SOU 1934:26

Utredning i fråga om användandet av Postsparbankens medel

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

ON©

''of* National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1934:26

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

UTREDNING I FRÅGA OM

ANVÄNDANDET AV POSTSPARBANKENS MEDEL AVGIVEN AV UTREDNINGSMÄN, TILLKALLADE JÄMLIKT KUNGL. MAJ:TS BEMYNDIGANDE DEN 26 MAJ 1933

S T O C K H O L M 1 9

3 4

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1934 Kronologisk

förteckning

stadshypoteksföreningars b i l d a n d e och v e r k s a m h e t 1. Arbetslöshetsutredningens b e t ä n k a n d e . 2. Bilagor, m. m. Marcus. 102 s. F i . band 2. Finanspolitikens e k o n o m i s k a v e r k n i n g a r . 14. Undersökningar angående det sociala hjälpklientelet. Av G. Myrdal. Norstedt, xij, 279 s. S. Av T. Jacobsson. Norstedt. 228 s. S. 2. Arbetslöshetsutredningens b e t ä n k a n d e . 2. Bilagor, b a n d 3. Löneutvecklingen och arbetslösheten. Av 15. Betänkande med förslag till b e s t ä m m e l s e r a n g å e n d e u p p h a n d l i n g av l a n t b r u k s p r o d u k t e r ra. m. för statens A. Johansson. Norstedt, vj, 162 s. 1 bi). S. och k o m m u n a l a i n r ä t t n i n g a r s behov. Marcus. 88 s. 3. 1933 å r s teaterutrednings b e t ä n k a n d e . D e l l . De fasta Fi. „ statsunderstödda teatrarna. Norstedt. 164 s. E . 16. Betänkande m e d förslag till lag a n g å e n d e vissa 1. Betänkande m e d u t r e d n i n g och förslag r ö r a n d e orgae k o n o m i s k a stridsåtgärder ra. m. Norstedt. 106 s. S. nisationen av försöksverksamheten på väst- och 17. Statliga cement- och b e t o n g b e s t ä m m e l s e r av ar 1934. trädgårdsodlingens område. Kihlström. 19S s. J o . Norstedt. 56 s. K. 5. Betänkande m e d förslag angående frågan om l ä m p liga åtgärder till s k y d d för sjömän vid besök i ut- 18. 1928 års pensionsförsäkringskommitte. B e t ä n k a n d e m e d förslag r ö r a n d e revision av den a l l m ä n n a penländska hamnar. Idun. 208 s. H. sionsförsäkringen. Beckman, vij, 362 s. S. 6. Utredning m e d förslag o m åtgärder för å s t a d k o m 19. Pensionsförsäkringsreformen. Kortfattad framställm a n d e av billiga egnahemsbyggnader. Lindström. ning av 1928 års p e n s i o n s f ö r s ä k r i n g s k o m m i t t e s för56 s. J o . slag rörande revision av den a l l m ä n n a pensionsför7. Betänkande i fråga om i n r ä t t a n d e av ett institut for säkringen. Beckman. 26 s. S. • m e d e l l å n g och långfristig kreditgivning åt företag 20. B e t ä n k a n d e m e d förslag till b e s t ä m m e l s e r angående inom näringslivet. Marcus. 54 s. F i . u p p h a n d l i n g av i n h e m s k t b r ä n s l e för statens statio8. Betänkande m e d förslag till sjöarbetstidslag. Nornära anläggningar m. m. Marcus. 54 s. F i . stedt. 130 s. H. . , 21. 1933 års t e a t e r u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e . Del 2. Utred1). Medicinalstyrelsens förslag till nya författningsbening r ö r a n d e teaterförhållandena i riket. Norstedt. s t ä m m e l s e r angående statsbidrag till avlöning at 139 s. 8 pl. E . , . , • .' distriktssköterskor m. m. Marcus. 66 s. S. 10. Utlåtanden över u t r e d n i n g e n a n g å e n d e tredje m a n s 22. Betänkande angående den s l u t n a k r o p p s s j u k v a r d e n i riket j ä m t e vissa d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e spörsrätt till neutralitet i arbetskonflikter m. m. Normål. Norstedt. (2), 753 s. S. stedt. 214 s. S. 23. Betänkande m e d förslag a n g å e n d e b e m a n n i n g av 11. Utredning angående åtgärder för b e k ä m p a n d e av svenska fartyg j ä m t e statistisk u t r e d n i n g angående ungdomsarbetslösheten. Beckman. (2,), 176 s. S. svenska handelsflottans b e m a n n i n g ar 1931. Norstedt. 174 s. H. , , , TT i 12. Arbetslöshetsutredningens b e t ä n k a n d e . 2. Bilagor, b a n d 4. Penningpolitik, offentliga a r b e t e n , s u b v e n - 24. Förslag till p s a l m b o k för svenska k y r k a n . Uppsala, tioner och tullar som m e d e l m ö t arbetslöshet. Av Almqvist & Wiksell. 711 s. E . B. Ohlin. Norstedt, viij, 176 s. S. 25. Förslag till alternativa koraler. Centraltryckeriet. (4), 32 s. E . 13. Stadshypotekssakkunnigas b e t ä n k a n d e m e d förslag till förordningar angående k o n u n g a r i k e t Sveriges 26. Utredning i fråga o m a n v ä n d a n d e t av postsparbanstadshypotekskassa samt a n g å e n d e g r u n d e r n a för kens medel. Marcus. 48 s. K.

A n m . Om särskild t r y c k o r t ej angives, är t r y c k o r t e n Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse» bokstäverna till det d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet, J o . = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . Enligt k u n g ö r e l s e n den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga u t r e d n i n g a r s yttre ano r d n i n g (nr 98) utgivas u t r e d n i n g a r n a i omslag m e d enhetiig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1934:26

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

UTREDNING I FRÅGA OM

ANVÄNDANDET AV P O S T S P A R B A N K E N S

MEDEL

AVGIVEN AV UTREDNINGSMÄN, TILLKALLADE JÄMLIKT KUNGL. MAJ:TS BEMYNDIGANDE DEN 26 MAJ 1933

STOCKHOLM

1934 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

******

Innehållsförteckning. Sid.

Skrivelse till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet I. Utredningens tillkomst

5 7

Motion vid 1933 års riksdag sid. 7. — Generalpoststyrelsen sid. 8. — Svenska sparbanksföreningens styrelse sid. 10. — Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott sid. 10. — Första kammarens andra tillfälliga utskott sid. 11. — 1933 års riksdag sid. 11. II.

Statistik m. m

12 Utredningsarbetets planläggning

12 Postsparbankens in- och utlåning

13 Inlåningen sid. 13. — Utlåningen sid. 15. De enskilda sparbankernas in- och utlåning

19 Materialets omfattning sid. 19. — Inlåningen sid. 19. — Utlåningen sid. 21. — Sammanställning

23 Sparbankernas eget lånebehov

27 Uppgifter från sparbankerna sid. 27. — Yttranden från de allmänna ombuden sid. 30. III.

Utredningsmännens yttrande och förslag Kostnaderna för postsparbanksrörelsens bedrivande sid. 32. — Postsparbankens skolsparverksamhet sid. 34. — Slutsatser av statistiken sid. 36. — Alternativa sätt för samverkan sid. 38. — Insättning av postsparbanksmedel å motboksräkning hos enskilda sparbanker sid. 40. — Tillfälliga lån från postsparbanken till enskilda sparbanker sid. 43. — Hänvisning till postsparbanken av lånesökande hos sparbankerna sid. 46. — Sammanfattning sid. 47.

Till Herr Statsrådet

och Chefen för

Kommunikationsdepartementet.

I skrivelse den 10 maj 1933, n r 188, anhöll riksdagen i anledning av en inom riksdagen väckt motion och under åberopande av vederbörande utskotts däröver avgivna utlåtanden, att Kungl. Maj:t täcktes l å t a skyndsammast utreda, huruvida och på vad sätt landsortens och särskilt landsbygdens sparmedel i postsparbanken kunde i större utsträckning göras tillgängliga för tillgodoseende av de lokala kreditbehoven, exempelvis genom att viss del av bankens medel insattes i de enskilda sparbankerna, samt därefter vidtaga de åtgärder, vartill utredningen kunde giva anledning. P å grund h ä r a v bemyndigade Kungl. Maj:t den 26 maj 1933 chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla tre personer för att inom nämnda departement, med beaktande av vad i berörda utskottsutlåtanden anförts, b i t r ä d a med verkställande av den utav riksdagen begärda utredningen. Med stöd av sagda bemyndigande uppdrog chefen för kommunikationsdepartementet samma dag åt landshövdingen E. A. Beskow, byråchefen i generalpoststyrelsen F . E. Sandberg och verkställande direktören i Upsala sparbank J. H. Jönsson att biträda med verkställande av den ifrågavarande utredningen. Därjämte uppdrog departementschefen åt landshövdingen Beskow att i egenskap av ordförande leda utredningsmännens arbete.

6 Den 4 juli 1933 förordnade chefen för kommunikationsdepartementet förste postassistenten O. I. Viklund att vara sekreterare hos utredningsmännen. Efter slutfört uppdrag få utredningsmännen härmed vördsamt till Herr Statsrådet överlämna sin i ärendet verkställda utredning. Stockholm den 9 maj 1934. A. BESKOW. F. SANDRERG.

J- H. JÖNSSON.

Olof

Viklund.

I. Utredningens tillkomst. M o t i o n v i d 1933 års r i k s d a g . I e n v i d 1933 å r s r i k s d a g i n o m a n d r a k a m m a r e n v ä c k t m o t i o n , n r 402, f ö r e s l o g o h e r r P e t e r s s o n i L e r b ä c k s b y n m . fl., att r i k s d a g e n ville i skrivelse till K u n g l . M a j : t anhålla, a t t K u n g l . M a j : t v i l l e l å t a s k y n d s a m m a s t u t r e d a , h u r u l e d e s l a n d s o r t e n s och s ä r s k i l t landsbygdens sparmedel kunde i större utsträckning göras tillgängliga för t i l l g o d o s e e n d e a v d e l o k a l a k r e d i t b e h o v e n g e n o m a t t v i s s d e l a v postsparbankens medel insattes i de enskilda sparbankerna, s a m t däre f t e r v i d t a g a de å t g ä r d e r , v a r t i l l u t r e d n i n g e n k u n d e g i v a a n l e d n i n g . S å s o m m o t i v h ä r f ö r a n f ö r d e m o t i o n ä r e r n a bl. a. f ö l j a n d e : Då postsparbanken år 1883 inrättades, fyllde den ostridigt ett verkligt behov för stora delar av vårt lands befolkning, och de flesta av de skäl, som anfördes för inrättande av en postsparbank, hade i stort sett alltjämt sitt berättigande. Dessa skäl angåvos vara, att postsparbanken skulle särskilt kunna betjäna den rörliga delen av befolkningen, att sparsamheten skulle stimuleras genom att postsparbankens kontor i regel komme att hållas öppna under flera timmar dagligen och därigenom bleve lätt tillgängliga, under det att åtskilliga enskilda sparbanker hade öppet endast någon gång i veckan eller månaden, att postsparbanken skulle kunna befordra folkets såväl ekonomiska som moraliska uppfostran genom inrättande av skolsparkassor, fabriks- och verkstadskassor m. fl. smärre sparinrättningar, och att postsparbanken skulle genom den föreslagna statsgarantien bereda sina insättare en absolut säkerhet, som sparbankerna icke kunde erbjuda. Vidkommande särskilt skolsparverksamheten framhölls, att postsparbanken under åren 1884—1920 gjort en icke oväsentlig insats genom försäljning av s. k. sparmärken. Postsparbanken hade emellertid efter den år 1923 företagna omorganisationen visat tendens att vilja uttränga de enskilda sparbankerna från skolsparverksamheten. Även om från allmänna synpunkter postsparbankens propaganda för ungdomens sparverksamhet framstode såsom ytterst behjärtansvärd, kunde man icke förbise, att denna propaganda kunde medföra avbräck för de provinsiella sparbankernas framtida möjligheter att kunna tillgodose de lokala kreditbehoven. Emellertid hade postsparbanken icke nöjt sig med den så att säga naturliga uppgift vid sidan av sparbankerna, som anvisades densamma vid dess inrättande, utan öppnat en allt hårdare konkurrens med sparbankerna om vårt lands sparmedel, varvid den haft förmånen av billigare lokaler och billigare arbetskraft, därigenom att den finge använda postverkets lokaler och personal. Att postsparbanken på detta sätt med hjälp av statsmedel så småningom undanträngde sparbankerna kunde icke vara önskligt eller nyttigt, allra minst från landsbygdens synpunkt. Enligt gällande sparbankslag ålåge det sparbank icke endast att mottaga och förränta allmänhetens sparmedel utan även att fullgöra detta genom utlåning i den ort, där de hopsparats. Härigenom hade sparbankerna varit av utomordentlig betydelse särskilt för jordbruket. Redan vid postsparbankens inrättande uttalade farhågor för att genom dess verksamhet kapital skulle komma att dragas från landsbygden till huvudstaden

8 för att företrädesvis komma stadsbefolkningen till godo hade under de sista åren besannats. Stora delar av landsbygdens besparingar indroges genom postsparbanken till Stockholm, placerades i stadsfastigheter och komme ej jordbruket till godo. Vilken andel svårigheten att skaffa kapital för jordbrukets legitima kreditbehov på villkor, motsvarande näringens förräntningsmöjligheter, hade i denna närings betryck, behövde ej närmare utvecklas. För postsparbankens ledning i Stockholm, som saknade den lokala personkännedom, vilken vore sparbanksstyrelsernas styrka, vore det givetvis icke möjligt att tillgodose särskilt det mindre jordbrukets lånebehov. Genom en välorganiserad reklam hade postsparbanken dragit till sig en mycket stor del av det sammanlagda sparbankskapitalet, ökningen av postsparbankens insättarbehållning från 118 milj. kr. den 1 januari 1923 till för det dåvarande 414 milj. kr. finge delvis sin förklaring av denna reklamverksamhet. Anmärkningsvärt vore, att de enskilda sparbankerna under åren 1923—1930 uppvisade ett uttagningsöverskott på 1007) milj. kr., medan postsparbanken för samma tid redovisade ett insättningsöverskott av 160'5 milj. kr. utöver beloppet av gottgjorda räntor. Inför denna starka överflyttning av insättarmedel till postsparbanken gjorde sparbankerna alltjämt stora ansträngningar att bibehålla kontakten med kundkretsen och sökte efter förmåga fylla sin uppgift som lokala kreditinstitutioner. De kunde dock tyvärr icke i längden hålla postsparbanken stången i dess med statsunderstöd drivna propaganda. Det kunde icke längre råda något tvivel om de ogynnsamma verkningarna av en fortsatt expansion av postsparbanken på de enskilda sparbankernas bekostnad. Såväl postsparbanken som provinssparbankerna hade sina bestämda, helt artskilda uppgifter och borde såsom sådana bestå sida vid sida med varandra. Det enklaste och på samma gång mest rationella sättet alt förhindra en skadlig konkurrens mellan postsparbanken och sparbankerna och samtidigt trygga en ändamålsenligare användning av postsparbanksmedlen syntes vara, att postsparbanken insatte en viss del av sina medel i de lokala sparbankerna. På samma gång som allmänheten komme i åtnjutande av de förmåner postsparbanken i vissa avseenden hade framför de enskilda sparbankerna, skulle det lokala kreditbehovet kunna bättre tillgodoses. Någon risk för postsparbanken kunde därigenom icke tänkas uppstå, eftersom insättningarna givetvis skulle ske efter sparbanksinspektionens hörande. Postsparbanken skulle därigenom kunna fylla en särskild uppgift såsom central sparbank även därigenom, att den kunde verka förmedlande mellan rikare och mindre rika provinser och såmedelst medverka till en utjämning av kreditmarknaden. Generalpoststyrelsen. A n d r a k a m m a r e n s f j ä r d e t i l l f ä l l i g a u t s k o t t , t i l l v i l k e t m o t i o n e n h ä n v i s a d e s , i n h ä m t a d e y t t r a n d e ö v e r m o t i o n e n f r å n gen e r a l p o s t s t y r e l s e n . I d e t t a y t t r a n d e b e m ö t t e g e n e r a l p o s t s t y r e l s e n den f r a m f ö r d a k r i t i k e n m o t p o s t s p a r b a n k e n s v e r k s a m h e t och a n f ö r d e d ä r v i d b e t r ä f f a n d e p o s t s p a r b a n k e n s s k o l s p a r r ö r e l s e bl. a. f ö l j a n d e : »Den (skolsparverksamheten) daterar sig från är 1928, vilket år Kungl. Maj:t o^h riksdagen medgåvo, att postsparbanken finge intill ett belopp av högst 50 000 kr. till skolungdom i riket utdela postsparbanksböcker med därå insatta belopp, ej överstigande två kronor för bok. Medgivandet i fråga har upprepats under de följande åren med den ändring dock, att det årliga anslagsbeloppet från och med år 1930 varit bestämt till 60 000 kr. Genom dessa medgivanden har postsparbanken berets möjlighet att under åren 1928—1932 till barn i skolorna utdela inalles 140 000 postsparbanksböcker med ett sammanlagt insättningsbelopp av 280 000 kr. Utdelningen har skett nästan uteslutande till barn i folkskolorna (även nomadskolor och anstalter för lytesbehäftade barn samt uppfostringsanstalter hava dock i begränsad omfattning tillgodosetts). Utdelningen har verkställts på grundval av anmälningar tan

9 skolråd eller lärarpersonal. I de fall då från skolmyndigheter meddelats, att de önskat för skolsparverksamheten anlita annan sparbank än postsparbanken, har denna senare städse respekterat ett sådant önskemål. Om i motsatt fall någon skola från att tidigare hava anlitat enskild sparbank övergått till att använda postsparbanken, har denna självfallet och för övrigt i överensstämmelse med riksdagens uttalande icke kunnat avvisa skolan i fråga. Några åtgärder med syfte att undantränga de enskilda sparbankerna från skolsparrörelsen hava icke förekommit från postsparbankens sida. Postsparbankens utdelning av postsparbanksböcker sker utan att därmed förknippas något villkor om fortsatt sparande. För underlättande av frivillig sparrörelse i skolor, som sådant önska, tillhandahåller emellertid postsparbanken, liksom väl de flesta enskilda sparbanker med skolsparverksamhet på sitt program, s. k. skolsparbössor. Någon propaganda för att förmå lärarpersonalen att rekvirera sådana sparbössor övas ej. Postsparbanken endast upplyser vid de tillfällen postsparbankens 'gåvoböcker' utsändas, om de möjligheter till rekvisition av sparbössor, som finnas. Postsparbanken övar ingen kontroll över resultaten av den frivilliga sparrörelsen i de skolor, där sådan förekommer. Den lärare eller lärarinna, som åtagit sig att handhava rörelsen, låter insätta de sparade beloppen på barnens postsparbanksböcker i vanlig ordning, d. v. s. vid postanstalt. Man torde icke med rätta kunna göra gällande, att den skolsparverksamhet, som postsparbanken bedriver under ovan angivna former, skulle hava vare sig till syfte eller resultat, att de enskilda sparbankerna undanträngas från detta slags verksamhet. Att postsparbanken i stället haft och har att på detta område väsentligen göra en rent kompletterande insats, framgår därav, att postsparbankens utdelning av postsparbanksböcker till mycket stor del skett till skolor inom norrlandslänen eller över huvud sådana trakter, där enskilda sparbanker antingen icke finnas eller också icke funnit lämpligt att utöva skolsparverksamhet, medan däremot sådan utdelning icke alls eller till endast mycket obetydlig omfattning ägt rum inom län, där den enskilda sparverksamheten varit kraftigt utvecklad. Härutinnan har ingen förskjutning inträtt under årens lopp. Det är för övrigt svårt att finna, huru postsparbanken på just detta område skulle kunna hota de enskilda sparbankerna. Postsparbanken utdelar ett belopp av 2 kr. per postsparbanksbok. De enskilda sparbankerna kunna ofta locka med väsentligen högre belopp (fall där 10 kr. insatts per bok har förekommit). Postsparbanken meddelar räntegottgörelse för medel å 'skolsparböcker' efter samma låga räntesats, som gäller för postsparbanksböcker i allmänhet. De enskilda sparbankerna tillämpa ofta beträffande skolsparmedel en relativt hög räntesats (högre än resp. sparbankers vanliga inlåningsränta). Statsgaranti eller icke för insatta medel lär icke kunna tillmätas någon betydelse i fråga om val av sparinrättning för insättning av sådana medel, varom nu är fråga. Ej heller lärer den större bekvämlighet, postsparbanken anses kunna bereda allmänheten, i detta fall kunna öva något avgörande inflytande. Postsparbanken har icke ens möjlighet att erbjuda lärarpersonalen någon ersättning för dess besvär med skolspargöromålen. Till vad som nu anförts rörande skolsparverksamheten, vågar generalpoststyrelsen på grund av vunnen erfarenhet foga det påståendet, att postsparbankens skolsparrörelse icke oväsentligt stimulerat de enskilda sparbankerna att i högre grad än tidigare skett upptaga och ägna sig ät denna verksamhet.» Vidare framhöll generalpoststyrelsen, att statsverket icke gjorde n å g r a u p p o f f r i n g a r för b e d r i v a n d e a v p r o p a g a n d a för p o s t s p a r b a n k e n . P r o p a g a n d a u t g i f t e r n a i n o m r a m e n för d e t a v K u n g l . M a j : t a n v i s a d e a n s l a g e t vore nämligen att anse såsom en vanlig affärsomkostnad, vilken liksom

10 löner, lokalkostnader och liknande utgifter täcktes a v bankens i n k o m s t e r och som visat sig v a r a ur ren affärssynpunkt väl motiverad. P o s t s p a r bankens propagandaverksamhet kunde omöjligen anses i n n e b ä r a >»en mindre lojal konkurrens från den statliga sparbankens sida». I själva sakfrågan y t t r a d e generalpoststyrelsen, bl. a., följande: Den ganska vanliga uppfattningen, att postsparbanken droge insättarmedel från landsbygden, torde till stor del bero på bristande kännedom om postsparbanksrörelsens fördelning på olika landsdelar. Postsparbanken hade städse haft sin ojämförligt största klientel inom städer och stadsliknande samhällen. En för åren 192 7— 1929 på anmodan av det särskilda utskottet vid 1930 års riksdag gjord undersökning hade visat, bl. a., att i runt tal 60 % av det under resp. år i postsparbanken insatta beloppet influtit från insättare i städerna, 20 % härrörde frän »industri- och övriga kommuner», knappa 3 å 4 % hade insatts inom »jordbrukskommuner», medan ätter stoden hade influtit från »skogskommuner» och »blandade kommuner». Omkring 30 % av postsparbankens årliga insättningsbelopp beräknades inflyta enbart frän insättare i Stockholm. Om härtill lades det belopp, som inf lote frän övriga större städer samt frän sådana landsändar, där den enskilda sparbanksverksamheten vore föga utvecklad, torde man knappast vara berättigad antaga, att postsparbankens inlåning från de delar av landsbygden, där de enskilda sparbankerna företrädesvis funnes, vore av beskaffenhet att draga ifrån dessa några medel, som eljest skulle hava placerats i vederbörande orts näringsliv. Vad postsparbankens utlåning anginge, borde beaktas, att vid 1932 års utgång ej mindre än 126'7 milj. kr. hade av postsparbanken placerats i kommunlån, en summa, som motsvarade 28 % av bankens insättarbehållning vid samma års slut. Generalpoststyrelsen ville emellertid icke ställa sig avvisande mot motionärens förslag om viss utredning. Denna borde dock bliva objektiv och förutsättningslös med beaktande sålunda även av andra möjligheter för postsparbanken att i ökad omfattning tillgodose landsbygdens kapitalbehov än den av motionärerna anvisade utvägen, och vidare borde därvid tillbörlig hänsyn tagas till angelägenheten, att ät postsparbanksmedlen gåves möjligast riskfria och samtidigt möjligast inkomstbringande placering. Slutligen framhöll styrelsen, att det för det dåvarande vore ytterst svårt att beräkna, huru postsparbankens inlåningsrörelse komme att ställa sig för framtiden. Bleve depressionen långvarig och komme den stora marginalen mellan postsparbankens och de enskilda sparbankernas inlåningsräntor att uppehållas under någon längre tid, torde det knappast bliva postsparbanken möjligt att i fortsättningen bedriva någon mera betydande utlåningsrörelse. Svenska sparbanksföreningens styrelse. Därjämte avgavs y t t r a n d e i frågan av styrelsen för svenska sparbanksföreningen, som därvid förklarade sig finna den gjorda framställningen v ä r d det största beaktande och därför tillstyrkte utredning i motionens syfte. Föreningens styrelse anförde dessutom, att den funne det nödvändigt, a t t de medel, som enligt förslaget skulle av postsparbanken tillföras enskild sparbank, insattes hos vederbörande sparbank å motboksräkning och mot den för dylik räkning av sparbanken vid varje särskild tidpunkt tillämpade inlåningsräntan. Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott. För egen del anförde utskottet i utlåtande, n r 5: »Den i föreliggande motion framförda uppfattningen, att postsparbanken bedriver en mindre önskvärd och övermäktig konkurrens om insättarnas sparmedel med de enskilda sparbankerna, torde vara så vida spridd, att en undersökning härutin-

11 nan torde få anses vara fullt motiverad, även om åtskilliga av de uttalanden, som gjorts i motionen, icke kunna helt godtagas. I sistnämnda avseende fär utskottet hänvisa till den ingående kritik av motionen, som lämnats i generalpoststyrelsens yttrande över densamma. Emellertid åsyftar motionen icke direkt ett närmare klarläggande av den i densamma påtalade konkurrensen utan fastmera vidtagandet av åtgärder ägnade att eliminera de enligt motionärernas mening skadliga följderna av postsparbankens verksamhet. I motionen föreslås sålunda, att postsparbankens medel i viss utsträckning skola genom insättning i de enskilda sparbankerna göras tillgängliga för tillgodoseende av landsortens och särskilt landsbygdens kreditbehov. Syftet med detta förslag finner utskottet för sin del behjärtansvärt och anser därför i likhet med motionärerna, att en utredning i frågan bör komma till stånd. Med avseende på riktlinjerna för en dylik utredning torde man dock ej, såsom i motionen föreslås, böra på förhand binda sig, vare sig i princip eller för en viss lösning av frågan. Utredningen bör sålunda enligt utskottets mening göras objektiv och förutsättningslös, såsom generalpoststyrelsen för sin del förordat. Utskottet ansluter sig vidare till generalpoststyrelsens mening jämväl därutinnan, att vid utredningen bör tagas tillbörlig hänsyn till angelägenheten att åt postsparbankens medel gives möjligast riskfria och samtidigt möjligast inkomstbringande placering. I anslutning till att motionärerna särskilt fäst uppmärksamheten på jordbrukets kreditbehov må till slut framhållas, att den ifrågasatta utredningen synes böra taga sikte även på tillgodoseendet av andra legitima kreditbehov. På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att andra kammaren för sin del mätte besluta, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta skyndsammast utreda, huruvida och på vad sätt landsortens och särskilt landsbygdens sparmedel i postsparbanken må kunna i större utsträckning göras tillgängliga för tillgodoseende av de lokala kreditbehoven, exempelvis genom att viss del av bankens medel insattes i de enskilda sparbankerna, samt därefter vidtaga de åtgärder, vartill utredningen må giva anledning.» A n d r a k a m m a r e n biföll utskottets hemställan. Första k a m m a r e n s andra tillfälliga utskott. Första kammarens a n d r a tillfälliga utskott, till vilket ärendet efter delgivning av a n d r a kammarens beslut hänvisades, anförde i utlåtande, n r 10, följande: »Utskottet är icke övertygat därom, att penningknappheten hos de lokala sparbankerna är av den betydelse för jordbrukets kreditbehov, som motionärerna framhållit. Under förutsättning, att den föreslagna utredningen kommer att göras objektiv och förutsättningslös, vill utskottet, som i likhet med andra kammarens utskott anser den behandlade frågan vara av den allmänna betydelse, att en utredning är motiverad, hemställa, att första kammaren måtte biträda andra kammarens i ärendet fattade beslut.» K a m m a r e n beslöt i enlighet med utskottets förslag. 1933 års riksdag. I skrivelse den 10 maj 1933, nr 188, anhöll riksdagen — i anledning av förenämnda motion och under åberopande av berörda utskottsutlåtanden — a t t Kungl. Maj:t täcktes låta skyndsammast utreda, huruvida och p å vad sätt landsortens och särskilt landsbygdens sparmedel i postsparbanken kunde i större utsträckning göras tillgängliga för tillgodoseende av de lokala kreditbehoven, exempelvis genom a t t viss del av bankens medel insattes i de enskilda sparbankerna, samt därefter vidt a g a de åtgärder, vartill utredningen kunde giva anledning.

II. Statistik m. m. Utredningsarbetets planläggning. För fullgörande av sitt uppdrag hava utredningsmännen ansett nödvändigt att till en början söka utröna, huru de i postsparbanken innestående medlen fördela sig på insättare, bosatta dels i huvudstaden, dels i andira städer samt i köpingar och municipalsamhällen, dels ock å den egentliga landsbygden. Även beträffande postsparbankens medelsplaceringar, fördelade på olika slag av lån och andra placeringar, har en motsvarande utredning ansetts böra göras. Genom att ställa härvid erhållna siffror i relation till varandra hava utredningsmännen åsyftat att klarlägga, huruvida verkligt fog finnes för den i förenämnda riksdagsmotion uttalade åsikten, att stora delar av landsbygdens besparingar genom postsparbanken indragas till huvudstaden för att företrädesvis komma stadsbefolkningen till godo. Till jämförelse har liknande utredning, som nyss nämnts i fråga om postsparbanken, synts böra verkställas jämväl för de enskilda sparbankerna. Vidare har det ansetts nödvändigt, eller i varje fall vara av värde, att äga kännedom om huruvida under de senast gångna åren svårigheter yppat sig för de enskilda sparbankerna att inom resp. verksamhetsområden tillgodose jordbrukets kreditbehov och bostadskrediten, samt, i förekommande fall, i vilken omfattning sådana svårigheter varit för handen. Slutligen hava utredningsmännen funnit det vara av intresse att hava tillgång till uttalanden från sparbankerna själva, huru dessa skulle ställa sig till frågan om att eventuellt kunna få disponera någon del av postsparbankens medel för tillgodoseende av kreditbehovet inom resp. verksamhetsområden. De sålunda såsom erforderliga ansedda uppgifterna hava, i den mån de icke kunnat erhållas ur offentlig statistik eller andra tillgängliga källor, införskaffats från postsparbanken resp. de enskilda sparbankerna. För de senares vidkommande hava uppgifterna erhållits genom förmedling av svenska sparbanksföreningens styrelse. På grund av vissa sparbankers uttalanden hava utredningsmännen sedermera genom vederbörande länsstyrelser införskaffat yttranden från de av länsstyrelserna utsedda allmänna ombuden för övervakande av ifrågakommande sparbankers förvaltning.

13 I det följande lämnas, förutom redogörelse för vissa förhållanden, som synts vara av intresse för utredningen, en sammanfattning av de viktigare upplysningar, som framgått ur det inkomna materialet.

Postsparbankens in- och utlåning. Inlåningen. Att verkställa en fullt exakt uppdelning av de i postsparbanken innestående medlen med hänsyn till insättarnas bostadsorter är knappast möjligt. Härför skulle nämligen erfordras granskning av samtliga insättares konton, vilka uppgå till ett antal av över 1700 000 st. Utredningsmännen hava därför funnit sig föranlåtna att söka på en annan väg framkomma till ett någorlunda rättvisande resultat; och har följande förfaringssätt därvid kommit till användning. Från postsparbanken har införskaffats uppgift å fördelningen av insatta och uttagna belopp under vart och ett av åren 1929—1932 på postanstalter i Stockholm, i övriga städer, i köpingar och municipalsamhällen samt å landsbygden. Denna fördelning, uttryckt i procent av insättnings- och uttagningsbeloppen för hela riket, framgår av följande tablå: Ar 1929 Vid postanstalter

Ar 1930

Ar 1931

Ar 1932

InInInInsättn. Uttagn, 8ättn. Uttagn. sättn. Uttagn. sätta. Uttagn.

i Stockholm

29-6 | 335

31-2

34-0

32-0

34-2

30-1

34-1

i övriga städer

33-2

34-4

33-5

35-2

35-3

36-1

35-7

i köpingar och municipalsamhällen ll-o ! l l - l å landsb3 r gden J 26* 21-o

10-8

10-s

10-9

11-2

10-7

24-5

20-o

23-4

19-6

22-6

19-5

Summa I lOOo I 100'o lOO-o

100-o

Som synes hava fluktuationerna icke varit stora. På grund härav hava utredningsmännen ansett sig kunna lägga den sålunda erhållna uppgiften till grund för en uppdelning på förut angivet sätt av insättarbehållningen i postsparbanken. Enär emellertid, såsom redan nämnts, uppgiften avser postsparbanksrörelsens omfattning vid olika postanstalter och någon hänsyn därvid således icke är tagen till de av postanstalterna betjänade insättarnas bostadsorter, samt det synts antagligt, att en ej obetydlig del av den utav postanstalter i städer och stadsliknande samhällen, särskilt i jordbruksdistrikt, förmedlade postsparbanksrörelsen härflyter från landsbygdsbefolkningen, hava dock de ur uppgiften framräknade procenttalen för fördelningen ansetts icke böra tillämpas utan vidare. För att kunna bilda sig en uppfattning, huruvida och i vilken mån reduktion till landsbygdens förmån av postsparbanksrörelsen vid postanstalter i städer och stadsliknande samhällen borde äga rum, hava utrednings-

14 männen h ä n v ä n t sig till generalpoststyrelsen, som låtit vid ett femtiotal av utredningsmännen angivna postanstalter — 30 i medelstora och smärre städer samt 10 i köpingar och 10 i municipalsamhällen — verkställa undersökning angående den omfattning, vari under vissa d a g a r insättning a r och u t t a g n i n g a r av postsparbanksmedel gjorts av personer, bosatta å landsbygden. E n sammanställning av de vid undersökningen framkomn a uppgifterna h a r givit vid handen, att av s u m m a n insatta och u t t a g n a medel vid de undersökta postanstalterna i städer i medeltal inemot en sjättedel (16-3 %) och vid postanstalterna i köpingar och municipalsamhällen i medeltal ungefär en tredjedel (34-o %) h ä r r ö r t från den å landsbygden bosatta befolkningen. E h u r u den gjorda undersökningen varit av begränsad omfattning, synes resultatet av densamma dock kunna för det ändamål, vartill det h ä r ä r avsett a t t användas, godtagas såsom uttryck för förhållandena i avseende å postsparbanksrörelsen vid postanstalterna i medelstora och mindre städer i allmänhet samt stadsliknande samhällen. F ö r de största städern a s vidkommande torde däremot landsbygdsbefolkningens postsparbanksärenden representera en mycket obetydlig del av hela postsparbanksrörelsen. Om sålunda från reduktionen undantages postsparbanksrörelsen vid postanstalterna — förutom i Stockholm — i Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Borås, Gävle och Örebro, och m a n r ä k n a r med att av insättningar och u t t a g n i n g a r i postsparbanken vid postanstalter i övriga städer en sjättedel samt av postsparbanksrörelsen vid postanstalter i köpingar och municipalsamhällen en tredjedel h ä r r ö r a från landsbygdsbefolkningen, vill det synas, som om m a n bör komma sannolikheten relativt nära. I efterföljande sammanställning h a v a upptagits insättnings- och uttagningsbelopp i postsparbanken under åren 1929—1932, fördelade på Stockholm, ovannämnda sju därefter i storleksordning kommande städer, övriga städer, köpingar och municipalsamhällen samt landsbygd, såväl absoÅr Vid postanstalter

i Stockholm 2

Uttagningar

Insättningar Kr.

År

19 2 9

Kr.

19 3 0

Insättningar

Uttagningar

Kr.

33-5 57 140 477

i % |

31-2 47 157 408

% 34o

46 296 068

29-G 35 684 300

i Göteborg, Malmö, Norrköping m. fl. 16 895 002 i övriga städer ••• 35 073 426

10-3 11393 469

10-7 22 212 147

12" 2 16 140 288

22-4 25 210 020

23-7 39 025 124

21-8 32 732 929

ll-o

ll-i

19 697 509

10-8 15 061 585

26-2 22 355 580

21-0 44 804 641

24-5 27 748 921

10 & 20 0

lOOo 106437002

100-o 182879 898 100-O 138841131

i köpingar och municipalsamhällen 17 254 108 40 882 374 å landsbygden Summa 156400 978 1

11793 633

100 o

Medeltalet är beräknat å sammanlagda beloppet av insättningar och uttagningar direkt genom postsparbankens centralförvaltning, såsom för militär, sjömän, skolbarn, post-

15 lut som, u t t r y c k t i procent, i förhållande till hela insättnings- resp. u t t a g ningssumman för året. Vidare h a v a i tabellen inlagts medeltalssiffror i fråga om både belopp och procenttal. Efter reduktion, i enlighet med vad här förut anförts, av beloppen under »övriga städer» samt »köpingar och municipalsamhällen» fördelar postsparbanksrörelsen sig under i sammanställningen angivna å r på följande s ä t t : % 32'2 30*9 7*3 29-6

Stockholm övriga städer köpingar och municipalsamhällen landsbygd

Uppdelas insättarbehållningen i postsparbanken vid 1932 å r s slut, 451179 409 kr., med användande av sist angivna procenttal, belöpa på Kr.

Stockholm övriga städer köpingar och municipalsamhällen landsbygd

145 279 770 139 414 437 32 936 097 133 549 105

vilka belopp alltså skulle utgöra de olika kategoriernas av samhällsbildn i n g a r ungefärliga andelar av i postsparbanken innestående medel. Utlåningen. Bestämmelser rörande utlåning och a n v ä n d n i n g i övrigt av postsparbankens medel äro i n t a g n a i Kungl. Majrts förnyade reglemente angående förvaltningen av de i postsparbanken innestående medel den 27 oktober 1922 (nr 522) med däri sedermera gjord ä n d r i n g (S. F . S. nr 500/1924). Enligt dessa bestämmelser äger generalpoststyrelsen att göra de medel, som styrelsen anser icke behöva hållas omedelbart tillgängliga för utbetalningar, fruktbärande: Å r

1 9 3 1

År

Insättningar

Uttagningar

Insättningar

Kr.

64 251 420

32-o 56 983 087

! %

34-2 75 517 629

19 3 2

Medeltal » Belopp

Uttagningar /o

Kr.

30-1 66 156 565

Kr.

34-1 112 296 738

% 32-2

23 141 644

11-6 19 853 773

11-9 31333 313

12-5 23 752 487

12-2 41 180 530

11 8

44 377 175

22 - i

23-4 59118 896

23-6 45 557 604

23-5 80 024 858

22-9

39 004 258

21 923 308

10-9 18 157 234

10-9 28 207 402

11-2 20 659 438

10-7 38 188 555

10-9

46 848 225

23-4 32 597 078

19-6 56 660 899

22-6 37 759 568

19-5 77 414 322

22-2

200 541 772

100-o 166595 430

lOO-o 250 838139

lOO-o 193885 662 lOOo 349105 003

lOOo

per år. — * Hit äro även hänförda belopp, vilkas insättning resp. uttagning förmedlats sparbankens gåvobelopp m. m.

16 a) genom inköp av räntebärande obligationer 1) utfärdade eller garanterade av svenska staten, 2) utfärdade av Sveriges allmänna hypoteksbank eller konungariket Sveriges stadshypotekskassa, 3) utfärdade eller garanterade av landsting, kommun eller municipalsamhälle inom riket för lån, till vars upptagande Kungl. Maj:ts tillstånd blivit meddelat, eller ock 4) utfärdade av sådant verk, bolag eller inrättning, som har av Kungl. Maj:t fastställt reglemente, eller vilket blivit i enlighet med gällande lag om aktiebolag registrerat; b) genom utlämnande av lån 1) till landsting, kommun, municipalsamhälle, väghållningsskyldiga eller tingshusbyggnadsskyldiga inom riket, därest tillåtelse till lånets upptagande blivit av Kungl. Maj:t meddelad, eller till centralkassa för jordbrukskredit, som i enlighet med bestämmelser, vilka Kungl. Maj:t meddelar, vunnit godkännande från det allmännas sida, 2) mot hypotek av sådana obligationer, som här ovan under a) omförmälas, 3) mot säkerhet av inteckning i sådan fast egendom inom riket, som med hänsyn till läge, ytinnehåll, brandförsäkring och avkastning prövas innebära fullgod säkerhet, dock icke till högre belopp, än att inteckningen ligger inom två tredjedelar av taxeringsvärdet, 4) mot annan fullgod säkerhet än under b) 2)—3) här ovan sägs; dock att till en och samma låntagare icke må på sådant sätt utlånas mer än högst tiotusen kronor och att sammanlagda beloppet av sådana lån icke må överstiga en femtiondel av insättarnas behållning enligt senaste bokslut;

c) genom insättning på depositions- eller därmed jämförlig räkning i bankinrättning, vars bolagsordning blivit av Kungl. Maj:t fastställd samt vars grund- och reservfonder uppgå till ett sammanlagt belopp av minst fem miljoner kronor. Vidare föreskrives, att i postsparbanken innestående medel skola, intill dess placering, som nyss nämnts, lämpligen kan ske, eller till den del sådant för gäldande av n ä r a förestående utbetalningar finnes lämpligt, hållas tillgängliga genom insättning antingen å postgirokonto eller ock å giro- eller därmed jämförlig r ä k n i n g i riksbanken eller sådan bank, som h ä r ovan under c) sägs. E t t belopp, motsvarande minst en tiondel av i n s ä t t a r n a s behållning enligt senaste bokslut, skall redovisas i obligationer, utfärdade eller garanterade av svenska staten, eller utfärdade av Sveriges allmänna hypoteksbank eller av konungariket Sveriges stadshypotekskassa eller i andra värdehandlingar, som u t a n svårighet kunna realiseras eller belånas. Såsom inledningsvis nämnts h a r i fråga om av postsparbanken utlånade eller eljest placerade belopp uppdelning ansetts böra ske, förutom på samm a sätt som beträffande inlåningen, jämväl på olika slag av lån och a n d r a placeringar. Enligt av postsparbanken lämnade uppgifter kunna lånen och placeringarna vid 1932 års u t g å n g särskiljas i följande huvudgrupper:

1) Obligationer

(nominella värden):

a) svenska statens

42 025 152

b) Sveriges allm. hypoteksbanks

50 619 233

c) hypoteksföreningars för bostadskredit, inteckningsbolags och 24 277 427

tomträttskassors d) utgivna eller garanterade av kommuner och landsting

26 971 864

e) industriers

32 739 000

f) trafikaktiebolags

7 303 700 340 000

g) övriga Summa 2) Kommunlån,

184 276 376

lämnade till

a) städer

89 327 542

b) köpingar och municipalsamhällen

3 526 761

c) landsting

11322 745

d) landskommuner (vägdistrikt, fattigvårdssamhällen etc.) Summa 3) Lån mot säkerhet av inteckning

i jordbruksfastighet

4) Lån mot säkerhet

i bostads

av inteckning

14 832 626 119 009 674 1322893

fastighet:

1) i städer

132 781 533

2) i köpingar och municipalsamhällen 3) i landskommuner

3 541970 .

2 931 431 Summa

5) Lån mot säkerhet av inteckning i fastighet, som icke kan nas såsom jordbruks- eller bostadsfastighet:

139254 934

beteck-

a) i städer

828 366

b) i köpingar och municipalsamhällen

450 000 1 442 397

c) i landskommuner Summa

7 470 000

6) Lån till svenska jordbrukskreditkassan

84 550

7) Lån mot borgen (till andra än jordbrukare) 8) Lån mot annan

än förut nämnd

2 720 763

200 000

säkerhet Summa s u m m a r u m

454 339190

Av lånen, varmed avses de i tabellen upptagna placeringar med undantag av obligationer, kunna så gott som samtliga lokaliseras till resp. huvudstaden, andra städer, stadsliknande samhällen och landsbygden. Undantag utgöra till landsting lämnade lån, vilka åtminstone i vissa fal] 2 — 341628.

18 torde komma såväl stads- som landsbygdsbefolkningen till godo. Sannolikheten synes emellertid tala för att i allmänhet landsbygden i högre grad h a r n y t t a av dessa lån ä n städerna, och därför hava desamma hänförts till landsbygden. E n s a m m a n r ä k n i n g av de olika lånesummorna giver vid handen, att av det sammanlagda utestående lånebeloppet, 270 062 814 kr., belöpa % 58 2 på Stockholm " » övriga städer 24-5 » köpingar och municipalsamhällen 2*8 » landsbygd 14*5 Beträffande däremot obligationerna ställer det sig vanskligare att verkställa en uppdelning på orter, vilkas kreditbehov tillgodoses genom medelsplaceringarna. Med fog lärer även kunna göras gällande, att inköpet av obligationer i m å n g a fall göres, icke med tanke på att därigenom g y n n a viss ort eller viss kategori av befolkningen, u t a n fastmera för att åstadkomma en både säker och inkomstbringande placering. Särskilt i fråga om obligationer, u t g i v n a av svenska staten, är det naturligen knappast möjligt att med anspråk på tillförlitlighet avgöra, huru stor del av de placerade beloppen skola hänföras exempelvis till landsbygden. I trafikföretags och industriers obligationer placerade belopp k u n n a i allmänhet icke heller med större grad av tillförlitlighet lokaliseras. Sveriges allmänna hypoteksbanks obligationer däremot torde böra hänföras till landsbygden, då ju hypoteksbankens verksamhet avser kreditgivning åt jordbruket. A v det i tabellen u p p t a g n a beloppet för obligationer, u t g i v n a eller garanterade av kommuner eller landsting, representeras den vida övervägande delen av kommunobligationerna, och av dessa ä r o de flesta utgivna av städer. P å grund d ä r a v och då en fullt riktig uppdelning svårligen k a n åstadkommas, synes hela beloppet lämpligen böra hänföras till städerna. De obligationer, som äro utgivna av hypoteksföreningar för bostadskredit, inteckningsbolag och tomträttskassor, torde likaledes böra hänföras till städerna. Även om någon del av de medel, som tillföras de sistnämnda obligationer utgivande kreditinr ä t t n i n g a r n a , tjänar till understödjande av byggnadsverksamheten i andr a samhällen än städer, så ä r det dock säkerligen dessa, som erhålla de största beloppen. Vid en sammanställning av de olika beloppen av postsparbankens placeringar och lån kommer för övrigt den omständigheten, att i fråga om obligationerna något för hög summa lokaliseras till städerna, att u p p v ä g a hänförandet, i enlighet med vad ovan angivits, av lån (kommunlån) åt landsting till landsbygden. Därest, på sätt nyss nämnts, även obligationerna — med undantag av de utav svenska staten, industrier och trafikaktiebolag utgivna — hänföras till olika kategorier av samhällsbildningar, falla av det sammanlagda utestående låne- och obligationsbelopp, som anses k u n n a uppdelas, på

19 städer 1 köpingar och municipalsamhällen landsbygd

% 73.3 2*0 24*2

Den n ä r m a r e fördelningen på de särskilda grupperna av de olika slagen lån och andra placeringar framgår av den å sid. 26 intagna sammanställningen.

D e e n s k i l d a s p a r b a n k e r n a s in- o c h utlåning. Materialets omfattning. Sparbankernas antal utgjorde vid 1932 års slut 481. A v dessa hava 452 inkommit med svar å de framställda frågorna, varvid emellertid 26 av sparbankerna icke lämnat så specificerade uppgifter i fråga om medelsplaceringen, att de lämpligen k u n n a t medtagas vid bearbetningen av materialet i denna del. J ä m f ö r b a r a uppgifter i nyss angivet hänseende föreligga således från 426 sparbanker, motsvarande 88-6 % av samtliga, och dessa sparbanker representera en sammanlagd insättarbehållning av i r u n t tal 2 995-0 milj. kr., vilket utgör 95-3 % av insättarbehållningen — c:a 3141-7 milj. kr. — i alla befintliga sparbanker. Materialet lärer alltså få anses synnerligen representativt. Inlåningen. Liksom fallet är med postsparbanken sker all inlåning av medel till de enskilda sparbankerna, om u n d a n t a g göres för krediter och lån för fyllande av tillfälliga penningbehov, genom motboksräkning. Ställer det sig svårt att beträffande postsparbanken verkställa en fullt exakt uppdelning av de innestående medlen på insättare i huvudstaden, övriga städer, stadsliknande samhällen och landsbygden, så ä r svårigheten ännu större i fråga om de enskilda sparbankerna. Visserligen utvisar sparbanksstatistiken insättarbehållningen i varje särskild sparbank, men då verksamhetsområdet för de flesta sparbanker, som h a v a styrelsen förlagd till städer, omfattar både stad och landsbygd, samt någon bokföring, utvisande insättarmedlens fördelning på olika delar av ett verksamhetsområde, icke torde förefinnas i annan mån än att sparbanker med ombud och filialer i regel k u n n a uppgiva de belopp, som influtit eller utbetalats genom filialbildningarna, är det icke möjligt att åstadkomma en fullt riktig uppdelning. F ö r att emellertid kunna göra någon jämförelse med postsparbanken h a r först insättarbehållningen hos sparbanker med styrelserna förlagda till a n d r a orter än städer s a m m a n r ä k n a t s , och det därvid erhållna beloppet har hänförts till landsbygden. A v den återstående insättarbehållningen h a r en del ansetts h ä r r ö r a från lands1

Särskiljande av huvudstaden har ej varit möjligt att fullständigt genomföra (obligationer, utgivna av hypoteksföreningar för bostadskredit, inteckningsbolag och tomträttskassor kunna naturligen icke uppdelas på Stockholm och andra städer).

20 bygden, resten från städerna. A t t u p p t a g a huvudstaden och de stadsliknande samhällena i särskilda grupper h a r synts icke böra ske, så svävande som grunderna för uppdelningen äro. De t v å sparbanker, vilkas styrelser hava sitt säte i Stockholm, h a v a för övrigt på förfrågan förk l a r a t sig sakna möjlighet att ens uppskattningsvis angiva Stockholms andel av sparbankernas insättarbehållning. Genom svenska sparbanksföreningen hava, liksom i fråga om postsparbanksmedlen skett från generalpoststyrelsen, undersökningar gjorts vid ett antal sparbanker (ett trettiotal) med styrelsens säte i städer rörande den omfattning, v a r i insättningar och uttagningar av medel under vissa dagar gjorts a v personer, bosatta å landsbygden. Såsom resultat av undersökningarna h a r framgått, att 45'6 % eller ej långt ifrån hälften av det omsatta beloppet vid de undersökta sparbankerna h ä r r ö r t från personer, bosatta å landsbygden. Berörda undersöknings resultat, vilket lika litet som resultatet av den förenämnda undersökningen beträffande postsparbanksrörelsen k a n göra anspråk på att giva ett fullt tillförlitligt besked rörande fördelningen av stadssparbankernas insättarmedel på stad och landsbygd, men som dock synes k u n n a godtagas för nu ifrågavarande ändamål, torde k u n n a läggas till grund för en reduktion av insättarbehållningen hos sparbanker i allmänhet i städer. Däremot är det säkerligen icke tillämpligt på de större, utpräglade stadssparbankerna, till vilka utredningsmännen r ä k n a t Stockholms stads sparbank, Norrköpings sparbank, Malmö sparbank, Sparbanken i Hälsingborg, Sparbanken Bikupan i Malmö, Göteborgs sparbank och Fastighetsägarnas sparbank i Göteborg. I sistnämnda sparbanker är nämligen landsbygdsintresset av allt att döma obetydligt. Vid den slutliga fördelningen av insättarbehållningen h a r därför sagda behållning hos dessa sparbanker undantagits från reduktion. Nedanstående tablå utvisar insättarbehållningen vid 1932 års u t g å n g hos de 426 i utredningen ingående sparbankerna, fördelad på ovannämnda sju stadssparbanker, övriga sparbanker med styrelserna förlagda till städer och återstående sparbanker, såväl absolut som, uttryckt i procent, i förhållande till sammanlagda insättarbehållningen i samtliga u t i tablån medtagna sparbanker: ovannämnda sju stadssparbanker övriga sparbanker med styrelserna förlagda till städer återstående sparbanker Summa

Kr.

580 240 052 1 821 909 560 592 802 45 ° 2 994 952 062

19*4 60-8 19 8 ' 100'0

Efter uppdelning mellan stad och landsbygd av beloppet under »övriga sparbanker med styrelserna förlagda till städer» på det sätt, att, i avrundade tal, 54 % därav hänföras till städerna och 46 % till landsbygden, blir fördelningen följande:

21 städer landsbygd

Kr.

1 564 071 214 1430 880 848

52"2 47'8

Utlåningen. I fråga om sparbankernas utlåning lämnas vissa föreskrifter i sparbankslagen. Enligt dessa skall sparbanks utlåningsrörelse företrädesvis avse sparbankens verksamhetsområde. Vidare föreskrives, att sparbanks medel ej må såsom lån utlämnas mot annat fordringsbevis än skuldebrev, samt att annat lån än sådant till kommun eller dylik samfällighet må medgivas, allenast om fullgod säkerhet av pant eller borgen ställes. Fördelningen på olika huvudgrupper av lån och andra placeringar hos de 426 sparbanker, som lämnat uppgifter, framgår av efterföljande tablå:

S l a g av l å n o c h

1) Obligationer

I % av hela placerade kapitalet

Belopp Kr.

placeringar

(nominella värden):

a) svenska statens

170 739 679

5"45

b) Sveriges allm. hypoteksbanks

58 245 514

1"86

c) hypoteksföreningars för bostadskredit, inteckningsbolags

> 172 079 380

och tomträttskassors

5'49

90113 986

2-87

256 401 568

8-18

747 580127

23-86

a) städer

109 337 902

3'49

b) köpingar och municipalsamhällen

10 523 564

0-33

c) landsting

17 257 852

0-5 5

d) landskommuner (vägdistrikt, fattigvårdssamhällen etc.)

59 756 091

1-91

196 875 409

6-28

a) inom halva taxeringsvärdet

365 889 914

11-67

b) över halva taxeringsvärdet

69 813 842

2-23

c) inteckning jämte borgen

65 411640

2-09

501115 396

15'99

941 307 944

30-0 3

2) i köpingar och municipalsamhällen

75 575 485

2-41

3) i landskommuner

97 407 894

3-11

d) utgivna eller garanterade av k o m m u n e r och landsting e) övriga Summa 2) Kommunlån,

lämnade till

Summa 3) Lån mot säkerhet

av inteckning

jordbruksfastighet:

Summa 4) Lån mot säkerhet

av inteckning

i bostads

fastighet:

a) inom halva taxeringsvärdet: 1) i städer

22 Slag

av l å n

och

Belopp Kr.

placeringar

I % av hell placerade kapitalet

b) över halva taxeringsvärdet: 125 357 707

4 - oo

2) i köpingar och municipalsamhällen-.

7 150 453

0-23

3) i landskommuner

11 696 370

0-37

1) i städer

c) inteckning jämte borgen: 58 752 978

T88

2) i köpingar och municipalsamhällen

11535 266

0-37

3) i landskommuner

21338 651

0 - 68

1 350 122 748

43-08

1) i städer

Summa 5) Lån mot säkerhet av inteckning i fastighet, som icke kan betecknas såsom jordbruks- eller bostadsfastighet:

37 371 632

1-19

b) i köpingar och municipalsamhällen.

6 119 370

0-20

c) i landskommuner

18 874113

0-60

1'99

a) i städer

Summa 6) Lån till svenska jordbrukskreditkassan för jordbrukskredit 7) Lån mot

och andra

kassor 146 454

Ooo

borgen:

a) till jordbrukare

95 195 208

3-04

b) till andra

131727 765

4'20

7 24

Summa 8) Lån mot annan

än förut nämnd

säkerhet Summa s u m m a r u m

49 226 889

1 57

3 134 355 111

lOOoo

Vid en fördelning av de ovan upptagna lånen (obligationerna således ej medräknade) med hänsyn till de platser, vilkas kreditbehov tillgodosetts, har det under 8) angivna beloppet icke medtagits. Med till buds stående uppgifter kunna nämligen dessa lån icke lokaliseras. Lån mot borgen till jordbrukare hava hänförts till landsbygden; borgenslånen till a n d r a än jordbrukare torde till övervägande delen hava kommit stadsbefolkningen till godo och hava därför hänförts till städerna. Liksom skett i fråga om de av postsparbanken utlånade medlen hava även för de enskilda sparbankernas vidkommande lånen till landsting inräknats bland de till landsbygdsbefolkningen utlånade medlen. Med tillämpning av vad sålunda angivits komma av det sammanlagda lånebelopp, som medtagits, att belöpa på städer (särskiljande av huvudstaden har icke varit möjligt) » köpingar och municipalsamhällen » landsbygd

60-1 4-7 35*2

23 Medräknas vissa slag av obligationer, på sätt som skett beträffande postsparbankens utlåning, falla av det sammanlagda medtagna beloppet av lån och a n d r a placeringar, 2 657 986 975 kr. på % 62'7 4*2 33*1

städer köpingar och municipalsamhällen landsbygd

I fråga om den n ä r m a r e fördelningen av de olika slagen lån och a n d r a placeringar på de särskilda grupperna hänvisas till den å sid. 26 intagna tablån.

Sammanställning. Sammanställas de i det föregående lämnade uppgifterna, visar det sig, att, medan för postsparbankens vidkommande 63-i % av insättarnas behållning vid 1932 års slut beräknas h ä r r ö r a från städer och 36-9 % från stadsliknande samhällen och landsbygd, motsvarande procenttal för de enskilda sparbankernas del äro 52-2 resp. 47-8. I förhållande till postsparbankens resp. de 426 uppgiftslämnande enskilda sparbankernas hela omslutning vid sistnämnda tidpunkt — varmed avses för postsparbanken insättarnas behållning med tillägg av reservfonden, tillhopa 453 679 409 kr., och för de enskilda sparbankerna det vid 1932 års utgång av vederbörande sparbanker förvaltade beloppet, 3 264 680 859 kr. — utgör i postsparbanken

stadsbefolkningens andel av insättarbehållningen befolkningens i de stadsliknande samhällena och å landsbygden andel av insättarbehållningen

i de enski]da

spar.

bankerna

62'7

47-9

36'7

43-8

Det må framhållas, att vid insättarbehållningens fördelning någon hänsyn ej är tagen till den omständigheten, a t t stadsbefolkningens medel såväl i postsparbanken som i de enskilda sparbankerna äro mer rörliga än landsbygdsbefolkningens. Postsparbankens och de uppgiftslämnande enskilda sparbankernas medelsplaceringar äro sammanförda i efterföljande tablå:

24 Postsparbanken Slag av lån och placeringar

1) Obligationer

Belopp Kr.

I % av hela placerade kapitalet

De enskilda sparbankerna hela pla cerade kapitalet

Belopp Kr.

(nominella värden):

a) svenska statens

42 025 152

b) Sveriges allm. hypoteksbanks

50 619 233

170 739 679 58 245 514

c) hypoteksföreningars för bostadskredit, inteckningsbolags och tomträttskassors d) utgivna eller garanterade av k o m m u n e r och landsting Summa

172 079 380

24 277 427 5-34

26 971 864 40 382 700

e) övriga

2) Kommunlån,

9-25

184 276376

90 113 986 5-94 8-89 40-56

256 401 568 747580127

lämnade till 109 337 902

b) köpingar och municipalsamhällen

89 327 542 19-66 3 526 761 0-78

c) landsting

11322 745

17 257 852

a) städer

d) landskommuner (vägdistrikt, fattigvårds samhällen etc.) Summa 3) Lån mot säkerhet bruks fastighet:

inteckning i

a) inom halva taxeringsvärdet

2-49

10 523 561

14 832 626

3-2 6

59 756 091

119 009 674

26i9

196 875 409

jord

• •••

1 322 893

365 889 914 0*2 9

b) över halva taxeringsvärdet

69 813 842

c) inteckning jämte borgen

65 411640 1322893

0-29

501115 396

132 781533

29-2 3

941 307 944

2) i köpingar och municipalsamhällen

3 541970

0-78

75 575 485

3) i landskommuner

2 931431

0-65

97 407 894

Summa 4) Lån mot säkerhet fastighet:

av inteckning

i bostads

a) inom halva taxeringsvärdet: 1) i städer

b) över halva taxeringsvärdet: 125 357 707

1) i städer 2) i köpingar och municipalsamhällen

7 150 453

3) i landskommuner

11 696 370

c) inteckning jämte borgen: 58 752 978

1) i städer 2) i köpingar och municipalsamhällen

11535 266

3) i landskommuner

21 338 651 Summa

139 254 934

30-66

748 Någon m i n d r e del av de under a) upptagna lånen sträcker sig över halva taxeringsvärdet.

25 Postsparbanken Slag av lån och placeringar

Belopp Kr.

I % av hela placerade kapitalet

De enskilda sparbankerna Belopp Kr.

Il % av hela plaj cerade kapitalet

5) Lån mot säkerhet av inteckning i fastighet, som icke kan betecknas såsom jordbruks eller bostads fastighet : a) i städer b) i köpingar och municipalsamhällen c) i landskommuner Summa 6) Lån till svenska jordbrukskreditkassan andra kassor för jordbrukskredit 7) Lån mot

828 366

0*18

37 371 632

1-19

6 119 370

0-20

450 000

0-io

1 442 397

0-32

18 874 113

0*60

2 720 763

0-60

1-99

7470 000

1-64

95 195 208

3-04

84 550

0-0 2

131 727 765

4-20

84 550

7-24

200 000

0-04

49 226 889

1-67

454339190 100 oo 3134355111

loo oo

och 146 454

0-oo

borgen:

a) till j o r d b r u k a r e b) till andra Summa 8) Lån mot annan

än förut nämnd

säkerhet-•

Summa s u m m a r u m

Fördelningen på städer, stadsliknande samhällen och landsbygd av de i tablån upptagna lån'och andra placeringar, som ansetts kunna lokaliseras till viss ort eller viss grupp av orter — obligationer, utgivna av svenska staten, samt trafikbolags och industriers m. fl. företags obligationer ävensom lån, utlämnade mot annan säkerhet än inteckning eller borgen, äro av i det föregående angiven anledning icke medtagna — framgår av efterföljande sammanställning, vari till jämförelse även införts insättarbehållningens storlek i förhållande till omslutningen.

26 T3 bJD

>> fi 5

r =

a x> u B

1-3

• 1ö

ft cd

giSg

"r5 CO

•Ö :cS

CO l f > CM H H T j l © r H -rj<

-<* t00

CO I f - * oH 1-

00 00 IS

t - rH O t » C K l-O r H

00 H

if O-

•b co

"i; Oq

co lO

s S

«M O

•«*

•i

U c* cu cci ft ~ b D ' o :c3 fi . 3 —

^ r oc iC C -rfl O .

•«

1 !M

CO CM lO

—' CO CM

OS — rH

O r-

' Tf OS

«0

CM O OS

OS CM i CD

CM CO CO

N CO CO

rH I CO

OS O

oo 22 CO

00 rH -Dif! CM

>->

,n>

T j

3 hi

•

° ri

oä

—

's'ia

t4 a co

•w

eva

CM -<* Tji

O L— r*

CO r H CM CM

-H

— CO is

O O o

>'C ts.

00 if:

xo o\

Xo oX

»i

cV;

"Sfl

co os i^ o

i—

CM L^ r-~i

CS co"

«5 OS

'oX°

~QX

•w

CO CM

1 CJS

<* if!

-<r 00

"cji Oi

cc CO

C c

Tji i ca - t ' -as >C! 1-

co oo i^

| a ' a

— IC

CO rH

»Q IS

Xo oX •xH

\o o \

'E S w

O to

oo »c O

B o

CO R*

o-co

r <

•

o o O

1 lO ' rH

c if

t> ' i f

ts SJ «o o

«5

~ •

>s Os CO CO

•

'OS

o •H.

ts [O co

»o

: ±t « o

•_ ' 3 -H

-«

CO T-H

8 00 CO tx. 00

c c o .o. t.

cS bo c3

C 0« -5

CO ^W

oX3 >N

•» =o

o ocs oca • «

«ra

UI J J J

IQ.

6»

VJ(

o~\

oX.

ox 1

o< 1

00 SP

S CM

ÖS

»^

•*

-o

72 ^

o .

~H CO C"

S2 co CO

o CM

S a ra ra ra S " 5 CU

:C8

H to

•-

•H fi C :ra CU "t : rfi M -: „ fi " i

cu ns ra

cu ra c

fl i a Sr *• t

co •*-; .., O « H ^H O C

co J 3

«0

' ox!

o co

fCM

lo .

"ti

Öo co

Vo o\

^ r Q CO > bD « C

« 1 ra

'So

t. IS

u »

0 J : o •S.

3 CO

a B •iC :

CU CU

(.c

•n

ra ra c u ra •S a

K •Q

ora

'O rQ

°°.o

CM crj

öi ~

ora

S °»

°«ra 4) «

,ra rt

=o .5 ö

a c

e >

> cu * r fi 3 •"'

—I s - ö

g -3 cu ra

3 0 u fi

"?« M .fl ra oD cu 13 2 *>o u ra P^teO A C ra cu

fi Ö.J!i rS 2 ^ > > r-

^H _ lH

ts 1*H

o\°

& M

T3 rQ u G cu «

: o

1=2 M

5 > fi m _ :ra ra CJ » co

fl ^- Mra a3 a u £

M CO : 0 co

«s

1 CO CO

: T) fi os

> 3 -!

o\ o-.

5 -

] «e

S S CM

»freon

:0 e -tQ ora cu

o\ o

:cS : r t co O ju ^ C1 CO co <U > r Q , £ ^ " 3 co ' O 1

x°

CM - T

oo >o

Xo o\

tx. CO

I f

* H

Zt, ^

> > ra O T3 .ti

a v

•

>S3 S

i ?

"<H CM

a a

JS CM

oOX

•

c o c s-o :

CO CM

•

Os •sn C2> CO CO

^H t Q •*•> U

CO CO o\

O IC

oo "M<l* rcc OS

O ^

• -

^o ts

lO -"T

i§

"•*

*•<

CM iC

•M ,

OS 3s CM CM

>s " CM"

ox o

CO CO

OS CO

<x a

«s

O L^ a

o r*

°0 co

2 fo

ft o

l O CM —i i Q CM CO H C O C S

O O O

g i jordbruksfastighet g i bostadsfastighet • . ing i fastighet, som ic ks- eller bostadsfastigh itkassan och andra kass

r =

1-OS CO

kerhet a inteck kerhet a inteck äkerhet iv inte knas sås m jord nska jor bruksk ukskred

r-l CO —i L— <T. CO CO 0 0 - t f

iCO

mmun n mot n mot n mo kan be n till för jor

•«

J3 00

—i 13

h CM l^

l C

OJ \ 0 ox

C\l OS

I-~ CO

\ o oX.

if cc h

f o \ M<

IQ OS

*•< 3 0 O »•H

J—I

mman av låne

rW O

CO rH rH

räknas m. hypoteksba:

fi 03

•*

» C i O -rf< 0 3 r H OS CO OS

5 ^3 3

ÖM

C 3

o a

5«

C CU

ora CO cu

fl = O _£

o" a

r2 -2

> > fe 5 s ra 13 g, a a

M_ra S co

bO "t -3 C

—I —

« bo

rfl

J3 O

»-H

fl rQ

-H

C4 r- ^ 3

co - 3

r-H

o-x CM CO

27 S p a r b a n k e r n a s eget l å n e b e h o v . Uppgifter från sparbankerna. Såsom redan nämnts hava utredningsmännen begärt uttalande från sparbankerna rörande deras inställning till frågan om att, antingen genom insättning å motbok eller på a n n a t sätt, k u n n a få disponera någon del av postsparbankens medel för tillgodoseende av kreditbehovet inom resp. verksamhetsområden. A v de 452 sparbanker, från vilka svar inkommit (under oktober 1933), h a r det vida övervägande antalet antingen icke gjort något uttalande i anledning av den sålunda uppställda frågan eller ock besvarat densamma avböjande. Sammanlagt 163 sparbanker, eller 36*i % av antalet uppgiftslämnande sparbanker, hava emellertid i mer eller mindre tydliga ordalag förklarat sig anse det v a r a önskvärt — eller i varje fall icke ställt sig avvisande emot — att vid behov hava möjligheten till erhållande av medel från postsparbanken öppen. Ej mindre ä n 31 av sistnämnda sparbanker h a v a dock gjort sina svar i sista hand beroende av de villkor, som från postsparbankens sida kunde komma att uppställas, och ett par av dessa sparbanker hava därvid uttalat, att, om riksbanken lämnade för sparbankerna fördelaktigare lån än postsparbanken, de komme att v ä n d a sig till förstnämnda bank vid förefallande lånebehov. F r å n 2 sparbankers sida h a r framhållits, att de visserligen ansåge det önskvärt, att h ä r ifrågavarande u t v ä g för medelsanskaffning funnes, men att de förmenade, att de enskilda sparbankerna i främsta r u m m e t borde söka hjälpa v a r a n d r a genom medelsförsträckningar. N å g r a motiv för lånebehovet hava i allmänhet icke förebragts. I de enstaka fall, där så skett, har framhållits exempelvis, att byggnadsverksamheten eller kommunala arbeten ställde stora anspråk på sparbanks kreditgivning, att uppsägning av större insatta belopp väntades o. d. De flesta av berörda 163 sparbanker h a v a förklarat sig vid uppgiftstillfället (oktober 1933) icke v a r a i behov av medel för tillgodoseende av kreditbehovet inom verksamhetsområdet, och n å g r a sparbanker hava därtill meddelat, att det ställde sig svårt att få tillgängliga medel placerade på tillfredsställande villkor. 66 sparbanker hava emellertid uppgivit, att de omedelbart vore i behov av ett sammanlagt belopp av 3 359 000 å 3 579 000 kr. av postsparbanksmedel. För att k u n n a bilda sig en uppfattning, huruvida och i vilken utsträckning behovet av medelstillskott från postsparbanken kunde betraktas såsom konstant, h a v a utredningsmännen j ä m v ä l begärt uppgift å de belopp, som sparbankerna beräknade kontinuerligt bliva erforderliga för ovan angivna ändamål. Av svaren har, framgått, att sammanlagt 66 sparbanker förklarat sig kontinuerligt v a r a i behov av tillhopa 3 893000 a 4 290 000 kr. Härförutom har en sparbank meddelat, att disposition av postsparbanksmedel icke för det dåvarande ansågs önskvärt, men upp-

28 givit, att c:a 2 000 000 kr. årligen beräknades kontinuerligt bliva erforderliga för tillgodoseende av kreditbehovet. H u r u v i d a de särskilda beloppen i allmänhet äro att anse såsom årsbelopp framgår ej av svaren. A v de sparbanker, som uppgivit vissa belopp av postsparbanksmedel såsom erforderliga, hava 38 st. haft behov av dylika medel såväl omedelb a r t som kontinuerligt. I efterföljande tablå lämnas en länsvis gjord uppställning över det i det föregående angivna antal sparbanker, som i mer eller mindre tydlig form förklarat sig anse det önskvärt a t t kunna få disponera något belopp av postsparbankens medel, med sparbankerna fördelade på olika storleksgrupper efter insättarbehållningen. Vidare är i tablån intagen en länsvis sammanställd uppgift å de postsparbanksmedelsbelopp, v a r a v vissa av nu ifrågavarande sparbanker förklarat sig v a r a i behov. I anledning av den i det utsända uppgiftsformuläret framställda frågan, h u r u v i d a under de senaste åren (1927—1932) svårigheter yppat sig a t t tillgodose vissa kreditbehov, hava 81 sparbanker, eller ej fullt 18 % av samtliga uppgiftslämnande sparbanker, meddelat, att svårigheter varit för handen a t t fylla jordbrukets kreditbehov inom resp. verksamhetsområden, och 62 sparbanker, eller ungefär 14 % av sparbankerna, uppgivit sig h a v a haft svårigheter att tillgodose bostadskrediten (sammanlagt 52 sparbanker h a v a redovisat svårigheter att tillgodose båda slagen kredit). Av berörda sparbanker hava n å g r a meddelat, att svårigheterna varit av tillfällig nat u r eller av ringa omfattning. E t t tiotal av här ifrågavarande sparbanker h a r uppgivit, att låneansökningar icke avslagits, utan att i stället tillfälliga lån av sparbankerna upptagits för kreditbehovets tillgodoseende. U t a v de 163 sparbanker, som förklarat det v a r a önskvärt att kunna få disponera något belopp av postsparbanksmedel, hava 66 resp. 52 haft svårigheter att tillgodose jordbruks- resp. bostadskrediten. I de flesta fall är det samma sparbanker, som haft svårigheter beträffande båda slagen krediter. Sammanlagt hava under åren 1927—1932 285 sparbanker upplånat medel till varierande belopp för fyllandet av tillfälligt penningbehov inom resp. sparbanks verksamhetsområde. Det övervägande antalet sparbanker har behövt begagna sin upplåningsrätt endast något eller några av de angivna åren. I vilken mån upplåningen tillgripits för fyllande av kreditbehovet inom verksamhetsområdet framgår icke av uppgifterna. N å g r a sparbanker hava visserligen meddelat, att lånen tagits för mötande av utbetalningar i anledning av verkställda uppsägningar av medel eller i avv a k t a n på att amorteringar och räntor å av sparbankerna utlämnade lån skulle bliva inbetalda, och a n d r a sparbanker hava uppgivit, att medel lån a t s för att låneansökningar skulle ^ u n n a tillmötesgås. Av det vida övervägande antalet sparbanker hava dock några skäl till upplåningen icke angivits. Av de 163 sparbanker, som ansett det kunna v a r a önskvärt att få dispo-

29 Antal sparbanker

Antal sparbanker, som anse let vara önskvärt att kunna få disponera n igot belopp av

omedelbart

grupper efter insättarbehållningen l

Län

Uppgivna erforderliga belopp av postsparbanksmedel

2 ! 3

to o o

7 | 8 1 9

6 Cl

If H SS o o H ** 1

o *"1 1 T

3 o p oo | | •— o

srT pri

over 20 milj. kr. 10 milj.— 20 milj. kr.

uppHela gifts- ex an- lämtalet nande H

Ans:a tal spar- spar ban- banker ker

itockholms stad

1 Itockholms län

ödermanlands

— — —— — — — — — — — — — — 1 — — 11 — 1 — 1 — 4 2 2 7 3 13 — — — — 2 1

Östergötlands

— — 1

— — — 2

3 —

— 1 2 17 2

—

8 Kr.

Belopp Kr.

— — —

480 000

285 000 a, 350 000

210 000

280 000 å 370 000

145 000 å 150 000

250 000

1 Belopp

kontinuerligt Antal sparbanker

— — —

1 — — —

175 000

130 000

— — — 3 — — 1 2

465 000 å 515 000

295 000 å 340 000

— 5

— 1 — — 4 11

52 000

233 000 å 250 000

— — — 2

4 — —

190 000

125 000 å 130 000

— — — 1

— — 6 26 11

577 000 å 582 000

520 000 å, 585 000

— — 2

1 6 25

430 000 å 540 000

630 000 å 680 000

20 000

3 1

150 000

18 7

— — — — 2

1 —

^ästernorrlands

5 2

Västerbottens

2 Jorrbottens

—— — — — — — — 10 3 1 — — —— — —

[ronobergs

iöteborgs och Bohus

— — —

— —

]

— — — 1 — .

—

3 — 1 1

— 1

400 000

30 000

250 000 å, 300 000

250 000 a, 300 000

3 3

*4 1

100 000

1 2

3 3

—

3 3

30 000

50 000

1 1

40 000

200 000

100 0 0 0

1 1

45 000

65 000 å 75 000

6 163

3 359 000 å 3579 000

3 893000 å 4 290 000

— —

50 0 0 0

2 Summa 481 452

— 7 19 41 67 12 10

lela antalet uppgiftsl ämna nde sparbanker fördelar s i g p å de olika storleksgrupp erna sål\ 1

20 41 89 181 45\ 41 34 452

i Svaret är beroende på lånevillkoren. — 2 Därav 6 sparbanker, som göra svaret beroende på låne(llkoren. — 3 Därav 1 sparbank, som gör svaret beroende på lånevillkoren. — * Därav 2 sparbanker, )m göra svaret beroende på lånevillkoren. — 5 Därav 7 sparbanker, som göra svaret beroende på låneUlkoren. — " Därav 3 sparbanker, som göra svaret beroende på lånevillkoren.

30 nera postsparbanksmedel, h a v a 133 under flera eller färre år anlitat lånevägen för att tillgodose tillfälliga penningbehov. Yttranden från de allmänna ombuden. Med hänsyn till syftet med förevarande utredning hava utredningsmännen funnit det önskvärt att äga tillgång till uttalanden rörande behovet av postsparbanksmedel även från sparbankerna kontrollerande organ. Utredningsmännen hava fördenskull tillskrivit länsstyrelserna i samtliga län, inom vilka finnas sparbanker, som i någorlunda tydlig form förklarat sig anse det önskvärt att k u n n a få disponera postsparbanksmedel, med anhållan om yttrande från de allmänna ombuden för övervakande av sparbankernas i fråga förvaltning, huruvida berörda sparbanker även enligt vederbörande ombuds uppfattning äro i behov av medel från postsparbanken för tillgodoseende av kreditbehovet inom resp. verksamhetsområden. Sammanlagt hava yttranden begärts och erhållits beträffande 156 sparbanker. Vissa av de allmänna ombuden hava i sina i mars 1934 avgivna y t t r a n den gjort uttalanden mot bakgrunden av förhållandena vid de kontrollerade sparbankerna, vilka synas v a r a av mera allmänt intresse. Sålunda har ett ombud framhållit, att en sparbank borde vid sin kreditgivning anpassa sig efter sin inlåning. I samma riktning går uttalandet av ett annat allmänt ombud, som framhållit, att sparbankslagen otvivelaktigt avsåge, att sparbanks utlåning borde ske av inlånta medel och ej genom upplåning. E t t tredje ombud har — efter att hava påpekat, att sparbanks utlåningsrörelse vore att betrakta som en sekundär uppgift, avsedd att möjliggöra sparmedlens förräntning — anfört, att en bygds kapitalbehov icke endast tillfredsställdes av sparbanken i orten utan även av a n d r a kreditinrättningar, främst hypoteksföreningar och affärsbanker. Någon praktisk betydelse hade frågan om medelstillskott från postsparbanken endast i tider, då brist på kapital rådde, vilket nu icke vore förhållandet. Slutligen har ett allmänt ombud anfört, att de mindre sparbankerna å landet i allmänhet lede brist på medel, enär de, som endast hade ett fåtal expeditionsdagar i månaden och därför icke vore i stånd a t t på ett bekvämt och tidsenligt sätt stå allmänheten till tjänst, fördenskull hade en jämförelsevis liten inlåningsrörelse, under det att postsparbanken, som bjöde allmänheten tillfälle att varje dag, till och med på sön- och helgdagar, insätta och u t t a g a medel, hade ganska stor inlåningsrörelse. Det torde därför v a r a önskligt, att de mindre sparbankerna å landet bereddes tillfälle a t t vid behov få medel från postsparbanken. Emellertid vore det icke lyckligt, om sparbankernas önskningar i detta hänseende tillgodosåges i alltför hög grad, enär sparbankerna, om så bleve fallet, skulle underlåta att ordna sin verksamhet på sådant sätt, att allmänheten funne med sin fördel förenligt att anlita dem även i andra fall, än då det gällde rent kreditbehov. Beträffande innebörden i övrigt av de allmänna ombudens yttranden må framhållas följande.

31 Allmänna ombud för 51 sparbanker — däribland 8, som under år 1934 måste inköpa obligationer för kassareserven och vilka därför skulle nödgas antingen uppsäga lån eller åtminstone avsevärt inskränka sin utlåning en tid framåt — hava förklarat sig dela sparbankernas uppfattning i fråga om önskvärdheten att kunna erhålla lån från postsparbanken. Beträffande ytterligare 2 sparbanker har anförts, att behov av medel förelåge vissa tider av året. önskemål om tillfälliga lån från postsparbanken, under förutsättning att denna banks villkor bleve fördelaktigare än andra kreditinrättningars, har anmälts beträffande 5 sparbanker. I fråga om 2 sparbanker har anförts, att behov av medel torde föreligga, men att detta kunde fyllas från annan kreditanstalt. Emellertid vore intet att erinra emot, att postsparbanken anlitades såsom långivare, om ökad kostnad icke uppstode. Vidare hava ombud för 18 sparbanker meddelat, att behov av upplåning icke f. n. förelåge, men att det kunde vara önskvärt att erhålla medel från postsparbanken på förmånliga villkor, om framtida behov uppstode. Slutligen har i fråga om 2 sparbanker anförts, att något behov av medel sannolikt ej förelåge, men att uppslaget att använda postsparbanksmedel dock syntes beaktansvärt, varjämte ombudet för 1 sparbank anfört, att behov av postsparbanksmedel för kreditbehovets tillgodoseende ej vore för handen inom överskådlig tid, men att det kunde vara lämpligt att kunna erhålla medel från postsparbanken för fyllande av tillfälliga penningbehov. Ombuden för 66 sparbanker hava ansett det vara obehövligt att åtminstone f. n. taga i anspråk postsparbanksmedel. Härvid må påpekas, att ett flertal ombud uppgivit, att ändrade förhållanden inträtt för vederbörande sparbanker, efter det dessa hösten 1933 anmälde sin önskan att kunna få disponera postsparbanksmedel. Beträffande 4 sparbanker har anförts, att behov av medel för kreditgivning icke förelåge, och att sparbankerna vid tillfälligt penningbehov lämpligen kunde upptaga lån hos andra banker liksom förut, och i fråga om ytterligare 4 sparbanker har meddelats, att behov av medel f. n. icke förefunnes, och att framdeles uppkommande lånebehov lämpligast borde tillgodoses genom samverkan mellan de enskilda sparbankerna.

III. Utredningsmännens yttrande och förslag. Såsom i inledningen till detta betänkande anförts, åsyftar förevarande utredning närmast att klarlägga, h u r u v i d a och på vad sätt landsortens och särskilt landsbygdens sparmedel i postsparbanken må kunna i större utsträckning göras tillgängliga för tillgodoseende av de lokala kreditbehoven, exempelvis genom att viss del av bankens medel insattes i de enskilda sparbankerna. Med anledning av vad som förekommit vid behandlingen i riksdagen av den motion, som varit upprinnelsen till utredningen, hava emellertid utredningsmännen ansett det k u n n a v a r a på sin plats att först y t t r a sig i ett par uti motionen särskilt berörda hänseenden, nämligen beträffande postsparbankens driftkostnader och postsparbankens skolsparverksamhet. Vidare vilja utredningsmännen i detta sammanhang helt allmänt framhålla, att enligt utredningsmännens åsikt en viss konkurrens på sparbanksområdet — givetvis under förutsättning a t t den bedrives under lämpliga former— är till n y t t a för att motverka stagnationen och över huvud för att befordra en tillfredsställande utveckling av sparbanksväsendet. Kostnaderna för postsparbanksrörelsens bedrivande. I fråga om de belopp, som av postsparbanksmedlen tillförts postverket för gäldande av kostnaderna för postsparbanksrörelsen, h a v a uppgifter för tiden från och med år 1923, då postsparbankens omorganisation genomfördes, till och med år 1932 lämnats i generalpoststyrelsens förut omnämnda yttrande över motionen. Av detta yttrande framgår, att postsparbanken årligen dels gäldat utgifterna för postsparbankens centrala förvaltning, dels ock därutöver gottgjort postverket ett av Kungl. Maj:t fastställt ersättningsbelopp för postsparbanksgöromålens handläggning å postanstalterna. Under åren 1932 och 1933 har inom generalpoststyrelsen verkställts en ingående undersökning rörande kostnaderna för vissa av postverkets rörelsegrenar, bl. a. postsparbanksrörelsen. 1 Denna undersökning, som byggt på principen, att varje rörelsegren skall belastas med en av dess omfattning och k a r a k t ä r betingad andel av postverkets totala omkostnader, h a r givit till resultat, att postsparbankens omkostnader under år 1932 bort utgöra 3 402 599 kr., vilket belopp med c:a 490 000 kr. överstiger den i postsparbankens bokslut för samma år upptagna summan, 2 911301 kr. A t t omkostnadsbelop1

Redogörelse för undersökningen i fråga och dess resultat är av generalpoststyrelsen befordrad till trycket och finnes intagen i nr 2/1933 av publikationen Postala meddelanden.

33 pet varit för lågt har emellertid angivits v a r a beroende därpå, a t t enligt dittills tillämpat system beräkningen av ersättningen för postsparbanksrörelsens handläggning å postanstalterna varit baserad på postsparbanksrörelsens omfattning två år tidigare än det år, för vilket ersättningen skolat utgå, medan vid den sista undersökningen beräkningen byggts på de faktiska förhållandena under sistnämnda år. Av enahanda anledning hava även postsparbankens i räkenskaperna för tidigare år angivna omkostnader varit något för låga. Numera har dock rättelse h ä r u t i n n a n åvägabragts, i det att postsparbanken under år 1933 lämnat postverket en tilläggsersättning av 4 milj. kr., vilket belopp beräknats ungefärligen motsvara skillnaden mellan, å ena sidan, vad postverket skulle ägt tillgodoräkna sig, därest till grund för ersättningens beräkning legat postsparbanksrörelsens omfattning under resp. år, för vilka ersättningen utgått, och, å andra sidan, de ersättningsbelopp, som enligt Kungl. Maj:ts beslut u t g å t t för tioårsperioden 1923—1932. För tiden från och med 1933 års början tillämpas de grunder, som framgått såsom resultat av förenämnda undersökning. Förutom gottgörelse för postsparbankens egna administrationskostnader, vilka i allt väsentligt förskotteras av postverket — d. v. s. utgifter för postsparbankens centrala förvaltning, såsom personallöner, lokalhyror och propagandautgifter samt kostnader för sådana inventarier, blanketter och förbrukningsartiklar m. m., som användas antingen inom postsparbankens centralförvaltning eller ock i posttjänsten enbart för postsparbanksändamål — skall nämligen enligt Kungl. Majrts beslut den 8 december 1933 postverket tills vidare, intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, äga att för postsparbanksgöromålens handläggning å postanstalterna tillgodoräkna sig dels 25 öre för varje insättning och 20 öre för varje uttagning, vilka verkställas å postanstalt, dels ock för postbefordran av försändelser i postsparbanksärenden ersättning enligt för försändelser i allmänhet gällande taxebestämmelser. Genom denna beräkning av postsparbankens omkostnader erhåller postverket, enligt uttalande i generalpoststyrelsens skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 september 1933, full ersättning för ifrågavarande göromål. I förhållande till postsparbankens insättarbehållning vid 1932 års slut, 451179 409 kr., utgjorde enligt de n y a grunderna postsparbankens omkostnader under år 1932 O75 %. Vid utgången av år 1933 var postsparbankens insättarbehållning 440 306102 kr., och omkostnaderna belöpte sig under året till 3 530 690 kr. eller 0-so % av insättarbehållningen vid årets slut. För de enskilda sparbankernas vidkommande utgjorde summan av förvaltningskostnaderna under år 1932 17 418 220 kr., och insättarbehållningen vid samma års slut belöpte sig till 3 141 712 486 kr. Förvaltningskostnaderna uppgingo således till 0*55 % av insättarbehållningen. Motsvarande uppgifter beträffande år 1933 finnas ännu icke tillgängliga. Sättas omkostnadssiffrorna i relation till omsättningsbeloppen (d. v. s. summan av insatta och u t t a g n a medel), visar det sig, att sagda kostnader ut3 — 341628.

34 g j o r d e för p o s t s p a r b a n k e n , v a r s i n s ä t t a r m e d e l ä r o m y c k e t r ö r l i g a , 0*76 % å r 1932 och 0-88 % å r 1933 s a m t för d e e n s k i l d a s p a r b a n k e r n a , d ä r i n s ä t t a r m e d l e n ä r o a v m e r a fast k a r a k t ä r , 1*26 % å r 1932, a l l t a v o m s ä t t n i n g s b e loppen under resp. år. A v det a n f ö r d a f r a m g å r , a t t å t g ä r d e r blivit v i d t a g n a till f ö r e k o m m a n d e av a t t p o s t s p a r b a n k e n skall d r a g a obehörig ekonomisk fördel a v s a m m a n kopplingen med postverket. Postsparbankens skolsparverksamhet. Vidkommande denna verksamhet v i l j a u t r e d n i n g s m ä n n e n e r i n r a o m a t t s a k k u n n i g a för v e r k s t ä l l a n d e a v u t r e d n i n g r ö r a n d e r ä t t för s p a r b a n k e r n a och p o s t s p a r b a n k e n a t t a n l i t a omb u d m . m . i s i t t d e n 26 o k t o b e r 1933 a v g i v n a b e t ä n k a n d e ( s t a t e n s off. u t r . 1933: 30) l ä m n a t en r e d o g ö r e l s e för s a g d a v e r k s a m h e t och d e för dess u t övande u p p d r a g n a riktlinjer. U r d e n n a redogörelse m å återgivas följande: »Åtgärderna från postsparbankens sida till uppmuntrande och främjande av sparverksamheten inom skolorna bestodo intill år 1928 huvudsakligen av utgivande av sparsamhetsbroschyrer, som kostnadsfritt tillhandahöllos skolorna för utdelning till lärjungarna, visning av en för postsparbankens räkning inspelad film, avsedd att för de unga framhålla nyttan av en rätt bedriven sparsamhet, samt tillhandahållande åt därav intresserade skolor av s. k. klass-sparbössor, med särskilt fack för varje barn i klassen, för uppsamling av smärre sparmedel från barnen. Från och med år 1928 utökades postsparbankens skolsparverksamhet med utdelning till skolbarn av postsparbanksböcker med därå insatt belopp av 2 kronor. För ändamålet anvisades av 1928 års riksdag ett belopp av 50 000 kronor. Utdelningen försiggick under året i huvudsaklig enlighet med följande av generalpoststyrelsen framlagda och av Kungl. Maj:t gillade 'Plan för utdelning av postsparbanksböcker till skolungdom (folkskolebarn). 1) Utdelning bör omfatta samtliga barn i en och samma skolklass; 2) sker med två kronor till varje barn; 3) skall i första hand avse barn, som under höstterminen 1928 nyinskrivits i skola, men kan, i den mån anslaget därtill förslår, även utsträckas till att omfatta barn av äldre åtgång; 4) sker under förbehåll från postsparbankens sida, att det å motbok insatta grundbeloppet icke får uttagas förr än tidigast det år motboksägaren fyller 16 år; 5) må ej ifrågakomma till barn i skolor, där enskild sparbank eller annan penninginrättning efter av generalpoststyrelsen införskaffade upplysningar anses på ett tillfredsställande sätt bedriva skolsparverksamhet.' I en till 1929 års riksdag avlåten proposition, nr 125, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att jämväl för sistnämnda år anvisa 50 000 kronor för det ändamål, varom här är fråga. Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet hade av föredragande departementschefen gjorts vissa uttalanden rörande formerna för bedrivande i fortsättningen av postsparbankens skolsparkasserörelse. Sålunda förutsattes bland annat, att postsparbankens ifrågavarande verksamhet skulle begränsas till områden, vilka ej kunde betraktas såsom egentligt verksamhetsområde för en ortssparbank, som genom positiva åtgärder ådagalagt intresse för skolsparrörelsens främjande. I den mån ortsbanken utvidgade sin ifrågavarande verksamhet, borde postsparbanken få träda tillbaka för denna. Riksdagen — som även hade att behandla vissa motionsvis väckta förslag i ämnet — biföll det i propositionen framförda förslaget men uttalade samtidigt, att den för sin del funne olämpligt att kringskära skolsparkasserörelsen genom sådana mot

35 postsparbanken ensidigt riktade direktiv, som i propositionen ifrågasatts. Riksdagen, som icke kunde finna, att postsparbanksledningen frångått de allmänna riktlinjer, som vid 1928 års riksdag uppdragits för ifrågavarande verksamhet, höll i likhet med motionärerna före, att det borde ankomma på de lokala folkskolemyndigheterna att fritt välja det organ för skolsparverksamheten, som med hänsyn till ortsförhållandena kunde finnas mest ändamålsenligt. För vart och ett av åren 1930—1933 har av riksdagen för nu ifrågavarande ändamål anvisats 60 000 kronor. Någon ändring av huvudgrunderna för skolsparrörelsens bedrivande har icke ägt rum. Åren 1931, 1932 och 1933 har riksdagen dessutom medgivit generalpoststyrelsen rätt att av postmedel — utöver förenämnda belopp av 60 000 kronor — använda högst 1 000 kronor för åtgärder, som till sitt syfte nära sammanhänga med skolsparverksamheten. Beloppet har, enligt vad generalpoststyrelsen meddelat, disponerats, bland annat, dels för utdelning av smärre priser, bestående av insättningar å postsparbanksbok, vid vissa pristävlingar i den av postsparbanken tillsammans med vissa enskilda sparbanker utdelade barntidskriften 'Lyckoslanten', dels för lämnande av mindre premiebelopp till barn, som visat särskilt sparintresse, dels ock för utgifter, som föranletts av att någon postsparbanken tillhörig skolsparbössa med inneliggande sparmedel förstörts vid eldsolycka eller dylikt. Postsparbankens skolsparverksamhet är helt grundad på lärarpersonalens frivilliga och utan någon som helst ersättning lämnade medverkan.»

Förenämnda sakkunniga meddelade vidare, att över 40 % av de under åren 1928—1931 av postsparbanken skänkta s. k. skolsparböckerna utlämnats till skolbarn inom de norrländska länen. För egen del anförde de sakkunniga, bl. a., att skolsparverksamhetens betydelse för sparsamhetsintressets främjande torde vara skäligen obestridd. Då skolsparverksamhetens fortsättande och vidare utveckling i r ä t t riktning icke borde hindras eller försvåras och en nödvändig förutsättning härför torde vara, att sparbankerna och postsparbanken berättigades att även hädanefter anlita lärarpersonalens hjälp med mottagning och redovisning av sparmedel, ansa go de sakkunniga — som intogo den ståndpunkten, att idkande av in- eller utlåningsrörelse i allmänhet genom ombud icke borde v a r a tillåtet — det v a r a oundgängligt, att i fråga om skolsparverksamheten undantag meddelades från förbudet för sparbankerna och postsparbanken att antaga ombud för inlåningen. Utan att föreslå stadgande av förbud mot honorerande av det i skolorna bedrivna arbetet för sparsamhetens befrämjande betonade de sakkunniga såsom synnerligen önskvärt, att gottgörelse icke ifrågasattes eller lämnas för det av lärare i skolsparrörelsen nedlagda arbetet. Vad angår de enskilda sparbankernas skolsparrörelse vilja utredningsmännen här framhålla, att sparbankerna mera allmänt först från och med år 1925 blevo berättigade att disponera medel för skolsparrörelsen. Det dröjde emellertid några år, innan särskilt sparbankerna å landsbygden började i större utsträckning befatta sig med denna verksamhet. Detta inträffade dock mångenstädes just vid den tidpunkt, då postsparbankens skolsparverksamhet i dess nuvarande form tog sin början, och åtskilliga sparbanker kände sig då förekomna av postsparbanken i sin strävan a t t

36 omhändertaga skolungdomens sparmedel. Därav uppstod ett visst motsatsförhållande mellan sparinrättningarna. Utredningsmännen dela de förenämnda sakkunnigas uppfattning, att skolsparröreisens sunda utveckling icke bör försvåras u t a n fastmera underlättas. Då, såsom nu är fallet, avgörandet i fråga om valet av organ för skolsparverksamheten är lämnat till de lokala skolmyndigheterna, bör enligt utredningsmännens mening redan däri ligga en viss g a r a n t i för a t t i varje särskilt fall det sparorgan anlitas, som med hänsyn till samtliga på frågan inverkande omständigheter — avståndet till närmaste sparbankskontor och postanstalt etc. — är mest ägnat att befrämja skolsparrörelsens syfte. Säkerligen behöver ortsintresset icke bliva lidande på denna ordning, enär de lokala sparbankerna torde hava möjlighet a t t göra sitt inflytande gällande hos skolmyndigheterna på ett helt annat sätt än postsparbanken. Det är vidare att märka, att det av enskilda sparbanker insatta grundbeloppet å sådana sparbanksböcker, som utdelas till skolbarn, oftast är större än det av postsparbanken skänkta. Medan postsparbanken ej äger utlämna skolsparböcker med högre belopp än 2 kr., utgjorde nämligen medeltalet av grundbeloppen för under år 1932 av enskilda sparbanker utdelade motböcker, enligt uppgift i Svensk sparbankstidskrift, omkring 3 kr. 50 öre. Därest skolmyndigheterna på en plats, där postsparbanken idkat skolsparrörelse, förklarat sig föredraga att i fortsättningen anlita lokal sparbank, har för övrigt, såvitt utredningsmännen hava sig bekant, postsparbanken utan vidare upphört med utdelande av skolsparböcker till ifrågakommande skolor. Utöver de redan förefintliga direktiven synas sålunda några åtgärder från statsmakternas sida till reglerande av förhållandena mellan postsparbanken och de enskilda sparbankerna i fråga om skolsparverksamheten icke v a r a påkallade. Slutsatser av statistiken. Kravet på förevarande utrednings verkställande synes huvudsakligen v a r a grundat på den uppfattningen, att postsparbanken hopsamlar medel i landsorten och särskilt å landsbygden samt drager dessa medel till huvudstaden för att i stor utsträckning placera dem i stadsfastigheter. Härigenom skulle fyllandet av kreditbehovet speciellt å landsbygden bliva försvårat; hade medlen i stället ingått till de lokala sparbankerna, skulle de hava kommit vederbörande orter till godo. A t t visst fog finnes för åsikten, att betydande belopp, som av postsparbanken inlånats å landsbygden, icke återbördas till landsbygden i form av krediter, framgår av den å sid. 26 intagna sammanställningen. Mot en inlåning inom köpingar och municipalsamhällen samt å landsbygden av c:a 37-7 % utav postsparbankens omslutning svarar nämligen, om de i vissa slag av obligationer placerade medel medräknas, en utlåning därstädes av endast c:a 21*5 % av omslutningen. För städernas vidkommande äro procenttalen för inlåningen och utlåningen i förhållande till omslutningen resp. 62*7 och 60*5 eller i det närmaste lika.

37 Emellertid är det sålunda konstaterade förhållandet icke något för postsparbanken utmärkande. Förenämnda sammanställning utvisar nämligen, att även de enskilda sparbankerna inlåna högre sammanlagt belopp ä landsbygden och inom de stadsliknande samhällena än som därstädes utlånas av dem. I förhållande till de i sammanställningen medtagna sparbankernas omslutning utgör den nu avsedda inlåningen därstädes 43*8 % och utlåningen 30-4 %, medan motsvarande procenttal för städerna äro resp. 47-<J och 51*0. Postsparbanken har alltså i ungefär samma utsträckning, relativt taget, som de enskilda sparbankerna låtit de från landsbygden härflytande insättarmedlen komma landsbygdens befolkning till godo, vadan från åtskilliga håll framförd motsatt uppfattning icke bekräftats av förevarande utredning. A t t sparmedel från landsbygden i stor utsträckning vunnit placering i städerna är för övrigt enligt utredningsmännens åsikt helt n a t u r l i g t med hänsyn till städernas kraftiga expansion under de senaste decennierna och de betydande kapitalbehov, som där förefunnits. Vad särskilt angår postsparbankens in- och utlåning i Stockholm har den gjorda utredningen visat, att därstädes icke placerats så stort belopp, att det mera avsevärt överstiger huvudstadens beräknade andel av bankens insättarmedel. Då det göres gällande, att de enskilda sparbankerna i proportionsvis avsevärt högre grad än postsparbanken intresserat sig för tillgodoseende av landsbygdens kreditbehov, lägges uppenbarligen huvudvikten vid den direkta utlåningen, d. v. s. långivningen mot reverser. I detta hänseende komma även de enskilda sparbankerna betydligt före postsparbanken. Av sammanställningen å sid. 26 framgår, att, medan förstnämnda sparbanker h a v a i reverslån i de stadsliknande samhällena och å landsbygden placerat ett sammanlagt belopp, motsvarande n ä r a 29 % av sparbankernas hela omslutning, postsparbanken har allenast ett belopp, motsvarande något mer än 10 % av omslutningen placerat i dylika lån. Denna omständighet torde emellertid åtminstone i viss mån förklaras av det i riksdagsmotionen antydda förhållandet, att postsparbankens ledning icke kan i tillnärmelsevis samma grad som de lokala sparbanksstyrelserna ä g a en sådan ingående kännedom om lånesökande i landsorten och av dem erbjudna säkerheter, som erfordras för ett i möjligaste mån riskfritt tillgodoseende av särskilt behovet av smärre lån. Den förenämnda tablån utvisar också, att det av postsparbankens reverslån till landsbygden endast är kommunlånen och lånen till svenska jordbrukskreditkassan, som representera n å g r a större belopp. Det bör dock icke förbises, att placering av medel i Sveriges allmänna hypoteksbanks obligationer innebär en utlåning till landsbygdsbefolkningen, n ä r m a r e bestämt jordbrukarna, även om denna utlåning sker medelbart. För utredningsmännen har även framhållits, att inköp av hypoteksbanksobligationer utgjorde ett smi-

38 digt sätt för postsparbanken att bidraga till fyllandet av landsbygdens kreditbehov. Alternativa sätt för samverkan. Med nu lämnade upplysningar och uttalanden hava utredningsmännen huvudsakligen avsett att klarlägga, förutom vissa särskilt påtalade förhållanden, fördelningen av postsparbankens in- och utlåning på städer och landsbygd. Utredningsmännen övergå härefter till själva sakfrågan, nämligen spörsmålet, h u r u v i d a och på vad sätt landsortens och. särskilt landsbygdens sparmedel i postsparbanken må kunna i större utsträckning göras tillgängliga för tillgodoseende av de lokala kreditbehoven. Vid övervägande av de möjligheter, som härvid kunna tänkas komma i fråga, hava utredningsmännen haft under omprövning följande alternativ, nämligen: 1) insättning av postsparbanksmedel å motboksräkning hos enskilda sparbanker för kreditgivning inom verksamhetsområdet, 2) utlämnande av tillfälliga lån från postsparbanken till sparbanker mot säkerhet av fullgoda värdehandlingar, och 3) hänvisning till postsparbanken av lånesökande hos sparbankerna, då fråga icke är om lån till smärre belopp, eventuellt kombinerad med förmedling av lånetransaktioner. Givetvis har förutsatts, att postsparbanken lika litet hädanefter som hittills skall u t a n giltiga skäl — såsom medelsbrist, otillfredsställande säkerhet, tidigare engagemangs storlek o. d. — avböja sådana ansökningar om större lån från landsbygden och landsorten i övrigt, vilka göras direkt hos postsparbanken. Däremot anse utredningsmännen sig av i det föregående angiven anledning icke böra förorda, att postsparbanken erhåller direktiv att även utlämna smärre lån. I n n a n utredningsmännen n ä r m a r e ingå på de olika alternativen, som samtliga innebära åvägabringande av ett visst samarbete mellan postsparbanken och de enskilda sparbankerna, hava utredningsmännen ansett sig böra framhålla, att utlåningen visserligen är en ur såväl sparbankernas egen som ortsbefolkningens synpunkt viktig uppgift för sparbankerna, men att denna verksamhet dock icke är deras huvuduppgift. I 1892 års sparbankslag angavs sparbanks ändamål v a r a »att av allmänheten till förräntande mottaga penningar och genom r ä n t a n s läggande till huvudstolen dem ytterligare förkovra samt medlen i mån av uppsägning återbetala». Där nämndes således intet direkt om utlåningen. Gällande sparbankslag innehåller emellertid den ändringen, att sparbanks uppgift angives v a r a att befordra sparsamhet genom att i enlighet med sparbankslagens bestämmelser »bedriva in- och utlåning av penningar och därmed i samband stående verksamhet». Såsom motiv för att även utlåningen borde nämnas vid angivande av sparbankernas verksamhet anförde 1921 års sparbankssakkunniga i sitt den 27 juli 1921 avgivna betänkande, att utlåningen vore sekundär i förhållande till inlåningen. Eftersom sparbankens ändamål vore att befordra sparandet,

finge utlåningsverksamheten givetvis blott gå ut på att i insättarnas intresse göra de insatta medlen fruktbärande och icke på att fylla viss eller vissa befolkningsgruppers lånebehov. Enligt utredningsmännens åsikt äger detta uttalande, mot vilket ingen erinran gjordes från statsmakternas sida vid 1923 års sparbankslags antagande, alltjämt sin fulla giltighet. Att utlåningen icke bör få bliva den dominerande verksamheten för sparbankerna är för övrigt en grundsats, som genomgående följts i sparbankslagstiftningen. Bland annat framträder den ehuru icke direkt uttalad i bestämmelsen i 22 § om att sparbank må upptaga lån allenast för fyllande av tillfälligt penningbehov. För sådan kredit, som sparbankerna icke kunna tillgodose med i vanlig ordning uppsamlade sparmedel, finnas affärsbankerna, för vissa slag av krediter dessutom jordbrukskreditkassorna, hypoteksföreningarna och hypotekskassorna. I detta sammanhang vilja utredningsmännen icke underlåta att framhålla, att den naturliga vägen för sparbankerna att erhålla ytterligare medel för utlåning är att söka upparbeta inlåningen. Fall torde icke saknas, där enbart ett bättre anpassande av öppethållande och arbetsformer efter tidens krav säkerligen skulle medföra en ökad tillströmning av medel till vederbörande sparbanker. Vad ovan anförts i fråga om sparbankernas uppgift utesluter emellertid icke, att i vissa fall en temporär utjämning av penningtillgången mellan sparinstitut, som hava överflöd på kontanta medel, och sparinstitut, som på grund av otillräcklig inlåning i förhållande till lånebehovet inom verksamhetsområdet lida brist på medel för detta lånebehovs tillfredsställande, kan vara både ur allmänhetens synpunkt synnerligen önskvärd och med hänsyn till sparbankernas uppgift befogad. Detta kan exempelvis vara fallet, då det gäller tillgodoseende av det mindre jordbrukets och hantverkets legitima kreditbehov, eller då fråga är om stöd åt byggnadsverksamhet i ett uppåtgående samhälle. Tydligen är det i medvetandet om sådana medelsbehovs förefintlighet, som den meranämnda riksdagsmotionen tillkommit. Mot tanken på att i dylika fall överflyttning av medel — givetvis under betryggande former — mellan olika sparinstitut företages och att därvid även postsparbanken skall kunna lämna sin medverkan, vilja utredningsmännen icke ställa sig avvisande. I likhet med en del sparbanker och allmänna ombud anse utredningsmännen det naturliga vara, att de enskilda sparbankerna vid penningbehov av nu ifrågavarande slag i första hand bistå varandra med medelsförsträckningar. Av de inkomna uppgifterna framgår, att så redan nu sker på sina håll; och genom en ökad samverkan i förevarande hänseende mellan sparbanker, eventuellt även genom central samverkan, torde det icke vara ogörligt att åstadkomma en viss för både sparbankerna själva och den lånesökande allmänheten fördelaktig utjämning av kreditmarknaden.

40 Insättning av postsparbanksmedel å motboksräkning hos enskilda sparbanker. Av redogörelsen för utredningens tillkomst framgår, att i riksdagsmotionen insättning av postsparbanksmedel i de enskilda sparbankerna angivits såsom den form, vari postsparbanksmedel skulle i större utsträckning göras tillgängliga för tillgodoseende av de lokala kreditbehoven. I riksdagens skrivelse framhålles även insättningsformen men endast såsom ett exempel på de vägar, som skulle k u n n a beträdas för det åsyftade målets vinnande. P å grund av angivna förhållanden hava utredningsmännen ansett sig först böra undersöka möjligheten och lämpligheten av ett samarbete mellan postsparbanken och de enskilda sparbankerna med anlitande av insättningsformen. E h u r u utredningsmännen av orsaker, som i det följande skola n ä r m a r e behandlas, icke ansett lämpligt förorda nu ifrågavarande system till användning, h a v a utredningsmännen dock funnit sig böra tämligen utförligt angiva, vilka villkor, som skulle behöva förknippas med detta system, och h u r u detsamma skulle komma att verka. Onekligen synes insättningsformen i förstone både enkel och praktisk. Då av postsparbanken insatta belopp skulle likställas med övriga insättningar i sparbank, skulle täckning för desamma finnas enligt bestämmelserna i 25 § sparbankslagen. E n ytterligare säkerhet skulle beredas postsparbanken — liksom övriga insättare — genom den sparbankernas säkerhetskassa, om vars inrättande förslag av Kungl. Maj:t framlagts för 1934 års riksdag. Om dessutom, såsom i riksdagsmotionen förutsattes, i n s ä t t n i n g a r n a av postsparbanksmedel skulle ske först efter sparbanksinspektionens hörande, borde även däri ligga en garanti mot förluster för postsparbanken. Sparbanksinspektionens prövning skulle emellertid helt n a t u r l i g t icke endast avse lånebehövande sparbanks solvens u t a n även behovet över huvud för sparbanken att för bedrivande av rörelsen i sparbankslagens anda och mening erhålla penningförsträckning från postsparbanken. För att inspektionen härvid icke skulle komma i en mindre tilltalande mellanställning genom att nödgas göra uttalanden, som kunde tolkas såsom en värdesättning av olika sparbanker, kunde den ordningen tillämpas, att sparbank avläte framställning om insättning av medel från postsparbanken, först sedan sparbanken inhämtat besked från sparbanksinspektionen, eventuellt även från det allmänna ombudet för övervakande av sparbankens förvaltning, att tillstyrkande av framställningen vore att påräkna. E n förutsättning för hela anordningen vore givetvis, att postsparbanken skulle i skälig utsträckning tillmötesgå i vederbörlig ordning gjorda framställningar om tillskott av postsparbanksmedel. Sådana tillskott borde för övrigt naturligen icke få avse huru höga belopp som helst u t a n stå i visst förhållande till vederbörande sparbankers storlek. E n ä r i olika sparbanker fondernas belopp variera avsevärt i förhållande till insättarbehållningen, skulle det v a r a mindre lämpligt att lägga fonderna till grund för bestämmande av maximibeloppet för

41 i n s ä t t n i n g a r n a . I stället borde dessa stå i relation till insättarbehållningen i vederbörande sparbanker, så att insättning begränsades till exempelvis högst 5 % av sparbanks insättarbehållning. E n fråga av stor vikt är, efter vilken räntefot och på vilka villkor i övrigt insättningen av postsparbanksmedel skulle ske. H ä r o m namnes intet i riksdagsmotionen. Måhända kan man dock utgå ifrån, a t t motion ä r e r n a s avsikt varit, att samma bestämmelser i avseende å r ä n t a och uppsägningstid m. m. skulle gälla beträffande postsparbankens insättningar, som vederbörande sparbanker tillämpa för övriga insättningar. Uttalande i sådan riktning i fråga om räntegottgörelsen har, såsom tidigare anförts, gjorts av svenska sparbanksföreningens styrelse i dess yttrande över motionen. Vissa av de uppgiftslämnande sparbankerna synas däremot avse, att penningförsträckningen från postsparbanken skulle ske mot lägre r ä n t a än den av sparbankerna i fråga i allmänhet tillämpade inlåningsräntan. Oavsett i vilken form postsparbanksmedel skulle komma att ställas till enskilda sparbankers förfogande, anse utredningsmännen — j ä m v ä l med hänsyn till det inom riksdagen gjorda uttalandet, att vid utredningen tillbörlig hänsyn skulle tagas till angelägenheten att åt postsparbankens medel gåves möjligast riskfria och samtidigt möjligast inkomstbringande placering — det kravet böra uppställas, att postsparbankens kostnader för medlens uppsamlande och förräntande bleve till fullo täckta. Därutöver skulle någon vinst å lånetransaktionen skäligen böra tillkomma postsparbanken. Vinstmarginalen borde dock kunna v a r a synnerligen ringa, särskilt som den risk, postsparbanken skulle löpa — i varje fall vid insättning å motboksräkning — måste betraktas såsom mycket obetydlig. Med hänsyn till syftet med anordningen och då sparbankerna själva torde sträva efter att upprätthålla så liten skillnad mellan in- och utlåningsräntorna som möjligt, borde det enligt utredningsmännens mening få anses motiverat, att postsparbanken vid nu ifrågavarande placeringar åtnöjdes med något lägre vinst än vid andra medelsplaceringar. Med postsparbankens nuvarande inlåningsränta, 2'5 %, och omkostnader för rörelsens bedrivande, för å r 1933 uppgående till 0*88 %, skulle dock, även om någon vinst icke beräknades, r ä n t a n utgöra 3'38 %. Enligt en i Svensk sparbankstidskrift (nr 3/1934) offentliggjord inlånings- och räntestatistik för 168 av de största sparbankerna utgjorde medeltalet för den av berörda sparbanker tillämpade inlåningsräntan vid ingången av å r 1934 3-23 %; sedermera har densamma sjunkit till 3-2i %. Den räntegottgörelse, som postsparbanken skulle äga påfordra, överstiger således f. n. i många fall den av sparbankerna eljest tillämpade inlåningsräntan. Visserligen avser statistiken i fråga, såsom nämnts, allenast de största sparbankerna, vilka enligt den verkställda utredningen i allmänhet icke förklarat sig v a r a i behov av penningtillskott från postsparbanken, men även ett stort antal av de mindre sparbankerna torde h a v a följt

42 de störres exempel i fråga om räntesättningen, och det ä r därför antagligt, att postsparbanken i många, m å h ä n d a övervägande antalet, fall icke skulle kunna godtaga allenast vederbörande sparbankers vanliga inlåningsränta. Enligt utredningsmännens mening borde alltså den ränta, som postsparbanken skulle tillämpa vid medelsförsträckningar åt enskilda sparbanker, v a r a anpassad, icke efter vederbörande enskilda sparbankers inlåningsränta u t a n efter postsparbankens egna kostnader — inlåningsränta och omkostnader — för sparmedels uppsamling och förräntande. Sist anförda förhållande synes i någon m å n tala emot insättningsformens anlitande. Även om något lagligt hinder för sparbank att tillämpa olika räntesatser vid inlåningen å motboksräkning icke förefinnes, skulle dock ett sådant förfaringssätt i förevarande fall knappast vara tilltalande. Vidare skulle särskilda villkor i fråga om uppsägningstid m. m. behöva förbindas med en insättning från postsparbanken. Därest denna bank skulle vara oförhindrad att när som helst uppsäga det insatta beloppet för återbetalning inom den för insättare i allmänhet fastställda tiden, kunde nämligen en sådan å t g ä r d komma olägligt för vederbörande sparbank och medföra större avbräck för dess rörelse, än om insättningen icke ägt rum. Å andra sidan kunde, såsom även framhållits från sparbankshåll och av allmänna ombud, bibehållande av postsparbanksmedel å motboksräkning under längre tid, än som för sparbanken vore nödvändigt, medföra onödiga kostnader för denna. Av ett par sparbanker och allmänna ombud har också anförts såsom önskvärt, att sparbank kunde uppsäga av postsparbanken insatta medel till återbetalning inom kort tid. I allmänhet torde väl från postsparbankens sida kunna medgivas sådan återbetalning med relativt kort tidsfrist, givetvis under förutsättning att mellanhavande icke rörde sig om alltför högt belopp. Det måste dock ligga i postsparbankens liksom i varje annan penningförvaltande institutions intresse att särskilt i tider av placeringssvårigheter äga kännedom om blivande återbetalningar någorlunda god tid i förväg. I varje fall skulle det bliva nödvändigt att vid insättning av postsparbanksmedel i de enskilda sparbankerna träffa överenskommelse i fråga om uppsägningstid för de insatta medlen. Icke heller h ä r i ligger i och för sig någon allvarligare olägenhet, men de avsteg från de för insättning å motboksräkning i allmänhet gällande regler, som sålunda skulle behöva göras, minska givetvis lämpligheten av insättningsformens användande. Emellertid kan mot systemet med insättning ur a n n a n synpunkt göras en invändning, som synes böra tillmätas större betydelse. Såsom förut n ä m n t s är sparbanks r ä t t att driva inlåningsrörelse enligt gällande sparbankslag begränsad till inlåning å motboksräkning och upptagande av lån för fyllande av tillfälligt penningbehov. E n sådan insättning av postsparbanksmedel å enskild sparbanks motboksräkning, varom här ä r fråga,

43 bleve naturligen reellt sett icke a n n a t än ett lån åt sparbanken, och såsom sådant finge det således endast vara av tillfällig natur. Formellt barer emellertid insättningen i fråga med nuvarande bestämmelser på området v a r a att betrakta som en vanlig insättning. P å grund h ä r a v k a n förutsättas, att postsparbankens insättningar skulle komma att behållas av vederbörande sparbanker längre tidrymd, än som skäligen kan inrymmas i begreppet »tillfälligt». E n ä n d r i n g av sparbankslagen på denna punkt skulle därför bliva erforderlig, liksom även reglementet angående förvaltningen av de i postsparbanken innestående medel skulle behöva kompletteras med en bestämmelse om att postsparbanksmedel kunde insättas å motboksräkning i enskild sparbank. Med hänsyn till sparbankernas i det föregående angivna uppgift måste emellertid utredningsmännen ställa sig betänksamma mot företagande u t a n tungt vägande skäl av en uppmjukning av stadgandet i 22 § sparbankslagen om den tillfälliga upplåningen. Hade utredningen givit vid handen, att ett verkligt t r ä n g a n d e behov av penningtillskott för tillgodoseende av kreditbehovet inom vederbörande sparbankers verksamhetsområden mera allmänt förelegat och att sparbankerna själva varit i högre grad än som visat sig v a r a fallet intresserade av att detta medelsbehov bleve fyllt genom att postsparbanksmedel insattes i sparbankerna, kunde m å h ä n d a sådana skäl ansetts föreligga. Detta ä r emellertid, såsom framgår av den i det föregående intagna redogörelsen (sid. 27 o. f.), knappast förhållandet. E h u r u v ä l systemet med insättning av postsparbanksmedel i de enskilda sparbankerna icke kan betraktas såsom oframkomligt, finna utredningsmännen sig alltså på grund av vad ovan anförts sakna anledning föreslå, a t t åtgärder vidtagas i syfte a t t medgiva detsammas användning. Tillfälliga lån från postsparbanken till enskilda sparbanker. Av de från sparbankerna införskaffade uppgifterna framgår, att det övervägande antalet sparbanker under längre eller kortare tid samt mer eller mindre regelbundet upplånat medel för rörelsens bedrivande. Vidare kan av dessa uppgifter och även av de inkomna svaren från allmänna ombud utläsas, att anledningarna till upplåningen varit skiftande. Sålunda h a r det stundom varit för mötande av större uppsägningar av insatta medel, som lånen anskaffats, stundom för att utlåningen skulle kunna fortgå u t a n avbrott, ehuru tillfällig brist på kontanta medel r å t t (i avvaktan på hel- eller halvårsräntors inflytande o. d.). I vilken omfattning lån upptagits av ena eller andra orsaken utvisa däremot icke uppgifterna. Hittills lärer det ytterst sällan hava förekommit, att sparbank vänt sig till postsparbanken med förfrågan om möjligheterna att erhålla sådant lån, varom nu ä r fråga, och utredningsmännen veterligt har det under de senare åren endast en gång inträffat, a t t tillfälligt lån lämnats sparbank av postsparbanken. Såsom pant för lånet i fråga, som innehades ej

44 fullt fyra månader, erhöll postsparbanken av svenska staten utgivna obligationer. Något formellt hinder för att postsparbanken mera allmänt u p p t r ä d e r såsom långivare åt sparbanker vid tillfälliga penningbehov för dessa torde emellertid icke föreligga, under förutsättning att sådana säkerheter för lånen lämnas, som postsparbanken enligt det för förvaltningen av postsparbankens medel gällande reglementet äger innehava. Även inteckningar i fast egendom kunna således godtagas såsom säkerheter. F r å g a om användning av postsparbanksmedel för utlämnande av lån till enskilda sparbanker h a r tidigare förevarit till behandling, ehuru spörsmålet då gällde stöd åt viss befolkningsgrupp, nämligen jordbrukarebefolkningen. I betänkande den 12 april 1932 angående åtgärder för lindrande av jordbrukets kreditsvårigheter föreslog nämligen jordbruksutredningen, bl. a., att möjlighet skulle öppnas för sparbankerna att i och för anskaffning av för jordbrukskredit erforderliga medel erhålla långfristiga lån mot förstklassiga inteckningar eller a n n a n säkerhet antingen hos postsparbanken eller i någon redan befintlig statlig fond eller ock i särskild för ändamålet u p p r ä t t a d lånefond. Lånen förutsattes kunna erhållas på för sparbankerna gynnsamma villkor, och låneärendena ansågos böra för postsparbankens vidkommande prövas och avgöras av generalpoststyrelsen, varvid yttrande skulle inhämtas från sparbanksinspektionen samt vederbörande länsstyrelser. Jordbruksutredningens förslag i n u berörda del avstyrktes emellertid såväl av sparbanksinspektionen som av svenska sparbanksföreningen, och i ett flertal a n d r a uttalanden, däribland av fullmäktige för riksbanken och svenska bankföreningen, framkommo allvarliga betänkligheter mot förslaget. I stort sett bestodo dessa däri, att den föreslagna rebelåningen av sparbankernas prima säkerheter och utlåningen av de därigenom erhållna medlen mot säkerheter, som antogos i många fall v a r a av sämre beskaffenhet, befarades medföra en försvagning av sparbankernas likviditet och möjligen även solvens. Enligt proposition nr 256 till 1932 års riksdag ansågs förslaget icke böra föranleda vidare åtgärd. Den rebelåning i postsparbanken av sparbankers värdehandlingar, varom n u är fråga, skiljer sig från den ovannämnda framför allt däri, att densamma allenast avser tillfälliga, kortfristiga lån, d. v. s. i stort sett s å d a n a lån, som sparbankerna i allt fall skulle äga förskaffa sig. Vad som åsyftas är nämligen endast att bereda sparbankerna ökade möjligheter att, i den mån de själva så önska, vid uppkommande tillfälliga penningbehov begagna sig av postsparbanken i stället för annan bankinrättning såsom långivare. De farhågor, åt vilka vissa myndigheter och sammanslutningar tidigare givit uttryck, torde därför icke alls eller i varje fall endast i ringa grad gälla den nu ifrågaställda rebelåningen. E n omständighet, som gör, att en utlåning från postsparbanken i vissa fall borde bliva till verklig nytta för de enskilda sparbankerna, är, att lån skulle kunna erhållas mot sådana inteckningar, som postsparbanken enligt

45 det förenämnda reglementet (sid. 15) äger godtaga som pant. För närvarande är nämligen sparbankernas möjlighet att rebelåna dylika säkerhetshandlingar mera begränsad. Särskilt för sparbanker, vilkas obligationsinnehav n ä t t och jämnt uppgår till i sparbankslagen stipulerat minimibelopp, innebure det dock en påtaglig fördel, om en sådan utväg för medelsanskaffning anvisades. F i n n a s svenska statens och därmed n ä r a jämförliga obligationer att belåna, torde det däremot ofta ställa sig fördelaktigare a t t såsom hittills anlita riksbanken eller affärsbank än att hänvända sig till postsparbanken. Givetvis vore det icke meningen, att sparbankerna skulle använda sig av nu ifrågavarande kredit i postsparbanken för att utlämna lån mot svagare säkerheter än dem, som sparbankerna i allmänhet fordra för låns beviljande. Någon n ä m n v ä r d fara för att detta skulle bliva förhållandet torde heller icke förefinnas, helst som här icke är fråga om att stödja någon särskild befolkningsgrupp eller något speciellt ändamål. Innebär möjligheten a t t erhålla tillfälliga lån från postsparbanken en fördel för de enskilda sparbankerna, så är förhållandet närmast det motsatta för postsparbankens vidkommande. Över huvud lärer utlämnande av kortfristiga lån böra ur postsparbankens synpunkt betraktas såsom mindre eftersträvansvärt, särskilt om räntevillkoren, såsom i detta fall synes uppenbart, skola hållas för låntagarna-sparbankerna så gynnsamma som möjligt. Då emellertid utredningsmännen det oaktat vilja förorda, att nu ifrågavarande utlåningsverksamhet från postsparbanken kommer till stånd, sker detta särskilt med tanke på skäligheten av att någon del utav de från landsbygden härflytande sparmedel i postsparbanken, vilka icke återbördats dit i form av lån och andra penningplaceringar, därigenom på något sätt tillgodoföres landsbygden. Att någon större del av postsparbankens medel icke lämpligen bör disponeras för dylika lån är emellertid uppenbart. Detta skulle nämligen kunna menligt inverka på postsparbankens ekonomiska resultat och även ur andra synpunkter v a r a ä g n a t att framkalla betänkligheter. Av de förut lämnade uppgifterna i fråga om sparbankernas behov av medelstillskott från postsparbanken för kreditgivning inom verksamhetsområdet inhämtas också, att något i förhållande till postsparbankens omslutning mera betydande belopp icke torde åtminstone för närvarande erfordras för ändamålet. E n ä r emellertid, såsom nämnts, sparbankernas tillfälliga upplåning av medel endast till en — förmodligen mindre — del äger r u m för kreditbehovets tillgodoseende, torde det v a r a påkallat att r ä k n a med att betydligt större låneanspråk än dem, som framgå av de förenämnda uppgifterna, i förekommande fall skola komma att ställas på postsparbanken. Utredningsmännen anse fördenskull erforderligt, att en gräns fastställes för r ä t t e n att disponera postsparbanksmedel till utlämnande av sådana lån, varom här är fråga; och synes högre sammanlagt belopp än som

46 motsvarar 5 % av postsparbankens insättarbehållning enligt senaste bokslut icke böra få användas för ifrågavarande låneverksamhet. Även i fråga om storleken av varje särskild sparbanks lån från postsparbanken anse utredningsmännen behövligt, att en m a x i m i g r ä n s fastställes. Utredningsmännen föreslå i sådant hänseende, att sparbank icke berättigas a t t samtidigt innehava större belopp av postsparbanksmedel, än att det motsvarar 5 % av insättarbehållningen i sparbanken enligt dess senaste bokslut. Det ligger i sakens natur, att postsparbanken skall äga att i vanlig ordning pröva låneansökningar från sparbanker med hänsyn till beskaffenheten av erbjuden säkerhet, postsparbankens kontanta medelstillgång m. m. Något y t t r a n d e från sparbanksinspektionen eller allmänna ombud över låneansökningar torde, då fråga endast är om tillfälliga lån mot fullgod säkerhet, icke v a r a erforderligt. Vad härefter angår de räntevillkor, som böra gälla för sådana lån, varom nu är fråga, få utredningsmännen i anslutning till sin i det föregående uttalade uppfattning rörande postsparbankens utlåningsränta framhålla, att postsparbankens egna kostnader för sparmedels uppsamlande och förräntande bör v a r a grundläggande för räntans bestämmande. Det torde dock icke v a r a uteslutet, att det i tider av penningöverflöd och placeringssvårigheter kan v a r a med postsparbankens fördel förenligt att för ett kortfristigt lån tillämpa lägre r ä n t a än som förut berörts i fråga om insättning av postsparbanksmedel i sparbankerna. Under sådana förhållanden synes det lämpligaste böra vara, att postsparbanken icke är i alltför hög grad bunden av bestämmelser och uttalanden i avseende å räntesättningen för lämnade lån, utan äger frihet att, med fasthållande i det väsentliga av självkostnadsprincipen, variera r ä n t a n efter förhållandena i varje särskilt fall. Utredningsmännen vilja här även framhålla en annan utväg för sparbankerna att genom postsparbankens medverkan få medel lösgjorda för mötande av tillfälliga penningbehov eller för tillmötesgående av låneframställningar. Denna utväg består däri, att postsparbanken från sparbank definitivt övertager kommunlån eller a n d r a större lån, som postsparbanken enligt gällande bestämmelser har r ä t t att själv bevilja. En dylik överlåtelse torde väl i allmänhet ur sparbankernas egen synpunkt v a r a mindre eftersträvansvärd, men den möjligheten synes icke utesluten, att det för en sparbank, som exempelvis kan hava utlämnat större lån utanför verksamhetsområdet och som anser sig böra avveckla denna lånerörelse, k a n v a r a mera tilltalande att få en överlåtelse av lånen på postsparbanken till stånd än att uppsäga lånen. Hänvisning till postsparbanken av lånesökande hos sparbankerna. Det ligger i sakens natur, att sparbank g ä r n a själv vill inom ramen av tillgängliga medel tillmötesgå sådana framställningar om lån från personer,

47 bosatta inom verksamhetsområdet, som göras till sparbanken och för vilka av sparbanken godtagbara säkerheter erbjudas. Någon ändring härutinnan är det heller icke utredningsmännens avsikt a t t föreslå. Om däremot sparbank är nödsakad avböja dylikt lån, torde det för den lånesökande vara av värde, att han göres uppmärksam på att han kan vända sig till postsparbanken med sin ansökan. Den ringa utsträckning, vari, enligt vad som meddelats utredningsmännen, låneframställningar särskilt från landsbygden ingå till postsparbanken, synes nämligen tyda på att möjligheten av att erhålla lån från sistnämnda bank är föga känd. För att postsparbanken skall kunna reflektera på a t t lämna krediten erfordras dock, såsom i det föregående framhållits, att lånen ej avse smärre belopp. Det låter också tänka sig, att sparbank för att tillgodose sin klientel och samtidigt t i l l v a r a t a g a sina intressen i avseende å inlåningen förmedlar lånetransaktioner mellan lånesökande och postsparbanken samt därvid även avgiver y t t r a n d e beträffande erbjuden säkerhet m. m. Ett sådant förfaringssätt torde icke v a r a okänt i samarbetet enskilda sparbanker emellan. Sammanfattning. Den verkställda utredningen har givit vid handen, att de från landsbygden härflytande sparmedlen i postsparbanken icke i sin helhet kommit den där bosatta befolkningen till godo i form av lån och a n d r a penningplaceringar, men att någon större skiljaktighet i detta hänseende icke föreligger mellan postsparbanken och de enskilda sparbankerna. I syfte att bidraga till en utjämning förorda utredningsmännen ett samarbete mellan postsparbanken och de enskilda sparbankerna på det sätt, att postsparbanken till sparbankerna utlämnar tillfälliga lån mot säkerhet av fullgoda värdehandlingar, eventuellt även definitivt övertager vissa av sparbankerna beviljade lån. I samma syfte anse utredningsmännen vidare lämpligt, att, då fråga ej är om smärre lån, sparbankerna hänvisa lånesökande till postsparbanken och därvid även förmedla lånetransaktioner, i den mån sparbankerna finna ett sådant förfaringssätt böra äga rum. Beträffande systemet med insättning av postsparbanksmedel i de enskilda sparbankerna framhålla utredningsmännen, att, ehuruväl detsamma icke kan betraktas såsom oframkomligt, utredningsmännen dock av angivna orsaker anse sig sakna anledning föreslå vidtagande av åtgärder för att detsamma skall komma till användning.

Särskild föreskrift i anslutning till vad sålunda uttalats torde erfordras endast såvitt avser utlämnande av tillfälliga lån från postsparbanken till enskilda sparbanker. Utredningsmännen föreslå i sådant hänseende, a t t generalpoststyrelsen må ä g a att av postsparbankens medel till enskilda sparbanker mot säkerheter, som postsparbanken enligt gällande reglemente angående förvaltningen av de i postsparbanken innestående me-

48 del äger innehava, utlämna tillfälliga lån, dock att högre sammanlagt belopp, än som motsvarar fem procent av insättarnas behållning i postsparbanken enligt senaste bokslut, icke må användas för ändamålet, och att en och samma sparbank icke må samtidigt innehava dylika lån till högre sammanlagt belopp, än som motsvarar fem procent av insättarnas behållning i sparbanken enligt senaste bokslut.

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1934 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Utlåtande över utredningen ang. tredje mans rätt till Betänkande med utredning och förslag rörande organineutralitet i arbetskonflikter in. in. [10] sationen av försöksverksamheten på växt- och trädBetänkande med förslag till lag ang. vissa ekonomiska gårdsodlingens område. [4] stridsåtgärder m. in. [16] Utredning med förslag om åtgärder för åstadkommande av billiga egnahemsbyggnader. [6] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande med förslag till bestämmelser ang. upphandling av lantbruksprodukter m. m. för statens och kommunala inrättningars behov. [15] Betänkande med förslag till bestämmelser ang. uppIndustri. handling av inhemskt bränsle för statens stationära Statliga cement- och betongbestämmelser av år 1934. [17] anläggningar m. m. [20] Kommunalförvaltning.

Statens och kommunernas finansväsen.

Handel och sjöfart. Betänkande med förslag ang. frågan om lämpliga åtgärder till skydd för sjömän vid besök i utländska hamnar. [5] Betänkande med förslag till sjöarbetstidslag. [8] Betänkande med förslag ang. bemanning av svenska fartyg jämte statistisk utredning ang. svenska handelsflottans bemanning år 1931. [23] Kommunikationsväsen.

Bank-, kredit- och penningväsen. Betänkande i fråga om inrättande av ett institut för medellång och långfristig kreditgivning åt företag, inom näringslivet. [7] Stadshypotekssakkunnigas betänkande med förslag till förordningar ang. konungariket Sveriges stadshypotekskassa samt ang. grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet m. m. [13] Utredning i fråga om användandet av postsparbankens medel. [26]

Politl.

Socialpolitik. Försäkringsväsen. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band 1928 års pensionsförsäkringskommitté. Betänkande med 2. Finanspolitikens ekonomiska verkningar. [1] förslag rörande revision av den allmänna pensionsArbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band försäkringen. [18] 3. Löneutvecklingen och arbetslösheten. [2] Utredning ang. åtgärder för bekämpande av ungdoms- Pensionsförsäkringsreformen. Kortfattad framställning av 1928 års pensionsförsäkringskommittés förslag röarbetslösheten. |11] rande revision av den allmänna pensionsförsäkringen. Arbetslöshets Utredningens betänkande. 2. Bilagor, band [19] 4. Penningpolitik, offentliga arbeten, subventioner ocli tullar som medel mot arbetslöshet. [12] Undersökningar ang. det sociala hjälpklientelet. [14] Kyrkoväsen. Undervisningsväsen, Andlig Hälso- och sjukvård. odling i övrigt. Medicinalstyrelsens förslag till nya författningsbestäm- 1933 års teaterutrednings betänkande. Del 1. De fasta melser ang. statsbidrag till avlöning åt distriktssköstatsunderstödda teatrarna. [3]. Del 2. Utredning röterskor m. m. [9] rande teaterförhållandena i riket. [21] Betänkande ang. den slutna kroppssjukvården i riket Förslag till psalmbok för svenska kyrkan. [24] jämte vissa därmed sammanhängande spörsmål. [22] Förslag till alternativa koraler. [25] Allmänt näringsväsen.

Försvarsväsen. Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Isaac Marcus Boktr.-A.-B., Stockholm 1S34