SOU

Förslag till alternativa koraler för vissa av Nya psalmer

Beteckning: SOU 1934:25
Typ: SOU

Hänvisat till av

Förarbeten

SOU 1984:25: Ny konsumentköplag, avsnitt 1

ONC

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A UTKEDNINGAR 1 9 3 4 : 2 5 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

FORSLAG TILL

ALTERNATIVA KORALER

S T O C K H O L M 19

3 4

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1934 Kronologisk 1. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band 2. Finanspolitikens ekonomiska verkningar. Av G. Myrdal. Norstedt, xij, 279 s. S. 2. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band 3. Löneutvecklingen och arbetslösheten. Av A. Johansson. Norstedt, vj, 162 s. 1 bil. S. 3. 1933 års teaterutrednings betänkande. Del 1. De fasta statsunderstödda teatrarna. Norstedt. 164 s. E. Betänkande med utredning och förslag r ö r a n d e organisationen av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens område. Kihlström. 198 s. Jo. Betänkande med förslag angående frågan om lämpliga åtgärder till skydd för sjömän vid besök i utländska h a m n a r . Idun. 208 s. H. 6. Utredning med förslag o m åtgärder för å s t a d k o m m a n d e av billiga egnahemsbyggnader. L i n d s t r ö m . 56 s. J o . Betänkande i fråga om i n r ä t t a n d e av ett institut för medellång och långfristig kreditgivning åt företag inom näringslivet. Marcus. 54 s. Fi. Betänkande med förslag till sjöarbetstidslag. Norstedt. 130 s. H. 9. Medicinalstyrelsens förslag till nya författningsbestämmelser angående statsbidrag till avlöning åt distriktssköterskor m. m. Marcus. 66 s. S. 10. Utlåtanden över u t r e d n i n g e n angående tredje mans rätt till neutralitet i arbetskonflikter m. m. Norstedt. 214 s. S. 11. Utredning angående åtgärder för bekämpande av ungdomsarbetslösheten. Beckman (2), 176 s. S. 12. Arbetslöshetsulredningens b e t ä n k a n d e . 2. Bilagor, band 4. Penningpolitik, offentliga arbeten, subventioner och tullar som medel mot arbetslöshet. Av B. Ohlin. Norstedt, viij, 176 s. S. 13. Stadshypotekssakkunnigas betänkande med förslag till förordningar angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa samt angående grun-

förteckning derna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet m. m. Marcus. 102 s. F i . 14. Undersökningar angående det sociala hjälpklientelet. Av T. Jacobsson. Norstedt. 228 s. S. 15. Betänkande med förslag till bestämmelser angående upphandling av lantbruksprodukter m. m. för statens och kommunala inrättningars behov. Marcus. 88 s. F i . 16. Betänkande med förslag till lag angående vissa ekonomiska stridsåtgärder m. m. Norstedt. 106 s. S. 17. Statliga cement- och betongbestämmelser av år 1934. Norstedt. 56 s. K. 18. 1928 års pensionsförsäkringskommitlé. Betänkande med förslag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen. Beckman, vij, 362 s. S. 19. Pensionsförsäkringsreformen. Kortfattad framställning av 1928 års pensionsförsäkringskommillés förslag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen. Beckman. 26 s. S. 20. Betänkande med förslag till bestämmelser angående upphandling av inhemskt bränsle för statens stationära anläggningar m. m. Marcus. 54 s. Fi. 21. 1933 års tcaterulrcdnings betänkande. Del 2. Utredning rörande lealcrförhållandena i riket. Norstedt. 139 s. 8 pl. E. 22. Betänkande angående den slutna kroppssjukvården i riket jämte vissa därmed sammanhängande spörsmål. Norstedt (2), 753 s. S. 23. Betänkande med förslag angående bemanning av svenska fartyg järn le statistisk utredning angående svenska handelsflottans bemanning år 1931. Norstedt. 174 s. H. 24. Förslag till psalmbok för svenska kyrkan. Uppsala, Almqvist & Wiksell. 711 s. E . 25. Förslag till alternativa koraler. Cenlraltryckeriet. (4), 32 s. E.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement under vilket utredningen avgivits, t. ex. E - ecklesiastikdepartementet, J o = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

F Ö R S L A G TILL

ALTERNATIVA KORALER För vissa av Nya psalmer Enligt K. M:ts nådiga uppdrag utgivet av de år 1933 i ärendet tillkallade sakkunniga.

J^ Centraltryckeriet Stockholm 1934

F O R O R D I enlighet med nådigt uppdrag av den 24 nov. 1933 framlägga vi härmed förslag till alternativa koraler för ett antal av de i den reviderade psalmboken under nr 501—673 intagna psalmerna. När det gällt att fixera vilka psalmer som lämpligen skulle förses med alternativa melodier, ha vi tagit del av de erinringar och anmärkningar, som från olika håll inkommit till Ecklesiastikdepartementet samt beaktat de däri uttalade önskemålen. Det har synts kommittén självklart, att den därvid i första rummet skulle söka anskaffa alternativ till de psalmer, vilkas melodier icke svara mot kyrklig stil och värdighet. I trenne fall ha vi dessutom föreslagit alternativ, ehuru ingen anmärkning från kyrkomusikalisk synpunkt kan riktas mot de förefintliga koralerna. Till nr 565 har föreslagits en koral, som bättre än den i koralboken intagna torde överensstämma med textens karaktär av barnpsalm. Till nr 567 föreslås 140 i Den svenska koralboken, vilken melodi bättre än koral 35 synes ansluta sig till textens innehåll. Till nr 562 har föreslagits en gammalkyrklig melodi, vilken synts oss äga sådant värde, att den borde göras tillgänglig vid sidan av den goda Crugermelodien. Kommitténs arbete har omfattats med utomordentligt intresse: ett oväntat stort antal melodier ha ställts till vårt förfogande. De flesta av de melodier, som här framläggas, äro nykomponerade. Ett antal äro av äldre datum, i enstaka fall hämtade från grannländernas koralböcker. Kommittén vill i detta sammanhang göra det uttalandet, att en del utpräglat subjektivt färgade texter icke synas vara betjänta med melodier i alltför sträv kyrklig stil. I fråga om takt och rytm har kommittén eftersträvat att i möjligaste mån låta respektive psalmtexter vara utslagsgivande. I tre fall

—525, 651, 667 — har blandad takt införts; vi ha därvid handlat i överensstämmelse med den princip, som redan tidigare vunnit tillämpning i koralboken av 1921. Beträffande principerna för harmoniseringen ha vi vinnlagt oss om att anpassa harmonierna efter vederbörande melodis karaktär. Melodier av utpräglad folktonskaraktär — såsom t. ex. 576 — ha sålunda iförts en relativt lätt harmonisk skrud. Detsamma gäller om den gregorianska melodien till 562. För nr 508 har hänvisning gjorts till nr 7 i koralboken av 1921. Vi ha ansett, att denna utmärkta melodi, som hittills icke nämnvärt kommit till användning på grund av att den varit förbunden med tvenne så gott som aldrig brukade psalmtexter, skulle kunna göras levande genom den av oss föreslagna anordningen. Då framläggande av alternativa melodier till 515, 516 och 617 enligt vår mening fullständigt skulle sakna praktisk betydelse, har ingen åtgärd i denna riktning vidtagits. Beträffande 516 vilja vi emellertid fästa uppmärksamheten därpå att melismerna i första och andra versraderna lämpligen böra flyttas till dessa versraders sista stavelser (sa-li-ga-a, här-li-ga-a). Till nr 667 ha vi föreslagit koralen nr 481 i nu gällande koralbok. Det har därvid varit nödvändigt dels att göra ett mindre tillägg till originalmelodien och dels låta melodien undergå en obetydlig förändring i andra frasen. Detta förfarande torde kunna försvaras med tanke därpå att melodien som sådan på ett utomordentligt sätt sluter sig till texten i nr 667. Till nr 673 ha vi tillåtit oss föreslå den särdeles förnämliga melodiform, som finnes intagen i Kyrkosångens Vänners koralbok.

Kommittén hade varit betänkt på att presentera de mera liturgiskt betonade melodierna — 505, 648, 664 — i en form, som närmare överensstämde med de äldsta källorna. Då vi emellertid varit tveksamma om en dylik åtgärd inginge i vår befogenhet och dessutom hålla före, att slutredigeringen av dessa melodier borde anstå till en kommande allmän koralboksrevision, ha vi avstått från att framlägga resultatet av vårt arbete i detta avseende. I anslutning till vad som redan förekommit i koralförslaget av 1920 och med hänsyn till den kyrkomusikaliska opinion, som gjort sig eftertryckligt gällande i de erinringar, vilka inkommit till Eckle-

siastikdepartementet, har kommittén i fråga om ett antal av de i 1921 års koralbok intagna melodierna föreslagit, att de icke böra förekomma vid högmässa (se sid. 31). För att underlätta den rent sakliga granskningen av det här framlagda koralförslaget har kommittén med Ecklesiastikministern överenskommit att tills vidare icke angiva komponisternas namn. Det har varit koralkommitténs livliga strävan att vid anskaffandet av de nya koralerna söka tillgodose såväl kravet på kyrkomusikalisk stil och värdighet som församlingens berättigade anspråk på sångbara melodier.

Strängnäs, Stockholm och Uppsala i maj 1934. GUSTAF AULÉN WALDEMAR ÅHLÉN

HENRY WEMAN

REGISTER Ack, saliga dag, som i hoppet Bliv kvar hos mig — se, dagens slut är när . . . Din kärlek, Jesu, gräns ej vet Dina blevo vi som späda Du för vars allmaktsord Eja, mitt hjärta, hur innerlig En dalande dag, en flyktig stund Fader, Du vars hjärta gömmer Fädernas kyrka För alla helgon, som i kamp för tron För hedningarnas skaror Förbida Gud, min själ Gå varsamt, min kristen Helige Fader, kom och var oss nära

534 651 567 565 547 673 658 584 533 525 545 601 605 562

Herre, samla nu oss alla Här en källa rinner I djupet av mitt hjärta I livets bok, o Fader, skriv Ingen hinner fram till den eviga ron J a g om en konung sjunga vill J a g vet en port, som öppen står J a g är en gäst och främling Jesus för världen givit sitt liv Kärlek av höjden Kärlek från vår Gud Med Gud och hans vänskap Närmare, Gud, till Dig

563 507 669 556 576 508 581 654 603 568 585 594 598

O Du som ser, o Du som vet O se den stora, vita här O vad är väl all fröjd på jorden Pärlor sköna, ängder gröna Så skön en väg ej finns på jord Så tag nu mina händer Så älskade Gud världen all Tanke, som fåfängt spanar Tillkomme ditt rike Tänk, när en gång det töcken har försvunnit . . Verka, tills natten kommer Väldigt går ett rop Ängsliga hjärta, upp ur din dvala

502 671 590 625 560 593 506 575 542 667 612 543 589

502. O Du som ser, o Du som vet.

ÉÉÉI

gä F IA i

j «t . i i «fj | r nf^ r r 'r * r r T 1

JL -ö-

ffff"

-ytf

tJ ? r-r

-J J. £ p

^ *

J. ö-

i ,J

J -j—^

r r

i :

-o-

T -J?

J J I J J-J j ^ ^ ^ - » -A P r r r r f r T *y# i j J fl I j J J J | j ^ s " ' r r 'r r i r ?

r r

* ^

J-^A

i_J.

-o-

r r

1. O Du som ser, o Du som vet Vart stackars väsens hemlighet, Som också vet, långt mer än jag, Mitt väsens natt och dag! Tag allt jag äger i din hand, Bränn slagget med din renhets brand, Och låt mig leva i ditt land, Min Fader och min Gud!

T^T

.#.

IZZ

P=T:

i j

s :zz

»=*?

T A

r 'r r

^ ^

2. Om än den väg, som för till Dig, Är smärtornas och dödens stig, Så lär mig vilja, Gud, ändå Den tunga vägen gå. Den gång Du viskade ditt: »bliv!; Du ville mening i mitt liv; Din mening i mitt väsen skriv, Min Fader och min Gud! Jeanna

Oterdahl

(f. 1879).

Q«P»

-o-

506. Så älskade Gud världen all. fflr 5 <:

ft fj p

fl i • r 'r i'

xf XE

^=r

i ^^ I

^z_ XE

-O-

^S^

^T\ XE

-O-

^=&

X».

-o-

XE XE

l.Så älskade Gud världen all, Att han utgav sin ende Son, Att var och en som på honom tror Skall få ett evigt liv.

«L

x>-

v^ 4. Han haver oss sänt Jesus Krist, Att på honom vi skola tro, Att genom honom vi leva må Och älska för hans skull.

3-Ja, därpå är Guds kärlek stor Vorden uppenbar för oss, Att till försoning för all vår synd Han haver sänt sin Son.

2. Ty däri består kärleken, Ej att vi hava älskat Gud, Men däruti att han älskat oss Och givit oss sin Son.

Betty

Posse,

f. Ehrenborg

(1818—1880).

507. Här en källa rinner.

Én iP J J I j

^n * ?r [ f

/?\

jiL

1 J 'J ^ =g= sdSg X E 0(g

^ fl j fl 1 j (JXX EE

Hat

:£=

iol

f=r^

ÖO. o

" -o-

i J >J J C f TP

lortor

3 1. Här en källa rinner: Säll den henne finner! Hon är djup men klar, Gömd men uppenbar.

2. Andens törst hon släcker Och i hjärtat väcker Frid och stilla ro, Kärlek, hopp och tro.

3. Ja, uti dess flöden Gives bot mot döden: Av dess friska våg Byts min onda håg. Betty

4. Du Guds kärleks källa, Du skall evigt välla, Evigt lyckosam Skall din flod gå fram.

Posse, f. Ehrenborg,

efter

W. Cowper

(1731—1800).

Bearb.

508. Jag om en konung sjunga vill. Se Den s v e n s k a k o r a l b o k e n 7.

525. För alla helgon, som i kamp för tron.

nm i I r1^ i ,J i

^¥ 9^^

J J J I J J

i f

i J

r rr r r r > J J J i ±

r r ' r F^F r j (I i fi , jj i fl r rn r r r ' ±

l . F ö r alla helgon, som i kamp för tron Stått fast mot världen och nått himlaron, Till dig, o Jesu, höjes lovets ton: |: Halleluja! :|

r i-J J i J

-<9

r.'r

2. Du var i världen deras fasta hus. Din röst dem ledde fram i stridens brus, Och genom ödsligt mörker sken ditt ljus. |: Halleluja! :|

4 . 0 , höga samfund, helgon av vår släkt! Skum är vår stråt; för er har morgon bräckt. Men alla livas av hans andes fläkt. |: Halleluja! :|

É sfe

f=r=P

/TN ~gy

3.Vi kämpa må med troget, tappert mod, Som fordomtid din helga skara god, Tills hon bekrönt i segerns boning stod. |: Halleluja! :|

5. Blir dagen tung och själens möda lång, Tyst! Hör! I fjärran tonar segersång, Och håg och armar stärkas än en gång. |: Halleluja! :| W. W. How (1823—1897).

N. Söderblom

(1866—1931).

533. Fädernas kyrka. O

-o-

g ^

j ^

—

F^f i i P E

1. Fädernas kyrka i Sveriges land, Kärast bland samfund på jorden! Vida hon famnar från strand till strand; Fast är hon grundad av Herrens hand, Byggd till hans tempel i Norden.

4, Fädernas Sverige sig kämpat fram, Kristus var med det på banan, Visade vägen för trofast stam — Kristus är trofast, och svek är skam Korset stod tecknat på fanan.

^ ^

IZZ

rf •r E

2.Allt fick sin vigning i kyrkans famn: Brudgummens löfte till bruden, Hemmet, de nyföddas kristna namn, Kämparnas färd till den sista hamn, Fanan och konungaskruden.

5. Kristus har vunnit vår bästa gärd Både i äran och nöden. Vida gick striden kring Sveriges härd, Frid åt Guds kyrka var kampen värd, Konungens kamp intill döden.

"\ J J J J

-o-

J^ =

1,1 ^ f J j ; J

3. Kristet och fritt ville Sverige bo, Råda för landet allena. Därom i manlig och kristen tro, Därom i strid eller lagfäst ro Konung och folk sig förena.

6. Minnen från templet och klockors malm Fäderna följde och sången. Ännu ur Fängelsets natt och kvalm Ljöd genom gallret en kämpes psalm — Det var en svensk, som satt fången.

7. Ädel är skaran se'n tusen år Gud i vår kyrka fått frälsa. F r a m å t vår hoppfyllda längtan går: Ungdomen kristnad är Sveriges vår, Sveriges framtid och hälsa.

8. Komme nu åter till strid för Gud Skaran sin Konung till möte, Väpnad och villig, i helig skrud, Samlad, som daggen på ljusets bud Flödar ur morgonens sköte.

9.Kristnade ungdom, dig gånge väl! Strid för Guds ära i Norden! Kämpa för frihet åt bunden träl! Gud bringe friden åt Sveriges själ! Gud bjude frid över jorden! / . A. Eklund

(f.

1863).

534. Ack, saliga dag-, som i hoppet vi bida.

1^ n*

T 1 i i

"O"

«.

j hfJ j $ i *

f i i?! f! fi i^Wjj fri r* \if r \j U

Ä . Z2I

ötr

KL^r ff

•?

&—&

^TN

H 1 5 j ^? i - ^ - H ^r=r

-o^

*±=i

I I

1. Ack, saliga dag, som i hoppet vi bida, Då världen är vorden Guds rike till sist, Då mänskornas släkte förlossningen funnit Och folken bekänna, att Herren är Krist, Då döden är dödad och synden försvunnen Och frälsningens fullhet för evigt är vunnen!

3. Han kommer, han kommer, den dag som vi bida, Då folken förenas i kärlek och tro Och himmelens Herre på jorden är konung Och de i hans skugga få saliga bo, Den dag som fullkomnar de heligas böner, Den dag som vår tro med beskådande kröner.

2. Han kommer, han kommer, den dag som vi bida, Dess strålar vi skåda på morgonens sky. Än mörkret är mäktigt i dimmiga dälder, Men dagen begynner på höjderna gry. Han kommer att stilla de sörjandes trängtan, Han kommer att fylla de heligas länglan.

4. Han kommer, han kommer, den dag som vi bida, Den ljusaste dag som i världen har grytt, Då Herren allsmäktig allena regerar Och satan och synd för hans anlete flytt Och skapelsen, frälsad från synder och strider, Förkunnar hans ära till eviga tider. Nat. Beskow

542. Tillkomme Ditt rike. Se Den s v e n s k a k o r a l b o k e n 170.

(f.

1865).

Vi^

543. Väldigt går ett rop. 7

rrrr ' r r r r

V tt

1 1 1 1

i ij j j j ij

J J JJ U XE 3

rrrr

,) J j m

g£dz

* * 1° . r

i l i J>J J I . i P

gpp¥

nJJjJ|l

niiPi r

1. Väldigt går ett rop över land, över hav, Stiger mot himmelens skyar; Släkten efter släkten väl sjunka i grav, Ropet sig ständigt förnyar. Genom märg och ben så skärande det går, Hednafolkens rop, som höjts i tusen å r : Ack, hur länge än dröjer dagen att gry, Kommer ej frälsningens timma?

,fJ. > | J . ^ | J

f^Wf

i I I 'r i i ' H v- ' r j;r ;r ;r ^

I r r? f " r r r r r ' r r r r te^

'^^'^'/'^v^

^ r 'r rS r ; "

zJ:

••'•' i ! i i I, i ' i ' i ; ,! I, : M | ! ,:' 1 , ^ *-£

j ^

J J|,jEEg

/?\

r 'TPr r

r ir r

2. Vi i mörker gå på den suckande jord, Hän mot förgängelsen ila. O, vem bringar oss ett hugsvalande ord, Ord om förlossning och vila? Se, vi bida än, men natten är så lång, Tröstlöst är vårt liv och tom vår glädjesång Ack, hur länge än dröjer dagen att gry, Kommer ej frälsningens timma?

r r ^~r

-o-

3. Hören I det ej, hur de klaga sin nöd, Viljen I eder förbarma? Vi som funnit liv i vår Frälsares död, Skyndom att hjälpa de arma! Livet är så kort: ännu är tid att gå. Vem vill ge sitt liv, vem vill den suck förstå: Ack, hur länge än dröjer dagen att gry, Kommer ej frälsningens timma? Nat. Beskow (f. 1865).

545. För hedningarnas skaror.

I S

i j

rr r

i r P r

3QÖ=

5 J J J

r f I r f fj

-o-

i ^ o

-o_ X E

«L_i

T T

fr J U J J

É3É

-<»

?'; y

XIS

XEZ

±=i r r f ' p fi IZZI

J J J

r r ' r r rr 3 1

T-«T

r '°

i5 -f

r r ' "• r ' P=^ r ^7N

r r f •[•' f< J ^

zz:

A A

^=f

i ^ J fJ <l , | o -

r r r 'r

i r r 'cP

f 'r

^ Itfrj i°'°-'=^

J J j

r r T r f

l.För hedningarnas skaror, o Gud, vi bedja Dig: Ditt evangelium åt dem förunna. Budbärarna, som nalkas på deras mörka stig, Lät för dem frid och salighet förkunna. Välsigna våra bröder, som nu ibland dem gå, Och låt en väldig skara, den ingen räkna må, En gång hos dig, o Jesu, saligt mötas. C. O. Rosenius

(1816—1868).

Hzz: ö

i^ XE

X T

^= V^

547. Du för vars allmaktsord.

8 S

f r 'r É ^

A ^

ä ^

r Ir f r

SJT

SllÉ

T fe^

sax

-j—j-

FP r

4=f4if r f* i#^ 2. Du vid vars kärleksglöd Framgick ur natt och död Skapelse ny, Du som gav blinda ljus, Löste ur fångahus, Stillade stormens brus, Låt dagen gry!

l . D u för vars allmaktsord Mörkret från öde jord Förr tvangs att fly, Se, än är jorden skum, ö d e är månget rum, Sänd evangelium, Låt dagen gry!

•—#

i-L-r r f ji i

r J ,H

4. Helga Treenighet, Som ej av skiften vet, Eviga ljus, Bjud genom vågors svall, Starkt som basuners skall Vida kring världen all Ditt: Varde ljus!

3. Ande av ljus och liv, Åter en pingstvind giv, Väckelse ny! Låt dina vingars slag Spörjas ännu i dag, Töcknen från jorden tag, Låt dagen gry!

J. Marriott (1780—1825). A. M. Posse (1857—1887).

556. I livets bok, o Fader, skriv. Se Alternativa k o r a l e r 560.

560. Så skön en väg ej finns på jord.

ÉS B

W^ _0-

Ö ^ r f r r v v v i J ^ H id^ f= -G-

T f

3 f f ,J d i

«•-

fp-

\}> J J

s i

r r r f^ b

J fJ

fet r

= 4 =

v r 'r

"r \

ZEE

f j j J gg

r r

iS>-

ii. r r r r

l . S å skön en väg ej finns på jord, Som när vi med varandra Till samma Herrens hus och bord I Andens enhet vandra. Vad fröjd att få i samma tro Som bröder här på jorden bo Och sedan evigt vara Uti hans tempel klara!

X*_

Q O

zc ^

2. En nåd det är, att i vårt land Än tempelklockor ljuda. Likt källor invid öknens rand Guds gårdar svalka bjuda. Där helgedomen öppen står, Dit folket upp till högtid går, Där grönska fridens palmer, Där sjungas lovets psalmer.

4. Din äran är, o Jesu huld, Ty om du vakt ej hölle Och ej förläte all vår skuld, Snart våra tempel fölle. Du har, trots all vår stora brist, Likväl, o Herre Jesu Krist, Ditt ljus ej från oss tagit, Din vård ej undandragit.

f f fJ fl

i» c

IÖ:

r~r^ f f t

j J ^ r1 f

/7\

J-J

I2Z

-<s>-

22 IZZ

r é

O'O

r r r

N *' f II

3. Fast Guds församling bristfull är Och ingen ren där finnes, Dock Herren har sin vingård kär, Och sitt förbund han minnes. Än med sitt ord han när oss bor Och frälsar den på honom tror; Han söker sina vänner, Där man sin brist bekänner.

5. Med dig vår kyrka väl består, När hon för dig vill strida. Av dig välsignelse hon får, Ej minst när hon får lida. Oss alla lär i hennes famn Bekänna rätt ditt stora namn. Från land och folk och rike Din Ande aldrig vike! A. F. Runstedt

(1861- -1933).

562. Helige Fader, kom och var oss nära.*)

I A JI n

f /< * p ;

11 JI ji ii n j

J. Th. Jacobsson

*> På denna melodi kunna även sjungas 569 och 631.

563. Herre, samla oss nu alla. Se Den svenska koralboken 200; n ä s t s i s t a frasen erhåller följande lydelse:

rF Ni* } f #

1 A J * j r r r r

I E

"O"

i ji J, ji J ? II

3. Helige Ande, som i sanning leder, Himmelska duva, sank i dag dig neder. Helga, välsigna varje själ, som beder. Amen, ja, amen.

2. Jesu, var när oss, du som dog för alla; Frälsning beskär oss; hör, vi dig åkalla. Led oss och bär oss, att vi ej må falla: Du är vår starkhet.

1. Helige Fader, kom och var oss nära, Låt oss förnimma kraften av din lära; Du som kan giva mer än vi begära, Hör oss, o Fader!

(1840—1912).

565. Dina blevo vi som späda.

Pl i

i i 3Epf

rf 31

5l=J:

"27

r f se

i r

^J A f

I J-J

1. Dina blevo vi som späda, Herre, i vårt dopförbund, Och som dina barn vi träda Inför Dig i denna stund Att med egen röst och tunga Dig bekänna och lovsjunga.

2.1 vår första bön vi fingo Nämna Dig med fadersnamn; Från de första steg vi gingo Bjöd Du oss en faders famn, Där vi trygga kunde vara För all oro och all fara.

4. Hjälp envar att söka trägen Ljus och ledning i ditt ord; Giv oss resekost på vägen Vid ditt rika nådesbord. Lär oss däri målet finna Att vår Faders boning hinna.

3. Värdes vårt beskydd ock bliva, När från hemmets lugna värld Vi en gång oss ut begiva På en okänd framtidsfärd, Där oss frestelser omvärva, Som förföra och fördärva.

5. Du som till församling enar Alla dem dig hålla kär, Låt oss städse vara grenar I det vinträd, som du är. Ja, var med oss, Jesu Kriste, Du, den förste och den siste! E. N. Söderberg (f. 1869).

567. Din kärlek, Jesu, gräns ej vet. Se Den svenska koralboken 140.

568. Kärlek av höjden. Se Koralbok till nya psalmer 569.

575. Tanke, som fåfängt spanar. JL

^-H-tl-A; §»

ss MU

é=d

^S fJ fl

r ^

-O-

*»

O O

« :

3DC

"ÖT

iS?-

-o-o-

SS fr1

1. Tanke, som fåfängt spanar, Hjärta, som dunkelt anar, Kom till Gud! Själ, som kämpar och bävar, Ande, som uppåt strävar, Kom till Gud!

P^?

-o^

-o-^

J ,J

/7N XE XE

^ L Q

TöF I T 3E

Vi/

2. Du som i världen glömmes, Du som av mänskor dömes, Kom till Gud! Du som är hemlös vorden, Främling och gäst på jorden, Kom till Gud! E. Evers

(1853—1919).

576. Ingen hinner fram till den eviga ron.

ljlf • J.åj. .i. i-'1 i [• P \+T±+^ ^

f ^ M M — ^ rt ^ r ^a

Y r f t | r p p ifi | é

l L J c^r f

$^nn-^r-,\ i ^ i ^j ,i i ,r i ii f, i. i'' i

j , i ; , j,

h" p H P r i fMr-jfr^H-

* ' M M 'g

1. Ingen hinner fram till den eviga ron, Som sig ej eldigt framtränger. Själen måste utstå en kamp för den tron, Varpå vår salighet hänger. Porten kallas trång, och vägen heter smal, Hela Herrens nåd är ställd uti ditt val; Men här gäller tränga, ja, tränga sig fram, Annars är himlen förlorad.

m f ^

(

'' "^ l"^

* * J

J J) 1 J

P Lf

2.Hindren äro många; gör motstånd, min själ! Satan dig nåden ej unnar. Träng dig framom allt som vill hindra ditt väl, övergiv världenes brunnar. Lyd ej hennes röst, som ropar: »Följ med oss!» Ty, min dyra själ, du måste då förgås. Nej, för Jesu kärlek, jag råder och ber: Strid i Guds kraft för din krona!

4. Aldrig blir du insläppt i himmelens land, Tro mig, o själ, vad jag säger, Aldrig kastas ankar på himmelens strand, Om du sann tro icke äger. Tron skall rädda dig, så framt du räddas skall; Därför, käre, hör och res dig från ditt fall. Bättra dig och tro Jesu ljuvliga ord. Detta, ja, detta är vägen.

€t-

f T | I J >f J' •> ' I n f r

r r

^ = B ^

3. Härlighetens himmel är värd all din flit, Värd all din bön och din längtan. Ingen ångrar sig, som har väl hunnit dit, Kronan förtjänar din trängtan. Därför vakna upp och se dig flitigt om; Laga dig tillreds till Herrens stora dom. Bröllopskläder fordras av var och en själ, Som in i staden skall komma.

5.Hela vida världen Gud bjuder och ber: »Kämpa för sällhetens krona!» Herren dig av nåde den skatten visst ger; Sträva därefter i trona! Himlafåderns hand är utsträckt till din själ; Frälsarn klappar på, han ömmar för ditt väl; Nådens Helge Ande vill störa din sömn: Salig är du, om du vaknar. L. Linderot (1761—1811).

581. Jag vet en port, som öppen står.

J ^ iJ T r T^T

jyu'J

r r f T'

m A IF* J r1 ' rW r r

f 'r r

grr

~S>

+ Ju

f -^V ^' f r^

Ml J

r 1 r F r Ir r

I» l r

ri .

"' ±*==

rii.J/JiJ'JiJ'Jg Ip, p=t^ r

J , i J j . j v .i J J J j J i-' ..i j i n n M T r r ff r »TP r r r=r , F i f r If fr If r l i r r ii fr 'I fp il « 1. Jag vet en port, som öppen står, Där från de gyllne salar En klarhet, som från korset går, Om Kristi kärlek talar. O djup av nåd, min Gud, hos Dig, Att den står öppen ock för mig, För mig, för mig, står öppen ock för mig!

3. Så skynda fram trots oväns hot, Forr'n porten sluten bliver, Och kors och krona tag emot, Som Frälsaren dig giver. O djup av nåd, min Gud, hos Dig, Att den står öppen ock för mig, För mig, för mig, står öppen ock för mig!

2. Den öppen står för varje själ, Som nådens ord anammar, För rik och fattig, kung och trål, För alla folk och stammar. O djup av nåd, min Gud, hos Dig, Att den står öppen ock för mig, För mig, för mig, står öppen ock för mig!

4. Då vi på andra stranden stå, Läggs korset av, det tunga; Och livets krona vi då få Och Jesu kärlek sjunga. O djup av nåd, min Gud, hos Dig, Att den står öppen ock för mig, För mig, för mig, står öppen ock för mig! Lydia Baxter (1809—1874). E. Nyström (1842—1907).

584. Fader! Du vars hjärta gömmer. d

• >:,!, A

JL.

i ^

* J' , J ^

r r r

^=f

f=^

^^L

;

-£

~o-

XX.

^ &

p p1 ^

i r r r r

s ^

1. Fader, Du vars hjärta gömmer Helighet, som allting dömer, Kärlek, som förlåter allt, Som vill döda För att föda Oss på nytt till ny gestalt —

3. Rikt med våra tårars flöde Vill Du vattna marker öde Och ge liv och växt på nytt. Rosor fromma Skola blomma, öknen bli till äng förbytt.

5. Åter för Du oss de gamla Vägarna; ej mer vi famla Var sin egen dunkla stig: Samfällt böjas Knän och höjas Unga hjärtan upp till Dig.

2.Dig vi bedja: låt oss känna, Att den eld, där vi oss bränna, Just din kärleks låga är, Att ock vreda Vindar leda Hem till Dig den Du har kär.

4. Där vi än i ångest höra Ovisst mummel nå vårt öra, Helgmålsringning ljuda skall: Genom ljusa Valv skall brusa Påskkoralers jubelsvall.

6. Dig vi prisa och berömma, Som i vrede allt kan döma Och i nåd förlåta allt, Som vill döda För att föda Allt på nytt till ny gestalt. E. Liedgren

(f.

1879)

585. Kärlek från vår Gud.

t^K v

JJ|,

^^vV^ i

or ^

_Q_

Pr r r

ir r

i ° ir

ir < w ? i 0 irr

3. Kärlek från vår Gud Är det stora bud; Allt, ja, allt i sig det bär. Bliv blott fast därvid, Och du har Guds frid, Ty Gud evig kärlek är.

2. Kärlek från vår Gud Som en älsklig brud Kommer smyckad till oss ned. ö p p n a blott din famn, Kom i Jesu namn! Himlen bringar den ju med.

1. Kärlek från vår Gud Väller stilla ut Som en källa frisk och ren. I dess bölja klar, Där den djupast var, Gömmes livets ädelsten.

rrr'F c i p ?r

J. N. L. Schjerring

(1825—1900)

589. Ängsliga hjärta, upp ur din dvala.

rr^i

2 I^EÉ

-&-*-

d ^ i ii j 4

o o

I, J J J

0=1

T3T

-e>-

; J

A ~ T

f-i—r

3 A A

AAA

« :

X I J

3E 3L

r\ -

•

3 7T

^T j j i J i_=d ^3Ep

1. Ängsliga hjärta, upp ur din dvala! Glömmer du alldeles bort vad du har? Frälsarens vänskap, Nåd och gemenskap? Ännu han lever, densamme han var.

2. Gud är i Kristus ännu din Fader, Sonen är ännu din broder, som dog; Trofaste Anden Ännu vid handen Städse dig leder: är detta ej nog?

4.Vandra i trone, se honom icke, Detta är regeln, det bliver därvid. Korta minuter Känslan åtnjuter Vad vi i sanning dock äga all tid.

3 . 0 , vilka under helgonen äro: Äro så saliga, sucka så tungt, Äro så höga, Se det så föga, Äro i borgen, men sällan ha lugnt.

5.Upp då ur dvalan, ängsliga hjärta! Glöm icke alldeles bort vad du har! Även den timma, Tjockaste dimma Solen fördöljer, är solen dock kvar. C. O. Rosenius

(1816—1868).

590. O, vad är väl all fröjd på jorden. JL i 3 ] l^fEi$ fM' r T }>r r f T i }> P ' 1 ' F "i-ji l LJ f J? J J i j

ii T

J E

JJ «

\ii Trt Ai Å^4 i^FP

¥ ^

f ib J 1 %J é jHi—H

J Å A i n

r r r '^

3. Är din frid, fast du ofta känner Nöd och ofrid för syndens skull; Ja, när solen som hetast bränner, Viskar han dock så kärleksfull: Jag, din vän framför andra vänner, |: Älskar dig för min egen skull. :|

kééå0

i ?

1. O vad är väl all fröjd på jorden Mot en droppe av Jesu frid! Är du därav delaktig vorden, Rör dig föga all världens strid. Han är friden: de dyra orden I: Trösta städse i nödens tid. :|

3=*=&

A J.

' r ''' r r r r ZÖI

åééä ?

2. Får du alltid ej kännbart smaka Denna himmelska, ljuva frid; Kan du över den rätt ej vaka Under andens och köttets strid, Står den trösten dig dock tillbaka: |: Jesus, Jesus, han är din frid; :[

4. Är du trött utav pilgrimsfärden, Suckar efter förlossningen, Lider hjärtat av synden, flärden, Ja, av kärlek till synden än, Se, besegrad är ändock världen, I: Jesus vunnit ock över den. :|

5. Gläds, ja, gläds, ty vad Jesus vunnit Är en vinning jämväl för dig; Han en evig förlossning funnit, När i döden han utgav sig; Snart all fruktan, all nöd försvunnit, j : Snart allt mörker blir ljust för dig. Lina Berg, f. Sandell

(1832— 1903).

18 I

593. Så tag nu mina händer.

T 1 .1

~gy

i ^Eg

i r -&-

rcr

r r ^

-ö-

i s

l.Så tag nu mina händer Och led Du mig, Att saligt hem jag länder, O Gud, till Dig. Ditt barn i nåd ledsaga, Min väg är svår: Jag vill ett steg ej taga, Där Du ej går.

?^¥

f—r

^=r i f

^ = ^

f r

« =

•XT5

f=F

I E XE

J=J

I ^

-o-

CS ^ xr -o-o-

2. Ja, låt mitt arma hjärta En gång få ro, Åt Dig i fröjd och smärta Sig helt förtro, Och låt ditt barn sig luta Intill ditt bröst Och sina ögon sluta Och finna tröst.

r—r

-o

XE XE

-o-=-

XE O r

Vi/

3. Får jag ej strax förnimma Ditt starka stöd, Jag ser dock målet glimma Ur natt och nöd. Så tag då mina händer Och led Du mig, Att saligt hem jag länder Till sist hos Dig. Julia v. Hausmann

(i826—1902).

J. A. Eklund

Cf. 18631

594. Med Gud och hans vänskap.

ZSL

-o

^M ty.

«»

r r r

r g

J J j

IZZ

it»

f J

^f~T

i=^ - o -

I E

fed

er ^

1 £

f -€*=-

x*_

Xfj

19-

T=^

ÉHÉÉf^f r

-Ot»

f XE

19-

* *L

r r r

J-

-o-1~cr

I ^ J Ti

fl.Med Gud och hans vänskap, Hans Ande och ord Samt bröders gemenskap Och nådenes bord De osedda dagar Vi möta med tröst: |: Oss följer ju Herden, :| Den trofaste Herden, Vi känna hans röst.

2.1 stormiga tider Bland töcken och grus En skara dock skrider Mot himmelens ljus; Det tåget, dess härlighet Världen ej ser, Men Herren går för dem, |: Men Herren går för dem Med segerns baner.

3 . 0 Jesu, bliv när oss, Bliv när oss alltfort Och sköt oss och bär oss, Som alltid du gjort. Ja, amen, din trohet Skall bringa oss fram: Lov, pris, tack och ära, |: Lov, pris, tack och ära :J Vår Gud och vårt Lamm! C. 0. Rosenius

(1816—1868).

598. Närmare, Gud, till Dig. JL

'fåS

JU-

rJ a

- O T

: J J i1 J«»

jQ]

~^ZZ

Br«-in

3 1

ä if

f ^T ?

r •r r r

3. Där skall all nåd Du gav Stå för min syn Såsom en stege, rest Upp emot skyn. Änglar där vinka mig |: Närmare, Gud, till Dig, Närmare Dig.

~&7

j^=

5. Sist, när jag ställa får Uppåt min färd Och re'n till rygga är Jordlivets värld, Viskar det än i mig: |: Närmare, Gud, till Dig, Närmare Dig!

4. Vaknad, jag reser glad Stenen så hård Såsom mitt Betel upp Minnet till vård: Natten ju förde mig |: Närmare, Gud, till Dig, Närmare Dig. Sarah Flower

-&-

1. Närmare, Gud, till Dig, Närmare Dig! Om det än blir ett kors, Som lyfter mig, Sjunger jag innerlig: |: Närmare, Gud, till Dig, Närmare Dig!

r ' r- ' r

2. Döljer för pilgrim trött Solen sitt sken, Blir än min huvudgärd Hårdaste sten, Skall jag dock drömma mig |: Närmare, Gud, till Dig, :| Närmare Dig.

±0

« =

-Jf i U- ' f

Adams

(1805—1848).

J. E. Linderholm

(f.

1872).

601. Förbida Gud, min själ. ,

É I '" '" ' ' - T ' 1 'rf' rV1s /li'.'.'Vl

M i l '

•

~TJL~T

TC Yi;/ J '''T Ihiili

I ' '

r r rr l

WE 1. Förbida Gud, min själ, I hopp och tålamod: Till slut han hjälper väl, Ty han är mild och god. När sina barn han prövat har, Han dem ur luttringselden tar, Ger för den kalk de tömma fått Ett rågat fröjdemått.

2. Så har Gud alltid gjort, Så är hans hjärtelag; Guds barn hans kärlek sport I sorg och glädjedag. Hans nådeshav töms aldrig ut; I tron dig till din Jesus slut, Som sjuka själar läka kan, Då bättringen är sann.

5. Så fortfar, själavän, Att grundligt rena mig Från vad mig smittar än, Och helga mig åt Dig. O Du som har mig återlöst, Förbliv i liv och död min tröst. Från synd och värld jag avsked tar, Som mig förnedrat har.

3. När du har druckit ut Den kalk din Gud dig skänkt, I glädje stor till slut Din sorg då bliver dränkt; Din själ invid din Faders bröst Får njuta himmelsk nådetröst. Din mörka väg gå fram i hopp: Snart rinner solen opp.

6. Jag lämnar världens flärd, Som blott gör sorg och kval; Den är ej mödan värd, Jag gör ett bättre val. Här lyckan ofta vänder sig; Låt mig då bliva fast vid Dig, Min Gud, i tron beständigt här Och sedan evigt där.

r •••?•

i 1

4. Nu väl, i hoppet nöjd, Dig, Gud, jag prisa vill Och hålla för min fröjd Vad Du mig sänder till. Jag vet det barnet älskas bäst, Som under tuktan hålles mest; Jag vet det kära barnets tår Till hjärtat Fadern går.

7. Kom, lös mig, själavän, Ur mina träldomsband. Jag vill till himmelen; Jag längtar till det land, Där ingen nöd mer plågar mig, Men glädjen är oändelig, Där jag i helgons rena skrud Får evigt lova Gud. Okänd förf.

(1700-talet).

603. Jesus för världen givit sitt liv.

pöl

&=4 § 5

_V[JJ|» J | « M , l t ^ V ' J j | ~ j | . ^ J l » / l J J Jl

5 H S -o^ XT«

3E H J

1. Jesus för världen givit sitt liv: öppnade ögon, Herre, mig giv. Mig att förlossa offrar han sig, Då han på korset dör ock för mig

S7\

2.0, vilken kärlek, underbar, sann! Aldrig har någon älskat som han. Frälst genom honom, lycklig och fri, Vill jag hans egen evigt nu bli.

j j y frr'°

!i,,rij ffi r ' r r f \y

3. Tag mig då, Herre, upp till ditt barn, Lös mig från alla djävulens garn. Lär mig att leva, leva för dig, Glad i din kärlek, offrande mig. Lina Berg, f. Sandell

(1832—1903).

23 I

605. Gå varsamt, min kristen.

rJ ^

L^i

T=^

"O"

,,j

JOL

IZZ

-S>

~ö"

"cr

J. nj J. ^

§ =

"zr

1 ^pp

^m T

zz:

? r rtN

_Q_

T ¥

IE 3 2

iS>-

T—cr

"Or

_Q_

1 Gå varsamt min kristen, giv akt på din gång! Den vägen är smal och den porten är trång, Som förer till livet, och de äro få, Som kunna den finna och vilja den gå.

3 . H ä r gäller att kämpa mot djävul och värld, Att icke bedåras av högmod och flärd, Sig själv och allt syndigt försaka i grund Och hålla sig färdig att lida var stund.

5.Din klädnad gör vit i din Frälsares blod: Det styrker till dagehg bättring ditt mod, Låt dig ej besmittas av synd och av last; Bed Gud, att han gor din utkorelse fast.

2.Den måste man varsamt, i ödmjukhet gå, I bön och i vaksamhet akta därpå. Ett steg blott på sidan dig bringar i nöd; Din köttsliga frihet är andelig död.

4. Bekymmer hav stads om din dyrbara själ, Och skaffa med fruktan ditt eviga väl. Hur vill du försvara för Herren din Gud, Om du genom synder fördärvar hans brud?

6. Gå troget och stadigt i Frälsarens spår, Och kraft till din vandring av honom du får. Hans börda är ljuvlig: åt honom dig giv! Han giver dig nåd till evinnerligt liv. O. Kolmodin

(1690—1753).

Finländska

612. Verka tills natten kommer. É§H:

F 'r r f^N m

-o-

fi ± +—o-

i=s

n m

f—TT

-i I

O-r

ÉÉÉ

psb.

i ^

3 T ^

v r ' r' f l

J. -&-

I T -O-r

I T

J. A

A A

£- r

r f

r F^

;

1. Verka, tills natten kommer, Kallelsens verk är stort: Hela livet behöves, Dagarna syinn^ fort. Tidigt i livets morgon Sände dig Herren bud. Dopets gåva förpliktar: Livet helt åt Gud. 4.Verka, tills natten kommer, Dröj i Guds verk och bed. Vet: där du går i kallet, Går din Herre med. Dignar du under oket: »Herre, min kraft är all», Han som gav värvet äger Kraften för ditt kall.

^ar-

o—q

J. A

-o-

r=F

é=^=é

r+T-if j.

r r

2. Verka, tills natten kommer. Barndomens ljusa år, Ungdomens drömuppfyllda, Kämpande, rika vår, Mannagärningens sommar, Höstens och ålderns tid: Livets dagsverkstimmar, Fylld med kostsam id.

T A

r~^

^Q^

=§?

3. Verka, tills natten kommer. Du som gick tidigt ut, Kastar du dina redskap, Tror du ditt verk är slut? Verket är icke färdigt Ens när du hembud får: Saligt ur natten dagas Evigt gudstjänstår. 5.Verka, ty natten kommer; Dagen är alltid kort. Kallets mått skall fyllas: Spill ingen timme bort. Verka, ty natten kommer, Dagsverkets prövningstid, Lönen för dagens möda: Evig tjänst och frid. Siri Dahlquist,

f. Jonsson

(f.

1889).

625. Pärlor sköna, ängder gröna.

É B^i

öl

^~^

-O

f^ff

Pärlor sköna, Ängder gröna, Skatter många jorden har. Rik på håvor, Själens gåvor, Denna värld är underbar. En allena Är den rena Pärlan, som ej like har. 4.

Ungdomsåren, Levnadsvåren Åt din Gud med glädje giv. Tjäna stilla I det lilla. Herren Kristus trogen bliv. Rik är Anden, Stark är handen, Som dig för till evigt liv.

4 ?

/7\ ^

-O^r

-O-

A A

ä r r

T A

T-^-T^

3 -T"^ ?

3 X

Utan like Är Guds rike, Fast i ringa jordiskt skal. Den det finner, Allt han vinner, Han har gjort det goda val. Han är vorden Rik på jorden, Lycklig i en värld av kval. 5.

zz:

zsn

-oV^

Sök det trägen; Gå den vägen, Som är smal, men uppåt bär. Dig rannsaka, Bed och vaka Emot syndiga begär. Dig ödmjuka, Ordet bruka; Nu Guds rike är dig när.

Jordisk fägring Som en hägring Snart i tidens natt förgår. Efter natten Himlaskatten Är det enda, som består. Herre, led oss Och bered oss, Att dess härlighet blir vår. E. Evers (1853—1919).

651. Bliv kvar hos mig- se, dagens slut är när.

pvtrr fl J 'V il4Hll 1

^ ^ r ^ i , 1 TJI

T i.

''•'•' i i i L

1 I'I,' ^

f ''' ff' f '/ / ' f ^ r ^ 1

fÖS f r 'nr r r r

l.Bliv kvar hos mig — se, dagens slut är när; Bliv kvar, o Herre, snart är natten här. Då allting annat sviker och bedrar, Du ende trogne tröstare, bliv kvar!

i 1 ,• i' -s^

J J i J

f=f

rr*f

J J

m^ J

y i ' j i É v-fr

1 Vi/

2. Som drömmar fly, så ila våra år. 3. Ej blott en blick, ett ord jag beder om, All jordens glädje likt en fläkt förgår: Nej, som till Emmaus du fordom kom Allt hastar hän mot sin förvandling snar. Och sorgsna bröders tunga börda bar, Du är densamme — bliv du hos mig kvar! Kom — ej att gästa blott — bliv hos mig kvar!

4. Du ensam kan betvinga mörkrets hot Och giva styrka att stå frestarn mot. Var stund din närhet jag av nöden har; I köld, i sol bliv, Herre, hos mig kvar!

6. Ej fruktar jag, då du är när i nåd, Då viker smärtan, aldrig fattas råd, Av gravens fasa ej ett spår är kvar, Och döden mist sin udd, när dig jag har.

5. Som späd jag lades i din kärleks famn Och blev välsignad i ditt dyra namn. Du mig ej lämnat, fast på villors stig Jag ofta svek dig — o, bliv kvar hos mig!

7. Ditt kors skall skina för min blick, när sist Jag somnar in, o Herre Jesu Krist. Då viker natten, morgon bräcker klar — I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar! H. F. Lyte (1793—1847). C. O. Mannström (f. 1875).

654. Jag är en gäst och främling.

mm É fcÄ

1 X*

"ö"

Vrff'rrfff

XE O r

ll ,, ?i, !

;IN j i i i L / ^ i ; ' ; ; , !

> * W ^rrr .'V»',>',", ^

r i" r r ' r

T5~

^ I C

1. Jag är en gäst och främling Som mina fäder här, Mitt hem är ej på jorden, Nej, ovan skyn det är. Där uppe bor min Fader I härlighet och ljus; Där ville jag ock vara Uti min Faders hus. Hem, hem, mitt kära hem, Ej finns en plats på jorden Så skön som du, mitt hem. 4. Ty här på denna jorden Är synden med i allt Och ger åt allt det sköna En främmande gestalt. Fast den ej kan fördöma, Se'n själv fördömd den är, Den kan mig ännu plåga, Men så den skall ej där. Hem, hem, mitt kära hem, Ej finns en plats på jorden Så skön som du, mitt hem.

| "'lliV

-«-r

r zz;

H Z

r^r'rfM^'^^^^'fr^^'^ Yi' 'rrfr r 'rr>r'

^^•-=*=E=P

2. Där uppe bor min Jesus, Min Frälsare så huld, Som gick för mig i döden Och tog på sig min skuld. Om glädjen blomsterströdde Vart steg jag här går fram, Jag skulle ändå längta Hem till Guds dyra Lamm. Hem, hem, mitt kära hem, Ej finns en plats på jorden Så skön som du, mitt hem.

—

r' ' r ^ < r

I ~

f> o tJ

3. Hur jordens blommor dofta Av friskhet och behag, Och hur dess fåglar sjunga Den sköna sommardag, Hur vänner dyra, kära Så ljuvligt möta mig, Mitt hjärta ändock längtar, O sköna hem, till dig. Hem, hem, mitt kära hem, Ej finns en plats på jorden Så skön som du, mitt hem.

5. Och snart, så ordet säger, Jag skall ock hinna dig; Min Jesus själv skall komma Och hämta mig till sig. Då skall jag salig skåda Vad här jag trodde på Och till min Jesu ära Den gyllne harpan slå. Hem, hem, mitt kära hem, Ej finns en plats på jorden Så skön som du, mitt hem. Lina Berg, f. Sandell

J-

J J

V. H

(1832- -1903).

\ ===B

658. En dalande dag, en flyktig stund.

J-AA

S $

r=^

Z2L

Jo J i

J—J

i ? ty

1. En dalande dag, en flyktig stund Är människans levnad i tiden, Och släktena skifta som löv i lund, När sommaren är förliden. Så sjunka vi hän, så redes oss sist En bortglömd grav efter striden.

4. Väl ingen i världen, trång och låg, Har skymtat de strålande salar, Väl själen endast i aningen såg Dess glans här i tårarnas dalar, Men vägen, vägen den ligger klar I Jesus och ordet han talar.

2. Och dock är mitt hjärta oförskräckt, Min ande bidar försköning; I liv och död är en hand mig räckt, Som bjuder frid och försoning, Ty Kristus, Guds Son, mig lovat har I Fadershuset en boning.

5. Ja, du är vägen, vår Frälserman, Guds levande ord, oss givet. Du ensam de villade leda kan, Du sanningen är och livet. Och allt vad jag syndat min levnads dag I dig försonat är blivet.

3. Själv gick han åstad och beredde blid I huset, ej byggt med händer, En evig boning med liv och frid För Herrens vänner och fränder. Där väntar han oss, om i tro vi gå Vår väg genom dödens länder.

6. Så somnar jag glad i ditt heliga namn, Du vakar, tills dag sig tänder. När morgon upprinner, då är jag i hamn Och skådar mitt hemlands stränder Och kysser med outsäglig fröjd De genomborrade händer. / . Johnson (1864—1916). O. R. Hallberg (f. 1882). C. O. Mannström (f. 1875).

667. Tänk, när en gång det töcken har försvunnit.

p f l ^r.f r r s r r

ji'i,'U i j J ^ •

,l,v,

J ^

I '

, l ' |. J

I 1 Ii I

••'

I I l|l

gg l a t . r r i f r I r r ' r i r i '

J i

55f »-2

FWCTfT

, ' II' 1111

^ L

2 Pf ^

I1 II' I '•

3 J J J J

r t

r r

i j i

^ ^ ^

r^^

Vi/

1. Tänk, när en gång det töcken har försvunnit, Som över detta livet breder sig, När evighetens sköna dag upprunnit Och himmelskt solljus flödar på min stig!

3. Tänk, när en gång är kuvad varje smärta, Vart sår är läkt, var längtan nått sin hamn, När varje tår avtorkats vid Guds hjärta Och varje snyftning stillats i hans famn!

5. Tänk, när en gång jag utan synd skall vara, Var tanke ren, var gärning utan brist, När brusten är för alltid varje snara Och varje frestelse sin kraft har mist!

2.Tänk, när en gång vart »varför» blir besvarat, Var gåta löst, som här jag grubblat på, När allting blir av Herren själv förklarat; ^ Tänk, när jag Herrens väg skall fullt förstå!

4. Tänk, när en gång med obeslöjat öga Jag honom ser, som här jag trott uppå! Tänk, när jag träder i hans boning höga Och får med lov inför hans anlet' stå!

6.Tänk, när en gång vart band, som här mig enat Med människor i ändlighetens land, I himlens värld blir genomlyst och renat Och knytes fast av Herrens egen hand!

7. Tänk, när en gång i himlens gyllne salar Med vännen kär, som jag på jorden vann, I evig frid om evigt liv jag talar Och om det liv, som likt en dröm försvann!

8 . 0 ljuva tanke, sjung du i mitt hjärta ^ Var gång mig vägen synes tung och lång. Gjut din hugsvalan i var bitter smärta Och bär mig hemåt, hulda hemfärdssång. W. A. Wexels (1797—1866). Elin Silén, f. Nordin (f. 1875).

669. I djupet av mitt hjärta. |[ <ft w a *

ty j 11 r

- ^ r r r w.

<? "O"

-o^-

J J j-ig

' r r i

r r ir r J

-o

T f-^H*

r f i|r ,,

1.1 djupet av mitt hjärta En stad jag högt åtrår: Jerusalem, Det sälla hem, Där all min nöd och smärta För alltid avsked får. I djupet av mitt hjärta Den staden jag åtrår. 4. Se, målet härligt lyser I fjärran: o Guds stad, Du målet är, Och allt besvär, Varför nu här jag ryser, Jag där snart glömmer glad. Se, målet härligt lyser I fjärran: o Guds stad I

aMll.

HS>-

fi>-

0 * 0

« =

' f

J J I J J^J E j £ ^

r rr~ r

"• J» ^ j

iJ f

,i j f

/C\

^2:

^-r

^r rf

^ r t ^

~cr

u^n^ 2. Men på de vida vatten Var finner jag dock väg? Bland blinda skär Var vägen är I storm och mörka natten Till hemmet, säg, o säg! Ack, på de vida vatten Var finner jag dock väg?

\,{

i r

17^^

O'O'

^ Vi/

3. Jo, du mig visar vägen, Min dyre Frälsare, Och vägen går I dina spår. Själv hjälplös och förlägen, Jag blott på dig vill se. Ja, du mig visar vägen, Min dyre Frälsare. 5. Så även jag skall vinna I Jesu Kristi namn; Ja, också jag, Så arm och svag, Skall en gång målet hinna I härlighetens hamn. Så även jag skall vinna I Jesu Kristi namn.

Vv. 1 o. 2 H. A. Brorson (1694—1764). Vv. 3—5 Svensk förf. (1800-talet).

671. O se, den stora vita här. Se Koralbok till n y a p s a l m e r 523.

673. Ej a mitt hjärta, hur innerlig är fröjden.

flttptfflHTHrt

11 1

^MlX'MIMM'H^Ml, ! J

V ^ i Y V "ii I I ^ ^^l^dll^lijlr^ Witai rr/ V ir f ~"r^~^ If r U r |r r r |r fnr \, fr h•• -II, ig 1 1 1

j "' ,

l/l^ , !,"^!^-r r r ip r 'rr pr ^

3. Liksom en fågel vid ljusan dag Sig gläder, Så av Guds härlighet fröjdas jag Och kväder: Ditt folk dig äre, O Jesu käre, Och alla konungar dig hembäre Sin hyllning.

Eja, mitt hjärta, hur innerlig Är fröjden, Vad lust och glädje förunnas mig Av höjden, Då jag betänker, Att dödens länker Har Kristus brutit och livet skänker Av nåde!

4. Eja, mitt hjärta med hugnad stor Sig höjer. Mig så den fröjd, som i himlen bor, Förnöjer, Att, vad må hända, Vad Gud må sända, Jag klagar icke, ty allt skall lända Till glädje.

2. Med högsta lust jag min Herre Krist Tillbeder, Som mig min salighets krona visst Bereder, Han nåd mig giver Och trofast bliver; All nöd han fjärran ifrån mig driver För evigt.

5. När jag mig världens fåfänglighet Påminner Och hur dess glädje, förrän han vet, Försvinner, Med tröst jag minnes, Var livet finnes, Som av förgängelsen aldrig hinnes: Där ovan.

31 6. Jag all min lit uppå Jesus Krist Vill sätta. I trons förbidan jag väntar visst Med rätta, Att mitt elände Skall få god ände Och jag får glömma all nöd jag kände I tiden.

9. Ack, där jag klarare då än gull, Än solen Skall skina salig och fröjdefull För stolen. Den gode Guden Mig skänker skruden, Som han har lovat att giva bruden, Den kära.

7. När synden gör mig ett sorgfullt mod Och kränker, I tron på Frälsarens dyra blod Jag tänker: Det kan allena Från synden rena Och hjärtats sår som en balsam lena Så ljuvligt.

10. Där får klart skinande silke jag Till kläder, Då fram för Jesus på ärans dag Jag träder. Han skall mig smycka Med högsta lycka. Den fröjden ingen skall från mig rycka: Det vet jag.

13. Eja, jag fröjdas, att mot den dag Det lider, Då allt skall komma så väl i lag Omsider. Min Jesus vände Allt mitt elände I fröjd och salighet utan ände Rätt snarligt.

8. Mig icke dödens och satans makt Skall fälla. Hans dom, som båda har nederlagt, Skall gälla. När jag insomnar, Han mig omfamnar; Av honom buren, jag säkert hamnar I friden.

11.Guds stad med gator av idel gull Skall vara, Dess grund av ädlaste stenar full, Så klara. Där efter striden I djupa friden Vid änglasången ej lång blir tiden För glädje.

14. Beredd mig håll, Herre Jesu Krist, Att vänta Din uppenbarelse, när du sist Vill hämta Från jämmerdalen Och jordekvalen Din brud till eviga bröllopssalen. Ja, amen!

12.En stor, oändelig högtidsfröjd Det bliver, Som fridens furste i himlens höjd Mig giver. Där Jesu vänner Med palm i händer Lovsjunga Lammet, som noga känner De sina.

Elle Andersdatter Sv. övers. (1673). A. F. Runstedt

Följande melodier ur Koralbok till nya psalmer av 1921 lämpa sig icke för högmässan: 502, 506, 507, 515, 525, 533, 542, 544 b, 545, 547, 556, 560, 561b, 563, 568, 575, 576, 581 a och b, 584, 585, 589, 590, 593, 594, 598, 601, 603 b, 605, 612 a och b, 617, 622 b, 651, 654, 658, 667 a och b, 669 och 671.

(f o. 1643). (1861—1933).

lis

Statens offentliga Systematisk (Siffrorna

u t r e d n i n g a r 19 3 4 förteckning

inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Utlåtande (iver utredningen ang. tredje mans rätt till neutralitet i arbetskonflikter m. m. [10] Betänkande med förslag till lag ang. vissa ekonomiska stridsåtgärder m. m. [16] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande med förslag till bestämmelser ang. upphandling av lantbruksprodukter m. m. för statens och kommunala inrättningars behov. [15] Belänkande med förslag till bestämmelser ang. upphandling av inhemskt motorbränsle för statens stationära anläggningar m. m. [20] Kommunalförvaltning. Statens och kommunernas finansväsen.

Utredning med förslag om åtgärder iöv åstadkommande av billiga egnahemsbyggnader. [6] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergshruk. Industri. Ställiga cement- och belongbestämmelser av ar 1934, [17| Handel och sjöfart. Betänkande med förslag ang. frågan om lämpliga åtgärder till skydd för sjömän vid besök i utländska hamnar. [5] Betänkande med förslag till sjöarbetstidslag, [8] Belänkande med förslag ang. bemanning av svenska fartyg jämte statistisk utredning ang. svenska handelsflottans bemanning år 1931. [23] Kommunikationsväsen.

Politi. Socialpolitik. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band 2. Finanspolitikens ekonomiska verkningar. [1] Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band 3. Löneutvecklingen och arbetslösheten. [2] Utredning ang. åtgärder för bekämpande av ungdomsarbetslösheten. [11] Arbetslöshetsutredningens belänkande. 2. Bilagor, band 4. Penningpolitik, offentliga arbeten, subventioner och tullar som medel mot arbetslöshet. [12] Undersökningar ang. del sociala hjälpklientelet. [14] Hälso- och sjukvård. Medicinalstyrelsens förslag till nya författningsbestämmelser ang. statsbidrag till avlöning åt distriktssköterskor m. m. [9] Belänkande ang. den slutna kroppssjukvården i rike! jämte vissa därmed sammanhängande spörsmål. [22] Allmänt näringsväsen. Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande med utredning och förslag rörande organisationen av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens område. [4]

Bank-, kredit- och penningväscn. Belänkande i fråga om inrättande av ett institut för medellång och långfristig kredilgivning åt företag inom näringslivet. [7| Sladshypotekssakkunnigas betänkande med förslag till förordningar ang. konungariket Sveriges stadshypotekskassa samt ang. grunderna för sladshypoteksföreningars bildande och verksamhet m. in. [13] Försäkrings väsen. 1928 års pensionsförsäkringskommitté. Betänkande med förslag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen. [18] Pensionsförsäkringsreformen, Kortfattad framställning av 1928 års pensionsförsäkringskommittés förslag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen. [19] Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. 1933 års teaterutrednings belänkande. Del 1. De fasta statsunderstödda lealrarna. [3]. Del 2. Utredning rörande teaterförhållandena i riket. [21] Förslag till psalmbok för svenska kyrkan. [24] Förslag till alternativa koraler. [2,r>| Försvarsväsen. Utrikes ärenden. Internationell rätt.