Betänkande med förslag rörande organisationen av Högre lärarinneseminariet och därmed sammanhängande frågor

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1933:34 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG RÖRANDE

ORGANISATIONEN AV HÖGRE LÄRARINNESEMINARIET OCH DÄRMED SAMMANHÄNGANDE FRÅGOR

AVGIVET AV SAKKUNNIGA

TILLKALLADE

INOM

E CKLESIA S TIK DEPÅ E TEMENTE

S T O C K H O L M 1 9

3 3

T

Statens offentliga utredningar 1933 Kronologisk förteckning Lagberedningens förslag angående vissa internatio- 18. Betänkande med förslag angående ändrade bestämmelser om mjölkavgifters upptagande och användning. nella rättsförhållanden. 4. Förslag till konvention Marcus. 62 s. J o . mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge 19. Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordangående konkurs, m. m. Norstedt. 88 s. J u . bruksfastighet å landsbygden enligt beredningsnämnBetänkande med förslag angående åtgärder för ett dernas förslag vid 1933 års allmänna fastighetstaxebättre utnyttjande av landets skogstillgångar. Beckring. Hseggström. 66 s. F i . man. 245 s. J o . Skatteutjämningsberedningen 2. 1. De kommunala för- 20. Utredning rörande kostnaderna för vissa genom statens arbetslöshetskommission utförda arbeten i jämförelse valtningsuppgifternas finansiering m. m. i vissa främmed kostnaderna för motsvarande i annan ordning utmande länder. 2. Den nuvarande fördelningen mellan förda arbeten m. m. Norstedt. 50 s. S. staten och kommunerna av utgifterna för de kommunala förvaltningsbestyren i Sverige. 3. De_ svenska 21. Utredning ocb förslag rörande grunder och förfaringssätt för dyrortsgrupperingstirbetet ävensom rörande i kommuualförbunden. Norstedt, vj, 88 s. F i . samband därmed stående frågor. Hseggström. 165 s. F i . Skatteutjämningsberedningen. 3. Principbetänkande med förslag till skatteut jämnande åtgärder genom över- 22. Förslag till lag om sterilisering av vissa sinnessjuka, flyttning till staten eller till större kommunala utsinnesslöa eller av annan rubbning av själsverksamheten lidande personer. Marcus. 97 s. J u . debiteringsområden av kostnader för kommunala förvaltningsuppgifter. Norstedt. (2), 344 s. F l . 23. Yttrande och förslag angående revision av gällande Utredning och förslag rörande åtgärder för beredande förordningar om kommunalstyrelse i Stockholm m. m. av ökade möjligheter att indraga lärartjänster vid folkBeckman. 95 s. S. skoleväsendet. Norstedt. 19 s. E. Betänkande angående gottgörelse åt statsverket och Brott mot politiska rättigbeter. Brott mot allmän ord- 24. de sportelberäitigade i händelse av inteckuingsförning och frid. Förberedande utkast till strafflag. Specinyelsernas avskaffande m. m. Marcus. 32 s. J u . ella delen. 11. Av J. C. W. Thyrén. Lund, Berling. 25. Betänkande angående ordnandet av avsättningsförhål297 s. J u . lnndena för inom riket tillverkad sprit m. m. Marcus. Betänkande med förslag angående varningsmärken och 323 s. F i . säkerhetsanordningar vid korsningar i samma plan mel26. Betänkande om förbättrad utbildning i stadsplanelan järnväg och väg m. m. Idun. 99 s. K. konst jämte vad därmed äger sammanhang. Hseggström. Betänkande beträffande vattenfallsstyrelsens taxor för 62 s. E . elektrisk kraft till abonnenter på landsbygden. Idun. 148 s. K. 27. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser angående förbättrad deklarationskontroll och till förstärkt Betänkande med förslag till lag om rätt att med molaxeringsorganisation m. m. Marcus. 287 s. F i . torfordon befara enskild väg m. m. Idun. 24 s. K. Förslag med betänkande rörande det akademiska be- 28. Förslag till vissa ändringar i kungl. byggnadsstyrelsens fordringsväsendet och prokanslersinstitutionen. Nornormnlförslag till byggnadsordningar m m. Marcus. stedt. 210 s. E . 7 s. K. Betänkande med förslag till organisation av det fri- 29. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, villiga skydds- och hjälparbetet beträffande frigivna band 1. Konjunkturspridningen. Av D. Hammarskjöld. fångar. Jfarcus. 168 s. J u . Norstedt, viij, 266 s. S. Jordbruksutredningens betänkanden. 9. Betänkande 30. Utredning och förslag rörande rätt för sparbankerna angående produktions- och avsättningsförhållandena och postsparbanken att anlita ombud m. m. Marcus. 108 s. F i . för slaktdjur samt kött och fläsk. Beckman. 251 s. J o . Betänkande angående statsinlösen av Ostkustbanan och 31. Utredning angående ordningen för stadsdomartjänsternas tillsättande och om allmänna bestämmelser Uppsala—Gävle järnväg. Beckman, vj, 42 s. K. rörande rådhusrätternas rekrytering. Norstedt. 40 s. J u . Undersökning rörande behovet av en utvidgning av bostadss^atistiken jämte vissa därmed förbundna bo- 32. Betänkande rörande ändrade grunder för utarrendering stadspolitiska frågor. Marcus. I l l s. Fi. av kronojord. Idun. iv, 176 s. J o . Utredning och förslag angående importmonopol på 33. Sociala jordutredningens betänkande med förslag till kaffe. Marcus. 50 s. F i . åtgärder för att främja komplettering av ofullständiga jordbruk. Marcus. 57 s. J o . Automatisering av telefonnätet på Sveriges landsbygd. Göteborg, Eländer. 58 s. K. 34. Betänkande med förslag rörande organisationen av högre lärarinneseminariet och därmed sammanhänganBerättelse över Statens spannmålsnämnds verksamhet de frågor. Hseggström. 137 s. E . m. m. under år 1932. Marcus. 126 s. J o .

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t, ex. E . = ecklesiastikdepartementet. J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

1933:34

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG RÖRANDE

ORGANISATIONEN AV HÖGRE LÄRARINNESEMINARIET OCH DÄRMED SAMMANHÄNGANDE FRÅGOR

A V G I V E T AV

SAKKUNNIGA

TILLKALLADE

INOM

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

STOCKHOLM 1933 I V A R H^EGGSTEÖMS B O K T R Y C K E R I

A. B.

Till Herr Statsrådet

och Chefen för

ecklesiastikdepartementet.

Genom beslut den 30 augusti 1932 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet att dels tillkalla högst tre sakkunniga för att inom nämnda departement biträda med utredning rörande organisationen av högre lärarinneseminariet och därmed sammanhängande frågor, dels anmoda en av de sakkunniga att såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar, dels ock, om så skulle visa sig erforderligt, tillkalla särskild sekreterare eller uppdraga åt en av de sakkunniga att tillika tjänstgöra såsom sekreterare hos de sakkunniga, Jämlikt nämnda bemyndigande beslöt departementschefen samma dag att såsom sakkunniga för verkställande av ifrågavarande utredning tillkalla undertecknade Olsson, Grauers och Gertie Söderberg med uppdragför undertecknad Olsson att såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar samt för undertecknad Gertie Söderberg att tillika tjänstgöra såsom sekreterare åt de sakkunniga. De sakkunniga höllo sitt första sammanträde den 5 september 1932. Sedan dess hava de sakkunnigas arbete med vissa avbrott pågått dels genom sammanträden, dels genom fördelning av de olika arbetsuppgifterna de sakkunniga emellan. Efter särskild framställning av de sakkunniga har Byggnadsstyrelsen av Kungl. Maj:t fått i uppdrag att i samråd med de sakkunniga utarbeta kostnadsförslag till nya lokaler. Resultatet av detta samarbete föreligger i den vid betänkandet fogade första bilagan. Sedan de sakkunniga numera fullgjort sitt utredningsuppdrag, få de härmed vördsamt överlämna betänkande med förslag i ärendet. Särskilda yttranden av enskilda sakkunniga äro bifogade betänkandet. Stockholm den 29 september 1933. OLOF OLSSON. SVEN GRAUERS.

GERTIE SÖDERBERG.

Av chefen för ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga: ledamoten av riksdagei första kammare, adjunkten vid Göteborgs västra realskola, förutvarande statsrådet 01 Olsson, rektorn vid högre lärarinneseminariet i Stockholm Sven Grauers och rektorn v Stockholms stads högre folkskola för kvinnlig utbildning Gertie Söderberg.

INNEHÅLL. Skrivelse till departementschefen Avd. I. Flickundervisningens utveckling » II. Högre lärarinneseminariet och dess organisation » III. Byggnadsfrågan » IV. Ämneslärarinneinstitutionen » V. Lärarinnebehovet » VI. Sammanfattning och förslag Särskilda y t t r a n d e n Bilagor 1—3.

Sid. 3 5 17 52 54 73 86 89

I. Flickundervisningens utveckling. Den första allmänna flickskola, som funnits i Sverige, inrättades under förra delen av 1600-talet av Johannes Rudbeckius. Under 1700-talet fingo de högre ståndens unga kvinnor sin skolbildning i hemmet, stundom under ledning av en guvernant eller en »fransyska». Så småningom uppstodo emellertid flickpensioner, i vilka flera flickor tillsamman undervisades. I s t ä d e r n a voro dessa flickpensioner ofta så inrättade, att de mottogo s. k. halvpensionärer, d. v. s. unga flickor, vilka dagligen besökte pensionen och fingo å t n j u t a undervisning därstädes, ehuru de voro bosatta i sina föräldrahem. I denna form voro pensionerna föregångare till de under 1800talets början på enskilt initiativ inrättade p r i v a t a flickskolorna, vilka huvudsakligen underhöllos med enskilda medel i form av terminsavgifter, bidrag från intresseföreningar och sammanslutningar samt i vissa fall bidrag från kommunen. Vid flera riksdagar under 1840- och 1850-talen hade motioner väckts och även en kungl. proposition avlåtits angående upprättande och stödjande av läroanstalter för kvinnlig ungdom med statliga och kommunala medel. Detta hade emellertid ej föranlett någon åtgärd, då ständerna varje gång avslagit yrkandena under framhållande a v att kvinnans uppfostran vore en enskild angelägenhet, som borde handhavas a v hemmet. Vid 1862 års riksdag väcktes ånyo ett p a r motioner i syfte att förmå staten att omh ä n d e r t a g a flickornas högre undervisning och utbildning. I en av dessa begärdes 12 000 rdr för upprättande av 4 a l l m ä n n a flickskolor. Statsutskottet avstyrkte motionerna med den motiveringen, att det visserligen ej vore för samhället likgiltigt, att den kvinnliga ungdomen erhölle undervisning, men att statens plikt borde anses v a r a fylld i och med upprättandet av det »Kongl. seminariet för bildande av lärarinnor», som år 1861 begynt sin verksamhet i huvudstaden. Dock hemställde utskottet, a t t ett årligt anslag av 5 000 r d r skulle anvisas för inrättande och underhåll av en med detta seminarium förenad normalskola för flickor. År 1864 kom också denna första statliga flickskola till stånd. I n r ä t t a n d e t av normalskolan gav impulsen till att u p p r ä t t a n y a enskilda flickskolor, för vilka normalskolan blev mönsteranstalten, och flertalet av de privata svenska flickskolorna tillkommo under de årtionden, som närmast följde. Samtidigt skärptes kraven på att staten borde å t a g a sig omsorgen jämväl om den kvinnliga ungdomens ändamålsenliga undervisning, och vid 1874 års riksdag framlades en kungl. proposition angående stats-

6 understöd åt vissa högre flickskolor. Propositionen var egentligen närmast framkallad av ett beslut vid föregående års riksdag och iöljden blev, att 30 000 kronor anslogos för ändamålet. Med detta beslut hade staten erkänt sin iörpliktelse att giva ilickundervisningen sitt ekonomiska stöd. Under de närmast följande åren ökades statsunderstödet till den enskilda flickundervisningen och uppfördes från och med år 1878 på ordinarie stat, detta år med ett belopp av 50 000 kronor. De undan för undan stegrade kraven på statsunderstöd föranledde tillsättandet av en skolkommitté för undersökning av den högre ilickundervisningen, och denna kommitté avlämnade sitt betänkande i början av år 1888. Enligt den verkställda utredningen funnos vid denna tid 124 enskilda högre flickskolor med mer än 10 elever. I dessa undervisades tillsammans 10 351 elever, medan lärjungeantalet i de högre allmänna läroverken samma år — 1886 — var 14 491. I flickskolorna intogos elever på ett tidigare stadium ä n i goss-skolorna, vilka däremot — eftersom de förberedde till mogenhetsexamen — kvarhöllo sina lärjungar på ett senare åldersstadium, men jämförde man motsvarande åldersstadium a v gossar och flickor erhöll m a n ett antal av 7176 flickor mot 12 981 gossar. Enligt de kommitterade vore flickskolans bildningsmål mycket svårt att fastställa. Man ställde sig tveksam inför möjligheten att meddela de unga kvinnorna allt lör mycket kunskaper, samtidigt som man dock ville, a t t de skulle få en viss allmänbildning för sina framtida uppgifter som gifta kvinnor och mödrar. Emellertid vore ju även kvinnorna i vissa fall tvungna att själva försörja sig såsom lärarinnor och dylikt och behövde för den skull en högre utbildning. Gymnasieutbildning kunde dock ej anses lämplig eller särskilt önskvärd för unga kvinnor. Undersökningen utmynnade i ett positivt förslag, som bl. a. innefattade, att i 32 mindre städer samskolor borde u p p r ä t t a s för att minska statens kostnader för uppehållandet av såväl goss- som flickskolor, d ä r elevantalet ej beräknades bliva större, än att de båda kategorierna kunde sammanföras i en och samma skola. I 41 städer däremot borde flickskolor upprättas. Kommunerna skulle v a r a skyldiga att sörja för skollokaler, bid r a g a till l ä r a r n a s löner o. s. v.; likaså skulle vissa villkor angående skolavgifter uppfyllas för erhållande av statsbidrag. Detta förslag vann icke någon allmännare tillslutning; man ville ej upphäva de p r i v a t a flickskolorna u t a n föredrog att öka statens understöd — ett understöd, som vid 1896 års riksdag bestämdes till 200 000 kronor. Riksdagen satte likväl som villkor för statsunderstödets åtnjutande att kommun eller enskild donator skulle g a r a n t e r a skolan ett lika stort belopp som det den erhöll av statsmedel. Genom 1896 års beslut kan det första skedet i de p r i v a t a flickskolornas historia anses avslutat. I och med det ökade understödet till dessa skolor och de d ä r v i d fastade villkoren hade staten fått ett avsevärt inflytande

över de enskilda läroanstalterna, vilka därmed också förlorade en del av sin karaktär som privata skolor. Av vikt var även, att staten genom att giva understöd till de enskilda samskolorna uppmuntrade en skolform, för vilken den tidigare visat sig likgiltig. Föir att iörhindra uppkomsten av en mängd smärre samskolor på ett åldersstadium, svarande mot folkskolans, beslöt 1903 års riksdag, att endast vissa samskolor å orter, där läroverk för gossar ej funnos, skulle vara berättigade till statsunderstöd. Detta innebar likväl icke, att statsmakterna togo avstånd från samskolans princip. 1899 års skolkommitté, som år 1902 framlade sitt förslag till läroverkens omorganisation, hade i sitt betänkande även framlagt förslag till upprättande av samrealskolor, och den till 1904 års riksdag avlåtna kungl. propositionen i läroverksfrågan inneslöt också i sig förslaget om statssamskolors upprättande. Motiveringen för detta sistnämnda var huvudsakligen av ekonomisk art. Samskolor skulle upprättas i sådana samhällen, där det vore en misshushållning av medel att underhålla skilda skolor för gossar och flickor. Förslaget bifölls av riksdagen, även om man på flera håll inom kamrarna uttalade farhågor för den nya skolformen. Genom detta beslut öppnades för första gången tillträde för flickor till statens egna skolor på samma villkor som för gossar. Redan vid framläggandet av 1899 års skolkommittés förslag till läroverksorganisation hade röster höjts för att en på folkskolan byggd mellanskoletyp borde upprättas. Denna skulle liksom den 6-åriga realskolan leda till realskoleexamen men våra byggd ovanpå folkskolan i stället för vid sidan av densamma. Den skoltyp, som hitintills byggt på folkskolan som bottenskola, var den högre folkskolan, av vilken flera olika linjer funnos. Men staten, som 1907 hade utvidgat möjligheterna för högre folkskolor att erhålla understöd, gav endast bidrag till tvenne årsklasser av denna skolform, önskemålen gingo därför ut på, att detta hinder för studiernas fördjupande skulle undanröjas, så att de skolor, där allmänt medborgerlig bildning meddelades, skulle kunna föra fram sina elever till den 1904 för statens realskolor genomförda realskoleexamen, och vid 1909 års riksdag förverkligades dessa önskemål. Det bestämdes nämligen då, att skola, vilken ville åtnjuta anslag som kommunal mellanskola, skulle omfatta 4 årsklasser, vara byggd på folkskolans typ Litt. A, samt avse att bibringa sina elever den allmänt medborgerliga bildning, som genom realskoleexamen vitsordades. Genom upprättandet av de kommunala mellanskolorna hade flickorna fått ännu en möjlighet att vid sidan av gossarna kunna erhålla undervisning i skolor, vilka ej voro av enskild natur och där undervisningen meddelades kostnadsfritt eller mot en jämförelsevis låg terminsavgift. Och genom besluten om samrealskolor och kommunala mellanskolor hade staten erkänt sina skyldigheter beträffande flickornas undervisning på ett helt annat sätt än tidigare varit fallet.

Följderna av dessa å t g ä r d e r visade sig snart, och nedanstående tabell åskådliggör, hur gossar och flickor voro fördelade vid de högre skolorna å r 1912, alltså 8 år efter beslutet om flickornas tillträde till statens realskolor och 3 år efter beslutet om de kommunala mellanskolornas upprättande. Tab. 1. Antalet Skolform

Realskolan

elever

år

Flickskolan

1912 Gymnasiet

Summa

Gossar Flickor Gossar Flickor Gossar Flickor Högre allmänna läroverk . . . . Statens realskolor för gossar . . Statens sainrealskolor Kommunala mellanskolor . . . . Enskilda mellanskolor Högre flickskolor'-') Högre goss- och samskolor 2 ) . .

10 404 4 2:.3 1476 656 1228

Summa

19 074

6 236 x )151

2 596 253

16 640 4 404 2 614 1154 2 276 13 804 3112

7 425

44 004

1138 498 1046 35

13173 764

13 937

1057 2 682

') Elever på det kommunala gymnasiet. ) Elever i kindergarten och på det förberedande stadiet hava ej medräknats. Samtliga flickor i klasserna 1 — 8 hava räknats till flickskolan. 2

I statsläroverken undervisades således detta år inalles 23 658 elever, v a r a v 22 520 gossar och 1138 flickor. De enskilda läroanstalterna — enskilda mellanskolor häri medräknade — hade 19192 elever. A v dessa voro 3 358 gossar och 15 834 flickor. I tabellen hava ej de kommunala högre folkskolorna upptagits, emedan dessa äro av så växlande k a r a k t ä r , att det faller sig svårt att inordna deras elevmaterial i en tabell, som n ä r m a s t avser de a n d r a skolformerna. Då emellertid många av de under år 1912 existerande högre folkskolorna voro sådana, som hade för avsikt att övergå till kommunala mellanskolor, så snart tillstånd därtill kunde erhållas, k a n det v a r a av intresse att se, huru stort elevantalet var. Siffrorna avse dock h ä r hösten 1912 och ej våren, som fallet ä r med de övriga skolorna. Inalles undervisades i nyssnämnda skolor 1400 elever: 757 gossar och 643 flickor. S a m m a n r ä k n a s dessa med eleverna i de kommunala mellanskolorna finner man, a t t 1413 gossar och 1141 flickor eller tillsammans 2 554 elever funnos i de kommunala läroanstalterna år 1912. Jämför man siffrorna i ovanstående tabell med de uppgifter, som lämnades av 1885 års skolkommitté, visar det sig, att det a n t a l flickor, som åtnjöt högre undervisning, hade mer än fördubblats och att förhållandet i det närmaste var detsamma för gossarnas del. E n undersökning av förhållandena 10 år senare, då elevantalet i såväl

9 samrealskolor som kommunala mellanskolor hunnit stabiliseras, ger följ a n d e sammanställning: Tab. 2. Antalet

år

1922 Gymnasiet

Flickskolan

Realskolan

Skolform

elever

Summa

Gossar Flickor Gossar Flickor Gossar Flickor Höjrre allmänna läroverk . . Statens realskolor för gossar St/atens samrealskolor . . . . K o m m u n a l a mellanskolor . . Enskilda mellanskolor . . . .

13104 5 724 1730 4187 652

46 Högre goss- och samskolor 2 )

20 907 960

27 024

21867 Summa

1651 4 096 588

6 335

)93 12 1097 318

19 643 6 304 3 381 8 521 1254 22 050 4 156

8 439

65 309

6 521

»)18 J )60

x

J

)145 2

) Elever på det kommunala gymnasiet. ) K.lever i kindergarten och på det förberedande stadiet hava ej medräknats. Samtliga flickor i klasserna 1—8 hava räknats till flickskolan. 2

Det framgår av tabellen, att elevantalet i de högre skolorna under dessa 10 å r vuxit med n ä r a 50 % eller från 44 004 till 65 309 och att den ojämförligt största ökningen denna gång kommer på flickornas del. H u r en jämförelse med förhållandena å r 1912 i övrigt ter sig, visar nedanstående tabell, avseende elevantalet i de statliga, kommunala och enskilda läroanstalterna. Tab. 3. Antalet Läroanstalter

Gossar

Flickor

22 520 27 599 Statsläroverk 4 332 656 Kommunala skolor (exkl. högre folkskolor) 3 576 3 353 Enskilda skolor Summa 26 529 35 507

1138 498 15 839

1729 4189 23 884

23 658 1154 19192

29 328 8 521 27 460

17 475

29 802

44 004

65 309

34 067

45 404

72 744

1912 Tilläggas eleverna i högre folkskolorna erhållas talen

27 286

38 677

Som man finner h a r gossarnas antal, om ej de högre folkskolornas elever medräknas, ökats med 8 978 eller ungefär 34 %, flickornas antal däremot med 12 327 eller 70 %. Medräknas de högre folkskolorna bliva procenttalen 42 och 88 respektive. Den ojämförligt största ökningen kommer på de kommunala skolorna, d ä r antalet elever under dessa 10 år 6-dubblats.

10 Fördelningen av flickorna på de tre skolgrupperna ställer sig — uträknad i procent och med frånräknande av de högre folkskolorna —- på följande sätt. Tab. 4. Procentuella antalet flickor i

Å r

statsläroverk kommunala skolor

enskilda skolor

Summa

6,5

2,8

90,7

100,0

5,8

14,1

80,1

100,0

Medan antalet flickor i statsläroverken procentuellt sett minskat något, visar det sig, att de kommunala skolorna d r a g i t till sig en tämligen stor mängd flickor. De enskilda skolorna däremot hava under denna 10-årsperiod haft att r ä k n a med en relativ minskning av ungefär 10 %. Den ökade ström av flickor, som önska tillgodogöra sig högre skolundervisning, har alltså till stor del sökt sig till de kommunala läroanstalterna, vilka till skillnad från de övriga även äro belägna i smärre samhällen, där inga andra former av högre skolor finnas. Ökningen av lärjungeantalet i de kommunala mellanskolorna och de högre folkskolorna visar, att j ä m v ä l landsbygdens barn börjat söka sig till skolor, som meddela kunskaper utöver dem, som erhållas i folkskolorna. Den relativa mängden flickor i de olika skolformerna under dessa båda å r framgår av nedanstående siffror. Tab. 5. Procentuella antalet flickor år S k o l f o r m 1912

1922 Statens skolor realskolan gymnasiet

4,8

5,9 6,5 0,0

7,4 1,1

Kommunala skolor mellanskolor högre folkskolor

44,7 43,2 45,9

53,0 49,2 57,4

Enskilda skolor realskolan flickskolan gymnasiet

82,5 42,8 99,7 44,9

87,0 38,4 99,8 53,1

Alla skolor Alla skolor med undantag av högre folkskolor

39,9 39,7

46,8 45,6

Som en allmän slutsats kan dragas, att flickornas a n t a l i förhållande till mängden av gossar har vuxit snabbare inom alla skolformer. Det ä r

11 alltså ej endast ett större antal flickor — absolut taget — som undervisas i de högre skolorna år 1922 än å r 1912; även den relativa ökningen av flickornas mängd är större. Trots att flickorna till 80 % måste besöka de d y r a r e enskilda undervisningsanstalterna för att erhålla en högre undervisning, u t g ö r a de likväl år 1922 45,6 % a v hela antalet ungdomar, som undervisas på stadiet över det förberedande i de högre skolorna — detta om de högre folkskolorna undantagas; i annat fall är det motsvarande procenttalet 46,8. * Det u p p d r a g , som 1918 års skolkommitté erhöll, innefattade bl. a. också en revidering av den högre ilickundervisningen, som enligt departementschefens y t t r a n d e till statsrådsprotokollet gav anledning till berättigade i n v ä n d n i n g a r : »Kravet om beredande av lika möjligheter», säger departementschefen, »för all ungdom, manlig såväl som kvinnlig, att av samhället tillförsäkras den utbildning, som den individuella utrustningen medgiver och som medborgarskapet förutsätter såsom nödvändig, innesluter en djup och ofrånkomlig rättvisa. Den nuvarande ordningen låter sig eiter min uppfattning icke i längden försvaras; jag finner det därför önskvärt, att ändrade förhållanden h ä r u t i n n a n komma till stånd, och anser sålunda även nu berörda undervisningsfråga böra i sammanhang med prövning av motsvarande skolstadiums organisation i fråga om den manliga ungdomen upptagas till övervägande.» I sitt utlåtande beträffande ilickundervisningen hade kommissionen tydligen haft de ovan citerade orden för ögonen. Kommissionen föreslog nämligen, att flickorna skulle äga tillträde till alla de skolformer, där gossar undervisas, såväl realskolor som gymnasier och lyceer, samt att dessutom särskilda statliga skolor för flickor borde upprättas. De enskilda läroanstalter, där flickor förut undervisats, skulle övertagas av stat eller kommun, och endast ett begränsat antal skulle få kvarleva. Då samskolan syntes v a r a en god skolform, framhöll kommissionen vidare, och då även skäl av ekonomisk a r t talade för samläroverk, borde på varje ort, där läroverk skulle finnas, detta i första hand ordnas som samskola. Och eftersom det även vore statens plikt att bereda kvinnan möjlighet till avläggande av studentexamen, kunde detta på ett lämpligt sätt ske därigenom, att de manliga gymnasierna ombildades till samgymnasier. Skolkommissionens hemställan, att staten skulle taga sig an även flickornas undervisning, möttes med allmän tillfredsställelse, men åsikterna om hur detta lämpligen skulle kunna ske voro divergerande. De nya, år 1924 tillkallade sakkunniga för utredande a v svenska skolväsendets organisation funno för sin del, att ett omedelbart förstatligande av de enskilda flickskolorna vore praktiskt outförbart, men ansågo det tillika v a r a av betydelse, att möjligheter till gymnasiestudier bereddes flickorna, särskilt

12 med hänsyn till a t t kvinnornas tillträde till statstjänst hade blivit betydligt utvidgad. Även till statens realskolor borde flickorna äga tillträde i lika mån som gossarna — kanhända bäst i en för flickorna lämpad skolform och med i vissa fall längre utbildningstid. I motiveringen till den vid 1927 års riksdag framlagda kungl. propositionen uttalade departementschefen vissa farhågor för samundervisningens genomförande i läroverken och framhöll, att det huvudsakligen vore ekonomiska skäl, som talade för att gossar och flickor sammanfördes i gemensamma läroanstalter. E t t förstatligande a v flickskolan med samtidig indragning av privata skolor måste anses allt för betungande ur ekonomisk synpunkt och borde därför uppskjutas tills vidare. Det mål, mot vilket man skulle sträva, vore i departementschefens tanke att på varje ort, där statsläroverk funnes u p p r ä t t a t , bereda flickorna möjlighet att erhålla utbildning för respektive real- och studentexamen. Den företrädesrätt till platser i de statliga läroverken, som förbehölls de manliga eleverna, då flickor genom 1923 års riksdags beslut bereddes möjlighet a t t erhålla undervisning vid läroverkens gymnasier, borde borttagas och rätten för gossar och flickor bliva lika. Genom det beslut, som i skolfrågan fattades av 1927 års riksdag och som vidare utformades i samrealskolor, samläroverk, samgymnasier och högre allmänna läroverk för flickor, nådde frågan slutligen en lösning, och det bereddes flickorna möjlighet att på vissa orter i ungefär samma utsträckning som gossarna besöka statens läroverk. Det .närmaste resultatet av 1927 års riksdagsbeslut blev en stark ansvällning av antalet lärjungar i statens läroverk. Höstterminen 1927 var elevantalet i de högre skolorna, följande: Tab. 6. Antalet lärjungar vid de högre skolorna år 1927, fördelade på Skolform

realskolan gossar

Hösrre allmänna läroverk . . Statens realskolor för gossar Statens samrealskolor . . . . Kommunala mellanskolor . . Enskilda mellanskolor . . . . Högre flickskolor2) Högre goss- och samskolor 2 )

13 982 2 626 2 485 4 878 443

gossar

25 869

flickor

7 246

gymnasiet gossar

flickor

7 056

2 1158 316

8 531

2 005

65 474 i

x

20 816 1 003

21819 Summa

21453 2 626 3 926 10 610 858 21 978 | 4 023!

x

1397 5 442 407

= J

flickor

flickskolan

)41 )179 6

*)3 'Ull

) Elever på det kommunala gymnasiet. ) Elever i kindergarten och på det förberedande stadiet hava ej medräknats. Samtliga flickor i klasserna 1—8 hava räknats till flickskolan. 2

13 Ein jämförelse med tabellen från höstterminen 1922 visar en nedgång av antailet lärjungar vid statens läroverk med i runt tal 1300 — en lärjungeminskning, som jämväl, om man bortser från de kommunala mellanskolorn.a, drabbat övriga läroanstalter. Fiem år senare d. v. s. höstterminen 1932 har lärjungeantalet i de högre skolorna förändrats på följande sätt: Tab. 7. Antalet lärjungar vid de högre skolorna år 1932, fördelade på Skolform

gossar

flickor

4 098

6 632

5 238 4 307 380

gossar

flickor

. . . . 1 )13 446 • 2 671 Startens realskolor för gossar . . 5 389 Staltens samrealskolor 3 460 K o m m u n a l a mellanskolor . . . . 355 E n s k i l d a mellanskolor

H ö g r e allmänna läroverk

H ö g r e flickskolor3) K o m m u n a l a flickskolor H ö g r e goss- och samskolor 3 ) . .

gymnasiet

flickskolan

realskolan

gossar

flickor

14 689 2176 931

25 963 2 671 10 980 7 767 735 15 487 2176 4 039

17 796

8 295

3 054

69 818

1 325 26 646 14 023

Summa

)249

)104

*) Häri medräknade 48 elever på lycéet. 2 ) Elever på det kommunala gymnasiet. s ) Elever i kindergarten och på det förberedande stadiet hava ej medräknats. Samtliga flickor i klasserna 1—8 hava räknats till flickskolan.

I samtliga högre skolor har antalet lärjungar således ökats med 6,6 % eller från 65 474 till 69 818. Den största ökningen hava de statliga skolorna med ett tillskott av 2 197 gossar och 9 412 flickor. De kommunala mellanskolorna hava förlorat i det närmaste 3 000 lärjungar, medan statens samrealskolor vunnit omkring 7 000. Att de förra — trots de många mellanskolornas förstatligande — icke visa en starkare tillbakagång tyder på, att de dragit till sig elever från nya områden. Vad som emellertid mest intresserar i detta sammanhang är flickornas ställning. Deras successiva inträngande i statsläroverken åskådliggöres genom nedanstående tabell: Tab. 8. Antalet lärjungar vid statsläroverken

i r

Samtliga lärjungar

Flickor

Gossar

Hela antalet I procent Hela antalet I procent 1927 1928 1929 1930 1931 1932

28 005 28 487 29 519 32 045 35 770 39 614

26190 25 481 24 890 25 359 26 781 28 387

94 89,5 85 79 75 72

1815 3 006 4 629 6 686 8 989 11227

6 10,5 15 21 25 28

14 Som synes har flickornas ökning i antal varit avsevärd, utgörande mera än 2 000 i genomsnitt under de sista åren. Att gossarnas antal minskades under de första åren efter omorganisationen bör tillskrivas indragandet av de lägsta realskoleklasserna, d. v. s. den 6-åriga realskolans ombildning samt även gymnasiets omläggning från 4-årig kurs till 3-årig vid en del av statsläroverken. I de högre allmänna läroverken hava emellertid gossarna minskat i antal inom såväl realskolan som gymnasiet under hela denna period, säkerligen beroende därpå, att flickorna varit överlägsna vid konkurrensen om en del av platserna. Ser man på gymnasierna enbart, finner man samma snabba utveckling. Under de sista 20 åren har de kvinnliga gymnasieelevernas antal mer än tredubblats, och hur förhållandena tett sig, sedan statsläroverken öppnades för dem, framgår av tabellen här nedan. Tab. 9. Antalet flicl<or å gymnasiet under år 1912

Skolform

lating. realg. lating. realg. lating. realg. lating. realg. Statens

skolor

Kommunala

skolor

307 Enskilda skolor: högre flickskolor högre goss- och samskolor . . mellanskolor

519 124

77 129 2

1017 205 12

80 113

1092 244 2

66 72

733 269

61 100

Summa

20S

2 597

468 Procenttal

75,7

24,3

83,8

16,2

87,6

12,4

84,8

15,2

Flertalet av de flickor, som ämna avlägga studentexamen, hava enligt tabellen valt latinlinjen på gymnasiet. Proportionen mellan de kvinnliga eleverna på latin- och reallinjen har dock varierat under olika perioder, och för närvarande ser det ut, som om flickornas antal på reallinjen skulle undergå en relativ ökning. Jämföres antalet gymnasieelever med det totala antalet flickor i de högre skolorna under motsvarande år, som undersökningen i tab. 9 avser, får sammanställningen följande utseende: Tab. 10. Antalet flickor i samtliga högre skolor Å r

Hela antalet

Därav å gymnasiet i absoluta tal

i procent

17 470

4,9

29 727

5,1

2 005

6,45

34 873

3 064

8,7

15 Medan alltså år 1912 var 20:de kvinnliga lärjunge gick upp på gymnasiet, har man nu att räkna med, att i det närmaste var 10:de går den vägen. Detta innebär, att de flickor, som hava fallenhet för teoretiska studier, numera i större utsträckning, än vad förut varit fallet, avlägga studentexamen. Av detta följer också, att de unga kvinnorna mer och mer söka sig till universitet och högskolor samt till levnadsbanor, där studentexamen är kvalifikationen för erhållande av befordran. Genom flickornas tillträde till statsläroverken hava de privata högre flickskolorna fått vidkännas en mycket kraftig minskning av sitt lärjungematerial. Redan med hänsyn till borttagandet av den lägsta klassen i den egentliga flickskolan, som ju i vanliga fall är den största, hade man måst räkna med en nedgång i lärjungetalet på 12—15 %, men nu är minskningen den dubbla — från 21 974 till 15 483 — d. v. s. i det närmaste 30 %. År för år ter sig förskjutningen som följer: Tab. 11. Förskjutningen inom de högre beträffande Å r

lärjungetalets minskning

antal

1927 1928 1929 1930 1931 1932

flickskolorna,

skolor

lärjungar

absolut

procentuellt

84 84 83 81 79 73

21974 21495 20 631 19 555 17 274 15 483

479 864 1076 2 281 1791

2,2 4,1 5,2 11,6 10,3

Nedgången har således varit kontinuerlig och jämväl omfattat gymnasiet, där antalet elever under samma tid minskats från 1158 till 794. Huruvida denna förskjutning av lärjungar från de enskilda skolorna till statens läroverk kommer att fortgå, kan ej med säkerhet bedömas. En undersökning tyckes giva vid handen, att de högre flickskolornas lärjungeminskning i viss mån sammanhänger med den statliga skolform, som finnes tillgänglig för den kvinnliga ungdomen på orten — någonting som i sin tur är beroende av de respektive orternas storlek. I städer med samrealskolor befinner sig sålunda flertalet under avveckling, och det är väl endast en tidsfråga, när de återstående gå samma väg. I de 28 städerna med samläroverk har endast en av flickskolorna kunnat öka sitt elevantal (3 lärjungar), 7 hava övertagits av kommunerna, ett par hava likaledes för avsikt att övergå till kommunala flickskolor, två ligga under avveckling, och de återstående 16 hava en minskningsprocent av följande utseende: Vånskningsprocent

Under 20 2 0 - 2 5 2

25—30 30—35 35—40 4 0 - 4 5 3

3 Över 45 1

16 En reducering av elevantalet med tredjedelen eller därutöver är alltid kännbar, och tecken tyda på att ännu flera av de här nämnda skolorna så småningom komma att övertagas av kommunerna. Däremot förefaller det, som om de högre flickskolorna i sådana städer, där det antingen upprättats statliga samgymnasier eller högre allmänna flickläroverk — tills vidare åtminstone — icke skulle vara hotade till sin existens. Att en skola i Malmö nedlagts, två enskilda flickskolor i Örebro förenats till en kommunal flickskola samt två skolor i Hälsingborg befinna sig under sammanslagning, jävar icke omdömet i sin helhet. Det namnes här ovan, att vissa högre flickskolor antingen övertagits eller komma att övertagas av kommunerna, d. v. s. förvandlas till kommunala flickskolor. Sedan denna nya skoltyp upprättades vid 1928 års riksdag, har den huvudsakligen haft sin rekrytering genom förutvarande högre flickskolor. Den räknar för närvarande ett tiotal skolor med 2176 lärjungar, och ingår således som en av de faktorer, vilka vålla decimeringen bland de enskilda skolorna. Summerar man samman det väsentliga av det förut nämnda, finner man, att ungefär hälften av de elever, som numera besöka de högre skolorna, äro flickor. I våra statliga, kommunala och enskilda skolor funnos de höstterminen 1932 till ett antal av icke mindre än 34 873. Hälften av dessa åtnjöto enskild undervisning, tredjedelen statlig och ungefär en sjättedel kommunal. År 1927 undervisades mer än två tredjedelar av flickorna i enskilda skolor, en dryg sjättedel på kommunens bekostnad och endast 6 % åtnjöto undervisning i statens skolor. Förskjutningen framgår tydligare av nedanstående tabell. Tab. 12. Procentuell fördelning av flickorna på Å r

1927 1932

statliga skolor

kommunala skolor

enskilda skolor

5,8 32,2

17,9 18,6

76,3 49,2

Tabellen behöver egentligen icke några kommentarer. Det är visserligen så, som förut nämndes, att inga bestämda slutsatser kunna dragas för framtiden, men utvecklingstendensen är omisskännlig. Medan flickorna i ökade skaror strömma till den högre undervisningens statliga och kommunala anstalter, se de privata skolorna sina elever starkt minskas i antal; detta kan ej innebära någonting annat, än att staten och kommunen inom en framtid, som tyckes ligga tämligen nära, komma-att helt övertaga ansvaret för såväl flickornas som gossarnas undervisning.

II. Högre lärarinneseminariet och dess organisation. i. Statens högre lärarinneseminarium, som närmast har till uppgift att utbilda lärarinnor för de högre flickskolorna, erhöll sin nuvarande organisation genom kungl. brev av den 21 april 1911. Dess reglemente däremot d a t e r a r sig från den 2 december 1905. Högre lärarinneseminariet består av en obligatorisk studiekurs och en valfri fortsättningskurs. Den obligatoriska kursen, som är 3-årig, omfattar en lägre allmänbildande 1-årig avdelning samt en 2-årig högre kurs, där eleverna h a v a tillfälle a t t bedriva specialstudier i de ämnen, i vilka de själva såsom lärarinnor skola meddela undervisning. Vid sidan av den teoretiska undervisningen skall seminariet jämväl praktiskt utbilda sina elever för deras lärarinneverksamhet, och för den skull är med seminariet sedan å r 1864 förenad en övningsskola, Statens normalskola för flickor. Denna normalskola består för n ä r v a r a n d e — efter beslutet vid 1927 års riksdag — av en 7-klassig flickskola, byggd i överensstämmelse med planen för den kommunala flickskolan, en 4-klassig realskola samt en 6-klassig folkskola. För att bliva antagen till elev i seminariets lägsta klass fordras, att den sökande fyllt 18 år eller uppnår denna ålder innan kalenderårets slut samt att med godkända betyg hava genomgått de skriftliga och muntliga inträdesproven. Som grund för dessa prov ligga de kunskaper, som förvärvas i flickskolor med så kallad normalskolekompetens. Högre lärarinneseminariet har under sin utvecklingsgång att uppvisa en rad av växlande organisationsförslag. Det började sin verksamhet den 1 oktober 1861, sedan Kungl. Maj:t i december året innan förordnat en direktion för »Kongl. Seminarium för bildande av lärarinnor». Under de tre första åren av seminariets verksamhet voro varken reglemente eller undervisningsplaner fastställda. Eleverna fingo själva välja, vilka ämnen de ville studera, och kurserna voro avsedda att fullbordas på två år. Någon bestämd begränsning av elevantalet i varje årskurs synes ej hava förekommit och någon övningsskola fanns ej heller till att börja med; för att eleverna skulle få någon praktisk lärarutbildning, fingo 12 flickor från Klara folkskola, komma till seminariet vissa t i m m a r varje dag för att där undervisas. Den 30 juni 1864 framlade direktionen förslag till såväl stadga som regle2

18 mente. I den motivering, som medföljde förslaget, finner man, att direktionen — vad anginge undervisningens anordning i det hela — ansett det nödigt att ge denna en fastare och mera bestämd form. Den vidsträckta frihet i valet av läroämnen, som hittills varit seminariets elever medgiven vid deras studier, kunde icke anses v a r a fördelaktig. Den skulle medföra en allt för stor ensidighet i elevernas utbildning, och för den unga flickan kunde det dessutom v a r a svårt »att med säkerhet kunna bedöma sina anlags s t y r k a och riktning». Direktionen hade därför ansett följande synpunkter böra vid undervisningens ordnande bliva bestämda: »1. att eleverna skola i främsta rummet inhämta, vad som är för deras utveckling och bildning viktigast och på s a m m a gång för lärarinnekallets utövande nödvändigast; 2. att det kunskapsmått, som av alla elever u t a n undantag fordras, ma bestämmas så, a t t det uta.n fara för överansträngning kan inläras; samt 3. a t t de elever, som äga mer än vanliga anlag eller särskild fallenhet för något visst studium, må vid Seminarium äga tillgång till särskild undervisning för att sålunda k u n n a dels i de ämnen, som redan ingå i den obligatoriska lärokursen, utvidga sina insikter utöver det i dens a m m a bestående omfång, dels ock förvärva kunskaper i andra ämnen, som stå i det sammanhang med kvinnlig bildning, att de kunna i Seminariets läroplan upptagas». De obligatoriska ämnena blevo därför enligt förslaget de på denna tid vanliga skolämnena, alltså bl. a. och nästan framför allt de tre moderna språken, vilkas studium direktionen ansåg v a r a särskilt nyttigt för övande av tankeverksamheten. Då fackundervisning endast tycks hava förekommit i flickskolans högsta klasser vid denna tid, och för övrigt av direktionen för seminariet ej ansågs nyttig, borde lärarinnan, då hon gick ut från seminariet, i stället hava insikter i alla skolämnen. För att tillmötesgå vissa skolors k r a v på fackligt utbildade lärarinnor skulle dock valfri undervisning kunna meddelas. Enligt detta förslag, som av Kungl. Maj:t godkändes den 6 augusti 1864, var undervisningen fördelad på trenne årsavdelningar, och för att bliva antagen som elev fordrades att h a v a fyllt 17 å r samt a t t hava genomgått de prov, som voro stadgade. Förslaget i fråga var emellertid ej enhälligt, det åtföljdes av ett särskilt yttrande, d ä r reservanten bestämt vände sig såväl emot att det stora flertalet ämnen gjorts obligatoriska, som mot den svaga och underordnade ställning de matematisk-naturvetenskapliga ämnena hade fått sig anvisade. Man kunde säkerligen r ä k n a med, att den allmänbildning, som eleverna vid sitt inträde i seminariet ägde, vore så pass god, att en obligatorisk k u r s i samtliga skolämnen ingalunda vore av nöden. Den första s. k. allmänbildande årsavdelningen kunde därför bortfalla och seminariet göras 2-årigt med valfria ämnen. Reservanten talade vidare v a r m t för att

de naturvetenskapliga ämnena borde få en starkare ställning; de ägde enligt hans mening ett utomordentligt bildningsvärde icke minst genom den åskådningsundervisning, som i dessa ämnen kunde bedrivas. Det dröjde ej länge, förrän planer på en omorganisation av seminariet uppstodo, och inom ett decennium hade Kungl. Maj:t a t t pröva icke mindre ä n två n y a dylika omorganisationsförslag, som båda blivit uppgjorda av direktionen. Det första bär d a t u m den 15 september 1876 och det a n d r a den 24 september 1881. Enligt förslaget av 1876 skulle seminariet omfatta 4 årsavdelningar, av vilka 3 skulle v a r a obligatoriska och den 4: de valfri. Seminariets ändamål, framhöll direktionen, »vore att bilda lärarinnor — vilket ju också dess n a m n antydde. Men härmed kunde icke menas att bilda lärarinnor för folkskolan eller för småbarnsskolan eller för anställning i enskilda familjer, d ä r för flickor en bildning önskas, som endast i mindre m å n höjer sig över folkskolans. Av seminariet måste fordras något mera, för vars bestämmande likväl, då staten icke ordnat läroverk för den kvinnliga ungdomen, icke kan finnas a n n a t mått, än de kunskaper vilka ingen bildad kvinna efter tidens föreställning kan sakna, och vilka de från seminariet u t g å n g n a eleverna således måste kunna meddela blivande lärjungar.» Den blivande l ä r a r i n n a n borde således ha solida kunskaper i alla till elementarbildningen hörande ämnen. I den gamla tvistefrågan om fackutbildningen vidhöll direktionen sin ståndpunkt från 1864. De förkunskaper, eleven vid sitt inträde i seminariet ägde, vore allt för svaga, för a t t man på dem skulle k u n n a bygga en utbildning i enbart specialämnen. Men direktionen förbisåg icke vikten av att elev, som hade för avsikt att söka anställning såsom föreståndarinna eller l ä r a r i n n a på högre stadiet i en flickskola och som därför önskade större specialkunskap i den ena eller den andra gruppen av läroämnen, kunde beredas tillfälle a t t få denna sin önskan uppfylld. Det var närmast ur denna synpunkt som den 4:de årskursen hade föreslagits. Enligt förslaget av 1881 skulle seminariet omfatta endast 3 årsavdelningar, av vilka de två lägsta skulle ägnas åt elevernas allmänbildning, medan den 3:dje avdelningens uppgift skulle v a r a att »under ledning till självstudier föra eleverna till en djupare insikt i n å g r a närbesläktade läroämnen». I de två lägsta avdelningarna skulle alla ämnen på något undantag n ä r v a r a obligatoriska; i tredje avdelningen åter skulle elev — vid sidan av pedagogik och hälsolära — begagna undervisningen i så många besläktade läroämnen, att undervisningstimmarna i dessa uppgingo till minst 10 per vecka. Det nya förslaget vilade på den enligt direktionen riktiga grundtanken, att seminariet icke endast borde meddela en obligatorisk undervisningskurs för att befästa och utvidga en förut inhämtad allmänbildning,, u t a n

jämväl en valfri sådan, genom vilken ämneslärarinnor för de högre flickskolorna skulle kunna utbildas. Det röjde ett ökat inflytande från kollegiets sida, som redan år 1875 hade framställt ett liknande förslag, och innebar på sätt och vis en återspegling av de stora framsteg, som de högre flickskolorna i riket gjort under de sist gångna tio åren och som bl. a. haft den följden, att inträdessökande till seminariet »visat sig innehava alltjämt större och jämnare kunskaper». Intetdera av de nämnda organisationsförslagen vann Kungl. Maj:ts bifall. I dess ställe infördes under 1890-talet på direktionens initiativ vissa partiella förändringar — exempelvis en valfri fjärde årskurs för utbildning av facklärarinnor — på samma gång som valfriheten med avseende på såväl läro- som övningsämnen väsentligen utvidgades. Därigenom blevo grundtankarna i organisationsförslagen av 1876 och 1881 i stor utsträckning förverkligade. Från och med 1895 höjdes dessutom minimiåldern för inträdessökande från 17 till 18 år. De nu nämnda förändringarna voro emellertid endast försök, i huvudsak ämnade att förbereda den mera fullständiga reform, som blev allt behövligare, då seminariet trots allt ännu arbetade efter den 1864 stadfästa planen. Anledningen till att man i det längsta skjutit på den nödvändiga reformen, sammanhängde med seminariets och normalskolans byggnadsfråga. Med hänsyn till seminariets dåliga tillgång på lokaler, fann man det svårt att utvidga och modernisera dess kurser. År 1899 — exempelvis — framhölls det, att utrymmet inom normalskolan var så trångt, att varje seminarieelev ej hade tillfälle att giva mer än 15 övningslektioner under de år, hon bedrev sina studier. Efter grundliga förberedelser framlade seminariets rektor år 1905 ett förslag till omorganisation, som ytterligare överarbetades av en av kollegiet tillsatt 5-mannakommitté. Enligt detta förslag borde seminariet göras 4-årigt. Det skulle bestå av en lägre allmänbildande och en högre fackutbildande avdelning. Båda skulle vara 2-åriga. Den lägre skulle således övervägande ägnas åt en förstärkning av elevernas allmänbildning samt utgöra »den breda bas», på vilken de två följande årens fackkunskaper kunde bygga, medan den högre — i förslagets ordalag — skulle hava till uppgift »att under ledning till självständiga studier föra eleverna till grundligare insikt i ett fåtal ämnen» samt »att bibringa eleverna en praktisk utbildning för lärarinnekallet». Den höjda inträdesåldern och flickskolornas förbättring gjorde, att man hade en annan och säkrare grund att bygga på, än vad tidigare varit fallet, vartill kom, att sedan de vid högre lärarinneseminariet utbildade lärarinnorna år 1904 fått tillträde till statens samskolor, det också av dem måste krävas en bättre fackutbildning, än den seminariet med sin dåvarande organisation kunde giva. I maj 1908 överlämnade skolöverstyrelsen till Kungl. Maj: t sitt eget för-

21 slag ttill omorganisation av högre lärarinneseminariet. Det överensstämde i huv udsak med kollegiets här ovan nämnda, men innebar en något större valfrihet i de båda lägsta årskurserna. I den proposition angående semin a r i e t s omorganisation, som avläts till 1909 års riksdag, ställde sig departementschefen något tveksam om lämpligheten av att förlänga studietiden vid seminariet med ett helt år, men med hänsyn till att de seminariebildade l ä r a r i n n o r n a skulle v a r a skickade att meddela undervisning av i h u v u d s a k samma art som de lärare, vilka avlagt filosofisk ämbetsexamen, hade han låtit denna tvekan fara. Då man dessutom vid samma tid begärd© höjda löner för lärarinnorna vid de enskilda och kommunala skolorna, vore det ej mer än rimligt, att m a n även skärpte fordringarna på deras utbildning. V i d behandlingen av ärendet i statsutskottet avstyrktes omorganisationen. Dels ansåg man, att de från seminariet utexaminerade lärarinnorna visat sig dugliga i sitt arbete och säkerligen också i framtiden komme a t t på ett tillfredsställande sätt kunna fylla de krav, som ställdes på dem, och dels strede en förlängning av kurserna från 3- till 4-åriga mot de riktlinjer, som under denna tid följdes i pedagogiskt hänseende; man strävade nämligen allmänt att genom begränsning och omläggning av kurserna söka undvika en onödig förlängning av studietiden. Den fara för överansträngning, som kollegiet ansett hota, därest kurserna gjordes 3-åriga, ville statsutskottet ej heller tillmäta någon betydelse vid frågans avgörande. Men en bestämd olägenhet med detta förslag vore, att det avsevärt skulle fördyra studierna för seminariets elever. Vid sidan av detta framhölls, att särskilt de naturvetenskapliga ämnena bättre behövde tillgodoses inom seminariet, än vad hittills v a r i t fallet. Utskottet föreslog därför, a t t den lägre kursen skulle göras ettårig och den fackutbildande tvåårig samt att det fjärde frivilliga läsåret allt fortfarande borde bibehållas. Riksdagens beslut i frågan fattades i enlighet med utskottets förslag. Under loppet av år 1909 utarbetade seminariets kollegium på uppdrag av skolöverstyrelsen ett nytt förslag, i vilket man följde de direktiv, som årets riksdag hade givit. Det nya förslaget upptogs av skolöverstyrelsen OQII Överlämnades den 17 november 1909 till Kungl. Maj:t, Skolöverstyrelsen synes tämligen motvilligt hava a v s t å t t från sin och kollegiets plan på ett 4-årigt seminarium men framhåller, a t t därest avkortning måste ske, det i så fall vore b ä t t r e att minska på den allmänbildande avdelningens längd än på fackkurserna. »Den svaga fackutbildningen», heter det, »har länge med rätta ansetts som den väsentligaste bristen i Högre lärarinneseminariets gamla organisation», överstyrelsen påpekar därjämte, att det är i fråga om teoretiska specialkunskaper, som de från seminariet u t g å n g n a lärarinnorna vid de högre flick- och samskolorna lämna en del övrigt a t t önska.

22 Det av skolöverstyrelsen framlagda förslaget till organisation fastställdes den 21 april 1911 av Kungl. Maj:t och är, som i början framhölls, alltjämt gällande. I stort sett kan man säga, att högre lärarinneseminariets utveckling, sådan den föreligger i nya reglementen och förslag till nya, återspeglar den svenska flickskolans utveckling. Det betonades från början, att seminariets uppgift ej var att utbilda lärarinnor för folkskolan eller småskolan eller för enskilda familjer utan för de elementarläroverk för den kvinnliga ungdomen, som redan funnos landet runt eller efter hand komme att upprättas genom kommuners eller enskildas försorg. Målet för den kvinnliga bildningen då för tiden var svårt att fastställa, och kunskapsfordringarna torde väl ej i allmänhet hava varit av någon större omfattning. »Ett minimum av undervisningsskicklighet och insikter i alla till elementarbildningen hörande ämnen» var emellertid nödigt för alla flickskolans lärarinnor, och detta minimum ansågs därför i första rummet vara seminariets uppgift att meddela. Man måste hava detta i minnet för att rätt förstå innebörden av den strid mellan obligatorisk undervisning och valfrihet, som redan från början möter. Valfriheten skulle enligt seminariedirektionens mening år 1864 i främsta rummet medföra den olägenheten, »att seminariet, vars ändamål var att bilda lärarinnor men ej utan avseende på detta syfte bereda dem, som så önska, tillfälle till undervisning i särskilda kunskapsgrenar, därigenom äventyrar att helt och hållet förfela sin bestämmelse». Men kravet på en högre kunskapsnivå för flickskolans vidkommande steg undan för undan och därmed också kravet på en bättre lärarinneutbildning. Ännu på 1870-talet ansåg man sig från direktionens sida böra betona, att uppgiften för en lärarinna på den elementära undervisningens område måste vara, »att hon kan övertaga undervisningen i de flesta, om icke alla ämnen, och om även detta syfte icke till fullo kan uppnås, hindrar detta icke, att det bör fasthållas såsom mål». Men samtidigt förklarade man sig, såsom förut relaterats, icke förbise vikten av, »att om elev har för avsikt att söka anställning såsom föreståndarinna eller lärarinna på högre stadiet i en flickskola och därför önskar vinna en större vana vid undervisning och lärjungars behandling, eller en större specialkunskap i den ena eller andra gruppen av läroämnen, än som kan komma samtliga elever till del, tillfälle att få denna önskan uppfylld må vara henne inom läroverket berett». Från och med läsåret 1885—86 blev det därför också medgivet elever i tredje avdelningen, som så önskade, att genom tentamina för de respektive ämnenas lärare ådagalägga insikter på speciella områden av något särskilt läroämne. Då emellertid dessa fackstudier vid sidan av den obligatoriska kursen icke sällan ledde till överansträngning, ersattes nämnda anordning år 1891 med den s. k. valfria fjärde årskursen för utbildning av facklärarinnor.

23 Viid sidan av de stora framsteg, som de högre flickskolorna under årens lopp) gjorde och som icke minst röjde sig därutinnan, att de inträdessökande till seminariet företedde en allt högre allmänbildning, var det änniu en omständighet, som stärkte kravet på en än större fackutbildning. Fram början och i vanliga fall var det så, att de från seminariet utgångna l ä r a r i n n o r n a omhänderhade flickskolans lägre och mellersta klasser, medan undervisningen på de högre stadierna sköttes av lärare vid de allm ä n n a läroverken. Då dessa endast kunde ägna en ringa del av sin tid åt flickskolan, blev följden å ena sidan ett oproportionerligt stort antal lärarkraffter och den andra och viktigare en sönderdelning av ämnena, som ur m å n g a synpunkter icke kunde v a r a önskvärd. E n omdaning av seminariet, som gåve specialiseringen större utrymme, skulle u t a n tvivel, menade man, r å d a bot på olägenheterna. Därför var huvudtanken i den omorganisationsplan, som framlades å r 1905 och som väl är den bäst genomtänkta av alla, att begränsa den obligatoriska kursen, som övervägande skulle hava till uppgift att förstärka elevernas allmänbildning, och i stället skapa en högre, t v å å r i g kurs, som helt skulle ägnas åt elevernas teoretiska och praktiska fackutbildning. Erfarenheten från den valfria fjärde kursen hänvisade alldeles bestämt på nödvändigheten a t t göra fackutbildningskursen t v å å r i g , om den skulle k u n n a i n r y m m a det önskade antalet studieämnen och dessutom tillgodose den praktiska utbildningen. Det problem, som i n ä r v a r a n d e stund föreligger i fråga om högre lärarinneseminariets omorganisation, är detsamma, som vi sett ständigt återkomma: att söka anpassa lärarinneutbildningen efter de högre läroanstalt e r n a s krav. Det äldre, något svävande ändamålet med den högre flickskolans undervisning har i v å r a dagar i det stora hela mist sin betydelse. Utbildningen i alla v å r a högre läroanstalter har allt mer måst t a g a sikte på bestämda samhälleliga uppgifter. Det blir under sådana omständigheter seminariets uppgift att inom sitt verksamhetsområde ställa för arbetet väl kvalificerade lärarinnor till förfogande. 2. I och med det högre skolväsendets genomgripande omdaning genom 1927 års skolreform blev frågan om seminariets organisation åter aktuell. A. År 1928 anbefallde Kungl. Maj:t skolöverstyrelsen att avgiva förslag till sådana ändringar av seminariets organisation, som av den n y a läroverksstadgan kunde föranledas. I n n a n överstyrelsen gick a t t fullborda sitt uppdrag, anmodade den rektor vid seminariet att efter kollegiets hörande inkomma med yttrande i ärendet. I d e t t a yttrande, som förelåg den 6 juni 1929, erinrade seminariets rektor till en början därom, att genom den senaste skolreformen n y a och vidare verksamhetsområden öppnats för de från

24 seminariet utbildade lärarinnorna genom inrättandet a v ämneslärarinnebefattningar vid de allmänna läroverken. Det vore icke minst från denna synpunkt av vikt, att en omorganisation av seminarieutbildningen kunde företagas, som gjorde de blivande lärarinnorna än mer skickade att fylla sina viktiga uppgifter. Det önskemål, som därvid i främsta rummet inställde sig, vore en omläggning av utbildningen från 3- till 4-årig, så a t t seminariet komme att omfatta 4 obligatoriska årsavdelningar. Seminariets kollegium hade såväl i skrivelse av den 14 maj år 1908 till dåvarande överstyrelsen för rikets allmänna läroverk som i sitt yttrande av den 22 februa r i år 1923 över skolkommissionens betänkande föreslagit inrättandet av en fjärde obligatorisk årskurs. Härigenom skulle en påtaglig brist i utbildningen kunna undanröjas. Svagheten i den hittillsvarande organisationen vore nämligen de teoretiska studiernas och de praktiska undervisningsövningarnas v a r a n d r a hindrande trängsel. Eleverna hade i regel icke h u n n i t tillägna sig tillräckliga kunskaper, innan de själva fingo undervisa i sina fackämnen. Den knappa tiden medgav ej heller auskultering och övningsundervisning i den omfattning, som erfordrades för elevernas praktiska utbildning. Planen för arbetets anordning vid en 4-årig utbildning skisserades av rektor på följande sätt: Under första året förberedande, allmänbildande studier, andra och tredje åren fackstudier. Det praktiska undervisningsarbetet skulle påbörjas i tredje avdelningen men huvudsakligen förläggas till det fjärde året. Föreläsningar och övningar i fackämnen skulle v a r a avslutade under det tredje året, men tillfälle beredas eleverna att i fjärde avdelningen avsluta sina teoretiska studier med ten tamina. Den ifrågasatta omorganisationen skulle icke behöva medföra n å g r a väsentligen ökade kostnader för statsverket, då m a n icke förutsatte någon egentlig ökning i föreläsningarnas eller lektionernas antal. Den enda utökning, som rektor för sin del i likhet med kollegiet ville föreslå, vore införandet av psykologi som fackämne i högre kursen till ett timantal av 4 föreläsningar i veckan (2 i avd. I I och 2 i avd. I I I ) på grund av detta ämnes förekomst på den kommunala flickskolans schema. De förändringar av organisatorisk art, som i övrigt kunde komma i fråga, gällde huvudsakligen följande moment: inträdesproven, ämneskombinationerna och övningsundervisningen. E n viss omläggning av inträdesprövningarna vid seminariet betingades av den förändring i de högre flickskolornas organisation, som i n t r ä t t genom införande a v den 7-åriga kommunala flickskolan. Man torde k u n n a vänta, a t t största delen av de 8-åriga flickskolorna inom kort komme att organiseras enligt Kungl. Maj:ts nyss utfärdade stadga för kommunala flickskolor. Då elevmaterialet vid seminariet till större delen rekryteras från de högre flickskolorna, måste inträdesfordringarna till seminariet på g r u n d h ä r a v anpassas efter dessa n y a förhållanden. I anslutning till den ämnesspecialisering och linjeuppdelning, som inträtt i flickskolans högsta klasser, föreslog rektor

25 — jäimväl detta i likhet med kollegiet — att de skriftliga proven skulle omfatta antingen svenska och två främmande språk eller svenska, ett främimande språk och matematik. Den muntliga examen borde omfatta 6 ämnen mot nuvarande 8, nämligen dels de tre, vari skriftliga prov avlagts, dels därjämte tre ur vissa ämnesgrupper. För godkännande av examen ansågs böra krävas minst betyget godkänd i vart och ett av dessa ämnen. I de uteslutna ämnena skulle fordras godkända avgångsbetyg från högre flickskola eller annat däremot svarande betyg, som av rektor och vederbörande lärare godtoges. Varje inträdessökande borde uppvisa kunskaper i samtliga tre språk. Beträffande ämneskombinationerna framhöll rektor nödvändigheten av dels en viss begränsning av antalet ämnen, som skulle studeras i första avdelningen, dels ett homogenare urval av de ämnen, som skulle göras till föremål för fackstudier i de följande avdelningarna. I förra avseendet föreslogs, att antalet av de ämnen, som skulle utgöra elevernas studiekurs i första avdelningen, skulle fixeras till 8 (mot 9 enligt dåvarande ordning), i det senare att ämneskombinationerna i fackstudierna skulle anpassas efter dem, som gälla för lärartjänster vid de allmänna läroverken. Härvid uttalades bl. a. önskemålet, att den hittillsvarande tvångskombinationen litteraturhistoria-konsthistoria skulle upplösas och vartdera ämnet kunna göras till föremål för fackstudier oberoende av varandra. Vad slutligen anginge övningsundervisningen underströk rektor nödvändigheten av att seminariets elever sattes i tillfälle att vinna erfarenhet icke blott som hittills om flickors undervisning och fostran utan även om gossars. Till lösning av frågan — då normalskolan icke ansågs lämplig att mottaga gossar — föreslogs samarbete med någon samskola i Stockholm, dit någon del av seminarieelevernas auskultering och övningslektioner kunde förläggas. Dock ansågs ett dylikt arrangemang kunna medföra vissa kostnader för statsverket. I sitt yttrande har rektor därjämte behandlat normalskolans organisation. Då detta ärende emellertid genom Kungl. Maj:ts nådiga brev av den 13 maj 1932 blivit avgjort, torde någon redogörelse för organisationsförslaget ej vara erforderlig. B. Den 10 december 1930 överlämnade skolöverstyrelsen sitt förslag till omorganisation av högre lärarinneseminariet och därmed förenade läroanstalter till Kungl. Maj:t. Häri ingick överstyrelsen inledningsvis på en utförlig motivering för högre lärarinneseminariets fortsatta existens som utbildningsanstalt. Den erinrade om att seminariet obestridligt »genom sin utbildning av ämneslärarinnor gjort en betydande insats för utvecklingen av vårt lands undervisningsväsen, särskilt med hänsyn till den högre flick-

26 undervisningen men jämväl för tillgodoseende av lärarbehovet vid kommunala mellanskolor, högre folkskolor och samskolor». Visserligen hade röster höjts för en avveckling av seminariets verksamhet i vad den avsåge utbildning av ämneslärarinnor på grund av den starka ökning av antalet kvinnliga läraraspiranter, som utbildats vid universitet och högskolor. Överstyrelsen ansåg sig emellertid för sin del icke k u n n a ansluta sig till uppfattningen, att all högre lärarutbildning borde v a r a förlagd till universitet och högskolor jämte provårsläroverk. Seminariet borde enligt överstyrelsens mening bibehållas huvudsakligen av administrativa och pedagogiska skäl, å ena sidan med hänsyn till behovet av utbildade ämneslärarinnor och å andra sidan med hänsyn till rent pedagogiska förhållanden. Efter a t t hava framlagt en undersökning av lärarinnebehovet vid de högre skolorna, för vilken de sakkunniga redogöra i a n n a t sammanhang (kap. 5), övergår överstyrelsen att behandla de skäl av pedadogisk art, som talade för seminarieutbildningens bibehållande. Det hade från olika håll vitsordats, att de seminarieutbildade lärarinnorna, vilkas verksamhet huvudsakligen varit förlagd till de högre flickskolorna, utfört »ett gott och värdefullt arbete i vårt undervisningsväsens tjänst». Den höga uppskattning, som kommit de enskilda högre flickskolorna till del, vore i väsentlig mån dessa lärarinnors förtjänst. F r å n de senare årens offentliga diskussioner om det svenska skolväsendets organisation kunde åtskilliga gynnsamma uttalanden om seminarieutbildningens värde påvisas. Sålunda hade 1918 års skolkommission i sitt betänkande (I: 426) bl. a. hävdat, att densamma dels medgåve en »grundlig praktisk-pedagogisk utbildning, förv ä r v a d under ett flerårigt, parallellt med studierna bedrivet arbete i skolans olika klasser», dels i sin helhet vore mer direkt i n r i k t a d på lärarkallet, i vilka båda hänseenden den kunde tillerkännas ett visst företräde framför utbildningen vid akademier och provårsanstalter. Även riksdagen hade uttalat sitt erkännande åt seminarieutbildningen. Riksdagen hade t. ex. å r 1928 i samband med en anslagsfråga understrukit de seminarieutbildade lärarinnornas betydande insats för upprätthållande av »den höga pedagogiska standard», som med r ä t t a tillskrivits den högre flickskolan, och på grund h ä r a v gjort ett principiellt uttalande rörande dessa lärarkrafters framtida användning vid de kommunala flickskolorna. Den utveckling, som ägt r u m vid de kommunala mellanskolorna, där vid konkurrens om lärartjänster i regel de akademiska meriterna ansetts böra givas företräde, vore enligt riksdagens mening ingalunda önskvärd i fråga om den kommunala flickskolan. Denna skoltyp vore i fråga om både bildningsmål och arbetsformer en direkt a r v t a g a r e till den högre flickskolan, och det vore därför enligt riksdagens mening av vikt, att den lärarkategori — de seminarieutbildade l ä r a r i n n o r n a — som så verksamt bidragit till flickskolans höga pedagogiska s t a n d a r d i så hög

gratd som möjligt reserverades för den kommunala flickskolans behov. Riksdagen hade därför för sin del uttalat önskvärdheten av att vid tillsättning av ordinarie ämneslärartjänster vid kommunala flickskolor berättigad hänsyn toges till denna skoltyps speciella krav. Sålunda borde vid eventuell konkurrens mellan en seminarieutbildad och en akademiskt utbiildad lärarinna den förras utbildning icke »under alla förhållanden» utan vidare skjutas åt sidan till förmån för den senares akademiska examen, utan i detta fall berättigad hänsyn tagas »till de vid lärarinneseminariet förvärvade lärarmeriterna». I Kungl. Maj:ts stadga för kommunala flickskolor hade också i anslutning härtill bestämts, att vid tillsättning av tjänster och bedömande av sökande med olika utbildning skäligt avseende skulle fästas vid den omständigheten, att den vid högre lärarinneseminarium meddelade lärarutbildningen vore särskilt inriktad på läroanstalter av den typ, som företräddes av den kommunala flickskolan. Slutligen framhöll överstyrelsen värdet av att även vid andra skolformer äga tillgång till seminarieutbildade lärarinnor. Det vore nämligen från allmän pedagogisk synpunkt fördelaktigt att till skolornas förfogande kunna ställa lärarkrafter, »som företräda olika slag av pedagogisk utbildning och vilkas pedagogiska inställning därigenom blivit i viss mån olikartad», överstyrelsen ansåg sig med hänsyn till ovan anförda synpunkter bestämt böra yrka på seminarieutbildningens fortbestånd. En i viss mån ändrad och vidgad organisation vore dock härvid av nöden. Efter en kortare redogörelse för högre lärarinneseminariets nuvarande organisation samt rektors i det föregående refererade yttrande i ärendet ingick överstyrelsen på en mera principiell diskussion angående den ifrågasatta omorganisationen. Inledningsvis erinrades härvid om 1918 års skolkommissions uttalande, vari föreslagits en sådan anordning av utbildningen, att denna »även ur de vetenskapliga studiernas synpunkt» gåve ett resultat, som i det väsentliga kunde anses likvärdigt med det, som ernåddes genom universitetsstudier. Kommissionen hade för sin del tillstyrkt en obligatorisk fyraårig utbildningskurs. Överstyrelsen ansåg sig böra instämma i de framförda kraven på utbildningstidens förlängning. En fördjupning av den teoretiska utbildningen vore nödvändig med hänsyn till den omgestaltning av undervisningen, som inträtt såväl vid läroverken som flickskolorna. Särskilt erinrades härvid om det mera krävande undervisningsarbete, som förutsattes i de kommunala flickskolornas högre stadium med genomförd ämnesdifferentiering, enskilt lärjungearbete o. d. Även den praktiska utbildningen vore i behov av förstärkning och utvidgning. Eleverna borde bl. a. beredas tillfälle att även undervisa manlig ungdom samt att införas i ungdomens idrotts- och friluftsverksamhet och aktivt medverka vid ledningen därav. Härpå följer i skolöverstyrelsens förslag en mera detaljerad framställning rörande organisationens praktiska anordning. Så borde den första

28 årsavdelningen fortfarande hava karaktär av högre allmänbildande kurs men givas en organisation, som direkt anknöte till den kommunala flickskolans form. I överensstämmelse härmed borde liksom hittills vissa ämnen vara obligatoriska, de övriga fritt få väljas men på så sätt, att de medgåve genomförandet av en bestämd linjeuppdelning i en humanistisk och en matematisk-naturvetenskaplig linje. Genom att från första avdelningen låta de hittills obligatoriska ämnena psykologi och logik samt fysiologi utgå och i stället överföra dem till den högre fackliga kursen, skulle ämnesträngseln minskas i första avdelningen. Enligt förslaget skulle således varje elev komma att ha 7 läroämnen i sin studiekurs i denna avdelning gentemot 9 i den hittillsvarande. Såsom för alla obligatoriska upptogos följande: kristendomskunskap, modersmålet och ett främmande språk. Till dessa tre kärnämnen finge en elev på den humanistiska linjen tillvälja 4, nämligen de två återstående språken, historia med samhällslära och geografi, på den matematisk-naturvetenskapliga linjen antingen matematik, fysik, kemi och efter fritt val ettdera av ämnena geografi, biologi och ett andra främmande språk, eller matematik, biologi, kemi och efter fritt val geografi eller fysik och ett andra främmande språk. Till förslagets ämnesfördelning på de olika linjerna återkomma de sakkunniga i det följande. I fråga om undervisningen i talteknik samt i övningsämnena ansåg skolöverstyrelsen hittills gällande bestämmelser böra bibehållas. Beträffande den högre fackliga kursen borde ämnet psykologi och pedagogik samt ämnet hälsolära med skolhygien vara för alla obligatoriska. Ämnesvalet borde i likhet med vad rektor föreslagit regleras i anslutning till de kombinationer, som gälla för ämneslärarbefattningar vid de allmänna läroverken. Rektor hade i sitt förslag förutsatt 10 olika kombinationer med två ämnen i vardera. Till någon av dessa kombinationer hade eleven sedan att välja ytterligare ett ämne, så att gruppen omfattade tre ämnen, varvid dock borde tillses, att det tillvalda ämnet ägde »inre samhörighet med något av de i elevens ämnesgrupp ingående ämnena». Skolöverstyrelsen föreslog en något avvikande anordning med 13 kombinationer och två till tre ämnen i varje grupp enligt följande uppställning: 1) religionsvetenskap, svenska språket, litteratur- och konsthistoria; 2) religionsvetenskap, historia med samhällslära; 3) svenska språket, litteratur- och konsthistoria, tyska; 4) svenska språket, litteratur- och konsthistoria, engelska; 5) svenska språket, litteratur- och konsthistoria, historia med samhällslära; 6) tyska, engelska; 7) tyska, franska; 8) engelska, franska; 9) historia med samhällslära, geografi;

29 10) geografi, zoologi, botanik; 11) matematik, fysik; 12) fysik, kemi; 13) zoologi, botanik, kemi. H ä r t i l l fogades vissa specialbestämmelser. For den händelse endast två ä m n e n ingingo i den valda gruppen, skulle elev v a r a skyldig att tillägga y t t e r l i g a r e ett, och skulle detta väljas bland de humanistiska ämnena ( g r u p p e r n a 1—9), om gruppen i övrigt tillhörde denna kategori, men bland de naturvetenskapliga (grupperna 9—13), om gruppen hade naturvetenskaplig k a r a k t ä r . Svenska språket och litteratur- och konsthistoria borde v a r a tvångskombinerade, så att om det ena ämnet inginge i en elevs ämnesgrupp, det andra automatiskt borde tillväljas. E t t fjärde ämne kunde av elev fritt tillväljas bland samtliga ämnesgrupper men blott efter kollegiets beprövande och tillstånd i varje särskilt fall. Beträffande de å kommunala flickskolans undervisningsplan förekommande ämnena psykologi och ekonomilära, vilka ej voro företrädda bland de 13 anförda ämnesgrupperna, föreslog överstyrelsen följande a n o r d n i n g : nödig kompetens för undervisning kunde vinnas i det förra ämnet genom deltagande i den för alla obligatoriska kursen i psykologi och pedagogik, i det senare genom deltagande i ämnet historia med samhällslära, i vilket en särskild kurs i ekonomilära skulle ingå. Inträdesfordringarna till seminariet ansåg överstyrelsen i likhet med rektor böra anpassas efter den föreslagna omläggningen av seminariets lägre kurs. I stort borde härvid allt fortfarande den kunskapsnivå, som normalskolan representerade, v a r a grundläggande vid fordringarnas fastställande och sålunda godkänt avgångsbetyg från denna (kommunala flickskolas) skoltyps teoretiska linje i regel bilda förutsättning för inträde till seminariet. E n inträdessökande borde, såsom rektor föreslagit, undergå skriftlig prövning i svenska och två främmande språk eller i svenska, ett främmande språk och matematik jämte muntlig prövning i motsvarande ämnen samt sådana, i vilka hon avsåge studera på den lägre avdelningens humanistiska eller matematisk-naturvetenskapliga linje. I fråga om de ämnen, i vilka hon ej vore skyldig undergå prövning men som vore upptagna på normalskolans timplan i den sjuåriga linjens femte klass, hade sökande att antingen förete godkänt vitsord för flyttning till närmast högre klass (67) eller vid prövning ådagalägga motsvarande kunskaper. För att kunna intagas i andra årsavdelningen borde fordras att dels uppfylla fordringarna för intagning i första avdelningen, dels vid företagna skriftliga och muntliga prov visa sig innehava de kunskaper, som fordrats for flyttning till a n d r a avdelningen. Den som avlagt student- eller folkskollärarexamen skulle k u n n a intagas i första eller andra avdelningen direkt och därvid k u n n a befrias från prövning i sådant ämne, i vilket hon erhållit godkänt vitsord i respektive examina, undantagandes främmande

30 s p r å k för den som avlagt folkskollärarexamen. Intagning a v elever i a n n a n årsavdelning, än h ä r nämnts, ansåg överstyrelsen endast undantagsvis och efter dess särskilda prövning k u n n a ifrågakomma. Den nuvarande valfria fjärde årskursen ansåg överstyrelsen efter seminariets omorganisation böra nedläggas. Möjligheten till fortsatt utbildning för de utexaminerade lärarinnorna borde visserligen tillvaratagas, men en dylik fortbildning borde ske i delvis andra former än hittills, t. ex. genom fristående kurser i olika ämnen. Dessa borde för övrigt stå öppna även för a n d r a lärare än vid seminariet utbildade. I fråga om överstyrelsens yttrande om den med seminariet förenade övningsskolan (folkskolan, real- och flickskolelinjerna) torde h ä r endast de moment, som direkt hava samband med själva seminariets omorganisation, behöva beröras. Överstyrelsen har över huvud understrukit vikten av att dessa skoltyper få möjlighet till »mera vittgående pedagogiska försöksanordningar och därför givas en relativt fri organisation». Högre lärarinneseminariet och därmed förenade läroanstalter borde härigenom k u n n a bliva en statlig försöksanstalt för olika pedagogiska strävanden. Av hänsyn till den praktiska lärarutbildningens behov föreslog skolöverstyrelsen, att den med seminariet förenade realskolan skulle vara tillgänglig även för gossar. Bestämmelsen härom skulle dock ej träda i kraft förrän läroanstaltens lokalförhållanden blivit tillfredsställande ordnade. Detsamma borde också gälla folkskolan. C. De förslag till högre lärarinneseminariets omorganisation, som i det föregående berörts, hava de sakkunniga i princip kunnat ansluta sig till. Det h a r för dem som för skolöverstyrelsen stått fullt klart, att om seminariet p å ett tillfredsställande sätt skall k u n n a fylla sin uppgift, måste en omdaning av verksamheten företagas i syfte att nå en både i teoretiskt och praktiskt hänseende grundligare utbildning, än vad som kunnat ske inom den nuvarande organisationens ram. Det har emellertid härvid icke låtit sig göra att stanna vid den mera allmänt hållna organisationsplan, som överstyrelsen på grundval av kollegiets och rektors yttrande utarbetat. Överstyrelsen har begränsat »sina överväganden till de sidor a v seminariets organisation i dess helhet som kunna anses v a r a av grundläggande natur» men exempelvis förbigått frågan om seminariets kurs- och timplaner, lokalförhållanden etc. I motsats härtill hava de sakkunniga i enlighet med sitt uppdrag sett sig nödsakade att till behandling upptaga samtliga de spörsmål, som synts dem sammanhänga med den föreslagna organisationen. För att kunna beräkna utgifterna för en eventuell omorganisation måste nämligen nödig hänsyn tagas till dessa förhållanden. Enligt skolöverstyrelsens förslag skulle den framtida organisationen — »högre lärarinneinstitutet» — omfatta ett högre lärarinneseminarium,

31 en hcigre flickskola, en realskola och en folkskola samt ett skolköksseminarium med hushållsskola. De undervisningsanstalter, som hittills varit med högre lärarinneseminariet förenade, skulle sålunda fortfarande kvarstå i den g e m e n s a m m a organisationen. Nödvändigheten av en dylik anordning kan s ä t t a s i fråga. Det vill förefalla, som om den nuvarande organisationen avsevärt överskridit gränserna för seminariets verkliga uppgifter. Organisationen har under tidernas lopp tillförts sådana undervisningsanstalter, som strängt taget icke kunna anses nödvändiga för seminariets verksamhet. H i t hör främst den från och med läsåret 1933—1934 färdigbildade 6-åriga folkskolan av A-form. Denna kan näppeligen anses oumbärlig som övningsskola för en undervisningsanstalt, som utbildar ämnesl ä r a r i n n o r , som väl aldrig komina att undervisa i egentlig folkskola och heller icke varit avsedda för en sådan tjänstgöring. Den har för övrigt hitintills i relativt ringa m å n tagits i bruk vid seminarieelevernas praktiska utbildning. Emellertid torde även en annan av de läroanstalter, som enligt förteckningen här ovan är knuten till seminariet, för framtiden bliva u t a n betydelse, nämligen den 4-klassiga realskolan. I statsverkspropositionens åttonde huvudtitel år 1932 förelåg redan förslag om dess indragning. Det sammanhängde med en annan åtgärd, som i samma huvudtitel ställdes i utsikt, nämligen avvecklingen av ämneslärarinneinstitutionen vid statens läroverk; skulle högre lärarinneseminariets verksamhetsområde i så måtto begränsas, att den icke längre finge till uppgift att utbilda kvinnliga lärarkrafter för statsläroverken, komme — enligt departementschefens mening — tillvaron av en realskola såsom en avdelning i denna institution icke heller att v a r a nödvändig. E n ä r de sakkunniga dela uppfattningen i fråga om ämneslärarinnetjänsterna och längre fram i betänkandet komma att framlägga förslag om dessa tjänsters avveckling, finna de av enahanda skäl, som framfördes i statsverkspropositionen å r 1932, att den 4-åriga realskolan icke längre har någon uppgift a t t fylla. För den händelse det av pedagogiska skäl skulle anses nödvändigt att ge seminarieeleverna inblick i realskolans arbetsmetoder, torde detta k u n n a ernås genom elevernas auskultering vid Stockholms realskolor. Som seminariets övningsskola bör hädanefter den 7-åriga högre flickskolan tjänstgöra. Då emellertid den betydande utökning av den praktiska utbildningen vid seminariet, som en omorganisation måste r ä k n a med, kräver tillgång till ett ansenligt antal klasser i och för övningsundervisning, kan den 7-åriga flickskolan omöjligen med nuvarande antal klassavdelningar utgöra underlaget. De sakkunniga tänka sig därför, att den nödiga omfattningen skapas genom parallellavdelningar. D. Innan de sakkunniga gå in på en n ä r m a r e behandling av skolöverstyrelsens förslag om seminariearbetets allmänna anordning torde en samman-

32 fattande redogörelse för utbildningens nuvarande gestaltning v a r a av nöden. Den teoretiska utbildningen har varit så anordnad, att eleverna i första avdelningen erhållit en utfyllande påbyggnad av sina kunskaper i de åtta ämnen, som ingått i deras studiekurs, i syfte att lägga en solid grund för deras i följande avdelningar bedrivna fackstudier. Undervisningen har i regel bedrivits i sedvanlig lektionsform, men vissa kurspartier hava behandlats föreläsningsvis. Redovisningen av elevernas arbete — frånsett den fortlöpande dagliga kontrollen — sker i form av större allmänna förhör, v a r i samtliga de i ämnet studerande deltaga. I de båda följande årsavdelningarna är undervisningen av annan karaktär. H ä r avses en fackutbildning i ett begränsat a n t a l ämnen. Föreläsn i n g a r och övningar (laborationer, seminarieövningar, talövningar i främmande språk) ä r o här den använda undervisningsformen, i stort anslutande sig till den anordning, som tillämpas vid den akademiska undervisningen. I likhet med denna äro vissa avsnitt av grundläggande n a t u r och därmed i stort återkommande på bestämda tider i arbetsgången på s a m m a sätt som de propedeutiska kurserna i filosofisk ämbetsexamen — under det a n d r a partier få en friare och på olika punkter fördjupad behandling. Parallellt med denna undervisning går elevernas egen studieverksamhet. Den litteraturkurs, som ingår i de olika ämnena, redovisas genom tentamina, fördelade under de två åren. Dessa tentamina äro individuella. Däremot sammanhållas eleverna i regel i större grupper vid redovisningen av föreläsningsvis inhämtade kunskaper. Varje sådan ämnesgrupp skall under utbildningen undergå minst en s. k. offentlig tentamen, vid vilken någon ledamot av skolöverstyrelsen äger närvara. Den teoretiska utbildningen avser att bibringa eleverna goda fackkunskaper, med särskild hänsyn tagen till undervisningens krav. Självfallet åsyftar den icke att kopiera den utbildning, som lämnas vid universitet och högskolor, ej heller eftersträvar den samma mål som dessa. Det är en till omfång och uppgift begränsad fackutbildning, som avses. Genom elevernas relativt ringa antal i de olika studieämnena samt lärarens aktiva medverkan vid kunskapernas förvärvande kan seminarieundervisningen, om den r ä t t skötes, givetvis göras synnerligen effektiv och tidsbesparande. Omfattningen av studiekurserna såväl som den teoretiska utbildningens allmännare anordning framgår av de olika facklärarnas här bifogade redogörelser. (Bil. 2.) De sakkunniga hava vid sitt ställningstagande till frågan om den teoretiska utbildningen utgått från, att denna huvudsakligen — såsom i de förut relaterade förslagen framhållits — bör koncentreras till de tre första studieåren beträffande det till själva läroanstalten k n u t n a arbetet. Då

33 eleve:rna u n d e r dessa år endast i mindre grad sysselsättas i det praktisktpedajgogiska arbetet, torde man givetvis kunna medhinna en grundligare teoretisk utbildning än hittills. Denna bör icke sikta mot en direkt parallellis:m till de akademiska studierna, som i viss utsträckning även måste o m f a t t a för det egentliga skolarbetet mindre viktiga områden, u t a n målmedvetet inriktas på sådana centrala studieavsnitt, som äro av grundlägg a n d e betydelse för lärarkallets utövande. N å g o n väsentlig ökning av antalet undervisningstimmar vilja de sakk u n n i g a icke ifrågasätta. Dock torde det v a r a nödvändigt att på vissa p u n k t e r genomföra en mindre justering och utökning av nu gällande timplan, v a r t i l l de senare återkomma. Däremot torde utan större svårighet en skälig ökning av elevernas egna studiekurser kunna ifrågakomma, helst eleverna genom avkopplingen av mera tyngande praktisk-pedagogisk verks a m h e t under de tre första åren få mera tid till självstudier. Det synes vara ett allmänt önskemål, att man i större utsträckning än hittills under den s t a r k t begränsade utbildningstiden kunnat ske, söker att stimulera och möjliggöra elevernas självverksamhet. E t t friare och på eget ansvar bedrivet studiearbete skulle ge eleverna bättre överblick över ämnena, ett självständigare grepp om kunskapsmaterialet och mindre beroende av oväsentligheter, och därmed avlägsna n å g r a ofta påtalade brister i de semiiiarieutbildades undervisning. I regel böra föreläsningar och kurser v a r a avslutade före ingången av det fjärde arbetsåret liksom ock de mera centrala delarna av respektive fackämnen v a r a av eleverna redovisade. Dock bör tillfälle beredas dessa att senare avsluta och komplettera, vad som eventuellt ej medhunnits av deras egna studiekurser. Ben lägre

avdelningen.

De sakkunniga hava diskuterat, huruvida denna avdelning, såsom rektor och skolöverstyrelsen föreslagit, skulle bibehålla sin k a r a k t ä r av »allmänbildande kurs» eller givas en mera fackligt betonad prägel. I detta samm a n h a n g k a n erinras om, att de högre flickskolornas undervisning på det högre stadiet undergått en ganska genomgripande förändring, sedan den kommunala flickskolans undervisningsplan börjat tillämpas. Undervisningen har redan här blivit mera specialiserad, och ämnenas antal har för varje enskild elev minskats. Det synes under sådana omständigheter v a r a nödvändigt a t t bygga på denna förutsättning och att därför även inom seminariets första avdelning giva undervisningen en därefter anpassad karaktär. Undervisningen bör därför inom avdelning I icke blott som hittills hava till uppgift a t t befästa och utvidga elevernas »allmänbildning» utan även mera direkt förbereda och p å vissa punkter påbörja de verkliga fackstudierna. De sakkunniga ansluta sig principiellt till överstyrelsens förslag om en mera koncentrerad arbetsplan för den första avdelningen. Målet torde så, 3

34 som föreslagits, bäst kunna nås genom reducering av läroämnenas a n t a l (från nuvarande 9 till 7) samt ett stramare ämnesval, enligt särskilt fackligt linjesystem. Emellertid kan det ifrågasättas, om icke ämnenas fördelning på respektive linjer skulle kunna undergå någon jämkning för att erhålla en ändamålsenligare anordning. Den föreslagna humanistiska linjen synes hava fått en i allo organisk och lämplig ämnesgruppering. Däremot kan tvekan r å d a rörande de föreslagna obligatoriska ämnena i de båda matematisk-naturvetenskapliga linjerna. Denna tvekan gäller framför allt ämnet kristendomskunskap. Vill m a n som överstyrelsen lägga, tyngdpunkten på undervisningens allmänbildande k a r a k t ä r , måste det anses fullt naturligt att låta nämnda ämne intaga en plats bland de obligatoriska läroämnena. Anser man däremot, att undervisningen i främsta rummet bör avse en förberedelse för de följande fackstudierna, kunna givetvis andra ämnen anses mera lämpade att ifrågakomma som obligatoriska och antingen bilda grundvalen för fortsatta studier eller underl ä t t a dessa studiers bedrivande. Härvid skulle m a n i förra fallet kunna låta något av de alternativt upptagna närbesläktade naturvetenskapliga ämnena rycka upp bland de obligatoriska, i senare fallet låta ytterligare ett främmande språk gå in i kombinationen. Fördelen a v att äga en god språklig underbyggnad är uppenbar. Den fackliga litteraturen i de naturvetenskapliga ämnena föreligger ofta endast på främmande språk. Den förvärvade språkkunskapen underlättar icke blott elevernas kommande arbete i fackämnena i de följande avdelningarna u t a n utgör ock en värdefull hjälp under kommande praktisk verksamhet vid behövlig orientering i facklitteraturen. Lärarkollegiet vid högre lärarinneseminariet, som haft tillfälle att härom överlägga, har för sin del uttalat sig för kristendomskunskapens utbytande som obligatoriskt ämne på den matematisk-naturvetenskapliga linjen mot ytterligare ett främmande språk. Representanten för ämnet kristendomskunskap har för sin del anfört följande: »Ämnet har hittills varit obligatoriskt för alla. Man har givetvis ansett det v a r a av vikt u r allmänbildningssynpunkt, att de blivande l ä r a r i n n o r n a — vilket ämne de än komma a t t representera — skulle få en m e r a ingående kännedom om ett religiöst och kulturellt så betydelsefullt dokument som bibeln och därvid komma att mera införas i ett historiskt betraktelsesätt, än som skolan i vanliga fall kunnat ge. Enligt de nya kursplanerna för den kommunala flickskolan kommer emellertid på ett högre stadium än förut att läsas profetismen och Jesu liv, vadan man får antaga, att en både grundligare och mer historiskt lagd undervisning här kommer att meddelas. Detta skulle ju tala för a t t eleverna icke i samma grad som förut skulle behöva denna allmänbildande kurs i religionslära. Då förslag framställts, att religionslära i första avdelningen skulle bli obligatoriskt ämne endast på den humanistiska linjen, anser jag mig icke u t a n vidare böra motsätta mig ett sådant förslag.»

35 Dxe sakkunniga hava från sin utgångspunkt ansett det lämpligast att låta ämnet kristendomskunskap utgå som obligatoriskt ämne i de matematisk-naturvetenskapliga linjernas ämnesgrupp. Enklast hade givetvis v a r i t att i kristendomskunskapens ställe insätta ytterligare ett språk. Emellertid måste det förutsättas, att icke alla elever, som valt den matematisk-naturvetenskapliga ämnesgruppen, äga tillräcklig fallenhet för s p r å k för att kunna med framgång samtidigt studera tvenne. De sakkunn i g a vilja därför föreslå, a t t å en av dessa linjer två språk bliva fasta, å den andra endast ett språk blir obligatoriskt. Ämnesgrupperingen skulle sålunda bliva följande: Linje I. Kristendom Svenska språket 3 främmande språk Historia Geografi

Linje II. Svenska språket 2 främmande språk Matematik Fysik Kemi samt ettdera av: Geografi Biologi

Linje III. Svenska språket 1 främmande språk Matematik Biologi Kemi Geografi samt ettdera av: 1 främmande språk

Fy8ik = 7 = 7 = 7 De sakkunniga vilja för övrigt framhålla det lämpliga i, att de elever, som ej hava för avsikt att välja språk som fackämnen, om möjligt under språkstudierna i första avdelningen i fråga om kursernas omfattning, skrivningar o. d. beredas någon l ä t t n a d i arbetsbördan, så att icke undervisningen i dessa ämnen blir lika betungande för dem, för vilka de endast avse att bliva allmänt stödjande kunskapsmoment, som för dem, för vilka de utgöra huvudämnen. I fråga om ämnet talteknik h a r överstyrelsen föreslagit, att undervisningen häri fortfarande skall v a r a förlagd till första avdelningen. De sakkunniga ansluta sig härtill, dock under förutsättning att bestämmelser utfärdas, att elever, som direkt intagas i a n d r a avdelningen, skola v a r a skyldiga att deltaga i den föreskrivna kursen. Beträffande övningsämnena h a r överstyrelsen förutsatt, att dessa som hittills skola v a r a obligatoriska i första avdelningen. De sakkunniga anse sig kunna instämma häri, vad gymnastik och teckning vidkommer, på grund av dessa ämnens direkta praktiska betydelse för lärarkallets utövande, men ställa sig tveksamma rörande nödvändigheten i fråga om det tredje övningsämnet, sång. De sakkunniga föreslå, att eleverna i första avdelningen, liksom i övriga avdelningar, beredas tillfälle att deltaga i körsång, men att deltagandet h ä r i göres frivilligt. Vissa jämkningar i första avdelningens kurs- och timplaner bliva givetvis av nöden. I samråd med de olika läroämnenas representanter har ett utkast uppgjorts för a t t k u n n a bedöma den ungefärliga omfattningen a v oundgängligt behövliga förändringar. •

36 Kristendomskunskap förutsattes behålla nuvarande timtal och kursomfattning. Svenska språket och litteraturen har hittills haft 4 veckotimmar till förfogande och omfattat såväl en rent språklig kurs som litteraturhistoria. Undervisningen i ämnet föreslås nu så anordnad, att dess språkliga del, »svenska språket», får 3 veckotimmar och göres obligatorisk för alla tre linjerna, under det litteraturhistorien tilldelas 1 veckotimme och blir obligatorisk å den humanistiska linjen men valfri å de matematisk-naturvetenskapliga linjerna. Kursen i svenska språket skulle omfatta ljudlära, kort översikt av rättskrivningsfrågan, delar av formläran, språkets olika stilarter samt allmän stilistik, översikt av dispositionslärans huvudgrunder, vissa språkriktighetsfrågors utveckling samt uppsatsskrivning. Den nuvarande kursen i verslära skulle helt förläggas till fackutbildningen i följande avdelningar. — Den litteraturhistoriska kursen skulle omfatta nyare nordisk litteratur och huvudsakligen beröra de litterära riktningarna från naturalismens genombrott fram mot vår egen tid, med fördjupad framställning av någon eller några författare inom svensk, dansk, norsk och finsk vitterhet. Tyska. Nuvarande timtal och studiekurs bibehålles. Engelska. En föreslagen ökning från 3 till 4 veckotimmar ha de sakkunniga icke ansett sig kunna tillstyrka. I stället torde en viss lättnad kunna vinnas genom överflyttande av något kursmoment t. ex. »översikt av språkljudens bildning» till följande avdelning. Det nuvarande timtalet torde därför bibehållas. Franska. Även här har en ökning av timtalet med 1 veckotimme föreslagits samt införande av en mindre kurs i latin. De sakkunniga anse sig icke kunna tillstyrka förslaget utan förutsätta i stort tim- och kursplanens bibehållande. Psykologi och logik har hittills haft 2 veckotimmar till förfogande. I anslutning till överstyrelsens förslag tillstyrka de sakkunniga, att ämnet utgår ur första avdelningens timplan samt förlägges till avdelning två. Historia. I första avdelningen har man hittills läst en översiktlig kurs i nordisk historia från äldsta tid till våra dagar. Det förefaller, som om denna kurs med fördel skulle kunna omläggas. Eleverna få under sina fackstudier i de följande avdelningarna läsa en större sammanhängande litteraturkurs i svensk historia, varför här i viss mån en dubblering äger rum. Däremot kunde något kursmoment i den blivande fackutbildningen redan här behandlas, om det hade ett allmänt och för samtliga humanister anpassat innehåll. Man kunde härvid tänka sig en parallellism till kursen i litteraturhistoria, så att man tog upp ett avsnitt av modern svensk historia, t. ex. tiden efter 1866, samt i samband därmed gåve en mera ingående och fördjupad framställning av det svenska samhällets struktur samt författningens och förvaltningens nuvarande gestaltning. I samband härmed

kunde timantalet något minskas från 3 till 2 timmar och den härigenom frigjorda timmen komma ämnet till godo för den omläggning av fackstudierna som behandlas i det följande. Geografi. Timtal och kurser förutsättas i stort sett oförändrade. Biologi. Timtalet bibehålles oförändrat. Kursen omlägges i syfte att nå en efter den 7-åriga flickskolans kunskapsnivå bättre avpassad form. Fysiologi har hittills haft 2 veckotimmar till förfogande, överstyrelsen har i sitt förslag räknat med ämnets nedläggande i avdelning I. De sakkunniga hava intet att invända häremot. Fysik med astronomi. Undervisningen har hittills varit så ordnad att 1,5 veckotimme varit anslagen till fysiken och 1 veckotimme till astronomin. De sakkunniga föreslå att kursen i sistnämnda ämne flyttas från avdelning I till avdelning III. Det har nämligen visat sig, att eleverna på grund av relativt begränsade kunskaper i matematik icke hava tillräckliga förutsättningar för att kunna utnyttja nämnda kurs på ett så tidigt stadium som i avdelning I. Förlägges den till avdelning III, hava eleverna hunnit förvärva sig betydligt mera omfattande matematikkunskaper och därmed ökade möjligheter att kunna tillgodogöra sig astronomiundervisningen. Med hänsyn till de ganska väsentligt ökade kurserna i samtliga matematisk-naturvetenskapliga ämnen i den 7-åriga flickskolan och den ändrade ställning, dessa ämnen fått på denna skolas schema, torde en allmän fördjupning och utökning av dessa ämnens studiekurser i seminariet vara nödvändig. Vad därvid fysiken beträffar synes redan i första avdelningen en bestämd ökning av tiden böra ifrågakomma, för att den planerade kursen skall kunna medhinnas. De sakkunniga föreslå, att timantalet ökas från 1,5 till 3 veckotimmar. Häri har då inräknats en föreslagen laborations- och slöjdkurs med 2 timmar varannan vecka. Eleverna skulle härigenom bl. a. få undervisning i trä-, papp- och metallslöjd, i utförande av vissa praktiska arbeten, tillverkning av enklare redskap och apparater, övning i glasblåsning o. d. i överensstämmelse med en modernt anordnad fysikundervisnings krav. Själva studiekursen, vartill anslås 2 veckotimmar, skulle omfatta mekanik, ungefärligen motsvarande reallinjens studentkurs samt repetition av övriga delar av ämnet. Kemi har hittills haft 2 veckotimmar. De sakkunniga föreslå, att timtalet höjes till 3, varav 1 timme skulle anslås till laborationer (2 timmar varannan vecka). Kursen skulle omfatta oorganisk och organisk kemi, motsvarande fordringarna i kemi å gymnasiets latinlinje. Matematik. Timtalet har hittills utgjort 4,5 veckotimmar. Detta föreslås ökat till 5. Kursen föreslås omfatta en utvidgning av den nuvarande med en del viktigare aritmetiska frågor och de första grunderna av trigonometrin. Talteknik. Timtal och kurser föreslås bibehållna.

38 Teckning. Nuvarande timtal bibehålies. Sång. Ämnet h a r hittills haft 3,5 veckotimmar, d ä r a v 2 t i m m a r varit valfria. De sakkunniga föreslå, så som förut angivits, att ämnet blir valfritt och att 2 veckotimmar anslås å t detsamma. Undervisningen anordnas som körsång och göres gemensam för samtliga seminariets avdelningar. Gymnastik. Timtal och undervisningens anordning föreslås bibehållna. För en överblick a v de föreslagna förändringarnas inverkan på antalet erforderliga t i m m a r i jämförelse med nu gällande timplan lämnas följande tablå: Timplan

för avdelning

I. Timmar

Ämnen Kristendomskunskap . . . . Svenska språket Litteraturhistoria Tyska Engelska Franska Historia med statskunskap Geografi Biologi Fysik Kemi Matematik Talteknik Teckning Sång Gymnastik Frän schemat har utgått: Psykologi och logik . . . . Astronomi Fysiologi

Nuvarande

Föreslagna

2 3 1 3 3 3 2 2 2 3 3 5 2 2 2 4

4 3 3 3 3 2 2 1,5 2 4,5 2 2 3,6 4 2 1 2

— i

Den föreslagna timplanen skulle i jämförelse med den nu gällande innebära en minskning av timtalet i läsämnen med 3 t i m m a r och i övningsämnen med 1,5 timme. Arbetsbelastningen å respektive linjer skulle med h ä n s y n till föreslagen timplan och den obligatoriska undervisningen i de olika ämnena belöpa sig till följande antal t i m m a r per elev och vecka: å linje I = 29 » » I I = 32 » » I I I = 31

39 Den högre

avdelningen.

Undervisningen i denna avdelning torde i stort kunna bedrivas efter samma linjer som hittills, d. v. s. medelst föreläsningar och övningar (seminarieövningar, talövningar, laborationer o. d.). Det synes, som om övningarna i flera ämnen borde beredas ett större utrymme, än som hittills varit fallet. I all synnerhet torde de humanistiska ämnena böra komma i åtnjutande av seminarieövningar under det sista studieåret. Vad de naturvetenskapliga ä m n e n a beträffar, kommer dessas ställning att avsevärt förbättras genom den föreslagna förändringen i den lägre avdelningens timplan, varför m a n här vid övergången till den högre undervisningen har att bygga på en betydligt s t a r k a r e grund än tidigare och härigenom kan n å ett effektivare arbetsresultat. I fråga om läroämnenas allmänna gruppering vid elevernas studiekombina tioner har skolöverstyrelsen i sitt organisationsförslag i stort sett följt principer, som gälla för motsvarande ämneskombinationer i filosofisk ämbetsexamen. Häremot hava de sakkunniga intet att invända. Man torde härigenom v i n n a en efter ämnenas inre samhörighet anpassad gruppering, som vida bättre r ä t t a r sig efter undervisningens behov än den hittillsvarande, n ä r a nog obegränsade valfriheten. E t t och a n n a t önskemål beträffande de olika ämnena torde dock kunna framföras. Sålunda upptar överstyrelsens förslag den hittillsvarande tvångskombinationen litteratur- och konsthistoria. Denna bör givetvis, såsom seminariets rektor i sitt y t t r a n d e tidigare framhållit, upplösas och skilda betyg i dessa ämnen utdelas. Antingen bör — enligt de sakkunnigas mening — konsthistorien härvid i n g å som självständigt examensämne i studiekombinationen eller ock undervisningen i detta ämne ombildas till en obligatorisk kurs för dem som studera historia. I kursplanen för den 7-åriga kommunala flickskolan har undervisningen i konsthistoria nämligen inlagts som ett moment i historieundervisningen. I klass 7 av nämnda skolform skola »konsthistoriens huvudepoker» genomgås under den för ämnet historia anslagna undervisningstiden. Det synes därför mest praktiskt, att den som skall bestrida undervisningen i historia från början göres rustad a t t också meddela undervisning i konsthistoria. De sakkunniga vilja för sin del föreslå, att en obligatorisk kurs i konsthistoria anordnas för dem, som ha historia som examensämne, men att kursen härjämte må stå öppen för a n d r a elever, vilka också m å erhålla specificerade vitsord över sina i ämnet förvärvade kunskaper. I överensstämmelse härmed föreslås, att konsthistorien u t g å r u r följande ämnesgrupper i överstyrelsens organisationsförslag: 1, 3, 4 och 5 samt a t t den å sid. 3 i samma förslag införda bestämmelsen om vissa ämnens tvångskombinering får en häremot svarande lydelse. Ämnet psykologi h a r på den kommunala flickskolans schema upptagits

40 som fritt tillvalsämne med 2 timmar i vardera klasserna 6 och 7. Överstyrelsen h a r för sin del icke ansett nödigt att vidtaga »särskild anordning i fråga om lärarinneutbildningen» i detta ämne, alldenstund »erforderlig kompetens för undervisningen i detsamma torde anses vinnas genom det för alla seminariets elever obligatoriska deltagandet i undervisningen i psykologi och pedagogik». Ämnets representant vid seminariet har icke kunnat ansluta sig till denna uppfattning u t a n föreslagit psykologiens införande som särskilt examensämne med 2 timmar i veckan i vardera avdelningarna I I och I I I i följande ämneskombinationer: a) religionsvetenskap, psykologi; b) historia, psykologi; c) zoologi, botanik, psykologi. De sakkunniga behjärta visserligen de synpunkter som av fackläraren framförts men anse i likhet med överstyrelsen, att en tillräcklig kompetens för undervisning i ämnet genom en ändamålsenlig anordning av den nuvarande utbildningen i psykologi och pedagogik skall kunna ernås, och ansluta sig därför till överstyrelsens förslag. Som ett n y t t ämne, utan direkt motsvarighet till förut angivna ämnesgrupper, uppträder desslikes ekonomiläran, vilket ämne ä r obligatoriskt i klass 7 av kommunal flickskola. Överstyrelsen förutsätter, att utbildningen a v lärarinnor för denna uppgift skall kunna ske genom »utform ningen av seminariets kurs i historia med samhällslära, i vilket ämne jämväl en kurs i ekonomilära bör ingå». I anslutning härtill kunna de sakkunniga hänvisa till den omläggning av kursplanen, som föreslagits i fråga om undervisningen i historia i första avdelningen (se sid. 36). Härigenom torde i stort sett en god grund för utbildningen i stats- och samhällskunskap hava lagts. Denna kommer otvivelaktigt att stärkas och utvecklas genom de följande fackstudierna i historia. Vad som däremot efter dessas avslutande fortfarande torde v a r a behövligt, är en mera sammanhängande framställning av de allmänna ekonomiska företeelserna. De sakkunniga vilja därför föreslå, att en översiktlig obligatorisk kurs i nationalekonomi med 1 föreläsningstimme i veckan anordnas samt att denna förlägges till avdelning IV. Härigenom blir den mindre betungande för det egentliga studiearbetet, varjämte eleverna genom sina föregående fackstudier i historia förvärvat sig en viss överblick av den allmänna utvecklingen och därigenom lättare kunna förstå och kombinera ekonomiska företeelser och problem. E t t specificerat vitsord rörande elevernas deltagande i nämnda kurs torde angivas. I anslutning till vad som förut anförts skulle den a v överstyrelsen föreslagna l l : t e ämnesgruppen komma att omfatta ämnena matematik, fysik med astronomi. Beträffande undervisningen i fysiologi samt hälsolära med skolhygieit har överstyrelsen föreslagit, att fysiologin skulle utgå från schemat, men

41 att hälsolära med skolhygien skulle som hittills v a r a obligatorisk för alla elever. De sakkunniga hava för sin del ansett, att eleverna, som genomg å t t 7-årig flickskola, numera redan i denna fått en så pass grundlig utbildning i biologi och hälsolära, att det knappast torde kunna anses v a r a av nöden att från allmänbildningssynpunkt ånyo genomgå en kurs i ämnet. De vilja för sin del icke blott tillstyrka förslaget om fysiologins nedläggande u t a n anse desslikes, att hälsoläran endast bör göras obligatorisk för dem, som sedan själva kunna tänkas komma att undervisa i ämnet. Däremot torde kursen i skolhygien böra genomgås av alla samt lämpligen förläggas till fjärde avdelningen och omfatta en föreläsningsserie på 1 veckotimme varje hösttermin. K u r s e r n a i skriftlig framställning samt i välläsning (för dem som hava svenska som fackämne) förläggas till samma avdelningar som nu. Beträffande de olika fackämnena hava de sakkunniga, icke ansett sig böra eller kunna här framlägga detaljerade studieplaner — dessas utarbet a n d e torde efter organisationsplanens godkännande böra överlåtas åt respektive facklärare och sedan underställas överstyrelsens prövning — men väl förslag till timplaner i och för en beräkning av omorganisationens ekonomiska konsekvenser. De förutsätta härvid, att nu gällande timplan i stort bibehålles med de smärre avvikelser, som betingas av förut föreslagna förändringar. För följande ämnen föreslås emellertid införande av seminarieövningar, förlagda till tredje avdelningen med 1 veckotimme (2 t i m m a r v a r a n n a n vecka): religionsvetenskap, svenska (i samarbete med litteraturhistoria), tyska, engelska, franska, psykologi, pedagogik, historia, geografi. Införandet av denna arbetsform, som hittills endast mera tillfälligt använts vid undervisningen, torde få anses absolut nödvändigt för att vänja eleverna vid ett mera självständigt studiearbete samt för att giva dem impulser och teknisk färdighet vid ledningen av flickornas undervisning å det högre stadiet, t. ex. organiserandet av det s. k. enskilda arbetet. F ö r de naturvetenskapliga ämnena föreslås följande förändringar: zoologi och botanik tillföras vardera 1 veckotimme (lektion) i avdelning I I ; för fysik, kemi och matematik beräknas 2 föreläsningar i veckan i avdelning I I , dock att dessa föreläsningar, där så finnes lämpligt, må k u n n a utbytas mot ett däremot svarande a n t a l lektioner (1 föreläsning = 2 lektioner). Detta innebär en ökning för kemin med 1 föreläsningstimme eller 2 lektionstimmar per vecka. Slutligen föreslås för matematiken en ökning av 1 veckotimme (lektion) i avdelning I I I . Tillfälle till frivilliga laborationsövningar i avdelning I V torde k u n n a beredas för dem, som studera fysik, kemi och biologi. övningsämnena h a v a genomgående liksom hittills förutsatts bliva valfria i den högre avdelningen. Dock har ifrågasatts, om icke teckningsundervisningen skulle göras obligatorisk för dem, som studera de naturvetenskapliga ämnena — i synnerhet biologi — på grund a v teckningens

42 stora betydelse for undervisningen i dessa ämnen. Timtalet föreslås i gymnastik till 4 (gemensamt för samtliga avdelningar), i teckning till 2 (gemensamt för de högre avdelningarna), i sång 2 (gemensamt för alla avdelningar). Timplanen skulle under sådana omständigheter få nedanstående utseende. Avdelni n g l l l

Avdelning IV

SemiLabo- FöreLeknarieratiolästioner ner ningar övningar

Labo- Föreläsrationer ningar

A^ delning I I FöreLeklästioner ningar Religionskunskap Svenska språket Litteraturhistoria Tyska språket Talövning i tyska Engelska språket Talövning i engelska. . . Franska språket Talövning i franska . . . Psykologi Pedagogik Historia Nationalekonomi Konsthistoria Geografi Zoologi Botanik Hälsolära Skolbygien Fysik Astronomi Kemi Matematik Talteknik och välläsning Teckning Sång Gymnastik L

2 1 2 1 1 1

2 2

— 1 1 1 1 1 1 2

—

1 1

— — —

2 2 1 2

(l 1 ) 1

—

—

—— —

— — —

-

—

—

—

—

--

1 1

—

1 1

—

1 2 2

—

(l 2 ) 1 1

—

—

—

—-

—

— —

4 4

—

— 1 1 1

1 2 1 1

1 1 1 2

4 4

—

—

2 2

— —

—

2 2

— —

— — —

(2 l ) (25) (45)

— — —

— — —

— — —

-—

i

l3 5 1 5 2 1 2

m m

—

_ —

— — — ; — —

) Gemensamt med seminarieövningar i svenska. ) Gemensamt med seminarieövningar i pedagogik. 3 ) Varje hösttermin. 4 ) Gemensamt med avdelning I I I . 5 ) Gemensamt med övriga seminarieavdelningar. 2

Den föreslagna timplanen skulle medföra en ökning av ett 3ö-tal veckot i m m a r (lektioner) i läsämnena men en minskning a v 5 veckotimmar i övningsämnena. Då timantalet i första avdelningen, såsom å sid. 38 framhållits, skulle komma att minskas med 3 och 1,5 t i m m a r i respektive läsoch övningsämnen är det tydligt, a t t en ökning av det totala behovet

43 l ä r a r t i m m a r med 27 timmar i läsämnen kommer att äga r u m men däremot en m i n s k n i n g av 6,5 timmar i övningsämnen. De sakkunniga hava funnit det a n g e l ä g e t att icke y r k a på ökade anslag för bestridande av denna uts t r ä c k t a undervisning och återkomma i det följande till förslag härom. E. E l e v e r n a s praktiska utbildning i högre lärarinneseminariet h a r huvudsakligen försiggått genom auskultering, handledning och övningsundervisning. Auskultering har v a r i t anordnad på följande sätt: I första avdelningen h a v a eleverna under 10 fasta dagar åhört undervisningen huvudsakligen i folkskolans olika klasser, tre till fyra timmar varje dag. Eleverna hava uppdelats i grupper om 4—5 och följt arbetet å anvisade åldersstadier. De h a v a h ä r v i d haft i uppdrag a t t genom referat redogöra för de åhörda lektionernas planläggning, en viss arbetsmetods utveckling o. d. I samband härmed h a v a de fått diskutera metodiska frågor med folkskolans lärare. Före sin övningsundervisning i den anvisade klassen hava de företagit speciell auskultering 4—5 timmar, varjämte de haft tillfälle att åhöra undervisningen, n ä r de så önskat under läsåret. För eleverna i första avdelningen torde kunna beräknas en sammanlagd auskultationstid av 50 t i m m a r per elev. I a n d r a avdelningen hava 12 fasta dagar varit anslagna åt auskultation med 3—4 t i m m a r per dag. Det har h ä r huvudsakligen varit skolans mellanstadium (klasserna 27—57 samt 1*—24), som gjorts till föremål för studium. Eleverna hava härvid åhört undervisningen icke blott i sina egna faekämnen u t a n även i andra skolans ämnen för att erhålla en mera allsidig uppfattning av undervisningens allmänna gäng. Liksom i första avdelningen h a r speciell auskultering på 4—5 t i m m a r föregått varje övningslektionsserie. Den sammanlagda auskultationstiden torde uppgå till cirka 60 t i m m a r per elev. Tredje avdelningens studieområde i fråga om auskultationen ä r förlagd till skolans högre stadium (klasserna 67—77 samt 34—44), Undervisningen följes huvudsakligen i respektive elevers egna fackämnen. Omfattningen av auskultationen k a n beräknas till omkring 60 t i m m a r per elev. Den sammanlagda minimiauskultationen under hela undervisningstiden uppgår följaktligen till cirka 170 timmar per elev. Det andra momentet i utbildningen — handledningen — som alltid intagit ett betydande u t r y m m e i seminariets undervisning, h a r dels försiggått i form av individuell handledning i samband med övningslektionerna, dels i form av allmänt för samtliga elever i varje avdelning eller för olika fackgrupper gemensamt pedagogiskt upplysningsarbete. Det förra slaget utbildning torde icke behöva n ä r m a r e relateras. Det senare har varit organiserat på följande s ä t t :

44 I första avdelningen hållas först ett tiotal föreläsningar berörande småbarnsundervisningen, varvid behandlas sådana ämnen som innanläsningens metodik, behandling av läsfel, uppsatsskrivningen på lågstadiet, den första geografiundervisningen, åskådningsundervisningens huvudmoment, allmän småbarnspsykologi. Anvisningar hava vidare lämnats rörande sättet för auskultering, lärarens uppträdande inför klassen m. m.; läroböcker och preparationslitteratur hava demonstrerats. Slutligen hava tio föreläsn i n g a r hållits i allmän didaktik med särskild inriktning mot själva lektions- och undervisningstekniken. I andra avdelningen har m a n företrädesvis behandlat de olika undervisningsämnenas metodik särskilt med hänsyn till låg- och mellanstadiet. I det 50-tal föreläsningar i metodik, som här hållas, deltaga avdelningens samtliga elever, även där föreläsningarna ej beröra deras egna fackämnen, för att få inblick i skolans arbetssätt i allmänhet. För blivande guvernanter, som ju ofta måste undervisa i alla skolämnen, är det givetvis av största betydelse att hava erhållit en, om ock knapphändig, handledning i olika ämnens undervisningsmetodik. För tredje avdelningens elever hållas dels cirka 35 föreläsningar i ämnesmetodik, företrädesvis rörande det högre stadiet — och endast med skyldighet för eleverna att åhöra de föreläsningar, som behandla deras respektive fackämnen — dels ett tjugotal föreläsningar a v mera allmänt praktisk eller pedagogisk a r t . Dessa hava behandlat sådana ämnen som: den kommunala flickskolans organisation, v å r t nuvarande skolväsen, lärarinnornas avlönings- och pensionsförhållanden, pedagogiska och ekonomiska sammanslutningar inom lärarinnekåren, en klassföreståndares uppgifter, om disciplin, koncentrationsläsning, grupparbete och individuellt arbete, det s. k. enskilda arbetet på flickskolans högre stadium, om Hindåsskolan, ledande reformskolor i utlandet, Winnetka- och Daltonplanen, barnpsyko logiens lärdomar för undervisning och uppfostran, om självstyrelse i skolan, om behandling av psykopatiska barn (av läkare) o. s. v. I utbildningen har även ingått handledning i och för vissa speciella uppgifter. Sålunda har i första avdelningen meddelats instruktion för ledning av exkursioner med de första åldersklasserna i folkskolan. Eleverna hava sedermera efter egen förberedelse fått t a g a hand om smärre grupper a v barn och företagit v a n d r i n g a r med dem till Gamla staden, Skansen m. fl. platser. För att ge eleverna någon kännedom om undervisningen i gymnastik med lek och idrott har en obligatorisk kurs på cirka 35 timmar (1 timme i veckan) anordnats i första avdelningen under gymnastiklärarinnans ledning, omfattande dels teoretisk framställning, dels praktisk demonstration. Eleverna ha härunder själva fått leda lättare dagövningar med såväl barn som vuxna. I de två högre avdelningarna ha för eleverna anordnats praktiska övningar i terrängen med orienteringsövningar, kartläsning o. d. (4 öv-

45 ninggar med 4—5 timmar per gång) för a t t sätta dem in i uppgiften att tjänsstgöra som underledare samt biträda vid skolans idrottsdagar. De ha därjijämte fått övervaka och leda lekövningar i olika klasser. Åttskilliga kurser av praktisk och teoretisk innebörd ha varit obligatoriskaa för seminariets elever. H i t höra de årligen återkommande taltekuisksa övningarna. Dessa äro förlagda till första avdelningen samt till a n d r r a för dem som direkt vunnit inträde i den högre kursen. Eleverna indeblas i grupper om 5 stycken, och varje sådan grupp erhåller cirka 20 lektiioner. Kursen ledes av speciallärare. För de elever, som ha svenska som fackämne, anordnas i tredje avdelningen en kurs i välläsning med 1 tinmnie i veckan. Välläsningens teori och metodik genomgås av speciall ä r a r e och övningar i läsning och deklamation hållas därefter. Ecn kurs i fysiologi (med två timmar per vecka) ledd av läkare ingår i eleveernas utbildning i första avdelningen. Härunder genomgås företrädesvis ] människokroppens byggnad, förrättningar och vård i samband med anattomiska och fysiologiska undersökningar och experiment. Sbiutligen hålles i andra avdelningen en föreläsningskurs (1 timme i veckkan) i hälsolära och skolhygien av läkare. H ä r v i d behandlas: svensk hälsovårdslagstiftning, samhälls-, bostads- och skolhygien, belysning, uppvärnmning och luftväxling i skolbyggnaden, bad, -dricksvatten, skolbänkenss anordning, skolarbetet och vilan, barnets kroppsliga och andliga utveckkling, samt sjukliga tillstånd under skolåldern, mikroorganismerna och deraas betydelse för människan, infektion och desinfektion, tuberkulosen och andra smittosamma sjukdomar samt deras bekämpande. Olika skolb y g g n a d e r (läroverkshus, dövstums- och blindinstitut m. fl.) samt vissa sockalu, tekniska, hygieniska anstalter och anläggningar (ålderdomshem, sjukchus, mjölkcentraler m. fl.) ha besökts och demonstrerats. ELlevernas övningsundervisning har påbörjats i första avdelningen med någxra lektioner i n å g r a av folkskolans klasser, varjämte de, som förut nämants, deltagit i exkursioner, lekar med barnen o. s. v. I följande avdelningg har varje elev hållit 1—2 serier med i medeltal 4 övningslektioner i följcd i v a r t och ett av sina tre fackämnen å skolans mellanstadium. Minimiantaalet lektioner per elev har utgjort 16, medeltalet 18—20. Elever, som unddervisat i svenska, främmande språk och matematik, ha beretts tillfälle att i klassen preparera uppgifter för skriftliga arbeten, r ä t t a och återlämma desamma samt genomgå rättelserna med klassen. I sista (3:e) avdeln i n g e n ha elevernas övningslektioner huvudsakligen förlagts till skolans högire stadium och varje elev har där hållit minst en serie om 3—6 lektioner i följd i v a r t och ett av sina tre fackämnen. Minimiantalet lektioner per elev h a r utgjort 12, medeltalet 15. R ä t t a n d e av skriftliga arbeten har förs3ig?ått i ungefär samma utsträckning som i föregående avdelning, varttil". kommit herbariegranskning för biologer. Vissa av eleverna ha tjämstgjort som underledare vid utflykter och idrottsdagar.

46 Det sammanlagda antalet provlektioner under utbildningstiden torde för varje elev uppgått till omkring 35. I fråga om den praktisk-pedagogiska utbildningen bör denna enligt de sakkunnigas uppfattning ha sin tyngdpunkt förlagd till det fjärde arbetsåret men föregås av en över tre år utsträckt förberedelse, v a r u n d e r eleverna få tillfälle att följa skolarbetet på olika stadier och grundligt sätta sig in i undervisningens metodik. Denna pedagogiska förberedelse bör systematiskt uppbyggas på följande sätt: I första avdelningen fä eleverna genom auskultation följa undervisningen på övningsskolans lägsta stadium samt erhålla i samband härmed metodiska anvisningar rörande undervisningen på d e t t a stadium. De av seminariets elever, som eventuellt direkt antagas i avdelning I I (t. ex. studenter), ha att följa denna metodikundervisning. Auskultationens omfattning torde kunna bestämmas till c:a 30 timmar fördelade över läsåret (10 fasta dagar med 3 timmar per dag). Någon övningsundervisning ifrågasattes ej, men eleverna böra tagas i a n s p r å k som medhjälpare vid barnens lekar, vandringar o. d. på motsvarande sätt och ungefär i samma utsträckning som hittills brukat ske. Vid den pedagogiska utbildningen i andra avdelningen bör uppmärksamheten v a r a inriktad på skolans såväl låg- som mellanstadium. Auskultationen förutsattes fortgå i samma omfattning som i föregående avdelning (c:a 30 timmar). Metodiska anvisningar rörande dessa undervisningsstadier lämnas, varjämte föreläsningar i allmän didaktik med särskild inriktning på själva lektionstekniken hållas. Den hittills till första avdelningen förlagda kursen i gymnastik och idrott för utbildning av lek- och idrottsledare (c:a 1 timme i veckan) flyttas till avdelning I I . Denna k u r s bör som hittills v a r a obligatorisk för alla, som icke på grund av sjukdom eller lyte äro hindrade deltaga däri. Direkt övningsundervisning bör icke heller i denna avdelning förekomma. Däremot böra eleverna a n v ä n d a s som underledare vid skolans idrottsdagar. Eleverna få på så sätt successivt leva sig in i skolans arbetsliv. De få börja sin praktiska lärarverksamhet på ett friare och mera obundet område — lek, friluftsverksamhet, fysisk fostran — innan de sättas att leda den mera krävande teoretiska undervisningen — och förvärva sig samtidigt vana att handskas med barn och ungdom och hjälpa dem till r ä t t a i olika situationer. Elevernas systematiska deltagande i skolans friluftsliv torde dels kunna bli en lämplig och hälsosam motvikt mot det pressande studiearbetet, dels giva dem vidgad blick för den fysiska fostrans betydelse för skolan. I den tredje avdelningen är det skolans högsta stadium som närmast bör göras till föremål för studium. Auskultation (c:a 40 timmar) och metodik anpassas efter detta stadium. I denna avdelning böra eleverna få påbörja sin övningsundervisning. Denna förlägges lämpligen till lågstadiet och bör endast omfatta ett mindre antal lektioner (högst tio timmar). Här-

47 vid i a k t t a g e s , att undervisningen verkligen får k a r a k t ä r av ren övningsu n d e r v i s n i n g . Eleverna skola vänjas vid att uppträda inför en klass, bib r i n g a s en smula katedervana och i samråd med handledaren planlägga lektioner o. d. Någon betygsättning a v det utförda arbetet bör n a t u r l i g t nog icke ifrågakomma. I fjärde avdelningen bör tiden disponeras dels för auskultation (c:a 100 t i m m a r ) å de stadier, dit eleven har sina serier förlaeda. dels för föreläsn i n g a r och kurser av mera allmänt praktiskt-pedagogiskt innehåll (organisationsfrågor, olika skoltyper, uppfostringsproblem av allmän art, skolhygien m. m.), dels för mera sammanhängande övningsundervisning. Denna bör så ordnas, att varje elev i v a r t och ett av sina ämnen erhåller två serier förlagda till olika åldersstadier. Serierna göras genomgående längre än hittills 6—10 timmar, varvid åtminstone en gives en längd av 10 t i m m a r . Varje elev skall under sin övningsundervisning beredas tillfälle att genomgå och granska i hennes ämnen förekommande skriftliga uppgifter och lärjungearbeten. Uppmärksamheten bör över huvud taget inriktas på att låta övningsundervisningen successivt utveckla sig från ren övningsundervisning, d ä r handledaren medverkar genom r å d och anvisningar, till en mera självständig undervisningsform, som kan göras till föremål för verklig värdesättning. Det är därjämte önskligt, a t t eleverna under kortare tid få fungera eller åtminstone biträda som klassföreståndare. Tillfälle torde även böra beredas dem att besöka andra undervisningsanstalter och skolformer och studera deras organisationsformer och arbetsmetoder. E n ändring a v den pedagogiska utbildningen, på det sätt som här skisserats, skulle givetvis medföra åtskilliga fördelar. Först och främst skulle den bliva grundligare och mer omfattande, än vad som hittills varit fallet. Den sammanlagda auskulteringstiden skulle sålunda komma att uppgå till c:a 200 timmar under utbildningen (mot c:a 170 nu) och övningslektionernas a n t a l till c:a 60 (mot c:a 35 nu). Utbildningens organiska framväxt skulle säkerställas men sambandet med skolan bibehållas. De teoretiska studierna skulle kunna bedrivas u t a n störande avbrott men ändå tillföras den stimulans och praktiska inställning, som den bibehållna kontakten med skolans arbete förmår giva. Eleverna skulle i lugn och ro få avsluta den teoretiska utbildningen och förvärva sakkunskaper i sina fackämnen, innan de hänvisas till självständig undervisning. Den metodiska handledningen skulle komma att bilda en verklig förberedelse för det praktiska arbetet och göra eleverna bättre rustade för sina undervisningsuppgifter. E n grundlig och ändamålsenlig lärarutbildning skulle ernås. F. I sin förut n ä m n d a skrivelse av den 10 december 1930 ansåg skolöverstyrelsen i fråga om kostnaderna för den föreslagna omorganisationen, a t t

48 någon egentlig merutgift för statsverket, vad seminariet beträffade, ej behövde ifrågakomma. Skolöverstyrelsen räknade härvid dels med att fjärde årskursen skulle nedläggas, dels med att endast en mindre ökningav undervisningstimmarna skulle behöva iirågakomma. Man erinrade bl. a. om, att seminariekursen i främsta rummet avsåge att bereda ökat u t r y m m e åt elevernas praktisk-pedagogiska utbildning och självstudier och härför erfordrades icke någon ökning i antalet l ä r a r t i m m a r . Den nuvarande undervisningen vid seminariets högre avdelning vore för övrigt så pressande och koncentrerad, att det med hänsyn till den praktiska utbildningen och det självständiga studiearbetet vore högeligen önskvärt, att densamma fördelades på tre år i stället för på två. Den direkta ökning i antalet undervisningstimmar, som på »någon punkt» kunde befinnas erforderlig, kunde u t a n svårighet erhållas »genom att i den obligatoriska lärarinnekursen infoga de lärotimmar, som lösgöras genom nedläggandet av den frivilliga fjärde årskursen». De sakkunniga hava vid sin beräkning av de kostnader, som den föreslagna omorganisationen skulle komma att medföra, kommit till ett något annat resultat än överstyrelsen, detta huvudsakligen beroende på att deras utgångspunkt varit en annan. Härvid har likväl tagits under övervägande, huruvida icke vissa besparingar skulle kunna göras å utgående anslag icke blott för att motväga den förutsatta ökningen av lärotimmar utan även för att över huvud taget nedbringa det allmännas betydande utgifter för högre lärarinneseminariet. Det ordinarie anslaget (H. 1) för läroanstalten har för budgetåret 1933 —1934 upptagits till kronor 149 985, v a r a v kronor 136185 utgöres av löner, tjänstgöringspenningar och arvoden åt de å ordinarie stat uppförda befattningsinnehavarna. De ordinarie lärarkrafterna utgöras av 1 rektor, 9 lektorer, 2 adjunkter, 11 ämneslärarinnor, 4 övningsskollärare, 1 lärare i teckning, 1 i musik, 1 l ä r a r i n n a i gymnastik och 1 i handarbete. De sakkunniga hava diskuterat möjligheten av att ersätta lektorstjänsterna med ett visst antal speciallärarbefattningar, vilket givetvis skulle medföra en betydande besparing för statsverket. Den omständigheten, att lektorerna under sin tjänstgöring icke kunnat helt sysselsättas å seminariet — där en hög, vetenskapligt kvalificerad lärarstandard ä r nödvändig — u t a n även måste utnyttjas för undervisning å normalskolans stadium, som icke i och för sig kräver så högt kvalificerade arbetskrafter, synes visserligen kunna tala för införandet av speciallärarbefattningar på seminariet. Men å a n d r a sidan torde en dylik anordning medföra avgjorda olägenheter för undervisningen. Att med tillfälliga, ofta växlande lärarkrafter få tillbörlig kontinuitet i utbildningen torde v a r a omöjligt. Man kan ej heller av en speciallärare, som endast åtnjuter avlöning för ett visst begränsat antal lektioner, fordra att h a n ständigt står till förfogande — som av en ordinarie lärare kräves — för vård a v vetenskapliga institutioner, sam-

49 lingar o. d. eller för handledning av elevernas fackstudier, pedagogiska utbildning o. d. De sakkunniga anse sig därför i princip böra föreslå, att lektorstjänsterna bibehållas, men a t t deras antal bestämmes till 8 gentemot 9 nu, samt att de som hittills bliva »rörliga» och icke ständigt knytas till s a m m a ämne. I överensstämmelse med sitt förut framförda yrkande om folkskolans och realskolans nedläggande föreslå de sakkunniga, dels a t t de 4 å stat uppförda övningsskollärartjänsterna avföras från densamma, dels att de två a d j u n k t u r e r n a omvandlas till ämneslärarinnetjänster. Genom indragning av ovan anförda tjänster, en lektorstjänst a kronor G 300 och 4 övningsskollärart jänster å kronor 3 400 samt två ad junkturers a kronor 4 800 omvandling till ämneslärarinnetjänster ä kronor 3 200 skulle det ordinarie anslaget H. 1 kunna minskas med kronor 23 100. I fråga om de besparingar, som skulle kunna göras å anslaget »H. 2, Diverse behov vid högre lärarinneseminariet», nu utgående med kronor 60 660, vilja de sakkunniga anföra följande: Den valfria fjärde årskursen, som för n ä r v a r a n d e beräknas d r a g a en kostnad av kronor 3 300, kommer efter omorganisationen att nedläggas. Emellertid torde behovet av pedagogiska fortsättningskurser för lärarinnor fortfarande böra på något sätt tillgodoses, varför de sakkunniga föreslå, a t t ett belopp av exempelvis kronor 2 500 reserveras härför. E n besparing å kronor 800 skulle därigenom uppstå. Till avlöning åt en e. o. övningsskollärartjänst är f. n. anslaget kronor 2 800, vilken summa på grund av folkskolans nedläggande bortfaller. Anslaget H. 2 skulle under sådana omständigheter kunna sänkas med sammanlagt kronor 3 600. Till arvoden åt extra lärare, timlärare och vikarier vid läroanstalten (skolköksseminariet inräknat) (H. 3) hava för innevarande budgetår (1933—1934) anslagits kronor 35 520. Det är givet att detta anslag kommer att beröras såväl av den förändrade timplanen för seminariet som av införandet a v parallellavdelningar i flickskolan. Den ökning av antalet lärotimmar, som härvid förutsattes, torde dock i viss m å n kunna motvägas av en något utsträckt tjänstgöringsskyldighet för läroanstaltens ordinarie lärarkrafter. Skolöverstyrelsen har för sin del föreslagit höjning av ämneslärarinnornas i normalskolan tjänstgöring från 20—24 timmar i veckan till 22—26, fastställt adjunkternas tjänstgöringsskyldighet till 22—26 samt låtit lektorernas kvarstå orubbad till 18—20 timmar i vecKan (enligt kungl. brevet av 21 april 1911). H ä r v i d har som hittills en föreläsnings- eller seminarieövningstimme i högre avdelningen ansetts motsvara två vanliga undervisningstimmar, varjämte en eller högst två timmar — för lektorn i pedagogik, vilket ämne är obligatoriskt för alla, två eller högst tre t i m m a r — beräknats för ledning och kontroll av elevernas studier i varje särskilt ämne. De sakkunniga förbise ingalunda de skäl, som kunna synas tala för ett 4

50 bibehållande av lektorernas tjänstgöringsskyldighet i enlighet med överstyrelsens förslag med hänsyn till det kvalificerade arbete, som av dessa lärare kräves. Det förefaller emellertid, som om ett något effektivare utnyttjande av lektorernas arbetskraft utan större olägenhet skulle kunna ske. En dylik åtgärd är ofrånkomlig, om man vill undvika en mera betydande höjning av anslaget H. 3 för bestridande av kostnaderna för det ökade antal lärartimmar, omorganisationen medför. De sakkunniga anse sig därför nödsakade föreslå: 1) dels att lektors tjänstgöringsskyldighet Förslag till fördelning av tjänstgöringsskyldighet seminariet och normalskolan efter eventuell

vid högre lärarinneomorganisation.

r i m m a r i Timmar i Timmar i seminari- seminari- normalSumma ets högre ets lägre skolan kurs kurs Rektor Biträdande föreståndare för seminariet . . » > » normalskolan 1. lektor religionshistoria svenska 2. tyska 3. franska 4. pedagogik + psykologi. . 5. geografi 6. matematik 7. 8. » fysik 11 ämneslärarinnor 5 extralärare i normalskolan . . . . Timlärare i normalskolan » » seminariet: i litteraturhistoria » engelska » nationalekonomi » konsthistoria » zoologi, botanik » hälsolära med skolhygien . . . . » astronomi » kemi » talteknik » talövningar i främmande språk Summa Lärarinna i teckning . . . . » » sång » » gymnastik . . . » » handarbete . . . » » huslig ekonomi Summa

10 11 9 9 14 9 10 18

2 4 3 3

— 4 5 3

6 12 8 4 9 8 4 8 6 260 123 4

6 9 2 2 26 3 1 18 2 6 175

6 12 2 2 28 3 1 21 5 6

— 3

— — 2

— — 3 3

— 35

10 6 12 20 19 21 20 18 21 21 21 260 123 4

40 16 27 42 36

44 18 32 42 36

51 höjes till 20—22 undervisningstimmar per vecka, 2) dels a t t ingen generell n e d s ä t t n i n g i tjänstgöringstiden beräknas för lärarens arbete med ledningen och kontrollen av elevernas studiearbete (tentamina o. d.), dock att rektor medgives r ä t t att vid arbetsordningens uppgörande taga skälig h ä n s y n till den genom dylik ledning och kontroll uppkomna arbetsbelastningen i sådana ämnen, som p å grund av stort elevantal medför en mera avsevärd börda för läraren. Nämnda arbete bör härvid k u n n a beräknas till en eller högst två undervisningstimmar i veckan. F o r utrönande av de ekonomiska konsekvenser den eventuella omorganisationen med hänsyn till de av sakkunniga h ä r föreslagna ändringar skulle medföra, h a r ett förslag, byggt på tjänstgöringens faktiska fördelning under ett läsår utarbetats. F ö r läsåret 1933—1934 har det beräknats, a t t till arvoden för avlönande av extra l ä r a r e och timlärare vid seminariet och normalskolan skulle å t g å en summa av kronor 21430. Motsvarande belopp skulle för ett läsår under den nya regimen, sedan de ordinarie l ä r a r n a s arbetskraft utnyttjats i den omfattning, som de sakkunniga föreslagit, samt folk- och realskolan nedlagts men parallellavdelningar å flickskolelinjen inforts, u p p g å till kronor 42 365. Den faktiska kostnadsökningen för den n y a organisationen i fråga om l ä r a r t i m m a r skulle sålunda belöpa sig till kronor 20 935. Denna siffra ä r emellertid en maximisiffra, som endast under synnerligen ogynnsamma förhållanden kan komma a t t uppnås. Genom den differentierade undervisning, som inträder i flickskolans två högsta klasser, torde nämligen parallellavdelningarna i åtskilliga ämnen på detta stadium kunna sammanslås, varigenom det beräknade antalet undervisningstimmar väsentligt k a n nedbringas. Sammanfattar m a n de förslag, som de sakkunniga framställt, skulle sålunda å H. 1 kunna avföras kronor 23100 H.2 » » » 3 600 S:a kronor 26 700. Däremot skulle en ökning av anslaget H. 3 i n t r ä d a med kronor 20 935, vadan den totala utgiftsminskningen skulle komma a t t uppgå till kronor 26 700 — 20 935 = 5 765.

III. Byggnadsfrågan. Statens högre lärarinneseminarium jämte normalskolan för flickor disponera för n ä r v a r a n d e för sin verksamhet fastigheten Riddaregatan 5; därjämte förhyres ett större antal r u m i fastigheten Nybrogatan 19. Det visade sig snart under utredningens gång, att en omorganisation av högre lärarinneseminariet i den omfattning, som de sakkunniga tänkte sig, icke gärna kunde v a r a betjänad av de utrymmen och lokaler, som stodo den gamla organisationen till förfogande. Så krävdes exempelvis framför allt ett vidgat u t r y m m e för de naturvetenskapliga institutionerna — vilka i sitt nuvarande skick långt ifrån äro tillfredsställande — och även i flera a n d r a avseenden voro seminariets lokaler otillräckliga. De sakkunniga sökte därför skaffa sig en uppfattning om vad som kunde anses erforderligt genom att å ena sidan inhämta uppgifter av seminariets l ä r a r e angående deras krav och å a n d r a sidan för jämförelsens skull studera sådana läroanstalter inom Stockholm, som voro försedda med moderna naturvetenskapliga institutioner. Men då frågan om vidgade lokalutryinmen i hög grad är en ekonomisk fråga, hemställde de sakkunniga till K u n g l . Maj:t, att byggnadsstyrelsen m å t t e få i uppdrag a t t i samråd med de sakkunniga utarbeta kostnadsförslag till sådana alternativa byggnadsanordningar, som kunde tänkas v a r a framkomliga. Resultatet a v detta samarbete föreligger i den vid betänkandet fogade första bilagan. I sin skrivelse lämnar byggnadsstyrelsen först en framställning a v högre lärarinneseminariets lokalfråga sedan den tid, detta började sin verksamhet. Härefter följa 3 olika förslag till lösning av den nuvarande byggnadsfrågan, för vilka här nedan i korthet redogöres. Förslag 1 innefattar dels en ombyggnad av det gamla av seminariet disponerade skolhuset Riddaregatan 5 dels en nybyggnad på samma tomt, som huvudsakligen skulle i n r y m m a lärorum. Då härigenom den fria platsen på skolgården till större delen skulle tagas i anspråk, skulle rastplats även förläggas till nybyggnadens tak. Kostnaderna för genomförandet av detta förslag skulle belöpa sig på inalles 770 000 kronor, v a r a v 90 000 kronor skulle åtgå för omändringen av den gamla byggnaden. Förslag 2 innebär även det en ombyggnad a v det gamla skolhuset, men i stället för nybyggnad föreslås, att den fastighet, som för n ä r v a r a n d e disponeras av Sofi Almquists samskola, skulle för seminariets räkning inköpas och inredas. Dess läge Nybrogatan 19 möjliggör, a t t i fastighetens v ä s t r a gavel en ingång till seminariets skolgård kan upptagas, så att de

53 båda skolhusen komma att ligga vid var sin sida av den gemensamma skolgården. Omändringen av seminariets gamla byggnad skulle ske på samma sätt, som i förslag 1 planerats, och lokalerna inom byggnaden reserveras dels för de naturvetenskapliga institutionerna och dels å nedra botten för en portvaktslägenhet. Almquistska skolans lokaler skulle i n r y m m a klassoch lektionsrum, rektorsexpedition, frukostrum, m a t e r i a l r u m m. m. Därjämte skulle gymnastiksal med därtill hörande utrymmen v a r a förlagd till samma byggnad. För n ä r v a r a n d e ä r den östra flygeln av fastigheten, som äges av samskolan, u t h y r d till bostadslägenheter och butiker. Byggnadsstyrelsen räknar med, att så även i framtiden skulle vara fallet, dock framhålles det, a t t möjligheter här finnas att lösa skolköksseminariets lokalfråga genom att förlägga seminariet och de därmed förenade kurserna till denna östra flygel. Kostnaderna för detta a n d r a förslag äro beroende på den summa, som kräves för inlösande av den n y a fastigheten, vars taxeringsvärde är upptaget till 650 000 kronor. Omändringen a v den gamla seminariebyggnaden beräknas till 80 000 kronor och ombyggnaden av Almquistska skolans hus till 60 000 kronor. Skulle inlösandet av den n y a fastigheten kunna ske till taxeringsvärdet, komme samtliga kostnader att belöpa sig till omkring 825 000 kronor. Som tredje alternativ — förslag 3 — framlägges en fullständig nybyggnad för seminariets och normalskolans behov. Denna byggnad tankes förlagd till kvarteret Stångkusken å Ladugårdsgärde och beräknas d r a g a en kostnad av 1 400 000 kronor. Byggnadsstyrelsen förordar själv det förslag, som här betecknats med nr 2. Läroanstalterna skulle därigenom k u n n a behålla sitt nuvarande centrala läge, och vid genomförandet blir detta förslag betydligt fördelaktigare än förslaget nr 1 därigenom, att skolgårdens u t r y m m e ej kommer att tagas i anspråk. I fråga om kostnader ställer det sig endast obetydligt dyrare än det första förslaget. Genom inköp a v fastigheten Nybrogatan 19 erhölle kronan dessutom en värdefull tomt, som kunde tänkas bibehåda sitt v ä r d e även i framtiden, förutsatt att denna fastighet kunde inköpas till det nuvarande taxeringsvärdet. Byggnadsstyrelsen framhåller därjämte, att det första förslaget erbjuder sämre lokaler, då ljusförhållandena genom anhopandet av byggnader på tomten komma att bliva dåliga. Beträffande det tredje förslaget säger sig byggnadsstyrelsen ej kunna förorda detta, d å det jämfört med de båda övriga skulle komma att draga allt för stora kostnader. De sakkunniga finna i likhet med byggnadsstyrelsen, att förslaget n r 2 h a r givna företräden, men på grund av de resultat, som de i fortsättningen kommt till, s a k n a de anledning att n ä r m a r e gå in på byggnadsfrågan.

IV. Ämneslärarinneinstitutionen. i. I sådana samhällen, d ä r det skulle v a r a en misshushållning att underhålla skilda skolor för gossar och flickor, borde läroverken enligt 1899 års skolkommitté förvandlas till realskolor av samskolenatur samt bekostas av staten och kommunen gemensamt. Men om avsikten vore, att dessa läroverk skulle bliva samskolor i egentlig mening, borde de förses med såväl manliga som kvinnliga lärare och detta helst till lika antal; endast under sådana förhållanden kunde samundervisningen erhålla uppfostrande betydelse och kunde de svårigheter, som med densamma vore förbundna, på ett lyckligt sätt lösas. Kommittén föreslog därför, att tre av de för varje sådan realskola behövliga sex ämneslärarna skulle v a r a kvinnor. I övrigt borde dessa samskolors lärare och l ä r a r i n n o r — enär deras tjänstebefattningar motsvarade dem, som förekomma vid de övriga läroverken — tillsättas av samma myndigheter och på samma sätt som andra statsläroverkens lärare. Att h ä r u t i n n a n ställa dem i någon undantagsställning skulle leda till ogynnsamma följder för samskolorna. Och »klart är», tillade kommittén, »att de manliga samskolelärarna såväl i fråga om kompetens och tjänstgöringsskyldighet som i fråga om avlöning, tjänsteårsberäkning och pensionsrätt måste v a r a likställda med lärarne vid övriga realskolor». Något annorlunda ställde sig kommittén, när det gällde de kvinnliga l ä r a r n a . Samtidigt med att m a n för dessa — i jämförelse med de manliga l ä r a r n a — sänkte tjänstgöringsskyldigheten, pensionsåldern och lönen, sänkte man jämväl kompetensvillkoren. Det normala examensvillkoret ansåg kommittén borde v a r a avgångsbetyg från den t r e å r i g a kursen vid högre lärarinneseminariet; samskolelärarinnornas verksamhet skulle nämligen i huvudsak bliva lika med ämneslärarinnornas vid de dåvarande flickskolorna. När kommitténs förslag i form av Kungl. Maj:ts proposition lades inför 1904 års riksdag, mötte det gensägelse i flera avseenden och icke minst i avseende på dess ställning till de kvinnliga lärarkrafterna. I likalydande motioner i båda k a m r a r n a gjordes a n m ä r k n i n g a r mot den ogynnsamma ställning, som tilldelades de kvinnliga l ä r a r n a i samskolan i förhållande till de manliga och varigenom — frånsett orättvisan i förslaget — förverkligandet av samskolans idé lätteligen kunde äventyras. N ä r det förklarades, a t t godkänt avgångsbetyg från den t r e å r i g a kursen vid högre lärarinneseminariet borde v a r a det normala examensvillkoret, beginges utan tvivel en omedelbar orättvisa mot de kvinnor, som med större uppoff-

55 r i n g a r skaffat sig samma utbildning, som uppställts såsom villkor för tillt r ä d e till de manliga lärarbefattningarna. Betänkligare vore emellertid, att m a n därigenom berövat kvinnorna i allmänhet den nödiga förutsättningen för framgången i deras strävanden att i skolans och sitt eget intresse v i n n a jämbördig befordran med männen till lärarbefattningar vid de allmänna läroverken. Ty det låge en fara just i detta, att de lärarinnor, som utbildats vid högre lärarinneseminariet, skulle d r a g a ned alla kvinnors framtidsutsikter till det mindre mått av inflytande och anspråk, som följer en kortare och billigare utbildningskurs, än den som männen måste genomgå. J a »denna oförklarade och för kvinnorna oförklarliga uppfattning», skrevo motionärerna, »att kompetensfordringarna kunna principiellt sättas lägre för lärarinnor än för lärare, får en bjärt belysning av kommitténs yttrande, att de manliga samskolelärarna i fråga om kompetens 'måste' v a r a likställda med l ä r a r n a vid övriga realskolor. H ä r kunde ju lika väl ifrågasättas, att även män, som genomgått folkskoleseminarium, borde få vinna anställning vid samskola uti ämnen, vari de utbildat sig som lärare. Utan tvivel skulle många sådana lärare med framstående begåvning meddela en bättre undervisning än en stor del akademiskt bildade lärare med mera j ä m n s t r u k n a fallenheter.» Det särskilda utskottet — och med detta riksdagen — instämde i föredragande departementschefens uttalande, angående kompetensvillkoren och behövligheten av lindrigare tjänstgöring för lärarinnor vid samskola ävensom angående deras r ä t t att vid tidigare ålder avgå med pension. De framförda a n m ä r k n i n g a r n a hade således icke spelat någon större roll vid avgörandet. Men under överläggningen i första kammaren fälldes ett par yttranden, som likväl förtjäna att antecknas. Motionären, herr Boström, fann det sålunda absolut nödvändigt, att när man bildade en organisation, för vilken m å n g a hyste ganska stora farhågor, man ordnade det så, a t t kompetensen bland alla lärarkrafterna bleve så god som möjligt. Och herr Trygger, som instämde i detta och för övrigt fann kommitténs motivering ganska misslyckad, tillade: »Kommitterade åberopade som stöd för att dessa lärarinnor icke skulle behöva så hög kompetens som lärarna, att samskolelärarinnornas verksamhet skulle i huvudsak bliva lika med lärarinnornas vid nuvarande flickskolor. Men skulle man icke också kunna säga, att deras verksamhet blir densamma som lärarnas, och därför borde fordras högre kompetens än i nuvarande flickskolor eller samma kompetens som för lärare? Således denna argumentation duger icke.» Frågan om kvinnors behörighet till statens lärarbefattningar, som sedan länge stått på dagordningen, bragtes omsider till lösning vid 1918 års riksdag. Enligt det förslag, som då framlades av Kungl. Maj:t och som av riksdagen antogs, skulle infödd svensk l ä r a r i n n a k u n n a i stadgad ordningutnämnas till rektor vid högre lärarinneseminariet, kvinnligt folkskole-

56 seminarium och statssamskola, till lektor vid högre allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium samt till adjunkt vid allmänt läroverk. I omedelbar anslutning till motiveringen för det kungliga förslaget hade departementschefen ett yttrande, som gick u t på, att enligt hans uppfattning en öppen och fri tävlan borde r å d a mellan män och kvinnor om ifrågavarande slag av befattningar. »På sätt», säger han, »av den förut lämnade redogörelsen framgår, hava under denna frågas föregående behandling yrkanden och förslag avgivits, vilka innebära, att vid vissa läroanstalter ett visst a n t a l befattningar skulle v a r a reserverade för personer tillhörande endera könet. I detta syfte har också för de kvinnliga folkskoleseminariernas vidkommande till mig ingivits en framställning från kvinnliga adjunkter vid dessa läroanstalter. Med den uppfattning, åt vilken jag förut givit uttryck, kan jag icke biträda yrkanden eller framställningar, som avse en inskränkning av den öppna tävlan, vilken jag på detta område finner gagnelig och nyttig. H ä r t i l l kommer vidare den omständigheten, att en begränsning av antalet tjänster vid vissa läroanstalter för vare sig manliga eller kvinnliga sökande skulle såväl i tillämpningen visa sig v a r a förenad med avsevärda praktiska svårigheter som även lägga hinder i vägen för ett ändamålsenligt och rättvist förfarande i avseende å tillsättningen av tjänster.» Under ärendets behandling i riksdagen kommo emellertid även andra uppfattningar till synes. Så påpekades exempelvis, att departementschefens uttalande om fri och öppen konkurrens icke passade i stycke med att ämneslärarinnetjänsterna skulle i framtiden reserveras icke blott för det ena könet u t a n till och med inom detta för personer med lägre kompetens. N ä r alla läroverk öppnades för kvinnor, borde även dessa tjänster stå öppna för män såväl som kvinnor. Ur denna synpunkt borde alltså alla tjänster vid statens samskolor förändras till adjunkturer, som kunde sökas och innehavas av lärare av båda könen. Men å andra sidan skulle säkerligen dessa adjunkturer komma att locka kvinnorna och konsekvensen skulle bliva a t t samtliga befattningar vid samskolorna så småningom komme att besättas med kvinnor trots att l ä r j u n g a r n a vore gossar. N ä r statssamskolorna inrättades 1904, bestämde riksdagen, att vid sådan samskola skulle anställas — förutom rektor, tre adjunkter och övningslärarpersonal — en första l ä r a r i n n a samt två ämneslärarinnor. Enligt § 190 av gällande läroverksstadga i den lydelse, nämnda paragraf ursprungligen hade, kunde lärarbefattning i teckning och musik vid realskola — till vilken skolform samskolorna räknades — sökas och innehavas j ä m v ä l av kvinna, såvida hon vore ogift. Slutligen skulle undervisningen i kvinnligt handarbete handhavas av kvinnlig lärare. Läget var således detta, att vid varje statssamskola skulle minst 4 befattningshavare v a r a

57 kvinnor och att ingenting hindrade att antalet kunde utökas till 6. Genom 1918 års Lagtima riksdags beslut skedde h ä r u t i n n a n den väsentliga ändringen, a t t alla vid statssamskolor förefintliga lärarbefattningar blevo tillgängliga för kvinnor. Därigenom kunde det fall inträffa, som påpekades u n d e r riksdagsbehandlingen, nämligen a t t alla platser också i verkligheten besattes med kvinnliga lärare. I skrivelse den 31 augusti 1920 framhöll skolöverstyrelsen, a t t särskilda å t g ä r d e r borde vidtagas, för att den jämvikt mellan antalet manliga och kvinnliga lärarkrafter vid samskolorna, som tidigare förefunnits, måtte till viss g r a d tryggas. Lämpligast vore i sådant hänseende att en av lärarinnebefattningarna ombildades till adjunktstjänst och således kunde innehavas även av manlig lärare. Överstyrelsen fann det visserligen mest konsekvent, att båda de vid samskolorna befintliga ämneslärarinnebefattn i n g a r n a ombildades på nyss angivet sätt, men ansåg tillika, att resultatet av den föreslagna ombildningen borde avvaktas och prövas, innan ytterligare åtgärder i samma riktning företogos. Genom en dylik ombildning skulle, enligt överstyrelsens åsikt, lärarkompetensen vid samskolorna stärkas och dessa skolor mera jämställas med realskolorna, vilket särskilt i fråga om vissa ämnesgrupper vore i hög grad önskvärt. I överensstämmelse härmed beslöt 1921 års riksdag på Kungl. Maj:ts förslag, att en ämneslärarinnebefattning vid en var av statens samskolor skulle vid innehavarnas avgång från tjänsten — dock tidigast efter ingången av å r 1922 — ombildas till adjunktsbefattning. Nästa gång frågan om ämneslärarinneinstitutionen kom före var vid 1927 års riksdag. I den s. k. skolpropositionen framhöll departementschefen som önskvärt, att garanti skapades för a t t vid skolor, där flickor undervisades, alltid funnes ett antal kvinnliga lärare. Utan särskilda åtgärder torde emellertid detta önskemål näppeligen kunna fyllas, då gällande bestämmelser i fråga om behörighet till befattning i statstjänst väl eljest stode hindrande i vägen. Såvitt departementschefen kunde se, vore enda utvägen den, att särskilda för kvinnor avsedda tjänster inrättades vid ifrågavarande läroanstalter. Så vore fallet vid statssamskolorna. Och vid läroverk, som enligt föreliggande plan skulle uppstå dels genom omorganisation i viss omfattning av realskolan vid de allmänna läroverken och dels genom statens övertagande av ett a n t a l kommunala mellanskolor, borde sålunda kvinnliga l ä r a r e finnas anställda till ett antal, som ungefär vore proportionellt till det vid samskolorna förefintliga eller 2 av 5, vid läroverk med större antal lärare 4 av 10. Givetvis borde samma åtgärd vidtagas även i fråga om de allmänna läroverk, där flickor skulle efter framställning av vederbörande kommun kunna intagas. Då emellertid den framlaga planen ej kunde anses motsvara den definitiva ordningen och man ej heller hade någon visshet om i vilken omfattning kommuner kunde

58 komma att begagna sig av möjligheten för flickor att vinna inträde i respektive läroverk, torde man tills vidare böra bibehålla den dåvarande ordningen. I detta sammanhang berörde departementschefen jämväl en annan fråga. För behörighet till ifrågavarande ämneslärarinnebefattningar fordrades förutom viss tjänstgöring antingen genomgången kurs vid högre lärarinneseminarium eller ock behörighet till ordinarie ämneslärartjänst vid allmänt läroverk. Avlöningsförmånerna voro i båda fallen lika. Enligt departementschefen borde h ä r u t i n n a n sådan ändring vidtagas, att ämneslärarinna, vilken innehade behörighet för ordinarie adjunktstjänst vid allmänt läroverk, finge åtnjuta de för kvinnlig adjunkt bestämda avlöningsförmånerna. »Som främsta skäl härför», y t t r a r departementschefen, »vill jag anföra den omständigheten, a t t genom dessa realskolors avkortning nedifrån skolornas stadium blir avsevärt höjt och att det alltså måste anses önskvärt, att lärarkrafter med högre kompetens i största möjliga utsträckning knytas vid skolan». Vad departementschefen i dessa stycken föreslagit blev riksdagens beslut. Emellertid togs frågan upp på nytt redan vid nästa å r s riksdag. Skolöverstyrelsen hade nämligen i skrivelse till Kungl. Maj:t meddelat, att överstyrelsen vid upprättandet av de planer rörande behovet av ämneslärare a v olika kategorier, som åtföljde överstyrelsens skrivelse den 21 oktober 1927 med utredning angående lärarbehovet vid de allmänna läroverken under tiden för omorganisationens genomförande, ansett sig skyldig utgå ifrån, att det slutliga antalet lärare av olika kategorier borde i varje särskilt fall överensstämma med de uppgifter, som legat till grund för den i riksdagsskrivelsen angående omorganisation av det högre skolväsendet m. m. anförda slutsumman rörande antalet lärare. Överstyrelsen hade emellertid observerat, att i dessa uppgifter antalet ämneslärarinnor satts avsevärt högre, än man på grund av såväl vederbörande departementschefs förslag och formuleringen av 1927 års riksdags beslut som beslutet a v 1921 års riksdag haft anledning förmoda. Såväl enligt förslagen som besluten avsåge anställandet av visst a n t a l kvinnliga lärare endast de föreslagna samrealskolorna, varjämte riksdagens uttalande, att detta antal borde vara proportionellt till det nu vid sarnskolorna förefintliga, gåve vid handen, att den av 1927 års riksdag beslutade proportionen, d. v. s. 2 av 6 — utom rektor —, ansetts beträffande de ordinarie l ä r a r n a v a r a den normala, ehuru proportionen av riksdagen fastställts till 2 av 5. E n undersökning av de siffror, som legat till grund för riksdagens beräkningar, hade dessutom visat, att om den av riksdagen beslutade proportionen mellan manliga och kvinnliga lärare hade bestämts för varje samläroverk för sig med hänsyn till det antal ordinarie ämneslärartjänster, som på grund av antalet undervisningsavdelningar i samrealskolan till-

59 delats läroverket, hade för nu ifrågavarande skolor antalet ämneslärarinnor blivit avsevärt mindre än vad i de ovan nämnda beräkningarna upptagits. Överstyrelsen hade därför anhållit, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådana åtgärder, att det bestämdes: »1. att vid samrealskola med högst 6 ordinarie ämneslärare skola inrättas t v å ämneslärarinnebefattningar, 2. att vid samrealskola med mer än 6 ordinarie ämneslärare skall inr ä t t a s en ämneslärarinnebefattning för varje fullt tretal ordinarie ämneslärare, rektor oräknad, 3. att vid högre samläroverk skola inrättas ämneslärarinnebefattningar till ett a n t a l icke överstigande det högsta, som enligt punkt 2 kan förekomma vid en samrealskola med samma antal klassavdelningar som i läroverkets realskola, 4. att vid samrealskola, där endast fyra ordinarie ämnesläraretjänster finnas inrättade, ledig ämnesläraretjänst skall ledigförklaras som adjunktstjänst, n ä r vid skolan två eller flera ordinarie kvinnliga ämneslärare finnas anställda, i annat fall såsom ämneslärarinnetjänst.» E n sådan ändring, varigenom antalet ämneslärarinnebefattningar och adjunktstjänster komme att i förhållande till de a v riksdagen gjorda ber ä k n i n g a r n a minskas, respektive höjas, skulle enligt överstyrelsens mening höja kompetensen hos samläroverkens lärare och avsevärt förbättra utsikterna till ett gott arbetsresultat i den omorganiserade skolan. Förutom denna framställning från skolöverstyrelsen hade flera andra framställningar i ämnet inkommit till ecklesiastikdepartementet från exempelvis studentkårerna vid universiteten i Lund och Uppsala samt Göteborgs högskola, akademiskt bildade kvinnors förening m. fl., samtliga gående ut på att den fastställda proportionen mellan manliga och kvinnliga lärare vid samrealskolorna m å t t e underkastas revision. Kungl. Maj:t tog därför upp frågan till förnyat övervägande i en särskild proposition till 1928 års riksdag med det angivna syftet att genom förändring a v den ovan angivna proportionen söka vinna en för de manliga l ä r a r n a mera fördelaktig lösning. För en sådan lösning talade nämligen enligt departementschefen icke endast den manliga extralärarkårens befordringsförhållanden u t a n jämväl viktiga pedagogiska skäl. Beträffande sättet för frågans lösning vore det möjligt, att den av skolöverstyrelsen anvisade vägen vore den riktiga, men för egen del ansåge departementschefen, att spörsmålet om den slutliga proportionen mellan antalet manliga och antalet kvinnliga lärare tills vidare borde hållas öppet i avvaktan på de erfarenheter, som kunde vinnas vid de nyorganiserade samläroverken. Under tiden borde det ankomma på Kungl. Maj:t att efter prövning i varje särskilt fall bestämma, huruvida för realskolestadiet avsedd ordinarie ämneslärarbefattning vid samläroverk skulle ledigförklaras såsom

60 adjunktsbefattning och följaktligen stå öppen för såväl manliga som kvinnliga sökande, eller om den skulle förbehållas åt kvinnor och således hava k a r a k t ä r av ämneslärarinnebefattning. Vid avgörandet av dylika frågor borde givetvis tillses, att under alla omständigheter tillgång till minst en ordinarie kvinnlig lärarkraft bereddes varje läroverk, som vore avsett även för flickor. Genom en dylik anordning skulle en smidig anpassning efter de vid varje läroverk rådande särskilda förhållandena möjliggöras. Riksdagen hade ingenting emot att tills vidare, till och med budgetåret 1930—31, giva Kungl. Maj:t det begärda bemyndigandet, men riksdagen förutsatte, att den Kungl. Maj:t sålunda förbehållna prövningsrätten komme att handhavas med all vederbörlig varsamhet, så att i allt fall proportionen mellan antalet manliga och kvinnliga lärare ej måtte ändras i vidare mån, än det av skolöverstyrelsen i ämnet avlåtna förslaget innebure. Den provisoriska anordning i fråga om ämneslärarinnetjänsterna, som beslöts av 1928 års riksdag, har sedermera förlängts. Några pedagogiska erfarenheter av ämneslärarinnesystemet vid de nyorganiserade samläroverken hava icke kunnat åberopas och i övrigt har frågan visat sig mera komplicerad, än man från början tänkte sig. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 augusti 1930 förklarade skolöverstyrelsen bl. a., att en inskränkning i ämneslärarinnesystemet måste te sig starkt motiverad av den alltmer ökade tillströmningen av akademiskt utbildade kvinnliga lärare till läroverken. Att en sådan ökning i tillströmningen förefunnes, framginge med all tydlighet av ansökningarna om genomgående av provar. E n av överstyrelsen verkställd undersökning av förhållandena i detta avseende under tiden efter 1921 eller den tidpunkt, då den nu gällande proportionen mellan manliga och kvinnliga lärare kunde sägas hava blivit fastställd, gåve vid handen, a t t antalet kvinnliga sökande till genomgående av provar under dessa år hade att uppvisa en både absolut och procentuellt sett påfallande s t a r k ökning. »Det är uppenbart», y t t r a d e överstyrelsen, »att under sådana förhållanden ett med varje å r ökat antal kvinnliga sökande k a n beräknas komma att anmäla sig till lediga ämneslärarbefattningar, avsedda för realskolestadiet, och att, till och med om ämneslärarinnetjänster över huvud taget icke vidare inrättades, läroverken ändock komma a t t tillgodogöra sig kvinnlig lärarkraft i betydande utsträckning». Då läroverken sålunda numera hade utsikt att även oberoende av ämneslärarinnetjänsterna erhålla erforderlig kvinnlig arbetskraft och då det i olika avseenden vore mest tilltalande, att ifrågavarande för realskolestadiet avsedda ämneslärarinnetjänster stode i lika mån öppna för manliga och kvinnliga sökande under fri tävlan, kunde det synas, som om ämnes-

61 lärarinneinstitutionen borde helt och hållet slopas vid läroverken. Emellertid ansåge sig överstyrelsen för sin del icke kunna framställa eller tills t y r k a ett förslag i sådan riktning, ty fortfarande torde det få anses oundgängligt, att alla samläroverk och flickläroverk vore garanterade ett visst minimum av kvinnlig lärarkraft. Tillgången till kvinnliga lärare kunde i a n n a t fall befaras bliva allt för olika vid olika läroverk. Därest hänsyn endast behövde tagas till nu anförda omständigheter, sade sig överstyrelsen närmast föranlåten att föreslå icke ett slopande av ämneslärarinneinstitutionen men väl en inskränkning av densamma. Vid samskolor av den storlek, som de äldre av statens samskolor representera, skulle överstyrelsen i och för sig finna det tillfyllest och i olika avseenden lämpligast, om endast en tjänst förbehölles kvinnliga sökande i form av ämneslärarinnetjänst och övriga tjänster sålunda finge stå öppna för såväl manliga som kvinnliga sökande. Vid läroverk, där realskolan hade större omfattning, vore det sannolikt otillräckligt — åtminstone tills vidare — att endast g a r a n t e r a en ordinarie kvinnlig lärare. En lämplig proportion vore här m å h ä n d a en ämneslärarinnetjänst per serie parallellavdelningar i realskolan. En enkellinjig realskola erhölle i så fall en ämneslärarinnetjänst, en dubbellinjig två o. s. v. A t t överstyrelsen icke ansåge sig böra ifrågasätta någon inskränkning, exempelvis i riktning mot nyss skisserade förslag, berodde emellertid framför allt på den omständigheten, att ett avsevärt antal lärarinnor vid enskilda skolor beräknades komma att bliva entledigade från sina befattningar på grund av den av 1927 års riksdag beslutade omorganisationen av det högre skolväsendet och att genom riksdagens och Kungl. Maj:ts beslut möjlighet beretts för ifrågavarande lärarinnor att vinna anställning vid allmänna läroverk. Det gällde nämligen icke endast avvecklingen av klass 1 vid samtliga flickskolor; man hade dessutom att r ä k n a med indragning av hela flickskolor; något som 1927 års riksdag ansett ofrånkomligt eller sannolikt i 13 städer. Det syntes med hänsyn härtill önskvärt att under de närmaste åren äga tillgång till ett tillräckligt antal ämneslärarinnetjänster för att kunna bereda åtminstone de mest meriterade av de flickskollärarinnor, som på grund av skolreformen förlorat sin anställning, möjlighet till placering såsom ordinarie lärare vid a l l m ä n n a läroverk. Skolöverstyrelsen stannade sålunda vid a t t föreslå en förlängning av gällande provisorium intill utgången av budgetåret 1933—1934. Efter framställning av Kungl. Maj:t anslöt sig 1931 års riksdag i så måtto till förslaget, att förlängningen skulle gälla intill utgången av budgetåret 1931—1932. År 1932 — således vid följande å r s riksdag — kom frågan om ämneslärarinneinstitutionen åter på tal och detta under förhållanden, som i viss mening kan sägas hava bragt den i ett n y t t läge.

62 I anledning av en skrivelse från skolöverstyrelsen till Kungl. Maj:t, innebärande åtskilliga förslag till förändringar i högre lärarinneseminariets organisation, hade akademiskt bildade kvinnors förening inkommit med vissa önskemål, i stort sett avseende en ombildning av ämneslärarinnetjänsterna vid de allmänna läroverken till adjunkturer. Departementschefen tog upp saken i samband med anslagen till högre lärarinneseminariet. Utan att vara beredd att taga ståndpunkt till skolöverstyrelsens omorganisationsförslag i dess helhet ville han dock nämna, att han vore tveksam, huruvida bland seminariets uppgifter för framtiden borde ingå utbildandet av ämneslärarinnor för de allmänna läroverken. Han delade visserligen den uppfattningen, att det vore nödvändigt att äga garantier för att varje läroverk, där flickor undervisades, hade kvinnliga lärarkrafter i viss omfattning, men han fann det däremot icke nödigt, att de sålunda behövliga kvinnliga lärarna skulle utgöras av ämneslärarinnor. Förhållandena på här ifrågavarande område hade under årens lopp undergått en väsentlig förändring. Vid den tid, då ämneslärarinnetjänster inrättades vid statssamskolorna, förvärvades lärarinneutbildning i de allra flesta fall vid högre lärarinneseminarium. Under senare tiden anlitades den akademiska utbildningsvägen jämte genomgång av provar i mycket stor utsträckning icke blott av de manliga utan jämväl av de kvinnliga läraraspiranterna. Under sådana förhållanden förelåge knappast enligt departementschefens mening något synnerligen starkt skäl att i fråga om de kvinnliga läroverkslärarna bibehålla två olika utbildningsformer. Det riktiga vore i stället att införa det stadgandet, att ett visst antal adjunktsbefattningar vid varje läroverk, där flickor undervisades, förbehölles kvinnor — såsom en följd varav även borde stadgas, att ett visst antal adjunktsbefattningar borde förbehållas män — samt i samband därmed småningom förändra ämneslärarinnetjänsterna till adjunkturer. Någon större ökning av statsutgifterna genom dylika åtgärder torde näppeligen vara att befara, enär de ämneslärarinnor, som hade adjunktskompetens — och deras antal vore i stigande — redan enligt riksdagens beslut åtnjöte avlöning lika med kvinnlig adjunkt. En särskild uppmärksamhet borde emellertid, när saken upptoges till prövning, ägnas frågan om den tidpunkt, som kunde vara lämplig för de sålunda ändrade förhållandena att träda i funktion och detta främst ur synpunkten att plats vid läroverken måste beredas arbetslösa lärarinnor från enskilda flickskolor. Högre lärarinneseminariet komme alltfortfarande — såvitt departementschefen kunde finna — att hava en mycket viktig uppgift, även om detsamma ej längre skulle handhava utbildningen av ämneslärarinnor för de allmänna läroverken. För seminariet återstode att bidraga till fyllandet av behovet av lärarinnor vid kommunala och enskilda läroanstalter, främst kommunala och enskilda flickskolor. En sådan uppgift vore seminariet synnerligen väl lämpat att fylla, icke minst om dess organisation i vissa

63 avseenden underginge erforderlig jämkning. Institutionen bestode — om man frånsåge det med densamma förbundna skolköksseminariet och hushållsskolan — av följande avdelningar: sexklassig folkskola, fyrklassig realskola, högre flickskola under ombildning från å t t a å r i g till sjuårig samt treklassigt lärarinneseminarium med frivillig fjärde årskurs. Konsekvent och naturligt vore sammanställningen: folkskola—kommunal flickskola—lärarinneseminarium. Dess främmande element här vore realskolan. Lika litet som det funnes skäl för att lärarinneseminariet borde hava till uppgift att utbilda kvinnliga lärarkrafter för statsläroverken, lika litet torde tillvaron a v en realskola såsom en avdelning i denna institution vara nödvändig eller ens önskvärd. Departementschefens förslag var därför, att den vid seminariet befintliga fyraåriga realskollinjen för flickor skulle successivt avvecklas med början genom indragning från och med läsåret 1932—33 av samma linjes första klass. P å grund av detta förslag framburos motioner i båda k a m r a r n a , i vilka man å ena sidan hänvisade till det omorganisationsförslag rörande högre lärarinneseminariet, som redan förelåge — det kunde sålunda knappast v a r a välbetänkt att skrida till omorganisationsåtgärder, innan detta i sin helhet blivit prövat — men å andra sidan fann det välbetänkt, att frågan om högre lärarinneseminariets organisation och dess uppgifter i fortsättningen gjordes till föremål för ingående prövning — en prövning, som borde utvidgas till att jämväl avse spörsmålet om läroanstaltens fortsatta tillvaro över huvud. Under ärendets vidare behandling enade sig de båda k a m r a r n a om att avslå förslaget om realskolans avveckling, men stannade däremot i olika beslut i fråga om den av statsutskottet förordade n y a utredningen. Man var på sina håll rädd för, att en utredning skulle kunna m y n n a ut i förslag om högre lärarinneseminariets nedläggande, en åtgärd som i sin t u r — enligt mångas mening — skulle få mindre önskvärda konsekvenser. 2. N ä r de sakkunniga under sitt arbete kommit in på frågan om ämneslärarinneinstitutionen, visade det sig, att vissa upplysningar från de olika läroanstalter, där ämneslärarinnor förekomma, voro behövliga; det kunde hava sin betydelse att om möjligt få veta, hur institutionen i stort sett fungerade och huruvida brister funnos, som vid en omläggning av högre lärarinneseminariet kunde avhjälpas. Det föreföll också, som skulle det v a r a av intresse att få en jämförelse — därest en sådan vore möjlig att få — mellan de seminarieutbildade ämneslärarinnorna och de akademiskt utbild&de såväl som ett svar på den direkta frågan, huruvida det för ungdomens undervisning och uppfostran skulle medföra någon vinst, om de>

64 seminarieutbildade lärarinnorna vid de olika högre läroanstalterna helt ersattes med akademiskt utbildade kvinnliga lärarkrafter. De svar, som inflöto, kommo icke att ge den mera allsidiga belysning av frågan, som de sakkunniga t ä n k t sig. Den uppfattning, som i allmänhet präglade det stora flertalet av de till ett 70-tal uppgående svaren från de högre flickskolorna, var den, att seminarieutbildningen vore bra och ändamålsenlig och att de lärarinnor, som utexamineras från högre lärarinneseminariet, vore synnerligen väl lämpade för arbetet i en flickskola. Meningen vore ju icke att giva undervisning endast u t a n också fostran, och för denna dubbla gärning inriktades eleverna vid högre lärarinneseminariet redan från törsta början. Det vore därför ingen vinst för v å r a högre flickskolor, om de seminarieutbildade skulle utbytas mot lärarinnor med akademisk utbildning — s n a r a r e tvärtom. Ty den faran förelåge, att allt för många skulle komma in på lärarbanan mera av en slump så att säga för att få användning för sin akademiska examen; det vore ju många, som bedreve akademiska studier utan att hava lärarverksamhet som mål. Det kunde kanske sägas, att seminariekursen vore knapp, men detta uppvägdes därav, att eleverna under hela utbildningstiden inriktat sig på sitt kall och fått speciell handledning för detta. Emellertid måste tilläggas, att man inom många skolor var medveten om, att utbildningstiden vid högre lärarinneseminariet v a r för kort. Beträffande svaren från statens läroverk kan man om dem fälla det omdömet, att de äro mycket försiktigt hållna; för att kunna d r a g a säkra slutsatser, framhålles det från m å n g a av läroanstalterna, vore erfarenheten alldeles för begränsad. Men frånsett denna försiktighet är det likväl ett par synpunkter, som ofta återkomma. Man hade på vissa håll lagt märke till, att specialutbildningen hos de lärarinnor, som kommit från högre lärarinneseminarier, vore allt för svag för att kunna läggas som grundval för en undervisning vid statens läroverk. Det vore därför en vinst för dessa, om den mera djupgående akademiska utbildningen stipulerades som kompetensvillkor. Fördjupade studier skänka större vidsyn, självständighet och framför allt säkerhet. Och med i övrigt jämställda personliga kvalifikationer måste en l ä r a r i n n a med en väsentligt vidgad teoretisk utbildning i förhållande till den, som ett seminarium bibringar, kunna giva något mera och värdefullare vid ungdomens undervisning än vad den enbart seminarieutbildade kan giva. F ö r m å g a n i fråga om ungdomens uppfostran däremot bottnar i rent personliga egenskaper, som i stort sett falla utanför den fackliga utbildningens påverkan. H ä r t i l l lägges av m å n g a den rent praktiska synpunkten, att de akademiskt utbildade lärarinnorna — i motsats till de seminarieutbildade — äro användbara på ett läroverks alla stadier. H u r de synpunkter fördelas, som k u n n a siffermässigt återgivas, framgår av närslutna tabell:

65 Tab. 13. Antal Hela Statliga läroanstalter

antalet svar

1. Högre allmänna verk:

enligt

vilka

enbart akademiskt utbilseminarieutbildade läradade lärarinnor vore en rinnor äro lämpliga på vinst för läroanstalterna lågstadiet

hela realskolan

intet uttalande

3 1 1 1

intet uttalande

ja

nej

15 3 2 4

15 1

1 1

8 3 2 2

läro-

a) samläroverk b) med samgymnasium . c) gossläroverk d) flickläroverk

28 4 3 5

10 Summa

a) gamla samrealskolor. b) n y a samrealskolor . . c) realskolor för gossar .

26 47 3

14 13 1

9 18 1

3 16 1

14 20

4 12 2

8 15 1

Summa

24 Summa s u m m a r u m

2. Statens

svar,

realskolor:

Det förtjänar i samband härmed a t t nämnas, att svaren från 1904 års samskolor, d ä r man väl måste anses hava den längsta erfarenheten, i stor utsträckning gingo i den riktningen, att det för skolan skulle v a r a en vinst att utbyta de seminarieutbildade ämneslärarinnorna mot kvinnliga akademiker. Det är annars icke någonting att u n d r a över, att de blanka svaren blevo så många, ty såväl i fråga om de seminarieutbildade lärarinnornas lämplighet på de olika stadierna som i fråga om den pedagogiska jämförelsen de olika lärarinnekategorierna emellan måste erfarenheten och insikten v a r a begränsade. Och alldeles särskilt måste detta v a r a fallet vid de högre allmänna läroverken. Tabellen utgör således en god illustration till den försiktighet, med vilken svaren avgivits. Vad så till sist a n g å r de kommunala mellanskolorna, hava d ä r som vid statsläroverken meningarna v a r i t delade — med som n a t u r l i g t var en mera gynnsam inställning till frågan om de seminarieutbildade lärarinnornas användbarhet. Av de 38 svar, som ingått, betrakta 14 stycken det som en vinst för undervisningen, om platserna förbehållas de akademiskt utbildade; 13 angiva på den punkten icke någon särskild mening.

66 3. Vid 1904 års riksdag bestämdes — såsom redan är nämnt i den föregående redogörelsen — att tre av de vid varje samskola behövliga sex ämneslärarna skulle v a r a kvinnor; man ville därigenom markera de nya läroverkens egenskap av samskolor i egentlig mening. Det förklarades vidare beträffande ämneslärarinnorna, att godkänt avgångsbetyg från den treåriga kursen vid högre lärarinneseminariet borde v a r a det normala examensvillkoret. Det framgår ingenstädes direkt eller tydligt i de handlingar, som förelågo vid 1904 års riksdag, varför man satte kompetensen lägre för de kvinnliga l ä r a r n a än för de manliga. Enligt 1899 års skolkommitté vore undervisningsplanen för realskolan med dess två språk och vid konfirmationsåldern avslutade bildningskurs i sina huvuddrag så lagd, att den i själva verket lämpade sig icke blott för gossar u t a n även för flickor. Den vore med a n d r a ord »väl ägnad a t t meddela sina kvinnliga lärjungar det bokliga vetande, som nu inhämtas i flickskolorna». Samskolelärarinnornas verksamhet skulle därigenom, enligt departementschefens mening, komma att i huvudsak bliva lika med de ämneslärarinnors, som tjänstgjorde vid de dåvarande flickskolorna och vilkas kompetens icke låge högre. Det ligger naturligtvis en viss förklaring i detta, men det är väl näppeligen troligt, att vad som här y t t r a d e s innebar hela eller den bärande delen av motiveringen till de låga kompetens villkor en. Det vill synas, som om lärarelönenämnden, vars ordförande tillhörde den nyssnämnda skolkommittén, giver en viktig kompletterande upplysning, n ä r den i sitt betänkande säger, att den omständigheten, »att dessa kompetensbestämmelser fastställdes, torde hava berott bl. a. därpå, att det icke ansågs möjligt a t t för ifrågavarande tjänster k u n n a förvärva akademiskt bildade lärarinnor i tillräckligt antal». Emellertid h a v a de förändringar i fråga om ämneslärarinneinstitutionen, som under årens lopp vidtagits eller ansetts såsom önskvärda, samt och synnerligen vänt sig emot såväl den från början fastställda proportionen mellan manliga och kvinnliga lärare som också — fastän mera indirekt — mot den låga lärarkompetensen. Riksdagen år 1921 beslöt en ombildning av samskolans ena ämneslärarinnetjänst till en adjunktsbefattning, som skulle stå öppen för tävlan och således jämväl kunna besättas med manlig lärare. Vid 1928 års riksdag antogs en förändring av proportionen mellan de båda lärarkategorierna, som visserligen icke var definitiv, men vilken sådan den var missgynnade den kvinnliga parten, och vid upprepade tillfällen har skolöverstyrelsen dessutom i sina skrivelser till Kungl. Maj:t ådagalagt en bestämd sympati för att ämneslärarinnetjänsterna måtte begränsas. Detta senare har icke varit utan syfte. Tvärtom visar den ovan lämnade redogörelsen, att motiveringarna genomgående hava varit, att m a n genom åtgärder av n ä m n d a slag skulle höja

och stärka kompetensen hos samläroverkens lärare och avsevärt förbättra utsikterna till ett gott arbetsresultat. Denna strävan att söka begränsa — eventuellt avveckla — ämneslärarinneinstitutionen har sin orsak och förklaring i den förändring i fråga om lärarinneutbildningen, som de sista årtiondena fört med sig. När denna institution först inrättades, var den avsedd att garantera samläroverken kvinnliga lärare av viss bildningsgrad, och man tänkte sig högre lärarinneseminariet såsom den enda möjliga utbildningsvägen, ja, denna föreställning var så fast rotad, att den ännu går igen i lärarelönenämndens betänkande. »Då nu enligt nämndens förslag», heter det, »kvinnor skola kunna befordras till bl. a. adjunktsbefattningar vid allmänna läroverken, kunde det ifrågasättas, om icke de vid 1904 års läroverksreform beslutade ämneslärarinnetjänsterna vid statssamskolorna borde avskaffas och ersättas med kvinnliga adjunktstjänster till lika antal. Men den omständigheten, att akademiskt bildade kvinnor kunna befordras till lärartjänster vid alla slag av allmänna läroverk, torde icke göra möjligheten att få ifrågavarande tjänster vid samskolorna besatta med sålunda utbildade lärarinnor större, snarare mindre. Om ämneslärarinnetjänsterna nu avskaffas och ersättas med kvinnliga adjunktstjänster, kan det hända, att de sålunda upprättade adjunktstjänsterna till större eller mindre omfattning få stå obesatta.» Det är väl sannolikt, att denna uppfattning om det omöjliga i att till de nya tjänsterna erhålla andra än seminarieutbildade lärarinnor var bärande såväl när samskolorna kommo till som längre fram, men det kan icke sägas, att den är det numera. En undersökning ger nämligen vid handen, att lärarinnorna med akademisk utbildning, som förut gingo till de högre enskilda skolorna, nu i allt större antal söka sig till statens läroverk. Hösten 1912 fanns det — om man bortser från dem, som voro inströdda bland samskolornas lärarinnor — endast en kvinna med akademisk utbildning och full tjänstgöring vid statens realskolor; vid de högre allmänna läroverken fanns det ingen. Men tio och tjugo år senare kunde lärarinnekårens akademiker uppvisa sådana siffror vid landets högre läroanstalter, som tab. 14 uppvisar. År 1932 på hösten funnos således icke mindre än 361 lärarinnor med akademisk utbildning vid de här nämnda läroanstalterna, och nästan jämnt hälften eller 180 hade anställning vid statens egna läroverk. Den stora ökningen av dessa senare — under ett enda årtionde från 77 till 136 — återspeglar 1927 års riksdagsbeslut om statens övertagande av mer än 50-talet kommunala, mellanskolor. Det var med dessa, som den rikliga mängden av seminariebildade lärarinnor — nu ifrågavarande höst 172 till antalet — kom att anslutas till statens allmänna läroverk. Vid sidan av den stora invandringen till statsskolorna hava de akademiskt utbildade lärarinnorna, som synes av tabellen, hållit uppe den gamla numerären vid de

68 Tab. 14. Antalet kvinnliga lärare med akademisk e x a m e n eller utbildning vid högre lärarinneseminarium samt. med full tjänstgöring år L ä r o a n s t a l t

1922 Antal skolor

Akad. ut bildning

Statliga skolor: Allmänna läroverk

77 Kommunala Mellanskolor

1932 Sem.-utbildning

Antal skolor

Akad. ut- Sem.-utbildning bildning

69 8

72 6

91 100

Enskilda skolor: Högre flickskolor Högre goss- och samskolor Mellanskolor

83 13 9

84 18 7

820 66 18

73 13 5

84 14 5

659 68 11

Summa

skolor:

andra läroanstalterna. Av orsaker, som redan förut blivit skildrade, har lärjungetalet i de kommunala mellanskolorna och de enskilda högre skolorna minskat, och skolor hava måst indragas och lärarinnor entledigas. Men denna minskning har gått ut över de seminarieutbildade och icke i det stora hela inverkat på akademikernas antal. Vid sidan av de båda stora lärarinnegrupperna vid statens läroverk finns en tredje och mindre, som mest utgått från folkskoleseminarierna och som 1922 räknade 11 stycken men 1932 sjunkit ned till 8. I fråga om de övriga lärarinnornas utbildningsvägar ger följande tabell en detaljerad översikt. Tab. 15.

Avlagd

e x a m e n

Antalet kvinnliga lärare vid de statliga skolorna, fördelade efter utbildningens art år 1922

Filosofie doktorer » licentiater » magistrar » kandidater Teologie licentiater » kandidater Seminariebildade, statens » , privata Summa akad. utbildade »

sem.-

»

Summa summarum

1932 9 1 153 11 2 4 73 99

—

—

11 5

40 8

— —

— —

21 10

26 26

7 2 97 14 1 1 46 52

17 31

51 52

122 98

180 172

69 Tabellen har intresse även ur den synpunkten, att den visar, hur 1927 års skolbeslut påverkat den årliga tillströmningen av akademiskt utbildade l ä r a r i n n o r till statsläroverken; på 5 år hava filosofie magistrarna ökats med 113 och filosofie doktorerna från 3 till 9. Det är den gamla erfarenheten, som ånyo besannas, att där n y a tjänliga platser ställas öppna för människor, behöver man icke länge vänta på aspiranter. Utbildningen är emellertid icke färdig med avläggandet av viss akademisk examen. För att bliva ordinarie ämneslärarinna kräves därjämte genomgånget provar. I detta hänseende ger nedanstående tabell upplysning. Tab. 16. Antalet akademiskt utbildade lärarinnor som genomgått provårskurs eller sakna denna utbildning år Läroanstalt

med provar Statliga

utan med med utan utan utan med provar provar provar provar provar provar provar

skolor: 11

37 5

41 1

31 5

Högre flickskolor Högre goss- och samskolor Mellanskolor

23 6 2

61 12 5

43 6 3

78 10 2

43 8 3

61 11 2

38 7 4

46 7 1

Summa

146 Allmänna läroverk Kommunala

....

skolor:

MellanHkolor Flickskolor Enskilda

skolor:

Slutligen ger nästfoljande tabell en sammanträngd bild av den ställning ä lärarbanan, som de olika lärarinnorna intogo höstterminen år 1932. Tab. 17. Antalet kvinnliga lärare vid de statliga skolorna h ö s f e r m i n e n år 1932, grupperade efter utbildning och tjänsteställning Tjänsteställning

Akademisk exaAkademisk examen med provar men utan provar ÖvH.L.S. F.ex. riga F.D. F.L. F.M. F.K T.L. T. K. F.M. F.K. T.K.

Rektoier Lektorer Adjunkter Anmedärarinnor E. o. och vikarier .

1 6 2

Summa

1 1 6

5 43 55

1 1 2

2 2

1 14 35

3 1

117 54

2 1

70 Det framgår således av dessa siffermässiga undersökningar, att höstterminen år 1932 funnos — som redan nämnts — 361 kvinnor med akademisk utbildning i arbete inom landets högre läroanstalter, folkskoleseminarierna och de högre folkskolorna oräknade. Ökningen, som till en början gått långsamt, nådde från och med år 1922 ungefär 17 per år i genomsnitt. Det framgår vidare, att inom denna lärarinnegrupp de provårsutbildade ökats undan för undan. Av de 192, som funnos år 1922, hade endast 63 genomgången provårskurs, d. v. s, i det närmaste 33 %. År 1932 var denna procent omkring 60 och bland de allmänna läroverkens lärarinnor 69. Om därför den omständigheten, att man hyst fruktan för att kvinnliga adjunkturer vid samskolorna icke skulle kunna besättas, var det förnämsta skälet till att vilja bibehålla tjänster med lägre kompetens, föreligger icke längre detta skäl. Ur den synpunkten kan ämneslärarinneinstitutionen utan hinder avvecklas. Vid sidan av vad som ovan framhållits föreligga också andra anledningar till avveckling. Enligt tab. 13 å sid. 65 skulle man vid de allmänna läroverken och de kommunala mellanskolorna i rätt många fall hava lagt märke till, att de seminarieutbildade lärarinnorna bäst lämpa sig på det lägre eller lägsta stadiet. Detta pekar på ett förhållande, som enligt en och annan rektors vittnesbörd innebär svårigheter vid ämnesfördelningen de olika lärarna emellan, då det ju uppenbarligen måste vara en fördel, därest alla lärarkrafterna inom en skola kunna disponeras på alla stadier. Det är möjligt, att iakttagelsen icke har någon räckvidd utöver den, som tabellens siffror angiva, men den förefaller att hava en naturlig förklaring. Ty seminarieutbildningen — även sådan den framdeles kommer att gestalta sig — kan icke i samma grad som den akademiska utbildningen lämna garanti för en för realskolans alla stadier tillräckligt omfattande och fördjupad specialutbildning. Detta kan väl sägas ligga i sakens natur. En utbildning, som vid sidan av en 7- eller 8-klassig flickskola endast omfattar en 3-årig seminariekurs kan icke jämställas eller gå upp emot en utbildning, som utöver studentexamen räknar med minst 4 års akademiska studier. För att komma förbi detta faktum, som egentligen icke av någon på allvar har förnekats, framföres av seminarieutbildningens förespråkare tvenne synpunkter, enligt vilka de båda lärarinnekategorierna visserligen icke skulle kunna kallas jämställda men jämbördiga. Det må vara, att kurserna äro knappa, säger man, men de uppvägas mer än väl av den tidiga inriktning på sitt blivande kall, som den får, som går seminarievägen. Ty seminarieeleven är redan från början inställd på att bliva lärarinna och den personliga kontakt med arbetet i skolan, eleverna och lärarna, vari hon står under större delen av sin utbildningstid, ger henne värdefulla impulser och gör henne på ett särskilt sätt skickad att leda och lära den uppväxande ungdomen. Synpunkten är beaktansvärd och kastar i för-

71 bigäcaide en omild skugga över den nuvarande provårsutbildningen. Men det får icke förglömmas, att den prisade vägen också har sina olägenheter. S e m i n a r i e t är ett vida mindre utbildningscentrum än högskolan och universitetet; eleverna där löpa ofta risken a t t få en ensidig inställning och u n d g å d e n icke alltid. Och trots allt ä r det nog så, som det framhålles i svaret f r å n en av de högre flickskolorna, att akademikerna som lärare hava en b ä t t r e överblick över stoffet, en klarare uppfattning a v studiearbetets mål och inre sammanhang och i stort sett en vidare och självständigare syn p å sin uppgift. Att det sedan k a n finnas förträffliga lärarinnor med seminarieutbildning och andra från universiteten, som icke fylla måttet, är en a n n a n sak, som ingenting förändrar i det ovannämnda. Det ä r emellertid ännu en synpunkt, som behöver omprövas. Undervisningens resultat och en lärares framgång i sin gärning, säges det, sammanhänger mycket litet med utbildningsformen. Det är de personliga föruts ä t t n i n g a r n a för lärarkallet — fallenheten — som har den större betydelsen. Teknisk skolning är naturligtvis ett plus men ä r ändå något, som ligger i a n d r a planet. Detta är en sanning så gott som utan modifikationer, men den spelar ingen roll i detta sammanhang. Det gäller båda utbildningsvägarna. För att denna synpunkt skulle hava betydelse för den fråga, det h ä r gäller, skulle den innebära, att de seminarieutbildade lärarinnorna i det stora hela hade denna fallenhet, de akademiskt utbildade däremot icke. Men så är det i verkligheten ingalunda. Längs båda utbildningsv ä g a r n a gå lärarinnor ut i livet, mera begåvade och mindre begåvade, med fallenhet och utan sådan. Men i den mån den ena utbildningsformen är för mer än den andra, skänker den genomsnittseleven ett övertag. N ä r statsmakterna först hade att bestämma sig för utbildningsformen beträffande realskolestadiets manliga lärare, valde de den akademiska; de ansågo sig därigenom skaffa garanti för lyckliga resultat av undervisningen. Det skulle enligt de sakkunnigas mening icke v a r a till båtnad för skolan, därest m a n ändrade h ä r u t i n n a n a n t i n g e n så, att man sänkte kraven på de manliga realskollärarnas utbildning till nivå med seminarieutbildningen, eller att man för dessa lärares vidkommande införde samma dualism i utbildningen, som nu ä r fallet med de kvinnliga lärarna. Men samma skäl, som tala för att icke införa manliga ämneslärare med seminarieutbildning, tala också för att icke bibehålla de kvinnliga. Till detta kommer, att ämneslärarinneinstitutionen i v å r a dagar, så som förhållandena utvecklat sig, innebär en orättvisa i mer än ett avseende. Det ä r nämligen icke endast så, att man inom realskolan genom denna institution skapat ett i viss mån skyddat område för lärarinnor med kortare och billigare utbildningsväg; det är också på det sättet, a t t man härigenom särskilt gynnar de kvinnliga akademikerna. I fråga om adjunktstjänsterna, där konkurrensen är fri, hava dessa att tävla med väl kvalificerade manliga sökande, och vägen till befordran är därför lika lång för

72 dem som för männen, men till ämneslärarinnetjänsterna är denna väg både bättre och kortare och u r ekonomisk synpunkt lika lockande, eitersom adjunktskompetent ämneslärarinna erhåller samma lön som kvinnlig adjunkt. »För de manliga obefordrade lärarna», säger skolöverstyrelsen under hänsyftning på detta förhållande, »kan det icke te sig annat än som en orättvisa, att deras kvinnliga k a m r a t e r på detta sätt skola på en genväg erhålla ordinarie befordran, medan befordringsmöjligheten just på grund av förefintligheten av denna speciellt kvinnliga befordringsväg minskas för dem själva». De sakkunniga hava därför kommit till den uppfattningen, att ämneslärarinneinstitutionen som sådan bör avvecklas; den fyller ej längre någon särskild uppgift, som för skolan är av värde. I stället böra samtliga ämneslärarinnebefattningar, allt eftersom de bliva till ansökan lediga, förvandlas till adjunktstjänster. Men då det är i sin ordning, att skolor, där gossar och flickor samtidigt undervisas, hava tillgång till såväl manliga som kvinnliga lärare, bör det så ordnas, att vid varje dylikt samläroverk någon a v ämneslärartjänsterna ä r förbehållen kvinnor ensamt och en annan förbehållen ensamt män.

V. Lärarinnebehovet. I s i n skrivelse till Kungl. Maj:t av den 10 december 1930 angående omorganisation av högre lärarinneseminariet ä g n a r skolöverstyrelsen — efter att j a k a n d e hava besvarat frågan om bibehållandet eller ej a v seminariets lärarinneutbildning — r ä t t mycken uppmärksamhet jämväl åt det spörsmålet, h u r u stort antal seminarieutbildade lärarinnor som för framtiden kunde bliva behövligt. Överstyrelsen giver till en början en överblick över den utveckling i fråga om lärarinneutbildningen för de högre läroanstalterna, som under de närmast föregående åren ägt rum och som resulterat i en alltjämt stegrad disproportion mellan antalet utbildade lärarinnor och a n t a l e t tillgängliga lärarinnebefattningar; efter höstterminens början 1930 funnos exempelvis anmälda 71 seminarieutbildade lärarinnor, vilka ej k u n n a t beredas anställning. Därefter fortsätter överstyrelsen: »För att vinna en i görligaste mån tillförlitlig överblick av det framtida lärarinnebehovet har överstyrelsen verkställt en undersökning av h u r stort a n t a l befattningar för lärarinnor med nu ifrågavarande kompetens, som k a n beräknas erforderligt, sedan den 1927 och följande å r beslutade omorganisationen av det högre skolväsendet genomförts. Beträffande de allmänna läroverken har överstyrelsen därvid räknat med det a n t a l ämneslärarinnebefattningar, som skulle behöva inrättas, därest de av 1928 års riksdag beslutade provisoriska bestämmelserna angående proportionen mellan adjunkts- och ämneslärarinnebefattningarna vid läroverken även framdeles skulle bibehållas. I samband med avgivande av förslag till anslagsäskanden av 1931 års riksdag h a r överstyrelsen i underdånig skrivelse den 30 augusti detta år föreslagit, att n ä m n d a bestämmelser skola alltjämt äga giltighet intill utgången av budgetåret 1933—1934. Antalet ämneslärarinnebefattningar vid de allmänna läroverken bör enligt nu anförda beräkningsgrund uppskattas till minst 236. Vid den med högre lärarinneseminariet förenade normalskolan beräknas ifrågavarande befattningar uppgå till 11. För de kommunala mellanskolornas vidkommande hava givetvis endast tagits i betraktande de 39 skolor, som icke, jämlikt 1927 å r s riksdags beslut, skola förstatligas. Vid dessa skolor funnos vårterminen 1929 anställda sammanlagt 120 ordinarie och extraordinarie kvinnliga ämneslärare. Med detta antal synes man böra r ä k n a även framdeles, då ingen anledning finnes att antaga någon förskjutning i proportionen mellan manliga och kvinnliga lärare. Motsvarande kategori vid de högre folkskolorna uppgår till ett antal av 107. Antalet ämneslärarinnor vid de kom-

munala flickskolorna utgör 26. Vad beträffar privatläroverken, av vilka de enskilda högre flickskolorna utgöra flertalet, har överstyrelsen vid beräkningen av det framtida lärarinnebehovet beaktat såväl den begränsning av skolornas omfattning, som blir en följd av de ändrade anknytningsiörhållandena till folkskolan och kvinnliga lärjungars tillträde till statsläroverk, som även det förutsedda nedläggandet av vissa skolor. Under sådana förhållanden har överstyrelsen funnit sig böra uppskatta det framtida lärarinnebehovet vid privatläroverken till c:a 700, men vill härvid framhålla, att denna siffra snarare är för låg än för hög. Jämförelsovis må nämnas, att det nuvarande lärarinneantalet obetydligt understiger 1000.» De verkställda beräkningarna hade sålunda givit vid handen, att det sammanlagda antalet ämneslärarinnor vid ovan nämnda läroanstalter i framtiden kunde tänkas uppgå till omkring 1200. Och enligt en inom överstyrelsens statistiska avdelning gjord beräkning skulle ett årligt tillskott av omkring 50 lärarinnor vara erforderligt för att vidmakthålla detta antal. Vad sedan det årliga tillskottet beträffar, kunde detta erhållas dels genom lärarutbildningen vid provårsläroverken, dels från högre lärarinneseminarium. I det förra fallet hade man kunnat lägga märke till, hurusom antalet kvinnliga provårskandidater under de senaste tio åren haft att uppvisa en tämligen jämn stegring och under läsåren 1926—1930 uppgått till i medeltal nära 20. »Om man utgår från», säger överstyrelsen, »att i medeltal 25 kvinnliga lärare på detta sätt årligen utbildas, är det uppenbart, att högre lärarinneseminarium jämväl är erforderligt för lärarinnebehovets tillgodoseende. Givetvis kan det förväntas, att antalet kvinnliga provårskandidater äver framdeles kommer att undergå stegring. Läsåret 1929—1930 utgjorde de kvinnliga provårskandidaternas antal 31 % av hela antalet vid provårsläroverk utbildade läraraspiranter. Även om man utgår ifrån en framtida höjning av procentsiffran till 50, vilket innebär ett årligt nytillskott av omkring 40 provårsutbildade lärarinnor, kommer denna omständighet enligt överstyrelsens uppfattning icke att rubba förutsättningen för högre lärarinneseminariets existens. Det må nämligen erinras därom, att de provårsutbildade lärarna äga behörighet ej blott till nu ifrågavarande befattningar, utan jämväl till adjunkts- och lektorstjänster, och en del av dessa lärare kan sålunda antagas icke komma att deltaga i konkurrensen om ämneslärarinnebefattningarna.» Skolöverstyrelsen fann dessutom den verkställda utredningen ådagalägga, att det behov av seminarieutbildade lärarinnor, som för framtiden kunde beräknas föreligga, helt torde kunna tillgodoses genom det statliga lärarinneseminariet. Så vore uppenbarligen fallet därest det årliga behovet icke skulle överstiga 25. Men även om en ökning av antalet skulle visa sig erforderlig, borde detta icke kunna hindra, att utbildningen förlades till en och samma läroanstalt. Det kunde visserligen mot överstyrel-

75 sens uppfattning rörande den högre seminarieutbildningens framtida förutsättningar riktas den invändningen, att till grund för densamma lagts provårsut bildningens nuvarande omfattning samt att en i framtiden eventuellt vidtagen utvidgning av denna utbildning skulle kunna medföra vissa förskjutningar i fråga om behovet av seminarieutbildade lärarinnor. »Det är givetvis obestridligt», säger överstyrelsen, »att så skulle kunna bli fallet, därest en dylik utvidgning komme att medföra en ytterligare stegring av antalet årligen vid provårsläroverk utbildade kvinnliga läraraspiranter. Men å andra sidan synes det överstyrelsen böra bestämt hävdas, att, för den händelse en utvidgning av provårsinstitutionens ram framdeles skulle ifrågasättas, bedömandet av ett dylikt spörsmål bör ske under hänsynstagande till att seminarieutbildningen därigenom icke äventyras.» I näst föregående kapitel hava de sakkunniga hävdat den uppfattningen, att endast ämneslärare med akademisk utbildning böra vinna anställning vid statens allmänna läroverk. För en sådan anordning tala enligt deras mening tungt vägande såväl principiella som andra skäl. Och då realskolorna hava till uppgift att förbereda sina lärjungar för studier å gymnasiet —• det treåriga såväl som det fyraåriga — kan det endast vara ett naturligt önskemål, att det sörjes för, att lärare med bästa möjliga teoretiska underbyggnad där bestrida undervisningen. Men vad som gäller statens realskolor, gäller ur denna synpunkt också de kommunala och enskilda mellanskolorna; de hava samma uppgifter och måste hava enahanda krav i fråga om lärarna. Statens egna läroanstalter av samskolenatur utgöra, förutom de 8 högre allmänna läroverken med samgymnasier, ett antal av 28 högre samläroverk samt 80 samrealskolor. Går man ut ifrån, att vid vart och ett av dessa läroverk skall finnas minst en kvinnlig ämneslärare — vid de högre utav dem likgiltigt om denna kvinnliga lärare är en lektor eller en adjunkt — gör detta inalles 116 ämneslärarinnor. Det är emellertid uppenbart, att siffran 116 icke kan tjäna som utgångspunkt, när det gäller att bestämma lärarinnebehovet vid statssamskolorna. Höstterminen 1932 funnos vid de allmänna läroverken — flickläroverken frånräknade — 322 kvinnliga ämneslärare, ordinarie och extraordinarie, av vilka 14 ordinarie voro tjänstlediga. Säkerligen kan det tagas för givet, att minst detta antal alltjämt kommer att tjänstgöra vid de nämnda läroanstalterna. Vid de 5 högre allmänna läroverken för flickor voro samma termin platserna ungefär jämnt fördelade mellan män och kvinnor. Det är möjligt, att en förskjutning så småningom kommer att äga rum till kvinnornas förmån, men skulle samma proportion kunna antagas fortfara tills vidare, skulle man här hava att räkna med ett 40-tal kvinnor. Folkskoleseminarierna, som väl böra tagas med i detta sammanhang, hade samma hösttermin ett antal av 10 kvinnliga ämneslärare. Om man även framdeles får räkna med detta antal, skulle således samtliga lärarinnor av denna kategori vid statens

76 läroanstalter enligt de sakkunnigas beräkningsgrund böra fastställas till minst 372. Vid de 44 kommunala och 3 enskilda mellanskolorna voro hösten 1932 sammanlagt anställda 184 ordinarie och extraordinarie kvinnliga ämneslärare. Motsvarande kategori vid de högre goss- och samskolorna uppgick till 76. Vid dessa senare skolor råder det förhållandet, att därest man undantager Sofi Almquists skola, som håller på att avvecklas, endast 4 äga särskilda ilickskolelinjer; eljest bygga de sina 3-åriga eller 4-åriga gymnasier på realskolor som i allmänhet omfatta 5 årskurser och för övrigt torde hava samma anspråk på fullgoda lärarkrafter som de nyss nämnda mellanskolorna. Lägger man allting samman, skulle antalet lärarinnor med akademisk utbildning, som vid de i det föregående uppräknade läroanstalterna alltid måste kunna stå till förfogande, röra sig kring siffran 650. N ä r skolöverstyrelsen i sin meromnämnda skrivelse av den 30 augusti 1930 _ trots sin övertygelse om att läroverken icke längre äro beroende av ämneslärarinneinstitutionen — likväl dröjde med att föreslå dennas avveckling, så angavs orsaken v a r a den, a t t det måste anses oundgängligt, som överstyrelsen uttryckte det, att alla samläroverk och flickläroverk vore garanterade ett visst minimum av kvinnlig arbetskraft; det skulle annars lätt kunna hända, a t t tillgången bleve allt för olik vid olika läroverk. Den närmaste frågan bliver sålunda, huruvida de förut angivna läroanstalterna kunna förses med ett antal av omkring 650 akademiskt och provårsutbildade lärarinnor, samt huruvida detta antal sedan årligen kan hållas vid makt. * I en P . M., som i form av bilaga (bil. 3) medföljer betänkandet, har byråchefen Göransson gjort en beräkning rörande årsbehovet av seminarieutbildade lärarinnor vid de egentliga flickskolorna med normalskolekompetens, den skolform som enligt de sakkunnigas mening med fördel kunde använda lärarinnor med seminarieutbildning. Ifrågavarande läroanstalter, kommunala såväl som enskilda, utgjorde hösten 1932 — inklusive statens normalskola för flickor — 72 stycken och räknade 832 lärarinnor, av vilka i det närmaste 11 % hade avlagt akademiska examina. Det förutsattes vid beräkningen, a t t de seminarieutbildade alltjämt komma att utgöra omkring 90 % av samtliga samt icke överstiga antalet 700. Efter att hava vägt emot v a r a n d r a de olika uppfattningarna i fråga om de faktorer, som bestämma den årliga rekryteringen, d. v. s. inträdes- och pensionsåldrarna, avgången vid olika åldrar samt åldersfördelningen, kommer byråchefen Göransson till det slutresultatet, a t t man utan risk torde kunna räkna med ett årsbehov av 25 — »naturligtvis förutsatt, a t t man kan ställa så till, att 700 befattningar förbehållas ifrågavarande kategori av lärarinnor».

77 V a d å t e r a n g å r det årliga tillskott av akademiskt utbildade lärarinnor, som kommer att bliva av nöden, därest endast lärarinnor av denna kategori anställas vid de övriga högre skolorna, hava därom inga beräkningar blivit gjorda och kunna heller icke göras. Den förra gruppen kunde som beräkningsmaterial erbjuda en tillräckligt stor lärarinnekår med känd åldersfördelning. I detta senare fallet rör det sig i stor utsträckning om en blivande kår, om vilken man litet vet i detta avseende. Mycket talar emellertid för, att vad som gäller den ena gruppen också gäller den andra, och att m a n således med ungefär samma säkerhet kan bestämma rekryteringstalet till 25 eller där omkring. Vad det annars hänger på, är storleken av d e n kontingent akademiskt utbildade kvinnor, som universitet och högskolor jämte provårsinstitution kunna sända till läroanstalterna. Det framgick av tab. 15, att de kvinnliga fil. magistrarna vid statens skolor under de fem senaste åren ökats med 113, d. v. s. från 40 till 153. E n ökning av denna omfattning måste förutsätta, att de kvinnliga lärjunga r n a vid v å r a universitet och högskolor undan för undan växa i antal. Den officiella statistiken anger också, att hösten 1932 räknade v å r a samtliga studentkorporationer icke mindre än 1 501 kvinnor, av vilka 22 tillhörde den teologiska, 90 den juridiska, 189 den medicinska och 1200 den filosofiska fakulteten; hösten 1930 hade antalet v a r i t 1229. Resultatet a v deras arbete inom den studieriktning, som närmast h a r intresse i detta sammanhang, framgår av nedanstående tabell. Tab. 18. Antalet kvinnliga studerande, som avlagt År

Teol.kand.-examen Uppsala

1926. . . 1927. 1928. 1929. 1930. 1931. 1932 . Summa

Lund

Summa

—

2 1

—

— — 4 1

1 2 6 6

—

—

2 1 3 1 2 10 7 26

Fil. kand. examen Uppsala

Lund

17 17 14 24 18 30 26

19 21 27 36 34 33 39

4 2 3 8 6 21 17

5 5 4 7 5 5 11

—

—

—

—

Stock- Göteholm borg

Fil. ämb.-examen Summa

45 45 48 75 63 89 93 458

Uppsala

Lund

Stock- GöteSumma holm borg

18 15 25 22 20 27 22

9 23 15 20 24 32 24

5 3 5 4 4 10 5

5 1 4 5 3 3 4

—

—

—

—

37 42 49 51 51 72 55 357

Tabellens 841 examina behöva icke betyda, och gör det med säkerhet heller icke, att de avlagts av lika många studerande — mycket ofta föregås exempelvis en filosofisk ämbetsexamen av en fil. kand.-examen — men siffrorna h ä r ovan visa, att 300—400 kvinnor gjort sig skickade för lärartjänst vid statens läroverk.

78 För att emellertid också få en föreställning om hur det inom den närmaste framtiden komme att te sig i fråga om kvinnornas akademiska lärarutbildning, hava de sakkunniga utsänt frågeformulär till de kvinnliga studerande, som enligt katalogerna kunde konstateras eller antagas ägna sig åt humanistiska eller matematisk-naturvetenskapliga studier. Man ville veta, huruvida filosofisk ämbetsexamen vore studiemålet, när den kunde tänkas vara färdig, huruvida den komme att fullföljas genom provar o. s. v. Av de utsända 1005 frågeformulären besvarades 837, och dessa fördela sig på de olika studieorterna på följande sätt: Utsända kort

Insända svar

300 285 307 113

221 228 289 99

Summa 1 005

837 Uppsala Lund Stockholm Göteborg

De svarande utgöra således 83 % av samtliga, med procenttalet växlande för de olika korporationerna: huvudstadens kvinnliga studerande kunna uppvisa 94 %, medan uppsaliensarna stannat vid 74. Tabellen här nedan, som byggts på svaren, giver en överblick över de svarandes allmänna inställning. Tab. 19. Antalet kvinnliga studerande vid de filosofiska fakulteterna, som S t u d i e o r t

ämna söka ej ämna söka ännu ej beprovar provar stämt sig

Lund Stockholm Göteborg Summa

141 138 106 59 444

59 67 149 32 307

21 23 34 8 86

Summa

221 228 289 99 837

Det kan väl antagas, att en del av de 168, som av någon anledning icke lämnat svar på frågorna, ändå kommer att ägna sig åt lärarkallet, och troligt är nog också, att åtskilliga bland de 86 tvehågsna så småningom bestämma sig för provar. Även om därför en eller annan eller flera av de 444 aldrig skulle nå fram till slutmålet, skulle likväl inemot ett halvt tusental kvinnliga läraraspiranter vara att påräkna inom den närmaste framtiden. Huru de själva tänkt sig tidpunkten framgår av följande tabell.

79 Tab. 20. År för ämbetsexamen

1933 1934 1935 1936 Efter 1936 Summa

Antalet kvinnliga filosofie magistrar, som äro att motse från

Summa

Uppsala

Lund

Stockholm

Göteborg

48 38 19 20 16

31 27 33 29 18

17 20 31 23 15

15 11 10 15 8

111 96 93 87 57

444 Siffrorna från och med år 1936 kräva ett tillägg så tillvida, som de naturligtvis icke angiva hela tillskottet till den akademiska lärarinneutbildningen. Ty med år 1936 — och måhända tidigare — komma yngre årsgrupper att ge sig tillkänna genom att låta examenssiffrorna stiga ytterligare. Vid sidan av dessa examina i och för sig och de olika tiderna för deras avläggande är det en annan sak av intresse, som närmare behöver belysas, nämligen ämnesvalet vid de avlagda examina. Våra högre skolor hava icke endast behov av lärare utan av lärare i vissa bestämda ämnen och ämneskombinationer. Ur den synpunkten är det bättre, ju rikare examinas skiftningar äro i ämnen och ämneskombinationer hos dem, som komma att deltaga i nyrekryteringen. Nedanstående tabell ger i detta avseende en klar belysning. Tab. 21. Ämneskombinationer

Antalet studerande, som ämna gå provar, fördelade med avseende på ämnesval

Summa

Uppsala

Lund

Stockholm

Göteborg

Nord. språk + historia » » + 1 språk Moderna språk Hist. o. geografi + ännu 1 ämne Latin + andra ämnen Botanik + zoologi Matematik + fvsik Övriga kombinationer: Human, ämnen Naturvetenskap

13 34 39 12 5 22 12

27 48 32 2 3 12 5

11 32 39 1 2 17 4

11 15 20 7 3

62 129 130 22 13 51 21

1 2

14 2

Summa

106 Vill man låta intrycket av den nu lämnade redogörelsen mynna ut i ett kort omdöme, blir det väl detta, att de kvinnliga lärjungarna vid våra universitet och högskolor hysa ett intresse för lärarinneutbildningen, som är överraskande stort och målmedvetet. De ämbetsexamina, som härstam-

80 ma från den närmast gångna tiden, äro många — 51 per år — och de, som kunna väntas inom den närmaste framtiden, äro ändå flera — mer än 90 per år. De omspänna dessutom så gott som hela skalan av nödvändiga ämneskombinationer — även om kombinationerna moderna språk jämte nordiska språk med ännu ett språk, som synes, fått den större andelen. Den fråga, som skulle besvaras, v a r närmast, huruvida ämneslärarinneinstitutionen kunde avvecklas, utan a t t de statliga sam- och flickläroverkens behöriga förseende med kvinnliga lärarkrafter därigenom äventyrades. Att detta senare skulle kunna bliva fallet, var en farhåga, som skolöverstyrelsen sade sig hysa. Det k a n i förbigående sägas, att avvecklingen av denna ämneslärarinneinstitution i dess ursprungliga gestaltning sedan länge pågått och för övrigt p å g å r i ökad utsträckning. Då utgångspunkten var, att det vid varje statens högre skola, där gossar och flickor samtidigt undervisades, icke borde saknas kvinnor bland lärarkrafterna, gör ju varje utnämnd kvinnlig lektor eller adjunkt en ämneslärarinna överflödig. Men framförallt försiggår avvecklingen därigenom, a t t akademiskt och provårsutbildade lärarinnor efterträda de seminarieutbildade; redan nu utgöra akademikerna 35 % av ämneslärarinnekåren. Det är en uppenbar sak, att ett beslut om avveckling i överensstämmelse med vad de sakkunniga å sid. 72 föreslagit måste taga en avsevärd tid i anspråk. Enligt 1933 års statskalender funnos vid de allmänna läroverken 134 ordinarie ämneslärarinnor, som u t g å t t från högre lärarinneseminarium och endast hade denna kompetens, samt dessutom 73 med akademisk utbildning. Det är dessa lärarinnors avgång ur tjänst, som i hög grad kommer att bestämma å ena sidan takten i avvecklingen och å andra sidan de krav på lärarinneutbildning, som ur denna synpunkt måste ställas på universiteten och provårsinstitutionen. Fördelar m a n dem efter ålder i femårsgrupper, får man följande översikt över avgången: A n t a1 Pensionsår

1933—31 1935—39 1940-44 1945—49 1950-54 1955-59 1960—64

Akademiskt utbildade

Seminarieutbildade

Summa

2 5 7 22 19 15 3

4 11 22 27 34 19 17

6 16 29 49 53 34 20

Om m a n till detta antal lägger de 16 vakanser, som funnos vid 1933 års ingång, skulle således till och med år 1944 — därest allting eljest går sin gilla gång — icke behövas flera än 67 nya lärarinnor för a t t fylla de upp-

81 koinna tomrummen. Då det vidare ur de meddelade tabellerna k a n läsas ut, a t t hösten 1932 bland de extra ordinarie och vikarierande lärarinnorna vid statens läroverk befunno sig 56 adjunktskompetenta och därtill 35 fil. m a g i s t r a r , som väntade på sitt provar, skulle ögonskenligen — även om a v g å n g e n ur tjänst skedde i raskare tempo — icke en enda av de till ilera hundra uppgående kvinnor, som för n ä r v a r a n d e stå på tröskeln till lärarlbanan, behöva tagas i bruk vid själva avvecklingen. De sakkunniga hava i det föregående låtit förstå, att alla lärarinnor, som vilja hava sitt framtida arbete förlagt till skolor, där realexamen avlägges, enligt deras mening böra gå den akademiska utbildningsvägen. De arbetsuppgifter — hava de framhållit — som föreligga vid de kommunala mellanskolorna exempelvis, kunna r ä t t gärna icke få v a r a a v annan kvalitet, än de som förefinnas vid statens samrealskolor. Det är säkerligen också dessa uppgifter, som framkallat den förskjutning de båda lärarinnekategorierna emellan, som årligen pågår. År 1922 utgjorde de akademiskt utbildade ordinarie och extraordinarie l ä r a r i n n o r n a 34,5 % av samtliga vid de kommunala mellanskolorna; tio år senare, d. v. s. hösten 1932 hade den akademiska procenten stigit till 42,8. Det kan därför v a r a av intresse att se, h u r u avvecklingen även på detta område komme att visa sig de närmaste åren framåt. Enligt uppgifter till statens pensionsanstalt funnos den 1 juli 1931 vid 41 av de kommunala mellanskolorna 115 ordinarie och extraordinarie kvinnliga befattningshavare med pensionsrätt i anstalten. Därest dessa grupperas på liknande sätt som i den ovanstående översikten, ter sig avgången som följer: A n t a 1 P e n s i o n s å r

1935-39 1940—44 1945—49 1950-54 1955-59 1960-64 1965—67

Ordinarie 4 13 28 28 11 1

Extra ordinarie

2 5 7 14 2

Summa

4 13 30 33 18 15 2

I fråga om dessa 41 skolor — med reservation således för det lilla fåtalet återstående — skulle ända fram till år 1945 icke ombyte ske genom pensionering på mer än 17 platser. Vid de kommunala mellanskolorna som vid ^ n d r a är det visserligen så, att uppnådd pensionsålder icke är den enda anledningen till avgång. Men den är den centrala, och marginalen mellan det antal lärarinnor, som avgå även av andra anledningar, och det antal, som äro beredda att t r ä d a i de gångnas ställe, är så vid, att någon risk för att bliva utan ersättare icke skulle föreligga ens om avgången som helhet vore mera betydande. 6

82 Det finns emellertid en omständighet, som komplicerar spörsmålet. När en seminarieelev genomgått sin teoretiska utbildning, går hon omedelbart till den praktiska; denna senare har ju för övrigt enligt den n u v a r a n d e ordningen gått parallell med den förra. Men när en kvinnlig lärjunge vid universitetet blivit färdig med sin ämbetsexamen, vet hon ingenting om den tidpunkt, när denna kan fullföljas genom provar. Skolöverstyrelsen r ä k n a r icke vid sina kalkyler med någon större omgestaltning i detta avseende men synes icke främmande för tanken. Hitintills har provårsutbildningen haft en omfattning, som följande tabell utvisar. Tab, 22. Antal provårsaspiranter, till provar hänvisade samt efter provar avgångna lärarkandidater läsåren 1W27 - 1933

L ä s å r

Anmälda

1927-28 1928—29 1929—30 1930—31 1931—32 1932—33 Summa

Hänvisade

Avgångna

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

104 106 92 102 109 125

31 46 54 58 65 64

65 63 59 61 63 65

17 20 31 23 22 18

62 64 57 54 71 59

22 17 26 25 19 24

-

-

133 Den redovisade avgången under dessa sex läsår ä r för männens del ungefär 61 per läsår och för kvinnornas vidkommande 22. Under de fem föregående läsåren voro de motsvarande talen 68 resp. 12 per läsår. Enligt tabellen utgör antalet hänvisade — män och kvinnor — ungefär 84 per läsår mot 83 under den näst föregående 5-årsperioden. Den kvinnliga andelen belöper sig i genomsnitt till ungefär en tredjedel av de anmälda, en fjärdedel av de hänvisade och en obetydlighet m e r a än fjärdedelen av de avgångna — detta senare beroende på att överensstämmelsen mellan hänvisade och avgångna av naturliga skäl rubbas. Nedanstående tabell ger en n ä r m a r e överblick av förhållandena. Tab. 23. Kvinnoprocenten av de i fråga om provar L ä s å r

1927—28 192S—29 1929—30 1930-31 1931-32 1932—33

anmälda

hänvisade

23,0 30,2 37,0 36,2 37,2 33,9

20,7 24,0 34,4 27,4 25,9 20,2

avgångna 1 26,2 21,0 31,3 31,6 21,1 29,0

83 Ställer m a n de båda tabellerna 18 och 22 mot v a r a n d r a , finner man, a t t m e d a n 357 kvinnliga lärjungar vid universiteten och högskolorna under åren 1926—1932 avlade filosofisk ämbetsexamen och därmed gjorde undan sin teoretiska utbildning för lärarkallet, endast 131 under tiden 1927—1933 hänvisades till provar. Detta betyder, att allenast en tredjedel av dessa kvinnor hade utsikt att inom rimlig tid fullborda sin utbildning — ett missförhållande, vars konsekvenser dubbeltabellen här nedan ytterligare illustrerar. Tab. 24. a. Antalet akademiskt utbildade kvinnliga läraraspiranter, som läsåret 1932—33 vunnit anställning genom extra-lärarbyrån Tidpunkt för uppgiften

15 sept. 1932 25 april 1933 Summa

Anställda

Anmälda Med provar

Utan provar

Summa

Med provar

Utan provar

Summa

27 17

125 93

152 110

22 15

51 29

73 44

(44)

(218)

(262)

6. Antalet akademiskt utbildade kvinnliga läraraspiranter, som läsåret 1932—1933 vunnit anställning genom flick- och samskoleföreningens byrå Termin

och

år

Höstterminen 1932 Vårterminen 1933 Summa

Anställda

Anmälda Med provar

Utan provar

Summa

Med provar

Utan provar

Summa

9 9 (18)

87 14 (101)

96 23 (119)

9 9 18

42 2 44

51 11 62

Det kan göras a n m ä r k n i n g a r mot tabellens siffror, och de m å n g a parenteserna vilja m a r k e r a detta. Summan t. ex. av den första sammanställningens siffror beträffande de anmälda k a n icke angiva det verkliga antalet personer, ty dessa kunna icke hava utgjort 262. Finge m a n antaga, a t t alla från septemberuppgifterna 1932, som d å icke erhållit anställning, samt och synnerligen återkomma i aprilsiffrorna 1933, skulle de platssökande i stället hava v a r i t 183; i verkligheten voro de säkerligen många flera. Det är också troligt, att samma sökande förekomma å både a- och b-tabellen eller bland de anställda på såväl höst- som vårsidan. Men ett par siffror gå fria för anmärkning, nämligen septembersiffrorna i fråga om de anmälda på a-tabellen och samma tabells siffror i fråga om de anställda. Enligt den första av dessa siffror voro bland de kvinnliga lärar-

84 aspiranter, som 1932 på hösten sökte sig till läroverken, de icke-kompetenta — d. v. s. de som saknade provårsutbildning — i det allra närmaste fem gånger så många som de genom provar kompetenta. Då enligt tabellen i sin helhet väl omkring hundratalet av dessa kvinnor utan provar blevo anställda — det vill med andra ord säga voro nödvändiga för skolarbetets behöriga gång — måste de sakkunniga fråga sig, huruvida detta återgiver förhållanden, som kunna sägas vara tillfredsställande. Ur en mera principiell synpunkt är ju provåret ingenting för sig fristående; det är avslutningen på en lärarutbildning, vars till tiden längsta period är förlagd till universiteten eller högskolorna. Det naturliga är väl därför, att de båda leden i denna utbildning följa omedelbart eller snarast möjligt efter varandra eller i yttersta fall, att provårsinstitutionen göres så elastisk, att den åtminstone kan möta växlingarna inom lärarbehovet. Om därför de akademiskt utbildade lärarinnorna skola äga möjlighet att övertaga de arbetsområden, som de sakkunniga funnit med fordel vara deras, torde med nödvändighet följa, att provårsinstitutionen på ett eller annat sätt utökas. En sådan utökning är för öyrigt även ur annan synpunkt önskvärd. Det framgår ur redogörelsen å sid. 82 att antalet av dem, som under de sist gångna tio åren hänvisats till provar, hållit sig kring siffran 83. Men under samma tidsperiod har lärarkåren vid statsläroverken, som hösten 1932 räknade 1 391 män och kvinnor med full tjänstgöring, vuxit ut till ett antal, som överstiger 2 000. Det vore förståeligt, om ett rekryteringstal, som räcker i det förra fallet, icke räcker i det senare. I den föregående framställningen hava de högre folkskolorna icke tagits med. Detta har företrädesvis berott därpå, att de i fråga om lärarinnebehovet äro svåra att samordna med någon av de andra skolgrupperna, ett förhållande som tabellen här nedan i viss mån återgiver. Tab. 25.

År och

anställningsform

Antalet kvinnliga lärare, fördelade efter arten av deras utbildning Akademiskt Högre lär.- Folkskoleutbildade seminarium seminarium

1 9 2 J

ordinarie. ( extra ordinarie rordinarie... ( extra ordinarie

18 24 24 17

25 17 27 31

21 15 16 5

Övriga

2 Summa :

J 122 J 120

De högre folkskolorna hava, som man finner, allt fortfarande en tämligen heterogen lärarinnekår och arbeta med ett större inslag än andra av extra ordinarie arbetskrafter. Dock kan man även här lägga märke till,

85 att kraven på en mera gedigen lärarutbildning är i stigande, och åtskilligt tyder på, att de högre folkskolorna i detta avseende söka sin förebild i de kommunala mellanskolorna. I fråga om rekryteringen behöva de icke under den närmaste tiden vålla någon ökning i de förut angivna behovssiffrorna. De seminarieutbildade hava nämligen alltjämt att räkna med ett överskott från den tidigare rika lärarinneutbildningen, och vad de akademiskt utbildade beträffar, begränsas deras utkomstmöjligheter vid de allmänna läroverken av den överflyttning från de statsunderstödda enskilda läroanstalterna, som där äger rum; på grund av 1927 års skolreform m. m. hade den 17 januari innevarande år inalles 42 ämneslärarinnor flyttats över till statsläroverk, och det anmäles, att sedan dess ytterligare 10 hava tillkommit.

VI. Sammanfattning och förslag. Vid studiet av förevarande ärendes olika förhållanden och icke minst det statistiska material, som förelegat, hava de sakkunniga lagt märke till tvenne utvecklingstendenser, som båda äro ägnade att spela en betydande roll vid bedömandet av högre lärarinneseminariet och dess verksamhet. Den ena rör flickundervisningen. De senaste årens utveckling på detta område, som fört med sig, att flickorna i stor utsträckning lämnat de högre flickskolorna och gått över till de allmänna läroverken, och som för övrigt belyses av tab. 11—13, kan svårligen uppfattas som en tillfällig företeelse, som inom en nära framtid antingen helt avstannar eller mynnar ut i en omsvängning; den kommer efter alla tecken att döma att fortsätta, även om tempot säkerligen med tiden blir något saktare. Men för seminariet betyder detta, att dess elevers traditionella verksamhetsområde år för år beskäres. Den andra utvecklingstendensen innebär, att de seminarieutbildade lärarinnorna få det allt svårare att bestå i den tävlan om platserna, som de ständigt måste taga upp med de akademiskt utbildade. De sakkunniga hava visserligen sökt stärka dem i denna tävlan genom att på seminarieutbildningen inympa, vad som var möjligt av den andra utbildningsvägens företräden. Men hur man än ordnar det med studierna, och hur man än söker stimulera till ett friare och på eget ansvar bedrivet studiearbete — man kan icke åt seminariets elever giva till skänks resultaten av en vida längre studietid. För dessa elever blir det dock alltjämt i de normala fallen endast sju flickskoleår med ännu ett år för att vidga och befästa allmänbildningen samt två fackutbildningsår, d. v. s. en tid för studierna, som väl näppeligen alltid kan sägas motsvara minst hälften av den akademiska fackutbildningen. Och denna senare kommer icke att kunna stanna inom gränserna för en gång fastställda årskurser; den drives i höjden av den konkurrens, som med nödvändighet följer de studerandes stigande antal. Men detta i sin tur tenderar åt samma håll som den förut nämnda utvecklingslinjen, nämligen att minska seminariets förmåga att vinna anställning åt sina elever. Under sådana omständigheter hava de sakkunniga sett sig nödsakade att allvarligen taga under övervägande, huruvida det kan vara i överensstämmelse med statens ekonomiska intressen att allt fortfarande vidmakthålla en utbildningsanstalt, vars existensberättigande för varje år synes bliva mindre. De sakkunniga vilja heller icke fördölja, att de skulle varit

87 benägna a t t förorda ett nedläggande av seminariet, därest icke hinder rest ,sig i vägen för en sådan omedelbar åtgärd. Och detta hinder, som visserligen endast behöver v a r a av temporär beskaffenhet, ligger i den n u v a r a n d e provårsutbildningen. E t t övertagande från universitetens och högskolornas sida av hela den kvinnliga nyrekrytering, som v å r a olika högre läroanstalter kräva, skulle nämligen göra det nödvändigt att årligen, hänvisa till provårsläroverken ett 50- eller 60-tal kvinnliga akademiker. U t a n en omläggning och utvidgning av provårsinstitutionen låter detta sig icke göra. De sakkunniga hava redan i det föregående varit inne på frågan om de akademiska lärarinneaspiranterna och provårsutbildningen — en fråga som enligt deras förmenande på det allra närmaste sammanhänger med det spörsmål, som h ä r dryftas. Det förefaller som om meningen och avsikten med kvinnornas akademiska utbildning på något sätt skulle missuppfattas. N ä r kvinnorna fingo tillträde till statens läroanstalter, blevo de hänvisade att gå den utbildningsväg, som vid dessa var den allmänt vedertagna, nämligen den tudelade med examen och provar. Som en följd h ä r a v tyckes den föreställningen dominera, a t t när en kvinnlig akademisk l ä r a r a s p i r a n t anmäler sin avsikt att vilja gå provar, detta hennes steg n ä r m a s t är en sak, som berör de allmänna läroverken, och att sålunda hennes tillträde bör göras beroende av, h u r u v i d a vid dessa läroanstalter något behov av hennes arbetskraft föreligger eller icke. Men därigenom att en del kvinnor valt en a n n a n — längre, d y r a r e och mera kvalificerande — utbildningsväg, hava de naturligtvis icke a v h ä n t sig rätten att söka sig till de högre flickskolorna. Vägen dit går emellertid genom provåret. Det är denna egenskap hos provåret: att v a r a den nödvändiga praktiska kompletteringen till de föregående teoretiska studierna, som man enligt de sakkunnigas mening alltid måste komma ihåg. Den naturliga följden av dessa synpunkter ä r kravet på att provårsinstitutionen — här n ä r m a s t vad den kvinnliga sidan beträffar — utvidgas. Men innan denna fråga fått en tillfredsställande lösning, är ett nedläggande av högre lärarinneseminariet icke försvarbart; ingen tänker sig väl att kunna byta ut de från seminariet u t g å n g n a lärarinnorna mot sådana, som endast hava teoretisk utbildning. Det faller av sig självt, a t t ovannämnda uppfattning om seminariets framtidsmöjligheter, som de sakkunniga under arbetets gång kommit till, måste influera på deras ställning till byggnadsfrågan. Ovedersägligen är det så, a t t seminariet haft och har att kämpa med stora svårigheter i fråga om utrymme och lokaler och att en omorganisation än mer kommer att skärpa dessa svårigheter. Men å andra sidan måste en om- eller nybyggnad i nuvarande läge väcka betänksamhet och detta u r mera än en synpunkt. Så som framgår a v den föregående redogörelsen, skulle det förslagtill lösning av byggnadsfrågan, som enligt byggnadsstyrelsen h a r de bästa

88 skälen för sig, under en viss men icke alldeles säker förutsättning draga en beräknad kostnad av 825 000 kronor. Denna summa är redan i och för sig betänklig, men den blir det än mera vid n ä r m a r e påseende. Granskar man nämligen förslaget, finner man, a t t ombyggnaden av de naturvetenskapliga institutionerna skulle komma att draga en kostnad av cirka 50 000 kronor, och detta frånsett inredningsanordningar och undervisningsmateriell. En undersökning, omfattande tiden 1912—1933, giver dessutom vid handen, att det högsta a n t a l elever, som valt ämnena botanik, fysik och kemi, har varit 6. I zoologi hava under sista året 7 elever tillhört den högre avdelningen. Medeltalet elever i zoologi har a n n a r s v a r i t 3 per år, i botanik ej fullt 3, i kemi 3,5 och i fysik i det n ä r m a s t e s a m m a siffertal. Man frågar sig, huruvida det kan anses rimligt att för ett elevantal, som i lyckligaste fall synes komma att uppgå till 6 a 7 men i vissa fall endast till 1 a 2, bygga upp och inreda så d y r b a r a institutioner, även om man r ä k n a r med att dessa institutioner också kunna utnyttjas av normalskolans elever vid deras undervisning. Det är därför icke möjligt för de sakkunniga att i fråga om utrymmen och lokaler giva sitt förord åt någonting annat än rent tillfälliga anordningar. De äro fullt medvetna om, att detta icke är det bästa och att det likaledes kan sägas, att den nya organisationen på grund av det rent provisoriska, som vidlåder den, kommer a t t sakna fotfäste. Men i de sakkunnigas tanke är utbildningens omläggning en vinst för seminariets elever och därigenom också för de högre flickskolorna, alldeles oberoende a v om mängden elever, som får tillgodogöra sig densamma, skulle bliva begränsad. Under hänvisning till vad som beträffande de olika p u n k t e r n a anförts i det föregående, föreslå alltså de sakkunniga i huvudsak, att högre lärarinneseminariet omorganiseras i överensstämmelse med vad i betänkandet finnes angivet, innebärande bl. a. att folkskolan och realskolan indragas samt att flickskolan förses med nödiga parallellavdelningar; att ämneslärarinneinstitutionen vid de allmänna läroverken avvecklas; samt att provårsinstitutionen omlägges och utvidgas.

Särskilda yttranden. 1.

Av

SVEN GRAUERS.

De sakkunnigas betänkande h a r — frånsett det framlagda förslaget till högre lärarinneseminariets omorganisation — bl. a. u t m y n n a t i tvenne positiva y r k a n d e n av betydande räckvidd. Det ena innebär ämneslärarinneinstitutionens avveckling och i samband därmed de seminarieutbildade l ä r a r i n n o r n a s framtida utestängande från befattningar vid statliga läroverk. Det andra avser som logisk konsekvens h ä r a v en begränsning av seminariets verksamhet i motsvarande omfattning med ett därav följande nedläggande av såväl den 4-åriga realskolan som den 6-klassiga folkskolan, båda hittills ingående i seminariets övningsskola. Då jag ej kan dela sakkunnigemajoritetens uppfattning i dessa punkter, anser jag mig häri böra avgiva särskilt yttrande. Som första och grundläggande motiv för ämneslärarinneinstitutionens avveckling anföra de sakkunniga, att det för n ä r v a r a n d e finnes full tillgång på adjunktskompetenta kvinnliga lärarekrafter, vadan ingen rimlig anledning föreligger att bibehålla en institution, som huvudsakligen tillkommit därför, att det vid ifrågavarande tidpunkt — år 1904 — saknades ett betryggande a n t a l kvinnliga lärarekrafter av samma kompetens som de manliga ämneslärarna. Det synes mig till en början v a r a av vikt att undersöka, huruvida själva utgångspunkten för detta resonemang är riktig, nämligen att det reella skälet till statsmakternas beslut år 1904 vid ämneslärarinnebefattningarnas inrättande vore att söka i bristande tillgång på kvinnliga lärarekrafter med adjunktskompetens eller som det i betänkandet (sid. 67) uttryckes: »det omöjliga i att till de nya tjänsterna erhålla a n d r a än seminarieutbildade lärarinnor». De avgörande handlingarna för frågans bedömande, nämligen 1899 å r s skolkommittés betänkande, den därpå byggda kungl. propositionen nr 50 år 1904 samt riksdagens beslut av samma år, ge enligt min mening intet som helst stöd för den tankegång, som de sakkunniga hävdat. De sakkunniga ha också (sid. 66) tillstått, att det »ingenstädes direkt eller tydligt» av ifrågavarande handlingar framgår, »varför man satte kompetensen lägre för de kvinnliga l ä r a r n a än för de manliga». De ha därför måst gå till a n d r a källor för att finna den påstådda »bärande delen av motiveringen» och d ä r v i d åberopat ett uttalande av 1914 års lärarelönenämnd, v a r s betänkande förelåg först år 1918. J a g har svårt att föreställa mig, att ett uttalande från år 1918 skall kunna tillmätas vits-

90 ord för ett beslut, som fattades år 1904, då de samtida källorna ge klara upplysningar i ärendet. Såväl 1899 års skolkommitté som det statsråd, som framlade 1904 års proposition — dåvarande ecklesiastikministern Carl v. Friesen — ha uttryckligen förklarat, a t t de ansågo de seminarieutbildade lärarinnorna fullt kompetenta a t t sköta de nyinrättade tjänsterna. Godkänt avgångsbetyg från högre lärarinneseminariet borde enligt deras mening v a r a »det normala examensvillkoret» (se de sakkunnigas referat sid. 66). »Erfarenheten hade visat», heter det i den kungl. propositionen (sid. 245), »att denna lärarinnekår på ett tillfredsställande sätt rekryterades från sagda seminarium». Det förtjänar i detta sammanhang erinras om a t t vid tillfället i fråga »åtskilliga akademiskt bildade kvinnor» i en petition till Konungen yrkat, a t t kompetensfordringarna för kvinnlig lärare vid samskola skulle höjas, »så a t t inga andra anställas, än de som kunna förete samma teoretiska och praktiska kompetens som de manliga lärarna» (prop. sid. 246) — med andra ord samma yrkande som de sakkunnigas majoritet nu gjort till sitt. Denna framställning avvisades emellertid helt av statsrådet. Man kunde ju ha v ä n t a t sig, att i motiveringen för avslaget finna något av »den bärande delen», d. v. s. en a n t y d a n om svårigheten att för de ifrågavarande tjänsterna kunna förvärva ett tillräckligt antal akademiskt utbildade lärarinnor, för den händelse denna synpunkt verkligen v a r i t avgörande. Alla antydningar härom saknas emellertid. »Angående den sålunda påyrkade skärpningen av kompetensvillkoren», heter det (prop. sid. 246), »delar jag kommitténs uppfattning, a t t genomgång av fullständig kurs vid högre lärarinneseminariet i allmänhet kan anses som en nöjaktig förberedelse som ämneslärarinna vid samskolan. Någon anledning att från tävlan om ifrågavarande befattningar utesluta dem, som förvärvat sig kompetens vid nämnda seminarium och av vilka många äro synnerligen framstående lärarinnor, synes mig under sådana omständigheter ej föreligga.» Samskolan vore nämligen bäst betjänt av fri konkurrens för att erhålla de bästa krafterna, »dessa må nu hava utbildats vid universitetet eller vid högre lärarinneseminariet». Om en akademiskt utbildad lärarinna med provar på grund av sin utbildning »blivit avgjort överlägsen» en lärarinna med seminarieutbildning, »så må det stå henne fritt att vid tävlan göra detta sitt företräde gällande. Är åter så icke förhållandet», slutar statsrådet, »så skulle ett bifall till framställningen v a r a en orättvisa mot de senare och till men för samskolan». Denna mening biträddes av riksdagen genom bifall till Kungl. Majrts proposition. Statsmakternas ståndpunkt år 1904 är sålunda fullt klar. Den har icke berott på något »nödläge». Man inrättade en ny statlig befattning med särskilda kompetens- och avlöningsbestämmelser. F r i tävlan skulle r å d a mellan de till denna tjänst behöriga kvinnliga lärarekrafterna, de semi-

91 narieutbildade och de akademiskt utbildade, som genomgått provar. Båda kategorierna ha förutsatts komma till användning. I vilka mängder den ena eller den andra vid tillfället i fråga förekommo, är från principiell ståndpunkt likgiltigt. Härmed synes mig i själva verket grunden för de sakkunnigas resonemang vara undanryckt. D<et gäller emellertid att undersöka, om detta utgångsläge efter de trettio är, som förflutit, i något avseende förskjutits, varigenom en förändring av ämneslärarinneinstitutionen från det allmännas sida skulle kunna anses ipåkallad. De sakkunniga mena, att så är fallet, och hänvisa härvid till den starka ökning, som inträtt inom den ena av de båda lärarinnekategoriierna, den akademiska. Man har numera enligt de sakkunnigas mening så god tillgång på adjunktskompetenta kvinnliga lärarekrafter, att man ej liängre behöver bibehålla en speciell tjänstegrad för kvinnor. De seminarieutbildade äro med andra ord överflödiga vid de statliga läroverken. Det skall inte bestridas, att en viss förskjutning mellan de berörda kategorierna ägt rum. Den kan i siffror utläsas. Den akademiska utbildningen har i växande grad lockat den kvinnliga ungdomen. Ökandet av de kvinnliga studerandenas antal vid universitet och högskolor är påfallande stark. I förbigående kan det väl ifrågasättas, om denna utveckling kan tänkas bliva av konstant varaktighet. I betydande omfattning torde anledningen till tillströmningen vara att söka i mera tillfälliga förhållanden, särskilt den sedan flera år pågående depressionen. På snart sagt alla förvärvsområden råder en betydande arbetslöshet, och de unga ha under väntetiden måst skaffa sig någon sysselsättning. Hellre än att gå utan arbete söker man vinna en viss utbildning, som man i framtiden hoppas få användning för. Detta förhållande torde till väsentlig del kunna förklara den starka tillströmningen av kvinnliga studerande. Men även om ökningen skulle visa sig vara av mera konstant natur, än jag för min del är böjd att förmoda, så att man i framtiden skulle kunna förfoga över ett relativt stort antal kvinnliga lärarekrafter med akademisk utbildning, kan detta enligt min mening icke åberopas som skäl för ämneslärarinneinstitutionens avskaffande och den andra kategoriens utestängande från tjänster vid ifrågavarande skolor. Det synes mig nämligen uppenbart, att det inträdda sakförhållandet på intet sätt rubbar den principiella ställning, som statsmakterna år 1904 intogo till ämneslärarinneinstitutionen och den position, som därvid anvisades de båda lärarinnekategorierna. Dessa böra som hittills få konkurrera om tjänsterna. Den rikligare förekomsten av den ena typen kan rimligtvis icke medföra krav på den andras uteslutande. Då ämneslärarinnor med akademisk utbildning och provar sedan år 1927 tillerkänts samma lön som kvinnliga adjunkter och därigenom erhållit skälig kompensation för sin längre utbildning, en synnerligen beaktansvärd förmån, som ej kommit andra lärarekategorier till del — en lektorskompetent adjunkt erhåller exempelvis icke lektorslön — kunna de

92 knappast anses ha blivit missgynnade. Det förefaller för övrigt vara ett ganska verklighetsfrämmande krav, att det allmänna skall avvisa en billigare arbetskraft endast därför, att det för tillfället råder god tillgång på en dyrare. Till de ekonomiska konsekvenserna av de sakkunnigas förslag om ämneslärarinneinstitutionen återkommer jag emellertid senare. Så vitt jag har kunnat finna, har alltså den åberopade ökningen av de akademiskt utbildade kvinnliga lärarekrafternas antal icke i och för sig medfört någon förändring i situationen till förmån för kravet om ämneslärarinneinstitutionens avveckling. Det återstår att se, om i det ursprungliga läget inträtt några andra förskjutningar, vilka kunna motivera en förändring i den riktning de sakkunniga föreslagit. Det är härvid huvudsakligen tvenne förhållanden, som kunna tänkas vara av betydelse. Antingen kan den skolform, för vilken ämneslärarinneinstitutionen varit avsedd, på ett eller annat sätt så förändrats, att den ursprungliga lärarinnekompetensen ej numera kan betraktas som tillräcklig, eller ock kan den anförda kompetensen genom olika förhållanden ha så försvagats, att den ej längre står i höjd med den år 1904 stipulerade. I förra avseendet kan det visserligen konstateras, att statssamskolorna av år 1904 utsatts för åtskilliga förändringar, såväl i fråga om organisation som lärokurser. Inga av dessa äro emellertid av den art och omfattning, att de äventyrat skolformens slutmål. Detta är för närvarande i stort detsamma, som det var år 1904. Det är självfallet endast detta, som är av betydelse för bedömande av den erforderliga lärarekompetensen. Att skolan avkortats nerifrån, kan näppeligen medföra något krav på höjd kompetens. Om en person har tillräcklig utbildning för att undervisa i klasserna 1—6 i en skola bör vederbörande rimligtvis också kunna med framgång utföra sitt arbete i klasserna 2—6 eller 3—6, även om dessa få en ny numrering: 1—5 eller 1—4. De sedan 1904 inträffade skolorganisatoriska förändringarna ha sålunda i detta avseende icke kunnat ge anledning till höjda kompetenskrav. Det kan väl näppeligen heller påstås, att den nuvarande seminarieutbildningen är underlägsen den, som förefanns vid tiden för ämneslärarinneinstitutionens tillkomst. Tvärtom kan det med lätthet konstateras, att åtskilliga förbättringar såväl i fråga om den teoretiska som praktiska seminarieutbildningen vidtagits sedan år 1904. Den förra omlades år 1911 i syfte att åstadkomma en mera specialiserad fackutbildning, som bättre motsvarade en nyare tids fordran på goda specialkunskaper i ett begränsat antal ämnen än en äldre tids strävan efter en bredare allmänbildning. Den praktiska utbildningen fick ett värdefullt tillskott genom riksdagens beslut om övningsskolans utbyggande med en 6-årig folkskola och en 4-årig realskola. Elevernas förutsättningar att kunna tjänstgöra som ämneslärarinnor vid realskolor ansågo sig statsmakterna härigenom ha ökat. Så vitt jag kunnat finna, har från denna synpunkt sett i sak ingenting timat,

93 som skulle nödvändiggöra ämneslärarinneinstitutionens avveckling och de seminarieutbildade l ä r a r i n n o r n a s utestängande från de ifrågavarande skolformerna. Det k a n härvid anmärkas, a t t under sådana omständigheter ej heller anledning finnes att förstärka den nuvarande seminarieutbildningen. Om läget från kompetenssynpunkt ej förändrats, torde den föreslagna omorganisationen v a r a onödig. Anmärkningen skulle i någon mån kunna anses befogad, för den händelse seminariet endast utbildade lärarekrafter för realskolans stadium. Seminariet förser emellertid även andra skolor med lärarinnor, främst de högre flickskolorna. Dessa torde inom kort genomgående komma att omorganiseras enligt Kungl. Maj:ts stadga för de komm u n a l a flickskolorna av å r 1928. Det s. k. högre stadiet av denna skolform med dess differentierade undervisning kräver givetvis en förstärkt lärarekompetens. De sakkunniga h a emellertid även av andra skäl ansett sig böra föreslå ämneslärarinneinstitutionens avveckling. De ha därvid berört den reella kompetensen hos de seminarieutbildade lärarinnorna. »Seminarieutbildningen kan», framhålla de (sid. 70), även efter den föreslagna omorganisationen »icke i samma grad som den akademiska utbildningen lämna gar a n t i för en för realskolans alla stadier tillräckligt omfattande och fördjupad specialutbildning». Detta påstående synes mig sakna all betydelse som skäl för ämneslärarinneinstitutionens avskaffande. Den eventuella högre »grad» a v »garanti», som den ena utbildningsvägen lämnar framför den andra, bör kunna komma till synes vid konkurrensen mellan de båda lärarinnekategorierna och är ju för övrigt av det allmänna honorerad, men den kan givetvis icke i och för sig innebära motiv för ett uteslutande av den ena parten. Lektorsutbildningen lämnar helt visst högre »grad» av »garanti» för en tillfredsställande undervisning på gymnasiet än adjunktsutbildningen, men det allmänna anser sig likvisst kunna med fördel använda en adjunktskompetent lärarekraft på detta stadium. J ä m förelsen mellan de lärarinnor, som fått seminarieutbildning och de som erhållit akademisk utbildning, må gälla vad den kan. Den äger intet bevisvärde för det de sakkunniga vilja styrka. K a n det däremot konstateras, att den ena utbildningsvägen reellt sett icke förmår g a r a n t e r a tillräcklig kompetens för undervisningens behov inom den ifrågavarande skoltypen, förändras givetvis läget. I så fall föreligga verkliga skäl till vederbörande parts uteslutning. De sakkunniga ha, så vitt jag k u n n a t finna, icke ådagalagt seminarieutbildningens otillräcklighet för sitt syfte. Det förefaller ju också egendomligt, att man helt plötsligt skulle upptäcka, att en lärarekår, vars tjänster det allmänna i ett 30-tal år u t a n invändning utnyttjat, vore och under hela tidrymden varit inkompetent för sitt uppdrag. Den av de sakkunniga sid. 63—65 refererade undersökningen rörande de seminarieutbildades hittillsvarande in-

94 sats har ej heller givit stöd åt en dylik uppfattning, även om den givit vid handen, att vissa brister i deras utbildning varit till finnandes. A t t ett betydande antal rektorer funnit det v a r a en vinst för läroverken i fråga om de kvinnliga lärarekrafterna, om »enbart akademiskt utbildade lärarinnor» komme till användning, kan ej heller helt förvåna. E n enhetligt utbildad lärarekår kan naturligtvis från viss synpunkt v a r a att föredraga. För de högre allmänna läroverken måste det självfallet anses v a r a en avgjord fördel av rent praktisk art att ha tillgång till en lärarekraft, som kan undervisa ej blott inom realskolan u t a n även på gymnasiet. Om enquéten rörande de seminarieutbildades insats vid läroverken, såsom de sakkunniga understrukit, kommit att bliva av relativt begränsat värde, torde man dock v a r a skyldig a t t ta hänsyn till vissa omständigheter vid bedömandet av materialet. Först och främst ha inga av de seminarieutbildade, på vilkas tjänstgöring å realskolestadiet rektorerna grunda sitt omdöme, under sin praktisk-pedagogiska utbildning haft tillfälle a t t undervisa manlig ungdom. Vidare ha de aldrig under utbildningen gjorts förtrogna med arbetet i en realskola. Många ha ej heller senare genom praktisk tjänstgöring kommit i beröring med denna skoltyp, förrän de »överflyttats» till densamma. De flesta ha uteslutande såväl under utbildning som senare tjänstgöring varit hänvisade till den högre flickskolan. Varken vid de privata högre lärarinneseminarierna eller vid statens högre lärarinneseminarium har tidigare funnits någon realskola som övningsskola. Först år 1931 v a r den av riksdagen 1927 beslutade realskolan vid högre lärarinneseminariet färdigbildad. Det är sålunda endast de senast utexaminerade å r g å n g a r n a lärarinnor, som fått någon del av sin praktiska utbildning förlagd till realskolans stadium. Av dessa torde endast i undantagsfall någon ha hunnit bliva placerad vid de läroanstalter, som beröras i tab. 13 sid. 65. Det säger sig självt, a t t under sådana förhållanden vissa svårigheter u p p s t å t t för de seminarieutbildade att omedelbart anpassa sig för denna skolforms speciella arbetsmetoder och utbildningskrav och att därför omdömet om deras insatser på sina håll k u n n a t utfalla mindre gynnsamt. Sedan numera utbildningen vid seminariet blivit på denna punkt mera tillfredsställande ordnad och det därjämte föreslagits, a t t gossar skulle mottagas i dess realskola, torde förut berörda olägenheter lätt kunna undanröjas. A t t den teoretiska utbildning, som de seminarieutbildade erhållit, skulle visat sig generellt otillräcklig för undervisning på realskolans högre stadium, kan knappast med skäl hävdas. Uppfattningen a t t undervisningen på realskolan skulle i teoretiskt avseende ställa sig svårare och därför k r ä v a mera kompetenta lärarekrafter ä n undervisningen i den högre flickskolan — detta är nämligen den slutsats, som måste d r a g a s av de sakkunnigas resonemang och förslag — vilar enligt min mening icke på någon som helst saklig grund. Det är visserligen sant, att undervisningen i real-

95 skolan utmynnar i formlig examen, vilket icke är fallet med undervisningen i den högre flickskolan, och att den därför i viss mån lägger större press på realskolans lärjungar. Men det kan å andra sidan ej bestridas, att realskolans faktiska studieresultat i många avseenden är underlägset den högre flickskolans. Denna omständighet är helt naturlig med hänsyn till utbildningstidens olika längd i de bägge skolformerna. Båda bygga på folkskolan som bottenskola. Men under det studietiden i realskolan är fem eller fyra år med anknytning till fyraårig respektive sexårig folkskola, är den i flickskola med motsvarande anknytning sju eller sex år. Utbildningstiden är sålunda genomgående två år längre i högre flickskolan än i realskolan. Den förras kurser äro också i stort sett särskilt inom vissa av de humanistiska ämnena klart överlägsna den senares. Den omständigheten, att årligen ett betydande antal kvinnliga elever, som avlagt realexamen, i och för fortsatt utbildning genomgå flickskolans högsta klass för vinnande av s. k. normalskolekompetens, torde också vara betecknande för allmänhetens reella värdesättning av de båda skoltyperna. Då undervisningen i den högre flickskolan — i all synnerhet efter dess omorganisation enligt 1928 års stadga — givetvis måste anses betydligt mera krävande än i realskolan och då det både av statsmakterna, skolöverstyrelsen och flickskolornas ledning vitsordats, att de seminarieutbildade lärarinnorna på ett tillfredsställande sätt kunnat bestrida denna undervisning, torde man knappast kunna göra gällande, att samma lärarekrafts teoretiska utbildning vore otillräcklig för undervisning i en skolform med lägre kunskapsnivå. Då den teoretiska utbildningen å seminariet till yttermera visso genom den föreslagna omorganisationen kommer att förstärkas, torde anledning knappast föreligga att anföra bristande kompetens som motiv för de seminarieutbildades utestängande från undervisning å realskolestadiet. De sakkunniga framföra ytterligare ett skäl till ämneslärarinneinstitutionens avveckling (sid. 71). Ämneslärarinneinstitutionen innebär en orättvisa mot de manliga lärarekrafterna. Jag kan inte bestrida, att denna synpunkt i visst avseende är befogad. Den nuvarande ordningen medför onekligen en undantagsställning för de kvinnliga lärareaspiranterna av båda utbildningstyperna och därmed ock en ofördelaktigare befordringsposition för deras manliga kolleger. Därtill kommer, att ämneslärarinneinstitutionen fått en omfattning, som väsentligen överskridit den ram, som ursprungligen fastställts. Den har desslikes införts inom en skoltyp, där den är mindre användbar, nämligen det högre allmänna läroverket. Det synes mig därför vara berättigat, dels att en skälig begränsning i dess omfattning vidtages — dess avveckling vid de högre allmänna läroverken måste av praktiska skäl anses ligga närmast till hands — dels att ett motsvarande antal tjänster, som genom ämneslärarinneinstitutionen förbehålles kvinnliga befattningshavare, reserveras för manliga lärare. *

96 J a g h a r granskat n å g r a av de huvudskäl, som de sakkunniga anfört för ämneslärarinneinstitutionens avskaffande. Det återstår a t t undersöka, vilka följder ett statsmakternas beslut i denna r i k t n i n g k a n t ä n k a s få för det allmänna, för den seminarieutbildade lärarinnekåren och de högre flickskolorna samt för högre lärarinneseminariet. De sakkunniga ha endast delvis ägnat uppmärksamhet åt denna fråga, men den bör enligt min mening icke u t a n vidare förbigås. Med avseende på följderna för det allmänna är det tydligt, att dessa i ekonomiskt hänseende komma att bliva ganska betungande. Det är visserligen svårt a t t med full säkerhet fastslå, vilka direkta ökade kostnader, som utestängandet av den billigare arbetskraften kan åsamka det allmänna, på grund av de många oberäkneliga faktorer, som härvid kunna spela in, men man kan dock i stora drag ange, vilka summor som för närvarande inbesparas genom de seminarieutbildade lärarinnornas användning i det allmännas tjänst. Vid ingången av år 1933 funnos vid statliga läroverk som ordinarie ämneslärarinnor anställda 134 seminarieutbildade lärarinnor, vartill under året genom överilyttning tillkommit 10 (se sid. 85), inalles sålunda 144. Skillnaden mellan kvinnlig adjunkts och seminarieutbildad ämneslärarinnas samtliga löneförmåner å en dyrort i mellanläge, exempelvis D-ort, uppgår efter dyrtidstillägg a 26 % till 1134 kr. Staten förtjänar sålunda årligen genom att a n v ä n d a de seminarieutbildade lärarekrafterna 163 296 kr. Genom att (höstterminen 1932) använda 54 seminarieutbildade lärarinnor som e. o. lärare och vikarier gjorde staten en besparing av 31806 kr. (löneskillnaden mellan adjunktskompetent kvinnlig e. o. lärare och seminarieutbildad d:o = 589 kr.). Statsverkets samtliga besparingar på de i dess tjänst använda seminarieutbildade lärarinnorna uppgå sålunda för närvarande till c:a 200 000 (195 102) kr. per år. Om m a n därtill lägger den inbesparing, som göres genom de seminarieutbildades användning i kommunens tjänst som ordinarie lärarinnor vid kommunala mellanskolor (58 ord.) och vid högre folkskolor (27 ord.) — de adjunktskompetenta placeras omedelbart i 2:a lönegraden, varigenom deras löneförmåner under de första fem åren uppgå till 300 kr. mera jämte dyrtidstillägg än de seminarieutbildades — är det tydligt, att det allmänna årligen kan r ä k n a med en betydande ekonomisk vinst genom den nuvarande anordningen. Det kan häremot invändas, att då de akademiskt utbildade lärarinnornas antal ä r statt i snabb ökning och dessa vid konkurrens lätt slå u t de seminarieutbildade, staten ändå förr eller senare på g r u n d av sitt åtagande 1927 blir nödsakad att räkna med en högre kostnad, d. v. s. adjunktslön åt ämneslärarinnorna. Den n u v a r a n d e ordningen ä r en övergående episod, och utvecklingen kommer med naturnödvändighet att regleras i den riktning, som antytts. Det synes mig emellertid h ä r v i d böra erinras om dels att man ännu saknar garantier för ett fullt betryggande och all-

97 sidigt tillskott av akademiskt utbildade kvinnliga lärarekrafter — enligt tab. 21 voro c:a 60 % av l ä r a r i n n e a s p i r a n t e r n a uteslutande språkstuderande — även om läget för n ä r v a r a n d e och de närmaste åren framåt ej inger n å g r a egentliga farhågor, dels att m a n icke u t a n vidare k a n förutsätta, att en seminarieutbildad alltid måste vika för en akademiskt utbildad. Utvecklingen kan enligt min uppfattning icke ännu med säkerhet överblickas. Vad som däremot med visshet låter sig konstateras är, att det allmänna i och med de seminarieutbildades uteslutande ur dess tjänst kommer a t t få vidkännas avsevärt ökade kostnader för bestridande av undervisningen, något som under n u v a r a n d e ekonomiskt brydsamma tider knappast k a n anses försvarligt. Till dessa rent yttre faktorer sälla sig för visso ock sådana av inre art. Seminarieutbildningen må ha sina fel och svagheter, men det k a n väl ej förnekas, a t t den också besitter avsevärda förtjänster. De sakkunniga ha efter råd och lägenhet sökt avhjälpa de förra och stärka de senare genom det förslag till omorganisation, som av dem framlagts. Den lärareutbildning, som sakkunnigemajoriteten tänkt sig som den enda möjliga för tjänster vid statliga läroverk, ä r för n ä r v a r a n d e underkastad en ingående diskussion såväl rörande dess teoretiska som praktiska planläggning. Den kan, som den nu är organiserad, knappast betecknas som idealisk. Den teoretiska utbildningen är förlagd till en läroanstalt, den praktiska till en annan. Den akademiska undervisningen kan icke enbart inriktas på den blivande lärarens speciella behov. Den avser av naturliga skäl en allmän vetenskaplig orientering och utbildning, som givetvis är av betydelse för en lärare men ofta måste röra sig på för hans levnadskall synnerligen perifera områden. Den praktiska utbildningen, som t y v ä r r i allt högre grad fått k a r a k t ä r av rent prov, kommer endast i enstaka fall i omedelbar följd på den teoretiska. Vanligtvis ligger det mellan de båda utbildningsmomenten en ganska avsevärd tidsrymd, som för övrigt visar tendens att alltmer ökas. Det inre sambandet mellan den teoretiska och den praktiska utbildningen är påfallande svagt. Seminarieutbildningen är vida mer rationellt uppbyggd. Den avser från början en ren yrkesutbildning på liknande sätt som vid andra högre fackskolor. Den teoretiska utbildningen är direkt anpassad efter undervisningens reella behov, och den praktisk-pedagogiska utbildningen löper parallellt med den förra, till en början i mera begränsad omfattning för att under det avslutande arbetsåret nå sin fulla bredd. Uppmärksamheten är i båda fallen inriktad på den blivande livsuppgiften, och utbildningens båda led stå hela tiden i befruktande växelverkan med v a r a n d r a . Impulser från båda hållen givas och mottagas. Seminarieeleven kommer på ett tidigt stadium i kontakt med skolans liv och får sedan under en följd av år på olika sätt medverka däri. Hela utbildningen blir organisk och samlad med ett rationellt tillvaratagande av tiden och ett noggrant planläg7

98 gande av arbetet. L ä r a r e n s huvuduppgifter, kunskapsmeddelande och fostran, stå hela tiden i utbildningens centrum. Man kan under sådana omständigheter, med tanke på att lärareutbildningen i v å r t land ligger i stöpsleven och krav på en grundlig omläggning av den nuvarande utbildningen med skärpa framförts, fråga sig, om det är klokt att nu, innan detta problem blivit löst, från de allmänna läroverken utestänga en lärarekategori, som i vissa avseenden representerar en rationellare utbildningsform, som måhända kan komma att stå framtidens utbildningstyp n ä r m a r e än den nuvarande med universitetsstudier och provar. Det är självfallet, att det ur enhetlighetens synpunkt kan v a r a åtskilligt att invända mot användandet av på olika sätt utbildade lärarekrafter vid en läroanstalt. Undervisningen är emellertid ett arbetsområde, som är mindre betjänt av schablonmässig uniformitet än kanske något annat. J a g hänvisar i detta s a m m a n h a n g till skolöverstyrelsens här förut (sid. 27) citerade uttalande, »att det ur pedagogisk synpunkt ä r fördelaktigt, om till dylika befattningar (ämneslärarinnetjänster) seminarieutbildade lärarinnor kunde v a r a a t t p å r ä k n a vid sidan av på annan väg utbildade lärarinnor. Det synes nämligen överstyrelsen v a r a av värde, att vid dessa läroanstalter finnas anställda lärarekrafter, som företräda olika slag av pedagogisk utbildning och vilkas pedagogiska inställning därigenom blivit i viss mån olikartad.» Såväl överstyrelsen som dess n u v a r a n d e chef (se exempelvis motion I I : 214, 1932) ha vid olika tillfällen framhållit, »att de seminarieutbildade l ä r a r i n n o r n a i det stora hela varit och alltjämt utgöra en värdefull pedagogisk tillgång för v å r a läroverk». Beträffande följderna av ämneslärarinneinstitutionens avveckling för de seminarieutbildade lärarinnorna och flickskolorna är det till en början tydligt, a t t de förras anställningsmöjligheter omedelbart komma att begränsas, redan det k ä n n b a r t under nu rådande arbetslöshet. Men vida farligare för deras ställning, i och för sig ömtålig, skulle ett statsmakternas beslut i förut a n t y d d riktning bliva. Det är självfallet, att de seminarieutbildades utestängande från ett arbetsfält, som i ett 30-tal år stått för dem öppet, skulle icke blott uppfattas som u t a n även reellt innebära en allmän degradering av hela kåren. Otvivelaktigt skulle åtgärden betraktas som ett rent underkännande från det allmännas sida av de seminarieutbildades kompetens och hittillsvarande arbetsinsatser. J a g bortser från den djupt deprimerande inverkan ett dylikt steg skulle ha på en kår av den utomordentliga lojalitet och plikttrohet som den ifrågavarande. J a g håller mig endast till de yttre konsekvenserna. Dessa måste bli förvirrande nog. Avgångsbetyg från högre lärarinneseminariet skulle ej längre medföra behörighet till läraretjänster vid statliga skolor men väl till sådana vid kommunala och privata — speciellt de högre flickskolorna — där undervisningen i vissa fall t. o. m. låge högre än i motsvarande

99 statliga skolor. De enskilda och kommunala skolorna skulle på så vis få hålla till godo med en arbetskraft, som ansetts mindervärdig av staten. K a n man på allvar föreställa sig, att dessa skolor skulle v å g a nöja sig med en p å detta sätt av staten ratad arbetskraft? Givetvis skulle under sådana förhållanden de seminarieutbildade steg för steg u n d a n t r ä n g a s även från dessa skolor och ersättas med adjunktskompetenta. Det säger sig självt, a t t dessa lärarekrafter, i och med att den billigare arbetskraften försvunne ur marknaden, snart nog skulle komma a t t k r ä v a adjunktslön. H ä r öppna sig genast vida ekonomiska perspektiv för ifrågavarande skolor. Höstterminen 1932 funnos vid enskilda och kommunala högre flickskolor samt enskilda högre goss- och samskolor anställda 827 seminarieutbildade l ä r a r i n n o r med full tjänstgöring" (se tab. 14 sid. 68). Även om man r ä k n a r med viss nedgång i denna siffra för de närmaste åren, torde det normala årliga behovet knappast komma att understiga 700 tjänster. E n ämnesl ä r a r i n n a vid de enskilda högre flickskolorna åtnjuter en årlig sammanlagd lön av 2 900 kr. jämte dyrtidstillägg, för n ä r v a r a n d e i allmänhet utgående med 26 %, d. v. s. inalles 3 654 kr. E n kvinnlig adjunkt å D-ort uppbär 4 350 kr., med dyrtidstillägg 5 481 kr. Skillnaden i löneförmåner utgör sålunda 1827 kr. E t t utbyte av seminarieutbildade mot adjunktskompetenta lärarekrafter skulle enligt dessa löneförhållanden betyda en årlig merutgift för skolorna med 1278 900 kr. (700X1827). Det säger sig självt, att en dylik stegring i dessa skolors budget — redan nu h å r t ansträngd — skulle bli omöjlig att bära. Resultatet k a n knappast bliva mer än ett — skolornas nedläggande och lärjungeklientelets övertagande av staten och därmed följande utgiftsökningar för lokaler och lärarekrafter. Till sist några ord om följderna för högre lärarinneseminariet. Sedan de privata högre lärarinneseminarierna nedlagts, handhaver staten numera ensam de seminarieutbildade lärarinnornas utbildning och bestrider samtliga kostnader för densamma. Det föreligger under sådana omständigheter ett ganska naturligt intresse för staten att också kunna u t n y t t j a denna arbetskraft i sin egen tjänst. I och med att seminariets arbetsuppgift begränsas och det icke längre utbildar lärarekrafter för statliga skolor, minskas givetvis i motsvarande grad institutionens betydelse för det allmänna. Därjämte måste man säkerligen r ä k n a med minskad tillströmning av elever till seminariet på grund av de begränsade anställningsmöjligheter, som bliva en följd av de seminarieutbildades utestängande från tidigare arbetsområden. Det är sålunda att befara, a t t seminariet genom den föreslagna inskränkningen i dess verksamhet dels förlorar i effektivitet, dels går en mer eller mindre tynande tillvaro till mötes.

100 Beträffande de förändringar i övningsskolans organisation som av de sakkunniga föreslagits, anser jag mig böra göra följande erinringar. Om realskolans nedläggande får anses v a r a en logisk konsekvens av den ståndpunkt de sakkunniga intagit i fråga om ämneslärarinneinstitutionen, måste självfallet dess bibehållande bli den n a t u r l i g a följden av de åsikter jag tidigare i mitt yttrande hävdat. Skola de seminarieutbildade lärarinnorna fortfarande kunna bekläda ämneslärarinnetjänster vid statsläroverken, måste nödvändigtvis en realskola ingå i seminariets övningsskola. Därom kan ingen tvekan råda. E t t slopande av realskolan skulle för övrigt dels minska den kvinnliga ungdomens i Stockholm utbildningsmöjligheter inom denna för n ä r v a r a n d e livligt anlitade skolform — endast en statlig realskola, tillgänglig för flickor, finnes i Stockholm (högre allmänna läroverket för flickor) förutom den med seminariet förenade — dels stäcka planerna på en framtida utveckling av normalskolan, exempelvis med en utbyggd gymnasieorganisation. E n skolas nedläggande endast några få år sedan den färdigbildats (1931) förefaller mig därjämte föga förenlig med sund hushållning och god ordning. I likhet med skolöverstyrelsen anser jag emellertid, a t t realskolan bör öppnas även för manlig ungdom för att göra seminarieeleverna förtrogna med samundervisning. I fråga om den föreslagna indragningen av folkskolan torde m a n böra erinra sig, under vilka omständigheter densamma tillkommit. Riksdagens beslut år 1927 förestavades dels av önskan a t t bereda seminariets elever tillfälle att på n ä r a håll följa arbetet i en folkskola, dels a t t genom en dyliks inrättande ersätta normalskolans hittillsvarande trenne förberedande klasser samt den första flickskoleklassen, vilka samtliga klasser skulle avvecklas i och med den 8-åriga flickskolans ombildning till 7-årig. Då folkskolan hädanefter skulle bilda grundvalen för såväl den 7-åriga flickskolan som den samtidigt beslutade 4-åriga realskolan, fann riksdagen det tydligen naturligt, att en dylik skolform skulle ingå i den nya organisationen. Som något främmande element i densamma kan den under sådana förhållanden knappast anses. Folkskolan är ju numera bottenskola för samtliga högre skolor i v å r t land. Det måste givetvis från rent pedagogisk synpunkt betraktas som synnerligen värdefullt, att seminarieeleverna under sin utbildning komma i kontakt med en dylik grundläggande skolform. Det h a r icke u t a n skäl anförts som en brist hos den del av de högre skolornas lärarekår, som fått sin utbildning vid universitet och högskolor samt provårsinstitutionen, att den i allmänhet saknar n ä r m a r e kännedom om bottenskolans arbetsformer. Även om seminariet icke avser a t t utbilda lärarinnor för folkskolorna, torde den under utbildningen v u n n a förtrogenheten med denna skolas arbete v a r a av största betydelse för seminarieelevernas framtida gärning. Det bör också erinras om att seminariet utbildar lärarinnor för un-

101 dervisning i hemmen. Som guvernanter få dessa lärarinnor sig ofta anförtrodda barn på folkskolans åldersstadium, och det skulle för dem v a r a synnerligen olägligt, om de saknade all erfarenhet av detta stadiums undervisningsmetoder. Det k a n invändas, att denna speciella utbildning u t a n kostnad för statsverket k a n försiggå genom auskultation exempelvis i Stockholms stads folkskolor. Det är emellertid klart, att en dylik icke k a n få samma effektivitet som den utbildning, som gives i en seminariets övningsskola. Seminarieeleverna erhålla här först en grundlig förberedande handledning rör a n d e själva folkskolans undervisning, de få därefter auskultera i folkskolan, hjälpa till att omhändertaga barnen vid lekar, exkursioner o. d. samt hålla till sist lektioner med lärjungarna. A t t de härigenom få en relativt omfattande kännedom om folkskolans arbetsliv, ä r tydligt. E t t nedläggande av folkskolan skulle visserligen medföra ekonomiska lättnader för statsverket, men förändringen betyder strängt taget ingenting annat, än att utgiften för dessa klassers undervisning överflyttas från stat till kommun. Vare sig barnen undervisas i en statens övningsskola eller i en kommunens folkskola, medför detta kostnader för det allmänna. Det är möjligt, a t t utgiften per individ blir något större i förra fallet än i det senare, men borteliminerad blir den ingalunda. Däremot ä r det tydligt, a t t någon besparing skulle k u n n a ernås genom att icke göra samtliga läraretjänster vid folkskolan ordinarie u t a n att t. ex. begränsa antalet till fyra och fylla det återstående behovet genom extra ordinarie lärarekrafter eller timlärare. Det synes mig för övrigt vittna om en viss planlöshet, att omedelbart efter det ett riksdagens beslut bringats i verkställighet — i och med läsåret 1933—34 är den nyinrättade folkskolan färdigorganiser a d — vidtaga åtgärder för samma besluts upphävande. J a g anser mig därför av ovan angivna grunder böra avstyrka förslaget om såväl realskolans som folkskolans nedläggande. Den direkta kostnadsökningeiii för den nya seminarieorganisationen, med övningsskolan bibehållen i dess nuvarande skick, torde komma att belöpa sig till 7 062 kr. i jämförelse med nu utgående anslag. F ö r den händelse genom en ombyggnad tidsenliga och tillräckliga laborationsutrymmen erhållas, så att i vissa fall gemensamma laborationer för avdelninga r n a I I och I I I kunna anordnas, utöver vad som redan nu ä r fallet, bör denna siffra kunna reduceras. Men även om man ej r ä k n a r med den lösning av lokalfrågan, som i det följande kommer a t t beröras, och därför måste förutsätta den förut anförda kostnadsökningen (7 062), är det tydligt, att denna till fullo uppväges av de besparingar, som k u n n a göras dels å H. 1 genom indragning av en lektorstjänst (6 300), dels å H. 2 genom nedsättning av det tidigare utgående anslaget till u p p r ä t t h å l l a n d e av en fjärde årskurs (800), sammanlagt 7100 kr.

102 Vad till sist byggnadsfrågan angår, finner jag mig nödsakad a t t anmäla en från de övriga sakkunniga avvikande mening. Högre lärarinneseminariet jämte därmed förenade läroanstalter har sedan mycket lång tid tillbaka, såsom nogsamt framgår av byggnadsstyrelsens utredning, haft att kämpa med högst betydande svårigheter i fråga om sina lokaler. Det brydsamma läget har uppstått dels därigenom a t t den år 1871 uppförda huvudbyggnaden (Riddaregatan 5) redan efter ett tjugotal år visade sig för liten för sitt ändamål, dels därigenom att med den ursprungliga organisationen införlivats n y a skolor — statens skolköksseminarium och hushållsskola, real- och folkskolan — med ett betydande elevantal, för vilket plats beretts icke genom däremot svarande nybyggnader u t a n genom tillfälligt förhyrda lokaler. Den starka förskjutning, som under årens lopp i n t r ä t t i lärjungeantalet, torde enklast kunna påvisas genom några siffror. År 1871—72, då den nyupplörda byggnaden började tagas i bruk, undervisades å seminariet 48 elever och i normalskolan 249, sålunda sammanlagt 297, en siffra som något stegrades under 1870-talets återstående år men dock ännu vid 1880-talets ingång höll sig omkring 330. För n ä r v a r a n d e (höstterminen 1933) är elevantalet i seminariet 116, i normalskolan 391 (folkskolan 123, realskolan 71 och flickskolan 197) och i skolköksseminariet och hushållsskolan 100, således sammanlagt 607 elever. Antalet har med andra ord mer än fördubblats, sedan den ursprungliga byggnaden tillkom. För förhyrande av nödiga lokaler har riksdagen årligen beviljat särskilt anslag. Dessa lokaler ha i allmänhet v a r i t vanliga privatvåningar, som icke varit avsedda för skolbruk och därför lämnat åtskilligt övrigt att önska både ur hygienisk och pedagogisk synpunkt. Lokalerna ha varit fördelade på tre olika fastigheter, av vilka en är belägen på Södermalm. De lokaler, som av skolköksseminariet disponeras i fastigheten Riddaregatan 10, äro otidsenliga, mörka och t r å n g a och lämna r u m för mycket allvarliga anmärkningar. De ha endast med svårighet kunnat brukas för sitt ändamål. Huvudbyggnaden, som endast undergått smärre förändringar under sin mer än 60-åriga tillvaro, fyller knappast de mest anspråkslösa krav, som kunna ställas på en byggnad för en vanlig skola, än mindre för en fackskola. Som rent av undermåliga måste man beteckna de lokaler, som hysa de naturvetenskapliga institutionerna. Fysikundervisningen vid seminariet disponerar över tvenne små rum, ett för laboratorier och ett för föreläsningar. Det sistnämnda, som samtidigt måste tjänstgöra som materialrum, är så litet, att blott 6—8 sittplatser där kunna anordnas. U t r y m m e saknas numera helt för nyanskaffning av material, och hela utrustningen svävar i fara att förfalla. Seminariets fysiklokaler k u n n a under nuvarande förhållanden icke utnyttjas för flick- och realskolans fysikundervisning. Denna h a r måst förläggas till seminariets kemilokaler. Dessa, som bestå av två rum — ett mycket litet materialrum och ett lektionsrum,

103 som s a m t i d i g t måste tjänstgöra som laboratorium — ha dels använts för kemi undervisningen vid seminariet och ilick- och realskolan, dels för fysikundervisningen i sistnämnda skolor. För undervisningen i zoologi och bot a n i k vid seminariet ha tvenne r u m förhyrts utanför huvudbyggnaden. Dessa användas samtidigt som föreläsnings-, material- och laborationslokaler. Biologiundervisningen i ilick- och realskolan h a r varit förlagd dels till ett rum, som delas med geografiundervisningen, dels till klassrummen. N å g r a möjligheter a t t anordna laborationer i ämnet finnas för närv a r a n d e ej. Förhållandena äro med få ord sagt ytterst otillfredsställande. Skolöverstyrelsen h a r också vid upprepade tillfällen a n m ä r k t härpå, och såväl rektor som kollegiet ha gång efter a n n a n gjort framställning i ärendet hos Kungl. Maj:t. D å det synts mig utsiktslöst att under nuvarande statsfinansiella läge framföra k r a v på någon större nybyggnad, r y m m a n d e såväl seminariet som samtliga de skolor, som äro med detsamma förenade, framförde jag för de sakkunniga det uppslag, som ligger till grund för byggnadsstyrelsens förslag »alternativ II». J a g är visserligen fullt medveten om att detta icke bringar någon idealisk lösning av seminariets sedan länge svävande byggnadsfråga, men det synes mig under förhandenvarande omständigheter v a r a v ä r t ett allvarligt övervägande såsom erbjudande en framkomlig väg. De sakkunniga ha. icke ansett sig k u n n a tillstyrka förslaget eller förorda a n d r a än tillfälliga anordningar. Deras ståndpunkt har dikterats av tvenne skäl: seminariets ovissa framtid och de betydande kostnaderna. J a g förstår de sakkunnigas betänksamhet men kan inte dela den. E n statlig läroanstalt med över 600 elever kan icke i längden hänvisas till ett provisorium u t a n a t t dess verksamhet därav tager allvarlig skada. Det är visserligen omöjligt att förutsäga seminariets framtid, men har man anspråk på att anstalten skall utföra ett visst arbete i det allmännas tjänst, har man icke r ä t t att beröva den de yttre villkoren för en något så n ä r dräglig tillvaro. Skall undervisning över huvud taget bedrivas, måste denna göras fullt effektiv, och detta kan icke ske under vilka tillfälliga anordningar som helst. Det synes mig ej heller riktigt, att uteslutande på grund av seminariets osäkra existens helt bortse från de övriga skolornas berättigade k r a v på acceptabla lokalförhållanden. Såväl skolköksseminariet som normalskolan fylla sina bestämda, av seminariet helt eller delvis oberoende uppgifter, och dessa läroanstalter — med sammanlagt n ä r a 500 elever — böra ha r ä t t att få sina legitima lokalbehov tillgodosedda. Seminariets ovissa framtid bör därför enligt min mening icke stå hindrande i vägen för en rationell lösning av byggnadsfrågan. E j heller synas mig kostnaderna för det av byggnadsstyrelsen förordade »alternativ II» v a r a av den omfattning, a t t de böra avskräcka från förslagets realiserande. Det är inte min mening att söka bagatellisera utgifterna. De bli betydande, men vissa omständigheter, som icke tidigare be-

104 aktats, måste härvid tagas med i räkningen. Sålunda bör det observeras, att statsmakterna hittills icke haft n å g r a direkta kostnader för den nuvarande huvudbyggnadens förvärv. Denna uppfördes nämligen på sin tid av en privatperson — byggmästaren L. M. Eliling — som i j a n u a r i 1875 försålde densamma till dåvarande direktionen för högre lärarinneseminariet för en köpeskilling av 118 000 kr. Till dennas erläggande bidrog staten endast på det sätt, att riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag beviljade direktionen ett statslån på 59 000 kr., d. v. s. halva köpesumman, löpande med 4 % årlig r ä n t a och med 1 % årlig amortering. För att kunna betala den återstående hälften av köpeskillingen upptog direktionen tvenne inteckningslån. Hela denna skuld å 118 000 kr. har under årens lopp till fullo gäldats u t a n hjälp av statsverket genom terminsavgifter av normalskolans elever. Då staten sålunda på dessa exceptionellt förmånliga villkor kommit i besittning av den nuvarande fastigheten, synes det mig icke v a r a oskäligt att göra anspråk på de ekonomiska åtaganden, som ett bifall till »alternativ II» kan komma att medföra. Det har anmärkts (sid. 88) på de oproportionerligt dryga kostnader, som de naturvetenskapliga institutionerna skulle komma att draga med hänsyn till det ringa antal elever, som vid seminariet studera naturvetenskapliga fackämnen. Anmärkningen förlorar enligt min mening avgjort i styrka, då det samtidigt upplyses om att »dessa institutioner också komma att utnyttjas av normalskolans elever vid deras undervisning». Skulle dessa institutioner byggas, inredas och utrustas uteslutande för ett begränsat antal seminarieelever, vore betänksamheten fullt förklarlig, men då de jämsides effektivt användas för ovan anförda ändamål, blir förhållandet ett helt annat. Det är visserligen sant, a t t själva utrustningen måste göras mera omfattande, på grund av institutionernas uppgift att å seminariet möjliggöra en vetenskapligt lagd utbildning, men det är givet, att den naturvetenskapliga undervisningen såväl i realskolan som högre flickskolan i v å r a d a g a r kräver både utrustning och u t r y m m e av icke alldeles obetydlig omfattning. Vilka lokalutrymmen en modern realskola r ä k n a r med fölen tillfredsställande undervisning i dessa ämnen, framgår exempelvis av den redogörelse, som lämnas i inbjudningsskriften »med anledning av K a t a r i n a realskolas nya läroverksbyggnad» (1932). H ä r upptagas (sid. 76) för undervisningen i fysik, biologi och kemi icke mindre än 12 olika specialrum — en lärosal i fysik, ett preparationsrum, ett r u m för fysiska samlingar, ett fysiskt laboratorium, ett verkstadsrum, ett mörkrum, en lärosal för biologi, ett r u m för biologiska samlingar, ett växtodlingsrum, en lärosal för kemi, ett materialrum samt ett laboratorium för biologi och kemi. Man h a r under sådana förhållanden icke r ä t t a t t upptaga den totala kostnaden för de i alternativ I I planerade lokalerna för de naturvetenskapliga institutionerna såsom uteslutande för seminariet erforderlig och

105 på g r u n d h ä r a v avstyrka förslaget som oproportionerligt dyrt. Det förhåller sig s n a r a r e så, att den föreslagna anordningen erbjuder en lika rationell som ekonomisk lösning. Till slut vill jag framhålla, a t t om byggnadsfrågan löses på sätt som föreslagits, statsverket visserligen måste r ä k n a med en betydande engångskostnad, men att det i gengäld befrias från andra, årligen återkommande utgifter. Till förhyrande av de tillfälliga lokalerna utgå årligen 33 350 kr. Denna hyressumma, som ju motsvarar ett högst ansenligt kapitalvärde, kommer i och med förvärvet av den föreslagna fastigheten att helt försvinna ur budgeten. De n u v a r a n d e högst oekonomiska och svävande anordn i n g a r n a skulle i sin helhet avlösas av sundare och t r y g g a r e förhållanden. Sammanfattande, vad jag härmed anfört, får jag föreslå: att ämneslärarinneinstitutionen avvecklas vid de högre allmänna läroverken, att densamma i övrigt bibehålies med en efter behovet och billigheten anpassad omfattning, att vid sådana statliga läroanstalter, där ämneslärarinnor användas, motsvarande antal tjänster förbehållas manliga lärarekrafter, att högre lärarinneseminariets övningsskola bibehålies i sin nuvarande form, dock att realskolan även må mottaga manlig ungdom, att byggnadsfrågan löses i överensstämmelse med det förslag — »alternativ II» — som av byggnadsstyrelsen förordats. 2.

Av

GERTIE SÖDERBERG.

I sammanfattningen av de sakkunnigas betänkande framhålles, a t t man ej kan tänka sig en avveckling av högre lärarinneseminariet, förrän provårsinstitutionen utvidgats, så att det antal lärarinnor, som behöves för a t t fylla behovet vid de högre skolorna, är säkerställt. P å grund h ä r a v föreslå de sakkunniga, att högre lärarinneseminariet omorganiseras enligt det i kap. I I av betänkandet framlagda förslaget. Då jag på denna punkt ej kan dela de övriga sakkunnigas uppfattning, anser jag mig däröver böra avgiva ett särskilt yttrande. Utredningen av lärarinnebehovet vid de högre läroanstalterna (kap. V) h a r givit vid handen, att det årligen kräves 50 å 60 n y a l ä r a r i n n o r för att säkerställa nyrekryteringen. Med högre lärarinneseminariets bibehållande skulle 25 av dessa komma att utgöras av från seminariet utexaminerade krafter, medan de övriga skulle utgöras av akademiskt utbildade kvinnliga lärare. För att kunna avveckla högre lärarinneseminariets verksamhet behövdes alltså, att man inom provårsinstitutionen beredde plats

106 för ytterligare 25 läraraspiranter utöver det antal, som nu genom denna får sin lärarutbildning. Det är svårt att förstå, att en sådan utvidgning av provårsinstitutionen — oavsett den utvidgning som eventuellt av andra skäl kan v a r a nödvändig — skulle vålla så stora svårigheter, att den skulle behöva uppskjutas på obestämd tid. Skulle avvecklingen av högre lärarinneseminariet taga sin början med utgången av vårterminen 1934, i det inga nya elever intoges i seminariets första avdelning till läsåret 1934—35, skulle det sista år, då seminarieutbildade lärarinnor avginge med examen, vara år 1936. Först från och med år 1937 skulle alltså seminariets avveckling komma att influera på tillgången av lärarkrafter. F r å n och med höstterminen 1936 skulle således en utökning av antalet provårsplatser motsvarande det från seminariet u t g å n g n a antalet lärarinnor behöva ske. Då det blivit utrönt (se sid. 79) a t t den mängd kvinnliga studerande, som kunna förväntas årligen avgå med filosofie magister-examen från universitet och högskolor, är betydligt större än det beräknade totala nyrekryteringsbehovet av kvinnliga lärarkrafter, och då det dessutom redan nu linnes överskott av både kvinnliga och manliga provårssökande, torde det ej komma att vålla någon som helst svårighet att erhålla aspiranter till de vid ovan nämnda tidpunkt n y i n r ä t t a d e provårsplatserna. Det ä r uppenbart att garanti ej kan lämnas lör att dessa platser komma att få kvinnliga innehavare. Provårsplatserna ha hittills tilldelats de sökande enligt deras examens- och tjänstgöringsmeriter oavsett kön. Det linnes ingen anledning att i framtiden frångå denna princip, även om provårsutbildningen skulle förändras, enär det skulle vara en uppenbar orättvisa att låta könet spela någon roll vid tilldelningen av provar. Man kan därför tänka sig att dessa nyinrättade provårsplatser till en början delvis komma att besättas av män. Detta förhållande kommer emellertid med säkerhet att mycket snart utjämnas, då kvinnornas antal vid universiteten är i starkt växande. E t t utökande av provåret med 25 n y a platser förutsätter ej nödvändigtvis, att en omorganisation av provårsinstitutionen samtidigt behöver äga, rum. Skulle en dylik omorganisation eventuellt ej kunna genomföras före år 1936, kan man dock tänka sig en utökning av provårsläroverkens antal från och med detta år. E n ä r provårskurs för n ä r v a r a n d e endast finnes inrättad vid gossläroverk, med u n d a n t a g för två folkskoleseminarier, vore det lämpligt att i samband härmed till provårsläroverk ombilda vissa högre samläroverk och flickläroverk. Beträffande den med seminariet förenade övningsskolan anser jag det skulle v a r a av stor skada, om denna nedlades, då den under en lång följd av år varit, v å r t lands enda statliga läroverk för flickor och utgjort en mönsteranstalt för den svenska flickskolan. Då det ännu ej på långt när kan anses så väl sörjt för flickornas som för gossarnas undervisning i statliga läroanstalter, vill jag föreslå, att ovannämnda övningsskola finge vid seminariets avveckling kvarstå som ett självständigt läroverk. Denna

107 läroanstalt borde därjämte utvidgas, så att den utom den n u v a r a n d e flickskolan och realskolan även omfattade ett 3- och 4-årigt latin- och realg y m n a s i u m för flickor. För att tillgodogöra sig de pedagogiska traditioner, som finnas i en undervisningsanstalt av högre lärarinneseminariets karaktär, och för att på ett lämpligt sätt utnyttja den erfarenhet seminariets och övningsskolans lärare ha att handleda blivande lärare, borde den ombildade övningsskolan lämpligen i n r ä t t a s som provårsläroverk. Vid detta läroverk skulle provårskandidaterna ha tillfälle att sätta sig in i undervisningen såväl vid ett vanligt läroverk som vid en 7-årig flickskola, en möjlighet som hittills helt och hållet saknats. I gymnasieklasserna av ett sålunda omorganiserat läroverk skulle m a n även med fördel kunna utnyttja de lärarkrafter, som bleve fria vid seminariets avveckling, u t a n a t t behöva tillgripa transport eller förtidspensionering av de vid seminariet fastade lärarna. — Man måste även taga hänsyn till att vid en avveckling av seminariet den med dess nuvarande verksamhet förbundna valfria 4: de årskursen skulle behöva k v a r s t å ett visst antal år, sedan den obligatoriska 3-åriga kursen avvecklats. F ö r eleverna i denna kurs behövas såväl lärare som en övningsskola för undervisningen. Skulle den med seminariet förenade övningsskolan kvarstå, ombildad till ett fullständigt flickläroverk med provårskurs, skulle näppeligen n å g r a svårigheter uppstå att under den följd av år, som vore nödvändig för uppehållandet av denna 4: de frivilliga årskurs, med hjälp av gymnasiets lärare ombesörja den med denna kurs sammanhängande undervisningen. Med stöd av vad ovan anförts får jag föreslå, att avvecklingen av högre lärarinneseminariet måtte taga sin början med utgången av vårterminen 1934, att i samband härmed provårsinstitutionen från och med läsåret 1936—37 utökas med 25 platser för provårskandidater huvudsakligen fördelade på högre allmänna läroverk för flickor och högre samläroverk, samt att den med högre lärarinneseminariet förenade övningsskolan ombildas till ett statligt läroverk för flickor, omfattande såväl fullständigt gymnasium som realskola och 7-klassig flickskola samt försett med provårskurs.

108 Bil. 1. Till Herrar sakkunniga för utredning rörande organisationen av högre lärarinneseminariet och därmed sammanhängande frågor. Genom nådigt beslut av den 16 december 1932 har Kungl. Maj:t bemyndigat byggnadsstyrelsen att i samråd med Eder utarbeta kostnadsförslag till nya lokaler för högre lärarinneseminariet m. m. enligt de olika alternativ, som under samarbetet kunde tänkas framkomma. Sedan byggnadsstyrelsen numera efter samråd med Eder verkställt den sålunda anbefallda utredningen, får styrelsen härmed framlägga resultatet av densamma. Styrelsen vill därvid till en början i korthet redogöra för vad som tidigare åtgjorts för utredandet av seminariets lokalfråga. Högre lärarinneseminariet och statens normalskola för flickor disponera sedan år 1871 fastigheten med adressnummer 5 vid Riddaregatan härstädes, och förfoga institutionerna här över 34 rum jämte vaktmästarbostad. Vidare äro för institutionerna förhyrda 28 rum i fastigheten med adressnummer 17 vid Nybrogatan, vilken förhyrning emellertid skall upphöra den 1 oktober 1933, från vilken dag i stället lokaler äro förhyrda inom fastigheten med adressnummer 19 vid Nybrogatan. Slutligen äro för det till institutionerna hörande statens skolköksseminarium jämte hushållsskolan förhyrda 15 rum i fastigheten med adressnummer 10 vid Riddaregatan samt 6 rum m. fl. utrymmen i fastigheten med adressnummer 9 B vid Katarinavägen. Såsom av det av de s. k. byggnadssakkunniga den 18 mars 1925 avgivna betänkandet angående ordnandet av statens byggnadsverksamhet inom Stockholm (sid. 115 och 314) närmare inhämtas, gjorde sig redan i slutet av 1880talet behov gällande av utvidgade lokaler för lärarinneseminariet och normalskolan, och framlade läroverkens dåvarande direktion år 1892 två alternativa förslag till ordnande av lokalfrågan, avseende uppförandet av en nybyggnad antingen å den nuvarande tomten jämte stycken av därtill gränsande tomter eller helt och hållet å en av granntomterna, till vilkens förvärvande utsikt då fanns. De båda förslagen befunnos emellertid draga allt för dryga kostnader för att lämpligen kunna genomföras. Man sökte därför uppgöra förslag till nybyggnad med användande uteslutande av läroverkets egen tomt. Ett av arkitekten, nuvarande byggnadsrådet G. A. Nilsson sålunda uppgjort förslag gick ut på att reservera nuvarande läroverkshuset åt seminariet samt de förberedande klasserna inom normalskolan, under det att skolan i övrigt skulle få sina lokaler i en särskild nybyggnad. Sedan detta förslag framlagts för Kungl. Maj:t, avläts nådig proposition till 19C0 års riksdag om beredande av för förslagets genomförande erforderliga medel. Statsutskottet fann emellertid, att den ifrågavarande tomtens otillräckliga areal och olämpliga form omöjliggjorde uppförandet därstädes av en fullt tillfredsställande byggnad för skolan, och förordade därför att, om också kostnaderna därigenom skulle väsentligen stegras, läroverket förflyttades till en ny tomt, som kunde lämna utrymme för en tidsenlig nybyggnad jämte erforderlig lekplats. I enlighet med utskottets förslag avslog riksdagen propositionen. Härefter förde läroverkets direktion underhandlingar med Stockholms stad om kostnadsfritt förvärv för ändamålet av någon staden tillhörig tomt, men

109 förklarade sig stadsfullmäktige, under hänvisning till att högre lärarinneseminariet och normalskolan vore statsanstalter, som dittills helt och hållet bekostats av staten, förhindrade att besluta den ifrågasatta tomtupplåtelsen. Sedermera gjorde direktionen år 1904 en ny underdånig framställning, avseende inköp av en tomt i kvarteret Tallen samt uppförande där av en nybygg-' nad för de båda läroanstalterna i enlighet med ett av arkitekterna Hagström och Ekman upprättat förslag. Förslaget blev emellertid av överintendentsämbetet avstyrkt och framlades icke för riksdagen. Är 1906 gjorde direktionen över Stockholms stads undervisningsverk en underdånig framställning om upplåtelse för ifrågavarande ändamål av en tomt invid Karlaplan. Efter verkställda närmare utredningar, vilka gåvo vid handen, att denna lösning icke vore ur ekonomisk synpunkt tillfredsställande, fick emellertid denna fråga förfalla. Sedermera verkställdes under åren 1913 —-1914 undersökningar rörande möjligheten att utnyttja förutvarande positionsartilleriregementets kasern vid Storgatan till lokal för seminariet och normalskolan, vilka undersökningar dock icke ledde till något resultat, som ansågs lämpat att föreläggas Kungl. Maj:t. I en till byggnadsstyrelsen ställd, den 21 april 1921 dagtecknad skrivelse gjorde dåvarande vikarierande rektorn vid lärarinneseminariet framställningom vidtagande av förnyade undersökningar rörande möjligheten antingen av utökning av läroanstalternas lokaler inom den nuvarande tomten eller dessas förläggning till annan plats. I ett däröver den 30 december 1922 avgivet yttrande och sedermera i sitt ovannämnda, den 18 mars 1925 avgivna betänkande anförde de s. k. byggnadssakkunniga i huvudsak, att då de sakkunniga för det dåvarande icke kunde anvisa någon lämplig, staten tillhörig tomt för en helt ny byggnad för lärarinneseminariet och normalskolan inom stadens planlagda område och då ett upplåtande av plats på norra Djurgården icke kunde ske, förrän stadsplan för området fastställts, de sakkunniga ansåge sig böra förorda att den nuvarande tomten ytterligare bebyggdes för seminariets och normalskolans behov i enlighet med ett genom de sakkunnigas försorg upprättat förslag. Detta förslag avsåg förutom ombyggnadsarbeten inom den gamla seminariebyggnaden uppförandet inne på tomten av en tillbyggnad i anslutning till den nuvarande gårdsflygelns gavel. Därest den föreslagna tillbyggnaden uppfördes i tre våningar, skulle den sammanlagda golvytan komma att utgöra 2 780 kvadratmeter. För skolköksseminariet och hushållsskolan skulle alltjämt anskaffas lokaler genom förhyrning, såvida man icke uppförde byggnaden med ytterligare en våning, varigenom den nyttiga golvytan skulle uppgå till sammanlagt 3120 kvadratmeter. Med hänsyn till att lärarinneseminariet och övriga här avsedda läroanstalter framdeles kunde komma att beredas möjlighet att flytta till annan plats, hade byggnaderna enligt berörda förslag givits en sådan planlösning, att de lätt skulle kunna apteras till lokaler för andra statliga ändamål. Över det sålunda av byggnadssakkunniga framlagda förslaget yttrade sig kollegiet vid högre lärarinneseminariet och normalskolan vid sammanträde den 28 november 1923, varvid kollegiet framhöll, att seminariets och normalskolans oundgängliga lokalbehov skulle genom förslaget tillgodoses, men att vissa ändringar beträffande den föreslagna plandispositionen vore önskvärda. Sedermera verkställde arkitekten John Åkerlund år 1924 en omarbetning av nämnda förslag, varöver kollegiet avgav yttrande den 26 september 1924. Förslaget föranledde emellertid icke någon vidare åtgärd. T skrivelse till skolöverstyrelsen den 11 maj 1927 upptog lärarinnesemina-

110 riets rektor ånyo denna lokalfråga, varefter skolöverstyrelsen i underdånig skrivelse den 15 september 1927 hemställde, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt byggnadsstyrelsen att i samråd med skolöverstyrelsen utarbeta förslag till frågans lösning, avsett att läggas till grund för en framställning till riksdagen. Sedan skolöverstyrelsens berörda hemställan genom nådig remiss den 27 september 1927 överlämnats till byggnadsstyrelsen, uppgjordes genom styrelsens försorg preliminära förslag till uppförande för ifrågavarande ändamål av en nybyggnad å Ladugårdsgärde. Något definitivt förslag kunde emellertid icke framläggas i avvaktan på fastställandet av stadsplanen för nämnda område. Slutligen har seminariets rektor i skrivelse till byggnadsstyrelsen den 30 januari 1929 framhållit önskvärdheten av att vid lösandet av lärarinneseminariets och normalskolans lokalfråga statens skolköksseminarium och hushållsskola bereddes utrymme i anslutning till förstnämnda institutioners lokaler. Den för skolköksseminanet och hushallsskolan erforderliga golvytan angavs därvid till omkring 1270 kvadratmeter. Vid den utredning av högre lärarinneseminariets och normalskolans lokalfråga, som byggnadsstyrelsen nu verkställt med anledning av ovannämnda nådiga beslut den 16 december 1932, har styrelsen närmare undersökt de olika möjligheter, som föreligga för frågans lösning, nämligen antingen omoch tillbyggnad av den nuvarande seminariebyggnaden eller förvärv av den intilliggande fastigheten nr 5 i kvarteret Riddaren med adressnummer 19 vid Nybrogatan eller uppförande av en helt ny byggnad på annan plats. T anslutning härtill hava genom styrelsen upprättats här bilagda tre alternativa förslag, betecknade alternativ I, I I och III, vid vilkas utarbetande styrelsen utgått från ett av Eder avgivet program, enligt vilket de för lärarinneseminariet och normalskolan erforderliga lokalutrymmena fördela sig på följande sätt: Lärorum 2 819 kvadratmeter Gymnastiksal med omklädningsrum och dusch m.m... 530 » Samlingssal 300 » Portvaktsbostad 60 » Summa 3 709 kvadratmeter Alternativ I. Enligt detta förslag skulle den gamla seminariebyggnaden ombyggas samt i anslutning till densamma uppföras en tillbyggnad å den nuvarande tomten. Tillbyggnaden, som skulle utgöra en fortsättning på den nuvarande gårdsflygeln, skulle enligt förslaget omfatta fyra våningar jämte två jordvåningar. Den norra delen av denna byggnad skulle upptaga en genom de båda jordvåningarna gående gymnastiksal samt en genom bottenvåningen och våningen 1 trappa upp gående samlingssal. I övrigt skulle tillbyggnaden, som skulle förses med en mittkorridor, i huvudsak inrymma lärorum. Inom den gamla seminariebyggnaden skulle den nuvarande gymnastiksalen förses med nytt golv, som skulle läggas i höjd med bottenvåningens golv. Utmed västra sidan av den nuvarande gårdsflygeln skulle anordnas en korridor och i anslutning härtill inom huvudbyggnaden utföras en del ombyggnadsarbeten jämte vissa av en förändrad lokaldisposition betingade inredningsarbeten.

Ill Med hänsyn till det avsevärda intrång, som den föreslagna tillbyggnaden skulle göra på det befintliga gårdsutrymmet, har taket å flygelbyggnaden gjorts plant för att kunna användas såsom lekplan. Den sammanlagda storleken av nyttiga golvytor skulle enligt förslaget motsvara i programmet angivna krav. Kostnaderna för uppförande av tillbyggnaden har, såsom närmare inhämtats av här bilagda kostnadssammanställning, inom byggnadsstyrelsen approximativt beräknats till omkring 680 000 kronor, under det att kostnaderna för den föreslagna ombyggnaden av den nuvarande seminariebyggnaden skulle belöpa sig till omkring 90 000 kronor. Den sammanlagda kostnaden för genomförandet av alternativ I skulle sålunda uppgå till omkring 770 0GO kronor. Styrelsen får emellertid framhålla, att för utbyte av gamla fönster i nuvarande seminariebyggnaden jämte komplettering och justering av gamla snickerier därstädes tillkommer en extra kostnad av 21000 kronor samt för komplettering och hyvling av gamla trägolv jämte inläggning av nya linoleummattor en ytterligare kostnad av 12 000 kronor. Med dessa åtgärder torde emellertid kunna tillsvidare anstå. Alternativ II. Enligt detta förslag skulle för lösningen av förevarande lokalfråga tagas i anspråk såväl seminariets nuvarande fastighet som den i direkt anslutning därtill belägna fastigheten nr 5 i kvarteret Riddaren med adressnummer 19 vid Nybrogatan, vilken fastighet för närvarande innehaves av Sofi Almquists samskola. Enligt vad byggnadsstyrelsen erfarit lärer denna samskola komma att nedläggas inom de närmaste tre åren, och torde det till följd härav bliva möjligt att för nu ifrägakomna ändamål förvärva sistnämnda fastighet. Alternativ I I omfattar icke några nybyggnadsarbeten utan avser allenast vissa ändringsarbeten inom den nuvarande seminariebyggnaden samt erforderliga arbeten för iordningställande av samskolans byggnad för det nya ändamålet. De i alternativ I I föreslagna ombyggnadsarbetena inom den nuvarande seminariebyggnaden, vilken enligt detta alternativ skulle disponeras uteslutande av högre lärarinneseminariet med undantag för administrationslokaler, avse en delvis förändrad plandisposition av denna byggnad med därav betingad flyttning av mellanvåiggar jämte diverse inredningsarbeten. Enligt förslaget skulle i byggnadens bottenvåning erhållas lokaler för undervisningen i fysik och geografi, för vilket senare ändamål den nuvarande gymnastiksalen skulle tagas i anspråk. Den i denna våning befintliga vaktmästarebostaden skulle bibehållas. Den nyttiga golvytan inom våningen skulle uppgå till omkring 413 kvadratmeter. Till våningen en trappa upp skulle förläggas lokaler för undervisning i kemi ävensom elevrum, biblioteksrum samt rum för föreståndarinnan. Den nuvarande samlingssalen skulle här bibehållas. Den sammanlagda golvytan i denna våning utgör omkring 432 kvadratmeter. Slutligen skulle i våningen två trappor upp anordnas lokaler för undervisning i biologi ävensom övriga erforderliga lärosalar. Golvytan skude i denna våning utgöra omkring 441 kvadratmeter. p e n byggnad, vari Sofi Almquists samskola är inrymd, är uppförd i fyra våningar jämte inredd vind. Såsom av bilagda planritningar över denna byggnad framgår är för närvarande den östra, mot Nybrogatan belägna delen av byggnaden uthyrd för bostads- och butiksändamål, under det att den

112 återstående delen helt disponeras av samskolan. Enligt alternativ I I skulle samskolans nuvarande lokaler iordningställas för normalskolan för flickor, varvid vissa ändringar beträffande den nuvarande plandispositionen skulle vidtagas. Sålunda skulle, bland annat, de åt söder belägna klassrummen utvidgas genom flyttning av befintliga mellanväggar. Härjämte skulle våningen tre trappor upp i den utmed Nybrogatan belägna byggnadsdelen, vilken våning för närvarande är uthyrd för bostadsändamål, omändras till lokal, bland annat, för rektorsexpeditionen. I övrigt är sistnämnda del av byggnaden enligt förslaget avsedd att fortfarande uthyras. Enligt alternativ I I skulle normalskolans lokaler fördela sig på följande sätt inom sistnämnda byggnad. Till bottenvåningen skulle förläggas gymnastiksal med tillhörande utrymmen jämte erforderlig samlingssal, fyra klassrum samt portvaktsloge. Dessa utrymmen skulle omfatta en nyttig golvyta av omkring 676 kvadratmeter. I våningen en trappa upp skulle inrymmas lärjungebibliotek, läsrum, lärarrum med kapprum, rum för läkare med väntrum samt fyra klassrum, allt omfattande en golvyta av omkring 349 kvadratmeter. Till våningen två trappor upp skulle förläggas materialrum, avsett för kartor, planscher m. m., fyra klassrum jämte två reservrum. Golvytan i denna våning utgör omkring 344 kvadratmeter. I våningen tre trappor upp skulle anordnas fem klassrum, frukostrum och materialrum, rum för föreståndarinna, kollegierum, rum för rektorsexpeditionen samt för referensbiblioteket, allt omfattande en sammanlagd nyttig golvyta av omkring 524 kvadratmeter. Slutligen skulle i våningen fyra trappor upp (vindsvåningen) anordnas lokaler för undervisning i slöjd och teckning, ävensom skolkök och materialrum. Den nyttiga golvytan är här omkring 395 kvadratmeter. Storleken av de golvytor, som enligt förslaget sålunda skulle erhållas, äro i överensstämmelse med de i Edert program angivna mått med undantag beträffande samlingssalen, vilken skulle få en golvyta av allenast 125 kvadratmeter i stället för programmets 200 kvadratmeter. Emellertid förutsattes i förslaget, att gymnastiksalen vid vissa tillfällen skall kunna användas, jämte en angränsande mindre samlingssal, som en större samlingslokal. Kostnaderna för genomförandet av de i alternativ I I avsedda ombyggnadsarbetena skulle enligt ovannämnda kostnadssammanställning uppgå beträffande den gamla seminariebyggnaden till 8OC0O kronor samt beträffande samskolans byggnad till 60 000 kronor. Härtill kommer köpeskillingen för sistnämnda fastighet. Taxeringsvärdet å denna utgör för närvarande 650 000 kronor, under det att byggnaden är brandförsäkrad till 1100C00 kronor. Förutsatt att fastigheten skulle kunna förvärvas till ett pris, motsvarande taxeringsvärdet, skulle alltså kostnaderna för genomförandet av alternativ I I uppgå till sammanlagt 790 000 kronor. Beträffande alternativ I I gäller detsamma, som ovan anförts beträffande alternativ I ifråga om extra kostnader för eventuellt utbyte av gamla fönster i nuvarande seminariebyggnaden, komplettering och justering av gammalt snickeri, komplettering och hyvling av gamla trägolv jämte inläggning av nya linoleummattor i samma byggnad. Såsom ovan framhållits förutsattes i alternativ II, att bottenvåningen samt våningarna 1, 2 och 4 trappor upp i den mot Nybrogatan belägna delen av samskolans fastighet fortfarande skulle uthyras. Då emellertid önskemål uttalats därom att statens skolköksseminarium och hushållsskola beredas nya utrymmen i sammanhang med lärarinneseminariets och normalskolans lokaler, får byggnadsstyrelsen framhålla, att de uthyrda våningarna lämpligen

113 skulle kunna tagas i anspråk för skolköksseminariet och hushållsskolan, som härigenom skulle erhålla utrymmen med en sammanlagd nyttig golvyta av omkring 700 kvadratmeter. Därest, såsom ifrågasatts, normalskolans folkskoleavclelning skulle nedläggas, skulle skolköksseminariet och hushållsskolan dessutom kunna disponera de för folkskolavdelningen avsedda sex klassrummen med en sammanlagd nyttig golvyta av 312 kvadratmeter. Skolköksseminariet skulle på så sätt komma att disponera utrymmen med en sammanlagd golvyta av omkring 1012 kvadratmeter, vilket mått emellertid något understiger den i ovannämnda skrivelse från lärarinneseminariets rektor den 30 januari 1929 såsom för ändamålet erforderlig angivna golvyta å omkring 1270 kvadratmeter. Alternativ III. Detta alternativ avser uppförandet av en helt ny byggnad för lärarinneseminariet och normalskolan, och är denna byggnad tänkt förlagd till kvarteret Stångkusken vid Starrbäcksplan å Ladugårdsgärdet, vilket kvarter ingår bland de områden, som enligt den för nämnda stadsdel numera fastställda stadsplanen äro reserverade för bebyggande för offentligt ändamål. Nybyggnaden skulle enligt förslaget omfatta tre olika byggnadskroppar, som skulle stå i förbindelse med varandra medelst ett större hall- och trapphus. Den mot öster belägna byggnadsdelen skulle omfatta fyra våningar samt inrymma klassrum och laboratorier, förlagda utmed en mittkorridor. I den mot söder belägna byggnadsdelen, som skulle omfatta tre våningar jämte en souterrängvåning, skulle inrymmas klassrum och slöjdrum, förlagda vid en utmed byggnadens ena långsida gående korridor. Den tredje, mot norr belägna byggnadsdelen omfattar, förutom souterrängvåning, två våningar med större höjd, inrymmande gymnastiksal respektive samlingssal, vilka båda salar äro försedda med läktare, vardera rymmande omkring 100 personer. Kostnaden för uppförandet av den sålunda föreslagna nybyggnaden, vilken skulle rymma den i Edert program angivna golvyta, har av byggnadsstyrelsen beräknats till 1400 000 kronor. Beträffande frågan, vilket av de sålunda framlagda alternativen bör givas företräde, får byggnadsstyrelsen anföra följande. Ehuru genomförandet av alternativ I skulle medföra avsevärda kostnader, kan detta förslag icke anses innebära en tillfredsställande lösning av förevarande lokalfråga. Till följd av den nuvarande seminarietomtens form och ringa storlek möter det nämligen såväl ur byggnadsteknisk som hygienisk synpunkt synnerligen stora svårigheter att här bereda plats för en för ifrågavarande ändamål lämplig byggnad. Särskilt må framhållas, att dagerförhållandena inom skollokalerna skulle bliva mycket otillfredsställande. Härtill kommer, att byggnadsföretaget förutsätter, att större delen av det nu fria gårdsutrymmet skulle för detsamma tagas i anspråk. Slutligen må framhållas, att möjlighet icke föreligger enligt alternativ I att bereda statens skolköksseminarium och hushållsskola lokaler i anslutning till övriga här ifrågakomna institutioner. Alternativ I I finner byggnadsstyrelsen innefatta den naturligaste och lämpligaste lösningen av lokalfrågan. Genom förvärv av den i direkt anslutning till den nuvarande seminarietomten belägna tomten nr 5 i kvarteret Riddaren med den där befintliga byggnaden skulle lärarinneseminariet och normalskolan kunna bibehållas i sitt nuvarande centrala läge i staden 8

114 på samma gång som anstalterna skulle erhålla tillräckliga, för ändamålet lämpliga lokaler samt disponera över obeskurna gårdsutrymmen. Såsom ovan framhållits förefinnes enligt alternativ I I även möjlighet att bereda skolköksseminariet och hushållsskolan lokaler i samma byggnad som normalskolan. Även ur rent ekonomisk synpunkt synes alternativ I I vara tillfredsställande. Ehuru detta alternativ beräknats draga en kostnad, som endast oväsentligt överstiger kostnaderna för genomförandet av alternativ I, skulle kronan enligt förstnämnda alternativ förvärva en fastighet inom den centralare delen av staden med omkring 2 000 kvadratmeters tomtyta. Härvid förutsattes, att fastigheten skulle kunna inköpas till det nuvarande taxeringsvärdet eller 650 000 kronor. Vad slutligen beträffar alternativ I I I skulle detta betinga väsentligt högre kostnader än övriga två alternativ, varför byggnadsstyrelsen icke finner sig kunna förorda detsamma. I anslutning till vad sålunda anförts finner byggnadsstyrelsen det önskvärt, att här berörda lokalfråga om möjligt löses i huvudsaklig överensstämmelse med ovannämnda alternativ II. För att med säkerhet kunna bedöma de ekonomiska konsekvenserna av denna lösning anser emellertid styrelsen, som på utredningens nuvarande ståndpunkt ej haft anledning att med ägaren av fastigheten nr 5 i kvarteret Riddaren, aktiebolaget Sofia, förhandla om ett förvärv av denna fastighet, det vara lämpligt att förhandlingar i detta syfte upptagas antingen av Eder eller, därest Ni så önskar, av byggnadsstyrelsen. Planritningar över den nuvarande seminariebyggnaden biläggas. Stockholm den 20 april 1933. IVAR TENGBOM Paul

Hedqvist Sten ZetheliuH

115 Bil. 2.

Nuvarande kursplaner vid Kungl. högre lärarinneseminarium. Religionslära och religionsvetenskap. Avdelning I. Vid undervisningen i religionshistoria har använts som lärobok antingen Lehmann, Religionerna eller Söderblom, Översikt av allmänna religionshistorien. Framställningen har kompletterats med vissa partier i Martin P:n Nilsson, Primitiv religion, Speyer, Indische Theosophie, Tuxen, Buddah, M. P:n Nilsson, Den grekiska religionen (i Lehmann, Illustrerad religionshistoria), Buhl, Muhammeds liv, T. Andrce, Muhammed och Goldziher, Islam fordom och nu. — Utdrag ur religionshistoriska urkunder. Vid genomgången av Israels historia ha viktigare litterärkritiska frågor behandlats (huvudsakligen i anslutning till Kittel, Alttestamentliche Wissenschaft). Olika framställningar av profetismen ha beaktats (Cornill, Sellin, Kittel m. fl.), föremål för diskussion ha antytts (t. ex. de messianska föreställningarna). Den efterexilska fromheten i samband med Jobsboken och Psal tåren. Avdelning II och III. De viktigaste handskrifterna (efter Knopf, Einfiihrung in das neue Testament och Nachmanson, Nya testamentet). Den synoptiska och johanneiska frågan (efter Knopf, Einfuhrung). De viktigaste nyare framställningarna av Jesu liv och förkunnelse ha vid föreläsningarna berörts (Schweitzer, Wernle, Bultman). Översiktlig framställning h a r givits av bergspredikans problem och olika tolkningar. Vid genomgången av Paulus och paulismen ha refererats nyare framställningar (Deissman, Weinel, Schweitzer). Vid läsningen av partier ur apostlagärningarna och galaterbrevet ha försök gjorts att ge eleverna en inblick i den kritiskt-exegetiska metoden. Delar av I Kor. ha fått tjäna att belysa den kristna menighetens liv (i anslutning till Dobschiitz, Die urchristlichen Gemeinden). I enstaka fall ha elever, som i studentexamen haft grekiska, läst något av evangelierna och de viktigaste paulinska breven på grundspråket jämte kommentar. Kyrkohistoria. Föreläsningarna ha kompletterats med vissa specialarbeten (se redogörelsen!) samt med partier ur Holmqvists kyrkohistoriska arbeten; den svenska kyrkans historia läses efter Holmquist, Lärobok i kyrkohistoria. Av vikt har ansetts vara, att eleverna stifta någon bekantskap med den klassiska litteraturen på det religiösa området, särskilt med personliga dokument av religiöst värde, såsom Augustini Bekännelser, Luthers Die Freiheit eines Christenmenschen, Pascals Pensées, Sören Kirkegaards Dagbok och Pontus IVikners Tankar och frågor. De två förstnämnda obligatoriska. Den etiska kursen omfattade ursprungligen Herrmann, Etik (lärobok i teol. kand.). De senare åren ha endast delar av denna bok genomgåtts. I stället ha lästs delar av Kant, Grundlegung zur Metaphysik der Sitten, och Nygren, Etiska grundfrågor. Föreläsningar i den kristna trosåskådningen ha sökt dels att orientera eleverna i diskussionen rörande de viktigare frågorna, dels att ge en framställning, som kunde vara de blivande lärarinnorna till nytta vid deras undervisning i ämnet.

116 Såsom en viktig uppgift har det synts att vid undervisningen i de olika delarna av ämnet ge eleverna upplysning om den viktigare hithörande litteraturen. Då kursen på grund av elevernas korta utbildningstid måste så mycket som möjligt begränsas, har det synts så mycket angelägnare att sätta eleverna i stånd att efter genomgången seminariekurs fortsätta och fördjupa sina studier i de olika delarna av ämnet. (A. Ahlberg).

Svenska

språket.

Undervisningen i första avdelningen har visserligen till huvudsaklig uppgift att befästa och utvidga elevernas allmänbildning, men arbetet där ordnas så, att på samma gång en grund lägges för fackstudierna i högre kursen, dels genom att en ej obetydlig del av undervisningen sker genom föreläsningar, dels genom att vissa partier i första avdelningens kurs återkomma i tentamina i högre kursen. Kursen i avdelning I—III omfattar följande: 1. Ljudlära* Studierna i ljudlära sträcka sig över första och andra avdelningen på så sätt, att i första avdelningen kursen genomgås dels efter Danell, Svensk ljudlära, dels genom föreläsningar (delvis med användande av Danelis bok som grundlinjer); förhör hålles undan för undan i första avdelningen, och i andra avdelningen avlägges en hela kursen omfattande tentamen. Praktisk kännedom om landsmålsalfabetet meddelas och kräves (dock blott i fråga om riksspråkens ljud, ej för dialektala ljud). Kursens innehåll: fonetisk inledning, konsonanternas och vokalernas kvalitet, accent, kvantitet — allt i syfte att uppöva förmågan att iakttaga det nu levande språket, få riksspråkets uttal klarlagt och bibringa kunskaper, som äro av betydelse för språkvården och välläsningen: således även ett ortoepiskt intresse. På några punkter genomgås valda ljudlagar, så att eleverna få någon kännedom om språkets utveckling och de därvid verksamma faktorerna, analogibildning och stavningens inflytande på uttalet. Vid tentamen i andra avdelningen få eleverna bl. a. skriva ord med ljudskrift och redogöra för olika uttalsmöjligheter. Till undervisningen i ljudlära anknyter sig en kort föreläsningskurs i rättslavningsfrågan, varvid behandlas de olika principerna för rättstavning samt i mycket kort sammandrag rättstavningsstriderna från 1860-talet till nutiden. Dessa föreläsningar följas icke av förhör i första avdelningen men av tentamen i andra avdelningen. 2. Formlära och satslära. Dessa studier sträcka sig över avdelning I—III. Härvid användes Sundén, Svensk språklära, dels såsom lärobok för hela kursen, dels såsom grundlinjer för föreläsningar över vissa partier. Dessa föreläsningar påbörjas i första avdelningen, där de följas av förhör undan för undan, och fortsätta i andra avdelningen, där en tentamen omfattande allt, som genomgåtts ur formläran (första och andra avdelningens kurs), äger rum; i andra avdelningen meddelas lektionsvis undervisning i satslära och satsanalys, de satsanalytiska övningarna upptagas i tredje avdelningen med tanke på elevernas provlektioner och med diskuterande av intressantare fall; en tentamen avlägges i tredje avdelningen, omfattande både formlära och satslära. De partier av grammatiken, som göras till föremål för föreläs-

117 ningar, ä r o : substantiv, adjektiv, verb (i första avdelningen), adverb, konjunktioner, huvudsats och bisats (andra avdelningen). I dessa föreläsningar inmängas några drag ur språkhistorien: vid adjektivet några assimilationer och kvantitetsförändringar, vid verbet i -omljudet. Annars äro de dominerande synpunkterna för undervisningen: säkerhet i det grammatiska systemet och sädana detaljer, som äro av vikt för skolundervisningen, språkriktighetsfrågor och skillnad mellan olika stilarter. Efter tentamen på Sundén med föreläsningar följer tentamen på Beckman, Svensk språklära. Efter detta böra eleverna ha en tillfyllestgörande kunskap i nusvensk grammatik. Ordbildningslära. I tredje avdelningen hållas föreläsningar, följda av tentamen över vissa substantivsuffix, vilka erbjuda särskilt intresse dels med hänsyn till den nutida språkutvecklingen, dels ur språkhistorisk synpunkt (suffixet -e i alla genus, suffixen -d och -t, -an, -ande, -ing, -ning, -else, -sel, -het, -dom, -lek). Det är sålunda blott ett avsnitt ur ordbildningsläran, som här ges, men det behandlas rätt grundligt. 3. Betydelselära. I andra eller någon gång först i tredje avdelningen hållas föreläsningar, följda av tentamen, över valda frågor ur den etymologiska betydelseläran (övergångar beroende på metaforisk eller metonymisk användning, betydelseutvidgning och betydelseinskränkning, ellips, eufemism, kakofemism, katakres). 4. Stilistik och poetik. I första avdelningen hållas föreläsningar, följda av förhör undan för undan, över språkets olika stilarter; i andra avdelningen tenteras på dessa föreläsningar samtidigt med avläggandet av tentamen på Cederschiöld, Om svenskan som skriftspråk, varjämte eleverna i andra avdelningen tentera på Ljunggren, Stilarter och språkriktighetsregler. I andra avdelningen hållas föreläsningar, följda av tentamina, över troper och figurer. I första avdelningen hållas föreläsningar över dispositionslärans huvudgrunder och uppsatsskrivningens teknik; dessa föreläsningar följas icke av tentamen eller förhör. 5. Språkriktighetsfrågor. Förutom vad som förekommer vid undervisningen i ljudlära, formlära, ordbildningslära och uppsatsskrivning samt i Cederschiölds och Ljunggrens arbeten, upptagas språkriktighetsfrågor genom att från elevernas eller från lärarens sida egna iakttagelser rörande tal eller skrift framställas till diskussion vid lektionerna. Därvid komma följande arbeten ofta till användning: Lyttkens och Wulff, Svensk uttalsordbok, samma författares Svensk ordlista med vägledning till riksspråksuttal, östergren, Nusvensk ordbok, Hellquist, Svensk etymologisk ordbok. I tredje avdelningen hållas föreläsningar över verbets numerusböjning i svenskan, varvid dels genomgås utvecklingen från äldre språkskedens rika andelseböjning till den nutida förenklingen av böjningssystemet, dels behandlas språkriktighetsproblemet »Singulara eller plurala verbformer?». Dessa föreläsningar ha förut följts av tentamen, men på senare år har lättnad från tentamen medgivits. 6. Språkhistoria. Här läses endast Borgströms korta översikt över Svenska språkets historia, men, som av ovanstående framgår, införas enstaka frågor ur språkhistorien i ljudläran, böjningsläran, ordbildningsläran, betydelseläran samt vid föreläsningarna över verbets numerusböjning. Någon läsningav fornsvensk grammatik eller fornsvenska och äldre nysvenska texter förekommer icke. 7. Uppsatsskrivning med språkliga ämnen. Vid uppsatsskrivningen ges stundom språkliga ämnen, som beröra vad som genomgåtts i föreläsningar,

118 på lektioner eller i tentamenslitteraturen, eller som falla utanför detta och kräva, att eleven självständigt sätter sig in i facklitteratur. Så skrevos t. ex. under 1931—1932 uppsatser över följande ämnen: I avdelning II: Neutras pluralbildning i den nutida svenskan. Det temporala när som konjunktion och som adverb. Hur kan man vid undervisningen klargöra, när ju, dess och desto äro konjunktioner och när adverb? Tautologi. (Källor: Noreen, Spridda studier, Vilhelm Andersen, Om gentagelsen.) Språkens inbördes påverkan. (Källor: Sandfeld, Sprogvidenskapen, Kock, Om språkets förändring.) I avdelning III: Avdelningsändelsen -sam. (Källor: Noreen, Vårt språk, Tamm, Om avdelningsändelser hos svenska adjektiv, Ruben G:son Berg, en artikel i Språk och Stil.) Herre, fru, fröken: betydelseutveckling och nuvarande användning. (Källor: Hellquist, Svensk etymologisk ordbok, samme författare, Våra tilltalsord och sällskapstitlar.) Eufemism. (Källor: föreläsningar, Nyrop, Ordenes liv, Cederschiöld, Eufemism.) Om dialekter. (Källor: Natanael Beckman, Språkets liv, Kr. Sandfeld, Sprogvidenskapen: kap. Dialektdannelse, Nordisk familjebok: kap. Dialekter.) Barnspråk. (Källor: Knud Hjort, F r a Ordenes Samfund: Artikeln Barnesprog, Axel Kock, Om barnspråk, Nordisk tidskrift 1901.) Kvinnospråk. (Källor: Gustaf Cederschiöld, Om kvinnospråk, Otto Jesper sen, Sprogets udvikling og opståen: kap. Mands sprog og kvindes tale, Knud Hjort, Fra Ordenes Samfund: Artikeln Kvindens og Mandens sprog, O. Weise, Ästhetik der deutschen Sprache: kap. Die Frau und die Sprache). Reflexioner vid studiet av Jespersens Nutidssprog: kap. Teoretiske problemer och Praktiske problemer. Reflexioner vid studiet av någon artikel i Hjalmar Lindroths Aktuella språkfrågor. 8. Behandling av litteraturverk. Denna gren av ämnet har blivit tillgodosedd dels genom föreläsningar, dels genom elevernas självstudier (författarstudier). I tredje avdelningen hållas föreläsningar över valda eddadikter i Åkerbloms översättning och över valda dikter från 1700- och 1800-ialen i Mjöbergs läsebok. För fatt ar studium: eleverna bedriva självstudier, följda av tentamen, på verk av en viss författare, studerade i samband med monografier, undersökningar eller artiklar om dessa verk. Urvalet har t. ex. under 1931—1932 gjorts bland diktverk av någon bland följande författare: Almquist, Heidenstam, Levertin, Runeberg, Rydberg, Strindberg, under användande som kommentar av respektive följande arbeten: Holmberg, från Amorina till Colombine, Henry Olsson, Drottningens juvelsmycke, Alving, Heidenstams För mig finns ingen väg från hemmets dörr, Fried, Heidenstams Karl XII, Mortensen, Från Röda rummet till sekelskiftet II, Söderhjelm, Oscar Levertin, Fried, Levertins judiska diktning, Rothman, Danismer i Levertins språk, Söderhjelm, Johan Ludvig Runeberg, Berg oeh Hjertén, Johan Ludvig Runebergs Fänrik Ståls sägner, Rosenqvist, Studier i Runebergs psalmdiktning, Synnerberg, Anteckningar rörande Runebergs episka stil, Runeberg, Några ord om poemet Kung Fjalar och Saimas kritik av detsamma, Gråsten, Kung Fjalar, Gustafssons, Paulsons och Vasenius artiklar om Kung Fjalar i Finsk tidskrift t. o. m. 64, 66 och 67, Warburg, Viktor Rydberg, Levertin, Viktor Rydberg, Albert Nilsson, Svensk romantik, Hedén, Strindberg, Lamm, Strindbergs dramer, Lindström, Strindbergs Mäster Olof-dramer; för samtliga författarstudier Schiick och Warburg, Illustrerad svensk litteraturhistoria, Sylwan m. fl., Svenska litteraturens historia.

119 9. Verslära. Lektioner i första avdelningen: versläran i Sundéns språklära med tillägg, särskilt rörande versmåttens historia. Tentamen i andra avdelningen på första avdelningens kurs och Sandwall och Liedgren, Grundlinjer till den svenska versläran. * 10. Mytologi. Tentamen i andra avdelningen på Steffen, Nordens gudalära och hjältesagor, del I I I (kommentar). Blott vissa partier av denna bok krävas i tentamen. 11. Litteraturhistoria i första avdelningen. Föreläsningar, åsyftande att ur allmänbildningssynpunkt orientera i de nordiska ländernas litteratur från naturalismens genombrott, för Norges vidkommande från Ibsens och Björnsons framträdande, för Finlands från Lönnrots och Snellmans, för alla fyra länderna till omkr. 1900. Danmark medhinnes endast mycket knapphändigt, någon gång ej alls. Inga förhör eller tentamina förekomma, men uppsatsämnen ges, vilka anknyta till föreläsningar och självstudier av eleverna. 12. Välläsning och talteknik. (Se redogörelsen: elevernas praktiska utbildning.) 13. Norska och danska. Kursen avser dels att eleverna skola få förmåga att på ett någorlunda tillfredsställande sätt använda dessa språks uttal vid högläsning av norsk och dansk litteratur, dels att de skola inhämta ett någorlunda tillräckligt ordförråd, varjämte de få kännedom om norska landsmålet. Förutom den grundläggande undervisningen i uttal m. m. erhålla eleverna 6 timmars undervisning av den norske lektorn och 6 timmar av den danske. Eleverna avlägga tentamen på Peer Gynt och i samband därmed norsk uttal slära. Den danska uttalsläran behandlas blott på lektioner. — Någon språkhistoria förekommer icke, ej heller någon undervisning (sammanhängande) i norsk och dansk böjningslära, endast spridda notiser därom. Enligt uttalande av lektor Stäng voro seminariets elever, frånsett det språkhistoriska, fullt jämförliga i norska med hans elever vid Stockholms högskola. — Vid kursens slut kunna de läsa ett ej förut studerat stycke först med norskt uttal och så kasta om och läsa det med danskt uttal (så pass som svenskar kunna göra detta). 14. Uppsatsskrivning. Avdelning I—III. De, som icke studera svenska som fack i högre kursen, genomgå i andra avdelningen den s. k. kursen i skriftlig framställning, vilken omfattar åhörande av en föreläsning och skrivande av i regel tre uppsatser. De, som studera svenska som fackämne, skriva flera uppsatser, sammanlagt i avdelning I I och I I I 10 uppsatser (6 och 4): förra läsåret blott 7 å 8 (5 och 2 å 3). 15. Muntlig framställning. I kursen i muntlig framställning skola i andra avdelningen alla elever, även de, som icke studera svenska som fack, deltaga. Kursen består i åhörande av tre föreläsningar över muntlig framställningskonst samt hållande av ett föredrag. De, som studera svenska som fackämne, äro förpliktade att närvara vid samtliga föredrag. (Angående Talteknik och Välläsning se redogörelsen: elevernas praktiska utbildning!) (Odal Ottelin). Litteraturhistoria. Avdelning II. 2 föreläsningar i veckan över allmän litteraturhistoria, den grekiska litteraturen, den franska och ryska realismen och naturalismen med redogörelse för de mest typiska författarna (Balzac, Flaubert, Zola, Dostojevski, Tolstoy). En översiktlig framställning av Strindbergs diktning. Eleverna ha tenterat på svensk litteraturhistoria till stormakts-

tiden efter Schuck-Warburg och Steffen-Sylwan. Parallellt med föreläsning- 1 arna ha anvisade litteraturverk lästs av eleverna. Uppsatser i till kursen I hörande ämnen. Avdelning III. 1 föreläsning i veckan över den svenska litteraturens för- ; grundsgestalter från stormaktstiden till nyromantiken. Exposé över de allmänna litterära riktningarna. Studium av de viktigaste litterära stilarna. Tentamina på svensk litteraturhistoria efter SchiXck-Warburg och SteffenSylwan. Litteraturläsning och uppsatser som i föregående avdelning. (Olof

Rabenius.)

Konsthistoria. Avdelning III. 1 föreläsning i veckan över stilutvecklingen från den grekiska antiken till nyantiken. Svensk arkitektur. Föreläsningarna genomgående belysta av bildmaterial. Tentamina på föreläsningarna med någon större handbok (Laurins konsthistoria, Romdahl-Roosval, Svensk konsthistoria, e. d.) som stöd. (Nils G. Wollin.) Tyska språket. Avdelning I. (3" timmar i veckan.) Grammatik, muntliga översättningsövningar. (Smith, Övningsexempel till tyska grammatiken, Rodhe-Meyer, Tyska hemstilar II.) Textläsning: Lannert & Dircks, Möderne deutsche Kurzgeschichten, Schiller, Die Jungfrau von Orleans (delvis kursivt). Tysk stil efter Rodhe-Abshagen. Undervisningen genomgående på tyska språket. 9 skrivningar, av vilka 3 på lärorummet. Avdelning II. Föreläsningar (1 timme i veckan): 1. Tysk fonetik.1 Scenuttal och talspråksuttal. Ortografi och ljudskrift. Framställning av det tyska ljudsystemet med särskild hänsyn till ljudens artikulation, under ständig jämförelse med svenska ljudsystemet. Viktigare svensk-tyska uttalsfel. Några provinsiella uttalsvarianter. Stavelsebildning. Accentlära, skillnad mellan svensk och tysk accentuering i dynamiskt och musikaliskt hänseende. Assimilationsföreteelser. Några texter i fonetisk transkription. 2. Tysk grammatik. (Det förutsattes, att eleven är förtrogen med formläran och syntaxen i den utsträckning dessa behandlas i Hjorts Tysk grammatik. 20:de eller senare upplagan.) Valda delar av syntaxen — kasusläran, prepositionernas rektion, verb, ordföljd — behandlas i anslutning till Hjorts grammatik med mer eller mindre ingående kompletteringar. Lektioner: 1. Läsning av tyska texter (1 timme i veckan), vanligen ett klassiskt drama samt en modern prosatext, dessutom några dikter. Inalles genomgås cirka 120 oktavsidor text mera noggrant från grammatiska, semasiologiska och stilistiska synpunkter, den övriga delen av texten läses kursivt hemma och eleverna återberätta innehållet. 2. Muntliga översättningsövningar (1 timme i veckan), delvis som direkt tillämpning av föregående grammatiska föreläsningar (i detta fall användes som textbok: Smith, Övningsexempel till tyska grammatiken). — Under läs1

En kort översikt över tysk ljudlära lämnades förut i avdelning I. Då emellertid endast en del av eleverna i avdelning I välja tyskan som huvudämne för sina fortsatta studier vid seminariet, och grundligare kunskaper i tysk fonetik torde vara oumbärliga för blivande lärarinnor i tyska, har det ansetts riktigast att flytta behandlingen av detta ämne till avdelning II.

121 året 9 skriftliga översättningsövningar, varav 3 på lärorummet — dessa senare utan hjälpmedel. Angående tentamina se nedan. Talövningar för infödd lärare 1 timme i veckan. Avdelning III. Föreläsningar: Tysk språkhistoria (1 timme i veckan). Tyska språkets ställning inom den indoeuropeiska språkgruppen. Germanska och högtyska ljudskridningar. Dialektgrupper. De allra viktigaste dragen av högtyskans historiska utveckling (huvudkarakteristika av forn- och medeltyskan, högtyska skriftspråkets uppkomst, främmande ord i tyskan). I anslutning till föreläsningarna genomgås några korta prov på medelhögtysk diktning: cirka 60 strofer av Nibelungenlied samt några dikter av Walther v. d. Vogelweide, dessutom cirka 10 sidor moderna d : alektprov. Om tiden tillåter, behandlas ytterligare valda delar av ordbildningsläran. Lektioner: 1. (1 timme i veckan) läsning av en modern prosatext samt av ett klassiskt drama (t. ex. Goeihes Faust, valda scener, delvis i föreläsningsform). 2. (1 timme i veckan) muntlig översättning av svårare svensk text, t. ex. Hungerland, Skriftliga uppgifter för tentamina i tyska språket vid Lunds universitet 1904—1914 (cirka 30 stora oktavsidor). Under läsåret 9 skriftliga översättningar, varav 1 på lärorummet, den senare utan hjälpmedel. Talövningar för infödd lärare 1 timme i veckan. Tentamina. Varje elev undergår i avdelning I I tentamen i tysk grammatik i 2 avdelningar (Hjorts grammatik samt föreläsningar) samt i avdelning I I I tentamen i tysk språkhistoria (enligt föreläsningarna). Hemläsning av tysk litteratur i avdelning I I och I I I skall omfatta cirka 3 000 sidor text, däribland minst ett diktverk av Lessing, Goethe och Schiller utöver de i seminariet lästa. För varje arbete av större eller 2 å 3 arbeten av mindre omfång undergår eleven tentamen, varvid även en sammanhängande redogörelse på tyska lämnas för innehållet av det lästa. Den sammanlagda lästa texten i de tre årsavdelningarna belöper sig till cirka 3 400 sidor. Till tentamenskursen hör även studiet av en mera ingående framställning av den tyska klassiska Ltteraiurens historia (Scherer-Walzel, Kluge eller Biese). Antalet tentamina belöper sig för varje elev till i genomsnitt nio. (Ernst A. Meyer.) Engelska språket. Avdelning I—77/. 1. Ljudlära med tillhörande praktiska övningar. D. Jones, The P r o n u n ciation of English. — Därjämte (föreläsningsvis) en mera utförlig framställning av talorganen och deras funktion, samt av ljudens relativa egenskaper, språkljudens indelning och skillnaden mellan engelska och närmast motsvarande svenska språkljud. Övningar i fonetisk transkription (med flera provskrivningar) samt i engelsk intonation (med tillhjälp av grammofon). Den teoretiska kursen påbörjas under första läsåret och avslutas (med allmänt förhör) under andra läsårets första termin, varjämte ett nytt förhör (och en sista provskrivning i fonetisk transkription) äger rum vid början av tredje läsåret. Praktiska övningar i engelskt uttal pågå oavbrutet under alla tre läsåren, dels i sammanhang med textläsning (ungefär 1 timme i veckan under första och andra läsåren och K veckotimme under tredje läsåret); dels i sammanhang med de nedan (mom. 8) omnämnda talövningarna för infödd lärarinna.

122 2. Grammatik. D. Elf strand, Engelsk grammatik (stora upplagan). — Därjämte (föreläsningsvis) en mycket utförligare framställning av sådana frågor, vilkas teoretiska och praktiska behärskande enligt min erfarenhet bereder den lärande särskild svårighet. Föreläsningarna upptaga ungefär 1 veckotimme under större delen av andra läsåret. De inhämtade kunskaperna kontrolleras genom enskilda tentamina före slutet av andra läsåret. 3. Engelska samhällsförhållanden. Grove-Ringenson, Short Chapters on English Life. — Elevernas kunskaper prövas genom enskilda tentamina under andra läsåret. 4. Stilistik. R. E. Zachrisson, Engelska stilarter (med undantag för avdelningen om engelskt vulgärspråk). — Därjämte (föreläsningsvis) några huvudfakta av allmän språkvetenskap (orsakerna till språkets förändringar m. m.). Elevernas kunskaper kontrolleras genom enskilda tentamina under tredje läsåret. 5. Språkhistoria. Lindelöf-Garret, Elements of the History of the English Language (de huvudsakligen historiska avdelningarna »Position of English in the Indo-European Family of Languages» sid. 15—36; »The Influence of Foreign Languages upon English» sid. 61—90; samt »Introduction» till »The Development of the English Language since the Year 1100» sid. 91—100). — Därjämte (föreläsningsvis) en fylligare framställning än Lindelöfs av de engelska språkljudens och det engelska böjningssystemets historiska utveckling samt en kort översikt av historisk engelsk syntax. — Dessutom tolkning av Prologen till Chaucers Canterbury Tales (större delen), dels föreläsningsvis, dels lektionsvis, med hemläxor. — Denna kurs äger rum under tredje läsårets första termin; och elevernas kunskaper prövas genom enskilda tentamina. 6. Litteraturhistoria. F. A. Laing, History of English Literature. Elevernas kunskaper prövas (under tredje läsåret) genom enskilda tentamina. 7. Övning i översättning till engelska m. m. Sådana övningar äga rum under alla tre läsåren; dels muntligen med användning av bl. a. A. Smith, övningsexempel till engelska syntaxen och W. E. Hårlock, Skriftliga uppgifter för studentexamen i engelska språket; dels skriftligen, genom skrivningar såväl i hemmet som på lärorummet. Därjämte skrives en längre hemuppsats, i regel över något litteraturhistoriskt ämne. — Elevernas förmåga att behandla engelska språket skriftligen prövas genom en avgångsskrivning (översättning eller uppsats) utan hjälpmedel. 8. Språkets användning i tal. Talövningar givas av en infödd engelsk lärarinna 1 veckotimme under såväl andra som tredje läsåret. Övning i språkets talande och hörande erhålles dessutom dels under mina textläsningslektioner, där undervisningen bedrives huvudsakligen på engelska, dels även under de flesta tentamina. Dessutom måste varje elev dels (under andra läsåret) berätta en »short story» på engelska (vanligen någon berättelse ur Kiplings Plain Tales from the Hills), dels (under tredje läsåret) hålla ett längre föredrag över en engelsk författare, åt vars studium hon särskilt ägnat sig under sin litteraturläsning. 9. Litteraturläsning. På lärorummet (med hemläxor): Ringenson-Grove, Short Chapters on English Life (cirka 100 sidor) och Lindberg, English Tales (cirka 50 sidor), båda under första läsåret; Jerome, They and I (cirka 150 sidor) och Kipling, Plain Tales from the Hills (cirka 50 sidor), båda under andra läsåret; samt Gibbs, Young Anarchy (cirka 100 sidor), under tredje läsåret; under alla tre läsåren tillsammans således cirka 450 sidor. — Förberedel-

123 sen i hemmet — som kontrolleras genom förhör — har omfattat förutom nogg r a n t aktgivande på uttalet (inklusive satsbetoning och intonation), dels noggrann översättning till svenska, dels ordförklaringar och synonymbehandling på engelska. — I lämplig utsträckning ha eleverna fått kritisera varandras prestationer. — Förutom de i hemmet preparerade texterna har lästs kursivt engelsk lyrik ur Palgraves Golden Treasury. Läsning på egen hand. N o g g r a n t läsas minst 1000 sidor modern engelsk litteratur (därav cirka 300 sidor »klassiska» författare, såsom Dickens, Thackeray, George Eliot, R. L. Stevenson, Hardy) jämte ett drama av Shakespeare. Hälften översättes (noggrant) till svenska, den andra hälften läses med engelskt lexikon, med ordförklaringar och synonymbehandling på engelska. Dessutom läsas mera kursivt minst 2 000 sidor. — Textläsningen kontrolleras genom enskilda tentamina. Angående valet av litteratur kan nämnas, att alla måste läsa något arbete av Dickens eller Thackeray. Till de övriga författare, som vanligast läsas, höra (utom de ovan nämnda) Oscar Wilde, Shaw, Kipling, Joseph Conrad, Wells, Galsworthy, Arnold Bennet, Chesterton, Rose Macaulay, Philip Gibbs. Den sammanlagda lästa texten i de tre årsavdelningarna belöper sig till cirka 3 450 sidor. (Arvid Gabrielson.) Franska språket. Avdelning I. (3 timmar.) Föreläsningar: uttalsfrågor: en kort framställning av ljudbildningen; därefter huvudsakligen uttalslära, d. v. s. vad som för närvarande kan betraktas som det normala eller bästa uttalet av franskan. Den franska versen, särskilt alexandrinen till samma omfattning som för B i magisterexamen. Grammatik: repetition av formläran, kontrollerad med skriftliga tentamina; verbets syntax efter Hultenberg, Fransk skolgrammatik, sjätte upplagan 1932 (226 sidor), och Radouant, en i Frankrike mycket använd modern grammatik, baserad på den nyare språkforskningens resultat (295 sidor). Muntliga tillämpningar, delvis utan förberedelse. Textläsning: Braunschweig, La littérature contemporaine (innehåller både textprov och utförliga upplysningar om författare och riktningar). Hultenberg, Pages Francaises (utgör 148 sidor modern text; valda stycken), vilkas texter studerats med hjälp av enspråkig ordbok (Petit Larousse illustre). Språk- och litteraturhistoriska samt stilistiska studier i samband med textläsningen. Övning i muntligt återgivande av berättelser valda av eleverna. Härtill ha använts olika berättelsesamlingar: exempelvis av Daudet, Coppée, Maupassant, Barbusse; men även stycken ur tidningar och tidskrifter. Kortare föredrag om lästa författare. Med hjälp av seminariebiblioteket utarbetas därvid ett mera självständigt föredrag på franska. I avdelning I förekommer dessutom en frivillig skönlitterär kurs, omfattande en 5 å 6 arbeten. 9 skrivningar, dels referat och uppsatser, dels översättningar till franska, varav tre på lärorummet. Undervisningen har meddelats på franska språket. Avdelning II. (4 timmar.) Föreläsningar: utförlig framställning av franska ljud- och uttalsläran huvudsakligen på grundval av Nyrops Manuel. Denna är avsedd att noggrant inläras. Under föreläsningarna kompletteras den med uttalanden av andra fonetici: Grammont, Martinon, m. fl., varjämte eleverna övas i läsning och skrivning av fonetisk transkription. Intonationen studeras med hjälp av grammofon. En kortare översikt av ordbildningsläran och betydelseläran. Ordbildningsläran ungefär i samma omfattning som i Radouant,

124 Gram. Franc.; betydelseläran: de viktig-aste lagarna, i anslutning till Nyrop, Gram, hist., del IV: La sémantique. Grammatik: viktigare kapitel ur synttaxen med tillämpningsövningar. Textläsning (delvis utan förberedelse): valdai texter från 1600-talet i Braunschweig, Notre littérature; Claude Farrére, Uno jeune fille voyages. Elevföredrag på franska av dels självständig dels refererande natur. Dessa föredrag ha till ämne dels viktigare grammatiska frågor, då utförligare framställningar refereras och diskuteras, dels kapitel ur Firankrikes kulturella liv och institutioner (på grundval av Pargment, La Framce). Tentamina: fonetik, grammatik efter Hultenberg och Radouant; realia efter Pargment, La France et les Francais, samt litteraturstudier, huvudsakligen moderna texter. Denna litteraturkurs omfattar för avdelning I I tio arlbeten från olika skeden, av vilka tre läsas med fullständigt ordstudium medelsit enspråkiga eller tvåspråkiga ordböcker och under beaktande av synonymeir. De övriga studeras så, att eleven kan i tentamen redogöra för deras betydelse och plats i litteraturen, handlingens gång, karaktärsdaningen, stilen etc. 9 skrivningar (uppsatser och tema), varav tre på lärorummet, de senare utan hjälpmedel. Undervisningen har meddelats på franska språket. Talövningar 1 timme i veckan. Avdelning III. (4 timmar.) Föreläsningar: översikt av det franska språkets uppkomst och grunddragen av dess historia (ungefär till den omfattning som i Nyrop, Gram, hist., del I: Premiere partie (116 sidor). De allmännaste ljudlagarna och viktigare fakta ur den historiska formläran (huvudsakligen i anslutning till Bourciez, Phonétique francaise). Tolkning av de äldsta texterna i Braunschweig, Notre littérature; Anatole France, Crainquebille (eller någon annan modern text). Muntlig översättning till franska av valda svenska texter. Därvid användas dels studentuppgifter, dels svenska originaltexter (mest valda stycken ur Folkskolans läsebok). — I avgångsexamen fordras förmåga att till franska översätta en medelsvår svensk text utan hjälpmedel. Tentamina: språkhistoria (offentlig tentamen); litteraturhistoria (efter Braunschweig); litteraturstudier, utom moderna texter även arbeten representativa för klassicismen och romantiken. Om denna litteraturkurs gäller, vad som sagts om litteraturstudiet i avdelning II. Hela litteraturkursen för avdelning II och I I I tillsammans omfattar ett 20-tal arbeten om sammanlagt cirka 4 000 sidor, varav 1600 med fullständigare ordstudium. 9 skrivningar, varav 1 på lärorummet. Undervisningen har meddelats på franska språket. Talövningar 1 timme i veckan. ,„ TT _, (Hugo Hultenberg.) Historia

med statskunskap

(och

samhällslära).

Avdelning I. En föreläsningskurs i svensk historia med särskild vikt lagd vid samhällslivets utveckling och viktigare i litteraturen omdebatterade epoker och partier. Svensk samhällslära. (3 timmar i veckan,) Avdelning II. 2 föreläsningar i veckan över antikens och medeltidens allmänna historia. Seminarieövningar behandlande valda källkritiska problem från den svenska medeltidshistorien (härvid ha exempelvis yissa partier av Erikskrönikan och Olaus Petri krönika, källmaterialet till Kalmarmötet 1397 och Stockholms blodbad 1520 genomgåtts och kommenterats). Elevernas studiekurs i svensk historia påbörjas i denna avdelning och avslutas i nästa. Den omfattar följande obligatoriska arbeten: Schiick, Forntiden och med3ltiden (Svenska folkets historia å Gleerupska förlaget I : 1—2), Almquist, Reformations- och stormaktstiden (samma serie som föregående) eller motsvarande

125 partiter av Sveriges historia till våra dagar, Hjärne eller Ahnlund, Gustav I I Adolff, Fåhroeus, Karl X I och Karl X I I (Sveriges historia till våra dagar, delviss kursivt), Stavenow, Frihetstiden och Gustav I I I (för högre betyg motsvaramde i Sveriges historia till våra dagar), Clason, Vårt hundraårsminne; tiden efter 1809: valda avsnitt av Stavenow-Hildebrand, Sveriges historia till våra dagar belysande tidens betydelsefullare konstitutionella, ekonomiska och scociala problem. En framställning av statsskickets utveckling efter Herlitz, (Grunddragen av det svenska statsskickets historia eller något parti av arbetcet Sveriges riksdag, modern statskunskap efter Herlitz, Svensk samhällsllära. För högre betyg fordras dessutom följande: G. Carlsson, Stockh o l m s blodbad, L. Weibull, Stockholms blodbad, Tunberg, Gustav Vasas kungraval 1523, Hjärne, Reformationsriksdagen i Västerås samt ett större specialairbete eller ett utförligare parti i något sammelverk. Avtdelning III. 2 föreläsningar i veckan över något större avsnitt av svensk eller allmän historia under nyare tiden (ex. från de sista läsåren: Ludvig XIV::s tidevarv, Europas historia från franska revolutionen till världskriget, Indusstrialismens historia under 1800-talet, översikt av den moderna nationalekoncomiens huvudkapitel, Källor och litteratur rörande Sveriges historia 15C0—1900). Seminarieövningar, behandlande valda källkritiska problem ur svenssk och allmän historia från nya tiden (härunder ha t. ex. behandlats partner ur Peder Svarts krönika, källmaterialet rörande Gustav Vasas äventyr i Dalarna, Gustav Vasas kungaval, Västerås riksdag 1527, Örebromötet 1529, partier av Bismarcks Gedanken und Erinnerungen, speciellt rörande Nicollsburgsförhancllingarna 1866 samt förspelet till fransk-tyska kriget 1870, undeir jämförelse med annat källmaterial). Elevernas studiekurs i allmän histoiria omfattar följande obligatoriska arbeten: Erslev-Fridericias handbokssserie (med undantag för de avsnitt, som särskilt behandlas i föreläsningfarna) omfattande tiden 1500—1914, vanligen 3—4 volymer. För högre betyg? två större specialarbeten, varav ett från antikens historia (Lönnborg, Dike och Eros, eller M. P:son Nilsson, Den romerska kejsartiden, eller ett partii ur Ferrero, Rom, dess storhet och förfall), ett från nya tiden, något arbette av Ranke, Mareks, Mathierz, Vandal, Sorel, Morley, Rose, Burckhardt, Trevielyan, m. fl. eller något avsnitt ur någon av de nyutkomna svenska världshistorierna utgivna på Norstedts och Lindblads förlag. (Sven

Grauers.)

Geografi. Avtdelning I. (2 lektioner.) En kurs i allmän geografi; Sveriges geografi, med särskild hänsyn till vårt lands naturbeskaffenhet och näringsliv. Kursen Ihar genomgåtts föreläsningsvis. För tentamina även Carlsson och Fagerlund,, Skolgeografi 2:a kursen, Nelson-Westin eller Swedberg-Teiling, Geografii I. Avtdelning II. 2 föreläsningar i veckan: Stockholmstrakten (i samband med exkuirsioner). Världssamfärdselns vägar; världshandeln och världsproduktioaten. Kartkunskap. Tentamina: Högbom, Sveriges jord och grund, Törnebohnn, Sveriges geologi, Sederholm, Jordbävningar och vulkaner, G. Andersson, Kraft och kultur, Vårt dagliga bröd, Australien, Rosberg, Jordens länder <och folk (delvis), R. Eländer, Afrika, O. Nordenskjöld, Människor och natuir i Sydamerika, Swedberg-Teiling, Geografi I, II. Avtdelning III. 2 föreläsningar i veckan över geografiens och de geografiska* upptäckternas historia, Sydamerika, Palestina, behandling av geogra-

126 fisk statistisk litteratur. Eleverna ha tenterat på: Haberlandt, Völkerkunde, Nordenstreng, Europas människoraser och folkslag, Philipson, Das Mittelmeergebiet, H. Nelson, Nordamerika, S. de Geer, Det nya Europa, förutom på under avdelning II uppgivna arbeten. Geografikursen avser att såsom grundval ge en någorlunda utförlig framställning av den allmänna fysiska geografien. Särskilt behandlas Stockholmstraktens kvartärgeologi, varvid till gagn för elevernas praktiska utbildning ett flertal exkursioner företagas. Sålunda pläga ändmoränerna vid Sundbyberg, Stockholmsåsen — med Haga som utgångspunkt — samt Nackatraktens spricktopografi mera ingående studeras. Någon gång ha längre studieresor kunnat företagas, t. ex. Härnösand—Trondheim, en färd i Lappland. Anvisningar lämnas till lämpliga exkursioner inom elevernas hemtrakter. En kurs i ekonomisk geografi — förenad med praktiskt studium av geografisk statistisk litteratur — lämnar tillfälle till en allmän översikt av hela jordytan, varefter en fördjupad framställning ägnas ett par områden inom skilda klimatzoner. Stundom hålles en kurs i etnografi varjämte alltid en kortfattad översikt av geografiens och de geografiska upptäckternas historia lämnas. (B. Gezélius.) Botanik. Avdelning I. (2 lektioner.) Botanik: De viktigaste naturliga fanerogamfamiljerna med särskilt avseende fäst vid organografien samt vid kulturväxter; några viktigare kryptogamtyper; olika slag av fortplantning inom växtriket. De elever, som tänka fortsätta med botanik i andra och tredje avdelningen, avlägga om möjligt de tre föreskrivna tentamina i artkännedom (svenska växter), vilken gren av botaniken inläres genom studier av skolans herbarium utan sammanhang med föreläsningarna; för denna tentamen fordras ett artantal motsvarande betyget »med beröm godkänd» i magisterexamen. Avdelning II. Botanik (5 timmar, därav 4 laborationstimmar): Vid höstterminens början ges en serie föreläsningar över blommans formlära, pollination, befruktning och embryonalutveckling, frukt- och fröspridning samt vegetativ förökning. Till dessa föreläsningar motsvarande laborationer omfatta studium av färskt material av blommans och fruktens morfologi och biologi. Dessa laborationsövningar kompletteras med besök i bergianska trädgården. Under resten av läsåret ges en längre föreläsningsserie över cellens byggnad och de fanerogama växternas anatomi. De motsvarande laborationer na i växtanatomi omfatta en kurs i framställning av mikroskopiska preparat innefattande olika metoder för fixering och färgning av anatomiska snitt. Utom sådana snitt, vilka eleverna själva förfärdigat av växtens olika organ, studeras även färdiga mikrotomskurna preparat. Under detta läsår bruka eleverna tentera organografien och fanerogamernas systematik, vilken senare tentamen är uppdelad i tre deltentamina. Avdelning III. Botanik (5 timmar, därav 4 laborationstimmar): Från höstterminens början till ett stycke in på vårterminen ges en föreläsningsserie i kryptogamernas systematik och morfologi samt i gymnospermernas och angiospermernas embryologi med vikt lagd på reduktionsdelning, generationsväxling samt övergång mellan kryptogamer och fanerogamer. Under laborationerna studeras tillgängligt såväl levande som konserverat kryptogammaterial, varav eleverna ha att framställa mikroskopiska preparat. Som

127 jämfförelse studeras även seminariets samling av mikrotomskurna preparat av dlessa växtgrupper. I slutet av vårterminen ges en serie föreläsningar över- växtfysiologi. Då utrymmet i seminariets lokaler icke tillåter igångsättamdet av fysiologiska experiment annat än av allra enklaste slag, brukar tredjje avdelningen besöka den samtidigt på Stockholms högskola givna fysiologiska kursen för att studera de där igångsatta talrika experimenten. Exkiursioner. Tentamina: Kryptogamer (ett par deltentamina); gymnospermer med dessas och angiospermernas embryologi; fysiologi. Littteratur: Almquist och Lagerstedt, Lärobok i naturkunnighet 1:1 och 2 (1).. Forssell och Skärman, Lärobok i botanik för gymnasiet (II, III). Giesenhage?n, Lehrbuch der Botanik (II, III). Krook och Almquist, Svensk flora för skökor I och I I (I—III). Lindman, Svensk fanerogamflora (II, III). (Karl

Afzelius.)

Zoologi. Aivdelning I. Zoologi: Översikt över djurriket med särskilt avseende fäst vid systematiken och organografien. Aivdelning II. (5 timmar, därav 4 laborationstimmar): Föreläsningar: valda kapiitel av ryggradsdjurens anatomi och embryologi; det zoologiska systemet;; dissektioner: (kalvhuvud, kalvhjärta, kanin, duva, snok, groda, abborre, piggrhaj). Tentamina: ryggradsdjuren (ej avslutade). Exkursioner, museibesöik. Awdelning III. (5 timmar, därav 4 laborationstimmar): Föreläsningar: valdia kapitel av de ryggradslösa djurens systematik och anatomi. Allmän zoohogi. Dissektioner: (insekter, hummer, vinbergssnäcka, damm-mussla, sjöborrre, daggmask, blodigel m. fl.) jämte framställning och avritning av organprepparat och mikrotomsnitt m. m. Tentamina: ryggradsdjur och ryggradslösai djur. Exkursioner, museibesök. Kvursplanen i zoologi är såväl för I I som för I I I avdelningen i lämpligaste måm tillrättalagd för elevernas blivande yrke och omfattar därför huvudsaklligen sådana kapitel, som äga direkt tillämpning på arbetet inom skolan, och där alltså de blivande lärarinnorna en gång skola meddela undervisn i n g . Under föreläsningarna, som mestadels av praktiska skäl fått karaktäreen av diktamina, ha de olika djurgrupperna genomgåtts klass efter klass säviäl bland vertebraterna som bland evertebraterna. Därigenom har dels en grumdlig genomarbetning ernåtts, dels har den jämförande anatomin kunnat beg:ränsas till rimlig utsträckning. Htuvudvikten av undervisningen har lagts på den morfologiska kursen, vilkcen omfattat dels dissektioner av de djurtyper, som nämnts i årsredogörelsen„ dels studier och avritningar av organ- och snittpreparat. Preparaten ha i stcor utsträckning framställts av eleverna själva enligt vanliga metoder och omifatta sådana, som kunna bevaras och användas vid arbetet inom skolan. Anttalet framställda preparat ha i båda avdelningarna uppgått till cirka 60. V i d lämpliga tillfällen har undervisningen utbytts mot exkursioner för naturestudier och materialinsamling samt framför allt mot besök å Riksmuseums olikca avdelningar, tillsammans omkring tio gånger för båda avdelningarna. Däirvid ha eleverna undervisats i artkännedom och fått föra anteckningar övor sådant, som ej med fördel kunnat meddelas i föreläsningsform. Siåsom läro- och handböcker ha använts Hertwig och Boas och såsom hanidledning vid dissektionerna Kuckenthal, sålunda samma böcker, som kom-

128 mit till användning vid universitet och högskolor. Inlärandet av de båda förstnämnda läroböckerna och framför allt då Boas har efter lämpliga strykningar fordrats för tentamina. Därjämte har ett antal andra arbeten av mera populär natur studerats för högre betyg, t. ex. Adlerz, Berg, Brehm, Darwin, Ekman, Hammar, Hanström, Jägerskiöld, Leche, Lönnberg, Rehndahl, Rosenius, Runnsiröm, Sefve, m. fl. allt efter elevernas speciella intressen. De försök, som gjorts att bereda eleverna möjlighet att studera djurlivet vid någon zoologisk station under sommaren, ha strandat på grund av platsbrist. Utöver det rent zoologiska studiet ha föreläsningar dessutom hållits över biologiundervisningens metodik, djurnamnens etymologi samt pedagogiska råd och anvisningar meddelats underhand i samband med elevernas undervi sningsö vningar. Som totalomdöme kan understrykas, att eleverna i allmänhet mycket väl tillgodogjort sig zoologikursernas innehåll och mening. Till detta har i särdeles hög grad det ringa elevantalet bidragit, i det härigenom de modernaste pedagogiska principerna kunnat tillämpas vid seminariet, nämligen individuell undervisning, övning i handens och ögats arbete vid dissektioner och teckning samt fria studier på eget ansvar med en klar inriktning på blivande uppgifter, allt under lämplig handledning och kontroll. En kritiklös kopiering av universitetens och högskolornas arbetssätt och arbetsmål har därför icke heller befunnit sig lämplig eller ens önskvärd. (Henrik Strindberg.) Kemi. Den teoretiska kursen. Avdelning I (2 timmars lektion): I denna avdelning deltaga ej blott blivande kemister utan även biologer m. fl., varför kursen måste vara avslutad. Oorganisk kemi, mineralogi och organisk kemi, motsvarande en utdrygad realskolekurs. Avdelning II (2 timmars lektion + 5 timmar laborationer): Systematisk genomgång av metalloiderna och en del av metallerna i huvudsak efter Hollemans Lehrbuch der anorg. Chemie. Vissa partier kompletteras efter BohlinGustavers kemi, som rekommenderas vid sidan av Holleman. De viktigaste fysikaliskt kemiska lagarna behandlas i samband med den systematiska framställningen. — Kursen i de delar av kemin, som här genomgås, överstiger motsvarande partier av kemikursen för godkänd filosofie kandidatexamen. Laborationer: oorganiska synteser, föreläsningsexperiment, några enkla kvantitativa analyser; titreringar. Tentamina på den genomgångna teoretiska kursen. Avdelning III (7 timmar, därav 5 laborationstimmar): Föreläsningar: den oorganiska kemin avslutad; det viktigaste av den allmänna kemin; mineral och bergarter; tekniska tillämpningar och översikt av Sveriges kemiska industrier; grunddragen av den organiska kemin; räkneuppgifter. Laborationer: kvalitativ analys på torra och våta vägen; molekylarviktsbestämningar; elektrokemiska försök; förtvålningsförsök; organiska synteser; anställande av sådana experiment, som kunna förekomma vid kemiundervisningen, samt demonstration och diskussion av dessa inför lärare och kamrater. Tentamina: metallerna, organisk kemi, vissa delar av den teoretiska kemin och kvalitativ analys. Handböcker vid laborationer na: P. T. Cleve, O. Widman, Handledning vid kemiska laborationsövningar I och I I ; Heumann-Kiihling, Anleitung zum Experimentieren; Alexander Classen, Qvantitative Analyse; A. F. Holleman,

129 Einfache Versuche Org. Chemie; Z. Fischer, Anl. zur Darst, org. Präparate; E. H. Riesenfeld, Anorganisch-chemisches Praktikum. Den teoretiska kursen motsvarar ungefär innehållet av följande läroböcker: Bohlin-Gustaver, Lärobok i kemi för gymnasiet; W. Abenius, Elementär lärobok i oorganisk kemi (6:te upplagan); Tom Moll-Starck, Lärobok i kemi för realgymnasiet; Holleman, Lehrbuch der anorganische Chemie; Widman, Elementär lärobok i organisk kemi; samt valda delar (till stor del genomgångna under föreläsningarna) av L. Ramberg, Grunddragen av den kemiska analysens teori (2:a upplagan); J. Walker, Physikalische Chemie; Nylén och Wigren, Elementära kemiska räkneuppgifter. (Albert Wiknerz. Helmer Bäckström.) Fysik med astronomi. Avdelning I (höstterminen 1 timme, vårterminen 2 timmar): komplettering och utvidgning av förut inhämtade kunskaper i mekanik till en omfattning, ungefärligen motsvarande kursen för reallinjen i studentexamen. Lektioner med demonstrationer av viktigare experiment. Övningar i problemräkning. Astronomi (1 timme): kortfattad översikt över astronomins utveckling. De enklaste satserna ur den sfäriska astronomin (elementärt). Tideräkningen. Planetsystemets byggnad. Elementära satser ur celesta mekaniken. Astrofysikens grunder; fotometri och spektroskopi. Stellarastronomiska problem. Observationer med seminariets instrument. Avdelning II (9 timmar, därav 5 laborationstimmar): Föreläsningar: utförligare kurs i mekanik, akustik, värmelära, elektrostatik och optik (påbörjad) i huvudsaklig anslutning till Westphal, Physik, men med komplettering av vissa kapitel. Experiment, särskilt valda med hänsyn till elevernas kommande pedagogiska uppgift. Räkneövningar av huvudsakligen samma art som studentuppgifterna i fysik. Laborationer: enkla övningar i mätningar inom de under läsåret behandlade delarna av kursen med skriftliga redogörelser för de utförda försöken. Tentamina med provräkningar på de under läsåret genomgångna delarna av ämnet. Avdelning III (9 timmar, därav 5 laborationstimmar): Föreläsningar: utförligare kurs i elektricitetslära och optik, kvantteori och atomfysik i huvudsaklig anslutning till Westphal, Physik, men med komplettering av vissa kapitel. Viktigare experiment och särskilt sådana av pedagogiskt intresse hava demonstrerats. Lösning av fysikaliska problem, huvudsakligen av samma art som studentuppgifterna. Laborationer inom de områden, som behandlats under läsåret, med skriftliga redogörelser för de utförda försöken. Under en del av vårterminen hava laborationerna utbytts mot övningar i anordnandet av föreläsningsförsök, som av eleverna föredragsvis demonstrerats och sedan diskuterats. Tentamina med provräkningar på de under läsåret genomgångna delarna av kursen. (Helmer Bäckström.) (Vikarie för lektor Aurén.) Matematik. Avdelning I (höstterminen 5 timmar, vårterminen 4 timmar). Systematisk genomgång av aritmetiken; övningar i algebraiska reduktioner; kvadratrötter; ekvationer och ekvationssystem av l:a och 2:a graden och i samband därmed någon användning av rätvinkliga koordinationer; planimetri i samband med de första grunderna av trigonometrin och det viktigaste av likformighetsläran; valda frågor rörande geometrins grunder. 9

130 Kursen har under de senaste läsåren behandlats i följande ordning: 1) Grafisk framställning av enkla funktioner; grafisk och algebraisk lösning av ekvationssystem av l:a graden. 2) Kvadratrötter och andragradsekvationer med tillämpningar företrädesvis på planimetrin. 3) övningar i algebraiska reduktioner. 4) Viktigare aritmetiska frågor: talsystemet och dess successiva utvidgning; multiplikationslagar; frågor rörande primtal och tals delbarhet; bråkbegreppet och räknelagarnas utvidgning för bråkräkning; decimalbråk; irrationella tal. 5) Trigonometrins grundbegrepp och enklaste satser i samband med likformighetsläran och planimetriska uppgifter. 6) Frågor rörande geometrins grunder: kongruensbegreppet; parallellteorin. Avdelning II (4 timmar). Algebra och ekvationsteori: potenser och logaritmer; aritmetiska och geometriska serier med tillämpningar företrädesvis på frågor rörande sammansatt ränta; andragradsekvationers användning för lösning av ekvationer av högre grad och för andra algebraiska frågor; komplexa tal och deras geometriska representation; Moivres teorem med tillämpning på binomiska ekvationers lösning; algebraisk lösning av 3:e och 4:e grads ekvationer. Plan trigonometri: beräkningar rörande plana figurer; de trigonometriska funktionernas viktigaste egenskaper; trigonometrisk lösning av vissa tredjegradsekvationer. Elementär funktionsteori: användning av rätvinkliga koordinater för funktionsstudium i samband med de nämnda delarna av matematikkursen; differential- och integralkalkylens första element. — Matematiska uppsatser. Som synes följer denna kurs något så när vad som brukar genomgås i realgymnasiet, dock med utvidgningar rörande dels ekvationsteorin, där sambandet mellan ekvationen - =1 och konstruktion av regelbundna månghörningar behandlas och allmänna lösningsmetoder för 3:e och 4:e grads ekvationer meddelas, dels integralkalkylen, där särskilt frågan om integration av rationella bråk behandlas och tillämpas på ytbestämning vid rationella funktioners funktionskurvor. Avdelning III (4 å 5 timmar). Plan analytisk geometri: räta linjen; kurvor av 2:a graden, deras speciella former och egenskaper (även frågor rörande krökningsförhållandena och evolutor) samt allmän diskussion. Rymdgeometri: grundläggande satser och vanliga beräkningsformler med tillämpningar företrädesvis på stereometriska räkneuppgifter. Differential- och integralkalkyl: de första elementen tillämpade på uppgifter rörande maxima och minima, studium av plana kurvor samt enkla yt- och volymberäkningar. — Eleverna ha dessutom åhört föreläsningarna i fjärde avdelningen över analytisk rymdgeometri. — Matematiska uppsatser. Även denna kurs följer till stor del realgymnasiets, dock så, att analytisk geometri behandlas med mera hänsyn dels till speciella rent geometriska frågor, dels till allmänna problem, såsom diametrar, krökning, evolutor. envelopper. Vissa år —ej alltid —har också föreläsningsvis behandlats analytisk rymdgeometri, huvudsakligen rörande räta linjer och plan, varvid också determinantteorins enklaste satser framställts och använts, samt det allmännaste och andragradsytornas olika former. (Olof Josephson.)

131 Psykologi och pedagogik. Avdelning I. Psykologi (2 timmar). Det är den tillämpade psykologien, som främst behandlats, och hänsyn har tagits såväl till den allmänna psykologien, som ock till andra psykologiska discipliner, såsom barn-, ungdoms-, folk- och djurpsykologi och psykiatri. De för skolan och läraregärningen särskilt betydelsefulla problemen ha noga beaktats, såsom frågorna om arbetsmetod och effektivitet, om suggestion, själv- och massuggestion och uppfostran, om åskådning och åskådningsundervisning, om vilje- och karaktärsfostran. Seminarieövningar ha anordnats på lämpliga punkter. Vår tids olika psykologiska skolor, såsom behaviorismen och psykoanalysen ha beaktats. Logiken påbörjad. Avdelning II. Pedagogik (2 timmar). I logiken har det befunnits lämpligt att i det väsentliga följa en viss läroboks framställning, Hans Larssons Logik. I den formella undervisningsläran har L. M. Wasrns lärobok följts, men ständig anknytning gjorts till elevernas egen erfarenhet. I svenska uppfostringsväsendets historia* har Lagerstedts lärobok kommit till användning. I pedagogikens och filosofiens historia ha de pedagogiska idéerna och uppfostringsväsendets historia setts mot bakgrunden av den allmänna kulturutvecklingen och särskilt av tankelivets historia. Diskussioner och seminarieövningar över aktuella pedagogiska spörsmål ha förekommit i anslutning till den i föreläsningarna lämnade framställningen. Avdelning III. Pedagogik (2 timmar). Framställningen av pedagogikens och filosofiens historia är en fortsättning och avslutning av den i föregående avdelning lämnade undervisningen. Denna avslutas med en överblick av aktuella pedagogiska nutidsproblem. Med en framställning av känslo- och viljelivets psykologi avslutas elevernas pedagogiska utbildning, i vilken många viktiga pedagogiska, sociala, moraliska och filosofiska problem behandlas. Litteratur. Avdelning I. I psykologien har ingen bestämd lärobok följts, men hänvisningar gjorts till olika psykologiska författare, särskilt i samband med seminarieövningar. Så t. ex. kommer pelmanssystemets häfte nr 1 ofta till användning. Även i logiken har självständig framställning lämnats, men denna i det väsentliga dock följt Hans Larssons Logik. Avdelning II. Angående logiken se avdelning I. I undervisningsläran läses Wcern, Formell undervisningslära. I svenska uppfostringsväsendets historia: Lagerstedts lärobok i ämnet samt samme författares Sveriges skolväsen (som uppslagsbok). Dessutom användes en del annan litteratur, såsom Ellen Fries, Om uppfostran på 1600-talet, Om uppfostringsfrågor under 1700-talet (i Svenska kulturbilder), Samuel Ödmann, Hågkomster från hembygden och skolan. I den allmännn< pedagogikens och filosofiens historia användes Fevrell, Uppfostrans idéer genom tiderna samt av elever, som läsa på högre betyg, även annan litteratur, såsom Barr, Världsförklaringar och livsåskådningar, Alf Ahlberg, Filosofiens historia. Avdelning III. I den allmänna pedagogikens och filosofiens historia, se ovan för avdelning II. I och för högre betyg har i stor utsträckning använts Otto Andersen, Billeder av dannelsearbeidets historie, Band 1—4, m. fl. arbeten. I framställningen av känslo- och viljelivets psykologi har t. ex. följts Mc. Dougalls verk Människans själsliv. (Walter Fevrell.)

132 Bil. 3

P. M. angående årsbehovet av seminarieutbildade lärarinnor vid högre läroanstalter, till vilka flickor hava tillträde. Inledningsvis lämnas en översikt över ifrågavarande läroanstalter uppdelade i tre grupper. För varje grupp angives antalet läroanstalter, hela antalet kvinnliga ämneslärare, inklusive rektorer, föreståndarinnor och vikarier; vidare antalet akademiskt utbildade samt den procent de sistnämnda utgöra av hela antalet. Timlärare hava icke medräknats. Förhållandena avse höstterminen 1932. Beträffande de allmänna läroverken hava inräknats lärarinnorna i de ännu icke statsövertagna delarna av de kommunala mellanskolorna Dessa skolor ingå alltså icke i grupp II. I den tredje gruppen äro icke medräknade de 8 flickskolor, vilkas avveckling på grund av 1927 års läroverksreform tagit sin början. Tabellen utvisar, att vid de allmänna läroverken hade inemot hälften av de kvinnliga lärarna akademisk utbildning. I den andra gruppen (kommunala och enskilda mellanskolor samt privata högre samskolor) hade ungefär en tredjedel av de kvinnliga lärarna avlagt akademisk examen. Inom den tredje gruppen, som omfattar de egentliga flickskolorna med normalskolekoinpeteus, voro något mer än en tiondel av lärarinnorna akademiskt utbildade. Högre läroanstalter,

till vilka flickor hava Antal läroanstalter

Läroanstalter

I. Allmänna läroverk

tillträde.

Därav Procent Antal med aka- med akakvinnliga demisk demisk lärare examen examen

47,2

II. Kommunala mellanskolor, enskilda mellanskolor, privata högre samskolor

34,2

I I I . Statens normalskola för flickor, nala och enskilda flickskolor

10,8

24,4

kommuSamtliga

Det förutsattes, att utvecklingen kommer att gå i den riktningen, att inom grupperna I och I I hela den kvinnliga lärarpersonalen har akademisk utbildning, men att i den tredje gruppen de seminarieutbildade komma att utgöra omkring 90 procent. Höstterminen 1932 voro 742 av lärarinnorna i sistnämnda grupp seminarieutbildade utan akademisk examen. I det följande är räknat med att antalet av dessa minskas till 700. Den årliga rekryteringen beror av inträdes- och pensionsåldrar, avgången vid olika åldrar samt åldersfördelningen. I beräkningsgrunder för de enskilda läroanstalternas vikariatskassa (se bilaga till kassans reglemente S F nr 29/1914) räknas med en medelinträdesålder av 24 år. En av den s. k. l ä r a rl ö n e n ä m n d e n föranstaltad undersökning (se nämndens betänkande IV: 1) gav vid handen att inträdesåldern i medeltal var 26 år. Under nu rådande abnorma förhållanden, då en del lärarinnor icke kunnat beredas anställning,

133 är medelinträdesåldern högre. Enligt en tidigare till de sakkunniga överlämnad P. M. uppgick den å r 1932 till 27,2 år. Pensionsåldern torde allt framgent kunna sättas till 60 år. Vad angår avgångsfrekvensen vid olika åldrar hava tidigare gjorts två undersökningar, den ena, som ligger till grund för v i k a r i a t s k a s s a n s (VK:s) kostnadsberäkning (se tabellen i b i l a g a n till kassans reglemente S F nr 29/1914), den andra föranstaltad av l ä r a r l ö n e n ä m n d e n (LN), se nämndens betänkande IV: 1, sid. 194. För att ge en föreställning om förtidsavgångens betydelse har också räknats med att ingen annan avgång skulle förekomma än den, som betingas av dödsfall. Den använda dödlighetstabellen återfinnes i 1928 års pensionsförsäkringskommittés (PFK:s) statistiska undersökningar, Statens offentliga utredningar 1930:15, sid. 237 ff. Vad den nuvarande åldersfördelningen angår, äro de yngre årsklasserna svagt företrädda, en påtaglig följd av de förut påpekade säregna förhållanden, som nu råda. J a g har endast tillgång till åldersfördelningen vid 1932 års utgång av de 815 ämneslärarinnor och föreståndarinnor vid privatläroverken, som då voro lönetursberättigade. Detta material synes emellertid vara tillräckligt för ändamålet. H ä r angives, hur den enligt bilagda tab. 1 beräknade åldersfördelningen skulle ha gestaltat sig under olika antaganden om avgången, se kol. 2, 3 och 4 i nedanstående tabell samt även den verkliga åldersfördelningen, se kol. 5. 1

2 Ålder sgrupp

22—24 år 25—29 » 30-34 » 35—39 i 40-44 » 45—49 > 50-54 » 55-59 » Summa

5 PFK

VK

LN

Verklig åldersfördelning vid slutet av år 1932

70 114 112 110 107 105 101 96 815

94 133 114 104 99 95 91 85 815

115 150 115 100 90 85 82 78 815

5 58 95 150 170 132 114 91 815

Beräknad åldersfördelning enligt

Av siffrorna i kol. 5 att döma torde man kunna räkna med att ett jämförelsevis stort antal komma att pensioneras under de närmast följande 20 åren. Till en början meddelas resultatet av några beräkningar, som ha ett mera teoretiskt intresse. Under förutsättning av en inträdesålder av 24 år har med användning av bilagda tab. 1 beräknats medelavgången för en lärarinnekår av 1000 personer medelst formeln 124

x = 59

> — ' x x = 24

134 R e s u l t a t e t anges a v följande s a m m a n s t ä l l n i n g Antagande om avgångsfrekvensen

Årlig avgång bland 1000 lärarinnor

PFK VK. LN

30,1 40,6 49,2

Om i n t r ä d e s å l d e r n sättes h ö g r e , så v ä n t a d e m a n s i g möjligen a p r i o r i ett s t ö r r e r e k r y t e r i n g s b e h o v för n u m e r ä r e n s v i d m a k t h å l l a n d e vid 1000. Också finner m a n , a t t om i n t r ä d e s å l d e r n sättes 5 å r högre, d. v. s. a n t a g e s v a r a 29 år, och a t t dödsfall vore enda a n l e d n i n g e n till a v g å n g s a m t a t t dödligheten återgives genom P F K : s tabell, å r l i g a a v g å n g e n bland 1000 l ä r a r i n n o r u p p g i n g e till 34,7 (mot 30,i vid en i n t r ä d e s å l d e r a v 24 å r ) . I v e r k l i g h e t e n ä r emellertid f ö r t i d s a v g å n g e n mellan 24 och 29 å r s å l d e r så stor, a t t enligt V K : s a v g å n g s tabell en i n t r ä d e s å l d e r a v 29 å r skulle m e d f ö r a en å r l i g a v g å n g a v 40,2 eller u n g e f ä r d e n s a m m a som en i n t r ä d e s å l d e r a v 24 å r (40,G), u n d e r det a t t enligt L N : s a v g å n g s t a b e l l a v g å n g e n b l a n d 1000 l ä r a r i n n o r vid en i n t r ä d e s å l d e r av 29 å r skulle u p p g å till 45,6 m o t 49,2 vid en i n t r ä d e s å l d e r a v 24 år. Det ä r alltså a v föga betydelse för h ä r a v s e t t ä n d a m å l , om m a n r ä k n a r med en i n t r ä d e s å l d e r mellan 24 och 29 år. A n t a g e r m a n , a t t i en f r a m t i d 700 b e f a t t n i n g a r skulle bli förbehållna s e m i n a r i e u t b i l d a d e l ä r a r i n n o r och att i n t r ä d e s å l d e r ä r 24 år, s k u l l e å r l i g a r e k r y t e r i n g s b e h o v e t bli sju t i o n d e l a r a v de i föregående tabell u p p t a g n a , d. v. s. med de g j o r d a a n t a g a n d e n a om a v g å n g s t a b e l l e n respektive 21, 28 och 34. D å l ä r a r i n n o r torde k u n n a a n t a g a s i ökad u t s t r ä c k n i n g k o m m a att s t å k v a r efter i n g å n g e t ä k t e n s k a p eller efter n å g r a å r å t e r i n t r ä d a i tjänst, om de a v en tiller a n n a n a n l e d n i n g l ä m n a t sin b e f a t t n i n g , t o r d e m a n f ö r s i k t i g t v i s böra r ä k n a med V K : s tabell. Det å r l i g a behovet a v u t e x a m i n e r a d e skulle då i medeltal u p p g å till 28. Den å sid. 133 a n f ö r d a s a m m a n s t ä l l n i n g e n över den v e r k l i g a åldersfördeln i n g e n a v de 815 l ä r a r i n n o r n a (tabellens kol. 5) g e r emellertid vid h a n d e n , a t t den ä r en helt a n n a n än om de s u p p o n e r a d e a v g å n g s f ö r h å l l a n d e n a en lä.igre tid f o r t g å t t . P å g r u n d h ä r a v har, p å s ä t t n ä r m a r e f r a m g å r av b i l a g d a tab. 2, g j o r t s en b e r ä k n i n g a v a v g å n g e n u n d e r de n ä r m a s t e 5 å r e n med tilll ä m p n i n g a v de olika a n t a g a n d e n a om a v g å n g s f r e k v e n s e n och n a t u r l i g t v i s u n d e r f ö r u t s ä t t n i n g a t t i n g a o r g a n i s a t o r i s k a å t g ä r d e r r u b b a d e bestående förhållanden. E n l i g t tab. 2 bleve den b e r ä k n a d e a v g å n g e n b l a n d de 815 l ä r a r i n n o r n a u n d e r de n ä r m a s t e 5 å r e n r e s p e k t i v e 112,09, 134,76 och 151,99 eller i medeltal p e r å r 22,42, 26,95 och 30,40. Om d e r a s e f t e r t r ä d a r e befinna sig i å l d e r n 25—29 år, skulle på g r u n d av beräknad a v g å n g bland dem e r f o r d r a s y t t e r l i g a r e respektive 0,08, 0,81 OCh 1,41, så a t t hela årsbehovet bleve r e s p e k t i v e 22,50, 27,76 och 31,81.

186 Dessa siffror angiva antalet av dem, som erfordras under ett år för att bibehålla antalet vid 815. Räknar man med att antalet plötsligt komme att nedgå till 700, torde man få en ungefärlig föreställning av årsbehovet under de närmaste 5 åren genom att multiplicera dessa tal med — Man finner 815' alltså, att årsbehovet bleve, allt eftersom man beräknar avgången enligt PFK, VK eller LN, respektive 19, 24 och 27. För ytterligare kontroll har jag också räknat ut avgången under år 1933, om åldersfördelningen för varje särskild åldersklass av 815 lärarinnor är den i verkligheten vid slutet av år 1932 förefintliga och om inga organisatoriska ändringar inträffa. Det torde vara tillräckligt att räkna med VK:s avgångstal. Man finner då att avgången uppgår till 27,67, vilket bör ökas med 0,2 X 0,i5008 X X 27,67 = 0,83, så att hela behovet av resp. lärarinnor uppgår till 28,50. I fall lärarinneantalet vore 700, bör detta tal multipliceras m e d — så att antalet år 815' 1933 erforderliga skulle uppgå till 24. Resultatet av alla dessa räkningar blir alltså. Antalet förutsattes vara 700 och avgångsfrekvensen den, som anges av VK:s tabell. 1) Om åldersfördelningen vore den, som svarar mot nämnda tabell, inträdesåldern 24 år och inga störande förhållanden inträtt, skulle årsbehovet bli 28. 2) Med de nu förefintliga åldersfördelningarna bleve årsbehovet under de närmaste 5 åren i medeltal 2d. 3) Under år 1933 skulle avgången uppgå till 2d. Med LN:s tabell bli motsvarande tal något högre. Då dessutom en del lärarinnor efter genomgång av högre lärarinneseminarium icke övergå till privatläroverk, torde man utan risk kunna räkna med ett årsbehov av 25, naturligtvis förutsatt, att man kan ställa så till att 700 befattningar förbehållas ifrågavarande kategori av lärarinnor. Under år 1932 blevo vid ifrågavarande läroanstalter anställda 30 lärarinnor med lönetursrätt. Som ovan är sagt, uppgick hela antalet ämneslärarinnor med lönetursrätt vid utgången av år 1932 till 815. Reduceras antalet till 700, är det antagligt att man behövt-— av 30, d. v. s. 26. Denna siffra står alltså i full 815 överensstämmelse med vad ovan anförts. Stockholm den 30 juni 1933. EDVARD GÖRANSSON.

136 Tab. 1. Privatläroverkens ämneslärarinnor. Dekrementtabell.

Ålder

PFK

VK

22 23 24

101180 100 785 100 392

110 346 108 394 104 677

25 26 27 28 29

100 000 99 620 99 241 98 874 98 508

100 000 95 046 90 933 87 442 84 504

30 31 32 33 34

98144 97 781 97 419 97 049 96 671

81596 79 417 77 621 75 982 74 584

35. 36 37. 38. 39.

96 284 95 889 95 496 95 095 94 677

73 352 72 351 71525 70 830 70 200

40. 41. 42. 43. 44.

94 251 93 817 93 367 92 900 92 417

69 475 68 716 67 922 67 213 66 525

45. 46. 47. 48. 49.

91918 91403 90 864 90 292 89 687

65 920 65 414 64 908 64 360 63 819

50. 51. 52. 53. 54.

89 050 88 373 87 657 86 903 86 103

63 243 62 672 62 073 61463 60 815

55. 56. 57. 58. 59.

85 259 84 364 83 419 82 418 81135

60118 59 399 58 651 57 867 57 030

3 538 922

2 796 408

22—59

2 396 784

_^ _,

fc

o3 +J

1 1

hH

IB

:c3

to M< CO 1—1

• *

CM

eo os

co CM

co

to

•*

OS

iO

iCi

iO

1—I

1 1

os os

o

T —

T-H

CX5

ia

O =o

T-H

C _

—

t- O (B T"

o

"2 5 S

M

OH

fl

CO C

C

1 1

•>

o i.-

o >o

—1 l^

CM l^

to L^

CM CO

CO

c~

t»

t -

>o

en

1 1

to t>

ai

CO i-H

fl

fl <*H °c3 ÖC

W EN

- -5

I

l^ o

i—1

PH

oo oo

*H

to CO

co'

00 »o

l ^

to

^" •**

co

<Q

Os

OJ

3 X

iCi

1 l_

OS O

Oi •<f1

T-H

CM"

er.

I-H

S1"

.—i

»o

T-H

>

»O

a

I O

\G>

OS

O kCJ

O t i-H

<M

co

O

^

CO

to

fe

I -

Ö

HH

•^ r-1

C75

CO O

09 •CO

co

<i

o

o co M

CM

co

<M »O

O co

Os' OS

•*"

ifi

CO CM

to uS

C O

Ö 5h

OS

O C

•*

1 1

o i-H

0>

>

X

o

c

CM

EH

a

OJ

as

W t>

Vi «*H

o o

00 O

o o

o

CO

• *

<M to

©

ö iCi

a; c~

I-H kO

\Q

co'

i-H

XI

E :«

— fl

I—t

ocä

ep

b£ NQ

§ MS

M

^>

fe

o o

o o

to

ö

cd 1—1

o i i—i

-*I

os co

l^ cr <M

CM

<D

t> O U :cö

<D

o C

c" O O

1 1

l-H

o

»o in

• ~*. kO

CO

co

•3P

C O^

o" o o

i

•r-t

^_l

co

O O

T-H

CO

O

co co

TJ<

O

•fli

• *

t~-

t^ iO

co -*

co co co

•

^

OS <M

-* iO

o ic: to CN

CM co cs

co o

Ifi Id CO

'tH CO t -

C iC <M

o

CO CM CM

to

ta

-H CM

co CM

(0 r~

•*->

I—I

+J

>

TP

to H1 iO tO

PH

fe

1—I

^

CM

l -

BO

SH

CO

c <o

bd > •

-* CO <M

co

S 01

M

M

CD -M

Q

favi

PH

rlC5

co CN

>« oc (M OS C~ »fi

•*

co

O)

kfl CM

CR QC CO

co

CC ic:

T —

i—

iC

CM

cc a: co co

•»* "* CM CO

«-« ocr

»T2

CO

co

o 5* cr a : r-

1CM C i—

CO

05 CM

CM

cr

iO

i—

C

00 O0 CM OS

CC CO Tf

cr

OC

\C.

T —

"•fl^ c^ 1 1 1

•«t

>r

OS ta

C

kC

c

iC

o

•9

CO •et" CM

-i-

1H

ec

efl O

-<±

t» CC

r-

"*

C CO

OS

•«* •fl-

"*

«t oc

oc%

cr

CM

ir Cv

CM ic: i> 5£ tc -H-

•<* •* •fl cr

X

rj<

co ta co

C-

C

fl Vi

CiO

—

(H

ooj SM

CD

CNf

oj

»

G

A P.

CO c^

iO

M

u

• *

o ^

o

• *

CC

1 c1 cr

CC iC cr

u9

cr ur.

1 CN CN

Statens offentliga utredningar 1933 Systematisk förteckning (Siffrorna Inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen

A l l m ä n lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Fast e g e n d o m . Jordbruk med binäringar. Förberedande utkast till strafflag. Brott mot politiska Jordbriiksutredningens betänkanden. 9. Betänkaode ang. rättigheter. Brott mot allmän ordning och frid. [6] produKtious- och avsättningsförhållandena för slaktdjur Betänkande med förslag till organisation av det frivilliga samt kött och fläsk. [12] skydds- och hjälparbetet beträffande frigivna fångar. 11"; Berättelse över Statens spannmålsnämnds verksamhet m. m. Utredning ang. ordningen lör stadsdomartiänsternas i i 11under år 1982'. [17] sättande och om allmänna bestämmelser rörande rådhus- Betänkande med förslag ang. ändrade bestämmelser om rätternas rekrytering, [al] mjölkavgifters upptagande och användning. 18] Betänkande rörande ändrade grunder för utarrénderingav! kronojord. [32] Sociala jordutrednfngens betänkande med förslag till åtStatsförfattning. Allmän statsförvaltning. gärder för att främja komplettering av ofullständiga Utredning oeh förslag rörande grunder och förfaringssätt jordbruk. [33] för dyrortsgrupperingsarbetet- ävensom rörande i samband därmed stående frågor. [21] Betänkande ang. gottgörelse åt statsverket och de sportelVattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. berättigade i händelse av inteckningsförnyelsernas avBelänkande med förslag ang. åtgärder fcr eit bättre utskaffande m. m. [24] nyttjande av landets skogstillgångar. [2] Kommunalförvaltning. Yttrande och förslag ang. revision av gällande förordningar om kommunalstyrelse i Stockholm m. m. 28 Förslag till vissa ändringar i kungl. byggnadsstyrelsens normalförslag till byggnadsordningar m. m. [28]

Industri. Handel och sjöfart.

Kommunikationsväsen. Statens och k o m m u n e r n a s finansväsen. Betänkande med förslag ang. varningsmärken och säkerhetsanordningar vid korsningar i samma plan mellan Skatteutjämningsberedningen 2. [3] järnväg och väg m. m. [7] Skatteutjämningsberedningen 3. [4] Betänkande med förslag till lag om rätt att ned motorUtredning och förslag ang. importmonopol på kaffe. fordon befara enskild väg m. m. [9] Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordbruksBetänkande ang. statsinlösen av Ostkustbanan och Uppfastighet a landsbygden enligt beredningsnämndernas sala—Gävle järnväg. [13]. förslag vid 1933 års allmänna fastighetstaxering. [19] Automatisering av telefonnätet på Sveriges landsbygd. [16] Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser ang. förbättrad deklarationskontroll och till förstärkt taxeringsorganisation m. m. [27] Bank-, kredit- o c h penningväsen. Utredning och förslag rörande rätt för sparbankerna och postsparbanken ätt anlita ombud m. m. [80] Politi. Försäkringsväsen. Socialpolitik. Undersökning rörande behovet av en utvidgning av boK y r k o v ä s e n . Undervisningsväsen. Andlig stadsstatistiken jämte vissa därmed förbundna bostadspolitiska frågor. [14] odling i övrigt. Utredning rörande kostnaderna för vissa genom statens arbetslöshetskommissiou utförda arbeten i jämförelse Utredning och förslag rörande åtgärder för beredande av Ökade möjligheter att indraga lärartjänster vid folkskolemed kostnaderna för motsvarande i annan ordning utväsendet. [5] förda arbeten m. m. [20] Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band 1. Betänkande och förslag rörande det akademiska befordrinijsväsendet och prokanslersinstitutionen. Konjunkturspridningen. [29] Betänkande om förbättrad utbildning i stadsplanekonst jämte vad därmed äger sammanhang. [26] Betänkande med förslag rörande organisationen av högre H ä l s o - o c h sjukvård. lärarinneseminariet och därmed sammanhängande fråFörslag till lag om sterilisering av vissa sinnessjuka, gor. [341 sinnesslöa eller av annan rubbning av själsverksamheten lidande personer. [22] Försvarsväsen. Allmänt n ä r i n g s v ä s e n . Utrikes ärenden. Internationell rät:. Betänkande beträffande vattenfallsstyrelsens taxor för elektrisk kraft till abonnenter på landsbygden. [8] Lagberedningens förslag ang. vissa internatiorella rättsBetänkande ang ordnandet av avsättuingsförhållandena förhållanden. 4. Förslag till konvention mellan Sverige, för inom riket tillverkad sprit m. m. ^25' Danmark, Finland, Island och Norge ang. konkuis m. m. [1]

Stockholm 1933, Ivar Hajggströms Boktryckeri A. B. 333053