1 116.0 118.6
148.7 152.6 — — — — — — 1931. . . 121.6 126.8 134.9 143.0
Svin och _flásk: eacportkvantitet (index löpande tolvmånaders medeltal, centered) 1922. . . — — — - — — — 52.8 52.8 53.0 55.9 60.7 64.4 1923. . . 67.0 70.5 74.6 78.2 83.4 91.6 99.7 106.7 115.4 122.9 125.6 125.6 1924. . . N124.2 121.1 117.8 115.2 110.4 102.2 92.8 84.3 72.7 59.7 50.1 44.2 1925. . . 41.7 39.4 36.5 34.9 34.3 35.0 36.5 37.7 39.7 42.9 46.7 49.7
i
1926. . . ; 52.9 57.6 62.6 66.3 69.6 73.1 76.5 80.9 87.7 94.9 102.0 110.3 1927. . . 117.0 121.5 125.6 128.9 130.8 133.1 136.4 139.5 143.3 144.7 142.7 137.9 1928. . . 132.2 127.7 122.3 117.4 115.2 113.0 109.7 104.8 98.4 94.7 94.1 94.7 1929. . . 95.2 97.3 101.2 104.3 106.3 106.3 106.3 108.8 112.0 113.2 114.6 117.0 1930. . . 120.9 125.5 129.1 131.8 134.2 138.2 143.2 147.8 148.8 150.2 154.0 155.6
— — — — — — 1931. . . l 155.5 154.2 152.0 151.5 149.9 145.4
Svinkött: partipris (index löpande tolvmånaders medeltal, centered) 1922. . . — —— — — —— — 123.5 122.4 121.2 119.9 118.4 116.2 1923. . . 1 113.3 110.2 107.1 104.4 101.6 98.2 95.1 92.9 91.2 89.7 88.0 86.8 1924. . .i 86.4 86.7 87.1 88.1 89.9 92.4 95.3 98.1 1012 104.5 107.9 110.8 1925. . . 113.0 115.0 116.7 117.9 118.9 119.9 120.8 121.4 121.5 121.0 120.6 120.4 1926. . . 1.19.9 118.9 117.7 116.5 114.8 112.8 110.0 106.8 103.7 100.8 97.9 95.1 1927. . .a 92.7 90.7 89.3 88.1 86.8 85.3 84.3 83.9 83.7 83.7 84.3 85.8 1928. . .l 87.8 89.9 91.5 92.6 93.6 95.0 96.7 98.4 100.3 102.5 104.5 105.6 1929. . . i 106.3 106.8 107.0 107.3 108.4 109.3 110.1 110.9 111.5 111.7 111.1 109.9 1930. . 107.9 105.3 103.1 100.7 97.9 94.8 91.4 87.7 83.8 80.0 76.7 73.6
62.9 -— — -- - - - 1931. . . 1 70.9 68.8 67.2 65.7 64.4
Källor: Ekonomisk översikt samt K. Kommerskollegium, Industri och Handel. Allmänna Prisnoteringen för majs avser Chicago, noteringskvalitet, termins-
anmärkningar:
leverans, kronor per 100 kg. ›
Diagram IX.
(Bas för samtliga indextal: 1922-1931 = 100)
Är Jan. Febr. Mars April Maj Juni Juli Aug. Okt. Nov. Dec.
Sept. g
Oljekakar: importkvantitet (index löpande tolvmånaders medeltal, centered) 1922. . . — — -— - —- —
52.5 54.6 59.2 61.6 59.3 58.0 1923. . . 59.6 60.2 62.7 69.1 72.3 72.7 75.8 79.7 77.3 73.7 75.2 77.3 1924. . . 78.0 81.6 85.9 84.9 81.2 81.9 81.7 77.3 74.9 74.1 73.2 72.8 1925. . . 73.0 71.9 69.4 70.2 74.6 76.5 78.8 85.6 95.4 104.5 110.9 117.1 1926. . . 122.0 128.8 136.6 139.5 140.9 139.7 135.8 131.4 126.7 123.5 119.9 116.0 1927. . . 113.6 109.8 104.2 100.8 99.7 101.0 102.4 105.7 107.3 104.8 106.1 109.0 1928. . . 109.3 108.6 110.0 110.2 109.1 109.8 112.0 109.8 104.9 106.6 109.6 107.5 1929. . . 106.5 106.5 105.2 107.0 107.1 105.2 104.7 105.7 108.4 108.4 108.2 110.8 1930. . . 114.3 118.7 121.4 119.4 116.0 113.3 112.7 114.7 117.8 123.4 125.8 124.6 1931. . . 123.4 125.1 127.1 130.6 137.7 142.0 —— — — — — —
g
N
Oljekakor: priser (inverterad index löpande tolvmånaders medeltal, centered) 1922. . . — — ——— —— — —- 84.8 85.8
86.3 87.4 88.9 90.5 1923. . . 91.8 93.3 94.8 96.3 97.7 99.2 100.9 103.5 106,2 108.4 109.8 110.1 1924. . . 110.0 108.9 107.3 105.6 103.7 101.6 99.4 96.6 93.9 91.9 90.6 89.7 1925. . . 89.1 89.0 89.5 90.4 91.7 93.6 95.6 97.4 99.3 101.7 104.9 107.7 1926. . . 110.0 112.3 113.8 113.8 113.3 113.0 113.4 113.5 113.3 111.0 110.6 108.6 1927. . . 106.7 104.4 102.1 100.4 98.9 96.6 93.7 91.6 89.9 88.2 86.5 85.0 1928. . . 83.7 82.7 82.1 81.4 80.9 80.7 80.7 80.5 80.0 79.7 79.8 80.3
1 1929. . . 80.8 81.3 81.8 82.3 83.1 84.3 86.3 89.2 92.8 96.3 99.8 103.8
] 1930. . . 108.1 112.3 116.7 122.6 130.2 137.4 143.2 147.2 149.2 151.2 154.0 155.7 1931. . . 156.7 158.9 162.7 163.7 159.9 155.2 - - —- — —
-_
i
Kalkylerad
förbrukning
av kraftfoder
Index: 1922-
1929: 100
1922 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48.3
1923 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76.5
, 1924 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94.2
192:1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 85.3
1926 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 122.8
1927 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113.5
1928 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 132.1
1929 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 127.4
Kzillor: Ekonomisk översikt samt K. Kommerskollegium, Industri och Handel. Allmänna anmärkningar: Prisnoteringen avser Marseille, Arachides rufisques, omedelbar leverans,
kronor per 100 kg. (Mars/april 1926 byte av notering utan väsentligt inflytande på seriens
kontinuitet.) Vid beräkningen av kraftfoderförbrukningen har kalkylen utgått från nr
104 A-H, 105 C-E i 1929 års handelsstatistik samt nr 557-563, 565 i 1929 års in-
dustristatistik. De sammanförda serierna ha något olika omslutning.
Diagram X.
(Bas för samtliga indextal: 1922-1931 = 100) År Jan. Juli Aug. Okt. Nov. Dec.
Maj
Ka fe: émportkvantitet (index löpande tolvmänaders medeltal, centered)
| 1922. . . — | — | 84.8 87.3 | 84.8 82.7 85.0 |
| 1923. . .7 88.2 | 97.9 | 101.7 103.4 | 104.4 106.0 106.1 |
| 1924. . . 106.1 | 107.0 | 103.1 100.9 | 95.5 92.0 89.9 |
| 1925. . . 88.6 | 86.7 | 86.7 86.6 | 89.4 89.6 87.5 |
| 1926. . . 91.1 | 98.3 | 100.3 100.9 | 102.2 105.1 109.8 |
| 1927. . . 107.6 | 102.9 | 102.8 103.6 | 105.2 105.4 105.7 |
| 1928. . . 105.9 | 104.2 | 101.8 100.6 | 97.7 96.2 93.9 |
| 1929. . . 92.7 | 96.3 | 98.1 99.8 | 102.7 104.6 107.0 |
| 1930. . . 108.8 | 106.4 | 106.8 106.5 ——— — | 107.2 107.4 108.4 —— — - |
| 1931. . . 109.8 | 118.2_ | ||
| Kafe: priser (inverterad index löpande tolvmånaders medeltal, centered) | |||
| 1922. . . — | —- | 138.6 135.2 | 129.6 129.3 129.0 |
| 1923. . . 128.6 | 126.3 | 126.4 126.3 | 121.3 118.3 115.9 |
| 1924. . . 112.6 | 93.7 | 83.4 79.6 | 75.7 74.3 72.7 |
| 1925. . . 71.3 | 69.8 | 72.7 73.9 | 75.6 75.8 75.8 |
| 1926. . . 76.1 | 79.1 | 80.6 82.0 | 84.1 85.5 87.5 |
| 1927. . . 89.8 | 97.6 | 99.0 99.1 | 98.7 98.9 98.7 |
| 1928. . . 97.9 | 91.1 | 87.5 86.1 | 84.3 83.5 83.0 |
| 1929. . . 82.8 | 87.0 | 94.3 98.5 | 108.2 113.8 119.9 |
| 1930. . | 160.2 | 170.1 176.5 | 193.6 201.9 208.5 |
| 127.0 | 228.4 | —— — | —— - —— |
1931. . 213.0 216.8
Källa: Ekonomisk översikt. Allmänna Prisnoteriugen avser New York, Fair Rio, nr 7, loco, kronor per
annzärkningar:
OO kg.
Diagram XI.
! År Jan. Febr. Mars April Maj Juni Juli Okt. Nov. Dec. Aug. Sept.
i
I bankstatistiken redovisad netto fordran mot utlandet (milj. kr., säsongrenad serie) 1924. . . 245.3 227.3 215.4 211.0 206.1 203.9 220.6 219.1 212.7 206.0 204.7 240‘? 1925. . . 288.4 282.8 251.1 241.0 244.4 227.1 236.0 244.4 237.0 225.0 214.4 203.0 1926. . . 212.7 233.0 232.0 200.3 182.4 194.9 201.4 194.4 190.6 176.0 190.9 226.5 1927. . . 210.2 208.3 250.0 246.9 235.7 242.5 250.8 277.7 309.4 342.0 372.0 398.8 1928. . . 380.0 375.9 368.6 360.6 329.4 345.8 323.2 342.2 352.9 372.0 364.1 333.6 1929. . . 320.3 320.6 324.5 347.5 336.6 330.4 344.5 360.6 414.4 441.0 408.2 321.8 1930. . . 314.0 315.1 375.2 444.7 486.2 511.7 474.2 437.9 455.9 478.0 441.5 402.1 1931. . . 397.4 394.2 341.7 333.2 357.6 347.4 297.3 171.6 126.3 97.0 104.0 120.4
1 bankstatistiken redovisat mot utlandet førdrlngsöverskott (milj. kr., säsongrenad serie) 1924. . . 184.3 171.0 172.8 166.6 160.5 171.9 170.4 156.9 159.0 130.4 144.9 173.0 1925. . . 218.0 212.4 204.1 192.7 210.5 197.0 226.5 242.9 253.8 259.0 253.4 242.1 192 . . . 231.4 237.7 258.2 240.9 246.8 229.2 216.1 208.3 211.4 192.7 175.8 226.5 1927. . . 231.0 230.6 277.4 297.1 305.1 288.7 269.4 303.6 332.4 389.3 410.8 404.2 1928. . . 394.7 386.6 353.4 335.9 324.1 323.7 326.2 326.4 318.6 360.4 372.9 351.5 1929. . . 336.1 349.0 350.8 417.7 430.4 432.6 405.8 409.6 437.9 447.9 452.5 393.3 1930. . . 378.6 374.2 432.0 548.2 601.7 499.7 468.1 423.4 433.0 443.9 433.0 338.0 1931. . . 315.0 337.3 275.3 246.6 186.4 232.1 242.5 178.5 140.6 126.0 144.7 149.6
Kumulerat netto av handel. fraktfart och kända långa kapitalrörelser (milj. kr., säsongrenad serie) Mars .T uni Sept. Dec. 1925 . . . . . . . . . 329.5 357.1 380.1 375.6 1926 . . . . . . . . . 392.5 419.3 415.3 432.0 1927 . . . . . . . . . 490.2 535.9 569.3 605.9 1928 . . . . . . . . . 541.6 502.8 504.5 568.6 1929 . . . . . . . . . 679.0 701.9 771.6 768.1 1930 . . . . . . . . . 768.9 703.4 678.8 533.5 1931 . . . . . . . . . 519.2 492.5 453.2 470.3
Källor: K. Bank- och Fondinspektionen, Uppgifter om bankerna (Statistiska meddelanden, Ser. E.), Ekonomisk översikt. Sveriges Riksbank samt Kommersiella Meddelanden. Säsongrening: Harvardmetoden. Allmänna anmärkningar: Nettofowlran har beräknats såsom summan av bankbolagens och riksbankens fordringar mot utländska banker avista resp. på. tid eller uppsägning plus riksbankens innehav av utländska statspapper minus av bankerna i utlandet upplånta medel. Fardringsöuerskottet motsvarar den på. detta sätt beräknade nettofordran plus bankbolagens och riksbankens utländska växelfordran minus skulderna till utländska. banker avista samt på. tid eller uppsägning (ej upplånta. medel). Det kumulerade nettot har erhållits genom att till differensen mellan de i Ekonomisk översikt redovisade, korrigerade månadsuppgifterna över export och import lagts en tolftedel av den av kommerskollegium beräknade nettofraktinkomsten för året. Sedan diiferenserna kumulerats. har den erhållna serien justerats upp i nivå. med de bankstatistiska. serierna genom att talen ökats med 250. Slutligen har den kumulerade dilferensen mellan de i Ekonomisk översikt redovisade långa kapitalrörelserna. så att årsjusterade snmman motsvarat den i betalningsbalanskalkylen ingående uppgiften, tillagts.
Diagram XII.
(Baa för samtliga indexserier: 1924-1926 = 100)
Ar Jan. Febr. Mars April Maj Juni Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dec.
a. Kommerskollegii partiprisindeac 1922. . . 114.6 113.3 112.0 110.8 110.8 110.1 109.5 109.5 107.6 107.0 103.2 103.2 1923. . . 103.2 104.4 106.3 106.3 105.1 103.8 102.5 102.5 102.5 101.9 101.3 101.3 1924. . . 101.9 102.5 102.5 101.9 101.3 100.0 99.4 101.3 103.2 105.7 105.7 106.3 1925. . . 107.0 107.0 106.3 103.2 102.5 101.9 101.9 100.6 99.4 97.5 98.1 98.7 1926. . . 96.8 96.2 94.3 94.9 95.6 94.9 93.7 93.0 92.4 93.7 93.7 94.9 1927. . . 92.4 92.4 91.3 90.5 91.8 92.4 92.4 92.4 93.7 93.0 93.7 93.7 1928. . . 93.7 93.0 94.3 95.6 96.2 95.6 94.9 94.3 92.4 91.8 91.8 91.8 1929. . . 91.1 91.8 91.1 89.2 88.6 88.0 88.6 89.2 88.6 87.3 85.4 84.8
b. Typindea: för vegetabiliegruppen (säsongrenad) 1922. . . 98.4 97.4 98.4 98.6 101.1 100.3 95.5 94.‘. 86.3 84.5 86.7 88.2 1923. . . 87.7 89.0 90.5 90.6 89.4 91.4 94.3 97.7 92.2 91.2 92.8 93.5 1924. . . 94.0 94.3 94.1 95.8 95.8 94.0 91.8 95.6 107.5 118.5 118.8 117.4 1925. . . 121.2 122.3 118.6 112.3 114.9 114.3 113.5 102.8 98.0 92.4 91.8 95.3 1926. . . 95.1 90.8 87.8 89.6 89.0 87.7 88.4 85.8 93.2 94.9 95.0 92.8 1927. . . 92.2 92.4 89.7 89.0 94.1 97.4 97.7 95.8 102.6 104.8 105.1 104.3 1928. . . 103.7 106.3 112.2 117.7 116.0 116.1 114.7 113.4 100.7 99.3 98.6 97.8 1929. . . 96.8 96.9 96.1 92.8 88.8 86.6 89.9 91.5 89.8 87.1 84.3 81.5
c. Typindeac för animaliegruppen (säsongrenad) 1922. . . 122.6 116.8 113.3 111.4 110.2 114.4 119.5 115.6 116.1 106.2 109.9 108.1 1923. . . 107.6 100.9 104.0 109.0 106.4 99.5 99.9 95.7 96.5 96.5 95.5 87.8 1924. . . 91.1 88.7 91.2 93.8 92.0 98.6 95.1 97.8 100.1 104.7 99.4 104.1 1925. . . 107.5 104.5 108.1 109.2 109.8 108.8 104.6 106.3 100.4 100.2 106.5 105.1 1926. . . 104.9 103.4 105.7 103.8 103.7 102.0 99.1 93.5 89.8 88.8 88.9 87.1 1927. . . 84.7 88.3 83.3 80.9 81.8 83.4. 82.5 84.8 84.4 80.0 75.7 78.2 1928. . . 82.8 81.7 82.8 85.0 88.0 91.4 91.2 86.5 88.5 87.1 88.2 89.4 1929. . . 88.5 88.4 91.6 95.2 94.7 92.3 95.2 91.1 88.9 93.5 94.2 92.5
d. Typindea: för mjölkgruppen (säsongrenad) 1922. . . 106.2 102.5 101.7 97.0 92.2 95.0 99.4 106.2 105.8 104.0 102.3 103.5 1923. . . 104.5 103.2 103.8 100.6 99.5 99.0 94.7 93.8 98.7 100.4 103.7 103.9 1924. . . 103.9 102.1 101.7 97.9 101.6 99.7 99.7 101.1 100.1 105.1 104.3 106.9 1925. . . 103.8 105.1 105.1 101.6 101.2 99.7 99.7 102.0 101.2 101.8 102.0 98.0 1926. . . 96.4 97.1 106.1‘ 95.6 95.6 93.9 94.7 94.0 93.0 92.3 92.8 95.6 1927. . . 93.1 93.0 90.7 94.0 91.7 91.5 91.0 92.3 94.2 104.7 99.1 93.9 1928. . . 92.6 93.1 93.5 93.3 92.9 92.0 94.0 92.7 92.7 92.5 94.4 97.0 1929. . . 97.6 94.4 89.6 87.9 89.2 89.5 87.8 86.9 88.1 88.1 88.1 86.4
e. Typindeøa för jiskgruppen (siisongrenad) 1922. . . 117.5 126.5 112.8 105.8 105.7 106.1 107.1 99.5 101.0 99.9 98.3 93.5 1923. . . 89.3 87.6 91.0 88.3 90.6 89.2 84.9 90.9 92.3 93.6 93.5 94.9
. . 100.4 94.3 94.5 95.4 94.2 94.2 95.2 92.6 100.0 102.5 104.7 106.5 §1924. 21925. . . 105.4 100.6 103.5 106.7 108.5 111.1 112.2 106.3 103.1 102.4 103.6 107.5 1926. . . 97.9 97.3 94.4 95.6 93.6 90.4 88.0 95.3 99.3 100.6 101.4 102.1 1927 . . . 96.0 93.3 93.8 97.9 95.0 93.7 93.0 96.0 90.2 86.1 86.8 88.4 1928. . . 87.5 84.2 84.2 88.8 87.5 88.3 88.0 88.3 88.9 89.7 90.1 88.2 1929. . . 84.1 92.1 102.1 91.7 91.2 90.9 94.3 94.8 90.3 93.7 92.0 89.3
f. Typimleac för kapitalvarugruppen . 1922. . . 122.7 121.4 121.3 115.7 113.4 110.5 110.2 109.9 109.3 112.0 112.1 112.1
. . 114.5 119.1 122.4 122.3 120.7 117.6 114.2 113.2 112.7 109.9 108.7 106.8
i1923. 102.4
1924. . . 105.8 105.3 110.2 110.2 108.0 106.8 106.0 106.9 104.6 102.9 101.8 1925. . . 103.6 102.7 102.3 101.1 97.3 967 97.2 95.8 95.6 94.7 94.7 94.2 1926. . . 95.2 94.6 94.1 92.5 92.3 949 95.2 95.6 96.2 98.5 100.7 104.2 1927. . . 99.7 99.0 98.7 94.9 92.5 92.3 92.4 92.4 92.3 88.6 88.0 89.1 1928. . . 89.2 88.8 87.7 86.4 86.0 85.1 86.0 86.8 87.6 88.0 88.2 88.2 1929. . . 88.5 90.7 91.0 89.4 89.2 91.1 90.9 91.2 91.4 91.1 90.7 90.7
1 Denna siffra. har icke inlagts å. diagrammet, emedan primäruppgiften i Kommersiella Med»delanden torde få. antagas vara felaktig.
År Jan. Febr. Mars April Maj Juni Juli Aug. Okt. Nov. Dec.
Sept.
g. Typindex för teactilgruppen 1922. . . 109.2 108.9 109.4 107.5 108.0 105.0 106.5 105.7 105.6 104.5 105.8 104.8 1923. . . 106.5 109.9 110.7 111.4 109.6 110.4 108.4 107.3 108.3 108.4 111.0 113.3 ‘ 1924. . . 114.1 111.8 110.8 114.9 113.7 114.2 112.0 114.2 111.8 107.9 109.1 110.4 1925. . . 109.6 107.4 107.4 107.1 100.2 99.1 99.3 100.1 99.6 95.5 93.3 92.9 1926. . . 91.0 90.5 89.8 89.6 89.5 89.3 87.9 87.3 86.5 85.6 84.9 84.6 1927. . . 83.4 85.3 86.3 86.5 87.0 89.4 90.1 90.6 92.5 92.3 92.4 89.7 1928. . . 89.7 89.3 89.8 90.8 90.8 90.8 92.4 91.6 91.2 91.4 91.4 91.5 1929. . . 91.4 90.7 91.3 91.2 90.8 90.8 90.7 90.0 90.0 88.9 86.0 84.9
h. Index för vissa stapelvaror 1922. . . - -. - . . - - - s 80.0
83.2 85.2 1923. . . 90.3 94.6 95.1 92.1. 86.6 85.8 82.1 80.9 82.2 80.2 78.5 78.3 1924. . . 78.5 85.0 84.2 84.3 81.4 76.6 79.3 83.1 85.2 92.8 101.7 104.9 1925. . . 107.4 103.6 101.9 99.1 103.1 118.7 127.2 122.5 122.4 128.0 128.9 127.2 1926. . . 115.6 106.1 102.5 96.6 96.3 95.1 94.9 96.5 97.6 95.0 93.9 91.6 1927. . . 94.6 91.0 93.9, 94.2 94.0 92.5 93.4 93.9 94.0 98.7 104.3 107.1 1928. . . 108.4 103.1 102.4! 98.2 98.4 93.4 96.4 96.7 95.9 95.1 97.1 97.4 1929. . . 97.1 97.8 104.2) 102.0 93.1 92.2 91.3 90.9 91.3 96.7 79.7 77.7
_ i. Index för massa och papper 1922. . . 116.3 107.5 103.3 100.5 98.3 98.3 100.7 100.7 103.6 105.5 106.1 106.8 1923. . . 107.4 111.1 115.2 116.5 116.8 116.4 116.8 113.0 111.9 103.4 98.1 97.5 1924. . . 96.9 94.3 95.3 97.1 99.2 98.9 96.6 100.0 99.9 100.6 99.3 97.6 1925. . . 98.5 98.9 98.7 98.1 97.3 96.9 97.3 98.7 101.0 101.5 102.6 103.4 1926. . . 104.9 107.4 107.2 105.4 102.9 102.0 101.4 101.4 101.4 1013 100.9 100.9 1927. . . 98.9 95.6 94.1 92.9 90.6 86.6 86.6 87.0 86.5 85.1 85.1 85.4 1928. . . 88.0 88.6 89.2 89.5 89.8 90.4 90.1 89.6 89.3 88.9 88.9 89.9 1929. . . 87.8 88.1 88.3 89.7 90.3 90.3 90.6 90.9 91.2 91.5 91.5 91.2
j. Index för vissa monopolvaror 1922. . . 128.2 124.1 125.1 122.7 122.3 116.9 114.7 113.4 114.4 112.7 107.9 109.9 1923. . . 107.7 110.6 110.3 108.2 107.9 107.9 107.1 108.1 107.1 107.1 107.1 106.0 1924. . . 101.3 100.7 100.4 99.4 100.4 101.0 98.6 99.6 99.1 99.6 99.6 99.6 1925. . . 98.3 98.7 98.7 98.7 98.7 98.7 99.2 99.5 99.5 102.1 102.7 102.7 1926 . . . 101.5 101.5 1-01.1 101.1 101.1 101.1 100.6 100.6 100.6 100.6 100.6 100.6 1927. . . 100.8 100.5 101.3 101.3 101.1 101.1 99.2 98.7 98.7 98.1 98.1 98.1 1928. . . 97.6 96.2 96.0 95.7 95.4 95.4 95.3 95.3 95.3 93.9 94.4 94.9 1929. . . 93.9 95.0 95.7 95.7 95.7 95.7 95.7 94.3 9.-1.3 94.4 94.6 94.7
k. Index för vissa trävaror 1922. . . 106.1 106.1 106.1 106.1 106.1 106.1 106.9 107.9 108.9 111.7 111.7 113.6 1923. . . 114.7 116.4 116.4 118.-2 119.1 119.1 119.1 119.1 119.1 118.2 112.6 109.8 1924. . . ‘108.9 108.9 108.9 108.9 105.1 105.1 105.1 105.1 105.1 104.2 104.2 103.1 1925. . . 103.1 103.1 103.1 103.1 103.1 103.1 100.1 99.1 99.1 99.1 97.1 95.3 1926. . . 95.3 95.3 94.5 94.5 94.5 94.5 93.4 93.4 92.4_ 92.4 92.4 92.4 1927. . . 92.4 93.4 93.4 97.1 97.1 97.1 97.1 98.0 98.0 98.0 98.0 98.0 1928. . . 98.0 98.0 98.0 98.0 98.0 97.1 97.1 97.1 97.1 97.1 97.1 97.1 1929. . . 94.4 94.4 93.4 93.4 93.4 93.4 93.4 93.4 93.4 93.4 93.4 93.4
Källa: Kommersiella Meddelanden 1930, sid. 266 fl. samt Sociala Meddelanden. När ej annat
uppgives, ha. prisnoteringarna hämtats ur förstnämnda publikation. Noteringarna för
kaffe och kautschuk äro likväl internationella.. Säsongrening: Se nedan. Allmänna anmärkningar: serierna omfatta följande varor (H betyder att grundserien säsong-
renats enligt Harvardmetoden, M att den renats genom medeltalsberäkning.
Säsong-
kalkylen har för de i Kommersiella Meddelanden redovisade partipriserna utgått från åren
1922-1929 samt i övriga fall från åren 1922-1931.): b: Rig H, vete H, havre H, potatis (hl. Soc. med.) H, majs H, oljekakor H. c: Svin H, svinkött H, kalvar H, kalvkött H, får M, fån-kött M. Vid säsongreningen av pris-
serierna för svin och får ha använts säsongindices för resp. köttarter i parti. d: Mjölk, smör H, ost, margarin. e: §a1t sill (Soc. med.) H, strömming (Soc. med.) M, torsk (Soc. med.) H, ägg M. f: Angkol (stora), gasverkskol, björkved, järnbalkar, stångjärn, mnrtegel, brännolja., fotogen, bensin.
Oblekt bomullsgarn, bomnllsvävnader (obl. domestik), yllevävnader (kläde), kamgarn, ull, lin. h: Koppar, kaffe, svenska och utl. hudar (halv vikt), kautschuk. i: Pappersmassa: mekanisk våt samt stark sulfigomslagspapper (sulflt), tidningspapper. j: Jordbrukskalk, superfosfat, chilesalpeter, kalisalt, cement, zinkvitt, anilinfârg, soda. k: Bjälkat, spanar, hyvlade bräder.
Diagram XIII. (Bas för samtliga indexserier: 1924-1926 = 100)
Är Jan. Febr. Mars April Juni Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. Maj
T ypindew för vegetabiliepriseø- l parti (säsongrenad)
. . 97.0 96.0 95.7 94.5» 98.0 95.7 91.0 91.2 83.5 82.2 84.2 85.8 1922. . . 85.6 86.6 88.2 87.7 87.0 90.3 96.5 96.9 94.2 93.5 95.3 93.7 1923. 1924. . . 94-4 94.6 94.3 95.9 96.5 96.2 93.4 94.9 106.3 115.4 115.7 114.8 119.8 118.5 114.2 114.7 112.9 112.8 101.9 9-1.4 89.7 90.3 93.8 1925. . . 118.4 1926. . . 95.5 93.4 90.6 92.3 91.7 89.8 89.4 86.1 95.4 96.8 96.2 94.3
1927. . . 94.0 92.3 89.8 89.1 93.8 96.1 97.0 95.6 103.4 107.4 107.1 105.7 . . 104.5 107.4 114.0 120.3 118.5 117.7 115.8 115.9 99.3 96.0 94.3 93.5 1928. . . 92.0 91.6 90.8 87.4 84.6 82.5 84.4 87.2 85.9 83.1 81.0 79.7 1929. 1930. . . 77.8 74.8 72.9 73.6 71.4 71.2 71.3 75.0 79.4 78.0 77.2 77.9 1931. . . 79.1 78.9 79.5 81.1 80.2 79.2 80.8 81.5 76.5 77.5 80.0 79.9
Typindew för vegetabiliepriser i detalj (säsongrenad)
1922. . . 109.7 108.4 108.0 107.5 107.3 105.1 102.5 101.3 100.1 96.6 95.4 95.1 . . 94.5 94.2 89.2 94.1 93.9 95.4 100.3 98.1 99.9 101.1 98.4 98.5 1923. 1924. . . 98.9 98.4 98.9 99.9 99.4 99.7 98.9 102.2 99.7 107.3 109.0 109.1 109.2 110.4 111.3 109.4 108.1 108.9 107.4 106.3 98.7 95.4 94.2 95.3 1925. . . 93.4 93.1 93.2 92.3 92.1 91.9 93.7 93.6 94.2 93.9 1926. . . 95.8 94.6 1927. . . 94.3 94.0 93.6 92.9 95.1 96.6 98.2 102.0 105.2 104.1 104.3 112.7 112.4 113.2 107.1 102.1 96.8 95.2 95.3 1928. . . 105.2 105.4 107.2 110.0 92.31
. . 95.1 95.5 95.3 94.9 93.9 92.5 92.8 94.4 92.0 90.4 88.2 87.6 1929. 87.9 85.7 84.5 82.6 82.4 82.2 81.3 82.3 82.9 82.4 81.9 82.1 1930. . . . . 82.0 80.9 80.9 80.5 80.3 80.6 81.3 83.4 82.4 81.7 83.2 84.5 1931.
Källor: Kommersiella Meddelanden 1930, sid. 266 ff., och Sociala Meddelanden.
Säsongrening: Se föregående tabell (diagram XII). Allmänna anmärkningar: Partiprisserien omfattar vete H, râg H och spisbröd (halv vikt), potatis (hl.) H och havre H. Detaljprisserien omfattar vetemj öl och skorpor (halv vikt),
rågmjöl och rågbröd (halv vikt), havregryn och potatis (5 l.) H.
Diagram XI V.
(Bas för samtliga indexserier: 1924-1926 = 100)
År Jan. Febr. Mars J uni Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. April Maj
T ypimleac aninmlieprisør i parti (säsongrenad)
. . 96.5 95.5 95.9 93.0 87.1 84.5 77.7 78.4 74.9 75.6 73.6 70.4 1930. 69.3 68.1 69.9 67.9 66.3 63.8 61.4 62.4 59.6 58.7 58.3 56.1 1931 . . .
För indextalen fram t. 0. m. år 1929 hänvisas till tabell c, diagram XII.
Typindea: för animalieprlser i detalj (säsongrenad)
1922 . . . 110.4‘ 109.8 107.8 106.3 104.9 106.2 106.9 108.0 107.7 104.6 103.6 103.2 100.4 99.6 97.8 96.0 94.2 93.5 93.6 93.4 91.7 1923. . . 102.7 102.2 101.0 90.7 90.4 90.4 90.0 90.3 91.0 92.6 94.5 95.2 96.1 97.9 98.6 1924. . . 1925. . . 100.7 102.9 103.4 105.3 106.4 106.5 105.5 104.5 104.8 104.8 104.6 105.6 105.1 103.8 102.7 101.5 100.6 100.5 99.2 98.4 97.6 1926. . . 105.4 106.4 106.0 96.6 94.6 93.3 92.1 91.1 90.0 89.9 90.1 90.8 91.1 90.8 90.1 1.927. . . 89.8 89.8 90.7 95.5 97.3 96.0 95.8 95.6 94.9 94.3 1928. . . 89.7 90.3 1929. . . 93.9 95.1 96.0 96.8 97.4 98.1 99.1 98.8 97.8 98.2 99.0 99.6 1930 . . 98.8 99.8 99.2 98.8 98.4 96.5 95.4 93.7 92.9 90.7 90.0 88.4 . . 87.0 85.3 84.4 84.2 83.2 82.2 81.3 80.8 80.7 80.2 79.8 78.4 1931.
Källor: Kommerskollegium och S0cia.1a.MeddeIanden. S£isongremng. Se tabellerna till diagram XII. omfattar svinkött H, kalvkött H och fârkött M. Allmänna annzäø-køzingar: Detaljprisindex
18-3311 70
Diagram. XV.
(Bas för samtliga indexserier: 1924-1926 = 100)
År Jan. Febr. Mars April Maj Juni Juli Aug. Okt. Nov. Dec.
Sept.
l
-
Typindem för mjölløgruppen i parti (säsongrenad) 1930. . . 84.4 82.1 78.9 78.1 78.2 78.4 80.0 77.7 76.5 76.2 75.8 76.7 1931. . . 76.0 75.6 74.0 74.6 75.4 75.1 74.7 74.9 74.4 74.4 77.6
75.91¶För indextalen fram t. o. in. år 1929 hänvisas till d, diagram XII.
tabell
Typindex för mjfilkgruppen i detalj (säsongrenad) 1922. . . 110.6 107.2 106.1 103.6 96.7 97.6 103.9 106.1 104.6 104.3 102.6 102.2 1923. . . 103.1 102.8 103.8 102.6 101.2 99.9 98.3 97.1 101.8 104.4 106.4 106.7 1924. . . 106.8 105.7 105.2 101.0 103.1 100.9 101.7 102.5 102.1 105.8 105.8 105.7 1925. . . 103.6 104.4 104.9 103.3 102.3 101.1 101.1 102.4 102.0 101.5 101.3 98.3 1926. . . 97.0 96.9 96.4 95.1 94.9 94.8 94.0 93.3 91.9 91.4 91.4 91.8 1927. . . 91.2 90.1 89.2 90.0 89.0 89.1 88.2 95.3 90.9 89.5 90.3 89.5 1928. . . 89.1 89.2 90.6 90.9 91.0 90.6 90.6 89.9 89.6 89.6 90.1 90.8 1929. . . 90.9 89.1 87.9 87.8 87.9 88.0 87.8 86.5 87.7 88.2 87.3 85.9 1930. . . 85.7 84.3 82.5 80.4 80.2 80.1 81.0 80.0 79.0 78.0 77.8 77.7 1931 . . . 78.1 78.7 78.3 77.4 77.0 76.9 76.4 76.1 76.0 73.9 74.6 75.3
Källor: Kommerskollegium och Sociala Meddelanden. Säsongrening: Se tabellerna till diagram XII. Allmänna anmärkningar: Detaljprisindex omfattar mjölk, smör H, 0st och margarin.
Förteckning över anlitade källpublikationer.
Sveriges officiella statistik.- Jordbruk och boskapsskötsel, av statistiska centralbyrån. Mejerihantering, av statistiska centralbyrån. Industri, av kommerskollegium. Handel, av kommerskolleginm. Statens järnvägar, av järnvägsstyrelsen. Allmän järnvägsstatistik, av järnvägsstyrelsen. Statens vattenfallsverk, av vattenfallsstyrelsen. Arbetsinställélser och kollektivavtal samt förlikningsmäunens verksamhet, av socialstyrelsen.
Statistiska meddelanden: Ser. C. Mänadsstatistik över handeln, av kommerskollegium. Ser. D. Järnvägsstatistiska meddelanden, av järnvägsstyrelsen. Ser. E. Uppgifter om bankerna, av baukinspektionen. Ser. F. Sociala meddelanden, av socialstyrelsen. Statistisk årsbok för Sverige, av statistiska centralbyrån.
Sveriges Riksbank, årsbok. Kommersiella Meddelanden. Ekonomisk Oversikt. Detaljpriser och indexberäkningar åren 1913-1930, av socialstyrelsen. Iudnstriförbundets prodnktionsindex. Affsirsvfirlden. Afiiirsekonomiska institutets rapporter.
Annuaire statistique de la Societé des Nations. Statistischos Jahrbuch für das Deutsche Reich. Statistical abstract for the United States. International Labour Review.
;.u;.’..a’.m’g.us¢..i..g.ngmgmmng;
.Förbered-inne utkast an atraffiag. inom »mot .pomlikni för att x i rättigheter. — läggande. Brott mot allmänordnlng och frid; [O] man m - v Betänkande med förslag till organisation av dot-h-ivilliga angenäma-r.
skydda»och hjiilparbetet beträffande frigivna fångar. [n] .
fitagtsffirfattlulng; Allmän atutsfflrvaltninz.‘
mam. V
trqdniag‘ och förslag :firande grunder och förf ngxsisttns: dyrertegmpperingserbetctävenmm rörande! sambanddark _medwåendefrågor. (EU . Betänkande unga gottgörelse åt smcsvarketoch de sparsel- . berättigade i händelseav inteekningstörnyelsernasavskaffande m. m. [-14]
gatan; Ko nainunalförvaltnlng.
Yttrande och förslag ang. revision av gällande förordningar - om kommumslscyrelsei Stockholm m. m. E23}
Ftirslng hill vissa ändringar i kungl. byfillmdssty elsensnor- V *uihliörslng till byggnadmrdninga: m. m. [28]. k A _ t» :Kotnniunikátlonsväsanr ,_ Statens odla kommunernas flnausvlisen. Betfiukmda med förslag ang. varnlngsmårkenoch säkerhete-1 L a; vid *in i plnnlmellnn järn- & 2. [s] “ väg och väg m. m. £7] Blatüntâämnluglbetlâdningen 3. [Q . Betänkande med wrsløg till lag pm ”rätt m med motor- Utredning och förslag ang. lmportmonopol på kaffe. [15] fördon -befutaenskild väg m. m. [9] Undersökning av toxeringsnttnllet beçrliffnnde jordbruksfastighet å. landsbygdenenligt heredningánämndernasför- Betänkande ang. statainlissen av OsnknstbnnanhøghUpp-r ,sola--Gävle järnväg. [13] , ›. ,slag vid 1983års allmänna fmtighetstaxerlng. [193 Betänkandemed förslag till ändrade bestämmelserang. fist- Automatisering av telefonnätet på..Sverigeslnndnåygmjlø] ‘~hämnd døkletetionskuntroll och till förstärkt tunings- 4 ‘ Blank-Q, kredit? organisation m. m. [21] N o_ch peinningvitsezi, .V
Polltk
Socialpolitik. i
Förnäkrlngsväserx.
uden-sökningrörande behovet av en utvidgning nvbostadsstation“ jämte vissa därmed förbundna bostudspolitiska :tager: [14] r Utredning rörande kostnaderna för vissa genom statensar- . betsliiahetakommissionutförda arbeten_Ljlimtöreise med fkdstnndémn för motsvarandei annan ordning utförda nr-* heten m. m.”[20] ko äsçn. U d la
igsväs °A».71
Azbet-slöshetsmtrednlngensbetänkande, .2. Bilagor, bandvl. I? oatnâä 533g; . Koninnkttirsprxdningeu. [29] Lang ‘ i Utredning och flirting rörande åtgärder för beredande av Hälso- och sjukvård. ökade möjligheter att lndmga lämrtjänster vid f9.lkakoIeväsendet.[5] _ . . Foralag till mg om sterilisering av vissa sinnessjuka,sinnes- *v‘ slöa eller av nnnan mbbnlng av själsverkaamhetonlidande Betänkandeoch förslag rörande det akademin bcfordrlngs-
V personer. [22] vägande:och proknnslersinatitntlonen. [10] i Betänkandeom förbättrad utbildning l studsplanekonst.jämte Allmänt näringsväsen. vad därmed äger sammanhang.[26] Medan,
Betänkande betr-ältandevnttentallsstyreisenataxor för elek- ;triek kraft till abonnenter på landsbygden. [B] _ . Försvursvüsen. Betänkande ung. -ordnandet av avsätbnlngsförhållandennför inom riket tillverkad sprit m. m. [25] .
Futlegendonn Jordbruk ...,A_.,...,,.A...‘_._.
_ med blnäringmn» .-..L. ,Jerdbrnkøutrednirxgensbetänhnden. 9. Betänkande ang. »\/A« produktions- och avsättnjngaförhållandena för slnkmjnr Utrikes .Internationell rätt.
-.Berättelseöver Statens spnnnmålsnämndsverksamhetm. m. T .J ‘ningens förslag ang. vissa internationella rättens:- - nader år 1932.[17] hållanden. 4. Förslag till konvention mellan Sverige, Dan- Betänkande med förslag ang. ändrade bestämmelser o mnrk, Finland, Island och Norge ung. konkurs, m. m. I!) u mjölkavgiiters upptagandeoch användning. [18]
Stockholmma. xgLBoku. nhnmøeáiaeønaxl mm,