Förslag till psalmbok för Svenska kyrkan

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

PL S^.O.YA. STÅTENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1934: 24 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

FÖRSLAG TILL

PSALMBOK FÖR

SVENSKA KYRKAN AVGIVET AV

J. A.

EKLVND

S T O C K H O L M 19 3 4

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1934 Kronologisk förteckning kande med förslag till förord1. Arbetslöshetsutredningens betänningar angående konungariket kande. 2. Bilagor, band 2. FinansSveriges stadshypotekskassa samt politikens ekonomiska verkningangående grunderna för stadsar. Av G. Myrdal. Norstedt, xij, hypoteksföreningars bildande och 279 s. S. verksamhetm.m. Marcus. 102s.Fi. 2. Arbetslöshetsntredningens betän14. Undersökningar angående det sokande. 2. Bilagor, band 3. Löneciala hjälpklientelet. Av T. Jautvecklingen ocb arbetslösheten cobsson. Norstedt. 228 s. S. Av A. Johansson. Norstedt, vj, 162 s. 1 bil. S. 15. Betänkande med förslag till bestämmelser angående upphand3. 1933 års teaterutrednings betänling av lantbruksprodukter m. m. kande. D e l l . De fasta statsunderför statens och kommunala inrättstödda teatrarna. Norstedt. 16-1 s. E. ningars behov. Marcus. 88 s. F i . 4. Betänkande med utredning och 16. Betänkande med förslag Till lag förslag rörande organisationen av angående vissa ekonomiska stridsförsöksverksamheten pä växt- och åtgärder m. m. Norstedt. 106 s. trädgårdsodlingens område. Kihlström. 198 s. J o . 17. Statliga cement- och betongbestammelser av år 1934. Norstedt. 5. Betänkande med förslag angående 66 s. K . frågan om lämpliga åtgärder till 18. 1928 års pensionsförsäkringskomskydd för sjömän vid besök i utmitté. Betänkande med iörsla« ländska hamnar. Idun. 208 s. H . rörande revision av den allmänna 6. Utredning med förslag om åtgärpensionsförsäkringen. Beckman. der för åstadkommande av-billiga vi], 362 s. S. egnahemsbvggnader. Lindström. 19. Pensionsförsäkringsreformen. 50 s. J o . Kortfattad framställning av 192$ 7. Betänkande i fråga om inrättande års pensionsförsäkringskommittés av ett institut för medellång och förslag rörande revision av der långfristig kreditgivning åt föreallmänna pensionsförsäkringen tag inom näringslivet. Marcus. Beckman. 26 s. S. 54 s. F i . 20. Betänkande med förslag till be 8. Betänkande med förslag till sjöstämmelser angående upphandlinj arbetstidslag. Norstedt. 130 s. H . av inhemskt bränsle för staten 9. Medicinalstyrelsens förslag till nya stationära anläggningar m, m författningsbestämmelser angåenMarcus. 54 s. F i . de statsbidrag till avlöning åt 21. 1933 års teaterutrednings betar distriktssköterskor m. m. Marcus. kände. Del 2. Utredning rörand 66 s. S. teaterförhållandena i riket. Nori 10. Utlåtanden över utredningen anstedt. 139 s. 8 pl. E. gående tredje mans rätt till neu22. Betänkande angående den slutn tralitet i arbetskonflikter m. m. kroppssjukv&rden i liket jämt Norstedt. 214 s. S. vi^sa därmed sammanhänganc 11. Utredning angående åtgärder för spörsmål. Norstedt. (2). 753 s. 8 bekämpande av ungdomsarbets23. Betänkande med torslag angåenc lösheten. Beckman. (2), 176 s. S. bemanning av svenska fartj 12. Arbetslöshetsutredningens betänjämte statistisk utredning angH kande. 2. Bilagor, band 4. Penende svenska handelsflottans bH ningpolitik, offentliga arbeten, nianningårl931. Norstedt. 174s. H subventioner och tullar som medel mot arbetslöshet. Av U. Ohlin. 24. Förslag till psalmbok för svensks Norstedt, viij, 176 s. S. kyrkan. Uppsala, Almqvist & Wik sell. 711 s. E. 13. Stadshypotekssakkunnigas betänA n m . Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bok Btaverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, unde vilket utredningen avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet, J o . = j o r c | bruksdepartenientet. Enligt kungörelsen 'len :i febr. P.I22 ang. statens offent liga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag mé< enhetlig färg för varje departement.

FÖRSLAG T I L L

PSALMBOK KOK

SVENSKA KYRKAN

J. A. E K L U N D

ESKD1 STOCKHOLM SVENSKA

KYRKANS DIAKONISTYRELKES

IJft

BOKFÖRLAG

UPPSALA 1934 ALMQVIST & W I K S E L L S

BOKTRYCKERI-A.-B.

Till KONUNGEN.

Sedan Eders Kungl. Maj:t genom nådiga brevet till Kungl. Statskontoret av den 12 maj 1933 uppdragit åt undertecknad att utarbeta förslag

till en ny psalmbok för svenska kyrkan, får jag, efter fullgjort uppdrag, i underdånighet överlämna hosföljande förslag. Underdånigst, ./. A. Eklund. Karlstad den 31 maj 1934.

INNEHÅLL. Meddelanden

suL

Ingångspsalm

u

T.

II.

Guds härlighet. A. Guds härlighet i hans väsen och verk B. Guds härlighet i Kristus Kyrkans högtider. 1. Advent

2. Jul 3. Nyår 4. Trettondedagen 5. Passionstiden 6. Påsk 7. Kristi Himmelsfärds dag 8. Pingst 9. Trefaldighetssöndagen 10. Kristi förklaring U . Mikaelidagen 12. Allhelgonadag III. Kyrkan och nådemedlen. A. Kyrkan och hennes uppgift B. Missionen C. Be formationen D. Guds ord E. Dopet

]

•'

2—26 27 44

4 5

-54

-69

70-81 82—84 85 116 117—128 129—134 135—143 144—148 149

150—153 154—160

161—180 181

195 197 198—210 211-216

vi

hi nehåll F. Nattvarden 217 232 G. Ordets ämbete och församlingslivet. 1. Vid prästvigning 233 230 2. Vid biskopsvigning 237 3. Vilodagen ocli gudstjänsten . . . . 238—260 4. Ungdomens konfirmation och första nattvardsgång 201 -200 5. Diakoni 267 272 6. Vid prästval 273—274 7. Vid brudvigsel 275 —280 8. Vid kyrkotagning 281 i). Vid kyrkoinvigning 282 285 10. Vid kyrkogårdsinvigning 286—287

IV. Del kristliga troslivet. A. Troslivet hos den enskilda människan. 1. Kallelse, väckelse och upplysning 288—309 2. Bättring och omvändelse 310—328 3. Tro och syndaförlåtelse 329 340 4. Barnaskapet hos Gud i Kristus . . 341—353 5. Trons glädje och förtröstan 354—390 6. Trons prövning under frestelser och lidanden 391 422 7. De trognas helgelse och kristliga vandel. a) Den dagliga förnyelsen i Kristi efterföljelse 423 441 b) Vaksamhet, bön och strid . . 442—470 c) Människokärlek och barmhärtighet 471 479 (1) Trohet i kallelsen 480 491

Innehåll B.

V.

Vii

Troslivet i hem och samhälle. 1. Det kristna hemmet. a) Kristligt hemliv 492—493 h) Äkta m a k a r 494— 490 c) F ö r ä l d r a r och barn 497—507 • I) F ö r ungdom 508—515 e) H u s b ö n d e r och tjänare . . . . 510—517 1) Måltidspsalmer 5 1 8 - -519 g ) Hemmets glädje- och sorgeämnen 5'20-—526 h) Sjukdom och hälsa 527—542 2. Den k r i s t n a skolan 543—546 3. De! kristna samhället. a) Fädernesland, överhet och undersåtar 547—558 !)) Folkets b o t d a g a r 559-569 c) Folkets tacksägelsedagar . . . 5 7 0 - 5 7 5 d) K r i g och fred 576—583 e) R ä t t s s k i p n i n g 584—588 f) J o r d e n s fruktbarhet 589—595 g) F ö r g r u v a r b e t a r e 596 h) F ö r sjöfarande 597—602

Tidens skiften. A. Årets tider B. Morgon- och aftonpsalmer. 1. Morgon och afton 2. Morgonpsalmer 3. Aftonpsalmer

VI. D e y t t e r s t a t i n g e n . A. Livets förgänglighet all rar

och

603—011 612—613 614—635 636—660 evighetens 661—077

viii

Innehåll B. C.

De kristnas hopp inför döden Uppståndelsen, domen och det livet

678—721 eviga

Slutpsalm

722—740 741

Bihang Register

sid. 674 » 677

Med ett stjärntecken äro de psalmverser angivna, som församlingen bör sjunga stående. Nummersiffrorna (1) och följande hänvisa till Psalmboken av år 1819. Nummersiffrorna (501) och följande hänvisa till Nj-a Psalmer, enligt K. M:ts kungörelse den 12 september 1921. Nummersiffrorna [1] och följande hänvisa till det av kyrkomötet år 1920 antagna förslaget, tryckt i Uppsala år 1921.

Meddelanden. Genom Kungl. Maj:ts nådiga brev den 12 maj 1933 vippdrogs åt undertecknad att utarbeta Förslag till psalmbok för svenska kyrkan. Efter fullgjort uppdrag får jag beträffande det härmed framlagda förslaget i några huvudpunkter angiva de grundsatser jag sökt följa under dess utarbetande. Såsom naturligt är, utgör 1819 års psalmbok både till omfattning och inre betydelse den allt övervägande insatsen i förslaget. Däri ingå mera än 430 psalmer ur den nu gällande psalmboken. Därvid menar sig förslagsställaren hava följt den huvudgrundsats, som för vårt kyrkofolk varit självklar alltsedan frågan om revision väcktes. I detta och andra avseenden ansluter sig förslaget på det närmaste till kyrkomötets år 1920 antagna förslag, tryckt i Uppsala år 1921. (K. M.) Beträffande psalmernas anordning hava både de i K. M. angivna huvudrubrikerna och samtliga underrubriker bibehållits, ehuru i enskilda fall psalmer överflyttats från en avdelning till en annan. Vad angår uteslutningar ur 1819 års psalmbok ansluter sig förslaget utan undantag till K. M. Ur Nya Psalmer (N. Ps.) hava uteslutits n:r 575, 586 och 617 samt vv. 2—6 av n : r 619. Även med avseende på textändringar i 1819 års psalmbok har i regeln kyrkomötets beslut ansetts böra äga vitsord. Dock hava i en del fall mindre ändringar skett, varvid hänsyn tagits till yttranden och förslag, som enligt Kungl. Majrts kungörelse den 12 september ] — 34165.

2 Meddelanden

1921 före den 1 januari 1924 till Kungl. Maj:t ingivits. I Nya Psalmer, särskilt då det gäller texter, som under 1920 års kyrkomötes behandling infördes, hava något mera ingripande formella omändringar skett. Resultatet av en allmän överblick är, att nära 600 av de i föreliggande förslag intagna psalmerna väsentligen överensstämma med motsvarande i kyrkomötets antagna förslag. Detta beror, enligt vår mening, ej på ett blott subjektivt omdöme eller ett naket erkännande av ett förhandenvarande beslut. Saken är väl snarare att förklara därav, att kyrkomötesförslaget av år 1920 var resultatet av ett omfattande förberedande arbete, som pågått under flera decennier och som lett till en viss consensus inom vår kyrka, om än skilda meningar gjort sig gällande och fortfarande kunna konstateras, framför allt med hänsyn till förhållandet mellan »kyrkopsalm» och »andlig sång». Föreliggande förslag har i denna senare fråga anslutit sig till den lösning, som år 1920 vann kyrkomötets godkännande. •— Några av de psalmer och sånger i K. M. som genomgått mera ingripande förändringar må påpekas. N : r 67: en annan översättning än den i K. M. införda har valts. N:r 157: begynnelseorden och en del verser hava ändrats. N:r 215: ändringen innebär ett återupptagande av tidigare formuleringar. N:r 244, 595: i stället för den i K. M. 189 och N. Ps. 638 införda hava dessa två psalmer föreslagits. N:r 443: flera ändringar äro föreslagna. — N:r 628 och 649 utgöra en tudelning av n:r 419 i 1819 års psalmbok. N:r 664: ett försök franilägges till förenkling av n:r 451 vv. 4—11 i 1819 års psalmbok. Av de ändringar angående författareuppgifter, som införts, hava flera erhållits av lektor Emil Liedgren, som med största beredvillighet besvarat gjorda förfrågningar. —

Meddelanden

3¶De i detta förslag ingående nya psalmerna utgoi'a ett betydande antal. Ett godkännande av dem eller ett införande av andra förslag i deras ställe skulle ju medföra, att psalmernas hela antal skulle komma att stiga till omkring 740 nummer. Till jämförelse kan anföras, att Danska psalmboken innehåller 675 nummer, den reviderade norska »Landstads Kirkesalmebok» 886 nummer, »Nynorsk Salmebok» 711 nummer, den engelska kyrkans »Hymns ancient and modern» 638 nummer, den för 8 presbyterianska kyrkor avsedda »The Church Hymnary» 786 nummer. Ej sällan är det väl, jämte tillkomsten av nya kyrkliga livsformer, behovet av flera »andliga sånger», som orsakat denna psalmböckernas utvidgning. Emellertid är föreliggande förslag av nya psalmer medvetet framlagt i den tanke, att det för en beslutande församling är lättare att utesluta föreslagna texter än att införa nya sådana, som icke på förhand kunnat föreligga till prövning. Kanske kan ett summariskt angivande av de skilda grupperna inom det framlagda materialet underlätta en överblick över detsamma. Den tyska moderförsamlingens klassiska kyrkosångstider, Luthers tid och Paul Gerhardts, innehålla förvisso icke så litet, som även i vår tid skulle kunna i svensk gestaltning vinna vårt kyrkofolks uppskattning. Emellertid har det närvarande förslaget i detta hänseende varit i hög grad återhållsamt, Föga mer än ett tiotal upptagas nu från dessa skeden. Ett par av dessa, morgonpsalmen n:r 615 och dödsberedelsepsalmen n:r 686, hava varit för den lutherska kyrkan välbekanta. Den förstnämnda torde hava hört till de i Gustav Adolfs och hans fältherrars härar mest brukade. På ett par psalmer av våra svenska stora psalmister från de angivna århundradena ville jag fästa uppmärk-

4 Meddelanden

samheten, om än under klart erkännande av svårigheten vid deras återgivande i modern gestalt. Den ena är 685, enligt E. Liedgrens uttalande »den första av någon svensk författare signerade psalm». Han anser den tillhöra våra märkligaste äldre andaktssånger. Den andra är Spegels: »Min själ, du måste nu glömma», här intagen under n:r 86. Den anförde författaren har om originalet yttrat, att den är en av Spegels allra starkaste psalmer. Den »föll igenom» vid den kris, som inträffade i och med underkännandet av den Svedbergska psalmboken. En stark sammandragning är ju nödvändig, då originalet omfattar 33 verser. I den tyska evangeliska kyrkan räknar man den pietistiska och den Zinzendorfska tidens diktning såsom innebärande en tredje blomningsperiod för kyrkopsalmen. Av denna har 1819 års psalmbok icke rönt något starkare inflytande. Blott några få pietistiskt influerade svenska psalmer av Olof Kolmodin och från 1765 —1767 års förslag hava funnit plats i den Wallinska psalmboken. De religiösa rörelser, som framkallat den angivna diktningen, lågo redan ett gott stycke tillbaka i tiden och hade hunnit att träda i bakgrunden under det långa skedet mellan 1695 och 1819. Och av de folkliga översättningar och efterbildningar, som i stor utsträckning funnos, hade nog icke Wallin någon hög uppskattning. Man har därför t. ex. i vår psalmbok aldrig fått in något av Tersteegen, för att ej tala om andra »mera sekteriskt bedömda» psalmsångare. Huruvida nu, 150 år efteråt, något kan göras för att fylla denna »lucka» är väl tvivelaktigt. Närvarande förslag vågar dock försöket att upptaga ett tiotal av den angivna väckelsetidens skapelser. Av Gottfried Arnold är 430; av Chr. F. Richter 408, av J. J. Rambach 4 1 ; av J. E. Schmidt 370; av J. Krause 634; av G. Tersteegen 437, här meddelad i en av Takoländer verkställd översättning, samt

Meddelanden

388; från Zinzendorfs krets 209, 258 och 409; av Pli. F . Hiller 712 och 713, vilka båda säkerligen genom Roos' »Dagliga Betraktelser» flerstädes vunnit vårt kyrkofolks kärlek. — Man kan ju också säga, att sådana här medtagna svenska sånger som 316 och 031 äro uttryck för samma anda som de angivna tyska kyrkosångerna. Den engelska hymndiktningen är kyrkohistoriskt sett nästan ett par sekler yngre än den tyska. Men den har dock nu en historia, som sträcker sig över ett fjärdedels årtusen. Denna andliga sång var väl för Wallin så gott som helt obekant. Och det är först genom Nya Psalmer av år 1921 som några av dessa hymner fått kyrklig sanktion i Sverige. Gärna erkännes, att själva överflyttandet från engelska till svenska språket erbjuder säregna svårigheter. Och man kan ej heller i större utsträckning använda de efterbildningar, som i rätt stor utsträckning ingått i våra svenska väckelserörelsers sångböcker sedan mitten av det gångna seklet. Det är emellertid vår mening, att icke så få av dessa engelska kyrkohymner i deras enkelhet och monumentalitet och även i deras förmåga att utan starkare konfessionell läggning giva elementärt fattliga uttryck åt det centralt och ekumeniskt kristliga icke blott faktiskt äro stadda på erövringståg i den kristna världen, utan också förtjäna att vara det. — Förslaget innehåller några försök att till svenska överföra sådana hymner. Av I. Watts äro 223, 630 och 688; av W. Cowper 419; av R. Heber 21 och 459; av J. H. Newman 304; av J. Keble 204; av G. Robson 353; av J. Ellerton 654. Inom de nordiska kyrkorna har just tiden efter 1920 varit en tid av flitigt arbete på psalmboksområdet. I Norge har Landstads psalmbok reviderats, och en Nynorsk psalmbok har tillkommit. Och Finlands svensktalande kyrka har antagit ett tillägg till sin psalmbok. Det

(i

Meddelanden

synes oss, som borde svenska kyrkan ej helt förbigå dessa syskonkyrkornas arbeten. — Från dansk och norsk psalmdiktning har ett tiotal förslag här medtagits. Bland nyare nordiska psalmsångare intager tvivelsutan Elias Blix ett framträdande rum, om än kynnet är det svenska ganska olikt. Från Finland hava några nya nummer medtagits, varjämte hänsyn tagits till den formgivning en del i tillägget intagna psalmer erhållit. Både Tegengren och Takolander hava kommit med goda insatser i den finsk-svenska kyrkodiktningen. Från rikssvenskt håll har framhållits, att hänsyn borde tagas till den andliga diktning, som börjat giva sig tillkänna inom den svenska dotterkyrkan i Amerika. Detta har föranlett, att tvenne kända kyrkomän inom Augustanasynoden på begäran välvilligt ställt tryck och manuskript till förfogande. Det vore ju tilltalande, om även på detta område något andligt utbyte mellan de båda kyrkosamfunden kunde komma till stånd. Beträffande de i föreliggande förslag införda nya försöken av svenska författare är det ju icke lätt att göra ett gott urval. Det levande intresset för frågan har visat sig däri, att från mer än ett hundratal insändare förslag ingått. Medräknas tryckta och otryckta insända bidrag, övergå de tusentalet. Också hava ett antal sångsamlingar och förslag genomgåtts, också dessa överstigande hundratalet. Det är naturligen endast en ytterst liten bråkdel av allt detta, som kunnat ifrågasättas, då det gäller att bereda plats i vår psalmbok. Förslaget har emellertid vågat medtaga något mera än ett femtiotal nummer. Icke minst här gäller ju det som ovan anförts, att en kritisk granskning bör föregå ett slutgiltigt avgörande. I Psalmboksförslaget 1921 ingick ett Bihang, innefattande hymntexter. Av dessa hava i närvarande förslag up]:>tagits Marias lovsång, Sakarias' lovsång, Simeons

Meddelanden

lovsång och Hosianna. Däremot hava de latinska texterna till Te Deum och Dies irae, texten till In dulci jubilo samt de dansk-norska texterna här uteslutits. De torde böra hänvisas till eventuella textböcker i anslutning till Hymnarium och Yesperale. Därvid är det måhända angeläget, att större omvårdnad ägnas åt de använda svenska texterna än som stundom skett; något som gäller både bibeltext, översättningar från latinsk hymn och från latinskt liturgiskt kyrkospråk och återgivandet av tyska psalmtexter. J. A. Eklund.

INGÅNGSPSALM. (1.) II.] TTPP, psaltare och h a r p a ! Upp, kraftens ord, • U du Andens svärd, Tveeggade och skarpa, U r dvalan väck en syndig värld! Och, nådens milda lära, De väckta hjärtan bjud Att känna, älska, ä r a Barmhärtighetens Gud, Som huld i Sions g å r d a r Med Anden och sitt ord Alltsom en herde v å r d a r Sin dyra återlösta hjord. 2. H a n för de kvistar torra Ej hugga vill sitt vinträd ner. H a n skonar ett Gomorra, Där tio fromma blott h a n ser. Där två och tre allena Uti hans d y r a namn Sin bön och sång förena, H a n öppnar nådens famn Och hjärtan vederkvicker Och giver själar ro Och med sin sköld betäcker Sin frälsta k y r k a s hopp och tro. 3. Så kom i helig prydnad, O Sulamit, du Kristi b r u d ! I oskuld och i lydnad Möt här din H e r r e och din Gud. H a n är din brudgum bliven A t t frälsa dig från fall Och är för dig utgiven, A t t h a n dig helga skall. I t r o h e t o c h i renhet Giv h j ä r t a t med din hand, Och vårda andens enhet Med kärlekens och fridens band. 4. Ej evigt är du vorden I dessa Kedars hyddor fäst: E n liten tid på jorden Du går, en friimling och en gäst. Var trogen, o, var trägen I lov och bönesång, Så bliver himlavägen E j slipprig eller lång. De frommas samljud tvingar

K)

Ingångspsalm

Till tystnad kvalens röst: När Davids harpa klingar, Det stormar ej i Sauls bröst. 5. Men glad som Moses skådar F r å n öknens sand, från mödans ban Det land, som Herren bådar P å andra sidan av Jordan, Så själen sig förnöjer Av salighetens hopp Och satt från jorden höjer Sin blick till himlen opp: I tron hon ser och smakar, H u r ljuvlig Herren är, När helig andakt vakar P å alla känslor och begär. 6. Kom, Israel, att dyrka Din Gud på varje tid och ort, Men blive dig hans k y r k a E t t heligt rum och himlens port. Ej store mänskofunder Och jordiskt känsloprål De helga sabbatsstunder, De höga föremål, Att H e r r e n i ditt öra E j ropar innan kort: J a g vill ditt spel ej höra, H a v dina visors buller bort! •7. Dig skall ditt Sion sjunga Och bära fram för dig, o Gud, Med hjärta och med tunga Sin lovpsalm och sitt böneljud. Ditt ord i v å r a bygder Må rikeligen bo Och bära frukt i dygder, Gudaktighet och ro. Som havets sand otaligt Ditt folk föröke sig Och, heligt och lycksaligt, I evighet lovsjunge dig! / . O. Wallin (1779—1839).

Guds härlighet i hans väsen och verk

I.

11¶GUDS HÄRLIGHET.

A. Guds härlighet i hans väsen och verk. (16.) [2.] Dav. 103. 6) M I N s J ä l s k a 1 1 l o v a Herran, Min tunga —. I l l prisa skall hans n a m n : Han är från oss ej fjärran, H a n räcker oss sin hulda famn. H a n hörer v å r a böner Och helår all vår brist, Oss med sin nåd bekröner Och frälsar oss förvisst. Vår ungdomstid h a n m ä t t a r Med glädje utan tal Och ålderns börda lättar Och hjälper oss i dödens kval. 2. H a n mildrik oss förkunnar Sin helga lag, sin vilja god Och till allt gott förunnar, Av blotta nåd, oss kraft och mod. Den sig till honom vänder H a n möter evigt huld. H a n då på sina händer Oss tecknar, ej v å r skuld; Sin nåd så högt befäster Som himlen, och så vitt, Som öster är från väster, Vårt h j ä r t a gör från synder fritt. 3. Som sig en far förbarmar Och barnens fel förgäter snart, Så Gud i kärleksarmar Oss sluter in med fadersart. H a n vet v å r t svaga väsen: Av stoftet är det gjort. Vi blomstra såsom gräsen Och vissna lika fort. E n fläkt, som liljan hinner, Avkläder all dess prakt; Så människan försvinner: Ej hjälper konst, ej båtar makt. 4. Men Herrens nåd allena Ovansklig är i evighet, Om blott vi honom tjäna Uti sann tro och helighet. Hans tron står fast i höjden, Högt över jordens grus. I änglar, som er fröjden Uti hans klarhets ljus, I hjältar, I som ljungen Att

12 Guds härlighet

föra ut lians bud, I mänskor, alla, sjungen, Lovsjungen Herren, eder Gud! / . Gramann (1487—1541). / . O. Wallin (1779—1839).

(3.) [3.]

O TJÖGA Majestät, vi alla För dina fötter O t I l n e d e r f a l l a ; Ditt lov från v å r a hjärtan går. Evig är din m a k t och ära; Dig jord och himmel vittne bära, Av allt ditt verk du offer får. Dig lova kerubim, Dig sjunga serafim: Hosianna! Helig är Gud, All världens Gud, All krafts och nåds och visdoms Gud. 2. Solen dig sitt offer tänder, Där klar hon fram på fästet länder Med ljusets helga rikedom; Och, då ljuvt naturen svalkas, Med friden vördsamt månen nalkas För dig i nattens helgedom; Och hela himlens här Dig samma vördnad bär. Med ditt finger, O Jehova, I världarna Du skrev ditt namn. Halleluja! 3. Hör ditt lov från tusen m u n n a r ! E n dag den andra det förkunnar, E n natt den a n d r a säger det. Åskans knall och blixtens lågor Och stormens ljud och havets vågor Förkunna, Gud, ditt majestät. Och själen, denna fläkt Utav din andedräkt, Går med andakt P å ljusets stig Och n ä r m a r sig Med evigt lov, o Fader, dig. 4. Fader, allt i dig sig gläder: Du föder allt, och allt du kläder Och v å r d a r med din högra hand. Stjärnan du på fästet leder Och minsta kräk dess väg bereder Och vakar över minsta grand. Dig fågeln i sitt ljud Och liljan i sin

Guds härlighet i hans väsen och verk

skrud F a d e r kallar. Ditt barn är jag: Med varje dag J a g röner säll ditt hjärtelag. 5. Helige, som bor i ljuset! Du v å r d a r dina verk i gruset, Du dina barn ej överger. Du, o Fader, dig förbarmar; Din egendom i dina armar, Ditt folk, Barmhärtige, jag ser. Din Son du världen sänt; Vi dig i honom känt Huld och nådig. Din Ande för Och rena gör De hjärtan, som din kärlek rör. 6. Kor av fromma röster skallar: Dig helig, helig, helig kallar Din helga hjord, din kristenhet. Hör de barn du tvagit rena! I trohet vilja de dig tjäna Och v a n d r a uti helighet. I oss din kärlek t ä n d ; Din höga vishet sänd F r å n din himmel, A t t hon oss när P å jorden är Och dina vägar r ä t t oss lär. *7. Oss välsigna och bevara, Med nåd ditt ansikte förklara Och vänd det till ditt folk med frid. H ä r ditt namn vi vilja sjunga Och sedan med en helig tunga Dig lova, Gud, till evig tid Med dina kerubim Och dina serafim: Hosianna! Helig är Gud, All världens Gud, All krafts och nåds och visdoms Gud. S. J. Hedbom

(271.) [4.]

(1783—1849).

Dav. 150.

*T OVEN Gud i himmelshöjd! Varje själ, till ±J honom böjd, Varje stämma, glad och from, Love i hans helgedom! *2. Ty allt, vad hans hand har gjort, Är allt dråpeligt och stort, Och hans stora härlighet V a r a r i all evighet.

14 Guds härlighet

*3. Loven honom allan stund Högt och utav hjärtans grund! Ljuvt bland helga sångers tal Klinge h a r p a och cymbal! *4. Allt vad liv och ande liar Skynda dig och redo var, Lova Herren Jehova, Prisa Gud: Halleluja! / . Svedberg (1653—1735). J. O. Wallin (1779—1839).

(270.) [5.]

5¶T ÖVAD vare Herran, V å r a fäders Gud! • -L/ Både när och fjärran Skalle detta ljud: Lovat, upphöjt, prisat Vare Herrens r å d ! H a n h a r oss bevisat Outsäglig nåd. Priser och berömmer Gud, som rättvist dömer Och sitt folk ej glömmer! 2. Dig, som härlig sitter Över kerubim, P r i sar luftens kvitter, Prisar böljans stim, Ljuset, som oss gläder, Jorden som oss n ä r : Allt din ära kväder, Allt dig offer bär. Priser och berömmer Gud, som rättvist dömer Och sitt folk ej glömmer! 3. Dig, som sparvens näste V å r d a r huld och vis, Himlens vida fäste Sjunger lov och pris. Åskans moln och dunder, Stjärnans milda prakt Lova dina under Och din nåd och makt. Priser och berömmer Gud, som rättvist dömer Och sitt folk ej glömmer! 4. Dig, som väldig skickar F r å n din konungsstol Längre dina blickar Än den k l a r a sol, Dig med tusen m u n n a r Allt lovsjunga vet; Dag och natt förkunnar Din barmhärtighet, Priser och

Guds härlighet i lians väsen och verk

berömmer Gud, som r ä t t v i s t dömer Och sitt folk ej glömmer! 5. Dig all världen ärar, Gud, all glädjes grund! Änglar, himlahärar Lova dig var stund. Men, o Adams söner, Eder främst tillhör Att med lov och böner Vittna vad Gud gör. Priser och berömmer Gud, som rättvist dömer Och sitt folk ej glömmer! n. Spegel (1645—1714). J. O. Wallin (1779—1839).

(266.) [6.]

Dav. 95.

6¶T OVSJUNGOM Herren, låtom oss med fröj• xJ deljud Knäböja, nederfalla och tillbedja Gud! Lovsjungom Herren, den Allsvåldige, Vår Skapare, v å r Frälsare, Vår Tröstare: Högtlovad vare H e r r e n ! 2. All himlens här, all jorden och det vida hav H a n varelse och rörelse och lagar gav; Ty sjunge jorden och allt vad hon bär Och havet och v a d däri är Och himlens h ä r : Högtlovad vare H e r r e n ! 3. Och du, hans folk, hans fosterfolk, som av hans h a n d Ledsagas som hans egen hjord kring goda land, Du frälsta mänskosläkt, i tacksamt bröst F ö r n i m hans godhet, känn hans tröst Och höj din röst: Högtlovad vare Herren! *4. Lovsjungom Herren, vår Förlossare och Gud! F r å n v å r a h j ä r t a n stige v å r a läppars ljud Till Herren, som oss hjälper i all nöd; H a n är vår klippa och v å r t stöd I liv och död: Högtlovad v a r e H e r r e n ! J. O. Wallin (1779—1839).

16 (267.) [7.]

Guds härlighet Dav. 99.

7 * T O V S J U N G E N Herren, Som i det höga I • 1 J Våra öden välver! F r å n himlars tron den starke H ä m n a r n ljungar, Och all jorden skälver, Och ner till jorden böjas folk och kungar. Väldig är Herren, Herren, vår Konung. *2. Lovsjungen Herren, Som i det höga Lönar och bestraffar! Åt den förtryckte, som till honom ropar, Rätt och dom han skaffar Och nederslår de fräcka våldets hopar. Helig är Herren, Herren, som dömer. *3. Lovsjungen Herren, Som i det höga Våra hjärtan gläder! Med samma hand, som i de forna dagar Förde v å r a fäder, Han oss ä n n u beskyddar och ledsagar. Ljuvlig är Herren, Herren, vår Herde. *4. Lovsjungen Herren, Som i det höga V å r a fel förlåter! När i sann bot vi ångerns t å r a r fälla, H a n oss tager åter Till sina b a r n och gör oss evigt sälla. Nådig ä r Herren, Herren, vår Fader. / . O. Wallin (1779—1839).

(269.) [8.]

8 Dav. 145.

FkITT namn, o Gud, jag lova vill Och utan • 1 / ände prisa. Förläna själv din nåd därtill Och bästa sättet visa. Min Konung, jag vill stadelig Upphöja och berömma dig I alla mina dagar. 2. Du, Herre, stor och lovvärd äst, Din makt har ingen ända. Ditt majestät vi spörja bäst, När vi vår tanke vända Till dina verk att dem

Guds

härlighet

i hans väsen

och verk

bese, Som med vår u n d r a n alltid ske Men kunna ej begripas. 3. J a g tala skall om dina råd, Ditt välde, dina under, Din härlighet, din stora nåd, Din vishet alla stunder. Din godhet skall av våra barn, Din rättvishet av barnabarn F ö r k u n n a s och välsignas. 4. All världen och vad du h a r gjort Förtälja skall din ära. Att du är mild, skall bliva sport, Och alla skola lära Och se, att du förbarmar dig Mot dina verk och synnerlig Mot dina barn och vänner. 5. Av evighet ditt rike var, I evighet det bliver; Det hägn, du fädren givit har, Du än åt barnen giver. Du alla dem som lida men, När deras hopp och tro är ren, Väl hjälper och försvarar. 6. Du låter i ett ymnigt mått Din godhets gåvor flöda Till allt, som kropp och liv har fått Och v ä n t a r av dig föda. Du låter upp din milda hand Och mättar allt i alla land Med dagligt bröd och glädje. 7. Du dem är när, som älska dig Och med allt allvar frukta; F ö r d ä r v a r ej evinnerlig, När du dem nödgas tukta. Du hörer dina frommas rop Och friar från de ondas hop, Som snarligt blir till intet. 8. Du rättvis är, o Herre Gud, I dina vägar al/a, Och heligt ä r ditt ord och bud, Ty vill jag dig åkalla. Dig skall min mun och allt det kött, Som A^arit har och än blir fött, Förutan ände prisa. 2 — 34165.

/. Arrhenius (1642—1725).

18¶G^ids härlighet

(29.) [9.]

Dav. 146.

L

OVA Herren Gud, min själ! Vad han gör !) i är r ä t t och väl. Lova honörn allan tid, Ty han nådig är och blid. 2. Trösta ej på någon man, H u r u hög han v a r a kan, Ty han hjälpa ej förmår, När du mest i nöden står. 3. Människan är förelagt, Som oss Herren själv har sagt, Dö och åter bli till jord, Därav människan är gjord. 4. Se, vad blir då hennes makt, Hennes anslag, hennes prakt? Allt förlorat blir och dött, Allt förvandlat och förött. 5. Evigt salig är den man, Som på Gud förtrösta kan; Den hos honom söker råd Säker är a t t finna nåd. 6. Gud är den som med sitt ord Skapat himmel, hav och jord; Men av allt som jorden bär Mänskan honom kärast är. 7. Den som h u n g r a r gör han mätt, Skaffar den förtryckte rätt, Löser den som fången är Och den blinde syn beskär. 8. Han u p p r ä t t a r mer och mer Den som ligger slagen ner, Älskar den som lever from, Spar den onda till sin dom. 9. Herren ser till änkors nöd, Ger de faderlösa bröd; F r ä m l i n g a r han nåd beter, Slår de ondas anslag ner. *10. Sions Gud är hög och stor: Salig den på honom tror! Lova Herren, gammal, ung! Gladlig halleluja sjung! J. Arrhenius

(1642—1725).

Guds härlighet i hans väsen och verk

(5.) [10.]

I l l "V"^ ^ e n ' s o m s ^ g e r : ^ u d ej är! Hans L l / t V mörka väg till döden bär Igenom jämmerdalen. Med kropp och själ till jorden böjd, H a n liar i lyckan ingen fröjd Och ingen tröst i kvalen. H a n känner ej den ljuva lott För Herrens skull a t t göra gott, Och av odödlighetens hopp H a n s slagna mod ej friskas opp. O Gud, vår Gud, h u r jämmerlig, Föraktelig Är masken mänskan u t a n dig! 2. Om du, Allsvåldige, ej är, Vem skapte och på händren bär Den sköna, vida världen? För solar, stjärnor utan slut Vem skriver lag och stakar ut Den jämna, ljusa färden? O, vilken stakar ut för mig Min dunkla, oförsedda stig? Vem skriver i mitt bröst den lag, Som bjuder u t a n undantag, Att alltid r ä t t jag göra skall, Om världen all Sig reste väpnad till mitt fall? 3. J a g ser din hand, jag hör ditt bud; Du lever, och i dig, o Gud, Vi leva och vi röras. O väsens upphov, hjärtans hopp, Till dig gå jordens böner opp, Av dig de alla höras. Min suckan ä r dig ej fördold, Och du har allt uti ditt våld: Min frid och strid, min fröjd och nöd, Mitt liv, o Fader, och min död. Och skickeisen, som dunkel var, Skall bliva klar, Då tidens förlåt remnat har. B. Munter (1735—1793). / . O. Wallin (1779—1839).

20 (32.)

Guds

härlighet

[12.]

H

T\IG, Herre Gud, är ingen lik I himlen' • xJ och på jorden. Så härlig, hög och nåderik Är ingen konung vorden. Stor är du, och ditt namn är stort, Och stora ting med oss du gjort, Du alla herrars Herre. 2. Du, ensam helig, god och vis, Allt till det bästa skickar. Fast ofta glömd av mänskors pris Och dold för deras blickar, Likväl du giver dem allt gott, Och alla sin beskärda lott Av dig, o Gud, bekomma. 3. Om nöd och sorg du stundom bjöd Att v å r a hjärtan trycka, Så låg i denna sorg och nöd E t t frö till högre lycka; Ty lika huld och faderlig Du i din tuktan visar dig Som i din nådes gåvor. 4. När jordens folk i yrans tid Blott våldets budord lydde Och under tusen viljors strid All r ä t t och sanning flydde, Du våldet bröt och y r a n tvang, Och sällhet, ordning, sammanhang Ånyo prydde jorden. 5. Väl oss, o allmakts Gud, att du Din spira evigt förer! Du ser till dina barn ännu Och deras suckan hörer. Du, som i himlars himlar bor, Dock lika nådig, vis och stor Ännu besöker jorden. 6. J a g för min lott ej sörjer då Och vill ditt råd ej klandra. Därom jag sörje, att jag må Uti din fruktan vandra. Ej jag, men du mitt bästa vet, Och du har tid och evighet Uti din hand, O r åder.

Okänd tysk förf. 1700-talet. J. O. Wallin (1779—1839).

Guds härlighet i hans väsen och verk

(12.) [13.]

I w) T det djupa, i det höga Råder en osynlig I —. 1 hand, Och ett aldrig slutet öga Vakar över minsta grand. Intet valv dig innestänger, Dit den handen icke når; Ingen natt omkring dig står, Dit det ögat icke tränger: V a r t du flyr, och v a r du är, Före dig är Herren där. 2. Dig han möter allestädes; Blir du ej av häpnad stum? Rummet, som av dig beträdes, Är det ej ett heligt rum? Ingen är dig mera n ä r a Än den Gud, som skrev sin lag, Skrev sitt heliga behag I ditt hjärta och sin lära, Och som själv dig döma skall: Syndare, i stoftet fall! 3. Slå dig för ditt bröst och bäva! Du är röjd av H ä m n a r n s blick. Du det vittnet ej skall jäva, Som dig följde, var da gick. K a n ock här din gärning döljas, Brottsling, för en gäckad värld, K a n ock, skrymtare, din flärd H ä r i dygdens mantel höljas: Inför Gud är mörkret klart Och det dolda uppenbart. 4. Men du nödens barn, som klagar Eller tyst din plåga bär, H a v den tröst i mulna dagar, Att din hjälp ej fjärran är. Sanningsvän, som omilt dömes, Otack får och smälek tål, Mänskovän, som u t a n prål Gör det goda och förglömmes, Tänk på den, som allting ser, Makten har och lönen ger. 5. H ö g a tanke, ljuv att tänka: Överallt bor H e r r e n Gud, Icke blott där stjärnor blänka Och där åskan bär hans bud. H a n i mörkret mig betäcker, Gläder mig i dagens ljus, Svalkar mig i vindens sus Och min törst i källan släcker. J a g

22 Guds härlighet

i allt, som ä r ocli sker, Honom hör och honom ser. 6. Gud, j a g lever och jag röres Blott i dig och genom dig. Av din fadershand jag föres Över tidens dunkla stig. Under ditt beskärm jagvilar Uti själva gravens famn, Tills du ropar mig vid n a m n Och jag vaknar glad och ilar, Fader, att evinnerlig Skåda och lovsjunga dig. J. O. Wallin (1779—1839).

[14.] <501.)

I O T R Ä N G E R i dolda djupen ner Tanken, löt X som söker och spanar, Finner jag, var mitt öga ser, Spår av en vilja, som danar, F r å gar jag, vad den makten är, Som i sin famn all världen bär: Fader, din kärlek jag anar. 2. Möter j a g i en salig stund En, som de fallna benådar, Tonar i själens stilla grund Stämman, som himmelrik bådar, Vilar min broders blick på mig, Himmelens förlåt lyfter sig: Fader, din kärlek jag skådar. 3. Träder du själv i själen in, Allmakt och kärlek, och säger Ordet, som gör mig evigt din, Intet all världen då väger, Intet mitt hjärta mer begär, Stillad dess heta oro ä r : Fader, din kärlek jag äger. 4. Nalkas ock mig den onda dag, Dagen, då mörkret begär mig, Drabba mig tunga sorgens slag, Bär jag på kval, som förtär mig, Dignar jag maktlös, bruten ner, Orkar ej livets börda mer: Fader, din kärlek dock bär mig. 5. Öppnas för mig den dunkla port, Bakom

Guds härlighet i hans väsen och verk

vars rigel förvaras Jordlivets mål på helig ort, Där alla frågor besvaras, J u b l a r jag högt ditt fadersnamn, Skådar jag, sluten i din famn, Fader, din kärlek förklaras. Nat. Beskow (f. 1865).

(11.) [15.]

I

Dav. 139.

F T\U> Herre, ser och känner mig, Mitt hjärta T» 17 du rannsakar; Min vilobädd, min vandringsstig Du alltomkring bevakar. Vad steg jag går, vad r å d jag hör, Vad föresats jag väljer, Det ord, som på min tunga dör, Den suck, jag hemligt sväljer, Du vet och ser och täljer. 2. O blick, för klar, för underbar Att av min tanke följas! Var, Herre, vill jag gå, o var, Att kunna för dig döljas? Ty steg jag över molnens bädd, Din glans mig där omflöte, Och sjönk jag neder, stum och rädd, 1 jordens djupa sköte, Är du mig där till möte. 3. Förs jag till havets andra strand P å morgonrodnans vingar, Mig även där din starka hand Upphinner och betvingar. Och ginge jag att skyla mig I midnattsmörkrets dimma, Skall vid en enda blick av dig De svarta skuggors timma I middagsklarhet glimma. 4. F o r r ' n i min moders famn jag låg, F o r r ' n jag min fader visste, Du alla mina dagar såg, Den förste med den siste: V a r t ljuvt, vart sorgligt ögonblick, Som här min lott har blivit, Och mitt fördolda ödes skick, Allt i din bok var skrivet, L å n g t innan jag såg livet. 5. O djup av nåd och majestät! J a g skönjer

24¶Guds härligliet

alla stunder Långt fler än sanden dina f jät, Än stjärnor dina under. Jag är för svag, o Gud, a t t dig E t t värdigt offer bära; Mer hög än himlen är för mig Din vishet och din ära Och mig likväl så nära. JS. Vogtherr (1500-talet). J. O. Wallin (J779—1839).

[16.1 (502.) ^ A du som ser, o du som vet V a r t staeOt VJ kars väsens hemlighet, Som också vet, långt mer än jag, Mitt väsens natt och dag! Tagallt jag äger i din hand, Bränn slagget med din renhets brand, Och låt mig leva i ditt land, Min Fader och min Gud! 2. Om än den väg, som för till dig, Är smärtornas och dödens stig, Så lär mig vilja, Gud, ändå Den tunga vägen gå. Den gång du viskade ditt: »bliv!» Du ville mening i mitt liv; Din mening i mitt väsen skriv, Min Fader och min Gud!

1¶Jeanna OterdaM (i. 1879).

(10.) [17.]

6 O

Dav. 94.

Gud, som hämnden hörer till, H u r länge vill Du skona dem dig gäcka? Bete dig, världars domare, Din makt bete, Som trotsas av de fräcka. Din arm uträck Till deras skräck. Låt deras brott Ditt namn till spott Ej väldet längre sträcka. 2. Med våld och svek de gå omkring, Och arga ting De städse eftertrakta. För oskuld lägga de försåt Och änkors gråt Och spädas rop förakta;

Guds härlighet i hans väsen och verk

25¶Och rov och kiv Är deras liv. »Gud», säga de, »Ej det kan se, Ej Jakobs Gud det akta.» 3. Men märken dock, ogärningsmän, Att Hämnaren H a r både syn och öra. Skall han, som ögat gjort, ej se? Den Helige, Som örat gjort, ej höra? Allt vad här sker H a n hör, han ser Och kommer snart Med stormens fart Att mörkrets verk förstöra. 4. Dock, Herre, hämnden dig tillhör. Vadhelst du gör, Så tröstar oss din lära. Och kraft av dig den fromme får, Då illa går, Att korset tåligt bära. Vadhelst du vill Oss dela till, Så måste r ä t t Dock varda rätt Och dygd bestå med ära. 5. Mot ondskans makt allena du Som förr ännu Till v ä r n för mig uppträder. Om, Herre, du mig icke hjälpt, J a g vore stjälpt Och lagd till m i n a fäder. Det är din nåd, Som giver råd; Det ä r din tröst, Som stads mitt bröst I mitt bekymmer gläder. 6. Ifrån den tro jag aldrig går, Att Herren står U p p å de frommas sida. När jag till sanningens försvar Min kraft ej spar, Skall han ock för mig strida. I liv och död Är han mitt stöd, Min Frälsare, Min Hjälpare. Väl dem hans hjälp förbida! J. O. Wallin (1779—1S39).

(406.) [18.]

I

n T \ U som härlig ställde Din tron högt över I i 17 tiden, Där sällheten och friden Ej växla om, ej sluta sig, Evige, ditt välde Ej ljus och

26 Guds härlighet

mörker skiftat; Den lag, för oss du stiftat, Förvandlar icke dig. 2. Konung i det höga, Du släkten bortgå låter Och andra komma åter Och åldrar undan åldrar fly; Men ditt fadersöga Milt vakar över alla; Din nåd, som vi åkalla, Är varje morgon ny. 3. År och vänner flykta, Men du densamme bliver; Du än åt barnen giver Den vård, som du åt fädren gav: Mod åt de betryckta Och styrka åt de svaga Och tröst åt dem som klaga Vid sina vänners grav. 4. Gud, vi v a n d r a trygga, När redligen vi vandra I kärlek för v a r a n d r a Och hörsamhet för dina bud. Gud, på dig vi bygga Vårt hopp i alla öden: I livet och i döden Du v å r d a r oss, o Gud. *5. Lovad vare Herren! Sannfärdig, vis och nådig Och helig och r ä t t r å d i g Han alltid allt allén förmår. Lovad vare Herren! H a n s lag, hans nådelära, Hans härlighet och ära I evighet består. / . O. Wallin (1779—1839).

[19.] <503.>

I $ *TJERREN, vår Gud, är en konung i makt I O • - Q o c h i ä r a . Samlens, I folk, a t t evinnerligt lov honom bära. Himmel och jord Håller hans kraftiga ord; Allt han sitt hägn vill beskära. *2. Loven den Herren, som allting så härligt bereder, Som oss har skapat och skådar i nåd

Guds härlighet i lians väsen och verk

till oss neder, Som i vår nöd Skänker oss välfärd och bröd Och sitt beskärm kring oss breder. *3. Herren, vår Gud, vare lov, som en Fader oss blivit, Som för vår synd har sin Son uppå korset utgivit, Som på vår jord Leder med Ande och ord Dem som å t Kristus sig givit! *4. Herren, vår salighets Gud, må vi prisa och tjäna: Kraften är hans och all vishet och ä r a allena. P r i s ske hans namn, A t t han oss vill i sin famn Alla med Kristus förena! / . Neander (1650—1680). Z. Topelius (1818—1898).

I (\ TTNDERBARE Konung, Du som vill oss 1 tJ • U alla Till ditt himmelrike kalla, Som ditt nådesflöde Låter till oss strömma, Även om vi dig förglömma! Tro och liv Du oss giv, Att vår själ, v å r tunga Må din ära sjunga. 2. J u b l e n högt, I himlar, .Gud allena aren, Honom helig lovsång bären. Skaparen, den höge, Sjung, du sol, som målar Himlens valv med gyllne strålar! Stjärnehär, Nu dig lär Herrens nåd och styrka P r i s a r ä t t och dyrka. 3. Sjung, min själ, och lova Den som skapat tingen; Dölj din fröjd och tro för ingen. Må från allt, som lever, Som sig rör och andas, Sånger med din lovsång blandas! Gud är värd Sådan gärd, Han, som evigt bliver Och som livet giver. 4. Halleluja sjunge Du som Herren känner Och har r u m bland Jesu vänner; Du som vill i Anden Kristus H e r r e nämna Och dig helt åt

28 Guds härlighet

honom lämna! Salig visst, F å r dn sist Herren Gud hembära Lov och evig ära. / . Neander (1650—1680). / . A. Eklund (f. 1363).

[20.

<504.>

9 1 k U Ä R L I G är jorden, H ä r l i g är Guds him- j " « i l mel, Skön är själarnes pilgrimsgång; Genom de fagra Riken på jorden Gå vi till paradis med sång. 2. Tidevarv komma, Tidevarv försvinna, Släkten följa släktens gång. Aldrig förstummas Tonen från himlen I själens glada pilgrimssång. 3. Änglar den sjöngo Först för markens herdar; Skönt från själ till själ det ljöd: Glädjens, att Kristus, Frälsaren, kommit; F r i d över jorden Herren bjöd. B. S. Ingemawn

(1789—1862).—.

9 1 * T J E . L I G ' l i e l i 8"' l i e l i S" Herre Gud allsmäk- j l « A l tig! F r å n vår jord var tidig morgon lovsång till dig går. Helig, helig, helig, nådefull och mäktig, O Gud trefaldig, Gud och Fader, vår! *2. Helig, helig, helig sjunga helgon alla, Sänka sina gyllne kronor för din härlighet, Ned för dig keruber och serafer falla, Som var och är nu och i evighet. *3. Helig, helig, helig! Hög och otillgängligÄr din glans, den klara, som ej syndigt öga ser. Evig är din nåd, din kärlek oförgänglig; Barmhärtig är du så som ingen mer. •4. Helig, helig, helig Herre Gud allsmäktig!

Guds härlighet i hans väsen och verk

29¶Över himlar, jord och hav ditt herravälde går. Helig, helig, helig, nådefull och mäktig, O Gud trefaldig, Gud och F a d e r vår! R. Heber (1783—1826). / . A. Eklund (f. 1863).

^) **) I J E R R E ' 3 a S önskar av hjärtat a t t främja L L % I l din ära. Du har mig danat, och endast i dig må jag lära Söka mitt väl, Hela min kropp och min själ Dig som ett tackoffer bära. 2. Uppväck min håg och liva mitt sinne a t t sjunga, Gör till tacksägelse redo min stammande tunga. Allt det som är Prise dig fjärran och när, Dig prise gamla och unga! 3. Kunde likt skogarnas fågel och ängarnas lilja Stilla jag prisa din makt och din nådiga vilja, Skulle i tro Själen hos dig finna ro, Intet oss mer k u n n a skilja. 4. H j ä l p mig att dig i mitt tal och i all min umgängelse lova, Nöja mig helt åt din nåd och din dagliga gåva, Mäktig att mig Stärka och giva i dig Trygghet att vaka och sova. 5. Nåden, ja nåden, som själen får röna i tiden, Låter oss smaka på förhand den eviga friden; Nåden ger hopp: Lyften då huvudet opp, I som nu gråten och kviden! 6. I n t e t på jord är likt nåden, som hjärtat hugsvalar. Stor skall vår tacksamhet varda i himmelens salar, Där vid Guds tron Sången till harpornas ton Högt om Guds härlighet talar. Dansk, 1740. / . A. Eklund (f. 1863).

30 Guds härlighet

(9.) [21.] w ) 9 E S A I A S såg den Allraheligste I helge- J O I J J domen sig nedsänkande P å Majestätets tron. Allt Sions hus Uppfylldes av hans klädafåll med ljus. K r i n g den, för vilken himlen ej är ren, Serafer syntes i fördunklat sken. För konungarnas Konung skylde de Med v i n g a r två sitt klara anlete, Sin fot med två, med två oek flögo de. H a n s namn, som evig är, lovsjöngo de: Helig är Gud, Jehova Sebaot! Helig är Gud, Jehova Sebaot! Helig är Gud, Jehova Sebaot! Allt skapat nederfalle till hans fot! Allt nederföll. Av rök i samma stund Blev templet fullt och skälvde på sin grund. Körsång. M. Luther (1483—1546). S. J. Iledborn (1783—1849). / . O. Wallin (1779—1839).

(124.) [124.]

w) L *YTÅR Gud är oss en väldig borg, H a n är M 1J* Y v å r t vapen trygga; P å honom i all nöd och sorg V å r t hopp vi vilja bygga. Mörkrets furste stiger ned, Hotande och vred; H a n r u s t a r sig förvisst Med våld och a r g a n list: Likväl vi oss ej frukte. •2. Vår egen kraft ej hjälpa kan, Vi vore snart förströdda; Men med oss står den rätte Man: Vi stå, av honom stödda. F r å g a r du vad namn han bär? Jesus Krist det ä r : H a n är den Herren Gud, Som, klädd i segerskrud, Sin tron för evigt grundat. *3. Och vore världen än så stor Och full av mörkrets härar, Dock, när ibland oss Herren bor,

Guds härlighet i hans väsen och verk

31¶P l a t t intet oss förfärar. Världens furste är ju dömd, Och hans kraft är tömd. H a n på ett huv u d h å r Oss skada ej förmår: E t t ord kan honom fälla. *4. Guds ord och löfte skall bestå; Vi det i hjärtat bäre. För himmel, ej för jord vi gå Till strids och glada äre, Åre alltid väl till mods, F a s t vi våge gods Och ära, liv och allt: Ske blott som Gud befallt! Guds rike vi behålle. M. Luther O. Petri P. A. Sondén / . O. Wallin

(1483—1340). (1493—1552). (1792—1837). (1779—1839).

(263.) [22.]

*)^\ A Gud, vi lova dig. O Gud, vi tacka dig. — <J. U Du är, och genom dig är allt. All världen rörs, som du befallt. Ifrån din tron går ljuset ut, Och stormen v ä n t a r ditt beslut. Vem gör, att allt i detta nu E j blir till intet? Endast du. Helig är Herren Gud! Helig är Herren Gud! Helig är Gud, den store Herren Sebaot! 2. Så ljusets änglar dig, vår Gud, Lovsjunga högt i himlens sal Bland Kristi trogna sändebud, Bland heliga m a r t y r e r s tal. Och från den låga jordens dal Ditt folk uppstämmer samma ljud Och redan h ä r bland strid och kval Lovsjunger dig, all världens Gud. O Herre, du vår Skapare! O Herre, du vår F r ä l s a r e ! O Herre, du vår Tröstare! Dig pris och tack och ära ske! 3. Dig prisa vi, att evigt mild Du till den fallna mänskan såg, Som, genom synden från

32 Guds härlighet

dig skild, I mörker, nöd och vanmakt låg. O du, vars kärlek var så stor, Att du din ende Son utgav, P å det att var och en som tror Och från det onda vänder av Ej skall förgås, men] vid din hand Ledsagas till ditt fröjdeland, Dig prisa vi med enig röst För ljus och helgelse och tröst. 4. Låt oss, o Gud, din Ande få, Som, helig, mäktig, vis och god, Oss lärer Kristi ord förstå, Försoning finna i hans blod Och i hans helga fotspår gå Med frid och fröjd och kristligt mod. Hjälp oss i kärlek, tro och hopp Fullborda väl v å r t vandringslopp. 5. Dig bedja, dig anropa vi: Du evigt Gode, stå oss bi! Sträck över oss din starka hand, Behåll oss i din nåds förbund. Bevara v å r a fäders land, Välsigna hela jordens rund. Till dig, till dig står all vår tröst: O Herre, hör vår böneröst ! Amen. Körsång. M. Luther (1483;—1546). F. M. Franzén (1772—1847).

[23.] <505.>

9fi () Gud'vi lova dig' * ° Herre'vi be~

"^yJ* \J känna dig. 2. Dig, evige Fader, * Ä r a r hela jorden. 3. Dig prisa alla änglar, * H i m l a r n a och alla krafter. 4. Dig prisa kerubim och serafim * Och sjunga utan ände: 5. Helig, helig, helig Herre Gud Sebaot! Fulla äro himlarna och jorden av din äras majestät.

Guds härlighet i hans väsen och verk

6. Dig lovar apostlarnes saliga kör, * Dig lovar profeternas prisvärda skara. 7. Dig lovar martyrernas vita här. * Över hela jordens krets Bekänner dig den heliga kyrkan, 8. Dig, F a d e r Allsmäktig, 9. Din högtlovade * Sanne, enfödde Son, 10. Och Hugsvalaren, * Den Helige Ande. 11. Du Kriste, * Ärans Konung, 12. F a d e r n s Son * Är du i evighet. 13. Till människans förlossning tog du mandom * Och försmådde icke jungfruns sköte. 14. Du övervann dödens udd * Och upplät himmelriket för de trogna. 15. Du sitter på Guds högra hand * I Faderns härlighet, 16. Därifrån igenkommande * Till att döma levande och döda. 17. Därför bedja vi: hjälp dina tjänare, * Som du återlöst med ditt dyra blod, 18. Och giv dem bland dina helgon * Den eviga härligheten. 19. O Herre, fräls ditt folk, * Och välsigna din arvedel, 20. Och regera dem * Och upphöj dem i evighet. 21. O Gud, vi prisa dig alla dagar * Och lovsjunga ditt namn i evigheters evighet. 22. Värdigas, Herre, i dag * Bevara oss utan synd! 23. F ö r b a r m a dig över oss, Herre, * Förbarma dig över oss! •3 — 3 4 1 6 5 .

34 Guds härlighet

24. Din barmhärtighet, Herre, vare över oss, * Såsom vi hoppas på dig. 25. P å dig hoppas jag, o Herre, * J a g skall icke komma på skam till evig tid. Växelsång. Frän gamla kyrkan. N. Söderblom (1866—1981).

B. Guds härlighet i Kristus. (24.) [24.] tin * ALLENA Gud i himmelrik Må lov och — I t xJL pris tillhöra För all den nåd, h a n kärleksrik Med oss har velat göra! Han jorden skänkt stor fröjd och frid. Ack, mänskan må väl glädjas vid Guds evigt goda vilja! 2. Vi prisa, vi tillbedja dig, Ditt namn stads vare lovat, O Fader, du som nådelig Oss med allt gott begåvat! Allting du haver i ditt våld, Och dig är ej en suck fördold. Väl den dig rättsligt fruktar! 3. O Jesu Krist, Guds ende Son, Som såg vår själafara Och att oss frälsa därifrån Dig själv ej ville spara! Du med din kärlek och din död Förlöser oss av syndens nöd, N ä r vi på dig förtrösta. 4. Du är allén vår Frälserman, Som himlen oss upplåter; Du är Guds rena Lamm, som kan Oss nåd förvärva åter. Du är allén vår salighet, Du är för tid och evighet V å r t hopp, o Jesu Kriste. 5. O Helge And', gör själen from, Förnöjd och oförfärad. Gör hjärtat till en helgedom, Där Gud

Guds härlighet i Kristus

i allt blir ärad. Giv stöd, giv tröst i all vår brist. Hjälp, a t t vi tro på Jesus Krist Båd' nu och alltid. Amen. N. Tech (Decins) (f 1529). / . O. Wallin (1779—1839).

(46.) [25.]

w ) 0 Y/"AR m a n m å nu väl glädja sig: H ä r är ^ O i V stor fröjd å färde, Ty nu är Gud oss nådelig, Som voro döden värde. H a n haver alla sagt det till, Att h a n barmhärtig v a r a vill: Vad kan v å r t hopp förtränga? 2. J a g under satan fången låg Och kunde mig ej hjälpa; Den synd, som rådde i min håg, I grund mig ville stjälpa. Min synd mig till förtvivlan drev, Mitt samvet's dom orygglig blev, Och helvetet stod öppet. 3. Men Gud av sin barmhärtighet Sin' ögon till mig vände; H a n såg i nåd min uselhet Och hjälp av höjden sände. Ändock jag var av synder full, Var han för mig en fader huld Och lät sig om mig vårda. 4. Till ende Sonen sade han: J a g måste mig förbarma. F a r ner uti det syndaland Och lös de fångar a r m a Av deras synd och stora nöd; Fräls dem ifrån en evig död Och låt dem med dig leva. 5. Sin F a d e r Sonen lydig var, Kom till mig h ä r på jorden. I mänskligheten uppenbar, Är h a n min broder vorden. Sin kärlek ville han bete Och frälste mig från allt det ve, Som jag förskyllt att lida. 6. För mig sitt liv, sitt dyra blod H a n ville

36 Guds härlighet

icke spara, Att för den dom, mig förestod, J a g måtte tryggad vara. H a n blev hos Gud min löftesman; Uti hans död min synd försvann. Så är jag frälsad vorden. 7. H a n upp till F a d e r n for igen F r å n denna världs elände Och i mitt bröst Hugsvalaren, Den Helge Ande, sände, Den i min nöd skall trösta mig, Mig stödja på min bättringsstig Och i all sanning leda. *8. Ty vare pris i evighet Och lov förutan ände Guds eviga barmhärtighet, Som oss den hjälpen sände Och nederslog i Kristi död Synd, helvete och dödens nöd! Ho kan oss nu fördärva? M. Luther O. Petri O. Forsell S. ödmann

(1483—154G). (1493—1552). (1762—1838). (1750—1829).

(144.) [26.]

w)Q r ^ U D har av sin barmhärtighet Till nåd «J O • \ J OSS arma tagit Och all vår orättfärdighet Med Kristi blod avtvagit. All vår förtjänst är utelyckt: Vår själ, av syndens börda tryckt, Till nåden måste falla. 2. Guds lag var helig, r ä t t och god; Men sedan Adam brutit, Sig syndens smitta i v å r t blod F r å n första stunden gjutit. En rättvis dom blev allas lott; Att älska Gud och göra gott E j stod i vår förmåga. 3. Till helig lydnad för Guds lag V å r t hjärta måste livas, Om Guds, den Heliges, behag Åt våra verk skall givas. Allt som är fött av kött

Guds härlighet i Kristus

3i

är kött, Besmittat och i synden dött Och emot anden strider. 4. Dock var av nöden, att Guds lag Fullbordan måste vinna, Om inför Gud på domens dag Vi skulle miskund finna. P r i s vare Gud, som såg vår nöd! Att frälsa oss från evig död Sin egen Son han sände. 5. Han, som i världen kommen var Att världens synder bära, Guds lag för oss fullkomnat har Med lydnad och med lära. Ej lagen mer fördöma kan Den som i hans försoning fann En väg till nådastolen. 6. När vi nu sätte lit härtill Och egen vanmakt finne, Gud all vår skuld förlåta vill Och lugna själv v å r t sinne. Vi varda fromma inför Gud Och redo a t t hans helga bud Med villigt hjärta lyda. 7. Med tron Guds Ande kommer god Att oss ånyo föda Och verka i oss annat mod Och köttets välde döda. De goda verk så komma fram; Vi finna idel synd och skam I vad vi fordom gjorde. 8. Sann tro ej utan kärlek är, Och frukten trädet prisar. E n trogen haver nästan kär Och honom gott bevisar. Så varder lagens bud uppfyllt: V a r a n n vi tjäna oförskyllt, Som Kristus oss har tjänat. 9. Sann kärlek söker ingen lön, Dock tro vi den tillstunda; Vi den i ödmjukhet och bön P å Jesu kärlek grunda. Att vi den säkert skola få, H a n s löfte hava vi därpå, Dock av hans nåd allena.

38 Guds härlighet

10. Sä står alltsammans i Guds nåd, A t t saliga vi bliva. Men fast och evigt är lians r å d De trogna det att giva. Vi h a v a idel skröplighet; I Gud är all vår salighet. Gud vare pris och | ära! P. Speratus O. Petri S. Ödmann / . O. Wallin

(1484—1551). (1493—1552). (1750—1829). (1779—1839).

(49.) [27.]

Q A A Jesu Krist, som mandom tog Att liv åt 0 1 Ft V/ världen giva, Din kärlek blott dig därtill drog, Vårt hopp du ville bliva. Du såg vår synd och stora nöd: Oss förestod en evig död, Och helvetet låg öppet. 2. Då täcktes du förbarma dig Och kunde icke lida, Att mörkrets makt oss tog till sig; Du ville för oss strida. Du kom till oss i världen ned, Beredde oss en evig fred Med dinom död och pina. 3. Därjämte sade du oss till, A t t då vi hava trona, Gud all vår synd förlåta vill Och oss för straffet skona. Vi oss förlita däruppå Och vilja i din lydnad gå Den väg du föreskrivit. 4. Vår broder nu du vorden är, Oss till stor fröjd och ä r a ; Du vill oss alltid v a r a när Och oss allt gott beskära. Vad rör oss världens hot och hån? V å r broder är Guds ende Son: Vem kan oss nu fördärva? *5. P r i s vare dig evinnerlig, Som oss din nåd beviste! Vi äro nu Guds barn med dig, O Herre

Guds

härlighet

i Kristus

39¶Jesu Kriste. Så må v a r man nu v a r a glad Och prisa Gud i allan stad: H a n är v å r käre Fader! O. Petri (1493—1552). G. G. Adlcrbcth (1751—1818). / . 0. Wallin (1779—1839).

(47.) 128.] Jesu Krist, du nådens brunn, Du livets O 31 rena källa, E n bön, som går av hjärtats grund, Låt, Herre, för dig gälla! Din stora nåd, ditt ljuva namn Mig locka till din öppna famn Min nöd för dig a t t ställa. 2. Mitt ursprung är av syndig säd, E n syndig mor mig födde; J a g åt av ett förbjudet träd, Som andens liv förödde; Ty blev min vilja ond och svag: J a g följde endast syndens lag, F a s t ä n mitt hjärta blödde. 3. O Gud, jag har ej levat vis: För dig jag illa handlat, Min oskulds lugna paradis I bittra agg förvandlat, F r å n salighet mig bragt i nöd Och vrede och en evig död Uppå mitt huvud samlat. 4. Men lovad vare, Jesu Krist, Din nåd, din makt och l ä r a ! Du tog på dig min synd och brist, Mitt kors du ville bära. Vad jag var skyldig du betalt; Till salighet du mig utvalt, Ditt helga namn till ära. 5. Du mig h a r låtit världens ljus Med frid och glädje skåda; Föräldrar, vänner, liv och hus Du frälsat från all våda, Mig givit en förnuftig själ Och velat med ett evigt väl Mig, arma stoft, benåda.

40 Guds härlighet

6. Än större nåd med mig är gjord, Då du mig uppenbarat Ditt helga namn, ditt dyra ord Och mig ditt r å d förklarat. Så i all brist en rikedom, Uti allt kval en läkedom Åt mig du har förvarat. 7. Omkring ditt kors, o Jesu kär, J a g sträcker mina händer Och mot det livsbaner du bär E t t hoppfullt öga vänder. Det ve förbjudna trädet bar P å korsets träd du lidit h a r : Det mig till tröst nu länder. 8. Så giv mig nåd för ditt namns skull Att r ä t t min synd begråta Och älska dig, som evigt huld Mig vill och kan förlåta. J a g sedan får i världen här Vad dig, min Gud, behagligt är Och mig kan evigt båta. 9. J a g usle mask och vandringsman P å tunga levnadsvägen, J a g söka vill mitt r ä t t a land, I bön och möda trägen. H ä r har jag ingen säker ort, Men bortom mörka gravens port Min fristad är belägen. 10. Mitt rätta hem i himlens höjd Och icke här jag finner; Ty världen med sin falska fröjd Som blomstret snart försvinner. Mitt liv en skugga är, en dröm, Bortlöper hastigt som en ström, Som regn i jorden rinner. 11. När kroppen blir i döden kall Och ögat läggs tillsamman, Mig tag från sorg och oro all Till evig ro och gamman. Gud Fader, Son och Helge And', Dig vare pris i alla land Nu och för evigt! Amen. Okänd svensk förf. ltiOO-talet. G. Stolpe (1775—1852).

Guds härlighet i Kristus

(147.) [29.]

0 ty O Å högt har Gud, oss till stor fröjd, Den <3 — • i^ fallna världen älskat, Att han sin Son från himlens höjd H a r sänt, som oss har frälsat. 1 synder var så världen sänkt, Att hjälp ej stod att finna, Ej nåd att vinna, Om Gud sin Son ej skänkt. O mänska, det besinna! 2. Men detta är vår själatröst, E n källa av all nåde, Att Jesus har oss återlöst Och frälsat av all våde. O Gud, hur är din kärlek stor, H u r ville du oss lisa, Oss hjälp bevisa! Den där pä jorden bor K a n det ej fyllest prisa. 3. Ty den som tror på Jesus Krist, H a n evigt salig bliver: Den salighet, som förr var mist, Gud genom Jesus giver. Ty icke har Gud sänt sin Son, Att han skall världen döma, Sin nåd bortgömma; Men oss till en stor mån Vill han vår synd förglömma. 4. Men den är redan dömd förvisst, Och honom Gud förkastar, Som ej vill tro på Jesus Krist: H a n till fördärvet hastar. Ty efter han ej ville tro I Sonens namn allena, Guds Lamm det rena, Gud honom själaro Och himlen skall förmena. 5. Den som till änden trogen är Skall livet få att ä r v a ; Det liv, som döden ej blir när, Månd' Kristus oss förvärva. Giv oss, o Gud, en stadigtro Att Jesus här omfamna Och sedan hamna, Där själen haver ro. Du oss till dig anamma! Okänd tysk förf. 1500-talet. / . Eolmodin (1643—1709).

42 Guds härlighet

(146.) [30.]

R världens hopp förtvinat stod Likt 33• MI i Äblomman uti sanden, E a n n upp så klar en hälsoflod, Gav kraft och mod Åt kvalda mänskoanden. 2. Det Jesus var, som, huld och god, Blev oss en livets källa; Vi funno i hans dyra blod Den hälsoflod, Som gör oss evigt sälla. 3. I världen han den ende är, Som hugna kan och liva Den syndaångerns smärta tär Och som begär I honom salig bliva. 4. Han ljuset är och sanningen, H a n vägen är och livet; Den honom söker finner än, Och även den Som beder varder givet. 5. Han genom hela livets dag Uträcker sina händer Till syndare, och med fördrag, Där tron är svag, H a n veken återtänder. 6. Han som en herde för sin hjord Allt vad oss fattas giver: Sin Ande, salighetens ord, Sitt r i k a bord, Och alltid trofast bliver. 7. Vad skulle Herren göra mer Att fallna mänskor frälsa? Han för oss strider, segern ger, Vår längtan ser Och är vårt liv och hälsa. 8. Må vi som dina barn få bo När dig och alltid njuta Kraft av ditt ord till hopp och tro, Till själens ro, Tills vi vår vandring sluta. 9. Du är i lidandet vårt stöd, O kärlek utan like! Du för oss genom sorg och nöd Och kval och död Till härlighetens rike. S. J. Hedborn (1783—1849).

Guds härlighet i Kristus

[31.] (506.)

O l C A älskade Gud världen all, Att han ut0 ( t i k J g a v sin ende Son, A t t var och en som på honom tror Skall få ett evigt liv. 2. Ty däri består kärleken, Ej att vi hava älskat Gud, Men däruti att h a n älskat oss Och givit oss sin Son. 3. Ja, däri är Guds kärlek stor Vorden uppenbar för oss, Att till försoning för all vår synd H a n haver sänt sin Son. 4. Han haver oss sänt Jesus Krist, Att på honom vi skola tro, Att genom honom vi leva må Och älska för hans skull. Betty Posse, f. Ehrenborg

*:

(1818—1880).

TAG vet en lilja, ren och skär, I världen

3<J* V utan like. F r å n Österland hon kommen

är Och i sig bär All nåd från himlens rike. 2. Var hon slår rot och finner v å r d E n stilla fröjd sig sprider, Som i en ljuvlig örtagård, När vinter h å r d Förbytts i sommartider. 3. Och Kristi kärlek är det namn, Varmed hon nämnd är vorden. Där är Guds egen öppna famn, E n fridens hamn För alla folk på jorden. 4. O lilja skön! Din fägring vanns I nödens djup allena: Av kors och blodig törnekrans Du fick din glans, Den heliga och rena. 5. Så blev du folkens läkedom, Som kraft och hälsa giver. Med dig slår livet ut i blom, Och fri och from I dig v å r ande bliver. 6. Och än i evighetens vår, Då allt skall här-

44 Guds härlighet

ligt vara, Du som den skönaste där står Och lovet får Av alla frälstas skara. A. F. Runstedt

(1861—1933).

132.] (507.) en källa rinner: Säll den henne fin36 HÄR ner! Hon är djup och klar, Gömd men

uppenbar. 2. Andens törst hon släcker Och i hjärtat väcker Frid och stilla ro, Kärlek, hopp och tro. 3. Ja, uti dess flöden Gives hot mot döden: Av dess friska våg Byts min onda håg. 4. Du Guds kärleks källa, Du skall evigt välla; Evigt lyckosam Skall din flod gå fram.

—. Betty Posse, f. Ehrenborg (1818—1880). —. / . E. Linderholm (f. 1872).

(48.) [33.]

0 7 TESU, lär mig r ä t t betrakta Ordet, som 0 l t <0 blev kött i dig, Och all världens lust ej akta Mot den fröjd du bjuder mig: Fröjd av sanning, nåd och frid, Fröjd, som blir i evig tid, Då du Faderns råd förklarar, Fadern själv oss uppenbarar. 2. Fadern själv, hos vilken Ordet Evigt var och evigt är, Av vars tanke allt är vordet, Och vars hand all världen bär: Honom, den Oändlige, 1 hans ende Son vi se, I den vise, kärleksrike, Helige, som blev vår like. 3. Gud, när du i molnen ljungar Och i morgonsolen ler, När du föder fågelns ungar, Liljan hennes fägring ger, När du mig ur faran för,

Guds härlighet i Kristus

45¶När din röst hos mig jag hör, O, då känner jag dig v a r a Och din härlighet förklara. 4. Dock, när tanken dig vill hinna I det ljus, som höljer dig, K a n han ingen vila finna; Hjärt a t självt förirrar sig. Men du tar en jordisk h a m n : Gud och mänska, i din famn Du oss sluter såsom bröder, Och likt vårt ditt hjärta blöder. 5. Se, då viker tvivlet fjärran För det klara livets ord. Tro och kärlek skåda H e r r a n I hans v ä g a r på vår jord. Då han föds, som lovad är, Då för oss han korset bär, Då utur sin grav han träder, Nåd och sanning världen gläder. 6. Gud, din kärlek kan ej kallna Mot det stoft du livat har. Själv du söker här den fallna, Som av dig en avbild var. Se'n ej mer hon liknar dig, Ej till dig kan lyfta sig, Du till mänskan stiger neder, Själv till himlen henne leder. 7. Led oss, Jesu, lär oss lida, Lär oss verka såsom du Och ett evigt liv förbida Efter detta korta nu. Som du ett med F a d e r n var, Fadern i dig uppenbar, Så vi ett med dig må vara, Dig i allt v å r t verk förklara. F. M. Franzén

(1772—1847).

(72.) [34.]

krubbans strå man lade dig, O Jesu, 38 PÅhimlens Förste, Och människor ej kände

dig, F a s t ä n du är den störste. Du bådades av stjärnors gång, Du prisades av änglars sång; För världen var du ringa. 2. Med lydigt sinne tog du an Det kall, vartill du valdes. I armas hyddor man dig fann, Med syndare du dvaldes. Dig låg om hjärtat, Helige,

46 Guds härlighet

A t t ej ett får borttappat se Av dem dig anförtroddes. 3. Du mild, av h j ä r t a t ödmjuk v a r ; Ditt ord gav ro i själen. Åt alla samma tröst du bar, Åt konungen och trälen: E t t hopp, en tro, en mildrik Far, At den botfärdigt hjärta har Förlåtelse, försoning. 4. Du tålig var till smädlig död, Ja, intill korsets pina. E t t lamm du dig åt bödlar bjöd, Du flyddes av de dina. Nu i ditt helga, milda namn Böjs varje knä; och himlens h a m n Åt mänskor du förvärvat. 5. För dig ej världen hade band Och graven icke stängsel, Förgängelsen ej hade tand Och helvetet ej fängsel. Din seger evigt vittne bär, A t t den som ren och helig är Är ock allena mäktig. 6. Befästa oss uti din tro, Din lära, ditt exempel. Din Ande låt i h j ä r t a t bo, Och gör det till ditt tempel, Att vi åt Gud, som du det bjöd, Må säga så i liv som död: Ske, Fader, blott din vilja!

E. G.ffet/er(1783—1847).

(74.) [35.]

som ditt ursprung leder E v i g t 39• T/RISTE, IV från din F a d e r s sköt' Och, från himlen stigen neder, Dig i jordisk skepnad slöt, O Guds Son, till mänskors like Själv du har förnedrat dig Att till himlen lyfta mig. 2. Av en ringa jordisk moder, Herre, du dig födas lät Och blev människornas broder, Döljande ditt majestät. Ack, må du ock i mitt

Guds härlighet i Kristus

hjärta Födas och förbliva där, Du som Gud och evig är! 3. Vishet strålar i din lära, Helighet i dina bud; Dina läppar till oss b ä r a Fridens ord från nådens Gud. Värdes ock min själ upplysa Och mitt hjärta böja så, Att jag ordet göra må. 4. Vid ditt bud de blinda skåda, P å din vink de lama gå, Dumbar för de döva båda, Att de döda livet få. Välldes mig helbrägda göra, Hjälpa mig i all min nöd, Frälsa mig från synd och död. 5. (6.) Livets kval och dödens smärta Du för mina synder led; För att läka krossat hjärta R a n n ditt blod på korset ned. Allt är inför Gud fullbordat. Låt det ordet mig till tröst Ständigt ljuda i mitt bröst. 6. (7.) Ljude det vid dödens möte, Ljude det vid gravens port! Du som nedsteg i dess sköte Helgat denna vilans ort. Även dit jag dig skall följa. Låt mig ock med dig uppstå Och till n y a livet gå. 7. (8.) Dödens makt är kuvad vorden Och besegrad mörkrets här, Och din Ande än på jorden Segerns frukter oss beskär: Frid och ljus och tröst i kvalen, Styrka under livets lopp Och i döden saligt hopp. 8. (9.) Ack, i döden skall min anda, Förd och skyddad av din hand, U n d a n livets stormar landa P å lycksalighetens strand: Ty du är till F a d e r n gången Att, ditt stora namn till pris, Föra mig till paradis. r.ittröm (i767-i844). S. Ålin (1852—1930).

48 Guds härlighet

[36.] <508.)

om en konung sjunga vill, V a r s like 40 J AG aldrig funnits till I skönhet, m a k t och

ära. H a n s namn till pris jag vill med fröjd, Inför hans tron i stoftet böjd, E t t offer honom bära. I nåd sitt folks begär han hör, Och nåd för nåd med oss han gör; Välsignelse han sprider Till alla folk och tider. 2. Omgjorda dig med segerns svärd, Du hjälte, som är seger värd, När du för sanning strider. Du vill, a t t rätt den arme sker, Att ej den svage tryckes ner I nödens hårda tider. Och under gör din högra hand Bland jordens folk i alla land, När fiendernas h ä r a r Du med din makt förfärar. 3. I evighet din tron består, Ditt rikes gränser ingen når, Ditt välde ingen krossar. Din spira du med vishet för, De ondas råd om intet gör, Den fångne du förlossar. Du har rättfärdigheten kär, Men den som orättfärdig är, Om h a n all världen vinner, Din dom dock honom hinner. 4. Så hög har Gud, din Gud, dig gjort, Dig mer med glädjens olja smort Än dina bröder alla. Av hjärtat fröjdar sig din brud, Som på din F a d e r s eget bud F å r dig sin Herre kalla. Sitt folk, sin faders hus hon då F ö r g ä t a vill, på det hon må I tron med dig allena För evigt sig förena. 5. H u r härlig Sions dotter står! Till bröllopsskrud hon bära får Eättfärdighetens prydnad. Med salighet du henne krönt; Som ädla smycken lysa skönt Tro, kärlek, hopp och lydnad. Och

Guds härlighet i Kristus

hennes barn i tidens längd, Mångtaliga som stjärnors mängd, Ditt lov kring jorden bära Och vittna om din ära. 6. Hell, Konung! Trofast är ditt namn. Hell, brudgum, i vars kärleks famn Min själ får ro och lisa! Du är Guds Son, v å r Herre Krist, E n brudgum utan vank och brist, Som jord och himmel prisa, En konung, klädd i segerskrud, Och din församling är den brud Du skall till himlen föra A t t evigt dig tillhöra. Okänd svensk förf. 1500-talet, S. Alin (1852—1930).

J I I 7 R I S T E , Konung i Guds rike, Ingen korL» IV nung är din like; Du skall evigt spiran bära, Ingen tolka kan din ära. Domen, döden, friden, livet, Allting dig är undergivet. Din är änglars skara vorden, Din ä r himlen, din är jorden. 2. Inom mänskovärldens gränser Ensam du i renhet glänser. Du är hövdingen för hären Inom nådens landamären; Dig till konung själar välja, När dem syndens minnen kvälja. Du för evighetens dagar Stiftat fridsförbundets lagar. 3. Där i rikets borg du t r o n a r Städse jubelsången tonar; Ljusets barn och rikets söner Dig hembära lov och böner; Du u r andelivets håvor Ger dem dina rika gåvor, Låter dem de skatter ärva, Dem ej rost och mal fördärva. 4. Segra, Konung, i mitt h j ä r t a Över vrede, lust och smärta. Låt mig ditt beskärm få njuta, Fast i tron dig innesluta, Dig blott frukta, älska, 4 — 341G5.

50¶Guds

härlighet

prisa, Dig allena lydnad visa, Med dig tåla, kämpa, lida, Evigt segra vid din sida. J. J. Rambach (1693—1735). J. A. Eklund (i. 1863).

h *•) [ T ^ 3 ' n y ^ a J e s u Kristi namn, Du himlens Q LA • U här, som står För Gud i härlighetens famn! Ty Kristus kronan får. 2. Du stjärnehär i ljus och prakt, Som över fästet går, Träd fram och gläds åt Herrens makt, När Kristus kronan får. 3. Martyrer kring Guds a l t a r r u n d F r å n vedermödans år, Låt bönen ljuda varje stund, Tills Kristus kronan får. 4. Du valda folk, du Jakobs säd Med syndabörda svår, Träd fram och dig åt segern gläd, Då Kristus kronan får. 5. All världens folk i syndens band! När budet eder når, Församlens hit från alla land, Ty Kristus kronan får. 6. Låt varje ord och varje ton, Så långt Guds rike går, Sig tränga fram till rikets tron, Där Kristus kronan får. E. Perronet (1726—1792). / . A. Eklund (i. 1863).

(45.) [37.]

länge skall mitt hjärta Sucka, 43 HURU söka efter friden Och med outsäglig

smärta Aldrig finna den i tiden? H u r u länge skall mitt öga Efter ljus förgäves spana I det molnbetäckta höga Och på livets dunkla bana?

Guds härlighet i Kristus

2. Tanken sig ej reda m ä k t a r Ur det mörker, som mig höljer; Viljan vacklande försmäktar I den vanmakt, som mig följer, Och vad hjärtat eftersträvar Av mitt samvet' förevites; Mellan liv och död jag svävar, Mellan jord och himmel slites. 3. Svåra fallen, skild från Herran, Den vid stoftet bundne anden Ser sin Faders boning fjärran Och förmår ej lösa banden. Men han anar F a d e r n s mening; Och den hemligt n ä r d a sorgen, Med hans trängtan i förening, Är hans återlösnings borgen. 4. Stilla, heligt dunkla minne Av ett Eden, som försvunnit, Tysta aning i m i t t sinne Om ett mål, som ej är hunnet, Visen mig den väg till livet, Som oss uppenbar är vorden, Tolken ordet, som är skrivet Uti himlen och på jorden. 5. Himlens, jordens och mitt hjärtas Profetia sig fullbordar. Ej av tvivel skall jag smärtas; Herrens, Herrens Ande ordar: »Flydda äro nattens vakter, Över Sion uppgår ljuset, Och för jordens fallna släkter Öppnas åter fadershuset.» 6. Ner i dödligheten stiga Nåd och sanning och försoning Och det fromma hjärtat viga Till Guds Helge Andes boning. Sig med människonaturen Herrens härlighet förenar, Och Guds Son, av kvinna buren, Blir det offer, som oss renar. 7. I det heligsta ingången, H a n ock min förlossning funnit Och åt mig, i synder fången, F r i d och frihet återvunnit, Att jag, kärleksfull

52 Guds härlighet

och trogen, Skulle i hans fotspår sträva Och, till änden redobogen, Världen dö och Gudi leva. 8. Salig, salig den som kände, Den som trodde dig allena, Sannan Gud, och den du sände Att med dig oss än förena! Jesu Kriste, du ä r vorden Vägen, sanningen och livet, Och i himlen och på jorden Är ej annat namn oss givet. / . O. Wallin (1779—1839).

uH [38.] (509.)

ELL, morgonstjärna, mild och ren, Guds nåds och sannings klara sken, Som uppgått över jorden! Du Davids son av Jakobs hus, Mitt hjärtas frid, mitt ögas ljus, Min brudgum är du vorden. Ljuvlig, Ljuvlig, Hög och härlig, Blid och kärlig, Full av nåde, Herre, till din brud du skåde! 2. Du pärla skön av himmelrik, Marias son, Gud F a d e r lik, Min Frälsare, min Konung, Kom, red dig i mitt hjärta rum! Din kärleks evangelium Är mig mer ljuvt än honung. Eja! Eja! Hosianna! Himmelskt manna Är mig ordet, Uti dig fullkomnat vordet. 3. Uti mitt hjärta lys och skin, Du klara jaspis och rubin, Med all din kärlek blida! Ja, låt mig känna, a t t jag är En lem i din församling kär Med dem som dig förbida. Till dig, Till dig Står min längtan; All min t r ä n g t a n Är den ena: Att tillhöra dig allena. 4. P r i s vare Gud, min hjälp och fröjd, Som nu till oss från himlens höjd Täckts mildeligen blicka! O Jesu Krist, din Ande god, Ditt ord,

Guds

härlighet

i Kristus

ditt liv, ditt dyra blod Mitt hjärta vederkvicka. Drag m i g Till dig, Upplåt famnen, Trygga hamnen: J a g vill ila Dit till evig ro och vila. 5. L å n g t förr än världen grundlagd var, O Fader, du mig älskat har Uti din Son, den kära. Så l å t fullbordas snart mitt hopp, A t t jag med honom tages opp Till dig i himlens ära. Salig, Salig Bliver fröjden, När i höjden Bland din skara J a g vid Jesu bröst får vara. 6. Högt skall då klinga cittrans ljud Och lovsång skön till Herren Gud Med harpotoner rena, När j a g får med min Frälserman, Min konung och m i n brudgum sann, För evigt mig förena, Sjunga, Sjunga, Jubilera, Triumfera, Honom lova, Som mig vill så rikt begåva. 7. Avtorkas skola då i frid Av Herrens hand till evig tid De kristnas många tårar, N ä r de Guds anlete få se, Och när h a n läker från allt ve De hjärtan världen sårar. Kristus, Kristus, Så h a n kallas, Som är allas Tröst och hugnad; Där h a n finns, är sorgen lugnad. 8. Det är min enda tröst och ro, A t t den som vunnit har min tro Mig aldrig övergiver, Att Herren, sig till lov och pris, Mig föra vill till paradis, D ä r fröjden evig bliver. Amen, Amen, Ädla krona, Mig förskona Dig att mista, Du mitt första och mitt sista! P/i. NUsolai (1 556—1 608). J. L. Runeberg (1804—1877).

54¶Kyrkans högtider II. KYRKANS HÖGTIDER.

1. Advent. (51.) [39.] I ^ p L Å D dig, du Kristi brud, Och möt din ±<)i VJ Herre Gud! Den stora dag du skådat, Som de profeter bådat. Hosianna, pris och ära Vår Konung vi hembära. 2. En krona han ej bär, Men dock en konung är. Hans p r a k t är ganska ringa; Dock kan han döden tvinga. Hosianna, etc. 3. Saktmodig, mild och god H a n ger de svaga mod. Han sällhet har att föra, Som skall lians brud tillhöra. Hosianna, etc. 4. Ditt hjärta öppne sig, Bjud Kristus hem till dig. H a n aktar hos dig gästa Och dig för evigt fästa. Hosianna, etc. 5. Höj glädjerop till skyn Vid denna glada syn: H ä r kommer Sions Förste, Bland konungar den störste. Hosianna, etc. 6. Strö palmer på den stig, Där Herren nalkas dig. Lägg för hans fot din prydnad, Bekänn dig till hans lydnad. Hosianna, etc. 7. Och spenabarnens ljud Med dig skall lova Gud, Och all den hedna skara Skall, glad och frälsad, svara: Hosianna, pris och ära Vår Konung vi hembära. okänd dansk förf. isoo-taiet. —. / . O. Wallin (1779—1839).

(52.) [40.] T1ÖR porten hög, gör dörren bred, Och • U d j u p t i stoftet böj dig ned! Din Frälsare, din Gud det är, Som på ditt hjärta klappar

Advent

här. Höj upp din röst med helig fröjd, Stäm upp din sång till himlars höjd: Dig vare pris, o Jesu kär, Som komma vill och bli mig när! 2. All sällhet Jesus med sig för, All nåd han dig av hjärtat gör; Hans krona är av helighet, Hans spira av barmhärtighet. P å all din jämmer gör han slut, Och all din skuld han plånar ut. Dig vare pris, o Jesu Krist, Som hjälper mig i all min brist! 3. Du stad är säll, du land står bäst, Som denne Konung får till gäst. I dig finns kärlek, dygd och ro, Ty Kristus själv vill hos dig bo. H a n främjar dina värv i nåd Och är dig när i råd och dåd. Dig vare pris, o Jesu mild, Som från de trogna ej är skild! 4. Gör porten hög, gör dörren bred, Ditt hjärta till hans boning red. Låt trones lampa brinna klar Och vaka, bed och redo var. H a n komma vill, han n ä r m a r sig Att med all nåd bekröna dig. Dig vare pris, o Jesu kär, Som mig så mild och nådig är! 5. Kom snart till mig, o Jesu k ä r ! Mitt hjärta för dig öppet är. Kom in med nåd och salighet Och bliv där kvar i evighet. O Jesu, giv en stadig tro Och hjälp mig till din himlaro. »Jag kommer snart, o kära själ!» J a , amen, kom, nu är

iniff

Ä

VÄl

G - Weisscl (15'90—1635). J. Arrlienius (1642—1725). / . O. Wallin (1779—1839).

(53.) [41.]

h 7 D E R E D E N väg för H e r r a n ! Berg, sjun^ I i 1> ken! Djup, stan opp! H a n kommer, han som fjärran Var sedd av fädrens hopp: Eättfär-

56 Kyrkans

högtider

dighetens Förste, Av Davids hus den störste. Välsignad vare han Som kom i Herrens namn! 2. Guds folk, för dig han träder E n evig konung opp. Strö palmer, bred ut kläder, Sjung ditt uppfyllda hopp. Guds löften äro sanna; Nu ropa: Hosianna! Välsignad etc. 3. Gör dina portar vida För Herrens härlighet. Se, folken kring dig bida Att nå din salighet. K r i n g jordens länder alla Skall denna lovsång skälla: Välsignad etc. 4. E j kommer han med h ä r a r Och ej med ståt och prakt; Dock ondskan han förfärar I all dess stolta makt. Med Andens svärd han strider Och segrar, när han lider. Välsignad etc. 5. O folk, från Herren viket I syndig lust och flärd, Giv akt: det helga riket Ej är av denna värld; Ej av dess visa funnet, Ej av dess hjältar vunnet. Välsignad etc. 6. Den tron, som han bestiger, Är i hans Faders hus; Det välde han inviger Är kärlek blott och ljus. Hans lov av späda munnar Blott nåd och frid förkunnar. Välsignad etc. 7. Jerusalem är öde, Dess tempel fallit ner, Dess präster äro döde, Dess spira är ej mer; Men Kristi rike varar Och sig alltmer förklarar. Välsignad vare han Som kom i Herrens n a m n ! T. M. Franzén

(1772—1847).

(54.) [42.]

häv upp din röst, Och, dot48 » VJERUSALEM, ter Sion, fatta tröst! Din Konung kommer, och hans hand Skall r å d a över alla land.

Advent

2. E n sanningens och nådens tolk, Till världens konungar och folk Han kommer: frid hans hälsning är, Och kärleken hans spira bär. 3. E t t salighetens sändebud, Till jordens barn från jordens Gud H a n kommer: hoppet föregår, Och glädjen följer i hans spår. *4. All världen stämme upp med fröjd: P r i s vare Gud i himlens höjd! Välsignad blive jordens krets Och mänskan bättrad och tillfreds! J. O. Wnllin (1779—1839).

[43-1 <510.)

Dav. 72. uD vår Gud för väriden ai1 Högt din

k o VJnåd r ' förkunnas' skall, Att på oss med 3L<J*

tröst du tänkt, Oss en evig konung skänkt. 2. Se, han kommer, full av frid, Såsom solen ljus och blid, Såsom regnet törstig jord Vederkvicker oss hans ord. 3. Med rättfärdighet hans hand Råda skall från strand till strand; Övervåld och lögn och flärd Skall han drabba med sitt svärd. 4. Lika långt som dagen går Och som månens skimmer når, Skall hans ära lysa ren, Samla folken i sitt sken. 5. Ty han rädda skall ur död Den som ropar i sin nöd; För de fattiga och små Skall hans mildhet öppen stå. 6. H a n skall vara alla god, Giva trötta själar mod; I hans rike ingen mer Sig i nöden lämnad ser. 7. Därför, liksom vårlig dal Kläds i örter utan

58 Kyrkans

högtider

tal, Skall den skaran växa stor, Som på denne konung tror. 8. Bäre bergen fröjd och frid Med hans n a m n kring jorden vid, Ty han är den ende man, Som oss alla hjälpa kan. n. Spegel (1645—1714). A. F. Runstedt (1861—1933).

(73.) [44.]

Xii T J Ä N L I G T över jorden glänser Strålen av 0\J» V ett himmelskt hopp; Stilla inom tidens gränser Evighetens sol går opp, Ack, så stilla, att mitt öga Hennes sken fördraga må Och Guds dolda r å d förstå. 2. Ej av världens vise kändes Den oändligt Vises råd. Kristus kom, och dagen tändes, F u l l av sanning och av nåd: Sanning för de trognas blickar, Nåd för ångerfulla bröst. Så fick jorden ljus och tröst. 3. I en värld, där lustar strida, Föddes brott och spriddes ve. Kristus kom, och vid hans sida Kärlek gick och helgelse: Helgelse blev hjärtats strävan, Kärlek slöt begärens strid. Så fick jorden dygd och frid. 4. Sälla äro de som höra Vad den evigt Gode lärt, De som älska, de som göra Vad den Helige begärt; De som, ledda av hans Ande, Lysta av hans milda ljus, Nalka sig till Faderns hus. 5. Deras tro skall övervinna Tidens otro, jordens flärd; Deras kärlek skön skall brinna I den kärlekslösa värld; Deras hopp i livets skiften Och i livets aftonstund Vilar på sin klippas grund.

Advent

6. Milda sken av Faderns ära, Dina rena strålar sprid K r i n g vår jord, att hon må bära Ljus och tröst och dygd och frid, A t t hon må en förgård bliva Till den himmel, dit du vill Samla dem dig höra till. / . O. Wallin (1779—1839).

[45.] (511.) "T I V Ä R vintermörkret kring oss står, Då 0 1 • i i g r y r på n y t t v å r t kyrkoår Med nåd och tröst från Världens Ljus, F r å n Konungen av Davids hus. 2. I dag densamme som i går, H a n bryter bojor, helår sår; Mot själens armod, folkens nöd H a n bjuder världen livets bröd. 3. Guds folk, inför din Konung träd; Med helga offer honom gläd; Ditt liv åt Ärans Konung vig! Sin salighet han bjuder dig. 4. H a n kallar oss till helig strid Mot mörkrets makt, för ljus och frid. Säll den hans maningfölja vill, Ty honom hör Guds rike till! 5. Snart denna världens tid förgår; Då gryr Guds k y r k a s jubelår. Av nåd oss då, o Herre, giv Med allt ditt folk ett evigt liv. E. Evers (1853—1919).

[46.1 (512.) r £) T J A N kommer i sin kyrka Vid psalmers O Z i 1 1 lov och fröjdeljud, Min andes tröst och styrka, Min Konung och min frälsnings Gud. I dag han lovat vara Densamme som i går Och ännu uppenbara E t t nådigt Herrens år. P å nytt jag sitter neder Med längtan vid hans fot, E t t

60 Kyrkans högtider

bord han mig bereder Och tager mig som gäst emot. 2. Vad nådegåvor rika För den i anden fattig är! Han frälsning skall predika, H a n m ä t t a r allt min själs begär. Det hjärta, som var krossat, Blir läkt av Jesu hand, F r å n trälen oket lossat, F r å n fången bojans band. Den som i blindhet famlar Han skänker evigt ljus Och vilsna barn församlar Och leder till sin F a d e r s hus. 3. O du som Sion vårdar, Sänd över oss din Ande ned! I dina helga gårdar Oss till din ankomst själv bered. Giv nya sabbatsstunder Till vila för vår själ, Gör nya nådesunder, Befria syndens träl. Lös varje bunden tunga Och helga så din brud, Att evigt hon får sjunga Ditt lov, o Frälsare och Gud! p. NiUson (f. i860). [47.] <513.) !*! O TAG höja vill till Gud min sång Ännu OOt t) en gång Ur dessa jordens dalar. Min Herre Kristus hämtar mig Snart hem till sig I himlens höga salar. Den sista stund K r i n g jordens rund Skall komma snar, Som blixten far, Då domsbasunen talar. 2. När min förlossning n ä r m a r sig, J a g gläder mig Åt löften, som mig båda, Att jag i Herrens hus får bo Och finna ro, Där död ej mer skall råda. Till salig frid För evig tid J a g skall stå opp, Så är mitt hopp, Och Herrens anlet' skåda.

Advent

3. När fikonträdet skjuter blad, J a g varder glad: Då stunda sommartider. När jag får domens tecken se P å himlen ske, Mot Kristi dag det lider. N ä r ångest svår Kring jorden går, H a n n ä r m a r sig Att frälsa mig Ur sorger, kval och strider. 4. Vid världens undergång och fall Min Herre skall Av nåd de sina skona. J a g hör hans röst; den ljuder k l a r : Håll det du har, A t t ingen tar din krona! Håll ut i bön! Dig väntar lön Bland dem som bo I himlens ro Och med Guds helgon trona. 5. Ny skapas himmel då och jord. Vid rikets bord Gud skall oss fröjd beskära. Med skaran, som kring tronen står, J a g Kristus får För evigt komma n ä r a Och i Guds stad Beprisa glad Med helgons här Min Konung k ä r : Hans namn ske evig ä r a !

M. B. Landatad (1802—1880). E. Evers (1853—1919). / . A. Eklund (i. 1863).

J*: J T J U R skall jag kunna hälsa, H u r värdigt ö'lut I I ära dig, Som kom att världen frälsa Och nu vill bo hos m i g ! Träd hos mig in och visa Vad dig behagar bäst, Att jag må värdigt prisa Min höge himlagäst. 2. Med blad av gröna palmer Ditt folk beströr din stig; Med glädjesång och psalmer Min själ vill hälsa dig. Min håg, mitt sinne önska Att vara, där du är; Mitt andeliv må grönska För dig, min Konung kär.

62 Kyrkans

högtider

3. Vad bar väl du försummat Att göra för mitt väl? När nöden helt förstummat Min tunga och min själ, När allt mitt hopp var sviket Och anden utan ro, Då grundade du riket, Där frid och glädje bo. 4. J a g låg i synder bunden. Du kom och bojan bröt. I sorguppfyllda stunden Du till ditt bröst mig slöt. Du lyfte mig till ä r a Och gav en högtidsskrud, Som jag med dig får bära För evigt inför Gud. 5. Din kärlek dig har drivit Hitned från himlens land, Din kärlek dig ingivit A t t med din starka hand Vår värld ur mörker rycka Till himmelsk klarhets ljus, Ur nöd till evig lycka I Guds, vår Faders hus. 6. Det skriv i hjärtat inne, Du folk, som sorger bär, Och du betryckta sinne, Vars liv bekymret tär. Den själarne hugsvalar Och h u g n a r är oss när. »O, radens ej», han talar, »För dörren hjälpen är.» 7. Du ej behöver sväva I oro n a t t och dag Och hopplös eftersträva Den Heliges behag. Med nåden Kristus nalkas, Välsignande och blid, Och nödens hetta svalkas Och viker för hans frid. 8. Låt icke modet falla Vid fiendernas hot; H a n skall med hast dem alla Nedlägga för sin fot. Att Kristi välde tvinga All världen är för svag, Han mörkrets makt skall bringa E t t evigt nederlag. 9. H a n sist den värld skall döma, Som dömde honom här, Men i sin boning gömma Dem som

Advent

haft honom kär. Kom, Jesu, sol av höjden, Oss lys ur jordens dal Till ljuset och till fröjden I himlens glädjesal! P. Gerhardt (1607—1676). G. D. af Wirsén (1842—1912). J. Å. Eklund (f. 1863).

2. Jul. (55.) [55.]

r ** V A R hälsad, sköna morgonstund, Som av O f J i V profeters helga mun Är oss bebådad vorden! Du stora dag, du sälla dag, P å vilken himlens välbehag Ännu besöker jorden! Unga Sjunga Med de gamla; Sig församla Jordens böner K r i n g den störste av dess söner. 2. Guds väsens avbild och likväl E n mänskoson, på det var själ Må glad till honom lända, H a n kommer, följd av frid och hopp, De villade att söka opp Och hjälpa de elända, Värma, N ä r m a Till varandra Dem som vandra Kärlekslösa Och ur usla brunnar ösa. 3. H a n tårar fälla skall som vi, Förstå vår nöd och stå oss bi Med kraften av sin Anda, F ö r k u n n a oss sin Faders råd Och sötman av en evig nåd I sorgekalken blanda, Strida, Lida Dödens smärta, Att v å r t hjärta F r i d må vinna Och en öppnad himmel finna. 4. H a n kommer, till vår frälsning sänd, Och nådens sol, av honom tänd, Skall sig ej mera dölja. H a n själv vår herde v a r a vill, A t t vi må honom höra till Och honom efterfölja, Nöjda,

64 Kyrkans

högtider

Höjda Över tiden, Och i friden Av hans rike En gång varda honom like. / . O. Wallin (1779—1839).

(56.) [56.]

'ifi ^SE'natten flyr f ö r dagens fröjd, Och ängv\J* O lärs röst från himlens höjd Det bud till fromma herdar bär, A t t född den gode Herden är. 2. I stilla glans han träder fram; Av spridda får och späda lamm H a n sig en hjord församla vill, Den himmelriket hörer till. 3. Saktmodig, mild och oskuldsfull, H a n ej med silver eller gull Men med sin lydnad och sin död Skall lösa oss från evig nöd. 4. Hans kyrka, i sitt frö så späd, Skall varda lik ett skuggrikt träd, Som hulda grenar sträcker ut Kring jordens rund till tidens slut. 5. Likt sommarregnets ljuva fall H a n s ord all världen glädja skall Och skaffa frukt till evig tid I sanning, helgelse och frid. 6. Och himmel skall förgås och jord, Men ej hans helga, dyra ord. Hans namn av alla tungors ljud Skall kallas Frälsare och Gud. 7. Stå upp, var ljus, o mänsklighet! Ditt namn skall vara kristenhet, Din ära och din själaro Att uppå Herren Kristus tro. *8. Högtlovad vare Herrens nåd, Hans makt, hans underfulla r å d ! Högtlovad i all evighet Den Eviges barmhärtighet! / . O. Wallin (1779—1839).

Jul

(62.) [57.]

*" w TOV vare dig, o Jesu Krist, Som mänska O l i 1J blev, dock utan brist! I oskuld dig en jungfru bar, Stor fröjd därvid i himlen var. Ära vare Gud! . • 2. Den högste Faderns ende Son, H a n föddes här, oss till stor mån. I krubban lagd på hö och strå, H a n vill oss a r m a ej försmå. Ära vare Gud! 3. Den världen ej begripa kan Maria i sitt sköte fann. H a n är ett barn, så späd och klen, Och jord och himmel bär allén. Ära vare Gud! 4. E n gudomsstråle, mild och ren, Han världen giver ett nytt sken Och lyser i den mörka natt Dem som till honom hoppet satt. Ära vare Gud! 5. Gud Faders Son av himmelrik Blev här en gäst på jorderik A t t föra oss från jämmerns dal Till evig fröjd i himlens sal. Ära vare Gud! 6. Fast han föraktad var och arm, Av evig kärlek brann hans barm Att göra jorden glädjerik Och mänskan himlens änglar lik. Ära vare Gud! 7. I allt vad genom honom skett H a r Gud sin kärlek oss betett. Dess fröjde sig all kristenhet Och prise Gud i evighet! Ära vare Gud! V. 1 från medeltiden. M. Luther ( 1 4 8 3 — 1 5 4 6 ) . — . / . O. WaUin (1779—1839).

5 — 34165

66 Kyrkans

högtider

(59.) 158.]

* 0 /"1LÄD dig, du helga kristenhet! Bekänn, ».JOi l J besjung din salighet! Ty Jesus kommen är, Som dig det budskap bär, Att Herren dig har evigt kär. 2. Fullbordat är det löftets ord, Som Herren gav en fallen jord; Ty född är kvinnans säd. O Adams släkt, dig gläd, Till nådens tron med lovsång träd! 3. Hör din profet, som, full av nåd, Dig uppenbarar Herrens råd, P å ljusets väg dig för Och så ditt hjärta rör, Att du Guds lag av kärlek gör. 4. O värld, din högste präst tillbed, Som stiger till din frälsning ned. Det är hans höga kall Att rädda dig ur fall: Sig själv för dig han offra skall. 5. Din konung möt, som sträcker ut Ett välde utan gräns och slut. P å sanning, nåd och frid Han, mäktig, hög och blid, Sin tron befäst för evig tid. 6. Beseglat är de trognas hopp: Rättfärdighetens sol går opp. Nu Herrens klarhets ljus Bestrålar jordens grus Och leder oss till Faderns hus. 7. Ditt folk, o Jesu, gläder sig; V å r t hjärta frälst välsignar dig. I helighetens skrud, Med tacksamhetens ljud All världen prise dig, vår Gud! —. O. Petri (1493—1552). S. J. Hedborn (1783—1849).

Jul

(61.) L59.J *\{\ \ r A R kristtrogen fröjde sig Utav hjärtat t i t / 1 V innerlig! Gud är oss miskundelig: H a n är oss när, hans härlighet vi sågo. H ä r vi skådat Vad oss bådat Gabriel. Eja! Eja! Guds Ord är nu vordet kött; Av en jungfru är det fött. Halleluja! Oss ä r född Förlossaren, Förbarmaren I Israel. Gud blev m a n : Själv Herren, han Blev här en träl. Ljuvlig hamn Är oss hans namn: Immanuel! H a n oss bjuder frid och fröjd och evigt väl. 2. Utav Jesse rot en gren, Föddes utan syndamen Guds Son av en jungfru ren. H a n är oss när, hans härlighet vi sågo. *3. Priser Herren, kvinnor, män! Ärer denne konungen! Sjunger denna lovsången: H a n är oss när, hans härlighet vi sågo. *4. Sion, nu med själ och röst Lova Gud, din enda tröst, Som dig haver återlöst! H a n är oss när, hans härlighet vi sågo. H ä r vi skådat Vad oss bådat Gabriel. Eja! Eja! etc. „ , , ,,., °

° Fran medeltiden. — . / . O. Wallin (1779—1839).

(60.) [60.]

jungfru födde ett barn i dag, Det vi 60 1?N J skola prisa och ära. I det haver Gud ett gott behag Och bjuder oss höra dess lära. Och vore ej det barnet fött, Förtappat bleve då allt kött; Nu frälsning bjuds åt alla. P r i s vare dig, o Jesu K r i s t ! Du är v å r t enda hopp förvisst; Vi för din fot nedfalla. 2. De herdar vaktade deras hjord I markene, där de lågo. Där fingo de höra ängelens ord, Och

68 Kyrkans

högtider

Herrens klarhet de sågo: »Stor fröjd åt eder bådar jag, Stor fröjd åt alla, ty i dag Är Kristus födder vorden, Som Herren är i Davids hus. Se, ljuset av Guds klarhets ljus H a r uppgått över jorden!» 3. De himmelska h ä r a r med högan röst Begynte med ängelen sjunga; De lovade Gud med glädje och tröst, Med helig, odödelig t u n g a : »Pris vare Gud i höjdene, F r i d vare ock på jordene, Och människom god vilje!» P r i s vare Gud! Sin nåd och fred, Den han med Sonen sände ned, H a n aldrig från oss skilje! Latinsk psalm från medeltiden. —. O. Petri (1493—1552). J. O. Wtillin (1779—1839).

(63.) [52.]

höjd oss kommet är E t t hud, 61 \ V.somhimlens frid till jorden här: Stor fröjd I skolen höra få, Det eder grant bör a k t a på. 2. E t t barn är fött på denna dag: Så var Guds r å d och välbehag. Det föddes av en jungfru skär; Guds Ende Son det barnet är. 3. All jordens tröst han bliva skall Och ljus och hjälp för världen all. H a n är den rätte Frälserman: Säll den på honom trösta kan! 4. H a n förer med sig salighet, Den Gud berett av evighet Åt den som, lydig, from och nöjd, I honom söker all sin fröjd. 5. Så märken nu det tecknet r ä t t ! I skolen finna vägen lätt: I krubban är det barnet lagt, Som har all världen i sin makt. 6. Ty må envar nu v a r a glad Och gå med her-

Jul

m

darne åstad Att se vad Gud liar oss beskärt Och med sin ende Son förärt. 7. Mitt hjärta, se, vem lades där I krabban ned? Märk, vem det är: Det Jesus är, sann Gud ocli man; E j större under spörjas kan. 8. Välkommen var, o Herre kär! E n gäst när oss du vorden är; I fattigdom för mänskors skuld Du kom, och Gud är oss nu huld. 9. Dig ingen nog beprisa kan, Att vår natur du tagit an. Förnedrat haver du dig så, Att själv du låg på hö och strå. 10. Om världen ännu större var, Av guld och pärlor p r y d d och klar, Så vore den dock alltför klen Att v a r a dig en säng allén. 11. Dock vilar du, i ringhet klädd, P å fattigdomens h å r d a bädd. Det är den kungaprakt du för. Allt oss till godo du det gör. 12. Därmed du oss på hjärtat lagt, Att världslig rikdom, makt och prakt Ej någon salig göra k a n : P å dem förtröste ingen man! 13. Ack, Herre Jesu, hör min röst: Gör dig ett tempel i mitt bröst, Uti mitt hjärta bliv och bo, Så har jag tröst och evig ro. 14. Låt aldrig mig förgäta dig. Ditt namn ske pris evinnerlig! Ditt namn med fröjd jag lova vill; Förläna mig din nåd därtill. *15. Ä r a ske Gud uppå sin tron, Som oss har skänkt sin ende Son! Nu mänskors röst och änglars kor Lovsjunge den i höjden bor! .1/. Luther (1483—1546). O. Martini (1557—1609). J. O. Wallin (1779—1839).

70 Kyrkans

högtider

(58.) [54.]

fity y Ä R L D E N S Frälsare kom här, Rena \)M* T jungfrun moder är; Ty en börd så underlig, Herre Jesu, hövdes dig. 2. Nådens under här vi sett, Av Guds Ande är det skett. Ordet, utav F a d e r n fött, H a r i tiden blivit kött. 3. Utan synder buren är Den all världens synder bär. Han, i oskuld född och död, F r ä l s a r oss ur dödens nöd. 4. H a n med himmelsk fröjd och fred Kommit har till jorden ned; Ty han är båd' Gud och man, Som oss alla hjälpa kan. 5. H a n från F a d e r n gången var, Och till Fadern han uppfar, Sitter på Guds högra hand, Råder över alla land. 6. Stor, gudomlig är hans makt: Döden har han nederlagt, Nederlagt i väldig strid Mörkrets här till evig tid. *7. Pris ske Gud i himmelshöjd! Bäre jorden frid och fröjd! Och hans vilja med hans ord K r i n g all världen blive spord! Fr&n äldsta k y r k a n . — . M. Luther (1483—1546). O. Petri (1493—1552). J. O. Walliji (1779—1839).

(50.) [50.]

[} O T7ÖRLOSSNINGEN är vunnen: Guds Son U O i r från evighet Av F a d e r n är upprunnen Till världens salighet. H a n är den morgonstjärna, Som lysa kan och värna I mörker och i kval.

Jul

2. H a n människa är vorden. En lovad nådetid H a r uppgått över jorden Med ljus och hopp och frid. Nu dödens makt är krossad Och syndens boja lossad Och öppnad himlens port. 3. O Kriste, oss benåda, Så att i tron vi må Ljus i din sanning skåda, Liv av din kärlek få. Till dig v å r t hjärta längtar, F r å n världens flärd det t r ä n g t a r Till din rättfärdighet. 4. Din Fader dig allena H a r givit allt i hand, A t t du må allt förena Med trons och fridens band Och så åt dig förvärva E t t folk, som sä] It skall ärva Det rike du berett. 5. Vad F a d e r n dig har givit Du ej borttappa vill: Du för till r ä t t a livet Allt vad dig hör er till. Dit värdes mig ock föra, Att jag må dig tillhöra I tid och evighet. Elisabet Cruciger (f 1558). O. Petri (1493—1552). / . Åström (1767—1844).

[51.] (516.)

(\!i f\ ^ U s a l i g a ' O du heliga, Nådebringande J U^J » \J juledag! Ära ske H e r r a n Nära och fjärran! Änglar förkunna Guds välbehag. 2. Född är Frälsaren Och Förlossaren, Kristus, Herren, i Davids stad. Kommen är friden, Himmelska tiden Nu är fullbordad. Min själ, var glad! 3. Gåvor heliga, Outsägliga, F å vi av Guds barmhärtighet. Krist vare hälsad! Världen är frälsad. Fröjda, fröjda dig, o kristenhet! J. D. Falk (1768—1826). Svensk översättning 1859.

72 Kyrkans

högtider

[48.] <514.>

JT

T \ E T är en ros utsprungen Av Jesse rol

I) ö* 1 / o c h stam; Av fädren re'n besjungen!

Den står i tiden fram, En blomma skär och blidj Mitt i den kalla vinter, I midnatts mörka tid. 2. Om denna ros allena Ljöd förr Jesaje ord, Att, född av jungfrun rena, Den frälsa skall vår jord. Av Herrens nåd och makt Oss detta under skedde, Som oss profeten sagt. 3. Den späda rosen fina, Som doftar salighet, I mörkret månde skina, Besegra dunkelhet. Sann Gud och mänska sann, Oss arma mänskor frälsa F r å n synd och död han kan. 4. O Jesu, dem som klaga I denna jämrens dal Nu med din hjälp ledsaga Till Faderns fröjdesal. Ja, i din Faders hus Låt oss dig evigt lova I salighet och ljus.

Från medeltiden. Tysk 1599 och 1800-talet. J. Dillner (1785—1862).

(57.) [53.]

f ? £ T O V S J U N G E N Herrens nåd och makt! U U i JLiNu spiran, som profeten sagt, Är tagen ifrån J u d a . Nu bjudes världen ro och fred, Ty fridens Furste stiger ned A t t över jorden bjuda. I Betlehem, i Davids hus, Går upp ett stort, ett härligt ljus För alla folk och tider, Och.sanning, nåd och salighet Det över tid och evighet P å milda strålar sprider. 2. H a n växer, dold för världens larm, Den starke Segerhjältens arm, Som Israel förlossar; H a n nalkas, trygg för våldets hot, Den ljuvlige Budbärarns fot, Som ormens huvud krossar; Och

Jul

den låga krubban gömt, Så giularent, så mänskoömt Det hjärta börjat klappa, Som vittna skall, a t t Gud är god, Och offra vill sitt eget olod Att ingen själ borttappa. 3. Dig kläd i helighetens skrud, O Sion, låt iitt harpoljud Nu klinga när och fjärran! Brist ut och sjimg, du Kristi brud: Min ande fröjdar sig i Gud, Mitt hjärta prisar Herran. H a n kungjort har sitt helga råd: Hans sanning, evig som lans nåd, Skall aldrig återvända. H a n öppnat aar sin hulda famn; Hans lov skall v a r a som lans namn Allt intill världens ända. J. O. WaUim (1779—1839).

[49.1 <515.) 7 O T I L L Ä natt, Heliga natt! Allt är frid; i • ^ K l a r och blid Betlehems stjärna på fästet står, Kärlek vakar och andakt r å r : | : F ö d d är F r ä l s a r e n Krist. :| 2. Stilla stund, Heliga stund! Bedo är Himlens här; Änglaskaror med salig röst Prisa Gud för all världens tröst: j : Född är Frälsaren Krist. :| 3. Stilla natt, Heliga n a t t ! Mörkret flyr, Dagen gryr. Nådens och sanningens nya dag Kommer efter Guds välbehag: j : F ö d d är F r ä l s a r e n

6¶Krist. :|

/ . Mohr (1792—1848). ;•;. Evcrs (1853—1919).

ié O T E R R E N av himlen är kommen till jorU O » l i d e n , Enfödde Sonen är människa vorden, Gud har fullbordat profetiska orden: Född är oss Frälsaren, Israels tröst.

74 Kyrkans

högtider

2. Sion liar bidat de långa år tusen. Herren är kommen! Se strålande ljusen! Glädjens i templen och glädjens i husen, Fröjdens och sjungen med jublande röst. 3. Herdar i marken, som vakten på hjorden, Lären av änglarne heliga orden: Ära i höjden och frid över jorden, Nåd till betungade människors bröst! 4. Bister är tiden, och stunden är mulen, Kolmörk är natten och himmelen kulen; F a d e r n dock gav oss med Kristus och julen Värmen och våren i tidernas höst. J.Dillner

(1785—1862).—.

YS, morgonljus, på jorden ner! Ej L i samma gamla morgon mer Det är 69 som andra dagar. E t t ljus gått upp i Österland, En nytänd sol i helig brand; Dess glans vår Gud behagar. 2. En konung, vald för jordens rund I evighetens morgonstund, Är nu i tiden boren. Nu brytes världens furstes makt, Som människor sig underlagt De långa gångna åren. 3. Ej himlen längre fjärran är, Guds nåd är ny, Guds tid är när Med friheten och friden. Stå upp, du kristenhet, med mod Att öva fridens gärning god Mot sårade från striden. 4. Av kärlek skall ett evigt band Kring varje hus, kring alla land, Kring hela världen knytas: V å r t släkte blir en helig stam, Och lejon leka skall med lamm, Och svärd i liar bytas. 5. Vem bindes mer i sorgens garn? P å krub-

Jul

bans strå är lagt det barn, Som råder över fröjden. Välkommen, Herre, till v å r jord! Vi hälsa dig med jubelord: Välkommen du från höjden! M. von Schenkendorf (1783—1817). J. A. Eklund (i. 1863).

3. Nyår. (413.) [61.]

HIV,

o Jesu, fröjd och lycka! E t t nytt år

7 1 i V J g å r åter in; Värdes ock på nytt intrycka I mitt hjärta viljan din. Giv, a t t själen, ren och from, Blir på nytt din egendom. Ny välsignelse och gamman Skänk av nåd oss allesamman. 2. L ä r mig nu att rätt besinna, H u r jag handlat dig emot. Låt min syndanöd försvinna; Väck mig till allvarlig bot, Att jag ondskan hata må Och din nåd och ynnest få; Ty all synd du visst förlåter, N ä r man hjärtligt den begråter. 3. Med din kärlek mig hugsvala, Hör min suck, o H e r r e kär, Fast ej munnen kan uttala Allt vad jag på hjärtat bär. Sover eller vakar jag, I ditt v ä r n du mig upptag. Styrk mig i min nöd och möda, Låt ej synd och sorg mig döda. 4. Detta året lär mig höra Katt ditt ord, o H e r r e blid, Och en kristlig vandel föra Utan svek i all min tid, Att jag h a r min nästa kär, Aldrig hat till honom bär. Giv mig nåd att heligt leva Och i synd mig ej inveva. 5. Låt din Ande mig ledsaga Alltid på de frommas stig. Låt ej högfärd mig intaga, F l ä r d och svek ej bo hos mig. Giv, att jag ont sällskap

76 Kyrkans högtider

flyr, Girighet och otukt skyr. När jag frestas, hjälp mig strida, Lär mig motgång tåligt lida. 6. Jesus vare allt mitt nöje, Jesus blive alltid när, Jesus mina sinnen böje, Jesus vare mitt begär, Jesus styrke kropp och själ, Jesus mig beskydde väl, Jesus vare i mitt hjärta, Jesus lise i all smärta! 7. Jesu, giv, att väl jag ändar Detta påbegynta år. Bär du mig på dina händer, Fräls mig från all vånda svår. Stå mig bi uti all nöd, Var mig när uti min död. Ack, du mig i famnen slute, När min livstid här är ute! / . Rist (1607—1667). P. Broek (f omkr. 1690).

(412.) [62.]

tid är ganska flyktig h ä r : Det förra 7 V ÅR året gånget är Nu lyckligen till ända. E t t nytt år börjar här sitt lopp; Så vilja vi med tro och hopp Oss till vår Gud nu vända, Som sig Härlig Stads bevisat, Sorgen lisat, Gjort stor nåde Och oss frälsat av all våde. 2. O Gud, din Andes fröjd och frid, Som hugnat oss i all vår tid, Vi detta år ock njutit. Fast mången i sitt överdåd Missbrukat har din stora nåd, H a r du oss ej förskjutit. Godhet, Trohet, Nådehåvor, Glädjegåvor Oss till fromma Månde vi av dig bekomma. 3. O Gud, vårt hjärta öppnar sig A t t för all kärlek tacka dig, Som du oss har bevisat: Du frälsat oss från hungersnöd, F r å n krig och pest och ondan död Samt allt bekymmer lisat. Kraft,

Nyår

nåd, Hjälp, råd, Hälsan, livet Oss du givit Dig till ära; Dig vi därför tack hembära. 4. Tag bort nu med det gamla år Vår gamla synd och ondska svår För Jesu död och pina. Förvissa oss, a t t Jesus Krist H a r tagit bort vår synd och brist Och låtit nåden skina. I nöd, I död Han sig givit För att livet Oss förvärva, Att vi må hans rike ärva. 5. Förnya, Gud, i detta år Välsignelsen och lyckan vår, Att vi med dygd och ära Dig tjäna må i frid och ro, I kristlig kärlek sammanbo, Oss redeligen nära. Gud, stärk V å r t verk, Bördan lätta, Oss upprätta Och förändra Att som nya mänskor vandra. 6. O Gud, ditt ord och sakrament Låt aldrig bliva från oss v ä n t ; Själv din församling skydda. Vår kristeliga överhet Giv hälsa, lycka, salighet; Bevara slott och hydda. Låt sist, O Krist, Oss i friden R ä t t a tiden Till dig fara. Evigt nyår skall där vara. —./. Svedberg (1653—1735). (411.) [63.] 7**) F l ^ T S a m l a a r framgånget är, Nytt koml - i I ' mer nu i stället här. Gud vare lov, att vi i frid F å t t leva intill denna tid! Förlän, o Gud, ett gott n y t t år, Att var och en nytt sinne får Och i sin gamla synd ej står. 2. H u r mången nöd, o Herre god, I detta år oss förestod! Men du likväl hor dagelig Den från oss vänt så faderlig. Låt oss, o Gud, i all vår tid Ännu få trygga oss därvid, Att du är nådig, mild och blid.

78 Kyrkans

högtider

3. Vem är väl värd så mycket gott0? Ditt fadershjärta gör det blott: Du kan för din barmhärtighet Ej länge se vår uselhet. 0, att vi dock rätt tänkte på, Att det med oss skall ände få, Och vi till Gud oss vända må! 4. För vådeld, pest och hungerstid H a r du oss skönt, o Fader blid. Vi hava hört om k r i g och strid, Men suttit dock i ro och frid. O gode Herde, du allén Din dyra hjord behållit ren F r å n otro, villa och allt men. 5. Vi bedja, vi åkalla dig: Förlåt v å r synd miskundelig! Låt sakramenten och ditt ord Ej tagas bort ifrån din hjord. Din kärlek i vart hjärta tänd, Din Andes nåde till oss sänd, Så varder satans list bortvänd. 6. Sträck över oss din högra hand, Välsigna både stad och land. Giv oss, o Gud, ett dagligt bröd, Och fräls oss du i all vår nöd. Upplys vår hulda överhet, Förlän oss frid och enighet Och allt vad du oss gagna vet. 7. Så vilja vi, o Fader blid, Dig tjäna nu och allan tid. Din Helge Andes kraft oss giv Till kärlekens och trones liv. Och låt oss sist bland änglars kor I himmelen, där själv du bor, Lovsjunga dig med glädje stor. / . Ebcrt (1549—1611). J. Svedberg (1653—1735).

(64.) [64.]

vare Jesu namn Och prisat 73 V ÄLSIGNAT utan ända! Ty det är en utkorad hamn,

Dit vi oss trygga vända. Av nåd han oss elända,

Nyår

79¶Som på hans namn tro stadelig, Vill göra till Gnds barn med sig Och oss sin Ande sända. 2. All' knä sig böja sannerlig I himlen och på jorden; Helvetets krafter giva sig, Var Jesus nämnd är vorden. Och fasta stå de orden, Att Jesus Kristus H e r r e n är Och Herden, som själv omsorg bär För återlösta hjorden. 3. Oss kristna bjuder Skriften all, Att vi det namnet ä r a ; Ty med dess kraft en kristen skall All mörkrets makt förfära. Det namnet skall beskära De sorgsna tröst, de kränka ro; Det ned i själva dödens bo Skall livets budskap bära. 4. Gud haver lovat salighet Till evig tid åt alla, Som Jesu namn med trofasthet Anamma och åkalla. När Guds basuner skälla, I Jesu namn de tröstligt gå För tronen fram och trygga stå, N ä r jord och himmel falla. 5. Så upp, min själ, att Jesu namn Med helig andakt prisa Och, sluten i hans kärleksfamn, Dig med hans ord bespisa! H a n i all nöd kan lisa; H a n s ljuva namn är Frälsare Och syndernas förlåtare, N ä r vi vår tro bevisa. Svensk, 1567. / . Ästrvm (1767—1844). J. O. Wallin (1779—1839).

(65.) [65.]

"7 l TESU n a m n begynna skall Allt mitt föreI z J J i d tag, Styrka mig i livets kall, H u g n a mödans dag: Ty h a n är den Som ger krafter till allt gott Och åt troheten sin lott I himmelen. 2. Jesu namn bevara skall I en farlig värld Mina fötter ifrån fall, H j ä r t a t ifrån flärd: Ty

80 Kyrkans högtider

han är den Som på helighetens stig Vill och kan ledsaga mig Till himmelen. 3. Jesu namn hemanna skall Mitt beklämda bröst, När det under sorgens svall Suckar efter tröst: Ty han är den Som mig lugnar och mig lär, Att den smala vägen bär Till himmelen. 4. Jesu namn betrygga skall Mina böners ljud Att vid nådens fotapall Våga nalkas Gud: Ty han är den Som mig Faderns nåd berett, Barnaskapet återgett I himmelen. 5. Jesu namn besluta skall Livets kAral och strid, När min prövodag är all Och jag far i frid: Ty han är den Som avplanat all min skuld Och mig möter, evigt huld, I himmelen. / . O. Wallin (1779—1S39).

(66.) [66.]

t O E , Jesus är ett tröstrikt namn Och i all ö% O nöd vår säkra hamn. Igenom Jesus få vi nåd Och finna på det bästa råd. 2. Guds ende Son, o Jesu huld, Förlåt oss all vår synd och skuld. Vår nöd du ser och hjälpa kan, Du som är både Gud och man. 3. Av dig är all rättfärdighet, Av dig all frid och salighet. Ho sätter till ditt namn sin tröst, Han varder av allt ont förlöst. *4. Dig vare pris för livets ord, För dopets bad och nådens bord! Din frid oss här i tiden giv Och efter döden evigt liv. B. Förtsch (f 1619). H. Ausius (f 1653). / . Boethius (1647—1718).

Nyår

(410.) [67.]

r ä t t att lova, O Jesu, nåd be76 D INskär.godhet Vårt hjärta är den gåva, Som du

av oss begär; O, må det skänka sig Odelat, ödmjukt, renat Och genom tron förenat, O Jesu Krist, med dig! 2. Oss k a n ej vederfaras En större nåd och tröst, Än att oss uppenbaras, A t t du oss återlöst. Ditt blod, som för oss rann, H a r helgat denna dagen; Du, undergiven lagen, Förlossning för oss fann. 3. Fördenskull är dig givet E t t namn, som härligt är, Som salighet och livet Allena innebär; Ty Jesus kallas du. O Jesu, värdes bliva Vår Jesus och oss giva Vad vi ombedja nu. 4. Dig F a d e r n velat skänka Åt oss till Frälsare. O, må vi det betänka Och alltid låta se V å r t hjärtas tacksamhet, Därmed att vi dig prisa Och stads vår tro bevisa Med sann gudaktighet. 5. Du nådigt velat frälsa Vår syndbesnärda själ, Beskärt oss liv och hälsa, Bevakat allas väl, Att vi, av ditt behag Förskonta från all våda, Med glädje kunna skåda Och fira denna dag. 6. V å r första gärning denna Må bli alltså i år Att andaktsfullt bekänna Ditt namn, som allt förmår, Och glada samlas här, Där oss ditt ord förkunnas, Där oss den friden unnas, Som trygg och evig är. 7. F ö r n y a du v å r t sinne I detta nya år. Giv, att vi oss påminne, H u r tiden snart förgår. I 6 — 34165.

82 Kyrkans högtider

himlen tecknad står Var stund, som använts illa: Gud, låt oss ej förspilla Kanske v å r t sista å r ! 8. Ack, låt oss v å r a dagar F r a m l e v a uti ro, A t t vi, som dig behagar, I kärlek, hopp och tro Må v a n d r a livets stig. J a , Herre, oss förläna, A t t vi dig r ä t t må tjäna Och så få ro hos dig. H. Spegel (1645—1714). J. O. Wallin (1779—1839).

(407.) [68.]

ett år uti sitt sköte Oss en mängd av 77 i x^xNdagar bär, Dem vi skola gå till möte, Om det Herrens vilja är. Vem blir mulen? Vem blir klar? Gud oss det förborgat har. 2. Dock begär ej, mask i gruset, A t t hans dolda råd förstå. Varje morgonväkt med ljuset Goda gåvor till oss gå, Varje n a t t vid vilans bädd Vakar Gud, i mörker klädd. 3. Herrens nåd i solens låga Sprids från himlens klara fält, Skiftar härlig i den båga H a n i molnen haver ställt; Ty han tänker varje stund Uppå oss och sitt förbund. 4. H e r r e n s öga aldrig blundar, Varje dag han sett och ser, Den som var och den som stundar: Vad vill jag då veta mer? H a n ock sett min dolda stig Och den stakat u t för mig. 5. E j min framtid mig betungar, J a g dess omsorg lämnar Gud. Han försörjer örnens ungar, Kläder liljan i dess skrud. Skall han mig förgäta? Nej, H a n de sina glömmer ej. 6. Israel på honom trodde, Då han genom öknen drog; Gud i tjäll med Aron bodde, Och hans

Nyår

folk då ägde nog: Det sitt bröd från himlen fick Och ur klippan tog sin drick. 7. Döden bör mig ej förfära, Om han möter mig i år; Att en skörd för himlen skära I Guds ärende han går: Himlens port han låter opp, Målet för mitt trogna hopp. 8. J a g kan trygg vid Herren vila Så i glädje som i sorg, Medan tidens stunder ila, Ty han är min fasta borg. Han min starkhets klippa är: Trygg mitt hus jag bygger där. S. J. Ucdborn (1783—1849).

(408.) [69.]

7 0 C NABBT som blixten de försvinna, Våra I O» O korta levnadsdar; Som en pil att målet hinna Tiden hastar bort så snar. Döden möter att oss fälla Och för Herrens domstol ställa; Sällhet eller ofärd då Blir den lott vi skola få. 2. O min själ, må du betänka Dina dagars knappa tal, Att ej synden dig må sänka I förtappelse och kval. Uppskjut ej dig själv att pröva, Dröj ej Herrens bud att öva, A t t när han dig kalla vill, Du må redo stå därtill. 3. Likt ett skepp, av vinden kastat Plötsligt till en okänd strand, Än ett år, ack, syndbelastat, F l y t t till evighetens land. Vad jag gjort och tänkt och velat, Vad jag brutit, vad jag felat, Allt med detta flydda år I Guds bok nu tecknat står. 4. Om ock någon dygd blev övad, Ack, hur litet gäller den, Då dess inre halt blir prövad Av den högste domaren! Nej, i stoftet må jag

84 Kyrkans

högtider

ligga Och om nåd och tillgift tigga. Jesu, låt ditt dyra blod R e n a mig och skänka mod. 5. Låt den n y a nådetiden Av min själ användas så, Att jag, n ä r den är förliden, Må för dig i tron bestå. Låt från denna dag mig börja Mera vist för själen sörja, Leva för den evighet, Som jag snarligt stunda vet. B. Munter (1735—1793). J. Åslröm (1767—1844).

Vid årets siat. (414.) [70.] 7 0 A ^ K ' J ° r c l e n s bara* vår tid är kort, Och l *J* A v å r a dar förrinna; De som en skugga hasta bort Och som en rök försvinna. Vi se oss om, och åter är E t t år tilländalupet: Dess nöjen liksom dess besvär, De sjönko ned i djupet, I tidens hav, Den vida, allom öppna grav. 2. Vid årets början mångens hopp, I sköna färger brutet, Dess hela bana mätte opp, Men släcktes innan slutet. Så mången då i sorgfritt tjäll Med barn och maka bodde; Så mången då, förnöjd och säll, P å liv och hälsa trodde: Och se, nu re'n H a r jorden gömt hans kalla ben. 3. Åt mig du livet än förlänt, Än låter du mig v a n d r a ; O Herre, har väl jag förtjänt A t t skonas mer än andra? Ack nej, det gör din blotta nåd, Din kärlek utan ända, A t t jag må se m i t t överdåd Och hinna mig omvända, J a g syndaträl, Som t ä n k t så litet på min själ! 4. J a g är det trädet i din gård, Som skulle s p a r a t bliva, A t t en gång, tacksamt mot din vård, Det måtte frukter giva. Den ömma v å r d

Nyår

du tog därom F r å n år till år du ökte; Och varje år du återkom Och frukt på trädet sökte; Du kom i år, Men lika ofruktbart det står. 5. »Tag trädet bort», så talar du, »Dess torra stam hugg neder!» »Ack, låt det stå ett år ännu!» Så Jesus för mig beder. Ja, bed, du gode Vingårdsman, Din bön allena gäller; Och hjälp, att frukt jag visa kan, F ö r r ä n mig döden fäller. O Jesu, bliv Den svages kraft, den dödes liv! 6. Mig föd och vattna med ditt ord Och med ditt blod så trogen, Att jag med nytta för din jord Blir för din himmel mogen. Mig värdes för din kärleks skull Till trones frukter liva; Ty snart, där trädet föll omkull, Där skall det ock förbliva. Låt, för ditt namn, Mig falla, Jesu, i din famn! j . o. Waiim (1779—1839). (415.) [71.] Å lyktar än ett år sitt lopp: Dess dagar gå ej mera opp, Dess timmar hava slagit; Och tidens flod H a r ond och god Med sig i farten dragit. 2. Men mig, o Herre, låter du P å jorden v a n d r a kvar ännu, Att dock jag måtte hinna Omvända mig, O Gud, till dig Och nåd i himlen finna. 3. E t t annat år upprinner fort; Kanske, forr'n det sitt omlopp gjort, Skall dödens hand mig röra. Då blir för sent, Då är förment Att bot och bättring göra. 4. Ty vill jag, medan än är tid, Betänka vad tillhör min frid Och mer i synd ej falla; Ack,

80 S

86 Kyrkans

högtider

dig jag vill Om kraft därtill Med daglig bön åkalla. 5. Du helige, du gode Gud, Hjälp, att med lydnad för ditt bud J a g mot din kärlek svarar Och Jesu tro Till hjärtats ro Och helgelse bevarar. 6. Då hoppas jag för Jesu skull, Att du ej sträng, men nådefull H ä r med ditt barn skall handla Och hjärtats hopp Vid slutat lopp I salighet förvandla. / . O. Wallin (1779—1839).

[72.] <517.) AD har min själ till vinning kvar Ifrån den tid, som flyktat har, När årets gräns jag hunnit 1 Ej jordisk skatt behållas får: Den är ett lån, som återgår, När snart all tid förrunnit. Vad är då kvar, när i sin grav Det gångna å r sig slutit Likt strömmen, som sig gömt i hav Med allt vad däri flutit? 2. Den dag, som sjönk i natten ner, Den ser jag aldrig, aldrig mer: Förspillt är vad där spilldes. Försummad väg till trogen vän Står mig ej öppen mer igen, Se'n vi av döden skildes. All nöd, som väntat, men ej fått Vad jag har k u n n a t giva, Den måste jag, när året gått, Uti dess skuldbok skriva. 3. Och månget hastigt vredens ord, Där hjärtats onda a r t blev spord, H u r snart var det ej talat! Men ej jag åter lika lätt H a r plånat ut en oförrätt Och sårad själ hugsvalat. Och dock jag vet vad själv jag har Hos dig, min Gud,

V

Nya r

åtnjutit, H u r du till huldhet redo var Trots allt vad jag har brutit. 4. Som bäcken porlar varje stund, Som regnet vattnar jordens rund, Så ingen dag har farit, Då du din vård mig undandrog, Då du ej gav mig mer än nog; Så har det alltid varit. Och därför vill jag tacka dig Och bedja, om du giver E t t år ännu till gagn åt mig, Att din alltmer jag bliver. 5. Se till v å r t folk och läk dess sår Och lär oss följa Jesu spår Och oss vid honom trygga. Hans namn ger tröst, hans kors ger frid, Det är det träd, v a r s krona vid Skall jorden överskygga. Uti dess hägn vill också jag Mig och de mina ställa Och hämta kraft på mödans dag Ur nådens helga källa. 6. Och när jag nalkas gravens dörr, Som kanske öppnas för mig förr, Än mina tankar mena, E t t enda blott den stunden må, O Gud, för mina ögon stå: Det är din nåd allena, Din nåd i all min gångna tid, Din nåd ännu i döden, Att du bär hem min själ i frid Utur den sista nöden. A. F. Runstedt (1861—1933). 4. Trettondedagen. (69.) [73.] O (^ M U segrar alla trognas hopp: Vid änglars O - J • 11 lovsång rinner opp E n salig morgonstjärna. Hon stannar över Herrens hus, Och folken skola i dess ljus Församla sig så gärna. Stort ljus, K l a r t ljus Nedergjutes; Natten slutes, Dagen börjas Att kring hela världen spörjas.

88 Kyrkans

högtider

2. I nåd och sanning bland oss bor Den dolde Guden, mild och stor, En F r ä l s a r e för alla. Vi skåda nu hans härlighet Som ende Sonens härlighet Och till hans fötter falla. H a v tröst, Mitt bröst! Gläds, a t t Ordet Kött är vordet, Gud förklarad Och hans kärlek uppenbarad. *3. O gläds, min själ, och sjung hans pris, Som öppnat dig det paradis, Vars port din synd tillslutit. O gläds, att Gud förbarmar sig Och huld förnya vill med dig Förbundet, som var brutet. Ära Vare Gud i höjden! Friden, fröjden, Helig vilje Sig från jorden aldrig skilje! S. J. nedborn

(1783—1849).

(67.) [74.]

?N stjärna gick på himlen fram, Halle83 I J l u j a ! För Österns vise undersam. Halleluja! Halleluja! 2. Då märkte de, att Konungen, Halleluja! Var kommen ned av himmelen. Halleluja! Halleluja! 3. Ty kommo de till Betlehem, Halleluja! Dit Österns stjärna lyste dem. Halleluja!. Halleluja! 4. Guld, rökverk, m y r r a buro de, Halleluja! Och gladdes att få Kristus se. Halleluja! Halleluja! 5. Oss kristna bör på samma vis, Halleluja! Åt Herren offra evigt pris. Halleluja! Halleluja! *6. Lov ske Gud Fader och hans Son, Halleluja! Samt Helge And' på högsta tron! Halleluja! Halleluja!

Trettondedagen

*7. P r i s vare Guds barmhärtighet, Halleluja! Nu och uti all evighet! Halleluja! Halleluja! Från medeltiden. •—. L. Jonce (f 1597). / . O. Wallin (1779—1839).

(68.) [75.]

O / OTA upp, o Sion, och lovsjung Din Fräl0 ±t KJ sare, Profet och K u n g ! Du hans stjärna skådar: Stäm upp i helig fröjd din röst! Glädjerik hon bådar, Att kommen är till världens tröst Herren, som benådar Alla trogna bröst. 2. H u r skön och klar för oss hon går! Vi följa hennes ljusa spår, Följa med de visa Att dig med fromma läppars ljud, Herre Jesu, prisa Och ödmjukt hylla dina bud. Värdes nåd bevisa, Du all kärleks Gud! 3. I nåd, o Herre, tag emot Vad vi ock lägga för din fot. V å r a gåvor blive Ej myrra, guld och rökelse: Vi v å r t hjärta give Åt dig, o Gud, vår F r ä l s a r e ! Själv däri du live Tro och helgelse ! 4. Ditt ord, o Jesu, bliva må Den stjärna, i vars sken vi gå. Låt din helga lära Ledsaga oss i all vår tid, Ljus och kraft beskära Åt oss i livets sorg och strid Och i döden bära Till v å r t hjärta frid. 5. Lys, helga stjärna, mild och ren, Kring jorden sprid Guds klarhets sken. Alla knän må böjas Vid Jesu nådefulla röst, Alla böner höjas 1 Jesu n a m n med hopp och tröst Och hans kärlek röjas Uti alla bröst. J. O. Wallin (1779—1 SIS9).

90 Kyrkans

högtider

5. Passionstiden. (75.) [76.]

lär mig r ä t t betänka Din tänk85 J ESU, värda, svåra död Och din bittra pinas

nöd. Hjälp, att jag mig nu må sänka Ned i dina helga sår, Där jag liv och hälsa får. 2. Fast min tunga måste lämna Mycket som i själen är, Vilken dig har evigt kär, Vill likväl jag något nämna, Dig till ära, mig till tröst: Jesu, hör en ödmjuk röst! 3. Efter jag all världslig tanka Bör i dag ur hågen slå Och vid korset troget stå, Hjälp mig, att jag där må samka Helga droppar av ditt blod, Som uppfriskar själ och mod. 4. Öppna mig förståndets öga, Att jag må din kärlek se, Som du ville mig bete, När du på det korset höga Som ett lamm uppoffrad var Och all världens synder bar. 5. J a g kan deras svårhet finna, Efter du har svettats blod, Då dig döden förestod Och du lät Guds vrede brinna Över dig, emedan jag Syndat har emot Guds lag. 6. Högfärd ur min själ försvinne, När du, som den högste är, Tornets krona ödmjuk bär. Världens svek och flärd jag finne, När du varder först berömd Och till korset sedan dömd. 7. Vällust mig då bitter blive, N ä r den galla bjudes dig, Vilken räckas bort åt mig. Girighet jag från mig drive, När man, dig till hån och spott, Kastar om din klädnad lott. 8. H u r u avund dem förtrycker, Som Gud frukta, ser jag bäst, Efter världen hatat mest

Passionstiden

91¶Dig som dock i alla stycker Sökt med ren och helig själ Faderns ära, mänskors väl. 9. J u d e kyss och Petri eder, Hanne list och Kaife trug Samt Pilati rädda hug Och Herodes' hala seder Sanna, att alls ingen man Uppå världen lita kan. 10. Du blev för ett ringa värde Av din vän förrådd och såld I det arga folkets våld, Att då satan mig besnärde, Skulle jag förlossad bli Med ditt blod och köpas fri. 11. Du blev gripen utav månge, Överfallen, bunden h å r t Och i mörkret släpad bort, P å det jag, en usel fånge, Som var snärd i mörkrets band, Måtte lösas av din hand. 12. Grymt man dig för brott beskyllde, Dig som aldrig gjorde ont, Dig som alla hjälpt och skönt, Att jag arme, synduppfyllde, J a g som ond och brottslig var, Måtte njuta ditt försvar. 13. Dina lemmar måste svida, När man dig med grymhet slog, Stötte, ryckte, våldsamt drog, P å det jag ej skulle lida Vad min svåra synd förtjänt, Men dess straff från mig bli vänt. 14. Du hudflängdes och avkläddes, Att min sjuka, nakna själ Måtte läkas, prydas väl. Du bespottades och häddes, A t t jag ä r a vänta må, När jag skall för domen stå. 15. Dömd till döden du upphängdes P å ett kors bland rövare Utom staden och lät se, H u r u jag som utestängdes F r å n Guds nåd blir honom kär, Då jag korset tåligt bär. 16. Ty vill jag nu övergiva Världen med dess flärd och list Och hos dig, o Jesu Krist, Uti liv

92 Kyrkans

högtider

ock död förbliva, V a r a med ditt kors förnöjd, Äga blott i dig min fröjd. 17. Ty ditt kors är all min ä r a Och ditt blod min högsta skatt; J a , jag har mig föresatt, A t t jag vill din smälek bära, Lida förr med dig förakt Än begära världens prakt. 18. Värdes mig det hopp förläna, Styrk mig i den fasta tro, Att din möda var min ro, A t t du ville för mig tjäna, P å det jag, en syndaträl, Vinna må en friad själ. 19. Sådant ville visst ditt hjärta Uti nåd försäkra mig, Då det öppnat blev på dig Och din mun, av dödens smärta Sluten, ack, och u t a n röst, Mer ej kunde tala tröst. 20. Hjälp mig, Jesu, detta lära, Hjälp mig detta stadigt tro, Så får jag till själen ro; Ty jag kan ej r ä t t dig ära Eller leva som mig bör, Om jag icke med dig dör. H. Spegel (1645—1714).

IN själ, du måste nu glömma All värlM dens lusta snöd, Och intet annat be86 römma Än Frälsarens kors och död, F ö r g ä t a timlig glädje och fröjd, Som dock så snart försvinna, Och varda i Gud förnöjd. 2. Min själ, du göre dig redo Till Golgata berg a t t gå, Där smärtfullt timmarna skredo, Att vi skulle lisa få. E ä d s icke människors hot och hån, Men följ i tron på vägen Guds älskade ende Son. 3. Vad sorg, att människor vilja Med vrede och hat och nit Sin Jesus ifrån sig skilja, Som

Passionstiden

kom i kärlek liit A t t här fullborda Guds löfte och ord Samt fädernas heliga böner Och frälsa vår syndiga jord! 4. De ropa, de hädiska m u n n a r : »Om han kan, själv hjälpe han sig!» O människa, som dig ej u n n a r Den hjälp han vunnit åt dig, Vi v a r d a dock helade genom hans sår, Hans kors har vår ä r a blivit: Säll du, om du detta förstår! 5. Dig, Jesu, de gissla och kröna Med krona, av törnen gjord. Så kunde vi syndare löna Din godhet med slag och mord! Men då, när förbannelsen lades på dig För vad emot lagen jag brutit, Välsignelsen vann du åt mig. 6. O Gud, du har synden försonat I Frälsarens dyra blod. Din egen Son du ej skonat, När den stora striden stod. Mig hjälpe hans kors och heliga död All synd i mig dämpa och döda Och leva som han mig bjöd! 7. Min Gud, blott du kan bevara Min själ, som hörer dig till, Att icke frestarens snara Förleder den så som han vill. För Kristi törnekrona och sår Giv sist, att i paradiset Till ä r a jag komma får. E. Spegel (1645—1714). / . A. Eklund (f. 1863).

(77.) [77.]

8¶H JESU, djupa såren dina, Dina kval, din i • U bittra död Giva i livsdagar mina Tröst i kropps- och själanöd. Faller något ont mig in, Tänker jag på pinan din; D ä r u t a v kan jag väl hämta, Att man skall med synd ej skämta. 2. Vill då sig i vällust göda E t t fördärvat kött

94 Kyrkans

högtider

och blod, Minnes jag din svett, den röda, Och får strax ett annat mod. Om mig satan fresta tör, Till mitt hjärtas sköld jag gör Din förtjänst, den nåderika, Och han måste då bortvika. 3. Ville världen hjärtat föra P å den väg, där hon är van Själars frid och hopp att störa, Skådar jag din marterban, Tornet, som dig stinger vasst, Korset, där du naglas fast; Så kan jag i andakt bliva, Onda lustars makt fördriva. 4. Ja, mot allt, vadhelst mig kränker, Giva dina sår mig kraft; När i dem sig hjärtat sänker, Friskas det av livets saft: Din hugsvalans sötma god Vänder bort mitt sorgsna mod. / ditt blod, som för mig runnit, Rar jag liv och hälsa funnit. 5. J a g på dig min tröstan ställer: Du min tillflykt är försann. Med din död du döden fäller, Att han mig ej skada kan. Nu i dig jag haver del, Skydd och hälsa utan fel; Du i nöden hjälp mig räcker Och från döden mig uppväcker. 6. H a r jag dig i hjärtat inne, Allan godhets källa vid, Ingen sveda når mitt sinne, Ingen oro stör min frid. Herre, när jag haver dig, Intet mer kan fattas mig. Den sitt allt i dig har funnit, Han har lyckligt övervunnit. J. Heermnnn (1585—1647). E. NorcJiius (1635—1679).

(76.) [78.]

O O JESU, du mitt liv, min hälsa, Jesu, du 0 0 » d för mig är död; Du dig utgav mig att frälsa I den djupsta själanöd. Intet skall mig

Passionstiden

nu fördärva: Liv och sällhet skall jag ärva. Pris och ära vare dig, Herre Jesu, innerlig! 2. Du, o Jesu, måst utstånda Hädeord och hån och spe, Smälek, hugg och mycken vånda, Band och bojor, ångst och ve Mig eländig att förlossa, Mörkrets kedjor sönderkrossa. P r i s och ära etc. 3. Du lät såra dig och pina Och hantera jämmerlig Till att hela såren mina Och i ro försätta mig. Ack, du för min välfärd sanna Själv har låtit dig förbanna. Pris och ä r a etc. 4. Svårt och bittert blev du hädad, Törnekrönt din hjässa blev. A t t så plågad bli och smädad, Ack, vad var det som dig drev? Att du måtte mig bekröna Med din ärekrona sköna. P r i s och ä r a etc. 5. Du dig lät så rycka, draga, Att jag måtte helad bli; L ä t dig u t a n skuld anklaga, Att jag m å t t e dömas fri. Att jag måtte tröstas åter, Tröstlös du dig hänga låter. P r i s och ära etc. 6. Du dig haver sänkt i nöden, Lidit allt med tålamod, Smakat ock den bittra döden Och för mig gjort saken god. Att jag bland Guds barn må täljas, Ville du så svåra kväljas. P r i s och ära etc. 7. Med din ödmjukhet du bringat Lösen för mitt övermod, Döden i din död betvingat, Att min död mig varder god. Spott och hån, som du månd' bära, Måste tjäna mig till ära. Pris och ära etc. 8. Nu dig tackar allt mitt hjärta, Jesu, för din myckna nöd, För din ångest, för din smärta,

96 Kyrkans

högtider

För ditt kors och för din död , J a , för allt det bitti •a, svåra, Som du led för syndei våra. P r i s och ära vare dig, Her re Jesu, innei lig! E. Chr. Hombm •g ( 1 6 0 5 -- 1 6 8 1 ) . E. Norenius (1635— - 1 6 7 9 ) .

O Q A Jesu käre, vad h a r du förbrutit, A t t 0 « J t \J sådan dom man över dig beslutit; När blev väl du till något brott förvunnen Och skyldig funnen? 2. J a g ser dig fängslad, törnekrönt och smädad, Av gissel slagen, i din s m ä r t a hädad; Till korset dömd du måste döden lida Vid rövarns sida. 3. O, skulle jag väl fråga vad du brutit? Det är för mig ditt dyra blod h a r flutit: Ack, lidandet du bär är dig tillskyndat Av vad jag syndat. 4. Vad saligt byte träder här i dagen: Du, gode Herde, blir för fåren slagen; Du gäldar helt den skuld, som du ej delat, För oss, som felat. 5. F r å n hjässan ned till foten sönderslagna, Med syndasår, ej ansade och tvagna, Vi gingo alla u t a n hopp i nöden Att smaka döden. 6. Du dör, som levat u t a n vank och villa, A t t vi m å leva, som för Gud gjort illa; Ur dödens g a r n är dömde trälen gången, Och Sonen fången! 7. O kärlek vid, o kärlek djup likt haven, Som drev dig på din smärtas väg till graven! J a g

Passionstiden

velat här på jord blott fröjder bida, Och du får lida. 8. 0 höge Konung, hög för alla tider, Ack, kunde jag dig hylla r ä t t omsider! Men ingen gåva, dyrbar nog att skänka, K a n tanken tänka. 9. Dock något finns, varpå med lust du blick a r : Att manligt jag i helig strid mig skickar, Att bort från världen, som i lusta syndar, Min själ sig skyndar; 10. A t t jag i tron din helga lag betraktar, Allt a n n a t ringa mot din kärlek aktar, Ej tröttas att ditt verk till framgång föra, Din vilja göra; 11. Att jag, ditt namn till ära, allt vill våga, Ej korset rädes eller skymf och plåga, Ej världens ogunst lägger på mitt hjärta, Ej dödens smärta. 12. Men då min egen kraft beständigt sviker, J a g från din nåd och från ditt kors ej viker; Om barnaskapets ande stads jag beder, Som verket leder. 13. Vad än jag giver dig, är gåvan ringa; Du vill dock nådigt, när vår gärd vi bringa, De lovets offer, som din själ behaga, Till godo taga. 14. Där du, o Jesu, skall för evigt trona Och där av nåd min hjässa bär sin krona, Där skall en bättre lovsång jag mig lära, Ditt namn till ära. J. lleermann (1585—1648). J. A. Eklund (f. 1863). 7 — 34 IG.5.

98 Kyrkans

högtider

(78.) [79.]

Q A T^RÄLSTA värld, i nådens under Vörda »JU» JL helighetens Gud! Sinai med blixt och dunder, Golgata med fridens bud Ropa: mänska, ej förgät, Samma Gudoms majestät Syndens stränga dom förkunnar, S y n d a r n nåd och tröst förunnar. 2. (3.) Syndaskulden att försona Jesus steg från himlen ned; Ej a t t syndalustan skona Livets Herre döden led. H a t till allt som orätt är, Strid mot köttsliga begär, H j ä r t a t s renhet, andens lydnad Vare, frälsta själ, din prydnad! 3. (4.) Intet kval så bittert ömmar, Som ej flyr vid Jesu röst. Med lians blod från korset strömmar F r i d i ångerfulla bröst, Mod att hämma hi stars lopp, Kraft att strida, segerns hopp, Himmelsk fröjd i alla öden, Ljus i mörkret, liv i döden. 4. (5.) Dyra kors, de trognas ära, Djupet av Guds hemlighet, Vid din fot skall hjärtat lära Sanning, kärlek, ödmjukhet. Världslig vishets tomma prakt, Tvivlets töcken, otrons makt För den kärleksblick försvinner, Som i Jesu öga brinner. 5. (6.) Du som kom att världen frälsa, Du min Frälsare ock bliv! Samvetsfriden, själens hälsa, Syndens död och andens liv, Allt är nåd och kraft av dig. Värdes ock förläna mig Tröst, när ångerns tårar rinna, Kraft att synden övervinna. C. J. Lundvall

(1775—1858). —.

Passionstiden

(80.) [80.] (VI T 7 I L K E N kärlek oss bevisad, Av din nåd » " I t V vad grundlöst hav, När du dig i döden gav, Jesu, du som, evigt prisad Av mitt hjärta och min röst, Är i liv och död min tröst! 2. Dig, min Jesu, nu jag skådar V a n d r a i ditt dyra kall Till den stad, vars djupa fall Under t å r a r du bebådar, Köpande: »Betänk i tid Vad som hörer till din frid!» 3. När du med din ankomst gläder Menigheten utanför, Som din väg med palmer strör, När i portarna du träder, Skallar folkets glädjeröst: »Hosianna, Sions tröst!» 4. Du, som mänskohjärtat känner, Ser, hur denna fröjd till slut Skall i grymhet bryta ut: Dessa dyrkare och vänner, Som så djupt ödmjuka sig, Skola snart korsfästa dig. 5. Då i nåd på oss du tänker Och ett testamente gör, Som oss heligt vara bör: Uti vin ditt blod du skänker, Din lekamen uti bröd Oss till styrka i vår nöd. 6. Giv, när du oss vill bespisa Dig till hågkomst, som du bjöd, Vi förkunna må din död. Hjälp oss med vår vandel visa, H u r din död oss kraft beskärt Att så leva som du lärt. 7. A t t försonlighet oss lära, Ödmjukhet och tålamod Du, så kärleksrik och god, Du, så stor i makt och ära, Oss i ringhet föregår, När du andras fötter tvår. 8. När du är så djupt bedrövad Över J u d a s ' fall och brott, Ack, vad bliver då min lott? Dag-

100 Kyrkans högtider

lig synd, av mig förövad, Daglig svaghet, daglig brist H a r förrått dig, Jesu Krist. 9. Petrus sig i faran kastar, Tror sig fast som klippan stå, Lovar att i döden gå. Hjälp, att ej som han jag hastar Oförvägen på en stig, B ä r jag lätt kan glömma dig. 10. Giv, att jag dig ej försakar, Bed för mig och styrk min tro. Jesu, giv, att all min ro J a g i din förening smakar Och, när jag från världen går, Evigt med dig leva får. Svensk, 1765. Kr. Dahl (1758—1809). J. O. Wallin (1779—1839).

[81.] <518.>

QG) T \ E T går ett tyst och tåligt lamm, Och fJ —i • -L/ på den tunga färden Det bära får all synd och skam, All dom, som tynger världen. Det sänkes djupt i vanmakt ner, Dess vånda ökas mer och mer, Det strider h å r d a strider; Det utstår outsäglig nöd, Hån, gisselslag och kval och död, Och allt det stilla lider. 2. Det lammet är Guds rena Lamm, Som löser syndens trålar, Guds Son, som led på korsets stam Att frälsa v å r a själar. O kärleks makt, som övergår Allt vad en människa förstår, Du Faderns hjärta tvingar; O kärleks djup, o kärleks glöd, Som Sonen in i korsets död Och ned i graven bringar! 3. H a n frambär, klädd i helig skrud Och krönt med törnekrona, Ett offer utan v a n k åt Gud, All världen att försona. I lydnad och i tålamod Sig själv han offrar, när hans blod För mig och

Passionstiden

världen rinner. Vad skall min själ väl giva dig, O helga Lamm, för vad du mig I offerdöden vinner? 4. J a g stanna vill min levnads dag I stillhet vid din sida, Och där du är, där vill ock jag I trogen kärlek bida. Mitt hjärtas ljus du vara skall, Och n ä r min levnadstid är all, Mitt liv du evigt bliver. Min själ är din, o Jesu from: J a g dig till arv och egendom Nu henne evigt giver. 5. Min lovsång om din kärlek blid Må fylla livets stunder, Min själ dig prise varje tid För dina nådesunder. Ditt namii till ära, Jesu god, Må ren och klar min levnadsflod Mot evigheten strömma. Allt vad av dig jag undfått har, Det skall mitt hjärta hålla kvar, Min ande evigt gömma. 6. Mitt t r å n g a hjärta, vidga dig Att i ditt djup förvara En skatt, som är mer kostelig Än alla stjärnor klara. Förmer än jordens lust och prakt, Dess ära, rikedom och m a k t Är skatten, som jag funnit: Min skatt är du, o Jesu god; Du offrat h a r ditt dyra blod, Som ock för min skull runnit. 7. Det blodet städse v a r a skall Mitt v ä r n i strid och fara; Mot frestelse och syndafall Det mitt beskärm skall vara, Min glädjekälla i min fröjd, Min tröst, när jag av sorg är böjd, Min hugnad under färden, Min svalka, när min törst är het, Min tillflykt i min ensamhet, När allt jag mist i världen. 8. Vad skadar mig den bittra död? Den blott min vinning bliver. F ö r s m ä k t a r jag i solens

102 Kyrkans

högtider

glöd, Ditt kors mig skugga giver. När oro i min ande bor, När tron blir svag och bävan stor, Du skingrar tvivlets t a n k a r ; Och när på världens vreda hav Min farkost hotar gå i kvav, Är du mitt fasta ankar. 9. När jordelivet är förbi Och för Guds tron jag träder, Då skall ditt blod den purpur bli, Vari min själ sig kläder. Därmed jag kan för Gud bestå Och in i Faderns rike gå; Och där i högtidsfröjden, När Lammet viges vid sin brud, J a g bär min krona och min skrud Till evig tid i höjden.

P. Gerhardt (1607—1676). C. D. af Wirsén (1842—1912). J. A. Eklund (i. 1863).

[82.] <519.)

Q Q TT AN på korset, han allena, Är min fröjd »i O i 1 1 och salighet; Ingen kan så väl mig mena, Ingen så mitt bästa vet, Ingen är mot mig så god, Ingen så har tålamod: Sökte jag kring jorderike, Aldrig funne jag hans like. 2. Jordisk vän kan lindra nöden För en vän, som hjälp begär; Jordisk kärlek går i döden, När med kärlek lönt den är. Men var se vi väl en man, Som så tåligt älska kan, Att han allt för dem vill bära, Som blott hat till honom nära? 3. Han på korset, han allena, Annan är ej funnen än, Han, Guds Lamm, det fromma, rena, Dör för ovän som för vän. H a n allena gör ej val Bland de fallna mänskors tal: »Kommen alla!» så han talar, Kämpar, blöder och hugsvalar.

Passionstiden

4. Fadershjärtat, hur det ömma Må för eget kött och blod, Kan dock blott en droppe gömma Av hans rika kärleksflod; Kärleken i moders barm, Om än brinnande och varm, K a n dock blott en skugga vara Av hans kärleks eld den klara. 5. Honom vill jag glad tillhöra, Vad mig än blir förelagt; Kristus kan mig saliggöra, Ingen världens gunst och makt. Vanskligt är ju annat allt, Som ett töcken tomt och kallt; Men den jag vill efterfråga, Evig är hans kärleks låga. 6. H a n på korset, han allena, Allt mitt hopp och goda är; Ingen må mig det förmena, Att jag haver honom kär. Ingen har en vän försport, Som har gjort vad h a n har gjort: H a n kan mig med Gud förena, H a n på korset, han allena. / . L. Runeberg

(1804—1877). —.

Q h I T " ^ p ^ horset, han som lider Dödens tj^t ± 1 vånda, Jesus Krist, Som mot världens ondska strider Och mot satans våld och list, Är mig kär i lust och nöd, Är mitt hopp i liv och död. H a n för mig och alla strider, H a n på korset, han som lider. 2. H a n på korset, som förlåter Syndaren vad ont han gjort, Han till nåd mig tager åter, Fast mitt syndafall är stort. Han, som allas skulder bar, Också mina burit har. H a n till nåd mig tager åter, H a n på korset, som förlåter. 3. H a n på korset, han som beder För sin ovän och sin vän, Med sin förbön mig bereder E u m i

104 Kyrkans

högtider

nådens rike än. Han är fridens konung mild, Kärlekslivets rena bild. H a n i riket r u m bereder, H a n på korset, han som beder. 4. H a n på korset, han som vakar Troget för de sinas väl, Dödens bitterhet h a n smakar, Binder ändock själ vid själ. H a n i kärlek, tro och hopp Gör de sina till en kropp Och för deras välfärd vakar, F a s t han korsets vånda smakar. 5. Han på korset, som fullkomnar Verket ur sin Faders hand, Skall, när j a g i döden somnar, Föra mig till livets land. H a n sin ande F a d e r n ger; J a g i tron på honom ser, När jag sist i döden somnar: H a n på korset mig fullkomnar. A. Fritsch (1629—1701). / . A. Eklund (i. 1863).

[83.] <520.>

Q ^ f\ n u v u d ' blodigt, sårat, Av smälek höljt fjOt U o c h spe! O huvud, kvalt och fårat Och böjt i ångst och ve! O huvud, som skall siras Med ärekrans en dag, Men nu med törne viras, Dig ödmjukt hälsar jag. 2. F r å n anletsdrag, som brunnit Av helig kärleks glöd, All fägring har försvunnit Inför den bittra död. Snart är din stund, den sista, Då livets kraft förgår, Då dina ögon brista, Då hjärtat mer ej slår. 3. Den börda du har burit Min syndabörda är. Den skörden, som du skurit, J a g sådde, Herre kär. När skuldens tyngd mig böjer, Hos dig jag söker råd. Till dig mitt rop jag höjer: Se ned till mig i nåd! 4. Dig tackar allt mitt hjärta, Min Herre Jesu

Passivnxtiden

god, För all din djupa smärta Och allt ditt tålamod. Du vän, för evigt trogen, Dig vill jag mig förtro; När jag till skörd är mogen, Mig bärga till din ro. 5. När jag skall lämna världen, O, lämna du ej mig, Och låt vid hädanfärden Min blick ej släppa dig. När vånda trycker anden I sista kampens nöd, Ack, kom och lossa banden, O Jesu, för din död! 6. J a , i min sista timma Träd för mitt öga fram. Ack, låt mig då förnimma Din bild på korsets stam! Dess drag jag då vill gömma I djupet av min själ Och dödens smärta glömma. Den så dör, han dör väl. P. Gerhard* (1607—1676). C. A. Torén (1813—1904). J. A. Ekluvd (i. 1863). P. Nilsson (i. 1866). J. E. Linderholm (f. 1872).

(84.) [84.]

Q i\ M I N Frälsare, vad själave Du lider i tJ U • i l l Getsemane! Vem kan det rätt beskriva, H u r helvetets och dödens kval Och alla bäckar Belial Dig, Jesu, där omgiva! Nödens, Dödens Makt dig böjer, Och du höjer Dina händer Upp mot himlens trösteländer. 2. Ack, käre Fader, säger du, Om det dock möjligt vore nu, Att dessa kval, så många, Den bittra kalk, den djupa nöd, Som bränner med sin avgrundsglöd, Mig kunde undangånga; Ber j a g : Ack, tag Bort min kvida, Dock så vida, Gud, din vilja Täckes henne från mig skilja! 3. Du svettas blod uti din nöd, Emedan dig

106 Kyrkans

högtider

Guds vredes glöd Så jämmerligen plågar. Alltsom en mask så ömkelig P å marken våndas du, och dig E n ängel trösta vågar. Ack, se Vad ve! Ack, vad smärta I ditt h j ä r t a ! Vad för pina Utstår du för synder mina! 4. J a g har förskyllt, jag hade bort För allt det onda, som jag gjort, Själv utstå sådan smärta. J a g skulle denna bitterhet Med evig skräck och gruvsamhet H a smakat i mitt hjärta: Lida, Kvida För synd mina I den pina Och den låga, Som de dömda andar plåga. 5. Så hjälper du min arma själ, O trofaste Immanuel, Ifrån så stort elände. Din ångst i denna örtagård, Din kamp och strid med döden hård All fara från mig vände. J a g bör Därför Dig lovsjunga; Själ och tunga Dig må prisa, Som vill mig den nåd bevisa. 6. Dig vare därför lov och pris! Ack, låt din glädjeande vis Mig tröst och hjälp beskära, Att jag i mitt Getsemane Må mitt bekymmer, kval och ve / tålig lydnad bära. Hjälp mig Äntlig Väl ur kvalen, Tåredalen, Dit att komma, Där du lever med de fromma. J. Qvirsfeld (1642—1686). A. Amnelius (1638—1692). —.

(85.) [85.]

dig i djupa nöden Dina egna 97 J ESU, överge; Dig, som går för dem i döden,

Svika och förneka de. Ack, jag själv, som bland de dina Du vill frälsa med din pina, Överger dig för en värld, Full av dårskap, synd och flärd.

Passionstiden

2. (3.) Ej förmå de svaga vänner Vaka blott en stund med dig, Då du, höljd av blodsvett, känner Dödens fasor samla sig. Ack, jag själv förmår ej vaka, Ej en flyktig ro försaka; Rörd en stund, dock innan kort Sover jag min bättring bort. 3. (4.) Vem var den som dig ej kände, Dig, sin lärare och vän, Bröt den tro han nyss bekände, Bröt den tredje gången än? Ack, jag själv, som flera gånger Brutit löftet av min ånger, Nekat och försakat dig, Som så ofta sökte mig. 4. (6.) Men du ock den fallne åter Med en blick u p p r ä t t a kan: Den sitt fall som Petrus gråter, Den dig älskar såsom han. Se min tår, min bittra smärta: Se, dig älskar dock mitt hjärta. Jesu, du min barndomsvän, Tag mig till ditt b a r n igeil!

F. M. Fransen (1772—1847).

(86.) [86.]

Lamm, du milda, Oskyl98 D Udigagår,ochGuds rena, Att oss, från Gudi skilda,

Med Gud igen förena. Ditt hjärta bär vår sveda Att v å r a hjärtan freda. Pris vare dig, o Jesu! 2. Du såg de hårda banden, De fasansfulla öden; Bedrövad var dig anden, Bedrövad intill döden. Dock från din Faders vilja Dig intet kunde skilja. Pris vare dig, o Jesu! 3. A t t kunna oss välsigna Du låter dig förbanna. De tyngda skuldror digna, Blod droppar från din panna. Den kalk, som vreden rågar, Du ensam tömma vågar. Pris vare dig, o Jesu!

108 Kyrkans högtider

4. Fast änglars legioner Din bön kan nederkalla, Fast över himlatroner Din vink förmår befalla, Du villig bojan tager Och tålig bördan drager. Pris vare dig, o Jesu! 5. Men Gud, som dig ej skonat, Min synd mig nu förlåter: Hugsvalat och försonat Mitt hjärta lever åter. Mitt hjärta jag dig giver Och din för evigt bliver. Pris vare dig, o J e s u ! C. C. Sturm. (1740—1786). J. O. Wallin (1779—1839).

(82.) [87.]

Gud, varthän ett hjärta drivs, Som 99 O syndig å t r å leder! Det fall, det av-

grundsdjup ej givs, Dit ej det störtas neder. E n Jesu vän, som njöt hans bröd, Så syndig vinning väljer, Att till en grym, oskyldig död Sin Frälsare han säljer. 2. O mänska, om en rättvis harm Emot förrädarn brinner, Se till, om ej i egen barm Du samma falskhet finner: Med lika syndiga begär, Som Jesu död förvållde, Ej mindre såld av dig han är, Än J u d a s honom sålde. 3. Besinna, att det ock är du, Som ökat Jesu smärta, Och märk, om du ej bär ännu F ö r r ä d a r n i ditt hjärta: En syndaart, som gör dig böjd Att jord för himmel välja Och för en falsk och brottslig fröjd Din Herre Kristus sälja. 4. Vad synd, o Herre, dagligt spord, Mot dig förövad bliver! H u r mången ock vid nådens bord Dig falska kyssar giver! H u r mången dig

Passionstiden

som Herre än Med hycklad from het prisar! H u r mången hälsar dig som vän Och trolöshet dig v isar! 5. För sådant svek och skrymteri, O Jesu, mig bevara, Och i min svaghet stå mig bi A t t fly begärens snara. Det minsta f jät på lastens stig Lär mig med avsky skåda Och ej min egen själ och dig För stoft och flärd förråda. Okänd svensk förf. 1700-talet.

(88.) [88.]

Matt. 27: 25.

1 AA J E R U S A L E M , i överdåd F ö r a k t a r du l U U i <J Guds kärleksråd Och ler åt Kristi pina. Guds Israel, med gudlöst mod Du manar över dig hans blod Och över barnen dina. Och över dig det komma skall: Se dina stolta mur a r s fall, Och gå att, flyktig och förspridd, F r å n tid till tid kring jordens vidd Bevittna vem den Herren var, Som korset bar, Och se i vem du stungit h a r ! 2. O du som för vår frälsnings skull, Oskyldig, helig, nådefull, Dig själv ej ville skona! Ditt blod, o Jesu, över mig Välsignande må gjuta sig Att mig med Gud försona. Mig live detta dyra blod Till kärlek, tro och tålamod; Det tröste mig i all min nöd, Det styrke mig i liv och död, Att efter ett i frid och hopp Fullbordat lopp J a g i din famn må tagas opp. C. C. Sturm (1740—1786). J. O. Wallin (1779—1839).

110 (89.) [89.]

Kyrkans

högtider

Job. 19: 17.

I i\\ T'W D a r ^ ^ kors, ° J e s T 1 niild, Då dö1 ' ' 11 \J dens väg du trädde Till frälsning för den värld, som, vild Och full av hat, dig hadde. O kärleks höjd! Du blöder böjd För dem som dig förfölja. 2. Du bar ditt kors. Då bar du ock Med världens skulder mina, Och bland de otacksammas flock, Som du vill nämna dina, Är också jag, Fast dag från dag Din kärlek mig besöker. 3. Du bar ditt kors. Din härlighet, Som alla himlar prisa, Din makt, som icke gränser vet, Du lade av att visa, Det intet finns, Som icke vinns Av kärleken som lider. 4. Du bar ditt kors. Så lär ock mig, O Segerhjälte, vinna Och uppå korsets helga stig Till himlamålet hinna! Då är min själ F ö r v a r a d väl Och lever i din kärlek. E. G. Oeijer (1783—1847).

(90.) [90.]

I Aw) T^IN synd, o värld, besinna! Se här ' ' ' - • U det blodet rinna, Som frälsar Adams släkt. Se höjden av all s m ä r t a ! O, måtte dock v a r t hjärta Av Jesu sista suck bli väckt! 2. Det lidande han röner, Den krans hans huvud kröner, Det kors, som Jionom bär, Den törst, som ingen lindrar, H a n s hjärta dock ej hindrar Dig intill döden hålla kär. 3. Till dig sin blick han sträcker, Till bättring dig han väcker Och dig till livet för. Mot nåden mer ej sträva; Se här din dom och bäva, Om Jesus fruktlöst för dig dör.

Passionstiden

4. I dag" till korset hasta Och ångerns blickar kasta P å dina villors stig. Mot hjärtats lustar vaka, Gå icke dit tillbaka, Där blygd och jämmer vänta dig. 5. Så lev till Jesu ära! Din säkerhet att n ä r a H a n icke göt sitt blod. Nej, mörkrets makt förkrossad Och mänskors släkt förlossad Är Jesu kärleks segerstod. S. ödmann

(1750—1829).

(91.) [91.]

I A Q T U T T huvud, Jesu, böjes: Ditt verk l U ö . 1 / fullbordat är. Till dig mitt hjärta höjes Och än en blick begär. Till korset dig jag följer, Dit kärleken dig bragt, Där du din höghet döljer Och dör uti förakt. 2. Din ondska, fallna släkte, Sin udd mot Jesus vasst. Den handen han dig räckte Du här vid korset fäst. Du ser det öga slutet, Den tunga stum och kall, Som ömhets t å r a r gjutit Och varn a t dig för fall. 3. Du ser hans hjässa sårad: Ack, rys vid denna blick! Den fot är genomborrad, Som dig till räddning gick. Det bröst, som för dig ömmat, Av spjutet öppnat är, Och detta blod, som strömmat, Din frälsning än begär. 4. Ej solen mera sprider Det ljus av Gud hon fick. En jord, där Jesus lider, Är icke värd dess blick. Dock mitt i mörkrets dimma E n nådesol går opp, Då Jesu sista timma F ö r n y a r världens hopp. 5. Se, templets förlåt r ä m n a r : Fullbordat är Guds råd. H a n ångerns tårar lämnar F r i till-

112 Kyrkans

högtider

gång till sin nåd. Ej någon uteslutes F r å n denne Faders bröst: Det blod, som här utgjutes, Är hela världens tröst. 6. (7.) J a g vill hos dig förbliva, Som återlöste mig, Och dig ett hjärta giva, Som evigt älskar dig. När du mig innesluter Uti din kärleks famn, J a g lugn och trygghet njuter I denna sälla hamn. —. 8. Ödmann (1750—1829).

(92.) [92.]

i ft h ^\KADER, skåder nu här alle, H u r u l U l t O Jesus plågad är! T å r a r fly te, klagan skalle, Då vår syndaskuld han bär. Så som Jesu smärta var, Aldrig någons varit har. 2. Hand och fot man genomborrad, Sträckt och plågad är var led; Huvudet, av törnen sårat, Blekt och blodigt sjunker ned. Så som Jesu etc. 3. Äntligt överljutt han sänder Upp sin sista suck och ber: Fader, jag i dina händer Nu min ande återger. Så som Jesu etc. 4. Denna stund är Jesu sista; Templets förlåt rivs i tu, Solen mörknar, bergen brista: Öga, hjärta, vad gör du? Så som Jesu etc. 5. H a r du, människa, ett hjärta, Är din bäste, vän dig kär, K ä n n din syndaskuld med smärta, Ty för den han korsfäst är. Så som Jesu kärlek var, Aldrig någons varit har. J. Qvirsfeld (1642—1686). A. Amnelius (1638—1692). Kr. Dahl (1758—1809).

Passionstiden

(93.) [93.]

1 A £T A du, vår Herre Jesu Krist, Som p å L U t J i VJ dig tog vår synd och brist, Som plågad var och slagen hårt, Som måste draga korset svårt, Dig bedja vi, att för din död Du hjälper oss i all vår nöd. 2. Ditt stora verk fullbordat är. Guds nåd och stränghet se vi h ä r : En helig Gud för mänskors brott H a r offer krävt och offer fått. En nådig Gud, en himmelsk F a r Till sina barn oss återtar. 3. Men ack, hur svaga äro vi, Om, Herre, du ej står oss bi! Ack, Jesu, huru snart och lätt Förspilla vi vår barnarätt, Om du som oss förv ä r v a t den Ej styrker själv de svaga än! 4. Så styrk oss, hjälp oss, var oss när I faror, sorger och besvär! I frestelsen giv heligt mod, I striden kraft u t a v ditt blod! Giv tröst av din försoningsdöd I livets och i dödens nöd! G. Werner (1589—1643). J. Svedberg (1653—1735). / . O. Wallin (1779—1839).

(94.) [94.]

i Ci(\ * p U D S rena Lamm, oskyldig P å korset 1 1 ' U i vJTför oss slaktad, Alltid befunnen tålig, Ehur' du var föraktad! Vår synd du haver dragit Och dödens makt nedslagit. Giv oss din frid, O Jesu!

N.Teeh (Dccius) (f 1529). O. Petri (1493—1552).

(95.) [95.]

I A1*! T/'ID korsets fot med ödmjukt sinne 1 U I • V Jag vill, o Jesu, akta på Och troget gömma i mitt minne De ord från dina läppar 8 — 341G5.

114 Kyrkans

högtider

gå. Må kraft av dem till hjärtat flöda, Må djupt de ristas i mitt bröst Och i min nöd och vedermöda Mig fylla med en himmelsk tröst. 2. Ditt första ord, hur ljuvt att höra: F ö r l å t d e m , F a d e r ! säger du, D e v e t a i c k e v a d d e g ö r a . Fäll samma bön för mig ännu! Ack, hjälp mig att min synd begråta Och, såsom du förlåter mig, Min ovän u t a n agg förlåta Och i mitt hjärta likna dig! 3. Förgätande dig själv, din pina Och fiendernas hat och hån, Du ser i kärlek till de dina Och säger: Moder, se din so ni Och till Johannes: Se din moder! De dina så du tröst beskär. Ack, giv, att jag som vän och broder Min svaga nästas börda bär! 4. Den nåd, som rövarn fått erfara Av dina ord: I d a g m e d m i g D u s k a l l i p a r a d i s e t v a r a , Till mig den nåden sträcke sig! Ack, när jag i min sista smärta Din kärlek fatta ej förmår, Låt mig få vila vid ditt hjärta, Där liv och frid min ande får! 5. O Jesu, du som velat taga All världens syndaskuld på dig, M i n G u d , m i n G u d , du höres klaga, V i h a r d u ö v e r g i v i t m i g ? Ack, om ej du, av kärlek driven, Gått in i denna djupa nöd, Jag då, av Herren övergiven, Fått evigt lida kval och död. 6. Mitt under dina plågor alla Jag törstar, man dig sucka hör. En dryck av ättika och galla Man upp till dina läppar för. O kärleksfulle, när du lider, För dig en vattudryek ej finns. När jag

Passionstiden

på plågans läger kvider, Giv, att din sista stund jag minns. 7. När slutat är ditt värv på jorden, A l l t ä r f u l l b o r d a d , liar du sagt. Ack, ljude än för mig de orden I all sin underfulla makt! Din kärlek nu sitt mål har hunnit, Du fästet givit åt vår tro; Du synd och död har övervunnit Och oss berett en evig ro. 8. Förrän den sista sucken höjes Ur ditt av kvalen tärda bröst Och stilla ned ditt huvud böjes, Du ropa hörs med ljudlig röst: O F a d e r , uti dina h ä n d e r Min ande anbefaller jag! Ack, Jesu, för till fridens länder Min själ, när lyktad är min dag! *9. Dig, Jesu Kriste, vare ä r a Och lov i tid och evighet, Som all min nöd har velat bära Och giva mig din salighet! O, låt mig sist, till gränsen hunnen, Din kärleks makt till evigt pris, Få se all fara övervunnen Och ingå i ditt paradis!

G. F. Gyllenborg (1731—1803). K. W. Söderström

(1845—1923).

ODERN står i smärtor bunden Invid 108 M korset i den stunden, Sonen in i döden går. I n till sargat modershjärta, Kvidande i ve och smärta, I n till själen svärdet når. 2. Utan gräns var hennes lycka, U t a n gräns nu kvalen trycka, Gränslös sorgen henne tär. Se, hon lider, klagar, strider, Beder, kvider, tills omsider Sista kampen slutad är. 3. Vem är den vars själ ej såras, Vem är den vars blick ej tåras, När han denna vånda ser?

116 Kyrkans

högtider

Vem vill ej vid moderns sida I sin själ med henne lida, Tills sig hjälp av höjden ter? 4. För all synd, i släktet övad, Ser hon nu sin son berövad Frid och frihet, sänkt i nöd; Ser sitt barn, det blida, rena, Övergivet och allena Sjunka i den bittra död. 5. Må ur evig kärleks källa F r a m till mig den floden välla, Som från synden ren mig tvår. Må mitt hjärtas låga brinna, Tända längtan djup att vinna Trösten, som Maria får. 6. Hjälp mig döda och föröda Lustar snöda, som än glöda Och än flamma i min barm. Låt mig invid korset stanna, Tills jag smaka får den sanna Kristi kärlek, ren och varm. 7. Hjälp mig, Jesu, korset bära, Du som till din Faders ä r a Lydig var hans viljas lag. När du kommer sist, förklarad, Låt mig stå av dig försvarad P å den stora domens dag. Jacoponc da Todi? (1240—1306). / . A. Eklvnä (i. 1863).

(96.) [96.]

I tacka dig, o Jesu god, Som rinna lät V 09 ditt dyra blod. F r å n satans makt och arga list H a r du oss löst, o Jesu Krist! 2. Vi bedja dig, sann Gud och man, Slit sönder våra synders band, Fräls oss ifrån en evig död Och statt oss bi i all vår nöd! 3. Bevara oss för syndamen; När korset trycker, var ej sen Att hjälpa, styrka, stödja så, A t t det för svårt ej v a r a må. 4. O Jesu, du vår broder kär, Du vill oss all-

Passionstiden

tid v a r a när. I vårt elände hos oss bliv Och hjälp oss till ett evigt liv! Chr. Yischer (omkr. 1520—1600). J. Svedberg (1653—1735).

(97.) [97.]

ED rört och tröstat hjärta J a g prisar, 110 M Jesu, dig; Ty all din ångst och smärta Du utstår ock för mig: För mig och mina synders skull Du kämpar och du lider, Till döden kärleksfull. 2. Till döden vill jag minnas Det kors för mig du bär Och mer ej övervinnas Av syndiga begär. Ej världen mer skall dåra mig; J a g vill med glädje vandra P å livets smala stig. 3. Hjälp mig att tåligt bära Mitt kors och all min nöd Och dig av hjärtat ära, Dig följa till min död. När ångern tär mitt arma bröst, Säg, att min synd förlätes, Så har jag frid och tröst. 4. Du som till mänskors bästa H a r själv uppoffrat dig, Hjälp ock, att jag min nästa Må älska såsom mig! Om hat och otack blir min lott, Må jag dock ej förtröttas Att göra likar gott. 5. Och när min tid är ute Och slutad är min strid, J a g till ditt bröst mig lute Och finne evig frid. Den dig bekände här med fröjd, Den vill du ju bekänna Hos Gud i himlens höjd. / . Gesenius (1601—1673). —. / . O. Wallin (1779—1839).

jag önskar mer än allt i världen, 111 Ij^TT -JVart jag än i världen går. Salig blir

den sorguppfyllda färden, Blott jag detta n å r :

118 Kyrkans högtider

Ofrånvänt att se en man i nöden, Som i blodssvett ängslas intill döden, N ä r han under smärtors brand Kalken får ur F a d e r n s hand. 2. E v i g t må han stå där för mitt öga, N ä r han som Guds offerlamm Stilla går mot döden på det höga Helga korsets stam. Utan synd, han där för synden lider, Törstande att nå min själ han strider, Bedjande för den sin bön Att den vinna sig till lön. 3. J a , min Jesu, låt mig aldrig glömma: J a g är ond och du är god! När jag gick i lustars rus att drömma, Du höll ut i tålamod. Länge du som herde efterletat Vilset får, som ej sin välfärd vetat; F ö r det lamm, som fjärran flyr, Gav du lösepenning dyr. 4. J a g är din; o, tag mig bland de dina! Trogne Jesu, du är min! Tryck ditt namn och minnet av din pina Glödande i själen in. Allt med dig a t t göra, allt att låta, Glädjas blott med dig, med dig blott gråta Nu och till min sista stund, V a r e ditt och mitt förbund. A. Knapp (1798—1864). / . A. Eläund (i. 1863).

(98.) [98.]

119¶Jesu beqravninq.

A ^ K ' n ; J a r t a n s v e ' A t t 3ftS ska11 s e Guds

1 1 — • i x egen Son försmädas Och Guds väsens avbild så Under föttren t r ä d a s ! 2. O sorg och nöd! Se Kristus död Och uppå korset dräpen! Den har visst en själ av sten, Som ej varder häpen.

Passionstiden

3. Den store Gud, Vars röst och bud K a n hela jorden röra, Lät som mänska tyst och död Sig i jorden föra. 4. Oss syndare Bör slikt ej se F ö r u t a n gråt och t å r a r ; Ty det är vår ondska stor, Som Guds Son så sårar. 5. H a n trädde fram, E t t menlöst lamm, Och lät sitt blod utgjuta, Att vi nåd och salighet Må för hans skull njuta. 6. Ack, ljuvsta mun, All sannings b r u n n ! Du är oskyldigt slagen Och utav vår mun förrådd, H ä d a d och bedragen. 7. O B r u d g u m skön! Bland mannakön Finns ingenstäds din like; Likväl blev du blott och a r m Men vi därmed rike. 8. O, h u r u säll Är visst den själ, Som detta r ä t t besinnar Och sig med en stadig tro Kristi död påminner! 9. Ty efter han, Sann Gud och man, Led det han ej förtjänte, Vi nu utan vår förtjänst Salighet förvänte. 10. Den nya grav Man honom gav H a r nu så helgat jorden, Att vår grav är oss en skön Vilokammar vorden. 11. I allan tid, O Jesu blid, V å r t h j ä r t a vi dig giva, Att du däri vila må Och så när oss bliva. 12. Ack, Jesu Krist, Vår tröst förvisst, Vi dig i trone bedje: L å t din pina, kors och död Lända oss till glädje! / . Rist (1607—1667). H. Spegel (1645—1714).

120 Kyrkans

högtider

(99.) [99.]

113 S

Å är fullkomnat, Jesu kär, Vad om din död förkunnat är; Vad som profeter förespått, Det har nu sin fullbordan nått. 2. Du lydig var din Fader huld Till korsets död för mänskors skuld; För mänskors skuld ditt blod utrann, Som all vår synd utplåna kan. 3. Nu döden dina ögon sövt, Din mun är tyst, ditt öra dövt; Men i din död oss liv du ger, Ej kan oss döden skada mer. 4. Oss graven synes mörk och kall, Men det v å r t hopp ej störa skall: När Jesus läggs i graven ner, Dess mörker vi ej frukta mer. 5. Tack vare dig, o Jesu kär, Som för oss pint och dödad är! Tack dig, som gravens mörka port H a r ljus med din begravning gjort! 6. Hav vila, Jesu, bliv och bo Uti mitt bröst med ostörd ro! Hav, Jesu, där din vilostad, Så far jag sist i graven glad! 7. Du som besegrat gravens makt, Du om min grav har vård och vakt, Och medan stoftet vilar sig, H a r själen fröjd och frid i dig. 8. Du som ur graven månd' uppstå, Låt oss med lust ur graven gå Och följa dig med saligfröjd Till evig ro i himlens höjd. J. Svedberg

(1653—1735).

(100.) [100.]

I Ik T ) I T T l i d a n d e h a r n å t t sitt slut: O Jesu, J-J- -*• V du har kämpat ut För oss den svåra striden. Ej förrän frid åt oss du vann, Du ville njuta friden.

Passionstiden

2. Så vila, gode Herde, nu! Du förr ej fristad haft, där du Ditt huvud luta kunnat. Det tjäll du ej bland mänskor fann Dig hårda klippan unnat. 3. Du stilla grav, du sälla bo, Min Jesus helgat har din ro. När dödens afton skymmer, Som h a n jag somna skall förnöjd F r å n möda och bekymmer. 4. Du tunga sömn, du långa natt, Min Jesus målet för dig satt. När livets morgon flammar, Som han jag träda skall med fröjd Utur min vilokammar. / . O. Wallin (1779—1839).

(101.) [101.]

I I ^\ "Ti-EN mun är tyst, som bad så ömt För 1 1 0 • 1 / mänskors arma släkte, Och kärleken den kalk har tömt, Som heligheten räckte. Till ro den gode Herden går, Som gav sitt liv för sina får; F r å n kval och strid och möda H a n vilar hos de döda. 2. Men evigt ej, o mänskors vän, Din hjord du övergiver; En liten tid, och så av den Du återfunnen bliver. Det korn, som dött i jorden var, Skall efter korta väntansdar Stå upp och frukter bära Att hela världen nära. 3. O livets Förste, som steg ned I gravens mörka sköte, Mig i din nåd och sanning led Till dödens vissa möte! När från en värld av oro full J a g sänkes i den tysta mull, Må du min själ förvara Bland dina frälstas skara. J. O. Wallin (1779—1839).

122 Kyrkans

högtider

\\(\ AMEN! F r å n d i n 8" r a v s k a 1 1 f r i d e n l l U » XJLFram till v å r a gravar nå, N ä r vi efter vallfärdstiden F å t t till sista vilan gå. Förstling i din Faders boning, Rena, offrade Guds Lamm, Som ur dödens våld gått fram! Du oss gav i din försoning Hoppet om en salig fröjd I de helga himlars höjd. 2. Amen, Herre Jesu Kriste, Som är dina lemmars liv, Som den förste är och siste! Evigt liv åt bröder giv! Vår uppståndelse oss båda, Du som själv uppstånden är, Och oss kom i Anden när. Låt oss dig i himlen skåda, Härliggjord för evig tid. Amen! Giv oss evig frid! K. B. Garve (1763—1841). / . A. Eklund (i. 1863).

6. Påsk. (102.) [102.]

M

H \TAD ljus över griften! H a n lever, o 1 • V fröjd! Fullkomnad är Skriften, O salighets höjd! F r å n himmelen hälsad H a n framgår i glans, Och världen är frälsad, Och segern är hans. Bortvältad är stenen och inseglet bräckt, Och vakten har flytt för hans Andes fläkt, Och avgrunden bävar. Halleluja! 2. H ä r v a r mellan ljuset Och mörkret en strid; Dock segrade ljuset För evig tid. Nedstörtad är döden, Och tron står opp Bland jordiska öden Med himmelskt hopp. I sörjande kvinnor, vem söken I här? Den levande ej bland de döda ä r : Uppstånden är Jesus. Halleluja! 3. Så himlen med jorden Försonade sig, Så graven är vorden Till glädjen en stig. I huvud,

Påsk

som böjdens Vid korsets fot, Upplyftens och fröjdens Trots världens hot! Kom, skingrade hjord, till din Herde igen: H a n lever, han lever och följer dig än Osynlig från himlen. Halleluja! 4. Nu stormen, o tider! H a n s k y r k a står fast. Som ljuset sig sprider Hans l ä r a med hast. Ut gå i all världen Hans sändningabud Och vittna bland svärden Och bålen om Gud, Och vittna om honom, o tröst i all nöd, Som, död för vår synd, blev genom sin död En förstling till livet. Halleluja! 5. I fromma, vi klagen, Vi misströsten I? H u r fort är båd' dagen Och natten förbi! Snart jorden upplåter Sin famn till er ro; Snart uppstån I åter Likt kornen, som gro. H a n själv, som dem sådde, skall komma till slut Och samla in skörden, men skilja förut Ogräset från vetet. Halleluja! F. M. Franzén (1772—1847). (103.) [103.] ITT öga Jesus öppnat har, Och mörkret är fördrivet. Det helga liv han återtar, Som var för oss utgivet. Hjälten fram ur graven går, Och på hans segerfana står: U p p s t å n d e l s e n o c h l i v e t . Halleluja! 2. Till ljusets rymder nu mitt lopp, Mitt hjärtas hopp skall sträckas. J a g skall stå opp, som han stod opp, J a g skall med honom väckas Till ett liv, som ej förgås, Som av förgängelsen ej nås, Av synden ej befläckas. Halleluja! 3. Du död, var är din udd? Var är Din seger,

18 S

124 Kyrkans

högtider

avgrundsskara % Det liv, som Jesus mig beskär, K a n ingen död befara. Evigt hör jag honom till, Som sade: »Där jag är, jag vill, A t t mina skola vara.» Halleluja! / . O. Wallin (1779—1839).

(104.) [104.]

är vår påskafröjd: Pris, 119 N UJesu,kommen dig i himmelshöjd! Ur gravens

djup befrias vi, N ä r själv d ä r u r du framgår fri. 2. Sann livets frukt det t r ä d oss bär, D ä r offrad din lekamen är, Din blod utgjuten rosenröd: Vi leva nu av himmelskt bröd. 3. Pris, Jesu, dig, att ock din hand Befriat oss ur syndens band! Nu slutad är den träldom svår, Nu är det r ä t t a fria år. 4. V å r t påskalamm, o Jesu Krist, Är du förutan vank och brist. Åt oss du kraft och n ä r i n g bjöd I all vår strid, i all v å r nöd. 5. Allting vi genom dig förmå, Som helvetet kan nederslå, Förlossa fångar dig till pris Och öppna för dem paradis. 6. Ack, giv, att, såsom du uppstod, J a g ock uppstår med gladligt mod Ur synden först till ditt behag, Ur graven sist på domedag! *7. P r i s dig, som har från dödens våld Mig, köttslig, under synden såld, Köpt fri och lärt den väg att gå, Där jag ett evigt liv skall nå! Latinsk hymn från gamla kyrkan. O. Petri (1493—1552). / . O. Wallin (1779—1839).

Påsk

(105.) [105.]

I ' O H T ^ U sege1*11 o s s förkunnar, Du oss förl ^ U i 1 / lossat har. Dig prise v å r a munnar, O Jesu, v å r t försvar! Du dödens udd har krossat Och gravens bommar lossat Och livet fört därut. 2. Du träder fram i ära, Och världen fylls av ljus. Dess strålar hugnad b ä r a I själva dödens hus. Fröjd är i änglars boning, P å jorden fröjd, försoning Och ett odödligt hopp. 3. Ej graven oss förskräcker: Den var din bädd också. Din milda hand oss räcker, H u r djupt vi vila må. Den dig i livets skiften H a r följt, skall ock ur griften Upptagas i din famn. 4. Ty lär oss leva, lida Med dig och dö din död; Låt oss din hjälp få bida, I kampen var v å r t stöd! Blott den som delar striden Skall dela segern, friden Och himlens ro med dig. 5. När, Herre, du oss väcker Den sista morgonväkt Och du din hand utsträcker Att döma jordens släkt, Ljuvt skall din stämma klinga Och oss det budskap bringa, Att ingen död mer är. E. G. Geijer (1783—1847).

(106.) [106.]

m

TTPP, min tunga, A t t lovsjunga Hjälten, • U som på korsets stam För oss blödde, Led och dödde Som ett menlöst offerlamm! H a n ur griften, Efter Skriften, Nu i ära träder fram. 2. H a n fullgjorde Vad vi borde Och blev v å r rättfärdighet. Han avvände V å r t elände För

126 Kyrkans

högtider

båd' tid och evighet. H a n förvärvde, Att vi ärvde Ljus och frid och salighet. 3. Vi förlossas, Ormen krossas; Avgrundens och dödens makt Nu är bunden: F r å n den stunden Allt är Sonen underlagt. Nu är helat Vad vi felat Och Guds nåd i ljuset bragt. *4. Gamla, unga Må lovsjunga Faderns makt och härlighet Och hembära Sonen ä r a För så stor barmhärtighet, Prisa Anden, Som vid handen Förer oss till salighet! Tenantius Fortunatus (f omkr. 600). —. G. Ollon (1646—1704). / . O. Wallin (1779—1839).

(107.) [107.]

m

O I G fröjde nu var kristen man, Att Je• O sus Kristus seger vann! Hans gudom nu är uppenbar Liksom en morgonstjärna klar. 2. Det var så skrivet i Guds lag: H a n uppstå skall på tredje dag, Se'n han med sin försoningsdöd Oss frälsat har från dödens nöd. 3. Fast graven blev förvarad så, Att han därur ej skulle gå, Dock halp ej makt, ej heller v å r d : H a n gick igenom stenen hård. 4. Nu helvetet är nederlagt, Och döden haver ingen makt. Halleluja! Uppstånden visst Är efter löftet Jesus Krist. 5. Dess tackom vi dig, Jesu kär, Som ur din grav uppstånden är. Låt oss ock v a r d a värdiga Med dig uppstå rättfärdiga. Latinsk hymn från gamla kyrkan. — . / . O. Wallin (1779—1839).

Påsk

(108.) [108.]

, | d ) 0 T J A N lever! O min ande, känn Din I Z O i I i Herre och din Gud igen! H a n lämnat har sitt vilorum, Och rösten höres, som var stum, Och handen räckes, som var kall: H a n lever, och du leva skall. 2. Så hör hans röst och tag hans hand, Du främling från ett bättre land, Som prövas hälen liten tid! Lyft upp ditt huvud, känn med frid, Att prövotiden snart är all: H a n lever, och du leva skall. 3. Och du som är i synden död, Vak upp, stå upp, som Herren bjöd! Botfärdig kom och trogen bliv, Så haver du i honom liv F ö r u t a n död och syndafall: Han lever, och du leva skall. 4. H a n s ledning följ, och j ä m n och ljus Blir vägen till din Faders hus. Med kärlek, tro och saligt hopp Fullborda här ditt vandringslopp, Och sedan i hans armar fall: H a n lever, och du leva skall. 5. H a n framstår i sin härlighet, Och över tid och evighet Går upp rättfärdighetens sol. H a n lever! Himlen är hans stol, Och jorden är hans fotapall: H a n lever, och du leva skall. 6. Och v ä r l d a r skola hava slut, Och stjärnor skola slockna ut Och himlar störta med vår jord; Men dig, som tröstat på hans ord, E j når förgänglighetens svall: H a n lever, och du leva skall. / . O. Wallin (1779—1839).

128 Kyrkans högtider

(109.) [109.] I *) Ii T ^^ o s s böjdas, gladligt sjunga, Låt 1 j j J'i Ju oss nu med själ och tunga P r i s a Gud på denna dag För vår oväns nederlag! Låt oss lova Herran, Herran! Låt oss fröjdas när och fjärran! 2. Mäktigt från i dag regerar Och i ä r a triumferar Hjälten vår, Immanuel. Fursten över Israel Månde, fri ur dödens vånda, Segerfull i dag uppstånda. 3. H a n som gick för oss att strida Och den grymma döden lida Haver så på segerns fält Oss vår a r v s r ä t t återställt. H a n som led förakt och häddes Så med segerprakt bekläddes. 4. E t t förgift nu månde v a r a Så för död som avgrundsskara Lejonet av J u d a stam, Som i dag har stigit fram, Oss ur mörkrets käftar tagit, Mörkrets verk ock nederslagit. 5. Satan, var är nu ditt välde? Jesus Kristus det nedfällde. Var är nu din udd, o död? Helvete, var ä r din glöd? Dödens fasa är försvunnen, Mörkrets makt är övervunnen. 6. Kristus döden har fördrivit, Oförgängligheten, livet Haver han i ljuset fört Och all syndens våld förstört. Samvetskval och avgrundslåga Skall de trogna aldrig plåga. 7. Jesu, dig ske tack och heder, Att du slog vår ovän neder Och förstörde med din död Vad oss gjorde kval och nöd! För din kamp, o Jesu käre, Dig nu hela världen äre! 8. Giv, o Jesu, mig din nåde, F r ä l s mig från en evig våde! Giv mig kraft att här uppstå Av

Påsk

min synd, på det jag må Dig i himlen evigt lova, Evigt glädjas av din gåva! E. Ghr. Hamburg (1605—1681). P. Brash (f omkr. 1690).

(110.) [110.]

i *•) ^ TÅT oss nu Jesus prisa, Som är vår I — t)% Ju högsta tröst! L å t oss vår fröjd bevisa Med hjärta och med röst! Ty han är nu uppstånden Ur gravens djup, och vånden Är nu i seger vänd. 2. Det lejon h a r nu vunnit, Som är av J u d a stam; Det dyra blod har runnit, Och offrat är Guds Lamm. Av det är döden dräpen Och avgrundsmakt gjord häpen Och arma världen frälst. 3. Den Simson, som var fången, H a r själv förlossat sig Och för oss öppnat gången P å salighetens stig. Nu är all dödens plåga, Nu är all avgrundslåga Av Jesu makt förstörd. 4. Den Jonas, som man kastat I havet, stiger opp. Ur graven Jesus hastat Sin frälsta värld till hopp. Nu vredens storm är stillad, Vår återlösning gillad, F ö r v ä r v a t ett nytt liv. 5. Se, ormen hade stuckit V å r Jesus i hans häl; Av smärtans kalk han druckit, Så att hans kvalda själ Av ångst och n a t t omhöljdes, H a n s gudomsklarhet dölj des I hans förnedringstid. 6. Den fienden,, som hade Mot Jesus ställt sin makt, V å r Jesus nederlade, Som själv förut han sagt. H a n satans våld förstörde, Hans fångna rov bortförde, Förkvävde avgrunds makt. 9 — 341C5.

130 Kyrkans

högtider

7. Nu är den stora dagen, Som H e r r e n själv har gjort: Vår fiende är slagen Och Kristi rike stort. Låt oss med fröjdfull tunga Om sådan seger sjunga Och prisa H e r r e n Gud! 8. Nu kan en kristen fråga: Var är din udd, o död? Och frälsning hoppas våga Ifrån en evig nöd. Guds namn stads vare lovat, Att han oss så begåvat Med segerns r i k a frukt! 9. Vår själ har han uttagit F r å n död, från fall vår fot, Och sorgens tår avtvagit Och hämmat lagens hot. För Gud vi vandra vilja, Från syndens lust oss skilja Och så till livet gå. 10. Med dopets flod rentvagna I Kristus äro vi Och synderna borttagna: Vår själ är frälst och fri. Gud själv hos oss n u verke Och med sin Ande starke I tron v å r t n y a liv. E. Spegel (1645—1714).

(111.) [111.]

I *•) f\ JESU, du dig själv uppväckte, Då du I —«')• Ö låg i graven död; Med ditt dyra blod du släckte Avgrundseldens svåra glöd. Värdes ock min själ uppliva, A t t hon ifrån jorden sig Hasta må, o Gud, till dig. 2. Låt din Ande i mig verka R ä t t a livet mer och mer, Att min själ må k u n n a m ä r k a All den nåd, som du beter. Hjälp mig döda syndens lusta Och korsfästa så mitt kött, A t t det bliver världen dött. 3. J a g är väl med dig begraven Genom dopet till din död; J a g är krossad av den staven, Mose lag, och det du bjöd; Men den onda v a n a r t kvick-

Påsk

nar Ofta i min själ på nytt, Vill det jag förut har skytt. 4. Gärna vill jag för dig vandra I förnyat leverne Och mitt sinnes lust förändra, Att din vilja stads må ske; Men mig hindrar världens vana, Köttets svaghet, satans list, Och jag märker mycken brist. 5. Hjälp fördenskull, Jesu Kriste, Med din Andes milda nåd, Att det liv, som Adam miste, Då han följde satans råd, Alltid må i mig förnyas, Styrkas och förökas så, Att jag livets väg kan gå. 6. Hjälp, a t t j a g ej mera följer Gamla mänskans välbehag Eller synden överhöljer Med en ursäkt, som är svag. Att du uppstod, det skall lära, H u r u jag av synden bör Uppstå, så att jag ej dör. 7. När mitt h j ä r t a måste bäva För ditt hot och lagens röst, Jesu, låt din Ande häva Denna sten ifrån mitt bröst, Denna tyngd av syndaskulden; L å t din ängel stiga ned A t t förkunna mig din fred. 8. Ack, låt honom ljuvligt båda, Att du haver seger fått! L å t mig själv i trone skåda, A t t du har ur fängslet gått Och detsamma för mig öppnat, P å det jag därut skall gå Och på domedag bestå. 9. Värdes du ock själv mig möta, A t t jag dig med hugnad ser I din' ord och löften söta, Där du dig med kraft beter Och mig kungör livets vägar, Dem jag v a n d r a skall till ro, Att jag glad må hos dig bo.

132 Kyrkans

högtider

10. H ä r skall n u min själ sig n ä r a Av osyrat himmelsbröd, Jesu nåd, och ej begära A n n a t till sitt understöd, Ä n det h a n förvärvat haver, Kasta syndens surdeg bort, Vilkens fröjd är Snöd Och kort. H. Spegel (1645—1714). (112.) [112.] \ ^ ) 7 " H ^ N N A ä r den stora dagen, Som oss 1 M I i \J Kristus haver gjort: Mörkrets furste nu är slagen, Nederlagd är dödens port, Gravens mörker har försvunnit, Livets sol h a r nu upprunnit. 2. V a r är nu, o död, ditt välde? Helvete, var är din makt? Ormen, som v å r moder fällde, Haver Kristus nederlagt. Över allt vad oss fördärvat Kristus seger oss förvärvat. 3. Säll och salig är den stunden, Då vår F r ä l serman uppstod; Satan blev i mörkret bunden, Dämpat v a r t hans grymma mod. Se, nu kunna fåren v a r a Ibland ulvar u t a n fara. 4. Vi ha varit fjärran g å n g n a F r å n det liv, som ovan ä r ; Oss har döden hållit fångna Med sin g r y m m a makt och här. Men vi frias från den vånden, Sedan Jesus ä r uppstånden. 5. Vi ha varit dödens trälar, Vi h a varit mörkrets b a r n ; Satan hade v å r a själar Snärda i fördärvets garn. Nu har Jesus oss förlossat, Ormens huvud sönderkrossat. 6. J u d e släkt, din otro spegla Uti dessa underting; Utsatt vakten och besegla Graven med Pilati r i n g : Kristus går dock u t a n möda Genom stenen från de döda.

Påsk

7. Vässe döden sina tänder, Ryte satan hämnd och mord: Bundna äro nu hans händer, Dödens makt tillintetgjord. Den med Kristus blir begraven Uppstår under Kristi glaven. 8. Låtom oss nu v a r a glada, Fröjdas var uppå sin ort: Nu är botad all den skada, Som oss syndafallet gjort. Dödens fruktan är fördriven, Döden är uppsvulgen bliven. *9. Upp, min själ, min m u n och tunga, Upp, mitt hjärta och min röst Till att prisa och lovsjunga Jesus, som oss återlöst, Jesus tacka och berömma, Jesu godhet aldrig glömma! J. Franck (1618—1677). G. Ollon (1646—1704).

I ^ ) Ä T dödens band låg Herren Krist, För 1 —i O • 1 syndens skull utgiven. Uppstånden är h a n nu förvisst Och är vår frälsning bliven. Därför nu med tacksam fröjd Vi prisa Gud i himlens höjd Och med Guds folk lovsjunga. Halleluja! 2. Ej fanns på jorden någon man, Som kunde döden tvinga, Ty över oss låg syndens bann, Och rena funnos inga. Därav döden fått sin makt Och hade allt sig underlagt. Nu skall dess välde falla. Halleluja! 3. Ty Jesus blev det påskalamm, Som kan oss skänka livet; H a n s liv för oss på korsets stam Som offer är utgivet. Om hans blod oss fria gör, Då stannar döden utanför Och kan oss ej fördärva. Halleluja! 4. Vi fira påsk i saligt ljus, Ty natten är förgången. Själv gästar Herren i v å r t hus Och lär

134 Kyrkans

högtider

oss segersången. Där han är, är ingen död, Ty Kristus ä r det livets bröd, Därav i tron vi leva. Halleluja!

M. Luther (1483—1546). E. Evers (1853—1919).

7. Kristi Himmelsfärds dag. (113.) [113.] | « ) ( | r p i L L härlighetens land igen J a g ser I - »"• JLdig, Jesu, fara; Men jag på jorden måste än E n gäst och främling vara. L å n g t från mitt hem jag vandrar här, Mitt sällskap sorg och möda är. 2. L å n g t från min Faders hus jag går, Ack, Herre, h u r u länge? Men dit mitt öga icke når, Min ömma bön sig tränge; Min suck, osäglig, innerlig, Skall dela skyn och hinna dig. 3. E n skymt jag då i trone ser U t a v det goda landet, D ä r du från mig ej skiljes mer, När, löst ur syndabandet, Bland helgonen jag fri och glad F å r bo i levande Guds stad. 4. Där uppe är det ingen natt Och ingen gråt och smärta; Där uppe är min högsta skatt: Där vare ock mitt hjärta! I himlen hos min Frälsare, Där vare min umgängelse. 5. Och som du for, du komma skall, O Jesu, hit tillbaka. J a g akta vill uppå mitt kall, J a g bedja vill och vaka. J a g vet ej stund, jag vet ej dag; Men dagligt dig förbidar jag. 6. Och salig är den tjänaren, Som du så finner göra, När sist du komma skall igen: Du honom lovat föra Till ära och odödlighet Uti din F a d e r s härlighet.

/. o. Waiim (1779—1839).

Kristi Himmelsfärds

dag

(114.) [114.]

I Q ii T \ U som oss frälst ur syndens band, Ur l o U « V dödens natt och avgrunds brand, Du höjs från vansklighetens land Till ära på Guds högra hand. 2. Du Faderns värv fullbordat har Och till din F a d e r s boning far, Men är osynlig hos oss kvar, När skyn dig från vår åsyn tar. 3. E n herde för din dyra hjord, Du än bland oss skall v a r d a spord Igenom Anden och ditt ord Och dopets bad och nådens bord. 4. Till tidens slut din lära än Skall leda jordens vandringsmän, Till dess du komma skall igen Med härlig makt från himmelen. 5. Säll den som fast i trone står Och bär sitt kors i dina spår! Dit du har gått, med fröjd h a n går Och av din hand sin krona får. / . O. Wallin (1779—1839).

(115.) [115.]

m

TTPPFAKEN är vår H e r r e Krist, Hal• U leluja! Halleluja! Fullbordat är hans verk förvisst. Halleluja! Halleluja! 2. För oss han blev på korset död, Halleluja! Halleluja! Och frälste oss från syndens nöd. Halleluja! Halleluja! 3. Om han oss icke älskat så, Halleluja! Halleluja! Vi hade måst i döden gå. Halleluja! Halleluja! 4. H a n är nu vorden F a d e r n lik, Halleluja! Halleluja! Regerande i himmelrik. Halleluja! Halleluja! 5. H a n för oss arma syndare, Halleluja! Hal-

136 Kyrkans högtider

leluja! Är där en f örebed jare. Halleluja! Halleluja! 6. H a n kärleksfull från himmelen, Halleluja! Halleluja! Ner till de sina skådar än. Halleluja! Halleluja! 7. Och såsom h a n ifrån oss for, Halleluja! Halleluja! H a n komma skall med glädje stor. Halleluja! Halleluja! 8. I denna stora segers fröjd, Halleluja! Halleluja! Lovsjungom Gud i himmelshöjd! Halleluja! Halleluja! •9. Dig, heliga Trefaldighet, Halleluja! Halleluja! Dig vare pris i evighet! Halleluja! Halleluja! Latinsk hymn frän medeltiden. —. (116.) [116.]

m

ALLT fullkomnat är, o Jesu, och du far i x x Upp till det ljus, vars sändebud du var. Nu himlars himmel för dig öppen står, Till Majestätets högra hand du går; Dock ser du än med kärlek till den jord, Där du ditt blod har lämnat och ditt ord. Ifrån all världens tron, o mänskors vän, Du ser till oss och oss välsignar än, Då i ditt spår, som över korsets stig Till himlen för, vi blicka upp till dig. H e l i g ä r H e r ren, F a d e r n , S k a p a r e n ! Helig är Herren, Sonen, M e d l a r e n ! H e l i g är H e r r e n , A n d e n , T r ö s t a r e n ! Så himlen stämme upp sitt fröjdeljud, Och jorden kläde sig i högtidsskrud Och svare: H e l i g , H e l i g , Helig,

Glid!

Körsång. F. M. Franzén (1772—1847). J. O. Wallin (1779—1830).

Kristi Himmelsfärds

dag

[117.] <521.)

199 Q Å gick din gång till härlighetens l O O i k3 värld, O Herre Jesu Krist; Och korsets stig blev till en himmelsfärd Och segern din till sist. Därmed du väg oss banat Till Guds, vår Faders, h u s : Det mål vi dunkelt anat Nu står för tron i ljus. 2. Nu upp till dig från detta främlingsland, F r å n synd och sorg jag ser, Du Medlare på Faderns högra hand, Som för oss alltid ber. Fast du är höjd från jorden, Din Ande är oss n ä r : J a g är ej hemlös vorden, J a g faderlös ej är. 3. Dit du h a r gått, dit skola de ock gå, Som F a d e r n dig har gett, Och till sin arvedel det rike få, Som du åt dem berett. För glädjen i det höga De glömma jordens ve, N ä r de med avtäckt öga Din härlighet få se. 4. Befästa oss, o himlafarne Krist, I härlighetens hopp, A t t vi en gång, förlösta från all brist, Till dig må lyftas opp. Hjälp mig för själen sörja V a r stund i denna värld, A t t den med dig må börja Re'n nu sin himmelsfärd. E. Evers (1853—1919).

I Q l A Segerhjälte underbar, Som världens l O ^ J h U synder burit h a r ! Du saligt återvänder Till himmelen, där F a d e r n lagt Sitt rikes härlighet och makt I dina rena händer. Helig, Härlig, Du regerar, Triumferar; Döden, livet, Allt ä r nu dig undergivet. 2. Dig prisa alla kerubim, Mångtusen höga serafim, Dig, Jesu Kriste, lova För nåden du

138 Kyrkans högtider

gjort uppenbar, För friden, som du vunnit har, För frälsningsverkets gåva. Alla Falla För dig neder, P r i s och heder, Tack och ära Ä n g l a h ä r a r dig hembära. 3. O Jesu, hjälp oss följa dig, Och lär oss villigt gå din stig, Ditt rike eftertrakta. Gör i din nåd vår vandel ren, Och lär oss världens falska sken Och tomma Härd förakta, Strida, Lida, F r i t t försaka, Bedja, vaka Med de trogna, V a r d a för din himmel mogna. 4. O Segerhjälte, Davids son, Din Ande sänd oss ovanfrån, Som stillar själens trängtan. Med kraften av ditt dyra blod Giv kärlek, mod och tålamod Och mer av himmelsk längtan. Konung, Konung, Som regerar, Triumferar, Må du finna Oss bland dem som seger v i n n a ! E. Chr. Homburg (1605—1681). K. W. Söderström (1845—1923). / . Johansson (i. 1867). / . A. Eklund (f. 1863).

8. Pingst. (133.) [118.]

A O t\ 170M, Helge Ande, Herre god, Besök l O < J « J V v å r t hjärta, giv oss mod! |: Förläna oss din helga nåd :| Och v a r oss när i råd och dåd. 2. Den sanne tröstaren du ä r : Så kom och var oss alltid n ä r ! |: De hårda h j ä r t a n själv bevek :[ Att öva kärlek utan svek. 3. Ditt ljus tänd i vårt mörka sinn', Giv tro och hopp i hjärtat in. |: Och allt vad här oss fela må :j Låt oss av dina nåde få.

Pingst

4. I dig all nådens fullhet är, Du gåvor tusenfalt beskär. |: Du lär med skilda tungors ljud :| All jordens folk att prisa Gud. 5. Vår fiende ifrån oss driv, Och själv med friden när oss bliv. I: Bevara oss till sista stund : ( I nådens saliga förbund. 6. Gud F a d e r du oss känna lär Och vittnesbörd om Sonen bär. j : Till Gud du visar vägen bäst, :| Du som av Gud utgången äst. *7. Gud F a d e r och hans ende Son Ske pris för himlagåvors lån, |: Som genom Andens nåd vi få! :| O Gud, vår suckan ej försmå! RabanusMaurus ( t 856). M. Luther (1483—1546). O. Petri (1493—1552).

(135.) [119.]

I ^ift T V G ' H e l g e A n d e > bedja vi, Att med l O U » J_/ din kraft du står oss bi Under prövotider Och svåra strider, Helst uti den yttersta, När det till änden lider. O Gud, förbarma dig! 2. O ädla ljus, gör med ditt sken Vår tro på Jesus sann och ren, Och den själv uppliva Att frukter giva. Hjälp oss a t t i denna tro Till änden fasta bliva. O Gud, förbarma dig! 3. O kärlekseld, uppvärm v å r t sinn', Allt hat, all ljumhet övervinn, Att vi leva lare Som bröder käre I försonlighet och frid Och Kristi sinne bare. O Gud, förbarma dig! 4. O högsta tröst i all vår nöd, Oss uppehåll i liv och död! L å t oss ej försaka Att bedja, vaka

140 Kyrkans

högtider

Och betänka, att en gång Vi döden måste smaka. O Gud, förbarma dig! V. 1 från medeltiden. M. Luther (1483—1546). O. Petri (1493—1552). / . O. Wallin (1779—1839).

(138.) [120.]

Helge Ande, till mig in, Upplys 37 K OM, min själ, upptänd mitt sinn', Att jag

i dig må bliva. Låt lysa livets ljus för mig Och led mig på den r ä t t a stig: Dig vill jag helt mig giva. 2. Uti all sanning led du mig, Förståndet öppna nådelig Och lär mig, Gud, din vilja. Ack, gör mig från all synder ren, Att jag må följa dig allén, Allt ont ifrån mig skilja. 3. Hjälp, Herre, nåderik och blid, Att jag av hjärtat all min tid Mig håller vid det ena: Att tro på Herren Jesus Krist Och öva kärlek u t a n list; Min hjälp är du allena. 4. Uppå min sida alltid stå, A t t satan mig ej skada må, Ej världen mig förföra. Med minom ande vittne bär, Att ett Guds barn jag också är, Det han vill saligt göra. 5. J a g kännes vid min svaghet all, J a g vet ej vad jag bedja skall, Vad gagnar eller skadar. O Helge Ande, bed för mig Och lär mig sucka innerlig Mitt Abba, käre Fader! 6. Mig i din nåd behåll du kvar, Som allt i dina händer har, Min onda hug förändra. Vad jag har syndat, giv mig till; Styrk mig, att gott jag göra vill Och i din fruktan vandra. 7. Giv lycka, Gud, till allt gott verk, Befrämja

Pingst

141¶I det och kraften stärk, Att jag alltmer tilltager Uti din visdom och din nåd Och alltid följer dina r å d Och gör vad dig behagar. 8. Hjälp mig att nyttja tiden r ä t t Och skaffa nytta på allt sätt, Mitt pund ej nedergrava; Ty den som Gud ej tjäna vill Men gör vad världen hörer till, H a n kan ej framgång hava. 9. O Fröjde-Ande, stå mig bi I all den sorg jag kommer i, Helst när mig döden kallar; Då hjälp, att jag må kristelig F å skiljas hädan, när jag dig Min själ i hand befaller. Okänd svensk förf. 1600-talet.

(137.) [121.]

J OO ANDE, full av nåde, I all nöd och våde 1 0 O i l \ Du min tröst förbliv! Agg och h a r m du släcker Och i hjärtat väcker Kärleks eld och liv. L ä r du nu min svaga tunga Om din kraft med glädje sjunga. 2. Du kan undervisa Oss vår Gud att prisa P å m å n g ' språk och sätt. Av din låga brinne Städse håg och sinne Gud att älska rätt. Oss du värdes n å d beskära Honom över allt att ära. 3. N ä r betryck och jämmer H j ä r t a t h å r t beklämmer, L å t mig då hos dig Ro och tillflykt finna, L å t det moln försvinna, Som här omger mig. Kom, o nådesol, med gamman, Lys och gläd oss allesamman! 4. Kom, Guds dyra gåva, Som han värdes lova, Och min tro upptänd! Kom, ack, kom, min längtan, Kom, mitt hjärtas trängtan, Och mitt kval bortvänd! H j ä r t a t får nytt liv och styrka, När du gör det till din kyrka.

142 Kyrkans

högtider

5. Hjorten häftigt längtar Och till vattnet t r ä n g t a r , När han jagad är; Själen sammalunda, N ä r bekymren stunda, Tröst av dig begär. Hon sitt hopp då månde ställa Till den enda glädjekälla. 6. Du som ny mig danar Och min synd avplanar Genom Kristi blod, Du all renhets Anda, Var mig stads till hända, Gör mig vis och god; Lär mig ditt behag a t t göra, N ä r mitt kött mig vill förföra. 7. Styr och för min vandel, Helga håg och handel; Låt min stig och gång, Dig till pris och heder, Syfta dit du leder; Låt min bön och sång, Som jag frambär till din ära, Täckas dig och frukter bära. 8. Vill mig satan snärja, Värdes du mig värja, Att jag räddas må. Låt mig, n ä r en ände Sker på mitt elände, Himlens glädje nå. Där skall jag med fröjdfull tunga, Gud, din ä r a evigt SJUnga.

/ . Franck (1618—1677). P. Brask (f omkr. 1690). F. M. Franzén (1772—1847). / . O. Wallin (1779—1839).

(136.) [122.]

I O Q TJELGE Ande, hjärtats nöje, Bästa skatt 1 0 fJ % ± 1 och högsta tröst! Du till a n d a k t själv mig böje, Då jag helgar dig min röst. Överallt ditt tempel står, Där du heligt offer får: Låt min själ därtill utväljas, Att du må i henne dväljas. 2. Du är den förnämsta gåva, Den min Jesus skänker mig, Den han värdes alla lova, Som den

Pingst

söka hjärtelig. Du är ordets vittne sant Och min återlösningspant, Själens hugnad, Herrens finger, Hoppets ankar, trones vingar. 3. Kärlekseld och nådekälla, Ljusets ursprung, fridens band! Du kan hjärtat tillfredsställa,När det t ä r s av ångerns brand. Giv min ande vittnesbörd, Att av Gud jag varder hörd Som ett barn utav sin fader, Så är jag förnöjd och gläder. 4. Du är ned av himlen gjuten Som en ljuvlig dagg och regn; F r i d och tröst med dig är fluten Under Kristi milda hägn. Ack, så uppfyll mildelig Nu min själ, som öppnar sig! Av din nåd hon sig vill fägna Och sig den med tron tillägna. 5. Du ock alla ting utgrundar, J a , Guds djuphet vet du väl; Därför jag av dig åstundar Undervisning för min själ, Att jag vet Guds vilja r ä t t Och kan leva på det sätt, Som hans ord mig föreskriver, Att jag honom täcklig bliver. 6. Du är helig; dig misshagar Allt vad synd och orätt är. Den med otro dig förjagar K a n du aldrig vara när. Helga mig i en r ä t t tro, Att du värdes när mig bo; Då kan jag försäkrad vara, A t t jag skall till himlen fara. 7. Du är nådig, mild, saktmodig Som en duva; men du flyr Bort från den som övermodig E j sitt onda sinne styr. Gör mig tålig och förnöjd Och till fridsam vandel böjd, Att i allt jag kärlek övar, Ej den du har kär bedrövar. 8. Hjälp, att jag mot synden strider; När jag stapplar, var min stav! Trösta mig den stund

144 Kyrkans högtider

jag lider; Styrk mig, när jag somnar av! När jag skall igen uppstå, Giv, att jag med glädje må Inför Jesu domstol ställas Och till de utvalda Sällas. P. Gerhardt (1607—1670 E. Spegel (1645—1714). (131.) [123.] I Ii O I J E L I G E Ande, sanningens Ande, Kom JL4H'i 1 1 att oss ledsaga! Låt oss ej falla eller oss förvilla, Men till målet draga I trones ljus, förtröstande och stilla. Vishet, o Herre, Giv oss av höjden! 2. Helige Ande, kraftenes Ande, Kom att oss uppliva! Må kärlek ho i v å r a hjärtan inne Och dess frukter bliva En kristlig dygd, ett himmelskt mod och sinne. Helighet, Herre, Giv oss av höjden! 3. Helige Ande, glädjenes Ande, Kom att oss hugsvala! Låt hoppets röst bland levernets bekymmer Till vår ande tala, Och giv oss frid, när livets afton skymmer. Salighet, Herre, Giv oss i höjden! J. O. WalUn (1779—1839 är kommen, o saliga fröjd, 14 N UDenstunden stund som bebådad är vorden,

Då Anden far ned ifrån himmelens höjd A t t v å r d a Guds rike på jorden. Vad tröst och vad trygghet det budet beskär, Att Hjälparen, Sanningens Ande, är när, Som lovats i Mästareorden ! 2. De fromma, som bidat i längtan och hopp, F å skåda Guds väldiga under. Ej löftena glömts under tidernas lopp, De vilat på trofasta grun-

Pingst

der. Med tungor av eld giver liimmelen svar P å brinnande böner och suckan, som var Så tung under tvivlande stunder. 3. Så lyssnen till ordet, I länder och folk, Det Anden vill t y d a för alla! Se, Petrus står upp som hans korade tolk, Och tungomålsskrankorna falla. E n v a r i förbistringen ordet förstår, Och pingstens predikan till själarne når A t t väcka och trösta och kalla. 4. Ej fåfängt förklingar den mäktiga röst, Som bot i Jerusalem bjuder: Det stinger ett styng uti tusendes bröst, När P e t r i förkunnelse ljuder. Guds k y r k a nu föds i den heliga stund, Och än står hon fast på sin eviga grund, H u r tiden än stormar och sjuder. 5. O människa, gläd dig och prisa din Gud, Som dig med sin Ande hugsvalar, Och var ej en träl under bokstav och bud, När nåden från liimmelen talar. I ordet och bönen din hugnad du får Och mod i ditt hjärta, om vägen ock går Igenom de mörkaste dalar. 6. Ack, mildaste Jesu, din Ande oss sänd Att väcka v å r t domnade sinne, Och giv, att din sanning må bliva bekänd Och gömd uti h j ä r t a och minne. F ö r s m ä k t a r vår själ under ångest och strid, Låt komma din Ande med strömmar av frid, Där vi vår hugsvalelse finne. O. Bergqvist

(f. 1802).

i Ii 9 N ^ " ^ ^ o r ( ^ e n förnyar Sin grönskande 1 X.M% IN skrud Och ljusnande skyar Om våren ge bud, F r å n hav och från länder Lovsägelse 10 — 34165.

146 Kyrkans

högtider

går Till honom som vänder All vinter i vår. Ny fägring får nejden och klädes i prakt, Och allt stämmer samman att prisa Guds makt, H a n s eviga välde. Halleluja! 2. När himmelska rösten Går ut med Guds ord, Då breder sig trösten K r i n g suckarnas jord, Då lösa sig banden Och själar få frid, Då gryr över landen E n sällare tid. N y t t liv kom i världen, n ä r Anden göts ut; Och så skall det ske intill tidernas slut, Där Anden får råda. Halleluja! 3. Vad styrkte till döden M a r t y r e r n a s gång? Vad tände v ä l glöden I fädernas sång? Vad böjde väl hjärtan I människobröst A t t ömma för smärtan Och skynda med tröst? Vem förde Guds vittnen till mörkaste land? Vem friade slaven u r bojor och band? Guds Ande allena. Halleluja! 4. O värld, du som drömmer Om ljusare år, Men därvid förglömmer Den grund som består! Vad hoppfullt du sådde, Det vissnar och dör; Det högsta du nådde Ej lycklig dig gör. Så bed om Guds Ande! H a n Hjälparen är, Ty himlarnas kärlek till jorden han bär Och omskapar hjärtan. Halleluja! 5. Du folk, som begråter, A t t hoppet dig brast, Stå upp och träd åter P å grund som står fast Träd in i Guds kyrka! Träd fram i dess ljus, Ty där är din styrka, Ditt hem och ditt hus. Träd in i dess portar, stäm in i dess psalm Och kämpa dess strider, tills segerns palm I ä r a du vunnit. Halleluja!

A . F. Iiunslcdt (1861—1033).

Pingst

147¶I L ^ T I V E T S Ande ' kom från ovan > K o m och 1 ±Ot Li bär från himlen bud. Du kan ge den stora g å v a n : Tron på Ordet, tron på Gud. Till Guds människor du talar Än i dag kring all vår jord. Folk och själar du hugsvalar Än i dag med Skriftens ord. 2. Oförgänglig sanning strålar Än i dag från Bibelns blad; Än i klara drag den målar Heliga gestalters rad. Ifrån fäder och till söner Genom tidevarven går Än ett heligt arv av böner; Än profetens röst oss når. 3. Giv, att vi för Gud må v a n d r a Såsom Abraham i tro, Till välsignelse för andra Och till egen själaro. Giv, att vi som Moses brinna För Guds folk i kamp och bön. Giv, att vi med Asaf finna Blott i Gud vår del, vår lön. 4. Såsom öknens hindar t r ä n g t a Till den svala källans språng, Låt med Koras barn oss längta Efter helg och tempelgång. Låt med dem oss i din boning Smaka, hur du ljuvlig är, F i n n a vila och försoning: Saligt är att tjäna där! 5. Låt med Stefanus oss skåda Mänskosonens härlighet; Än med Paulus benåda Oss med trons rättfärdighet. Dana så vår själ, v å r t öra, A t t vi mitt i tidens tvång Med J o h a n n e s kunna höra Moses' sång och Lammets sång. 6. Livets Ande, du som danar Kristi kyrka, som han bjöd, Kraftens Ande, du som banar Hennes väg i kamp och nöd, Nådens Ande, du som renar Själar och i dem vill bo, Fridens Ande, du som enar Herrens trogna, giv oss tr0'

J. A. Eklund (f. 1863).

148 Kyrkans

högtider

9. Trefaldighetssöndagen. (17.) [125.]

\ 1 l *T7I tro på en allsmäktig Gud, Av vars l 4 J 4 J t V Ande genom Ordet Allt skapat är och på vars bud Allt är gott och härligt vordet. Oss en Fader vill han vara, Och utav sin goda vilja Skall han alltid oss bevara, Aldrig oss ifrån sig skilja. P å allt hans öga giver akt, Och ingen står emot hans makt. *2. Vi tro också på Jesus Krist, F a d e r n s Son, vår Herre kära. Av evighet han är förvisst Jämlik Gud i makt och ära. Genom Andens kraft allena Honom rena jungfrun födde; Han, a t t oss med Gud förena, Bland oss levde, led och dödde. För oss han döden övervann Och sitter på Guds högra hand. *3. Vi tro ock på den Helge And', Som oss i en helig kyrka Förena vill med fridens band Och med nådens gåvor styrka. Synden varder här borttagen, Stillad all v å r själavånda, Och uppå den sista dagen Vi förvänta att uppstånda. E t t evigt liv vi skola dä Hos Herren Gud i himlen få. Amen. M. Luther (1483—1546). O. Petri (1493—1552).

(22.) [126.]

1 / r P U D trefaldig, stå oss bi, Och låt oss l ^ O i VIej fördärvas! Gör vår själ från synden fri, Låt himlen av oss ärvas. Styrke oss din kraft, att vi Det onda övervinne Och så med kristligt sinne Det sälla målet hinne. Hjälp, att dig vi älska må Och såsom oss vår nästa. Vår

Trefaldiglie t ssöndagen

tro, vårt hopp befästa; Gud, hjälp oss till det bästa. Amen, amen, ske alltså! Halleluja! Halleluja! Frun medeltiden. M. Luther (1483—1546). —. / . O. Wallin (1779—1839).

(23.) [127.]

Gud, oändelig, Förlän oss nåd 146 0 aHerre t t prisa dig Och sätta all vår tro

därtill, Att du är evigt |: god och mild. :| 2. O Jesu Krist, som mandom tog, Hjälp oss att komma stads ihåg Din bittra död, ditt rena ord, I dem vår själ blir |: saliggjord. :| 3. O Helge And', giv oss din nåd A t t alltid följa dina råd. Ledsage, hägne oss din hand, Gud Fader, Son och |: Helge And'! :|

Okänd förf. 1500-talet. •—. J. O. Wallin (1779—1839).

(21.) [128.]

I L H A F a d e r vår, barmhärtig, god, Som oss 1 -t I • U till dig vill kalla Och stänka oss med Kristi blod, Som rena kan oss alla! Låt komma, Gud, till oss ditt ord, Det heliga och klara; Låt det i mörkret på vår jord En ledare oss vara, A t t vi ej vilse fara. 2. Men alla ropa vi till dig, Ej a n n a t är till rade; Ty ingen tar ditt ord till sig, Om han ej får din nåde. O helge Fader, tänk därpå, A t t djävulen vill blanda Sitt ogräs i din säd och så Oss komma sig till hända; Ty sänd till oss din Anda. 3. O Gud och mänska, Jesu Krist, Som synden på dig lade, Du känner bäst vår stora brist, Ty

150 Kyrkans

högtider

du ock mandom hade. O Jesu Krist, vår broder kär, Ditt löfte vi påkalla: Hugsvalaren låt komma när, Som sanning lär oss alla, Att vi från dig ej falla. 4. O du, Guds Helge Ande, kom, Slit sönder satans snara! Det ord vi fått av Herranom Uti v å r själ bevara, P å det envar må heliggjord Lovsjunga Gud med gamman Och Jesu Kristi dyra ord Oss leda allesamman Till himlens glädje. Amen. O. Petri (1493—1552). J. O. Wallin (1779—1839).

[129.] <522.>

I tro på Gud, som himmel, jord H a r V skapat med sin allmakts ord, Vår 148 t r y g g a hamn; Och F a d e r är hans namn. Helig, helig, helig är Herren Gud. 2. Sin Son han gav oss i vår nöd, Som övervunnit synd och död, Som bar vår skuld Och är vår Herre huld. Helig, helig, helig är Herren Gud. 3. Hans Helge Ande, nådens tolk, Oss samlar till ett heligt folk, I livets ljus Oss för till Faderns hus. Helig, helig, helig är Herren Gud. B. I. J. Jonzon (f. 1888).

10. Kristi förklaring. [130.] <523.> i h Q V " ^ 1 klick m o ^ n e l § a berget går, Där, l ^ i / i V Jesu, du förklarad står I glans så ren Som solens sken Och pris av F a d e r n får. Med fäderna från löftets tid Du talar om din död,

Kristi förklaring

din strid, Då du ditt kall Fullborda skall Och oss förvärva frid. Du styrker här de dinas tro Med försmak av en salig ro, E n helgad fröjd F r å n himlens höjd, Där dina frälsta bo. 2. H ä r nere är en smärtans dal, V å r hydda ä r ett bräckligt skal, Av stoft vår dräkt, V å r t liv en fläkt Och himlavägen smal. Men, Jesu, i din härlighet Du våra sorger ser och vet. Du lyfter mig I tron till dig, Till frid och ljuvlighet. Och fast jag åter måste ned I sorgedalen, följer med F r å n glädjens stund I hjärtats grund E n stilla tröst och fred. 3. E n gång, när slutat är allt ve, Skall skyn sig öppna, jag skall se I evigt ljus Mitt fadershus, Min Gud, min Frälsare. Då skall min blick ej skymmas mer, Min hydda aldrig brytas ner; Och hunnen dit, I klädnad vit, J a g allt förklarat ser, Och med Guds folk i paradis J a g tala får på himmelskt vis Om allt hans råd, Hans makt, hans nåd: H a n s namn ske lov och pris! E. Evers (1853—1919).

(35.) [131.]

I ^0

11. Mikaelidagen.

r i U I ) l å t e r s i n a t r ° g n a här Allt gott av

LOV t VJnåd erfara, Och budskap av hans kärlek är Mång' tusen änglars skara. Ty sjunga vi med gott behag: Guds änglar från vår barndomsdag Oss följa och bevara. 2. De lägra sig kring var och en Som fruktar Herren gärna, Och deras hjälp är icke sen Mot dem som ont oss ärna. Ty sjunga vi med gott

152 Kyrkans

högtider

behag: Guds änglar från vår ungdomsdag För våld och list oss värna. 3. P å vägen de oss föra så, A t t vi vår fot ej stöta, Men trygga och förnöjda gå, Fast nöd och sorger möta. Ty sjunga vi med gott behag: Guds änglar oss till ålderns dag P å hulda a r m a r sköta. 4. Med vänlig hand, fast icke sedd, De gravens skräck förjaga Och hålla tröstens kalk beredd, När ångsten gör oss svaga. Ty sjunga vi med gott behag: Guds änglar oss i dödens dag Till himmelen ledsaga. 5. 0 Herre Gud, var mild och god, N ä r vi med döden strida; Din Ande give kraft och mod, Att vi i frid avlida. Så skola vi med gott behag Dig sjunga på den stora dag, Som vi med fröjd förbida.

G. Reimann (1570—1615). / . Svedberg (1653—1735). / . O. Wallin (1779—1839).

(36.) [132.]

n UD vare tack och ära F ö r helga äng5 • VJ lärs vakt, Som han mig täcks beskära Emot all ondskans makt! H a n bjuder, och de fara Som vädren på hans bud A t t hägna och försvara Den rättsligt fruktar Gud. 2. De goda andar rödja Den väg jag v a n d r a skall; De starka hjältar stödja Min gång i mödans kall; De helga h ä r a r skydda Min ande och min kropp, Och kring min stilla hydda De slå sitt läger opp. 3. Hos mig besök de göra Som förr hos Israel; De mig ur faran föra Som fordom Daniel; De

Mikaelidagen

leda mig vid handen Som Lot ur eld och glöd, Som Petrus utur banden, Som P a u l u s utur

nöd. 4. Och när på jorden händer, A t t någon syndaträl Sig å n g r a r och omvänder Och tänker på sin själ, Då hörs i himlens rike Guds änglars fröjdeljud: »Vi hava fått en like; Högtlovad vare Gud!» 5. Gud, låt mig även söka Att dem bereda fröjd Och deras tal föröka E n gång i himlens höjd. När de på händren vilja Mig bära hem till dig, Gud, låt ej synden skilja De heliga från mig. 6. När livet skall upphöra, Giv mig en sömn så söt. Låt dina änglar föra Min själ uti ditt sköt'. N ä r du till doms vill komma, Låt, Fader, nåderik, Mig då med alla fromma Bli dina änglar lik. ö . W_ Sacer (1635—1699). / . Svedberg (1653—1735). / . O. Wallin (1779—1839).

(34.) [133.] I ^ity T^ÖREÄN mänskostämmor hördes, Och l t i - J » T förrän mänskohjärtan rördes Av Herrens salighet och nåd, Tusen sinom tusen stodo För Gud kring tronen och tillbådo Den Outgrundeliges råd. P å helga harpors ljud De buro fram till Gud Lov och jubel Och, skylande Sitt anlete, Knäböjde för sin Skapare. 2. Helig! Helig! Helig! ljuder Omkring den tron, där Herren bjuder, Från änglars kor i evighet. Honom de sitt offer bära, Ty honom ensam tillhör ära Och rike, makt och härlighet.

154 Kyrkans

högtider

De tjäna Herren Gud Och akta på hans bud. Deras prydning Är helighet Och hörsamhet Och oskuld och fullkomlighet. 3. Över hav och land de fara, Som vinden och som blixten snara, I ljuvligt och lycksaligt kall. Till den frommes hägn de ila, De lägra sig omkring hans vila, Hans fötter akta de från fall. Och när från syndens stig E n själ omvänder sig Och benådas, Då sjunga de: »Förbarmare, Dig pris och tack och ä r a ske!» 4. Gud, med dina ä n g l a h ä r a r Skall den som dig av hjärtat ä r a r F å evigt glädja sig en gång. Buren uppå deras händer Skall han med dem i fridens länder Uppstämma segerns jubelsång. Den inför Herren går I deras tysta spår Genom världen Skall ren och skär Och salig där Med dem dig skåda som du är. 5. Mänska, vill du se Guds rike, Sök här a t t bliva änglars like, Oskyldig, ödmjuk, glad och from. Mänska, du för Gud skall svara, När, åtföljd av sin änglaskara, H a n skall med världen hålla dom. Så kämpa, vaka, bed Och dig v a r stund bered, Att din tunga I paradis P å änglavis Må evigt sjunga Herrens pris! J. A. Cramer (1723—1788). J. O. Wallin (1779—1839).

J r O T \ E T står hos Gud i ljuset E n tjänarI D O . J J skara stor. Vart barn från fadershuset, Som här på jorden bor, De vilja tjäna g ä r n a Och i all fara värna Den som på Herren tror. 2. Guds öga på dem blickar; De på hans vink

Mikaelidagen

ge akt, Och v a r t han än dem skickar, Dit skynda de med makt. Det är Guds änglar k ä r a ; Dem lyfta vingar skära Till varje jordens trakt. 3. Guds män i gångna tider, Som bävat för sin själ Och kämpat Herrens strider Och sörjt med Israel, Guds barn, de tysta, fromma, Som sett Guds v å r a r blomma, De känt den skaran väl. 4. Till Herrens folk, som vilar I boning hög och låg, Guds änglars skara ilar Med v a r m och villig håg. H a n s husfolk alltid äger Den vakten kring sitt läger Profetens öga såg. 5. E t t b a r n de sågo sova I krubba, låg och t r å n g ; Då började de lova Gud F a d e r med ny sång. Och än de lovsångsorden, Som båda frid på jorden, K r i n g världen gå sin gång. 6. Sist F a d e r n hit dem sänder A t t bära dem som tro P å hulda, starka händer Med Lasarus till ro. Då löses bunden tunga, Och vi få lovsång sjunga I himlen, där de bo. L. Relmbold (1532—1598). / . A. Ekhmd (f. 1863).

(217.) [134.]

12. Allhelgonadag.

\^\k If0M' min kristen' Gud tin ära> Kom

lO^tt IV och hör vad Herren tält. Du skall här få nogsamt lära, Vem till nådebarn han valt: Den i tron hör Fadern till, Jesu namn bekänna vill, Vill hans röst i lydnad höra Och hans ord i kärlek göra. 2. Salig är, så Jesus säger, Den i anden fattig

156 Kyrkans

högtider

är, Den i Gud sitt goda äger, Honom över allt har kär, Den sin egen ringhet ser Och åt Gud all ära ger: Himmelriket skall han vinna Och en evig ära finna. 3. Salig den vars trohet prövas I bekymrens tunga lott, Men vars hjärta mest bedrövas Över sina fel och brott. Till den Gud, som allt förmår, Ej hans suck förgäves går: Visst skall han hugsvalad bliva, Fröjd skall H e r r e n honom giva. 4. Salig den som i sitt hjärta Är saktmodig, from och god, Lider oförrätt och smärta Stilla och med tålamod, Till försoning redo är, Icke harm och avund n ä r : En Guds rikes arving vorden, Skall han ock besitta jorden. 5. Salig den sin lust ej finner I vår världs fåfänglighet, Men av helig å t r å brinner Efter sann rättfärdighet, T r ä n g t a r ifrån jordens grus Efter himmelskt liv och ljus: H a n s begär skall ej förvillas, Men hans trogna längtan stillas. 6. Salig den som för de a r m a E t t medlidsamt hjärta bär, Tröttnar ej a t t sig förbarma Över den som nödställd är, Men på Himlafaderns sätt Gör den trycktes börda l ä t t : H a n skall själv i nödens t i m m a Guds barmhärtighet förnimma. 7. Salig den som ren och tuktig Uti ord och gärning är, Den som, vaksam och gudfruktig, Segrar på sitt kötts begär Och alltmera dag från dag Helgas, Gud till välbehag: Han skall njuta himlafröjden, Skåda Gud, som bor i höjden. 8. Salig den som vill befrämja Samdräkt, enighet och frid, Livar kärlek, stiftar sämja,

Allhelgonadag

157¶Kväver hat och dämpar strid, Knyter skilda vänners hand, Åt en ovän räcker hand, Icke vredgas, icke hämnas: H a n Guds eget harn skall nämnas. 9. Salig den som här får lida Orätt, smädelse, förtal Och vars hjärta måste svida Vid förföljelse och kval, Stilla och förtröstansfull Lider allt för Herrens skull: Gud skall själv hans sak utföra, Himlen honom skall tillhöra. 10. Jesu, giv, a t t denna lära Ristas djupt uti mitt bröst. Hjälp mig leva till din ära, Äga blott i dig min tröst. Och med all den salighet, Som för tid och evighet I ditt ord cle trogna lovas, Låt ock mig av nåd begåvas. 11. L ä r mig föra helig vandel, Älska t u k t och nykterhet, Visa uti all min handel Kärlek och rättfärdighet, Leva ödmjuk, stilla, nöjd, Under korset tåligt böjd: Ja, din Ande mig förläna, Att jag dig må evigt tjäna. / . Eeermarm (1585—1647). D. Denicke (1603—1680). / . Svedberg (1653—1785). —. / . A. Eklund (f. 1863).

[135.] (524.)

I ^ ^ J O H A N N E S såg så klar en syn Högt I f J f J » d ovan skyn, Där himlens stjärnor skrida. H a n såg ett folk i högtidsskrud Stå inför Gud Och i tillbedjan bida. Den frid och fröjd, Den sällhets höjd Det folket vann Ej köpas kan För hela världen vida. 2. I härlighet de där t r ä t t fram Inför Guds Lamm Med segerpalm i händer. Den vita dräktens glans var ren Som solens sken, När dagen

158 Kyrkans

högtider

ny sig tänder. I evigt ljus Vid harpors brus De stodo där, E n tallös h ä r Av alla folk och länder. 3. Då spordes: »Vadan komma de Som här vi se?» En röst man hörde svara: »Den skaran omkring tronen är Guds helgons här, De trognas hjälteskara, Som efter strid, I ro och frid, I segerskrud Hos Herren Gud F å r evigt bo och vara.» 4. »De fordom gått i jordens dal Den vägen smal, Där t å r a r s floder r u n n i t ; Där emot djävul, värld och död Och lusta snöd Den heta striden brunnit. I kval och ve Och hån och spe De härdat ut Till livets slut Och manligt övervunnit.» 5. »De haft till Kristus all sin lit; Sin klädnad vit I Lammets blod de tvagit. Mot satans arga list och makt De stått på vakt, Att han dem ej bedragit. Dem världens flärd V a r intet värd, Men Kristi blod Till sin klenod För evig tid de tagit.» 6. »Nu äro de inför Guds tron I sabbatsron, Och där med helgad tunga De i Guds tempel natt och dag Vid harposlag H a n s makt och nåd lovsjunga. All klagan där Försvunnen ä r : I himlens sal Ej tidens kval Och sorger dem betunga.» 7. »Gud över dem i nåd skall bo, I salig ro, Där ingen brist dem kränker. H a n med sin kärleksfulla röst E n ljuvlig tröst I deras hjärtan sänker. Ej öra hört, Ej h j ä r t a rört, E j öga sett Vad Gud berett Och åt de sina skänker.» 8. »Han mättar dem med himmelsbröd: Ej

Allhelgonadag

hungersnöd, Ej törst de mera lida. De plågas ej av solens brand: I livets land Dess strålar milt sig sprida. E j köld dem når, Ej hetta svår, Ty H e r r e n ä r Själv solen där Med all sin kärlek blida.» 9. »Och Lammet, som för tronen är, Dem leder där I evigt gröna v å r a r Till livets klara hälsoflod Och, huld och god, Dem till sitt arv utkorar. Till evig tid De bo i frid För synd och fall, Och Herren skall Avtorka alla tårar.» P. Gerhardt (1607—1676). S. Alin (1852—1930).

[136.] <525.)

I ^l(\ P Ö R alla helgon, som i kamp för tron 1 0 U i 1 Stått fast mot världen och nått himlaron, Till dig, o Jesu, höjes lovets ton: |: Halleluja! :| 2. Du var i världen deras fasta hus. Din röst dem ledde fram i stridens brus, Du var i mörker deras klara ljus. |: Halleluja! :| 3. Vi kämpa må med troget, tappert mod, Som fordomtid din helga skara god, Tills hon bekrönt i segerns boning stod. |: Halleluja! :| 4. O höga samfund, helgon av vår släkt! Skum är vår stråt; för er har morgon bräckt. Men alla livas av hans andes fläkt. |: Halleluja! :| 5. Blir dagen tung och själens möda lång, Tyst! Hör! I fjärran tonar segersång, Och håg och a r m a r stärkas än en gång. |: Halleluja! :| W. W. How (1823—1897). N. Söderblom (1866—1931).

160 Kyrkans

högtider

[137.1 (526.)

4 ^7

(\ s e d e n s t o r a s k a r a n där M e c l P a ^ m i

1 0 I i U hand! Var hjässa segerkrona här P å evighetens strand. 2. I sida, vita kläders glans Den står för Gud Med oförvissnad hröllopskrans Liksom en smyckad hrud. 3. Den skaran kom från tidens nöd, F r å n livets strid. De hava genom salig död F å t t gå till himlens frid. 4. E t t tecken på var panna klart Du flamma ser; Förr var det dolt, nu uppenbart. Vad glans åt dem det ger! 5. En gång som främlingar de gått I ökenland Och livets smärtor smaka fått Och bränts av solens brand. 6. F r å n syndens väg de vände om. I Lammets spår De buro under världens dom Sitt kors på vandring svår. 7. Nu är den slutad. Inför Gud De stå med fröjd Och höja segersångens ljud I himlens ljusa höjd. 8. Och änglar omkring tronen stå Med dem hos Gud Och gyllne harpors strängar slå Till deras sångers ljud. 9. Där höres jubelsångens ton Till evig tid. De tjäna Gud inför hans tron I salighet och fri(J

G. Lewenhaupt (1791—1877). / . A. Eklund (f. 1863).

J r O A hur sälla äro ej de fromma, Som i 1 0 0 . U döden till sin Gud fått komma! De äro gångna Bort från allt som här oss håller fångna.

Allhelgonadag

2. Likt ett fängelse är ofta livet, Fullt av ängslan, sorg och mörker blivet. Det möda varit, Om vi h ä r dess bästa del erfarit. 3. D ä r Guds barn i stilla k a m r a r vila; Ingen oro k a n dem genomila, E j kors dem trycka, Intet störa fadershemmets lycka. 4. Alla deras tårar där försvunnit, Vad vi efterlängta de ha vunnit. D ä r få de höra Sång, ej sjungen ä n för jordiskt öra. 5. Ack, vem vill ej sluta pilgrimsfärden Och för himlen lämna denna världen, Allt övergiva För att evigt få med Kristus bliva? 6. Herre, kom att, när dig må behaga, Oss från jordens trängsel till dig taga. Fröjd u t a n like F å vi evigt i ditt himmelrike. S. Dach (1605—1659). P. Nilsson (i. 1866). —.

I ^ Q V Ä L S I G N A D E varen' x kära' Som LO dt V slumren från världens strid! N u prisen I Herrens ä r a Med änglar till evig tid. För eder det jordiska tvånget I frihet och jubel ä r bytt: Se, nu är det gamla förgånget, Och allting ä r vordet nytt. 2. All oro och klagan har svunnit Vid klangen av harpoljud; Det längtande h j ä r t a t h a r funnit Sin saliga vila i Gud. E r t huvud för honom I bojen, Vars välde av gräns ej vet; F ö r honom och Lammet I hojen E r lovsång i evighet. 3. Med kronor beprydda I aren, Med pärlor och ädelsten; Den fotsida mantel I bären Ä r tvagen i blodet ren. I kommit från vedermöda 11 — 3 4 1 6 5 .

162 Kyrkans

högtider

Och funnit den ljuvaste hamn. I leven, I aren ej döda. Högtlovat vår Frälsares namn! 4. Så signe du, Herre, de kära, Som somnat från världens brus, Som alltid få v a r a dig n ä r a Och skåda ditt anletes ljus! Åt dig vi oss helt befalla I dag och i all vår tid, Till dess du av nåd vill kalla Oss hem till din eviga frid. A. Takolander

(i. 1875).

160 O var din heliga kyrka. Dig, Herre, Gud, för de trogna m a r t y r e r Dig lo-

som v ä r l d a r n a styrer, Med dem vi bekänna och dyrka. 2. Hell eder, Guds vittnen, som t r a k t a t Att samvetets renhet bevara Och högre än liv haven aktat A t t efter rättfärdighet fara! 3. Som heliga facklor I strålen Längs vägen, där släktena tåga, Ty högre än flammande bålen Slå brinnande hjärtan sin låga. 4. Det liv, som I låtit för svärden Och lejonens glupande käftar, E t t vittnesbörd blivit för världen, Som sanningens seger bekräftar. 5. Det blod, som i döden I givit I tappra och heliga strider, E t t levande sade har blivit Till skördar för eviga tider. 6. I strålen i himlarnas rike, Guds vittnen, som här haden pina. Nu haven I fröjd utan like Där H e r r e n har undfått de sina. 7. Ty den som vill smäleken bära Och Kristus för mänskor bekänner, Den kännes han vid i sin ä r a E n gång inför Gud och hans vänner. S. Gabrielsson (f. 1881).

Kyrkan och hennes uppgift

163¶III. KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN. A. Kyrkan och hennes uppgift. (139.) [138.] TTI lova dig, o store Gud! Med makt och • V ä r a går ditt bud, Ditt helga ord, K r i n g himlar och kring jord. Helig, helig, helig är Herren Gud. 2. Din k y r k a glades i ditt skygd, Hon på ett hälleberg ä r byggd; Till domens stund Hon vilar på sin grund. Helig, helig, helig är Herren Gud. 3. Allt folk skall samlas i dess famn Och böja knä i Jesu namn Och lova Gud Med kristna tungors ljud. Helig, helig, helig är Herren Gud. 4. Allt folk omkring din tron en gång Skall sjunga segerns höga sång, Där kerubim Besvara serafim: Helig, helig, helig är Herren

161 Gud.

/, Q. Wallin (1779—1S39).

(227.) [139.] Dav. 46. £) HUD är vår starkhet och v å r t stöd I M% V J v å r a sorger alla. Gud är vår hjälp i liv och död: Ty skall v å r t mod ej falla, F a s t skälvde jordens tunga kropp, Fast välvde haven skyhögt opp Och bergen sjönko neder. 2. Likväl den helgedom består, Där Gud sitt ord förkunnar, Där hjärtat sig hugsvala får Ur Sions hälsobrunnar: Ty Herren själv därinne bor; I makt och kärlek lika stor, H a n där oss tillflykt bjuder.

1G4

Kyrkan

och

nådemedlen

3. De vrängas hopp skall nederslås Och mörkrets välde falla Och världen med dess lust förgås, När Herrens domar skälla. Men vi ej frukta farors hot: Med oss är Herren Sebaot, Oss J a kobs Gud bevarar. 4. O kommen, skåden Herrens verk, I folk, ty allt han leder. Kom, värld, och på hans under märk Och fall i stoftet neder! Ty storm och örlig i all' land H a n stillar och med väldig hand De stoltas båge bryter. 5. »Förskräckens ej för våldets bud», H a n talar, »våren stille! Besinnen dock, a t t jag är Gud, Och faren icke ville! J a g pris på jorden vinna skall Och hägna dem från blygd och fall, Som mig allena frukta.» 6. Med oss är Herren Sebaot, Oss Jakobs Gud bevarar. Vem är, som oss kan stå emot, När han oss själv försvarar? Vi äro då vid gladligt mod, Ty h a n är stark och han är god: H a n s namn S k e p r i s OCh ä r a !

S. Eeyden (1498—1561). —. J. O. Wallin (1779—1839).

[140.] (527.)

/I £ 9 T?N vingård Gud planterat har, Sin 1 0 O • J j vård han den förunnar; Där lyser nådesolen klar, Där flöda livets b r u n n a r ; Dess plantor i hans allmakts hägn, Uppfriskade av nådens regn, Väl kunna gro och trivas. 2. H a n även mig planterat har I denna vingård sköna, Där jag från livets första dar Hans omsorg har fått röna. F r å n synden blev jag tvagen ren I dopets bad och blev en gren I Kristus, vinträdsstammen.

Kyrkan

och hennes uppgift

3. H a n sedan med. sitt rena ord Mig städse undervisat Och vid sitt helga nådebord Med livets bröd bespisat, A t t jag i kärlek, hopp och tro Må njuta själens frid och ro Och leva till hans ära. 4. Men ack, vad lön har Herren fått För all sin trogna möda? H u r har jag ej hans v å r d försmått Och burit frukter snöda! J a g varit har en vissnad gren, Förtjänt att huggas bort och se'n I avgrundselden kastas. 5. Giv, Gud, att, medan än är tid, J a g må mitt väl besinna, A t t jag förlåtelse och frid För Kristi skull må finna. Att döda synden kraft mig giv, Och väck på nytt det sanna liv, Som mig i dopet skänktes. 6. Hjälp ock, att ej en dödens lukt J a g bliver för min nästa, Men dig till pris kan b ä r a frukt. Så ock till andras bästa, Att den som goda frön salt ut Och den som skördat må till slut Tillsammans evigt fröjdas. S. Cavallin (1820—18S6).

(118.) [141.]

Jesu, sträckes ut Så långt 64 D INsomspira, dagen hinner. Ditt rike står till

tidens slut, Det står, då allt försvinner. Ditt namn bekänns med himmelskt mod, Och för ditt kors, din segerstod, Nedfalla folk och kungar. 2. Det barn, som föds, till dig man bär; Till dig man flyr i döden. Om du i lyckan bortglömd är, Man söker dig i nöden. Där oskuld trycks, där dygd blir hädd, I sorgens hus, på plågans bädd Din tröst allena gäller.

166 Kyrkan

och nådemedlen

3. Kom, Jesu, var i ve och väl, I liv och död oss nära, Och gjut i var förkrossad själ Din Ande med din lära. Oss styrka giv till helig strid Och samla oss i evig frid, Då du all världen dömer. F. M. Franzén (1772—1847) (117.) [142.] P P att Kristi seger fira, Frälsta, sälla mänskosläkt! Oförgänglig är den spira, Som han över världen sträckt. Lik en klippa, mot vars grunder Vågen fåfängt vredgad slår, Kristi kyrka tryggad står, Sanningens och nådens under Bland begärs och villors svall, Meningars och troners fall. 2. Ej skall mörkrets hela skara, Ej den fräcka otrons makt Henne övermäktig v a r a : Gud om henne själv har vakt. F å f ä n g t furstar sig omgjorda, Fåfängt resas folken opp Under tidevarvens lopp Emot Herren och hans Smorda: Sina fiender han skall Lägga till sin fotapall. 3. Se, de föllo och de falla För det svärd, som är Guds ord. Segerns rop mot himlen skälla F r å n en frälst, lycksalig jord. Mild och klar går J e s u l ä r a Att, ej mer av villor skymd, K r i n g den vida världens rymd Himlens bud och löften bära; Och i hennes ljusa spår Tro och hopp och kärlek går. 4. Ordets ringa frö så bliver Under vård av odlarns hand Till ett härligt träd, som giver F r u k t och hägn åt alla land. Mänskosläkt, stäm glädjens toner, I dess skugga lyckosam! Stödjen mot dess trygga stam, Jordens furstar, edra

165 U

Kyrkan

och hennes uppgift

troner! Ty ej någon makt består, Som av Gud sin kraft ej får. 5. Dygden, ljuset, glädjen, friden I de helgas samfund bo, Där det eviga ur tiden Uppgår för en salig tro. J o r d och himmel skall försvinna, Men ej Herrens Jesu ord; Vid dess sken vi en ny jord, En ny himmel skola fmna, Där rättfärdighet och frid Bliva skall i evig tid. J. O. Wallin (1779—1839).

är knutet E t t släktenas band, G6 I Anden Som ej bliver brutet Av dödsängelns

hand. H ä r såddes av fäder Med tårar och bön E n säd, som oss gläder, Välsignad och skön. I tron få vi träda i heliga spår: F r å n pingsten i Sion för evigt består De heligas samfund. Halleluja! 2. Den ödmjuka skara, Som lydde Guds ord, Blev kallad att v a r a E t t salt på vår jord. Hon höjde sin samtid I kunskap och sed; För ljusnande framtid Med iver hon stred. Du ungdom, du träder i heliga spår, Om skaran du följer i livets vår. Gud signe din vandring! Halleluja! 3. H u r skingrad på jorden Guds menighet är, Så är hon dock vorden H a n s kämpande här. Vad segrar hon vinner Ej världen förstår, Men målet hon hinner, Och palmen hon får. O stridsman, du träder i heliga spår; Om ofta du mattas och vägen blir svår: I Gud är din seger. Halleluja! A. F. IZiunstedt (1861—1933).

1G8

Kyrkan

och nådemedlen

[143.] <528.>

1AMMAL är kyrkan, Herrens hus, G 167 J Står, medan mänskoverk falla. Tinnar så höga blivit grus; Än hennes klockor oss kalla, Kalla på gammal och på ung, Kalla på själ, som, trött och tung, Längtar till evig vila. 2. Icke i hus av händer bor Den som seraf erna tjäna. Templet här av hans stjärnekor V a r ju en skugga allena. Själv dock en boning underfull Beste han sig i jordens mull, Byggde i oss sig en boning. 3. Vi äro Herrens kyrkohus, Byggt u t a v levande stenar, Dem under korsets milda ljus Tron och dopet förenar. Vore vi ock allenast två, Bygga han vill och bo ändå Hos oss med hela sin nåde. 4. Eummet likväl, som bär hans namn, Böra vi älska och ä r a Såsom för själen ljuvlig hamn, J a , såsom hemmet, det kära. H ä r l i g a ting ha talats där; Himmelens rike är oss när, Då i dess portar vi träda. 5. Dit vi som barn ledsagats opp, Stått inför altarringen, Lovat ge Gud v å r t levnadslopp; Barnabön där lyftat vingen; Där var vår första nattvardsgång; Där vi vår jul- och påskasång Med v å r a fäders förenat. 6. Give då Gud, att var vi bo, Alltid när klockorna ringa, Samlas vi må i Kristi tro Herren vårt offer att bringa, H ä m t a i bön hans håvor ned, Skåda i hoppet den sabbatsfred Sist för Guds folk står åter. ,. „ „ „ ., . ,ir7QO , . „ . N. F. S. Grundtvig (1783—1872). E. Kvers (1853—1919).

Kyrkan

och hennes uppgift

[144.] <529.>

pelarstoder tolv står Herrens 108 MED helga kyrka, Och Jesus Kristus är

dess grundval och dess styrka. Där fogas sten vid sten, där bygges år från år, Till dess vid tidens slut Guds hus fullkomnat står. 2. E n kostbar sten på nytt med kyrkans mur förenas Var gång ett mänskobarn i dopets källa renas, Var gång en syndens träl från syndens t y r a n n i Av nådens helga kraft i ordet göres fri. 3. Liksom ett fadershem i samma kärlek samlar Det barn, som hemma bor, och det som ute famlar, Så för envar som tror och på Guds vägar går, Men ock för vilsen själ Guds k y r k a öppen står. 4. V å r t hem hon v a r a vill i livets glädjedagar Och n ä r i sorgens tid bekymrat hjärta klagar. Där redes oss ett r u m vid Herrens nattvardsbord, Där vigas vi till ro i våra fäders jord. 5. P å jorden ingen kan en evig boning bygga, Och ingen mäktar där mot dödens våld sig trygga; All världens glans förgår, all makt slås ned i grund: Guds k y r k a skall bestå i tidens sista stund. 6. Bygg ock hos oss, o Gud, i helighet din boning, Giv där för Kristi skull oss frälsning och försoning. Lär oss tillbedja dig i andakt, hopp och frid, Och låt oss sist få bo hos dig i evigtid. E. Evers (1853—1919).

170 Kyrkan

och nådemedlen

|145.] <530.>

\ (\ Q I7 0M ' Helge Ande! Med ditt ljus För~

1 0 fJ% IV samla oss till Herrens hus, A t t vi må Kristus hylla. 0, kom att alla trognas bröst Med evangelii nåd och tröst, Med tro och kärlek fylla. Fridens tolk, Lär allt folk När och fjärran K ä n n a Herran, Lär oss alla Allas Fader r ä t t åkalla. 2. Ett hopp, en tro, ett dop, en Gud: Så kring vår jord med fröjdeljud Bekännelsen må höjas. I skaran av Guds Israel Må blott ett hjärta och j en själ Och blott ett sinne röjas. Fridens ord, Nådens bord Kraft oss give Och oss drive, Gud till ära, Att v a r a n d r a s bördor bära. 3. Förtag all söndring, split och strid, Att de må leva stads i frid, Som samme Fader dyrka. Med Andens enighet i tro Sig brede helig sabbatsro Kring hela Kristi kyrka. Fridens Gud, Kom och bjud, Att kring världen Sänkas svärden, Och att orden Sannas må om frid på jorden. 4. Ack, ännu v a r a r stridens nöd. Till seger över synd och död Oss med din kraft omgjorda. De säkra väck, de svaga stärk, Ditt påbegynta goda verk Till Kristi dag fullborda. Ande god, Hopp och mod, Fridens styrka Giv Guds kyrka H ä r i tiden, Samla henne sist i friden! J. Ejertén (1731—1835). J.A. Eklund (f. 1863).

\ 7 ft P U D S kyrkas grund på jorden H a r 1 I U i VJ Herren Kristus lagt. Vår Konung är han vorden Med nådens r ä t t och makt. Sitt folk

Kyrkan

och hennes uppgift

åt sig h a n vunnit Med kärlek, strid och bön: I detta folk han funnit Sin sanna segerlön. 2. H a n knöt en syskonkedja Så långt som folken bo, Där alla få tillbedja En Gud i samma tro. H a n kallar dem som famla I tvedräkt pä vår jord: H a n vill dem alla samla Omkring Guds rikes bord. 3. Än höres larm från striden Och söndringarnas år; Än längtan efter friden F r å n tyngda hjärtan går; Än från de skilda hopar Det höres bittra ljud. Och dock: Guds k y r k a ropar Var dag till fridens Gud. 4. Hon v ä n t a r en fullkomning, Då kärleken blir v a r m ; Då lösas skall den domning, Som tynger hennes barm. Allt flera hjärtan brinna Mot denna n y a tid. Den kyrka, som skall vinna, Är den som stiftar frid. 5. Gör uppenbar din mening, O Jesu, för din brud. Befästa vår förening I kärleken, i Gud. Ack, gör ett slut på striden! Ack, giv din k y r k a tro Att verka för den friden, Då skapelsen får

TO.

—. J. A. Eklund

(f. 1863).

[146.1 <531.) T?N Fader oss förenar, En Herde och en i IL fårahjord, E t t dop, som alla renar, E t t frälsningens och livets ord, E n röst från tusen munnar, En själ i allas röst, E t t bud, som frid förkunnar, E n tro med evig tröst, E n kärlek och en längtan Och samma mål till sist, E t t slut på allas trängtan, E t t liv i Herren Jesus Krist. 2. Så gå vi med v a r a n d r a Med bön och hopp

m

172 Kyrkan

och nådemedlen

vår pilgrimsgång Och sjunga, där \i vandra, Det frälsta Sions segersång. I mörker och i fara, I trångmål och i nöd Ser Jesu lilla skara Mot evig morgons glöd. F r å n kors, från grav vi ila Med saligt lov och pris Till evig sabbatsvila I Guds, vår Herres, paradis. B. S. Inrjcmann (1789—1862). E. Evers (1853—1919).

(123.) [147.]

1¶HG) C ION klagar med stor smärta, Ropar i I — • O sin tröstlöshet, Gjuter u t sitt sorgsna hjärta F ö r den som dess hjärta vet; Säger: »Herren haver sig Bortvänt, övergivit mig. H a n ej mer sig låter finna; F å f ä n g t mina t å r a r rinna.» 2. H e r r e n sig i nåd förklarar, Herren, som är evigt god, Med ett fadershjärta svarar: »Tryckta Sion, fatta mod! Skulle jag dig överge? Månn' en moder kunnat se Barnets nöd och icke ömma? Skulle j a g dig då förglömma?» 3. »Om ock någon kvinna bleve Så ovärdig modersnamn, Att sin son hon från sig dreve, Slöte för sitt barn sin famn: J a g ett a n n a t hjärta bär Emot den förkrossad är, Och min hand, som synden straffar, Tröst och hjälp åt nöden skaffar.» 4. »Se, jag hörer dina böner, Dina strider jag ock vet Och i sinom tid bekröner Dig med ljus och salighet. Vaka, kämpa, trofast var! Dig jag ej förgätit har. Se, jag har på händer mina Tecknat dig och barnen dina.» 5. »Genom sorgen jag trolovar Dig med mig till evig tid; Rikligt jag ock dig begåvar Med

Kyrkan och hennes uppgift

.

barmhärtighet och frid, När du, tvådd i dopets flod, Heliggjord i Lammets blod, Bär den r ä t t a bröllopsprydnad, Som är kärlek, tro och lydnad.» 6. »Måste ock av törnen v a r a H ä r din krona, o min brud, T å r a r dina pärlor klara, Suckar dina sångers ljud: Lyft din' ögon upp och se Över jordens kval och ve Himlen öppnad, palmen vunnen, Livets krona saligt funnen!» 7. Se, så bygger Gud sin kyrka, Se, så prövar han v å r tro, Giver oss i nöden styrka Och i döden salig ro. Ära ske den Herren stor, Som i himlars himlar bor, Men ser neder till den arma Och vill gärna sig förbarma! / . Heermann (1585—1647). / . Boethvus (1647—1718). / . O. Wallin (1779—1839).

[148.] <532.) \nO T A C K , o Gud, att i din kyrka, V å r a 1 I öt J_ fäders tempelgård, Du beskär oss ljus och styrka Och din trogna herdevård! Än i helgedomens famn Samlar Jesu Kristi namn E n gemenskap omkring ordet, Dopets bad och nattvardsbordet. 2. Trycks till jorden ned v å r t sinne Under mödor och besvär, U p p å t visar korskrönt tinne Till ett mål, som evigt är. Klockans helga maningsljud Kallar syndare till Gud, Psalmen, som sig mäktig svingar, Skänker åt vår andakt vingar. 3. Herrens kyrka bjuder alla Oförgänglig sabbatsfrid, H u r än orons vågor svalla Genom

174 Kyrkan

och nådemedlen

söndringslysten tid; Ty i Jesu Kristi tro F å r var själ, som t r å r till ro Och mot tvivel söker fäste, Hägn likt svalan i sitt näste. 4. Ej den falska frid, som söver, Bor där Herrens boning är. Krafter, som vår själ behöver Mot det onda, undfås där; Där vi röna, h u r u bön Striden hoppfull gör och skön, Där vi vapenrustning finna För att världen övervinna. 5. Låt din kyrka visa stigen, Som vi vandre, tills vi nå Templet, där evinnerligen Inför dig, vår Gud, vi stå. Led oss, lyft oss, Herde from, Upp till denna helgedom, Där de återlösta lammen Du kring dig församlar. Amen. E. y. Söderberg (i. 1869).

[149.] <533.>

11 /i 1 7 Ä I ) ] E R N A S kyrka i Sveriges land, 1 I Lr% Jj Kärast bland samfund på jorden! Vida hon famnar från strand till strand, Fast ä r hon grundad av Herrens hand, Byggd till hans tempel i Norden. 2. Allt fick sin vigning i kyrkans famn: Brudgummens löfte till bruden, Hemmet, de nyföddas kristna namn, K ä m p a r n a s färd till den sista hamn, F a n a n och konungaskruden. 3. Kristet och fritt ville Sverige bo, Råda för landet allena. Därom i manlig och kristen tro, Därom i strid eller lagfäst ro Konung och folk sig förena. 4. Fädernas Sverige sig kämpat fram, Kristus var med det på banan, Visade vägen för trogen stam: Kristus är trofast, och svek är skam; Korset stod tecknat på fanan.

Kyrkan

och hennes uppgift

5. Kristus har vunnit vår bästa gärd Både i ä r a n och nöden. Vida gick striden kring Sveriges härd, F r i d åt Guds k y r k a var kampen värd, Konungens kamp intill döden. 6. Minnen från templet och klockors malm F ä d e r n a följde och sången. Ännu ur fängelsets natt och kvalm Ljöd genom gallret en kämpes psalm: Det var en svensk, som satt fången. 7. Ädel är skaran se'n tusen år Gud i var k y r k a fått frälsa. F r a m å t vår hopp fyllda längtan går: U n g d o m e n k r i s t n a d är S v e r i g e s vår, S v e r i g e s f r a m t i d och hälsa! 8. Komme nu åter till strid för Gud Skaran sin Konung till möte, Väpnad och villig, i helig skrud, Samlad, som daggen på ljusets bud Flödar ur morgonens sköte. 9. Kristnade ungdom, dig gånge väl! Strid för Guds ä r a i Norden! K ä m p a för frihet åt bunden t r ä l ! Gud bringe friden till Sveriges själ! Gud b jude frid över jorden! J.Å.

Elchtnd (f. 1863).

I 7 i*"! p U D S kyrkas härlighet och ära når 1 I <Ji I J Omkring den vida jord. Hon växer dag från dag och år från år I kraft av livets ord. Till Sion folken v a n d r a Med fröjd i nådens ljus A t t bedja med v a r a n d r a Till F a d e r n i hans hus. 2. Där samlas in i hennes helgedom F r å n alla tidevarv De storas håvor, folkens rikedom Och andelivets a r v : Vad Sions söner anat, Vad Grek-

176 Kyrkan

och nådemedlen

lands vise tänkt, Vad romarkraften d a n a t H a r Gud sin k y r k a skänkt. 3. All Österlandets längtan efter ro I henne hugnad fann. Vad västerns barn fått k ä m p a för i tro Blott hon bevara kan. Hon fostra skall på jorden E n enad mänsklighet, Som en gång, helgad vorden, Skall se Guds härlighet. J.Å.

Eklund

(f. 1863).

E Kriste, du din k y r k a Helgat 76 HEtillR Rdin F a d e r s ära A t t i trohet ho-

nom dyrka Och hans namn kring jorden bära. H u r har din församling handlat? Ofta hon sitt kall har svikit, Ofta nådens ord förvandlat Och från fridens vägar vikit. 2. Stundom ibland världens visa Miste hon sitt barnasinne, Och bland dem som höghet prisa Korset vek ur hennes minne: Hon som var till frihet boren Gick att världens makter lyda, Drevs att följa dem i spåren, Som i fåfäng p r a k t sig pryda. 3. Världens barn i skadeglädje Stads till hennes dödsdom skyndat. Vi till nåden ödmjukt vädje, Ty i hennes synd vi syndat. Hon med oss och vi med henne Trade nådatronen n ä r a Och för honom skuld bekänne, Som steg ned att skulden bära. 4. Dottern Sion låg förkrossad Och av synden sönderslagen; Blev ur Babel dock förlossad Och på nytt till ära tagen. Herren än, i kärlek trogen, Ej sin kyrka övergiver, Om, till ånger redobogen, Hon i hjärtat ödmjuk bliver.

Kyrkan och hennes uppgift

5. Herre, i din helga boning Sluta vi en bönens kedja, Och om frälsning och försköning Vi för din församling bedja: Att när hon i bot sig böjer Och till dig sin längtan sträcker, Du ur stoftet henne höjer, Henne brudens krona räcker. 6. Kriste, du för hennes rening Dig i döden velat giva. Nu med dig i livsförening Må för evigt hon förbliva. Du i lidande och lydnad Vägen banat har till fröjden. Låt din brud, i helig prydnad, Nå din salighet i höjden. / . A. Eklund

(f. 1863).

[150.] (534.)

I7 T \P^ saliga dag, som i hoppet vi bida, I I ( i i ^ D å världen är vorden Guds rike till sist, Då mänskornas släkte förlossningen funnit Och folken bekänna, att Herren är Krist, Då döden är dödad och synden försvunnen Och frälsningens fullhet för evigt är funnen! 2. H a n kommer, han kommer, den dag, som vi bida; Dess strålar vi skåda på morgonens sky. Än mörkret är mäktigt i dimmiga dälder, Men dagen begynner på höjderna gry. H a n kommer att stilla de sörjandes trängtan, H a n kommer att fylla de heligas längtan. 3. H a n kommer, han kommer, den dag, som vi bida, Då folken förenas i kärlek och tro Och himmelens Herre på jorden är konung Och de i hans skugga få saliga bo, Den dag, som fullkomnar de heligas böner, Den dag, som vår tro med beskådande kröner. 4. H a n kommer, han kommer, den dag, som 12 — 34165.

1Y8

Kyrkan

och nådemedlen

vi bida, Den ljusaste dag, som i världen har grytt, Då Herren allsmäktig allena regerar Och satan och synd för hans anlete flytt Och skapelsen, frälsad från synder och strider, Förkunnar hans ä r a till eviga tider. Nat. Beslcow (i. 1865).

himmelen sjunger kring Lammets tron 178 I Mångtusende helgons skara. Om fräls-

ningen talar v a r jublande ton, Och alla Guds änglar svara: Vår Gud v a r e ä r a och tack och lov F r å n nu och i evighet! Amen. 2. P å jorden Guds barn gå i smärtornas dal Och djupt under korset sig böja. Då höra de glädjen från himmelens sal Och tröstefullt lovsången höja: Vår Gud v a r e ä r a och tack och lov F r å n nu och i evighet! Amen. 3. E n jublande förgård till paradis Vill Gud, att hans k y r k a skall vara. Så låtom oss fröjdas och sjunga Guds pris, Tills Herren oss hem låter fara. Vår Gud vare ära och tack och lov F r å n nu och i evighet! Amen. 4. När psalmen vi sjungit den sista gång, O Gud, låt oss fridfullt få somna Och vakna i himlen vid änglarnes sång, Där helgonen lovet fullkomna. Vår Gud vare ä r a och tack och lov F r å n nu och i evighet! Amen. P. Nilsson (f. 1866).

/

179 F

utlandskyrkan.

ÖR hemmet jag i främlingsland, Gud, i din kyrka finner, För vården av din fadershand Mitt hjärta tacksamt brinner. E n

Kyrkan

och hennes uppgift

hemlös u t a n hägn och huld, E n flykting, jagad av min skuld, Min levnadsdag till möte J a g eljest måst i mörker gå, Och mörkret, djupare ändå, Min sista färd omslöte. 2. Tack, att ditt budskap år från år Till tidens slut förkunnar, Att frälsarfamnen öppen står, Där du oss ro förunnar! I detta ord fann också jag E n räddning på min olycksdag, E n aiikargrund, en klippa. Där vill jag alltid hålla till, Viss om att du min frälsning vill, Och jag skall döden slippa. 3. Så låt mig v a r a en bland dem Som av din Ande drivas. Din k y r k a är mitt hus och hem, Där jag kan bo och trivas. Till henne du din Ande sänt, Ditt ord och dina sakrament: J a g där min hälsa finner; Där följer mig din v å r d och vakt, Till dess jag med din starkhets makt Mitt hem därovan hinner. c. A. Lönnquist a. i869). J. A.Eklund

(i. 1863).

I O A O P R I D D A lamm och får Söka Jesu l O U i O spår I den nya världen. H a n har följt dem hit Över bölja vit Tusenmila färden. 2. Än i morgonväkt Pingstens andefläkt F r ö j dar h ä r de fromma. Nådens källa klar Flödar underbar, Låter livet blomma. 3. Såsom säd i jord Jesu Kristi ord Gror för skördens dagar, Skänker livets bröd, H u g n a r själ i nöd, Tröstar, den som klagar. 4. Samfällt stiger bön Mot Guds himmel skön, Hem och kyrka viger. Mot Guds paradis H a n s församlings pris F r å n hans g å r d a r stiger.

180 Kyrkan

och nådemedlen

5. Inga jordens hav, Icke död och g r a v F r å n v a r a n d r a skilja Dem som bedja få: Som i himlen, så Ske på jord Guds vilja! M. Stolpe (f. 1858). J. A. Eklund (i. 1863).

B. Missionen. [151.] <535.) I81 (\ Herre Gud, oss nådig var Och uppl O l i U lys själv de dina. Gör all din kärlek uppenbar Och låt ditt anlet' skina, A t t livets ord vi r ä t t förstå Och dina löften alla, Å t t även hedningarne må Inför din tron nedfalla Och Kristi namn åkalla. 2. Välsigne och berömme dig Var själ och mänskotunga! Må hedningarne fröjda sig Och hela världen sjunga, Att du på jorden domarn är, Som synden ej kan lida, Men ordets ljus, som lyser här, Till salighet vill sprida Utöver jorden vida. 3. Ditt frälsta folk anropar dig Och vill dig tacksamt prisa För nåden, som oändelig Du velat oss bevisa. Oss fatta med din starkhets hand Och hjälp oss, att vi fjärran För folken i all hednaland Må härliggöra Herran. All världen prise H e r r a n ! M. Luther (1483—1546). — [152.] <530.>

T J E R R E N S stad har fasta grunder; M% 1 1 Den går i storm och flod ej under, P å hälleberget byggd den står. Intet hot Guds folk förfärar, Om världen all med sina h ä r a r ]

Missionen

181¶Mot m u r a r n a till anfall går. Ty Gud med all sin makt I trohet håller vakt Kring de sina. H a n skänker ro Åt dem som tro Och låter dem i trygghet bo. 2. Stora ting i dig predikas, Du löften fått, som aldrig svikas, Guds menighet bland jordens folk. Du har sett Guds ljus, det rena, H a n s Ande bor i dig allena, Du kallad är till Herrens tolk. När här kring mörkrets jord Du sprider nådens ord, Ljuvligt klingar Det fridens ljud, Som bringar bud F r å n frälsningens och livets Gud. 3. Folk, som förr ej kände Herran, Än skola komma ifrån fjärran Och v a n d r a upp till Herrens hus. E n gång skola tider följa, Då täckelset ej mer skall dölja För Jakobs barn Guds klarhets ljus. Guds folk från världen all I Sion samlas skall, Där att fira Den sabbatsstund, Då Guds förbund Omslutit hela jordens rund. 4. Herrens stad är folkens moder; F r å n Sion strömma livets floder, I Sion växer livets träd. Du Guds folk, det evigt unga, Dig öva att din lovsång sjunga, Dig saligt i din Konung gläd. Du höja skall en gång Det n y a livets sång: Halleluja! F r å n synd och död, F r å n all vår nöd Blott Sions Gud oss frälsning bjöd. K. J. P/i. Spitta (1801—1859). 8. Cavallin (1820—1886). / . A. Eklund (f. 1863).

153.] <537.) I O O C Å långt som havets bölja går, Så vitt I O O i O sig solen tänder, Varhelst ett mänskohjärta slår, Till alla folk och länder Skall or-

182 Kyrkan

och nådemedlen

dets ljud Med fridens bud Om Kristi rike föras Och Hosianna höras. 2. Hans ä r a stråla skall så ren K r i n g Jafets berg och hinder; Sems hyddor skola se hans sken, Kams land skall se hans under. All jordens rund Av hans förbund Skall v a r d a helt omsluten, Av nåden övergjuten. 3. För denne Konungs himlaglans Förbleknar jordens glitter. Vad är all storhet emot hans, Där på sin tron han sitter! All kungaprakt, All furstemakt Skall honom lydnad visa, Hans herradöme prisa. 4. H a n inför Gud rättfärdighet H a r åt de sina vunnit, Och frid av hans barmhärtighet I tron de hava funnit. För Jesu skull Är F a d e r n huld: All världen när och fjärran Lovsjunge, prise H e r r a n ! c. w. Skarsuat (i8i5—1908). [154.] (538.) A O l FklTT ljus, o Helge Ande, tänd, Låt det I O l J i \J för världen brinna. Din nåd för alla folk gör känd, Låt livets dag upprinna. Se, mörkrets makt Sig underlagt De hednariken vida; Ack, låt din sol F r å n pol till pol Snart sina strålar sprida. 2. Slit sönder vantrons hårda band, Väck upp de döda själar, Och till Guds folk i alla land F ö r v a n d l a syndens trålar. Din andedräkt Låt med sin fläkt De torra benen hinna, Att upp de må U r döden stå Och liv i Kristus finna. 3. Låt dopets flöden strömma ut Till hednafolkens rening, Dem när och fjärran inneslut I

Missionen

kyrkans trosförening. I Jesu namn, I Jesu famn Församla dem på jorden, Till dess han där Som Herre är Av alla prisad vorden. 0. W. Skarstedt

(1815—1908).

[155.] <539.> P , var ljus, ty ljuset lyser Härligt, 185 U PSion, över dig! Nådens gåvor, som du hyser, Låt kring världen sprida sig. Mörker övertäcker jorden, Töcken höljer jordens folk: Var för dem en ljusets tolk! 2. Tänk på hedningarnes länder, Budskap sänd att vittna där. Herren genom dig dem sänder, H a n dem framgång själv heskär. O, så må de över bergen Skynda med sitt glädjebud Om v å r F r ä l s a r e och Gud! 3. Lägg med bön i Herrens händer Detta verk: det segrar visst. F a d e r n givit jordens länder Som ett arv åt Jesus Krist. Därför bed och tro, att öknen Bliva skall ett paradis, Fadern och lians Son till pris. S. Cavallin (1820—1886). [156.] <540.> makt utan like Är Herren vår Gud: 186 I All skapelsens rike F ö r k u n n a r hans bud; Se, stjärnorna tända För honom sin brand, Och blomstren uppsända Hans lov i all' land. Så människovärlden skall komma en gång Och blanda sitt jubel med änglars sång K r i n g Människosonen. Halleluja! 2. I folk, som än saknen Guds frälsande ord, I hedningar, vaknen! Guds kärlek är spord.

184 Kyrkan

och nådemedlen

Hör, kallelsen ljuder I dödsskuggans natt; H a n eder ock bjuder Sin himmelska skatt. Stan upp och gån fram inför levande Gud, A t t klädas i skinande bröllopsskrud Och dela hans glädje. Halleluja! 3. Din landsflykt skall ändas, Du Abrahams säd, Ditt hopp börjar tändas: Av hjärtat dig gläd! Se, H e r r e n vill kalla Dig ännu vid namn, J a , än får du falla I Frälsarens famn. I skingrade stammar av Israels hus, Församlens och sjungen till harpors brus: Vi funnit Messias, Halleluja! 4. K r i n g jorden skall höras, A t t Herren är Gud, Till trälarne föras Förlossningens bud. Bland folken skall talas Guds härliga råd, All världen hugsvalas Av frälsningens nåd. Se, då ä r fullbordat vad Herren har sagt, Och honom sker ära och lov och makt I evighet. Amen. Halleluja! p. misson (f. is66). [157.] <541.) 1 8 7 T Y S S N A > S i o n ! Klagan ljuder Hopplös 1 0 I • JU ä n i hednaland. Lyssna, Sion! Herren bjuder Dig att vid hans starka hand Bana vägen för hans ord, Samla själar för hans hjord Och beprisa för de arma Herrens råd att sig förbarma. 2. Lyssna, Sion! Segerropet Höjs i dina vittnens spår. Frälsaren med andedopet Väckta hednahjärtan når. Ingen synd fördömer mer Den i tro på Jesus ser. Sälla budskap! När och fjärran Ljuvligt är ditt verk i Herran.

Missionen

•

3. Lyssna, Sion! Jubeltonen Brusar genom himlars kor. Det är skaror inför tronen, Som besjunga kärlek stor: Sonens, som för världen dog, Faderns, som till barn dem tog, Andens, som en släkt av bröder Utav skilda släkten föder. 4. Bed, att Gud sin kärleks låga Tänder djupt i varje själ, Väcker nitet, som vill våga Allt för dyra likars väl. T r å n g a hjärtan vidge sig! Bed för världen, offra dig, Tills du får med u n d r a n skåda Skörden, som Guds löften båda. E. Fl. Ringius

(1847—1925).

[158.] <542.>

I O O rpiLLKOMME ditt rike, o Herre vår L O O i i-Gud, Tillkomme ditt rike på jorden! Sänd ut dina vittnen med frälsningens bud, Sänd ut dem till södern och norden |: A t t kalla och bjuda all världen. :j 2. Du lovat i ordet en vildmarkens vår, Då öknen skall stå lik en lilja. Vi bida därefter v a r t gryende år, Och är det din nådiga vilja, J: Snart komme den tiden, o Jesu! :| 3. Välsigna de vittnen, som gått i ditt namn A t t resa baneret där ute. Din trohet dem vare en skyddande hamn, I farorna friden du gjute |: Hugsvalande i deras hjärtan. :| 4. V a r själv deras starkhet, med kraft dem bekläd Och lär dem a t t manligen strida, Att utså i hoppet den himmelska säd Och växten i tålamod bida |: Av dig, som allena den giver. :| 5. Och få de än v a t t n a sin sådd med sitt blod,

186 Kyrkan

och nådemedlen

Vad nåd, vad osägelig ä r a ! Så framgår ditt rike, du Fridsfurste god, Och så vill alltmer du oss lära, |: A t t offret är vägen till seger. :| 6. Så kasta vi alla bekymmer på dig: Du lovat för allting att sörja. Gå med oss på livets och sanningens stig, A t t mitt under striden vi börja |: Dig tacka och lova för segern. :| Lina Berg, i. Sandell (1832—1903). —.

[159.] <543.)

ÄLDIGT går ett rop över land, över 189 Vhav, Stiger mot himmelens skyar. Släkten efter släkten väl sjunka i grav, Eopet sig ständigt förnyar. Genom märg och ben så skärande det går, Hednafolkens rop, som höjts i tusen år: Ack, hur länge än dröjer dagen att gry, Kommer ej frälsningens timma? 2. Vi i mörker gå på den suckande jord, H ä n mot förgängelsen ila. O, vem bringar oss ett hugsvalande ord, Ord om förlossning och vila? Se, vi bida än, men natten är så lång, Tröstlöst är v å r t liv och tom vår glädjesång. Ack, hur länge än dröjer dagen att gry, Kommer ej frälsningens timma? 3. Hören I det ej, hur de klaga sin nöd, Viljen I eder förbarma? Vi som funnit liv i vår Frälsares död, Skyndom att hjälpa de a r m a ! Livet är så kort: ännu är tid att gå. Vem vill ge sitt liv, vem vill den suck förstå: Ack, h u r länge än dröjer dagen att gry, Kommer ej frälsningens timma? Nat. Beslcoiv (f. 1865).

Missionen

|160.] <544.> i Q fl T7^DER, förbarma dig! Hedningars 1 fJ U i T skaror i mörkret än famla. Uppsök de vilsna, dem kalla och samla, Led dem, o Herre, den r ä t t a stig: Fader, vi bedja dig!

2. Fader, förbarma dig! Israels barn än i främmande landen Irra långt fjärran, o, tag dem vid handen; Tänk på förbundet evinnerlig: Fader, vi bedja dig! 3. Fader, förbarma dig! Värdes de dina, o Herre, förena, Att de i sanning och fruktan dig tjäna, Helga och rena ditt folk i dig: Fader, vi bedja dig! Hedvig Potte (1861—1927). [161.] <545.> I 0 1 T?^"^ hedningarnes skaror, o Gud, vi 1 1 ' I t T bedja dig: Ditt rena, klara ord åt dem förunna. Må glädjebuden skynda på deras mörka stig, Att frid och salighet för dem förkunna. Välsigna v å r a bröder, som nu ibland dem gå, Och låt en väldig skara, den ingen r ä k n a må, E n gång hos dig, o Jesu, saligt mötas. C. O. Rosenius (1816—1868). [162.] (516.) I O »•) T?ÖR hednavärlden vida Vi bedja dig, LfjZit 1 o Gud: Låt ljuset snart sig sprida Uppå ditt allmaktsbud. Låt oss bland dem få vara, Som samla skörden in, Och sist ibland den skara, Som står kring tronen din. 2. N ä r dina vittnen komma Med evangelium, Låt öknen grönska, blomma, Giv liv i öde r u m ;

188 Kyrkan

och nådemedlen

Och när de allt försaka, När stigen törnig är, Låt dem dess mera smaka Din ljuvhet, Jesu kär! 3. Till dopets hälsoflöden De vilsna kalla fram, Att, frälsta utur nöden, De prisa dig, Guds Lamm! Men när ditt namn de bära Och njuta salig ro, De växe, dig till ära, I kärlek, hopp och tro. 4. Du vill det, kärleksrike, Din kärlek famnar allt. All tvekan fjärran vike F r å n verket du befallt. K r i n g jorden lovsång ljude F ö r dig, Guds Underman! Du över världen bjude, All världens F r ä l s e r m a n ! B. Fl. Ringius

(1847—1925).

[163.] (547.)

, | ( J O T\^ f°r vars allmaktsord Mörkret från l « 7 ö i [J öde jord F ö r r tvangs a t t fly, Se, än är jorden skum, Öde är månget r u m : Sänd evangelium, Låt dagen gry! 2. Du vid vars kärleksglöd Framgick ur n a t t och död Skapelse ny, Du som gav blinda ljus, Löste u r fångahus, Stillade stormens brus, Låt dagen gry! 3. Ande av ljus och liv, Åter en pingstvind giv, Väckelse ny! Låt dina vingars slag Spörjas ännu i dag, Töcknen från jorden tag, Låt dagen gry! 4. Helga Treenighet, Som ej av skiften vet, Eviga ljus, Bjud genom vågors svall, Starkt som basuners skall Vida kring världen all Ditt: Varde ljus!

J. Marriott (1780—1825). A. AT. Posse (1857—1887).

Missionen

[164] (548.)

I Q h VATTUSTKÖMMAR s k o l a ^ t a I d i t t I J l i V land, du J u d a stam, Friska källor skola bryta I den torra öknen fram. Skön skall ödemarken då Som en Herrens lustgård stå. 2. Ty de fasta löftesorden Gud fullborda skall förvisst. Israel, förstrött kring jorden, H a n församla skall till sist. De som nu med t å r a r så Skörda få med jubel då. 3. Värdes oss din Ande sända. Gud, lär Israel i tro Att sin blick till Jesus vända, Giv de vilsegångna ro. Gud, vi se till dig med hopp: Bygg ditt Sion åter opp! Marie Sophie Hcnvig (1810—1836). —. / . A. Eklund (i. 1863).

C. Reformationen. [165.] <549.) I Q ^ T7RAMFAREN är natten, Som höljde L fjfJ* £ vår jord, Och funnen är skatten, Guds heliga ord. Det folk, som hölls fånget I mörker och kval, Ser ljuset uppgånget I skuggornas dal, Och människofunder som dimmor förgå, Men sanningens grunder orubbliga stå. Guds k y r k a sig gläder. Halleluja! 2. Vår gärning ej gagnar Till salighetsgrund, Försvinner som agnar I prövningens stund. P å Kristus vi bygga, P å honom vi tro; Så v a r d a vi trygga, Och själen får ro. V å r t hjärta sig gläder och fröjdas i Gud; H a n själv oss ikläder rättfärdighetsskrud, Den Kristus förvärvat. Halleluja!

190 Kyrkan

och nådemedlen

3. Ä n v å r d a r och föder V å r Herde sin hjord, Oss styrker och stöder Med sanningens ord. Se, dukat ä r bordet Med himmelskt bröd, E n läkedom vordet Mot synder och död. Och Anden oss r e n a r i döpelsens bad, Med Gud oss förenar, att bo i den stad, Där Kristus är konung. Halleluja! 4. Som stjärnornas skara I midnattens vakt, Så tallös skall vara, O Sion, din släkt, Som talet av droppar I daggens mängd, Som blommor och knoppar I sommarens ängd. E t t folk såsom sanden vid havets strand Gud förer vid handen till löftenas land, Det himmelska Kanaan. Halleluja! 5. Upp, Sion, a t t prisa Och lova din Gud Och hörsamhet visa Hans heliga bud! Hans under vi skådat, Hans sanning vi sport; H a n har oss benådat Och saliga gjort. Se, jorden förbrinner, och himlen förgår, Som blomstret försvinner. Guds ord dock består Och evigt förbliver. Halleluja! S. Ålin (1852—1930).

[160.] <550.>

nu förgångna, De långa sorgeår, 96 DEDåärofädren sutto fångna I mörkrets

boja svår, Då tomma mänskofunder Trängt undan H e r r e n s ord Och rubbat hoppets grunder Och p l u n d r a t Herrens bord. 2. Välsignad vare Herran, Som frälst sin lilla hjord! Nu n ä r a liksom fjärran Bor rikeligt hans ord. I slott och hydda lika F i n n s salighetens

Reformationen

tröst, Och fattiga och rika Förnimma nådens röst. 3. Men lär oss därpå akta, O Gud, i denna tid, Ditt ord med flit betrakta Och fast bestå därvid, A t t oss ej går än värre Och dubbelt straff vi få, När i ditt ljus, o Herre, Vi dock ej vilja gå. 4. O Gud och Fader käre, Håll över oss din hand, Och r i k a frukter bäre Ditt ord i stad och land. Det ljus du återväckte Kent lyse alltid här, A t t släkte efter släkte Må se dig, som du är! / . L. Runeberg

(1804—1877).

[167.] <551.) IDA kring jorden Mörk var natten 97 V vorden: Herrens ord förborgat var.

Skatten ä r funnen, Natten försvunnen, Och solen lyser åter klar. 2. Människof under, Falska tröstegrunder Veko för Guds sannings ljus. Ordet blev brukat, Bordet blev dukat, Som bjuder nåd i Herrens hus. 3. Skriften får tala Och vår själ hugsvala: Gud oss saliggör i tro. Banden han krossar, Anden förlossar Och ger det kvalda hjärtat ro. 4. Gamla och unga Må tillsammans sjunga: Öppen står Guds himmels famn. Nära är fröjden. Ä r a i höjden Ske Gud, vår Gud, i Jesu namn! R. T. Kihlberg (1848—1908). / . A. EMitnd (f. 1863),

192 Kyrkan

och nådemedlen

D. Guds ord. (134.) [168.] I 0 $ i I 7 0 M > H e l S e A n d e > H e r r e Gud, Giv lust l » J O i IV att hålla dina' bud. V å r köld, v å r tröghet övervinn, O, kom i v å r a hjärtan in! Du helga kraft, med nådens sken Gör viljan god, gör själen ren, A t t livets väg vi glada gå Och heligt rörda sjunga m å : Halleluja! Halleluja! 2. Du helga ljus, all sannings port! L ä r oss på varje tid och ort A t t k ä n n a Gud och den han sänt. Gör Sonens dyra n a m n bekant, Förklara Faderns välbehag, Och falska läror från oss tag. Det ord är fast, det ord ä r visst, Som lär oss tro på Jesus Krist. Halleluja! Halleluja! 3. Du helga eld, all världens tröst! Låt kärlek brinna i v å r t bröst; Giv oss av din hugsvalan god I jordisk nöd ett himmelskt mod. P å korsets väg oss styrk och led, Mot frestelsen med kraft bered, A t t här vi manligt strida må Och genom död till livet gå. Halleluja! Halleluja! V. 1. från medeltiden. M. Luther (1483—1546). —. J. O. Wallin (1779—1839).

[169.1 <552.>

I Q Q 0 Gud'bellå11 oss vid ditt ord' För" YtJtJt U svara själv din svaga hjord Mot dem som gå med trots och h å n I kamp mot Jesus Krist, din Son. 2. Låt se din makt, o Jesu kär, Som alla herr a r s Herre är, Och hjälp din a r m a kristna hop, Se till dess nöd, förnim dess rop.

Guds ord

3. O kraftens Ande, helig, god, Ditt folk giv endräkt, frid och mod. Hos oss i nöd och död förbliv Och för oss till ett evigt liv. 3f. Luther (1483—1546). —.

(120.) [170.]

w)AA

,\CK, bliv hos oss, o Jesu Krist, Ty

-J'M'I

x l . af ton

är

nu

kommen

visst.

Din

helga läras klara ljus Låt alltid lysa i ditt hus. 2. Nu ä r en fast bedrövlig tid: Förskjut oss ej, o Herre blid! L å t oss behålla i v å r nöd Din nåd och sanning till v å r död. 3. Helt syndigt går nu hos oss till; Din kyrka hjälp, o Herre mild! Giv ljus och ande med ditt ord, Så a t t dess kraft m å varda spord. 4. Behåll oss vid ditt rena ord, F ö r h i n d r a satans själamord, Så a t t din k y r k a i all tid Må se, a t t du ä r henne blid. 5. Du värdes, Herre, se därtill, Att mången lärer som h a n vill: E t t självklokt vett vill m ä s t r a Gud Och tadla på hans ord och bud. 6. De stolta andar dämpa ned, Som, snabba efter tidens sed A t t föra n y t t på banen an, Förfalska så din lära sann. 7. Din sak det är, o Jesu mild; All ä r a n kommer ock dig till. Fördenskull på dens sida stå, Som h ä r ditt ord försvara må. 8. Ditt ord är i v å r nöd och sorg V å r säkra tröst och fasta borg; Därvid behåll din k y r k a ren Och fria henne från allt men. 13 — 341G3.

194 Kyrkan

och nådemedlen

9. Giv, att ditt ord oss lyser så, A t t vi i mörkret icke gå, Men genom denna jämmerdal Må vandra till din himmelssal. N. Selnecker (1530—1592). / . Svedberg (1653—1735).

(121.) [171.]

M

TTJÄLP, Gud, de trogna äro få Och • 1 1 synas dagligt färre. Vad ont, som stora här och små Bedriva, ser du, Herre. De tala blott onyttig' ting; Lögn, skrymtan, arghet griper kring Bland mänskors barn allt värre. 2. De äro ens i vrångvis flärd, När orätt skall befrämjas Och n ä r den fromme skall bli snärd; De eljest så ej sämjas. Förtag, o Gud, de ondas råd, Låt deras hjärtas överdåd Utav din tuktan tämjas. 3. De spörja: »Ho är Herren Gud, Vars röst vi b da böra?» De säga: »Vi ej a n n a t bud Än v å r a lustars höra. Ho är, som oss kan stå emot? Vi akta ingens trug och hot; Vår vilja blott vi göra.» 4. Men Herren säger: »Snart jag skall All ondskans makt förfära, Allt högmod bringa uppå fall, Men härlig lön beskära Åt dem som byggt på mig sin lit Och för min helgedom haft nit Och k ä m p a t för min ära.» 5. Se, Herrens ord är rent och klart Som guld, i degeln skårat. I nåd och sanning uppenbart, Det blivit oss förärat: Ty är ock bland betryck och brist V å r t hopp till Herren fast och visst, V å r t hjärta oförfärat. 6. Oss lysa skall hans nådes sken, När vi

Guds ord

lians ord förfäkte, H a n s lära bibehålla ren Bland ett fördärvat släkte. I honom under all vår strid Vi finna seger, vänta frid; Med honom allt vi mäkte. W. Dachstein (f omkr. 1530). —. / . O. Wallin (1779—1S39).

(140.) [172.] Dav. 19. ^||*) A V himlens här den Högstes m a k t — w — , XX Förtäljs med tusen m u n n a r ; Det vida fästets ljusa p r a k t H a n s händers verk förkunnar, Och dagen, som ifrån oss flyr, Bebådar för den dag, som gryr, H a n s ä r a och hans under. 2. Den rösten hörs av en och var, Den gyllne skriften glänser F r å n österns portar lika klar Till västerhavets gränser, Så vitt som solen sträcker u t F r å n dagens uppgång till dess slut Sin höga hjältebana. 3. Dock strålar i en högre dag Det fröjdefulla ordet, Där, gode Fader, ditt behag Är uppenbarat vordet, Där själen, av din kärlek rörd Och vis utav ditt vittnesbörd, Sin plikt och sällhet skådar. 4. E t t klarligt ljus av dina bud P å all min väg mig leder, Och dina löftens nåd, o Gud, Mitt hjärtas fröjd bereder. Din sanning och din fruktan är Mig mera kostelig och kär Än alla jordens håvor. 5. Säll den som alltid låter sig Utav ditt ord förmana! H a n s lön skall bliva stor hos dig Vid slutet av hans bana. Men vem är den som

190 Kyrkan

och nådemedlen

märka kan, Du Helige, hur ofta h a n E m o t din vilja bryter? 6. Bevara mig- för överdåd, F ö r l å t de gömda brister, Och giv, o Gud, att jag din nåd I evighet ej mister. Dig, min förlossare, min tröst, Må täckas mina läppars röst Och dig mitt hjärtas tankar. / . O. Wallin (1779—1839).

(141.) [173.]

i J j j O T\IG, ljusens Fader, vare pris: J a g — U O i i) fick till rikedom Det ord, som gör den fromme vis Och gör den vise from. 2. H u r ljuvt, hur hjärtligt talar du I detta dyra ord Till mig som går, ett barn ännu, O Fader, på din jord! 3. Väl har naturens rika p r a k t Med tusen stämmors ljud Till min försagda tanke sagt, Att du är stor, o Gud. 4. Din väldighet, ditt majestät, Ditt underfulla råd J a g såg i solens höga f jät Och gräsets minsta tråd. 5. Dock låg för mig din mening skymd, Ditt hjärta jag ej fann; Och i en mörk, oändlig r y m d J a g som ett stoft försvann. 6. Men gryning blev kring Sinai, P å Tabor uppgick dag, Och själen såg, från töcken fri, Din lag, ditt välbehag. 7. F ö r k l a r a t för mitt samvete Stod helighetens bud; Till hjärtat flöt hugsvalelse Med nådens milda ljud. 8. Och tidens kval fick sammanhang Med

Guds ord

evighetens tröst, Och himlarösters återklang Blev hörd i jordiskt bröst, 9. 0 människa, det är dig sagt Vad Gud av dig begär. Vad han uppå ditt hjärta lagt, Din egen sällhet är. 10. I enfald och i ödmjukhet Håll dig till Herrens ord, Och låt, när du hans vilja vet, H a n s vilja bliva gjord. 11. Du genom Kristus allt förmår, Som själv dig mäktig gör, När dig hans Ande leda får Och dig hans kärlek rör. 12. Sann tro på Gud och på hans ord Och kraft att göra gott Och frid i himmel och på jord Är kristnas kall och lott. 13. Till denna lott, till detta kall Mig nåd, o Jesu, giv. Då vet jag vad jag göra skall Att få ett evigt liv. 14. I dig är F a d e r n s välbehag, I dig vår salighet, O Jesu Krist, i går, i dag Och i all evighet! / . O. Wallin (1779—1839).

<#)A / F i E T finns en bok, där nådens ord Än jmiYj ±» L' stå på varje rad, När klarnat öga ser Guds jord Och läser bokens blad. 2. Av underting är boken full: Av det som Faderns hand H a r gjort och gör för barnens skull I varje tid och land. 3. Se upp mot himlens klara sky: Guds kärlek är den lik, Så hög och vid, så fast och ny, Så stilla, klar och rik. 4. Se fästets valv från pol till pol: Så är Guds

198 Kyrkan

och nådemedlen

kyrkas famn, Och som den v a r m a morgonsol Är Jesu Kristi namn. 5. Lik aftondagg, som faller rik Ur liimmelens förråd, Och junidagens värme lik Är Andens kraft och nåd. 6. Som stjärnorna i rymden gå I stillhet, ljus och ro, I stilla glans kring Herren stå De heliga som tro. 7. Min F a d e r god, min Fader kär, Som längtan väckt hos mig Att finna dig, i tron mig lär I allt a t t skåda dig! J. Eeble (1792—1866). / . A. Eklund (i. 1863).

(142.) [174.]

G)[\?\ D E T R A K T O M väl de tio bud, Dem Z U O i 1 ) himmelens och jordens Gud Utgivit har från Sinai; Ännu i dag förnimma vi De helga ljud. 2. För mig ej andra gudar h a v ! Så säger han som livet gav. Mig frukta, älska överallt, H a v lit till mig, som jag befallt. Så talar Gud. 3. Mitt höga namn missbruka e j ! Ditt tal skall v a r a ja och nej. Tänk vad du ber, håll vad du svär, Och vördnad för allt heligt bär. Minns Herrens bud! 4. Tänk på att helga vilans dag: Besök mitt tempel, hör min lag, Till himlen höj din själ och märk, Att dit bör syfta allt ditt verk. Så talar Gud. 5. F ö r ä l d r a r skyldig heder giv Och deras stöd och hugnad bliv. När du av dem välsig-

Guds ord

nad är, Välsignelse dig Gud beskär. Minns Herrens bud! 6. Förstör ej ditt, ej andras liv, Men undfly vrede, h a t och kiv. V a r fridsam, var din oväns vän Och löna ont med gott igen. Så talar Gud. 7. Mot köttslig lusta v a r på v a k t : E n helig Gud på dig ger akt. Låt tukt och ä r a hos dig bo Och älska den du gav din tro. Minns Herrens bud! 8. Tillgrip ej vad dig ej tillhör, Gör redligt vad du göra bör. Giv alla sitt, gör alla r ä t t Och vinn ditt bröd på ärligt sätt. Så talar Gud. 9. Ej falskt och a r g t om andra döm, Om nästans goda namn var öm. Var sann, var skonsam, aldrig hal, Sky skrymtan, smicker och förtal. Minns Herrens bud! 10. H a v icke lust till nästans h u s : V a r nöjd, så blir din levnad ljus. F l y avund, list och girighet Och gläds, n ä r du en lycklig vet. Så talar Gud. 11. K v ä v syndens frö uti ditt bröst, Lyd ej begärens falska röst. E t t renat hjärta Gud begär, F ö r honom viljan gärning är. Minns Herrens bud! 12. Så säger h a n : J a g är din Gud, Som hamnar mina k r ä n k t a bud. F ö r a k t a ej mitt majestät, Ty straffet går i brottets fjät. Så talar Gud. 13. Säll den som håller dessa bud: H a n finner nåd för Herren Gud, E n nåd, som genom

200 Kyrkan

och nådemedlen

tidevarv Till fromma barn skall gå i arv. Minns Herrens bud! M. Luther (1488—1646). O. Petri (1493—1552). J. O. Wdllin (1779—1839).

(143.) [175.]

206 Poch rök och tordönsljud H a n stod, fördold i töcknen. Basunen ljöd, och Herrens Å Sinai stod Herren Gud: Bland eld

röst Med bävan slog allt folkets bröst, Och berget skalv och öknen. Och Herren talade och bjöd Och sade: »Den är evigt död, Som av min' budords r ä t t e r Blott en åsidosätter.» 2. O samvete, o röst av Gud! Som himlens stjärnor lagens bud Oss lysa, evigt klara. Men vem på hela jordens rund, Vem finns, som k a n i domens stund Den starke n ä m n a r n svara? E n enda finns, som svara kan: » A l l t ä r f u l l k o m n a t ! » säger han, Sin blick till himlen höjer Och ner sitt huvud böjer. 3. F r å n Sinai till Golgata Ditt öga vänd, o människa, Och se vad du har brutit. F ö r dig han lagens vrede bär; O syndare, för din skuld är Hans helga blod utgjutet. O kom, försmält av ånger, kom, Och låt ditt hjärta skapas om, Låt tron din ande liva Och frukt i kärlek giva.

F. M. Franzén

(1772—1847).

(145.) [176.]

vandringsstig Ditt 207 O M,dyraJesu,ord påej min leder mig, Min själ av

natt omgives, Och mitt begär Likt böljan är, Som utav vädret drives.

Guds ord

2. Men av ditt evangelium Går ljuset upp i mörkrets rum. Vid denna morgonstjärna Ditt råd jag ser, Din nåd tillber Och gör din vilja gärna. 3. Det löfte jag ej glömma vill, A t t himmelriket dem hör till, Som hava barnasinne. I enkel tro Och menlös ro J a g livets vishet finne. 4. Då skall, i känslan av min brist, Det ord jag vörda, som är visst Och kan all sanning lära. Din kärleksröst Skall bli. min tröst, Ditt kors min fröjd och ära. 5. Då skall jag, from och älskande, Uti min Gud en F a d e r se, E n broder i min like Och heta din Och komma in Uti ditt himmelrike. 6. Och salig, när jag detta vet, I lydnad och enfaldighet J a g vill till målet skrida Och högre ljus I F a d e r n s hus Med barnsligt hopp förbida. /. O. WaUin (1779—1839). [177.] (553.) * ) | | U 1?N dyr klenod, en klar och ren, Oss J v O i ±J unnats här att äga, Den pärlor, guld och ädelsten P å långt när ej uppväga. En skatt, den yppersta på jord, F å vi vår egen kalla; Den skatten är Guds helga ord, Som hörer till oss alla. 2. N ä r a n n a t som vi akta v ä r t Att äga här och spara, Av rost och mal och tid förtärt, Hör upp vår fröjd att v a r a ; När dagens verk förgås med hast, J a , förrän afton stundat, Står än Guds ord så n y t t och fast, Som när det först v a r t grundat.

202 Kyrkan

och nådemedlen

3. Det tärs av ålder ej och tid, Om den ock evigt räckte. Det går med samma kraft och frid F r ä n släkte och till släkte. Guds ord förblir i evighet, När annat allt har farit; Det ej av tidens växling vet, Likt Gud, som evigt varit. 4. Det dyra ord, det enkla ord, Som mänskor dock förgäta, V a r är en mänsklig visdom spord, Som sig därmed kan mäta? Var giver världen oss en grund, Så fast därpå att bygga, Som ordet av Guds egen mun, Det eviga och trygga? 5. H a r jag det ordet sökt till stöd, När a n d r a stöd mig svikit, F r å n världens hav, dess storm och nöd In i den hamnen vikit, Då vet jag vad jag tryggas vid, Var jag kan fasthet finna, Då känner jag en ort av frid, Dit inga sorger hinna. 6. Som vattenfågeln dyker ned I fjärdens klara bölja A t t minsta fläck av stoft därmed F r å n sina vingar skölja, Så tvår sig anden ren och skär I ordets djup, det klara, Och känner, att hans hem det är, Där han i fröjd får vara. 7. Vem är nu fattig, vem är rik, När ej ditt ord oss fattas? Den ene har, den andre lik, Vad mest av allt må skattas. Ditt ord till tröst och säker hamn Oss alla vägen visat. Välsignat vare, Gud, ditt namn Och utan ände prisat! J. L. Runeberg

(1804—1S77).

*) fl Q P ^"^' ^ ^ orc ^' ^ e n ^ a Såvan, Är mitt - j ' . ' • . / • VJljus för dag och natt, Är min rikedom från ovan, H j ä r t a t s guld och själens skatt. Vill man mig ditt ord förmena, Sjunker jag i

Guds ord

natt och kval. Intet mot ditt ord, det rena, Väger tusen världars tal. 2. Ordet är vår fröjd och gamman; Gud, låt oss i ordet så Leva, kämpa, glädjas samman, A t t vi sist din himmel nå. L ä r i Jesu tjänst mig lida, Offra där den kraft jag har Och dock v a r a vid hans sida, Stilla som Maria var. Chr. Gregor (1723—1801). N. L. von Zinzendorf (1700—1760). J. Å. Eklund (f. 1863).

(130 V. 8.) [178.] £V| A A gode Ande, led du mig Till sanningen Z 1 U » V) och livet. Skriv i mitt hjärta vad av dig I livets ord är skrivet. S t y r k t av din kraft, ledd av din nåd, J a g vill ditt kärleksfulla r å d Med helig vandel prisa. / . Åatröm (1767—1844).

E. Dopet. [179.1 <554.) *•) I I 1 V ^ R ^ J o r d a n vår Herre drog. Guds L l l i 1\ vilja där fullgjordes: H a n av Johannes dopet tog Och med Guds Ande smordes. E t t nådens bad han gav oss då, Det vi må saligt kalla: H a n vill från synd oss rena två, H a n vill oss frälsa alla F r å n a t t i domen falla. 2. Guds vilja där blir uppenbar I gärningen och orden. Guds röst från himlen ljuder klar Och vittnar, att på jorden Det Sonen är, som frälsning ger Och som hans själ behagar. Och Anden, som där sändes ner, Med helig kraft ledsagar H a n s gärning alla dagar.

204 Kyrkan

och nådemedlen

3. Vi alla må betänka väl Vad Gud i Skriften säger, A t t veta må v a r kristen själ Vad i sitt dop lian äger. E t t livets bad det vattnet är, Men vatten ej allena: Med ordet är ock Anden där, Som samvetet kan rena Och oss med F a d e r n ena. 4. Vår Herre Krist de sina bjöd Gå ut kring världen vida Att ordet om hans liv och död Till jordens ändar sprida. I dopet nåd av Gud vi få Att synden övervinna, A t t i hans stränga dom bestå, A t t frid och frälsning finna Och sist till himlen hinna. 5. V å r Frälsare, som d y r t oss köpt, I ordet höres lova Åt den som tror och bliver döpt Det nya livets gåva. Så må i tron vi fatta mod: Oss intet skall fördärva, Ty Kristus kom att med sitt blod Oss b a r n a r ä t t förvärva; Guds rike få vi ärva. M. Luther

(1483—1546).

J. A. Eklund (f. 1863). r. Xilsson (i. 1866).

(149.) [180.]

*\ I \A »TÅT barnen komma hit till mig!» Så MYM% JU du, o Jesu, bjuder, Så, barnens bäste vän, från dig Den milda s t ä m m a n ljuder. Din Ande u t g å r varje stund A t t fromma hjärtan glada; Men först uti din nåds förbund Upptager h a n de späda, Dem himmelen tillhörer. 2. Av Andens kraft i dopets flod Vår själ från synden renas Och, genom ordet vis och god, I tron med Gud förenas. Ty den där bliver döpt och tror P å nytt av Anden födes. I honom So-

Dopet

nens kärlek bor, Och hans förhoppning stödes P å Faderns nådelöften. 3. Bär Jesu minne i ditt bröst, Bär det i alla skiften: Det bliva skall din levnads tröst, Din tröst en gång vid griften. Hans kors uppå din skuldra tag, Bekänn din tro för världen, Så haver Gud till dig behag, Och när du slutat färden, Du än av H e r r e n kännes. 4. O mänskor, vänden om till Gud Och värden barnen like, Ty blott med ödmjukhetens skrud I prydens till Guds rike. Med kristlig dygd och samvetsro E r t barnaskap förklaren, Behållen kärlek, hopp och tro Och himlens nåd bevaren Uti ett helgat hjärta. J. O. Wallin (1779—1839).

[181.] <555.>

(•VI O J E S U , du som i din famn Tog så kär- j l O # t) leksfullt de späda: När vi i ditt helga namn F ö r ditt ansikte framträda A t t till dopet barnen föra, Värdes v å r a böner höra! 2. .Jesu, i ditt dyra blod Gör dem heliga och rena, Låt din Ande, vis och god, Dem i tron med dig förena, Att hos F a d e r n nåd de finna Och en evig sällhet vinna. 3. Jesu, dessa späda lamm I din herdevård du tage, P å den smala vägen fram Du till himlen dem ledsage. Hjälp, att de i världens villa Ej sitt h i m l a a r v förspilla. B, Schmolclc (1672—1737). ,Sy. Cavallin (1820—1886).

206 Kyrkan

och nådemedlen

[182.J (556.) ty 1 h \ ^ v e ^ s D°k> ° Fader, skriv Det b a r n vi — l l i 1 h ä r dig lämna; E n himmelsk borgarr ä t t det giv, Ditt barn det värdes nämna. Låt det, av nådens sol beglänst, F å växa till ditt rikes tjänst. Det bär på dina armar, O du som dig förbarmar! 2. I livets första morgonstund Du vill det till dig draga; Du tager upp i ditt förbund Det späda, arma, svaga. E n oljekvist, som spirat fram Ur oförädlad, jordisk stam, I dina örtagårdar Du ympar in och vårdar. 3. O Jesu, detta barn till dig Vi bära, som du bjudit. »Låt barnen komma hit till mig!» Så har din stämma ljudit. Du givit oss det vissa hopp, A t t det med dig ock skall stå opp, Se'n det i dopets flöden Begravts med dig i döden. 4. Din oskuld, Herre Jesu mild, Åt barnet giv till prydnad; Det tage dig till förebild I ödmjukhet och lydnad. Giv fröjd och sorg, som helst du vill, Blott ständigt dig det hörer till Och stads ditt namn bekänner Med dina sanna vänner. 5. O Helge Ande, värdes du F r å n himlen ned dig sänka Och åt det barn, som döpes nu, All nådens fullhet skänka. E n himmelsk kraft och hälsa giv Åt detta nyupptända liv Och skänk det vård och styrka, O Herre, i din kyrka! 6. Förvisso kommer mången stund Av frestelse och fara; Behåll det fast i ditt förbund Och det för synd bevara. När sorg och ånger tär dess bröst, O Fröjdeande, kom med tröst,

Dopet

207¶Giv mod och kraft i striden Och mitt i oron friden. 7. Du heliga Treenighet, Som här i dopet skänker Mer än v å r bön begära vet, Mer än vår tanke tänker, O, överskygga barnets håg Och två det rent i dopets v å g ; Låt dopförbundet v a r a Dess stöd i nöd och fara. C. D. af Wirsén (1842—1912).

[183.] <557.)

(•VI ?~ /"1LAD bekänner jag för världen: J a g *J l ? J i VI är döpt i Jesu namn. Vad än möter mig på färden, Öppen står min Faders famn. Om j a g också intet äger, Mer än allt i världen väger Dopförbundets helga skrud Och mitt barnaskap hos Gud. 2. Skuldens börda må ej trycka: J a g är döpt i Jesu namn. Där är frihet, där är lycka, Där är skydd och säker hamn. Syndaminnet själen bränner, Men när jag min synd bekänner, Gäller ännu det förbund, Som är byggt på dopets grund. 3. F r e s t a r e n jag så skall svara: J a g är döpt i Jesu namn, Jesus vill jag trogen vara, Vill ej ryckas u r hans famn. Är jag till hans egen tagen Och i dopet en gång tvagen, Vill jag v a n d r a i hans bud Och ej fläcka dopets skrud. 4. Dopet ger mig tröst i tiden, Inför döden mod och tro, Skänker hopp att efter striden I Guds rike vinna ro. Fast min kropp i stoftet gömmes, J a g av F a d e r n ej förglömmes; Evigt v a r a r det förbund, Som han slöt i dopets Stimd.

E. Ncumeistcr (1671—1756). / . A. Eklund (f. 186:?).

208 Kyrkan

och nådemedlen

*•) I (X (\ ^ u s o m ^ og ^ e s m ^ * famn Med kär^ l O i \J lek utan like! De b a r n vi döpa i ditt namn, Tag upp dem i ditt rike. Led dem med herderöst; Giv lärdom, tukt och tröst, Att icke dessa små I världen vilse gå, Men väg till himlen finna. Norsk. B. Stjylen

(i. 1858). —.

F. Nattvarden. (150.) [184.] £VI H A Jesu, än de dina Du vill omkring Z l l i U dig se Och av din bittra pina E n salig frukt dem ge. Dem in i döden älskar du Och i din Faders rike Vill undfå dem ännu. 2. Dock vill du än på jorden Bland oss ock stiga ner. För oss ett offer vorden, Dig själv åt oss du ger Och säger, evigt huld och god: »Tag, det är min lekamen; Och tag, det är mitt blod.» 3. Dig, Jesu, än vi höra I dessa dyra ord. Oss alla vill du göra Till dina vid ditt bord: Oss alla, då du brödet tog, Du slöt intill det hjärta, Som för oss alla slog. 4. Det hjärtat, som i nöden Den armes tillflykt var, Som bad för oss i döden Och våra synder bar, Det h j ä r t a t än med frid och tröst, Med salighet från höjden H ä r nalkas trogna bröst. 5. Du kommer, kärleksrike, Ännu i Herrens namn Och för oss i ditt rike Emot en Faders famn: E n Faders, som förlåta vill De barn du återlöste Och som dig höra till.

Nattvarden

6. Dig vilja vi tillhöra, O Jesu, till vår död Och Herrens vilja göra I medgång som i nöd. Då blir du n ä r oss alla dar Intill vår levnads ände, Som själv du lovat har. F. M. Franzén (1772—1847).

(157.) [185.]

*) I U C Ä L L den som haver Jesus k ä r Och M 1 0 1 O honom i sitt hjärta bär! Ty ingen större hugnad är Än hava Jesus hos sig när. 2. Mig ljuvast är min Jesu röst, Mig kärast är min Jesu tröst. Den vännen, som mig återlöst, H a n ensam lugna kan mitt bröst. 3. H a n är mot ångerfulla god, H a n giver de betryckta mod, H a n renar oss i dopets flod Och styrker med sitt helga blod. 4. Han är mitt hjärtas högsta fröjd, / honom är min själ förnöjd; H a n lyfter upp till himlens höjd Den under korsets tyngd var böjd. 5. Förnuftet visar ej ett sätt, H u r nåd i himlen går för r ä t t ; Men hjärtat, som han styrkt och glatt, Med tron hans kärlek fattar lätt. 6. J a g söker Jesus med all flit, Till Jesu kors står all min lit; Med ömt begär jag längtar dit F r å n tidens flärd och svek och split. 7. N ä r jag om morgonen uppstår, J a g söker först min Jesu spår, Och som Maria helst jag går, Där jag om honom kunskap får. 8. O Konung, över alla stor, All världen av ditt ord beror; Men full av nåd likväl du bor Hos den av h j ä r t a t på dig tror. 14 •— 34165.

210 Kyrkan

och nådemedlen

9. Bliv när mig, o I m m a n u e l ! Med dig och genom dig min själ Är frälst och viss om evigt väl, Men utan dig en syndaträl. 10. Ifrån ett hjärta, som har byggt P å dig sitt hopp, förnöjt och tryggt, Fåfänglighet blir utelyckt Men djupt din kärlek där intryckt. 11. Din kärlek, Herre J e s u Krist, Oss v ä p n a r mot all världens list; Den överskyler all v å r brist Och återgiver vad vi mist. 12. Din kärlek, som i döden brann, Ditt blod, som från din sida rann, Din död, som döden övervann, Förlossning för oss alla fann. 13. Du kom till oss av himlen ned, För oss ditt liv i strid framskred, Och korsets död för oss du led Att oss förvärva evig fred. 14. Och att vi detta skola tro, Du lovat själv a t t hos oss bo Och h u g n a själen med den ro, Som föds av kärlek, hopp och tro. 15. H ä r giver du v å r svaghet stöd; H ä r med välsignat vin och bröd Ditt folk förkunna skall din död Till tidens ände, som du bjöd. 16. Den som dig undfår värdelig Och v a n d r a r på din viljas stig, H a n h a r Guds rike uti sig Och finner frid och fröjd hos dig. 17. Ack, Jesu, oss beredda gör: All syndens m a k t i oss förstör, V å r t h j ä r t a öppna, väck och rör, Att vi dig undfå, som sig bör. 18. J a , nu och alltid n ä r oss bliv, Allt ont, o Jesu, från oss driv, Och oss omsider nådigt giv En salig död, ett evigt liv. Från medeltiden. H. Spegel (1645—1714).

Nattvarden

(152.) [186.]

w)| Q TESUS K r i s t u s är vår hälsa, Som oss - i l O * t) alla ville frälsa. Med sin pina och sin död H a n oss förlöst ur dödens nöd. 2. A t t vi H e r r e n ej förgäte, H a r h a n i det bröd vi äte, I det vin vi dricke här Själv lovat a t t oss v a r a när. 3. Vid sitt bord h a n vill oss trösta, A t t vi äro återlösta; Vi därom försäkran få, När vi till H e r r e n s n a t t v a r d gå. 4. Nådens kraft vi då erfara, Endast vi vår tro bevara, A t t för oss h a n blivit död, Så visst vi ä t a detta bröd. 5. I n g e n h a r h a n v ä g r a t kalla, Kärleksfull h a n bjuder alla Till sitt helga nådebord: Det är så skrivet i hans ord. 6. Så är det ock Kristi vilja, Att ej någon skall åtskilja H a n s lekamen och hans blod, Som han bjöd alla, evigt god. 7. Bock skall man sig själv betrakta Och uppå sitt h j ä r t a a k t a ; Ty den hit ovärdig går, För livet h a n h ä r döden får. 8. Därför rätt din nöd begrunda Och se'n tvivla ingalunda, A t t hans nådeord ä r sant; Du finner h ä r dess underpant. 9. H a n v å r sveda på sig lade; »Kom till mig», h a n mildrik sade, »Kom, du som betungad ä r ! Din syndaskuld p å mig jag bär.» 10. Detta löfte tillhör alla, Som här ödmjukt nederfalla; Den som känner synden svår Till detta bordet v ä r d i g går. 11. N ä r sig s y n d a r n vill besinna Och till bätt-

212 Kyrkan

och nådemedlen

ring krafter vinna, Äter så i en sann tro, Så får han i sitt hjärta ro. 12. Herre, dig vi skola prisa, Som oss vill så huld bespisa. Tack ske dig i evighet F ö r en så stor barmhärtighet! / . Russ? (1369—1415). M. Luther (1483—1546). •O. Petri (1493—1552).

(155.) [187.]

i ) (i) A T \ U livets bröd, o Jesu Krist, Som lå1L\U V ter dig här finna, Den nådig, som sin syndabrist Vill ångra och besinna! Dig beder jag så innerlig, Du ville nu bereda mig, Att jag må värdig vara. 2. Du värdes mig i denna stund Till nådebordet leda Och där bekräfta det förbund, Som kan mitt samvet' freda, Så a t t min själ, ej blott min mun, Må av din spis och nådesbrunn Sig kunna vederkvicka. 3. Du värdes ock, o Herre Gud, Mig kraft och nåd förläna Att v a n d r a stads i dina bud Ocli troget dig här tjäna. Begåva mig med hopp och tro, A t t du må stadigt hos mig bo, När du mig har bespisat. 4. Tag bort allt h a t och bitterhet, 0 Jesu, u r mitt hjärta; Låt mig min synd och orenhet H ä r ångra med all smärta. Du är för mig på korset död, H a r frälsat mig från evig nöd: Det är min tro, o Jesu. 5. J a g är, o Gud, din nåd ej värd, Fastmera värd din aga. J a g är i synd och ondska snärd, Däröver må jag klaga. Dock tröstar det, o Jesu,

Nattvarden

mig, A t t du förlåter nådelig Och gärna dig förbarmar. 6. J a g är all full med syndasår: Ack, låt din hand mig hela! J a g är helt blind och vilse går: Din nåd låt mig ej fela. J a g är helt svag, förb a r m a dig; Förlorat får, men uppsök mig Och med din hjälp benåda. 7. O Jesu, kom, kom hit till mig, Dig värdigas mig giva, A t t dock din kärlek innerlig Må evigt hos mig bliva. I nöd och död är du min fröjd, I dig är jag så hjärtligt nöjd: Ej skola vi åtskiljas. 8. Sist beder j a g r ä t t innerlig: Låt, Jesu, mig åtnjuta Din helga n a t t v a r d värdelig Och mig i dig insluta. J a g blir i dig, du blir i mig; Du skall ock mig på livets stig Till himlens glädje föra. J. Rist (1607—1667). J. Arrhcnius (1642—1725).

(154.) [188.]

*•)(•) i

TTÅR H e r r e Jesu Kristi död HugsvaV lar oss i all v å r nöd; Och n ä r vi tänka däruppå, E n hjärtans glädje vi då få. 2. Avplanat h a r h a n med sitt blod Den handskrift, som emot oss stod. Mot oss var han så god och huld, A t t han betalte all vår skuld. 3. A t t detta trofast är och sant, H a n givit oss en säker p a n t Uti sin helga nattvard, där Vi smaka, h u r u ljuv han är. 4. Ty hans lekamen, helig, sann, Så ock hans blod, som för oss rann, Vi undfå vid hans helga bord, Som han h a r lovat i sitt ord. MMY%

214 Kyrkan

och nådemedlen

5. En härlig spis är detta visst, P å vilken aldrig bliver brist, E t t himmelskt m a n n a , som vår själ Till evigt liv bevarar väl. 6. Säll är då varje värdig gäst, Som sig vid Jesu löfte fäst; Ty Jesus vill med kärlek bo Hos den som har en stadig tro. 7. Ja, säll är den som rättelig I tron till Kristus håller sig, I honom lever, synden dör Och så Guds helga vilja gör. 8. Men den ovärdig går härtill, Ej tror, ej sig omvända vill, H a n finner ingen frälsningh ä r ; Sin dom han i sitt hjärta bär. 9. O Jesu Krist, vår broder kär, Som för vår skull korsfästad är, Med dina sår du helår väl E n sargad och bedrövad själ. 10. Giv, a t t med dig i denna stund Vi r ä t t förnya v å r t förbund. Din nåd är rik, din makt är stor: Amen, välsignad den det tror! H. Spegel (1645—1714).

(156.) [189.]

222¶J hjärtans grund Den stora nåd beAG vill i denna stund, Min Gud, av

prisa Du värdigats mig visa. Dig vill jag mig nu giva Och evigt din förbliva. 2. O Jesu, Herre god, Din sanna kropp och blod Mitt hjärtas fröjd skall vara, Min tröst uti all fara; Min håg de himmelsk göra, När jorden vill förföra. 3. Ej v å r t förnuft och vett Guds vishets djup insett; Dock måste sanning vinna, All tvekan

Nattvarden

här försvinna. Guds ord stå fasta alla, Om jord och himmel falla. 4. H ä r är Guds r ä t t a Lamm, För oss på korsets stam, Av världen djupt föraktat, Av kärlek till oss slaktat. H ä r själen nåd k a n finna, Vill hon det r ä t t besinna. 5. Din trohet, stor och blid, Ske, Herre, pris all tid! Du mig nu h a r u p p r ä t t a t Och mildeligen m ä t t a t . Mig skall din kärlek lära Att leva dig till ära. / . Olearius (1611—1684). / . Svedberg (1653—1735).

4 ) ^ 0 M Ä R jag i tron med u n d r a n ser Det M M O • I l kors, där ärans Konung dog, All vinning som förlust sig ter, All världens pris är mig ej nog. 2. Giv, att jag ä r a n söker där I Kristi dyra kors allén, A t t allt jag h a r jag honom bär Med fröjd som offergåva ren. 3. Se, från hans huvud, hand och fot E n ström av sorg och kärlek går. Vad sorg och kärlek s v a r a r mot Den törnekröntes bittra sår? 4. J a , ägde jag den hela värld, Vad gällde den som gåva väl Emot den rika kärleksgärd H a n gav för mig, mitt liv, min själ? 5. O Jesu Krist, som nåden vann Åt syndare i nöd och strid, Dig alla folk, dig varje man Hembäre lov till evig tid! / . Watts (1674—1748). / . A. Eklund (i. 1863).

216 Kyrkan

och nådemedlen

(153.) [190.] röst ty ty t X[^ ' v a ( i ^ u v l i g röst j a g hör! mAuQt V Upp, själ, och fira, som sig bör, Den dag, som H e r r e n gör! I dag till dig sker Herrens ord: »Kom i min famn, kom till mitt bord!» 2. J a g kommer, Jesu, på ditt bud; Men kläd mig själv i helig skrud, Min Herre och min Gud! Ikläd mig din rättfärdighet, Att jag må se din salighet. 3. I världen u t a n hjälp och hopp Som ett förlorat får jag lopp; Men du mig sökte opp. Du som de dina tecknat h a r Mig hem på dina armar bar. 4. Lik P e t r u s jag på villans stig Förnekade och glömde dig; Men du ej glömde mig. Din blick mig fann, din kärleksblick Till djupet av mitt h j ä r t a gick. 5. Ack, hjälp mig, att jag aldrig mer Dig, Herre Jesu, överger, Som hjärtats uppsåt ser, Men följer dig, evart du går, Och bär mitt kors i dina spår. 6. Och n ä r jag önskar återfå De krafter, som ej mer förmå, J a g lik Maria då Vid dina fötter sitta vill Och vad du talar lyssna till. 7. E t t enda mig nödvändigt är: Att hava dig av h j ä r t a t kär Och tro vad du mig lär. Av denna kärlek, denna tro I liv och död har själen ro. 8. E n själ, som du åt himlen vann, På jorden ej sin näring fann, Av stoft ej mättas kan.

Nattvarden

217¶Den dryck och spis, som henne när, Ditt blod och din lekamen är. 9. Dig själv du åt de trogna bjöd: Du är det sanna livets bröd, Som frälsar oss från död; Du ä r den källa, av vars flod E n kristen hämt a r kraft och mod. 10. Vad skadar mig allt jordiskt kval, Som mig betungar u t a n tal I denna jämmerns dal? Det böjer ned en dödlig kropp, Men lyfter själen till dig opp. 11. Vad gagnar mig allt jordiskt väl, Om jag, en usel syndaträl, F å r skada till min själ? I döden det som drömmen far, Men Andens frukt skall bliva kvar. 12. Och Andens frukt är ödmjukhet Och sanning och rättfärdighet Och fröjd och fridsamhet Och kärlek i en helgad själ, Som ömmar för sin nästas väl. 13. Må ej mitt hjärta bliva kallt, Men älska dem som du befallt Och dig utöver allt; Därpå jag k ä n n a s skall igen Och veta, a t t jag är din vän. 14. Så kom att i mitt hjärta bo! Till dig jagsätter all min tro, Hos dig jag finner ro. Med dig jag lugn till målet går Och trygg på Herrens dag består. 15. Din Ande mig det vittne bär, A t t intet mer fördömligt är Hos den du bliver n ä r ; Ty bliv mig n ä r i liv och död, O nådens källa, livets bröd! / . O. Wallin (1779—1839).

218 Kyrkan

och nådemedlen

(151.) [191.]

(A (A t TAG kommer, Gud, och söker dig, FörJiZåf.)» <J krossad, stadd i våda. F ö r b a r m a r e , ack, se till mig Och mig med tröst benåda! J a g brutit har mot dina bud, Men Jesus, medlaren hos Gud, H a r världens synder burit. 2. Med ångerns kval k r i n g korsets fot J a g mina a r m a r sluter: 0 Jesu, tag den suck emot, Som här mitt hjärta gjuter. J a g tröstar på din nåd och makt; Allt är fullkomnat, h a r du sagt; Du mig med Gud försonat. 3. Då till ditt bord jag träder fram, Låt mig den trösten finna, Att ock för mig på korsets stam Ditt blod du låtit rinna, A t t du som fullgjort Herrens lag Åt mig berett Guds välbehag, Då jag i dig förbliver. 4. Var du mitt skydd mot världens flärd, Mot syndens m a k t och villa, A t t kronan, som mig är beskärd, J a g icke må förspilla. O Jesu, du som frälsat mig, Mitt hela liv jag helgar dig Din död att evigt prisa. Ghr. F. Gellert (1715—1769). J. A. Lindblom (1746—1819).

(158.) [192.]

G)G)(\ AV helig längtan h j ä r t a t slår: Min LL\)% A Jesus jag till mötes går. Min själ skall se och smaka här, H u r ljuvlig du, o Herre, är. 2. J a g hörde rösten av ditt bud Och följde nådens glada ljud; Och fram jag träder nu för dig: Förskjut ej mig, förskjut ej mig! 3. J a g usle är i synder snärd, Mig hava sa-

Nattvarden

tan, kött och värld Så g r y m t bedragit, arma b a r n ; J a g föll i deras snöda garn. 4. (8.) Ack, Jesu, mig min synd tillgiv Och. mig ej från ditt ansikt' driv. 0 du som världens synder bar, Mig nådig och b a r m h ä r t i g var! 5. (12.) Jag nedtryckt är av syndens skuld, Men hopp och mod du skänker huld: När till ditt helga bord jag går, E n himmelsk tröstedryck jag får. 6. (13., 11.) Där får jag ock ett himmelskt bröd, Som giver kraft i själanöd, Och finner mig uti ditt hus K l a r t omvärvd utav nådens ljus. 7. (14.) Ack, kom, o Jesu, då till mig, Hos mig en boning red åt dig Och verka med din kärlek där Det liv, som ädla frukter bär. 8. (15.) Och när du n a t t v a r d hålla vill, Bin kärlek jag mig tryggar till, Liksom Johannes vid ditt sköt' Om natten, då du brödet bröt. 9. (16.) Vad båtar mig en jordisk glans? Mig fröjdar mer den törnekrans, Som kring din panna flätad var, När korsets tyngd för mig du bar. 10. (17.) Vad båtar gunst och rikedom? Förutan dig är världen tom; Blott du, men intet jordiskt väl F r å n döden frälsa k a n min själ. 11. (18.) Vid dig jag evigt bliva skall; Du är mitt liv, min glädje all, Mitt ljus, mitt hjärtas dryck och bröd, Min salighet i liv och död. 8. / . Uedbom (1783—1849). —.

220 Kyrkan

och nådemedlen

6 ) 4 ) 7 p U D , vår lösta t u n g a Dig sitt offer LLi* \ J b ä r ; Trefalt helig sjunga Vi med änglars här. Full är himlen vorden Av din härlighet, Vida når kring jorden Din barmhärtighet. Med serafer alla Vi ditt n a m n åkalla Och i stoftet falla. 2. Kriste, du som stiger Till de trogna ner Och till frälsning viger Varje själ som ber, Du som bjöd oss spisa F r i t t av livets bröd, Dig vi ödmjukt prisa För din bittra död. Värdes själv oss rena, Och ditt folk förena, Jesu, du allena! 3. När du kommer åter Till din stora dom Och inför dig låter Kalla ond och from, Värdes då oss föra Till din nattvardssal A t t oss saliggöra Bland de frälstas tal. Dig, v å r H e r r e kära, Må vi evigt bära Tack och lov och ära. B. Gabrielsson (i. 1S81).

(159.) [193.]

«)«)(J / 1 U D vare lovad och av h j ä r t a t pri£ -i O i \J sad, A t t min själ h a r blivit spisad Vid Herrens helga bord, vars himlagåvor Övergå all jordens håvor! Dig v a r e pris, o Herre Gud, Du som allt kan ge och själv dig gav Och min skuld av kärlek planat a v ! Åt dig lämnar jag ock mig: Vad jag är jag ä r i dig. Dig vare pris, o Herre Gud! 2. H u r ljuvligt är ditt bord, där kärlek föder Med sitt blod en släkt av bröder, Dem du förbarmande har velat frälsa, Dem du när till evig hälsa! Dig vare pris, o H e r r e Gud! J a g stod upp att till min Fader gå; Ende Sonen emottog

Nattvarden

mig då, Livets kalk mig dricka bjöd, Spiste mig av livets bröd. Dig vare pris, o Herre Gud! 3. O, jag skall ej för evigt smaka döden, Ty ock i den sista nöden J a g vet, sig samma kärleksband skall sträcka Mot mig ocb mitt fängsel bräcka: Dig v a r e pris, o Herre Gud! Jesu, giv, a t t vid din n a t t v a r d då J a g , den minste, ock ett rum må få, Och för vad jag felar än Möt mig med förlåtelsen. Dig vare pris, o Herre Gud! / . O. Wallin (1779—1839).

(161.) [194.]

« ) « ) ( } T^Gr' J e s u > vare evigt pris För all din mUmifjt \J nåd och gåva! Av dig j a g i en jordisk spis Undfår en himmelsk håva. Välkommen var, du ädle gäst, Som dig med mig så n ä r a fäst! Nu är j a g glad och sjunger. 2. O Jesu, du mig bjudit in A t t av din nattvard spisa. Nu är jag din, och du är min: Det skall i nöd mig lisa. Nu h a r jag nog i all min brist, Nu ä r min själ välsignad visst. Nu ske dig lov, o J e s u ! 3. L å t mig få bliva stads i dig Och dig för evigt tjäna. Förbliv ock evigt du i mig Och värdes sist förläna, När jag är stadd i dödens nöd, Att, s t y r k t av detta nådens bröd, J a g glad till dig må fara.

/ . oieariw

(i6ii—1684).

/ . Bvedbcrrj (1653—1735).

(160.) [195.]

k a n och skall jag dig, o Jesu, 230 HUR nogsamt prisa? Du värdes mig med

dig uti din n a t t v a r d spisa; Min själ uppfriskar

222 Kyrkan

och nådemedlen

du med ditt utgjutna blod, Du lindrar hjärtats ångst, du giver fröjd och mod. 2. Du har min syndaskuld och börda från mig drivit, Du har gudaktighet och kärlek igengivit, Du har min svaga tro av nåde återtänt, Du till min m a t t a själ ny tröst och styrka sänt. 3. O du, min ädla skatt, du livets springekälla, Som dig till egendom mig velat återställa, Ack, bliv och var hos mig, så är jag salig visst, Så är min död mitt liv. Hjälp mig, o Jesu Krist! J. Heermann (1585—1647). J. Petrozus, 1693.

Nattvardspsalmer

för

sjuka.

(162.) [196.]

6) Q-I T J Ä R ensam på mitt plågoläger Din jLölt I i nattvard, Herre, j a g begår; Men även här j a g hoppet äger, Att du mig arme ej försmår: Du hör den ångerfulles röst Och skänker honom frid och tröst. 2. Ej mera kanske här i tiden Din dyra måltid bjudes mig. Är nu min levnadsdag förliden, O H e r r e Gud, gör nåd med mig! Min hjälp, mitt ljus, o Jesu, var, Så blir min afton lugn och klar. 3. Låt känslan av min skuld försvinna Vid minnet av din kärleks höjd. Låt mig i nådekalken finna E n försmak av din himlafröjd. O Jesu, din försoningsdöd Hugsvale mig i dödens nöd.

Nattvarden

4. O du som all min synd förlåter Och själv mitt bästa vill och vet, För mig du himlens port upplåter Och visar mig din salighet. O Jesu, dig i tron jag ser Och känner ingen plåga mer. 5. Ej döden skall mig nu förskräcka: Min själ, o Jesu, tillhör dig. I graven vill du själv mig väcka, I domen själv försvara mig; Ty är jag nöjd med vad du gör: I dig jag lever och jag dör. C. C. Sturm (1740—1786). J. O. Wallin (1779—1839).

[197.] (558.)

i ) O w) T I L L dig, o milde Jesu Krist, J a g nu -."•)—.i i. med all min synd och brist Förtröstansfull mig vänder. Mig i min stora svaghet stärk Och på min bön och suckan m ä r k : Tag mig i dina händer. 2. Av nåd mig all min synd tillgiv Och mitt försvar i domen bliv, Så vill jag nöjd mig skilja F r å n denna världs fåfänglighet Och komma till din salighet, När så det är din vilja. 3. P å din b a r m h ä r t i g h e t allén, Som mig från synd gör skär och ren, J a g allt mitt hopp vill bygga. Vid din förtjänst, din förbön god, Din bittra död, ditt dyra blod Vill jag i tron mig trygga. 4. Din nattvard, som jag här begår, Där livets bröd och dryck jag får, Låt mig till tröst nu lända. Du är mitt liv, o Jesu k ä r ; L å t mig få bliva där du är, Då här mitt liv har ända. 5. O Jesu, hav min själ i hand Och för mig

224 Kyrkan

och nådemedlen

till det fröjdeland, Där jag dig själv får skåda. Ack, hjälp mig i min sista strid, Att j a g må somna in i frid, Förlöst u r tidens våda. 8. Alin (1852—1930).

G.

Ordets ämbete och församlingslivet. 1. Vid prästvigning.

(132.) [198.]

9 *-$ ^ n du Heige Ande' k ° m tm ° ss in! Med

J J O O I l / n å d och frid i dina trognas h j ä r t a n bliv; Din levande kärlekslåga där npptänd och uppehåll, Du som av alla tungomål och land församlar folken I Herrens, Jesu Kristi, tro endräkteliga! Halleluja! Halleluja! Från medeltiden. —. E. G. Geijer (1783—1847).

Veni, Sande Spiritus! Reple tuorum corda fidelium, Et tui amoris in eis ignem accende, Qui per diversitatem linguarum cunctarum Gentes in unitate fidei congregasti! Halleluja! Halleluja! (315.) [199.]

Dav. 24.

i ) 9 / A Herre, vem skall bo P å Sions berg i måö^rt \j ro? Vem är den du täcks välja Att där ditt lov förtälja? Vem vill du nåd bevisa? Vem kan dig värdigt prisa? 2. Den ödmjuk, ren och from I Herrens helgedom Upplyfter sina händer Och ej sitt hjärta vänder Till v r å n g och fåfäng lära, Men vill Guds sanning ära. 3. H a n skall i all sin tid F å röna Herrens

Ordets ämbete och församlingslivet

frid. Till honom nåd skall flöda I vila ocli i möda, I glädjen och i nöden, I livet och i döden. 4. Så låt oss öppna snart V å r t hjärta uppenbart, Att Jesus må behaga Sin boning däri taga, Oss med sin Ande liva Och evigt hos oss bliva. 5. Ack, havom honom kär, Som ärans Konung ä r ! Han, mäktig och rättrådig, B a r m h ä r t i g , mild och nådig, Oss med sin hand bevarar, Välsignar och försvarar. A. An-^u (1587—1637). K. Spegel (1645—1714). / . O. Wallin (1779—1839).

(316.) [200.]

**)0^ AV dig förordnad, store Gud, Den mJÖöt i i . helga tjänst är vorden, Som himlens dyra ord och bud F ö r k u n n a skall för jorden Och leda folken i ditt råd Och lära dem a t t med din nåd I Kristus kristligt leva. 2. Dem som arbeta i din säd, Som dyrbar är och mycken, Med kraft av höjden du bekläd, Att de i alla stycken Må v a r a Herrens tjänare Och finnas trogna skaffare, A t t säden ej fördärvas. 3. Bern nåd förläna att i allt Dig mer än mänskor lyda Och vad du skickat och befallt Med nit och sanning tyda. Det vare ljuvt, det vare tungt, Dock skall ditt ord till minsta punkt För hög och låg förkunnas. 4. Låt dem på sig ock giva akt A t t budet själva hålla. De stå ju på sin Herres vakt; O, må de aldrig vålla, Att någon tar förargelse 15 — 341G5.

226 Kyrkan

och

nådemedlen

U t a v dens onda leverne, Som bör all dygd oss lära. 5. I högfärd och i yppighet, O Gud, låt dem ej leva, Ej efter gods och världslighet Och fåfäng ä r a sträva. Må de besinna, en och var, A t t H e r r e n dem förordnat har Till herdar, ej till herrar. 6. Så skicka herdar till din hjord, Som den för ulvar vakta, Den spisa med ditt helga ord Och på dess bästa akta, A t t i din sanna kännedom Den varda må din egendom Och evigt salig bliva.

/ . Svedberg (1653—1735). J. O. Wallin (1779—1839).

(313.) [201.]

£) Q P A gode Herde, du Som gav ditt liv för Z O O » U fåren, Du ger dem kraft ännu U t u r de helga såren; Ännu du håller vakt Omkring din klena hjord Med samma Gudoms makt Och samma nådens ord. 2. J a g är bland dina får; Dock du mig velat kalla Till herdesysslan svår Och vården mig befalla Om din dyrköpta hjord. Ack, Herre, huru skall E n mask på denna jord F ö r r ä t t a så högt kall? 3. Men efter detta är Ditt stora verk allena Och du, o Herre kär, Själv sänt mig där att tjäna, Så giv ock nåd därtill, Med gåvor mig bekrön Att tjäna, som du vill; Ack, Herre, hör min bön! 4. Hjälp, att med kristligt nit J a g söka må din ära, Din hjord med vaksam flit Uppbygga, trösta, lära; Ej akta världens pris Ej heller

Ordets ämbete och församlingslivet

trug och hot, Men på enfaldigt vis Befordra syndabot. 5. S t y r k mig att rätt, o Gud, Ditt löftes ord utsprida Och skärpa in ditt bud, Får jag än därför lida. I ditt försvar mig tag; Ty jag ej tala får Till vars och ens behag, Men vad ditt ord förmår. 6. Då jag förkunna skall Ditt ord och dina under, Det vare gudligt tal Och inga mänskofunder. Giv, att den goda säd, Som är ditt helga ord, Av mig må utsås r ä t t Och falla i god jord. 7. N ä r i ditt ljus jag bör R ä t t visa andra vägen, Mig själv, o Herre, gör Till ljusets verk benägen, A t t själv ej syndafull, Då helgelse jag lär, J a g slår det verk omkull, Som av mig uppbyggt är. 8. Giv, att jag ej begär Gods, yppighet och ära, Men att förnöjd jag är Med vad du täcks beskära. N ä r jag h a r dagligt bröd, J a g glad dig tacka vill Och nöjas till min död Med vad du skickar till. 9. Du Överherde, giv, Att jag din' får så vårdar, A t t de få evigt liv Med mig i dina gårdar Och j a g pi, domens dag Må säga inför dig: »O Herre, h ä r är jag Med dem du givit mig.» / . Svedberg

(1653—1735).

2. Vid biskopsvigning. (319.) [202.]

9 ^ 7 V Ä K T A R E på Sions murar' Skåda —, O I • V vidden av ditt kall. Inför den som prövar n j u r a r Räkenskap du göra skall. Vårda

228 Kyrkan

och nådemedlen

Kristi får och lamm, Träd med herdestaven fram, Vaksam, fridsam, lyckosam. 2. Skriv det konungsliga budet Tidigt i de ungas bröst. Låt av nåden utgå ljudet Till de ångerfullas tröst; Vilsefordas ledsven var, Svagas tillflykt och försvar Och de armas v ä n och far. 3. Var på tidens tecken vaken, Var vid dess fördärv ej ljum, Låt den helga ljusastaken Icke stötas från sitt rum. Bäva ej i stormig tid, Manligt emot ulvar strid, Tåligt Kristi smälek lid. 4. Sök din ära i Guds ära, Kläd dig i hans starkhets makt. Gå att Kristi budskap bära, Om hans hjord håll trogen vakt. Upphöj korsets livsbaner, Att dess inskrift världen ser: Gud i Kristus segern ger! 5. Dig den högste Herden lede, Du som leda skall hans hjord! Dig han styrke och berede Med sin Ande och sitt ord. Han vars tjänare du var Give dig en krona klar, N ä r din kamp du kämpat har. / . O. Wattin ( 1 7 7 9 — 1 8 3 9 ) . — .

3. Vilodagen och gudstjänsten. (321.) [203.] (i) Q Q TJUK härlig, Gud, din sol uppgår! Allt Z O O i 1 1 av din nåd sig fröjda får, Allt i ditt ljus förnöjes. H u r löses ej all mödas tvång! Och blott en enig, stilla sång Till dig från jorden höjes. Din menighet i tro och hopp Till

Ordets ämbete och församlingslivet

dina g å r d a r träder opp, V a r t hjärta till dig böjes. Du är, du är, O Gud, oss när. 2. Som vällukt går av blomstrens ring, E n stilla a n d a k t r u n t omkring Uppstiger a t t dig dyrka. J a , dig förkunnar, Herre Gud, Allt vad som anda h a r och ljud, Och världen är din kyrka. Och luft och ljus och berg och flod Och mänskohjärtats glada mod Densamma lära y r k a : All världen har E n Gud och F a r . 3. Skall jag då ensam v a r a stum? Nej, uppgå till de helga rum J a g vill och se din ära. Skön är din himmel och din jord, Men härligare är ditt ord, Din lag, din nådelära. Dig nalkas jag i Jesu n a m n : Tag bort min skuld, slut ej din famn, Och låt mitt hjärta bära Mig vittnesbörd, A t t jag är hörd. 4. Vår jord och vad som är därpå Skall störtas, himlen skall förgå Med alla stjärnors skara, Men ej ditt ord och ditt förbund, Som varit har till denna stund Och skall för evigt vara. Lär mig då akta på din lag, A t t på den stora sabbatsdag, Då j a g för dom skall svara, För Jesu skull Du ä r mig huld. E. G. Gcijer (1783—1847).

(322.) [204.]

w) Q Q M I T T hjärta, Jesu, denna dag Skall ^OfJ% M h e l g a s dig till ära. Låt denna röst till ditt behag E t t heligt offer bära. Med fröjd jag i ditt hus vill gå Att av ditt blod min styrka få Och ljus u t a v din lära. 2. Din vishets och din allmakts höjd Förkunna himlens härar. Ditt frälsta folk med

230 Kyrkan

och nådemedlen

helig fröjd Dig i ditt tempel ärar. Där öppnas dig ett krossat bröst, Som söker dig och finner tröst För allt som det förfärar. 3. Så giv, o Gud, att denna dag Av mig må väl användas. Låt ånger väckas av din lag Och tro av nåden tändas Och mörkret för din klarhet fly Och himlens nåd, var morgon ny, Till goda verk oss sändas. S. Ödmann (1750—1829).

240¶I rens hus: E n ljuvlig väg att v a n d r a Uti Guds klarhets ljus! Högt ovan världens

tron vi med v a r a n d r a F å gå till Her-

vimmel, Dess oro, flärd och strid, Där öppnar sig Guds himmel Med salig ro och frid. 2. När i Guds hus jag träder, Mitt hjärta fröjdar sig. J a g är hos mina fäder, Som lyssn a t före mig Till Herrens röst i ordet; J a g sjunger deras psalm; Nu skuldrans ris ä r vordet F ö r b y t t i segerpalm. 3. Vad sköna, ljusa minnen F r å n Herrens helgedom! Gud öppne v å r a sinnen F ö r all dess rikedom! H a n h ä g n a t har den skara, Som redan kämpat ut; H a n kan ock oss bevara I tron till livets slut. 4. Som k y r k a n reser tinnen Högt ovan jordens grus, Så lyftas v å r a sinnen Upp mot Guds himmels ljus. Guds frid mig där omsluter Till tröst på livets stig, Guds kärlek sig utgjuter, Guds nåd bekröner mig. 5. Så må med fröjd vi vandra Dit upp till Herrens hus Och glada med varandra, Långt

Ordets ämbete och församlingslivet

bort i r å n stridens brus, Där sjunga till Guds ära, Där lyssna till Guds ord, Där hjärtats lov hembära Vid nådens helga bord. B. Salqvist (i. 1892).

|205.| <559.>

**) /i I ^ ALIG är den stilla stunden, Jesu, då — / T I i O vi möta dig, Då vår bön ur hjärtegrunden Till ditt hjärta tränger sig. Dig att söka, dig att finna Och i dig v å r t goda vinna, Endast det vår vilas tid Fylla kan med fröjd och frid. 2. Jesu, rikt med nådeorden Kraft av höjden strömme ner. Nådens solsken över jorden Värme h j ä r t a n mer och mer. Du som u r din fullhets b r u n n a r All välsignelse förunnar, Oss i din församling giv N ä r i n g till ett evigt liv. 3. Skänk i dag de stilla timmar, Då v å r t hjärta hugnad får, Då ditt ljus för ögat glimm a r Och din bild för själen står. Som Maria ett allena Må vi söka, ett blott mena: Att få lyssna till ditt tal, Göra så det goda val. E. G. Woltersdorf (1725—1761). / . A. Elclunå (i. 1863).

Dav. 27.

9 Ji **) T?TT har jag begärt av Herran, E t t M J-^-Ji xJ jag bliver vid: A t t få bo från världen fjärran I hans gårdars frid, Där betrakta Herrens under Och i stilla sabbatsstunder Se, hur ljuv han är. H a n mig i sitt tjäll inrymmer, Och i dagar av bekymmer F å r jag vila där.

E. Evers (1853—1919).

232 Kyrkan

och nådemedlen

[206.] <560.)

w) / O C Å skön en väg ej finns på jord, Som J i O t O när vi med v a r a n d r a Till samma Herrens hus och bord I Andens enhet vandra. Vad fröjd att få i samma tro Som bröder här på jorden bo Och sedan evigt v a r a Uti hans tempel k l a r a ! 2. E n nåd det är, a t t i v å r t land Än tempelklockor ljuda. Likt källor invid öknens rand Guds gårdar svalka bjuda. Där helgedomen öppen står, Dit folket upp till högtid går, Där grönska fridens palmer, Där sjungas lovets psalmer. 3. F a s t Guds församling bristfull är Och ingen ren där finnes, Dock Herren har sin vingård kär, Och sitt förbund h a n minnes. Än med sitt ord han när oss bor Och frälsar den på honom tror; H a n söker sina vänner, Där man sin brist bekänner. 4. Din ä r a n är, o Jesu huld, Ty om du vakt ej hölle Och ej förläte all vår skuld, Snart v å r a tempel fölle. Du har, trots all v å r stora brist, Likväl, o Herre Jesu Krist, Ditt ljus ej från oss tagit, Din vård ej undandragit. 5. Med dig vår k y r k a väl består, När hon för dig vill strida. Av dig välsignelse hon får, E j minst när hon får lida. Oss alla lär i hennes famn Bekänna r ä t t ditt stora namn. F r å n land och folk och rike Din Ande aldrig vike! A. F. Runstcdt

(1861—1033).

Ordets ämbete och församlingslivet

[489:1 o. 5.j <638:1 o. 5.)

9 Ji Ii T / 0 M M E N f o r Herren med tacksam- J x x i IVhet, gamla och unga! Kommen med fröjd a t t vår Fader av h j ä r t a t lovsjunga. Vidga dig, bröst, Lyft dig mot himlen, min röst, J u b l a Guds ära, min tunga! 2. Detta är dagen, som Herren vår Gud vill oss göra: Låtom oss glädjas i anden och harporna röra. H a n från sin tron Lyssnar till lovpsalmens ton. Gud v å r a böner vill höra. 3. Kommen, I folk, och förnimmen, att Herren är n ä r a ; Sjungen, I himlar och jord, den Allsmäktiges ära! Hjälp oss i dag, Fader, att dig till behag Heliga tackoffer bära. P. Nilsson (f. 1366).

[207.] <561.> tylK U U R 1 ; J u v t d e t ä r a t t komma Till Herm4 ±fJ» l i r e n s tempelgård, Där trogna själar blomma Som liljor i hans vård! Man ser de skära kalkar För Herren öppna stå, Och himmelsk dagg dem svalkar, Att liv och kraft de få. 2. H u r k ä r t i Andens enhet A t t dem tillsammans se I trohet och i renhet Åt Herren offer ge! När de Guds lov upphöja P å denna fridens ort, Vem vill då ute dröja Och stanna vid dess port? 3. Träd in att se och smaka, H u r ljuvlig Herren är, A t t bedja och att vaka Med hans utvalda där. Där ute lever flärden, Så glädjelös och tom; Ack, ringa fröjd ger världen Emot Guds helgedom.

234¶Kyrkan och nådemedlen

4. E j vill j a g v a n d r a fjärran Till mörker bort från dag; Mitt ljus, det ä r av H e r r a n , Min sol uppsöker jag. Inför hans anlet' klara Vill i hans hus j a g ho; D ä r är mig gott a t t vara, D ä r h a r mitt hjärta TO.

/ . L. Runeberg (1804—1877).

[208.] (562.)

*•) h (\ U E L I G E Fader, kom och v a r oss nära, —rJbUi I i Låt oss förnimma kraften a v din lära; Du som k a n giva mer än vi begära, Hör oss, o Fader! 2. Jesu, v a r n ä r oss, du som dog för alla; Frälsning beskär oss; hör, vi dig åkalla. Led oss och bär oss, a t t vi ej m å falla: D u ä r v å r starkhet. 3. Helige Ande, som i sanning leder, Himmelska duva, sank i dag dig neder. Helga, välsigna varje själ, som beder. Amen, ja, amen. / . Th. Jacobsson (1840—1912).

(323.) [209.]

£\ l H TJÖR, Gud ännu sin nåd dig bjuder; Se, — • I ' l l I I templets portar öppna sig. Kanske härnäst, då klockan ljuder, Upplåtes gravens port för dig; Du går ej m e r i Herrens hus, Ditt r u m bereds i jordens grus. 2. Men om i dag du söker H e r r a n Och hem hans ord i hjärtat bär, H a n följer dig och ä r ej fjärran, Då du hans hjälp och tröst begär; H a n ej din sjuksäng överger Och ä n i graven till dig ser.

Ordets ämbete och församlingslivet

3. Så sök i dag, då år och hälsa Än ge dig tid och kraft därtill, Sök Herrens nåd, som vill dig frälsa, Blott du på honom trösta vill; Och Gud, som hör din bön och sång, Välsigna skall din kyrkogång. F. M. Franzén (1772—1847).

(330.) [210.]

(•1 l O A Jesu Krist, dig till oss vänd, Din hå vO* \J Helge Ande till oss sänd, Vår andakt höj, vår suckan hör, Och oss på livets väg själv för. 2. Upplåt v å r mun till ditt namns pris, P å oss din nådes kraft bevis, Förök vår tro, upplys vår själ Ditt helga ord att lära väl; 3. Till dess vi sjunga med Guds h ä r : Gud helig, helig, helig är, Och saligt skåda ljusens F a r Bland änglaskaror uppenbar. *4. Ära ske F a d e r n och hans Son, Den Helge And' i samma tron! Den heliga Treenighet Ske pris och lov i evighet! / . M. Altenbur g (1584—1640). J. Oezelius d. y. (1647—1718).

(324.) [211.]

det är en hjärtans tröst Att i 249 O Gud, ditt hus få komma, Där vi få gläd-

jas av din röst Med alla dina fromma: H u r väl det i ditt tempel går, H u r helgedomen härlig står, Det är stor lust att skåda. 2. I dina gårdar är en dag Långt bättre till att bliva Än allt det nöje och behag, Som världen har att giva: Fullkomlig glädje hos dig är

236 Kyrkan

och nådemedlen

Uti din boning, Herre kär, D ä r du dig uppenbarar. 3. Ty bedja vi så innerlig, A t t du v å r själ förunnar Den nåd a t t stads hugsvala sig, Där man ditt ord förkunnar; Och låt oss där din ä r a se, Din härlighet oss där bete Till fröjd förutan ände. 4. Giv oss, o Gud, din Ande god, Som på din väg oss leder, Upplyser, styrker håg och mod Och nådigt oss bereder, Att vi ditt ord må r ä t t förstå Och oss därefter ställa så, Att ditt namn alltid helgas. *5. Vi prisa dig, o F a d e r kär, Vi dig, o Jesu, ära, Dig, Helge And', som trösten är, Vi lika lov hembära, Som det i allan tid har skett Och ännu sker i evighet: Vi sjunga därtill amen! L. JOTUB (f 1597). / . Svedberg (1653—1735).

(325.) [212.]

^^n

fl

Dav. 84. nuru

lJ u v liS är Din honing, Herre

jLiJVft \J kär, Ditt tempel och din kyrka, Där sig min själ får styrka Och med ditt ord sig spisa Samt all din godhet prisa! 2. Min själ stor längtan har Och glad sin tillflykt tar Till dina helga gårdar, Där dina barn du vårdar, Där de, i dig förnöjda, Sig av din kärlek fröjda. 3. Som fågeln fri och snar Till k ä n d a nästet far Att där i frid få v a r a För oro, våld och fara, Så själen till dig längtar Och till ditt altar trängtar.

Ordets ämbete och församlingslivet

4. Ty se, det håller hon, O Jesu, för din tron, Där nåd du henne skänker, När hon sin plikt betänker Ditt ord och bud att lära Och dig av hjärtat ära. 5. Ack, sälla de som bo Uti ditt hus med ro Och hjärtat städse vända Till det som mest kan lända Dig, Gud, till pris och söka Sin tro med ordet öka! 6. Ack, sälla äro de Som livets vägar se, Av nådesolen lysta, Och, uti hoppet tysta, E ä t t vandra, tåligt lida Och Herrens hjälp förbida. 7. Fast de med sorg och kval Igenom tårars dal Sin vandring måste taga, De nöjda allt fördraga; Ty livets brunn de finna, Där mod och tröst de vinna. 8. Ja, deras lärare Med hjärtans hugnad se, Att Herrens bud bli lydda Och de med seger prydda, När ondskans välde stäckes Och trones liv uppväckes. 9. Ack, Herre, hör min röst! Du är min enda tröst; Befrämja Kristi rike, Och satan dädan vike. Låt mig en lem där vara, Den du vill själv försvara. 10. Att tjäna dig en dag För mig har mer behag Än all den fröjd och ära, Som världen kan beskära. Det hus jag sällast aktar, Där man ditt ord betraktar. 11. Du är min sol i köld, I strid är du min sköld. Min tro kan du upptända, Allt ont ifrån mig vända, Mig nåd och ära giva Och låta salig bliva. H. Spegel (1645—1714).

238 (326.) [213.]

Kyrkan

och nådemedlen Dav. 92.

£) r I T J U R fröjdar sig i templets famn Mitt Z O l i 1 1 hjärta och min tunga! H u r ljuvligt att den Högstes namn Ibland hans folk lovsjunga! Var morgon hans barmhärtighet, Var afton hans sannfärdighet H u r saligt att förkunna! 2. Vak upp, min själ, var glad och märk Det goda Gud dig giver. Hans vishet i hans råd och verk H ä r uppenbarad bliver; H a n s nåd, oändlig som hans makt, I vad han gjort, i vad han sagt, H ä r till din tröst förklaras. 3. O fröjd, o frid, som njutes här Av andaktsfulla själar! Må världens lustar och begär Förnöja lastens t r ä l a r : All deras fröjd är tom och kort; Som vissna gräs de falla bort Och evigt sig fördärva. 4. Men cedern lik, som frisk och skön P å Libanon sig höjer, Och palmen lik, som alltid grön Sin ädla fägring röjer, Så skall i Herrens helga gård Den fromme blomstra i hans vård Och evigt frukter bära. / . O. Wallin (1779—1839).

(327.) [214.]

9 ^ 9 T70M, frälsta hjord, Och hör det ord, *U*J u% IV Som kan ditt hjärta nära. Församlens, folk, Där fridens tolk Förkunnar Jesu lära. Den lärans röst Är nåd och tröst Åt varje själ, som blöder; Dess enkla bud Är: F r u k t a G u d Och ä l s k a d i n a b r ö d e r ! 2. O syndaträl, Som kropp och själ I världens sorg begraver, Vart ämnar du? Vänd om!

Ordets ämbete och församlingslivet

239¶Ännu E n liten tid du haver. Guds vilja hör Och bättring gör! I dag sin famn han räcker; En annan dag Dig vredens slag, Ej nådens stämma väcker. 3. Låt, store Gud, Din sannings ljud Av oss med a n d a k t höras, Låt varje bröst Av nådens röst I dag till bättring röras, P å det vår tid I dygd och frid Må trones frukter röna Och salighet I evighet Vår tro med seger kröna. J. 0. Wallin (1779—1839).

(328.) [215.]

(•) r*' O LTIT, o Jesu, samloms vi Att ditt helga **ddt H o r d få höra. Värdes själv du stå oss bi Och vår håg till andakt röra, Att han, ifrån jorden tagen, Till dig alltid varder dragen. 2. V å r t förnuft förblindat är, Mörker all vår själ betäcker, Om din Ande ej är när, Som nytt ljus i henne väcker. Jesu, värdes oss nu stärka Och nytt hjärta i oss verka. 3. O du härlighetens sken, Ljus, av Faderns ljus utgånget, Gör vår håg från mörkret ren, Som v å r t hjärta håller fånget. Styr vår tunga, håg och öra Till att r ä t t vår gudstjänst göra. T. Clausnitzer (1618—1684). P. Lagerlöf (1648—1699).

(329.) [216.]

som hörer allas röst, Giv oss 254 O Gud, din Andes gåva, Att vi som sätta

till dig tröst Dig r ä t t må k u n n a lova. Lär oss ditt ord a n a m m a så, A t t tron därav må styrka få Och vi må kristligt leva.

240 Kyrkan

och nådemedlen

2. Låt upp var trogen herdes mun, A t t han ditt bud må följa Och oförskräckt i denna stund Ej någon sanning dölja; Men vad du, Gud, oss säga vill, Det giv du nåd och styrka till, A t t han oss det förkunnar. 3. Vår' öron öppna, Herre Gud, Regera håg och sinne, Att vi må höra dina bud Och hava dem i minne, Så att vi ordet r ä t t förstå Och alltid i din vilja gå Och alltså ordet göra. J. Vtenlwvlus? (1500-talet). / . Svedberg (1653—1735).

[217.] <563.>

£\ t *| T TTERRE, samla oss nu alla K r i n g ditt uöö% l i d y r a nådesord; Likt ett v å r r e g n låt det falla P å v å r t hjärtas torra jord. Värdes oss din Ande sända Och din eld ibland oss tända; Mätta ljuvligt de elända, Herre, vid ditt rika bord! 2. Lär oss troget taga vara P å det ord oss givet ä r ; Led oss i ditt ljus, det klara, P å den väg, som till dig bär. Gör v å r t hjärta för dig stilla, Låt ej otron oss förvilla, Herre, låt oss ej förspilla Nådestunden du beskär! 3. Må vi akta på den tiden, Då du söker oss, o Gud! Snart är nådens dag förliden, Snart oss kallar dödens bud. O, så hjälp oss nu att höra Vad vår själ kan saliggöra; Upplåt du v å r t hjärtas öra Och förnim vårt böneljud! Lina Berg, i. Sandell (1832—1903).

Ordets ämbete och församlingslivet

(331.) [218.]

9^ifl

T A C K , o Jesu, för det ord Du i dag l o s s låtit lära! Må din sanning på vår jord Bota sig och frukter bära. Kom att i v å r t hjärta fästa Kärlek till vår Gud och nästa. 2. Du som låtit oss din lag Ken och helig här förklara, Giv, att ock v å r arbetsdag Må en själens sabbat vara. Värdes du v å r t bröst uppliva, A t t det må ditt tempel bliva. 3. Giv, att under livets lopp Livets plikter redligt skötas. Låt oss h ä r med tro och hopp Dig till ä r a åter mötas. Låt det ljuset, som oss leder, Aldrig bland ditt folk gå neder. MJOXJ*

S. Ödmann (1750—1829).

(332.) [219.]

^)^V"7 ALLTSÅ har vår kyrkogång Nu i * J " I ' Ji. stilla frid förflutit. Av Guds ord, av bön och sång Hjärtat tröst och hugnad njutit. Härligt är vår själ bespisad, Herren vare evigt j)risad! 2. Vi gå hem var till sitt bo, Av Guds helga gåvor glade; Nu vår själ har fått den ro, Vartill hon stor längtan hade. Gud oss framgent så ledsage, A t t vi honom väl behage. 3. Gud, vår utgång salig gör, V å r a brister nådigt hela, Och all satans list förstör, Dagligt bröd låt oss ej fela; Låt oss väl vår vandringända Och till dig i himlen lända. H. Schcnk (1634—1681). P. Lagerlöf (1648—1699). —. 10 — 34165.

242 Kyrkan

och nådemedlen

i j ^ O T 7 I som tillbett i Guds helga boning, Jjö\j% V Låt oss se mot fridens land, Se på Kristi kors och hans försoning Och gå framåt hand i hand. Och till tecken, att du oss tillsamman Binda vill, o Jesu, säg ditt: »Amen!» Till envar på livets stig Säg ditt: »Frid, Guds frid med dig!» Chr. R. von Zinzendorf

(1727—1752).

£)|*rQ Q I S T må vi nu säga v a r a n d r a farväl U ö fj• k3 Och önska: Guds frid över alla! Guds frid med oss alla i ve och väl, Så många som honom åkalla! H a n sände sin Krist A t t föra oss sist F r å n världen till glädjen därovan! 2. O, hjälp oss, Gud Fader, o, hjälp oss, Guds Son, Att loppet vi glada fullände! Du gode Guds Ande, från himmelens tron Din himmelska låga du tände Uti våra bröst, A t t vi måtte med tröst Så kämpa, att kronan vi vinna! M. Clausen (1815—1845). E. Evers (1853—1919).

Vid 1 ne

kyrkosångshögtid. e

"Ofin IV^^ l g d o m e n s klockor kalla F r å n ^ U U i 1\ vardagslarm till sabbatsfrid, När mäktiga koraler skälla Med återljud från fädrens tid, Då vill jag skynda till Guds hus Och stämma in i psalmens brus. 2. Mig kärast är den boning ljusa, Där varje dag är högtidsdag, Där Andens stilla vindar susa, Förkunnande Guds välbehag. Följ med,

Ordets ämbete och församlingslivet

följ med och sjung med fröjd Hans lov, som bor i himmelshöjd. 3. Kom med bland skarorna, som sjunga Sin glädjesång i högtidsskrud. Din fria håg, din lösta tunga, Din ande fröjde sig i Gud. Det folk ä r saligt redan här, Som vet vad heligt jubel är. 4. E n dag skall kyrkoklockan ringa Sin uppbrottspsalm för dig och mig. Då skola andra röster klinga, Där vi ha g å t t vår kyrkostig. Nu Gud oss bjuder än en gång Glatt stämma in i helig sång. 5. H u r härlig skall ej psalmen tona I himlens höga tempelkor, Där helgonen med Kristus trona! Gud give oss den glädje stor A t t i vår F a d e r s paradis Med dem få sjunga lov och pris. B. F. E. Zetterquist / . A. Eklund

(i. 1905). (f. 1863).

4. Ungdomens konfirmation och första nattvardsgång. (352.) [220.] 0M Jesu väck mitt sinne

9fil

T^ ' °

'

Och be-

^ U l i I V r e d mig med ditt ord Till den stund, som snart är inne, Då jag framgår till ditt bord: Ack, det bordet, dit du stiger Kärleksfull från himlen ner Och till salighet inviger Den som dig sitt hjärta ger. 2. Dig mitt h j ä r t a vill j a g giva; L å t det helgas av din nåd. Din för alltid vill jag bliva; Led mig i din Andes råd. Du som ej försköt

244 Kyrkan

och nådemedlen

den späda, Nu min ungdoms tillflykt var, När jag i en värld skall träda, Där så mången vilse far. 3. Låt ditt ljus så för mig skina, Att jag går den r ä t t a stig; P å m i n n mig din död och pina, Då en avväg frestar mig. Låt mig djupt i själen fatta, H u r du lidit för min skuld, Och din kärlek högre skatta Än all världens makt och guld. 4. Låt mig höra, hur du säger: »Kom, mitt barn, och bliv hos mig; Ingen bättre vän du äger Än den vän, som dött för dig.» J a , o Herre god, jag känner, Att din Ande är mig när. O, jag vill bland dina vänner Följa dig och ha dig kär.

F. M. Franzén (1772—1847).

(356: 5.) [221.]

G) O G) TESU, du som täcktes kalla Barnen L 0 — i V till din kärleks famn, Se i nåd till dessa alla, Som du tecknat med ditt namn. När de falla till din fot, Deras böner tag emot. Dem bered med nådeordet A t t r ä t t nalkas nådebordet, 2. Du har omsorg om dem dragit Allt från deras första dar, Genom dopet du dem tagit I din milda nåds förvar: Låt dem ock var dag, var stund, Slutna i ditt fridsförbund, Ömt på dina a r m a r bäras, Av ditt liv, din kärlek näras. 3. (356:5.) Milde Jesu, dem ledsaga P å den väg dem förestår. Låt ej världens kärlek draga Dem ett steg från dina spår. Giv av ditt för-

Ordets ämbete och församlingslivet

soningsblod Dem i faran kraft och mod. Låt din kärlek, om de falla, Dem till bättring återkalla. 4. I din hand vi dem befalla, Låt dem väl förvaras där. J a , förvara du oss alla, Att, när tiden slutad är Och du åter komma skall Till a t t döma världen all, Du oss må till himlen föra A t t OSS e v i g t Saliggöra.

S. ödmann (1750—1829). S. Cavallin (1820—1886).

[222.] <564.> * l / * 0 A Jesu, du som själv har tagit En — J U O I \J gång oss alla i din famn, I dopets helga bad oss tvagit, I himlen skrivit v å r a namn, Du v å r a t a n k a r ser och känner, Du skådar hjärtats dolda grund Och vet, om vi som dina vänner Dig höra till i denna stund. 2. Din kärlek oss ej övergiver, Om vi ock övergivit dig; Förlorat får, som borta bliver, Du söker på dess villostig. För den sin syndfullhet begråter Din famn ånyo öppen står: H a n blir till barn upptagen åter Och arvedel i himlen får. 3. Så lär oss nu med blygd och smärta Vår barndoms synder kännas vid. Giv oss ett ödmjukt, troget hjärta Och skänk oss nåd och giv oss frid. N ä r till ditt altarbord vi t r ä d a I denna helga högtidsstund, Du värdes oss med kraft bekläda A t t trogna bli din nåds förbund. 4. Det livets ord, som vi fått lära Ifrån vår första barndomstid, O giv, att frukt det måtte bära Hos oss i livets kamp och strid. Låt icke otrons köld föröda Den säd du sådde i vår själ.

246 Kyrkan

och nådemedlen.

Låt oss för världens rustar snöda Ej sälja bort ett evigt väl. 5. I provets stund vi äro svaga: Var du v å r t skydd mot synd och flärd. P å dina vägar oss ledsaga Uti en ond och farlig värld. O gode Herde, var oss nära, För ulvar v a k t a själv din hjord! Oss värdes styrka, stödja, b ä r a Och leda oss med livets ord. s. Aiin (i852—1930). [223.] <565.> vi som späda, Herre, i 264 D IvNåAr t blevo dopförbund, Och som dina

barn vi t r ä d a Inför dig i denna stund Att med egen röst och tunga Dig bekänna och lovsjunga. 2. I vår första bön vi fmgo N ä m n a dig med fadersnamn; F r å n de första steg vi gingo Bjöd du oss en faders famn, Där vi t r y g g a kunde v a r a För all oro och all fara. 3. Värdes v å r t beskydd ock bliva, När från hemmets lugna värld Vi en gång oss ut begiva P å en okänd framtidsfärd, Där oss frestelser omvärva, Som förföra och fördärva. 4. Hjälp envar att söka trägen Ljus och ledning i ditt ord; Giv oss resekost på vägen Vid ditt rika nådesbord. Lär oss däri målet finna Att vår F a d e r s boning hinna. 5. Du som till församling enar Alla dem dig hålla kär, Låt oss städse vara grenar I det vinträd, som du är. Ja, v a r med oss, Jesu Kriste, Du, den förste och den siste!

E. N. Söderberg (i. 1869).

Ordets ämbete och församlingslivet

är dagen, som Herren oss gör; 265 SE,Nudetta låtom oss glädjas och sjunga!

H a n upp till sin helgedom åter oss för Och stämmer till jubel vår tunga. H a n s kärlek vi aldrig f örglömme! 2. Vår himmelske F a d e r oss kallat vid namn Och låtit sin sol för oss skina. Vår F r ä l s a r e tagit oss upp i sin famn Och givit oss rum bland de sina. H a n s godhet vi aldrig förglömme! 3. Guds helige Ande besöker vår själ F r å n barndomens tidiga dagar, Att vi må betänka v å r t eviga väl Och leva som Herren behagar. Hans trohet vi aldrig förglömme! 4. V å r Gud, som oss givit ditt heliga ord, O, låt oss dess ljuvlighet smaka! Oss mana att gå till ditt heliga bord Och lär oss att bedja och vaka. Din kärlek vi aldrig förglömme! A. F. Runstedt

(1861—1933).

R R E , säg ditt amen Över v å r t 266 HEförbund. Slut oss t ä t t tillsamman

K r i n g din altarrund. Stärk oss och bered oss Barnaskapets nåd. Trogne Herde, led oss Med din Andes råd. 2. Oss välsigna, v ä r n a ! Låt ditt klara ljus, Ordets morgonstjärna, Lysa från ditt hus, Att i prövningstiden Vi stå fast i tro. Sist förläna friden I din himmels ro. F. A. Erummacher (1767—1845). / . A. Eklund (i. 1863).

9 fi7 T?

Kyrkan och nådemedlen 5. Diakoni. Joh. 13. Ö R R Ä N Guds Son sitt verk fullbor

-

— 0 I • r dar Och korsets väg till seger går, I ödmjukhet han sig omgjordar Och sina vänners fötter tvår. H a n vill sin nya lag oss lära, Sitt bnd han oss på hjärtat lagt: Blott den som älskar kan Gud ära; Blott den som tjänar vinner makt. 2. Oss saliga han höres prisa, Om vi till kamp mot synden gå, I kärlek tukta, trösta, lisa Och så v a r a n d r a s fötter två. När ondskans vapen smidas hårda Och när de fallnas tal blir stort, A t t läka sår och slagna vårda, Det är att göra som han gjort. 3. Sig själviskt skona och bevara Är dårars konst, är lycka snöd; Själv söka pris är frestarns snara, Sig själv att leva heter död. Sig själv åt Gud som offer bära I mänskokärlek, sann och ren, Hans nåd till pris, hans namn till ära, Är gudstjänst utan vank och men. 4. Katt frihet endast han förlänar, Som själviskheten övervann; Ty fri är den i kärlek tjänar, Sig själv förnekande som han. E n v a r som vill hans vägar vandra I lydnad för hans stora bud Om bröders kärlek till v a r a n d r a : Hans liv, det är ett liv i Gud. 3. A. Ekhmd(t. 1863). [224.] <566.) 9 f i & T J E K R E N S röst i Sion ljuder; Den J J U O I I I Mäktige från höjden bjuder, Och det som han befaller sker. Rösten kallar fram

Ordets ämbete och församlingslivet

en skara Ur Sions menighet att v a r a Till tjänst kring Konungens baner: »I barn av Israel, Gån med Immanuel, Sions konung, Till helig strid I nödens tid; J a g giver segerkraft och frid.» 2. Sions barn den rösten höra Och gå åstad att stilla göra I lydig tro vad Herren sagt. När i svagas tjänst de träda, De tjäna den som av det späda, Det svaga skapat sig en makt. Och lian som tjänat har, F a s t ä n han Herren var, Sions konung, Dem föregår, Där kampen står, Och de få följa i hans spår. 3. Herre, att ur nöden frälsa, A t t läka sår och skänka hälsa Du kommit h a r från livets land. K r ä n k a med din makt du helår, Åt hungrande du brödet delar, Du lossar sönderslagnas band, Och barnen vid din barm F å njuta kärlek varm. Sions konung, Som gav ditt liv, Ditt sinne giv Och med din Ande när oss bliv. J. A. Eklund

(i. 1863).

[225.] <567.>

^flQ

T V ^ kärlek, Jesu, gräns ej vet: Du U själv oss uppenbarar Den nåd, som var av evighet, Som är och evigt varar. Där nöd och sorg ett hjärta tär, Där tröst och råd en själ begär, Du med din hjälp är nära. 2. Dem som i världen vilse gå, De trötta och de gamla, De sjuka, fattiga och små Du vill kring dig församla. Av det i världen intet var At dig ett folk du utvalt har, Som du vill rikt benåda. 3. Du skänker oss ett nådens år, Du löser träldomsbanden; Där bland betryckta fram du går, -JUI/I

250 Kyrkan

och nådemedlen

Guds rike är förhanden. Du, Herre, själv dess spira bär, När du mot oss barmhärtig ä r : Du härskar, när du tjänar. 4. Och stor i himmelriket är Den som din kärlek tvingar, Den som ej tack och lön begär, Men tyst sitt offer bringar, Som går med glädje, där du går, Och tacksam är, att dig han får I dina bröder tjäna. 5. O Jesu, oss din Ande sänd, Som liv från ovan föder; Den eld i din församling tänd, Som av din kärlek glöder. Oss alla hjälp, a t t vi förmå Vad vi av dig för intet få Med fröjd för intet giva. E. F. Lönegren (f. 1862).

[226.] <568.>

<*)H(\ T7ÄRLEK av höjden Värdes beskära. — I ' ' i IV Lär oss att leva Helt till din ära. Vida kring jorden Gånge din lära. Komme ditt rike! 2. Heligt och troget L ä r oss att strida. Villigt och stilla Lär oss att lida. Seger och vila Lär oss att bida Sist i ditt rike. Nat. Beslcoiv (f. 1865).

[227.] <569.>

K

ONUNG och Präst, träd in i denna skara, Oss med din Ande hägna och bevara, Låt v å r a h j ä r t a n tempel åt dig vara, Jesu, vår H e r r e ! 2. Du som för oss har burit syndanöden, Lär oss att, värmda av den r ä t t a glöden, Stads för dig leva, lida intill döden, Jesu, v å r H e r r e !

Ordets ämbete och församlingslivet

3. Giv oss ditt milda och ödmjuka sinne, Hjälp, a t t vår sköld vi i ditt saktmod finne, Att till din likhet n ä r m a r e vi hinne, Jesu, vår Herre! 4. För oss den väg, som fram i stillhet drager, Giv oss den kärlek, som alltmer tilltager, Allt tror och hoppas, lider och fördrager, Jesu, v å r Herre! 5. Var oss i döden med din Ande nära, Låt oss med juhel en gång få uppskära Och för ditt anlet' v å r a k ä r v a r bära, Jesu, vår H e r r e ! J. A. G. Disselhoff (1827—1896). R. T. Eihlberg (1848—1908). P. Nilsson (f. 1866).

[228.] <570.>

Jak. 1:22, 27. R

e

i vårt

979 Tj^ ^ hjärta bo Kärleken till Li i M% I bröder, Död och kraftlös är vår tro, Ingen frukt den föder. Stängs för nödens barn vår famn, N ä r de hjälp begära, Svek det blir, a t t Kristi n a m n V å r a läppar ära. 2. A t t ge faderlösa stöd, Änkors sorg ej glömma, A t t för vilsekomnas nöd Av allt hjärta ömma, V a r a dem ett glädjebud, Vilkas fröjd är gäckad: Det är inför Herren Gud Gudstjänst obefläckad. 3. Salig den barmhärtig är! Så ditt löfte ljuder, Du som v å r a sorger bär Och din tröst oss bjuder. H u r vi fyllt din kärleks lag, Skall du utrann sa ka, När du sist på domens dag Kommer hit tillbaka. 4. Den Guds vilja göra vill, Likars bördor dela Och med saktmod giva till Vad hans brö-

252 Kyrkan

och nådemedlen

der fela, H a n av Jesu vittnesbörd R ä k n a s till de trogna, När en gång till evig skörd Herrens åkrar mogna. B. N. Söderberg (f. 1809). 6. Vid prästval. (317.) [229.] ftryo A Gud, ditt folk dig beder I hopp ocli —lidtxJ ödmjukhet. Du ser i h j ä r t a t neder Och v å r a tankar vet: Utav din hand i dag E n herde vi begära, Som kan oss troget l ä r a Ditt bud och ditt behag. 2. Oss värdes den beskära, Som delar ordet rätt, Är ren uti sin lära Och i sitt levnadssätt; E n v å r a själars vän, Som, from och m å n om likar, Gör själv vad han predikar: Gud, lär oss välja den. 3. H ä r må ej ränker gälla, E j tvång, ej heller vald: Den dom, i dag vi fälla, I himlen vare fälld. Styr, Herre, v å r t beslut Att den till herde kalla, Vars val må för oss alla Till evigt Väl

Slå Ut.

—. Kr. Dahl (1758—1809). J. O. Wallin (1779—1839).

(318.) [230.] £\H t T \ U som din församling v å r d a r , Den Lv\% \J ditt blod h a r återlöst, Och i dina helga gårdar Söker oss med fridens röst, Hör i dag, när vi begära Oss en herde av din nåd, Som predikar livets lära Och förkunnar dina råd. 2. Styr v å r t hjärta, att vi m ä t a Vikten av en herdes kall. Om vi det i dag förgäta, D y r t v å r t ansvar bliva skall. Låt oss ej ur templet b ä r a

Ordets ämbete och församlingslivet

253¶Frön till split och samvetskval. Själars frälsning och din ä r a Vare målet för v å r t val. S. Ödmann (1750—1829).

7. Vid brudvigsel. [231.] <571.> £\ H ["T "T 71 lyckönska nu vår brudgum och brud: M l ö* V Gud Fader, dem värdes benåda! Allt gott du dem give, H e r r e vår Gud, Och vände ifrån dem all våda. Din trogna hand dem i liv och död All hjälp och välsignelse give. Och vid deras tröskel i lust och nöd Din ängel väktare blive Och tvedräktsanden fördrive. 2. P å all deras väg, i all deras tid Bliv när dem i nåd, H e r r e Kriste! E v a d dem än sker, din kärlek och frid De aldrig i världen dock miste. Och blir det bekymmer i deras bo, Du må dem om bönen påminna, A t t ständigt de sätta till dig sin tro Och undret i K a n a besinna. Då hjälp de visst skola finna. 3. Guds Helige Ande, giv, att ditt ljus Dem följer och h u g n a r allt mera. Kom till dem med tröst. Och allt deras hus Så ock deras hjärtan regera, A t t de med ära, med t u k t och tro Må leva på jorden tillsamman Och sedan hos Gud uti himlen bo I evig glädje och gamman. Det önska v i : Amen, Amen. Petrus Rudbeckius (1578—1629). / . Svedberg (1653—1735). —.

(335.) [232.]

tyHfl r H J D , välsigna dessa hjärtan, Helga - I ' l l \JT dessa vänners band, Och i glädjen som i s m ä r t a n H ä g n a dem med fadershand.

254 Kyrkan

och nådemedlen

Bästa skatt i deras bo, Mödans lön och vilans ro Blive kärlek, dygd och tro. 2. Blive många, blive lugna Deras sammanlevnads år. Barn, som deras hjärtan hugna, Trade fromt i deras spår. Endräkt, flit och kristligt hopp Bygge deras lycka opp, Trygge deras hela lopp. 3. P å den väg, de skola vandra, Led dem i ditt visa r å d ; Låt dem, stödjande varandra, Understödjas av din nåd. Lydnad för din helga lag, Visshet om ditt välbehag Följe dem till ålderns dag. 4. Låt dem, Herre, i din fruktan Glädjens dag till mötes gå, Tåligt böjas för din tuktan, N ä r du lägger korset på, Och varandra, som du bjöd, Älska uti lust och nöd, Vara e t t i liv och död. 5. Och när sist vid dödens möte Trogna makar skiljas åt, Låt uti ditt faderssköte Den få gjuta ut sin gråt, Som blev lämnad ensam här. Giv dem hopp att mötas där, Varest ingen död mer är. / . O. Wallin (1779—1839). —.

(337.) [233.]

977 Nu blott för världen två ' För Gud

-i I i % J e t t liv, e n anda, De hulda makar gå A t t sina öden blanda Och dela ljuvt och lett Allt efter ditt behag, O du som vis berett Så klar som mulen dag! 2. Välsigna det förbund, De vid din kärlek t r y g g a : L å t dem sitt hopp var stund På dig allena bygga. Och sist, när jordens band Av

Ordets ämbete och församlingslivet

döden lösas opp, I fridens sälla land Fullborda d e r a s llOpp.

A. A. Afzelms (1785—1871).

[234.] <572.>

tyHQ

p U D , se i nåd till dessa två, Som här U inför ditt anlet' stå Med löfte att i liv och död, Förenta, dela lust och nöd. 2. De slutit nu i denna stund E t t heligt kärlekens förbund: I nåd, o Herre, när dem bliv Och din välsignelse dem giv. 3. H ä r levs ej stads i rosengård, Och mången prövning bliver h å r d : Behåll dem då, o Herre god, I kärlek, hopp och tålamod. 4. Din Ande blid ledsage dem Och blive gäst i deras hem, A t t stilla frid och kristlig tro I deras hus må stadigt bo. 5. O Gud, vi böja oss för dig, Som ä r vår Gud evinnerlig, V å r t hopp, vår fröjd, vår frid, v å r t r å d ; Välsigna oss med evig nåd! Ä I O I

J. L. Runeberg

(1804—1877).

förde själv, du livets Gud, Till 279 D Ubrudgum fram den första brud I ti-

dens morgonstunder. Till ett du tvenne sammanband Och lät dem v a n d r a hand i hand I paradisets lunder. Gud, bliv V å r t liv! L å t den trogna Kärlek mogna, Som allena Mäktar livets krafter ena. 2. Du kärlekens och nådens Gud, Välsigna brudgum och hans brud, Giv helgd åt högtidsfröjden. L å t bröllopssången ljuda så, A t t den

256 Kyrkan

och nådemedlen

sin återklang kan få Av änglasång i höjden. Lust, nöd, Liv, död Oss ej skilje F r å n din vilje. Med v a r a n d r a Låt i livets ljus oss vandra. Birgitte Cathrinc Boye (1742—1824). J. A. Eklund (f. 1863).

w)Of| ALL äkta kärleks hemlighet Är, att — O U • A. den giva vill. A t t ge vad h j ä r t a t dyrast vet Hör brud och brudgum till: Sin framtids liv, sin kraft, sin själ De ägna å t varann. Och det behagar Herren väl, Som r i k t välsigna kan. 2. H a n give dem i livets vår Av livets rikedom. H a n skänke dem de goda år, Då lyckan går i blom. H a n give efter sitt behag I hem och sinne ro, E t t kall, som övas dag från dag I kärlek, hopp och tro. 3. Visst jordisk kärlek ej förmår A t t göra himlen klar; Men ovan sky, som dunkel står, Är himlens sol dock kvar. Den r ä t t a sol i andens värld Är nåden från vår Gud. Hon lyse över livets färd För brudgum och hans brud. J. A. Eklund

(f. 1863).

8. Vid kyrkotagning. (368.) [235.]

min Gud, som ville än Mig åt 28 GUD, barn och make frälsa, Gläd mig i ditt

hus igen, Gläd mig ock med själens hälsa, Styrk mig, helga mig i dag; Utan dig vad vore jag? 2. Jesu, på ditt dyra ord Vill jag som Maria höra; Låt dess kraft hos mig bli spord Mot den

Ordets ämbete och församlingslivet

värld, som vill förföra, A t t jag jämt på h j ä r t a t bär "Vad den bästa delen är. 3. Sedan k a n jag lugn och nöjd Även Martas omsorg bära, Tacksam för den stilla fröjd, Som du värdes mig beskära. Rätta glädjen är hos dig: Bliv en daglig gäst hos mig. 4. Kom, o Jesu, låt ditt namn Mig som mor och m a k a glada. Se till barnet i min famn, Du som älskat har de späda, Du som själv har, späd och arm, Legat vid en moders barm. 5. Kom! Med kärlek och med tro Vill jag dig, o Herre, tjäna. Kom, välsigna bröd och bo, Och din helga frid förläna. L å t mig göra, vis och from, Av mitt hus din helgedom. F. M. Franzén

(1772—1847).

9. Vid kyrkoinvigning. (320.) [236.]

9&9 ^ E ' m i l d e G u d ' i n å d e t t samfund dig — O —• O till ä r a I dag från detta r u m sitt första offer bära. Med ödmjukhetens hopp och tacksamhetens ljud V å r t lov vi ägna dig, vår F a d e r och vår Gud! 2. För dig, som i din höjd all världens öden vänder, Den boning är för låg, som byggs av mänskohänder: En väckt och krossad själ, som nådens ljus begär Och lyder Jesu röst, ditt r ä t t a tempel är. 3. Så kom, o Gud, att oss i nåd och sanning leda, A t t här i v å r a bröst ett tempel dig bereda. Till oss en stråle sänd och låt i detta hus Oss glädjas av din tröst och lysas av ditt ljus. 17 — 34165.

258 Kyrkan

och nådemedlen

4. Låt säkerheten här ur syndens dvala väckas Och nådens milda kraft åt väckta h j ä r t a n räckas, Den sorgsne njuta tröst, den svage styrka få Och nåden söka dem som ännu vilse gå. 5. Låt icke h ä r ditt ord på hårda klippan falla; Med Jesu blod vår själ till tro och bättring kalla, L å t här v å r t hjärtas bön, på rena läppar förd, Uppstiga till din tron med hopp och bliva hörd. 6. Du värdes v å r a barn din nåd i dopet giva, Hjälp dem i ditt förbund till döden trogna bliva; Vid nådens bord låt här oss njuta himmelsk spis, Låt den som sorgsen kom gå hem med lov och pris. 7. Nu, Fader, åt din vård vi detta tempel lämne. Oss blive denna dag ett heligt fröjdeämne. Låt oss och våra barn här i ditt hus få bo Och giv oss sist hos dig en evig fröjd och ro. S. ödmamm (1750—1829).—.

[237.] <573.)

ft Q Q Q KÖN A tempel, Herrens boning! H ä r Z O O i U u p p l å t s vår Faders famn, Inom dig oss bjuds försoning, Salighet i Jesu n a m n ; Inom dig förvaras, vårdas Ordets skatter, salig tro, Hopp och fröjd och sabbatsro. 2. H ä r skall Anden ned sig sänka, Sväva över dopets flod. H ä r skall Herren Jesus skänka Sin lekamen och sitt blod; Vid det nådens bord h a n dukar F å r den trötte stärka sig För sin gång på livets stig. 3. H ä r skall tempelsången klinga, Stämd till

Ordets ämbete och församlingslivet

klagan och till fröjd, H ä r sig bönens duva svinga, F u l l av hopp, mot himlens höjd. H ä r ur hälsobrunnen djupa Guds församling ösa får Liv och hälsa år från år. 4. Sions folk från när och fjärran, Nu i denna högtidsstund Helga dig på nytt åt Herran, Träd med honom i förbund. Och n ä r tempelklockan kallar, Kom och säg: »Jag redo är Dig att möta, Herre kär!» 5. Kom att h ä r din synd bekänna, H j ä r t a t s trolöshet och fall. Kom, när kval och nöd dig bränna: Gud förlåta, hjälpa skall. Kom, när korset h å r t dig trycker; Kom, när du, i Gud förnöjd, Smakar tröst och frid och fröjd. 6. Ofta kom a t t honom söka: Du skall finna honom här. H a n skall nådens m å t t föröka, Giva allt vad tron begär. Kom, tills du i frid får fara, Buren av hans fadershand, Hem till härlighetens land. J. P. Sandzén (1830—1904). Luk. 2. PP

SD ä1, S e J e s u s

tyR/i fI ' ' v a n d r a P å stilla -wO 1J» U kyrkofärd! Han går med alla andra, Av moder ledd och lärd. Du tempel, vilken lycka Den dagen till dig kom, Då Jesus ville smycka Sitt Sions helgedom! 2. Vår fröjd det borde vara Att vi med Jesus få Till Herrens tempel fara Och i hans gårdar stå. V å r lust, v å r ro, vår ä r a Det vare, att vår Gud Den sången vill oss lära, Som tillhör Kristi brud. 3. O Jesu, alla dagar Vårt hjärta dana så,

260 Kyrkan

och nådemedlen

Att det, som dig behagar, Ditt tempel v a r a må, Där själv du undervisar Om allt din F a d e r s r å d Och där min ande prisar Din visdom och din n å ( i

T. Kingo (1634—1703). 3. A. Eklund (f. 1863).

Vid invigning av församlingshem och andra kyrkliga stiftelser. £

Q T O F T E T S barn, i stoftet fångna, Dig,

28¶O . U o Fader, vi åkalla. Svaga, blinda, vilsegångna Äro vi, envar och alla. Dunkelt v å r a

facklor brinna I en värld, som h a t a r ljuset. Lys oss, led oss, att vi finna Vägen fram till fadershuset. 2. L å t oss ej i vanmakt dröja, Stirrande mot undergången, Men till dig v å r t öga höja Ur en värld, i fasor fången. Se vi än mot mörka skyar Löftets ljusa båge skimra, Du som kraften oss förnyar, Lär oss hem och tempel timra; 3. Hem och tempel, där din Andas Kraft kan fostra nya släkten, Där de frommas röster blandas Till ditt lov i morgonväkten, Där en heligkärlek tvingar Att det onda utestänga, Där på längtansburna vingar Tankarna mot himlen tränga. 4. Blive denna boning, Herre, Till ett heligt hem och tempel, Där det större som det smärre Bär din Andes höga stämpel, Där den trötte hämtar styrka Och den kvalde lisa röner Och där fromma hjärtan dyrka Dig i arbete och böner. J. G. Thorsell (i. 1887).

Ordets ämbete och församlingslivet

10. Vid kyrkogårdsinvigning. [238.] <574.>

är vår levnads mått, 286 }J?NVårhandsbredd varelse förgänglig; Vi v a n d r a fram som skuggor blott, Vår omsorg är fåfänglig. Se, innan kort Vi bäras bort Att djupt i jorden gömmas. 2. I denna jord, v a r p å vi stå, Skall dödens sade myllas. H ä r ock vår egen grav vi få, H ä r skall på oss uppfyllas Det Herrens ord: »Du kom av jord, J o r d skall du åter varda.» 3. Men som det korn, som sås i mull, Står upp i vårlig knoppning, Så varde ock för Jesu skull H ä r sått på den förhoppning, A t t ny vår kropp E n gång står opp A t t oförgänglig leva. 4. Må denna mark, som nu i tro Vi till Guds åker viga, Omhägnas av en ostörd ro, Må världens larm här tiga: Inom dess port E n fridens ort I liv och död vi finne. 5. Må sorg, som följer båren hit, F å himmelsk tröst erfara Och t å r a t öga lyftas dit, Där ingen g r å t skall vara. Må vi till sist, O Jesu Krist, Hos dig få alla mötas. B. Risberg (i. 1S62).

w) O ''J I J Ä R vi stå på heligt rum. Nu igenom - J O I • H böneordet Och Guds evangelium Är det vigt och helgat vordet. 2. Vile i Guds åkerjord De som lämnat tidens möda För att efter Kristi ord E n gång uppstå från de döda.

262 Det kristliga

troslivet

3. Herrens trogna folk får gå Till det liv, som aldrig ändas. Saligt, saligt, saligt då Sorgen skall i glädje vändas. F. Personne (f. 1890).

IV. A.

DET KRISTLIGA TROSLIVET.

Troslivet hos den enskilda människan. 1. Kallelse, väckelse och upplysning.

(164.) [239.] ALLT är redo, fallna släkte! Hör den • XX röst, som kallar dig Och n r dödens mörka häkte F ö r dig fram på livets stig. Nu är salighetens dag: K ä n n din F a d e r s hjärtelag; Bäva att den nåd förskjuta, Som ännu dig hjuds att njuta. 2. Gud sin kärlek dig förklarat, Mänska, redan vid ditt fall; I sitt ord han uppenbarat, H u r ännu du räddas skall. H a n ännu dig tar emot, Om i redlig syndahot Du för honom faller neder Och i tron om tillgift heder. 3. Ack, om du ditt h j ä r t a sluter För den röst, som kallar dig, Om du än den hand förskjuter, Som ifrån fördärvets stig Dig så gärna leda vill, Vet, att en gång slutes till Nådens dörr, dit Gud dig åter Aldrig, aldrig kallas låter. 4. Men om du, av ånger slagen, H a r din vanmakt känna lärt, Gläds, till hörsamhet för lagen Jesus har dig kraft b e s k ä r t Hör hans evangelium: Kom till bordet, här är rum; H ä r

Kallelse, väckelse och upplysning

hans kärlek dig skall nära, Att din tro må frukter bära. 5. Gud, min Frälsare, jag beder: Må ditt ord ledsaga mig, Att mig världen ej förleder Till ett återfall från dig. Din lekamen och ditt blod Mig förläne kraft och mod Till att segra i all fara, A t t jag din må evigt vara. Svensk, 1765. Kr. Dahl (1758—1809).

(173.) [240.]

«) O ( | T dag, om Herrens röst du hör, Upp, M O t' • 1 syndaträl, och bättring gör, Vak upp u r syndens dvala! Besinna, o, besinna h ä r Vad du din Herre skyldig ä r : Du kan det ej betala. Men fall med bot Till Herrens fot Och längre ej förhala. 2. Du länge nog har synden tjänt Och med de p u n d dig Gud förlänt Blott ökt ditt skuldregister. Du världen följt på villans stig; Vad blir den tack hon bjuder dig, När dess behag du mister? Vad har dess röst Åt dig till tröst, När s n a r t ditt hjärta brister? 3. Ack, fruktan, sorg och samvetskval Och blygd och plågor u t a n tal: Se där den lön hon giver! De grunder för ditt hjärtas frid Hon byggde i din medgångs tid I nöden hon uppriver; Och hennes mun I domens stund Själv vittnet mot dig bliver. 4. F l y världen, innan hon dig flyr Och nådens tid, så kort och dyr, För dig ej mera dagas. Dig bättra, medan du förmår, Ty dag från dag och år från år Din kraft, din håg försvå-

264 Bet kristliga troslivet

gas. Ack, syndaträl, Din arma själ Skall snart ifrån dig tagas. 5. Käds då, att ej den sena bot, Som väcktes blott av dödens hot, Skall lända dig till n y t t a . Ack, lit ej på a t t de begär, Som fängslat dig vid gruset här, Bli då i hast förbytta. Ack, lit ej på Att ångern då Skall dig i himlen flytta. 6. I dag din våda överväg Och slå dig för ditt bröst och säg: O Fader, dig miskunda! Lik en förlorad son jag är, Mig flärden lika insövt h ä r ; J a g vill ock sammalunda I tid stå opp Ocli ej mitt hopp P å oviss framtid grunda. 7. J a g syndat har mot dina bud: F ö r l å t mig det och lär mig, Gud, Däröver hjärtligt sörja. P å min missgärning mer ej tänk, F ö r J e s u skull mig krafter skänk E t t bättre liv a t t börja Och så din nåd I råd och dåd, I liv och död förspörja. J. O. Wallin (1779—1839). (165.) [241.] £ ) Q A I f A K upp! Hör, vakten ljuder F r å n lifjyjt V Sions m u r a r än. Se, nådens sol dig bjuder E n bättringsdag igen. Men snart skall budet fara F r å n livets Furste ner Och i hans n a m n förklara, A t t ingen tid är mer. 2. För sent skall syndarn vakna, Där ingen morgon är, Där han skall evigt sakna Den nåd h a n spillde här, Där inga böner höras, Där ingen bättring sker; Ty kan väl bättring göras, Då ingen tid är mer? 3. O du i synden döde, Se denna evighet, Där allt är mörkt och öde Och ej av ändring vet!

Kallelse, väckelse och upplysning

265¶A t t synden hopplöst minnas: O mask, som ro ej ger! Ack, kan väl hoppet finnas, Då ingen tid är mer? 4. Vak u p p ! Hör, ropet skallar: Nu är behaglig tid, Nu gå, dit Herren kallar, Med bön och bot och strid. Vill du den nåd förnimma, Som syndarn bjuds ännu, Så tänk var dag, var timma, Att nu är tid, blott nu! F. M. Franzén

(1772—1847).

(172.) [242.]

D E N flyr: n ä r vill du börja, 0 min 29 • Ti Isjäl, För ditt väl A t t med allvar sörja? Gud dig ropat, och h a n ropar Dig ännu. Vad gör du? Skuld på skuld du hopar. 2. Stanna och din frid besinna. Gud är sann; Än du kan Nåd och tillgift vinna. H ä r är döden, här är livet: Märk härtill! Det du vill Skall dig v a r d a givet. 3. Men förspill ej nådetiden, Ack, så dyr! Se, h a n flyr Och är snart förliden. Dröj ej, tills de onda dagar Hinnas opp. Årens lopp Kraft och mod försvagar. 4. Medan du ännu kan synda, Övergiv Syndens liv, Ur fördärvet skynda. Gud i mildhet räcker handen. Vet, att han Vill och kan Slita syndabanden. 5. (6.) Sök i tron med ångerns smärta Jesu nåd, Följ hans råd Med ett ödmjukt hjärta. Då skall dig hans Ande stärka I ditt kall; Se, han skall H å g och gärning verka. 6. (7.) O min Jesu, jag vill hasta Att med bot

266 Bet kristliga

troslivet

För din fot Mig i stoftet kasta. Viss, att du min synd förlåter, Dig jag vill Höra till: Jesu, tag mig åter! 7. (8.) Jesu, värdes själv mig föra P å den stig, Där du mig Lovat saliggöra. Aldrig från min själ sig skilje Stadig tro, Stilla ro, F r o m och lydig vilje. J. O. WaUin (1779—1839). i ) Q i ) TTRISTNE kämpe, hör signalen, Som L\jLt I V g å r ut från Eikets borg! Nödga, bjud till bröllopssalen Skarorna på världens torg. Du som funnit liv i Gud, Gå med salighetens bud U t på v ä g a r n a och fälten, V i t t n a högt om Segerhjälten. 2. Herren starka män behöver, Som gå fram i segertro. Tidens ande listigt söver Många nog till dådlös ro. H å n a s du av ondskans makt, Mötes du av stolt förakt, Skulle ringa frukt du märka, Tröttna ej a t t trofast verka. 3. Våldets makter skaka världen; Räds ej deras larm och hot, Folken vilse gått på färden; Bed om väckelse och bot. Tjäna ej för lön hos Gud: Du är blott hans sändebud. Se din lön i kampens iver Och den glädje kallet giver. 4. Brinn av nit för Herrens ära, Så som ljuset brinner ned. Räds ej a t t din kraft förtära: Så var ej Guds k ä m p a r s sed. När ditt kall du fullgjort har, F å r du glädjas, ty du v a r Med om segern i ett rike U t a n gräns och u t a n like. B. F. E. Zetterquist

(f. 1905). —.

Kallelse, väckelse och upplysning

i ) Q O F N dunkel örtagård jag vet, Vars port *jfJÖt Ju jag ofta nalkas. Den lockar med sin enslighet, När dagen börjar svalkas. Därinne dväljs min bäste vän, Men jag vid porten dröjer än. 2. J a g vet ett vatten, friskt och klart; Var afton k a n jag höra Det sorla djupt och underbart, När andra ljud ej störa. J a g kunde nå det med min hand, Men törstar än vid källans rand. 3. J a g vet en väg, som väl är smal Och aldrig u t a n fara, Men leder genom berg och dal Dit där jag helst vill vara. Till livets land den vägen bär, Men sällan, sällan går jag där. 4. 0 Herre, led mig i din vård Den väg jag gått så sällan; För in mig i din örtagård Och släck min törst i källan. O du som vet vad i mig är, Du vet ock, att jag har dig kär. E. Liedgren (i. 1879).

T}1 RÅN oss är den lustgård tagen, Där i-oskulden lyste klar. I spillror är sönderslagen Guds bild, som vår ä r a var. Vi födas med synd, och anden, Som kränkte sin Faders bud, Försmäktar i ökensanden Och gömmer sig själv för Gud. 2. I h j ä r t a t begäret brinner, Det goda vi ej förmå; V å r tanke blott h ä g r i n g a r finner, Ej viljan v å r t mål kan nå. Dock själen ur öknarna t r ä n g t a r , Hon t r å r a t t hos Gud få bo; Hon med hela skapelsen längtar Att finna i honom ro. 3. O Gud, du har vägen banat, Som hän mot £)() L

-JJJ"!

268 Bet kristliga

troslivet

fullkomning bär; Du själv har vår själ så danat, Att en evig oro oss t ä r : Vi stunda mot krafternas enhet Och frihet från lustars g a r n ; Vi längta till sanning och renhet, Vi önska att v a r d a som barn. 4. Du lyssnar, när klagan ljuder, Du bönhör i Jesu namn. Ditt fridlösa b a r n du bjuder Din öppnade fadersfamn. Du har oss berett försoning Och hopp om ett paradis; Du t a l a r om r u m i din boning, Om livets bröd till vår spis. 5. Ditt tal är ej skrivet i sanden; Det gäller för himmel och jord. Det lever i Skriften, i Anden, I församlingens levande ord. O, skriv det i tanke och minne Och skriv det i vilja och tro, J a , djupast i hjärtat härinne Till själens förvandling och ro! B. Ewra (i853—i9i9). / . A. Eklund

(f. 1863).

i ) Q £ M I T T hjärta längtar dag och natt, Ej Jifjöt i l l å t r å r det en jordisk skatt: All timlig lycka snabbt förgår; Till högre mål dess längtan står. I världens mörker, stormens brus Det skönjer, strålande och ljus, E n skatt som ej förtärs av tid: Guds nåd, välsignelse och frid. 2. Som hjorten på den torra hed, När dagen slocknar, sol går ned, I längtan söker källans stig, Så söker, Gud, mitt hjärta dig. H u r länge re'n av törst det brann! Blott du, o Gud, den stilla kan. Skall icke källan snart jag nå Och svalka ur dess sköte få? 3. Ofattligt djup den källan är Och ren som intet vatten här. I den Guds Andes fullhet bor;

Kallelse, väckelse och upplysning

269¶Dess n a m n är kärlek, gränslöst stor. Till den rnitt hjärtas t r ä n g t a n går; J a g vet: för mig den öppen står; H a n som min syndabörda bar Till källan vägen visat har. / . Tegengren (f. 1875).

|244.] <576.>

hinner fram till den eviga ron, 296 INGEN Som sig ej eldigt framtränger. Sjä-

len måste utstå en kamp för den tron, Varpå v å r salighet hänger. Porten kallas trång, och vägen heter smal, Hela Herrens nåd är ställd uti ditt val; Men h ä r gäller tränga, ja, tränga sig fram, Eljest är himlen förlorad. 2. Hindren äro m å n g a ; gör motstånd, min själ! Satan dig nåden ej unnar. T r ä n g dig framom allt som vill hindra ditt väl, Övergiv världenes b r u n n a r . Lyd ej hennes röst, som ropar: »Följ med oss!» Ty, min dyra själ, du måste då förgås. Nej, för Jesu kärlek, j a g råder och ber: Strid i Guds kraft för din krona! 3. Härlighetens himmel är värd all din flit, Värd all din bön och din längtan. Ingen å n g r a r sig, som h a r väl hunnit dit, K r o n a n förtjänar din t r ä n g t a n . Därför v a k n a upp och se dig flitigt om; Laga dig tillreds till Herrens stora dom. Bröllopskläder fordras av var och en själ, Som in i staden skall komma. 4. Aldrig blir du insläppt i himmelens land, Tro mig, o själ, vad jag säger, Aldrig kastas ankar på himmelens strand, Om du sann tro icke äger. Tron skall rädda dig, så framt du räddas skall; Därför, käre, hör och res dig från

270 Bet kristliga

troslivet

ditt fall. B ä t t r a dig och tro Jesu ljuvliga ord. Detta, ja, detta är vägen. 5. Hela vida världen Gud bjuder och ber: »Kämpa för sällhetens krona!» H e r r e n dig av nåde den skatten visst ger; Sträva därefter i trona! Himlafåderns h a n d är utsträckt till din själ; Jesus klappar på, h a n ömmar för ditt v ä l ; Nådens Helge Ande vill störa din sömn: Salig är du, om du vaknar. L.Lindcrot

(1761—1811).

i ) Q 7 A värld, din fröjd i synd du ser, Mot L O l • U lockelsernas spel du ler Och gör vad dig förnedrar. Din falska tunga löper fri Och talar mest bedrägeri; Du lögn som sanning hedrar. Förföljelse förutan nåd Och mord och ondskefulla dåd K r i n g land och hav förövas; Sin frid vår jord berövas. 2. Av oren lust och ont begär All jordens omkrets uppfylld är, Och folk från norr och söder I lidelsernas virveldans Sin njutning söka u t a n sans Som druckna gillesbröder. Med smil och smicker locka de Sin nästa ned i sorg och ve. Då synden välde vinner, Sitt byte satan hinner. 3. H ä r yves mången u t a n mått Av vinning h a n med orätt fått I ståt och fina kläder. H a n tänker ej på livets slut, Då han likt gräset blommat ut Och dödens väg beträder. Vad hjälper då hans prål och prakt, Den lit han satt till guldets makt, Hans glans och tomma ära, När maskar honom tära?

Kallelse, väckelse och upplysning

4. I dryckenskap och frosseri, Med svordom, trätor, l a r m och skri P å v ä g a r och i gränder Gå ä n n u hela skaror fram Och söla u t a n blygd och skam Sin tunga, sina händer. När vinet hettar, vettet flyr; E n drinkare sig själv ej styr, I snaran han sig kastar Och till fördärvet hastar. 5. Mot ondskan flammar än på jord Guds vrede i profeters ord, Som syndens straff förkunnar. Dock Gud till bot oss kallar än Och tid a t t vända om igen F r å n syndens väg oss unnar. Jord, hav och himlar ropa ut Guds makt och nåd. Till livets slut De mana oss att vandra Guds vägar med v a r a n d r a . 6. Men om oss synden leda får Och den i håg och seder rår, Oss allt till ofärd länder. Och välstånd, som gav hem och bröd, I brist och fattigdom och nöd Och bitterhet sig vänder. J a , varje själ blir kall och hård, All kärlek kolnar utan vård, J u mer sig otron sprider Och det mot domen lider. 7. När Herrens domsbasun ger ljud Och bergen bäva inför Gud, Vem k a n sitt liv då rädda? V å r hela jord då går i kvav, Och världen stupar i den grav, Som mörka makter bädda. Då kallas alla döda fram; De obotfärdiga med skam Sin räkenskap få stånda Och gå till kval och vånda. 8. De fromma, efter Herrens råd, Till himlens fröjd av idel nåd P å änglars händer bäras. Där skola de på helgons vis Till harpor sjunga Lammets pris, N ä r Gud trefaldig äras. Ej

272 Det kristliga troslivet

måne, sol och stjärnehär Där lysa mer; i staden där Gud själv skall solen vara, Guds L a m m dess ljus, det klara. 9. Mig vishet lär, o Jesu Krist, Att jag må undfly satans list Och ej u r nåden falla. Låt stads din ankomst för mig stå, A t t jag mot synden kämpa må Och göra väl mot alla. N ä r dödens ängel klappar på Och livets pulsar sakta slå, Mig tag i dina armar, O du som dig förbarmar! Finsk, 1686. I Lsestadianska kretsar brukad. O. Bergqvist (i. 1862).

(163.) [245.]

£ ) Q O O T O K E Gud, vad skall jag göra, A t t Iifjyj% \J jag salig v a r d a må? Skall jag evigt dig tillhöra Eller dömas bort att gå"? Står i livets bok mitt namn? Öppnas eller sluts din famn, N ä r mig döden snart skall fälla Och inför din domstol ställa? 2. O min Gud, mitt hjärta bävar; Outforskligt är ditt råd. Mellan liv och död jag svävar: Vågar jag väl hoppas nåd? Ack, det finnes ju hos mig Intet, gällande för dig. Månne jag, av synden dårad, Dock kan v a r a en utkorad? 3. J a , du vid dig själv har svurit, Att du ej vill syndarns död. Denna ed h a r Jesus burit Till en syndig värld i nöd. Den är skriven med hans blod. O min själ, så fatta mod! Den till änden trogen bliver, Honom H e r r e n livet giver. 4. Till den himmel, som blir allas, Vilka honom höra till, Ingen är, som icke kallas: Ingen

Kallelse,

väckelse

och upplysning

han borttappa vill. Till hans hjärta en och var Lika öppen tillgång h a r ; Samma röst till alla ljuder, Samma frälsning han dem bjuder. 5. »Kommen alla, som arbeten, Allt är redo!» ropar han. »Nåden, friden, saligheten J a g åt sorgsna själar vann. Och du vilseförde, kom! Vill du leva, o, vänd om, Övergiv den breda vägen!» Så han ropar, huld och trägen. 6. Men den hjärtat framgent sluter För hans kallelse och nåd, Den hans salighet förskjuter, F r ä c k i lastens överdåd, Den ej b ä t t r a r sig och tror, Men i synden säker bor, H a n sin dödsdom själv har skrivit, Han, blott han, förkastad blivit. 7. Jesu, gör mig angelägen Om vad evigt gagnar mig. Du till himlen visat vägen: Värdes dit ock leda mig. Du mig frälst från synd och last: Gör min kallelse ock fast, A t t jag, skyddad för all fara, Din i liv och död må Vara.

/ Aström (1767—1844).

(465.) [246.]

9 Q Q 0 s y n d a t r ä 1 ' s o m i d i n dvala dröjer, ^*J*Jt U Där syndens lust din säkra själ förnöjer, Vak upp och se dig om! Det är hög tid; Ännu dock är din Gud dig huld och blid. 2. Hör, h u r h a n dig med fadersstämma väcker, Se, hur till dig han fadersarmar räcker. Försumma ej att taga nåden mot Fast genom sen, dock redlig syndabot. 3. När nådens tid en gång är platt försvunnen Och du vid liv ej mera varder funnen, Det 18 — 34105.

274 Det kristliga

troslivet

blir för sent, ty då är himlens port För evigt stängd och öppnad mörkrets ort. 4. Fördenskull låt ditt hjärta väl betrakta Din dödlighet och grant på tiden akta. Betänk vad lön en kristlig levnad får, Men gräslig dom de onda förestår. 5. Vad är ditt liv? E n ström, som snart förrinner. Vad är din lust? E n dröm, som strax försvinner. Din styrka? Stöd, som faller självt omkull. Ditt guld och gods? Till slut tre skövlar mull. 6. Ditt lov? E n rök. Din fägring? Maskars föda. Din klokhet? Flärd. Din konst? E n tacklös möda. Ditt höga stånd? E t t lövverk på din grav. Din lyckas tid? E t t falskt och stormigt hav. 7. Men vad är dygd? E n kristlig kärleks övning. Och vishet vad? E n daglig h j ä r t a t s prövning. Den frommes tro? Glad tillförsikt till Gud. Hans samvetsro? E t t dagligt gästabud. 8. Vad är hans kraft? Guds Andes nåd och ledning. H a n s levnadskall? E n daglig dödsberedning. Vad är hans död? E n gång till Faderns hus. Och arvet där? Lycksalighet och ljus. 9. Betänk då, själ, vad glädje Gud vill giva Dem som i tro och kärlek fasta bliva: En evig ro, en oförgänglig fröjd, Som redan här i hoppet gör dig nöjd. 10. Minns Herrens ord om elden, som ej släckes. Dit kastas den som ej till bättring

Kallelse, väckelse och upplysning

väckes. Ack, fly i tid till Guds barmhärtighet, Att du ej gråta får i evighet. 11. (12.) Men fröjda dig, mitt hjärta och mitt sinne, Min tunga, sjung, så titt mig förs till minne Vad härlighet hos Gud hans helgon få. Ack, h j ä r t a n s fröjd, när jag det tänker på! 12. (13.) H u r god är Gud, som lovat själv dig hjälpa Mot satans list, som vill dig nederst jälpa! F l y syndens lust, fly den som dödligt gift; Håll dig vid Gud och vid hans helga skrift. 13. (14.) Giv noga akt, a t t lampan icke slocknar Och syndens moln ej över själen tjocknar; Och faller du, så stå strax upp igen Och fly till Gud som till din bäste vän. 14. (15.) S ä g : »Store Gud, du milderike Herre, J a g vet med mig, j a g vet, att jag dess värre Förskyllt, att död och avgrund blir min lott, Om, Gud, din dom skall likna mina brott. 15. (16.) Men fast de fel jag övat äro store, F a s t synders tal som sand i havet vore, Så tog din Son dem alla uppå sig, När hans förtjänst jag r ä t t tillägnar mig.» L. Johansson Lucidor (1638—1674). J. Svedberg (1653—1735). J. O. Wallin (1779—1839).

[247.] <577.)

Q ( ) f | T V Å väldiga strida om människans O U U i I s j ä l Att den i sin lydnad taga: Den ene vill hennes eviga väl Och kommer med tukt och a g a ; Den andre vill se henne fången

276 Det kristliga

troslivet

och snärd, H a n villar med smicker, han lockar med flärd Och tänker blott på a t t bedraga. 2. Den ene den gode Guds Ande är, Som bjuder oss frid och försköning, Hugsvalaren själv, som syndaren lär I Kristus att vinna försoning. I mörker och synd går den andre fram, H a n börjar i lögn och slutar i skam: Förbannelse heter hans boning. 3. Så välj nu, o människa, välj, medan tid Du äger att än dig besinna! Slut aldrig med lustan och frestaren frid: Vad skulle du därpå väl vinna? Den icke betänker sitt eviga väl, Men binder i stoftet sin fattiga själ, Skall aldrig till himmelen hinna. 4. Men salig är den som hörer Guds ord Och vet att dess salighet gömma. F ö r honom blir nåden i evighet spord, När Herren all världen skall döma. Guds Helige Ande, mig mana och lär Att söka av h j ä r t a t det ovantill är Och aldrig min Frälsare glömma. A. T. Strömberg

(1820—1889).

O H l M Ä S T A E E , alla söka dig Uppenbart O U l i l u eller förteget: Gamla, som tryggt gå trampad stig, Unga, som dröja på steget. K ä n d eller okänd väg vi gå Tidigt och sent till dig ändå, Trötta på allt v å r t eget. 2. Läkare, du som bäst förstår Vad för vår läkedom kräves, Hela v å r t släktes öppna sår, Låt oss ej blöda förgäves. Herre, är allt dig underlagt, Säg blott ett ord, ett ord med makt, Bjud, och vår krankhet häves.

Kallelse, väckelse och upplysning

3. Mästare, du som vet, hur tungt Tvivlet kan trycka och tära, Möt det som fordom, fast och lugnt, Borgesman själv för din lära. K l a r n a skall livets mål och grund, Om endast du en salig stund Kommer oss mänskligt nära. 4. Herre, du hör vad hjärtat ber, Även när läpparna häda. Högvisa män du sett och ser Hemligt din tröskel beträda. Kraft, som v a r t band i vanvett bräckt, Måste i ödmjuk tjänaredräkt, Tämd av din röst, sig kläda. 5. Flockvis vi ryckas hit och dit, Om du ej ensam får råda. Sinnenas uppror, viljans split Nesa och nederlag båda. Härlige, höge Hövitsman, Samla oss du och för oss an! Låt oss din seger skåda. 6. Konung, vi ville gärna tro Vad om ditt rike förtäljes. Aldrig v å r t hjärta finner ro, F ö r r ä n därinne du dväljes. Därför vi alla söka dig. Själarnes herde, sök du mig: Aldrig jag når dig eljes. E. Licdgren (f. 1879).

[248.] <578.>

3 ft 9 M Ä N S K A ' i°vd du måste bliva: JorO U — • l i l den är du tagen av, Jorden skall dig n ä r i n g giva, Och i jorden blir din grav. Du är aska, stoft och mull, Du av synd och brist är full, F å r med nöd för livet sträva; Varför skall du dig förhäva 1 2. Låt ej yttre sken förföra: Ingen skön av pärlor är. Namnet kan ej ädel göra, Ej den

278 Det kristliga

troslivet

klädnad kroppen bär. Eik och fattig, stark och svag, Hög och ringa få en dag, Kanske medan här de vandra, Ställning byta med v a r a n d r a . 3. Fordom Sions döttrar gingo Såsom du i glans och prakt. Men de snart förnimma fingo, H u r det går, när gudsförakt Går med högfärd hand i hand, Då de fjärran från sitt land Måste fattiga och nakna All den förra glansen sakna. 4. Vad vill du väl yvas över? F a t t i g är du tusenfalt: Du från början allt behöver Och på slutet saknar allt. Tänk, vad sist du varda skall! Var är då din höghet all? Maskar sist din kropp förtära. Var är då din m a k t och ära? 5. Tänk på Jesu törnekrona, H a n s förnedring, kamp och död; Och din a r m a själ förskona F r å n en viss och evig nöd, A t t hon ej må gälda där Vad ditt högmod brutit här. Låt ditt stolta sinne brytas Och till ödmjukhet förbytas. 6. Liksom stoftet uppå jorden Är din synd oräknelig, Men Guds Son är ringa vorden För att kunna frälsa dig. Fly med all din synd och brist Uti tron till Jesus Krist, Ty hans dyra blod allena K a n dig från all smitta rena. H. Spegel (1645—1714). —.

(41.) [249.]

Q A Q T?ÖR tidens korta kval och fröjd J a g f j U O i T ä r ej ämnad vorden, E j blott en mask, till jorden böjd Och genast gömd i jor-

Kallelse, väckelse och upplysning

den. Till dig, o Gud, jag skådar opp, Till dig på tankens vingar J a g mig uppsvingar Och, full av saligt hopp, Dig känslans offer bringar. 2. För mig din vishet, nåd och makt H a r uppenbarad blivit: I blommans skrud, i stjärnans p r a k t För mig ditt n a m n du skrivit. E n värld, av dig beredd och prydd, F ö r mig med tusen munnar, Gud, dig förkunnar, Som liv och fröjd och skydd Åt alla väsen unnar. 3. Dock ställde du ej målet här, Vartill mitt h j ä r t a s t r ä v a r ; Mitt aldrig vilande begär Mot a n d r a rymder svävar. E n liten tid vid jorden fäst Min själ för himlen övas, Uppfostras, prövas: Du känner medlen bäst, Som för mitt väl behövas. 4. J a g haver till min ledning fått E t t samvete, som säger Vad inför dig är r ä t t och gott, Vad evigt värde äger. I helig lydnad för dess bud J a g söka vill mitt bästa Och from befästa Mitt hopp till dig, o Gud, Med kärlek till min nästa. 5. Så går jag stilla och förnöjd Mot obekanta dagar Och tror, a t t du i sorg och fröjd Till målet mig ledsagar. När jag min vallfart lyktat har, Min själ i dina händer J a g glad uppsänder. Din Andes fläkt hon v a r : Till dig hon återvänder. J. O. Wallin (1779—1839).

milda ljus, ibland de mörka snår, 304 1ED, i Ack, led mig fram! L å n g t från mitt

hem i dunkel n a t t jag går; O, led mig fram!

280 Bet kristliga

troslivet

Styr varje steg; jag vill ej se min stig Så långt förut: ett steg är nog för mig. 2. J a g vill ej längre egna v ä g a r gå, Kom, för mig fram! Gud, som är ljus, låt mig din klarhet nå; Kom, för mig fram! Mörk var den väg jag gick som världens vän; J a g aldrig åter vill beträda den. 3. O Herde kär, mig v ä r n a med din stav, Ack, bär mig fram! F r a m genom öknar, över berg och hav, O, bär mig fram! L å t mig ej m e r a gå på egen hand, Ty aldrig då jag finner löftets land. 4. Snart skola nattens dunkla skuggor fly F r å n öde stig Ocli änglarne u r rosig morgonsky Glatt hälsa mig. Då skall min frälsta själ i salig fröjd Lovsjunga dig, min Gud, i himlens höjd.

J- JH". Newman (1801—1890). J. ]•:. Nyström (1842—1907). C. Boberg (i. 1859). J. A. Eklund (f. 186:?).

(39.) [250.]

pT A7AD Herren äskar, vad är r ä t t För-

30 0 # V kunnat är från ätt till ätt; O mänska, det besinna! Då till hans bild du skapad blev, Sin lag han i ditt hjärta skrev Att dig din plikt påminna. Än höjer sig uti ditt bröst Av Herrens helighet en röst, Som över lustan ljuder Och dig det r ä t t a bjuder. 2. E t t samvete dig Herren gav; Ifrån dess råd vik aldrig av, Lyd vinken från det höga. Till varje handling, v a r t begär, Till gott och ont det vittne är Som Herrens eget öga. P å lju-

Kallelse, väckelse och upplysning

sets väg, på mörkrets stig Det ögat stadigt följer dig. Vad du för världen gömmer Det gillar eller dömer. 3. Uti ditt samvete Guds dom Rannsakar, om i sanning from Du vandrar i hans fruktan. Han prövar, om du ännu har En oren lust i hjärtat kvar Och flyr hans Andes tuktan. Han prövar dig, om du är ren Från hyckleriets falska sken, Om du vill ordet höra Och Herrens vilja göra. 4. Ack, tysta denna röst ej tier! Kanhända då den aldrig mer Dig till besinning väcker. Lär känna rätt din synd och skam Och träd för Gud i ljuset fram, Fast skulden dig förskräcker. En tillflykt du i Kristus får, När du i tro till honom går Med bön, att han förlåter Den synd, som du begråter. 5. (6.) O Jesu, tag i nåd emot Min suckan invid korsets fot: Mitt samvete du rena. Läk syndasåren med ditt blod, Bjud kvalda hjärtat fatta mod Och mig med dig förena. (5.) Då får jag tröst i sorg och nöd, Då har jag frid i liv och död, En försmak av den fröjden, Som Gud berett i höjden. / . Åstrum (1767—1*44). S. Alin (1852—1930).

(170.) [251.]

V

A R T flyr jag för Gud och hans eviga lag? Den drabbar mig n ä r a och fjärran. H u r skall j a g på domens förfärliga dag Väl k u n n a bestå inför H e r r a n ? Gud vare mig syndare nådig! 2. J a g bävar, då jag uppåt himmelen ser,

282 Det kristliga

troslivet

Där stå mina synder beskrivna; Och vänder mot jorden jag ögonen ner, Där äro de alla bedrivna. Gnd vare mig syndare nådig! 3. V a r t skall jag mig vända, var finner jag tröst I denna min jämmer och s m ä r t a ! Förskräckt jag av ångest mig slår för det bröst, Som hyser mitt syndiga h j ä r t a : Gnd vare mig syndare nådig! 4. O du som mig skapat, min F r ä l s a r e bliv; Mig lede, mig styrko din Ande; Din frid mitt oroliga samvete giv, Med tröst mina t å r a r du blande. Gud vare mig syndare nådig! 5. O Jesu, det blodet, som talar så milt, Ditt blod, som från korset flöt neder, Giv, att det på mig ej må bliva förspillt. P å dig jag förtröstar och beder: Gud vare mig syndare nådig! O. Kolmodvn (1690—1753). Kr. Dahl (1758—1809). F. M. Franzén (1772—3 847).

(44.) [252.]

O A"7 ACK, vi äro alla Adams barn, o Gud! 0\) I . A Såsom han vi falla, B r y t a mot ditt bud. Lust och högmod höra Ormens smicker än. Att v a r a n n förstöra Vän förleder vän. Herre, dig förbarma! Var oss nådelig! Herre, hjälp oss a r m a ! 2. Men den fröjd försvinner, Som j a g brottsligt v a n n ; Snart min brist jag finner, Som ej skylas kan. F å f ä n g t jag mig döljer Undan Herrens röst: V a r t jag flyr, den följer, Ropar i mitt bröst. Herre, dig förbarma! Var oss nådelig! Herre, hjälp oss a r m a !

Kallelse, väckelse och upplysning

3. Borta är det Eden, D ä r jag menlös var. Bort med samvetsfreden All min glädje far. Om ock lyckan mäter Mig sitt överflöd, Skild från Gud jag äter Blott med sorg mitt bröd. Herre, dig förbarma! Var oss nådelig! Herre, hjälp oss a r m a ! 4. Se, av jorden komna, Bli vi jord igen. Fåfängt dock vi somna: Själen vakar än, Vakar och begråter Utan slut sin nöd, Lever för att äter Dö en evig död. Herre, dig förbarma! Var oss nådelig! Herre, hjälp oss a r m a ! 5. V ä r l d a r n a sig röra Efter Herrens bud; Mänskan blott kan göra Mot din lag, o Gud! Till den minsta lilja Allt är skapat gott; Ack, i mänskans vilja Föds det onda blott. Herre, dig förbarma! Var oss nådelig! Herre, hjälp oss a r m a ! 6. Skola vi förskjutas U t a n hjälp och tröst? Skall din himmel slutas För vår böneröst? Skall din jord oss n ä r a Till förtappelse Och blott tistlar bära Och förbannelse? Herre, dig förbarma! Var oss nådelig! Herre, hjälp oss a r m a ! 7. Nej, på ormen träder Kvinnans helga säd. Gud, din nåd oss gläder Än vid livets träd. Jesus kom, och jorden Är välsignad än, Himlen öppnad vorden, Döden själv vår vän. Herre, dig förbarma! Var oss nådelig! Herre, hjälp oss a r m a ! 8. Du som frälst oss alla, Jesu, kom till mig, Låt mig mer ej falla, Håll mig fast vid dig. Hjälp mig, n ä r jag strider, Gör mig from och vis Och mig tag omsider I ditt paradis. Herre,

284 dig förbarma! oss a r m a !

Det kristliga troslivet Var oss nådelig! Herre, hjälp

F. J/. Franzén

(1772—1847).

(167.) [253.]

O A G T 1 N syndig man, som låg i syndens 0 U O • T J dvala, En himlaröst så hörde till sig t a l a : »Vak upp, vak upp! Hör ordet, som hugsvalar; Se, vilket ljus beskiner berg och dalar!» 2. Vems är den röst, som går till hjärtegrunden? »En ängels från de himmelska förbunden. Ack, sov ej mer! Med tunga, mer ej bunden, Sjung Herrens lov den sköna morgonstunden.» 3. E t t sorgfullt bröst har ej en ledig tunga; 1 själanöd vem kan med glädje sjunga? Bland jordens barn, de gamla som de unga, Jr nöden stor, ty synder oss betunga. 4. »När syndaren vill sig till Gud omvända, Gud honom hjälp av höjden lovat sända. Säll är du, själ! Gud ser till den elända; H a n ock för dig skall livets ljus upptända.» 5. Den syndige stod upp: hans kval fick lisa, H a n s håg blev varm, sin Gud h a n ville prisa; H a n över sig ett himmelskt ljus såg lysa, Och andaktsfull han sjöng sin morgonvisa: 6. Miskundlig Gud, låt nådens sol upprinna, Att för dess ljus må syndens nöd försvinna. Din Andes kraft låt mig, o Jesu, vinna, Ack, låt mig nåd för dina ögon finna! 7. All världens ljus, liksom en morgonstjärna

Kallelse, väckelse och upplysning

285¶Du rinner upp att lysa, värma, v ä r n a De jordens barn, som sig till himlen ä r n a : J a g skådar dig, jag följer dig så gärna. 8. P r i s dig, som ej tillstadde mig att sova I syndens sömn! Min mun förmår ej lova Den nåd, varmed du värdes mig begåva: Mitt hjärta tag, tag mot den ringa håva! 9. Försonare, du har för mig och alla Tömt vredens kalk och smakat dödens galla: Dig vill jag tro, dig älska, dig åkalla Och med din hjälp ej mer i synden falla. Laurentius

Petri Gothus (1520—1579). / . O. Wattm (1779—1839).

(168.) [254.]

O A ( j O TORE Gud, som handen räckte Mig OU*7« O till räddning i min nöd Och mig med din Ande väckte, Då jag låg i synden död, Värdes ock min själ upplysa, Att hon r ä t t a vägen ser Och ej vrångvis i r r a r mer. 2. Giv, a t t jag må kunna skåda Vidden av mitt överdåd, Djupet av min själavåda, Höjden av din dyra nåd. Låt den r ä t t a morgonstjärnan Stråla klar, på det min själ Må förstå sitt sanna väl. 3. Ack, med ånger, blygd och smärta Mina synders m ä n g d jag ser; Men ifrån ditt fadershjärta Flödar nåden mycket mer. Lagens blixt vid korset faller, Släckt uti det dyra blod, Som ingiver frid och mod. 4. Skingra, Gud, all tvivlans dimma, Låt mig ljus i ljuset se; Låt i trone mig förnimma, Att

286 Bet kristliga

troslivet

blott du kan frälsning ge, Att den väg, som Jesus banat, Är den enda jag kan gå För att liv och räddning la. 5. Var mitt ljus på livets bana, Var mitt ljus i dödens dal. Låt mig, fri från syndens vana, Lagens liot och ångerns kval, Mer och mer det landet nalkas, Där allt mörker skingrat är, Ty du själv är solen där. J. Åström (1767—1844).

2. Bättring och omvändelse. (182.) [255.]

Dav. 130.

V djupens nöd, o Gud, till dig J a g ropa må och klaga: Din' milda öron vänd till mig, Min röst låt dig behaga. Ty om du synden r ä k n a vill Och blott din stränga r ä t t se till, Vem kan då för dig bliva? 2. Så ä r oss nu ej annat råd A t t synden från oss skilja Än fly i trone till din nåd, Din evigt goda vilja. P å jorden finnes ingen man, Som lagen r ä t t fullborda kan: Guds nåd var man behöver. 3. Ty vill jag till den fasta grund, Som är Guds ord, mig trygga Och hoppet om min frälsningsstund P å Gud allena bygga. Min egen kraft ej h ä r förslår, Allena Herren allt förmår: P å honom jag förtröstar. 4. Om Gud än ville pröva mig Och hjälpen strax ej sända, Skall dock i trone stadelig Min bön till honom lända. H a n synes vred, men är

30 A

Bättring och omvändelse

dock blid; H a n hjälper mig i r a t t a n tid, Som han mig lovat haver. 5. F a s t ä n min synd är ganska stor, Dock större är Guds näde: H a n hjälper den på honom tror Uti all nöd och våde. J a g tackar honom gladelig, Som har min synd förlåtit mig: Gud vare pris och ä r a ! M. Luther (1483—1546). O. Petri (1493—1552).

(183.) [256.]

Dav. 130.

T U L L dig av hjärtans grunde I nöden • 1 ropar jag. Ack, att jag finna kunde, 0 Gud, för dig behag! Låt upp ditt milda öra, N ä r jag åkallar dig. Av nåd mig värdes höra; Du vet vad felar mig. 2. Vem varder väl befunnen, Som kan för dig bestå? Vem bliver ej förvunnen, Om du till doms vill gå? Men fast jag är ovärdig, Din nåd du mig beter, Om ödmjuk och botfärdig J a g synden överger. 3. Min tro och hopp jag ställer Uppå det trösteord, Att i den dom du fäller Skall nåd för r ä t t bli spord. Du som mig utrannsakar, Till dig jag trofast ser Lik väktaren, som vakar, Till dess sig dagen ter. 4. Min själ, ditt hopp till Herran, Den gode Fadern, vänd, Vars nåd är när och fjärran Av trogna h j ä r t a n känd. Du finner liv och hälsa 1 hans b a r m h ä r t i g h e t : H a n sina b a r n vill frälsa F r å n synd och farlighet.

3¶Cl. Marot (omkr. 1497—1544). A. Lobivasner (1515—1585). L. Wivallhis (1605—1669).

288 [257.] (579.)

Bet kristliga

troslivet

Dav. 51.

Q J w) A Herre Gud, b a r m h ä r t i g var, F ö r l å t 0 1 — i U mig vad jag brutit har, F r ä l s mig från syndens våda. F r å n min missgärning två mig väl Och rena från all synd min själ: Låt än din miskund råda. 2. J a g syndens smitta i mig bär, Min synd för mina ögon är, Hon dagligen mig följer. Du som till sanning har behag, Mig vishet lär och giv, att jag Min skuld för dig ej döljer. 3. Ej offergåvor du begär, Och all min gärning intet är, K a n ditt behag ej vinna. E n sorgsen och förkrossad själ Det offer är, som täcks dig väl Och nåd för dig skall finna. 4. Vänd bort ditt ansikte, o Gud, F r å n vad jag brutit mot ditt bud Och all min skuld avplana. F r å n mina synder ren mig två, A t t vit som snö jag varda må; Eent h j ä r t a i mig dana. 5. Din glädje i mitt hjärta t ä n d ; Mig villighetens ande sänd Att barnslig lydnad lära. Min frälsnings Gud, mig giv, a t t jag Må i min vandel dag från dag Dig lovets offer bära. 6. Gör väl mot Sion i din nåd Och lär ditt folk i råd och dåd Till dig sin tillflykt taga. Låt det i trygghet när dig bo, A t t det må b ä r a fram i tro De offer dig behaga. .1/. Greiler ( t 1550). S. Alin (1852—1930). J. A. Eklund (i. 1863).

Bättring och omvändelse

(180.) [258.]

O/I O "DEKLAGA av allt sinne Må jag min O l O i _D själanöd; Med Davids sorg- jag finne, H u r jag är andligt död. J a g det väl vet: Det gör min synd allena; Ack, mitt begär orena Gör all min uselhet. 2. O Gud, jag mig bekänner E n syndare för dig. J a g finner, ser och känner Ej a n n a t uti mig Än ond å t r å Och världens lustar snöda, Som själen evigt döda: Ack, hjärtat brista må. 3. O Herre, mig benåda, Min Gud och F a d e r blid! Min synd mig bragt i våda; J a g sviktar i min strid. Giv mig din frid Och värdes mig bevara F r å n satans falska snara I denna prövotid. 4. Hjälp, att jag aldrig glömmer I synd och otro mer Ditt ord, som synden dömer Men tröst i ångern ger. Hjälp, Herre, mig Att dig så trogen bliva, A t t ingen mig k a n driva Med våld och list från dig. 5. O Kriste, du allena Mig tröstar först och sist. Du är Guds Ord det rena, Som helår syndens brist. Det är ock visst: Du ensam k a n förvärva, A t t jag får himlen ä r v a ; P r i s dig, o Jesu Krist! 6. Bliv, Helge And', mig n ä r a ! Utav din gudomsmakt K a n du all sanning lära, Som Kristus haver sagt. Din v å r d och vakt Mot kött och värld förläna, Och lär mig Herren tjäna Av all min håg och akt. Dansk, 1536. Svensk, 1572. / . O. Wallin (1779—1839). —. 19 — 341G5.

290 Det kristliga

troslivet

(186.) [259.]

QI h M I N n ° s s t a skatt > ° J e s u kar ' D u var"

O l 4 J i M d e s mig benåda. J a g svedan av de synder bär, Som vid mitt hjärta låda. O Jesu, min förhoppnings grund, Var du min tröst i kvalens stund, Min hjälp i själens våda. 2. Mig nådig och miskundlig var, Förlåt mig synder mina, För dem du döden lidit har P å korset med stor pina. Låt dem mig ej tillfoga men, Men gör mig från dem skär och ren: Låt nådesolen skina. 3. Ack, när jag min missgärning svår Med allvar eftertänker, Mitt hjärta då en börda får, Som mig till jorden sänker. Om jag ditt ord ej hade då, Ej någon tröst jag kunde få, Som frid åt hjärtat skänker. 4. Men detta ord försäkrar mig, A t t du av nåd tillgiver Den synd, som hjärtligt inför dig Bekänd och ångrad bliver, Och a t t du möter huld och god Dem som ett r ä t t förkrossat mod Till nådatronen driver. 5. J a , när jag r ä t t botfärdig är, Du mig till nåd upptager; När leda jag till synden bär, Som nu mitt samvet' gnager, J a g tror, att du av syndens men Som David och Manasse ren Uti ditt blod mig tvager. 6. Alltså jag träder nu till dig Och faller för dig neder Med böjda knän och innerlig Av allt mitt hjärta beder: Förlåt, att jag förbrutit mig Mot dina bud och följt den stig, Som till fördärvet leder. 7. Du med din kraft, som allt förmår, Mig,

Bättring

och omvändelse

291¶Herre, värdes röra, A t t jag ett heligt sinne får Och k a n din vilja göra, A t t hjärtat, till din lydnad böjt, Med ditt behag i allting nöjt, Må framgent dig tillhöra. 8. Din Andes tröst i all min nöd Låt, Jesu, mig förnimma. Låt mig, hugsvalad av din död, Förbida dödens timma Och finna, då jag hädanfar, E n himmel öppnad, evigt klar, Högt över tidens dimma. B. Bingwaidt (1530—1598). —. / . O. Wallin (1779—1839).

(187.) [260.]

O J K M I N synd, o Gud, Mot dina bud Går Öl ö 1 i U mig så djupt till sinnes. Slätt ingen man, Som hjälpa kan, I denna världen finnes. 2. Går j a g än vitt, Hit eller dit, J a , längst till världens ända, Slätt ingen v r å J a g finna må, Som k a n min sorg avvända. 3. J a g flyr till dig: Förskjut ej mig, O hav ditt b a r n förskonat! Din stränga r ä t t Åsidosätt: Din Son har allt försonat. 4. Men skall så ske, Att straff och ve P å synden måste falla, Så risa h ä r Och lisa där, Och mig till b ä t t r i n g kalla. 5. O Jesu god, Giv tålamod, Sann tro och lydigt hjärta. Låt aldrig mig Förlora dig I glädje eller smärta. 6. Gör du med mig, Som gott syns dig; Hjälp du själv korset draga. Men, Herre blid, Till evig tid Mig ej ifrån dig jaga. 7. Som fåglar små, När dundra må Och djuren sig förskräcka, De skynda fort V a r på sin ort Att sig för faran täcka:

292¶T)et kristliga

troslivet

8. Så vill j a g fly F r å n världens gny Till dig, o Jesu fromme. N ä r synd och död Tillfoga nöd, Hos dig jag ro bekomme. 9. F a s t kropp och själ Åtskils, likväl Mitt hjärtas tröst du bliver. Du mig ock visst, O Herre Krist, E n evig glädje giver. 10. Gud Fader, Son I himmelstron Och Helge And' tillsamman! Upptag min bön Och mig bekrön Med nåd och sällhet. Amen. M. Eutainut (1550—1618). / . Major (1564—1654).

\ [ Ä R sparven k a n finna sitt näste Och

316 i i \ svalan sitt önskade bo, Vi finner då jag ej mitt fäste, Vi kommer min själ ej till ro? O Frälsare, en av de a r m a Du köpt med osägelig nöd Å r n ä r a sin eviga död. Dig, Jesu, förbarma! 2. J a g v a r i t vid alla slags b r u n n a r A t t svalka min törstande själ, Men är, om ej du dig varkunnar, Ännu samma syndbundna träl. Jagprövat allt vad m a n k a n pröva, Men än icke känt någon ro. Ack, n ä r jag ej kommer till tro, Allt vill mig bedröva. 3. V a r t flyr jag i djupaste nöden, O Frälsare gode, varthän? J a g är blott ett steg ifrån döden, Men böjer för dig mina knän. J a g har i den dom du skall fälla P l a t t intet mig själv till försvar. Det blod, som du utgjutit h a r , O Jesu, låt gälla! 4. O, skänk mig den trösten och friden, A t t Gud är min Fader och v ä n ; A t t arvet jag mist

Bättring och omvändelse

här i tiden H a r du mig förvärvat igen. Blott du kan, o Jesu, mig rycka Helt ut ur fördärvarens g a r n Och leda ditt villade barn Till frihet och lycka. L. Linderot (1761—1811). E. Evcrs (1853—1919).

(176.) [261.]

0 I 7 y AKTHÄN skall jag dock fly Ur syn0 1 I i V dens djupa dy? Med mina brister många V a r skall jag trösten fånga? Ty hela världen vida E j lisa kan min kvida. 2. 0 Jesu, rik av nåd, Uppå ditt bud och råd Min sorgsna själ framträder Och av din nåd sig gläder: Ditt blod mitt samvet' renar Och mig med dig förenar. 3. J a g , ditt sorgfulla barn, Besnärd i syndens garn, Mig i din famn nu kastar Med allt vad mig belastar. I dina sär jag sänker Det kval mitt h j ä r t a kränker. 4. Med ditt menlösa blod, Den sköna, röda flod, A v t v å missgärning mina, Upptag mig bland de dina; Min synd du ej påtänke, I havets djup den sänke. 5. Du är min enda tröst, Du har mig återlöst; Vad jag mig h a r förbrutit H a r du i graven slutit, Blott jag mig icke låter I synden sövas åter. 6. Den ondska är väl stor, Som än i h j ä r t a t bor; Men, Jesu, vid din sida J a g mot allt ont k a n strida; I dig min kraft jag finner, Hos dig min sorg försvinner. 7. Mig mycket fela kan, Dock är din loven

294 Det kristliga

troslivet

sann, Att du av nåd vill skänka Mer gott än jag kan tänka. Med dig jag trygg kan v a r a I all min nöd och fara. 8. Om värld och ont begär Och hela satans här Mig ville från dig draga, Dock skall jag dem förjaga; Ty du mig styrka giver, När jag dig trogen bliver. 9. Min Jesu, uppå dig Förlåter jag stads mig. Vem kan mig nu fördärva? Ditt rike skall jag ärva, Som du mig skaffa månde, När du led dödens vande. 10. Skriv i mitt hjärta in, Att jag är evigt din. Hjälp, a t t jag gör din vilja, F l y r vad oss kan åtskilja Och sist det liv får njuta, Som ingen död kan sluta. J. Ileermann (1585—1647). L. Springer (1600-talet).

(178.) [262.]

4R jag allén en främling här på jor3 8 i A den? Är jag till rov åt sorgen lämnad vorden? Var finnes tröst, var får mitt hjärta ro? Var skall jag fri för kval och jämmer bo? 2. Var morgon, då ny dag oss solen giver, Min sorg ock ny, min nöd förökad bliver: V a r afton, när de andra gå till ro, Då vakar jag med t å r a r i mitt bo. 3. Min själ förskräcks, mitt hjärta är fcedrövat För all den synd och ondska jag förövat. Min skuld jag ser, min dom mig förestår, E v a r jag är, evart jag flyr och går. 4. O, hade jag dock duvans snabba vingar,

Bättring och omvändelse

295¶J a g flöge bort från allt som oro bringar. Dock, vem kan fly för Herrens starka h a n d ! Att gömma sig finns icke r u m och land. 5. J a g flyr till dig, o du som dig förbarmar; O Jesu Krist, jag flyr i dina armar. Där finnes tröst, där får mitt hjärta ro, Där skall jag fri för kval och jämmer bo. 6. J a g gärna vill min Faders t u k t a n draga, Ty han sitt b a r n till bättring blott vill aga. Med tålamod och ödmjuk, lydig själ Är ägan nåd, och korset är mitt väl. 7. J a g har mot dig, o Herre, mycket brutit; Dock har din nåd ännu mig ej förskjutit, Ty du är god, o Herre Sebaot: I Jesu n a m n du t a r min suck emot. 8. J a g fattar mod och mig till glädje giver, Att du den son, det får, som vilse driver, Den penning, som var borta, letar fram Och friar mig från syndens straff och skam. 9. För Jesu skull du vill mig nådigt skona; Du ock åt mig förvarar ärans krona Och förer mig igenom korta kval Till evig fröjd bland de utvaldas tal. Tysk förf. 1600-talet. —. / . Arrhoiius (1642—1725).

(179.) [263.]

O f Q A du bittra sorgekälla, O du syndens, O I O t \J dödeyis kropp! Vem skall h j ä r t a t tillfredsställa? Vem skall r ä t t a sinnet opp! Vem kan frälsa mig ur nöd*? Gör det, Jesu, för din död. Eyck mig ut ur världens snara, Öppna mig din himmel klara.

296 Bet kristliga

troslivet

2. Herre Gud, jag var kullslagen Och av satans råd förstörd, Av hans onda hop bedragen, Av hans a r g a list förförd. Men din milda nådeshand Sönderslet hans grymma band. Jesus haver för mig kämpat Och hans m a k t för evigt dämpat. 3. Fader, ack, hur k a n jag tänka Utan sorg och häpehhet P å de synder, som mig k r ä n k a Och mitt hjärta med sig vet; Då jag lust till världen fick, Bort ifrån ditt anlet' gick A t t en träl av synden bliva, Då jag dig bort h j ä r t a t giva? 4. Ack, v a r t hade jag dock lupit I min dårskaps överdåd? Öppnat v a r mig avgrundsdjupet, Men min själavän fann råd. Med sin nåd han väckte mig: »Syndare, besinna dig! Vill du så Guds rike sälja Och så flyktig lust utvälja?» 5. Ack, det gör mig hjärtans kvida, Att så djupt jag fallen är. Jesu, i din öppna sida All min tillflykt jag begär. Med ditt helga dyra blod Styrk i stridens stund mitt mod. F ö r din hårda död och pina Skänk mig, Jesu, glädjen dina. 6. Medan du mig unnar leva, Vill jag med din Andes kraft Mig ej mer i snaran veva, Där mig synden fången haft. Låt din Ande med mig stå, Att jag r ä t t må vägen gå; Låt mig bland de frommas skara F å hos dig i glädjen vara. J. Qvirsfeld (1642—1686). A. Amvclius (1638—1692).

Bättring (189.)

och omvändelse

[264.]

O £)/1 M I T T skuldregister, Gwd, när j a # <fetf f J - J v ' i l»x t?iZZ beskåda, J a # ser, att synden mig har sänkt i evig våda; Ty jag densamme är, som tiotusen pund Betala skyldig blev; men hav, o Gud, miskund! 2. J a g arme, som i synd är född och avlad vorden, Ej finner någon tröst i himlen och på jorden F ö r u t a n dig, o Gud. Men ack, jag har alltfort Ifrån min födslostund mång' tusen synder gjort. 3. 0 Herre, dig jag har i blindhet som en dåre F ö r t ö r n a t dag från dag med mina synder svåre; Och när din kärlek mig till bättring kallat har, H a r j a g föraktat all den nåd du till mig bar. 4. Ack, Herre, skall dock jag inför din domstol stånda Och till den avgrund gå, där allt är idel vånda, Där ängslan, klagan, gråt samt tusen ack och ve För evigt skilja mig ifrån ditt ansikte? 5. 0 Herre Sebaot, v a r t skall jag taga vägen? Vart skall j a g usle fly? J a g är om hjälp förlägen. J a g vet ej a n n a t råd, jag faller dig till fot: 0 Gud, du ej försmår ett krossat hjärtas bot. 6. Tag an det dyra blod, som ymnigt är nedflutet F r å n korsets helga stam och för min skuld utgjutet, Som r i k t betala kan de tiotusen pund: Ty var, o store Gud, mig nådig, gör misS. Liscovius (1640—1689). J. Petrceus, 1693.

298 Det kristliga

troslivet

(177.) [265.]

m

ACK, v a r skall jag tillflykt finna? Ack, • A hur kväljer synden mig! Djupt mitt hjärta ängslar sig, Ymnigt mina t å r a r r i n n a ; Sorg och ånger i mitt bröst Lämna mig förutan tröst. 2. Gud, din tuktan har mig slagit, Du mitt samvete har väckt; För dess hot ä r jag förskräckt. Synden, som min själ bedragit, H a r mig fjärr a n från dig fört Och min själaro förstört. 3. Ack, varthän skall jag mig vända I min stora nöd och brist? Om ej du, o Jesu Krist, Mig din Ande värdes sända, Faller jag ur syndens nöd Visst uti en evig död. 4. Jesu, du för mig kan bana Salighetens smala stig; Din förtjänst kan frälsa mig Och nytt hjärta i mig dana. J a g till nådastolen går, Där jag liv och hälsa får. 5. Jesu, ingjut i mitt hjärta, Som bedrövat är, din nåd. V a r mitt bistånd och mitt råd, Så försvinner syndens smärta, H e r r e n varder än mig blid, Och mitt samvet' får hans frid. 6. Av ditt eget ord jag finner, A t t min bön av dig är hörd, Och din Andes vittnesbörd Med sin tröst mitt hjärta hinner Och mig ljuv förvissning bär, Att min skuld avplanad är. 7. Tack, min Gud, för denna nåde, A t t du haver tröstat mig! Se, mitt hjärta fröjdar sig: J a g är frälst från syndens våde. Gud ske pris! Nu är mig väl: Lova Herren Gud, min sjiil! / . Yultejus (1639—-.700). G. G. Ådlerbeth (1751—-.818).

Bättring och omvändelse

(188.) [266.]

O (i) (i) A Jesu Krist, min högsta tröst, All f) mm Jj % \J nåds och godhets källa, Ack, hör min bittra klagoröst, Den bön j a g nu vill fälla. Mitt hjärtas jämmer är nu stor, Ty synden så mångfaldig bor I mig och mig förskräcker. 2. Hon trycker mig till jorden ned Som en odräglig börda; Hon synes mig så stygg och led Som den där mig vill mörda: Hon ger mitt samvet' djupa sår Och såsom tusen pilar står I mitt beklämda hjärta. 3. I sådan nöd förbarma dig Och låt dig om mig v å r d a ; Du har ju utstått ock för mig P å korset döden hårda, Att jag ej skulle lida den, Men frälsas från förbannelsen, Som synden väl förtjänar. 4. N ä r jag med allvar tänker på H u r illa jag har levat, Då börjar h j ä r t a t i mig slå, I kval och ångst invevat. Det varder tungt och svårt som sten Och lämnar uti mina ben Alls ingen frid och styrka. 5. Men se, det ljuva livets ord Mitt hjärta vederkvicker Och efter syndens själamord N y t t liv i mig uppväcker; Ty det försäkrar, du är god Mot dem som med bedrövat mod Till dig, o Jesu, komma. 6. Ty kommer jag nu usle fram Med ett förkrossat hjärta, Betungad med stor blygd och skam, Med fruktan, sorg och smärta, Och ville gärna g r å t a blod, Om det i mina krafter stod Och kunde mig förlossa. 7. Men ack, mitt blod och all min gråt K a n

300 Det kristliga

troslivet

ej min synd avplana. Uti ditt blod mig renas låt, Det blodet, som kan m a n a Inför din F a d e r gott för mig Och talar ej så strängelig Som Abels blod det ropar. 8. F ö r l å t fördenskull, gode Gud, Förlåt, o Jesu käre, A t t dina helga ord och bud Av mig försmådda äre, Att världen lik jag levat här Och följt mitt syndiga begär, Ditt kors förglömt och hatat. 9. H a r David funnit nåd hos dig, H a r du Manasse sparat, H a r du till P e t r u s mildelig Dig vänt och tröstligt s v a r a t Den rövarn, som sin tillflykt tog Till dig, som för min frälsning dog, Så hoppas jag detsamma. 10. Styrk mig allenast i den tro, A t t du för mig h a r lidit, Så får mitt samvet' ljuvlig ro, Och j a g har kraftigt bedit. Din Ande tröste mig all tid Och hjälpe i den sista strid, Den jag med döden håller. H. Spegel (1645—1714). —.

(194.) [267.]

O 6) O T I L L dig allena, Jesu Krist, Mitt hopp öjLiöt I s t å r här på jorden. I all min våda, sorg och brist Är du min tillflykt vorden. Du är till mänskors frälsning sänd; Förutom dig är ingen känd, Som kan av nöden hjälpa mig; J a g flyr till dig: Du kan, du vill förlossa mig. 2. Min synd är stor och mycket svår, Att h j ä r t a t må förtvina; Men hela du mitt samvetssår Uti din död och pina. I ångerns stund tillsäg mig huld, Att du betalt min syndaskuld;

Bättring och omvändelse

301¶I farans stund, o Herre, var Själv mitt försvar, Som du av nåd mig lovat har. 3. Giv mig av din barmhärtighet Den r ä t t a kristna trona, Att Gud för din rättfärdighet Mig syndare vill skona. Lär mig av hjärtat älska dig, Så ock min nästa såsom mig. Till livets slut din hjälp mig sänd, Din nåd gör känd, All satans list ifrån mig vänd. *4. Ära ske Gud, som från sin tron Till oss i nåd ser neder, Och Jesus Krist, hans ende Son, Som för oss alla beder, Och Anden, som med ljus och frid Oss bliver när i all vår tid! J a , pris, o Herre, vare dig H ä r timmelig Och sedan där evinnerlig! V. 1—3 K. Hubert (1507—1577). Laurentius Petri Gothus (1520—1579). / . O. Wallin (1779—1839).

(166.) [268.]

Q *•) Ii (^ ^ ^ ' m ^ n G W ' s o m dig förbarmar, dJLQt UT Du som icke vill min död, Jesu, räck mig dina armar, Där jag ligger i min nöd. Synd och kval mig överhopa: Låt mig icke fåfängt ropa. Jesu, du min hjälp och tröst, V a r mig nådig, hör min röst! 2. Nu jag ser, h u r jag gjort illa, J a g som på fördärvets stig Låtit världen mig förvilla, Låtit synden fängsla mig. Nu omsider jag förfarit, H u r mitt hopp bedrägligt varit, Då hos dig, o Gud, min själ Icke sökt sitt högsta väl. 3. Men jag finner till min smärta, Att jag ännu hos mig bär Syndens lust uti mitt hjärta, Köttets svekfulla begär. A t t jag dem må kunna

302 Det kristliga

troslivet

dämpa, Jesu, lär mig städse k ä m p a Och i kraften av ditt blod Giv mig styrka, giv mig mod. 4. J a , mig strida lär i tiden, Och n ä r j a g ur tiden går, Giv uti den sista striden, Att jag segerkronan får, Att jag, frälst från evig fara, Måtte bland de sällas skara, Milde Jesu, prisa dig, Som ur nöden hulpit mig. Svensk, 1767. Et. Dahl (1758—]S09).

(175.) [269.]

fr

p ÖNHÖR mig, Gud, bönhör den svaga

32 t) t JD anden, Som, sviktande i striden, till

dig beder. Min Frälsare, om du ej räcker handen, Lik Petrus jag i djupet sjunker neder. 2. (4.) J a g ropet hört: »Vak upp, du blir förgången!» J a g v a k n a r upp, vill slita syndabanden, F ö r m å r det e j : ack, jag är blind och fången. V a r k u n n a dig, o Jesu, räck mig handen! 3. (5.) Giv mig min syn, att jag må se mitt bästa; Slit syndens band: du det förmår allena; Och visa mig det helande Betesda, Det Siloa, som kan mitt hjärta rena. 4. (6.) Det är ditt blod, som mina brister helår, När jag dess kraft med otro ej förskjuter. Det är din nåd, som ljus och tröst mig delar, När jag mitt bröst ej för din Ande sluter. 5. (7.) J a g tror: o Gud, min otro värdes hjälpa! J a g bättras vill: ack, styrk min matta vilja! Låt köttets makt ej mer i synd mig stjälpa, Ej världens lust mig från din kärlek skilja. 6. (8.) Rannsaka mig, förnim, h u r jag det

Bättring och omvändelse

menar. Mig uppehåll, att jag ej modet fäller, Men v a n d r a r trygg förbi de stötestenar Och de forsat, dem frestarn för mig ställer. 7. (9.) Då vet jag visst, att n ä r med blygd och smärta J a g ser min synd och ångern hjärtat gnager, Är du, o Gud, dock större än mitt hjärta Och än till nåd för Jesu skull mig tager. /. O. Wcdlin (1779—1839). (185.) [270.] 9 w ) £ \ [ ^ ^ ^ a g besinnar, store Gud, H u r O ^ U i iM ofta dina helga bud Av mig förgätna blivit, Hur dag från dag på syndens stig J a g samlat skulder över mig, Hur dig jag övergivit, Då ser jag mina synders tal Med fasa, blygd och samvetskval. O Gud, vad står mig åter, Om du mig ej förlåter? 2. J a g h a r till snöda lustars träl Förnedrat en odödlig själ, Den högsta skatt jag äger. O samvete, med ångerns slag Du rövar glädjen från min dag Och sömnen från mitt läger. Förgäves bjuder världen tröst, Och y r a n s larm och Hardens röst, Som dövar och förvillar, E j själens oro stillar. 3. O, k a n jag hoppas tillgift mer Utav en Gud, som allting ser Och rättvist vedergäller, Då för min överträdelse Var stund mitt eget samvete Med straffets dom mig fälleri O Gud, med brottsligt överdåd J a g har förspillt din dyra nåd, Mot dig beständigt brutit Och dock din kärlek njutit. 4. V a r t skall jag fly, Allvetande, För dig

304 Det kristliga troslivet

som prövar njurarne Och hjärtat u t r a n n s a k a r ? Din blick, som genomtränger mig, Till varje känsla sträcker sig, P å varje tanke vakar. Av blygsel höljd, av ånger tärd, J a g är, o Gud, din nåd ej värd; Av ångest jag försmäktar, Mig själv ej hjälpa mäktar. 5. Men ack, i livets ord jag h a r Ännu en tröst, en tillflykt kvar A t t få med Gud förenas. Var lugn, min själ, och fatta mod, Ty uti Jesu dyra blod K a n du från synden renas. Med ånger, bättring, hopp och tro J a g söke och jag finne ro Hos den som gått i döden A t t frälsa mig ur nöden. 6. J a g flyr till dig, min Frälsare, Som lät för a r m a syndare Ditt blod på korset rinna. I ditt tillbedjansvärda namn J a g skyndar till en Faders famn Att nåd och tillgift vinna. Vid korsets fot jag faller ner Och under ångerns t å r a r ber: Låt blodet, som där flutit, Försona vad jag brutit. 7. Hör mig, o Jesu, var min tröst, Du som den ångerfulles röst Med godhet lovat höra. Giv mig din Andes kraft och nåd A t t alltid trogen dina råd E n kristlig vandel föra. Min sköld i bättringsstriden var, Mitt ljus, min tillflykt, mitt försvar I alla livets öden, Mitt säkra hopp i döden.

C. G. Casscl (17S3—]866).

(184.) [271.]

OG)H T J J A L P mig, min Gud, ack, fräls min d £ l * i l själ: Till dig jag usle syndaträl Min tillflykt äntligt tager. Du ser, hur arm och

Bättring och omvändelse

kränk jag ä r : O Gud, mig ångerns låga tär, Mig samvetsmasken gnager. Ack, a t t j a g icke sökt dig förr! Nu, Herre, vid ditt huses dörr J a g i mitt armod ligger Och nådesmulor tigger. 2. Mig nådig och b a r m h ä r t i g var, Du som din n a t t v a r d tillrett h a r Och mig och m å n g a bjudit. Till mig du ock med kallelse Utskickat dina tjänare, Till mig ditt rop ock ljudit. O Herre, nu j a g komma vill: Ack, har du slutit dörren till? Är utelyckt jag vorden F r å n de fullsatta borden"? 3. O ve, j a g kommer då för sent, J a g dåre, som likväl förment Mig äga tid och stunder! P å världen lekte all min håg Den långa dag, och jag ej såg, H u r solen sjönk därunder. O ve, hur jag mitt väl försatt! Det mörknar, ack, det bliver natt, Och världen mig förskjuter, Och himmelen sig sluter. 4. O Herre, slipper jag ej in? O Fader, är jag mer ej din? H a r jag ej bröllopskläder? Skall jag nu gå den mörka stig, Där ingen stjärna lyser mig Och ingen vän mig gläder? Ack, finns i himmel och på jord För mig ej mer ett nådens ord, Som kan till hjärtat tala Och med. sin tröst hugsvalaf 5. Det finns ett ord, för mig så kärt, Så fast och så a n a m m a n s v ä r t Till själens liv och hälsa: Att Jesus världens synder bar, A t t han i världen kommit h a r De fallna till a t t frälsa. O nådens evangelium: Att han, som rövaren ett r u m I paradis förunnar, Sig över mig v a r k u n n a r ! 20 — 34165.

306 Bet kristliga

troslivet

6. O Jesu, Davids son, till dig Min blick, mitt hjärta vänder sig Och mina händer sträckas. Gör ångern sann, fast den är sen, Och två mig från de synder ren, Av dem min själ befläckas. E t t villat får, som funnet är, Ack, till den frälsta hjorden bär P å hulda herdearmar, O, du som dig förbarmar! J. O. Wallin (1779—1839).

[272.] <580.)

Q ii) O T?ÖRLÄNA oss, o Jesu Krist, A t t vi O ^ O • T vår synd och all vår brist Med ånger må begråta, Men ock på dig av h j ä r t a t tro, Som v å r a själar giver ro Och vill vår synd förlåta. 2. Hjälp oss, att vi på denna jord Må följa stads ditt helga ord Och korset tåligt bära. Regere oss din Ande så, Att vi till sist till himlen gå Och dig för evigt ära. S. Zehner (1594—1635). —.

3. Tro och syndaförlåtelse. (195.) [273.]

Q 6) Q A Jesu Krist, Till dig förvisst H a r jag öLfJ% U mitt hopp allena. J a g tror på dig Så hjärtelig; Förskjut ej mig, Din tröst mig ej förmena. 2. J a g alltid vill Dig höra till Och dig i sanning dyrka. Lär mig, min Gud, Ditt helga bud; Låt nådens ljud Mitt svaga hjärta styrka. 3. J a g redo är, O Jesu kär, Att evig tro dig lova, Dig sluta in Uti mitt sinn, O Herre min, Med all din nåd och gåva.

Tro och syndaförlåtelse

4. Nu sannerlig J a g lämnar mig Allena i din vilja. O du, mitt stöd, Ej lust och nöd, Ej liv och död Skall från din nåd mig skilja. 5. I all min tid Mitt hjärta frid I dig, o Jesu, njuter. Din ljuva röst Uti mitt bröst E n ymnig tröst Mot allt bekymmer gjuter. 6. I all min sorg Är du den borg, Där jag i ro kan v a r a ; Ty den du tar I ditt försvar, H a n trygghet har I allsköns nöd och fara. 7. I all min brist, O Jesu Krist, Till dig min blick sig vänder; Ty den som är Dig, Jesu, när Och har dig kär Allt till det bästa länder. 8. Hjälp oss, o Gud, I dina bud H ä r v a n d r a så tillsamman, Att vi hos dig Evinnerlig Må gladelig F å sammanleva. Amen. B. Chr. Sthen (omkr. 1540—1610). —. J. O. Wctllin (1779—1839).

O O n P A F Ä N G T , fåfängt! Jorden äger Intet O O U i J. som kan släcka branden Av de krav, som evigheten E i s t a t i mitt bröst med eldskrift. Ej min egen vishet mäktar Att mitt väsens gåta lösa. E j den kraft, som mannen adlar, Når det mål dit anden trånar. 2. Var ock kärleken det enda Som åt anden i dess t r ä n g t a n Lovat mättnad, kan dock aldrig Jordisk kärlek saliggöra. Fader, som mitt liv har danat, Säg, var finner jag en kärlek, Een och evig som det hjärta, Ur vars djup den helig väller? 3. Medan dessa frågor brände P å min själ och ingen tanke Kunde visa r ä t t a vägen, Kanske

308 Bet kristliga

troslivet

kom jag då att stanna Vid den gamla goda boken, Boken framför andra böcker; Och jag läste nötta skriften, Som i sekler hjärtan hugnat. 4. F r a m i öster bröt en stjärna, Morgonstjärnan, och sig ställde Över Betlehem, där fordom Hon för Österns vise teddes. Och jag följde hennes maning: Och jag såg ett barn i krabban; Ur dess rena, milda öga Lyste evighet och gudom. 5. I dess armar, ack, så späda, Slöts på en gång jord och himmel; I dess hjärta, ack, så mänskligt, Bodde kärlek, nåd, försoning. Och jag såg en man, profeten Ifrån Nasaret, och hörde, H u r u ljuvt hans bjudning lydde: »Kommen alle, som arbeten!» 6. H a n för mänskoandens hunger Burit fram det r ä t t a brödet, Livets evigt friska manna. H a n bar fram det för all världen, Ej i nya bud och stadgar: H a n bar fram det i ett hjärta, Som för mänsklig svaghet ömmat Och av idel kärlek brustit. 7. H a n i eget liv mig lärde K ä n n a Faderns sanna avbild, Skåda mänskans r ä t t a urbild, F i n n a målet för min strävan. Så behöver ej min ande Tvivlande med Tomas spörja Efter vägen, ej min tanke Rådvill efter sanning leta. 8. Fader, som mitt liv har danat, E j behöver mer mitt hjärta Tvina bort i ändlös trånad Efter livet, som det leves I osäglig, helig kärlek: Allt jag finner, allt jag vinner I den Ende som är Vägen, Som är Sanningen och Livet. K. P. Wikner (1837—1888). —.

Tro och syndaförlåtelse (196.) [274.]

309 Dav. 32.

O O/J O Ä L L den v a r s överträdelse Den Evige O 0 1 1 O förlåter! Säll den som sin förvillelse Bekänner och begråter Och med ett hjärta utan flärd Ifrån en ond och syndig värld Till Herren vänder åter! 2. Så länge jag min synd förteg, Förtvivlan hos mig r å d d e ; Den suck, som från mitt hjärta steg, Till himlen icke nådde. Min mun var tyst; men ack, en röst, Förgäves tystad, i mitt bröst Mig brottet förebrådde. 3. O Gud, jag flydde till din famn Och dig min synd bekände; J a g bad om frid i Jesu namn, Och friden du mig sände; J a g bad om nåd för Jesu skull, Och nåden, ljuv och fröjdefull, Mitt hopp ånyo tände. 4. Och samma bön jag bedja vill I all min tid med alla Som dig i kärlek höra till Och dig i tro åkalla. De se din nåd var morgon ny, De hava frid, n ä r stormar gny Och olycksböljor svalla. 5. O Gud, hur ljuvlig är den tröst, Som du mig låter smaka! H u r sällt att lyssna till din röst Och världens lust försaka! Du säger: »Vandra p å min stig, Så skall min hand ledsaga dig, Mitt öga på dig vaka.» 6. F ö r synden äro många kval Och många sorger satta; Men Herren skall de trognas tal Med evig n å d omfatta. I fromma, hojen glädjens ljud Och lären under lov till Gud Att r ä t t er sällhet skatta. __ .„„,_ ,„,,, B. Spegel (164L>—1714). J. O. Wallin (1779—1839).

310 Bet kristliga

troslivet

(197.) [275.]

332¶V och sinne Tröst, fägnad, frid och ro, ÄL mig i evighet! Nu känner själ

ty jag är uti minne Hos Gud, min Frälsare, och ser mig njuta visst En frukt av din förtjänst, o milde Jesu Krist! 2. Borthän, horthän från mig, du mörkrets dömda skara, Synd, avgrund, djävul, död! Ty Gud vill mig försvara: H a n är med mig; vem k a n sig sätta emot mig? H a n är den mig i allt beskyddar väldelig. 3. H a n är den som till nåd och barnaskap mig tagit, Av syndens band mig löst, u r nödens djup mig dragit. Härefter lär mig, Gud, min levnad ställa så, A t t jag i tro och hopp och kärlek leva må. 4. Giv, att jag alltid må i dina budord vandra Och vad ej dig är täckt med allo flit förändra. Hjälp, att jag hålla må för all min lust och fröjd Din sanna fruktan, Gud, och leva evigt nöjd. S. Liscovms (1640—1089). J. Petrosus, 1693.

333¶O sorgerna betvingar, Som lyfter oss giv oss, Herre, av den tro, Som

till ljus och ro P å starka örnevingar, Som fröjdas, när din vilja sker, Som bär oss under färden, Som härlig tröst mot tvivlen ger Och ÖATervinner världen. 2. O giv oss, Herre, av det hopp, Som missmod övervinner, Som skådar utur t å r a r opp Till dig och styrka finner, Som ej, hur stjärnlös nat-

Tro och syndaförlåtelse

ten står, Till rådlös ängslan bliver, Men v ä n t a r på det jubelår, Som evig sällhet giver. 3. O giv oss, Herre, kärlek sann, Som aldrig vänder åter, Som, ständigt gäckad, tåla kan, Fördrager och förlåter; Den glöd, som icke släckes ut Av stora vattuflöden; Den makt, som ej vet gräns och slut, Men segrar över döden. Ida Granqvist (f. 1872).

(198.) [276.]

OO / TAG tackar dig, all sannings Gud, För O O ^ i d nådeordets fröjdeljud, Varav mitt h j ä r t a gläder sig I all anfäktning stadelig. 2. J a g känner nu din Andes tröst, Som gjuter frid uti mitt bröst Och mig förvissar om din nåd, Fast jag har brukat överdåd. 3. Av sådan nåd jag fröjdar mig Och ödmjukt, Herre, tackar dig, För det din kraft så väldelig Uti min svaghet styrker mig. 4. Din nåd föröka, Gud, i mig Och led mig på din viljas stig. Mitt livslopp du bäst styra kan, A t t det förleder ingen man. 5. Giv stadig tro och kärlek ren, Giv, att jag ej är trög och sen Till bot och bättring och att jag Bereder mig till dödens dag. 6. Du satans list ifrån mig driv, Mig uppehåll till evigt liv; En salig ände mig beskär Och låt mig bliva där du är. 7. Då skall jag för din himlatron Lovsjunga dig med högre ton. O du som högste F a d e r n är, Giv vad ditt barn av dig begär. P. Brash (f omkr. 1690).

312 Det kristliga

troslivet

(200.) [277.] r

I V L A N ur m i n s j ä l f ö r s v i n n e : Evigt 335• JLP Vtrofast Herren är. Om hans hulda fa-

derssinne Anden kraftigt vittne bär. Till en själ, som troget beder, Skådar h a n med mildhet neder; Fast jag har blott synd och skuld, Är han mig en Fader huld. 2. H a n i nåd för mig vill ömma: Vilken kan åklaga mig? Vilken vågar den fördöma, Som han kallat har till sig? Om mig syndens minnen smärta, Gud är större än mitt hjärta. H a n som mina suckar hör Mig av nåd rättfärdiggör. 3. Jesus sig för mig utgivit Och är genom trona min; Av hans blod, som gjutet blivit, Flödar mod i hjärtat in. I hans eviga försoning Vann jag tillgift och försköning. Nådens dom var redan sagd, I n n a n världens grund blev lagd. 4. För vår synd han dödad blivit, Och för vår rättfärdighet H a n uppstånden är till livet Genom Faderns härlighet. Nu hos F a d e r n i det höga Skådar han med nådigt öga Till den värld han frälsat har Och är evigt v å r t försvar. 5. J a g i denna tro förbliver, Lyfter glad mitt huvud opp: Om ock allt mig övergiver, Sviker icke trones hopp. Ingen motgång, ingen lycka Skall ur Jesu famn mig r y c k a ; H a n är min i lust och nöd, H a n är min i liv och död. J. A. Schlegel (1721—1793). / . Åström (1767—1844).

Tro och syndaförlåtelse

[278.] <581.>

vet en port, som öppen står, Där 336 J AG från de gyllne salar E n klarhet, som

från korset går, Om Kristi kärlek talar. O djup av nåd, min Gud, hos dig, A t t porten öppen står för mig, F ö r mig, för mig, står öppen ock för mig! 2. Den öppen står för varje själ, Som nådens ord anammar, För rik och fattig, kung och träl, För alla folk och stammar. O djup av nåd etc. 3. Så skynda fram trots oväns hot, F o r r ' n porten sluten bliver, Och kors och krona tag emot, Som F r ä l s a r e n dig giver. O djup av nåd etc. . 4. Då vi på a n d r a stranden stå, Läggs korset av, det t u n g a ; Vi livets krona bära få Och Jesu kärlek sjunga. O djup av nåd, min Gud, hos dig, A t t porten öppen står för mig, För mig, för mig, står öppen ock för mig! Lydia Baxter E. Nyström

(1809—1874). (1842—1907).

[279.] <582.>

0 0 ^ 7 TvEN r ä t t på dig, o Jesu, tror, H a n s O O I • 17 sällhet är osägligt stor. Vår ende medlare du är, I dig vår F a d e r har oss kär. 2. Den lösen, som åt Gud du gav, Din ångest, pina, död och grav, De komma mig till godo så, A t t jag k a n t r y g g för Gud bestå. 3. Ej större n å d mig h ä n d a k a n Än när av dig, min Löftesman, J a g all min skuld så gäldad ser, A t t den mig ej fördömer mer. 4. För mig Guds lag du uppfyllt har, När du

314 Bet kristliga

troslivet

till döden lydig var. Du av din fullhet allt beskär, När din i tron jag vorden är. 5. J a g vinner barnaskap och frid Och tillgång till min Fader blid, Och när från denna värld jag går, Guds rikes arv jag vänta får. 6. Men, Herre Jesu, jag är svag: O, stärk mig, led mig dag från dag Och hjälp, att jag din stora nåd Ej bruka må till överdåd. 7. Fullborda själv ditt verk i mig Och drag mig närmare till dig Och låt mig sist på änglars vis Dig prisa få i paradis. A. Nohrborg (1725—1767).

[280.] <583.)

AG nu den säkra grunden vunnit, J 338 Som håller hoppets ankar kvar. J a g i min Frälsare den funnit; Den lades, innan världen var. När himmel och när jord förgår, Orubbligt fast den grunden står. 2. Det finnes En, som sig förbarmar Mer ömt, än någon fatta kan, En Fader, som med kärleksa r m a r De ångrande sig tager an. E n ständigt öppen famn jag vet: Den heter Guds barmhärtighet. 3. O djup av nåd, som synder v å r a I Kristi död begravit har! Nu läkas såren, djupa, svåra, Nu är mot domen vårt försvar Det blod i tid och evighet, Som talar om barmhärtighet. 4. När syndens minne hjärtat kränker, J a g söker vid Guds hjärta ro. I Kristi nåd jag ned mig sänker Och vilar där i stadig tro. Där når jag vad jag tryggast vet: Guds eviga barmhärtighet.

Tro och syndaförlåtelse

5. Om än till jorden ned jag tryckes Och ingen främja vill mitt väl, Om allt i världen undanryckes, Som h u g n a k a n min kropp och själ, E t t som står åter dock jag vet, Och det är Guds barmhärtighet. 6. När i vad bäst jag velat verka Med väl betänkta företag J a g måste idel brister märka, J a g har dock, fastän arm och svag, E n tröst i all min skröplighet: Det är min Guds barmhärtighet, 7. Mig gånge efter Herrens vilja, Som är i nåd och godhet stor. F r å n honom kan dock intet skilja Det hjärta, som på honom tror. I väl och ve jag tror och vet: Allt vilar på barmhärtighet 8. P å denna grund jag vill förbliva, Så länge jag i livet är; F r å n den skall intet mig fördriva, Så länge jorden än mig bär. Sist sjunger jag i evighet: O djup av Guds barmhärtighet! / . A. Rothe (1688—1758). C. D. af Wirsén (1842—1912). / . A. Eklund (i. 1863).

[281.] (584.)

Q O Q T?ÅDER, du vars hjärta gömmer He0 0 « J i r lighet, som allting dömer, Kärlek, som förlåter allt, Som vill döda För att föda Oss på n y t t till ny gestalt — 2. Dig vi bedja: låt oss känna, A t t den eld, där vi oss bränna, J u s t din kärleks låga är, A t t ock vreda Vindar leda Hem till dig den du har kär. 3. Rikt med v å r a t å r a r s flöde Vill du vattna

316 Det kristliga

troslivet

marker öde Och ge liv och v ä x t på nytt. Rosor fromma Skola blomma, Öknen bli till ä n g förbytt, 4. Där vi än i ångest höra Ovisst mummel nå v å r t öra, Helgmålsringning ljuda skall: Genom ljusa Valv skall brusa Påskkoralers jubelsvall. 5. Åter för du oss de gamla V ä g a r n a ; ej mer vi famla Var sin egen dunkla stig: Samfällt böjas K n ä n och höjas Unga hjärtan upp till dig. 6. Dig vi prisa och berömma, Som i vrede allt kan döma Och i nåd förlåta allt, Som vill döda För att föda Allt på nytt till ny gestalt. E. Liedgren

(f. 1879).

(199.) [282.]

Gud, ditt rike ingen ser, Och ingen 340 O blir därinne, Åt vilken ej din Ande

ger E t t menlöst barnasinne. Vad köttsligt vett E j hört och sett Du har åt den förvarat, Som, from och ren, I nådens sken Ser himlens r å d förklarat. 2. E t t jordiskt sinne tryckes ner Av egen tyngd till jorden; Och den i Gud ej lever mer Är död i synden vorden. Begärens brand Tar överhand, Där Andens liv ej väckes; Den bryter ut Och blir till slut En eld, som aldrig släckes. 3. J a g vill; men, Gud, vad m ä k t a r jag, Så oren och så bräcklig? Ack, utan dig är kraften svag Och viljan otillräcklig. Det som är fött Av kött är kött; Men det — så själv du säger — Är ande, som Av Andanom Sitt liv allena äger. 4. Mig då, o Gud, din Ande giv, Som syndens lust kan döda Och till ett oförgängligt liv P å

Tro och syndaförlåtelse

nytt min ande föda. F ö r tro och hopp H a n låter opp De himlaportar klara; För övermod, För kött och blod De skola slutna vara. 5. Men alla äro barn av dig, Som av din Ande drivas; Och är jag barn, så skall ock mig Det goda arvet givas. Bland sorg och brist J a g då förvisst Min tröstekälla finner, Min själaro Uti den tro, Som världen övervinner. 6. Som dagg, av morgonrodnan född, Skall trones frukt ock flöda; Och anden skall, av nåden stödd, Sig för allt gott bemöda. Med hågen bytt, Med hjärtat nytt, Ny hörsamhet och lydnad Förbliva skall Mitt barnakall Och helighet min prydnad. 7. Snart får jag skåda vad jag tror: Bör jag för döden bäva? Nej, Kristus i mitt hjärta bor: H a n lever, jag skall leva. Nytt kreatur, Av Guds n a t u r J a g är delaktig vorden Och har min fröjd I himlens höjd, F a s t ännu stadd på jorden. 8. Välsignad vare Gud, som har Oss fött på nytt till livet Och oss en evigt mildrik F a r I Jesus Kristus blivit! Med honom vi Ock skola bli Guds a r v i n g a r i hoppet Till himlens ro, När i sann tro Vi h ä r fullborda loppet. / . O. Wallin (1779—1839).

4. Barnaskapet hos Gud i Kristus. (221.) [283.] V h j ä r t a t haver jag dig k ä r : Kom, omilde Jesu, bliv mig när Och mig med dig förena. Ty i den hela vida värld Är

34 A

318 Bet kristliga

troslivet

idel oro, sorg och flärd, Men frid hos dig allena. Om än i kval min kropp och själ Försmäktade, är du likväl Mitt hjärtas tröst, min del, mitt allt; Dig har jag trygg mig anbefallt, O Jesu Krist, |: min Frälserman, :| Allena du mig hjälpa kan. 2. Åt dig, o Gud, som allt förmår, F ö r vad jag är och har och får Bör jag min tack hembära. Lär mig ock nyttja, som du bjöd, Din nådeskänk till nästans stöd Och, Herre, till din ära. Allt gott, o Gud, du själv mig lär Och rena du min själs begär Och gör mig tålig och förnöjd Och över jordens sorger höjd. O Jesu Krist, |: ack, för din död :| Var du min tröst i all min nöd. 3. Sänd, Herre, dina änglar ut, A t t själen må vid livets slut Av dem till himlen föras; Och låt min trötta kropp i ro Sig vila i sitt tysia bo, Tills där din röst skall höras. Då skall jag, klädd i helig skrud, Med mina ögon skåda Gud Och av hans nåd och härlighet Mig fröjda i all evighet. O Jesu Krist, |: ack, bönhör mig! :| I liv och död jag tillhör dig. JT. Sehalling (1532—1608). H. Åusius (1600-talet). / . O. Wallin (1779—1,839).

(209.) [284.]

Q l <•) \\U skall ej synden mera I träldom Ö^±M% IN hålla mig: Gud, du skall mig regera, Ty jag tillhörer dig. Min synd jag ångerfull H a r inför dig begråtit, Och du har allt förlåtit F ö r Jesu Kristi skull. 2. J a g vill i fröjd och smärta Nu v a r a din, o

Barnaskapet

hos Gud i Kristus

319¶Gud, Och med ett helgat hjärta Åtlyda dina bud. J a , viljan, Gud, du ser, Men kraften är så ringa: H u r kan jag lustan tvinga, Om du ej bistånd ger? 3. Ty skall jag alla dagar Om hjälp anropa dig: När köttet mig försvagar, O Herre, styrk du mig. Din nådes hand mig räck, A t t jag mot synden kämpar, A t t jag dess välde dämpar Och blir alltmer dig täck. 4. När jag i bönen trägen, I striden trofast är, J a g v a n d r a r trygg den vägen, Som till ditt rike bär. Mitt kors är ofta tungt, Och mången sorg mig kränker; Men jag på målet tänker, Och hjärtat varder lugnt. T. Kingo (1634—1703). —. / . O. Wallin (1779—1839).

(212.) [285.]

jag nåd hos Gud i höjden, H a r 343 HAE jag i mitt samvet' frid, O, hur lätt

jag umbär fröjden Av en yr och fåfäng tid! Ingen önskan står mig åter, Ingen sorg mitt lugn förstör, Ty av Jesu mun jag hör: »Dina synder jag förlåter; Mig, min vän, ditt hjärta giv, Och du har ett evigt liv.» 2. Dig, min Gud, jag hjärtat giver, Nu från syndens börda fritt: Ditt i liv och död det bliver Och i evigheten ditt. Nöjen, lycka, usla brunnar, I hugsvalen ej min själ; Jesus mig ett högre väl, Mig en bättre tröst förunnar: H a n min själ rättfärdiggör Och till livets källa för. 3. Nu det mig bekymrar föga, H u r mig världen döma vill: Vittnet har jag i det höga, Vitt-

320 Det kristliga

troslivet

net, som jag vädjar till. Mänskor mina brister minnas; Herren dock till hjärtat ser. Med lians hjälp skall jag alltmer Vakande och trogen finnas, Hugnas i all nöd och strid Av hans Andes fröjd och frid. 4. Jesu, jag av din förening H a r i allt mitt levnadslopp Själens ljus och hjärtats rening, Samvetsro och saligt hopp. Dolda skiften mot mig ila, Men den frid i dig jag fann Ingen från mig taga kan; Denna själens sabbatsvila Helga skall min vandringsstig Och till himlen följa mig.

J. O. Walli-n (1779—1839).

(222.) [286.]

ILL dig som hjärtat gläder Ocli all 344 Tdess tillflykt är, O Gud, jag tacksam

träder Och dig mitt offer bär. 2. P å mig din kärlek tänkte, F ö r r ä n jag tänkt på dig, Och mig det livet skänkte, V a r a v jag gläder mig. 3. I dopet du mig sände E n F a d e r s ömma blick; Och jag som dig ej kände I dig en Fader fick. 4. J a g av din godhet närdes, Beskyddad i din famn, Och mina läppar lärdes Åkalla Jesu namn. 5. I livets vår mig rörde Din fader liga röst; Den späda suck du hörde, Som gick u t u r mitt bröst. 6. Men snart mitt hjärta, dårat, F ö r dig ej mera brann; J a g fann mitt samvet' sårat, Min oskulds lugn försvann.

Barnaakapet lios Gud i Kristus

7. Ditt kärleksrop mig väckte, Din nåd mig återtog; Den handen du mig räckte Ur villans djup mig drog. 8. Du gav mig kraft a t t vaka, Att vårda glädjens dag Och livets sällhet smaka I lydnad för din lag. 9. Med varje dag du givit Mig samma dags behov; Var timme tecknad blivit Med nya kärleksprov. 10. Så under livets öden Din vård mig alltid följt; Du för ditt barn i nöden Ditt hjärta aldrig döljt. 11. Ack, må din kärlek bliva E n lärdom för min själ Att dig sin dyrkan giva, Som vakar för mitt väl. 12. Må mig din godhet lära Att under tro och hopp, O Fader, dig till ära Fullborda väl mitt lopp.

S. Ödmann (1750—1829).

(223.) [287.] Dav. 116. Q ! [* A Gud, det är min glädje, Att mild du O JJf Ii ' J hör min röst. Du nådigt mig tillstädje Hos dig att söka tröst. 2. Du nådigt värdes höra Min suckan, då jag dig E t t offer tänker göra, O Gud, som hulpit mig. 3. Mig hade dödens snara Omfattat hårdeli g; J a g var i ångst och fara, Och mörkret omgav mig. 4. Men då jag sökte H e r r a n Och sade: F r ä l s min själ! Då v a r min Gud ej fjärran: Han halp mig snart och väl. 21 — 34 Kin.

322 Det kristliga

troslivet

5. I makt tillbedjansvärdig, H a n är i n å d ock stor Mot den som är botfärdig Och uppå honom tror. 6. H a n kan oss snart uppdraga Ur motgångs djupa grund, Oss arma skona, aga Alltefter sin miskund. 7. Jag sådan nåd erfarit, Ty han på mig har tänkt, När jag i ångest varit Av sorger nedersänkt. 8. Min själ har Gud uttagit F r å n död, min fot från fall, F r å n t å r a r ögat t v a g i t : H a n s namn jag prisa skall. 9. H u r skall jag vedergälla All godhet Gud mig gör? Hur skall jag kunna ställa Min vandel, som jag bör? 10. För Herren vill jag vandra I tro och lydnad sann Och ej hans vägar klandra, F a s t sveke mig var man. 11. J a g vill med glädje taga Den kalk Gud skänker mig, Förbättras av hans aga Och v a n d r a på hans stig. 12. J a g städse dig vill tjäna Och vörda dina råd. O Gud, därtill förläna Din Helge Andes nåd.

H. Spegel (1645—1714).

(219.) [288.]

fullkomlighetens källa, Du som 346 G1UD, Hdel kärlek är Och kan ensam till-

fredsställa Själens trängtande begär, Värdes själv mitt hjärta rena, Lär mig bliva vid det ena A t t i kärlek dyrka dig, Du som först har älskat mig.

Barnaskapet

hos Gud i Kristus

2. Ej min tanke djupet hinner Av din kärlek, ej dess höjd, Men mitt hjärta rört den finner I v ä l g ä r n i n g a r n a röjd. V a r t mitt öga sig ock vänder, Varje verk av dina händer Denna sköna påskrift bär: Gud en evig kärlek är. 3. Gud, i dig jag lever, röres, Är av dig allt vad jag ä r : Tanken, som till himlen föres, Friden, som min själ begär, Allt vad gott jag ägt och njutit Av din nådesbrunn har flutit. Skulle jag ej älska dig, Som så högt har älskat mig? 4. Jesu blod, som för mig runnit, Ljuset, livet i min själ, Barnaskapet, som jag vunnit, Hoppet om ett evigt väl, Anden, som rättfärdiggörer Och på livets väg mig förer, Allt ju ropar högt till mig: Älska Gud, som älskat dig! 5. (6.) Liva själv m i t t kalla sinne A t t dig älska över allt. Världens retelser försvinne För det goda du befallt. Vare kärlek, tro och lydnad Evigt själens sanna prydnad. Vare du min själs begär, Du som idel kärlek är. 6. (7.) J o r d och himmel må försvinna, Må försmäkta själ och kropp, Salig dock jag mig skall finna, Om du är min del, mitt hopp. Oförgänglig fröjd sig gjuter I det goda, som jag njuter, Då i tron jag älskar dig, Du som först har älskat mig. 7. (8.) Gud, att jag dock älska kunde Dig så rent, så högt j a g bör! Snart, ack, snart den dagen stunde, Då jag dig, blott dig tillhör; Då jag, lyftad över gruset, Ser ditt ansikte i ljuset Och ej skiljes mer från dig, Du som evigt älskar mig!

B. Milnter (1735—1793). —. J. Åström (1767—1844).

324 Det kristliga

troslivet

|289.] (585.)

O l n T^ÄRLEK från vår Gud Väller stilla O T t * IV u t Som en källa frisk och ren. I dess bölja klar, Där den djupast var, Gömmes livets ädelsten. 2. Kärlek från vår Gud Som en älsklig brud Kommer smyckad till oss ned. Öppna blott din famn, Kom i Jesu namn! Himlen bringar den ju med. 3. Kärlek från vår Gud Är det stora bud; Allt, ja allt i sig det bär. Bliv blott fast därvid, Och du har Guds frid, Ty Gud evig kärlek är. J. N. L. Schj fr ring (1825—1900). G. A. Ahlm (1862—3 930).

(220.) [290.]

AG vill dig prisa, Gud, min styrka, J 318 J a g vill dig evigt hålla kär. I allt och över allt dig dyrka Skall evigt bli min själs begär: J a g endast dig vill höra till Och vet, att du mitt bästa vill. 2. Ack, att så sent min själ dig funnit Och givit sig åt dig i tro, Så sent för dig min kärlek brunnit, Mitt sanna väl, min enda ro! Det smärtar och bedrövar mig, Att jag ej förr har älskat dig. 3. Jag vilse gick i mitt elände Och ej min sanna lycka såg; Min blick från Skaparen jag rände Och till det skapade min håg. Men du som först har älskat mig Har lärt min själ att älska dig. 4. (5.) All jordens fröjd så snart försvinner, All ära, vällust, rikedom; Om ock jag dem med

Barnaskapet

hos Gud i Kristus

möda vinner, Så lämna de dock själen tom. Min Gud, jag finner blott i dig Den skatt, som evigt h u g n a r mig. 5. (6.) Giv, att om den blott angelägen J a g anse må allt timligt väl Blott som en nödtorft under vägen Och som en prövning för min själ. Låt allt vad än du sänder mig Mig föra närmare till dig. 6. (7.) Giv, att i liv och död dig ägnad, Till dig i tro och kärlek böjd, J a g dig må älska, Gud, min hägnad, J a g dig må prisa, Gud, min fröjd, Och finna än i dig min tröst, När hjärtat brister i mitt bröst. / . Scheffler (1644—1677). G. A. Eiärne (1715—1805). C. I), af Wirsén (1842—1912). —.

(213.) [292.]

är min vän, den bäste, Vilkens 349 J ESUS like aldrig ä r ; Skall då jag så med

de fleste Övergiva honom här? Ingen skall mig kunna skilja Ifrån den mig har så k ä r : E n skall v a r a bägges vilja Alltid här och evigt där. 2. H a n har döden för mig lidit: Ingen skall fördöma mig; Hos sin F a d e r för mig bedit: Det mig gagnar eviglig. Vem är då, som vill förklaga Den han själv utkorat har? Vem vill ifrån honom draga Den h a n har i sitt försvar? 3. J a g är viss och därpå liter: Varken liv ej heller död Mig ifrån min Jesus sliter; Änglar, höghet eller nöd, Djuphet eller annat mera, Vare kommand' eller när, Skall mig från Guds kärlek föra, Som i Jesus Kristus är. J. ArrJienius (1642—1725).

326 Det kristliga

troslivet

(214.) [293.]

är mitt liv och hälsa, J e s u s är 350 J ESUS min nådastol, Jesus är min sköld och

sol; H a n allena kan mig frälsa, Mig hans kärlek nåd heskär, Jesus högst mitt goda är. 2. Utan Jesus jag fördärvas, Utan J e s u nådesken Är mig allt till ångst och men. Trones liv kan ej förvärvas, Om ej Jesus kraft beskär, H a n som allt mitt goda är. 3. H a r jag Jesus i mitt hjärta, Se, så h a r jag glädjen all, Den mig evigt h u g n a skall. J a g ej fruktar någon smärta, Medan Jesus är mig när Och mitt högsta goda är. 4. Därför jag ock mig förlåter P å dig, H e r r e Jesu Krist, Emot synd och satans list. Mig till nåd du tagit åter, Mig ditt blod gör ren och skär: Du mitt högsta goda är. 5. Jesu, hjärtats glädjekälla, Du är genom trona min, I ditt blod är jag ock din. Mig ej kött och värld skall fälla Eller hela mörkrets här. Jesu, du mitt goda är. 6. Din, min Jesu, vill jag bliva H ä r i tid och evigt där, Ty du är min Jesus k ä r ; I min död skall du mig liva, J a g för ingen rädes h ä r : Jesu, du mitt goda är. 7. Jesus är mig allt i alla, Jesus bor uti min själ, Uti Jesus är mig väl, Jesus vill jag stads åkalla, Jesus jag i hjärtat bär, Jesus allt mitt goda är. J. Gerdessen (1624—1673). S. L. Mwrceus (omkr. 1600—1675).

Barnaskapet

hos Gud i Kristus

(215.) [294.]

allt mitt goda är, För mig har 3n ä r?fT:) !II• sinVTESUS han sig utgivit; Honom vill jag bliva bok har han mig skrivit. A n n a t allt förgängligt är; Jesus vill jag hava kär. 2. J a g ej frågar efter gull, Efter höghet och stor ära. Gull ej a n n a t är än mull; F å sin höghet rättsligt bära. Det ock snarligt allt förgår; Evigt Jesu nåd består. 3. H a n är min förnöjelse, H a n är ämnet för min längtan, Lindrar hjärtats kval och ve, Stillar själens törst och trängtan. H ä r är allt bemängt med pust; Jesus ger den rena lust. 4. Bort, o värld, med ditt försåt, Du som ned i avgrund förer; Bort med allt ditt gods och ståt, Du som mången själ förstörer! Aldrig gör du mig förnöjd: Jesus är och blir min fröjd. A. Fritsch (1629—1701). / . Arrhenius (1642—1725).

(216.) [295.]

!^6) TESUS är min hägnad Och mitt hjär3Ojmit *J tas fägnad: Jesu, hör min röst! Efter dig jag längtar, Blott till dig jag trängtar, Ty du är min tröst. Du, Guds Lamm, P å korsets stam F ö r mig låtit blodet rinna Och din kärlek brinna. 2. Synden mig förskräcker, Som Guds vrede väcker Mot mig, usla mull. Ack, jag må väl kvida, Mina händer vrida: Gud, förlåt min skuld! Jesu blid, Giv mig din frid, Du som led vad jag förskyllde Och Guds lag uppfyllde. 3. J a g på Kristus bygger, Därför blir jag

328 Det kristliga

troslivet

trygger Och från synden fri. Satan jag ej fasar, H u r u han ock r a s a r : Jesus står mig bi. F a s t ä n synd, Den svåra tyngd, Tycks mig vilja ned erstjälpa, K a n dock Jesus hjälpa. 4. Vid min Jesu sida Skall jag framgent strida Emot kött och värld. Emot syndens lusta Skall jag mig utrusta Med hans Andes svärd. När Guds m a k t Om mig har vakt, Synd och satan måste vika, Kött och värld tillika. 5. Allt vad världen lovar, Varmed den begåvar, Ära, pris och gull, J a g ej eftertraktar, J a g det icke aktar Mer än stoft och mull. I n n a n kort Det hastar bort; Jesus evigt hos mig bliver Och mig livet giver. 6. Möda, sorg och tårar, Allt vad hjärtat sårar, Synd och dödens kval, Skola mig ej skilja Mot min Jesu vilja F r å n Guds barnas tal. Därom jag Så natt som dag Till min Gud min suck vill sända Till min vandrings ända. 7. Andra högt må fika; Mig må lyckan svika, Är så Guds behag. Han vet väl mitt bästa; J a g mig blott vill fästa H a r t vid Herrens lag. J a g är nöjd, Allena böjd Till min Jesus; vid hans sida Vill jag nåd förbida. 8. Nu all sorg jag kastar, Som min själ belastar, Jesu, uppå dig. Du för mig väl sörjer, När som dagen börjar, När den slutar sig. Med ditt blod Du, mild och god, Mig från syndens smitta tvager Och mig till dig tager. / . Franck (1618—1677). J. Schmedemann (1653—1713). J. O. Wallin (1779—1839).

Barnaskapet

hos Gud i Kristus

t O T \ E N kärlek du till världen bar E t t 3du dö» 17 evigt kors dig gav. I sorg vår synd burit har Och gått till död och grav. 2. Men korset, där ditt liv förbrann I helig offerglöd, Det vittnar evigt, att du vann Oss livet med din död. 3. Den kärlek du till världen bär En evig tron dig ger. E n v a r som vet vad kärlek är Böjs djupt vid korset ner. 4. Din kärleks evigt öppna famn Oss drager h ä n mot dig, Och namnet över alla namn H a r korset givit dig. 5. O du som för all världen dör Och allas ve förstår, Giv oss din kärleks eld och gör Din offerväg till vår. 6. O du som segerkronan vann, Vinn seger dag för dag, Till dess en gång din kärlek kan Bli v å r och världens lag. G. Robson (1848—1911). Siri Dahlquist (i. 1889). —.

5. Trons glädje och förtröstan. (119.) [296.] 0 £ l Z T \ E N korta stund jag v a n d r a r här, OfJ4l J i IJ Vad fruktar jag och klagar? H a n som den gode Herden är, H a n mina steg ledsagar. H a n som gav livet för sin hjord Än med sin Ande och sitt ord Är när oss alla dagar. 2. J a g hör hans röst och känner den Och går dit han vill kalla. De sina känner han igen, H a n räknat har dem alla. H a n söker den som vilse

330 Det kristliga troslivet

far, Den svage i sin famn han tar, U p p r ä t t a r dem som falla. 3. Han styrker mig med livets bröd Vid nådens helga källa, Där Andens kraft mot synd och död, Där frid och fröjd uppvälla. H u r mörk min väg bland törnen går, Blott jag ej viker från hans spår, J a g ej skall modet fälla. 4. O du som sade: »Ingen kan De mina från mig taga», Dig mot en värld jag ropar an, Som vill mig från dig draga. Låt mig ej villas bort från dem Som till din Faders sälla hem Du lovat att ledsaga. 5. H u r tomt är allt vad världen h a r ! H u r kort dess nöjen v a r a ! Snart stundar natten, då envar Av oss skall hädanfara. Och då vad är all lycka här Emot det löftet: »Var jag är, Där skolen I ock vara!» F. 21. Franzén

(1772—1S47).

[297.] <587.) Dav. 23. ££ T J E R R E N ä r min Herde god, Mig fJfJt I I skall intet fattas. H a n mig för till källans flod, När av törst jag mattas. H a n mig vederkvicker väl P å de ängar gröna, Där en ljuvlig ro min själ I hans vård får röna. 2. För sitt namn han låter mig Aldrig vilse fara; Leder mig den r ä t t a stig, Där jag trygg kan vara. Om jag går i mörkrets dal, J a g dock icke rädes: Gud, min tröst i alla kval, Du är där tillstädes. 3. Med din stav, ditt ord och råd Du mig troget leder, Och ett bord av idel nåd Du åt mig

Trons glädje och förtröstan

bereder. Godhet blott skall följa mig Hela levnadsdagen. Sist jag varder upp till dig I din boning tagen. A. F. Rxmstedt

(1861—1933).

(298.) [298.]

kristna bör tro och besinna Vad 3 *J^\(\U • (\&S \J Kristus så nådigt har lärt, Då han oss h ä r ville påminna, H u r litet allt världsligt är v ä r t ; Ty den kan ej himmelen söka, Som blott vill det jordiska öka Och blott har det timliga kärt. 2. A t t tjäna två h e r r a r tillika, Så skilda som Mamon och Gud, Det kan ingen utan att svika Och v a n v å r d a enderas bud. O människa, välj till ditt bästa, Vid vilken du tänker dig fästa, Och honom ditt hjärta tillbjud. 3. Misströstande sörj ej för livet: Nog får du ditt dagliga bröd. Det är dig av Skaparen givet: H a n ser ditt behov och din nöd. H a n kan sina tjänare pröva, Men aldrig skall han dem beröva Sitt bistånd, sitt huldrika stöd. 4. Dig hela naturen må lära För misstron att blygas med skäl: Ej fåglarna så eller skära, Men Herren försörjer dem väl. Du mera än dessa ju skattas: O, skulle han låta dig fattas Din nödtorft, bekymrade själ? 5. Se, liljorna kunna ej spinna, Dock livar dem himmelens fläkt: Vad färger och fägring vi finna I all deras talrika släkt! Själv Salomo, lycklig och mäktig, Bar icke en klädnad så präktig Som deras förtjusande dräkt.

332 Vet kristliga

troslivet

6. Om Gud nu så gräset bekläder, Som blomstr a r på marken så kort, I dag med sin vällukt oss gläder, I morgon är vissnat och torrt; H u r kunna dig världssorger smärta? Aek, skulle, o klentrogna hjärta, Den Allgode glömma dig bort? 7. Dig trogen i plikterna skicka; Spörj ej efter hedningars sed: Vad skola vi äta och dricka, Vad skola vi kläda oss med? Gud lovar för detta att sörja: Med hopp kan du arbetet börja, Med frid kan du lägga dig ned. 8. Så lämna all otidig möda Och var ej en fåfängans träl; Sörj icke för kläder och föda, Men sörj för din fattiga själ. Sök ivrigt och flitigt Guds rike Och hugna din torftige like, Så får du det övriga väl. H. Spegel (1645—1714). J. O. Wallin (1779—1839).

(8: 5.) [299.]

, o Gud, mig ljus och styrka Att 3O^ 7I i P\ JI Vi tron dig hålla kär, A t t med helgat hjärta dyrka Dig som Gud och F a d e r är. Låt mig nöjd din kärlek skåda, Lik din sol var morgon ny, Och i all min nöd och v å d a Till din makt med glädje fly. S. Ödmann (1750—1829).

(224.) [300.]

O f ^ O T) E F ALL i Herrens händer Din möda O t) O • J J och din väg, Och hur sig världen vänder, Hans ord i hjärtat äg. Ty intet onl är givet, Så fast som Herrens ord, Och ingen gärning blivit, Som ej i Gud är gjord.

Trons glädje

och förtröstan

2. För lycka, bröd och ä r a I denna värld ej strid; Låt sorgen dig ej t ä r a För denna korta tid. Det är till a n d r a strider Dig Herren kallat haj*, Det är för a n d r a tider H a n lönen åt dig spar. 3. H ä r gäller det att verka Hans verk, som dig har sänt, Och med hans Ande stärka Det liv hos dig han tänt. H ä r gäller det att söka Först hans rättfärdighet Och med all id föröka Hans rikes härlighet. 4. Så strid med helig iver Mot mörker, synd och flärd, Och vet, att segern bliver I Kristi namn beskärd. I glädjen och i nöden Stå fast vid Herrens bud; Gör väl, gör r ä t t till döden Och sätt din Ut till Gud. 5. Tro ej han löftet bryter, Tro ej han från dig flyr, Då stormen mot dig ryter Och dundret kring dig gnyr: H a n går på stormens vingar, H a n far på dundrets vagn Och själva skadan tvingar A t t tjäna dig till gagn. 6. Var trofast! Natten dagas: Re'n purpras österns r a n d ; Allt mörker skall förjagas Utav den Starkes hand, Som ur dess tjäll Orion Och morgonstjärnan för Och nåden över Sion I ariadaggen strör. 7. Alltså Guds hjälp förbida Och räds ej mänskors hot. Är Herren på din sida, Vem kan dig stå emot? Sin kraft han dem förlänar, Som vandra i lians bud. Allt till det bästa tjänar För dem som älska Gud. J. O. Wallm (1779—1839)

334 (225.) [301.]

Bet kristliga

troslivet

Dav. 91.

rr Q U Ä L L du som dig åt Gud betror Och tJtJ* k3 tröst till Herren äger! Uti hans v å r d du fredad bor, Du trygg och tålig säger: »Gud är min tillflykt och min borg, P å Gud mitt hopp jag bygger; Uti all fara, nöd och sorg Hans sköld mig överskygger.» Säll du som har I Gud din fröjd och ditt försvar! 2. I sina vingars skygd han skall Ditt stilla läger bädda, Och från försåt och olycksfall Hans trohet dig skall rädda. När, honom lydig, honom täck, I hans beskärm du vilar, Så bäva ej för nattens skräck Och ej för dagens pilar. Tro vad han sagt Och frukta ej all mörkrets makt. 3. Om tusen vid din sida än, Om tiotusen falla, Du, frälsad från förödelsen, Skall glad din Gud åkalla. Trygg kan du gå bland vilddjurs hot, Ty Herren dig bevakar, Och t r ä d a med en stadig fot P å lejon och på drakar; P å all din stig Guds änglar skola följa dig. 4. »Han älskar mig», så talar Gud, »Hans strid jag själv skall föra; H a n håller mina helga bud, Hans böner skall jag höra. J a g honom skall i nödens dag Ifrån all fara rycka, J a g kröna vill hans företag Med ära och med lycka; Min salighet H a n röna skall i evighet.»

/ . O. Wallin (1779—1839).

(228.) [302.]

Dav. 62.

9 £ A M I T T fasta hopp till H e r r e n står, J a g O U U i ITlvill hans hjälp förbida Och vet. a t t jag hans bistånd får, Evad jag än må lida. J a g

Trons glädje och förtröstan

vet, a t t Gud är vis och god: Ej faran nedslå skall mitt mod, H u r stor hon än må vara. 2. Fast många ställa sig mot mig Som, ensam mot dem alla, Är lik en vägg, som lutar sig Och s n a r t omkull kan falla, Dock, när min bön till Herren går, Min kraft förnyas och består Mot ondskans våld och ränker. 3. Gud gör mig bistånd, ger mig tröst, Så att jag icke faller; H a n frälsar, då med ödmjuk röst J a g honom mig befaller; H a n är min klippa och min borg, H a n hjälper mig i all min sorg, Den jag på honom kastar. 4. Så tron Guds löfte, som är visst: H a n sina barn skall höra Och dem ur kval, betryck och brist Med väldig a r m utföra. När Herren räcker ut sin hand, Då väga mindre än ett grand De väldiga på jorden. 5. P å orätt ingen grunda må Sin makt, ty den skall brista. Det gods ej någon tröste på, Som han så snart skall mista. J a g minns och tror vad Gud har sagt: Att Gud allena äger makt Och högsta rätten skipar. c. Becker (lsei—ieo4). H. Spegel (1645—1714). J. O. Wallin (1779—1839).

(31.) [11.] Q£4 PklT, Herre, i din hägnad tar Allt vad < J " 1 « 17 som liv och anda h a r ; Och allas ögon v ä n d a sig Med bön och stilla hopp till dig, Till dig som allas F a d e r är Och åt envar hans del beskär. 2. Du på din hand dem tecknat grant, Och ingen är dig obekant. Och när du låter upp din

336 Det kristliga

troslivet

hand, Då flöda över hav och land Välsignelser av alla slag, Och allting mättas med behag. 3. P å mig i nåd du även tänkt Och min beskärda del mig skänkt. I dag och alla mina dar Du gav mig föda och försvar. E j är en far så faderlig Mot något barn som du mot mig. 4. J a g är ock viss, o Gud, att du Skall sörja för mitt väl ännu Och höra vad min själ begär. Ack, giv mig då vad nyttigt är: Ej fattigdom, ej överflöd, Men sinnesfrid och dagligt bröd. 5. Ej fågeln plöjer jordens land; Likväl han mättas av din hand. Du kläder liljan i dess skrud; Dock känner hon dig ej, o Gud! O, skulle du till mig ej se, Som av din nåd är mer än de? 6. Ja, mig du större nåd betett, Min kropp mer underbart berett, Mig givit en odödlig själ, Mig danat för ett evigt väl. Ty lär mig bruka världen så, A t t himlen jag ej mista må. 7. Dig vill jag älska över allt Och leva, som du mig befallt, Arbetsam, måttlig, from och nöjd, Och fylla upp mitt kall med fröjd. / val och ve, i liv och död Du är min hjälp, mitt hopp och Stöd.

(229.) [303.]

362 M

B. Munter (1735—1793). / . O. Wallin (1779—1839).

Dav. 71.

IN Gud, på dig förtröstar jag I alla mina dagar. J a g lämnar mig åt ditt behag Och vördar dina lagar. O, var mig huld För Jesu skull Och låt mig bistånd finna. Du är den borg, Där jag all sorg, All nöd kan övervinna.

Trons glädje och förtröstan

2. Förbarmare, räck u t din hand, F r ä l s mig ur själafara, Slit sönder mina synders band Och satans h å r d a snara. P å dig jag visst I all min brist Mitt hela hopp må fästa. F r å n första stund H a r din miskund Mig följt och sökt mitt bästa. 3. F a s t många äro de som mig Med hätska blickar skåda, Dock skall min tunga gladelig Guds lov och pris bebåda. Fast kvald och svag, Dock håller jag Mig till det ord, som lärer, Att den allt må Med fröjd utstå, Som Gud sin nåd beskärer. 4. Om jag skall hinna ålderns dag Och g r å a håren bära, Ske, gode Fader, ditt behag, Blott jag dem bär med ära. Min tid du vet: Om bräcklighet Skall mig på bädden sträcka, Giv, Herre, blott, A t t blygd och brott Mitt samvet' ej befläcka. 5. Min hydda, utav stoftet byggd, Till stoftet går tillbaka; Men själen skall i nådens skygd Förgängelsen ej smaka. Min fot och hand K a n slås i band, Men ej min håg och vilja; Mig ondskans r å d F r å n mänskors nåd Men ej från Guds k a n skilja. 6. Du, Herre, du men icke jag För allt skall ä r a n taga. Din kraft, o Gud, då jag är svag, Är mäktig i den svaga. Du, kärleksfull, Mig ringa mull Blott till ditt medel b r u k a r : P r i s ske dig, Gud! J a g för ditt bud I stoftet mig ödmjukar. 7. Det är din nåd, som styrker mig, Att jag kan hörsamt v a n d r a Uppå din väg och prisa dig, 2 2 — 34165.

338 Bet

kristliga

troslivet

J a , undervisa andra. Du i ditt sköt' Min barndom slöt, Du hugnar mödans dagar; Du skydda skall Min fot från fall, När åldern mig försvagar. 8. Det goda, som du mig liar gjort, Skall varda prisat vida: Det skall, av barn och barnbarn sport, Till deras barn sig sprida. Ditt ljus, din frid F r å n tid till tid Åt mänskors h j ä r t a n unnas; Ty skall din nåd, Din makt, ditt r å d F r å n släkt till släkt förkunnas. 9. P r i s vare dig, att sorg och nöd J a g även fått förnimma! Du efter stormar solen bjöd Långt härligare glimma; Du väcker opp Mitt döda hopp, Du tröst och hjälp bevisar. Mitt hjärta, Gud, Mitt böneljud, Mitt hela liv dig prisar.

E. Spegel (1645—1714). J. O. Wallin (1779—1839).

(230.) [304.]

9 £ 9 V A R 8'la(l> min själ, och fatta mod: O U O i V Gud vill sig än förbarma. Visst hjälper dig den Herren god, Som frälsa vill den arma. Är nöden h å r d : I rosengård F å r man ej alltid v a r a ; Den på Gud tror Dock trygger bor I allsköns nöd och fara. 2. Det Josef visst, den fromme man, I fordomtid förfarit; Om Job och David läsas kan, H u r de i nöd ock varit; Men Herren blid I r a t t a n tid Dem dock u r nöden ryckte. Den på Gud tror, H a n trygger bor, Fast världen all förtryckte. 3. Bort, värld och satan! Aldrig mig F r å n Gud I kunnen draga. Mitt hopp vid Herren fäster sig: Hans hand skall mig ledsaga. Han

Trons glädje och förtröstan

hjälpen har Beredd och snar; Ty vill jag honom prisa. Den honom tror, H a n trygger bor: Vem vill mig annat visa? 4. När människor bespotta mig Och uti grund förakta, Som hade Gud mig stött från sig, Dock vill j a g det ej akta; Ty Herren mig Skall visserlig I sinom tid upphöja. J a g honom tror Och trygger bor, H u r djupt de än mig böja. 5. Ändock det stundom tyckas må, Som Gud mig ej vill vårda, Och världens barn emot mig stå Så hätska och så hårda, Så vet jag visst, Att han mig sist U p p r ä t t a skall och hjälpa. Den på Gud tror, H a n trygger bor: Vem kan mig då nedstjälpa? 6. V a r glad, min själ, hav Herren kär Och låt dig ej förföra; Ty värld och synd och satans här Skall dig ej skada göra. Se, Jesus Krist, Guds Son, förvisst Dem månde övervinna. P å Gud du bygg, Så är du trygg Och skall din frälsning finna. 7. Nu dig, min Gud, jag hörer till, Vid dig jag städse bliver; Du ingen övergiva vill, Som dig ej övergiver. Tro, kärlek, hopp I allt mitt lopp Du nådefull mig delar. Den på Gud tror, H a n trygger bor; Ej honom något felar. 8. Den hjälp hos världen söker här, Ej vill Guds hjälp begära, H a n vrångvis och fördärvad är Och kommer ej till ära. Gud först och sist I Jesus visst Oss hjälper allesamman. Den sådant tror, H a n trygger bor Och varder salig. Amen. C. Schmucker (1500-talet). P. Brask ( t omkr. 1690).

340 Det kristliga

troslivet

[305.] <588.)

Q £ K 17 RÅN G u d v i n ^ag ej vika, H a n viker O U Z ± i T e j från mig, Och han skall ingen svika, Som v a n d r a vill hans stig. N ä r arbetsdagen gryr, H a n till mitt kall mig leder, Och vilan mig bereder, När aftonsolen flyr. 2. När ingen k a n mig r å d a Och ingen hjälpa mer, J a g upp till Gud får skåda: H a n ensam hjälpen ger. H a n friar mig u r nöd, Ur frestelse och fara, H a n sliter syndens snara Och frälsar mig från död. 3. P å honom vill jag bygga I prövningarnas år Och mig vid honom trygga, Tills sorgens tid förgår. Det är mitt vissa hopp: H a n allt till godo vänder. J a g lämnar i hans händer Min ande, själ och kropp. 4. J a g honom vill åkalla I all min skuld och brist. Av kärlek till oss alla H a n gav oss Herren Krist; Och därför visst jag vet, A t t med sin Son han giver Vad oss till frälsning bliver I tid och evighet. 5. All världen skall förbrinna Med all sin glans och prakt, Och inom kort försvinna Dess rikedom och makt. Men till sin härlighet Skall Gud de trogna spara; H a n s makt skall dem bev a r a I tron till salighet. 6. Min själ skall frigjord föras Till evighetens ro, Där ingen gråt skall höras Och ingen smärta bo, Där, löst ur syndens garn, J a g varder änglars like Och ä r v a får Guds rike Med Faderns r ä t t a barn. 7. O Fader, du oss tage Bland barnen i d m

Trons glädje och förtröstan

famn. Vår lovsång dig behage I ende Sonens namn. Din Ande, god och vis, I nåd oss härliggöre Och oss till himlen före, Ditt n a m n till lov och pris. L. Relmbold (1532—1598). — . E. Evers (1853—1919). J. A. Eklund (t. 1863).

[306.] <589.>#

hjärta, upp ur din dvala! 365 ÄNGSLIGA -Glömmer du alldeles bort vad du

har? Friden du vunnit, F r ä l s a r e n funnit. Ännu han lever, densamme h a n var. 2. Gud är i Kristus ännu din Fader, Sonen ä r ännu din broder, som dog; Trofaste Anden Ännu vid handen Städse dig leder: är detta ej nog? , 3. O, vilka under helgonen äro: Äro så saliga, sucka så tungt, Äro så höga, Se det så föga, Äro i borgen, men sällan h a lugnt. 4. V a n d r a i trone, se honom icke, Detta är regeln, det bliver därvid. Korta minuter Känslan åtnjuter Vad vi i sanning dock äga all tid. 5. Upp då u r dvalan, ängsliga hjärta! Glöm icke alldeles bort vad du h a r ! Även den timma, Tjockaste dimma Solen fördöljer, är solen dock kvar. C. O. Rosenius

(1816—1868).-—.

(231.) [307.]

Q££

A^K'

min

s ä1

^ ' l i a v Sedligt mod,

O U U . A Tvivla ej, att Gud är god! Att dig världen h a t a må, Ligger föga makt uppå. 2. Ty ej nånsin såg jag den Utav Gud för-

342 Bet kristliga

troslivet

gatas än, Som till honom haver satt Sin förtröstan dag och natt. 3. Vi skall du så bitterlig, O min själ, då gräma dig, Medan du en sådan vän H a v e r uti himmelenf 4. Vad i världen gör dig kval: Otack, avund och förtal, Agg och hätskhet u t a n grund, V a r a r en så liten stund. 5. När du håller dig till Gud, A k t a r på hans ord och bud, Skall han hjälpa dig förvisst Av all oro, sorg och brist. 6. Dröjer hjälpen ock en tid, Är dock Herren lika blid: J a , den som han älska må Lägger han en börda på. 7. Lev i Gudi glad och god, Bed och lid med tålamod, Om du ock förgäten är Utav släkt och vänner här. 8. Likväl haver Gud dig ej, O min själ, förgätit, n e j ; Sina änglar har han satt Dig att vakta dag och natt. 9. Kunde än en moder k ä r Barnet sitt förgäta här, Skall dock Gud evinnerlig E j , min själ, förgäta dig. A. Falk (1500-talet). J. O. Wallin (1779—1839).

(232.) [308.]

Dav. 37.

O i? n T Å T icke det förtryta dig, A t t de som O O I • Ju våld bedriva Och åt sin ondska glädja sig Så ofta skonta bliva. De skola dock en dag förgås Och såsom gräs till jorden slås Och vissna och förtrampas.

Trons glädje och förtröstan

2. Till Herren din förtröstan sätt, Förtro dig i hans händer. Den som gör gott och handlar r ä t t Allt till det bästa länder. H a v kärlek för ditt fosterland Och föd dig redligt. Herrens hand Skall dig ej olönt lämna. 3. Fast under övning av ditt kall Du vill av bördan digna, Så var dock säker, att han skall Till slut ditt värv välsigna. J a g varit ung, jag ålder nått, Men aldrig har jag än förstått, Att Gud förglömt den fromme. 4. För avundsmäns försåt och list Du modet ej må fälla. Gud skall din oskuld skydda visst Och den i dagen ställa. De dig med svärdet hota må; Det skall ej skada dig, men gå Dem själva genom hjärtat, 5. J a g såg en ogudaktig man, Vars välde vida räckte; H a n s övermod ej motstånd fann, Hans anblick bävan väckte; För honom föllo skaror ner. J a g gick framom: h a n var ej mer; Hans r u m blev icke funnet. 6. Så känner Herren väl sin tid Att straffa och belöna Och a t t med salighet och frid Den redlige bekröna. Hans enda skärv är mera v ä r d Än skatters mängd och håvors flärd, Som av förtryckarn samlas. 7. Den som för Herren fruktan bär Ä r nöjd i alla skiften; Med lugn h a n bär sitt livs besvär, Med lugn h a n nalkas griften. E j världens stormar honom b r y : H a n har en hamn, dit han kan fly, Som evig trygghet skänker. L. Eetzer ( t 1529). O. Petri (1493—1552). G. G. Adlerbeth (1751—1818).

344 Det kristliga

troslivet

(247.) [309.]

Q f j O p L Ä D J E utan Gud ej finnes, U t a n O Ö O » \ J G u d ej finnes frid. Tom den lycka är, som vinnes, Om vi glömma Gud därvid. Men ej högsta nöd skall rycka Frid och glädje u r v å r t bröst, Om i både nöd och lycka Vi förnimma Herrens röst. 2. Molnen v å r a blickar stänga, V a n m a k t tecknar v å r a spår; Men till allt hans blickar tränga, Över allt hans makt förmår. F a d e r s h j ä r t a t i det höga V å r d a r barnahjärtats r ä t t ; F a d e r s h a n d och fadersöga Heter Guds regeringssätt. 3. L å t oss därför glada sträva Genom tidens dunkla lopp Och ej tröttna eller bäva, Ställande till Gud v å r t hopp. L å t oss i hans fruktan v a n d r a P å den väg, som blivit vår, Och den högre väg ej klandra, Där h a n själv i vishet går. 4. Stilla är hans gång och säker Som hans milda stjärnors gång. V å r a hjärtans sår h a n läker, Löser v å r a bördors tvång, E n d a s t vi de bud hörsamma, Dem han skrev i v å r a bröst, Och det nådens ord anamma, Som är själens ljus och tröst. 5. Så vi känna, hur försoning, Helgelse och sinnesro P å vår vandring, i vår boning Med oss vandra, bland oss bo. Så v å r t h j ä r t a tröstligt minnes Under livets sorg och strid: Glädje utan Gud ej finnes, Utan Gud ej finnes frid. J. O. Wallin (1779—1839).

Trons glädje och förtröstan

[310.] <590.>

är väl all fröjd på jorden Mot 369 Ö vad en droppe av Jesu frid! Är du därav

delaktig vorden, H a r du hägn vid all världens strid. H a n är friden: de dyra orden |: Trösta städse i nödens tid. :| 2. F å r ej alltid du k ä n n b a r t smaka Denna himmelska, ljuva frid; K a n du över den r ä t t ej vaka Under andens och köttets strid, Står den trösten dig dock tillbaka: |: Jesus, Jesus, h a n är din frid; :| 3. Är din frid, fast du ofta känner Nöd och of rid för syndens skull; J a , när solen som hetast bränner, Viskar h a n dock så kärleksfull: J a g , din v ä n framför a n d r a vänner, |: Älskar dig för min egen skull. :| 4. Är du trött u t a v pilgrimsfärden, Suckar ofta i svaghet stor; Lider hjärtat av synden, flärden, Oren lust som i själen bor: Jesus har dock besegrat världen, |: Segra skall den på honom tror. :J 5. Gläds, ja gläds, ty vad Jesus vunnit Är en vinning jämväl för dig; H a n en evig förlossning funnit, När i döden han offrat sig. Snart all fruktan, all nöd försvunnit, |: S n a r t allt mörker blir ljust för dig. :| Lina Berg, i. Sandell (1832—1903). —.

ÖRDOLDE Gud, som tronar i det 370 F höga! Du Helige, ej än ett mänskligt

öga H a r skådat dig, där klädd i härlig skrud I otillgängligt ljus du bor och bliver. Och när

346 Det kristliga

troslivet

din vilja du tillkänna giver, Ej världen a k t a r dina bud, Fördolde Gud! 2. Fördolda råd, varefter Gud oss leder! Dock, vad än sker, v å r t bästa han bereder Och goda gåvor ger u r sitt förråd. I urtids dagar r e ' n på oss han tänkte, Och till en Frälsare sin Son h a n skänkte, Som kom med sanning och med nåd. Fördolda r å d ! 3. Fördolda tröst, som all v å r nöd betvingar, När nådens ord oss ljus och ledning bringar Och gjuter friden i förkrossat bröst! Det h u g n a r hjärtat, som sin synd begråter, Förvissar oss, att Gud v å r skuld förlåter: H u r ljuv är ej, o Gud, din röst, Din dolda tröst! 4. Fördolda liv, som av Guds Ande födes Och icke dör, n ä r a n n a t allt förödes! Det livet också mig, o Herre, giv! Du ädla liv, dig ä g a .Jesu vänner, De F a d e r n s barn, som icke världen känner. I mig t r ä d in, i mig förbliv, Fördolda liv! 5. Fördolda skatt, du himmelrikets pärla, Om morgon a r l a och om afton särla J a g söker dig, som gör mitt h j ä r t a glatt. I dig en evig rikedom jag äger: Den världens guld i värde överväger; Den skingras ej i dödens natt, Den dolda skatt. 6. Fördolda tid, när skall en gång du komma, Då jag med alla de utvalda fromma F å r skåda Jesus efter lyktad strid? N ä r för du mig min Frälsare till möte, När når min själ sin vila i hans sköte Och smakar evighetens frid? Fördolda tid! J. E. Schmidt (1670—1745). C. J. E. Basselberg (f. 1856). J.A. Eklund (f. 1863).

Trons glädje och förtröstan

[311.] (591.)

3 7 1 P R I S v a r e G u d ! A l l e n a h a n FullkomO I I i JTlig gåva skänker. H a n giva vill och giva k a n Mer än jag ber och tänker. H a n dagens ljus från fästets höjd Allt levande förunn a r ; H a n bjuder livets sanna fröjd U r nådens r i k a b r u n n a r ; Allena h a n Den r ä t t a glädjen giva kan. 2. H a n gav mig av sin rikedom Mitt hem, mitt kall i tiden, Min arbetshåg, min egendom, Mitt mod i levnadsstriden. F r å n å r till år, från dag till dag H a n s omsorg jag fått röna. J a g älska l ä r t hans rikes lag, Hans tempelgårdar sköna, H a n s sannings ord, H a n s verk i himmel och på jord. 3. A t t tacka dig, o Gud, mig l ä r ! Giv mig det barnasinne, Som livets alla d a g a r bär Din trofasthet i minne. Du älskar rikt och handlar stort; Ack, låt mig icke glömma Det goda du min själ h a r gjort, Men det i h j ä r t a t gömma Och prisa dig I dina g å r d a r innerlig. 4. O Gud, mitt fäste och min borg I livets prövningsdagar, Giv, a t t j a g ej i syndig sorg Mot dina r å d s l u t klagar, Men v a n d r a r tålamodets stig, Om sårad fot än blöder, D ä r Jesus själv g å t t före mig Och d ä r hans h a n d mig stöder. E n liten tid, Och du förlänar salig frid. 5. N ä r n y a himlar och n y jord, O Fader, du bereder, Till glädjen vid ditt rikes bord Din Son de trogna leder. H a n s Ande fridens ande är, Förlossar dem som lida. Så låt oss glada v a n d r a

348 Det kristliga troslivet

här Och sist i hoppet bida Fullkomlig fröjd Hos dig, vår Gud, i himlens höjd. .T. A. Eklund

(i. 1 3 6 3 ) .

(248.) [312.] Dav. 63. ^ £ ) /HUD, min Gud, till dig j a g ser, U p p I — • VI till dig mitt öga v a k a r ; F ö r den glädje du mig ger Jordens lust jag nöjd försakar; Och n ä r bördan böjer mig, H a r j a g liv och kraft i dig. 2. Härlig i din helgedom S t r å l a r fram din makt och ära. Där vill jag, förnöjd och from, Dig mitt hjärtas offer bära Och till dig med tro och hopp Lyfta mina händer opp. 3. När till ro jag lägger mig, Mina t a n k a r till dig ila; Gladligt talar jag om dig, N ä r jag v a k n a r u r min vila: Ty du är min hjälpare, Och ditt n a m n är Frälsare. 4. Med en tro, på dig blott byggd, Med begär, till dig blott böjda, Skall i dina vingars skygd Av din godhet jag mig fröjda; Mig din hand ledsaga skall Och bevara ifrån fall.

3¶J. O. WaUin (1779—1839).

(249.) [313.] Dav. 73. U, Herre Gud, allena Det högsta goda är F ö r hjärtan, som dig tjäna Med helgade begär. 2. Vad rör mig världens lycka? J a g är i dig förnöjd; J a g vill ej mer förtycka De ondas korta fröjd. 3. L å n g t hellre vill jag v a r a Föraktad och

373 D

Trons glädje och förtröstan

betryckt Än deras ro förfara Och deras ändalykt. 4. Vid dig jag städse bliver, Blott dig jag håller k ä r Och tror, att du mig giver Vadhelst mig n y t t i g t är. 5. I all min sorg du m ä k t a r Hugsvala, Gud, mitt bröst; Om kropp och själ försmäktar, Är du mitt hjärtas tröst. 6. Ty vill jag alltid bygga P å dig mitt hopp, o Gud, Mig vid din kärlek t r y g g a Och lyda dina bud. / . O. Wallin (1779—1839).

(250.) [314.]

nåd, o F a d e r blid, Befaller 374 U TIjag dini allan tid Min a r m a själ och

vad jag h a r : A n a m m a allt i ditt förvar. 2. Mitt liv, min kropp och ande ä r Din egendom, o H e r r e k ä r : Bevara själv vad dig tillhör, A t t intet ont mig skada gör. 3. I dig är j a g av h j ä r t a t nöjd, Du är min enda tröst och fröjd; Uti min nöd och stora brist Är du min hjälp, det vet jag visst. 4. Det ä r min tro, o F a d e r blid, Hjälp, att jag alltid blir därvid: Ifrån ditt barn du aldrig vik, A t t jag må ä r v a himmelrik. B. Förtsch? (f 1619). H. Ausius ( t 1653). / . Svedberg (1653—1735).

(252.) [315.]

Å Gud och ej på eget råd Vill jag 375 Pmin lycka bygga Och till hans vis-

het, m a k t och nåd Med barnsligt hopp mig

350 Det kristliga

troslivet

trygga. H a n allt förmår, H a n allt förstår; Och allt vad han förlänar H a n s b a r n till n y t t a tjänar. 2. H a n täljde mina dagars tal, Den evigt kärleksfulle; H a n såg vad mått av fröjd och kval Mig evigt gagna skulle Och sammanband Med fadershand Min levnads alla skiften F r å n vaggan intill griften. 3. J a g vet, att både n a t t och dag P å denna jord behövas, Och hjärtat, efter Guds behag, Av sorg och fröjd skall prövas; Ty må jag, nöjd I sorg som fröjd, Den tro hos mig befästa, A t t Herren vill mitt bästa. 4. Vad är all världens härlighet? H u r snart är den försvunnen! All nöd och brist och bräcklighet Är snart ock övervunnen. Väl mig, om då J a g dit får gå, Där Herren skall beskära De sina evig ära. ohr. F. Geiiert (ms—1769). J. O. Wallin (1779—1839).

(254.) [316.] AD Gudi täckes är mig täckt, E v a d helst är på färde; J a g lever stadigt oförskräckt, F a s t högsta nöd mig snärde. Gud är den borg, Som i all sorg Mig h ä g n a r alla dagar: Det måste gå I allting så, Som honom det behagar. 2. Vad Gudi täckes bär jag nöjd, Vadhelst det också gäller; Vad jag ej bära kan med fröjd J a g hans behag hemställer. H a n prövar mig Dock mildelig, Om jag i tron förbliver; Och om jag då Kan fast bestå, Allt gott han visst mig giver.

376 V

Trons glädje och förtröstan

3. Vad Gudi täckes är mig k ä r t ; H a n s vilja ser jag gärna. Vadhelst han en gång h a r beskärt, Mot det kan ingen spjärna. Förgäves är Allt det besvär, Som mot hans uppsåt s t r ä v a r ; Men den som har Av Gud försvar F ö r intet motstånd bävar. 4. Vad Gudi täckes, ske alltså! Tillfreds jag mig nu giver Och gläds, a t t allting måste gå, Som han det föreskriver. F ö r hans behag Ej sättes lag; Ty räds jag ingen våda, Om än min blick H a n s visa skick Ej än kan genomskåda. 5. Vad Gudi täckes lyster mig I lust och vedermöda; P å sorgens som på glädjens stig J a g vet han skall mig stöda. Evad han gör, H a n s namn jag bör Med ödmjukt hjärta prisa; E v a r t det bär, J a g trygger ä r : Gud skall mig nåd bevisa. 6. Vad Gudi täckes vill ock jag Och låter fara sorgen. A t t jag får glädja mig en dag, H a n s godhet ä r min borgen. Vad Gud berett Blir mig betett, F a s t ä n det synes dröja; J a g tror förvisst, A t t h a n mig sist Till ä r a vill upphöja. 7. Vad Gudi täckes j a g begär, Mer vill jag ej åstunda. P å Herren, som min klippa är, J a g allt mitt hopp skall grunda; I liv och död Är h a n mitt stöd, P å honom glad jag bygger. N ä r vånda svår Mig övergår, Är jag i honom trygger. 8. Vad Gudi täckes t a r j a g an Och vill stads tålig v a r a ; H a n är allén, som hjälpa kan Mig i min största fara. F a s t nöd och kval F ö r u t a n

352 Det kristliga

troslivet

tal Till döds mig ville trycka, Skall H e r r e n mig Dock väldelig Ifrån fördärvet rycka. A. Blaarer (1492—1564). P. Braslc ( t omkr. 1690).

(251.) [317.]

T 7AD min Gud vill, det alltid sker, I I • V Hans vilja är den bästa. Sin nåd 3ochr7H hjälp h a n dem beter, Som stå i t r o n befästa. I all min nöd För Jesu död Skall han mig väl försvara; J a g sätta vill Min tro därtill Och nöjd och tålig vara. 2. Gud är mitt hopp, min salighet, Min tröst och själva livet; Och honom som mitt bästa vet H a r jag mig undergivit. Av mig ej går E t t huvudhår, A t t h a n det ej förspörjer. H a n fågeln när Och liljan klär: Än mer för mig h a n sörjer. 3. F r å n denna världen skall en dag Du, H e r r e Gud, mig skilja; Men stunden står i ditt behag: Ske blott din goda vilja! Min a r m a själ Betror jag väl, Min Gud, i dina händer; Ty synd och nöd Och evig död Ifrån ditt b a r n du vänder. 4. J a g ber och h a r det hopp till dig, A t t du min bön bejakar: N ä r frestelsen påkommer mig, Att jag dig ej försakar. O Herre, v a r Själv mitt försvar Emot den onde anden; H a v om mig vakt Och giv mig m a k t Att b r y t a syndabanden. 5. Du haver ju, o F a d e r blid, Utlovat själv att v a r a Hos mig, ditt barn, i all min tid, I all min nöd och fara Och föra mig Den rätta stig

Trons glädje och förtröstan

353¶Till glädje, fröjd och gamman. J a g sätta vill Min lit därtill Och sjunger hjärtligt: amen. Albrekt IV? (1522—1557). — . E. M. Fant (1754—1817).

(255.) [318.]

0 7 0 T? VAD du tager eller ger, Så värdes, O I O i Hi Gud, mig mer och mer Uti den tro befästa, A t t vad mig med din vilja sker Sker alltid till det bästa. 2. Min blindhet är så ofta röjd: Av egen vilja ledd och böjd, J a g mitt fördärv bereder; J a g må fördenskull v a r a nöjd, V a r t Herrens hand mig leder. 3. I allt vadhelst mig går emot Lär mig, o Gud, att u t a n knot Dig undergiven bliva Och, böjd i stoftet för din fot, Blott dig min d y r k a n giva. 4. H u r lycklig som ditt b a r n jag är, Att du som fadersnamnet bär Har även faderssorgen! För vad din vishet mig beskär Din godhet ä r mig borgen. 5. Dig, Gud, ske evigt lov och pris, Som, alltid lika god och vis, Ger även mulna d a g a r ! J a g kyssa vill den Faders ris, Som mig till bättring agar. 6. N ä r på min stig du törnen strör, 0 Gud, mig mera vaksam gör. Till målet i det höga, Då plågans bädd min sömn förstör, Du lyfta vill mitt öga. 7. Om sparsamt brytas skall mitt bröd, Om jag skall prövas genom nöd, O Fader, ske din 23 — 34165.

354 Det kristliga

troslivet

vilja! Ej skall i liv, ej heller död Mig något från dig skilja. /. BfetUn {nsi—ises). (253.) [319.] 7 Q Q OM dig, Gud, täckes, gör med mig I I O» k)döden och i livet: O H e r r e Gud, allena dig J a g h a r mig undergivit. Vad än jag tänker, talar, gör, Evad jag lever eller dör, Är du mitt allt allena. 2. J a g kallar gott och ganska väl Allt det som dig behagar. Ej någon nöd till kropp och själ Mitt hopp till dig försvagar, Helst j a g fullväl besinnar här, Att vad du gör min b å t n a d är Och mig ej skada vållar. 3. Ack giv, att jag, o F a d e r huld, Må din i döden bliva. F ö r l å t mig all min brist och skuld Och låt din Ande skriva Uti mitt h j ä r t a ditt behag, Som här mig leder dag från dag Till dig från världens villa. 4. Och när du sist besluta må, A t t jag skall hädanfara, Så låt, o store Gud, mig då Hos dig få bo och v a r a Och bland ditt folk i himmelshöjd Åtnjuta evig frid och fröjd F ö r Jesu död

3¶Och pina.

K. Bienemann (1540—1591). P. Brask (f omkr. 1690).—.

(257.) [320.]

dock min själ förnöja Vid 380 VvADå r kan tids eländighet % V a r t vi v å r a

sinnen böja, Är allt obeständighet. O min själ, betänk och märk, Att v å r t väsen och v å r t verk Skifta om som månens tider Och att allt förgås omsider.

Trons glädje och förtröstan

2. Människans beslut och handling, Hennes fröjder och besvär Undergå en jämn förvandling: Vanskligt hela livet är. Ovisst är allt mänskligt råd, Obeständig gunst och nåd, Ovaraktigt vad vi göra, Tänka, tala, se och höra. 3. Dock, fastän oss ofta kränker Denna världs ostadighet, N ä r man åter sig betänker, Hugnas h j ä r t a t ; ty man vet, Att vår tids och lyckas skick Vårdas äv den Faders blick, Som h a r allt i sina händer Och allt till v å r t bästa vänder. 4. Allt vad våra ögon skåda, Allt är Gudi underlagt; Vad vi göra, tänka, råda, Står allt i Guds hand och makt. Vad vi äga, hans det är; Vad vi bedja han beskär. Till v å r t bästa allt han vänder: Allting är uti hans händer. 5. A t t vi stiga upp till heder, Att v å r lycka med oss står, A t t vi lära konst och seder, Att v å r flit belöning får: Sådant och allt a n n a t mer Blott av Herrens godhet sker, Som h a r allt i sina händer Och allt till v å r t bästa vänder. 6. A t t v å r tid förnöjsamt skrider, A t t vi samla m å n g a år, A t t vi tälja lugna tider, A t t v å r t h u v u d bär grå hår, A t t vi se och hugnas vid V å r a barn i ålderns tid: Sådant Gud av godhet sänder, Som h a r allt i sina händer. 7. Däremot, n ä r man beklagar, Att en nyttig levnads lopp Uti mångens halva dagar Oförmodligt hörer opp, Låt oss tro, a t t Gud ock där Lika vis och nådig är, Som h a r allt i sina händer Och det till v å r t bästa vänder. 8. N ä r i kroppens alla delar K r a f t och värme taga av, När oss syn och hörsel felar, När vi

356 Bet kristliga

troslivet

luta till v å r grav Och vår ande avsked t a r F r å n den boning han nu har, H a n till himlens hyddor länder, Hamnar där i Herrens händer. 9. Säll är den som det betänker Och i Gudi h a r sin fröjd: H a n är trygg mot världens ränker Och bland lyckans skiften nöjd; När han, skild från tidens kval, V a n d r a r genom dödens dal, Gud allt till hans bästa vänder, Tar hans själ i sina händer. 10. Säll är den som sina händer I Guds händer sluter in: V a r t hans värld och lycka vänder, H a r han dock ett roligt sinn'; H a n är nöjd i sorg och nöd, H a n har tröst i liv och död, Allting till hans bästa länder: H a n är alltid i Guds händer. 11. Sist, min Gud, jag dig nu beder: Tag min hand uti din hand, Så att du mig alltid leder, Förer till ditt fröjdeland, Varest ändas allt besvär; Och när loppet slutat är Och j a g dig min ande sänder, Tag då den i dina händer. G. Ollon (1646—1704). —.

(256.) [321.]

för allt gott du mig H a r vär38 0 Herre, digats bevisa Mitt h j ä r t a ödmjukt

tackar dig Och skall dig evigt prisa. Men om du i din vishet såg, Att uti korset vinning låg, För allt dig vare ära! 2. Av lyckans gunst i blindhet förd, J a g lärde älska världen; Din varning v a r ej mera hörd: Min håg blev fäst vid flärden. J a g fortgick blind på villans stig, Till dess din tuktan sökte mig Och från fördärvet frälste.

Trons

glädje

och förtröstan

3. Av oförsedda motgångsrön Min sansning återväcktes. För världens tjänst blev kval min lön: Det hopp mig d å r a t släcktes. Och även n ä r mig blev beskärt Vad jag av jordiskt gods begärt, Det h j ä r t a t ej förnöjde. 4. Bland mången sorg och öm förlust, Bland stormars hot och våda J a g lärde misstro världens lust Och all dess tomhet skåda. 0 Gud, då v a r det som till dig Mitt öga, öppnat, vände sig Och återsåg din sanning. 5. J a g fann, att n ä r du ä r min skatt, Må jag för intet rädas, A t t den till dig förtröstan satt K a n mitt i nöden gladas, Att n ä r j a g med uppriktighet F r ä m s t söker din rättfärdighet, Allt till mitt bästa länder. 6. J a , Herre, ljuvligt är ditt ok, Och salig är din börda. Vad om mitt öde i din bok S t å r tecknat vill jag vörda. I medgång prisar j a g din nåd, I motgång dina visa råd, I allt en Faders kärlek.

G. G. Adlerbeth (1751—1818).

(218.) [322.]

OOi) T\^ s o m ^ått en kristens n a m n Dig O O i i t \J till tröst av honom bära, Som dig öppnat nådens famn Och dig leder med sin lära, Höj din själ med tillförsikt, N j u t din sällhet, k ä n n din plikt. 2. Gläd dig åt ett dopförbund, Som din tro till lydnad böjer Och ditt hopp i nödens stund Över tidens gränser höjer Till ett arv, som evigt är Och av nåd dig gives där. 3. Gläd dig åt det dyra blod, Som dig väg

358 Det kristliga

troslivet

till himlen banar, Åt en Gud, som vis och god Dig till tro och bättring m a n a r Att, från syndens bojor fri, F i n n a nåd och lycklig bli. 4. Gläd dig åt en mild Försyn, Den du dagligt ser och röner. Gläd dig, att den höga skyn Öppnar sig för dina böner, Då din suck från jorden går Till din Gud, som allt förmår. 5. Gläds, men lär att Herrens röst Med ett renat hjärta lyda, Att den tro, som ger dig tröst, Med en helig vandel pryda, Troget följa Jesu spår: Trygg du då till målet går. 6. K ä n n din plikt att göra gott, Vaksamt mot begären strida, Milt förlåta andras brott, Ömt hugsvala dem som lida, Villigt ge den svage stöd, Nöden tröst och hungern bröd. 7. Höj till Gud ditt hopp och lär A t t din fröjd i honom finna. Livets mödor och besvär Vid ett högre ljus försvinna, Då ditt hjärta renat ä r Och av Gud sitt allt begär. S. ödmann

(1750—1829).

(28.) [323.]

O O O T V ^ s ^ a l l min själ sitt offer bära, O 0 0 0 . 1 / Fader, Skapare och Gud! Dig vill jag med mitt hjärta ära Och dig med mina läppars ljud, Med vördnad tänka på din nåd, Din makt, ditt underfulla råd. 2. Du liv och varelse har givit Åt allt i himmel och på jord; Ditt stora, milda namn du skrivit Så i naturen som ditt ord. I allt du dig förklarat har, O Skapare och Gud och F a r ! 3. Du stadgat ordningen för tingen, Du satt en gräns för prövningen, Men för v å r t hopp,

Trons glädje och förtröstan

vår sällhet ingen; Ty du, o Gud, är kärleken. Du allt på fadershänder bär Och bönhör varje fromt begär. 4. Ej mörker mer mitt hjärta hindrar A t t se och vörda dina fjät: Var stjärna, som på fästet tindrar, Är vittne om ditt majestät, Och minsta lilja på min stig Är, Gud, ett tröstfullt ord från dig. 5. Därför, o F a d e r i det höga, J a g i din hand mitt väl förtror; J a g vet ditt hulda fadersöga Ser ock den mask i stoftet bor. P å glädjens eller sorgens stig Du leder mig dock sist till dig. 6. O Herre, dig jag vill åkalla, N ä r aftonstjärnan framgår skön; N ä r morgondaggens pärlor falla, Till dig jag höja skall min bön Och aldrig glömma dina bud, O Fader, Skapare OCh Gud! A. A. Afzelms (17S5—1871). (33.) [324.] Dav. 121. TAG lyfter mina händer Upp till Guds • <J berg och hus, F r å n dem h a n hjälpen sänder Och skickar ut sitt ljus. Mig Herren hjälp bejakar, Som jord och himmel gjort; Min bön h a n ej försakar, Men skyddar mig alltfort. 2. H a n låter mina fötter Ej slinta, ty h a n är E n v ä k t a r e ej trötter Och blir mig alltid när. H a n nådigt mig bevarar Och skyddar mig från fall, Mig dag och n a t t försvarar, Välsignar ock mitt kall. 3. Allt ont h a n från mig vänder Och frälsar mina själ; E v a d som helst mig händer, Så slu-

m

360 Det kristliga

troslivet

tas det dock väl. Min utgång h a n bevarar, Min ingång likaså: Sin nåd Gud aldrig s p a r a r För dem med honom stå. / . Arrhenius

(1642—1725).

[325.] <592.)

Q Q £ C Ö K J för mig, o F a d e r k ä r ! J a g vill O O t J i O icke sörja För den dag, som än ej är, Och förveten spörja. Du som h a r förbarmat dig Och mig frälst från döden, O, du vill ock skänka mig Vad jag har av nöden. 2. Hjälp mig, att jag kropp och själ Dig som offer giver Och a t t jag i ve och väl Alltid din förbliver. Hjälp mig v a n d r a i ditt ord Och mitt dop betänka; Värdes mig vid Jesu bord Nya krafter skänka. 3. Skydda, Herre, hus och hem; Sörj du för de mina, Vårda och välsigna dem, F o s t r a dem till dina. Sörj ock för v å r överhet; Sörj för dem som lära; Sörj för att med idoghet Vi oss redligt nära. 4. Sörj för dem, o själavän, Som dig re'n tillhöra; Uppsök dem som du ej än F å t t till dina göra; Dem som lida brist och nöd Vi dig anbefalla. Giv oss alltid dagligt bröd; Fader, sörj för alla. 5. När du lägger bördor på, Hjälp mig tålig vara. Låt mig i din tjänst få gå, Tills j a g hän skall fara Och får lägga ned min stav. Sörj då för, att livet Ovan synd och död och grav Evigt blir mig givet. Ludämilie Elisabet av Schwarzburg (1640—1672). V. L. Ullman (1837—1930).

Trons glädje och förtröstan

[320.] <593.)

Å tag nu mina händer Och led du S 386 mig, A t t saligt hem jag länder, O Gud, till dig. Ditt b a r n i nåd ledsaga, Min väg är svår: J a g vill ett steg ej taga, Där du ej går. 2. Ja* låt mitt a r m a h j ä r t a E n gång få ro, Åt dig i fröjd och smärta Sig helt förtro. Och låt ditt barn sig luta Intill ditt bröst Och sina ögon sluta Och finna tröst. 3. F å r jag ej s t r a x förnimma Ditt starka stöd, J a g ser dock målet glimma U r n a t t och nöd. Så tag då mina händer Och led du mig, A t t saligt hem jag länder Till sist hos dig. Julia von Hausmann (1826—1902). / . A. Eklund (i. 1863).

[327.] <594.>

OO1? M ^ ^ U ( ^ 0 ° k n a n s vänskap, Hans 0 0 I i lVlAnde och ord Och själarnes frändskap Och nattvardens bord De osedda dagar Vi möta med tröst: Vi följa ju Herden, Vi följa ju Herden, Den trofaste Herden; Vi känna hans röst. 2. I stormiga tider Bland töcken och grus E n skara dock skrider Mot himmelens ljus; Det tåget, dess härlighet Världen ej ser, Men Herren går för dem, Men Herren går för dem, J a , Herren går för dem Med segerns baner. 3. O Jesu, bliv n ä r oss, Bliv n ä r oss alltfort Och sköt oss och bär oss, Som alltid du gjort. J a , amen, din trohet Skall bringa oss fram: Lov, pris, tack och ära, Lov, pris, tack och ära,

362 Bet kristliga troslivet

Lov, pris, tack och ära Vår Lamm!

Gud och

C. O. Rosenius

vårt

(1816—1868). —.

O O O 17OM, barn! Vi vilja v a n d r a Nu, meO O O i IV dan dagen är, Till himlen med vara n d r a ; Kom, snart är natten här. I tron vi längta hem; E n v a r sin håg må v ä n d a Att s n a r t till målet lända: Till Guds Jerusalem. 2. Kom, broder! Där vi vandra, V å r F a d e r med oss går. Låt världens b a r n oss k l a n d r a Och kalla vägen svår. Är stigen än så smal: Vi å n g r a aldrig färden; Själv Jesus genom världen Fick gå i tårars dal. 3. Kom, barn, och låt oss v a n d r a Som syskon hand i hand, I kärlek till v a r a n d r a Mitt i ett främlingsland: Bort högmod, agg och kiv! Guds änglar vid vår sida Oss hjälpe a t t ej strida, Men leva syskonliv. 4. Kom, låt oss glada vara, Ej glömma helig sång, E j vänskapsorden spara; Så blir ej tiden lång. Allt sådant skänker mod Och gör oss mera trogna, Gör själens krafter mogna Och dagens gärning god. 5. Kom, dag, som allt förklarar, Kom, vila ljuv och skön, Kom, fröjd, som evigt varar, Kom, sälla segerlön! Vad vi oss vänta där Som mål för levnadsfärden Är mer än allt i världen: Det saligheten är. G. fersteegen (1697—1769). / . A. Eldand (f. 1863).

Trons glädje och förtröstan

363¶Matt. 12: 46—50.

389 V

ILKA äro mina bröder?» Hör jag Mänskosonen fråga, H a n vars herdehjärta glöder Av gudomlig kärlekslåga. Och h a n svarar: »Alla dessa Rikets barn, de äro mina. E n gång skall från deras hjässa Härlighetens krona skina.» 2. H a n är Sonen, som i tiden Uppenbarat Faderns vilja; H a n är sanningen och friden, Renare än Sarons lilja. F a d e r n s n a m n h a r h a n förklarat Och är själv förklarad vorden; Honom är till arv förvarat Allt i himlen och på jorden. 3. H a n dem nämner sina bröder: Deras själar h a r h a n vunnit; Dem på n y t t hans Ande föder; Evigt liv de hava funnit; Det är Kristi bild de bära, De av Herrens Ande drivas. Rikets arvedel och ä r a Skall åt dem av F a d e r n givas. 4. O så fröjda dig, mitt h j ä r t a , A t t en sådan nåd dig räckes! Vad betyder tidens smärta, Blott min Frälsare jag täckes? V a r d a frukterna ock ringa, Där j a g i h a n s rike tjänar, Evig glädje dock mig bringar Ärenamnet han förlänar. [328.] <595.>

E. G. Bohman (i. 1873). —. Rom. 8.

" R Gud i himlen för mig, Må allt gå . m i g emot; P l a t t ingen skada gör mig All världens våld och hot. Vad hjälper mot mig strida Med än så m ä k t i g här, Om Gud står på min sida Och jag h a r honom k ä r !

390 A

364 Det kristliga

troslivet

2. Min tillförsikt jag g r u n d a r P å K r i s t u s och lians blod; Vad än i tiden stundar, H a n ger mig frid och mod. I livets svåra lägen H a n är mitt fasta stöd; H a n följer mig på vägen, H a n giver livets bröd. 3. E n boning han bereder Åt mig i F a d e r n s hus; H a n dag från dag mig leder Och skänker livets ljus. Den han ur domen tagit Skall ej i döden dö, Den h a n från synden tvagit Blir vitare än snö. 4. Hans Ande i mitt hjärta Med tröst och kraft skall bo, Fördriva sorg och s m ä r t a Och giva själen ro. Om sig bekymmer hopa, H a n ger de r ä t t a r å d ; H a n lär mig »Abba» ropa I barnaskapets nåd. 5. N ä r stum ä r hjärtats t r ä n g t a n Och t u n g t är själens kval, H a n talar ut min l ä n g t a n I outsägligt tal; Och fuktar än med t å r a r J a g varje dag mitt bröd, Min Jesus mig u t k o r a r Till frälsning u r all nöd. 6. Ej lidandet och nöden, Ej tidens lust och fröjd, Ej livet eller döden, Ej djuphet eller höjd, Ej onda makters vilja, E j list, om ä n så stor, K a n från Guds kärlek skilja Den som på Kristus tror. 7. Min själ av fröjd må sjunga Och icke sörja mer, Nu jubla k a n min tunga, Ty sommarsolen ler. Min sol, du evigt klara, Min H e r r e Jesu kär, Du kom att uppenbara Vad i Guds himmel är. P. Gerhardt ( 1 6 0 7 — ] 6 7 6 ) . J. A. Eklund (f. 1863).

Trons prövning under frestelser och lidanden

6. Trons prövning under frestelser och lidanden. (192.) [329.]

Q Q i T)ORT, mitt hjärta, med de tankar, OOl, J J A t t från Gud du är utstött! Håll dig fast vid ordets a n k a r Och bliv ej i bönen trött. Är du full med synd och skuld, Se, din Gud är evigt huld. F a s t din synd förtjänar döden, F r ä l s a r Gud dig dock u r nöden. 2. Adams barn, som a n d r a alla Född i synd, du föll med hast Och, förledd att städse falla, Sjönk alltmer i synd och last. Men om du till Herren flyr Och din förra ondska skyr, Skall han visst dig arma, svaga Åter i sin nåd upptaga. 3. Du i Gud en F a d e r finner, Som med oss har tålamod. N ä r i h j ä r t a t ångern brinner, H a n b a r m h ä r t i g är och god. ö m t han v å r d n a d om oss bär, Vill oss alltid v a r a när, Med sin nåd v å r t hjärta freda, Med sitt ljus vår vandring leda. 4. Hör hans ord: »Så sant jag lever, Vill jag icke syndarns död, U t a n att han alltid s t r ä v a r Till att döda synden snöd. J a g en hjärtlig glädje får, När en själ, som vilse går, Vill sig r ä t t till mig omvända: Intet ont skall henne hända.» 5. Ingen herde kan så leta Efter ett borttappat får. Kunde du Guds hjärta veta, H u r u ömt för dig det slår, Törstar, längtar innerlig Efter den som söndrat sig F r å n hans hjord och får så såta, Skulle du av glädje gråta.

366 Det kristliga

troslivet

6. Ingen sjö så högt kan svalla, Intet djup så grundlöst är, Intet regn så r i k t k a n falla, Att det minsta likhet bär Med den nåd, som Herren blid Oss bevisar allan tid, Helst då synden vill oss föra I fördärv och oss förstöra. 7. (8.) Vore världen av v å r H e r r e Tusen gånger större gjord Och dess synder, större, smärre, Uti tankar, verk och ord Av dig mot Guds lag och rätt Övade på många sätt, Kunde dock Guds nåd ej stäckas Och hans kärlekseld ej släckas. 8. (7.) Så var tröst och hav glatt sinne, Du min själ, som ängslig går! All din sorg härvid försvinne: Ingen nöd dig skada får. Dina synders myckenhet Emot Guds barmhärtighet K a n ej liknas, icke nämnas: P å dig vill h a n aldrig hämnas. 9. Ack, min Gud, låt samma nåde Alltid för mig öppen stå, Att jag i min sorg och våde, Gud, din godhet smaka må. H a v mig kär och uppväck mig, A t t jag åter älskar dig. Låt din Ande mig regera, Att jag aldrig syndar mera. P. Gerhardt (1607—1676). P. BrasJc ( t omkr. 1690).

(190.) [330.1

O Q i ) A Gud, jag nödgas klaga F ö r dig min d<j£t VJ själanöd. Min bön låt dig behaga, O Jesu, för din död. Min tro av tvekan drives Och sviktar av och an; Om mig ej styrka gives, Dess veke slockna kan. 2. Ack, upplys du mitt sinne, Så a t t jag mer och mer F ö r s t å r och har i minne Den tröst ditt

Trons prövning under frestelser och lidanden

ord mig ger. Ditt ord, o Jesu, blive F ö r irrig av helig vikt, Och mig din Ande live Till barnslig tillförsikt. 3. F a s t jag i allt ej fattar Ditt underbara råd, Giv, att för allt jag skattar Din sanning och din nåd, Mitt h j ä r t a r ä t t ödmjukar För dig som h j ä r t a t ser, Och rätt de medel brukar, Dem oss till tröst du ger. 4. Giv, a t t jag fast mig håller Vid dig i råd och dåd Och ej med synd förvåller Misströstan om din nåd, Att i all nöd och våda J a g må till själens ro Om ej din djuphet skåda Likväl din kärlek tro. 5. Och n ä r uti mitt sista Min tro på prov blir satt, Låt mig det ljus ej mista, Som skingrar dödens n a t t ; Låt än din kärlek v a r a E t t fäste för min tro, Så k a n jag hädanfara Med tröst och sinnesro. G. Nyrén? (1726—1789). J. O. Wallin (1779—1339).

(191.) [331.]

O Q O M I S S T K Ö S T A ej, att Gud är god, När O <J O • 111 synden gör dig sorgse mod. För Gud hon ä r förhatelig, Men driv förtvivlan bort från dig, Och fall din Herre Gud till fot Med ödmjuk bön och redlig bot. 2. Ty Jesus, Guds enfödde Son, Är kommen ned av himmelstron A t t hela v å r a samvetssår. För sina barn och fosterfår H a n sig i döden givit har, Och all vår skuld på sig h a n bar. 3. Om än otaligt gott du mist, Otaligt gott är dig förvisat F ö r v ä r v a t av din Frälserman, Som

368 Det kristliga

troslivet

seger över döden vann. Den lag du brutit h a r han fyllt Och lidit vad du h a r förskyllt. 4. Om du dig skilt från H e r r e n Gud Med synder mot hans helga bud Och kväljes u t a v lagens hot, Hos Jesus får du säker bot; Guds vrede har h a n på sig lagt, Och friden h a n dig återbragt. 5. Förskräckes du för evig död, För satans våld och avgrundsglöd, Betänk, a t t Jesus nederlagt Död, helvete och satans makt, F ö r v ä r vat dig rättfärdighet Och F a d e r n s nåd i evighet. 6. Om tron dig synes m a t t och svag, Dock tröst av Jesu kärlek tag, A t t h a n som tro i hjärtat ger Skall ock fullborda den alltmer. E n rykand' veke släcks ej u t : Den svaga tron når ock gott slut. 7. Din b ä t t r i n g ofullkomlig syns: För Gud rättfärdig ingen finns. Gud gör din bot och bättring sann, Om blott i tron du håller an. Med Jesus skall du allt förmå, H a n s löfte h a r du däruppå. 8. Är du Guds godhet icke värd, Den är ock dig av nåd beskärd. Din Jesus undfår syndare, Som äro r ä t t botfärdige. Till honom fly: Gud ä r dig god För hans förtjänst och dyra blod. 9. Om dig stor svaghet kommer på, Med trogen bön till Jesus gå: Hos Jesus finnes tröst och råd, Ty han är rik på m a k t och nåd. Sann läkdom mot all synd och brist Uti hans sår du finner visst. 10. Slätt ingen utom Jesus k ä r I himlen och

'Trons prövning

under

frestelser

och lidanden

på jorden är, Som glädja kan en sorgsen själ; I Kristus ä r oss evigt väl. Håll dig med tron vid honom fast, H a n hjälper dig från all din last.

I. Kolmodin (1643—1709).

[332.] <596.>

QQ l TAG ville lova och prisa Min F a d e r i ö*jQt d himlens höjd Och Jesus ä r a bevisa, Min sol och min levnads fröjd, Och Anden, som oss hugsvalar I nöden på v å r jord Och ljuvligen till oss talar Med nådens helga ord. 2. Men, Gud, rättfärdige Herre, J a g kommer med klagoröst; Mig nöden tynger allt värre, Och intet mig skänker tröst. Ack, efter dig blott jag längtar Med själens hela håg Likt törstande hind, som t r ä n g t a r Till källans svala våg. 3. Bland gångna släktenas leder Dock aldrig jag än fått se, A t t den med allvar dig beder Du ej velat hjälp bete. Du vill dock ingen förlora Av dem dig* höra till; Fast synderna äro stora, Du nåd ej v ä g r a vill. 4. Så bjud n u nåden att skina, Ty själen därefter t r å r ; Mig hjälp för Frälsarens pina Och blödande djupa sår. Med t å r a r måste jag klaga: För tung min börda är, J a g k a n ej min sorg fördraga, Om du ej tröst beskär. 5. O Herre, se mitt elände, Som synderskans nöd du såg, N ä r hon förtappad sig kände Och vid dina fötter låg. I nåd till P e t r u s du skådat, F a s t han förnekat dig, Och rövaren du benådat; Så gör ock nåd med mig. 24 — 34165.

370 Bet kristliga

troslivet

6. Min F a d e r käre, jag beder F ö r Jesu, min Herres, död, A t t du med Anden mig leder Ur syndens och dödens nöd. Mig lös u r frestarens snara, Giv håg och sinne ro, Och n ä r j a g skall hädan fara, Så låt mig dö i tro. 7. Som harpoklangen försvinner, Som fåglarnas sång förgår, Så världens glädje förrinner, Så flykta tidernas år. Det vill med flit jag betänka Och giva Gud min själ Och hela min t r a k t a n skänka Att vinna evigt väl. 8. Den h ä r sin Herre bekänner Skall in i Guds rike gå Och där bland F r ä l s a r e n s vänner I skinande kläder stå. Den hugnad, glädje och ära, Som oförgänglig är, Du värdes åt mig beskära, Min Gud och Herre kär! L. Lawrinus (1573—1655). / . A. Eklund (f. 1863).

[333.] <597.>

ingen dager ögat skådar, E j 395 NÄR sorgens n a t t vill taga slut, När in-

tet hopp en ljusning bådar Och h j ä r t a t s tro vill slockna ut, När ingen tänker på m i t t väl, V a r finns ett fäste för min själ? 2. Du, Jesu, är den fasta borgen, Min enda tröst, min frälsnings grund, Min hjälp i tvivlet och i sorgen, Min enda ro i stormig stund, Min nådesbrunn, min hälsoflod, Min Frälsare, min Konung god. 3. Du, sorgsna själars vän den bäste, Du enda tröst i plågans hus, Du sanna sol på himlens fäste, Bland ljus det enda klara ljus, Du san-

Trons prövning under frestelser och lidanden

ning utan svek och sken, Guds Ord, Guds avbild skär och ren, 4. Ej bredden, längden, djupet, höjden J a g av din kärlek mäta kan. Du glades med i änglafröjden, När bättring gör en syndig man. Din nåd från tid till tid består Och mäktig genom världen går. 5. H u r djupt än mörkret här må vara, Det g r y r en morgon dock till sist, Då du dig själv skall uppenbara, Du livets ljus, o Jesu Krist! Du leder genom nattlig värld Till evig dag vår levnads färd. E. M. Arndt (1769—1860). J. A. Eklund (f. 1863).

Dav. 137.

OOP V I D ä l v a r n a i Babylon H u r t u n g t de O J O i V dagar flöto! Vi mindes Sion fjärran från Och bittra t å r a r göto. I pilträden vid strömmars lopp Vi hängde v å r a harpor opp, De strängaspelen k l a r a : Vem ville spela mer i band, Vem sjunga i v å r träldoms land, Vem kunde glad där vara? 2. Den goda tid v a r helt förbi Och fröjdens år förgångna. Bland hednahopar sutto vi Som främlingar och fångna. De bjödo oss med spe och t v å n g : Upp, spelen, sjungen glädjens sång, Som förr i Sions skara! Vem ville spela mer i band, Vem sjunga i v å r träldoms land, Vem kunde glad där v a r a ? 3. Jerusalem! Din helgedom, Om jag den kan förgäta, Må t u n g a n låda vid min gom Och glöd mitt hjärta fräta. Till dig, mitt hem av

372 Det kristliga

troslivet

frid och ljus, Min Konungs borg, min Faders hus, J a g längtar att få fara. Där får j a g spela u t a n band, D ä r sjunga i min frihets land, Där först kan glad j a g vara. W. Dachstein (f 1530). / . L. Runeberg (1804—1877). —.

(233.) [334.]

tålamod, Var from och god Och 307 HAV efterfölj Guds vilja. Den detta hör

Och detta gör Skall Gud från sig ej skilja. E t t himlabröd I jordisk nöd Dig tålamodet giver; Av denna spis Du lugn och vis, Förnöjd och ödmjuk bliver Och fåfäng sorg fördriver. 2. Tag utan knot Ditt kors emot; Det dig till välfärd länder. Tro Gud om gott: Du har din lott Utav en Faders händer. P å många vis, Sitt namn till pris, H a n barnens trohet övar: Som guld i glöd Vår själ i nöd H a n l u t t r a r och beprövar; Och hjälpen se'n ej tövar. 3. Min Gud, du har Med goda dar Så ofta glatt mig, svaga; O, skulle jag Den onda dag Ej ock till godo taga? Ej ser jag h ä r Vad bäst mig är; Begären mig förvilla. Men, Herre, du Det känner ju Och vill ditt barn ej illa: Ty är jag nöjd och stilla. L. Retzer (f 1529). E. Helsinghis (f 1612). / . O. Wallin (1779—1839).

[335.] <598.)

Gud, till dig, Närmare 398 NÄRMARE, dig! Om det än blir ett kors, Som

lyfter mig, Sjunger jag innerlig: |: Närmare, Gud, till dig, :| Närmare dig!

Trons prövning under frestelser och lidanden

2. Döljer för pilgrim trött Solen sitt sken, Blir än min huvudgärd H å r d a s t e sten, Skall jag dock drömma mig |: Närmare, Gud, till dig, :| Närmare dig. 3. Där skall all nåd du gav Stå för min syn Såsom en stege, rest Upp emot skyn. Änglar där vinka mig |: Närmare, Gud, till dig, :| Närm a r e dig. 4. Vaknad, jag reser glad Stenen så h å r d Såsom mitt Betel upp Minnet till v å r d : Natten ju förde mig |: Närmare, Gud, till dig, :| Närmare dig. 5. Sist, när jag ställa får Uppåt min färd Och re'n till r y g g a är Jordlivets värld, Viskar det än i mig: |: Närmare, Gud, till dig, :| N ä r m a r e dig! Sarah Flower Adams (1805—1848). J. E. Lindcrholm (i. 1872).

(234.) [336.]

O Q Q p U D , du är kärleksrik och god: Med ö O J» VJ tålamod J a g tager mot din aga. Min Gud, ev ad du med mig gör, Likväl jag bör Ej knota eller klaga. Var lugn, min själ, Gud vill dig väl; H a n aldrig än Förskjutit den Som på hans kärlek tröstar. 2. Om han ock dolt för mig sitt råd, H a n dock i nåd Och vishet med mig handlar. När ingen hjälp jag ser, då är Med hjälpen när Den hand, som allt förvandlar. Min Gud, ännu P å ingen du E n börda lagt, Den ej din makt Med fadersgodhet lättar. 3. O Jesu, mig din frid beskär Och själv

374 Det kristliga

troslivet

mig lär A t t lidandet fördraga. Då korsets tyngd för mig du bar, Du tålig var Och hördes aldrig klaga. O, lär ock mig A t t likna dig Och vid din fot F ö r u t a n knot Förlossningstimmen Vänta.

/. Hjertén (1781—1835).

[337.] <599.>

kors, dess n ä r m r e himmel; 400 J UDenstörre ej har kors, han har ej Gud. Man

glömmer lätt i världens vimmel Gud, evighet och Herrens bud. Den mänska därför salig är, Åt vilken Gud ett kors beskär. 2. J u större kors, dess bättre kristen: Som guld ur degeln renat går, Så ock i lidandet och bristen V å r tro alltmer sin luttring får, Till dess hon glad bekänna kan: Den Herren älskar agar han. 3. J u större kors, dess mera kraften I tron förökas dag från dag. När druvan pressas, strömmar saften Till vingårdsherrens välbehag. I sorgen danas modig håg Som pärlan under havets våg. 4. J u större kors, dess mera brinner Vårt hjärtas kärlek ren och skär, Och lidandet, som snart försvinner, Ny näring till dess låga bär. Vår kärleks eld i timlig nöd F å r ökad livlighet och glöd. 5. J u större kors, dess flera böner: När kryddan krossas, doft hon ger. När seglarn stormens styrka röner, Till Gud han ropar desto mer. Vad vore Davids harpoljud, Om han ej prövats h å r t av Gud?

Trons prövning under frestelser och lidanden

6. J u större kors, dess mera längtan F r å n dalens djup till bergens höjd. Hos ökenvandraren vad t r ä n g t a n Till K a n a a n , till hemmets fröjd! När duvan h ä r ej finner ro, I arken söker hon sitt bo. 7. J u större kors, dess mer blir döden E n vinning, "när jag flytta får F r å n sorgen, lidandet och nöden Till hemmet, dit min ande trår. Det kors, som står på graven kvar, Betecknar, att jag segrat har. 8. J u större kors, dess mer den krona, Som Jesus lovar, v a r d e r skön, Ty han som m ä k t a t allt försona Ger trogen kämpe härlig lön. Den detta mål i hoppet ser L ä r älska korset mer och mer. 9. O du som själv ditt kors fick bära Och bjöd mig t a g a korset på, Må tro och hopp och kärlek l ä r a Mig här mitt kors a t t bära så, Att när min v a n d r i n g s tid förgår, J a g det mot kron a n byta får. B. schmoick (1672—1737). O. A. Torén (1813—1904). J. A. Eklund (f. 1863).

[338.] <600.) T J E R R E , du min tröst och fromma, • 1 1 H ö r mitt rop miskundelig, L å t min suckan till dig komma, Låt min bön behaga dig. J a g från allt som h ä r mig fängslar Och från allt som hjärtat ängslar L ä n g t a r att dig v a r a när, Jesu, du min broder kär. 2. H ä r ä r idel sorg och jämmer, Oro, kval och vånda svår. Det mitt h j ä r t a så beklämmer, A t t jag ingen glädje får. Därför vill jag övergiva

M

376 Det kristliga

troslivet

Allt i världen och förbliva Fast vid dig, o Jesu kär, Som mitt hjärtas längtan är. 3. H ä r vill satan mot mig strida Och med list mig fången få: Stå, o Jesu, på min sida, A t t jag manligt kämpa må. Herre, värdes du mig hjälpa, N ä r min ovän vill mig stjälpa: Du mig v ä r n a kan förvisst, O min H e r r e Jesu Krist! 4. T r ä g n a suckar vill jag sända Upp till dig i himlens höjd Och min håg från jorden vända, Tills jag får en evig fröjd. Då skall ingen makt och vilja K u n n a mig ifrån dig skilja. Ack, jag l ä n g t a r hos dig bo, Jesu, du min tröst och ro. 5. Sorgsen måste jag bekänna, A t t i mig bor intet gott; Syndens lusta vill mig bränna, Mig bereda spe och spott. Men, o Herre, dig j a g beder: Slå allt syndens välde neder Och låt snart mig hamna där, Varest du, o Jesu, är. 6. När jag, frälst från all min våda, I din himmels fröjdesal F å r ditt blida anlet' skåda, Då med dina helgons tal Vill jag lova dig och prisa Med en ny och härlig visa. Din för evigt då jag är, Jesu, du min broder kär. J. Arrhenius (1642—1725). S. Alin (1852—1930).

(237.) [339.]

är så mörkt och tungt, Vart402 I världen helst jag än må lända. H u r skall

mitt hjärta bliva lugnt? Till vem skall jag mig vända? Till vem i himmel och på jord, Om ej till dig allena? Du, Jesu, haver livets ord, Det eviga och rena.

Trons prövning under frestelser och lidanden

2. Det sälla ord ocli trösteljud J a g vill i h j ä r t a t fästa, A t t dem som älska dig, o Gud, Allt t j ä n a r till det bästa. Den här sin börda tåligt bär Du styrker och du stöder, Och smärtan, som dock timlig är, E n evig sällhet föder. 3. J a g vill ej om den sällhet be, Som söks av syndaträlen: Att sörja bättre är än le, Ty sorg förbättrar själen. Du stunden vet att från all nöd Ditt b a r n för evigt skilja; Ty är min bön i liv och död: Ske, Herre, blott din vilja! 4. Och nu jag överlämnar mig I dina milda händer; J a g vet, att jag på korsets stig Till fridens hyddor länder. Om än till sista droppen ut J a g sorgens kalk skall tömma, Du åt din v ä n dock vill till slut Det goda vinet gömma. J. O. Wallin (1779—1839).

(238.) [340.]

D

E N vedervärdighet, som hårt mig arme trycker, Mitt hjärta tröstlöst gör och hoppet undanrycker. Min jämmerfulla själ ej finner någon ro, Min ångest större är, än någon det kan tro. 2. J a g k a n mitt hjärta ej för någon uppenbara Och ser mig ingen hjälp på jorden övrig vara. All klokhet intet är; vad kan en dödlig makt? Den därtill sätter lit blir först i faran bragt. 3. Min Gud, har du mig då för evigt övergivit? H a r du från nådens tron till nödens

378 Det kristliga

troslivet

djup mig drivit? H a r du nu så för mig ditt milda anlet' gömt? H a r du ditt a r m a barn, o Fader, så förglömt? 4. Ack nej, mitt kval är stort; men bort, förtvivlans s m ä r t a ! J a g vet, du bär för mig ä n n u ett fadershjärta. Fast mig min stora synd ovärdig gör därtill, Så tror jag dock, att du mig ej förskjuta vill. 5. J a g vet, att du ditt ord och löfte aldrig r y g g a r ; Det är min fasta borg, därvid min själ sig t r y g g a r . J a , om än himmelen och jorden gå i grund, F ö r g å s dock intet ord, som går u t a v din mun. 6. Och du har lovat mig att mina böner höra, Och ingenting för dig omöjligt är att göra: Du råder över allt, om allt du v å r d n a d bär. Vem är en sådan Gud, som du, o Fader, är? 7. J a g flyr alltså till dig i detta mitt elände; J a g faller dig i famn: gör på min nöd en ände. Hos dig ä r hjälp och tröst, hos dig är m a k t och råd; V a r morgon är ock ny din godhet och din nåd. 8. Min sorg är dig bekant: du hör, o Gud, min kvida; Ty vill jag ock din hjälp i tålamod förbida. Du, Herre, vet din stund att sluta allt mitt ve. Mig stilla gör och nöjd: O Gud, din vilja ske! 9. Giv mig det nyttigt är och vad dig helst behagar, H j ä l p ock, att ingenting mig från din fruktan drager. I motgång styrk min tro, i medgång led du mig, Att jag av övermod ej må förlora dig.

B. Carlberg (1640—1683).

Trons prövning under frestelser och lidanden

(244.) [341.]

/Af V A D sörjer du så svåra? Vi skall så 4 U 4 . V djupt, min själ, E n timlig nöd dig såra? Gud ä r Immanuel. P å honom skall du tro: Med dig han väl så lagar, Som honom bäst behagar Och länder dig till ro. 2. H a n aldrig övergiver Den honom sig förtror; Den honom trogen bliver Uti hans hägnad bor. Fast sällsamt synes gå, Dock låt dig ej förtryta: H a n kan det snart förbyta, Att allt dig gagna må. 3. P å honom må du v å g a Och v a r a vid gott mod. Oändlig i förmåga H a n är och evigt god. Vad Herren nyttigt fann, Det k a n ej någon hindra; Och v å r a smärtor lindra F ö r m å r allena han. 4. Fast motgångs vreda bölja Dig ville sluka opp Och t u n g a dimmor hölja Din himmel och ditt hopp, Dig Gud dock hjälper fram: H a n dimmorna skall fälla I sinom tid och ställa För böljorna en damm. 5. Ty vill jag, Gud till ära, Stads v a n d r a i hans lag Och endast det begära, Vartill Gud har behag. J a g med Guds r å d är nöjd; Guds vilja ä r den bäste, Han är min borg, mitt fäste, I Gud är all min fröjd. 6. Giv, Gud, jag dig må ä r a Av hjärtat all min tid, E t t värdigt lov dig bära Och hugnas av din frid. I frestelsen giv mod, Giv tålamod i nöden, Giv saligt hopp i döden, O Fader, evigt o"od!

J. Heermann (1585—1647). / . Arrhenius (1642—1725). / . O. Wallin (1779—1839).

380 Det kristliga

troslivet

(245.) [342.]

T7ARFÖR j f ö klaga? Se mot 105 • V höjden och hav tröst! H e r r e n styrker ä n de svaga, Hörer de betrycktas röst. Ur det sör a> var

r

moln din dag betäcker Skall en stråle ä n gå fram, Och den kalk dig sorgen räcker Bitter ä r men hälsosam. 2. Visserligen har du syndat Och därmed förspillt Guds nåd; Du till egen ofärd skyndat, N ä r du följt din lustas r å d ; Men den hand, som allt förvandlar, Lönar ej på mänskosätt: Gud med en botfärdig handlar Efter nåd, ej efter rätt. 3. (4.) Till din bättring Gud dig låter P r ö v a s h ä r en liten tid: När du vänt till honom åter, Återkommer ock hans frid. När du hört den röst, som varnar, Och din Faders vink förstått, Skall du se, h u r himlen klarnar, Skall du se, hur allt blir gott. 4. (5.) Allt blir gott, när h j ä r t a t vilar Fromt och fast vid Herrens nåd. Ingen nöd dig överilar Utom hans allvisa råd. Sorg som glädje då skall syfta Till ditt eget sanna väl, Rena ditt begär och lyfta Närmare till Gud din själ. 5. (6.) Varför klaga, varför sörja? Bär ditt kors i Jesu spår. Måste du med suckan börja, Du med lovsång sluta får. H e r r e n delar fröjd och smärta; Tro hans ord och sköt ditt kall Och med hoppfullt barnahjärta I hans fadersarmar fall. / . O. Wallin (1779—1839).

Trons prövning under frestelser och lidanden (240.) [343.]

381 Dav. 77.

/ Ap f\ UD, låt min bön dig täckas, F a s t den ^ J J U U i v J ä r svag och m a t t : Se, mina händer räckas Till dig den långa natt. I t å r a r ögat vakar, Av ångest hjärtat slår; J a g livets fröjd ej smakar Och gravens ro ej får. 2. J a g suckar och jag kvider Och mera ej förmår. J a g minns de gamla tider, J a g minns de förra år, Då Herrens hand mig ledde I sanning och i nåd, Då jag i allt som skedde Blott såg en F a d e r s råd. 3. H a r han mig nu förskjutit? Är han ej god som förr! H a r han i vrede slutit B a r m h ä r t i g hetens d ö r r ! H a r nu den godhet ända, Som v a r mitt hela hopp? Skall nåden återvända? Skall löftet höra opp? 4. Nej, flyn, I mörka tankar, Förtvivla ej, m i t t bröst, Men håll dig vid det ankar, Som är v å r enda tröst. F r å n längst förflutna stunder Guds nådevägar märk, Betänk hans allmaktsunder Och akta på hans verk. 5. Och säg, när du bedrövas: »Nu är min sorgetid; E t t barn av fadern prövas, Dock ä r han lika blid. H a n s hand kan allt förvandla, H a n är så mild som stor Och skall i kärlek handla Med den på honom tror.» 6. Ty vill jag Gud åkalla Och till hans sköte fly, När kvalens böljor svalla Och olycksstormar gny. F a s t ögat ej utreder Hans djupt fördolda spår, H a n sina barn dock leder Som herden sina får. / . O. Wallin (1779—1839).

382 Det kristliga

troslivet

[344.] <601.)

Gud, min själ, I hopp och 407 FÖRBIDA tålamod: Till slut h a n hjälper väl,

Ty han är mild och god. När sina barn han prövat har, H a n dem ur luttringselden tar, Ger för den kalk de tömma fått E t t r å g a t fröjdemått. 2. Så har Gud alltid gjort, Så är hans hjärtelag; Guds barn hans kärlek sport I sorg och glädjedag. H a n s nådeshav töms aldrig u t ; I tron dig till din Jesus slut, Som sjuka själar läka kan, Då bättringen är sann. 3. När du har druckit ut Den kalk din Gud dig skänkt, I glädje stor till slut Din sorg då bliver dränkt; Din själ invid din Faders bröst F å r njuta himmelsk nådetröst. Din mörka väg gå fram i hopp: Snart rinner solen opp. 4. Nu väl, i hoppet nöjd, Dig, Gud, jag prisa vill Och hålla för min fröjd Vad du mig sänder till. J a g vet det barnet älskas bäst, Som under tuktan hålles mest; J a g vet det k ä r a barnets tår Till hjärtat F a d e r n går. 5. Så fortfar, själavän, Att grundligt r e n a mig F r å n vad mig smittar än, Och helga mig åt dig. O du som har mig återlöst, Förbliv i liv och död min tröst. F r å n synd och värld jag avsked tar, Som mig förnedrat har. 6. J a g lämnar världens flärd, Som blott gör sorg och kval; Den är ej mödan värd, J a g gör ett bättre val. H ä r lyckan ofta vänder sig; Låt mig då bliva fast vid dig, Min Gud, i tron beständigt här Och sedan evigt där. 7. Kom, lös mig, själavän, Ur mina träldoms-

Trons prövning under frestelser och lidanden

band. J a g vill till himmelen; J a g längtar till det land, Där ingen nöd mer plågar mig, Men glädjen är oändelig, Där jag i helgons r e n a skrud F å r evigt lova Gud. Okänd förf. 1700-talet.

T 7 Ä K T A R E , v a d lider tiden? Är ej li-

408• V den Syndens långa, mörka natt? Skall för mig ej ljuset tändas, Oron ändas, V a r i sorgen mig försatt? 2. Mitt förnuft ej k a n mig leda, Ej mig freda Ifrån kval och samvetssår. Till min nöd, o Jesu, blicka, Tröst mig skicka, V a r a v själen hälsa får. 3. F a s t du har oss uppenbarat Och förklarat För oss allt Guds frälsningsråd, Är det som j a g vore fjärran Än från Herran, Utan tro och hopp om nåd. 4. F a s t ä n mörkret h a r förjagats, Morgon dagats, Själv dock idel n a t t jag är. Lys, min sol, för mig som längtar, I v r i g t t r ä n g t a r Dig a t t skåda, Jesu kär. 5. Öppna för ditt ord mitt öga, I mitt tröga Sinne red för ljuset r u m ; Ty jag kan ej bland de dina Se det skina Med en blick, av tvivel skum. 6. Upplys, andesol, mitt sinne, Att därinne Allt må bliva v a r m t och klart. Skingra med din morgonstrimma Tvivlets dimma. Kom till mig, o Jesu, snart! 7. Till din tjänst mig giv förmåga, All min plåga, All min ängslan från mig tag. Kraft till

384 Det kristliga

troslivet

tro och kärlek giv mig, Kom och bliv mig, O mill JeSU, SOl Och d a g .

Ohr. F. Richter (167G—1711). C. / . E, Hasselberg (f. 1856). —.

visa mig Livets väg till dig, Ty 409 JESU, min själ ej når sin vila, Om den ej

till dig får ila. Led mig vid din hand Till mitt fosterland. 2. Blir min vandring svår, Giv, att jag består Provet under tunga dagar, Över bördans tyngd ej klagar. Tynger korset mig, Är jag n ä r a dig. 3. Fyller eget kval Mina dagars tal, F å r jag a n d r a s plågor bära, Kom att tålamod mig lära. Låt i sorg och ve Mig mot målet se. 4. Giv, att så jag går Alla livets år Dina vägar, om än hårda, Viss, att du mig själv vill v å r d a Och vill leda mig Saligt hem till dig. N. L. von Zinzendorf (1700—1760). / . A. Eklund (f. 1863).

[345.] <602.>

L\ 0 V Ä N T A efter Herren! stilla > ° min

4 H U i V själ! H a n så g ä r n a hjälper, Han gör allting väl. Bida oförskräckt Efter morgonväkt. S n a r t på vinterstormen Följer vårens fläkt. I alla stormar Och i all nöd Herren dig skall v a r a E t t trofast stöd. 2. V ä n t a efter Herren! Stilla, o min själ! H a n så g ä r n a hjälper, H a n gör allting väl. H u r allt skiftar här, Herren är dig när, Och är nöden mycken, Gud dock större är. Eviga trohet, Tröst i all nöd, Värdes mig bevara I liv och död. F. Rader (1815—1872). Anna öhlander (f. 1861).

Trons

prövning

under

frestelser

och lidanden

385 Dav. 23.

17 AN något fattas mig, när Herren själv • IV Min herde v a r a vill och vill mig föra P å gröna ä n g a r och till livets älv Och jag hans ljuva herderöst kan höra? 2. H a n vederkvicker mig, han ä r min vän Och vid sitt bröst p å starka a r m a r här mig. I dödens skuggas dal jag v a n d r a r än, Men fruktar intet ont, t y h a n ä r när mig. 3. Min ovän ingen skada gör mig mer, Ty i hans åsyn Herren själv mig sätter Vid dukat bord, där h a n mig m ä t t n a d ger Och hugnar mig med nådens r i k a rätter. 4. Allenast godhet och barmhärtighet Beständigt skola följa mig och skydda Min själ för alla faror, och jag vet, Att jag får bo för evigt

i hans hydda.

c. A . Lönnquist (f. i869). / . A. Eklund (f. 1863).

Ji \ 9 Q T I L L A ' m i t t bjärta, var stilla, Stilla I l - i O för Gud och hans ord! Tankar, som sinnet förvilla, Tvivlan, i själsdjupet spord, Anden fördriver, Blott du förbliver Stilla vid Gud och hans ord. 2. Stilla, mitt hjärta, i böner, Burna a v Anden till Gud! Snart du hans vittnesbörd röner, När med bönhörelsens bud H a n dig hugsvalar; Åter h a n talar Ljuvligt om friden i Gud. 3. Stilla, mitt hjärta, och bida Tåligt förlossningens dag! Salig den själ, som kan lida Tålmodigt prövningens slag, Innerst därinne Viss i sitt sinne: Hjälpen dock kommer en dag. 25 — 34105.

386 Det kristliga

troslivet

4. Stilla, niitt hjärta, var stilla, Giv dig ej över, min själ! Gud kan ej vilja dig illa, Gud k a n blott vilja dig väl. Jesus är när dig, F r i d han beskär dig. Tro det, ack, tro det, min själ! G. il. Hultgren

(1859—1933).

U, Jesu, till oss kommen är E t t glädje113 D bud att bära; Du som en brudgum kom att här Oss högtidsfröjd beskära. Du lovat dem som på dig tro, A t t hos dem skall din glädje bo Till din och Faderns ära. 2. F r å n mig du värdes, H e r r e god, All syndig ängslan jaga; Mig stöd, att jag med manligt mod Min motgång kan fördraga. Giv sinnesro. Giv, att med hopp J a g lyfta må mitt huvud opp Och icke tungsint klaga. 3. Din Fader än vid korset var Osynlig vid din sida. Du om hans kärlek vittne bar För alla dem som lida. Din Ande glädjens Ande är, Hugsvalelse han till oss bär, Om vi din hjälp förbida. 4. J a g lämnar, efter ditt behag, Mitt liv i dina händer. Men krön med fröjd min avskedsdag, H u r än min lott sig vänder, Och hjälp mig, att u r sorg och nöd, Ur n a t t och mörker, grav och död J a g till din glädje länder. —. J. A. Eklund

(f. 1863).

(193.) [346.]

AG vet på vem jag tror, när mina J 414 synders minne Med ångerns bittra kval betungar själ och sinne: Botfärdig nalkas

Trons prövning under frestelser och lidanden

jag min Gud i Jesu n a m n Och öppnad ser för mig en F a d e r s hulda famn. 2. J a g vet på vem jag tror, när modfälld och förlägen J a g saknar egen kraft att gå den goda vägen: Med redlig bättringshåg min bön till Jesus går, Och helighetens kraft jag av hans Ande får. 3. J a g vet på vem jag tror, när världens lust och lycka Mig vilja söva in och i fördärvet rycka: J a g Jesu v a r n i n g hör och v a n d r a r i hans spår Och så med heligt mod i frestelsen består. 4. J a g vet på vem jag tror, när livets glädje rymmer Och h j ä r t a t brista vill bland oro och bekymmer: J a g minns vad Jesus led; min själ ock måste så Igenom svåra prov in i Guds rike gå. 5. J a g vet på vem jag tror, när dödens timme nalkas Och dagens heta kval i aftonskuggan svalkas: Min Jesus i sin död har döden bragt på fall; H a n lever, och min själ med honom leva skall. 6. J a g vet på vem jag tror. Men honom r ä t t jag prisar, N ä r jag mitt hjärtas tro med verk och gärning visar, Ej ropar Herre blott, men Herrens vilja gör: Blott så i Kristi tro jag lever och jag dör. J. O. WaUin (1779—1839).

(239.) [347.]

M

t IVTIN själ och sinne, låt Gud råda Och ö, i l l hoppas på din F a d e r blid, Så skall h a n i all nöd och våda Bekröna dig med nåd

388 Det kristliga

troslivet

och frid. Den sig betror uti Guds hand, H a n bygger ej på lösan sand. 2. Vad hjälper oss, vi mycket sörja? Vad gagnar oss vår pust, v å r t kval? Vad är, a t t vi med t å r a r börja Och sluta v å r a dagars tal? Vår sorg förbittrar mödans bröd Och ökar tyngden av v å r nöd. 3. Ty ä r det bättre tåligt lida, I hoppet och i Gud förnöjd, Och trofast efter Herren bida, Vars hjälp är viss, om än fördröjd; Ty Gud, som känner bäst var man, H a n vet väl vad oss fela kan. 4. H a n utser tiden att hugsvala, H a n skickar väl det nyttigt är; Vad vi av troget h j ä r t a tala, Det m ä r k e r strax vår Fader k ä r : Så kommer Gud, förrän vi tro, Och skänker hugnad, tröst och ro. 5. Tänk ej uti din motgångstimma, Att du av Gud förgäten ä r : H a n skingrar sorgen som en dimma Och har dig alltid lika kär. Tänk: tiden snart förbyter sig, Och motgång är föränderlig. 6. Det kostar Gud ju ganska ringa Den fattige att göra rik, Den rike att till armod bringa, E n hög den låge göra lik; Ty Gud, den högste underman, Upphöja och förnedra kan. 7. Sjung, läs och gå på Herrens vägar Och gör din kallelse med flit; Förtro dig till vad H e r r e n säger Och hav till himmelen din lit: Ty den blir en lycksalig man, Som fast på Gud förtrösta kan. G. Neumarlc (1621—1681). G. Ollon (1646—1704).

Trons prövning under frestelser och lidanden (460.) [348.]

389¶Dav. 42. A S 0 M

]l

k I (\ ^ s J ° r t e i 1 träget längtar Efter M U i O friska källans flod, Alltså ock mitt hjärta t r ä n g t a r Till min Gud, som är så god. Själen törstar innerlig, Herre, Herre, efter dig. N ä r skall det dig dock behaga Mig in i din glädje taga? 2. J a g mitt bröd med t å r a r fuktar, Blandar upp min dryck med g r å t I en värld, som dig ej fruktar, Men sin lusta följer åt; Där ej mera frid och tro, Endast kiv och ränker bo; Där all styggelse bedrives Och rättfärdighet ej trives. 3. Ej ditt hus de dårar gläder: Öde står den helga ort, Där de gångna fromma fäder Sökt och funnit himlens port. Med din stav på fridens stig Du dem förde hem till dig; Deras barn, ifrån dig vikna, Hjordar u t a n herde likna. 4. I sin y r a de ej rädas För den blick, som allting ser; Sanning hatas, fromhet smädas, Värnlös oskuld trampas ner. O min Gud, så hör mitt rop: F r ä l s mig från en gudlös hop, Kom med friden, skänk mig fröjden Hos de heliga i höjden. 5. Dock, vi vill du dig bedröva, O min själ, och kvälja dig? Gud vill dig allenast pröva, Därför hoppas stadelig. Komma skall ä n n u den dag, Då j a g honom till behag Skall ett tacksamt offer reda Och hans lovord vitt utbreda. 6. H e r r e n mig försäkran giver Om sin godhet, endast jag Intill döden trofast bliver, A k t a r på hans välbehag, Gör mitt kall med fröjd och flit

390 Det kristliga

troslivet

Och till honom har min lit, Viss, att han mig ej förgäter, Nöjd med vad han mig tillmäter. 7. J a g på d å r a r s väg ej träder, Sitter ej i der a s lag. H e r r e n s ord, som h j ä r t a t gläder, J a g betraktar n a t t och dag. Herrens helgedom mig är Efterlängtad, skön och k ä r : Där mitt kvalda hjärta lättas, Lugnas och med glädje mättas. 8. Nu ej mer jag skall bedrövas: Herren är min Gud och v ä n ; Herren, som mig låter prövas, Är min gode F a d e r än. Trygg vid Herren Sebaot Vill jag gå mitt mål emot, Där jag får med helgad tunga Evigt Herrens godhet sjunga. T. Beza A. Lohwasser H. Spegel J. O. WaUin

(1519—1605). (1515—1585). (1645—1714). (1779—1839).

(241.) [349.]

L/\H M I T T °Sa> spar nu dina tårar, Din sucJ H I i 111 kan kväv, beklämda bröst! Den ängslan, som mitt hjärta sårar, Förvandlas skall i ymnig tröst. Fast nöden kännes tung och svår, Guds nåd den vida övergår. 2. H a n ej sitt tryckta b a r n förgäter, H a n älskar, även då han slår; H a n tyngden efter styrkan mäter, Hans hjälp tillreds vid branten står. Den kalk, som dryg och bitter är, Omsider sötma med sig bär. 3. Min själ, låt aldrig modet falla, Du under korset glömd ej är. Åt Jesus räcktes bitter galla, Dock var han Fadern lika kär. För dig hans hjärta blöder än, H a n ser din nöd och är din vän.

Trons prövning under frestelser och lidanden- 391

4. Gud sina b a r n med vishet leder, H a n skiftar glädje och besvär; E t t barn, som får allt vad det beder, Sin egen ofärd snart begär. Lär då en gång att döma r ä t t Om denne Faders delningssätt. 5. Om alla skatter vi förlore, Så blir dock Jesus hos oss kvar; Om ingen v ä n i världen vore, E n vän i Jesus jag dock har. Den sig å t honom anförtror Av lyckans skiften ej beror. 6. Så falle då på v å r a kinder Ej mera någon tröstlös tår. V å r nöd med Jesus oss förbinder, Vi äro hans, och h a n ä r vår. H a n v å r a sorger skall till slut Likt v å r a synder plåna ut. B. Schmolch (1672—1737). O. Kolmodin (1690—1753). — .

(242.) [350.]

ÄR värld och vänner lämna dig AlN lena med din smärta, Så ropar Her418 ren: »Kom till mig, Kom, slut dig till mitt hjärta!» H a n skiftar både fröjd och nöd, H a n bryter ock i nåd det bröd, Som du med suckan äter. Med allt h a n syftar till ditt v ä l : F ö r g ä t ej honom, o min själ! H a n aldrig dig förgäter. 2. Till sina b a r n den Gode ser Med samma fadersöga, Om ock hans glada sol ej ler Beständigt från det höga. Det måste v a r a moln och regn, Att ej må fela saft och hägn Åt jordens ädla gröda; Det måste v a r a sorg och gråt, A t t världen ej och dess försåt Må trones frukt föröda. 3. När solens milda strålar snart Igenom molnen bryta, Är luften frisk och fästet klart, Och

392 Det kristliga

troslivet

grön står jordens yta. Förbida Gud, min sorgsna själ! Vad Herren gör är r ä t t och v ä l : H a n pröv a r sina trogna; Men töcknet skingras efter hand, Och full blir dagen i det land, Där hoppets skörd skall mogna. 4. Ty utså n u din tåresäd Med fromt och tåligt sinne Och dig åt skördetiden gläd, Som snart, ack, snart är inne. En Jesu v ä n ju löftet fått, A t t den som här med t å r a r sått Skall där med fröjd uppskära. Så tro och gör det Herren bjöd Och säg i både liv och död: O Gud, dig vare ära! J. O. WaUin (1779—1839).

Å I Q f1UI)S v ä g i d u n k e l o f t a Sår, Fördold,

l ' l t / i VJmen underbar. I djupa haven stå h a n s spår, P å skyars vagn han far. 2. I outgrundlig gruvas schakt Än gömd hans t a n k e är, Men stråla skall med nådens makt Som guldet klar och skär. 3. I svaga helgon, fatten mod: U r moln, där blixtar slå, Skall snart hans r i k a kärleksflod Välsignande oss nå. 4. Tro icke ögats m a t t a syn; Tro det som tron blott ser: Hon ser bakom en kall försyn H u r fadersögat ler. 5. Blind otro kan blott vilse gå Och klandra vad Gud gör. Gud själv vill lära oss förstå De v ä g a r han oss för. W. Cowper (1731—1800). J. A. Eklund (i. 3863).

Trons prövning under frestelser och lidanden

mO

Herre, när mig lyckan övergiver, Hjälp, att jag fast i tro och bön förbliver. E t t ord av dig allena gör en ände P å mitt elände. 2. Vår jord h a r ej en ört, som läker såren, Ej världen all en hand, som torkar tåren. Dig jag i nöden vill till fota falla, Din hjälp nedkalla. 3. Du kan, o Frälsare, ifrån mig taga Det kors, som jag ej m ä k t a r själv a t t draga. Men k a n det vittna om din nåd och ära, Lär mig det bära. 4. Giv under bördan kraft åt själens vingar, A t t den u r smärtans bad mot dig sig svingar, Som själv du steg från kval förutan like Till F a d e r n s rike. 5. O du som ä n d a kan allt ve på jorden, I kvalen du min tröst och fröjd är vorden. E t t ord av dig k a n giva liv och hälsa Och evigt frälsa.

B. S. Inpemann (1789—1862). / . G. Thorsell (f. 1887).

mN

U gläd dig, min ande, i Herran, Upp, jubla, min själ, i din Gud! Låt ängslan och sorg v i k a fjärran P å Guds, den Allsvåldiges, bud. Väl a n d r a må sucka och kvida, Men dig som har Gud vid din sida, Dig höves blott lovsångens ljud. 2. Som allting för intet han gav dig, Så allting han ännu dig ger. Den börda du bar tog han av dig, N u intet kan skada dig mer. Så får du ej tveka och dröja: Ditt huvud du dristigt må höja, Och himmelen öppen du ser.

394 Det kristliga

troslivet

3. Ser ögat Guds himmel den klara, Och bär du i h j ä r t a t hans frid, Då trygghet du har i all fara Och mod för var stundande strid; J a , villigt ditt liv kan du mista, Och glad kan du ge till det sista Din kraft i din kallelses id. 4. N ä r friden ett hjärta bevarar, Stor rikedom får det och m a k t : Det r ä k n a r ej längre och sparar, Står ej om sitt eget på vakt; Det frestaren bjuder att vika Och källor a t t flöda så rika I lidandets brännheta trakt. 5. Men såsom den jagade hinden, Som ej äger rast eller ro, Men räds för v a r t prassel av vinden Och själv ej sin räddning kan tro, Så värnlöst ä r människans sinne, När icke på djupet därinne Guds frid och hans salighet bo. 6. Som templet med rämnande m u r a r , Där vildmarkens djur stryka fram, En valplats för vinande skurar Och v ä g a r n a s virvlande damm, Så hjärtat, se'n friden det lämnat, F a s t ä n till Guds helgedom ämnat, Blir hemvist för lustar och skam. 7. Vet, hela Guds frid du behöver, Om hjärtat skall provet bestå, Och hela Guds himmel däröver Sitt skyddande valv måste slå. H ä r duger ej dela och tveka; H u r vågar ditt hjärta du neka Att hela sin rikedom få? 8. Vi ängsliga gå och betryckta P å vakt kring v å r t nedgrävda pund; Vi sitta med dörrarna lyckta, En r ä d d h å g a d lärjungarund, Då Herren oss v ä n t a t a t t finna Därute, där striderna brinna, I manligt och troget förbund. 9. Som örnar med vingfjädrar unga Att stiga

Trons prövning under frestelser och lidanden

mot himmelens höjd, Som hjältar att mäktiga ljunga Och sjunga om seger med fröjd: Till sådana ting har oss alla Vår väldige Gud velat kalla; Med mindre h a n icke ä r nöjd. 10. Kom, himmelske Fader, var när mig: All kraft u t a v dig är ett lån. Om du icke lyfter och bär mig, Var tager jag vingar ifrån? J a g vet ju du aldrig k a n svika, Men a t t jag från dig ej må vika, O Fader, sänd. till mig din Son. 11. O Jesu, den frid, som vi alla Begära, blott finnes hos dig; I mörker vi famla och falla, Så snart du ej lyser v å r stig. Min tro är en flämtande gnista, Din segrade än i det sista: O Herre, så tro du för mig! 12. Din helige Ande du sände, Som allt vad oss felar beskär: H a n styrke mig i mitt elände, H a n vise mig dig som du är. I ångest, i vanmakt och smärta H a n säge mitt klentrogna hjärta, Att, Herre, du än är mig när. E. Billing (i. 1871).

(243.) [351.]

Z6)£)

A säg, min själ, vi du förfäras! Vi \J suckar du så djupt, mitt bröst? Fler än de kval, som dig beskäras, Bar h a n som dig h a r återlöst. Gå till hans kors och se och lär Och sedan ditt med lydnad bär. 2. Hör från hans m u n den dyra lära: »De vilka h ä r med t å r a r så, De skola där med fröjd uppskära Och himmelriket ä r v a få.» Ja, salig den bedrövad är: Hugsvalelse han finner där. 3. Som guldet genom elden prövas, Så själen prövas genom kval; Gud väljer dem han ser 41J^J^I

396 Det kristliga troslivet

behövas Och sätter gräns för deras tal. När H e r r e n s avsikt vunnen är, Ur provet går du ren och skär. 4. Din Jesus lärde dig att lida Med tacksamhet och tålamod; E n himmelsk hjälp han "bjöd dig bida: »Min Fader», sade han, »är god.» H a n gick så själv bekymrens stig, Förnöjd och tålig, före dig. 5. Din sorg kan han i glädje vända, H a n lika m ä k t i g är som blid; Men skulle det ej strax dig hända, Så är ej än hans r ä t t a tid. Dig gläd åt varje stund som flyr: Din sällhets morgon en gång gryr. 6. N ä r solen bortom bergen ilar Och bådar sjätte dagens kväll, Går dagakarlen hem och vilar Till Herrens sabbat i sitt tjäll: Så vilar du i graven sött, Av korsets tyngd och mödan trött. 7. Ur sömnen snart dig Jesus väcker Till evighetens sabbatsår; Det mörker h ä r din väg betäcker I salighetens ljus förgår; Det kors du h ä r på jorden bar Dig till förbättring givet Var. 8. J. Hedborn (1783—1849). 7. De trognas helgelse och kristliga vandel. a) Den dagliga förnyelsen i Kristi eflerfölj else. (204.) [352.] ESU, du min fröjd och fromma, All min glädje och min tröst! Värdes nådigt till mig komma Med ditt ord, din ljuva

423 J

De trognas helgelse och kristliga vandel

röst. Kom, o Jesu, bliv mig när, Låt mig bliva där du ä r ! 2. Jesu, låt mig städse börja I ditt n a m n allt vad jag gör, Att jag måtte framgång spörja Och så sluta, som jag bör. Kom, o Jesu, bliv mig när, Låt mig bliva där du är! 3. Alla mina ord och tankar, Jesu, låt behaga dig. Laga, att jag flitigt samkar Det som evigt gagnar mig. Kom, o Jesu, bliv mig när, L å t mig bliva där du ä r ! 4. När jag lägger mig a t t sova, Skydda mig, o Jesu mild! När jag uppstår, låt mig lova Dig, och var ej från mig skild. Kom, o Jesu, bliv mig när, Låt mig bliva där du är! 5. När jag slutar mina dagar, Låt mig roligt somna in; Ske det, n ä r dig helst behagar, Blott jag evigt bliver din. Kom, o Jesu, bliv mig när, Låt mig bliva där du är! Okänd tysk förf. 1600-talet. J. Arrhenius (1642—1725).

(129.) [353.]

/ w) l TESU, gör mig så till sinnes, Såsom du QZiQ* d till sinnes var. I all nöd mig för till minnes, H u r ditt kors du tåligt bar. Och om mänskor h a t a mig, Jesu, lär mig likna dig: Deras brott och nöd begråta, Deras oförrätt förlåta. 2. Jesu, låt din helga vandel Alltid för m i t t öga stå, Så a t t jag i all min handel Dig blott efterfölja må. Du som villigt gjorde allt V a d din F a d e r dig befallt, Hjälp mig så min levnad föra, A t t jag stads må dig tillhöra.

398 Det kristliga

troslivet

3. Jesu, lär mig så i nöden Som i glädjen tro på Gud, Så i livet som i döden Tröstligt höja bönens ljud, V a r a med Guds vilja nöjd, H a v a i lians ord min fröjd Och intill min levnads ända Söka a t t hans verk fullända. 4. Jesu, värdes mig utrusta Med din Helge Andes nåd, Att ej världen och dess lusta Skiljer mig från dina råd.' Se, jag villig är men svag: Jesu, i ditt hägn mig tag, Du som, mäktig i de svaga, Bäst kan hjälpa och ledsaga. / . Hjertén (1781—1835). / . O. WaUin (1779—1839).

(203.) [354.]

Ji *•) ^\ T J J ^ L P mig, Jesu, troget v a n d r a P å *±JLd* l i d e n väg du anbefallt: A t t som mig jag älskar andra, Älskar dig utöver allt. Giv, a t t j a g din röst må höra Och din vilja gärna göra. 2. Hjälp mig, Jesu, tåligt lida Prövningens och sorgens slag Och med stilla hopp förbida Frälsningens och glädjens dag. L å t mig under all min smärta Äga dig uti mitt hjärta. 3. Hjälp mig, Jesu, from förtrösta P å din sanning och din nåd Och bland dina återlösta Fröjdas av ditt kärleksråd. Låt min tro alltmera stärkas Och på goda frukter märkas. 4. Hjälp mig, Jesu, hjälp mig fara Sist från denna värld i frid Och bland dina helgon vara, Där du är, till evig tid. Där i salighet och ä r a Skall jag evigt lov dig bära. J. O. Wallin (1779—1839).

De trognas helgelse och kristliga vandel

(125.) [355.]

i ditt minne Jesus Krist, Som 426 HAV oss från mörkrets makt och list För-

lossat och förvarat Och oss till ljus och salighet Guds vilja uppenbarat. 2. H a v i ditt minne Jesus Krist, Som, själv förutan synd och brist, Guds lag för oss fullgjorde Och lärde oss med ord och verk, H u r vi h ä r v a n d r a borde. 3. H a v i ditt minne Jesus Krist, Som återgav oss vad vi mist, Då h a n på korset blödde; Till Herrens nåd och beläte H a n s död oss återfödde. 4. H a v i ditt minne Jesus Krist, Som stod ur graven upp förvisst Och dödens hot förstörde Och liv och oförgänglighet I ljuset återförde. 5. H a v i ditt minne Jesus Krist, Som upp till himlen for och sist Skall än till jorden komma Att döma med rättfärdighet De onda och de fromma. 6. Du som så högt har älskat mig, Min Jesu, jag ej glömmer dig I glädjen eller nöden. Min v ä n är min, och jag är hans I livet och i döden. J. O. Wallin (1779—1839).

(127.) [356.]

/éfyH J E S U S hav i ständigt minne, Vill du r — I • V bli Guds barn och v ä n ! Jesus bär i h j ä r t a t inne, Jesus hav för ögonen. Vid din möda, vid din vila, I din glädje, i din nöd Se på Jesu liv och död.

400 Det kristliga troslivet

2. Se på Jesus, och upplive Tro och kärlek all din själ; Till allt gott din håg de drive, N ä r du ser, h u r h a n gjort väl. Verka såsom h a n i tiden Det som evigt frukter bär, Verka, medan dagen är. 3. Se på Jesus, bed och vaka, N ä r din fot på rosor g å r ; Världens lust och prål försaka, Tag ditt kors och följ hans spår. Se på Jesus, n ä r du frestas: Då skall frestarn fly med skam Och Guds ä n g l a r t r ä d a fram. 4. Se på Jesus, när en fara H o t a r dig, och tro på Gud. Se ibland en rådlös skara Jesu lugn vid stormens ljud. Tro på honom som kan näpsa H a v och vindar, eld och flod, Och gå fram med kristligt mod. 5. Se på Jesus, när du lider, Se vad han, den gode, led. Är det hjärtats hårda strider, Själens kval dig trycka ned: Se hans ande djupt bedrövad, Se hans blodsvett, se hans strid, Hör hans bön och känn hans frid. 6. Är det nödens tagg dig sårar, Suckar du på plågans bädd, Pressar otack dina tårar, Är av v ä r l d e n du försmådd, Glöms, förnekas du av v ä n n e r : Se vad Jesus utstått har, Vilken ren som ljuset var. 7. Se på Jesus, när du döden, N ä r du domen för dig ser. Jesus än i sista nöden Ger den frid ej v ä r l d e n ger. Bed som han och böj ditt huvud. Jesus fullgjort allt för dig, Jesus t a r din själ till sig. F. M. Franzén

(1772—1847).

De trognas helgelse och kristliga vandel

[357.] <603.>

ESUS för världen givit sitt liv: ÖppJ 428 nade ögon, Herre, mig giv. Mig att förlossa offrar han sig, Då lian på korset dör ock för mig. 2. O, vilken kärlek, underbar, sann! Aldrig liar någon älskat som lian. Frälst genom honom, lycklig och fri, Vill jag hans egen evigt nu bli. 3. Tag mig då, Herre, upp till ditt barn, Lös mig från alla djävulens garn. Lär mig a t t leva, leva för dig, Glad i din kärlek, offrande mig. Lina Berg, i. Sandell (1832—1903).

(128.) [358.]

h 9 Q C\ m * n ^ e s u ' dit du gått, Där vill jag A *± v • \J ock bliva. Världen har ej mycket gott A t t åt hjärtat giva. Mig hon även insövt h a r ; Men, u r dvalan vaknad, Ack, vad har jag, som blir kvar? Ånger blott och saknad. 2. (3.) J a g är svag och syndafull, K a n till dig ej lända, Om ej för din kärleks skull Du mig hjälp vill sända. Jesu, mig din Ande giv, Som min svaghet stöder Och till trones r ä t t a liv Mig ånyo föder. 3. (4.) J a g mitt kött korsfästa vill Med dess onda lusta; Jesu, värdes mig därtill Med din kraft utrusta. Dig jag vill i fröjd och nöd Älska, kärleksfulle, Du som lidit bitter död, Att jag leva skulle. 4. (5.) A t t jag leva skulle dig, Synden dö allena, Med ditt eget blod du mig Velat två och rena. Att i himlen jag min lott Skulle se för26 — 341G5.

402 Det kristliga

troslivet

varad, H a r du ock ur graven gått, H ä r l i g och förklarad. 5. (6.) Liv och oförgänglighet H a r du fört i ljuset, A t t jag till din salighet Blicka må u r gruset. O, så vill jag städse dit Upp från jorden hlicka Och med allvar och med flit Mig för himlen skicka. 6. (7.) Hjälp, att världen mig ej mer I sin villa förer, A t t jag synden överger Och blott dig tillhörer, Troget håller ditt förbund, Minnes vad du lärde, Tills jag i en salig stund F å r gå mina färde. 7. (8.) Dig jag efterfölja må, Korset gärna taga, Viss, att vad du lägger på Hjälper du ock draga. Och ju större kors jag bär, Desto förr jag renas, Desto förr ock färdig är A t t med dig förenas. J. O. WaUin (1779—1839).

som genombrutit banden Och som 430 DUlämnat graven tom, Herre, kom och

frigör anden, Öva emot köttet dom. Du som intet vill förlora Av det du till livet fört, Öva livets makt, den stora, Mot vad synden har förstört. 2. Må det verk du täcktes börja Du ock bringa till dess slut; Dem som än i bojor sörja Före du till frihet ut. Själ, som mitt i nådatiden Ser blott mörker, skuld och skam, Till förlåtelsen och friden Före du med ordet fram. 3. B r y t de bojor än oss kedja Med din skapelse i band. Hör, vi sucka, ropa, bedja Om för-

De trognas helgelse och kristliga vandel

lossning av din hand. F r i a oss från allt som fängslar Livet i förgänglighet, F r å n den bävan, som oss ängslar För en okänd evighet. 4. Låt den andekraft, som mattas, Av din nåd förnyad bli; Där bekännarmodet fattas, Gör den bundna tungan fri. Tag bort veklighet för ägan, Feghet inför mänskors rop, Tvekan, fruktan, modlös klagan Inför fiendernas hop. 5. Krön dig, Konung, med din krona; Härska, Herre, helt i mig. Ej din krigarskara skona, N ä r du för ditt rikes krig. Elda med din Ande skaran, Att den ej i kampen flyr; V ä r n a ömt det folk i faran, Som du köpt för lösen dyr. 6. Konung, som dig gav i döden, L å t oss dö ditt namn till pris. Efter kampen, korset, nöden För oss till ditt paradis. När du där med Sions fångna In i fridens rike går, Äro sorgeåren gångna För ett evigt frihetsår. G. Arnold (1666—1714). / . A. Eklund (f. 1863).

(201) [359.]

Ji *\\ ^ [ K A P A i mig, Gud, ett hjärta, Som ä r l J 0 1 i O h e l i g t , gott och rent Och med dig i fröjd och smärta Oupplösligen förent. L ä r mig onda lustar kväva Och mot kött och värld så sträva, A t t i tankar, verk och ord Blott din vilja bliver spord. 2. Giv mig en förnyad anda, Som i dig h a r ljus och ro Och, evad mig står till hända, Aldrig vacklar i sin tro, Men beständig i din fruktan, Nöjd och tålig vid din tuktan, Glad och tacksam vid din nåd, Vilar trygg vid dina råd.

404 Bet kristliga troslivet

3. Många skulder mig belasta, Många brott mot dina bud; Värdes dock mig ej förkasta F r å n ditt ansikte, min Gud! Du som, rörd av v å r t elände, Ende Sonen till oss sände Att borttaga syndens skuld, Gode Fader, var mig huld. 4. Giv, att jag ej mer må skilja Mitt begär från ditt behag. Helige, som ser min vilja, Ej din Ande från mig tag. Mig han tro och hopp skall giva, Mig till helig kärlek liva, Då mitt hjärta öppnar sig För den nåd han bjuder mig. 5. Skall bland sorger, nöd och våda Detta hjärta prövas än, Herre, mig med kraft benåda, Trösta med din hjälp igen. Om jag stapplar, räck mig handen, Och den gode, milde Anden Uppehälle mig var stund I din dyra nåds förbund. J. O. WaUin (1779—1839).

Joh. 15. 1 Qw) T\U sanna vinträd, Jesu kär, Som dina 4 J 0 —. 1 / trogna liv beskär Och livet näring giver, Giv mig, du ädla, friska stam, Att helt ur dig jag växer fram Och fast i dig förbliver. Som grenen vissnar u t a n saft, Är dig förutan ingen kraft; F ö r u t a n dig är själen död Och bidar dom och evig nöd. O Jesu Krist, |: bevara mig, :| Att jag förbliva må i dig. 2. Du, Fader, är den vingårdsman, Som trädets grenar rensa kan, Att de må rikligt bära. Du göre mig från lustar ren, Att jag må bli en ädel gren, Min vårdare till ära. Du hålle mig

De trognas helgelse och kristliga vandel

i ans och tukt, A t t jag må bära mera frukt Och sist uti ditt rike bär E n frukt, som oförgänglig är. Förläna liv |: ur Kristi liv :| Och evig nåd och hägnad giv. / . A. Eklund

(f. 1863).

(202.) [360.]

i l O O A Gud, som mig ha?" räckt din hand XOOt \J A t t föra mig till fridens land,Hjälp, att jag aldrig, skild från dig, Må tappa bort den r ä t t a stig. 2. Lång väg att v a n d r a jag ej har, Men viktigt är vart steg jag tar. O Herre, var mitt ljus och stöd: J a g ser för mig båd' liv och död. 3. E t t är nödvändigt, har du sagt Och det uppå mitt hjärta lagt. Hjälp, a t t jag stads betänker det Och trofast går i Jesu fjät. 4. Min kraft, o Herre, är för svag A t t göra efter ditt behag; Men om med bön till dig jag går, J a g av din Ande bistånd får. 5. (6.) Du gode Gud, uppvärm mitt bröst, Bliv mitt beskydd, mitt hopp, min tröst. Om hela världens byggnad brast, Du klippan är, som dock står fast. C. A. Kock (1788—1843).

(171.) [361.]

I O l B E P R Ö V A mig, min Gud, förnim, hur •kO k% D jag det menar: Om världen eller dig i håg och verk jag tjänar. Se till, om ej ännu på orätt väg jag är, Och led mig på den väg, som till ditt rike bär.

406 Det kristliga

troslivet

2. I dopets helga bad du mig en F a d e r blivit, Mig nådens barnaskap och löftets arv du givit. H a r jag ock som ditt barn i allt mitt levnadslopp Dig fruktat, älskat, lytt med h j ä r t a t s tro och hopp"? 3. H a r jag ej spart den kraft, den tid du mig förunnat A t t verka i min krets det goda, som jag kunnat? Och gick, där jag det gjort, i min beräkning in E j mera världens dom än samvetets och din? 4. H a r jag med trohet sörjt för dem du mig förtrodde, Med godhet dem bemött, som av mitt bud berodde, Och varit i mitt kall, min hydda och min bygd En värdig föresyn av ordning, flit och dygd? 5. H a r jag mot hämndelust och avund mig bemannat, För dem mig h a t a t bett, välsignat dem mig bannat? H a r jag gjort alla r ä t t och önskat alla gott, Vid andras lycka glad och nöjd med egen lott? 6. O Gud, har denna röst ej smickrat, ej förtalat, Men, lika öm och sann, bestraffat som hugsvalat? H a r denna hand jag räckt till nästans hjälp i nöd, Till den betrycktas värn, den övergivnas stöd? 7. H a r jag med Andens kraft mot köttets lusta kämpat, Dess väckta gnista kvävt, dess första utbrott dämpat, Att ej begärelsen i h j ä r t a t synden fött Och i fullbordad synd jag andeligen dött? 8. V a r jag i glädjens dag blott glad uti din fruktan? Bar jag i sorgens dag med tålamod

Be trognas helgelse och kristliga vandel

din tuktan? Gav jag i fröjd och nöd Dig tacksamhetens pris, Förvissad, att i allt du nådig är och vis? 9. O Gud, vem m ä r k a kan, hur ofta h ä r han bryter? Gå ej med mig till doms: Du skådar vad mig tryter. Allt vad jag syndat h a r för Jesu skull giv till. J a g på en bättre väg härefter v a n d r a vill. / . A. Y. Weigel (1740—1806). / . O. Wallin (1779—1839).

(273.) [362.]

h *\ ^\ A N A M M A f r o m d e d y r a nådeorden 1'O^J» i x O c h ödmjuk sitt vid H e r r e n Jesu fötter; Ty ödmjukhet, hon är den goda jorden, Där ordets säd välsignas och slår rötter. 2. Hon liknas må vid dalen v a t t u r i k a , Dit frukt och fröjd på milda skurar flöda, Då högmod är med kala berget lika, Som saknar must och giver ingen gröda. 3. Hon är den grund så djupa och så trygga, P å den i oss Guds Andes tempel stödes, Då allt vad vi på egenkärlek bygga E t t Babel är, som p r u n k a r och förödes. 4. Ty vill jag ej för fåfäng ä r a slava, Men akta from på Herrens helga lagar. H a n bor när dem som ödmjuk ande hava, Och deras bön den Evige behagar. 5. Att bliva fri de brister vid mig låda, Med daglig flit j a g göra vill mitt bästa Och så med hopp till Gud i höjden skåda, Med kärlek till min arma, svaga nästa. 6. Om av Guds nåd jag bättre lottad blivit,

408 Bet kristliga

troslivet

O, skulle j a g däröver mig förhäva? Ack nej, av den som H e r r e n mera givit J a g vet, a t t han skall även m e r a kräva. 7. J a g vet, min Gud, a t t jag ä r alltför ringa Till all den n å d du velat mig bevisa. Min mun dig ej ett v ä r d i g t lov kan bringa: O, måtte dig min vandel bättre prisa! 8. L ä r m i g förstå, a t t jag ä r stoft och aska, Och trogen bli jämväl uti det lilla. Då skall mig ej ditt budskap överraska: P å stilla dag skall natten komma stilla. / . O. Wallin (1779—1839).

(275.) [363.]

LO£

O T I L L Ä jag på dig vill akta, O min

T O U I

Ö Jesu, all min tid, I din

sannings

ljus betrakta Vad som hörer till m i n frid Och uti din kärleks v ä r m a Till din salighet mig närma. 2. Stilla j a g mitt kall må sköta Med all trohet, flit och fröjd Och en okänd framtid möta, Med Guds helga vilja nöjd, Nöjd med v a d h a n ger och tager, N ä r mitt samvet' mig ej gnager. 3. Stilla m å j a g stads betvinga Sinnlighetens överdåd, Glad åt Gud ett offer bringa Av min egen viljas råd, I hans kraft mot högmod kämpa, A v u n d kuva, vrede dämpa. 4. Stilla m å min vandel bliva Så i handling som i ord Och förargelse ej giva Någon själ på denna jord. Bygga upp, ej riva neder, Är en kristens plikt och heder.

Be trognas helgelse och kristliga vandel

5. Stilla må jag tadlet höra Och min väg ostraff ligt gå; Hellre än att orätt göra Själv jag orätt lida må Och förlåta och förglömma, Viss, att Gud skall rättvist döma. 6. Stilla jag mitt kors må t a g a Och gå fram i Kristi spår: Allt umbära, allt fördraga Genom honom jag förmår. Ack, h u r fort är prövotiden Dock med all sin nöd förliden! 7. Stilla må jag Herren bida, Tyst och trogen göra väl; Medan dagens timmar skrida, Aktsam v a r a om min själ: Snart ä r sista timmen slagen Och min själ ifrån mig tagen. 8. Stilla komme och välkomna V a r e dagens slut och lön; Stilla må i Gud j a g somna F r å n min sista aftonbön. Giv, att n ä r den här avbrytes, Den i himmelsk lovsång bytes. 9. Stilla ock mitt stoft må gömmas I den tysta jordens famn; Må det r u m av världen glömmas, D ä r jag vilar utan n a m n : Rum och n a m n väl Herren känner, Då h a n ropar sina vänner. /, 0. waiim (1779—1839). I 0 7 T J E R R E N Gud är n ä r a : Låt oss neder±0 I . I l falla Och hans höga namn åkalla. Gud är mitt ibland oss: Oron flyr och smärtan, Tyst vi böja v å r a hjärtan. Nalkas han, Varje man Slår sitt öga neder Och i stillhet beder. 2. Herren Gud är nära. Honom änglars skara P r i s a r högt med stämmor klara. »Helig, helig, helig» De keruber sjunga Till hans lov med sa-

410 Det kristliga

troslivet

lig tunga. Även här, H e r r e kär, Dig v å r t lov vi bringa, Du som hör de ringa. 3. Allt du genomtränger, F a d e r i det höga! Vänd till mig i nåd ditt öga. Som till liv i våren Späda blomman väckes, Kalken fritt mot solen sträckes, Låt ock mig, Höjd mot dig, Växa, värmas, renas Och med dig förenas. 4. Herre, gör mig ödmjuk, Trogen, i det lilla, I din frid förnöjd och stilla. Gör mig ren till hjärtat; Fast jag ej är värdig, Gör min själ i tron rättfärdig. Allt är väl, När min själ Glad till dig får ila, I ditt sköte vila. 5. Kom och bliv mig n ä r a ; Kom med din försoning, Ked mitt hjärta till din boning. Kom, min Gud och Fader, A t t min glädje vara, Kom att dig i mig förklara. Var jag går, Var jag står, Låt på dig mig tänka, Mig i dig försänka. G. Tersteegen (1697—1769). A. Takolander (f. 1875). —.

/ O O O TILLÄ, ja, allt mera stilla Gör, o du, ^ O O i lOGuds Lamm, min själ, Stilla, då det går mig illa, Stilla, då det går mig väl. Lär mig tyst och tålig vara, Låt din kraft i mig bli spord Och mitt nådastånd förklara Så med vandel som med ord. 2. Stilla, ja, allt mera stilla Låt mig gå och tjäna här, Lika trogen i det lilla Som uti det mera är. Medan livets timmar ila, K a n väl mycket hända mig, O, men låt mig alltid vila Tyst och stilla blott vid dig. Lina Berg, f. Sandell (1832—1903).

De trognas helgelse och kristliga vandel

(276.) [364.]

I O Q T 7 EM är bland Jesu r ä t t a vänner, Som ±öfj% V vandra kan med tillförsikt? Den som ej mänskofruktan känner, Men vågar allt för r ä t t och plikt. I Herrens hägnad trygg h a n bor, Då världen honom hjälplös tror. 2. H a n vet, att om än jorden bävar, Guds rike icke bäva kan. Om döden över honom svävar, På Herrens hjälp förtröstar han Och vet, a t t utan Guds behag Ej går en timme från hans dag. 3. När ondskan spinner sina ränker Och lägger snaror för hans fot, N ä r orättvisan honom kränker, Vad höves honom däremot? Att milt förlåta andras brott Och vedergälla ont med gott. 4. När avund, a t t hans vandel svärta, Mot honom höjer tadlets röst, I himmelen och i sitt hjärta H a n h a r sitt vittne och sin tröst; Ty världens våld ej skada kan Den som hos Gud sin tillflykt fann. 5. Så går i Jesu n a m n en kristen Med stilla mod och sinnesfrid A t t möta lidandet och bristen Liksom sin medgångs glädjetid. Så visar han vad den förmår, Vars fasta hopp till Herren står. 6. O Jesu, värdes mig ledsaga P å sanningens och fridens stig. Du som är mäktig i de svaga, Din Andes k r a f t förläna mig. Då kan j a g trofast målet nå Och en gång livets krona få. / . O. Wallin (1779—1839). —.

412 (277.) [365.]

Det kristliga

troslivet

Dav. 15.

H A T/'EM är den som, trött av striden, 4 4 U i V F å r med friden, Herre, i din hydda bo? Vem skall, upphöjd över nöden, Sorgen, döden, Bliva på ditt berg i ro? 2. Den som u t a n vank och villa V a n d r a r stilla P å rättfärdighetens stig; Den som u t a n s k r y m t a n övar Vad han prövar V a r a gott och r ä t t för dig; 3. Den sin själ för lögn bevarar Och försvar a r Sanningen i ädel strid; Den som, u t a n flärd och ränker, Aldrig kränker Någons ära, någons frid; 4. Den som fattiga och rika A k t a r lika, Lasten blott föraktlig tror; Den uti vars lugna öga Ej den höga Men den heliga ä r stor; 5. Den som nästans hopp ej sviker Eller viker F r å n sin ed för vinnings skull; Den som dygdens fall ej våller, Ej förhåller Nödens r ä t t för gunst och gull: 6. Han, o Herre, skall med friden Efter tiden I din helga hydda bo; H a n skall, upphöjd över nöden, Sorgen, döden, F å hos dig en evig ro. / . O. Wallin (1779—1839).

[366.] <604.>

l l\ T) ÄDS ej bekänna Kristi namn, Om 4 4 I i I t världen än det skyr. Det är ett fäste och en hamn, När allting a n n a t flyr. 2. Blygs ej vid Kristi ord, ty vet, A t t däru t i n n a n bor Guds kraft till frid och salighet För var och en som tror.

Be trognas helgelse och kristliga vandel

3. Vik ej från Kristi kors: det är F ö r världen dårskap blott, Men åt Guds trogna det beskär E n oförgänglig lott. 4. Bevara som din högsta skatt Vad Kristi kärlek gav. I livets dag, i dödens n a t t H a n är ditt ljus, din stav. E. N. Söderberg (f. 1869).

h) Vaksamhet,

bön och strid.

(210.) [367.]

själ, och bed Och till strids 442 • TTAKA, V dig red! Räds, att frestarn lägger snaran, D ä r du minst förmodar faran: Sådan är hans sed. Vaka, själ, och bed! 2. Uti lustans spår Smygande han går, Vännens röst h a n efterapar, Sig till ljusets ängel skapar, Tills dig snärd h a n får Uti lustans spår. 3. Under världens larm Vägen till din barm Som en listig orm han h i t t a r Och med n ä r d och otro smittar H j ä r t a t i din barm Under världens larm. 4. Vaka, bed, min själ, Bliv ej köttets träl Och låt världen dig ej köpa; Vad dess b a r n så efterlöpa Ä r ett flyktigt väl. Vaka, bed, min själ! 5. Glädjen flyr sin kos: Nöjet är en ros, Som med fagert sken dig dårar, Men dig, n ä r hon brytes, sårar, Vissnande därhos. Glädjen flyr sin kos. 6. Lyckans falskhet k ä n n ! Bäst hon smilar

414 Bet kristliga troslivet

än, Ditt Uriebrev hon skriver; Joabs kyssar dig hon giver, Dräpande sin vän. Lyckans falskhet känn! 7. Vad är ärans prål? Gift i gyllne skål, Dryck, som törsten icke släcker, Resekost, som icke räcker F r a m till resans mål. Vad är ärans pr åH 8. Ack, i tidens hav F å r det allt sin grav Likt Egyptens resenärer. Men det hopp, som h j ä r t a t närer, Skall ej gå i kvav Uti tidens hav. 9. Se det goda land P å den andra strand, Dit Guds folk igenom strider, Genom hav och öknar skrider Vid sin Josue hand. Sök det goda land! 10. Arvet ej förspill, Som dig hörer till, Endast du vill bedja, vaka, Världen och dig själv försaka, Jesus följa vill. Arvet ej förspill! 11. Vaka, bed och strid Än en liten tid! Snart ditt K a n a a n skall hinnas, K r o n a n räckas, palmen vinnas I en evig frid. Vaka, bed och strid! J. O. Wallvn (1779—1839).

[368.] <605.>

/ f Q T1Å varsamt, min kristen, giv akt på 4 * 4 O • VJdin gång! Den vägen är smal, och den porten är trång, Som förer till livet, och de äro få, Som kunna den finna och vilja den gå. 2. Den måste man varsamt, i ödmjukhet gå, I bön och i vaksamhet akta därpå. E t t steg

De trognas helgelse och kristliga vandel

blott på sidan dig bringar i nöd; Din köttsliga frihet är andelig död. 3. H ä r gäller a t t kämpa mot djävul och värld, A t t icke bedåras av högmod och flärd, Allt själviskt och syndigt försaka i grund Och hålla sig redo att lida var stund. 4. Bekymmer hav stads om din d y r b a r a själ Och skaffa med fruktan ditt eviga väl. Låt h j ä r t a t ej snärjas av smygande last; Bed Gud, att h a n gör din utkorelse fast. 5. Din klädnad gör ren i din Frälsares blod: Det ger till din dagliga bättring dig mod. Du kan ej försvara för Herren, din Gud, Om du genom synder befläckar din skrud. 6. Gå troget och stadigt i Frälsarens spår, Och kraft till din vandring av honom du får. H a n s börda är ljuvlig: åt honom dig giv! H a n giver dig nåd till evinnerligt liv. O. Kolmodin (1690—1753). Finska psalmboken. —.

(295.) [369.]

JtlthJ

O G u d ' ° m a l l t m i g s ä g e r ' A t t Jag ej

J" 1 ±t \J dröjer här, Hjälp, att jag överväger, H u r dyrbar tiden är, Och frukter samlar in U t a v den stund jag äger: Den nästa ä r ej min. 2. V a d båtar det att ä r v a Börd, rikedom och makt, Vad båtar att förvärva All världens lust och prakt, Om detta allt likväl Blott tjänte att fördärva Min återlösta själ? 3. J a g vill mitt väl besinna, Då jag ännu har

416 Bet kristliga

troslivet

tid, Och livets lycka finna I tro och samvetsfrid. Då äger jag en skatt, Som icke skall försvinna I själva dödens natt. 4. J a g vill för eget bästa Så sträva, a t t min plikt Mot Gud och mot min nästa F ö r mig h a r helig vikt; Så bruka denna värld, A t t hon mig ej må fästa I bojan av sin flärd. 5. Men gör mig angelägen, O Jesu, om din nåd. Hos dig jag from och trägen Vill h ä m t a kraft och råd. Ack, led mig med din hand, O du som känner vägen Till salighetens land! 6. F a s t domaren är över Och graven under mig, J a g varje stund behöver E t t varningsrop från dig, E n väckelse, som gör, A t t synden mig ej söver Och jag för evigt dör. 7. Så intryck i mitt sinne Din föresyn, din lag, Att jag med dem i minne Må helga dig min dag Och gå med salig tro, N ä r aftonen är inne, Hem till min Herres ro. / . O. Wallvn (1779—1839).

[370.] <606.>

/ / r T \ E T spirar i Guds örtagård E n 4 J 4 J 0 . 1 / blomma skär och blid, Den Herren själv har i sin vård I vårens ljusa tid. 2. Den blomman i Guds ö r t a g å r d Är trogna hjärtans bön, Och Herren själv h a r i sin vård Ej någon ros mer skön. 3. Så kläd dig nu i helig skrud, Min själ, i lov och pris, Och blomstra frisk för Herren Gud Som ros i paradis. S. Gabrielsson (i. 1881).

De trognas helgelse och kristliga vandel

(258.) [371.]

bedja Gud h a n själv oss bjöd; Det 446 • J\.A TT fordrar ock vår egen nöd. Den som med troget b j ä r t a ber Blir hörd av Gud, som h j ä r t a t ser. K a n någon sällhet likna den Att gå till Gud som till en vän? 2. Giv akt uppå ditt levnadslopp: Vad h a r du väl till själ och kropp Utav dig s j ä l v ! Allt ä r ett lån, Allt givs, allt kommer ovanfrån, Mer än du själv dig önska vet Och först och sist din salighet. 3. Bed trägen, bed i Jesu namn: Då öppnar Gud en fadersfamn Och giver dig sin Andes nåd Till ljus och hjälp i r å d och dåd, Till hopp och tröst i sorgens tid, Till kraft och mod i andlig strid. 4. Bed ödmjuk, bed förtröstansfull, A t t Gud för dina synders skull Ej v ä g r a r bönen, men beskär Vad honom täckt, dig nyttigt är. Ack, bed med ånger och med tro, Så får du i ditt hjärta ro. 5. Med a n d a k t fall för Herren ned; Men för dig själv ej endast bed: Försonlig, broderlig och öm, Uti din bön ej nästan glöm; H a n s börda som din egen känn, H a n vare ovän eller vän. 6. Vad tröst för oss, o store Gud, Att nalkas dig med bönens ljud! Ack, mana själv därtill vår själ Och låt v å r bön dig täckas väl. Gud, låt vår bön av h j ä r t a t gå Och ej i blotta ord bestå. Svensk, 1767. J. O. Wallin (1779—1839). 27 — 3 4 1 0 5 .

418 Det kristliga

troslivet

[372.] <607.)

mL

YFT, min själ, ur jordegruset Dig i i bön till himlen opp. Blicken vänd mot fadershuset, Målet för din tro, ditt hopp. N ä r dig felar kraft och mod, Skynda till din F a d e r god Som ett barn din nöd att k l a g a : Det skall honom väl behaga. 2. Där ej bönens låga brinner, Tron förgår i köld och natt, Kärlekseldens glöd försvinner, Hoppets stråle lyser matt, Andens frukter inom kort Falla av och vissna bort: Bedja är dig högst av nöden, A t t ej slutet bliver döden. 3. S t a r k a unga män försvagas Och av trötthet givas opp; De av vanmakt så betagas, Att de falla i sitt lopp; Men som örnen u p p å t far, Den till Gud sin tillflykt t a r F å r i bönen n y a vingar Och sig fri mot höjden svingar. 4. Är du ensam, övergiven, Lider fattigdom och nöd; Är din lott på jorden bliven A t t få äta t å r a r s bröd: Till din Gud i bönen fly, Och hans nåd, var morgon ny, Skall du då med glädje skåda, Frälsad u r misströstans våda. 5. Vill du smaka dolda friden, Ej av världen trodd och känd, Men dock redan h ä r i tiden I de trognas hjärtan sänd: Då i bönen trägen var, Lov och pris ej heller spar; Och den frid beskärd dig bliver, Som blott H e r r e n Kristus giver. 6. Vill du njuta rena fröjden Och få glädjas i din Gud, Som man fröjdar sig i höjden, Som sig gläder Kristi brud: Dig till Gud i bönen

De trognas helgelse och kristliga vandel

vänd, Och han gör sin kärlek känd; Du skall få hans godhet smaka, Jordens glädje nöjd försaka. 7. Vill du lyckligt målet hinna Och fullborda loppet väl, Seger över döden vinna, F å till sist en frälsad själ, Lev då i beständig bön, Så blir livets afton skön: Salig du din ande sänder I din Guds och Faders händer. S. Alin (1852—1930).

(260.) [373.]

L L O A Gud, all sannings källa, J a g tror J ^ l O i U ditt löftes ord; Vad du har sagt skall gälla I himmel och på jord: »Åkalla mig i nöden, Så får du hjälp av mig.» J a , Herre, intill döden Vill jag åkalla dig. 2. Vad lindring i min smärta A t t trösta på din nåd Och anförtro mitt hjärta Åt dina visa råd! N ä r du mig bedja lärde I Jesu Kristi namn, Du åt mitt hopp beskärde E n fristad i din famn. 3. Och vad mitt hjärta beder, Det vet j a g att du hör; Och vad mitt väl bereder, Det vet jag att du gör. I nödens högsta smärta Din hjälp mig n ä r m a s t ä r ; J a g vet, att på ditt hjärta Du mina sorger bär. 4. J a g skall ej övergiva Den enda tröst jag h a r ; J a g skall ej tröttad bliva Att sucka till en F a r . F ö r t v i v l a n vike fjärran! Till avgrund bär dess stig. J a g släpper icke Herran, F o r r ' n han välsignar mig. P. O. Nyström

(1776—1830).

420 (261.)

Det kristliga

troslivet

[374.]

ITT hjärta, fröjda dig; må själ och 449 M sinnen röras, Låt andakt av din bön allt upp i himlen höras. Ty F a d e r n bjuder dig, dig kallar ock Guds Son Att t r ä d a tröstelig inför sin nådetron. 2. Det ä r din Fader kär, som dig befaller bedja; Din broder är ock den dig vill din bön tillstädja; Din trostare evad du bedja skall dig lär; Alltså med ödmjukt hopp till Gud din suck a n bär. 3. Du ser Guds hjärtelag; låt dig därav beveka: H a n s mun, hans dyra ord kan dig ej något neka. Vad dig omöjligt syns, det vill hans fadershand Dig giva, ja, ock mer än du ens t ä n k a kan. 4. Så kommer jag, min Gud, i Jesu namn r ä t t gläder Och säger i fast tro: J a g är ditt barn, min F a d e r ! J a g beder, tror och vet, a t t du min bön u p p t a r ; Du vill, du kan, du gör vad du mig lovat har.

J. Olearius (1611—1684). G. OUon (1646—1704).

(14.) [375.]

pr A TRADER, under detta n a m n Nalkas 4 ö\J* T jag med hopp och gjuter Mina suc-

k a r i din famn, Viss, att du mig ej förskjuter. Du en faders hjärta bär För ditt barn, som hjälp begär. 2. Då du mig från villans stig Kallar och till b ä t t r i n g väcker, Då jag ångerfull till dig, Herre, mina händer sträcker, Du en faders h j ä r t a bär För ditt barn, som hjälp begär.

Be trognas helgelse och kristliga vandel

3. Då du gläder med din röst Hjärtat, som i oro svävar, Då du styrker detta bröst, Som sin v a n m a k t ser och bävar, Du en faders hjärta bär För ditt barn, som hjälp begär. 4. Då din kärleks ömma vård J a g i nödens timme röner, Även då du synes hård Och mig v ä g r a r mina böner, Du en faders hjärta bär För ditt barn, som hjälp begär. 5. Fader, må ditt hjärtelag Dig ett tacksamt bröst bereda. Må din kärlek dag från dag Mig till dygd och vishet leda, Att jag dig i h j ä r t a t bär Och som barn din hjälp begär. S. ödmann

(1750—1829).

Herrens bön. (262.) [376.] \ K \ TTEERE, du som från det höga Allt LJOLt I I bevakar med ditt öga, Allt bevarar i din famn, Fader vår, vi dig åkalla: Heligt vare för oss alla Ditt tillbedjansvärda namn. 2. Komme, Gud, till oss ditt rike. Synd och kval och mörker vike F ö r din Andes helga röst. Skänk ditt ljus åt vilseförda, Lätta de betrycktas börda, Giv de ångerfulla tröst. 3. Gode Fader, från din vilja Låt ej mörkrets ande skilja Dina återlösta mer. Lär oss bedja r ä t t de orden: Ske din vilja här på jorden, Såsom den i himlen sker. 4. L å t oss ej i fåfäng möda Livets dyra lån föröda; Giv ej rikedom, ej nöd, Giv blott, a t t vi redligt vinne Och med ett förnöjsamt sinne Njuta varje dag v å r t bröd.

422 Bet

kristliga

troslivet

5. Själva stapplande och svaga, L ä r oss a n d r a s fel fördraga Utan agg, förtal och knot; Och då vi vår synd begråta, Oss förlåt, som vi förlåta Dem som brutit oss emot. 6. N ä r vi frestas på vår bana, Än av världens onda vana, Än av eget kött och blod, Visa oss vår själavåda Och i faran oss benåda Med ett himmelskt hjältemod. 7. N ä r till dig i mörka tider, H å r d a prov och t u n g a strider Höjas v å r a klagoljud, Övergiv oss ej i nöden, Stöd oss, led oss, och i döden F r ä l s oss från allt ont, o Gud! 8. Hör den bön dig hjärtat ägnar. Din är m a k t e n : allt du h ä g n a r ; Ditt är riket: allt du styr; Din är äran, härligheten: Dig lovsjunger evigheten, Dig det ögonblick, som flyr. / . O. Wallin (1779—1839).

t d) riTJD, v å r Fader utan like! Må ditt ÖLit V J n a m n vi ä r a t se, Komme på v å r jord ditt rike, Att din vilja här må ske. Giv oss alla dagligt bröd, F r ä l s oss ur all synd och nöd, Oss i frestelsen bevara, Låt oss sist hos dig få v a r a .

Från 1700-taiet.

(208.) [377.]

f Q TOLL dig jag ropar, Herre Krist, Min O O i l s u c k a n värdes höra: Giv mig en tro, som kan förvisst Mitt hjärta saliggöra. Jagsätter all min lit till dig Och till din stora nåde; I allan våde Din Ande styrke mig Och till det bästa rade.

De trognas helgelse och kristliga vandel

2. J a g beder dig, o Herre Gud, Att mig ett hopp du giver, Som bland allt världens smädeljud P å skam ej nånsin bliver. Då kan till dig jag skåda opp U r all min nöd och fara, Tålmodig vara, Fullborda väl mitt lopp Och gladligt hädanfara. 3. Förlän, att jag av hjärtans grund Må prov åt nästan giva Av kristlig kärlek varje stund Och i din frid så bliva. Giv nåd, att dig, o Fader, lik J a g älskar ock ovänner Och så bekänner Dig, Gud, som, kärleksrik, Din sol för alla tänder. 4. Låt ingen lust, ej heller nöd Så stor mig nånsin hända, Att, fast det gällde liv och död, Den kan mig från dig vända. Låt ingenting mig bli så kär, Som mig kan från dig d r a g a Och kan försvaga Mitt hjärtliga begär A t t endast dig behaga. 5. H ä r står j a g i en andlig strid, Som gör mig sorg och vande: Kött, värld och satan ingen frid Åt hjärtat lämna månde. Ty hjälp och styrk min skröplighet; J a g måste eljest falla, O Gud, med alla. Ty gör barmhärtighet: Dig vill jag stads åkalla. Tysk förf. 1529. Svensk övers. 1567. / . O. Wattin (1779—1839).

(205.) [378.]

du som själen spisar Med ditt 454 J ESU, ord och nåd bevisar, Allt gott finner

jag hos dig. Bliv, o Jesu, stads hos mig! 2. Sant är, n ä r jag vill besinna, K a n jag mig

424 Det kristliga

troslivet

ej värdig finna; Men jag hoppas uppå dig. Bliv, o Jesu, stads hos mig! 3. Bliv mig när, ty jag är svåger, A t t ej satan mig bedrager; Ty jag hoppas uppå dig. Bliv, o Jesu, stads hos mig! 4. Låt den onde från mig vika, Kött och värld mig ej besvika; Ty jag tröstar uppå dig. Bliv, o Jesu, stads hos mig! 5. F a s t ä n jag i synden svävat, Ofta mot din vilja strävat, J a g ej mer förgäter dig. Bliv, o Jesu, stads hos mig! 6. Intet skall mig här fördärva, Himmelriket får jag ärva, Ty jag hoppas uppå dig. Bliv, o Jesu, stads hos mig! 7. Värdes, Jesu, n ä r mig bliva Och allt ont ifrån mig driva; Ty jag håller mig till dig. Bliv, o Jesu, stads hos mig! 8. När du, Jesu, hos mig bliver Och din Andes nåd mig giver, Se, då h a r jag allt i dig. Bliv, o Jesu, stads hos mig! 9. Då får jag ock salig fara Äntligt till din änglaskara Och där evigt prisa dig. Bliv, o Jesu, stads hos mig! / . Flitner (1618—1678). / . Arrhenius (1642—1725).

Matt. 4: 4.

/ r r T \ E T timliga bröd, som gror i jord, 4 0 0 . I / K a n ej ensamt till liv oss bliva. Det levande brödet är Herrens ord, Som livet i Gud kan giva. Det faller som manna i hungrigsjäl Och k a n den till andekraft liva. 2. Vore hela Guds jord ett åkerland, Som en

De trognas helgelse och kristliga vandel

t r ä d g å r d höjder och lider, Om kornet växte som havets sand, Som fjällsnö i vintertider, Om stenen i öknarna bleve bröd, Ej mättas en själ som lider. 3. Å t ängslade hjärtan, som bedja om bröd, Blott stenar i världen man räcker; De fridlösa andar, som våndas i nöd Och dem synden och domen förskräcker, De mättas allena av nådens ord, Som till frälsning och salighet väcker. 4. Så länge vi leva av livets ord, K a n synden oss icke fördärva; När frestaren l u r a r på själamord, Oss ordet skall seger förvärva; Det ger oss i döden det fasta hopp, A t t det eviga livet vi ärva. 5. Det ord som gick ut ifrån Herrens mun Den bittraste hunger hugsvalar; Det helår i h j ä r t a t s innersta grund, Det friskar som dagg över dalar. Det väcker upp de döda till liv, N ä r Gud över g r a v a r n a talar. E. Blix (1836—1902). J. A. Eklund (i. 1863).

(226.) [379.]

456 P

Dav. 31.

Å dig jag hoppas, Herre kär, Du som min säkra tillflykt är I all min nöd och våda. J a g beder dig, Du värdes mig Nu ock med hjälp benåda. 2. Din' milda öron vänd till mig, Ack, hör min bön, förbarma dig Och låt din hand mig leda. J a g sorgsen går Och ej förmår Min räddning själv bereda. 3. O starke Hjälte, stå mig bi; Var mig en borg, där jag uti Må väldeliga strida. Av

426 Det kristliga troslivet

mörkrets här J a g kringvärvd ä r : O, vik ej från min sida! 4. Du är mitt liv, min salighet, Min klippa i all farlighet, Mitt fasta v ä r n i nöden: Är du mig när, H a r du mig kär, J a g räds ej själva döden. 5. J a g ser, h u r världen väpnar sig Med arghet, lögn och flärd mot mig Och lägger ut sin s n a r a ; Men, Herre, du Skall mig ännu Uti din näd bevara. 6. Min ande j a g befaller dig: Min Gud, min Gud, vik ej från mig, H a v mig i dina händer. F ö r din Sons död Hjälp mig av nöd; J a g mig nu till dig vänder. *7. Lov, ära, pris och härlighet Dig tillhör i all evighet, O Fader, Son och Ande! Din nåd och makt, Din vård och vakt Ske pris i allo lande! A. Reuaner (1496—omkr. 1575). •—. / . Åström (1767—1844). / . O. Wallin (1779—1839).

I £ * 7 D E V A R A , Gud, min själ, tag den i JK) I • _D dina händer; Mig led, att all min håg jag till din vilja vänder. I ordets ljus mig giv Att se i dig mitt väl, Min glädje och mitt liv. Bevara, Gud, min själ. 2. Bevara, Gud, min själ, mitt hjärta, mina tankar, Att jag må hålla fast vid trons och hoppets ankar. Giv mig din Ande god, Som leder allting väl Och skänker manligt mod. Bevara, Gud, min själ.

De trognas helgelse och kristliga vandel

3. Bevara, Gud, min själ, att ej min kraft må digna Vid arbetsbördans tyngd; men h ä g n a och välsigna Min levnads gärning all, A t t j a g den utför väl Med trohet i mitt kall. Bevara, Gud, min själ. 4. Bevara, Gud, min själ, n ä r sig bekymren hopa, Du, Gud, som lyssnar till, n ä r korpens u n g a r ropa! När faror hota mig, Ack, giv, att till mitt väl J a g finner skydd i dig. Bevara, Gud, min själ. 5. Bevara, Gud, min själ, a t t din jag m å förbliva. Till sist vid livets slut av nåd mig värdes giva E n salig hädanfärd Till frid och evigt väl U r denna dödens värld. Bevara, Gud, min själ. Salomo Franck (1659—1725). J. A. Eklund (f. 1863).

(122.) [380.]

1 pr O A Gud, v å r broder Abels blod Till dig J t e J ö i \J från jorden ropar. Än rasar ondskans övermod, Än brott på brott hon hopar. Dock vid allt otrons överdåd De dina du hugsvalar; Till jorden ser du än i nåd, Ty Jesu blod där talar. 2. Korsfäst! de ropte om Guds Son Och Barabbas behöllo. I Kristi fjät vid spe och h å n H a n s trogna vittnen föllo. Men ordet lever efter dem, Som ljus åt världen givit, Då av din prakt, Jerusalem, E j sten på sten förblivit. 3. Och se, då en rättfärdig m a n Står fram att sanning yrka, All världens m a k t ej fruktar

428 Bet kristliga

troslivet

lian: Guds sak ger honom styrka. Förgäves ondskan tänder skär Och till hans död sig väpn a r : H a n s uppsyn lik en ängels är, För vilken brottet häpnar. 4. Åt himlen lyftande sin syn, Den fromme går att lida Och skådar i den öppna skyn Guds Son vid Faderns sida. Lik honom ber han i sitt fall För dem hans ofärd göra Och dör med lugn; ty en gång skall Dock mörkrets makt upphöra. 5. J a , Herrens ljus ej slocknar ut, Fast det i moln sig döljer; Det goda segra skall till slut, F a s t världen det fördöljer. Och h a n som kom i F a d e r n s namn Skall än välsignad komma Och samla i en evig hamn F r å n tidens storm de fromma. F. M. Franzén

(1772—1847).

L ft Q r i U D S ende Son går ut i strid Och ±öfJt \J segerns krona får. Baneret bärs k r i n g världen vid: Vem följer i hans spår? 2. Den som sin kalk av sorg och nöd Med K r i s t u s tömma får Och korset bär intill sin död, H a n följer Jesu spår. 3. M a r t y r e n främst, vars öppna syn Når bortom död och grav: H a n ser sin Konung ovan skyn, Som seger vann och gav. 4. Som Herren själv så beder han, När han till döden går, För hataren och våldets man: Vem följer i hans spår1? 5. E n korad flock, en utvald stam! När An-

De trognas

helgelse

och kristliga

vandel

dens maning ljöd, Tolv helgon träda modigt fram, Trots världens vredesglöd. 6. De träda fram för bilans stål, F ö r lejontänders sår; De modigt gå till kors och bål: Vem följer deras spår1? 7. E n ädel trupp av barn och män, Med mor och älskad mö! Inför Guds tron de jubla ä n : De fått i Herren dö. 8. De vägen gått till saligt liv Igenom t r ä n g sel svår. O Gud, åt oss den nåden giv A t t följa d e r a s Spår.

R. Heber (1783—1826). J. A. Eklund (f. 1863).

Ai\i\ n Herre Gud'vi bed;ja dig: Tm aiia

t U l"i 1 / dem se nådelig, Som lida marter, kval och h å n För tron på dig och på din Son. 2. O, stärk dem i den svåra strid De k ä m p a i vår h å r d a tid; Hugsvala dem och v a r dem när Och med din Ande frid beskär. 3. Den t å r a r s sådd de bära ut Låt bli en glädjeskörd till slut, Och samla dem från jordens tvång Till salig fröjd och segersång. J. Johansson

(i. 1867).

(211.) [381.]

Ji f\\ 1 7 ^ ' k r i s t e n > UPP till kamp och strid! Z J H ) 1 . U Med Andens kraft dig rusta Mot köttet och en farlig tid, Mot världen och dess lusta. Den ej med allvar kämpa vill, H a n hörer ej den Herren till, Som seger oss beredde. 2. Är mödan tung och striden svår, Dess större lönen bliver. Med varje framgång, som

430 Det kristliga

troslivet

du får, N y kraft dig Herren giver. F ö r den till Gud om bistånd flyr Blir segern viss, om också dyr, Och ljuv, ju mer den kostat. 3. Den seger vinner, honom står En sabbatsro tillbaka; Av livets träd han äta får, Det dolda manna smaka. Ett härligt vittnesbörd och namn Skall Jesus ge i fridens hamn At den som övervunnit. 4. H ä r gäller liv, h ä r gäller död; Och vill du livet vinna, Så strid! I Gud, som striden bjöd, Du hjälpen ock skall finna. Men skyr du mödan, feg och svag, Så förestår dig nederlag Och fångenskap och döden. 5. Tag trones sköld, bind Andens svärd, O kristen, vid din sida Och gå a t t så mot kött och värld Med heligt allvar strida. Den intill döden trofast är, H a n en gång livets krona bär, Som H e r r e n Jesus giver. / . latrim (1767—1844). —.

Gud är en väldig hjälte, Som ej 462« M1V1I Nsänder frid, men svärd. Rättfärdig-

het heter hans bälte, Och rättvist h a n dömer sin värld. När r ä t t och sanning förjagas, H a n reser sig upp i harm, Och svartaste mörker dagas, N ä r Herren blottar sin arm. 2. O Gud, du densamme förbliver, Och ren är din nitälskans glöd. Så låt oss få känna din iver I luttrande smärta och nöd. Låt pröva v å r t väsen och skilja F r å n slagget dess rena järn, Och h ä r d a och stärk vår vilja Till sanningens v a k t och värn.

Be trognas helgelse och kristliga vandel

3. Låt mig v a r a en pil på din båge, E n pil, som flyger åstad Lik en flammande ljuugeldslåge Mot fiendehärars rad. Låt mig vara en hammare, svingad Mot falska gudar av dig, E n budkavel, rastlös och vingad, Som b å d a r till Herrens krig. 4. Man söker ej bortskjutna pilar, Och hamm a r e n kastas i v r å n ; Förgäten budkaveln vilar: Vad mer är en människas son? Att leva är strid och fara, Att leva är storm och brand: Nog ä r att allenast få v a r a E t t verktyg i Herrens hand. E. Liedr/ren (f. 1679).

[382.] <608.>

1 Tim. 6: 6.

L£ 9 j ^ E U K T A Gud och låt dig nöja: Det T " O I £ den bästa vinning är. Du på jorden ej skall dröja, Är blott gäst och främling här. Gods du förde ej till världen, Gods du för ej med på färden Bort från denna jordens ö, N ä r du sist en gång skall dö. 2. F r u k t a Gud och låt dig nöja. Den till jordisk lust är böjd K a n sig ej u r stoftet höja, Smakar aldrig himmelsk fröjd. Själviskhetens lustar snöda Tron och kärleken föröda; Girighetens onda rot Närer avund, hat och knot. 3. F r u k t a Gud och låt dig nöja. Den som älskar denna värld Skall sitt hjärta snarligt böja Under orätt, synd och flärd. Honom hans begär förleda Att fördärv sig själv bereda; H a n Guds rike ej får se, Gör sig evigt kval och ve. 4. F r u k t a Gud och låt dig nöja Med den del

432 Det kristliga troslivet

dig Gud beskär; H a n skall hjälpen ej fördröja, N ä r i nöd du hjälp begär. Ej för skatter här dig möda, Nöjd, blott du har kläder, föda. Om dig mera faller till, Nyttja det, som H e r r e n vill. 5. F r u k t a Gud och låt dig nöja; K ä m p a manligt här din strid. Saligt skall det sist sig röja, A t t på kampen följer frid. Livets krona, himlafrö j den Vänta dig hos Gud i höjden. Jesu löfte fast består: A t t ett evigt liv du får. ,9. Alm (1852—1930).

(280.) [383.]

h ft h A ^ rikedom och världslig fröjd E j ^ O ^ J h A själen båtnad äger; Men frukta Gud och vara nöjd Allt annat överväger. E n helgad håg, ett tåligt mod, E n stadig tro, a t t Gud ä r god, Blir vinning nog för själen. 2. Min Gud, som hör vad jag begär Och ser vad j a g behöver, H a n ger mig väl det nyttigt är Och håller vård däröver. I denna sälla tillförsikt J a g söker fylla upp min plikt Och tröst a r se'n på Herren. 3. Vi skulle jag en lycka tro, Som lockar och bedrager, Och sövas i den korta ro, Som flärden ger och tager? Ack, när min drömda fröjd försvann, Vad vore jag? E n fåvitsk man, Som byggt sitt hus på sanden. 4. (5.) I glädjens dag med tacksam själ P å givaren jag tänker, Som ock bestämt till andras väl Det goda han mig skänker; I sorgens dag är hoppet kvar, Att h a n som hit-1 tills hulpit har Skall ock härefter hjälpa.

De trognas helgelse och kristliga vandel

5. (6.) Fly, falska fröjd, ifrån min stig: Din flykt jag ej begråter. Gud är min fröjd, jag nöjer mig Med vad lian gör och låter; I vad h a n ger, i vad h a n t a r H a n är min vän, h a n är min F a r : Vad h a r jag då att frukta? 6. (7.) H a n känner vad mig görs behov A t t bli för himlen mogen; J a g därför under alla prov Vill v a n d r a tyst och trogen; Och n ä r jag blir av världen trött, Så låter h a n mig somna sött Och i sin glädje vakna. J. O. Wallin (1779—1839).

(291.) [384.]

/ P f T J U R mild och nådig är v å r Gud, N ä r 4 J 0 0 i 1 1 vi med lydnad för hans bud V å r t hopp till honom ställe! H a n skyddar oss mot brist och nöd, H a n giver både must och bröd Till fröjd och uppehälle. Med redlig flit och trogen bön Vi sakna aldrig mödans lön. 2. Men du som ej med värdighet Guds goda gåvor njuta vet, För dem ej tacka lärde, Din näring varder dig ett gift Och ditt begär en djurisk drift, Som kväver mänskans värde. Den som h a r buken till sin gud, H a n syndar mot Guds första bud. 3. Vad du förtär i överflöd Du från din nästa i hans nöd Med gudlös hårdhet rövar; Och på din egen kropp och själ Med detta rån, o lustans träl, E t t självmord du förövar. Ack, rusa ej så blind och djärv, O syndare, till d i t t fördärv ! 4. V a k upp, bed Gud om kraft och mod Att mot ditt eget kött och blod Till manlig strid 34105.

434 Det kristliga

troslivet

dig rusta. L å t hjärtat ej betungat bli Av dryckenskap och frosseri Och denna världens lusta; Se till, a t t Herrens dag ej må F ö r hastigt komma dig uppå. 5. F ö r t y den dagen komma skall Liksom en snara, sträckt till fall För alla syndens trålar. Hjälp, Gud, oss därför leva så, A t t vi för evig tid ej må F ö r d ä r v a v å r a själar; Lär oss med vaksamhet och bön Att undfly synden och deSS l ö n .

/. Q. WalUn (1779—1839).—.

(294.) [385.]

m]

TyTEM ä r den för H e r r e n träder, Ho• V nom täck, i Sions gårdar? Den sin själ i oskuld kläder Och sin första kärlek vårdar. Jordens barn, i fröjd och s m ä r t a Höre du från himlen ljudet: Kärlek av ett renat hjärta H u v u d s u m m a n ä r av budet. 2. U t a n helgelse kan ingen Skåda Herren Gud i höjden; Minns det, själ, som lyfter vingen, Trängtande till himlafröjden. Den till himlen väg vill finna Och Guds rikes glädje smaka Måste frestam övervinna, Syndens lockelser försaka. 3. T ä n k på honom som v a r frestad Såsom du i alla stycken, Honom som, vid korset fästad, Drack för dig den b i t t r a drycken. Een och helig, h a n allena Kunde frälsning oss förvärva, A t t vi, heliga och rena, Skulle paradiset ärva. 4. F r o m och vaksam böj din vilja Under K r i s t i Andes lydnad. Utan fläck som dalens

De trognas helgelse och kristliga vandel

lilja Blive helighet din prydnad; Frisk som blomstret uti Saron I ditt bröst bevara henne, Och dess smycke såsom Aron Bär uppå ditt klara änne. 5. Fly bespottarenas skara, Sitt ej, där de fräcka sitta: Deras tunga är en snara, Deras anda dödens smitta. Dig förnöje Herrens lagar; Herrens helga bud och rätter Give fröjd åt dina dagar, Give frid åt dina nätter. 6. Upp, min själ, att korset bära, Upp att segerprovet giva! Vill du tjäna Gud med ära, Red dig till att frestad bliva. Salig den som tåligt lider: Han hugsvalelse skall finna; Salig den som manligt strider: Han skall livets krona vinna. 7. Upp att helgelsen fullborda Och din himlaskatt förvara! Dig med tro och bön omgjorda Mot all frestelse och fara. Upp att Herrens lov förklara, O mitt hjärta, o min tunga, Tills du får bland helgons skara Helig, helig, helig sjunga! / . O. Wallin (1779—1839). —.

(292.) [386.]

4 J 0 I • \ J befunnen vorden I hjärtat helgad, kysk och skär I levnad och i orden. Han skall en gång i glädje stor Få skåda Herren, där han bor Med alla helga änglar. 2. Men ve den som här giver sig I köttets lust att sväva Och som en hedning dagelig Vill mot Guds vilja sträva! Ty vad som här i mörk-

436 Det kristliga

troslivet

ret skett, Det skall i dagen bliva sett, Då Gud det uppenbarar. 3. Den där h a r lustan till sin Gud Och tukt och dygd ej aktar, Men v a n d r a r t v ä r t mot Herrens bud, P å honom straffet v a k t a r Med ånger, ängslan, kval och nöd, Och slutet blir en evig död F ö r denna vällust korta. 4. Envar som nu vill tänka på A t t fredat samvet' bära Sin kropp och själ behålla må I helgelse och ära. Med kamp och bön han vaka bör, A t t h a n ej Kristi lemmar gör Till snöda syndalemmar. 5. Min kropp av Herren danad är Att vara Andens tempel; / tukt jag hålle mitt begär, Mitt tal och mitt exempel. När jag betänker Kristi nöd, H a n s törnekrona, kors och död, De onda lustar vika. 6. E e n t hjärta skapa, Gud, i mig, Giv mig en ny viss anda, Och gör mig bistånd nådelig, Evad mig läggs till hända. Du är, o Gud, min helgelse; Hjälp mig uti all frestelse: Min hjälp du lovat vara. 7. Förlåt, o Gud och F a d e r god, Mig alla mina brister; Förstör, o Jesu, med ditt blod All satans makt och lister. O Helge Ande, v a r mig när Och helga stads min själs begär Gud Över allt a t t älska. —. H. Spegel (1645—1714 J. O. Wallin (1779—1839). —.

(297.) [387.] åt människan Den ädla för468 DUmånsomskänker, Att tungan y t t r a kan

Vad själen vill och tänker: Med ansvar, fullt

De trognas helgelse och kristliga vandel

av vikt, Du lämnar i mitt val Att tillse, när min plikt Är tystnad eller tal. 2. Må ej min röst bli spord Tillsammans med de fräckas, Som smäda nådens ord Och med Guds budord gäckas. E n oblyg ordalek Mitt skämt besmitte ej, Ej svordom eller svek Mitt öppna j a och n e j . 3. J a g väja må det ord, Som villar eller sticker, Och fly som själamord Allt baktal och allt smicker. J a g sanning tala vill Och anse för ett r å n Såväl a t t lägga till Som taga därifrån. 4. J a g söke ingen del Uti den usla ä r a Att träffa nästans fel Och dem i dagen bära. Den illsint gripes an J a g kristligt hägna vill, Och där jag det ej kan, J a g tige hellre still. 5. Min tunga aldrig skall E n hemlighet förr å d a : Hon hellre stum och kall Må fast vid gommen låda. Vad vännen t r y g g förtror Åt vännen till förvar Må han som trätobror Ännu där finna kvar. 6. Men lossne tungans band Att tolka vad jag känner F ö r konung, fosterland, Välgörare och vänner. J a g spare ej mitt tal, Där jag med Jesu nåd K a n lindra armas kval Och hindra ondas råd. 7. Vad sant, vad värdigt är, Vad rent, vad älskligt lyder, Vad dygdens stämpel bär, Vad ung och gammal pryder, Sig gjute med min röst Liksom en morgondagg Och vittne om ett bröst Förutan flärd och agg. 8. Men först och sist, min Gud, J a g vill med tacksam t u n g a Förkunna dina bud, Din nåd och

438 Det kristliga

troslivet

sanning sjunga Och gå i fröjd och kval Till dig med bönens ljud: Låt mina läppars tal Behaga dig, min Gud! J. O. Wallin (1779—1839). —.

Nykterhet. Apg. 2. Ef. 5. J druckna av vin har det hetat F r å n kyrkans födelsedag. Man budet om nykterhet letat I mången urtida lag. Man klart h a r dess innebörd vetat P å det vaknande samvetets dag. Men städse på n y t t under folkens öden De lösta begärens giftiga flöden Vårt andeliv hota med v a n m a k t och döden. 2. Ej druckna av vin var den lagen, Som aposteln h a r hävdat med makt. E n v a r som ej v a k a r blir slagen: Så han till Guds människa sagt, Du är barn, ej av natten, men dagen: V a r nykter och stå på din vakt! Om nykter i allt du i sanning är vorden, I tanken, i viljan, i verket, i orden, Du råder dig själv vid de frestande borden. 3. Blott livet har makt emot döden, Mot natten blott solljus och dag. Så även mot rusdryckers flöden Det kräves ett levande jag. De yttre, de bräckliga stöden Av löften och s t a d g a r och lag Ej hjälpa, n ä r lustarna glöda och b r i n n a ; Men hjälpen från levande Gud kan du vinna. Tro Frälsarens ord: »Den som söker skall finna.»

469 E

De trognas helgelse och kristliga vandel

4. Den makt, som kan hjälpa, är Anden, Som v e r k a r i Frälsarens namn. Den vilsne från främmande landen H a n för till Guds öppnade famn, Den sjunkande farkost ur branden Till församlingens värnande hamn. Där h a r under väckelsens tider så mången I ordet, i bönen, i psalmen, i sången Lovprisat den Herre, som frigjorde fången. 5. Gå sedan åstad och fyll dagen Med gärning på Konungens bud. Det bor mandom i arbetstagen, Det är hälsa att tjäna sin Gud; Det ä r frihet att stå under lagen I den hjälpande kärlekens skrud. Med Herren, den starke, som k ä m p a t för friden, Stå fast mot det onda, som hotar i tiden, Och kämpa den goda, den heliga striden. / . A. Eklund

(i. 1863).

t rjf\ T J E R K E , lär oss bedja, vaka, N y k t r a 4t I U» 1 1 v a r a varje stund; Hjälp oss köttets lust försaka Och bevara själen sund; Rusta oss till manlig strid I en v r å n g och veklig tid. Låt v å r t fosterland ej sakna H j ä r t a n varma, tank a r vakna. 2. F a d e r god, i dina händer Varje fallen mänska t a g ; Jesu, du som kraften sänder, Hjälp på frestelsernas dag; Helge Ande, kom och var Sjukas hälsokälla klar. Herre, frigör lastens t r ä l a r , Hjälp och frälsa v å r a själar. E. Evers (1853—1919). / . A. Eklund (f. 1863).

440¶Bet kristliga c) Människokärlek

och

troslivet barmhärtighet.

(274.) [388.]

fi 7 4 A ^ k T mänskosläktet av ett blod Den *± I 1 • i x store Guden danat, Och allas väg han, vis och god, Till samma mål har banat, P å det som barn av samme F a r Och bröder med v a r a n d r a Vi skulle v å r a prövningsdar I endräkt genomvandra. 2. Vi hit ej förde gods och gull, Ej väldighet och ära, Och ner i gravens tysta mull Vi intet med oss bära. V a r a n d r a s bistånd, tröst och råd Vi hava h ä r av nöden Och Guds barmhärtighet och nåd I livet och i döden. 3. Allt mänskosläktet med ett blod Förlöstes att i renhet, I ödmjukhet och tålamod Bevara andens enhet. E n medlare, en tro, ett dop Bjöd samma tröst åt alla Som låta sig av nådens rop Till bot och bättring kalla. 4. E n tjänarenas tjänare Kom alla herrars Herre Att frälsa det förtappade, Det större med det smärre; Och vid sin bortgång skänkte han Oss detta testamente: »I bröder, tjänen så varann, Som jag er alla tjänte!» 5. Och i hans Ande blevo vi V a r a n n som kristna like, Och både tjänare och fri Fick a r v s r ä t t till hans rike. Sig allas blick från kvalens jord Till samma himmel höjde, Och allas knän vid nådens bord I samma tro sig böjde. 6. Ty hjälp oss, Herre, att vi må Bland gåvor mångahanda, Som av din rika nåd vi få,

De trognas helgelse och kristliga vandel

441¶Dock livas av en Anda, Som, kärleksfull och ljuv och blid, K a n v å r a hjärtan rena Och i rättfärdighet och frid Med Kristus oss förena. 7. Tag bort allt köttsligt överdåd, Allt högmod u r v å r t sinne. Du giver de ödmjuka nåd: Du så, o Gud, oss fmne! Att nyttja r ä t t de pund vi fått Du värdes själv oss l ä r a Och för allt gjort och njutet gott Ge dig allena ära. J. O. Wallin (1779—1839).

(285.) [389.]

mI

mänskors barn, som alla ägen E r v å r d av samme Faders hand, Vi kiven I ändå på vägen Till ett och samma fadersland? I haven ej de bud i minne, Som Herren gav oss, evigt god; I haven icke Kristi sinne, Och fåfängt flöt för er hans blod. 2. H u r fridsamt deras dagar välva, Som r ä t t förstå vad h a n befallt: A t t älska a n d r a som sig själva Och älska Herren över allt; Som ont med ont ej vedergälla, Men övervinna ont med gott Och hämnden glömma eller ställa Uti den Högstes händer blott. 3. Den Helige du fåfängt prisar Med böners mängd och sångers ljud, Om ej din mänskokärlek visar Din sanna kärlek till din Gud. För honom fåfängt du begråter Din brist vid nådens altarfot, Om du en broder ej förlåter Vad han har brutit dig emot. 4. Ty v a r din trätobror benägen Till vänskap, medan än är tid. Gör väl, då än du är på vägen, Så hinner du ditt mål med frid. Gör väl ej blott mot den som löner, Mot den som

442 Det kristliga

troslivet

prisar dig igen: I samma hjärta, samma böner H a v rum för ovän och för vän. 5. Och föd den arma, kläd den nakna, Låt upp för nödens barn din dörr. Du skall ej själv din nödtorft sakna Av Herrens händer mer än förr. Då skall ock sist i Faderns rike Dig möta detta glada ljud: Det goda du bevist din like, Det h a r du ock bevist din Gud. 6. O du som gav ditt liv för fåren, Om nåd och kraft vi bedja dig Att framgent följa dig i spåren P å kärlekens och fridens stig. Låt mer och mer en skingrad skara Förenas i din sannings ljus, Att det må vara, evigt v a r a E n herde och ett fårahus. / . O. Wallin (1779—1839).

/ 7 ' 3 T ) A R M H Ä R T I G var, som Gud barm^t I O i l J härtig är, Och döm ej och fördöm ej mer din nästa. Förlåt, som Gud förlåtelse beskär, Och gör i kärlek allt till likars bästa. Med glädje hjälp de många nödens b a r n ; Dig rikt skall varda givet, om du giver. Gud löse dig u r girighetens garn, A t t ej en bunden mammonsträl du bliver. 2. Rannsaka inför Herren eget fel, F ö r r ä n du går att dina bröder klandra. I deras syndaart du själv h a r del; Så döm dig själv, förrän du dömer andra. Om du din H e r r e Kristus ser och hör, Djupt i din själ hans allvarsord bev a r a : Blott den fullkomnas, som Guds vilja gör, Blott han sin Faders r ä t t a b a r n kan v a r a . K. J. Lénström

(1811—:•1893).

De trognas helgelse och kristliga vandel [390.] <609.>

mA

1 Kor. 13.

" R än min röst som änglars tunga, .Och klingar än så skönt min psalm, K a n ej min själ i kärlek sjunga, Allt ljuder som den döda malm: All bön jag fram till Herren bär F ö r u t a n kärlek intet är. 2. J a g må Guds verk profetiskt skåda Och livets hemligheter se, F r i t t över Andens krafter r å d a Och i min tro mig mäktig te: För Gud, som gåvorna beskär, J a g u t a n kärlek intet är. 3. Om allt vad h ä r jag kunnat vinna J a g gåve dem som lida nöd Och lämnade min kropp att brinna P å bålet i martyrens död: H u r än min gärning prisas här, Den u t a n kärlek intet är. 4. Av högmod kärleken ej villas, Men gläds åt sanning, r ä t t och frid. Där kärlek bor, all vrede stillas, Ty hon är tålig, mild och blid. J a g allt fördrager, hoppas, tror, Om kärlek i mitt hjärta bor. 5. Allt styckeverk förgår i tiden, Som barnets tänkesätt förgår, N ä r barnaåldern är förliden. E n gång, då allt fullkomnat står, Jagklart får se vad nu jag tror, Där oförgänglig kärlek bor. 6. Snart profetian skall försvinna, Vår kunskap sina gränser nå Och tungomålens tid förr i n n a : Tron, hoppet, kärleken bestå. Men störst av allt vad tanke vet Är kärleken i evighet. J. A. Eldlind (f. 1863).

444 (307.) [391.]

Det kristliga

troslivet

Dav. 133.

^ 7 1 O E , h u r u gott och ljuvligt är, Att brö1 i dt Ö der kunna sämjas, A t t en den andre haver kär Och allas välgång främjas! Som hälsokraft av balsam går, Så ock ett folk av endräkt får Sin r ä t t a kraft och hälsa. 2. Som daggen gör stor fruktbarhet, N ä r den av Hermon rinner, Så trevnad föds av enighet, Där Kristi kärlek brinner. Där skall välsignelse och fröjd Och allt vad själen gör förnöjd I r å d och dåd förspörjas. n. Spegel (1645—i7i4). (287.) [392.] Dav. 41. ÄLL den som, mot den arme huld, Är verksam för hans bästa Och kännes vid sin kärleksskuld Till Gud och till sin nästa; Som tänker i sin glädjedag P å den som, torftig, sjuk och svag, Blott lever för att lida Och tröst av döden bida. 2. Välsignelse och frid skall bo I mänskovännens hydda; Förnöjsamhet och samvetsro H a n s rätter skola krydda. H a n s trogna bön i sorgens tid, P å kvalens bädd, i dödens strid Skall Herren Gud ock höra Och nåd med honom göra.

476 S

/ . O. Wallin (1779—1839). —.

(288.) [393.] ÄR t r y g g och mätt du somnar in, När frisk och glad du vaknar, Din a r m a nästa dig påminn, Som bröd och hälsa saknar. Du nattens vila njuter nöjd; H a n spor vad natten lider. Och n ä r din dag går fram i

477 N

De trognas helgelse och kristliga vandel

fröjd, I brist och kval han kvider, Att dagen långsamt skrider. 2. Fall, kristen, för din Fader ned Och bed för dina bröder; E n bön för varje hjärta bed, Som under korset blöder. När se'n du handlar, som du ber, Din tro du r ä t t bevisar; N ä r du en nödställd bistånd ger, När du en sjukling lisar, Du bäst din Fader prisar. 3. Om jag en daglig nödtorft fått Med hälsans dyra gåva, J a g vill min Gud för denna lott Med ord och gärning lova; Ja, tacksam vill jag då mitt bröd, Men icke ensam, äta; Och skulle ingen i min nöd Med samma m å t t mig mäta, Skall Gud mig ej förgäta. J. O. Wallin (1779—1839).

(289.) [394.]

I nO | \ | I T T vittne vare Gud: jag vill Till ^± I O • i l l honom hämnden ställa. F ö r l å t a hörer mänskor till Och Gud att v e d e r g ä 11 a. Ack, h u r u skall jag själv bestå, Om han med mig till doms vill gå? 2. Dock glömmer han sin stränga rätt, En F a d e r han förbliver Mot den som på en broders sätt Sin nästas skuld tillgiver. Säll den som lyder fridens bud, Ty han skall heta barn av Gud. 3. Med kristligt saktmod, o min själ, Ditt barnaskap besanna. Mot dem som h a t a dig gör väl; Välsigna dem dig banna; Försonlig v a r och kärleksrik, Ja, var den högste F a d e r n lik.

446 Bet kristliga troslivet

4. Ännu han till sin nådastol Ej någon vägr a r kalla, Ty nådens liksom dagens sol Går upp ännu för alla; Än flödar kraft av Jesu blod Likt Herrens regn till ond och god. 5. Men synda vi på Herrens nåd, V å r dom vi själva vålla; Ty låt oss dämpa hämndens råd Och vreden återhålla, Att över den ej solen må Kanske för alltid nedergå. 6. Kom, broder, räck mig h ä r din hand Till vänskap och försoning: N ä r mänskor k n y t a fridens band, Blir fröjd i änglars boning. Som vi v a r a n n förlåta här, Så varder oss förlåtet där. 7. O Herre, du vår F a d e r är, Och dina b a r n vi äre. Ack, lär oss hava friden kär, Så v a r d a vi dig käre. Välsigna oss i all vår tid Och låt oss mötas i din frid. J. O. Wallin (1779—1839).

[395.] (610.)

mY

Å E Skapare, all världens Gud, Oss bjöd på jorden råda. Med löftets ord och lagens bud H a n velat oss benåda, A t t vi må på hans v ä g a r gå, H a n s vilja se, hans råd förstå, H a n s verk med glädje skåda. 2. Oss fröjdar liljans rena skrud, Oss gläder fågelns tunga, N ä r de sitt lov till H e r r e n Gud I färg och toner sjunga; Men när i v å n d a djurens hop F r å n jorden höjer klagorop, Oss deras kval betunga. 3. Den ej i ogudaktighet Vill F a d e r n s godhet glömma, Men Frälsarens b a r m h ä r t i g h e t

De trognas helgelse och kristliga vandel

447¶Djupt i sitt hjärta gömma, H a n kan ej u t a n ömkan se De många varelsernas ve; H a n måste för dem ömma. 4. N ä r skall som Herrens lustgård stå Den fagra vida jorden; Och n ä r skall dödens makt förgå? N ä r sannas löftesorden, Att synden, som gör h a n d e n hård Och nekar Herrens verk dess vård, Ä r helt besegrad vorden? 5. O F a d e r vår, dig tacka vi Med Sonen vid din sida, A t t människan skall v a r d a fri, Att skapelsen får bida Den dag, då Anden helt en gång Skall lösa varelsernas tvång Och ingen mer skall lida. / . A. Eklund

(i. 1863).

d) Trohet i kallelsen. (207.) [396.] I Q (i f\ Gud, o Gud så from, Du som din ^ O U i \J nåd oss lovar Och av dess rikedom Oss med allt gott begåvar, Regera du mig väl Och låt uti mig bo E n obefläckad själ, Gott samvet' och ren tro. 2. Giv, a t t jag gör med flit Allt det som mig tillhörer Och i din Andes nit Min kallelse utförer. E n tid, som flyr så snart, Mig visligt nyttja lär Och giv en lycklig fart Å t allt vad n y t t i g t är. 3. Mitt tal det falle så, A t t jag det kan försvara: Fåfänglig' ord ej må Från mina läppar fara. Men n ä r jag tala bör, Hjälp, att jag talar r ä t t ; O Herre, t u n g a n rör Och lär det bästa sätt.

448 Bet kristliga

troslivet

4. Om någon farlighet Sig ock emot mig ställer, Så giv frimodighet, A t t hon mig icke fäller. Hjälp, att jag av din nåd Med saktmod segra må, Och när jag t a r v a r råd, L å t mig dem av dig få. 5. Låt mig med varje män I frid och endräkt bliva, Så vitt en kristen kan. Vill du mig något giva Av världens gods och guld, Som rätt förvärvas kan, Låt mig bli arma huld Och skada ingen man. 6. Skall jag i världen här E n högan livstid vinna Och genom mång' besvär Till ålderdomen hinna, Giv tålamod; din h a n d Mig lede, v a r t jag går, Att jag ock bära kan Med heder gråa hår. 7. Hjälp, att jag somnar in P å Jesu död och pina, Låt själen v a r a din Och komma till de dina. Giv trötta benen ro I mina fäders grav, När jag i Kristi tro F r å n världen v a n d r a t av. 8. När du av jordens sand De döda vill uppväcka, O, värdes då din hand Ock till min grav utsträcka. Och låt mig vid din röst Med glädje vakna opp; Förläna evig tröst, Förena själ och kropp.

J. Heermann (1585—1647). —.

(206.) [397.]

AD gott kan jag dock göra Av egen V kraft och råd, Om Gud mig ej vill 481 föra Allt med sin Andes nåd? Ty led mig med din stav, Min Gud, av nåde riker, Att jag dock aldrig viker F r å n r ä t t a vägen av. 2. Lär mig att, skild från flärden, Min väg

De trognas helgelse och kristliga vandel

i enfald gå, Ej v a r a träl av världen, Men bruka henne så, A t t jag ditt rike bär Uti min själ med trona, Så skall du mig visst skona, F a s t ä n jagsyndig är. 3. L ä r mig det onda dämpa, Det goda efterstå Och mot allt uppsåt kämpa, Som dig ej täckas må, Men göra gott var man Och oförtröttad söka Ditt rike a t t föröka, Så vitt jag nånsin kan. 4. L å t mig ej bli förmäten, Om lyckan tager till, Men världen bli förgäten, Som mig förföra vill, A t t jag, i tron befäst, K a n bedja trygg och gläder Mitt Abba, käre Fader, I motgång allra mest. 5. L ä r mig din rena lära R ä t t fatta och förstå, Den i mitt hjärta bära, E j vika därifrå, Att jag med verk och mun Din sabbat helig håller Och helår vad mig våller I Sions hälsobrunn. 6. L ä r mig ock rätt att vörda Föräldrar, överhet, Ej t y n g a nästans börda Med orätt och förtret. O Herre, värdes mig Med hjälp från dig utrusta Emot all köttslig lusta, Som skiljer mig från dig. 7. F r å n girighetens snara Och allt bedrägeri F r ä l s mig, och från den fara, Som tungan för uti. Ej låt mig, Herre kär, Min nästas gods begära; Du kan mig dock beskära Vadhelst mig nyttigt är. 8. Låt tron uti mig verka, Vad jag mig tager för, Att man må kunna märka Vad tro och kärlek gör. Hjälp mig i denna värld Ostrafflig leva kunna. Mig sist av nåd förunna, E n salig hädanfärd. 20 — 34165.

<?. oiion (1646—1704).

450 Det kristliga

troslivet

[398.] <611.)

/ Q (i) rpROGEN var, och stadigt lita P å din 4 J Ö Z i 1 Herres fridsförbund Och låt ingen bandet slita, Som han knöt i dopets stund. Stanna vid din barndoms tro, I Guds gårdar bliv och bo. H ä m t a där din kraft och styrka A t t din Gud i sanning dyrka. 2. Trogen var i alla tider, Såsom Kristus trofast är. När du fröjdas, när du lider, Fröjd och sorg i stillhet bär. Aldrig Kristi trohet glöm: I sin kärlek fast och öm, H a n dig aldrig övergiver, Om du honom trogen bliver. 3. Trogen var, och hoppfullt bida, Om du ej Guds råd förstår; Kristus är dock vid din sida, Blott du på hans vägar går. Tro ej frestarns gyckelbild, Att din strävan är förspilld, Lyssna ej till tvivlets tankar; H å l l dig fast vid hoppets ankar. 4. Trogen var, och bliv i nöden Stilla vid Guds löftesord; Starkare h a n ä r ä n döden, Starkare än allt på jord. Bed om kärlek, hopp och tro, Bed, a t t i Guds himmels ro Du får evigt hemma v a r a Bland hans helga ä n g l a r s skara. Okänd tysk förf. 1600-talet. J. A. Eklund (f. 1863).

(281.) [399.]

/ Q Q 1? J gnid och rikedom jag har, Min ^ O O i JU lott är ringa vorden; Men jag i himlen har en Far, Om intet stöd på jorden. H a n ser min vandring från sin höjd, Och vad han ger jag tager nöjd. H a n s tröst väl hos mig bliver, Om allt mig övergiver.

De trognas helgelse och kristliga vandel

2. H u r nåderikt, o Gud, du styr, Det tyda alla stunder: Den natt, som sänks, den dag, som gryr, F ö r k u n n a r dina under. Du kläder liljorna i p r a k t ; Åt allt vad rörs med fadersmakt Du daglig föda mäter: Du mig ock ej förgäter. 3. Håll du min hand till nyttigt verk, Om än jag sent får somna, Och mina svaga krafter stärk, E n ä r de vilja domna. Den arbetsamme ä r du blid: Än såg jag icke någon tid, A t t den dig trogen blivit Du, Herre, övergivit. 4. J a g vet, du vill ej pröva mig Mer än min kraft kan bära; Ack, nödens väg och brottets stig De gå v a r a n d r a nära. Men sviktar jag, Du stödje mig: Din trohet är evinnerlig; Du älskar den du tuktar Och hjälper den dig fruktar. 5. Min prövningstid ej evig är: Ditt ord är mig en borgen, Att jag en gång med fröjd uppskär Vad jag sår ut i sorgen. Ty vill jag vandra livets stig Med bön och stilla hopp till dig, Tills fälld är vandringsstaven Och jag får ro i graven. E. G. Geijer (1783—1847).

(284.) [400.]

484 I

din vård, som räcker till, Gode Gud, å t alla, Nästans väl jag lika vill Såsom mitt befalla. Herre, v a r Hans försvar, Var hans hjälp i nöden, Styrk hans hopp i döden. 2. Med ditt fadershjärtelag Ville du mig lära, A t t mot bröder borde jag Brodershjärta bära. Denna plikt Ökad vikt Av det blodet vunnit, Som för alla runnit.

452 Bet kristliga

troslivet

3. Ej en kristen hugnas kan Av sin broders skada; Med de sorgsna sörjer han, Glades med de glada. Aggets röst Till hans bröst Ej en ingång finner, Avund där ej brinner. 4. Tyngd och lättnad, sorg och fröjd Allom delad blivit; Den är lycklig, som är nöjd Med den lott du givit. Allt är gott, Om det blott Själens väl bereder Och till Gud oss leder. 5. Detta m i n d r e eller m e r Skall min håg ej fästa: När, o Gud, din vilja sker, Sker också mitt bästa. Vad mig här Sällast är Vet jag du förlänar, Mer än jag förtjänar. 6. Vad mig båtar ej din nåd Åt min bön förnekar; Kommer dag, så kommer r å d : J a g därom ej tvekar, Endast jag Varje dag Med gott samvet' möter Och mitt kall r ä t t sköter. / . O. Wallm (1779—1839).

(282.) [401.]

f Of T^J större bröd oss kommer till, Än ^tötJt Ju Gud vill oss tillmäta; Men den som ej arbeta vill Skall icke heller äta. Och detta bud F r å n Herren Gud Du aldrig må förgäta. 2. Var arbetsam, du jordens son! I svett skall du dig föda; Guds gåvor då i samma m å n Som svettens droppar flöda. H a n lovat ge Välsignelse, Men efter använd möda. 3. Var arbetsam! I nyttigt v ä r v Ditt mod, din kraft sig dane. Vet, lättjan är din själs fördärv, Din oskulds vissa bane, Då plikten är Så lätt, så kär För den vid bördan vane. 4. Var arbetsam! Guds hjälp ej dröjt För

De trognas helgelse och kristliga vandel

dem h a n s bistånd skatta. De händer du mot himlen höjt Med kraft i verket fatta; Och bönen gör Dig arbetsför, N ä r händerna bli matta. 5. V a r arbetsam! Men se ej blott Uppå ditt eget bästa. Gör alltid rätt, gör g ä r n a gott, H a v ömhet för din nästa. De hulpnas bön Skall fridens lön Vid dina mödor fästa. 6. V a r arbetsam! Men blott de dar, Då Gud dig bjöd arbeta; Den sjunde dag h a n helgat h a r A t t Herrens sabbat heta. Då bör din själ Sitt högre v ä l Begrunda, se och veta. 7. Ditt verk du både sist och först Med Guds behag förlike. Bliv hellre än på jorden störst Den minste i Guds rike. E t t enda h ä r Nödvändigt ä r : F ö r det allt a n n a t vike! / . O. Wallin (1779—1839). [402.] <612.>

B K A , tills natten kommer, Kallel486 VEsens verk ä r stort: Hela livet behöves, Dagarna svinna fort. Tidigt i livets morgon Sände dig H e r r e n bud. Dopets gåva förpliktar: Hela livet åt Gud! 2. Verka, tills natten kommer. Barndomens ljusa år, Ungdomens drömuppfyllda, Kämpande, rika vår, Mannagärningens sommar, Höstens och ålderns t i d : Allt är dagsverkstimmar För helig, kostsam id. 3. Verka, tills natten kommer. Du som gick tidigt ut, K a s t a r du dina redskap, Tror du ditt verk är slut? Verket är icke färdigt Ens när

454 Bet kristliga

troslivet

du hembud får: Efter natten följer Ett evigt gudstjänstår. 4. Verka, tills natten kommer; Dröj i Guds verk och bed. Vet: där du går i kallet, Går din Herre med. Dignar du under oket: »Herre, min kraft är all», H a n som gav värvet sörjer För kraften och ditt kall. 5. Verka, ty natten kommer; Dagen är alltid kort. Kallets mått skall fyllas: Spill ingen timme bort. Verka, ty natten kommer, Dagsverkets prövningstid, Lönen för dagens möda: Evig gudstjänst och frid. Siri Dahlquist, i. Jonsson (f. 1889).

[403.] <613.)

LQH M I T T kall för världen ringa är, Men 1 J 0 I • 1VL världens pris jag ej begär, Ty om mig Herren känner blott, J a g nöjes gärna med min lott. 2. Min syssla blir ej tung och svår, Om jag på Herrens vägar går Och, i mitt levnadskall förnöjd, H a r nåd hos Gud i himlens höjd. 3. E t t ringa verk för Gud är stort, Om blott i kärlek det är gjort. Den i det minsta trogen är, Åt honom Herren mer beskär. 4. J a g vill i arbete och bön Hos Herren söka all min lön, Och n ä r mitt kall jag lämna får, I Jesu namn till ro jag går. 5. Mig Herren Jesus tjänat har, Då ringa han på jorden var, J a g därför honom tjäna vill Och evigt höra honom till. E. Hammar-Terhi (1872—1921). Aina Lagus (i. 1861).

De trognas helgelse och kristliga vandel

jJOO

AV Gud jag fått mitt levnadskall: x x Hans vingård öppen står; Där vill lian, a t t jag verka skall, Till dess jag hemlov får. 2. V å r Gud beställer allting väl Och själv v å r t bästa vet; H a n arbete åt kropp och själ Ger i sin allvishet. 3. Mitt arbete gör själen ung, Om än jag varder g r å ; Men varje dag för den blir tung, Som måste fåfäng gå. 4. Min arbetskraft, min arbetsfröjd Av dig, o Gud, jag fått; Så gör mig med din ledning nöjd, Vad ä n må bli min lott. 5. H u r dag för dag jag leva bör, Mig med din Ande lär. Mig trogen i det minsta gör Och i det mera är. 1JOO»

P . Nilsson (f. 1866).

T T verk är stort, men jag är svag 489 D IOch lätt till jorden böjes. Mig, arme,

i din tjänst dock tag, Om så din kraft upphöjes. 2. Mig ödmjukhet och kärlek giv Och trohet intill döden, Och låt mig gå med bud om liv Bland smärtorna och nöden. 3. Till evig tid jag hör dig till Och vill ej mer begära. Så tag mig, led mig, som du vill, Blott alltid till din ära! Nat. Besl-oiv (i. 1865).

r ^ e ^ e r Herrens vilja Åstad i ödmjuk J * J U I VT tro; Låt ingenting dig skilja F r å n plikt och samvetsro. Ej jaga efter lön, F ö r g ä t Ji O H J

456 Det kristliga

troslivet

att räkna, mäta, Lär kostnaden förgäta, Men vig ditt verk i bön. 2. Om du din gärning viger Till tjänst åt Herren Gud, I tålig lydnad tiger Och följer Kristi bud, Du får en öppen blick A t t raskt och noga skilja Det som är Faderns vilja F r å n världens sed och skick. 3. Gå glatt till arbetsmödan, Där H e r r e n dig har ställt, Att rikligt så för grödan P å Herrens åkerfält. Den r ä t t a hjärtetro Oss bjuder a t t arbeta I Jesu namn och veta: Guds sade måste gro. 4. Guds sommar framåt skrider Och rikligt åkern bär; Snart stunda skördens tider, Då korn i axet är, Då efter Guds behag H a n s såningsmän, de trogna, F å bära k ä r v a r mogna P å skördeglädjens dag. J. F. Möller (1789—1861). J. A. Eklund (f. 1863).

[404.] <614.>

gav i skaparorden Dig, människa, 491• /"1vJ UD ditt höga kall; Du i hans n a n m på jorden I makt en konung v a r a skall. Själv konung utan like, Dig Kristus del beskär Av väldet i det rike, Vars grundare han är. I skapelsen, som t r ä n g t a r Till sin förlossnings dag, Men våndas än och längtar, Du r å d a skall med Andens lag. 2. Är syndens boja krossad Och brutet lustans tyranni, Går människan, förlossad, F r å n alla världens makter fri. Hon får den m a k t e n stora I ringhetens gestalt A t t k u n n a allt förlora Och kunna äga allt, Att kunna allt försaka Och allt

De trognas helgelse och kristliga vandel

behålla kvar, Ja, vinna allt tillbaka, Om allt på jord hon offrat har. 3. Dig Kristus visar vägen, Där du till denna höghet når, Om, ödmjuk, fast och trägen, Du stilla i h a n s lydnad går: I mödans verk att bringa De dina dagligt bröd, I tjänargärning ringa Att ge de svaga stöd, A t t lida tåligt ägan I bitter sorgetid Och u t a n knot och klagan H ä r kämpa ut din goda strid. 4. Gud i det dolda skådar Och kronan redan nu beskär; H a n redan nu benådar Den som i tron har honom kär Med purpurklädet, vunnet Guds heliga till skrud, Och silket, som är spunnet Till dräkt åt Kristi brud. H a n troget skall förvara Det a r v h a n dig berett Och saligt uppenbara V a d ännu intet öga sett. 5. Så må v å r t lov vi höja Till Gud i varje verk och ord. Var åkerteg vi plöja, Den är Guds rikes åkerjord; V a r boning, som vi bygga I v å r a fäders land, Vill F a d e r n överskygga Med hägnet av sin hand. Så må vi glatt och stilla Gå fram i nådens tid Och, trogna i det lilla, Förvänta oförgänglig frid. 6. Den härlighet och ära, Som Kristus åt de sina vann, Den skatt han vill beskära Envar, som allt i honom fann, Gud värdes mig förläna, Sin vilja till behag! H a n hjälpe mig så tjäna Min levnads hela dag, A t t när den är förrunnen, Jag hör från himlens höjd: »Du trogen är befunnen: Gå in uti din Herres fröjd!» J. A. Eklund

(i. 1863).

Det kristliga troslivet

458¶B. Troslivet i hem och samhälle. 1. Det kristna hemmet. a) Kristligt

hemliv.

[405.] <615.)

AG och mitt hus för dig, o Gud, Nu J redo stå a t t på ditt bud Med enig 492 håg dig tjäna. Till trogen gärning dag från dag I villig lydnad för din lag Välsignelse förläna. Kom till v å r t hem och var oss när Och hjälp oss, att vi alla där E n din församling bliva, Dig helt v å r t hjärta giva. 2. Vår r ä t t a spis vid hemmets bord Det vare livets rena ord, Som andens hunger stillar; P å ljusastaken ställas må Det livets ljus, som lyser så, Att ingen sig förvillar. Din Ande låt ibland oss bo, Som skänker helgad högtidsro, All syndens makt fördriver Och helig glädje giver. 3. Hjälp oss, som här tillsammans bo, Att växa till i samma tro; I kärlek oss förena. Den fostran åt oss alla giv, Som kan v å r t sinne och v å r t liv F r å n själviskheten rena. Oss stärk att i barmhärtighet, I saktmod och i ödmjukhet Varandras bördor bära, Vår F r ä l s a r e till ära. 4. Om jordisk lycka du beskär, Hjälp, att ej köttsliga begär Oss fast vid jorden kedja. Vi bedja ej om rikedom, Som flyr och l ä m n a r själen tom: Om dagligt bröd vi bedja. I fattigdom, i värk och kval, I sorgens natt, i dödens dal Oss lär att tåligt lida Och tyst din frälsning bida. 5. Dig, Gud, vi tacka först och sist, Att du oss sänt vår Herre Krist Och Anden från det

Troslivet i hem och samhälle

höga. Välsigna än ditt folk i nåd, Giv din församling kraft och r å d Och vänd till oss ditt öga, A t t vi i all vår levnads tid F å njuta barnaskapets frid Och sist bland helgons skara I frid få hemma vara. K. J. Ph. Spitta (1801—1859). / . A. Eklund (t. 1863).

[406.] <616.>

l Q 9 T 7 Ä L S I G N A T ä r d e t h e m förvisst, Som t O O i V h a r sitt allt i Jesus Krist. Där h a n ej är, är världen tom, Där han ej bor, är fattigdom. 2. Välsignat mer än allt på jord Är varje hem, d ä r Kristi ord Om Faderns nåd och välbehag Till alla talar dag från dag. 3. Välsignat ä r det stilla bo, Där alla äro ett i tro, Där alla vilja tjäna Gud Och akta på hans viljas bud. 4. Välsignad ä r den hemmets härd, Där bönens helga offergärd Som rökelsen mot höjden går Och H e r r e n Gud tillbedjan får. 5. Välsignad ä r vår gärning all, Om vi förbliva i v å r t kall Och var och en i kärlek bär Den börda honom given är. 6. Välsignat varje folk består, Där tro till barn från fäder går, Där Faderns nåd och Kristi frid Regera får från tid till tid. 7. Så sluter j a g i denna stund, J a g och mitt hem, med dig förbund, O Gud, att dig jag tjäna vill Och höra dig för evigt till. 8. Ja, du, v å r Fader, när oss bliv, Välsigna

460 Det kristliga

troslivet

oss och nåd oss giv Att skåda upp till dig i tro, Och skänk oss sist en salig ro. Chr. E. J. von Pfeil (1712—1776). J. A. Eklund (f. 1863).

b) Äkta (339.) [408.]

makar.

Dav. 128.

Ii O Ii Q ÄLL är den man, som fruktar Gud VöQ* lO Och g ä r n a v a n d r a r i hans bud. H a n s händers verk, hans hus och kall Av Herren Gud välsignas skall. 2. H a n s maka, from och kärleksrik, E t t fruktsamt vinträd varder lik; H a n s b a r n omkring hans bord också Likt friska oljeplantor stå. 3. Själv står han lik en lövrik stam, P å en gång ljuv och allvarsam, Och ser med fröjd sitt hus och land Förkovras under Herrens hand. 4. Och när han sin välsignelse Åt barn och barnbarn hunnit ge, Han, rik av dygder som av år, Med frid till sina fäder går. M. Luther O.Petri F. M. Franzén

(1483—1546). (1493—1552). (1772—1847).

(338.) [409.1

h Q t\ Ti^' Herre, gott ej fann, A t t mänskan ^± O öt \J blev allena; Du velat därför man Och kvinna huld förena, A t t de med trogna bröst Må v a r a till sin död V a r a n d r a s hjälp och tröst, Förnöjelse och stöd. 2. Som du, o Jesu, ett Med din församlingblivit, Åt henne frid berett, För henne dig ut-

Troslivet i hem och samhälle

givit: E n make främje så Av kärlek makans väl, Och blive av de två Ett hjärta och en själ. 3. Ty kärleken är mild, H a n tål, och han förlåter, F r å n agg och misstro skild, Och vänder icke åter; H a n ökar livets fröjd Och minskar dess besvär, H a n över smärtan höjd Och stark som döden är. 4. Men, Herre, u t a n dig Vi alla äro svaga; Vi hava v a r för sig Att v å r a fel beklaga: Se oss i mildhet an. F ö r oss är bästa r å d Att undse med v a r a n n Och hoppas på din nåd. 5. När i gudfruktighet Vår stilla väg vi vandra Med kärlek, fridsamhet Och trohet mot varandra, Så blir du, kärlekens Och fridens Gud, oss n ä r Och oss till livets gräns Allt gott av nåd beskär. 6. J a g k a n mitt hjärtas vän Ej själv åt mig bevara: O Gud, bevara den För dold och öppen fara. Ack, låt oss sammanbo A t t lova än ditt namn Och gå till samma ro I fridens sälla hamn. 7.

— —

J. O. Wallin (1779—1839).

[410.] <(18.)

Gud, som åt fågeln bereder E t t bo 496 PiÅ den grönskande lund Och över oss

människor breder Sin nåd liksom himmelens rund, Vår lycka och sällhet vi bygga: Vi glada till honom oss trygga, Som helgat v å r t äkta förbund. 2. Hans godhet vi hava fått spörja Med varje

462 Bet kristliga

troslivet

upprinnande dag; Så må vi ej klaga och sörja, Men prisa hans goda behag. Den Gud, som oss själv har förenat, H a n har oss ej heller förmenat Sin hjälp under prövningens slag. 3. O Jesu, din nåd vi behöva V a r flyende stund av v å r t liv. Låt oss ej din Ande bedröva Med inbördes köld eller kiv. Befall dina änglar oss skydda, Bevara v å r t hjärta, vår hydda, V å r t kall din välsignelse giv. 4. Oss hjälp a t t i sorg som i gamman I trohet och kärlek bestå, I lust och i nöd hålla samman Och målet för vandringen n å : Det saliga hem i ditt rike, Där vi bliva helgonen like Och del i din härlighet få. 5. Vi knutits av Gud vid v a r a n d r a Med dyraste bandet på jord, Vi hava tillsamman fått v a n d r a Till templet och Frälsarens bord. O, må vi ej bliva tillbaka, Men båda den vila få smaka Gud lovat sitt folk i sitt ord. S. Alin (1852—1930).

c) Föräldrar och barn. (340.) [411.] /i 0 7 f\ GUid' du skänkt mig barn, som födQiJ I • \J des att dig d y r k a : De skola höra till ditt rike och din kyrka. Min plikt mot dem är dyr: giv mig välsignelse Att dana till din tjänst dem du lät ljuset se. 2. Giv mig din Andes nåd att dem din vilja lära, Så a t t de må ditt namn r ä t t frukta och r ä t t ä r a ; Låt detta vishetsfrö så tidigt rötter slå, Att dagligt de i nåd Som ålder v ä x a må.

Troslivet i hem och samhälle

4(33

3. Hjälp mig ock samvetsgrant mitt ansvar eftersinna, Att de sin föresyn må i min vandel finna. O Herre, skydda dem för all förförelse, Som k a n en barnasjäl till rov åt lasten ge. 4. Må ej som Eli jag så blind i kärlek vara, Att n ä r jag skådar fel, jag skulle näpsten spara. Med saktmod allvarsam och nitisk i min vård, Må jag ej v a r a vek, må jag ej v a r a hård. 5. O Gud, som bjudit mig att huldhet mot dem öva, F ö r k a s t a ej min bön: må de mig ej bedröva. Med framgång krön mitt hopp: ledsage dem din hand Att goda kristna bli och gagna fädrens land. 6. O, måtte jag dem se mot min förhoppning \ svara Och, glad av denna syn, i frid från värl| den fara. Men är min stund bestämd i deras • späda dar, Så bliv, o Herre, själv de värnlösas försvar. 7. Giv, när jag samlad är med dem till mina fäder Och jordens hela ätt inför din domstol träder, Att jag m å säga glad, uppstånden ur min I g r a v : »O Gud, se här är jag med barnen du mig gav.» G. G. Adlerbelh

(1751—1818).

(341.) [412.]

/ Q O F i U som var den minstes vän Och lät ± tJ O i 1 / barnen till dig träda, Jesu, du välsignar än De oskyldiga och späda. Du en faders omsorg leder Och en moders fröjd bereder. 2. Gode Herde, i din hjord Du de svaga lamm ej glömmer: Livets bad och nådens bord Du så

464 Det kristliga troslivet

huldrik åt dem gömmer. I din famn du vill de k ä r a Till din Faders boning bära. 3. Jesu, i din vård vi ge V å r a barn, v å r t glädjeämne; Gud, din gåva äro de, Dig vi dem tillbaka lämne. Re'n i dopet till dig tagna, Låt dem ej från dig bli dragna. 4. Låt oss v a n d r a med dem så, A t t vi himlen med dem ärva; Ej med ont dem föregå, E j en menlös själ fördärva, A t t de änglar dem ledsaga Ej hos dig må oss anklaga. 5. Ingen, så ditt ord oss lär, Ingen kommer i ditt rike, Som ej barnsligt hjärta bär Mot sin Gud och mot sin like. Giv, att dig som b a r n vi alla Älska, lyda och åkalla. F. M. Franzén

(1772—1847).

Luk. 2. I Q Q ] 7 0 M , se ett barn på kyrkofärd: Det ^OfJt I V u p p till Sion trängtar. Se Jesus: till en högre värld, Till Herrens hus h a n längtar. Så hjärteglad han följer dem Som fara dit; så till sitt hem E t t barn med iver skyndar. 2. Mer ljuvligt rum ej finns på jord Än Sions tempelsalar: Där hör han klart sin F a d e r s ord, När l ä r d a tungan talar. H a n frågor gör och giver svar; Allt om hans gåvor vittne bar För alla som det hörde. 3. Till Nasaret han åter går, De sina huld och trogen; Där var hans hem intill de år, H a n för sitt kall var mogen. Och som han v ä x t och ålder vann, Behag han fann för Gud och m a n Och nåd och kraft och visdom.

Troslivet i hem och samhälle

4. Kom hit och se, du far, du mor, Vad bäst ett b a r n k a n göra. Om Fadern, som i himlen bor, L å t tidigt barnen höra; Till Herrens tempel leden dem, Att de må få ett själens hem, Som fadershemmet älskat. 5. Dit, Jesu, lär oss följa dig, Där du din Fader finner; Var med oss du på kyrkostig, Där b a r n a h j ä r t a t brinner Av längtan att när dig få bo Och växa till i barnatro Och himmelsk visdom lära. E. Blix (1836—1902). / . A. Eklund

(f. 1863).

[413.] <619:1.>

^ 0 0 T 1 UD, som haver barnen kär, Se till O l f U i U m i g som liten är. Vart jag mig i världen vänder, Står mitt väl i dina händer. Under nattens stilla tid Låt mig vila i din frid. [414.] <620.)

^ 0 1 ^S 0 V gott' mitt barn' sov gott { Glld! O U l i O Guds änglar i sin vita skrud, Som för den Högstes anlet' stå, De vaka här för dig också. 2. Du ligger mjukt, du sover gott, Du har din lugna vagga fått. Vår F r ä l s a r e låg icke så: H a n vilade på hö och strå. 3. Du sover här i stilla ro; H a n fick ej så i trygghet bo: H a n måste fly i n a t t och gråt För onda människors försåt. 4. Och efter han var barn som du, Välsigne han din vila nu, Att du m å växa i hans frid Och älska honom all din tid. 30 — 341G5.

466 Bet kristliga

troslivet

5. H a n som v å r t högsta goda är, H a n göre dig så ren och skär, Att du, mitt barn, en gång också K a n för Guds helga anlet' stå. 6. H a n styrke dig med kraft och råd, H a n s Ande helge dig i nåd Och lyse dig på all din stig, A t t du blir hans evinnerlig. 7. Sov gott, mitt barn, sov gott i Gud! H a n kläde dig i snövit skrud, A t t hos din Frälsare du må Till sist en evig glädje få. / . Chr. Rube (1665—1746). —.

(342.) [415.]

^ H ^ ) C\ ^ u c *' s o m e^ ^ e s p ä d a s r ö s t föraktar, O U — • U Hjälp mig, att jag med barnslig lit betraktar, Att du min Gud och F a d e r v a r a vill. Hör nu min bön, den jag dig ställer till. 2. Du kallat mig av nåd till detta livet; Min kropp, min själ och allt av dig är givet, J a , också det som mycket mera ä r : I dopet du mig tvagit ren och skär. 3. Giv, att jag stads min vandring så anställer, Att ungdomsfel och odygd mig ej fäller. J a g icke själv min in- och u t g å n g vet; Ty led mig du uti all menlöshet. 4. Vad nyttigt är, giv, Gud, jag det må lära, Beflita mig därhos om dygd och ära, Min ungdomstid ej nöta fåfängt bort. Det läras bör är drygt, men tiden kort. 5. Föräldrar är jag skyldig barnslig lydnad, Att hedra dem skall lända mig till prydnad. När troget de mig lära dygd och tukt, Jag därav får med åren mycken frukt.

Troslivet i hem och samhälle

6. Bevara mig, o Gud, för ont exempel, A t t ej förstörs den Helge Andes tempel; Ont sällskap som förgift lär mig att sky, Falsk lära och de ondas seder fly. 7. Styrk mig, att jag alltmera må tilltaga Uti allt gott och städse dig behaga Och växa till i visdom och i nåd Och aldrig gå från dina helga råd. 8. Min levnad vill jag dig, min Gud, befalla Och dag från dag om bistånd dig åkalla, Att jag må väl fullända livets lopp, Behålla tron samt k ä r l e k Och g o t t h o p p .

/. Svedberg (1653—1735).

Tv A O JAG lyfter ögat mot himmelen Och t J U f J . t) knäpper hop mina händer; Till dig, o Gud, som är barnens vän Min håg och tanke jag vänder. 2. Glatt är att prisa och tacka dig, Och det vill jag gärna göra. J a g vet det visst, a t t du ser på mig Och vill mina böner höra. 3. Tack för allt gott du mig alltid ger Och som jag får älska och äga! Tack, gode Fader, för mycket mer, Än jag kan bedja och säga! 4. Håll varje dag över mig din hand, O Fader förutan like, Och led mig på vägen till livets land, Som är ditt himmelska rike. J. L. Runeberg

(1804—1877). —.

[416.] <621.) Kf\/i VTT litet fattigt barn jag är, Men 0\J 1 J . 1 J glad jag är ändå: J a g vet, min gode F a d e r kär Bär omsorg om de små.

468 Det kristliga

troslivet

2. H a n älskar mig, h a n är mig huld, H a n s hand mig leda skall; H a n s kärlek är mig mer än guld, Ja, mer än världen all. 3. I glädje som i nöd och sorg Mitt h j ä r t a sjunger glatt: Gud är mitt värn, min fasta borg, Min fröjd, min högsta skatt. Okänd svensk förf.

[417.] (622.)

rpRYGGARE k a n ingen v a r a Än Guds • 1 lilla barnaskara, Stjärnan ej på him505 lafästet, Fågeln ej i k ä n d a nästet. 2. Herren sina trogna v å r d a r Uti Sions helga g å r d a r ; Över dem han sig förbarmar, Bär dem uppå fadersarmar. 3. Ingen nöd och ingen lycka Skall utur hans hand dem rycka; Han, v å r vän för a n d r a vänner, Sina barns bekymmer känner. 4. Sparven ej till spillo ger han, Allt som rör oss hör och ser han; H a n oss föder och oss kläder, Under sorgen han oss gläder. 5. Gläd dig då, du lilla skara! Jakobs Gud skall dig bevara. För hans vilja måste alla Fiender till jorden falla. 6. Vad han tar och vad h a n giver, Samme Fader h a n dock bliver, Och hans mål är blott det ena: Barnets sanna väl allena. Lina Berg, f. Sandell (1832—1903).

Guds himmel fjärran Och hans äng-

506¶I lars hem Barnen söka H e r r a n ; H a n ser ned till dem.

Troslivet i hem och samhälle

2. Deras böner hör h a n Både n a t t och dag; Vad de bedja gör han Efter sitt behag. 3. Han u r fadershänder Ger dem dagligt bröd, Sorg i glädje vänder, Tröstar dem i nöd. 4. Säg till barnen alla: »Han är F a d e r vår.» H a n vill hem oss kalla, N ä r vår tid förgår. W. Eey (1789—1854). J. A. Eklund (f. 1863).

[418.] <623.>

X f I T T1LÄNS över sjö och strand, Stjärna 0\J 11 U u r fjärran, Du som i Österland Tändes av H e r r a n ! Stjärnan från Betlehem Leder ej bort men hem. Barnen och herdarne Följa dig gärna, j : Strålande stjärna! :| 2. Katt över Judaland, N a t t över Sion; Borta vid västerrand Slocknar Orion. Herden, som sover trott, Barnet, som slumrar sött, Vakna vid underbar Korus av röster, Skåda en härligt klar Stjärna i öster; 3. Gånga från lamm och hem, Sökande Eden: Stjärnan från Betlehem Visar dem leden F r a m genom hindrande Jordiska fängsel |: H ä n till det gkndrande Lustgårdens stängsel. :| 4. Armar där sträckas dem, Läppar där viska, Viska och räckas dem, Ljuva och friska: »Stjärnan från Betlehem Leder ej bort men hem.» Barnen och herdarne Följa dig gärna, |: Strålande stjärna! :| A. 7 . Rydberg

(1828—1895).

470¶Det kristliga d) För

troslivet

ungdom.

(348.) [419.]

blomman av min ungdoms dagar I 508 Vem bör jag tacka, Herre god, Om icke dig, vars milda lagar Mig styrka skänkt och levnadsmod Och öppnat världens fält för mig, Där all din godhet röjer sig? 2. Men då jag knappt h a r lagt till rygga De första stegen av m i t t lopp, Vem är som skall dess fortgång trygga Och giva stadga åt mitt hopp? Dig ensam, Herre, tillhör det, Som redan räknat mina f jät. 3. Ledsaga mig den r ä t t a vägen Bland villor och bland farors hot, Att jag ej, blind och oförvägen, Mot stenen stöta må min fot, Och att jag ej, i förtid trött, Må gagnlöst se mitt liv förnött. 4. När i bekymmersamma öden J a g , oförfaren, t a r v a r råd, O, giv mig dem jag h a r av nöden Med fadersvishet, fadersnåd; Och stapplar jag, så stöd mig milt, F ö r r ä n mig fallet från dig skilt. 5. Låt aldrig mig förmäten tänka, Att den som ung förglömt din lag Tids nog åt bättringen kan skänka E n bräcklig ålders sena dag: O, vem är den som visshet fått, Att morgondagen blir hans lott? 6. O, må jag visligt nyttja tiden Till ditt namns ä r a och mitt väl; Må nådens ljus och samvetsfriden Beständigt vårdas i min själ, Så skall jag möta oförskräckt Min framtid, fast i moln betäckt. G. G. Adicrbcth (1751—isis).

Troslivet i hem och samhälle

[420.] <624.>

X A ( J / ^ U D , i mina unga dagar Lär mig all0\j0t VJtid tjäna dig, Göra det som dig behagar, Städse gå på livets stig. Lär mig bygga all min ro P å din nåd och Kristi tro, Så att, vad mig än må hända, Intet mig från dig kan vända. 2. H u r u skall jag kunna löna Moders kärlek, faders vård, All den huldhet jag fått röna I min barndoms t r y g g a gård? Men dock mycket mera än, F a d e r uti himmelen, Du mig älskat, du mig h ä g n a t Och med dina gåvor fägnat. 3. Därför jag, o Gud, dig beder: Lär mig främst a t t älska dig. Giv ock nåd, att j a g bereder Fröjd åt dem som älska mig. A t t mitt hem och fosterland J a g med vilja, håg och hand Troget och med fröjd må tjäna, Därtill, Herre, nåd förläna. 4. F å g l a r n a med glädje sjunga I den klara morgonväkt, Liljorna på marken gunga, Livade av vårens fläkt. Låt ock mig till ditt behag Ägna dig min levnadsdag. Skänk den sanna levnadsfröjden, Helga den med ljus från höjden. 5. Som den unga björk i skogen Växer friskt i sommarregn, Låt mig växa, ren och trogen, I ditt hulda fadershägn. Och när stormar skaka mig, Låt mig fäste ha i dig Och mig hålla vid det ena: A t t dig älska, frukta, tjäna. 6. Intet givs så ljuvt i världen Som du är, o Herre k ä r ; Skulle jag väl älska flärden, Då av dig jag älskad är? Ke'n i livets morgonstund

472 Det kristliga

troslivet

Tog du mig i ditt förbund: Skulle jag dig övergiva, Som mitt allt h a r velat bliva f 7. Låt mig aldrig dig förglömma Och i världen vilse gå; Giv, a t t jag ditt ord må gömma Och din vilja göra må. L å t ej världens hot och h å n Draga mig ifrån din Son Och min barndoms tro förstöra. H e r r e Gud, mig värdes JlÖra!

Okänd svensk förf. 1800-talet.

[421.] <625.>

M A T)ÄRLOR sköna, Ängder gröna, Skat0 1 U« X ter många jorden h a r ; Rik p å håvor, Själens gåvor, Livets värld ä r underbar. E n allena Är den rena P ä r l a n , som ej like har. 2. Utan like Är Guds rike, F a s t i r i n g a jordiskt skal. Den det finner, Allt han vinner, H a n h a r gjort det goda val; H a n är vorden Rik på jorden, Lycklig i en värld av kval. 3. Sök det trägen; Gå den vägen, Som ä r smal, men uppåt bär. Dig rannsaka, Bed och v a k a Emot syndiga begär; Dig ödmjuka, Ordet bruka; Nu Guds rike är dig när. 4. Ungdomsåren, Levnadsvåren Ä t din Gud med glädje giv. Tjäna stilla I det lilla; Herren Kristus trogen bliv. Rik är Anden, Stark ä r handen, Som dig för till evigt liv. 5. Jordisk fägring Som en h ä g r i n g S n a r t i tidens n a t t förgår. Efter natten H i m l a s k a t t e n Ä r det enda, som består; Herre, led oss Och bered oss, A t t dess härlighet blir vår. E. Evers (1853—1919).

Troslivet i hem och samhälle

473¶N K på din Gud i unga år. Allt 51 • T1 Äväxande bör gro en vår, Oin det skall gröda giva; Därför låt Gud ditt h j ä r t a få F r å n ungdomstid till ålder grå: Så livet rikt k a n bliva. 2. Tänk på din Gud i unga år, När m a r k e n vän i fägring står E n solljus dag i lundar, N ä r hjärtats längtan innerlig Som blom för solen öppnar sig Och efter kärlek stundar. 3. Tänk på din Gud i unga år, F ö r r ä n den onda tid dig når, Som ej din själ behagar. E n kväll kan komma, kall och tung; Vänd om till Gud, när du är ung, I livets bästa dagar. 4. Tro på din Gud i unga år. Om sorgen kommer, mörk och svår, Blir tvivlet t u n g t a t t bära. Tron adla skall din ungdomstid, Och m a n n a å r av kraft och frid Vill Herren dig beskära. 5. Gud, låt det växa i v å r bygd E n ungdom rik på tro och dygd, Och lär den Kristi lydnad. Oss alla låt, n ä r åren gå, Rättfärdighetens krona få V å r ålderdom till prydnad. E. Blix (1836—1902). J. A. Eklund (f. 1863).

É y | 9 F Å G E L S Å N G och arialjus Gå kring Ol^t 1 berg och dalar. Klockors klang från Herrens hus Till mitt minne talar. Arlaljus och fågelsång Gör mig k a m m a r e n för trång Under t a n k a r tunga. Hör, h u r tusen skilda ljud Tävla om att prisa Gud! K a n blott jag ej sjunga? 2. J a g vill u t i skogens fred Bland de dunkla

474 Vet kristliga

troslivet

granar. Där i bön jag sjunker ned, D ä r jag Honom anar, Den Oändlige, vars m a k t Talar i hans båges prakt Och i åskans dunder. Hellre än till orgels dön Lyssnar h a n till viskad bön I de gröna kinder. 3. Herre, jag är svag och arm, Bräckt m m ungdoms styrka; Låga t a n k a r i min barm Byggt en oren kyrka. Stärk min nötta kraft som stål, L å t mig leva för ett mål. Herre, res mig, höj mig; Gör mig till en m a n bland man. Men jag är ej ödmjuk ä n : Böj mig, Herre, böj mig! 4. Ur den boja själv j a g smitt K a n blott du mig frälsa. Gör mitt sinne åter fritt, Skänk mig själens hälsa; Friskhet giv i liv och sång, Att jag lika tål en gång Högsta lust och smärta. Må j a g u t a n egen blygd Skåda renhet, tro och dygd I en broders hjärta. 5. Svalka mig med himmelsk dagg, Låt mig bättring hoppas. Låt, där nyss satt tagg vid tagg, Livets rosor knoppas. Månget träd stod tomt och bart, Men vid himlens regn det snart Fick av frukter digna. Nådens regn från livets Gud, Hjärteregn på Andens bud, K o m och mig Välsigna!

C. Snoilsky (1841—1903). —.

r \ Q T\®som har k o m m i t tiU v å r ^ord 0 c h 0 1 0 . 1 / g å t t de ungas väg, Giv oss, o F r ä l sare, ditt ord Och oss din sanning säg. 2. Din sak det är. De ungas stig Du ensam bana k a n ; Sann visdom finnes blott hos dig, All villas överman!

Troslivet

i hem och samhälle

3. E n v a r som följer dig skall så F å mening i sitt liv, K l a r t se det mål, dit han bör g å : Vår man, v å r hövding bliv! 4. Väck kärlek till de höga ting, Gör oss i tron till m ä n ; Och vackla vi, i sluten ring Oss för till k a m p igen. 5. Ditt liv ä r enat andeliv; Din kärlek ä r dess Jag. Ditt n a m n å t oss till lösen giv F ö r all Vår levnadsdag.

L. F. G. Benson (i. 1855). / . A. Eklund (f. 1863).

^li/t R U UIlga Vakt' Stlg UPP med f r Ö J d Ol ± , 1 / M o t livets solbelysta höjd. A v Herren t a g Ditt riddarslag, I from tillbedjan böjd. Gå fram med Gud och Andens svärd Emot allt ont i denna värld; Försvara h ä r Vad kärast ä r : Guds hus och hemmets härd. Lägg aldrig dina vapen ned! E n ovän finns i egna led: V å r veklighet, V å r själviskhet; Med den slut aldrig fred! 2. O Gud, v å r Gud, v a d under stort Med trogna fäder förr du gjort, H u r mörkrets m a k t Du nederlagt Ä r runt kring världen sport. Se, ljus vid ljus en vinterkväll F r å n sunnanhav till nordanfjäll! Så livets ord P å vardagsbord Står tänt i svenska tjäll. I korsets tecken segra vi, Ty Kristus gör v å r ande fri; Vi genom strid Gå fram till frid. O Herre, stå oss b i ! P. Nilsson (f. 1866). Ä R

un

K4 K M S a hjärtan hoppas I mänskoOlUt I I livets v å r Och själens krafter knoppas Och blomma å r från år, Då glittrar solsken

476 Det kristliga

troslivet

över våg, Och framtid ler för modig håg. Det uppåt här, Och lösen ä r : Vi gå med fröjd Mot livets middagshöjd. 2. F ö r Jesu Kristi trogna Skönt ungdomslivet är. De vecklas ut och mogna I regn och solsken där; De mogna för den härlighet, F ö r vilken världen namn ej vet. I H e r r e n K r i s t De bida sist E n soluppgång Vid salig glädjesång. 3. J a , hoppas, unga skara, Och lyft ditt huvud opp: Guds nådesol, den klara, F ö r m å r att väcka hopp. Lev i den rena kärleks ljus, Som strålar från Guds fadershus. Då n å r din själ Sitt sanna väl: E n helig fröjd Hos Gud i himlens höjd. _ON A. Bohman

(1871—1928).

e) Husbönder och tjänare. (333.) [422.1 f J P A Gud, mig kristligt nyttja l ä r Den O l D i U makt du täckts förläna, A t t jag vad r ä t t och billigt är Bevisar dem mig tjäna, Väl vetande, att jag ock har E n H e r r e i det höga, Som mig, evad jag företar, Stads följer med sitt öga. 2. L ä r mig att deras tunga kall Med vänlig omsorg lätta, Med godhet v a r n a dem för fall, Med saktmod dem upprätta, Dem i din fruktan föregå, Dem i ditt ljus ledsaga Och större ok ej lägga på, Än de förmå att draga. 3. Den lägste tjänaren av dig Till sällhet kallad blivit; För honom lika väl som mig Du

Troslivet i hem och samhälle

h a r din Son utgivit. Hans trogna bön går lika fort Som min till nådetronen; Du, Herre, av ett blod oss gjort Och ser ej till personen. 4. Det goda en bland dina små Av mig, o Gud, försporde, Det vill du nådigt r ä k n a så, Som jag åt dig det gjorde. Ack, i behovet av din nåd Vi alla äro like: Ty led oss alla i ditt råd Som b a r n hem till ditt rike. 5. E n dag tillsammans skola vi F ö r dig till r ä t t a ställas: O, hjälp oss, att envar går fri, När dina domar fällas. Då skall du, Gud, ej därtill se, Vem här en herre hetat, Men om vi såsom tjänare Din vilja gjort och vetat. / . O. Wallin ( 1 7 7 9 — 1 8 3 9 ) . — .

(334.) [423.]

^ 1 7 J)^' H e r r e ' a v s k i l t h a r min lott: Giv, O l i i i / a t t jag, nöjd med vad jag fått, Gör allt det goda, som jag kan, Och söker frid med varje man, Men främst på deras bästa står, I vilkas tjänst mitt bröd jag får. 2. När jag hörsammar deras bud, Då tjänar jag ock H e r r e n Gud, Vars klara blickar skåda ner, Dit intet mänskoöga ser; Ty vill j a g alltid vandra så, A t t jag för honom kan bestå. 3. Men, Jesu, du ej från mig vik: Du själv en tjänare v a r lik, N ä r du all världens synder bar Och frälste det borttappat var. Till dig jag flyr med bön och tro Och finner kraft och själaro. 4. Till dig j a g ber med stilla hopp, När morgonsolen rinner opp; Till dig mitt offer glad jag bär, N ä r dagens möda slutad är. Då går

478 Det kristliga

troslivet

mitt arbete med fröjd, Och sedan vilar jag förnöjd. 5. P å Herrens dag i Herrens hus J a g får ock h ä m t a tröst och ljus U t a v hans d y r a nåd och bud. Då tackar jag så hjärtligt Gud, Att jag h a r hälsa, dagligt bröd Och på hans ord ej lider nöd. 6. Med kyskhet, nykterhet och flit Till Gud jag ställa vill min lit. H a n v a r min hjälp från ungdomsdag; Och blir jag gammal, sjuk och svag, J a g får till samme F a d e r fly, Vars nåd är varje morgon ny. 7. J a g ej avundas andras lott, Ty alla sina bördor fått Och gömmas sist i samma jord; Men den som efter Jesu ord H ä r i det ringa trogen var Sin lön i Jesu rike har. / . O. Wattin (1779—1839).

f) Måltidspsalmer. [424.] <626.>

58 I

Jesu namn till bords vi gå, Välsigna, Gud, den m a t vi få, Och hägna med din milda hand I nåd v å r t hem och fosterland. 2. För m a t och dryck du skänkt oss här Dig vare pris, o H e r r e k ä r ! Oss alla av det brödet giv, Som skänker världen evigt liv. (447.) [425.] M Q TTERRE, du för oss i nåd Öppnat ha0 1 O* l i v e r ditt förråd; Dryck och spis åt oss du räckt, Hungern stillat, törsten släckt.

Troslivet i hem och samhälle

479¶Själ och kropp du dagligt när, Och vad gott och n y t t i g t är Oss din milda hand beskär. 2. P r i s ske dig för dagligt bröd! Må vi ej med överflöd, Vällust, hårdhet, överdåd Oss försynda mot din nåd. Skänk oss frid, förnöjsamhet, Lycka, sundhet, enighet, Sist en evig salighet. / . O. Wallin (1779—1839).

g) Hemmets glädje- och sorgeämnen. [426.] <627.>

På födelsedagen. fe

tacksam röst ocn ^90 M ED tacksam själ 0£\J» i l l Min lovsång sjunger j a g : O Gud, du alltid gjort mig väl Och gör det än i dag. 2. Min Gud, ett vet jag, som består, N ä r å r och dagar fly: Det är din nåd, för varje år Och varje morgon ny. 3. Vem bygger jordens vida rund Och timr a r fästets höjd? Vem sänder sol i morgonstund Och högtidsdagens fröjd? 4. Vem skickar vår och skördetid? Vem håller i sin hand Den ädla, dyra, gyllne frid F ö r hem och fosterland? 5. Vem skänker under livets v å r Av livets rikedom? Vem sänder mig de goda år, Då lyckan går i blom? 6. Min Gud och Fader, det ä r du: Du vakat för mitt väl, F r å n livets början och till nu Dig v å r d a t om. min själ. 7. Du syndabördan, tung och svår, H a r sänkt

480 Det kristliga

troslivet

i nådens hav Och hjärtesorgens bittra t å r F r å n ögat torkat av. 8. Du breder kring min väg ditt ljus F r å n evighetens värld Och öppnar mig ditt fadershus Vid målet av min färd. 9. Så sjunger själen glädjesång Dig, H e r r e Gud, till pris, Till dess jag sjunga får en gång Ditt lov i paradis. P. Gerhardt (1607—1676). J. A. Eklund (f. 1863).

(343.) [427.]

ri)J T10DE Gud, som lät mig h i n n a F r a m O Z l i VJ till denna glada dag, Må för dig mitt offer brinna, Anse det med välbehag. Maka, barn, allt i mitt hem Du åt mig och mig åt dem Milt bevarat: dig ske ä r a ! Dig v å r t h j ä r t a s lov vi bära. 2. Glad och tacksam vill jag vörda Dina faderliga råd. Rika prov h a r jag fått skörda, Herre, av din stora nåd. Ny den är, n ä r dagen gryr, Och sig lik, n ä r dagen flyr; Den så vitt som himlen räcker Och från släkt till släkt sig sträcker. 3. L å t den fröjd du skänkt de m i n a Gå till dig, dess ursprung, opp. Låt dem, F a d e r , v a r a dina Under hela livets lopp. Och n ä r du vill kalla mig Hem, du gode Gud, till dig, L å t dem då den trösten njuta, A t t ej du skall dem förskjuta. 4. F a d e r , jag i dina händer Överlämnar dem och m i g ; Du som allt till godo vänder, Led oss på din viljas stig. Vi av dig få mycket gott,

Troslivet i hem och samhälle

481¶När vi, nöjda med vår lott, Synden fly, det goda göra, F r u k t a dig och dig tillhöra. 5. H u r u länge vi h ä r vandra Står allena i din h a n d . Tiden för oss från v a r a n d r a , Döden sliter önima band; Men du dig förbarmar visst Över all' din' verk och sist Vill oss samla i ditt rike, O du Fader utan like! J. Åström (1767—1844).

(357.) [428.]

^\'*)i*)

(\ ^ u d ' s o m m i n a s ^eg ledsagar Ifrån min vagga till min grav, Dig helgas främst bland mina d a g a r Den dag, då du mig livet g a v ; I ditt beskydd, min högste vän, J a g lugn och lycklig firar den. 2. F ö r svag är denna röst a t t lova Ditt milda, underfulla råd; Allt vad jag äger är din gåva, Allt v a d jag njuter är din nåd: Vad är, som jag dig offra vill, Då allt, o Gud, dig hörer till? 3. A t t jag ifrån de späda åren F å t t i din kunskap v ä x a opp, Att faror, som mig följt i spåren, E j villat eller stäckt mitt lopp: Dig tackar jag, o Gud, därför, Som växten ger och bistånd gör. 4. F ö r allt som hugnat har min levnad, För mödors lön, för vänners tro, För hälsa, dagligt bröd och trevnad, För hyddans och för hjärtats ro, Dig t a c k a r jag, till t å r a r rörd, Och vet, a t t jag av dig är hörd. 5. Väl h a r ock nöden mig ödmjukat Och sorgen undervisat mig, Men om för dem jag underdukat, Det var den stund jag glömde dig. *JMLH

\J

31 — 341G5.

482 Det kristliga

troslivet

Nu läkt av samma hand som slog J a g tackar dig som gav och tog. 6. J a g sörjer ej för morgondagen, Ty H e r r e n för mig sörja skall: Hans hand är aldrig från mig tagen, N ä r jag är trogen i mitt kall. Vad fruktar jag, vad felar mig, O Herre, n ä r jag haver dig? 7. Vad mer, om hjärtat ock skall blöda Ännu av korsets tyngd och kval: J a g vet, att tidens vedermöda Och n å g r a mulna timmars tal E j ä r att likna mot den fröjd, Som v ä n t a r mig i himlens höjd. 8. O du som räknat mina dagar Och känner vad mig görs behov, J a g vet, att du mig dock ledsagar Till målet genom alla prov: Ty är jag nöjd med ditt behag Och tackar dig för varje dag. J. O. WaUUn (1779—1839).

Vid en makes död. (344.) [429.] ^6) Q ACK, döden haver h ä d a n r y c k t Min *jJLIOI j \ vän ifrån min sida. Av sorg till jorden nedertryckt, Vad tröst k a n j a g förbida? Gud, uppehåll mig: jag är svag; F r ä l s mig från tvivlets fara Och lär mig vörda ditt behag, Som jag ej kan förklara. O Gud, min tro bevara! 2. Tung blir den väg och mörk den kväll J a g nu skall ensam v a n d r a ; Men snart i samma fridens tjäll Vi vila hos v a r a n d r a . F ö r ä l d r a r , syskon, b a r n gå bort, Och make skils från maka,

Troslivet i hem och samliälle

483¶A t t vi ett liv, så tomt och kort, Dess hellre må försaka Och själens väl bevaka. 3. E t t stöd dock alltid övrigt är F ö r den som H e r r e n f r u k t a r : I sorg och fröjd är Gud oss när, Och n ä r m a s t då han tuktar. H a n är de faderlösas F a r , H a n änkors rätt försvarar. I världen intet skydd blir kvar, Som oss till slut bev a r a r : Guds omsorg evigt varar. 4. E j må en kristen sörja så, Som de där hopp ej hava. E n stund förut till vila gå De k ä r a vi begrava; E n stund förut blott hemma är Den vän, som jag begråter. Gud, du h a r mången boning där, Och även mig d\\ låter Där se de mina åter. F. AI. Franzén

(1772—1847).

Vid ett b a r n s död. (345.) [430.] [X6) l O Å snart for då min fröjd sin kos, Så OjU*±t O bort all glädje ilar! Och bleknat som en bruten ros Mitt barn på båren vilar. O Jesu, du som tröst beskär, Se milt till den förkrossad är, Att jag ej syndigt klagar. 2. Alls ingen såsom du förmår Hugsvala den som lider, Katt föra den som vilse går Och styrka den som strider. Omger mig n a t t u r dödens hus, E n enda stråle av ditt ljus K a n graven själv förklara. 3. J a g vet, o Gud, att det ä r rätt, Vad du med mig vill göra; Ej känner jag det bästa sätt Att mina öden föra. Men lär mig älska

484 Bet kristliga

troslivet

ditt behag Och uppehåll den själ, som, svag Och rov för ängslan, bävar. 4. Mot sorgefulla är du god Och väl bekant med smärtan; Du offrade ditt eget blod A t t trösta mänskors hjärtan. Den lidande du d r a r till dig, Och j a g välsigna vill den stig, Som mig till dig k a n föra. 5. J a g vet, du är en bättre far Än någon uppå jorden, Och att den du till dig upptar, H a n s lott är lycklig vorden: Vi skulle jag begråta då Den oskuldsfulla, som fick gå Till dig i r ä t t a hemmet1? 6. E n dag du rör ock vid den grav, Som stoftet nu omgiver; Du då den telning, som bröts av, Förnyad återgiver. Så kärlek ä r : den smärta ger, Men även genom t å r a r ler Och hoppas än vid graven. E. G. Geijer (1783—1847).

Vid en from faders död. (346.) [431.] ^T^pT ACK, re'n i unga åren J a g ser min i)j£it)t ix. far på båren. H a n som mig höll så kär, H a n som min ungdom ledde, Min framtids väl beredde, H a n nu av döden bortryckt är. 2. Vem skall mig undervisa Guds verk att se och prisa, Vem v å r d a sig om mig? Vem vill i nöd och fara Min hjälp härefter v a r a , Min ledare på dygdens stig? 3. (4.) Tack, fader, för din lära! Ack, må den frukter bära Uti mitt unga bröst. Till Gud du

Troslivet i hem och samhälle

mig h a r visat: H a n som med sorgen risat, H a n skall ock giva hopp och tröst. 4. (5.) Till Gud, som hjälpen sänder, J a g i min nöd mig vänder. O faderlösas F a r , Vid denna bår jag beder: Till barnet skåda neder Och själv i nåd min F a d e r var. 5. (6.) O du som blomstren kläder Och minsta fågel gläder, Tänk ock i nåd på mig. Du som höll barnen kära, O Jesu, var mig nära Och låt mig finna tröst hos dig. 6. (7.) Mitt hjärta, Gud, bevara För syndens falska snara Och r ä t t a mina fel. Gör själen till din hydda Och själv ditt verk beskydda, O Gud, mitt hjärtas tröst, min del! 7. (8.) Om mänskor för mig ömma, Ack, låt mig aldrig glömma A t t tacka dem och dig. Om de mig från sig skjuta, Låt mig den trösten njuta, Att aldrig du förskjuter mig. 8. (9.) Ack, låt den gode Anden Mig leda stads vid handen, Att jag en gång hos dig F å r skåda, salig vorden, Den fader, som på jorden Så ömt och troget älskat mig. E. G. Kuster (1732—1799). J. Åström (1767—1844).

Vid en f r o m m o d e r s (347.) [432.]

död.

Xia)T* TXU som för mig Så innerlig Till Gud <j£[)* \J h a r bett och v a k a t Och dagens fröjd F ö r min skull, nöjd, Samt nattens ro försakat: 2. Ej mer du är; Och ingen h ä r Blir så mot

486 Det kristliga

troslivet

mig till sinnes: Så huldrikt bröst, Så ljuvlig röst E j mer på jorden finnes. 3. Ack, hjärtelag, Som mer än j a g H a r k ä n t min fröjd och s m ä r t a ! Du var mig allt; N u är du kallt, Du ömma modershjärta. 4. Ej stund, ej dag Gått fram, då jag Din huldhet ej försporde. Men bort du gick, Och jag ej fick Dig löna, som jag borde. 5. Gud löne dig Evinnerlig, Du hulda och du ömma! Med Jesu nåd J a g dina råd Och dygder ej skall glömma. 6. A t t bedja Gud Och vid hans bud Förbliva du mig lärde. Av h j ä r t a t gick Ditt ord och fick Av ditt exempel värde. 7. Det bliva skall Mitt levnadskall Som du a t t tro och göra; Med mig skall då Visst Herren stå Och mina suckar höra. 8. I gravens bo Till ostörd ro Ditt stoft man nedersänker; Men själv du är Hos Gud, och där Helt visst på mig du tänker. 9. Helt visst du ser Till barnet ner Och åt Guds faderssköte Mig ömt förtror, Du goda mor, Till dess jag n å r ditt möte. A. Oehler (1758—1807). J. O. Wallin (1779—1839).

h) Sjukdom För

och hälsa. sjuka.

[433.] <628.)

^\'*)r7 T Ä N K , o Gud, på sjuka alla Och på tJ Z I i 1 dem som lida nöd, Hör dem, n ä r de dig åkalla, Hjälp dem, Jesu, för din död.

Troslivet i hem och samhälle

2. Hjälp, a t t deras själar bliva F r ä l s t a ifrån synden sin; Värdes dem ock hälsan giva, Om det så ä r viljan din. 3. Men låt sjukdomen de bära Lända dem till salighet Och ditt namn till pris och ä r a N u och i all evighet. Okänd förf.

(361.) [434.]

U E R R E ' mäktig att befalla Över liv * ' ^ I O I 1 1 och över död, L å t oss ej fördärvas : alla, Hör v å r jämmer, se v å r nöd! Sjuka, döda vid varann Knappast mer m a n r ä k n a kan. Värdes, du som hjälp k a n sända, Dessa plågor från i oss vända. 2. Syndens gift, som Adam fällde, Döden till v å r t släkte bragt; Men h a n n u med ökat välde Övar utan gräns sin makt. Likt med v å r a synders mått H a r v å r nöd sin r å g a nått. Milde Fader, låt oss prövas, Men din hjälp oss ej berövas. 3. Värdes i din vård oss taga, Du som älskar dina verk; Dem du finner gott a t t aga, Herre, trösta, Herre, stärk! Faderlösas Fader var, i Änkors tillflykt och försvar! Lindra sjukas nöd och smärta, Lätta den betrycktes hjärta. 4. Värdes aldrig trösten skilja Ifrån lidandet, o Gud! Gör oss nöjda med din vilja Och beredda på ditt bud. Må med tålamod och hopp Vi fullborda väl v å r t lopp Och, från syndens smitta tvagna, Bliva i din famn upptagna. ^ 9 8

Okänd förf. 1700-talet. Er. Dahl (1758—1809).

488 Det kristliga

troslivet

[435.] <629.>

^ 9 Q U E R R E J e s u ' v i befalla Våra sjuka ö h±*J% JLLi din vård. H ä r i nöd vi äro alla, F a s t ej lika känd och hård. P l å g a n i en bräcklig kropp H a r hos många v a k n a t opp, Men hos ganska få vi finne Sorgen efter Herrens sinne. 2. Jesu, du h a r brodershjärta, Kom till dem, förrän de dö, Skicka ej för mycken smärta P å så uselt stoft och hö. Giv dem från Getsemane Syn på ditt utståndna ve, A t t sin synd de k ä n n a lära Och din tuktan tåligt bära. 3. Låt en salig u t g å n g taga, Vad du än dem lägger på. Skulle det dig ock behaga, Att de hälsan återfå, Ack, så led dem med din stav, Låt dem aldrig glömma av, U t a n hålla in i döden Vad de lovat dig i nöden. Okänd förf. 1700-talet.

(362.) [436.]

Jesu Krist, du ä r min v ä n den O 530 bäste: Du än i plågans tid förblir mitt fäste. När hälsan flyr med glädjen bort från mig, Behåller jag i tron dock städse dig. 2. Du med ett ord i fröjd min vånda byter, Till mig din tröst med nådesordet flyter. Fast värk och kval i trötta lemmar bo, Du ger mig kraft, hugsvalelse och ro. 3. Av världens flärd och lyckans ynnest sviken, J a g var från dig, o Jesu, fjärran viken; Du hann mig upp, du räckte mig din hand Och syndens sår på mig så huld förband. 4. Min k r ä n k a själ du så har velat frälsa: Vid kroppens kval hon återfår sin hälsa. P r i s

Troslivet i hem och samhälle

vare dig! Vadhelst du sedan gör, I dig förnöjd jag lever och j a g dör. 5. Med dig forent, jag din skall evigt v a r a ; Du förer mig förbi all nöd och fara Till livets land, där jag evinnerlig, Min hälsas Gud, skall se och lova dig. S. J. Hedborn (1783—1849). / . O. Wallin (1779—1839).

(363.) [437.]

r^O/l p U D , som mig i kärlek kände, I n n a n dö ! • UT än j a g världen såg, Och till mig ditt öga vände, Medan jag i mörkret låg, Bättre vet du det än jag, A t t min varelse ä r svag: Grant du ser till alla delar Vad en bräcklig hydda felar. 2. Lär mig a t t din faderstuktan Taga som ett barn emot Och uti din sanna fruktan Den fördraga u t a n knot. Lär mig r ä t t förstå och se, H u r på synden följer ve; Gör mig nöjd, fast kroppen späkes, Om allenast själen lakes. 3. Jesu, värdes mig förläna, A t t min bräcklighet och nöd Måtte mig till välfärd tjäna Och till hågkomst av min död. Giv, a t t jag i bot och tro Hos dig söker all min ro Och mig skick a r alla d a g a r A t t gå hem, när dig behagar. 4. Jesu, låt min sjukdom bliva E n förbättring för min själ. Vill du hälsan återgiva, Lär mig den att n y t t j a väl, Så att både själ och kropp Till din ära offras opp Och ditt namn må varda prisat För den nåd du mig bevisat. Okänd svensk förf. 1700-talet. J. O. Wallin (1779—1839).

490 Det kristliga

troslivet

(364.) [438.]

rQi) A^K, l l u r u plågas jag och måste stänO O Z i J\digt kvida! Är ingen hjälp för mig på jorden mer att bida? J a g sökte mänskors råd; men ack, jag finner här, A t t deras m a k t och konst till slut förgäves är. 2. Du, Herre, endast du k a n både slå och hela, Du åt den hjälplös är allena hjälp k a n dela: Ack, hela den igen, som du så slagit har, Tag bort min stora synd, som därtill orsak var. 3. E n F a d e r heter du, du har ett fadershjärta. Ditt b a r n det ligger nu uti stor nöd och s m ä r t a ; Ty ropar jag till dig, o Fader, mig bönhör: Se till min stora nöd och nådigt bistånd gör. 4. O H e r r e Jesu Krist, till dig står all min tanka. Du har förbarmat dig, du helat har de kränka; V å r sveda och v å r v ä r k du, Jesu, på dig b a r ; Fördenskull, Jesu god, mig huld och nådig var. 5. Ack, låt mitt liv till sist en salig ände vinna; Hjälp, att jag i min död din död må så besinna, A t t jag med frid och fröjd u r detta livet går Och evigt liv hos dig uti din himmel får; 6. Så skall uti min mun ditt lov ej återvända, Men j a g skall prisa dig nu och förutan ända. Ty kom, o Jesu, kom, du som ä r A och O, Och byt nu all min värk i evig fröjd och ro. 7. J a , jag ä r viss därpå, att du vill mig benåda: Dig, Herre, dig jag skall med m i n a ögon

Troslivet i hem och samhälle

skåda, F ö r k l a r a d snart och fri, och i all evighet Lovsjunga dig, min Gud, i himmelsk salighet. O. Rudbeck d. y. (1660—1740). /. O. Wallin (1779—1839). K O O F R Ä L S A R E , bliv mig Alla stunder t J O O » r n ä r a ; Frälsare, giv mig Kraft att plågan bära. Du som blev hädad, Sargad och smädad, Giv mig ditt saktmod. 2. F r ä l s a r e , bär mig H u l t på dina a r m a r ; Frälsare, l ä r mig, Du som dig förbarmar, Bedja och vaka, Hälsans fröjd försaka: Du är min hälsa. 3. F r ä l s a r e , gör mig Trofast intill döden. Frälsare, för mig Ur den sista nöden, Helig och renad Och med dig förenad, H e m till min Fader.

R. F. E. Zetterquist (f. 1905).

T a c k s ä g e l s e efter sjukdom. (367.) L439.] k"! O l A Gud, som skiftar allt, död, sjukdom, OtJ t% \J liv och hälsa, Så stor ä r ingen nöd, v a r u r du ej k a n frälsa: När hoppet ute var och döden kom mig när, Blev du min hjälp, o Gud, som sanna livet är. 2. Din godhet och din nåd du n y var morgon visar, Hugsvalar sinnets kval och kroppens smärta lisar. Du ock till mig, ditt barn, med fadersöga såg, När jag av plågor t ä r d uti min vanmakt låg. 3. Du haver slagit mig, men även nådigt lie-

492 Det kristliga troslivet

lat. Förlåt för Jesu skull vad jag mot dig h a r felat. Du som min kropp liar styrkt, giv, att min själ också I dig sitt liv, sin kraft, sin hälsa söka må. 4. Förläna mig din nåd, att j a g för hälsans gåva Med tankar, ord och verk dig r ä t t må kunna lova. Din Ande lede mig, att jag må leva din Och flytta, när j a g dör, till dig i glädjen in. J. Olearius (1611—1684). / . Svedberg (1653—1735). Er. Dahl (1758—1809).

För friska. (369.) [440.] u O ^ T J Ä L S A N S gåva, dyra gåva Av den fJOfJ» I l Gud, som ger allt gott! Må vi glada honom lova För så ovärderlig lott, Som av oss dock sällan skattas, Kanske först när den oss fattas. 2. När i nätter som i d a g a r P å en bädd, där kvalen bo, H j ä r t a t u t a n lindring klagar, Ögat v a k a r u t a n ro, Då, av v ä r k och vånda tärde, Ack, vi känna hälsans värde. 3. Jesu, dig i nåd förbarma Över alla plågans rov; Herre Gud, låt ej de a r m a Ställas på för hårda prov; Hjälp dem, giv dem tröst i nöden, Mod i striden, frid i döden. 4. Vill du än dem hälsan skänka, L ä r dem r ä t t förstå dess vikt; L ä r ock oss med dem betänka Så v å r sällhet som v å r plikt, A t t vi dig av hjärtat prisa Och mot likar kärlek visa. 5. Hjälp oss alla så använda Var förlänad

Troslivet i hem och samhälle

hälsostund, Att ännu, när den har ända, Du vår själ m å finna sund, Och sist från allt ont oss frälsa, Jesu, du v å r t liv och hälsa! J. O. Wallin (1779—1839).

(366.) [441.1

Vid h ä l s o b r u n n a r .

all hälsas källa, J a g till dig vill 530 D U,ställa, Jesu, allt mitt hopp. Värdes

nådigt hela Allt vad mig kan fela Så till själ som kropp. Giv, att jag, Betryckt och svag, Må i allt ditt bistånd finna Och förbättring vinna. 2. Allt vad själen kränker, Jesu, du fördränker I ditt dyra blod; För min kropp, den sjuka, Låter du mig bruka Denna källas flod. O, så giv Ny kraft och liv, Så till mitt som andras bästa, Här vid v å r t Betesda. 3. Skall j a g sjukdom draga, Ack, så låt din aga Min förbättring bli; Men om du mig låter Hälsan vinna åter, Stå mig nådigt bi Att v a r stund Av h j ä r t a n s grund Dig med ord och gärning lova, Herre, för din gåva. O. Eolmodin (1690—1753). / . O. Wallin (1779—1839).

För blinda. (365.) [442.]

KOH JAG får ej se Guds dag, Som minsta öö I i Ö fågel prisar; Dock prisar även jag Den nåd mig Gud bevisar. Fast jag hans verk ej ser, Hans Ande är mig när Och i hans ord mig ger E t t ljus, som evigt är.

494 Det kristliga

troslivet

2. Vad jag ej ser jag tror, J a g det i h j ä r t a t känner. H u r Gud är vis och stor, H u r h a n ä r god, j a g känner; J a g känner, hur hans hand Ledsagar mig v a r stund Och mig ur syndens band Tar upp i sitt förbund. 3. O Jesu, du ä r än Den blindes tröst på jorden, Du, alla a r m a s vän, Själv a r m i tiden vorden. O du som själv här led, Själv kände sorg och nöd, Du stiger till mig ned Och blir den svages stöd. 4. Du vill, o världens ljus, E t t ljus för mig ock v a r a : Du låter i ditt hus Din nåd för mig förklara; Du låter vid ditt bord Mitt hjärta nalkas dig, Och själv, o livets Ord, Du följer hem med mig. 5. O Gud, i dig förnöjd J a g somnar och jag vaknar. När du mig ger din fröjd, E j världens lust jag saknar; Om j a g ej ser dess prakt, Ej av dess nöjen vet, J a g ser i tron din makt, Ditt rikes härlighet. 6. Den n a t t mig höljer nu Skall en gång sig förklara, Ty en gång öppnar du Min syn bland änglars skara. Om ej mitt öga h ä r Din k l a r a sol fått se, Så skall jag skåda där Ditt eget anlete. F. M. Franzén

(1772—1847).

För å l d e r s t i g n a . (359.) [443.] [*r Q O M I G dagen flyr, och åldern ögat skymO O O i 1V1 mer, Min kraft ä r tärd av å r och av bekymmer. Mång' barndomsvän sin vila

Troslivet i hem och samhälle

funnit h a r ; J a g ensam snart på jorden v a n d r a r kvar. 2. Fort som en ström min levnadstid har farit, Och som en dröm dess år och dagar varit; Ett vet jag dock, som genom allt jag sett: Hur du, o Gud, mig underligen lett. 3. Jag vilse gick, du förde mig tillbaka; Du lät mig trött, o Fader, vilan smaka. J a g hungrade, jag v a r vid sorgset mod, Du mättade, du tröstade så god. 4. (5.) Nu önskar jag, om det min Gud behagar, Att sluta få min jordevandrings dagar Och lägga snart mitt huvud ned i ro Med hopp att få för evigt hos dig bo. 5. (7.) L å n g t bättre är en enda dag hos Herr a n Än tusen år i denna öken fjärran; Dess morgonsol med längtan bidar j a g : Dock ske ej mitt, men, Fader, ditt behag! P. A. Sondén (1792—1837). A. F. Runstedt (1861—1933).

[444.] <630.)

^ O Q W S A M lämnad h ä r i världen, Står ööfJt - L j a g utan huld och tröst, U t a n stöd på levnadsfärden, Ensam under livets höst. Dock allena jag ej är; Nej, i dig, o Jesu kär, H a r jag vännen, som ej sviker, E j ifrån min hydda viker. 2. Lär mig då att ensam vara, Herre Jesu Krist, med dig. Hjälp, att tomma tankars skara Mellan oss ej tränger sig. H j ä r t a t s öra öppet gör, Att din herderöst jag hör; Låt din Ande till mig tala, Stärka mig och mig hugsvala.

496 Det kristliga

troslivet

3. I min ensamhet jag hinner Tänka på förgångna år. Ack, jag då med s m ä r t a finner Brist och skuld och samvetssår. Tag emot mig, Jesu god, Rena mig uti ditt blod, Du som vill u r synden frälsa, Giva själen frid och hälsa. 4. I min ensamhet jag tänker P å allt gott i flydda dar, I din kärlek mig försänker, Som så rikt jag njutit har. Tack för livets rena ord! Tack för nådens dyra bord! Oförskylld är all din g å v a ; Därför vill min själ dig lova. 5. F a s t min fot ej mer har styrka Att till templet bära mig, Herre, i din helga k y r k a J a g i anden möter dig. J a g med dem som samlas där Än i tron förenad är, Och i bönen för dem alla Vill jag dem åt dig befalla. 6. L å t min ensamhet mig lända Till välsignelse och frid; Låt mig ej till skada vända Ensamhetens nådetid, Ej med missmod, tvivel, knot Synda dig, min Gud, emot. Jesu, må ditt kors mig lära Enslighetens kors a t t bära. 7. N ä r till sist en gång jag stiger Ned i dödens mörka flod Och min tunga maktlös tiger, Var du hos mig, Herde god! Stöd mig med din starka hand. Herre, på den andra strand I din frälsta helgonskara Skall ej mer jag ensam vara. G. T. Lundblad / . A. Eklund

(f. 1851). (f. 1863).

r h ft Q O M guldets halt i elden prövas, Du 0 4 J U i Ö l u t t r a vill, o Gud, min själ. Om hälsans gåva mig berövas, Du vill dock visst mitt

Troslivet i hem och samhälle

s a n n a väl. Men giv mig nåd att härda ut, Till dess min prövotid ä r slut. 2. O du som sagt: »Jag är densamme Intill den höga ålderdom», Mig stöd och led, tills jag är framme Och står i Salems helgedom. Ack, giv m i g tålamod och tro, Min barndoms Gud, min ålders ro! P. NUston (f. isee). J. Å. Eklund

(f. 1863).

t f I A a t t jag finge stilla falla, Likt gula 0 ( M i U bladet på sin kvist, Och skiljas från de k ä r a alla F ö r u t a n sorg och nöd och brist! 2. Så glad jag kan min Jesus möta: H a n ä r mig när, så har h a n sagt. Om alla sina vill h a n sköta, Ty han på sig h a r bördan lagt. 3. J a g känner glädje i mitt hjärta, När jag får J e s u löften tro. Fast kroppens lemmar lida smärta, Så äger jag i sinnet ro. 4. J a g t r y g g emot min grav vill ila, Ty Jesu g r a v den helgat h a r ; Och själen får hos F a d e r n vila, Till dess Guds dag blir uppenbar. Sara Wennerberg, i. Klingstedt

(1786—1875). —.

t\ !i **) Q ÖLEN sig till nedgång sänker, Kväl'fjQ£t k i l e n s skymningstimme nalkas, Daggen sina droppar stänker, Dagens kvalm och hetta svalkas; Framför oss på helga bergen Skimrar mot oss fadershuset Skönt i aftonrodnadsfärgen, Och från harpor n å r oss bruset. 2. Trång var stigen, tröttsam färden, Bördan tung och kraften ringa, Vägen farlig genom världen, Som på fall oss ville bringa. Tåresädet 32 •— 34165.

498 Det kristliga

troslivet

hann ej mogna H ä r i dessa ökenlanden; Men för alla Herrens trogna V ä n t a r skörd på himlastranden. 3. Bortom tidens dnnkla vågor F l ä k t a fridens vindar stilla. Där är svar på alla frågor, Inga tvivel där förvilla. Dem som där i ljuset vandra I sitt rådslut Gud inviger; F r å n en klarhet till den andra Där den frie anden stiger. 4. Ljuvlig är Guds helgons vila, Deras ro i himlafriden; Stunderna för dem ej ila Orofyllda som i tiden; Evigt dock envar där tjänar, Mer och mer en Kristi like. Salig den som Gud förlänar Detta liv i himlens rike! A. F. Runstedt

(1861—1933).

2. Den kristna skolan. [445.] <631.> K l O C A N N I N G E N S Ande, som av höjden t i ± O i O talar, Som oss upplyser och som oss hugsvalar, Kom att oss leda. Bo i dessa salar; Helga vår kunskap. 2. Led oss att söka här i allt vi lära Evige Faderns kärlek, makt och ä r a ; Låt oss i Sonens kunskap frukter bära H ä r för Guds rike. 3. Du som är vägen, sanningen och livet, Eviga ljus, till salighet oss givet, Kriste, låt ordet, i v å r t h j ä r t a skrivet, Helt oss förnya. 4. Herre, du ensam är det sanna ljuset, Som kan oss leda hem till fadershuset. Lys oss, att under vandringen i gruset Dig vi må följa. Z. Topclius (1818—1898).

Troslivet i hem och samhälle

499¶X\L h T? RÅN dig, all nåds och visdoms Gud, O^Jt"i J i .T Vi vänta r å d och styrka Att undervisa i de bud, Som trygga folk och kyrka. I tro och bön Sås livets frön F r å n ljusets helga länder. Men u t a n tro K a n intet gro; Där sås med tomma händer. 2. V å r t kall är högt, vårt verk är stort; Vi själva äro svaga. Där vi från himlen hjälp ej sport, Vi kunna intet taga. O, giv oss nåd, Att ord och r å d Ej från din vilja vike. V a r barnasjäl Bevara väl För dig och för ditt rike. 3. Den kunskap du, o Gud, oss gav Om världens ting och under Är strålar från ett ljusets hav, Som flödar alla stunder. Den ärligt här H a r sanning kär, Hans kraft vill du föröka Att så i allt, Som du befallt, Dig och ditt rike söka. 4. Välsigna oss, giv ljus och frid, Giv fröjd i liv och l ä r a ; Bered v å r t folk en sommartid, Ditt namn till pris och ära. Giv tro och dygd I bo och bygd, Giv mannamod och hälsa. Vi tro, att du I nåd ännu Vill folk och k y r k a frälsa. E. Evers (1853—1919). —.

[446.] <632.>

^\/i *\ A Herre, du som säger: »Låt barnen ö ^± ö % \J komma hit till mig », V å r första tanke äger I dag ej annat mål än dig: Till dig vi fast oss trygga. Vår håg, vår vilja stärk; Om du vill huset bygga, Ej fåfängt är v å r t verk. Vår ingång du ledsage Och var oss alltid n ä r ; Uti ditt hägn du tage Som barn oss alla, Herre kär!

500 Det kristliga

troslivet

2. Åt skilda håll i livet Oss leda skall v å r vandringsstig; Men vad oss än blir givet, V å r t r ä t t a hem är dock hos dig. Din sannings ljus förklare Det dunkel kring oss rår, Ditt ord den stjärna vare, Som styr all strävan vår, Så skall du sist oss samla I härlighetens ljus, De u n g a som de gamla, Som barn uti din F a d e r s hus. K. A. Melin (1849—1919).

^\L(\ T / R I S T signe oss och alla! H a n föd0^\)% IV des till vår jord Att v a r a konung utan p u r p u r och krona. Gud lare oss bekänna Med gärning och ord Den Herren, som k a n synderna försona. Krist signe oss alla i sitt rike! 2. H a n give ädla t a n k a r I allvar och i lek Bland jordens fagra rosor och liljor. H a n värne v å r a själar För smicker och smek, H a n rene v å r a hjärtan och viljor. K r i s t signe oss alla i sitt rike! 3. H a n lare oss att skatta Allt som är kärlek v ä r t Och att älska såsom syster och broder. H a n v ä r n e hem och hembygd Och allt vi hålla k ä r t ; H a n signe fader och moder. K r i s t signe oss alla i sitt rike! 4. H a n late oss få skåda Sitt rikes n y a tid, Då Guds tjänare spirorna bära. H a n lyse över Sverige Den heliga Guds frid, Och h a n hjälpe oss att tjäna det med ära. Krist signe oss alla i sitt rike! / . A. Eklund

(f. 1863).

Troslivet i hem och samhälle

3. Det kristna samhället. a) Fädernesland,

överhet och

undersålar.

(303.) [447.]

^\/i 7

T j 1 Ö R L Ä N oss ' G u d ' d i n h e l S a f r i d ' I

ö ± I t Jj kärlek oss ledsaga; Ty hat och avund, split och strid E j kunna vi förtaga: Du det förm å r allena. 2. Gud give åt vår konung och all överhet F r i d och gott regement', Att vi under honom Må en stilla, rolig levnad alltid föra I all gudaktighet och ärlighet. Amen. Växelsång från medeltiden. M. Luther (1483—1546). O. Petri (1493—1552).

[448.] <633.>

X L Q A SS himmelens Gud vill vara n ä r : f J ^ O i VJ H a n vill de sina bevara, H a n skall det folk, som h a r honom kär, Än hägna och skydda i fara. Guds heliga råd är säker hamn, Det sviker oss ingalunda. Vår hjälp är i Herrens, Herrens namn, Vad än må i tiderna stunda, Om v å r t hopp vi på honom grunda. 2. Du hjälpe oss, Herre, all världens Gud, A t t fädrens tro vi ej mista. Förlåt våra synder mot dina hud, Gör helt vad som hotar a t t brista. Du fädernas Gud, som stått oss bi I växlande, h å r d a öden, Av hjärta och själ dig bedja vi: Oss v ä r n a för yttersta nöden, För den smygande, onda döden. 3. Dig, H e r r e vår Gud, som F a d e r n är, Din. Son, vår hälsa och styrka, Din gode Ande, som

502 Bet kristliga

troslivet

frid beskär, Vi vilja bekänna och dyrka. D u Konung, som äger evigt liv Och välde förutan ände, Åt konung och folk din frälsning giv. Ditt ansikte till oss du vände Och oss friden från himlen sände!

Svensk, 1567. J. A. Eklund (i. 1863).

[449.] <634.>

H Q T>EVABA, Gud, v å r t fosterland, Håll fJ^±fJt D över det din starkhets hand, Och v a r dess hägn i strid som frid, I sorgens som i glädjens tid. 2. H ä r se vi vad som mest ä r v ä r t Att här på jorden hålla k ä r t : E j fjärran finns en bygd, ej när, Som ä r för oss vad denna är. 3. H ä r hava v å r a fäder bott, Arbetat, kämpat, hoppats, trott; H ä r även vi vår boning fått Med samma liv och samma lott. 4. H ä r skola v å r a barn också E n gång p å v å r a stigar gå, H a det v i haft, se det v i sett, Till Herren bedja, som v i bett. 5. Gud, skydda detta kära land F r å n hav till hav, från strand till strand; Sank över det din milda vård Som sommardagg p å rosengård. 6. Välsigna varje trofast själ, Som önskar det av hjärtat väl, Men slå v a r t ondskans uppsåt ned, Som vill dess fall och stör dess fred. 7. Låt det få bli och v a r a ditt, Befolkat, tryggat, glatt och fritt, P å kärlek bördigt som p å råd Och uppfyllt a v din Andes nåd. 8. Du hulpit det u r mörker opp Liksom en blomma u r sin knopp. Så låt det ock till tidens slut Uti ditt ljus få vecklas ut.

Troslivet i hem och samhälle

9. Det ljuset är ditt helga ord, E n sol för alla på v å r jord. Giv, att det klart här lysa må Och aldrig mer ifrån oss gå. J. L. Runeberg

(1804—1877).

[*r A T \ U skänkt oss, o Gud, ett fosterland ö\ji 17 A t t odla och trofast skydda. H u r fagert det ler med lövrik strand, Med ängar av blomster prydda! I glädje och sorg har h ä r v å r t folk Arbetat i tider flydda. 2. Det helgats, v å r t land, se'n tusen år Av fädernas kamp och möda: Ur t å r a r och blod, i sorgens spår Sköt hoppet sin ljusa gröda. Vårt hjärta är fäst vid detta land, Som bjudit oss hem och föda. 3. Vi vilja offra det ädelt nit, Ej r ä t t eller sanning rygga. Med tanke och plog, med redlig flit Dess framtida väl vi trygga; Men dom skall oss drabba, tung och hård, Om ej med lag vi det bygga. 4. Ur kärlek och endräkt spirar liv, Men hatet all växt föröder; Så må vi ej spilla kraft på kiv, Men verka i frid som bröder. Då får det en framtid i ljus, v å r t land, Och hult som en mor oss föder. 5. H ä r växa vi upp som unga träd I sommarens gröna lunder; H ä r mognar v å r t verk som ädel säd I signade solskensstunder, H ä r ger du oss, Gud, när sol går ned, En torva att vila under. 6. Du frihet oss gav, vår bästa skatt; Du hört våra varma böner. Så må i din kraft vi tjäna

504 Det kristliga

troslivet

glatt V å r t land, att det framgång röner. Gud, låt det få blomma, ljust och rikt, För oss, för fäder och söner. / . Tegengren (f. 1875). —.

Gud, i gångna tider Du hållit över 551 O oss din hand, Ur tusen hårda strider

Du trofast r ä d d a t har v å r t land. Än står v å r t hem i Norden Välsignat, rikt och stort; Bland brödrafolk på jorden Vi långlig fred försport. Vår frihet är din gåva; Med psalm och harpoljud Vi dig av hjärtat lova, Vår Gud och v å r a fäders Gud. 2. All världens Gud, bevara Den rikedom av dig vi fått A t t älska och försvara: Ditt ord, vår andes arvelott. Oss nöd och sorg bespara, Låt oss få njuta ro; Men står v å r t land i fara, Så giv oss fädrens tro. Låt ingen oss bedraga, Oss rycka ur din hand; Låt ingen från oss t a g a Din himmel och vårt fosterland. P. Nilsson (f. 1866). —.

(306.) [450.]

Dav. 127.

^ 9 Tj^GÄVES a 1 1 d e n omsorg är, Som Oöu% T styrd av Gud ej bliver, Förgäves människans besvär, Om Gud ej framgång giver. Vad gagna kan, Att med v a r a n n Vi rådslå och arbeta, Om ej Guds nåd I r å d och dåd Vi städse med oss veta? 2. E n Konung över konungar H a n folkslagen regerar. H a n kunskaper och n ä r i n g a r Välsignar och formerar. Inom det land, Där fridens band

Troslivet i hem och samhälle

505¶Ej i h a n s namn blev knutet, Med h ä r a r s makt, Med m u r a r s vakt Man lyckan fåfängt slutit. 3. Sällt är det land, den stad, det hus, Där bön och rena seder I molnets dagg, i solens ljus H a n s mildhet kalla neder; Där hälsan går I mödans spår, D ä r trägne odlarn röner E n tacksam jord Och kring sitt bord Ser sina söners söner. 4. Men om v å r själ ej lyftes fri Till det som evigt bliver, E n vansklig gröda bärga vi Av allt vad tiden giver; Förlorat är Allt det besvär, Som grävs i jorden neder, Den lycka lek, Den visdom svek, Som oss ej högre leder. 5. Ack, lär oss, Gud, med fröjd och flit Ditt rike först a t t söka, Upplyfta v å r a hjärtan dit Och där v å r t goda öka, A t t vi må se I v ä l och ve Ditt ljus alltmera dagas Och sist med frid Till evig tid I dina hyddor tagas. Kr. Dahl (1758—1809). J. O. Wallin (1779—1839). [451.] <635.>

D förts så underligen fram Av Gud i o5o tider alla, Lyft upp din själ med sångens ljud, r r *i

U folk av ädla fäders stam, Som

Du Sveriges folk, till Gud, din Gud, Med tröst hans namn åkalla. 2. Hans k y r k a samlat dina barn, N ä r de i hedendomens g a r n Av synd och våld föröddes. Då tändes ljus på heligt r u m Av Kristi evangelium, Och nya tider föddes. 3. När efter splitets mörka tid Din enhets dag r a n n upp så blid Vid rena sanningsordet, H u r

506 Det kristliga

troslivet

härligt ljöd det fröjdebud: »Vi hava alla samme Gud, E n man v å r t folk är vordet!» 4. Då blev du satt till stora ting, Din ära lyste vida kring; Med u n d r a n furstar sågo Din lilla hop, som fjärran drog Och tryckta folk ur bojan tog, Däri de fångna lågo. 5. O folk, din kyrka än består: Trots storm och strid se'n tusen år Mot höjden spiran stiger. E n tillflyktsort från larm och strid, Vår tempelgård oss skänker frid Och helg kring landet viger. 6. Se, på din fana tecknat är, A t t du skall stå i korsets h ä r Och kämpa för Guds ära; Men glömmer du din Herre Krist, Du h a r din sanna styrka mist, Och undergång är nära. 7. Upp, ungdom, upp till helig vakt! Och gläd dig åt vad dig är sagt Om arvet i v å r t rike: »Vi svenske höra Gudi till», H a n själv v å r konung v a r a vill: Vi honom aldrig svike! 8. Så växe h ä r på fädrens jord E t t folk, som älskar Herrens ord Och vill hans n a m n försvara. Då skola mörkrets h ä r a r fly, Vår äras dag skall åter gry, V å r t folk Guds folk skall vara. A. F. Runstedt

(1861—1933).

(305.) [452.]

£ £ Z *T7ÄLSIGNA, gode Gud, v å r konung fJtJ 1J« V och v å r t land Och sträck din milda allmaktshand Utöver slott och hydda. Giv enighet, giv frid, oss i din fruktan stärk, Befrämja våra händers verk Och v å r a hem beskydda. Giv

Troslivet i hem och samhälle

tålamod, giv mannamod I motgång och i fara; Giv alla kraft att liv och blod För allmänt väl ej spara. O Gud, ditt folk var huld och god, Din arvedel bevara. / . O. Wallin (1779—1839).

(299.) [453.]

Dav. 101.

f"\^^ A M nåd och r ä t t jag tänker sjunga: fJÖöt \J Du, gode Ande, stå mig bi Och giv, att ordet på min tunga Må i min levnad sanning bli. Ack, lär mig du det bästa sätt Att likna dig i nåd och rätt. 2. J a g vill min håg, mitt hjärta fästa Vid det du haver mig befallt Och söka mina bröders bästa Och, Gud, din ära framför allt, P å det rättfärdighet och ljus Må bland oss bo i fridens hus. 3. Till allt vad jag mig tager före Berede mig en trogen bön. Din lag mig blive rättesnöre Och ditt behag min ljuva lön. Då vet jag, Herre, a t t du skall Välsigna själv mitt dyra kall. 4. J a g smickrets stämma ej må höra, Men akta på mitt samvet's röst; För baktal slute sig mitt öra, För agg och mannamån mitt bröst. Att hindra ondskans verk och råd, O Gud, förlän mig kraft och nåd. 5. Hos mig de redliga i landen Må finna tillflykt och försvar; J a g räcka vill de arma handen Och bli de faderlösas far Och göra nödens börda lätt Och skaffa de förtryckta rätt. 6. Mitt öga efter dem skall leta, Som Kristi

508 Det kristliga

troslivet

ord och löfte tro, Som med hans Andes hjälp arbeta För enskilt väl och allmän ro. De skola njuta hägn och frid, Och dem vill jag mig t r y g g a vid. 7. Men dig, min starkhets Gud, jag beder: Regera du mitt h j ä r t a så, A t t jag ditt namn till pris och heder Allt detta troget göra m å ; Så skall mitt h j ä r t a innerlig Lovsjunga dig evinnerlig. / . Svedberg (1653—1735). / . O. Wallin (1779—1839).

(300.) [454.]

^ ^\ (\ I P ^ L , konung! Säll och lyckosam För O f J U i XI H e r r e n s folk du dragé fram, Och H e r r e n för dig gånge! Till folkets fader han dig gjort: Ditt kall är högt, ditt hus är stort Och dina b a r n så månge. O, må från Sion över dig H a n s visdoms Ande gjuta sig, H a n s starkhet dig omgjorde. Hell dig, du Herrens smorde! 2. Hell dig, o konung, svärdet tag! För dygd och sanning, rätt och lag Du manligt det skall bära. Se, kärlek ä r din spiras makt, Gudaktighet din kronas p r a k t Och folkets väl din ära. P å nåd och r ä t t din tron är byggd: Låt där de arma finna skygd; Men ondskans h ä r a r alla Förfäras må och falla. 3. Hell, landets brudgum i din skrud! Ditt folk skall stiga likt en brud I ä r a vid din sida. Må från din konungsliga stol I ljuset av Guds nådesol Sig frid och glädje sprida. / Herrens namn höj ditt baner, Han höre vad ditt hjärta

Troslivet i hem och samhälle ber, På dig sin nåd fullborde. rens Smorde!

509¶Hell dig, du HerSvensk förf., 1567.

J. O. Wallin (1779—1839). —.

(302.) [455.] ' ^ ^ 7 A / ^ " ^ honung ocli v å r t fosterland, O öö I i V fädrens Gud, beskydda! Slut kärlekens och fridens band Omkring palats och hydda. Med oväld vare tydda De lagar du oss gav, o Gud, Och sanningens och dygdens bud Av fria hjärtan lydda. 2. S t y r k dem, o Gud, som fädrens bygd Med fädrens mandom stöda. Hjälp dem som sig för bröders dygd Och ljus och tröst bemöda. L å t ymnigheten flöda Av borgarns flit och trevna ro. Giv h ä g n åt åkermannens bo, Hans arbete och gröda. 3. Nu blott ett hjärta och en själ Må Sveriges söner nämnas Och allmänt väl bli allas väl Och r ä t t och plikter jämnas. Åt glömskan allt må lämnas, Som gör ett brödrasinne kallt, Och Kristi Ande live allt Som tankes och som ämnas. 4. Välsigna den som vet och vill Däri sin ä r a sätta Att oförskräckt sig hålla till Det sanna och det rätta. Bekymrens bördor lätta, Åt redlig möda framgång giv, Och låt oss i ett bättre liv F å mötas efter detta. J. O. Wallin (1779—1839).

(308.) [456.] £ ^ 0 T7RISTEN, var för Herrens skull t J t J O i IV Mänsklig ordning undergiven. Fullgör glad och kärleksfull Denna lag, i ordet skri-

510 Det kristliga troslivet

ven: »Frukta Gud, din konung ära!» Så dig bjuder Kristi lära. 2. Till ett folks lycksalighet, Dygdens v ä r n och lagens vårdnad, Är all världslig överhet Utav Herren Gud förordnad Och med hämndens svärd beväpnad Till de ondas straff och häpnad. 3. Lev rättrådig, from och nöjd, Giv din skatt och bär din hörda: Då skall du med frid och fröjd Dina mödors frukter skörda Och, v a r t h ä n din väg ock leder, F i n n a utkomst, h ä g n och heder. 4. N ä r du, fäst i pliktens band, T r y g g vid lagar, som dig skydda, Njuter frihet i ditt land, Säkerhet uti din hydda, Gläds att lyda, ej att klandra, Och din väg i stillhet vandra. 5. Fyll ditt kall med tillförsikt, Till allt offer redobogen. Räds ej falla för din plikt, Var din ed i döden trogen. Låt din gärning barnen lära F r u k t a Gud och konung ära. 6. Gud, som furstars hjärtan kan Såsom vattubäckar leda, Giv vår konung nåd, a t t h a n Dina vägar må bereda. Låt oss alla med v a r a n d r a I ditt ljus till målet vandra. J. O. Wallin (1779—1839). —.

b) Folkets botdagar. (384.) [457.1 t ^ Q TTERRE, dig i nåd förbarma! H ö r ditt fjfJOt X I folk, som hjälp begär, Du som ömm a r för de arma Och vår enda tillflykt är. Kom att från vår hjässa v ä n d a V å r a synders svåra

Troslivet i Item och samhälle

lön Och ditt ljus från höjden sända: F r ä l s d i t t folk och hör dess hön! 2. Du som med en faders hjärta Bär en faders ljuva namn; Du som under dödens smärta Öppnat oss en "broders famn; Du som världens väl bereder, Söker oss på villans stig, Kallar, väcker, styr och leder: Ö v e r o s s f ö r b a r m a dig! 3. Oss, som dina lagar brutit, S k o n a , m i l d e H e r r e G u d ! För det blod din kärlek gjutit H j ä l p oss, m i l d e H e r r e Gud! Från de brott, som dig bedröva, Då vi trampa dina bud, F r å n de lustar, som oss söva, O s s b e v a r a , H e r r e Gud! 4. F r å n allt ont, som h j ä r t a t leder Till begärens villostig, F r å n försåt, som fall bereder, [Hungerns fasa, pest och krig, Uppror, tvedräkt, [brand och lågor, Hagel, storm, din vredes bud, Och från evighetens plågor O s s bevara, H e r r e Gud! 5. Du som föddes mänskors like Och ditt liv för världen gav, Du som öppnade ditt rike, Då tiu uppstod ur din grav, Och beseglade din lära, Då du, klädd i segerskrud, Återgick till himlens ära: H j ä l p o s s , m i l d e H e r r e G u d ! 6. Skydda, styr och fräls din kyrka, Samla själv din spridda hjord, Giv dess herdar mod och styrka R ä t t att lära livets ord. Räck din hand åt dem som falla, Och med nådens milda ljud De förförda återkalla. H ö r o s s , m i l d e H e r r e Gud!

512 Det kristliga

troslivet

7. Sprid ifrån palats till hydda Fridens sällhet med din hand. Sträck till oss din a r m och skydda Konung, folk och fosterland. Dig i nåd och makt förklara, Gud, då krigsbasunens ljud Samlar dem som oss försvara. Hör oss, m i l d e H e r r e Gud! 8. Må till dina öron hinna Moderns suckar i sin nöd; Må hos dig den sjuke finna Under plågan tröst och stöd; Må, o Gud, ditt hjärta röras Av den fångnes klagoljud Och hans suck med mildhet höras. H ö r o s s , m i l d e Herre Gud! 9. L å t den faderlöses böner Till ditt fadershjärta gå, Änkan, som sin saknad röner, Stöd av dig från höjden få. Låt vår oväns h j ä r t a böjas Av försonlighetens bud Och vår suck för honom höjas. H ö r oss, m i l d e Herre Gud! 10. L å t vår bön och arbetsmöda Öppna väg till ditt förråd, Bergens malm och jordens gröda Tacksamt nyttjas med din nåd. Dig förbarma över alla. Dig med ödmjukt böneljud, Fader, dina b a r n åkalla: H ö r o s s , m i l d e H e r r e Gud! *11. D u s o m v ä r l d e n s s y n d bortt a g e r , Över oss förbarma dig! D u s o m v ä r l d e n s s y n d b o r t t a g e r , För ditt folk från villans stig! D u s o m v ä r l d e n s s y n d b o r t t a g e r , Avvänd v å r a synders lön; För det blod, som dem avtvager, Giv oss nåd och hör v å r bön! S. Ödmann (1750—1829).

Troslivet i Item och samhälle

(26.) [458.]

I på jorden leva här Under döden V fångna. Vem få vi, som hjälpen är, 560 A t t ej bli förgångna? O Fader, dig allena. Dock må vi sörja bitterlig, Att vi så förgätit dig. Helige H e r r e Gud! Helige, starke Gud! Helige, b a r m h ä r t i g e F r ä l s a r e ! Du, evige Gud! Låt oss icke falla I den bittra dödens nöd. Var oss barmhärtig! 2. Vi för syndaskulden svår Måste straffet bida. Vem är den som för oss går Och vill döden lida? O Jesu, du allena. Du haver lidit hårdan död Till a t t frälsa oss ur nöd. Helige H e r r e Gud! Helige, starke Gud! Helige, barmhärtige F r ä l s a r e ! Du evige Gud! Låt oss ej förkastas F r å n din nåd till avgrundsglöd. V a r oss barmhärtig ! 3. Vi ej leva, som oss bör, Stads i synd vi falla. Vem ä r den oss starka gör Emot synder alla? Guds Ande, du allena. Blott i din kraft vi komma fort: Ditt är allt som väl ä r gjort. Helige H e r r e Gud! Helige, starke Gud! Helige, barmhärtige F r ä l s a r e ! Du evige Gud! L å t oss ej förtappas Utan hopp i evig död. Var oss barmhärtig! V. 1 från medeltiden. M. Luther (1483—1546). O.Petri (1493—1552).

(25.) [459.]

^"\fi4 A Skapare, o gode Gud, O Fader, nåfJ U 1 * \J dens källa! Förlåt vår synd mot dina bud, Låt Jesu förbön gälla. Ej handla med oss 33 — 34165.

514 Det kristliga

troslivet

efter rätt, F a s t m e r a uppå faderssätt; Och som ditt barn må var ocli en, F r å n synden ren, Dig framgent tjäna utan men. 2. Förbarma dig, o Jesu Krist, Och värdes oss benåda: Du är den starke hjälte visst, Som hindra kan all våda. Så fräls ditt folk utur dess nöd, Du som med lära, liv och död Oss löst av evigt kval och ve. Din nåd bete, Att intet ont hos oss må ske. 3. Välsigna oss, o Helge And', L å t oss din nåd ej mista; Låt kärlekens och fridens band Ej i ditt samfund brista. O Gud, på tröst och glädje rik, I nöden du ej från oss vik. V å r själ gör ren och väl förnöjd, Giv evig fröjd För Jesu skull i himmels höjd. H. Wepse (1500-talet). —. J. O. TYallin (1779—1839).

(387.) [460.]

av din vrede, Gud, som straffet 562 V ÄND sänder! Vänd av din vrede F r å n bestörta länder; Vänd av din vrede, Gud, som har i händer Livet och döden! 2. Vill du oss plåga, Som vi äro v ä r d a , Vem har förmåga A t t din blick u t h ä r d a ? Ack, av din låga J o r d och hav förtärda Med oss förginges. 3. Böner så v a r m a Alla vi förena: Döm ej oss arma, Såsom vi förtjäna. Gud, dig förbarma! Av din nåd allena Bida vi räddning. 4. Nåd vi begäre, Låt oss henne finna; Nåden beskare Vad ej r ä t t kan vinna. Maskar vi äre, Skuggor, som försvinna, Stoft, som förskingras. 5. Bojor vi draga Av den lott vi ä r v a ; Lustar

Troslivet i hem och samhälle

oss jaga, Frestelser omvärva. Herre, så svaga, Vill du oss fördärva Utan försköning? 6. F ö r J e s u pina, För den törnekrona H a n för de sina Bar att dem försona, Låt nåden skina, Värdes oss förskona, Var oss en Fader. 7. Jesus allena Hela kan det brutna, Med dig förena Det från dig förskjutna Genom det rena, F r å n hans hjärta flutna Blodet och vattnet. 8. L å t oss ej falla, Låt den förbön gälla, Som för oss alla Jesus hördes fälla. Dig vi åkalla, Gud, all godhets källa, Trefaldigt store! Tysk-latinsk botpsalm 1541. Svensk översättn. 1567. / . O. Wallin (1779—1839).

[461-1 <63G.>

nöden stå, I världen 5G3 NÄr åRd viochi högsta tröst ej få, N ä r allt är natt

och mörker h ä r Och hjälp av mänskor ute är, 2. Vår enda tröst det vare då Att med vår sorg till H e r r e n gå. H a n ä r den Herren, som till slut Oss hjälpa skall ur nöden ut. 3. O Gud, vår Gud, miskundelig, Vi lyfta upp I vår blick till dig: Du bäst vår nöd och fara vet; Så gör med oss barmhärtighet. 4. Du lovat haver nådelig A t t höra dem som bedja dig: Vi komma nu med ödmjuk bot Och falla neder för din fot. 5. Till dig, o Gud, står allt v å r t hopp; Förskona, fräls oss, hjälp oss opp, Oss bönhör för din Son så k ä r : Vår rätte medlare han är. 6. Förlåt v å r synd, v å r t överdåd; O Herre, tänk på oss i nåd. I v å r t elände stå oss bi Och gör envar från plågor fri.

516 Det kristliga

troslivet

7. Då skola vi av hjärtans grund Med fröjd dig tacka varje stund Och lyda dig som var oss blid Och prisa dig till evig tid. P. Eber (1511—1569). —.

(385.) [462.]

t\fö L f\ du som alla hjärtan ser Och alla t ' U ^ i \J hjärtan döma skall, Allsvåldige, vi falla ner I stoftet för din fotapall. H ä r samlas tjänare och fri, H ä r hög och låg ej skiljas vill, Ty syndare blott äro vi, Ej a n n a t n a m n oss kommer till. 2. Ack, huru fjärran från det liv, Som är i dig, vi hava gått! För jordens sorg och tidsfördriv Vi slösat bort v å r himlalott. Vi hava övergivit dig I tankar, tal, begär och v ä r v Och hastat på de dårars stig Med stora steg till v å r t fördärv. 3. Vi vilja ej med fagert sken Oss värja mot din stränga rätt, Ty inför dig är ingen r e n : Din lag vi alla överträtt. Vi vilja hellre med varann Åkalla din barmhärtighet Och tro på den som skyla kan Vår brist med sin rättfärdighet. 4. Men utan bättring ingen tro Och utan ånger ingen nåd Skall skänka v å r a h j ä r t a n ro: Så är din vilja och ditt råd. O Gud, med heliga beslut Vår myckna synd begråta v i : F ö r Kristi skull oss ej förskjut, Och med din Ande stå oss bi. 5. Lyft upp vår själ ur jordens mull, V å r t hjärtas uppsåt styrk och stöd A t t högre akta dygd än gull Och rädas mer för synd än nöd.

Troslivet i hem och samliälle

517¶L å t ä r a v ä x a i v å r t land, L å t frid och r ä t t där sammanbo Och trohet räcka godhet hand Till enskilt väl och allmän ro. 6. Ack, gör oss, Herre, till ett folk, Med fromhet vist, med vishet fritt, Där varje röst är hjärtats tolk Och varje hjärta, Gud, är ditt: E t t folk, som stads heflitar sig Att villigt göra det du bjöd Och så på dig förlitar sig I väl och ve, i liv och död. 7. Så, Gud, med oss du vara skall, Som du med v å r a fäder var, Och frälsa än från blygd och fall E t t folk, som du förvärvat har. Så blomstra skall vår gamla bygd F r å n tidevarv till tidevarv Och fädrens hopp och tro och dygd Till barnen gå i evigt arv. / . O. Wallin (1779—1839).

(386.) [463.]

|*ri?[*r TJÖR ditt Sions bittra klagan, Herre, O U u • 1 1 hör v å r t böneljud! Vi förtjänt den svåra ägan, Ty vi syndat mot vår Gud. Du h a r skäl att straffa, risa, Lägga oss i stoft och mull; Men oss värdes nåd bevisa För din Sons förskyllans skull. 2. H a n för oss har lidit döden: P å hans kärlek trösta vi. Store Gud, så låt ej nöden Lika stor som synden bli. Herre, fast vi mycket brutit, Skona oss på faderssätt; För den frälsning, som vi njutit, Låt oss njuta barnarätt. 3. Vi för korset ödmjukt falla, Där det dyra blodet rann, Och den kärlek vi åkalla, Som. oss Jesus återvann. Ack, för Jesu död och pina

518 Det kristliga

troslivet

F r ä l s oss, Gud, från nöd och kval; Låt oss sist ibland de dina Samlas i din fröjdesal. Okänd svensk förf. 1700-talet. / . O. Wallin (1779—1839).

(388.) [464.]

Gud, med skäl du klagar, Att 566 • OO TORE ett folk fördärvat är, Som ditt n a m n på tungan bär, Men förtrampar dina lagar Och för hjärtats överdåd H ä m t a r styrka av din nåd. 2. I din helgedom dig möter Mången själ, som kall och död, Utan känsla av sin nöd, Endast världens nöjen sköter Och, då hon sig lycklig ser, Glömmer dig, som lyckan ger. 3. Kärleksfull i v å r a själar Ordet du på klippan sår, Där det inga rötter slår. Livets frö hos världens trälar Dör och kväves av begär, Att det inga frukter bär. 4. Du kan tusen världar styra Med ett enda allmaktsord; Styr då ondskan på v å r jord, Väck ditt folk och kväv dess y r a ; Dock i nåd, att det i tid Än besinna må sin frid. 5. När du oss till bättring väcker, Krossa då med lagens röst Säkerheten i v å r t bröst. N ä r i nödens stund du sträcker Oss till hjälp din milda hand, Bryt då även syndens band. 6. Gör min själ den trösten värdig, Som du ger i Jesu blod. Lär mig tro, att, mild och god, Du tillika är rättfärdig, Att din kärlek frälste mig Till att evigt tjäna dig. S. ödmann

(1750—1829).

Troslivet i hem och samhälle (390.) [465.]

519¶Dav. 46. N

Gud

m e d

faders T A 7 TT Wärtelag Och 0 0 I • T J välbehag H a r skickat v å r a stunder; H a n prövar oss i nödens dag Med h å r d a slag, Men styrker oss därunder. Hans ord står fast, Om klippan brast Och jorden skalv Och himlens valv Spred lågor, skräck och dunder; H a n gör stor' ting och under. 2. Uppfriskas efter solens brand Den heta sand Av milda skurars flöden, Så får ock ett bedrövat land Av Herrens hand Hugsvalelse i nöden. V å r Gud är stor; Bland oss han bor, Till oss h a n ser Med godhet ner Och leder v å r a öden I livet och i döden. 3. När Herren över jordens r u n d I fasans stund Sin vredes tordön sänder, Då vackla människors förbund Uppå sin grund, Då bäva folk och länder; Men vi se opp Till Gud, v å r t hopp: Med oss är Gud, All världens Gud, Som oss med allmaktshänder Allt till det bästa vänder. 4. N ä r Herren efter sorg och strid Och mulen tid Än hoppets morgon tänder Och hugnar, nåderik och blid, Med fröjd och frid Betryckta folk och länder, Då höjs vår röst Till Gud, vår tröst: Med oss är Gud, All världens Gud, Som oss med fadershänder Allt gott av höjden Sänder. /• O. WalUn (1779—1839).

I tvedräktstider. TT

rf*Q 17

folk

» s o m t ä r t a v tvedräkt s t a r '

0 0 O . T J Hör snart till de förskjutna, Om du, o Gnd, ej hela får Det söndrade och brutna.

520 Bet kristliga

troslivet

När avund, h a t och misstro skilt Dem som ha fotts till bröder, Då varder mycket mer förspillt, Än oväns svärd föröder. 2. Ack, nu vi spörja bitterlig, H u r all v å r ofärd grodde Därur att vi förglömde dig Och falska gudar trodde. Ve oss, om vi ej v ä n d a om, Vi mångfalt vilseförda, Till dig, Guds ende Son, som kom A t t bära all vår börda! 3. O Herre, allting från oss vänd, Som brödrabanden sliter, Och till de sönderslagna sänd Din kärleks samariter. Upplåt var blick, som än är blind För vad oss månde fela, Och sår, som blöda, hult förbind Och med din balsam hela. 4. Till dig som led för all vår brist Står nu v å r t hopp allena, A t t av din nåd du skall till sist E t t söndrat släkte ena. Oss drag allt närmare din famn, Du broder u t a n like, Och låt oss samlas i ditt namn Som barn av samma rike. E. N. Söderberg (i. 1869).

(389.) [466.]

I sorgsna sinnen! Vän569 VÄdenN DomE Ntillom,Herren Gud, Medan än I honom finnen, Med sant bot- och böneljud. Han, v a r s makt av ingen man Störtas eller minskas kan, Lika stor i nåd skall bliva, Om vi synden övergiva. 2. Fast han har oss nederslagit, Straffat oss en liten tid, H a n ej evigt från oss tagit Sin förlåtelse och frid. Låtom oss då fatta mod! Den

Troslivet i hem och samhälle

521¶Allsniäktige är god: Samma hand, som slår och späker, Syndasåren åter läker. 3. All den nöd, som man beklagar, Viker för hans s t a r k a hand. Efter två framlidna dagar Löser han av dödens band; Och när tredje dagens ljus Träder in i v å r a hus, Giver han nytt liv och styrka, A t t med fröjd vi honom dyrka. 4. Snart får man med hugnad skåda All den kärlek, frid och tröst, Varmed Herren vill benåda Dem som a k t a på hans röst. Då skall v a r a i gemen V å r t bekymmer det allén, A t t v i . Gud, vars folk vi äre, Över allting älska lare. 5. Ty han vill då till oss komma Som en morgonrodnad klar Och bebåda sina fromma, Att hans dag skall komma snar, Salighetens ljusa dag, Då med nåd och välbehag Guds, vår Faders, milda öga Ser till oss ifrån det höga. P. Gerhardt (1607—1676). P. Brask ( t omkr. 1690). J. O. Wallin (1779—1839).

c) Folkets tacksägelsedagar. (272.) [467.] ["T H A * M U täcker Gud, allt folk, med hjärtans fJ I " • \?i fröjd och gamman För stora ting, dem han gör med oss allesamman: Den från v å r t modersliv av nåd och stor miskund Så mycket gott oss gjort och än gör varje stund. *2. Den nåderike Gud, han oss ock här förläne, A t t vi med hjärtans fröjd i frid stads honom tjäne. Och Herren, stor av nåd, oss vare alltid blid, Oss v a r e Herren när nu och i evig tid.

522 Det kristliga

troslivet

*3. P r i s vare dig, o Gud, o Fader, Son och Ande! Högtlovad, store Gud, av oss i allo lande, Du som av evighet treenig Gud förvisst H a r varit, är och blir, högtlovad först och sist! M. Rinlcart (1586—1649). J. Svedberg (1653—1735).

(268.) [468.1

Dav. 100.

^\1\ *LJELA världen fröjdes H e r r a n Tidigt t i l l » r i o c h av hjärtans grund! Kommen ifrån orter fjärran, I som stan i hans förbund! Träden fram med lust och fröjd, Sjungen Gud i himmelshöjd. *2. H a n är den oss haver skapat Sig till folk och fosterfår, F r ä l s a t det som var förtappat Och är den som med oss står, Vill oss äntligt föra in Uti himlaglädjen sin. *3. Tacken honom i hans portar, Loven honom i hans gård! Kommen hit från alla orter, Prisen den om oss har vård! Ty han nådig är och blid, Håller tro i evig tid. J.Fmnclc J. Arrhenius

(161S—1677). (1642—1725).

(264.) [469.] 1 ""\7(*) *T OVA vill jag Herran, H e r r a n , Ty h a n ? M — i ±J haver hört min röst. H a n är, då all hjälp syns fjärran, Dock min starkhet, sköld och tröst: H a n de ondas kraft förtager Och sitt barn ur faran drager. *2. P å min Gud i liv och döden H a r j a g min förtröstan satt; H a n har hulpit mig i nöden, Och mitt h j ä r t a är nu glatt. Därför vill j a g honom prisa, Honom evig ära visa.

Troslivet i hem och samhälle

*3. H e r r e , v a r de trognas styrka Och din smorde hjälp heskär; F r ä l s ditt folk och stöd din k y r k a , Som ditt arv och eget ä r ; Låt dem här i dig förnöjas Och till evig tid upphöjas. G. Ollon (1646—1704).

(265.) [470.]

Dav. 100.

^ 7 Q *T\IGr vare lov och pris, o Krist! VälfJ I O • \J signad denna dag förvisst! Vi lova dig n u och till evig tid: Helig, helig, helig i höjdene! *2. Dig lovar helga änglars kor Och himlars här med glädje stor. Dig lova kerubim och serafim: Helig, helig, helig i höjdene! *3. Ditt folk, o Herre, lovar dig, Din brud av h j ä r t a t gläder sig För all din nåd och din barmh ä r t i g h e t : Helig, helig, helig i höjdene! Från medeltiden. —.

Vid h e m b y g d s h ö g t i d . V^l h T \ U tidernas och folkens Gud, Som rå01 .ti \J der över jorden, Du även här med lagens bud Och genom löftesorden E t t Sion grundat, som består F r å n tid till tid se'n tusen år. 2. Med Kristi ord alltmera sprid K r i n g v å r a hem och bygder Sannskyldig kristen kvinnofrid Och kristna mannadygder. Låt din plantering stå i blom Till andelivets rikedom. 3. K ä r blev vår bygd i fäders land, Det käraste bland länder; Du har den prytt med egen

524 Det kristliga

troslivet

hand Ocli genom fäders händer. Du rett åt barnen hägn och ro. H ä r gav du oss vår kristna tro. 4. Väck viljekraft, tänd känsloglöd I v å r a hjärtan inne; Giv du oss visdom, giv oss stöd, Giv mod och samfundssinne. Församla här med ordets makt En ljusets unga riddarvakt. 5. Allsmäktige, från tid till tid I kraft och nåd var när oss. Lys kring vår bygd ditt rikes frid; Din Ande sänd, som lär oss A t t tjäna dig med håg och hand I kyrka, hem och fosterland. A. Sandin (i. 1860). J. A. Eklund (i. 1863).

På Gustaf-Adolfs-dagen. Gud, som hög i himlen bor, Vi lov 575 D IG, och tack hembära. Din nåd mot Sve-

riges folk är stor; Ditt namn ske evig ä r a ! Ditt rika evangelium Bland oss har klart fått ljuda I stad och bygd på helgat rum Och frid åt själar bjuda. 2. Till hjältegärning Sveriges folk E n gång av dig utfördes Och gjordes till din stämmas tolk, Som vitt i världen hördes. Din Gideon från nordanland Du med din Ande väckte; Du ledde honom vid din hand, Och våld och vald han stäckte. 3. Din kämpe Gustaf Adolf var, H a n r ä t t och sanning värnat; Sitt liv som offer fram han bar, Betvang dem ont oss ärnat. H a n samvetsfrihet vunnit har Som gåva åt Guds kyrka. H a n bröt

Troslivet i hem och samhälle

det ok oss ä m n a t var, Ty du gav mod och styrka. 4. Låt Sveriges folk i tron bestå, Sann kärlek det förläna; Hjälp a t t din viljas väg vi gå Och dig i trohet tjäna. O Gud, vi bedja dig i dag: Ditt ljus låt stadigt brinna. Behåll oss vid ditt ord, din lag, N ä r seklerna förrinna. J. Lindgren

d) Krig och fred. Bön om fred.

(f. 1874). —.

(376.) [471.] H 7 £ T^RIDENS Gud, oss fred förläna: Hör O I [)> T oss, milde Herre Gud! Hjälp ditt folk j dig troget tjäna, F ä s t det vid din viljas bud. O, då skall med helgad ro Det i fridens hyddor bo. 2. Ingen m a k t kan det förfära, Då det h a r sin tröst till dig. I ditt hägn det står med ära, Står, då världen välver sig, Står, då folk förgås med hast, I din fruktan lugnt och fast. 3. Men det land, där Gud förgätes, Köner snart vad of rid ä r : Först av egna det uppf rates, Sedan av förtryckarns h ä r ; Skylar trampas ner i blod, H ö g a r stå, där bygden stod. 4. Ack, där synd och otro r å d a Hjälpa icke svärd och spjut; Skulder uppå skulder båda Nöd och undergång till slut. Världslig klokhet, världsligt mod H ä m m a ej fördärvets flod. 5. Du blott hjälper i all fara, Du, de trognas v ä r n och skygd. Fädrens Gud, lär oss bevara

526 Det kristliga

troslivet

Fädrens tro med deras dygd, A t t vi må i eget land F r i a tryggas av din hand. 6. F r i d i landet du oss give, F r i d i husen följe den. Makar, bröder, g r a n n a r live Fridens anda, kärleken. F r i d i hjärtat, Jesu, bjud, F r i d med mänskor och med Gud. 7. »Frid på jorden!» sjöngs i höjden, Jesu, i din födslostund. F r i d från himlen utgör fröjden Av ditt saliga förbund. Men i denna prövotid Vinns den ej förutan strid. 8. Hjälp oss du, o kärleksrike, Styrk oss med din Andes mod, Du, vår Konung i det rike, Som du köpte med ditt blod! Där med oss mot synden strid, Tills vi nå en evig frid. F. M. Franzén

(1772—1847).

^ 7 7 T / 0 M ' A n d e ' f r å n höjden! Kom ned, O i I i IV Ty världen är andelös vorden. Dig sank som i skapelsens morgon och bred Ånyo ditt växande välde kring jorden. Kom, helige Ande, från höjden! 2. Kom, Ande, från himlen med ljus Till nattens söner och t r å l a r ; Tänd lågan på nytt i Guds helgedoms hus Och elden, som flammar i vaknande själar. Kom, helige Ande, från höjden! 3. Kom till oss på jorden med frid, Där hämnande vredesmod glöder. Vi bida med längtan den saliga tid, Då kämpande, hatande folk v a r d a bröder. Kom, helige Ande, från höjden! 4. Kom, Ande från Kristus! H a n gav Sitt liv

Troslivet i hem och samhälle

till en evig försoning. 0, kom från lians kors och h a n s öppnade grav Och dana v å r lidande värld till din boning. Kom, helige Ande, från höjden! /. A. EUwnd{i. 1868). Under krig. (378.) [472.] ^ 7 8 ] ? Ö R F Ä R A S ej, du lilla hop, F a s t fienf.i I O • JL dernas l a r m och rop F r å n alla sidor skälla. De fröjdas åt din undergång, Men deras fröjd ej bliver lång: Ty låt ej modet falla! 2. Din sak är Guds: gå i ditt kall Och i hans hand dig anbefall, Så räds du ingen fara. H a n s Gideon skall än bli spord, Som Herrens folk och Herrens ord Skall manligen försvara. 3. I Jesu n a m n v å r t hopp är visst, A t t de gudlösas våld och list Ej oss men sig förstörer. Till h å n och spott de skola bli. Med oss ä r Gud, med honom vi, Och segern oss tillhörer. (Gustaf I I Adolfs stridspsalm.) / . M. Altenburg (1584—1640). J. O. Wallin (1779—1839).

(379.) [473.]

Dav. 20.

" \ 7 Q IV ^ Herren Gud välsigne oss, V å r fJiOt 11 kraft, v å r t mod h a n live! Den Evige bevare oss, Och lycka han oss give! J a , Gud, vår Gud, som till oss ser, Skall hjälpen ej fördröja; I Herrens n a m n v å r t stridsbaner Vi med förtröstan höja: Gud, giv v å r konung seger! 2. Må a n d r a prisa svärd och spjut Och tro på sina härar, Med oss skall Herren draga u t ;

528 Bet kristliga

troslivet

Oss ingen då förfärar. De skola störtas i sitt lopp, De skola nederfalla; Men oss skall Herren hålla opp, Ty vi hans namn åkalla: Gud, giv vår konung seger! J. O. Wallin (1779—1839).

(380.) [474.]

tOA TAG tror på Gud och vet, a t t han H a r t J Ö U i Ö avmätt mina öden; J a g fruktar Gud och ingen ann', J a , icke själva döden; F ö r frihet, r ä t t och fosterbygd J a g vapen t r y g g skall bära. Gudaktighet är krigarns dygd Och mänsklighet hans ära Och hjärtats frid hans vinning. 2. E j falla trädets frukter av, F ö r r ä n de mogna blivit; Och Herren, som oss livet gav, Vår livslängd själv uppskrivit. Om i förtröstan på Guds ord Vi stridens faror famna 1 kamp för kung och fäders jord, Vi segra eller hamna I r ä t t a faderslandet. 3. O du som v å r a huvudhår Och v å r a stunder täljer, Du ensam över striden r å r Och stridens offer väljer. Och du är vis, och du ä r god; Ty äro vi så trygga. I ditt beskärm vi hava mod, P å dig v å r t hopp vi bygga I livet och i döden. J. O. Wallin (1779—1839). —.

(377.) .[475.]

t OJ T TÖR, store Gud, De klagoljud, Som 0 0 I i IL höjas nu i Norden! Vår oväns hand Med mord och brand Mot oss är väpnad vorden.

Troslivet i hem och samhälle

2. Till dig o Gud, Vars ord och bud Vi glömt i glädjedagar, Till dig vi fly, När vapnen gny Och du oss rättvist agar. 3. Ack, gör dock nåd, När utan råd Vi falla dig till fota. Vem utom du Kan hämma nu De faror, som oss hota? 4. (1.) O du som h a r E t t hult försvar Oss fordom låtit röna, Som h ä r a r s makt H a r nederlagt A t t oss med seger kröna, 5. (2.) Styrk deras mod, Som nu sitt blod F ö r fosterlandet våga; V a r du v å r t v ä r n Mot våldets j ä r n Och dämpa krigets låga. 6. (3.) Du h ä r a r s Gud, Den m a k t förbjud, Som blott vill skada göra. Dig till oss vänd, Din ängel sänd Att freden återföra. 7. (4.) Då skall din hand, Som frälst v å r t land, Bli prisad u t a n ända Och nödens slag F r å n denna dag Vårt folk till bättring lända. G. F. Gyllenborg (1731—1808). [ V T . 1—3 tillagda ur originaltexten.] Kr. Dahl (1758—1809).

(382.) [476.]

T a c k s ä g e l s e för fred.

^i$9 T o v ske dig? store ^lld'som fre(* ocn

OOMJ* -L glädje låter Besöka v å r a hem och v å r a hjärtan åter! V å r t offer vi med fröjd nu lägga för din fot: Du värdes, milde Gud, i nåd det taga mot. 2. I nödens tid, o Gud, du v å r a böner hörde; Du stridde för ditt folk, du själv dess sak utförde. All världen frukte dig, vars arm är up34 — 34165.

530 Bet kristliga

troslivet

penbar, J a , dig lovsjunge allt vad liv och anda har! 3. Det är din hand, o Gud, som faran från oss vänder: Vad är all mänsklig makt, om du [ ej hjälpen sänder? Du näpser havets våg, du bjuder stormen fly; Du, Herre, vinkar blott, så tystnar h ä r a r s gny. 4. Tillbedjande din makt, ditt majestät, din ära, Ditt frälsta folk i dag skall dig sitt lov hembära; Och bröder, makar, b a r n uti de sinas famn Gemensamt prisa nu ditt evigt stora namn. 5. De vilkas hjärtan rönt en öm förlust i striden, Till dem, o Herre, sänd hugsvalelsen med friden. Ack, se till änkors nöd, giv hopp och tålamod Och säg v a r faderlös, att, Fader, du är god. 6. P r i s vare dig, vars hjälp vi hittills fått erfara! Ack, låt din fadershand allt framgent med oss vara. Välsigne oss v å r Gud, och landet njute frid, P å Herrens fruktan byggd, till sena åldrars tid. J. Hjertén

(1781—1835).

(383.) [477 J

R A ske Herren! V å r hjälpare Her583 A . r e n är vorden: Gränsen h a n satte för skövlingen, våldet och morden. H a n till vår nöd Vände sitt öga och bjöd: F r i d vare åter på jorden! 2. Och, som en stråle fördelar de samlade skyar, Fredsbudet kommer och glädjen och hop-

Troslivet i hem och samhälle

pet förnyar. Ljuvligt och sällt Hälsar det dalar och fält, Hälsar det städer och byar. 3. Långsamma dagar ej mer i bekymmer förnötas: Fredliga yrken i hägnade boningar skötas. Välstånd och ro Tryggade nejder bebo, Godhet och trohet där mötas. *4. Ä r a ske H e r r e n ! J a , Herren allena ske ära, Mäktig a t t göra långt mer, än vi mäkta begära! H ä r l i g t och stort Är vad den Evige gjort: Honom v å r t offer vi bära. *5. Bärom för H e r r e n det offer, som honom behagar: Saktmod i lyckan och tålamod, n ä r han oss agar, Sanning och dygd, Kärlek för fädernebygd, Lydnad för konung och lagar. *6. Lycka ske konungen! Herren hans v ä g a r berede, Styre hans råd och hans hjärta för sorgerna frede! Herren v å r t land Hägne med faderlig hand Och i sin fruktan oss lede! J. O. Wallin (1779—1839).

e) Rättsskipning. D o m a r e och r ä t t s s ö k a n d e . (310.) [478.] Dav. 82. KQ/d f Guds församling Herren Gud För<JO .ti 1 k u n n a r dessa orden Åt dem som sattes på hans bud Till domare på jorden: »Upp, skipen lag för hög och låg, Bestraffen eller skonen; Men vägen dem på samma våg Och sen ej till personen!» 2. »Upp, skaffen faderlösa r ä t t Och änkors tillflykt våren; Den trycktes börda gören lätt Och

532 Bet kristliga troslivet

oskulden försvaren. Mot våld och list ett kraftigt skygd Åt värnlösheten agnen, Och sanning, redlighet och dygd Med nit och glädje hägnen.» 3. »Ty snart I skolen tagas bort» — Betänken väl de orden — »I skolen dömas innan kort, I domare på jorden!» Så talar h a n som skall en dag Allt folk för r ä t t a ställa Och efter helighetens lag Oss alla vedergälla. W. Meivslin (1497—1563). — .

(309.) [479.]

^ O ^ p ÄTTFÄRDIGHETENS Gud, som O O O » 1 \ allting ser och dömer, Giv mig din nåd, att jag min ämbetsplikt ej glömmer, Som är att skaffa r ä t t och icke sköta om Ens ogunst eller gunst men blott en rättvis dom. 2. Giv nåd, a t t omsorgsfull för mänskors väl jag vakar, A t t lugn och samvetsgrann jag varje mål rannsakar; A t t jag en utredd sak ej svikligt drager ut, Ej heller är för bråd i mörka sakers slut; 3. Att jag en ringa ej försmår, en m ä k t i g ärar, Men hörer både den som s v a r a r och som k ä r a r : H a n vare fattig, rik, vän, ovän, upphöjd, låg, Så lär mig döma så, som jag h ä r ingen såg. 4. Ty jag i sanning vet, att du ej fjärran vistas, Men sitter i vår dom och m ä r k e r vad h ä r tvistas, Vad tankes, talas, görs; och över våld och vald Din dom, din stränga dom, en dag skall v a r d a fälld.

Troslivet i hem och samhälle

5. Mig undervisa, Gud, och lär mig dina rätter, A t t j a g ej någonsin mitt kall tillbakasätter, Men dömer så, att j a g ej kommer uppå fall, När, Herre, för din dom jag själv framträda skall. O. Rudbeck d. y. (1660—1740). J. O. Wallin (1779—1839).

(312.) [480.]

^ O / ? M ^ ^ ^ U p a samvete och ed Skall san0 O U i 11 ning uppenbara, Till orätt dom ej då förled, Räds a t t bedräglig v a r a ; Ty helig, helig H e r r e n är, Och den som falskt vid honom svär K a n icke bli ostraffad. 2. Om du med uppsåt sanning döljt Och en oskyldig fäller, F ö r vad du har i mörkret höljt Gud dig i ljuset ställer. Gud låter icke gäcka sig; H a n ser dig, h a n skall döma dig. Din ed du helig hålle! J. Ejertén

(1781—1835).

För botfärdiga fångar. (373.) [481.] ' ^ 8 7 Cl ^ u ( *' v e m s ^ a ^ 3 ' a g kl£ig a Den sorg f J O I • \J j a g måste draga, Så a r m och syndafull? Ack, vad jag h a r bedrivit K a n endast bli tillgivet F ö r J e s u Kristi skull. 2. J a g ä r en fattig fånge I denna världen vrånge Som fåret på en ö. Gud, låt mig frihet finna, I dig förlossning vinna, F o r r ' n du mig låter dö. 3. J a g är ifrån dig viken, Av syndens lust besviken Som fisken uti nät. Nu vill mig sorgen

534 Det kristliga

troslivet

stjälpa: Ditt ord blott kan mig hjälpa, Må jag a n a m m a det! 4. I n ä t t e r som i dagar Mitt hjärta mig anklagar, Och av dess dom jag fälls. O Herre, mig bevara F r å n satans falska snara, Mig från förtvivlan fräls. 5. (6.) O Gud, i dina händer, E v a r t min värld sig vänder, Förtror jag liv och själ. Ack, jag ej kunde tänka, H u r djupt sig allt kan sänka, Så länge allt gick väl. 6. (5.) J a g beder dig, o Kriste, Ack, låt mig ej gå miste Om arvedelen min. Hjälp mig mot synden strida, Att jag må kronan bida E n gång i glädjen din. Okänd förf. 1500-talet. / . O. Wallin (1779—1839). —.

(375.) [482.]

r O O A Herre Gud, vad h a r jag gjort? Nu O O O i U först jag varse blivit, H u r j a g ej levat som sig bort Och du mig föreskrivit. Så djupt mig lasten hade sövt, A t t detta medel du behövt A t t mig till sans uppväcka. 2. J a , ofta mig din nåd du bjöd, Men j a g h a r den föraktat; Din kallelse till mig ock ljöd, Men jag d ä r p å ej aktat. J a g följt mitt arga hjärtas råd Och i min blindhets överdåd Min egen ofärd vållat. 3. I synder mitt förlänta pund J a g tidigt nedergrävde; Med n y a synder stund från stund J a g samvetsropen kvävde. F r å n brott till brott mig y r a n drev, F r å n djup till djup jag föll och blev Till sist för straffet mogen.

Troslivet i hem och samhälle

4. Men intet straff, o Gud, förslår A t t niig med dig försona, Och ingen mänsklig n å d förm å r Mig för din vrede skona. Min dom j a g i mitt h j ä r t a bär, Och syndens lön ju döden är, Om du dig ej förbarmar. 5. Förtvivlans skuggor omge mig, Mig kvalen överhopa; U r djupens nöd, o Gud, till dig J a g måste klagligt ropa. Dock finns väl tid för nåd och hopp, Så länge än din sol går opp F ö r onda och för goda. 6. (7.) O, hav dock, hav dock tålamod, F ö r Jesu skull mig skona! E n droppe av hans d y r a blod K a n all min skuld försona. E n stråle av hans nådes ljus K a n av det mörka fångahus En himlens förgård göra. 7. (10.) O Herre, du är evigt mild Mot den sin synd begråter. J a g var så fjärran från dig skild, Dock upptar du mig åter. J a g kommer, en förlorad son, Som slösat bort din kärleks I lån; Dock mig din kärlek möter. 8. (11 o. 12.) Din röst vid livets ändalykt Mig såsom rövarn hälsar; Mig, lik en brand u r elden ryckt, F r å n evig död du frälsar. Så går jag döden nöjd emot Och ångerfull, men u t a n knot, För lagens dom mig böjer. 9. (13.) J a g önskar till det landet gå, D ä r \ synd och död försvinna: D ä r skall jag evig frälsning nå Och rätta livet finna; D ä r skall jag, tvådd i Lammets blod, Hos dig, min Gud och Fader god, En evig frihet vinna. J. O. WaUin (1779—1839). —.

536 Det kristliga troslivet

f) Jordens fruktbarhet. Bön om j o r d e n s f r u k t b a r h e t . (399.) [483.] X Q Q T U V oss, o Gud, ett dagligt bröd, Fört J O t 7 t vJ skona oss för hungersnöd; Förläna oss vad nyttigt är, O du, vår Gud och F a d e r kär! 2. Låt upp, o Gud, din milda hand, Gjut ner till detta folk och land God frukt, god hälsa och god tid, Gjut ner välsignelse och frid. 3. Du föder djurens stora hop, Du hör ock unga korpars rop: Ty hör och märk, o F a d e r kär, Vad barnens mun av dig begär. 4. Förlåt v å r synd och giv oss nåd A t t bättre följa dina råd, Och låt oss din b a r m h ä r t i g h e t Förspörja i all evighet. N. Hermann (f 1561). J. Svedberg (1653—1735).

T a c k s ä g e l s e för j o r d e n s f r u k t b a r h e t . (401.) [484.] Dav. 65. r ^ Q A TJUK ljuv, o Gud, h u r säll den lott t i ^ / U i 1 1 Att dig i Sion lova! Du, Herre, giver oss allt gott, Och daglig är din gåva. O du som hjärtats böner hört, Av dig, på rena läppar fört, Må hjärtats lov ock höras. 2. Du som en fader öm och huld Den ångrande förlåter, Då nedertryckt av syndens skuld Till dig h a n vänder åter. Benådad, lugnad, frälst och from H a n mättas i din helgedom Av dina rika håvor.

Troslivet i hem och samhälle

3. D i n makt, din vishet och din nåd Av jord och himmel tydes; Du stillar folkens överdåd, Ditt bud av stormen lydes. Ditt n a m n i skarors fröjdesång F r å n solens upp- och nedergång Högtidligt återskallar. 4. O v ä r l d a r s Gud, h u r skönt vår ängd Din godhet oss förkunnar! H u r flödar dina gåvors m ä n g d U r aldrig tömda b r u n n a r ! E n blick av nåd du sänker ned, Och strax den ofruktbara hed A v gräs och gröda höljes. 5. Du kommer, och i dina fjät Det goda året t r ä d e r ; Vid skenet av ditt majestät I fröjd sig höjden kläder, Och dälden är av hjordar fylld, Av skördar slätten ä r förgylld: Allt fröjdar sig och sjunger. J. O. Watlin (1779—1839).

I l å n g v a r i g torka. (396.) [485.] K(\\ T W mänskors Fader, himlars Gud, 0<JIi 1 / F ö r vilkens minsta ord och bud De h å r d a bergen smälta bort Och själva havet bliver t o r r t : 2. Du kan, o Herre, lättelig Befalla skyn att öppna sig; Du kan, o Herre, när du vill, Din himmel åter sluta till. 3. Du, Herre, märker mer än vi, Du ser vad nöd vi äro i: V å r synd h a r dock det väl förtjänt; Ditt ansikte du från oss vänt. 4. Det goda av din hand vi fått, Du ser, h u r det har tjänat blott Till missbruk och till överdåd; Ty u n d a n d r a r du oss din nåd.

538 Det kristliga

troslivet

5. Kring grödan, som förtorkad står, Ditt folk, o Gud, bedrövat går Och tänker nu med skräck och kval P å sina svåra synders tal. 6. O Gud, med ånger, bön och bot Vi ödmjukt falla till din fot: Se till vår jämmer, brist och nöd Och giv oss än ett dagligt bröd. 7. (8.) K r ö n året, Herre, med allt gott, Giv dagg och must i ymnigt mått. Ack, vederkvick den usla säd Och sorgsna hjärtan åter gläd. 8. (9.) Vi kyssa då ditt fadersris Och säga evigt lov och pris. Giv, Herre, vad vi bedja om Och med ett nådigt bistånd kom. H. Sper/el (1645—1714). J. O. Wallin (1779—1839).

I långvarig' väta. (395.) [486.] ^ Q 1 * ) f\ ^ u d ' din himmel g r å t e r Vid jor<J O — % \J dens svåra skuld. Till dig vi vända åter: O Fader, var oss huld! V å r fröjd du låtit sänkas Uti en syndaflod: O, må v å r synd ock dränkas I Jesu dyra blod. 2. Du vänt i olycksflöden Din nådes överflöd. Ack, utan denna nöden Vi glömt v å r själanöd. O Gud, till ånger förda, Vi se v å r t överdåd; Till bot och bättring rörda Vi bedja dig om nåd. 3. Du vill oss ej fördärva Med straffets hand, o Gud, Men dig ett folk förvärva, Som håller dina bud. J a , n ä r det övergiver Sin synd och hör din röst, Det fröjd i himlen bliver Och uppå jorden tröst.

Troslivet i hem och samhälle

4. Så vilja vi ej sörja För grödans spillda hopp, Men nu med allvar börja E t t bättre levnadslopp, V å r t kall med trohet sköta Och minnas vad du sagt Och sedan trygga möta Vadhelst du förelagt. 5. Vadhelst du ger och tager, Är du de trogna blid Och dem ej undandrager Din hand i nödens tid. O Gud, ditt n a m n vi prisa Och trösta på din nåd; N ä r nöden gjort oss visa, Så kommer hjälp och råd. J. O. Wallin (1779—1839).

Vid skördefest. (400.) [487.] pr Q Q I" nåd, du, Herre, på oss t ä n k t : Vår f J t / O i 1 jord din rikdom hyser. Den frukt uti dess sköt' vi sänkt I gyllne mognad lyser. Välsignelse Blott du kan ge: Din högra hand Åt v å r a land H a r givit korn och kärna. 2. Se, axet fälles till v å r fot; Oss fäller dödens glaven. Av ladan tas vår skörd emot Och skördaren av graven. Kanske besår Om n å g r a år E n odlare Ovetande Den torva, som oss höljer. 3. Den jord vi ägt oss äger då, V å r t goda äga andra, Och nya tjäll kring nejden stå, Där nya släkten vandra. Men, Herre, du Skall liksom nu Ock låta då Din sol uppgå Och skördar pryda jorden. 4. Allt världsligt flyr, förgår så fort; Ej må vi därför sörja. I livet vi din godhet sport, I döden vi den spörja. Ty den på dig F ö r l i t a r sig,

540 Det kristliga

troslivet

Av död ej rörd, Skall som din skörd Till dina hyddor samlas. E. G. Geijer (1783—1847).

[488.] <637.>

K Q / T \ E rika skördar, som förgyllde Med du^±t J J mogna ax vår åkerjord Och såningsmannens lador fyllde Med korn till brödet på v å r t bord, De oss förkunna, H e r r e kär, H u r underbar din godhet är. 2. O Gud, du ensam växten giver: Vi blott på en förhoppning så. Din nåd densamma städse bliver, U t u r din hand vi allting få; V å r bön av dig har blivit hörd: Dig vare tack för bärgad skörd! 3. Du ä r v å r Fader. Dig vi prisa F ö r varje gåva jorden bjöd, Men bedja ock, a t t du må spisa Vår själ och ande med det bröd, Som kommer från din himmel ner Och evigt liv å t världen ger. 4. När jordisk kraft och glädje härjas E n gång på dödens skördedag Och vi stå mogna för att bärgas, I dina hyddor hem oss tag Bland dem som du församla vill A t t dig för evigt höra till. E. N. Söderberg (f. 1869).

[489:2—4.] (638:2—4.)

E L I G A verk h a v a framgått ur 595 HÄSkaparens händer: Sommarens ym-

nighet strödde h a n kring v å r a stränder. Syndares jord Dukar h a n liksom ett bord, Manna från himmelen sänder.

Troslivet i hem och samhälle

2. Gud har gjort under och rikligt välsignat v å r möda, Växten h a n givit, och jorden h a r burit sin gröda. Än mera gott, Rikare gåvor jag fått Själen till fägnad och föda. 3. I n n a n j a g ropat h a r han varit redo att svara. Saligt det ä r i hans heliga tempel att v a r a : H a n med sitt ord M ä t t a r den hungrande hjord, Leder till källan den klara. 4. Herre, vår H e r r e ! Som axen för lien stå böjda, Låt oss få mogna, i saliga hoppet förnöjda. Skörden är din; N ä r den i himlen förs in, Ä n g l a r och helgon sig fröjda. r. Nilsson (f. 1866).

g) För gruvarbetare. FXQfi TAG stiger åter neder Till rum, där O t J U i v ständig n a t t I gruvans djup sig breder K r i n g bergets dolda skatt. Dock än i bergets gömmen Ditt öga, Gud, mig ser; I jordens innandömen Din hand än räcker ner. 2. S t y r k mig i mödans timmar, Och på den mörka ort, Där intet solljus glimmar, V a r du min sol alltfort. Å t minsta mask i gruset Du liv och skydd beskär, Och mörkret klart som ljuset Inför ditt anlet' är. 3. Upplys du själens öga, Att hon må blicka opp Och i din himmel höga Se målet för sitt hopp. Lär mig den skatten finna, Som ingen rost förstör, A t t jag må livet vinna, När dödens hand mig rör. B. Risberg (f. 1862).

542¶Det kristliga h) För

troslivet

sjöfarande.

[490.] <639.)

^ 0 7 I V ^ ^ s t ° r m e n ryter vilt på hav Ocli du 11 IM böljan öppnar vitt sin grav, Kom till oss, du som hjälpa kan, Kom till oss då, v å r Frälserman! 2. Du näpser stormen, när du vill, Och lägger vågen lugn och still. Så giver du ock hjärt a t ro, Om vi på dig, o Herre, tro. 3. Låt ordets fyrbåk lysa klar, Att ingen bland oss vilse far Och lider skeppsbrott i sin tro, För alltid mister samvetsro. 4. O Jesu Krist, ditt dyra namn Vi lärde i vår moders famn. Låt det få v a r a ankargrund, V å r t fäste till vår sista stund. 5. Vår konung och v å r t fosterland Vi anbefalla i din hand. Till sist, när färden slutad är, Oss hem på dina a r m a r bär. P. Nilsson (i. 1866).

[491.] <640.)

M Jesus med i skeppet är, Må intet 598 O oss förskräcka; Hans kärlek omsorg om oss bär, H a n s makt skall hjälp oss räcka. H a n stormen tystnad bjuda kan, De stolta böljor stillar h a n Och på v å r färd oss leder. 2. N ä r natten sänkes över sjön Och moln v å r farled dölja, Till Herren når dock hjärtats bön, Och oss hans nåd skall följa. Vi äga i hans klara ord Det r ä t t a livets ljus ombord, Som evigt för oss lyser. 3. V a r än på haven färden går F r a m genom vågor höga, Oss Herrens himmel öppen står, Och

Troslivet i hem och samhälle

öppet är Guds öga; Och han, vars kärlek vi försport F r å n b a r n a å r på hemmets ort, Är med sin frälsning nära. 4. H a n frälsar oss från syndens nöd, F r å n v å r a själars fara. V å r t liv ä r Kristus, och vår död Skall oss en vinning vara. Vi bedja Gud i Jesu namn, A t t h a n oss för till sist i hamn, Där inga stormar brusa. A. Lindeblad (1800—1848). J. A. Eklund (f. 1863).

[492.] <641.)

f T Q Q TTPPTAG, Herre, v å r a böner, N ä r vi t) tJ fJ i U lämna i din hand Alla dem bland v å r a söner, Som från hem och fosterland Färden styrt till främlingskuster, E n mångtalig skara, spridd Över havets fjärran vidd. 2. Vart än deras väg dem leder, Deras håg och vilja stärk, A t t sitt folks, sin hembygds heder De befrämje med sitt verk. Giv, att deras hjärtan gömma Trofast lit till fäders Gud, Villig lydnad för hans bud. 3. F r a m g å n g skänk och krön med styrka Den som på en främlingsstrand Söker samla i v å r kyrka B a r n e n av v å r t eget land, Att de aldrig må förgäta Tempel, hem och fosterjord, Aldrig glömma Herrens ord. 4. Du som näpste vindar vreda Och till vila vågen bjöd, Du kan frälsa än och freda F r å n de stora djupens nöd. Du från alla stormar för oss Till en t r y g g och lycklig hamn, Om vi trösta på ditt namn. E. N. Söderberg (f. 1869).

544 Det kristliga troslivet

(372.) [493.]

Efter storm på havet.

rymden breddes fasa, Och nat600 K KING ten föll på böljans stig. Vi hörde

vädren rasa, Vi sågo djupen öppna sig. F r å n denna sköra planka, Som kringdrev likt ett flarn, F o r hjärtats sista tanka Till vänner, makar, barn. Vårt bönerop i nöden Till Gud med bävan gick, Och hotande kom döden Allt närmare v a r t ögonblick. 2. Men H e r r e n tillslöt graven, Som öppnade sig djup och vid, Den Herren, som åt haven Och länderna k a n giva frid. Till stormen: »Tyst!» han sade, Till böljan: »Lägg dig ner!» Och böljan ner sig lade, Och stormen röt ej mer; I vattnets lugna spegel Nedblickar solen skön: Vi reda v å r a segel Och prisa den som hört vår bön. 3. P r i s dig som ensam räddar Och kärleksfull det rop förnam, Som genom molnens bäddar Till dig u r djupen trängde fram! Till dig v å r t lov skall stiga Med glad och tacksam röst. Ack, bjud ock stormen tiga I v å r a egna bröst; F r ä l s oss u r syndanöden I Jesu d y r a n a m n Och låt i själva döden Oss finna där v å r säkra hamn. j . o.Waiun (nio—1839). Vid resor. (370.) [494.] Herrens namn far jag åstad Och ä r i Gudi trygg och glad: Är jag på vatten eller land, Betror jag mig uti hans hand.

60 I

Troslivet i hem och samhälle

545¶H a n s ord mitt h j ä r t a tröst beskär Och mina fötters l y k t a är; I liv och död är h a n mig n ä r . 2. J a g skils från mina och mitt hem: J a g dig, o Gud, befaller dem. Om du med mig den nåden gör, A t t du mig lyckligt återför, Så vill jag, Herre, innerlig I din församling prisa dig Som v å r d a t och ledsagat mig. 3. Nu, Jakobs Gud, med mig du var, Gör lyckosam den väg jag far; O store Gud, låt allt gå väl, O Herre, styrk min kropp och själ. J a , d ä r p å jag förlitar mig, Att du, o Fader, v å r d a r dig Om dem som gå på lovlig stig. 4. V å r Herres, Jesu Kristi, frid Ledsage oss till evig tid. Gud tröste den bedrövad är, Den vare fjärran eller när. Bevara, Gud, din kristenhet, Så ock v å r k ä r a överhet; Giv lycka, Gud, och salighet. U. Cli. Sthen (omkr. 1540—1610). —. / . O. Wallin (1779—1839).

(371.) [495.]

£ A w ) YTU farväl, v å r t fosterland! Dina daU U ^ i i \ lar, berg och stränder Vi befalla den i händer, Som välsignar hav och land. VärI des, gode Gud, bevara V a r a vänner i v å r bygd; : Hjälp dem i all nöd och fara, Slut dem i ditt milda skygd. 2. Så i J e s u dyra n a m n U t på böljans r y m d I vi dragé; Gud, din allmakt oss ledsage, A t t vi nå en önskad hamn. Värdes mild hos alla | dröja, Som att vinna dagligt bröd Havet eller jorden plöja: Var, o Herre, allas stöd! 35 •— 341G5.

546 Det kristliga troslivet

3. E n d r ä k t , frid, rättfärdighet K r i n g v å r konungs tron befästa; Folkets kärlek, landets bästa V a r e hans lycksalighet. Giv på färden hägn och lycka, Låt oss se v å r t land igen Och till h j ä r t a t glada trycka Var sin broder, v a r sin vän. Cl. Frimann (1746—1829). J. O. Wallin (1779—1839).

V.

TIDENS SKIFTEN. A.

(392.) [496.]

Årets tider. Våren.

blida vår är inne, Och n y t t blir 603 DEN jordens hopp; Ny fröjd får varje

sinne, N y t t liv får varje knopp. H u r livligt solen s t r å l a r ! H u r majestätiskt mild För dödliga hon m å l a r Odödlighetens bild! 2. Förskönad står naturen Uti sin högtidsdräkt. V a d ljuvlig vällukt, buren P å varje vindens fläkt! Vad prakt, vad rikedomar, Som skifta tusenfalt! Allt lever, doftar, blommar F ö r dig, o mänska, allt. 3. I luft, i hinder höras Mång' tusen fröjdeljud: Skall ej vår tunga röras Och lova Herren Gud1? Skall icke då vår anda, Ur jordens sorger höjd, Sitt glädjeoffer blanda Med all naturens fröjd? 4. Men må de glada sånger Av rena h j ä r t a n gå, Och brottets agg och ånger Ej dem besmitta

Årets tider

få. Må kölden i v å r t sinne Lik vinterkylan fly Och kärleken därinne Lik vårens morgon gry. 5. S n a r t våren är förliden; Men, Jesu, n ä r oss bliv. Oss oskulden och friden Du med din Ande giv, A t t h j ä r t a t s stormar tystna Och själen uti ro Till dina bud må lyssna, P å dina löften tro. 6. L å t ymnigheten flöda Med glädjen k r i n g v å r bygd; Gör landet r i k t på gröda, Gör folket r i k t på dygd. Som bröder må vi v a n d r a E n stund i gruset än, Som bröder se v a r a n d r a E n gång hos dig igen. /. o. WaJtUn (m©—1889). |497.] <642.> ftfl/i T ^ T vårdagssol i morgonglöd Gick U U J J i J J Jesus fram ur n a t t och död Till liv förutan like. Därför, så länge världen står, Det efter vinter kommer vår Också i andens rike. 2. Som fåglars kör i lund och mark Besjunger våren, blid och stark, Och livets alla under, Vi må besjunga, man med man, Hans liv, som döden övervann I påskens morgonstunder. 3. Snart alla ängar stå i skrud, Och skogen kläder sig som brud, N ä r livets krafter blomma. Så komme v å r i Jesu namn I folkens liv, i kyrkans famn, Till alla själars fromma. N. F. 8. Grundtvig (1783—1872). J. A. EMund (f. 1863).

Sommaren. (394.) [498.] f t f l ^ T \ E N blomstertid nu kommer Med lust U U * J i 1 / och fägring stor: Du nalkas, ljuva sommar, Då gräs och gröda gror. Med blid och

548 Tidens

skiften

livlig v ä r m a Till allt som varit dött Sig solens strålar närma, Och allt blir återfött. 2. De fagra blomsterängar Och åkerns ädla säd, De rika örtesängar Och lundens gröna träd, De skola oss påminna Guds godhets rikedom, A t t vi den nåd besinna, Som räcker året om. 3. Man hörer fåglar sjunga Med m å n g a h a n d a ljud: Skall icke då vår tunga Lovsäga H e r r e n Gud? Min själ, upphöj Guds ära, Stäm upp din glädjesång Till den som vill oss n ä r a Och fröjda på en gång. 4. Du milde Jesu Kriste, Vår glädjesol och sköld, Ditt ljus och hägn ej briste; U p p v ä r m v å r t sinnes köld. Giv kärlekseld i hjärta, Men dämpa lustans brand; Vänd bort all sorg och s m ä r t a Med mild och mäktig hand. 5. Du Sarons blomster sköna, Du lilja i grön dal, Ack, värdes själen kröna Med alla dygders tal! A v Sion må hon fuktas Med nådens dagg, att hon Förskönas och befruktas Som ros på Libanon. 6. Välsigna årets gröda Och vattna du v å r t land; Giv oss nödtorftig föda, Välsigna sjö och strand. Av himlen drype fetma, Bespisande vår jord, Och flöde nådens sötma Till oss av livets ord. I. Kolmodin

(1643—1709).

[499.] <643.>

606 I själ, och gläd dig vid Den store Gudenna ljuva sommartid Gå ut, min

dens gåvor. Se, hur i prydning jorden står, Se,

Årets tider

h u r för dig och mig hon får Så underbara håvor! 2. Av r i k a löv är grenen full, Och jorden täckt sin svarta mull Med sköna gröna kläder. De fagra blomsters myckenhet Med större p r a k t och härlighet Ä n Salomos dig gläder. 3. T ä t t flyga bin kring blommors blad, I luften stiger l ä r k a n glad, Och göken gal i lunden, Och högt begåvad näktergal Med sången fyller enslig dal I stilla aftonstunden. 4. Oss åkern bådar ymnig tid, Och ung och gammal gläds därvid Och bör Guds mildhet prisa, Som vill i överflödigt mått Oss människor så mycket gott Var dag och stund bevisa. 5. Vi skulle jag allena då I denna tid otacksam gå, N ä r allt sitt lov dig bringar? O Gud, som ä r a n hör er till, Med lov till dig jag höja vill I tron min andes vingar. 6. Ack, ä r det redan h ä r så skönt, Är det så härligt och så grönt P å denna ringa jorden, Vad \ skall det då ej v a r a där I härligheten, när jag är E n gång förklarad vorden! 7. Vad fröjd och ljus skall själen då I Kristi , lustgård njuta få, N ä r hon med änglatunga ; Bland de utvaldas skara stor Och tusende sera; fers kor Halleluja får sjunga! 8. Ack, a t t jag redan stode där Inför din tron, I o Herre kär, Och bure mina palmer! J a g ville f då på änglars vis I n s t ä m m a i ditt lov och pris Med bättre fröjdepsalmer. 9. Låt, Jesu, mig uti ditt hägn, Alltjämt av nådens milda regn Bevattnad, stå i blomma.

550 Tidens

skiften

Din kärleks sol upplive så Min själ, att trones frukter må Av hennes värme komma. 10. L å t Anden din mig bliva när, Så att ett träd j a g ständigt är, Som goda frukter giver. Förlän, a t t jag, en planta grön, E n saronslilja, täck och skön, Uti din vård förbliver. 11. Behåll mig till ditt paradis Och låt mig på de trognas vis I dina g å r d a r grönska. Låt mig få tjäna dig allén I trohet sann, i kärlek ren, Så vill jag mer ej önska. P. Gerhardt (1607—1676). / . von Diiben (1671—1730). —.

[500.] <644.>

fl 0 7 T i ^ vänlig grönskas rika dräkt H a r U U I i Ju smyckat dal och ängar, Nu smeker vindens ljumma fläkt De fagra örtesängar; Och solens ljus Och lundens sus Och vågens sorl bland viden Förkunna sommartiden. 2. Sin lycka och sin sommarro De yra fåglar prisa; U r skogens snår, ur stilla bo F r a m k l i n g a r deras visa. E n hymn går opp Av fröjd och hopp F r å n deras glada kväden, F r å n blommorna och träden. 3. Men du, o Gud, som gör v å r jord Så skön i sommarns stunder, Giv, att jag aktar främst ditt ord Och dina nådesunder. Allt kött ä r hö, Och blomstren dö, Och tiden allt fördriver: Blott Herrens ord förbliver. 4. Allt kött är hö, allt flyktar här, Och snart förvissna gräsen. Hos dig allena, Herre, är E t t

Årets tider

oförgängligt väsen. Min ande giv Det nya liv, Som a l d r i g skall förblomma, Fast äng ocli fält stå tomma. 5. V ä l m å förblekna sommarns glans Och vissna allt fåfängligt: Min vän är min och jag är hans, V å r t band är oförgängligt. I paradis H a n huld och vis Mig sist skall omplantera, Där intet vissnar mera. CD.

af Wirsén (1842—1012).

Hösten. [501.1 <645.>

O A O T7RAM skrider året i sin gång; Nu U U O i T gulna lund och lid. F a r v ä l med all din lust och sång, Du korta sommartid! 2. S n a r t suckar vinterstormens röst; Allt vissnar och förgår. Men vissnar allt, jag vet en tröst, Som under allt består. 3. Låt gulna varje blad på kvist, L å t falna varje strå; Guds rika nåd, det vet jag visst, Den skiftar ej ändå. 4. J a g vet var glädjen har sitt hem, När jordens prakt förgår: Ännu som förr från Betlehem E t t livets bud mig når. 5. J a g vet ett träd så friskt och grönt, När döden råder h ä r : P å Golgata det blommar skönt, Och evig frukt det bär. 6. Vid blommornas och lövens fall J a g är dock nöjd och glad, Ty tron på Jesus r ä d d a skall Sitt friska hjärteblad.

552 Tidens

skiften

7. Det liv, som. fram ur graven går, Skall aldrig mera dö. Mig Kristus lovar evig vår Trots död och vintersnö. C. J. Boye (1791—1853). —. / . A. Eklund (i. 1863).

[502.] <646.>

förgängelsen är färgad All den 609• xAV x fägring sommarn gav; Åkerns sista

skörd ä r bärgad, Ängens blommor fallit av. Och när höstens vindar svala H ä r j a lund, som gulnad står, H ö r a vi Guds stämma t a l a Om hur snart vår tid förgår. 2. Liksom strån för lien falla, Skola vi ock mejas ned; Hö och stoft vi äro alla, L å n g är ej vår vandringsled. Men om också döden skriver Lag för allt som föds på jord, Dock evinnerligen bliver Oförvissnat Herrens ord. 3. Låt, o Gud, på oss fullbordas Löftet i dess vittnesbörd Om det vetekorn, som jordas, Men skall gro till evig skörd. Värdes ock, n ä r levnadshösten Brett sin skymning kring v å r stig, Rikt hugsvala oss med trösten Om ett liv i ljus hos dig. E. N. Söderberg

(f. 1869).

Vintern. (405.) [503.] AR glad uti den goda dag, Men, kristen, ock till godo tag Den mörka och den kulna. Förnöjd med alla stunder var, Ty Gud dem alla skickat har, De k l a r a med de mulna. Vad Herren gör är gott och r ä t t : Ditt

60V

Årets tider

fasta hopp till honom, sätt Och fröjda dig, att våren Går vintern uti spåren. 2. I t ä t a moln ä r himlen klädd, Och dödlik i sin vita bädd Den trötta jorden vilar. Dock mänskan ser till himlen opp: Dess längtan, varm och full av hopp, Högt över molnen ilar. När från ett tjäll, där sinnesro Och flit och stilla dygder ho, E n suck går upp till Herran, Då är h a n icke fjärran. 3. Tänk på den Gud, som dig beskär För varje tid vad nyttigt är; Tänk sedan på den arma, Som saknar kläder, bädd och bröd, Då du ej lider någon nöd, Och lär a t t dig förbarma. Hur härlig och hur ljuvlig lott A t t sprida fröjd och göra gott! Det höjer, värmer anden I själva vinterlanden. 4. O mänska, du ej dröjer här, Och allt vad ditt på jorden är Vid gravens brädd du mister: Ditt gods som drivan smälter bort, Din lust som vinterns dag är kort, Din m a k t som isen brister. Men falle himmel, falle jord, Evärdeligt är Herrens ord; Den akt på detta giver Evinnerligen bliver.

J. O. Wallin (1779—1839).

[504.] (647.)

(\\ I TT^"^ härligt vittna land och sjö Ännu U l l » - t i i frost och vintersnö, O Gud, om dina under! Förvissnad, frusen, mörk och kall, Är jorden dock din fotapall Som i sin blomstrings stunder. 2. Hon ändat har sin arbetsdag, Hon böjer sig för ditt behag Och kläder av sin prydnad. Nu

554 Tidens

skiften

vilar hon i sabbatsfrid Och bidar nästa arbetstid I tålamod och lydnad. 3. Ty du, barmhärtig år från år, Bevarar för en nyfödd vår Det frö, som drivan täcker. Det lever i sin mörka grav; Du lyfter snart dess täcke av, Din sol det återväcker. 4. Ljus är din klädnad, H e r r e Gud! I norrskensprakt och stjärneskrud Din himmel skådar neder. Dig bliver intet mörker när, Du v å r a fötters lykta är, Som oss i natten leder. 5. Upplys oss, Herre, med ditt ord, A t t vi på denna mörka jord Ifrån din väg ej vike; Och för oss sist i Kristi tro F r å n dödens skugga, där vi bo, Till ljuset i ditt rike. Z. Topelius (1818—1898).

B.

Morgon- och aftonpsalmer. 1. Morgon och afton.

(417.) [505.] Ä E jag om morgonen uppstår, Om aftonen till vila går, Till dig, o Gud, mitt öga ser, Till dig i tron mitt h j ä r t a ber. 2. O Jesu, vid din nåd försann J a g trygg och säker vila kan: Din Ande visst bevara skall Min själ från kval, min fot från fall. 3. Ditt blod, som r a n n från korset ned, Det ger m i t t hjärta tröst och fred; J a g somne eller vakne opp, Är du min tröst, mitt enda hopp. 4. Din ängel håller om mig vakt, Då fruktar jag ej dödens makt; I fröjd och nöd du v å r d a r mig, Ty med- och motgång är från dig.

612 N

Morgon- och aftonpsalmer

5. E v a d jag lever eller dör, Dig, Herre Jesu, jag tillhör. Min a r m a själ betror jag dig: Upptag den, Herre, mildelig. Tysk förf. 1500-talet. H. Ausius (f 1653). / . Svedberg (1653—1735). J. O. Wallin (1779—1839).

(416.) [506.]

| ? j O T O V, pris och ära vare dig, O Gud, att U 1 0 1 J J från det höga Du vakar dag och natt på mig Med nådigt fadersöga! 2. Förlåt mig all min synd och skuld För Jesu död och pina Och låt mig stads, o Fader huld, J Få vara bland de dina. 3. (2.) Giv mig din Ande, att jag må Till gagn för mig och andra Med trohet dina v ä g a r gå Och i din fruktan vandra. 4. (3.) Giv nåd och lycka, ro och frid Åt överhet och rike. F r å n våra hyddor hungerstid Och pest och tvedräkt vike. 5. Din kyrka, Gud, din svaga hjord, Beskydda för all fara; Låt sanningens och nådetis ord Dess liv och starkhet vara. 6. (4.) Släkt, vänner, deras, mitt förråd Vill jag dig anbefalla. Slut ock min ovän i din nåd, j Du gode F a r för alla! 7. (5.) Må i mitt kall och i mitt bo J a g nöjd . och tålig vara, Din sanning och ditt löfte tro Och fåfäng omsorg spara. 8. (6.) E t t saligt avsked mig förlän, O Gud, av denna världen, När jag en gång skall fara hän Den dyra, sista färden. 9. (7.) Min bön du värdes denna gång Inför

556 Tidens

skiften

din tron upptaga, Låt dig mitt hjärtas sång I Jesu namn behaga.

suck och

M. Brunnerus (1627—1679). [Vv. 2 ocli 5 tillagda u r originaltexten.] / . O. Wallin (1779—1839).

2.

Morgonpsalmer.

(424.) [507.]

E N signade dag, som vi n u här se Av 64 Dhimmelen till oss nedkomma, H a n

blive oss säll, han late sig te Oss alla till glädje och fromma. J a , Herren den Högste oss alla i dag F ö r synder och sorger bevare! 2. Den signade dag, den signade tid Var morgon j a g månde betänka, Då nådenes sol så härlig och blid Rann upp för all världen att blänka Och herdarne hörde Guds änglar i skyn, Som sjöngo, att dagen var kommen. 3. Ack, saliga dag, ej uppenbar F ö r världens fåfängliga trälar! Du strålar så skön, du lyser så klar För fromma och menlösa själar, F ö r enfaldens öga och oskuldens tro Nu och förutan all ände. 4. Gud Fader, Son och den Helige And' Med saliga änglarnes skara Bevare oss under sin mäktiga hand I dag för all ångest och fara, För djävulens ondska och snärjande list, Som vill våra själar fördärva. 5. Det heliga kors vår Herre själv bar För synderna, världens och mina, Mot satan jag sätter till värn och försvar Och tröstar på Frälsarens pina. Det blodet, som runnit på korsets stam, Det avplanar synderna mina.

Morgon- och aftonpsalmer

6. (4.) Om än varje träd och gräs på vår mark F å t t stämma och talande tunga, Om djurens och fåglarnas, ljuvlig och stark, Som änglarnes röst kunde sjunga, Förmådde de aldrig till fyllest Guds Son, Vår Frälsare Jesus, lova. 7. (5.) Men såsom en fågel mot himmelens höjd Sig lyfter på lediga vingar, H a n lovar sin Gud, är glad och förnöjd, När han över jorden sig svingar, Så lyfter sig själen i hjärtelig fröjd Till himlen med lovsång och höner. 8. (6.) Ack, låtom oss lova och bedja vår Gud, När stunderna växla och skrida, Så skola vi stärkas att hålla hans bud Och vaka och tåligen lida. J a , låtom oss verka med allvar och flit, Så länge | oss dagen förunnas. 9. (7.) Ty dagen han är dock aldrig så lång, A t t icke dess afton skall stunda; Då lämnas v å r t verk, då t y s t n a r vår sång: Må vi det med allvar begrunda. Vi bliva utburna, och sömnen blir tung I graven, vår slutliga boning. 10. (8.) Ack, give då Gud,' vi honom så tjänt Med allt v a d av honom vi äga, Så nyttjat de pund oss H e r r e n förlänt, A t t han till envar måtte säga: Gäck in i din Herres glädje, gäck in, Du | tjänare, gode och trogne! 11. (9.) N ä r vi skola hem till v å r t fädernesland Och skiljas vid detta elände, Befalle vi Gud vår själ uti hand Och glada från världen oss vände. J a , Herren h a n give i Jesu namn Vår vandring en fröjdefull ände. Svensk ps. från medeltiden. —. Vv. 3 o. 8 av / . O. Wallin (1779—1339). [Vv. 4 och 5 tillagda ur originaltexten.]

a

Tidens

skiften

\ ^i W*1 djupa hjärtegrunden Guds lov jag löt U sjunga vill I klara morgonstunden, Så länge jag är till. O Gud i himlens höjd! J a g dig vill pris och ä r a I Jesu namn hembära Med tacksamhet och fröjd. 2. P r i s dig, att du har hägnat I natt min kropp och själ, Att mig ditt skydd du ä g n a t Och vakat för mitt väl! Din nåd i dag är n y ; J a g därför beder åter, Att du min synd förlåter Och lär mig synden fly. 3. Du värdes mig förhjälpa Att komma räddad fram, Då satan vill mig stjälpa I otro, skuld och skam, I bitter fattigdom, I djupa hjärtenöden, I onda bråda döden, I evighetens dom. 4. Med lust jag vill mig giva Åt dig, som du befallt; Allt mitt skall ditt förbliva, Ty du har givit allt. Du skänkte hägn och bo Åt mig och mina k ä r a ; Låt oss dig v a r a n ä r a Och helt av dig bero. 5. J a g låter Herren råda, Ty allting h a n förstår; H a n kan mig rikt benåda, Som ensam allt förmår. H a n med sin starka hand Beskydde mig i striden. I nåd han skänke friden Åt kyrka, folk och land. 6. J a g säger sist mitt »amen» Med hoppfullt sinnelag; Se'n jag knäppt händer samman, J a g börjar mödans dag. När jag i lydnad g å r Att sätta h a n d till plogen Och är i kallet trogen, Välsignelse jag får. G. Niege (1525—1588). / . A. Eklund (f. 1863).

Morgon- och aftonpsalmer

(429.) [508.]

A K upp, min själ, giv ära Din Gud V 616 och F a d e r k ä r a ! H a n som allt gott oss giver E n v ä k t a r e oss bliver. 2. J a g trygg mig nederlade, Ty vård lian om mig h a d e : Mig mörkrets m a k t begärde, Men Gud mig ro beskärde. 3. J a , Fader, vad kan kvälja Den du till barn täcks välja? H a n tryggad i ditt sköte Förbidar dagens möte. 4. »Mitt barn», du sade, »vila! Vem kan dig överila? Sov väl förutan våda! Dagsljuset skall : du skåda.» 5. Och nu du mig benådat, Att än jag solen skådat; För nöd du mig befriat Och liv och hopp förnyat. 6. J a g kan ej r ä t t dig lova, Dock frambär jag min gåva; Den rökelse jag giver Min sång och suckan bliver. 7. Försmå ej det jag beder: Du ser i hjärtat neder Och finner, att jag haver För dig ej bättre gåvor. 8. Du värdes själv fullända Ditt verk på mig och sända Den som mig alla dagar Hugsvalar och ledsagar. 9. Min gärning nådigt skåda, Hjälp du det bästa r å d a ; Låt upphov, fortgång, ända, Allt till din ära lända. 10. Välsigna mig och skydda, Mitt hjärta bliv din hydda; Ditt ord min spis låt vara, Till dess jag hän skall fara. p Gerlmrdt ( 1 6 0 7 _ 1 6 7 6 ) . H. Spegel (1645—1714).

560 Tidens

skiften

(430.) [509.]

A K upp, min själ, och v a r ej sen, Ty V 617 solen nu sitt blida sken Begynner åter visa. Gud haver mig i natt betäckt Med sitt beskydd och mig uppväckt; Ty bör jag honom prisa. Hjärtelig Vill jag mig Därför glada Och framträda Med min gåva Och Guds nåd och godhet lova. 2. Ej finns ett offer Gud så k ä r t Och Herrens välbehag så v ä r t Som en andäktig tunga, När den hos en botfärdig själ Av Andens nåd upplivas väl A t t bedja och lovsjunga. Sådant ljud Till vår Gud Skall framföras Och bönhöras: Det skall hinna Till hans tron och nåde finna. 3. All' djur på marken fröjda sig Och på sitt sätt lovsjunga dig, Du store världens H e r r e ! V a r fågel sjunger dig till pris, V a r t träd, v a r blomma på sitt vis, Det större med det smärre. J a g har fått Mera gott, Större gåvor, Bättre håvor Än de alla; Ty bör jag dig mer åkalla. 4. Din omsorg har ledsagat mig Så underbar som nådelig Allt ifrån moderlivet. Du var min enda hjälp och tröst, När jag låg vid min moders bröst, Och mig av nåd du givit Liv och lem, H u s och hem, Mig försvarat, Mig bevarat F r å n elände, Där jag själv ej faran kände. 5. Men dyrast är den nåd, o Gud, A t t du mig givit dina bud Och låtit mig få veta Den tro, som själen frälsa kan, Den plikt, som fordras av var man, Som vill en kristen heta; Tagit mig Nådelig I din kyrka Dig att dyrka Och att höra Ordet, som kan saliggöra.

Morgon- och aftonpsalmer

6. Min Frälsare, den nådekraft Ditt ord och din försoning haft J a g salig rönt och njutit, Då j a g i dopet tvåddes ren Utav min synd, och ofta se'n När vid ditt bord jag sutit. J a g h a r sport Vad du gjort Till att frälsa, Giva hälsa Dem som sörja Och ett n y t t liv vilja börja: 7. Det liv, som av dig, Herre, är Och gör, att vi dig komma när Igenom tron allena; Den nåd, som bjuder allan tid Ät hjärtat hopp och fröjd och frid Och det från synd kan rena, Skall förvisst, Jesu Krist, Du förläna: Kraft att tjäna, Kärlek visa Och ditt namn sålunda prisa. 8. P å det jag nu dess bättre må E t t sådant heligt mål r ä t t nå, Vill du mitt liv föröka Och u n n a mig så mången dag, J a , dagligt säga mig din lag, A t t jag må k u n n a söka Det som är, Jesu kär, Av dig funnet Och dyrt vunnet Med din pina: Evig ro för själen mina. 9. Ty tackar jag, o Herre, dig, A t t du vill | lämna tid åt mig Och än med domen dröja, Att ! jag min levnad bättra må Och framgent större krafter få Att så mitt hjärta böja, Som, o Gud, Dina bud Mig befalla Och oss alla Som förtröste P å dig som oss återlöste. 10. Förläna mig din Andes nåd, Som giver [ mig de bästa råd, H u r jag min tid skall leva, ; Att jag mot världens synd och flärd, Vari hon fallen är och snärd, Må stadigt kunna sträva. Styrk du mig Kraftelig Att ej falla Så som alla Köttets trålar, De där d r ä p a sina själar. 11. Men låt mig som ett ljusets barn Se och undvika alla garn, Som satan för mig ställer; 36 — 34165.

562 Tidens

skiften

J a , låt mig aldrig glömma bort, A t t levnadstiden är så kort Och likväl mycket gäller. Hjälp du mig Flitelig Nyttja dagen, Höra lagen, Som kan lära Det som länder till din ära. H. Spegel (1645—1714). / . O. Wallin (1779—1839). —.

(431.) [510.]

I tacka dig Så hjärtelig, O Gud och V 618 F a d e r käre, Att vi så väl Till kropp som själ Helbrägda, styrkta ä r e ; 2. Särdeles att I denna natt Vi ock fått t r y g g a sova Och nu förmå I ditt hus gå Dig gladelig' att lova. 3. Vi bedja än, Att du igen Oss må i dag bev a r a Och med din makt, Din änglavakt, Oss hjälpa i all fara. 4. Upplys v å r själ Och lär oss väl Din helga vilja känna, A t t vi i dag Till ditt behag Må håg och gärning vända. 5. V å r t kött förvisst Och världens list Vill oss till synd bedraga; Men var oss när, Oss tillflykt lär Vid J e s u kors att taga. 6. Vi giva dig Lydaktelig Båd' liv och själ i händer; T y vad du vill Oss skicka till Oss visst till välfärd länder. 7. Vår överhet Med trofasthet Vi dig ock nu befalla; Giv henne ro Och låt oss bo I frid och hugnad alla. 8. Låt vattunöd Och ond bråd död, K r i g , pest och hunger vika F r å n detta land. Käck fadershand Till fattiga och rika.

Mor gon- och aftonpsalmer

9. Giv alla nåd Och goda råd, Som land och stad regera, A t t allt går r ä t t Och på ett sätt, Som l ä n d e r till din ära. 10. H j ä l p v a r för sig Så kristelig Sitt kall på jorden sköta, A t t vi också V a r a n d r a må I himlens glädje möta. H. Spegel (1645—1714). J. O. Wallin (1779—1839).

(427.) [511.]

f\\ Q f\ ^ u d , dig vare lov och pris, A t t du U 1 fJ i VJ har, lika huld som vis, P å ljus och mörker skillnad satt, V a r a v är vorden dag och natt! 2. N ä r vi ha anlagt dagen r ä t t Till flit i dygd på bästa sätt, Är natten gjord av dig därtill, A t t du oss ro förläna vill. 3. Ty t a c k a r jag dig, Herre blid, För ro i nattens flydda tid. Ej skräck och plåga har mig väckt, Ej dödens mörker mig betäckt. 4. V a r ock hos mig i denna dag Och led mig efter ditt behag; Din gode Ande styre mig, A t t jag ej vika m å från dig. 5. Styrk mig i alla goda verk, I tro och hopp mitt h j ä r t a stärk; Giv stadigt sinne, tåligt mod Och gör mig rättvis, glad och god. 6. Behåll i mig till änden väl E n ren och obefläckad själ; F r å n vällust, högmod, flärd, o Gud, Mig böj till lydnad för ditt bud. 7. Beskydda konung, folk och land Och led oss alla vid din hand, L å t oss få njuta frid och ro Och i all trevnad sammanbo. 8. Förtrolig vänskap ök och stärk, Förtag allt

564 Tidens

skiften

ont och avundsverk. Förlän till nödtorft dagligt bröd, A t t vi ej lida timlig nöd. 9. Men giv oss främst det nyttigt är Till själens välfärd, H e r r e kär! Giv tillväxt, framgång, kraft och skygd Åt sanning, ära, tukt och dygd. 10. Min nästa, som är stadd i nöd, Gör bistånd, Jesu, för din död; Med tröst till de betryckta kom Och v ä n d de vilseförda om. 11. När jag från världen vandra skall Och lämna vedermödan (dl, O, giv mig då en salig fröjd, En evig ro i himlens höjd. H. Spegel (1645—1714). J. O. Wallin (1779—1839).

(426.) [512.]

S av ljus, o morgonstjärna, Kriste, 620 LJi Usanna sol och dag! Vi se nu den so-

len gärna F r a m g å efter ditt behag, Som med rosenstrålars sken Världens krets upplyser re'n, Det i n a t t v a r gömt upptäcker Och v a r till sitt kall uppväcker. 2. Men v å r t hjärta är betaget U t a v dårskaps dimma kall: Syndens mörker oss bedragit Och oss kommit uppå fall. Herre, se, vi vilse gå; Våra tankar, verk också P å en farlig ban omsväva Och din sannings ljus motsträva. 3. Låt din Andes morgonstrimma Skina i v å r mörka själ, Att vi livets väg förnimma Och förstå v å r t sanna väl. Gör v å r vandel med ditt sken F r å n allt villans töcken ren, A t t din nåd vi känna l ä r a Och din kärlekseld r ä t t ära. 4. Styrk din kyrkas svaga skara Med den gyllne fridens band. Värdes uti nåd bevara Ko-

Morgon- och aftonpsalmer

nung, folk och fäders land. A v v ä r j tvedräkt, sorg och strid, F r ä m j a endräkt, fröjd och frid. Hunger, pest, allt ont förjaga Och oss med din hand ledsaga. 5. Låt v å r lampas olja brinna, N ä r du dömer världen vid. L å t v å r levnad så förrinna Denna korta vandringstid, A t t du oss av sorgens dal Värdes till din fröjdesal Och v å r t r ä t t a hemvist föra A t t oss evigt saliggöra. M. Opitz (1597—1639). —. J. O. Wallin (1779—1839).

(428.) [513.] A R M E D ska11 jag d i g l o v a M i n Gud

(•{91 V

•

'

U —111 V och F a d e r blid, Som lät i ro mig sova Och vakna upp med frid? Se, natten är förbi, Sin klarhet solen sprider, Och du i alla tider i Mitt hopp och skydd vill bli. 2. A n a m m a mina böner Och t ä n k på mig i nåd, Att j a g ditt bistånd röner I allt mitt r å d och dåd. Ledsaga ock min fot, A t t jag går r ä t t a vägar Och ingen handel plägar, Som är dig, Gud, emot. 3. När jag n u åter skyndar A t t gripa an mitt ; kall, Hjälp mig, att jag ej syndar, F r ä l s mig från olycksfall. Låt varje gott beslut Till nytta j för ditt rike, För mig och för min like Med , framgång föras ut. 4. De trogna herdar skicka, Som akta på din ! hjord Samt henne vederkvicka Med Jesu rena \ ord. Förlän oss ro och frid Och håll oss vid det | ena, Att dig vi troget tjäna I all vår levnadstid.

566 Tidens

skiften

5. Vår konung väl bevara Och skydda med din hand, Hans livstid länge spara Till hugnad för v å r t land. Hjälp honom, Herre god, Sin spira rättvist bära, Ditt folk till värn och ära, I tro och manligt mod. 6. För fiender och vänner, O Herre, jag dig ber, Som allas tillstånd känner, Att du dem nåd beter. Du är mot alla god; Men om till v a r n i n g händer, Att sorger du oss sänder, Så giv ock tålamod. 7. I medgång lär mig v a k a Mot lustars överdåd, I motgång ej försaka Att hoppas på din n å d : Då är jag trygg och nöjd Och vet, evad mig händer, Att allt för mig du vänder Till salighet och fröjd. 8. N ä r jag skall hädanvandra Frän denna jämmerdal, Giv mig bland fromma a n d r a E t t r u m i glädjens sal, Att jag till evig tid Må där med änglatunga Dig pris och ära sjunga, Min Gud och Fader blid! H. Ekman (f 1718). / . O. Wallin (1779—1839).

(425.) [514.]

fi99 M I N Gud och F a d e r käre, Mitt hjärta W _ _ • 1Y1 prise dig Och ödmjuk tack dig bäre, Som vakar över mig. Du h a r ock mig av nåde I n a t t bevarat väl Och frälsat från all v å d e Ditt b a r n till kropp och själ. 2. I dag jag dig ock beder: O Gud och F a d e r min, Led mig i dina seder, Ske hos mig viljan din, A t t aldrig jag bortviker Ifrån den r ä t t a stig, A t t fienden ej sviker Och orätt leder mig.

Morgon- och aftonpsalmer

3. F ö r l ä n mig trona rena P å H e r r e n Jesns Krist, V å r F r ä l s e r m a n allena; Förlåt mig all min brist. Du mig ej övergiver, Det har du lov a t mig, Om jag i tron /öYbliver Och stads åkallar dig. 4. Mig värdes hoppet giva, Som mig upphälla k a n ; L ä r mig i kärlek bliva Emot var kristen man, A t t j a g allt gott må göra Min nästa såsom mig Och sådan levnad föra, Som kan behaga dig. 5. Ditt ord vill jag bekänna För denna onda värld; Mig skall ej från dig vända Gods, ä r a eller flärd. Led mig uti din vilja, Upplys mitt mörka sinn', Låt ingenting mig skilja F r å n r ä t t a sanning din. 6. Lär mig min dag fullända Ditt namn, o Gud, till pris Och tro, vadhelst må hända, A t t du är god och vis. Du värdes hos mig v a r a I allt mitt levnadslopp, Och när jag h ä n skall fara, Tag själen till dig opp. / . Eohlros ( t 1558). — .

(421.) [515.]

f*£)0

T ) R I S vare Gud, som låter Oss glada 1 v a k n a opp Och över jorden åter E n nådedag gå opp, E n dag, som skall försvinna Lik den i går förgick; O, må vi då besinna Dess dyra ögonblick. 2. O, må vi noga m ä r k a Vad Gud av oss begär Och med all trohet verka, Så länge dagen är, Att icke syndens minne Vårt hjärta klagar an, När aftonen är inne, Då ingen verka kan. U^JOI

568 Tidens

skiften

3. Att åt sin arma nästa Eåd, hjälp och hugnad ge; Ej blott på eget bästa Men ock på andras se; Ej blott Guds vilja veta Men vandra i hans bud, Det är att kristen heta, Det är att tjäna Gud. 4. Och salig är och bliver, När Herren komma skall, Den tjänaren, som giver Så akt uppå sitt kall. Han dela skall den fröjden, Som intet öga sett, Men Herren uti höjden Åt sina barn berett. 5. Vår kraft, o Gud, föröka, Att vi med trofasthet Må först ditt rike söka Och din rättfärdighet; Då vill du nådigt skänka Allt övrigt åt envar. O, må vi det betänka I dag och alla dar. J. O. Wallin (1779—1839).

(420.) [516.]

fl9/{ T\^ ^ a r a s0 * g a r a * e r o p P : J a & tackar U ^ J h l / d i g , min Gud! Med kraft och mod och nyfött hopp Jag höjer glädjens ljud. 2. Din sol går opp för ond och god, För alla som för mig: O, må jag så i tålamod Och kärlek likna dig. 3. O, må jag ock med flit och dygd Och renade begär Än kunna glädjas i ditt skygd Var dag du mig beskär. 4. Då skall jag trygg i råd och dåd Till dig, o Fader, fly Och än förnimma, att din nåd Är varje morgon ny. J. O. Wallin (1779—1839).

Morgon- och aftonpsalmer

(422.) [517.]

f\ty^\ f\ ^ u d , som åter värdes mig Med daU - J f J » VJ gens fröjd begåva, Mitt hjärta lyftat är till dig, Min tunga dig skall lova. 2. A t t ljuv och ostörd ro jag haft I n a t t på vilans läger; A t t nyfött hopp och ökad kraft Till dagens v ä r v jag äger; 3. Att jag, n ä r morgonsolen gryr, Att jag vid kvällens möte, Som barnet till sin fader flyr, K a n fly uti ditt sköte: 4. Det gör din kärlek och din nåd, O du, all godhets källa! Giv, att jag efter dina råd Min levnad ock må ställa. 5. Giv, att jag, tacksam för allt gott, Som du mig täcks bevisa, Dig må ej med min tunga blott Men med min vandel prisa. 6. Mitt uppsåt styrk, min synd förlåt Och mig med kraft utrusta Mot frestaren och hans försåt, Mot världen och dess lusta. 7. Gör mig alltmera vis och from, Barmhärtig och gudaktig Och av din godhets rikedom I liv och död delaktig. J. O. Wallin (1779—1839).

(423.) [518.]

R 9 f i M O R G O N R O D N A N mig skall väcka U ^ J U I l U T i l l den helga sångens ljud; Tidigt vill jag h ä n d r e n sträcka Upp till Herren Gud, min Gud, Och med hjärta och med tunga Den Allsvåldige lovsjunga, Vilken ej det lov försmår, Som av fromma läppar går. 2. Samma sol, som fordomtima Över Edens

570 Tidens

skiften

lunder brann, För vars strålar nattens dimma F r å n en nyfödd jord försvann, Se, hon lika härlig brinner, Lika mild hon oss påminner, Att med samma n å d och makt Herren på sitt verk ger akt. 3. Herren Gud i alla tider Är de frommas ljus och tröst; F r i d och salighet sig sprider Av hans ord till alla bröst. H a n i alla evigheter Över allt v a d fader heter Är i himmel och på jord Som den r ä t t e F a d e r n spord. 4. Därför vill jag hoppfull möta Allt vad han mig förelagt Och mitt kall med trohet sköta Och förbida vad h a n sagt. Glad som fågeln skall jag sjunga, N ä r jag går i dagens tunga, Trygg i Herrens skugga bo, När jag går till nattens ro. 5. Och n ä r solens ljus sig röjer För min blick ej mer en gång, Örat hörer, tungan höjer H ä r ej mera bön och sång, Då skall öga, tunga, öra Bättre skåda, sjunga, höra Herrens nåd och härlighet I en salig evighet. J. O. Wallin (1779—1839).

(418.) [519.]

fi97

A TT dig' ° Gud' mitt offer bära Min

U— I i XX första känsla v a r a bör: Min röst skall höjas dig till ä r a ; Mitt hjärta vet, att du mig hör. 2. Du är det, Gud, som tima låter, Att jag, bevarad, styrkt och nöjd, Ur nattens glömska vaknar åter Till denna nya dagens fröjd. 3. De krafter vilan återgivit, Välsigna deras

Morgon- och aftonpsalmer

bruk i dag, A t t på den väg du föreskrivit J a g v a n d r a r i din viljas lag. 4. L å t för din röst, som till mig ljuder, Mitt öra aldrig sluta sig; Gör mig så from din lära bjuder, Så lycklig som hon lovar mig. C. G. af Leopold (1756—1829).

(419: 1, 3—5.) [520.]

r*w)0 TAG lever och upphöjer Min själ igen U ^ O i d till dig, O Gud, v a r s v å r d jag röjer I allt som omger mig: I dagens n y a ljus, I lugnet k r i n g mitt läger, I allt v a d k ä r t jag äger Oskadat i mitt hus. 2. H u r sällt att åter t r ä d a F ö r n y a d på din jord Och åt din sol mig glada Och tänka på ditt ord Och gå med hälsans fröjd Till mina plikters övning, Beredd till k a m p och prövning Och med min lott förnöjd! 3. E j blott a t t kroppen stärka Du gav oss vilan, Gud: Den bör ock hos oss verka Ny håg för dina bud. Om på min gårdagsstig J a g ser med blygd tillbaka, Hjälp mig i dag att vaka Mer troget över mig. 4. H j ä l p mig, a t t jag ej k r ä n k e r Min nästas minsta rätt, E j talar eller tänker P å lastarenas sätt; Att jag för stundens ro Ej spiller samvetsfriden, Ej håglös dräper tiden, Men gör mitt kall med tro.

F. U. Franzén (1772—1847).

f t ' O Q r öster träder solen fram Och sprider U — o t 1 guld i sky. Hon stiger över bergets kam, Bestrålar bygd och by.

572 Tidens

skiften

2. Hon ger åt åldring liv och lust Och fröjd i barnahåg. Hon kommer från den fagra kust, Där paradiset låg. 3. Hon bringar än en hälsning god F r å n Edens rikedom Och från det träd därinne stod F ö r livets läkedom. 4. Hon hälsar än från ljusets hem; Det ljus, som vise män Sett lysa över Betlehem, Det strålar för oss än. 5. Dig, sanna sol, så klar och ren, O Jesu Krist, ske pris! Ack, led oss du i nådens sken Hem till Guds paradis. B. S. Iwjcmann (1789—1862). / . A. Eklund (i. 1863).

Gud, v å r hjälp i gångna år, Vår 630 O framtids hopp och frid, V å r t värn,

n ä r stormen rasar svår, V å r t hem för evig tid! 2. I skuggan av ditt rikes tron F å dina helgon bo; Vid bön och sång och helig ton Hos dig de njuta ro. 3. N ä r bergen vordo på ditt bud Och jord och världen all, J a , evigt du, v å r Gud, är Gud; Och så du v a r a skall. 4. F ö r dig en tid av tusen år Är svunnen gårdag lik. Och dock är varje dag som går P å evig kärlek rik. 5. O Gud, n ä r tidevarven fly, V å r hjälp och frälsning bliv; Gör friden fast, gör nåden ny Och skänk oss evigt liv. / . Watts (1674—1748). J. A. Elclund (f. 1863).

Morgon- och aftonpsalmer

/'Q/I A Gud, som så väl I natt har bevarat V I O l i \J min kropp och min själ, Som h a r kring m i t t läger satt änglar till vakt Och hägn a t v å r t hem med din värnande makt, Dig söker min tanke: det första jag gör. Dig tacka jag hör. 2. Dig, Gud, vare lov För vila och stillhet den tiden j a g sov! H a v tack, att ej ofärd har nalkats mitt ho, E j våndefull ängslan fått störa min ro! O Fader, låt nådeligt v a r a förglömt Vad syndigt jag drömt. 3. Giv lycka och nåd; Vid all min hantering giv ledning och råd, Föröka min kunskap, befästa min tro, Ibland oss låt frid och rättfärdighet bo. Bevara, o Gud, med din mäktiga hand Vår konung, v å r t land. 4. De mina och mig Med fränder och vänner befaller jag dig. Åt allt vad till nödtorft oss anförtrott är Mot skada och våda din vårdnad beskär. Till allt i v å r t verk och v å r t dagliga liv Välsignelse giv. O. Kolmodin (1690—1753). C. O. Mannström (f. 1875). •—.

ft 9 6) TAG knäpper mina händer, O Gud, i yjöjLit Ö stilla fröjd. J a g tacksam blicken vänder Till dig i himlens höjd, När jag ditt verk beaktar P å jorden och i skyn Och i ditt ord betraktar Din kärlek, din försyn. 2. Var morgonstund jag finner, H u r god och blid du är, H u r v a r m din kärlek brinner, H u r du allt gott beskär. Din hand du milt upplåter

574 Tidens

skiften

För allt som ande har, Du vederkvicker åter Allt som försmäktat var. 3. Tack, att din godhets strömmar Till mänskan rikast gå! Rättfärdige, du ömmar Foldern som vilse gå. Du är oss när i striden I jordens låga dal. Du ställer mitt i tiden Din himmel i v å r t val. 4. Du, Gud, har oss så danat, Att själen söker dig. Du genom Sonen banat Den r ä t t a livets stig. Du på ditt fadershjärta För barnen omsorg bär: Du känner ock den smärta, Som v å r a hjärtan tär. 5. Vem är som du miskundlig I himmel och på jord? Din nåd är outgrundlig, Ditt ord är livets ord. De fromma fått erfara V a r dag ditt välbehag; Så får ditt barn jag v a r a Till livets sista dag. 6. J a g knäpper mina händer I tro och stilla fröjd, När dagens ljus du sänder F r å n morgonhimlens höjd. När dagens ljus du döljer Och vilans timme slår, Mig samma kärlek följer I dag liksom i går. C. A. Lönnquist / . A. Ellund

(f. 1869). (f. 1863).

namn jag stiger Nu s t y r k t u r 633 I Jesu vilans famn. Mitt dagsverk jag in-

viger H ä r m e d i Jesu namn. O, må jag det med fröjd I Jesu namn få sluta Och sedan vilan njuta I Jesu namn förnöjd. B. Risberg (i, 1862).

Morgon- och aftonpsalmer På s ö n d a g e n s

morgon.

j'Of A / ^ ^ välsignad, morgon sköna, Given ö ö ^ i i V av Guds välbehag! Idel nåd får hjärt a t r ö n a : Dagen är en härlig dag, Som i ro och ljuvlighet Ger vad själen skönast vet. 2. Sälla vilodag för anden, Solens dag, då himmelskt ljus S t r å l a r vida över landen, Högtidsdag i Herrens hus! Salig är din stilla tid, Sänker i m i t t h j ä r t a frid. 3. N ä r jag får Guds godhet smaka, Rik som dagg på blomstersäng, N ä r mig Herden för tillbaka Tidigt på sin gröna äng, K ä n n e r jag i h j ä r t e g r u n d : Morgonstund har guld i mund. 4. Varje jordiskt verk får vila, Tystna varje arbetsbud; Själens alla krafter ila A t t sin vila få i Gud; All min t r a k t a n denna ä r : Att få komma honom när. 5. P ä r l a n klar, den dyra, gamla, Köper jag i tempelgård; Gyllne skatter skall jag samla För min framtids liv och v å r d : Största rikedom på jord Jesus ger i livets ord. 6. Herre, alla sinnen liva, Själen till ditt tempel red. Ordet skall min hugnad bliva, Rikt som m a n n a falla ned; Ordet är mitt levebröd, Skyddar mig för brist och död. 7. Ordets tjänare benåda Rikligen i sabbatsstund; Dem och oss, o, slut oss båda Samman i ditt fridsförbund. När vår bön mot höjden går, Giv, a t t den ditt hjärta når. 8. I välsignelse jag slute Dagen, som den börjad är. över livet nåden gjute Du som nådens

576 Tidens skiften

K o n u n g är. Sist, min Gud, till ditt behag Giv en evig sabbatsdag. /. Krauae (1701—1762) J. A. Eklund (i. 1863).

Gud, jag tackar dig För sabbatsda63 Ott \JA gens gåva. För allt du skänker mig Mitt hjärta dig vill lova. Ditt evangelium, din lag Du kungör mig i dag. 2. Välsigna nu ditt ord, A t t det må frukter bära. Föröka ock din hjord, Ditt namn till pris och ära. Hjälp mig att tjäna dig i tro Och sist llOS dig få bo. G. Öhrstedt (f. 1862). 3.

Aftonpsalmer.

[521.] (648.)

0¶Kriste, du som ljuset är, Dig k a n ej mörker bliva n ä r : Vi skåda upp i tron till dig, När solens ljus fördöljer sig. 2. Till tröst för alla är du satt; Beskydda oss i denna natt, Att vi i dig må hava ro Och i din h ä g n a d trygga bo. 3. N ä r v å r a ögon sluta sig, Låt själen njuta frid i dig; Ditt ljus oss alltid lyse så, A t t vi i synd ej sova må. 4. Du frälste oss från synd och skuld Med korsets död, o Jesu huld! Du vorden är vår själatröst: Så hjälp dem som du återlöst. *5. Gud, Fader, Son och Ande, bliv Oss alltid n ä r och nåd oss giv! Den heliga Treenighet Ske pris och lov i evighet! Latinsk ps. fr. 700-talet. E. Alberus (omkr. 1500—1553). O. Petri (1493—1552). —.

Morgon- och aftonpsalmer

(438.) [522.]

037¶D natten re'n oss höljer; Men, nådeEN ljusa dag framgången är, Och

sol, bliv du oss när, Du som ditt sken ej döljer: Bliv oss när, o H e r r e J e s u ! 2. Du är den trogne väktaren, Som kan oss väl bevara Och hjälper oss i frestelsen Och i all nöd och fara. Bliv oss när, o Herre Jesu! 3. Du är v å r t värn, v å r fasta borg, När vi ditt n a m n åkalla, Och i din mäktiga försorg Vi t r y g g a oss befalla. Bliv oss när, o H e r r e Jesu! 4. L å t oss ock i v å r t stilla bo I n a t t din v å r d ej sakna; Förläna oss en ostörd ro Och låt oss glada vakna. Bliv oss när, o Herre Jesu! 5. Så vilja vi till dig med fröjd I morgon h j ä r t a t lyfta Och till v å r t mål i himlens höjd Med all vår vandel syfta. Bliv oss när, o Herre Jesu! fl". Chr. Sthen (omkr. 1540—1610).—. / . O. Wallin (1779—1839).

(434.) [523.]

Å går en dag än från vår tid Och S 638 kommer icke mer, Och än en n a t t med Herrens frid Till jorden sänkes ner. 2. Men du förbliver den du var, O Herre, full av nåd, Och v å r a nätter, v å r a dar Du tecknat i ditt råd. 3. Trygg i din vård jag lämnar mig, När solen från oss flyr; Och gladligt skall jag prisa dig, När dagen åter gryr. 37 — 341G5.

lidens

skiften

4. Men om det stilla dödens bud I denna n a t t jag hör, Det är min tröst, a t t din, o Gud, J a g l e v e r OCh j a g d ö r .

/. W. Herzog (1648—1699) Chr. F. Neander (1723—1802). J. O. Wallin (1779—1839).

(441.) [524.]

f * O Q \ [ U denna dag förliden är: J a g dig, o U O J t 11 Gud, mitt lov hembär För all den nåd j a g njutit h a r Så denna dag som alla dar. 2. Men ack, förlåt vad glömsk och svag J a g brutit mot din helga lag; Och låt mig nu och allan tid Förnimma, att du är mig blid. 3. Uti din hand med tro och hopp Befaller jag min själ och kropp; Uti ditt namn jag somnar in, Förnöjd och viss, att jag är din. 4. Din helge ängel blive när Och drive från mig satans här; Beskärma mig för Kristi skull, V a r mig en Fader kärleksfull. 5. L å t mig, om det dig täckes så, I morgon frisk och sund uppstå; Men om i n a t t du kallar mig, Så låt mig vakna säll hos dig. J. Leon (f 1597). P. Braslc (f omkr. 1690). J. O. Wallin (1779—1839).

(439.) [525.]

är en dag framliden, Och n a t t till040• V^U i i stundar visst; F r å n oss är solen skriden: Bliv n ä r oss, Jesu Krist! Förlän en stadig tro Och städse oss bevara, Att vi må u t a n fara Gå t i l l V å r n a t t e r o .

Okänd svensk förf. 1600-talet. J. Svedberg (1653—1735).

Morgon- och aftonpsalmer

(442.) [526.]

i\h\ \f^ vilar hela jorden, Och luften mörk U ' J ' l i IM är vorden, Snart världen sover sött; Men du, min själ, bör vaka A t t bönens sötma smaka Och i din a n d a k t ej bli trött. 2. Sitt ljus nu solen döljer, Och natten överhöljer Det stora luftens tjäll; Min sol, o Jesu, visa Din nåd, som k a n upplysa Min själ uti den mörka kväll. 3. Nu haver dagen ända, Och stjärnor börja tända Sitt däjeliga ljus: Gud, låt mig dit få komma, Där alla själar fromma Så skina i din himmels hus. 4. Till sömn jag mig bereder, Bortlägger mina kläder, En h a m n av dödlighet: Låt, Jesu, själen vila I dina sår och skyla Sin brist med din rättfärdighet. 5. Dagsbördan tynger neder Min kropp och mina leder, A t t de behöva ro: Ack, Jesu, låt mitt hjärta F r å n syndens tyngd och smärta Snart lisas och få hos dig bo. 6. När sömnen mig nedtrycker Och mina ögon lycker, O Gud, hav vård om mig; Ditt milda fadersöga Se neder av det höga, A t t jag må vila tryggelig. 7. Låt oro mig ej väcka Och ingen nöd förskräcka, När jag nu somnar in; Men dina änglar blive När mig och hädandrive Vad som kan störa vilan min. 8. Vad jag i dag h a r syndat, Av världens flärd förblindad, O Gud, förlåt mig det. I Jesu

580 Tidens

skiften

n a m n jag beder, A t t du mig alltid leder P å livets väg i J e s u f jät. 9. Giv, a t t j a g icke saknar I morgon, när jag vaknar, Din milda allmaktshand, Som mig i alla dagar Beskyddar och ledsagar Omsider in i livets land. P. Gerhardt (1607—1676). H. Spegel (1645—1714).

(443.) [527.]

\A T 7 A R nu redo, själ och tunga, O mitt 64iéd% V hjärta, redo v a r Att tillbedja och lovsjunga Gud, ram hjälp och mitt försvar: A t t av honom jag så väl Skyddad är till kropp och själ, A t t jag, i hans hägnad tagen, Ock framlevat denna dagen. 2. Lov och pris jag vill hembära Dig, barmhärtighetens Gud, För all tröst av nådens lära, F ö r allt ljus av lagens bud. P r i s ske dig för dagligt bröd, K r a f t i möda, hjälp i nöd, Lättnad i min dags bekymmer, Vila, n ä r dess afton skymmer! 3. P r i s ske dig! J a , evigt store, Gode Gud, uti ditt n a m n Sig min sista suck förlore, Då jag somnar i din famn. I din nåd och ditt försvar, Herre, n u jag en och var, Vän och ovän, mig och alla, Vill av h j ä r t a t anbefalla. 4. Herre, hela riket akta, Led vår konung i ditt ljus, Dina änglar sänd att vakta H a n s regering och hans hus; V a r hans tröst uti all sorg, I all nöd hans fasta borg; Styr hans r å d med dinom Ande, Styrk hans makt till vatt'n och lande.

Morgon- och aftonpsalmer

5. Store Gud, ack, värdes höra Vad ditt barn nu bedit har. Jesu, din förtjänst kan göra, Att jag får ett nådigt svar. Helge And', jag beder dig, Värdes m a n a gott för mig. J a , jag tror det skall så hända, Ty vill jag med amen ända. / . Rist (1607—1667). B. Spegel (1645—1714). Kr. Dahl (1758—1809).

(440.) [528.]

i */ O

VTU haver denna dag Alltefter Guds IM behag Sin ände även nått, Och natten, sömnens vän, H a r nu för oss igen I ljusets rum uppstått. 2. O store Herre Gud, Vars röst och stränga bud Allt måste lyda här, Du skapte dag och n a t t : När dagen gör mig matt, Mig natten ro beskär. 3. 0 Gud, mig ej försmå, L å t mig din nåde få, Ty jag är svag och trött, Men mörkrets makt ä r stor; Dock du, i höjden bor, Gör, att jag sover sött. 4. Min' ögon slutas till: Din ängel blid och mild Förordna du åstad A t t hålla trogen vård Och stänga fastan gård Omkring min vilostad. 5. Min' kläder klädas av: Min synd, o Gud, begrav I K r i s t i sidosår; Så skall min skröplighet Bli vänd i härlighet, När j a g av jord uppstår. 6. H u r gladligt skall jag då Inför ditt anlet' stå Uti en härlig skrud Och sjunga dig med IKLOI

582 Tidens

skiften

fröjd Uti din himmels höjd, Min H e r r e och min Gud!

8. Golurnbus (1642—1679). / . Svedberg (165:!—173.')).

[529.] <649.>

dagens sol i glans och p r a k t J a g 644• \'U lM sett gå ned till vila. Men du, min

själ, med bönens makt Må än mot höjden ila. Till himlens port min gång J a g under lov och sång Nu ställa må i längtan stor A t t bo där H e r r e n Jesus bor. 2. I, klara stjärnor, Herren satt Att v a k t a himlarunden, I bringen ljus i dunkel n a t t Och glans åt aftonstunden. Men tusen gånger mer Än glans, som ögat ser, Är Jesus, himlens stjärna klar, Som gör Guds sanning uppenbar. 3. H ä r nere natten råder nu, Till sömn sig allt begiver; Där uppe vakar likväl du Som aldrig tröttad bliver. P å mig, o H e r r e kär, Ditt öga riktat är, Och därför troget n a t t och dag F ö r dig i anden vake jag. 4. N ä r nu till vilans bädd jag går, J a g i ditt skydd får v a r a ; Till v ä r n i nattens mörker står K r i n g mig din änglaskara. J a g rädes ingen nöd Och ej den bråda död, Ty hör jag dig, min Herre, till, Du mig till glädje väcka vill. 5. Så länge livets pulsar slå, Må dig min kärlek famna; Till dig min andes krafter trå Hos dig i tron att hamna. Till dig jag ser med hopp, När åter jag står opp: J a g är och bliver evigt din. O Jesu, Jesu, du är min. Chr. Scriver (1629—1693). J. A. Eklund (t. 1863).

Morgon- och aftonpsalmer

(437.) [530.]

^

TAG i tysta skuggors timmar Herrens

64 ?)• V lov förkunna skall: Himlen av hans klarhet glimmar, Jorden är hans fotapall. O

min tro, du själens öga, Skåda den som i det höga Dessa sköna facklor satt A t t oss leda i vår natt. 2. Skriv på fästet, klara måna, Skaparns milda majestät, Och ditt bloss åt natten låna, Att vi där ock se hans fjät. Gläns utöver berg och dalar: Allt om Herrens under talar. Kläd i silver flod och fält: Överallt sin tron han ställt. 3. Ack, så nära, mig så n ä r a Är du då, Oändlige, F a s t mitt öga ej kan bära Glansen av ditt anlete; Fast min tanke dig att fatta F å f ä n g t skall sin vinge matta, Lever jag och rörs i dig, Gud, min Gud, så n ä r a mig! 4. Din jag är, n ä r jag uppvaknar, Din, n ä r jag ock går till ro; Och det ljus, som här j a g saknar, Bidar jag med stadig tro. J a g i stilla andakt tiger, Men min känsla högre stiger, Än dit alla stjärnor nå, Än dit alla t a n k a r gå. B. Lindschvld (1634—1690). / . O. Wallin (1779—1839).

(435.) [531.]

stilla hyddas sköte Kommer 646 I min efter Guds behag Vilan åter till

mitt möte P å en väl förfluten dag. Gud ske ära för allt gott, Som h a r blivit här min lott! Ack, att jag så visst fullgjorde, Glad och tacksam, vad jag borde!

584 Tidens

skiften

2. Men vad finner jag väl skrivet I min öppna samvetsbok? H a r jag fromt och undergivet Tagit på mig Jesu ok? H a r j a g kärleksfullt och ömt Om min svage like dömt? H a r jag hjälpt min a r m a nästa Och ej sökt blott eget bästa? 3. H a r med något gagn åt jorden J a g sökt gälda himlens lån? Är väl världen bättre vorden Genom mig i någon mån? Är vid denna dagens slut Själv jag bättre än förut, Eller finner du mig, Herre, Lika syndig, om ej värre? 4. Ack, där mänskor skuld ej finna, Ä r för dig dock mycken skuld. Lär mig r ä t t min frid besinna, Gode Gud, och bliv mig huld. Vare J e s u kors mitt stöd; Må av hans förtjänst och död Tron uti mitt hjärta verkas Och på goda frukter märkas. 5. Så av nåd jag tillgift äger, Så av nåd j a g äger hopp A t t i morgon från m i t t läger Stiga än med glädje opp. Och närhelst det täckes dig, Gud, att hädankalla mig, Du det barnet ej förskjuter, Som sig till ditt hjärta Sluter.

J. O. Wallin (1779—1839).

(432.) [532.]

O / r 7 A Gud, som allt med vishet styr, H a v U -T I • V" tack for varje dag, som flyr, V a r t steg, som mig i Jesu namn F ö r n ä r m a r e din fadersfamn! 2. Se, j a g en främling är och gäst, Som icke h ä r min boning fäst, Men fristad i d i t t hägn begär V a r gång en dagsled slutad är.

Morgon- och aftonpsalmer

3. Välsigna kroppens vilotid, Men gjut ock i min själ din frid. E a n n s a k a mig, min Gud, och säg, Om jag ä r stadd på livets väg. 4. Ack, att jag r ä t t ödmjukat mig Lik publikanen inför dig, Lik samariten understött De a r m a likar, som jag mött! 5. Ack, a t t i Jesu spår jag gått Och korsets börda ej försmått, Att med de pund du mig förlänt Jag dig, o Herre, tåligt tjänt! 6. O du som mina brister vet, J a g flyr till din b a r m h ä r t i g h e t Och tror, a t t du för J e s u skull Till mig än skådar kärleksfull. 7. Låt rnig i detta ljuva hopp F å somna in och vakna opp Och ledas troget vid din h a n d Hem till mitt r ä t t a fadersland. J. O. Wallin (1779—1839).

(43G.) [533.]

| ' Jf O \ \ ^ s c u Sär bort, men du blir n ä r : U Z 1 J 0» \J O Gud, du alltid hos oss är. I mörkret ser du oss ännu, Och n ä r vi sova, v a k a r du. 2. Allt vilar under Herrens hand, Som h ä g n a r både stad och land; Och till de goda barnens ro Hans goda änglar hos dem bo. 3. Sött sover den som fruktar Gud Och v a n d r a r efter Herrens bud; Med glädje s t å r h a n upp igen Och prisar Gud, sin F a r och Vän.

F. M. Franzén

(1772—1847).

(419: 2, 6.) [520: 2, C] s e t\ hJ 0 T ^ ^ ^ ^ o r ( * * tiden, Som bjöd, IK1 **« LJ att ljuset ä r ! Lov ske dig ock för friden, Som natten till oss b ä r ! H u r ljuvt a t t

586 Tidens

skiften

i dess famn Mitt trötta huvud gömma Och dagens sorger glömma Och somna i ditt namn! 2. Kanhända snart jag saknar Den tid du nu mig ger: J a g lägges ner och v a k n a r Till jordens dag ej mer. O Jesu, giv mig då Den frid, som du blott giver, Till dess den dagen bliver, Som ej skall nedergå. F. M. Franzén (1772—1847).

(433.) [534.]

650 • YfÄK allt omkring mig vilar, Till dig x\ min ande ilar, O Gud, och lovar dig. När världens larm försvinner Och jag mig ensam finner, Är du, Barmhärtige, hos mig. 2. När mörker jorden höljer Och all dess prakt fördöljer, J a g till ditt rike ser; J a g ser det kring de dina Av nåd och sanning skina Uti ett ljus, som ej går ner. 3. Det ljuset n ä r mig bliver, Då natten mig omgiver; Därvid jag somnar in, Därvid jag vaknar åter, Så länge du mig låter H ä r fostras a t t bli evigt din. 4. Låt mig din nåd ej sakna, Tills jag en gång får vakna, Där själv du solen är, Där jag på dig blott aktar, Ditt anlete betraktar Och kommer dig alltmera när. F. M. Franzén

(1772—1847).

[535.j (650.)

* v | T) RED dina vida vingar, O Jesu, över ö 1 • 13 mig Och låt mig stilla vila I ve och väl hos dig. Bliv du min ro, min starkhet, Min

Morgon- och aftonpsalmer

visdom, och mitt råd, Och låt mig alla dagar F å leva a v din nåd. 2. F ö r l å t mig alla synder Och två mig i ditt blod; Giv mig ett heligt sinne, En vilja ny och god. Tag i din v å r d och hägnad Oss alla, stora, små, Och låt i frid oss åter Till nattens vila gå. Lina Berg, f. Sandell (1832—1903).

[536.] <651.> ft^**) T - ^ I V k v a r n o s m * g — s e ' dagens slut U f J ^ J i _D är n ä r ; Bliv kvar, o Herre, snart ä r natten här. Då allting a n n a t sviker och bedrar, Du ende trogne tröstare, bliv k v a r ! 2. Som drömmar fly, så ila v å r a år. All jordens glädje likt en fläkt förgår; Allt hastar h ä n mot sin förvandling snar. Du är densamme: bliv du hos mig k v a r ! 3. E j blott en blick, ett ord jag beder om, Nej, som till E m m a u s du fordom kom Och sorgsna bröders tunga börda bar, Kom, ej a t t gästa blott: bliv hos mig k v a r ! 4. Du ensam kan betvinga mörkrets hot Och giva styrka att stå frestarn mot. Var stund din närhet jag av nöden h a r ; I köld och sol bliv, Herre, hos mig k v a r ! 5. Som späd jag lades i din kärleks famn Och blev välsignad i ditt dyra namn. Du mig ej lämnat, fast på villors stig J a g ofta svek dig — o, bliv kvar hos mig! 6. Ej fruktar jag, då du är när i nåd; Då viker smärtan, aldrig fattas råd, Av gravens fasa

588 Tidens

skiften

ej ett spår ä r kvar, Och döden mist sin udd, n ä r dig j a g har. 7. Ditt kors skall skina för min blick, n ä r sist J a g somnar in, o Herre Jesu Krist. Då viker natten, morgon bräcker klar — I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar! H. F. Lyte (1793—1847). —. C. O. Malmström (f. 1875).

/*fr O Y[U solen går ned, Och aftonen breder U J O i iM kring jorden sin fred. Små fåglar, de flyga till vilan i bo, Och blomman h a r slutit sitt öga till ro. J a g möter min vilotid, v ä n t a d och skön, Med lovsång och bön. 2. H a v tack för i dag, Gud F a d e r i himlen! Med n å d i g t behag Du hägnat mitt liv och det jag håller kärt, För nöden mig v ä r n a t och hälsa beskärt, Välsignat min möda och sörjt för mitt väl: Dig prisar min själ. 3. F ö r l å t mig, o Gud, De synder jag övat mot heliga bud. Du prövar mitt liv i dess doldaste grund, Du ser, h u r jag illa h a r b r u k a t mitt pund: L å t allt vad jag brutit i nåd bliva dömt, Utplånat och glömt. 4. J a g vet, att du hör Vad barnet dig ber; att dess bästa du gör. J a g släcker m i t t ljus, och jag somnar i tro; Gud late mig ljuvligt få sova i ro. Med kropp och med ande n u l ä m n a r jag mig, O Herre, åt dig. S. O. Bruun (f 1693). M. B. Landstad (1802—1880). J. A. Eklund (f. 1863).

Morgon- och aftonpsalmer

589 IJIX h T \ E N dag du gav, o Gud, är gången, " ^ J L I U Och mörker sänkes kring v å r t bo. Med lov vi sjöngo morgonsången, Med lov vi helga nattens ro. 2. Den sol oss nu sitt avsked sänder För bröder långt i västerled E n nyfödd morgonrodnad tänder Och ropar d ä r : Vak upp och bed! 3. P r i s dig, o Gud! Din k y r k a v a k a r I bön och lov från stund till stund. Var timme ny hon nåden smakar, N ä r morgon går kring jordens rund. 4. Som solen ovan himlens skyar P å nytt går fram från zon till zon, Så bönen stadigt sig förnyar, Så tystnar aldrig lovets ton. 5. Du, Gud, ä r konung u t a n like; Du Herren ä r och ingen mer. Din m a k t består, och i ditt rike, O Gud, går solen aldrig ner. / . Ellerton (1826—1893). J. A. Eklund (f. 1863).

fl^i^i \ ^öPets ^ad du tvådde mig ren Och yjOOt 1 upptog bland barnens skara. Du vårdat mig ömt som en ögonsten Och skyddat i mångfaldig fara. Din trofasta kärlek prisar j a g nu: Ja, lovad i evighet vare du, Min Gud och Frälsare käre! 2. Förlåt vad jag syndat i denna dag, För Jesu, min Frälsares, pina. Mig hjälpe din helige Ande, a t t jag Stads dig h a r för ögonen mina, Att, tacksam för allt vad du givit åt mig, J a g aldrig med uppsåt må bryta mot dig, Min Gud och Frälsare k ä r e !

590 Tidens skiften

3. En gång för ditt ansikte skall jag stå; Ack, lär mig det städse betänka. J a , lär mig i bönen dig söka så, Mig så i ditt väsen försänka, Att, stadig i tron på ditt frälsarenamn, J a g lever i dig och dör i din famn, Min Gud och Frälsare käre! 27).. Wallerius (1831—1896). —.

P^\C \ ^ e s u n a m n iag börjat dagen, Som O 0 0 • 1 Gud av nåd förlänat mig. I Jesu namn från synden tvagen J a g tackar honom innerlig. När n a t t sig sänker kring mitt bo, I Jesu namn jag går till ro. 2. I Jesu namn jag gläds åt livet, Åt allt jag finner r ä t t och skönt, Åt allt som mig av Gud är givet, Åt kärlek, som mitt h j ä r t a rönt: I Jesu namn förnimmer jag I allt Guds verk hans välbehag. 3. I Jesu namn jag ofta njutit Stor glädje i Guds tempelgård; Vid nattvardsbordet h a n mig slutit In i sin ömma herdevård. J a g räds ej gravens tysta h a m n : J a g viges där i J e s u namn. 4. I Jesu namn jag uppstår åter, Som liljan gror i jordens vår Och ren och skär sin kalk upplåter, När sommarsol på himlen står. S å får jag vakna, glad och nöjd, I Jesu n a m n till Salig fröjd.

Ester Andersson / . A. Eklund

(i. 1889). (i. 1863).

^ n Q 1ST, Herre Jesu, beder j a g : Ledsaga O l i U d u mig dag från dag Och mina vägar skydda. I mörkret var mitt k l a r a ljus, I

Morgon- och aftonpsalmer

fattigdom mitt rika hus, I storm min lugna hydda. V a r min stav Till min grav, Spis och föda, Eo i möda, Allt i alla; Sist min själ till himlen kalla. Vid a f t o n k l ä m t n i n c e n . (444.) [537.] f i ^ S 1 / 1 I N vilotimme ljuder En gång den U f J O i ITI sista gång Och mig i jorden bjuder E n bädd så kall och trång. Dock den mig ej förskräcker: Så sött jag sover där, Tills Herrens röst mig väcker, Då ingen natt mer är. 2. Men, Herre Gud, bevara Min själ till evig tid F ö r syndasömnens fara, F ö r världens falska frid. H ä r hjälp mig att fullkomna Mitt värv med tro och hopp; Se'n kan jag roligt somna Och stå med glädje opp. F. M. Franzén

(1772—1847).

V i d h e 1 g m å 1 s r i n o" n i n c e n. [538.] (652.)

f

j F U ) T \ E T ringer till vila, och veckan går fOtft 17 ut: Guds sabbat sig närmar, och mödan har slut. Tack, evige Fader, för hälsa och frid, För himmelska gåvor i jordlivets strid! 2. Du v a r i t mitt stöd i mitt anletes svett, Min börda du lättat, mitt bord du berett; Om ock i min blindhet jag knotat ibland, Du tog dock ej från mig din skyddande hand. 3. Förlåt mina brister och giv, att alltmer Din nåd jag förnimmer, din sanning jag ser;

592 Tidens

skiften

Ack, öppna mig ögonen, Gud, för ditt ord, Som bliver, då himlen förgås med v å r jord. 4. Det ordet skall v a r a min tröst och mitt ljus. I morgon det ljuder ännu i ditt h u s ; Dit gå med de fromma så gärna jag vill, Och själen hon längtar och t r ä n g t a r därtill. 5. O, lär mig besinna mitt eviga väl, Upplys du mitt sinne, upplyft du min själ F r å n levernets oro och sorg och besvär Till dig och till det som evinnerligt är. 6. Det dröjer ej länge, så är det förbi Med färden i världen och tingen däri; Vad bleve då av mig, om, Herre, ej du Mig vore b a r m h ä r t i g och nådig ä n n u l 7. Ack, lär mig till målet så v a n d r a min stig, Att synden ej skiljer mitt hjärta från dig. Min salighetssak så förena jag skall Med trohet och flit i mitt jordiska kall. 8. O, hjälp mig att icke förgäta ditt bud; Välsigna min gudstjänst i morgon, o Gud! N ä r åter jag börjar en veckas besvär, Så v a r med din nåd och din starkhet mig när. / . O. Wallin ( 1 7 7 9 — 1 8 3 9 ) . — .

På s ö n d a g e n s afton. [539.] <653.) r»/» A V[U vilans dag förflutit, D å åter vi ha 0 0 U i 11 njutit, O Jesu huld, din v å r d ; Du livets väg oss visat, Med livets bröd oss spisat Uti din helga tempelgård. 2. Ack, giv oss nåd att gömma Ditt ord och

Morgon- och aftonpsalmer

aldrig glömma Vad du i ordet lärt; Hjälp oss därvid förbliva Och helt v å r t hjärta giva Åt dig som oss all nåd beskärt. 3. Ditt rike värdes främja, Giv endräkt, frid och sämja, O Gud, omkring ditt ord. Giv din betryckta k y r k a N y t t ljus och liv och styrka Och hjälp i nåd din svaga hjord. 4. N ä r dagen från oss ilar, Giv, att v å r t hjärta vilar Vid dig i stilla tro. För synd och nöd oss skydda, Sist låt oss i din hydda F å smaka evig sabbatsro. L. J. Nyblom, (1844—1908).

VI.

DE YTTERSTA TINGEN.

A. Livets förgänglighet och evighetens allvar. (7.) [540.] Dav. 90. iU\i f | Ä N I ) L I ™ , o du vars hand F r å n U U 1 , U släkt till släkt, från land till land All världen h ä g n a d giver, F o r r ' n jorden folk och skördar bar, F o r r ' n bergen voro till, du var, Och evigt du förbliver. Men jordens barn, men stoftets son K n a p p t fröjdas får av livets lån, N ä r honom genast åter Till stoft du varda låter. 2. För dig, o Herre, tusen år Likt dagen, som gick fram i går, Likt nattens vakt försvinna; Och våra d a g a r som en dröm, Som vindens fläkt, som böljans ström Bortila och förrinna. Om morgonen slår blomman ut, Men vissnar 38 — 34105.

594 T)e yttersta tingen

före dagens slut; Och hennes like vorden Är människan på jorden. 3. Vi hava det förskyllt, o Gud, Vi hava mot ditt ord och bud Med v å r a fäder brutit. Se, därför är v å r tid så kort, Och hastigt, som ett ljud dör bort, Är mänskans liv förflutet. J a , hennes högsta vandring går Till sjutti eller åtti år Bland arbete och möda Och stannar hos de döda. 4. Så snart är det med oss förbi; Så snart, så fort, som flöge vi, Till dödens land vi fara. O, må vi märka tidens flykt Och tänka på v å r ändalykt, Att vi må visa vara. Men du som ej av skiften vet Densamme är i evighet: Du hörde fädrens böner; Du bönhör deras söner. 5. Behåll oss, Herre, vid det hopp, A t t du vällevnads dunkla lopp Till ljusets hem ledsagar. V å r t hjärta gläd, vår ande stärk Och främja v å r a händers verk I alla v å r a dagar. Giv oss och v å r a b a r n din nåd Och v a r med oss i råd och dåd. Lär oss beredda v a r a Var stund a t t hä danfara. „„ftX J. O. Wallin (1779—1839).

(448.) [541.] Dav. 39. p f* £) n U D , lär mig dock besinna, H u r snart 0 0 Z i VJmitt liv förgår: Liksom en ström förrinna Dess dagar och dess år. Om flera eller färre Åt mig du mätte ut, De likna dock, o Herre, E n flyktad dröm till slut. 2. Se, jordens släkter falla Som stoft till jorden ner: H u r äro de dock alla E n skugga och

Livets förgänglighet

och evighetens allvar

. . ej mer! De fika', de arbeta, Betänka ej sitt fall; De samla och ej veta Vem det a n a m m a skall. 3. Varvid kan jag mig trygga? P å dig förtröstar j a g Och lägger glad till rygga Min väg för varje dag. E n gäst lik mina fäder J a g föres vid din hand Och gränsen snart beträder Till mina fäders land. J. O. WaUin (1779—1839).

[542.] <654.) 4 ) TAG är en gäst och främling Som O i d mina fäder här, Mitt hem är ej på jorden, Nej, ovan skyn det är. Där uppe bor min Fader I härlighet och ljus; Där ville jag ock v a r a Uti min Faders hus. Hem, hem, mitt k ä r a hem, Ej finns en plats på jorden Så skön som du, mitt hem. 2. Där uppe bor min Jesus, Min Frälsare så huld, Som gick för mig i döden Och tog på sig min skuld. Om glädjen blomsterströdde V a r t steg jag här går fram, J a g skulle ändå längta Hem till Guds dyra Lamm. Hem, hem etc. 3. H u r jordens blommor dofta Av friskhet och behag, Och h u r dess fåglar sjunga Den sköna sommardag, H u r vänner dyra, k ä r a Så ljuvligt möta mig, Mitt h j ä r t a ändock längtar, O sköna hem, till dig. Hem, hem etc. 4. Ty h ä r på denna jorden Ä r synden med i allt Och ger åt allt det sköna E n främmande gestalt. F a s t den ej kan fördöma, Se'n själv fördömd den är, Den k a n mig ännu plåga; Men så den skall ej där. Hem, hem etc.

IG

596 TJe yttersta

tingen

5. Och snart, så ordet säger, J a g skall ock hinna dig; Min Jesus själv skall komma Och h ä m t a mig till sig. Då skall jag salig skåda Vad h ä r jag trodde på Och till min Jesu ä r a Den gyllne h a r p a n slå. Hem, hem, mitt k ä r a hem, E j finns en plats på jorden Så skön som du, mitt hem. Lina Berg, f. Sandell (1832—1903).

(451.) [543.]

t* P / ' M I N A levnadstimmar stupa Mot det Ö l ) ' t i 1\1 stilla målet ner; I det tysta, mörka, djupa Sjunka de allt mer och mer. Dagen, som i skymning skrider, Går för mig ej upp igen: Herre, hliv mig n ä r ; det lider Snart, ack, snart till aftonen. 2. Snart från allt vad livet äger Går jag bort att kall och stum Sova på mitt trånga läger I mitt låga vilorum. Över mig den gamla lagen Ljuder snart vid mullens fall: Mänska, du av jord är tagen, Och till jord du varda skall. 3. Är jag färdig, är jag mogen? H a r jag under dagens tid Verkat tålig, from och trogen För den goda nattens frid? H a r jag, när mitt hjärta brister, Något stöd för hoppet kvar, Någon tillflykt, när jag mister Allt vad här min glädje var? 4. (7.) Gud, jag dig om miskund beder Som ett villat barn sin far; By ek mig ej i graven neder Nu i mina halva dar: Skall jag sluta mina dagar Nära livets middagshöjd? Svårt det är för dina lagar Rätt sig böja, tyst och nöjd.

Livets förgänglighet

och evighetens allvar

5. (9.) O, jag finner, o, jag känner, Hur min synd mig tynger ner. Spar da skatter, glada vänner Intet stöd mig lämna mer. Lär mig känna, lär mig finna, Att blott du ger själen ro. Låt vid Jesu kors mig vinna Tröst och ljusning, hopp och tro. 6. (11.) Låt min levnads aftontimma Varda mig en nådens tid, Då mitt hjärta får förnimma Din hugsvalelse och frid, Vill du så min ande skilja Snart, helt snart från stoftets band, Gode Fader, ske din vilja! J a g mig lämnar i din n

^n(l-

J. 0. Wallin (1779—1839). J. A. Eklund (i. 1863).

(449.) [544.] fi fi ^ ^ S N A R T d ö d e n s k a 1 1 det öga sluta, Som U U f J i O länge sorgens t å r a r göt; Snart skall mitt stoft sin vila njuta Och frid i jordens lugna sköt'. 2. Men i den stund, då dödens smärta Mig omger med sin ryslighet, Ack, gör då kännbar för mitt hjärta, 0 Fader, din barmhärtighet. 3. När rösten, skälvande och bruten, Åkallar, Skapare, ditt namn, 0, sträck mot mig i dödsminuten Din hulda, faderliga famn. O. Wolff (1760—1830). Anna Maria Lenngren (1754—1817).

(391.) [545.]

och usel ting Är livet 666 • Fi iNochjämmerlig tar snarligt slut. Dödsängeln svävar allt omkring Och över världen ropar u t : Fåfänglighet! Förgänglighet!

598 De yttersta

tingen

2 Allt som på jorden anda liar Till jorden faller för hans glav, Och sorgen ensam lever kvar A t t rista på den vida g r a v : Fåfänglighet! Förgänglighet! , 3 E n stark ej tröste på sm m a k t Och pa s m visdom ej en vis. Vad är dock lycka, fröjd och prakt Och jordagods och mänskopris? Fåfänglighet! Förgänglighet! 4 N ä r samma jord man famna ser E n dagakarls och konungs ben, Vad säger mindre eller mer E n mullhög eller marmorsten? Fåfänglighet! Förgänglighet! 5 Se, den vars värld är honom träng Ucli den sig sätter kött till arm, De finna bägge r u m en gång Vid samma moders kalla barm. Fåfänglighet! Förgänglighet! 6 Se, den som nyss på maktens no]d Av böjda skaror dyrkan fått, För dödens m a k t själv nederböjd Bevittnar stum all världens lott: Fåfänglighet! Förgänglighet! 7. O mänskor, mänskor, frukten Gud, Som ensam evig spira bär! H a n s löften b l i v a och hans bud; Allt a n n a t under solen är Fåfänglighet, Förgänglighet. __ J. O. Wallin (1779—18.59).

(455.) [546.1 £ P H A L L T v a d v i p å Jorden äga, Det ar allt U D I . A förgänglighet; Allt vad h ä r vi älska pläga Är dock blott fåfänglighet. Som en ström vår tid förrinner, Som en dröm v å r t liv försvinner; Men på denna vansklighet Följer själens evighet.

Livets förgänglighet

och evighetens allvar

2. Såsom månens nya dager Tändes, växer, fyller sig, Åter skiftevis avtager Och försvinner slutelig, Så är också all vår handling Idel växling och förvandling. Världens lycka likaså Plägar växla och förgå. 3. Sol och stjärnor, luft och väder, Jordens örter, markens djur, Allting om förändring kväder: Bräcklig ä r alltings natur. Tidens makter intet spara, Huru fast det synes vara: Koppar, järn, den h å r d a sten Av förändring lida men. 4. Ack, vad kan oss nyttigt v a r a Denna världens stora gods? K a n det skydda oss från fara? K a n det göra glad till mods? Nej, den värld så skön vi finna Skall med all sin lust försvinna; J a , hon gör i h j ä r t a t kval, Giver sorger utan tal. 5. Ve den som h ä r evigt hliver Skadd och sårad till sin själ Och ej synden från sig driver, Utan är dess arma t r ä l ! Han därmed från Gud sig vänder, Ger sin själ i satans händer: Ack, v a r finns så rik en man, Som den igenlösa kan? 6. Allt vad vi här älska månde Svinner, när vi tro det minst, Och då gör oss sorg och vande Denna världs förmenta vinst. Men den världslig lust föraktar, Himmelriket eftertraktar, Han är rik och väl förnöjd, H a r i Gud en evig fröjd. 7. Låt oss därför stads hesinna Denna världs ostadighet, Att här intet är att vinna: Allt är idel vansklighet. V å r a kroppar döden trycker Och i mörka graven rycker; Själen haver här ej ro, Måste bort, när minst vi tro. 8. 0 min Jesu, lär mig bliva Vis och vaksam,

600 De yttersta tingen

så att jag Ständigt därpå akt må giva, H u r u allting dag från dag Tager av och sist försvinner; Och n ä r dödens bud mig hinner, Tag mig till dig, H e r r e kär, Där en stadig glädje är. P. B rask (t omkr. 1690). / . O. Wallin ( 1 7 7 9 — 1 8 3 9 ) . — .

(457.) [547.]

Ö U O i XJLplåga, stort besvär. När som bäst det v a r i t har, Vedermöda blott det var. 2. Ack, vad är vår korta tid? En beständig k a m p och strid, Där den ene på allt vis Är den andres plågoris. 3. Ack, vad är v å r gudlighet? Idel ofullkomlighet: Ingen kan därmed bestå, Om Gud vill till r ä t t a gå. 4. Ack, vad är dock gods och gull? Det ej a n n a t är än mull. Rik i dag, i morgon a r m : Bägge föda sorg och harm. 5. Ack, vad är högt stånd och kall? Vådlig brant, där m a n gör fall. Avund följer ä r a åt, Oro gömmes under ståt. 6. Ack, vad är dock mänsklig gunst? Blott ett töcken, rök och dunst. Gläd dig ej av vänner m å n g ' : Bröders trohet är ej lång. 7. Ack, vad är vår medgång blid? Blott en frestelsernas tid, Vilken mången själ förgör Och i evig v å n d a för. 8. Ack, vad hat och avund led Oss h ä r söker störta ned! H ä r är vrede, där förtal, Dygd fört r y c k t och ära fal.

Livets förgänglighet

och evighetens allvar

9. Ack, vad krankhet och besvär P l å g a r oss som oftast h ä r ! Nästan ingen lem man har, Som ej någon plåga drar. 10. Men vad är de frommas död? E n god ände på all nöd. Som en vän h a n dem ur kval F ö r e r till Guds glädjesal. 11. Det allena gör mig nöjd, A t t jag s n a r t i himmelshöjd V ä n t a r trygg den fröjd att nå, Vilken evigt skall bestå. 12. Fröjd, den intet öra hört, Intet dödligt h j ä r t a rört, Fröjd, som ren och evig är, Jesus mig h a r lovat där. J. Rosenthal (1615—1690). P. B ra sk ( t omkr. 1690). J. O. Wallin (1779—1839).

(456.) [548.]

("MiQ T M R din väg, du onda värld, Med din U U ^ f t 1 oro, synd och flärd! Jag vill till de änglar rena I Guds helga himmel gå; Ingen kan mig där förmena Arvet jag av Gud skall få. 2. F a r din väg, du y r a värld! All din lusta är blott flärd. Mig förbidar i det höga Fröjd, av inga skiften störd, Sedd av intet jordiskt öga, Ej av jordiskt öra hörd. 3. F a r din väg, du stolta värld! All din ä r a är blott flärd. Åt min ande, snart förklarad I de evigt sällas krets, Ärans krona är förvarad, Ödmjukhetens lön tillreds. 4. F a r din väg, du falska värld! All din vänskap själv är flärd. Jesus mig ej övergiver, Lovat vare Jesu namn! Där han ä r jag även bliver; Snart jag slutes i hans famn.

602 Be yttersta tingen

5. Onda värld, jag skiljer mig Utan saknad snart från dig. Till min Jesus vill jag komma, Jesus vill jag höra till; Bland hans änglar och hans fromma J a g för evigt v a r a vill. J. Qvhrsfeld (1642—1686). A. P. Amnelius (1638—1692). / . O. Wallin (1779—1839).

(450.) [549.]

att i synd vi slumra bort E t t liv, 1)71) • AA CK, så viktigt och så kort, Och glömma för ett timligt väl A t t samla skatter för vår själ! 2. Betänk då vad din frid tillhör, O mänska, bed och bättring gör. I dag du kallas av din Gud; H ä r n ä s t dig kallar dödens bud. 3. Då upphör makt och rikedom; Du måste fram för Herrens dom. All världen där, o syndaträl, Ej frälsa kan din a r m a själ. 4. Väl den som följer Jesu röst Och haver i hans ord sin tröst, Till hans förtjänst sin tro och lit Och övar dygd med kristligt nit! 5. Ej jordisk sorg hans sällhet stör, H a n lever nöjd, och lugn han dör, Förvissad a t t i Jesu namn F å slutas i sin Faders famn. 6. O Jesu, du som med din död H a r frälsat mig från evig nöd, Giv, att beredd och glad jagmå Min sista stund till mötes gå. 7. I tro och lydnad mig bered Och i din Andes ljus mig led, Att jag fullborda kan m i t t lopp Med samvetsfrid och saligt hopp. 8. För döden jag ej fruktan bär, N ä r j a g med

Livets förgänglighet

och evighetens allvar

dig förenad är: Med glädje, när du kallar mig, Min frälsta själ skall gå till dig. C. G. Cassel (1783—1866).

(466.) [550.]

fl 7 1 P E K L A G A o c n begråta Må jag mitt vi I 1» .T) överdåd; Men t å r a r mig ej båta: J a g liar förspillt Guds nåd. Ack, Herre Gud, J a g ligger h ä r nu slagen, J a g som i glädjedagen F ö r g ä t i t dina bud. 2. (3.) Min dag till ända skrider, Min sista timme slår: S n a r t är ej mera tider, Snart jag för domen står. O hjälp, ack hjälp! Ack, Herre, gör försköning! O Gud, till fasans boning Min själ ej nederstjälp. 3. (4.) Vad lindring i min smärta, Vad ljuvlig, okänd röst, Som talar till mitt hjärta Försoning, frid och tröst! Ack, får jag tro, A t t nåd står än a t t vinna I O Gud, kan jag dock finna Hugsvalelse och ro I 4. (5.) J a , sälla de som veta, A t t Jesus kommit har I världen att uppleta Det som borttappat v a r ! Ack, ljuva tröst, Den enda tröst på jorden: A t t han min vän är vorden, A t t han mig återlöst! 5. (6.) H a n dem från synden renar, Som avsky syndens stig; H a n dem med Gud förenar, Som tro och bättra sig. Allena han Till nåden öppnar vägen För bönen, som är trägen, Och ångern, som är sann. 6. (7.) Nu jag min suckan ställer Till dig, min Gud, och tror, Att ej din dom mig fäller, F a s t ä n

604 De yttersta

tingen

min skuld är stor. För Jesu skull J a g vet du ej förkastar Den själ, som till dig hastar, Betryckt och ångerfull. 7. (8.) Nu världen från mig vike! Likt rövarn ber jag dig: »Ack, Herre, i ditt rike Tänk ock i nåd på mig!» Dig vare pris, J a g hör dig, Jesu, svara: »Hav tröst! Du skall ock v a r a Med mig i paradis.» J. O. waiun (1779—1839). (489.) [551.] f\ 7 ^ ) T/OM, jordens barn, eho du är, Din l l l - i IV bortgång att besinna! Den kropp, som ligger livlös här, Må dig därom p å m i n n a : I graven, dit han gått förut, K a n h ä n d a innan årets slut Man också dig skall finna. 2. Betänk dig då, betänk i tid Den dyra sista dagen, Och med ditt samvete sök frid, F ö r r ä n av döden slagen Du bäddas ned i jordens grus Och är från dagens blida ljus I gravens mörker dragen. 3. Yvs ej a t t v a r a frisk och u n g : Ej döden r ä k n a r åren. H u r mången, fast av ålder tung, H a r sett sin son på båren! J a , undanfly ej någon kan: Vem Herren vill, den kallar h a n Också i ungdomsvåren. 4. L ä r då att nyttja tiden r ä t t : Det själens frälsning gäller. Du vet ej stund, ej r u m , ej sätt, Som döden för dig ställer. Beställ då tidigt om ditt hus; Vem vet? med denna dagens ljus K a n h ä n d a han dig fäller. 5. Ack, sök i bättring och i tro F r å n denna dag att finna I Jesu nåd din högsta ro; Och

Livets förgänglighet och evighetens allvar

vill du livet vinna, Låt varje steg, var timme dig Uppå din korta vandringsstig Din dödlighet påminna. 6. O Gud, låt stads min hädanfärd För mina t a n k a r sväva, P å det att jag mot synd och värld Må kraftigt k u n n a sträva; J a , lär mig dö, förrän jag dör, Så skall, när hän jag skiljas bör, J a g ej för döden bäva. <?. w. Sacer (1635—i6W). / . von Diiben (1671—1730). Er. Dahl (1758—1809).

(454.) [552.]

bekymmer sänkt Du ser ej, f lM7 ÖtQ 1[ levernets huru oförtänkt Din dag till skymning skrider. Du tror dig säker, stark och vis, Du jagar efter jordens pris Och om dess torvor strider. O människa, o människa, Till aftonen det lider. 2. Och när du strävar här som bäst, Så nalkas en ej bjuden gäst: Vi honom döden kalla. Då bryts den säkres överdåd, Den vise månde sakna råd, Den starke måste falla. O människa, o människa, H a n nalkas dig och alla. 3. »Bestyr», han ropar, »om ditt hus! Du måste dö, och solens ljus För dig ej mer sig tänder. F a r v ä l åt hela världen säg; Du måste vandra nu den väg, Där du ej återvänder. O människa, o människa, Befall dig Gud i händer!» 4. Då skall ock du av världens prakt, Dess rikdom, ära, lust och makt Förnimma hela Härden. I evighetens öppna port Det frågas blott, hur du har gjort Och levat här i världen. O

606 Be yttersta

tingen

människa, o människa, Betänk den dyra färden! 5. E n port är vid, en väg är bred: Den bär i avgrundsdjupet ned, Och många där försvinna. E n port är trång, en väg är smal: Den bär till himlens fröjdesal, Men få den vägen fmna. O människa, o människa, Ditt val i tid besinna! 6. Så vaka nu var stund och bed, Med tro och kärlek dig bered I frid att hädanfara. De arma föd, de nakna kläd, De svaga stärk, de sorgsna gläd Och så din tro förklara. O människa, o människa, Du inför Gud skall svara. 7. Och n ä r du fullgjort detta allt Med redlig håg, som Gud befallt, Så säg med ödmjukt sinne: J a g är, o Gud, min Frälsare, Blott en onyttig tjänare, Men nåd på rätten vinne. O Jesu Krist, 0 Jesu Krist, För din skull nåd jag fmne! Laurentius

Petri Gothus? (1520—1579). J. O. Wallin (1779—1839).

(467.) [553.]

E R R E Gud för dig jag klagar: Vad i\7h I J ' J U I 4l « ± 1 mig kväljer n a t t och dag, Vad min

kropp och själ försvagar Är en bävan för din lag, Mot vars bud jag framgent gått, Tills jag fyllt mitt syndamått. Ty vill mig förtvivlan stjälpa: Herre, värdes du mig hjälpa. 2. Alla mina fel och synder J a g nu på mitt samvet' b ä r ; J a g har v a r i t ganska blinder I allt det som heligt är. J a g h a r följt de ondas r å d 1 ett fortsatt överdåd, Dina helga budord brutit Och din Andes nåd förskjutit.

Livets förgänglighet

och evighetens allvar

3. Nu vill därför döden grymma För din dom framställa mig: Ack, v a r t skall jag undan r y m m a ! Ack, v a r t skall jag fly för dig? Ty den ondska ä r sä stor, Som uti mitt hjärta bor; Fåfängt är, att jag mig döljer, När mitt straff mig ständigt följer. 4. Dag från dag är jag bedrövad, Vet ej mer av någon lust; All min fröjd är mig berövad, Allt mitt tal är suck och pust. Själens ängslan, nöd och kval Föra mig i mörkrets dal; Ej åt livet mer jag glades, Men likväl för döden rädes. 5. Ofta tycker jag mig höra: Syndaträl, v a r t h a r du gått? Städse ljuder i mitt öra: Kom och svara för ditt brott! Allt vad för mitt öga är Vittnesbörd emot mig bär: Det som Gud mig täckts förläna Lät jag mig till synden tjäna. 6. Hjärtat, mot din nåd förstockat, H a r sig laster lärt med flit; När och v a r det onda lockat, H a r jag genast hastat dit. Herrens ord har jag försmått, I hans hus ovilligt gått. Mig det sällskap helst behagat, Som all blygd och dygd förjagat. 7. Synd på synd jag vågat hopa, Brott på brott, o Gud, för dig. I min nöd jag ville ropa: Berg och högar, skylen mig! Ack, jag blinde syndaträl, Som har så förstört min själ! Dödens hot min ångest väcker, Domen, domen mig förskräcker. 8. Varför skall du dock så klaga, Själ, och föra sådant talf Skall ditt samvete dig gnaga, Skall du känna syndens kval Och ej märka nå-

608 De yttersta

tingen

gon tröst, Fast dig Kristus återlöst, Fast hans röst än till dig ljuder Och dig nåd till bättring bjuder? 9. Satan vill dig så bedraga, Att du Jesus glömma skall, Som vill dig vid handen taga Och dig rädda ur ditt fall. Satan förr dig synda lärt Och i säkerhet besnärt, Nu vill han förtvivlan lära Och allt hopp om nåd avskära. 10. När du nu dig själv anklagar Och bekänner synden all, Gör du vad din Gud behagar Och till räddning leda skall. Men förnekar du din skuld, Kan ej Gud dig bliva huld. Vill du synden kunnig göra, Så skall han förvisst dig höra. 11. Ja, fast samvetet mig gnager Och bestraffar mina fel, Gud mig dock till nåd upptager, Och i honom får jag del. Är jag en förlorad son, Flyr jag till hans nådetron. Han min synd och skuld förlåter Och till barn mig tager åter. 12. Döden gör mig icke häpen, Ändock han syns faselig, Ty han är av Kristus dräpen Och kan icke skada mig. Domen fruktar jag väl stort, Ty jag haver illa gjort, Men den trösten jag ej glömmer, Att min broder Jesus dömer. 13. J e s u blod min skuld avplanar, Jesus haver allt försont; Jesus allt gott för mig manar, Att jag v a r d e r nådigt skönt. J a g en säker tillflykt får Uti Jesu djupa sår; Jesus hjälper u t u r nöden, Uti livet och i döden. L. Johansson Lucidor (1638—1674). H. Spegel (1645—1714). / . O. Wallin ( 1 7 7 9 — 1 8 3 9 ) . — .

Livets förgänglighet

och evighetens allvar

(462.) [554.]

ft7^i Fl U S O m förhärdad gäckas Med nåU I O % 1 / dens dyra bud, E n gång skall du förskräckas F ö r en rättfärdig Gud; Ty vet, det blir en tid, Då ej den hand skall räckas, Som nu dig bjuder frid. 2. Ditt liv i synd förflutit Mot Herren och hans bud; Du svårligt dig förbrutit, Föraktat nådens Gud Och för hans helga röst Ditt hjärta trotsigt slutit. Var vill du finna tröst? 3. (4.) Det finns en fasans boning, En kvalens mörka ort, Där icke givs försköning, Där stängd är hoppets port För dem som Herrens nåd Och Frälsarens försoning Försmått i överdåd. 4. (5.) Där skall ditt samvet' väckas, Som här så h å r t var sövt, Ditt öra där förskräckas, Som här för Gud var dövt; Ditt brännande begär, Som här ej kunde släckas, Skall evigt t ä r a där. 5. (6.) Ack, må du det besinna, Du blinde världens t r ä l ; O, må i tid du vinna E n räddning för din själ! Till bättring skynda dig, A t t döden ej må finna Dig än på syndens stig. 6. (7.) Vak upp att frukter skaffa Med ditt förlänta pund. H a n kommer, som skall straffa; Du känner ej hans stund. Ack, medan än är tid, Med helig bävan skaffa Din salighet och frid. 7. (8.) L ä r mig, o Herre, märka Vad evigt gagnar mig; L å t nåden hos mig verka Det liv, 39 — 34165.

610 De yttersta

tingen

som är av dig. Då kan jag trygg och nöjd Min själ mot döden stärka Med hopp om evig fröjd. —. Okänd svensk förf. 1700-talet. Kr. Dahl (1758—1809). J. O. Wallin (1779—1839). C. B. Sandgren ( 1 8 3 6 — 1 9 2 4 ) . — .

(463.) [555.]

i\H f\ f\ evighet, din längd mig fast förskräcU I U t \J ker: Du början har, men änden aldrig räcker. O evighet, en tid förutan tid! Din hågkomst gör, att jag den hisnar vid. 2. All timlig nöd, den största här k a n vara, Med tidens fart sin kos dock måste fara; Men, evighet, den dom du med dig bär F ö r u t a n hopp, förutan lindring är. 3. O evighet, för dig mitt hjärta bävar, När inför dig min häpna tanke svävar, Begrundande, hur svår den pinan är, Som dödar, men dock intet liv förtär. 4. (6.) O huru sträng månd' Guds rättvisa vara, Den näpsten ej, ack, evigt ej k a n spara F ö r dem som här motvilligt, a r g t och fräckt Den nåd försmått, som dem till bättring väckt! 5. (7.) För gudlöshet, med uppsåt h ä r bedriven, I Herrens lag står själens dödsdom skriven. Vad hon i tiden sått hon skörda får, När syndig lust ger evigt samvetssår. 6. (8.) Fly, mänskobarn, ack, fly dock satans snara! Din yra fröjd kan icke evigt v a r a ; Nej, lik en ström den far, den hastar bort Och sänker dig i avgrund innan kort. 7. (10.) Vak upp, min själ, låt syndasömnen fara; Tag dig i tid, ack, tag dig väl till v a r a !

Livets förgänglighet

och evighetens allvar

/ dag gör bot, ty livet snart förgår Och evigheten öppen för dig står. 8. (11.) L å t världens lust, prakt, högfärd, rikdomshåvor, Makt, ära, gunst och lyckans falska gåvor Ej d å r a dig, att evighetens ve Du ej till sist med ångest måste se. 9. (12.) O evighet, din längd mig fast förskräcker, Du början har, men änden aldrig räcker. O evighet, en tid förutan tid! — Förbarma dig, o Gud, giv nåd och frid! / . Rist (1607—1667). L. Johansson Lucidor? (1638—1674). P. Brash (f omkr. 1690). / . O. Wallin ( 1 7 7 9 — 1 8 3 9 ) . — .

(464.) [556.]

Herre, när jag tänker på Den evig677 O hetens pina, Dit sist de dömda

måste gå, Vill själens kraft förtvina. Där gnager mask, som aldrig dör; Där skall ej elden släckas: Ack, Herre, v å r a hjärtan rör, Att de i tid må väckas. 2. Blott den här levat gudelig Guds nåd i döden vinner. Det blir för sent att ångra sig, Där bättring rum ej finner. I jordens djup skall ingen då Förmå sitt brott begrava; Av Gud vi alla skola få, Som här vi handlat hava. 3. (4.) O människa, betänk dig väl: Se, Domaren är nära! Sök räddning för din arma själ, Bed Herren dig beskära E t t hjärta rent, en ande ny; Bed, att han dig så leder, A t t du den dom må undanfly, Som synden dig bereder. 4. (5.) Hjälp oss, o Gud, att alltid så Vårt leverne här ställa, A t t vi till evig tid ej få Vår

Be yttersta

tingen

svåra synd umgälla. L å t oss vår värld så ge- j nomgå, A t t vi, när livet ändas, I tron på dig må fasta stå, Så skall i fröjd allt vändas. G. Ph. Harsdörffer (1607—1658). / . Arrhenius (1642—1725). —.

B.

De kristnas hopp inför döden.

(452.) [557.] .

f*"7 O TAG går mot döden, var jag går. Min O I O i V väg bland dolda skiften Må löpa jämnad eller svår, Så bär den dock till griften: J a g har ej a n n a t val. Igenom fröjd och kval Min gång sig n ä r m a r till min bår: J a g går mot döden, v a r jag går. 2. J a g går till himlen, var jag går, Om Jesus blott jag följer; Min själ av honom kronan får, Då g r a v e n stoftet höljer: J a g gör ett saligt val. Igenom dödens dal Min gång är trygg i Jesu spår. J a g går till himlen, var jag går. H. A. Brorson (1694—1764). / . O. Wallin (1779—1839).

(461.) [558.]

f J ^ Q f l n ° P P e t s dag, som k l a r n a r opp Ur \J i Oi \J dödlighetens dimma, Du sänker till mitt vandringslopp Utav ditt ljus en strimma; Och brist och nöd Och sorg och död F l y bort som nattens skuggor. 2. F ö r g å s må världen med sin prakt, Sin ära, lust och lycka; Dock skall från vansklighetens makt De sina Herren rycka; Ty döden har Sin udd ej k v a r För Jesu återlösta.

De kristnas hopp inför döden

3. J a g livets dag ej slöse bort P å tidens små bekymmer: Allt skall dock lämnas innan kort, N ä r livets afton skymmer. Mig följer blott Vad r ä t t och gott I Kristi tro jag övat. 4. Mig följer ej det mynt, som går, Den skatt, som vinns i världen, Men skatten av var torkad tår, Var seger över flärden, Var vägrad lön, Var hjärtlig bön J a g bad för dem mig hatat. 5. Mig följer ej till fridens land E t t firat namn och r y k t e Men minnet av den hulda hand, Som tyst en likes tryckte, Den vattudrick, Den ömhetsblick, Som skänktes åt den arme. 6. (7.) Så vill jag, innan det blir natt Och vilans bädd tillagas, Blott samla här åt mig den skatt, Som ej från mig kan tagas, Blott söka här Det namn, som är I livets bok inskrivet. 7. (8.) Men, Jesu, under dagens lopp Låt mig din nåd förnimma Och kom till mig med saligt hopp Uti min aftontimma. När mig du bliv! Är du mitt liv, Blir döden ock min vinning. J. O. Wallin (1779—1839).

(490.) [559.]

n d r a vi all världens väg, Den 680 SÅenav amed den a n d r a ; Kom, vem du

är, och överväg, V a r t h ä n du snart skall vandra. Du bygger hus, du önskar ro: Se här det hus, där du skall bo, Den bädd, där du skall vila. 2. I detta vansklighetens land Du fåfängt lyckan söker: Du knyter dina vänskapsband Och dina skatter öker; Men Herren, Herren har befallt, Att du skall dö och lämna allt Som fröjdat dig på jorden.

614 De yttersta

tingen

3. Se, graven öppnas, och din vän Uti dess djup försvinner. H a n kommer ej till dig igen, Men snart du honom hinner. Snart vila v å r a kalla ben, Och sommarns fläkt och solens sken Skall dem ej mera liva. 4. Men han som oss till livet väckt Skall undanvälta stenen Och liva med sin Andes fläkt En gång de kalla benen. Vid skenet av hans härlighet Skall ä r a och odödlighet H a n s trogna barn bekröna. 5. O, må vi här till Guds behag Så redeligen vandra, Att i vår Faders hus en dag Vi åter se v a r a n d r a . Den frommes prövning är ej lång: H a n s död är blott en övergång Till r ä t t a livets njutning. J. O. Wallin (1779—1839) (459.) [560.] V^ÄR jag uti min enslighet Hos mig väl • lN eftertänker Vår usla världs fåfänglighet, Dess oro, våld och ränker, F r å n detta liv jag l ä n g t a r då Och önskar till min J e s u s gå, Som bättre lott mig skänker. 2. * H ä r söka världens barn med makt A t t jordens fröjd förlänga; I vällust, välgång, p r å l och prakt De om v a r a n n sig tränga. Men över dem den hand är höjd, Som kan förkorta jordens fröjd Och himlens portar stänga. 3. Allt vad på världens fagra fält F ö r deras syn kan glimma Av döden varder nederfällt Som strå i skördens timma; Och lyckans sol, som skimrar än, Går ner och går ej u p p igen Ur gravens dystra dimma.

De kristnas hopp inför döden

4. Men dem som efter Herren se Och t a g a sig till v a r a För synd och satans retelse, Åt dem skall Gud förvara E n krona, prydd med härlighet, E n skrud, beredd av helighet, I de utvaldas skara. 5. Fördenskull, Jesu, led du mig Stads med ditt ord det rena I hopp och tro på jämnan stig Och böj mig till det ena, A t t jag för allt det jorden bär Dig väljer och dig håller kär Och dyrkar dig allena. 6. Till din förtjänst med tron jag flyr: För mig du uppfyllt lagen. Den synd, som jag botfärdig skyr, Blir i ditt blod avtvagen; Ty du har dragit all min last, För mig på korset naglad fast, Bespottad, kvald och slagen. 7. Lär mig på denna stora nåd Mitt hopp, o Jesu, fästa. L ä r mig att vandra i ditt råd, V ä n d allting till det bästa. Min svaga tro giv större kraft, Giv kärlek, mer än jag har haft, Till Gud och till min nästa. 8. Så kan jag, när det täckes dig, Till mina fäder fara Och nöjd från världen skilja mig A t t evigt hos dig v a r a Och mättas av den salighet, Som du berett av evighet Ät din utvalda skara. 9. Hjälp mig, min Jesu, styrk mitt hopp, Behäll mig vid din lära; Och när fullbordat är mitt lopp, Giv mig en evig ära. Min själ uti ditt sköte tag, Min kropp du ock på domedag Må härlighet beskära. E. TAndschöld (1634—1690). / . O. Wallin (1779—1839).

616 De yttersta

tingen

(458.) [561.]

/*Ow) T \ U snöda värld, farväl! Till himlen U O - J i JL/ far min själ. Där vill hon hamnen hinna, Där söker hon att vinna Vad evigt månde v a r a Ibland Guds helgon klara. 2. F a r med ditt gods din kos! Det får av mig ej ros: E n flod kan det bortföra, En eld kan det förstöra; Vad du mig kan beskära Skall mött och mal förtära. 3. F a r bort med all din lust, Som snart blir sorg och pust! Av dina glada dagar Mig ingen nu behagar, Av alla dina fröjder Mig ingen gör förnöjder. 4. F a r hän med all din p r a k t ! J a g ger därpå ej akt. Det falska prål dig kläder, Den tomma ståt dig gläder Må nämnas med de orden: De äro mull på jorden. 5. F a r med din ära fort, Som ingen lycklig gjort, Men sorg och plåga föder Och livets ro föröder. Vad skall jag med den ära, Som vill mig stads besvära? 6. Far med din vänskap bort! Hon trolös är och kort Och färdig att bedraga, När hon vill mest behaga; Din kärlek är en snara, Som själen för i fara. 7. Min vän i himlen är, Dit står min själs begär; H a n mig sitt hjärta giver Och hos mig trofast bliver; Han mig med glädje m ä t t a r Och alla sorger lättar. 8. Att himlens härlighet Är mig beredd jag vet; Det namn, som mig ä r givet, Är i Guds bok

De kristnas hopp inför döden

inskrivet. Min fröjd skall där ej störas, Min lovsång evigt höras. 9. O himmels gyllne prakt, Du mer av Herrens m a k t Och av hans godhet lyser Och högre fägring hyser Än alla stjärnor klara. När får jag dit uppfara? 10. O himmels lust så kär, Väl den vars lott du ä r ! Till dig mitt hjärta trängtar, Ej efter annat längtar; När dig en gång jag funnit, Så har allt ont försvunnit. 11. O himmels rikedom, Dig snarligt skynda, kom! Mång' ljuvlig, härlig gåva Mig Jesus där täcks lova, Mång' skatter, sköna, stora, Dem jag ej skall förlora. 12. F a r hört, o värld så svår! Min håg till himlen står, Allt jordiskt ringa aktar, Blott himlen eftertraktar. Dit vill med fröjd jag fara Att hos min Gud få vara. H. Muller (1631—1675). — . / . O. Wallin (1779—1839).-—.

(468 delvis.) [562.]

( J Q Q p U D , dig min sak hemställer jag: Gör U O O i U m e d mig efter ditt behag; Och om det ej din vilja är, J a g ej begär Att längre än få leva här. 2. Min tid och stund är, när du vill Och dig behagar säga till. Du r ä k n a t mina huvudhår Och mina år, J a , allt i dina händer står. 3. Ack, jorden är en jämmerdal Med möda, ångest, nöd och kval. Vår livstid är en ringa tid Förutan frid; Vi äro alltid här i strid.

618 De yttersta

tingen

4. Ej hjälper guld, ej ädelt blod, Ej gunst och konst, ej kraft och mod; Alls ingen läkdom jorden här Mot döden bär; Allt det som lever dödligt är. 5. I dag lik rosen frisk och röd, I morgon är man blek och död; I dag högt prisad och berömd, I morgon glömd, När kroppen är i jorden gömd. 6. Det gör vår stora synd och brist, Att döden v ä n t a r oss förvisst. Vi k ä n n a icke tid och sätt, Dock sker oss rätt, Ty syndat har all Adams ätt. 7. J a g inför Gud ej kan bestå, Om han med mig till doms vill gå, Men H e r r e n Gud har nådelig Förbarmat sig Och givit ut sin Son för mig. 8. Min Herre Jesus Kristus kär, Som död för mina synder är Och åter upp ur graven stod, H a r med sitt blod Mitt hjärta givit tröst och mod. 9. Det är min tröst i all min sorg, Mot fienden min trygga borg: Evad jag lever eller dör, J a g dock tillhör Den Herren, som allt gott mig gör. 10. Och när min kraft ej mer förmår Och mitt förstånd ej mer förstår Och ej min röst, o Gud, till dig K a n höja sig, Så tale Jesu blod för mig. 11. Kanske jag lämnar hjärtan kvar, Som klaga, att från dem jag far; Dock lever och regerar han, Som trösta kan Och sig de arma tager an. 12. J a g hoppas på min F r ä l s e r m a n ; Min vilokammar helgar han. Det är hans nådiga behag, Att även jag Skall uppstå på den sista dag.

Be kristnas hopp inför döden

13. Då ansikte mot ansikte J a g får min Gud i himlen se Och glädjas av hans salighet Och härlighet. Ske honom pris i evighet! / . Leon (f 1597). Finländska psb.

(479.) [563.]

f * 0 / IVTIN jämmer nu en ände har, F r å n U O l J i J l l världen jag mig vänder. Min själ, o Jesu, nådig var Och tag i dina händer. Du haver henne givit mig; Tag henne åter upp till dig: Med hopp till dig hon länder. 2. Förlåt min synd och giv mig till Allt vad mot dig jag brutit. Du, Herre, syndarns död ej vill, Du intet barn förskjutit: Ben som av hjärtat ångrat sig Och flytt med tro och bön till dig H a r tillgift alltid njutit. 3. Till dig jag ställer allt mitt hopp, Du kan min själ bevara. Min bön du, Jesu, tager opp Och skall mig väl försvara Mot kött och värld och allt som mig Vill skilja, Helige, från dig; Ty räds jag ingen fara. 4. P å korset du min skuld betalt A t t mig med Gud försona; Till medarvinge du mig valt Av härlighetens krona, Och mig du även inneslöt Uti den sista bön du göt: »O Fader, dem förskona!» 5. Därpå förlitar jag nu mig Och längtar hos dig vara. O min Förlossare, till dig J a g önskar hädanfara Och evigt fri och evigt glad Dig lova i din helga stad Bland dina änglars skara. 6. Det ja och amen är förvisst Och kan mig icke fela, A t t jag hos dig, o Jesu Krist, Skall

620 Be yttersta

tingen

frälst och salig dela De fröjder utan tal och slut, Som alla sorger plåna ut Och alla brister hela.

Okänd tysk förf. 1500-talet. —. J. Arrhenius

(1642—1725).

t /"1ENOM världen sorgen går: Vi få dö<J* I J d e n smaka; Ingen jordisk makt för68 mår F ö r v å r t liv att vaka. Den kvidan svår har synden gjort, Som ställde öppen dödens port, Där ingen går tillbaka. Herre, förbarma dig! Kriste, förbarma dig! Ve oss, fallna Adams barn, Fångade i syndens garn! Herre, förbarma dig! 2. Under dödens spira vi Drivas alla tider, F a s t emot dess tyranni Med all makt man strider. För varje stund på sorgens ö Den dag vi vissna bort och dö Allt n ä r m a r e oss skrider. Herre, förbarma dig! Kriste, förbarma dig! Kropp och ande skiljas åt Under kval och bitter gråt. Herre, förbarma dig! 3. Mången trogen vän gått bort, Tidigt reddes båren; Dödens väg är gen och kort Mitt i mannaåren. Den ene är den andre lik; E j hjälper v a r a skön och rik Och stark i ungdomsvåren. Herre, förbarma dig! Kriste, förbarma dig! Den som tänkte minst därpå Ofta först fick h ä d a n gå. Herre, förbarma dig! 4. Dock kring världen sprides fröjd: Gud skall död fördriva, Själen får i himlens höjd Evigt hans förbliva. Den hjälpen har oss Kristus gjort, Ty han har öppnat livets port A t t salighet oss giva. Ära ske Herren Gud! Ä r a

De kristnas hopp inför döden

ske H e r r e n Krist! Nu är död i Jesu namn Blott en färd till t r y g g a d hamn. Ära ske Herren Gud! 5. Döden dö, så är ej mer Domen över livet: Gud i n å d på löftet ser, Oss i Kristus givet. Fast ögat ser förgänglighet, Mitt namn till evig salighet I himmelen är skrivet. Ära ske Herren Gud! Ä r a ske Herren Krist! F r a m jag skall ur g r a v e n gå, Härliggjord för tronen stå. Ä r a ske H e r r e n Gud! 6. Salig den ett evigt väl F å r i tron förbida! Snart det skall för kropp och själ Till den tiden skrida, Då, bärande v å r segerpalm, Vi sjunga livets jubelpsalm Vid Jesu Kristi sida. Ära ske H e r r e n Gud! Ära ske Herren Krist! Salig den i himlens höjd Ser Guds ansikte med fröjd! Ä r a ske H e r r e n Gud! Laurentius

Petri Gothus (1520—1579). / . A. Eklund (f. 1863).

f t & f t M I T T liv skall Kristus vara, Min vinU O U i 1Y1 ning döden är. J a g önskar hädan fara Och komma Herren när. 2. Med fröjd jag lämnar världen Och livets korta tid; Till himlen leder färden Och till en evig frid. 3. S n a r t har jag övervunnit All ångest, nöd och sorg, Ty jag i Kristus funnit Den r ä t t a fasta borg. 4. När mina tankar vika Och kraften tynar av Och mina vänner svika, Räck mig din herdestav.

622 De yttersta

tingen

5. När under dödens dvala Mitt öga intet ser, Ej tungan mer kan tala, Ej örat höra mer, 6. Med nåden var mig nära, Du livets Herre god, Och låt din ängel bära Mig över dödens flod. 7. F a s t jorden stoftet gömmer Intill den sista dag, När Kristus världen dömer, Med glädje vaknar jag. 8. Och då i fröjd jag hälsar Med nya sångers ljud Den mig för evigt frälsar: Min Herre och min Gud. Tysk, 1609. J. Arrhenius (1642—1725). J. A. Eklund (f. 1863).

[564.] <655.) O Q w T\1G lyft, min själ, och skåda kring U O I • JL/ Den sköna himlens vida ring Och se, hur fattig jorden är Emot det evigt goda där. 2. H ä r råda klagan, oro, strid, Där glädje, trygghet, ro och frid; H ä r är betryck av många slag, Där alla helgons sabbatsdag. 3. H ä r du en främling är och gäst, Där är din boning väl befäst; H ä r somnar du i dödens hus, Där v a k n a r du till liv och ljus. 4. H ä r följer dag och n a t t varann, H ä r intet du varaktigt fann, H ä r årens tider ha sitt lopp, H ä r mycket vissnar i sin knopp. 5. Där sommaren står blid och skön Och Herrens lustgård alltid grön Med träd, som bära ljuvlig blom Och löv till folkens läkedom. 6. Där springer livets källa klar, D ä r höres

Be kristnas hopp inför döden

lovsång u n d e r b a r : De helga änglars fröjdeljud, Som oavlåtligt lova Gud. 7. D ä r skall det stora undret ske, Att jag min F r ä l s a r e får se; Dit barnsligt längtar jag och trår, Dit med Guds hjälp jag komma får. 8. J a , giv mig, att i tron jag må Ur detta livet saligt gå. J a , amen, amen, Jesu Krist! Säg amen du, så är det visst. O. Kolmodin (1690—1753). E. Evers (1853—1919).

| * 0 0 T \ E T finns ett land, där helgons här U O O i 1 / I evig hugnad bor, Där oförgänglig dagen är Och glädjen ren och stor. 2. Där v ä x a i en evig vår De blommor, som ej dö. Men mellan oss och landet går Än dödens mörka sjö. 3. Som Israel vid strömmen stod Och såg mot löftets land, Vi bortom dunkla vågors flod Blott skymta denna strand. 4. Än bävande och svaga vi Där frukta stormig färd Och rädas dödens tyranni P å väg till okänd värld. 5. Men Gud v å r bävan dämpa vill Och skingra tvivlens ve: Det K a n a a n vi längta till Skall k l a r t v å r t öga se. 6. Och stanna vi där Moses stod Och se den andra strand, Oss skrämmer mer ej dödens flod P å färd till livets land. I. Watts (1674—1748). / . A. Eklund (i. 1863).

624 Be yttersta

tingen

f * O Q T71 suckar du, min själ, i banden? Se, O O i l • V din förlossnings timme slår: Det dagas i de mörka landen, Och världens n a t t till ända går. Då brista bojorna av fången, Då ä r all dödens makt förgången, Och livets portar öppna stå; Din vedermöda är förliden, Och lyktad ä r din kamp i tiden, Och du till härlighet får gå. 2. All skapelsens fördolda t r ä n g t a n H ä r i förgänglighetens land F ö r v ä n t a r med osäglig längtan Guds barns förlossning av Guds hand. När deras frihetssånger skälla, Då skola alla bojor falla, Som bundit skapelsen i nöd; Då skall Guds rikes morgon randas, Och allt som äger liv skall andas I frihet u t a n • kval och död. 3. Du må, min själ, dig ej bedröva, F a s t ännu du din boja bär. Ditt hopps fullbordan skall ej tova: Ditt ankar bortom tiden är. Din Herres nåd skall överflöda, Och denna tidens vedermöda Är intet mot den härlighet, Som Gud på oss skall uppenbara, När sist vi med hans frälsta skara Hos honom bo i evighet. Z. Topelius (1818—1898). / . A. Eklund (i. 1863).

(485.) [565.]

0(\f\ T J E R R E , n ä r skall j a g dig skåda? O, D J U i H när vill du kalla mig? F r ä l s t u r tidens kval och våda L ä n g t a r jag att nalkas dig, Nalkas dig i himlens höjd, I den salighet och fröjd, Som, av nåd mig lovad vorden, Är mitt enda hopp på jorden.

De kristnas hopp inför döden

2. A t t de trogna sälla göra H a r den Högste klär berett Glädje, hörd av intet öra, Ljus av intet Öga sett. Klädda där i snövit skrud, De sin krona få av Gud; Hopp och kärlek, tron och bönen F r a m g å där till segerlönen. 3. H e r r e n bland sin änglaskara Själv på tronen sitter där. A t t hans härlighet förklara Deras röst förenad är. »Trefalt helig, store Gud!» Sjunga de med glada ljud; Bland de harpor, som de röra, Skall m a n ock min lovsång höra. 4. Och mitt öga skall, förklarat, O min Jesu, skåda dig; Herrens råd skall, uppenbarat, Till beundran lyfta mig. Evig som min salighet Bliva skall min tacksamhet, Ingen syndig lusta störa Helga känslor, som mig röra. 5. Frestelsen skall mer ej finna Vägen till mitt rena bröst, Ångerns t å r skall aldrig rinna, Intet kval skall fordra tröst; Split och avund, våld och list, Hunger, törst, behov och brist, F r å n Guds boning utelyckta, Skola från mitt väsen flykta. 6. Sol och måne ej regera Tidens lopp i denna r y m d ; H i m l a r a n d e n där ej mera Är av nattens skuggor skymd: Herren bliva skall mitt ljus Och min boning Faderns hus; Sanningens och nådens källa Skall min å t r å tillfredsställa. 7. Vidden av Guds verk och ä r a I oändlighetens famn Skall i evig tillväxt lära Mig att dyrka r ä t t hans namn. Mera fast i Guds förbund Skall jag slutas varje stund, Varje tanke honom hylla Och han själv mitt hjärta fylla. 40 — 3416"..

626 Be yttersta

tingen

8. Låga jord, vik från mitt öga Med din dårskap, med din flärd! Blott en blick upp till det höga Mer än all din prakt är värd. Dig, o Jesu, tillhör jag. Herre, är det ditt behag, Värdes s n a r t min prövning ända, Att jag må till himlen lända. G. G. Adlerbeth

(1751—1818).

LOTT jag honom äger Och hans 69 B egen är, Allt i världen intet väger Mot den frihet han beskär. Intet är som fröjden A t t få tjäna Konungen i höjden. 2. Blott jag honom vinner, K a n jag lämna glad Allt vad här jag härligt finner F ö r a t t n å min frihets stad, Skilja mig från andra, Där de tro sig lyckans v ä g a r vandra. 3. Blott jag honom tjänar, Min ä r världen all; Himlen han sitt folk förlänar, Jorden h a n det skänka skall. I min grav jag stiger, Men till livet mig hans Ande viger. 4. D ä r jag honom skådar Är mitt fosterland; H ä r l i g seger där han bådar, Löser saligt alla band. Friheten och friden I hans rike r å d a efter striden. F. von Eardenberg (1772—1801). J. A. Eklund (f. 1863).

(481.) [566.]

£ Q £ ) \TAR är den Vän, som överallt jag sol i fJ— • V ker? När dagen gryr, min längtan blott sig öker; N ä r dagen flyr, jag än ej honom finner, F a s t hjärtat brinner.

Be kristnas hopp inför döden

2. J a g ser hans spår, varhelst en kraft sig röjer, E n blomma doftar och ett a x sig böjer; Uti den suck j a g drar, den luft j a g andas, Hans kärlek blandas. 3. J a g h ö r hans röst, d ä r sommarvinden susar, D ä r lunden sjunger och där floden brusar; J a g h ö r den ljuvast i mitt hjärta tala Och mig hugsvala. 4. Likväl e t t töcken mig från honom stänger: Min bön men ej m i n blick till honom tränger. Ack, såge j a g hans anlet' och mig slöte Intill hans sköte! 5. Ack, n ä r så mycket skönt i varje åder Av skapelsen och livet sig förråder, H u r skön då måste själva källan vara, Den evigt klara! 6. O ljusets, fridens, salighetens källa, N ä r skall för m i g d i n rena v å g uppvälla? Vem förer mig till dina friska flöden"? Den stilla döden. 7. V a r tröst, m i n ande, hoppas, bed, försaka! Dig Vännen v i n k a r : du skall se och smaka, H u r ljuv h a n är, och sjunka i hans armar, Som sig förbarmar. 8. Snart till den strand, d ä r böljor sig ej häva, Lik arkens trötta duva skall du sväva, Till Herdens famn lik rädda lammet ila Och där få Vila.

J. O. WalUn (1779—1839).

(360.) [567.]

i? Q O TAG haver en gång varit ung; Nu ä r U ^ F O i <J j a g gammal vorden. Min kropp sig böjer, trött och tung, Till allas moder, jorden;

628 De yttersta

tingen

Och själen längtar till det land, Där Herden på en fredad strand Församlar spridda hjorden. 2. Bland långa rön av ljuvt och lett Min hjässa g r å är bliven; Men aldrig jag den fromme sett Av Herren övergiven: I nödens som i glädjens dag H a n är förnöjd med Guds behag Och på hans händer skriven. 3. J a g släkten fly och komma såg Och v ä n från v ä n n e r vika Och rik och fattig, hög och låg I graven v a r d a lika. Men Herrens nåd, var morgon ny, För dem som komma, dem som fly, Den säg jag aldrig svika. 4. Nu m ä t t av år och tacksamt rörd J a g ser min tid förliden; Mitt huvud, vitnande till skörd, Bebådar andetiden. F a r v ä l , I sorger och besvär! I lärden mig, hur ljuvt det är A t t äntligt h i n n a friden. 5. H u r ljuvt att från en tid och värld, Som mig ej mer behaga, F å reda till min h ä d a n f ä r d Och till mitt hemland draga! S n a r t reser jag i Jesu namn, Och till min Faders hulda famn Guds ä n g l a r mig ledsaga. 6. Med Simeon jag far i frid Och mig till ro begiver, Lik kärven, som i r a t t a n tid F r å n marken införd bliver. Mig, Jesu, med det hoppet gläd, A t t bland din skörd, din goda säd, Du mig ett r u m ock giver. J. o. Waiun (1779—1839). (474.) [568.] PQf ÄLSKAR barnet modersfamnen, Strain O Q * A var dagakarin till ro, B r ä c k t a skeppet in i hamnen, Vandringsmannen till sitt bo:

De kristnas hopp inför döden

629 Ack, Imr ljuvt, o död, ditt sköte, Där jag, sövd från kval och strid, V a k n a r till en evig frid! 2. O, vem må förnöjd ej v a r a A t t med Simeon i frid Till det goda landet fara F r å n en svår och farlig tid, F r å n en svag, fördärvad hydda, F r å n en ond och fåfäng värld, Full av ränker, våld och flärd? 3. Men om dig, min Gud, behagar I ditt kärleksfulla r å d A t t förlänga mina dagar, Lär mig nyttja r ä t t din nåd. Om jag snart skall skiljas hädan, Ack, i dag beredd mig gör, A t t i dig jag saligt dör. 4. Mig botfärdig gör och trogen, Jesu, i mitt vandringslopp. När jag är för himlen mogen, Tag min ande till dig opp A t t hos dig få hemma v a r a Och dig där förklarad se, Gud, min Gud, min F r ä l s a r e ! Okänd svensk förf. 1700-talet. Kr. Dahl (1758—1809). J. O. Wallin (1779—1839).

[569.] (656.)

mig, du skog, a t t vissna glad E n 69Öt • TÄR Ju gång som höstens gula blad. E n bättre vår snart blommar, Då härligt grönt mitt träd skall stå Och sina djupa rötter slå I evighetens sommar. 2. Lär mig, du fåglars glada tåg, Att draga h ä n med fröjdfull håg Mot obekanta stränder. När allt är vinter här och is, J a g till ett evigt paradis F r å n köld och töcken länder. 3. Lär mig, du fjäril, vingad, lätt, Vad Herren ock åt mig berett, Där du mot höjd dig

630 De yttersta

tingen

svingar. I går dig puppan inneslöt, I dag du glad ditt fängsel bröt; Min själ skall ock få vingar. 4. O, Jesu Krist, som ur din grav Stod upp med evigt liv och gav Det ut åt världen vida: Giv mig ditt liv, att även jag Må efter bitter långfredag Min påskdagsmorgon bida. A. Oehlenschläger (1779—1850). E. Evers (1853—1919).—.

(476.) [570.]

världen är jag blott en gäst, Mitt 696 liv som skuggan farit; Det haver, I då det var som bäst, Blott sorg och möda varit. Men målet syns, och innan kort J a g v a n d r a r nöjd den vägen bort, Där ingen vänder åter. 2. E j mer lik en förlorad son J a g drivs kring fjärran länder: Min själ, som längtar härifrån, Till F a d e r n glad hemvänder. H a n möter mig så kärleksfull, Benådar mig för Jesu skull, Och fröjd* det blir i himlen. 3. Min själ går fri ur dödens dal, Där bojan man begraver; I himlen bland de trognas ta] Umgängelse hon haver. Säll den som är i Herrens hand! Säll den som hem till fridens land F r å n livets stormar hunnit! J. O. Wallin (1779—1839).

(473.) [571.]

fi Q 7 N u vil1 ^ag bryta upp' nu vil1 «* ag U t f I i 11 hädanf a r a Och komma till det land, där mig är gott att vara. J a g k ä m p a t länge nog med brister och besvär; Nu längtar jag till ro, och Gud mig ro beskär.

De kristnas hopp inför döden

2. J a g svåra slagen var, jag låg i nöd och smärta, J a g hade, o min Gud, bekymmer i mitt h j ä r t a ; Men du mig helat har, din tröst h a r glatt min själ. Nu är jag lugn och nöjd; nu, Herre, ä r mig väl. 3. J a g ser, h u r nådefullt, hur vist du mig ledsagar, J a g ser vad jag ej såg i livets glädjed a g a r : H u r korsets väg, o Gud, till himmelriket bär Och allting bliver gott för dem dig hava kär. 4. Min högtidsdag går in: allt är så tyst och stilla. F a r v ä l , o värld, jag vill på dig ej tiden spilla. Mitt hjärta redo är, min själ förbidar dig, O min Förlossare, du är ej långt från mig. 5. H u r ljuvligt vid din hand jag efter korta kvalen F ö r s genom dödens hem till ljusa bröllopssalen! Du känner vägen bäst förbi den mörka ort: E t t steg ännu, och så jag är vid himlens port. j . o. waiim (1779—1839). (488.) [572.] fiQR O N A K T ligger bojan krossad I graU ^ J O i O vens mörka klyft, Och anden är förlossad Och över jorden lyft. J a g re'n, av änglar buren, Hör himlaharpors ljud; H a n faller, skiljemuren, Och jag får skåda Gud. 2. Med alla Herrens fromma J a g till den staden går, Där livets träd i blomma Vid ljusets källa står, Där tusen sinom tusen Åtnjuta vad vi tro; Och i de sälla husen Skall jag för evigt bo.

632 De yttersta

tingen

3. Och Herdens röst jag känner, Som ropar mig vid namn, Och mina forna vänner De räcka mig sin famn; Och h ä r jag dem får bida, Som lämnats efter mig E n liten tid att lida Ännu på korsets stig. 4. Så liden, tåligt liden Och våren vid gott mod Och Herrens dag förbiden Och tron, att Gud är god. Ack, för så liten möda Vad härlig lön h a n ger! H ä r skall ej hjärtat blöda, Ej ögat gråta mer. 5. Ty sorgerna och nöden Ej hitta denna stråt, Och icke mer skall döden De goda skilja åt. E j synden skall besmitta, Ej oron skall bebo Det rike de besitta I helighet och ro. 6. O klarhet, som fördriver All tidens dunkelhet! O härlighet, som bliver Min lott i evighet, Där alla tungor höja Allfaderns lov och pris Och alla h j ä r t a n röja, Att Gud ä r god OCh v i s !

/, O. Wallin (1779—1839).

[573.] <657.> fiQQ V Å R A stunder ila Till den tysta U * 7 t / i V h a m n : Låt oss få v å r vila, Jesu, i din famn Och, till målet komna, Somna I ditt dyra namn. 2. Dina änglar skicka Till den bädd, där vi Heta kalken dricka, A t t de stå oss bi Och ur tunga banden Anden Lösa evigt fri. 3. S n a r t får han sig svalka Efter stridens kvalm, Till Guds tron sig nalka, K r ö n t av segerns palm, Och med änglatunga Sjunga Livets morgonpsalm. j . o. Waiim (1779—1839).

De kristnas hopp inför döden

(469.) [574.]

Krist, sann Gud och man, Som 700 O Jesu dödens välde övervann Och frälste

oss från syndens nöd, N ä r du led korsets bittra död, Ack, i min sista stund mig stärk Och på mitt hjärtas suckar märk. 2. När j a g blir förd i mörkrets dal Och stadd i dödens k a m p och kval, Ack, n ä r ej tungan talar mer, E j örat hör, ej ögat ser Och pulsen sakta t y n a r av, Med mig, o Jesu, miskund hav! 3. När mitt förnuft ej mer förstår Och mänskohjälp ej mer förslår, Så kom, o Herre Jesu, blid Och hjälp mig i min sista tid. Förkorta, lindra mina kval Och lys mig du i mörkrets dal. 4. All fruktan du ifrån mig driv Och med din Ande hos mig bliv. Låt själen, löst u r jordens band, Uppsväva glad till himlens land Och kroppen få i ostörd ro Sig vila sött i gravens bo. 5. En glad uppståndelse mig giv Och mitt försvar i domen bliv. P å mina synder icke tänk, Men för din död mig livet skänk, Som du mig lovat i ditt ord, Så blir jag frälst och saliggjord. 6. Du lovat har, o Jesu Krist, Att den vars hopp till dig ä r visst, H a n skall i domen trygg bestå, Till livet genom döden gå Och, fast han lider timlig nöd, Dock frälsas från en evig död. 7. Så skall, o Gud, din starka hand Befria

634 De yttersta

tingen

mig från dödens band Och föra mig till himlens ro, Där jag med dig får salig bo I helig fröjd evinnerlig: Därtill förhjälp mig nådelig! 8. Vi bedja dig av hjärtans grund: Med oss, o Herre, hav miskund! L ä r oss att vörda ditt behag Oeh möta så din stora dag Med samvetsfrid och kristlig tro, Så få vi sist en salig ro. P. Eber (1511—1569). P. Johannis Gothus (1536—1616). J. O. WåUim (1779—1839).

(470.) [575.]

Jesu Krist, mig nåd bete: J a g 70 • ACK, måste hädanfara; Men n ä r och h u r u JTJL

det skall ske, Till dig må hemställt vara. Min stund är icke mig bekant, Men du h a r henne tecknat grant Och mina dagar räknat. 2. J a g vill med ditt behag förnöjd Mig i din h a n d befalla. Giv, a t t din röst jag hör med fröjd, N ä r du mig hän vill kalla. Låt mig ock h ä r en försmak få, H u r ljuvt det är till dig a t t gå, Hos dig a t t evigt bliva. 3. L ä r mig i bättring, bön och tro Min hädanfärd förbida, A t t mina dar i frid och ro Må fram till målet skrida. J a , må mitt hela levnadslopp, O Gud, i helgelse och hopp Min dödsberedning bliva. 4. Ack, giv, att jag behålla får F ö r s t å n d och redigt sinne, Att jag, så länge h j ä r t a t slår, Må hava dig i minne. F ö r u n n a mig a t t i mitt bo, Om du så vill, i godan ro F r å n denna världen skiljas.

Be kristnas hopp inför döden

5. Men skulle det behaga dig P å a n n a n ort mig kalla: I vattunöd, pest eller krig, När, var jag helst må falla, Så ske, o Gud, ditt visa råd, Men låt mig vederfaras nåd, Att jag må saligt somna. 6. Om mig min sjukdom gör så svag, Att rösten mig försmäktar, Mitt hjärtas tysta suck upplag, Den enda bön jag mäktar. Gör på min plåga ett gott slut, Släck mild den t ä r d a lampan ut, A t t jag i frid må fara. 7. Men, store Gud, ett stoft ej dig Må något föreskriva: Ditt välbehag är nog för mig, Vid det må jag förbliva. J a g vet, a t t du den vännen är, Som samma hjärta för mig bär I livet och i döden. 8. I liv och död min tillflykt bliv; J a g i din hand mig giver: N ä r du, o Jesu, är mitt liv, Min vinning döden bliver. När du allena är mitt hopp, Skall jag fullborda väl mitt lopp Och livets krona vinna. B. Ringxvaldt (1530—1598). E. Ausius? (1600-talet). Er. Dahl (1758—1809). / . O. Wallin (1779—1839).

(471.) [576.]

7 f l 6) A Jesu, n ä r jag hädan skall Och anl " * J t VJ dan min uppgiva, O, då är prövotiden all: Hos dig får jag då bliva. Min kropp h ä r såddes dödelig, Men skall stå upp odödelig, I härlighet förklarad. 2. J a g kläder av förgänglighet, Blir lös av syndabandet, Ikläder mig stor salighet Uti det goda landet, Där livets krona för mig står, Den

636 Be yttersta tingen

jag av Herrens hand då får Och Jesus mig förvärvat. 3. J a g kommer av ett brusand' hav P å r ä t t a glädjestranden; Min kropp han lägges ned i grav, Men Gud upptager anden. U r mörker kommer jag till ljus, F r å n armod till Guds rika hus, F r å n oro till god vila. 4. Min hydda, som här fallen är, Skall Herren där upprätta. E t t paradis Gud mig beskär, E t t evigt liv för detta. Min' ögon öppnas, v a r d a klar', J a g liv i döden funnit h a r : S å h a r a l l sorg en ände. 5. Ty detta liv ä r idel död, Man må det liv ej n ä m n a ; Men all dess jämmer, brist och nöd Vid gravens brädd vi lämna. J u n ä r m r e vi till graven gå, Dess säkrare vi röna få, A t t döden blir vår vinning. 6. O usla liv, o bräcklighet, Ben dig k a n r ä t t betrakta, H a n m å din lust och härlighet E j synnerligen akta. Men döden är nu ingen död: E n gång till livet från all nöd, Förlossning av elände. 7. O död, du öppnar ljuv och god F ö r t r o och hopp ditt sköte, Då gudlöshet och övermod Förfäras vid ditt möte. E n ryslig ände lasten t a r ; Men korset, som den fromme bar, I segerns palm förbytes. 8. Kom, Jesu, du min Frälserman, Kom, för mig till det livet, Som i de evigt sällas land De trogna varder givet. L ä r mig fullborda så mitt lopp, A t t själen tages till dig opp, Till de Utvaldas Skara.

M. G. De la Gardie? (1622—1686). / . O. Wallin (1779—1839).

Be kristnas hopp inför döden

(472.) [577.]

o J e s u ! H u r u länge Skall ännu 703 • T^OM, IV jag kväljas här? Ack, jag önskar

ditt u m g ä n g e : Kom till mig, o Jesu kär! Jesu, du m i t t ljus och liv, Jesu, städse hos mig bliv Och en salig död mig giv. 2. Du som ingen vill fördärva, V a r mig n ä r med hjälp och råd, Att jag må ditt rike ä r v a Genom din förtjänst och nåd. Jesu, styrk mitt svaga mod, Jesu, v a r mig huld och god, Gör mig salig i ditt blod. 3. Värdes all min synd förlåta, Dödens frukt a n från mig driv, Låt din död mig evigt båta, Jesu, du mitt enda liv! Jesu, du min klippa ä r ; Jesu, du är mitt begär: Låt ditt n a m n mig hjälpa här. 4. I ditt ljus j a g vägen finne Genom dödens mörka dal; Styrk mig a t t med tåligt sinne B ä r a mina plågors tal. Jesu, som ä r dödens död, Jesu, som är livets bröd, Uppehåll mig i min nöd. 5. Giv mig snart en salig ända, Vik, o Herre, ej från mig; Låt min själ till himlen lända, Henne jag befaller dig. Jesu, till dig längtar j a g : Jesu, är det ditt behag, Tag mig bort i denna dag. 6. Jesu, Jesu, låt mig finna Snart mitt r u m i glädjens sal; Hjälp mig väl att övervinna Dödens ångest, nöd och kval. Jesu, Jesu, bönhör mig, Jesu, tag mig upp till dig Att dig se evinnerllg.

Okänd tysk förf. D 600-talet. —. J. O. Wallin (1779—1839).

638 De yttersta tingen

(477.) [578.] ^Af TAG längtar av allt hjärta A t t saligt I U l J i Ö skiljas hän F r å n all min nöd och smärta Och bli hos Gud, min vän. J a g önskar hädanfara F r å n sorger, flärd och brist Och evigt, evigt v a r a Hos dig, o Jesu K r i s t ! 2. Du som dig velat giva I döden ut för mig, Att livet skulle bliva Min arvedel hos dig, F ö r dig jag lägger neder Min börda och min stav Och sista bönen beder, F ö r r ä n jag somnar av. 3. Förlåt vad jag har brutit, O Jesu, v a r mig huld Och med det blod du gjutit Utplåna syndens skuld. Styrk, Herre, själv den svaga, Gör striden lätt och kort Och trösta dem som klaga, Då jag från dem går bort. 4. F o r t eller sent från världen Vi v a n d r a en och v a r : Säll den som sista färden Med tro och kärlek far! Säll den som hoppet äger I undergivet bröst Och vänner kring sitt läger, Som tala frid och tröst! 5. Gud signe eder alla, Som h ä r i t å r a r stan! I sen, att Gud vill kalla Min ande h ä r i f r å n ; Men till ert hjärta tränge Hugsvalelsen så mild: E j fjärran eller länge J a g är från eder skild. 6. Till himlen för Guds vänner Är v ä g e n gen och kort; De sina Herren känner Och glömmer dem ej bort. H a n dem väl skiljas låter, Men blott en liten tid: H a n dem förenar åter Uti en evig frid. 7. Ty tvivlen ingalunda Uppå Guds milda råd! E r tro I skolen grunda P å H e r r e n s makt och nåd. Gott samvete behållen Och obesmittad

De kristnas

hopp

inför

döden

själ, Och vid Guds ord er hållen, Så slutas allting väl. 8. (9.) Nu all min håg jag vänder, O Jesu Krist, till dig: I dina milda händer J a g anbefaller mig. Nu får jag hädanfara F r å n sorger, flärd och brist Och evigt, evigt v a r a Hos dig, O JeSU K r i s t !

Chr. Enoll (1563—1621). / . Arrhenius (1642—1725). J. O. Wallin (1779—1839).

(478.) [579.]

får jag nu med frid och fröjd Mig 705 SÅhädanskilja. J a g är med Herrens

v ä g a r nöjd: Ske hans vilja! Döden ä r mig ingen död, H a n är en sömn allena. 2. J a g njutit av det bröd, som kan De trogna frälsa, Och av den kalk, där själen fann Liv och hälsa. Smakat haver jag och sett, H u r ljuv du är, o Jesu! 3. Ty v a n d r a r jag med fröjd och frid Till Faderns boning; J a g vet vad jag mig t r y g g a r vid: Din försoning. Jesu, mig ej liv, ej död K a n från din kärlek skilja. 4. J a g räds ej dödens mörka hus: J a g där ej dröjer, Ty mig till härlighetens ljus Jesus höjer. Jesus, Jesus är mitt liv, Och döden är min Vinning.

M. Luther (1483—1546). —. J. O. Wallin (1779—1839).

(480.) [580.]

Kristi sår jag somnar in, De rena 706 1 mig från synder min'; J a , Kristi död

och dyra blod, Det är mitt liv, min prydnad god.

640 De yttersta

tingen

2. Därmed jag vill för Gud bestå, När jag för domen skall framgå. Med fröjd och frid far jag nu hän: Guds b a r n h ä r dör, dock lever än. 3. Nu väl, o död, du förer mig Till Gud a t t leva eviglig: Av Kristus är jag renad v ä l ; A n a m m a nu, o Gud, min själ. Tysk förf. 1638. Svensk övers. 1687.

[581.] <658.) I^N dalande dag, en flyktig stund Är J människans levnad i tiden, Och släktena skifta som löv i lund, När sommaren är förliden. Så sjunka vi hän, så redes oss sist E n bortglömd grav efter striden. 2. Och dock är mitt hjärta oförskräckt, Min ande bidar försköning; I liv och död ä r en hand mig räckt, Som bjuder frid och försoning: Ty Kristus, Guds Son, mig lovat h a r I fadershuset en boning. 3. Själv gick h a n åstad och beredde blid I huset, ej byggt med händer, E n evig boning med liv och frid För Herrens vänner och fränder. D ä r v ä n t a r han oss, om i tro vi gå V å r väg genom dödens länder. 4. Väl ingen i världen, trång och låg, H a r skymtat de strålande salar, Väl själen endast i aningen såg Dess glans h ä r i t å r a r n a s dalar, Men vägen, vägen den ligger klar I J e s u s och ordet h a n talar. 5. J a , du är vägen, vår Frälserman, Guds levande ord, oss givet; Du ensam de villade leda

707 J

Be kristnas hopp inför döden

san, Du sanningen är och livet; Och allt vad jag syndat min levnads dag I dig försonat ä r blivet. 6. Så somnar jag glad i ditt heliga n a m n ; Du vakar, tills dag sig tänder. När morgon upprinner, då är j a g i hamn Och skådar mitt hemlands stränder Och kysser med outsäglig fröjd De genomborrade händer. J. Johnsson (1864—1916). O. R. Hallberg (f. 1882). C. O. Mannström (f. 1875).

582.1 <659.)

7 ( ) Q O N A K T sista stunden kommen är; Nu I U O . O hjälp mig, Herre Jesu k ä r ! J a , hjälp för dina djupa sår, A t t jag i frid u r världen går. 2. Din nåd och kraft hehöver jag, Så sjuk och plågad, trött och svag. Min F r ä l s a r e i döden var, Du som i livet hulpit har. 3. Din kärlek och ditt tålamod, Din s m ä r t a och ditt dyra blod, Din seger och din härlighet, De lända mig till salighet. 4. I dopet din, j a g tror på dig Och på ditt ord förlitar mig; Med dig jag frälst u r döden går Och inför Gud förlossad står. 5. Din Ande själv mig vittne bär, A t t F a d e r n evigt h a r mig kär. I dig, o Jesu, är mig v ä l ; O Jesu, tag emot min själ. —. P. H:son 41 — 34165.

Wasenius (1723—1803). / . A. Eklund (i. 1863).

642 De yttersta

tingen

[583.] <660.>

ALIGA de som ifrån världens öden S Somna i Jesu Kristi tro i döden! 709 Herren skall föra deras själ ur nöden Hem till sin glädje. 2, Dem skall ej dödens mörker mer förskräcka, Dem skall Guds frid i graven övertäcka; Kristus, Guds Son, skall dem en gång uppväcka, Evigt förklara. 3. P r i s vare dig, att hoppet är oss givet, Att ock v å r t namn i livets bok är skrivet! Pris vare dig, uppståndelsen och livet, O Jesu Kriste! Z. Topelius (1818—1898).

(491.) [584.]

till en Fader åter, Kommen, 7ren 0Gudi »T70MMEN I V m ä n s k o r s barn, till mig!» Talar Heroch låter Trötta barnen vila sig. Efter mödor, kval och strid V ä n t a r oss en salig frid Hos v å r Gud i evig tid. 2. Den som Herrens råd ej klandrat, Men i stillhet skött sitt kall, F r u k t a t Gud och redligt vandrat, H a n till friden komma skall. Efter mödor, kval och strid Väntar oss en salig frid Hos vår Gnd i evig tid. 3. H a n har kämpat, han har vunnit Och behållit tro och hopp; Nu har h a n sin krona funnit Efter väl fullbordat lopp. Efter mödor, kval och strid V ä n t a r oss en salig frid Hos vår Gud i evig tid. 4. Sälla äro de som sova, De som slutat vandringen. Salig frid är dödens gåva Åt en Guds